Sjåre pe 
HE : FIRST 
RE LEAR MSESreerr ASL r EL i; 
LT 1918je HH IG ICE AU IS TNIEAE RR 

Nar ÖRA in sin jag Hälle k rt EINE IR ät ORT ARR | ; 
(H i Ia i MN rr fn Idre N HÄLEN Nat 34 i INN tet fal Hr 


26 rad Hä Edt för SRF i RENARE NE STAN MEAENN EE Ei erigs bears as LLb LAerer in Lt Su 
: I HOTEN Fan LT SIST Te ASTANA AR sil i Tila 
å 3 ; Nr Hsletstsbledrnd lena nir fo FORNE HAR Fara lle Jade 
7 Tre kn 
ER sor : $ie 


2 3 
4 IRFS ij å 

[RESER SLANT HN 

z FREE T RE NEN INE I 
SAS NNAGRDED BRIS ERA SRDAE NER IN TOrS FaR ND i 
rad 

LE Rsa ; 
N Hi berg 


si 


i frer 30 


NR i sila je år 
) ; a sia EN 
H OTRS 


å 
: än AA 
i Käre i Sör TNA 
i ee EN eLR Hört 
an sjedjer ÖRE : 1518 jer 
RAN slördislajasl AR ej 
TESEN HTT At SEE 


151e1 es [ösa lib jelaeja Eörltsrs elelr 1öjorsjögel HH 
BLLID + 
” : it Ng NIT sil i 1 i 
fed in sig: : 
nn 
Ser nn : 
IR en i i IR Stef björ ars rer 


HIN Hipdg 
Sa jgerdt Sör k SR 
Ing HORR H ot brer 
vd SR BRN Hi i Tal : EE : 
rr MepsgeS fe tpe frit a i SSE 


: 
(fe x 6 : 

Nere GÖLU I 4 

Ha EET Eltadet i Hin 
NN IT i Helig 

R ST i 

SL Mb fett rare ARN der ög bre 

er EerrIe teer [610S IS Lör TeT a 

VOTE TR HER NT OL INN fred i 


SrörbreR 


0 


EH 


LIKE 


34 


sjö 
' 
DOG 


NT 
RN 


$ 
ON 


194e 


230 


7 


d 
0 


0 


4 
" 


Rh 


HL 
SR 
Na 


I 
å 


id 


i) 


(op 
ny 


a 

NN 
I 

JG 


10 


Hä 


SE 


; 


in 


Hald 


ND 


fer 
(3 
$ 


le jajår 
NG HIN 


Brr 


sj 


+ 


i 
Idjar 


i 
t 


TN 


3 


ide 


tt 


bl 


IE Ste 
2806 
ALU 
Nn 


RM 


 VUNSESLIEN 
Hotet tetger 
fler fstda 


Sila 


ND 


OLE 
NI 


LU 
4 


1irb jga H 
1 


tb 20 MOLN AR 1i12g 
1UlSTerar a ORRR 
4 (LIUS SSE IL SR LTES SIST 

i ig 

SR EN 

He (Hr SLL 

He TR 

R dies jaja lie pejel. 
FEAT 


i 


Såg 


SEAT 
NR 


Syelesder 


IIS rilererer 


tU i 


1 


be 
IL 


1 


vå 
jdrer dr 


å 
Hr 11 
i 


: LED 


i 
jä 
vd NG IN 


rån 


5 


”bajardiege 


Heej 


1870 


bid 


LILIGS 
NE) 


feel 
stan 
SR 


RIULIG 
EN 
2nigerg 


b i 2ejels 
ST sie H å 
Haara bilklajalajel 
ik 141818jajag 


Seg 


bör 
i fare SbabEd Hi 
I ed URUN 1 IS 
4 0 ; ; 


HC 


0 


KINO 


RN 
jie ÖU 


Nr 


(3 


LOL 
di 
Ö 


jer 


(KE 


(SR 


i 
i 


ENTER 


slörele 


NN 


EA IL jer srbjojej 


i 


1 
SUSIE 


KILO 


LOKET 


SG 


I 


sej 
See 


1 


LI 
HN 
rd 4 


ÖLULN 
örrär 418 
I 


KJOL 


i 
: 
1e sjölbjolelöte!dje 


LYCSLLILS 
Nere 


Sa HRT r RET INR 
ALM vd i VTI 
INST åTsG NA 
0 


felelb leg 
fed 


1404 


$$ 
INN 


KÖL ISO 


Njb jens fer 
TESS TN NNN LAIfIT LI [El 
$1öe js je a felel NILS 
IEILILIG 3jijejbå 
d 
Fräs rer 1 
ENN 
[IESEaeg Hin 


vek 
WS serie dere 


Strererar 
1018. 


i 
4 sp 
4 ÖT SÖTse 


(II 
Steffe) 
brefele 


203 
$jejt, 


ri 
3 


nr 
Tilbtelersj ajg 
NO 


vel 
bare 


VOL 
sen 


slå 


1 STIL FÖRA IAS 

+ Irtdjer vv UDD HÄN 

NNE 119100 1610:010- 0616. 010010 :0ib10rele öletete 
(SAR LIES STIOK SIE ITRI IK föterete bjöd 


MaRa 


IOUTNTIH rtrörile NU 


> > 21 
i Dp SN AD Tyg s WW N: | 
så ; s SS dä! DI | 
i al. du P I YA Nena IN S 
H ee 3 é ; 
i ä sten EN 6 S 
: DN I ON 
| a C LK i) 
DJ NN 
' q REA ITAA å 
la pfa ÅS D 
ds WYO BOT ; 
' | kål I 
D , a Lä 
EJ [AG |D 
(C G 3 
få | K 
« = Kas S 
« SLÄT S R . 
4 ÅA > UP: Cs : 
. ” 5 $ Ce P » 
2 Sa YAN AEG : - 
£ 25 I 


F. W. C. ARESCHOUG 
MED 25 TAFLOR 


MEDDELAD DEN 8 MARS 1905 


UPPSALA & STOCKHOLM. ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. NE 


Sr oc BERLIN LONDON PARIS ; K 
oR. FRIEDLÄNDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE H. LE SOUDIER SR 
11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 174 BOULEVARD S:T GERMAIN Ae. 


KUNGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Band 39. N:o 2. 


UNDERSÖKNINGAR 


ÖFVER 


DE TROPISKA VÄXTERNAS BLADBYGGNAD 


I JÄMFÖRELSE MED DE ARKTISKA OCH BOREALA VÄXTERNA 


Fr. W. C. ARESCHOUG 
MED 25 TAFLOR 
MEDDELAD DEN 8 MARS 1905 


LIBRARY 
FEW YORK! 
BOTANICAL 

GARDEN 


UPPSALA 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 


HT UH ban rr 


färd I 
SR 


OR 
Teg 


z 
SÅ 


D - FA 


fra SN 
Mn 407 WIE 
LG AVATAR 
7 Adra 
FN ; 
Ya j- -— 
AN YT 
Sd 
- 
- 
DN 
I. sd 
å 
- 


D. flesta i föreliggande arbete med hänsyn till bladens inre organisation undersökta 
växterna hafva af Doktor HJALMAR MÖLLER insamlats i botaniska trädgården i Buitenzorg. 
Därjämte har något material erhållits från trakten kring Bombay, insamladt af Doktor 
TH. WULFF, samt från Ceylon, hemfördt af D:r SVEDELIUS; äfven några växter bland 
de af afl. Baron EGGERS till botaniska institutionen i Lund skänkta samlingarna från 
Ecuador i Sydamerika hafva för samma ändamål blifvit begagnade. Då allt detta 
material till största delen endast utgjorts af blad utan blommor eller frukter, har det 
för författaren ej varit möjligt att i hvarje fall konstatera bestämningens riktighet. 
Dock bör ej så stor vikt tillmätas denna omständighet, då uppgiften varit att 
utforska de egendomligheter, som till äfventyrs kunna förefinnas i bladens organisation 
hos tropiska växter, och således ej varit af systematisk, utan biologisk natur. För- 
fattaren har ansett det nödigt att förutskicka denna reservation beträffande nomen- 
klaturen, som hufvudsakligen är den i Index Kewensis använda. Tillika må anmärkas, 
att i denna afhandling intagits en och annan, strängt taget, ej tropisk växt, som varit 


>Jodlad i botaniska trädgården i Buitenzorg och således kan lefva i ett tropiskt klimat. 


AN 


Tillika måste författaren beklaga, att det ej varit honom möjligt att vinna kän- 


> nedom om beskaffenheten at de olika yttre förhållanden, under hvilka här afhandlade 
» växter ursprungligen lefvat. De hafva visserligen odlats i samma trädgård, men med 


JAN 191926 (c 


den stora akkomodationsförmåga, som i allmänhet utmärker växterna, är det inga- 
lunda osannolikt, att många växter, som ursprungligen utvecklats under andra yttre 
förhållanden och blifvit tillpassade för dem, kunna lefva under andra betingelser, utan 
att undergå någon väsentligare förändring, i synnerhet om de, såsom här varit fallet, 
odlats i trädgård och således ej varit utsatta för någon konkurrens med andra för förhål- 
landena bättre tillpassade växter. Och i den artbeskrifvande litteraturen, som be- 
handlar den extraeuropeiska floran, saknas, dess värre, så godt som hvarje uppgift 
rörande naturbeskaffenheten af de lokaler, på hvilka de olika växtarterna förekomma, 
eller äro åtminstone sådana uppgifter högst ofullständiga. Af denna orsak har det 
blifvit nödvändigt att här hufvudsakligen inskränka sig till redogörelsen för de rent 
anatomiska förhållandena i bladen. 


4 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 
LJ 


I själfva verket är vår kännedom om bladens anatomi ännu mycket ofullstän- 
digare än man i allmänhet tyckes förestälia sig. Visserligen saknas i den botaniska 
litteraturen ingalunda arbeten, 1 hvilka bladbyggnaden hos enstaka växter eller växt- 
grupper behandlats, men äfven i sådana arbeten finnes knappast någon mera full- 
ständig undersökning öfver bladets inre organisation. Man har nämligen hufvudsak- 
ligast haft uppmärksamheten riktad på sådana strukturförhållanden, som man trott 
hafva någon betydelse i systematiskt afseende, under det mesophyllet blifvit knapp- 
händigt behandladt. Till en väsentlig del torde detta hafva berott på ofullständig- 
heten i själfva undersökningsmetoden, i så afseende nämligen att man så godt som 
uteslutande betjänat sig af tvärsnitt, hvilka ej lärnna någon mera fullständig föreställ- 
ning om bladens, i synnerhet svampparenchymets, organisation. Knappast någon annan 
författare än F. HABERLANDT har på ett någorlunda uttömmande sätt behandlat 
bladets anatomi med hänsyn till mesophyllets byggnad, ehuru han hufvudsakligen 
uppmärksammat sådana förhållanden, som kunde tänkas hafva till uppgift att för- 
stärka bladens assimilationsenergi eller hastigt bortföra assimilationsprodukterna till 
ledningsväfnaderna. Men äfven i denne författares arbeten har afseende så godt som 
uteslutande fästs på mesophyllets struktur, sådan den ter sig på tvärsnitt. 

Vid de undersökningar, författaren anställt, hafva alltid mycket tunna, med 
mikrotom förfärdigade tvärsnitt användts, under det ytsnitten merändels och at lätt 
insedda skäl skurits för fri hand. Men då fullt tillfredsställande preparat knappast kunna 
erhållas vid användning af mikrotom, så snart tunnväggiga och tjockväggiga, förvedade 
element förekomma i större mängd blandade med hvarandra, hafva för fri hand skurna 
tvärsnitt fått supplera eller någon gång ersätta mikrotompreparaten. För att åskådlig- 
göra förhållandet angående såväl bladens tjocklek som den relativa storleken af cel- 
lerna och de särskilda väfnadernas relativa mäktighet hafva samtliga afbildningar, då 
ej annorlunda uppgifvits, utförts i samma förstoring och med användning af camera. 
Däremot afse uppgifterna om bladens storlek och cellernas större eller mindre tjock- 
väggighet endast det relativa förhållandet emellan de olika arterna. 


Tropiska växters blad. 


Det öfvervägande antalet af de här behandlade tropiska växterna utmärka sig 
genom dorsiventrala blad, hvilka emellertid med afseende på svampparenchymets or- 
ganisation förete en oväntad formrikedom, som tydligast framträder, när denna väfnad 
undersökes på ytsnitt. Ehuru, såsom naturligt är, de olika formerna ej äro skarpt 
begränsade, är dock olikheten emellan de typiska formerna så betydande, att man 
kan anse sig berättigad att på grund af dessa olikheter urskilja flera typer af dorsi- 
ventrala blad. 

Mest egendomlig framträder den form af svampparenchym, som här benämnes 
den hyflika och som hos några Artocarpus-arter är mycket utpräglad (Taf. X, fig. 
1, IX, 6). Cellerna i denna väfnad äro länga, trådsmala och ofta förgrenade samt 
anordnade i trådsmala rader, som i följd af cellernas förgrening äfven blifva greniga. 
En sådan väfnad är i hög grad lakunös, så att det förefaller, som om celltrådarne 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 5 


voro utspända öfver luftrummen, hvilka begränsas af de mycket talrika genomgående 
kärlknippena. I denna väfnad kunna sålunda de i tvärsnitt runda cellerna vara 
sträckta i olika riktningar. Närmast denna väfnad kommer det båglika svampparen- 
chymet, hvars celler likaledes äro i tvärsnitt runda, men sedda från ytan tämligen 
långa och smala, vanligen något krökta och ej sällan mot ändarne grenade i en eller 
tvänne korta och breda grenar (Taf. I, fig. 4,6, 8,9, II, 1, VI, 5, 6). Cellerna äro nät- 
likt anordnade kring de ofta stora, rundade luftrummen, som, när maskorna i många 
cell-lag ligga midt öfver hvarandra, komma att på tvärsnitt genom bladskifvan fram- 
träda som höga luftkamrar. Då ett sådant svampparenchym är mycket mäktigt, 
blifva cellerna 1 de öfversta, liksom i ett eller annat af de understa lagen kortare och 
bredare, mer eller mindre rundade samt mindre utbuktade än cellerna i de mellersta 
lagen, i hvilka de minsta kärlknippena förekomma. TI det skiflika svampparenchymet 
(Taf. V, fig. 5, 6, 7, 8, XXII, 8) äro cellerna, sedda från ytan, kortare och bredare 
samt på ytsnitt försedda med utbuktningar, som äfven utgå från cellens bredare sidor 
och äro skarpare begränsade mot den centrala delen af cellen. Det intercellulära 
systemet är i denna väfnad i följd af cellernas ansenligare storlek ej så starkt ut- 
veckladt som i det båglika svampparenchymet, ehuru äfven i den luftkamrar kunna 
bildas. En hos endast en växt anträffad form af svampparenchym är det taggiga 
(Taf. XXIII, fig. 11, 16), hvars celler äro i likhet med det skiflikas på såväl tvär- som 
ytsnitt korta och breda samt försedda med från alla sidor utgående korta, nästan 
tagglika utskott, som likaledes äro skarpt begränsade mot cellens centrala kropp. En 
annan form utgör återigen det kantiga svampparenchymet (Taf. XNXIV, fig. 5, 6, 7), 
hvars celler sakna egentliga utskott, men hafva, sedda från ytan, en mer eller mindre kantig 
omkrets. I såväl detta som det taggiga svampparenchymet finnes ingen regelbunden 
anordning af luftrummen, utan cellerna kunna än till ett större antal ligga tätt intill 
hvarandra, endast åtskilda genom smärre mellanrum, än vara åtskilda genom stora, 
till omkretsen oregelbundna lakuner. Det kantiga svampparenchymet bildar en öfver- 
gång till det rundcelliga (Taf. II, fig. 6, 7, 8), hvars celler, när denna väfnad är fullt 
typisk, sakna alla utbuktningar och äro på såväl tvär- som ytsnitt runda eller rundadt 
aflånga; endast 1 de mellersta lagen, i hvilka de minsta kärlknippena utbreda sig, få 
cellerna en mera oregelbunden omkrets. Det är emellertid mera sällsynt, att cellerna 
äro alldeles runda i denna väfnad, till hvilken äfven hänförts sådant svamppa- 
renchym, hvars celler mer eller mindre afvika från denna typ, när de sakna tydliga 
utbuktningar. Det intercellulära systemet kan än vara reduceradt till smärre intersti- 
tier än utgöras af större lakuner, som begränsas af en enkel krans af celler, som utan 
utbuktningar gränsa intill hvarandra. Ej sällan förekomma kombinationer mellan det 
rundceelliga och båglika eller skiflika svampparenchymet, och blad med så beskaffadt 
svampparenchym hafva upptagits som en särskild typ. 

Såsom redan anförts, gifves det talrika öfvergångar emellan dessa olika former 
af svampparenchym. Nå förmedlas öfvergången emellan det hyflika och det båglika 
svampparenchymet af de båda här beskrifna Dillenia-arterna. I bladen af D. aurea 
är visserligen denna väfnad mera hyflik, ehuru dess celler till och med i de mellersta 
lagen på ytsnitt (Taf. XXV, fig. 2) bilda ett ganska regelbundet nätverk, men hos 


sa  .. a 
6 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR OFVER VAXTERNAS BLADBYGGNAD. 


D. indica (Taf. XXV, fig. 3, 10, 11) kan denna väfnad till och med betecknas såsom 
båglik. Emellan det skiflika och det båglika svampparenchymet finnas likaledes tal- 
rika mellanformer, som på lika goda grunder kunna hänföras till den ena som 
den andra typen. Det taggiga och ännu mer det kantiga svampparenchymet bildar 
en öfvergång till det rundcelliga, som återigen med afseende på cellernas form närmar 
sig än det skiflika än det båglika svampparenchymet. 

De hittills kända anatomiska bladtyperna äro följande: 


A. Heterogena blad, hvilkas mesophyll är differentieradt i palissad- och svamppar- 
enchym. 
a. Dorsiventrala blad. 

I. Dorsiventrala blad med hyflikt svampparenchym. Till denna typ höra: 
Artocarpus integrifolia, A. incisa, Litsea Noronhe, L. minuta, Dillenia 
aurea och D. indica, Combretum decandrum. 

TI. Dorsiventrala blad med båglikt svampparenchym. Till denna typ höra: 
Garcinia Mangostana, G. cochinchinensis, Pericampylus sp., Trelotra ja- 
ponica, Aleurites sp., Banisteria Gardneriana, Alstonia sericea, Bridelia 
tomentosa, Agyneia multiflora, Chilocarpus atroviridis, Carica Papaya, 
Thea sinensis, Hernandia peltata, Baccaurea racemosa, Myristica fragrans, 
Bassia longifolia, Erythroxylum Coca, Drimyspermum revolutum, Maca- 
damia ternifolia, Dipterocarpus exilis, Suregada sp., Tristania Hilli, Tri- 
stellateia sp., Sandoricum indicum, Musszenda cylindrocarpa, Memecylon 
edule?, Lansium domesticum, Jatropha Loeflingii, Garcinia xanthochy- 
mus, Eugenia caryophyllacea, Clusia sp., Iresine elatior, Elateriospermum 
Tapos, Dipterocarpus trinervis, Mesua ferrea, Cinnamomum zeylanicum. 
Bland Mangroveväxterna (Areschoug, IT) höra till denna typ: Rhizophora 
mucronata, R. Manegle, R. conjugata, Bruguiera gymnorhiza, B. eriopetala, 
B. caryophylloides, Ceriops Candolleana, Carapa obovata, Acanthus ilici- 
folius, Scolopea sp. (på öfvergång till rundcelligt), Anona palustris, Ex- 
coecaria Agallocha. 

III. D. blad med skiflikt svampparenchym. Sådana blad förekomma hos 
Adenanthera pavonina, Napoleona Heudelotii, Dalechampia Roezliana, 
Acalypha sp., Cynometra cauliflora, Spermacoce levis, Sapium Lauro- 
cerasus, Derris scandens, Dicellostyles axillaris, Colubrina asiatica, Helicia 
sp., Melastoma polyanthum, Galphimia glauca, Coussapoa villosa, Morinda 
citrifolia, Randia maculata, Fernelia obovata och bland Mangrove Scy- 
phiphora caryophyllacea (på öfvergång till det kantiga). 

IV. D. blad med taggigt svampparenchym. Hit hör endast Brownea capitella. 

V. D. blad med kantigt svampparenchym. Hit höra Buettneria angulata, 
B. anatomica, Thespesia populnea, Dombeya viburniflora samt bland 
Mamgrove Aegiceras majus och Avicennia nitida (på öfvergång till det 
skiflika). 


VI. 


VII. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. sd 


D. blad med rundeelligt svampparenchym. Hit höra Nephelium muta- 
bile, Copaifera Langsdorfii, Litsea rubra, Dentella repens, Desmanthus sp., 
Combretum sp., Mangifera indica, Alchornea sp., Sterculia Blumei, Mi- 
schodon zeylanicus, NSageretia oppositifolia, Theobroma Cacao, Rubus 
elongatus, Nephelium lappaceum, Pterocarpus salignus, Derris thyrsiflora, 
Machilus Thunbergii, Hevea brasiliensis, Helicteres spicata, Dolichos sp., 
Ixora reginge, Hypericum coriaceum, Elxeodendron glaucum, Olax im- 
bricata, Hippocratea ovalifolia, Cryptocarpus pyriformis och bland Man- 
grove Tristellateia australasiaca samt Herpestis Monnieria. 


Mellanformer mellan dorsiventrala blad med på en gång rundceelligt och 
båg- eller skiflikt svampparenchym. Hit höra Actinodaphne scleroptera?, 
Cinchona caloptera, Cryptocarya ferrea, Or. sp., Ochna squarrosa, Coffea 
liberica, Salacia reticulata, Jatropha multifida, Terminalia Chebula, Tre- 
wia sp.?, Cyclostemon sp., Cipadessa fruticosa, Alchornea ilicifolia, 
Inocarpus edulis, Taraktogenes bandogama, Tetracera Assa, Chrysophyl- 
lum Cainito, Aglaia odorata, Randia densiflora, Glochidion Arnottianum, 
Saurauja sp., Sandoricum borneense, Salacia Roxburghii, Pentadesma bu- 
tyracea, Pisonia aculeata, Myrmecodia echinata, Saracha indica, Ma- 
stixia pentandra, Vatica moluccana, Amherstia nobilis, Ancistrocladus 


Vahlii. 


b. TIsolaterala blad. Fullt typiska sådana blad saknas bland de här afhandlade 
växterna. Sådana blad hafva bland Mangrove Kandelia Rheedii, Conocarpus 
erecta, Laguncularia racemosa, Pemphis acidula, Lumnitzeria racemosa, L. 
coccinea, NSonneratia lanceolata och S. caseolaris. 


c. Centriska blad saknas hos de här beskrifna växterna. Sådana äro t. ex. de trinda 
bladen af Crassulaceer, Chenopodiaceer och Proteaceer. 


B. Homogena blad, hvilkas mesophyll är likformigt. 


a. VIII. Dorsala blad, som hafva ett palissadlikt mesophyll. Till denna typ höra 


IX. 


[04 BP 


Psidium Guajava, Connarus gibbosus, Antiaris toxicaria, Artocarpus 
Frestessii?, Quisqualis indica, Ryparosa cesia, Pterospermum diversifo- 
lium, Pt. Heyneanum, Lawsonia alba, Syzyginm sp., Brownea Arhiza, 
Doona zeylanica, Ficus religiosa, Scevola Lobelia. 


Mellanformer emellan dorsiventrala och dorsala blad. Hit höra Lafoensia 
Vandelliana, Hopea fagifolia, Anacardium occidentale, Bauhinia elongata, 
Anona muricata, Artabotrys Blumei, Eugenia caryophylloides, Celastrus 
scandens, Theophrasta sp.?, Canarium Cumingii, Grewia sp., Pterospermum 
Blumeanum, Dryobalanops aromatica, Doona odorata, D. javanica, D. 
macrophylla, Shorea brevipetiolaris, Humboldtia laurifolia. 


Ventrala blad, hvilkas mesophyll är förvandladt i svampparenchym. 
Hit höra Vernonia elxagnifolia, Fagrxea obovata, Goniothalamus costu- 


fö . 
ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


latus, Hydnophytum formicarum, Croton cornutus, Daphnihyllum ban- 
canum, Ardisia humilis. 


XI. Mellanformer mellan dorsiventrala och ventrala blad. Hit höra Arthro- 
phyllum diversifolium, Codixum sp., Jacquinia sp., Brexia madagasca- 
riensis, Cyathocalyx zeylanicus, Zanonia macrocarpa, Flacourtia mon- 
tana. 


ce. Centriska blad. Till denna typ höra barren af Pinus-arterna. 


I. Dorsiventrala blad med hyflikt svampparenchym. 


Artocarpus integrifolia L. 
(Taf. IX, figg. 2—10, Taf. X, figg. 1—2.) 


Blad tämligen stora, tjocka, läderartade och nätådriga. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan; dess celler på båda ytorna i tvär- 
snitt låga, rektangulära, X, 1, med tjock yttervägg, sedda från ytan, IX, 2, 7, täm- 
ligen stora och af ungefär samma storlek på båda sidorna, med i följd af de mer 
eller mindre buktade, tjocka mellanväggarne vanligen ej fullt regelbunden omkrets 
och på båda bladytorna försedda med korta, tjocka cystolithhår, IX, 2 (RICHTER!), 
jämte sköldformiga trichom, IX, 7, hvilka bägge äro på den undre ytan förlagda till 
nerverna. I synnerhet i undre epidermis uppträda kristallkonkretioner i smärre runda 
celler, likaledes på nerverna. Klyföppningar tämligen glesa, med aflångt oval omkrets, 
IX, 7. HSlutcellerna små, något höjda öfver angränsande epidermisceller, tämligen 
tjockväggiga, med något snedställd, aflång hålighet och tjocka, något krökta ytter- 
lister, utan innanlister, IX, 9. 

Palissadparenchymet, X, 1, upptager nära '/+ af hela mesophyliets höjd och ut- 
göres af tvänne cellrader, af hvilka den öfre är mycket högre än den undre. Cellerna 
i den förra äro tätt förenade, cylindriska, höga och smala, ungefär 6—7 gånger högre 
än breda, i tvärsnitt kantiga, IX, 3, och så små, att hvarje öfre epidermiscell kan 
täcka 16—30 sådana celler. Palissadcellerna i den undre raden afsmalna inåt, äro 
åtskilda genom luftrum och hafva ofta i tvärsnitt en aflång omkrets, IX, 4. Hela 
palissadparenchymet utmärker sig genom sina små och tunnväggiga celler. 

Svampparenchymet och kärlknippena. RICHTER (a. st.) har meddelat en ganska 
naturtrogen afbildning (Taf. III, fig. 9) af ett bladtvärsnitt af en till detta släkte 
hörande art, ÅA. communis Forst. (= A. incisa), hvars blad med hänsyn till sin inre 
byggnad: nära öfverensstämma med dem af här ifrågavarande art. Detta oaktadt 


1 ÅA, RicHTER, Vergl. anat. Untersuchungen iäber Antiaris und Artocarpus, i Math. und Naturw. Be- 
richte aus Ungarn, 1896. Författaren redogör äfven för några andra, mindre anmärkningsvärda trichombild- 
ningar hos ifrågavarande släkte, 

KE. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 2 


10 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


tyckes det helt och hållet hafva undgått hans uppmärksamhet, att svampparenchymet 
har en högst ovanlig byggnad. Han säger nämligen endast om detsamma (pag. 141), 
att det har stora intercellularrum jämte stora, runda sekretceller, utan att ingå i redo- 
görelse för svampparenchymeellernas så ovanliga form och anordning. Denna senare 
står i närmaste samband med kärlknippenas förgreningsförhållanden, som därför först 
torde förtjäna uppmärksammas. Jämte de gröfre, öfver den undre ytan starkt upp- 
höjda nerverna finnas mellan dessa mindre, likaledes öfver denna yta höjda nerver, 
IX, 10, som bilda ett nätverk, så att hela undre ytan mellan de gröfre nerverna är 
delad i rutor, som hvar för sig begränsas af en upphöjd kant, som bildas af de 
mindre, men något upphöjda nerverna. Dessa rutor iakttagas lätt med tillhjälp aft 
en lupp. Mellan dessa mindre nerver uppträda större och mindre kärlknippen, IX, 10, 
som ej äro höjda öfver undre ytan och af hvilka de största äro genomgående, IX, 8, 
men de mindre, som ligga omedelbart under palissadparenchymet, mer och mer af- 
lägsna sig från den undre ytan, så att de minsta till några få trakeala element re- 
ducerade kärlknippena befinna sig mellan undre raden af palissadparenchymet och 
svampparenchymet och dess kärl sluta sig omedelbart till cellerna i denna rad, X, 2. 
Alla kärlknippena åtföljas af talrika, cylindriska och 1 rader anordnade samt med ett 
brunt innehåll fyllda celler, IX, 5, 8, X, 2. De genomgående kärlknippena, som 
emellertid icke omedelbart gränsa intill öfverhuden i båda bladytorna, utan äro skilda 
från denna genom ett till mekanisk väfnad förvandladt mesophyll, bilda likaledes ett 
nätverk, i följd hvaraf de större, förut omnämnda rutorna blifva utfyllda af smärre rutor, 
hvilka begränsas af de genomgående kärlknippena, IX, 5. Hvarje sådant af genom- 
gående kärlknippen begränsadt rum, som upptill sträcker sig till undre raden af pa- 
lissadväfnaden och nedåt begränsas af undre epidermis, kan uppfattas som en enda 
stor lufthåla, som i alla riktningar genomkorsas af svampparenchymets smala, tråd- 
lika, enkla eller greniga, i rader anordnade celler, hvilka, utgående från lufthålans 
väggar, sträcka sig än i horisontal, än i vertikal riktning och än lägga sig intill 
hvarandra, än åter åtskiljas, X, 1. På tunna ytsnitt, IX, 5, ser man därför endast 
isolerade, på olika sätt genomskurna celler. Endast omedelbart intill undre epidermis 
ordna sig cellerna till ett mera regelbundet nätverk. Stundom finner man korta, i 
luftrummet blindt ändande grenar utgå från cellerna i denna hyfliknande väfnad. 
Det synnerligen lösa sammanhanget mellan svampparenchymets späda, tunn- 
väggiga celler, som utmärker bladen af denna växt, gör utan tvifvel särskilda inre 
anordningar behöfliga för att skydda bladen mot de våldsamma stormar och slagregn, 
som i allmänhet utmärka det tropiska klimatet och föranleda slitningar och sträck- 
ningar i bladets inre massa. Olägenheterna häraf förebyggas dels af öfverhudens 
tjocka väggar och de mycket smala palissadcellerna, hvarigenom mycket talrika, mot 
öfverhuden vertikala mellanväggar komma att stödja denna, dels genom det utom- 
ordentligt rikliga system af genomgående kärlknippen, som inom små områden aft 
mesophyllet begränsa de mekaniska verkningarna och sålunda äfven förminska dessa. 
Att de största af de icke genomgående kärlknippena i mesophyllrutorna väl sträcka 
sig ned till undre epidermis, men uppåt endast till palissadväfnadens undre gräns, 
tyckes utgöra ett stöd för denna uppfattning, enär svampparenchymet hos denna 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 11 


växt utan tvifvel är den väfnad, som i omförmälda hänseende bäst torde vara i behof 
af skydd. 

Artocarpus incisa L. fil. öfverensstämmer i de flesta afseenden med denna växt, 
från hvilken den med hänsyn till bladbyggnaden, såsom RICHTER (a. st. pag. 141) 
redan påvisat, skiljer sig genom sekretceller i svampparenchymet. Däremot saknar 
den de med ett brunt innehåll fyllda celler, som åtfölja kärlknippena hos föreg. art, 
hvarjämte palissadparenchymet utgöres af endast en cellrad. 


Litsea Noronhe Blume. 


Blad, stora, tämligen smala, men långa, tjocka och läderartade. 

Hpidermis storcellig, utan klyföppningar på öfre ytan, hvars epidermisceller hafva 
en tjock, på ytan strimmig yttervägg och på tvärsnitt äro rektangulära och 1 allmänhet 
dubbelt så höga och något bredare än de undre epidermiscellerna, på ytsnitt i följd 
af de tjocka, något buktade mellanväggarne till omkretsen, som är något större än de 
undres, oregelbundna. Undre epidermiscellerna med tunnare och på ytan slät ytter- 
vägg och nästan raka mellanväggar, så att cellerna, sedda från ytan, äro mer eller 
mindre polygonala. Det är förenadt med stora svårigheter att erhålla en säker kän- 
nedom om klyföppningarnes byggnad. Sedda från ytan äro de glesa, mycket breda i 
förhållande till längden, fyllda med ett brunt innehåll. De celler, som tyckas vara 
slutcellerna, äro i tvärsnitt mycket stora såväl till höjd som bredd, liggande i jämn- 
höjd med epidermis, lägst bakåt mot tillgränsande epidermiscell och därifrån små- 
ningom blifvande högre mot springan, där de äro högst och utdragna i hvar sitt horn- 
lika, öfver ytan af epidermis höjda och ytterlister liknande utskott, bredast inåt och 
med rak (ej hvälfd) innanvägg. Men dessa tyckas vara biceller, vid hvilkas bas de 
små, upprätta, smala, uppåt tillspetsade slutcellerna hafva sin plats. Undre epidermis 
förstärkt med ett tunnväggigt och något mer storcelligt hypoderma. 

Palissadparenchymet mellan de större, tvärsnittets hela höjd upptagande kärl- 
knippena utgör ungefär '/,—"'/s af hela mesophyllets höjd och bildar en enkel rad af 
tunnväggiga, höga och smala, uppåt vidgade och där tätt hopstående, men nedåt af- 
smalnande, i tvärsnitt runda och af mellanrum åtskilda celler, hvilkas undre, ofta 
åtskilda ändar skjuta fritt in i luftkamrarne och hvilkas höjd är ungefär 8-—10 gånger 
större än deras största bredd. På ytsnitt genom öfre delen af palissadväfnaden stå 
cellerna tätt tillsammans, äro polygonala eller fyrkantiga, och så stora, att hvarje öfre 
epidermiscell endast förmår täcka 3—4 palissadeeller. I denna väfnad förekomma 
sekretceller, som äro af samma höjd som palissadceellerna, men betydligt vidare, och 
sannolikt äro oljeceller, men ej slemceller, hvilka enligt BLENK (a. st. pag. 364) före- 
komma hos andra arter af samma släkte. 

Svampparenchymet är utomordentligt lakunöst och erinrar i hög grad om samma 
väfnad i bladen af Artocarpus integrifolia L. Hvart och ett mellanrum emellan 
de genomgående kärlknippena förefaller nämligen på tunna tvärsnitt som ett enda 
luftrum, i hvilket endast enstaka celler eller cellfragment förefinnas. På något tjoc- 
kare snitt finner man emellertid, att dessa kaviteter genomkorsas i alla riktningar af 


12 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


trådsmala, ogrenade eller greniga cellrader, hvilkas celler äro långa, vanligen smala, 
enkla eller greniga och ansluta sig dels till hypodermats celler i undre bladytan, 
dels till kärlknippena och palissadväfnaden. Finnas smärre kärlknippen eller oljeceller 
i dessa mellanrum, så ansluta sig celltrådarne äfven till dessa. Under palissadparen- 
chymet bilda cellerna en mera sammanhängande, men dock ofta afbruten rad af något 
rundade eller i vertikal eller horisontal riktning sträckta celler, mellan hvilka oljeceller 
ganska talrikt förefinnas. En eller flera palissadceller ansluta sig med sina undre ändar 
till hvarje cell i denna rad. I synnerhet på de ställen, där flera celltrådar stöta till- 
sammans, liksom äfven i närheten af de grötre kärlknippena, kunna cellerna i denna 
väfnad blifva mer utvidgade. 

Kärlknippena äro till större delen genomgående och bilda ett rikt förgrenadt 
anastomoserande system, hvarigenom mesophyllet kommer att blifva afdeladt i små 
rutor, som inramas af kärlknippen. De största i de sekundära nerverna inneslutna 
strängarna omgifvas af ett tunnt lag hårdbastceller. De minsta bland de genomgående 
kärlknippena stödja sig mot öfre epidermis, skilda från denna endast genom en 
enkel rad af tjockväggiga, långsträckta celler, men äro genom en grupp tämligen stora, 
långsträckta, men tämligen tunnväggiga, mekaniska grundväfnadsceller skilda från den 
undre epidermis. De minsta, endast af kärl bestående strängarne befinna sig ungefär 
i midten af tvärsnittet och omgifvas af svampparenchym. De större kärlknippena 
omgifvas af celler, som innehålla talrika små enkla kristaller, men kristallkonkretioner 
tyckas helt och hållet saknas (HOBEIN, a. st. pag. 74). 

Litsea minuta Reinw. med likaledes stora blad öfverensstämmer med föreg. 
art med hänsyn till svampparenchymets byggnad, endast med den skillnad, att cellerna 
i denna väfnad ej äro så långa och smala. utan mer rundade. Hos denna art är klyf- 
öppningarnes byggnad lätt att se. HSlutcellerna äro i tvärsnitt ovala, upprätta, om- 
slutna af bicellerna, som höja sig upp öfver dem, lämnande emellan sig en trång kanal, 
som leder till klyföppningens ingång. Bicellerna sträcka sig äfven långt inunder slut- 
cellerna och omsluta till någon del äfven dessas undre ändar. Själfva slutcellerna äro 
upptill afsmalnande och utdragna i hvar sin lilla spets, utgörande de båda ytter- 


listerna, som ligga tätt intill bicellernas insida. Innanlister mycket korta, rakt framåt- 
riktade. 


Dillenia aurea Sm. 
(Taf. XXIV, figg. 9—14, Taf. XXV, figg. 1, 2) 


Blad stora och tämligen tjocka, med på undre ytan skarpt framträdande såväl 
medelnerv som sekundära nerver. 

Epidermis tämligen storcellig, utan klyföppningar på öfre sidan, med föga tjock, 
småknottrig yttervägg, XXIV, 9; dess celler i tvärsnitt rektangulära, sedda från ytan 
oregelbundet polygonala på öfre sidan, XXIV, 10, och därstädes försedda med tjockare 
mellan väggar, på den undre med buktade mellanväggar, XXTIV, 14. På båda ytorna 
finnas insänkta i epidermis rester af trichom, i form af tjockväggiga, utåt öppna celler 
och dessutom på undre ytan i kaviteter insänkta, små, klotrunda och kortskaftade 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 13 


glandler, som erinra om dem hos Laguncularia racemosa Gertn. (F. ARESCHOUG, 
IT, s. 64), ehuru såväl kärlknippen som epitel saknas under den förras glandler. 
De äro fyllda med ett grumligt innehåll, hvarigenom deras inre byggnad helt och 
hållet döljes'". De föga talrika klyföppningarne, sedda från ytan, XXIV, 14, stora, 
bredt ovala, utan biceller; deras slutceller stående i jämnhöjd med epidermis, upprätta, 
i tvärsnitt rundade, tunnväggiga och med stor, rundad hålighet, försedda med korta, 
något uppåt och framåt riktade ytterlister och mycket små, framåt riktade innanlister. 

Palissadparenchymet skarpt begränsadt mot svampväfnaden, XXIV, 9, uppta- 
gande '/; eller nära '/» af mesophyllets höjd och bestående af tvänne rader tätt hop- 
stående, höga, tämligen smala, ej regelbundet cylindriska och merendels septerade, i 
tvärsnitt, XXTIV, 11, runda celler, af hvilka de i den öfre raden äro något högre än 
i den undre. Hvarje öfre epidermiscell täcker 3—4 sådana celler. Mellan palissad- 
cellerna i båda raderna finnas enstaka, på tvärsnitt genom bladet ovala, upprätt stå- 
ende celler, som föra raphider, XXIV, 9, jämte ett grumligt innehåll. 

Svampparenchymet är i hög grad lakunöst och företer på tunna mikrotomsnitt 
en egendomlig anblick, i det hvarje mellanrum emellan tvänne genomgående kärl- 
knippen förefaller som ett tomrum, i hvilket enstaka. i olika riktningar sig sträckande, 
smala celler eller cellrader uppträda. Först på tjockare tvärsnitt eller ännu bättre på 
ytsnitt får man en riktig föreställning om denna väfnads egendomliga struktur, hvarvid 
man finner, att cellerna äro långa, trådlika, utgrenade i långa trådsmala grenar och 
bilda nätverk med stora maskor. Redan i denna väfnads öfversta lag, XXV, 1, äro 
nätverken stormaskiga och själfva cellerna hafva sin typiska form, hvilket allt är ännu 
mer förhållandet med de mellersta lagen, XXV, 2. TI det näst understa, XXTIV, 12, 
liksom i det understa laget. XXTIV, 13, äro cellerna kortare och bredare och mellan- 
rummen mindre. Innehållet i mesophyllets celler är brunaktigt, förmodligen föranledt 
af garfsyra. 

Kärlknippena. De flesta äro genomgående och bilda ett småmaskigt nätverk. 
De minsta gränsa med sin strängslida intill palissadväfnaden. Det är emellertid ett 
anmärkningsvärdt förhållande, att dylika små kärlknippen äfven finnas nära den undre 
bladytan, hvilket sannolikt står i samband med det stora antalet kärlknippen i 
medelnerven. 


Dillenia indiea L. 
(Taf. XXV, figg. 3—13.) 


Blad stora, tunna, men fasta, på undre sidan upphöjdt nätådriga och försedda 
med höga, skarpryggade sekundära nerver och likadan medelnerv. 

Epidermis på öfre sidan, som saknar klyföppningar, storcellig och försedd med 
en tämligen tunn yttervägg, fig. 3: dess celler på tvärsnitt rektangulära, sedda från 
ytan, fig. 7, stora, med tämligen tjocka, undulerade mellanväggar. Merendels för- 
stärkes öfre epidermis af ett tunnväggist hypoderma, fig. 3, hvars celler i tvärsnitt 


! Förekomsten af glandler hos denna växt är anmärkningsvärd, enär saknaden af sådana organ ansetts 
vara en för alla Dilleniaceer gemensam karaktär (SOLEREDER I, a. st. pag. 23 och 26). 


14 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


äro nästan rektangulära och föga mindre än epidermiscellerna, men på ytsnitt, fig. 8, 
mindre än dessa och till formen mer växlande, hvarjämte deras mellanväggar äro 
märkbart tunnare och nästan raka. Där hypoderma saknas, utgöres palissadväfnaden 
af tre, fig. 6, annars endast tvänne cellrader, XXV, 3, hvarför det förefaller sannolikt, 
att hypodermat är bildadt af palissadparenchymets öfversta lag. Undre epidermis 
företer den egendomligheten, att den på och närmast omkring nerverna, äfven de 
mindre, är mer storcellig och förstärkt med ett hypoderma, men består på något af- 
stånd från nerverna af mycket låga, och såsom det tyckes, nästan kollaberade celler, 
XXV, 3, under hvilka hypoderma saknas och som, sedda från ytan, XXV, 4, äro 
mindre och mer tunnväggiga än de andra. Klyföppningarne förekomma nästan ute- 
slutande på de partier af bladskifvan, som sakna hypoderma och täckas af en låg- 
cellig epidermis, och äro än enstaka, i hvilket fall de omgifvas endast af en krans 
sådana epidermisceller, än samlade i större grupper, fig. 4, hvarvid större ytor af 
bladet täckas af en dylik lågcellig öfverhud. Mellanväggarne mellan dessa epidermisceller 
äro så tunna, att gränserna mellan cellerna blifva på ytsnitt ganska otydliga. Somliga 
epidermisceller på undre bladytan äro fyllda af ett starkt ljusbrytande, finkornigt 
innehåll, som förmodligen är kristallsand. Klyföppningarnes slutceller ligga i jämnhöjd 
med epidermis och äro i tvärsnitt runda, tjockväggiga och hafva mycket små, nästan 
omärkliga såväl ytter- som innanlister. På undre ytans nerver finnas encelliga, täm- 
ligen tjockväggiga trichom, XXV, 13, som kring basen omgifvas af en krans höga 
epidermisceller. Jämte dessa förekomma, ehuru mycket sparsamt, andra lägre, starkt 
ljusbrytande och, såsom det tyckes, encelliga trichom, XXV, 12, hvilka ej höja sig 
öfver epidermis, utan äro djupt nedsänkta i bladmassan och befinna sig i närheten af 
något kärlknippe. Möjligen äro dessa bildningar hydathoder. 

Palissadparenchymet, XXV, 3, är ej så fullständigt differentieradt som hos föreg. 
och utgöres af tvänne, eller i de partier af bladet, som sakna hypoderma i öfre sidan, 
af tre rader och upptager '/s eller nära hälften af hela mesophyllets höjd, hvilket 
emellertid ej så mycket beror på cellernas höjd, som på den jämförelsevis ringa ut- 
vecklingen af svampväfnaden. Ty palissadeellerna äro i förhållande till vidden ganska 
låga, så att deras höjd knappast är 5—96 gånger större än bredden. De äro liksom 
hos föreg. art ej regelbundet cylindriska, utan hafva ofta buktade mellanväggar. På 
ytsnitt, fig. 9, äro de runda och åtskilda af vanligen smärre mellanrum; en öfre 
epidermiscell täcker 3—6 sådana celler. Raphidsäckar med korta raphider uppträda 
i öfre, XXV, 5, eller undre, XXV, 3, eller den tredje, XXV, 6, raden af palissad- 
väfnaden. Dessa säckar äro ofta utdragna 1 smala utskott, liknande halsen på en 
retort, och genom dylika utskott kunna såväl tvänne öfver hvarandra ställda som 
tvänne på samma höjd stående raphidsäckar, XXV, 5, träda i förbindelse med hvarandra. 

Svampparenchymet, som har ungefär 5—6 cellers höjd, XXV, 3, är småcelligt 
och i jämförelse med det hos föreg. art ganska kompakt, så att endast smärre, van- 
ligen mer eller mindre vertikalt sträckta luftrum iakttagas på tvärsnitt genom bladet. 
Själfva cellerna hafva tillika en mycket växlande form, äro runda, ovala eller aflånga, 
med längdaxeln än vertikal, än horisontal, eller mer eller mindre krökta. På ytsnitt 
äro cellerna i öfversta och understa laget, XXV, 11, kortare och bredare samt för- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMJENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 15 


sedda med likaledes kortare och bredare utskott. I de mellersta lagen, XXV, 10, äro 
återigen cellerna längre och smalare. Svampparenchymet hos denna växt utgör en 
mellanform emellan den båglika och den hyflika typen. 

Kärlknippena. De största, af hårdbast åtföljda, äro genomgående. De minsta 
strängarne uppträda äfven hos denna art dels under palissadväfnaden dels i svamp- 
parenchymets understa lag. 


Combretum decandrum Roxb. 


Blad medelstora, tämligen tjocka, läderartade, nästan glatta, glänsande. 

Epidermis småcellig och tjockväggig, isynnerhet hvad ytterväggen beträffar, utan 
klyföppningar på öfre ytan; dess celler i tvärsnitt rektangulära, något högre på öfre 
sidan, sedda från ytan i följd af de vågiga mellanväggarne till omkretsen oregelbundna, 
försedda med randporer och likaledes större på öfre bladytan. Klyföppningar spar- 
samma, sedda från ytan stora, elliptiska, utan biceller, men stnndom omgifna af en 
krans af epidermisceller; slutcellerna liggande i jämnhöjd med öfverhuden, tjockväg- 
giga, i tvärsnitt tämligen höga, ovala, men smala, upprätt stående och försedda med 
korta, uppåt riktade ytterlister, men, så vidt jag kunnat se, utan innanlister. På 
öfverhuden af båda sidorna förekomma svarta, punktformiga upphöjningar, s. k. kork- 
vårtor. Förmodligen är det dessa bildningar, som genom destruktion af väfnaden 
gifva upphof till de kraterformiga fördjupningar, som jämväl förefinnas på bladytan. 
Men dessa upphöjningar stå ej i någon förbindelse med kärlknippena, ej heller tyckas 
de innehålla någon vattenväfnad. 

Såväl HOLTERMANN (a. st. s. 36) som HEIDEN (a. st. s. 165), denne senare äfven 
i fråga om denna art, hafva redan fäst uppmärksamheten på förekomsten i bladen 
hos åtskilliga Combretum-arter af isolerade eller i knippen förenade hårdbastceller, 
som, utgående från kärlknippena, tränga ut till epidermis i båda bladytorna och 
sträcka sig mellan denna och mesophyllet. Hos C. decandrum är detta hårdbast 
mycket mer utveckladt under den öfre epidermis, hvarest det bildar ett system af 
bandformiga knippen jämte enstaka celler, hvilka båda äro öfvervägande sträckta i en 
med bladskifvans längdaxel mer eller mindre parallel riktning och än sluta sig till- 
sammans i större knippen, än återigen förgrena sig, hvarvid en och annan gren kan 
sluta sig till något annat knippe. Därigenom bildas långsträckta öppningar mellan 
knippena. Det är dessutom ej ovanligt, att knippena eller isolerade hårdbastceller 
korsa hvarandra. 

Palissadparenchymet, som är storcelligt och skarpt differentieradt mot svamp- 
väfnaden, utgör i den tjockare delen af bladskifvan mer än hälften af hela mesophyl- 
lets höjd och består af en rad en eller flera gånger septerade, höga cylindriska celler, 
hvilkas höjd är ungefär 12—15 gånger större än bredden. BSedda från ytan stå de 
tätt tillsammans och hafva en rundadt polygonal omkrets, som är så stor, att hvarje 
epidermiscell täcker endast 3—4 sådana celler. I denna väfnad uppträda stora kri- 
stallsäckar, som hafva samma höjd som palissadcellerna och ut mot epidermis starkt 
afsmalna och i sin undre, starkt vidgade del innesluta en mycket stor kristallkon- 


16 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


kretion med tjocka och skarpa spetsar. Jämte dessa förekomma i palissadväfnadens 
understa parti smärre runda kristallsäckar, som äro fyllda af hvar sin mindre kristall- 
konkretion. 

Svampparenchymet kommer med afseende på cellernas form och anordning myc- 
ket nära motsvarande väfnad hos Dillenia indica L. och utgör en mellanform emellan 
den hyflika och den båglika svampväfnaden, hvarjämte det har på tvärsnitt 6—7 
cellers höjd och är tämligen småcelligt samt mycket lakunöst. Luftrummen hafva på 
tvärsnitt genom bladet en mycket växlande såväl storlek som omkrets och ligga på 
olika höjd, så att de kunna stå öfver hvarandra till ett antal af 3—1t, hvarvid de 
mellersta äro störst. På tvärsnitt begränsas luftrummen af smala, nästan trådlika, 
enkla cellrader, hvilkas celler bilda ett nätverk eller ett galler och ofta äro smala, 
långsträckta i horisontal riktning samt försedda med vertikalt ställda, längre eller kor- 
tare utskott. De celler, som på tvärsnittet bilda de vertikala väggarne mellan luft- 
rummen äro 1 regeln kortare och bredare samt sträckta i vertikal riktning. På yt- 
snitt äro cellerna i det mellersta, mest lakunösa partiet af svampparenchymet långa, 
smala, nästan trådlika, vanligen något båglikt krökta och ofta försedda med smala 
utbuktningar samt anordnade i hvarandra korsande nätverk, hvars maskor allt efter 
sin storlek begränsas af 4-—6—10 celler. Upp mot palissadväfnaden blifva cellerna 
bredare, mer rundade och luftrummen på samma gång färre och mindre. Äfvenledes 
på ytsnitt äro understa lagets celler till större delen runda, ovala eller någon gång 
utdragna i korta utskott och kransvis anordnade kring klyföppningarnes andhålor. 
För att erhålla inre fasthet i denna väfnad genomdrages denna af talrika sklereider, 
som utgå från kärlknippenas hårdbast. Kristallsäckar, fyllda med hvar sin kristall- 
konkretion, äro ej sällsynta äfven i denna väfnad. Därjämte innehålla svampparen- 
chymets celler en brun substans i form af droppar, hvilka ofta tyckas hafva afsatts 
i intercellularrummen på utsidan af cellväggen. Denna substans tyckes äfven afsätta 
sig på mellanväggarne mellan de utskott, genom hvilka cellerna stå i förbindelse med 
hvarandra, hvarigenom själfva mellanväggarne i synnerhet på ytsnitt förefalla ovanligt 
tjocka. 

Kärlknippena äro med få undantag åtföljda af håärdbast på såväl öfre som undre 
sidan, mest på den senare. De äro alla inbäddade; till och med det i de sekundära 
nerverna befintliga kärlknippet, liksom alla de mindre, ligger under ett lågt palissad- 
parenchym. I kärlknippena förekomma långa, smala, i rader anordnade celler, som 
äro fyllda med ett brunt innehåll. 


II. Dorsiventrala blad med båglikt svampparenchym. 


Garcinia Mangostana L. 
(Taft. I, figg. 111, Taf. II, fig. i.) 


Blad medelstora, mycket tjocka, läderartade, 

Epidermis med ovanligt tjock yttervägg på båda ytorna, II, I, på öfre sidan 
utan, I, 1, och med tämligen glesa klyföppningar på den undre, I, 10; dess celler på 
ofvansidan i tvärsnitt nästan kvadratiska och märkbart högre än på den undre, II, 
1, sedda från ytan polygonala, I, 1, och ganska små, så att hvarje cell täcker endast 
2—3 palissadceller; på undersidan äro cellerna i tvärsnitt rektangulära, II, 1, och på 
ytsnitt aflånga, märkbart större, I, 10, än på den öfre och hafva i likhet med den- 
nas celler raka, tämligen tjocka mellanväggar. Klyföppningar ovanligt stora och om- 
gifna af likaledes stora biceller, som äro parallela med springan, I, 10, och omsluta 
baksidan af hvar sin slutcell, I, 11. Själfva slutcellerna äro ganska små, tjockväggiga 
och hafva en oval, tvärliggande hålighet. Det förefaller som om de korta och tjocka, 
framåtriktade ytterlisterna, liksom de likaledes små, tjocka och framåtriktade innan- 
listerna utgingo från bicellerna, I, 11. 

Palissadparenchymet, som utgör ungefär en trediedel af hela mesophyllets höjd, 
består af tre cellrader, hvilka ej äro skarpt begränsade mot hvarandra, enär cellerna 
i den ena raden med sina sneda eller afsmalnande ändar skjuta in emellan cellerna i när- 
maste rad, II, 1. Merändels äro cellerna i den öfversta raden lägst, i den mellersta 
högst; i den förra är deras höjd 2—3, i den senare ända till 5 gånger större än bred- 
den. I den nedersta raden äro cellerna merendels något högre än i den öfversta och 
ej så regelbundet cylindriska som i de båda öfre raderna, II, 1. Det är till och med 
ej ovanligt, att de genom utbuktningar från sina undre ändar stå i förbindelse med 
de närmast undre svampparenchymeellerna. Palissadcellerna i de båda öfre raderna 
stå tämligen tätt tillsammans och äro i tvärsnitt runda, I, 2, och af mycket växlande 
storlek: i den understa, I, 3, äro de mer åtskilda genom luftrum och i tvärsnitt ofta 
flere gånger större, ovala. Palissadcellerna utmärka sig genom väggarnes ganska 
anmärkningsvärda tjocklek och äro ej sällan en eller tvänne gånger septerade samt 

E. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 3 


18 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


rika på kloroplaster. Kristallkonkretioner äro ej ovanliga i denna väfnad, talrikast 
i den öfre och sparsammast i den mellersta raden. De uppträda i synnerhet i sådana 
palissadceller, som äro septerade, hvarvid än båda sakna kloroplaster och innehålla 
hvar sin kristallkonkretion, än den ena, nämligen i regeln den undre, innehåller en 
kristallkonkretion och den öfre kloroplaster. 

Svampparenchymet. Denna ovanligt mäktiga, två tredjedelar af hela mesophyl- 
lets höjd upptagande, storcelliga och tjockväggiga väfnad har ungefär 14—16 cellers 
höjd, II, 1, när man räknar antalet celler, som finnas utmed en linie, som tänkes 
dragen från undre gränsen af palissadparenchymet till undre epidermis vinkelrätt mot 
denna. OCellerna i denna väfnad äro på tvärsnittet, om ock i följd af de talrika större 
och mindre mellanrummen ej så iögonfallande, anordnade i på samma gång horison- 
tala och vertikala rader. Öfver hufvud taget äro cellerna i de mellersta lagen störst. 
Luftkamrarne äro särdeles talrika, hafva växlande storlek och form och ligga på 
mycket olika höjd af tvärsnittet, hvilket tydligen beror på svampparenchymets an- 
senlioa mäktighet. De största af dem befinna sig i mellersta delen af svampparen- 
chymet, äro merendels ganska smala, men sträcka sig genom 8—10 cell-lag och kunna 
någon gång sträcka sig upp till palissadväfnaden eller ned till undre epidermis. Dock 
hafva ej luftkamrar kunnat iakttagas, som sträckt sig genom hela svampparenchymet. 
De mindre luftkamrarne befinna sig företrädesvis i öfre och undre delen af svamp- 
parenchymet och äro sällan sträckta i till ytan vertikal riktning, utan isodiametriska. 
De minsta luftrummen gränsa dels omedelbart intill palissadväfnaden, dels till undre 
epidermis och sträcka sig genom 1—4 cell-lag. På sådana tvärsnitt, som tagits paral- 
lelt med bladskifvans längdaxel, är luftkamrarnes höjd ungefär lika stor som deras 
bredd på horisontala tvärsnitt. Själfva cellerna äro i tvärsnitt runda, II, 1, och mer- 
endels utan utskott såväl på horisontala som vertikala tvärsnitt; endast i de två öf- 
versta, palissadväfnaden närmast liggande lagen kunna cellerna antaga en något kan- 
tig form. Men jämte dessa och emellan dem förekomma, i synnerhet på något afstånd 
från kärlknippena, äfven celler, som äro breda och ofta bågformigt krökta och hvilkas 
afvikande form beror därpå, att de icke blifvit tvärt genomskurna. Den tydligaste 
föreställningen om cellernas form och anordning erhålles emellertid genom undersöknin- 
gen af successiva ytsnitt, som hos denna växt låta sig utan synnerlig svårighet åstad- 
kommas. På sådana snitt befinnas cellerna i det öfversta närmast till palissadväfna- 
den gränsande laget, I, 4, hafva en ganska ansenlig ytutbredning och därigenom 
skarpt afsticka mot tillgränsande palissadceller, I, 3. Men därjämte utmärka de sig 
i jämförelse med dessa genom en mycket oregelbunden omkrets, i det att de hafva 
korta, breda utbuktningar, som ansluta sig till motsvarande utskott från närmaste 
celler och ligga i samma plan, hvilket är parallelt med bladytan. Cellerna komma 
sålunda att bilda ett nätverk, hvars mellanrum begränsas af vanligen 4, stundom 3 
celler och äro runda eller aflånga och hafva en mindre area än någon af de omgif- 
vande cellerna. De 2—3 närmast undre cell-lagen hafva ungefär samma beskaffenhet, 
I, 5. I de 8—10 på dessa följande lagen äro cellerna längre och smalare, hafva 
likaledes längre och smalare utskott, I, 6, samt bilda ett grofmaskigt nätverk, hvars 
största mellanrum äro betydligt större än de största mellanrummen i de 3—4 öfversta 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 19 


lagen och hafva större area än någon af cellerna i dessa lag. De begränsas vanligen 
af 4—6 celler. Då mellanrummen i ett större eller mindre antal af ifrågavarande 
cell-lag ligga midt öfver hvarandra, bildas högre eller lägre luftkamrar, som ej sällan 
utmynna i motsvarande luftkamrar i de öfversta lagen. Cellerna i det tredje laget, 
- räknadt från undre epidermis, likna närmast cellerna i det öfversta, så att de förete 
en benägenhet till nätlik anordning, I, 7, men de äro bredare och hafva i allmän- 
het mindre skarpt markerade utskott, hvarjämte mellanrummen hafva en i allmän- 
het mer oregelbunden omkrets och äro ännu mindre i förhållande till de omgifvande 
cellerna. I det närmast undre laget (I, 8) framträder cellernas nätlika anordning ännu 
mindre utpräglad, mellanrummen hafva en mera obestämd omkrets och själfva cel- 
lerna äro i allmänhet aflånga, med ofta något insvängda sidor och sakna merendels 
utskott. I det understa laget äro cellerna rundade eller aflånga, I, 9 och erinra på 
ytsnitt om palissadeellerna i understa raden, I, 3. Talrika, större och mindre mel- 
lanrum finnas mellan cellerna, men klyföppningar förekomma icke under alla, äfven 
de större mellanrummen. Luftkamrarne i svampparenchymet, ej blott de öfver hvar- 
andra ställda, utan äfven de på samma höjd liggande, när de äro åtskilda genom ett 
enkelt cell-lag, stå i öppen kommunikation med hvarandra genom öppningar i det dem 
begränsande cell-laget. Närmast kring de gröfre kärlknippena är denna väfnad mycket 
tätare, så att endast smärre luftrum förekomma i densamma. I de öfversta och un- 
dersta cell-lagen af svampparenchymet förekomma kristallkonkretioner, ehuru icke i 
sådan mängd som i palissadväfnaden. 

Sekretbehållare. Hufvudsakligast i öfre och undre delen af svampparenchymet 
förekomma talrika, i tvärsnitt runda, II, 1, men på ytsnitt, I, 7, långa, rörformiga 
sekretbehållare, som omgifvas af ett lag små, plattade, med mörka membraner för- 
sedda celler och som ej stå i förbindelse med kärlknippena. I öfre sidan af bladet 
gränsa. de merendels omedelbart intill palissadväfnaden och i den undre ligga de flesta 
innanför tredje raden af svampparenchymet, från undre epidermis räknadt. Dock 
kunna de äfven ligga närmare undre epidermis, till och med omedelbart intill denna. 
När de på alla sidor omgifvas af svampparenchym, bilda dettas celler ett slags sträng- 
slida omkring dem, I, 7. 

Kärlknippena. Till och med i den tjocka, på undre sidan kölade medelnerven 
är grundväfnaden ofvanför kärlknippena oförändrad och består af palissad- och svamp- 
parenchym af ungefär samma beskaffenhet som i den egentliga bladskifvan, ehuruväl 
denna väfnad i medelnervens undre sida är likformig, i tvärsnitt rundeellig och tunn- 
väggig samt innehållande endast smärre intercellularrum. På längdsnitt äro som van- 
ligt dessa celler långa, cylindriska och anordnade i rader. Öfverhudscellerna på me- 
delnervens bägge sidor utmärka sig genom särdeles tjocka ytterväggar, som i detta 
hänseende öfverträffa dem på bladskifvans epidermis. Öfre och undre sidan af me- 
delnervens kärlknippegrupper täckas af hvar sitt tunna lag af hårdbast. Detta jämte 
den tjockväggiga epidermis och själfva medelnervens tjocklek förläna bladen den er- 
forderliga böjningsfastheten. De från medelnerven uti bladskifvan gående kärlknip- 
pena omgifvas på alla sidor af hårdbast och kring detta befinner sig en väl differen- 
tierad strängslida. Under de närmast mindre kärlknippena, som likaledes omgifvas 


20 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


af hårdbast och strängslida, är svampparenchymet betydligt mäktigare och ofvan dem 
finnas, strängslidan oräknad, tvänne lag af svampparenchymeeller. De i storlek dem 
närmast kommande kärlknippena, som ligga något nedom midten på tvärsnittet, äro 
genom trenne rader svampparenchymeeller (strängslidan likaledes oräknad) skilda från 
palissadväfnaden och utgöras endast af sex hårdbastceller och ungefär tio trakeala 
element. Något vekbast har ej kunnat upptäckas i dessa kärlknippen. De minsta 
kärlknippena utgöras endast af några få långa och smala spiralkärl och bilda ett nät- 
verk emellan de större kärlknippena, omedelbart under svampparenchymets tredje 
lag, räknadt från palissadväfnaden. Dessa kärlknippen omgifvas af en ej tätt hopslu- 
ten strängslida, hvars celler genom utbuktningar stå i förbindelse med svampparen- 
chymets celler. Från de mindre kärlknippena utgå grupper af stora kantiga skle- 
reider, I, 5. 


Garcinia cochinchinensis Choisy. 
(Tafl. VIII, fig. 3—12, Tatl. IX, fig. 1.) 


Blad tämligen små, läderartade och mycket tunnare än hos föregående art. 

Epidermis saknar klyföppningar på öfre sidan. Dess celler på båda bladytorna 
med tämligen tjock yttervägg, i tvärsnitt rektangulära, låga och af samma höjd. Sedda 
från ytan äro de öfre, VIII, 4, mindre och häfva nästan raka, men de undre, VITT, 
12, något undulerade mellanväggar. Klyföppningar, sedda från ytan, tämligen glesa, 
små, runda, omgifna af tvänne med springan parallela biceller. Deras slutceller, IX, 
1, insänkta, små, i tvärsnitt nästan rektangulära, upprättstående, tjockväggiga, med 
oval snedställd hålighet, försedda med tjocka, små ytter- och innanlister och nästan 
öfvertäckta af de stora bicellerna, hvilka hafva tjocka ytterlister. 

Palissadparenchymet upptager nära en fjärdedel af mesophyllets höjd, VIII, 3, 
och är anordnadt i tvänne rader. Dess celler skilja sig till formen väsentligen från 
dem hos föregående art och afvika, sedda på tvärsnitt, föga från svampparenchymets 
celler, hvadan bladen äfven skulle kunna hänföras till den typ, hvars mesophyll blif- 
vit mer eller mindre fullständigt förvandladt till svampparenchym. Pallissadväfnadens 
celler äro ej sällan nästan kvadratiska eller åtminstone föga högre än vida. Mer säl- 
lan äro de cylindriska, hvarvid deras höjd kan vara ända till 4 gånger större än 
bredden. På ytsnitt hafva cellerna i öfre raden, VIIT, 5, merendels en mindre om- 
krets och stå tätare tillsammans än i den undre, VIIT, 6. Hvarje epidermiscell kan 
täcka 2—3 palissadceeller i öfre raden (jfr VIII, 4 och 5). 

Svampparenchymet är på tvärsnitt, VIII, 3, 3—4 gånger lägre och ej så lakunöst 
som hos föregående art, hvarjämte dess celler äro mycket mindre än hos denna. Van- 
ligen har denna väfnad 6—7 cellers höjd och består af på tvärsnitt i såväl vertikala 
som horisontala rader anordnade celler, som äro tämligen tjockväggiga, rundade eller 
i horisontal riktning förlängda och som merändels sakna utskott. Luftkamrar tämli- 
oen talrika, till största delen sträckta i vertikal riktning stundom ända från palissad- 
cellernas undre ändar i den öfre raden ned till undre epidermis eller till det cell-lag, 
som till större delen betäcker dennas insida. Andra lakuner taga sin början under 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 21 


nedre raden af palissadväfnaden eller under svampparenchymets öfversta lag och 
sträcka sig ned tilb undre epidermis eller dess närmast öfre cell-lag. Äfven mindre och ej 
i vertikal riktning öfvervägande sträckta lakuner förekomma i denna väfnad och be- 
finna sig vanligen på längre afstånd från palissadparenchymet och gränsa omedelbart 
till undre epidermis eller äro genom 1—2 cell-lag skilda från denna. Sedda från ytan 
äro cellerna i det öfversta, VITI, 7, och understa laget, VIII, 11, ej nätlikt anord- 
nade, i synnerhet i det förra, och mer isodiametriska, hvarjämte deras mellanrum äro 
mindre och hafva, synnerligen i det öfversta laget, en oregelbunden omkrets. TI de 
mellan dessa båda befintliga lagen (VIII, 8, det andra, uppifrån räknadt, VITI, 9 a, 
det tredje, VIII, 9 b, det fjärde, VIII, 10, det femte) hafva cellerna en mera båglik 
form och äro anordnade till ett nätverk med ganska stora mellanrum. TI det andra 
och tredje laget, i hvilka- de mindre kärlknippena utbreda sig, äro cellerna längre i 
förhållande till bredden och bilda ett mera regelbundet nätverk med större mel- 
lanrum. 

Sekretbehållarne hafva hos denna växt, VIIT, 3 9, samma byggnad och läge som 
hos föregående. De stå ej i direkt förbindelse med hvarandra och sluta blindt och 
äro i ändan starkt utvidgade, VITT, 10. 

Kärlknippena äro samt och synnerligen inbäddade i mesophyllet och ligga ome- 
delbart under öfversta raden af svampparenchymet, äfven de minsta, som äro redu- 
cerade till ett enda trakealt element. De omgifvas af en strängslida och de större 
bland dem åtföljas af hårdbast. 


Pericampylus sp. 
(Taf. XIV, figg. 1—10.) 


Blad tämligen stora, späda och mycket tunna, nätådriga. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, i förhållande till mesophyllet stor- 
cellig, XIV, 1, och tunnväggig på båda bladytorna, äfven hvad ytterväggen beträffar. 
Denna är, såsom framgår af den bruna färg, som behandling med jordgrönt och fuch- 
sin föranleder, fullständigt kutikulariserad, liksom innanväggen, hvilken tillsammans 
med palissadcellernas yttervägg, är ungefär lika tjock som epidermis yttervägg. Sedda 
från ytan, XIV, 2 och 9, hafva cellerna, i anledning af de, allra mest på öfre blad- 
ytan, undulerade mellanväggarne en mycket oregelbunden omkrets, som i allmänhet 
för de öfre epidermiscellernas vidkommande är större än de undres. Mellan dessa 
vågbräddade celler finnas i båda bladytorna små, runda och tjockväggiga celler, som 
äro basaldelar af trichom. Äfven ytterväggarne på båda bladytorna äro undulerade, 
hvilket förhållande jämte öfverhudscellernas oregelbundna omkrets föranleder, att epi- 
dermiscellerna på tvärsnitt, XIV, 1, förete en högst betydlig växling såväl till form 
som höjd. I hvarje epidermiscell på båda sidor finnes en rund, brunaktig kropp, som 
tyckes vara begränsad af en membran. Klyföppningar glesa, tämligen smala, aflånga 
— ovala, XIV, 9. Slutceller, XIV, 10, liggande i jämnhöjd med eller lägre än epider- 
mis, små och ej synnerligen tjockväggiga, med tämligen stor, rundad hålighet, upp- 


22 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


rätta och inåt afsmalnande, försedda med små, raka, framåtriktade ytterlister och 
nästan omärkliga innanlister. J 

Palissadparenchymet skarpt skildt från svampparenchymet, bestående af en en- 
kel cellrad och utgörande ungefär '/; af mesophyllets höjd. Dess celler tämligen små, 
vanligen trattlika, XIV, 1, så att de upptill stå tätt tillsammans och äro 1 tvärsnitt 
polygonala, XIV, 3, men nedtill åtskilda af luftrum och i tvärsnitt runda, XIV, 4. 
I följd af den växlande storleken af epidermiscellernas yta, kan hvarje sådan cell 
täcka ungefär 10—12—16 palissadceller. 

Svampparenchymet är ganska lakunöst och af merändels 3—4 cellers höjd. Dess 
mycket små celler på tvärsnitt rundade eller aflånga och i senare fall sträckta än i 
horisontal än i vertikal riktning, stundom utdragna i ett eller annat kortare utskott, 
på ytsnitt äfvenledes mycket små, bågformiga, XIV, 5, 6, 7, 8, och försedda med 
korta utbuktningar samt nätlikt anordnade. Maskorna i dessa nätverk vanligen 
ganska regelbundet runda eller rundadt femkantiga, ofta liggande midt öfver hvar- 
andra i de olika cell-lagen och sålunda bildande luftkamrar, som kunna sträcka sig 
från palissadväfnaden ned till undre epidermis. I de öfre lagen äro cellerna på yt- 
snitt, XIV, 5, 6, kortare och bredare, i de undre däremot märkbart smalare i för- 
hållande till längden, XIV, 7, 8. Också gränsa stora partier af de undre epider- 
mis-cellernas insida omedelbart till luftkamrarne. 

Kärlknippena. Äfven de största af de kärlknippen, hvilka ej bilda nerver på 
den undre bladytan, äro genomgående, i det den omgifvande grundväfnaden apterats 
till mekanisk väfnad. De minsta kärlknippena ansluta sig omedelbart till de undre 
ändarne aft palissacellerna, XIV, 1. 

Sekretbehållare uppträda i svampparenchymet vanligen i närheten af kärlknip- 
pena och äro i så fall cylindriska, XIV, 8, eller isolerade mellan svampparenchymets 
celler, XIV, 6, och hafva då samma form som dessa, ehuru de äro större och mer 
tjockväggiga. Men i båda fallen äro de fyllda af en opak vätska, som nästan sak- 
nar kornigt innehåll. 


Trelotra japoniea Baill. 


(Taf. XVII, figg. 16—20, Taf. XVIII, figg. 1—6.) 


Blad stora, tunna, men fasta. 

Epidermis på båda bladytorna småcellig, XVII, 16, XVIII, 1, med tämligen 
tunn yttervägg; dess celler i tvärsnitt låga, rektangulära, sedda från ytan, med i följd 
af de vågiga mellanväggarne oregelbunden omkrets, XVII, 17, XVIII, 4, på båda si- 
dorna, något större på den undre; i säväl öfre som undre epidermis förekomma smärre, 
runda celler, som innehålla hvar sin lilla kristallkonkretion. På öfre epidermis öfver 
kärlknippena finnas kutikularstrimmor, som äro parallella med nerverna. Under den 
öfre epidermis uppträder därjämte öfver de gröfre nerverna ett af 1—2 cellrader be- 
stående hypoderma, som å ömse sidor om nerven sträcker sig långt ut i bladskifvan, 
XVIII, 1. Klyföppningar endast i undre epidermis och där ganska glesa, XVIII, 4, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 23 


aflånga, omgifna af tvänne biceller, som äro parallella med springan; deras slutceller 
liggande i jämnhöjd med epidermis, XVIII, 5, mycket små, tjockväggiga, inåt afrun- 
dade, försedda med starka, nästan raka och framåtriktade ytterlister, utan imnanlis- 
ter, samt med smal, aflång, snedställd hålighet. 

Palissadparenchymet, som i de tunnare partierna af bladet utgör nära '/;, XVII, 
16, men i de tjockare knappt '/s af hela mesophyllets höjd, XVIII, 1, består af en 
enda cellrad, hvars celler, äro smala, cylindriska och endast föga högre i bladets tun- 
nare delar samt ungefär 6—7 gånger högre än breda. Seddai tvärsnitt, XVII, 18, äro dessa 
celler tätt hopstående, runda och så små, att 4—5 af dem kunna täckas af en öfre 
epidermiscell, ehuru dessa senare äro ovanligt små. I palissadväfnaden finnas talrika 
kristallsäckar, som hvardera fyllas af en stor kristallkonkretion och äro ati palissad- 
cellernas höjd, men 4—5 gånger vidare än dessa. 

Svampparenchymet är i de tjockare partierna af bladskifvan, nämligen närmast 
på ömse sidor af medelnerven och de gröfre nerverna, mycket mäktigt och föga la- 
kunöst, XVIII, 1. Det har nämligen omkring 13—15 cellers höjd. Tillika äro cellerna 
i denna väfnad betydligt större och på tvärsnitt mera rundade, men med i följd af 
korta utskott vanligen oregelbunden omkrets, hvarjämte luftrummen äro små och få- 
taliga. Sedda från ytan äro de i förhållande till den ansenliga bredden korta och 
bilda en mellanform mellan den båglika och den skiflika typen, något liknande cel- 
lerna i de båda öfversta cell-lagen af svampparenchymet i de tunnare partien af bla- 
det, XVII, 19, 20, ehuru de äro mycket större än dessa. På något afstånd från de 
gröfre nerverna antager svampparenchymet småningom den för denna väfnad i de 
tunnare partien karaktäristiska byggnaden. TI dessa har ifrågavarande väfnad endast 
ungefär 9 cellers höjd och är i hög grad lakunöst, XVII, 16. Luftrummen äro af 
växlande form och storlek, på tvärsnittet sträckta än i horisontal än i vertikal rikt- 
ning, samt liggande öfver hvarandra i ända till fyra etager, som äro åtskilda af enkla 
cellrader. De nedersta lakunerna gränsa ofta omedelbart intill undre epidermis, lik- 
som de öfversta ofta upptill palissadparenchymet. Äfven på tvärsnittet framträder 
en benägenhet hos cellerna att bilda nätverk, och utskott från cellernas öfre eller 
undre sida äro därför ej sällsynta. Cellerna aftaga ganska regelbundet i storlek mot 
bladets undre sida. I genomskärning äro de runda; de mer eller mindre aflånga cel- 
ler, som framträda på ett tvärsnitt genom bladskifvan, äro sådana, som ej blifvit 
genomskurna. På ytsnitt äro cellerna i det öfversta, XVII, 19, och näst öfversta la- 
get, XVII, 20, korta, breda, båglikt krökta, ofta mot båda ändarna försedda med 
äfvenledes korta, breda utskott och anordnade till ett nätverk med små maskor. I 
alla de öfriga lagen, XVIII, 3, blifva cellerna mycket smalare och hafva längre ut- 
skott, hvarjämte de bilda ett stormaskigt nätverk. Äfven i det subepidermoidala 
cell-laget, när ett sådant i någon större utsträckning bekläder insidan af undre epi- 
dermis, bilda cellerna ett nätverk, ehuru de äro kortare och bredare och nätverket 
följaktligen har mindre maskor. 

Kärlknippena äro, med undantag af de minsta, åtföljda af hårdbast, som mer 
eller mindre fullständigt omgifver dem. Men endast de i den primära jämte de se- 
kundära nerverna inneslutna kärlknippena omgifvas af mekanisk grundväfnad; redan 


24 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


de, som inneslutas i de tertiära nerverna, täckas endast på undre sidan af sådan grund- 
väfnad, men gränsa med sin öfre sida upptill palissadparenchymet, hvars celler där- 
städes blifva mycket låga. Alla de öfriga kärlknippena äro inbäddade och de minsta 
befinna sig under öfversta raden af svampparenchymet. Då man tager bladens stor- 
lek och tunnhet, den tunnväggiga epidermis och det låga palissadparenchymet i för- 
ening med det mycket lakunösa svampparenchymet i betraktande, förefaller det näs- 
tan oförklarligt, att bladen förmå skydda sig mot våldsamma yttre angrepp af me- 
kanisk natur, förorsakade af slagregn och stormar. Det hufvudsakliga skyddet i så- 
dant hänseende tyckes vinnas genom de tjockväggiga hårdbastceller, som utgående 
från kärlknippenas hårdbast i alla riktningar genomkorsa det lakunösa svampparen- 
chymet, XVIII, 6. Det är äfven sannolikt, att de tjockare, ett föga lakunöst svamp- 
parenchym innehållande partierna af bladskifvan, som gränsa till den primära och de 
sekundära nerverna, 1 förening med det hypoderma, som åtföljer dessa, bidraga till 
att förläna bladen en större fasthet. Att äfven de tertiära nervernas kärlknippen, 
som på undre sidan täckas af mekanisk grundväfnad, bidraga till skyddandet af 
svampparenchymet, förefaller sannolikt. 


Aleurites sp. 


Blad stora och tämligen tunna, men fasta. 

Epidermis storcellig, med tämligen tjock yttervägg, utan klyföppningar på öfre 
sidan och därstädes vanligen förstärkt med ett enradigt hypoderma, hvars celler i 
tvärsnitt, men ännu mera på ytsnitt, äro större än epidermiscellerna. Dessa senare 
på tvärsnitt rektangulära, sedda från ytan polygonala och således försedda med raka 
mellanväggar. Undre ytans epidermisceller på ytsnitt- något större än de öfre och 
mer olikformiga, oaktadt mellan väggarne äro nästan raka. Klyföppningar glesa, ovala 
och omgifna af tvänne breda, med springan parallella biceller; deras slutceller stående 
i jämnhöjd med epidermis, 1 tvärsnitt tjockväggiga, höga och smala, inåt afsmalnande 
och konvergerande, med snedt tvärställd hålighet och små, raka, uppåtriktade ytter- 
lister, men utan innanlister. 

Palissadparenchymet utgör ungefär ”/; eller, när denna väfnad någon gång består 
af tvänne cellrader, något mer än hälften af mesophyllets höjd. Dess celler äro de- 
lade i en eller flera dotterceller, som ofta te sig såsom själfständiga, från hvarandra 
aflossnande celler. När denna väfnad utgöres af tvänne rader, saknas hypoderma. 
Cellerna i den öfre eller den enda raden hafva något buktade mellanväggar och äro 
låga, men breda, så att höjden endast är ungefär fem gånger större än bredden. De- 
ras öfre, till hypodermat gränsande ändar äro mycket breda, så att cellerna få for- 
men af ett T. Hedda från ytan äro de vidgade ändarne åtskilda af smärre mellan- 
rum och hafva en rundad eller oval omkrets, som är föga mindre än den af en öfre 
epidermiscell. I palissadparenchymet finnas enstaka, mycket stora, runda kristall- 
säckar, som innehålla hvar sin stora kristallkonkretion, och dess celler hysa ett brunt in- 
nehåll, åtminstone i den öfre raden. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 25 


Svampparenchymet är ej synnerligen storcelligt och har på tvärsnitt genom blad- 
skifvan 6-—-7 cellers höjd. På sådana snitt äro dess celler mer eller mindre rundade 
. eller sträckta i horizontal riktning, i hvilket senare fall de äro bågformigt insvängda. 
Så är i synnerhet förhållandet med cellerna 1 det andra och tredje laget, från undre 
epidermis räknadt. Dessa äro ej så höga som i de öfriga lagen och fyllda med ett 
brunt innehåll. De stå dessutom genom små utskott från sin öfre och undre sida i 
förbindelse med cellerna 1 närmaste lag. Cellerna 1 öfversta laget äro de högsta och 
ofta något palissadformiga. På ytsnitt äro cellerna i nyss beskrifna båda lag längst 
och smalast, och, liksom i de öfriga, båglika samt nätlikt anordnade. 

Kärlknippena äro mbäddade och åtföljda at hårdbast jämte smala rader af långa, 
cylindriska, af ett brunt innehåll fyllda celler, som enligt RITTERSHAUSEN (a. st. pag. 
46) äro garfsyreceller. De minsta kärlknippena befinna sig omedelbart under palis- 
sadväfnaden. ; 


Banisteria Gardneriana A. Juss. 


Blad små, tämligen tunna, läderartade. 

Epidermis på öfre sidan utan klyföppningar, försedd med tjock yttervägg; dess 
celler i tvärsnitt betydligt högre än på den undre och nästan kvadratiska, fyllda af 
ett brunt innehåll, stundom genom en tangential vägg delade i tvänne celler, på yt- 
snitt tämligen små, regelbundet polygonala och försedda med tämligen tjocka, raka 
mellanväggar. Undre epidermis fullständigt täckt af de för Malpighiaceerna karak- 
täristiska håren, med tunn yttervägg; dess celler sedda från ytan med stor och oregel- 
bunden omkrets. Klyföppningarne tämligen glesa, sedda från ytan ovala och omgifna 
af tvänne, med springan parallela biceller; deras slutceller i tvärsnitt höga, smala, inåt 
något vidgade, upprätta och tjockväggiga, af samma höjd som bicellerna, utan både 
ytter- och innanlister samt med hög och smal håligbet. 

Palissadparenchymet upptager nära hälften af mesophyllets höjd och består af 
en rad tämligen tätt förenade, cylindriska, höga och smala celler, hvilkas höjd är un- 
gefär 10—12 gånger större än vidden. På ytsnitt täcker hvarje öfre epidermiscell 4 
—5 palissadceller, och dessa äro något åtskilda af luftrum och i tvärsnitt runda. 
Kristallsäckar, innehållande hvardera en stor kristallkonkretion, äro ganska vanliga i 
denna väfnad. 

Svampparenchymet är ganska storcelligt och har 7—8 cellers höjd. På tvärsnitt 
äro cellerna runda eller sträckta i horisontal riktning och merändels anordnade i ver- 
tikala rader. Större eller mindre, än höga och smala, än mer rundade luftkamrar 
finnas i denna väfnad; de förra genomsätta svampparenchymet från palissadväfnaden 
eller närmast undre cell-lag ända ned till undre epidermis eller den näst öfre cellraden, 
men äro stundom afbrutna af en horisontal cellrad. De senare sträcka sig genom ett 
färre antal lag och nå än upp till palissadväfnaden, än ned till undre epidermis 
eller äro förlagda närmare svampparenchymets midt. På ytsnitt äro cellerna i det 
öfversta, till palissadväfnaden gränsande laget minst, men hafva en betydligt större 
omkrets än palissadcellerna och visa benägenhet till en nätlik anordning, hvarvid de 

E, Sv. Vet, Akad. Handl. Band 39, N:o 2. t 


26 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 
1 


blifva aflånga och bågformigt krökta. I alla de följande lagen blifver den nätlika 
anordningen af cellerna mera fullständig och regelbunden, och de merendels runda 
maskorna i detta nätverk begränsas af 4—6 tämligen breda, korta och båglikt krökta 
celler, som ofta äro i ena eller båda ändarne grenade i tvänne korta och breda ut- 
skott. I det understa laget äro cellerna äfvenledes nätlikt anordnade, ehuru de äro 
kortare och bredare samt själfva maskorna följaktligen mindre. Kristallsäckar äro 
äfven vanliga i denna väfnad. 

Kärlkmippena. De större bland dem äro genomgående och såväl på öfre som 
undre sidan åtföljda af hårdbast. De näst mindre hafva på öfre sidan hårdbast, men 
sträcka sig därstädes ej ut till epidermis, utan äro skilda från denna genom ett låg- 
celligt palissadparenchym och gränsa med sin undre sida till svampväfnaden. De 
minsta, ej al hårdbast åtföljda och till en kärlgrupp reducerade strängarne ligga un- 
der svampparenchymets öfversta cellrad, och deras långa, smala spiralkärl ansluta sig 
till cellerna i denna rad, 


Alstonia sericea Blume. 


Blad medelstora, tjocka, något läderartade. 

Epidermis på öfre sidan utan klyföppningar, med tämligen tjock strimmig yt- 
tervägg, ganska storcellig; dess celler på tvärsnitt rektangulära och mycket högre än 
på undre sidan, på ytsnitt stora, ganska likformiga, nästan polygonala, med tunna, 
något buktade mellanväggar. Undre ytans epidermis äfvenledes med tämligen tjock 
strimmig yttervägg; dess celler i tvärsnitt rektangulära, låga och breda, på ytsnitt 
med undulerade mellanväggar och följaktligen olikformiga samt till omkretsen större 
än de öfre epidermiscellerna. Klyföppningar glesa, liggande i jämnhöjd med epider- 
mis, sedda från ytan ovala; deras slutceller små, tämligen tjockväggiga, i tvärsnitt 
rundade och med rundad hålighet samt korta ytter- och innanlister, hvilka tyckas 
utgå nästan från midten af cellernas ytter- och innanväggar, hvilket är föranledt af 
den omständigheten, att den springan begränsande väggen af hvardera slutcellen är 
starkt konvex. På ytsnitt varseblifvas på undre sidan äfven andra klyföppningar, 
som skilja sig från de nyss beskrifna genom en smalare, aflång omkrets och en myc- 
ket trång, nästan omärklig springa, erinrande om dem hos Anona palustris L. (F. 
ARESCHOUG, II, s. 64, Taf. VII, 9—10). Det förefaller sannolikt, att det är dessa klyf- 
öppningar, som på tvärsnitt utmärka sig genom sina höga triangulära, inåt starkt af- 
smalnande och tätt intill hvarandra liggande slutceller. 

Palissadparenchymet, skarpt begränsadt emot svampväfnaden, utgör nära hälf- 
ten af hela mesophyllets höjd och består af en rad tätt hopstående, tunnväggiga, 
vattenrika och glesa kloroplaster innehållande, cylindriska, höga och smala celler, 
hvilkas höjd är ungefär 14—16 gånger större än bredden. TI tvärsnitt äro dessa celler 
runda och mellan dem finnas smärre interstitier. Hvarje öfre epidermiscell täcker 
ungefär 7—38 palissadceller. 

Svampparenchymet har vid pass 8 cellers höjd, är tämligen storcelligt, och dess celler 
äro på tvärsnitt mer eller mindre rundade eller sträckta i horisontal riktning. Denna 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 27 


väfnad är särdeles rik på såväl stora som små luftrum. De större kunna sträcka sig 
från palissadväfnaden ända ned till undre epidermis, andra äro genom en tvärgående 
cellrad afdelade i ett öfre och ett undre luftrum och andra återigen, som befinna sig 
än i öfre, än i undre delen af svampväfnaden, sträcka sig endast genom ett färre an- 
tal cell-lag och hafva merendels en rundad omkrets. På ytsnitt äro cellerna i alla 
lagen, äfven det öfversta och understa, anordnade i nätverk och båglika. 

Kärlknippena. Endast de största äro genomgående och de dem i storlek när- 
mast kommande ligga intill undre sidan af palissadväfnaden, men sträcka sig ända 
ned till undre epidermis. Alla de öfriga mindre strängarne, äfven sådana som utgö- 
ras af 1—3 trakeala element, gränsa med sin skarpt markerade strängslida in till 
palissadeellernas undre ändar. 


Bridelia tomentosa Blume? 


Under denna benämning förekomma bland det af MÖLLER hemförda materialet 
bladen af en i botaniska trädgården vid Buitenzorg odlad växt, hvilka emellertid, 
såsom varande nästan glatta, svårligen kunna tillhöra denna art. Endast på undre 
bladytan finnas, ehuru sparsamt, encelliga, tvåarmade trichom, värkliga Malpighiacé- 
hår, som enligt Solereder (a. st. pag. 847) äfven skola förekomma hos några Euphor- 
biaceer. Det är således möjligt att ifrågavarande blad kunna tillhöra någon annan 
art af samma släkte. Säkert är åtminstone, att de härstamma från någon till Eu- 
phorbiaceerna hörande växt. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar, med tämligen tjock, rak yttervägg, 
ganska storcellig; dess celler i tvärsnitt kvadratiska eller rektangulära, märkbart högre 
än på den undre, på ytsnitt olikformiga, med tämligen tjocka, undulerade mellanväg- 
gar och randporer i bukterna, till omkretsen märkbart större än på undre sidan. De 
undre epidermiscellerna på tvärsnitt hvälfda och försedda med en tunn yttervägg, på 
ytsnitt i följd af de vågiga mellanväggarne olikformiga. Undre ytans epidermis för- 
stärkes af ett hypoderma, hvars celler äro i tvärsnitt tämligen stora och på ytsnitt 
hafva ganska tjocka, raka mellanväggar och blifva i följd däraf polygonala. Större 
eller mindre grupper af epidermisceller eller enstaka sådana celler på båda blady- 
torna äro fyllda med ett brunt innehåll. De glesa klyföppningarne äro på ytsnitt 
mycket små, smala, aflånga och omgifna af tvänne med springan parailela biceller. 
Slutcellerna något nedsänkta, i det bicellerna hvälfva sig öfver dem, i tvärsnitt myc- 
ket små, runda och försedda med korta, smala och raka ytterlister. 

Palissadparenchymet upptager ungefär '/; af mesophyllets höjd och består af 
tvänne rader. Cellerna i den öfre raden äro mycket små, smala, cylindriska och stå 
tätt tillsammans. Deras höjd är ungefär 6—8 gånger större än bredden, och en öfre 
epidermiscell täcker 8—-10 sådana celler. På ytsnitt äro de rundadt polygonala och 
sakna mellanrum. Den undre radens palissadeeller äro likaledes tätt hopstående, men 
märkbart vidare, så att till hvarje sådan cell gränsa 2—3 palissadeeller i öfre raden 
och deras höjd öfverträffar endast 2—3 gånger bredden; de äro också något lägre än 
palissadeellerna i den öfre raden. 


28 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Svampparenchymet har 7—8 cellers höjd, är storcelligt, åtminstone i jämförelse : 
med palissadväfnaden, och ganska lakunöst. Luftkamrarne äro än vertikala, högre 
eller lägre, stundom så höga, att de sträcka sig genom svampparenchymets hela höjd, 
än rundade eller sträckta i horisontal riktning. På ytsnitt äro cellerna bågformigt 
svängda och nätlikt anordnade. I det understa laget äro de på ytsnitt kortare och 
bredare samt ej märkbart krökta, men likväl nätlikt anordnade. 

Kärlknippena äro, med undantag af de minsta, omgifna af hårdbast. Endast 
de största äro genomgående; med aftagande storlek aflägsna de sig mer och mer från 
den undre epidermis, men stå fortfarande och slutligen endast genom en enkel rad af 
i tvärsnitt runda celler i förbindelse med den öfre, under det de minsta kärlknippena 
befinna sig omedelbart under palissadväfnaden. Ledade mjölkkärl eller måhända rader 
af mjölkceller, som båda åtfölja kärlknippena, genomdraga hela mesophyllet och tränga, 
i likhet med mjölkkärlen hos många andra Euphorbiaceer, mellan palissadceellerna ut 
till öfre epidermis. De hysa ett brunt innehåll, möjligen af samma beskaffenhet som 
det i vissa epidermisceller. 


Agyneia multiflora Hassk. 
(Taf. XXV, fig. 15.) 


Blad små, tunna och tämligen späda. 

BEpidermis utan klyföppningar på öfre sidan, småcellig och tunnväggig på båda 
ytorna och försedd med undulerade mellanväggar. HEpidermiscellerna, sedda från 
ytan, af ungefär samma storlek på båda sidorna, de öfre i tvärsnitt vanligen något 
högre, i synnerhet i jämförelse med de undre epidermisceller, som omedelbart gränsa 
till luftrum. På öfre bladytan iakttagas mindre epidermisceller, som genom en tjock, 
rak vägg tyckas vara delade i tvänne och i någon mån likna en klyföppning, ehuru 
någon öppning mellan cellerna ej förefinnes. Klyföppningar på undre bladytan glesa, 
ovala, omgifna af tvänne med springan parallela biceller. Slutceller liggande i jämn- 
höjd med epidermis, mycket små och tämligen tjockväggiga, utan både ytter- och 
innanlister, upprättstående, inåt rundade, men utåt nästan koniskt afsmalnande: deras 
hålighet af ungefär samma form som själfva cellernas yttre kontur. 

Palissadparenchymet utgör ungefär '/s af hela mesophyllets höjd och består af 
tvänne rader tätt hopstående, i förhållande till bredden låga celler, hvilkas höjd sällan 
är dubbelt större än bredden. På ytsnitt genom bladskifvan äro palissadcellerna po- 
lygonala och täckas till ett antal af 3—5 af hvarje öfre epidermiscell. Åtminstone i 
den öfre raden iakttagas på ytsnitt mellan de vanliga, på kloroplaster rika palissadcel- 
lerna andra, ganska talrika celler, som hafva ett färglöst innehåll, äro dubbelt större 
än de öfriga, i tvärsnitt runda och som förmodligen äro slemceller. 

Svampparenchymet har ungefär 7 cellers höjd och är mycket lakunöst, bestående 
af jämförelsevis stora, på tvärsnitt runda eller horisontalt sträckta celler. Sedda från 
ytan äro de bågformiga ock bilda ett regelbundet nätverk med stora, vanligen runda 
maskrum, som äro lika stora i det understa laget. På tvärsnitt genom bladskifvan 
framträda intercellularrummen som luftkamrar, hvilka ej sällan sträcka sig från undre 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 39 


gränsen af palissadväfnaden ned till undre epidermis och ofta äro skilda från hvar- 
andra endast genom en vertikal cellrad. 

Kärlknippena äro alla inbäddade och de minsta bland dem gränsa med sin 
strängslida omedelbart till palissadväfnadens undre sida. 


Chiloearpus atroviridis Blume. 


Blad små, tämligen tjocka, läderartade. 

BEpidermis med tämligen tjock yttervägg på båda bladytorna, på öfre utan klyf- 
öppningar och merändels förstärkt med 1—2 hypodermalag, uppkomna genom cell- 
delning i epidermis. På ett eller annat ställe blifva nämligen enstaka epidermisceller 
odelade och sådana celler hafva på tvärsnitt samma höjd som epidermis tillsammans 
med hypodermat, under det annars hypodermacellerna äro flere gånger högre än de 
egentliga epidermiscellerna, hvilka äro mycket låga och af ungefär samma höjd som 
undre ytans epidermisceller. Sedda från ytan äro de öfre epidermiscellerna. liksom 
hypodermacellerna, tämligen regelbundet polygonala, men till arealen något mindre än 
de senare. Öfverhudscellerna på undre sidan hafva på ytsnitt undulerade mellan- 
väggar och en större yta; på ytterväggarne finnas kutikularstrimmor, som i synnerhet 
kring klyföppningarne äro skarpt markerade. Dessa senare äro stora, hafva en aflång 
omkrets och omgifvas af tvänne med springan parallela biceller, men äro ej talrika. 
Slutceller liggande i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt upprätta, nästan aflånga, men 
inåt något afsmalnande och därstädes delvis omslutna af hvar sitt utskott från de 
båda bicellerna, försedda med mycket små framåtriktade ytterlister, men utan innan- 
lister. På bladens undre yta iakttagas egendomliga glandelbildningar, som på ytsnitt 
framträda såsom grupper af några få, med ett brunt innehåll fyllda celler, hvilka om- 
gifvas af i tvänne kransar anordnade epidermisceller, som äro mindre än de öfriga och 
hafva raka väggar. I tvärsnitt bestå dessa grupper af tvänne hopstående celler, som 
äro dubbelt högre än de öfriga epidermiscellerna och hvilkas hvälfda ytterväggar höja 
sig något öfver dem.. Dessa celler tränga äfven djupare in i mesophyllet och på ömse 
sidor om dem finnes en mindre, likaledes med ett brunt innehåll fylld cell af samma 
höjd som de egentliga öfverhudscellerna. De dessa grupper omgifvande och i krans 
amordnade cellerna framträda på tvärsnitt som tvänne smalare epidermisceller på hvar 
sin sida af gruppen. Inåt begränsas hvarje sådan grupp af merändels tvänne lag tätt 
hopslutna celler, som urglasformigt omsluta densamma. Äfven på öfre ytan förekomma 
några anmärkningsvärda inrättningar, som sedda från ytan te sig som en större, af 
ett slemmigt ämne fylld cell, som omgifves af åtta i krans anordnade celler, under 
hvilka man vid djupare inställning af mikroskopet upptäcker den runda konturen af 
den inåt vidgade centrala cellen. På lyckade tvärsnitt befinnes den genomskurna 
större centralcellen med sin tunna, hvälfda yttervägg, som å ömse sidor ansluter sig 
till och tyckes utgöra en fortsättning af den vägg, som skiljer hvarje epidermiscell 
från sin hypodermacell, höja sig något upp öfver epidermis. I någon mån öfverens- 
stämma dessa bildningar med dem af Sonneratia caseolaris Engl. (jfr F. ARESCHOUG, 
IT, pag. 68, Taf. XIII, 15, 16). 


20 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Palissadparenchymet, skarpt afsatt mot svampväfnaden, är tämligen småcelligt, 
upptager ungefär '/, af mesophyllets höjd och består af en rad tätt hopstående, cylin- 
driska, stundom septerade celler, hvilkas höjd är ungefär 8—10 gånger större än bred- 
den. På ytsnitt hafva dessa celler en rund omkrets och äro åtskilda genom smärre 
mellanrum ; på sådana snitt finnas talrika celler, som i tvärsnitt äro betydligt större 
än de öfriga och tillika fattigare på kloroplaster. 

Svampparenchymet är storcelligt, ganska lakunöst och har ungefär 12 cellers höjd, 
hvariämte dess celler på tvärsnitt genom bladet äro runda eller mer och mindre ut- 
sträckta i horisontal riktning. De förra äro anordnade i mer eller mindre vertikala, 
enkla, af luftrum åtskilda rader, hvilka sålunda äro de genomskurna mellanväggarne 
mellan luftrummen. De senare äro anordnade i horisontala rader, som äro än enkla, 
i hvilket fall de utgöra den genomskurna mellanväggen mellan tvänne, öfver hvar- 
andra ställda lakuner, än bilda sammanhängande lag, som bilda de vertikala, ej genom- 
skurna mellanväggarne mellan lakunerna. Sedda från ytan äro cellerna båglika och 
nätlikt anordnade, i de inre lagen ganska långa och smala, och själfva maskorna följ- 
aktligen större, men i det understa korta, breda och föga krökta, så att maskorna 
blifva mindre. I det öfversta, till palissadväfnaden gränsande laget äro cellerna, sedda 
från ytan, ännu kortare och bredare, aflånga och svagt krökta, men sakna utskott. 
Luftkamrarne i denna väfnad äro på tvärsnitt än vertikalt sträckta och kunna i så 
fall nå från palissadväfnadens undre gräns ända ned till undre epidermis, än kunna 
de hafva sin största utsträckning i horisontal riktning. I de undre lagen i svamppar- 
enchymet uppträda oledade mjölkkärl, som tyckas åtfölja kärlknippena. 

Kärlknippena äro inbäddade. De minsta bland dem befinna sig omedelbart 
under palissadväfnaden och omgifvas af en strängslida. 


Carica Papaya L. 


Blad stora, tunna, långt skaftade och af mjuk konsistens, med mycket kraftiga, 
tjocka nerver. | 

Epidermis på båda bladytorna storcellig och med tämligen tunn yttervägg, utan 
klyföppningar på öfre ytan, hvars celler i tvärsnitt vanligen äro något högre än på 
den undre och, sedda från ytan, i följd af de något vågiga och tunna mellanväggarne 
hafva en oregelbunden omkrets. Klyföppningarne ganska talrika, utan biceller, hvar 
och en af dem liggande i en låg, plattad fördjupning i epidermis, sedda från ytan 
ganska stora, ovala. HSlutceller tjockväggiga, i tvärsnitt runda och med en rundad 
hålighet, utan innanlister, men med mycket små ytterlister, så att en bred springa 
mellan dem leder in till förgården. 

Palissadparenchymet storcelligt, utgörande ungefär '/; af mesophyllets höjd och 
bestående af en cellrad. RUÖGER (a. st. pag. 27) uppgifver visserligen, att denna väfnad 
skulle utgöras af tvänne cellrader, och det torde vara möjligt, att palissadcellerna 
slutligen blifva tvärdelta. Själf har jag endast haft tillgång till unga blad, som emel- 
lertid hade fullt utbildade klyföppningar och i dem voro ännu palissadcellerna odelade. 
Dessa celler stå med sina öfre ändar tätt tillsammans under epidermis och äro således 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2. 31 


i tvärsnitt polygonala, hvarjämte deras omkrets är så stor, att endast 5—38 af dem 
täckas af hvarje epidermiscell. Men de äro ej regelbundet cylindriska, utan deras 
bredd växlar på olika höjd. Oftast är bredden på tvärsnitt störst mot båda ändarne. 

Svampparenchymet är storcelligt, ganska lakunöst och har ungefär 6—38 cellers 
höjd. Dess celler äro på tvärsnitt runda, ovala eller horisontalt sträckta och i så fall 
ofta krökta. Sedda från ytan, äro de i understa laget ej så regelbundet anordnade i 
ett nätverk och aflånga, raka eller något krökta samt med eller utan mindre utskott. 
I de närmast öfre lagen blifva cellerna större, båglika och nätlikt anordnade med 
ganska stora maskor, hvarefter de i de öfversta på ytsnitt visserligen äro båglika, men 
kortare och bredare, nästan skiflika och nätlikt anordnade, ehuru med mindre maskor. 
I synnerhet i de undre lagen finnas talrika kristallsäckar, fyllda med hvar sin kristall- 
konkretion. 

Kärlknippena sakna hårdbast, äro alla inbäddade i mesophyllet och åtföljas af 
de bekanta mjölkkärlen. De minsta, af ett ringa fåtal trakeala element bestående 
kärlknippena gränsa intill palissadväfnaden. Det enda skyddsmedel mot yttre meka- 
niska ingrepp, som finnes hos dessa blad, som i följd af sin tunnhet och späda be- 
skaffenhet jämte själfva bladskifvans betydliga storlek samt mesophyllets storcellighet 
tyckas vara i stort behof af dylika skyddsmedel, äro de synnerligt kraftiga nerverna, 
hvilka i sin undre sida innehålla ett mäktigt kollenkym. Då bladen, att döma af 
afbildningar, synas vara nedböjda, kunna de möjligen därigenom blifva mindre utsatta 
för yttre skada. 

Anm. Det torde böra ytterligare betonas, att de undersökta bladen voro myc- 
ket unga, liksom äfven att beskrifningen på mesophyllet afser dettas beskaffenhet på 
längre afstånd från de gröfre nerverna. 


Thea sinensis L. 


Blad medelstora, tunna, men fasta. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, storcellig; epidermiscellerna på 
denna sida nästan dubbelt högre än på den undre och försedda med märkbart tjoc- 
kare yttervägg samt en likaledes tjock innanvägg, sedda från ytan ej synnerligen 
stora, runda — polygonala, med utåt tunna, smått ojämna, men inåt tjockare och 
raka mellanväggar. Undre epidermisceller med tämligen tjock innanvägg, sedda från 
ytan med en i anledning af de tämligen tjocka vågiga mellanväggarne oregelbunden 
omkrets, som är större än de öfre epidermiscellernas. Klyföppningar, sedda från ytan, 
stora, rundadt ovala och omgifna af 3—4 smala biceller, hvilkas yttervägg är försedd 
med i synnerhet på tvärsnitt skarpt framträdande kutikularlister. Slutceller liggande 
i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt ovala, i snedt horisontalt läge hvilande på och 
utmed bicellerna, som vidga sig inåt och äro rundade samt till stor del täcka slut- 
cellernas undre sida, försedda med smala, raka och framåtriktade ytterlister samt en 
svag antydan till innanlister. 

Palissadparenchymet upptager ungefär '/, af hela mesophyllets höjd, består af 
en cellrad och är skarpt begränsadt mot svampväfnaden, Dess celler tätt hopstående, 


32 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


cylindriska eller uppåt något vidgade och i förhållande till höjden ganska vida, så att 
deras höjd endast är ungefär 7—8 gånger större än bredden och endast 2—3 palissad- 
celler kunnna täckas af hvarje öfre epidermiscell. TI tvärsnitt äro de rundadt poly- 
gonala och utan mellanrum liggande tätt tillsammans. 

Svampparenchymet, storcelligt och ganska lakunöst, har ungefär 6—7 cellers höjd. 
De till palissadväfnaden gränsande cellerna bilda på tvärsnitt en nästan sammanhän- 
gande, endast här och där af större mellanrum afbruten horisontal rad och äro run- 
dade eller sträckta i vertikal riktning. De öfriga cellerna äro på tvärsnitt runda eller 
aflånga, sträckta i horisontal riktning och någon gång utbuktade i ett eller annat ut- 
skott samt öfvervägande anordnade i vertikala rader. Luftkamrar talrika och af 
mycket växlande storlek; de mindre tämligen lika stora i alla dimensioner, de större 
återigen smala och sträckta i vertikal riktning, ej sällan gränsande å ena sidan till 
palissadparenchymet, å andra till undre epidermis. Vanligen äro de dock skilda från 
palissadväfnaden genom svampparenchymets öfversta cellrad eller från undre epidermis 
genom ett lag af svampparenchym eller kunna de genom en horisontal cellrad vara 
afdelade i tvänne öfver hvarandra ställda kamrar. WSedda från ytan äro de till pa- 
lissadväfnaden gränsande cellerna ovala eller runda, mycket vidare än palissadcellerna 
och i synnerhet i närheten af kärlknippena försedda med en eller annan utbuktning 
samt åtskilda af luftrum, men i alla de undre lagen båglika och nätlikt anordnade, 
ehuru de äro tämligen korta och breda. I det understa laget äro cellerna på ytsnitt 
aflånga, mer eller mindre krökta, med korta utskott och smärre maskrum. Fria 
sklereider förekomma i svampparenchymet, men äro sällsynta: däremot äro kristall- 
säckar med kristallkonkretioner vanliga. 

Kärlknippena inbäddade, ehuru de större äro såväl på öfre som undre sidan 
belagda med ett tunnt hårdbastlag. De minsta kärlknippena, bestående af nägra få, 
af strängslida omgifna spiralkärl, ligga närmare undre bladytan och under andra eller 
tredje laget af svampparenchymet, uppifrån räknadt. 


Hernandia peltata Meissn. 


Blad ganska stora, sköldlika, tjocka, läderartade och tämligen långt skaftade. 

Epidermis storcellig och med ej synnerligt tjock yttervägg på båda ytorna, utan 
klyföppningar på den öfre. Dess celler på öfre sidan i tvärsnitt rektangulära eller 
kvadratiska, märkbart högre än på den undre, hvars celler hafva hvälfda ytterväggar. 
Sedda från ytan, hafva de öfre epidermiscellerna en något granulerad, med randporer 
försedd yttervägg samt vågiga mellanväggar, så att cellernas omkrets blir oregelbunden. 
Undre epidermisceller på ytsnitt med buktiga mellanväggar, föga granulerad yttervägg 
samt af ungefär samma storlek som de öfre. På undre ytan finnas strödda, encelliga 
och tjockväggiga hår jämte af ett kort, encelligt skaft samt ett tvåcelligt hufvud 
bestående glandler, lika dem VSOLEREDER (II, pag. 513) iakttagit hos det närstående 
släktet Illigera. Klyföppningar tämligen talrika, stora, nästan runda och omgifna at 
tvänne smala, med springan parallela biceller. Slutceller i tvärsnitt höga, inåt af- 
smalnande och försedda med mycket små, raka och in emot hvarandra riktade innan- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 33 


lister, utåt starkt vidgade och försedda med likaledes korta, raka och framåtriktade 
ytterlister samt tvärställd hålighet, i snedt vertikal ställning liggande utmed bicellerna 
och i jämnhöjd med epidermis. 

Palissadparenchymet storcelligt och tunnväggigt, bestående af tvänne cellrader 
och utgörande ungefär ”/s eller nära hälften af hela mesophyllets höjd. Cellerna i den 
öfre raden äro stundom ända till tre gånger högre än i den undre, men tillika ganska 
vida, så att deras höjd vanligen endast är omkring 5 gånger större än bredden och 
hvarje öfre epidermiscell endast kan täcka 2—3 sådana celler. I samma rad finnas 
talrika oljeceller, som äro af samma höjd som palissadceellerna, men betydligt vidare 
än dessa. Därjämte förekomma ehuru sparsamt de af BoKORNY (a. st. pag. 361—4) 
hos talrika Laurineer iakttagna slemcellerna, hvilka hos denna art äro vidare och 
lägre än palissadcellerna, på ytsnitt runda och som hafva tjocka, slemmiga membraner. 
Palissadceellerna i denna rad äro stundom septerade, stå tätt tillsammans och äro i 
tvärsnitt runda eller något ovala. Cellerna i den undre raden af palissadparenchymet 
äro på ytsnitt betydligt större och mer åtskilda af mellanrum än i den öfre, hvar- 
jämte de hafva en oval eller i följd af korta, breda utbuktningar oregelbunden 
omkrets. | 

Svampparenchymet, som är ganska lakunöst, storcelligt, tunnväggigt och vatten- 
rikt, men fattigt på kloroplaster, har ungefär 8—10 cellers höjd. Med hänsyn till 
cellernas ytform kan denna väfnad betraktas såsom en mellanform mellan det båglika 
och det hyflika svampparenchymet. På tvärsnittet finner man såväl runda, i verti- 
kala, högre eller lägre rader anordnade celler, som äfven sådana, som äro ganska lång- 
sträckta och bilda horisontala rader, i hvilka cellerna i den ena raden kunna genom 
korta, breda utbuktningar sätta sig i förbindelse med cellerna i närmaste rad. De 
runda, i vertikala rader ordnade cellerna utgöra de genomskurna väggarne mellan 
luftkamrarne, så att själfva cellerna synas i tvärsnitt; de långa i horisontala rader 
anordnade cellerna bilda återigen luftkamrarnes väggar, sedda från ytan. Luftkam- 
rarne kunna på ett tvärsnitt vara så höga, att de till och med sträcka sig upp emel- 
lan de undre ändarne af palissadcellerna i den öfre raden och ned till undre epider- 
mis eller det cell-lag, som ofta bekläder dennas insida. Ofta äro dylika luftkamrar 
genom en horisontal cellrad delade i tvänne rum. Jämte dessa luftkamrar finnas äfven, 
i synnerhet under de mindre kärlknippena, smärre luftrum, som sträcka sig genom ett 
färre antal celi-lag. Sedda från ytan äro cellerna i det närmast under palissadväfnaden 
liggande laget kortare och bredare, något båglikt krökta, nätlikt anordnade och för- 
sedda med kortare utskott. Maskorna i nätverket äro tämligen små och begränsas 
vanligen af trenne celler. I de öfriga lagen, med undantag af det understa, äro 
cellerna längre och smalare, hafva längre utskott, och maskorna blifva på samma gång 
större. Sekretceller uppträda ofta i cellernas nätverk. Cellerna i det understa, sub- 
epidermoidala laget äro på ytsnitt likaledes båglika kring klyföppningarne, men kor- 
tare och bredare samt försedda med smärre utbuktningar än i de öfre cell-lagen, och 
mellan klyföppningarne stående tätt tillsammans, nästan isodiametriska och polygonala. 
Hvarken cystolither eller nålformiga kristaller, som af SOLEREDER (II, pag. 512) iakt- 


K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 5 


34 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


tagits hos andra Gyrocarpeer, ej häller andra kristalliniska bildningar vare sig i pa- 
lissad- eller svampparenchymet hafva iakttagits hos denna växt. 

Kärlknippena bilda ej ett så rikt förgrenadt och anastomoserande system, som 
annars vanligen är förhållandet hos Laurineerna. Endast de största, från de sekun- 
dära nerverna utgående kärlknippena äro genomgående, alla de öfriga inbäddade. De 
minsta till några få spiralkärl reducerade strängarne ligga under öfversta raden af 
svampparenchymet och spiralkärlen ligga intill cellerna i denna väfnad. 


Baceaurea racemosa Muell. 


Blad medelstora, tämligen tunna, läderartade. 

Epidermis storcellig och med tunn yttervägg, utan klyföppningar på öfre ytan, 
hvars celler på tvärsnitt äro nära dubbelt högre än den undres och på ytsnitt af väx- 
lande form och storlek samt med utåt vågiga, inåt raka mellanväggar. TI öfre epi- 
dermis finnas, ehuru mer sparsamt, ovanligt stora och mycket taggiga kristallkon- 
kretioner i celler, som till storlek och form ej skilja sig från de öfriga epidermiscellerna, 
jämte talrika slemceller, som endast med ett litet väggparti sträcka sig upp till ytan. 
På ytsnitt omgifves detta väggparti af en krets epidermisceller, som äro förlängda i 
radial riktning och hvilkas till ifrågavarande väggparti gränsande väggar äro mer 
eller mindre förslemmade. Dessa slemceller äro på tvärsnitt ovala med horisontal 
längdaxel och tränga djupt in i palissadväfnaden, hvars celler under dem blifva myc- 
ket låga. Stundom täckes en sådan slemcell af en eller flera låga epidermisceller, 
hvilka tyckas hafva uppkommit genom en tangential delning af den blifvande slem- 
cellen och därpå en radial delning af den öfre dottercellen. Det slem, som fyller cel- 
lerna, är på sådana snitt lamellöst. ROTHDAUSCHER (a. st. pag. 67) beskrifver sådana 
slemceller hos en annan art af samma släkte, B. tetrandra Mull. Epidermiscellerna 
på undre sidan äro, sedda från ytan, vanligen något större och hafva något mindre 
vågiga mellanväggar, hvarjämte de sakna randporer. Slemceller finnas äfven i undre 
epidermis och äro större än de öfriga, men tränga ej djupare in i underliggande me- 
sophyll. Stora kristallkonkretioner äro däremot sällsynta i undre epidermis. Klyf- 
öppningarne tämligen glesa, sedda från ytan ovala och omgifna af 3—4 biceller, som 
återigen kunna dela sig, så att en mer eller mindre fullständigt dubbel krans af bi- 
celler kommer att omgifva hvarje klyföppning. Slutceller i tvärsnitt stående i jämn- 
höjd med epidermis, upprätta, tämligen små, rundade, lägre än bicellerna, som till 
någon del omsluta deras inre ändar, försedda med korta ytterlister. 

Palissadparenchymet småcelligt, utgörande ungefär '/; af hela mesophyllets höjd 
och bestående af tvänne cellrader, af hvilka cellerna i den öfre raden vanligen äro 
mycket högre och stå tätare tillsammans, ehuru äfven de äro ganska låga i förhål- 
lande till vidden. Deras höjd är nämligen endast ungefär 3—4 gånger större än bred- 
den. I tvärsnitt äro de runda eller något ovala och så vida, att hvarje epidermiscell, 
oaktadt de hafva en rätt stor yta, endast täcker 3—4 pallissadceeller. Den undre ra- 
dens celler äro på tvärsnitt vanligen runda eller ovala eller någon gång palissadlika, 
men dock lägre än cellerna i den öfre raden och på ytsnitt runda eller aflånga, stun- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 35 


dom något utbuktade samt större och mer åtskilda af luftrum, kring hvilka cellerna 
någon gång kransvis gruppera sig. 

Svampparenchymet är ganska storcelligt, har ungefär 8—9 cellers höjd och hör 
till den båglika typen. Det är tillika mycket lakunöst och dess luftkamrar kunna 
stundom sträcka sig genom alla cell-lagen från palissadväfnaden ända ned till undre 
epidermis. På tvärsnitt förekomma någon gång äfven utbuktningar mellan cellerna i de 
olika, intill hvarandra liggande lagen. Sedda från ytan äro cellerna äfven i det öf- 
versta laget nätlikt anordnade och båglika, ehuru de merendels äro kortare och bre- 
dare och maskorna på samma gång mindre, liksom äfven förhållandet är med det 
understa laget, hvars celler stundom äro skiflika. TI alla de mellanliggande lagen äro 
cellerna längre och smalare, hafva längre utskott och äro följaktligen maskorna större 
och mer regelbundna, begränsade af 4—6 celler. Kristaller tyckas helt och hållet sak- 
nas i såväl svamp- som palissadparenchymet. Däremot förekomma allmänt fettkroppar 
i sistnämnda väfnad. 

Kärlknippena sakna hårdbast och äro alla inbäddade samt gränsa alla in till 
palissadväfnaden. I nervernas grundväfnad förekomma slemkaverner, uppkomna ge- 
nom förslemning af cellgrupper. WVESQUE (III, a. st. pag. 130) omtalar dylika slemka- 
verner i barken hos en annan Euphorbiacé, Bischofia javanica Blume. 


Myristica fragrans Houtt. 


Bladen af detta träd äro insamlade i Ecuador af Baronen EGGERS under be- 
nämning af M. moschata, som i Index Kew. uppgifves vara synonym med M. fra- 
grans. Blad medelstora, kortskaftade, tämligen tjocka, läderartade. 

Hpidermis med tjock, på undre sidan af ett tjockt kornigt vaxöfverdrag betäckt 
yttervägg, utan klyföppningar på den öfre. Epidermisceller i tvärsnitt ganska höga 
i förhållande till bredden och vanligen något högre på undre sidan; sedda från ytan 
hafva de på båda sidorna en jämförelsevis liten yta, som på den öfre i följd af de 
vågiga mellanväggarne är oregelbunden, på den undre däremot polygonal. De öfre 
epidermiscellerna hafva randporer och sakna kornigt innehåll, de undre sakna rand- 
porer och innehålla dels enkla kristaller dels runda, svagt ljusbrytande kroppar, 
förmodligen fett. Klyföppningar ovanligt fåtaliga, stora, men smala och aflånga, från 
yttre ytan af epidermis knappt skönjbara, emedan de ligga enstaka i små fördjup- 
ningar, som bildas af 5—8 epidermisceller, hvilka något höja sig öfver ytan af epi- 
dermis, bildande en i spetsen öppen kupol, hvars öppning begränsas af cellernas upp- 
till starkt förtjockade ändar. Hvarje klyföppning ligger i botten af en sådan hålighet, 
och dess slutceller äro anbrakta i undre kanten af dessa epidermisceller, men skjuta 
långt under dem och åtföljas af ett par celler, som förhålla sig såsom biceller, hvilka 
omsluta den bakre väggen af hvar sin slutcell och likaledes ligga under epidermiscel- 
lerna. I tvärsnitt äro slutcellerna upprätta, ovala, nedåt afrundade och uppåt starkt 
afsmalnande, utan tydliga såväl ytter- som innanlister. Med afseende på klyföpp- 
ningarnes läge erinra de om klyföppningarne hos vissa Proteaceer (jfr. STRASBURGER 
a. st. figg. 129, 131, 142, 143). 


36 ARESOCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Palissadparenchymet utgör på tvärsnitt ungefär '/s af mesophyllets hela höjd, 
består af tvänne cellrader och är ej skarpt skildt från svampparenchymet. Dess cel- 
ler äro i förhållande till den ansenliga vidden ganska låga; deras höjd är nämligen i 
den öfre raden 1'/.—4 gånger större än bredden ochi den undre raden är deras bredd 
vanligen ännu större, hvarjämte cellernas omkrets i den öfre raden merendels är föga 
mindre än ytan af en epidermiscell. På ytsnitt äro cellerna i öfre raden runda eller 
ovala och endast åtskilda af mindre mellanrum och bibehålla samma form i den undre, 
i hvilken de likväl äro nästan dubbelt vidare, hvarjämte luftrummen mellan dem äro 
större. Kristallsäckar med hvar sin kristallkonkretion och sekretceller af den vanliga 
Anonacé-typen äro hufvudsakligen förlagda till den öfre cellraden och gränsa omedel- 
bart till epidermis, men kunna äfven tränga in i den undre. 

Svampparenchymet är storcelligt samt mycket lakunöst och har vanligen 9 cel- 
lers höjd. På tvärsnitt äro de genomskurna cellerna runda och anordnade i vertikala 
rader, men de ej genomskurna förlängda i horisontal riktning och bildande horison- 
tala rader. I den öfversta och den understa raden stå cellerna tätare tillsammans 
och äro vanligen mer eller mindre utdragna i horisontal riktning eller i den förra nå- 
gon gång till och med i vertikal. Mera sällan förekomma korta utbuktningar och då 
antingen från cellernas öfre eller undre sidor. I de öfre cell-lagen af denna väfnad 
uppträda enstaka sekretceller af samma beskaffenhet som i palissadparenchymet, men 
kristaller tyckas helt och hållet saknas. Det interceliulära systemet utgöres på tvär- 
snitt af dels smärre luftrum, dels smala luftkamrar af växlande höjd, de högsta sträc- 
kande sig genom 8 cellrader, nämligen från undre gränsen af palissadparenchymet ned 
till understa raden, eller stora, breda, till omkretsen oregelbundna lakuner. Sedda 
från ytan äro cellerna i öfversta raden korta och breda, ofta något krökta samt för- 
sedda med korta utbuktningar, bildande ett småmaskigt nätverk. Då sekretceller 
sträcka sig upp genom detta cell-lag, äro de celler i detta lag, som omedelbart gränsa 
intill sekretcellen, kransformigt grupperade kring denna och förlängda i en från denna 
radierande riktning, liksom i svampparenchymets öfriga cell-lag, under det palissad- 
parenchymets celler förblifva oförändrade kring de sekretceller, som befinna sig i denna 
väfnad. I alla de öfriga lagen med undantag af det understa äro cellerna båglika 
och nätlikt anordnade med ofta öfver hvarandra liggande maskor. OCellerna i det un- 
dersta laget på ytsnitt mycket tätt hopstående, liknande hypodermaceller, ehuru de 
innehålla kloroplaster, rundade eller långsträckta, ofta något kantiga, kring klyföpp- 
ningarne kransvis anordnade och ofta något båglikt krökta. 

Kärlknippena äro till allra största delen åtföljda af hårdbast. Alla de ej i nerverna 
inneslutna kärlknippena äro inbäddade; till och med de, som befinna sig i de se- 
kundära nerverna, äro genom palissadväfnaden skilda från öfre epidermis. De minsta, 
som sakna hårdbast och äro reducerade till några få spiralkärl, ligga under näst öfre 
raden af svampparenchymet, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 37 


Bassia longifolia L. 
(Taf. V, fig. 11, Taf. VI, figg. 1—7.) 


Blad medelstora, långa och smala, tämligen tunna, läderartade. 

Epidermis på öfre sidan utan klyföppningar, ofta förstärkt med ett hypoderma, 
VI, 1, som tyckes ligga midt öfver kärlknippena, med undantag af de största, men 
vanligen fortsättes på ömse sidor om dem en längre eller kortare sträcka ut i blad- 
skifvan mellan öfverhuden och palissadväfnaden. Dess celler äro fyllda med ett brunt 
innehåll och nästan Jika tjockväggiga som epidermiscellerna, 1 tvärsnitt rektangulära, 
än högre än epidermiscellerna, VI, 1, än ungefär af samma höjd som dessa. Sedda 
från ytan, VI, 3, äro de däremot mycket större än öfverhudecellerna, till formen 
mycket växlande och hafva raka väggar. De öfre epidermiscellerna i tvärsnitt VTI, 
1, låga, rektangulära, med tämligen tjock, strimmig yttervägg, på ytsnitt ej synnerli- 
gen stora och i följd af de något buktade mellanväggarne ej regelbundet polygonala, 
VI, 2. Undre epidermisceller lägre än de öfre, V1, 1, plattade med tämligen tjock 
samt tydligare strimmig yttervägg, på ytsnitt, VI, 7, större och till formen mer ore- 
gelbundna,. försedda med vågiga mellanväggar. Klyföppningar tämligen fåtaliga, VI, 
7, stora, ovala, omgifna af biceller, som äro parallela med springan. De tjockväg- 
giga slutcellerna liggande något under bicellerna, V, 11 (vid preparatets förfärdigande 
hafva de något rubbats ur sitt läge), i tvärsnitt ungefär lika breda som höga och för- 
sedda med tjocka inåtböjda ytterlister och likaledes grofva, raka, nedåtriktade innan- 
lister, hvarjämte deras hålighet är smal och tvärställd. 

Palissadparenchymet. På tvärsnitt, skurna med mikrotom, företer denna väfnad 
ett utseende, som nästan omöjliggör bestämmandet af det ursprungliga antalet cell- 
lag. Cellerna äro nämligen genom ofta talrika tvärväggar delade i högre och lägre, 
stundom så låga celler, att höjd och bredd kunna vara ungefär lika, och under skär- 
ningen hafva dottercellerna lossnat från hvarandra och så rubbats ur sitt ursprung- 
liga läge, att de gifva en högst oredig bild. På för fri hand gjorda tvärsnitt, VI, 1, 
befinnes emellertid denna väfnad utgöras af en rad höga, cylindriska, septerade och 
tätt hopstående celler, som utgöra mer än hälften af hela mesophyllets höjd. Deras 
höjd är dock endast omkring 4—6 gånger större än vidden, enär denna är ganska 
stor, såsom af tvärsnitt genom denna väfnad, VI, 2, 3, framgår. Palissadcellernas 
tvärsnittsform är nog ovanlig, nämligen nästan fyrkantig med afrundade hörn; hvarje 
epidermiscell kan täcka endast 4—6 sådana celler. På tunna mikrotomsnitt befinnas 
deras mellanväggar på något afstånd från epidermis vara undulerade, stundom så 
starkt, att små sidoutskott och på samma gång små luftrum uppkomma mellan 
cellerna. 

Svampparenchymet har i närheten af de större kärlknippena 5—6, men i de tun- 
nare delarne af bladskifvan endast 3—4 cellers höjd, är mycket lakunöst och utgör 
en mellanform mellan den båglika och den hyflika typen. På mycket tunna tvärsnitt 
genom bladskifvan, VI, 1, äro därför äfven cellerna i denna väfnad mycket fåtaliga, 
dels runda eller något kantiga dels aflånga eller förlängda, i fall de blifvit snedt eller 


38 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


alldeles icke genomskurna. Sedda från ytan äro de mer eller mindre regelbundet an- 
ordnade i ett nätverk och till formen tämligen långa, smala, vanliger bågformigt 
krökta och i den ena eller båda ändarne förgrenade i tämligen långa utskott, som äro 
lika breda som själfva cellen. I det närmast under palissadväfnaden liggande laget 
äro cellerna på tvärsnitt, VI, 1, tämligen höga, på ytsnitt återigen korta, breda och 
vanligen något krökta, antingen utan eller med kortare utskott, VI, 4. I de mel- 
lersta lagen, VI, 5, äro cellerna längre och smalare samt försedda med längre utskott. 
Tillochmed i det understa, VI, 6, bibehålla cellerna denna form och äro nätlikt an- 
ordnade, ehuru de i allmänhet äro något kortare. 

Kärlknippena, med undantag af de allra minsta, omgifvas af hårdbast. Äfven 
de största, som direkt utgå från medelnerven, betäckas på sin öfre sida af ett, om 
ock lågt, palissadparenchym. Så är äfven förhållandet med de följande, näst högre 
ordningarne af kärlknippen, ehuru palissadparenchymet öfver dem blir desto högre, 
ju mindre kärlknippena äro. De minsta, hvarken af hårdbast eller af någon egentlig 
strängslida omvgifna, till 3—4 element reducerade kärlknippena gränsa upp till palis- 
sadparenchymet och täckas på undre sidan af svampparenchym. 

Författaren befinner sig i något tvifvelsmål om, huruvida de undersökta bladen 
tillhöra angifna art, emedan mjölkceller, hvilkas närvaro anses utgöra en=gemensam 
karaktär för alla Sapotacéer, tyckas saknas hos ifrågavarande växt, såvida man icke 
såsom sådana betraktar de något förlängda, radvis anordnade och af ett brunt inne- 
håll fyllda cellerna, som omgifva de större kärlknippena. Men äfven mesophyllcel- 
lerna hysa ett dylikt brunt innehåll. 


Erythroxylum Coea Lam. 


Blad små, tunna och mjuka, nätådriga. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar, storcellig och med tjock, finknottrig 
yttervägg; dess celler mycket högre och bredare än på den undre, i tvärsnitt rektan- 
gulära, på ytsnitt polygonala. Undre epidermisceller i tvärsnitt jämförelsevis små, 
utbuktade i en kupolformig papill, som är af ungefär samma höjd som själfva cellen 
i tvärsnitt, försedda med en i synnerhet på papillens topp tjock granulerad yttervägg, 
på ytsnitt polygonala; på sådana snitt befinnes papillens omkrets vara ungefär hälften 
mindre än själfva cellens. Klyföppningar glesa, sedda från ytan smalt aflånga och 
åtföljda af tvänne med springan parallela biceller. Slutceller små, tjockväggiga, ägg- 
runda, upprätta och fästa vid basen af bicellerna, som med sina papiller hvälfva sig 
upp öfver dem, bildande en yttre andhåla, och äfven mer eller mindre fullständigt 
omsluta deras bas, försedda med ytterst små, framåtriktade ytterlister samt större, 
raka och likaledes framåtriktade innanlister; deras hålighet förlängd i riktning af slut- 
cellernas längdaxel. 

Palissadparenchymet utgör ungefär '/;—"/; af hela mesophyllets höjd i tvärsnitt, 
är mycket småcelligt och består af en rad regelbundet cylindriska och tätt hopstående 
celler, hvilkas höjd är ungefär 8—10 gånger större än bredden. På ytsnitt äro dess 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2: 39 


celler runda eller ovala, och hvarje öfre epidermiscell kan allt efter sin egen och pa- 
lissadceellernas olika storlek täcka minst 4, högst 14 sådana celler. 

Svampparenchymet, som är ganska storcelligt, har närmast medelnerven och de 
gröfre kärlknippena ända till 8—9, men i de tunnare delarne af bladskifvan endast 
5—6 cellers höjd och är mycket lakunöst. På tvärsnitt genom bladet bilda de när- 
mast intill palissadparenchymet liggande cellerna en af mellanrum föga afbruten rad 
och äro mer eller mindre rundade eller nästan fyrkantiga. Sedda från ytan äro cel- 
lerna i denna rad flere gånger vidare än palissadcellerna och hafva vanligen en aflång, 
stundom något krökt och genom svaga utbuktningar oregelbunden omkrets. Luft- 
rummen mellan cellerna i samma rad äro små och till omkretsen likaledes oregel- 
bundna. OCellerna i alla de öfriga lagen, äfven det understa, äro på ytsnitt långa, 
smala, båglika samt nätlikt anordnade med stora maskor, som på tvärsnitt ofta ligga 
midt öfver hvarandra och föranleda uppkomsten af luftkamrar, som kunna sträcka 
sig genom alla cell-lagen i svampparenchymet. Cellerna i dessa lag äro på tvärsnitt 
runda och anordnade i vertikala rader, då luftkamrarnes väggar blifvit genomskurna, 
men sträckta i horisontal riktning och liggande öfver hvarandra i horisontala rader, 
om dessa väggar ej genomskurits. 

Kärlknippena. Det i medelnerven inneslutna har vekbast såväl på xylemets 
öfre som undre sida, men hårdbast saknas på den undre och ersättes där af kollen- 
kym. Häårdbastet är fördeladt i tvänne tunna lameller på ömse sidor om medelner- 
vens midt. Endast de största kärlknippena äro genomgående och omgifvas af hård- 
bast, som mellan palissadeellerna sträcker sig upp till öfre epidermis; de dem i storlek 
närmast kommande omgifvas visserligen äfven af hårdbast och ligga intill undre epi- 
dermis, men äro genom palissadväfnaden skilda från den öfre. De minsta kärl- 
knippena utbreda sig i form af ett nätverk på insidan af svampparenchymets öfversta 
cellrad, hvars celler stå i direkt samband med de långa, smala spiralkärlen. På undre 
bladytan finnas på hvardera sidan af medelnerven tvänne kölformiga, med denna 
parallela och nerver liknande upphöjningar, som redan anmärkts och afbildats af 
REICHE (a. st. pag. 40). 

I dem finnes under epidermis en grupp af kollenkymeceller, hvadan den för- 
modan ligger nära tillhands, att dessa inrättningar hafva i likhet med nerverna en 
mekanisk uppgift, i synnerhet som nerverna, med undantag af medelnerven, äro för 
en dylik uppgift mycket svagt utbildade. 


Drimyspermum revolutum Teijsm. & Binn. 


I Index Kewensis uppgifves detta släkte vara identiskt med sl. Phaleria, men 
då under senare släkte ej någon art med ofvanstående namn finnes anförd, har den 
benämning, under hvilken växten förekommer i Buitenzorg, bibehållits. 

Blad stora, tjocka och läderartade, kortskaftade. 

Epidermis på öfre bladytan utan klyföppningar, storcellig, med tjock yttervägg 
och ganska tjocka porösa mellanväggar; dess celler i tvärsnitt högre, men vanligen 
något smalare än på den undre sidan, på ytsnitt polygonala och med jämförelsevis 


40 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


liten yta. Undre epidermisceller äfven försedda med tjock yttervägg samt tjocka, 
porösa mellanväggar, på ytsnitt vanligen större och mer långsträckta samt ej så regel- 
bundet polygonala som de öfre. Någon förslemning af öfverhudscellernas innerväggar, 
som annars är så vanlig inom denna familj (jfr SUPPRIAN, a. st. pag. 310 och VAN 
TIEGHEM, a. st. pag. 224), äger ej rum hos bladen af denna växt. Klyföppningar 
förekomma, ehuru ganska sparsamt, endast på de partier af undre bladytan, som 
betäckas af en mer småcellig epidermis, men som äro vida talrikare än de af en stor- 
cellig epidermis täckta partierna. Klyföppningarne, sedda från ytan, stora, bredt, 
nästan rundadt ovala, utan egentliga biceller, men vanligen omgifna af en mer eller 
mindre regelbunden krans af mindre epidermisceller. Deras slutceller stående i jämn- 
höjd med epidermiscellerna, men lägre än dessa, upprätta, i tvärsnitt stora, rundade 
och tjockväggiga, med tvärställd, smal, men bakåt vidgad hålighet samt med grofva, 
framåt krökta ytterlister och smala, raka, framåt riktade innanlister. Dessutom före- 
komma på undre ytan egendomliga, klyföppningar liknande inrättningar, som måhända 
kunna uppfattas såsom atrofierade klyföppningar eller som en form af vattenklyföpp- 
ningar. På ytsnitt hafva de en smal, aflång omkrets, omgifvas af en eller flere kransar 
af smala epidermisceller och tyckas bestå af tvänne mycket tjockväggiga celler, mellan 
hvilka vid deras midt en öppen springa förefinnes. De äro sålunda ej att förväxla 
med de tjockväggiga epidermisceller, hvilka SUPPRIAN (a. st. pag. 311, Taf. X, figg. 
2, 3) omtalar och afbildar hos en annan art af samma släkte, Phaleria coccinea. 
Palissadparenchymet skarpt skildt från svampväfnaden, småcelligt, bestående af 
en cellrad och utgörande endast omkring '/;—"/s af mesophyllets höjd. Dess celler 
tätt hopstående, regelbundet cylindriska, någon gång septerade och i förhållande till 
vidden ganska låga, så att deras höjd endast är ungefär 3—4 gånger större än bredden 
och hvarje öfre epidermiscell kan täcka endast 2—4 sådana celler, hvilka i tvärsnitt 
äro runda eller polygonala. Kristallkonkretioner äro ej sällsynta i palissadparenchy- 
mets celler. ; 
Svampparenchymet är ovanligt storcelligt i synnerhet i förhållande till palissad- 
väfnaden samt ganska lakunöst, och dess celler vattenrika, men fattiga på kloro- 
plaster. I de tjockare partierna af bladskifvan har denna väfnad ända till 13, i de 
tunnare ungefär 7—38 cellers höjd. På tvärsnittet hafva de genomskurna cellerna en 
mer eller mindre rundad form och äro i de båda öfversta och den understa raden 
minst. I dessa rader äro de tillika aflånga, sträckta i horisontal riktning; i den öf- 
versta raden kunna de till och med vara vertikalt sträckta. Luftrummen, af hvilka 
äfven de största ej sträcka sig upp mellan cellerna i de båda öfversta raderna eller 
ned till undre epidermis mellan cellerna i den understa raden, äro ganska stora och 
hafva en mycket oregelbunden omkrets, gå genom ett större eller mindre antal cell- 
lag och äro på tvärsnitt utsträckta än i vertikal än i horisontal riktning. På ytsnitt 
äro cellerna i den öfversta raden af svampparenchymet runda eller något ovala, till 
omkretsen flera gånger större än palissadcellerna samt ovanligt tjockväggiga, hvar- 
jämte hvarje cell är fylld af en kristallkonkretion eller med kristallsand eller med 
bäggedera på samma gång (jfr SUPPRIAN a. st. pag. 325). I närmast undre rad äro 
cellerna mycket större, mer åtskilda af mellanrum samt mindre tjockväggiga. De 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 41 


hafva äfven en mer oregelbunden omkrets, som är än något aflång, rak eller svagt 
krökt, än något, ehuru obetydligt utbuktad. Runda kristallsäckar med samma inne- 
håll som cellerna i öfre raden äro talrikt inströdda mellan cellerna i denna rad. 
Cellerna i den understa, till undre epidermis gränsande raden stå på ytsnitt likaledes 
ganska tätt tillsammans, äro mer eller mindre rundade eller aflånga med något oregel- 
bunden omkrets, stundom kring klyföppningarne något krökta, men sakna i regeln 
alla utbuktningar. Äfven i detta cell-lag finnas talrika, med kristallkonkretioner eller 
kristallsand fyllda celler, men äfven sådana celler äro tunnväggiga. Äfven i de när- 
mast öfre lagen bibehålla cellerna ungefär samma form, men öfvergå småningom i de 
lag, i hvilka de minsta kärlknippena hafva sin plats, till den båglika typen, ehuru de 
äro ganska korta, breda samt ofta nästan raka och hafva föga benägenhet att bilda 
utbuktningar, hvarigenom de, oaktadt sin ansenliga storlek, bilda en öfvergång till de 
runda cellerna. Hela denna väfnad påminner ganska mycket om vattenväfnaden i 
isolaterala blad af Mangroveväxterna. Kristallsäckar med mycket stora kristallkon- 
kretioner förekomma, ehuru mera sparsamt äfven i dessa cell-lag. 

Kärlknippena äro alla inbäddade och åtföljas af ett mäktigt hårdbast. Detta 
företer samma egendomlighet, som MOELLER (a. st. pag. 116) anmärkt hos hithörande 
växter med afseende på stammens hårdbast. I detsamma finnas nämligen grupper 
af tunnväggiga celler, genom hvilka hårdbastcellerna fördelas i mindre grupper. Med 
kärlknippenas aftagande storlek tilltager hårdbastets mäktighet, så att det i förhål- 
lande till de öfriga väfnaderna 1 kärlknippet är mäktigare i de större af de inbäddade 
kärlknippena än i nerverna och mäktigare i de mindre än 1 de större kärlknippena. 
Från detta hårdbast utgå i svampparenchymet enstaka celler eller grupper af hård- 
basteeller. Alla de inbäddade kärlknippena ligga i bladets öfre sida upptill öfversta 
raden af svampparenchymet. 


Macadamia ternifolia F. v. Mill. 


Blad ganska stora, tämligen tjocka, läderartade, smala och kort skaftade. 

Epidermis med mycket tjock yttervägg på båda sidor, på den öfre utan klyf- 
öppningar och i tvärsnitt tämligen storcellig, i det cellerna äro dubbelt högre än på 
den undre ytan. På ytsnitt äro däremot de öfre epidermiscellerna jämförelsevis små 
och hafva tämligen tunna, svagt vågiga mellanväggar. De undre epidermiscellerna, 
sedda från ytan, betydligt större, d. v. s. längre och smalare, med tjockare, starkt 
vågiga mellanväggar. Klyföppningar ej synnerligt talrika, på ytsnitt stora, runda 
och försedda med en stor rund eller bredt oval ingång, omgifna af tvänne smala, 
med springan parallela biceller. Slutceller i tvärsnitt liggande i jämnhöjd med epi- 
dermis och i snedt vertikal riktning utmed bicellerna, aflånga, tjockväggiga, försedda 
med en snedt tvärställd hålighet och starka, rakt framåtböjda ytterlister, men utan 
innanlister. 

Palissadparenchymet, som utgör ungefär '/+ af hela mesophyllets höjd, består af 
en rad, hvars celler äro ganska vida och låga, så att deras höjd är knappt mer än 
4—5 gånger större än bredden. TI tvärsnitt, d. v. s. på ytsnitt genom öfre bladytan, 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 6 


42 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖTVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


äro cellerna i denna väfnad runda eller ovala, åtskilda genom smärre interstitier och 
föga mindre än ytan af en epidermiscell. Cellsaften i denna väfnad är brun- 
färgad. 

Anm. Mikrotomsnitt lämna en oriktig föreställning om bladstrukturen hos 
denna växt, emedan cellerna, förmodligen i följd af preparationen, blifva i hög grad 
deformerade, buckliga och kantiga. 

Svampparenchymet, som är storcelligt och ganska lakunöst, har 6—38 cellers höjd 
och är ej skarpt skildt från palissadväfnaden, enär cellerna i dess öfversta rad på 
tvärsnitt äro mer eller mindre palissadlika, ehuru ej så tätt hopstående, ej häller så 
regelbundet cylindriska som palissadeellerna och betydligt vidare än dessa, hvilket 
senare förhållande i synnerhet framträder på ytsnitt, då deras omkrets är dubbelt så 
stor som palissadeellernas eller ännu större och antingen rund eller oval eller i följd 
af korta, breda utbuktningar mer eller mindre kantig, hvarjämte cellerna äro krans- 
vis anordnade kring luftrummen. Cellerna i alla de öfriga lagen, äfven det understa, 
äro på ytsnitt båglika, men nästan raka, samt nätlikt anordnade med stora, i ett 
större eller mindre antal lag midt öfver hvarandra liggande eller hvarandra korsande 
nätverk. På tvärsnitt hafva cellerna i denna väfnad en mycket växlande form, äro 
än runda än mer eller mindre förlängda i horisontal riktning och innehålla, liksom 
palissadeellerna, en brun cellsaft, och luftrummen ligga merändels på olika höjd; 
stundom kunna dessa sträcka sig från palissadväfnaden ända ned till undre epidermis. 
Kristaller tyckas helt och hållet saknas i bladen. 

Kärlknippena äro till största delen inbäddade i nerver, som äro mycket talrika, 
och åtföljda af ett mäktigt hårdbast. De öfriga äro genomgående med undantag af 
de minsta, som befinna sig under öfversta raden af svampväfnaden och likaledes äro 
åätföljda af några hårdbastceller. 

Till samma typ höra äfven bladen af följande endast flyktigt undersökta växter: 

Dipterocarpus exilis', blad stora, tämligen tjocka samt med tämligen tjock 
yttervägg på öfre epidermis; omedelbart under palissadväfnaden tvänne horisontala 
rader af på tvärsnitt runda eller aflånga garfsyreceller, mellan hvilka i svamppar- 
enchymet befintliga vattenuppsamlande tracheider kunna tränga upp till palissadväf- 
naden ; kärlknippen inbäddade. 

Suregada sp., blad små, tunna; öfre epidermis med tämligen tunn yttervägg; 
mellan epidermis och såväl palissad- som svampparenchymet sträcka sig bandlika 
hårdbastknippen eller enstaka hårdbastceller; kärlknippen inbäddade. 

Tristania Hillii', blad tämligen långa, men smala, tämligen tjocka; öfre epi- 
dermis med ganska tjock yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Tristellateia sp., blad ej synnerligt stora, men tämligen tjocka; öfre epidermis 
med tjock yttervägg, kärlknippen inbäddade. 

Sandoricum indicum Cav., blad stora, men tunna; öfre epidermis med tunn 
yttervägg; kärlknippen inbäddade. 


DE 


1 Ej upptagen i Index Kewensis. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 43 


Eusideroxylon Zwageri Teijsm. & Binn., blad stora, ej synnerligen tjocka; 
öfre epidermis med tämligen tjock yttervägg; genom mesophyllet sträcka sig vinkel- 
rätt mot ytan enstaka sklereider från öfre epidermis ned till den undre, liknande dem 
hos Laguncularia racemosa (ARBSCHOUG, II, s. 73, Taft. X, 10); kärlknippen in- 
bäddade. ; 

Mussenda cylindrocarpa', blad stora, tunna; epidermis med tunn yttervägg, 
kärlknippen inbäddade. 

Memecylon edule Roxb.?, blad medelstora, tjocka; öfre epidermis med tunn 
yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Lansium domesticum Jack., blad medelstora, mycket tunna, öfre epidermis 
med tunn yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Jatropha Loeflingii', blad stora, tunna, öfre epidermis med tunn yttervägg; 
kärlknippen inbäddade. 

Garcinia xanthochymus Hook. f. (från Ceylon, D:r SvEDELIUS), blad mycket 
stora och tjocka: öfre epidermis med tjock yttervägg; palissadparenchym af en cell- 
rad; kärlknippen inbäddade. 

Eugenia caryophyllea Wight (från Ceylon, D:r SvEDbELIvs), blad medel- 
stora, tunna och kortskaftade; öfre epidermis småcellig, med tjock yttervägg; kärl- 
knippen inbäddade. 

Clusia sp. (från Trinidad, Baron EGGERrs), blad medelstora, tjocka och kort- 
skaftade: öfre epidermis småcellig och med tunn yttervägg, men förstärkt med 4—5 
lag tämligen tjockväggiga hypodermaceller, som saknas i undre sidan; kärlknippen 
inbäddade. 

Tresine elatior Rich. (från Ecuador, Baron EGGERS), blad tämligen sma, tunna, 
mjuka och späda, tämligen långskaftade; öfre epidermis storcellig och med tunn yt- 
tervägg; mesophyll storcelligt och tunnväggigt; kärlknippen inbäddade. 

Elateriospermum Tapos Blume, blad stora, tunna; öfre epidermis med tunn 
yttervägg; kärlknippen genomgående. 

Jambosa vulgaris Doe., blad tämligen stora; kärlknippen genomgående. 

Dipterocarpus trinervis Blume, blad stora och tunna; öfre epidermis med 
tunn yttervägg; kärlknippen genomgående. 

Mesua ferrea L. (från Ceylon, D:r SvVEDELIUS), blad smala, men långa, epi- 
dermis småcellig, med i synnerhet på öfre sidan tjock yttervägg; palissadparenchym 
af en cellrad; svampparenchym lakunöst, dess celler, sedda från ytan, ofta nästan 
raka; kärlknippen genomgående. 

Cinnamomum zeylanicum Nees (från Ceylon, D:r SYEDELIUS), blad stora och 
tämligen tjocka; palissadparenchym af en cellrad; kärlknippen genomgående. 


1! Saknas i Index Kewensis. 


44 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


III. Dorsiventrala blad med skiflikt svampparenchym. 


Adenanthera pavonina L. 
(Taf; XXI, figg. 3—10) 


Småblad tämligen små, tunna och mjuka. 

Epidermis storcellig och tunnväggig på båda bladytorna, XXII, 3, utan klyf- 
öppningar på den öfre. På tvärsnitt äro dess celler mycket växlande såväl till höjd 
som bredd, och detta af den orsaken att icke blott mellanväggar, XNXII, 4, 10, utan 
äfven ytter- och innanväggarne på båda bladytorna, XXII, 3, äro starkt undulerade. 
Då en utbuktning genomskurits,- -blifver den genomskurna cellen mycket mindre än 
om själfva cellkroppen träffats af knifven, liksom den cell, som genomskurits på det 
ställe, där ytter- eller innanväggen är bågformigt hvälfd, blifver högre. Ytterväggen 
på båda bladytornas epidermis fint och tätt granulerad. Sedda från ytan äro cellerna 
på såväl öfre, XXII, 4, som undre ytan, XXII, 10, ganska stora, oregelbundna och 
hafva en öfvervägande långsträckt form, i synnerhet på den undre sidan. Klyföpp- 
ningar glesa, sedda från ytan ovala och omgifna af tvänne olikstora biceller, som äro 
parallela med springan och hvilkas till epidermiscellerna gränsande mellanväggar äro 
vågiga, XXIII, 10. Slutceller små, tjockväggiga, i tvärsnitt nästan runda med liten 
tvärställd hålighet, liggande i jämnhöjd med epidermis och försedda med små, nästan 
omärkliga ytterlister, utan innanlister. 

Palissadparenchymet upptager mer än hälften, stundom ända till '/; af hela 
mesophyllets höjd och utgöres af en enda rad höga, sällan septerade celler, hvilkas 
höjd är ungefär 5—8 gånger större än bredden, XXII, 3. Dessa celler äro mycket 
tunnväggiga och ej regelbundet cylindriska, utan ofta på olika höjd omväxlande vid- 
gade och afsmalnande, dock så att de utåt mot epidermis äro vidast och smalast inåt 
mot svampparenchymet. Därför stå de ut mot öfre ytan så tätt tillsammans, att de 
blifva polygonala, XXII, 5, och mellanrum saknas och de äro så stora, att hvarje 
öfre epidermiscell, oaktadt sin ansenliga storlek, täcker endast 4—9 sådana celler, 
hvaremot deras inre ändar äro i tvärsnitt rundadt ovala samt åtskilda af större eller 
mindre mellanrum, hvarvid cellerna ofta hafva benägenhet att ordna sig i krans kring 
mellanrummen, XXII, 6. 

Svampparenchymet, som är skarpt begränsadt mot palissadväfnaden, är mäkti- 
gast i de tjockare delarne af bladet, nämligen närmast på ömse sidor af medelnerven, 
där denna väfnad är 5—7 celler hög, men består i de tunnare delarne af endast 3—4 
ganska regelbundet horisontala rader, XXII, 3. På tvärsnitt genom bladskifvan äro 
cellerna tämligen små, sträckta i horisontal riktning, och således breda samt låga. 
Sedda från ytan, XXII. 7, 8. 9, äro de däremot ganska stora och försedda med korta, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 45 


breda utskott, genom hvilka cellerna stå i förbindelse med hvarandra och bilda nätverk. 
Dessa celler framställa således bilden af tunna, breda och flikade skifvor. Dock före- 
komma på tvärsnitt äfven celler, som äro mer eller mindre runda, men i så fall är 
det ej själfva cellkroppen, utan något af utskotten, som genomskurits. Och då cel- 
lerna i det öfversta laget af ifrågavarande väfnad merendels äro högre, blifva deras 
genomskurna utskott nästan palissadlika, XXII, 3. Det intercellulära systemet är jäm- 
förelsevis föga utveckladt, men förstärkes i någon mån därigenom, att luftrum, såsom 
ofvan anförts, äfven förekomma i palissadväfnadens undre del. Luftrummen i svamp- 
parenchymets öfversta lag äro i synnerhet små, enär cellerna på ytsnitt äro kortare 
och bredare samt försedda med likaledes kortare och bredare utskott, XXIT, 7. 
Intercellularrummen begränsas i detta lag af 4—5 celler. TI de mellersta (1—2) 
lagen äro de flesta luftrummen märkbart större, enär själfva cellerna hafva en 
större yta samt längre och smalare utskott, XXII, 8. I följd af sistnämnda för- 
hållande begränsas luftrummen, oaktadt deras storlek, af ett färre antal, vanligen 
endast tvänne celler. I det understa laget, XXIII, 9, äro intercellularrummen föga 
större än i det öfversta och begränsas af 3—4-5 celler, som till form och stor- 
lek närmast öfverensstämma med cellerna i sistnämnda lag. Endast under ett 
färre antal af luftrummen finnas klyföppningar, hvilka stundom kunna, åtmin- 
stone delvis, täckas af någon svampparenchymeell. Vanligen korsa cellnätverken 
hvarandra i dessa lag, i hvilket fall tvärsnittet genom bladskifvan företer den van- 
liga bilden af låga, breda, i horisontala rader anordnade celler. Dock inträffar det 
ej sällan, att luftrummen 1 två eller tre cell-lag ligga midt öfver hvarandra och bilda 
låga luftkamrar, hvarvid tvärsnittsbilden visar en anordning i vertikala rader af run- 
dade celler, som äro de genomskurna utskotten från cellerna. Från svampparen- 
chymets celler kunna äfven, ehuru mera sällan, utgå utskott från de öfre eller undre 
väggarne, XXII, 3, genom hvilka cellerna i olika lag komma i förbindelse med hvar- 
andra och luftrum bildas mellan de tvänne cell-lagen. 

Kärlknippena. Det är endast i medelnervens basala del, som kärlknippet om- 
gifves af hårdbast. Alla de öfriga kärlknippena, liksom öfre delen af det i medel- 
nerven inneslutna, ligga med sina kärl upp till palissadväfnaden och gränsa med sin 
undre sida till svampparenchymet, i hvilket förekommer en eller annan hårdbastcell, 
som sträcker sig ut emellan svampparenchymets celler, XXII, 7. I svampparenchy- 
mets öfre cell-lag utbreder sig ett anastomoserande system af de minsta kärlknippena, 
hvilkas långa, smala spiralkärl lägga sig omedelbart intill såväl palissad- som svamp- 
parenchymets celler. 

Anm. COESTER (a. st. pag. 79) uppgifver mellanväggarne 1 öfre epidermis af 
denna art vara raka, hvilket dock ej är förhållandet hos föreliggande form. Den af 
nyssnämnde författare under detta namn beskrifna växten säges vara insamlad på 
Madagascar. 


46 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Napoleona Heudelotii Adr. Juss. 
(Taf. V, figg. 1—10.) 


Blad ej synnerligen stora, tämligen tjocka och läderartade. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar, med tjock yttervägg och tunna 
mellanväggar; dess celler i tvärsnitt, V, 1, kvadratiska eller rektangulära, högre än 
på den undre och med på ytsnitt undulerade, V, 2, samt med randporer försedda 
mellanväggar. Undre epidermisceller på ytsnitt, V, 9, likaledes med undulerade mellan- 
väggar, längre och i förhållande till längden smalare än öfre ytans. Klyföppningar 
glesa, med stor, rundad omkrets, utan biceller, liggande i jämnhöjd med epidermis; 
slutceller, V, 10, stora, rundade, men mot springan plattade, tunnväggiga, utan egent- 
liga såväl ytter- som innanlister, hvilka endast antydas, de förra genom cellernas af- 
smalnande utåt, de senare genom en svag väggförtjockning. 

Palissadparenchymet är hos denna växt jämförelsevis svagt utbildadt och utgör 
knappt mer än '/,—'/; af mesophyllets höjd, ehuru dess celler äro anordnade i tvänne 
rader, som äro skarpt begränsade mot hvarandra, V, 1. Cellerna i den öfre raden 
mer regelbundet cylindriska, högre och smalare, med höjden ungefär 2—3 gånger 
större än bredden och tätare hopstående, i tvärsnitt, V, 3', runda eller ovala samt 
åtskilda genom smärre luftrum. Två—tre sådana celler kunna täckas af en öfre epi- 
dermiscell. Palissadcellerna i den undre raden äro i synnerhet med sina undre ändar 
mer åtskilda af luftrum, V, 4, och knappt mer än en half gång högre än vida, V, 1, 
stundom nästan runda, och i tvärsnitt vanligen mer ovala, V, 4. 

Svampparenchymet har ungefär 8—9 cellers höjd, V, 1, och är mycket storcelligt. 
Dess celler hafva på tvärsnitt genom bladet benägenhet till anordning i horisontala 
rader, hvilken anordning emellertid rubbas genom förekomsten af talrika luftkamrar, 
hvilka föranleda på samma gång en anordning i vertikala rader. På tvärsnitt äro 
merändels cellerna i de mellersta lagen störst och i genomskärning runda. I de två 
—tre öfversta lagen stå cellerna tätare tillsammans och äro i tvärsnitt runda eller 
till och med nästan rektangulära. På ytsnitt, V, 5, äro de mycket breda och hafva i 
följd af de korta, breda utskotten en mycket oregelbunden omkrets, medan cellerna 
i de mellersta lagen, V,6, äro mer nätlikt anordnade, vanligen något bågformigt 
krökta och hafva ofta talrika, smalare utskott, som äro skarpare begränsade mot 
cellens centrala del. I det näst understa laget, V, 7, blifva återigen cellerna på yt- 
snitt mera lika dem i de öfversta och bilda ej något regelbundet nätverk. Cellerna 
närmast under den undre epidermis, V, 8, bilda ett mer sammanhängande lag, sakna 
utskott och hafva en mindre ytutbredning och en vanligen aflång, ofta något krökt, 
mera sällan rund omkrets. Endast midt öfver klyföppningarne finnas större mellan- 
rum. På tvärsnitt genom bladskifvan finner man stundom äfven utskott, som utgå 
från öfre eller undre sidan af en cell, genom hvilka utskott cellerna i ett lag kunna 
stå i förbindelse med dem i det närmast intill liggande. Endast enkla kristaller, men 


1 I följd af något förbiseende har denna figur blifvit mycket mer förstorad än de öfriga, i det Oc. 3, 
Obj. 8, Leitz, kommit att användas. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2. 47 


inga kristallkonkretioner, finnas i svampparenchymets celler. Svampparenchymet är 
ganska lakunöst, rikt på luftkamrar, som förete en stor växling i afseende på form, 
storlek och ställning. Mer sällan sträcka de sig genom ett större antal, ända till 7 
cell-lag och äro i så fall på tvärsnitt höga, smala och stundom genom en tvärgående 
cellrad afdelade i tvänne kamrar, som genom små mellanrum i denna rad stå i för- 
hindelse med hvarandra. Stundom äro dylika höga luftkamrar ej ställda vinkelrätt 
mot bladytan, utan hafva en till denna mer eller mindre sned ställning. Andra luft- 
kamrar, som sträcka sig genom ett färre antal cell-lag, kunna omedelbart gränsa till 
palissadväfnaden eller till undre epidermis eller äro de genom ett eller annat cell-lag 
skilda från dem. Dylika mindre luftkamrar kunna ofta till ett antal af 3-—4 ligga 
öfver hvarandra. 

Sekretbehållare. "SOLEREDER (a. st. pag. 398) uppgifver, att sådana saknas hos 
Lecythide2, som äfven innefatta sl. Napoleona. De finnas dock i bladen af ifråga- 
varande art, om de också ej äro af samma beskaffenhet som hos de egentliga Myrta- 
ceerna. I palissadparenchymets öfre rad finnas nämligen, ehuru tämligen sparsamt, 
stora runda celler, V, 3, af samma höjd som palissadecellerna och liksom dessa sträc- 
kande sig ut till epidermis. Dessa celler skilja sig från palissadeellerna genom sin 
betydligt större vidd och sitt färglösa innehåll. Det förefaller nästan, som om de 
uppkommit genom upplösning af mellanväggarne mellan intill hvarandra liggande 
palissadeeller. Dylika sekretceller finnas äfven i understa laget af svampparenchymet. 

Kärlknippena. Endast det i medelnerven inneslutna kärlknippet betäckes på 
såväl öfre som undre sidan af en till tjockväggig, mekanisk väfnad ombildad grund- 
väfnad. Alla de öfriga kärlknippena äro inbäddade och omgifvas således af mesophyll. 
Med undantag af de minsta kärlknippena omslutas de af hårdbast. De minsta ut- 
göras af ett fåtal tracheala element och äro genom 2—3 cellrader skilda från palissad- 
väfnaden. 


Dalechampia Roezliana Mill. Arg. 


Blad medelstora, långa och smala, kring de större nerverna tämligen tjocka, 
men tunna på större afstånd från dem. 

Epidermis tämligen storcellig och dess celler på båda ytorna i tvärsnitt ungefär 
lika stora, men på ytsnitt större på den undre, försedda med en föga tjock yttervägg 
och med tunna, vågiga mellanväggar, hvarigenom själfva cellerna, sedda från ytan, 
få en oregelbunden omkrets. Klyföppningar endast på undre ytan och äfven där- 
städes tämligen sparsamma, sedda från ytan ovala och åtföljda af tvänne, med springan 
parallela biceller, hvilkas från klyföppningen vända mellanvägg är undulerad. Slut- 
celler mycket små och tämligen tjockväggiga, nående upp till bicellernas öfre yta, 
men något lägre än dessa, ehuru de icke inåt omslutas af dem, i tvärsnitt högre än 
vida och inåt afsmalnande, upprätta och parallela med bicellerna samt försedda 
med en rundad hålighet. Deras ytterlister mycket små, raka och riktade uppåt, 
innanlister nästan omärkliga. 


48 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Palissadparenchymet. Mesophyllet i sin helhet utmärker sig genom sin tunn- 
väggighet, hvarigenom cellkonturerna endast med någon svårighet kunna iakttagas, 
i synnerhet som cellinnehållet tillika är mycket vattenrikt. Palissadväfnaden bildar 
på tvärsnitt genom bladskifvan endast en smal rand, som i den tjockare delen af 
bladskifvan utgör endast '/s, i den tunnare ungefär '/; af hela mesophyllets höjd. 
Dess celler äro anordnade i en rad, låga och vidgade mot utsidan och deras höjd är 
sällan mer än 4—3 gånger större än deras största bredd. På ytsnitt äro deras ge- 
nomskurna öfre ändar tämligen tätt hopstående, rundadt fyrkantiga eller nästan po- 
lygonala; hvarje öfre epidermiscell täcker ungefär 2—3 sådana celler.  Kristallkon- 
kretioner äro ganska vanliga i denna väfnad. 

Svampparenchymet är mycket lakunöst och i de tjockare delarne af bladskifvan 
mer storcelligt samt ända till 7 celler högt, men har i de tunnare delarne af blad- 
skifvan omkring 5 cellers höjd. Dess celler äro på tvärsnitt runda eller vanligen ovala 
med längdaxeln liggande i horisontalplanet och ofta försedda med utskott. Sedda 
från ytan hafva cellerna i det öfversta, till palissadväfnaden gränsande laget, en rund 
eller oval, ofta något bågformig omkrets, som är många gånger större än palissad- 
eellernas och ofta genom korta, breda utbuktningar blir mer eller mindre oregelbun- 
den. I de under detta liggande lagen äro cellerna korta, breda, skiflika och stå i 
förbindelse med hvarandra genom korta, breda utskott, som till största delen ligga i 
horisontalplanet. Luftrummen mellan cellerna blifva i följd af cellernas stora bredd 
samt de korta utskotten tämligen små och hafva i tvärsnitt en merändels regelbundet 
rundad omkrets. I det understa, subepidermoidala laget äro cellerna på ytsnitt lika- 
ledes skiflika, men hafva talrikare utskott. Kristallkonkretioner äro äfven vanliga i 
denna väfnad, i synnerhet i dess undre cell-lag. 

Kärlknippena äro inbäddade och åtföljda af hårdbast, från hvilket utgå talrika 
långa och smala sklereider, som i alla riktningar tränga in emellan mesophyllets celler 
ända ut till epidermis i båda bladytorna och sträcka sig vidare längs insidan af denna. 
De minsta kärlknippena ligga under svampparenchymets öfversta lag, men mindre 
sådana sträcka sig ofta ned i denna väfnads undre cell-lag. På ytsnitt anträffas ej 
sällan isolerade eller af en sklereid åtföljda spiralkärl mellan svampparenchymets celler. 


Acalypha sp. 
(Taf. XXV, fig. 14.) 


Blad ganska stora, tunna och mjuka. 

Epidermis med tämligen tunn yttervägg, storcellig i synnerhet på öfre sidan, 
hvars celler äro nära dubbelt högre än på den undre, fig. 14. Sedda från ytan äro 
öfverhudscellerna på båda sidorna ungefär lika stora och hafva en i följd af de vågiga 
mellanväggarne oregelbunden omkrets. Klyföppningar på bägge bladytorna, men 
mycket talrikare på den undre, sedda från ytan ovala, omgifna af tvänne med sprin- 
gam parallela biceller. Slutceller små, rundade och tämligen tjockväggiga, i snedt 
vertikal riktning anbrakta vid öfre delen af bicellerna, men ej sträckande sig ned till 
dessas undre sida, försedda med nästan omärkliga ytterlister, men utan innanlister. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 49 


Palissadparenchymet, fig. 14, storcelligt och skarpt begränsadt mot svampväf- 
naden, upptagande nära hälften af mesophyllets höjd på tvärsnitt och bestående af 
en rad höga, cylindriska, ofta septerade celler, hvilkas höjd kan vara ända till 6 gånger 
större än bredden och som på ytsnitt äro runda och åtskilda genom större eller mindre 
luftrum. Hvarje öfre epidermiscell kan täcka 8—12 palissadceeller. I denna väfnad 
uppträda oformligt stora kristallsäckar, fig. 14, som vanligen äro betydligt högre än 
palissadceellerna, så att de stundom endast genom tvänne lag af svampparenchymeeller 
äro skilda från undre epidermis. 

Svampparenchymet är på tvärsnitt tämligen storcelligt, föga lakunöst och har 
5—6 cellers höjd, hvarjämte dess celler hafva benägenhet till anordning i horisontala 
rader och äro vanligen runda eller något aflånga. Merändels äro cellerna i de båda 
understa lagen minst. På ytsnitt ter sig denna väfnad såsom en mellanform emellan 
den båglika och den skiflika typen, men närmar sig mest den senare i anledning af 
cellernas större bredd i förhållande till längden och de talrikare utskotten. 

Kärlknippena. Bladens storlek och tunnhet i förening med den tunnväggiga 
öfverhuden och dennas, liksom mesophyllets, storcellighet göra hos bladen af denna 
växt särskilda skyddsmedel för bevarandet af sambandet mellan cellerna erforderliga. 
Som sådana skyddsmedel kunna anföras dels öfverhuden med dess på båda sidor 
undulerade mellanväggar i förening med det föga utvecklade intercellulära systemet, 
dels och i synnerhet kärlknippenas beskaffenhet. Äfven ganska små kärlknippen äro 
inneslutna i nerver, som höja sig så högt öfver bladets undre yta, att de äro ända 
till 3 gånger högre än själfva bladytans höjd på tvärsnitt. Och de kärlknippen, som 
i storlek komma närmast efter de minsta, som äro inneslutna i nerver, äro genom- 
gående. De största bland de inbäddade kärlknippena gränsa intill undre epidermis, 
men äro skilda från den öfre genom palissadväfnaden. De minsta kärlknippena ligga 
äfven närmare den undre bladytan, nämligen under svampparenchymets öfversta rad, 
och omgifvas af en strängslida, men äro skilda från undre epidermis genom tvänne 
lag af oförändrade svampparenchymceeller. 


synometra cauliflora L. 


Småblad tämligen små, tunna och fasta, på båda sidor upphöjdt nätådriga, i 
lefvande tillstånd sannolikt kantställda. 

Epidermis med tämligen tunn yttervägg, småcellig på öfre ytan, mer storcellig 
på den undre; dess mellanväggar i synnerhet på öfre sidan vågiga och själfva cellerna 
sedda från ytan följaktligen med oregelbunden omkrets och något större på öfre sidan. 
Klyföppningar endast på undre ytan och äfven där ej synnerligen talrika, sedda från 
ytan rundadt ovala, omgifna af tvänne olikstora och med springan parallela biceller. 
Slutceller små, på utsidan något täckta af bicellerna, upprätta, i tvärsnitt rundadt 
aflånga, ej synnerligt tjockväggiga och försedda med mycket små, nästan omärkliga 
ytter- och innanlister. 

Palissadparenchymet, tämligen småcelligt och ej skarpt skildt från svampväfnaden, 
består af tvänne cellrader och utgör en tredjedel eller nära hälften af mesophyllets 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2, 7 


50 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


höjd. Den öfre raden består af typiska palissadceeller, hvilka på tvärsnitt genom blad- 
skifvan äro tätt hopstående, stundom septerade, cylindriska och i förhållande till 
bredden tämligen låga, så att deras höjd knappast är 4—35 gånger större än bredden, 
på ytsnitt fyrkantiga eller polygonala och till ett antal af högst 3—4 täckta af hvarje 
öfre epidermiscell. Palissadeellerna i den undre raden äro vanligen betydligt större 
såväl till höjd som vidd, ofta åtskilda af mellanrum, samt 1 tvärsnitt runda, men i 
förhållande till sin höjd vidare än i öfre raden. Ej sällan äro emellertid cellerna i 
denna rad mycket lägre och likna svampparenchymets celler. 

Svampparenchymet är storcelligt, föga lakunöst och har 3 eller stundom 4 cellers 
höjd. På tvärsnitt genom bladskifvan äro de största luftrummen knappt så stora 
som omkretsen af någon bland de närmast omgifvande cellerna, och dessa äro sällan 
runda, utan merändels rundadt aflånga, oftast horisontalt eller snedt vertikalt ställda 
och hafva ej sällan i följd af korta utskott en något oregelbunden omkrets; i den un- 
dersta raden stå cellerna tätt tillsammans, hafva en mycket växlande form och bilda 
nästan ett hypodermatiskt cell-lag, ehuru de innehålla kloroplaster. Sedda från ytan 
äro cellerna i detta lag än fyrkantiga än mer eller mindre polygonala och så tätt 
förenade, att inga andra mellanrum förefinnas mellan dem än klyföppningarnes små 
andhålor. I det närmaste eller de båda närmast följande lagen äro cellerna på ytsnitt 
skiflika och försedda med korta breda utbuktningar, begränsande luftrum, som äro 
betydligt mindre än ytan af någon bland de omgifvande cellerna. Cellerna i det öf- 
versta till palissadväfnadens understa rad gränsande laget äro på ytsnitt korta, breda 
och ofta något krökta, försedda med små ansatser till utbuktningar. 

I mesophyllet uppträda tjockväggiga, redan af RADLKOFER (a. st. s. 317) be- 
skrifna sklereider, som i synnerhet i bladens öfre sida tränga ut till epidermis och 
längs dennas insida förgrena sig och stå i förbindelse med det fibrovasala systemet. 

Kärlknippena äro omgifna af hårdbast och beklädda af ett lag kristallsäckar, 
hvar och en af dessa fylld af en större, enkel kristall. Äfven de gröfsta strängarne 
äro ej fullt genomgående, utan skilda från öfre epidermis genom en rad låga palissad- 
celler och från den undre genom det hypodermalika cell-laget. I samma mån som 
de aftaga i storlek aflägsna de sig från undre epidermis. 


Spermacoce levis Lam. 


Blad små, tunna och tämligen mjuka. 

Epidermis på båda bladytorna storcellig och tunnväggig, äfven hvad ytter- 
väggen beträffar; dess celler vanligen högre på öfre sidan, men deras höjd i synnerhet 
på undre sidan mycket växlande, beroende därpå, att somliga celler sträcka sig myc- 
ket djupare in i mesophyllet än andra, hvilket föranleder, att såväl svamp- som pa- 
lissadparenchymets yttre gränslinie mot epidermis blifver mycket ojämn. HSedda från 
ytan äro öfverhudscellerna ganska stora, de öfre polygonala och tämligen likformiga, 
de undre i följd af de något buktade mellanväggarne mer olikformiga och ofta något 
större. Klyföppningar endast på undre sidan och ganska glesa, sedda från ytan 
ovanligt stora, bredt ovala och omgifna af tvänne med springan parallela biceller. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 51 


Deras slutceller jämte de ofta mycket olikstora bicellerna vanligen något höjda öfver 
epidermis, i tvärsnitt tjockväggiga, nästan runda, utan innanlister, men försedda med 
små, spetsiga och rakt framåt riktade ytterlister; bicellerna vanligen sträckande sig 
något längre in än slutcellerna. 

Palissadparenchymet, som utgör ungefär en tredjedel af mesophyllet och är små- 
celligt, har sannolikt ursprungligen varit en cellrad, hvars celler genom en tidigt in- 
trädande tvärdelning blifvit delade i två eller stundom tre, i synnerhet i senare fall 
mycket låga celler. Denna väfnad kommer sålunda, då bladet är fullt utveckladt, 
att bestå af vanligen tvänne cellrader. Cellerna i den öfre raden äro något mer pa- 
lissadlika och kunna vara 2—4 gånger högre än breda, men om raderna äro trenne, 
blifva de mer rundade, ofta nästan isodiametriska, liksom förhållandet är med cellerna 
i den undre raden, hvilka vanligen äro dubbelt lägre än i den öfre. På ytsnitt äro 
cellerna i dessa rader runda eller polygonala. Hvarje epidermiscell täcker allt efter 
sin och palissadcellernas olika storlek 5—12 palissadceller i den öfre raden. 

Svampparenchymet är jämförelsevis tämligen storcelligt och har på tvärsnitt 
ungefär fyra cellers höjd och dess celler äro på tvärsnitt runda eller sträckta i hori- 
sontal riktning, ej sällan något krökta och i följd af korta, breda utskott mer eller 
mindre oregelbundna. Mycket sällan anträffas likaledes på tvärsnitt större luftrum, 
som kunna genom 2—3 cellrader sträcka sig ned till undre epidermis, utan luftrummen 
äro merändels både små och glesa. Ej sällan finnas horisontala luftrum, som sträcka 
sig utmed insidan af den undre epidermis. Sedda från ytan befinnas cellerna i denna 
väfnad vara mer eller mindre skiflika, hvilket mindre än i de båda mellersta är för- 
hållandet med cellerna i det understa laget, hvilka hafva en mindre, vanligen rundad 
och af endast korta breda, fåtaliga utbuktningar något oregelbunden omkrets, under 
det cellerna i de bägge närmast öfre lagen äro längre, smalare, något krökta och för- 
sedda med talrikare, mot den centrala delen af cellen skarpare begränsade utskott. 
Någon så regelbundet nätlik anordning af cellerna som i det båglika svampparenchymet 
förekommer dock icke häller i dessa lag, så att maskorna få mycket växlande om- 
krets och storlek och begränsas af endast 2—3—4 celler, men äro i hvarje fall mindre 
än ytan af någon bland de omgifvande cellerna. I det öfversta, till palissadväfnaden 
gränsande laget blifva cellerna återigen kortare och bredare, men hafva vanligen flera 
och skarpare markerade utskott än i det understa laget. TI detta cell-lag finnas dels 
rafidsäckar med långa rafider dels stora flikade och med ett brunt innehåll fyllda 
celler, som på ytsnitt kunna bilda rader, som åtminstone ofta stödja sig mot kärl- 
knippena och förmodligen äro af samma natur som de af SOLEREDER (a. st. s. 505) 
hos Phyllis och några andra Rubiacésläkten anmärkta sekretcellerna. 

Kärlknippena äro till större delen inbäddade och sakna hårdbast. De mindre 
strängarne omgifvas af en mycket storcellig, skarpt differentierad strängslida och ligga 
omedelbart intill palissadparenchymet, | 


52 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Sapium Laurocerasus Desf. 


Blad tämligen små, tjocka, läderartade, försedda med tvänne glandellika bild- 
ningar på bladskaften och ett fåtal liknande inrättningar i bladskifvans kanter. 

Epidermis storcellig i synnerhet på öfre ytan, som saknar klyföppningar och 
hvars celler hafva en tjock yttervägg och äro på tvärsnitt rektangulära, ganska breda 
och högre än undre ytans samt hafva på vtsnitt äfvenledes en stor, men i följd af 
de buktade väggarne oregelbunden omkrets. Undre epidermisceller i tvärsnitt lägre 
och vanligen bredare än de öfre, med tjock yttervägg, på ytsnitt mycket stora, van- 
ligen mer eller mindre aflånga och försedda med svagt buktade mellanväggar. Klyf- 
öppningar, sedda från ytan, föga talrika, stora, aflånga — ovala, omgifna af tvänne 
med springan parallela biceller. Slutceller i tvärsnitt liggande i jämnhöjd med epider- 
mis, upprätta, stora och runda, men något högre än bicellerna, försedda med en ganska 
stor, tvärställd, nästan triangulär, bakåt vidgad hålighet och starka framåtriktade, 
raka ytterlister samt nästan omärkliga innanlister. 

Palissadparenchymet, som är storcelligt och består af en rad mycket höga, men 
tillika vida, regelbundet cylindriska och tätt hopstående celler, är skarpt begränsadt 
mot svampparenchymet och utgör ungefär '/s af hela mesophyllets höjd. Cellernas 
höjd är ungefär 12 gånger större än bredden, och hvarje öfre epidermiscell täcker 
4—5 palissadceeller, hvilka i tvärsnitt äro runda eller ovala och åtskilda af smärre 
luftrum. 

Svampparenchymet har i samband med bladets olika tjocklek på olika ställen i 
bladskifvan 7—9 cellers höjd och är ganska storcelligt, hvarjämte dess celler äro vat- 
tenrika, ehuru ej fattiga på kloroplaster. På tvärsnitt äro cellerna ganska regelbundet 
anordnade i horisontala rader och än mer eller mindre rundade eller horisontalt sträckta 
än i följd af utbuktningar, som äro horisontala eller vertikala, af oregelbunden form. 
Genom de vertikala utbuktningarne uppkomma mindre luftrum mellan cellerna i intill 
hvarandra liggande rader. Dessutom finnas äfven större luftkamrar, som kunna sträcka 
sig genom ända till 4—5 cell-lag. Sedda från ytan äro cellerna i det öfversta, till 
palissadväfnaden omedelbart gränsande laget breda, aflånga, ofta mer eller mindre 
krökta och ansluta sig ej sällan till hvarandra förmedelst korta breda utbuktningar, 
hvarigenom de komma att bilda ett småmaskigt nätverk. I de följande lagen äro 
cellerna på ytsnitt likaledes breda, skiflika och försedda med merändels talrika utskott 
samt nätlikt anordnade, än med hvarandra korsande nätverk, än med maskorna i ett 
större eller mindre antal cell-lag ställda öfver hvarandra och sammanflytande till högre 
eller lägre luftkamrar. Cellerna i understa laget tätt förenade, undantagandes midtför 
klyföppningarne, på ytsnitt rundade, nästan kvadratiska eller aflånga och kring klyf- 
öppningarne ofta något krökta. 

Hydathoder. De förut omtalade glandellika bildningarne på bladskaften sitta 
midt emot hvarandra omedelbart under bladskifvan och på hvardera af bladskaftets 
båda öfre kanter. De hafva formen af små tappar, under hvilkas topp redan med 
loupen varseblifves en kraterformig fördjupning. De fåtaliga, i bladskifvans kant 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 53 


befintliga liknande organen hafva form af förtjockade sågtänder, under hvilkas spets 
likaledes förefinnes en kraterformig fördjupning på den undre sidan. Äfven i bladets 
spets finnes en tappformig, men in emot öfre bladytan krökt kropp, sannolikt af 
samma beskaffenhet som de i bladkanten och på bladskaften befintliga bildningarne. 
Dessa senares inre byggnad, sådan den ter sig på successiva tvärsnitt, är följande. 
Själfva den kullriga toppen utgöres af en likformig, storcellig och kollenkymatisk, 
brunaktig väfnad, som täckes af en likaledes storcellig och tjockväggig epidermis. 
Den kraterformiga öppningen under toppen beklädes på insidan af en likaledes stor- 
cellig och tjockväggig epidermis, och 1 den utmynnar en inre, bred, men starkt 
tillplattad, springformig kavitet, som i vertikal riktning sträcker sig ned i glandeln 
ungefär till dess midt. Denna kavitets sidor betäckas i sin öfversta del af en stor- 
cellig och tjockväggig epidermis af samma beskaffenhet som mynningens öfverhud. 
Djupare ned i kaviteten undergå epidermiscellerna väsentliga förändringar, först på 
ett mindre parti af dess vägg och längre ner småningom öfver hela väggen; de blifva 
tunn väggiga, höga, smala och palissadlika samt fyllas af plasma. Epidermis har så- 
lunda förvandlats till ett epithelium. Hvad den kaviteten omgifvande cellväfnaden 
beträffar, så består den i glandelns öfversta del af mycket stora, tjockväggiga, nästan 
kollenkymatiska celler, som ej sällan innehålla kristallkonkretioner. Längre ned i 
glandeln, där kaviteten beklädes med ett epithelium, uppträder, inskjuten emellan 
detta och den omgifvande storcelliga väfnaden, en småcellig, plasmarik väfnad, för- 
modligen ett epithema, hvars celler äro tätt förenade, tunnväggiga och såväl på längd- 
som tvärsnitt mer eller mindre rundade. Denna väfnad är mäktigast på den sidan 
af kaviteten, där epitheliet först uppträder, och det är ej osannolikt, att den uppstått 
genom delning af epitheliets celler. Det har nämligen ofta förefallit, som om en 
tvärdelning af epithelialcellerna ägde rum, liksom äfven att de celler i denna väfnad, 
som närmast gränsa till epitheliet, ligga midt emot dettas celler samt till form och 
riktning öfverensstämma med dem. Att denna väfnad, som närmast torde kunna 
betecknas såsom ett epithema, är af sekundärt ursprung, tyckes äfven framgå af det 
faktum, att cellerna 1 den yttre, storcelliga väfnaden, som närmast omgifva epithemat 
och som högre upp i glandeln äro runda, blifvit starkt hoptryckta och mycket breda. 
Denna plasmarika väfnad jämte den däri inneslutna kaviteten bildar en inre, central 
kärna och sträcker sig ned till glandelns bas samt afsticker skarpt mot den storcelliga 
periferiska väfnaden med dess af ett vattenklart innehåll fyllda celler. Ett på kärl 
mycket rikt kärlknippe sträcker sig längs den epithematiska cellväfnaden på den sidan 
af kaviteten, där denna väfnad är mest utvecklad, men upphör något under den punkt, 
där kaviteten börjar beklädas med en epidermis. Det är således all anledning till 
den förmodan, att dessa inrättningar, hvilkas anläggning och utveckling torde vara 
förtjänt af en närmare undersökning på ort och ställe, fungera såsom afsöndringsorgan, 
troligen för vatten i flytande form. Dei bladkanten befintliga glandlerna hafva samma 
struktur som bladskaftens. 

Kärlknippena. I medelnerven finnas endast enstaka hårdbastceller på undre 
sidan af vekbastet, och palissadväfnaden är på medelnervens öfre sida endast afbruten 
midt öfver dennas kärlknippe och ersatt af kollenkym, som på undre sidan är ganska 


54 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


mäktigt och väsentligen bidrager till att förläna medelnerven böjningsfasthet. TI de 
sekundära nerverna är palissadparenchymet knappast afbrutet midt öfver kärlknippet, 
men hårdbastet bildar på dettas undre sida ett knippe, hvarjämte kollenkym saknas 
på öfre och är endast svagt utveckladt i den undre sidan. Alla de ej i nerver inne- 
slutna kärlknippena äro inbäddade och ligga under svampparenchymets öfversta eller 
näst öfversta cellrad och nå på tvärsnittet allt efter sin olika storlek mer eller mindre 
djupt ned mot undre epidermis. Nästan alla äro åtföljda af hårdbast; endast de 
minsta, till ett eller annat spiralkärl reducerade kärlknippena sakna hårdbastbelägg- 
ning. Äfven dessa minsta kärlknippen utmärka sig genom sina ovanligt stora spiral- 
kärl, hvilka på tvärsnitt genom bladskifvan ofta synas sträcka sig längs utmed cel- 
lerna i svampparenchymets öfversta eller näst öfversta rad under anslutning till dess 
celler förmedelst utbuktningar från dem. På ytsnitt varseblifvas i kärlknippenätet 
äfven korta, blindt slutande kärlknippeutgreningar, som utgöras af korta, kantiga 
spiraltracheider, som lägga sig intill svampparenchymets celler. Äfven mycket små 
kärlknippen åtföljas af oledade, förgrenade mjölkkärl, som, utgående från dem, sprida 
sig emellan svampparenchymets celler och äfven tränga upp till palissadväfnadens 
undre rand, längs utmed hvilken de på långa sträckor kunna följas, utan att, såsom 
hos flere andra Euphorbiaceer, tränga upp mellan palissadcellerna till epidermis. De 
större kärlknippena utmärka sig dessutom genom en anmärkningsvärd rikedom på 
stora, skarpt differentierade silrör, som likaledes ansluta sig till svampparenchymets celler. 


Derris scandens Benth. 
(Taf. XXTII, figg. 2—10.) 


Småblad ej stora, tunna och något läderartade. 

Epidermis tämligen storcellig, utan klyföppningar på öfre sidan; dess celler med 
föga tjock yttervägg, sedda från ytan något större på öfre sidan, fig. 4, än på den 
undre, fig. 10, med buktade mellanväggar. Klyföppningar tämligen glesa, smala, af- 
långa, omgifna af ett par breda biceller, som äro parallela med springan, fig. 10. 
Slutceller små, tjockväggiga, mot utsidan något täckta af bicellerna och sålunda något 
insänkta, i tvärsnitt upprätta, rundadt aflånga, med liten, rundad hålighet och täm- 
ligen stora framåtriktade innanlister, men, såsom det tyckes, utan ytterlister. 

Palissadparenchymet. Mesophyllet utgöres af endast fem cellrader, af hvilka de 
båda öfversta bestå af palissadceller och de båda understa af svampparenchymceeller. 
I den mellersta, tredje raden äro cellerna i de tjockare partierna af bladskifvan mer 
eller mindre palissadlika, fig. 2, men i de tunnare, fig. 3, hafva de större likhet med 
svampparenchymets celler; i förra fallet kommer palissadparenchymet att bestå af tre 
cellrader och att utgöra "/1—"/s af mesophyllets höjd, i senare af endast tvänne, i 
hvilket fall det på tvärsnittet upptager ungefär ”/s af mesophyllets höjd. På ett 
tunnt mikrotomsnitt, fig. 2, företer denna väfnad nästan bilden af ett galler, i det 
cellerna i hvarje rad äro åtskilda af höga luftrum, nästan lika höga som själfva cel- 
lerna, och luftrummen i den öfversta raden äro skilda från dem i den närmast undre 
genom de vidgade och ofta med smärre utskott försedda ändarne af cellerna i de båda 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2. 55 


intill hvarandra gränsande raderna. På tjockare snitt förefaller det därför, som om 
luftrummen i de båda öfversta etagerna voro skilda från hvarandra genom en rad af 
små, rundade celler, hvilka emellertid endast äro de genomskurna ändarne af palissad- 
cellerna. Där palissadväfnaden utgöres af tvänne rader, fig. 3, begränsas luftrummen 
i andra raden af cellerna i svampparenchymets öfversta lag, men då denna väfnad 
består af trenne rader, äro luftrummen i andra och tredje cellraderna ej så regel- 
bundet skilda från hvarandra, utan sammanflyta ofta till större lakuner, fig. 2. Cel- 
lerna i den öfversta raden äro de högsta, så att deras höjd kan vara ända till 12—15 
gånger större än bredden, samt sällan regelbundet cylindriska, utan vanligen på som- 
liga ställen afsmalnande, på andra vidgade, detta senare isynnerhet mot båda ändarne. 
På ytsnitt, fig. 5, genom de öfre ändarne stå dessa celler merändels tätt tillsammans 
och hafva en rund eller polygonal omkrets, som är endast 2—4 gånger mindre än 
ytan af en epidermiscell. På djupare gående ytsnitt genom samma cell-lag hafva 
cellerna en mindre och rund omkrets och mellan dem finnas större luftrum. Cellerna 
i närmast undre, eller, där trenne rader palissadceller förekomma, i de båda undre 
lagen äro lägre, mer oregelbundna och åtskilda af större luftrum, sällan raka, utan 
krökta i olika riktningar och förefalla nästan kollaberade. TI palissadparenchymets 
andra rad hafva cellerna på ytsnitt en mer eller mindre oval omkrets, fig. 6, och äro 
vanligen nästan kransvis anordnade kring luftrummen. Tredje mesophyll-lagets celler, 
när de äro palissadlika, fig. 2, hafva på ytsnitt en oregelbunden form och äro än 
runda, ovala eller aflånga, än trubbigt trekantiga. När cellerna i samma lag ej äro 
palissadlika, hafva de vanligen en mycket oregelbunden form och äro ofta, fig. 3, 
mer eller mindre förgrenade, nästan fingerlikt delade. När på ytsnitt, fig. 7, de bre- 
dare partierna af ifrågavarande celler genomskurits, äro dessa, i synnerhet i de mindre 
kärlknippemaskorna, ovanligt breda, något bågformigt krökta samt nästan nätlikt an- 
ordnade. De äro fyllda af ett sekretartadt innehåll. 

KNÖPFF har (a. st. pag. 77—78) lämnat en något knapphändig beskrifning på 
bladets inre struktur hos denna växt och uppgifvit palissadväfnaden vara tvåradig, i 
det han hänför mellersta mesophyll-laget till svampparenchymet. <Cellerna i detta lag 
benämnas af honom "Klammerzellen'"" och omsluta de till svampparenchymet förlagda 
schizogena sekretbehållarne och de i dem befintliga sekretmassorna. Han antager 
nämligen, att nyss nämnda celler äro de fingerlikt förlängda epithelialcellerna, som 
ursprungligen beklädt sekretbehållarne (a. st. pag. 14). Författaren har emellertid 
icke genom undersökning af sekretbehållarnes anläggning och utveckling sökt konsta- 
tera riktigheten af detta antagande. TI mikrotomsnitt saknas hvarje spår af sekret- 
massor antagligen af den orsak, att de upplösts i följd af den föregående behandling, 
som materialet fått undergå. Men äfven i de för fri hand skurna preparaten äro 
dylika sekretmassor mycket sällsynta, hvilket möjligen kan bero därpå, att materialet 
under flera år förvarats i vattenblandad sprit. Att döma af strukturförhållandena i 
de fullt utvecklade bladen af denna växt förefaller det mera sannolikt, att i de större 
kärlknippemaskorna sekretet i det tredje mesophyll-lagets celler afsatts i luftrummen 
och att dessa celler i följd därat kollaberat och på samma gång antagit samma form 


56 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


som palissadcellerna i närmast öfre lag, under det i de minsta kärlknippemaskorna 
sekretet stannat i cellerna, som därför förblifvit oförändrade. 

Svampparenchymet. Oafsedt det på öfvergång mellan palissad- och svampparen- 
chym stående cell-laget utgöres den senare väfnaden af endast tvänne horisontala 
rader, som på tvärsnitt ofta förefalla som ett hypoderma, fig. 3. Dock iakttagas på 
dessa celler här och där smärre utskott, såväl vertikala som horisontala, hvilka för- 
anleda, att smärre luftrum bildas såväl mellan de till samma rad hörande cellerna 
som mellan dem i båda ceilraderna, och åvägabringa förbindelse mellan klyföppnin- 
garne och palissadväfnadens intercellulära system. Sedda från ytan äro cellerna i den 
undre raden, fig. 9, vanligen något kantiga, rundade, ovala eller nästan aflånga och 
i sådant fall i synnerhet kring klyföppningarnes andhålor något krökta. Någon gång 
förmärkes hos cellerna i detta lag en och annan mindre utbuktning, men mellanrum- 
men, som dessa utbuktningar föranleda, äro aldrig så stora som ytan af någon bland 
cellerna. På ytsnitt äro cellerna i öfre raden, fig. 8, något större än i den undre 
och hafva i följd af talrikare och längre utbuktningar en mera oregelbunden omkrets, 
så att de kunna hänföras till den skiflika typen. Mellanrummen äro större än i det 
undre laget och hafva på ytsnitt vanligen en mera regelbunden, rund eller oval om- 
krets, som dock sällan är så stor som omkretsen af någon bland de omgifvande 
cellerna. 

Kärlknippena äro till största delen genomgående och omgifvas af hårdbast. I 
undre sidan af nerverna uppträda långa, af en rad cylindriska celler bestående garf- 
syrebehållare, hvarjämte de större kärlknippena med sitt hårdbast täckas af evt enkelt 
lag kristallförande celler, innehållande hvar sin kristall, under det kristallkonkretioner 
tyckas helt och hållet saknas i bladet. De minsta af ända till 10 element bestående 
kärlknippena sträcka sig ej ut vare sig till öfre eller undre epidermis, utan betäckas 
på öfre sidan af trenne öfver hvarandra ställda, i tvärsnitt runda och kloroplaster 
saknande celler, som motsvara sklerenkymeeller och sträcka sig upp till de undre 
ändarne af palissadväfnadens öfversta cellrad. Sådana kärlknippen gränsa med sin 
undre sida till den tredje mesophyllraden. 


Dicellostyles axillaris Benth. 


Blad små, tjocka, glatta och glänsande. 

Epidermis på öfre bladytan utan klyföppningar, ganska storcellig och med täm- 
ligen tjock yttervägg; dess celler i tvärsnitt vanligen högre, men sedda från ytan 
något mindre och med en i följd af de endast svagt buktade mellan väggarne mindre 
oregelbunden omkrets än undre ytans öfverhudsceller, som hafva undulerade och tun- 
nare mellanväggar. I synnerhet i den öfre, mera sällan i den undre epidermis, finnas 
slemeeller, som äro större än de öfriga epidermiscellerna, i det de i tvärsnitt äro 
bredare och tränga djupare ned i mesophyllet. På longitudinala tvärsnitt befinnas 
ofta slemcellerna till ett större antal ligga i rader, hvarvid de mycket tunna mellan- 
väggarne ej sällan tyckas vara upplösta. Klyföppningar ganska talrika, till omkretsen 
ovala, åtföljda af tvänne stora, med springan parallela biceller; deras slutceller lig- 


KUNGL. SV. VRT. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 57 


gande i samma nivå som epidermiscellerna, i tvärsnitt upprätta, höga och tämligen 
smala, något tunnväggiga, afsmalnande inåt och försedda med nästan raka, korta 
ytterlister och små, nästan omärkliga innanlister. 

Palissadparenchymet, storcelligt. upptagande på tvärsnitt '/s eller ända till !/> af 
hela mesophyllets höjd, består af en cellrad och är sammansatt af tvänne till innehåll 
och form olika slag af celler. Några äro nämligen fyllda med en brun vätska, i hvilken 
finnas smärre kloroplaster på insidan af cellväggarne, och ej regelbundet cylindriska, 
utan utåt mycket breda och inåt starkt afsmalnande samt därför åtskilda af större 
luftrum, under det på tvärsnitt genom de öfre ändarne cellerna äro tätt hopstående, 
endast något åtskilda genom smärre trekantiga mellanrum. På mikrotomsnitt, som 
behandlats med hematoxylin, blåfärgas hela cellinnehållet, och detta är genom ljusare 
tvärspringor deladt i flere partier. Deras höjd är 4—6 gånger större än deras största 
bredd och hvarje öfre epidermiscell täcker allt efter sin olika storlek 6—14 sådana 
palissadeeller. Deras omkrets är 3—4 gånger större än de palissadceller, som hysa 
ett nästan färglöst plasma. Dessa senare äro på ytsnitt rundadt polygonala, tätt 
hopstående och på tvärsnitt genom bladet af samma höjd som de andra palissadcel- 
lerna, men regelbundet cylindriska och smala samt innehålla kloroplaster i ett ofär- 
gadt plasma. En och annan af dessa celler kan dessutom innehålla en mindre kristall- 
konkretion. Därjämte finnes i denna väfnad en och annan mycket stor kristallsäck. 
Hvad fördelningen af dessa båda cellformer beträffar, så tyckas de ej förekomma en- 
staka, blandade med hvarandra, utan bilda hvar för sig större eller mindre grupper, 
som på ytsnitt te sig såsom smalare band eller större grupper af växlande form och 
storlek, men någon bestämd relation mellan dem och vare sig de epidermoidala slem- 
cellerna eller kristallsäckarne har ej kunnat upptäckas. De med brunt innehåll fyllda 
palissadeellerna tyckas vara till antalet öfvervägande. 

Svampparenchymet, som i jämförelse med palissadväfnaden är småcelligt, har 
merändels 4—6 cellers höjd. Dess celler äro tämligen regelbundet anordnade i lika 
många, ofta afbrutna horisontala rader och utgöra en mellanform mellan båglika, 
skiflika och taggiga svampparenchymeeller. På tvärsnitt genom bladskifvan äro cel- 
lerna vanligen mer eller mindre aflånga och då sträckta 1 horisontal eller, såsom för- 
hållandet är med cellerna i öfversta raden, vertikal riktning samt försedda med korta, 
breda utskott, som ligga såväl i horisontal- som i vertikalplanet. Denna väfnad är 
mycket lakunös, så att hvarje cell med större delen af sin yta gränsar till luftrum, 
hvilka äro sträckta än i horisontal än 1 vertikal riktning och i senare fallet sträcka 
sig genom flera cell-liag. Sedda från ytan äro cellerna korta och breda, något krökta 
och i synnerhet mot ändarne försedda med korta, breda utskott och bilda ett små- 
maskigt nätverk, hvars maskor sällan äro fullständigt slutna och merändels hafva en 
aflång omkrets. Det är således anledning att beteckna denna väfnad såsom skiflik. 
Dess celler äro till största delen fyllda med en brun, af hematoxylin blåfärgad vätska, 
öfverensstämmande med den i de bruna palissadeellerna. Endast ett färre antal hafva 
ett ofärgadt plasma, och sådana celler förekomma i synnerhet i understa laget. Kri- 
stallkonkretioner äro vanliga äfven i svampväfnaden. 


E. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39, N:o 2, 8 


58 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Kärlknippena. Endast de i de sekundära nerverna befintliga äro genomgående 
och omgifna af talrika, med en brun vätska fyllda celler. De mindre kärlknippena 
utgöras af några i en vertikal rad ställda kärl, hvilken rad är skild från palissad- 
väfnaden genom en aflång cell, som saknar innehåll, och på undre sidan begränsas 
af en rundad cell, som likaledes saknar innehåll. Förmodligen äro dessa celler rester 
af strängslidan, hvilka bibehållit sin natur af strängslideceller. Till och med de minsta, 
till endast ett eller två tracheala element reducerade kärlknippena äro åtföljda af 
tvänne sådana celler. 


Colubrina asiatiea Brogn. 


Blad små, tunna, glatta och glänsande. 

Epidermis storcellig, på öfre ytan utan klyföppningar; dess celler i tvärsnitt 
dubbelt högre och bredare än på den undre, sedda från ytan polygonala och betyd- 
ligt större än de undre epidermiscellerna, hvilkas mellanväggar äro svagt buktade. 
Klyföppningar tämligen sparsamma, med smal, oval omkrets, utan biceller; deras 
slutceller liggande i jämnhöjd med epidermis, ehuru lägre än dennas celler, som sträcka 
sig under dem och ofta mer eller mindre täcka deras undre ändar, i tvärsnitt rundadt 
fyrkantiga, små och tämligen tjockväggiga, med mycket små ytterlister, utan innan- 
lister. I undre ytan finnas grupper af mycket tjockväggiga epidermisceller, hvilkas 
väggar äro starkt ljusbrytande och förmodligen inkrusterade af någon mineralisk sub- 
stans. Ej sällan äro cellerna i svampväfnadens understa lag öfver dessa grupper på 
samma sätt beskaffade. På ytsnitt befinnas någon gång klyföppningarne vara om- 
gifna af en krans dylika öfverhudsceller, hvarvid själfva öppningen blifver starkt hop- 
trängd och slutcellernas väggar förtjockade på samma sätt som epidermiscellernas. 

Palissadparenchymet är skarpt skildt från svampväfnaden, utgör ungefär '/, af 
hela mesophyllets höjd och består af en enda rad höga, men smala, regelbundet cy- 
lindriska, vanligen septerade och tätt hopstående celler, hvilkas höjd är omkring 7—8 
gånger större än bredden. I tvärsnitt äro cellerna polygonala och deras omkrets 
ungefär 5—9 gånger mindre än den af en öfre epidermiscell. En och annan större 
kristallsäck förekommer mellan palissadeellerna. 

Svampparenchymet, som är ganska småcelligt, torde närmast kunna hänföras till 
den skiflika typen, ehuru det i flera hänseenden afviker från denna i dess mest ka- 
rakteristiska form. Det har 4—3 cellers höjd och cellerna äro på tvärsnitt i förhållande 
till bredden höga och till omkretsen ofta mycket oregelbundna i följd af de korta 
och breda utskott, som ofta utgå från deras uppåt eller nedåt vända sidor och genom 
hvilka cellerna blifva flikiga. Ännu mer blir detta förhållandet på ytsnitt, på hvilka 
de horisontala utbuktningarne tydligare framträda. Någon egentligen nätlik anordning 
af cellerna äger ej häller rum. dCellerna i den närmast under palissadväfnaden be- 
fintliga raden äro de största och på tvärsnitt mer höga än breda och mer eller mindre 
vertikalt ställda, än afsmalnande inåt, än något smalare närmare deras midt samt på 
ytsnitt likaledes större än de öfriga, tämligen korta och breda, med i följd af utbukt- 
ningar oregelbunden omkrets, endast skilda från hvarandra genom smärre mellanrum. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMJENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 59 


I de mellersta lagen äro cellerna på tvärsnitt i följd af utbuktningar till formen ännu 
mer oregelbundna och flikade (de smärre rundade cellerna, som finnas emellan dem, 
äro de genomskurna utbuktningarne från andra celler) och på ytsnitt likaledes mer 
oregelbundna, smalare och åtskilda af större luftrum. Cellerna i det understa laget 
på tvärsnitt mindre än de öfriga och till formen mycket växlande, sträckta än i hori- 
sontal än i vertikal riktning och än med än utan utbuktningar, på ytsnitt af ungefär 
samma form som cellerna i mellersta lagen, endast något bredare och tätare hopstå- 
ende. TI synnerhet i detta cell-lag finnas kristallsäckar och stora kristallkonkretioner. 

Kärlknippena äro alla inbäddade i mesophyllet och sakna hårdbast. De minsta, 
till ett eller två tracheala element reducerade kärlknippena ligga något närmare den 
undre bladytan och äro genom tvänne rader svampparenchymeeller skilda från palis- 
sadväfnaden. Kärlknippena omgifvas af långa, tvärdelta celler, hvilka i hvarje dotter- 
cell innehålla en kristallkonkretion af mindre storlek än de i svampparenchymet före- 
fintliga. 


Helicia sp. 


Blad ganska stora, kortskaftade, tunna, men fasta och läderartade. 

Kpidermis tämligen småcellig, med tjock, på öfre bladytan svagt, på den undre 
skarpt strierad yttervägg, utan klyföppningar på den öfre. I tvärsnitt äro epidermis- 
cellerna på båda ytorna ungefär lika höga och rektangulära, något bredare på 
den undre, men på ytsnitt de öfre epidermiscellerna tämligen små och regelbundet 
polygonala och de undre i följd af de buktade mellanväggarne till omkretsen oregel- 
bundna och vanligen något större. Klyföppningar ej synnerligen talrika, sedda från 
ytan breda, runda och omgifna af tvänne med springan parallela biceller. Slutceller 
i olikhet med hvad annars plägar vara fallet hos Proteaceerna stående i jämnhöjd 
med epidermis, i tvärsnitt ovala, 1 snedt vertikal riktning liggande utmed bicellerna 
och försedda med starka, inåt krökta ytterlister, utan innanlister. 

Palissadparenchymet utgör ungefär '/1+ af hela mesophyllets höjd och består af 
en rad tätt hopstående, regelbundet cylindriska, med en brun vätska fyllda celler, 
som i. förhållande till den stora bredden äro tämligen låga, i det höjden endast är 
3—4 gånger större än bredden. På ytsnitt äro dessa celler i genomskärning af deras 
öfversta ändar föga åtskilda genom smärre interstitier, runda, aflånga eller nästan 
fyrkantiga och nästan lika stora eller till och med större än ytan af en epidermiscell; 
längre ned äro de i genomskärning regelbundet runda eller ovala och åtskilda af något 
större mellanrum. På sådana ytsnitt synas ofta grupper af dels mycket stora dels 
ovanligt små celler, som sakna kornigt innehåll och hvilkas väggar hafva en intensivt 
brun färg: i sådana grupper uppträda äfven mindre celler, som hafva ofärgade väggar, 
men ett innehåll af samma intensivt bruna färg. Dessa cellgrupper göra intrycket af 
att vara stadda i desorganisation. 

Svampparenchymet, som är tämligen storcelligt och föga lakunöst, har vanligen 
ungefär 7 cellers höjd, och dess celler äro på tvärsnitt anordnade i horisontala rader. 


60 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Cellerna i den öfversta raden hafva på tvärsnitt en sådan form, att man kan råka i 
villrådighet om, huruvida de böra uppfattas såsom palissad- eller svampparenchym- 
celler. De äro nämligen upprätta, rundadt aflånga och tätt hopstående samt inne- 
hålla liksom palissadcellerna en brun vätska; stundom kunna de till och med vara 
något palissadlika. Å andra sidan äro de på ytsnitt korta och breda, något krökta 
samt försedda med korta, breda utbuktningar, som föranleda uppkomsten af mindre 
luftrum. Dessutom innehålla de i likhet med de typiska svampparenchymeellerna 
stora enkla kristaller eller små kristallkonkretioner, som bäggedera tyckas saknas i 
palissadparenchymet. Och dessutom förekommer brunt innehåll äfven i det understa 
eller båda de understa cell-lagen af svampparenchymet. Cellerna i denna väfnad 
under den öfversta raden äro på tvärsnitt runda, när de blifvit genomskurna och i 
så fall anordnade i vertikala rader, som begränsa luftkamrarne, men i annat fall mer 
eller mindre rektangulära, bildande horisontala rader. Det intercellulära systemet 
utgöres på tvärsnitt af smala luftkamrar, som än äro mycket höga än låga, sträc- 
kande sig genom ett större eller mindre antal cell-lag. Sedda från ytan äro cellerna 
i alla de öfriga, under det öfversta liggande lagen typiskt skiflika och försedda med 
talrika utbuktningar, hvarigenom luftrummen blifva jämförelsevis små, till omkretsen 
betydligt mindre än ytan af någon bland de omgifvande cellerna. Äfven i det un- 
dersta laget äro cellerna skiflika, ehuru något kortare och bredare. 

Kärlknippena äro samt och synnerligen inbäddade och omgifna af hårdbast, 
som återigen inneslutes af en strängslida, hvars celler innehålla hvar sin enkla kristall, 
som är större än de kristaller, hvilka finnas i svampparenchymet. De större kärl- 
knippena gränsa med sin strängslida upp till undre randen af svampparenchymets 
öfversta cellrad och ned till understa raden i samma väfnad. I samma mån kärl- 
knippena aftaga i storlek aflägsna de sig också från öfre ytan och närma sig den 
undre, så att de minsta äro genom endast ett par cell-lag skilda från undre epi- 
dermis. 


Till samma bladtyp höra äfven följande växter, hvilka ej underkastats någon 
y ] 
mer ingående undersökning: 


Galphimia glauca Cav., blad små och tunna; öfre epidermis med tunn ytter- 
vägg; kärlknippen inbäddade. 

Melastoma polyanthum Blume, blad medelstora, tunna; öfre epidermis med 
tjock yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Coussapoa villosa Poepp. & Endl. (från Ecuador, Baron EGGERS), blad stora 
och mycket tunna, kortskaftade; mesophyll småcelligt; de flesta kärlknippen inne- 
slutna i nerver, de öfriga inbäddade. 

Morinda citrifolia L., blad stora, tämligen tunna; äfven öfre epidermis med 
tunn yttervägg; svampparenchym mycket kompakt, bestående af i regelbundna hori- 
sontala rader ordnade celler och i synnerhet i öfversta raden innehållande raphid- 
säckar; kärlknippen inbäddade. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 61 


Randia maculata DC., blad tämligen små och tunna; öfre epidermis med 
tunn yttervägg; svampparenchym ganska kompakt, innehållande talrika, stora och 
till formen oregelbundna kristallsäckar, som äro fyllda med kristallsand; kärlknippen 
inbäddade. 


Fernelia obovata Lam., blad små, tämligen tjocka; öfre epidermis med tjock 
yttervägg; palissadceller i tvänne rader, låga och med i följd af talrika utbuktningar 
från sidoväggarne såväl på tvär- som ytsnitt mycket oregelbunden omkrets; svamppar- 
enchym ovanligt kompakt, nästan rundceelligt; kärlknippen inbäddade. 


62 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


IV. Dorsiventrala blad med taggigt svampparenchym. 


Brownea capitella Jacq. 
(Taf. XXIII, fig. 11—16. Taf. XXIV, fig. 1.) 


Småblad tämligen stora, tunna, men fasta, glatta och glänsande. 

Epidermis småcellig, med tämligen tunn yttervägg, utan klyföppningar på öfre 
sidan; dess celler i tvärsnitt rektangulära, XXIII, 11, sedda från ytan i följd af de 
vågiga, tämligen tjocka mellanväggarne till omkretsen oregelbundna, mycket mindre 
på den öfre, XXIV, 1, än på den undre sidan, XXIII, 15. Klyföppningar tämligen 
talrika, med oval omkrets, omgifna af tvänne med springan parallela biceller, något 
insänkta. Deras slutceller i tvärsnitt mycket små, tjockväggiga, låga och breda, utan 
såväl ytter- som innanlister och med smal, tvärställd hålighet, slutande sig till undre 
delen af bicellerna, som hvälfva sig öfver den närmast tillgränsande delen af slut- 
cellerna. 

Palissadparenchymet är i likhet med svampparenchymet ganska storcelligt och 
skarpt skildt från sistnämnda väfnad. Det upptager '/s—'/1 af mesophyllets höjd 
och består af en enkel rad, XXIII, 11, stundom septerade celler, hvilka ej äro regel- 
bundet cylindriska, utan vanligen inåt afsmalnande eller till och med något buckliga 
och sålunda åtskilda genom större eller mindre mellanrum. Deras öfre ändar äro på 
ytsnitt genom bladet polygonala, XXIII, 12, och ungefär lika stora som ytan af en 
öfre epidermiscell eller dubbelt mindre. 

Svampparenchymet, XXIII, 11, utgöres af 5—7 något så när horisontala cell- 
rader. Cellerna i de båda nedersta raderna äro merändels märkbart mindre än i de 
öfriga och på tvärsnitt ej sällan något palissadlika; på ytsnitt stå cellerna i understa 
laget, XXIII, 14, tätt tillsammans, så att mellanrum endast förefinnas öfver klyf- 
öppningarne, och äro ganska breda, aflånga eller polygonala. I det näst ölre laget, 
XXIII, 13, äro på ytsnitt mellanrummen talrika och större, hvarjämte själfva cellerna 
hafva en öfvervägande rundad form, ehuru de ej sällan äro försedda med horisontala, 
korta, men breda utskott. På tvärsnitt genom bladet hafva cellerna i de öfriga lagen 
en ganska oregelbunden form i följd af smala, nästan tagglika utskott, som i synner- 
het finnas på cellernas öfre och undre sidor, XXTIIT, 11, men äro sällsynta på deras 
öfriga sidor. På ytsnitt XXTIIT, 16, hafva därför cellerna en mera regelbunden form, 
äro ofta något krökta, breda och försedda med korta, breda utskott. Intercellular- 
rummen äro små och föga talrika, hvilket emellertid kompenseras af de mellanrum, 
som i anledning af de nyss anförda tagglika utskotten finnas mellan cell-lagen. 

Kärlknippen. Äfven ganska små kärlknippen äro genomgående och åtföljas af 
härdbast. Af de mindre, icke genomgående sträcka sig de större med sitt härdbast 
upp till öfre epidermis, men gränsa på undre sidan intill svampparenchymet, och de 
minsta, till en grupp af kärl reducerade strängarne ligga omedelbart intill insidan af 
palissadväfnaden. Sådana kärlknippen äro ganska sparsamma. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o å, é3 


V. Dorsiventrala blad med kantigt svampparenchym. 


Buettneria angulata Hassk. 
(Taf. XXIV, fig. 2—8). 


Blad tämligen stora, tunna och mjuka. 

Epidermis på öfre bladytan försedd med sparsamma klyföppningar och bestå- 
ende af stora, i tvärsnitt kvadratiska, höga celler, fig. 2, som till större delen äro 
förvandlade i slemceller och sedda från ytan, fig. 3, regelbundet polygonala. Undre 
bladytans epidermisceller, fig. 2, i tvärsnitt rektangulära, mycket lägre än den öfres 
och på ytsnitt i följd af de något buktade mellanväggarne till formen mer oregel- 
bundna, fig. 8, enstaka af dem förvandlade i slemceller. Ytterväggen tunn, i syn- 
nerhet på undre bladytan, på öfre sidan strimmig. Klyföppningar tämligen talrika, 
med oval omkrets, fig. 8. Slutcellerna något höjda öfver bladytan, mycket små, 
tämligen tjockväggiga, i tvärsnitt ovala, snedt horisontalt stälda utmed de omgifvande 
öfverhudscellernas sidor, försedda med en liten oval hålighet, utan såväl ytter- som 
innanlister. 

Palissadparenchymet är skarpt skildt från svampparenchymet och upptager unge- 
fär ”/s af hela mesophyllets höjd och är något högre än öfre epidermis, fig. 2. Det 
utgöres af en enda rad tämligen glest stående celler, hvilka i följd af de något undu- 
lerade mellanväggarne ej alltid äro fullt cylindriska; deras höjd är ungefär 3—5 
gånger större än deras omkrets, som är mer eller mindre rundad eller aflång, fig. 4, 
och så liten, att 10—15 palissadceeller täckas af en öfre epidermiscell. 

Svampparenchymet, som är ganska småcelligt, utgöres af ett växlande antal, 
3—6, horizontala rader, fig. 2. Ej sällan äro cellerna i öfversta raden mer eller 
mindre sträckta 1 vertikal riktning, hvarigenom antalet rader kommer att minskas. 
Cellraderna äro emellertid ofta afbrutna af mellanrum, hvarigenom en tendens till 
anordning i vertikala rader äfven gör sig gällande. TI de två—tre understa raderna 
äro likväl mellanrummen merändels färre, så att anordningen i horizontala rader tyd- 
ligare framträder. Svampparenchymeellernas form är på tvärsnitt mycket växlande. 
De äro nämligen än isodiametriska än mer eller mindre sträckta i horisontal eller 
vertikal riktning samt tillika merändels kantiga, utan att förlängas i egentliga utskott. 
På ytsnitt hafva cellerna i understa laget, fig. 7, en mindre, rundad eller aflång, 
vanligen något kantig omkrets, men sakna utskott. I de öfriga lagen, fig. 6, äro de, 
i synnerhet i närheten af kärlknippena, mer aflånga och något mer kantiga. 

Kärlknippena. De större bland dem äro nästan genomgående och omgifvas af 
i rader ställda cylindriska celler, hvar och en af dem innehållande en kristall, och 
innanför dem af likaledes radvis anordnade celler, som äro fyllda med ett brunt 
innehåll. Sistnämnda cellrader åtfölja äfven de minsta, till ett eller tvänne kärl 
reducerade kärlknippena, som befinna sig omedelbart under palissadväfnaden, fig. 5, 6. 


64 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


- Buettneria anatomieca?! 


Blad, små, tunna, men tämligen fasta, på undre sidan nätådriga. Med hänsyn 
till den inre byggnaden öfverensstämma de med bladen af B. angulata i de flesta 
afseenden, såsom öfverhudens och klyföppningarnes beskaffenhet, det småcelliga, något 
kantiga svampparenchymet och kärlknippenas förhållande. Dock skiljer sig denna 
art från föreg. därigenom att palissadväfnaden består af tvänne cellrader, som till- 
sammans utgöra nära hälften af mesophyllets höjd, och att dess celler äro mer regel- 
bundet cylindriska samt att svampparenchymet har ungefär 7—9 cellers höjd. 


Thespesia populnea Soland. 


Blad tämligen stora, tunna, läderartade och ganska långt skaftade. 

Epidermis på bladets öfre sida utan klyföppningar och vanligen bestående af 
två eller ett, sällan tre cell-lag. När öfverhuden är enkel, blifva dess celler mycket 
höga, af ungefär samma höjd som den dubbla epidermis och äro förvandlade till 
slemeeller. I den af tvänne lag bestående öfverhuden äro cellerna i det öfre laget i 
tvärsnitt vanligen mycket låga, plattade, under det undre lagets celler ofta äro slem- 
celler eller kristallsäckar, innehållande en större kristallkonkretion. När epidermis 
utgöres af trenne cell-lag, förhålla sig cellerna 1 tredje laget på samma sätt som i det 
andra. Det öfversta lagets celler med tämligen tunn yttervägg och, sedda från ytan, 
ganska stora, polygonala” och försedda med tjocka mellanväggar, men betydligt 
mindre än cellerna i de undre lagen, hvilkas celler äfven äro polygonala, med undantag 
af slemcellerna och kristallsäckarne, som hafva en rundad omkrets. Äfven på öfre 
ytan förekomma, ehuru sparsamt, de för Malvaceerna karakteristiska stjärnhåren, 
Därjämte finnas på denna sida äfven flercelliga, i bladytan insänkta glandler, som af 
KUNTZE (a. st. pag. 231) iakttagits hos flere andra Malvaceer. De utgå från en liten, 
i tvärsnitt oval, horizontalt sträckt tjockvägg:g samt af brunt innehåll fylld epider- 
miscell, som bildar bottnen af själfva fördjupningen och som inåt sluter sig till en 
liten, i tvärsnitt nästan rektangulär hypodermacell. Glandeln, som är aflång och 
uppåt bredare, utgöres af en nästan enkel, af fem celler bestående rad, men af dessa 
celler är den mellersta genom en vertikal vägg delad i tvänne. Alla cellerna hysa 
ett brunt innehåll och i synnerhet den hvälfda toppcellen är i spetsen mycket tjock- 
väggig. Den undre bladytan betäckes af ett tjockt, af stjärnhår bestående lager. 
Dess epidermis består emellan de talrika nerverna af tjockväggiga, låga, ofta mer 
eller mindre sammantryckta celler, som på ytsnitt vanligen äro något större och 
hafva en mer afläång omkrets än de öfre epidermiscellerna jämte tunna och något 
vågiga mellanväggar samt något strimmig yttervägg. Klyföppningar mycket talrika, 
åtskilda endast af en eller annan epidermiscell, på ytsnitt ganska stora, ovala och 


! Detta namn förekommer ej i Hortus Kewensis. 
? G. KUNTZE (a. st. pag. 168) uppgifver mellanväggarne vara vågiga, hvilket emellertid ej är för- 
hållandet med öfverhuden på bladen af den från botaniska trädgården i Buitenzorg härstammande plantan. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 65 


omgifna af tvänne smala, med springan parallela biceller. Slutceller i tvärsnitt små, 
tjockväggiga, nästan runda och endast något afsmalnande inåt, upprättstående och 
något höjda öfver bicellerna, med tvärställd hålighet och små framåtriktade ytter- 
lister, men utan tydliga innanlister. 

Palissadparenchymet, utgörande ungefär '/2 eller stundom nära ?/s af hela meso- 
phyllets höjd, består af en rad små, men höga och smala, tunnväggiga och ej sällan 
septerade celler, som uppåt vidga sig, så att de på ytsnitt stå tätt tillsammans och 
äro polygonala, men afsmalna inåt, så att de på ytsnitt äro åtskilda af luftrum och 
hafva en rund omkrets. Palissadcellernas höjd kan vara ända till 25 gånger större 
än bredden, men är i allmänhet mycket växlande, hufvudsakligen af den anledningen, 
att de ofvanför denna väfnad befintliga slemcellerna tillväxt så starkt inåt, att de 
hindrat de underliggande palissadeellernas sträckning, hvarigenom denna väfnads öfre 
gränslinie blir mycket ojämn och på ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta del 
cell-laget på större eller mindre sträckor afbrytes af enstaka eller hela grupper af 
slemeeller, i dessa hänseenden erinrande något om palissadväfnaden hos Rhizophora- 
arterna (F. ARESCHOUG, II, pag. 43, Taf. I, figg. 7—38.) 

Svampparenchymet är mycket småcelligt samt lakunöst och har ungefär 5—7 
cellers höjd. Med afseende på cellernas form kan denna väfnad sägas utgöra en öfver- 
gångsform mellan det kantiga svampparenchymet hos Buettneria angulata och det 
hyflika hos Dillenia indica. Cellerna äro nämligen på tvärsnitt än nästan isodia- 
metriska, kantiga eller försedda med smärre utskott än mer eller mindre långsträckta 
antingen i horisontal eller vertikal riktning och ganska smala, ofta något krökta 
samt mer eller mindre utbuktade och anordnade i vertikala eller horisontala rader. 
I förra fallet bildas höga smala luftkamrar, som kunna sträcka sig från palissadväf- 
naden ända ned till undre epidermis. I senare fallet komma luftkamrarne att stå i 
tvänne etager, såsom i närheten af de större kärlknippena, hvarvid cellerna äfven på 
tvärsnitt blifva nätlikt anordnade. Sedda från ytan äro cellerna i understa laget af- 
långa eller något runda och vanligen kransvis anordnade kring hvarje klyföppning, 
men i de öfriga cell-lagen kantiga eller hafva i följd af små utbuktningar en oregel- 
hunden omkrets med benägenhet till nätlik anordning. Såväl slemceller som kristall- 
säckar, innehållande hvar sin kristallkonkretion, äro ej sällsynta i denna väfnad. 

Kärlkmippena bilda ett mycket rikt förgrenadt nätverk och äro, med undantag 
af de minsta, genomgående, hvarvid de på hvardera sidan täckas af ett hårdbast- 
knippe, som emellertid ej sträcker sig ut till epidermis, utan förstärkes af mekanisk 
grundväfnad. Därigenom kommer den assimilatoriska väfnaden att blifva afdelad i 
små rutor, som inramas af sådana kärlknippen. Hårdbastet är jämförelsevis mäktigare 
i de genomgående kärlknippena än i nervernas och bladskaftens kärlknippen, där det 
i någon mån ersättes af kollenkym. De större af de icke genomgående kärlknippena 
betäckas visserligen på öfre sidan af ett hårdbastknippe, men detta sträcker sig ej 
upp till öfre epidermis, utan gränsar intill palissadväfnaden, som i så fall blir lägre. 
De öfriga af dessa kärlknippen omgifvas af en storcellig strängslida, som på 
undre sidan är skild från undre epidermis endast genom enstaka svampväfnadsceller. 
Äfven i de större, genomgående kärlknippena ligger kärlgruppen jämte vekbastet 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 9 


66 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


närmare den undre bladytan, enär deras hårdbast är mer utveckladt på öfre sidan. 
De minsta till, såsom det förefaller, endast ett af en strängslida omgifvet spiralkärl 
reducerade kärlknippena finnas i svampparenchymets undre del. TI nerverna liksom i 
bladskaftet finnas talrika, af DUMONT (a. st. pag. 167) anmärkta slemkaverner, och 
innanför dessa mellan hårdbastets celler mer tunnväggiga, med en brun vätska fyllda 
celler, som förmodligen äro garfsyrebehållare. 


Dombeya viburniflora Boj. 


Blad tämligen stora, tunna och mjuka, långt skaftade. 

Epidermis småcellig, mycket tunnväggig, äfven hvad den fint granulerade ytter- 
väggen beträffar, försedd med klyföppningar på båda bladytorna. Öfre epidermis- 
celler på tvärsnitt nästan dubbelt högre än de undre, men merändels ej så breda 
som dessa, sedda från ytan mycket växlande till storlek och form, men med täm- 
ligen raka mellanväggar. De undre epidermiscellerna på ytsnitt merändels något större 
och försedda med något buktade mellanväggar. Klyföppningar på öfre ytan mycket 
få och inskränkta till grannskapet af nerverna, talrikare, ehuru tämligen glesa, på den 
undre, på ytsnitt smala, aflångt ovala, utan biceller. Slutceller liggande i jämnhöjd 
med epidermis, i tvärsnitt små, runda, tjockväggiga, med snedt tvärställd hålighet 
och små, raka, syllika samt framåtriktade ytterlister, utan innanlister. I såväl öfre 
som undre epidermis, men mest i den förra, uppträda enstaka slemceller, som tränga 
djupare in i mesophyllet. 

Palissadparenchymet. Det mycket småcelliga och tunnväggiga mesophyllet är 
ofullständigt differentieradt och utgör en mellanform mellan det dorsala och det dorsi- 
ventrala mesophyllet med kantigt svampparenchym. På tvärsnitt utgöres hela denna 
väfnad af endast 3 eller 4 horisontala cellrader, hvilkas celler tillika äro mer eller 
mindre regelbundet anordnade i vertikala rader. Cellerna i öfversta raden bilda en 
typisk palissadväfnad och utgöra ungefär hälften eller en tredjedel af mesophyllets 
höjd. De äro i allmänhet tätt hopstående, cylindriska, höga och smala, så att deras 
höjd är ungefär 10—12 gånger större än bredden och 3—5 sådana celler täckas af 
hvarje epidermiscell. I tvärsnitt äro palissadceellerna runda eller ovala och åtskilda af 
smärre mellanrum. ! 

Svampparenchymet har, såsom ofvan anförts, på tvärsnitt 2 eller 3 cellers höjd, 
såvida den närmast under palissadväfnaden liggande cellraden kan räknas till svamp- 
parenchymet, hvarom tvekan ingalunda är alldeles oberättigad. På tvärsnitt äro 
nämligen cellerna i denna rad starkt sträckta i vertikal riktning, ehuru lägre och 
bredare än de typiska palissadcellerna samt i följd af utbuktningar från sidoväggarne 
ej regelbundet cylindriska och åtskilda af luftrum. Då jämte denna endast en rad 
svampparenchymeeller förefinnes, äro äfven cellerna 1 denna rad palissadlika och 
bilda jämte cellerna i öfre laget vertikala rader med höga, smala luftrum mellan 
raderna. Har svampparenchymet 3 cellers höjd, äro cellerna runda och på ytsnitt 
mer eller mindre kantiga samt åtskilda af ofta ganska stora luftrum. I såväl svamp- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 67 


som palissadparenchymet förekomma i förhållande till cellernas storlek ganska stora 
enkla kristaller. 

Kärlknippena äro åtföljda af hårdbast och till stor del inneslutna i nerver. De 
öfriga äro till större delen genomgående. De minsta strängarne äro förlagda till undre 
bladytan och gränsa med sitt belägg af mekanisk grundväfnad intill undre epidermis. 
I de större kärlknippena uppträda långa, cylindriska och öfver hvarandra radade 
celler, som äro fyllda med ett brunt innehåll. 


68 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD, 


VI. Dorsiventrala blad med rundcecelligt svampparenchym. 


Nephelium mutabile Blume. 
(Taf. II, figg. 2—11.) 


Småblad medelstora, tämligen tjocka, fasta och läderartade. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar, tjockväggig, IT, 2, och ovanligt 
småcellig, så att hvarje cellyta är högst dubbelt större än en palissadcells omkrets, 
jfr figg. 3 och 5. dCellerna i tvärsnitt kvadratiska eller rektangulära, fig. 2, sedda 
från ytan polygonala och försedda med raka, tjocka mellanväggar, fig. 3. Grupper 
af förslemmade epidermisceller förekomma på denna yta och te sig såsom nästan 
strukturlösa skifvor, fig. 4, i hvilka väggarne mellan cellerna mer eller mindre slem- 
vandlats. Epidermiscellerna på undre bladytan mycket tunnväggiga och i tvärsnitt 
ungefär lika breda som på den öfre, men hvar och en af dem förlängd i en trubbig 
papill, figg. 2, 10. Från spetsen af hvarje papill utgå radierande cuticularstrimmor, 
som sträcka sig ned öfver epidermiscellernas ytterväggar. Dylika papiller hafva förut 
iakttagits af RADLKOFER (II, pag. 299) hos ett stort antal Sapindaceer. De saknas 
på den nerverna beklädande öfverhuden. Mellanväggar mellan de undre epidermis- 
cellerna nästan raka och tunna, och själfva cellerna, sedda från ytan, fig. 10, något 
större än de i öfre epidermis och föga större än omkretsen af cellerna i undre blad- 
ytans svampväfnad, fig. 9. Klyföppningar mycket små med nästan cirkelrund om- 
krets, fig. 10, omgifna af en krans af biceller, talrika, men i följd af sitt läge svåra 
att upptäcka. Papillerna från de närmast omgifvande epidermiscellerna böja sig näm- 
ligen mot hvarandra, hvarigenom de komma att begränsa en yttre andhåla, i hvars 
botten klyföppningen ligger, fig. 11. HSlutceller utan såväl ytter- som innanlister, 
tämligen tjockväggiga, aflånga, snedt vertikalt stälda, utåt divergerande. 

Palissadparenchymet utgör ungefär '!/;—?/; af mesophyllets höjd, fig. 2, och be- 
står af en rad tätt hopstående, en eller flera gånger septerade, cylindriska, smala 
celler, hvilkas höjd är ungefär 8—10 gånger större än bredden och som 1i tvärsnitt 
hafva en rundad omkrets, fig. 5. 

Svampparenchymet at ungefär 4—5 cellers höjd, tämligen storcelligt och tjock- 
väggigt samt på ytsnitt öfvervägande rundceelligt. Detta senare är i synnerhet för- 
hållandet med cellerna i det öfversta, fig. 6, och de båda understa lagen, figg. 8—9. 
I det mellersta eller de båda mellersta lagen, fig. 7, som innehålla de yttersta och 
minsta kärlknippeförgreningarne, äro cellerna något kantiga och kunna till och med 
hafva ansats till korta, breda utskott, hvarigenom talrikare och större intercellularrum 
uppkomma och själfva cellerna i någon mån blifva nätlikt anordnade. Cellerna i alla 
dessa lag hafva större omkrets på ytsnitt än cellerna i palissadparenchymet. På 
tvärsnitt genom bladskifvan, fig. 2, äro cellerna mer olikformiga. De närmast till 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 69 


palissadparenchymet gränsande äro ofta sträckta i vertikal riktning, palissadlika och 
stå ej sällan genom sidoutskott i förbindelse med hvarandra. I de öfriga lagen före- 
komma jämte runda eller kantiga äfven celler, som äro mer eller mindre sträckta än 
i vertikal än i horisontal riktning och som likaledes genom korta utskott kommuni- 
cera med hvarandra. Cellerna i denna väfnads understa lag stå på öfvergång emellan 
palissad- och svampparenchymeeller, men utgöra endast omkring '/1 af hela meso- 
phyllets höjd samt äro kortare och bredare än de egentliga palissadcellerna, högst 2 
gånger så höga som breda, och sällan regelbundet cylindriska, utan ofta trattlika 
eller stundom ungefär lika vida som höga, fig. 2. Ej sällan äro de en gång septerade. 
Mellan dem finnas talrika, rätt stora mellanrum, fig. 9, hvarjämte cellerna hafva en 
rundad omkrets, som är större än de egentliga palissadcellernas, jfr figg. 5 och 9. 
Luftrummen i hela denna väfnad jämförelsevis små, men mycket växlande till 
storlek. 

Kärlknippena utmärka sig genom det stora antalet element, som finnas till och 
med i de mindre af dem. De större äro genomgående, hvarvid emellertid hårdbastet 
ej sträcker sig ända ut till båda bladytornas epidermis, utan är skildt från denna 
genom en till mekanisk väfnad förvandlad grundväfnad. Ofvanför de minsta af de 
genomgående kärlknippena finnes en enkel rad af dylika grundväfnadsceller. Men 
äfven alla de öfriga, mindre och inbäddade kärlknippena, till och med de minsta, 
blindt slutande kärlknippeändarne, som hos denna växt äro ovanligt talrika, omgifvas 
mer eller mindre fullständigt af hårdbast. De minsta kärlknippena, som befinna sig 
närmare den undre bladytan, gränsa upp till andra raden af svampparenchymet och 
äro sålunda skilda från palissadväfnaden 1 den öfre sidan. 

Sekretceller. De hos Sapindaceerna så vanliga, i form af celler uppträdande 
sekretbehållarne förekomma äfven hos denna växt. De skilja sig från de öfriga meso- 
phylleellerna genom tjockare väggar samt brunaktigt och finkornigt innehåll. De 
förekomma talrikast i svampparenchymet, äro merändels större än öfriga celler i 
samma väfnad och mera regelbundet rundade, fig. 2. Någon närmare förbindelse 
mellan dem och kärlknippena, som enligt RADLKOFER (a. st. sid. 304) ej är sällsynt 
inom denna familj, har ej kunnat upptäckas hos denna växt. De förekomma visser- 
ligen äfven i medelnerven, men sluta sig ej till dennas kärlknippen, utan befinna sig 
i den centrala, af kärlknippena omgifna och märgen motsvarande grundväfnaden. 
Dylika sekretceller saknas icke heller i palissadparenchymet, där de hafva form af 
palissadeeller och samma höjd som dessa, fig. 2, samt äro än odelade än genom en 
eller flera väggar tvärdelta. På ytsnitt genom palissadparenchymet anträffas stundom 
större kaviteter, fig. 5, som tyckas sakna särskild vägg. Huruvida de äro sekretceller 
med oblitererad vägg eller lysigena sekretbehållare, har författaren ej varit i tillfälle 
att afgöra. 


Copaifera Langsdorfii Desf. 


Småblad tämligen små, tunna och glatta. 
Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, på båda bladytorna småcellig och 
med tjock yttervägg samt vågiga mellanväggar med randporer i utbuktningarne; dess 


70 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


celler i tvärsnitt rektangulära eller kvadratiska och ungefär lika höga på båda sidorna, 
sedda från ytan äfven tämligen små och af ungefär samma storlek på öfre och 
undre sidan. Klyföppningar glesa, sedda från ytan smala, aflånga och omgifna af 
tvänne med springan parallela biceller; deras slutceller liggande i jämnhöjd med epi- 
dermis, tämligen tjockväggiga, i tvärsnitt små, men tämligen höga och smala, för- 
sedda med mycket små, framåtriktade ytterlister och något större, nedåt och framåt 
riktade innanlister; deras hålighet tämligen stor, triangulär med ena sidan inåtvänd. 
Jämte dem, ehuru fåtaligare, förekomma äfven andra klyföppningar, som äro ännu 
smalare och hafva en mycket smal springa och hvilkas slutceller äro fyllda med ett 
brunt innehåll. Äfven dessa äro åtföljda af biceller, men det bruna innehållet är ej 
ursprungligt, ty man finner äfven dylika klyföppningar, hvilkas slutceller sakna sådant 
innehåll. Då mörka fläckar finnas på den undre bladytan och i deras midt före- 
kommer en dylik klyföppning, är det sannolikt att det bruna innehållet först upp- 
trädt i klyföppningen och därifrån spridt sig till den omgifvande cellväfnaden. 

Palissadparenchymet består vanligen af en rad tätt hopstående cylindriska eller 
inåt afsmalnande och i förhållande till höjden ganska vida celler, så att deras höjd 
är endast 4—3 gånger större än den största bredden. 9Sedda från ytan äro palissad- 
cellerna rundade eller polygonala; hvarje öfre epidermiscell kan täcka 2—4 sådana 
celler. När denna väfnad består af endast en rad utgör den ungefär ”/s af meso- 
phyllets höjd i tvärsnitt. När, såsom någon gång inträffar, cellerna i svampparen- 
chymets öfversta rad blifva palissadlika, utgör palissadparenchymet ungefär ”/s af 
mesophyllets höjd. 

Svampparenchymet, som i jämförelse med palissadväfnaden är storcelligt, har på 
något afstånd från nerverna 3 eller stundom 4, men intill nerverna 4—5 cellers höjd, 
däri inberäknad den öfversta, ofta palissadlika raden. På tvärsnitt genom bladskifvan 
äro cellerna ganska regelbundet anordnade i horisontala rader och intercellularrummen 
mycket små, ja vanligen mycket mindre än omkretsen af någon bland de omgifvande 
cellerna, och dessa hafva en rund eller oval omkrets eller äro de något förlängda i 
horisontal eller vertikal riktning, en och annan i synnerhet i närheten af nerverna 
med en svag antydan till utbuktning. I synnerhet i den öfversta och understa raden 
kunna cellerna vara förlängda i vertikal riktning och sålunda mer eller mindre palis- 
sadlika. Äfven på ytsnitt är hela denna väfnad ovanligt kompakt i alla cell-lagen. 
Så äro cellerna i det understa laget runda eller aflånga och stå så tätt tillsammans, 
att emellan dem inga andra mellanrum förefinnas än öfver klyföppningarne, och dessa 
äro knappt så stora som omkretsen af själfva klyföppningen. I de öfriga lagen äro 
cellerna på ytsnitt likaledes runda eller aflånga, stundom något krökta, men sakna i 
regeln alla utbuktningar och äro genom mycket små mellanrum skilda från hvar- 
andra. Omedelbart under palissadväfnaden, hvars celler på sådana ställen äro mycket 
låga, uppträda hartsförande, af ett epithelium beklädda sekretluckor. 

Kärlknippena i nerverna omgifvas af hårdbast; de största bland de ej i nerver 
inneslutna strängarne äro genomgående och likaledes omgifna af hårdbast. De närmast 
mindre, äfven af hårdbast åtföljda kärlknippena gränsa till undre epidermis, men äro 
skilda från den öfre genom en låg palissadväfnad, och de minsta, som sakna hård- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 71 


bast, ligga närmare den undre ytan och äro skilda från palissadväfnaden genom 
svampparenchymets öfversta cellrad. 


Litsea rubra Blume. 


Blad ganska stora, men tämligen tunna, läderartade. 

Epidermis tämligen storcellig, utan klyföppningar på öfre bladytan, med ej syn- 
nerligen tjock yttervägg och raka mellanväggar; öfre epidermisceller fyllda af ett 
brunt innehåll och på såväl tvärsnitt som ytsnitt vanligen större än de undre, ehuru 
de beträffande ytans storlek i den grad variera, att en sådan cell kan täcka ända till 30 
palissadeeller, under det en annan täcker endast 6. I någon mån beror detta för- 
hållande äfven på den mycket olika storleken af palissadcellerna i tvärsnitt... I syn- 
nerhet äro öfverhudcellerna öfver de minsta kärlknippena, när de äro genomgående, 
mycket små och ej långsträckta såsom öfver de gröfre nerverna. I öfre ytans epi- 
dermis finnas talrika grupper af 6—10 i rosett anordnade, stora och aflånga celler, 
som utstråla från en såsom det på ytsnitt förefaller central rundad, strukturlös skifva. 
Dessa rosetter betäcka de i palissadväfnaden befintliga sekretceller och slemkaverner, 
som framträda såsom genomskinliga punkter i mesophyllet. Enär de ej sträcka 
sig ut till öfverhudens yta, utan gränsa till insidan af epidermis, kunna de skiflika 
partierna ej utgöra dessa organs yttre vägg. Det har också förefallit som om 
ifrågavarande parti härledde sig från en i utvecklingen efterblifven och af de omgif- 
vande cellerna sammantryckt epidermiscell. Dessa epidermoidala bildningar erinra 
om: dem hos Sonneratia caseolaris Engl. (ARrREscHouc II, s. 68. Taf. XIII, fig. 
15, 16) och bland Laurineerna hos Umbellularia californica (SOLEREDER, a. st. s. 
793), dock med den skilnaden, att sekretcellerna hos dem ansetts tillhöra epidermis. 

Cellerna i undre bladytans epidermis hafva ofta en hvälfd yttervägg samt ett 
vattenklart innehåll, och denna epidermis förstärkes af ett eller tvänne lag hypoderna, 
hvars celler hysa en brun cellsaft och äro, sedda från ytan, polygonala och merändels 
större än själfva epidermiscellerna, utan andra mellanrum än dem för klyföppningarne. 
Sedda från ytan äro de andhålorna omgifvande hypodermacellerna stundom något 
bågformigt krökta. Klyföppningarne äro ganska glesa och ligga i grunda fördjupningar, 
som kommit till stånd därigenom, att de bicellerna- närmast omgifvande epidermis- 
cellerna något höjt sig öfver dessas yta. Bicellerna, parallela med springan, hvälfva 
sig högt upp öfver slutcellerna och äro utdragna i hvar sitt utskott, hvilka båda 
konvergera och sålunda bilda en smal ingång till en yttre andhåla, hvilken ingång på 
ytsnitt, sedd från utsidan, ter sig som en tjock, smal och oval ring, som döljer själfva 
 slutcellerna. Bicellerna omfatta äfven till någon del slutcellernas undre sida. I följd 
af de senares läge och ringa storlek är det förenadt med stora svårigheter att vinna 
en exakt föreställning om slutcellernas form. De tyckas emellertid i tvärsnitt vara 
nästan halfmånformiga med de konkava sidorna vända mot springan, afsmalnande 
mot båda ändarne, upprättstående samt tjockväggiga och hafva någon tillstymmelse 
till såväl ytter- som innanmlister. I öfre epidermis äfvensom i hypodermat finnas 


479 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


dt 


runda kristallsäckar, fyllda af hvar sin kristallkonkretion, 1 den öfre sidan nästan 
uteslutande öfver kärlknippena. 

Palissadparenchymet, som utgör knappast '/, af hela mesophyllets höjd på tvär- 
snitt, består af en rad höga, smala, cylindriska eller inåt afsmalnande celler, som i 
synnerhet ut emot epidermis äro tätt förenade och i tvärsnitt runda eller rundadt 
polygonala. Cellernas höjd är merändels 10 —12 gånger större än bredden. 

Svampparenchymet har vanligen, hypodermat oräknadt, 9 cellers höjd, och dess 
celler, som äro tämligen stora, hafva en öfvervägande tendens till att anordna sig i 
vertikalt till ytan ställda rader, hvarigenom denna väfnad blifver mycket lakunös. 
Dess luftkamrar äro på tvärsnitt mycket höga, ofta sträckande sig från undre gränsen 
af palissadväfnaden ned till hypodermat i undre bladytan. På tvärsnitt genom blad- 
skifvan äro cellerna runda, ovala eller något aflånga; endast de till palissadväfnaden 
närmast gränsande cellerna, som stundom bilda en horisontal rad, kunna vara sträckta 
i vertikal riktning och sålunda nästan palissadlika, ehuru lägre och vidare än de 
egentliga palissadcellerna. Sedda från ytan äro cellerna i denna väfnad isodiametriska 
eller aflånga, stundom något kantiga eller svagt utbuktade. De större och mindre 
luftrum, som på ytsnitt framträda, hafva, i synnerhet hvad de större af dem beträffar, 
en så oregelbunden och till formen så växlande omkrets, att den föreställningen ligger 
nära till hands, att de uppstått under det stadium i bladets utveckling, då tillväxten 
varit föranledd af bladets sträckning, hvarunder själfva cellerna ej förmått att till- 
räckligt vidga sig, utan springor genom cellernas delvisa lossnande från hvarandra 
uppstått och i mån af bladets vidare sträckning mer och mer vidgats. 

Sekretceller och slemkaverner. I synnerhet i den närmast under palissadväfnaden 
liggande cellraden uppträda ganska talrikt de för Laurmeerna karakteristiska olje- 
cellerna (BOoKORNY a. st. s. 360). Sådana celler finnas äfven 1 palissadparenchymet. 
Någon gång finnes en sådan midtöfver ett kärlknippe mellan detta och öfre epidermis. 
I palissadparenchymet finnas därjämte slemceller, hvilka emellertid fullständigt för- 
slemmas och ersättas af slemkaverner, uppkomna af en hel grupp af slemceller och ej, 
såsom oljecellerna, begränsade af någon skarpt markerad membran. Då CHATIN (a. st. 
s. 215) uppgifver, att hos vissa arter af sl. Laurus oljecellerna uppstå genom fusion 
af flera mesophylleeller, hafva sannolikt oljecellerna förväxlats med slemceller, ty den 
afbildning (Pl. 15, fig. 2"), med hvilken denne författare velat bevisa sin mening, 
afser utan tvifvel en grupp af slemceller, fullkomligt öfverensstämmande med dem 
hos här ifrågavarande växt. 

Kärlknippena. Nästan alla. äfven mycket små kärlknippen äro genomgående 
och omgifvas af en tämligen tjockväggig, mekanisk grundväfnad, som sträcker sig ut 
till epidermis i båda sidorna. Hårdbast tyckes saknas. Kärlgruppen i dem ligger 
något närmare den undre bladytan. De minsta till ett par kärl reducerade strängarne 
äro genom tvänne mesophyll-lag skilda från öfre epidermis och omgifvas af en stor- 
cellig, tunnväggig, mekanisk grundväfnad, som i en enkel rad sträcker sig upp till 
öfre epidermis. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 


-—T 
va 


Dentella repens Forst. 


Blad mycket små, men i förhållande till storleken tämligen tjocka, mjuka. Hela 
växten mycket liten och späd, örtartad, nedliggande. 

Epidermis storcellig, tunnväggig och med undulerade mellanväggar samt klyf- 
öppningar på båda sidorna. Dess yttervägg äfvenledes ganska tunn och strimmig, i 
synnerhet på undre sidan af den medelnerven täckande öfverhuden, hvars celler äro 
långsträckta och i tvärsnitt runda samt mycket högre än de öfriga epidermiscellerna. 
Strimmorna äro parallela med cellernas längdaxel och själfva cellerna, sedda från ytan, 
på öfre sidan kortare och bredare än på den undre. Klyföppningar tämligen glesa 
på båda sidorna, på ytsnitt aflångt ovala, omgifna af tvänne med springan parallela 
biceller, hvilkas i förhållande till slutcellerna utåtvända väggar äro vågiga. Slutceller 
jämte bicellerna liggande i jämnhöjd med öfriga epidermisceller, men märkbart lägre 
än dessa, hvarigenom emellan klyföppningsapparaten och närmaste mesophyll-lag 
bildas ett luftrum, som i synnerhet i den öfre bladytan utgör den egentliga andhålan. 
Slutceller mycket små, i tvärsnitt rundade, upprättstående och sålunda nästan parallela 
med bicellerna, utan innanlister och med små, upprätta ytterlister. I undre bladytan, 
i närheten af medelnerven, uppträda dessutom klyföppningar, som sitta i spetsen af 
små emergenser. 

Palissadparenchymet, som är ganska storcelligt, tunnväggigt och vattenrikt, bildar 
en enkel cellrad och utgör på tvärsnitt ungefär '/s af mesophyllets höjd. I den 
tjockare delen af bladet närmast å ömse sidor om medelnerven antaga äfven cellerna 
i det underliggande laget form af palissadeeller, i hvilket fall denna väfnad bildar 
ungefär hälften af mesophyllets höjd. Palissadcellerna, hvilkas höjd är omkring 4—6 
gånger större än bredden, hafva på ytsnitt en rund omkrets, som är 3—4 gånger 
mindre än den af en epidermiscell. Mera sällan förekomma raphidsäckar i denna väfnad. 

Svampparenchymet är i synnerhet i förhållande till bladens storlek mycket stor- 
celligt samt äfvenledes tunnväggigt och vattenrikt och har ungefär 6 cellers höjd. 
På tvärsnitt äro dess celler runda, ovala eller aflånga och i sistnämnda fall sträckta 
än i vertikal än i horisontal riktning, hvarjämte mellanrummen emellan dem äro 
mycket små, ej så stora som omkretsen af någon bland de omgifvande cellerna. 
Någon benägenhet till cellernas anordning i vare sig horisontala eller vertikala rader 
gör sig knappt märkbar hos denna väfnad. På ytsnitt befinnas cellerna i alla lagen 
hafva en rund eller rundadt aflång omkrets, som i följd af cellernas benägenhet att 
medelst korta breda utbuktningar sätta sig i förbindelse med hvarandra blifver mer 
eller mindre oregelbunden. Det intercellulära systemet framträder, äfven betraktadt 
från ytan, svagt utbildadt, inskränkt till interstitier, som med undantag för andhålorna 
äro betydligt mindre än omkretsen af någon bland cellerna. Raphidsäckar äro ej 
ovanliga i denna väfnad, i synnerhet närmare undre bladytan. De äro i tvärsnitt 
runda, men sedda från ytan ganska långa med afrundade ändar och sträckta i bladets 
längdriktning. 

Kärlknippena äro alla inbäddade och sakna hårdbast. Äfven det i medelnerven 
inneslutna omgifves af klorofyllförande, tunnväggiga, ehuru långsträckta celler och 

K. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 10 


74 ARESÖHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


har på sin öfre sida ett palissadparenchym. Alla de öfriga gränsa till andra meso- 
phyll-laget, uppifrån räknadt. 


Desmanthus sp. 


Småblad ovanligt små, tunna och mjuka. 

Epidermis tämligen storcellig, med tunn yttervägg; dess celler på båda bladytorna 
af mycket växlande höjd och med än hvälfd än rak yttervägg, beroende därpå, att äfven 
ytterväggen är undulerad, samt försedd med förslemmade innerväggar. Cellerna på 
båda sidorna innehålla garfsyra. HSedda från ytan äro de stora, af ungefär samma 
storlek på bladets båda sidor, och hafva i följd af de undulerade mellanväggarne en 
oregelbunden omkrets. Klyföppningarne, sparsamma på den öfre men tämligen talrika 
på den undre ytan, hafva, sedda från ytan, en oval omkrets och omgifvas af tvänne 
med springan parallela biceller, af hvilka den ena är märkbart större; såväl slutceller 
som biceller sakna garfsyra och framträda därigenom skarpt mot de öfriga, af ett 
brunt innehåll fyllda öfverhudscellerna. Slutceller mycket små, lägre än de hvälfda 
bicellerna, som såväl höja sig upp öfver dem som sträcka sig längre ned under dem, 
i tvärsnitt nästan rektangulära, upprättstående och med ytter- och innanlister endast 
antydda genom tämligen skarpt markerade kanter. 

Palissadparenchymet, som är mycket småcelligt och upptager ungefär hälften 
af mesophyllets höjd på tvärsnitt, består af endast en rad tätt hopstående, höga, 
smala och cylindriska celler, hvilkas höjd är ungefär 6—7 gånger större än bredden. 
De äro på ytsnitt runda och så små, att en epidermiscell täcker 12—20 sådana celler; 
endast under klyföppningarne finnas större intercellularrum. 

Svampparenchymet är i hög grad småcelligt och består af tätt förenade celler, 
af hvilka orsaker det är förenadt med rätt stora svårigheter att med säkerhet kon- 
statera dess organisation. COESTER (a. st. s. 89), som undersökt fyra arter af detta 
släkte, uppgifver endast, att svampväfnaden är sammansatt af aflånga, konjugerade 
och löst förenade celler, hvilket alldeles icke öfverensstämmer med den här beskrifna 
arten, hvars svampparenchym äfven på tunna mikrotomsnitt förefaller som en nästan 
kompakt väfnad. Det har fyra eller stundom endast tre cellers höjd, och dess celler 
äro på tvärsnitt tämligen regelbundet anordnade i lika många horisontala rader, som 
där och hvar afbrytas af smärre mellanrum. Cellerna i öfversta raden äro stundom 
sträckta i vertikal riktning och likna sålunda i någon mån palissadceller. För öfrigt 
äro cellerna i denna väfnad på tvärsnitt genom bladet vanligen något kantiga och 
antingen isodiametriska eller något sträckta i vertikal eller horisontal riktning. Sedda 
från ytan äro de runda utan några tydliga utbuktningar och stå så tätt tillsammans, 
att endast smärre interstitier förefinnas, då andhålorna undantagas. 

Kärlknippena, som äro mycket små och sammansättas af likaledes mycket små 
element, äro inbäddade och ligga alla, äfven det i medelnerven inneslutna, omedel- 
bart under palissadväfnaden. Några kärlknippena åtföljande hårdbastceller hafva ej 
kunnat upptäckas, ehuru sådana iakttagits hos de af CORsTtTER undersökta arterna. 
Däremot omgifvas de af kristallförande celler. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 75 


Combretum sp. 


Denna obestämda art skiljer sig i åtskilliga väsendtliga afseenden från den redan 
förut (sid. 15) beskrifna C. decandrum Roxb. och synes komma närmast OC. salici- 
folium E. Mey., som dock afviker genom smalare, mer aflånga blad. 

Blad tämligen små, lansettlika, läderartade, tämligen tunna, men märkbart 
tjockare invid de större kärlknippena. 

Epidermis tämligen storcellig i synnerhet på öfre ytan, som saknar klyföpp- 
ningar, och med tämligen tjock yttervägg; öfre epidermisceller, sedda från ytan, poly- 
gonala, de undre med i följd af de buktiga mellanväggarne något oregelbunden om- 
krets, försedda med randporer. Klyföppningar tämligen glesa, utan biceller, och af 
tvänne olika former, nämligen dels aflångt ovala dels runda, när de betraktas från 
ytan. De förra äro talrikast och deras slutceller, som äro upprättstående och ligga 
något under öfverhudens yta, men sträcka sig ända ned till dennas innanvägg, äro i 
tvärsnitt smala, aflånga och försedda med små, mot hvarandra riktade innanlister 
och nästan ännu mindre, upprätta ytterlister. Märkvärdigt nog, tyckas de sakna and- 
håla. De senare, som hafva en rund omkrets, ligga i jämnhöjd med öfverhudens 
yttervägg, men deras slutceller äro betydligt lägre än de omgifvande epidermiscellerna 
och i tvärsnitt nästan runda, något bredare utåt och afrundade inåt samt försedda 
med tvänne tämligen långa, raka, spetsiga och uppåt riktade ytterlister, utan innan- 
lister. En liten andhåla kommer på det sätt till stånd, att de närmast omgifvande 
epidermiscellerna lossna från underliggande mesophyll och höja sig något upp öfver 
detsamma. De af BACHMAN (a. st. s. 438) och sedermera af HEIDEN (a. st. s. 166) 
ytterligare undersökta sköldformiga trichomen förefinnas äfven hos denna art och 
höra till den typ, som benämnts "schildförmige, blasige Hautdräsen". De förekomma 
endast på undre ytan och sitta i fördjupningar. 

Palissadparenchymet, som är ganska storcelligt, består af en cellrad, som i de 
tunnare partien af bladskifvan ofta utgör mer än hälften af hela mesophyllets höjd 
i tvärsnitt, men i de tjockare är märkbart lägre 1 förhållande till svampparenchymet. 
Dess celler äro regelbundet cylindriska, höga och smala, så att deras höjd är ungefär 
10—12 gånger större än bredden. På ytsnitt äro cellerna runda och något åtskilda 
genom smärre luftrum; allt efter den olika storleken af epidermiscellernas yta och palis- 
sadcellernas olika vidd täcker hvarje epidermiscell 2—4 palissadceller. Talrika, mycket 
stora kristallsäckar, innehållande hvar sin kristallkonkretion, uppträda i denna väfnad 
och kunna ofta sträcka sig ned i svampparenchymet, så att de stundom endast genom 
tvänne cellrader äro skilda från undre epidermis. Den rikliga förekomsten af fett- 
kroppar i palissadcellerna hos denna art torde äfven böra anmärkas. RADLKOFER (II, 
s. 124) har redan fäst uppmärksamheten på förekomsten af dylika kroppar hos vissa 
Combretaceer. 

Svampparenchymet, som är tämligen storcelligt, är i de tunnare delarne af blad- 
skifvan, d. v. s. öfver fördjupningarne i undre bladytan, endast 3—4 celler högt, men 
kan i närheten af de större kärlknippena hafva ända till 7—8 cellers höjd. <Cellerna 
i denna väfnad stå mycket tätt tillsammans, så att luftrummen blifva ovanligt små 


76 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


såväl på tvär- som ytsnitt, och hela väfnaden förefaller nästan kompakt. Till formen 
äro cellerna än runda eller något kantiga, än mer eller mindre sträckta, vare sig i 
horisontal eller vertikal riktning och i sist anförda fall något palissadlika. Kristall- 
säckar med stora kristallkonkretioner äro vanliga i denna väfnad, i synnerhet i när- 
heten af de större kärlknippena. Omedelbart under epidermis finnas enstaka grupper 
af celler med mycket förtjockade väggar, som äro lika starkt ljusbrytande som kri- 
stallkonkretionerna. Måhända äro dessa väggar inkrusterade af kalkoxalat. 

Kärlknippena äro, med undantag af de gröfsta, som inneslutas i nerverna, in- 
bäddade. De största täckas på såväl sin öfre som undre sida af en hårdbastgrupp, 
"som dock hos denna art består af ett färre antal celler. De minsta knippena gränsa 
med sina kärl omedelbart intill palissadceellerna. 


Mangifera indica L. 


Blad stora, smala, men långa, tjocka och läderartade. Materialet insamladt vid 
Bombay af Dr. TH. WULFF. 

Epidermis storcellig, med tjock yttervägg på båda bladytorna och i synnerhet 
på den öfre likaledes tjock innanvägg, utan klyföppningar på denna yta. På tvär- 
snitt förete epidermiscellerna företrädesvis på den öfre sidan, där de äro ungefär dub- 
belt högre än på den undre, en ganska egendomlig anblick, beroende på såväl olik- 
formigheten hos väggförtjockningarne i cellernas ytter- och innanväggar som de tunna, 
skarpt, ofta zigzagformigt krökta mellanväggarne. HSedda från ytan äro de öfre epi- 
dermiscellerna tämligen små, ehuru i allmänhet större och såväl till form som storlek 
mer likartade än de undre, och deras mellanväggar svagt undulerade, men hos de 
undre nästan raka. Klyföppningarne på ytsnitt glesa, omgifna af en mer eller mindre 
regelbunden krans af celler, som äro större än de öfriga epidermiscellerna, men i 
öfrigt föga iögonfallande. En liten rundad öppning i centrum af cellkransen är in- 
gången mellan de båda ytterlisterna till förgården och vid en djupare inställning af 
mikroskopet skymtas svagt själfva klyföppningen, som har en rundadt oval omkrets. 
Anledningen till slutcellernas otydliga framträdande är deras läge. De äro nämligen 
på tvärsnitt ganska små, ovala med snedt horisontal längdaxel, liggande utmed och 
täckande bicellernas öfre sida, försedda med små, syllika och uppåtriktade ytterlister, 
utan märkbara innanlister. På undre bladytan finnas insänkta i håligheter i epidermis 
flercelliga glandler. 

Palissadparenchymet upptager ungefär '/, af mesophyllets höjd och består af en 
rad mycket tätt hopstående, höga, smala och regelbundet cylindriska samt med kloro- 
plaster och stärkelsekorn fullproppade celler, hvilkas höjd är ungefär 12—15 gånger 
större än bredden. På ytsnitt äro palissadcellerna polygonala och i följd af de öfre 
epidermiscellernas litenhet täckas endast 2—3 palissadceller af hvarje sådan epider- 
miscell. Enstaka palissadceller innehålla flera enkla kristaller och äro i så fall vidare 
än de öfriga. 

Anm. Det förtjänar anmärkas, att palissadväfnaden i bladen af denna växt, 
insamlade på Java af DR, MÖLLER, är betydligt mäktigare än i bladen från Bombay, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. ck 


i det den är dubbelt eller till och med mer än dubbelt högre än svampparenchymet 
och består af tvänne rader celler, af hvilka de i den undre raden äro betydligt vidare 
och ungefär tre gånger lägre än cellerna i den öfre. I den senare raden är cellernas 
höjd 20—30 gånger större än bredden. Olikheten i palissadparenchymets organisation 
kan i föreliggande fall ej bero på den omständigheten, att de undersökta tvärsnitten 
tagits från olika partier af bladskifvan, ty i de från Bombay härstammande bladen 
befanns palissadparenchymets byggnad vid bladets midt vara densamma som utmed 
bladkanten. Ej häller kan den bero därpå, att bladen från Bombay måhända varit 
skuggblad, men de från Java solblad, ty äfven de förra utmärka sig genom höga, 
smala och mycket tätt hopstående palissadceller och äro således solblad. 

Svampparenchymet, som är storcelligt och kompakt, har ungefär 7 cellers höjd. 
På tvärsnitt äro cellerna i det understa, liksom vanligen äfven i det näst understa 
och stundom äfven i det öfversta laget, vertikalt sträckta, ehuru deras höjd föga öf- 
verträffar bredden, hvarjämte de stå tätare tillsammans. I de mellanliggande lagen 
däremot hafva de rundad eller aflång form och äro i senare fallet horisontalt sträckta. 
Luftrummen, likaledes på tvärsnitt, små, merändels mindre än omkretsen af någon 
bland de omgifvande cellerna; mera sällan äro de höga, smala och sträcka sig genom 
3—4 cell-lag. Sedda från ytan äro cellerna 1 alla lagen runda utan utskott, med 
undantag för de mellersta lagen, i hvilka de mindre kärlknippena befinna sig och 
hvilkas celler, utan att därigenom förlora sin mer eller mindre runda form, genom 
smärre utbuktningar ansluta sig till hvarandra. Och äfven intercellularrummen i dessa 
lag äro mindre än omkretsen af cellerna. Enkla kristaller förekomma i mängd i 
svampparenchymets celler, men inga kristallkonkretioner. 

j Kärlknippena omgifvas af hårdbast, med undantag af de minsta, som gränsa 
omedelbart intill palissadparenchymet. De största äro genomgående, de dem i storlek 
närmast kommande kärlknippena gränsa med sitt hårdbast upp till öfre epidermis, 
men äro genom mesophyll skilda från den undre; de af hårdbast omgifna, men in- 
bäddade kärlknippena befinna sig på lika afstånd från öfre och undre ytan. Häård- 
bastet omgifves af enkla kristaller innehållande celler, och i vekbastet af de större 
kärlknippena uppträda de för Guttifererna utmärkande sekretgångarne. Talrika vatten- 
förande trakeider finnas i svampparenchymet. 

Anm. På undre bladytan förekomma svarta fläckar, som föranledas af någon 
svart substans, som fyller epidermiscellerna på vissa skarpt begränsade ställen. Äfven 
i öfre epidermis äro somliga celler fyllda med liknande innehåll, ja, till och med i 
svampparenchymet iakttagas cellgrupper, innehållande samma substans. 


Alchornea sp. 


Denna under namn af Weltria macrophylla i bot. trädgården i Buitenzorg 
odlade växt hör till släktet Alchornea och har af J. MUELLER (DC. prodr. XV, 
sect. post. pag. 901) identifierats med A. cordata. Såväl denne författares beskrit- 
ning på denna art som äfven RITTERSHAUSENS (a. st. pag. 401) framställning af blad- 


78 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


byggnaden hos samma art passa emellertid ej in på föreliggande växt, som således 
sannolikt tillhör någon annan art af samma släkte. E 

Blad stora, tämligen tunna, under upphöjdt nätådriga, nästan läderartade och 
kortskaftade. 

Epidermis småcellig och tämligen tjockväggig, utan klyföppningar på öfre ytan, 
hvars celler på tvärsnitt äro högre än den undres och på ytsnitt hafva en liten, i 
följd af de vågiga mellanväggarne oregelbunden yta med randporer i kanterna. Cel- 
lerna i undre epidermis hafva, sedda från ytan, tunna, vågiga mellanväggar, men 
sakna randporer och hafva en något större yta än de öfre epidermiscellerna. Små 
runda kristallsäckar, innehållande en liten kristallkonkretion, förekomma strödda mellan 
cellerna i undre epidermis. Klyföppningar glesa, små, ovala, omgifna af tvänne med 
springan parallela biceller. Slutceller jämte biceller något höjda öfver epidermis, de 
förra mycket små, höga, smala och inåt afsmalnande, upprätta och försedda med små, 
upprätta ytterlister och en hög, med slutcellernas längdaxel parallel hålighet. 

Palissadparenchymet småcelligt, utgörande ungefär hälften af mesophyllets höjd 
och bestående af tvänne cellrader. Cellerna i den öfre raden märkbart högre än i 
den undre och ungefär 7—98 gånger högre än breda, regelbundet cylindriska, på yt- 
snitt polygonala och med anledning af epidermiscellernas ringa storlek endast ungefär 
en half gång mindre än ytan at hvarje öfre epidermiscell. Cellerna i den undre raden 
likaledes tätt hopstående, men merändels endast 3—4 gånger högre än breda. Cellerna 
i den öfre innehålla ej sällan en kristallkonkretion. 

Svampparenchymet, småcelligt och mycket kompakt, har ungefär 5—7 cellers höjd, 
antalet beroende på det större eller mindre afståndet från de större kärlknippena. 
På tvärsnitt äro dess celler anordnade i horisontala rader och runda eller något sträckta 
i horisontal eller vertikal riktning, detta senare ofta i den öfversta och understa raden. 
Det intercellulära systemet är inskränkt till smärre interstitier eller till smala, högre 
eller lägre luftkamrar, hvilkas bredd ej är större än diametern af en cell. Endast i 
den andra och tredje raden, räknad från palissadväfnaden, finnas celler med smärre 
utbuktningar och på samma gång något större intercellularrum, ehuru dessa äro mycket 
mindre än omkretsen af någon bland de omgifvande cellerna. Kristallkonkretioner 
förekomma ganska talrikt i synnerhet i det öfversta och näst öfversta cell-laget. På 
ytsnitt äro cellerna i understa laget runda eller mer och mindre ovala, utan alla ut- 
buktningar och utan andra större mellanrum än öfver klyföppningarne och till om- 
kretsen mycket mindre än cellerna i undre epidermis. I ett eller tvänne närmast 
följande lag hafva cellerna samma form, men något större omkrets samt stå lika tätt 
tillsammans; i andra och tredje laget, uppifrån räknadt, blifva cellerna större, äro ofta 
lindrigt krökta och stå genom korta, breda utbuktningar i förbindelse med hvarandra, 
men luftrummen äro betydligt mindre än en cells omkrets. I de undre cell-lagen 
finnas, ehuru sparsamt, enkla kristaller. 

Kärlknippena äro till större delen inneslutna i de ovanligt talrika större och 
mindre nerverna, samt såväl på öfre som undre sidan betäckta af ett tunnt lag af 
hårdbastceller. Alla de öfriga äro inbäddade. De största af dessa omgifvas nästan 
fullständigt af ett i synnerhet på undre sidan mäktigt hårdbast och gränsa med sin 


KUNGL. SV. VET. ÅAKADEMIRNS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 79 


strängslida dels till palissadväfnadens undre cellrad dels till understa cellraden af 
svampparenchymet. I de mindre kärlknippena bibehåller sig hårdbastet längst på 
deras undre sida. De minsta kärlknippena sakna hårdbast och ligga i den undre 
bladytan och äro genom två cellrader af svampparenchym skilda från palissadväfnaden 
och genom tre sådana cellrader från undre epidermis. Spiralkärlen i de mindre kärl- 
knippena ansluta sig omedelbart till svampparenchymets celler. Ej sällan ser man 
på ytsnitt enstaka celler från kärlknippenas hårdbast böja sig från dessa och sträcka 
sig ut emellan svampparenchymets celler, hvarvid de antingen sluta blindt eller åter 
ansluta sig till hårdbastet i något angränsande kärlknippe. 


Sterculia Blumei G. Don. 


Blad tämligen små, tunna, läderartade. 

Epidermis i synnerhet på öfre ytan mycket storcellig; dess celler kunna utgöra 
ända till '/s af bladtvärsnittets höjd och äro förvandlade till slemceller, antingen ode- 
lade eller genom en tangential vägg delade i tvänne, som tillsammans hafva ungefär 
samma höjd som den odelade och af hvilka den öfre är i tvärsnitt låg, tafvelformig, 
men den undre mycket hög. Sedda från ytan äro öfre sidans epidermisceller regel- 
bundet polygonala och hafva tämligen tjocka mellanväggar. Undre epidermis bestå- 
ende dels af mindre, i tvärsnitt tafvelformiga, på ytsnitt öfvervägande aflånga, men 
i följd af de buktade; tunna mellanväggarne till omkretsen något oregelbundna celler 
dels af i tvärsnitt betydligt högre, men odelade och på ytsnitt likaledes mycket större 
samt i följd af de rakare och tillika tjockare mellanväggarne nästan regelbundet po- 
lygonala slemeeller. Båda slagen af celler bilda hvar för sig större eller mindre 
grupper på bladytan. Klyföppningarne, som äro tämligen glesa, befinna sig i den 
småcelliga delen af öfverhuden; äfven när de synas ligga i den storcelliga epidermis, 
omgifvas de dock af en mindre grupp små epidermisceller. Sedda från ytan hafva 
klyföppningarne en rundad oval omkrets och omgifvas af en något oregelbunden, af 
ett obestämdt antal celler bestående krans af mindre epidermisceller. Slutceller lig- 
gande i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt små, snedt vertikalt ställda, utåt vidgade 
och inåt något afsmalnande, ehuru rundade, försedda med snedt tvärställd hålighet 
och små, upprätta ytterlister, utan innanlister. I de af slemceller bestående partierna 
af epidermis finnas insänkta i denna små, rundade, flercelliga och af ett brunt inne- 
håll fyllda glandler. Glesa, stjärnlika trichom förekomma på båda bladytorna i syn- 
nerhet i närheten af glandlerna. 

Palissadparenchymet, ganska småcelligt, på tvärsnitt lägre än epidermis och ut- 
görande !/s---"/4 af hela mesophyllets höjd, består i den tunnare delen af bladskifvan 
af en, i de tjockare (i synnerhet vid och i närheten af medelnerven) af tvänne cell- 
rader, hvilkas celler, äro ganska tätt hopstående, små, ej sällan septerade, låga 
och i förhållande till höjden vida så att deras höjd endast är ungefär 3—4 gånger 
större än bredden. På ytsnitt hafva de en rund omkrets, som är så liten, att hvarje 
öfre epidermiscell kan täcka 14—30 palissadceeller. TI följd af epidermiscellernas mycket 
växlande höjd blifver på tvärsnittet palissadväfnadens öfre gräns mycket ojämn, hvilket 


$0 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


för öfrigt äfven är fallet med den undre, och någon skarp gräns mellan ifrågavarande 
väfnad och svampparenchymet förekommer icke, äfven af den anledningen, att de 
öfversta cellerna i sistnämnda väfnad kunna blifva mer eller mindre palissadlika. 

Svampparenchymet, som i jämförelse med palissadväfnaden är ganska storcelligt 
och i de tjockare partierna af bladskifvan har ända till 9--10, men i de tunnare en- 
dast 5—4 cellers höjd, är en ganska lakunös väfnad. Det intercellulära systemet är 
i de tjockare delarne af bladskifvan mindre utveckladt på samma gång som svamppar- 
enchymet är mer storcelligt. I de tunnare bladpartierna kunna däremot luftkamrarne 
sträcka sig från palissadväfnadens undre gräns ned till undre epidermis. Men de 
flesta af dem upptaga endast en del af svampparenchymets höjd på tvärsnittet och 
äro sträckta än i vertikal än i horisontal riktning eller isodiametriska. Äfven dessa 
mindre luftrum gränsa ofta omedelbart till palissadväfnaden. På tvärsnitt hafva 
svampparenchymets celler ungefär samma storlek i denna väfnads öfre och undre del 
samt äro vanligen isodiametriska, mer eller mindre rundade eller kantiga eller någon 
gång, nämligen i öfversta eller understa raden, vertikalt sträckta, nästan palissadlika. 
Endast sällan, och då i andra, tredje eller fjärde laget, uppifrån räknadt, framträder 
äfven på tvärsnitt en eller annan svag utbuktning, hvarigenom cellen får en mer 
oregelbunden omkrets. På ytsnitt äro cellerna i understa laget rundade — aflånga 
och sakna nästan fullständigt hvarje tillstymmelse till utbuktningar, men med benä- 
genhet till anordning i krans. Cellerna i närmast öfre lag hafva ungefär samma form, 
äro nästan isodiametriska, men stå ej sällan genom små utbuktningar i förbindelse 
med hvarandra, utan att någon nätlik anordning af cellerna kommer till stånd. I 
de två, tre näst öfre lagen äro cellerna på ytsnitt likaledes korta och breda, men få 
i följd af kortare utbuktningar en mer oregelbunden omkrets. De större luftrummen 
uppkomma i dessa lag ej såsom maskor i ett cellnät, utan omgifvas af kransvis kring 
dem anordnade celler. Cellerna i det öfversta, till palissadväfnaden gränsande laget 
äro på ytsnitt runda och sakna utbuktningar och äro åtskilda af mindre mellanrum; 
då större intercellularrum förekomma i detta lag, begränsas de af en krans af celler. 
Kristallkonkretioner förekomma såväl i palissad- som svampparenchymets celler. 

Kärlknippena åtföljas af hårdbast och äro nästan alla inbäddade. Endast de 
största, från medelnerven utgående strängarne äro nämligen genomgående, de dem i 
storlek närmast kommande sträcka sig visserligen ned till undre epidermis, men äro 
genom palissadväfnaden skilda från den öfre. De minsta kärlknippena ligga under 
svampparenchymets öfversta cellrad. I medelnervens grundväfnad förekomma slem- 
kaverner, som redan af DUMONT (a. st. pag. 199) iakttagits i stammen och bladskaften 
hos detta släkte. 


Mischodon zeylanicus Thwait. 


Blad stora, kortskaftade, tämligen tjocka och läderartade. 

Epidermis med i synnerhet på öfre sidan tjock yttervägg, storcellig, utan klyf- 
öppningar på öfre ytan, hvars celler hysa ett brunt innehåll och på tvärsnitt äro 
ungefär lika höga som breda och sedda från ytan tämligen regelbundet polygonala, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 81 


försedda med tjocka mellan väggar och till omkretsen ej synnerligt stora. På ytsnitt 
betäckas större eller mindre partier af bladets undre sida i nervernas närhet af en 
storcellig och af regelbundet polygonala, något aflånga celler bestående epidermis, 
som saknar klyföppningar och förstärkes af ett likaledes af polygonala celler be- 
stående hypoderma, under det epidermis på andra, vanligen mindre partier utgöres 
af mindre celler, som i följd af de ofta svagt buktade mellanväggarne ej äro så regel- 
bundet polygonala. I detta parti af epidermis finnas klyföppningarne, på samma gång 
som hypoderma saknas. Klyföppningar föga talrika, på ytsnitt rundadt ovala, omgifna 
af tvänne smala, med springan parallela biceller; den af ytterlisterna bildade och in- 
gången till själfva klyföppningen begränsande väggen i kanten ojämn och på öfre 
ytan finknottrig. Slutceller liggande i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt ovala och 
i snedt horisontalt läge liggande utmed de utåt smala, men inåt vidgade bicellerna, 
som helt och hållet täcka slutcellernas undre sida, med snedt horisontalt sträckt hå- 
lighet samt små, något krökta och framåt riktade ytterlister, utan innanlister. 

Palissadparenchymet är hos denna växt ej skarpt skildt från svampparenchymet, 
och mesophyllet i sin helhet kan betraktas såsom en mellanform mellan de dorsiven- 
trala och de dorsala bladens mesophyll. Visserligen är öfversta cellraden af denna 
väfnad ett väl differentieradt palissadparenchym och är merändels ganska skarpt skildt 
från det öfriga mesophyllet. Denna rad utgör nära !/s eller endast !/1 af mesophyllets 
höjd, och dess celler stå mycket tätt tillsammans, äro vanligen septerade, höga och 
smala, så att deras höjd är ungefär 20 gånger större än bredden samt därjämte ovan- 
ligt regelbundet cylindriska. På ytsnitt äro de polygonala, och hvarje epidermiscell, 
som dock har en ganska liten yta, kan täcka 8—14 palissadceller. Men cellerna i 
den närmast undre raden äro äfven mer eller mindre palissadlika, ehuru märkbart 
kortare och bredare samt mer åtskilda af luftrum, hvarvid de stundom genom smärre 
utbuktningar från sidoväggarne kunna träda i förbindelse med hvarandra. Äfven 
cellerna i närmast undre rad (den tredje från öfre epidermis räknad) kunna antaga 
form af palissadceller, men äro i så fall bredare i förhållande till höjden än cellerna 
i näst öfre rad och stå genom utbuktningar af sidoväggarne i förbindelse med hvar- 
andra. Dessa trenne cellrader utgöra tillsammans ungefär ?/s af mesophyllets höjd 
på tvärsnittet. 

Svampparenchymet. Bäknas de tre öfversta cellraderna till palissadparenchymet, 
så har svampväfnaden endast 4 cellers höjd och dess tämligen stora celler äro på 
tvärsnitt ganska regelbundet anordnade i fyra horisontala rader. Cellerna hafva på 
sådana snitt en ganska växlande form och äro än rundade än nästan fyrkantiga och 
något sträckta i horisontal riktning än mer eller mindre palissadlika, hvilket senare 
i synnerhet är förhållandet med cellerna i de båda understa raderna, mera sällan med 
dem i de båda öfversta. I synnerhet i dessa äro cellerna äfven på tvärsnitt utbuk- 
tade, hvarför äfven luftrummen äro talrikare i de öfre raderna. Sällan sträcka sig 
luftrummen, som i så fall blifva höga och smala, ned mellan cellerna i de undre 
raderna ända till undre epidermis. På ytsnitt äro cellerna i det understa laget, när 
detta ej är ombildadt till hypoderma, rundade eller aflånga utan tillstymmelse till ut- 
buktningar och ligga tätt tillsammans utan andra större öppningar än midt öfver 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 11 


82 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


klyföppningarne. Äfven i de öfriga lagen hafva cellerna på ytsnitt en rundad eller 
aflång omkrets, som dock ofta blifver mer eller mindre oregelbunden genom korta 
breda utbuktningar. Men luftrummen i dessa cell-lag äro merändels jämförelsevis få 
och hafva en liten omkrets. 

Kärlknippena äro till största delen genomgående och omgifvas af hårdbast. De 
minsta af de genomgående kärlknippena stå endast genom en rad af hårdbastceller, 
som genom palissadväfnaden sträcka sig upp till öfre epidermis, i direkt beröring 
med denna, och de dem i storlek närmast kommande gränsa in till andra mesophyll- 
raden i bladets öfre sida, men .sluta sig förmedelst mekanisk grundväfnad intill undre 
epidermis, under det de minsta strängarne, som äfven omgifvas af hårdbast, ligga i 
svampparenchymet. Mellan de genomgående kärlknippena och undre epidermis finnes 
ett kristallförande cell-lag med hvarje cell tylld af en stor, enkel kristall. 

Anm. Den, såsom det tyckes, fullständiga frånvaron af mjölkkärl i bladen af 
denna växt gör det tvifvelaktigt, huruvida sl. Mischodon verkligen bör till afd. 
Hippomane& af Euphorbiaceerna. Dock saknas ifrågavarande organ hos åtskilliga 
släkten af denna afdelning (HERBERT, a. st. pag. 4). 

Hit höra äfven följande, mera ofullständigt undersökta arter: 

Sageretia oppositifolia Brogn., blad små, tunna: öfre epidermis med tjock 
yttervägg; mesophyll småcelligt; kärlknippen genomgående. 

Theobroma Cacao L., blad medelstora, tunna; öfre epidermis med tämligen tunn 
yttervägg; kärlknippen genomgående. 

Rubus elongatus Sm., blad små, tunna; öfre epidermis med tunn yttervägg; 
kärlknippen genomgående. 

Nephelium lappaceum L., småblad medelstora, ej synnerligen tjocka; öfre 
epidermis med tjock yttervägg; kärlknippen genomgående. 

Pterocarpus salignus', blad medelstora, tunna; öfre epidermis med mycket 
tjock yttervägg; endast de största kärlknippena genomgående. 

Derris thyrsiflora Benth., småblad stora, ej synnerligt tjocka; öfre epidermis 
med tjock yttervägg; svampparenchymeeller på ytsnitt något kantiga och ej sällan 
lindrigt krökta, på tvärsnitt ej sällan vertikalt sträckta; kärlknippen genomgående. 

Machilus Thunbergii Sieb. & Zucc., blad tämligen små, tjocka; öfre epidermis 
med tjock yttervägg; svampparenchym utgörande en mellanform emellan det rund- 
celliga och det båglika; kärlknippen genomgående. 

Hevea brasiliensis Muell., blad medelstora, tunna; öfre epidermis med tunn 
yttervägg; kärlknippen genomgående. 

Helicteres spicata Colebr., blad medeistora, mycket tunna; öfre epidermis med 
tunn yttervägg: svampparenchym på tvärsnitt endast 2—3 celler högt, stundom af 
en cells höjd, i hvilket senare fall cellen är palissadlik; kärlknippen genomgående. 

Dolichos sp., småblad tämligen stora, tunna; öfre epidermis med tunn ytter- 
vägg; kärlknippen genomgående. 


1 Saknas i Index Kewensis. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 83 


Ixora regin&e', blad tämligen små, men tjocka; öfre epidermis med ganska 
tjock yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Hypericum coriaceum Blume, blad små och ganska tunna; öfre epidermis 
med ej synnerligt tjock yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Elgeodendron glaucum Pers., blad små, tjocka; öfre epidermis med tämligen 
tunn yttervägg, men på denna sida af bladet förstärkt med ett hypodermalag: svamp- 
parenchym storcelligt och vattenrikt; kärlknippen inbäddade. 

Olax imbricata Roxb., blad ej synnerligt stora, men tjocka; öfre epidermis 
med ovanligt tjock yttervägg, förstärkt med ett enradigt hypoderma; mesophyll ganska 
storcelligt och kompakt; svampparenchymet stående på öfvergång emellan det rund- 
celliga och det skiflika; kärlknippen inbäddade. 

Hippocratea ovalifolia Miers (från Ecuador, Baron EGGERS), blad små, täm- 
ligen tjocka och kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg, förstärkt med ett 
hypodermalag; svampparenchym småcelligt och kompakt, dess celler bildande en 
mellanform mellan de runda och de båglika ; kärlknippen inbäddade, förlagda närmare 
den undre bladytan. 

Cryptocarpus pyriformis H. B. & K. (från Ecuador, Baron EGGERS), blad små, 
men tjocka, kortskaftade, saftiga; raphidsäckar 1 mesophyllet; svampparenchym huf- 
vudsakligen rundeelligt, men en och annan cell på ytsnitt nästan skiflik; kärlknippen 
inbäddade. 


1 Finnes ej i Index Kewensis, 


84 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


VII. Mellanformer mellan dorsiventrala blad med på en gång rund- 
celligt och båglikt eller skiflikt svampparenchym. 


Aectinodaphne seleroptera Miq.? 
(Taf. X, figg. 3—13.) 


På grund af de ofta mer än fotslånga, smala och mot basen afsmalnande, på 
undre sidan upphöjdt nätådriga och håriga bladen samt de tätt filtludna årsskotten 
är det sannolikt att denna från Amboina härstammande och i botaniska trädgården 
i Buitenzorg utan artbeteckning odlade form, till hvilken dessa blad höra, är den af 
BLuUME beskrifna A. hirsuta eller någon närstående art. Bladen äro läderartade, 
men ej synnerligen tjocka. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre ytan och dess celler på båda bladytorna 
fyllda med ett brunt innehåll; de på öfre ytan försedda med en mycket tjock ytter- 
vägg, som på tvärsnitt är betydligt högre än själfva cellens hålighet, X, 3, och med 
likaledes tjocka, porösa samt undulerade mellanväggar, X, 7. Den tjocka ytterväggen 
genomsättes här och där af, såsom det på genomsnitt af densamma förefaller, kanaler, 
hvilka inåt i jämnhöjd med epidermiscellernas kaviteter sluta med en liten hålighet. 
Förmodligen äro dessa bildningar kvarstående basala rester af trichomer, ty på ytsnitt 
finner man här och där mellan de vanliga öfverhudscellerna runda, mycket tjock- 
väggiga celler, hvilkas väggar sammansmälta med epidermiscellernas tjocka mellan- 
väggar och näppeligen kunna vara annat än trichomceller. Öfverhudscellerna på öfre 
sidan äro på ytsnitt, X, 7, mycket små, betydligt mindre än på den undre, X, 12, 
hvars celler hafva en mycket tunnare, finknottrig yttervägg samt ganska tunna, nästan 
raka mellanväggar. Klyföppningar tämligen talrika, till omkretsen rundadt ovala, 
försedda med tvänne biceller, som äro fyllda med ett brunaktigt innehåll och paral- 
lela med springan. Bicellerna täcka den egentliga klyföppningen, X, 13, hvars slut- 
celler äro mycket små, fyllda af ett rödbrunt innehåll, nästan upprätta, föga tjock- 
väggiga, nästan äggrunda, med något plattad innanvägg, uppåt afsmalnande och än 
spetsiga, än trubbiga, hvilket troligen beror på, huruvida slutcellerna genomskurits 
närmare klyföppningens midt eller längre ut mot dess ändar. Såväl ytter- som innan- 
lister saknas. 

Palissadparenchymet utgöres af en cellrad, som är nästan lika hög som svamp- 
parenchymet, X, 3. Dess celler, som äro i tvärsnitt rundade, X, 8, och längre nedåt 
mot svampparenchymet åtskilda af smärre mellanrum, men upp mot epidermis poly- 
gonala och tätt hopstående, äro cylindriska, höga och smala, så att deras höjd är 
ungefär 8—10 gånger större än bredden. Deras omkrets är föga mindre än ytan 
af en öfre epidermiscell. Dock finnas i denna väfnad, X 8, äfven mycket vidare 
celler af samma höjd som palissadceellerna. De sakna kornigt innehåll och torde 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 85 


sannolikt vara slemceller (BOoKORNY, a. st. sid. 362). Jämte dessa finnas äfven i 
denna väfnad, ehuru mera sällsynt, tjockväggiga palissadceller. Sådana celler hafva 
förut iakttagits af MEz (a. st. sid. 499—500) hos åtskilliga arter af sl. Ocotea. 
Svampparenchymet har ungefär 4—5 cellers höjd och är ej skarpt begränsadt 
mot palissadväfnaden. På tvärsnitt genom bladskifvan, X, 3, 6, hafva cellerna i 
denna väfnad en mycket växlande form. De närmast till palissadparenchymet grän- 
sande äro nämligen ej sällan något palissadlika, ehuru kortare, bredare samt ej så 
regelbundet vertikalt stälda och på ytsnitt, X, 10, ganska regelbundet runda, men 
betydligt större än de egentliga palissadcellerna och genom större mellanrum skilda 
från hvarandra. Cellerna i de bägge mellersta lagen äro på tvärsnitt af bladet genom 
större mellanrum mer åtskilda och något förlängda än i snedt vertikal än i horisontal 
riktning eller mer och mindre rundade. De hafva tillika ej sällan kortare utskott, 
X, 6, genom hvilka de stå i förbindelse med hvarandra och som kunna utgå såväl 
från cellernas öfre som undre sida. På ytsnitt, X, 9, äro cellerna 1 dessa båda lag 
aflånga, smala och ofta mer eller mindre krökta samt någon gång försedda med äfven 
i horisontalplanet liggande utskott, hvarigenom de bilda en öfvergång mellan den 
båglika och rundceelliga typen af svampparenchym. GCellerna i det understa eller de 
båda understa lagen af ifrågavarande väfnad ligga merändels tätare tillsammans och 
äro på tvärsnitt aflånga och tämligen låga X, 3, samt på ytsnitt, X, 11, runda eller 
ovala. Intercellularrummen äro störst i de mellersta lagen, men därigenom att cel- 
lerna ej bilda något egentligt nätverk, komma ej några slutna maskor till stånd. 
Någon regelbundet kransformig anordning af cellerna i de öfversta och understa lagen 
förekommer icke heller, och detta af den orsaken, att cellerna vanligen äro tämligen 
tätt hopstående, X, 10, 11. I svampparenchymet finnas talrika, stora och tunnväggiga 
sekretceller. Såväl palissad- som svampparenchym utmärka sig genom storcellighet. 
Kärlknippena. Bladens ansenliga längd hos denna växt kräfver särskilda skydds- 
anordningar för att förekomma de inre rubbningar i mesophyllet, som kunde föror- 
sakas af våldsamma stormar eller slagregn. Visserligen hafva svampparenchymets 
celler ej någon synnerligt stor utsträckning i bladytans plan, i hvilket fall bladen i 
ännu högre grad skulle hafva blifvit utsatta för dylika inre rubbningar i sin kon- 
struktion, men det intercellulära systemet 1 denna väfnad är dock så utveckladt, att 
sammanhanget mellan cellerna ej kan vara synnerligen starkt, i synnerhet som alla 
mesophylleellerna äro ganska stora, hvilket annars ej plägar vara förhållandet i mycket 
stora blad. De skyddsmedel, som hos ifrågavarande växt för sådant ändamål komma 
till användning, äro därför hufvudsakligen förlagda till öfverhuden på öfre bladytan 
och till kärlknippena. Den förra utmärker sig genom ytterväggens högst ovanliga 
tjocklek, cellernas mycket ringa area och deras synnerligt tjocka samt vågiga mellan- 
väggar, allt egenskaper, som tjäna till att göra denna väfnad till ett kraftigt skydd 
för underliggande väfnader. Förutom de större, af sklerenkym och hårdbast åt- 
följda och såsom upphöjda nerver på undre bladytan framträdande kärlknippena, af 
hvilka de minsta anastomosera, så att större, vanligen rektangulära, af kärlknippena 
begränsade fält uppkomma, finnas äfven talrika, mindre sådana, hvilka äro af olika 
ordning och följaktligen af olika storlek och som likaledes åtföljas af hårdbast jämte 


86 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


sklerenkym och, med undantag af de allra minsta, äro genomgående, X, 5, 3, utan 
att på bladytan framträda i form af nerver. Dessa bilda ett rikligt nätverk, som 
utfyller nyss omnämnda fält och hvars maskor äro mycket små och än mer eller 
mindre triangulära eller ovala än nästan fyrkantiga, rektangulära eller kvadratiska. 
Det egentliga kärlknippet är förlagdt till undre sidan af bladet och endast genom 
ett par lag af sklerenkymatisk grundväfnad skildt från dettas undre epidermis, men 
står i förbindelse med den öfre genom en, två eller tre rader hårdbastlika celler, allt 
efter kärlknippets storlek, X, 3. De minsta kärlknippena stå ej i sådan förbindelse 
med öfre epidermis och befinna gig, ovanligt nog, nära intill den undre, X, 4. Stundom 
genomsättes hela palissadväfnaden af en rad hårdbastlika celler, X, 6, troligen bero- 
ende därpå, att antingen själfva kärlknippet ej längre fortsatts eller möjligen inslagit 
en horisontal riktning. 


Cinehona caloptera Miq. 
(Taf. XIII, Figg. 4—13.) 


Blad tämligen små, tjocka. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre bladytan och därstädes förstärkt med ett 
hypoderma; dess celler fyllda med ett brunt innehåll i bladets båda sidor. Öfre 
epidermiscellerna med tämligen tjock, granulerad och hvälfd yttervägg, XIII, 4, och 
undulerade mellanväggar, XIII, 5. Hypoderma bestående af ett lag, något högre 
än öfverhuden; dess celler fyllda med ett vattenklart innehåll, sedda från ytan poly- 
gonala, XIII, 6, med raka, tunna mellanväggar, betydligt större än epidermiscellerna. 
Öfverhudscellerna på undre sidan, sedda från ytan, XIII, 12, hafva raka mellanväggar, 
äro smalare och hafva en mindre yta än på den öfre. Klyföppningar tämligen tal- 
rika och stora, omgifna af tvänne med springan parallela biceller. Slutceller något 
höjda öfver epidermis, XIII, 13, i tvärsnitt triangulära, med inåtriktad spets och utåt 
bredare, föga tjockväggiga och försedda med smala, spetsiga, framåtriktade ytterlister, 
utan innanlister. 

Palissadparenchymet. Mesophyllet är storcelligt och dess celler, som äro an- 
ordnade i regelbundet horisontala rader, aftaga något i storlek mot bladets undre 
sida, hvarjämte någon skarp gräns emellan palissad- och svampparenchym ofta saknas, 
då nämligen de öfversta cellerna i den senare väfnaden, såsom ej sällan inträffar, 
antaga palissadform. Det egentliga palissadparenchymet består af tvänne cellrader och 
upptager ungefär hälften eller något mer af hela mesophyllets höjd, XIII, 4. Cellerna i 
denna väfnad äro, i synnerhet i den öfre raden, höga, ehuru på samma gång vida, så att 
deras höjd är ungefär 3—8 gånger större än bredden, samt ej sällan septerade och 
ej regelbundet cylindriska, utan ofta olika vida på olika höjd. I tvärsnitt, XIII 7, 
hafva de en rund omkrets, som är 2—3 gånger mindre än den af en öfre epidermis- 
cell och äro åtskilda af smärre luftrum. 

Svampparenchymet har på tvärsnitt genom bladet, XIII, 4, ungefär 7 cellers 
höjd, och dess celler äro anordnade i ganska regelbundna horisontala rader. Denna 
ganska storcelliga väfnad bildar en mycket kompakt cellmassa, hvars luftrum mer- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 87 


ändels äro så små, att de äro mindre än någon af de omgifvande cellerna. Mera 
sällan förefinnas högre luftkamrar, som stundom kunna sträcka sig genom ända till 
fem  cell-lag, men de äro så smala, att deras bredd är mindre än den af de om- 
gifvande cellerna. I den öfversta raden, XIII, 4, äro cellerna mer eller mindre 
sträckta i vertikal riktning och hafva äfven på ytsnitt, XIIT, 8, någon likhet med 
palissadceller, ehuru de äro betydligt större, mer aflånga och ej sällan lindrigt krökta. 
Den understa radens celler äro på tvärsnitt runda eller aflånga och på ytsnitt, XIII, 11, 
runda eller ovala, tämligen lika dem 1 det öfversta laget, ehuru mindre än dessa. I 
de mellanliggande lagen äro cellerna på tvärsnitt likaledes rundade eller aflånga och 
då något sträckta i horisontal riktning, till och med försedda med en eller annan 
kortare utbuktning. Sedda från ytan, XIII, 9, äro de breda, skiflika och hafva i följd 
af korta utbuktningar en oregelbunden omkrets. Till och med i det näst understa 
laget, XIII, 10, bibehålla cellerna denna form, ehuru utbuktningarna äro färre och ej 
så skarpt markerade. I synnerhet i denna väfnads öfversta lag, men äfven, ehuru 
mer sällan i de öfriga, finnas stora rundade kristallsäckar, hvilkas innehåll gör in- 
tryck af att vara kristallsand. Till och med enstaka celler i öfre epidermis hysa ett 
dylikt innehåll eller stora, enkla kristaller. 

På undre bladytan iakttagas där och hvar rundade upphöjningar, som betäckas 
af epidermis och i hvilka svampparenchymets celler hafva sträckts i vertikal rikt- 
ning mot bladytan och blifvit palissadlika. De öfverensstämma med de af mig be- 
skrifna och afbildade s. k. lenticellhydathoderna hos flera Mangroveväxter (a. st. 
s. 38—40), ehuru någon destruktion af dem ej iakttagits hos denna växt. 

Kärlknippena. Äfven de gröfre af dem, hvilka bilda nerver, sakna hårdbast, 
men omgifvas på alla sidor af vekbast, i hvilket finnas talrika, i krets anordnade 
grupper af silrör, som åtföljas af långa, cylindriska, af ett brunt innehåll fyllda se- 
kretceller. I de öfriga kärlknippen, som ej föranleda uppkomsten af nerver på blad- 
ytan, äro silrörsgrupperna jämte sekretcellerna förlagda till den undre sidan. Äfven 
de största] bland dessa senare kärlknippena äro ej egentligen genomgående, enär de 
Ofvanför dessa kärlknippen finnes emellertid ej palissadparenchym, hvilket ersättes 
af ett efter kärlknippenas storlek från 1—3 växlande antal rader af runda eller 
kantiga, tjockväggiga celler, hvilka bilda så att säga en brygga mellan öfre epidermis 
jämte hypodermat och själfva kärlknippet. De ännu mindre kärlknippena gränsa 
med sin strängslida intill palissadväfnaden och de allra minsta hafva endast sträng- 
slida på den undre sidan, sakna vekbast och sekretceller och bestå endast af några 
få trakeala element, som omedelbart ansluta sig till de undre ändarne af palissad- 
cellerna i den undre raden. 


Cryptoearya ferrea Blume. 


Blad medelstora, tunna, något läderartade. 
Epidermis ej synnerligt storcellig och med föga tjock yttervägg, utan klyföpp- 
ningar på den öfre bladytan, hvars epidermisceller i tvärsnitt äro märkbart högre 


88 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


än den undres. Sedda från ytan, hafva cellerna på båda bladytorna en i följd af de 
buktiga mellanväggarne oregelbunden omkrets och äro på den öfre kortare och 
bredare, men knappast större än på den undre och hafva tydliga randporer. Klyf- 
öppningar ganska talrika, sedda från ytan ovala, tämligen smala, men åtföljda af 
tvänne breda, med springan parallela biceller. Deras slutceller i tvärsnitt små, upp- 
rättstående, nästan äggrunda, inåt något afsmalnande, med nästan omärkliga, framåt 
riktade ytterlister, utan innanlister, försedda med en hög, nedåt likaledes afsmalnande 
hålighet och täckta af de båda bicellerna, som höja sig upp öfver dem, förlängda i 
hvar sitt utskott, hvilka nästan i form af ytterlister böja sig in emot hvarandra och 
sålunda bilda en smal öppning in till den yttre andhålan. Bicellerna omsluta äfven 
större delen af slutcellernas insida och äro därstädes utdragna till korta utsprång, i 
viss mån imiterande innanlister. 

Palissadparenchymet är ej skarpt skildt från svampväfnaden. Visserligen är den 
öfversta raden af mesophyllet ett typiskt palissadparenchym, som upptager ungefär 
2/5 af mesophyllets höjd och hvars tätt hopstående ofta septerade celler äro cylindriska, 
höga och smala, så att de vanligen äro 8—10 gånger högre än vida och i tvärsnitt 
rundadt polygonala eller stundom rektangulära samt till omkretsen så stora, att hvarje 
epidermiscell täcker endast ungefär 2—4 palissadceller. Men cellerna i den närmast 
under denna liggande raden kunna någon gång antaga form af palissadceller, ehuru 
de äro lägre och bredare samt mer åtskilda genom luftrum än öfversta radens palis- 
sadceeller. I de flesta fall öfverensstämma dock cellerna i denna undre rad närmast 
med svampparenchymets celler. I den öfversta, typiska palissadceellraden uppträda 
stora tunnväggiga sekretceller, som hafva samma höjd som palissadcellerna, men äro 
betydligt vidare, så att ungefär 2—3 epidermisceller tagas i anspråk för att täcka en 
sekretcell. Epidermiscellerna ofvanför dessa sekretceller undergå hvarken till form 
eller anordning någon förändring. 

Svampparenchymet är tämligen storcelligt och har på tvärsnitt 3—4 eller stund- 
om 5 cellers höjd. Det intercellulära systemet i denna väfnad är föga utveckladt 
och på tvärsnitt genom bladet reduceradt till smärre luftluckor, som knappast äro 
så stora som omkretsen af någon bland de omgifvande cellerna. Dessa hafva på 
tvärsnitt en ganska växlande form, än runda än aflånga och i så fall sträckta i 
horisontal eller vertikal riktning; stundom äro de mer eller mindre krökta eller något 
buckliga. Någon mera tydligt framträdande anordning af cellerna i vare sig hori- 
sontala eller vertikala rader röjer sig icke hos denna väfnad. Med afseende på cel- 
lernas form, sedd från ytan, intager den en medelställning emellan det rundceelliga 
och båglika svampparenchymet. I det närmast under det typiska palissadparen- 
chymet liggande laget äro cellerna aflånga och vanligen något krökta, men korta och 
breda samt ej sällan försedda med likaledes korta men breda utskott, grupperade 
kring de mycket små luftrummen. I dessa lag uppträda sekretceller, som äro mycket 
mindre än de i palissadväfnaden och runda; på ytsnitt utstråla från dessa celler i 
alla riktningar svampparenchymcellerna. I det understa laget äro de flesta cellerna, 
sedda äfvenledes från ytan, mer eller mindre runda; endast de, som begränsa klyf- 
öppningarnes andhålor, äro något båglikt krökta. Kristallkonkretioner förekomma ej 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 89 


hos denna växt, liksom enligt SOLEREDER (a. st. s. 794) hos öfriga Laurineer. Där- 
emot äro enkla, långa, stafformiga kristaller ej ovanliga, i synnerhet i nerverna. 

Kärlknippena, af hvilka de större hafva på såväl öfre som undre sidan en grupp 
af hårdbasteeller, äro endast till en ringa del genomgående, nämligen de som i af- 
seende på storlek komma näst efter de i nerverna inneslutna strängarne. De något 
mindre kärlknippena sträcka sig visserligen förmedelst den dem åtföljande mekaniska 
grundväfnaden ned till undre epidermis, men äro genom palissadparenchymet skilda 
från den öfre. De minsta, som äfven gränsa omedelbart till palissadväfnaden, äro 
endast genom tvänne rader af svampparenchymeeller skilda från undre epidermis. 

Iryptocarya sp. öfverensstämmer i de flesta afseenden med föregående art, men 
skiljer sig från densamma hufvudsakligen därigenom, att endast öfre ytans epidermis 
har undulerade mellanväggar, att cellernas yta på denna sida endast är dubbelt 
större eller stundom knappast större än omkretsen af en palissadcell, att svampparen- 
chymet är betydligt mer lakunöst och dess celler, sedda från ytan, äro längre och 
smalare, fullständigare båglika, så att denna väfnad är att hänföra till den båglika 
typen, äfvensom att benägenheten till förslemning af såväl svampparenchymets som 
öfverhudens cellväggar på undre bladytan är mycket vanlig. Svampparenchymets 
understa lag bildar ett på kornigt innehåll fattigt hypoderma utan andra mellanrum 
än dem, som finnas öfver klyföppningarne och som begränsas af 2—3 bågformigt 
krökta celler. Alla de öfriga cellerna i detta lag äro regelbundet polygonala. Kärl- 
knippena äro därjämte till betydligt större antal genomgående. På undre ytan före- 
komma korkvårtor. 


Ochna squarrosa L. 


Blad tämligen stora, smala och långsträckta, tunna och läderartade. Materialet 
från Bombay, insamladt af Dr. TH. WULFF. 

Epidermis tämligen storcellig, med tunn yttervägg på båda sidorna, utan klyf- 
öppningar på den öfre; dess celler på tvärsnitt rektangulära och nästan dubbelt 
högre på öfre bladytan, på ytsnitt med i följd af de undulerade mellanväggarne 
oregelbunden omkrets, som merändels är något större hos de öfre. Klyföppningar 
ej synnerligen talrika, sedda från ytan smala, ovala, omgifna af tvänne med springan 
parallela biceller. Slutceller tjockväggiga, 1 tvärsnitt ovala, med rund hålighet, upp- 
rätta, stående i jämnhöjd med epidermis och försedda med små, smala, uppåt och 
framåt riktade ytterlister samt nästan omärkliga innanlister, och på undre sidan del- 
vis täckta af ett smalt utskott från hvardera af de båda bicellerna. 

Palissadparenchymet upptager ungefär hälften eller stundom nära två tredjedelar 
af hela mesophyllets höjd och är mycket skarpt begränsadt mot svampväfnaden. 
Det utgöres af endast en rad mycket tätt hopstående samt med kloroplaster full- 
packade, höga och smala celler, hvilkas höjd kan vara ända till 15 gånger större än 
bredden. På ytsnitt genom bladskifvan äro de runda eller polygonala och så små, 
att hvarje öfre epidermiscell allt efter sin olika storlek kan täcka 6—10 sådana celler. 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:v 2. 12 


90 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Svampparenchymet, som är tämligen storcelligt, har endast 3 eller stundom 4 cellers 
höjd. I följd af cellernas storlek äro intercellularrummen på tvärsnitt små och öfver- 
vägande sträckta i horisontal riktning, och själfva cellerna äro mer eller mindre rundade 
eller aflånga och hafva sällan tillstymmelse till utbuktningar. På ytsnitt äro cellerna i det 
närmast under epidermis liggande laget runda eller aflånga och i senare fall ofta något 
krökta, utan några större mellanrum än midt öfver klyföppningarne; i det närmast 
öfre laget äro luftrummen större och begränsas af enkla cellrader, hvilkas celler van- 
ligen äro aflånga och ej sällan försedda med korta, breda utbuktningar. I det öfversta 
äro cellerna på ytsnitt mer isodiametriska, breda och rundade. TI synnerhet i detta 
lag finnas talrika, bållformiga kristallkonkretioner. 

Kärlknippena, med undantag af de minsta, som gränsa upp till palissadväfnaden, 
åtföljas så väl på öfre som undre sidan af hårdbast, men äfven de större äro ej full- 
ständigt genomgående, utan skilda från öfre epidermis genom en rad låga palissad- 
celler. I den undre epidermis finnas under de af hårdbast beledsagade kärlknippena 
enstaka rader af runda, tjockväggiga kristallsäckar, som innehålla hvar sin bållformiga 
kristallkonkretion. SOLEREDER (a. st. pag. 213) omtalar liknande kristallsäckar i 
kärlknippenas hårdbast. Enstaka hårdbastceller utgå i svampparenchymet, stöd- 
jande sig mot cellerna i kärlknippenas hårdbast och anslutande sig till samma väfnad 
i något annat kärlknippe. 


Coffea liberica Hiern. 


Blad ganska stora, tjocka och läderartade. 

Epidermis storcellig, i synnerhet på öfre ytan, som saknar klyföppningar, med 
tämligen tjock yttervägg. Öfre epidermisceller i tvärsnitt regelbundet fyrkantiga, 
vanligen högre än breda, med raka mellanväggar, sedda från ytan polygonala och ej 
synnerligen stora. Undre epidermisceller på tvärsnitt lägre och försedda med hvälfd 
yttervägg, på ytsnitt med raka mellanväggar, till omkretsen något aflånga och van- 
ligen något större än de öfre. Klyföppningar glesa, sedda från ytan stora, med oval 
omkrets, omgifna af tvänne smala, med springan parallela biceller. Slutceller liggande 
i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt små, tjockväggiga, inåt starkt afsmalnande, 
mer än dubbelt lägre än bicellerna, som skjuta djupt under dem och därvid starkt 
vidga sig, så att de nästan tilltäppa ingången till andhålan, försedda med en liten, 
snedt tvärställd hålighet samt små, raka och uppåt riktade ytterlister, utan märkbara 
innanlister. : 

Palissadparenchymet, som är storcelligt, upptager mer än '/s af hela mesophyllets 
höjd och består af tvänne cellrader, som ej äro starkt begränsade mot hvarandra, 
utan cellerna i den ena raden skjuta in mellan cellerna i den andra. OCellerna i båda 
raderna äro ungefär lika höga, men vanligen smalare, mer regelbundet cylindriska 
och stående tätare tillsammans i den öfre, i hvilken cellernas höjd vanligen är 10—12 
gånger större än bredden. På ytsnitt äro cellerna i den öfre raden polygonala; 2—3 
sådana celler kunna täckas af en öfre epidermiscell. TI den undre äro cellerna på yt- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 91 


snitt runda och stå ej så tätt tillsammans. TI båda radernas celler förekomma fett- 
kroppar i form af runda, starkt tjusbrytande massor. 

Svampparenchymet har ungefär 12 cellers höjd, är storcelligt och ganska laku- 
nöst. Luftkamrarne äro än höga och smala, stundom sträckande sig från undre 
randen af palissadväfnaden ända ned till undre epidermis, än låga och hufvudsak- 
ligen sträckta i horisontal riktning, hvarvid de på tvärsnittet ligga på olika höjd. 
Cellerna på tvärsnitt öfvervägande anordnade i horisontala och mellan de höga luft- 
kamrarne äfven i vertikala rader. Det närmast under palissadväfnaden liggande lagets 
celler på tvärsnitt ovala, upprättstående eller något palissadlika; cellerna i de öfriga 
lagen runda eller horisontalt sträckta, stundom utbuktade i korta, breda utskott, 
genom hvilka cellerna dels i samma rad dels i tvänne intill hvarandra liggande rader 
träda i förbindelse med hvarandra. 9Sedda från ytan äro cellerna i öfversta raden 
regelbundet runda, men betydligt vidare än palissadcellerna och mer åtskilda af 
större eller mindre intercellularrum och i de öfriga lagen, med undantag af det 
understa, båglika, ehuru tämligen korta och försedda med färre utbuktningar, än för- 
hållandet plägar vara med det typiskt båglika svampparenchymet, samt nätlikt an- 
ordnade. I den understa raden stå cellerna på ytsnitt mycket tätare tillsammans, så 
att större mellanrum -finnas endast midt för klyföppningarne. De celler, som omgifva 
dessa mellanrum, äro, sedda från ytan, aflånga och ofta något krökta, men de öfriga 
nästan isodiametriska och polygonala. I de öfre cellraderna af svampparenchymet 
förekomma äfven fettkroppar. 

Kärlknippena äro inbäddade och betäckas såväl på öfre som undre sidan af 
hårdbast. De minsta, af några få tracheala element bestående kärlknippena ligga 
under svampparenchymets andra rad, uppifrån räknadt. 


Salacia reticulata Wight. 


Blad tämligen stora och tjocka, fasta, läderartade. 

Epidermis ganska småcellig och med tjock yttervägg, utan klyföppningar på 
öfre ytan, hvars celler på ytsnitt äfven äro små och ungefär lika breda som långa 
och hafva i följd af de fint och tätt vågiga mellan väggarne en oregelbunden omkrets. 
Vågigheten sträcker sig emellertid ej genom mellanväggarnes hela höjd, utan dessa 
blifva längre inåt raka. Ytterväggen försedd med randporer. Undre epidermisceller 
i tvärsnitt ungefär dubbelt lägre än de öfre och försedda med tjocka ytterväggar, 
sedda från ytan ganska olikformiga, vanligen smala och mer eller mindre aflånga, 
med tunna, något vågiga mellanväggar, utan randporer. Klyföppningar på ytsnitt, 
glesa, stora, bredt ovala och omgifna af en krets af vanligen 4 biceller. Slutceller i 
tvärsnitt ovala och något afsmalnande inåt, stående i jämnhöjd med epidermis och 
i snedt horisontal ställning gränsande intill bicellerna och försedda med små, klolikt 
krökta ytterlister, utan innanlister. I undre epidermis förekomma små kristall- 
konkretioner. 

Palissadparenchymet upptager knappast mer än '/& af hela mesophyllets höjd 
och består af en rad, hvars celler äro tätt hopstående, låga men breda, så att deras 


92 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


höjd endast är 2—4 gånger större än bredden och hvarje öfre epidermiscell endast 
kan täcka en eller halfannan palissadeell. Därjämte hafva de tunna, något veckade 
mellanväggar och innehålla ej sällan en kristallkonkretion. På ytsnitt är deras om- 
krets mycket växlande — rund, oval, polygonal eller fyrkantig. 

Svampparenchymet är ganska storcelligt och har 11—14 cellers höjd. Cellerna 
i de 2—3 eller stundom 4 öfversta raderna stå vanligen ganska tätt tillsammans, äro 
såväl på tvär- som ytsnitt mer eller mindre rundade och bilda en öfvergång emellan 
palissad- och svampparenchym. I synnerhet är detta förhållandet med öfversta raden, 
hvars celler ofta äro på tvärsnitt vertikalt sträckta och hafva veckade mellanväggar. 
De äro emellertid betydligt lägre och äfven bredare samt på ytsnitt mer rundade och 
ofta åtskilda af smärre luftrum. Ännu mer blir detta förhållandet med cellerna i de 
öfriga af dessa rader, i det de på ytsnitt blifva mer åtskilda, få en mer aflång om- 
krets, som genom smärre utbuktningar blir mer eller mindre oregelbunden, hvari- 
genom de småningom antaga den båglika form, som utmärker cellerna i svampparen- 
chymets öfriga lag. I de öfre af dessa äro cellerna kortare och bredare, nätlikt an- 
ordnade och försedda med korta, breda utbuktningar, men blifva i de öfriga lagen 
längre och smalare, hvarigenom äfven maskorna blifva större. Endast i det understa 
laget blifva cellerna kortare och bredare samt stå tätare tillsammans. Luftkamrarne 
i denna väfnad äro på tvärsnitt af mycket växlande storlek, de största kunna sträcka 
sig genom ända till nio cell-lag. När de hafva endast några cellers höjd, kunna de 
vara anordnade i tre etager och äro störst i den mellersta. Kristallkonkretioner äro 
ganska vanliga i svampparenchymet. 

Kärlknippena äro ej synnerligen talrika, ej heller särdeles rikt förgrenade. De 
äro alla inbäddade och åtföljda af hårdbast, som finnes hos de större kärlknippena 
på såväl öfre som undre sidan, hos de minsta endast på den undre. De sistnämnda 
ligga omedelbart under svampparenchymets öfversta rad. 


Jatropha multifida L. 


Blad tämligen stora, men ej synnerligen tjocka, mjuka, långt skaftade, med 
bladskifvan nästan ända till basen handlikt delad i långa, smala flikar. 

Epidermis storcellig i synnerhet på öfre ytan, som saknar klyföppningar och 
hvars celler på tvärsnitt ofta äro nästan kvadratiska med tjock, något hvälfd, fint 
granulerad yttervägg, på ytsnitt polygonala, ganska stora och försedda med tämligen 
tjocka mellanväggar. Undre epidermiscellerna, sedda från ytan, polygonala och af unge- 
fär samma storlek som de öfre, hvar och en af dem försedd med en papillös, cy- 
lindrisk, i tvärsnitt rund, upptill afrundad och därstädes mer tjockväggig utbuktning 
af ytterväggen. Papillen är i omkrets föga mindre än själfva cellen. Till och med 
de båda nästan halfmånformiga bicellerna, som äro parallela med klyföppningens 
springa, äro utbuktade till dylika papiller, men hos dem är det hela ytterväggen, som 
utbuktas, såsom ett ytsnitt af undre epidermis, betraktadt från insidan, ådagalägger. 
De nerverna beklädande öfverhudscellerna sakna dylika papiller. Klyföppningar 
ganska glesa, med smal, aflång omkrets. Slutcellerna, öfver hvilka bicellernas papiller 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 93 


höja sig och öfver dem böja sig emot hvarandra, bildande en yttre andhåla, upp- 
rätta, i tvärsnitt nästan triangulära, bredast inåt och med raka insidor och nästan 
raka framsidor, hvilka endast i närheten af utgången något litet bukta sig emot hvar- 
andra och sålunda bilda en trång genomgång från den höga, smala bakgården till 
den låga förgården. Ybtterlister små, raka, uppåt och fram emot hvarandra riktade; 
innanlister i form af korta, tandlika och spetsiga, raka bihang, riktade emot hvarandra. 

Palissadparenchymet upptager ungefär ”/; af hela mesophyllets höjd, är skarpt 
begränsadt mot svampparenchymet och består af en rad höga, smala, regelbundet 
cylindriska och fullkomligt lodrätt ställda samt tätt hopstående, stundom septerade 
celler, hvilkas höjd är 10—12 gånger större än bredden. På ytsnitt äro de runda 
eller nästan polygonala, och 8—14 sådana celler kunna täckas af en öfre epidermiscell. 
Inga kristalliniska bildningar hafva iakttagits i cellerna af denna väfnad. 

Svampparenchymet, som är vattenrikt, tämligen storcelligt och tunnväggigt, har 
vanligen 6 cellers, men i närheten af större kärlknippen ända till 8 cellers höjd, och dess 
celler äro öfvervägande anordnade i vertikala rader. Endast cellerna närmast under 
palissadväfnaden och de som gränsa omedelbart till undre epidermis, hvilka celler på 
tvärsnitt äro mindre än de öfriga, visa en tendens till anordning i horisontala, ehuru 
ofta afbrutna rader. Cellerna i båda dessa rader hafva ej sällan benägenhet att sträcka 
sig i vertikal riktning. För öfrigt äro på tvärsnittet de genomskurna cellerna runda; 
de horisontalt sträckta äro återigen sådana celler som ej blifvit genomskurna. Svamp- 
parenchymet är ganska lakunöst och dess luftkamrar kunna någon gång sträcka sig 
från undre gränsen för palissadväfnaden ända ned till undre epidermis, men merän- 
dels äro de inskränkta till ett färre antal cell-lag och ligga då på olika höjd i tvär- 
snittet. På ytsnitt hafva cellerna i öfversta laget en jämförelsevis liten yta, som 
dock är betydligt större än en palissadcell i genomskärning, äro korta, breda, nästan 
rundade, ehuru deras omkrets blir något oregelbunden i följd af korta, breda utskott, 
genom hvilka cellerna träda i förbindelse med hvarandra och blifva nätlikt anordnade, 
bildande små maskor, hvilka äro mindre än ytan af någon af de omgifvande cellerna 
och merändels begränsas af fyra celler. Endast de celler, som omgifva de minsta 
till några få spiralkärl reducerade kärlknippena, hvilka hafva sin plats omedelbart 
under detta cell-lag äro utbuktade i längre utskott, hvarigenom luftrummen vid dessa 
kärlknippen blifva större. I samma cell-lag förekomma talrika, stora, runda kristall- 
säckar med hvar sin ovanligt stora kristallkonkretion. I det understa, till undre 
epidermis gränsande laget äro cellerna, sedda från ytan, likaledes små, runda eller 
ovala utan egentliga utbuktningar och ligga merändels tätt intill hvarandra, där inga 
klyföppningar förefinnas. I närmast öfre lag hafva cellerna en mycket större yta, 
ehuru äfven de äro jämförelsevis små, korta och breda samt försedda med utbukt- 
ningar och därför nätlikt anordnade med små, af vanligen fyra celler begränsade 
maskor, som knappast äro så stora som ytan af någon bland de omgifvande cellerna. 
I de mellan detta och det öfversta laget liggande cell-lagen äro cellerna, sedda från 
ytan, längre och smalare, försedda med längre utbuktningar, utgörande en mellan- 
form emellan den skiflika och den båglika typen och bildande mer regelbundna nät- 
verk med större maskor, 


94 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Kärlknippena sakna hårdbast och de, som ej befinna sig i nerverna, äro in- 
bäddade, med undantag af de största, hvilka såväl på öfre som undre sidan täckas 
af mekanisk grundväfnad, som sträcker sig ut till båda bladytornas epidermis. De 
minsta, af ett fåtal spiralkärl bestående kärlknippena ligga under svampparenchymets 
öfversta rad. Talrika, oledade mjölkkärl åtfölja kärlknippena i bladnerverna och ut- 
tränga mellan såväl svamp- som palissadparenchymets celler ända till epidermis, på 
hvars insida de utbreda sig i båda bladytorna, mest i den öfre. 

HERBERT (a. st. s. 29—32) har, ehuru mycket knapphändigt, beskrifvit blad- 
byggnaden hos åtskilliga arter af detta släkte, dock ej hos denna art. De af denne för- 
fattare hos de flesta arterna iakttagna s. k. "Dräsenzotten"" tyckas saknas på blad- 
skifvan hos denna art, som däremot har dylika bildningar på stiplerna (SOLEREDER 
I, sid. 85.) 


Terminalia Chebula Retz. 


Blad medelstora, kort skaftade, tunna, men fasta, läderartade. 

Epidermis småcellig, i synnerhet på undre ytan, med tunn yttervägg, utan klyf- 
öppningar på den öfre, hvars på tvärsnitt rektangulära celler äro märkbart högre 
samt vanligen äfven bredare än den undres och på ytsnitt hafva vågiga mellan- 
väggar och således en oregelbunden omkrets, hvars längd och bredd vanligen äro unge- 
fär lika stora. De undre epidermiscellerna äro försedda med randporer och hafva 
likaledes vågiga mellanväggar, men deras omkrets har större längd än bredd. Klyf- 
öppningar ganska glesa, sedda från ytan ovala, utan biceller. Slutceller i tvärsnitt 
små, runda, med rundad hålighet och små raka, framåt riktade ytterlister, utan 
innamnlister, liggande i jämnhöjd med epidermis eller något insänkta. 

Palissadparenchymet är tämligen storcelligt och består af en cellrad, som utgör 
ungefär '/s af hela mesophyllets höjd. På tvärsnittet äro dess celler höga och smala, 
så att deras höjd vanligen är 10—12 gånger större än bredden och ofta ej regel- 
bundet cylindriska, utan merändels afsmalnande inåt, hvarjämte de ofta ej äro lod- 
rätt ställda, utan med sina undre ändar böjda utmed de minsta kärlknippena, som 
kunna sträcka sig längs utmed palissadväfnadens undre rand. På ytsnitt äro palis- 
sadeellerna åtskilda af smärre luftrum och hafva en rund eller kantig omkrets, som 
har en så växlande storlek, att hvarje epidermiscell kan täcka 3—9 palissadceller. 
I denna väfnad uppträda talrika, stora, inåt afsmalnande kristallsäckar, som äro af 
samma höjd som palissadcellerna eller till och med sträcka sig djupare in i svamp- 
parenchymet och äro fyllda med hvar sin kristallkonkretion. 

Svampparenchymet tämligen storcelligt och lakunöst, af på tvärsnitt 6—7 cellers 
höjd. I de partier af bladskifvan, i hvilka på tvärsnittet ej finnas några större kärl- 
knippen, gör sig endast mera sällan en benägenhet bemärkt till anordning af cellerna 
i vertikala rader, och detta endast i det fall, att cellerna äro båglika, då äfven 
ganska höga luftkamrar uppkomma. Men vanligen förmärkes ej någon bestämd ord- 
ning i cellernas sammanfogning, hvaraf äfven blir en följd, att det intercellulära sy- 
stemet kommer att till större delen utgöras af talrika, till omkretsen mycket växlande 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 95 


luftrum, på samma gång som cellerna förete en stor mångformighet. De äro näm- 
ligen på tvärsnitt än mer eller mindre rundade än aflånga och då sträckta i vertikal 
eller horisontal riktning. Tillika få de ofta en mycket oregelbunden omkrets i följd 
af talrika utbuktningar, som kunna utgå från hvilken sida af cellen som hälst. Af 
ytsnitt framgår, att denna väfnad bildar en mellanform mellan det båglika och det 
rundeelliga svampparenchymet. I det öfversta laget äro cellerna på ytsnitt mer eller 
mindre isodiametriska och stå genom utbuktningar i förbindelse med hvarandra, hvar- 
igenom de komma att bilda ett småmaskigt nätverk. Cellerna i det understa laget 
hafva ungefär samma form och anordning som i det öfversta. I de mellanliggande 
lagen blifva cellerna på ytsnitt småningom mer och mer båglika, i det den centrala 
delen af cellen, som i nyss nämnda lag är mer eller mindre rundad, blifver mer för- 
längd och antager en aflång form. På samma gång blifva cellerna nätlikt anordnade 
och bilda ett grofmaskigt nätverk, hvars maskor ofta korsa hvarandra, men äfven 
kunna ligga midt öfver hvarandra i flera cell-lag. En och annan cell i de undre 
lagen är fylld af en stor kristallkonkretion. 

Kärlknippena äro till större delen genomgående och åtföljda af hårdbast på 
såväl öfre som undre sidan. Men hårdbastet tränger icke i någondera sidan ut 
till epidermis, utan ersättes af en mekanisk grundväfnad. De minsta af de genom- 
gående strängarne ligga under palissadväfnaden och en rad sklerenkymeeller sträcker 
sig genom denna väfnad upp till öfre epidermis, under det strängens undre sida 
genom en bred grupp af tämligen tunnväggiga sklerenkymeceller stöder sig mot den 
undre. De närmast mindre kärlknippena sakna denna förbindelse med öfre epidermis, 
men stödja sig på samma sätt mot den undre, och de minsta äro fullständigt in- 
bäddade och ligga intill palissadparenchymet. 

Anm. De af HOLTERMANN (a. st. p. 12) hos åtskilliga arter af detta slägte 
iakttagna s. k. nektarierna på bladskaften förekomma äfven hos denna art. 


Trewia sp.? 


Under detta namn finnas tvänne Euphorbiacésläkten, det ena hörande till afd. 
Hippomanee2&e och af MÖLLER (DC. Prodr., XV, Sect. post. 2, pag. 1116) identifieradt 
med sl. Codixzeum, det andra till afd. Acalyphe& och af samme författare bibe- 
hållet vid detta namn. Frånvaron at mjölkkärl gör det föga sannolikt, att den före- 
liggande växten skulle kunna hänföras till sl. Codizum. Tillhör denna växt således 
afd. Acalyphere, så är den förmodligen en art af Trewia (MÖLLER a. st. s. 953) 
eller något närstående släkte. Den kan nämligen, att döma såväl af denne författares 
beskrifning som af bladbyggnaden, sådan den skildras af RITTERSHAUSEN (a. st. sS. 
121), ej vara T. nudiflora L., den enda af MÖLLER med säkerhet kända arten af 
detta släkte. Det är därför möjligt, att ifrågavarande växt hör till det närstående 
släktet Mallotus, till hvilket, enligt MÖLLER, flera förut under Trewia upptagna 
arter numera räknas. 

Blad medelstora, ganska tjocka, läderartade och tämligen långt skaftade. 


96 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Epidermis ej synnerligt storcellig, med ganska tunn yttervägg på båda sidorna, 
utan klyföppningar på den öfre, hvars celler i tvärsnitt äro något högre än den 
undres. Sedda från ytan, hafva epidermiscellerna isynnerhet på undre ytan buktiga 
mellanväggar och äro något mindre på den öfre samt därstädes försedda med rand- 
porer. Klyföppningar ej talrika, ovala och åtföljda af tvänne med springan parallela 
biceller. Slutceller snedt vertikalt stälda utmed bicellerna, som skjuta ned under 
dem, tjockväggiga, mot utsidan i tvärsnitt breda, men afsmalnande inåt, försedda 
med smal, snedt tvärställd hålighet samt raka, framåt riktade ytterlister, utan 
innanlister. 

I den något tillbakavikna bladkanten förekomma glesa, små, trubbiga och tjocka 
sågtänder, i hvilkas undre sida bakom spetsen finnes en liten fördjupning med rund 
omkrets. Dessa bildningar äro sannolikt afsöndringsorgan, möjligen hydathoder, och 
förtjäna en noggrannare undersökning på lefvande material. Det förefaller, som om 
den fördjupningen beklädande öfverhuden slutligen oblitererats, så att själfva för- 
djupningens yta kommit att utgöras af ett lag mycket höga, smala, cylindriska och 
tunnväggiga samt mycket tätt hopstående, plasmarika celler. På tvärsnitt genom 
dylika, yngre sågtänder är epidermis ännu kvar, ehuru genom ett luftlager skild från 
det underliggande, nyss beskrifna, tunnväggiga cell-laget, som återigen genom en 
smal springa är skildt från den underliggande väfnaden. På insidan af springans 
väggar finnas dem vidhäftade enstaka rundade celler, hvilket tyckes antyda, att 
själfva springan uppkommit genom resorption af någon cellgrupp eller genom cellernas 
aflossnande från hvarandra. Utmed springans inre vägg sträcker sig ett på kärl ovan- 
ligt rikt kärlknippe, som upphör mot sågtandens spets. I någon mån liknande in- 
rättningar förekomma äfven i bladen af Sapium Laurocerasus (s. 52). 

Palissadparenchymet utgör endast omkring '/;—'/s af mesophyllets höjd och be- 
står af en enda rad tätt hopstående och i förhållande till deras vidd tämligen låga 
celler. Deras höjd är nämligen ungefär 6—8 gånger större än bredden och hvarje 
öfre epidermiscell kan på ytsnitt täcka 2—5 palissadceller, som hafva en rund eller 
polygonal omkrets och utan märkbara mellanrum ligga tätt intill hvarandra. I denna 
väfnad uppträda talrika kristallsäckar, som till vidden äro flera gånger större än 
palissadcellerna och merendels äfven högre än dessa och innehålla en kristall- 
konkretion. 

Svampparenchymet är ganska storcelligt och har på tvärsnitt omkring 8—10 
cellers höjd. Dess celler äro rika på vatten, men fattiga på kloroplaster, och på tvär- 
snitt anordnade i horisontala rader. I de två — tre öfversta lagen stå cellerna tätare 
tillsammans och äro runda eller förlängda i horisontal riktning. Sedda på ytsnitt äro 
cellerna i dessa lag äfven runda, ovala eller aflånga och hafva en flera gånger större 
omkrets än palissadeellerna, hvarjämte större eller mindre luftrum finnas emellan 
dem. I alla de öfriga lagen, med undantag af det understa, finnas större luftrum 
och cellerna äro på tvärsnitt runda, när de genomskurits, i hvilket fall de vanligen 
bilda vertikala rader, eller, om de ej blifvit genomskurna, horisontalt förlängda och 
bildande horisontala rader. Sedda från ytan äro de båglika och nätlikt anordnade 
med ganska stora maskrum, som ofta ligga midt öfver hvarandra i ett växlande antal 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 97 


cell-lag. I det understa laget äro cellerna på tvärsnitt mindre, runda eller något af- 
långa och stå tätare tillsammans. Stora, runda kristallsäckar med hvar sin kristall- 
konkretion äro i synnerhet vanliga i detta cell-lag och sammantrycka ofta epidermis, 
så att det ej sällan förefaller som om kristallerna lågo i epidermiscellerna. På ytsnitt 
genom detta lag hafva cellerna en mer eller mindre rundad omkrets, som stundom i 
följd af utbuktningar blir oregelbunden och i synnerhet kring klyföppningarne kan 
vara något krökt. De celler återigen, som närmast omgifva kristallsäckarne, utstråla 
från dem i alla riktningar och äro ganska långsträckta. 

Kärlknippena, som ej bilda nerver, äro inbäddade och åtföljas vanligen af ett 
storcelligt, ehuru föga mäktigt hårdbast, som är mest utveckladt på deras undre sida. 
De minsta kärlknippena sakna denna beläggning, äro reducerade till ett par tracheala 
element och ligga under svampparenchymets fjärde rad. 


Cyelostemon sp. 


(Taf. TV, figg. 4—13.) 


Blad medelstora; något läderartade, på undre sidan håriga och upphöjdt nerviga, 
på den öfre med de gröfre nerverna något insänkta, tunna, men tämligen tjocka på 
ömse sidor om de gröfre nerverna, IV, 4. 

Epidermis på öfre sidan förstärkt med en eller stundom, och då i synnerhet i 
närheten af de större kärlknippena, tvänne rader hypodermaceller, IV, 5, hvilka till- 
sammans hafva en höjd, som är ungefär lika med hälften af mesophyllets höjd på 
tvärsnitt. Cellerna i dessa rader mycket stora, till alla dimensioner flera gånger större 
än öfverhudscellerna på den undre bladytan och betydligt mera tjockväggiga än dessa 
samt sedda från ytan polygonala med raka mellanväggar, IV, 6, 7. Ytterväggarne i 
öfversta lagets celler jämförelsevis tunna och ej märkbart tjockare än de öfriga väg- 
garne. Epidermiscellerna på undre bladytan tunnväggiga, på tvärsnitt ganska små, 
med tunna, ofta hvälfda ytterväggar, IV, 5, på ytsnitt stora och försedda med något 
undulerade mellanväggar, IV, 9. Klyföppningar tämligen glesa, små, med aflång — oval 
omkrets, omgifna af tvänne biceller, som äro parallela med springan. Slutceller, 
IV, 13, mycket små, tjockväggiga, upprätta, nästan äggrunda, lägre än bicellerna 
och fästa vid dessas undre kant, utan ytter- och innanlister. 

Mesophyllet ovanligt småcelligt och tunnväggigt, i olika delar af bladskifvan af 
mycket olika höjd, nämligen lågt mellan de större kärlknippena, men ganska högt 
närmast på ömse sidor om dessa. Bladskifvans större tjocklek härleder sig från en 
mäktigare utveckling af svampparenchymet. Men när ett mindre kärlknippe sluter 
sig till ett större, är det endast på den sidan af detta senare, från hvilken ingen för- 
grening äger rum, som företer en starkare utveckling af svampparenchymet. 

Palissadparenchymet, IV, 5, i de tunnare partierna af bladskifvan upptager unge- 
fär hälften af mesophyllets höjd och utgöres af en enkel rad smala, cylindriska och 
höga, ofta septerade celler, hvilkas höjd är ungefär 10—12 gånger större än bredden 
och hvilkas undre ändar ofta genom mellanrum äro skilda från hvarandra. Med sina 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 13 


98 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


öfre ändar stå de däremot tätt tillsammans, så att de i tvärsnitt hafva en polygonal 
omkrets, IV, 8, som är så liten att 16—24 sådana celler kunna täckas af en epider- 
miscell. I de tjockare partierna af bladskifvan utgör palissadväfnaden ungefär '/, af 
mesophyllets höjd. 

Svampparenchymet, som i de tunnare delarne af bladskifvan har 5, i de tjockare 
ungefär 8 cellers höjd, utmärker sig genom en ovanlig småcellighet. Dess celler äro 
tunnväggiga och på tvärsnitt runda eller aflånga, stundom något kantiga. Ingen 
märkbar skilnad i storlek förefinnes mellan cellerna i de öfre och undre lagen. Det 
intercellulära systemet är föga utveckladt och utgöres merändels af smärre luftrum. 
Där och hvar finnas dock större, vanligen smala luftkamrar, som till och med kunna 
sträcka sig från palissadcellernas undre ändar ned till den undre epidermis, IV, 5. 
På ytsnitt befinnes denna väfnad utgöras af tvänne slags celler, fördelade på olika 
lag. I det närmast till palissadparenchymet gränsande laget äro nämligen cellerna, 
sedda från ytan, mer eller mindre rundade, IV, 10, under det cellerna i de 2—3 
närmaste lagen hafva en betydligt större yta, äro skiflika och försedda med korta, 
breda utskott, så att de bilda ett nätverk med små maskor, som vanligen äro mindre 
än ytan af någon bland de omgifvande cellerna, IV, 11. Cellerna i det eller de understa 
lagen, IV, 12, äro runda eller aflånga. I svampparenchymets celler förekomma ej 
sällan kristallkonkretioner. ; 

Kärlknippena. De flesta af dessa åtföljas af hårdbast och betäckas såväl på 
sin öfre som undre sida af grundväfnad, som består af långa, kloroplaster saknande 
och utan mellanrum tätt förenade celler. Endast de minsta omgifvas af vanligt 
mesophyll och deras spiralkärl sluta sig intill palissadcellernas undre ändar. 

Författaren anser sig böra särskildt anmärka, att afbildningarne, afseende denna 
växt, i anledning af cellernas ringa storlek blifvit starkare förstorade än vanligt 


(Oc. 1, Obj. 7). 


Cipadessa fruticosa Blume. 
(Taf. XII, figg. 13—17, Taf. XIII, figg. 1—3.) 


Blad parbladiga med tämligen små, mjuka och tunna småblad. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan och mer storcellig än på den undre, 
XII, 13; dess celler med tunna ytterväggar och raka, likaledes tunna mellanväggar, 
i tvärsnitt rektangulära, på ytsnitt polygonala och ovanligt stora, XIII, 1. Undre 
sidans epidermis småcellig och med likaledes tunn yttervägg, med ganska sparsamma 
klyföppningar; dess celler, sedda från ytan, XII, 17, ganska små, med tunna, något 
buktade mellanväggar. Klyföppningar glesa, mycket små, med smal, oval omkrets, 
XII, 17. Slutceller, XTIIT, 3, liggande i jämnhöjd med epidermis, utan såväl ytter- 
som innanlister, i tvärsnitt nästan aflånga, snedt inåt konvergerande, med tämligen 
stor snedställd hålighet. 

Palissadparenchymet, utgörande ungefär '/s af mesophyllets höjd, XII, 13, och 
bestående af en enkel rad tätt hopstående, cylindriska celler, hvilkas höjd är ungefär 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 99 


3—4 gånger större än bredden och som i tvärsnitt äro runda eller något polygonala, 
XII, 14, och så stora, att hvarje öfre epidermiscell kan täcka endast 3—4 palissad- 
celler. Mycket stora, med hvar sin kristallkonkretion fyllda kristallsäckar uppträda i 
denna väfnad och hafva samma höjd som palisadcellerna, men äro mycket vidare, 
XTI, 13. 

Svampparenchymet, som är ganska storcelligt, XII, 13, har ungefär 6 cellers 
höjd och dess celler äro på tvärsnitt genom bladskifvan regelbundet anordnade i 
merändels sex horisontala rader. Cellerna i denna väfnad äro på tvärsnitt rundade 
eller rundadt fyrkantiga, något aflånga och så tätt förenade, att mellan dem före- 
komma endast smärre interstitier, som äro betydligt mindre än hvilken som hälst af 
de celler, som begränsa dem. På tvärsnitt aftaga de tämligen regelbundet i stor- 
lek mot den undre bladytan. Ej sällan äro cellerna i den öfversta raden förlängda 
i vertikal riktning och sålunda mer eller mindre palissadlika, på ytsnitt, XI1, 15, regel- 
bundet runda, åtskilda genom större luftrum och betydligt vidare än de egentliga 
palissadeellerna. Merändels äro cellerna i närmast undre rad såväl på tvärsnitt som 
ytsnitt tämligen regelbundet rundade, men i de öfriga raderna hafva de på tvär- 
snitt en öfvervägande aflång, rundadt fyrkantig form och äro än horisontalt än snedt 
stälda. Sedda från ytan, XII, 16, förråda de en viss benägenhet att antaga skiflik 
form, i det de genom smärre utbuktningar få en oregelbunden omkrets, i följd hvaraf 
det intercellulära systemet blifver något mer utveckladt. Äfven cellerna i det un- 
dersta laget, XIII, 2, som äro de minsta, hafva af samma orsak en oregelbunden 
omkrets. I svampparenchymet förekomma äfven stora kristallsäckar med kristallkon- 
kretioner, men dessa äro runda. 

Kärlknippena sakna helt och hållet hårdbast, men de största bland dem äro 
dock genomgående, hvilket beror därpå, att grundväfnaden mellan dem och epidermis 
i båda bladytorna ombildats till mekanisk väfnad. I vekbastet af de flesta kärl- 
knippena finnes en stor, på tvärsnitt rund sekretbehållare, som förefaller som lysigen. 
Sådana saknas naturligtvis i de minsta, till några få tracheala element reducerade 
kärlknippena, som befinna sig under svampparenchymets öfversta cellrad. Dessa 
tracheala element ansluta sig omedelbart till svampparenchymets celler, XII, 16. 


Alchornea ilicifolia Muell Arg. 


(Taf. XXIII, fig. 1.) 


Blad små, läderartade, tjocka, ofvan glänsande, under upphöjdt nätådriga. 

Epidermis något storcellig, med tämligen tunn yttervägg och undulerade, 
tunna mellanväggar, utan klyföppningar på öfre sidan; dess celler i tvärsnitt rektan- 
gulära eller quadratiska och ungefär lika höga på båda sidorna, på ytsnitt något 
större på den undre. Ytterväggen på undre ytan försedd med kutikularstrimmor, 
som i synnerhet äro märkbara kring klyföppningarne. Dessa senare tämligen glesa 
och sedda från ytan stora, rundadt ovala och utan biceller. Deras slutceller i samma 


100 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


nivå som öfverhuden, tjockväggiga i synnerhet hvad deras inåtvända del beträffar, i 
tvärsnitt ganska höga och inåt starkt afsmalnande i en nedåtriktad spets, försedda 
med små, framåtriktade ytterlister samt en stor rundad hålighet. 

Palissadparenchymet, XXIII, 1, utgör ungefär '/. af hela mesophyllets höjd och 
består af en rad höga, smala, cylindriska, tätt hopstående och ej sällan septerade 
celler, hvilkas höjd är ungefär 10—12 gånger större än bredden. På ytsnitt äro de 
runda och så små, att 2—4 sådana celler täckas af en epidermiscell. 

Svampparenchymet är på tvärsnitt ej skarpt skildt från palissadväfnaden, i det 
cellerna i dess öfversta lag ofta äro ställda vertikalt mot ytan och något förlängda 
i samma riktning. I jämförelse med palissadparenchymet är denna väfnad ganska 
storcellig och har ungefär 7—9 cellers höjd, allt efter som den undersökta delen af 
bladskifvan befunnit sig i närheten af något större kärlknippe eller på större afstånd 
från ett sådant. Cellerna i det öfversta eller de båda öfversta lagen äro på tvärsnit- 
tet anordnande i horisontala rader och stå tätare tillsammans och äro ej sällan, så- 
som nyss anfördes med afseende på det öfversta laget, något förlängda i vertikal 
riktning, men äro mycket lägre och vidare än palissadcellerna. På ytsnitt hafva cel- 
lerna i dessa båda lag en rundad eller oval omkrets och äro stundom mot ena ändan 
afsmalnande, hvarjämte de äro åtskilda genom luftrum, kring hvilka de ej sällan hafva 
benägenhet att kransvis gruppera sig. De tre—fyra därpå följande lagen äro ganska 
rika på större och mindre luftrum, och deras celler hafva på tvärsnitt genom blad- 
skifvan en mycket oregelbunden form i följd af korta utskott, som kunna utgå från 
hvilken som hälst af cellens sidor. På ytsnitt äro emellertid äfven cellerna i dessa 
lag rundade eller aflånga, men stundom mot ena ändan afsmalnande, beroende på 
att något utskott genomskurits. De äro emellertid på ytsnitt ej nätlikt anordnade, 
utan snarare kransvis grupperade kring luftrummen. De fyra, tre eller stundom en- 
dast tvänne understa lagens celler äro anordnade i horisontala rader, ligga tätt intill 
hvarandra och äro mer eller mindre sträckta i horisontal riktning. Sedda från ytan 
äro cellerna i det understa laget rundadt aflånga och så tätt förenade, att inga andra 
mellanrum förefinnas än de små andhålorna. Cellerna i de öfriga af dessa lag äro 
större än i det understa och stå ej så tätt tillsammans och gruppera sig, i syn- 
het i de öfversta af nämnda lag, i krans kring luftrummen. Kristallkonkretioner äro 
ej ovanliga i svampparenchymet, men sällsynta i palissadväfnaden. Somliga celler i 
understa laget af den förra väfnaden äro ombildade till stora, rundade kristallsäckar 
med hvar sin kristallkonkretion, hvilka i följd af sin storlek sammantrycka de under 
dem vanligen till ett antal af tvänne under hvarje kristallsäck befintliga epidermis- 
cellerna, hvilka hafva raka mellanväggar och tillsammans likna en klyföppning, ehuru 
springa saknas. 

På bladens undre yta finnas små vårtlika upphöjningar än under de gröfre ner- 
verna än utan samband med dessa. Dessa upphöjningar hafva på toppen en grund 
fördjupning, XXIII, 1, och cellerna i det näst understa laget af svampparenchymet i 
upphöjningarne äro mycket vida och palissadformiga; äfven cellerna i det understa 
laget äro starkt förlängda, så att dessa båda lag äro väsentligt olika motsvarande 
lag i andra partier af bladet, I det understa lagets celler, liksom äfven i enstaka cel- 


KUNGL. SV. VET AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2, 101 


ler i den emergensen betäckande öfverhuden finnas kristallkonkretioner eller små 
kristalliniska bildningar, förmodligen kristallsand. Äfven har det förefallit som om 
klyföppningar, och i så fall förmodligen vattenklyföppningar, skulle finnas i den del 
af epidermis, som bekläder emergensen. På samma blad och blandade med hvaran- 
dra förekomma emergenser af olika åldrar. I de äldsta äro cellerna fyllda af ett 
brunt ämne och mer eller mindre desorganiserade, hvarvid de palisadlika och förmod- 
ligen vattenuppsamlande cellerna delats genom tvärväggar och förmodligen förvand- 
lats i korkväfnad. De förete en afgjord likhet med Mangroveväxternas s. k. lenticell- 
hydathoder, äfven beträffande det kristalliniska innehållet (F. Areschoug, II, s. 38—42). 
Kärlknippena. De största af dessa äro genomgående och åtföljas af hårdbast. 
Äfven de större, ej fullständigt genomgående kärlknippena äro försedda med en be- 
läggning af härdbast, hvars celler uttränga i mesophyllet, stundom ända ut emellan 
epidermis och palissadparenchymet, och hvars tjocka väggar förete samma lamellösa 
struktur, som utmärker hårdbastcellerna af många andra Euphorbiacéer. Talrika, af 
vattentracheider bestående kärlknippeändar uppträda i den mera lakunösa delen af 
svampparenchymet. De minsta af några få tracheala element bestående kärlknippena 
förlöpa i närheten af palissadväfnaden, nämligen under öfversta raden af svamp- 
parenchymet, men, eget nog, finnas sådana kärlknippen äfven i undre bladsidan, näm- 
ligen innanför de understa, tätare lagen af svampparenchymet, hvilket tyckes antyda, 
att dessa lag i likhet med palissadväfnaden hufvudsakligen fungera vid assimilationen. 
I samband härmed står sannolikt det likaledes mycket ovanliga förhållandet, att dylika 
små kärlknippen nästan lodrätt uppstiga från undre sidan till palissadparenchymet. 
Många strukturförhållanden häntyda på, att denna växt är en halophyt, men 
någon full visshet därom har ej stått att vinna af den författaren tillgängliga littera- 
turen. BENTHAM (a. st. pag. 136—137) uppgifver visserligen åtskilliga lokaler för 
denna växt, men om dessa lokalers naturbeskaffenhet meddelas ingen upplysning. 


Inocarpus edulis Forst. 


Blad ganska stora, tunna, men fasta, nästan pergamentartade. 

Epidermis småcellig, med tämligen tjock yttervägg, utan klyföppningar på öfre 
sidan; dess celler i tvärsnitt ungefär lika höga på båda sidorna, rektangulära eller 
nästan qvadratiska, sedda från ytan med något ojämna, tämligen tjocka mellanväg- 
gar, kantiga, ofta tre- eller fyrkantiga och af ungefär samma storlek på båda sidorna. 
På och i närheten at de större kärlknippena förstärkes epidermis af ett enradigt eller 
på den öfre sidan ej sällan 2:radigt hypoderma af i förhållande till epidermiscellerna 
mycket stora, i tvärsnitt rektangulära celler, och detta hypoderma sträcker sig i syn- 
nerhet i öfre sidan långt utanför kärlknippena. Klyföppningar tämligen glesa, sedda 
från ytan mycket små, till omkretsen nästan runda och omgifna af en krans af smala 
biceller. I tvärsnitt hafva de en ganska ovanlig byggnad. Deras slutceller, som äro 
mycket små och tjockväggiga, hvad den yttre och inre väggen beträffar, äro nämli- 
gen i tvärsnitt ovala och horisontalt sträckta, så att deras längdaxel är parallel med 
bladytan, hvarjämte de på alla sidor, med undantag af den mot springan vända, om- 


102 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


slutas af bicellerna, så att de nästan förefalla som dessas hålighet. Dessa biceller 
hvälfva sig upp öfver slutcellernas öfre vägg och äro utdragna i hvar sitt hornlika 
utskott, härmande ett par ytterlister. På ytsnitt framträda de också som en tjock 
ring, omgifvande springan och liknande den af KöPrFF (a. st. s. 8, Taf. II, 11, a-d) 
hos åtskilliga andra Leguminoser beskrifna och afbildade förtjockningsringen. Där- 
jemte sträcka sig bicellerna med hvar sitt smala utskott ut öfver slutcellernas undre 
sida, så att det ofta förefaller som om klyföppningsapparaten utgjordes: af tvänne 
par slutceller, det ena liggande öfver det andra. TI anledning af slutcellernas ringa 
storlek och läge har det ej varit möjligt att bestämdt afgöra, huruvida de äro ut- 
rustade med ytterlister. Jag har dock trott mig iakttaga ett par mycket smala 
syllika och rakt uppåtriktade ytterlister, som nästan döljas af den af bicellerna bil- 
dade yttre andhålans vägg och endast genom en starkare ljusbrytning göra sig märk- 
bara. Innanlister tyckas ej förefinnas. 

Palissadparenchymet är småcelligt och liksom svampparenchymet fattigt på klo- 
roplaster, består af tvänne cellrader och utgör i de tunnare, på längre afstånd från 
de större kärlknippena befintliga delarne af bladskifvan ungefär '/s af mesophyllets hela 
höjd. Ovanligt nog, äro ofta cellerna i den öfre raden lägre än i den undre, och på 
de ställen, där hypodermat upphör, är deras höjd på tvärsnittet knappast högre än 
bredden, men på längre afstånd från dessa ställen är höjden 4-—3 gånger större än 
bredden. På ytsnitt äro cellerna i denna rad runda eller något kantiga, stå tätt till- 
sammans och i förhållande till epidermiscellernas ringa storlek så vida, att vanligen 
endast 2—3 sådana celler kunna täckas af en epidermiscell. Palissadceellerna i den 
undre raden stå på ytsnitt likaledes tätt tillsammans och äro runda samt ofta något 
vidare. På tvärsnitt kunna de stundom vara dubbelt högre än cellerna i öfre raden. 

Svampparenchymet, som i närheten af nerverna har 8 cellers höjd eller är ännu 
högre, har på längre afstånd från de större kärlknippena endast 5 cellers höjd och är 
ej skarpt skildt från palissadväfnaden, i det cellerna i dess öfversta rad ej sällan på 
tvärsnitt äro förlängda i vertikal riktning. Dess celler äro i de tre öfversta raderna 
vanligen större än i de båda nedersta, hvilkas celler merändels äfven stå tätare till- 
sammans, i synnerhet i den understa raden, som nästan har karaktären af ett hypo- 
derma, i det cellerna på tvärsnitt äro nästan rektangulära och inga andra mellanrum 
förekomma mellan dem än midt öfver klyföppningarne. I det näst öfre laget äro 
cellerna rundade och likaledes anordnade i en på tvärsnitt regelbundet horisontal, 
ehuru af mellanrum mer afbruten rad, och i de trenne öfversta lagen blifva intercel- 
lularummen större, ofta förvandlade till luftkamrar, som kunna genomgå alla tre lagen 
och äfven genom de i de båda undre befintliga mellanrummen ofta utmynna i klyföpp- 
ningarne. Cellerna i dessa trenne lag äro på tvärsnitt runda eller aflånga eller i det 
öfversta ofta vertikalt sträckta och anordnade i vertikala rader. På ytsnitt äro cel- 
lerna i de båda understa lagen runda eller ovala, i de båda närmast öfre blifva de 
betydligt större och än runda än aflånga, något krökta och försedda med korta, 
breda utskott och således nästan skiflika; i det öfversta äro återigen cellerna runda 
eller ovala. Kristaller tyckas helt och hållet saknas i hela mesophyllet, men i de 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2 103 


mellersta lagen förekomma stora slemceller, ehuru ej i större mängd. De tyckas i 
regeln befinna sig i närheten af kärlknippena. 

Kärlknippena äro till större delen genomgående och förstärkas på båda sidor 
af såväl hårdbast som mekanisk grundväfnad. De något mindre kärlknippena sträcka 
sig visserligen upp till den öfre, men ej till den undre epidermis. De minsta, som 
utgöras af flera ovanligt stora element, ligga intill palissadväfnaden. TI vekbastet af 
de i nerverna inneslutna kärlknippena förekomma i rader anordnade, tämligen långa 
och tjockväggiga sekretceller, som äro fyllda med ett brunt ämne. 


Taraktogenes bandogama Hasskt. 


Blad medelstora, långa, men smala, tämligen tunna och läderartade. 

Epidermis, som är storcellig och ovanligt tjockväggig, såväl hvad ytter- och in- 
nanväggen som mellanväggar angår, saknar klyföppningar på öfre ytan och företer 
på tvärsnitt en mycket ovanlig och svårtydd anblick. Cellernas hålighet tyckes näm- 
ligen vara genom membranförtjockningar afdelad i flere mindre rum. Detta förhål- 
lande finner åtminstone till en del sin förklaring vid undersökningen af ytsnitt, då 
det visar sig att cellerna hafva mycket tjocka och starkt undulerade mellanväggar, 
hvilkas utbuktningar skjuta långt in i tillgränsande epidermiscellers hålighet och äro 
i ändarne ytterligare förtjockade. Det förefaller ej sällan som om i dessa ändar 
funnes en mindre, rundad hålighet, som till och med är synlig på tvärsnitt genom 
epidermis. Måhända äro dessa håligheter randporer. Därjämte förekomma på ytter- 
väggens eller innanväggens insida enstaka, i cellens hålighet inskjutande membran- 
förtjockningar, som ytterligare bidraga till åstadkommandet af den egendomliga bild, 
som ett tvärsnitt genom såväl öfre som undre ytans epidermis företer. TURNER (a. 
st. pag. 26) har iakttagit dylika lokaliserade membranförtjockningar hos en annan, 
likaledes till Bixacéerna hörande växt, nämligen Azara dentata, dock endast på 
ytterväggen af öfre ytans epidermisceller. Hos ifrågavarande växt hafva epidermis- 
cellerna en ganska stor yta, som vanligen är något större på den öfre bladsidan och 
därstädes merändels genom ett fint, skarpt markeradt, rakt streck, som samman bin- 
der en inbuktning med en midtemot i samma cell liggande inbuktning, afdelad i 
tvänne ungefär lika stora delar. Enär dessa streck framträda med samma tydlighet 
på såväl yttre som inre ytan förefaller det sannolikt, att de äro verkliga skiljeväggar, 
som uppstått, sedan cellerna redan uppnått sin definitiva storlek, och af den orsaken 
kunnat förblifva raka. Att de ej framträda på tvärsnitt genom epidermis förklaras 
tillräckligt af epidermiscellernas egendomliga beskaffenhet. TI undre epidermis äro dy- 
lika skiljeväggar mindre vanliga. Klyföppningar glesa, sedda från ytan stora, runda 
och försedda med en stor rund eller oval öppning. Slutceller stående i jämnhöjd med 
epidermis, nästan upprätta, något afsmalnande inåt, försedda med starka, nästan raka 
och framåtriktade ytterlister samt små, något krökta innanlister. 


1 Namnet förekommer ej i Index Kewensis. 


104 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Palissadparenchymet storcelligt, vattenrikt och fattigt på kloroplaster, består af 
en rad låga, men breda, tunnväggiga celler och utgör ungefär '/.—"/; af hela meso- 
phyllets höjd. Själfva cellernas höjd är ungefär 3—5 gånger större än bredden, och 
deras upp emot epidermis polygonala, men längre ned runda omkrets så stor, att 
hvarje öfre epidermiscell kan täcka endast 2—3 palissadeeller. Celler med kristall- 
konkretioner äro tämligen sparsamma i denna väfnad. 

Svampparénchymet, som i likhet med palissadväfnaden är storcelligt, tunnväg- 
gigt och vattenrikt, men fattigt på kloroplaster eller andra korniga bildningar, har 
vanligen 6—38 cellers höjd, och dess celler äro på tvärsnitt tämligen regelbundet an- 
ordnade i horisontala rader samt i de olika raderna tämligen lika stora med undan- 
tag af dem i understa och stundom äfven i den näst understa raden, hvilkas celler 
äro märkbart mindre. Det intercellulära systemet ej särdeles starkt utveckladt och 
bestående af dels mycket små mellanrum dels luftkamrar, som kunna sträcka sig 
genom ända till fyra cell-lag, men ej sträcka sig upp till palissadparenchymet, utan 
äro genom en eller tvänne cellrader skilda från detsamma, och endast sällan fortsät- 
tas till undre epidermis. På tvärsnitt stå cellerna i den till palissadparenchymet 
gränsande raden tätare tillsammans och äro runda eller något sträckta i horisontal 
eller, hvilket är vanligast, i vertikal riktning, hvarvid de likna palissadceller, ehuru 
de äro lägre och bredare: cellerna i detta lag äro i synnerhet rika på kristallkonkre- 
tioner. Cellerna i det understa småcelliga laget stå likaledes på tvärsnitt tätare till- 
sammans och äro merändels runda eller horisontalt sträckta, såsom förhållandet äfven 
är med cellerna i alla de öfriga lagen, i hvilka på tvärsnitt inga utbuktningar fram- 
träda; kristallkonkretioner förekomma, ehuru mera sällan, äfven i dessa cell-lag. På 
ytsnitt äro cellerna i understa laget jemförelsevis små, någon gång runda eller till 
och med polygonala, men vanligen aflånga, ehuru korta och breda samt ofta i följd 
af kortare utbuktningar något oregelbundna, och stå tätt tillsammans, med undantag 
för de andhålorna begränsande cellerna. I det närmast öfre laget äro, likaledes på 
ytsnitt, cellerna vanligen något större och mer sällan aflånga, utan merändels korta och 
breda, skiflika samt försedda med korta och breda utskott; i detta cell-lag, som skiljer 
sig från såväl det understa som alla de öfre, med undantag af det öfversta, genom större 
rikedom på kristallkonkretioner, finnas intercellularrum, som dock äro mycket små, 
betydligt mindre än ytan af någon cell i detta lag och som begränsas af 2—3—4 celler. 
I de följande lagen hafva cellerna en ännu större yta, som är skiflik med längre och 
smalare utskott, så att intercellularrummen i synnerhet kring kärlknippena blifva 
större och begränsas af 3—06 celler, men dock ej så stora som ytan af någon cell i 
dessa lag. I det andra och tredje laget, räknadt från palissadväfnaden, äro cellerna 
lika dem i närmast undre lag, men utbuktningarne och följaktligen äfven mellanrum- 
men äro mindre. Det öfversta lagets celler likna på ytsnitt palissadcellerna, men äro 
större, hafva en något oregelbunden omkrets och äro mer åtskilda af mellanrum. 

Kärlknippena åtföljas af hårdbast, som fullständigt omgifver de större bland 
dem och som återigen omslutes af kristallsäckar, hvilka innehålla hvar sin enkla kri- 
stall. Alla äro inbäddade, ehuru de största endast genom palissadparenchymet, hvars 
celler då äro mycket låga, nästan isodiametriska, äro skilda från öfre epidermis och 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 105 


från den undre endast genom understa raden af svampparenchymet. Med aftagande 
storlek aflägsna de sig mer och mer från öfre ytan, så att de minsta, som endast 
beledsagas af en hårdbastcell, ligga närmare den undre bladytan och under andra 
eller tredje raden af svampparenchymet och dess kärl ansluta sig till dettas celler. 


Tetracera Assa DC. 


Blad tämligen små, tunna och läderartade. 

Epidermis storcellig, något högre på öfre ytan, som saknar klyföppningar, med 
tämligen tunn yttervägg och ännu tunnare innan- samt mellanväggar. Dess celler, 
sedda från ytan, stora och ungefär af samma storlek på båda bladytorna, med i följd 
af de buktiga mellanväggarne oregelbunden omkrets. Klyföppningar glesa, på ytsnitt 
ganska stora, bredt ovala, utan biceller; deras slutceller i tvärsnitt små, ovala, liggande 
i jämnhöjd med öfverhudens yta och i snedt vertikal ställning utmed närmaste epi- 
dermisceller, hvilka skjuta in under samt betäcka deras undre ändar, försedda med 
små, raka, syllika och uppåtriktade ytterlister, saknande innanlister. 

Palissadparenchymet, som är storcelligt, men utgör ungefär '/.—'/s af mesophyl- 
lets höjd, består af en enkel rad stundom septerade celler, hvilkas höjd är 10—12 
gånger större än bredden och som ej äro regelbundet cylindriska, utan på somliga 
ställen insnörda, på andra utvidgade. Detta senare är alltid förhållandet med de 
öfre ändarne, hvarigenom cellerna i tvärsnitt omedelbart under öfre epidermis stå tätt 
tillsammans och äro mer eller mindre polygonala, men längre ned runda och åtskilda 
af smärre mellanrum. Oaktadt epidermiscellernas stora yta kan hvarje sådan cell 
täcka endast 5—38 palissadceeller. I denna väfnad uppträda stora, ovala och tunn- 
väggiga rafidsäckar, som än stå upprätta, än äro sträckta i snedt horisontal riktning. 

Svampparenchymet har ungefär 6 eller i närheten af de större kärlknippena 
ända till 8—9 cellers höjd och är mycket lakunöst. Dess celler äro på tvärsnitt täm- 
ligen stora, och någon märkbar minskning i deras storlek mot undre bladytan äger 
ej rum, hvarjämte de äro öfvervägande anordnade i vertikala rader och till formen 
mer eller mindre isodiametriska eller sträckta i horisontal riktning och ofta försedda 
med utbuktningar, hvarigenom de få en mycket oregelbunden form. Luftkam- 
rarne äro på tvärsnitt än mycket höga och smala, sträckande sig från palissadväf- 
nadens undre gräns ned till undre epidermis och därvid ofta genom horisontala cell- 
rader afdelade i mindre rum, än skilda från palissadväfnaden eller undre epidermis 
eller bådadera genom en eller tvänne horisontala cellrader. På ytsnitt äro cellerna i 
öfversta laget ofta runda och hafva i så fall betydligt större diameter än palissad- 
cellerna eller mer eller mindre aflånga och försedda med en eller annan utbuktning, 
i synnerhet i närheten af kärlknippena, dock utan att därigenom någon nätlik 
anordning af cellerna kommer till stånd. Luftrummen i detta cell-lag äro därför van- 
ligen endast smärre mellanrum emellan cellerna. I samma cell-lag finnas likaledes 
tunnväggiga rafidsäckar, som äro tämligen långa med afrundade ändar och på tvär- 
snitt genom bladet runda. Cellerna i de mellan detta och det understa laget befint- 
liga lagen bilda till formen en öfvergång emellan den skiflika och den båglika typen 

E. Sv. Vet. Akad, Handl. Band 39. N:o 2. 14 


106 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


och äro nätlikt anordnade med ej synnerligen stora, af 4—5 celler omgifna maskor. 
Cellerna äro vanligen smala, aflånga, föga krökta och försedda med fåtaliga utbukt- 
ningar. Men i det understa af dessa lag (det andra från undre epidermis räknadt) 
blifva cellerna bredare och hafva talrikare utbuktningar. I detta lag uppträda äfven 
de på ytsnitt ovala, i tvärsnitt runda rafidsäckarne. Det understa lagets celler hafva 
en mindre yta, äro mer regelbundna, runda eller aflånga och sakna utskott. 

Kärlknippena äro inbäddade; till och med de största, i de sekundära nerverna 
inneslutna strängarne äro genom palissadväfnaden skilda från öfre epidermis. Alla 
de större kärlknippena omslutas fullständigt af hårdbast. De minsta äro reducerade 
till några få tracheala element och ligga under svampparenchymets öfversta cellrad. 
På ytsnitt ser man ej sällan stora, rörformiga, tunnväggiga och långa, vida celler 
utgå från kärlknippena och sträcka sig långt ut i svampparenchymet. De erinra om 
rafidsäckar, ehuru någon delning i dessa långa rör, ej heller någon organisk afslut- 
ning af dem kunnat iakttagas. 


Chrysophyllum Cainito L. 


(Taf. XII, Figg. 4—12.) 


Blad läderartade, medelstora och tämligen tjocka, till hvilket senare i ej ringa 
mån bidrager den på undre ytan förekommande täta beklädnaden af de för denna 
familj karakteristiska, encelliga och tvåarmade håren. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre bladytan, småcellig och med tjock ytter- 
vägg, XII, 4; dess celler fyllda af ett rödbrunt innehåll, med tämligen tjocka, utåt 
undulerade, XII, 5, inåt, XII, 6, raka mellanväggar, i tvärsnitt höga. Undre epider- 
misceller med likaledes tämligen tjocka, med kutikularstrimmor, som isynnerhet skarpt 
framträda kring klyföppningarne, försedda, vanligen hvälfda ytterväggar och nästan 
raka mellanväggar, XII, 11, i synnerhet till höjden märkbart mindre än de öfre, XTIL, 
4. Klyföppningar fåtaliga, mycket små, täckta af en riklig hårbeklädnad, sedda från 
ytan, XII, 11, aflångt ovala, åtföljda af tvänne med springan parallela biceller; deras 
slutceller, XII, 12, något nedsänkta, upprätta, i tvärsnitt nästan fyrkantiga, tämligen 
tjockväggiga, med halfmånformig hålighet och korta, raka ytterlister samt nästan 
omärkliga innanlister, öfverhvälfda af bicellerna'!. 

Palissadparenchymet utgör ungefär '/; af hela mesophyllets höjd och består af 
tvänne cellrader. Cellerna i den öfre raden äro ungefär dubbelt högre än i den 
undre, cylindriska, tätt hopstående och i tvärsnitt runda eller nästan polygonala, XTI, 
7, och så vida, att endast vid pass två—tre sådana celler kunna täckas af en öfre 
epidermiscell. Deras "höjd är knappt dubbelt så stor som de öfre epidermisceller- 
nas och ungefär 4—5 gånger större än bredden. I den undre raden äro cellerna 
lägre och hafva en större omkrets, XII. 8, som ofta är oval — aflång, hvarjämte de 
äro åtskilda af större eller mindre luftrum. De bilda en öfvergång till svampparen- 

! Eget nog, har HoLnrE (II, pag. 33—34) vid uppgiften om insänkta klyföppningar inom denna familj 
förbisett sl. Chrysophyllum. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 107 


chymets celler. I palissadcellerna uppträda såväl enkla, ganska stora kristaller som 
rundade, starkt ljusbrytande kroppar, hvilka sannolikt äro identiska med de af HOLLE 
(II, pag. 57) omtalade kautschukkropparne. 

Svampparenchymet har ungefär 7—9 cellers höjd och är tämligen lakunöst, ehuru 
luftrummen i allmänhet ej äro synnerligen stora. Cellerna i de båda öfre lagen äro 
såväl på tvär-, XII, 4, som ytsnitt merändels rundade och sakna utskott, ehuru 
större eller mindre mellanrum finnas äfven i dessa lag. TI alla de öfriga hafva 
cellerna en form, som står emellan den båglika och skiflika typen, hvarvid 
cellerna i de öfre lagen äro bredare och hafva kortare utskott, så att maskorna 
blifva mindre; i de mellersta, XII, 9, äro återigen cellerna smalare och deras utbukt- 
ningar längre, hvarvid de till ett nätverk anordnade lagen ofta korsa hvarandra, så 
att större luftkamrar mera sällan komma till stånd. I det understa laget, XII, 10, 
blifva cellerna återigen kortare och bredare. Äfven i svampparenchymets celler före- 
komma enkla kristaller och kautschukkroppar. 

Kärlknippena äro hos denna växt inbäddade, så nämligen, att äfven de större 
ej sträcka sig upp till öfre epidermis, utan äro skilda från denna genom palissadväf- 
naden, under det ett par lag i tvärsnitt runda, tätt hopstående och tjockväggiga 
svampparenchymeeller skilja dem från undre epidermis. Sådana kärlknippen täckas 
såväl på öfre som undre sidan af ett tämligen mäktigt knippe af hårdbastceller. 
Endast de minsta kärlknippena, som ligga under den öfversta raden af svampparen- 
chymet och under hvilka sistnämnda väfnad är ett oförändradt, lakunöst svamppar- 
enchym, sakna helt och hållet hårdbastbeläggning. Sådana kärlknippen äro reduce- 
rade till några få element, som äro i tvärsnitt stora, oregelbundet kantiga och van- 
ligen fyllda med ett brunt innehåll. Åtminstone några af dem äro tracheala element, 
andra återigen torde vara strängslideceller. Ehuru kärlknippena ej äro genom- 
gående, bilda de dock i svampparenchymet ett nätverk med vanligen långa och 
smala masker. 

Mjölkeeller i form af långa, cylindriska, i rader anordnade celler åtfölja kärl- 
knippena och sträcka sig ut i svampparenchymet ända till insidan af undre palissad- 
cellraden, XII, 8. I själfva palissadväfnaden tyckas de saknas. Deras innehåll är 
finkornigt, möjligen i följd af kristallsand, som af HoLLE (II, pag. 54) anträffats i 
mjölkeellerna hos åtskilliga Sapotacéer. 

Till denna typ kunna äfven hänföras följande, endast flyktigt undersökta arter: 

Aglaia odorata Lour., blad små, tämligen tjocka; öfre epidermis med tjock 
yttervägg; svampparenchymets öfversta och understa lag rundceelliga; kärlknippen 
inbäddade. 

Randia densiflora Benth., blad tämligen små och tjocka: öfre epidermis 
med tjocka ytterväggar; kärlknippen inbäddade. 

Glochidion Arnottianum Muell., blad små, tunna: öfre epidermis med föga 
tjock yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Saurauja sp., blad stora, tunna; öfre epidermis med tunn yttervägg; palissad- 
celler med utbuktningar från sidoväggarne: svampparenchymets öfre lag rundceelliga, 
de undre med båglika celler; kärlknippen inbäddade. 


108 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Sandoricum borneense Miq., blad medelstora, ej synnerligt tjocka; öfre 
epidermis med tunn yttervägg; svampparenchymets understa lag rundcelligt, de öfriga 
med båglika celler, kärlknippen inbäddade. 

Salacia Roxburghii Wall., blad tämligen stora och tjocka-; öfre epidermis med 
tjock yttervägg; svampparenchymets undre lag rundcelliga, de öfre af något båglika, 
men på ytsnitt korta och breda, nästan runda celler: kärlknippen inbäddade. 

Pentadesma butyracea Sabine (från Ceylon, Dr. SvEDELIvs), blad stora, 
tjocka, kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg; de båda undre lagen af 
svampparenchymet rundceelliga med i krans anordnade celler, cellerna i de närmast 
öfre båglika och nätlikt anordnade; kärlknippen inbäddade. 

Pisonia aculeata L. (från Ecuador, Baron EGGERS), blad medelstora, tämligen 
tjocka, saftiga och kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg; mesophyll stor- 
celligt, svampparenchymets understa lag rundeelligt, de öfriga af från ytan sedda 
båglika, men korta och breda celler; kärlknippen inbäddade. 

Under beteckningen "N:o 5" har Dr. SvEDELuvs till Lunds botaniska museum 
öfversändt några på Ceylon insamlade blad, som tyckas tillhöra någon Myrtacé. De 
äro nästan oskaftade, stora och tjocka; öfre epidermis med tjock yttervägg; svamp- 
parenchym kompakt, dess understa lag rundcelligt, de öfriga med båglika celler: 
kärlknippen inbäddade. | 

Myrmecodia echinata Gaud., blad stora, tämligen tjocka; epidermis med 
tjock yttervägg, på öfre bladsidan förstärkt med 2—3, på den undre med ett hy- 
podermalag; palissadparenchym af 1—2 cellrader, med i den öfre raden mer eller 
mindre djupt inträngande enstaka hypodermatiska celler, som upptill ansluta sig till 
de öfre hypodermacellerna, men mera tjockväggiga än dessa och i tvärsnitt runda 
eller ovala, under det de egentliga hypodermacellerna äro på ytsnitt polygonala. 
Stundom äro de lika höga som palissadcellerna, men många gånger vidare. Svamp- 
parenchym tämligen kompakt, storcelligt och bestående af talrika, i på tvärsnittet 
regelbundet horisontala rader anordnade celler; de båda öfversta radernas celler på 
tvärsnittet rundade, något sträckta i vertikal riktning, den öfre radens ej sällan palis- 
sadlika, på ytsnitt runda och åtskilda af mellanrum ; cellerna i de 2—3 närmast un- 
dre raderna på tvärsnitt runda eller i horisontal riktning sträckta, tjockväggiga, sak- 
nande kloroplaster och försedda med porösa väggar, på ytsnitt stora, skiflika och med 
talrika korta och breda utbuktningar. Under dessa cell-lag finnas återigen två—tre 
horisontala rader af runda eller horisontalt sträckta, mindre och mer tunnväggiga celler, 
som äro rika på kloroplaster och på ytsnitt hafva en form, som är intermediär mellan 
den runda och den skiflika typen. Raphidsäckar ej ovanliga i det klorofyllförande 
mesophyllet; kärlknippen inbäddade. 

Saraca indica L., blad tämligen små och ej synnerligt tjocka; öfre epidermis 
med föga tjock yttervägg; svampparenchymets understa lag rundceelligt, de öfriga be- 
stående af på ytsnitt båglika, men korta och breda celler; kärlknippen genomgående. 

Mastixia pentandra Blume, blad medelstora, tunna; öfre epidermis med tjock 
yttervägg; svampparenchymets öfversta och understa lag rundeelliga, de mellersta 
af rundadt båglika celler; kärlknippen genomgående. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 109 


Vatica moluccana', blad stora, tämligen tjocka; öfre epidermis med tunn yt- 
vägg; kärlknippen genomgående. 

Amherstia nobilis Wall. (från Ceylon, Dr. SVEDELIUS), blad stora, tunna; epider- 
mis och mesophyll ovanligt småcelliga; svampparenchymets celler dels mer eller mindre 
runda dels något båglika och i senare fall nätlikt anordnade; kärlknippen genomgående. 

Ancistrocladus Vahlii Arn., (från Ceylon, Dr. SVEDELIUS), blad ej stora, täm- 
ligen korta och kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg; svampparenchym 
ganska kompakt, dess celler sedda från ytan runda i de undre, men båglika, ehuru 
korta och breda, i de öfre lagen; kärlknippen genomgående. 


1 Saknas i Index Kewensis. 


110 ARESOCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


VIII. Dorsala blad. 


Psidium Guayava L. 
(Taf. XVI, figg. 4—18.) 


Blad små, tjocka, läderartade. RA SR 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, tämligen tjockväggig; dess celler 
på öfre ytan högre och bredare än på den undre, XVI, 4, 5, 6, sedda från ytan poly- 
gonala, XVI, 7. Äfven de undre epidermiscellerna på ytsnitt polygonala, med tunnare 
mellan väggar och mindre omkrets på ytsnitt, XVI, 17. Klyföppningar talrika, stora, 
rundadt ovala, med tvänne af ett brunt innehål! fyllda och med garfsyrevakuoler 
försedda biceller, som på ytsnitt dölja själfva slutcellerna. Bicellerna höja sig näm- 
ligen i sned riktning upp öfver epidermis och en lucka, andhålan, skiljer dem från 
närmast underliggande mesophyll-lag, XVI, 18. De båda, i förhållande till bicellerna 
små slutcellerna hvila i snedt vertikal ställning på dessa celler, äro tjockväggiga och 
hafva en smal, nästan triangulär hålighet, som är förlängd i riktningen af cellens 
längdaxel, och tvänne raka framåtriktade ytterlister, men sakna innanlister. I bla- 
dets öfre sida finnes ett hypoderma, bestående af tre, XVI, 5, 6, eller i de tunnare 
delarne af bladskifvan tvänne cellrader, XVI, 4, hvilkas celler äro tämligen tjock- 
väggiga, innehållande ett brunt, af hematoxylin blåfärgadt ämne, och i tvärsnitt 
tafvelformiga, på ytsnitt polygonala, XVI, 8, 9, 10. 

Mesophyllet är likformigt, palissadlikt och består af merändels sex horisontala 
rader, hvilkas celler på tvärsnitt, XVI, 4, likaledes förete en ganska regelbunden an- 
ordning i vertikala rader. Denna anordning blifver mer eller mindre störd af de större 
kärlknippena, XVI, 5, 6, hvilka under sin utveckling rubba de i deras grannskap be- 
fintliga palissadcellerna ur deras ursprungliga läge. I synnerhet i den öfversta raden, 
där cellerna vanligen äro högst, blifva dessa ofta septerade, och i allmänhet aftaga 
cellerna i höjd mot undre sidan, så att de understa, XVI, 5, 6, ofta äro lika breda 
som höga. På tvärsnitt iakttagas fåtaliga och smala luftrum, som hafva samma höjd 
som palissadcellerna. På ytsnitt äro cellerna i alla lagen runda och hafva liten om- 
krets, i synnerhet i de båda öfversta, XVI, 11, 12, och de båda understa raderna, 
XVI, 14, 15. Äfven luftrummen äro i dessa fyra rader på ytsnitt mycket små och 
uppnå sällan samma storlek som omkretsen af någon bland de omgifvande cellerna; 
endast i de båda mellersta lagen, hvilkas celler äro något vidare, XVI, 13, äro luft- 
rummen något större. Utan tvifvel står det egendomliga sätt, hvarpå klyföppningarnes 
andhålor komma till stånd hos denna växt, i nära samband med det intercellulära 
systemets ringa utbildning. 

Kärlknippena. De större bland dessa, hvilka inneslutas i nerver, omgifvas af 
hårdbast. Alla de öfriga äro inbäddade och hafva på såväl öfre som undre sidan 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 111 


ett knippe af hårdbast. De minsta af dessa utbreda sig i tredje och fjärde meso- 
phyllraden, och deras kärl ansluta sig omedelbart till palissadcellerna, XVT, 13. 

Sekretbehållare finnas såväl i öfre som undre sidan af bladskifvan och gränsa 
omedelbart till epidermis, så att de i öfre sidan sträcka sig upp ur mesophyllet mellan 
hypodermacellerna, XVI, 9. De äro runda håligheter, som begränsas af ett lag tunna, 
platta celler. De betäckas af tvänne halfmånformiga, XVI, 7, 16, eller en enda rund, 
XVI, 17, epidermiscell. Dessa celler äro fyllda med ett brunt innehåll och därigenom 
skarpt skilda från de andra, för öfrigt polygonala epidermiscellerna. 


Connarus gibbosus Wall. 
(Taf. XIV, figg. 11—18, XV, figg: 1—4.) 


Blad medelstora, tämligen tjocka, läderartade. 

Epidermis på öfre sidan utan klyföppningar, med tjock yttervägg, XIV, 11; 
dess celler på tvärsnitt höga, nästan palissadlika, på ytsnitt polygonala och tämligen 
stora, XIV, 12, mer eller mindre fullständigt förvandlade till slemceller. Öfverhuden 
på undre bladytan med likaledes tjock yttervägg och med glesa klyföppningar; dess 
celler i tvärsnitt rektangulära eller kvadratiska, på ytsnitt polygonala, XIV, 13, och 
något mindre än på den öfre sidan. I undre epidermis finnas celler, XV, 4, 
som genom en ansenligare storlek och sitt grumliga innehåll skarpt skilja sig från de 
öfriga och måhända fungera såsom organ för afsöndring af flytande vatten, hvilket 
torde vara behöfligt, enär den stomatära afdunstningen, att döma af klyföppningarnes 
jämförelsevis ringa antal och deras läge, ej torde vara tillräcklig för aflägsnandet af 
öfverflödigt vatten. Dylika bildningar äro ej sällsynta på undre bladytan hos Man- 
grove-växterna, t. ex. hos Rhizophora mucronata Lam., R. Mangle L. och Acan- 
thus ilicifolius L. (jfr F. W. C. ArREscHouG II, Taf. I, Fig. 22, Taf. XIII, Fig. 23, 
Taf V, Fig. 12). Därjämte finnas äfven i undre epidermis slemceller, hvilka endast 
genom sina tjocka, förslemmade membraner skilja sig från de öfriga epidermiscellerna. 
De ej synnerligen talrika klyföppningarnes slutceller äro något insänkta, snedställda 
och inåt konvergerande samt afsmalnande, med aflång, mot båda ändar tillspetsad 
hålighet, utan egentliga innanlister, men med ovanligt kraftiga, vid basen upprätta, 
i spetsen inböjda ytterlister, XIV, 14, som begränsa en stor förgård och på ytsnitt 
framställa bilden af en tämligen bred ring, XIV, 13, b, hvars runda öppning leder in 
till förgården. Själfva slutcellerna blifva därför först synliga, sedan ringen afskrapats, 
XIV, 13 a, c, hvarvid klyföppningarna befinnas vara rundadt aflånga. De omgifvas af 
en krans af 5—38 biceller. 

Mesophyllet, XIV, 11, som är tämligen småcelligt och har 7—11 cellers höjd 
och hvars celler på tvärsnitt äro mer eller mindre regelbundet anordnade i såväl ver- 
tikala som horisontala rader, är nästan likformigt och tillhör den palissadlika typen. 
Än äro samtliga mesophylleellerna utprägladt palissadformiga i hvilket fall hela denna 
väfnad har endast 7—9 cellers höjd och cellernas anordning i vertikala rader tyd- 
ligare framträder, än äro endast cellerna i de 3—4 öfversta lagen utprägladt palis- 
sadlika, under det cellerna i de öfriga, sannolikt i följd af en längre ihållande tvär- 


112 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


delning, blifva betydligt lägre och på samma gång ej så regelbundet anordnade i 
vertikala rader, enär cellernas längdaxel sällan står regelbundet vertikalt mot blad- 
ytan. I sådana lag blifva luftrummen vanligen vidare. Cellernas höjd i de olika 
lagen aftager merändels tämligen regelbundet mot bladets undre sida. De äro van- 
ligen högst och smalast i det öfversta laget, stå tätare tillsammans och äro ej sällan 
septerade, XIV, 11, samt i tvärsnitt runda, XIV, 15. Hvarje öfre epidermiscell kan, 
allt efter sin olika storlek, täcka 5—14 sådana celler, och dessas höjd är 5—7 gånger 
större än bredden. I andra, XIV, 16, och tredje laget, XIV, 17, från öfre ytan räk- 
nadt, blifva cellerna på utsnitt allt större, liksom äfven luftrummen emellan dem. 
Störst äro såväl luftrummen som cellerna på ytsnitt i de mellersta lagen, XV, 3, men 
minskas bådadera i de tre understa, XV, 3 (det 3:dje), XV, 1 (det 2:dra), XIV, 18 
(det 1:sta, räknadt från undre epidermis). Cellerna i alla de lag, i hvilka större 
intercellularrum förekomma, äro kransvis grupperade kring dessa samt i tvärsnitt 
runda eller ovala. Sällan få de i följd af någon mindre utbuktning en mera oregel- 
bunden omkrets eller kunna de något afsmalna mot ena ändan. De inom denna fa- 
milj ej ovanliga lysigena sekretbehållarne, hvilkas innehåll enligt SOLEREDER (a. st. 
pag. 286) är ett brunt harts, förekomma äfven i mesophyllet hos denna art, XIV, 15, 
och uppträda i närheten af såväl öfre som undre epidermis. 

Kärlknippena. Till och med de största, från medelnerven utgående kärlknip- 
pena äro ej fullständigt genomgående, men alla, med undantag af de minsta, om- 
gifvas' mer eller mindre fullständigt af hårdbast. De minsta kärlknippena ligga under 
3:dje eller 4:de cell-laget och befinna sig på ungefär samma afstånd från båda 
bladytorna. 

C. Wallichii Planch. öfverensstämmer väsentligt med föreg. Dock äro bladen 
tunnare, bestå endast af 5—6 horisontala mesophyllrader, af hvilka de 2-—3 öfversta 
äro tätare hopstående. 


Antiaris toxicaria Lesch.? 
(Taf. XV, figg. 13—19, XVI, figg. 1—3.) 


Det är med någon tvekan här i fråga varande växt identifierats med den an- 
gifna arten, hufvudsakligen af den anledning, att den af RICHTER (a. s. Taf. IIT, 
Fig. 1) lämnade afbildningen af bladen hos Antiaris toxicaria ingalunda öfverens- 
stämmer med den här meddelade, XV, 13. Den förra företer bilden af ett dorsi- 
ventralt blad, den senare af ett blad med nästan homogent palissadlikt mesophyll. 
Det är dock anledning att förmoda, att den bristande öfverensstämmelsen emellan 
dessa afbildningar härleder sig från felaktighet i RICHTERS teckning, ty denne för- 
fattare uppgifver själf (a. s. sid. 130), att denna arts mesophyll står på öfvergången 
till det centriska, och åtskilliga af de karaktärer, som denne författare uppgifver ut- 
märka A. toxicaria, såsom förekomsten af cystolith-hår och slemceller i epidermis, 
närvaron af garfsyreceller i palissadparenchymet och i den kärlknippena omslutande 
grundväfnaden liksom äfven af oledade mjölkkärl i förening med kärlknippena, åter- 
finnas äfven hos den växt, hvars blad ligga till grund för föreliggande beskrifning. 

Blad små, tunna, men fasta, läderartade. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. .N;O42. 113 


Epidermis med tjock yttervägg samt tunna innan- och mellanväggar på båda 
ytorna, dess celler på öfre bladytan såväl till höjd som bredd betydligt större än 
på den undre, XV, 13, och genom tangentiala väggar ofta oregelbundet delade, sedda 
från ytan, XV, 14, mycket större än de undre, XVI, 3, samt polygonala. På öfre 
sidan förekomma i epidermis talrika slemceller och på den undre stora, encelliga, 
småknottriga trichom, s. k. cystolith-hår. Klyföppningar endast på undre ytan och 
där glesa, sedda från ytan stora, ovala XVI, 3. Slutceller, XV, 19, liggande i jämn- 
höjd med eller något höjda öfver epidermis, tämligen tjockväggiga, breda utåt och 
inåt afsmalnande samt utdragna i en lång, rak spets, försedda med korta, tjocka, 
uppåtriktade ytterlister och en tämligen stor triangulär hålighet. 

Mesophyllet, som är ovanligt småcelligt och mycket kompakt, så att större 
intercellularrum saknas, utgöres af fyra, XV, 13, eller i den tunnare delen af bladet 
endast tre horisontala cellrader, hvilkas höga, smala, palissadlika, ej sällan en eller 
flera gånger septerade celler tillika ofta äro mycket regelbundet anordnade i vertikala 
rader. I grannskapet af de större kärlknippena rubbas mer eller mindre denna rad- 
visa anordning, hvilket äfven blir förhållandet, då cellerna i följd af en lifligare tvär- 
delning blifvit nästan isodiametriska, såsom ofta inträffar i de tvänne understa cell- 
raderna. GCellerna i de- bägge öfre raderna äro i regeln högre än i de undre och 
deras höjd ungefär sex gånger större än bredden. På ytsnitt i synnerhet genom 
öfversta raden, XV, 16, äro cellerna runda eller något polygonala och så små, att 
hvarje öfre epidermiscell allt efter sin mycket växlande storlek täcker 35—80 palis- 
sadceller. Tillika befinnas cellerna i detta lag vara af tvänne slag, nämligen dels 
smalare, på kloroplaster rika dels större, på kornigt innehåll fattiga, men med ett 
brunt innehåll fyllda celler. Äfven i de öfriga raderna finnas dylika garfsyreceller, 
som också åtfölja kärlknippena, XVI, 1, a, a, och i så fall äro långsträckta och från 
dem utgå i mesophyllet, XV, 15. På ytsnitt genom näst öfre raden af mesophyllet, 
XVI, 2, äro cellerna äfven runda, men mer åtskilda af luftrum, hvilket ännu mer är 
förhållandet med cellerna i de båda understa raderna, XV, 17. Anmärkningsvärd är 
dessutom förekomsten i dessa cell-lag af grupper af tjockväggiga, starkt ljusbrytande 
och till formen mycket oregelbundna celler, som gränsa till epidermis, XV, 18, och 
hvilkas väggar förmodligen äro inkrusterade af kiselsyra. 

Kärlknippena. De större af dem äro genomgående, XV, 13, men sakna hård- 
bast, i hvars ställe de omgifvas af långsträckta och i rader anordnade grundväfnads- 
celler, XVI, 1. De åtföljas förutom af de förut omnämnda garfsyrecellerna äfven af 
oledade förgrenade mjölkkärl, XVI, 1, b, b. De minsta kärlknippena befinna sig under 
andra mesophyllraden och äro reducerade till ett eller annat spiralkärl, som omedel- 
bart ansluter sig till palissadcellerna, XVI, 2. 


Artocarpus Frestessii? 
(Taf. XV, figg. 5—12.) 


I den författaren tillgängliga litteraturen har detta namn ej kunnat återfinnas. 
På gjord förfrågan har Professor TREUB meddelat, att i botaniska trädgården i Bui- 
EK, Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 15 


114 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


tenzorg förekommer en art under detta korrumperade namn, men utan uppgift om 
namngifvaren. 

Blad stora, mycket tunna, på undre sidan upphöjdt nätådriga, med äfven de 
minsta nerverna i tvärsnitt åtminstone dubbelt tjockare än bladskifvan. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar; dess celler i tvärsnitt, XV, 5, flera 
gånger högre än den undre ytans och försedda med tjocka ytterväggar och äfvenledes 
tämligen tjocka mellanväggar, som utåt äro buktade, XV, 6, men inåt raka, XV, 7, 
hvarigenom cellernas yta mot utsidan får en oregelbunden omkrets, som mot insidan 
blifver polygonal. Undre sidans epidermisceller hafva märkbart tunnare ytterväggar 
och likaledes tunna, buktade mellanväggar, XV, 11, och äro äfven, sedda från ytan, 
betydligt mindre än öfre sidans. I undre epidermis finnas grofva tjockväggiga, en- 
celliga hår, hvilkas vidgade bas omgifves af en krans små tunna epidermisceller och 
som af RICHTER (a. st. pag. 141) betecknas såsom "verkieselt-dickwandige Trichome"”' 
och troligen äro jämförliga med samme författares hos sl. Antiaris beskrifna ""Cysto- 
lith-Haare"" (a. st. pag. 130). Klyföppningarne mycket glesa och, sedda från ytan, 
ovala, XV, 11; deras slutceller liggande 1 jämnhöjd med epidermis, små, tjockväggiga 
och i tvärsnitt, XV, 12, inåt rundade, med smal, snedställd hålighet samt tjocka, 
korta framåtriktade ytterlister, men utan innanlister. 

Mesophyllet. I anledning af denna väfnads spädhet och tunnväggighet blifva 
cellerna vid parafininbäddning så deformerade, att några användbara mikrotomsnitt 
ej kunnat erhållas, utan författaren har nödgats åtnöja sig med för fri hand skurna 
preparat, hvilka ej häller kunnat bli fullt tillfredsställande. Att döma af på detta 
sätt åstadkomna tvärsnitt tyckas bladen hos denna växt på visst sätt utgöra en mel- 
lanform mellan dorsiventrala och dorsala blad, XV, 5. I de tunnaste partierna af 
bladet och således på något afstånd från äfven de mindre, men genomgående kärl- 
knippena utgöres det småcelliga mesophyllet af endast trenne horisontala cellrader, 
hvilkas celler på grund af de buktade väggarne förete ett nog ovanligt utseende, 
XV, 5. Dessa utbuktningar kunna stundom på mellanväggarne utdragas i längre, 
smala utskott, genom hvilka cellerna stå i förbindelse med hvarandra och små mellan- 
rum uppkomma mellan de till samma rad hörande cellerna. Men äfven från cellernas 
öfre och undre väggar kunna dylika, ej sällan ganska långa utskott utgå, hvarigenom 
äfven smärre mellanrum mellan cellraderna uppkomma. Då för öfrigt inga större inter- 
cellularrum förefinnas, måste den intercellulära transpirationen uteslutande förmedlas af 
dessa oansenliga mellanrum. Sannolikt underlättas denna process af bladens utomor- 
dentliga tunnhet, men att den detta oaktadt måste vara mycket långsam, tyckes äfven 
framgå af klyföppningarnes ringa antal. Cellerna i det öfversta mesophyll-laget äro 
högre än i de båda öfriga, ungefär 4 gånger högre än breda och merändels vidgade 
ut mot epidermis, så att de därstädes äro i tvärsnitt polygonala och tätt hopstående, 
XV, 8. Omkring 4—6 sådana celler täckas af hvarje öfre epidermiscell. Äfven cellerna i 
närmast följande rad äro palissadlika, ehuru något lägre och vidare än i det öfversta, 
XV, 5, samt på ytsnitt mer åtskilda och runda, XV, 9. Öfver de minsta, ej genom- 
gående kärlknippena äro cellerna i detta lag på tvärsnitt låga och breda, emedan de för- 
länga sig i samma riktning som kärlknippet. Cellerna i det tredje, umdersta laget hafva 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 115 


på tvärsnitt genom bladet likaledes buktade väggar, XV, 5, samt mycket växlande form. 
Än äro de något sträckta i horisontal riktning än nästan rundade eller något palis- 
sadlika. På ytsnitt, XV, 10, hafva de en något aflång omkrets. Enstaka celler i så- 
väl detta som det mellersta laget innehålla en kristallkonkretion. 

Kärlknippena. Den ovanligt tunna och på samma gång stora bladskifvan kräf- 
ver särskilda anordningar för att skydda sig mot yttre mekaniska angrepp. 
Redan de korta bladskaften torde i någon mån utgöra ett dylikt skyddsmedel, liksom 
den i förhållande till bladens spädhet ovanligt tjockväggiga öfverhuden jämte det 
ovanligt täta mesophyllet, hvars celler sinsemellan genom sina utskott stå i fast för- 
bindelse med hvarandra och dessutom hafva en ringa utsträckning i med bladytan 
parallel riktning. Men i synnerhet kärlknippenas anordning och beskaffenhet spela 
såsom skydd i detta hänseende en viktig roll. De utomordentligt talrika nerverna 
bilda ett småmaskigt nätverk och äro så tjocka, att deras tvärsnitt är flera gånger 
högre än bladskifvans. Därtill äro kärlknippena i dessa nerver på såväl öfre som 
undre sidan försedda med hårdbast. I de af nervernas nätverk omramade fälten 
uppträda genomgående och likaledes af hårdbast åtföljda kärlknippen, som ej inne- 
slutas i nerver och som likaledes äro anordnade i ett nätverk. De minsta kärlknip- 
pena sakna hårdbast och ligga under andra mesophyll-laget, och deras spiralkärl an- 
sluta sig omedelbart till cellerna i detta lag. Kärlknippena åtföljas af bastcell-liknande 
mjölkceeller, som från dem uttränga i mesophyllet. 


Quisqualis indica L. 


Blad medelstora, tunna, något läderartade, på undre sidan upphöjdt nätådriga 
och håriga. 

Epidermis ej synnerligt storcellig, med tjock yttervägg, på öfre sidan utan klyf- 
öppningar, och dess celler därstädes, sedda från ytan, tämligen regelbundet polygo- 
nala, men på den undre med något mindre och i följd af de vågiga mellanväggarne 
oregelbunden omkrets. Klyföppningar tämligen glesa, utan biceller och med bredt 
oval omkrets. Slutceller i jämnhöjd med epidermiscellerna, upprättstående, inåt af- 
rundade, tjockväggiga, med tvärställd, nästan springformig, ehuru bakåt vidgad hålig- 
het, försedda med tjocka, tämligen höga, upprätta, men i spetsen något krökta ytter- 
lister och med endast svag antydan till innanlister. 

Mesophyll nästan likformigt, på tvärsnitt 4—5 celler högt, och dess celler 
regelbundet anordnade i såväl horisontala som vertikala rader. Cellerna i den öfversta 
raden äro på tvärsnitt genom bladet högst och tämligen smala, så att deras höjd är 
ungefär 10—12 gånger större än bredden, regelbundet cylindriska och ej sällan sep- 
terade, hvarjämte de stå mycket tätt tillsammans och äro i tvärsnitt rundadt poly- 
gonala. Hvarje epidermiscell täcker vanligen 6—8 palissadceeller. Denna rad utgör 
den egentliga palissadväfnaden och i densamma uppträda, liksom i palissadparen- 
chymet hos Combretum decandrum (s. 15), stora kristallsäckar. Cellerna i närmast 
undre rad äro något åtskilda af luftrum, upprättstående och än nästan runda än 
sträckta i vertikal riktning, mer eller mindre palissadlika och i så fall ofta genom 


116 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


små armlika utskott stående i förbindelse med hvarandra. I de båda understa ra- 
derna äro cellerna vanligen palissadlika och försedda med armlika utskott; mera sällan 
äro äfven cellerna i dessa rader runda. När mesophyllet utgöres af fem cellrader, äro 
merändels äfven cellerna i den tredje raden (räknad från öfre epidermis) palissadlika. 
Sedda från ytan äro cellerna i de tre eller fyra undre raderna runda eller hafva i följd af 
de armlika utskotten en oregelbundet rundad omkrets. I det understa laget upp- 
träda runda kristallsäckar, hvilka emellertid liksom deras kristallkonkretioner äro be- 
tydligt mindre än i öfversta raden. 

Kärlknippena äro med undantag af de minsta genomgående och åtföljas af ett 
öfre och ett undre hårdbastknippe, men dessa knippen sträcka sig ej ända ut till epidermis, 
från hvilken de äro skilda genom en mekanisk grundväfnad. De minsta kärlknippena 
med sin väl differentierade strängslida ligga omedelbart under öfversta cellraden. Till 
och med i de minsta kärlknippena finnas i rader anordnade långa, smala och med 
ett brunt innehåll fyllda celler. 


Ryparosa cesia Blume? 


Blad mycket stora, men i förhållande till storleken ej synnerligt tjocka, fasta 
och läderartade. med grofva, på undre ytan skarpt framträdande medelnerv och 
sidonerver. ; 

Epidermis småcellig och med tämligen tunn yttervägg på båda sidorna, utan 
klyföppningar på den öfre, där den öfver och närmast på ömse sidor om kärlknippena, 
med undantag af de allra minsta, förstärkes af ett hypoderma, som allt efter kärl- 
knippenas storlek utgöres af en eller flera rader. Enär kärlknippena äro mycket tal- 
rika, består epidermis oftast af flera cell-lag, men där den utgöres af endast en cell- 
rad äro epidermiscellerna mycket stora, inåt vidgade och lika höga som den af flera 
lag bestående epidermis, hvaraf framgår, att en tangential delning ägt rum och efter- 
följts af radiala delningar i den öfversta cellraden. På ytsnitt äro alla epidermiscel- 
lerna på öfre sidan polygonala och de minsta af dem mycket små, flera gånger mindre 
än de större, som äro ganska fåtaliga, åtminstone i jämförelse med de minsta. I 
hypodermat förekomma, ehuru sparsamt, kristallkonkretioner och på öfre ytan en- 
samma eller i knippen samlade, encelliga, tjockväggiga trichom. Den undre ytan är 
på tvärsnitt genom bladskifvan ganska ojämn, hufvudsakligen i följd af de talrika, 
af tjockväggiga celler bestående upphöjningar, som förekomma äfven under de mindre 
kärlknippena, när de med sitt hårdbast beröra undre epidermis, och från hvilka utgår 
ett knippe af talrika, långa, encelliga och tjockväggiga trichom, hvilka likna dem som 
förekomma på öfre bladytan. HEnär dessa spikklubbformiga bildningar uppträda i 
mycket stort antal, är det förenadt med vissa svårigheter att vinna en bestämd före- 
ställning om i synnerhet klyföppningarnes beskaffenhet. Till den undre bladytans 
ojämnhet bidrager dessutom äfven den omständigheten, att ytan mellan de partier 
af densamma, som bära nyss vämnda trichom, är veckad på så sätt, att på tvärsnitt 
förekomma ett större eller mindre antal protuberanser, som föranledas däraf, att cel- 
lerna i närmast underliggande lag blifvit förlängda i vertikal riktning. De undre 
epidermiscellerna i tvärsnitt lägre, men ofta något bredare än de öfre, sedda från 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 117 


ytan mycket små, polygonala. Klyföppningar tämligen talrika, på ytsnitt rundadt 
ovala och omgifna af en krets smala biceller, förekommande såväl på som mellan 
protuberanserna. Slutceller något höjda öfver ytan af epidermis, i tvärsnitt små, 
rundade, tjockväggiga, med smal, tvärställd hålighet, i sned ställning stödjande sig 
mot bicellerna och försedda med små, raka, uppåt och framåt riktade ytterlister, 
utan innanlister. 

Mesophyllet är tämligen likformigt, kan närmast betecknas såsom ett palissad- 
parenchym och utmärker sig genom en ovanlig småcellighet. Det har ungefär 7—38 
cellers höjd, och dess celler äro tämligen regelbundet anordnade i vertikala rader, i 
hvilka cellerna tämligen regelbundet aftaga i höjd mot den undre sidan. Sålunda 
äro de i den öfversta raden mycket höga och smala, så att deras höjd kan vara 
ända till 20 gånger större än bredden, stå mycket tätt tillsammans och äro ofta sep- 
terade, i tvärsnitt runda eller ofta polygonala. Äfven cellerna i de båda närmast 
undre raderna äro vanligen typiska palissadeeller, ehuru de båda raderna tillsammans 
äro ungefär dubbelt lägre än den öfversta och deras celler på samma gång vidare 
samt ej så tätt hopstående. Cellerna i den öfriga delen af mesophyllet äro ej så 
regelbundet anordnade i på tvärsnittet vertikala rader, därjämte lägre, stundom, i syn- 
nerhet i den undre delen nästan isodiametriska och i så fall något kantiga. Men i 
den understa eller båda de understa raderna äro cellerna ofta mer palissadlika. Inter- 
cellularrummen i den undre delen af mesophyllet äro på tvärsnittet smala, nästan 
springformiga luftkamrar, som utmynna i klyföppningarne. Stundom blifva dessa 
kamrar afbrutna af en eller annan horisontalt sträckt cell. På ytsnitt äro cellerna i 
hela denna del af mesophyllet isodiametriska eller aflånga, ofta kantiga eller utdragna 
i ett eller annat litet utskott, utan att däraf någon nätlik anordning af cellerna 
kommer till stånd, så att de ofta tämligen små luftrummen ligga strödda i en mera 
kompakt cellmassa. Kristallkonkretioner kunna förekomma i såväl de öfre som de 
undre cellraderna. 

Kärlknippena, som äro mycket talrika och bilda ett mycket rikt nätverk med 
små rutformiga maskor, äro nästan alla genomgående och omgifna af hårdbast. Vek- 
bastet jämte veddelen ligga i den undre delen, så att hårdbastet på kärlknippenas 
öfre sida är mycket mäktigare och i en, två eller flera cellrader, allt efter kärlknip- 
nenas storlek, sträcker sig upp till hypodermat i öfre bladytan. De icke fullständigt 
genomgående kärlknippena äro något aflägsnade från undre epidermis, men gränsa 
med en enkel rad af hårdbastceller till det öfre hypodermat. De minsta, af endast 
smala spiralkärl bestående kärlknippena ligga omedelbart under tredje mesophyllraden, 
uppifrån räknad. TI de största uppträder på öfre sidan af kärlgruppen och intill det 
öfre hårdbastet en stor, lång, i tvärsnitt rund sekretgång, som begränsas af ett lag 
små, tafvelformiga celler. Längs den tjocka, något nedvikna bladkanten och på något 
afstånd från dennas yta sträcker sig ett mindre kärlknippe, hvars mäktiga, 1 tvärsnitt 
nästan halfmånformiga hårdbast med sin konvexa sida är vändt ut mot kanten. 

Anm. Enär bladen hos arterna af det i systematiskt afseende omtvistade sl. 
Ryparosa Bl. uppgifvas vara glatta (WARBURG, a. st. pag. 23), men de här beskrifna 
utmärka sig genom en mycket iögonfallande hårighet på undre sidan, kunna dessa 


118 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


svårligen tillöra någon art af nämnda släkte. Ur anatomisk synpunkt tyckas de sna- 
rare tillhöra någon Sterculiacé, möjligen af sl. Pterospermum, i det de något erinra 
om bladen af Pt. acerifolium, t. ex. med hänsyn till trichomens beskaffenhet, den 
undre bladytans ojämnhet jämte klyföppningarnes förekomst på små upphöjningar, 
närvaron af sekretgångar, kärlknippenas förhållanden m. m. Då emellertid den växt, 
till hvilken bladen höra, ej kunnat identifieras med någon art af ifrågavarande släkte, 
har det namn, under hvilket bladen kommit mig tillhanda, ansetts böra bibehållas. 


Pterospermum diversifolium Blume. 


Blad mycket stora, på undre sidan rikligt nätådriga, tunna, men i följd af den 
täta hårbeklädnaden på undre ytan skenbart tämligen tjocka, något läderartade. 

Epidermis småcellig, med på öfre sidan tjock yttervägg och därstädes utan 
klyföppningar. Öfre epidermisceller på tvärsnitt nästan kvadratiska, plattade, med 
tjocka mellanväggar, på ytsnitt polygonala med undantag af enstaka celler, som äro 
runda och fyllda af hvar sin kristallkonkretion. Den undre bladytan, som helt och 
hållet täckes af mycket talrika trichom, som utgöras af ett undre kort och mång- 
celligt skaft, som i spetsen uppbär talrika, långa, tjockväggiga, encelliga och krusiga 
hår och som sitter midt öfver de genomgående kärlknippena, är på tvärsnitt ganska 
ojämn i anledning dels af de talrika smånerverna dels af själfva öfverhudens beskaf- 
fenhet. Denna befinnes nämligen på tvärsnitt bestå af små grupper hvälfda tunn- 
väggiga, af ett brunt innehåll fyllda celler och inskjutna mellan dessa grupper mindre, 
plattade samt mera tjockväggiga celler. På ytsnitt befinnas de senare grupperna ut- 
göras af klyföppningar, hvilka äro utomordentligt talrika, så att emellan dem endast 
finnas enstaka små, på ytsnitt aflånga celler. Hvarje klyföppning omgifves af tvänne 
med springan parallela biceller. I anseende till den täta hårbeklädnaden, som knap- 
past låter sig fullständigt afskrapas, är det förenadt med stora svårigheter att med 
säkerhet utröna klyföppningarnes byggnad. Själfva slutcellerna äro i tvärsnitt ovan- 
ligt små, ligga i jämnhöjd med bicellerna, med hvilka de äro parallela, och tyckas 
vara triangulära med nedåtriktad spets samt försedda med rakt framåt riktade 
ytterlister. 

Mesophyllet, som vanligen har 4 cellers höjd, är alltigenom palissadlikt. Cellerna 
i den öfversta raden stå tätt tillsammans och äro högst, så att denna rad är föga 
lägre än alla de öfriga cellraderna tillsammans. Cellerna i denna rad äro regelbundet 
cylindriska och lodrätt ställda, oftast septerade, och deras höjd merendels 15—12 
gånger större än bredden, men deras på ytsnitt runda omkrets i följd af epidermis- 
cellernas ringa storlek endast 2—3 gånger mindre än den af en sådan cell. I de 
trenne öfriga lagen aftaga cellerna merändels i höjd mot den undre sidan och deras 
anordning på tvärsnittet i vertikala rader blifver ofta mer eller mindre rubbad däri- 
genom att cellerna ej sällan äro krökta, så att luftrum uppstå mellan raderna. 
Smärre luftrum bildas äfven i följd af att cellerna ömsom vidga sig och afsmalna. 
På ytsnitt äro cellerna runda eller något aflånga och ej sällan kantiga, och själfva 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 119 


luftrummen äro än höga, smala och sprickformiga mellan de i rader anordnade cel- 
lerna än bildande smärre öppningar i en mer eller mindre kompakt cellmassa. 

Kärlknippena omgifvas af hårdbast och äro samt och synnerligen genomgående. 
De minsta af dem utgöras, såsom det tyckes, uteslutande af hårdbast, som i en en- 
kel rad af celler sträcker sig från öfre epidermis ned till den undre. T de öfriga, icke 
nerver bildande kärlknippena befinna sig dessas veddel och vekbast närmare den 
undre bladytan och i nerverna hafva de sin plats i den del af nerven, som skjuter ut 
öfver bladets undre yta. I de gröfre nerverna uppträda, allt efter dessas större eller 
mindre storlek, ett större eller mindre antal sekretgångar, omgifna af en krets plat- 
tade celler (DUMONT a. st. pag. 211). E 


Lawsonia alba Lam. 


(Tafs III, figg. 1—7, Taf. XXIII, fig. 2). 


Blad mycket små, tämligen fasta, men tunna, något upprätta och, att döma 
af i sprit förvaradt material, mer eller mindre kantställda, kort skaftade. 

BEpidermis med klyföppningar på båda bladytorna och tunn yttervägg, storcellig, 
i synnerhet på öfre sidan, III, 1; dess celler i tvärsnitt rektangulära eller qvadra- 
tiska, sedda från ytan polygonala med raka, tunna mellanväggar, III, 2, 3. I båda 
sidorna finnas i öfverhuden större slemceller, hvilka äro högre än de öfriga, i det de 
tränga djupare ned i mesophyllet, så att de framträda äfven på ytsnitt af den under- 
liggande väfnaden, XXII, 2, såsom stora rundade och tunnväggiga celler. Klyföpp- 
ningarne liggande i jämnhöjd med de öfriga epidermiscellerna utan biceller, något 
glesare på öfre sidan, och med något större samt, liksom på den undre, oval omkrets, 
sedda från ytan, jfr III, 2 och 3. Slutceller lägre än epidermiscellerna, III, 7, i tvär- 
snitt aflångt äggrunda, liggande (d. v. s. med horisontal längdaxel), utan vare sig 
ytter- eller innanlister, tjockväggiga och med i synnerhet på undre sidan starkt kuti- 
kulariserad vägg. 

Mesophyllet har en sådan byggnad, att bladen skulle kunna betraktas såsom en 
mellanform mellan bilaterala och dorsala blad, ITT, 1. Visserligen äro cellerna i de 
båda öfversta och understa lagen högre, smalare och mer palissadlika än i de inre, 
men å andra sidan äro äfven cellerna i sistnämnda lag sträckta i vertikal riktning 
samt anordnade i mer eller mindre regelbundet vertikala rader, hvarjämte de bilda 
en på tvärsnitt, III, 1, ganska kompakt väfnad och alla cellerna i de 8—9 horison- 
tala lag, af hvilka mesophyllet består, hafva på ytsnitt något så när samma form. 
Sålunda äro cellerna i det öfversta laget, III, 4, runda och än tätt hopstående än i 
följd af klyföppningarne på öfre bladytan åtskilda af större luftrum. Men de äro be- 
tydligt smalare än cellerna i alla de öfriga raderna, så att 8—10 sådana celler kunna 
täckas af en enda epidermiscell på öfre bladytan. I närmast undre rad, III, 5, hafva 
cellerna en märkbart större omkrets och en mer aflång form och stå något tätare 
tillsammans. I de mellersta lagen ITI, 6, äro cellerna något mera ovala, men hafva 
ungefär samma storlek som i nyssnämnda lag, och luftrummen förhålla sig på unge- 


120 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


fär samma sätt som i detta. I det understa laget, XXTII, 2, äro cellerna, liksom i 
det öfversta, på ytsnitt runda, men betydligt vidare än 1 detta, så att endast 2—3 af 
dem kunna täckas af hvarje epidermiscell på undre bladytan. Luftrummen äro i allmänhet 
mindre än i öfversta raden. Den ringa utveckling af det intercellulära systemet, som 
utmärker bladen af denna växt, åtminstone i jämförelse med det i dorsiventrala blad, 
motväges i någon mån af de små mellanrum, som finnas emellan alla mesophyllcellerna 
och som uppstått på det sätt, att längdväggarne mellan cellerna ej äro raka, utan 
vågigt ojämna därigenom att cellerna ej äro likformigt cylindriska, utan än vidga 
sig än afsmalna, så att själfva väfnaden blir ett armpalissadparenchym. Det oak- 
tadt är mesophyllets-struktur sådan, att bladens förmåga att transpirera ej kan vara 
synnerligen stor, hvarmed förekomsten af stora epidermoidala och vatten magasine- 
rande celler torde stå i närmaste samband. Stora kristallkörtlar äro ej sällsynta i de 
mellersta och undre mesophbyllraderna. 

Kärlknippena äro svagt utbildade, inbäddade och sakna hårdbast med undan- 
tag af de största, som på undre sidan hafva en beläggning af sådana celler. De 
mindre kärlknippena äro förlagda närmare den öfre bladytan och gränsa till undre 
sidan af det andra mesophyll-laget, uppifrån räknadt. 


Pterospermum Heyneanum Wall. 


Blad små, mycket tunna, men tämligen fasta, på undre sidan betäckta med ett 
tätt filtludd. 

Epidermis på öfre ytan utan klyföppningar; dess celler med tunna vågiga mel- 
lanväggar och något tjockare ytter- och innanväggar samt ganska stor ytutbredning, 
i tvärsnitt rektangulära och dubbelt högre än på bladets undre sida. Undre epider- 
mis med talrika, stora, runda och öfver ytan något höjda klyföppningar, dess celler 
mycket tunnväggiga, sedda från ytan med i följd af de vågiga mellanväggarne ore- 
gelbunden omkrets, som är mindre än de öfre epidermiscellernas. TI öfre ytans öfver- 
hud finnas talrika, runda, med hvar sin kristallkonkretion fyllda kristallsäckar, som 
omgifvas af en krans rosettformigt anordnade och i radiär riktning förlängda epider- 
misceller. 

Mesophyllet, som på ytsnitt är mycket småcelligt, tyckes på tvärsnitt af blad- 
skifvan mellan nerverna utgöras af fem cell-lag, af hvilka det öfversta består af breda 
låga, tafvelformiga och tätt hopstående celler, hvilka fullständigt bekläda insidan af 
öfre epidermis. Den näst öfversta (andra), likasom den näst understa (fjärde) raden 
består af höga, smala, ej sällan septerade, af mycket stora, runda eller linsformiga 
intercellularrum åtskilda palissadceller, som likna de s. k. "Klammerzellen"" i bladen 
af Derris scandens (sid. 55) och af hvilka de i den andra raden äro ungefär dubbelt 
högre än cellerna i den fjärde. Mellan dessa båda rader tyckes ett lag (det tredje) 
af låga, breda celler, som på tvärsnitt bilda en horisontal rad, skilja luftrummen i 
den andra cellraden från dem i fjärde. GCellerna i den understa (femte) raden 
äro, liksom cellerna i den första och den tredje, breda och låga, men åtskilda af 
talrika mellanrum för de i undre epidermis talrika klyföppningarne. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 121 


I själfva verket tyckes emellertid denna väfnad vid en närmare undersökning 
endast utgöras af tvänne rader palissadlika celler, hvilkas öfre och undre ändar blif- 
vit starkt utvidgade och plattade och sålunda förete bilden af låga, breda celler, som 
på tvärsnitt bilda 3 horisontala rader. Den skenbart tredje och mellersta cellraden 
bildas af de undre ändarne af den öfre och de öfre af den undre radens palissadcel- 
ler på sådant sätt, att ändarne af de senare tränga upp emellan ändarne af de förra, 
hvarigenom de komma att ligga i en på tvärsnittet horisontal rad. TI följd häraf 
kommer ett tvärsnitt genom bladskifvan att förete bilden af ett gallerverk, i hvilket 
de smalare mellanstyckena af palissadcellerna utgöra de vertikala stängerna. Stun- 
dom tyckas palissadcellernas vidgade ändar vara genom en tvärvägg skilda från den 
öfriga delen af cellen. På ytsnitt äro cellernas genomskurna ändar runda eller af- 
långa och ofta mer eller mindre kantiga, under det deras genomskurna smalare par- 
tier hafva en mindre och ännu mer oregelbunden omkrets och ofta äro kransvis 
grupperade kring luftrummen. Kristallkonkretioner förekomma äfven i mesophyllets 
celler. 

Kärlknippena äro till större delen inneslutna i nerver och bilda ett rikt ana- 
stomoserande system. De ej af nerver omgifna strängarne äro genomgående och åt- 
följas af hårdbast. 

Till samma typ höra äfven följande, endast i förbigående undersökta växter: 

Syzygium sp., blad små, tunna; öfre epidermis storcellig med tunn yttervägg; 
mesophyll småcelligt; kärlknippen inbäddade. 

Brownea Ariza Benth. (från Ceylon, Dr. SVvEDELIvsS), småblad smala och 
tunna; öfre epidermis med tunn yttervägg; kärlknippen inbäddade. 

Doona zeylanica Thw. (från Ceylon, Dr. SvEDELIUS), blad små, tunna och 
kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg och dess celler nästan palissadlika; 
mesophyll småcelligt; kärlknippen genomgående. 

Ficus religiosa L. (från Ceylon, Dr. SVEDELIUS), blad ej mycket stora, tunna 
och långskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg; mesophyll småcelligt och myc- 
ket kompakt; kärlknippen nästan genomgående. 

Scevola Lobelia Murr. (från Ecuador, Baron EGGERS, under benämningen S. 
Plumieri Vahl), blad små, mycket tjocka, succulenta, afsmalnande till ett kort skaft; 
mesophyll storcelligt, dess inre del ombildad till vattenväfnad; klyföppningar på 
båda sidorna stora och talrika; kärlknippen inbäddade. 


EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 16 


122 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


IX. Mellanformer mellan dorsiventrala och dorsala blad. 


Lafoensia Vandelliana Cham. & Schlecht. 


(Taf. IIT, figg. 8--14, Taf. TV, figg. 1—3). 


Blad mycket små, breda, kort skaftade, nästan upprättstående, tämligen tjocka. 

Epidermis tämligen småcellig och tunnväggig, III, 8, utan klyföppningar på öfre 
ytan, III, 9. Mellanväggarne på båda ytorna tämligen tjocka, raka, i synnerhet på 
den öfre, hvars epidermisceller, sedda från ytan, äro mer regelbundet polygonala, III, 
9, och mindre än på den undre ytan, III, 10... Liksom hos Lawsonia alba (s. 113) 
äro hos denna växt somliga epidermisceller i båda ytorna förvandlade till slemceller och 
större än de öfriga, så att de tränga ned emellan palissadcellerna, III, 11 och 12, 
och fungera såsom vattenuppsamlande celler. Klyföppningar ej synnerligt talrika, 
III, 10, med oval omkrets och utan biceller, liggande i jämnhöjd med epidermis. 
Slutceller, III, 14, upprättstående, i tvärsnitt rundade, tjockväggiga, i synnerhet på 
undre sidan, med tvärliggande hålighet och utan såväl ytter- som innanlister. ; 

Mesophyllet. I samband med frånvaron af klyföppningar i öfre bladytan blifver 
mesophyllets organisation i flera afseenden ganska afvikande från den hos Lawsonia 
alba. Palissadparenchymet är i den öfre sidan mycket högre än i den undre och skar- 
pare differentieradt från det underliggande mesophyllet, och dess celler äro utan mel- 
lanrum slutna intill hvarandra, III, 11. Därjämte är den mellan öfre och undre 
raden af palissadceeller befintliga väfnaden mycket mera lakunös, III, 8, ehuru det 
oaktadt väggarne mellan palissadeellerna ej äro vågiga utan raka, så att de små 
mellanrummen mellan cellerna saknas. För öfrigt äro äfven cellerna i det inre meso- 
phyllet upprättstående och tendera till en anordning i vertikala rader, hvarigenom 
de erinra om palissadceeller. Äfven bladen af denna växt utgöra en mellanform 
mellan bilaterala och dorsala blad, ehuru de på samma gång närma sig de dorsi- 
ventrala. 

Den öfversta raden af mesophyllet består af fullt typiska, höga, smala, cylin- 
driska och tätt hopstående celler, som utgöra ungefär '/» af mesophyliets höjd 
och hvilkas höjd är omkring 10—12 gånger större än vidden. Sedda från ytan, III, 
11, äro de runda och så små, att 3—4 sådana celler täckas af en epidermiscell. Det 
närmast undre Jaget, III, 8, som är skarpt begränsadt mot det egentliga palissad- 
parenchymet, kan äfven utgöras af mer eller mindre palissadformiga celler, som äro 
betydligt lägre än cellerna i den öfversta raden, men kan äfven bestå af lägre och 
vidare celler, som hafva större likhet med cellerna i de inre lagen. NSedda från ytan, 
1V, 1, öfverensstämma också cellerna i detta lag mest med dem i de mellersta och 
den näst understa raden, IV, 2, 3, i det de flesta af dem äro mer eller mindre ut- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2. 123 


dragna i horisontal riktning och därvid ofta något bågformigt krökta. Denna form 
på ytsnitt bibehålla cellerna till och med i det närmast till palissadväfnaden i undre 
bladytan gränsande laget, III, 13. Cellerna i undre ytans palissadparenchym, III, 8, 
äro vanligen mer än dubbelt lägre än i den öfre och i förhållande till sin höjd mycket 
vidare än i denna, så att höjden knappt är mer än dubbelt större än bredden. På 
ytsnitt, III, 12, hafva de en rund omkrets och äro skilda genom större eller mindre 
luftrum. Kristallkonkretioner äro ej sällsynta i de inre cell-lagen, företrädesvis när- 
mare den undre bladytan. 

Kärlknippena äro inbäddade och på undre sidan försedda med hårdbast. Endast 
de minsta sakna sådan beläggning; dessa befinna sig närmare den öfre bladytan och 
äro endast genom 1—2 cellrader skilda från palissadparenchymet. 


Hopea fagifolia Miq. 
, (Taf. XVII, figg. 2—15). 

Blad medelstora, tunna, men fasta och läderartade. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, ganska småcellig och med ej syn- 
nerligen tjock yttervägg på båda bladytorna, XVII, 2,3. Öfre epidermisceller i tvär- 
snitt mycket höga, nära 3 gånger högre och nästan dubbelt bredare än de undre, 
kvadratiska eller mer höga än vida, sedda från ytan polygonala och med tjocka mellan- 
väggar, XVII, 4. Undre epidermisceller i tvärsnitt rektangulära, sedda från ytan, 
XVII, 10, märkbart mindre än de öfre, men likaledes försedda med tjocka mellan- 
väggar. I undre bladytan framträda, insänkta i bladet, flercelliga glandler, XVII, 11. 
Klyföppningar föga talrika, sedda från ytan, XVII, 10, ovala, omgifna af en krans 
smala biceller. Slutcellerna mycket små, liggande i jämnhöjd med epidermis, XVII, 15, 
men lägre än dess celler, försedda med korta, raka, framåtriktade ytterlister och en 
svag antydan till innanlister, mycket tjockväggiga samt med liten, tvärställd hålighet. 

Palissadparenchymet. Mesophyllet ganska småcelligt. I den tunnare delen af 
bladskifvan, XVII, 3, i hvilken mesophyllet i sin helhet endast har 5 cellers höjd, är 
detta mer eller mindre palissadlikt, ehuru cellerna i de båda öfversta raderna genom 
större höjd och frånvaro af luftrum märkbart skilja sig från cellerna i de tre undre 
och utgöra den egentliga palissadväfnaden. Men äfven cellerna i de undre lagen äro 
anordnade i någorlunda regelbundna vertikala rader och tämligen höga, i hvilka hän- 
seenden de komma palissadcellerna nära. I de tjockare partierna af bladskifvan, så- 
som i närheten af de sekundära nerverna och närmare in emot bladets medelnerv, 
har mesophyllet ända till 8 cellers höjd och cellerna i de 2—3 öfversta raderna skilja 
sig från de öfriga genom sin mer palissadlika form, ehuru någon skarp gräns emellan 
palissad- och svampparenchym ej häller därstädes förefinnes, XVII, 2. Då palissad- 
väfnaden i den tjockare delen af bladet utgöres af tre cellrader, upptager den hälften, 
men, om den består af tvänne, endast en tredjedel af hela mesophyllets höjd. I den 
tunnare delen af bladet upptager palissadparenchymet däremot mer än hälften 
af mesophyllets höjd. I den öfversta raden stå cellerna på ytsnitt, XVII, 5, mycket 
tätt tillsammans, äro polygonala och mycket små, så att 4—5 sådana celler täckas af 
en epidermiscell. I den undre, XVI, 6, eller, då palissadväfnaden består af tre rader, 


124 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


de båda undre raderna äro cellerna i tvärsnitt större, men likaledes polygonala och 
tätt hopstående, med luftrum endast på enstaka ställen. 

Svampparenchymet. I bladets tunnare partier, XVII, 3, likna cellerna i denna 
väfnad dem i palissadparenchymet, i det de äro upprättstående, tämligen höga och 
hafva benägenhet till anordning i vertikala rader, men skilja sig från palissadcellerna 
därigenom, att de äro lägre, ej så regelbundet cylindriska och mer åtskilda af luft- 
rum. I bladets tjockare partier har svampparenchymet en större mäktighet, XVII, 2, 
och dess celler äro på tvärsnitt än runda än aflånga och sträckta i horisontal eller 
snedt vertikal riktning än nästan palissadlika, hvarjämte de ej äro anordnade i regel- 
bundna, vare sig horisontala eller vertikala rader. Sedda från ytan, XVII, 7, 8, äro 
cellerna i de mellersta och den näst undre raden aflånga, ofta något krökta och 
sakna utskott, hvarjämte luftrummen emellan dem äro ganska små. I det understa 
laget, XVII, 9, äro cellerna, sedda från ytan, mindre och mera rundade samt tätare 
förenade, så att knappast andra mellanrum än andhålorna förefinnas. I denna väfnad 
äro kristallkonkretioner ej sällsynta. De förekomma i stora, runda celler och upp- 
träda med en viss regelbundenhet i det subepidermoidala cell-laget, XVII, 13. 

Kärlknippena. De största bland de ej i nerver inneslutna kärlknippena äro 
genomgående, men alla de öfriga inbäddade i mesophyllet. Alla äro åtföljda af 
hårdbast. De minsta ligga under andra radens palissadeeller. 

Sekretbehållare. I de större kärlknippena finnas de för Dipterocarpeerna karak- 
teristiska hartsgångarne. Dessutom finnas äfven sekretförande, af ett brungult ämne 
fyllda celler, som än åtfölja kärlknippena, XVII, 14, än uppträda isolerade i meso- 
phyllet, XVII, 2. Stundom uppträda de i grupper omedelbart innanför epidermis i 
bladets undre sida, XVII, 12. 

Bladen af denna växt bilda en öfvergång mellan dorsiventrala blad med rund- 
celligt svampparenchym och dorsala eller bilaterala blad. 


Anacardium occidentale L. 


Blad tämligen stora och tjocka, läderartade, glatta och glänsande. 

Epidermis tämligen småcellig och försedd med tjock yttervägg och tjocka, vågiga 
samt porösa mellanväggar på båda bladytorna, utan klyföppningar på den öfre. Öfre 
ytans öfverhudsceller i tvärsnitt ungefär lika höga som den undres, men något bredare, 
på ytsnitt äfvenledes små, med rundadt kvadratisk, i följd af de vågiga mellan väggarne 
något oregelbunden omkrets; de undre öfverhudscellerna, sedda från ytan, längre och 
smalare samt med ännu mer oregelbunden omkrets. Klyföppningar ganska talrika, 
stora och sedda från ytan mer utsträckta i bredd än i längd. Slutceller fyllda med 
ett brunt innehåll, stående i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt rundade, tjock- 
väggiga, med liten, tvärställd hålighet och korta framåtriktade, raka ytterlister, utan 
innanlister. 

Mesophyllet, som är tämligen storcelligt, tjockväggigt och rikt på kloroplaster, 
har ungefär 7—8 cellers höjd och är anordnadt i på tvärsnitt genom bladet tämligen 
regelbundet horisontala och vanligen äfven vertikala rader. De båda öfversta raderna, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 125 


som närmast torde motsvara palissadväfnaden i typiskt dorsiventrala blad, upptaga 
ungefär hälften af mesophyllets höjd. Men vanligen äro cellerna i den öfre och ej 
sällan äfven i den undre raden en eller flera gånger septerade, i följd hvaraf den ur- 
sprungliga anordningen i tvänne rader kan blifva mer eller mindre rubbad. Cellerna 
i den öfre raden äro vanligen nära dubbelt högre än i den undre och i så fall blir 
deras höjd ungefär 8—10 gånger större än bredden, ehuru det, i synnerhet emellan 
de gröfre kärlknippena, äfven kan förekomma, att cellerna i den undre raden äro lika 
höga som cellerna i den öfre. De äro i dessa båda rader regelbundet cylindriska och 
stå någon gång genom små utskott från mellanväggarne i sidoförbindelse med hvar- 
andra. I tvärsnitt hafva de i bägge raderna en nästan rund eller polygonal omkrets 
och äro tämligen vida, så att hvarje öfre epidermiscell täcker endast 2—3 celler. De 
båda närmast den undre epidermis liggande lagens celler äro likaledes palissadlika, 
men utgöra endast '/.—"/. af hela mesophyllets höjd, emedan deras egen höjd på 
tvärsnitt knappt är mer än dubbelt större än bredden. WSidoutskotten mellan dessa 
celler äro äfven större och talrikare än i den öfre palissadväfnaden, i följd hvaraf 
äfven luftrummen blifva talrikare och själfva cellerna i tvärsnitt runda. I de fyra 
eller stundom endast trenne mellersta lagen hafva cellerna på tvärsnitt genom blad- 
skifvan en mycket växlande form, i det de äro än mer eller mindre palissadlika än 
aflånga, horisontalt sträckta och med i följd af från dem utgående utbuktningar ore- 
gelbunden omkrets än rundade. På ytsnitt äro de sällan runda, utan vanligen at- 
jånga och åtskilda genom mindre luftrum. 

Kärlknippena. De större bland dem äro genomgående, omgifvas af hårdbast 
och hafva i vekbastet de för familjen karakteristiska hartsgångarne, hvarjämte deras 
kärlgrupp ligger närmare den undre bladytan. De något mindre, men dessa i storlek 
närmast kommande kärlknippena sträcka sig visserligen upp till öfre epidermis och 
hafva hårdbast på sin öfre sida, men gränsa med sin undre sida till den assimila- 
toriska väfnaden, hvarjämte deras kärlgrupp befinner sig på ungefär samma afstånd 
från den öfre och den undre bladytan. De minsta gränsa intill undre raden af den 
öfre palissadväfnaden, andra åter igen till inre raden af samma väfnad i den undre 
bladytan. 


Bauhinia elongata Korth. 


Småblad tämligen stora, tunna, något läderartade. 

Epidermis småcellig, med tunn, granulerad och något hvälfd yttervägg på båda 
bladytorna, utan klyföppningar på den öfre, hvars celler äro i tvärsnitt dubbelt högre 
än den undres och, sedda från ytan, äfven märkbart större, tämligen regelbundet 
polygonala. De undre epidermiscellerna på ytsnitt med buktiga mellanväggar. Klyf- 
öppningar ej synnerligt talrika, sedda från ytan små, smala och aflånga, omgifna af 
tvänne med springan parallela biceller, hvilkas från springan vända väggar äro buktade; 
deras slutceller på tvärsnitt ovanligt små, runda och tämligen tjockväggiga, liggande 
i undre kanten af bicellerna, som hvälfva sig öfver dem och äro utdragna i smala 
utskott, liknande ett par ytterlister. Slutcellerna sakna lister och hafva en rundad 
hålighet. 


126 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Mesophyllet är ovanligt småcelligt, ej tydligt differentieradt i palissad- och svamp- 
parenchym och har 4—3—6 cellers höjd. De två eller tre öfversta raderna, som re- 
presentera det egentliga palissadparenchymet, bestå af smala, höga och tämligen tätt 
hopstående celler och utgöra tillsammans '/.—"/s af hela mesophyllets höjd. Cellernas 
höjd i den öfversta raden är vanligen 8—9 gånger större än bredden och deras om- 
krets på ytsnitt ungefär 8—10 gånger mindre än den af en öfre epidermiscell. På 
ytsnitt äro cellerna runda och åtskilda af smärre mellanrum. Cellerna i den näst 
undre eller i de båda näst undre raderna, när de äro palissadlika, äro lägre, vi- 
dare och åtskilda af större mellanrum. Cellerna i de öfriga lagen äro på tvärsnitt 
till formen mycket växlande, än något palissadlika, ehuru mycket lägre än de typiska 
palissadcellerna, än rundade eller något kantiga eller ovala och stå så glest, att på 
tunna mikrotomsnitt mellanrummen emellan de genomgående kärlknippena ofta fram- 
träda såsom stora luftrum, i hvilka finnas enstaka celler eller isolerade enkla vertikala 
cellrader, som sträcka sig från palissadväfnaden ända ned till undre epidermis. På 
ytsnitt äro cellerna i dessa lag runda eller ovala och i senare fallet stundom i ena 
ändan afsmalnande i en spets, som ansluter sig till någon annan cell. Mera sällan och 
då endast i de minsta kärlknippeanastomoserna kunna de blifva något förlängda i 
horisontal riktning. Någon bestämd anordning af cellerna förekommer näppeligen i 
det närmast intill undre epidermis liggande laget, utan dessa äro strödda, ofta med 
långa afstånd från hvarandra; i de öfriga "röjer sig en viss benägenhet till krans- 
formig gruppering af cellerna, ehuru denna ingalunda är strängt genomförd. 

Kärlknippena. Det är onekligen ett anmärkningsvärdt förhållande, att öfver- 
huden i båda bladytorna besitter en tunn yttervägg, oaktadt i synnerhet cellerna i 
de undre mesophyll-lagen stå i ett så lösligt samband med hvarandra. Men de flesta 
kärlknippena äro genomgående, åtföljas på såväl öfre som undre sidan af hårdbast 
och bilda ett småmaskigt nätverk och äfven de dessa i storlek närmast kommande, 
men ej genomgående kärlknippena sträcka sig ned till undre epidermis och äro på 
undre sidan omgifna af hårdbast. De minsta kärlknippena, som äro reducerade till 
ett fåtal tracheala element, ligga under det tredje mesophyll-laget närmare den undre 
bladytan. 

Bauhinia variegata L. öfverensstämmer i afseende på den tunnväggiga epidermis, 
mesophyllets byggnad och anordningen af dess celler, klyföppningarnes beskaffenhet 
samt kärlknippenas förhållanden ganska mycket med föregående, från hvilken den 
skiljer sig däri, att öfre epidermis har mera vågiga mellanväggar samt ett fåtal klyf- 
öppningar, att mesophyllet är mera regelbundet anordnadt i vertikala rader samt 
palissadlikt och att det intercellulära systemet på samma gång är mindre utveckladt. 


Anona muricata L. 


Blad medelstora, läderartade, tämligen tjocka, glatta och glänsande. 

Epidermis storcellig, med tjock yttervägg och mycket tunna, äfven på tvärsnitt 
tydligt undulerade mellanväggar, utan klyföppningar på öfre sidan; dess celler van- 
ligen något lägre på den undre. Sedda från ytan, äro cellerna på den öfre ytan 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 127 


bredare i förhållande till längden och så stora, att hvarje sådan cell kan täcka 
10—1535 palissadceeller, hvarjämte deras mellanväggar äro på båda bladytorna grundt, 
men regelbundet undulerade och ytterväggen i utbuktningarne försedd med randporer. 
Vid djupare inställning af mikroskopet blifva emellertid cellerna på båda sidorna 
polygonala, så att unduleringen ej sträcker sig till de inre partierna af mellanväg- 
garne. Klyföppningar tämligen glesa, sedda från ytan stora, aflånga och omgifna af 
tvänne med springan parallela biceller. Slutceller i tvärsnitt aflånga, upprätta, nå- 
got nedsänkta, ungefär af bicellernas höjd, inåt afsmalnande och utdragna i en spets, 
försedda med mycket små, inåt och nedåt mot hvarandra krökta ytterlister. 

Palissadparenchymet, småcelligt och tunnväggigt, utgör vanligen nära hälften af 
mesophyllets höjd och består merändels af tvänne cellrader. Cellerna i den öfre ra- 
den äro regelbundet cylindriska, smala och höga, så att deras höjd är ungefär 7—10 
gånger större än bredden. Sedda från ytan äro de runda och åtskilda af större eller 
mindre mellanrum. Stora, tunnväggiga, på tvärsnitt genom bladet ovala sekretceller 
uppträda i synnerhet i denna cellrad och sträcka sig ända ut till den öfre epidermis. 
I tvärsnitt är deras omkrets ej så stor som ytan af en epidermiscell. Palissadcellerna 
i den undre raden stå betydligt glesare, äro i allmänhet lägre och vidare samt stå 
ej sällan på öfvergången till svampparenchymceller, äfven i det hänseendet, att de 
ej sällan genom wutbuktningar stå i förbindelse med hvarandra eller med underlig- 
gande celler. 

Svampparenchymet, som i förhållande till palissadväfnaden är tämligen storcelligt 
och tjockväggigt, har endast 4—5 cellers höjd och företer en synnerligt egendomlig 
byggnad. Skulle man endast döma af ytsnitt, borde det visserligen utan någon tve- 
kan hänföras till den rundeelliga typen. Ty det ena eller båda de understa lagens 
celler äro runda, ovala eller aflånga och än, i synnerhet i det understa laget, liggande 
intill hvarandra, endast åtskilda genom smärre luftrum, än anordnade i kransar, som 
omgifva stora luftrum, och detta stundom äfven i det understa laget, så att stora 
ytor af insidan på andre epidermis ligga blottade intill luftrummen. TI de mellersta 
båda lagen, i hvilka de mindre kärlknippena befinna sig, äro cellerna vanligen äfven 
kransvis anordnade kring lIuftrummen och ännu mer aflånga; endast den cell, som 
befinner sig i hörnet emellan trenne intill hvarandra gränsande luftrum, har i följd 
af trenne korta, breda utbuktningar, en nästan triangulär omkrets med något in- 
svängda sidor. I det öfversta, intill palissadväfnaden gränsande laget äro cellerna 
runda och tendera likaledes till en kransvis anordning, ehuru luftrummen vanligen 
äro mindre. Väsentligen annorlunda ter sig denna väfnad på tvärsnitt genom blad- 
skifvan. Vanligen bilda cellerna på sådana snitt ett oregelbundet nätverk med tämligen 
små, ehuru till storlek mycket växlande öppningar, så att luftrummen hafva en ringa 
höjd, äfven när deras utsträckning parallelt med ytan är ganska ansenlig. Cellernas 
form är tillika mycket växlande; än äro de runda än sträckta i horisontal riktning, 
men korta och breda, eller i en mer eller mindre vertikal riktning och sålunda palis- 
sadlika. HNistnämnda form återfinnes i synnerhet ofta hos de närmast innanför undre 
epidermis befintliga cellerna. Genom korta, breda utskott, som vanligen utgå från cel- 
lernas öfre och undre sidor, men någon gång äfven äro horisontala, få cellerna van- 


128 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


ligen en mer eller mindre oregelbunden form. Luftrummen, af hvilka några sträcka 
sig upp till palissadväfnaden, andra ned till undre epidermis, variera ansenligt till 
storleken och bilda på bladets tvärsnitt ej en enkel rad, utan äro vanligen anordnade 
i tvänne etager, hvilka genom smärre mellanrum i det dem åtskiljande horisontala 
laget stå i förbindelse med hvarandra. I de understa lagen af denna väfnad upp- 
träda runda sekretceller, dock sparsammare än i palissadparenchymet, och sträcka sig 
äfvenledes ut till epidermis. 

Bladen af denna växt torde rätteligen böra uppfattas såsom utgörande en mera 
ovanlig mellanform mellan dorsiventrala och dorsala blad. 

Kärlknippena. Med undantag af de minsta, som antingen alldeles sakna hård- 
bast eller endast åtföljas af enstaka hårdbastceller, omgifvas kärlknippena mer eller 
mindre fullständigt af sådan väfnad. De största, som äro genomgående, hafva en 
fullständig hårdbastbeläggning, hvilket äfven är förhållandet med sådana större strän- 
gar, som genom ett oförändradt mesophyll-lag äro skilda såväl från den öfre som 
undre epidermis. De dessa i storlek närmast kommande kärlknippena täckas på 
hvarje sida af ett knippe hårdbastceller. De minsta strängarne ligga omedelbart un- 
der palissadväfnaden och deras tracheala element lägga sig intill såväl palissadcellerna 
som svampparenchymets celler. Från de större kärlknippenas hårdbast utgå i svamp- 
parenchymets mellersta, mest lakunösa lag sklereider, mot hvilka cellerna i dessa lag 
stödja sig. I den kärlknippena närmast omgifvande grundväfnadens celler uppträda 
enkla kristaller, men kristallkonkretioner tyckas helt och hållet saknas i mesophyl- 
let hos denna växt. 


Artabotrys Blumei Hook. fil. & Thoms. 


Blad tämligen små och tjocka, läderartade glänsande. 

Epidermis storcellig och med tjock yttervägg och likaledes tämligen tjocka 
mellan väggar, utan klyföppningar på öfre bladytan; dess celler på tvärsnitt unge- 
fär lika stora, de öfre ej sällan delade genom en tangential vägg. Äfven sedda 
från ytan äro cellerna på båda sidor ungefär lika stora och hafva undulerade mellan- 
väggar samt randporer; men mellanväggarnes ojämnhet sträcker sig ej genom hela 
deras höjd, utan de blifva inåt raka, så att båda sidornas epidermisceller äro, sedda 
från insidan, polygonala. Klyföppningar glesa, smalt ovala, åtföljda af ett eller 
tvänne par med springan parallela biceller, som jämte slutcellerna äro fyllda med 
ett brunt innehåll och hafva bruna membraner. BSlutceller upprättstående, i tvärsnitt 
ovala, något insänkta och såväl på sin yttre som inre sida delvis omslutna af hvar 
sin bicell, inåt afsmalnande i en smal spets och försedda med korta, uppåt riktade 
ytterlister ; deras hålighet oval, sträckt i själfva cellens längdriktning. 

Mesophyllet, som är storcelligt och tjockväggigt, har vanligen 7, någon gång 
8—9 cellers höjd, är mindre lakunöst och har i ännu högre grad karaktären af palis- 
sadparenchym än mesophyllet hos den nyss beskrifna Anona muricata. Ej sällan 
förekommer på tvärsnitt genom bladet en anordning af cellerna i mer och mindre 
regelbundet vertikala rader ända från öfre epidermis ned till den undre, men vanli- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 129 


gen rubbas denna anordning i anledning af den mer oregelbundna formen hos cellerna 
i de mellersta lagen. De två eller stundom tre öfversta lagen utgöra det egentliga 
palissadparenchymet och upptaga en tredjedel eller ända till mer än hälften af meso- 
phyllets höjd. I det öfversta laget äro cellerna vanligen högre än i det näst undre, 
regelbundet cylindriska, 4—6 gånger högre än breda och stå tätt tillsammans. På 
ytsnitt hafva de en rundadt oval omkrets, som är mindre än ytan af en epidermiscell, 
så att hvarje sådan cell täcker 4—6 palissadceeller. I detta lag uppträda ganska 
talrika, stora, ovala eller runda sekretceller, som nå ut till öfre epidermis, hvars cel- 
ler vanligen öfver sekretcellerna äro delade genom tangentiala väggar, och som inåt 
gränsa till palissadväfnadens undre rad. TI sistnämnde rad äro cellerna lägre och i för- 
hållande till höjden bredare, ehuru de, sedda från ytan, hafva en i allmänhet något 
mindre omkrets, som äfvenledes är rund—oval. Mellanrummen äro i denna rad knap- 
past större än i den öfre. Mera sällan förekomma sekretceller äfven i detta lag. 
Då palissadväfnaden utgöres af trenne rader, äro cellerna i den tredje betydligt lägre 
och vidare, så att deras höjd knappast är mer än dubbelt större än bredden. Slem- 
celler, utmärkta genom en högre grad af tjockväggighet och ett mer homogent, af 
hematoxylin intensivt blåfärgadt innehåll, förekomma enstaka eller samlade i grupper 
i alla dessa cellrader. Innanför den undre ytans epidermis finnes äfven en rad korta, 
breda palissadceeller, som till sina dimensioner närmast öfverensstämma med tredje 
radens palissadceeller i den öfre sidan. Äfven i detta lag uppträda, ehuru mera spar- 
samt, stora runda sekretceller, som omedelbart beröra undre epidermis, i hvars celler 
dock ingen delning egt rum. På ytsnitt äro cellerna i denna rad runda eller polygo- 
nala och stå så tätt tillsammans, att några större mellanrum endast finnas öfver 
klyföppningarne. 

Hvad beträffar cellerna i de mellan nu beskrifna mesophyllrader befintliga la- 
gen, hvilka torde närmast representera svampparenchymet i typiskt dorsiventrala 
blad, så äro de i det innanför undre ytans palissadparenchym liggande laget på tvär- 
snitt genom bladet sällan något palissadlika och i så fall ganska låga och breda, 
utan vanligen runda eller något aflånga, sträckta i horisontal riktning, och sakna i 
regeln utskott; sedda från ytan äro de runda och anordnade i kransar, som omsluta 
rundade luftrum. Cellerna i de båda närmast öfre lagen, i hvilka de minsta kärl- 
knippena hafva sin plats, äro på tvärsnitt någon gång palissadlika, i hvilket fall hela 
mesophyllet blifver ett palissadparenchym, men vanligen runda eller något förlängda 
i horisontal riktning och stå ej sällan genom utskott, som kunna utgå än från öfre 
eller undre väggarne än från sidoväggarne, i förbindelse med hvarandra, i hvilket fall 
cellerna, sedda från ytan, än äro runda, än i följd af utskotten hafva en oregelbun- 
den omkrets, äro korta och breda, mer eller mindre krökta, omgifvande smärre luftrum. 
Äfven i dessa lag finnas slemceller, hvilka äfven äro tjockväggiga och ofta försedda 
med utskott. 

Kärlknippena äro, med undantag af de allra minsta, som äro reducerade till 
tracheala element och befinna sig under den fjärde mesophyllraden, uppifrån räknad, 
åtföljda af hårdbast, som i form af en slida omgifver de flesta större kärlknippena, 
men hos de något mindre består af tvänne mindre grupper, af hvilka den ena be- 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 17 


130 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


täcker den undre sidan af kärlknippet. De ännu mindre strängarne hafva endast en 
fåtalig grupp af hårdbastceller på sin undre sida. Men de kärlknippena åtföljande 
hårdbastcellerna växa hos denna växt ej såsom hos Anona muricata uti mesophyl- 
let, sannolikt af den orsaken, att mesophyllet ej är så lakunöst som hos nämnde 
växt och därför ej har behof af det stöd, som sådana hårdbastceller förläna. Också 
äro hos denna växt ej ens de största kärlknippena fullständigt genomgående. Äfven 
de i de sekundära nerverna inneslutna strängarne äro skilda från öfre epidermis genom 
en rad mycket låga palissadeeller och från den undre genom tvänne rader runda, 
tätt hopstående mesophyllceeller. De dessa i storlek närmast kommande och likaledes 
af hårdbast omgifna kärlknippena ligga under andra raden af palissadparenchymet 
och äro skilda från undre epidermis genom tvänne cellrader, af hvilka den undre ut- 
göres af väl utbildade palissadceller. 


Eugenia caryophyllea Wight. 


Blad medelstora, tämligen tjocka, läderartade, glatta och glänsande. 

Epidermis med i synnerhet på öfre sidan, som saknar klyföppningar, tjock yt- 
tervägg, tämligen småcellig; dess celler på öfre sidan något högre och med på båda 
sidorna i anledning af de något buktade mellanväggarne oregelbunden omkrets, som 
är ganska liten. Cellerna i öfre epidermis, sedda från ytan, kortare och bredare än 
i den undre. Mellan epidermis och de största kärlknippena förstärkes den förra i 
bladets båda sidor af en eller i öfre sidan stundom af tvänne rader hypodermaceiler. 
Klyföppningar ej synnerligen talrika, sedda från ytan mycket breda, rundadt ovala 
och stora, merändels omgifna af ett växlande antal, vanligen trenne, smalare epider- 
misceller. Slutceeller i jämnhöjd med epidermis yttervägg, i snedt vertikal riktning 
liggande utmed tillgränsande epidermiscell, som skjuter något in under slutcellen, i 
tvärsnitt tjockväggiga, inåt afrundade, med starka, något krökta ytterlister och nästan 
omärkliga innanlister samt smal, tvärställd hålighet. 

Mesophyllet står äfven hos denna växt på öfvergången emellan det palissadlika 
och det dorsiventrala, ehuru den del af detsamma, som närmast motsvarar svamp- 
parenchymet, kommer närmare den båglika typen af sistnämnde väfnad än förhål- 
landet varit med någon annan af de förut beskrifna, till samma kategori hörande 
växterna. Hela mesophyllet har ungefär 9 cellers höjd och är med undantag af den 
öfversta raden ganska storcelligt. Cellerna i denna rad, som utgör ungefär en femte- 
del af hela mesophyllets höjd, äro tätt hopstående, små, höga, cylindriska och smala, 
så att deras höjd är ungefär 8—18 gånger större än bredden och 4—5 sådana celler 
täckas. af en öfre epidermiscell, hvarjämte de äro i tvärsnitt runda. En och annan 
af cellerna är ombildad till en större, rundad kristallsäck, som innehåller en kristall- 
konkretion. Dylika kristallsäckar återfinnas äfven i de öfriga mesophyll-lagen. OCel- 
lerna i närmast undre rad äro på tvärsnitt ej sällan äfven palissadlika, ehuru vanligen 
lägre och bredare, men kunna äfven vara rundadt fyrkantiga och nästan lika breda 
som höga eller till och med runda; sedda från ytan hafva de en mycket större om- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 131 


krets än cellerna i föregående lag och äro runda eller ovala samt mer åtskilda af 
mellanrum. Äfven cellerna i det tredje laget, räknadt från öfre epidermis, äro 
stundom något palissadlika, ehuru lägre än i andra raden, men öfverensstämma till 
formen vanligen med de undre lagens celler, hvilka på tvärsnitt genom bladet äro 
runda, ovala eller nästan rektangulära och i så fall än liggande än upprättstående 
och utan några synnerligt märkbara utbuktningar. Sedda från ytan äro cellerna än 
runda än aflånga och då ej sällan krökta, hvarvid de äfven stundom äro utdragna i 
korta, breda utskott. Luftrummen mellan cellerna i dessa lag äro på ytsnitt ovan- 
ligt små och på tvärsnitt ganska smala, men stundom så höga, att de kunna sträcka 
sig genom 6 cell-lag, hvarvid cellerna komma att anordnas i vertikala rader. TI det 
understa, subepidermoidala laget stå cellerna tätt tillsammans, äro merändels mindre 
än cellerna i öfriga lag och vanligen palissadlika, ehuru deras höjd ej är mycket större 
än bredden; sedda från ytan äro de runda — ovala och hafva en större omkrets än 
palissadeellerna i öfversta raden, hvarjämte de äro åtskilda genom mellanrum, som 
dock äro små, med undantag af dem öfver klyföppningarne. De i mesophyllet före- 
kommande sekretbehållarne äro i likhet med sekretcellerna hos Anona muricata och 
Artabotrys Blumei förlagda till bladets öfre och undre sida, talrikast i den förra, 
och nå ut till epidermis, hvars celler öfver dem och i synnerhet i öfre sidan ofta äro 
tangentialt delade. Sekretbehållarne i öfre sidan äro störst och sträcka sig ej sällan 
in till tvärsnittets midt. Jämte dessa inrättningar förekomma dessutom i mesophyl- 
let, antingen mer enstaka mellan de öfriga cellerna eller bildande större och mindre 
grupper, stora, tunnväggiga och till formen mycket växlande celler, som äro vatten- 
klara och sakna kornigt innehåll. Talrikast förekomma sådana celler i tredje eller 
fjärde cell-laget, räknadt från öfre epidermis, och äro därstädes på tvärsnitt höga, 
nästan palissadlika, men ovanligt vida, samt i det andra cell-laget, från undre epi- 
dermis räknadt, ehuru de därstädes äro mycket lägre. De tyckas stå i någon rela- 
tion till sekretbehållarne, i hvilkas närhet de i synnerhet förekomma. På ytsnitt ser 
man också, huruledes ifrågavarande celler i synnerhet kring sekretbehållarne i undre 
bladsidan starkt förlängda i radial riktning utstråla från dem. 

Kärlknippena ej fullständigt genomgående. Äfven de största, som omgifvas af 
en fullständig hårdbastring, äro i öfre sidan genom ofta tvänne, i den undre genom 
en rad hypodermaceller skilda från epidermis. De något mindre, men likaledes af en 
hårdbastring omgifna kärlknippena äro mer närmade den öfre bladytan. De minsta 
till några få tracheala element reducerade ligga under tredje mesophyll-laget, uppifrån 
räknadt, och befinna sig på ungefär samma afstånd från öfre och undre ytan. 


Celastrus seandens L? 


Bland det af Dr. MÖLLER från botaniska trädgården i Buitenzorg hemförda 
materialet befunno sig äfven några blad, som uppgåfvos tillhöra denna art. Såväl 
bladens form som deras tjocklek och läderartade beskaffenhet ådagalägga med be- 
stämdhet, att de ej härstamma från nämnde art och troligen ej heller från någon 
annan OCelastriné. Att döma af bladens form och sågning förefaller det sannolikare, 


132 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


att de leda sitt ursprung från någon Rhamné, möjligen någon art af sl. Gouania. 
Författaren har dock ansett sig ej böra helt och hållet utesluta denna växt, enär den 
i sin mån kan bidraga till att gifva en föreställning om utbredningen inom tropikerna 
af den anatomiska typ, till hvilken dessa blad höra. 

Blad ej synnerligen stora, tämligentjocka,läderartade, sågade, med breda, något run- 
dade sågtänder och försedda med en mot den öfriga bladskifvan skarpt afsatt droppspets. 

Epidermis med granulerad och i synnerhet på öfre sidan tjock yttervägg; dess 
celler på öfre ytan i tvärsnitt större och på ytsnitt mer regelbundet polygonala än 
på den undre, hvars celler i följd af de buktade mellanväggarne hafva en mer oregel- 
bunden omkrets. Öfver de gröfre nerverna uppträder under epidermis på den öfre 
bladytan ett af stundom tvänne cellrader bestående hypoderma, hvars celler äro större 
än öfverliggande epidermisceller, som därstädes äro mycket låga. Klyföppningar en- 
dast på undre ytan och ej synnerligen talrika, mycket breda, nästan runda och om- 
gifna af fyra biceller, som stå parvis på ömse sidor om springan och parallelt med 
denna. Bicellerna täcka slutcellernas undre sida, så att dessa på ytsnitt genom öfver- 
hudens insida fullständigt döljas af bicellerna. På ytsnitt, betraktade från utsidan, 
framträda slutcellerna tydligast, i det de endast omgifvas af ett smalare parti af bi- 
cellerna. De i tvärsnitt ungefär lika breda som höga, tjockväggiga slutcellerna ligga 
i jämnhöjd med epidermis, täckas såväl på insidan som baksidan af bicellerna, hafva 
en smal tvärställd hålighet och äro försedda med smala, spetsiga, rakt framåtriktade 
ytterlister samt kortare, framåtriktade innanlister. 

På ytsnitt genom den undre bladytan framträda några egendomliga bildningar 
i form af trattlika fördjupningar, som möjligen äro föranledda af parasitiska orga- 
nismer och kunde förtjäna en närmare undersökning på lefvande material. 

Mesophyllet bildar hos denna växt en ännu mer utpräglad öfvergång till mot- 
svarande väfnad i dorsiventrala blad med båglikt svampparenchym, är tämligen stor- 
celligt och har på tvärsnitt ungefär 8 cellers höjd. De båda öfversta raderna utgöra 
ett typiskt och storcelligt palissadparenchym, som stundom upptager ända till hälften 
af mesophyllets höjd. GCellerna i den öfre raden äro ofta dubbelt högre än i den 
undre och äfven i förhållande till den stora vidden ganska höga, så att deras höjd 
är 7—8 gånger större än bredden. De hafva en tämligen regelbunden cylindrisk form 
och stå medelst korta, breda, i tvärsnitt runda utbuktningar i förbindelse med hvar- 
andra, hvarigenom de få en ganska oregelbunden omkrets, som sällan är mer än 
dubbelt större än den af en epidermiscell. Äfven cellerna i den tredje raden (från 
öfre epidermis räknad) antaga ofta formen af palissadceller, men äro i så fall alltid 
lägre än cellerna i den andra. OCellerna i den närmast innanför den undre epidermis 
liggande raden äro likaledes palissadlika, ehuru deras höjd knappt är dubbelt större 
än bredden och deras omkrets nästan lika stor som omkretsen af en undre 
epidermiscell. Sedda från ytan äro cellerna runda och stå så tätt tillsammans, att 
större mellanrum endast finnas midt för klyföppningarne. Den likaledes tämligen 
storcelliga, vanligen 5 celler höga väfnaden emellan det undre och det öfre, typiska 
palissadparenchymet är föga lakunös, och dess celler äro på tvärsnitt till större delen an- 
ordnade i vertikala rader samt mer eller mindre rundade eller något sträckta i hori- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 133 


sontal eller vertikal riktning. Luftkamrarne i denna väfnad äro mestadels smala, men 
höga, stundom afbrutna genom en horisontal cellrad. Betraktade från undre ytan förete 
cellerna i dessa lag på ytsnitt en gradvis öfvergång från den runda till den båglika typen 
och därefter i de öfversta lagen en återgång till den runda. Sålunda hafva cellerna i 
det understa (1), till undre ytans palissadväfnad gränsande laget en aflång omkrets och 
gruppera sig kransformigt kring de små, vanligen runda luftrummen; i det närmast 
öfre (2) laget äro de nätlikt anordnade, korta, breda, något båglikt krökta, vanligen 
slutande sig intill hvarandra med korta, breda utbuktningar, hvarjämte luftrummen 
äro större, hafva en mer aflång form och omslutas af 4—6 celler; i därpå följande 
lag (3) äro cellerna likaledes nätlikt anordnade, längre och smalare, mer bågformigt 
krökta och luftrummen större, vanligen mer aflånga och omgifna af merändels 4 celler; 
cellerna i därpå följande lag (4) öfverensstämma till form och anordning med dem i 
tredje, medan cellerna i öfversta laget (5) äro runda och tendera till anordning i krans, 
sålunda närmast öfverensstämmande med dem i första cell-laget. 

Kärlknippena äro åtföljda af hårdbast, som i tvänne knippen betäcker deras öfre 
och undre sida. De största äro i det närmaste genomgående; de minsta åtföljas äfven 
af hårdbast och ligga i följd af palissadcellernas höjd närmare den undre bladytan än 
under tredje mesophyll-laget, uppifrån räknadt, än endast genom tvänne cell-lag skilda 
från undre epidermis. Egendomligt nog, tyckas hos denna växt några mycket små, 
till ett fåtal tracheala element reducerade kärlknippen alldeles saknas. 


Theophrasta sp.? 


De här i fråga varande bladen uppgifvas af insamlaren tillhöra Ardisia humilis, 
hvilken uppgift emellertid måste bero på en förväxling, ty på grund af frånvaron af 
sekretgångar kunna de ej tillhöra någon till trib. Myrsinoidez hörande växt, hvaremot 
förekomsten af subepidermoidala knippen af sklerenkym stämplar moderväxten till en 
representant af trib. Theophrastoide&. I följd af konnektivets förlängning ofvan själfva 
knappen i ett tunglikt bihang torde den tillhöra släktet Theophrasta, ehuru kronan 
är hjulformig samt endast vid basen sambladig och de subepidermoidala sklerenkym- 
knippena i bladen ej äro så mäktiga som de af RADLKOFER (III, s. 238) upp- 
gifvas vara hos detta släkte. 

Blad tämligen små, mycket tjocka, nedåt afsmalnande, men med afrundad bas. 

Epidermis med ganska tjock yttervägg på båda sidorna och ej synnerligt stor- 
cellig; dess celler i tvärsnitt rektangulära och sedda från ytan polygonala och ungefär 
lika stora på båda sidorna. Klyföppningar äfven på öfre ytan, men där mera fåtaliga, 
ehuru ej talrika äfven på den undre, omgifna af tvänne med springan parallela bi- 
geller, sedda från ytan smala, aflånga. WSlutceller små, på baksidan helt och hållet 
täckta af bicellerna, som hvälfva sig öfver dem i synnerhet på utsidan, där de äro 
försedda med hvar sin korta och tjocka, uppåt riktade ytterlist, och som äfven på 
insidan hafva hvar sin korta innanlist. Dessa biceller begränsa en liten yttre andhåla. 
Slutceller i tvärsnitt upprättstående, inåt afsmalnande, utan märkbara såväl ytter- 
som innanlister, med i synnerhet öfre väggen mycket tjock och med tämligen liten, 


134 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


tvärställd hålighet. Mellan hvardera bicellen och slutcellen finnes i yttre andhålan 
ett något tunnare väggstycke, bildande en ledgång. 

Mesophyllet, som är storcelligt, tunnväggigt och mycket vattenrikt, men fattigt 
på kloroplaster, består af merändels 8 horisontala cellrader och gör nästan intryck af 
att vara en vattenväfnad, särskildt hvad angår de 4—5 öfversta raderna, hvilkas celler 
äro palissadlika, men på samma gång mycket vida, så att deras höjd sällan är mer 
än 4—2 gånger större än bredden. I den öfversta raden äro cellerna till omkretsen 
knappt dubbelt mindre än de öfre epidermiscellerna och liksom palissadcellerna i de 
öfriga raderna på ytsnitt runda eller aflånga och utan större mellanrum. Därigenom 
att cellerna i de olika raderna skjuta in emellan hvarandra blifva själfva cell- 
raderna ej skarpt begränsade mot hvarandra. På tvärsnitt genom bladskifvan 
befinnas mellanväggarne mellan palissadeellerna 1 de två—tre undre raderna vara 
mer eller mindre veckade. Möjligen beror vattencellernas förmåga att förlänga 
sig och antaga palissadform på en dylik mellanväggarnes veckning, som genom cel- 
lernas sträckning slutligen utjämnas. Cellerna i de trenne understa raderna, som en- 
dast upptaga ungefär '/+ af hela mesophyllets höjd, äro på tvärsnitt runda eller af- 
långa, stundom något utbuktade på ena sidan, och tätt hopstående. Ej sällan äro 
cellerna i den öfversta af dessa rader något sträckta i vertikal riktning och bilda så- 
lunda en öfvergång till palissadcellerna. På ytsnitt äro cellerna i dessa rader lika- 
ledes runda eller aflånga och stå ofta genom mycket korta, breda utbuktningar i 
förbindelse med hvarandra, hvarjämte intercellularrummen äro större än i det palis- 
sadlika mesophyllet, men likväl små. Hela mesophyllet är rikt på vanligen prisma- 
tiska kristaller, hvilka någon gång parvis korsa hvarandra. Stundom ansätter sig till 
ena ändan af en kristall en grupp af ända till sex andra kristaller af samma form, 
hvilka utstråla i alla riktningar. Mellan epidermis och mesophyllet i bladets båda 
sidor utbreder sig ett nät af tämligen tjockväggiga och stundom greniga sklereider, 
hvilka ofta korsa hvarandra. 

I bladkanterna finnas där och hvar inskärningar, hvilka föranledts däraf, att så- 
väl epidermis som mesophylleellerna desorganiserats och bildat en brun massa, till 
hvilken ett kärlknippe gränsar. Möjligen härleda de sig från liknande sekretions- 
organ som dem v. HÖHNEL (a. st. s. 586) iakttagit i bladkanterna hos Ardisia 
crenulata. 

Kärlknippena äro inbäddade och täckas på båda sidorna af hvar sitt knippe af 
hårdbast. Till och med de minsta af dem, som befinna sig närmare den undre blad- 
ytan och under den fjärde mesophyllraden, räknad från öfre epidermis, hafva på 
hvar sin sida en grupp af 2—3 hårdbastceller. De sklereider, som från mesophyllet 
uttränga till epidermis, utgå från hårdbastet. Kärlknippena omgifvas af ett lag kri- 
stallförande celler. i 


Canarium Cumingii Engl. 


Småblad tämligen små och tunna, läderartade, glatta och glänsande. 
Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, med tämligen tunn yttervägg på 
båda bladytorna, storcellig på öfre, men småcellig på undre sidan. Dess celler på 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 135 


öfre sidan i tvärsnitt rektangulära eller kvadratiska, mer än dubbelt högre än de 
undre, och sedda från ytan likformigt polygonala, men mycket olikstora och med 
tjocka, raka mellanväggar. Några af dessa celler äro förvandlade till slemceller, som 
äro mycket större än de öfriga och tränga djupt ner i mesophyllet och endast med 
ett litet väggparti höja sig upp i jämnhöjd med öfverhudens yttre yta. Kring detta 
väggparti äro öfverhudscellerna rosettformigt anordnade och på samma gång förlängda 
i radiens riktning. Öfver och på ömse sidor om de större kärlknippena förstärkes 
öfre epidermis med ett af 1—2—3 cell-lag bestående hypoderma, hvars celler på yt- 
snitt äro mycket större än epidermiscellerna och hafva i följd af de svagt vågiga, 
tjocka mellanväggarne en oregelbunden omkrets. De undre epidermiscellerna, sedda 
från ytan, ganska regelbundet polygonala, men mindre än de öfre och liksom dessa 
försedda med tjocka mellanväggar. Klyföppningar sparsamma och i följd af slutcel- 
lernas litenhet ganska svåra att upptäcka äfven på ytsnitt, teende sig som en smal 
springa, begränsad på hvardera sidan af en tjock rand, hvilka båda ränder äro ytter- 
väggarne af de båda slutcellerna. Vanligen äro de klyföppningen närmast omgifvande 
epidermiscellerna mer eller mindre regelbundet anordnade till en rosett kring den- 
samma. Slutcellerna mycket små, liggande i jämnhöjd med yttre ytan af epidermis, 
men betydligt lägre än dess celler, i tvärsnitt triangulära med inåtvänd spets och de 
själfva springan begränsande båda väggarne raka, försedda med nästan omärkliga 
ytterlister. 

Palissadparenchymet. I viss mån kunde bladen af denna växt betraktas såsom 
en mellanform emellan dorsiventrala och isolaterala blad, nämligen den form af sådana 
blad, som sakna klyföppningar på öfre ytan och hvilkas svampparenchym öfverensstäm- 
mer med det i dorsiventrala blad (F. ArREscHoUG II, pag. 12). Å andra sidan bilda de 
äfven en öfvergång till de dorsala bladen, enär hela mesophyllet ej sällan visar benägen- 
het att blifva nästan palissadlikt. Hela mesophyllet är tämligen småcelligt och dess cel- 
ler utmärka sig genom ett mer eller mindre brunaktigt innehåll (åtminstone på sprit- 
material). Palissadväfnaden i öfre sidan upptager !/s eller till och med öfver !/: af 
mesophyllets höjd och består af en enkel rad ofta septerade, höga och smala, cy- 
lindriska eller nedåt afsmalnande celler, hvilkas höjd är ungefär 10 gånger större än 
bredden. Under de stora epidermoidala slemcellerna äro de likväl mycket lägre. På 
ömse sidor om de större kärlknippena, som på öfre sidan täckas af ett hypoderma, 
böjer sig på tvärsnitt denna väfnad bågformigt nedåt och lägger sig intill dessas 
hårdbast och hypodermat. På ytsnitt befinnas palissadeellerna tätt hopstående, åt- 
minstone med sina öfversta ändar, polygonala eller nästan runda och hafva en så 
liten omkrets, att hvarje epidermiscell kan täcka 5—12 sådana celler. Mellan de egent- 
liga palissadcellerna förekomma tämligen allmänt andra celler, som hafva samma höjd, 
men äro märkbart vidare, sakna kloroplaster och hafva ett vattenklart, finkornigt 
nnehåll. BLENK (a. st. pag. 297) har uppfattat dessa celler som slemceller, ett an- 
tagande, som förefaller mycket sannolikt. 

Svampparenchymet är tämligen småcelligt och i allmänhet föga lakunöst. I när- 
heten af de större kärlknippena, hvarest bladskifvan är tjockast, kan det, när den 
understa, något palissadlika cellraden medräknas, hafva ända till 8 cellers höjd. under 


136 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


det i de tunnare delarne af bladskifvan, nämligen på längre afstånd från de gröfre 
kärlknippena, antalet af celler, som angifver denna väfnads höjd på tvärsnittet, kan 
sjunka ned ända till 5. I senare fallet äro cellerna på tvärsnitt dels mer eller mindre 
palissadlika, och detta merändels såväl i det öfversta som i de båda understa, stund- 
om äfven i de mellersta lagen, dels mer eller mindre isodiametriska, antingen runda 
eller något kantiga, dels, och då endast i det mellersta laget, något sträckta i hori- 
- sontal riktning, någon gång till och med båglikt krökta, men på ytsnitt äro de flesta 
cellerna runda eller kantiga, naturligtvis med undantag af de horisontalt förlängda 
cellerna, och vanligen försedda med smärre utskott samt följaktligen åtskilda af endast 
smärre luftrum. I de tjockare delarne af bladskifvan är den mellersta delen af svamp- 
parenchymet lakunös, hvarvid luftrummen på tvärsnitt ofta äro förlängda i horisontal 
riktning och ej sällan anordnade i tvänne etager, hvarjämte själfva de luftrummen 
begränsande cellerna på tvärsnitt hafva en mycket oregelbunden form, äro sträckta i 
horisontal riktning samt genom i olika riktningar utgående, ofta mycket smala, långt 
utdragna utskott stående i förbindelse med hvarandra. HSedda från ytan äro dessa 
celler långa, smala, ofta något krökta och något förgrenade, men bilda ej något regel- 
bundet nätverk. Däremot öfverensstämma cellerna i de öfversta och understa lagen 
såväl till form som anordning med motsvarande celler i den tunnare delen af blad- 
skifvan. De palissadlika cellerna i understa raden hafva sällan mer än !/, af de öfre 
palissadcellernas höjd och äro merändels mer än dubbelt högre än breda samt på 
ytsnitt runda eller aflånga, till omkretsen vanligen större än cellerna i närmast öfre 
rad, men 2-—3 gånger mindre än epidermiscellerna och utan några andra större inter- 
cellularrum än andhålorna. Kristaller tyckas helt och hållet saknas i bladen. 

Med afseende på mesophyllets nu beskrifna organisation kunna bladen af denna 
växt betraktas såsom en mellanform mellan dorsiventrala och dorsala blad. 

Kärlknippena äro till största delen genomgående och omgifna af hårdbast, som 
emellertid på båda sidor förstärkes af mekanisk grundväfnad, som begränsar hård- 
bastet såväl mot öfre som undre epidermis. De för familjen karakteristiska balsam- 
gångarne i vekbastet finnas äfven hos denna växt. De minsta, till några få tracheala 
element reducerade strängarne äro genom en cellrad skilda från palissadväfnaden. I 
kärlknippenätet förekomma korta, af vattentracheider bestående grenar, hvilka om- 
gifvas af stora runda celler, som tyckas vara slemceller. 


Grewia sp. 


Blad medelstora, tunna, men läderartade. 

Epidermis storcellig, med i synnerhet på öfre ytan tämligen tjock yttervägg och 
utan klyföppningar på samma yta, hvars celler äro betydligt högre än den undres. I 
synnerhet i den öfre, mera sparsamt i den undre epidermis förekomma stora slem- 
celler, hvilka inåt starkt vidga sig och afsmalna utåt. Sedda från ytan äro öfverhuds- 
cellerna på båda sidorna polygonala och hafva ungefär lika stor omkrets; glandelhår 
och de för Malvacégruppen karakteristiska stjärnhåren, de senare inskränkta till 
nerverna, saknas icke på någondera sidan. Klyföppningar ganska talrika, till om- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 137 


kretsen runda, utan biceller. Slutceller små, liggande i jämnhöjd med öfverhudens 
yta och i snedt vertikal ställning utmed närmaste epidermiscell, som sträcker sig ned 
under slutcellen, i tvärsnitt ungefär lika breda som höga, men inåt afsmalnande, 
utan märkbara innanlister och med mycket små, nästan tandlika, upprätta ytterlister. 

Palissadparenchymet. Med hänsyn till mesophyllets struktur kunna bladen af 
denna växt betraktas såsom en mellanform emellan de dorsiventrala bladen med rund- 
celligt svampparenchym och dorsala blad. De båda öfversta raderna utgöra det egent- 
liga palissadparenchymet, hvars celler äro tätt hopstående och ganska små, men i för- 
hållande till bredden höga, cylindriska. Tillsammans upptaga dessa båda cellrader på 
tvärsnitt ungefär hälften af hela mesophyllets höjd. TI den öfre raden kan cellernas 
höjd vara ända till 12—15 gånger större än bredden, och hvarje epidermiscell täcker 
vanligen på ytsnitt 9—12 palissadeeller, som äro i tvärsnitt polygonala. I den 
undre raden äro cellerna ej fullt så tätt förenade, i synnerhet med sina undre ändar, 
och deras höjd är endast 6—8 gånger större än bredden. På ytsnitt företer palissad- 
väfnaden en ganska ovanlig anblick. Därigenom att de epidermoidala slemcellerna, 
som i öfre epidermis äro mycket talrika, tränga djupt ned i palissadväfnaden, komma 
cellerna i denna väfnad att bilda smalare eller bredare band emellan slemcellerna, 
något erinrande om palissadväfnaden hos Rhizophora-arterna (ARESCHOUG II, pag. 
43, Taf. I, 7). Äfven i palissadväfnaden kunna slemceller eller möjligen slemkaverner 
förekomma, hvilka så väl till höjd som omfång äro mycket större än palissadcellerna. 

Svampparenchymet har ungefär 5 cellers höjd, och dess celler äro på tvärsnitt 
vanligen anordnade i vertikala, genom större eller mindre luftrum åtskilda rader, 
hvilka ansluta sig till palissadcellernas rader. Dess celler äro ofta förlängda i vertikal 
riktning, men kunna äfven vara mer eller mindre isodiametriska; i synnerhet cellerna 
i den understa raden äro ofta palissadlika. Stundom äro de vertikala raderna förenade 
genom en horisontal cellrad, så att luftkammaren blifver afdelad i tvänne mindre rum. 
På tvärsnitt äro cellerna i denna väfnad mycket små och af ungefär samma storlek 
med undantag af dem i den understa raden, när de äro palissadlika. TI närheten af 
de större kärlknippena äro svampparenchymets celler större, hafva i följd af en och 
annan utbuktning en mer oregelbunden omkrets och äro ej regelbundet anordnade i 
vertikala rader, hvarigenom äfven intercellularrummen blifva talrikare, men mindre. 
På ytsnitt äro cellerna i den öfriga delen af svampparenchymet små, rundade eller 
något aflånga, ofta något kantiga, och mellanrummen tämligen små. TI såväl palissad- 
som svampparenchymets celler finnas ej sällan små, men synnerligt vackra, i det inre 
brunaktiga, starkt ljusbrytande kristallkonkretioner, men de celler, som innehålla så- 
dana, afvika ej genom sin storlek från de öfriga. 

Kärlknippena. Med undantag af de minsta, åtföljas dessa af hårdbast, som upp- 
träder i hvar sitt knippe på öfre och undre sidan. De största af de ej i nerver inne- 
slutna kärlknippena äro genomgående, de dessa i storlek närmast kommande sträcka 
sig visserligen ut till öfre epidermis, men gränsa med den undre sidan till svamp- 
parenchymet. De större strängarne omgifvas af kristallförande celler, hvar och en af 
dem fylld af en enkel kristall. De minsta af några få tracheala element bestående 
kärlknippena gränsa med sin strängslida till palissadparenchymets undre rad. 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 18 


138 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Hit höra vidare följande, endast flyktigt undersökta växter: 

Pterospermum Blumeanum Korth., blad små, tunna; öfre epidermis med 
tunn yttervägg; svampparenchym lakunöst, bestående af på ytsnitt runda, på tvär- 
snitt vertikalt förlängda celler; kärlknippen genomgående. 

Dryobalanops aromatica Gertn., blad medelstora, tämligen tjocka; öfre 
epidermis med tjock yttervägg, dess celler palissadlika, 3—4 gånger högre än breda; 
svampparenchym mycket lakunöst, bestående af vanligen runda eller något palissad- 
lika, i på tvärsnitt vertikala rader anordnade celler; kärlknippen genomgående. 

Doona odorata', blad tämligen små, tunna; öfre epidermis med tunn ytter- 
vägg; svampparenchym nästan rundceelligt, med i på tvärsnitt vertikala rader anord- 
nade celler; kärlknippen genomgående. 

Doona javanica!, blad medelstora, tunna; öfre epidermis med tämligen tunn 
yttervägg: svampparenchym rundceelligt och med cellerna på tvärsnitt anordnade i 
vertikala rader; kärlknippen genomgående. 

Doona macrophylla Thw. (från Ceylon, D:r SVEDELIUS), blad mycket stora, 
tjocka och kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg, dess celler palissadlika; 
svampparenchym rundcelligt ; kärlknippen nästan genomgående, men ej fullständigt 
sträckande sig ned till undre epidermis. 

Shorea brevipetiolaris Thw. (från Ceylon, D:r SVEDELIUS), blad medelstora, 
tämligen tjocka och kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg, dess celler pa- 
lissadlika; mesophyll småcelligt; svampparenchym nästan rundceelligt; kärlknippen 
genomgående. 

Humboldtia laurifolia Vahl. (från Ceylon, D:r SVEDELIUS), småblad tämligen 
stora, tunna; öfre epidermis med tunn yttervägg, småcellig; mesophyll likaledes små- 
celligt; palissadparenchym enradigt; svampparenchym rundeelligt, med i vertikala rader 
ordnade celler; kärlknippen genomgående. 


1 Saknas i Index. Kew. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 139 


X. WVentrala blad. 


Vernonia elxagnifolia DC. 


(Taf. XVIII, figg. 7—11, Taf. XIX, figg. 1—5.) 


Blad små, tämligen tjocka och något köttiga. 

Epidermis tämligen tunnväggig och storcellig i synnerhet på öfre ytan, som 
saknar klyföppningar och hvars celler äro flera gånger högre än den undres, XVIII, 
7, och sedda från ytan, XIX, 1, likaledes större och mera likformigt polygonala, 
hvarjämte de hafva ganska tjocka mellanväggar. Deras ytterväggar sakna kutikular- 
strimmor, men hafva en småknottrig yta. Undre ytans epidermisceller äro, sedda 
från ytan, XVII1, 10, mycket olikformiga, polygonala, med tunnare mellanväggar 
och med strimmig yttervägg, som är något tunnare än på den öfre sidan. Klyföpp- 
ningar föga talrika, sedda från ytan, XVIII, 10, ovala; deras slutceller något insänkta, 
i tvärsnitt, XVIII, 11, nästan triangulära, med plattad innervägg, små, tjockväggiga, 
med något tvärställd hålighet och tjocka, något krökta ytterlister samt korta, nedåt- 
riktade innanlister. 

Hela undre bladytan är fullständigt täckt af tvåarmade trichom, hvilkas fot 
består af tvänne små, öfver hvarandra ställda, tjockväggiga celler, som sitta i jämn- 
höjd med de öfriga epidermiscellerna och tillsammans hafva samma höjd som en sä- 
dan cell. Från foten höjer sig öfver epidermis yta en upprätt cell af ungefär samma 
höjd som en epidermiscell och uppbär det encelliga, i båda ändar tillspetsade, hori- 
sontala trichomet. I den öfre ytan finnas återigen några egendomliga trichomatiska 
bildningar, som måhända fungera som hydathoder. När man nämligen betraktar öfre 
epidermis på ytsnitt, finner man där och hvar grupper af epidermisceller, som till 
ett antal af 5—8 äro rosettformigt anordnade kring ett rundadt, mörkt parti. På 
tvärsnitt genom bladskifvan befinnas dessa celler sträcka sig djupt ned i mesophyl- 
let och omsluta en cylindrisk, tunnväggig cell, som sträcker sig upp till ytan och 
där betäckes af en tjockare yttervägg, som tyckes vara kontinuerlig med öfverhudens 
yttervägg. Denna cell stödjer sig inåt mot en i längdsnitt rektangulär, af en tjock, la- 
mellös membran omgifven samt af ett grumligt innehåll fylld cell, som i sin ordning 
hvilar på en liten, triangulär och tämligen tjockväggig cell, hvars ena spets gränsar 
intill spetsen af en liten, likaledes triangulär bottencell. Om däremot denna bildning 
genomskäres närmare midten, så befinnas de inre cellerna vara inneslutna i en kavi- 
tet, som utmynnar genom en öppning i epidermis och som tränger djupt in i meso- 
phyllet, hvarför man äfven på tvärsnitt genom bladskifvan närmare dennas öfre yta 
finner komplex af stora vattenklara celler, som bilda den kaviteten begränsande 
väggen. 


140 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Mesophyllet nästan likformigt, storcelligt och tunnväggigt, mycket vattenrikt 
och fattigt på kloroplaster, af 6—38 cellers höjd och med cellerna ganska regelbun- 
det aftagande i storlek mot bladets undre yta. Cellerna i det öfversta laget, XVIII, 
7, mycket vida och låga, till omkretsen vanligen något större än de öfre epidermiscel- 
lerna, ofta lika breda som höga, sällan dubbelt högre, men af olika vidd på olika höjd, 
sedda i genomskärning, XVIII, 8, runda eller något aflånga och åtskilda af små, 
trekantiga intercellularrum. I det närmast undre laget äro cellerna lägre och äfven 
mindre vida, XVIII, 7, i tvärsnitt, XVIII, 9, mer aflånga samt åtskilda af 
större luftrum. Dessa båda lag motsvara hos denna växt palissadparenchymet i dor- 
siventrala blad. Cellerna i de mellersta lagen äro på tvärsnittet, XVIII, 7, i följd 
af de stora luftrummen ej anordnade i vare sig horisontala eller vertikala rader och 
hafva, sedda från ytan, en ganska oregelbunden skiflik form, XIX, 5, samt en stor 
omkrets. I det tredje laget, från undre epidermis räknadt, äro de likaledes skif- 
lika cellerna kortare, bredare och försedda med färre samt kortare utbuktningar, 
XIX, 4, i följd hvaraf luftrummen äfven blifva mindre. I ännu högre grad är allt 
detta förhållandet med cellerna i det näst understa laget, XIX, 3. I det understa, 
XIX, 2, äro på ytsnitt cellerna öfvervägande runda eller aflånga och utbuktningar säll- 
syntare, i följd hvaraf luftrummen äfven blifva färre och mindre. I alla mesophyll- 
cellerna finnas smärre kristallkonkretioner, hvilka emellertid ej utöfva något infly- 
tande på cellernas form eller funktion. 

Kärlknippena. De kortskaftade, tämligen tjocka, små bladen hafva ej behof af 
några särskilda skyddsmedel mot yttre mekaniska ingrepp. Oaktadt sålunda epidermis 
är jämförelsevis tunnväggig och storcellig, likasom mesophyllet, hvars undre lag äro 
mycket lakunösa och dessutom bestå af celler med stor ytutbredning, äro kärlknip- 
pena inbäddade. De större af dessa hafva hårdbastbeläggning på såväl öfre som 
undre sidan. De minsta ligga under andra raden af mesophyllet i öfre sidan. 


Fagrea obovata Wall. 


(Taft, XIX, figg: 6—12, Taft. XX, fig. 1-—9) TAf. XXL fig. 15) 


Blad medelstora (endast närmast under blomställningen sittande blad hafva 
stått författaren till buds), tjocka, saftiga. 

Epidermis storcellig och med tämligen tjock yttervägg på båda sidorna, XX, 
1, utan klyföppningar på den öfre; samtliga dess celler innehållande en mindre kri- 
stallkonkretion. Sedda från ytan, XIX, 6, äro de öfre epidermiscellerna polygonala 
med tämligen tjocka mellanväggar och större samt mera likformiga än de undre, 
hvilka likaledes hafva tämligen tjocka, raka mellanväggar, XX, 3. Under öfre epi- 
dermis finnes ett hypoderma, XX, 1, af ett eller någon gång förmodligen genom 
tangential delning uppkomna två—tre lag, hvars celler i synnerhet i förra fallet i 
tvärsnitt äro såväl till höjd som bredd betydligt större än de öfre epidermiscellerna 
och äfvenledes hafva en mycket större yta än dessa, XIX, 7. Klyföppningar, XX, 
3, ej talrika, stora med oval omkrets, omgifna af en krets biceller af växlande antal. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 141 


Slutceller, XX, 4, liggande i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt nästan runda, för- 
sedda med tjocka, inåtriktade ytterlister och mycket små innanlister; deras hålighet 
stor, rundad. Slutcellernas, liksom de dem närmast omgifvande epidermiscellernas 
ytterväggar småknottriga. 

På båda bladytorna förekomma små, bleka, ljusgröna eller gulaktiga upphöjningar, 
som på båda sidorna motsvara hvarandra, så att midt öfver en sådan upphöjning 
på undre ytan finnes en motsvarande upphöjning på den öfre. I synnerhet på den 
undre bladytan finnes ungefär på midten af sådana upphöjningar en kraterformig 
fördjupning, i hvilken utmynnar en kanal, XX, 7, hvars mynning begränsas af radi- 
alt kring densamma anordnade, långsträckta celler, omkring hvilka öfverhuden, som 
betäcker upphöjningen, är mera småcellig och saknar merändels klyföppningar, XX, 
8. I tvärsnitt, XX, 5, grenar sig denna kanal i trenne armar, nämligen en kortare, 
som sträcker sig rakt inåt och tvänne längre, med ytan parallela, i motsatt riktning 
sig sträckande armar. Innanför utmynningskanalen finnes en liten hålighet, XX, 5, 
som på Taf. XX, 9, i förstorad skala återgifves. Hela denna apparat omgifves af ett 
mycket småcelligt parti, XX, 5, b, b, XX, 9, b, hvars celler tillika äro tunnväggiga, 
tätt hopstående och fyllda med ett grumligt innehåll samt därjämte innehållande en 
stor kristallkonkretion. Kanalen jämte dess hålighet beklädas af ett lag palissadlika 
celler, XX, 7, 9, hvilkas yttervägg ej är kutikulariserad. Det småcelliga partiet 
står i nära förbindelse med kärlknippeförgreningar, XX, 5, a, a. Några, i synnerhet 
mindre, sådana organ, utmynna i bladets öfre yta, i hvilket fall motsvarande upp- 
höjning på undre sidan tyckes sakna utmynningskanal, så att det förefaller sannolikt, 
att upphöjningen på den ena ytan föranleder uppkomsten af en motsvarande upp- 
höjning på den andra, dock utan afloppskanal. 

Så vidt författaren kunnat finna, är BURCK (a. st. pag. 95) den förste, som 
omtalat ifrågavarande bildningar, hvilka enligt denne författare afsöndra socker, för 
att tjäna såsom lockmedel för myror. ZIMMERMANN (a. st. pag. 1) har sedan beskrifvit 
dessa organs uppkomst och byggnad samt konstaterat deras natur af nektarier, utan 
att ingå i någon förklaring öfver sockerafsöndringens betydelse i växtens ekonomi. 
Han förnekar deras förbindelse med kärlknippena och hans beskrifning på deras bygg- 
nad är ganska ofullständig. 

Utan att vilja bestrida det faktum, att det afsöndrade sockret lockar till be- 
sök af myror eller att dessa kunna vara till nytta för växten själf, förefaller det 
dock författaren, som om denna fördel snarare vore af så att säga sekundär natur 
och att dessa organ skulle hafva en mera primär och hufvudsaklig uppgift. När man 
besinnar, att mesophyllet är mycket vattenrikt och att klyföppningarne äro föga tal- 
rika och den stomatära vattenafdunstningen följaktligen ej synnerligen betydlig, lig- 
ger den förmodan nära till hands, att denna växt har äfven andra utvägar för att 
befria sig från öfverflödigt vatten och att ifrågavarande bildningar skulle tjänstgöra 
som hydathoder. Enär vattnet i sockerlösningen vid luftens fria tillträde efter hand 
afdunstar, blir denna lösning snart mera koncentrerad och kommer sålunda att ut- 
öfva en starkare osmotisk verkan på den afsöndrande väfnaden. De sannolikt såsom 
hydathoder fungerande organen hos denna växt hafva stor likhet med dem hos 


142 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Laguncularia racemosa Gertn. (F. ARESCHOUG II, pag. 75), dock med den skillna- 
den, att i kaviteterna hos denna växt finnes en glandellik kropp. Äfven hos flera 
andra växter med liknande bladbyggnad hafva inrättningar iakttagits, som möjligen 
fungera som hydathoder. 

Mesophyllet storcelligt och vattenrikt, men fattigt på kloroplaster, i det närmaste 
likformigt och af ungefär 15 cellers höjd, XX, 1. Cellerna i de båda öfversta ra- 
derna stå vanligen tätare tillsammans och äro något högre än cellerna i de undre, 
ehuru deras höjd föga öfverstiger bredden. 9Sedda från ytan, XIX, 8, 9, hafva 
cellerna i dessa båda rader en rundadt aflång eller nästan trubbkantig omkrets, som 
vanligen är något större än ytan af en öfre epidermiscell. De äro dessutom åtskilda 
genom större eller mindre luftrum. På tvärsnitt genom bladskifvan, XX, 1, äro 
cellerna i dessa rader, som motsvara palissadparenchymet i dorsiventrala blad, större 
än de öfriga mesophyllcellerna, som återigen hafva större ytutbredning. De senare äro 
i följd af de stora luftrummen ej regelbundet anordnade i rader, på tvärsnitt runda 
eller aflånga och hafva karaktären af svampparenchymeeller af den båglika typen. 
Sedda från ytan äro cellerna i det öfversta, närmast under de båda öfversta, nyss 
beskrifna raderna befintliga laget, XIX, 10, korta, breda samt något krökta, för- 
sedda med korta, breda utbuktningar, i följd hvaraf luftrummen äro jämförelsevis 
små. I alla de undre lagen ända ned till det näst understa äro cellerna på ytsnitt 
båglika, längre, smalare och försedda med längre utskott, så att luftrummen blifva 
större, XIX, 11. I den näst understa raden, XX, 2, äro visserligen luftrummen 
ännu ganska stora och begränsas i så fall af ett större antal celler, men dessa äro 
kortare och bredare, hvilket ännu mera är förhållandet med cellerna i understa raden 
XIX, 12. I synnerhet de kärlknippena närmast omgifvande mesophyllcellerna äro 
fyllda med små, nållika kristaller. 

Kärlknippena sakna hårdbast och äro inbäddade, till och med medelnervens 
kärlknippe. De minsta ligga under tredje mesophyllraden. Såsom stöd för det myc- 
ket lakunösa mesophyllet tjäna de stora, tjockväggiga, starkt förgrenade sklereider, 
XIX, 10, XX, 1, XXI, 1, som i alla riktningar genomkorsa hela denna väfnad och 
ej stå i förbindelse med kärlknippena. 


Goniothalamus costulatus Miq. 
(Taf. XXI, figg. 2—10, Taf. XXIII, fig. 1.) 


Blad ganska stora, men ej synnerligen tjocka, läderartade. 

Epidermis med tjock yttervägg och tämligen tjocka, vågiga mellanväggar, XXT, 
3, XXIII, 1, på båda ytorna, storcellig i synnerhet på den öfre, XXI, 2, som saknar 
klyföppningar. De öfre epidermiscellerna i tvärsnitt betydligt högre än de undre, XXI, 2, 
men sedda från ytan, XXI, 3, af ungefär samma storlek som dessa, XXII, 1. Rand- 
porer i mellanväggarnes bukter på båda bladytorna. Klyföppningar sparsamma, om- 
gifna af tvänne, med springan parallela biceller, något insänkta; deras slutceller, 
XXI, 10, mycket höga, betydligt högre än epidermiscellerna, och sålunda skjutande 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 143 


långt nedanom dessas insida, hvarjämte bicellerna äfvenledes äro inåt förlängda lika 
mycket som slutcellerna. Dessa senare hafva i tvärsnitt en mycket aflång form och 
en nästan fyrkantig hålighet, äro mycket tjockväggiga samt försedda med tvänne 
tjocka, nästan raka och framåtriktade ytterlister, XXI, 10, a, och tvänne mycket 
små, likaledes framåtriktade innanlister, fig. 10, b. 

På undre bladytan finnas spetsiga, af en rad tjockväggiga och med ett brunt 
innehåll fyllda trichom, hvilka vid basen omgifvas af en rosett mindre epidermis- 
celler, från hvilkas ytterväggar tjocka kutikularstrimmor i alla riktningar utstråla. 
Innanväggen af trichomets nedersta cell ligger i jämnhöjd med innanväggen af epider- 
mis och dess sidoväggar sluta sig omedelbart intill mellanväggarne af de omgifvande 
epidermiscellerna, men själfva cellen höjer sig högt upp öfver ytan af epidermis. 
VESQUE (II, pag. 41, figg. 43, 44) beskrifver och afbildar liknande hår hos ett par 
andra Anonacéer och anser dem vara karakteristiska för denna familj. Äfven på 
öfre bladytan finnas, i synnerhet öfver kärlknippena, trichomlika bildningar, som öf- 
verensstämma med dessa i det hänseende, att de vid basen omgifvas af en rosett 
små, på ytterväggen med radierande kutikularstrimmor försedda celler, men skilja 
sig från dem därigenom, att de utgå från små fördjupningar i epidermis och föga 
höja sig upp öfver dennas yta och bestå af endast en cell, som upptill är mycket 
tjockväggig, afrundad eller något plattad och som är fylld med ett grumligt innehåll. 
Från ytan betraktad, har denna bildning i spetsen en rund öppning.. Att ifråga- 
varande bildningar äro af trichomatisk natur, torde vara otvifvelaktigt, antingen de 
nu redan från början haft samma form, som på de fullt utvecklade, äldre bladen, 
eller de ursprungligen haft samma byggnad som trichomen på undersidan, och deras 
öfre del slutligen torkat och försvunnit. I förra fallet synes det ganska antagligt, 
att de fungera som hydathoder, men äfven i senare kan det vara möjligt, att den 
undre persisterande delen öfvertagit en sådan funktion, enär den ej bär prägeln af 
en i utdöende stadd bildning. Först en noggrann undersökning af växten i lefvande 
tillstånd kan gifva säker upplysning 1 denna fråga. 

Mesophyllet nästan likformigt, tämligen storcelligt, ungefär 7—58 celler högt, 
XXI, 2. Cellerna i de båda öfversta lagen äro, i synnerhet i det öfversta, regel- 
bundet anordnade i horisontala rader och stå tämligen tätt tillsammans. TI den öf- 
versta äro cellerna mer sträckta i en mot bladytan vertikal riktning och hafva un- 
dulerade mellanväggar, men deras höjd är sällan märkbart större än bredden. På 
ytsnitt, XXI, 4, äro de polygonala, men i förhållande till cellerna i öfre epidermis 
ej större, än att hvarje epidermiscell kan täcka 5—56 sådana celler. I det näst un- 
dre laget äro cellerna ofta mer sträckta i horisontal riktning och äfven på ytsnitt, 
XXI, 5, mera aflånga, ofta något krökta, till och med försedda med mindre utbukt- 
ningar. Dessa båda cellrader torde kunna sägas motsvara palissadväfnaden i dorsi- 
ventrala blad. Hela den öfriga, undre delen af mesophyllet är en mycket lakunös 
väfnad, hvars luftkamrar kunna sträcka sig till och med från det öfversta, subepi- 
dermoidala cell-laget ända ned till undre epidermis, hvars inre yta på långa sträckor 
kan gränsa intill luftkamrar. I följd häraf komma på tvärsnitt genom bladskifvan 
cellerna att blifva anordnade i vertikala rader. När någon gång på tvärsnitt en mera 


144 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


kompakt cellmassa förefinnes, beror detta därpå, att någon tvänne luftkamrar åtskil- 
jande vägg blifvit vid skärningen af preparatet träffad på det sätt, att väggen i sin 
helhet blottats eller ock att något kärlknippe, som alltid omgifves af en mera kom- 
pakt cellmassa, befunnit sig i närheten. På tvärsnitt af bladet hafva de tvärt genom- 
skurna cellerna en rundad eller aflång form, och någon märkbar skillnad i storlek 
mellan cellerna i de öfre och de undre lagen saknas. Sedda från ytan visa sig cel- 
lerna vara bågformiga och nätlikt anordnade redan i det tredje laget, räknadt från 
öfre epidermis, XXI, 6. Samma form bibehålla cellerna på ytsnitt i alla de undre 
lagen, XXI, 7 (ett af de mellersta), XXI,8 (det näst understa) och XXI, 9 (det 
understa laget). 

Kärlknippena. Inga af de ej i nerver inneslutna kärlknippena äro genom- 
gående, ehuru de största bland dem endast genom ett lag mesophylleeller äro skilda 
från såväl öfre som undre epidermis. Men alla hafva på såväl öfre som undre sidan 
en beläggning af hårdbast, som på den undre är mäktigare. Från de mindre kärl- 
knippena utgå ofta isolerade hårdbastceller i mesophyllet, XXI, 7, a, men sträcka sig 
ej synnerligen långt ut i denna väfnad. Till och med de minsta kärlknippena, som 
befinna sig omedelbart under andra mesophyllraden i öfre bladytan och äro reducerade 
till ett par tracheala element, beledsagas af en eller annan hårdbastcell, XXI, 7. 

Sekretbehållare. De för Anonacéerna karakteristiska oljecellerna finnas äfven hos 
denna växt och äro förlagda dels till öfre sidan i andra laget, XXI, 7, dels till näst 
understa laget i den undre, XXI, 8. ; 


Hydnophytum formicarum Jack. 
(TAR KVIVLDEET SÖTT VIEN TORRT VISE) 


Blad medelstora, tjocka. 

Hpidermis på öfre ytan utan klyföppningar, bestående af 2—3 lag, hvilkas celler, 
VI, 8, merändels äro anordnade i radiala rader och sålunda sannolikt uppkomna 
genom tangential delning i en initialrad. Cellerna i hvarje rad tillväxa 1 storlek ut- 
ifrån inåt, så att den innersta cellen är störst och ej sällan mer eller mindre palissadlik. 
Cellerna i det öfversta laget eller de egentliga epidermiscellerna försedda med tjock, 
något småknottrig yttervägg, i tvärsnitt låga, rektangulära, V1, 8, på ytsnitt polygo- 
nala och försedda med tämligen tjocka mellanväggar, VII, 1. Cellerna i det ena eller 
de båda öfriga epidermoidala lagen likaledes tämligen tjockväggiga, på tvärsnitt till 
formen mycket växlande, VI, 8; då endast ett lag finnes, är hvarje dess cell lika hög 
som motsvarande celler i båda lagen tillsammans. På ytsnitt (VII, 2, det öfre, VIT, 3, 
det undre laget) äro cellerna i båda lagen polygonala. Äfven i den undre bladytan 
är öfverhuden ej enkel utan vanligen bestående af tvänne lag. Det yttre eller den 
egentliga epidermis, VI, 8, öfverensstämmer med det på öfre ytan och har en tjock 
yttervägg. HSedda från ytan, VIII, 1, äro dess celler i allmänhet något längre och 
smalare än på bladets öfre sida. På ytsnitt, VIT, 12, öfverensstämma hypoderma- 
cellerna i undre sidan nära med dem i den öfre. Klyföppningar, VIII, 1, tämligen 
glesa, med rundad omkrets, omgifna af tvänne smala biceller, som äro parallela med 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 145 


springan. Slutcellerna, VIII, 2, liggande i jämnhöjd med epidermis, i tvärsnitt rundade, 
tämligen tjockväggiga, med rundad hålighet och stora inböjda ytterlister, utan in- 
nanlister. De båda bicellerna, som starkt afsmalna utåt, sträcka sig ned under 
slutcellerna. 

Mesophyllet har ungefär 16 cellers höjd och är till största delen mycket stor- 
celligt, i synnerhet hvad beträffar de mellersta lagen, såsom fig. VTI, 8 utvisar, hvilken 
figur dock, liksom alla de öfriga, som afse denna växt, är afbildad ilägre förstoring 
än annars är vanligt (nämligen med användning af Oc. 1, Obj. 95 i stället för den an- 
nars vanligen använda, Oc. 1, Obj. 6, Leitz). Dess celler äro på tvärsnitt genom 
bladskifvan tämligen regelbundet anordnade i horisontala rader och något så när lik- 
formiga. Endast i den öfversta, för ljuset mest utsatta raden äro cellerna, dock ej 
öfverallt, något så när palissadlika, stundom omkring dubbelt högre än breda samt 
tätare hopstående. På ytsnitt, VII, 4, äro de runda — ovala, åtskilda genom små 
mellanrum, deras omkrets varande merändels 2—3 gånger mindre än ytan af en epi- 
dermiscell på bladets ofvansida. Genom smärre utbuktningar kunna de stå i förbin- 
delse med hvarandra. Denna cellrad utgör endast '/s—"/10 af mesophyllets höjd. 
Emellertid äro cellerna äfven i denna rad ej sällan mycket bredare och öfverens- 
stämma i så fall till formen närmast med de underliggande cellerna, så att hela meso- 
phyllet kan betraktas såsom ett svampparenchym af den skiflika typen. TI likhet 
med hvad vanligen plägar vara fallet med svampparenchymet, när detta är mycket 
mäktigt, äro äfven i bladen af denna växt cellerna i den öfversta och understa raden 
liksom luftrummen mellan dem, minst och störst i de mellersta raderna, VI, 8. Hos 
ifrågavarande växt är det vanligen de tre—fyra öfversta och de tre understa raderna, 
som äro mest småcelliga, under det de 9—10 mellersta äro storcelliga. På tvärsnitt 
äro cellerna 1 de 3—4 öfre raderna ej sällan, ehuru företrädesvis i den öfversta, 
sträckta i vertikal riktning och luftrummen 1 dessa lag ganska små, VI, 8. I de 
storcelliga, mellersta raderna äro cellerna i tvärsnitt runda, men på tvärsnitt genom 
bladskifvan framträda ej alla cellerna genomskurna, utan de flesta äro sträckta 1 hori- 
sontal riktning och mer eller mindre krökta, VI, 8, samt stundom försedda med ut- 
skott från öfre eller undre sidan. Luftrummen i dessa lag äro mycket större än i 
de öfre och sträcka sig vanligen genom flera lag, dock så att flera sådana luftkamrar 
ligga på olika höjd och ofta öfver hvarandra. I de understa, småcelliga lagen hafva 
cellerna på tvärsnitt samma form och endast smärre luftrum förefinnas emellan. dessa. 
På ytsnitt äro cellerna i det näst öfversta (2:dra) mesophyll-laget, VIT, 5, tämligen 
tätt förenade, oregelbundet rundade, ofta något krökta och ej sällan utdragna i kortare 
utskott, i det tredje, VIT, 6, blifver cellernas omkrets större och i följd af de för- 
längda utskotten mer oregelbunden och luftrummen större. I de därpå följande lagen, 
VII, 7, 8, 9, blifva cellerna smalare och få en allt mera oregelbunden omkrets, hvar- 
jämte luftrummen blifva större. I det tredje mesophyll-laget, räknadt från undre 
hypodermat, äro cellerna, VIT, 10, bredare och hafva kortare utskott, och luftrummen 
äro mindre, hvilket allt är i ännu högre grad förhållandet i det närmast undre cell- 
laget, VII, 11. Cellerna och luftrummen i det understa mesophyll-laget, VI, 9, öfver- 
ensstämma närmast med dem i det andra, uppifrån räknadt: dock äro cellerna i det 

K. Sv, Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 19 


146 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


understa betydligt mindre. Långa, med smala, långa raphider fyllda celler, VII, 8, 
uppträda, ehuru sparsamt, såväl i det öfversta som i ett och annat af de öfriga 
lagen. 

Kärlknippena äro inbäddade och sakna hårdbast, men omgifvas af en skarpt mar- 
kerad strängslida. De minsta, till några få tracheala element reducerade strängarne 
befinna sig under det 4:de eller 5:te mesophyll-laget, ett förhållande, som förmodligen 
står i samband med den öfversta mesophyllradens ofullständiga utbildning till palissad- 
parenchym. 

Hydnophytum montanum Scheff. öfverensstämmer i hufvudsak med föreg. art. 
Dock äro bladen ej fullt så tjocka, enär mesophyllet i tvärsnitt har endast omkring 
14 cellers höjd, hvarjämte cellerna i dess öfversta rad ännu mer öfverensstämma 
med svampparenchymeeller. 


Croton cornutus André. 


(Taf. XI, figg. 1—9, Taf. XII, 1—3.) 


Blad ganska stora, aflånga, tämligen tjocka och saftiga, korkskruflikt hoprullade, 
med tjock, i synnerhet på öfre sidan upphöjd medelnerv. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, storcellig och tunnväggig på båda 
ytorna, XI, 1, med tunna, utåt undulerade, inåt nästan raka mellanväggar. MHSedda 
från ytan äro de öfre epidermiscellerna, XI, 2, bredare än de undre, XI, 8. Klyf- 
öppningar, sedda från ytan, elliptiska, omgifna af tvänne biceller, som äro parallela 
med springan; slutceller liggande i jämnhöjd med epidermis, ehuru lägre än dess cel- 
ler, XI, 9, och på undre sidan täckta af bicellerna, tämligen stora, rundade, tjock- 
väggiga, med smal, transversal hålighet och raka, framåtriktade ytterlister, utan in- 
nanlister. När i följd af bladens korkskruflika vridning den undre bladytan ömsevis 
täckes eller blifver blottad, är den förändrade ställningen ej åtföljd af någon förän- 
dring i öfverhudens organisation. 

Mesophyllet hos denna växt, som är storcelligt, vattenrikt och fattigt på kloro- 
plaster, torde närmast kunna uppfattas såsom ett svamplikt mesophyll. I följd af 
ljusets inverkan blifva äfven i homogena blad cellerna i de öfversta lagen högre 
och smalare och stå tätare tillsammans än i de undre, hvarigenom de få någon lik- 
het med palissadceller utan att egentligen kunna hänföras till denna typ. Så är i 
synnerhet förhållandet hos denna växt med celierna i de båda öfversta raderna, hvilka 
tillsammans utgöra ungefär '/. af mesophyllets höjd. Cellerna i den öfversta raden 
äro visserligen på tvärsnitt, XI, 1, högre och smalare än cellerna i de undre och förete 
sålunda någon likhet med palissadceller, men de äro åtskilda genom större eller min- 
dre intercellularrum, oaktadt frånvaron af klyföppningar på öfre bladytan, och i tvär- 
snitt, XI, 3, ofta aflånga, till och med något krökta samt ej sällan försedda med 
korta breda utbuktningar, hvarigenom de, sedda från ytan, få större likhet med svamp- 
parenchymeeller. I ännu högre grad är detta förhållandet med cellerna i den när- 
mast undre raden, XI, 1, 4. Det öfriga mesophyllet har 9—11 cellers höjd, XI, 1, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 147 


och är i allmänhet ej synnerligen lakunöst, ehuru äfven ganska stora luftkamrar 
kunna förekomma i detsamma. Cellerna äro, liksom i de båda öfre raderna, stora 
och mycket tunnväggiga, men i allmänhet på tvärsnitt mer eller mindre sträckta i 
horisontal riktning. MSedda från ytan hafva cellerna i öfversta laget (det tredje från 
öfre epidermis räknadt), XI, 5, någon likhet med dem i det närmast öfre (2:dra), men 
äro längre, mer krökta och försedda med längre och smalare utbuktningar, hvilket blif- 
ver ännu mer förhållandet i närmast undre (fjärde) cell-lag, XI, 6. Ungefär samma 
form bibehålla cellerna i de närmast undre (femte och sjätte) lagen, XI1I, 2, 3. I 
alla de öfriga underliggande lagen, XII, 1, blifva cellerna längre, mer krökta och 
närma sig ännu mer den bågformiga typen. I det understa, till undre epidermis grän- 
sande laget, XI, 7, blifva återigen cellerna kortare och bredare samt mellanrummen 
vanligen mindre. Kristallkonkretioner äro ganska vanliga i hela mesophyllet. 

Kärlknippena äro hos denna växt fåtaliga och inbäddade i mesophyllet samt 
befinna sig på ungefär lika afstånd från öfre och undre epidermis. De åtföljas af 
såväl hårdbast, hvars väggar äro tjocka samt mycket tydligt lamellösa, XII, 2, 
som greniga mjölkkärl. Såväl dessa som hårdbastcellerna, antingen tillsammans eller 
hvar för sig, genomkorsa mesophyllet i alla riktningar. Mjölkkärlen kunna till och 
med, såsom ofta fallet är hos Euphorbiacéerna, skjuta upp emellan cellerna i öfversta 
mesophyllraden och i horisontal riktning sträcka sig mellan dem och öfre epidermis. 
Från kärlknippena utgå likaledes enstaka spiralkärl, XII, 3, som träda i omedelbar 
förbindelse med mesophyllcellerna. Det är ett anmärkningsvärdt förhållande, att med 
undantag af de nämnda hårdbastcellerna, saknas alla anordningar till de späda väf- 
nadernas skydd mot yttre mekaniska ingrepp. Det tyckes emellertid som om bladen 
i sitt naturliga tillstånd voro nästan upprätta och då de på samma gång äro hop- 
rullade och hafva en stark medelnerv, är det möjligt att andra skyddsmedel äro obe- 
höfliga. 

Cr. maculatus, hvars blad äro något tunnare, öfverensstämmer i allt väsentligt 
med föreg. i afseende på bladens struktur, men cellerna i öfversta raden äro lägre 
och i förhållande till höjden vidare, så att mesophyllet blifver ännu mera svamplikt 
än hos föreg. 


Daphniphyllum baneanum Kurz. 


(Taf. XXII, fig. 11.) 


Blad medelstora, läderartade, tämligen tjocka i närheten af de gröfre nerverna, 
tunnare på längre afstånd från dem. 

Epidermis tämligen storcellig, utan klyföppningar på öfre sidan, på båda blad- 
ytorna rik på kristallsäckar, som ofta ligga intill hvarandra i rader eller grupper. 
Dessa kristallsäckar skilja sig från de öfriga epidermiscellerna genom sin mindre storlek 
och runda form och innehålla hvar sin kristallkonkretion. De öfre epidermiscellerna 
märkbart högre och bredare än de undre och liksom dessa försedda med en ej syn- 
nerligt tjock yttervägg samt tämligen tjocka, vågiga mellanväggar; undre epidermis- 


148 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


celler med ofta hvälfda ytterväggar. Klyföppningar glesa, sedda från ytan bredt 
ovala och omgifna af tvänne med springan parallela biceller, liggande i jämnhöjd 
med epidermis. Slutcellerna i tvärsnitt aflånga, tjockväggiga och inåt konvergerande, 
så att de hafva ett vertikalt—horisontalt läge utmed bicellerna. Ytterlister reducerade 
till små, tandlika och spetsiga utskott; innanlister saknas. Slutcellernas hålighet 
liten, oval och snedställd. 

Mesophyllet, hvars celler ej äro synnerligen stora, men vattenrika och fattiga 
på kloroplaster, står på öfvergången mellan det heterogena och det homogena meso- 
phyllet och har ungefär 10 cellers höjd. Visserligen finnes under öfre epidermis en 
horisontal rad af mot öfverhuden vertikalt ställda celler, som skulle kunna betraktas 
såsom palissadceller, men de äro låga och ganska vida, så att deras höjd är lika med 
eller föga större än bredden. På ytsnitt äro de mer eller mindre rundade, åtskilda 
af små luftrum och så vida, att endast 2—4 sådana celler kunna täckas af en epi- 
dermiscell. Äfven i närmast undre rad kunna cellerna på tvärsnitt genom bladet 
vara ställda vertikalt och blifva sålunda något palissadlika, men merändels äro de 
runda eller sträckta i horisontal riktning och på ytsnitt aflånga, ofta något krökta 
och grupperade kransvis, merändels till ett antal af fyra kring hvarje luftrum, som 
till omkretsen oftast är mindre än ytan af någon af de omgifvande cellerna. I de en 
eller tvänne närmast undre raderna öfvergå cellerna i den för den undre, mera laku- 
nösa delen af svampparenchymet karakteristiska typen, XNXII, 11, som utgör en me- 
delform mellan den båglika och den skiflika, så att de äro ganska långa, smala och 
något krökta, hvarjämte de i följd af de talrika, korta och breda utskotten hafva en 
mycket oregelbunden omkrets. Intercellularrummen i dessa lag äro ej synnerligen 
stora och begränsas af 2—3 celler. Det understa lagets celler äro, sedda från ytan, 
kortare, bredare samt mindre och hafva en mindre oregelbunden omkrets, så att mel- 
lanrummen blifva färre och mindre. På tvärsnitt genom bladet är mesophyllet, med 
undantag af dess öfversta och understa rad, ganska lakunöst och luftkamrarne kunna 
ej sällan sträcka sig ända från det öfversta ned till det understa laget. 

Kärlknippena äro inbäddade. De minsta bland dem befinna sig under tredje 
mesophyllraden, uppifrån räknad. 


Ardisia humilis Vahl. 


Det torde ej vara fullt säkert, att de här beskrifna bladen verkligen tillhöra 
denna art. Att de tillhöra någon art af ifrågavarande släkte tyckes emellertid, att 
döma af deras inre byggnad, vara mycket sannolikt. 

Blad ganska stora, långa och tämligen tjocka, fasta samt läderartade. 

Epidermis storcellig på båda ytorna och med tjock yttervägg samt likaledes 
tjocka mellanväggar; dess celler i tvärsnitt rektangulära på båda bladytorna och af 
ungefär samma höjd, på ytsnitt mer eller mindre polygonala, något större och mer 
oregelbundna på den undre sidan. Klyföppningar mycket sparsamma på öfre och ej 
synnerligen talrika på den undre sidan, sedda från ytan rundade — ovala och om- 
gifna af trenne mycket olikstora biceller. Bicellerna i tvärsnitt förmedelst smalare 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 149 


hornlika utskott hvälfvande sig något öfver slutcellernas såväl öfre som undre sida, 
så att dessa senare endast med sina stora, tjocka, uppåtriktade och mot hvarandra 
något böjda ytterlister höja sig något upp öfver ytan af epidermis. HSlutceller utan 
märkbara innanlister, tämligen höga, upprättstående, tjockväggiga och inåt afrundade. 
På undre bladytan förekomma, ehuru sparsamt, insänkta, sköldformiga, af O. BACH- 
MANN (a. st. s. 407) beskrifna trichom. 

Mesophyll storcelligt, tunnväggigt, föga lakunöst, ganska vattenrikt och tämli- 
gen fattigt på kloroplaster, hvilka dock äro ganska stora, bestående af ungefär 7 eller 
8 horisontala cellrader. Denna väfnad kan i sin helhet betraktas såsom ett svamppa- 
renchym, hvars celler i den öfversta raden stå tätare tillsammans och äro något 
sträckta i vertikal riktning och upprättstående, på tvärsnitt runda eller ovala och, 
sedda från ytan, rundade eller aflånga och föga mindre än omkretsen af en öfre 
epidermiscell, stundom till och med större än en sådan. TI denna cellrad förekomma 
talrika kristallsäckar med hvar sin kristallkonkretion. Cellerna i närmast undre rad 
äro på tvärsnitt nästan runda eller rundadt fyrkantiga och mer åtskilda af smärre 
mellanrum, på ytsnitt vanligen ovala, betydligt större än i den öfre raden, stundom 
något krökta eller försedda med någon ansats till utbuktning. På tvärsnitt äro cel- 
lerna i de öfriga raderna likaledes runda eller aflånga, och mellanrummen mellan dem 
blifva större. Stundom finnas till och med i de mellersta cell-lagen smärre luftkam- 
rar, som kunna sträcka sig genom 3—4 lag. Sedda från ytan äro cellerna ovanligt 
stora, breda, men 1 förhållande till bredden merändels korta och ej sällan något krökta 
samt försedda med korta, breda utskott och sålunda något bågformiga. Äfven kan 
man i dessa cell-lag få se en och annan skiflik cell. I följd af cellernas 'stora bredd 
kommer på ytsnitt ej någon nätlik anordning af dem till stånd, och luftrummen blifva 
små och begränsas af endast 3—4 celler. I det understa laget finnas talrika kristall- 
säckar med kristallkonkretioner. De för Trib. II, Eumyrsine& karakteristiska harts- 
luckorna (RADLKOFER I, s. 321) förekomma äfven i bladen af denna växt. 

Kärlknippena äro inbäddade, men åtföljda af hårdbast. De minsta befinna sig 
på ungefär lika afstånd från öfre och undre bladytan. 


150 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


XI. Mellanformer mellan dorsiventrala och ventrala blad. 


Arthrophyllum diversifolium Blume. 


Småblad medelstora, tämligen tjocka, glatta, glänsande och läderartade. 

Epidermis tämligen storcellig, med i synnerhet på öfre sidan ovanligt tjock, af 
upphöjda kutikularstrimmor ojämn yttervägg, på öfre sidan utan klyföppningar och 
förstärkt med ett hypoderma, hvars celler på tvärsnitt vanligen äro bredare än epi- 
dermiscellerna. På tvärsnitt äro epidermiscellerna vanligen något högre och bredare 
på öfre sidan och hafva, sedda från ytan, i följd af de buktiga mellanväggarne en 
något oregelbunden omkrets på båda ytorna. Hypodermacellerna, som bilda ett lag 
och utan alla mellanrum äro tätt förenade och af hvilka somliga innehålla en 
kristallkonkretion, äro, sedda från ytan, större än de öfre epidermiscellerna och hafva 
äfven något buktiga mellanväggar, under det kristallsäckarnes äro jämna. På enstaka 
ställen i bladet hafva hypodermacellerna blifvit nästan palissadlika, innehålla kloro- 
plaster och likna cellerna i de båda öfversta mesophyllraderna. Klyföppningar stora 
och ganska talrika, sedda från ytan runda — ovala, företeende en ganska egendom- 
lig anblick, i det att slutcellerna omgifvas af trenne koncentriska kretsar af vågigt 
ojämna, skarpt framträdande kutikularlister, som utgå från biceller, hvilkas antal 
tyckes vara trenne, ehuru i följd af kutikularstrimmorna antalet knappt med full 
säkerhet kan bestämmas. Slutceller liggande i jämnhöjd med epidermis, snedt upp- 
rättstående, utåt starkt divergerande, hvarigenom en större förgård bildas, som utåt 
begränsas af tvänne stora, mot hvarandra tvärt inåtböjda ytterlister. Förgården är 
skild från bakgården genom en smal och kort kanal, som kommit till stånd på det 
sätt, att slutcellerna inåt närmat sig hvarandra och endast lämnat ett smalt mellan- 
rum; det har förefallit som om i denna kanals mynning ut mot förgården funnos 
tvänne ytterst små, uppåt riktade lister. Slutcellernas inre ändar äro rundade och 
bakgården begränsas åt sidorna af hvar sitt utskott från bicellerna nästan 1 form af 
tvänne innanlister; sådana saknas på slutcellerna. 

Mesophyllet, som har 10—11 cellers höjd, är storcelligt, och dess celler äro 
ganska vattenrika samt innehålla ovanligt stora kloroplaster. De tvänne öfversta 
cellraderna upptaga på tvärsnitt ungefär '/s af mesophyllets höjd och motsvara palis- 
sadparenchymet i dorsiventrala blad, ehuru cellerna äro mycket låga och vida, 
så att deras höjd, i synnerhet i den undre raden, stundom knappast är större än 
bredden, hvarjämte de på ytsnitt stå tämligen glest, åtskilda af mindre intercellular- 
rum, och hafva en rund eller aflång, ganska stor omkrets, som ej är mer än 2—4 gånger 
mindre än ytan af en öfre epidermiscell. Cellerna i de 1—2 närmast under dem liggande, 
liksom i de 1—2 understa lagen, bilda ofta på tvärsnitt horisontala rader i följd 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 151 


däraf, att luftrummen emellan dem äro små. Sedda från ytan äro cellerna i synner- 
het i de förra raderna korta, breda och skiflika. I de därpå följande lagen äro cel- 
lerna på ytsnitt längre, smalare, bågformiga och bilda ett grofmaskigt nätverk, hvars 
maskor än ligga midt öfver hvarandra än korsa hvarandra. Cellerna i det understa, 
stundom äfven i det näst understa laget äro mera sällan skiflika, utan merändels båg- 
lika, ehuru på ytsnitt kortare och bredare, hvarigenom luftrummen blifva mindre 
än i de mellersta. I följd af denna cellernas form i den väfnad, som motsvarar 
svampparenchymet i dorsiventrala blad, blifver denna väfnad på tvärsnitt mycket 
lakunös, och luftrummen äro än höga och smala än låga och breda, med nästan 
rund omkrets. I förra fallet kunna luftkamrarne sträcka sig från undre sidan af 
andra cellraden ända ned till undre epidermis, hvarvid luftkamrarne äro skilda från 
hvarandra genom enkla, vertikala cellrader. I det understa cell-laget finnas talrika 
kristallsäckar, hvilka liksom kristallkonkretionerna äro betydligt mindre än de i hypo- 
dermat befintliga. 

Kärlknippena sakna hårdbast och äro alla inbäddade. I hvarje kärlknippes öfre 
sida finnes den för Araliacéerna karakteristiska sekretgången. De minsta kärlknip- 
pena, som dock bestå af ett större antal element, ligga under den tredje mesophyll- 
raden. 


Codixzum sp. 


Hos denna art, som förmodligen är C. variegatum (L) Bl., finnas tvänne olika 
former af blad, nämligen dels sådana, som äro mycket stora, lansettlika och sakna 
bihang, dels mycket kortare, trubbiga, smalt aflånga och vridna blad, från hvilkas 
medelnerv på undre sidan något nedanför spetsen utgår en trådlik förlängning, som 
slutar med en lansettlik, långspetsad, skedformig och bladlik bildning. Båda blad- 
formerna hafva samma anatomiska byggnad. Den här meddelade beskrifningen afser 
uteslutande den nedre bladdelen, som tydligen förrättar bladets hufvudsakligaste funk- 
tioner. Denna del af bladet är mycket tjock och gör intrycket af att hafva varit 
succulent, ehuru den vanligen uppgifves vara läderartad. 

Epidermis storcellig i synnerhet på öfre ytan, som saknar klyföppningar och 
hvars celler vanligen äro betydligt högre än på den undre; ytterväggen på båda 
sidor ganska tjock. Öfverhudscellerna, sedda från ytan, i anledning af de något buk- 
tiga mellanväggarne med oregelbunden omkrets, försedda med randporer. Klyföpp- 
ningar glesa, sedda från ytan stora, bredt ovala och omgifna af tvänne med springan 
parallela biceller. Deras slutceller liggande i samma plan som epidermiscellerna och 
i något snedt vertikal riktning utmed bicellerna, hvilka sträcka sig något under dem, 
tämligen tjockväggiga och med smal, horisontal hålighet samt korta, smala, spetsiga 
och rakt framåt riktade ytterlister, som utåt begränsa den stora, i tvärsnitt triangu- 
lära förgården. Slutcellernas undre ändar breda, rundade, utan innanlister. På ytsnitt 
framträda äfven klyföppningar, som sedda från insidan af epidermis yta skilja sig 
från de vanliga genom nästan rund omkrets och slutcellernas smalt ovala, ej spring- 
formiga hålighet och som möjligen torde vara vattenklyföppningar. 


152 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Mesophyllet är föga differentieradt och utbildadt till ett svampparenchym med 
undantag af den öfversta eller stundom de båda öfversta cellraderna, hvilkas celler 
hafva någon, om ock svag benägenhet att antaga form af palissadeeller. Hela denna 
väfnad är storcellig, tunnväggig, mycket vattenrik samt mycket fattig på kloroplaster 
och följaktligen så genomskinlig, att tunna mikrotompreparat, äfven efter behandling 
med hematoxylin, endast med svårighet kunna tydligt iakttagas. På tvärsnitt har 
den vanligen nio, men i de tjockaste delarne af bladet ända till femton cellers höjd. 
Cellerna i öfversta raden stå visserligen med sina öfversta ändar tätt tillsammans, 
så att de på ytsnitt äro polygonala eller ej sällan fyrkantiga samt på tvärsnitt 
något sträckta i vertikal riktning, men deras höjd är endast obetydligt större än 
bredden, som vanligen är så stor, att hvarje epidermiscell täcker endast 2—4 sådana 
celler. Också upptager denna cellrad endast '/.—'/; af mesophyllets höjd. Äfven 
cellerna i den närmast undre raden, hvilka på tvärsnitt genom bladet vanligen äro 
runda eller rundadt aflånga, kunna blifva något palissadlika. Sedda från ytan 
äro de mer åtskilda af mellanrum än cellerna i öfversta raden samt runda eller af- 
långa, stundom något utbuktade. I de därpå följande lagen blifva cellerna på ytsnitt 
mer och mer skiflika, få längre utskott och blifva nätlikt anordnade kring allt större 
maskor. Äfven i det understa förråda cellerna, ehuru de äro bredare och maskorna 
följaktligen mindre, benägenhet att blifva skiflika och nätlikt anordnade. Någon 
regelbunden anordning af cellerna i vare sig horisontala eller vertikala rader gör sig 
knappt märkbar på tvärsnitt, och cellerna äro rundade eller aflånga och då vanligen 
sträckta i horisontal riktning, sällan försedda med en eller annan utbuktning. Större 
och mindre, till omkretsen mycket oregelbundna luftkamrar finnas i denna väfnad 
och talrika kristallkonkretioner förekomma äfven i de öfversta cell-lagen. 

Kärlknippena äro alla inbäddade; de minsta, till några få tracheala element re- 
ducerade ligga på ungefär lika afstånd från båda sidornas epidermis. <Greniga 
mjölksaftkärl jämte tjockväggiga hårdbastceller, hvilkas väggar, liksom hos många 
andra Euphorbiacéer, utmärka sig genom sin tydligt lamellösa beskaffenhet, åtfölja 
de större kärlknippena och utträda antingen tillsammans eller hvar för sig i meso- 
phyllet ända ut till insidan af epidermis. 


Jaecquinia sp. 


Undersökningsmaterialet härstammar från Ecuador och är insamladt af EGGERS. 

Blad små, tjocka och saftiga. 

Epidermis tämligen småcellig, med i synnerhet på öfre bladytan tjock yttervägg, 
utan klyföppningar på öfre sidan; dess celler på ytsnitt vanligen polygonala och 
ungefär lika stora på båda sidorna. Klyföppningar ej synnerligen talrika och sedda 
från ytan nästan runda samt omgifna af ända till sex i krets anordnade celler. Slut- 
celler stora och tjockväggiga, i tvärsnitt aflånga, snedt vertikalt ställda, utåt diver- 
gerande, med liten, snedt tvärställd hålighet, utan innanlister, liggande i jämnhöjd 
med öfverhudens yttre yta, men lägre än dennas celler och försedda med korta, tjocka 
samt i en inåtböjd, tunn och syllik spets utdragna ytterlister, som höja sig upp öfver 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 153 


epidermis och bilda, sedda från ytan, en tjock, ringformig vall kring själfva öpp- 
ningen. / 

Epidermis på undre bladytan betäckes af ett tätt filtludd, som utgöres af egen- 
domliga, starkt förgrenade trichom, hvilkas fotcell står i jämnhöjd med de öfriga 
epidermiscellerna och som bestå af en eller flera cylindriska, höga och i en enkel 
rad anordnade celler, af hvilka åtminstone den nedersta är tjockväggig och som bilda 
ett skaft, hvilket upptill förgrenar sig i talrika, upprepadt dichotomiskt grenade ar- 
mar. Alla dessa grenar utgöras af enkla cellrader, hvilkas celler likaledes äro mer 
eller mindre cylindriska, men tämligen tunnväggiga. De erinra om de af SoLE- 
REDER (a. st. pag. 575, fig. 116 C.) hos Jacquinia axillaris Jacq. beskrifna och 
afbildade håren, men äro ännu mer förgrenade och deras celler högre samt mer cylin- 
driska än hos denna art. Dessutom förefinnas på båda bladytorna, insänkta i hålig- 
heter, glandler, hvilka hafva likhet med dem hos Aegiceras majus befintliga (F. 
ARESCHOUG, II, pag. 57. Tab. IV, 30). Själfva glandlerna, som utgå från en bred, 
något plattad och tjockväggig bottencell, äro på undre sidan af bladet runda och 
sitta i fördjupningar, som äro betydligt vidare än glandeln och hvilkas kanter ej 
höja sig upp öfver ytan af epidermis, såsom förhållandet är med motsvarande för- 
djupningar på öfre bladytan, hvilka därstädes bilda vårtlika, med en trång öppning 
i spetsen försedda och redan under lupen skönjbara upphöjningar. MHåligheterna äro 
tillika på denna sida smalare och djupare, nästan kanalformiga samt glandlerna sma- 
lare och aflånga. Sedda från ytan te sig därför dessa kaviteter i öfre bladytan som 
trånga, rundade öppningar. under det de i den undre äro trattlika. Under glandlerna 
finnas, i synnerhet i öfre bladytan, ett större antal vattenförande celler samlade, hva- 
dan anledning finnes till den förmodan, att glandlerna äfven hos denna växt kunna 
fungera såsom organ för afsöndring af vatten i flytande form. 

Under öfre epidermis finnes en hypodermatisk vattenväfnad, bestående af ett 
eller mera sällan, och då endast på mer begränsade ställen, af två—tre lag (WESQUE 
I. pag. 253—254). På tvärsnitt äro dess celler vanligen större och märkbart mer 
tunnväggiga än epidermiscellerna. På ytsnitt äro de polygonala, mycket större än 
öfverhudscellerna och utan alla mellanrum. Under hypodermat i bladets öfre yta 
uppträder ett system af hårdbastknippen, som stå i förbindelse med kärlknippenas 
hårdbast och på tvärsnitt bilda ett slags inre, endast här och där af det yttre hypo- 
dermat eller mesophyllet afbrutet hypoderma, som utgöres af 1—3 cell-lag. Sedda 
från ytan äro dessa knippen bandlika och erinra, såsom RADLKOFER (III, pag. 238 
och 241) anmärkt, om hårdbaststrängarne i Lindens stam, i det de än förena sig i 
större stammar, än åter aflägsna sig från hvarandra. VESQUE (a. st. pag. 253 och 
254) har fäst uppmärksamheten på förekomsten af denna väfnad inom ifrågavarande 
släkte. I undre bladytan finnas innanför epidermis endast isolerade, af några få hård- 
bastceller bestående knippen. 

Mesophyllet, som är ganska storcelligt och vattenrikt, har ungefär 12—13 cellers 
höjd och är en mellanform mellan de homogena och de heterogena bladens. Visser- 
ligen äro cellerna i den öfversta raden palissadlika och stå tätt tillsammans, men de 
utgöra knappast mer än '/.—'/; af hela mesophyllets höjd, och någon skarp gräns 

EK. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 20 


154 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD 


mellan dessa celler och dem i det undre mesophyllet saknas, i det cellerna i de båda 
närmast undre raderna ej sällan visa benägenhet att blifva mer eller mindre palis- 
sadlika. Så är äfven stundom förhållandet med cellerna i den subepidermoidala ra- 
den i den undre bladytan. Mellan cellerna i de båda närmast under den öfversta 
befintliga raderna finnas endast smärre luftrum och själfva cellerna äro, sedda från 
ytan, runda och sakna utbuktningar, liksom äfven på tvärsnitt, när de ej, såsom 
ofvan anfördes, äro något palissadlika. Det öfriga mesophyllet är mycket lakunöst, 
försedt med luftkamrar, som ofta sträcka sig genom ända till sex celirader. På tvär- 
snitt äro cellerna i denna del af mesophyllet runda eller aflånga och ej sällan för- 
sedda med en eller annan utbuktning. På ytsnitt äro de nätlikt anordnade och hafva 
en form, som står emellan den bågformiga och den skiflika typen. Endast cellerna 
i den understa raden utgöra härifrån ett undantag, i det de på tvärsnitt äro mer 
eller mindre palissadlika eller något aflånga och på ytsnitt runda, ovala eller förlängda 
i horisontal riktning, hvarjämte de stå tätt intill hvarandra. Grupper af hårdbast- 
celler och enstaka sådana celler äro ej sällsynta i denna väfnad. Anmärkningsvärd 
är den, såsom det tyckes, fullständiga frånvaron af kristaller i mesophyllet. 

Kärlknippena omgifvas af hårdbast och äro inbäddade. De största af dem 
ligga närmare den öfre bladytan och äro endast genom tvänne mesophyllrader skilda 
från därvarande hårdbast, under det 4—5 cellrader finnas emellan dem och undre 
epidermis. De mindre kärlknippena befinna sig däremot närmare den undre blad- 
ytan; de minsta äro sålunda genom fem cellrader aflägsnade från den öfre och genom 
fyra— fem sådana rader från undre epidermis. 


Brexia madagascariensis Thou. 


Blad medelstora, långa och smala, tjocka, läderartade. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre sidan, tämligen storcellig och försedd med 
en ovanligt tjock yttervägg i synnerhet ut mot kanterna, som förstärkas af ett mäk- 
tigt knippe af hårdbastceller, liknande dem, som finnas längs bladkanterna hos Ilex 
Aquifolinum L. (F. ARrREscHovc, III, s. 34, Tafl. VI, Fig. 1 a). På kanterna kan 
ytterväggens tjocklek, i synnerhet på undre sidan, vara nästan lika stor som höjden 
af epidermiscellernas hålighet i tvärsnitt. Epidermiscellerna på tvärsnitt kvadratiska 
eller rektangulära, något högre på öfre sidan och på båda ytorna försedda med tjocka 
mellanväggar. Sedda från ytan äro cellerna polygonala, på öfre sidan mer likformiga 
och ungefär isodiametriska, men på undre mer eller mindre aflånga. Klyföppningar 
ganska talrika, stora och omgifna af ett växlande antal smala och i en krets anord- 
nade epidermisceller. Sedda från ytan äro de runda, och något innanför deras yttre 
gräns varseblifves en bred, ringformig vall, omgifvande en rundadt oval öppning, 
under hvilken vid djupare inställning af mikroskopet en smalare springformig öppning 
framträder. HoLLE (I. pag. 69) betraktar dessa båda öppningar som ett slags 
dubbel förgård. Detta är emellertid ingalunda förhållandet, utan ringvallen är bil- 
dad af de båda tjocka ytterlisterna, så att den öfre öppningen är ingången till för- 
gården och den undre, springformiga öppningen den yttre mynningen af den från för- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 155 


gården till bakgården ledande genomgången (= "Spaltendurchgang", DE BARY a. st. 
pag. 38). Slutceller tämligen små, liggande i jämnhöjd med öfre ytan af epidermis, 
men lägre än dess celler och på sin undre sida täckta af hvar sin epidermiscell, som 
utåt starkt afsmalnar, men inåt vidgar sig, i tvärsnitt aflånga och inåt afsmalnande, 
i snedt vertikal ställning liggande utmed närmaste epidermiscell och försedda med 
tjocka, tvärt inåtböjda ytterlister, men utan märkbara innanlister. Deras hålighet 
aflång och snedt vertikal. 

Mesophyllet ganska storcelligt, merändels ej skarpt differentieradt i palissad- 
och svampparenchym och af ungefär 15 cellers höjd. Närmast bladkanten finnes 
visserligen ett väl differentieradt palissadparenchym, som till och med utgöres af 
tvänne cellrader, som dock tyckas hafva uppkommit genom cellernas tvärdelning och 
i hvilka cellernas höjd kan vara 2—3 gånger större än bredden". Men i hela den 
öfriga delen af bladskifvan äro cellerna i den öfversta raden betydligt lägre samt i 
förhållande till höjden bredare och hafva på ytsnitt en omkrets, som är nästan lika 
stor eller stundom till och med större än epidermiscellernas och som är rund eller 
något oval, hvarjämte de stå tätt tillsammans. Cellerna i den närmast undre raden 
hafva ungefär samma form, men äro ofta något bredare och hafva stundom något 
undulerade mellanväggar, så att de genom små sidoutbuktningar stå i förbindelse 
med hvarandra. Dessa båda cellrader kunna sägas representera palissadväfnaden i 
de typiskt dorsiventrala bladen och utgöra ungefär '/; af mesophyllets höjd. Cellerna 
i dessa båda rader stå ej så regelbundet midt öfver hvarandra som längre ut mot 
kanterna, men hafva ändock troligen uppstått genom tvärdelning i en ursprungligen 
enkel cellrad, ehuru delningen inträdt i ett tidigare stadium. Också uppgifver THou- 
VENIN (a. st. pag. 114), att palissadväfnaden hos Brexia spinosa, som i Hortus 
Kewensis (Fasc. I, pag. 337) identifieras med B. madagascariensis, består af ett 
lag, hvars höjd likaledes utgör '/; af hela mesophyllets. Cellerna i näst undre rad 
(den tredje från öfre epidermis) äro på tvärsnitt ovala eller något aflånga, sträckta 
i horisontal riktning och stundom försedda med smärre utbuktningar, som emellertid 
äro talrikare på ytsnitt, på hvilka cellerna förete en tendens att blifva bågformiga 
och nätlikt anordnade, ehuru de förblifva korta och breda, liksom de från dem ut- 
gående utbuktningarne, hvarigenom maskorna blifva små och vanligen begränsas af 
endast 4—5 celler. I alla de följande lagen äro cellerna på ytsnitt ännu mer båg- 
formiga och bilda stormaskiga nätverk. Endast i det understa, subepidermoidala 
laget äro cellerna kortare och bredare, sakna utbuktningar, men äro något kantiga 
och stå tätare tillsammans, ehuru de ordna sig kransformigt kring klyföppningarnes 
andhålor. I de vanligen fyra, närmast öfver detta liggande lagen äro cellerna i syn- 
nerhet typiskt bågformiga och regelbundet anordnade till ett nätverk. TI följd af 
denna cellernas form och anordning på ytsnitt blir hela denna väfnad på tvärsnitt 
synnerligt lakunös, så att större och mindre luftkamrar, stundom i tvänne etager, 
finnas i densamma. De vanligen 3—4 närmast innanför det understa laget liggande 
cellraderna framträda på tvärsnitt ganska skarpt skilda från de öfre därigenom, att 


1 I bladen af denna art, odlad i botaniska trädgårdens i Lund växthus, äro palissadcellerna ännu högre 
och smalare. 


156 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


de ligga tätt intill hvarandra, liksom äfven intill den subepidermoidala cellraden, och 
att deras celler äro, liksom cellerna i sistnämnde rad, intensivt färgade af en brun 
cellsaft (på spritmaterial), hvilket däremot endast är förhållandet med enstaka celler 
i det öfriga svampparenchymet med undantag af dess öfversta rad, hvars celler mer- 
ändels äfven hafva ett brunt innehåll, liksom de tvänne palissadväfnaden motsva- 
rande cellraderna. Det förtjänar emellertid anmärkas, att alla cellerna i friska blad 
hafva vattenklar cellsaft, i hvilken garfsyrevakuoler förefinnas. I svampparenchymet 
och de kärlknippena omslutande cellerna uppträda enkla kristaller, men kristallkon- 
kretioner hafva ej blifvit iakttagna (jfr HOLLE, a. st. pag. 211). 

Kärlknippena äro inbäddade och täckas på såväl öfre som undre sidan af ett 
hårdbastknippe. Men de minsta, som ligga under fjärde mesophyllraden och således 
närmare den öfre bladytan, åtföljas endast af enstaka hårdbastceller. 


Cyathocalyx zeylanieus Champ. 


Blad ganska stora, glatta, glänsande, läderartade och tämligen tunna. 

Epidermis utan klyföppningar på öfre ytan och därstädes i följd af cellernas större 
höjd tämligen storcellig, på båda bladytorna försedd med tämligen tjock yttervägg. 
Sedda från ytan hafva dess celler på båda sidorna ungefär lika stor omkrets och äro 
försedda med vågiga mellanväggar jämte randporer, som i synnerhet på öfre sidan 
äro talrika och skarpt markerade. Klyföppningar ganska glesa och sedda från ytan 
breda, nästan kretsrunda samt åtföljda af tvänne med springan parallela biceller. 
Slutceller i tvärsnitt små, ovala, i snedt horisontal riktning liggande utmed de flera 
gånger större bicellerna, som under dem sluta sig tätt tillsammans och nästan af- 
spärra den lilla andhålan mot de öfriga intercellularrummen, försedda med små syl- 
lika och rakt framåtriktade ytterlister, som, eget nog, utgå ungefär från midten af 
slutcellernas yttervägg, utan märkbara innanlister. Med afseende på slutcellernas 
läge i förhållande till bicellerna erinra dessa klyföppningar om dem hos Carapa och 
Scolopia (jfr F. ArEscHouvc, II, pag. 47, Taf. III, 23, och pag. 61, Taf. VI, 24). 

Mesophyllet, som är tämligen storcelligt och har ungefär 8—10 cellers höjd, står 
på öfvergången mellan samma väfnad i dorsiventrala och ventrala blad samt utmär- 
ker sig genom sina ovanligt små kloroplaster. Visserligen kunna cellerna i de båda 
öfversta raderna uppfattas såsom palissadceller, enär de äro mer eller mindre sträckta 
i en mot bladytan vertikal riktning och tätt hopstående, men de afvika till formen 
föga från de närmast undre cellerna i svampparenchymet och äro i förhållande till 
höjden ganska breda, så att cellerna på tvärsnitt kunna vara nästan lika breda som 
höga och knappast högre än en öfre epidermiscell, eller är deras höjd högst 2—3 
gånger större än bredden. Än äro cellerna i den öfre än i den undre raden högre. 
På ytsnitt äro cellerna i den öfre raden rundadt polygonala eller nästan fyrkantiga 
och så stora, att hvarje epidermiscell kan täcka två eller stundom endast en sådan 
cell. I den undre raden däremot äro de rundade och åtskilda af små intercellular- 
rum. Den öfriga delen af mesophyllet eller det typiska svampparenchymet består 
af 6--8 eller stundom 9 horisontala cellrader och är vanligen en ganska kompakt 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 157 


väfnad, hvars celler på tvärsnitt äro runda eller horisontalt sträckta. VWVanligen stå 
cellerna i de 1—2 öfversta, men i synnerhet i de 2—4 understa raderna tätare till- 
sammans, så att de större luftrummen befinna sig i de mellersta cell-lagen, ehuru 
äfven större luftkamrar där och hvar förekomma, hvilka kunna sträcka sig genom 
ända till 53—6 cellrader. På ytsnitt äro cellerna i det öfversta laget (således det 
tredje från öfre epidermis räknadt) betydligt större än palissadcellerna, hafva i det 
hela en rundad, genom smärre utbuktningar något oregelbunden omkrets, och mellan- 
rummen, som begränsas af 2—4 celler, äro märkbart mindre än hvar och en af de 
omgifvande cellernas yta. Cellerna i närmast undre lag, likaledes sedda från ytan, 
äro betydligt större, korta och breda, skiflika samt försedda med korta, breda utskott. 
På samma gång äro luftrummen emellan dem mycket större, ehuru de ej begränsas 
af något större antal celler. I de mellersta, med större luftrum försedda lagen äro 
cellerna på ytsnitt äfven skiflika, men längre, smalare och hafva i följd af de längre 
och smalare utskotten en mer oregelbunden omkrets, hvarigenom mellanrummen 
blifva större, oaktadt de begränsas af endast 3—4 celler. I de undre lagen blifva 
cellerna på ytsnitt, ju närmare de ligga undre epidermis, allt kortare och bredare 
samt de från dem utgående utskotten allt mindre, hvarigenom äfven luftrummen 
blifva mindre, till dess i det understa, subepidermoidala laget inga andra luftrum 
förefinnas än midt öfver klyföppningarne, och dessa luftrum begränsas af 4—35 något 
krökta celler utan några mera märkbara utbuktningar. Alla cellerna i detta lag 
hafva äfven en mindre yta än cellerna i de öfriga undre cell-lagen och de, som ej 
begränsa luftrummen, äro något polygonala och ofta aflånga eller nästan isodiame- 
triska, så att svampparenchymet hos denna växt är nästan rundeelligt i det öfversta 
och understa laget, men mer eller mindre skiflikt i de mellanliggande. 

Sekretceller förekomma hos denna växt jämförelsevis sparsamt och befinna sig 
närmare undre bladytan i svampparenchymets mellersta lag, men mycket sällan un- 
der öfre raden i palissadväfnaden. På ytsnitt utstråla från dem svampparenchymets 
celler, och dessa äro längre och smalare än öfriga celler i samma lag. Men slemceller, 
hvilka BLENK (a. st. pag. 57) uppgifvit skola förekomma i mesophyllet hos de till afd. 
Xylopie&e hörande växterna, har det ej lyckats mig att upptäcka hos ifrågavarande 
växt. Däremot har det förefallit mig som om en och annan af cellerna i öfre epi- 
dermis skulle hafva förslemmad membran. 

Kärlknippena. Endast de största äro genomgående; de dessa i storlek närmast 
kommande kärlknippena gränsa intill undre epidermis, men äro skilda från den öfre 
genom den palissadlika väfnaden, hvars celler då blifva mycket lägre än annars. Alla 
de öfriga kärlknippena äro fullständigt inbäddade, men omgifvas, liksom de genom- 
gående, af härdbast, hvars celler delvis aflägsna sig från själfva kärlknippet och 
sträcka sig ut emellan cellerna i svampparenchymets mellersta lag (jfr BLENK, a. st. 
pag. 57). Endast de minsta strängarne sakna hårdbast och äro reducerade till några 
få tracheala element, som lägga sig omedelbart intill svampparenchymets celler. Så- 
dana kärlknippen befinna sig närmare den undre bladytan. 

Anm. Den mer eller mindre fullständiga frånvaron af typiskt palissadparen- 
chym, som utmärker bladen af denna växt såväl som dem af Goniothalamus co- 


158 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


stulatus, tyckes ej vara någon ovanlig företeelse bland Anonacéerna. VWVEsQuE (II, 
pag. 42) anför sålunda, att bladen af Eupomatia Benettii sakna palissadparenchym. 

Till denna typ kunna äfven bladen af följande tvänne växter, hvilka under- 
kastats endast en flyktig undersökning, hänföras; 

Zanonia macrocarpa Blume, blad stora och tämligen tunna; epidermis med 
tunn yttervägg, i öfre sidan förstärkt med två, i undre med ett hypoderma-lag: ett 
eller två af de öfversta mesophyll-lagen något palissadlika, de öfriga bestående af 
något skiflika celler; kärlknippen nästan fullständigt genomgående. 

Flacourtia montana J. Grah. (från Ceylon, Dr. SVEDELIUS), blad tämligen stora, 
men tunna, kortskaftade; öfre epidermis med tjock yttervägg, mycket småcellig; 
mesophyll småcelligt, af på tvärsnitt runda celler, nästan ventralt, dock så att cel- 
lerna i en eller två af de öfversta raderna äro på tvärsnitt något högre än breda 
och, sedda från ytan, runda; äfven cellerna i den understa raden på ytsnitt runda; 
cellerna i de mellanliggande raderna på ytsnitt något aflånga och ofta lindrigt krökta 
samt nätlikt anordnade, bildande en öfvergång emellan den runda och den båglika 
celltypen; kärlknippen nästan fullständigt genomgående. 


De 173 arter, som i det föregående blifvit mer eller mindre utförligt behandlade, 
fördela sig emellan de olika bladtyperna på följande sätt: 
1. Dorsiventrala blad med hyflikt svampparenchym . . :7 arter. 
Dorsiventrala blad med båglikt svampparenchym . . 37 


3.  Dorsiventrala blad med skiflikt svampparenchym . . 17 >», 
4. Dorsiventrala blad med taggigt svampparenchym. . I >», 
5. Dorsiventrala blad med kantigt svampparenchym. . 4 >; 


6. Dorsiventrala blad med rundeelligt svampparenchym 26 
7. Dorsiventrala blad med på en gång rundceelligt och 


båg- eller skiflikt svampparenchym . . . . . 382 >» 
SFUDorsalarbladPu ASU Reso SOT ANSRÖR 
9. Mellanformer mellan dorsala och dorsiventrala blad . 19 ,, 
IORtEVentrala Ybladit 04 08 Sian. 420 


” 


11. Mellanformer mellan ventrala och dorsiventrala blad 7 

Af denna öfversikt framgår, att arter med dorsiventrala blad och båglikt svamp- 
parenchym utgöra den artrikaste gruppen och att, om till denna äfven räknas de 
med 1, 3 och 4 betecknade grupperna, i hvilka svampparenchymets celler komma 
den båglika typen närmast, jämte den 7:de gruppen, innefattande sådana växter, 
hvilkas svampparenchym till en väsendtlig del utgöres af båglika eller skiflika celler, 
så hafva af de 173 med afseende på bladbyggnaden undersökta arterna ej mindre än 
94 arter eller öfver 55 ?/o af hela antalet ett båglikt eller ett denna väfnad mer eller 
mindre liknande svampparenchym. Med undantag af de till grupp 1 hörande ar- 
terna, hvilkas svampparenchymeeller äro hyflika och således förlängda dels i hori- 
sontal dels i vertikal riktning, är det en gemensam karakter för alla dessa former af 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2, 159 


svampparenchym, att dess celler äro öfvervägande utvecklade i en med bladytan mer 
eller mindre parallel riktning, hvarigenom de få en jämförelsevis stor yta, såsom för- 
hållandet äfven är med de hyflika svampparenchymeellerna. Och antalet af under- 
sökta arter torde vara tillräckligt stort för att däraf draga den slutsatsen, att svamp- 
parenchymceeller med stor horisontal yta äro öfvervägande i bladen af tropiska väx- 
ter, som lefva under inflytande af de för den tropiska zonen typiska yttre för- 
hållandena, i synnerhet om man tillika tager i betraktande, att den svampparenchy- 
met motsvarande väfnaden hos grupperna 10 och 11, stundom äfven hos gr. 9, består 
af båg- eller skiflika celler. 

Svampparenchymecellernas i nyss anförda fall starka utveckling i en med blad- 
ytan oftast parallel och sålunda horisontal riktning medför, såsom STAHL (II, s. 868) 
redan påvisat, den fördelen, att växten bättre förmår tillgodogöra sig det ljus, som 
genom palissadväfnaden nedtränger till svampparenchymet och som i följd af absorb- 
tion i den förra väfnaden endast till någon del kommer den senare till godo. Svamp- 
parenchymceellernas jämförelsevis stora yta bereder också tillräckligt utrymme för 
kloroplasterna att i större antal rangera sig utmed cellernas öfre och undre väggar, 
hvarest de bättre äro i tillfälle att absorbera ljusstrålarne. Också hafva hos alla de 
här undersökta och till i frågavarande grupper hörande växterna kloroplasterna åt- 
minstone vid tillfället för undersökningen innehaft ytställning. Tillika utmärka sig 
de typiska skuggväxterna, hvilkas blad med hänsyn till ljustillgången kunna sägas 
befinna sig under ungefär liknande förhållanden som svampparenchymet i dorsiven- 
trala blad, genom samtliga mesophyllcellernas platta form. Företrädesvis äro i sådant 
afseende Ormbunkarne synnerligen belysande (F. ArRrscHouG, I, s. 9—11), enär hos 
alla de i skugga lefvande arterna bladens hela grundväfnad är förvandlad i svamp- 
parenchym, hvars celler hafva en mycket stor ytutbredning, under det bladen af ar- 
ter, som växa på öppna, soliga ställen, hafva ett väl utveckladt palissadparenchym 
i bladens öfre sida. 

På palissadeellernas form utöfvar ljuset utan tvifvel ett direkt inflytande, ehuru 
den därför erforderliga ljusintensiteten säkerligen kan vara mycket olika för olika ar- 
ter. Men det är däremot sannolikt, att ljuset endast indirekt inverkar på svamp- 
parenchymeellernas form, nämligen i följd af den minskade ljusintensiteten. I för- 
fattarens afhandling öfver anläggningen och utvecklingen af bladets cellväfnader (F. 
ARESCHOUG, I) har nämligen påvisats, att celldelningen längre fortgår i de för ljuset 
mest utsatta, således de perifera partierna af bladet, i synnerhet i den öfre sidan, 
ehuru äfven fast, mindre lifligt, i den undre bladytan, så att den tidigast afstannar i 
bladets inre massa. Då nu en förstoring af cellerna samtidigt äger rum, hvarigenom 
en ytförstoring af bladets såväl öfre som undre sida föranledes, så äger samtidigt en 
sträckning af cellerna rum i bladets inre meristem och slutligen, sedan celldelningen 
i undre ytan afstannat, äfven i denna. Såsom en följd af denna cellernas sträckning 
aflossna dessa ställvis från hvarandra, och intercellularrum börja bildas. Då utbukt- 
ningar från svampparenchymeellerna uppkomma, sker det på sådant sätt, att vid 
cellernas delvisa aflossnande från hvarandra vissa väggpartier starkare adherera vid 
tillgränsande cellväggar, hvarigenom cellerna vid intercellularrummens utvidgning på 


160 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


sådana väggpartier utdragas i större eller mindre utskott. Måhända står äfven bla- 
dens, af HABERLANDT (I. s. 117) skildrade, hastiga utveckling ur knopparne hos 
tropiska träd i nära samband med den ansenliga, på cellernas sträckning beroende 
ytförstoringen af bladen. En jämförelse i dessa hänseenden med blad hos träd från 
kallare luftstreck torde komma att gifva stöd åt en sådan förmodan. 

De blad, hvilkas svampparenchym tillhör någon af de typer, som nu särskildt 
utgjort föremål för vår uppmärksamhet, tyckas sålunda, att döma af denna väfnads 
organisation, vara tillpassade för svagare belysning, nämligen i så afseende, att deras 
svampparenchym i följd af cellernas form lättare förmår att tillgodogöra sig äfven 
svagare ljus. Eller också hafva de ett så stort behof af ljus, att äfven vid intensiv 
belysning särskilda förändringar i bladens organisation blifva nödvändiga i och för 
åvägabringandet af tillräcklig ljusabsorption. I betraktande af den utomordentligt 
yppiga vegetation, som den tropiska naturen under vanliga förhållanden frambringar, 
och den skarpa täflan om ljus, som däraf blifver en följd, tyckes emellertid det förra 
antagandet hafva större sannolikhet för sig. 

Då transpirationens större eller mindre liflighet under samma yttre, på denna 
process inverkande förhållanden och med i öfrigt ungefär samma organisation, hufvud- 
sakligen regleras af svampparenchymets byggnad, så bör med ganska stor bestämdhet 
kunna antagas, att blad med ifrågavarande former af svampparenchym i allmänhet 
äro de kraftigaste transpirationsorganen. . Allra mest gäller detta om sådana blad, 
som utmärka sig genom ett hyflikt och därnäst genom ett båglikt svampparenchym. 

Väsendtligt olika är i dessa hänseenden förhållandet med de dorsala bladen, i 
hvilka mesophyllet i sin helhet är mer eller mindre fullständigt ombildadt till ett 
palissadparenchym. Af de här undersökta växterna höra 14 arter till denna typ, 
och till dem sluta sig 20 andra arter, hvilkas blad bilda en öfvergång mellan den 
dorsiventrala och den dorsala typen. VWVOLKENS (a. st.) har redan förut anmärkt 
denna bladbyggnad hos några ökenväxter och äfven SOLEREDER (a. st.) anför enstaka 
växter med sådana blad inom åtskilliga familjer. I allmänhet utmärka sig de dor- 
sala bladen genom ett småcelligt, kompakt och på vatten jämförelsevis fattigt meso- 
phyll, som är rikt på kloroplaster. Endast Scevola Lobelia (sid. 121) utgör häri- 
från ett undantag i så afseende, att dess mesophyll är mera storcelligt och den inre 
centrala delen af denna väfnad vattenrik och i saknad af kloroplaster, således om- 
bildad till verklig vattenväfnad. Också uppgifver DE VRIESE (a. st. s. 20) denna 
art vara "fstirps eximie maritima." Att samme författare tillskrifver denna växt hinn- 
aktiga blad (foliis membranaceis"", s. 20), hvilket väl näppeligen torde vara fal- 
let hos någon halofyt, måste sannolikt bero på en felaktig användning af termen. 
Förmodligen är meningen den, att bladen äro tunna i jämförelse med dem af flere 
andra, till samma släkte hörande arter. -Ty de af mig undersökta bladen voro gan- 
ska tjocka. Den förmodan ligger sålunda nära till hands, att de i början tunna bla- 
den slutligen uppnå en större tjocklek och att således hos denna halofyt samma förhål- 
lande äger rum som hos Mangroveväxterna (F. AREScHouG, If), hos hvilka vatten- 
väfnaden i äldre blad blifver allt mäktigare. Skulle så vara förhållandet, hafva bla- 
den af denna växt i början varit bilaterala med ett inre, mer eller mindre rundeel- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 161 


ligt svampparenchym, hvars celler småningom antagit palissadform. De skulle i så 
fall tillhöra en annan typ än de öfriga dorsala bladen. 

Det bör knappast kunna råda något tvifvel om, att dorsala blad äro tillpas- 
sade för en intensiv belysning, liksom äfven att det är ljuset, som gifvit impul- 
sen till mesophyllets förvandling i palissadparenchym. STAHL (II, s. 868) anför 
flera exempel på ljusets inflytande vid uppkomsten af palissadceller. Bland dessa 
exempel förtjänar i synnerhet anföras Lactuca Scariola, hvars blad på soliga loka- 
ler genom en nära bladets bas försiggående torsion komma att intaga en vertikal 
ställning, hvarvid mesophyllet i sin helhet förvandlas i palissadparenchym, men på 
skuggiga ställen, där endast diffust ljus uppifrån erhålles, förblifva horisontala, hvar- 
vid hela mesophyllet kan öfvergå till svampparenchym. Bland de nordiska träd, 
hvilkas blad författaren varit i tillfälle att undersöka, har endast en art, nämligen 
Salix alba, XVII, 1, dorsala blad, och dessa äro i följd af de korta bladskaftens 
vridning likaledes vertikalt ställda, under det de horisontala bladen hos alla öfriga, 
af mig undersökta arter af samma släkte äro dorsiventrala. I mina undersökningar 
öfver anläggningen af bladets cellväfnader (F. ARESCHOUG, I) har ådagalagts, att cell- 
delningen i de unga bladen längst fortfar i de båda för ljuset mest utsatta ytorna, 
således i horisontala blad längst i den öfre, och att denna process i det meristem, som 
skall bilda palissadväfnaden, mest försiggår genom väggar, som äro orienterade lod- 
rätt mot bladytan och således i de infallande ljusstrålarnes riktning. Då nu tillika 
cellernas sträckning öfvervägande äger rum i samma riktning, så få palissadcellerna 
på ytsnitt genom bladskifvan en liten yta i jämförelse med svampparenchymets cel- 
ler. Och då tillika det intercellulära systemet är i allmänhet föga utveckladt, så blifva 
de dorsala bladen mindre kraftiga transpirationsorgan än de dorsiventrala, hvilket 
sannolikt länder växter, som äro direkt utsatta för ett intensivt solljus, till fördel. Ett 
märkligt undantag bilda emellertid Pterospermum Heyneanum (sid. 120) och Conna- 
rus gibbosus (sid. 111), i hvilkas blad det intercellulära systemet är starkt utveckladt. 

De blad, som bilda öfvergången emellan dorsiventrala och dorsala blad, ut- 
märka sig i allmänhet genom ett svampparenchym, hvars celler på tvärsnitt genom 
bladskifvan äro än runda än mer eller mindre sträckta i vertikal riktning, i se- 
nare fall närmande sig den palissadlika typen, och på ytsnitt likaledes mer eller mindre 
rundade dock ej sällan med antydan till utbuktningar. I bladen af Eugenia 
caryophyllea (sid. 130) och Celastrus scandens (sid. 131) äro dessa utbuktningar 
större och själfva cellerna på ytsnitt mer förlängda och ofta något krökta, hvarige- 
nom de blifva mer eller mindre båglika. Enär de runda cellerna i denna väfnad på 
ytsnitt hafva en mindre yta än svampparenchymceellerna i bladen af de till grupperna 
2, 3 och 4 hörande växterna, äro sannolikt de med rundeelligt svampparenchym för- 
sedda bladen svagare transpirationsorgan. Också är i sådana blad det intercellulära 
systemet merändels jämförelsevis mindre utbildadt. Ett anmärkningsvärdt undantag 
i detta hänseende utgöra likväl Bauhinia elongata (sid. 125) och Anona muricata, 
(sid. 126) i hvilkas blad talrika och ovanligt stora luftrum förefinnas. 

Detsamma är i afseende på svampparenchymet äfven förhållandet med sådana 
dorsiventrala blad, som hafva ett rundceelligt eller kantigt svampparenchym. Om 

EK. Sv. Vet, Akad. Handl, Band 39, N;o 2. 21 


162 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


nämligen inga andra vattenafdunstningen befordrande moment tillkomma, så transpi- 
rera sådana blad under samma förhållanden mindre än de dorsiventrala blad, som 
utmärka sig genom ett hyflikt, båglikt, skiflikt eller taggigt svampparenchym, såvida 
ej hos de senare skulle förekomma andra organiska anordningar, som förmå minska 
ifrågavarande process. Ty en uppmärksam iakttagare skall ofta ej blott i fråga om 
vattenafdunstningen utan äfven då frågan gäller andra organiska processer finna, att 
hos samma växt kunna förekomma strukturförhållanden, som föranleda motsatta 
verkningar. En dylik disharmoni torde i de flesta fall bero på ärftlighet (F. ARE- 
scHOouG, III, s. 216—218) och hindrar ingalunda, att t. ex. transpirationen försiggår 
hos olika växter i afseende på kvantiteten afdunstad vattengas till det omfång, som 
under bestående förhållanden kan för hvarje växtart vara förmånligast. 

De s. k. ventrala bladen jämte mellanformerna mellan dem och de dorsiventrala 
utmärka sig i allmänhet genom ett storcelligt och vattenrikt mesophyll, hvars celler 
på samma gång äro fattiga på kloroplaster. Den förmodan ligger nära till hands, 
att dessa blad äro skuggblad af växter, hvilkas blad vid en starkare belysning skulle 
blifvit dorsiventrala, hvilket emellertid endast genom undersökning på ort och ställe 
kan med någon säkerhet afgöras. Det förefaller likväl författaren, som om ifråga- 
varande blad skulle vara typiska. Ty skuggblad utmärka sig genom iögonfallande 
glescellighet, hvilket ei kan sägas vara fallet med de här anförda ventrala bladen. 
Ej heller förete skuggblad någon större rikedom på vatten. I de ventrala bladen 
torde sannolikt storcelligheten vara föranledd af den betydliga kvantitet vatten, 
som absorberas af cellerna och ej kan aflägsnas genom transpirationen. Förmodligen 
tillhöra sådana blad växter, som under normala förhållanden lefva i skugga. Också 
äro cellerna i mesophyllets samtliga cell-lag med undantag af det eller de allra öfver- 
sta vanligen skiflika eller båglika. Betydligt afvikande i afseende på bladstrukturen 
är Flacourtia inermis (sid. 158), hvilkas blad hafva ett småcelligt, föga vattenrikt, 
men talrika kloroplaster innehållande mesophyll. Det är också troligt, att dessa blad 
snarare äro dorsiventrala eller bilaterala, ehuru palissadparenchymet, att döma af 
cellernas läge, genom talrika tvärdelningar kommit att bestå af nästan isodiametri- 
ska celler. 

Hos dessa växter är dessutom hypodermoidal vattenväfnad ej ovanlig. Men 
därjämte hafva hos flera af dem iakttagits inrättningar, som sannolikt fungera såsom 
hydathoder och som äro än glandler, såsom hos Fagrea crassifolia (sid. 140), Ardi- 
sia sp. (sid. 148) och Jacquinia sp. (sid. 152) eller andra trichombildningar, såsom 
hos Vernonia elxeagnifolia (sid. 139) och Goniothalamus costulatus (sid. 142) än 
måhända vattenklyföppningar, t. ex. hos Codixeum sp. (sid. 151). Äfven inom öf- 
riga, här afhandlade grupper hafva stundom iakttagits inrättningar, som måhända 
kunna vara hydathoder. Så t. ex. finnas på undre sidan af bladen hos Alchornea 
ilicifolia (sid. 97) s. k. lenticellhydathoder (F. ARrREscHouG, II, s. 38 och följ.), be- 
stående af en grupp vattenuppsamlande, palissadlika celler. Också tyckes bladbygg- 
naden gifva vid handen, att denna växt är en halofyt. I bladen af Sapium Lauro- 
cerasus (sid. 52), som har ett vattenrikt svampparenchym, finnas äfven egendomliga, 
hydathodlika bildningar, i någon män liknande dem, som förekomma i bladens såg- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 163 


tänder hos Trewia sp.? (sid. 95). I bladen af Chilocarpus denudatus (sid. 29) 
hafva äfven iakttagits bildningar, som kunna förmodas vara vattenafsöndrande organ 
och hos flera andra hafva två former af klyföppningar kunnat iakttagas. Äfven de 
s. k. randporerna, som förekomma i epidermiscellernas ytterväggar och åtminstone 
hos många växter, t. ex. Anonacéerna, tyckas snarare vara lokala, runda instjälp- 
ningar af ytterväggen än tunnare ställen på denna, kunna måhända tjäna till att 
afsöndra vatten i flytande form. Då emellertid föga uppmärksamhet kunnat äg- 
nas åt dylika bildningar, hvilkas uppgift först genom undersökning af växten i lef- 
vande tillstånd kan med säkerhet afgöras, är det ganska sannolikt, att sådana före- 
finnas hos många andra af de här undersökta växterna. 

Liksom hos Mangrove (F. AREscHoUuG, IT) förete klyföppningarne äfven hos de 
här behandlade växterna en anmärkningsvärd formrikedom. De förtjäna säkerligen 
också en noggrannare och mer omfattande undersökning på den lefvande växten, än 
den som i föreliggande afhandling kunnat ägnas åt dessa organ. Åtskilliga bland de 
af författaren beskrifna formerna af klyföppningar finnas ej anmärkta af STRASBUR- 
GER (a. st.). Några af dem hafva en sådan byggnad, att den af SCHWENDENER (a. 
st.) framställda teorien beträffande mekaniken vid dessa organs öppnande och till- 
slutande näppeligen kan äga tillämplighet på dem. Vidare torde böra framhållas, 
att de af mig lämnade uppgifterna om sluteellernas större eller mindre tjockväggig- 
het, som är väsendtligen beroende af deras ålder, ej kunna hafva någon allmän gil- 
tighet, utan endast afse deras beskaffenhet i det utvecklingsstadium, på hvilket de 
vid tiden för undersökningen befunnit sig. 


I sina intressanta skildringar af det tropiska växtlifvet har HABERLANDT (I. s. 
107 och följ.) äfven riktat uppmärksamheten på de olika förhållanden, som bidraga 
till att skydda de tropiska bladen mot de mekaniska verkningarne af de våldsamma 
stormar och slagregn, som äro karakteristiska för tropikerna. De af samme författare 
uppgifna skyddsmedlen gälla uteslutande bladens yttre beskaffenhet och till dem af 
honom anförda kunna äfven räknas de i allmänhet korta bladskaften samt den ofta 
tjocka bladskifvan. Äfven bladens storlek är i sådant afseende ej utan betydelse, i 
det små blad äro bättre skyddade än de stora. 

Men alla dessa rent yttre skyddsmedel äro i och för sig i de flesta fall icke 
tillräckliga för att skydda bladen mot skador, förorsakade af tropiska regn och stor- 
mar. Möjligen kunna mycket små blad redan i sin ringa storlek hafva ett tillräck- 
ligt skydd, men större blad hafva säkerligen behof af äfven inre skyddsinrättningar. 
Ty det torde vara mer än sannolikt, att de våldsamma slitningar och böjningar i 
olika riktningar, som tropiska stormar och slagregn förorsaka bladen, skulle åstadkomma 
rubbningar i bladets väfnader med afseende på cellernas ömsesidiga förbindelse, därest 
icke i bladets inre konstruktion förefunnos medel att förhindra sådana rubbnin- 
gar. I en föregående afhandling (F. ARESCHOUG, I, s. 42) har redan uppmärk- 
samheten riktats på vikten af en fast förbindelse mellan cellerna och de olika cell- 


164 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


väfnaderna i bladen. I ännu högre grad måste detta vara fallet med de tropiska bla- 
den. Redan hos epidermis, i synnerhet på öfre bladytan, framträder på flerehanda 
sätt denna väfnads betydelse i berörda hänseende, och detta beträffande ej blott för- 
bindelsen mellan epidermiscellerna själfva, utan äfven skyddet för de inre väfnaderna 
mot yttre ingrepp af mekanisk natur. Sålunda har denna väfnad ofta en tjock yt- 
tervägg, kan ej sällan vara mycket småcellig och hafva undulerade mellanväggar, 
hvarjämte dess celler stundom äro mycket höga, mer eller mindre palissadlika, allt 
anordningar, som i detta hänseende äro af betydelse. TI bladen af ganska många 
tropiska växter förstärkes dessutom öfverhuden med ett hypoderma antingen endast 
i den öfre eller i båda bladytorna, i hvilket senare fall det är mäktigare i den öfre. 
Visserligen fungerar hypodermat i första rummet såsom vattenväfnad, hvilket emellertid 
ingalunda utesluter möjligheten af att det på samma gång kan bidraga till att för- 
stärka öfverhuden i dess uppgift att vara ett skydd för de inre väfnaderna i det af- 
seende, hvarom här närmast är fråga. 

Äfven i mesophyllets konstruktion kunna finnas förhållanden, som utan tvifvel 
hafva sin betydelse såsom skyddsanordningar i samma syfte. Hvad palissadväfnaden 
beträffar, så tala åtskilliga omständigheter för denna uppfattning, nämligen i så måtto 
att ju tätare hopstående och ju högre och smalare palissadeellerna äro, desto mera 
motståndskraftig mot yttre mekaniska krafters inverkan blifver själfva väfnaden, och 
detta i följd däraf, att de vertikalt mot bladytan ställda mellanväggarne blifva tal- 
rikare och cellernas hålighet på ytsnitt genom bladskifvan i samma mån mindre. 
Äfven svampparenchymet kan genom sin olika byggnad göra bladen mer eller mindre 
resistenta i berörda afseende. Ett småcelligt svampparenchym med små och glesa 
intercellularrum har större motståndskraft än ett storcelligt och med större luftrum 
försedt, och likaså har ett båglikt eller skiflikt svampparenchym i följd af de utbukt- 
ningar, genom hvilka cellerna stå i förbindelse med hvarandra, en fastare konstruk- 
tion än det rundcelliga, i synnerhet om detta senare är rikt på stora luftrum. Minst 
motståndskraftigt är i detta hänseende det hyflika svampparenchymet. 

För bladens skydd emot yttre mekaniska angrepp hafva emellertid kärlknippena 
den ojämförligt största betydelsen. Detta gäller i synnerhet de s. k. genomgående 
kärlknippena, som sträcka sig genom bladtvärsnittets hela höjd från öfre epidermis 
till den undre och än fullständigt omgifvas af hårdbast än hafva såväl på sin öfre 
som undre sida en beläggning af hårdbast eller sklerenkym eller af båda dessa väf- 
nader tillsammans. Äfven ganska stora blad, som äro mycket tunna och sakna alla 
andra skyddsanordningar, kunna i ifrågavarande hänseende skydda sig uteslutande 
gerom ett i hög grad utveckladt anastomoserande system af genomgående kärlknip- 
pen (ex. Buettneria angulata, sid. 63, Artocarpus Frestessii? sid. 113). Ej sällan 
utgå i synnerhet i mycket lakunöst svampparenchym från kärlknippena enstaka hård- 
bastceller eller knippen af sådana och bidraga till att öka bladets fasthet, och detta 
äfven om kärlknippena äro genomgående (Alchornea ilicifolia, sid. 99). I ett enda 
fall har iakttagits, att sammanhängande, horisontala lag af svampparenchymeeller, 
som genom talrika utbuktningar stå i fast förbindelse med hvarandra, förläna bladen 
behöflig fasthet, och i så fall äro kärlknippena inbäddade (Myrmecodia echinata 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 21 165 


sid. 108). Följande öfversikt bör kunna närmare belysa kärlknippenas betydelse för 
åstadkommande af behöflig stadga i mesophyllet i förhållandet till öfriga skyddsan- 
ordningar i bladen. 

Dorsiventrala blad med kantigt svampparenchym, hvilka förekomma hos endast 
fyra undersökta arter, tillhörande Malvacégruppen, hafva alla genomgående kärlknip- 
pen. Då bladen äro mycket tunna och späda och andra anordningar i och för åstad- 
kommandet af ett fast samband emellan mesophyllceellerna saknas, komma de genom- 
gående kärlknippena att bilda ett mycket rikligt förgrenadt, anastomoserande system. 

I dorsiventrala blad med hyflikt svampparenchym äro äfvenledes kraftiga skydds- 
medel i följd af såväl svampparenchymets byggnad som bladens ansenliga storlek 
synnerligen behöfliga. Af de sju undersökta arterna af denna typ hafva ej mindre 
än 6 (således nära 86 ”"'/)) genomgående kärlknippen, som tillika bilda ett mycket 
småmaskigt nätverk. I synnerhet hos de båda Artocarpus-arterna förstärkes skyd- 
det ytterligare genom den tjocka ytterväggen på epidermis och dennas något buk- 
tade mellanväggar jämte de tätt hopstående, höga och smala palissadcellerna. Den 
i sådant afseende svagare utrustade undre bladytan förstärkes ytterligare därigenom, 
att de genomgående kärlknippena, sedan de aflägsnat sig från öfre epidermis, ännu 
en sträcka fortlöpa längs den undre. Den enda hithörande växt, hvars kärlknippen 
äro inbäddade, är Combretum decandrum, hos hvilken frånvaron af genomgående 
kärlknippen ersättes af hårdbastceller, som sträcka sig emellan epidermis och meso- 
phyllet i bladets båda sidor, dock mest i den öfre. Därjämte äro bladen mindre och 
ganska tjocka, epidermis har en tjock yttervägg samt buktade mellanväggar och 
svampparenchymet är ej så utpregladt hyflikt. 

Dorsiventrala blad med taggigt svampparenchym har endast en af de här be- 
skrifna växterna, och denna har genomgående kärlknippen. De tämligen stora och 
tunna bladen, den med tunn yttervägg försedda epidermis jämte det af endast genom 
smala utbuktningar förenade celler bestående svampparenchymet göra utan tvifvel 
genomgående kärlknippen behöfliga för bladens skyddande. 

Dorsiventrala blad med rundcelligt svampparenchym finnas hos 26 arter, af hvilka 
sexton (eller öfver 61 ”/,) hafva genomgående kärlknippen. Det öfvervägande antalet 
af arter med genomgående kärlknippen torde kunna förklaras af det förhållandet, att 
svampparenchymets celler äro mindre fast förenade, emedan de endast med mindre 
partier af sin yta stå i förbindelse med hvarandra. De hithörande växterna med in- 
bäddade kärlknippen äro i allmänhet småbladiga. 

Dorsiventrala blad med på en gång rundcelligt och båglikt eller skiflikt svamppa- 
renchym. Till denna typ höra 32 arter af hvilka femton arter (öfver 46 ”/,) hafva 
genomgående kärlknippen. Den i jämförelse med de föregående bladtyperna låga pro- 
centen af genomgående kärlknippen torde åtminstone till någon del finna sin förkla- 
ring i den omständigheten, att svampparenchymets celler äro till större delen mer 
eller mindre båg- eller skiflika, i följd hvaraf förbindelsen emellan cellerna blifver star- 
kare och på samma gång själfva väfnaden äfven fastare. 

. Dorsiventrala blad med båglikt svampparenchym. Till denna grupp höra 36 ar- 
ter, af hvilka endast tolf (något öfver 32 '/,) hafva genomgående kärlknippen. 


166 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Af de med dorsiventrala blad och skiflikt svampparenchym försedda arterna, som 
äro till antalet 17, hafva endast tre (öfver 17 ”/.) genomgående kärlknippen. 

Af denna öfversikt framgår, att genomgående kärlknippen äro öfvervägande i 
samma mån som svampparenchymet är mera lakunöst eller dess celler stå 1 en min- 
dre fast förbindelse med hvarandra, men att de ej så ofta förekomma 1 blad, hvilkas 
svampparenchym i följd af talrika utbuktningar från cellerna har en starkare kon- 
struktion, såsom förhållandet är med blad, som hafva skiflikt svampparenehym och 
bland hvilka antalet af de med genomgående kärlknippen utrustade sjunker ned till 
endast 17 "”/,. Vid ett närmare aktgifvande på förhållandet emellan genomgående 
kärlknippen och alla öfriga såväl yttre som inre skyddsanordningar finner man, att 
ju mindre bladets beskaffenhet för öfrigt är ägnad till att skydda detsamma mot de 
rent mekaniska verkningarne af stormar och slagregn, af desto större betydelse i så- 
dant hänseende äro kärlknippena, hvilka då blifva genomgående, men att å andra 
sidan dessa förblifva inbäddade, när bladen i följd af vare sig sin yttre beskaffenhet 
eller sin inre byggnad ändock äro tillräckligt skyddade. Först när ett mycket kraf- 
tigt skydd kan blifva behöfligt, beredes sådant af på en gång de genomgående kärl- 
knippena tillsammans med flera eller färre af de i det föregående anförda anordnin- 
gar, som kunna bidraga till skydd för bladet. Tydligt är dessutom, att sådana 
växter, som lefva på skyddade lokaler, äro mindre i behof af ifrågavarande skydds- 
medel. Af de här behandlade växter med: dorsiventrala blad hafva ungefär 46 ”/, 
genomgående kärlknippen. 

I de homogena bladen kunna äfven kärlknippena vara än genomgående än in- 
bäddade, såsom följande öfversikt utvisar. 

Dorsala blad hafva anträffats hos 15 arter, af hvilka åtta (eller öfver 53 '/1) 
hafva genomgående kärlknippen. Detta jämförelsevis stora antal torde närmast bero 
på den omständigheten, att palissadcellerna med undantag af dem i den öfre raden 
ej stå mycket tätt tillsammans och att de sällan genom sidoutbuktningar stå i för- 
bindelse med hvarandra. Dessutom äro bladen ofta stora och tunna (Artocarpus 
Frestessii? sid. 113, Ptérospermum diversifolium, sid. 118, och Ryparosa cesia, 
sid. 116) och stundom äfven långskaftade (Ficus religiosa, sid. 121). Ett par hithörande 
växter (Antiaris toxicaria, sid. 112 och Pterospermum Heyneanum, sid. 120) hafva 
ganska små blad, hvarför det- skydd, som genomgående kärlknippen åstadkomma, 
kunde förefalla obehöfligt. Att de det oaktadt äro försedda med sådana, torde bero 
på ärftliga anlag. De hithörande arter, hvilkas kärlknippen äro inbäddade, hafva i 
allmänhet tämligen små, tjocka blad med tjock yttervägg på epidermis och äro däri- 
genom tillräckligt skyddade. Men trenne arter bland dem, nämligen Lawsonia alba 
(sid. 119), Brownea Ariza (sid. 121) och Syzygium sp. (sid. 121), hvilkas blad äro myc- 
ket små och tunna samt täckta af en epidermis, hvars yttervägg är tunn, sakna andra 
skyddsmedel än sin ringa storlek. Måhända kan äfven bladens ställning i växtens 
lefvande tillstånd vara sådan, att de blifva mindre utsatta för yttre mekaniska ingrepp. 

Mellanformer mellan dorsala och dorsiventrala blad hafva iakttagits hos 19 arter, 
af hvilka sexton (öfver 84 '/,) hafva genomgående och endast tre inbäddade kärlknippen. 
Det relativt mycket stora antalet af arter med genomgående kärlknippen, hvilket till 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. T6V 


och med öfverträffar antalet af arter med genomgående kärlknippen hos de 
med dorsiventrala blad och rundceelligt svampparenchym försedda växterna, torde 
näppeligen kunna på annat sätt förklaras, än att inom den förra gruppen andra an- 
ordningar till bladens skyddande äro färre. Också hafva af de hithörande växterna 
ej mindre än åtta en tunnväggig epidermis på bladen. De trenne till samma grupp 
hörande, men med i bladmassan inbäddade kärlknippen försedda arterna. äro småbla- 
diga och hafva en tjockväggig epidermis. Endast Lafoensia Vandelliana (sid. 122) 
utgör såtillvida härifrån ett undantag, att bladens epidermis har tunn yttervägg, men 
också har denna växt mindre blad än de öfriga. Bladen af Theophrasta sp. (sid. 
133) förstärkas dessutom af hårdbastceller, som utgående frånkärl knippena tränga ut 
till epidermis och sträcka sig långt ut emellan epidermis och mesophyllet. 

Af växter med dorsala eller på öfvergång mellan dorsala och dorsiventrala stå- 
ende blad tillsammans hafva 34 arter blifvit undersökta. Af dessa hafva 24 (eller 
öfver 70 ”/;) genomgående kärlknippen. 

Ventrala blad hafva iakttagits hos 8 arter, hvilkas blad hafva inbäddade kärl- 
knippen. HEnär dessa blad äro ganska tjocka och deras epidermis merändels är tjock- 
väggig, blifva genomgående kärlknippen obehöfliga. Dessutom förstärkes ej sällan 
mesophyllet genom sklereider, såsom hos Fagrea crassifolia (sid. 140), Goniothala- 
mus costulatus (sid. 142) och Croton cornutus (sid. 146). 

Mellanformer mellan ventrala och dorsiventrala blad hafva anträffats hos 7 arter, 
af hvilka 4 hafva inbäddade och 3 genomgående kärlknippen (75 "/.). I likhet med de 
ventrala äro äfven dessa blad, i synnerhet då kärlknippena äro inbäddade, tjocka och 
hafva en tjockväggig epidermis. Dessutom förstärkes mesophyllet äfven hos ett par 
dithörande arter, nämligen Codizxeum sp. (sid. 151) och Jacquinia sp. (sid. 152), af 
hårdbastceller, som utgående från kärlknippena tränga ut emellan mesophyllets celler 
och hos sistnämnda art sträcka sig upp emellan hypodermat och mesophyllet. De 
arter, som hafva mer eller mindre genomgående kärlknippen, utmärka sig genom 
större och tunnare blad med merändels tunnväggig epidermis. Äfven hos en af dessa 
arter Cyathocalyx zeylanicus (sid. 156) uppträda i mesophyllet från kärlknippena 
utgående hårdbastceller. 

Af de 173 här afhandlade växterna hafva 89 arter inbäddade och 84 eller öfver 
48 ”/, genomgående kärlknippen. De arter, hvilkas kärlknippen äro inbäddade, förmå 
genom hvarjehanda andra anordningar skydda sina blad mot stormar och slagregn, 
Jiksom vanligen äfven de växter, som hafva genomgående kärlknippen, i mån af 
behof äfven betjäna sig af en eller flera af de öfriga skyddsanordningarne. Det är 
mycket sällan som kärlknippena, såsom t. ex. i de dorsiventrala bladen med kantigt 
svampparenchym, uteslutande genom kärlknippena äro i stånd att skydda sig. 


o 


Jämförelse mellan å ena sidan tropiska och å andra arktiska eller 
boreala växters bladbyggnad. 


Enär de här med afseende på bladens organisation undersökta tropiska växterna 
nästan uteslutande varit träd eller buskar, så har vid denna jämförelse uppmärksam- 


168 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


heten hufvudsakligen varit riktad på sådana växter från de arktiska och boreala om- 
rådena, som äro försedda med öfvervintrande blad, hvarvid hänsyn äfven tagits till 
vintergröna vedartade växter, som förmå uthärda en nordisk vinter, ehuru de till- 
höra sydligare trakter. 

De fleråriga bladen af vedartade nordiska växter äro läderartade och utmärka 
sig merändels genom en ovanligt tjock, starkt kutikulariserad yttervägg på epidermis, 
synnerligen den öfre, hvars yttervägg i tvärsnitt stundom kan blifva lika hög som 
cellernas hålighet eller till och med högre. Bland nordiska vedartade och här be- 
handlade växter hafva följande en tjockväggig epidermis: 


Ledum palustre L. 
Rhododendrum lapponicum Wg. 
Oxycoccus palustris Pers. 
Vaccinium vitis idea L. 
Pyrola umbellata L. 

Salix reticulata L. 

Taxus baccata L. 


Dryas octopetala L. 
Diapensia lapponica L. 
Arcetostaphylos uva ursi Spreng. 
Andromeda polifolia L. 
Azalea procumbens L. 
Cassiope tetragona D. Don. 

52 hypnoides D. Don. 


Däremot hafva bladen af Hedera Helix L. en tunnväggig epidermis, men 
också lefver denna växt på mera skyddade ställen och förekommer endast i sydliga 
delen af den skandinaviska halfön, i synnerhet i kusttrakterna, där vintrarne äro 
mildare. Bladen äro också mera örtartade. 

De läderartade, öfvervintrande eller åtminstone långt fram på vintern ännu som 
friska kvarsittande bladen af vedartade växter, som, ehuru härstammande från sydligare 
områden, dock kunna uthärda vintrarne åtminstone i den sydliga delen af skandina- 
viska halfön, hafva likaledes en tjock yttervägg på epidermis, såsom förhållandet 
är med bladen af följande växter: 


Berberis buxifolia Lam. 
Mahonia Aquifolium Nutt. 
Epimedium chrysanthum '". 
Evonymus radicans'. 


Prunus Laurocerasus L. 
Vinca minor L. 

Tlex Aquifolium L. 
Buxus sempervirens L. 


Äfven de mer eller mindre saftiga bladen af vissa örtartade växter kunna öfver- 
vintra. Så är i synnerhet förhållandet med s. k. tufperenner (F. ARESCHOUG, IV, ss. 
5) och rosettperenner (sammastädes, s. 9). Hos de förra, som äro förhärskande inom 
det arktiska området, liksom äfven på högfjällen, kunna bladen, äfven sedan de viss- 
nat, kvarsitta under flera år och tjäna i så fall till skydd för de yngre, spädare växt- 
delarne (KJELLMAN, a. st. s. 467 och följ.). Äfven hos dessa liksom hos öfvervin- 
trande blad af åtskilliga andra, perenna örter utmärker sig bladens epidermis genom 
en mer eller mindre tjock yttervägg, i synnerhet på den öfre bladytan, såsom för- 
hållandet befunnits vara med följande växter: 


1 Förekommer odlad i Lunds botaniska trädgård under detta i Ind. Kew. ej upptagna namn. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2; 169 


Helleborus viridis L. 
Draba alpina L. 
Helleborus viridis L. 
Draba alpina L. 
Cochlearia fenestrata B. Br. 
Iberis sempervirens L. 
Viola odorata L. 
Silene acaulis L. 
Viscaria alpina Don. 
Saxifraga Geum L. 

3 umbrosa L. 

- Hostii Tausch. 


antiquorum A. Br. 


antiquorum A. Br. 


Saxifraga cordifolia How. 
crassifolia L. 
tricuspidata Rottb. 
oppositifolia L. 
hypnoides L. 
pedatifida Ehrh. 
å flagellaris Willd. 

Bellis perennis L. 
Linnea borealis L. 
Galeobdolon luteum Huds. 
Statice grandiflora VP Her. 
Pyrola chlorantha Sw. 

55 secunda L. 
Asarum europeum L. 


”» 


2” 


Pyrola uniflora, hvars blad äfven öfvervintra, har däremot en tunnväggig 
epidermis, hvilket möjligen kan förklaras däraf, att denna art växer på skyddade stäl- 
len och att deras kortskaftade blad under vintern täckas af löf, vissnadt gräs m. m. 

I detta samband torde också böra erinras om den af WAGNER (a. st. s. 543) 
gjorda iakttagelsen, att de öfvervintrande bladen af alpina växter, såsom Homogyne 
alpina och Soldanella alpina, hafva en tjockväggig öfverhud. Därjämte har en 
af mina lärjungar, Licentiaten N. H. NILSSON (a. st. s. 225 och följ.), påvisat, att i 
synnerhet hos arter af Carex, men äfven hos flere andra Cyperacéer, arter af Lu- 
zula och åtskilliga Graminéer, finnas vissa såväl yttre som inre olikheter emellan de 
tidigast på våren framkommande och de senare på sommaren utvecklade bladen. 
Dessa senare äro merändels öfvervintrande och utmärka sig bland annat äfven genom 
en mera tjockväggig epidermis. På skyddade ställen i mellersta och södra Europa 
kunna bladen på turionerna af åtskilliga buskartade Rubi, hvilkas blad annars af- 
falla på hösten, blifva kvarsittande under vintern och bibehålla sig friska långt fram 
på följande sommar. Sådana blad skilja sig från de under våren framkomna genom 
större fasthet och en nästan läderartad konsistens, hvilket sannolikt torde bero på en 
större tjockväggighet hos epidermis, men hvilket författaren emellertid ej varit i 
tillfälle att konstatera. 

Äfven de nordiska trädens knoppfjäll, hvilkas uppgift i synnerhet är att skydda 
knoppens inre spädare delar under vintern, hafva en tjock yttervägg, i synnerhet på 
yttre sidans epidermis, i detta hänseende betydligt öfverträffande öfverhuden på 
bladen af samma art (F. AREscHouG, Vv). Endast undantagsvis kan epidermis ersät- 
tas af ett mer eller mindre mäktigt lag af kork eller, såsom hos Fagus silvatica, 
förstärkas på så sätt, att dess celler fyllas af en hartsartad substans, som samman- 
kittar ytterväggarna med innanväggarna, i hvilket fall cellerna förblifva tunnväg- 
giga, men epidermis i sin helhet kommer att likna en tjock yttervägg och troligen 
göra samma tjänst som en sådan. 

För belysande af den tjockväggiga öfverhudens betydelse för växter med öfver- 


E. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2. 22 


170 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


vintrande blad torde de af LALANNE (a. st. s. 114— 115) anställda undersökningarne öfver 
själfva cellväggens utveckling vara af vikt. Under första vegetationsperioden hafva 
enligt denne författare epidermiscellerna en jämförelsevis stor hålighet och deras yt- 
terväggar bestå af en tjock kutikula jämte åtskilliga förtjockningslager, som äro väl 
begränsade mot kutikulan samt föga impregnerade med suberin, i kemiskt afse- 
ende närmast öfverensstämmande med det innersta lagret eller cellulosa-lamellen. 
Mot slutet af första vegetationsperioden börja de för öfvervintrande blad karakteris- 
tiska förändringarne att inträda. TI följd af dessa förändringar har efter första vintern 
kutikulan blifvit märkbart tjockare, förtjockningslagren hafva i hög grad impregne- 
rats med suberin och till antalet ökats i anledning af cellulosa-lamellens förvandling 
till ett dylikt lager och dess successiva reproduktion. Samtidigt med membranens 
förtjockning minskas cellhåligheten. Slutligen kan 1 andra eller tredje året cellulosa- 
lamellen blifva förvedad. Det hade emellertid varit af interesse att få afgjordt, huru- 
vida dessa förändringar försiggå endast under vegetationsperioden eller äfven fortsät- 
tas under loppet af vintern och måhända befordras af kölden, i hvilket fall den låga 
temperaturen själf skulle framkalla de organiska förändringar i växten, som kunde 
tjäna till skydd mot densamma. 

Tropiska växters blad, i fall de äro tjocka samt läderartade, utmärka sig äfven- 
ledes genom en, i synnerhet hvad ytterväggen angår, tjockväggig epidermis, om också 
ej i så hög grad som förhållandet ofta är framför allt med de fleråriga bladen af 
högnordiska växter. Utan tvifvel har en så beskaffad epidermis en väsendtligt annan 
uppgift hos de tropiska än hos de arktiska eller boreala växterna. Jämte åtskilliga 
andra fördelar, som genom en så beskaffad epidermis tillskyndas de förra, beredes, 
såsom förut visats, bladen tillika skydd mot yttre åverkan, som våldsamma stormar 
eller slagregn kunde anställa. Men i synnerhet för de arktiska växternas vidkom- 
mande torde all fara för skada af sådan beskaffenhet vara utesluten i anseende till 
dessa växters ringa höjd. Också hafva, såsom redan BONNIER (a. st. s. 1427) påvi- 
sat och äfven BÖRGESEN (a. st. s. 220) bekräftat, bladen af örtartade arktiska väx- 
ter en tunnväggig epidermis, hvilket enligt WAGNER (a. st. s. 513) äfven är förhål- 
landet med örtartade alpina växter, oaktadt alla dessa växter i anseende till sin stora 
spädhet borde vara i större behof af skydd i omförmälda hänseende än de växter, 
hvilkas blad äro hårda och fasta. WAGNER (a. st. s. 543) förmenar, att den tjock- 
väggiga öfverhuden hos de senare skulle utgöra ett kraftigt skydd mot faran af en 
allt för stark transpiration, som kunde framkallas af solljuset under en tid, då den 
genom afdunstning uppkommande vattenförlusten ej skulle kunna täckas genom vat- 
tenabsorption från rötterna, så länge marken vore frusen. En sådan eventualitet 
skulle, enligt samme författare, kunna inträda på våren under snösmältningen eller 
på vintern under långvariga snöfria perioder. Att en tjockväggig epidermis i synner- 
het bildar ett kraftigt skydd emot en för växten fördärflig vattenafdunstning torde 
nog vara otvifvelaktigt, men att den också förmår skydda bladen mot köld, tyckesi 
betraktande af ofvan anförda omständigheter kunna med en till visshet gränsande 
sannolikhet antagas. Det kan näppeligen hafva undgått någons uppmärksamhet, 
att vid under hösten inträffande starkare nattfroster, äfven om vindstilla varit rå- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 171 


dande, växter, som härstamma från sydliga områden, bortfrysa, ehuru jorden ännu ej 
blifvit så afkyld, att vattenupphämtningen genom rötterna kunnat försvåras eller 
omöjliggöras, såvida nämligen deras blad hafva en tunnväggig epidermis, men att 
sådana växter, i fall de hafva läderartade blad med tjockväggig epidermis, kunna ut- 
härda en ganska sträng köld. Bland sådana, här i södra Sverige odlade växter har 
i synnerhet Buxus sempervirens visat sig mycket härdig. Denna härdighet torde 
till ej ringa del kunna tillskrifvas öfverhudens tjocka, starkt suberifierade yttervägg, 
som sannolikt försvårar eller omöjliggör värmeutstrålning från bladens inre, respire- 
rande väfnader. Sannolikt förlänar en sådan öfverhud växten under vintern äfven 
skydd mot atmosferiska inflytelser af annat slag. 

En annan egendomlighet, som ej sällan utmärker de öfvervintrande bladen af 
nordiska växter, består däri, att undre epidermis merändels i förening med ett eller 
flera af svampparenchymets understa : cell-lag aflossnar från det öfriga mesophyllet, 
så att ett luftfylldt rum i form af en springa uppkommer emellan detta och det af- 
lossnande partiet. Samma förhållande erinrar jag mig äfven hafva iakttagit hos 
knoppfjällen af några nordiska träd, men fäste då ej någon vidare uppmärksamhet där- 
vid, enär jag förmodade, att den inre delens aflossnande föranledts på rent mekanisk 
väg vid preparatets förfärdigande. Det torde också kunna ifrågasättas, huruvida icke 
äfven i öfvervintrande blad aflossnandet förorsakas af ett dylikt mekaniskt ingrepp. 
Häremot kan emellertid anmärkas, att äfven med mikrotom förfärdigade preparat, 
som förut insmälts i parafin, företedde ett dylikt aflossnande af bladets undre parti. 
Och om ett med aflossnad epidermis försedt blad, t. ex. af Bellis perennis, under 
vintern genomskäres med en skarp sax, hvarvid epidermis svårligen kan afrifvas, be- 
finnes på snittytan undre epidermis vara skild från den öfriga bladmassan, hvilket 
lätt kan iakttagas med blotta ögat. Hos Buxus sempervirens förmärkas dessutom 
på undre sidan af de intakta och ännu vid växten kvarsittande bladen blåslika upp- 
svällningar af epidermis, hvilka tydligen stå i samband med öfverhudens aflossnande. 
LALANNE (a. st. s. 60) har hos samma växt funnit, att aflossnandet af undre epidermis 
försiggår emellan första och andra vegetationsperioden, således under vintern. Men 
samma författare föreställer sig därjämte, att en sammanväxning emellan bladets öfre 
och undre parti skulle följande vår äga rum, men detta tyckes ej bekräfta sig åt- 
minstone i södra Sverige, hvarest ännu långt fram på sommaren bladen från föregå- 
ende år hafva en blåslikt uppsvälld undre epidermis. Äfven på öfvervintrande saf- 
tiga blad, såsom t. ex. af Bellis perennis, blifver efter strängare köld undre bladytan 
uppblåst, antydande ett aflossnande af undre epidermis, och i allmänhet tyckes på 
saftiga öfvervintrande blad denna företeelse stå i närmaste samband med inträ- 
det af en låg temperatur. Det förefaller således som om kölden förorsakade af- 
lossnandet och sålunda skyddet mot sig själf, hvilket sannolikt åstadkommes på 
det sätt, att kölden föranleder en sammandragning af undre bladytans väfnader, 
hvarigenom dessa aflossna från det öfriga mesophyllet. Också skilja sig de epider- 
mis åtföljande cell-lagen ofta, såsom snart skall visas, genom cellernas form eller 
deras anordning från de kvarsittande cell-lagen. Vid aflossnandet förblifver epidermis 
fäst vid båda bladkanterna och, om kärlknippena äro genomgående, äfven vid dessa. 


172 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Äfven under inbäddade kärlknippen, hvaräst cellväfnaden är mera kompakt, sitter epi- 
dermis längre fast. Hos läderartade blad förekommer ett dylikt aflossnande af öfver- 
huden jämförelsevis mera sällan och torde i själfva verket äfven vara mindre behöf- 
ligt i anseende till sådana blads fastare byggnad och mindre vattenhalt, som göra dem 
mindre känsliga för köld. Hos Buxus sempervirens aflossnar undre epidermis full- 
ständigt, så att den endast fasthålles vid bladkanterna, och den åtföljes dels af ett 
hypoderma af på ytsnitt runda eller ovala, tätt hopstående celler dels af fyra lag på 
ytsnitt skiflika eller stundom nästan stjärnlika samt nätlikt anordnade celler. De 
fyra öfre, kvarsittande lagen af svampparenchymet utgöras af tätt hopstående, på 
såväl tvär- som ytsnitt runda celler. Emedan det aflossnande och lakunösa svamp- 
parenchymets celler ej genom utbuktningar träda i förbindelse med de runda cellerna 
i det kvarsittande partiet af samma väfnad, underlättas själfva aflossnandet, och då 
äfven det mediana kärlknippet ej är genomgående, utan förblifver inneslutet i det 
rundeelliga svampparenchymet, kan den skiflika delen af denna väfnad fullständigt 
aflossna jämte undre epidermis. Med denna växt öfverensstämmer i vissa afseenden 
Diapensia lapponica, hvars öfverhud på bladens öfre sida har en utomordentligt 
tjock yttervägg och hvars svampparenchym är ungefär 10 celler högt och ovanligt 
småcelligt, bestående af runda eller ovala celler. TI de öfversta 5—6 lagen stå cellerna 
tätt intill hvarandra och äro ej ordnade i regelbundna, vare sig horisontala eller ver- 
tikala rader, såsom förhållandet är i det undre partiet af samma väfnad, 1 hvilket 
cellerna på tvärsnitt bilda regelbundna horisontala rader och äro något sträckta i 
horisontal riktning. Med undre epidermis aflossna de 2—4 understa raderna, som för- 
blifva liggande tätt intill hvarandra och till epidermis, under det de kvarstående äro 
sinsemellan och från de aflossnande raderna mera oregelbundet skilda genom större 
eller mindre springor, som förmodligen uppkommit vid de undre lagens aflossnande. 
Enär äfven hos denna växt kärlknippena äro inbäddade, kunna de undre lagen full- 
ständigt aflossna och kvarsitta endast vid bladkanterna. Några andra med läderar- 
tade, öfvervintrande blad försedda växter hafva äfven en aflossnande öfverhud, ehuru 
aflossnandet i följd af de genomgående nätlikt förgrenade kärlknippena endast blifver 
partielt. Sålunda aflossnar den undre epidermis på bladen af Salix reticulata, men 
förblifver kvarsittande vid nerverna, som hos denna art äro mycket talrika och bilda 
ett nätverk. Cellerna i det epidermis åtföljande laget af svampparenchymet äro, 
sedda från ytan, större än i de öfriga, båglika-skiflika samt nätlikt anordnade, hvar- 
jämte mellanrummen äro större. På något liknande sätt förhåller sig undre epider- 
mis på bladen af Dryas octopetala. På tvärsnitt genom bladskifvan iakttagas på 
den undre hårbeklädda sidan talrika större eller mindre upphöjningar, som begränsas 
af lägre partier af bladskifvan, i hvilka genomgående kärlknippen befinna sig. På 
dessa af genomgående kärlknippen inramade upphöjningar aflossnar undre epidermis 
jämte understa laget af det lakunösa svampparenchymets celler från de öfriga cell- 
lagen, men förblifver fastsittande vid kärlknippena. Det vid epidermis kvarsittande 
lagets celler äro äfven hos denna växt på ytsnitt nätlikt anordnade, båglika samt 
längre och smalare än de öfriga svampparenchymeellerna, som äro kortare och bredare, 
nästan runda och kransvis anordnade kring de små luftrummen. På bladen af Arc- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:O 2 173 


tostaphylos alpina, hvilka ej äro fleråriga eller öfvervintrande, ej häller läderartade, 
men kvarsitta efter vissnandet och tjäna liksom hos många andra arktiska växter till 
skydd för de unga skotten (KJELLMAN a. st. s. 476), aflossnar likaledes epidermis på 
undre bladytan, men förblifver kvarsittande på nerverna. Dock åtföljes öfverhuden 
vid aflossnandet ej af något svampparenchym, hvars celler i alla de undre lagen äro 
likformiga, nämligen båglika samt nätlikt anordnade kring luftrummen och endast i 
de båda öfversta runda samt tätt hopstående. WARMING (I, sid. 13) tycker sig hafva 
gjort samma iakttagelse på bladen af denna växt och uppgifver på samma gång, att 
på såsom knoppfjäll fungerande outbildade blad aflossna de båda undre cell-lagen 
från den öfriga bladmassan. I bladen af Ledum palustre förefinnas visserligen 
inga genom aflossnandet af undre epidermis uppkomna luftspringor, men väl en an- 
nan egendomlighet, som måhända kan utgöra ett skyddsmedel mot köld. Innanför 
andra eller tredje cell-laget af svampparenchymet, räknadt från undre epidermis, fin- 
nes nämligen en rad af stora, tunnväggiga, till formen mycket oregelbundna och med 
luft fyllda celler. Här och där afbrytes detta luftförande cell-lag af en vanlig svamp- 
parenchymeell, som förenar det öfre partiet af svampparenchymet med de under 
luftlaget befintliga cell-lagen. TI likhet med de tre sist omnämnda växterna äro äfven 
hos denna kärlknippena genomgående och de undre cell-lagen af svampparenchymet 
jämte epidermis fast förbundna med dem. Alla de aktiva cellerna af svampparen- 
chymet såväl ofvan som under luftlaget äro på ytsnitt runda eller aflånga och så 
godt som utan alla utbuktningar samt kransvis anordnade kring luftrummen. WaR- 
MING (II, 8. 41) har äfven iakttagit dessa celler, hvilka han betraktar som ett 
klorofyllfritt stjärnparenchym. Mig hafva dessa celler på ytsnitt förefallit såsom till 
formen mycket oregelbundna, men ej stjärnlika. Äfven i bladen af Rhododendrum 
lapponicum, hvilkas undre epidermis ej aflossnar, finnas liknande luftförande celler, 
men dessa äro förlagda till medelnerven, hvaräst de omedelbart under kärlknippet 
bilda en grupp af stora, till formen mycket oregelbundna celler utan synligt innehåll. 
I bladen af Linnea borealis, hvilka visserligen öfvervintra, men ej äro läderartade 
utan tunna och mjuka, äger ej något aflossnande af undre epidermis rum, ej häller 
förefinnes under denna något lag af luftförande celler, men måhända ersättes denna 
brist därigenom, att största delen af undre öfverhudens inre yta gränsar omedelbart 
till de ovanligt stora luftrummen, så att emellan undre epidermis och svampparen- 
chymet finnes ett luftlager, liksom då epidermis aflossnar. Endast på enstaka punk- 
ter ligga svampparenchymets celler omedelbart intill epidermis och åvägabringa för- 
bindelse mellan denna och svampparenchymet. Sistnämnde väfnad är hos denna 
växt differentierad i ett öfre, af 1—2 rader tätt hopstående, runda celler bestående 
parti och ett undre, som är i hög grad lakunöst och hvars celler på ytsnitt äro smala, 
båglika och nätlikt anordnade. 

Hos alla de öfriga ofvan anförda, med läderartade, öfvervintrande blad utrus- 
tade växterna är förbindelsen emellan undre epidermis och svampparenchymet äfven- 
som mellan de olika lagen af denna väfnad så fast, att öfverhudens aflossnande 
omöjliggöres. Någon konstant olikhet i svampparenchymets byggnad står emellertid 
icke i samband med öfverhudens kvarsittande eller aflossnande. Visserligen finnes 


i74 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


vanligen i de fall, då ett eller annat lag af svampparenchymet aflossnar tillsammans 
med epidermis från de öfriga lagen, någon olikhet mellan dem, nämligen i så afse- 
ende, att de aflossnande lagen antingen utgöras af båg- eller skiflika celler, mellan 
hvilka luftrummen äro större, under det cellerna i de öfriga lagen stå tätare tillsam- 
mans och äro mer eller mindre rundade (Buxus, Dryas, Salix) eller ock hafva cel- 
lerna i de aflossnande lagen en annan anordning (Diapensia). Men dels äro de väx- 
ter, hos hvilka olikhet i något af dessa båda hänseenden kunnat konstateras, alltför 
fåtaliga för att af dem draga någon allmängiltig slutsats, dels aflossnar hos Arcto- 
staphylos alpina undre epidermis utan att vara åtföljd af något svampparenchym, 
oaktadt denna väfnads undre lag bestå af båglika och de öfversta af runda celler. Å 
andra sidan kan möjligen denna omständighet bero på understa svampparenchymlagets 
fastare förbindelse med de öfriga lagen i denna väfnad än med undre epidermis. 

I läderartade öfvervintrande blad, hvilkas undre epidermis ej aflossnar, är 
däremot svampparenchymet öfvervägande rundecelligt. Och om äfven denna väf- 
nad någon gång utgöres till större delen af båglika celler, såsom hos Berberis buxi- 
folia, Hedera Helix och Mahonia Aquifolium, så närma sig dock cellerna i det 
understa laget mer eller mindre den rundceelliga typen. I bladen af Prunus Lauro- 
cerasus, Andromeda polifolia och Vaccinium vitis idaa stå svampparenchymets 
celler på öfvergång emellan den båglika och den rundceelliga typen. Alla öfriga hit- 
hörande växter utmärka sig genom ett mer' eller mindre rundceelligt svampparenchym. 
De äro följande: 


Epimedium chrysanthum. Rhododendrum lapponicum. 
Evonymus radicans. Cassiope hypnoides. 

Vinca minor. Azalea procumbens. 

Ilex Aquifolium. Oxycoccus palustris. 
Aretostaphylos uva ursi. Taxus baccata. 


Bladen af Cassiope hypnoides utmärka sig genom ett mycket kompakt 
svampparenchym, i hvilket endast mindre interstitier förefinnas. Samma väfnad hos 
Taxus baccata är likaledes ganska kompakt och består af tätt hopstående, äfven 
på ytsnitt runda eller aflånga celler, som äro anordnade i med bladets längdaxel 
parallela rader. Det företrädesvis transpiratoriska partiet af svampparenchymet är 
förlagdt till ömse sidor af kärlknippet och består af i horisontal riktning förlängda 
och i, från ytan sedda, horisontala rader anordnade celler, som genom utbuktningar 
stå i förbindelse med hvarandra. Mellan detta parti och undre epidermis finnes ett 
eller tvänne lag af runda eller aflånga celler, hvilka i likhet med svampparenchym- 
cellerna i bladets kanter äro anordnade i vertikala rader. I bladen af Ilex Aqui- 
folium äro svampparenchymets celler, sedda från ytan, aflånga eller runda och 
kransvis anordnade kring luftrummen, som i synnerhet i de öfre lagen äro mycket 
stora, i hvilket fall en eller annan af de omgifvande cellerna kan blifva något utdra- 
gen och därigenom få en oregelbunden omkrets, men i de understa lagen stå cellerna 
tätt tillsammans och äro, sedda från ytan, runda, ofta nästan polygonala, liknande 
ett hypoderma. Ännu mera lakunös är denna väfnad hos Rhododendrum lappo- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 175 


nicum. De såväl på tvär- som ytsnitt runda eller ovala cellerna äro nämligen på 
tvärsnitt anordnade i enkla, långa och trådlika rader, som sträcka sig dels i vertikal 
dels i horisontal riktning genom de stora luftrummen utan någon märkbar ordning, 
men som på ytsnitt bilda ett stormaskigt nätverk, hvars maskor äro störst i meller- 
sta partiet af denna väfnad. I denna förekomma sklereider, som förmodligen tjäna 
till att förläna nödig stadga åt den lösa väfnaden, som är skild från den undre, af 
höga, papillösa celler bestående epidermis genom ett tjockväggigt, i tvärsnitt rund- 
celligt hypoderma. Detta svampparenchym torde närmast kunna jämföras med det 
hyflika i bladen af vissa tropiska växter. I bladen af Evonymus radicans och 
Vinca minor hafva cellerna i de öfre lagen af svampparenchymet en i följd af utbukt- 
ningar på ytsnitt oregelbunden omkrets, men äro i de undre runda eller aflånga. 
Alla de öfriga hithörande växterna utmärka sig genom ett mer eller mindre likformigt 
rundceelligt svampparenchym. 

På öfvervintrande, men saftigare och mer örtartade blad är öfverhudens afloss- 
nande från undre bladytan under vintern en vanligare företeelse än på de läderartade 
bladen, hvilka på grund af sin torrhet, sin fastare byggnad och mera tjockväggiga öf- 
verhud äro bättre 1 stånd att motstå köldens verkningar. Bland de med öfvervin- 
trande, ej läderartade blad försedda växterna, som af mig undersökts, hafva följande 
befunnits hafva en aflossnande undre epidermis: 


Helleborus viridis. Saxifraga flagellaris. 
på antiquorum. Bellis perennis. 
Cochlearia fenestrata. Galeobdolon luteum. 
Viola odorata. Pyrola chlorantha. 

Saxifraga Geum. 33 uniflora. 
Å hypnoides. - secunda. 
3 oppositifolia. Asarum europeum. 


Hos några af dessa växter, nämligen Pyrola uniflora, P. secunda, Bellis 
perennis och Asarum europ&eum, åtföljes den aflossnande epidermis ej af något 
underliggande cell-lag, medan ett sådant cell-lag aflossnar tillsammas med epidermis 
på bladen af Pyrola chlorantha, Galeobdolon luteum, Saxifraga Geum, S. 
hypnoides, Helleborus antiquorum och H. viridis jämte Cochlearia fenestrata, 
men tvänne eller flera cell-lag hos Viola odorata, Saxifraga oppositifolia och &S. 
flagellaris. 

Hvad beträffar svampparenchymets byggnad i sådana blad, som hafva en af- 
lossnande undre epidermis, som ej är åtföljd af något svampparenchym, så är hos 
såväl Pyrola secunda som P. uniflora hela mesophyllet ventralt, d. v. s. förvand- 
ladt i svampparenchym. Fullständigast är detta förhållandet med P. secunda, hvars 
mesophyll utgöres af 4—5 horisontala rader af såväl på tvär- som ytsnitt runda, 
tätt hopstående celler. Endast i understa laget äro cellerna, sedda från ytan, något 
olika dem i öfriga lag, i det de ej blott äro större, utan äfven i anledning af talrika 
mycket små utbuktningar, hvarigenom mellanväggarna blifva undulerade, få en något 
oregelbunden omkrets och smärre luftrum uppkomma mellan dem, OCellerna i detta 


176 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


lag blifva följaktligen sinsemellan fastare förenade. Det ventrala mesophyllet hos P. 
uniflora bildar på visst sätt en öfvergång till det dorsiventrala i så afseende, att 
cellerna i öfversta raden på tvärsnitt genom bladskifvan äro rundade och upprätta, 
men på ytsnitt korta, breda och i följd af utbuktningar mer eller mindre oregelbundna. 
Tillika gruppera sig cellerna i denna rad, sedda från ytan, kring större eller mindre 
intercellularrum. I alla de öfriga lagen äro cellerna på ytsnitt likformiga, båglika 
samt nätlikt anordnade med stora maskor. TI bladen af Bellis perennis utgöres 
det mäktiga svampparenchymet af på tvärsnitt rundade eller aflånga celler, hvilka 
på ytsnitt äro runda i de öfre, men skiflika i de undre lagen. Ungefär samma bygg- 
nad har svampparenchymet i bladen af Asarum europeum. 

Af det nu anförda framgår, att, då ej något lag af svampparenchymet åtföljer 
den aflossnande epidermis, äro cellerna i alla de undre lagen af denna väfnad lik- 
formiga. Endast hos Pyrola secunda äro cellerna i det understa laget något olika 
dem 1 de öfriga, men denna olikhet synes snarare förhindra ifrågavarande lags afloss- 
nande. 

Hvad återigen angår svampparenchymets organisation i sådana blad, på hvilka 
undre epidermis aflossnar tillsammans med ett lag af denna väfnad, så utgöres svamp- 
parenchymet hos Pyrola chlorantha af på ytsnitt skiflika celler med undantag af 
det understa, epidermis åtföljande laget, hvars celler, sedda från ytan, äro mera runda 
och stå tätare tillsammans. I bladen af Galeobdolon luteum utgöres svampparen- 
chymet af fyra lag, af hvilka de tre öfre utgöras af såväl på tvär- som ytsnitt runda 
och tätt hopstående celler, under det cellerna i understa laget äro korta, breda och 
skiflika. I bladen af Saxifraga Geum äro cellerna i svampparenchymets understa 
lag på tvärsnitt aflånga och på ytsnitt skiflika, åtskilda af små runda luftrum, 
i de öfriga lagen på tvärsnitt runda, sedda från ytan likaledes skiflika, men luftrum- 
men större och med en mera oregelbunden omkrets. Det fyra celler höga svampparen- 
chymets understa lag i bladen af Saxifraga hypnoides utgöres af på ytsnitt runda, 
genom smärre utskott i förbindelse med hvarandra stående celler, mellan hvilka en- 
dast mindre luftrum förefinnas; cellerna i de öfriga lagen af samma väfnad äro, 
sedda från ytan, större, vanligen aflånga och ej sällan försedda med utbuktningar 
samt kransvis anordnade kring de stora luftrummen. Cellerna i det understa laget 
af svampparenchymet hos Helleborus antiquorum äro på ytsnitt korta, breda, 
skiflika och tjockväggiga, under det cellerna i de öfriga lagen äro längre, smalare, 
båglika och nätlikt anordnade kring luftrummen. TI bladen af Helleborus viridis 
hafva cellerna i svampparenchymets understa lag, sedda från ytan, en ganska oregel- 
bunden omkrets, äro kortare och bredare än i de närmast öfre lagen, hvilkas celler, 
sedda från ytan, äro tämligen små, båglika och nätlikt anordnade kring luftrummen, 
som äro större än 1 understa laget. 

Då understa laget af svampparenchymet åtföljer den aflossnande undre epider- 
mis, så skiljer sig detta lag äfven i öfvervintrande örtartade blad från de öfriga lagen 
därigenom, att luftrummen emellan dess celler merändels äro mindre än i de öfriga 
lagen. Endast hos Galeobdolon luteum hafva cellerna i understa laget en väsent- 
ligt annan form än i de öfriga. 


N 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. il 


Då tvänne eller flera cell-lag aflossna tillsammans med undre epidermis från det 
öfriga svampparenchymet, så äro cellerna i dessa lag sinsemellan lika, men till formen 
stundom mer eller mindre afvikande från de öfriga. Sålunda äro cellerna i de tre öfre 
lagen af denna väfnad hos Viola odorata på ytsnitt runda eller aflånga och tätt 
hopstående, men i de båda undre skiflika och nätlikt anordnade kring de stora inter- 
cellularrummen. De mycket små bladen af Saxifraga oppositifolia äro upprätta 
och deras undre (yttre) sida är kullrig och täckt af en epidermis, som är nästan 
mera tjockväggig än öfre (inre) sidans. Det ovanligt storcelliga mesophyllet är nästan 
homogent och har 12—14 cellers höjd. Cellerna i de 2—3 öfversta raderna äro på 
tvärsnitt, liksom cellerna i den understa raden, ovala och upprätt stående, men i alla 
de öfriga såväl på tvär- som ytsnitt runda eller ovala och endast åtskilda af smärre 
mellanrum. Med undre epidermis aflossna ända till 4—5 af de understa lagen, hvil- 
kas celler i afseende på form och anordning öfverensstämma med dem i det öfriga 
mesophyllet. Måhända kan det växlande antalet af de undre, epidermis åtföljande 
cell-lagen tillskrifvas denna omständighet. På tvärsnitt genom bladskifvan kan det 
genom de understa lagens aflossnande uppkommande mellanrummet blifva till och 
med högre än den kvarsittande delen af mesophyllet. BÖRGESEN (a. st. s. 228, T. 11, 
fig. 3) har förut uppmärksammat förekomsten hos denna växt af ifrågavarande luft- 
springa, som emellertid, att döma af samme författares schematiska afbildning, ej 
sträcker sig ända ut till de båda bladkanterna, såsom fallet är hos de af mig under- 
sökta exemplaren, hvilka insamlats af Dr. T. WULFF på Norskön, 80” n. lat. För- 
modligen återgifver BÖRGESEN'S afbildning ett yngre stadium, då luftspringan ännu ej 
erhållit sin definitiva bredd. De likaledes upprätta, på utsidan kullriga och flera år 
kvarsittande rotbladen af Saxifraga flagellaris hafva äfven ett nästan homogent, ven- 
tralt mesophyll. Den undre (yttre) epidermis är märkbart mera tjockväggig än den öfre 
och dessutom försedd med tjocka kutikularstrimmor. Cellerna i mesophyllets 2—3 öfversta 
lag äro vanligen mindre än de öfriga, på tvärsnitt vanligen något horisontalt sträckta 
och stå tätare tillsammans. Hela den öfriga delen af mesophyllet är mera storcellig 
och i hög grad lakunös. Dess på tvärsnitt runda celler äro anordnade i horisontala 
eller snedt vertikala rader, som äro skilda från hvarandra genom stora luftrum. På 
ytsnitt äro samtliga mesophylleeller runda eller ovala, i följd hvaraf hos denna lik- 
som hos föregående art en viss oregelbundenhet inträder med afseende på antalet af 
cell-lag, som aflossna jämte undre epidermis. Vanligen åtföljes det understa laget at 
ett växlande antal celler från den inre väfnaden. 

Cochlearia fenestrata företer med afseende på här föreliggande fråga ett syn- 
nerligen anmärkningsvärdt förhållande. Denna högnordiska växt utmärker sig nämli- 
gen, oaktadt sin spädhet och saftighet, för en ovanlig härdighet mot köld. Så be- 
rättar KJELLMAN (a. st. s. 478—9) om denna växt, att den på krönet af en tämligen 
hög sandkulle vid Pitlekaj, där Vega-expeditionen öfvervintrade, kunde utan snöbe- 
täckning och utsatt för den ständiga, utpinande nord- eller nordvästvinden uthärda 
en köld, som nedgick till under — 46?” C. och följande vår fortsätta sin genom vin- 
tern afbrutna utveckling. Bladens storcelliga och med tämligen tunn yttervägg för- 
sedda epidermis aflossnar hos denna växt på såväl undre som öfre ytan och kvar- 

E, Sv, Vet, Akad, Handl. Band 39, N:o 2, 28 


178 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


sitter endast i de båda bladkanterna. Den åtföljes vid aflossnandet af närmaste lag, 
hvars celler i regeln stå tätare tillsammans än i det öfriga mesophyllet, hvars celler 
äro stora, tunnväggiga och såväl på tvär- som ytsnitt runda, ovala eller aflånga och 
åtskilda endast genom smärre luftrum. Mesophyllet är äfven hos denna växt 
ventralt. 

BÖRGESEN (a. st. s. 228) har iakttagit ett liknande aflossnande af den undre 
epidermis förutom hos några af de ofvan anförda växterna äfven hos Saxifraga 
cespitosa, 5. aizoides, Thalictrum alpinum, Draba crassifolia, Dr. hirta, Dr. 
alpina, Arabis alpina och andra. 

För att åtminstone med någon sannolikhet kunna sluta sig till betydelsen af 
denna hos öfvervintrande blad, såsom det tyckes, ingalunda ovanliga företeelse ford- 
ras emellertid att steg för steg följa sådana blads utveckling under hela vegetations- 
perioden och, i fråga om fleråriga blad, äfven in på den följande, hvilket författaren 
ej varit i tillfälle att göra. Det förefaller ju ej häller omöjligt, att uppkomsten af en 
så beskaffad luftspringa föranleder en lifligare transpiration, i synnerhet som hos 
ifrågavarande blad den företrädesvis transpiratoriska väfnaden är föga lakunös. Bland 
de af BÖRGESEN anförda växter, hvilka jag ej varit i tillfälle att undersöka, finnas 
äfven några, t. ex. Thalictrum alpinum och Arabis alpina, om hvilka det torde 
vara ovisst, huruvida deras blad äro i stånd att öfvervintra eller åtminstone fortlefva 
någon tid af vintern. Å andra sidan kunna för uppfattningen af en dylik luftspringa 
såsom skyddsmedel mot köld anföras dels dess ej ovanliga förekomst i öfvervintrande 
blad och i knoppfjällen hos nordiska träd dels min förut anförda iakttagelse, att i 
bladen af Bellis perennis det fullständiga aflossnandet af undre epidermis försiggår 
först vid strängare köld. Måhända kan denna inrättning vara till nytta för växten 
i båda dessa hänseenden, äfven om det skulle vara kölden, som föranledt uppkom- 
sten af densamma. 

Svampparenchymet i de få, af författaren undersökta växterna med mera 
saftiga, örtartade blad, som öfvervintra eller åtminstone bibehålla sig friska långt 
fram på vintern utan att undre epidermis aflossnar, kan vara än alltigenom rund- 
celligt, såsom hos Statice grandiflora, Saxifraga pedatifida och Draba alpina 
(den senare, enligt BÖRGESEN, dock med aflossnande öfverhud, ehuru de af mig un- 
dersökta exemplaren, insamlade af Dr. WULFF på Murchisons ö, 80?” n. lat., ännu 
hade öfverhuden sammanhängande med svampparenchymet), än bestå af såväl runda 
som båsglika celler, nämligen runda i de öfre och mer eller mindre båglika i de undre 
lagen, såsom hos Linnea borealis, Saxifraga crassifolia och S. cordifolia, eller 
af såväl runda som skiflika celler, nämligen skiflika i det understa, men mer eller 
mindre runda i de öfriga lagen, såsom hos Saxifraga Hostii och S. umbrosa. 

Sammanfatta vi nu hvad i det föregående anförts beträffande svampparen- 
chymets organisation i öfvervintrande blad, så skola vi finna, att den rundeceelliga 
typen är förhärrskande i de öfvervintrande, läderartade bladen af vedartade ark- 
tiska eller boreala växter, så att endast hos ett par växter, nämligen Dryas octo- 
petala och Salix reticulata, hvilkas undre epidermis aflossnar tillsammans med 
understa laget af denna väfnad, cellerna i detta lag antaga en något båglik form, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 179 


Verkliga undantag härifrån utgöra Pyrola umbellata, hvars svampparenchym består 
af båglika celler, samt i visst afseende äfven Vaccinium vitis idea och Andromeda 
polifolia, hvilkas svampparenchymeeller bilda en mellanform mellan den rundceelliga 
och den båglika typen. Hedera Helix däremot har ett båglikt svampparenchym, 
med undantag af understa laget, som är rundceelligt, och hos Aretostaphylos alpina 
äro cellerna i ett eller tvänne af de öfversta lagen runda, men båglika i de öfriga, 
men också äro hos den förra bladen ej läderartade och hos den senare ej öfver- 
vintrande. I de öfvervintrande, läderartade bladen af andra vedartade växter, 
som, ehuru de härstamma från sydligare områden, likväl kunna uthärda vint- 
rarne åtminstone i södra Sverige (s. 168), är svampparenchymet i sin helhet säl- 
lan mer eller mindre rundeelligt, såsom hos Ilex Aquifolium och Epimedium 
chrysanthum, utan står på öfvergången emellan den rundeelliga och den båglika 
(Prunus Laurocerasus, Mahonia Aquifolium) eller skiflika typen (Evonymus 
radicans, Vinca minor), eller ock utgöres denna väfnad af såväl runda som båg- 
eller skiflika celler (Berberis buxifolia och Buxus sempervirens), hvarvid de 
runda cellerna bilda denna väfnads öfre parti. Den rundeelliga typen kan således 
sägas vara ganska vanlig äfven 1 bladen af hithörande växter. 

I de läderartade och öfvervintrande bladen är palissadparenchymet, såsom La- 
LANNE (a. st. s. 122) redan anmärkt. ganska mäktigt och består af flera cellrader. 
I synnerhet hos de med sådana blad utrustade arktiska och boreala växterna (s. 168) 
äro cellerna i denna väfnad ovanligt låga och breda och sällan regelbundet anordnade 
i skarpt begränsade rader, utan cellerna i ena raden skjuta in emellan cellerna i när- 
maste rad, hvarvid tillika ingen skarp gräns förefinnes emellan palissad- och svamp- 
parenchym. TI detta hänseende öfverensstämmer Buxus semper virens med de ark- 
tiska eller boreala växterna, i synnerhet med Diapensia lapponica och Vaccinium 
vitis idea. Å andra sidan består palissadväfnaden i bladen hos Pyrola umbellata 
liksom hos Oxycoccus palustris af ganska höga, smala och cylindriska celler, och 
hos Arectostaphylos alpina, äfvensom hos Rhododendrum lapponicum, utgöres 
denna väfnad af en rad, i synnerhet hos den senare mycket höga och smala, men 
septerade celler. Det är förmodligen i anledning af sistnämnda förhållande som 
WARMING (II, s. 36) uppgifver denna växt hafva ett af 3—4 rader bestående palis- 
sadparenchym. <Palissadparenchymet hos Salix reticulata och Arctostaphylos 
uva ursi utgöres af tre rader celler, som i de båda öfre likaledes äro höga och smala. 
Äfven bladen af Hedera Helix och Linnea borealis, hvilka oaktadt de ej kunna 
betecknas såsom läderartade, likväl öfvervintra, hafva ett af låga rundade celler be- 
stående palissadparenchym, som hos den förra utgöres af tvänne, hos den senare af 
en rad. Äfven i de öfvervintrande, läderartade bladen af växter från sydligare trak- 
ter (s. 168) utgöres palissadväfnaden af flera cellrader, och dess celler äro merändels 
låga och breda. Så består denna väfnad i bladen af Ilex Aquifolium (F. ARE- 
scHouG, III, Taf. V, fig. 1) samt Buxus sempervirens af fyra och af Vinca mi- 
nor af tre cellrader, af hvilka hos den senare cellerna i de båda öfre raderna äro 
ganska höga. Äfven i bladen af Berberis buxifolia finnas tre eller stundom fyra 
rader palissadeceller, som i likhet med dem i bladen af Prunus Laurocerasus äro 


180 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


höga och smala. De sistnämnda båda växterna äro mindre härdiga mot köld än de 
öfriga. 

Mera reduceradt är palissadparenchymet hos arktiska eller högnordiska väx- 
ter med mer eller mindre fullständigt öfvervintrande, men likväl örtartade blad 
(s. 169). I ganska många fall saknas sådan väfnad eller är endast svagt antydd, så 
att bladen blifva så godt som fullständigt ventrala (Pyrola uniflora, P. secunda, 
Jochlearia fenestrata, Draba alpina, Saxifraga flagellaris). I bladen af Saxi- 
fraga oppositifolia och S. hypnoides finnes visserligen ett af 2—3 cellrader be- 
stående palissadparenchym, men dess celler skilja sig föga från svampparenchymets. 
Hos de flesta öfriga hithörande växter af nordiskt ursprung äro cellerna i palissad- 
väfnaden, vare sig denna utgöres af en eller flera cellrader, låga och breda. Endast 
i bladen af Helleborus antiquorum och H. viridis med en samt Saxifraga Ho- 
stil och S. umbrosa med tre rader palissadeeller, äro dessa ganska höga, hos 
bägge Saxifraga-arterna endast i de båda öfre raderna. De sistnämnda fyra väx- 
terna härstamma också från sydligare trakter. 

Genom de förtjänstfulla undersökningar öfver bladens anatomi, som meddelats 
af BÖRGESEN (a. st.) och BONNIER (a. st.), är denna väl bekant äfven i fråga om 
de spädare, för hvarje år förvissnande bladen af arktiska växter. De få undersök- 
ningar författaren själf varit i tillfälle att anställa på sådana blad tjäna endast till att 
bekräfta nämnde författares meddelanden. TI likhet med de förut afhandlade arktiska 
växterna med örtartade, men det oaktadt öfvervintrande blad, utmärka sig äfven 
dessa genom storcellig epidermis, som dock är tunnväggig, och likadant mesophyll, 
som är vattenrikt, men fattigt på kloroplaster och endast ofullständigt differentieradt 
i palissad- och svampparenchym, hvarjämte klyföppningar vanligen förekomma äfven 
i öfre bladytan. När palissadväfnaden i dessa blad är någorlunda differentierad, består 
den af låga, breda och af luftrum ofta åtskilda celler. Svampparenchymet utgöres 
af på ytsnitt runda eller af såväl runda som skiflika eller ock af uteslutande skiflika 
celler. Epidermiscellerna hafva i tvärsnitt en mycket växlande höjd, beroende på 
ytterväggarnes undulering. 

Dessa blads inre organisation är framkallad af de yttre förhållandena. TI be- 
traktande af den i arktiska zonen så utomordentligt korta vegetationsperioden 
måste nydaningen af blad försiggå på mycket kort tid och, då dessa lefva under 
endast en vegetationsperiod, blir däraf en naturlig följd, att på bildningen af dem 
kommer att användas så kort tid och så litet material som möjligt. Också anläg- 
gas och utbildas de, enligt KJELLMAN (a. st. s. 492 och följ.), nästan fullständigt un- 
der föregående vegetationsperiod, så att de redan de första dagarne under den föl- 
jande kunna träda i verksamhet och blomningen kan begynna. Hvad som i synnerhet 
möjliggör bladens hastiga utveckling är dels frånvaron af mekaniska element, som 
för sin utbildning taga en längre tid och ett större material i anspråk, dels alla blad- 
cellernas tunnväggighet och deras i förhållande till de små bladen ansenliga storlek, 
som är en naturlig följd af celldelningens tidiga upphörande och i sin ordning föran- 
leder besparing af material. Den inom ifrågavarande område ofta af dimmor för- 
svagade belysningen föranleder, att cellerna äfven i de öfversta raderna af meso- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 181 


phyllet ej synnerligen märkbart sträcka sig i en mot bladytan vertikal riktning och, 
då tillika delningen genom vertikala väggar snart upphör i dessa rader, komma de 
att förblifva låga och breda samt likna dem i de undre lagen. Och såväl epider- 
mis- som mesophylleellernas förstoring genom sträckning underlättas väsendtligt af 
bladens stora rikedom på vatten. TI följd af palissadparenchymets svaga utbildning, 
äfvensom genom den så vanliga förekomsten af klyföppningar äfven på öfre bladytan 
och dessas läge i nivå med bladytan eller öfver denna underlättas vattenafdunstnin- 
gen, som annars under rådande yttre förhållanden — låg temperatur och fuktig luft 
— knappast skulle kunna försiggå med för växten nödig energi. 

I bjärt motsats till dessa stå de arktiska sempervirenta och vedartade växterna 
(8. 168), hvilkas blad äro tjocka, fasta och torra samt jämförelsevis rika på kloro- 
plaster och hvilkas epidermis såväl som mesophyll äro mera småcelliga och utgöras 
af ganska tjockväggiga celler. I sådana blad är palissadparenchymet skarpt diffe- 
rentieradt, består merändels af flera cellrader och är således ganska mäktigt, äfven 
då cellerna i hvarje rad äro tämligen låga (s. 179). Denna väfnads mäktighet står 
i närmaste samband med ifrågavarande växters förekomst på torrare och mera soliga 
lokaler. Tydligen måste den fullständiga utbildningen af sådana blad taga en betyd- 
ligt längre tid i anspråk än den af de spädare och mera vattenrika bladen, om hvilka 
nyss var fråga. Det är till och med sannolikt, att bladen hos åtminstone flera hit- 
hörande växter kunna för sin fulla utveckling behöfva längre tid än ett år. TI ett 
föregående arbete (ARESCHOUG I, s. 26, Taf. II, fig. 17) har jag fäst uppmärksam- 
heten på den långsamma utvecklingen af bladen hos Taxus baccata, hvilka först i 
andra året uppnå sin definitiva storlek. Och jämföras de under året framkomna 
bladen af t. ex. Vaccinium vitis idea eller Arctostaphylos uva ursi under vin- 
tern, sedan all vidare tillväxt måste antagas hafva afstannat för året, med de ett år 
äldre bladen, så befinnas de förra vara märkbart mindre än de senare. Det är samma 
förhållande med de rent arktiska växterna. Att något försenande i den vid inträdet 
af en ny vegetationsperiod återvaknande lifsverksamheten ej kan föranledas af denna 
bladens långsamma utbildning, bör lätt kunna inses, då till växtens disposition re- 
dan finnas flera årgångar af lifskraftiga blad. Man plägar i allmänhet beteckna 
ifrågavarande växter såsom xerofila, och det torde vara obestridligt, att åtskilliga 
organisationsförhållanden hos dem äfven tyda på en tendens till minskad transpira- 
tion, om också ej i så hög grad som hos de mera utpräglade xerofyterna. Men 
dessa växters bladbyggnad kan äfven tolkas såsom en tillpassning till det arktiska 
klimatet under vintern. Bladens tjocka, föga vattenrika och läderartade beskaffen- 
het jämte öfverhudens tjocka yttervägg och det i allmänhet tjockväggiga mesophyl- 
let skydda säkerligen dessa växtdelar mot den stränga kölden och komma med all 
sannolikhet till stånd under inverkan af de i den arktiska zonen rådande klimatför- 
hållandena. Men i sällskap med dessa rent arktiska växter förekomma andra, på 
ungefär samma sätt organiserade arter, som härstamma från sydligare områden, men 
därifrån spridt sig till polarländerna, där de i följd af sin xerofila karaktär kunna 
uthärda vintern. Denna växternas förmåga att genom samma anordningar åtminstone 
till en viss grad skydda sig såväl mot låg som hög temperatur har redan för längre 


i82 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


tid sedan af författaren uppmärksammats (AREsSscHOoUG, III, s. 215). Men hos de ty- 
piska xerofyterna erforäras tydligen äfven andra och kraftigare inrättningar för att 
skydda växten mot uttorkning än de, som finnas hos ifrågavarande arktiska växter. 

Endast ett ringa antal arktiska eller högnordiska vedartade växter fälla årligen 
sina blad. Författaren har haft tillfälle att undersöka följande sådana växter: 


Cassandra calyculata D. Don. Salix glauca L. 
Betula nana L. S. myrsinites L. 
Salix polaris Wg. S. lapponum L. 


S. herbacea L. 


Det är onekligen ett ganska anmärkningsvärdt förhållande, att under det 
såväl många fleråriga, läderartade som örtartade, antingen öfvervintrande eller år- 
ligen förvissnande blad af andra arktiska växter vanligen utmärka sig genom ett 
af jämförelsevis låga celler bestående palissadparenchym, äfven när denna väfnad ut- 
gör endast en rad, eller fullständigt sakna sådan väfnad, så är samma väfnad i 
de för hvarje år affallande bladen af vedartade växter från samma områden starkt 
utvecklad, såväl hvad cellernas höjd som antal cellrader beträffar. Endast Cassan- 
dra calyculata utgör i detta afseende ett undantag, i det palissadväfnaden utgöres 
af en eller någon gång tvänne låga cellrader. Men i bladen af Betula nana utgöres 
denna väfnad af tvänne rader höga och smala celler, och till dessa rader sluter sig 
en tredje rad af glesare celler, hvilka genom utbuktningar från mellanväggarna stå i 
förbindelse med hvarandra. Hos Salix lapponum äro de höga, smala och cylindriska 
palissadcellerna anordnade i trenne rader, som tillsammans utgöra mer än ”/:. af 
mesophyllets höjd. De öfriga, ofvan anförda arterna af samma släkte hafva ett af tvänne 
rader höga och smala celler bestående palissadparenchym; endast hos S. glauca äro 
palissadcellerna på samma gång höga och vida. Svampparenchymet hos alla de ifråga- 
varande växterna utgöres till största delen af såväl på tvär- som ytsnitt runda eller 
aflånga celler och kan på samma gång vara ganska lakunöst, såsom hos Betula 
nana och Cassandra calyculata, hvarvid cellerna äro på såväl tvär- som ytsnitt af 
bladet anordnade i krans kring luftrummen. Däremot är denna väfnad i bladen af 
de fem ofvan anförda Salix-arterna ganska kompakt, men hos S. polaris, S. her- 
bacea, S. myrsinites och S. glauca utgöres dess understa lag af på ytsnitt större, 
mer eller mindre båglika och kring de tämligen stora luftrummen nätlikt anordnade 
celler. Väsentligt annorlunda förhåller” sig denna väfnad hos S. lapponum. Den 
utgöres nämligen endast af tvänne rader på ytsnitt runda och tätt hopstående celler. 
Liksom på de örtartade bladen af många andra arktiska eller högnordiska växter 
förekomma klyföppningar på öfre bladytan af åtskilliga bland dessa växter, såsom 
S. polaris, S. herbacea, S. myrsinites och Cassandra calyculata. Egendomligt 
nog, äro genomgående kärlknippen ej ovanliga hos dessa växter, oaktadt bladen ej 
borde vara i behof af ett dylikt skyddsmedel. Sådana kärlknippen förekomma i bla- 
den af Salix herbacea, S. myrsinites, Betula nana och Cassandra calyculata. 

De i södra och mellersta delen af den skandinaviska halfön, liksom i mellersta 
Europa, lefvande löfträden fälla årligen sina blad. Härifrån utgör endast Ilex Aqui- 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 183 


folium ett undantag, men denna växt har i själfva verket ett sydligare ursprung, 
hvilket äfven framgår af dess utbredning endast i de västra kusttrakterna, hvaräst 
de jämförelsevis milda vintrarna göra förekomsten af detta träd möjlig. Enär bladen 
af de löffällande träden inkl. buskarna fungera endast under en vegetationsperiod, 
så äro de i saknad af de skyddsinrättningar mot kölden, som finnas hos de fleråriga 
bladen. Och då sommartemperaturen inom området för ifrågavaraude träds utbred- 
ning är betydligt högre än i polarländerna, så borde man kunna vänta, att deras 
blad skulle med afseende på sin inre organisation visa en större öfverensstämmelse 
med de tropiska trädens. Då emellertid i den tropiska zonen växternas lifsverksam- 
het ej afbrytes genom inträdet af en kallare årstid, utan fortgår året om, så blifver 
häraf, åtminstone i många fall, en naturlig följd, att bladen blifva fleråriga och på 
samma gång erhålla en fastare byggnad, som möjliggör deras större varaktighet. Af 
denna orsak blifva bladen merändels fasta, tjocka och läderartade och kunna tillika 
hos många af dessa växter i följd af de gynnsammare yttre lifsvillkoren uppnå en stor- 
lek, till hvilken motstycke saknas hos de nordiska träden, hvilkas blad äro tunna 
och betydligt spädare. Man skulle äfven kunna uttrycka förhållandet i detta hän- 
seende mellan de tropiska och de nordiska träden så, att de senare, som under den 
korta sommaren hafva att sörja ej blott för nybildningarne i sitt perennerande rot- 
och stamsystem jämte fröbildningen, utan äfven för frambringandet af de knoppar, 
ur hvilka de nya skotten följande år skola utvecklas, ej hafva tillräckligt bildnings- 
material för att kunna på samma gång förläna bladen den fasthet, som erfordras för 
deras större varaktighet. Visserligen skulle mot riktigheten af denna förklaring kunna 
invändas, att de sempervirenta arktiska växterna, oaktadt sommaren i polarländerna 
är mycket kortare än i södra delen af den skandinaviska halfön, dock förmå frambringa 
blad, som öfvervintra, men det bör därvid ej lämnas ur sikte, att såväl själfva bla- 
den som de för hvarje år nybildade delarna af stamsystemet äro så små, att en 
ganska liten kvantitet af material bör kunna vara tillräcklig för deras uppbyggande. 
Å andra sidan saknas ingalunda exempel på att äfven blad af tropiska vedartade 
växter, såsom arter af Buettneria (s. 63); Artocarpus Frestessii? (s. 113) m. fl., 
kunna, ehuru de hafva en ovanligt stor yta, blifva utomordentligt tunna och späda, 
i dessa hänseenden vida öfverträffande bladen af hvilket som helst bland de nordiska 
träden. Sannolikt hafva sådana blad äfven en kortare varaktighet. 

Såsom lätt är att förmoda, finnes det ej någon enda anatomisk karaktär, ge- 
nom hvilken bladen af de nordiska träden skilja sig från dem af de tropiska. Vis- 
serligen förete bladen af de senare äfven i anatomiskt afseende en vida större form- 
rikedom, men detta förhållande torde till större delen kunna tillskrifvas dels den 
omständigheten, att de tropiska träden i systematiskt hänseende tillhöra så många 
olika, vidt skilda formkretsar, under det endast ett fåtal familjer i den nordiska flo- 
ran innefatta trädartade växter, dels äfven den rikare växling i de yttre, på form- 
bildningen inverkande lifsvillkoren, som utmärka den tropiska zonen. Alla de nor- 
diska träden och buskarna, som äro löffällande, tillhöra med afseende på bladbygg- 
naden den dorsiventrala typen på ett undantag när, nämligen Salix alba. TI följd 
af bladens ställning hos detta träd blifva båda bladytorna lika mycket utsatta för 


184 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


ljuset, hvarigenom hela mesophyllet förvandlas till palissadparenchym (Taf. XVII, 
fig. 1) och bladen blifva dorsala. Däremot saknas helt och hållet såväl ventrala som 
bilaterala blad hos de nordiska träden och buskarna, men äro ej sällsynta hos de 
tropiska, de senare bladen i synnerhet hos Mangrove-växterna (ARESCHOUG, II, s. 66 
—77). I den förut meddelade sammanfattningen af mina undersökningar öfver de 
tropiska växternas bladanatomi (s. 158—167) hafva i synnerhet framhållits tvänne 
strukturförhållanden, som visserligen ej återfinnas hos alla tropiska växter, men dock 
kunna sägas vara i allmänhet karakteristiska för de tropiska växterna med dorsiven- 
tral bladbyggnad i jämförelse med de boreala och arktiska. Det ena förhållandet 
gäller de mekaniska skyddsmedlen, det andra svampparenchymets organisation. 

Hvad först angår skyddsanordningarna i bladen mot yttre åverkan af mekanisk 
natur, så hafva vi funnit, att dessa hos de tropiska träden, som i anseende till sin 
större höjd äro mest utsatta för skada af nyssnämnda beskaffenhet, äro af flera olika 
slag, såsom bladens form, storlek, ställning, tjocklek och läderartade beskaffenhet, 
öfverhudens tjockväggighet, svampparenchymets struktur, men framför allt kärlknip- 
penas starka utveckling och förgrening samt rikedom på mekaniska väfnader eller 
mekaniska väfnadselement. 

Bladen af de löffällande, vedartade nordiska växterna äro återigen tunna, späda 
och i allmänhet horisontalt ställda och hafva en tunnväggig epidermis. Därjämte är 
svampparenchymet, såsom senare skall omtalas, öfvervägande rundceelligt, i följd 
hvaraf cellerna ej komma att stå i någon så fast förbindelse med hvarandra som 
förhållandet blifver, då cellerna i denna väfnad genom utbuktningar kommunicera 
med hvarandra (s. 164). Bladen af ifrågavarande växter komma sålunda hufvudsak- 
ligen att vinna den stadga åt de inre väfnaderna, som kan vara behöflig, genom de 
genomgående kärlknippena. Hos följande nordiska träd eller buskar hafva genom- 
gående eller nästan genomgående (i förteckningen markerade med ett n) kärlknippen 
iakttagits”: 


Evonymus europea L. . Ulmus montana With. 
Tilia europea L. Quercus pedunculata Ehrh. 
Acer platanoides L. Fagus silvatica L. 

» Ccampestre L. Carpinus Betulus L. 

» Pseudoplatanus L. Corylus Avellana L. 
Sorbus Aucuparia L. Myrica Gale L. 

-å scandica Fr. Betula verrucosa Ehrh. 

3 torminalis Crtz. Alnus glutinosa Gertn. 
Potentilla fruticosa L. Populus tremula L. 
Fraxinus excelsior L. Salix Smithiana Willd. n. 
Juglans regia L. oh CAPIEearluD: 


Inbäddade kärlknippen hafva följande träd och buskar : 


! I dessa förteckningar hafva äfven upptagits åtskilliga, ej inhemska, men här i landet odlade träd. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 185 


Berberis vulgaris L. Ligustrum vulgare L. 
Cornus sanguinea L. Ribes alpinum L. 
Rhamnus cathartica L. Prunus Padus L. 

SÅ Frangula L. Rubus Bellardi Whe. 
Pyrus Malus L. Rosa rugosa Thunb. 
Cratxgus Oxyacantha L. Forsythia suspensa Vahl. 
Cotoneaster vulgaris Lindl. Myrtillus nigra Gil. 
Lonicera Xylosteum L. Daphne Mezereum L. 
Sambucus nigra L. Hippophäe rhamnoides L. 
Viburnum Opulus L. Salix alba L. 


Vid en blick på dessa förteckningar skall man finna, att genomgående kärl- 
knippen förekomma hos nästan alla högre träd, som äro mest utsatta för stormar, 
men de inbäddade hufvudsakligen hos buskar eller lägre träd. Härifrån utgör endast 
Salix alba ett undantag, måhända af den orsaken, att bladens ringa storlek och 
deras upprätta, kantställda läge i förening med de bladbärande kvistarnes smidighet 
göra ett sådant skyddsmedel obehöfligt för detta högväxta träd. Å andra sidan fin- 
nas på förteckningen äfven låga buskar, hvilkas blad hafva genomgående kärlknip- 
pen, sannolikt i följd af deras förekomst på öppna, för vindar utsatta ställen (ex. 
Potentilla fruticosa, Myrica Gale). 

Likväl är detta skyddsmedel hos de nordiska träden ej på långt när så kraftigt 
som i bladen af de tropiska och behöfver ej häller vara det. I synnerhet i sådana 
tropiska blad, hvilkas hufvudsakliga eller enda skydd utgöres af de genomgående 
kärlknippena, äro dessa ytterst talrika och bilda ett utomordentligt småmaskigt nät- 
verk, som afdelar mesophyllet i mycket små rutor, hvilka sålunda begränsas af dessa 
kärlknippen, som ej sällan fullständigt omgifvas af hårdbast, stundom i förening med 
sklerenkym, och stödja sig mot såväl öfre som undre epidermis. Och äfven då 
andra skyddsinrättningar på samma gång komma till användning, kunna de genom- 
gående kärlknippena vara mycket talrika och åtföljas af mekaniska väfnader. Hos 
de nordiska löffällande träden äro de genomgående kärlknippena jämförelsevis glesa 
hvarför också det af dem bildade nätverket får stora maskor, och de omgifvande 
mekaniska väfnaderna äro föga mäktiga. Ett undantag i detta afseende bildar Po- 
pulus tremula, i hvars blad finnes ett mycket rikt förgrenadt nätverk af genomgå- 
ende kärlknippen, sannolikt i anledning af bladens stora passiva rörlighet. För att 
förläna större stadga åt de inre väfnaderna, i synnerhet det ofta mycket lakunösa 
svampparenchymet, äro i de tropiska trädens blad sklereider eller stödjande element, 
vare sig i form af från kärlknippenas hårdbast ut emellan mesophyllets celler sig 
sträckande bastceller eller hårdbastknippen eller sklerenkymatiska, ej i samband med 
kärlknippena stående grundväfnadselement ingalunda ovanliga. I bladen af nordiska 
träd eller buskar saknas de nästan helt och hållet. Endast Rhododendrum lappo- 
nicum utgör därifrån ett undantag. Kärlknippena i bladen af denna växt äro in- 
bäddade, men i deras utomordentligt lakunösa svampparenchym förekomma sklereider, 
som antagligen tjäna till stöd för den lösa väfnaden. TI bladen af Cassandra caly- 

E. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2, 24 


186 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


culata är svampparenchymet nästan lika lakunöst, ehuru sklereider saknas, men dessa 
ersättas af genomgående kärlknippen. 

I bladen af arktiska växter äro kärlknippena i allmänhet inbäddade, antingen 
bladen äro fleråriga eller årligen förvissna. Också torde hos sådana växter genom- 
gående kärlknippen vara obehöfliga såsom skydd mot yttre åverkan af mekanisk na- 
tur, emedan de arktiska växterna äro lågväxta och merändels mattlikt utbredda på 
marken eller bildande täta tufvor. Några undantag förekomma emellertid. Så finnas 
bland de sempervirenta växterna genomgående kärlknippen i bladen af Dryas octo- 
petala, Ledum palustre samt Salix reticulata och bland de löffällande i bla- 
den af Cassandra calyculata, Betula nana, Salix myrsinites, S. herbacea 
(n. genomg.) och S. glauca (n. genomg.). 

På ett undantag när (sid. 183) hafva bladen af alla nordiska löffällande träd 
eller buskar en dorsiventral byggnad. Vi hafva således här att med afseende på den 
inre organisationen jämföra dessa växters blad med de dorsiventrala bladen af tropi- 
ska vedartade växter. Såsom förut visats, har svampparenchymet i de tropiska 
bladen med hänsyn till cellernas form en mycket mer växlande byggnad än svamp- 
parenchymet i bladen af nordiska vedartade växter, hos hvilka denna väfnad nästan 
utan undantag är rundceellig eller båglik. Hos de af mig i föreliggande arbete be- 
handlade tropiska växterna utmärker sig det öfvervägande antalet därigenom, att 
svampparenchymets celler på ytsnitt hafva en stor, med de båda bladytorna mer 
eller mindre parallel yta, som i följd af utbuktningar får en oregelbunden omkrets. 
Äfven bland de med dorsiventrala blad försedda Mangrove-växterna (ARESCHOUG, IT) 
är denna celltyp öfvervägande i svampparenchymet. Däremot är i de nordiska trädens 
blad det rundcelliga svampparenchymet förhärskande. Dock må särskildt betonas, 
att äfven hos ifrågavarande växter ej finnes någon skarp gräns emellan denna och 
öfriga former af svampparenchym, så att såsom rundcelligt svampparenchym upp- 
tages äfven sådan väfnad, som utgöres af på ytsnitt mer eller mindre aflånga, raka 
eller något krökta, med svag ansats till utbuktningar försedda celler, när sådana ut- 
buktningar ej äro skarpt begränsade mot cellens centrala del. 

Följande på den skandinaviska halfön växande eller där odlade löffällande träd 
eller buskar hafva ett mer eller mindre typiskt rundcelligt svampparenchym: 


Tilia parvifolia. Hippophäe rhamnoides. 
Acer campestre. Fagus silvatica. 

» platanoides. Quercus pedunculata. 
Aesculus Hippocastanum. Corylus Avellana. 
Rhamnus Frangula. Myrica Gale. 

Prunus Padus. " oBetula verrucosa. 
Crategus Oxyacantha. Alnus glutinosa. 
Sorbus Aucuparia. Populus tremula. 
Rosa rugosa. Salix caprea. 
Lonicera Xylosteum. » Smithiana, 


Fraxinus excelsior, 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 187 


Svampparenchymet hos några bland de här anförda växterna är ej typiskt rund- 
celligt, såsom hos Acer campestre, Fraxinus excelsior, Fagus silvatica, Al- 
nus glutinosa och Myrica Gale, i det dess celler kunna vara försedda med min- 
dre utbuktningar och därigenom få en oregelbunden omkrets eller, såsom hos Myrica 
Gale, vara krökta. Hos de båda Salix-arterna upptager palissadväfnaden nära '/; 
af mesophyllets höjd och svampparenchymet, som är ganska kompakt, består af en- 
dast 2—3 cellrader. 

Följande träd eller buskar hafva ett båg- eller skiflikt svampparenchym. 


Berberis vulgaris. Viburnum Opulus. 
Evonymus europa. Sambucus nigra. 
Rhamnus cathartica. Ligustrum vulgare. 
Ribes alpinum. Forsythia suspensa. 
Pyrus Malus. Myrtillus nigra. 
Sorbus scandica. Daphne Mezereum. 
5 torminalis. Ulmus montana. 
Potentilla fruticosa. Carpinus Betulus. 


Cornus sanguinea. 


Bland de här anförda växterna finnas några, hvilkas svampparenchym utgöres 
af såväl båglika som runda celler. Så är understa laget rundcelligt i bladen af Ri- 
bes alpinum, Carpinus Betulus och Daphne Mezereum, men i bladen af 
Rhamnus cathartica äro de öfversta lagen rundceelliga. Svampparenchymet hos 
Evonymus europ&ea och Potentilla fruticosa utgör en medelform emellan det 
rundeelliga och det skiflika, och hos Viburnum Opulus samt Ulmus montana 
är denna väfnad skiflik. 

Vid ett närmare aktgifvande på förteckningarne öfver de nordiska vedartade 
växterna, hvilkas blad hafva ett rundeelligt svampparenchym, och dem, hos hvilka 
denna väfnad är båg- eller skiflik, finner man, att bland de förra befinna sig så godt 
som alla våra mäst högväxta träd, under det de arter, som hafva båg- eller skiflikt 
svampparenchym, till största delen äro buskar eller lågväxta träd. Detta faktum 
lämnar ytterliggare stöd åt den uppfattning jag förut sökt motivera med afseende 
på bladen af tropiska växter, den nämligen att dorsiventrala blad med rundeelligt 
svampparenchym äro lämpligast för sådana växter, som hafva riklig tillgång till ljus, 
men att blad med båg- eller skiflikt svampparenchym äro i stånd till att äfven vid 
svagare belysning upptaga tillräckligt ljus för att utföra sina funktioner. Också är 
det så godt som otvifvelaktigt, att ljuset äfven föranleder cellerna i svamp- 
parenchymet att antaga den ena eller andra formen. Vid starkare belysning fortsättes 
nämligen celldelningen längre tid äfven i bladets inre, för ljuset minst utsatta väf- 
nad förmedelst med ljusstrålarna parallela och således mot biadytan mer eller min- 
dre vertikalt ställda väggar, i följd hvaraf svampparenchymets celler förblifva nästan 
isodiametriska eller blifva vid ännu starkare belysning till och med palissadlika, när 
nämligen cellerna hufvudsakligen sträcka sig i riktning mot det infallande ljuset. 
Öfvergångar emellan dorsala och dorsiventrala blad med rundceelligt svampparenchym 


188 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


äro därför ingalunda ovanliga hos tropiska växter. Om återigen tillgången till ljus 
är mindre, så upphör celldelningen tidigare i det blifvande svampparenchymet, hvar- 
efter, och i samma mån som bladets yta förstoras i följd af den alltjämt fortgående 
celldelningen i öfre och undre epidermis samt palissadparenchymet, cellerna i svamp- 
parenchymet börja sträcka sig parallelt med bladytan (F. ARESCHOUG, I, sid. 40). 
Men den större eller mindre tillgången på ljus beror icke blott på beskaffenheten af 
platsen, där växten lefver, utan äfven på bladens större eller mindre tjocklek. Äro 
nämligen bladen mycket tunna, så kunna de från öfre bladytan inträngande ljusstrå- 
larna med någorlunda oförminskad energi komma alla de få cell-lag, som finnas i 
sådana blad, till godo, hvarför också svampparenchymet i tunna blad ej blott af 
många tropiska utan äfven af så godt som alla nordiska högväxta träd nästan alltid 
är rundceelligt. Endast hos de växter, som af naturen äro hänvisade till att lefva i 
skugga, få svampparenchymets celler i tunna blad en skif- eller båglik form. Äro 
återigen bladen tjocka, hvilket kan bero dels på en starkare utbildning af palissad- 
väfnaden dels på det större antalet af cell-lag i svampparenchymet eller på båda 
dessa väfnaders samtidiga större mäktighet, så hafva merändels svampparenchymets 
celler en stor yta, beroende därpå, att det mesta ljuset absorberas af de öfre cell-la- 
gen. Hos ganska många tropiska växter kan emellertid svampparenchymet utgöras 
af på en gång runda och båg- eller skiflika celler, hvarvid de runda vanligen bilda 
det öfre, de båg- eller skiflika det undre partiet af väfnaden, hvilket förhållande 
sannolikt föranledes af den starkare belysning, som de öfre cell-lagen erhålla. Ej säl- 
lan kunna likväl cellerna i ett eller annat af denna väfnads understa lag blifva mer 
eller mindre runda, hvilket sannolikt förorsakas af det diffusa ljus, som träffar den 
undre bladytan. Man bör emellertid ej lämna ur sikte, att äfven andra förhållanden 
inverka på bladens organisation och kunna föranleda mer eller mindre väsendtliga för- 
ändringar i densamma. Det stora flertalet af de här behandlade tropiska växterna 
tyckas emellertid vara s. k. mesofyter. 

Den här ofvan omtalade relationen emellan svampparenchymets form och lju- 
sets större eller mindre intensitet torde sannolikt i främsta rummet, såsom STAHL 
(IT) framhållit, bereda växten den fördelen, att cellerna i svampparenchymet kunna 
äfven under ogynsamma belysningsförhållanden deltaga i näringsberedningen. Sam- 
tidigt blifver äfven transpirationen på det sättet modererad, att den vid starkare 
belysning, som åstadkommer en liflig vattenafdunstning, i någon mån hämmas däri- 
genom att den företrädesvis transpiratoriska väfnaden eller svampparenchymet på 
samma gång blifver rundceelligt, liksom vid minskad tillgång på ljus och därigenom 
nedsatt vattenafdunstning denna process underlättas genom den förändring i svamp- 
parenchymets byggnad, som den minskade ljustillgången förorsakar. De bägge på 
transpirationen hufvudsakligen inverkande faktorerna, ljuset och svampparenchy- 
mets beskaffenhet, komma sålunda att balansera mot hvarandra. 

Så vida man kan anse sig berättigad att draga någon allmän slutsats beträf- 
fande de tropiska trädens bladbyggnad af det i förhållande till den tropiska växt- 
världens utomordentliga formrikedom visserligen ringa antalet här undersökta tropi- 
ska mesofyter, så äro de mest utmärkande dragen i bladens organisation hos dessa 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2, 189 


växter, jämförda med de arktiska eller boreala, dels de kraftigare anordningarne för 
beredandet åt bladen af skydd mot yttre åverkan dels de förändringar i svamppa- 
renchymet, som tjäna till att bladen i den täflan om ljus, som den tropiska vegetationens 
yppighet framkallar, kunna äfven i en svagare belysning erhålla tillräckligt ljus. 
Huruvida de tropiska träd, som att döma af bladens organisation hafva större an- 
språk på ljus, erhålla detta i följd af sin större höjd eller stammens förgreningssätt 
eller förekomsten på öppna, soliga platser, kan endast genom undersökning på ort 
och ställe afgöras. Med afseende på svampparenchymets struktur öfverensstämma de 
emellertid i synnerhet med de mer högväxta bland de nordiska träden. De tropiska 
träd, som på grund af svampparenchymets organisation förmå att åtnöja sig med 
mindre ljus, hafva med hänsyn till denna väfnad största likheten med de örtartade 
boreala växterna, hvilkas svampparenchym, att döma af de få, på ytsnitt under- 
sökta arterna, merändels är skif- eller båglikt. 


190 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Innehåll. 
Sid. 
Tnledning . .. år SETS mk Te seb JANSNe MG nes STI VIK. BIKE GLES SE TE RENNIE -NVIR SEN ANT FIRSIIE SERIES ARSEEN 3 
Tropiska. växters blad . . ...... sc spÖRRRA Mala MARE RER RANN 4 
De olika bladtyperna . . RIE ESTONIAN or SÄ oa, a An 6 
iR Dorsiventrala blad med hyflikt svampparenchym Grd 9 
Artocarpus integrifolia s. 9, A. incisa 11, Litsea Noronha i i minuta 12, Dillenia aurea 
D. indica 13, Combretum decandrum 15. 
IT. RER blad med RR SPEED SAG BSR TI 


Garcinia Mangostana s. 17, G. cochinchinensis 20, Pericampylus sp. 2, ”Trelotra japonieca 
22, Aleurites sp. 24, SON Gardneriana 25, Alstonia sericea 26, Bridelia tomentosa 27, 
Agyneia multiflora 28, Chilocarpus atroviridis 29, Carica Papaya 30, Thea sinensis 31, Hernandia 
peltata 32, Baccaurea racemosa 34, Mvyristica fragrans 35, Bassia longifolia 37, Erythroxylum Coca 
38, Drimyspermum revolutum 39, Macadamia ternifolia 41, Dipterocarpus exilis 42, Suregada sp. 
42, Tristania MHillii 42, Tristellateia sp. 42, Sandoricum sp. 42, Eusideroxylon Zwageri 43, 
Mussenda cylindrocarpa 43, Memecylon edule 43, Lansium domesticum 43, Jatropha Loeflingii 43, 
Garcinia xanthochymus 43, Clusia sp. 43, Iresine elatior 43, Elateriospernrum Tapos 43, Jambosa 
vulgaris 43, Dipterocarpus trinervis 43, Mesua ferrea 43, Cinnamomum zeylanicum 43. 

ITT. — Dorsiventrala blad med skiflikt svampparenchym Ar 44 

Adenanthera pavonina s. 44, Napoleona Heudelotii 6; Dalechampia Roezliana AT, Acalypha 
sp. 48, Cynometra cauliflora 49, Spermacoce levis 50, Sapium Laurocerasus 52, Derris scandens 
54, Dicellostyles axillaris 56, Colubrina asiatica 58, Helicia sp. 59, Galphimia glauca 60, Mela- 
stoma polyanthum 60, Coussapoa villosa 60, Morinda citrifolia 60, Randia maculata 61. Fernelia 


obovata 61. 
IV. Dorsiventrala. blad med taggigt svampparenchylmi., «= a. sm NET sk RR SRNNE 
Brownea capitella s, 62. 
Ni. Dorsiventrala blad med kantigt svampparenchym . . . . 63 
Buettneria angulata s. 63, B. anatomica? 64, Thespesia populnea 64, Dombeya viburniflora 66. 
NA; Dorsiventrala blad -med rundeelligt svampparenchym =: . . 68 


Nephelium mutabile s. 68, Copaifera Langsdorfii 69, Litsea rubra als Dentella repens 73, 
Desmanthus sp. 74, Combretum sp. 75, Mangifera indica 76, Alchornea sp. 77, Sterculia Blumei 
79, Mischodon zeylanicus 80, Sageretia oppositifolia 82, Tiheobroma Cacao 82, Rubus elongatus 82, 
Nephelium lappaceum 82, Pterocarpus salignus 82, Derris thyrsiflora 82, Machilus Thunbergii 82, 
Hevea brasiliensis 82, Helicteres spicata 82, Dolichos sp. 82, Ixora reging 83, Hypericum coria- 
ceum 83, Elxodendron glaucum 83, Olax imbricata 83, Hippocratea ovalifolia 83, UCryptocarpus 
pyriformis 83. 

VII. Mellanformer mellan dorsiventrala blad med rundeelligt och med båg- eller skiflikt svamp- 
parenchym . . . RAD KS 

Actinodaphne scleroptera? s S, 84, Cinchona caloptera 86, Cryptocarya ferrea 87, Cr. sp. 389, 
Ochna squarrosa 89, Coffea liberica 90, Salacia reticulata 91, Jatropha multifida 92, Terminalia 
Chebula 94, Trewia sp.? 95, Cyclostemon sp. 97, Cipadessa fruticosa 98, Alchornea ”licifolia 99, 
Inocarpus edulis 101, 'Taraktogenes bandogama 103, Tetracera Assa 105, Chrysophyllum OCainito 
106, Aglaia odorata 107, Randia densiflora 107, Glochidion Arnottianum 107, Saurauja sp. 107, 
Sandoricum borneense 108, Salacia Roxburghii 108, Pentadesma butyracea 108, Pisonia aculeata 
108, »N:o 5» (Svedelius) 108, Myrmecodia echinata 108, Saraca indica 108, Mastixia pentandra 
108, Vatica moluccana 109, Amherstia nobilis 109, Ancistrocladus Vahlii 109. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 


VIII. Dorsala blad . 


Psidium Guayava S, 110, Connarus gibbosus Lie GC. Wallichii 112, Antiaris toxicaria? 112, 
Artocarpus Frestessii? 113, Quisqualis indica 115, Ryparosa cesia? 116, Pterospermum diversi- 
folium 118, Lawsonia alba 119, Pterospermum Heyneanum 120, Syzygium sp. 121, Brownea 
Ariza 121, Doona zeylanica 121, Ficus religiosa 121, Scevola Lobelia 121. 


1126 Mellanformer mellan dorsiventrala och dorsala blad 
Lafoensia Vandelliana s, 122, Hopea fagifolia 123, Anacardium occidentale 124, Bauhinia 
elongata 125, B. variegata 126, 'Anona muricata 126, Artabotrys Blumei 128, Eugenia caryo- 
phyllgea 130, Celastrus scandens? 131, Theophrasta sp. 133, Canarium Cumingii 134, Grewia sp. 
136, Pterospermum Blumeanum 138, Dryobalanops aromatica 138, Doona odorata 138, D. java- 
nica 138, D. macrophylla 138, Shorea brevipetiolaris 138, Humboldtia laurifolia 138. 
X Ventrala blad 
Vernonia eleagnitolia s 8, 139, Fagrea obovata 140, Goniothalamus costulatus 142, PHydno: 
phytum formicarum 144, H. montanum 146, Öroton cornutus 146, C. maculatus 147, Daphiphyllum 
bancanum 147, Ardisia humilis 148. 
> 18 Mellanformer mellan dorsiventrala och ventrala blad . FER ET SIV VS NES dr Ior 
Arthrophyllum diversifolium 150, Codieum sp. 151, Jacquinia sp. 152, Brexia madagasca- 
riensis 154, Cyathocalyx ANSE 156, Zanonia macrocarpa 158, Flacourtia montana 158. 
Sammanfattning 


Svampparenchymet S, ; 1158 'hydathoder St 162, klyföppningar Så 163, skyddsmedel mot yttre 
mekaniska ingrepp s. 163. 


Jämförelse mellan å ena sidan tropiska och å andra arktiska eller boreala växters blad- 


byggnad . ROT ASRSEA 

Epidermis på övervintrande blad af vedartade arktiska eller boreala växter s. 168. HEpider- 
mis på öfvervintrande blad af örtartade arktiska eller boreala växter s. 169. Den tjockväggiga 
öfverhudens betydelse hos öfvervintrande blad s. 169. Aflossnandet af undre epidermis på öfver- 
vintrande läderartade blad och svampparenchymets organisation i sådana blad s. 171. Svamp- 


parenchymets byggnad i öfvervintrande läderartade blad med på undre sidan ej aflossnande epi- 


dermis s. 173. Aflossnandet af undre epidermis på örtartade öfvervintrande blad och svamp- 
parenchymets byggnad i sådana blad s. 175. Svampparenchymets organisation i öfvervintrande 
örtartade blad med på undre sidan kvarsittande epidermis s. 178. Palissadväfnaden i öfvervin- 
trande läderartade blad s. 179. Palissadväfnaden i öfvervintrande örtartade blad s. 180. Meso- 
phyllets byggnad i bladen af arktiska örtartade växter i jämförelse med den hos de läderartade 
bladen af arktiska vedartade växter s, 180. Mesophyllets organisation i de löffällande arktiska 
vedartade växterna s. 182. Bladbyggnaden hos de boreala träden och buskarne med årligen af- 
fallande blad s. 182. Kärlknippenas förhållande i bladen af dessa växter s. 184. Svampparen- 
chymet i bladen af löffällande nordiska träd och buskar s. 186. 


191 
Sid. 


110 


122 


139 


150 


158 


167 


192 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD, 


Litteratur. 


ARrREsScHoUG, F. W. C., I. Ueber d. phys. Leist. und d. Entw. d. Grundgewebes d. Blattes, Acta Soc. Phy- 
siogr. Lund. B. XVIII, Lund 1897. 


» II. Unters, ib. d. Blattbau der Mangr. Pfl., Bibliotheca Bot., Stuttgart 1902, 

> III. Jemför. Unders. öfver bladets anatomi, Physiogr. Sälls, Minnesskrift, Lund 1878. 
> IV. Beitr. zur Biol. d. geoph. Pfl., Act. Soc. Physiogr. Lund., T. VI, Lund 1896. 

» V. Om den inre byggnaden i de trädart, växternas knoppfjäll, Lunds Univ. Årsskrift, 


T. VII, Lund 1870. 

BACHMANN, E., Ueber Korkwucherungen auf Blättern, Pringsb. Jahrb. f. wiss. Bot., B. XII, s. 191. 

BACHMANN, O., Unters. äb. d. system. Bedeut. d. Schildhaare, Flora, Jahrg. 69, 1886, s. 387, 403—428. 

DE BARY, AÅ., Vergl. Anat. d. Veg. org. d. Faner. u. Farne, Leipzig 1877. 

BLENnK, P., Ueb. d. durchsicht. Punkte in d. Blättern. Flora 1884, s. 48. 

BoKOoRNY, TH., Ueb. d. durchsicht. Punkte in d. Blättern. Flora 1882, s. 339. 

BONNIER, G., Les plantes arctiques comparées aux mémes espéces des Alpes et des Pyrénés. Rev, Gen. de 
Bot., 1894, p. 505. 

BurcK, W., Beitr, zur Kenntn. der myrmecophilen Pflanzen und der Bedeut. der extranupt. Nectarien, Ann, 
du Jard. bot. de Buitenzorg, Vol. X, s. 75. 

BÖRGESEN, F., Bidr. til Kundsk. om arkt. P1. bladbygning. Bot. Tidskr. B. 19. H. 3. 

CHATIN, Etudes sur les glandes fol. int. Ann. d; sc. nat., Bot., Sér. VI, 2, s. 192. 

CoEsTER, OC., Ueb. d. anat. Char. d. Mimoseen. Diss. Minchen 1894. 

DELLIEN, F., Ueb. d. system. Bedeut. d. anat. Char. der C&esalpiniaceen. Diss. Minchen, 1892. 

DuMoNnTr, A., Rech, sur I'anat. comp. des Malv., Bomb., Tiliac. Stercul., Ann. d. sc. nat., Bot. Sér. 7, T. VI, 
1887. 

HABERLANDT, G., I. Eine bot. Tropenreise. Leipzig 1892. 

» II. Physiologische Pflanzenanatomie, 2:te Aufl., Leipzig 1896. 

HEIDEN, H., Anat, Characteristik der Combretaceen, Bot. Centr. Blatt, Jahrg, XIV., B. LV und LVI. 

HeErBERT, H., Anat. Unters. von Blatt und Axe der Hippomaneen. Diss., Minchen 1897. 

HoBEIN, H., Beitr, zur anat. Charact. der Monim. unter vergl. Beriäcksicht. der Laur., Engler. Jahrb. T. X., 
FD 

HöÖunnEeL, F. v., Anat. Unters. iber einige 9Secr. org. der Pflanzen. Sitz. Ber. der Akad. d. Wiss., Math. 

Naturwiss. Cl., B. LXXX, I Abt. s. 565, Wien 1881. 
HoLLE, G., I. Beitr. zur Anat. d. Saxifrag. u. deren system. Verwerthung. Bot. Centr, Blatt, B. LITI, n, 1—8. 
» II. Ueber d. Bau d. Blattes d. Sapot., Diss., Mänchen 1892. 
HOLTERMANN, G., Beitr. z. Anat. d. Combretaceen. Christiania. Vidensk. Selsk. Forhandl., 1893. 
JoHow, Ueber die Bezieh. einiger HFEigenschaften der bLaubbl. zu den Standortsverhältn., Pringsheim, Jahrb, 
T; Wiss. Bot:, DB. XV, 8. Lö, 
KJIELLMAN, F. R., Ur polarväxternas lif, i A. E. Nordenskiöld, Studier och Forskningar i höga norden, Stock- 
holm 1884. 
Körrr, F., Ueber d. anat. Char, der Dalbergieen, Sophoreen und Swartzieen. Diss. Miinchen 1892. 
Knyr, L., Ueber die Anpassung der Laubbl. an die mechan. Wirkungen des Regens und des Hagels. Ber, der 
deutsch, Bot. Ges. B. III, 1885, s. 207. 

KunrzE, G., Beitr. z. vergl. Anat. d. Malvaceen, Bot. Centr. Blatt, 1891, B. XLV, N:o 6—11. 

LALANNE, G., Rech. sur les Caract. anat. des Feuilles persistantes. Bordeaux 1890. 

MoELLER, J., Anatomie der Baumrinden. Berlin 1882. 

NILSSON, N, H,, Några anmärkningar beträffande bladstrukturen hos Carex-arterna, Bot. Notiser, 1900, s, 225. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 193 


RaADLKOFER, L., I. Neue Beobacht. iiber Pfl. mit durchsicht. punktirten Blättern und syst. Uebers. solcher. 
Sitz. Ber. der Minchn, Acad, 1886, s. 292. 


» II. Ueber die Glied. d. Sapindaceen, Sitz. Ber, der Minchn. Acad., 1890, s. 105. 
» III. Zur Klärung von 'Theophrasta und Theophrasteen. Sitz, Ber. der Miänchn. Acad., 1889, 
s, 224, 


RricHE, K., Erythroxylacexe, Engler u. Prantl, Nat. Pfl. Fam., T. III, 4, s. 37. 

RuHrIiN, G. F., Beitr. z. Anat. der Cesalpiniaceen. Diss., Kiel 1888. 

RIcHTER, Å., Vergl. anat. Unters, iber Antiaris und Artocarpus, Sep. Abdr. aus den Math, und Naturwiss, 
Ber, aus Ungarn. B. XIII, Budapest 1896. 

RITTERSHAUSEN, P., Anat. syst. Unters. von Blatt und Axe der Acalypheen. Diss., Minchen 1892. 

RoTtTHDAUSCHER, H., Anat. syst. Unters. von Blatt und Axe der Phyllantheen, Diss., Cassel 1896. 

RöBER, G., Beitr. zur Kenntn. der Gattung Carica. Diss. Erlangen 1887. 

SCHWENDENER, S., Ueber Bau und Mechanik der Spaltöffnungen. Monatsber, der Berl. Acad. d. Wissensch., 1881. 

SCLEREDER, H., I. Syst. Anat. der Dicotyledonen, Stuttgart, 1899. 


» TI. Beitr. zur vergl. Anatomie der Aristolochiaceen, Engler, Jahrbächer, B. V, s. 410. 
STAHL, E., I. Regenfall und Blattgestalt, Ann. du Jardin bot. de Buitenzorg, Vol. XI, s. 98. 
» II, Ueber den Einfluss der Lichtintensität auf Structur und Anordnung des Assimilationsparen- 


chyms. Bot. Zeit., Jahrg. 38, 1880. 
StTEPPVHN, H., Beitr. Zz. vergl. Anat. der Dilleniaceen. Diss. Cassel 1895. 
STRASBURGER, E., Ein Beitrag zur Entwickl. Geschichte der Spaltöffnungen. Pringsheim, Jahrb., B. V, s. 297. 
SuPPRIAN, K., Beitr. z. Kenntn. der Thymeleacex und Peneacex, Engler. Jahrb., B. 18, s. 306. 
THOUVENIN, M., Recherches sur la structure des Saxifragacées, Ann. de sc. nat., Bot., Sér. 7, T. XII. 
VAN TiEGHEM, PuH,, Recherches sur la structure et les affinités des Thymeleacées et de Penexacées. Ann. d. 
senat: TBOtN SA. 6 OCVIET 
TURNER, W., Beitr. zur vergl. Anat. der Bixaceen, Samydaceen, Turneraceen, Cistaceen, Hypericaceen und 
Passifloreen. Diss., Göttingen 1885. 
WAGNER, A., Zur Kenntniss des Blattbaues der Alpenpflanzen und dessen biolog. Bedeutung. Sitz. Ber, der 
Akad. d. Wiss., Math. Naturw. Cl. CI B., Abtbh. I. 
WaRrBURG, O., Flacourtiace&e, i Engler und Pranutl., Die Natiirlich. Pfl. Familien, T. III, Abt, 6, a. 
WARMING, E., I. Om nogle arktiske Planters Biologi. Bihang till Sv. Vet. Akademiens Handlingar, B. 12, 
Afd, III, N:o, 2. 
> 1I. Biologiske Optegnelser om Grönlandske Planter. Bot. Tidskrift, B. 15, 1 h. 
WEYLAND, J., Beiträge zur Characteristik der Galegeen. Genéve 1893. 
VESQUE, J., I. Caractéres des principales Familles Gamopétales, tirés de F'Anatomie de la Feuille. Ann. de 
SCEENAGL BOR: Be dyr bet, SE LSD 
II. De I'Anatomie des Tissus, appliquée å la Classification des plantes, Nouv. Arch. du Muséum 
hist. nat: SÅr:. 2, I. LV, 188175 
III. Anatomie comparée de I'Ecorce, Ann. d. sc, nat., Bot., Ser. 6, T. II, s. 82. 
VOLKENS, G., Die Flora der ägyptisch-arabischen Wiiste. Berlin 1887. 
DE VrRIESE, W. H., Goodenoviee. Harlem 1854. 
ZIMMERMANN, A., Ueber die extranupt. Nectarien einiger Fagrea-Arten. Ann. du Jardin bot. de Buitenzorg, 
NOKSICVITI SN 


KE. Sv. Vet. Akad. Handl. Band 39. N:o 2, 25 


194 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Förklaring öfver afbildningarne. 


TAF. 1. 


Garcinia Mangostana L. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz 

Fig. 1. Ytsnitt genom öfre epidermis. 

2. Ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta rad. 

3. Ytsnitt genom palissadparenchymets understa rad. 
>» 4, Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta rad. 

5. Ytsnitt genom ett af svampparenchymets öfre cell-lag med ett kärlknippe (endast skizzeradt) och 
en sklereid. : 
» 6. Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta cell-lag. 

7. Ytsnitt genom svampparenchymets tredje cell-lag (från undre epidermis räknadt) jemte en sekret- 

behållare. 

; 8 Ytsnitt genom svampparenchymets andra cell-lag (räknadt från undre epidermis). 
» 9. Ytsnitt genom svampparenchymets understa cell-lag. 
» 10. Ytsnitt genom undre epidermis. 
» 11. Genomsnitt genom en klyföppning. Oc. 1, Obj. 8, Leitz. 


TAF. 2. 


Garcinia Mangostana L. 


Oc: 1, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 1. Genomsnitt genom ett parti af bladskifvan. 


Nephelium mutabile BLumME. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Genomsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom öfre epidermis med en epidermoidal bildning. 

Ytsnitt genom palissadparenchymet. 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta cell-lag. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta cell-lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa cell-lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets understa cell-lag. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Genomsnitt genom en klyföppning. Oc. 6, Obj. olj. imm., 6 mm., Zeiz. 


=S MN I IE VIN 


fras, as 


Fig. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 


TAF. 3. 


Lawsonia alba Law. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Ytsnitt genom palissadparenchymet i bladets öfre sida. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets näst understa lag i undre sida. 
Ytsnitt genom ett af mesophyllets mellersta cell-lag. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Lafoensia Vandelliana CHAM. & SCHLECHT. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Ytsnitt genom palissadparenchymet i öfre bladytan. 
Ytsnitt genom palissadparenchymet i undre bladytan. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF. 4. 


Lafoensia Vandelliana CHAM. & SCHLECHT. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 
Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa lag. 


Cyclostemon sp. 


Oc: 1; Obj 7 Leitz; 


Schematiskt genomsnitt genom en del af bladskifvan. 
Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis,. 

Ytsnitt genom hypoderma. 

Ytsnitt genom palissadparenchymet. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta cell-lag. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta cell-lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa cell-lag. 
Genomskärning genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Fig. 


Fig. 


SALSA RIIS 


Sea 


Ii 


STON IGUR SRA NONE 


9, 


TR VI NN - 


en IT 


ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


TAELS: 


Napoleona Heudelotii Abp. Juss. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfre rad. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets undre rad. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets öfre lag. 
Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis, 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Bassia longifolia L. 


Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc, 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF: 6. 


Bassia longifolia L. 
Oe. 1, "Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom et parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis och palissadparenchymet. 

Ytsnitt genom hypodermat, a, öfre epidermis, b, hypoderma, och c, palissadparenchymet. 
Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets näst öfversta lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 

Ytsnitt genom undre epidermis, 


Hydnophytum formicarum JacKr. 
Oc. 1, Obj. 5, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 


VS SET 


Hydnophytum formicarum JacK. 


Oc. 1, Obj. 5, Leitz. 


Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom öfre hypodermalaget i bladets öfre sida. 
Ytsnitt genom undre hypodermalaget i bladets öfre sida,” 
Ytsnitt genom palissadparenchymet. 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta (1:sta) lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets 2:dra lag. 


Fig. 


Fig. 


NN 


Kär 
12. 


FSE MPS LG 


SECO ISSUES LIE G3NND, 


Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:o 2. 197 


genom 
genom 
genom 
genom 
genom 
genom 


svampparenchymets 3:dje lag. 

ett af svampparenchymets öfre lag med en raphidsäck, 
ett af svampparenchymets mellersta lag. 
svampparenchymets 3:dje lag, nedifrån räknadt, 
svampparenchymets näst understa lag. 

undre bladytans hypoderma. 


"FART Si 


Hydnophytum formicarum JacK. 


Oc: 1; Obj 5;, Leitz: 


Ytsnitt genom undre epidermis. 
Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc, 1, Obj. 7, Leitz. 


Garcinia Cochinchinensis CHoisYy. 


Oc I ObIL 6; Lette: 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 


Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
med en 
Ytsnitt 


genom 
genom 
genom 
genom 
genom 
genom 


öfre epidermis. 

palissadparenchymets öfre rad. 

palissadparenchymets undre rad. 

svampparenchymets öfversta lag. 

svampparenchymets näst öfversta lag. 

tvänne af de mellersta cell-lagen i svampparenchymet; a, ett undre, b, ett öfre lag 


sekretbehållare. 


genom 


behållare, 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 


svampparenchymets andra rad, räknad från undre epidermis, jämte ändan af en sekret- 


IV De Sh 


Garcinia Cochinchinensis CHoIisY. 


Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 


genom 
genom 
genom 
genom 
genom 
genom 


Artocarpus integrifolia L. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


öfre epidermis med basen aft ett cystolithhår. 

palissadparenchymets öfre rad, 

palissadparenchymets undre rad. 

mellersta delen af svampparenchymet. 

svampparenchymets understa del. 

undre epidermis med ett underliggande kärlknippe (skizz.) och ett sköldhår. 


Tvärsnitt genom ett mindre kärlknippe i öfre sidan af bladet, med märken efter tvänne cystolithhår. 
Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 
Schematiskt tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan med en mindre nerv och flera smärre kärl- 


knippen. 


198 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


TAF. 10. 


Artocarpus integrifolia L. 


Oc. I, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 1. Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
» 2. Tvärsnitt genom öfre sidan af bladskifvan med ett af de minsta kärlknippena. 


Actinodaphne scleroptera MriQ.? 
Oc. 1, Obj. 5, Leitz. 


» 3. Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan med ett genomgående kärlknippe. 
>» 4. Tvärsnitt genom samma med ett litet kärlknippe nära undre bladytan. 
5. Tvärsnitt genom samma med ett långsgående och genomgående kärlknippe. 
6. Tvärsnitt genom samma med en sekretbehållare och en vertikal rad af hårdbastceller i palissad- 
parenchymet. 
>» 7. Ytsnitt genom öfre epidermis, 
8. Ytsnitt genom palissadväfnaden med sekretbehållare. 
9. Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta cell-lag. 
10. Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 
11. Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
» 12. Ytsnitt genom undre epidermis. | 
» 13. Genomsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF. ll. 


Croton cornutus ANDRÉ. 


OCh; Obj. 6, Leitz. 


1. Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

2. Ytsnitt genom öfre epidermis. 

3. Ytsnitt genom mesopbyllets öfversta lag. 

4. Ytsnitt genom mesophyllets andra lag (uppifr.). 

5. Ytsnitt genom mesophyllets tredje lag (uppifr.). 

6. Ytsnitt genom mesophyllets fjerde lag (uppifr.). 

» 7. Ytsnitt genom mesophyllets understa lag. 

> 3. Ytsnitt genom undre epidermis. 

9. Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF. 12. 


Croton cornutus ANDRÉ. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 1. Ytsnitt genom ett af mesophyllets mellersta lag. 

» 2. Ytsnitt genom mesopbyllets 5:te eller 6:te lag med ett mjölkkärl och en tjockväggig bastcell, som 
båda utgå från ett kärlknippe. 

Ytsnitt genom ett af de öfre mesophyll-lagen med spiralkärl. 


Fig. 


Fig. 


13. 
14. 
15. 
165 
Kr 


VN 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. 


Chrysophyllum Cainito L. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Ytsnitt genom öfre epidermis, sedd från utsidan. 
Ytsnitt genom öfre epidermis, sedd från insidan. 
Ytsnitt genom palissadparenchymets öfre rad. 


Ytsnitt genom palissadparenchymets undre rad med ett mjölkkärl. 


Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Cipadessa fruticosa BLuME. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 

Ytsnitt genom palissadparenchymet. 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 
Ytsnitt genom eit af svampparenchymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 


TAF. 13. 


Cipadessa fruticosa BLumMz. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Ytsnitt genom öfre epidermis med en genomskuren trichom-bas. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Cinchona caloptera Mago. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom hypodermat. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfre rad. 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 

Ytsnitt genom ett af svampparencbymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa lag. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF. 14. 


Pericampylus sp. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 
Ytsnitt genom öfre epidermis, 


N:O 2. 


199 


Fig. 


= VI NN — 


13. 
14. 
lp: 


16, 


ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Ytsnitt genom palissadparenchymet i närheten af epidermis. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets undre del, 

Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets näst öfversta lag. 

Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 

Ytsnitt genom svamppareuchymet med en sekretcell; a, det näst understa, b, det understa laget. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz, 


Connarus gibbosus WALL. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnpitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta rad med en grupp halft förstörda slemceller (?). 
Ytsnitt genom palissadparenchymets näst öfversta rad. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets tredje rad. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets understa rad. 


TAR 15; 


Connarus gibbosus WaLL. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Ytsnitt genom palissadparenchymets näst understa rad. 
Ytsnitt genom palissadparenchymets tredje rad, räknad från undre epidermis. 
Ytsnitt genom en af palissadparenchymets mellersta rader. 
Ytsnitt genom en hydathod (?) i undre bladytan. 


Artocarpus Frestessii? 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis, sedd från utsidan. 
Ytsnitt af öfre epidermis, sedd från insidan. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfre rad. 

Ytsnitt genom näst öfre raden af palissadparenchymet, 
Ytsnitt genom palissadparenchymets understa rad. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Antiaris toxicaria LEscH.? 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Längdsnitt genom ett kärlknippe (endast skizzeradt) med garfsyreceller på insidan af öfre epidermis 
och mellan palissadcellerna. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta rad, 


Fig. 
» 


» 


Fig. 


» 


Fig. 


ig 
18. 
19; 


oc 


NS ov 


rr 
ONT RERNE SSV 


Ute UDD 


K. 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGER. BAND 39. N:o 2. 201 


Ytsnitt genom palissadparenchymets understa rad. 
Grupp af sklerotiska celler i undre bladytan, 
Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc, 3, Obj. 8, Leitz. 


TAF. 16. 


Antiaris toxicaria LEscH.? 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Längdsnitt genom öfre partiet af ett kärlknippe omedelbart under öfre epidermis; a, garfsyreceller, 
b, mjölkkärl, 

Ytsnitt genom palissadparenechymets näst öfversta rad med garfsyreceller och fragment af ett 
spiralkärl, 

Ytsnitt genom undre epidermis, 


Psidium Guayava L. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan med ett kärlknippe i längdsnitt. 
Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan i närheten af ett större kärlknippe. 
Ytsnitt genom öfre epidermis med tvänne af ett grumligt innehåll fyllda celler midt öfver en sekret- 
behållare. 

Ytsnitt genom hypodermats öfre lag. 

Ytsnitt genom hypodermats undre lag jämte en sekretbehållare. 

Ytsnitt genom ett stundom förekommande tredje lag af hypoderma, 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta lag. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets näst öfversta lag. 

Ytsnitt genom ett af palissadparenchymets mellersta lag. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets näst understa lag. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets understa lag. 

Tvärsnitt genom undre delen at bladskifvan med en sekretbehållare, 

Ytsnitt genom undre epidermis. 

Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc. 1, Obj. 8, Leitz. 


TAFEG 


Salix alba L. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 


Hopea fagifolia MigQ. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan i närheten at ett större kärlknippe. 
'Tvärsnitt genom ett parti at bladskifvan emellan tvänne kärlknippen. 
Ytsnitt genom öfre epidermis, 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfversta lag. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets näst öfversta lag. 

Ytsnitt genom ett af palissadparenchymets mellersta lag, 


Sv. Vet, Akad. Handl. Band 39. N;o 2. 26 


202 ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Fig. 8. Ytsnitt genom palissadparenchymets näst understa lag. 

» 9. Ytsnitt genom palissadparenchymets understa lag. 

10. Ytsnitt genom undre epidermis, 

>» 11. Glandel i undre bladytan. Oc, 3, Obj. 8, Leitz. 

» 12. Gummiceller (?) i undre bladytan. 

» 13. Tvärsnitt genom ett parti af undre bladytan med en kristallsäck. 

» 14. Tvärsnitt genom undre bladytan med sekretförande tracheider. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 
>» 15. Genomsnitt af en klyföppning. Oc. 6, Obj. olj. im. 6 mm., Zeiz. 


Trelotra japonica BaILL. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


» 16. Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 
» 17. Ytsnitt genom öfre epidermis. 

» 18. Ytsnitt genom palissadparenchymet. 

» 19. Ytsnitt genom svampparenchymets öfversta lag. 

» 20. Ytsnitt genom svampparenchymets näst öfversta lag. 


TAF: 189: 


Trelotra japonica Bai. 


Oc. 1, Obj. 6,' Leitz. 
Fig. Genomsnitt genom ett parti af bladskifvan tätt invid ett större kärlknippe. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 
Genomsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 
Hårdbastceller utträngande från ett kärlknippe. 


& ove RN 


Vernonia elaeagnifolia DC. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Genomsnitt af ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom mesophyllets öfversta lag. 

Ytsnitt genom mesophyllets näst öfversta lag. 

10. Ytsnitt genom undre epidermis. 

11. Genomskärning genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Leitz. 


Oo 00 AN 


TAF. 19. 


Vernonia elaagnifolia DC. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 
Fig. Ytsnitt genom öfre epidermis. 
Ytsnitt genom mesophyllets understa lag. 
Ytsnpitt genom mesophyllets näst understa lag. 
Ytsnitt genom mesophyllets tredje lag, räknadt från undre cpidermis, 
Ytsnitt genom ett af mesophyllets mellersta lag, 


SVR GAV NO 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0 2. 208 


Fagraea obovata War. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 6. Ytsnitt genom öfre epidermis. 
» 7. Ytsnitt genom hypoderma i bladets öfre sida. 
» 8 Ytsnitt genom mesophyllets öfversta lag. 
» 9. Ytsnitt genom mesopbyllets näst öfre lag. 
» 10. Ytsnitt genom mesophyllets tredje lag, räknadt från undre epidermis, 
» 11. Ytsnitt genom ett af mesophyllets mellersta lag. 
12. Ytsnitt genom mesophyllets understa lag. 


TARTD20l 


Fagraea obovata War. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 1. Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 

» 2. Ytsnitt genom mesophyllets näst understa lag, 

» 3. Ytsnitt genom undre epidermis, 

» 4. Genomsnitt genom en klyföppning. Oc. 3, Obj. 8, Teitz. 

>» 5. Schematiskt genomsnitt genom en inre glandel i undre bladytan, a, a, kärlknippen. Oe. 1, Obj. 3, 

Leitz. i 
» 6. Ytsnitt genom den håligheten beklädande epidermis. 
» 7. Längdsnitt genom glandelns kanal. 
8. Ytsnitt genom mynningen af kanalen. | É 
» 9, Tvärsnitt genom glandelkanalen; a. epidermis, b. glandelns inre väfnad; c, förmodligen den epider- 


miscell, som varit det första upphofvet till nectariets bildande. 


TAR 211 


Fagraa obovata War. 
Oc. il, Obj. 6, Leitz. 
Fig. 1. Sklereider i mesophyllet. 


Goniothalamus costulatus MiQ. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Ytsnitt genom öfre epidermis. 
Ytsnitt genom öfversta mesophyll-laget, 
Ytsnitt genom näst öfversta mesophyll-laget. 
Ytsnitt genom tredje mesophyll-laget, räknadt från öfre epidermis, 
Ytsnitt genom ett af de mellersta mesophyll-lagen med en sekret-cell och tvänne från ett kärlknippe 
utgående hårdbastceller, 
> 8. Ytsnitt genom näst understa mesophyll-laget. 
9. Ytsnitt genom understa mesophyll-laget. 
» 10. "Tvärsnitt genom en klyföppning. Oc, 6, Obj olj. imm, 2 mm., Zeiz, 


NA OR VN 


TAF. 22. 


Goniothalamus costulatus Mio. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Fig. 1, Ytsnitt genom undre epidermis. 


204 


Fig. 


- 
= 


Lil: 


SEP Cr Cat a (0 


ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS BLADBYGGNAD. 


Lawsonia alba Law. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Ytsnitt genom palissadparenchymets understa lag med tvänne epidermoidala vattenceller. 


Adenanthera pavonina L. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz: 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 


Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 


Ytsnitt 


genom 
genom 
genom 
genom 
genom 
genom 
genom 


genom 


öfre epidermis, 
palissadparenchymet i dess öfre del. 
palissadparenchymet i dess undre del. 


svampparenchymets öfversta lag med tvänne sklereider. 


svampparenchymets näst understa lag. 
svampparenchymets understa lag. 
undre epidermis. 


Daphniphyllum bancanum KuRrz. 


Oc. 1, Obj..6, Leitz. 


ett af de mellersta mesophyll-lagen, 


TAF. 23. 


Alchornea ilicifolia MuUErL. ARG. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan med en lenticellhydathod, 


Derris scandens BENTH. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Tvärsnitt genom ett annat parti af bladskifvan, 


Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 
Ytsnitt 


genom 
genom 
genom 
genom 
genom 


öfre epidermis. 


palissadparenchymets öfversta lag omedelbart under epidermis. 


andra radens palissadparenchym, 


sekretceller i en af de minsta kärlknippemaskorna. 


svampparenchymets näst understa lag. 


mellersta lagets sekretceller. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis, 


De skuggade partierna föreställa utskott från 


Brownea cabpitella Jacao. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Ytsnitt genom palissadparenchymet. 


Fig. 


Fig. 


NO 


ov 3 


KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 205 


Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa låg. 
Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 


TAR 2: 


Brownea capitella Jaco. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Ytsnitt genom öfre epidermis, 


Buettneria angulata Hasszx. 


Oc. 1, Obj. 8, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 

Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom palissadparenchymet jämte en rad sträng slideceller med brunt innehåll. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag med ett blindt slutande kärlknippe. 

Ytsnitt genom en blindt slutande kärlknippegren med tvänne från densamma utgående spiralkärl, 
Oc, 3, Obj. 8, Leitz. 

Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 

Ytsnitt genom undre epidermis, 


Dillenia aurea SM. 
Oc. 1. Obj. 6, Leitz. 
Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 
Ytsnitt genom öfre epidermis, 
Ytsnitt genom palissadparenchymet jämte raphidsäckar. 
Ytsnitt genom svampparenchymets näst understa lag. 


Ytsnitt genom svampparenchymets understa lag. 
Ytsnitt genom undre epidermis. 


TAR S29: 


Dillenia aurea SM. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 
Ytsnitt genom ett bland svampparenchymets öfversta lag. 


Ytsnitt genom ett bland svampparenchymets mellersta lag; de med afbrutna streck betecknade cel- 
lerna tillhöra andra lag. 


Dillenia indica L. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 
Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan, 


Ytsnitt genom undre epidermis. 
Tvärsnitt genom ett öfre parti af bladskifvan med tvänne raphidsäckar. 


14. 


15. 


ARESCHOUG, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER VÄXTERNAS ELADBYGGNAD. 


Tvärsnitt genom ett öfre parti af bladskifvan utan hypoderma, men med tre rader palissadceller. 
'Ytsnitt genom öfre epidermis. 

Ytsnitt genom hypoderma. 

Ytsnitt genom palissadparenchymets öfre rad. 

Ytsnitt genom ett af svampparenchymets mellersta lag. 

Ytsnitt af svampparenchymets understa lag. 

Tvärsnitt genom undre delen af bladskifvan med ett insänkt trichom,. 

Tvärsnitt genom undre delen af bladskifvan med ett yttre trichom. 


Acalypha sp. 
Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 


Agyneia multiflora Voriar. 


Oc. 1, Obj. 6, Leitz. 


Tvärsnitt genom ett parti af bladskifvan. 


KUNGL, SV, VET, AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 39. N:0O 2. 207 


Rättelser och Tillägg. 


Sid. 4 rad 3 nedifrån står: länga läs långa. 

OL VALD » »  caryophyllacea » caryophyllea. 

>» 7 >» 18 uppifrån » <Saracha »  Saraca. 

>» » » 10 nedifrån »  Arhiza » Ariza. 

> 21 » 14 » »  jordgrönt » jodgrönt. 

22 » 18 » »  palissacellerna >» palissadcellerna. 

I SS: » » — säväl » såväl. 

» 43 16 uppifrån, Eugenia caryophyllea bör på detta ställe utgå, enär den utförligt beskrifvits i gr. IX, 

sid. 130. 
zäl 16 nedifrån står hypoderna läs hypoderma. 

» 90 6 uppifrån >» starkt » skarpt. 

» 101 6 » »  palisadlika »  palissadlika. 

» 102 » 8 nedifrån >» intercellularummen -» intercellularrummen. 
>» 109 » I uppifrån » ytvägg » yttervägg. 

Sulla a 19 » » utsnitt » ytsnitt. 

» 122 8 » FE 8) > ER: L19; 

» 123 » 1 nedifrån » NXVI CV 

>» 135 » 5 » »  nnehåll » innehåll. 

SVAG 2 » Sa VILI OL SVIIS2: 

167 21 uppifrån » (75 9/0) » (nära 43 9/9). 
» 168 15 » Salix reticulata har här upptagits bland de sempervirenta arktiska växterna, ehuru 


någon uppgift i den foristiska litteraturen ej föreligger om bladens öfvervintrande, 
Dock är det, att döma af bladens organisation, ganska sannolikt, att dessa kunna fort- 
lefva långt ut på vintern, äfven om de ej bibehålla sig friska ända till följande 
sommar. Wabhlenberg (FI. Lapp. pag. 262) uppgifver också, att en form af denna 
art på fjällen i Lule Lappmark har en från undre bladytan aflossnande epidermis 
(»epidermide a parenchymate subjacente soluta & elevata»). 


Tryckt den 3 oktober 1905. 


Uppsala 1905. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 


& fanny dt byt 1 RN nt : FAR 
sd Å jun” Pe - 


| ” ; 7 é 


38 se | 2 vad about 1llvdhin 96 vä ran ONE LAGOM ER ie I 


3 | Pale = = nb a 
S ; LJ : ! 


ct - RA 4 AR Tvrirtortd sä NERE penn , E nllbasilng 
8 d Miaa, 0 
é / NTE 3 
TV SR 
"ödsnat « 
| 2 HIV < ” 
; OBE (NET) mig 
wo mark klalu Rävtbvsqne ob band stigen A6d "vt noter US 


Abaminirsvid anohetd mo vag te vem skat mb i Hag iogån 
NÅ gånod kecyb te tlilognks stenew Htoltselegw sonbald 4 smb 3 Sh au NG 
obasitör I sbut skat ge sådd pb ga NR HV år a sankt "Bret 
”puasb I: net ov He JKdan sövkygge IEBE sg gy FT) RIV NOR 
siarobiqv obesunsolta metybetd omr nät oms md Tagga alt I NR iq öh 


(enlavale & stas sng na obincebiqes) | 
Jar | Å 
| 
RN 
| 
Dp V 
så 
å 
vx 
Jä 
| C GR naste & Ob we 
d ; 


ARE ralvt alba & RNA OR ARKIV 


FEET 


r 
| 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. e TAFE I; 


TATE 2 


ST 


| Få 
(EN 3 

LT SR 
HG ( | 


j KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 
TE 
rE0L2Q0CO0ORCO7 


5 [| | LION 
Ak fe = 


ORrAN 


FC 
& fr UR C 


[ SJ 


VR Rå 
SR 
Så Å NUET 0 


IFÖ I 


CTR | ' S 
7 Y 0 TEN CNS 
q 2 ENS SO ANG 
AA KR vec 
ab tv: cd : = vu DD g 
k vf i 0 2 
, (EN Vi 3 
NES (EE Ne fd ; 
(FOA RA 
ra NAR a RE G 1 


J. Cederquist Auto. o, tr 


Louise Bergklint del 


IMTAFETS: 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


J. Cederquist Auto. o. tr. 


Louise Bergklint del. 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. TAFL. 4. 


Louise Bergklint del. 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2, .t TAFL. 5. 


Louise Bergklint del. 


LYNGEN 


Å SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


pr 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


E c TAEL. & 
| KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. | 


Lid 


TR 


SE 


ff 


— ANDA - fä 
| I 
ÅN 


SNES 2 — Gc 
> 


IFARESS? 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


TAFL. 10. 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


| 


ÅA 


| 


U 


| 


T 


TI 


NE 


| 


K 


Sr 


ER 
[2 Vv 


K 


S 


& 


J. Cederquist Auto. 


Louise Bergklint del, 


VAFLE äh 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


AS 


No 
SS. IT N SE | = FSS 
q JD N i 


= | 
VIE 
EZ 
2 
En 


He 
3 
N 


ST ( NN 
ÅA FNSN 3 ake R 
kÅ TSG be 
- JES 
JE af NER Ce 
AT : Lone 
Mp Ua, 2 1 fl 
N 


FT 
ES 
NN 


| 


| 
( 
Å 
) 
RR 
TE 


SN 


ENE 
k 7 : 4 


> RB 
CV 


FENA Rane 3 
OAS se Sa 
SSA J 2 
Pla 
4. 
KÅ - ) 
FORE EST 
NN 
N hn 
; 
A 


Bergklint del. 


er å 


Si 
KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. ; Ze TARL 12 


Sd) 

' 
öv ff UVA 
ha D 


' Ri å 
D 0 YA | fal be 
V LIND 4 by al Fe 
re) Ne - 
Å SY, dd 
| Å 
: 4 nad A 
å KÖ 7 t 
MID 6 San NI 
so I ÖR SN ARD 
JEFF NNEE 
V I 


TAFL. 13: 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. 


IVNEIL: LE 


Rat ch 
SLA 
NLA 


(ES 


OH I 


TT 
) 
HE 


Louise Bergklint del. J. Cederquist Auto. o. tr. 


- SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2, - TAEL. 16. 


| 


RAR 


EK 


J. Cederquist Auto o. tr. 


Louise Bergklint del. 


! 
d I 
le 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLI "> BAND 39 N:o 2. 


Louise Bergklint del. 


IAFESTLvE 


J. Cederqauist Auto. o. tr. 


TAFL. 18. 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2, 


TAFL. 19. 


Louise Bergklint del. J. Cederquist Auto. o. tr 


MAFET207 


KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2, WANFILS 


1” "Ny Y E) 
MN N 
| SEA KÖREN i 
SLIT 
DS 7 OK ' ' 4 
on RA RNA 
' UYR OR SDS 
Ur D 
= (RT = 
' J Nos 
pod före 
3 (I 
- 4 D -. 
ESV 
Ä Za 
AS "fr 
- 
4 
' 


Louise Bergklint del. J. Cederqulst Auto. o. tr. 


å sn. FA RB , ot 
KUNGL. SV. VET. AKAD. HANDLINGAR BAND 39 N:o 2. TAFL; 29, 


OST 
Oe LD 


SD 


Louise Bergklint del. J. Cederquist Auto. o. tr. 


LA 
SR 


3 DERE T 
ER 


TYS FNS 
— ENE 


300 
<< 
ÅS 


EN 
Pra de , TV 
LEGE 
p. 


J. Cederquist Auto o. tr. 


Louise Bergklint del. J. Cederquist Auto. o. tr. 


SER 
; TER 2 BB, GR ata om 
fe 


KR 
CEN 


) 


IL AAS > Y ( Z 
Dr N LG 
SS ER CR — 2a00 3 
AC per GG OC 
LAST Na 
La PET 


Pr äP-D 


Y ZE 
) > 7 i 
a SIR ä | FC PN myso 
= | (I 2 TT ET an ac 
É > SG [ENE DE fö 
ene 


Loulse Bergklint del; J. Cederquist Auto. o. tr. 


"AI 
PR 
AL 
4 Må , 
T L 


J : 


Na TN 


Kia SNS (RAG EN 
2 ÄRR es IE ARA OSAR AS Sn 


JEN Sew York Botanical Garden Library 
| OK649 .A72 

| Til LU ill 

00042 3044 
RN 


ll 


Ö 


+ 
OR 
+e 


At 
an 


3 
(0 


104: 


3 
I 


- fr 
stijajtd 


4 
: 


otole 


N 
Hä 


(a 


: 
( 


(10) U 


i 


i 


IH 
HN 


aj 


did: d:dr0r bror er Årarare 


SRS RIO 


EST 


Slöleje si sla 
FOTA ST LIRIK IE OEI 


+ 
[ölejölerer 


selllele : 


NICI 
4 


åleja 
0 


MEL ILSA 


MÄTT NN 
NE 
FLIESER SEN 


RAN 


(IC UN 


Höls raj star 


"a 


4 


3 


[IC 
leisisie 


åjelelejejaleielel 


NERD 


N 


209 
CH 


HHS 4 


iejelele 


Ne 
4 


IAN siefelenn 


IRM FIER iiftistatgat 


SN 


NTA 

U 09 U 
: SELIN 
i 4 jr 
i i 
M 


Löfelalajefslaralefata SIN 
FIER ; 


fällan 


Hide HOTAD 
i: 


i Lat 
Hå 


LUCIEN 
HI 


Heleleredal 


HIHI 
SLORRr 


sele 
» 


ILS na 
OLEG 
HI 


(RE 


Iräittinrdtn 


i 


ejer 


1ålate 
3iele 


fore 


i 


: 
NGN i 


$ JET TE IL FOI ILSA 


Hä HINDER 
fåbve $19101010-2101a1d3 eger 1 


steel 


I 
HOLDDET 


STALL 


[HOLE 


LR 

ERAN NNE SADE AN 

föfelålelsierode soja Malee 
ford 


je 
NN 


JU 
Hör 


i na 
i 

3 

+ 

RT 


nål 
SN 
Fa 
tara . 
$ it 


ii 


Sänt 


4 
ln 


i 


NR 


1 i 
fl 
ita 


$$ 


1ejetefel 
NER 


INCE 


T 
FINER 


i 


'” 
fl 
Hide 
si 


2 
så 


el 
3 


sin 
se 


Hljlnl 
inrndint 


Hi SOND i 
4 


(ART KARE SL REA RE : 


ån 


rebels 
+ 


LOCOENEN EE 
4 ” 


åle 
Hele 


IN 
FRIN 


dt 


IN INSE 


HR 
stolar 
tj 


i Sa 
HI 
siogrd 


4 
ål 
4 


oe 


aln 


SSR Ä 


drd din 
NN I Ia 


; 


68 


18188 


sel 


sve 


tilslals ML 
Nr 


0: 
gi 


inigie 


1 


RN) 
Hald 


H 


DÅ 


an 


SLY NN 
Ne 


10 


IH 


ds 1 
get ILE 
siale 


1 
i 


RRINN i 


il 
SIN 
Hara 
id 
Hin 
Ål 


(IC 
. 


1352 
isjäjalel 
Sf 


Hittar Hö 
HR 2 
sier 


RT 


: : Hilal 210 


vas 


$iefefoleis 2190 


ale 


(REIKI 


189924 LIST ANA TNE Ra RS TI Rere Te ärar Tr Af sorrtiREtl