RR ER få ASIENS VART SANS - f / ”W 2 Kv 1 on YN 6 G 2 5 Öka idld 4 ; k K A / | vå Å kl ut S nl a a AV ul | (Å nN ha NÄ Å AV UN AL Cå AN i ör IM SM MN, V | AR AN ANN NANNE FÅ WW NAN ANNE NN a . 3 ARON e (AN NAN SÅ AR RN AN SARA Å Mm A AN IR NA NN fr EA AA MÅ MN! h NW N bh v hal vår) ra De: Y SAR a OA Hä få) ”m LAB) Faa AA AAA DAB [ Weidinan & Warnekou, RBookbinders, | No, 323 4 Street, N. W., | NN då N/A böja i Gl v öl id ALL lj Ur (CR då (Fa gj ; Ce CK dr ; ik fö SM CM I gök z ana ta luske VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA TAKTTAGELSER BEARBETADE AP DELTAGARE I RESAN OCH ANDRA FORSKARE UTGIFNA A. E. NORDENSKIÖLD. TREDJE BANDET. ' (MED 44 'TAFLOR.) STOCKHOLM, F. & G. BEIJERS FÖRLAG, 1883. NT Rd FR rå , qH ÄN FÖNAMORNGA TT AOIV . y 2 . / SAMT AF ALOE ARN Va RR ROTE SIE 22 OAL BAN LARSEN EES Fn MARG SR , ä ju Slag Mr tv FNS a Nea NS TREDJE BANDETS INNEHÅLL. Al Text KJELLMAN, F. R., Norra Ishafvets algflora. (Härtill tafl. LEcCHE, Wilhelm, Öfversigt öfver de af Vega-expeditionen insamlade arktiska hafsmollusker. I. Lamellibran- GHTAaNEN (Elan ul pal SSA ohbend krossar Rrenene nns 433—453. CLEVE, P' T., Diatoms, collected during the expedition of fbe vegan. (Hlärtillitall. ab 3 S)eurscereeresresnsn örnar 455—517. KRAMER, P. och NEUMAN, C. J., Acariden, während der Vega-expedition eingesammelt. (Härtill tafl. 39—44) 519—529. B. Taflor. Tafl. 1—31. Alger från Norra Ishafvet. Tafl. 27 tecknad af F. R. Kjellman, de öfriga tecknade af Gunilda Kolthoff, under ledning af F. R. Kjellman. Jfr s. 410 o. f. Tafl. 32. Neaera behringensis n. sp. Lyonsia arenosa Möll. var. sibirica Leche. Astarte semisulcata Leach var. rhomboidalis Leche. Astarte Warhami Hane. Cardita Novangliae Morse. Taft. 33. Yoldia hyperborea Lov. Yoldia arctica Gray. Unga individer starkt förstorade. Yoldia arctica Gray var. imflata Leche. Leda pernula Mill. var. costigera Leche. Leda pernula Mill. var. lamellosa Leche. Tafl. 34. Modiolaria laevigata Gray. Modiolaria laevis Beck. Modiolaria corrugata Stimps. var. glacialis Leche. Astarte semisulcata Leach. var. placenta Mörch. Tafl. 35—38. Diatoms. Jfr s. 515 o. f. Tafl. Tafl. Tafl. Tafl. Tafl. Taft. 39. Trombidium laevicapillatum n. sp. Trombidium armatum n. Sp. 40. Scyphius hamatus n. sp. Scyphius japonicus n. Sp. 41. Bdella borealis n. sp. Bdella villosa n. sp. 42. Ixodes borealis n. sp. 43. (Ixodes) fimbriatus n. sp. 44. Gamasus arcticus n. sp. — Rö NORRA ISHAFVETS ALSO REAL ÖR A F. R. KJELLMAN. (HÅRTILL 31 TAFLOR.) Inledning. , Den framställning af Ishafvets algflora, som härmed lem- nas åt offentligheten, grundar sig hufvudsakligen på den er- farenhet jag vunnit och de samlingar jag hopbragt under fär- der i de arktiska farvattnen. Sedan jag för omkring ett decen- nium sedan inträdde i de svenska polarfararnes led såsom del- tagare i 1872—73 års Spetsbergs-expedition, har hufvudmannen för denna liksom alla senare tiders större svenska polarexpe- ditioner, A. E. Nordenskiöld, välvilligt antagit mig till följes- lagare på alla sina derefter företagna forskningsresor i den höga norden: 1875 och 1876 års expeditioner till Novaja Semlja och Jenisejs mynning och Vega-färden 1878—380. Härigenom har jag blifvit i tillfälle att genom studier i naturen göra mig förtrogen med hafsfloran vid Norges nordkust, der jag dref algologiska undersökningar större delen af sommaren 1876, vid Spetsbergens, Novaja Semljas och norra Sibiriens kuster, alltså mom en betydande del af det arktiska området. Om det öfriga Ishafvets algväxtlighet har jag vunnit kännedom dels genom granskning af derifrån hemförda samlingar, bland hvilka särskildt må framhållas de Köpenhamns botaniska mu- seum tillhöriga algsamlingarna från Grönlands vestkust, som genom professor J. Langes och herr Hj. Kierskous god- hetsfulla bemedling stälts till mitt förfogande, dels genom den litteratur, som berör ämnet. Inom denna framstå särskildt såsom vigtiga Dickies och Gobis arbeten samt framför allt åtskilliga afhandlingar af J. G. Agardh, de senare af mycket högt värde 4 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. genom den utredning denne algolog med vanlig skarpsynthet och sakkännedom företagit af åtskilliga den arktiska florans mest invecklade och mest svårtydda alggrupper. Rörande dessa och andra arbeten, af hvilka jag begagnat mig, hänvisar jag föröfrigt till den i det följande intagna litteraturförteck- ningen. Norra Ishafvets begränsning och indelning. Vid begränsningen af Norra Ishafvet göra sig vanligen tvänne uppfattningar gällande, den ena en rent geografisk, i hvil- ket fall Ishafvet blir hafvet norr om norra polcirkeln, den andra en mera hydrografisk, då Ishafvet kommer att utgöra det kalla, isfylda hafvet omkring nordpolen. Den förra uppfattningen utesluter från Ishafvet hafssträckor, som äro på norra half- klotet måhända de mest isrika och som äga med hänsyn till isdrift och temperatur starkt utpräglad ishafsnatur, nämligen norra Atlanten vid Grönlands södra del, men inbegriper deri hafvet vid Norges nordkust, der vattnets temperatur i följd af varma hafsströmmar är vida högre än i öfriga delar af polarbassinen och der i följd häraf hvarken sommar eller vin- ter is i någon nämnvärd mängd bildas eller nedtränger från hö- gre latituder. Den senare åskådningen låter hafvet vid Grön- land söder om polcirkeln ingå såsom del i Ishafvet, men ute- sluter derifrån hafvet utmed Norges nordkust. I den senare omfattningen kan, såsom i det följande skall visas, Ishafvet betraktas såsom ett växtgeografiskt helt, i den förra deremot icke. Inom växtgeografien är det derför nödvändigt att en gång för alla gifva åt Ishafvet såsom växtgeografiskt område en fast gräns och göra en bestämd skilnad mellan Ishafvet såsom ett allmänt geografiskt och ett rent växtgeografiskt helt samt belägga hvardeta af dessa områden med olika namn. Jag vill derför föreslå att inom växtgeografien låta Norra Is- hafvet inbegripa den del af nordliga verldshafvet, som sträc- ker sig utmed eller norr om det arktiska landtflorområdets kuster, och att såsom benämning för hafvet norr om norra polcirkeln användes det inom kartografien ej ovanliga nam- net Norra polarhafvet. Då den följande undersökningen skall lemna bevis för att en distinktion af detta slag är af vegeta- tionsförhållandena fordrad, kommer detta arbete att behandla algfloran icke blott i polarhafvet, utan äfven i den del af Is- ” 6 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ”- hafvet, som sträcker sig utmed Grönlands kust söder om pol- cirkeln. Å Vid indelningen af detta område och benämningen af de olika delarna har jag så mycket som möjligt sökt följa senare tiders kartverk. Då emellertid olika geografer, kartografer och polarfarare ofta med skilda namn belagt samma del af polarhafvet eller gifvit olika begränsning åt med lika namn betecknade sträckor, hvilket särskildt är fallet med polarhafvet norr om Atlantiska oceanen, anser jag mig böra särskildt an- "gifva, hvilka namn jag bestämt mig för att upptaga och hvil- ken begränsning jag trott mig böra gifva åt de med dem be- tecknade hafsområdena. De äro följande: Norska polarhafvet. Med detta namn föreslår jag att beteckna den del af polarhafyet som sträcker sig utmed Norges nord- vestra och norra kust från polcirkeln i söder till ungefär T2:dra breddgraden i norr och till Vardö longitud i öster. En del af (hela?) denna hafssträcka är på Kieperts karta öfver Polar- länderna! benämnd Nordhafvet — Nordmeer, — men då här- under dessutom inbegripes äfven en del af Atlanten och nam- net möjligen skulle ge anledning till förvexling med Nordsjön, har jag icke ansett mig böra upptaga detsamma. Grönlands-hafvet. Hafvet mellan Grönland och Spetsbergen norr om Island och Norska polarhafvet. Det sträcker sig utmed Grönlands ostkust, Spetsbergens vest- och nordkust. Beeren Eiland anser jag ligga i detta haf. Murmanska hafvet. I norr begränsadt af en linie, som man tänker sig dragen från Varangerfjordens mynning till Matotsch- kin Schar på Novaja Semlja.”? Kariska hafvet. Hafvet mellan Novaja Semlja och Tajmyr- halfön; i öster alltså sträckande sig till kap Tscheljuskins längdgrad. ? Spetsbergs-hafvet. Hafssträckan norr om Murmanska och Kariska hafven, öster om Grönlands-hafvet. Sibiriska Ishafvet. Hafvet öster om föregående till Berings- sundets longitud. Amerikanska Ishafvet. Norr om Nordamerika. Baffinsbay. Området mellan Amerika och Grönland. I söder låter jag det begränsas af kap Farewells breddgrad. 1 Kiepert, Uebersichts-Karte der Nordpolar-Länder. Neue beriehtigte Ausgabe. Berlin 1874. 2 Jfr Nordenskiöld, Karta öfver Prövens färd till Jenisej och åter 1875. 3 Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 150. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 7 Vegetationens allmänna skaplynne. Individmängd. Den individrikaste algvegetationen finner man i Ishafvet vid Norges kuster. Här äro alla för algers uppkomst tjenliga delar af åtminstone den litorala och sub- litorala bottenregionen klädda med täta algmassor. Det kan såsom allmänt gällande utsägas, att i Norska polarhafvet jäm- förelsevis lika stora sträckor äro algbevuxna som i norra At- lanten vid Norges och Storbritanniens kuster och att vegeta- tionens täthet i det stora hela är densamma. Om man från- ser Murmanska hafvet längst i vester och Hvita hafvet, som med hänsyn till vegetationsförhållanden lämpligast torde vara att betrakta såsom öfvergångsområden mellan Norska polarhafvet och Ishafvet i sträng växtgeografisk mening,! är sannolikt södra delen af Baffinsbay utmed Grönlands vestkust den del af Is- hafvet, som med hänsyn till vegetationens individrikedom kommer Norska polarhafvet närmast. Vegetationen här känner jag icke genom egna iakttagelser, men stödjande mig på de samlingar härifrån, jag genomgått, och på upplysningar af for- skare, som besökt dessa nejder, måste jag antaga, att vid Grön- lands vestkust åtminstone upp mot Disko-ön eller till omkring 71:sta breddgraden finnes en algväxtlighet, som i utsträckning och individmängd väl står efter, men dock kommer närmast den i Norska polarhafvet och betydligt öfverträffar den i andra större ishafsområden. Rink, den störste kännaren och ut- förligaste skildraren af Grönlands : natur, säger i sitt arbete: Grönland geographisk og statistisk beskrevet: »Et ikke mindre overraskende Syn frembyder Havet, hvor det er klart, umid- delbart langs Kysterne af Grönland: Bunden er bevoxet med en Skov af kjempemessige Tangarter med Blade paa 6 äå 8 Alens L&engde och !'4 Alens Brede, der i Forbindelse med den Dyreverden, som beveger sig derimellem, erindrer om Koral- revene i de tropiske Have; desuden beklzede koralagtige Skorper ? overalt Stenene, som ligge paa Bunden, og deres Hul- ninger, saavelsom Leret, man skraber op fra Dybden, Alt vrim- ler af Dyr». 3 Det omdöme, jag fält om algvegetationen i Murmanska hafvet vid vestkusten af södra Novaja Semlja och Wajgatsch, hafva senare iakttagelser ej jäfvat. Det lyder: Alg- 1 Jfr Gobi, Algenfl. weiss. Meer och Cienkowsky, Bericht. 2 Lithothamnier. |: 3 Rink, Grönland TI, sid. 84. 8 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vegetationen här jämförd med den vid Skandinaviens kuster är individfattig. Stora sträckor af hafsbottnen, äfven då de äro af sådan beskaffenhet att de i andra haf skulle vara algbe- vuxna, sakna alger fullständigt eller äga en ytterst torftig, gles vegetation. Största delen af de i andra haf med alger bevuxna bottenområdena äro utan vegetation, och på de delar af bottnen, der växtligheten är tätast, understiger denna betydligt i individmassa algrika delar af Atlanten. ! Detta omdöme anser jag äfven kunna utsträckas till Grönlands- och Spets- bergs-hafvet utmed Grönlands ostkust, Spetsbergens, Beeren Eilands och norra Novaja Semljas kuster. Antagligen gäller det också om det i algologiskt hänseende ännu mycket ofull- ständigt kända Amerikanska Ishafvet. I Kariska hafvet är enligt hvad de hittills sparsamma iakttagelserna gifva vid han- den vegetationens skaplynne ett annat vid Novaja Semlja än vid Sibiriens kust. Om vegetationen utmed den öfriga delen af Novaja Semljas ostkust till sina allmänna drag liknar den vid Uddebay, den enda punkt af denna kuststräcka der den hittills varit föremål för närmare undersökning, så sluter sig algväxtligheten i vestra delen af Kariska hafvet i individrike- dom närmast till vegetationen i östra delen af Murmanska hafvet. Den individfattigaste vegetationen i hela polarhafvet har hafssträckan utmed Sibiriens nordkust, alltså östra delen af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet. Den måste med stöd af de hittills gjorda iakttagelserna betraktas såsom ytter- ligt fattig. Knappast torde det finnas något hafsområde med samma utsträckning som detta, hvars vegetation har en så- dan karakter af armod och torftighet. Såsom den tabell och karta utvisar, hvilka Stuxberg offentliggjort öfver de un- der de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878 utförda draggningarna i Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet,”> hafva undersökningar med nutidens bästa draggredskap anstälts på ett betydligt antal ställen utefter hela norra Sibiriens kuststräcka och i allmänhet på sådant djup och sådant afstånd från land, att i andra haf och äfven i andra delar af polarhafvet algrik botten helt säkert mycket ofta skulle hafva anträffats. Det framgår emellertid af de lemnade uppgifterna, som stödja sig på mina anteckningar, att i östra delen af Kariska hafvet och i Sibiriska Ishafvet alger upphämtats på endast 10 ställen. Endast på fyra af dessa, nämligen vid kap Palander och i Aktinia-viken inom Kariska hafvet och vid Irkajpi och trakten omkring Kol- ! Jfe Kjellman, Algenv. Murm. Meeres, sid. 57—069. 2? Vega-exp. I, sid. 682. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 9 jutsehin-fjordens mynning inom Sibiriska Ishafvet, funnos al- ger 1 någon nämnvärd mängd. På den sistnämnda fyndorten torde algvegetationen i individmängd möjligen kunna anses jämnlik växtligheten i mindre algrika delar af Murmanska och Grönlands-hafvet, på de tre öfriga åter voro de algbe- vuxna områdena af ringa omfång och individmängden ringa. Rörande vegetationen på de återstående sex fyndorterna har jag antecknat följande, som synes mig förtjent att särskildt anföras. 1. Lat. N. 74” 52' Long. O. 85” 8. Kjellmans öar. Botten: granit- och gneishällar och block. Veg.: Torftig litoral vegetation af Urospora pemicilliformis. 2. Lat. N. 76” 8' Long. O. 90” 25". Djup: 15 fmnr. Botten: sten och grus. Veg.: Lithothanmion fecundum, sparsam. Phyllophora inter- rupta, ytterst liten och sparsam. Lithoderma fatiscens, temligen ymnig. 3. Lat. N. 76” 18' Long. O. 92” 20". Djup: 40 fmnr. Botten: sten och lera. Veg.: Phyllophora interrupta, åtskilliga exemplar. Polysi- phonia arctica, ett litet exemplar, fäst på föregående. 4. Lat. N. 77) 36' Long. O. 103” 25. Kap Tscheljuskin. Djup: 5—10 fmunr. Botten: lera med skifferstycken och qvartsstenar. Veg.: nästan ingen; endast på tvänne ställen spår af sådan. Laminaria Agardhii, ett helt och någrai upplösning stadda exemplar. ; Sphacelaria arctica, ett exemplar. Pylaiella litoralis, ytterst sparsam och torftig. Till litoral vegetation fans ej antydan. TIsfot låg qvar nästan öfverallt. 5. Lat. N. 73” 40' Long. O. 140”16'. Blischni-ön, Djup: 4 fmnr. Botten: hård lera. Veg.: Inbäddade i den med skraporna upphämtade leran funnos några exemplar af Phyllophora interrupta. Deras basal- delar voro afslitna, men i öfrigt hade de ett friskt utseende. De hade antagligen legat lösa på bottnen, men sannolikt ej drifvit långa sträckor. 6. Lat. N. 69” 2'7' Long. O. 177” 14". Djup: 4—5 fmnr. Botten: sand och rullstenar. Veg.: Delesseria sinuosa, ett exemplar sittande på en art Hydromedusa. 10 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Totalomdömet om Ishafvets algvegetation med hänsyn till individmängd anser jag mig på grund af hvad i det före- gående anförts kunna gifva följande form. I omkring en tredjedel af detta haf d. v. s. större delen af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet är vegetationen myc- ket individfattig, i Norska polarhafvet i rikedom jämförlig med den i norra Atlanten, i den återstående delen betydligt fatti- gare, 1 det en jämförelsevis mindre yta af bottnen bär vegetation och växtligheten på de bevuxna delarne är mindre tät än i Atlanten. Vegetationen vid Grönlands vestkust (i vestra delen af Murmanska hafvet och i Hvita hafvet) kommer Norska polarhafs-vegetationen i individmängd närmast. S Vegetationens fördelning på de olika bottenregionerna, den lito- rala, sub- och elitorala. Gränserna för dessa regioner anser jag kunna beträffande Ishafvet fastställas såsom jag gjort i min redogörelse för Murmanska hafvets algvegetation. Den litorala regionen skulle alltså omfatta den del af bottnen, som ligger emellan öfversta flod- och nedersta ebbgränsen. Den sublitorala sträcker sig från'den förras nedre gräns till ett djup af 20 famnar. Djupare delar af den algbevuxna bottnen bilda den elitorala regionen.! Dess nedre gräns är säkerligen olika i olika delar af Ishafvet. I Grönlands-hafvet vid Spets- bergens kust bär den alger ännu på ett djup af 150 famnar. Äfven med hänsyn till vegetationens fördelning på de olika bottenregionerna visa sig olika delar af Ishafvet väsent- ligen olika. Inom Norska polarhafvet är den litorala regionen bevuxen med en rik, yppig och till sin sammansättning Vvex- lande vegetation. Bland de härifrån kända arterna uppträda mer än hälften antingen uteslutande eller åtminstone stundom på denna afdelning af bottnen. Några af dem t. ex Rhodo- mela lWycopodioides, Gigartina mamillosa, Chondrus crispus nå vis- serligen icke den yppiga utveckling som längre söderut vid Norges kust, men det stora flertalet äro här lika frodiga och bilda lika tätt slutna massor som vid norra Atlantiska ocea- nens kuster. Vid sydliga Grönlands vestkust finnes också en ganska individrik, om ock mera enformig litoral vegetation. Professor Th. M. Fries har meddelat mig, att strandbältet är bevuxet med Fucaceer och att det är dessa som förläna litoral- vegetationen dess prägel. Att dock jämte dessa åtskilliga an- dra arter förekomma, framgår af de här gjorda algsamlingarna, hvilka innehålla åtskilliga rena litoralalger. Om åtskilliga af dessa har derjämte J. Vahl uttryckligen på etiketterna an- 1 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 57. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ÄN gifvit, att de växa inom litoralregionen. Bland sådana vill jag här nämna: Rhodomela lycopodioides, Polysiphomia wurceolata, Halosaccion ramentaceum, Ilea fascia, Pylaiella litoralis, Entero- morpha intestinalis, compressa och micrococca, Monostroma Blyttii, Diplonema percursum, Spongomorpha arcta, Cladophora rupestris, Rhizgoclonium rigidum och riparium, Chetomorpha Wormskioldii, Urospora penicilliformis, Rivularia atra. Inom den ojämförligt största delen af Ishafvet har den litorala regionen ingen eller en ytterst torftig vegetation. Vid Spetsbergens kuster har jag på det litorala bältet funhit följande arter: Rhodochorton Rothi och intermedium, Fucus evanescens f. bursigera och nana, Chetop- teris plumosa, Pylaiella litoralis, Chetophora maritima, Enteromor- pha compressa, Spongomorpha arcta, Rhizoclonium riparium, Ulo- thriz discifera, Urospora penicilliformis, Codiolum Nordenskiöldia- num, Calothrix scopulorwm. Artantalet är visserligen rätt be- tydligt, men det bör märkas, att flertalet äro antingen i all- mänhet mycket sällsynta eller åtminstone mycket sällsynta inom litoralregionen. Fucus evanescens, i sina större former allmänt utbredd vid Spetsbergens kuster, går sällan upp ilito- ralregionen. Under formen bursigera är den anträffad på två, under formen nana på ett ställe, alltid på områden af ringa omfång. Chetopteris phunosa, en af Spetsbergens vanligaste alger, har jag endast en gång funnit litoral och endasti några få exemplar. Pylaiella litoralis och Spongomorpha arcta, som båda äro rätt vanliga i sublitoralregionen, äro inom strand- bältet mycket sällsynta. De båda Rodochorta, Ulothrix discifera och Codiolwum Nordenskiöldianum äro funna hvardera endast på ett ställe inom den spetsbergska litoralregionen. Mera allmänt och i något större individmängd förekomma på bottnens öf- versta del vid Spetsbergen endast Enteromorpha compressa, RM- zoclonium riparium, Urospora penicilliformis och Calothriz scopu- lorum. På ojämförligt största delen af detta område saknas all vegetation. Samma armod visar äfven litoralregionen inom östra delen af Murmanska hafvet, i den vestra torde likasom i Hvita hafvet den litorala växtligheten hålla medelvägen mellan Norska polarhafvets rikedom och Grönlandshafvets fattigdom. ! Vid framställningen af vegetationsförhållandena vid vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch har jag angifvit, att den betydli- gaste delen af det litorala bottenområdet här saknar all vegeta- tion, att den litorala algvegetation, som här och der förekom- mer, är ytterst individfattig och består af uteslutande småväxta alger. HElfva arter äro här anträffade litorala: Rhodochorton 1 Jfr Cienkowsky, Bericht. 12 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Rothii, Fucus evanescens, Phloeospora pumila, Pylaiella litoralis, Chetophora maritima, Enteromorpha compressa och minina f. gla- cialis, Rhizoclonium riparium och pachydermum, Urospora penicilli- formis, Calothriz scopulorum. De vanligaste af dessa voro: Rho- dochorton Rothii, Pylaiella Utoralis Enteromorpha compressa, och Rhizocloniwm ripariwm. Fucus evanescens är sällsyntare, Phelo- spora pumila, Urospora penicilliformis, Chetophora maritima och Calothrixz scopulorum äro anträffade endast på tvänne, Entero- morpha minima f. glacialis och Rhizoclonium pachydermum hvar- dera på ett ställe. Här liksom vid Spetsbergens kuster äro de litorala algerna småväxta. De särskilda individerna af Chetophora maritima kunna svårligen urskiljas med obeväp- nadt öga. Calothriz scopulorum och Urospora penicilliformis be- kläda i ett tunt lager de under ebben blottade stenarne. Rodochorton Rothii och Rhizocloniwm riparium äro sammanfi- tade till mattor af några millimeters tjocklek, Rhodochorton intermedium, Phleospora puwmila, Enteromorpha compressa och den litorala formen af Pylaiella litoralis äro äfven de lågväxta, några centimeter höga, och de former af Fucus evanescens, som vanligast anträffas inom litoralregionen, nå sällan mer än omkring 6 centimeters höjd.! I Kariska hafvet är en- dast på tvänne ställen antydan till en litoralvegetation iakt- tagen, nämligen vid Kjellmans öar, der, såsom förut angifvits, på strandklipporna växte små tofsar af Urospora penicilliformis, och i Aktiniaviken, hvarest det litorala bottenområdet flere- städes, men sparsamt var bevuxet med småväxt Enteromorpha compressa. Från Sibiriska och Amerikanska Ishafvet äro inga litorala alger kända. I Ishafvet är vegetationens hufvudmassa utbredd öfver den sublitorala regionen. Detta påstående har en något olika betydelse beträffande olika delar af Ishafvet. Allestädes är det visserligen detta bottenområde, som bär den kraftigaste, tätaste, till mängden största vegetationen, men i Norska polar- hafvet är den sublitorala vegetationen artfattigare, i öfriga de- lar af Isbafvet åter artrikare än växtligheten på någon af de öfriga bottenregionerna. Med nutidens metoder för hafsvegetationens undersökning möter det oöfverstigliga svårigheter att erhålla någon be- stämd och säker insigt om vegetationens beskaffenhet på den elitorala regionen. De få algindivid, som då och då med bot- tenskraporna upphämtats från öfver 20 famnars djup, räcka enligt min erfarenhet endast till att visa, att större alger verk- ! Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer,, sid. 58—59. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 13 a ligen förekomma på denna del af bottnen. Om vegetationens individmängd och allmänna skaplynne i öfrigt gifva de ingen upplysning. Af de undersökningar, som utförts i Ishafvet, synes mig framgå, att öfver den allra största delen af den elitorala regionen algvegetation saknas, och att den vegetation, som här och der anträffas, är såväl art- som individfattig. Jag har mig icke bekant, att i Norska polarhafvet med sä- kerhet någon algart blifvit funnen på det elitorala botten- området. Vid Spetsbergens kust har jag påträffat en och an- nan, nämligen Delesseria simtosa, af hvilken under 1872—73 års svenska expedition några få, men fullt friska individ upp- hämtades norr om Spetsbergen från 85 famnars djup, Ptilota pactinaata, i Smeerenberg bay vid Spetsbergens nordvestkust fun- nen på 150, norr om Spetsbergen på 30—100 famnars djup. Till samma betydliga djup nedgår här också Dichloria viridis. Vid Novaja Semljas vestkust äro följande arter kända från den elito- rala regionen: Polysiphonia arctica, Delesseria sinuosa, Euthora cri- stata och Dichloria viridis.! Såsom jag redan förut anfört, anträf- fades under Vega-färden på ett ställe i Kariska hafvet Phyllophora interrupta och Polysiphomia arctica på ett djup af 40 famnar. I Baffinsbay skall enligt uppgift af Dickie ett rätt stort an- tal arter hafva upphämtats från betydliga djup under en af de engelska Franklin-expeditionerna, nämligen: Polysiphonia nmigrescens, 40—50 fmnr ; Ptilota pectinata 30-—40; Dictyota fasciola(?) 20—50; Agarum Turneri, 10—100; Laminaria saccharina (antag- ligen L.: cuwneifolia), 50—100; Laminaria (Tlea) fascia, 40—50; Chordaria flagellifornvis, 409—100; Dictyosiphon foeniculaceus, 50—70 ; Desmarestia aculeata, 30—100; Desmarestia (Dichloria) viridis, 50—100; Chetopteris plumosa, 25—30; Ectocarpus (Pylaiella) lito- ralis, 50—100; Ectocarpus Landsburgii (Pylaiella varia?),50—100 ; Ectocarpus Durkeei? 10—980; Conferva spec. Youngeana? d. v. s. Urospora penicilliformis, 25—30 fammnar.? Tillförlitligheten af dessa uppgifter synes mig kunna på goda grunder sättas i tvifvel. Ofvan litoralregionens öfre gräns finnes här och der på ishafskusten laguner, hvilka stå i förbindelse med hafvet och hvilkas vatten derför äger en saltmängd, som gör det möjligt för hafsalger att trifyvas. Den vegetation de hysa är ofta myc- ket individrik, men alltid mycket enformig, bildad afen, stun- dom 2—3 arter Chlorophyllophyceer. ! Jfr Kjellman, Algenyv. Murm. Meer., sid. 67. ? Jfr Dickie, Algse Sutherl. I, sid. 140 —143. 14 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. De allmänna dragen af vegetationens sammansättning. Alg- formationer. Det kan sägas vara tre familjer, som beherska vegetationen i Ishafvet: Laminariacee, Fucacee och Coralli- nacee. De bekläda de största ytorna af bottnen, uppträda. i täta, individrika massor och nå en betydlig grad af yppig- het. I följd häraf låta de vegetationens öfriga element föga. göra sig gällande i det totalintryck, vegetationen framkallar. Mäktigast verka Laminarieerna. De äro i Norra Ishafvet till hela dess utsträckning de mest storväxta, de i största mas- sorna och på de vidsträcktaste ytorna uppträdande algformerna. Strängt taget kan derför Ishafvet kallas Laminarieernas haf. Fucaceerna gifva prägel åt vegetationen på större områden en- dast i de icke eller mindre arktiska delarne af Ishafvet: vid Grönlands vestkust, i Hvita hafvet, i vestligaste delen af Mur- manska hafvet och framförallt Norska polarhafvet. Inom öfriga delar af Ishafvet, der de icke förmå tillegna sig litoralregionen, saknas de antingen helt och hållet såsom t. ex. fallet är i stör- sta delen af Kariska och Sibiriska Ishafvet eller förekomma i så ringa individmängd och så spridda, att deras betydelse så- som vegetationskarakteren bestämmande är ingen eller mycket obetydlig. Högst vida delar af den sublitorala regionen in- tagas i Ishafvet af Corallineer. Kleen anger en art Lithotham- nion jämte Chorda filum vara de allmännaste arterna i de inre sunden och på grundt vatten i södra delen af Norska polarhafvet vid Nordlandskusten.! Längre mot norr i Tromsö amt och vid Finmarken har jag funnit vidsträckta delar af nedre sub- litoralregionen betäckta med arter af slägtet Lithothammion. Flerestädes vid Spetsbergens kust är Lithothamnmion glaciale ym- nig; vid mynningen af den i Spetsbergens nordkust ingående viken Mosselbay täckte den i form af bollar, som ofta voro 15—20 ctmr i diameter, bottnen på en yta af 4—5 engelska qvadratmil.? Äfven vid Novaja Semljas vestkust har jag fun- nit en individrik vegetation af Lithothamnion glaciale på om- råden af betydlig utsträckning. ? I Kariska hafvet vid Uddebay gaf likaledes en Coralliné, Lithophylluwm arcticum, åt vegetationen på en större rymd dess prägel.? Att också i Baffinsbay vid Grönlands vestkust Co- rallineer uppträda massvis framgår af Rinks ofvan anförda ! Kleen, Nordl. Alg., sid. 9. 2? Jfr Kjellman, Spetsberg. Thall. I, sid. 4. 3 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer, sid. 66. 2? Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 10—11. In VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1 skildring af lifvet i hafvet vid denna kust. Jämförelsevis få och enligt regeln småväxta algarter, mestadels Florideer, trif- vas jämte Corallineerna, och äfven om de, såsom stundom händer, uppträda i större individmassor, är det dock Coralli- neerna som bestämma vegetationens allmänna drag. Äro dessa busklika Lithothamnier, så är den individmängd, i hvilken de förekomma, mycket stor. Vid draggning med bottenskrapor komma dessa ofta upp öfverfulla. Om också, såsom ofvan anförts, den litorala algvegeta- tionen i Norska polarhafvet kan karakteriseras såsom en vege- tation af Fucaceer, så bör dock märkas, att denna icke är till sin sammansättning likformig utefter hela kuststräckan. Dels äro nämligen de element, af hvilka den sammansättes, ej öfver- allt de samma, dels ingå samma arter i större mängd på som- liga trakter än på andra, och dels samt framförallt är den massa, i hvilken Fucaceer uppträda i förhållande till andra arter, i väsentlig grad olika på olika delar af det ifrågavarande området. I södra delen af detta haf tar, utom arter af släg- tena Fucus, Pelvetia, Ozothallia, äfven Himanthalia lorea del i Fucacéformationens bildning, i norra delen, vid Finmarks- kusten saknas den; Fucus edentatus uppträder vid Nordlanden i mindre individmängd än vid Finmarkskusten, der den öfver vida sträckor är den allmännaste at alla Fucaceerna. På vissa områden af litoralregionen är vegetation bestämdt präglad af Fucaceer, på andra åter hafva dessa så starkt trädt tillbaka för andra algarter, att fråga kan uppstå, om dessa vegetations- afdelningar skola kunna inbegripas under Fucacéformationen. eder åtminstone öfver någon större rymd, förekomma Fucaceerna fullkomligt oblandade. På dem eller på klipporna och stenarne jämte dem finnas åtskilliga andra arter, af hvilka till och med somliga förekomma i stor individmängd, ehuru de dock aldrig kunna utöfva något väsentligt inflytande på vegetationens allmänna utseende. Bland dessa synas mig föl- jande förtjenta att framhållas: Rhodomela lWycopodioides, Poly- siphonia fastigiata, Rhodymenia palmata, Delesseria alata, Ptilota elegans, Elaclhista fucicola, Spongomorpha arcta och Cladophora rupestris. De delar af litoralregionen, der Fucaceerna mera trädt tillbaka, äro -bevuxna med en mycket brokig vegeta- tion. I allmänhet är blandningen af arter sådan, att det näppeligen låter säga sig, om någon eller några vissa ar- ter äro de förherskande. : Förnekas kan det dock icke, att en antydan till differientiering här och der gör sig gällande, i det på somliga ställen Florideer, på andra åter gröna alger 16 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. jämte Fucaceer förekomma i största mängden. I Finmarken och, enligt hvad jag af Kleens uppgifter trott mig finna, äfven i Nordlanden på öppna delar af kusten, der bottnen inom lito- ralregionen bildas af långsamt sluttande berghällar, finnas ofta Florideer i större mängd: Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia wrceolata, RBhodymenia palmata, Halosaccion ramentaceum, Gigar- tina mamillosa, Cystostocloniwm purpuwrascens och Porphyra laci- niata. Dock växa här äfven i myckenhet åtskilliga icke Flo- rideer såsom Chordaria flagelliformis, Monostroma arcticum, Spon- gomorpha spinescens m. fl. Rikedom på gröna alger, ehuru i mycket brokig blandning med såväl Florideer som isynnerhet Fucoideer, hysa sådana områden af litoralregionen, hvilka äro rika på fördjupningar, som under ebb hålla sig fylda med vat- ten... Detta gäller såväl om Finmarken, som enligt Kleen om Nordlanden. Han säger!: »Af de observerade arterna (i Nordlanden) förekommer allra största. delen 1 den s. k. fjeren, eller området mellan högsta och lägsta vattenståndet, dels och företrädesvis i de vattensamlingar, som hafvet vid ebbtid qvar- lemnar uti de öfverallt förekommande håligheterna, dels på den tidtals blottade klippan.» För dessa delar af litoralregio- nen i Finmarken synas mig följande arter kunna uppgifvas såsom isynnerhet karakteristiska: Corallina officinalis, (på hvil- ken sitta fästade Muyriotrichia filiformis, Chantransia Daviesii och secundata), Lithothamnion polymorplum, Hildbrandtia rosea, Chondrus crispus, Ceramiuvm rubrum, Punctaria plantaginea, Ilea fascia, Dictyosiphon foemiculaceus, Enteromorpha intestinalis, Mo- nostroma Blyttii (med Ectocarpus confervoides och Myrionema stran- gulans), Spongomorpha arceta och wncialis, Cladophora glaucescens och gracilis (med Myrionema strangulans, små Ectocarpus- och Py- laiella-arter). Stundom uppträda jämte dessa mindre Fucus- arter: F. distichus, F. Vinearis, F. filiformis, F. miclonensis, i hvilket fall dessa ofta äro de förherskande; i andra fall är det Enteromorphor, Cladophoreer och Monostroma Blyttii, som genom sin större individmängd göra sig mest gällande. Om alltså vid Norges Ishafskust litoralvegetationen å ena sidan icke kan sägas vara likformig, så är dock dess differen- tiering icke så långt gången, att den kan anses tillhöra mera än en mera skarpt utpräglad algformation — Fucacéformationen. I de öfriga delarne af Ishafvet, der en mera rik och isyn- nerhet på Fucaceer rik litoralvegetation finnes, är säkerligen 1 Kleen, Nordl. Alg., sid. 7. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. KT likformigheten större, differentieringen ännu mindre än i Nor- ska polarhafvet. ! Det har redan ofvan blifvit antydt, att arter, som i Nor- ska polarhafvet äro litorala eller äro närmast förvandta med lito- rala arter, i andra delar af Ishafvet vanligast uppträda inom sublitoralregionen. Så är t. ex. fallet med Rhodymenia palmata, Rhodomela lWycopodioides, vanligast under formen tenwissima, Ha- losaccion ramentaceum, Fucus evanescens, Monostroma Blyttii, Spongomorpha arcta m. fl. Ofta växa de spridda i ringa in- dividmängd och ingå såsom element i Laminariéformatio- nen, stundom bilda de dock tätare slutna, individrika massor öfver betydligare områden och framstå såsom ett från öfriga formationer afgränsadt helt. I min redogörelse för Murman- ska hafvets algvegetation har jag beskrifvit tvänne dylika vegetationsafdelningar, som jag benämnt Rhodymenia- och Dicty- osiphon-formationen (regionen). Den förra har jag angifvit så- som förekommande så väl vid Spetsbergen som vid Novaja Semlja på omkring 3 famnars djup och såsom karakteriserad af yppig Rhodymenia palmata. Jämte den förekommo vid Spetsbergen Ceramium rubrum, vid Novaja Semlja Polyides ro- tundus och Sarcophyllis arctica mera ymnigt.? Dictyosiphon-for- mationen, som är känd från Murmanska hafvet i Pilzbay vid Novaja Semljas vestkust, förekom inom öfre delen af den sub- litorala regionen på botten bildad af mindre rullstenar. Den förherskande arten var en Dictyosiphon-form, som jag med tve- kan hänförde till Dictyosiphon hippuroides, men i det följande beskrifvit under ett särskildt namn: D. corymbosus. Dessutom ingingo Rhodomela lycopodioides, Chetopteris plumosa, Punctaria plantaginea, Monostroma Blyttii, Sporgomorpha arcta såsom be- ståndsdelar i denna vegetation. På åtskilliga ställen vid Spets- bergens kuster äfvensom på ett ställe i östra delen af det Sibi- riska Ishafvet har jag träffat en vegetationsafdelning, som kan sägas vara karakteriserad af Fucus evanescens och Rhodomela lycopodioides f. temwissima. Vid Spetsbergen åtföljdes dessa oftast af Polysiphonia arctica, Bhodymenia palmata, Halosaccion ramen- taceum (med HElachista lWubrica), Chordaria flagelliformis, Sphace- laria arctica, Pylaiella litoralis, Phloeospora tortilis samt ett och annat mera lågväxt exemplar af Laminaria Agardhir och L. solidungula. I närheten af Vegas vinterqvarter vid Sibiriens nordostkust, på 2—3 famnars grus- och stenbotten; var vege- tationen på en större yta sammansatt af följande arter: Rho- ! Jfr ofvan sid. 10—11 och Cienkowsky, Bericht. 2? Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 67. BB: TER Å 7 18 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. domela Wycopodioides, f. tenwissima, den järate Fucus evanescens allmännaste arten, Almfeltia plicata, temligen ymmnig, Sarco- phyllis arctica, näst Rhodomela lycopodioides den vanligaste Flo- rideen, Antithamnion boreale, Alaria ovata, Laminaria ewneifolia, Chordaria flagelliformis, Elachista fucicola, Chetopteris phumosa, alla sparsamma, Sphacelaria arctica, temligen allmän, Pylaiella litoralis, allmän. Af dessa uppgifter framgår, att vegetationen inom dessa vegetationsafdelningar utgöres till största delen af arter, hvilka vid Norges kust nu för tiden äro litorala eller bland de här litorala arterna hafva sina närmaste slägtingar. Utgår man, såsom mig synes nödvändigt, och hvartill jag fram- deles skall återkomma, från den förutsättningen, att under glaciaiperiodens tidigare skede hafsvegetationen vid Norges kust haft ett utseende och en sammansättning öfverensstäm- mande med den nutida spetsbergska, så har vid denna tid ej heller här en utpräglad Fucacé-formation förekommit. I den mån de fysiska förhållandena ändrade sig, kunde Fucaceer, Bhodymenia palmata, Rhodomela lycopodioides och andra nutida litoralformer gå upp på mindre djup, tilltaga i individrikedom, upptaga bland sig söderifrån kommande former och bilda mera tätt slutna afgränsade växtmassor, i få ord sluta sig tillsam- mans till den nutida Fucaeé-formationen. Under denna förut- sättning skulle man sålunda kunna uppfatta dessa af Fucus, Rhodymenia, Dictyosiphon och Rhodomela jämte deras följeslagare bildade vegetationsafdelningar i Ishafvets rent arktiska delar såsom ett slags litoral algformation under bildning, föregån- gare till den nutida Fucacé-formationen vid Norges kust. Den skulle kunna kallas en prelitoral-formation. Såsom redan anförts. är Laminarié-formationen den vege- tationsafdelning, som i hela Ishafvet är den mest utpräglade, den vidsträcktast utbredda och största rymden upptagande. I olika delar är dess sammansättning olika såväl hvad angår de förherskande arterna som de arter, hvilka bilda underve- getationen i dessa Ishafvets algskogar. Men ehuru Lamina- rieerna utgöra ett ganska betydligt antal arter, större än man hittills varit böjd att antaga, äro de dock hänförbara till samma växtform, hvarför det intryck, som denna vegetationsafdelning ser, allestädes blir i det stora hela det samma. Då skiftnin- gen i Laminarié-formationens sammansättning lemnar de bästa hållpunkterna vid urskiljandet och begränsningen af olika trän- gre florområden i Ishafvet, skall jag vid redogörelsen för dessa närmare ingå härpå. Kraftigast är denna formation utvecklad på fast berg- och grof steribotten. I Norska polarhafvet och i VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 19 Baffinsbay vid Grönlands vestkust sammanfaller dess öfre gräns med ebbgränsen och den går härifrån nedåt i all sin rikedom till 2 å 5 famnars djup: Djupate ned aftar den i individmängd, men vinner ofta i yppighet. Inom öfriga delar af Ishafvet håller den sig enligt regeln till djupare delar af den sublito- rala regionen, på omkring 3—10 famnars djup. Vid Norska kusten, der bottnen är af lösare bygnad, består af sand, grus och mindre stenar inom sublitoralbältets öfre del, antager Laminarié-formationen ett från det typiska mycket afvikande utseende. De vanliga Laminaria- och Alaria-arterna träda till- baka, förekomma i nändré individantal och äro mindre frodiga. I stället blir en annan Laminarie, Phyllaria dermatodea, Val och bildar i förening med Chorda filwin, Chordaria flagelliformis, Dictyosiphon Iippuwroides, Monostroma fuscuwum, Spongomorpha arcta och Diploderma amplissimum m. 1. vegetationens hufvudmassa. Coralliné-formationen är artfattig och af olika sammansätt- ning i olika delar af Ishafvet. Vid Norges nordkust är Li- thothammion soriferum den förherskande arten. Fästade på den i ringa mängd har jag funnit Chantransia efflorescens, Delesseria sinuosa, Rhodoph vilis dichotoma, Kallymenia septemtrio- nalis, Antithamnion Pylaisei och boreale, Derbesia marina jämte några få andra. Vid Spetsbergens kuster och Novaja Seml- jas vestkust utgör Lithothamnion glaciale hufvudarten. Jämte den växa i större mängd Ptilota pectinata och mindre ym- nigt Delesseria sinuosa, Rhodoplyllis dichotoma, Euthora cristata och Anthithamnion boreale.! En likartad bygnad torde denna formation hafva i Baffinsbay vid Grönlands vestkust. Den i vestra delen af Kariska hafvet funna, af Lithophyllum arcticum karakteriserade Coralliné-formationen utmärkte sig genom en ovanlig rikedom på Futhora cristata. En och annan Laminaria och Avntithammion boreale i ringa mängd förekom derjämte.”? På den sublitorala regionens djupaste del, nära dess nedre gräns har jag vid Norges ishafskust funnit en vegetations- afdelning, hvilken synes mig kunna uppfattas såsom en qvar- lefva från den tid, då ett isfyldt haf omslöt äfven Norges kust. Den sammansättes nämligen nästan uteslutande af arter, hvilka hafva en vidsträckt utbredning inom det nutida Ishafvet och antagligen, hvarom mera framdeles, hafva sitt utvecklings- centrum i den höga norden. Vid Gjesver och Maasö i Fin- marken iakttog jag den flerestädes. Den höll sig på ett djup 1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 66. 2 Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algyv., sid. 10—11. 20 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. af 10—20 famnar på grus- och småstensbotten. På förra stäl- let bildades den af följande arter: Odonthalia dentata, Polysi- phonia arctica, Delesseria sinuosa, Rhodophyllis dichotoma, Euthora cristata, Ptilota pectinata och Pt. plumosa, Porplyra abyssicola. Fler- talet af dessa arter voro också vanliga vid Maasö, men här hade sällat sig till dem en mycket storväxt, bredbladig Lami- naria, mycket erinrande om den i Grönlandshafvet och Mur- manska hafvet allmänna L. Agardhii. Samma växt har Kleen funnit vid Nordlanden — af honom identifierad med L. Agardhii — och angifvit, att den förekommer på mycket djupt vatten. Denna omständighet i förening med denne algologs skildring af djupvattensvegetationen i södra delen af Norska polarhafvet ger mig anledning att antaga, att denna vegetationsafdelning, som jag skulle vilja benämna den arktiska algformationen, före- kommer äfven här, om ock till sin sammansättning något för- ändrad. ! En vegetationsafdelning, som synes stå temligen fristående och bilda ett väl sammanslutet helt, är den flerestädes i Is- hafvet funna formation, som jag efter den förherskande arten kallat Lithoderma-formationen.?> Den uppträder på grus- och småstensbotten på 5—15 famnars djup. Lithoderma fatiscens bekläder med en tunn krusta hvarje sten. Karakteristiska arter äro dessutom: Phyllophora interrupta, Rhodochorton Rothii, Laminaria solidungula, Spongomorpha arcta och Chaetomorpha me- lagoniwm. RBikast utvecklad är den känd från Spetsbergens nord- och nordvest-kust i Smeerenbergbay, vid Fairhaven, i Treurenbergbay, och från Novaja Semljas vestkust i vestra mynningen af Matotschkin Schar. På alla dessa ställen ut- gjorde den arktiska Laminaria solidungula dess största pryd- nad. Antydan till samma formation träffades också under Vega-färden i östra delen af Kariska hafvet, Lat. N.: 76? 8' Long. 0. 90225". Djupet var här 15 famnar. Bottnen bildades af större och smärre stenar, öfverklädda med Lithoderma och en eller annan krusta af Iithothanmion foecundum. Phyllophora in- terrupta var torftig och sparsam. Möjligen gifves det i Ishafvet ännu en eller annan vege- tationsafdelning förtjent att särskildt framhållas. Derpå hän- tyda de stora massor af alger tillhörande en eller några få arter, som här och der funnits betäcka betydliga delar af den sublitorala regionen. På de ställen, der de anträffats, hafva 1 Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. 9: 2? Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 66. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 21 de med säkerhet icke ursprungligen vuxit, utan förts dit från andra håll. Möjligt är, att dessa arter förekomma äfven vid- vuxna i stor myckenhet på ett eller annat håll; att så är kän- ner man dock icke. Hittills hafva de alltid funnits spridt vä- xande, i ringa mängd individ på samma trakt. Bland dem bör särskildt framhållas Phyllophora interrupta, hvilken man vanligen möter inom Laminarié-formationen och i något större mängd, ehuru dock äfven här temligen fåtalig, inom Lithoderma- formationen. I mycket stora, löst på bottnen liggande massor är den deremot funnen på åtskilliga ställen vid Spetsbergens kust och på ett ställe i östra delen af Kariska hafvet, i Akti- nia-viken. I Spetsb. Thall. I sid. 22 har jag meddelat föl- jande härom: »I allmänhet förekommer den sparsamt längs Spetsbergens hela vestra och norra kust vidvuxen snäckskal och smärre stenar, på 5—15 famnars djup. På vissa ställen åter träffas den i stora massor liggande lös på bottnen. På södra sidan af Fairhaven utmynnade en liten glacier, utanför hvilken bottnen bildades af lera. Djupet uppgick till 12—15 famnar. Här förekom denna art i så stor mängd, att på en kort stund flere tunnor af den upphämtades med bottenskra- pan. Hundratals af de här tagna exemplaren undersöktes; hos intet observerades något vidfästningsorgan. Hos alla visade sig bålens nedre del stadd i upplösningstillstånd. De öfre de larne voro deremot fullt friska och några individ voro t. o. m. försedda med nemathecier. Till färg och konsistens afveko dock dessa exemplar från dem, hvilka såväl omkring Fairhaven som annorstädes träffades vidvuxria. Bålen var tunnare, ur- blekt, starkt stötande i grönt.> J. G. Agardh säger om samma växt: »Denna art, af hvilken under föregående expeditioner endast några få exemplar blifvit funna, har under den sista blifvit påträffad dels i »Green Harbour», dels i »Liefdebay» och här i stor mängd förekommande på 5—10 famnars djup tillhopa med Delesseria sinuosa och Halymenia rosacea. Många af de hemförda exemplaren syntes med sin nedre del vara i ett upplösningstillstånd, under det den öfre var fullkomligt frisk. Endast några få funnos med rot, fastsittande vid min- dre stenar. Dessa förhållanden torde antyda, att exemplaren legat lösa och småningom blifvit förda till den lokal der de i stor mängd funnits samlade; att de här fortlefva, småningom ruttnande bort med sin nedre del, under det den öfre genom nya prolifikationer alltjämt tillväxer. Man känner, att äfven andra alger (Sargassum bacciferum) kunna under längre tid ut- 22 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. veckla sig på analogt sätt.»! Den af J. G. Agardh nämnda Halymenia (Kallymenia) rosacea synes också vara en dylik art. Sjelf har jag i Ishafvet sett den i endast mycket ringa mängd och endast ett par gånger funnit några vidvuxna exemplar. Under 1868 års svenska expedition erhölls den, att döma af den stora mängden af hemförda exemplar och af J.G. Agardhs uppgifter, vid Spetsbergen i högst betydlig myckenhet. J. G. Agardhs meddelande lyder: »Den upptogs i stor mängd på 5—10 famnars djup jämte andra alger (Delesseria sinuosa, Con- ferva melagonium och Phyllophora interrupta). Med säkerhet kan jag icke uppgifva, att något enda exemplar bland de många hemförda var fästadt vid någon annan alg; den tycktes under form af något flattryckta bollar hafva legat lös på bottnen, eller kanske snarast hafva först suttit fast vid bitar af en äldre, kanske fjorårig frons, ifrån hvars kant den prolificerat»? Med ännu en annan art synes förhållandet vara nästan likartadt: Desmarestia aculeata. Arten är visserligen allmän flerestädes i Ishafvet, men dock icke känd att någonstädes växa i betyd- ligare mängd. Löst liggande på bottnen i stora massor och rikt öfvervuxen med den eljest sparsamma Antithanmion boreale fans den i Mosselbay vid Spetsbergens nordkust. Ishafsvegetationens enformighet. Det torde af den föregående framställningen redan tydligt framgå, att i åtminstone större delen af Ishafvet vegetationen har en mycket enformig prä- gel. Dess hufvudmassa är utbredd öfver den sublitorala regio- nen; på de öfriga regionerna har den trädt nästan fullständigt tillbaka eller gör sig åtminstone i följd af sitt armod ej i nämn- värd grad gällande invid sublitoralregionens. Denna sublito- rala växlighet är visserligen differentierad i till sammansättning och utseende olika afdelningar, men dels äro dessa få, dels är det en af dem, Laminarié-formationen, hvilken intar den stör- sta ytan och såväl härigenom som genom sin rikedom och yppighet fördunklar de öfriga. Inom Lamtinarié-formationen är det åter de storväxta Laminarieerna som framkalla totalin- trycket. Det stora flertalet af de andra elementen äro i för- hållande till dessa alltför små och obetydliga och alltför få- taliga för att kunna framträda kraftigare. Laminarieerna till- höra visserligen rätt många arter, men dock så få och såsom arkitektoniska element så föga olikartade typer, att någon mera 1 J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Till sid. 47. 2 J. G. Agardh, anf. st. sid. 46. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 23 rik och utpräglad skiftning i denna formations karakter icke framkallas. ; Icke blott i form, utan äfven i färg är Ishafsvegetationen i saknad af omvexling. Färgtonen är dyster, Laminarieernas mörkbruna färg är den bestämmande. De ljusare bruna ny- ancerna saknas nästan alldeles. De röda algerna göra sig föga gällande och deras röda går oftast i de allvarliga, mörka skift- ningarna. Chlorophyllophyceerna äro nästan fullständigt under- tryckta. De många variationer af grönt, från det saftigaste gräsgröna till det lättaste hvit- eller gulgröna, som ge åt be- tydliga delar af vegetationen i Atlanten så stor färgrikedom och lif, saknas hos Ishafsvegetationen. Denna bild gäller största delen af Ishafvet. I Norska polar- hafvet är vegetationens fysionomi mera vexlande till form och mera färgrik, hufvudsakligen i följd af dess kraftigt utbildade af Fucaceer, mera framträdande Florideer och gröna alger sam- mansatta litorala afdelning. Detsamma, fast i mindre grad, gäller vegetationen vid Grönlands vestkust, 1 Hvita hafvet och Murmanska hafvets vestligaste del. Vegetationens yppighet. Bland Ishafvets algarter är det ett ej obetydligt antal, som äro i hög grad yppigt utvecklade. Med hänvisande i öfrigt till den speciella delen, vill jag bland dessa här nämna följande: Lithothammion soriferum, L. glaciale och L. po- lymorphum, Odonthaliad entata, Polysiphonia arctica, Delesseria sinu- osa, Rhodymenia palmata, Hydrolapatluwm sangwineum, Sarcoplyllis arctica, Halosaccion ramentaceum, Phyllophora interrupta, Kally- menia rosacea, Ptilota plumosa och Pt. pectinata, Rhodochorton Rothi, Porplhyra laciniata, Diploderma amplissimum, åtskilliga Fucus-arter, Ilea fascia, Scytosiphon lomentarius, Desmarestia aculeata, Dichlo- ria viridis, Phloeospora tortilis, Dictyosiphon corymbosus, Cheeto- pteris plumosa, Sphacelaria arctica, Enteromorpha intestinalis, Diplo- nema percursum, Monostroma angicava, M. cylidraceum, M. fuscum och M. Blyttii, Spongomorpha spinescens och S. arcta, Cladophora gracilis, Rlvizoelonium rigidum, Chetomorpha melagonium och Ch. Wormski- oldii. Om alla dessa tror jag mig kunna påstå, att de i Is- hafvet uppnå en åtminstone lika stor yppighet som i Atlanten, då de här äro som frodigast, eller som deras närmaste slägtingar derstädes. Lithothamnmion glaciale t. ex. bildar, såsom sagdt, vid Spetsbergens kuster klotformiga massor af 15—20 ctmrs dia- meter; Odonthalia är i Murmanska hafvet större än vid Bohus- länska kusten; Delesseria sinuosa når i Grönlandshafvet ej säl- lan en längd af 30 och en bredd af 7 etmr; Sarcoplyllis arctica i Murmanska hafvet en längd af öfver en tredjedels meter och 24 KJELLMAN, NOBRA ISHAFVETS ALGFLORA. en bredd af 20—25 ctmr. Af Halosaccion ramentacewm har jag vid Spetsbergens nordkust sett exemplar öfver en fjerdedels meter långa. Diploderma amplissimwm är vid Norges nordkust stundom nära en meter lång med betydlig bredd ; en half meter långa, yfviga exemplar af Dichloria wiridis äro vid Spetsber- gens kust ej sällsynta. Monostroma fuscum har vid Norges nord- kust, Monostroma Blyttii vid Grönlands vestkust ej sällan om- kring en half qvadratmeters yta. Cheaetomorpha melagonium får i Amerikanska Ishafvet stundom en längd af 5 fot o. s. Vv. Då härtill kommer, att de arter, som hufvudsakligen bestämma vegetationens skaplynne, Laminarieerna, i Ishafvet nå en sådan storlek och frodighet, att de äro att räkna bland verldshafvets största och yppigaste algformer, kommer Ishafvets algvegeta- tion att få en prägel af ovanlig storhet, yppighet och lifskraft. Individfattigdom, enformighet och yppighet äro, såsom jag sålunda sökt visa, de mest framträdande dragen i Ishafsvege- tationens allmänna skaplynne. Antagliga orsaker till egendomligheterna i Ishafs- vegetationens allmänna skaplynne. Af den föregående framställningen visar sig, att algvege- tationen till sitt allmänna skaplynne är olika i olika delar af Ishafvet och att Ishafsvegetationen i sin helhet visar åtskil- liga anmärkningsvärda egendomligheter i fysionomi jämförd med vegetationen i andra delar af verldshafvet. Att dessa i väsentlig grad om också ej uteslutande betingas af vissa för Ishafvet egendomliga sins emellan. samverkande fysiska för- hållanden anser jag alldeles otvifvelaktigt, om det också för närvarande med den ringa kännedom man äger i hafsalgernas biologi är omöjligt att med bestämdhet säga, hvilka dessa äro, 1 hvilken riktning och med hvilken kraft de verka. Det har dock synts mig, som skulle orsakerna hufvudsakligen vara att söka 1 isförhållandena, kustens skapnad, ebb och flod, bott- nens beskaffenhet, hafsvattnets salthalt, hafvets temperatur, luftens temperatur och brist på ljus. Isförhållandena. Isens inverkan på algvegetationen i Is- hafvet är afgjordt ofördelaktig, i det den antingen 1:0) gör uppkomsten af alger omöjlig, eller 2:0) gör vegetationsperioden för kort för att alger skola kunna nå sin fulla utveckling, eller 3:0) lössliter i utveckling varande alger, eller 4:0) gör bottnen "VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 25 ogynsam för algers trefnad. De båda förstnämnda verknin- garna framkallar den landfasta, obrutna isen, de båda senare åstadkommas af de brutna utefter stränderna i följd af vågor och strömmar drifvande ismassor. I största delen af Ishafvet bildar sig under vintern en gördel af tjock, grof is, närmast stränderna tryckt tätt intill bottnen. På vissa ställen qvar- ligger denna året om, på andra förstöres den visserligen, men enligt regeln först sent på året. Jag har redan nämnt, huru som vid kap Tscheljuskin vid vårt uppehåll der i slutet af augusti månad isfoten öfverallt fans qvar efter stränderna, och jag kan här tillägga, att denna is var så grof och mäktig, att antagligen icke under den sommaren stranden kunde bli isfri. Under år 1875 var ännu de 'sista dagarne i juni det inre af Karmalkulbay på södra Novaja Semlja och ännu vid midten af juli det mellan norra och södra Novaja Semlja gå- ende sundet till stor del täckt af obrutna ismassor.! Det är gifvet, att så länge denna landfasta is ligger qvar, några alger icke kunna utveckla sig, och det synes mig i hög grad an- tagligt att, då denna, såsom fallet ofta är, ej smälter eller för- störes förrän sent på sommaren, sålunda blott kort innan ny is åter bildas, den tid, under hvilken en algväxtlighet inom detta område kan uppspira, är otillräcklig för en del algarter att nå sin fulla utveckling och för andra att utveckla sig i den grad, som de skulle göra under andra förhållanden. Tillika blir det genom detta långa afbrott i vVegetationsperioden omöjligt för alla andra alger att uppkomma på denna del af bottnen än sådana arter, hvilka äga reproduktionsorganer af den art, att de utan att taga skada kunna hvila under en län- gre del af året, utsatta för en låg temperatur. På samma om- råde af bottnen, men tillika på dess djupare liggande delar, framförallt den öfre delen af sublitoralregionen inverkar drif- isen, då den ligger utefter kusterna eller mera lugnt och stilla går fram utefter dessa eller af det stormupprörda hafvet fram- vältras med rasande våldsamhet, hvarvid väldiga block upp- slungas eller uppskrufvas högt på stränderna, lemnande bott- nen, der de framgått, kal och öde. En oupphbörlig nötning, än svagare än kraftigare, utöfvar alltid denna is på bottnen när- mast stränderna, hvarigenom algvegetationen decimeras och massor af slam och fint grus bildas, fasta klipphällar och stenar glättas och liksom poleras. Det vill synas mig som skulle fattigdomen på alger inom den litorala regionen och öfre 1 Jfr Nordenskiöld, Pröven sid. 14 och 22 samt Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 59. 26 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. delen af den sublitorala i större delen af Ishafvet till väsent- lig del betingas af denna isens förderfliga inverkan. A priori har den kände algologen Dickie kommit till samma åsigt. Han säger i redogörelsen för en samling alger, hopbragt i Ame- rikanska Ishafvet under en af de engelska polarexpeditionerna: »'The number of litoral species in such regions must be few or in many places altogether absent; the continual abrading influence of bergs and pack-ice would effectually prevent their growth.1 Den olikhet i vegetationens fördelning på de olika bottenområdena, hvilken framträder i olika delar af Ishafvet, skulle alltså till väsentlig grad stå i' samband med en olik- het i isförhållandena, så att under föröfrigt lika förhållanden en jämnare fördelning af vegetationen på den sublitorala och litorala regionen skulle råda, ju gynsammare isförhållandena äro. Med hänsyn till isbildning och isdrift ställer sig af Is- hafvets delar det Norska polarhafvet gynsammast. Is-istörre mängd bildas här aldrig, och polarisen nedtränger icke i det- samma. I Hvita hafvet bildas under vintern is, under som- maren är dock vattnet isfritt. Inom öfriga delar af Ishafvet torde isförhållandena kunna anses i det stora hela något så när lika. I östra delen af Grönlandshafvet utmed Spetsbergens vest- kust, i östra delen af Murmanska hafvet samt östra delen af Baf- finsbay äro isförhållandena sommartiden relativt gynsamma, i de båda förstnämnda hafssträckorna i följd af golfströmmen, vid Grönlands vestkust, i det s. k. Nordgrönland, i följd af den afiänkning mot vester isströmmen får sedan den böjt om Kap Fa- rewell. Dock torde väl äfven här knappast något år hafvet ens under sommartiden vara fritt från is, om också icke denna är så tät och i så stora massor sluten intill kusterna, att dessa icke hvarje år äro tillgängliga. De senare årens polarfärder hafva visat, att hafvet längs Novaja Semljas ostkust och Sibi- riens nordkust är rikt på is, om ock denna längs kusterna är mindre grof och mera fördelad, detta särskildt utanför myn- ningen af de stora sibiriska floderna, der under sommarmå- naderna polarisens hufvudmassa genom mot öster gående ström- sättningar hålles från land och kustisen fördelas eller smältes.” Svårare äro isförhållandena norr och öster om Spetsbergen och i Amerikanska Ishafvet, der engelska polarfarare endast bit för bit under en oaflåtlig, hårdnackad strid mot isen kun- nat utföra sitt storartade upptäcktsverk. Den i följd afis mest 1 Dickie, Alg. Sutherl. II, sid. CC. > Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 23, 154, 155. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. = otillgängliga delen af polarregionen är Grönlands ost- och syd- kust, mot hvilken den från nordost och öster kommande mäk- tiga polarströmmen hårdt pressar sina väldiga ismassor. I öfverensstämmelse och såsom jag tror i kausalt sammanhang härmed finna vi algvegetationen på den öfre delen af bottnen i Grönlandshafvet, östra Murmanska hafvet, i Kariska och Si- biriska hafvet samt Amerikanska Ishafvet ytterst torftig,i syd- vestra delen af Baffinsbay och Hvita hafvet rikare, yppigare om ock enformig, i Norska polarhafvet yppig, individ- och artrik. Kustens skapnad. Det är bekant, att vissa alger uteslu- tande hålla sig till eller åtminstone föredraga sådana delar af kusten, som äro utsatta för öppna hafvet, och att deremot andra nå sin kraftigaste utveckling och förekomma i största ymnighet på skyddade delar af kusten. Företrädesvis gäller väl detta litorala alger, men äfven bland de sublitorala gifves det pelagi- ska och icke pelagiska former. Algvegetationens sammansätt- . ning och allmänna skaplynne kan sålunda komma att i viss grad betingas af kustens konfiguration. Under föröfrigt lika för- hållanden bör en kust bli gynsammare för algväxtligheten, ju större och rikare skärgård den äger och i den mån den genomskäres af talrika och djupa fjordar. Från denna syn- punkt har säkerligen kustens skapnad föga betydelse för Ishafvets algvegetation, men väl från en annan, den nämligen att vara mer eller mindre egnad att lemna vegetationen skydd mot drifisens förödande inverkan. En rik skärgård bildar ett stängsel mot drifisen, innanför hvilket alger kunna uppspira och fredade fullända sin utveckling, och i trånga, djupa fjor- dar har isen svårt att i större mängd intränga. Mig synes det antagligt, att den rikedom och frodighet, som präglar alg- vegetationen 1 skärgården vid Spetsbergens nordvestra del, till icke ringa grad betingas af det skydd öarna lemna mot här kringdrifvande, stora djupgående drifisfält och drifisblock. Jag vill också anmärka, att jag aldrig på öppen kust funnit inom det isfylda TIshafvets område någon nämnvärd litoral vegetation, utan endast på skyddade ställen i skärgården t. ex. vid Fairhaven på Spetsbergen eller i djupare fjordar t. ex. i det inre af Isfjorden vid Gåsöarne på Spetsbergen, i den djupt ingående Besimennajabay, den grunda, men af en mängd skär och holmar uppfylda Karmakulbay på Novaja Semljas vest- kust, den från alla håll skyddade bugten Aktiniaviken, utanför hvilken också ligger den näst ögruppen vid Jenisejs myn- ning största skärgården i hela hafvet utmed Sibiriens nord- kust. Såsom förut angifvits var detta en af de på alger rikaste 28 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. trakter, jag undér Vegas färd norr om Asien anträffade. Med hänsyn till kustens fördelaktiga skepnad stå Norges och Grönlands kuster mycket framför de öfriga kuststräckorna vid Ishafvet. Här finnes det en rik skärgård och kusten är sön- derskuren af en talrik mängd större och mindre i olika rikt- ningar ingående fjordar. Vid Spetsbergen är skärgården ringa, fjordarne jämförelsevis få och alltför vida för att lemna något större skydd mot is. Ännu sämre ställer sig kusten af Södra Novaja Semlja och Wajgatsch, och utefter hela den långa Sibi- riska kuststräckan finnes att sluta af den under Vega-expe- ditionen vunna erfarenheten knappast något ställe med undantag af Dicksons hamn och Aktiniaviken, der ett större fartyg vid pålandsvind kan ligga tryggadt för sjögång och drifis. Ungefär hälften af den Amerikanska Ishafskusten synes vara mycket öppen. Att vid Grönlands vestkust en kraftigare och rikare algvegetation finnes på den litorala regionen och den sublito- rala regionens öfre del synes mig kunna och böra sättas i sam- band dermed, att kusten genom sin rikedom på öar och fjor- dar lemnar alger nödigt skydd mot påträngande ismassor. Ebb och flod. ”Tidvattensströmningarna kunna anses me- delbart bidraga till att algvegetationen på bottnens öfre del i större delen af Ishafvet är än fattig, än ingen, 1i det till följd af dem isen oupphörligt fullföljer sitt förstöringsarbete, hålles i beständig rörelse och derigenom att större delar af bottnen under vissa tider kunna nås och afnötas äfven af mera grund- gående is. Härtill kommer, att, då vid ebb den litorala regio- nen blottas, den algväxtlighet, som möjligen kan på detta om- råde finnas, blir åtminstone under vissa delar af året utsatt för förhållanden, som måste anses ogynsamma. Detta senare skall framdeles tagas i betraktande. Icke ens under vintern är den vid kusterna liggande isen i stillhet, ismassornas stor- lek må vara hurudan som helst. Under svenska öfvervin- trings-expeditionen vid Spetsbergens nordkust var hafvet utan- för Mosselbay täckt af flere mil breda såsom det tycktes hårdt sammanfrusna ismassor. Ett oupphörligt gnisslande ljud hördes från dessa, uppkommet genom den gnidning isblocken och isfla- ken under ständig höjning och sänkning och ringa fram och tillbaka skridande rörelse utöfvade på hvarandra. Men under dessa, låt också vara obetydliga, af ebb- och flodströmningarna framkallade rörelser utöfva ismassorna äfven på bottnen en beständig nötning. Under sommaren är den rörelse ebb och flod gifva åt isen stundom och särskildt i trånga sund och fjordar mycket häftig. Jag vill härvid bland en mängd bevis VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 29 välja ett från Novaja Semlja. I vestra delen af det sund, som åtskiljer dess begge hufvudöar, Matotschkin Schar går en under ebben mycket häftig ström från öster mot vester. Under 1875 års svenska expeditions uppehåll här var isen i sundets inre stadd i uppbrott och den drifis som härvid bildades rusade under ebbtiden med så stor häftighet mot vester, att expedi- tionens lilla fartyg löpte stor fara och för att skyddas mot isen oupphörligen måste förflyttas från den ena ankarplatsen till den andra. »En gång», säger Nordenskiöld i berättelsen härom, »var det till och med hardt när, att de i sundet våld- samt framströmmande ismassorna hade ryckt vår lilla skuta lös från en något oförsigtigt vald ankargrund ka antingen pressat den upp på land eller fört den ut till sjös.>! Anlop- pet af en sådan ismassa kunna helt säkert alger ej motstå. Anmärkningsvärdt synes det mig härvid vara, att vid den obetydliga ögrupp, som finnes i detta sunds vestra myn- ning, öarnes östra kuster helt och hållet saknade litorala alger, under det deremot sådana, om ock i ringa mängd, före- kommo på de vestra, som helt visst voro mindre utsatta för drifis. Tidvattnets höjd är i Ishafvet jämförelsevis ringa och i allmänhet så lika stor i olika delar af Ishafvet, att äfven om inverkan af tidvattensströmningarna på algvegetationen vore en annan och kraftigare än jag ofvan sökt göra antagligt, den skilnad i höjd som förefinnes knappast skulle kunna anses i mera väsentlig grad hafva bidragit till den olikhet i fysio- nomi vegetationen visar inom olika större områden af det egentliga, d. v. s. det på drifis under sommaren rika Ishafvet. I östra delen af Sibiriska Ishafvet och vestra delen af Ameri- kanska Ishafvet är ebb och flod knappast märkbar, Enligt undersökningar under Vega-färden är floden på öfvervintrings- platsen Pitlekaj? endast 18 etmr. Vid Point Barrow uppgår den enligt Markham”? till endast 7 tum. Något större är dess höjd i östra delen af Amerikanska Ishafvet: på sydkusten af Melville-ön i Winterharbour i medeltal under maj månad 2 fot 6! tum, i juni 2 fot 7 tum, under juli 2 fot 8!/> tum.? Vid Grönlands ostkust vid Sabine-ön är enligt iakttagelser af 2:dra tyska polarexpeditionen springflodens höjd i medeltal 4,21 engelska fot, nippflodens 1,sc,> vid Spetsbergen enligt Du- Nordenskiöld, Pröven, sid. 22. Se Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 76 Markham, Threshold, sid. 221—222. Se Parry, Zweite Reise, sid. 375. 5 Se Koldewey, Zweite deutsche Polarf. IT, sid. 658. -” & tv m 30 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nér och Nordenskiöld, den förra 5—6, den senare omkring 3 fot. ! Spörer uppger floden vid Novaja Semljas vestkust stiga till 2 å 3 fot, vid ostkusten till omkring 1 fot 4 tum.” . I sydvestra delen af Baffinsbay skall deremot flodens höjd vara mycket betydlig, 30 fot,? om de uppgifter som lemnats Dickie verkligen äro tillförlitliga. Är så fallet, borde detta i märkbar grad inverka på vegetationens allmänna skaplynne. Bottnens beskaffenhet. Om ”bottnens kemiska beskaffenhet i någon grad inverkar på algvegetationen eller icke anser jag vara en ännu obesvarad och med det undersökningsmaterial som föreligger för tillfället obesvarbar fråga. Visst och obe- stridligt är det deremot, att algväxtligheten i hafvet, dess ut- sträckning, rikedom, omvexling och yppighet stå i väsent- ligt sammanhang med och beroende. af bottnens fysiska be- skaffenhet. Det gifves som bekant bottensträckor, hvilkas byg- nad är sådan, att, förhållandena för öfrigt må vara huru gyn- samma som helst, alger dock icke växa och icke kunna växa, och åter andra, hvilka äro klädda af en rik och yppig vege- tation, oaktadt de fysiska förhållandena i öfrigt äro så oför- delaktiga för uppkomsten af en rikare växtlighet de möjligen kunna vara. Öfverallt der bottnen är mycket lös, d. v. s. bil- das af slam, fin sand och lera, der saknas alger, emedan här icke finnas några större fastare föremål, som lemna algerna det fäste, de åtminstone under någon del af sin tillvaro be- höfva, för att nå sin fulla och normala utveckling. All bot- ten deremot, som består af gröfre grus, molluskskal, större och mindre stenar och hårda, helst gropiga klipphällar o. s. V., saknar under eljest gynsamma omständigheter aldrig alger. Äro förhållandena för öfrigt lika, har algvegetationen i hafvet större utsträckning, ju mindre till omfånget de af slam, sten och lera bildade bottensträckorna äro, individrikare och yppi- gare i den mån bottnen är gröfre och fastare, men möjligen mera omvexlande, ju mer skiftande den fastare bottnens sam- mansättning är. Det synes nämligen åtminstone i Kattegat vara fallet, att vissa alger uteslutande eller företrädesvis hålla sig till ett visst slags botten. Särskildt framstår s. k. snäck- botten såsom rik på egendomliga arter. Jag måste lemna oaf- gjordt, om det är till följd af bristen på sådan eller af andra anledningar, som en del arter, hvilka mestadels och i största 1 Dunér, Nordenskiöld, Spetsb. geogr., sid. 11. 2 Spörer, Nov. Semlä, sid. 57—58. 3 Dickie, Alg. Cumberl., sid. 236. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 31 mängden finnas på sådana lokaler vid Bohuslänska kusten, uppträda i Ishafvet mycket sparsamt. Omöjligt eller oantag- ligt är det icke. Ishafsalgerna ställa större fordran än andra på fasthet hos bottnen. De hafva behof af säkrare fäste för att på den i allmänhet jämförelsevis öppna kusten kunna stå emot förutom vågsvall och häftiga strömmar äfven drifisen och ej i förtid lösryckas och förstöras. Emellertid är i högst betydliga sträckor af Ishafvet bottnen af ofördelaktig beskaf- fenhet. Endast vid Skandinaviens nordkust och vid Grön- lands vestkust,! der berggrunden utgöres af hårda azoiska bergarter, kan den sägas vara öfvervägande god. På jämfö- Telsovis stora sträckor af Spetsbergens nordvest- och nordkust äro visserligen också dylika bergarter förherskande t. ex: i ögruppen kring Fairhaven och bottnen derför också gynsam, men utefter mycket stora sträckor af Spetsbergskusten gå skik- tade bergarter af lösare bygnad: lösa skiffrar och sandstenar ned till hafvet, och der är alltid bottnen till sin största yta bildad af lera och sand. Så är också fallet med de delar af vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch, som hittills varit föremål för undersökning 1 algologiskt hänseende. Sannolikt gäller detta också om ostkusten. Vid norra Novaja Semljas ostkust har en liten sträcka blifvit undersökt vid Uddebay. En stor del af kuststräckan norr härom intages af glacierer,? och erfarenheten från andra polarländer har visat, att utan- för och i närheten af dylika bottnen är af lös bygnad. Södra och sydöstra delen af Kariska hafvet utefter halfön Jalmal har säkerligen en i högsta grad otjenlig botten. Norden- skiöld, som på ett ställe landstigit vid Jalmals vestkust Lat. N. 722 18' säger: »Någon fast klyft finnes här ej. Marken ut- göres öfverallt af sand och sandblandad lera, i hvilken jag Ice kunde finna en sten så stor som en bösskula eller ens så stor som en ärta, oaktadt jag letade på en sträcka af flere kilometer längs med strandvallen. Äfven från hafvets botten utanför kusten upphämtade skrapan aldrig några klappurstyc- ken»....? Af den under Vega-färden förda, af Stuxberg pu- blicerade draggningsjournalen framgår, att i östra delen af Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet bottnen till den allra största delen af sin yta bildas af sand och lera.+ Endast på några få ställen i trakten vester om Tajmyr-ön, vid Irkajpi 1 Jfr Kornerup, Grönl. Meddel. I, sid. 226. 2 Se Kjellman, Pröven, sid. 49. 3 Nordenskiöld, Pröven. sid. 40. ' + Stuxberg, Vega-Exp. I, sid. 684—687. Jfr sid. 690. 32 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. och i Koljutschin-fjordens mynning var bottnen god, på ett, nämligen Aktinia-viken temligen god. I Amerikanska Ishaf- vet, åtminstone den del af detta, i hvilket arkipelagen ligger, torde bottnen närmast likna den vid Spetsbergens kuster. Ur- berg finnas, men af jämförelsevis ringa utsträckning. Berg- grunden utgöres dock öfvervägande af lagrade bergarter, kalk och sandsten, tillhörande silur- och kolperioden.! Att så stora sträckor af Ishafvet sakna algväxtlighet, att isynnerhet i östra Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet alger blifvit funna på så obetydliga områden, och att öfver hufvud vegetationen i större delen af Ishafvet är individfattig anser jag bero till väsentlig del på bottnens ofördelaktiga bygnad. Hafvets salthalt. En annan omständighet, som också säker- ligen bidrager till den utomordentliga algfattigdomen i östra delen af Kariska och större delen af Sibiriska Ishafvet, är vatt- nets ringa salthalt i följd af den mängd sött vatten, som nedföres af de stora sibiriska floderna och drifves i ostlig riktning längs efter kusterna. Beträffande de hydrografiska förhållandena i dessa haf tillåter jag mig att anföra hvad Nordenskiöld, som gjort detta ämne till föremål för särskilda studier, härom meddelar. Om hafvet mellan Jenisej-flodens mynning och Ny-Sibiriska öarna säger han: »Om djupet uppgår till minst 30 meter; vexlar temperaturen på bottnen mellan — 1,0 och 17,4 C. Vattnets tyngd uppgår derstädes till 1,026 å 1,027, mot- svarande en salthalt föga mindre än vattnets i den Atlantiska oceanen. Vid ytan deremot har temperaturen varit ytterst vex- lande. Så t. ex. + 107 i Dicksons hamn, + 5,4 något söder om Tajmyrsundet, + 07,8 inne bland drifis strax utanför samma sund, + 3,0 utanför Tajmyrviken, + 071 vid kap Tschelju- skin, + 4”,o utanför Chatangabay, —+ 19,2 till +5?,s mellan Chatanga och Lena. Ytvattnets tyngd har under denna tid i en bred ränna utefter kusten aldrig öfverstigit 1,023, oftast endast uppgått till 1,01 eller derunder. Det sistnämnda talet motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten med två delar flodvatten. Dessa tal bevisa ovedersägligen, att en varm och föga salt ytström från Obs och Jenisejs mynningar fram- går först längs med kusten mot nordost och sedermera under inflytande af jordens rotation vidare mot öster. Andra lik- artade strömmar åstadkommas genom Chatanga, Anabar, Ole- nek, Lena, Jana, Indigirka och Kolyma»> ....? Om hafvet öster om Ny-Sibiriska öarne yttras: »Härifrån var hafvet längre 1 Haugthton, Fox-Exp. App. 4. 2 Nordenskiöld, Vega-exp. 1, sid. 23. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 33 mot öster isfritt närmast kusten. Vattnet var föga salt och visade en temperatur af ända till + 4 C.... I ett afseende äger en stor olikhet rum i fråga om det sibiriska kust- hafvets beskaffenhet vester och öster om kap Baranow. Me- dan på den vestra sidan en mängd stora floder, Ob, Jenisej, Pjasina, Tajmyr, Chatanga, Anabar, Olenek, Lena, Jana, Indi- girka, Alasej och Kolyma mynna ut i Ishafvet och under som- maren åstadkomma jämförelsevis varma vattenströmmar längs kusten, faller deremot på den östra sidan ingen stor flod uti hafvet. Några betydande, för bildande af ett isfritt haf gyn- samma kustströmmar förekomma derför icke här, såsom fallet är längs hela kusten från Hvita hafvet till Kolyma.»! När- mare uppgifter om sibiriska ishafsvattnets salthalt kommer bearbetningen af de under Vega-expeditionen regelbundet gjorda hydrografiska observationerna att lemna. Till hvad här an- förts må endast läggas, att enligt dessa iakttagelser hafsvatt- nets tyngd vid ytan på draggningsställena från kap Tschel- juskin till kap Baranow aldrig öfverstigit 1,023, oftast hållit sig omkring 1,01 eller icke ens nått den tyngd, som motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten på två delar flod- vatten. Utanför Lena-floden t. ex. uppgick tyngden till endast 1,0040 å ljoo46, sålunda till ungefär detsamma som vattnet i södra delen af Bottniska viken.? Det är visserligen fullt riktigt såsom både Nordenskiöld och Stuxberg i sina anförda arbeten uppgifvit, att i östra delen af Kariska hafvet och i vestra delen af Sibiriska Ishafvet vattnets salthalt tilltar mot djupet. Fullt bevisande iakttagelser äro gjorda under Vega-expeditionen; några af dessa har Stux- berg meddelat. Men granskar man de siffror, som Vega-ex- peditionens draggningsjournal innehåller, skall man tydligen finna, att på många ställen från ytan ända ned till det djup, på hvilket alger förekomma i största mängd inom det isfylda Ishafvet, vattnets saltmängd är jämförelsevis ringa, väsentligt mindre än i många andra haf och i större delen af Ishafvet. Till bevis härför må följande ur nämnda journal anföras :? Lat. Long. Djup i fmnr. Vattnets spec. vigt vid bottnen. THO N. 80 6 1,0133. Aa 11422 HB 6 NöTST. NANOK 0130 2005 15 1,0050. 1 Nordenskiöld, Vega-exp., sid. 29 och 154—155. 2 Jfr Stuxberg, Vega-exp., sid. 684—687 och 694. 3 Jfr Stuxberg, anf. st., sid. 684—687. Bd III. OM 34 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lat. Long. Djup i fmnr. Vattnets spec. vigt vid bottnen 1427 N. 135080; 16 1,0128. 73703 3; NODE 12 110165. 732 40' > 1402 16' > 4 1,0120. 7322 RA SÖ 9 1,0145. 280 144200 3 8 1,0144. 220-23, 153-30 12 10 1,0202. TIO IBC IA 10 1,0198. Dessa siffror innebära, att såväl i östra delen af Kariska hafvet som isynnerhet i vestra delen af det Sibiriska hafvet nämligen den vida sträcka af detta, som ligger mellan Cha- tanga och Kolyma-flodens mynningar, hafsvattnet utmed ku- sten på ett djup af omkring 5—15 fmnr har en högst betyd- ligt mindre tyngd, resp. salthalt än vanligt hafsvatten. An- tagas kan det visserligen icke, att denna salthalt är så obe- tydlig, att hafsalger i allmänhet icke kunna lefva, men den är med säkerhet för ringa för att rent pelagiska algformer, och sådana äro flertalet af Ishafvets alger, här skulle finna för sig drägliga eller lämpliga lifsvilkor. Anmärkningsvärdt är, att de enda rikare algplatser, som funnits i dessa haf, äro belägna i de delar, der inflytandet af de stora sibiriska floderna minst gör sig gällande, nämligen i östligaste delarne af Kariska haf- vet omkring Tajmyr-ön och i Sibiriska Ishafvet öster om kap Baranow. I öfriga delar af Ishafvet är hafsvattnets saltmängd i det närmaste lika stor som vanligt hafsvattens, såsom följande ta- bell anger. Di Vatt- Plats. JuP Il] nets Uppgiftens källa. fmunr. AR LE 2 Ma 6 z Isaltbalt. 2 2 Nordbjönik tu. . sug SA. VAR. REL ol — 3,28 |Cool. Phys. Geoegr. sid. 269—270. Atlantiska hafvet mellan Skottland OCK NEW-FOUTAIATG > recis re saa ävansv vek — 3,59 D:o D:0. Nordkap och Spetsbergen .............. = 3,53 D:o D:0. Norska polarhafvet, Fuglesund ......... 0 3,84 |Nordensk. Pröven, s. 110. Murmanska hafvet, Besimennajabay| 0 3,27 D:o D:o. D:o D:o 50 3,42 D:o D:o. D:o Matotsehkin Schars vestra INVNDING srssesrar 0 3,08 | D:o D:o. D:o D:o 20 3,38 D:o D:o. Evita hafvet -osmm.coessr ot felt — 3.22 |Stuxb. Vega-exp. sid. 694. Amerikanska Ishafvet, Lancaster- fParry Zweite Reise, sid. FÖTT see oreeenens oviss rie rea ee nA RARE 0 3,32 || 126. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 35 3 att- Plats. JuP ! 1 nets Uppgiftens källa. fmnor ÄR kl SE 3 salthalt. Eu Baffinsbay Simiutat vid Grönlands | MES BRUS Urs sover fe ridge ban sån fe Sala sett 0 3,41 D:o INGOSUSLOK sö qunsesdr ears ge 0 3,50 Då Do 518 H Jensen, Grönl. Medd. II, : sÖ oooocecennososrernsrrs rna 1 sid. 206—207. D:o DON Fo SSUESS ense 10 3,35 D:o 1 0 176 UREA IOGT, Nar rt 20 3,36 Grönlands-hafvet vid Grönlands ost- Börgen, Zweite deutsche ERT Ur skars oboe ASA len bb Sas a es salsa SUN SlES See 0 3.326] Polarf. sid. 680. Hafvets temperatwr. Ett tillfyllestgörande material för att bestämma, om Ishafvets temperaturförhållanden kunna anses i någon mån betinga egendomligheteria i algvegetationens all- männa skaplynne, synas mig följande uppgifter lemna. I Norska polarhafvet nära Nordkap är enligt Mohn hafvets temperatur i medium: under december-—-februari ...... + 3,03 C. VAD SE 001 Ian) 00 MINE RR RON ROLL > juni —augUStl asesesen SE > september—november + 67,8 »1 Takttagelser under 1872—73 års svenska expedition norr och vester om Spetsbergen i juli månad (1—18) lemnade föl- jande resultat: Medium. Maximum. Minimum. Vattnets temperatur vid ytan + 3,3 + 5y2 Stl vid 16—280 fmnrs djup — 0,9 äs IL — 3,2.? Enligt iakttagelser af samma expedition i Mosselbay vid Spetsbergens nordkust var hafvets temperatur under slutet af september och hela oktober månad ungefär — 1”,o, under no- vember — 07,5 å 1,0 och vexlade under månaderna december— april mellan —1”,s och — 1”,s, med obetydlig höjning de få dagar, då hafvet var isfritt. Aldrig uppgick den under nämnda Grd mer ANS, 0R OAS I östra delen af Murmanska hafvet utefter vestkusten af södra Novaja Semlja och Wajgatsch fann svenska expeditio- nen 1875 temperaturen vid hafsytan: Medium. Maximum. Minimum. Under juni månad (22—30) + 1,31 Ar + 0,0. sr Safe > + 4,33 Fn ÖS ar GE Mohn, Temp. Verhältn., sid. 429. Nordenskiöld, Pröven, sid. 109. Se Kjellman, Vinteralgveg., sid. 62—63. Jfr Nordenskiöld, Pröven, sid. 92—98. .” & tv HH 36 KJELLMAN. NORRA [SHAFVETS ALGFLORA. Med tilltagande djup minskas värmegraden, såsom t. ex. visas af följande undersökning utanför Novaja Semljas vest- kust Lat. 72243' N. Long. 52” 0' O. Temperaturen vid 0 fmnr + 0,6 C. » » 10 » — Rd » » Sy FN — 12,9 >» » » 30 » — 10 Vå 1 Den svenska expeditionen 1875 fann vattnets medeltempe- ratur i ytan i vestra delen af Kariska hafvet under 2—3, 24 —31 augusti och 1—2 september uppgå till + 3,11.? Att vattnets värmegrad äfven här aftar mot djupet fram- går af följande iakttagelser från olika delar af hafvet mellan Novaja Semlja och Jenisej-flodens mynning. 1. Vester om Jalmal Lat. 72219' N. och Long. 18” 40' O. den 8 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 52,2 C. » ) 2 a 0 » » 2 3 » + TR » » > 5 » + 0 » » , > 8 » + 0,0 » (nära bottnen.) 2. Vid Lat. 73230' N. Long. 69? O. den 9 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + T7”,s C. » » FRE » är HS X » » > 4 » Ar 0?,6 » » , » 8 » —T1;0 » (nära bottnen.) 3. Utanför mynningen af Jenisej Lat. 73255 N. Long. 60?40' O. den 15 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 7,4 OC. » » » 15 > —1”4 » (nära bottnen.) 4. Utanför norra Novaja Semljas ostkust vid Lat. 75? 40' N. Long. 65? O. den 25 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 1,4 C. » » > 60 » —1”,8 » (nära bottnen.) 5. Utanför östra mynningen af Matotschkin Schar Lat. 732 34' N. Long. 58” O. den 31 augusti. Vattnets temperatur vid 0 fmnr + 3,9 C. 5 : NS RE 2 >» 55 » —1,7 »(nära bottnen.)? 1 Nordenskiöld. Pröven, sid. 106. 2? Jfr Nordenskiöld, anf. st., sid. 99—103. 3 Se Nordenskiöld, anf. st., sid. 107—108. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 37 I östra delen af Kariska hafvet och i vestra delen af det Sibiriska Ishafvet är, såsom redan antydts, vattnets tempera- tur beroende af granskapet till de stora flodmynningarna. På ett djup af öfver 5 famnar är temperaturen enligt regeln under 0”, utom i närheten af floderna. Vid Dicksons hamn har vattnet ännu på 5 famnars djup under början af au- gusti månad en temperatur + 9,0 och utanför Lenas mynning på 15 famnar något senare på året ända till + 3”,s. Denna flods inflytande sträcker sig hän mot Ny-Sibiriska öarna. Vester om en af dessa, Blischni-ön, är temperaturen på 4 famnars djup densamma som vid ytan + 2”,6. På alla de ställen öster om Ny- Sibiriska öarna, der draggningar gjordes under Vega-färden, höll sig temperaturen på 3—10 famnars djup vid 0? eller der- under. ! En god ledning för bedömandet af temperaturförhållan- dena i norra delen af Amerikanska Ishafvet lemna de iakt- tagelser, som gjordes under Belchers expedition. Enligt dessa”? är i Northumberland-sundet vattnets temperatur i medium: i ytan vid bottnen. under september......... LS C RN UD ORTODEn Fota tnes LÖR Ander — 1”,50 november ......... — 1”)50 » sons. — 1”,50 IG OCSIND SIN Ae SA NI RR RE — 1”,67 2 JAN ARIE rs FR KTV RE — 1,67 > Feb LUATIN el HE TRATT Seder — 1,56 > EES NCO. S LO SS ke AERERD = UNG SR KINA: fond EI — 1,39 > hj as SAR RS — 0,22 > FARA ILE U STRNRRRSAE RARE RÖRT AE RRENO (ED SU AR OA — 0,83 > Ur »Meddelelser om Grönland» lånar jag följande upp- gifter, som visa, att i fjordar vid Grönlands vestra kust vatt- nets temperatur i ytan är betydligt lägre i mynningen än i fjordens inre och på samma gång att i det inre af djupa fjor- dar temperaturen aftar starkt och hastigt mot djupet. Vattnets temperatur nära mynningen af fjorden Nagsugtok at: Of Sr, Ny Longsasr268,.v: il juli, vid 0 fmnr' 22,0. 822,27 det inre af samma: fjord Lat. N. 67 47' Long. 52222' W. i juli: 1 Se Stuxberg, Vega-exp. I, sid. 686—0687. 2 Jfr Contrib. arct. Meteor. II, sid. 172. 38 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vid 0 fmnr + 8,8 C, FIOD Ab FR 3 fek0n få abe SEOUET PREL 20180006 Ju FäläRRA Enligt den 2:dra tyska polarexpeditionens iakttagelser varierar under augusti månad hafvets temperatur i ytan vid Grönlands ostkust längs Shannon, Pendulum och Sabine-öarna (Lat. 74 30—75? 30' N.) mellan -+ 2”,o och —1”,6 C. Vid un- dersökning af vattnets temperatur under vinterisen befans den vara 1860 /oktober, BI rie —2;2 C. » JA 18 IRA LEREETT Se — 1,9 > (på 27 famnars djup). november 11-........ LL 1870/januarti 207. 12060 Spa » februari 18... =P skura bör En Sage —1”,9 »? Dessa nu meddelade sakförhållanden anser jag mig RS sammanfatta på följande sätt: i det egentliga Ishafvet d. V. Grönlandshafvet, östra Murmanska, Sibiriska och ERE NN ska Ishafvet samt Baffinsbay är vattnets medeltemperatur un- der högsommaren vid ytan ungefär lika hög eller lägre än i Norska polarhafvet under vintern (dec.—febr.), och på det djup, vid hvilket den rikaste algvegetationen finnes, uppgår den en- ligt regeln ingen tid på året öfver 0? C. Denna olikhet i tem- peraturförhållanden mellan Norska polarhafvet och de andra nämnda delarne af Ishafvet är om också icke den enda, dock säkerligen den vigtigaste orsaken till den väsentliga olikhet Norska polarhafvets vegetation till sitt allmänna skaplynne visar, jämförd med det öfriga Ishafvets. Luftens temperatur är antagligen också en faktor, som bör tagas i betraktande vid förklaringen af egendomligheterna i den arktiska algvegetationens fysionomi. Naturligtvis kan luftens temperatur endast utöfva något inflytande på de delar af vegetationen, hvilka kunna komma att beröras af luften, d. v. s. vegetationen på det litorala bot- tenområdet. Möjligt är, att dess stora armod och torftighet till någon del betingas deraf, att alltför starkt afkylda luft- lager vissa tider draga hän öfver den blottade litoralregionen och förstörande inverka på den växtlighet, som börjat upp- 1 Jfr Jensen, Grönl. Medd., II, sid. 207. ? Jfr Koldewey, Zweite deutsche Polarf., sid. 618—0620. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 39 träda. Detta kan inträffa om våren på de delar af Ishafsku- sten t. ex. vid BSpetsbergens vestkust, der vinterisen bryter tidigt upp, och på hösten, innan ny is bildat sig utmed stran- den och t. o. m. på högvintern, om, såsom det sannolikt ej sällan tid efter annan händer, ismassorna plötsligt draga sig från stränderna. Skildringen af svenska öfvervintrings-expe- ditionen på Spetsbergen 1872—73 visar, att vid Spetsbergens nordkust hafvet under vintern flere gånger var öppet intill kusten.! Under öfvervintringen med Vega bildade sig en och annan gång vida öppningar i hafvet, som möjligen i närheten af vår öfvervintringsplats sträckte sig till land. Af de der bosatta infödingarnas utsago syntes framgå, att hafvet någon gång under vintern öppnar sig för att åter tillfrysa. Den in- vändningen kan göras, att då hafvet vid kusten är öppet, luf- tens temperatur ej bör vara så låg, att den kan vara förderflig för alger. Detta är visserligen i allmänhet sant, men det bör märkas, att ingenstädes förekomma så tvära och starka tem- peraturkastningar, som i de arktiska trakterna. Bland många bevis härpå vill jag välja ett från Vega-färden. Under fe- bruari månad 1879 var luftens temperatur vid middagen den '6:te — 40?,4 C., vid samma tid på dagen två dagar senare + 07,1, den 12t:e — 2,0, men den 13:de — 24,9 och den 15:de — 29,0 C. I Mosselbay tillfrös hafvet en gång under vintern vid en lufttemperatur af — 27”,6,? till hvilket låga gradtal den sänkt sig under loppet af några timmar. Det behöfver icke förut- sättas, synes mig, att verkan af en lägre temperaturgrad måste vara långvarig för att vara menlig. Liksom en skarp frost- natt är tillräcklig för att skada vegetationen på land, lika väl böra de extrema temperaturgraderna i polartrakterna kunna verka förödande, om deras verkan utsträckes under ett eller annat tidvattensskifte. Om luftens temperatur vid olika delar af Ishafskusten lemnar följande tabell upplysning. Ur denna kunna åtskilliga slutsatser rörande Ishafsalgernas biologiska förhållanden dra- gas, för hvilka jag framdeles skall redogöra. 1 Se Nordenskiöld, Spetsb -Exp., 55—58. 2 Nordenskiöld, anf. st. sid. 58 och Wijkander, Obs. Météor., sid. 20—21. 40 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Tabell,' visande luftens medeltemperatur i olika delar af Aug. ..|+ 10,40] + 9,80 | + 2.87/+ 4.66 6,201l+ 0.67 polarregionen. 2 ec = 3 å = a 3 Få = 2 = = 3 3&R lus e 3 = Zz Ör = ad ja 25 & & Z A 3 3 z &E 28 A Z = 2 7 2 = Ey - 3 2 S 3 E 2 - 5.3 VS ad R r ÅA FÅ - 8 5 ? 5 25 at KN Sn ERE MT Jan. ...| = 4,20] — 6,00 |— 9,89|— 13,72|— 25,0 6|— 28.20|— 39,22|— 17,40/— 24,15) Febr. |— 4,0 | — 6,40 |— 22,69|— 18.49|— 25,09 |— 30,42|— 33,44|— 17,30|— 23,81 Mars..|— 3,80) — 5,10 |— 17,63|— 15,43|— 21,65|— 26.02|— 27,50|— 16,70|)— 23,32 APril..|-- 0,10] — 1,70 |— 18,12|— 13,94|— 18,93|— 15,72|— 22,89|— 10,40] — 16,51 Maj ...+ 8,20 — 1s0'|— 826— 3,18/— 6,70 G,51— Dj 0,10 SAG Juni... + 8,70! + 5,90 + 1,11/+ 2/41/— 0,60/+ 0,13/— 0,06 4,40/+ 2,26 Juli....|+ 11,50) + 8,80 | + 4,55/+ 4,89l+ 2,68/|+ 2.67/+ 2,61 7,70l+ 3,80! + [+++ I Sept. ..|+ 7,00] + 6,40 | + 3,86|— 0,28 3,22/— 7,50 1,10] — 4,82) Okt. ...|+ 2,00] + 1,30 |— 12,69/— 1,88/— 5,20/— 16,89/— 18,50 4,80|— 13,82 Nov. ..|— 1,70] — 2,10 |— 8,13/— 15,67|— 16,58|— 22,47/— 20,33/— 7,50/— 18,32 Dee. ...|— 3,20] — 4,00 |— 14,44|— 26,61|— 22,80|— 25,16|— 34,50|— 11,80|— 17,14] Brist på lus. Jag har förut framhållit såsom ett ut- märkande drag hos algvegetationen inom det egentliga Ishaf- vet fattigdomen på gröna alger. De arter som finnas upp- träda i mycket ringa individmängd och äro enligt regeln mycket för att ej säga ytterst torftigt utbildade, stundom nä- stan till oigenkännelighet förkrympta. Det ligger nära till hands att bland orsakerna härtill tänka sig brist på ljus, då såsom bekant det stora flertalet af de gröna algerna äro ljus- älskande och derför enligt regeln hålla sig på sådana ställen, der de komma i åtnjutande af detta i största mängd. Öfver det litorala området kunna vid det isfylda polarhafvets kust till följd af flere samverkande omständigheter många af dem icke utbreda sig, utan måste hålla sig inom sublitoralregionen. Den ljusmängd, som här tillströmmar dem, är säkerligen inom Ishafvets nordligare delar mycket ringa i jämförelse med den, hvilken de erhålla t. ex. vid Skandinaviens kust inom litoral- zonen. Vid Spetsbergens nordkust är solen flere månader un- der horisonten och i följd häraf mörkret under lång tid t. o. m. ofvan hafvets yta så djupt, att en menniska icke ens vid middagstiden kan vägleda sig utan artificielt ljus. Ännu mör- kare måste det då vara på hafvets botten, dit den sparsamma ljusmängd, som finnes, skulle hafva att bana sig väg genom flere fots mäktiga ismassor, belagda med famnsdjup snö och 1 Hämtad ur Hildebrandsson, Obs. Météor., sid. 578—579 och Koldewey, Zweite deutsche Polarf., sid. 536. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 41 dessutom genom det vattenlager, som täcker bottnen. Dessa snö- och ismassor genomsläppa ljus endast i obetydlig mängd och det kommer, så länge dessa ligga qvar äfven under de tider, då solen längre eller kortare tid af dygnet är ofvan horisonten, endast en obetydlig mängd ljus till hafvets bot- ten. Men att den tid är kort inom betydande delar af Is hafvet, under hvilken hafvet icke är 1i större eller mindre grad täckt af is, derom vittna de talrika polarfärder, som inom detta århundrade företagits. Vid Norges nordkust finnes Spon- gomorpha arcta mycket ymnig och mycket yppig, vid Spets- bergens kust liksom också i Murmanska hafvet och i Sibiri- ska Ishafvet sparsam och mycket torftig. Detsamma gäller andra gröna alger t. ex. Spongomorpha lanosa, Monostroma Blyttii. Andra orsaker såsom vattnets lägre temperatur, bristen på tjenliga växtplatser o. s. v. kunna hafva och hafva säkert också bidragit att framkalla denna olikhet, men en otillräcklig tillgång på ljus har medverkat och medverkar också efter all sannolikhet. Ljusmängden kan t. ex. vid Spetsbergskusten vara nog stor för dem att lefva, men ej nog stor för att de skola kunna nå någon yppigare växt och förmå bilda en så stor mängd reproduktiva organ, att deras individmassa blir af någon mera betydande storlek. Öfversigt af Ishafsflorans sammansättning. För att åskådliggöra florans sammansättning i Ishafvet i dess helhet och i olika delar af detsamma har jag med stöd af de uppgifter, som särskildt lemnas i den speciella delen af detta arbete, uppgjort följande tabeller. I den första af dessa, som lemnar en förteckning öfver Ishafvets hittills kända algarter och anger grunddragen af deras utbredning inom Is- hafvet taget i den vidsträckta och från växtgeografisk syn- punkt oegentliga bemärkelse, som förut angifvits, har jag til- lika utmärkt, om en art är känd eller icke från norra delen af Atlantiska och norra delen af Stilla oceanen, ett material, som jag framdeles kommer att begagna vid undersökningen af Ishafsflorans ursprung och utvecklingshistoria. En gransk- ning af dessa tabeller visar, att vegetationens sammansättning i skilda delar af det ifrågavarande hafsområdet är alltför olika för att man skulle kunna anse det utgöra ett florområde. Det synes mig derför olämpligt och ändamålslöst att söka upp- draga någon jämförelse mellan dess flora, fattad såsom ett 42 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. helt, och floran i andra haf. En dylik jämförelse beträffande Ishafsfloran såsom växtgeografisk enhet skall längre fram före- tagas. Rörande uppställningen af tabellerna må anmärkas, att jag sammanfört vestra delen af Murmanska hafvet med Hvita hafvet, emedan, såsom af Gobis! framställning visar sig, dessa områdens vegetation företer stor öfverensstämmelse. "Tabell 1. Förteckning? öfver Ishafvets algarter och grunddragen af deras utbredning i olika delar af Ishafvet, i norra Atlanten och norra Stilla oceanen. FÅ Ca 3 z 3 ENN O ( [-) 2 SJ ER EN Le SR SR GR 20) Bt)RS)2E usel] Ban sal SSE Er 2 at leon NN CJ . gel Pp 2 = o J2E 3 Zz c er Bulued så): ke led Bale 2 2 vgl Fr Id 0 ES = | & : er S 2 FaDENN ER a Te Sd Zz) 5 Å 2 sel P SG hä Corallinacez. EN Z. | & LER Corallina officinalis ............ SR sea TEN MAR RR | [1 MISSTAR +1?3 Lithothamnion Soriferup ...|— | .c-see |tesse | sence] sosse] sens] ecupe] see ssvet | Foder [ärNNSN » UBPEEt mere = BR LAR TRA förs LÄRA lsd, bossa SE Arr » HLCICOTND eres] "Te |, buset] der öns onde sne rg| Hop] NES Son kke re [elen so fast » norvegicum | + | ...... |..... Fnidesd) frdetl Ma får Bender FA BA » glaciale ...... +) + ol ++ fsrrnsrna = mö Mike | [rr] MRS » IN termödium |. "Fr |'s-ssso] secs lek skn] rar ev | seen a] Näep ES boktvne: UeNesRl viken » flavescens ...| F I ...... |..... 215 20 ER aAa AR ER) EA » TOSP URNA |örsee öre skallen sne lass =E lorssalessse ES DEE KR » compactum |:....] ss... [sera LT || avsrv |avane]sös nvosglunaesn|Arengld » polymor- pHium.. =. LSS På [Ear] Aase RESAS ++) + I +) + Lithophyllum arcticUum.......|.....] «esse |sssis]sosen ol KA FE (?)YEA DAG Lenormandi | +/J-...... LESS AE Bra BSS RE Da Melobesia membranacea..... Sm Tra LER KRA (ESR, IRA AE BE lars HEMNIRA. » macrocarpa........ = | EEE fre BA LR EEE SS äre. ot mil (STA | » TiejONS isorsa sort ikonen a CJ SN RR ERE BE re JEN re! och TEA | 1 Algenfl. Weiss. Meer. 2 I denna förteckning har jag icke upptagit några arter, hvilka upp- gifvits för Ishafvet, men som synts mig ofullständigt kända eller efter all sannolikhet oriktigt bestämda. Hvilka de äro, skall framdeles angifvas. 3 Beteckningen + (2?) betyder, att inom området finnes en algart, för- modligen identisk med den, för hvilken beteckningen gäller, och med säker- het icke identisk med någon annan för samma TIshafsafdelning angifven art; tecknet ? betyder, att växtens förekomst inom det betecknade området är osäker. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 43 = = 3 2 2 Be ZI ARE : Se TE ER NA SINE ST ESIEE TT SIE NES 3: Rhodomelacez2. LC SF e = zz EE | Odonthalia dentata............. IE GS ENE (EE NN (RET EE ha TG TO (EA RT Rbodomela' lycopodioideg...| + | Fl Fl Fl Fl Fler +! +) + » ENT sr un] ER SAD (fel Gc Sc EA RAS SE SJÄNlREaR. + Polysiphonia parasitica...... SIEM pre ne Dre är tr RAS SSA SPA all Jar » urceolata....... Spa AT kr or BES er EN a » Brodize......... AE BAG | öe SR är Ba) SEAN | ERE [AON SIST ESR » ät) oe ö ER öda | FRA ar AR kock ac förr Sc öre FE SE SSlbocse » SJELD SNES 0 po) ctr USA oc AR SE RA ERS VAA RSA » elongata ........ EN | kanel [So - A ö ee Jsr SASA OR SEN » fastigiata....... a AS SÅ st cd ler ere te Sa Re Fl) RP | » ALCllCA > .scecess Fl Fl bl tl +) +... Ål) SER » atrorubescens| —+HF | ? l.... leee]esenss FIT RE FORT KRETS on SA ra » byssoides ...... SS föceree Ser eg ARN Er GAS SSR 14 CNE KS En KE » Nigrescens..... ER LÅ ren sena förnava RA + pil ; | Spongiocarpe&. Polyides rotundus .............. SS Sa ATS | bar |sarek SSA [Rone KO Fra Wrangeliace2&. Spesmörtbamniont 2! EA BÖR [EE EE BE BSS Br [SSR Fil Tassrr | Hjomescharia. polygYDA ss]... |.ssas] (50 st] kombies |fer sa + 55 ON Br Ba BES j Rhodymeniacez. Hydrolapathum sanguineum| —L |..s.|sesa]srrsse]srsoss]oonenn]neine a SA ET SA RAA Rhodophyllis dichotoma ..:.| +| +| +| jess esse +) +) + IV CH OT "CRIS hele sescprsanssten Fl bl tl + + +] +lIl + + Plocamium coccineum ........ LIA RES SES ERS [ER Re RE IE a (SR SK RESA + | +l Rhodymenia palmata ......... ma rue fö må fä mål SRS fl od Bod +) + +) » Pertusa......see]..... EN [NER NG föl cr KASSA KSL RS solar + Champiacez. Chylocladia clavellosa........ BI BEE EEE BER EER) KLAS ForA fart ee OJ ere Silas » articulata........ 150 DEG RA ER 2 bo dr) förl [a [ae MR | Dumontiace2&. Sarcophyllis edulis ....eeeeeee 15 IE a ÄR TREA IRENE PRESS AR RE "vf » BIOÖMICA ocsetertorr na +!) Fl) + ltoleea SN - Halosaceion ramentaceum ..| + | +] +) Fl + tl tl tl +l| + » BACUR TUNG sv säs a |ootrer [ISNESE SP |eseecs] essens] aänpor unnnby|akanrolkrssrelsasar. Dumontia filiformis............ ASPA > 2 FERNN BRO ee rue c + +! + Furcellariace2&. Furcellaria fastigiata ......... TES fe Fi SM Ma ack FE frp a SE Då FRA Gigartinace2&. Cystoclonium purpurascens | + le. eb |. RNE Filar VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 45 SätAale EE Esa SE SSE &) & 2 : sö 2 ss S P = 2 & : CIALDPRYlISS lACINIAL 35 srrrskl seghet ns rne äns kän [Sosse [AK ADANIKER Ertl SE ONE +) +!) + Kallymenia rosacea...........].....- 51) ET ER INGA as dd EDER PES RA > septemtrionalis| + | + |-....- FE ER dor a da AA SSE ESR » TESEN reson adava Sea] Less KAS Ber Loa Ar fl gg oss| kionoss Phyllophora Brodigi.......... äte ta fält Erntsa [te NS FACT (re FIL » interrupta ......|...... TSL (SA LL bn LT en en SLE » ITCMIDLANITOLA | Snr es berg [Isene es | Sevede fas enen] sense en + Jo... Ahnfeltia plicata ............... SR a a TER SER SEA tl tl tl +) + Gigartina mamillosa ......... Sa | [| a oa [lr se a Ifa kg SON FE VT Chondrus CrispuUsS.............. EN | rr | EES a | sla [sara fagre SN dre aa +) ? Ceramiace2&, i Microcladia glandulosa ...... = fel fn SS Sa ol] bets sö | tees Ile on ET DAG RARE SL KOSS | Ceramium, Deslongchampii| + s..2|=s«ss|esenss|korvus | een os] 35 TS NAN oe » circinatum ....... AGS Serra ör (AEA NN ME bc er FN » rTUrUM ...:sensae0s (Fm fa | SEAN [SEE] RE söt fö | » ACANLHODOVUDI sei ]l, str | |acjosdn | bps | bo sasd |ie rojen 0 0 sn ac | REN ARA FFl | Ptilota elegans SN IE ae) SS SSE EES] IR SLE ELACEEA ; » — plumosa ES ET (GE FS) MET FN [RE [AE Fl tl +) + » DECHNAL sockecknac sakens +) Fl +) tl +... +l +) +) + Callitkamnion polyspermUm|. =E |.c.sse|se=:s"]ersove] svens |asdtns | AND [SEA +) + » Hookeri ....... a ERA fö VA VESA FS TEVA ER STAR + |... » arbuscula...... = kg] ont Ear Er SEN fösoctt] KenAeN) BORDE SENER » FOSCUNN is såsen ad ar RA SES SPEER fc, od köa od (EES + |...s.. » EOTYHIDOS UNI [fet |esd ep [Se dear össkon san og lärde enar in rna SEA askas Antithamnion floccosum ..... NE a Rene RSS ANSE ACER BSR +) +) ? » Pylaisei ...... SRS EE AE SS SR FI ccs » boöreale::..s.e. AE ERE SEN Ser SA EE gen föreg Bosee + » AMCLIGAN UNI Ibdste | ogr ss ikonen |asekes | bussse | NSn sas +! tl +] + Rhodochorton intermediuml..... ET ES SAN SER [SARA tr ti ER RS » SPLLULÖ SP a aa sa oe Assar lösesar eses bal snaved 2 ta] | ST RA » ROthil sascsssea +) Flen | ERS) TT AE +! + + » Sparsum «.u... BRUK [ss bs slelbe Möre iein | Ceres] äran ANDRE HR |Sosors » mesocarpum | +l| +J...... Flo +) + ooo » spetsbergensel...... AT RE rr Re öra eocen Dee I | I | | I Porphyrace2. I | Diploderma amplissimum... | » miniatum ....... | Porphyra laciniata ............ » abyssicola ..........] Bangia fuscopurpurea ....... Erythrotrichia ceramicola... Fucacez&e. Himanthalia lorea Halidrys siliquosa Ozothallia nodosa............... Fucus serratus ..............ss.- » — vesiculosus » COLT ANDIAGS:: ar srtares renen SM UKBPITANS äsdecsne Skare skog » — evanescens » eden talus -.oscs.ssssooaso » — miclonensis 3.) IINGRINS kessoserletsprpper IA HOLMS der bttedand LEE blint] tall ger en SAR Pelvetia canaliculata.......... Tilopteridez2. Scaphospora arctica........... Haplospora globosa...........+ Laminariace2. I Alaria esculenta .......:....+....- RE mö bg et SER 2 | 4» + Membhranacea:.....s.s 31 gran difolR nes ornsns rer » — dolichorhachis ......... » — elliptica KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. rm RER [ERE EA (3 FA ig FÅ EA Ke Re öka SÅ AE SR EEE + | + dersom NINE rd + |vaons BNNGINAR SE KAR TE ++? a0M EVR sj a av I 44 ol -— + Please Nee 2 SN HIS +) +)? SS SN EE TT TA OOOEREVEE I Zz lgå IE z o a lst. 2 IE 2/8 7 H AR STR ola må sla la BULASOR en FEN : = | b2 = z : or [4] FJ FIS DO zs = a = 5 E2leg) rr - 3 = je ee | 5 z = Cd 2 >l =E 3 a. Iipe& ITA = r s l8.el > 212 |5slsölg IE) | j2n) | 3 Sr dest = 4 2 las! o FR SA Na ef RR + | a Ia 2 | 2 Zz = | > 2 Si INRE NG & | 2 | 5 -- 3 e f a e 5 s 2 = E - 2 T T | SN 2 LET KEPESES MOE KEN Eee fr SA RA [9 | Strega far RÅ a AEA RR Ser RIPA FR ST EL ONA FF leror] sansa Jo NIT am DISGA BA 2 OEö DE a (TER Elf lad ag EA ? FRAN VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. «> NN "42AJBU BYSUBUIINN BIJSIA YIO JJAJBU BJTAH "£eqsugred VA 2) 5 | s NL [22] = of = 2 F or [=] o EdNIRG fr IRIS sl) 5 a (CI F Se | = = IEEE St Alaria,.oblonga, ..s.s...:ss-ss00 | Agarum Turneri Phyllaria dermatodea......... + + » ORG resas dsesipner | nodes | + Laminaria solidungula ...... frön fö » cuneifolia ......... Modena jens » saccharina......... | Sförlassar » longicruris ........ ERE fooge » — Agardhil ........ Be » atrofulva sis INA » FIS SIS nosns leser seted beg + > DIOTIPEE scr bo star res EI 2 OlUStOnI «> sas scn os FS ARE » CIN OTGALA nas enensss er SC » stenophylla ....... a (CI (080 ar all inges OS + | + > tomentosa............... Encoelie2&. Stilophora Lyngbyei ......... + [...... Asperococcus echinatus......| + l...... | 2 bullosUSj:.serss]ssrsdjesrrs |Ralfsta deMsta c...c...cistecno + |... » VErrUCOSA .-..s-.s> scr SF bre Chordariace2&. Chordaria flagelliformis...... TI + Castagnea divaricata ......... UNS Eudesme virescens ............ + |. Mesogloia vermicularis ...... NEAR Myrionematee&e. Leathesia difformis ...,........ SA Elachista. fucicola,......»..ssssa + | + Zl A 3) Ale ME | & 5 SÖ ES Sales +) + + | + =E INN är äs ++ SS kr re esta = i RR I SF) AR > [l B & | 0 Hol el rr 2 2 JE [3 Jå =S H > | & [10 Sä Jernenn snön ar basen +)? bre + I SF Sken + + |: skfles st + + + St loeen 2 de ba Je |) 8 +| + FN os SM. St SE del PE +) + +| + FFl EN FEN NR +) + + Jesse: 4 | + SEN TAS SJS eckees SEN + Jun KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Elachista lubrica .. .....sse: | Myrionema strangulans...... Lithodermatez&. Lithoderma fastiscens ....... » LSnICOla Leyser Scytosiphone2&. ITGA NTABDIA ectekpoce skssbAskans SEK Scytosiphon lomentarius ... » attenuatus ...... Punctariacez2. Punctaria plantaginea ....... Desmarestiaceze. Desmarestia aculeata......... Dichloria viridis ...........:... Phloeospora subarticulata .. » torbtilis-:::s«+e. » PURANA srnknr » Chordaria ......... Dictyosiphon corymbosus... » hippuroides... » foeniculaceus » hispidus ...... Lithosiphon Laminarige...... Aglaozoniacee. Aglaozonia parvula........... "294JeUspur[ugIA "29AJEQ BYSUVULINN BI9S9A 90 J3AJBU BJTAH/] "28AJeq VASUVULINN VIISO ”29AJBQ BAS ”294JeUsST VYSIIQIS "29AJVUST VYSUBAIIITUY "Auqsunseg | '2943eqae[od BYSION ++ =. 21 8 2/8 2:52 2») E seEel PEl8 : SS 5 CA + | + +l + +) + 2 Igeeg Salt +] F JAN | SE Sfökleveses BRESINESA mA RÖREN +) + mö ön or + uns | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Se klo Sphacelariacez&. Cladostephus SPpongiosus ... ' Stupocaulon scoparium - Chetopteris plumosa | Sphacelaria cirrhosa | arctica olivacea » » Ectocarpace2e. I Isthmoplea spheerophora ' Ectocarpus confervoide ...... | » PygmRuUs ........s | » draparnaldioides | » fasciculatus ...... | » tomentosus ...... | RTR OVADUS «dl rsckecs | | » Lebeln. sesasect » Terminallg.s..c.s... » reptans—:---::...... Pylaiella littoralis ............ RE TAND occidesassis seen » [VAT T Gallsea gissade 'Myriotrichia filiformis ....... Gleothamnion palmelloides II I : | r I Ed 2 Si ÅS ESSEN 2 [2 UNER | & GV | = 2 3 ag =) Er sl 4 - > = Fä SITS SS Sulla) 2 | & | Sr jer) z fe) B 22 lek - = 3 |? |) & (=) [= roles! 8 ad BR | = ES NE ES & la IEA => 2 > | SE = = Fä | Sie JÄSA ST SE [ES el lek IR re jr | ES | JUIFS eta fem) S la |A S- = le = SS a Fl eo 5 | DE I | &e I IS 2 USE TN ON åå | AE RS ATA Sj FIRE | I I I I AN AT SS UR end LR SR |öIR IN Ehe Jeseser | I Sa JK + CR SR SEN RR SR EA RA ft LS fö at ej one ee juste SSE | | EN ASA bars 05] bort OR a LE PF förl] | stl tg ta | | Re etag oe ESR [SRA SAN Re SA aAa (ad AS | pa fi NI ASG | | Chzetophorace&e, | | Chetophora MALIEMAEE ee eos |Sösesd TEN i » pellienlar enes Ulvacez. | Enteromorpha clathrata ....| + |... » intestinalis..| + J...... fc Å COMPressäk.rletn | ot | ot | » complanata..| + |...... Essen | » INIPRA nara lsdener 1 RR Bå III. It ++ Jb) ++ + JjörA Ska ene Aer SEN 4 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. | | EE |E5lgö)e | 5 IE jerja 2 | |ä8 SEI 5 15 ja: Sk): 2 a8> ling SENSE St ien St BETS FÖ SE EE BL BIR fa be Sie 222 BA äl! SEN l SS Enteromorpha tubuloga......|......]s.s.s- lösa | soÅR lenkpsdn ct Far SEN | » Micrococca..., + | + | + | | ARN siare Fl eb lan VU lva (OrANSÖ esse sarboke neotena Fian fer Fletnsene pöresralanesna|önnnen]snönnn]önnner | 31. FRCEUON frosten ERS lst FEI AE Hiloblet Monostroma latissimum ....| + J|...... FORN Be | KOREA ERE MOT AG ER, rt | | » undulatum......| + |... |EEOR FER KSS KR 1 Sa ONE NR » lubricum ....... fö SV a SSA | free | Arles | » cylindraceum EN STR ESR KE SP RUTA ISA FSE | | » SACEOd SUM: 3-5es | =) escr adress] särst El skek en BEA Fo | SE Si » angicaVa......... (EE ES RE Kn, Ma REGA faror RR br KRA kg LEE TE RR EE AG SS BA SR ae | Ean »> areticum......... slike (SEEN EE NNE NG Hade LA a BR a | > leptodermum |.....|...... NV + | BR FE bang FÖ (CAS | 2 fuscum -........ lar far bar kar |) spe RR ara lar är » crispatum ...... IEEE [RSS KA ra EERO ER faennneföosenn forsen annen | > Blythis sten En a RAA SES (ed Fl ber Diplonema percursum -...... Il teen = RN a Ne CE [ES EN Prasiola stipitata ...............« NEC RS As SRS Rasa de det lider Confervacee2. | Spongomorpha spinescens.... + J...... 80, EE EE RR Kr a GE » ata ute (9 EE [TE En (LA TE leoktl +) +) + » lanosa......... AS RE ET | Tier lane. + Hess Cladophora rupestris ......... + lena SE na lea REG Fl lar > (bes ESS + Fjeene Sat |asadsuuikect = RR » glaucescens...... TER RA RR TONER [CNN HR EA SALE +| + > OTACILIS sosv se os sad ET fan AR nde MINSE MIRA gen bra va + | Fl... » CIS PANNA skovdss dansa före må SELTEE BAN Pepe a ja SAT RBhizoclonium /rigidum ......| + il PF A-seesi]..seojvsevanlar BE love > pachydermum ...... SER oo [a | SER | AREA 2 OR NERE DR > riparium ...... + | Herse dad asdjuda. rd) [En a [EE Cheetomorpha melagonium | sj ch 2 | Hae NS | ING » MWormskioldii|=ts.|rns] er. ytor] ost ER RER Ka > ÅL dok | PETE Fe Lo OA EEE fösnsna ören sl. Själlsanaen » tortuosa ....... | a HR ESS SER KE Fn I +! +!) +l VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. SA jag I I "uauvado BYSIUBIIY VIION I 'uaUuB3d0 BILNS BION | i Jar | ES EES a AE . D = Se OA Ne VER fa AE SSA ON a = SET aan rm ENS = SSR ls NE EA gm ns en |] | & ER GA EJ SA > [EES ST en oa mt | SS ES en 33 ST el DUCKS 4 n Zz ANN 4: aa SR S e AS SR 2 + Sr | HÄGG a 2 | I 2» | SM] SRA . os - Chzetomorpha = septemtrio- FIDU Seden est SN tänka SINE Ulothrix Sphacelarize ) SUDMATNA. sr ss-ross-]< » AISCIferA ..v..-sniness | | Urospora penicilliformis ...| + | +]... Ng ve VA EEE + er I I Bulbocoleon piliferum........ SEE UAE N keD Bo ös BASS dare (EE | I | | | | Derbesiacez2. | | | | I I I Detbesia marinat .;....c....s ar ler SEN AREDE | I I I I IAELENER ER Bryopsideee. | Bryopsis plumosa ffa ÖRE KASS | ESD PEsst KOREE + | RE 4 | (CET Characiacez&. | |. | | | | Characium marinum -......... OC SN ata SN BEG a Bä er [Er | : : | | | Codiolum longipes ........ Os lera Sal Enn kit SP SEN Roeg fa ; | > pusillum 4.0: lära Boon brer Ad Kål An ER se : I » Nordenskiöldia- | ATEN sedernas ÅLEN Fl SS Se EDR [SS LE ha EA ARS Chlorochytrium inclusum ... ...... Sa ne SSR RE 3] Sr | Palmellacee&. | IE Chlorangium marinum ......hess sens SN ar bra ER SEN löna | I I Rivulariace2e. |år | 0 a å förs IASRIG Rivularia hemispherica ..... 505 obe rss Sr OA ANSE NE AN IE i | » TITCEOSCOP1CA svart Eorkas de eaee eb sc REN EE AS + Calothrix Harveyl ............. ) scopulorum ........ : » confervicola ...... : + | +] = beress | 3 | er ++; Pr St Sc (R + Jörns NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. KJELLMAN, Norra Stilla oceanen. ' Norra Atlantiska oceanen. Baffinsbay. Amerikanska Ishafvet. | Sibiriska Ishafvet. Kariska hafvet. Östra Murmanska hafvet. Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvat. I — | Grönlandsbafvet. | Norska polarhbafvet. Oscillariacez2. Tab. 2. Algseriernas artantal i Ishafsfloran. Chroococcacece. Lyngbya semiplena ............ | Spirulina; tenWSsSUNa:::s.s.s:sse]5skes| segra] seed] ec nros] sense JSsESNN INS GrIe0Capsa SPEC vesivintör kader änn | sn öpsaler Får | Oscillaria subsalsa 87(90)| 2(83)|79(82)/33(34) Familjernas antal slägten i Ishafsfloran. 3 FÅ am | ST ed + AN Baftinsbay. än sbay = & ost : > Amerikanska — Ishafvet. em & oo Sibiriska Is- | - hafvet. EU = + SC EN I Kariska hafvet. LA I 19 MM —- a a an - Östra Murman-' - ska hafvet. be fa Aa Mm Hvita hafvet CN och vestra Mur- | SS SS , é Av oc manska hafvet. = EE Grönlands- || cc a afvet. | ÅA DS | vm [IG TS I -— | = Norska polar- || NS hafvet. | -& | Bor I Ishafvet i dess = 23 helhet. = 54 40 Florideee .. Fucoidege ..... Tab. 3. Pphyce? ......| Nostochinez | Summa arter 259 194(195) Chlorophyllo- Baffinsbay. Ibn Amerikanska ac) Ishafvet. Sibiriska Is- a hafvet. Kariska hafvet. Östra Murman- AN ska hafvet. Hvita hafvet och vestra Mur- manska hafvet. Å Grönlands- ac) hafvet. Norska polar- || — «o hafvet. | Ishafvet i dess) 1 helhet. Gigartinacex Confervaceg ........... Ceramiacete ..ssmsscmmssmees] Desmarestiacer ... Rhodymeniaceg ........ Fucace2.......... VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. | I Laminariaceg............. EctocarpaceR ............ Corallinace2& SQUuamariace.......ss.s: |[FOrplyracede! s.:...ss... Chordariace2 ............ Sphacelariace2& ......... Rhodomelace& ......... DumontiaceR ............ IEA COCIICES secs csaep enes scr | Myrionemate2............ | Characiace& ..:............. | Oscillariaceg mo... | Wrangeliace .......... Delesseriace? ............ | | Filopteride22.......ss:.s..: | | Scytosiphone2 ........] | Rivulariace2 ........o.. | | Spongiocarpe2............ | Hildbrandtiace2e ......... | "ChampiaceR ..mcmessvsn | Furcellariace2 ......... | Lithodermate2 ......... | | Punctariacee ...... Anglaozoniacee ......... | Cheetophoraceg ......... Derbesiacet.........ssses] WBTYOPSIde2 .:ssovderedes | Balmellacese =. | Chroococcacer............ 2 R las | a 3 FE BR z SIDE = > E : Sul NA 48 LI 32) 5 ANS SN ee 2 SVE ads 4 rr RR RA IS RAN FE la SAR ST ess Mit BEG NS CI (EG ee SR INRER [ENN fre TAI 2 4 4 1 I] RAS Scones iso 205) SE GE VR ES Rs LASER TNG i ANSSI fö nar SN ET UR SE HS RE ER GA rs Aa lr AE flag ET ER EE ba VG) | RES bn kd få SSI AE I cr UA es foo 2 ÅL TE HIA Al få rg DNE et | AIR re 21 3 1 SIR | 1 1 Il and tt 3 11 |fons oo bc Roe ES AN BAN SLA AS 21 GISSA NAS IN ses rr | SMA SIA ST Re AT feg NASAS Dj ek (5 RE KE fans pe 2 2 | JE JE SDR boctkr |A ARS TS [FL RA a | fd lä TB Aasl |(an] 4 i. [3300 rar RAA NSD Al KN SE 1 AR a tl Bira 1 | 11 SSE ere sen | LE as AES en | Sr 18 AR | CS fred SRA IUSERANg NN 1 LS I 1 SR ig] ödla Inre 1 Nr RT AS [EEE fn fr [aan 1 Fä rk fr snott) OA ie EA VASS ER IRS ERA | 2 fa EAST BA EEE fre ra rn NA Ted LG ne (EE ÄRE RR SR da [MSE förta Il | ae SA SA FDA An 1 | 11 T EN BIR (40 dBA AM RESA her el lätt RÅ 11 | ect RS i bd ed) SR) betan SEN VR 25 111 | 97| 58| 60 |52653)| 28| 23) 221) 691 54 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Tab. 4. Familjernas artantal i Ishafsfloran. | ICeramiace2............ ILaminariacee ....... IJLFRCOD ”örgea äsakoss IConfervace& ......... iCorallinace& ......... lEctocarpace? ......... Rhodomelacee ...... ENACACGD doreereeversans Desmarestiacer .... Gigartinacer ......... IDelesseriacee ...... Rhodymeniace:e 255 IPorphyraceg ......... | 'Sphacelariacee ...... | [Wrangeliacee ...... | 'Squamariacer ...... | Dumontiace?... ...... | lEncoeliex ............ | Characiace& ......... Rivulariace2 ......... 'Chordariace ......... | Myrionematex ...... Scytosiphoner ...... | ;Oscillariace& ......... | | Champiacee ......... ”Tilopteride2 ......... | Lithodermatere ...... | Cheetophoracer ...... 'Spongiocarpe2e ...... 'Hildbrandtiace:e EA 'Furcellariacee ...... 'Punctariacer ......... Aglaozoniace& ...... IDerbesiacer ........ | Bryopsideg............ | Palmellace& ......... | Chroococcacem ...... 220194 | SSap I 29AJLUSI Z Q fem gå TSE RAA 19 BLI QS 6 10(11)| 11 |6(7)) 10 19 T. 165. 1&0) 1570 CA Se 12 2143 3 14 Pp) 13:-124(6)) sö lg 3 3 |4(5) 7 |2(3 9 1 NaEG 9(10) 7 Pre 3 JNA 2 5 4 5 3 5 1 EL 5 31 2 2 5 1 1 2 Ål Nada ledens | fasas 3 3 1852 hj 1 3 SSM [ESS Fyr 3 1 1 | TA 4 1 | SLR 4 SALTA 2 2 HE BRA he SE INR AA läge 9.4 lösta) AR SSR 1 RE 2 1 I 1 1 Ile EE RR 1 I 1 1 el y 1 1 1 lä Mg 1 vs 1 14 NR ons) fre ESS TIERRA cessel sec FN an BERT ja Ul KORR be: LAS [a CJ | EE le SÅ lea) Ad SN rr är På z | 2 fra TA fos AN a AR Rea! 364 [jga PR ESA TR 4 | 6 | 4(5)|10(11)| ; 18 FE MR 11 SI FE RO AS a IR 5 | | EE pA MENS 3 3: 1- Spare mA TOM USA ne älg 1 5 | 23 i 7: | lö gr 5 W RE 1 5 FÖREN | BSR ERE Pena (4) | FR SR 0 5 || 1 MRS) fe or [RR Er | MAKER [ER TE BER EVEN | 5) FR BE ES HR fell MÄN SOS Dr TNG 2 i UN EA 1 1 SLE TA 1 a era 3 TRE Lähadi? 25 Länge Sad se NES 1 I don 1 sve Ra Aa | I RRERAN |eeoa KARA 1 | vasst RS eceves] säSKESNTN i I | La seoveso | ooer-— | KR | | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, Tab, 5. Slägtenas artantal i Ishafsfloran. IROlySiphoniat .-.ssssssess 400 HÖSPORNATTA trode snnne re Lithothamnion ............ ISO HSA 5 second RE IHUGiD CAR PUSL:.ssrsctssese ark as IDSIGSSeTIAN ss. redsenn seven VÄMADT RN as ene tages NTE Enteromorpha «.........s. | Rhodochorton «ee Callithamnion .....+eeee | Gladophöra :-.sassssss | Cheetomorpha............+-- Chantransia «.....csees00->> ÖETAMIUEDN seg: sneda a enes | Antithamnion........eee-+- | ; Dictyosiphon URLS ERA I Melobesia......ssssenn | Kallymenia..........esens0> | IPhyllophora. s.sssessecscs | IP Ota ons sckon dere dere I Phloeospora «sees | | Sphacelaria ........s.ssso000s | Pylaiella RER det sans | | Spongomorpha «...........- i Rhizoclonium......... dar | IUlOthrix sd se NA ANNE | | Codiolum s..sseessrsrrssennen FI ALOBRIIE ve hoses essensen | Lithophyllum.............+- Rhodomela :.....«siwsossset IRSrOGOlS:srssr:sorvdvnsstke? | I Rhodymenia ........e.« Chyloeladia:..:...v....«ec>= SArCOPhylliS=.. ss ses ss I Halosaccion .......... 2 SA) | DIploderma ss. .smwasv FELET SS9p I J9AJTUYSI "94Jeg -2B[Od VISION ”943Jeq -SpuBIUNID I-I0M VIJSIA Y90 2943e BITAH "9AJEU BYS -UBTUINN VIISO I'99AJBU BYSIIRM "294384 -ST BASKUAIS "49AJBUSI TYSULYTIIOMY "Aeqsu ge IMONOStroma. ..s.sccssesc04t : IFa9areq BexSUEMN An LW - NN VW W WW DN WW NN FF NN NN VW BB RR Uv BR --— bo a RH RR HD bo NN: kel eek bb DD -—- bo NES RBU NBR ÄT RB RR sd NÖT 7 NOV ik" NOM GON bal ID No NN ov KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. | 244 MN RDR VT a ad a INRESA RS DS CNE RF | ET |ERE el 5 EE SAG SAERT ER Ra FR EEE fF 2 Så 2 3 2 3222 ig | 3 EL Z 2 2 2 äran [2 BR a SE EROS | a BÖrPRyTe iriden ss 2 oe PD FEoGS Köra fon BR 211 12 ad NT: VR SER SA 2 LOL 2 2 [OSSE RR Sr NER | (HOTA fat odksrrsnesknrrr sänkas 2 2 1 1 1 SM IE 1 1 APerococcuUB js-:ssus.ssso5es 2 | 1 ES SA FERRAN MEESE eg 1 KRC SIG 5 ocker tba sferen bister 2 ÄN Bar 1 i 0 REA SEA Na 1 FIlAChaSlö i rsrodefiket rönen 21 2 2 2 2) I lv FU BN LE LJ Läthoderma,-. serb AA 1 1 1 1 Lola vä SOytopiphon jstytassr sena: Sn hå Iof fereeee | örnann | esnnrn Jönn 1 CIOIloROINA oe.rss area ser detbe 2 METE A| BES BN KSR a | ESS OSSSN MEGA fe oo | a a Chisptophöra:...»..s.sssse5i 2 1 Hilton i 5 [RSS Feer RSS EE TIN RE SALO ELSE Sd 2 2 Ilona 1 (2) SSR fa a POR 1 BA VIATIA 35cssssb dress dras 2 DR SSA ÄLGEN [SR |rgsnde | ER Lilla (ÖDYBILINA sv eskorean tona 1 1 I] FISK Et EE hal OdGRthRalA s:csssfortsranke 1 1 1 | 1 : ÖA Te I 1 1 | 1 IPOLVIdGN bersssassded mnersber 1 IA SR fue! Re | es BRA BrENa (CE | Spermothamnion .........] 1190 Eg (Sa lskonke ARE [ges länsat | pat 3 Nitbopbyllum ..........+. SE Sr | Fr AE läns | ör rat | 1 Flildbrandtia voor al FNL | SAS |sarsablpöstöre sk Peyssonnelia ...........-..+ Löll; fERR eran oerelleer | SE fee | 1 ÖITIIOTIA 2: deto ds selen vdn ts Lee 1 EN ERA | AN [AS Nope Ra ee ES 1 Hsemescharla ...s--::-.wss (8 HRT SY RE RED Få SEA oa ser Jjslböretilar Hydrolapathum......!..... 1 Köpte [52550 OR ass [ere elr > | Rhodophyllis ..............- 1 1 1 | 1 I KISSEN fr 1 BIN tHOTA. bosfrosssöskesasssn 2 1 1 | 1 1 Lula I 1 PIOCRDOLUNN sa 5 0 str on sea da 11 MN [Bg nas [ES ESSEN SEI RA FE 1175 5400) 6 (nt SR SA TRA fa RA ES 1 19 RES [SS YE RER nt 1 FörCellärla4::s «v.g rd Il Ed 1 1 [FRE RER pv ÖFItOclOMIUN «irsstecresesin 1 ISIR ÅN serpeni] dörren | (AN Callophyllis7 je..s.,sossse5. I EA fä fra fan ee 1 HAJTTÖLDE diseesässsöser oeneed AE 1 EN ce SE lg 1 1 RI ORDEING sven ioenstösenes nar (TE DET RS ESS TA | örnen | ennen 1 (ROR OMIS seser et ireriorsdtr 1 | INRE |ersass | svesxs) len TESEN RES INELCEOCLGCOTD sr ersasirersarerir 1 | o1lees |ysisens | on asnd rn RSS lekt RS FIRTLOTA nEsedssse seNskas bäres 1 ST RES RESER En a basaasd sr Erythrotrichia ............ 1 I ad RRRE BES. fossan janne | annan serna Elimanthalia ....cfr.ssos sa 1 IRS ERS fra WAS | aytssn) sön | Halidrys söRgrssas darra Urr AR 1 "TS FR a |aseses ERE SA Se [OVE HIV ART: MED RASAR LE 1 1 1 1 ln KSS ET p | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. rr rr — — — — gi gl gelee TR gles BEEN SS SAS e e RN 2 3 [SES 3 | & é = | SG SN) ra & ”Pelvetia oookAso ATT 1 | il | 1] |G Be ERS 1 | Scaphospora .........+.ss++ TEVEN IE MADE eng ere [gas | una | Haplospora 1 flög [Ge RR RN [JEN Ir Bee IA EA lossa en EE förses 1 il | Stilophora RTR 1 TÄIGR | LTR osa bockar [isso SR AN (ÖROFCARII rekss scen narin ee SN ET gp I oso NÄE 1 CAStapNeA scskesaroresssrie ne h TKERRR hocsorn] Fö fra (ERS sr es IRC SME oereserobrcenokesns se 1 TIPSEN TÖlMoe I acpnde || osceesi| (nack Jsdo | INIGSO 0 [OIAresssborsustes tradera Loc PEEL rd AS | [EES NEN (Sas HÄGG TRCSIA sr sccceksvdikroinast 1 FJOLSeRE fomkS S ES ol foder SENS trREN ESA | NESTIONEMA secrevesersncens sr 1 TR NA BA Hjalle nd nn 1 fNLTS RR AR rer 1 Ri ar fekroRaR RO Punctaria NS ie destinet YE NEN ÄR ESS sen ses | busnsd 1 DeESmarestia ..ccccsmimcn 1 1 1 1 1 1 onnssa SR 1 | DD Ne br TE ES NA (EI es BAD Se HM ae dR ar 1 TÖTSHOSIpPRÖN sevisssassan seen lh ÄR I ER Rån HÄR HERREN se Seka | desto] Sarri | Aglaozonia ......sesssese0s0 1 hbt] csr för bo et TESSAN fon | Cladostephus ............... 1 Lag SE lorkrog pos rg ret ER SEA il [STapOcaulON :sss...--ss > I fen Il osggeb| kaos LES OSA I Cheetopteris ...............- TIGA KAN EN al 1 1 1 1 1 1 | Isthmoplea ...........s..s.e 1, EVR AES | oda bots teorin ES EES [[NEYBIO CIA. ccccarerc scn oa Sd ind tårna | oas frn RS EN [EAA RE Gleothamnion............s.. 1 | IR er 11 Ira are VEG SER SSR [LDIPlonOINA Ceresssaacr nedan TEN I föga bag] insat et teen SRA 1 PPRASIOLA mrs ESA Ile | äl okt Goda RES FR RR KRA AN [Er I Urospora fas akeg: See oo AS TINSRER 1 LIN För RT 1 KEBRIBOCOleON, scssissskosassne 112 SN ng TE STA ER De a anar ass ora Derbesia 1 IE Ro oss kons a ene [RES RR Bryopsis If feseee föreere | anser forne | ene | on 1 (ÖHALACIUM -csccsonssess FA IEEE TNA src In rann kota ba a) fb SADE RSA Chlorochytrium............ ELO Res:.ste POE od 1 1 LUGN SA (ÖRÖTan STUM) oooecsranscrder I | ene] ae rot rdr SE SN AN JEReR [IRIS ÖA ss ssssrsrosesrnre sa | ÅL |öcsong I esdoer saba] sonas Nike ||| BN [ÖJSGINSRLA örn eco år sn sana nå UR RR a anna ah ER SLS ne [sasse | Bob sony skins 1 [Sjörketeitare ass] EL | 0 ESS fee or ro SE ee (EE 1 NEUEOCEPSAE risusrsse sas tagen] TDLSES RAS AI MSN [ESA bd et SN [RR 58 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Ishafsflorans utvecklingshistoria. Af den förut meddelade tabellen 1 framgår, att af de i Ishafvet kända algarterna följande icke äro kända söder om Ishafvet, såsom det här blifvit begränsadt: Lithothamnion soriferum, alcicorne, glaciale, intermedium, > flavescens, foecundum, compactum, Lithophyllum arcticum, Polysiphonia Schäbelerii, Delesseria rostrata, corymbosa, Heemescharia polygyna, Halosaccion saccatum, Kallymenia septemtrionalis, » Pennyi, rosacea, Phyllophbora interrupta, Rhodochorton intermedium, > spinulosum, spetsbergense, Diploderma amplissimum, > miniatum, Porphyra abyssicola, Scaphospora arctica, Alaria membranacea, grandifolia, dolichorhachis, elliptica, oblonga, Laminaria atrofulva, nigripes, Lithoderma lignicola, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Dictyosiphon hispidus, Sphacelaria arctica, Ectocarpus Lebelii, Pylaiella nana, varia, Gleothamnion palmelloides, Cheetophora maritima, , pellicula, Ulva crassa, Monostroma undulatum, lubricum, cylindraceum, saccodeum, angicava, areticum, leptodermum, > crispatum. Rhizoclonium pachydermum, Chetomorpha Wormskioldii, » septemtrionalis, Ulothrix Sphacelarize, discifera, Characium marinum, Codiolum Nordenskiöldianum, Chlorochytrium inclusum, Chlorangium marinum, Rivularia microscopica, Gleocapsa spec. Alltså ej mindre än 63 arter, representerande 22 familjer och 34 slägten. Ett betydligt antal af dessa beskrifvas visser- ligen nu för första gången eller hafva först på senare tiden urskilts såsom arter, hvarför det väl är möjligt, att, sedan uppmärksamheten blifvit väckt på dem, en eller annan kan komma att visa sig gå söder om den dragna ishafsgränsen. Men å andra sidan är det stora flertalet af dem genom stor: lek och specifika karakterer så utmärkta arter, att det före- faller föga antagligt, att, om de förekomma längre söderut, de icke skulle hafva anmärkts vid de jämförelsevis så noggrant och länge undersökta kusterna af norra Atlanten, der mäng- den af dem under sådana förutsättningar borde vara att vänta. Ungefär en tredjedel af dem tillhöra uteslutande den icke isfylda delen af Ishafvet: Norska polarhafvet, vestra Murman- ska och Hvita hafvet, nämligen: 60 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Lithothamnion soriferum, > Poly dipkfönia alcicorne, intermedium, Schäbelerii, Halosaccion saccatum, Diploderma amplissimum, Lithoderma lignicola, Ectocarpus Lebelii, Pylaiella nana, Gleothamnion palmelloides, Chezetophora pellicula, Monostroma » undulatum, cylindraceum, saeccodeum, angicava, arecticum, crispatum, Ulothriz Sphacelarize, Chetomorpha septemtrionalis, Chlorangium marinum, Gleocapsa spec. Sålunda 21 arter, representanter för 11 familjer och 14 slägten. De öfriga 42 arterna gå alla in i det egentliga isom- rådet. Endast 11 eller 10 af dem äro hittills anmärkta äfven i Norska polarhafvet, hafvet. Sådana äro i vestra Murmanska hafvet och Hvita Lithothamnion glaciale, D flavescens, Kallymenia septemtrionalis, Porphyra abyssicola, Alaria membranacea, » > grandifolia? Sphacelaria arctica, Pylaiella varia, Ulva crassa, Monostroma lubricum, Codiolum Nordenskiöldianum. Det återstår alltså ej mindre än 31 eller 32 i det egent- liga Ishafvet endemiska arter, nämligen följande: Lithothamnion foecundum, » compactum, VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 61 Lithophyllum arcticum, Delesseria rostrata, » corymbosa, Hemescharia polygyna, Kallymenia Pennyi, > rosacea, Phyllophora interrupta, Rhodochorton spinulosum, » intermedium, » spetsbergense, Diploderma miniatum, Scaphospora arctica, Alaria grandifolia? > dolichorhachis, elliptica, » — oblonga, Laminaria atrofulva, » nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, > hispidus, Cheetophora maritima, Monostroma leptodermum, Rhizoclonium pachydermum, Ulothrix discifera, Chetomorpha Wormskioldii, Characium marinum, Chlorochytrium inclusum, Rivularia microscopica, Dessa tillhöra 15 olika familjer och 22 olika slägten. Redan denna starka endemism häntyder på, att den rent arktiska hafsalgfloran i motsats till den arktiska fanerogam- floran icke är en invandrad flora, utan att dess utvecklings- centrum måste förläggas till sjelfva det isrika Ishafvet. Andra omständigheter framtvinga samma slutsats, på samma gång de ange, att den nutida rent glaciala hafsfloran måste hafva haft en vidsträcktare utbredning mot söder förr än nu. Hit leder, såsom mig synes, en jämförelse mellan Ishafsfloran och floran i norra Atlanten och norra Stilla oceanen. Ishafvet, taget i vidsträckt bemärkelse, äger såsom: tabel- len 1 utvisar ett betydligt antal arter gemensamma med norra Atlantiska oceanen. 62 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. De uppgå till 184 (185). Af dessa finnes det stora flertalet vid Europas atlantiska kust, endast 11 äro uteslutande ameri- kanska. Af dessa äro följande 4 ej kända söder om New-Found- land: Delesseria Montagnei, Fucus miclonensis, Laminaria Agardhii, Phyllaria lorea. Tvifvelaktigt synes det mig för öfrigt vara, om den växt från New-Foundland, som blifvit kallad Laminaria caperata, verkligen är identisk med Ishafvets Laminaria Agardhii. Är ej så fallet, är Laminaria Agardhii att räkna bland Ishafvets endemiska arter. De öfriga 7 arterna: Ptilota pectinata, Antithamnion Pylaisei, Fucus edentatus, >» — evanescens, Laminaria longicruris, Agarum ”Turneri, Phyllaria dermatodea äro antingen icke kända söder om kap Cod eller hafva åtmin- stone sitt egentliga utbredningsområde norr om denna udde? och förekomma här i största ymnighet samt rikast utveck- lade. Bekant är redan genom Harveys undersökningar, hvilka bekräftats tillfullo genom senare iakttagelser, att nämnda udde vid Amerikas ostkust bildar gränsen mellan en sydligare flora och en hvad amerikanska algologer uttryckligen benämna arktisk flora.? Att dessa arters egentliga ursprung är att förlägga till Ishafvet kan väl icke betviflas. En påtaglig för- klaring till deras uppträdande vid Amerikas kust söder om Ishafvet lemnar den efter kusten från norr framstrykande Labrador-strömmen, med hvilken de kunnat föras nedåt och hvilken gör de yttre förhållandena likartade med dem, under hvilka de lefva i Ishafvet. Några af dessa arter, Ptilota pec- tinata, Fucus evanescens, Laminaria longicruris, Agarwn Turneri och Phyllaria dermatodea höra bland Ishafvets allmännast ut- bredda eller i största massan uppträdande arter. De före- komma alla i Baffinsbay till och med vid höga breddgrader. Delesseria Montagnei synes också vara en i Baffinsbay ymnig art. Atminstone förekommer den i rätt ansenlig mängd i de 1 Jfr Farlow, New. Engl. Alg. 2 Farlow, anf. st., sid. 4. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 63 samlingar från Grönland, hvilka jag haft tillfälle att granska. Fucus edentatus och Antithamnion Pylaisei äro äfven kända från samma del af Ishafvet. I hvilken grad af ymnighet de här förekomma, är icke ännu kändt. Aterstå alltså endast tvänne arter, som hittills icke med säkerhet anträffats i Ishafvet norr om deras uppgifna amerikanska fyndort: Fucus miclonensis och Phyllaria lorea, den förra sådan jag uppfattar arten, ej någon egentlig ishafsalg, den senare deremot känd från andra af polarhafvets mest arktiska delar. Möjligt är, att Fucus ni- clonensis, så väl den som af mig upptages under detta namn från Norska polarhafvet, som den, hvilken J. G. Agardh uppger finnas vid New-Foundland, Spetsbergen och Grönland, icke är något annat än en bland de många former, under hvilka Fucus evanescens uppträder eller att Fucus miclonensis från New- Foundland, såsom J. G. Agardh anser, är identisk med den från Grönland och Spetsbergen hemförda Fucusform, hvilken jag trott mig böra betrakta såsom en varietet af den i Is- hafvet allmänt utbredda Fucus evanescens. Hvad Phyllaria lorea angår, så gifves, så vidt jag kan finna, ingen rimlig anledning antaga, att den haft sitt utvecklingscentrum vid New-Found- land eller att den kommit dit söderifrån, utan kan man säker- ligen med ganska stor bestämdhet antaga att den liksom de öfriga här ifrågavarande arterna har sitt ursprung och ut- vecklingscentrum 1 Ishafvet. Med undantag af dessa arter äro de öfriga, som Ishafvet har gemensamma med norra Atlanten, kända antingen ute- slutande från Atlantiska oceanens europeiska kust eller såväl härifrån som ifrån Amerikas nordostkust. Bland dessa finnes ett ej obetydligt antal inom Ishafvets rent arktiska delar och nå här mycket höga breddgrader, hafva en vidsträckt utbredning, uppträda ofta i stora individmassor, med få ord äro att räkna bland det arktiska Ishafvets mest karakteristiska algformer. Följer man dessas utbredning mot söder finner man, att nå- gra bland dem upphöra strax söder om Ishafvets gräns, eller gå endast några få latitudgrader söder om poleirkeln och is- gränsen eller åtminstone, ehuru allmänna och yppiga i Is- hafvet, söderut blifva allt sällsyntare och allt mindre stor- växta och frodiga. Dessa omständigheter synas mig tyda derpå, att dessa arter haft sitt ursprung i Ishafvet och här- ifrån utbredt sig till Atlantiska hafvets nordligare delar. BSå- som goda exempel på dylika arter kunna följande anföras: Halosaccion ramentaceum, känd från alla Ishafvets delar, myc- ket ymnig i vissa, t. ex. i östra delen af Grönlands-hafvet. KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Den går mot norr åtminstone till 80:de graden och upp- når ännu mellan 79:de och 80:de breddgraden en hög grad af yppighet. Detsamma gäller Polysiphonia arctica. I Atlantiska hafvets europeiska del äro de icke kända söder om Island, vid Amerikas kust är den förra ett af den s. k. arktiska florans mera framstående element, som upp- träder i stor mängd vid Eastport och endast tillfälligtvis anträffas så långt söderut som vid Massachusetts kust.! Ralfsia deusta mindre allmän i Ishafvet, dock temligen vanlig i nordligaste delen af Murmanska Ishafvet, har i Atlanten ungefär samma sydgräns som föregående. Den är känd från Island, men vid Amerikas kust ej söder om East- port (Maine). Monostroma Blyttii går i Ishafvet vid Spetsbergen upp till 79:de latituden, har dock maximum af förekomst vid Norges nordkust och Grönlands sydvestkust. Ej heller denna är känd söder om Island. Vid Amerikas nordvestkust före- kommer den i största mängden och rikast utvecklad om- kring Eastport och går mot söder ned till omkring Bo- ston.” Rhodophyllis dichotoma, också en karakteristisk arktisk alg, som sid. är funnen vid Spetsbergens kust omkring 79” N. Lat., är temligen allmän i nordöstra delen af Murmanska hafvet och ymnig vid Norges nordkust. Den är känd från Fär- öarna och trakten af Bergen vid Norges vestkust, men på europeiska sidan ej söder härom. Vid Amerikas vest- kust har den sin sydgräns vid Cape Ann. Följande arter: Odonthalia dentata, Rhodomela lycopodioides, Euthora cristata, Ptilota plumosa, » pectinata, Phloeospora tortilis, Chetopteris plumosa kunna utan tvifvel sägas vara bland Ishafsflorans mest ut- märkande arter. I den europeiska delen af Atlantiska hafvet går ingen af dem söder om England, de flesta äro inskränkta till Skandinaviens vestkust och Storbritanniens nordligaste delar. De af dem, som finnas vid Amerikas ostkust, hafva 1 Jfr J. G. Agardh, Spec. Alg. II., sid. 359 och Farlow, New Engl. Alg., 5 och 143. 2 Jfr Kjellman, Isl. Alg., sid. 79 och Farlow, anf. st., sid. 5 och 42. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 65 här en nordlig utbredning och tillhöra uteslutande eller före- trädesvis områdets arktiska del. De äfven 1 Ishafvets nordligaste delar allmänna arterna Delesseria sinuosa, Dichloria wviridis, Desmarestia aculeata, Cheto- morpha melagonium finnas visserligen ännu söder om England, men synas här vara sällsynta eller mycket sällsynta. Så är åtminstone enligt Le Jolis uppgifter fallet med dem vid Cher- bourg. ! Möjligen är förhållandet detsamma med ännu åt- skilliga arter, men någon högre grad af visshet kan för när- varande ej vinnas härom, emedan de uppgifter som föreligga om algernas utbredning söder om kanalen äro sparsamma och sväfvande. Ett annat skäl, som synes mig tala för uppfattningen af Ishafvet såsom ett sjelfständigt utvecklingscentrum, lemnar det faktum, att i Ishafvet och t. o. m. i de delar häraf, som ligga norr om Atlanten, en del arter finnas, hvilka saknas i Atlantiska oceanen, men deremot förekomma i norra delen af Stilla oceanen. Sådana äro: Delesseria Beerii, Petrocelis Middendorffi, Rhodymenia pertusa, Sarcophyllis arctica, Antithamnion boreale, Laminaria cuneifolia? » fissilis, > solidungula, Elachista lubrica. 4 Den förstnämnda af dessa är, såsom af den förut lemnade tabellen öfver arternas utbredning framgår, känd från Grönlands- hafvet, från Hvita och Murmanska hafven. I Grönlandshafvet går den upp till Spetsbergens nordkust,” ehuru den här synes vara sällsynt, i östra Murmanska hafvet är den allmännare och yppigt utvecklad,? i Hvita hafvet och den tillgränsande delen af vestra Murmanska hafvet en bland de allmännaste algerna. ? Utom Ishafvets gräns är den endast med säkerhet känd från Ochotska hafvet. En uppgifven fyndort är också Kamtschatka. > Antager man Stilla oceanen såsom artens ut- vecklingscentrum, blir dess förekomst norr om Atlantens myn- 1 Jfr Le Jolis, Liste Alg. Cherb. 2? Kjellman, Spetsb. Thall. I, sid. 12. 3 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid, 13. + Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. 5 Jfr Ruprecht, Alg. Ochot. sid. 239 och följ. RK Ba IUI. 2 66 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ning i Ishafvet mycket svår, för att icke säga omöjlig att för- klara. Efter stränderna kan den icke gerna tänkas hafva vandrat, och med strömmar kan den icke heller förmodas hafva blifvit förd. Längs Sibiriens kust går, såsom Vega- expeditionens undersökningar visat, strömmen från vester mot öster. Till Amerikanska Ishafvet skulle den möjligen kunna hafva blifvit förd genom den hit i en åtminstone svag gren utgående Kurosivo-strömmen, men det finnes icke någon ström, som från Amerikanska Ishafvet leder öfver till Spetsbergshafvet. Deremot gifves det en antaglig och temligen lätt förklaring, såsom jag framdeles skall angifva, till dess uppträdande i Ochotska hafvet under förutsättning att den haft sitt ursprung i Ishafvet. Det kan visserligen anmärkas häremot, att arten ej är känd hvarken från Sibiriska eller Amerikanska Ishafvet, men det kan också å andra sidan invändas, att Amerikanska Is- hafvet och äfven det Sibiriska äro föga kända i algologiskt hän- seende och att det derför är lätt möjligt, att arten verkligen finnes i dessa haf. Särskildt är detta sannolikt beträffande det Amerikanska Ishafvet, emedan i Baffinsbay finnes en med D. Berii mycket nära förvandt och från den mycket svagt differentierad art, D. corymbosa, som möjligen utgått ur D. Berti eller ur någon för dem båda gemensam stamform. För öfrigt finnes intet som hindrar, att detsamma gäller om Ishafvets alger, som på goda grunder kan antagas vara fallet med många af den arktiska florans fanerogamer, nämligen att de fordom haft en vidsträcktare utbredning i polartrakterna än nu. Hvad nu anförts om Delesseria Berii har äfven, om också med en eller annan modifikation, sin tillämpning på de öfriga nämnda arterna, hvilka finnas i Ishafvet och söder om detta endast i norra delen af Stilla oceanen, Med ledning af tabel- len öfver Ishafsalgernas utbredning och de mera enskilda upp- gifter, som lemnas i den speciella delen, är det lätt för hvar och en att öfvertyga sig härom. Jag torde derför ej behöfva eller böra ingå närmare på hvarje art. En af dem vill jag dock särskildt påpeka, nämligen Laminaria solidungula, en af Ishafvets mest egendomliga och mest karakteristiska algformer. Den är i Ishafvet känd nästan polen rundt: från Grönlands- hafvet, der den är allmänt utbredd längs hela vestra och norra Spetsbergskusten, och ej sällan har en så betydande storlek, att den är att räkna bland hafvets stoltaste arter; vidare från Murmanska hafvet, Kariska hafvet, Sibiriska Is-: hafvet ej långt från Beringssundets mynning, samt från Baf- finsbay vid Grönlands vestkust. Antagligen finnes den också VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 67 i Amerikanska Ishafvet. Söder om Ishafvet åter är den känd endast från ett ställe, nämligen Ochotska hafvet, derifrån Ruprecht omnämner ett ungt »abnormt exemplar af Lami- naria saccharina med odeladt, sköldformigt vidfästningsorgan», efter all sannolikhet sålunda en ung Laminaria solidungula. Den nutida algfloran i norra delen af Stilla oceanen är till sin sammansättning så väsentligen olik den nordatlan- tiska, d. v. s. bildas af så många arter, som äro så skarpt skilda ifrån eller t. o. m. tillhöra så helt andra typer än de atlantiska, att man ovilkorligen måste för att få något slags förklaring häraf förutsätta, att dessa båda delar af verldshafvet tillhöra olika utvecklingsområden, inom hvilka en bildning af skilda former under mycket lång tid fortgått. Det är emeller- tid å andra sidan ett väl kändt sakförhållande, att norra At- lanten har ett ej ringa antal arter gemensamt med norra Stilla oceanen. Om också det är i hög grad sannolikt, att, såsom J. G. Agardh med rätta påpekat, »en stor del af upp- gifterna om algers förekomst i vidt skilda haf grunda sig på ofullständig kännedom och deraf beroende oriktiga bestäm- ningar och att, ju mera de vetenskapliga bestämningarna vinna i noggranhet, antalet skall inskränkas af sådana arter, som antagas förekomma 1 vidt från hvarandra aflägsna haf»>, samt att detta allmänna omdöme äfven har sin giltighet be- träffande det uppgifna antalet af de för norra Atlanten och norra Stilla oceanen gemensamma arterna, så finnas dock, så- som ock samme algolog uttryckligen framhållit, i dessa vidt skilda hafssträckor flere bevisligen identiska algformer. ? Att dessa arter skulle hafva utbildat sig såväl i norra Atlanten som i norra Stilla oceanen, sedan dessa haf erhållit sin nutida begränsning och nutida fysiska beskaffenhet, kan svårligen antagas, då de hydrografiska förhållandena äro i så väsentlig grad olika.? J. G. Agardh synes vara benägen att anse, att dessa för de ifrågavarande områdena gemensamma arter haft sitt ursprung i ett af dem och från detta förts till det andra af en genom Ishafvet fortsatt ström. Hans uttalande härom lyder: »Synes det i allmänhet gälla hos algerna, att artens utbredning är begränsad inom området af samma hafsström, så kunde möjligen den för många större alger gemensamma " Jfr Ruprecht, Alg. Ochot., sid. 351 och J. G. Agardh, Lamin., sid. 8 och Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 11. > Jfr J. G. Agardh; Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. Spetsb. Alg. Bidr., sid. 10. Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 8—9, 11 o. s. v. > Jfr Engler, Pflanzenw, sid. IX—X. 68 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. förekomsten i den Atlantiska och Stilla oceanen tyda på en genom Ishafvet fortsatt ström, som förde alger från New- foundland och Spetsbergen till Kamtschatka och vestra Ame- rikas nordligaste öar.» 1 De hydrografiska undersökningar, som under senare tiders polarexpeditioner anstälts i Ishafvet, hafva emellertid icke påvisat förekomsten af en dylik genom Ishafvet fortsatt ström, utan snarare ådagalagt, att i Ishafvet finnes ett helt nät af strömmar. Endast genom att antaga, att en algart förflyttats från den ena strömmen till den andra, synes man mig kunna få en förklaring af artens förekomst i såväl Stilla som Atlantiska oceanen, för så vidt denna skulle betingas af hafsströmmars inflytande, och en sådan kombina- tion skulle för åtskilliga arter blifva så invecklad, att den svårligen är antaglig. Det kunde emellertid förutsättas, att en dylik fortsatt ström under tidigare perioder funnits; jag känner dock icke några skäl, som tala för en sådan förutsätt- ning. Utan att nu närmare vilja inlåta mig på denna fråga i dess allmänhet, vill jag dock nämna, att det synes mig sanno- likt, att man i den forna fördelningen af vatten ock land och i hafvens olika fysiska beskaffenhet förr mot nu skall kunna finna grunder, som gifva en antaglig förklaring af åt- skilliga algers förekomst i norra Atlanten och samtidigt i Stilla oceanen. Till en sådan slutsats leder, såsom mig synes, studiet af Ishafsalgernas nutida utbredning. Af dessa skola enligt mera tillförlitliga uppgifter följande finnas såväl i norra Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Corallina officinalis ? +Lithothamnion polymorphum, sOdontalia dentata, "Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia parasitica? » urceolata ? » fastigiata ? » atrorubescens ? nigrescens, Delesseria alata ? Mad sinuosa, +Hildbrantia rosea, Peyssonelia Dubyi, "Rhodophyllis dichotoma, +Euthora cristata, 1 J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Bidr., sid. 10. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Plocamium coccineum, "Rhodymenia palmata, +Halosaccion ramentaceum, Dumontia filiformis, Callophyllis laciniata ? "Ahnfeltia plicata, Gigartina mamillosa ? Chondrus crispus ? £Ceramium rubrum, "Ptilota plumosa, SÖ pectinata, Callithamnion polyspermum, > arbuscula, Antithamnion floccosum ? > americanum, "Rhodochorton Rothii, Porphyra laciniata, "Fucus vesiculosus, > ceranoides, > > spiralis ? » evanescens, > miclonensis ? "Alaria Pylaii? "Agarum Turneri, Phyllaria dermatodea, Laminaria saccharina? Då & > longicruris, > digitata ? > stenophylla, +Chorda filum, +Ralfsia deusta, "Chordaria flagelliformis, FElachista fucicola, "Lithoderma fatiscens, +Tlea fascia, "Scytosiphon lomentarius, FDesmarestia aculeata, "Dichloria viridis, "Phloeospora tortilis, "Dietyosiphon foeniculaceus, "Cheetopteris plumosa, "Ectocarpus confervoides, "Pylaiella litoralis, 69 70 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Enteromorpha clathrata, > intestinalis, » compressa, Ulva lactuca, FMonostroma fuscum, "Spongomorpha arcta, Cladophora glaucescens ? "Rhizoclonium riparium, "Chetomorpha melagonium, > tortuosa, "Urospora penicilliformis, Bryopsis plumosa. Bland dessa 70 arter äro icke mindre än 41 arter, de med en = betecknade, alltså 58!, 4, för närvarande säkert kända från de arktiska delarne af Ishafvet, och bland dessa 41 arter äro flere af det isrika Ishafvets allmännast ut- bredda och mest utmärkta former. Då tillika, såsom i det föregående är visadt, många af dem åtminstone i Atlantiska oceanen — för Stilla oceanen saknas närmare uppgifter — hafva en öfvervägande nordlig utbredning, synes man vara berättigad att förlägga deras ursprung till ett isrikt haf och antaga, att de från detta öfvergått till norra Atlanten och norra delen af Stilla oceanen. Procenten af Ishafsformer bland de arter, som uppgifvas såsom gemensamma för Ishafvet och de ifrågavarande sydligare hafssträckorna, är efter all sanno- likhet större än de anförda siffrorna antyda. Ty det finnes nämligen skäl att antaga, att ett störr antal arter från norra delen af Stilla oceanen, som hållits för identiska med Atlan- tiska former, vid en närmare granskning skola visa sig vara specifikt skilda från dem eller felaktigt bestämda. Så synes mig vara fallet med de i ofvan meddelade förteckning med ett frågetecken utmärkta. ! Deras antal uppgår till 16. Om de frånräknas, skulle alltså Ishafsformerna utgöra omkring T5 g af hela det antal arter, som Ishafvet har gemensamma med norra delen af Atlantiska och norra Stilla oceanen. Af de då återstående 13 arterna äro Porphyra laciniata, Enteromorpha intestinalis auct., E. clathrata auct. och Ulva lactuca, som dock finnas vid Grönlands vestkust, i den omfattning de vanligen tagas af algologerna, kosmopoliter, hvarför någon ledning vid ! Till stöd för detta antagande åberopar jag de uppgifter om dessa arter, som meddelas af J. G. Agardh, i Spec. Alg., Epier. och hans afhand- lingar om Ishafsfloran, af Ruprecht, i Alg. Oct., af Farlow i New Engl. Alg., af Harvey, i Ner. Am. och Alg. Vanc,, af Postels & Ruprecht, i Il. alg. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. | utrönandet af deras ursprung ej gifves. En art, Antithamnion floccosum, hvars atlantiska form är skild från Stillahafs-formen, skulle möjligen kunna arses utgången från den i Ishafvet all- mänt utbredda A. boreale. 1 Några arter, Polysiphonia parasitica, P. nigrescens och Plocamium coccineum, som äfven uppgifvas före- komma på södra halfklotet, hafva möjligen söder om Amerika öfvergått från det ena hafvet till det andra. Callithamnion ar- buscula, som för öfrigt i Stilla oceanen uppträder under en annan form än i Atlanten, har för närvarande en så inskränkt utbredning, att på grund af den ingenting kan sägas om dess ursprungliga hemland. Beträffande de få öfriga arterna anser jag mig icke för närvarande böra uttala någon förmodan. Det har sålunda visats, att Ishafsfloran är rik på endemiska arter, att flere arter, som i Ishafvet gå högt mot norden och här äro vidsträckt utbredda, hafva en ringa utbredning mot söder i Atlanten; att i norra delen af Stilla oceanen finnas en del arter, hvilka väl förekomma i Ishafvet och t. o. m. i dess norr om Atlanten liggande delar, men saknas 1 Atlantiska oceanen, och att bland det jämförelsevis mycket betydliga an- tal arter, Ishafsfloran har gemensamt med såväl norra At- lanten som norra delen af Stilla oceanen, en mycket stor pro- cent utgöres af arter, som förekomma i Ishafvet vid höga latituder, bland dem åtskilliga af Ishafvets mest karakteristiska former. Ur dessa sakförhållanden anser jag mig befogad att draga den slutsatsen, att floran 1 Ishafvets arktiska del är en gammal flora och att den haft sin utveckling i sjelfva Ishafvet. Men om så är, måste en förklaring sökas deraf, att flere Ishafsformer för närvarande finnas söder om Ishafvets gräns såväl i Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Att vid Amerikas nordostkust åtskilliga Ishafsalger förekomma finner en lätt förklaring deri, att dessa nedförts af den kalla Labra- dor-strömmen, hvilken tillika gör de yttre förhållandena i myc- ket lika dem, under hvilken de lefva i Ishafvet. Men vid Euro- pas atlantiska kust går ingen ström ned från Ishafvet, utan i stället en ström upp i Ishafvet från Atlanten. Om också åt- skilliga Ishafsalgers förekomst vid denna kust skulle kunna förklaras dermed, att de vandrat söder ut efter kusten från Spetsbergshafvet och Murmanska hafvet utefter cisuralska Samojedlandet 0. s. v., kan dock denna förklaring icke lämpas på de arter, hvilka förekomma vid Island, vid Storbritanniens och norra Frankrikes kuster. Mellan norra Stilla oceanen 1 Jfr denna art i den speciella delen. bo 72 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. och Ishafvet äro strömsättningarna gynnsamma för att tillföra Ishafvet arter, men: ej för att föra arter från Ishafvet till Stilla oceanen. Grunden till algernas nutida fördelning i verldshafven behöfver och bör lika litet som grunden till landtväxternas. utbredning sökas uteslutande i de förhållan- den, som för närvarande råda på jorden. Lika väl, som den nordiska fanerogamfloran innehåller åtskilliga element, hvilka äro lemningar från den tid, glacialformationen hade en större utsträckning mot söder än i våra dagar, lika väl kunna dessa i norra Atlanten och norra Stilla oceanen förekommande ark- tiska alger qvarhållit sig från de tider, då ett isfyldt haf om- gaf norra Europa och sträckte sig ned mot det nutida norra Frankrikes kust. Det finnes ingenting som hindrar att antaga, att detta ishaf hade en flora lik det nutida Ishafvets arktiska del. Då glacialformationen aftog i söder, invandrade i hafvet liksom på land sydliga växtformer och förträngde hufvud- massan af de glaciala. Några af dem förmådde dock att bestå i striden mot de nyinkomna och qvarhöllo sig och hafva sedan dess qvarhållit sig i sitt ursprungliga hemvist. Om, såsom jag förut sökt göra antagligt, fattigdomen för närvarande af alger i östra delen af det Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet beror till väsentlig del på bottnens ogynsamma be- skaffenhet och vattnets ringa salthalt, så är det dock sanno- likt, att under den äldsta glacialtiden, då dessa haf sträckte sig längre mot söder än nu, kustens bygnad och vattnets beskaffenhet var fördelaktigare för alger och att derför dessa delar af Ishafvet icke voro så fattiga på dylika växter. ! Att åtskilliga arter såsom t. ex. Delesseria Berii, Rhodophyllis dicho- toma, Petrocelis Middendorffii, Ptilota pectinata äro gemensamma för Ochotska hafvet, Murmanska hafvet och Spetsbergshafvet, men saknas i hela den mellanliggande delen af Ishafvet, kan förklaras dermed, att dessa arter fordom funnos i denna hafs- del, men att de dukade under, då kusten framflyttades mot norr dels genom deltabildningar, dels derigenom att en land- höjning inträdde, hvarvid den af sandbäddar bildade hafs- bottnen höjdes, och då stora floder började aflemna allt större och större massor af sött vatten till hafvet. Om den växt, Halosaccion saccatum, som uppgifves förekomma i Hvita hafvet, verkligen är funnen derstädes, så torde äfven den. vara att räkna bland de arter, som fordom haft en större utbredning längs Sibiriens kust, ty om den icke är identisk med någon 1 Jfr Nordenskiöld, Pröven, sid. 70—71. VEGA-EBXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 13 af Stillahafs-arterna H. fucicola, H. hydrophora eller H. firmum, så har den dock i dessa sina närmaste slägtingar. Den förändring, som floran, i den mån glacialformationen drog sig tillbaka, undergick i norra Atlanten och norra delen af Stilla oceanen, inträdde äfven i den del af Ishafvet, som omger Norges kust. Genom invandring af sydliga former för- trängdes glaciala arter eller mistade sitt dominerande infly- tande. Florans element ökades betydligt, och dess prägel gafs ej längre af glacialformer, utan af atlantiska former. Men icke blott till denna del af Ishafvet, som hydrografiskt när- mast öfverensstämmer med den nutida norra Atlanten, utan äfven till det egentliga Ishafvet hafva antagligen på senare tider sydliga arter invandrat och qvarhållit sig eller äro stadda i invandring. Ett öfverförande till vissa delar af detta Ishaf är mycket gynnadt genom dit gående strömmar. Så t. ex. till östra delen af Grönlandshafvet till Spetsbergens kust genom golfströmmen och till östra delen af Murmanska hafvet till Novaja Semljas vestkust, dels genom samma ström, dels ut- efter den nästan sammanhängande kusten från norska Ishafvet och vestra Murmanska hafvet. Mellan Spetsbergen och Norge har jag på olika latituder sett drifvande Ozgothallia nodosa och Fucus vesiculosus, och på Spetsbergens sydkust har jag funnit uppkastad Ozgothallia nodosa, bevuxen med Polysiphonia fastigiata. Sjelf har jag icke på någon af de ganska många delar af Spets- bergens kust, jag varit i tillfälle att undersöka, funnit någon af dessa alger växande. Uppgifter saknas dock icke, att de växa här. Är detta verkligen fallet, torde man kunna antaga, att de på senare tider invandrat dit, öfverförda af golfström- men. Huruvida några arter begagnat sig'af den beqväma vandringsvägen längs kusten till Wajgatsch och Novaja Semlja kan visserligen ej med säkerhet afgöras. Möjligt är dock, att detta är händelsen med den vid sydvestra spetsen af Wajgatsch funna Cladophora rupestris och den vid södra Novaja Semlja anträffade Spongomorpha lanosa. Ett öfverförande af alger till dessa delar af Ishafvet äfven- som till Baffinsbay söder ifrån har möjligen skett eller sker måhända ännu genom de skaror af fångstfartyg, som hvarje sommar år efter år från nordliga Norge fara öfver till Spets- bergen och Novaja Semlja och uppehålla sig i det omgifvande hafvet, äfvensom genom. de fartyg, som regelbundet sedan lång tid tillbaka från sydligare nejder gå upp 1 Baffinsbay. Att ett sådant öfverförande sker, derpå har jag bevis, men huruvida de sålunda till Ishafvet komna algerna verkligen också 74 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. förmått eller förmå att qvarhålla sig på dessa ställen, känner jag icke. Ett af de fartyg, som öfverförde den svenska expedi- tionen 1872 till Spetsbergen var någon tid efter expeditionens ankomst dit i och under vattengången rikt bevuxet med en småväxt Enteromorpha compressa. Antagligen hade denna upp- kommit ur sporer, hvilka fäst sig vid fartyget i sydligare trakter vid Sveriges eller Norges kust och sedan under resans lopp utbildat sig. Möjligt är också, att vattenfåglar, särskildt sådana, som uppehålla sig i laguner på kusten, taga med sig en och annan alg söder ifrån. Kanske har på detta sätt den i lagunerna vid Adventbay på Spetsbergen ymnigt förekom- mande Rhizoclonium rigidum kommit till den höga norden från söder. I floran vid Grönlands kuster ingår ett temligen betydligt antal arter, hvilka antagligen hafva sydligt, atlantiskt ur- sprung. Antalet är så betydligt och arterna till sitt lefnads- sätt sådana, att deras öfverförande till dessa trakter kan för- modas hafva skett hvarken genom menniskors eller djurs åt- görande. Genom hafsströmmar rent söder ifrån, d. v. s. från Amerikas ostkust, kunna ej heller dessa arter hafva inkommit till de delar af Ishafvet, som omgifva Grönland, ty dels går strömmen här från norr mot söder, dels saknas vid amerikan- ska kusten åtskilliga arter, hvilka uppgifvas vara tagna vid Grönland. Så är fallet med Hydrolapathum sanguineum, Pelvetia canaliculata, Nitophyllum punctatum, Furcellaria fastigiata, Callo- phyllis laciniata, Asperococcus bullosus, Stupocaulon scopariwum, En- teromorpha tubulosa. Jag är visserligen icke fullt öfvertygad, att alla dessa arter förekomma vid Grönlandskusten. Då jag emellertid af några arter sett exemplar, som enligt uppgift varit tagna vid Grönland, och då erfarna algologer säga sig hafva sett exemplar af andra från dessa trakter, så har jag för närvarande måst upptaga dem bland de Grönländska ar- terna. Deras förekomst vid Grönland kan jag icke förklara på annat sätt än att de kommit dit öster ifrån, och närmast från Island, der åtminstone några af dem hittills anträffats. Någon ström leder visserligen icke från Island direkt till Grönland, men de kunna möjligen af den ström med riktning mot nordvest, som stryker förbi Islandskusten, hafva blifvit förda inom området för den stora polarströmmen eller Grön- landsströmmen och sedan af denna till Grönlands kuster. Men kan detta hafva skett med dessa arter, så bör det också kunnat ske med andra sydliga former som finnas vid Grön- landskusten. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. T5 Invandringen till Grönland skulle alltså hafva försiggått icke ifrån söder utan öster från Atlantiska oceanens europeiska del öfver Island. En närmare undersökning af Islands alg- flora skulle helt säkert lemna flere, i detta afseende vigtiga resultat. Äfven ifrån norra delen af Stilla oceanen hafva säkerligen också alger under senare tider invandrat. Jag kan dock knap- past anföra mera än ett tillförlitligt bevis härpå: I Sibiriska Ishafvet är ingen algart med säkerhet känd, som behöfver an- tagas hafva inkommit från Stilla oceanen, om man nämligen icke antar, såsom säkert eller sannolikt, att de arter: Ptilota asplenoides och den med Laminaria longipes nära beslägtade art, hvilka skola vara funna i Sibiriska Ishafvet vid Lenas myn- ning, växa i den trakt, der de uppgifvas vara funna. 1 Tillhöra de Sibiriska Ishafvet, hvilket jag för min del anser mig böra betvifla, måste man antaga, att de kommit dit från Stilla ocea- nen, der åtminstone Piilota asplenoides har en vidsträckt ut- bredning och flerstädes uppträder i stor ymnighet. Riktnin- gen af de strömmar, som gå mellan dessa haf, är icke fördel- aktig vid algernas införande i Sibiriska Ishafvet, mera gynsam deremot för en invandring i vestra delen af amerikanska Is- hafvet. Detta senare är dock ännu mycket litet kändt i algo- logiskt hänseende. Bland de arter, som uppgifvas förekomma här, finnes dock en, som man på goda grunder kan anse hafva inkommit söder ifrån, nämligen den i Stilla oceanen vidsträckt utbredda och ännu i norra delen af Beringshafvet allmänna Rhodomela lariz. ; Den som besöker Spetsbergens kuster kan ej gerna undgå att fästa sin uppmärksamhet vid de på stranden uppkastade föremål af olika slag, af hvilka en stor del synbarligen blifvit förda hit från söder, från Norges kust. På somliga delar af ku- sten äro de mera sällsynta, på andra åter finnas de i mycket stor mängd. Nordenskiöld berättar t. ex., att på ett ställe vid Spetsbergskusten pimpstensstycken förekommo i så stor mängd, att en mindre säck kunde fyllas med sådana. Många af dessa föremål, flöten af trä, glas och-kork, pimpsten m. m., äro af den beskaffenhet, att alger, åtminstone smärre, kunna gro på dem och i sina tidigare utvecklingsstadier genom dem föras från Norges kuster mot norden. ? Flytande på vattnet kunna dessutom större alger öfverföras af golfströmmen. Det synes derför, som skulle man kunna vänta sig, att den Spetsbergska 1 Jfr J. G. Agardh, Grönl. Lamin. och Fuc., sid. 7. 2 Jfr Nordenskiöld, Spetsb.-exp., sid. 39—41. 76 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. algfloran innefattade ett betydligare antal sydligare algarter, hvilka under senare tid invandrat från Norges nordvest- och nordkust. Detta är dock icke fallet. Florans allra flesta be- ståndsdelar hafva för närvarande en sådan utbredning, att man måste anse dem hafva sitt egentliga hem i Ishafvet. Jag har ansett mig böra väcka uppmärksamheten härpå, emedan det visar, att hafssträckor, som tillhöra samma hafsströms område, icke alltid äga en till sina väsentliga drag öfverens- stiämmande vegetation, och att alltså, om man söker fördela algfloran i skilda geografiska områden, man icke i alla haf får låta gränserna för dessa till öfvervägande del bestämmas af hafsströmmarna.! Det kan finnas yttre förhållanden, som sätta ett oemotståndligt hinder mot det nivelleringsarbete, dessa söka utföra, och hålla områden isolerade från hvarandra, hvil- kas växtlighet hafsströmmar sträfva att utjämna och göra likartad. De omständigheter, som ställa sig emot och upp- häfva golfströmmens verksamhet och derigenom förmått hålla Spetsbergens algflora i så hög grad olik floran i Norska Is- hafvet, anser jag hufvudsakligen vara den Spetsbergska litoral- regionens otjenlighet för en rikare algväxtlighet, hafsvattnets låga temperatur och ljusmängdens otillräcklighet. Hufvud- massan af algarterna vid Norges Ishafskust tillhöra såsom sagdt litoralregionen, och det är väl hufvudsakligen sådana, som skulle öfverföras till Spetsbergen af golfströmmen och de föremål, som af denna drifvas mot norden. På sin vanliga växtlokal kunna de, komna till Spetsbergen, ej trifvas eller sprida sig. Bottnen är otjenlig, isen förstör dem, och vatt- nets temperatur är alltför låg för dem, och de luftlager, med hvilka de under ebbtid komma i beröring, äro ofta så starkt afkylda, att de verka skadligt på dem, hämma deras utveck- ling och minska deras motståndskraft. På det sublitorala området är vattnets temperatur året om vid eller under 0, sålunda betydligt lägre än den, för hvilken de äro utsatta vid Norges kust äfven under årets kallaste tid, och här skulle dessa ljusälskande och vid ljus vanda arter under en stor del af året lefva i mörker eller dunkel och under den åter- stående delen i följd af den olika växtplatsen komma i åt- njutande af en mindre ljusmängd än på de trakter, derifrån de kommit. Hvad här sagts om Spetsbergens flora gäller också till väsentlig grad om floran i östra Murmanska hafvet. Enligt resultaten af föregående undersökning skulle alltså 1 Jfr J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. grunddragen af Ishafsflorans utvecklingshistoria vara följande. Floran har haft sitt utvecklingscentrum i Ishafvet. Den hade under den tidigare glacialperioden ett större område än nu. Under senare tider har den rekryterats af sydligare arter. In- vandringen har i vissa delar af Ishafvet varit större än i andra, i en del, det norska polarhafvet, så stor, att floran här förlorat sin arktiska karakter, i andra delar åter betydligt mindre än man skulle kunnat vänta sig på grund af rådande, för en in- vandring från sydligare haf mycket gynsamma strömförhål- landen. Florområden i Ishafvet. I det föregående har jag sökt gifva stöd åt den åsigten, att vid Norges Ishafskust en stank förändring af Horan ägt rum, och att den här antagit en karakter olik den, som den fordom haft, och olik algflorans i det nutida glacialhafvet. Jag skall nu närmare ingå på detta ämne och med ledning af de undersökningar, som hittills skett, angifva, i hvilken grad flo- rans karakter vid Norges kust skiljer sig från florans i andra delar af Ishafvet. Familjetyperna äro 1 det allra närmaste desamma. Endast tre familjer äro representerade vid Norges kust, som sakna representanter i andra delar af Ishafvet, nämligen Champiacea Aglaozgomiacee och Derbesiacee. Antalet för den norska Ishafs- floran egendomliga slägten är större, nämligen 21 (1 Dessa äro ljdnde: Spermothamnion, Petrocelis, Plocamium, Chylocladia, Chondrus, Microcladia, Callithamnion, Bangia? Erythrotrichia, Himanthalia, Halidrys, Stilophora, Castagnea, Leathesia, Coilonema, Lithosiphon? 78 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Aglaozonia, Myriotrichia, Prasiola, Derbesia, Lyngbya. Af dei Norska polarhafvet hittills kända arterna äro följande med säkerhet icke kända från någon annan del af Ishafvet: Lithothamnion soriferum, Ungeri, 5) alcicorne, > norvegicum, inierasdies Meiobetia membranacea, macrocarpa, Eäsipbeie parasitica, Brodizei, > fibrillosa, > Schäbelerii, byssoides, Spermothamnion Turneri, Chantransia Daviesii, > virgatula, Delesseria angustissima, > alata, Petrocelis cruenta, Middendorffii, Plocamium coccineum, Chylocladia clavellosa, > articulata, Phyllophora membranifolia, Chondrus crispus, Microcladia glandulosa, Ceramium Deslongchampii, circinatum, > acanthonotum, Ptilota elegans, Callithamnion polyspermum, Hookeri, > arbuscula, > roseum, > corymbosum, Diploderma amplissimum, Erythrotrichia ceramicola, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 79 Himanthalia lorea, Halidrys siliquosa, Fucus spiralis, miclonensis, > distichus, Laminaria Clustonii, ? stenophylla, Chorda tomentosa, Stilophora Lyngbyei, Asperococcus echinatus, Ralfsia verrucosa, Castagnea divaricata, Leathesia difformis, Lithoderma lignicola, Coilonema Ekmani, Chordaria, Aglaozonia parvula, Ectocarpus pygmeenus, > draparnaldioides, fasciculatus, > tomentosus, Lebelii, terminalis, P reptans, Pylaiella nana, Myriotrichia filiformis, Cheetophora pellicula, Enteromorpha complanata, Monostroma latissimum, undulatum, > cylindraceum, > saccodeum, > angicava, > arcticum, crispatum, Prasiola stipitata, Spongomorpha spinescens, Cladophora glaucescens, Chetomorpha septemtrionalis, Ulothrix Sphacelarize, Derbesia marina, Codiolum longipes, > pusillum, 30 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. valothrix Harveyi, Lyngbya semiplena. Sålunda: FlOrid ÖP ace rdksets säg Sesrspsarsvce 36 arter representerande 10 familjer, 17 slägten, FUCOIdOR Pre crersssessnesseresden 26 > > 9 > 16 » Chlorophyllophyce?e ......... i lyder 5 , 10 NOSHOCHINOS: s.s:s scenes oksrss 2 2 > 2 > Summa 81 arter representerande 26 familjer, 45 slägten. De områden af Ishafvet, hvilka på grund af sitt läge borde förete den största öfverensstämmelsen med Norska polarhafvet i afseende på florans sammansättning, skulle, om jag frånser Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet, vara östra Grön- landshafvet och östra Murmanska hafvet. kor finnas följande arter, som icke äro kända från Norska po- larhafvet: Lithothamnion compactum, Delesseria Beerii, Rhodymenia pertusa, Sarcophyllis arctica, Kallymenia rosacea, Phyllophora interrupta, Rhodochorton intermedium, > spetsbergense, Diploderma miniatum, Fucus evanescens, Scaphospora arctica, Haplospora globosa, Phyllaria lorea, Laminaria solidungula, > Agardhii, fissilis, » nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, » hispidus, Chetophora maritima, Enteromorpha minima, Monostroma lubricum, leptodermum, Rhizoelonium pachydermum, Ulothrix discifera, I dessa hafssträc- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 81 Characium marinum, Chlorochytrium inelusum. INIOMGeS oc.tadi ester åa 9 arter representerande 7 familjer, 8 slägten, RUCOIde ERNST MR nde 124053 » 5 3 8 > Chlorophyllophyce& ......... Sif Ed 4 > T $ Summa 29 arter representerande 16 familjer, 23 slägten. En familj, Tilopteridee, fyra slägten, Scaphospora, Haplo- spora, Characuwwm och Chlorochytriuwm, sakna representanter vid Norges ishafskust. Om man antager, att floran vid Norges kust en gång haft samma sammansättning som den nutida i hafvet vid Spets- bergens och Novaja Semljas kuster, men sedermera 1 följd af förändrade, yttre förhållanden antagit sin nuvarande karakter, skulle, efter de meddelade siffrorna att döma, den förändring, den undergått, bestå deri, att den förlorat 1 familj, 4 slägten, 29 arter, men i stället erhållit såsom nytillkomna element 3 familjer, 19 å 21 slägten, 81 arter. Det vore dock helt säkert förhastadt att draga en sådan slutsats. Man har å ena :sidan ingen rättighet att antaga, att floran vid Norges kust skulle hafva varit så i detalj lik den i Grönlandshafvet och Mur- manska hafvet, att icke en eller annan art kunde hafva fun- nits inom de senare områdena, men ej inom det förra. Vidare är det väl möjligt, att vid Norges kust finnes någon eller några arter af dem, som tillhöra floran vid Spetsbergen och Novaja Semlja, ehuru de ännu icke blifvit anmärkta. Det är också högst antagligt, att bland de arter, hvilka i Ishafvet äro kända endast från Norges nord- och nordvestkust, gamla gla- cialarter finnas. En sådan är efter all sannolikhet Petrocelis Middendorffii. Men framför allt har tillökningen af nya arter helt visst varit vida större än talet 81 anger. Ty i detta tal ingå blott de arter, som skulle hafva invandrat endast till Norska polarhafvet, och icke de, hvilka antagligen invandrat icke blott hit, utan till andra delar af Ishafvet. Bland dessa äro säkerligen flere att räkna, hvilka utom i Norska polarhaf- vet finnas i vestra delen af Murmanska hafvet och Hvita haf- vet, hvilka områdens flora, såsom Gobi genom sin utförliga och noggranna utredning visat, utgör en blandningsflora af atlantiska och arktiska element. Till dessas antal höra, såsom mig synes, antagligen följande: > Corallina officinalis, Lithophyllum Lenormandi, Laminaria saccharina, Eudesme virescens, Båd III. 82 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Mesogloia vermicularis, Isthmaplea spherophora, Bulbocoleon piliferum. | Till samma kategori torde också åtskilliga arter höra, hvilka utom från Norska polarhafvet äro kända från Baffinsbay vid Grönlands vestkust eller såväl härifrån som från Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet. Sådana äro: Polysiphonia urceolata, > nigrescens, Peyssonelia Dubyi, Cruoria pellita, Hydrolapathum sanguineum, Dumontia filiformis? Cystoclonium purpurascens Gigartina mamillosa, Rhodochorton sparsum, Porphyra laciniata, Pelvetia canaliculata, Myrionema strangulans, Scytosiphon lomentarius, Cladostephus spongiosus, Sphacelaria cirrhosa, > olivacea, Enteromorpha clathrata, » intestinalis, Monostroma Grevillei, Cladophora gracilis, Chetomorpha tortuosa? Bryopsis plumosa, Rivularia hemispheerica. Det synes mig dessutom sannolikt, att några vid Norges kust förekommande arter med vidsträcktare eller annan ut- bredning i Ishafvet också böra anses såsom invandrade söder- ifrån, nämligen: Polysiphonia fastigiata, > atrorubescens, Sarcophyllis edulis, Ozothallia nodosa, Fucus vesiculosus? » serratus, Spongomorpha lanosa, Cladophora rupestris. Härtill komma dessutom åtskilliga arter, hvilka i likhet VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 83 med några bland de för Norska polarhafvet egendomliga ar- terna antagligen hvarken invandrat i Ishafvet, emedan de an- tingen icke förekomma söderut eller hafva en mycket ringa sydlig utbredning, ej heller på grund af deras utbredning nu för tiden i Ishafvet kunna anses vara gamla glacialarter. Så- som sådana torde följande kunna betraktas: : Phyllophora Brodieei, Antithamnion floccosum, > Pylaiseei, Fucus edentatus, 3 miclonensis, > linearis, > filiformis, > distichus, Alaria Pylaii. Hela den tillökning floran vid Norges Ishafskust vunnit under slutet af och efter glacialtiden skulle alltså utgöras af omkring 128 arter d. v. s. ungefär 66 procent af dess för när- varande kända artantal. Hufvudmassan af dessa hafva säkerligen invandrat söder- ifrån, men om alla kan ett sådant antagande ej göras. Så är fallet med de senast uppräknade 9 arterna och derjämte med följande arter, som, så vidt hittills är kändt, äro egendomliga för Norska polarhafyvet, nämligen: Lithothamnion soriferum, $ alcicorne, > intermedium, Polysiphonia Schäbelerii, Diploderma amplissimum, Lithoderma lignicola, Pylaiella nana, Chetophora pellicula, Monostroma undulatum, > cylindraceum, saccodeum, >» Aranelcayva, arcticum, > crispatum, Chetomorpha septemtrionalis, Ulothrix Sphacelarize. Tillsvidare finnes ingen annan utväg än att antaga, att dessa sist anförda utbildat sig i Norska polarhafvet. Då lagen vid nya formers bildning är den, att ursprungligen en typ LJ 84 KJELLMAN, NORRA ISHAPVETS ALGFLORA. varieras, ej nya typer bildas, så torde den omständigheten, att så många af dessa arter utgöra modifikationer af tvänne slägt- typer, som dessutom äro rika på andra former i det Norsks polarhafvet, tala för det antagandet, att många, om ej alla af dessa arter haft sitt utvecklingscentrum der de nu förekomma: Det bör också märkas, att Polysiphonia Schibelerii och Titho- derma lignicola äro nära beslägtade med andra i Norska polar- hafvet förekommande arter, den förra med Polysiphonia fibril- losa, den senare med Lithoderma fatiscens. Detta gäller också om många bland de.9 förstnämnde. Phyllophora Brodiei är knappast annat än en sydlig form af den arktiska Phyllophora interrupta, Alaria Pylaii är mycket nära förvandt med Alaria membranacea, och, såsom jag framdeles skall närmare utveckla och redan förut antydt, torde Antithanmion floccosum och A. Pylaisei kunna anses vara arter, utbildade ur den i Ishafvet allmänt utbredda Antithamnion boreale. De nämnda Fucus-ar- terna bilda en ganska tätt sluten serie, och det finnas skäl, som tala för, att denna möjligen är utgången ur den arktiska Fucus evamescens. Men förändringen af Norska polarhafsfloran har icke stan- nat allenast dervid, att gamla arter förträngts, nya invandrat och nya former bildat sig; vegetationens allmänna skaplynne har i väsentlig grad förändrats, I arternas fördelning skiljer, såsom redan förut angifvits, denna flora sig från floran i andra delar af Ishafvet; de dominerande arterna äro andra. Redan i det föregående har jag angifvit, hvilka arter, som äro att betrakta såsom den Norska polarhafsflorans karaktersarter, d. v. s. de, som äro allmännast utbredda, förekomma i största individmängden eller mest bidraga att gifva vegetationen dess prägel !'. Här anser jag mig endast böra tillägga, att af Fuca- ceerna och Laminarieerna följande äro att anse för denna flora karakteristiska: Himanthalia lorea ?, Halidrys siliquosa >, Ozothallia nodosa, Fucus serratus, vesiculosus, » — spiralis, » > edentatus, » — filiformis, Pelvetia canaliculata, 1 Jfr sid. 14 och följ. > I områdets södra del. VEGA-EXPEDITVIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 85 Alaria esculenta ?, > membranacea, Phyllaria dermatodea, Laminaria saccharina, > Clustonii, > digitata, Chorda filum. Den nutida Norska polarhafsflorans förvandtskap med floran i andra delar af Ishafvet, i norra Atlanten och norra Stilla oceanen framgår af följande sammanställning. "BIPLIOLT "BoproduJ BaAyd | -oM£Uudoxolyq) "vUUnNS I I I I I I L I I "RIJUTYIOISON Norska polarhafvethar gemensamma med Grönlandshafvet..| 23(25)| 25(27) 13.|1 |.62(66)) 22(88) x D:o med Hvita hafvet o. vestra Murmanska hafvet...... 28 31 9 | 0 68 35 >» D:o med östra Murmanska haf- SV GUN Sileo ds bese ens enten Rene sr rer 23 | 21(24)| 13(14)| 11 58(62)) 30(32) > D:o med Kariska hafvet ...... 1! 9(10) 41 01 24(25) 3 AE D:o med Sibiriska Ishafvet ... 8 6 10110 15 TIS D:o med Amerikanska Ishaf- VOLT dessas Nk da dd sar eRNR da 9 4 200 15 7,5 > D:0.. ,.med-BaffinsbaY.......s...+«1= 32(33)) 3435) 18 | 11 85 87)|43,3(44,5) > D:o med Norra Atlanten ...... 69 62 29 | 4] 164 84 > D:o med norra Stilla oceanen| 23(32)| 21(24) 12 | 01 56(68)| 29(35) > Ur dessa siffror framgår påtagligt, att den Norska Ishafs- floran har den största förvandtskaäpen med norra Atlanten. Den undersökning af denna flora, som nu företagits, visar alltså, att den sedan forna tider äger ett antal polara eller arktiska element, att andra element tillkommit genom nybildning och invandring från söder, och att dessa senare äro de andra be- tydligt öfvervägande samt att det är företrädesvis dessa, som bestämma florans allmänna karakter. I följd häraf bör ej Norska polarhafvet räknas till den arktiska algflorans område, utan, då florans element till öfvervägande antal finnas i norra At- lanten och kommit derifrån till Norges Ishafskust, hänföras under det atlantiska algflorområdet. De öfriga delarne af Ishafvet hafva visserligen icke en 1 IT områdets södra del. 86 KJELLMAN, NORRA [SHAFVETS ALGFLORA. fullt likartad flora, men deri öfverensstämmer dock algvege- tationen i alla dessa områden, att ett betydligt antal element äro öfverallt återkommande, att hufvudmassan af arter är, så vidt bestämmas kan, af arktiskt ursprung eller åtminstone att det är arktiska element, som gifva vegetationen dess prä- gel. Detta gäller redan, såsom Gobi visat,! om floran i Hvita hafvet och de närmast tillgränsande hafsdelarne, och det gäller ännu mer om de norr och öster härom belägna Ishafsdelarnes flora. I Baffinsbay vid Grönlands vestkust har visserligen såsom det synes en mera betydande invandring af sydliga former ägt rum, men äfven här äro dessa, jämförda med de arktiska, såväl till antal som till individmängd och inflytande på vegetationskarakteren betydligt underlägsna. Dessa delar af polarhafvet och af norra Atlanten böra alltså anses bilda ett algflorområde, hvilket torde kunna kallas det arktiska algflor- området. Det skulle alltså komma att omfatta de delar af verldshafvet, hvilka sträcka sig utefter det arktiska landt- florområdets -kuster, eller med andra ord hela polarhafvet, med undantag af Norska polarhafvet, och dessutom norra At- lanten vid Grönlands kust och södra delen af Baffinsbay. Måhända bör också till detta område räknas hafvet vid Ame- rikas nordostkust utefter Labrador, New-Foundland och ku- sten söder härom till Bostons breddgrad. Kanske är det dock riktigare att betrakta detta såsom ett öfvergångsområde mel- lan det nordatlantiska och arktiska florområdet. Att afgöra detta är förbehållet åt framtida undersökningar. Tillsvidare må det arktiska områdets sydgräns i Atlantens vestra del anses bildad af kap Farewells breddgrad. Det arktiska området har alltså en mycket stor utsträckning, utbredande sig polen rundt och isöder nående ned åtminstone till 60:de nordliga breddgraden. Det tyckes, som om man skulle kunnat vänta sig att i ett område af sådan omfattning, på grund af olikheter i de hydrografiska och rent geografiska och utvecklingshistoriska förhållandena, olikheter i vegetatio- nen skulle hafva utpräglats och ett betydligare antal trängre områden med skiljaktig flora under tidernas lopp utbildat sig. Sådana urskiljbara trängre områden finnas, men de äro färre än man a priori kunde förmoda. I min framställning af alg- vegetationen i Murmanska hafvet har jag visat, att detta hafs flora så väsentligt öfverensstämmer med floran i Grönlands- hafvets vid Spetsbergens kuster, att dessa delar af Ishafvet 1 Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARILETEN. ST måste anses tillhöra samma provins 1 det arktiska florområdet. ! Gobi har sedermera ådagalagt, att floran i Hvita hafvet och till- stötande delar af Murmanska hafvet är mycket nära förvandt med den vid Spetsbergens och Novaja Semljas kuster.? Från Kariska hafvet äro endast tvänne arter kända, hvilka hittills icke anmärkts i något af de nämnda hafven, hvilka det med hän- syn till florans allmänna skaplynne och karaktersarter i öfrigt liknar.? De sparsamma uppgifter, som finnas om algväxt- ligheten vid Grönlands ostkust, häntyda på, att denna är lik den Spetsbergska. Från Spetsbergshafvet äro ännu icke några alger mig veterligen kända, men det är att förmoda, att dess vegetation öfverensstämmer med Grönlandshafvets och Kariska hafvets. Hela det betydliga område af Ishafvet, som bildas af Grönlandshafvet, Murmanska hafvet, Hvita, Kariska och för- modligen Spetsbergshafvet, skulle alltså utgöra en till sina flo- ristiska hufvudkarakterer öfverensstämmande afdelning af det arktiska algflorområdet. Då Spetsbergen ligger ungefär i dess centrum, torde denna provins inom det arktiska florområdet kunna benämnas den Spetsbergska, dess algflora den Spets- bergska algfloran. Floran i BSibiriska Ishafvet är i mycket lik föregående. Flertalet beståndsdelar äro de samma, men största antalet af de arter, som äro de dominerande, d. v. s. Laminarieerna, äro till arten skilda från Spetsbergsflorans och den återstående delens af det arktiska området. Jag anser derför, att det Sibiriska Ishafvet bör betraktas som en särskild provins inom det arktiska algflorområdet, för hvilken jag föreslår benämnin- gen den Sibiriska. Ännu mera fristående är algvegetationen i Baffinsbay, till hvilken växtligheten i det Amerikanska Ishafvet synes nära an- sluta sig. Den äger ett betydligt antal element. som den öfriga arktiska algfloran saknar, karaktersarterna äro till dels andra, och en af dessa tillhör en inom de andra provin- sernas floror icke representerad slägttyp. Denna provins torde lämpligen kunna benämnas den Amerikanska. En öfversigt af algvegetationens sammansättning inom det arktiska florområdet i dess helhet och inom dessa tre pro- vinser lemna följande tabeller: 1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 72 och följ. > Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. > Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 9—10. 88 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Tab. I. Det arktiska florområdets arter och grunddragen af deras utbredning. Å — SS STR 2? lat DE 5 28 Se derna SR 3. 3 file Pa a SITE z Corallinace&, Ni 2 2 FD 5 Coralling offtihblig Ar. okA(0öE NA a LS [IETPRECN HÄRJA talg Tätothamniof'tglaciale Juaskelartedatk 474 0 FORA » favestdng ft AA LU. + NES Or VA INF ERR > fogtundim Fi .vt IE: Ar el nar FÖlLLINLAGNIES COmpaobuöm J.4. 0 tlk.å 4-v Nacka fa fören D polymorphum ........ssssssss0- fa LS + + + + Lithophyllum' arcticUm' .:s:.......:sss-.bessses AF LOLTANG 1 SRA AAGE > TLenörmanGi tics. id ne | FN CER — ER EEE Melobesia”Lejolisiid.l. anar fktant. FPAs + Elda I Rhodomelacez. | [(Ödonthalia, denbabö ;..su us inr + AR + + Ar Rhodomela lycopodioides ..................s.. + + + 4 + | » LAT HR ooäns oas sele bn self as Apes KA RE CI |örenrnnnn RN AO + | Polysiphonma Urceplata ......dwsivenspinsie SR Ar + + ? > (2 (0) YE re SSE ERE SS OM SR FR AR EAS = mA RS » ARSVIO TAGA, ryss vo ksdr ennen enes ner SAR FENG + + ” » PX OULCR or öde ars aeREaE Re + + + FA SRA PR ATOLUDGSCBNS Boon torde or Sher ren | EG gl [CEN | ar RSSRAENE FR » GOTYIDDOBA fövs deta te N pekas bee öva | rar ers o el SEG KEENSEr U före | Montagne ad overkill | oss nR - SN SARA VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. | 23 Ke | så | SEE TEES Ar nn | EL [ERSlesSenal SINUOSA. .:....r:.cvetesiössmansssssk snö lät ao ae oll | Nithophyllum punctatum .......+-.:+1= JR ERE last sd Hildbrandtiace&. | I | IERETCI DRAG (IAN LOSCA «cnetessrseksesen sr rele Sea eo ED UNGE AROS SN ÄR ÅR | | Squamariace&. | 4 IBEVSSONS AUD YI sne sesnents sn ads nat nekar kanna | NER RE FF | Se KE EHOLIA Np CITE rnns ss sondera rese Je sr sera | SEE Er enes ElemesehariampolySyDa -..tss smart |bild a ät |30apoodod|[betsorka 2 I Rhodymeniacee&. | | | Hydrolapatbum sanguineUumM.........ssssee]eesssras esse aseg (CE |A | Rhodophyllis dichotoma .......ese + SS RSORE Il +) + | a [EBTG GD GE AN CTS GA Asse RR a vester ordens Tan evede on a PEST | + du | =E 'Rhodymenia palmata .....ss--ssesare00ss0 cin I (SR I Fl o+ | + 2 DEL UU SAP rasen anen teps SOLEN NAER TEN ETT OR AAA | 4 I | Dumontiace2&. | | I | | | INSaxCO pirylls SAWIS Vkbsss sees rd caddie INSTETEETAYT | FSV ERMAN 2 | RO I » SEP CLAS Ear a AN er SJ r 1 SAR TFA SIS nl är | Halosaccion ramentaceum ......eeeee-0«+=- do ee | 2 + 22 | ) SA HU NA rd sober ens soner E | AR from | 2 es SR EP um Ontia: MIfORMAS: «cos sssddösasso started | ÖRE | + + + Furcellariace&. I | IpRGrcellaria. fåstiolåbaäke... styrda ssu bj ct rg |sron söner EIA ne Gigartinace2. | Cystocelonium purpurascen8 ss. | E förse hr AN Callopiyllis, läciniata ocrsyskesresssseoksres |eesenane öredenss I + + + Fllymenia, rOSACÉA «:isssosasbessgsreens ser orrer [Tar | » septemtrionalis .................. | + » 124270 i rg EDR oo oe ER |örsess sn |anrn | Phyllophora Brodizi | + 920 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. "UaurBaNO | eUNS VIION sg]. å lek ER 2 SUS) At |. BEE ES | 2 | Se : = Phyllophora interrupta ....:s.:..ssossmesss SE Got (Tr EN NS ARTS PlICSLA: tssssarsare ride oreda seN ARS nASSEE + + anldly | Gigartina mamillosa .......+-wfss em | SEN I + | + Ceramiace2&. CJSramium. TUDP UM. .ssterestsesrsaroksererssens seen ESA ES an + | + IP tilO fa PlUMOSA oceresesbrdsssrssrtdöbes serb sars i) EAA + | + TI DOC UTA bä besk seten ss sten dN SR DNA NNE os fra ga RAS Antithamnion lö CCOSUDA :.:-:->-+-ssecesp pisses sonsnasss luft | + + » Pylaisei + + DÖTGA LÖN ds states sosse ÅR [Ta ad EEE N [0 » TN BTICAT IVL ast ö ns vr ska ovantt fon SR albert Gare ar Rhodochorton intermedium «......s.sssssss00 2 150 [SYRIEN EreINETS förr | » SPULAIOS UI =. >, cis Vök dot egna Jansa neee | Kornnnen + | re detder 2 FOTA seg a Aa ms SS SNE j epeketkar + | + » SPACSUMIP orpebeover vers rAR basen ner SLR ORNS + | + > IMGSVCALPUUM. --:sersrse sön sker Eg oaser Md ät her spetsbergense ...............+ ME NN) FER Rd | Pere föreg | Porphyrace&e. | | Diploderma miniatum ..........sssssesesseveso0n FRA SPN oorursrar IPörpHlyra. La G0MNG EA oscc-dedesessr ss cos nd anEDeN ATEN BASE + + » abyssicola 1405 ARS EELL r ER SR RS RR — ERK Bangia fuscopurpurea .........sseseesessssss0+ Jönn [osar ? = Fucace&e. (HO UHALMAN TIOMORA vervvartgonstorseäerebsärtsusrsee far Pode + | + IRGOUS” SORT ALUS fe. inden bstre ever be ERRE EL AR vo klse 2 SN Se | + | + VIL VOSPILOSHS NS iocni forest vr er rnras bag arr I Fl + SAT ICBT BION ÖR föreg) rr kas PE NNER SKESE REN ven 2 SR + | + » SIV AROSPON ny strs von brvsuve SNgäNede sreekess sl ÅS Föll | + NRP Hr A NL SARS JASSE AS AP SA RR EN aa + I TT UIING BIDR Rs rn dot Folboergl ine tkd rada + io + + + AH LNOLHDS RN sr etan rsnaa | lr bs MN AE | Pelvétia CaNAllCUIata. .-tumtresesarder ssrsodssr | Sr ONS | + + Tilopteride2. | Scaphospora -AretiCA .cs:misunks Wikis. + AN KÖR ann Häplöspora -BlObDDSM ses. | als + 91 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARLETEN. de le lek 155 1.8 2 ES: Ed BR Fä 3 er 2 a k = ad FR >= Laminariacez&. KAN SIRIRVRe SOUL OMNIA Vin ar etersden sterio sier nen ksR ee (ERE ES ERNSLErR SA AN » 1 2557 In a Sr AE SR da aan as Isf ree ERE + + ? TISM NDTANA CER ns vete bsbersk id se sn res = NN KELSEN SEAN EAA ES se SE OT AT ULF LIA sure se ser ansa na en oda El log RBER AN gta INEZ: (ösenseson | GONE ROBR AC ISS an oso ser ba LER sens A see SE lar se SA] Es BSS an AR | SINE GS] 10 [ICA 053 neo bog oebsosn ge anse Ed | en 12 RE Rn REA Fe GAR 230 = HäLU (4 Yaan HSA ARSA Ka SoA STR [UN ARR SA RETA SEA CA ere ANSE TR NUTS ÖT eg seen ora oc ef sla ina elen a klo | bj nere fe er oa + är + IRhyllani at dermatodea ...<4:-sssn susse akne + SE — » YE Nod r fs ESSER ELSE RAR CRS on LIG | fe AR AN SR aniinarlavsOleun SUM: cc soccrsressernss sens äs SE ler VlEcesvece or | » (TNE Lod IT2 Ta ps SS SER BEAR RESTEN RM ajlrer SR Konn + | » SACB NATTLIG oe oteoeNEE fen sed ra FE SEN Ene + 2 » LOT OTCIRUTIES Sök: sesön ess ren se sesensnge bn sAer sinn lesdpnsdea äs är är » AN SATTE Sr ene bank n oe ner sg e e Air GES öck KSSason NERE renen | » EMG ERNINGE äsgasgat bran dr KA SEE fen SRA EST så ET fa, År) ons | » [IS STLNLSN "9 spira bass ser SEAN AE JAS SR ooo » TIOTIPOSE seconds ers sessk svans as är ak ab flossstobos AR » (8 MYSA NIE Röros NO SN RIKARE ? är CE (CI EGT fö AE RETT ne RS SERA EKA AAA AR SA SK + är + Encoeliee&e. ASPerococCUS KbUllOSUS >: ö-seds ess da [ER = ST bt Ralfsia deusta.......... NR re NA hr rosa AA + + + Chordariacez2e. I Chordaria fMagelliförmisk. ss .skmssussvsuyvvs är + a är + iHudesme; VirescelS bss ad sn a. Fe RS ÅR Alesse . I Mesogloia vermicularis «...te..ssssssss0essns0a IF Ena ene ere SE IRA I | Myrionematez2. | I INISehista, faCICOLAV::: 7 .. SKER lbdspae ia 2 2 + + | + » INUDrIGA case ad tta ESA OR VO Hö ester | Gia IMyriön em ar.strangulans: SER sko sens] kunne] ere är TF dörnennnnn Lithodermatez2. | IPYGhO derma fatisCelS) .«...cbisskemnssssnnen + + + kak föster | KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Scytosiphonee&e. Tlea fascia | Scytosiphon lomentarius.............s.ss.s:- ; | » attenuatus Punctariacez. Punctaria plantaginea Desmarestiace&r. I | [AD BBMaArestia ACUleAtCa (swe... serna Dichloria viridis | Phloeospora subarticulata | TOT TILLS GS vek sr rst ab SAN een | pumila Dictyosiphon corymbosus hippuroides foeniculaceus hispidus Lithosiphon Laminarize I » Pure I ID UIALHUN frn vån sov Nang bla neV BRON » » Sphacelariace2&, Cladostephus spongiosus Stupocaulon scoparium Chzeetopteris plumosa Sphacelaria cirrhosa » arctica olivacea » Ectocarpace2&. Isthmoplea spherophora Ectocarpus confervoides | ovatus | Pylaiella littoralis » 2 — OVALUBIc:cdövbovsrvvovovsnescesvoösveesse varia ”uasurtsoId -så19qs19dg | + + Pe 21857 | RR - 3e 3: |"3 83 i 22 15) UR | jJaeel song ne IR FREE) ATK SINNE Se fe | | Märk ag) RT eat Kette: 2 gg: Ner eg [ret Rag Re EE KE. fon SA NA SSE SG late BE CAR Meg fe | RER. SEE Los Te BEER Da RE Ev NTE 4 AON KORS EE TY NRA +) SJ [SEEN 2 ggg [EE sp RAA filar + IS NE | län si TAN, | er. fen! eller es la + + oe böra. | orala. + Il +) +) + ATA + NEG VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 93 | Seeger 28 Jar SA ök | PE / Ä Ifer re BE Fe ee = | Chzeetophorace2&. | ERStophora. Maria s:s..staseursrssbe ssk od TEESE bana kår RE Ae | | Ulvace&. | | HäR FOrOmOrphA. Clablifa bås... s-orsssepse skid] örrska na Känn seg + | LL + | » NIKOS TINA LSI os ae skor Siesta (ARR RANA ae Ae 4 » COMPLOSSA feta tessracdasbanres Va SN ottan + + | + | » FANTA Es are be ale sale Se ena ee ali lNegudssstlerska a of ögt » UTOM UOJSEN vårdas rr NE s0O Ers ARS ka Ness SFS AS fee » TTC OCOCCA, Mess rånad arne sad + +Folot oRolensder MÄNS RAR GT SSA sor ene td el vs SKAR kleele ler SE [CR INNE se EL SC TUT CA ön eb ert sana eos SEAN sn krona Paglkagkt + + | + | läMonostroma lubricUWnn ..s..s:s«,.+ 2. sessss ss SENAT SER PTE SE | » (GRE VI GIN os ker edsbnrskasse se skEa HERE T EN RE SES + AON ASSA | » Teptadermunm sa..siocssetsnesisr Sr CR RER RE TSSBOA föseeg.cor för ro » HULE CHIEN ESR SS feb se sees = SOT EN | + | + — » IENV UI - s5 orbatrnen ense sktnetsen sele skr + ST låses Diplonema percursum ER a DE ferea söners ES ers + =E laven Confervace2. | | Spongomorpha ERA ONT ordf Re uCS oNLS DOCKAN åa STA bäserase + | + + | » MATLOS Se ENe sända odds ädre SJ [EE S | + cr ClaClop hora BuUpeStriS: 44: ss. 4vis såna drn =S | SR 2 US ROR ERA » ÅTAR SR kg TR SE RA LL a Moore RE | STORE ISAR: ? ONSGN ISA Mrsknia der sbadira far sine ört sakt ns a AR festen » CEISPALA -sressdeuss bps snods sena enrg 2 RN rr Gssr seg läm Re Rhizoclonium rigidum........s.ssssessis2sa lada nd [ESSEN Ore (ES SR AE » Pachydermunmssmmwsssernis a FER SA NR ESS MI. SR ae SN » FIPATNUTDN SN oersseresssekenser JOE SS Coe Etter eler ar CHAtomorpba;.. VV ormakiolGils s:et] vs irc |ör rn nn ran TR rasen | vanan sr | » melapODIUIR Es sesksrdvenenennn är RA NT | > LÄN UT RR RER nn svvakhs BN UREA RE ONA Tee a TOLO SRS RER EN ooostleoenrkl bark are Le S enar o+ + + FUJothrisi sabmarina ..... sctt lederna 2 LR Eee an OA JE CTSCIEra ss Re FT SY | RER en FARS fogar Arta) | SARA | Urospora -penicilliformis-..:.:ss.-sssvsvsiss före | send oa Io+ EST Söder) Bulböcoleon' piliferUnm...omsssskkies rerna SERIERNA S ENSE TE 24 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. | a 25 | sr lar 15: 152 ' | FS Lod 2) Bryopside2&e. | INTO NSIS: PlUMORA sc 005>0evobocirösnsnsnss örat erg ä Naser SAR + | + + | I | Characiacez2. | | | | Characium. mMmariRUDI ...:..tss:sesectössensespended | SS ob SERA Ar |ornannens]senser nn Codiolum Nordenskiöldianum .........---: lv FE No |össkseka | Chlorochytrium inclusum ......eessess2222 Is + PES NRA |oernnnnssfnannnnn | | | SR UR Palmellacee&. | | | | | | I I Chlorangium marinum......-d-+-csdsssssooses a dt FEST | flokarn SEM Jen Rivulariacez2. | | | | | | Rivularia hemispheerica ......ssssssssssscsscsn |öessennna|ernnnnenn lärer a mA Poa » INICTORCOPICA Irisser sens antb Kin nn bang ägs se FSA ERE UCRNOVBTIE SCOPULOPUNN 5. spsrds see ke sNerenak see = SÄ AA nd CS | » COME VICOLA sera erobrdkn sd ense = Nf per kr gest a ml SK h | | | | Oscillariace2&. I Oscillaria subsalsa hr SN RA b Spirulina tennuissima | + ES Es b | I d öra] s Chroococcace&e. | 4 | I I ' GILSDCHPSA BPCC: scsutsessssoborsgt senses boss Rae Ad | er SR BORRA Ar 2 ann | Tabell II. Algseriernas artantal. | | | | Hela flor- | Spetsbergs-| Sibiriska RAS ' området. | provinsen, | provinsen. - R vinsen, i IE Zee SAN | åsa AY Aa Lar ER SoS ERE LE FLERA 65 (68))| 47 (49) 11 I 48 (49) | | HiQ G010L085 >. sco sars Rose BARA se 65 (66) 51 (68) 13 | 43 (44)| I Chlorophyllophycegg ......s.ssssssss2s00s | 37 | 29 (30), 3 22 | KINGStOCHInesS sous vr ersesias VY AK DANSARNA kd 8 1 | 4 I | Summa arter/174(178)|/130(135)| 27 |117(119)| VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARLETVEN, Tabell III. Familjernas artantal. = SRS SG 20 z JE 32 a 3 er Få JEKILARCER 15 Erfaren SS SA EA RANE ENL ETT EE | 20 |12(13) 6 | 11(12) |(COBICKVaCeE csrcheesarrnn sekr a venerna 1 14 1 1012] TU TER se ESA NIE vS De JA ten (EO) 1 10: 7 | (DETT GSE Sr RE RDR SER R SSE dr or Ae Te 8 1 10 | KÖRER LISE BO BS dan erfllede Sör a Skr TADS 9 S i 5 ETOD EH CR OS ons anse een UME REN 9 6 2 7 | Facaceze MS ASSR ob å SR SN de 1 SRS SET ENA 9 Sc äl 1 9 | |D ESTIGNES WGRCOI aren snel eler opel näc niel saa 9(10) | 9(10) | — 5 UTE badlarm ge Re EAST EE NNE T(NEIL6() |G Fa | ID BIGSHOBLAGE DOP. bo ennen sku sk sparade ene 6 2 1 5 (STI AGE LATA CE ANN sr ds ns 6 3 2 50 | | Ectocarpacere RS eds Leo NES Ta NENVISE mn NR 6 6 il 3 | IEYROCL YEN SHIACESS derssresserde sa isadeerssde net | 5 4 == Si | ERKESKTLO ERE GO Oe a nat paste | 5 5 2 3 | TEN VÄNLIG KEN öre st orenon n ELDA EA SS ESEE EAA 4 2 pe 2 (SETS GEN B2, GA 300 bdo s 00 SRS ör SRS OG 1 2 IEORP IVT ACE AE as oesksoa son sedernas sncklsraskisn ee 3(4) 3 = 3(4) | (ÖTaT RE kn BYS So RT SE EL FE SAS RASAR 3 3 1 we LIVEVERL OTO 0 Aktie BO ssk andar a dala se rasen sion 3 Dodde ww 3 SBVIOST POE «ses sreier senses sa sot nrbel serien 3 3 — 2 Characiace& ............. KE SRA PR BR aa : GS 3 1 = |ÄVNG Arto ell 406 091. .s Aeksadr vd renskinn en or föra 2 | — — I ' Tilopteride2e 2 2 pons = | Encoelie2 essensen 2 1 AG 2 Oscillariacexe 2 = 2 2 | Spongiocarpeze eesti ER RSS 1 1 = = » Hildbrandtiaceze 1 1 = AR INEInI Ce llarIa Ce, scslis ns ssobe rd des ok reidersssskrr 1 1 = 1 PTE HOdermatese ....d..si. dns unsnde dör 1 1 1 1 IETING baTTA COR vas ser ed vr ören nn sAR AS Eke enn scenen va 1 1 = 1 FÖRtIOPNOFACE . «åros rnsnssebsssskerpee sonen are nön je 1 = — ' Bryopsidere RR eg a a SANS I il — — 1 | PESKHCHACES. soc.vcce error er os eerer I 1 — — | KÖRRODCOCCACES ss sch ere neck väjer sr NRA s nn nina 1 1 = = 26 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Tabell IV. Familjernas antal slägten. = - om | 2S NE : LÖSARE PVACERD endera in skr i oder erttkee väns rsnanNndskrR] TER ed 1 5 IGTO BID ACPAD sasse pekats arercsosrkss es ararss sr NARE St |7E AG:cnd ve 2 6 Mijatnin aria gdlp ssd BA0t oe grdeboksreös senere INSATS 4 2- MN Sö ONS LIINAG GODS vcrecssletresassns Neko sognänns KRA ENE NA 4 1 3 Rhodymeniacet .:......ssssdssssoora AR SUSRFERANEAR RAND cl — 4 (CB [Eje backe Ve RR a SR ERS ASS | 4 4 I 4 Desmarestiacezre 4(5 4(5) — MH Sphacelariacexe 3 2 3 FICfOGATPAGOS «+ ask sterkessbnr ss dokdsssnka pars son snNsns 4 1 2 HULTA DOES ts ense de sens sockop ner SRA askan NR SEE AES Ska 4 ; [äl EET Rhodomelacezr 3 Sul FJÖRLA TI ATLGED seg Los TID E ss Uuies sag ur SAR YELA ENS SER | 1 2 HÄST GAR 0090 eb ri Ssab fara daner reg de BARA BR ESR ARA NE | 3 WAR 3 MUTE AP OB. je rer se se tes Eje ro gss ös stek nee NRAKSS Ma 3 SN 1 3 (ÖROTORTIA 0000-45 ror borkebadar sne e ör oktan Der bsR SN SRS 3 3 | 1 1 (ÖHATA CIA COPO Ner or uördeks Sonata res ssk CR EI I 1 = TJElASFSrIAGCGIO. >ocrybrsnteok ok see kl viker fekegRa NERE 2 KA 1 2 POPPRYTAC 00 soba SL ebeN var kanrde rk sr en AS) | — | 23) PIOPLErI Ce, vous scar resas onssbs Fes saRgr kons nER SKANE 2 2 4 ovluces KINN OSLO sovr sondöet sek vd arg ka ks dre sN RAM SINSESSARAS 2 1 SE 2 MYROR SMI It Loss sa vems vadare sn rbkr GRS DINDAREA 2 1 1 2 NOVLOSIPNRGNG2 Is. sf.eccrngecn fäkare ge KÖPRSR ESKS 2 2 = 2 FNINRLSTIACE söpeva et cvsvöner And sr SSSK SBS SRESAA 2 1 Nö 1 (ÖRPIRTIACOD sv ioceäsero ctörev döbas as spgen an Aer den Ed Pr = = 2 SPÖRETOCEEPE: :s-> v049sr5ep i a bre sa e RAA FN äro snp nå 1 1 uns 2 IVVSRN SOLADE: cr o sep sessosb sars fe AES asNSN ANNA 1 1 | 0 Sa Eld brandtiacoes ift:rst sis borst sklesepE Ness hack 1 1 sehölredit Furcellariacee .......... FER RA, ASSA 1 1 sa 1 Cd a iajö ler gort NS Rog Rn TSE 1 1 EA AUD OTATL SC E00:se de redirrnesnövdsokidvinstävsrns östers ora 1 , NG VR DIR I (RSLOPNOTACESA sr rs kors srs isso kerendelaed sr vs ste så 1 ör ls stl utr BIVOPSINOR dec: rressegskekass orkaner Sänks bokprnapn 1 = — dan 1 PRIMONAOOR before des re srrdetskråsskedapenes 1 1 =S (UNTO000CCROO fr sei töer ere ro farnr str rk er isersrksa | 1 1 REAR SE Bd III. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 97 Tabell IV. Slägtenas artantal. | - > Esk Se 0 Sfi sie | Er :e 2: 3 AE | SE 5 :3 :z HÄGG TTFAEL AES svor a sn un vera a eko Tess ÄRE ENNEREN | 9 | 6(7) 3 5(6) TITT os orct A E NSA AR DE ARN IRS FOA EG LI TN VR: 1 7 PARTER UR MRS Loose fasid a ön da oa rea VAS 3 3 3 MERHOTOC HÖR GOT 5. «unde kens ere nr dn vn SARAS MANN | 6 | 4 - 4 IE e GODT OGP MA es nens pen or ask ar sont ARA a nrg | 3 1 5 VID ( RKO END ba de AA OSA [MA FL | band 1 3 ID Eles Sea Anges glest gr ot FER ere 1 4 RIVFO TIO SEO TA EETR st oR RER gr solo Nere NN | 5 | 5 = 4 [ESO NS FED SS ar soap sosse es Sen reor bee | 4(6) | 4(6) 1 4 FATT bra TR TO sees bla bus Sbe sel vad be SR ERE 1 3 HÖJS GIyO SIP HOT. Serri rade ers skanna [REN är. = 2 [ADLER SEN NASAS ER | 4 | 3 — 2 (MPS 0 alt RRdesAt sens NASSESSTANEA |ERAE. | 2 == 3 [KSS URYI ST Ae sa ee aa EE sea re Födan RA | 3 | Z — 2 1503 (EE so ka et Es rå ra SR BAER ER | SE 3 = 1 STD IEEE Bit potensen S0S oo peR Assar | 3 | 1 1 SEN JURÖTPA0 CO TAL 2 «sa 25 dvntessk open nen pr de | SK 3 1 2 TRA aa) a) sydligare SER SSE ERE SN ESSEN | 2 2 — 1 BENTO OLOTIT OLAV aa es fåren fiek ht a Ne | 2 1 1 2 (ÖRAT NED SCA RA so eås sober ea KKa | 2 — — TESROCK AR ORG soon ker AVP TG TRE 2 = 3 SS ÄTG0 DIY ISS Arran SN lades 2 1 1 Halosaccion 2 PÅ 1 1 Phyllophora 2 2 il 1 12 ko fre ARR se eras tra ot Boo AAA | 2 2 — 2 | 1123] 00 ass soc rek ob ESD SENS SRS | 2 2 =— 2 | Phyllaria 2 ör R Rrr n A SRA leta | 2 2 -- 1 BILA CHIS GA oc vass so seen AES Rs ET a ARR seb Ven | 2) 2) 1 2 SEFLOSIP HON , ec sossar SAS NASSA. | 2 2 — 1 [RE LO CAR PUS sc. sn sont acs NA SESRE. | 2 2 = 1 | 12: FIETERI LE teten NSa 2 2 it 2 [UTEN AA vor see gen a ör sö one rna or BESS ISS ER ene oven a 2 1(2) — 1 SPOnSOMOLPIA «se. 5u ac sdsssss see ver | 2 2 = 2 UTG DISIRG eNdS bk an värde oc eler RR EEK flats a le 2 2 = = ENN ATL öronen endera ont RSS Este | 2 — — a (DSG MARIS sider ne rr öden ds BR so SSR 2 2 =— = GORAN oss hes så sn ones ers | 1 1 = ed 4 98 KJELLMAN, NORRA [SHAFVETS ALGFLORA. MILE ID Te a ae l era og SA ESR AFRO READER | [RNE SALIG eko Rn stege ac oci ANA ALVA KISA bedins anor edge rr nad Nere oc ANANAS | IN SkRO UTV LIGA vr dare dör genier van URNA NASEEN | FILA HranOtE ti sordosikoinefoförra rn SURA [POV ANOR OLA song oör tt besäne soppor NES NSL RRRSRS (UDUOTIA 50 fos oontder käglor era snö og ALAA ESO SSC NRA yst vssVersn reder ns Bono v ee RENA | 15 Byrd6 bdo f 34 07: OD a er PARA Ft hv | Rb GU phy Hiss: o.d deNss see reaterer SNES SENS | [IGFER ND NED SR BARR pr sp SSE NS VDA oa | (UFSEOCION VON 3 oy sv eds vars nare bör krtln spå par snden (BRO Py IS vec. o fbe sse skördaren asn NOEN NIRAJI TTG LUIS os ee vö bana a SSG ork sets Alte ERS AE FRE ARE ; (SIMA TUDA fos orernnde der osler RT ANSATSEN (0 BT fiser sst one SLR FSK TI IPLO CORINNA rer ekorrar raren seed sade ra NER Sena 18275 0204 firat lå OSAR SSE SNES ERS SALA AR (0 TZ Aa IT Ar SR EDR san Ern ra I Ag IPELYGHA. Jnyvsgte trek öka dess TAS RNA Scaphospora ............ SR SG | ELR PIOBSDOTE te vnevg va sd öre vrå sana skr Fares | BAS RRIMT. ffa sne der TäNr 45 dv vsb RANA ORSA . (ÖBOTUA «cc ogyme res oto TRA aran oc a sf ARPETOCOCEUS s-desaribinrsos dress RAIL STAN sö enar s ena on ålen denn är REN MÖR O BENTO frn bss ers öknar åsen vallen HR EEEER DIA brad edges flerans vader ske vyn BRASAN Myrionema Lithoderma "29pyIwo -208 VIOH ”uasutrsosd -sI10qsvadg I | Jen ER SN 1 a Led LA = vd d— Ti lidt — 1 I Fra 144 — 1 — 1 — 1 CS ed 1 SÅ — 1 — 1 Zz — 1 = 1 — 1 — 1 — 1 — 1 1 VR — 1 1 1 — 1 -— 1 — 1 - — 1 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 99 | oo HH ERA = a sä Ze 23 2 32 ERE SE | ER 35 33 33 | — = (FIA NORIE PIUS ev. s2e 05 cc änn rön sort SRA ENSE DE - 1 JUST PO GA OT ess oe ös anser sens kran ne sas r sade | TAN 1 — -— | (ÖRBIOptlerIS, ssu series rre RAA | 1 il 1 1 | BET BTG pl 2 csr ss ben serbernas RANE | 1 1 — | — KÖ Teofh mn OT 30 ess oora rrsn rn RA 1 TAN AGE | ÖNE SON ND eocen RAS INN Ad TA = DAP LOT OM secs crandas cos tr fe ec sr rn ARNE | 1 1 SN 1 BT DO CO LG ON. solens nns ere RS a ee Al BL F — — ESA RASA. SRA RRD ARA RE WE == 1 (ena CUT Are sa a is AR TR 1 TN a föra nsrärlsl binta 1 FUM rönt rna gore | RIOT OCH (LUND oe ses sker ses oo ks nE sne enes o 0 1 1 1 = | (ÖPIOKAD OMM NIs sre sect sat aren SAR sees sa böna kr dl ine I ÖN fa HÖGA EAS SN LAN SR LAS 13 1 | Spirulina ARS ERE adde Sats bas svara sa VALA Le |A il (SIEO 02 PERS Nerees RNA äter ed ENL OR uajuyct = I I Af dessa uppgifter framgår, att den arktiska algfloran icke äger någon för den egendomlig familj, men ett slägte Heme- scharia och ett betydligt antal arter. Dessa äro: Lithothamnion fecundum, > compactum, Lithophyllum arcticum, Delesseria rostrata, > corymbosa, Heemescharia polygyna, Halosaccion saccatum, Kallymenia rosacea, > Pennyi, Phyllophora interrupta, Rhodochorton intermedium, spinulosum, > spetsbergense, Diploderma miniatum, Scaphospora arctica, 100 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Alaria grandifolia ? » — dolichorhachis, > elliptica, » > oblonga, Laminaria Agardbii? atrofulva, nigripes, Scytosiphon attenuatus, Phloeospora pumila, Dictyosiphon corymbosus, hispidus, Gleothamnion palmelloides, Chzeetophora maritima, Monostroma lubricum, leptodermum, Rhizoelonium pachydermum, Chetomorpha Wormskioldii, Ulothrix discifera, Characium marinum, Chlorochytrium inclusum, Chlorangium marinum, Rivularia microscopica, Gleocapsa spec? Sålunda: Floridese ulna 14 arter representerande 7 familjer, 9 slägten. FutoideRAn Jia 13 (12) > > 5 ? T Chlorophyllophycexe 9 ; 5 , 8 Nostochinee .......... 2 > > 2 , 2 Summa 38 (37 > » 19 > 26 > Antalet endemiska arter 38 eller möjligen endast 37 utgör af hela florans artantal omkring 22 4. Grunddragen af den arktiska florans utbredning visar föl- jande tabell. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 101 | Stale fd =S Häs | ekad | && SA z = lad SGT [=] s TE fa - -N-leN soR Hi rg - OmMAT | måg sm i = Hoa Ka- He oo & 2 I & BE SAS es IERRTE > & (SSE sofa rö Pr SS Fä oe & = a Sik H 2 [=O 3 S & 2 od ge lc. 5 å 22 3 dee | SÅR | SR SR 2 I I [PRI ORIG COR os sa deta sabel in nns rr NAR 4 20: (26) 17 (18) 14 | [EDIT GOT 20 Sass ss nepteness sn sog ne ek 3 (4) |20 (23) 22 (24) SR MN | Chlorophyllophyceg ................ 2 15 = 9 | INOSTOCHIHE 2 sasse skor esta sne Ne — = 5 = 2 | | | | Summal10 (11)!51 (60) 60 (62) Ho NSSASN) Antager man, att Ishafvet utgjort utvecklingscentrum för icke blott de endemiska arterna, utan också för de arter, hvilka det arktiska florområdet har gemensamma med både norra Atlanten och norra Stilla oceanen, samt dessutom för de arter, hvilka utom från det arktiska florområdet äro kända från Is- hafvet vid Norges kust, så skulle alltså antalet af de arktiska arter, hvilka på goda grunder kunna anses hafva utbildat sig inom glacialhafvet efter lägsta beräkning uppgå till 98. Till dessa kommer dock utan tvifvel ännu en art, Antithamnion boreale, känd från Norges Ishafskust och norra delen af Stilla oceanen. Dessutom synes det mig knappast kunna dragas i tvifvel, att af de 7 arter, hvilka det arktiska florområdet har gemensamma med norra delen af Stilla oceanen, alla utom en hafva sitt ursprungliga hem i Ishafvet. Hvad de arter angår, som utom i det nutida glacialområdet finnas i norra delen af Atlantiska oceanen, så är det svårt att draga några bestäm- dare slutsatser. Det tyckes mig dock troligt, att äfven ett be- tydligt antal af dessa måste eller kunna antagas hafva ut- vecklat sig i Ishafvet och derifrån kommit söderut. Emellertid till mindre än omkring 100 arter kan man icke skatta antalet af det nutida arktiska florområdets arter, hvilkas ursprung måste förläggas till Ishafvet, d. v. s. ungefär 60 4 af florans hela artantal. Den arktiska floran är i förhållande till andra nordliga floror jämförelsevis fattig på Florideer, rik på Chlorophyllo- phyceer och isynnerhet Fucoideer. Följande sammanställning ådagalägger detta: « 102 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. : : = = . 3 | Skandi- New-Eng-| Storbri- |Floran vid Arktiska Norska Is- é | RR | A FÖRA | naviens lands | tanniens | Cher- floran. nafsfloran.| FR ÅnRa fora bourg.4 | INGET Floride2& utgöra af hela | | | BILAN TRLOD ccs. sons oo önn SW 2 | 41 B| 42 Pl 43 Bl 49 Pl46 K IRNNNIGOD 16scegisc sas äns sön 37 | 35 B| 35 Bl 25 | 25 $|28 | Chlorophyllophycege ...| 21 61 21 | 19 H|18 B| 17 B|13 KH? På Notschineerna vill jag för tillfället ej ingå närmare. Hafsarterna äro ännu alltför litet studerade, och inom ingen grupp är artuppfattningen så sväfvande som inom denna. Nära en tredjedel af Fucoideerna tillhöra samma familj, Laminariacee, som är den artrikaste af alla den arktiska flo- rans familjer, 20 arter, deraf 1 art Chorda. I den Skandinavi- ska floran äger den med säkerhet icke mer än 10 arter, af dessa 3 arter Chorda, vid Englands kuster endast 7, vid Cher- bourg 5, på bägge de senare områdena en art Chorda deri in- begripen. Vid Amerikas nordostkust äro Laminarieerna tal- rikare. Huru stort deras artantal här är, kan dock för till- fället ej med säkerhet afgöras. De torde dock ej uppgå till - mer än hälften af de arktiska. Familjernas artantal i medium är inom den arktiska flo- ran något mindre än inom den skandinaviska. I den förra kommer ungefär 5,1 art på hvarje familj, inom den senare 6,1. Dock äger den skandinaviska floran jämförelsevis flere (38 4) familjer med endast en art än den arktiska, (omkring 26 2). Af den arktiska florans 34 familjer äro 2 monotypiska, af den skandinaviska florans 47 familjer endast 3. De öfriga i Skandinaviens flora af endast en art representerade famil- jerna äro längre söderut artrikare och kunna derför antagas som söderifrån inkomna inom det skandinaviska florområdet. Tabellen IV utvisar, att flertalet (54) af den arktiska 1 Jfr Enum. Plant. Scand. > Jfr Farlow, New-Engl. Alg., sid. 184. 3 Jfr Harvey, Phyc. Brit. t Jfr Le Jolis, List. Alg. Cherb. 5 Dessa tal kunna naturligtvis endast tillmätas ett relativt värde, då jag här hållit mig till uppgifterna i de nämnda arbetena utan att taga hän- syn hvarken till olikheter i artbegränsningen eller till den förändring de anförda talen undergått genom arter, som tillkommit sedan de citerade ar- betena offentliggjordes. Dock är helt visst, detta oafsedt, förhållandet mellan de ifrågavarande algserierna inom de olika områdena i hufvudsak riktigt uttryckt genom de anförda siffrorna, då en reduktion eller tillökning bör kunna antagas träffa dem i relativt lika hög grad. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 103 florans 90 (92?) slägten äro representerade af endast en art; det största artantal, som något slägte äger, är 9 (Laminaria), och det är endast få slägten, som hafva något större antal arter. Antalet arter i medium på hvarje slägte blir derför ringa, näm- ligen 1,9. Detta är mindre än i den skandinaviska floran (2,3), i New-Englands (2,1), i Storbritanniens 3,5, 1 florans vid Cher- bourg 2,4 och t. o. m. mindre än i den norska polarhafsfloran (omkring 2,0). Monotypiska äro bland den arktiska florans slägten följande: Polyides, Hemescharia, Hydrolapathum, Dumon- tia, Furcellaria, Haplospora, Dichloria, Isthmoplea, Gleothamnion, Diplonema och Bulbocoleon, af hvilka tvänne icke äro kända utom det arktiska området. Dessa omständigheter: slägtenas ringa artantal och rikedomen på monotypiska slägten, häntyda på, att det arktiska florområdet äger en hög ålder. Af den arktiska florans arter äro följande gemensamma för alla områdets trenne provinser: Odonthalia dentata, Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia arctica, Delesseria simuosa, Sarcophyllis arctica, Halosaccion ramentaceum, Phyllophora interrupta, Ahnfeltia plicata, Fucus evanescens, Laminaria solidungula, Laminaria cuneifolia (?) » nigripes, Chordaria flagelliformis, Elachista fucicola, Lithoderma fatiscens, Chetopteris plumosa, Sphacelaria arctica, Pylaiella litoralis, Enteromorpha micrococca, Rhizoclonium pachydermum, Alltså 19 eller möjligen 20 arter d. v. s. af områdets hela artantal omkring 10 4, af Spetsbergsprovinsens omkring 15 4, af sibiriska provinsens nära 70 4 och af den amerikanska provinsens omkring 16 4. Öfversigt öfver provinsernas för- hållande till hvarandra i artantal visar följande tabell. KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. | Egendomliga arter ... Med = Spetsbergspro- vinsen gemensamma I Med Sibiriska d:o d:o Med Amerikanska d:o Spetsbergs-provinsen, Sibiriska provinsen. Amerikanska pro- vinsen. 191 af provin- 109 af pro-| Antal. sens art- Antal. | vinsens | SN SE EN 51 29 $ | 4(3) 1501 14 — — IAC21 718 $ 21 12186 -— - I [73 (78)|42 (44) 4 21 (22)| 78 4] 37(88) 32 | — 194 af provin- | sens art- antal. I I | Antal. | I73 (77)|64 (64) & 21(22)) 18 $ Bland de arter, hvilka äro gemensamma för florområdets alla provinser, äro de, hvilkas namn i den lemnade förteck- ningen äro kursiverade, bland florområdets allmännaste och i största ymnighet förekommande arter. I Spetsbergsprovinsen äro dessutom följande både allmänna och mer eller mindre ymniga 1 hela provinsen eller i största delen af den. Lithothamnion glaciale, Rhodymenia palmata, Ptilota pectinata, 2» plumosa, Rhodochorton Rotbhii, Alaria grandifolia, Laminaria Agardhii, digitata, nigripes, Desmarestia aculeata, Dichloria viridis, Phloeospora tortilis, Pylaiella litoralis, Enteromorpha compressa, Rhizoclonium riparium, Chzeetomorpha melagonium, Urospora På inskränktare områden anser jag följande penicilliformis. kunna anses: i Hvita hafvet: Lithophyllum Lenormandi, Polysiphonia nigrescens, Chantransia efflorescens, inom samma 1 Se Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. provins ymniga VEGA-EXPEDIVIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. - 105 Ahnfeltia plicata, Ozothallia nodosa, Fucus serratus, Alaria membranacea; i Hvita hafvet och östra Murmanska hafvet :" -Delesseria Berii och Rhodophyllis dichotonia; i östra Murmanska hafvet: Phyllophora Brodiei och Dictyosiphon corymbosus ; i Grönlands-hafvet : Elachista lubrica och Rhizoclonium rigidum. För den sibiriska provinsen äro särskildt följande arter karakteristiska: Alaria dolichorhachis, >» — elliptica, > ovata, Laminaria cuneifolia. Inom den amerikanska provinsen särskildt torde följande arter få kunna anses såsom de ymnigast förekommande: Lithothamnion glaciale, > polymorphum, Polysiphonia urceolata, Rhodophyllis dichotoma, Rhodymenia pertusa, » palmata, Ptilota pectinata, > plumosa, Diploderma miniatum, Fucus vesiculosus, > filiformis, Agarum Turneri, Laminaria longicruris, > atrofulva, > cuneifolia, Chorda filum, Desmarestia aculeata, Dichloria viridis, Dictyosiphon foeniculaceus, Enteromorpha compressa, Monostroma fuscum, 2 Se Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. 106 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Monostroma Blyttii, Diplonema percursum, Spongomorpha arcta, Cladophora rupestris, Thizoclonium pachydermum, Chetomorpha Wormskioldii, > melagonium, Urospora penicilliformis, Rivularia hemispheerica. Vegetationens prägel bestämmes till hufvudsakligaste delen i Spetsbergsprovinsen af: Alaria grandifolia, > mMmembranacea, - Laminaria Agardhii, > digitata, » nigripes, > solidungula ; i sibiriska provinsen af: Alaria dolichorhachis, » — elliptica, » — ovata, Laminaria solidungula, » cwneifolia; i amerikanska provinsen af: Fucus vesiculosus, Agarum Turneri, Laminaria longicruris, » atrofulva, » euneifolia, Alaria spec.? (membranacea?) Denna Laminarié-vegetationens olikhet inom de olika pro- vinserna kan knappast uppfattas på annat sätt, än att inom det stora arktiska utvecklingscentrum underordnade utveck- lingscentra utbildat sig. Att särskildt inom den del af Ishaf- vet, hvilken betecknats såsom den amerikanska provinsen, ut- vecklingen gått i en i visst afseende sjelfständig riktning, derpå häntyda dessutom åtskilliga egendomligheter i dess vege- tation, såsom förekomsten här af sådana arter som Kallymenia Pennyi, Antithamnion americamwm, Rhodochorton spinulosum och Ihetomorpha Wormskioldii, men framförallt områdets Delesseria- arter, bland hvilka icke mindre än tre tillhöra endast denna provins. Af dessa är en, D. corymbosa, nära beslägtad med den i Spetsbergs-provinsen temligen allmänna D. Berii och möj- VEG A-EXPBEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 107 ligen att anse såsom en från denna utgrenad art, en annan, D. Montagnei, närmast förvandt med och svagt skild från den atlantiska D. alata, hvars stamform den möjligen är, och den tredje D. rostrata, habituelt mest lik Delesseria Beri, men till sin anatomiska bygnad mera öfverensstämmande med D. alata eller D. Montagnei, från hvilken senare den skulle kunna tän- kas hafva utgått. Den allmänna slutsats, till hvilken min undersökning af algfloran i Norra Ishafvet, fattadt i vidsträckt bemärkelse, ledt. skulle alltså i korthet innebära, att denna del af verldshafvet omfattar tvänne utvecklingshistoriskt skilda florområden, ett atlantiskt vid Norges ishafskust och ett arktiskt, intagande det öfriga Ishafvet, och att i olika delår af det arktiska om- rådet en i viss grad sjelfständig utveckling ägt rum, som sär- skildt fått sitt uttryck i Laminarieernas fördelning, i följd hvaraf florområdet kan indelas i trenne provinser: Spetsbergs- provinsen, den sibiriska och den amerikanska provinsen. De arktiska hafsalgernas lefnadsförhållanden. Vid Sveriges vestra kust är algvegetationens sammansätt- ning 1 anmärkningsvärd grad vexlande under olika årstider. Jämte en mängd arter, som finnas och äro stadda i utveckling året om, såväl sommar som vinter, gifves det ett ej obetydligt antal arter, som konstant förekomma under en bestämd period, men hvilka man under öfriga delar af året saknar. Å andra sidan gif- ves det arter, hvilka visserligen finnas under hela året, men blott under en del häraf äro stadda i utveckling. Somliga arter, tillhörande dessa båda kategorier, förekomma eller äro stadda i utveckling under den varmare delen af året, våren och som- maren, andra under den kallare, senhösten och vintern, som- liga tillhöra litoralregionen, andra deremot de djupare delarne af hafvet. Till dessa förhållanden, som jag här endast kan antyda, hoppas jag kunna inom kort återkomma och närmare få redogöra för i en särskild uppsats. Dessa förhållanden ange emellertid, att bland de skandi- naviska arterna finnas sådana, som under de yttre förhållan- den, hvilka råda i hafvet vid svenska vestra kusten, icke be- höfva ens ett helt år för att fullända sin utveckling från spor till spor eller, om de äro fleråriga, för att utföra de lifsfunk- tioner, Hvilkar hafva individens och artens bibehållande till mål. De yttre förhållandena äro alltså här sådana, att ett- 108 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. åriga arters förekomst är möjlig. Så långt den erfarenheten sträcker sig, som jag kunnat förvärfva genom undersökning af algvegetation i olika delar af det arktiska området och vid två olika tillfällen hvardera gången nästan ett helt år igenom, finnes det bland den arktiska florans sublitorala och elito- rala alger inga arter, hvilkas hela utveckling är inskränkt till mindre än ett år. Men inom områdets sydligare delar, i Sibi- riska Ishafvet nära Berings sund, alltså nära polcirkeln, före- kom en art, Rhodomela lycopodioides, hvars utveckling under en del af året nämligen vintern afstannade, för att sedan åter- upptagas, det vill med andra ord säga, en flerårig art, för hvilken hela året icke var behöfligt för att utveckla den be- höfliga mängden af vegetativa och den nödiga mängden af reproduktiva organ. Samma art förekommer också vid Spets- bergens nordkust, sålunda ungefär tretton breddgrader nord- ligare. Här är dess utveckling utsträckt till hela året. Här bär den en rikedom af propagativa organ vid samma tid, som den vid Sibiriens nordostkust hvilar. De litorala arktiska al- gerna har jag icke kunnat undersöka under vintern. Detär väl möjligt, att några af dessa t. ex. Urospora penicilliformis, Codio- hum Nordenskiöldianmwm, Enteromorpha compressa, E. minima 0. a. endast finnas under den tid den litorala regionen är fri från fast is under sommaren och att sålunda dessa äro ettåriga arter, som t. o. m. i dessa trakter kunna afsluta sin utveck- ling under en kort del af året. Alla äro det säkerligen icke. Bland sådana, om hvilka detta synes mig oantagligt, äro t. ex. Rhodochorton Rothii, Rhigoclonium riparium, Fucus evanescens. Vid Novaja Semljas kust har jag nämligen sett alla dessa tidigt på året, innan eller just som den landfasta isen bröt upp, fullt utvecklade. Jag måste antaga, att dessa arter legat innefrusna och täckta af is under vintertiden och återtagit sin vid isbild- ningen afbrutna utveckling, då de slutligen befriades från sitt kalla hölje. Att alger kunna frysa inne och sedan de blifvit frigjorda fortsätta sin utveckling har jag sett mycket tydliga bevis på i det arktiska området. I en lagun vid Pitlekaj, som under vintern bottenfrös, fans i ymnighet en Enteromorpha, hvilken jag i det följande kallar E. micrococca f. subsalsa. Då isen i lagunen smälte under slutet af juni månad låg denna växt 1 stora, såsom det tycktes liflösa massor på lagunens botten. Efter en kort tids förlopp började den emellertid ut- veckla sig kraftigt genom nya skotts bildning från de delar, som öfvervintrat. Då så är, kan det ju tänkas, att alla inom det arktiska området litorala arterna finnas året om och icke VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 109 fullända sin utveckling under ett år, utan under två eller flere år med längre eller kortare afbrott. Något säkert bevis på, att det bland de arktiska algerna gifves ettåriga arter, före- ligger sålunda ännu icke. Att sådana gifvas vid Grönlands vestkust tror jag mig dock kunna antaga, på samma gång det synes mig sannolikt, att de först anförda Chlorophyllophyceerna också äro sådana. Såsom gällande i allmänhet om det ark- tiska florområdet torde i alla händelser kunna sägas, att inom detta algernas lifsvilkor äro sådana, att ettåriga alger icke kunna uthärda eller åtminstone icke kunna förekomma till större vare sig art- eller individmängd och att de fleråriga ar- terna i de allra flesta fall behöfva hela året för att medhinna sin för hvarje vegetationsperiod bestämda utveckling. Om också sålunda hos de arktiska algerna utvecklingen är utsträckt öfver hela året, så visar sig dock hos åtminstone vissa arter en viss periodicitet 1 lifsverksamheten. Det kan nämligen anses såsom mera allmänt gällande, att den mera rent vegetativa utbildningen är lifligare och mera energisk under den gynsamma årstiden, utvecklingen af propagativa organ deremot starkare och rikligare under senhösten, vin- tern och den första delen af våren. Jag måste dock vidhålla det påstående, jag en gång förut framstält, det nämligen att vid Spetsbergens kust under midvintern, då solen var lägst under horisonten och mörkret i följd häraf intensivt, en ut- bildning af vegetativa delar ägde rum i ganska stor måttstock. Sporer grodde och blefvo rätt långt utbildade groddplantor. Af åtskilliga arter t. ex. Delesseria sinuosa voro mot den mörka tidens slut unga plantor vanliga. Det kunde ej gerna betviflas, att dessa nått sin utveckling under vintermånaderna. Äldre plantor af samma art, liksom också af Halosaccion ramentaceum, Rhodymenia palmata, Phyllophora interrupta, Rhodomela lycopodioi- des, Sphacelaria arctica, Phloeospora tortilis sköto under vintern nya skott, hvilka voro stadda i tillväxt och vid den ljusa tidens inträde mer eller mindre långt utvecklade. Likvisst måste det inrymmas, att det var först med maj månads in- gång, som utbildningen af dylika organ med större kraft och större resultat vidtog. Deremot äro vintermånaderna den tid, då hos de arktiska algerna den reproduktiva funktionen når maximum af energi. Så var åtminstone fallet vid Spetsbergens nordkust, och jag tänker mig, att detta gäller äfven för andra delar af det ark- tiska området. Det må till en början anmärkas, att växtligheten i hafvet 110 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. med afseende på denna gren af lifsverksamheten skarpt skiljer sig från den arktiska landtfloran, isynnerhet den kryptogama. Det har blifvit påstådt, att inom de arktiska trakterna fanero- gamerna sällan, ja rent af undantagsvis komma till frukt- mognad. Detta påstående är visserligen mycket ogrundadt, men det är sant, att här fröbildningen är mindre rik än längre söder ut, och att de arktiska fanerogamerna äga en för dem egendomlig daning, för att under den korta vegetations- perioden kunna medhinna bildningen af reproduktiva organ. Mossor ! och lichener > komma sällan till fruktbildning, utan förökas på vegetativ väg. Det måste derför antagas, att väx- terna i det arktiska hafvet äga för sig mera tillfredsställande lifsvilkor än landtväxterna i polarländernas bistra luftstreck. Vid Spetsbergens nordkust var jag i tillfälle att under vintern 1872—73 så godt som dag för dag följa 27 arter i deras utveckling. Såsom jag i redogörelsen för dessa undersöknin- gar 3 angifvit, voro 22 arter af dessa, tillhörande olika klasser och olika familjer, under hela eller någon del af vintern för- sedda med propagationsorgan. Karposporer, tetrasporer, ägg- celler, bruna och gröna zoosporer anlades och mognade. Som- liga arter, t. ex. Rhodomela lWycopodioides, Laminaria solidungula, Elachista Wbrica och Chetopteris plumosa bildade reproduktiva organ i påfallande stor mängd, åtminstone lika stor som samma eller närbeslägtade arter söder ut. Det nu sagda får icke fattas så, som skulle för alla ark- tiska alger utvecklingen af reproduktiva organ vara förlagd till vintermånaderna. I detta afseende råder mycket stor vex- ling. Det finnes arter, hvilka såsom Rhodomela lycopodioides f. temwissima, Delesseria sinuosa, Rhodymenia palmata, Phyllophora interrupta, Ptilota pectinata, Fucus evanescens, Laminaria Agardhit, Laminaria nigripes, Chordaria flagelliformis, Elachista lubrica, Py- laiella litoralis bära dylika organ af ett eller annat slag under alla delar af året, om ock för många af dem denna funktion är mest energisk under vintern. Andra arters utbildning af reproduktionsorgan är bestämdt inskränkt till eller försiggår företrädesvis senhösten och vintern, t. ex. Lithoderma fatiscens, Chetopteris plumosa, Sphacelaria arctica, Laminaria solidungula, Alaria gramdifolia o. s. v., åter andra äro hittills anträffade med förökningsorgan endast under sommarmånaderna, såsom Odonthalia dentata, OChantransia efflorescens, Ceramium rubrum, 1 Jfr Berggren, Musci Spetsb., sid. 19. ? Jfr Th. Fries, Lich. Spetsb., sid. 5. 3 Kjellman, Vinteralgveg. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 111 Antithammion boreale, Dictyosiphon foemculaceus, Ectocarpus con- fervoides, Monostroma fuscum, M. Blyttu o. s. Vv. Det är förut visadt, att arktiska arter också förekomma i norra Atlanten. Det är påfallande, att mängden af dem, vuxna inom det arktiska området, visa sig habituelt fullkomligt lika sådana, som vuxit längre söder ut, der de dock varit utsatta för väsentligt olika yttre förhållanden än i de arktiska trak- terna. Rhodymenia palmata eller Rhodomela lycopodioides f. typica, som lefvat vid Spetsbergens eller Novaja Semljas kuster på djupt vatten, visa sig till yttre och inre, anatomiska karakterer så fullständigt öfverensstämma med exemplar af samma arter, hvilka växa inom litoralregionen vid Norges vestkust, att äfven det mest skärpta öga icke kan iakttaga andra än rent individuella olikheter dem emellan. Det samma gäller flere andra arter, och häraf framgår alltså, att algerna och särskildt de former, hvilka tillhöra Ishafvet, äga en stor förmåga att böja sig för yttre förhållanden, utan att 1 märkbar grad på- verkas af dessa. Det tryck, för hvilket en Rhodymenia palmata i Grönlandshafvet är utsatt, den temperatur, under hvilken den här lefver, och den ljusmängd, af hvilken den här kom- mer i åtnjutande, äro i så väsentlig grad skilda från dem vid . Norges kust, och lika fullt kan en förändring i växtens yttre form icke spåras. Med andra arter är förhållandet ett annat. Spongomorpha areta och gröna alger i allmänhet m. fl. öfver- ensstämma visserligen i sina morfologiska karakterer med sina sydliga samarter, men de nå dock aldrig den yppighet och frodighet och rikedom, som längre söder ut. Andra arter åter öfverensstämma väl med sina såmarter i söder till orga- nernas form och utbildning, men äro till sin biologi olika dessa, eller också hafva olikheterna 1 lefnadsvilkor äfven fört med sig morfologiska olikheter. Odonthalia dentata t. ex. från Spetsbergens kuster liknar till alla yttre delar samma art från bohuslänska kusten, men då den på det förra stället utbildar sina tetrasporangier under högsommaren, i slutet af juli, träffas den med dylika organ vid Bohuslän under vintermånaderna. Itt snarlikt exempel lemnar Polyides rohwndus. Vid Bohuslän är denna arts fruktbildningstid säkert hufvudsakligen vintern, vid Novaja Semljas kust, der den uppträder under en mindre yppig form, deremot sommaren. Rhodomela lycopodioides f. tenu- issima behöfver vid Spetsbergens nordkust fortfara i sin ut- veckling under hela året, i Ochotschka hafvet liksom också vid Sibiriens nordostkust är en del af året tillräcklig för den, hvarför den här efter att hafva vid vegetationsperiodens slut 112 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. afkastat en del af de sidorgan, som utbildats, hvilar under någon tid, för att sedan ånyo utveckla nya delar från de öfver- lefvande stam- och grenresterna. Denna olikhet i lefnadssätt medför en så betydande olikhet i den yttre formen, att man icke skulle tveka att betrakta Spetsbergsformen såsom artskild från den BSibiriska, om man icke genom att följa växten från breddgrad till breddgrad mot norden öfvertygat sig om orik- tigheten af en sådan uppfattning. Samma är förhållandet med den inom det arktiska området så vanliga Chetopteris plumosa. Vid Spetsbergens kuster lika väl som vid Sveriges vestra kust har den sin zoospor(gamet)bildningsperiod under vintern. Under” denna tid är växtens utseende på de båda ställena mycket olika. Vid Spetsbergen har den alla sina assimilerande yttre organ i behåll, d. v. s. liknar den bohuslänska sommar- formen, vid Bohuslän åter föregås utbildningen af de sidodelar, hvilka uppbära och närmast utveckla zoosporangierna (game- tangierna), af en långt drifven dekomposition af alla under vegetationsperioden utvecklade för assimilationsverksamhet mera särskildt afsedda organ, de kunna ju kallas blad. Detta kan och bör väl också fattas så, att denna växt i sitt ursprung- liga hemvist, Ishafvet, har behof af hela året och under denna tid af alla sina assimilerande organ för att fullända sin ut-. veckling, under det den vid bohuslänska kusten, der den kom- mit under gynsammare förhållanden, genom assimilations- arbete under endast en del af samma tid kan bilda den mängd af näringsämnen, som fordras icke blott för reproduktions- organens utveckling, utan också för att ersätta de assimilerande organ, den fälde, sedan de funktionerat den behöfliga tiden. De arktiska algerna äro från rent näringsfysiologisk syn- punkt i åtskilliga afseenden mycket lärorika. Vi äga i dem växter, hvilka under mycket långa tider kunna inneslutas i is och utsättas för höga köldgrader, utan att de derigenom dödas eller mista sin förmåga att med kraft återtaga sin ut- veckling, då de hämmande banden brustit. Men än mer, de visa, att växter kunna gro vid en temperatur af — 1? å —2? C. och, under det att temperaturen knappast någonsin höjer sig till fryspunkten, utan att de härigenom hämmas i sina lifs- yttringar, utveckla sig till storartade former och utbilda under hela året eller större delen af detta oändliga massor af repro- duktiva celler. Vi hafva sålunda i dessa alger växtformer, hvilkas optimum af temperatur kan sägas ligga omkring eller under 0? C. Den assimilationsenergi, som för denna kraftiga och rika utbildning erfordras, synes dessutom stå mycket illa VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 113 tillsamman med det ringa mått af ljus, dessa växter komma i åtnjutande af. Så vidt jag kan finna, kan dennäa omstän- dighet icke förklaras på annat sätt än genom att antaga, att de arktiska algerna i allmänhet äga lika obetydliga fordringar på ljus som på värme. Det faller sig visserligen, med nutida teorier om assimila- tionsprocessens väsen, svårt att antaga, att algerna vid 80:de breddgraden under vintertiden, då för det menskliga ögat nä- stan absolut mörker råder, skulle utan afbrott fortsätta sitt assimilationsarbete, men den kraftiga och rikliga utbildning af nya delar, som här bevisligen ägde rum under vintertiden, gör ett sådant antagande nästan nödvändigt. Man skulle i i annat fall förutsätta, att den betydliga mängd bildningsbar substans, som algerna förbrukade vid den storartade nybild- ningen af organ under den mörka tiden, vore reservynärings- ämnen samlade under den föregående ljusperioden. Att så icke var händelsen, kan jag icke med bestämdhet påstå. På det undersökningsmaterial, jag har tillgång till, kan ett så- dant påstående icke grundas. Åtskilliga Florideer ägde vis- serligen i sina celler vintertiden anmärkningsvärd stor mängd af fasta ämnen samlad. Hvarken hos Fucoideer och icke heller hos Chlorozoosporaceer iakttog jag sådana. Hos dem kunde dock reservnäring i löst form hafva förekommit. För att utröna detta saknade jag tjenliga hjelpmedel.! Anta- ger man, att råmaterialet var samladt under den ljusa tiden, så innebär åter detta, att under denna tid beredningen af näringsämnen måste äga en utomordentlig omfattning, då icke blott allt det material, som omedelbart förbrukas, bildas, utan också ett så stort förråd samlas, som för nybildningen un- der vintern erfordras. Härvid måste det tagas i betrak- tande, att äfven under en betydlig del af den tid, som kallas för den ljusa, 1 följd af is och snömassor endast en ringa ljusmängd tillströmmar de på större djup växande arktiska algerna. Mig synes alltså, att man kan fastställa, att de arktiska hafsalgerna hafva, för att vara sjelfständigt assimilerande växter, ett ovanligt ringa behof af värme och ljus. ! Det torde härvid böra anmärkas, att det var under en ofrivillig och oförutsedd öfvervintring vid Spetsbergens nordkust, jag gjorde de iaktta- gelser, till hvilka jag här hufvudsakligen refererar. Bå III. 3 114 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Ishafsflorans arter och former. Serien Floridee (Lamour.) Berth! Bangiaceen,. Lamour. Essai p. 115; lim. mut. Fam. OCorallinace&e (Lamour.) Hauck. Meeresalg. p. 19; Lamour. Hist. Polyp. p. 244. Gen. Corallina (Tourn.) Lamour. Hist. Polyp. p. 275; Tourn. Inst. Herb. p. 570; char. mut. CORALLINA ÖFFBICINALIS LÅ. Fauna Suec. p. 539. f. typica. Descr. Corallina officinalis Aresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 562. Fig. > >; vilarv. Phyc:/ Brit. t. 222. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:r 8. f. flexilis nob. f. dense czespitosa, 10 cm. alta; fronde quam in forma typica graciliore et flexiliore. ramosissima, ramis ramulisque plus minus fasciculato-congestis, ramulis oppositis, alternis, subsecundis, ultimorum ordinum sequalibus, elon- gatis, flexilibus, sepe in callo reniformi desinentibus; articulis, summis ex- ceptis, plus minus compressis, diametro 2:plo—3:plo longioribus; conceptaculis tetrasporangiferis ramulos vulgo brevissimos, articulo singulo compositos, interdum longiores, articulatos terminantibus; tetrasporangiis, divisione per acta, obovato-oblongis vel oblongis, 185—190 wu. longis, 60—65 wu. crassis. f. robusta nob. f. quam OC. officinalis typica major et fere duplo crassior, ponderosa, liete rosea; fronde parce et irregulariter ramosa, ramis ultimi ordinis elongatis, strictis, alternis vel subsecundis, vix oppositis; articulis teretibus, subeylin- dricis, raro subcompressis, obceonicis, diametro sesqui- ad 2:plo longioribus. Syn. Corallina officinalis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 21. 3 j Kleen, Nordl. Alg. p. 11. » > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Anmärkning vid formbegränsningen. Jag har mig väl be- kant, att hos exem plar af C. oficinalis vid Sveriges vestra kust 1 Jag citerar Berthold såsom den der gifvit Florideerna den här an- tagna begränsningen på den grund, att han är den förste, som bestämdt på- stått, att Porphyraceerna (Bangiaceerna) tillhöra denna serie. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 115 åtskilliga af sista ordningens grenar i vissa fall förlängas och antaga en cylindrisk form. Om dylika exemplar påminner visserligen den form, som jag ofvan karakteriserat under namnet Aezilis. Från denna skilja de sig dock genom större groflek, i allmänhet mycket sparsam och särskildt mera regelbundet fjäderlik förgrening och derigenom, att de flesta smågrenarna hafva det för den typiska C. officinalis utmärkande utseendet. Från denna afviker f. flexilis genom alla delars större spädhet och böjlighet, genom oregelbunden, mycket riklig förgrening, hvilket har till följd, att de öfre grenarna bilda täta knippen. Åtminstone upptill, till sin öfre del, äro grenarna cylindriska och sluta ej sällan i en njurlik, på öfre sidan konvex, på den undre plan fästskifva, hvars öfre kortikalceller äro isodiametriska, de undre åter parallelipipediska, anordnade 1 solfjäderlikt ut- gående rader. I bohuslänska skärgården har jag icke sett någon med denna identisk form, ehuru växten här är myc- ket varierande. Här uppträder den ofta på sådana lokaler som dem, på hvilka jag funnit f. flexilis vid Norges nordkust. I så fall antager den ofta ett från det typiska afvikande utseende. Den blir förkrympt, oregelbundet, men också tillika sparsamt förgrenad. Med C. elongata Ellis öfverensstämmer den genom sin finlek, men afyiker från den genom förgrening och öfver- vägande trinda ledstycken. Deremot synes den vara identisk med den form af C. officinalis, hvilken Ruprecht i Alg. Och. sid. 345 omnämner såsom funnen vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kuster, möjligen ock med den för- krympta, rik- och fingreniga form, hvilken Magnus iakttog vid Glesver nära Bergen (Magnus, Nordseef., sid. 70.) Den form, för hvilken jag föreslagit namnet robusta, är i de flesta afseende den föregåendes motsats. Från denna lik- som från den typiska formen skiljer den sig genom betydli- gare storlek och i synnerhet större groflek och genom sin mera oregelbundna och sparsamma förgrening. Lederna äro trinda, cylindriska eller svagt tunne-lika. Hufvudaxlarna och första ordningens biaxlar, såväl de grenbärande som de grenlösa, hafva sin största tjocklek vid midten och afsmalna så väl mot spetsen som mot basen, men starkare mot basen. Gre- narna af sista ordningen äro deremot jemntjocka, icke såsom hos typisk C. officinalis starkt afsmalnande mot basen. Till färgen är den mera starkt rosenröd än hufvudformen och denna färg bibehåller den vid konservering längre än denna. Några reproduktionsorgan har jag ej funnit. Möjligen är denna växt rätteligen att betrakta såsom en 116 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nordlig art af slägtet. Då jag emellertid känner den endast ofullständigt och stora auktoriteter som Areschoug (J. G. Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) och Harvey (Phyc. Brit., tafl. 222) uppgifva, att OC. officinalis uppträder under en mängd olika former, är måhända den, som jag kallat f. robusta och icke funnit igenkänneligt beskrifven i literaturen, endast en form af den vanliga, nordiska Corallina-arten. Vid Sveriges kuster har jag icke sett den. Lefnadsförhållanden. Fäst på sten, klippor eller mera säl- lan på alger t. ex. Laminaria-arter förekommer arten mest i klipphålor inom litoralregionen eller vid nedre vattenmärket, stundom på 1—2, sällan flere, famnars djup. Den växer i all- mänhet spridd eller i små slutna grupper och föredrar skyd- dade ställen. Af formen gracilis har jag funnit exemplar med tetrasporangier i slutet af augusti. Utbredning. Den tillhör egentligen Ishafvets atlantiska florområde, men är också känd från Hvita hafvet och vestra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste förekomstort är Gjesver nära Nordkap Lat. N. ungefär 71”. Sitt ma- ximum af individmängd når den i södra delen af Norska polar- hafvet. I TIl. Alg., sid. II, uppgifves arten såsom funnen vid Novaja Semlja af K. v. Baer. HSjelf såg jag denicke derstädes och då växten redan är sällsynt i Hvita hafvet och Gobi, som granskat de ryska arktiska algsamlingarna, icke omnämner den från ifrågavarande trakt, torde man kunna antaga, att denna uppgift tillkommit genom något misstag. Areschoug / anger (J. G. Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) helt allmänt arten såsom förekommande »ad oras maris glacialis cum lapponicas tum sibiricas.» Det sistnämnda området bör helt visst ute- slutas. Efter Sibiriens kust såg jag ej ett spår af den. Några säkra uppgifter om artens förekomst annorstädes i Ishafvet föreligga icke. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, f. typica, allmän och ymnig; Finmarken lokal och sparsam vid Öxfjord (f. robu- sta), Maasö och Gjesveer (f. Aexilis), Mageröns sydkust (f. typica). Hvita hafvet antagligen sällsynt och sparsam. Murmanska hafvet vid Cisuralska Samojedlandets kust (/f. Hexilis 2)" Gen. Lithothamnion Phil. Wiegm. Arch. 1, p. 387. 1! För närmare kännedom om utbredningen hänvisas här liksom i det följande till de i synonymlistan under arten anförda författarnes arbeten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. RTR LITHOTHAMNION SORIFERUM nob. L. fronde pilam in fundo liberam jacentem, sphericam vel subspheeri- cam, diametro usque 8 cm., colore roseo-purpuream formante, decomposito- subdichotome ramosissima; ramis e centro solido, exiguo, undique egredien- tibus, vel omnino liberis vel in planta adulta inferne plus minus coalitis, teretibus vel subcompressis, levibus, extremis elongatis, equalibus vel api- cem versus subattenuatis, apicibus rotundatis; conceptaculis sporangiferis superficialibus, numquam innatis, minutis, convexiusculis at parum promi- nentibus, infra apices ramulorum regiones fere definitas occupantibus, per- paucis vel numerosis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 95 wu. longis, 20 u. crassis. Tab. 1. Syn. Lithothamnion fasciculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Artbeskrifning. Yttre form. Växten bildar temligen regel- bundet klotformiga bollar, som nå en diameter af ända till 8 cm. och hafva en stark, mellan purpur- och rosenrödt stående färg. Jag har undersökt en stor mängd exemplar, men icke funnit något, som utbildat sig på eller omkring en sten eller något annat hårdt föremål. Den fasta centrala delen är såväl hos unga (tafl. 1, fig. 1, 2, 3, 5) som hos äldre, fullvuxna (fig. 4) individ obetydlig, visande, att en förgrening strax i växtens tidigaste utvecklingsskede inträder. Bålen är upprepadt sub- dichotomt grenig, med axlar af åtminstone tre ordningar. De från bålens centrum åt alla håll utgående grensystemen kunna till hela sin längd följas, ehuru de dock inåt äro mer eller mindre sammansmälta, hvilken sammansmältning upp- kommit under tillväxten. Grensystemen, af hvilka fig. 6—10 visa några olika slag, äro än plattade med nästan handlikt utgående smågrenar, än omvändt pyramidformiga, hos större exemplar omkring 2—3 cm. långa. Hos typiskt utvecklade exemplar äro grenarna uppräta, jemntoppade, raka, hos andra utspärrade, mer eller mindre krökta, de af sista ordningen 2—10 mm. långa, trinda eller något sammantryckta, antin- gen jemntjocka, afsmalnande eller svagt förtjockade mot spet- sen, med ändarna afrundade, 1,;—2,; mm. i diameter. Bålens bygnad. På brottytan af en gren visar sig alltid ett fastare centralt parti af större eller mindre omkrets. På ett genom slipning vunnet genomsigtigt tvärsnitt visar sig detta centralparti utgöras af en mycket tät väfnad af kan- tiga, isodiametriska celler med mycket små cellrum och myc- ket tjocka, dubbelkonturerade väggar; (fig. 12 och 15). Detta omgifves af talrika, temligen regelbundet koncentriska, mot hvarandra tydligt begränsade lager, liknande årsringarna i en dikotyledonstam, hvilka på tvärsnittet visa sig hvardera bil- dade af jemförelsevis storrummiga, i temligen regelbundna kon- 118 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. centriska och radiära rader anordnade celler, af hvilka de inre synas längre, rektangulära, de yttre kortare, nästan qva- dratiska. I lagret närmast centralkärnan äro de mindre regel- bundna och i de yttersta lagren är skilnaden i längd föga märkbar. Ett slipsnitt parallelt med en grens längdaxel (fig. 13 och 16) anger, att grenarna bildas af öfver hvarandra, i all- mänhet tydligt från hvarandra begränsade, ganska regelbundna skålformiga väfnadslager, hvilkas celler visa en anordning i solfjäderformigt förlöpande rader. De nedre, inre cellerna i hvarje af dessa lager äro i optiskt längdsnitt rektangulära, på sin höjd 20 p. långa, de öfre qvadratiska, stundom mer tjock- väggiga än de andra, liksom dessa 5—8 p. i diameter. Fortplantningsorgan. Sporocarpier okända. Sporangiecon- ceptaklerna intaga en oftast temligen skarpt begränsad zon nedanför grenspetsarna och förekomma enligt regeln i stor mängd, bildande hvad man skulle kunna kalla en sorus (fig. 11). Derför växtens artnamn. De äro alltid ytliga, inväxa eller öfverväxas icke, så att spår af gamla dylika organ aldrig synas i det inre af bålen, (jfr fig. 12—13), hvilket synbarligen hos denna art, liksom hos åtskilliga andra, med hvilka den synes bilda en väl begränsad grupp, beror derpå, att bålens för- tjockningsmeristem ligger under konceptaklernas basalyta. De äro till omkretsen cirkelrunda, alltid mycket obetydligt utstående, små, knappt synbara med obeväpnadt öga. Taket är svagt konvext, genomdraget af talrika, i genomskärning 5—06 kantiga, slemfylda kanaler, hvilkas mynningsceller äro till for- men något olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). Sporan- gierna äro 4-sporiga, aflånga eller klubblika, till storleken nå- got vexlande, men i allmänhet, sedan sporbildningen inledts, omkring 95 p. långa och 20 u. tjocka (fig. 19). Anmärkning om artens förhållande till andra beskrifna arter. Den här såsom ny beskrifna L. soriferum är bland förut kända ar- ter närmast beslägtad med L. fasciculatum Tam. Med denna, som i dess nutida tolkning antagligen omfattar flere specifikt skilda former, anser jag mig dock icke kunna identifiera den. Lamark's beskrifning af L. fasciculatwm (Hist. Anim., 2, sid. 203) är mycket knapphändig. I den ingår dock en karakter, som icke passar in på min art nämligen: »ramis... apice incrassatis, obtusis». Den växt, hvilken Harvey (Phyc. Brit. tafl. 74) afbildar och beskrif- ver under namn Melobesia fasciculata, citerande såsom syno- nym Lamark's Millepora fasciculata, är synbarligen skild från den här ifrågavarande, såsom en jemförelse mellan Harvey's och mina figurer lätt visar. Melobesia fasciculata Harvey skiljer VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 119 sig från L. soriferum mihi genom sin starkt utbildade »solid, central stony mass», genom sina korta grenar, hvilka äro »re- markably truncated at the tips, which are moreover depres- sed in the centre». LIL. fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. Spec. Alg., sid. 522), med hvilken Harvey's M. fasciculata ci- teras synonym, har visserligen åtskilligt, som påminner om min art, men skiljer sig från denna derigenom, att dess frons är »cirea lapillum plerumque undique effusa» och grenarna äro än enkla än grenade, mot spetsen förtjockade med tvärhuggna ändar. Hos L. soriferum äro äfven hos mycket unga exemplar de från centrum utgående axlarna grenade. L. fasciculatum Areschoug (Obs. Phyc. 3, sid. 5) har en utveckling och en grenbildning, som högst väsentligt afviker från den hos L. so- riferum och, så vidt jag kan finna, omfattar den såväl M. fasci- culata Harvey som den art, hvilken jag i det följande beskrif- ver under namn L. glaciale. LIL. fasciculatum Solms-Laubach (Corall. Monogr.), med hvilket namn författaren mycket tveksam betecknar en i Medelhafvet vid Neapel förekommande art, torde svårligen vara identisk med Harvey's M. fasciculata. I gren- bildning och sporangie-konceptaklernas form och anordning sluter den sig i sin högst utvecklade form till L. soriferum, men afviker från denna genom sin krustformigt på stenar ut- bredda underbål. Möjligt och antagligt synes det mig deremot vara, att det fragment från Island, som denne författare om- nämner, tillhör L. soriferum. Den i Bohuslän förekommande arten, som kallats L. fa- sciculatum, öfverensstämmer med M. fasciculata Harvey och L. fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. Spec. Alg.) och är genom gre- narnas form tydligt skild från den här beskrifna växten. Pro- fessor J. E. Areschoug, Corallineernas kände monograf, har välvilligt låtit mig genomgå sina samlingar af dylika växter. I dessa har jag icke funnit någon art, hvilken L. soriferum kunde anses tillhöra. Det stod mig derför ingen annan ut- väg öppen än att beskrifva denna i södra delen af polarhafvet mycket ymniga art och gifva den: ett särskildt namn. Lefnadsförhållanden. Enpvligt min egen erfarenhet växer arten på sand- och grusbotten i skyddade vikar eller inomskärs, vanli- gen på 10—15 famnars djup. Död träffas den på större djup och det är förmodligen sådana exemplar, som Kleen upphemtat från den elitorala regionen. (Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. 11.) Den är sällskaplig, i stora massor betäckande bottnen öfver stora ytor och tjenar till fäste åt åtskilliga smärre alger så- som ÅAntithammier, Rhodophyllis dichotoma, Derbesia marina m. fl. 120 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Exemplar med mogna sporangier har jag funnit under juli och slutet af september månad. Utbredning. Tillhör, så vidt hittills är kändt, endast polar- hafvets atlantiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Maasö ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän och ym- nig; Tromsö amt t. ex. vid Tromsö och Karlsö, på senare stället ymnig; Finmarken flerestädes ymnig såsom vid Maasö och Mageröns sydkust. M. Foslie har meddelat mig exem- plar tagna vid Honningsvaag och Lebesby. LITHOTHAMNION UNGERI novum nomen. Descr. et Fig. Lithothamnion byssoides Unger, Leithakalk, p. 19—20, tab. 5, fig. 1—38. Anmärkning vid artbestämmingen. Unger har efter exem- plar från Norges kust, förvarade i Bergens Museum, under namn Lithothammon byssoides (Lam.) Phil. beskrifvit och af- bildat en Lithothanmion, som af M. Foslie är funnen i Ishaf- vet och mig benäget tillsänd. Öfverensstämmelsen mellan de exemplar, jag har till mitt förfogande, och Ungers beskrif- ning och figurer är påtaglig. Men tydligt är också, att denna växt alldeles icke kan vara identisk med den, som nu van- ligen går under namn af Lithothamnion byssoides (Lam.) Phil. Jag föreslår derför, att denna norska art får bära namnet L. Ungeri efter den, af hvilken den först igenkänneligt beskrefs och afbildades. "Till Unger's beskrifning har jag intet vä- sentligt att lägga. De exemplar, jag haft tillfälle att gramn- ska, äro sterila. Artens slägtskap med andra arter. Med hänsyn till sin struk- tur kommer L. Ungeri nära föregående art. Liksom denna har den aldrig inväxta sporangiekonceptakler och cellanord- ningen är densamma. Från den afviker den bestämdt genom en starkt utbildad, krustlik underbål, genom tätare grenbild- ning med kortare, mycket finare och mindre greniga axlar. Med någon känd art af slägtet kan den svårligen förvexlas. Lefnadsförhållanden. Härom känner jag intet. De i sep- tember tagna exemplaren äro sterila. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska område. Fyndort: Norska polarhafvet: Tromsö amt nära staden Tromsö (Foslie). VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. — 121 LITHOTHAMNION ÅLCICORNE nob. L. fronde initio affixa, demum libera in fundo jacente, flavescente, api- cibus pulchre roseis, 4—5 cm, alta, decomposito-subpalmatim-ramosa; ramis ex axi primario brevissimo flabellatim egredientibus, vel omnino liberis vel in planta provectiore state plus minus coalitis, subecompressis, levibus, ex- tremis brevioribus, cylindricis vel compressis, apicibus rotundatis; concep- taculis sporangiferis superficialibus, numquam innatis, planato-hemispheericis, sat magnis, infra apices ramulorum sparsis, conceptaculis sporocarpiferis, elevatis, conicis, acutis, apice perforatis intermixtis. Sporangiis quaternas sporas foventibus, 250 u. longis, 100 u. crassis. Tab. 5, fig. 1—8. Artbeskrifning. Växtens yttre form. Vidvuxna exemplar af arten har jag ej sett, men de, hvilka jag äger till mitt för- fogande och för hvilka jag har herr M. Foslie's tillmötes- gående att tacka, visa tydligen, att växten till en början sitter vidvuxen något hårdare föremål, ehuru den sedan, åtminstone i vissa fall, löser sig från detta och ligger lös på bottnen. I bålen finnes en kort, antingen plattad och upptill utbredd eller ytterst kort, nästan trind hufvudstam, från hvilken utgå upp- repadt handlikt greniga, nästan i ett plan solfjäderformigt ut- bredda grensystem. Äfven dessa å sin sida ligga i samma hufvudplan, i följd hvaraf växten får utseendet af en låg, platt buske. Grensystemen innefatta axlar af åtminstone 4 ordnin- gar, hvilka alla utom de yttersta nedtill äro nästan trinda, upptill åter vid förgreningspunkten starkt triangelformigt ut- bredda (fig. 1). Förgreningssystemen äro än, såsom den cite- rade figuren anger, sinsemellan nästan fria än hos äldre exem- plar mer eller mindre sammansmälta med hvarandra. Det . händer också, att grensystem tillhörande olika bredvid hvar- andra växande individ sammansmälta med hvarandra. Gren- spetsarna äro, så framt de icke förbereda sig till delning, knap- past förtjockade, afrundade, eller nästan tvärhuggna. Bålens bygnad. Häri öfverensstämmer denna växt så nära med L. soriferum, att jag icke behöfver ingå på någon utförligare beskrifning. De lemnade figurerna (3, 4, 5, 6, 7) angifva strukturförhållandena bättre än ord och jemföras de med motsvarande figurer af L. soriferum, framgår öfverens- stämmelsen lätt mellan dessa båda arter härutinnan. Öfver- ensstämmelsen sträcker sig äfven till cellernas storlek. I de skålformiga väfnadslagren på ett mediant slipsnitt äro cellerna 6—10 pu. tjocka och på sin höjd 20 pu. långa. Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangie-konceptak- ler finnas på samma individ och på samma gren. De upp- träda glest spridda i och under grenspetsarna (fig. 2). Till 122 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. formen äro de mycket olika hvarandra. HSporocarpie-koncep- taklerna hafva formen af'spetsiga, upptill af en kanal genom- dragna käglor. Sporangie-konceptaklerna äro plattadt half- klotformiga, ungefär 0,5 mm. i diameter vid basen, större och mera upphöjda än hos L. soriferwm. De finnas aldrig in- vuxna i äldre delar af bålen, hvadan bålens förtjockning hos denna art försiggår på samma sätt som hos föregående. Spo- rangie-konceptaklernas tak är genomdraget af talrika, i ge- nomskärning vanligen 6-sidiga slemfylda kanaler, hvilkas mynningseceller äro till formen något olika takets öfriga yt- celler. Sporangierna (fig. 8) äro fyrsporiga, betydligt större än hos L. soriferum, omkring 250 pu. långa och 10) u. tjocka, till formen cylindriska, cylindriskt spolformiga eller cylin- driskt klubblika. Artens förhållande till andra arter. Af för mig kända Litho- thamnion-arter står denna närmast L. soriferum, från hvilken den dock synes vara skarpt skild genom sin egendomliga för- grening, sina spridda, fåtaliga tetrasporangie-konceptakler och sina stora sporangier. Lefnadsförhållanden. Enligt benäget meddelande af artens upptäckare herr M. Foslie växer den på omkring 20 famnars djup, såsom det synes inomskärs. Exemplar tagna i början af augusti hafva under utveckling varande carposporer och mogna tetrasporer. Utbredning. Tillhör Ishafvets atlantiska florområde. Inom det arktiska området är den åtminstone icke hittills anträffad. Fyndort: Norska polarhafvet: "Tromsö amt nära staden med samma namn, dess enda kända förekomstort. Här är den funnen af M. Foslie. LITHOTHAMNION NORVEGICUM Åresch. (nob). Descr. Lithothamnion ecalcareum var. norvegicum Aresch. Obs. Phyc, 3, p. 4—5; Fig. Lithothamnion norvegicum tab. nostra 5, fig. 9—10. Anmärkning vid artbestämningen. På angifvet ställe har J. E. Areschoug under föregående namnkombination beskrif- vit en växt från Norges sydvestkust, hvilken också är funnen inom polarhafvet. På taflan 5 har jag lemnat figurer af ett sydnorskt (fig. 9) och ett polarhafs-exemplar (fig. 10). Med hänsyn till inre bygnad tillhör växten den grupp af Litho- thamnier, hvilka hafva ytliga sporangiekonceptakler, att döma deraf, att på slipsnitt af äldre båldelar inväxta sådana ej före- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 123 komma. Areschoug har ansett denna växt vara en lokal form af den vid Englands kuster förekommande, af Har- vey (Phyce. Brit.) och af Johnston (Brit. Spong. Lith.) af- bildade Melobesia (Nullipora) calearea EM. et Sol. Det är väl möjligt, att så är fallet, men, då denne författares uttalande »forma M. calcarea quam depinxit et descripsit Harvey (est for- san maxima et magnopere evoluta) a nostra valde alhorrens», påtagligen är sant och då de norska exemplaren också afvika från de sinsemellan mycket olika och möjligen olika arter be- tecknande figurer af Nullipora calcarea, som Johnston lem- nar, så anser jag mig kunna tillsvidare betrakta den vid Nor- ges kust funna växten såsom en från Melobesia calcarea Har- vey och Nullipora calearea Johnston skild art. Lefnadsförhållanden. Växer stratformigt utbredd på 10—15 famnars djup. Jfr Areschoug anf. st. Endast sterila exem- plar kända. Utbredning. Arten tillhör endast polarhafvets atlantiska område och såsom det vill synas endast dess sydligaste del. Norr om Nordlanden är den icke känd. Fyndort. Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lödingen (Foslie). LITHOTHAMNION GLACIALE nob. L. fronde demum crustam formante validam circum lapides vel conchas effusam e roseo flavescentem, plus minus lobatam, ramos simplices, conicos, obtusos vel subeylindricos, usque 7—8 mm. altos, inferne diametro usque 5 mm., scabriusculos undique emittentem; conceptaculis sporangiferis demum innatis, minutis, convexiusculis at parum prominentibus, creberrimis, nullo ordine in crusta ramisque dispositis; sporangiis binas sporas foventibus, 80—135 u. longis, 40—60 pu. crassis; Tab. 2 et 3. Syn. TLithothamnion caleareum Kjellm. Vinteralg. p. 64. > > > i Kleen, Nordl. Alg. p. 11. > fasciculatum Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 5 (saltem ex parte). > 2 Dickie, Alg. Sutherl. I, p. 142. (?) > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 22. > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 3, Algenv. ” ; Murm. Meer. p. 7 et alibi. Artbeskrifning. Yttre form. Såsom, ung bildar växten en nästan cirkelformig, tunn krusta på hårda, löst på bottnen liggande föremål särskildt skal af Balanider, snäckor, muss- lor och stenar. I detta stadium liknar den en Lithothamnion polymorplum. Krustan är svagt rosafärgad, i kanten försedd med svagt utmärktå, afrundade flikar. Den är i början slät, men erhåller snart, särskildt mot kanten, svaga, koncentriskt 124 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. förlöpande åsar. Den är tätt sluten till sitt underlag. Den förstorar sin yta genom marginal tillväxt och tilltar på samma gång betydligt i tjocklek från centrum utåt. Äro de föremål, på hvilka växten grott, af mindre storlek — till ungefär 10 cm. i diameter — omslutas de fullständigt af krustan, äro de större endast delvis. Redan då krustan uppnått en ringa tjocklek, 2—3 mm., utvecklar den mer eller mindre tätt stå- ende korta, koniska eller vårtlika, enkla utskott, på hvilka liksom på basallagret sporangiekonceptakler istor mängd upp- komma (tafl. 3, fig. 1 och 2). Gamla exemplar äro till formen olika allt efter formen på det föremål, de omsluta. Oftast närma de sig dock klotformen (tafl. 2, fig. 1 och 2) eller half- klotformen och hafva betydlig storlek och tyngd. Ofta håller en dylik boll 15—20 cm. i diameter. På sin undre mot bott- nen vända sida äro dylika individ ofta försedda med en större öppning, genom RER det ursprungligen omslutna före- målet utfallit (tafl. 2, fig. 2). Den krustlika basaldelens tjock- lek är 1 olika delar samma utvuxna exemplar mycket olika, än blott 0,5 än 1—2 cm. (tafl. 3, fig. 3). Basalkrustan utgår ofta i grofva, till omkrets, tjocklek och höjd vexlande utskott eller lober, hvilka liksom krustan för- öfrigt bära glesa, regelbundna, raka, enkla, kägelformiga, trub- biga eller cylindriskt kägelformiga utskott eller grenar, än mycket låga, vårtlika, än högre, 7—8 mm. långa, vid basen ända till 5 mm. i diameter. Äldre exemplar hafva en grå- aktig färg med svag dragning åt rosenrödt. Ytan är aldrig slät utan fint skroflig. Äldre exemplars krustlika del är ge- nomdragen af talrika gröfre och finare gångar, bildade af ma- skar och rik på håligheter, bildade af borrmusslor. Bålens bygnad. I brottet är växten hvit med insprängda gulbrunaktiga små fläckar. På slipsnitt visa sig dessa senare utgöras af invuxna sporangiekonceptakler. Dylika finnas hela bålen igenom, såväl i grenarna som i basalkrustan, på vissa ställen mycket tätt sittande. Dessa förhållanden tyda derpå, att bålens förtjockningsmeristen är ytligt, sträckande sig öfver konceptaklernas tak. Med hänsyn till bygnaden öfverens- stämmer denna art i. .hufvuddragen med L. soriferum. Dock äro på ett snitt, parallelt med en grens längdaxel, de skålfor- miga väfnadslagren mindre skarpt utpräglade, Detta kommer sig dels deraf, att lagringen störes af de invuxna konceptak- lerna, dels deraf, att de inre cellerna i hvarje dylikt lager äro mindre olika de yttre till storlek, än fallet hos denna art (fig. 6, 9, tafl. 3). Cellrummens hörn äro afrundade, deras väg- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 125 gar tjockare än hos nyssnämnda art. Cellernas tjocklek i me- diansnittet vexlar mellan 6 och 10 »., deras längd mellan 10 och 22 p Ett tvärsnitt af en gren intages i centrum af ett lager af 5—6 kantiga celler med tjock, dubbelkonturerad mem- bran (fig. 5, 8, tafl. 3). Detta öfvergår utåt utan gräns i ett mer eller mindre mäktigt väfnadslager, hvars celler mer och mer i radiens riktning ordna sig i rader och under bibehållande af sin mångkantiga omkrets sträcka sig radiärt och få tunnare väggar. Utanför detta lager vidtager ett större eller mindre antal från hvarandra mindre starkt begränsade lager, bildade af i tvärsnitt qvadratiska eller rektangulära celler ordnade i temligen regelbundna såväl radiära som koncentriska rader. Då cellerna äro rektangulära, hafva dé ofta sin längdaxel vin- kelrätt mot radien (fig. 7, tafl. 3). Ytcellerna äro 1tangential riktning isodiametriska med afrundade cellrum, 5—7 p- i dia- meter. Väggens tjocklek uppgår till 2—4 ,. (fig. 10, tafl. 3). Fortplantningsorgan. Hos denna art känner jag endast 'sporangie-konceptakler. Dessa äro mycket talrika, strödda såväl öfver utskotten till hela deras längd som på krustan mellan dessa utan synbar ordning. De äro små, 250—300 n. i diameter, svagt upphöjda öfver bålens yta, med konvext tak fig. 4, tafl. 3. Takets slemkanaler äro i genomskärning 5—06- kantiga, 7—10 mp. 1 diameter. Deras mynningsceller ej eller knappt märkbart olika de tillgränsande ytcellerna (fig. 11, tafl. 3). Sporangierna äro bisporiska. Denna uppgift stöder jag på undersökning af exemplar från vidt skilda delar af Ishafvet. Jag har aldrig bland de icke få sporangier, jag varit i tillfälle att se, funnit något, som innehållit mer än 2 sporer. Till form och storlek vexla de inom vida gränser. Ofta hafva de en päronlik eller utdraget päronlik, stundom en smal spol- likt cylindrisk, stundom nästan rent cylindrisk form. Bland dem jag mätt hafva somliga varit 30—90 pu. långa, 60 pu. tjocka, andra omkring 120 p. långa, 40 u. tjocka, åter andra 135—140 sp. långa, 50—60 pu. tjocka o. s. v. (fig. 12, 13, 14, tafl. 3). Anmärkning vid synonymiken. Då jag första gången om- nämnde denna art från Ishafvet, gaf jag den namn L. calca- reum dertill förledd af Harv ey's beskrifning på Melobesia cal- carea i Phyc. Brit., hvilken i vissa afseende träffade in på åt- skilliga exemplar af dem, jag hemförde från Spetsbergen. Kleen, som sett dessa och funnit en i Nordlanden förekommande Lithothamnion-form identisk med Spetsbergs-formen, följde mitt exempel och angaf denna växt under namn L. calcareum. Vid 126 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. närmare undersökning fann jag dock, att Spetsbergs-formen icke kunde vara den engelska Melobesia calcarea, och då jag i följd häraf såg mig om efter någon känd art, med hvilken Ishafs-formen .kunde anses öfverensstämma, trodde jag, att den kunde räknas till L. fasciculatum, under hvilket namn jag upp- tog den i Spetsb. Thall. 1. Jag hade då haft föga tillfälle att sysselsätta mig med det vid denna tid ofullständigt kända Lithothamnion-slägtet, hvilket i samlingar är mycket svagt representeradt. Framförallt visste jag icke, i hvilken grad dessa former variera och hvilken betydelse kunde fästas vid olikheter i yttre form. Detta allt gjorde mig obenägen att uppställa Spetsbergs-växten såsom en särskild art. I en kort derpå offentliggjord afhandling upptog också Corallineernas monograf J. E. Areschoug växten under detta namn och detta förmådde mig att i mitt följande arbete öfver Mur- manska hafvets algvegetation icke frångå min förra upp- fattning. Sedan dess har jag haft tillfälle att mera och närmare studera såväl de arktiska som nordiska formerna af detta slägte och särskildt egnat den här ifrågavarande min uppmärksamhet. Jag har dervid funnit, att den öfverallt i polarhafvet blir sig lik och alldeles icke visar någon variation i riktning åt L. fasciculatum, från hvilken den vid första ögon- kastet är lätt att skilja redan på den yttre formen och med hvilken den dessutom i struktur visar genomgående och vä- sentliga olikheter. Den enda för mig kända art, till hvilken den visar större frändskap, är den i det följande beskrifna L. intermediuwm, som dock afviker rätt betydligt till yttre karak- terer och dessutom regelbundet bär fyrsporiga sporangier. Mig synes alltså denna växt vara en god art och jag har der- för ej tvekat att gifva den ett särskildt namn. Slägtet Litho- thamnion har hittills helst skjutits åt sidan i följd af de svå- righeter, som äro förknippade med formernas närmare under- sökning och karakterisering, hvarför helt säkert af dess tal- rika former endast några af de mest utmärkta hittills blifvit beskrifna och mnöjaktigt utredda. Sedan Solms-Laubach's förträffliga arbete (Corall. Monogr.) utkom och efter Hauck's omfattande undersökningar kunna Medelhafvets former anses till hufvudsaklig del utredda. Vid de nordiska arterna står ännu, derpå äger jag tydliga bevis, mycket åter att göra. Lefnadsförhållanden. Växten är en djupvattensform. Of- tast och i största mängden träffas den på 10—20 famnars djup. Bäst trifves'den på botten bildad af småsten, grus och snäckskal och finnes såväl på öppen kust, som i skyddade vikar. Den Did VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 127 är sällskaplig. Vid Spetsbergen och Novaja Semljas kuster betäcker den öfver milsvida sträckor bottnen i djupa lager och betingar, der den uppträder, helt och hållet vegetationens all- männa utseende och bör blifva af väsentlig betydelse vid bild- ningen af framtida lager af jordskorpan i dessa trakter. Vid Norges kust har jag endast funnit den mera tillfälligtvis bland andra Lithothamnier. Vid Spetsbergen bär den mogna spo- rangier såväl sommartid, juli, som midvinter, november och december månad. Vid Norges kust och Novaja Semljas vestkust äro exemplar med dylika organ tagna under som- maren, juli och augusti. Carposporbärande exemplar har jag aldrig sett. Utbredning. Arten är utbredd öfver större delen af Ishaf- vet. Endast från Kariska och Sibiriska hafven är den icke känd. Sin kraftigaste utveckling når den, så vidt jag känner, vid Spetsbergen och vid Novaja Semljas vestkust, der den också förekommer i de största individmassorna. Dess nord- ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Pat NS0:56 q Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden flerestädes på djupare vatten; Finmarken temligen sparsam och lokal såsom vid Maasö, Gjesver och i Magerö-sundet. Grönlandshafvet, allmän och ymnig vid Spetsbergens vest- och nordkust. Murmanska hafvet: Ryska lappmarkskusten och vid Novaja Semljas vestkust, på senare stället allmän och ymnig. Amerikanska Ishafvet: Förmodligen är den växt härifrån, hvilken Dickie (Alg. Sutherl. 1, sid. 142) kallar L. fasciculatum, denna art. Baffinsbay: Från Grönlands vestkust har jag sett exem- plar, tagna der af prof. Th. M. Fries. LITHOTHAMNION INTERMEDIUM nob. L. fronde subglobosa, dilute rosea, scabriuscula, diametro circa 7 cm., parte centrali solida, plus minus distincte lobata, ramos vel breves, verru- ceformes vel longiores usque 4—5 mm. altos, basi 2 mm. crassos vel sim- plices, conico-cylindricos, apicibus obtusis, vel infra apicem uno alterove ra- mulo brevissimo, verruceformi praeditos undique emittenti; conceptaculis sporangiferis demum innatis, minutis, convexiusculis at parum prominen- tibus, creberrimis, nullo ordine in tota fronde sparsis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 130—150 ww. longis, circa 40 u. crassis; Tab. 4. Artbeskrifning. Yttre form. Växten bildar klotrunda eller nästan klotrunda bollar, hvilka äldre äro omkring 7 cm. i 128 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. diameter (fig. 1). I åtskilliga af de exemplar, jag fått under- söka, fans i dessa klotformiga massors inre intet omslutet förernål, andra omslöto smärre stenar. Bålen utgöres af ett tjockt, af håligheter och kanaler genomdraget midtelparti, hvilket utgår i mer eller mindre tydliga, enkla eller flikiga, grofva, tjocka lober. Dessa bära dels enkla, korta, vårtlika, dels längre, grenlika utskott. De senare nå en längd af 4—5 mm. med omkring 2 mm. diameter vid basen. De äro än enkla, kägelformigt cylindriska, trubbiga, än under spetsen försedda med en eller annan, vanligen kort, vårtlik sidogren. Till fär- gen är växten mer eller mindre starkt rosenröd. Dess yta är ojemn, hvilken ojemnhet framkallas af lokala, fjällika ytför- tjockningar. Liksom hos föregående är den centrala massan rik på håligheter efter borrmusslor och på gångar, bildade af maskar. Bålens bygnad. Brottet är hvitt eller svagt rosenrödt med fåtaliga, små, gulbruna punkter — de invuxna sporangie-kon- ceptaklerna. Utskotten visa i längdsnitt tydliga, skålformiga lager, ehuru ej så regelbundna som hos +t. ex. L. soriferum (fig. 5). Dessa lagers inre celler äro i längdsnitt rektangulära, med temligen tunna väggar, de yttre hafva cellrummen mera rundade och väggarna något tjockare. De förras diameter upp- går till 7 ju., deras största längd till omkring 15 pu. fig. 8. Ett tvärsnitt ar ett utskott har i hufvudsak samma bygnad som hos föregående art, med den skilnad blott, att i de yttre kon- centriska lagren cellerna i allmänhet äro mera tunnväggiga och hafva större utsträckning i radiens riktning (fig. 4, 6, 7). Bålens ytceller äro i tangentialsnitt isodiametriska, 4—6-kan- tiga, omkring 10 pu. i diameter med 2,5 pu. tjocka väggar (fig. 9). Fortplantningsorgan. Sporangie-konceptaklerna äro spridda öfver hela bålen och öfverväxas hos denna art liksom hos föregående. Äldre, invuxna dylika organ finnas väl också närmare utskottens centrum, men de flesta dock periferiskt. De ytliga framträda föga öfver bålens yta, äro små, med svagt konvext tak (fig. 3). Detta är genomdraget af talrika slem- fylda kanaler. Hos intet af de undersökta exemplaren har jag sett dessa sträcka sig till takets yta och vet derför icke, hurudana dessa mynningsceller äro. Sporangierna äro 4-spo- riga, spolformigt-cylindriska eller klubblika, 130—150 gp. långa, omkring 40 pu. tjocka (fig. 10). Artens förhållande till andra arter. Arten är antagligen när- mast beslägtad med L. glaciale. Om denna påminner den mest till sin yttre form och genom sina invuxna sporangier. I VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 129 struktur föröfrigt kommer den dock närmare L. soriferum och de denna liknande arterna. Från L. glaciale skiljer den sig utom i struktur genom utskottens mindre tjocklek och mera cylindriska form samt genom sina 4-sporiga sporangier. Med L. soriferum eller L. Ungeri kan den icke förblandas. Yttre formen är olika och sporangierna öfverväxas. Namnet skall uttrycka, att den i karakterer står emellan L. glaciale och L. soriferum samt de med denna närmast beslägtade arterna. Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag sjelf insamlat, äro tagna på 5—10 famnars djup stenbotten, på en plats med tem- ligen skyddadt läge. Här uppträdde den i spridda individ. I juni månad bär den vid Norges kust mogna tetrasporangier. Utbredning. Hittills endast känd från polarhafvets atlan- tiska område. Dess nordligaste fyndort är Karlsö under 70:de breddgraden. Fyndorter. Norska polarhafvet: Tromsö amt t. ex. vid Tromsö (Foslie) och Karlsö; Finmarken, vid Vadsö (Foslie). LITHOTHAMNION FLAVESCENS nob. L. fronde crustacea, arcte adnata; crusta tenuiore, vix 1 mm. crassa, e roseo flavescente, scabriuscula, limbo levi, subnitido, obsolete concentrice striato, margine subundulato, e cellulis majoribus formata; conceptaculis sporocarpiferis et sporangiferis in eodem specimine sparsis, illis depresso- conicis, apice perforatis, his demum innatis, creberrimis, magnis, diametro 700 4. hemispheericis, prominentibus; sporangiis quaternas sporas foventibus, sporis maturis, 190—220 uu. longis, 50—100 wu. crassis. Tab. 6, fig. 1—7. - Artbeskrifming. Yttre form. Växten utbreder sig krustfor- migt på andra Lithothamnier t. ex. L. glaciale, L.compactum och på skal af Balanider. Krustan är hårdt tryckt till under- laget och lossnar icke från detta, tunn, knappt 1 mm. tjock, äldre alltid till största delen af sin yta ojemn, småknottrig och småfjällig. Ytans större eller mindre ojemnhet är för- öfrigt beroende af underlaget, efter hvilket den tätt smyger sig. Brämet är emellertid slätt, svagt glänsande, med få otyd- liga, koncentriska strimmor; kanten ojemn, grundt vågig. BSå- som yngre har krustan en svag rosenröd färg, hvilken seder- mera öfvergår 1 blekt brungult, hvilken färg tilltar, då växten dör, och i synnerhet starkt framträder i brottet (fig. 1). Bålens bygnad. Bålens undre koaxila system är svagt ut- veckladt, dess antikliner långsamt konvergerande mot matrix. På bålstycken, som äga en tjocklek af 0,3 mm., utgör detta omkring 25 up. Cellerna äro långsträckta, omkring dubbelt så långa som breda, i radialsnitt rektangulära eller romboidiska Bad III. 9 130 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. (fig. 3—4). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna i radial- snitt fyrkantiga, qvadratiska eller rektangulära och då med längdaxeln än i radiens än i tangentens riktning. Det senare gäller isynnerhet de yttersta cellerna. Deras tjocklek uppgår till 10—13 p.; längden öfverstiger icke 15 p. Cellrummen äro afrundade, väggarna omkring 2,5 p. tjocka. Ytcellerna äro i tangential riktning nära isodiametriska med rundade eller rundadt kantiga cellrum med en diameter af 5—8 pu. ; mellan- väggens tjocklek uppgår till 4—5 pu. (fig. 5). Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangiekonceptak- ler finnas på samma individ. De förra äro kägelformiga, låga, i spetsen med en kanal, vid basen nästan lika vida som spor- angiekonceptaklerna. Deras öfver bålens yta upphöjda del löser sig lätt och affaller slutligen, hvarefter ett skålformigt ärr med något upphöjda kanter visar sig på bålens yta. Så småningom fylles fördjupningen med nybildad väfnad och ärret utplånas. Dessa lokala nybildningar bidraga till bålens ojemnhet. Sporocarpiekonceptakler har jag aldrig sett med tydliga sporer. Sporocarpiebädden är plan och periferiskt på denna utvecklas de sporigena cellraderna. Sporangiekonceptaklerna blifva slutligen insänkta. De äro talrika, strödda, stora, omkring 700 pu. i diameter, starkt halfklotformigt upphöjda. Taket, hvars tjocklek vid sporan- giernas mognad uppgår till 125 u., är genomdraget af talrika, 30—90, i genomskärning sexkantiga kanaler, hvilkas mynning är omgifven af en krans af celler, som äro till form och stor- lek olika de öfriga ytcellerna (fig. 2, 3, 6). Sporangierna äro 4-sporiga, cylindriska, cylindriskt spolformiga eller svagt klubb- lika, stora, 190—220 u. långa, 50—100 pu, tjocka (fig. 7). Artens förhållande till andra arter. I sterilt tillstånd och ytligt betraktad kan denna art lätt förvexlas med andra krust- formiga Lithothamnier. Den är dock skarpt skild från dessa genom sina stora, starkt utstående sporangiekonceptakler och sin grofva struktur. Lefnadsförhållanden. Växer tillsammans med andra Litho- thamnier på 5—15 famnars sten- och grusbotten så väl på öp- pen kust som på skyddade ställen. Den lefver spridd. I juni månad bär den mogna sporangier såväl vid Norges kust, vid månadens början, som vid Novaja Semljas vest- kust, i slutet af månaden. Carposporbildningen synes inträda tidigare. > Utbredning. Växten tillhör polarhafvets både atlantiska och arktiska område. Dess nordligaste förekomstort är Kar- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 131 makulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72” 30' N. Lat. Fyndorter: Norska polarhafvet: Tromsö amt vid Karlsö; Fin- marken vid Mageröns sydkust, öfverallt lokal och sparsam. Muwrmanska hafvet: Karmakulbay, sparsam och lokal. LITHOTHAMNION FOECUNDUM nob. L. fronde crustacea, initio arete adnata, demum soluta, circa 2 mm. crassa, in statu juvenili lzxevissima, nitida, etate provectiore conceptaculis spo- rangiferis inequali, dilute rosea, limbo albido, margine undulato-lobato, e cellulis majoribus constructa; conceptaculis sporangiferis immersis, tecto mar- gine elevato circumdato, demum innatis, depresso-globosis, numerosissimis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 120—185 ,.«. longis, 45—65 '. crassis. Tab. 5, fig. 11—19. Syn. Lithothamnion polymorphum Kjellm. Kariska hafvets Algv. p.15. Artbeskrifning. Yttre form. Växten omsluter krustformigt stenar och andra hårda föremål och är i början tätt och fast tryckt till underlaget, men lossnar såsom äldre lätt från detta. Krustans form rättar sig efter underlagets och synes icke hafva som hos föregående art benägenhet att antaga cirkelform. De centrala delarna tilltaga hastigare och mera 1 tjocklek än de periferiska. Vid centrum blir krustan ända till omkring 2 mm. tjock. Nya krustor kunna utveckla sig ofvanpå andra, hvar- igenom krustkomplexer af flere mm. tjocklek bildas. I kanten är krustan grundt flikig med rundade lober. Ytans beskaf- fenhet bestämmes af underlagets; är detta jemnt, är också krustan såsom yngre slät och då också glänsande. Äldre kru- stor blifva alltid ojemna på ytan, småknottriga, hvilket dels beror på små främmande föremål, som öfverväxas, men i för- sta hand på konceptaklernas egendomliga form. Friska brott af äldre krustor äro rent hvita, af yngre hvita med en svag dragning åt rosenrödt, åtminstone utåt. Ytan är blekt rosen- röd, brämet hvitaktigt (fig. 11). Bålens bygnad. Ett basalt, koaxilt lager är nästan alltid tydligt och kraftigt utveckladt, med temligen starkt bågböjda antiklina cellrader, hvilkas celler äro omkring dubbelt så långa som tjocka (fig. 13, 14). Det öfre förtjockningslagrets celler, som på ett radialt snitt äro ordnade i tydliga, endast närmast medianen svagt böjda, i öfrigt räta rader, äro till formen qva- dratiska eller rektangulära med höjden störst, 7—9 pu. tjocka och ända till 15 pu. långa, med tjocka väggar och cellrum- mens hörn afrundade ffig. 15). Ytcellerna äro kantiga, 7—10 p. i diameter, med mellanväggarna omkring 3 pu. tjocka (fig. 16). 132 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fortplantningsorgan. - Sporangiekonceptaklerna äro mycket talrika, tätt gyttrade såväl i bålens inre som ytliga delar. Häraf växtens artnamn. De höja sig icke eller nästan icke öfver bålens yta, men äro skarpt markerade på denna deri- genom, att deras till omkretsen cirkelrunda eller aflånga tak omgifves af en starkt upphöjd ringformig kant (fig. 12, 17). Ta- ket är nästan plant eller svagt konkavt, genomdraget af jem- förelsevis få — jag har räknat omkring 40 —i genomskärning sexsidiga slemkanaler, hvilkas mynning omgifves af en krans med celler, som äro olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). Sporangierna äro 4-sporiga, svagt klubblika eller cylin- driskt spolformiga, 120—185, vanligen omkring 150, pu. långa och 45 u. tjocka (fig. 19). Sporocarpier okända. Lefnadsförhållanden. Förekommer på mera öppen kust inom den sublitorala regionen på 5—15 famnars djup. Den synes växa spridd i ringa individmängd. TI slutet af augusti månad tagna exemplar hade flertalet sporangier tomma. Dess sporutveckling infaller antagligen före denna tid. Utbredning. "Tillhör polarhafvets arktiska florområde. Här har den, efter hvad det vill synas, en temligen vidsträckt ut- bredning. Dess nordligaste säkra fyndort är Aktiniaviken, vid ungefär 76? n. bredd. Fyndorter: Kariska hafvet: lokal och sparsam på åtskilliga ställen såsom vid Uddebay vid 76?8' N. Lat., 90225' O. Long. Aktiniaviken. Baffinsbay. En från Grönlands vestkust af Th. M. Fries hemförd Lithothamnion synes mig tillhöra denna art. LITHOTHAMNION COMPACTUM nob, L. fronde crustacea, initio arete adnata, demum erustis numerosis super- impositis formatis usque 2 em. crassa, e matrice soluta; erusta primaria va- lida, circa 5 mm. crassa, subnitida, in statu juvenili striis brevioribus, densis. radiatim et concentrice dispositis, nudo oculo inconspicuis, in statu sporan- gifero foveolis, minutissimis, creberrimis insequali, dilute vinoso-purpurea, flavescente vel albescente, e cellulis minutis constructa; conceptaculis spo- rangiferis immersis, demum innatis, numerosis, circumscriptione globosis vel depresso-globosis; sporangiis? Tab. 6, fig. 8—12, Syn. Tithothamnion polymorphum Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 8. Artbeskrifning. Yttre form. Om växten får fritt utbilda sig på en plan yta, bildar den en nästan cirkelrund krusta, hvars omfång rättar sig efter underlagets och hvars tjocklek är jemförelsevis betydlig, understundom uppgående till 5 mm. i genomskärning. Den tilltar temligen likformigt i tjocklek VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 133 och de periferiska delarna äro derför föga tunnare än de cen- trala. Såsom ung och steril synes krustan för det obeväpnade ögat fullkomligt slät, liksom slipad. Vid förstoring visar sig dock ytan ojemn genom mycket fina dels radiära dels koncentriska strimmor. Äldre exemplar med sporangiekonceptakler hafva ytan tätt beströdd med mycket små punktformiga, för det obe- väpnade ögat omärkbara fördjupningar, hvilkas botten koncep- taklernas tak bilda. På äldre, döda krustor äro dessa tak upp- lösta och i följd häraf blir ytan tydligt smågropig. Till färgen är den, såsom ung och lefvande, svagt vinröd och denna färg har också ytan af äldre, lefvande exemplar. TI brottet äro dock dessa kalkhvita med svag dragning åt. gult. Den unga väx- ten är tätt och fast tryckt till underlaget. Ofvanpå den unga, primära krustan bilda sig nya krustor, den ena ofvanpå den andra, så tätt slutande sig till hvarandra, att på ett snitt grän- sen dem emellan är mycket svår att upptäcka. Dessa krust- komplexer nå ofta en tjocklek af 2 cm. och lösa sig såsom äldre lätt från det föremål, andra Lithothamnier och stenar, öfver hvilket de utbredt sig (fig. 8). Bålens bygnad. Bålens undre, koaxila system är på ett radialsnitt knappt märkbart. Liksom det öfres gränslager har det en annan, svagt åt gult gående, färgton än den öfriga de- len af bålen. Det bildas af temligen långsträckta celler (fig. 10). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna på radial- snittet anordnade i räta, mycket tydliga rader, qvadratiska eller rektangulära med största utsträckningen 1 bålens höjd- riktning, ej öfver 10 pu. långa och endast omkring 5 p. tjocka. Cellrummens hörn äro knappt afrundade (fig. 10, 11). Ytcel- lerna äro i tangential riktning isodiametriska med nästan cir- kelrunda cellrum. Deras diameter uppgår till 5 /., mellan väg- garnas tjocklek till knappt 2 pu. (fig. 12). Fortplantningsorgan. Sporangiekonceptaklerna äro alltid in- sänkta, aldrig framträdande öfver ytan. Utvändigt äro de endast att upptäcka på de små fördjupningar i krustans yta, som finnas öfver dem. De inväxa sedermera (fig. 9). De äro talrika, temligen små, af klotrund eller nedtryckt klotrund form. Takets väfnad synes lätt kunna upplösas; på döda individ är den förstörd, hvilket har till följd, att hos dessa bålen är beströdd med en mängd små, för blotta ögat synbara hålor. Exemplar med sporocarpier har jag icke sett, ej heller något med mogna sporangier. Jag känner derför intet om dessas form och storlek. Förhållande till andra arter. Bland de Lithothamnion-arter, 134 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. som jag känner, visar denna den största öfverensstämmelsen med Lithophylluwm incrustans Phil. Aresch. Jfr Solms-Lau- bach, Corall. Monogr. sid. 16. Från denna är den dock vä- sentligen skild genom sin struktur. Lefnadsförhållanden. Den bekläder till stor utsträckning klipphällar i öfre delen af den sublitorala regionen och stenar samt Lithothamnier på denna regions nedre del. Jag har fun- nit den t. o. m. på ett djup af 15 famnar på stenbotten. Den synes föredraga skyddade ställen. Hvilken tid, den har mogna sporer, känner jag icke. De exemplar, jag undersökt, voro in- samlade i slutet af juni och under slutet af juli månad. Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets ark- tiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Karmakulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72” 30' N. Lat. Fyndorter: Murmanska hafvet: i Karmakulbay och Kostin Shar vid vestkusten af Novaja Semlja, på begge ställen rätt ymnig, om också lokal. LITHOTHAMNION POLYMORPHUM (L.) Åresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 524; Millepora polymorpha L. Syst. Nat. p. 1285; ex parte. . Deser. Lithothamnion polymorphum Solms-Laubach, Corall. Monogr. p. 16—17, sub Lithophyllo incerustante. Pig. > , Hauck, Meeresalg. t. 1, fig. 4. Exsicc. > ? Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 302. Syn. TLithothamnion polymorphum Kleen, Nordl. Alg. p. 11, non Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 5. quoad plantam Spetsbergensem, nec Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 8, Kariska hafvets algv. p. 15. Melobesia polymorpha Croall, FI. Disc. p. 459. » » > Dickie, Alg. Sutherl. I, p. 142; 2, p. 192.(2) Anmärkning vid synonymiken. Det har i allmänhet varit vanligt att låta all eller nästan all krustlik Lithothamnion bilda en enda art, L. polymorpluun. Jag har också gjort mig skyldig till detta fel. Sedan jag nu kunnat mera genomgående undersöka en större mängd exemplar från olika haf, är jag dock fullkomligt öfvertygad om, att detta förfaringssätt är oriktigt och att det bland sådan Lithothamnion finnes flere, väl skilda och lätt karakteriserade arter. Jag har förut redo- gjort för några från Ishafvet och hoppas snart kunna bli i tillfälle att lemna meddelanden om de tre eller fyra arter, som förekomma vid Sveriges vestkust, men som af alla sven- ska algologer hänförts till samma art, L. polymorpluun. I följd af det behandlingssätt, dessa växter undergått, är det utan VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 135 tillgång till originalexemplar omöjligt att afgöra, hvad en författare menat med en växt, som han kallat L. polymorphum. Exemplar af den för Amerikanska Ishafvet uppgifna så be- nämnda växten hafva icke stått mig till buds och det är der för med tvekan jag hänför den till den art, som jag här upp- fattar såsom L. polymorphum. Samma gäller också i viss mån om den af Croall i Florula Discoana under naran Melobesia polymorpha omnämnda Corallineen. Men då jag genom under- sökning af de från Grönlands vestkust af Th. M. Fries hem- bragta samlingarna af Corallineer kunnat öfvertyga mig om, att L. polymorpluwm verkligen finnes i Baffinsbay, är det väl möjligt, att Croalls bestämning är fullt riktig. Areschoug, anf. st., uppger, ehuru med reservation, L. polymorphum från Spetsbergen. Det kan visserligen hända, att den också före- kommer här. Då jag emellertid ej sjelf sett den här och den icke fans bland de stora samlingar af Lithothamnier, jag en gång hopbragte derstädes, och då dessutom L. glaciale i vissa utvecklingsstadier kan hafva mycken yttre likhet med £L. poly- morplum, anser jag mig tillsvidare berättigad att utesluta den från Spetsbergens flora. Den Lithothamnion polymorphum, som jag sjelf uppgifvit för Murmanska och Kariska hafven, tillhör, såsom jag redan förut angifvit, andra arter. Lefnadsförhållanden. Växten är egentligen en litoralalg, som mest håller sig i klipphålor i litoralregionens nedre del. Den går dock äfven ned i sublitoralregionen och träffas t. o. m. på så betydligt djup som 10—15 famnar. Den trifves så väl på-öppen som skyddad kust och är. sällskaplig, ehuru den i norden ej förekommer i några synnerligen stora individmas- sor på samma ställe. Jag känner från polarhafvet endast ste- rila exemplar. : Utbredning. Arten förekommer med säkerhet i polarhaf- vets såväl atlantiska som arktiska område, ehuru det är vida sträckor af detta senare, der den synes ersättas af andra arter. Sitt maximum af individmängd har den antagligen inom det atlantiska området. Hur långt mot norr den går i Baffinsbay är icke utredt. Dess hittills med säkerhet kända nordligaste fyndort är derför Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och temligen ymnig såväl i söder. vid Nordlanden som i norr inom Tromsö och Finmarkens åmt såsom vid staden Tromsö, vid Karlsö, Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust (ipse), Ingö Honningsvaag och Berlevaag (F oslie). Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj, sparsam, lokal, 136 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Amerikanska Ishafvet: Erebus och Terror bay, Unionbay, Beachey Island, Cape Spencer [(?). Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar, samlade af Th. M. Fries; Disco-ön (?) Gen. Lithophyllum (Phil.) Rosan. Melob. p. 79; Phil. Wiegm. Arch. 1, p. 385; lim. mut. LITHOPHYLLUM Lenormandi (Aresch) Rosan. 1. ec. p. 85; Melobesia Lenormandi Aresch. in J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 514. Deser. Lithophyllum Lenormandi Rosan. 1. ce. p. 85. Fig. d > 3 21 6 fig 18/et 17; tt eERgIL, 3 et 5. Ezxsice. Melobesia > > Hohenack. Alg. Mar. N:o 296. Syn. Lithophyllum Lenormandi Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 21 a Melobesia Lenormandi Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig träffat denna växt i polarhafvet. Enligt de uppgifter, som föreligga, skall den här förekomma fäst på sten och musselskal såväl inom den litorala som den sublitorala regionen, i senare fallet på 5—6 famnars djup. Kleen har funnit den med »sporfrukter> (spo- rangiekonceptakler?) i juli och augusti månad. Utbredning. Tillhör polarhafyvets atlantiska och den till detta gränsande delen af det arktiska området. Vid Ryska lappmarkskusten har den sin hittills kända nordgräns. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Vestra Murmanska och Hvita hafvet, allmän och ymnig. LiITHOPHYLLUM ÅRrRCTICUM Kjellm. Kariska hafvets algv. p. 16. Descer. Lithophyllum arcticum Kjellm, 1. ce. p. 16. Fig. > > » >» ot. 1, fig. 1—13. Syn. Melobesia lichenoides Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142(2). Lefnadsförhållanden. Växer sällskaplig på 5—10 famnars djup stenbotten, på temligen öppen kust, vidfäst sten och Lithothamnier. Exemplar med mogna tetrasporangier äro tagna i Kariska hafvet mot slutet af augusti. Utbredning. Med säkerhet endast känd från Kariska haf- vet vid 7425' N. Lat. Dock synes det mig antagligt, att Dickie's Melobesia lichenoides från Baffinsbay är identisk med denna art. Fyndorter: Kariska hafvet: Uddebay, ymnig. Baffinsbay: Fiskernzes, Hunde Islands och Cape Adair(?). VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 137 Gen. Melobesia (Lamour.) Rosan. Melob. p. 53; Lamour. Bull. soc. Phil. 1812, sec. Rosan. 1. ce. p. 60. MELOBESIA MEMBRANACEA Lamour. Hist. Polyp. p. 515. Deser. Melobesia membranacea Rosan. Melob. p. 66. Fig. SE) > > 2 t. 2, fig. 13—16 och t. 3, fig. 1. Syn. Melobesia membranacea Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet är denna art träffad på öfre delen af den sublitorala regionen, fäst på Fucus vesiculosus f. vadorum, och här i augusti funnen med reproduktionsorgan. Utbredning. Känd endast från polarhafvets södra del, vid Norges kust. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinver. MELOBESIA MACROCARPA Rosan. Melob. p. 74. Descr. Melobesia macrocarpa Rosan. 1. c. Fig. 2 > » > ot. 4, fig. 2—8 et 11—20. Syn. Melobesia macrocarpa Kleen, Nordl. Alg. p. 11. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på Lamwmaria digitata inom öfre delen af den sublitorala regionen. I juli och augusti bär den här mogna sporangier. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- råde vid Norges kust. - Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden. MELOBESIA LEJOLISH Rosan. Melob. p. 62. Descr. Melobesia Lejolisii Rosan. 1. c. Fig. > 2 > » tab. 1, fig. 1—12. Syn. Melobesia spec. Kjellm. Spetsb. Thall. I, p. 4.(2) Lefnadsförhållanden. Förekommer fäst på Piilota plumosa (och P. pectinata?) och tillhör alltså den sublitorala regionen. Grönländska exemplar med sporangiekonceptakler har jag sett, men saknar alla uppgifter om, när de äro tagna. Utbredning. Med säkerhet känd från polarhafvets arktiska område och kan med temligen stor säkerhet antagas före- komma äfven inom det atlantiska. Om dess utbredning för öfrigt är jag osäker. Från Grönlandskusten har jag sett 138 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. exemplar, som med säkerhet tillhöra denna art och möjligen är så också fallet med de sterila exemplar, jag en gång fann vid Spetsbergens nordkust. Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nordkust. (?) Baffinsbay: vid Grönlands vestkust. Fam. Rhodomelace&e J. G. Ag. Symb. p. 23; Spec. Alg. 2, p. 787. Gen. Odonthalia Lyngb. Hydr. Dan. p. 9. ODONTHALIA DENTATA (L.) Lyngb. 1. c. Fucus dentatus L. Mant. p. 35. Descr. Odonthalia dentata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 899. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 34. Exsice. > > Aresch Alg. Scand. exsicc. N:o 56. Syn. Atomaria dentata Rupr. Alg. Och. p. 209. » Fucus dentatus Gunn. FI. Norv. 2, p. 91. >» — Odonthalia dentata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3, Bidr. p. 11; Till Pp: 28: » 2 > Aresch. Phyc. Scand. p. 261. , » > Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. » » > Eaton, List. p. 44. » » > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 23. » » , Harv. F1l. West-Eskim. p. 49. » > » " Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 5; Algenv. Murm. Meer. p. 9 Kariska hafvets Algv. p. 19. » » > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. > 2 > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. » > Post et Rupr. Ill. Alg. p. II > Bodö dentata Lindbl. Bot. Not. p. 157. » > » Schrenk. Ural. Reise 2, p. 547. Anmärkning om artens former. Tvänne former, en med bredare, en med smalare bål, den senare af Harv. (F1. West- Eskim.) kallad f. angusta, hafva blifvit urskilda. De öfvergå dock så gradvis i hvarandra, att någon gräns icke kan dragas emellan dem. Lefnadsförhållanden. Växer alltid inom den sublitorala regionen. I norska polarhafvet är den af Kleen funnen på djup sten- och skalbotten. Sjelf har jag här tagit den dels yppigt utvecklad på 10—15 famnars grusbotten, dels torftigt utvecklad på 5—6 famnars s. k. dödbotten, i förra fallet tillsamman med flere högarktiska alger inom den formation, som jag i det föregående kallat den arktiska. Inom polarhafvets arktiska VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 139 område tillhör den företrädesvis Laminarie-formationen. Den är egentligen en pelagisk art, men träffas dock äfven, ehuru mera sällsynt och mindre rikt utvecklad, i det inre af djupa fjordar. Den växer nästan utan undantag spridd. Vid Sveriges vestra kust och vid Storbritanniens kuster bär den sporer under vintern. I polarhafvet har jag icke under denna tid träffat några exemplar med reproduktionsorgan, men väl under sommaren, i augusti, funnit tetraspor-individ. Dylika omnämner Ruprecht att han insamlat i juni månad vid Triostrowa (Rupr. Alg. Och. sid. 212). På några i Finmarken i det inre af Altenfjord i slutet af augusti tagna exemplar finnas unga sporocarpie-anlag. Det vill häraf synas, som skulle denna art utbilda sina fortplantningsorgan på andra tider i polarhafvet än längre söderut. ; Utbredning. Växten är cirkumpolär. Allmännast och yp- pigast har jag funnit den vid Gjesver i Norska polarhbafvet och i östra delen af Murmanska ;,hafvet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust 79? 56' N. Lat. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam, lokal; Finmarken flerestädes, men lokal och föga ymnig såsom vid Måsö, Gjesver, Talvik; Vardö (Gunn erus). Grönlandshafvet, sparsam och lokal längs Spetsbergens vest- och nordkust; Beeren FEiland. Mwurmanska hafvet, allmänt utbredd såsom vid Murmanska kusten, Cisuralska Samojedlandet, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja, här temligen ymnig, fastlandet vid Jugor schar. - Hvita hafvet, allmän och ymnig enligt Go bi. Kariska hafvet, sparsam i Uddebay vid norra Novaja Semljas ostkust. Sibiriska Ishafvet, sparsam vid Irkajpi. : Amerikanska Ishafvet: WVest-Eskimåernas land; Hudson Strait. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen sällsynt. Gen. RBhodomela (Ag.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 874; Ag. Spec. Alg. 1, p. 368; ex parte. RHODOMELA LYCOPODIOIDES (L.) Ag. 1, c. p. 377; Fucus lycopodioides L. Syst. Nat. 2, p. 717. f. typica. a. compacta nob. Descr. Rhodomela lycopodioides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 885. Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 50. Exsicc. I rr > + Aresch Alg. Scand. exsice. N:o 3. 140 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 8. laxa nob. f. fronde quam in priore laxius ramosa, axi principali et inferne et superne ramos longiores emittente, ramulis laxius dispositis. Tab. 9, fig. 1. 7. tenera nob. f. fronde 25—30 cm. alta, tenera et flaccida, axi primario 5—6 cm. longo, residuis ramorum dejectorum et ramis brevibus, rigidis, cylindricis, basi plus minus attenuatis, adpressis, densissime vestito, ramosque emittente nonnullos longiores, flaccidos, systemata ramorum breviora, oblongo-lanceolata, laxe disposita et ramulos simplices pauciores apice et basi attenuatos ge- rentes. Tab. 9, fig. 2. Beskrifning. Formen Yr tenera blir nära fotslång, är slak och spenslig. Bålen äger en kort, vanligen 5—6 cm. lång hufvud- axel, som är tätt besatt med korta, 4—5 mm. långa, styfva, tilltryckta sidoaxlar, af hvilka några tydligen äro grenrester, andra deremot i sin tillväxt afstannade sidoaxlar eller blad. De senare hafva vanligen en cylindrisk eller nästan spollik form, enligt regeln afsmalnande fHågot mot basen. Från gren- resterna kunna nya sidoaxlar utvecklas. Från den korta hufvudaxeln, hvars längdtillväxt upphört, utgå dessutom en eller flere, men vanligen ett fåtal, långa, slaka, späda, till om- kretsen jemnbredt lancettlika, upprepadt racemösa grensystem, med tydlig hufvudaxel och korta knappt 2 cm. långa, glest sittande, till omkretsen aflångt lancettlika grensystem af an- dra ordningen, samt spridda, fåtaliga, enkla, ofta skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande grenar. Hos andra exemplar utgå från bålens hufvudstam några få i spetsen upplösta grenar, liknande hufvudstammen. Det är i så fall dessa, som utsända de långa, slaka grensystemen. f. cladostephus J. G. Ag. (Kjellm.) Spetsb. Thall. 1, p. 8; Rhodomela cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. a, densa nob. Descr. Aphanarthron cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 8—9. Fig. 3 ? JRS ER Sn 3. distans nob. f. quam prior laxius ramosa, ramulis longioribus, magis distantibus. f. setacea nob. f. fronde usque 15 em. alta, fusco-purpurea, siccata subfusca; axi pri- mario plus minus distincto, setaceo, ramos breves nonnullos, basi subattenu- atos, subfalcatos et longiores vel simplices vel apice parce vel decomposito subeorymbo-ramulosos ramulis longioribus emittente. Tab. 9, fig. 3. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 141 Beskrifning. Så vidt denna växt är mig bekant, blir den icke öfver 15 cm. hög, oftast mindre, med en knappt mer än borsttjock hufvudaxel, till färgen mörkt rödbrun, vid torkning brunaktig med dragning åt svart, spröd, med de yngre gre- narna vid torkning plattade. Till omkretsen är den nära qvastlik. Hufvudaxeln, som utgår från en callus radicalis, är följbar än hela bålen igenom, än endast ett stycke uppåt, det senare i följd deraf, att något eller några grensystem ut- vecklas lika starkt som hufvudaxeln ofvan deras utgångs- punkt. Förgreningselementen äro t:0) korta, mer eller min- dre skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande gre- nar; dessa äro fåtaliga; 2:0) enkla, ända till tumslånga, smalt spolformigt cylindriska grenar; 3:0) långa grensystem, hvilkas hufvudaxel oftast till större delen af sin längd är ogrenad och endast mot spetsen bär några korta, racemöst anordnade, enkla eller sparsamt greniga biaxlar och 4:0) långa rikgreniga, fastigiöst utbildade grensystem, sammansatta af elementen 2 och 3. Dessa element äro mer eller mindre kombinerade till tätare eller glesare, fastigiöst utvecklade grensystem af högre ordning. Reproduktionsorgan äro okända, men det vill synas, som skulle axlarna af sista och näst sista ordningen nära sin spets bilda tetrasporangier. I struktur afviker denna form, åtminstone såsom äldre, föga från typisk Rh. lycopodioides. f. flagellaris nob. f. quam prior parcius ramosa, ramis longioribus. Tab. 10, fig. 1—2. - Beskrifning. Växten påminner mycket om föregående och står denna utan tvifvel nära. Den går mindre åt brunt än denna och bibehåller vid torkning sin röda färg. Förgrenings- typen är densamma som hos föregående, olikheten mellan dem framträder deri, att förgreningen hos f. flagellaris är mindre långt drifven än hos f£. setacea. Hvad, som mest bidrager till denna forms egendomliga utseende, är de långa grenarna af sista ordningen. I struktur sluter den sig nära andra former, särskildt dessa i yngre stadium (fig. 1—2). f. temwissima Rupr. (nob). Fuscaria tenuissima Rupr. Alg. Och. p. 221. au. prolifera nob. f. fronde prioris anni a ramis persistentibus prolifera. Descr. Fuscaria tenuissima Rupr. 1. c. Fig. be > > tab. 10. 142 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 2. glacialis nob. Deser. Rhodomela tenuissima Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 6. Fig. > , > > > tab. 1, fig. 1— Exsice. > > , in Aresch. Alg. Scand. exsicc, N: :0 403. Syn. Aphanarthron cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 9. Fucus lycopodioides Gunn. FI. Norv. 2, p. 80. D 2 Weg. FI. Lapp. p. 505. > subfuscus > fl > 2» » - Cfr Aresch.Obs.Phyc. 0, Malla Fuscaria tenuissima Rupr. Alg. Och. p. 221. Rhodomela cladostephus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. lycopodioides J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 111. , > Aresch. Phyc. Scand. p. 262. > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 8; Algenv. Murm. Meer. p. 10. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. > > Nyvl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > subfusca (var?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidra. p; VU a) Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 24. > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 5 ? > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. > > Post. et Rupr. IV. Alg. p. II. tenuissima Kjellm. Vinteralg. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 6; Algenv. Murm. Meer. p. 10 et Kariska hafvets Algv. p. 19. Anmärkning vid artuppfattningen. I sin framställning af Hvita hafvets algflora har Gobi förfäktat den äfven af andra algologer! hysta åsigten, att Rhodomela lycopodioides icke vore till arten skild från Rh. subfusca (Woodw.) Ag. Såsom stöd för denna åsigt angifver han, att dessa för olika arter tagna Rhodomela-former fullkomligt öfverensstämma till sin anato- miska bygnad och endast skiljas genom habituella karak- terer, bland dessa en något olika färgnyans, att öfvergångar, såsom redan Harvey påpekat, gifvas dem emellan och att den till sin utbredning sydligare Rh. subfusca, då den fram- tränger mot norden, småningom förändrar sin habitus och öfvergår i den för högre breddgrader karakteristiska Rh. lyco-” podioides. Bland öfvergångsformerna mellan dessa begge måste enligt Gobi den Rhodomela räknas, hvilken Ruprecht kallat Fuscaria tenuwisstma och hvars arträtt jag förut sökt häfda. I denna uppfattning måste jag å ena sidan så tillvida för närvarande instämma, att jag låter Rh. tenwissima's berättigande såsom särskild art falla. De former af denna växt, hvilka jag . i sydöstra delen af Sibiriska Ishafvet sett och studerat, tvinga till den åsigten, att denna i sin rena arktiska form från Rh. 1 Jfr t. ex. Kleen, Nordl. Alg. sid. 12. ” VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 143 lycopodioides så skarpt skilda växt dock är så nära beslägtad med denna, att några bestämda gränser icke kunna dragas mellan dem. Dessutom måste jag å andra sidan inrymma, att, så onaturlig den af Gobi fordrade föreningen af Rh. lyco- podioides och Rh. subfusca i början kan förefalla, den dock har mycket stor sannolikhet för sig, om man tar i betraktande den mängd olikartade former, under hvilka Rh. lycopodioides uppträder, bland hvilka åtskilliga komma ytterligt nära Rh. subfusca (Woodw.) Ag. Härvid måste jag dock göra en be- stämd inskränkning. Det är genom J. E. Areschougs ut- märkta arbeten väl bekant för svenska algologer, att vid Sveriges vestra kust trenne Rhodomela-former finnas, den ena af nämnde algolog karakteriserad såsom forma extrateniensis et normalis, den andra forma intrateniensis, precedentis magnitu- dimnis et crassitiet, den tredje forma gracilis. Alla tre betraktar Areschoug såsom former. af Rhodomela subfusca (Woodw.) (Se Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 6). Alla äro utdelade i präktiga exemplar i Alg. Scand. exsice. under N:o 57, 58, 303 Ser. 2 och ' N:o 54 Ser. 1. Lefvande exemplar af de två första af dessa har jag haft tillfälle att noggrannare undersöka i olika utveck- lingsstadier och under olika tider på året och funnit dem af- vika från hvarandra så väsentligt till habitus, morfologisk utbildning, anatomisk bygnad och med hänsyn till biologiska förhållanden, att jag måste hålla dem för skilda arter, om öfverhufvud några Rhodomela-arter skola urskiljas. Af dessa kan endast den ena anses vara närmare beslägtad med Rh. lycopodioides; den andra är helt säkert skarpt skild från denna. För att närmare kunna ingå härpå, anser jag mig redan här böra lemna en karakteristik af dessa båda svenska Rhodomela- arter, ehuru detta strängt taget icke tillhör det ämne, som det närmast gäller att här behandla. Jag vill göra början med den nämnda forma intratemensis. Så vidt jag kunnat finna, är den icke igenkänneligt beskrifven eller afbildad under något särskildt namn. Jag föreslår derför att kalla den Rh. virgata. ev RHODOMELA VIRGATA novum nomen. Tab. nostra. 7. Exsice. Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 303. Beskrifning. Första årets vårplanta enligt exemplar från Bohuslän taget i midten af maj (fig. 1). Omkring 20 cm. hög, vid torkning med platt hufvud- stam och platta hufvudgrenar, ej svartnande, till färgen röd- brun. Vidfästningsorganet en callus radicalis. Bålen tydligt upprepadt racemöst förgrenad. En hufvudaxel är hela bålen 144 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. igenom urskiljbar; den uppnår sin största tjocklek vid mid- ten, afsmalnar temligen hastigt mot spetsen, långsamt mot basen, starkt endast i närheten af vidfästningsorganet. Den bär efter hela sin längd grensystem, hvilka uppåt aftaga i längd och styrka. De nedre hafva en lancettlik, de öfre en äggrundt triangulär omkrets. De nedre större grensystemens hufvudaxlar äro tjockast vid midten och aftaga starkt såväl mot spetsen, som mot basen. Vid utgångspunkten från huf- vudstammen är deras tjocklek betydligt mindre än dennas. De nedre sidoaxlarna af första ordningen uppbära få och mycket fingreniga, till omkretsen äggrunda eller äggrundt tri- angulära, temligen jemnstora, korta grensystem af andra ord- ningen, hvilka vid sidoaxelns nedre del äro mycket glesa, upp- åt något tätare, ehuru äfven här glesa. Med dessa grensystem af andra ordningen öfverensstämma de närmare hufvudstam- mens spets utgående grensystemen af 1:sta ordningen. Grenar af högre ordning än 3:dje äro sällsynta. Grenarna af sista ordningen äro hårfina och mellan grenar af 1:sta och 2:dra ordningen är stor skilnad i tjocklek. Första årets sommar- och höstplanta har det utseende som fig. 2 anger. Detta framkallas deraf, att de öfre grensystemen och alla nedre grenar af högre ordning än första hos vår- plantan affallit antingen fullständigt eller qvarlemnande de nedersta basaldelarna. Bålen består alltså i detta fall af bålens hufvudaxel och de nedre biaxlarna af 1:sta ordningen, som alla tilltagit i fasthet och tjocklek. Äldre sterila individ om våren. Växten blir af betydlig stor-” lek, åtminstone 1—2 fot hög, mycket yfvig. I förgreningen öfverensstämma äldre individ med 1:sta årets planta, skilda från denna endast derigenom, att förgreningen är längre drif- ven. Vid den nya vegetationsperiodens början, sedan repro- duktionsorganen utbildats, utväxa från de öfvervintrande de- larna nya grensystem, hvilka likna än den unga växtens gren- system af 1:sta ordningen, än hela första årets planta, än t. o. m. äro mera upprepadt greniga än denna. Äldre individ om hösten likna yngre individ under samma tid, blott med den skilnad, att de äro större, gröfre och mera upprepadt greniga. Individ med antheridier, sporocarpier och tetrasporangier. Dy- lika har jag funnit endast under vintern, december och janu- ari månader. De likna höstplantor på det när, att de öfverlef- vande delarna äro mer eller mindre tätt beklädda med korta, än ensamma, än i glesa knippen sittande, utan synbar ord- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 145 ning utgående, till omkretsen äggformiga, upprepadt greniga grensystem med knappt urskiljbar hufvudaxel; (fig. 3). Redan då dessa nått en längd af 2—3 mm., bära de mogna antheri- dier eller sporocarpier 1 olika utvecklingsstadier, från nyss anlagda till nästan mogna; (fig. 4—5). Vissa tetrasporangiebä- rande grensystem eller tetrasporangieställningar likna anthe- ridie- och sporocarpieställningarna och bära mogna tetraspo- rangier, redan då de nått en längd af omkring 2 mm.; (fig .6). Andra äro längre, mindre metamorfoserade med vissa axlar sterila, stadda i tillväxt och vidare förgrenande sig, under det de öfriga biaxlarna bära fåtaliga tetrasporangier. Dessa metamorfoserade, för reproduktionsorganens utbild- ning från höstplantan utvecklade grensystems slutliga öde känner jag icke bestämdt, men har anledning att antaga, att de, sedan de funktionerat, upplösas eller affalla. Emellertid träffar man då och då, ehuru sällsynt, under slutet af våren och försommaren exemplar, hvilka habituelt afvika från de vanliga vårplantorna deri, att de delar, som öfvervintrat, bära yfviga, lång- och rikgreniga, ej tydligt racemösa grensystem, hvilkas axlar efter hela längden äro besatta med glesa, mycket korta, trubbiga, stundom svagt klubblika utskott. Dessa synas mig tyda derpå, att dessa grensystem äro utväxta sporocarpie- ställningar, möjligen sådana, hvilkas carpogon af en eller annan orsak ej kommit till normal utveckling. Möjligt är också, att i vissa fall de för tetrasporangiernas bildning afsedda grensy- stemen kunna, sedan ett fåtal reproduktiva celler utvecklats, utbilda sig för vegetativt ändamål. Bålens bygnad. Fig. 7 utgör en del af ett tvärsnitt, fig. 8 del af ett längdsnitt af bålens hufvudaxel nära basen hos ett äldre exemplar. Dessa visa, att bålens hufvudmassa ut- göres af en parenkymtös väfnad, hvars endokromlösa eller mycket endokromfattiga celler gradvis aftaga i storlek inifrån och utåt, der de omgifvas af ett från den innanför liggande väfnadsmassan skarpt afsatt kortikallager af små endokromrika celler. De pericentrala sifonerna äro liksom centralsifonen af obetydlig tjocklek. Fortplantningsorganen. Sporocarpierna äro ägglikt-urnefor- miga med kort hals. Sporerna hafva en päronlik form och äro omkring 100 /. långa och 50 ps. tjocka. Tetrasporangierna äro stora. Antheridierna äro smalt cylindriskt kägellika af mycket vexlande storlek, men i allmänhet nära basen omkring 100 p. i diameter. Den andra bohuslänska Rhodomela-arten, J.E. Areschougs Ba III j 10 ,. 146 KJELLMAN, NOUNRA ISHAFVETS ALGELORA. Rh. subfusca f. extrateniensis vel normalis är tydligen identisk med Fucus subfuscus Woodw. Turn. Stackh. och Fl. Dan. och bör alltså heta Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. Den är vie- serligen en allmänt känd art, men för att dock påpeka de af- vikelser, den visar från föregående, lemnar jag på taflan 8 figurer, som hänföra sig till den, och en beskrifning af bohus- länska exemplar. Första årets planta steril, enligt exemplar från Bohuslän, taget i december månad; (fig. 1). Växten svartnar helt och hållet vid torkning och fäster vid konservering hårdt vid papper. Axlarna bibehålla sin trinda form eller sammanfalla åtminstone knappt märkbart. Vid- fästningsorganet en callus, från hvilken utgå ofta flere vanligen olika starkt utvecklade axelsystem. Min beskrifning gäller ett enstammigt, glesgrenigt exemplar. En hufvudaxel är följbar endast ett stycke uppåt 1 bålen. Såsom förgreningselement synas mig kunna anges: 1:o korta, ungefär 5—6 mm. långa, cylindriskt syllika grenar; 2:o fastigiösa grensystem af samma längd som föregående, hvilkas hufvudaxel endast upptill bär några få sidoaxlar; 3:0 5—8 cm. långa, vanligen smalt lancett- lika grensystem, hvars hufvudaxel uppbär sidoaxlar af de båda förra typerna. Dessa element äro kombinerade på ett mer eller mindre tydligt racemöst sätt. Den racemösa anordnin- gen blir dock ofta svår att följa, emedan såväl hufvudstammen som hufvudaxlarna i första ordningens grensystem förr eller senare blir ourskiljbar, emedan ett grensystem af närmast högre ordning utbildar sig lika starkt som den relativa huf- vudaxeln ofvan grensystemets utgångspunkt. Skilnaden i tjocklek mellan axlar af närmast olika ordning är icke betyd- lig. De vexlingar i dessa angifna förgreningsförhållanden, jag iakttagit hos bohuslänska exemplar, inskränka sig dertill, att elementen 1 än äro talrikare, än mindre talrika än elementen 2 och att elementen 3 stundom äro kortare än ofvan angifvits. Ett utseende liknande detta har växten alltid under som- maren. J. E. Areschoug har utdelat dylika i Alg. Scand. exsice. Ser. 2, N:o 57, insamlade under augusti. Det är en- dast undantagsvis, man träffar ett eller annat dylikt individ under vintern. Växten i vinterdrägt. Under vintern och den tidigare delen af våren har växten det utseende, som fig. 2 anger, hvilket uppkommit derigenom, att alla föreningselementen till större eller mindre del upplösts. Starkast resorberas elementen 1 och 2. Dylika exemplar äro mycket vanliga vid bohuslänska kusten under vintern, december och januari månader. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 147 Växten i vårdrägt. Fig. 3. Jfr Aresch. Alg. Scand. exsicc. Ser. 1, N:o 54. Från de öfvervintrade delarna utbildas under våren än spridda än något gyttrade grensystem, hvilka ut- bilda sporocarpier och tetrasporangier. Dessa äro upprepadt greniga med corymbös utveckling och nå en betydligare stor- lek hos denna art än hos föregående, innan spormognaden inträder. Åntheridier känner jag icke hos denna art. Exem- plar med mogna sporocarpier har jag tagit i maj, med mogna tetrasporer i april. Bålens bygnad. Figurerna 4 och 5, båda afbildande snitt af bålens nedre del, visa, att utanför sifonerna vidtar ett mäk- tigt lager storcelligt parenkym, uttill skarpt afsatt mot ett småcelligt också mäktigt väfnadslager, hvilket utan gräns öf- vergår 1 kortikallagret. Alla cellväggar äro tjocka. Det stor- celliga parenkymet är endokromlöst eller endokromfattigt, det småcelliga endokromrikt. Det är tydligt, att af dessa båda arter Eh. virgata icke har något att göra med Rh. lycopodioides. Deremot visar Rh. sub- fusca så stor likhet med vissa former af denna art, särskildt f. typica PB laxa, att det kan ifrågasättas, om de i sjelfva ver- ket äro specifikt skilda. Båda hafva mycket ofta blifvit för- blandade. All den s. k. Rh. subfusca, Kleen hemförde från Nord- landen och jag varit i tillfälle att se, tillhör otvifvelaktigt for- mer af Rh. lycopodioides och den växt från Spetsbergens kuster, som jag anfört under namn Rh. subfusca, måste jag nu er- känna vara en form af Eh. lycopodioides. Dylika exempel skulle kunna anföras många. Man kunde derför vara benägen att, såsom Gobi gjort, sammanföra dessa båda Rhodomelor och antaga Fh. subfusca såsom en sydlig form af den andra. An- märkningsvärdt är emellertid, att båda formerna fullt karak- teristiska förekomma vid Englands kuster och att Rhodomela subfusca vid Sveriges kust, den må växa på hvilka lokaler som helst, nära vattenytan eller på djupt vatten, är sig konstant lik och framför allt aldrig någonsin här uppträder under nå- gon tätgrenig compacta- eller densa-form, under det deremot Rh. lycopodioides vid Norges kust, då den växer så att den blottas vid ebb, regelbundet visar .sig under formen typica a compacta, der- emot i andra fall gerna antar utseendet af f. typica B laxa, hvil- ket sålunda visar, att dessa båda arter eller former variera på olika sätt. Vidare anser jag mig böra framhålla en olikhet emellan dem, som, så vidt mina undersökningar räcka, visat sig genomgående och konstant, den, nämligen, att Rh. lycopodi- oides, den må förekomma under hvilken af sina många, hvar- 148 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. andra stundom så ytterst olika former som helst, dock alltid på sina gröfre axlar bär korta, svagt båg- eller skärformigt böjda, tilltryckta grenar, som äro tjockast något nedom mid- ten och afsmalna mot basen. De förekomma utan synbar ord- ning, stundom mycket talrikt, stundom mycket få och äro, så som jag trott mig finna, ett slags adventiva grenar. En god af- bildning finner man i J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. tafl. 2, -fig. 2. Hos Rhodomela subfusca finnes det visserligen grenar, som erinra om dessa, de såsom förgreningselement 1 ofvan angifna, men dessa äro syllika eller cylindriskt syllika, utgående med bred bas och alltid utvecklade i sträng akropetal följd. Några bildningar lika med dem hos Kh. lycopodioides förekommande har jag aldrig sett på den betydliga mängd Eh. subfusca från: Bohuslän, jag undersökt. Dessa omständigheter synas mig innebära, att Rh. lycopodioides och Rh. subfusca äro tvänne skilda, om också svagt differentierade arter, som möjligen en gång utgått från samma typ, men sedermera utbildat sig olika. Gobis fordran, att arter måste vara i märkbar grad ana- tomiskt olika, lär svårligen kunna anses hållbar. Skulle en sådan fordran genomföras inom algologien, måste en betydlig mängd såsom goda ansedda, lätt igenkända, konstanta arter indragas och i långa serier subsumeras under andra. En yttre morfologisk olikhet bör väl äfven den kunna anses giltig så- som artkarakter. Smärre olikheter i anatomiskt hänseende finnas visserligen mellan Fh. lycopodioides och Eh. subfusca, men, då den anatomiska bygnaden hos båda arterna är väsentligen olika i äldre och yngre delar af bålen och då derjemte de olika formerna af otvätydig Rh. lycopodioides ock- så i detta hänseende äro i någon mån olika hvarandra, for- dras det för att här inse hvad, som är väsentligt och ovä- sentligt, en undersökning af en stor mängd exemplar i olika åldrar och från olika växtplatser. En sådan har jag icke kun- nat företaga och måste derför inskränka mig till att säga, att med hänsyn till struktur Rh. subfusca och Rh. lycopodioides stå hvarandra mycket nära, men afvika väsentligt från Eh. vir- gata. Anmärkning vid formuppfattningen. Jag har, såsom af syno- nymlistan framgår, till en art sammanfört all den Rhodomela, hvilken uppgifvits förekomma i Ishafvet. Jag har derigenom kommit att betrakta såsom variationer af samma typ en be- tydlig mängd former, hvilka vid första påseendet och i sina extremer högst betydligt afvika från den typiska formen. Efter hvad jag kan finna, gifves för närvarande ingen annan utväg. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 149 De hufvudformer, jag sökt urskilja, äro icke fristående utan sammanbindas genom mer eller mindre talrika mellanformer med hvarandra. Mest afvika från den typiska formen de båda, hvilka jag benämnt f. flagellaris och f. tenwissima B glacialis. Den förra af dessa har jag icke förut kunnat inrangera utan i min framställning af Spetsbergens hafsalger upptagit den såsom en alg incerte sedis; Jfr Kjellm. Spetsb. Thall. 1, sid. 33. Sedan jag efter denna tid lärt känna den form, hvilken jag ofvan kallat f. setacea och hvilken, såsom de meddelade figurerna ange, f. flagellaris utan tvifvel står nära, tvekar jag ej att anse den för en egendomligt utvecklad Fh. lycopodioides. "Ty att f. setacea tillhör Eh. lycopodioides” formserie, det visar en jemförelse mel- lan figurerna 1 och 3 på taflan 9. Rh. lycopodioides f. tenuwissima PB glacialis har jag förut hållit för en god art, men, sedan jag funnit dess underform prolifera, som går samman med Rh. lycopodioides $. typica BP laxa, kan jag icke längre vidhålla denna åsigt. Detären högarktisk form, af- passad för Ishafvets egendomliga fysiska förhållanden. Om f. cladostephus & densa har jag redan förut, Spetsb. Thall. 1, sid. 3, uttalat min mening. Denna har jag icke fått skäl att från- gå. Men senare iakttagelser hafva öfvertygat mig, att den växt från Spetsbergen, hvilken jag en gång bestämde till Rh. Subfusca, måste anses vara en form af Eh. lycopodioides och att den ansluter sig till dess f. cladosteplus & densa, som « laxa af artens typiska form till underformen 8 compacta. Att dessa senare äro mycket nära beslägtade, lär ingen be- tvifta, som varit 1 tillfälle att se en större mängd exemplar af dem båda. Talrika mellanformer sammanbinda dem. En va- rietet af samma värde som dessa är säkerligen den prydliga underformen 7 tenera. Det är en Fh. lycopodioides f. typica, som vuxit i bräckt eller nästan sött vatten. Lefnadsförhållanden. Att en växt, som uppträder under så många skepnader, också i sitt lefnadssätt skall visa många olikheter är att a priori antaga. Så är också fallet, men märk- ligt är, att åtminstone en form, ehuru utsatt för mycket olikartade yttre förhållanden, dock i märkvärdig grad bibehål- ler sitt karakteristiska utseende. Jag har redan angifvit, att detta gäller om f. typica a congesta. Det gifves exemplar af denna vuxna inom den sublitorala regionen vid Novaja Seml- jas vestkust, som icke kunna skiljas från exemplar vuxna på de under ebb blottade klipporna vid Norges kust. Anmärk- ningsvärdt är också, att denna form och den denna myc- ket nära stående Eh. lycopodioides f. cladostephus a densa ofta 150 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vid Novaja Semlja äro yppigare utbildade än compacta-formen vid norra Norges kust. Denna är temligen reducerad och håller sig vanligen vid 5—10 cm. längd och når nästan aldrig en längd af 15 cm. Vid Norges vestra kust blir den åtmin- stone 25 cm. lång, vid Storbritanniens kuster ännu större, ända till 2 fot, enligt Harvey. För att kunna lemna någon klar föreställning om denna växts lefnadssätt, torde det vara lämp- ligast att behandla hvarje form särskildt. "Eh. lWycopodioides f. typica. Inom Norska polarhafvet, der denna är den vanligaste formen, förekommer den nästan all- tid inom den litorala regionen och då dels på klippor, som blottas vid ebb, dels i håligheter, hvilka under ebben äro fylda med vatten. I förra fallet uppträder den enligt regeln såsom a compacta, i senare. fallet äfvensom då den någon gång går ned i den sublitorala regionens öfre del stundom, ehuru långt ifrån alltid, såsom 8 laxza. Då den växer på ställen, der vattnets salthalt är ringa, ikläder den sig den egendomliga drägten ry tenera. Vid Grönlands vestkust är den än litoral än subli- toral. Inom polarhafvets egentliga arktiska område är växten alltid sublitoral och tillbör här Laminarie-formationen. Den är egentligen en pelagisk form, som dock äfven går ini djupa fjordar, ehuru den här, enligt min erfarenhet, är vida sällsyn- tare än i yttre hafsbandet. Inom Norska polarhafvet är den sällskaplig, men så icke i det egentliga Ishafvet. Exemplar med sporocarpier känner jag icke från Ishafvet. ”Tetrasporbä- rande individ äro funna vid Norges kust i juni, juli och augu- sti månader; vid Novaja Semljas vestkust har jag funnit sådana under juli månad. Eh. lWycopodioides f. eladostephus liknar med hänsyn till lef- nadssätt föregående, då den uppträder inom Ishafvets arktiska område. Rh. lWycopodioides f. setacea har jag funnit endast på ett ställe. Den växte i det inre af den djupt ingående Altenfjor- den inom det litorala området vid mynningen af en flod, fäst på sten. Då den i slutet af sommaren insamlades, var den steril. q Eh. UWcopodioides f. flagellaris är tagen under senare delen af juli månad inom den sublitorala regionen på grusbotten vid Spetsbergens nordkust i det inre af en fjord. Den var då steril. Rh. lWcopodioides f. tenwissima. Denna det egentliga Ishaf- vets allmännaste Rhodomela-form förekommer alltid på den sublitorala regionen, från nära dess öfre gräns till omkring VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 151 6—8 famnar, vidfäst mindre stenar, snäckskal eller större alger. Den är ej sällan sällskaplig och uppträder på mindre områden i mycket stora individmassor. Den trifves så väl på öppen som skyddad kust. Vid Spetsbergens nordkust träffas den hela vintern om och är under hela året stadd i utveck- ling, ehuru dock först i mars månad en kraftigare och lifli- gare bildning af nya vegetativa delar inträder. Vid Sibiriens nordostkust genomgår den en hviloperiod under någon del af året. Mot slutet af juni synes denna afbrytas här, hvilket jag sluter deraf, att en stor mängd exemplar, jag hade till- fälle att dagligen under tiden från 7—14 juli undersöka, alla hade de äldre öfvervintrande delarna klädda med nya i sin första utveckling varande grensystem. Vid hvilken tid hviloperioden börjar, känner jag icke. Vid midten af september tagna exemplar hade redan antagit vinterdrägt. Reproduktionsorgan, sporocarpier och tetrasporangier bär väx- ten vid Spetsbergen antagligen hela året. Jag har tagit exemplar med endera af dessa organ under alla årets må- nader med undantag af maj. Rikligast utbildas dylika under senare delen af juli, under augusti, november och början af december månader, ehuru äfven under januari månad ofta funnos exemplar med en riklig mängd sporocarpier eller tetra- sporangier. Vid Novaja Semljas vest- och ostkust har jag samlat exemplar med sporocarpier i slutet af juni och midten af augusti, rikligt tetrasporangiebärande exemplar i midten af juli. Några 1 östra delen af Sibiriska Ishafvet under förra hälften af juli månad tagna exemplar buro unga tetrasporan- gier på de från vinterplantans delar utskjutande nya gren- systemen. Utbredning. I den omfattning, arten här tagits, är den an- tagligen circumpolär. Från Amerikanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, 79? 56' N. Lat. Inom polarhaf- vets atlantiska område är den typiska formen den förher- skande, inom det arktiska området f. tenuwissima, hvilken är att anse för en af detta områdes mest karakteristiska alger. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig (f. typica), Finmarken, allmän, men ofta mera sparsam såsom vid Maasö, Öxfjord, Talvik, på sina ställen ymnig t. ex. vid Gjesver och Mageröns sydkust (f. typica); vid Talvik före- kom också f. setacea. Grönlandshafvet : f. cladostephus, sparsam och lokal, f. tenu- issima, allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- och vestkust, f. flagellaris, vid Treurenbergbay. 152 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Murmanska hafvet : t. typica, vid Ryska Lappmarkens kust och vestkusten af Novaja Semlja, på senare stället lokal och spar- sam, f. elodostephus, Novaja Semljas vestkust, allmännare och ymmnigare än föregående, f. temwussima, OCisuralska Samojed- landets kust, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, här allmän och ymnig. Kuariska hafvet: f. tenuwissima, Novaja Semljas ostkust vid Uddebay, Sibiriens nordkust vid Kap Palander och i Aktinia viken, öfverallt sparsam. Sibiriska TIshafvet: $. tenwissima, Irkaipi, sparsam, Pitlekaj och trakten deromkring, allmän och ymnig. Baffinsbay: f. typica, Cumberland Sound, allmän, Grön- lands vestkust flerestädes såsom vid Lichtenau, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen, Holstenborg, Godhavn och Ritten- benk. AHODOMELA LARIX (Turn) Ag. Spec. Alg. 1, p. 376; Fucus larix Turn. Hist. Fuc. 4, p. 23. Deser. Rhodomela larix J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 886. Fig. Fucus larix Turn, 1. ce. t. 207. Syn. Rhodomela larix Harv. FI. West.-Esk. p. 49. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i Ishafvet är ingenting kändt. | Utbredning. Jag har sjelf ej varit i tillfälle att se denna art i Ishafvet. Den synes här vara af mycket lokal utbred- ning och endast tillhöra den del deraf, som ligger nordost om Beringssund, sannolikt dit invandrad från Beringshafvet, der den äfven långt mot norr förekommer ymnigt. Fyndort. Enligt uppgift af Seemann (anf. st.) funnen i den del af Amerikanska Ishafvet, som sträcker sig utmed nordkusten af Vest-Eskimåernas land. Gen. Polysiphonia Grev. Fl. Edinb. p. 308, sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 900. POLYSIPHONIA PaArRAsITICA (Huds.) Grev. Fl. Edinb. p. 309; Conferva parasitica Huds, Fl). Angl. p. 604. tf. typica. Descer. Polysiphonia parasitica J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 930. Fig. > > Harv. Phyc: Brit. t. 147. Euosite. > > Crouan, Alg. Finist. N:o 315. Syn. Polysiphonia parasitica Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Lefnadsförhållanden. Växer på flere famnars djup tillsam- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 153 man med Plocamium coccineum, fäst på snäckskal. I polarhaf- vet funnen endast steril. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort. Arten är tagen af Kleen i Norska polarhafvets södra del vid ögruppen Giver i Nordlanden. POLYSIPHONIA URCEOLATA (Lightf.) Grev. Fl. Edinb. p. 309. Conferva urceolata Lightf. in Dillw. Intr. p. 82. f. typica. Descr. Polysiphonia urceolata « urceolata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 970. Fig. » a Harv. Phyc. Brit. t. 167. Exsicc. 3 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 68. f. roseola Ag. (J. G. Ag.) 2 1. ce. p. 971; Hutchinsia roseola Ag. Spec. Alg. 2, p. 92. Descer. Polysiphonia urceolata & roseola J. G. Ag. 1. c. Fig. 3 formosa Harv. Phyc. Brit. t. 168. Eqxsice. » roseola Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 69. Syn. Conferva stricta Wg. Fl. Lapp. p. 512. Polysiphonia pulvinata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 25, excl. syn. roseola Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II; sec. Gobi, 1. c. ' , >» Nyl. et Sel. Herb. Fenn. p. 74. D urceolata Croall, Fl. Disc. p. 459; ex parte. » > Dickie, Alg. Sutherl; 2, p. 191: ; > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid formbegränsningen. Enligt hvad jag sett, finnes det i polarhafvet endast tvänne former af denna art, af hvilka en är identisk med den, hvilken Areschoug utdelat i Alg. Scand. exsiec. N:o 68 under namn P. urceolata, den andra åter med den växt, som blifvit kallad P. roseola. Kleen uppger visserligen, att i Norska polarhafvet ett par andra for- mer, f. patens och f. formosa, skulle förekomma, men i de sam- lingar, han härifrån hembragt, som äro rika på exemplar af P. urceolata, finnes det icke några exemplar, som jag anser kunna hänföras till de så benämnda varieteterna. Visserligen visa somliga exemplar afvikelser sins emellan, men utan att dock afvikelserna från den typiska formen äro så utpräglade, att det är möjligt att draga någon gräns. Några i mycket från typisk P. urceolata afvikande exemplar finnas, men den egendomliga utbildning, dessa hafva, torde snarare böra be- traktas såsom en bildningsafvikelse än en formskilnad. Dessa äro tätt tofslika, gröfre än typiska exemplar; de öfre hufvud- grenarna bära täta, qvastlika grenknippen, hvilkas smågrenar äro korta, grofva, tillbaka- eller vinkelböjda, tätt sammanslutna och sammanbundna med hvarandra genom egendomliga fäst- 154 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. organ. Dessa äro än längre än kortare, hyalina, encelliga, myc- ket tjockväggiga, slutande med en i kanten flikig fästskifva. Anmärkning vid synonymiken. Jag har till P. urceolata hän- fört den växt, hvilken Gobi i sin »Algenflora des Weissen Mee- res» upptar under namn P. pulvinata J. G. Ag. Spec. Alg. sid. 957 och Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 67. J. G. Agardh har redan på anfördt ställe identifierat den växt, hvilken han be- nämner P. pulvinata Ag., med den, hvilken Areschougi Phyc. Scand. sid. 279—280 anför under namn P. pulvinata Roth och det är väl med anledning häraf, som denna växt uppgifves före- komma i Sinus Codanus. Gobi följer härutinnan J. G. Agardhs föredöme. Identifieringen af dessa båda växter kan dock icke vara möjlig, då de med hänsyn till sin struktur afvika från hvarandra i väsentlig grad. Polysiphonia pulvinata J. G. Ag. och Gobi har, såsom begge författarne uppgifva, artiklarna 4-sifoniga, under det deremot Areschougs P. pulvinata i Phyc. Scand. är 6-sifonig. Han säger uttryckligen »Interstia sub microscopio visa tristriata» och de af honom i Alg. Scand. exsicc. Ser. I, N:o 60 utdelade exem- plaren, till hvilka han hänvisar, äga också 6-sifoniga artiklar. Samma växt har af honom sedan utdelats under samma namn i den 2:dra serien af hans exsiccat-verk N:o 67. Denna cite- rar Gobi såsom indentisk med sin P. pulvinata från Hvita hafvet. Alla de exemplar af denna Areschougs P. pulvinata, som jag haft tillfälle att undersöka, hafva haft 6 pericentrala sifoner och afvika således från den i Hvita hafvet funna P. pulvinata Gobi. Att denna bygnad är en väsentlig karakter för P. pulvinata Aresch: framgår tydligen af denne författares utförliga beskrifning af densamma i Obs. Phyc. 3, sid. 7—S8, der den går under namn PP. hemispherica Aresch. syn. P. pulvinata Aresch. Phyc. Scand. p. 57 (279), Alg. Scand. exsicc. Ed: I, N:o 60 och Ed. II, N:o 67. Jag vågar visserligen icke påstå, att P. pulvinata J. G. Ag. icke förekommer vid Skandinaviens kust. Areschoug uppger den hvarken i Phyc. Scand: eller upptog den så- som skandinavisk i sina för några år sedan hållna offent- liga föreläsningar öfver Skandinaviens alger. Sjelf har jag aldrig hvarken vid Bohusläns eller Norges kust sett någon växt, som skulle kunna identifieras med P. pulvinata J. G. Ag. Deremot har jag "vid flere tillfällen vid Skandinaviens vest- kust funnit en Polysiphonia, hvilket habituelt mycket påminner om P. pulvinata, det är P. hemispherica Aresch. Den bildar liksom denna mycket täta, nästan halfklotformiga tofsar, som VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 155 vid torkning antaga en åt brunt gående färg. Den äger lik- som denna en tät plexus radicalis, bildad af de nedliggande, om hvarandra snodda nedre delarna af bålaxlarna, hvilka utsända korta, nästan hyalina, i spetsen med en flikig, sköldformig vid- fästningsskifva försedda rhiziner. Den är dock alltid 4-sifonig och öfvergår genom tydliga mellanformer 1 typisk P. urceolata. Jag har trott, att det är en dylik P. urceolata, Gobi sett från Ishafvet och bestämt till P. pulvinata J. G. Ag. Härför talar, utom Gobis bestämda uppgift, att den har 4 pericentrala sifo- ner, det att den bildar »zgiemlich dichte Bischel> — P. pulvinata J. G. Ag. är tätt tufvig, »cespites densissimi> — och att den af en så van algolog som Ruprecht kunnat benämnas P. roseola Ag. Jfr. Gobi, anf. st. sid. 26, not. Om P. urceolata Croall se under P. arctica. Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet egentligen och vanligen litoral, men förekommer också på den sublito- rala regionen och går till och med ned till dess undre gräns. I Finmarken har jag tagit den på 15—20 famnars djup, men allmännast fans den i nedre delen af den litorala regionen. Den sitter fäst än på andra alger än på sten och synes före- draga öppen kust, ehuru den äfven går in i det inre af djupa fjordar, der den dock icke enligt min erfarenhet når den fro- dighet, som på öppna ställen. Den växer spridd, ehuru stun- dom i rätt stora individmassor. Enligt Kleenh bär den i södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetraspo- rangier hela sommaren. Vid Finmarkskusten har jag funnit exemplar med dylika organ under slutet af juli och början af augusti. Utbredning. Arten tillhör polarhafvets båda florområden, men har en inskränkt utbredning inom det arktiska. Den går långt mot norr i Baffinsbay, der den skall vara funnen vid N. Lat. 73? 20' Sitt maximum af freqvens når den i Norska polarhafvet. Den vanligaste formen är f. typica; f. roseola kän- ner jag endast från Norska polarhafvets södra del. " Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, allmän och ymnig i yttre hafsbandet, vid Maasö, Gjesver, Öxfjord samt vid Talvik och i Magerösundet. Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kust. Hvita hafvet: sparsam (2?) Baffinsbay: antagligen temligen ymnig vid Grönlands vestkust, såsom vid Julianeshaab, Ameralik, Godthaab och vid Lat. N. 73? 20' Long. W. 57? 20', Egedesminde (?). 156 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. POLYSIPHONIA BrRoDLIAI (Dillw.) Grev. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 328; Conferva Brodiei Dillw. Brit. Conf. t. 107. tf. Kitzimgi nob. f. parvula, circa 6 em. alta, crespitosa, densa. Fig. Polysiphonia Brodi:xi Kätz. Tab. Phyc. 14, '. 1. ft. Agardhii nob. Descer. Hutchinsia Brodixi « Ag. Spec. Alg. 2, p. 63. Exsice. Polysiphonia penicillata Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 64. tf. Lyngbyei nob. Descer. Hutchinsia Brodizxi Lyngb. Hydr. Dan. p. 109. Fig. D » > t. 33. a. lara nob. forma sequente robustior, penicillis ramulorum paucioribus, permag- nis, distantibus. f B. confluens nob. forma penicillis ramulorum ereberrimis, apicem axis primarii versus valde approximatis, confluentibus. Syn. Polysiphonia Brodixei Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid formbegränsningen. I Kleens på exemplar af denna art rika samlingar från Norska polarhafvet finnas tre utmärkta former och dessutom åtskilliga mellanformer mellan dem. Tyvärr har denna algolog icke lemnat några upplys- ningar om deras förekomst och lefnadssätt. Den form, hvilken jag benämnt f. Kiitzingii, liknar habituelt mycket en lågväxt Rhodomela lWycopodioides f. typica P laxa. Den öfverensstämmer i förgrening med den växt, hvilken Kätzing på anfördt ställe afbildat under namn P. Brodiei, på hvilken dock den diagnos, han i Spec. Alg. lemnar af en lika benämnd alg, föga träffar in. På detta ställe menas synbarligen samma form, som Agardh i Spec. Alg. beskrifver vid namn Hutchinsia penicillata. Forma Kiitzingii synes hafva växt i trånga, tätt bevuxna klipp- hålor inom litoral regionen, rika på Mytilus edulis och snäckor. Om Agardh med sin Hutechinsia Brodiei typica verkligen menat 'den vackra alg, som Areschoug i sitt exsiccatverk (N:o 64) utdelat under namn Polysiphonia penicillata, måste jag för tillfället lemna oafgjordt. Dock stämmer diagnosen väl in på denna. Åtskilliga exemplar från polarhafvet tillhöra tyd- ligen P. penicillata Aresch. Att denna svårligen kan uppfat- tas såsom en ungform till någon af de öfriga formerna, synes mig framgå deraf, att den är rikt fruktbärande. Den form, som jag benämnt f. Lyngbyei & laxa och som väl är att anse såsom typisk P. Brodicei, återgifves väl af den citerade figuren hos Lyngbye. Nära den står en gröfre form, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBEI med mera tätt sittande, upptill sammanflytande grenknippen. En sådan har jag ofta funnit vid Sveriges vestra kust på öppna, för starkt vågsvall utsatta ställen. Lefnadsförhållanden. Enligt Kleen förekom växten i södra delen af polarhafvet på öppen kust, i klipphålor inom den" litorala regionen, men saknades i det inre af den större fjord, Saltenfjorden, som af honom undersöktes. Den synes alltså vara en pelagisk form. Möjligen växer den här, liksom längre söder ut, temligen sällskaplig i större individmassor. Härom nämner den anförda auktorn intet. I juli och augusti bär den sporangier vid Nordlandens kust. Utbredning. Känd endast från det atlantiska florområdet och uteslutande från dess södra del. Fyndort : Norska polarhafvet : Nordlanden, temligen allmän. PoLYSIPHONIA FIBRILLOSA (Dillw.) Grev. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 384; Conferva fibrillosa Dillw. Brit. Conf. p. 86. Descr. Polysiphonia fibrillosa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 991. Fig. » lasiotricha Kätz. Phyc. gener. t. 49. Syn. Polysiphonia violacea Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Anmärkning vid artbestämningen. Den växt, hvilken Kleen i sitt arbete öfver Nordlandens alger upptar under namn P. violacea, är, att döma af exemplar i hans herbarium, icke denna art utan P. fibrillosa. Den afviker visserligen genom rikare grenbildning, mindre mäktigt utbildadt kortikallager och större. slankighet något från engelska exemplar af denna växt, men öfverensstämmer i hufvudsak med dessa. Närmast kommer den intill den af Kätzing, anf. st., afbildade P. lasio- tricha, som enligt J. G. Agardh bör identifieras med P. fibril- losa. Den olikhet, exemplaren från Nordlanden visa med en- gelska, torde bero derpå, att de förra vuxit på djupt vatten, under det deremot växten vid Englands kuster är litoral. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen på flere famnars djup, fäst på skal eller döda Fucus-delar eller på Desmarestia aculeata. Den bär här tetrasporer i augusti månad. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden. Antagligen äro alla de af Kleen för P. violacea uppgifna fyndorterna: Röst, Giver och Fleinver att hänföra till denna art. Någon P. wvio- lacea innehålla hans samlingar åtminstone icke. 158 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. POLYSIPHONIA SCHUBELERIUH Foslie. Arct. Havalg. p. 3. Descer. Polysiphonia Schäbelerii Foslie, 1. ec. Fig. 2 > > ot. 1, fig. 1—3. Anmärkning vid arten. Arten, af hvilken jag genom Fos- lies välvilja varit i tillfälle att se åtskilliga exemplar, står, såsom dess auktor sjelf anmärker, mycket nära P. fibrillosa och torde svårligen kunna till arten skiljas från denna. Ha- bituelt afvika de exemplar, jag sett, ganska mycket från denna, särskildt genom sina mycket grofva hufvudstammar och biax- lar af första ordningen, hvilket dock delvis torde härröra från stark pressning vid konserveringen. Till dess växten blifvit närmare studerad i lefvande tillstånd, anser jag mig dock böra bibehålla den såsom en särskild art. Lefnadsförhållanden. Växer på stenblandad sandbotten på 2—4 famnars djup, vidfäst småsten och snäckskal, tillsam- man med Ceramium och Punctaria. Den bär under sommaren tetrasporangier. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken i Porsangerfjorden. POLYSIPHONIA ELONGATA (Huds.) Harv. in Hook. Brit. Fl. p 333; Conferva elongata Huds. FI. Angl. p. 599. f. Lyngbyei J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1004. Descr. Polysiphonia elongata I. Lyngbyei J. G. Ag. 1. c. Fig. Ceramium brachygonium Lyngb. Hydr. Dan. t. 36. Ezxsicc. Polysiphonia elongata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 60. Syn. Polysiphonia elongata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 12. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet förekommer väx- ten på skal- och dödbotten inom den sublitorala regionen på 8—15 famnars djup och bär här sporocarpier och tetrasporan- gier i juli och augusti månader. Samtidigt, men äfven tidigare i maj och juni, har jag funnit den med dylika organ vid Sveri- ges vestra kust. Enligt exemplaren i Kleens herbarium öf- vergår växten vid Nordlandens kust i sitt hvilostadium mot slutet af augusti månad. Utbredning. Det föreligger en uppgift af J.G. Agardh, att ar- ten skulle hafva blifvit hemförd från Spetsbergen under den Torellska expeditionen 1861. Sjelf såg jag den hvarken här VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 159 eller annorstädes i Ishafvet. I södra delen af Norska polar- hafvet är den funnen af Kleen. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid ögrupperna Giver och Fleinveer. Grönlandshafvet : Spetsbergens kust utan närmare angifven lokal. POLYSIPHONIA FASTIGIATA (Roth) Grev. Fl. Edinb. p. 308; Ceramium fastigiatum Roth. FI). Germ. 3, p. 463. Deser. Polysiphonia fastigiata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1029. Fig, > 2 Harv. Phyc. Brit. t. 299. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scantl. exsicc. N:o 4. Syn. Conferva polymorpha Gunn. F1. Norv. 2, p. 92; fide. syn. » Wg. Fl. Lapp. p. 511. Hutchinsia fastigiata Lyngb. Hydr. Dan. p. 108. Polysiphonia » J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. » > Aresch. Phyc. Scand. p. 278. > å J Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 9. Lefnadsförhållanden. Växten tillhör det litorala området och synes nästan uteslutande hålla sig till Ozgothallia nodosa såsom det föremål, på hvilket den är fäst. Då den, såsom stundom händer, växer på lösryckta bitar af denna art, förda till djupt (10—15 famnars) vatten, blir den mindre tätgrenig, finare, längre och mindre qvastlik, hvarjemte axlarna afsmalna starkare mot spetsen. Dylika med den typiska formen habi- tuelt ganska olika exemplar har jag funnit vid Maasö i Fin- marken. Den är en pelagisk form, skyr åtminstone djupa fjor- dar och är något sällskaplig. Enligt Kleen bär den i södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetrasporangier under hela sommaren. Vid Finmarkskusten förekom den med sporocarpier under augusti, september och oktober månader, med tetrasporangier under augusti. Utbredning. Maximum af freqvens har arten i Norska po- larhafvet. > Från Baffinsbay är den uppgifven af Lyngbye. Huruvida den verkligen växer annorstädes i Ishafvet, synes mig ännu osäkert. Den anses visserligen förekomma i Grönlands- hafvet vid Spetsbergens kust. Sjelf har jag också träffat den här, men aldrig vidvuxen utan blott uppkastad på stranden och antagligen drifven dit söderifrån. Möjligen är också detta fallet med de exemplar af arten, hvilka hemfördes från samma trakt af Torellska expeditionen 1861. Den är icke ens anmärkt i Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort måste tills- vidare Gjesver strax norr om 71? N. Lat. anses vara. 160 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö, Finnmarken vid Maasö, Gjesver, Öxfjord och Mageröns sydkust, allestädes allmän och ymnig. Grönlandshafvet : Spetsbergens kust (2). Baffinsbay: Grönlands vestkust. POLYSIPHONIA ÅRCTICA J. G. Ag. Spec. Alg. 2. p. 1034. Descr. Polysiphonia arctica J. G. Ag. 1. c. et Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. Exsice. > » Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 403, Syn. Conferva nigra R. Br. in Scoresby, Account. 1, App. 5 (2?) Hutchinsia badia Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. Cfr. Gobi, I. c. p. 27. » stricta Lindbl. Bot. Not. p. 158. Polysiphonia arctica J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr, p. 3; Bidr. p. 11. > >» — Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. » Eaten, List. p. 44. > 2.4 GODL INC, (PeO > >» Kjellm. Winteralgv. p. 64. Spetsb! Thall. 1, p. 9; Algenv. Murm.' Mceer. p. 11; Kariska hafvets Algv. p. 19. > stricta Zeller, Zweite d. Polarf, p. 85; fide spec. urceolata Croall, FI. Disc. p. 459 saltem ex parte. » > Wittr. in Heugl. Reise 3, p. 284; fide spec. Anmärkning vid synonymiken. Att för närvarande bestämdt afgöra, hvad R. Brown menade med sin i bibanget 5 till Scoresbys resa omnämnda Conferva nigra, torde icke vara möj- ligt. Emellertid synes det mig högst antagligt, att det är den vid Spetsbergens kust allmänna, vid torkning starkt svart- nande P. arctica. Af P. stricta Croall torde en del tillhöra P. aretica, den med 5 sifoner, en del, särskildt exemplaren från Egedesminde, åter P. urceolata. Mellan några andra arter än dessa har man högst sannolikt icke att välja. Jfr Kjellm. Spetsb. Thall. 1, sid 9 och Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid 27. Lefnadsförhållanden. Förekommer så väl på öppen som skyddad kust, fäst dels på andra alger dels på sten inom den sublitorala regionen, merendels på dess öfre del, på 1—10 famnars djup, stundom jemte åtskilliga djupvattens-former på dess undre del eller till och med öfverst i den elitorala regionen. Vid Norges Ishafskust har jag träffat den endast på den sub- litorala regionens nedre del, på 10—20 famnars djup tillsam- man med åtskilliga andra i Ishafvet allmänna och vidsträckt utbredda arter. Äfven i Hvita hafvet synes den oftast före- komma på djupare vatten, 10—12 famnar, stundom på mindre djup, 3—8 famnar, men äfven då tillsammans med åtskilliga VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 161 rena ishafsformer, sådana som Odonthaliu dentata, Delesseria sinuosa, Ptilota pectinata och Phyllophora interrupta. Den tillhör företrädesvis Laminarie-formationen och växer här spridd, al- drig sällskaplig i större individmassor. Vid Spetsbergens nordkust lefver den öfver vintern och utvecklar sig under hela den mörka och kalla tiden, ehuru långsamt. Alltjemt träffar man dock exemplar med unga, i utbildning stadda vegetativa organ. I april blir utvecklingen af dylika starkare, når sin fulla kraft vid midten af maj och fortgår sedan under som- marmånaderna. Ehuru jag varit i tillfälle att under alla årstider under- söka en stor mängd exemplar, har jag endast högst sällan sett växten med propagationsorgan. Endast en gång, nämligen i augusti månad 1872, har jag funnit ett exemplar med unga sporocarpier och under juli månad samma år likaledes ett exemplar med unga bildningar, som antagligen voro anlag till antheridier. Exemplar med tetrasporangier fann jag 8:de och 21:sta november 1872, 19:de och 20:de december samt 18:de ja- nuari 1873. Att arten vid Spetsbergen utbildar tetrasporangier äfven under sommaren, framgår deraf, att J.G. Agardh beskrif- ver dessa organ på exemplar, hemförda härifrån af Vahloch af den Torellska expeditionen, hvilka uppehöllo sig vid Spetsbergens kuster endast under sommartid. Utbredning. Maximum af freqvens har arten 1 det Grön- ländska Ishafvet vid Spetsbergens kuster. Sin största yppig- het når den vid Norges nordkust, der den bildar rika, täta tofsar, mer än 20 cm. långa. Den är. anmärkt från alla delar af Ishafvet med undantag af det Amerikanska Ishafvet. An- tagligen finnes den dock äfven här och man torde derför kunna räkna arten bland de circumpolära. Den säkert kända nord- ligaste fyndorten är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Gjesver, sparsam och lokal. Grönlandshafvet: allmän och mycket ymnig vid Spetsber- gens nord- och vestkust, känd äfven från Storfjorden, öster om Vest-Spetsbergen och från Sabineön vid Grönlands ostkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, ön Kolgujew vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare stället allmän, men mindre ymnig. 4 Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust, Lat. N. 76? 18' Long. O. 92? 20', Kap Palander och Aktinia- Ba III bl 162 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. viken, öfverallt sparsam, ehuru flerestädes temligen allmänt utbredd. Sibiriska ”Ishafvet: ”Tschuktschlandets nordkust, sparsam och lokal. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, fere- städes vid Grönlands syd- och vestkust, såsom Nenese, fjor- den Tessarmiut, Godhavn, Jakobshavn (?), Disco ön. POLYSIPHONIA ÅTRORUBESCENS (Dillw.) Grev. Fl. Edinb. p. 308. Conferva atrorubescens Dillw. Brit. Conf. t. 70. Syn. Polysiphonia atrorubescens J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. Lefnadsförhållanden. Artens lefnadssätt i Ishafvet är mig obekant. : Utbredning och fyndorter. Jfr J. G. Ag. amnf. st. POLYSIPHONIA ByssoImDES (Good. et Woodw.) Grev. Fl. Edinb. p. 309. Fucus byssoides Good. et Woodw. Linn, Trans. 3, Pp. 229. Descr. Polysiphonia byssoides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1042. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 284. Exsice. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 66. Syn. Polysiphonia byssoides Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen i Nordlanden på skalbotten på djupt vatten och har här träffats med sporocar- pier i juli och augusti. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska for- område och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: vid ögrupperna Fleinver och Giver i Nordlanden, hvilka alltså äro artens nordligaste hit- tills kända förekomstorter. POoLYSIPHONIA NIGRESCENS (Huds.) Harv. Brit. «F1. 2, p. 332. Conferva nigrescens Huds. Engl. Bot. t. 1717. f. pectinata Ag. Hutchinsia nigrescens 8 pectinata Ag. Syst. Alg. p. 151. Deser. Polysiphonia nigrescens « pectinata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1058. Fig. - Conferva nigrescens Engl. Bot. t. 1717. Exsice. Polysiphonia Brodizei Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 63 et 152. > nigrescens > , : » N:o 62 et 304. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 163 «of. protensa.J. G. Ag: Spec. Alg. 2, p. 1058. B gracilis nob. f. setacea, circa 10 cm. alta, fragilis, dilute violacea, fastigiato- ramosa. Syn. Conferva atrorubens Weg. F1. Lapp. p. 511; fide herb. Polysiphonia nigrescens Aresch. Phyc. Scand. p. 271. > J Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. > , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 29. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. Pp. 74. > a Kleen, Nordl. Alg. p. 13. Rhodomela gracilis D Ä SLI ARR RA Anmärkning vid synonymiken. Kleen upptar i sitt arbete om Nordlandens alger Rhodomela gracilis, funnen i en liten insjö med nästan sött vatten, kallad Kosmovandet. I hans samlingar finnes också en på denna lokal tagen växt, hvilken habituelt står Rhodomela gracilis Kätz mycket nära, och någon annan alg, som möjligen skulle kunna kallas Eh. gracilis, fin- nes icke. Denna växt, hvilken sålunda, efter allt hvad jag kan se, är just den, som Kleen menat med sin Eh. gracilis, är dock icke någon Rhodomela, utan en egendomlig form af Polysiphonia migrescens, hvilken står närmast J. G. Agardhs f. protensa, ehuru den rätt betydligt afviker från den. Jag har ofvan kallat den Rh. nigrescens f. protensa 3 gracilis. Lefnadsförhållanden. Artens vanliga form, f. pectinata, före- kommer vid Norges kust i klipphålor inom den litorala regi- onen, i Hvita hafvet på det sublitorala området ända ned till 18 famnars djup, vanligen på sten- och grusbotten. Enligt Dickie skall växten i Baffinsbay vara upphemtad på 40—50 famnars djup. Jfr ofvan sid 13. Den trifves såväl på öppen som skyddad kust och växer spridd. Vid Norges kust är den fun- nen med tetrasporangier i juli och augusti, i Hvita hafvet i midten af juli. Formen protensa B gracilis är, såsom ofvan nämndes, en brackvattensform. Den är känd endast 1 sterilt tillstånd. Utbredning. Arten tillhör visserligen polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har sitt maximum af freqvens inom det förra och ringa utbredning inom det senare. Den är säkerligen en söderifrån i det egentliga Ishafvet in- kommen alg. Dess nordligaste säkra förekomstort är Ryska Lappmarkskusten. Enligt Dickie är den i Baffinsbay funnen mycket högre mot norr, nämligen i Whale Sound under 77” N. Lat., men här uppkastad på stranden. Den andra fynd- 164 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. orten i Baffinsbay, Hunde Islands, ligger på ungefär samma bredd som Ryska Lappmarken och är för öfrigt ej fullt säker. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmänt spridd, men sparsam, Finmarken, »freqventer» enligt Wahlenberg; sjelf har jag icke lyckats träffa den vid denna kuststräcka. Muwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestra delen af Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kolgujew. Hvita hafvet: allmän och ymnig. ; Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands(?), Whale Sound, uppkastad på stranden. I Köpenhamns musei samlin- gar har jag sett ett litet fragment af arten »e Grenlandia» utan närmare angifven lokal. Fam. Spongiocarpe&e Grev. sec. J. G. Ag. Epicr. Alg. p. 628. Gen. Polyides Ag. Spec. Alg. 1, p. 390. Poryipes Rotunvus (Gmel) Grev. Alg. Brit. p. 70, sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 721. Fucus rotundus Gmel. Hist. Fuc, p. 110. f. typica. Descr. Polyides lumbricalis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 721. Fig. » rotundus Harv. Phyc. Brit. t. 95. Exsice. » » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 252. Syn. Polyides lumbricalis Kleen, Nordl. Alg. p. 15. rotundus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 32. Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. f. fastigiata "Turn. Hist huck ap. I Descer. Fucus rotundus y fastigiatus Turn. 1 c. Syn. Polyides rotundus Kjellm. Algenv. Murm, Meer. p. 14, Anmärkning vid artbestämningen. I den anförda afbandlin- gen om Murmanska hafvets alger hänförde jag till Polyidas rotundus en vid Matotsehkin Schar och Besimennajabay på Novaja Semljas vestkust tagen alg. Jag har underkastat denna en förnyad granskning och hos några af de exemplar, hvilka habituelt mest slöto sig till Furcellaria fastigiata, lyckats finna tetrasporangier. Dessa ange tydligen växten vara en Polyides. Lefnadsförhållanden. Vid Norska polarhafskusten är växten litoral, förekommande på öppen kust och företrädesvis i klipp- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 165 hålor, som under ebb äro fylda med hafsvatten. Vid Novaja Semljas vestkust är den sublitoral, .här liksom annorstädes växande spridd. Kleen har funnit den med sporocarpier i Nordlanden under slutet af juli månad. Vid Novaja Semlja samlade jag exemplar med unga sporocarpier och mogna te- trasporangier under samma tid. Vid Sveriges vestkust synes den egentliga tiden för propagationsorganens utbildning vara vintern, december och januari månader, dock uppger Are- schoug, att han här funnit sporocarpiebärande individ äfven i augusti och september. Jfr. Aresch. Phyc. Scand. sid. 309. Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlan- tiska som arktiska område. Inom det senare har den ringa utbredning och är antagligen en söder ifrån invandrad art: Dess nordligaste fyndort är Matotscbkin Schar vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73? 15', der den förekommer under den förkrympta formen f. fastigiata. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, f. typica, allmän, ymnig, Finmarken, f. fastigata, sparsam, lokal vid Maasö, Gjes- ver och Öxfjord. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch, temligen allmän och ymnig. - Hvita hafvet: sparsam (?). Fam. Wrangeliace&e (J. G. Ag.) Hauck. Meeresalg. p. 14; J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 701; lim. mut. Gen. Spermothamnion Aresch. Phyc, Scand. p. 334. SPERMOTHAMNION TURNERI (Mert.) Aresch. 1. ce. p. 335. Ceramium Turneri Mert. in Roth, Cat. Bot. 3, p. 127. Descer. Spermothamnion Turneri Aresch. 1. ce. Fig. ? roseolum Pringsh. Morph. Meeresalg. t. 4—6. Exsice. » « Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 83. Lefnadsförhållanden: Förekommer mestadels inom den lito- rala regionen, fäst på andra alger. I Nordlanden är den dock funnen äfven på sten. I polarhafvet växer den spridd, mest på öppen kust samt bär här tetrasporangier och sporocarpier om. sommaren. Vid Sveriges vestkust har jag funnit den rik- ligt tetrasporangiebärande äfven under vintern, i slutet af december månad. 166 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning: Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken vid Altenfjordens mynning, ungefär Lat. N. 70”. Maximum af freqvens har den i Norska polarhafvets södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, Öxfjord, lokal, sällsynt. Gen. Chantransia (DC.) Fries. Syst. Veg. p. 338; DC. Fl. Fr. 2, p. 49; lim. mut. CHANTRANSIA EFFLORESCENS (J. G. Ag.) Kjellm. Spetsb. Thall, 1, p. 4. Callithamnion efflorescens J. G. Ag. Spec. Alg. 2, Pp. 105. f. temuwis nob. f. laxe cespitosa, qvam forma typica in Sinu Codano proveniente multo tenuior et flaccidior; articulis axis principalis 5 ». diametro non attingentibus, (in f. typica 6—8 mu.) Fig. Chantransia efflorescens f. tenuis tab. nostra 12, fig. 1—2. Exsice. Cfr. Trentepohlia Daviesii var. a Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 16. Syn. Chantransia Daviesii Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 50. » efflorescens Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 14; Algenv. Murm. Meer. p. 14; Kariska hafvets Algv. p. 20. Anmärkning vid artbestämningen. Den Chantransia efflore- scens, hvilken jag träffat flerestädes i polarhafvet, afviker från den vid Bohusläns kust förekommande, af Areschoug på anf. st, utdelade, genom nästan dubbelt större finlek, slankigare växt och derigenom, att den bildar glesare tofsar än denna. Jag har antagit, att det är samma form, som af Gobi upp- gifves för Hvita hafvet. Jag föreslår för den namnet tenuts. Lefnadsförhållanden. Växten är öfverallt i polarhafvet sub- litoral. Den sitter fäst på olika algarter, såsom Lithothamnion soriferum, Odonthalia dentata, Polysiphonia arctica, Delesseria Berit, Chcetomorpha melagonium och andra. I det inre af djupa fjor- dar är den ej funnen. Den uppträder spridt växande. Den är träffad med reproduktionsorgan vid Spetsbergen under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli, vid denna ögrupps ostkust i slutet af augusti. Vid Sveriges vestra kust har jag sett sporbärande exemplar i augusti. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område och har en temligen vidsträckt utbredning inom det senare. Sjelf har jag allestädes funnit den sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 167 Maximum af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet. Jfr. Gobi,vanf. st. Fyndorter : Norska polarhafvet: Finmarken, vid Maasö, spar- sam och lokal. Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och nordvestkust, spar- sam och lokal. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, sparsam och lokal. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja Semljas ostkust, sparsam. CHANTRANSIA DaviEsti (Dillw.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Conferva Daviesii Dillw. Brit. Conf. Intr. p. 73. Descr. Callithamnion Daviesii J. G. Ag. Epicr. p. 8. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 314. Syn. OChantransia Daviesii Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden: Arten växer spridd, fäst på litorala alger, såsom Corallina och Cladophora-arter m. fl. I Ishafvet bär den sporer åtminstone under juli, augusti och september. Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets atlan- tiska område, i hvars södra del den har sitt maximum af fre- qvens. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken vid Altensfjordens mynning, ungefär Lat. N. 702. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, vid Öxfjord, lokal, sparsam. CHANTRANSIA VIRGATULA (Harv.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Callithamnion virgatulum Harv. in Hook. Brit. F1. 2, p. 349. f. Farlowii nob. Descer. Trentepohlia virgatula Farl. New. Engl. Alg. p. 109. Fig. > » » t: 10-83 Anmärkning vid artbestämmingen. I framställningen af släg- tet Chantransias Wafsarter råder mycken förvirring. Nästan hvarje författare afviker från de öfriga i uppfattningen af de särskilda arterna och synonymiken är derför i högsta grad intrasslad. I Norska polarhafvet finnes det utom de båda förut- nämnda två andra Chantransia-arter, af hvilka den ena utan tvifvel är identisk med den, hvilken Farlow på angifvet ställe afbildat och benämnt Tr. virgatula Harv., den andra 168 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. åter med den, hvilken Areschoug i sitt exsiccatverk utde- lat under namn Trentepohlia secwndata Lyngb. Hvad den första af dessa angår, så citerar Farlow Trentepohlia virgatula Harv. Phyc. Brit. tafl. 313 såsom identisk med sin art. Att detta sker med full befogenhet, måste jag anse tvifvelaktigt, för så vidt man får antaga, att såväl Harveys som Farlows figurer äro naturtrogna. De båda bilderna äro hvarandra myc- ket olika och ge gerna det intryck, att de båda författarne un- der samma namn förstå två till arten skilda alger. Möjligt är emellertid, att Ch. virgatula varierar mycket och att den växt, Farlow afbildat, genom mellanformer sammanhänger med den af Harvey under namn Callithamnion virgatulum ursprungligen beskrifna arten. Tillsvidare nödgas jag antaga detta och betecknar derför den växt, jag åsyftar, med den angifna namnkombinationen. Lefnadsförhållanden. Af denna växt har jag endast lyckats erhålla ett mycket ringa antal exemplar. De växte på skyddad kust i klipphålor inom litoral-regionen, fästa på Cladophora gracilis. De af dem, som insamlades i september månad, voro sporbärande. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Den nordligaste fyndorten är för denna art den- samma som för föregående, d. v. s. Oxfjord. Fyndorter : Norska polarhafvet: Tromsö och Öxfjord, på båda ställena mycket sällsynt. CHANTRANSIA SECUNDATA (Lyngb.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Callithamnion Daviesii 8 secundatunr Lyngb. Hydr. Dan. p. 129. Exsice. Trentepohlia secundata Aresch, Alg. Scand. exsice. N:o 84. Syn. Chantransia secundata Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 15. 2 > Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Anmärkning vid arten. Den växt, jag här åsyftar, är iden- tisk med den af Areschoug anf. st. utdelade. Hvarken Lyngbyes ej heller J. G. Agardhs ej ens Areschougs beskrifningar och diagnoser af Chantransia (Callithamnion) secundata träffa synnerligen väl in på denna och det synes mig tvifvelaktigt, om den verkligen är identisk med Lyng- byes Callithamnion Daviesii 8 secundatwm. Denna uppfattas af olika författare olika och Lyngbyes korta beskrifning och —— — s VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 169 ofullständiga figur kan också ge anledning till olika tolk- ningar !, Jag skall framdeles, då jag är i tillfälle att undersöka lef- vande exemplar, lemna en beskrifning af den skandinaviska Chantransia secundata. Torkade exemplar egna sig icke väl till närmare undersökning. Lefnadssätt. Vid Norges kust är växten litoral, växande företrädesvis på Porphyra laciniata. Vid Novaja Semljas vest- kust har jag funnit den inom den sublitorala regionen, fäst på Odonthalia dentata. Under juli och augusti är den i polar- hafvet anträffad med sporer. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark tiska område, men har ringa utbredning inom det senare. de heller inom det förra synes den förekomma allmännare spridd eller vara synnerligen ymnig. Dess nordligaste förekomstort är Rogatschewbay vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 71? 23". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän. Murmanska hafvet: Bogatschewbay, sällsynt. Fam. Delesseriace&e J. G. Ag. Epicr. p. 444. Ofr. Alg. med. p. 155. Gen. Delesseria (Lamour.) JirGy AG: Epicr. p. 477; Lamour. Ess. p. 122; ex parte. DELESSERIA RostRATA (Lyngb.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. Gigartina purpurascens y rostrata Lyngb. Hydr. Dan. p. 46. Descr. Delesseria rostrata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. å Fig. Gigartina purpurascens y rostrata Lyngb. 1. c. t. 12 B. Syn. Gigartina Fabriciana Lyngb. 1. c. p. 48, t. 11 D. Cfr. J. G. Ag.l. c. p. 698. Lefnadsförhållanden. I den Köpenhamns museum tillhöriga samlingen af alger från Grönland finnas några exemplar, hvilka bära sporocarpier och tetrasporangier. Enligt uppgift af J. 1 Farlows Trentepohlia virgatula var. secwndata, New. Engl. Alg, sid. 109, är antagligen icke Callithamnion Daviesii Pp secundatum Lyngb. utan C. luxurians J. G. Ag, Kiitz., Trentepohlia virgatula Aresch. 170 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Vahl på den vidfogade etiketten äro de insamlade i mars månad och funna fästa »ad saxa maritima». Om artens lef- nadssätt i öfrigt har jag mig ingenting bekant. Utbredning. Känd endast från Baffinsbay, utefter Grön- lands syd- och vestkust. Fyndorter: Baffinsbay: Julianeshaab, Lat. N. 60? 35', ar- tens enda säkert uppgifna fyndort. I den nämnda Grönländ- ska samlingen finnes ett exemplar af den växt, Lyngby e kal- lar Gigartina Fabriciana och hvilken jag trott mig kunna iden- tifiera med D. rostrata. Enligt den vidfogade etiketten är den tagen af J. Vahl vid Nenese på Grönland. I en samling alger, hopbragt af den Herrnhutska missio- nen, hvilka jag genom prof. Th. M. Fries godhetsfulla bemed- ling fått tillfälle att se, funnos några individ af D. rostrata. Någon bestämd fyndort fans ej för dem angifven. Emeller- tid är det antagligast, att de insamlats vid Grönlands vestkust. Möjligt är dock, att de förskrifva sig från Labrador. DeELEssERIA Barn Rupr. Alg. Och. p. 239. Descr. Delesseria Beerii J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. » » Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 12. Syn. Delesseria Berii J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Till. p. 11. > >» - Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 31. ? » Kjellm. 1. c.; Algenv. Murm. Meer. p. 13. > Bär ROP rS Ae Fucus elavellosus Scoresby, Account 1, p. 132 (2?) > — forsan nova spec. prope alatum? R. Br. in Scoresby, 1. c. 1, App. 5. Rhodymenia Beerii Post. et Rupr. Il. Alg. p. II. 2 >» Nyl. et Sel. Herb. Fenn. p. 74. Anmärkning vid synonymiken. Om de båda synonymerna från algförteckningarna i Scoresby (Account) verkligen gälla den ifrågavarande växten, kan nu mera icke med säkerhet. af- göras. Omöjligt synes det mig icke !. i Amnärkning vid arten. Gruppen CÖryptoneura inom slägtet Delesseria omfattar utom den säkert fristående D. Jirgensii fyra arter, som så nära likna hvarandra, att helt visst många 1 Jag vill härvid anmärka, att utgifvaren af R. Browns Vermischte Schrif- ten, D. E. Meyer begår en orättvisa mot Scoresby, då han påstår, att denna icke angifvit, att det är R. Brown, som lemnat den algförteckning, hvilken är intagen i Appendix 5. till Scoresbys reseverk. Scoresby säger detta ut- tryckligen i texten Vol. 1, p. 148. PRE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 171 algologer skulle känna sig benägna att frångå J. G. Agardhs uppfattning och bestrida deras arträtt. De äro D. Berti, D. angustissima, den förut nämnda D. rostrata och D. corymbosa. Efter den granskning af dessa i samlingar mycket sparsamma arter, som jag kunnat företaga, måste jag visserligen inrymma, att de stå hvarandra nära och dessutom sluta sig till D. alata, men emellan dem finnas dock såväl med hänsyn till struktur sorn bålens förgrening och platsen för de reproduktiva orga- nens utbildning olikheter, hvilka synas vara konstanta. Jag anser mig derför böra omfatta J. G. Agardhs åsigt, att de nämnda växterna äro så starkt differentierade från hvar- andra, att de böra uppfattas såsom skilda arter, hvilka antag- ligen för ej lång tid tillbaka utgått från en eller tvänne grund- former. Lefnadsförhållanden. D. Berii är i Ishafvet en sublitoral, inom Laminarie-formationen förekommande alg, hvilken synes föredraga öppen kust framför det inre af djupa fjordar och andra skyddade ställen. Den är mestadels fäst på andra alger, särskildt Laminarieernas rhiziner. Vid Spetsbergens nord- kust har jag funnit den i full utveckling under midten af fe- bruari månad. Exemplar med sporocarpier funnos vid Novaja Semljas vestkust under juni och juli, vid Spetsbergen under augusti, exemplar med tetrasporangier på båda ställena under juli månad. Efter sporutvecklingen, hvilken står tillsamman med upplösning af en del af grenarna, inträder en kraftig ve- getativ nybildning, hvarvid en mängd af de nya grensystemen utvecklas i grenvecken. : Utbredning. Arten är känd endast från polarhafvets arktiska florområde, inom hvilket den har en temligen inskränkt ut- bredning. Den är nämligen funnen endast i östra delen af Grönlandshafvet, i Murmanska och Hvita hafvet. Maximum af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet och östra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, N. Lat. 719? 53". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, temligen allmän, men ej ymnig. Mwrmanska hafvet: flerestädes vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja från Matotschkin Schar till N: Gusinnoi Kap, vid senare kuststräckan ymnigare och yppigare än Vid Spets- bergen. ; Hvita hafvet: temligen allmän och ymnig. 172 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. DELESSERIA CORYMBOSA J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 684. Descer. Delesseria corymbosa J. G. Ag. 1. ec. Fig. > > tab. nostra 10, fig. 3. Syn. Delesseria angustissima Croall, FI. Disc. p. 459 (?) Lefnadsförhållanden. Synes tillhöra den sublitorala regio- nen och Laminarie-formationen. Såsom stöd härför kan jag åberopa en påskrift på en etikett af J. Vahl: »In stipitibus Laminarie saccharine». Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. Endast en Fyndort är fullt säker, nämligen Godthaab vid Grönlands vestkust. Om dock, såsom synes mig antagligast, Croalls D. angustissima är denna art, är den också uppgifven för Jakobs- havn, hvilken senare fyndort då är artens hittills kända nord- ligaste förekomstort, ungefär 69? 15' N. Lat. DELESSERIA ÅNGUSTISSIMA (Turn) Griff. in Harv. Phyc. Brit. t. 83. Fucus alatus y angustissimus Turn. Hist. Fuc. 3, p. 60. Deser. Delesseria angustissima J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 686. Fig. > > Harv. Phyc: Brit. 1. c: Syn. Delesseria alata var. angustissima Kleen, Nordl. Alg, p. 14. Anmärkning vid artbestämningen. Några från polarhafvet stammande exemplar af denna art har jag ej sett. Sjelf har jag aldrig träffat den der och det är på Kleens uppgift, att den förekommer i Nordlanden, som den här upptages. Kleens samlingar innehålla ej några exemplar af arten, men i sin för- teckning öfver Nordlandens alger säger han bestämdt, att D. angustissima Harv. Phyc. Brit. tafl. 83 der fans allmän. Jag har intet skäl att förmoda, att Kleens uppgift icke skulle grunda sig på noggranna jemförelser och då arten förekommer vid Skottland och Orkneyöarna, är dess förekomst vid Nordlan- den högst antaglig. ' Lefnadsförhållanden. Titoral, fäst på stenar under Fucaceer. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, i hvars södra del den, enligt Kleens uppgifter, är allmänt spridd. Fyndert: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. DELESSERIA ALATA (Huds.) Lamour. Ess. p. 124. Fucus alatus Huds. F1. Angl. p. 578. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 173 Descr. Delesseria alata J. G. Ag. Epicr. p. 483. Fig. > >» . Harv. Phyc: Brit. t. 247. Exsicc. » >» — Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 75. Syn. Delesseria alata Aresch. Phyc. Scand. p. 292. » » Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Fucus alatus Gunn. FI. Norv. 2, p. 91. > ? Wog. FI. Lapp. p. 492. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvets södra del vid Nordlanden växer den dels i klipphålor inom tidvattensom- rådet, dels inom öfre delen af den sublitorala regionen, vid- fäst sten eller vanligast Laminarieer. Längre mot norr, vid Finmarkens kust, håller den sig, enligt min erfarenhet, alltid till litoralregionen på öppen kust och bildar här jemte Ptilota elegans en tät matta på de branta, plana eller något urhålkade yttersidorna af stenar eller klipphällar, täckt af massor af Ozgothallia och andra Fucaceer. Här är den förkrympt, når säl- lan eller aldrig mer än 3—5 cm. 1 höjd, med en bredd af 1—2 mm., under det den ännu 1 Nordlanden blir mer än 8 em. hög och omkring 4 mm. bred. De exemplar från Nordlanden, som finnas i Kleens samlingar, äro alla sterila och han nämner icke i sin afhandling om Nordlandens algflora, att han sett exemplar med något slags propagationsorgan. Sjelf fann jag i Finmarken endast sterila exemplar. Vid Sveriges vestra kust bär växten tetrasporangier under vintermånaderna, decem- ber och januari, och Areschoug uppger om den »mensibus Martii atque Aprilis in mari Bahusiensi fructificans», så att det alltså är under vintern och våren, som arten här utvecklar sina propagationsorgan. Förmodligert är förhållandet detsamma längre i norr. ; Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, der den når sitt freqvensmaximum vid Nordlanden. Dess nordligaste fyndort är Gjesver ungefär Lat. N. 71”. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, sparsam och lokal. ; DELESSERIA MONTAGNEI Novum nomen. Delesseria denticulata Mont. Syll. p. 408. OCfr. Ann. d. Sc. 9, p. 62. Descr. Hypoglossum denticulatuns Kiätz. Tab. Phyc. 16, p. 6. Fig. E ÄRR » t. 15. Syn. Delesseria alata 8 angustifolia Lyngb. Hydr. Dan. p. 8. Anmärkning vid arten. I de grönländska algsamlingarna, tillhöriga Köpenhamns museum, finnes en temligen stor myc- 174 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. kenhet, synbarligen vid olika tillfällen och af olika personer samlade exemplar af en Delesseria, hvilken fått namnet D. alata. Somliga af dessa öfverensstämma mycket väl med den citerade figuren hos Kätzing, andra närma sig mer åt D. alata. Från denna senare afvika dock alla genom mera ut- spärrade grenar, hvilka vid basen aldrig äro så snedt urrin- gade som hos nämnda art och 1i följd deraf äro mera regel- bundet jemnbreda eller utdraget viggelika än hos denna. Dess- utom äro grenarna alltid och framförallt de af sista ordningen tydligt, stundom tätt sågade. Det synes mig derför vara utan allt tvifvel, att de grönländska exemplaren icke äro att hän- föra till D. alata, utan tillhöra D. denticulata Mont., hvilken måste uppfattas såsom en från D. alata skild art och som har sin närmaste samslägting i den från Stilla oceanen kända D. spi- nulosa Rupr. J. G. Ag., om den icke rent af är identisk med denna. Att draga några gränser mellan dem är svårt. Mon- tagne har sjelf förklarat sin art identisk med D. spimuosa. Ruprecht anger D. spimadosa stå nära D. alata f. denticulata, men afvika genom dei kanten krusiga bålgrenarnas ringa bredd. genom mera frånstående, nästan rätvinkligt utgående nedre biaxlar, genom någon olikhet med hänsyn till sidonerverna, som jag ej rätt fattar, och genom något längre nedåt från axel- spetsarna gående tetrasporutveckling. Hvad bålens bredd be- träffar, så vexla de grönländska exemplaren mycket, från 4 mm. till 1,5 å I mm. och än mindre, om, såsom synes mig an- tagligast, D. alata B angustifolia Lyngb. är en smal form af denna art. Bredare exemplar från Grönland hafva ofta tydligt krusig kant. Grenarna ifro i allmänhet starkt frånstående och på åtskilliga exemplar af D. denticulata bilda de nedre en rät eller nästan rät vinkel mot bufvudaxeln. ”PTetrasporutvecklin- gen börjar och sträcker sig hos D. denticulata längre ned än hos D. alata. Jfr Rupr. Alg. Och. sid. 244. J. G. Agardh hyser vissa betänkligheter att identifiera D. spinulosa och D. denticulata, hufvudsakligen på den grund att den senare, såsom den blifvit afbildad af Kätzing, saknar de mikroskopiska sidonerver, hvilka finnas hos D. spinulosa. Det må dock märkas, dels att i den diagnos på arten, som hos Kitzing åtföljer figuren — anf. st. sid. 6 — uttryckligen säges: »segmentis.... a costa ad margines venis obliquis percursis» och att sidonerverna hos grönländska exemplar af D. denticu- lata alltid och särskildt hos bredare, sterila exemplar äro tyd- liga vid mikroskopisk undersökning, stundom t. o. m. synliga för obeväpnadt öga. Jag anser derför, att så vidt dessa begge VEGA-EXPEDIVIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 175 växter hittills äro kända, svårligen någon gräns kan dragas dem emellan. Beträffande D. alata f. angustifolia Lynghb. in- ser jag tillfullo det vanskliga 1 att efter några få torkade exem- plar afgöra, hvart en så reducerad form, som denna är, rätteligen bör föras. Det synes mig dock antagligare, att den tillhör D. denticulata än D. alata, emedan den, såsom redan Lyngbye riktigt angifvit, har de öfre axlarna tandade och grenarna ut- spärrade, lineära, vid basen icke eller mycket obetydligt snedt urringade. För att skilja den här ifrågavarande växten, D. denticulata Mont., från D. denticulata Harv. har jag utbytt namnet den- ticulata mot Montagnei. Lefnadsförhållanden. Härom känner jag föga. Enligt på- skriften på etiketter vidfogade en del af de exemplar, jag un- dersökt, växer arten inom sublitoralregionen, fäst på Lamina- FIER. Åtskilliga exemplar bära reproduktionsorgan. Vid hvil- ken tid dessa insamlats, känner jag icke. Utbredning. Tillhör Baffinsbay,. der den synes vara rätt allmän. Dess nordligaste säkert kända förekomstort är God- havn, 69? 15" Lat. N. Fyndorter: Baffinsbay: Grönlands vestkust, såsom vid fjor- den Tessarmiut, vid Godthaab och Godhavn. DELESSERIA SINUVOSA (Good. et Woodw.) Lamour. Ess. p. 124; Fucus sinuosus Good. et Woodw. Linn. Trans 3, p. 111. f. typica. Descr. Delesseria sinuosa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 691. Fig. ? ra Utflarv: Pliyc:/ Brit. ti 1259! f. quercifolia Turn. Hist. Fuc. I, p. 74. Descer. Fucus sinuosus y. quercifolius Turn 1. ce. Exsice. Delesseria sinuosa Aresch. Alg. Scand. exsicce, N:o 74. f. Ungulata Ag. Spec. Alg. 1, p. 175. Descr. Delesseria sinuosa y. lingulata Ag. 1. c. Fig. Phycodrys sinuosa Kätz., Tab. Phyc. 16, t. 20, fig. e—f. Syn. Delesseria sinuosa Aresch. Phyc. Scand..p. 291. D d var. J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. 2 ? Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. » "Eaton, List, p. 44. » > .Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 30. > 1 Harv. Fl. West-Esk. p. 49. 176 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Syn. Delesseria sinuosa Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 10; Algenv. Murm. Meer.-p. 12; Kariska haf- vets algv. p. 20. Kleen, Nordl. Alg. p. 14. , ) Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. , » Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. 2 Schrenk, Ural. Reise 2, p. 547. ; Wittr. in Heugl. Reise 3, p. 284. Fucus Quercus Pall. Sib. Reise 3, p. 34.(?2) >» rubens Gunn. Fl. Norv. 2, p. 69. +» — sinuatus R. Br. in Scoresby, Account 1, App. 5. sinuosus Scoresby, Account 2, p. 131. ; > 7. Wg. Fl. Lapp. p. 491. Phycodrys sinuosa Zeller, Zweite d. Polarf. 2, p. 86. Anmärkning rörande artens polarhafsformer. Delesseria sinuosa är en af polarhafvets vanligaste alger och uppträder under rätt många variationer, hvilka jag dock anser kunna ordnas under de tre ofvan anförda, sedan gammalt urskilda formerna. Jag har nämligen blifvit öfvertygad om, att den form, hvilken jag förr kallat f. angusta, "är att hänföra till f. lingulata Ag. Den vanligaste af dessa former är de äldre författarnes D. sinuosa. Den når i vissa delar af Ishafvet en betydlig storlek och är utan tvifvel att räkna bland detta hafs praktfullaste alger. Jag har sett exemplar, som voro mer än 30 cm. långa, med bladlika grenar af ända till 18 em. i längd och 3—4 cm. i bredd. Mindre vanlig är en form, som står närmast, ehuru den aldrig fullt öfverensstämmer med den i Skagerack vanliga f. querci- folia. Vanligare är deremot f. lingulata, hvilken, då den är som skarpast utpräglad, högst betydligt afviker från de öfriga for- merna, med hvilka den dock genom mellanformer är förbun- den. En sådan synnerligen vacker och karakteristisk öfver- gångsform till /f. typica är den varietet, hvilken Kleen om- nämner från Nordlanden. Andra dylika mellanformer, som jag tagit annorstädes i Ishafvet, likna så nära den figur Kätzing i Tab. Phyc. 16. tafl. 14 lemnar af D. Lyallii, att man habituelt icke skulle kunna skilja dem från denna art. ”Temligen ofta har jag träffat exemplar af f. lingulata med några, de flesta eller alla grenarna af sista eller näst sista ordningen tråd- smala, ända till 3—4 cm. långa. Än äro dessa grenar trinda efter hela sin längd, än i spetsen plattade. Särdeles utmärkta i detta afseende äro några exemplar, samlade på Spetsbergen, liggande lösa på lerbotten. Dylika exemplar omtalar Harvey från Storbritanniens kuster; jfr anf. st. Äfven den typiska formen har stundom dylika, ehuru kortare grenar af sista ord- ningen. | VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 177 Lefnadsförhållanden. Växten är öfverallt i polarhafvet sub- litoral eller elitoral. Vanligast förekommer den på 10—20 fam- nars djup, stundom dock på grundare vatten, 1!1/.—2 famnar, eller på mycket stort djup. Vid Spetsbergen har den upphemtats med bottenskrapor fullt frisk från 85 famnars djup. Då den växer på grundare vatten tillhör den Laminarie-formationen, på djupare ställen förekommer den mest i sällskap med Odon- thalia dentata, Polysiphonia arctica, Phyllophora interrupta, Ptilota pectinata jämte några andra. Den föredrar öppen kust och fast bergbotten, men anträffas också i det inre af djupa fjor- dar och på grus-, skal- och Lithothamnion-botten. Under förra delen af vintern fans det vid Spetsbergens nordkust uteslutande äldre exemplar, men från början af ja- nuari och sedan allt framgent voro unga individ vanliga. De förra hade bålens lösare delar mer eller mindre starkt an- gripna och förstörda, antagligen af djur, men voro dock allt- jemt stadda i utveckling af nya, genom sin större spädhet, sin ljusare och klarare färg lätt urskilda delar. Äldre exem- plar buro tetrasporangier vintern om, under hela november, december, januari, februari och mars månader. De unga indi- viden utbildade redan mycket tidigt, då de nått en längd af 6—10 cm., sporocarpier. Rikligast förekommo sporocarpie- exemplar under februari, mars, april och maj. Äldre individ med sporocarpier har jag funnit i riklig mängd vid Spets- bergens kust i augusti. Tetrasporutvecklingen synes här nå sitt maximum under november och december och antagligen var .det ur tetrasporer från denna tid, som de unga under senare delen af vintern förekommande individen hade sitt upp- hof. ”Tetrasporindivid träffas här dock äfven under somma- ren: juni, augusti och september. Vid Nordlanden synes Kleen funnit endast sterila exemplar. Vid Finmarkskusten har jag samlat tetrasporexemplar i september, i Sibiriska Is- hafvet under augusti, i östra delen af Murmanska hafvet tetra- sporangie- och sporocarpieexemplar under juni och juli må- nader. Det vill häraf synas, som skulle denna växt bära pro- pagationsorgan af något slag året om. Om artens förhållande vid Skandinaviens kust uppger Areschoug, anf. st., »Martii et Aprilis mensibus fructificans», hvartill kan läggas, att jag vid bohuslänska kusten funnit individ med sporocarpier och tetrasporangier i slutet af december och groddplantor i början af januari månad. Utbredning. Arten förekommer i polarhafvets både atlan- tiska och arktiska florområde. Den har en vidsträckt utbred- Bå III. 12 178 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ning inom båda. Sitt freqvensmaximum synes den äga i de delar af Ishafvet, som utbreda sig nordost om Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80731". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordålanden, mycket allmän och ymnig, Finmarken, allmän, men icke synnerligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet: Spetsbergens norra och vestra kust, all- män och ymnig, Grönlands. ostkust på åtskilliga ställen. Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens, Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, från Matotschkin Schar till Jugor Schar, allmän och ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska håfvet: Uddebay; Aktiniaviken, sparsam, Kara- bugten. Sibiriska Ishafvet: Kap Jakan och Koljutschinfjordens myn- ning, temligen allmän, men ej ymnig. Amerikanska Ishafvet: nordkusten af Vest-Eskimåernas land. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn och Dark Head. Här synes arten vara sparsam. Af de anförda formerna är f. typica den allmännaste och mynigaste. I Sibiriska Ishafvet förekommer den dock icke, så vidt jag känner, utan ersättes här af f. Uingulata, hvilken dess- utom är känd: från Grönlands ostkust, Spetsbergens nord- och vestkust, från vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch och från Norska polarhafvet. Former, som sluta sig närmast f. quer- cifolia, har jag sett vid Spetsbergens och Novaja Semljas vest- kust. Wahlenberg omnämner denna form från Nordlanden. Gen. Nitophyllum (Grev.) J. G. Ag. Epicr. p. 446; Grev. Alg. Brit. p. 77; lim. mut. NITOPHYLLUM PUNCTATUM (Stackh.) Grev. Alg. Brit. p. 79. Ulva punctata Stackh. Linn. Trans, 3, p. 236. Deser. Nitophyllum punctatum J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 659. Anmärkning vid artbestämningen. I den Köpenhamns mu- seum tillhöriga algsamlingen från Grönland finnas ett par sterila, fragmentariska exemplar af en Nitophyllwm, som enligt den vidfogade etiketten skola vara tagna af Wormskiold vid Grönlands kust. Att till arten säkert bestämma dem för- mår jag icke, men då de med hänsyn till struktur likna N. Oo VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ki puncetatum och habituelt öfverensstämma med den växt, hvil- ken Kätzing (Tab. Phyc. 16 tafl. 35) afbildar under namn Ayg- laophyllwm delicatulum, som åter af J.G. Agardh (Epicr. sid. 448) drages under N. punctatum a ocellatum, har jag ansett mig kunna och böra benämna dem N. punctatum. Lefnadsförhållanden okända. Utbredning och fyndorter. Härom är endast kändt, hvad jag förut meddelat. Fam. Hildbrandtiacee Hauck. Meeresalg. p. 13. Gen. Hildbrandtia Nardo. Isis 1834, p. 675. HILDBRANDTIA RoseEa Kltz. Phyc. gener. p. 384. Descr. Hildbrandtia rosea J. G. Ag. Epicr. p. 379. Fig. > >> Kätz. Tab. Phyc: 19 t. 91. Exsicc. » > - Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 159. Syn. Hildbrandtia rosea Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 23. t » >» - Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 4; Algenv. Murm. Meer., pp: 8 > 34: Kleen; Nordl: Ale; ps 12; Lefnadsförhållanden. Bekläder smärre stenar än ensam än tillsammans med andra alger, bland dessa ofta Lithoderma fatiscens. Vid Norges kust förekommer den inom litoralregio- nen, i andra delar af polarhafvet har jag träffat den inom det sublitorala området: på 5—10 famnars djup, oftast tillhö- rande Lithoderma-formationen. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust. Exemplar med sporer äro tagna i polar- hafvet i slutet af juni, vid Novaja Semljas vestkust, och i mid- ten af augusti, vid Finmarken. Utbredning. Finnes i polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har ringa utbredning inom det se- nare. Maximum af freqvens når den i Norska polarhafvets södra del. Dess nordligaste fyndort är nordvestkusten af Spets- bergen omkring Lat. N. 79? 45". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finnmarken vid Maasö, Gjesver och Talvik, temligen lokal och sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal och sparsam. Hvita hafvet: sällsynt. (?) Murmanska hafvet: lokal och sparsam. 180 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fam. Squamariacee (Zanard.) Hauck. Meeresalg. p. 13; Zanard. Synops. p. 133, sec; J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 485; lim. mut. Gen. Peyssonnelia Desne. Pl. Arab: p. 168; Class. p. 114. PEYSSONNELIA DuUBYI Crouan. Ann. d. Sc. p. 368. Deser. Peyssonnelia Dubyi J. G. Ag. Epicr. p. 384. Fig. > >» VERDV. EByYyC: BIL 0 då. Syn. Peyssonnelia Dubyi Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 15. Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust funnen på mycket djupt vatten utomskärs. Under senare delen af som- maren är den här steril. Vid bohuslänska kusten utbildar den reproduktionsorgan i riklig mängd under vintern. I Baf- finsbay är den enligt Dickie tagen på 12—15 famnars djup, vidfäst sten. Utbredning. Växten är känd från södra delen af Norska polarhafvet och från Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Kap Adair vid ostkusten af Baffins land, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, spridd och tem- ligen sparsam. Baffinsbay: Kap Adair. Gen. Petrocelis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 489. PETROCELIS MIDDENDORFFI (Rupr.) nob. Cruoria Middendorffi Rupr. Alg. Och. p. 329. Descr. Cruoria Middendorffi Rupr. 1. e. sub Oruoria pellita. Fig. > pellita > >» ot. 18, fig. ab. Anmärkning vid arten. Vid Finmarkens kust har jag fun- nit en Petrocelis-art, som mycket väl öfverensstämmer med den från Ochotska hafvet, hvilken Ruprecht på anf. st. be- skrifver och afbildar. Han jemför den och detta fullt befo- gadt med Cruoria pellita Harv. Phyc. Brit. tafl. 117, men anger, att den ochotska växten i åtskilligt afviker från den engel- ska. Detta stämmer väl med mina iakttagelser. De olik- heter, som finnas mellan den engelskt-franska Petrocelis cruenta och Ruprechts Cruoria Middendorffi, äro enligt mitt förme- [9 0] — VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1 nande så betydliga, att dessa växter böra anses såsom skilda arter. Liksom den ochotska växten skiljer sig den af mig vid :Finmarkskusten-funna från den sydligare Petrocelis cruenta ge- nom ett kraftigare utbildadt basalt lager, genom ofta greniga vertikala cellrader och framför allt genom tetrasporangiernas olika form och plats. Hos P. cruenta utbildas dessa ofvan de vertikala cellradernas midt. Jfr Le Jol. Liste Alg. Cherb. tafl. 3 och Ruprecht anf. st. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på klip- por och stenar inom tidvattensområdet på öppen kust. I sep- tember bär den här unga, i utveckling stadda tetrasporangier. Utbredning. I polarhafvet känd endast från Norges nord- kust. Dess enda säkra Fyndort är Öxfjord vid Altenfjordens mynning. PETROCELIS ÖRUENTA J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 490. Descr. Petrocelis cruenta J. G. Ag. 1. c. Fig. > 2 Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t. 3, fig. 3—4. Syn. Petrocelis eruenta Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Anmärkning vid artbestämningen. I Kleens samlingar från Nordlanden finnas några mikroskopiska preparat af den växt i sterilt tillstånd, hvilken denne algolog i sin förteckning öf- "ver Nordlandens alger benämner Petrocelis cruenta. Af dessa synes mig framgå, att detta verkligen är en annan Petrocelis- art än den vid Finmarkskusten förekommande P. Middendorffi, men deremot kan jag på grund af dem ej med bestämdhet afgöra, om den Nordlandska växten är identisk med den vid Englands och Frankrikes kuster förekommande P. cruenta eller med den vid Sveriges vestra kust vanliga P. Ruprechti. På sterila exemplar kan detta icke afgöras. Jag anser mig derför böra hålla fast vid Kleens bestämning. Lefnadsförhållanden. Enligt Kleen växer den här ifråga- varande algen på klipphällar inom tidvattensområdet såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Från Ishafvet äro en- dast sterila exemplar kända; den samlades här under som- maren. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. 182 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLOR A. Gen. Cruoria (Fr.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 490; Fr. Fl. Scan. p. 316; lim. mut. CrvoriA Peruita (Lyngb.) Fr. 1. c. p. 317. Chetophora pellita Lyngb. Hydr. Dan. p. 193. Descr. Oruoria pellita J. G. Ag. 1. c. p. 491. Fig. > > — Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t. 4. Bosice. — » » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 309. Lefnadsförhållanden. Är liksom föregående åtminstone i Norska polarhafvet en litoral alg, växande på sten. Endast sterila exemplar äro kända. Dessa insamlades under somma- ren. Antagligen utbildar växten här liksom vid Sveriges vestra kust reproduktionsorgan under vintern. Om växtens lefnads- sätt i Baffinsbay känner jag intet. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska florområde, men har ringa utbredning inom båda. Huru långt mot norr den går, kan af föreliggande uppgifter ej af- gÖras. | Fyndorter: Norska polarhafvet:.Nordlanden, allmänt spridd, men sparsam. Baffinsbay: vid Grönlands vestkust enligt exemplar i Svenska Riksmuseum hemförda af prof. Th. M. Fries. Gen. H&emescharia nob. Frondes depresso-hemispheericx in crustam mucosam confluentes, duo- bus stratis context, inferiore tenui filis' decumbentibus, superiore filis verti- calibus muco uberiore laxius conjunctis constante. Fila verticalia triplicis generis: 1:0 longioria et tenuiora vegetativa, 2:o longiora et tenuiora tricho- gynas vulgo plures portantia, 3:0 breviura et crassiora partes definitas fron- dis formantia, quorum articuli, foecundatione peracta, singuli sporam singu- lam generant. HaMESCHARIA POLYGYNA nob. H. frondibus minutis, purpureo-sanguineis. bab, rad. Beskrifning. Växten bildar små, nedtryckt halfklotformiga slemmiga massor, hvilka sammanflyta med hvarandra till en krusta, omkring 1 cm. i diameter. Den består af ett basalt horisontalt, svagt utveckladt lager, sammansatt af bredvid hvarandra utbredda, af slem sammanhållna celltrådar och ett från detta utgående förtjockningslager af vertikala, genom a VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 183 ymnigt slem sammanhållna, men lätt från hvarandra vid press- ning skiljbara cellrader. Dessa äro oftast enkla och i olika delar af bålen olika. Somliga äro jemförelsevis långa (omkr. 250 pp.) och smala (6—8 wu.) bildade af talrika, 15—20, cylin- driska celler, hvilka äro ända till dubbelt så långa som tjocka. Dessa håller jag för att vara vegetativa cellrader (fig. 1,3). I andra delar af bålen har jag funnit flere af de vertikala cell- raderna hafva det utseende, som fig. 7 och 8 angifva. Från toppceellen eller från ledcellerna utgår en, stundom till och med från samma ledceell två hårlika bildningar. Dessa bildningar likna så mycket trichogyner, att jag ansett mig böra fatta dem såsom sådana. Åter andra delar af bålen, som kunna äga ett jemförelsevis ej ringa omfång, bildas uteslutande af vida kor- tare, tjockare och mera intensivt färgade vertikala cellrader (fig. 2). Dessa cellrader äro enligt regeln icke ens hälften så långa, som de vegetativa. . Vanligen äro de omkring 100 p. långa. Äfven de horisontela cellrader, som uppbära dem, äro något olika dem, från hvilka de vegetativa cellraderna utgå. Deras celler äro längre och mera starkt endokromhaltiga. Atti dessa cellrader sporer alstras, kan ej gerna betviflas. Fig. 4—6 ange detta bestämdt. De äro sålunda enligt mitt förmenande cysti- dier. Huru de uppkommit, kan jag ej afgöra. Två fall synas mig möjliga: det ena, att de anläggas oberoende af en befrukt- ningsakt och att de efter öfverförandet af det befruktande ämnet från trichogynerna utveckla sig till cystidier, eller ock- så, att genom trichogynernas befruktning från de cellrader, af hvilka dessa uppbäras, horisontela, långcelliga, endokromrika cellrader utvecklas, som å sin sida utbilda cystidieraderna. Något organ, som skulle kunna anses afsedt att öfverföra det befruktande ämnet från trichogynerna till carpogonen, har jag icke sett. Möjligt är dock, att de horisontela cellraderna kunna utföra denna funktion. Mogna sporer äro omkring 10 p. i diameter. Utom dessa organ har jag funnit bildningar, sådan som fig. 9 anger. Af hvad art dessa äro, kan jag ej afgöra. Möj- ligen kunna de vara unga tetrasporangier, som ännu ej under- gått delning. Jag har tillfälligtvis anträffat denna lilla växt i mycket ringa mängd på stenar, öfvervuxna med Lithoderma fatiscens. Det material, öfver hvilket jag förfogar, är ringa och, alldenstund det är torkadt, föga lämpligt för en närmare undersökning. Är den tolkning, jag gjort af de särskildta delarna, riktig, så kan växten icke föras till något mig bekant Squamariace-slägte. 184 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. | FOS SER — —— —-— - Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna växt fäst på Lithoderma fatiscens och på sten inom den sublitorala regionen h på öppen kust. Då den i midten af september insamlades, hade den mogna sporer. Utbredning. För närvarande känd från ett ställe i det Sibi- riska Ishafvet. Fyndort: Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, sparsam. Fam. Rhodymeniacee (Harv.) J. G. Ag. Epicr. p. 307; Harv. Phyc, Brit. Syn. p. VIII; lim. mut. Gen. Hydrolapathum (Stackh.) J. G. Ag. Epiecr. p. 369; Stackh. Tentamen. sec. Rupr. Alg. Och. p. 247; char. mut-. HYDROLAPATHUM NANGUINEUM (L.) Stackh. 1. ce. Fucus sanguineus L. Mant. p. 136. Deser. Hydrolapathum sanguineum J. G. Ag. 1. ce. p. 370. Fig. - Delesseria sanguinea Harv. Phyc. Brit. t. 151. Exsice. > » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 73. Syn. Fucus sanguineus Gunn. FI. Norv. 2, p. 91. > 2 Wg. Fl. Lapp. p. 491. Delesseria sanguinea Aresch. Phyc. Scand. p. 290. Wormskioldia sanguinea Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. I Nordlanden förekommer växten på öppen kust inom den sublitorala regionen, fäst dels på Laminaria-arter, dels "på sten eller musselskal. Härifrån är den känd endast steril, hvilket antagligen beror derpå, att den iakttagits endast under sommartiden. Förmodligen utvecklar den sina propagationsorgan på vintern och tidigt på våren här likaväl som längre söderut. Växer spridd, ej i större individ- massor på samma ställe. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Då några bestämda fyndorter ej äro uppgifna och jag sjelf aldrig anträffat den inom polarhafvet, kan jag ej ange dess nordgräns. Vid Finmarkens kust fann jag den ingenstädes. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, mera sällsynt enligt Wahlenberg (anf. st.), allmän enligt Kleen. Baffinsbay: enligt ett litet exemplar i Köpenhamns Bota- niska Musei samlingar, utan närmare uppgifven fyndort. = : 2 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 185 Gen. Rhodophyllis K iitz. Bot. Zeit. 1847, p. 23. RHODOPHYLLIS DicHOTOMA (Lepech.) Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 35. Fucus dichotomus Lepech. Commen. Pe- trop. p. 479, t. 22. Descr. Rhodophyllis veprecula J. G. Ag. Epicr. p. 362. Fig. » > Kätz. Tab. Phyc. 19, t. 52. Ofr, tab. nostra 12, fig. 3. Exsicc. > 3 Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 404. Syn. Calliblepharis ciliata Dickie, Alg. Sutherl. I, p. 142. 2 > Kleen, Nordl. Alg. p. 14. Chondrus crispus £ pumilus Lyngb. Hydr. Dan. p. 16. Ciliaria fusca Rupr. Alg. Och. p. 251. Fucus pumilus F1. Dan. t. 1066. Rhodophyllis dichotoma Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 35. > veprecula J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 10. . > Croall, F1. Disc. p. 459. > > Kjellm. Spetsb. Thall: 1, p. 16; Algenv. Murm. Meer. p. 16. Rhodymenia ciliata Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. > jubata Nyl. et Seel. Herb” Fenn. p. 74. Spheerococcus ciliatus £ fuscus Lyngb. Hydr. Dan. p. 13. Lefnadsförhållanden. Arten är en på djupare delar af den sublitorala regionen (5—20 famnars djup) förekommande alg. Den trifves bäst på grus- och sten- samt skalbotten, men sitter företrädesvis fäst på de alger, i hvilkas sällskap den växer, så- som Laminarier, Delesseria sinuosa, Ptilota pectinata o. a. Den är kraftigast och mest typiskt utvecklad på öppen kust, men går äfven in 1 djupa fjordar, hvarest den dock ej sällan antar ett från den pelagiska formen mycket afvikande utseende. På taflan 12 har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar från det inre af Altenfjorden vid Finmarkens kust. Understundom växer den sällskaplig i rätt stora individmassor, vanligen dock spridd såsom en underordnad beståndsdel i vissa algformationer, så- som Laminarie- och Coralline-formationen. Vid Nordlanden bär den sporocarpier i juli och augusti, vid Novaja Semljas vest- kust i slutet af juni och under juli, vid Spetsbergen under augusti. Exemplar med tetrasporangier har jag tagit vid No- vaja Semlja under juli. Utbredning. "Tillhör polarhafvets såväl atlantiska som ark- tiska florområde. Inom det senare har den en vidsträckt ut- bredning. Maximum af freqvens når den dock i nordliga de- len af Norska polarhafvet och i Hvita hafvet. Dess nordligaste 186 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. säkert kända fyndort är ögruppen vid Spetsbergens nordvest- kust, Lät. 79? 50' N: Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän och ymnig, Finmarken, temligen allmän, ymnig vid Maasö, Gjesver och i Magerösundet, sparsam vid Talvik. Grönlandshafvet: lokal och sparsam vid Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarken och Cisuralska Samo- jedlandets kust, Novaja Semljas vestkust, på senare stället lokal, temligen ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Baffinsbay: flerstädes utefter Grönlands vestra kust såsom vid Tessarmiut, Lichtenau, Julianeshaab, Frederikshaab, Godt- haab, Egedesminde, Whale Islands; öfverallt antagligen tem- ligen ymnig. Gen. Euthora J. G. Az. Alg. Liebm. p. 11; Spec. Alg. 2, p. 383. EuTtHORA CriIstATA (L.) J. G. Ag. 1. ce. Fucus cristatus Lin. in Turn. Hist. Fuc. 1, p. 48. f. typiea. Descr. Euthora cristata J. G. Ag. Epiecr. p. 360. Fig. Rhodymenia cristata Harv. Phyc. Brit. t. 307. Exsice. Euthora cristata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 308. f. angustata Lyngb. Hydr. Dan. p. 13. Deser. Spheerococcus cristatus 82 angustatus. Lyngb. 1 c. Syn. Euthora cristata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111. » » Croall, FI. Disc. p. 459. ? 2 Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142; Alg. Cumberl p. 238. ? » Eaton, List, p. 44. » , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 33.. a , EHlary. Ner: Am; 2, p. 150: » , Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 16; Algenv. Murm. Meer. p. 16; Kariska hafvets Algyv. p. 20. , » Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Fucus coccineus f£ pusillus Wg. F1. Lapp. p. 500. ”» cristatus Sommerf. Suppl. p. 184. > > gigartinus Gunn. Fl. Noryv. 2. p. 106; fide syn. Nereidea cristata Rupr. Alg. Och. p. 255 sub Nereidea fruticulosa. Rhodymenia cristata Aresch. Phyc. Scand. p. 299. > , Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. ? » Post. et Rupr. TIl. Alg. p. II. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 187 Lefnadsförhållanden: Växten är i polarhafvet vanligast en sublitoral eller elitoral alg. Enligt Kleen skall den vid Nord- landen stundom förekomma i, klipphålor inom litoralregionen. Den föredrar öppen kust, ehuru den äfven går ini djupa fjor- dar. Mera sällan är den fäst på sten eller musselskal, van- ligen på större alger t. ex. Laminarid digitata, Ptilota pectinata, Delesseria sinuosa och Lithothammier. På de flesta ställen växer den spridd i enstaka exemplar. I vestra delen af Kariska haf- vet uppträdde f. angustata sällskaplig i större individmassor. Vid Spetsbergen är den i utveckling året om. TI Mosselbay har jag funnit den stadd i tillväxt och sporocarpiebärande äfven under vintern, ehuru den dock-här når sin högsta ut- bildning under sommaren och hösten. Den är funnen med sporocarpier vid Nordlanden under hela sommaren, vid Fin- marken i augusti och september, vid Spetsbergen under juli och januari månader, vid Novaja Semljas vestkust under juli; med tetrasporangier vid Nordlanden under hela sommaren, vid Finmarken i september, vid Spetsbergen i juli, i Hvita hafvet under slutet af juni eller början af juli. Det vill häraf synas, som skulle arten i Ishafvet kunna utveckla sporocarpier hela året om, tetrasporangier företrädesvis under sommaren. Utbredning. Tillhör både det atlantiska och arktiska flor- området. Inom det senare har den en vidsträckt utbredning. Ännu är den dock icke känd från Sibiriska Ishafvet. Ymnigast har jag funnit den i östra delen af Kariska hafvet. Dess nord- ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Tav. 792 56' N: us Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän ehuru icke ymnig, Finmarken spridd, men temligen ymnig vid Maasö, Gjesveer, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik. Grönlands hafvet: flerstädes vid Spetsbergens nord- och vestkust, men allestädes sparsam. Muwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare ställena spridd och sällsynt. Hvita hafvet: temligen allmän. Kariska hafvet: ymnig i Uddebay vid Novaja Semljas ost- kust. Amerikanska Ishafvet: enligt Harv. Ner. Am. anf, st. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid Godthaab, Holstenborg, Hunde Islands, Jakobshavn och Disco-ön (?). 188 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Af de båda formerna är enligt min erfarenhet f. angusta den vanligare. Gen. Plocamium (Lamour.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 39; Lamour. Ess. p. 137; lim. mut. ProcAmium Cocceisevm (Huds.) Lyngb. 1. ce. Fucus coccineus Huds. FI. Angl. p. 586. f. typica. Deser. Plocamium coccineum J. G. Ag. Epiecr. p. 339. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 44, fig. 1—38. Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand exsice. N:o 203. f. uncinata Ag. Delesseria Plocamium J uncinata Ag. Spec. Alg. 1, p. 181. Deser. Plocamium coccineum var. uncinatum J. G. Ag. Epicr. p. 339. Fig. > » Pp uncinata Harv. Phyc. Brit. t. 44, fig. 9. Syn. Plocamium coccineum Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Lefnadsförhållanden. Förekommer enligt Kleen på djup sten- och skalbotten och bär vid Nordlanden sporocarpier och tetrasporangier under juli och augusti. Utbredning. Känd endast från polarhafvets- atlantiska flor- område. . | Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, växtens nord- ligaste förekomstort. Här är den i allmänhet temligen spar- sam, endast vid ett ställe, Röst, anger Kleen den såsom all- män. I Kleens samlingar finnes både den typiska formen och f. uncinata. Gen. Rhodymenia (Grev.) J. G. Ag. Alg. Liebm. p. 15; Grev. Alg. Brit. p. 84; char. mut. AHODYMENIA PALMATA (L.) Grev. ]. ce, ps 98: Fucus palmatus L. Spec. Pl. 2,.p. 1162. tf. typica. a. mida nob. f. fronde a stipite cuneatim dilatata, dichotoma, subpalmata, margine nudo. Deser. Fucus palmatus Turn. Hist. Fuc. 2, p. 114. Fig. > ; ? > pa 116 BENA: B. marginifera Harv. Rhodymenia palmata ff marginifera Harv. Phyc. Brit. t. 217. f. antecedenti similis, at fronde e margine parce prolificante, prolifica- tionibus oblongis. ' VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 189 . Cfr. Rhodymenia palmata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 154, que est forma inter hanc et f. proliferam intermedia. f. sarmensis Mert. (Grev.) Alg. Brit. p. 93. Fucus sarniensis Mert. in Roth. Cat. Bot. 3, p. 103. a. latiuseula nob. Deser. Rhodymenia palmata £ sarniensis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 377. Fig. - Spherococcus sarniensis Kätz. Tab. Pbyc. 18. t. 88. B. temwissima Turn. Descr. Fucus sarniensis £ tenuissimus Turn. Hist. Fuc. 1, p. 96. Exsice. Rhodymenia palmata var. sobolifera Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 155. f. prolifera Kätz. , Descr. Spherococcus palmatus y prolifer Kätz. Spec. Alg. p. 781. ' a. purpurea nob. f. fronde intense purpurea, prolificationibus vulgo oblongis, latitudine 2 —3 cm. et ultra metientibus, raro iterum prolificantibus. B. pallida nob. f. antecedenti similis at tota planta colore pallido, prolificationibus in lilacinum vergentibus. Descr. Rhodymenia palmata Aresch. Phyc. Scand. p. 298. Exsicc. » » Alg. Scand. exsicc. N:o 9. f. angustifolia nob. f. fronde intense purpurea, prolificationibus oblongo-lanceolatis, angustis centimetrum latitudine vix excedentibus, vulgo iterum prolificantibus. Syn. Fucus caprinus Fl. Dan. t. 1128. . 5 >» ovinus Gunn, Fl. Norv. 2, p. 96. » palmatus Wg. Fl). Lapp. p. 497. Halymenia palmata Lindbl. Bot. Not. p. 157. » D Post. et Rupr. Ill. Alg. p. 11. ? » Schrenk, Ural. Reise, p. 547. Rhodymenia palmata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. Tp 285 Gröna Als! p. I , » Aresch. Phyc. Scand. p. 298. » D Croall, FI. Disc. p. 460. a » Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. » » Eaton, List, p. 44. i) > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 33. 3 Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 15; Algenv. Murm. Meer. p. 15. » » Kleen, Nordl. Alg. p. 16. a > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Ulva caprina Gunn. Fl. Norv. 2, p. 127. >» — delicatula » » , > p. 134. > > FI. Dan. t. 1190. >» palmata Sommerf. Spitsb. FI. p. 232. 190 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Anmärkning vid formbegränsningen och synonymiken. I det försök till gruppering af denna månggestaltade arts polar- hafsformer, som ofvan framstälts, bilda formerna tvänne serier. Den ena af dessa, omfattande f. typica och sarnienstis, utmärkes derigenom, att hufvudmassan af bålens biaxlar till- kommit genom upprepad subdichotomisk förgrening, den andra, inbegripande f. prolifera och f. angustifolia, deraf att alla eller hufvudmassan af biaxlarna äro s. k. prolifikationer. Den typiska formen är den, som i polarhafvets arktiska delar är den vanligaste. Den uppträder i synnerligen praktfulla, stora och högfärgade individ. Den är tvifvelsutan detta områdes största Floride. Mera sällan antar denna form det utseende, som taflan 217 i Harv. Phyc. Brit. anger, en form, hvilken Harvey benämner margimifera. Den diagnos, Harvey låter åtfölja - denna figur och som är lånad från Stackh. Ner. Brit. (sid. 54) träffar, såsom lätt inses, ingalunda in på den afbil- dade växten. Formerna sarniensis och prolifera äro stundom rätt svåra att skilja från hvarandra. Mig synes, att den form, hvilken Areschoug i sitt Skandinaviska exsiccatverk utdelat under namn f. sobolifera, står närmast f. sarniensis och särskildt Pp temwissima af denna. Jag har antagit, att Kuätzing med sin Spherococeus palmatus 7 prolifer menat den högnordiska, bred- båliga, högfärgade formen (a purpurea nob.). Något säkert stöd härför har jag dock icke. Nära denna står den växt, hvilken jag benämnt f. prolifera 8 pallida, som är allmän i Kattegatt och Skagerack och möjligen också finnes i södra delen af Norska polathafvet. Genora sin färgteckning är den dock så pass olika denna, att den förtjenar att uppmärksammas. En synnerligen vacker form, hvilken sammanbinder de båda formserierna med hvarandra, men dock sluter sig närmast f. prolifera, är f. angu- stifolia, en smalbålig, prolificerande form, som stundom når en half fots längd och genom upprepade prolifikationer ej sällan blir mycket grenig. Stundom är den mycket liten, 1—2 tum lång, med mycket små prolifikationer. Det är antagligen en dverg- form af denna eller af f. prolifera, som J.G. Agardh benämnt f. mierophylla i förteckningen på de algarter, som hemfördes af 1868 års svenska expedition från Spetsbergen och af honom distribuerades. Lefnadsförhållanden. I Grönlandshafvet och östra Mur- manska hafvet är arten liksom vid Sveriges vestra kust subli- toral, i Norska polarhafvet litoral. Huru den härutinnan för- håller sig i andra delar af Ishafvet, känner jag icke. I de först- nämnda ishafsdelarna växer den på stenbotten på ett djup VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Na vexlande mellan 3, sällan mindre, och 15 famnar, än sällskap- lig i stora individmassor, än mera spridd jemte Fucoideer. Vid Norges kust håller den sig företrädesvis till nedre delen af Fucace-bältet, oftast i stora, täta massor beklädande stenar och klipphällar jemte Fucaceerna. På friare ställen, der den mindre täckes och tryckes af andra alger, uppträder den här i sin typiska form eller under form af storvuxen f. prolifera & pur- purea. Då den deremot växer ibland täta Fucace-massor, af hvilka den under ebben täckes, antar den det utseende, som karakteriserar formerna sarmensis, angustifolia eller blir för- krympt f. prolifera. Företrädesvis lefver den på öppen kust, men går också in i djupa fjordar, och t. o. m. på sådana stäl- len, der vattnet under vissa tider af dygnet har en jemförelse- vis ringa salthalt. Jfr Kleen Nordl. Alg. sid. 17. Vid Spets- bergens nordkust är växten stadd i utveckling året om, äfven under vintern. Under tiden från början af november till maj, sålunda hela den mörka och kalla tiden, har jag här träffat dels unga plantor från groddplantor till ungefär tumslånga individ dels äldre, af hvilka somliga voro fullt lifskraftiga och utbildade nya skott, dels urblekta, mer eller mindre sönder- frätta och upplösta. Från början af december till medlet af maj voro unga individ vanliga. Flertalet af dem voro sterila, andra stadda i tetrasporangieutbildning. De äldre exemplaren voro nästan alltid under denna tid tetrasporangie-bärande. Så vidt jag kunde finna, blir växten här endast ettårig, men un- der denna tid utvecklar den tetrasporangier åtminstone tvänne gånger, ena gången såsom ung, andra gången strax innan den dör bort. Möjligt är dock, att den utbildar dylika organ flere gånger, ty äfven under sommaren och den tidiga hösten, då den når sin högsta vegetativa utbildning, i juli och oktober och i synnerhet under juli, bär den mogna tetrasporer vid Spetsbergens nord- och nordvestkust. Vid Finmarkskusten har jag funnit endast sterila exem- plar. Äfven vid Nordlanden synes den vara steril under som- maren. Kleen nämner icke, att han under sina sommarbesök der funnit några exemplar med reproduktionsorgan. Hans samlingar innehålla inga. Antagligen har den här liksom längre söderut sin tetrasporbildningsperiod under vintern. Vid Novaja Semljas vestkust har jag samlat rikligt tetraspo- rangiebärande individ under juni och juli. Utbredning. Arten synes vara inskränkt till de delar af polarhafvet, som ligga norr om Atlanten. Maximum af fre- qvens når den i Norska polarhafvet, ehuru den äfven i de 192 KJELLMAN, NORRA ISMHAFVETS ALGFLORA. arktiska delarna af Ishafvet är allmänt utbredd och ofta myc- ket individrik. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid =O! Spetsbergens nordkust, Lat. 79? 53". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver, Ma- geröns sydkust, Oxfjord, Talvik. Grönlandshafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af No- vaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar, åtminstone på senare stället allmän och ymnig. Hvita hafvet: sällsynt enligt Gobi anf. st. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust fler- städes såsom Tessarmiut, Nanortalik, Kakortok, Sukkertoppen, och Jakobshavn. Artens alla former finnas 1 Norska polarhafvet, f. typica dessutom i Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet och Baffinsbay, f. sarmiensis eller en denna närmast stående form i vestra Murmanska hafvet. AHODYMENIA PERTUSA (Post. et Rupr.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 376; Porphyra pertusa Post. et Rupr. Ill. Alg. p. 20. Descr. Rhodymenia pertusa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 37 Fig. - Porphyra pertusa Post. et Rupr. 1. c. t. 36. 6 et Epicr. p. 329. Syn. Rhodymenia pertusa Kjellm. Spetshb. Thall. 1, p. 15. Lefnadsförhållanden. Växer inom den sublitorala regio- nen såsom beståndsdel i Laminarie-formationen på öppen kust i spridda exemplar. TI augusti har jag funnit tetrasporangie- exemplar vid Spetsbergens nordkust. Utbredning. Känd endast från polarhafvets arktiska flor- område, der den har en ringa utbredning. Maximum af fre- qvens når den antagligen i Baffinsbay. Dess nordligaste fynd- ort är Fairbaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: — Grönlandshafvet: Spetsbergens mnordvestkust, spridd och sparsam. Baffinsbay: Vid Grönlands vestkust. Här synes den vara temligen allmän. Jag känner emellertid med säkerhet endast en fyndort nämligen Godthaab. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 193 Fam. Champiacee J. G. Ag. Epier. p. 290. Gen. Chylocladia (Grev.) J. G. Ag. 1. e. p. 295; Grev. in Hook. Brit. F1. 2, p. 297. CHYLOCLADIA CLAVELLOSA (Turn.) Grev. 1. c. Fucus clavellosus. Turn. Linn. Trans. 6, p. 133. Descer. Chylocladia clavellosa-J. G. Ag. Epicr. p. 297. Fig. - Chrysymenia clavellosa Harv. Phyc. Brit. t. 114. Ezsicc. Chylocladia clavellosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 72. Syn. Lomentaria clavellosa Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen på djupt vatten på stenbotten och bär vid Nordlanden sporocarpier och tetra- sporangier under juli och augusti månader. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- råde och från dess södra del. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, vanligen spar- sam. " CHYLOCLADIA ARTICULATA (Huds.) Grev. in Hook. Brit. FI. 298. Ulva articulata Huds. FI. Angl. p. 569. Descr. Chylocladia articulata J. G. Ag. Epicr. p. 301. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 288. Exsice. Lomentaria articulata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 7. Syn. Lomentaria articulata Kleen, Nordl. Alg. p. 16. Lefnadsförhållanden. På det ställe, der den i polarhafvet . anträffats, växte den enligt Kleen litoral under Fucus och Ozothallia. Känd från polarhafvet endast i små, sterila ex- emplar. Utbredning. Hittills anmärkt endast i södra delen af Norska polarhafvet och endast på ett ställe. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinveer- öarna. + Bå III. ky 13 194 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fam. Dumontiacee J. G. Ag. Epicr. p. 249. Spec. Alg. p. 346: char. mut. Gen. Sarcophyllis (Kitz.) J. G. Ag. Epicr. p. 263; Kiätz. Phyc. gener. p. 401; char. emend. SARCOPHYLLIS EpDuLIS (Stackh.) J. G. Ag. 1. ce. p. 265. Fucus edulis Stackh. Ner. Brit. p. 57. Deser. Sarcophyllis edulis J. G. Ag. 1. c. Fig. - Tridea edulis Harv. Phyc. Brit. t. 97. Exsiec. > > — Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 78. Syn. Tridsea edulis Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. Sarcophyllis edulis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. Schizymenia edulis Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 23. >» - Kleen, Nordl. Alg. p. 19. Lefnadsförhållanden. Växer inom sublitoralregionens djupa- re delar på stenbotten, spridd på för öppna hafvet utsatta stäl- len. Vid Nordlanden är den funnen med tetrasporangier under juli månad. Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men är öfverallt sällsynt och utan- för sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste fyndort är Gåsöarna i Isfjorden vid Spets- bergens vestkust, ungefär Lat. N. 78? 30" Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Giveer. Grönlandshafvet: på angifvet ställe vid Spetsbergens vest- kust. Ett exemplar funnet. Hvita hafvet: Tri-Ostrowa. Ett exemplar. SARCOPHYLLIS ARCTICA Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 17. Descr. Sarcophyllis arctica Kjellm. 1. c. > - Kallymenia? integra > Spetsb. Thall. 1, p. 19. Fig. 3 > > > > t. 1, fig. 8—9. Sarcophyllis arctica tab. nostra 14, fig. 1—3. Syn. Sarcophyllis arctica Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39, sub. S. eduli sec. spec. benevole communic. Kallymenia? integra Kjellm. Kariska hafvets Algv. p. 21. > Pennyi Dickie, Alg. Cumberl. p. 238; saltem ex parte, Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, oftast växande VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1935 spridd inom olika algformationer. Talrikast och yppigast har jag funnit den tillsammans med Laminarier i östligaste delen af Sibiriska Ishafvet. Den föredrar öppen kust, men går ock- så in i djupa fjordar. Vid Spetsbergens nordkust har jag un- der vintern funnit endast unga exemplar. Vid Spetsbergens kuster liksom också i andra delar af Ishafvet når den sin högsta utveckling under sommaren och tidigt på hösten. Vid denna tid äger den i riklig mängd de organ, hvilka J. G. Agardh tolkar såsom procarpier, hvaraf man kan sluta, att det är un- der senhösten, den har sin egentliga carposporbildningsperiod. Under denna tid har jag aldrig haft tillfälle att undersöka den. I mina samlingar från Novaja Semljas vestkust finnes ett under juli månad taget exemplar med nästan mogna sporo- carpier. På den citerade taflan lemnas en afbildning af dessa. Tetrasporangier äro okända. Utbredning. Arten är en ren arktisk alg med mycket vid- sträckt utbredning inom det arktiska florområdet. Från norra Atlanten är den icke känd, men i norra delen af Stilla ocea- nen har jag tagit exemplar af den. Med undantag af Ameri- kanska Ishafvet känner jag den från alla undersökta större sträckor af Ishafvet. Maximum af freqvens når den 1 östra delen af Sibiriska Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är Mos- selbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 53". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Kap Kanin enligt exemplar i Ruprechts herbarium !, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin till Jugor Schar, allmän och temligen ymnig. Kariska hafvet: sparsam vid Uddebay vid Novaja Semljas ostkust. | Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, Koljutschin-ön, Pitlekaj, Tjakpa; vid Pitlekaj ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound. Jag har antagit, att den växt, Dickie beskrifver härifrån under namn K. Pemnyi, är åt- minstone delvis S. arctica. På denna träffar beskrifningen fullständigt in. Den är dock alltför ofullständig för att gifva full säkerhet. I den förut omnämnda af Herrnhutska missionärer gjorda algsamlingen funnos också ett par exemplar af Sarcophyllis arc- tica. Dessa förskrefvo sig antingen från Grönlands vestkust eller från Labrador. 1 För tillfället att undersöka detta står jag i stor förbindelse till dr. Chr. Gobi. 196 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Halosaccion (Kitz.) Rupr. Alg. Och. p. 292; Kitz. Phyc. gener. p. 439; char. mut. HALOSACCION RAMENTACEUM (L.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 358. Fucus ramentaceus. L. Syst. Nat. 2, p. 718, sec. Turn. Hist. Fuc. 3, p. 33. f. robusta nob. Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea simplici, prolificationes simplices, raro furcatas, distantes, apicem versus crebriores, usque pedales, dia- metro 0.5—2 mm., tetrasporangiis evolutis dejiciendas emittente. Fig. Halosaceion ramentaceum f. robusta tab. nostra 12, fig. 4 et tab. 13, fig. 1—2, t Syn. Fucus graminifolius Lepech. Commen. Petrop. p. 481. f. ramosa nob. Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea parce vage ramosa, axi primario ramisque prolificationes simplices, raro furcatas, distantes usque digitales et ultra, diametro 0,5—2 mm., tetrasporangiis maturis dejiciendas emittentibus. Fig. Halosaccion ramentaceum f. ramosa tab. nostra 18, fig. 4. a. major nob. Prolificationes digitales et ultra, diametro circa 2 mm. Syn. Fucus tubulosus Lepech. Comment. Petrop. p. 476. B. minor nob. Prolificationes pollicares, diametro 0,5—1 mm. f. subsimplezx Rupr. Alg. Och. p. 270. Deser. Halosaccion soboliferum var: subsimplex Rupr. 1, c. Fig. > ramentaceum f. subsimplex tab. nostra 13, fig. 3. f. densa nob. Descr. Scytosiphon ramentaceus Lyngb. Hydr. Dan, p. 61. Fig. - Fucus ramentaceus Turn. Hist. Fuc. t. 149. Exsice. Halosaccion ramentaceum Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 205. Syn. Dumontia Lepechini Post et Rupr. III. Alg. p. II. > ramentacea Aresch. Phyc. Scand. p. 3813. > » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > sobolifera Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. 191. Fucus barbatus Gunn. FI. Norv. 2. p. 129. > ramentaceus Gunn. FI. Norv. 2, p. 79. ? , Weg. FI. Lapp. p. 504. Gracilaria confervoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11, sec. spec. , > pf procerrima Post. et Rupr. TIl.-Alg. p. II—TIT sec. Rupr. Alg. Och. p. 274. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. CN Syn. Halosaccion fistulosum Rupr. Alg. Och. p. 273. > ramentaceum J, G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111. t 3 » Croall, F1. Disc. p. 460. 2 > Dickie, Alg. Cumberl. p. 239; Alg. Sut- herl. 1, p. 143. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 38. ? > Harv. Ner. Amer. 2, p. 194, > > Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1 p: 1; Algenvi Murm: Meer. p. ir. > JM Kleen, Nordl. Alg. p. 18. > soboliferum Rupr. Alg. Och. p. 268. Halymenia ramentacea Lindbl. Bot. Not. p. 157. Scytosiphon ramentaceus Lyngb. Hydr., Dan. p. 61. Soliera chordalis Ashm. Alg. Hayes, p. 96(2) Cfr. Farl. New Engl. Alg. p. 148. Anmärkning vid formbegränsningen. Halosaccion ramentaceum är en i Ishafvet mycket mångformig art. De former, jag i det föregående anfört och sökt karakterisera, äro långt ifrån de enda som förekomma, men omkring dem kunna de öfriga grup- peras. Det kan visserligen tyckas, som skulle den form, hvilken jag kallat f. robusta, och den mest kända, f. densa, vara 1 så väsentlig grad olika hvarandra, att de borde kunna betrak- tas såsom skilda arter, men de äro dock sammanbundna ge- nom talrika mellanformer. Vid formbegränsningen har jag lagt första årets växt till grund, emedan det är under första året, d. v. s. då de första gången bära de tetrasporangiealstrande prolifikationerna eller bladen, som olikheten dem emellan skarpast framträder. Se- dan dessa till största delen bortfallit och från de qvarblifna resterna nya, kortare prolifikationer utbildats, komma särskildt formerna robusta och ramosa att habituelt mycket likna f. densa. Utom med hänsyn till förgrening, prolifikationernas stor- lek och form gifves det också olikheter mellan dessa former i färg och konsistens, hvilka karakterer dock visa sig vexlande hos samma individ under olika utvecklingsstadier. Såsom re- gel kan anges, att f. densa är mera cartilaginös än de öfriga och att hos f. robusta prolifikationerna äro nästan membran- ösa, derför också vid torkning sammanfallande, platta. Yngre individ "äro mera intensivt färgade än äldre och pelagiska for- mer mera än inomskärsformer. Formerna robusta och ramosa äro efter all sannolikhet lika litet som f. subsimplex och f. densa förut okända former. Det 198 EJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. synes mig nämligen icke att betvifla, att f. robusta är Lepe- chins i Comment. Petrop., tafl. 23, afbildade Fucus gramini- folius och f. ramosa samme auktors på taflan 20 återgifna Fu- cus tubulosus. Gobi är visserligen af den mening, att F. gra- minifolius är en H. ramentacewm, men antar deremot Fucus tu- bulosus, hvilken af J. G. Agardh och Ruprecht äfven hän- föres till denna art, att vara Dumontia filiformis. Detta antagan- de stöder Gobi på den likhet, som finnes emellan Lepechins figur af Fucus tubulosus och Harveys figur af Dumontia filifor- mis i Phyc. Brit. Att detta stöd betydligt försvagas genom den figur, återgifvande ett säkert exemplar af Halosaccion ramentace- um från Spetsbergen, som jag lemnar på tafl. 13, fig. 4, hvilken figur nästan skulle kunna anses vara en kopia af den ifrågava- rande Lepechins, är lätt att inse. Då emellertid ännu någon osäkerhet kan anses råda om Lepechins båda Fucus-arter och då dessutom Lepechins benämningar, om dessa s. k. Fucus-arter äro identiska med de ifrågavarande Halosaccion- formerna, äro olämpliga och vilseledande, emedan hos ingen af dem bladen äro platta, gräsbladlika, utan hos båda tubulösa, ehuru väggen har en fastare bygnad hos den ena än hos den andra, så har jag ansett mig böra välja nya namn för de urskilda formerna, dock med uttryckligt angifvande, att det synes mig högst sannolikt, att Halosaccion ramentaceum f. ro- busta mihi är identisk med Fucus graminifolius Lepech. och f. ramosa mihi densamma som Fucus tubulosus Lepech. Lefnadsförhållanden. Formen densa är i Norska polarhafvet litoral, inom öfriga delar af Ishafvet liksom artens öfriga for- mer, såvidt min erfarenhet sträcker sig, sublitoral; f. robusta och f. ramosa a major och antagligen äfven f. subsimplex kunna anses företrädesvis pelagiska; f. densa är äfven den rikast ut- vecklad på öppen kust, men går dock äfven in i djupa fjor- dar; f. ramosa 3 minor är deremot en inomskärsform, mest typiskt utvecklad i fjordar med lös grus- och småstensbotten. Den håller sig vanligen på föga djup, 1—4 famnar, under det de större kraftigare pelagiska formerna ofta träffas på ett djup af 6—10 famnar. Den litorala formen, f. densa, förekommer sällskaplig, de öfriga växa 1 spridda exemplar, ofta utgörande element i Laminarie-formationen. Vid Spetsbergens nordkust finnes växten hela Vintern igenom, än och ofta med affallna prolifikationer, än med pro- lifikationer under utveckling från de qvarvarande delarna, detta särskildt under mars månad, än med qvarsittande äldre, tetrasporangiebärande prolifikationer. Sin högsta utveckling VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 199 när den här dock under juli och augusti, och under denna tid är den rikast försedd med mogna tetrasporangier. Vid Spetsbergen äro tetrasporexemplar samlade under april, juli, augusti, oktober, november och december, vid Novaja Semljas vestkust under juli, vid Norges nordkust under juli och au- gusti, i Sibiriska Ishafvet under september, vid Grönlands vestkust i februari månad. Rörande de egendomliga nematheciilika utväxter, som stundom finnas hos denna växt, om hvilkas natur jag ännu icke kan meddela närmare upplysningar, hänvisar jag till min uppsats om Spetsbergens Florideer (Spetsb. Thall. 1, sid. 18). Utbredning. Arten är cireumpolär. "Maximum af freqvens når den i norra delen af Norska polarhafvet, i östra delen af Grönlands-hafvet och i östra delen af Murmanska hafvet. Alg- samlingarna från Grönland innehålla en betydlig mängd ex- emplar af arten, hvaraf det är att förmoda, att den äfven här är ymnig och allmän. Redan i södra delen af Norska polar- hafvet är den sparsam. Nordligaste fyndorten är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80? 20" Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, lokal och spar- sam, Tromsö amt vid Renö, Finmarken vid Maasö, Gjesveer, Mageröns sydkust, Öxfjord, Talvik, allmän och ymnig, vid Vardö och Vadsö enligt Gunnerus anf. st. Grönlandshafvet: allmän och ymnig längs Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Ju- gor Schar, allmän och temligen ymnig. Hvita hafvet: temligen lokal och sällsynt. Kariska hafvet: Kap Palander och Aktinia-viken, lokal och temligen sparsam. : Sibiriska TIshafvet: Trkajpi, Koljutschinön och Pitlekaj, spar- sam, men temligen allmän. Amerikanska TIshafvet. Jfr Harvey anf. st. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen ymnig, Grön- lands vestkust: Nanortalik, Smallesund, Neuherrnhut, Godt- haab, Sukkertoppen, Holstenborg, Disco-ön, Jakobshavn, Sakak, Rittenbenk, Whale Island (uppkastad på stranden), Lat. N. 73? 26' och (2?) i Smiths Sound mellan Lat. N. 78 och 82, om, såsom jag förmodar, den växt, hvilken Ashmead upp- 200 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ger härifrån under namn Soliera chordalis, är någon form af Halosaccion ramentacewnm. HaALOSACCION SACCATUM (Lepech.). Fucus saceatus Lepech. Comment. Petrop. p. 478. PP Deser. Fucus saccatus Lepech. 1. ec, Fig. 2 » > tab. 21. Anmärkning vid arten. Det synes mig ingalunda tvifvel- aktigt, att Lepechins Fucus saccatus är en art Halosaccion, på- minnande om de arter af detta slägte, hvilka finnas i norra delen af Stilla oceanen. Det är icke omöjligt, att en sådan art förekommer vid Ishafskusten och några skäl att antaga, att den blifvit uppgifven för Ishafvet genom något slags lokal- förvexling, hafva, så vidt jag känner, icke blifvit förebragta. Tills vidare anser jag derför denna art böra upptagas såsom tillhörande Ishafvets flora. Lefnadsförhållanden. Derom säger Lepechin: »ad instar glomerum integros investit lapides». Utbredning och fyndort. "Uppgifven af Lepechin såsom funnen vid Tri-Ostrowa-öarna i Hvita hafvet. Gen. Dumontia (Lamour.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 348; Lamour. Ess. p. 133; char. mut. DuMoNTIA FiILIFoRMIS (F1. Dan.) Grev. Alg. Brit. p. 165. Ulva filiformis Fl. Damn. t. 1480. Descr. Dumontia filiformis J. G. Ag. Epicr. p. 257. Fig. 3 > Kätz. Tab. Phyc. 16, t. 81. Exsicc. a » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 79 et 157. Syn. Dumontia contorta Rupr. Alg. Och. p. 295. ? filiformis Aresch. Phyc. Scand. p. 312, > Croall, F1. Dise. p. 459. » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 37. a Nyl. et Seel. Herb. Mus. Fenn. p. 74. Ulva filiformis Sommerf. Suppl. p. 187. > , Wg. FI. Lapp. p. 508. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, som mest förekom- mer i klipphålor, hvilka under ebb äro fylda med vatten. Den föredrar skyddade ställen och växer merendels något sällskap- lig. Kleen har funnit den i södra delen af Norska polar- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 201 hafvet med sporocarpier och tetrasporangier under juni månad. Utbredning. Tillhör Ishafvets såväl atlantiska som arktiska florområde, men har en ringa utbredning inom det senare. Sitt freqvens-maximum har den i Ishafvets sydligaste delar. I Finmarken såg jag den ingenstädes, hvilket möjligen beror derpå, att SU undersökningar gjordes för sent på året, då det väl är möjligt, att växten här liksom längre söderut är en alg, hvars utveckling afslutas under förra hälften af året. Här är den funnen af Wahlenberg i Altenfjord, som är artens nord- ligaste fyndort. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordtanden allmän, Tromsö amt vid staden Tromsö, temligen allmän och ymnig, Fin- marken i Altenfjord. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust. Baffinsbay: 'Grönlands vestkust vid Jakobshavn och Rit- tenbenk. Fam. Furcellariacee J. G. Ag. Epicr. p. 240. Gen. Furcellaria Lamour. IBISS- Sp. Ore > FURCELLARIA FÅSNOOTR (L.) Lamour. 1. ce. p. 46. Fucus fastigiatus L. Spec. Pl. 2, p. 1162. f. typica. Descr. Furcellaria fastigiata J. G. Ag. Epicr. p. 241. Fig. > : > Harv. Phyc. Brit. t. 94 et 357 ÅA. Exsicc. > 3 Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 25 f. temwior Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 257. Syn. Fastigiaria furcellata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 43. Fucus caprinus Gunn. F1. Norv. 1, p. 96. ; » furcellatus >» » IAU ya OKI > lumbricalis 8 Wg. FI. Lapp. p. 503. Furcellaria fastigiata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 19. > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. ? ET Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Lefnadsförhållanden. "Jag har sjelf aldrig lyckats finna "denna art i Ishafvet. Enligt Kleen och Wahlenberg är 202 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. den i södra delen af Norska polarhafvet litoral eller sublitoral. I öfriga delar af Ishafvet håller den sig antagligen till den sublitorala regionen. Kleen har vid Nordlanden träffat den med sporocarpier under juni, hvilket är anmärkningsvärdt, emedan växten längre söderut synes hafva vintern till frukt- bildningstid. Utbredning. Uppgifven för Ishafvets både atlantiska och arktiska florområde; inom södra delen af det senare har den sitt maximum af freqvens; inom det arktiska är den säker- ligen sällsynt. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Norges nordkust, Berggren, enligt exemplar i Svenska Riksmusei herbarium. Grönlandshafrvet: Spetsbergens kust, utan angifven lokal. Murmanska hafvet: Ön Kolgujew och Novaja Semljas kust. Hvita hafvet: Jfr Gobi anf. st. sid. 12 och 43. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Neuherrnhut. Vid Nordlanden förekommer arten under sin hufvudform, på öfriga ställen, så vidt jag kunnat finna, under en finare, spädare form, öfverensstämmande med den, som Areschoug, anf. st., utdelat såsom F. fastigiata f. tenuior. Fam. Gigartinace&e (Kätz.) J. G. Ag. Epicr. p. 173; Kiätz. Phyc. gener. 389; char. mut. Gen. Cystoclonium Kitz. Phyc. gener. p. 404. CYSTOCLONIUM PURPURASCENS (Huds.) Kätz. 1. ce. Fucus purpurascens Huds FI. Angl. p. 589. f. typica. Descer. Cystoclonium purpurascens J. G. Ag. Epiecr. p. 239. Fig. Hypnea purpurascens Harv. Phyc, Brit. tab. 116. > Cystoclonium purpurascens Kitz. Tab. Phyc. 18, tab. 15. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 76. f. dendroidea nob. f. pumila, 7—10 em, alta, thalli axi primario crassiusculo, inferne sub- nudo, supra medium decomposito-ramoso, ramis fasciculum densum, cireum- scriptione semicircularem vel subtriangularem formantibus. Polysiphoniam elongatam var mierodendron habitu revocat. In formam typicam aperte abiens. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 203 — — Syn. Cystoelonium purpurascens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 40. 2 > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. » c Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Fucus confervoides Weg. FI. Lapp. p. 504. Gigartina purpurascens Nyvyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Hypnea purpurascens Croall, FI. Disc. p. 459. Soliera chordalis Ashm. Alg. Haves p. 64? Cfr. Farl. New. Engl. Alg. p. 148. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt inom polarhaf- vets arktiska område känner jag intet. I Norska polarhafvet är den litoral. Den typiska formen håller sig mest på litoral- regionens nedersta del, fäst på andra alger eller på branta klippväggar. I regionens öfre del träffas den företrädesvis i djupa klipphålor, som under ebben äro fylda med hafsvatten. Formen dendroidea har jag träffat endast i litoralregionens öfre del. Här når den sitt mest egendomliga utseende, då den växer på väggarna af grunda klipphålor, der Mytilus edulis i större mängd uppehåller sig. Arten trifves såväl på öppen som skyd- dad kust. I Nordlanden är den funnen med tetrasporer under sommaren, med sporocarpier under augusti månad. Utbredning. Arten förekommer inom Ishafvets båda flor- områden, men har ringa utbredning inom det arktiska. Maxi- mum af freqvens når den i södra delen af Norska polarhafvet. Dess nordligaste säkra fyndort är Nordkap vid Norges nord- kust. Om Farlows förmodan är riktig, att Aschmeads Soiera chordalis är denna art, skulle den vid Grönlands vestkust gå in i Smiths Sound till 78—82? Lat. N. : Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken: Öxfjord, Gjesver och Altenfjorden. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew. Hvita hafvet: temligen allmän, men antagligen sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust, vid Neuherrnhut, Julianes- haab och Egedesminde. Smiths Sound (?). Formen dendroidea är funnen i Norska polarhafvet vid Gjes- ver. Gen. Callophyllis Kitz. Phyc. gener. p. 400. CALLOPHYLLIS LaAcCINIATA (Huds.) Kätz. 1. c. p. 401. Fucus laciniatus Huds. FI. Angl. p. 579. 204 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. i - s rr ” an Fyndort: Dickie uppgeri Alg. Sutherl. 1, sid. 143 OC. laciniata Kätz. vara funnen flytande i hafvet och uppkastad på stran- den i Baffinsbay vid Whale Islands. Gen. Kallymenia J. G. Ag. Alg. Med. p. 98; Epicr: p. 219, KALLYMENIA ROSACEA J. G. Ag. Epicr. p. 220. Halymenia rosacea Spetsb. Alg. Till. p. 45. Descr. Halymenia rosacea J. G. Ag. Epier. 1. c. Syn. Halymenia rosacea Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 24; ex. parte. Lefnadsförhållanden. Jag har på anfördt ställe uppgifvit, att jag funnit några unga vidvuxna exemplar af denna art. Jag måste nu återtaga denna uppgift, ty, sedan jag lärt känna en i Norska polarhafvet förekommande Kallymenia-art, tvingas jag att hänföra dessa exemplar till den norska arten. Kally- menia rosacea är alltså hittills anträffad liggande lös på bott- nen inom den sublitorala regionen på 5—10 famnars djup, stun- dom i stora individmassor tillsammans med andra alger : Deles- seria simwosa och Phyllophora interrupta 0. s. Vv. Den är funnen såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Sporocarpie- bärande exemplar äro insamlade under sommaren. Utbredning. Känd endast från östra delen af Grönlands- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spets- bergens nordkust, Lat N. 79? 56". Fyndorter: Grönlandshafvet: på ett par ställen vid Spets- bergens nord- och vestkust. IXALLYMENIA SEPTEMTRIONALIS noob. Fronde callo radicali minuto affixa, stipite brevissimo, eramoso, lamina vulgo usque a primo initio orbiculari vel late reniformi, longitudine circa 6 cm. attingente, subearnosce-membranacea, crassitudine 100 », in statu adul- tiore parce vage lobata, lobis varie forme at semper basi latis, numqvam foliola propria stipite suffulta constituentibus, margine integerrimo vel leviter cerenulato; colore planta Sarcophyllidi eduli simillima, sanguineo-purpurea. Tab. 14, fig. 4—6. Syn. Halymenia rosacea Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 24; ex parte. Kallymenia reniformis Croall, FI. Dise. p. 459 (2). > > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 20. 5 , Kleen, Nordl. Alg. p. 18. Anmärkning vid arten. Det synes mig högst sannolikt, att VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 205 den i Ishafvet förekommande Kallymenia-art, hvilken Kleen och äfven jag sjelf tidigare kallat K. reniformis, icke är identisk med den längre söderut förekommande art, hvilken bär detta namn, utan snarare en nordligare art, skild från den sydliga genom annan bålform, annan färg och annan konsistens. Ishafsväxten synes icke uppnå någon betydligare storlek. Det största exemplar, jag sett, är ett taget af Kleen vid Nord- landen, och som jag låtit afbilda på taflan 14, fig. 5. Det hål- ler 6 cm. i längd och 7 cm. i bredd. Nästan lika stor individ har jag samlat vid Novaja Semljas vestkust och vid Spetsber- gen. De senare synas vara fullvuxna. Stipes är alltid mycket kort, stundom omärklig. Laminan är såsom mycket ung d. v. s. redan då den har en längd af 1—2 mm. cirkelrund eller njur- lik, sällan bredt omvändt äggformig (fig. 4). Först då den nått en betydligare storlek flikas den. Flikarna äro af olika form och storlek, men hafva alltid bred bas och äro aldrig skarpt afsatta från hufvudlaminan, såsom fallet är hos Kallymenia reni- formis. Från K. remifornus skiljes den vid första ögonkastet på färgen. Denna är densamma som hos Sarcophyllis edulis, hos unga exemplar möjligen något mera mättad än hos denna. Denna färgton anges vanligen genom uttrycket »sanguineo- purpureus». Enligt J. G. Agardh är thallus hos K.remiformis »pulehre coccineus», en färg, som också frguren af arten i Har- veys Phyc. Brit. synes mig hafva, ehuru växten i beskrifningen anges vara af samma färg som Sarcophyllis edulis nämligen blod- röd. Med hänsyn till konsistens synes också den nordiska ar- ten afvika från den sydligare. Den förre är membranös, svagt köttig. K. remiformis anges vara »gelatinoso-carnosa» (J. G. Ag. Spec. Alg.) »gelatinoso-membranacea», (J. G. Ag. Epicr.) »thickish membranaceos» (Harv. Phyc. Brit.) o. s. v.; alltså är K. remifor- mis 1 allmänhet tjockare och köttigare än K. septemtrionalis. Denna har bålens centrallager svagt utveckladt. Cellerna äro få, slemmassan betydlig, mellanlagret är distinkt, starkare ut- veckladt hos yngre än hos äldre exemplar. Kortikallagret är bildadt af små celler, med största utsträckningen vinkelrätt mot bålens yta (fig. 6). Reproduktionsorgan okända. Jag har förmodat, att Croalls K. remiformis är denna art. Exemplar har jag icke sett. Lefnadsförhållanden. Växten är sublitoral, fäst på andra alger såsom Ptiilota. pectinata, Lithothammier eller på småsten och gamla musselskal. Den växer spridd på öppen kust. Antag- ligen utbildar arten först senare på året, än det hittills iakt- 206 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. tagits, sina reproduktiva celler, Flertalet af de exemplar, Kleen fann vid Nordlanden under juli månad, voro unga. I Finmarken träffade jag under början af augusti idel mycket små och unga exemplar. Inom det arktiska området har jag dock insamlat några äldre och såsom jag antar fullvuxna ex- emplar 1 juli. Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, östra Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet. Allmän- nast är den funnen vid Norges nordkust. "Dess nordligast säkra fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Hat: N:o T9Der Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- marken, ganska ynmmig, men lokal vid Maasö. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust vid Sydkap, upp- kastad på stranden, nordkusten i Mosselbay och Treurenberg bay, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Rogatschew bay vid Novaja Semljas vestkust, lokal, sparsam. Baffinsbay: utan närmare uppgifven lokal, om Croalls K. reniformis tillhör denna art. Jfr Croall anf. st. KALLYMENIA PENNYI Harv. Ner. Am. 2, p. 172, Descer. Kallymenia Pennyi J. G. Ag. Epicr. p. 223. Syn. Kallymenia Pennyi Dickie, Alg. Walker, p. 86; Alg. Sutherl. 2, p- 192; Alg. Cumberl. p. 238 (?) > » Elarv.: dte; Ammärkning vid artbestämningen. Jag har till denna art hän- fört tvänne Kallymenia-exemplar från Grönland, förvarade i Köpenhamns musei herbarium, tagna af Wormskiold och af Mertens bestämda till Fucus palmatus. Harveys beskrifning af den ifrågavarande arten stämmer väl in på dem. De på- minna mycket om K. reniformis, men äro tunnare än exemplar af denna art och hafva de inre centrala celltrådarna glesare. Till färgen äro de blekt rödbruna. Det ena exemplaret är till omkretsen utdraget, det andra bredt njurlikt, det förra djupt nästan handlikt klufvet, det senare oregelbundet flikigt med smalt eller bredt omvändt äggrunda eller jembreda, enkla eller upprepadt klufna flikar. Kanten har några få triangulära tän- der. Sporocarpier finnas, hvilka äro insänkta i öfre delen af flikarna nära deras yta, men ej framträdande öfver denna, tal- rika, små, innehållande få rundadt kantiga sporer. Ar min VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 207 bestämning af dessa exemplar riktig, så är K. Pennyi nära be- slägtad å ena sidan med K. remformis å andra med K. ornata Post. et Rupr. Från den förra skiljes den genom större tunn- het, glesare centrallager, mäktigare kortikallager och mera yt- liga sporocarpier. Den senare afviker genom sin rika prolifi- cering och annorlunda beskaffade sporocarpier. Lefnadsförhållanden. Härom är endast kändt, att växten är tagen på 15—20 famnars djup på grusbotten. Utbredning. Arten är känd från det arktiska florområdets Amerikanska provins. Dess nordligaste fyndort är Assistance bay 1 arktiska Amerika Lat. N. 74? 40" Fyndorter: Amerikanska TIshafvet: Port Kennedy och Assi- stance bay. Baffinsbay: Cumberland Sound (2); Grönlands vestkust. Gen. Phyllophora (Grev.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 93; Grev. Alg. Brit. p. 135; lim. mut. PHYLLOPHORA BropDietr (Turn.) J. G. Ag. 1. ce. Fucus Brodizei Turn. Hist. Fuc. 2, p. 1. Descr. Phyllophora Brodigei J. G. Ag. Epicr. p. 216. Fig. > > Harv. Phye. Brit. tab. 20, fig. 1. Ezxsicc. > > Aresch. Alg. Scand exsicce. N:o 207. Syn. Chondrus membranifolius Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II, sec. Gobi Al- genfl. Weiss. Meer. p. 42—43. > truncatus Post. et Rupr. II. Alg: p. II Coccotylus Brodizxi Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Fucus truncatus Pall. Reise 3, p. 34. Cfr. Gobi Algenfl. Weiss. Meer. p. 43 et Ag. Spec. Alg. 1, p. 239. Phyllophora Brodigzei (?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. PACK > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 42. 2 > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 23; Algenyv. Murm. Meer. p. 21; Kariska hafvets Algv. p. 22. > > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. Spherococcus Brodigi Schöbeler, in Heugl. Reise p. 317. Anmärkning vid arten. Redan i min redogörelse för Spets- bergens algvegetation har jag påpekat, att jag träffat Phyllo- phora-former, som med lika stort skäl skulle kunna hänföras till Ph. interrupta som till Ph. Brodiei. Dylika har jag också funnit vid vestkusten af Novaja Semlja. Gobi har äfven träffat sådana bland”de algsamlingar från Hvita hafvet och vestra Mur- manska hafvet, som han granskat. Äfven vid Norges vestkust 208 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. har jag sett en Plwylophora, denna dock sällsynt, som till största mängden individ anslöt sig till Ph. Brodiei, sådan denna upp- träder i Kattegatt, men stundom genom formen på några af grenarna erinrade om den arktiska Ph. interrupta. Att dessa båda arter äro mycket närbeslägtade torde ej kunna betviflas och förmodligen är den ena — enligt mitt förmenande Ph. Bro- diei — utgången ur den andra. Då de emellertid i allmänhet uppträda utprägladt, olika hvarandra, synes det mig riktigare att behandla dem såsom olika arter än såsom former af sam- ma art. Lefnadsförhållanden. Växten är i Ishafvet sublitoral, stun- dom elitoral och förekommer mestadels såsom beståndsdel i Laminarie- formationen. Den växer merendels spridd, stundom något sällskaplig, vidfäst småsten och snäckskal. Den före- drar öppen kust, men håller sig icke uteslutande till sådan. Vid Finmarken har jag funnit den med unga nemathecier i augusti, vid vestkusten af Waigatsch i slutet af juli. Utbredning. Maximum af freqvens har enligt min erfaren- het arten i sydostligaste delen af Murmanska hafvet. Inom Ishafvets atlantiska florområde är den sällsynt. Dess nord- ligaste fyndort är nordvestkusten af Spetsbergen, Lat. N: 79? 45". Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken: Gjesver, Öxfjord, Talvik, lokal och sparsam. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust sällsynt, Grön- lands ostkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- gujew, vestkusten af Novaja Semlja från S. Gusinnoi Kap och vestkusten af Waigatsch, på senare stället allmän och ymnig, Jugor Schar. Hvita hafvet: flerstädes. Kariska hafvet: Uddebay vid norra Novaja Semljas ostkust, Karobugten. PHYLLOPHORA INTERRUPTA (Grev.) J G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Spheerococcus interruptus Grev. Act. Leop. 142, p. 423. Deser. Phyllophora interrupta J. G. Ag. Epicr. p. 217. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 21. Fig. Spheerococcus interruptus Kätz. Tab. Phyc. 19, t. 20. Exsiece. Phyllophora interrupta Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 405. Syn. Phyllophora Brodizxi Harv. FI. West-Esk. p. 49.02) > > Wittr. in Heugl. Reise p. 284; sec. spec. > interrupta J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr, p. 11. ; 7 Eaton, List, p. 44. > , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 41. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 209 Syn. Phyllophora interrupta Kjellm. Vinteralgv. p. 64. Spetsb. Thall. I, p. 20; Algenv. Murm. Meer. p. 20; Kariska hafvets algv. 21. Rhodymenia interrupta Ashm. Alg. Hayes, p. 96. 2 > Dickie, Alg. Walker, p. 86. > > Harv. Ner. Am. 2, p. 149. Lefnadsförhållanden. En sub- eller elitoral art, växande spridd inom Coralline-, Lithoderma- och ej sällan äfven inom Laminarie-formationen, mest på öppen kust, men äfven inom- skärs. Att den stundom träffas i stora massor liggande lös på bottnen, är förut angifvet; jfr sid. 21. Vid Spetsber- gens nordkust är den stadd i utveckling året om. Vid mid- ten af januari månad fann jag groddplantor af den. och under hela vintern voro exemplar med unga prolifikationer vanliga. Nemathecie-bärande exemplar erhöllos under november, decem- ber, januari och mars. Äfven under andra tider förekommer här växten med dylika organ, så att jag anser, att man kan antaga, att den i denna del af Ishafvet utvecklar reproduk- tiva organ året om. I östra Murmanska hafvet, Kariska haf- vet och Sibiriska Ishafvet har jag sett individ med nemathecier under juli, augusti och september månad. Utbredning. En af Ishafvets vanligaste och vidsträcktast utbredda alger. Inom det atlantiska florområdet är den icke funnen, men för öfrigt cirecumpolärt. I största individmängden är den anträffad vid Spetsbergen och i östra delen af Kariska hafvet. Dess nordligaste med säkerhet kända fyndort är Treu- renbergbay, Lat. N. 792356. Möjligen går den ännu högre mot norr vid Grönlands vestkust. Det uppgifves nämligen, att den här är tagen i Smiths Sound mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens kuster, allmän, stundom ymnig. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, Kolgujew, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, allmän, men ej ymnig. Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Go bi. Kuariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, Lat. N. 76? 8', Long. O. 902235', Lat. N. 762 18', Long. O. 92220', Kap Palan- der, Aktinia-viken; på de båda sista lokalerna allmän och ymnig. Sibiriska Ishafvet: vester om Blischni-ön, Lat. N. 73? 40', Long. O. 140? 16', lös på bottnen ; Irkajpi allmän, men ej ymnig. Amerikanska Ishafvet: anmärkt på åtskilliga ställen. Baffinsbay: norr om 78:de breddgraden i Smiths Sound. 14 210 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. PHYLLOPHORA MEMBRANIFOLIA (Good. et Woodw.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 93. Fucus membranifolius Good. et Woodw. Linn. Trans. 3, p. 120. Descr. Phyllophora membranifolia J. G. Ag. Epier. p. 218. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. tab. 163. Exsicc. > > Aresch,. Alg. Scand. exsice. N:o 206. Syn. Phyllophora membranifolia Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet litoral eller sublitoral i det inre af djupa fjordar, fäst på sten, mussel- eller snäck- skal. Härifrån känd endast steril. Antagligen bär den repro- duktionsorgan här liksom längre söderut under vintern. Utbredning. Känd endast från polarhafyvets atlantiska flor- område och från dess södra del. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden iSkjerstafjorden. Gen. Ahnfeltia (Fr.) J. G. Ag. Alg. Liebm. p. 12; Fr. Fl. Scan. p. 309; spec. excl. : AHNFELTIA PLricATA (Huds.) Er. 1. ce. p. 310. Fucus plicatus Huds. F1. Angl. p. 589. Descr. Ahnfeltia plicata J. G. Ag. Epier. p. 206. Fig. Gymnogongrus plicatus Harv. Phyc. Brit. t. 288. Exsice. Ahnfeltia plicata Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 77. Syn. Ahnfeltia plicata Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. , > — Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. > > - Harv. Fl: West. Esk. p. 50. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 20. 2 » Kleen, Nordl. Alg. p. 17. Fucus albus Gunn. FI. Norv. 2, p. 92. > plicatus Weg. Fl. Lapp. p. 504. Gigartina plicata Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 74. > > Post et Rupr. Ill. Alg. p. II. Gymnogongrus plicatus Dickie, Alg. Walker, p. 86. » » Rupr. Alg. Och. p. 326. Spheerococcus plicatus Schrenk, Ural. Reise. p. 547. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, växande spridd i klipphålor, som under ebb äro fylda med vatten, i öfriga delar af polarhafvet sublitoral, vanligen förekommande på 1—5 famnars djup, på sten- eller grof grusbotten tillsam- mans med Laminarie-formationens allmänna beståndsdelar. Den träffas såväl på öppen kust som på skyddade ställen. Känd endast steril. Utbredning. Växten är säkerligen circumpolär, men upp- träder ingenstädes i polarhafvet i någon större individmängd. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 211 Sitt maximum af freqvens har den 1 Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Skansbay, Lat. N. 78? 30" : Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän, Finmar- ken: Altenfjord och annorstädes enligt Wahlenberg. Grönlands-hafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew, Jugor Schar. Hvita hafvet : en bland de vänligaste algerna. Sibiriska Ishafvet: Koljutschinfjordens mynning, lokal, men temligen ymnig. Tschuktschbyn Tjapka. Amerikanskå Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land och Port Kennedy i arktiska Amerikanska arkipelagen. Baffinsbay: Cumberland Sound, ymnig. Gen. Gigartina (Lamour.) J. G. Ag. Epiecr. p. 189; Lamour. Ess. p. 134; char. mut. GIGARTINA MAMILLOSA (Good. et Woodw.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 104. Fucus mamillosus Good. et Woodw. Linn. Trans. 3, p. 174. Descer. Gigartina mamillosa J. G. Ag. Epicr. p. 199. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 199. Exsicc. 2 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 10. Syn. Fucus mamillosus Sommerf. Suppl. p. 182. > > Wg FI. Lapp. p. 496. Gigartina mamillosa Kleen, Nordl. Alg. p. 18. Rhodymenia mamillosa Aresch. Phyc. Scand. p. 296. Lefnådsförhållanden. Vid Norges kust är växten litoral, fäst på klipphällar och stenar, som blottas vid ebb, eller växande i klipphålor, som under ebbtiden hålla sig fylda med vatten. Den tillhör mest nedre delen af den sublitorala regio- nen och är nästan uteslutande pelagisk. Oftast uppträder den sällskaplig i större individmassor. I södra delen af Norska polarhafvet är den funnen med sporocarpier i juli och augusti, i norra delen med unga sådana organ under senare delen af augusti. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Inom det förra området har den antagligen sitt freqvensma- ximum. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver nära Nord- kap, ungefär Lat. N. 712. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken vid Oxfjord, Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, temligen allmän och ymnig. 212 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar i Köpen- hamns musei herbarium. Gen. Chondrus (Stackh.) J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 244; Stackh. Ner. Brit. sec. J. G. Ag. 1. c.; char. mut. CHonprus Crispuvs (L.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 15. Fucus crispus L. Mant. p. 134. Descr. Chondrus crispus J. G. Ag. Epiecr.'p. 178. Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 63. Ezsicc. : » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:0$156. Syn. Chondrus crispus Aresch. Phyc. Scand. p. 308. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 18. Fucus crispus Gunn. FI. Norv. 2, p. 91. > » Wg. FI. Lapp. p. 497. Lefnadsförhållanden. På öppen kust är växten litoral, vä- xande spridd på klipphällar och stenar, som blottas under ebben, eller oftare i klipphålor, hvilka under ebben äro vat- tenfylda. I det inre af Altenfjorden fans den på öfre delen af den sublitorala regionen på ungefär en meters djup. Den är vid norska polarhafskusten funnen med tetrasporangier under juni och augusti. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område, i hvars södra del den är allmänt utbredd. Dess nord- ligaste fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. NOV: Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, temligen allmän, men ej ymnig vid Maasö, Gjesver, Öxfjord och Talvik. Fam. Ceramiace&e (4g.) Hauck. Meeresalg. p. 15. Ag. Syst. Alg. p. XXVIII; char. mut. Gen. Microcladia Grev. Alg. Brit. p. 99. MICROCLADIA GLANDULOSA (Soland.) Grev. 1. ce. Fucus glandulosus Soland. in Turn, Hist. Fuc. 1, p. 81. Descr. Microcladia glandulosa J. G. Ag. Epiecr. p. 109. Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 29. Tillägg till artbeskrifningen. De figurer, som Harvey (anf. st.) lemnar af växtens struktur, äro mycket otillfredsställande. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 213 Bättre är motsvarande figur i Kätzings Tab. Phyc. 13 tafl. 21. Denna synes framställa ett tvärsnitt af en yngre del af väx- ten. På tvärsnitt af äldre delar har jag funnit såväl cen- traleellen som de stora parenkymcellerna mycket mer tjock- väggiga och de senare derjemte omgifna af ett större eller mindre antal små endokromrika celler. Det skandinaviska exemplar af arten, jag sett, var tetrasporangiebärande. Tetras- porangierna voro korsdelade och lågo, såsom J. G. Ag. (anf. st.) uppger, utan ordning, talrika i de yttersta eller näst yttersta segmenten. De första tetrasporangier anläggas vid segmen- tens yttre kant, men sedermera uppkomma nya innanför dessa till dess de upptaga hela segmentets yta. Lefnadsförhållanden. Jag har sett ett enda exemplar af denna för Skandinaviens flora nya art, hemfördt af Kleen från Nord- landen, men af honom förbisedt. Det fans bland en större mängd Plocamium coccineum. Möjligen har det vuxit jämte den och skulle då förekomma på djup sten- och skalbotten i yttre hafsbandet. Exemplaret är taget under sommaren. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, utan närmare an- gifven lokal. Gen. Ceramium (Lyngb.) Harv. Man. p: 98; Lyngb. Hydr. Dan. p. 117; spec. excl. ÖCERAMIUM DESLONGCHAMPII Chauv. Alg. Norm. N:o 85. Descr. Ceramium Deslongehampii J. G. Ag. Epicr. p.-97. Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 219. Exsicc. 2 > Chauv. 1. c. Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Nordl. Alg. p. 20; ex parte. Lefnadsförhållanden. Växer spridd inom nedre delen af litoralregionen, fäst på andra alger, såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Under augusti bär den rikligt tetraspo- rangier vid Norges nordkust. Utbredning. Tillhör uteslutande polarhafvets atlantiska florområde, men är här föga vanlig. Dess nordligaste fynd- ort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 70. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium, Finmarken vid Öxfjord och Talvik, lokal och sparsam. 214 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. CERAMIUM CIRCINATUM K lt/z. Hormoceras circinatum Kätz. Linnea p. 733. Descr. OCeramium circinatum J. G. Ag. Epiecr. p. 99. Fig. > > Kätz.. Tab. Phyc. 12,;t. 70. 2 decurrens n » » RETT AR Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Nordl. Alg. p. 20; ex. parte. Anmärkning vid artbestämnmingen. Af denna växt har jag sett endast ett par fragmentariska exemplar från polarhafvet. De fin- nas i Kleens samlingar af alger från Nordlanden under namn C. diaphanmum. Habituelt påminna de ovedersägligen om denna art, men, då de hafva ett tydligt nedlöpande kortikallager, anser jag mig icke kunna föra dem till denna. Deras habitus och de öfre grenarnas form stämmer väl med fig. a och d på den citerade taflan 71 i Kätzings Tab. Phyc. 12. De nedre ledernas form och kortikering återger fig. d tafl. 701 samma ar- bete. Då dessa båda taflor enligt J. G. Agardh referera sig till C. cireinatum, har jag ansett mig kunnat benämna den nord- ländska växten så. Lefnadsförhållanden. Derom känner jag intet. Utbredning. Enligt exemplar i Kleens herbarium före- kommer arten i södra delen af Norska polarhafvet vid Nord- landen. CErAMIUM RUBRUM (Huds.) Ag. Disp. Alg. p. 16. Conferva rubra Huds, Fl. Angl. p. 600. f. decurrens J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 127. Descr. Ceramium rubrum « decurrens J. G. Ag. Epiecr. p. 100. Exsicc. > decurrens Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 208. f. genuina. f. interstitiis et juvenilibus et adultis densius corticatis; ramis latera- libus paucis, conformibus, dichotomis. f. prolifera J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 127. Deser. Ceramium rubrum £ proliferum J. G. Ag. Epier. p. 100. Fig. > secundatum Lyngb. Hydr. Dan. t. 37 A. > botryocarpum Harv. Phyc. Brit. t. 215. f. pedicellata Duby. sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 128. Descr. Ceramium rubrum & pedicellatum J. G. Ag. Epicr. p. 101. Fig. > » Kätz. Tab. Phyc. 13, t. 4, fig. a. et b. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 215 f. squarrosa Harv. Ner. Am. 2, p. 214. Deser. Ceramium rubrum e. squarrosum Harv. 1. c. Fig. > » f. squarrosa tab. nostra 15, fig. 7. Syn. Ceramium rubrum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. » L Croall, F1. Disc. p. 460. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 46. » > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 25; Algenv. Murm Meer. p. 23. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 20. » » Nyl. et Sel. Herb. Fenr. p: 74, > » virgatum Post. et Rupr. Ill. Alg. p, II. Conferva diaphana Weg. F1. Lapp. p. 511, Anmärkning vid formbegränsningen. Ceramiuvm rubrum är i Ishafvet liksom annorstädes mångformig. De temligen få exemplar från denna trakt, som jag haft tillfälle att granska, synas mig hänförbara till ofvan angifna former. De exem- plar, hvilka jag bestämt såsom f. decurrens, äro 1 allt väsent- ligt lika sådana från norra delen af Atlanten. Denna form är lätt igenkänd på de till en början okortikerade ledcel- lerna, på frånvaron af prolifikationer, genom fattigdomen på laterala grenar, hvilka, då de finnas, förgrena sig som hufvud- axeln. Bålen afsmalnar dessutom starkare uppåt än hos nå- gon af de andra formerna. Denna lik till habitus, förgrening 0. S. Vv. men olik genom mörkare färg och genom starkt: kor- tikerade ledeeller är den form, hvilken jag betecknat såsom f. gemwina. Närmast denna kommer en grof och storväxt form, hvilken väl återges af fig. a taflan 4 i Kätzings Tab. Phyc. 13 och som säkerligen tillhör samma formserie af Ceramium rubrum som den växt, hvilken är afbildad på tafl. 181 i Harv. Phyc. Brit. Detta skall vara den form, hvilken J. G. Ag. an- för under namn-kombinationen C. rubrum 9» pedicellatum. Den sy- nes mig lätt igenkänd derpå, att den har talrika, men korta, ej dikotomiskt greniga sidogrenar. Denna form för öfver i f. 'prolifera med sin mer eller mindre rikt prolificerande bål. Af de exemplar från TIshafvet, jag sett, sluta sig somliga när- mast den af Lyngbye afbildade Ceramium secundatum, andra åter närmare Harveys C. botrycarpum. Den måhända mest egendomliga af alla Ishafvets former är den, hvilken jag låtit . afbilda på tafl. 15 fig. 7, 1 hvilken jag trott mig igenkänna en af Harvey under namn f. squarrosa beskrifven form af C.ru- brum. Det är en småväxt, temligen fin form, som lättast kän- nes derpå, att de öfre segmenten äro starkt utspärrade från 216 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. hvarandra, de af sista ordningen, som bära tetrasporangier, tillbakaböjda. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är växten me- rendels litoral, i öfriga delar af Ishafvet, som jag sjelf under- sökt, sublitoral. Här tillhör den Laminarie-formationen. Den är vanligen fäst på andra alger och förekommer spridt vä- xande såväl på öppen, ehuru ymnigast på skyddad kust. Vid Nordlanden är den funnen med sporocarpier och tetraspo- rangier under hela sommaren, vid Spetsbergen med tetraspo- rangier i slutet af juli och början af augusti. Vid Novaja Semlja och Waigatsch, juni och juli, och vid Finmarken, juli, augusti och september, har jag endast funnit sterila exem- plar. Vid Ryska Lappmarken, Cisuralska Samojedlandets kust och i Hvita hafvet synes den bära, ofta rikligt, tetrasporan- gier under sommaren. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska florområde, når maximum af freqvens inom södra delen af det förra och har icke vidsträckt utbredning inom det se- nare. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens vestkust vid ungefär Lat. N. 78” 30. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, temligen lokal och sparsam vid Gjesver och Talvik. Gvrönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, i allmänhet lokal och sparsam, på ett ställe ymnig. Muwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, ön Kolgujew; vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från M. Karmakulbay till Jugor Schar, vid se- nare kuststräckan lokal och sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Neuherrnhut, Godhayn. Vid Nordlanden förekomma alla de angifna formerna. Norr' härom endast f. decurrens och f. genuina, vanligast den förra eller mellanformer mellan den och hufvudformen. ÖERAMIUM ÅCANTHONOTUM Öarm. in J. G. Ag. Advers. p. 26. ft. typica. Descer. Ceramium acanthonotum J. G. Ag. Epicr. p. 103. Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 140. Exsicc. > i] Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 12. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETÉN. 217 f. coronata Kleen. Nordl. Alg. p. 19. Deser. Ceramium acanthonotum var. coronata Kleen 1. c. Fig. » > » > > t. 10, fig. 5. Anmärkning vid formen coronata. I Kleens samlingar fin- nes af Ceramium acanthonotum uteslutande den typiska formen, men några exemplar hafva i vissa delar af bålen taggarna så anordnade som hos den af Kleen urskilda varieteten. Då denna i allt öfrigt: förgrening, färg, kortikallagrets bygnad, tetrasporangiernas form och anordning m. m. liknar den ty- piska formen, torde man kunna anse f. coronata såsom föga sjelfständig, om ock förtjent att särskildt framhållas. Lefnadsförhållahden. Växten är i polarhafvet litoral, pela- gisk och något sällskaplig. Den håller sig företrädesvis till sådana Ställen, som torrläggas vid ebb, men förekommer också i klipphålor, som vid ebbtid äro vattenfylda. Under juli och augusti bär den ytterst rikligt tetrasporer på de ställen, der den hittills blifvit anmärkt. Utbredning. Känd endast från södra delen af polarhafvets atlantiska florområde. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Detta är artens nordligast kända förekomstort. Formen coronata är anträffad jämte hufvudformen. Gen. Ptilota (Ag.) J..G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 92; Ag. Syn: Alg: p. XIX: ex parte. PtiILoTA ELEGANS Bonnem. Hydr. loc. p: 22, see, J..G; Ag. Spec. Alg. 2, p. 94; Descr. Ptilota elegans J. G. Ag. Epicr. p. 74. Fig. > — sericea Harv. Phyc. Brit. t: 191. Exsicc. » elegans Aresch. Alg. Scand. exsice. N.o 11. Syn. Ptilota elegans Kleen, Nordl. Alg. p. 20; excel. syn. Lefnadsförhållanden. Litoral, pelagisk och något sällskap- lig, oftast växande på branta, vid ebb torrlagda hällar under Fucus- och Ozgothallia-bäddar eller på väggarna af grottlika för- djupningar, hvilka den i förening äg Delessori ia alata bekläder med en tät matta. Ännu vid Finmarkskusten uppnår den en betydlig storlek. Nära Nordkap har jag sett mycket yppiga, mer än 10 cm. höga exemplar. I Norska polarhafvet bär den tetra- sporer under sommaren, sporocarpier under augusti månad. 218 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning. En polarhafvets atlantiska florområde tillhörig art. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam. Fin- marken: Maasö, Gjesver, Öxfjord, lokal, men temligen ymnig. PtizLota Prumosa (L.) Ag. Syn. Alg. p. 39, excel. 8. Fucus plumosus L. Mant. p. 134. Descr. Ptilota plumosa J. G. Ag. Epier. p. 75. Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 80: Exsice. 2 » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 160. Syn. Fucus plumosus R. Br. in Scoresby, Account., 1, p. 132 et append V? Nonne Pt. pectinata. » » Gunn. Fl. Norv. 2, p. 91. 2 > a et 8 Wg. Fl. Lapp. p. 501. > ptilotus Gunn. Fl. Norv. 2, p. 185. Plumaria pectinata var: tenerrima Rupr. Alg. Och. p. 336. Ptilota plumosa J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. » > Aresch. Phyc. Scand. p. 319. ; > a typica Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 44. > > Harv. Ner, Am: 2, p. 224. > » Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 26; Algenv. Murm. Meer. p 22. Kleen, Nordl. Alg. p. 20. > > Lyngb. Hydr. Dan. p. 38. > » var. tenuissima Schiäbeler in Heugl. Reise, p. 317. > 3 Wittr. in Henuegl. Reise, p. 284. Lefnadsförhållanden. Arten är vanligen sublitoral, före- kommande på 5—20 famnars djup, på sten- och grusbotten. Stundom uppträder den på grundare vatten, understundom t. o. m. inom litoralregionen i klipphålor, som under ebb äro vattenfylda. Den sitter fäst stundom på andra alger, vanligen på sten och uppträder såväl på öppen kust som i det inre af fjordar och på andra skyddade ställen. Jag har aldrig funnit den sällskaplig. Vid kusten af Spetsbergen och Novaja Semlja utgör den oftast en beståndsdel i Laminarie- formationen; vid Norges vestkust har jag merendels träffat den tillsammans med högarktiska alger. Här uppnår den en hög grad af yppighet. De största exemplar, jag någonsin sett, voro sådana från det inre af Altenfjorden. Dessa hade en längd af 20—25 cm. Under vintern har växten i Ishafvet ej varit föremål för undersökning. Exemplar med sporocarpier äro funna vid Nordlanden under juli och augusti, vid Fin- marken i slutet af augusti och förra hälften af september, vid Spetsbergen i juli, vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch under augusti och slutet af juni. I flertalet af dessa EOS een VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 219 delar af Ishafvet äro tetrasporangieexemplar samlade under juli och augusti. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område. Inom det förra har den sitt freqvensmaximum. Dess nordligaste fyndort är yttre Norskön vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 792 50". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig. Finmarken: Maasö, Gjesver, Magerösundet, Öxfjord och Talvik, ymnig, men lokal. Grömnlandshafvet: enligt min erfarenhet lokal och sparsam vid Spetsbergens kuster. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- kusten af Novaja Semlja och WaigatscH från Matotschkin Schar till Jugor Schar, temligen allmän och ymnig. Hvita hafvet: antagligen sparsam. Amerikanska Ishafvet. Se Harvey anf. st. Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt Lyngbye och exem- plar i Köpenhamns musei samlingar utan närmare angifven lokal. 5 PTILOTA PECTINATA (Gunn.) nob. Fucus pectinatus Gunn. FI. Norv. 2, p. 122. f. typica. Descr. Ptilota serrata J. G. Ag. Epicr. p. 76. Fig. > plumosa var. serrata Kätz. Tab. Phyc. 12, t. 55. Exsicc. > — serrata Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 406. f. integerrima Rupr. Alg. Och. p. 334. Descr. Plumaria pectinata var. integerrima Rupr. 1. c. Fig. Ptilota pectinata f. integerrima tab. nostra 15, fig. 1. f. litoralis nob. f. laxe cespitosa, minuta, 3—4 cm. alta, inferne diametro maximo 300— 380 u.; ramis confertis, alteris lanceolato-falciformibus, parce serratis vel integris, alteris multo brevioribus, linearibus, simplicibus vel infra apicem parce et irregulariter pinnulato-ramulosis. Tab. 15, fig. 2—5. Syn. Fucus plumosus y. tenerrimus Weg. F1. Lapp. p. 501. Ptilota plumosa f£. asplenioides Lyngb. Hydr. Dan. p. 38. > » Post. et Rupr. Il. Alg. p. II, sec. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 44. > serrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111; » » Croall, F1. Disc. p. 460. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl. p. 239. 220 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Syn. Ptilota serrata Eaton, List. p. 44. , , B. arctica, Gobi, 1. c > » Harv. Ner. Am. 2, p. 222, > > Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 26 Algenv. Murm. Meer. p. 22; Kariska hafvets algv. PpIR2 » ? Kleen, Nordl. Alg. p. 20. » > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Anmärkning rörande artens namn och dess former. Det synes mig stäldt utom allt tvifvel, att den växt, Gunnerus beskref och afbildade under namn af Fucus pectinatus amf. st. och tafl. 2 fig. 8, är samma växt, som numera allmänt går under namn Pt. serrata Kätz. Jag har derför upptagit denna benämning. Dess arträtt är bestridd af Gobi, och jag måste medge, att bland de helt säkert flere tusen exemplar, som gått mellan mina händer, ett och annat funnits, som hade karakter både af Pt. phunosa och Pt. pectinata, ehuru det knappast någonsin var förenadt med svårighet att afgöra, om det med större skäl borde hänföras till den ena eller den andra arten. I allmän- het har jag funnit Pt. pectinata fristående och tvekar derför ej att låta den qvarstå såsom sjelfständig art. Af formen inte- gerrima har jag sett endast ett par exemplar. Jag har ingen anledning att antaga, att den är någon synnerligen beständig eller sjelfständig form, men jag har velat väcka uppmärk- samheten på den, emedan den, såsom redan Ruprecht på- pekat, visar en anmärkningsvärd dragning åt Pt. asplenioides och derför möjligen skulle kunna anses såsom bevis för den- nas phylogenetiska samband med Pt. pectinata. Från typisk Pt. pectinata afviker den genom nästan fullständig frånvaro af s. k.rami compositi och mera aflägsnade, oftast fullkomligt hel- bräddade rami foliiformes, hvarigenom den habituelt blir myc- ket olik den typiska Pt pectinata. Sporocarpierna utgå, att döma af ett fåtal observerade fall, vanligen från yttre sidan af de bladlika grenarna och sitta på tydliga, oledade skaft, stundom från midten af sjelfva rhachis. Den nätta formen lUtoralis har jag funnit vid Norges nord- kust bland Pt elegans, om hvilken den vid flygtig undersök- ning ej litet påminner. Såsom den meddelade figuren anger, afviker den högst betydligt från typisk Pt. pectinata, men till bygnad och förgrening öfverensstämmer den i väsentlig grad med denna, hvarför jag antar, att den är en i följd af olika lef- nadsförhållanden framkallad varietet af Pt. pectinata. Från denna skiljer den sig genom något, om ock ringa, tufvigt växtsätt, ringa storlek, sin spädhet och vida större tätgrenighet. Huru (CA 7 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 22 betydlig skilnaden i tjocklek är mellan f. litoralis och den ty- piska formen visar en jemförelse mellan figurerna 4 och 6 på taflan 15, som återge tvärsnitt af motsvarande båldelar hos dessa båda former. Dessa figurer visa också, att någon olik- het i bygnad förefinnes mellan dessa former. Hos den ty- piska Pt. pectinata är i de utvuxna grenarna af näst sista ordningen tvärsnittets centrala cell omgifven af en fullständig krets stora, endokromfattiga celler, mellan hvilka och de endo- kromrika, små kortikalcellerna ligga andra endokromfattiga cel- ler af mindre storlek. Hos f. litoralis åter är bygnaden så till- vida afvikande, att den centrala cellen endast i riktning af tvärsnittets längsta axel gränsar till stora endokromfattiga celler, deremot efter kortaxeln omedelbart till små, endokrom- rika celler. Detta har till följd, att på en utvuxen axel af näst sista ordningen hos en Pt. pectinata f. litoralis vid genomfal- lande ljus den axelns midt genomgående axila cellraden skim- rar igenom, hvilket deremot icke är fallet hos typisk Pt. serrata. Att strukturen i äldre och yngre delar af bålen hos den först- nämnda är rätt olika, visar en jemförelse mellan fig 4 och 5. Den senare figuren anger tillika, att icke heller i äldre delar den axila cellraden omgifves af en fullständig krets stora endo- kromfattiga celler. Endast sterila exemplar äro kända. Lefnadsförhållanden. Hufvudformen och f. integerrima äro af- gjordt sublitorala eller elitorala. Den förra har jag inom det arktiska florområdet oftast träffat på 10—20 famnars djup, men den hör bland de Florideer, hvilka gå ned till de största dju- pen. Vid Spetsbergens kust har jag upphemtat exemplar på ett ställe från 150, på ett par andra ställen från 80—100 fam- nars djup. Enligt Kleen är den i Nordlanden en djupvattens- form. Vid Finmarken har jag i ytterskären funnit den på 15—20 famnars djup, i det inre af Altenfjorden på 5—6 fam- nar. I Hvita hafvet uppträder den på temligen vexlande djup, från 11/35 till 10 famnar. I östra delen af Murmanska hafvet träffas den enligt regeln på 10—20 famnar. Den trifves på olika slags botten, men synes föredraga fast bergbotten och småstensbotten. I Norska polarhafvet tillhör den den s. k. arktiska formationen, i det arktiska florområdet utgör den en vanlig beståndsdel i Coralline-formationen, ehuru den inga- lunda saknas inom andra formationer och uppträder här stun- dom sällskaplig i stora individmassor. Den föredrar öppen kust och synes i den glaciala delen af polarhafvet icke gå in i det inre af de djupa fjordarna. Vid Norges nordkust har jag dock funnit den i det inre af Altenfjorden. 222 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Vid Spetsbergens nordkust förekommer den året om fullt lifskraftig och utvecklar under vintern propagationsorgan i riklig mängd. Under denna tid har jag funnit tetrasporangie- exemplar i november, december, januari, februari och mars, exemplar med sporocarpier i november (rikligt) och december, Vid Spetsbergens kuster äro tetrasporangieexemplar dess- utom anmärkta i juni, juli, augusti och oktober månader. Vid Nordlanden hafva tetrasporangie- och sporocarpieindivid an- träffats under juli och augusti, vid Finmarkskusten under au- gusti, vid vestkusten af Novaja Semlja och" Waigatsch exem- plar med sporocarpier under juli, med tetrasporangier under juni och juli. Formen litoralis tillhör, såsom namnet skall ange, litoral- regionen. Den växte tillsammans med Ptilota elegans på si- dorna af en grund, grottlik urhålkning i en klippvägg. Utbredning. Arten synes ha sitt freqvensmaximum i Grön- landshafvet. Här förekommer den öfverallt på lämplig lokal i stora massor och i stora yppiga individ. Vid Novaja Semljas kuster är den också vanlig, ehuru ej som i Grönlandshafvet och ersättes här af Pt. phanosa. Vid Finmarkskusten och vid Nordlanden är den afgjordt sparsammare än Pit. phunosa, men i Hvita hafvet synes förhållandet vara motsatt. Dess nord- ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79256. Från Sibiriska Ishafvet är den ej känd. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Talvik, lokal, men temligen ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, allmän och ymnig vid Spetsbergens kuster. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten; allmän, men mindre ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatseh från Matotschkin Schar till Jugor Schar. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, sparsam. Amerikanska Ishafvet: tagen af Richardson enligt Har- vey. f Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, Grön- lands vestkust vid Tessarmiut, Neuherrnhut, Godthaab, Suk- kertoppen, Holstenborg, Claushavn, Jakobshavn, Godhavn, Rittenbenk. Köpenhamns musei herbarium innehåller flere exemplar af denna art utan närmare angifven lokal. Formen integerrima känner jag endast från yttre Norskön VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 223 vid Spetsbergens nordvestkust, f. litoralis från Norska polar- hafvet vid Maasö. Gen. Callithamnion (Lyngb.) Thur. in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 17; Lyngb. Hydr. Dan. p. 123; lim. mut. CALLITHAMNION POLYSPERMUM Bonnem. in Ag. Spec. Alg. 2, p. 169. Deser. Callithamnion polyspermum J. G. Ag. Epicr. p. 32. Fig. Phlebothamnion polyspermum Kitz. Tab. Phyc. 11, t. 97. Syn. Callithamnion polyspermum Kleen, Nord. Alg. p. 22. Anmärkning vid artbestämningen. De polarhafs-exemplar af denna art, jag sett, öfverensstämma mer med den citerade figuren hos Kätzing, än med figuren på taflan 231 i Harv. Phyc. Brit. De afvika från engelska exemplar af arten genom mindre långt drifven förgrening, så att de grensystem, som i artbeskrifningarna kallas plumule, äro jemförelsevis sällsynta och ersättas af enkla grenar. Härigenom får dessa individ ett från typisk OC. polyspermuwm afvikande utseende, men torde dock, såsom Kleen ansett, böra hänföras till denna art. Lefnadssiätt. Pelagisk, spridt växande, fäst på litorala al- ger såsom Polysiphomnia fastigiata, Furcellaria fastigiata och Rho- dymenia palmata. Under augusti månad är den funnen spar- samt tetrasporangiebärande vid Nordlanden. Utbredning. Funnen endast inom polarhafvets atlantiska florområde. 5; Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden på åtskilliga stäl- ien, artens nordligaste kända förekomstort. CALLITHAMNION HooKERrRI (Dillw.) Ag. Spec. Alg. 2 p. 190. Conferva Hookeri Dillw. Brit. Conf. t. 106 sec. Ag.1. c. Deser. Callithamnion Hookeri J. G. Ag. Epiecr. p. 33. Fig. Phlebothamnion Hookeri Kitz. Tab. Phyc. 11, t. 94. Ezxsicc, Callithamnion Hookeri Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 311. Syn. Callithamnion Hookeri Kleen, Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Växten är 1 den del af polarhatvet, der den hittills är anmärkt, litoral, växande fäst på Polysipho- nia fastigiata och här funnen med tetrasporangier i juni, med sporocarpier i juli. . Utbredning. Känd endast från polarhafvets sydgräns. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö. 224 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. CALLITHAMNION ÅRBUSCULA (Dillw.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 123. Conferva arbuscula Dillw. Brit. Conf. t. 85. Deser. Callithamnion arbuscula J. G. Ag. Epicr. p. 37. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 274. Exsicc. 3 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 14. Syn. Callithamnion arbuscula Kleen; Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Uppträder litoralt på öppen kust, dels på den under ebb blottade klippan, dels i vattenfylda klipp- hålor. Ofta förekommer den massvis och bidrar väsentligt till vegetationsprägeln. Enligt Kleen skall den vid Nord- landens kust börja visa sig i begynnelsen af juli, redan i samma månad utveckla tetrasporer och i augusti carpo- sporer. Det synes af dessa uppgifter framgå, att arten här är ettårig. Vid Storbritanniens kuster är den enligt Harvey flerårig, och når sin högsta utveckling under sommaren och hösten. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Fyndort : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. CALLITHAMNION RosrEUM (Roth) Harv. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 341. Conferva rosea Roth, Cat. Bot. 2, p. 182. Descr. Callithamnion roseum J, G. Ag. Epicr. p. 39. Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 230. Syn. Callithamnion roseum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. Lefnadsförhållanden. Af Kleen funnen i klipphålor inom tidvattensområdet. I augusti tagen med tetrasporangier. Utbredning. Liksom föregående endast känd från polar- hafvets atlantiska florområde. Fyndort: Norska polarhafvet: vid Giver i Nordlanden, ar- tens nordligaste förekomstort. CALLITHAMNION CORYMBOSUM (Sm.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 125. Conferva corymbosa Sm. Engl. Bot. t. 2352. Descr. Callithamnion corymbosum J. G. Ag. Epicr. p. 40. Fig. > å > Harv. Phyc. Brit. t. 272. Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 15. Syn. Callithamnion corymbosum Kleen, Nordl. Alg. p. 21. Lefnadsförhållanden. Förekommer spridt växande på öp- pen kust sublitoralt, fäst på gamla musselskal och djup- vattensalger, såsom Desmarestia aculeata, Ptilota pectinata o. a. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 225 Äfven i polarhafvet når den en betydlig storlek. Kleens samlingar innehålla exemplar, som äro mycket yppiga och ända till 6 cm. höga. I polarhafvet hittills funnen endast steril. Utbredning. Endast anträffad i polarhafvets södra del vid Norges nordvestkust. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam. Gen. Antithamnion (Näg.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 111. N&eg. N. Algensyst. p. 200; char. mut. ANTITHAMNION FLoccosuMm (Mäll.) Kleen. Nordl. Alg. p. 21. Conferva floccosa Mäll. Fl. Dan. t. 828, fig. 1. f. atlantiea J. G. Ag. Descr. Callithamnion floccosum var. a« atlanticum J. G. Ag. Epicr. p. 22. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 81. Exsicc. » » Hohenack. Alg. Mar. N:o 325. Syn. Antithamnion floccosum Kleen, 1. c. Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet träffad såväl litoral, växande i vattenfylda klipphålor, som på den sublito- rala regionens nedersta del, här fäst på Lithothamnier. Vid Europas kust alltid funnen endast 1 ett fåtal sterila exemplar. Utbredning.” Känd från "Norska polarhafvet och enligt J. G. Agardh från hafvet vid Grönland. Artens nordligaste kända fyndort är Maasö vid Norges nordkust. ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, lokal, mycket sparsam, Finmarken ytterst sällsynt vid Maasö. Baffinsbay: Jfr J. G. Ag. Epier. sid. 22 i noten under den ifrågavarande arten. ANTITHAMNION PYLAISEI (Mont.) Callithamnion Pylaisei Mont. Pl. Cell. N:o 11, sec. J. G. Ag. Epicr. p. 22. Descr. Callithamnion Pylaisei Harv. Ner. Am. 2, p. 239. Fig. > > > > > ot. 36B. > ) » Kutz. Tab. Phyc:. 11, t. 90. f. norvegica nob. Planta minuta, vix semipollicaris, articulis mediis axis primarii et ramorum quam in forma typica brevioribus, diametro vix 4-plo longioribus. ÅN a SR Sya KE OR Anmärkning vid formen norvegica. Jemföras de citerade figu- rerna hos Harvey och Kätzing med figuren 1 på taflan 16 Bå III. 5 226 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. i detta arbete, hvilken senare återger en växt från Norges nordkust, så torde det icke kunna betviflas, att den växt, som benämnts C. Pylaisei, finnes vid Skandinavien, ehuru under en något annan form. Densamma har jag också sett i sam- lingar från Grönland. Den högnordiska formen afviker från den amerikanska genom mindre storlek, derigenom att den växer i enstaka exemplar och framförallt derigenom, att huf- vudaxelns och långgrenarnes mellersta celler äro nästan dub- belt kortare än hos denna. Artskild torde den knappast vara. Cell-längden är underkastad vexling. Tills vidare anser jag mig dock böra upptaga den såsom en benämnd form. Lefnadsförhållanden. De få exemplar af arten, som jag sjelf samlat, växte på 10—15 fammnars djup, fästa på Lithothamnion soriferwm. Vid Grönlandskusten synes den vara litoral. På en den tillhörande etikett har J. Vahl nämligen angifvit: »Inter cespites Gigartine subfusce.» Från polarhafvet är den känd endast steril. Utbredning. Anträffad i Norska polarhafvet och Baffins- bay. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Norges nord- kust, ungefär Lat. N. 712. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finnmarken vid Gjesver. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- havn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. ANTITHAMNION BOREALE Gobi (nob.) Antithamnion plumula var. boreale Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 47. f. typiea nob. Deser. Antithamnion plumula var. boreale Gobi, 1. ce. p. 47 et sequent. Fig. , boreale 'f. typica tab. nostra 16, fig. 2, 3. f. lapponica Rupr. (nob.) Descer. Callithamnion lapponicum Rupr. Alg. Och. p. 343. Ofr. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 48—49 sub A. plumula var. boreali. f. corallina Rupr. (nob.) Deser. Callithamnion corallina Rupr. Alg. Och. p. 340—341. Antithamnion corallina Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 24. Fig. - Antithamnion boreale f. corallina. Tab. nostra 16, fig. 4, 5. Syn. Antithamnion corallina Kjellm. Algeny. Murm. Meer. p. 24. d plumula Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 1, p. 26; Algenv. Murm. Meer. p. 24; Kariska hafvets algv. p. 23. 2 Kleen, Nordl. Alg. p. 21. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 227 Syn. Callithamnion corallina Rupr. 1. ec. > lapponicum Rupr. 1. c. 2 plumula J. G.: Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. joköR eg Anmärkning vid art- och formuppfattningen. Redan i min uppsats om Spetsbergens Florideer har jag angifvit, att den växt från denna ögrupp, hvilken jag efter J. G. Agardhs föredöme benämnde Antithamnion plumula, i vissa afseenden afvek från den sydliga så benämnda arten. En form, liknande den Spetsbergska, fann jag sedermera 1 östra Murmanska haf- vet och i Kariska hafvet och på förra stället dessutom en annan, hvilken jag ansåg och fortfarande anser identisk med Ruprechts Callithamnion corallina.” Sedermera har Gobi i sin framställning af Hvita hafvets algflora ingått på en när- mare, mycket förtjenstfull utredning af de i Ishafvet funna med Antithamnion. plumula närmast beslägtade algformerna. Han ådagalägger, att den i Hvita hafvet anträffade Antitham- nion-formen i åtskilligt afviker från typisk A. plumula och låter den derför bilda en varietet af denna, som han benämner var. boreale. Han belyser vidare den af Rupprecht först, men näppeligen igenkänneligt beskrifna Callithamnion lapponicum, hvilken han anser vara en mellanform mellan ÅA. plumula f. typica och f. boreale. Han påpekar tillika, att ÅA. phlwnmula är nära beslägtad med A. (Callithamnion) americanum och uttalar den förmodan, att denna senare endast är att anse för en form af ÅA. plumula. Sin undersökning afslutar Gobi med följande anförande: »Es ist bekannt, dass A. plumula eigentlich dem Gebiete des Atlantiscehen Oceans und des Mittelmeeres angehört; im nördlichen Ocean kommt diese Form schon viel seltener vor und zwar vereinzelt in sehr dännen Bäscheln von unbedeutender Grösse ... Folglich erscheint sie fär den nördlichen Ocean nicht als eine aborigene Stammform, son- dern vielmehr als eine dahin eingewanderte und dabei sehr stark veränderte.» ; Att A. americanum är nära beslägtad med A. phumula sär- skildt ÅA. plumula Var. boreale Gobi, deri måste jag instämma fullkomligt med Gobi. Men skulle man anse denna icke dif- ferentierad till art, så torde också en hel del andra såsom sjelfständiga arter beskrifna Antithamnier måhända med lika stort skäl subsumeras såsom former under samma art. Mellan ÅA. americanum och ÅA. Pylaisei gifves det enligt Farlow (New Engl. Alg. p. 123) mellanformer och A. phlunula var. boreale visar ej sällan en stark tendens åt denna art. Callithamnion corallina 228 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Rupr., som sammanbindes genom mellanformer med A. phumida var. boreale, är tydligen mycket nära beslägtad med A. crucia- tum, så att man skulle med nästan lika stort skäl anse den för en form af denna som af A. phluwmula eller A. americanmwm. Härtill kan läggas, att afståndet mellan ÅA. Pylaisei, särskildt den vid Norges kust förekommande formen, och ÅA. floccosum icke är stort. På exemplar från Finmarken af A. Pylaisei har jag sett grensystem af sista ordningen här och der i bålen ersatta af enkla sylformiga grenar af det slag, som äro karak- teristiska för ÅA. floccosum, hvilket låter mig ana, att dessa begge såsom arter betraktade växter äro förbundna genom mellanformer. Reduceras sålunda A. americamumn, så torde reduktionen böra utsträckas till flere arter. För mig ställer sig slägtet Antithamnion såsom ett ungt slägte, stadt i art- bildning, inom hvilket en utpräglad artdifferentiering ännu icke kommit till stånd och mellanformerna ännu icke gått under. Vidhåller man den praxis, som beträffande dylika slägten, Salix, Rubus o. s. v., blifvit följd, den nämligen att såsom art betrakta hvarje form, som anträffats i större myc- kenhet på skilda ställen och är igenkännelig, så bör så väl den i polarbafvet allmänt utbredda Antithamnion plumula var. boreale Gobi, som också A. phumula, A. americanum, A. Pylaisei, A. floccosum och A. cruciatum betraktas såsom skilda arter. Det är denna uppfattning, som ledt mig, då jag ofvan fram- ställt polarhafsformen såsom en sjelfständig art: A. boreale Gobi. Deremot måste jag dels med Gobi betrakta Callitham- nion lapponicum Rupr., dels också OC. corallina Rupr. såsom former af denna art, ty dessa äro säkerligen icke så långt skilda från ÅA. boreale, som denna från A. phumula och andra Antithammier. A. boreale är skild från A. phumua genom olika förgrening, längre celler i bålens hufvudaxel och långgrenarne och genom oskaftade tetrasporangier. Af dess former sluter sig f. lapponica närmast denna art, derigenom att den har grenarne af sista och näst sista ordningen mera allmänt en- sidiga och kortgrensystemen utspärrade eller tillbakaböjda och sista ordningens grenar gröfre och styfvare. Artens huf- vudform enligt min mening har grenarne af sista och näst sista ordningen längre, smalare, sällan ensidiga, utan än mot- satta, än skiftevisa, eller somliga motsatta eller skiftevisa, andra ensidiga. Då de någon gång äro ensidiga, förekomma de såväl på sin resp. hufvudaxels in- som utsida. Denna form står mycket nära ÅA. americamwn, såsom Gobi riktigt angifvit. De förnämsta olikheterna dem emellan äro följande: A. ameri- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 229 camum är större, mera tufvig, med en mera åt violett dragande färgton, har längre celler — ända till 10 gånger så långa som tjocka — och sista ordningens grensystem färre, längre, flacci- dare, med längre och finare sidogrenar. Formen corallina skiljer sig från hufvudformen derigenom, att i hufvudaxelns och långgrenarnes toppar grenar och grensystem äro tätt ho- pade i täta, knopplika gyttringar, och derigenom, attfrån fler- talet af hufvudaxelns och långgrenarnes ledceller utgå fyra grensystem. Härigenom sluter den sig till A. cruciatum, från hvilken den är skild genom längre celler, finare, mera för- längda, slakare grenar af sista ordningen och derigenom, att tetrasporangierna icke sitta vid basen af kortgrensystemen er- sättande dessas grenar af första ordningen, utan på dessa grensystems biaxlar af första ordningen representerande axlar af andra ordningen. Från den förutsättningen, att ÅA. plhumula egentligen tillhör Atlantiska oceanen och Medelhafvet och att den i Ishafvet skulle förekomma mera sällsynt och mindre yppig, sluter Gobi, att arten invandrat till Ishafvet och starkt förändrats. Huru härmed förhåller sig är naturligtvis omöjligt att med bestämdhet afgöra, men för min del skulle jag vara benägen att omfatta en alldeles motsatt åsigt, att nämligen ÅA. boreale är en 1 Ishafvet uppkommen form och ÅA. plumula m. f. ur denna utgångna arter, som utbildat sig söderut. A. boreale har en så vidsträckt utbredning i polarhafvet, att den svårligen kan antagas vara invandrad. TI alla de delar af polarhafvet, som jag undersökt, har jag funnit den ållmänt spridd. Sant är, att den ofta är föga yppig och sällan uppträder i större indi- vidmängd. Att dock detta icke alltid är fallet, har jag ofvan påpekat och redan angifvit i Spetsb. Thall. 1, p. 27. Hvad beträffar A. plumula, så må till en början anmärkas, att det är svårt att ur de gängse beteckningssätten få någon bestämd kunskap om en arts freqvens, hvarjämte jag tillika må be- känna, att jag om särskildt denna arts förekomst känner föga. Areschoug säger den vid Skandinaviens kust vara »minime infrequens», hvilket jag, om jag finge stödja mig på min egen erfarenhet, skulle vilja öfversätta så, att den liksom Å. boreale är allmänt spridd, men sällan eller aldrig uppträder i större individmassor och sällan i yppighet går öfver denna art, då den är som yppigast utvecklad. Vid Storbritanniens kust är arten »not uncommon» enligt Harvey och detta behöfver ej tolkas på annat sätt än att arten är mera allmänt spridd. Vid Frankrikes nordvestkust, vid Cherbourg, är den enligt 230 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Le Jolis sällsynt, så ock vid Amerikas nordostkust enligt Farlow. Jag skulle häraf vilja sluta, att A. plhwmda i norra Atlanten hvarken är mera allmänt spridd eller förekommer ymnigare än ÅA. boreale i polarhafvet -och att den senare åt- minstone kan vara nästan lika yppigt utvecklad som den förra. Lefnadsförhållanden. Inom polarhafvets arktiska florområde är arten sublitoral och går ned till denna regions nedre gräns. Äfven i Norska polarhafvet är den vanligast sublitoral, men har också träffats inom den litorala regionen. TI Coralline- formationen är den en vanlig beståndsdel, ehuru af föga be- tydelse för karakteriseringen af denna vegetationsafdelning. Ymnigast har jag funnit den på halfdöd botten, fäst på Desmarestia aculeata, som låg lös på bottnen. Rätt ymnig har jag också en gång träffat den bland Phyllophora interrupta. Den föredrar öppen kust, men går dock äfven in i djupa fjor- dar. I allmänhet växer den i spridda exemplar; i Aktinia- viken har jag funnit den i temligen stor och i Mosselbay i mycket stor individmängd. Vid Spetsbergens nordkust finnes den hela vintern, bibehåller under denna tid sitt vanliga ut- seende och är stadd i utveckling, som dock icke når någon högre grad af styrka förrän i mars månad. Den är vid denna tid alltid steril. Med tetrasporangier är den funnen vid Nord- landen i juli och augusti, vid Finmarken under augusti och september, vid Spetsbergen i juli och augusti, i östra delen af Murmanska hafvet i juni, juli och september. Sporocarpie- exemplar känner jag icke från polarhafvet. Utbredning. "Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område. Inom det senare har den en vidsträckt utbred- ning och säkert också sitt freqvens-maximum. Möjligen är en del af den Antithamnion, som under namn ÅA. americanum uppgifves från Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay, att hän- föra till denna art. Är detta fallet är arten cireumpolär. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- kust, Lat. N. 79256". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium, Finmarken vid Maasö och Gjesver, tem- ligen allmän, men sparsam, Öxfjord och Talvik, lokal och sparsam. , Grönlandshafvet: Allmänt spridd, men i allmänhet sparsam vid Spetsbergens vest- och nordkust, ymnig i Mosselbay. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatseh från Matotsehkin Schar till Jugor Schar, allmänt utbredd, men sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 231 Hvita hafvet: sällsynt. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay i rätt stor individmängd; Aktiniaviken, temligen ymnig, men lokal. Sibiriska Ishafvet: Koljutsehin-ön, Pitlekaj och Tjapka, tem- ligen allmän, men sparsam. Af de anförda formerna är f. typica känd från Grön- landshafvet, östra Murmanska hafvet och Sibiriska Ishafvet; f. lapponica från Grönlandshafvet och vestra Murmanska hafvet; f. corallina från N. Gusinnoi Cap vid Novaja Semljas vestkust. Den i Kariska hafvet anmärkta formen står närmast den sist- nämnda, men är ej fullt identisk med den, utan en mellanform mellan den och f. typica. ANTITHAMNION ÅMERICANUM (Harv.) Farl. New Engl. Alg. p. 123; Callithamnion americanum Harv. Ner. Am. 2, p. 238. Descr. et Fig. Callithamnion americanum Harv. 1. ce. et t. 36 A. Syn. Callithamnion americanum Dickie, Alg. Walker p. 86; Alg. Cum- berl. p. 289. > » Croall, FI. Disc. p. 460. Lefnadssätt. Enligt föreliggande uppgifter synes den på de ställen, der den hittills anmärkts i polarhafvet, förekomma så- väl litoral som sublitoral, 1 förra fallet fäst på sten, i senare på alger: Chetomorpha melagonium. Utbredning. Uppgifven för Amerikanska Ishafvet och Baf- finsbay. Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy. Baffinsbay: Cumberland Sound, ymnig, Grönlands vestkust vid eller omkring Disco-ön. Gen. Rhodochorton Näsg. Ceram. p. 355. Subgen 1. Thamnidium Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 110. AHODOCHORTON INTERMEDIUM Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 28. Descr. Thamnidium intermedium Kjellm. 1. c. Fig. > » » Yt: 1 HERO: Rhodochorton intermedium tab. nostra 15, fig. 8. Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskapligt på för vågsvall utsatta klipphällar. I juli månad samlade exemplar bära fåtaliga tetrasporangier. 232 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fyndort: Hittills endast anträffad i Grönlandshafvet vid Spetsbergens vestkust i det inre af Isfjorden. ; RHODOCHORTON SPINULOSUM (Suhr) nob. Callithamnion spinulosum Suhr. Flora 1840, p. 292. Deser. Callithamnion spirulosum J. G. Ag. Epiecr. p. 12. Anmärkning vid arten. Habituelt liknar denna art Rh. Rothii, från hvilken den skiljer sig genom de tetrasporangiebärande grensystemens bygnad och anordning. Med hänsyn till dessa kommer den nära Eh. floridulum, så som denna uppfattas af Thuret och afbildas i Le Jol. Liste Alg. Cherb. tab. 6. Från den afviker den genom storlek, växtsätt och förgrening m. m. Lefnadsförhållanden. Enligt Suhr skall växten lefva epi- fytisk på andra alger. J. G. Agardh betviflar denna uppgift och efter undersökning at exemplar i Köpenhamns musei her- barium måste jag omfatta denne algologs förmodan, att växten sitter fäst på sten. Antagligen är den litoral. Fyndort: Grönland. RHODOCHORTON RorHIU (Turt.) Näg. Ceram, p. 355. Conferva Rothii Turt. Syst. 6, p. 1806; sec. Dillw. Brit. Conf. t. 73. f. typica. Deser. Callithamnion Rotbhii J. G. Ag. Epicr, p. 13. Fig. - Thamnidium Rothii Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t. 5. Ewwsicc. a > ÅAresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 259. f. globosa nob. Planta globosa, densissime intertexta, diametro vix 2 mm., plexu basali e filis répentibus ramosis. confertis constante, systemata ramorum, ereberri- ma, fastigiata, dense radiatim disposita emittente; axi primario ramorum systematum paullo supra basim in fasciculo ramorum soluto, ramis raro simplicibus, vulgo presertim supra medium ramulis plus minus crebris, elongatis, adpressis, approximatis, secundis, vel alternis obsessis; articulis in- ferioribus ramorum diametro fere zsequilongis, circa 14 u. crassis, summis ramulorum diametro saltem 3-plo longioribus, vix 5 u. crassis; ramis tetra- sporangiferis subapicalibus. Tab. 15, fig. 9—13. Syn. Callithamnion floridulum Lyngb. Hydr. Dan. p. 130, tab. 41 D. > > Sommerf. Suppl. p. 193. , Rothii Croall, F1. Dise. p. 460. D » — Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl. p. 239. > » Sommerf. Suppl. p. 193. Thamnidium » Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 27; Algenv. Murn:. Meer. p. 25. ? > Kleen, Nordl. Alg. p. 22. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 233 Beskrifning af f. globosa. Växten bildar nästan klotfor- miga, täta, fasta knippen, hvilka äro omkring 2 mm. i diame- ter och hafva en åt violett gående färg (fig. 9). Dess basal- del utgöres af tätt sammanfiltade, krypande, greniga celltrådar (fig. 10). Från dessa utgå radiärt jemntoppade, täta, mycket tätt sammanträngda grensystem (fig. 11). Dessa hafva en kort, mer eller mindre böjd hufvudaxel, vid basen omkring 14 p. tjock, hvilken bildas af svagt tunnformiga celler, som äro unge- fär lika långa som tjocka. Denna upplöser sig 1 ett mer eller mindre tätt knippe af grenar, hvilka vid sin utgångspunkt äga ungefär samma tjocklek som hufvudaxeln eller de biaxlar, från hvilka de utgå, men afsmalna jemnt och starkt mot spetsen, så att de här äro knapt hälften så tjocka som nedtill. Upp- åt förlängas också cellerna, så att de från att nedtill i dessa axlar vara svagt tunnformiga och ungefär lika långa som tjocka, blifva rent cylindriska och 3 gånger längre än tjocka (fig. 12, 13). Sällan äro dessa grenar enkla, oftast utsända de närmare basen en eller två och ofvan midten två eller flere upprätta, tilltryckta, af cylindriska celler bildade sidoaxlar, hvilka nå samma höjd som deras resp. hufvudaxel och afsmalna liksom denna, ehuru svagt, uppåt. De tetrasporangiebärande grenarne synas anläggas subapikalt såsom hos den typiska formen. Från denna skiljer den sig genom sitt växtsätt, sin rikligare förgre- ning och genom cellernas olikhet till form, längd och tjocklek i bålens öfre och nedre del. Lefnadsförhållanden. Hufvudformen är litoral eller subli- toral. I förra fallet bildar den en mer eller mindre tät matta af stundom ganska stort omfång på klipphällar blottade vid ebb, i senare fallet lefver den på 3—4, stundom på 5—15 fam- nars djup, än mattformigt utbredd på stenar, än i små tofsar fäst på alger. Den uppträder så väl på öppen kust, som i det inre af djupare fjordar, stundom sällskaplig i stora massor, på rätt betydliga sträckor bestämmande vegetationskarakteren. I full tetrasporutveckling har jag aldrig funnit den i polarhafvet. Förmodligen bär den sådana organ under de tider, då jag icke haft tillfälle att här undersöka den, vintern, våren eller hösten. Att döma af det fåtal abnormt utbildade, såsom det tyckes efter den egentliga tetrasporbildningstiden framkomna tetra- sporangier, som jag sett hos exemplar från Spetsbergen, skulle här tiden för tetrasporbildningen försiggå under våren d. v. s. maj eller juni. ; Formen globosa har jag funnit på öfre delen af den lito- rala regionen på för starkt vågsvall utsatta ställen. 234 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning. Känd från polarhafvets atlantiska florområde och de norr om detta liggande delarne af det arktiska. Maxi- mum af freqvens äger den enligt min erfarenhet i östra delen af Spetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49' Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, enligt Kleen, Finmarken: Maasö, Gjesver, Öxfjord och Talvik, lokal och temligen sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens vest- och nordvestkust, lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, temligen all- män, på sina ställen ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, vanlig, Kap Adair, Grön- lands vestkust vid Neuherrnhut och Hunde Islands. Af Lyng- bye och Croall uppgifves den också för Grönland utan när- mare angifven lokal och i Köpenhamns musei herbarium fin- nas exemplar derifrån. Formen globosa känner jag endast från Norska polarhafvet från Gjesver. RHODOCHORTON (7?) SPARSUM (Carm.) nob. Callithamnion sparsum Carm. in Hook. Brit. FI. p. 348. Descer. Callithamnion sparsum J. G. Ag. Epicr. p. 14. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 297. Syn. Callithamnion sparsum Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. Thamnidium sparsum Kleen, Nordl. Alg. p. 23; Cfr Kjellm. Algenv. Murm. Meer. sub. Th. Rothii p. 25. Lefnadsförhållanden. "Denna högeligen osäkra och föga kända art är i polarhafvet anträffad steril, fäst på Laminaria- stammar och Sphacelaria arctica. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden. Baffinsbay: Cumberland Sound. Subg. 2. Thamniscus Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 29. RHODOCHORTON MESOCARPUM (Carm.) nob. Callithamnion mesocarpum Carm. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 348. f. rupicola nob. Deser. Thamnidium mesocarpum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. Fig. — Oallithamnion » Harv. Phyc. Brit. t. 325. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARDETEN. 235 £. penicilliformis Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 30. Descr. Thamnidium mesocarpum f. penicilliformis Kjellm. 1. c. Fig. » > 3 TERS » tab. nostra 16, fig. 6—T. Syn. Thamnidium mesocarpum Kleen, Nordl. Alg. p. 22. > f. penicilliformis Kjellm. 1. c.; Algenv. Murm. Meer. p. 25; Kariska hafvets Algv. p. 23. Tillägg till beskrifningen af f. pemicilliformis. Vanligen har växten det utseende, som fig. 6 återger. Sådan har jag. alltid funnit den inom glacialhafvet. Vid Finmarkskusten har jag jämte och växande bland dylika exemplar sett sådana, hvilkas långgrenar buro ett större antal ensidiga eller alternerande, tilltryckta grenar af högre ordning. Lefnadsförhållanden. Formen »rupicola är litoral eller sub- litoral, fäst på sten, djurhus, musselskal o. s. v. Formen pe- mcilliformis är sublitoral och epifytisk på åtskilliga algarter, företrädesvis Odonthalia, Delesseria- och Ptilota-arter och Che- tomorpha melagoniwm. Den är hittills endast funnen på öppen kust, alltid växande i fåtaliga exemplar på samma ställe. Båda formerna äro funna med tetrasporangier i juli och augusti, f. pemicilliformis vid Grönland dessutom under mars. Utbredning. Hufvudformen är känd endast från polarhaf- vets atlantiska område, f. penicilliformis äfven från det arktiska, inom hvilket den har en vidsträckt utbredning. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust; at. NI TI 49 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, (f. rupicola) 10- kal, sparsam, Finmarken vid Gjesveer (f. penicilliformis), lokal, sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvestkust vid Fairhaven, lokal, sparsam. ; Murmanska hafvet: flerestädes och temligen ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljäs ostkust. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. RHODOCHORTON SPETSBERGENSE Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 31. Descr. Thamnidium spetsbergense Kjellm. 1. c. Fig. > > JURA left nl GR 2 236 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lefnadsförhållanden. Funnen i ett fåtal individ inom den sublitorala regionen, fäst på Chetomorpha melagonium i augu- sti månad. Den bar då rikligt tetrasporer. Fyndort: Känd endast från Grönlandshafvet från Fairhaven på nordvestkusten af Spetsbergen. Fam. Porphyrace&e (Kätz.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 16; Kätz. Phyc. gener. p. 382; char. mut. Gen. Diploderma nob. Thallus membranaceus duobus cellularum stratis constructus. DIPLODERMA ÅMPLISSIMUM nob. Planta initio aliis algis adnata, demum soluta in mari libera circum- natans; fronde usque 90 cm, longa, 30 cm. lata, ovata, ovato-cordata, oblongo- obovata, oblongo-lanceolata, crebre et profunde undulato-plicata, non laci- niata, juvenili intense violaceo-purpurpea, etate provectiore plus minus di- lute violaceo-carnea, lubrica, chartze arctissime adherente; cellulis medii thalli plante adulte sectione transversali quadratis vel verticaliter rectangu- laribus; organis reproductionis zonam marginalem subflavam occupantibus. Tab. 17, fig. 1—3; tab. 18, fig. 1—8. Syn. Porphyra laciniata f. linearis et vulgaris Kleen, Nordl. Alg. p. 23. > coccinea Kleen, Nordl. Alg. p. 24. Ulva umbilicalis £ purpurea Wg. Fl. Lapp. p. 506. - Artbeskrifning. Växten är i början genom ett svagt vidfäst- ningsorgan fäst på andra alger. Under denna tid har den en stark, mättadt purpur-violett färg. Den löses sedermera, då den har nått betydligare storlek och drifver omkring på hafs- ytan. I den mån den blir större och äldre blekes färgen mer och mer och öfvergår slutligen till blek köttfärg med dragning åt violett. Det största vidfästa exemplar, jag funnit, var 28 cm. långt, 12 cm. bredt på det bredaste stället. Kringdrifvan- de exemplar nå en betydlig storlek. Jag har mätt ett lefvande exemplar, som höll 90 cm. i längd med 30 em. i bredd. Bålens form är underkastad stor vexling, men vanligen är den aflång med dragning åt hjertlik eller äggrund. Genom starkare ut- veckling af den ena sidan böjer den sig stundom kring vid- fästningspunkten och får, då denna böjning är som starkast, ett om Porphyra laciniata f. umbilicalis påminnande utseende. Den är tätt veckad, ofta så djupt att vecken nå till bålens midtellinie. Kanten är jemn eller oregelbundet sargad, stun- = LU VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 23 dom ehuru mera sällan vackert crenulerad. Flikiga exemplar har jag ej sett (tafl. 17, fig. 1—3). Bålens stipitaldel bildas af klubblika celler med skaften riktade nedåt och mer eller mindre snedt utåt, skjutande för- bi hvarandra (tafl. 18. fig. 1, 2). På fullt utbildade exemplar äro cellerna vid bålens midt i tvär genomskärning vanligen qvadratiska stundom rektangulära, betydligt högre än långa (fig. 4, 5). Om denna olikhet anger ålders- eller formskilnad, kan jag för tillfället ej afgöra. Cellernas form och anordning, sedda från ytan, anger fig. 3. Märkas må dock, att denna, lik- som de öfriga, äro tecknade efter torkade och sedermera upp- blötta exemplar. Antheridier och sporocarpier utbildas stundom, men, som det. vill synas, icke alltid på samma exemplar. Utbildnin- gen börjar vid kanten och fortskrider inåt. Härvid kan af de två cellerna på samma tvärsnitt antingen båda utbildas till antheridier, båda till sporocarpier eller en till ett antheridium, den andra till ett sporocarpium (fig. 7—8). Sporocarpierna äro fåsporiga. Lefnadsförhållanden. Växer, då den är vidfäst, sublitoralt, vanligen på 2—3 famnars djup i spridda exemplar. Jag har endast träffat den på öppen kust. Sporocarpieexemplar äro tagna i slutet af juli och början af augusti månad. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Maasö i Finmarken, ungefär Lat. N. 712. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar i Kleens och Wahlenbergs herbarier, Tromsö amt, nära staden Tromsö, Finmarken vid Maasö, der den var lokal, men ymnig. DIPLODERMA MINIATUM (Ag.) nob. Ulva purpurea £ miniata Ag. Syn. Alg. p. 42. Descr. Ulva miniata Lyngb. Hydr. Dan. p. 29. Fig. » » » E 3a TRO. Porphyra miniata Fl. Dan. t. 2394. » Kärt Tap: Phye. 19, t, 81: Diploderma miniatum Tab. nostra 18, fig. 9. Syn. Porphyra miniata Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 32. » vulgaris Croall, Fl. Disc. p. 461 (?) » Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 144 (?) Anmärkning vid arten. Under namn Porphyra (Ulva) mim- ata finnes i Köpenhamns musei herbarium en betydlig mängd exemplar i olika utvecklingsstadier af ifrågavarande växt. På dem träffar den beskrifning väl in, hvilken Lyngbye anf. st. 238 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. gifvit af den växt, hvilken han benämner Ulva miniata. Det synes mig derför kunna trygt antagas, att det är en del af dessa exemplar, hvilka legat till grund för hans beskrifning liksom också för C. A. Agardhs beskrifning af Ulva purpurea PB miniata. Sistnämnda auktor anger uttryckligen, att den växt, han åsyftar, var från Grönland, meddelad af Wormskiöld; Jfr Spec. Alg. 1, p. 407. Denna grönländska art är dock icke en Porphyra, utan en Diploderma, närmast beslägtad med föregående, ehuru helt visst specifikt skild från denna. Den är till färgen olik den, har åtminstone såsom äldre större fasthet och är nästan icke veckad. Den är dessutom, så vidt jag kunnat finna, alltid dioik. Lefnadsförhållanden. Vid Spetsbergen har jag funnit arten på nedre delen af den sublitorala regionen på 10—15 famnars djup, vidfäst sten. Om dess förekomst vid Grönland kan jag icke med bestämdhet säga något. På vidfogade etiketter i Köpenhamns musei herbarium finnes angifvet: »in mari ad saxa; ad stipites L. saccharin:e (caule fistulosa); ad stipites L. saccharina», hvaraf man torde kunna sluta, att växten äfven här är sublitoral och egentligen har sitt tillhåll inom Lanmu- narie-formationen. Flertalet af de grönländska exemplaren äro samlade i mars och april, några i juli, några i oktober, så att det vill synas, som skulle växten bär finnas året om. Repro- duktionsorgan bär den också vid olika tider enligt dessa exemplar. Utbredning. Den når säkerligen maximum af freqvens i Baffinsbay. Utom här är den anmärkt i östra delen af Grön- landshafvet. Dess nordligaste hittills kända fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49'. Fyndorter : Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvestkust, säll- synt. Baffinsbay: Grönlands vestkust: Kakertok, fjorden Tessar- miut, Kangek (nära samma fjord), Julianeshaab, Egedesminde, Godthaab. Om,-såsom jag förmodar, Croalls och Dickies P. vulgaris är denna art, är den också känd från Discobugten och Whale Sound. Gen. Porphyra Ag. BYS, Alg. p. XX XII PORPHYRA LACINIATA (Light.) Ag. 1. ce. p. 190. Ulva laciniata Light. FI. Scot. p. 974. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 239 f. typica. Descr. Porphyra laciniata Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 100—101. Fig. > > Harv; Phyc: Brit. t. 92. Ezxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 116. f. umbilicalis DL. (Kleen.) Nordl. Alg. p. 23. Ulva umbilicalis L. Spec. Pl. 2, p. 1163. Descer. Ulva umbilicalis Lyngb. Hydr. Dan. p. 28. Exsice. Porpbyra laciniata f. b. Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 260. Syn. laciniata Aresch. Phyc. Scand. p. 404. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 50. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 23; excl. var. lineari et vulgari. umbilicata Rupr. Alg. Och. p. 393. » vulgaris Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 75. Ulva umbilicalis Gunn. Fl. Norv. 2, p. 121. ? » Wg. Fl. Lapp. p. 506; excl. var. Anmärkning vid formuppfattningen. Thuret har framhållit, att hvad som af algologiska författare framställes under namn P. Uinearis, P. vulgaris aller P. purpurea och P. lacimata än så- som skilda arter än såsom former af samma art i sjelfva ver- ket är samma växt i olika utvecklingsstadier; Jfr Thur. anf. st. Då så är, böra namnen P. linearis, vulgaris och purpurea alldeles utgå. Såsom en särskild form af P. laciniata bör en- ligt min mening den under namn Ulva umbilicalis eller U. um- bilicata beskrifna växten uppfattas. Den är biologiskt och mor- fologiskt olik EE P. laciniata. För nordiska algologer är den väl känd och har af Lyngby e .anf. st. blifvit fullt igen- känneligt beskrifven. Lefnadsförhållanden. Arten växer inom tidvattensområdet, f. umbilicalis i dess öfversta del, alltid fäst på klippor och ste- nar, f. typica längre ned, ofta fäst på sten, men också ofta på alger. De förekomma båda på så väl öppen som skyddad kust, f. umbilicalis dock helst på öppna ställen. Den är något sällskaplig och förekommer stundom i så stora massor, att den bidrager till vegetationskarakteren. Båda formerna bära pro- pagationsorgan vid Norges polarhafskust under juli och augu- sti månader. Utbredning. Arten tillhör säkert egentligen polarhafvets atlantiska florområde, der den har sitt maximum af freqvens, men är också anmärkt i de tillgränsande delarne af det arkti- ska florområdet. Dess nordligaste säkert kända fyndort är Gjes- ver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. ; Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 240 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nig, Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, antagligen tem- ligen allmän och ymnig. Baffinsbay: Grönlandskusten, enligt exemplar i Köpen- hamns musei herbarium. Vid Norges kust förekomma båda formerna; vid Ryska Lappmarkskusten är f. umbilicalis anmärkt, vid Grönlandskusten hufvudformen. PORPHYRA ABYSSICOLA nob. Md P. fronde elongato-obovata, late oblonga vel ovato-cordata, integra, parce at profunde undulata vel subplana, lubrica, chart&e arctissime adhe- rente, coccineo-violacea, dioica; organis fructificationis zonam marginalem ” occupantibus. Tab. 17. fig. 4; tab. 18, fig. 10—11. Syn. Porphyra miniata J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 111; fide spec. » 3 Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 51; fide syn. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 23; fide spec. > » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 75. Artbeskrifning. Af denna art har äs sett endast ett fåtal exemplar, och endast två fullständiga. Den är vidfäst med en liten callus radicalis. Stipes saknas. De båda fullständiga exemplaren äro utdraget omvändt äggformiga, något sneda. Så vidt jag af de fragmentariska exemplaren kunnat se, är dock formen ofta en annan. Några af dessa synas hafva varit bredt aflånga, andra äggrunda med hjertlik bas. Det största exem- plar, jag granskat, var 15 cm. långt och 5 cm. bredt på det bredaste stället. Fragmenten synas också antyda en liten växt. Än är den nästan slät än sparsamt, men djupt veckad, Den är slemmigare än någon af slägtets öfriga arter och fäster vid konservering hårdt vid papper samt sammandrar sig vid tork- ning föga. Yngre exemplar hafva en temligen stark karmin- röd färg, med dragning åt violett. Vid tilltagande ålder blek- nar växten och antar en blek köttfärg med dragning åt gult (tafl. 17, fig. 4). Bålens nedre del bildas af klubblika celler. Dessas spet- sar inbäddade i slem bilda callus radicalis. I öfrigt samman- sättes bålen af celler, som i tvärsnitt äro rektangulära med cellrummens hörn temligen starkt afrundade. Sporocarpier och antheridier utbildas på olika exemplar och intaga vid bå- lens kant en oregelbunden zon, som har större bredd än hos P. laciniata. Sporocarpierna äro fåsporiga (tafl. 18, fig. 10 och 11). ; VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 241 Lefnadsförhållanden. Enligt min erfarenhet tillhör denna art de djupare delarne ar den sublitorala regionen på öppen kust, der den växer i spridda exemplar, fäst på andra alger eller på Hydromedusor. Kleen har också funnit den på djupt vatten. Antheridieexemplar äro tagna vid Nordlanden i juli, exemplar med sporocarpier under utveckling vid Finmarken i början af augusti. Exemplar från Grönland, samlade i slutet af september eller början af oktober, hafva antheridier och spo- rocarpier. Utbredning. Hvar denna art har sitt centrum, kan jag icke afgöra. Någon allmän utbredning i polarhafvet har den icke. I största individmängden synes den vara tagen vid Ryska Lapp- markskusten. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Nor- ges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sällsynt, Fin- marken, sällsynt vid Maasö och Gjesveer. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, samlad i stort antal exemplar: Hvita hafvet: antagligen sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. Gen. Bangia (Lyngb.) Kätz. Phyc. gener. p. 248; Lyngb. Hydr. Dan. p. 82; lim. mut. BaANGia FUsCoPURPUREA (Dillw.) Lyngb. 1. c. p. 83. Conferva fuscopurpurea Dillw. Brit. Conf. p. 92. Descr. Bangia fuscopurpurea Hauck, Meeresalg. p. 22. Fig. » » Kiäfz: Tap: Phyc: 3, t. 29. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 118. Syn. Bangia arctica Foslie, Arct. Havalg. p. 5. Cfr. Hauck,l. c. et Berth. Bangiaceen, p. 23. 2 fuscopurpurea Kleen, Nordl. Alg. p. 24. » > Croall, F1. Disc. p. 461. Conferva atropurpurea Wg. Fl. Lapp. p. 515. Lefnadsförhållanden. Växten är litoral, växande antingen i klipphålor, som under ebb äro vattenfylda, eller på sten, som blottas vid ebb. Under hvilken tid den i Ishafvet bär propa- gationsorgan, känner jag icke. Utbredning. Arten är med säkerhet känd från Norska polarhafvet. Den är också anträffad i Baffinsbay, men ej vid- fäst, hvarför dess förekomst här är osäker. Dess nordli- gaste fyndort är Nordkap vid Norges nordkust. BD 16 242 KEJELLMAN, NORRA I[SHAFVETS ALGFLORA. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö, Fin- marken vid Nordkap, på senare stället temligen ymnig. Baffinsbay: funnen drifvande i Davis Strait; närmare lokal ej angifven. Gen. Erythrotrichia Aresch. Phye. Scand. p. 435. ERYTHROTRICHIA CERAMICOLA (Lyngb.) Åresch. 1, c. p. 436. Conferva ceramicola Lyngb. Hydr. Dan. p. 144. Descr. Erythrotrichia ceramicola Aresch. 1. ec. Fig. Bangia ceramicola Harv. Phyc. Brit. t. 317. Syn. Erythrotrichia ceramicola Kleen, Nordl. Alg, p. 24. Lefnadsförhållanden. Kleen har funnit arten växande på litorala alger. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän. Serien Fucoide&e (Ag.) J. G. Ag. Alg. Med. p. 24; Ag. Syst. Alg. p. XXXV; lim. mut. Fam. Fucace&e (Ag.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 180; Ag. 1. ce: p. XXNVII; lim: mut. Gen. Himanthalia Lyngb. Hydr. Dan. p. 86. HiMANTHALIA LoOREA (L.) Lyngb. 1. ec. Fucus loreus L. Svst. Nat. Ed. 12, 2) p.: 716. Descr. Himanthalia lorea J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 196. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 78. Eusicc. » » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 2 et 251. Syn. Fucus loreus Gunn. F1. Norv. 2, p. 125. » >» Wg. Fl. Lapp. p. 499. Himanthalia lorea J. G. Ag. Enum. > » Aresch. Phyc. Scand. p. 259. > > Kleen, Nordl.: Alg: p. 81. Ulva pruniformis Gunn. FI. Norv. 2, p. 89; ex parte. Lefnadsförhållanden. En inom nedre delen af litoralregionen enligt regeln sällskapligt växande alg. Vid Nordlanden är VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 243 den i maj steril; vid juni månads ingång börja receptaklerna utveckla sig och nå inom få veckor mer än en fots längd. I juli torde här växtens egentliga fruktifikationstid infalla. Om vin- tern saknas den. enligt Wahlenberg. Utbredning. "Tillhör polarhafvets atlantiska florområde och endast dess södra del. Så högt mot norr som till Finmarken går den icke. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- vegia arctica» (Berggren), enligt J. G. Ag. Enum. Gen. Halidrys (Lyngb.) Grev. Alg. Brit: p: XXXIV; Lyngb. Hydr. Dan. p. 37; lim. mut. HaALIDRYS SILIQUOSA (L.) Lyngb. 1. c. Fucus siliquosus L. Spec. Plant. 2, p. 1160. Deser. Halidrys siliquosa J. G. Ag. Spec: Alg. 1, p. 286. Fig. » ; Harv. Phyc. Brit. t. 66. Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 151. Syn. Fucus siliquosus Gunn. Fl. Norv. 1, p. 83. > D Wg. F1. Lapp. p. 498. Halidrys siliquosa J. G. Ag. Enum. > > Aresch. Phyc. Scand. p. 253. a 3 Kleen, Nordl. Alg. p. 31. Lefnadsförhållanden. Tillhör öfre delen af det sublitorala området, växande på 1-3 famnars djup, på sten- och grus- botten. Om dess lefnadssätt i polarhafvet känner jag föröfrigt intet. : Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Om den tillhör detta i dess helhet, kan' jag ej med bestämdhet afgöra. Enligt Areschoug och Wahlenberg finnes den äfven i dess norra och östra delar, vid Finmarken. Sjelf har jag visserligen funnit den här, men aldrig vidvuxen, endast uppkastad på stranden. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- vegia arctica» (Berggren); Finmarken enligt Areschoug och Wahlenberg. Vid Maasö fann jag en del kraftiga, grofva exemplar, uppkastade på stranden. ' Gen. Ozothallia Desne et Thur. Rech. Fuc: p. 13. OZOTHALLIA NODOsSA (L.) Desne et Thur. 1. ce. Fucus nodosus L. Spec. Plant. 2, p. 1159. 244 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Deser. Fucodium nodosum J. G. Ag. Spec. Alg. 1. p. 206. Fig. Fucus nodosus Harv. Phyc. Brit. t. 158. Ezxsice. Halicoccus nodosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 51. Syn. Ascophyllum nodosum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52. Fucodium nodosum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till! p. 27, 28 et 31; Grönl. Alg. p. 110. Fucus nodosus Croall, FI. Dise. p. 457. Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; Alg. Cumberl. p. 236. ; » Gunn. Fl. Norv. 1, p 83. ; » Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II , p Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. » > Wg. FI. Lapp. p. 499. Halicoccus nodosus Aresch. Phyc. Scand. p. 254. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 31. Halidrys nodosa Lyngb, Hydr. Dan. p. 37. Ozothallia nodosa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 3. Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust är arten litoral, intagande ungefär mellersta delen af den litorala regio- nen. Den finnes såväl på öppen kust som i det inre af djupa fjordar, men-synes föredraga sådana ställen, som äro skyd- dade för starkt vågsvall. Den är sällskaplig och uppträder på sina ställen i betydligare massor än andra Fucaceer. Med sådana växer den oftast blandad. TI juli och förra hälften af augusti har jag vid Finmarkskusten funnit rikligt receptakel- bärande exemplar. Under slutet af augusti var den här all- tid steril, men i början af oktober började åter nya recep- takler att anläggas. Den synes alltså här fruktificera åtmin- stone två eller antagligen flere gånger om året. Vid Frank- rikes kust skall den enligt Le Jolis bära receptakler under vintern. Vid bohuslänska kusten börjar den utveckla dylika organ i mars och april, i juni är fruktifikationstiden slut. Jfr Aresch. anf. st. Utbredning. Bestämda gränser för artens utbredning i polarhafvet kan jag för närvarande ej angifva. Den växer med säkerhet i Norska polarhafvet, vestra Murmanska hafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay. Den uppgifves också för östra Grönlandshafvet, men dess förekomst här synes mig i någon mån osäker. Den är hemförd härifrån af 1868 års svenska expedition och enligt uppgift tagen flerestädes, såsom i Is- fjorden, Smeerenbergbay, Kobbebay och nordkustens fjordar. De tre första ställena har jag varit i tillfälle att undersöka, men lyckades ej finna spår af denna växt. Deremot träffades den uppkastad på stranden vid Sydkap, dit den dock antag- ligen förts söderifrån. Mellan Norge och Spetsbergen såg jag den flerestädes flytande på hafsytan. Att den icke växer vid VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 245 Spetsbergens kuster, finner stöd deri, att den ej är anmärkt vid Novaja Semljas vestkust, der algfloran är så lik den spets- bergska. I Hvita hafvet är växten redan sällsyntare än vid Norges nordkust och öster om detta haf, vid Cisuralska Sa- mojedlandets kust, är den icke iakttagen. Maximum af fre- qvens når den helt säkert vid Norges kust. Dess nordligaste uppgifna fyndort är Spetsbergens nordkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Tromsö amt, allmän och ymnig vid staden Tromsö, vid Renö och Karlsö, Finmarken: Maasö, Gjesver, Mageröns syd- kust, Öxfjord, öfverallt temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Beeren Eiland, ,Spetsbergens vest- och nordkust. Jfr ofvan. É Muwmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: temligen allmän. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid Smallesund, Fiskernzes, Sukkertoppen, Godhavn, Whale Islands, samt flytande på hafvet utanför Lichtenau och vid Lat. N. TSTDJO Gen. Fucus (Tourn.) Desne et Thur. Rech. Fuc. p. 13; Tourn. Inst. Herb. 3, p. 565; char mut. Fuctcs-SErrATUS L. Spec. Plant. 2, p. 1158. Descr. Fucus serratus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 101. f. grandifrons nob. f. robusta, thalli segmentis plurimis ad costas reductis, summis mem- branaceo-coriaceis, 2 em. latitudine excedentibus, argute et profunde ser- ratis, recaptaculigeris prsesertim abbreviatis, apicibus rotundato-truncatis; eryptostomatibus sat numerosis. f. abbreviata nob. f. parvula, 15—20 em. alta, thalli segmentis plurimis ad costas reductis, summis membranaceo-coriaceis eirca 1 em. latis, parce obsoletiusque serratis, abbreviatis, apicibus rotundato-truncatis; eryptostomatibus numerosis. f. arctica J. G. Ag. Fucus serratus var. arcticus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 9. f. thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis coriaceo-mem- branaceis, circa 1 cm. latis, parce obsoletiusque serratis, apicibus subrotun- datis; eryptostomatibus fere nullis. 246 KJELLMAN, NORRA [SHAFVETS ALGFLORA. f, typica nob. f. elongata, thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis sub- coriaceis vel coriaceis, 1,5—2,5 cm. latis, plus minus crebre et argute ser- ratis, elongatis, apicibus truncatis; cryptostomatibus numerosioribus. Fig. Fucus serratus Harv. Phyc. Brit. t. 47. Exxsice. > , Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 55. f. angusta nob. f. elongata, thalli segmentis complurium ordinum alatis, summis sub- coriaceis, circa 1 cm. latis profunde, plus minus crebre et argute serratis, elongatis, apicibus truncatis; cryptostomatibus sat numerosis. Syn. Fucus serratus J. G. Ag. Enum.; Spetsb. Alg. Bidr. p. 9, 11. » Aresch. Phyc. Scand. p. 258. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 57. Gunn. Fl. Norv. 1, p. 28: > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 28. > Kleen, Nordl. Alg. p. 25. > Lyngb. Hydr. Dan. p. 5. » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. » Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. » Wg. Fl. Lapp. p. 489. Anmärkning vid formbegränsningen. Utgående från den åsig- ten, att variationsriktningarna och variationsgränserna hos en mycket vexlande art framhållas mindre skarpt och tydligt, om en alla formerna omfattande beskrifning lemnas, än om vissa grundformer, kring hvilka de öfriga kunna grupperas, uppställas och karakteriseras, har jag ansett mig böra väcka uppmärksamheten på de i det föregående beskrifna typerna af Fucus serratus. Kring dessa tror jag, att alla de former, hvilka samlingarna af Fucus serratus från polarhafvet inne- hålla, temligen lätt och naturligt kunna ordnas. Såsom ty- pisk Fucus serratus har jag antagit den af Harvey i Phyc. Brit. på taflan 47 afbildade formen, hvilken förekommer all- mänt vid Sveriges vestra kust och äfven är vanlig vid Norges polarhafskust. Nära denna står en form, hvilken är funnen inom polarhafvets arktiska florområde, i östra delen af Murmansk: hafvet, den som jag kallat f. angusta. Den afviker från den ty- piska genom betydligt smalare bål och mindre tätt sågade öfre segment. Båda hafva en vid torkning läderartad bål med seg- ment af 5 eller flera ordningar vingade och segmenten, såväl de sterila som fertila, jemnbreda eller viggelika med nästan rät kontur och tvärhuggna spetsar. Cryptostomata äro tem- ligen talrika och skarpt framträdande. Till f. angusta sluter sig den form, som torde få anses såsom den egentliga glacial- formen, f. arctica J. G. Ag. Denna har något kortare segment, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 247 som äro af mindre fast konsistens, segmentspetsarne mera af- rundade och få eller inga cryptostomata. Till den närmar sig åter en egendomlig form, hvilken Kleen funnit växa i klipphålor i Nordlanden, f. abbreviata. Den har alla segment utom de yttersta reducerade till costor, segmenten korta, spar- samt och grundt sågade, med bugtiga kantlinier och talrika cryptostomata. Den är den minsta af alla formerna; blir an- tagligen endast 15—20 cm. hög. Största dimensionerna af alla når vid polarhafvets kuster den, som jag benämnt f. grandi- frons. I likhet med f. abbreviata har den endast segmenten af sista ordningarna vingade, dessas kantlinier bugtiga, seg- mentspetsarna afrundadt tvärhuggna och alla segmenten, sär- skildt de öfre, receptakelbärande, kortå, men den är skild ge- nom betydligare storlek och isynnerhet bredd samt derigenom att de öfre segmenten äro skarpt och djupt sågade. Lefnadsförhållanden. Arten är i Norska polarhafvet van- ligen litoral, förekommande (f. typica och f. angusta) i denna regions nedre del, eller (f. abbreviata) i klipphålor, som under ebb äro fylda med vatten. Stundom (f. grandifrons) går den ned till den sublitorala regionens öfre del. Vid Novaja Seml- jas kust och antagligen vid Spetsbergen (f. angusta och f. arc- tica) uppträder den på den sublitorala regionen såsom element i Lamvinarie-formationen. Den trifves både på öppen och skyd- dad kust; f. grandifrons föredrar skyddade lugnare ställen. Den typiska formen är sällskaplig, de öfriga växa spridt i få- taliga individ på samma ställe. Den typiska formen och f. grandifrons bära vid Norges nordkust receptakler från juli till början af oktober; f. angusta är funnen med dylika organ vid Nordlanden och Finmarken under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli och en form, som står f. arctica närmast, vid Novaja Semlja i slutet af juli. Af f. abbreviata har jag sett endast sterila exemplar. . Utbredning. Känd från polarhafvets både atlantiska och arktiska område. Inom det senare har den en inskränkt ut- bredning och är antagligen en dit invandrad form. Från Ka- riska hafvet, Sibiriska och Amerikanska Ishafvet är den icke känd. Om den förekommer i Baffinsbay, måste den här vara mycket lokal och sällsynt. Den enda uppgift om att den skulle växa här är lemnad af Lyngbye, som säger sig hafva sett exemplar härifrån i Fabricii och Giesekes herbarier. Under senare tiders talrika färder i dessa farvatten har den, så vidt jag kunnat finna, icke blifvit anträffad. Sitt freqvensmaximum 248 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. har den vid Ra nordvestkust. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kuster. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden (f. abbreviata, typica, angusta), allmän och ymnig, Tromsö amt (f. grandifrons och typica), den senare ymnig och allmän, Finmarken, f. ty- pica allmän och ymnig, vid Maasö, Gjesver, Mageröns syd- kust och Öxfjord, f. grandifrons lokal och mera sparsam vid Maasö och Gjesver Gsökiäinaskäfvet: Spetsbergens kust (f. arctica) lokal och antagligen sparsam. / Mwuwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust; lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch; antagligen öfverallt former, som stå närmast f. angusta och f. arctica. Jfr Gobi och Kjellm. anf. st. Hvita hafvet: allmän och ymnig; förmodligen f. angusta och f. arctica. Baffinsbay: Grönlands kuster enligt Lyngbye Fvcus VesicuLosus L. Spec. Plant. 2, p. 1158. Descr. Fucus vesiculosus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 102. f. vadorwm Aresch. l.4c. Descer. Fucus vesiculosus £. vadorum Aresch. 1. ec. : > » f. vadorum Kleen, Nordl. Alg. p. 26. ft. typica. Descr. Fucus vesiculosus a. rupincola Aresch, l. c. 3 > sens. strict. Kleen, 1. ec. Fig. > Harv. Phyc. Brit. t. 204. Exsice. ; > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 53. f. angustifrons Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 53. Descr. Fucus vesiculosus f. pseudoceranoides Kleen, 1. c. p. 27. f. turgida nob. f. vesiculifera; segmentis summis tantum alatis, linearibus angustis, vix ultra 5 mm. latis; systematibus segmentorum fertilium quam steriles pa- rum brevioribus; receptaculis globosis vel ellipsoideo-globosis, 1 em. crassi- tudine superantibus, valde turgidis. f. spherocarpa J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 29. Deser. Fucus vesiculosus f. spherocarpus Kleen, 1. ec. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 249 HYBrR. F. SERRATUS + VESICULOSUS. Desecr. et fig. Kleen, Nordl. Alg. p. 24; t. 9. Syn. Fucus vesiculosus J. G. Ag. Enum; Grönl. Lam och Fuc. p. 30; Grönl. Alg. p. 110 —111. Syn. Fucus vesiculosus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 102. > > Ashm. Alg. Hayes. (2) p. 96. d > Croall, F1. Disc. p. 457. j ] Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; Alg. Cumberl. p. 286; ex parte (?). , , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 53. ? > Gunn. F1. Norv. 1, p. 48. ? Kleen, Nordl. Alg. p. 26. p ? Lyngb. Hydr. Dan. p. 3; ex parte. > Post. et Rupr. Ill.” Alg. p. II; ex parte. 2 ? Wg. Fl. Lapp. p. 490; excel. var. Anmärkning vid artens former. De två första af de angifna for- merna äro väl bekanta. Den i södra delen af polarhafvet van- liga smalbåliga formen med äggrunda eller aflångt lancettlika receptakler, hvilken Kleen upptagit under namn f. pseudoce- ranoides Aresch., har jag föredragit att kalla f. angustifrons Gobi. Kleens beskrifning af denna form afviker betydligt från Areschougs af subspec. pseudoceranoides och de exemplar från Nordlanden, hvilka finnas i Kleens herbarium med namn f. pseudoceranoides, äro olika så väl den af Areschoug för den så benämnda underarten citerade figuren som också den i i Bohuslän förekommande form, på hvilken Areschougs be- skrifning träffar in. Jag anser derför, att de former, hvilka af Kleen och Areschoug belagts med ofvan angifna namn, icke äro identiska. Kleens f. pseudoceranoides är deremot lik den, hvilken samlats af Berggren i nordliga Norge och af J. G. Agardh utdelats under namn f. vesiculosus. Den- samma -finnes enligt Gobi i Hvita hafvet och Gobi har för den föreslagit det namn, jag ofvan begagnat. Den form, hvil- ken jag kallat tuwrgida och hvars diagnos jag lemnat, sluter sig nära intill såväl föregående, som f. spherocarpa. Den är dock skild från båda genom sina stora, starkt svälda receptakler och synes mig förtjent att uppmärksammas, emedan den vid vissa sträckor af Norska Finmarkskusten tar en väsentlig del i Fucace-vegetationens sammansättning. Den synnerligen nätta form från Grönland, hvilken J. G. Agardh utdelat under namn f. spherocarpa, har Kleen funnit i Nordlanden och Gobi i samlingar hemförda från vestra Murmanska hafvet och Hvita hafvet. Vid Finmarkskusten har jag i bäckmyn- ningar funnit en form, som i sina gröfre exemplar fullstän- 250 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. digt öfverensstämmer med Grönlandsformen. Längre upp i bäckarna, der vattnet är föga bräckt, antar den ett afvikande utseende. Den blir förkrympt, 2—3 tum hög, med endast de nedre segmenten förlängda, de öfre deremot mycket korta, tätt gyttrade. Nästan hvarje segment af sista ordningen bär ett klotrundt receptakel, 2—3 mm. i diameter. Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet litoral, åtminstone i Norska polarhafvet och de till detta närmast gränsande de- larna af Ishafvet. Formen vadorwn är dock en sublitoral växt, som föredrar skyddade ställen. De öfriga formerna finnas såväl på öppen som skyddad kust. Såsom redan angifvits, har jag funnit f. spherocarpa vid Finmarkskusten i bäckmyn- ningar. Åtskilliga af artens former växa sällskapligt i stora individmassor, kraftigt bidragande till vegetationens prägel på betydliga sträckor. Så är i synnerhet fallet med f. typica och f. turgida vid Norges nordkust. Alla de anförda formerna äro i Norska polarhafvet tagna med receptakler under sommaren, juni—augusti. Från Grönland har jag sett receptakelbärande exemplar, insamlade under juli månad. Gobi omnämner f. angustifrons från Hvita hafvet med receptakler. Förmodligen har den tagits under sommaren. Utbredning. I följd af förvexling af denna art och F. evanescens är det omöjligt att med ledning af den tillgängliga literaturen utreda artens utbredningsområde. Jag tror, att den icke växer i andra delar af polarhafvet än Norska polar- hafvet, vestra Murmanska hafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay, och att all den F. vesiculosus, som uppgifvits från andra delar, antingen -är F. evanescens eller möjligen några exemplar af F. vesiculosus, som drifvit dit från sydligare trakter. Det senare torde vara fallet med de fragment af F. vesiculosus, om hvilka J. G. Agardh erhållit uppgift, att de samlats vid Spetsbergen. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fue. sid. 30. Sitt freqvensmaximum har arten säkert i Norska polarhafvet. Redan i Hvita hafvet är F. vesiculosus mindre ymnig än PF. evanescens; se Gobi anf. st. sid. 54. Huru långt arten går mot norden är ovisst. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, f. vadorum all- män, f. typica allmän, f. angustifrons sparsam, f. sperocarpa sparsam, Tromsö amt, f. typica allmän och ymnig vid Tromsö, Karlsö och Renö, Finmarken, f. typica allmän och ymmnig vid Maasö, Gjesveer, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik, f. an- gustifrons lokal och sparsam vid Gjesveer, f. turgida lokal, men ymnig vid Maasö och Gjesver, f. spherocarpa sparsam vid Gjesvier. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 251 Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten (f. spherocarpa). Hvita hafvet: (f. angustifrons och spherocarpa) mindre ymnig. Baffinsbay: f. spherocarpa med säkerhet vid Grönlands vestkust såsom vid Julianeshaab, Sukkertoppen, Godhavn, Rittenbenk, antagligen också vid Egedesminde och i Cumber- land Sound. Öfriga uppgifna fyndorter osäkra. Hybriden F-. serratus + vesiculosus är funnen af Kleen i Norska polarhafvet vid Nordlanden. Fucus CERANOIDES LÅ. Spec. Plant. 2, p. 1158. f. typica nob. Descr. Fucus ceranoides Harv. Phyc. Brit. t. 271. Fig. > > Harv. 1. ce. et Kleen, Nordl. Alg. t. 10, fig. 4. f. Harveyana Desne nob. Voyage Venus t. 4. Descer. Fucus Harveyanus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 10 et Till. p. 43. Fig. » ceranoides Kleen, Nordl. Alg. t. 10, fig. 2. f. divergens J. G. Ag. nob. Fucus divergens J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 28. Descr. Fucus divergens J. G. Ag. I. c. Fig. > — ceranoides Kleen, Nordl. Alg. t. 10, fig. 1. Syn. Fucus ceranoides Lyngb. Hydr. Dan. p. 5; fide syn. quoad spec. Groenl. (?) ? > Sommerf. Suppl. p. 182; fide syn. Anmärkning vid artens former. Sedan jag sett de utmärkta, synnerligen lärorika formserier af Fucus ceranoides, hvilka Kleen hemfört från Nordlanden, och varit i tillfälle att an- ställa jemförelse mellan dessa former och de båda i det egent- liga Ishafvet anträffade Fucus-formerna F. Harveyanus och F. divergens, kan jag ej annat än omfatta Kleens åsigt, att dessa båda icke kunna anses vara sjelfständiga arter, utan äro for- mer af F. ceramoides. Då emellertid desså båda former upp- träda såsom sjelfständiga i vidt olika delar af Ishafvet, har jag trott mig böra upptaga dem särskildt under de namn, de en gång erhållit. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten en li- toral alg, förekommande på sådana ställen, der en blandning af sött och salt vatten äger rum. I nästan sött vatten upp- träder f. divergens. Om dess förekomst i Ishafvet känner jag endast hvad J. G. Agardh efter Berggren meddelar, nämli- 262 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. gen att f. divergens vid Grönlands vestkust växer »in scrobi- culis». Kleens samlingar innehålla talrika receptakelbärande individ. De äro insamlade under juli och augusti. Aff. Har- veyana har jag sett exemplar med receptakler från Spetsbergen och af f. divergens från Grönland. Afven dessa hafva insamlats under sommaren, juli och augusti. Utbredning. Växten är känd från spridda delar af polar- hafvets såväl atlantiska som arktiska florområde. Någon vid- sträckt utbredning har den icke inom något af dem. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica, Har- veyana och divergens), flerestädes. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust utan närmare angifven lokal (f. Harveyana). Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Rittenbenk -(f. diver- gens). Att Lyngbyes Fucus ceranoides från Grönland är denna art, synes mig tvifvelaktigt. I Köpenhamns musei herbarium finnes ingen till F. ceranoides hänförbar form. Fucus SPIRALIS L. Spec. Plant. 2, p. 1159, sec. Aresch. Fuc. et. Pycnoph. p. 106. Deser. Fucus Sherardi « spiralis Aresch. 1. ce. Fig. > — spiralis F1. Dan. t. 286; non bona. Exsice. >» platycarpus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 54. f. borealis nob. f. parvula, vix ultra 15 em. alta, vulgo minor; segmentis plurimis ad costas reductis, supremis abbreviatis, plus minus crispis vel spiraliter tortis. Syn Fucus Sherardi Kleen, Nordl. Alg. p. 29. >» — spiralis Gunn. F1. Norv. 2, p. 64. >» vesicolosus vy. spiralis Wg. FI. Lapp. p. 490. Lefnadsförhållanden. I Tshafvet förekommer arten, der den hittills är anträffad, alltid i litoralregionen och oftast vid dess öfre gräns, intagande ett smalt bälte nedanför Pelvetia canali- culata. Tiksom flere andra Fucus-arter växer den visserligen sällskaplig, men uppträder dock aldrig, åtminstone vid Nor- ges nordkust, i så stora individmassor som flere af dessa. Jag har endast anträffat den på öppen kust. Under somma- ren och ända in i oktober månad bär den receptakler i Nor- ska polarhafvet. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Sitt maximum af freqvens når den i dess södra del. Dess nordligaste fyndort är Gjesver i Finnmarken ungefär BaRtAN. 71” VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 253 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt, flerestädes i närheten af staden Tromsö temligen ymnig, Finmarken, Gjesver och Mageröns sydkust, mera lokal och sparsam. Fucus EVANESCENS ÅG. Spec. Alg. 1, p. 92. f. pergrandis Kjellm. Descr. Fucus evanescens f. pergrandis Kjellm. Spetsb Thall. 2, p. 3. Syn. Fucus evanescens, grandifrons J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. f. typica Kjellm. Descr. Fucus evanescens f. typica Kjellm. 1. c. p. 3—4. , > J. G. Ag. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 40—41. Syn. Fucus evanescens normalis J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. f. angusta Kjellm. Descr. Fucus evanescens f. angusta Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 27. Syn. Fucus evanescens f. elongata, angusta et f. minor, angusta J. G. A. Grönl. Alg. p. 110. Ej f. nana Kjellm. Descr. Fucus evanescens f. nana Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 4. f. bursigera JG. Ag. (Kjellm.). Spetsb. Thall. 2, p. 4. Fucus bursigerus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 41. Descr. et Fig. Fucus bursigerus J. G. Ag. 1. c. et t. 3. Adnot. 1. F. evanscentis f. angust&e proxime accedit Fucus miclonensis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 35, 39 et Grönl. Lam. et Fuc. p. 28. saltem quoad specimina Spetsbergensia et Groenlandica. Adnot. 2. In gregé formarum inter f. bursigeram et f. typicam intermedia- rum J. G. Agardhii Fucus evanescens, minor receptaculis inflatis ad F. bursigerum tendens, me judice est adnumerandus. Syn. Fucus ceranoides Pall. Reise 3, p. 34. 3 > Post. et Rupr. Il. Alg. p. II; Cfr. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 55. 4 > 2 Schrenk, Ural Reise p. 546. evahescens J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27, 35, 40; Grönl. Alg. p. 110; Cfr. supra. a » Gobi 1. c. » » Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2,.p. 3; Algenv. Murm. Meer. p. 26; Kariska hafvets algv. p. 23. > Quercus Pall. Reise 3, p. 34. Cfr. sub Delesseria sinuosa. 254 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Syn. Fucus vesiculosus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. > > Ashm. Alg. Hayes; p. 96(?2) Cfr. p. 249 sub. F. ve- siculoso. » , Croall, F1. Disc. p. 457; ex parte. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; ex parte(?); Alg. Cumberl. p. 236; ex parte. Eaton, List. p. 44. Lindbl. Bot. Not. p. 157. Martin, Met. Observy, p. 313. , > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II; saltem ex parte. 3 Schäbeler, in Heuglin Reise p. 317. ? Scoresby, Account 1, p. 132. > " Sommerf. Spitsb. FI. 233. Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. Cfr. Martens Voyage Spitsb. p. 77, t. F, fig. b. Anmärkning vid formbegränsningen. Fucus evanescens har under senare tid blifvit allt bättre känd och de algologer, hvilka varit i tillfälle att studera den, hafva omfattat J. G. Agardhs åsigt, att den är att anse såsom en sjelfständig art. Den har förr varit sammanblandad med F. vesiculosus, ehuru den antagligen icke är närmast beslägtad med denna utan med F. edentatus. Från den förra skiljer den sig genom förgrening, segmentens form, genom färg, konsistens och fram- förallt genom scaphidiernas olika bygnad. Af E. edentatus har jag deremot sett former, som komma FE. evanescens mycket nära och å andra sidan äfven träffat former af E. evanescens, som genom receptaklernas form och storlek mycket påminna om F. edentatus. Dock har jag trott mig kunna skilja dessa arter på vissa olikheter i bålens förgrening, i konsistens och 'costans beskaffenhet. Jag har här upptagit samma former af arten, som jag förut urskiljt och sökt begränsa. De äro vis- serligen sammanbundna genom täta mellanformer, men torde dock förtjena att särskildt framhållas, emedan de visa artens rariationsgränser och variationsriktningar och förhålla sig nå- got olika i biologiskt och växtgeografiskt hänseende. Under dem har jag grupperat de former, hvilka J. G. Agardh om- nämnt i sina arbeten öfver Ishafvets algflora. Fucus miclonensis J. G. Ag. från Spetsbergen och Grön- land, af hvilken jag sett exemplar, bestämda af J. G. Agardh, kan jag omöjligen skilja från lågväxt F. evanescens f. angusta och från mellanformer mellan denna 'och f. nana. Om f. mi- clonensis De la Pyl. uttalar Farlow följande omdöme: »F. mi- clonensis of De la Pylaie is probably a small form of the present (F. evanescens), Farl. New Engl. Alg. sid. 102. Dock synes mig denna och Fucus distichus var. miclonensis Kleen VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 255 (Nordl. Alg. sid. 30) kunna anses såsom en särskild art; härom mera längre fram. Lefnadsförhållanden. Artens jemförelsevis sällsynta former, f. nana och f. bursigera, äro litorala, de öfriga, så långt min er- farenhet sträcker sig, alltid sublitorala. Djupast ned går f. pergrandis. Formen nana har jag vanligen funnit på sådana ställen, der en blandning af sött och salt vatten äger rum. Arten är föga sällskaplig och finnes så väl på öppen som skyd- dad kust. Af f. nana har jag samlat exemplar med receptak- ler vid Spetsbergen och Novaja Semlja under juli månad, af f. bursigera vid Spetsbergen i juli, af f. angusta i östra delen af Murmanska hafvet under juli, 1 Kariska hafvet under slutet af augusti, 1 Sibiriska Ishafvet (sparsamt) under förra hälften af juli månad, af f. pergrandis vid Spetsbergen under juli, au- gusti och september, vid Novaja Semlja under juli. Den typi- ska formen bär receptakler året om. Vid Spetsbergens kust har jag sett receptakelbärande exemplar under november (rik- ligt), december (rikligt), januari, februari och mars. Groende sporer af arten iakttog jag här den 30 december, 2 och 10 (rik- ligt) januari, 3, 17, 20 (rikligt) februari och 29 mars. Vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch har jag funnit samma form fruktificerande under juni och juli. Exemplar af den, in- samlade vid Grönlands vestkust under juli och augusti, hafva receptakler. Utbredning. Arten är cireumpolär, men går ej in i Norska polarhafvet. Här ersättes den af F. edentatus. Sitt freqvens- maximum har den i Grönlandshafvet, ehuru den äfven är ym- nig 1 andra delar af Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 53'. Fyndorter: Grönlandshafvet: alla de anförda formerna, utom f. angusta, allmänna och ymniga vid Spetsbergens kuster, Grön- lands ostkust. Murmanska hafvet : (f. grandifrons, typica, angusta och nana) allmän och ymmnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch från Matotschkin Schar till Jugor Schar. Hvita hafvet: allmännare och ymnigare än F. vesiculosus. Kariska hafvet: (f. typica och företrädesvis f. angusta) Udde- bay, ymnig, Kara bugten. Sibiriska Ishafvet: (f. angusta och former, som stå denna närmast) Koljutschinfjorden ymnig. Äfven anmärkt vid ku- sten öster härom. Amerikanska Ishafvet: jag har trott mig kunna hänföra till 256 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. denna art den Fucus-art, som under namn F. vesiculosus upp- gifves härifrån. Baffinsbay: (f. pergramdis, typica, angusta, nana och öfver- gångsformer till f. bursigera) med säkerhet vid Smallesund, Claushavn, Godhavn och Rittenbenk vid Grönlands vestkust. Antagligen också vid Hunde Islands, i Whale Sound och Cum- berland Sound o. s. v. Fucus EDENTATUS De la Pyl. F1. Terre neuve p. 84. Descr. Fucus furcatus Kleen, Nordl. Alg. p. 29. f. typica nob. Descr. Fucus fureatus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 107. Exsice. > , Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 401. f. contracta nob. f. parvula, thallo circa 10 cm. alto, coriaceo. dense dichotomo; segmen- tis inferioribus ad costas validas, firmas reductis. superioribus alatis, costa distineta vel subdistinctla, 3—4 mm. latis; receptaculis cylindrico-fusiformi- bus, simplicibus vel rarius furcatis 1,;—2 cm. longis, diametro 3 mm.; scaphi- diis ereberrimis, minutis. Syn. Fucus furcatus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 107, quoad spec. Nor- vegica et Groenlandica. Anmärkning vid arten. I Spec. Alg. identifierar J. G. Agardh Fucus furcatus Ag. med Fucus edentatus De la Pyl. J. E. Areschoug sluter sig till denna uppfattning. Ett af Harvey erhållet exemplar gaf honom skäl härtill; se Fuc. et Pycnoph. sid. 109. Ruprecht åter uppträder emot denna identifie- ring och framhåller, att F. furcatus Ag. och den af J.G. Agardh under detta namn beskrifna växten äro två ganska långt skilda former, till och med så långt, att de borde hänföras till skilda slägten; Alg. Och. sid. 346. På grund häraf frångår J. G. Agardh i sin öfversigt af Fucus-arterna sin förra uppfattning och upptar Fucus edentatus De la Pyl. såsom artskild från F. furcatus Ag.; Spetsb. Alg. Till. p. 40 Att den vid Norges nord- kust förekommande Fucus-arten, som här är i fråga, är iden- tisk med Fucus edentatus De la Pyl. synes mig otvifvelaktigt. Då jag icke bland den mängd exemplar från Norge och Nord- amerikas nordostkust, jag undersökt, funnit något, som fullt öfverensstämmer med Agardhs F. furcatus, så anser jag mig böra följa J. G. Agardhs senare framställning och betrakta F. edentatus såsom till arten skild från F. furcatus Ag. Hvad beträffar den form, hvilken jag ofvan beskrifvit un- VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 257 der namn f. contracta, så är det obestridligt, att den genom mellanformer är förbunden med den typiska, d. v. s. den, hvil- ken jag lemnat till utdelning i Areschougs Alg. Scand. ex- sice. Då den emellertid är ganska olik denna och derjämte i mycket påminner om andra Fucus-arter: F. Fucci, F. miclonen- sis J. G. Ag. och F. distichus, har jag ansett, att den borde sär- skildt framhållas, på det den icke framdeles må af någon, som ej varit i tillfälle att se mellanformerna mellan den och F. edentatus f. typica, antingen beskrifvas såsom särskild art eller föranleda någon till en helt visst onaturlig sammanslagning af Fucus edentatus med någon af de nämnda arterna. Utom dessa former, f. typica och f. contracta, finnes det vid Norges nordkust ännu en form, som måhända borde beaktas, analog med f. grandifrons af F. serratus, f. vadorum af F. vesti- culosus och f. pergrandis af F. evanescens. De exemplar, på hvilka jag grundar detta uttalande, äro dock alla sterila, hvarför jag ej velat för tillfället närmare ingå härpå utan endast påpeka förhållandet till kommande forskares uppmärk- samhet. Lefnadsförhållanden. Arten är uteslutande litoral. Den håller sig till denna regions nedre del, d. v. s. intar ett bälte mellan Fucus serratus å ena sidan och F. vesiculosus och F.. spiralis å den andra; detta har Kleen redan påpekat. Den synes föredraga öppen kust och uppträder vid Norges Fin- markskust öfver betydliga rymder sällskapligt i mycket stora individmassor. Detta skall dock icke vara fallet längre söder- ut i Norska polarhafvet enligt Kleen. Vid Finmarkskusten bär den ytterst rikligt receptakler under juli månad. I augu- sti och början af september såg jag endast sterila exemplar. Utbredning. Arten är känd endast från Norska polarhaf- vet och Baffinsbay. Bitt freqvensmaximum har den säkerli- gen vid Norges nordkust. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71>. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden,.temligen all- män och ymnig, Tromsö amt vid Tromsö och Renö, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och mycket ymnig vid Maasö, Gjesver och Öxfjord. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- havn enligt exemplar i Köpenharans musei herbarium !. Si följd af något misstag uppger Farlow, att arten varit tagen vid Spets- bergen; (New Engl. Alg. sid. 102.) Bå III. | 17 258 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fvcus MicLonEessis De la Pyl. Fl. Terre neuve p. 90. Deser. Fucus miclonensis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 39. » — distiehus var. miclonensis Kleen, Nordl. Alg. p. 30. Fig. >» — miclonensis tab. nostra 19, fig. 1, 2. Anmärkning vid arten. I mina samlingar från Finmarken finnes en del exemplar af en Fucus-form, på hvilka J. G. Agardhs ofvan citerade beskrifning af F. miclonensis träffar så fullständigt in, att de ovilkorligen måste hänföras till denna art. På tafl. 19, fig. 1, har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar. Med dessa exemplar öfverensstämmer mycket väl den växt, hvilken Kleen i en betydlig mängd exemplar hemfört från Nordlanden och i sin redogörelse för denna trakts algvege- tation kallat F. distichus var. miclonensis. Fig. 2 på tafl. 19 återger ett af dessa. Enligt min mening är den att anse för en särskild art, som visserligen kommer nära F. filiformis, men skiljes från denna genom frånstående eller t. o. m. ut- spärrade segment, genom betydligt bredare — ända till 3 mm. breda — öfre segment, fastare bygnad, kortare, gröfre, mindre starkt svälda receptakler, af hvilka 2 och 2 ofta vid basen sanimanhänga och i så fall äro starkt utspärrade från hvar- andra, samt genom stora, starkt utstående scaphidier. Den Fucus från Spetsbergen och Grönland, som J. G. Agardh utdelat under namn F. miclonensis, tillhör, så vidt jag kan finna, icke denna art, sådan den af honom blifvit be- skrifven, utan är att anse såsom en form af F. evanescens, stående närmast dennes f. angusta. Från F. miclonensis, så- som den af mig fattas, skiljes denna Fucus-form genom be- tydligt fastare konsistens, mindre tydlig kosta i de öfre seg- menten, talrikare och tydligare kryptostomata och framför allt genom mindre, föga svälda receptakler, hvilka till form afvika mindre från de sterila segmentens och nå samma höjd som dessa. MScaphidierna äro små och talrika. Den svartnar starkt vid torkning, under det f. miclonensis, om den skötes väl vid konserveringen, bibehåller åtminstone i de öfre segmenten sin mörkbruna färg. Närmare kommer pF. miclonensis intill F. linearis, från hvilka den knappast kan åtskiljas på annat än de öfre segmentens olika form. Den närmar sig också, så- som Kleen riktigt anger, F. edentatus f. contracta, från hvil- ken den dock låter skilja sig genom de karakterer, som Kleen angifvit; (Nordl. Alg. sid. 29, not.) Lefnadsförhållanden. Den växer spridd i klipphålor inom den litorala regionen. Jag har funnit den endast på öppen VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 259 kust. Dess egentliga fruktifikationstid infaller vid Norges nordkust under slutet af juli och början af augusti, men den träffas dock med mogna receptakler ända in i september. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den är lokal och föga ymnig. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N. 71. : Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam, Fin- marken, lokal och sparsam vid Maasö. Fveuvs LinrearRis Fl. Dan. t. 351. v Descr. Fucus linearis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 39. Fig. > » RiiDan, Le Syn. Fucus distichus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52; ex parte. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 30; ex parte? > linearis J. G. Ag. Enum.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. och BUCKPp-4205 på Anmärkning vid arten. Utan tvifvel är den 1 F1. Dan. anf. st. under namn FF. Uinearis afbildade växten en så pass ut- präglad form, att den förtjenar att upptagas såsom sär- skild art. Genom den betydliga skilnaden i bredd mellan seg- menten af sista ordningen och dem, som bilda bålens mel- lersta del, genom receptaklernas form och anordning låter den 1 allmänhet utan svårighet skilja sig från de den närstå- ende arterna F. filiformis och F. miclonensis. En del af de exemplar, jag insamlat i Finmarken, öfverensstämma väl med figuren i Fl. Dan., andra gå mera åt F. filiformis, af hvilken art jag 1 början ansåg dessa utgöra. en bredare, kraftigare form. J. G. Agardh, som godhetsfullt granskat några af dem, har dock uttalat den åsigten, att de snarare borde, äfven de, hänföras till F. linearis, till hvilken uppfattning jag efter sorgfälligare jemförelse mellan dem och en större mängd exem- plar af F. filiformis från olika lokaler måste sluta mig. Andra exemplar påminna genom formen på sina receptakler om F. miclonensis, men från denna art äro de lätta att skilja genom segmentens egendomliga form. Något skäl att sammanföra denna art med någon af dessa, som stå den närmast, finnes derför icke, så vidt jag kunnat finna. Lefnadsförhållanden. Jag har endast en gång träffat denna art växande. Den fans 1 klipphålor inom litoralregionen i temligen ringa individmängd. I slutet af augusti hade den vid Finmarken i upplösning stadda receptakler. Dess frukti- 260 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA fikationstid infaller sålunda här antagligen i juli och början af augusti. Utbredning. Växten är uppgifven för Norska polarhafvet, vestra Murmanska hafvet och Baffinsbay. Kleen anför den från Nordlandens kust. I hans rika samlingar af Fuci här- ifrån har jag icke funnit den. Hvar den har sitt maximum af freqvens kan jag ej afgöra. I Finmarken är den sällsynt enligt min erfarenhet. Dess nordligaste fyndort är Gjesveer vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden (?), Finnmarken vid Gjesver, lokal och sparsam; Norvegia arctica Berggren en- ligt J. G. Agardh. Mwuwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn (?) och Suk- kertoppen. Jfr rörande fyndorten Godhavn J. G. Ag. Grönl. Alg. sid. 110 med Grönl. Lam och Fuc. sid. 29. Fuvcus Fiuirormis Gmel. Hist. Fuc. p. 72 f. Gmelini J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 3 Descr. Fucus filiformis a. Gmelini J. G. Ag. 1. c. Fig. » a (TOLO LON: > , f. Gmelini tab. nostra 19, fig. 3. f. Pylaisei J. G. Ag. 194 Descr. Fucus filiformis b. Pylaisei J. G. Ag. LI. c. Fig. » linearis Kiätz. Tab. Phyc. 10, t. 15. Exsice. >» distichus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 201. Syn. Fucus ceranoides Wg. Fl. Lapp. p. 490; ex parte. distichus Aresch. Phyc. Scand. p. 257." , , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52; ex parte. Gunn. Fl. Norv. 2, 'p. 125; ex'parte (2). » > Kleen, Nordl. Alg. p. 30; ex parte. , ? Nyl. et Stel. Herb. Fenn. p. 73; ex parte. (2) ; Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II; ex parte (?). 3 filiformis J. G. Ag. Enum.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. och Fuc: p. 28. Anmärkning vid arten. Hvarje algolog, som ägnat sig eller vill ägna sig åt studiet af de nordiska Fucus-formerna, skall utan tvifvel tacksamt erkänna den stora förtjenst, J. G. Agardh inlagt om deras utredning i sin framställning af VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 261 dem i Spetsb. Alg. Till. Så vidt jag kunnat finna, har han, hvad man ju också kunde vänta af en så förfaren och en med så skarpt öga utrustad algolog och en så stor formkännare, nä- stan öfverallt träffat det rätta, bragt reda i den trassliga härfva, som dessa växter förut bildade, i hög grad befordrat en klar insigt i formserierna och lagt en säker grund för framtida arbete med dessa formserier. Bland de svåraste Fucus-for- mer äro de att räkna, som tillhöra de af J. G. Agardh karakteriserade arterna F. filiformis, F. Uinearis och F. mi- clonensis. De stå temligen långt skilda från vissa arter, visa åter i vissa afseenden anslutning till andra och likna i några af sina former så mycket hvarandra, att det stundom kan - synas tvifvelaktigt, till hvilken af dem en gifven form med största skäl bör föras. Men deraf, att vissa Fucus-former likna hvarandra, följer icke enligt min tanke med nödvändighet, att de äro phyllogenetiskt förbundna. Dvergformer af F. vest- culosus, F. evanescens, F. ceranoides t. ex. äro hvarandra under- stundom så lika, att det näppeligen är möjligt att draga nå- gra gränser mellan dem, och dock låta dessa genom mellan- former leda sig upp i former sådana som F. wvesiculosus, f. va- dorum, F. evanescens, f. pergrandis och F-. ceramoides, f. typica, hvilka helt visst icke någon lär kunna anse naturligt att be- trakta såsom former af samma art. Jag föreställer mig, att de ofvannämnda Fucus-arterna, som hittills varit föremål för ringa uppmärksamhet, antingen äro länkar i olika formserier eller i samma formserie — möjligen en, som har sin höjd- punkt i F. edentatus, f. typica — eller också verkligen äro skilda arter. Huru härmed förhåller sig, är ännu ej utredt och det kan ej. vara välbetänkt att, innan en sådan utredning skett, sammanföra dem. Sker ett sådant sammanförande, så måste till denna kollektivart läggas mycket annat och konseqvent måste nästan alla de nordiska Fucus-formerna kastas tillsam- mans i ett kaotiskt helt — ett visserligen vid systematisk be- handling af en formrik grupp mycket beqvämt, men svårligen tillfredsställande tillvägagående. Ehuru jag uppriktigt erkänner, att den växt, jag kallat F. filiformis och hvilken enligt benäget meddelande af J. G. Agardh är den samme, som denne algolog förstår med den af honom så benämnda växten, är svår att skarpt begränsa från andra arter, anser jag mig dock icke berättigad hvarken genom den erfarenhet, jag vunnit genom undersökning af en större mängd lefvande och konserverade exemplar, eller genom af andra anförda skäl att hänföra den såsom form till någon 262 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. annan art. Tillsvidare upptar jag den derför såsom en sär- skild art. i Lefnadsförhållanden. Växten bildar tillsammans med F. distichus den hufvudsakliga vegetationen i en del klipphålor inom öfre delen af den litorala regionen. Jag har träffat den både på öppen och skyddad kust. Artens egentliga fruktifi- kationstid vid Norges nordkust synes vara juni och juli må- nad. I augusti och oktober månad var den vid Finmarkens kust steril. Utbredning. Känd från södra delen af polarhafvet norr om Atlanten. Sitt maximum af freqvens når den vid Norges kust. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt, ymnig flerestädes omkring staden Tromsö, Finmarken: Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, temligen allmän och ymnig. Dessutom hemförd af Berggren från Krogönäs enligt J. G. Agardh. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fredrikshaab och Rit- tenbenk. Af de båda formerna är f. Gmelini enligt min erfarenhet den allmännare. Fvevs DisticHus L. Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 716. ad f. robustior J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 37, Descr. Fucus distichus a. robustior J. G. Ag. 1. ce. Pig. a » Kiätz. Tab. Phyc. 10, t. 15, fig. d. f. tenuior J. G. Ag. Une: Descr. Fucus distichus hb. tenuior J. G. Ag. 1. c. Fig. » > Turn. Hist. Fuc. t. 4. Syn. Fucus ceranoides Wg. F1. Lapp. p. 490; ex parte, fide syn. > — distichus J. G. Ag. 1 c. non Kleen, Nordl. Alg. p. 30 nec. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52. Anmärkning vid arten. Den granskning, jag kunnat göra af nordliga Norges Fucus-arter, berättigar mig att sluta mig till J. G. Agardhs uppfattning rörande den växts arträtt, som han benämner F. distichus. Kleen har bestridt dess åt- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 263 skilnad från F. filiformis och F. Uinearis, men, så vidt jag kan finna, har denne algolog aldrig känt den art, som J. G. Agardh förstår under namnet F. distichus. I hans samlingar finnes den åtminstone icke. Der gå fina former af F. filifor- mis under detta namn. Gobi synes ej heller hafva funnit den bland de samlingar från Hvita hafvet och vestra Mur- manska hafvet, hvilka han granskat. Vid Norges kust är den enligt min erfarenhet mycket sällsyntare än F. filiformis, från hvilken den vid noggrann undersökning utan synnerlig "stor svårighet låter skilja sig. Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående. I slutet af juli bär den vid Norges nordkust ännu receptakler, dock temligen sparsamt. Under augusti fans den endast steril. Juni och början af juli synes vara dess egentliga fruktifikationstid här. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö (f. ro- bustior) sparsam, Finnmarken (f. temwior): Maasö och Gjesveer, på begge ställena temligen lokal och föga ymnig. Gen. Pelvetia Desne et Thur. IReehikEne: p. L2; PELVETIA CANALICULATA (L.) Desne et Thur. . 1. c. Fucus canaliculatus L. Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 716. Desér. Fucodium canaliculatum J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 204. Fig. Fucus canaliculatus Harv. Phyc. Brit. t. 229. Exsicc. » 3 Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 202. Syn. Fucodium canaliculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 31. Fucus canaliculatus Aresch. Phyc. Scand. p. 258. Post. et Rupr. Il. Alg. p. II. > ? Wg. Fl. Lapp. p. 495. Pelvetia canaliculata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 51. Lefnadsförhållanden. Bildar ett smalt bälte i litoralregio- nens öfversta del och sträcker sig i spridda exemplar äfven ofvanför öfre vattenmärket. Den föredrar öppen kust, men finnes också på skyddade ställen t. o. m. i det inre af djupa fjordar. Den är sällskaplig, men uppträder dock icke i några betydligare individmassor. Vid Norges nordkust bär den receptakler hela sommaren. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay. För den senare uppgiften kan jag dock en- 264 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORBA. dast åberopa ett exemplar i Köpenhamns musei herbarium, som uppgifves vara taget vid Grönland af Wormskiold. Sitt maximum af freqvens har den antagligen vid Norges nordkust. Nordligaste fyndorten är Gjesver vid Norges nord- kust, ungefär Lat. N. T1. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt, allmän och ymnig vid staden Tromsö er vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- r, Mageröns sydkust och Öxfjord, sparsam vid Talvik. Hvita hafvet: Jfr Gobi anf. st. Baffinsbay: Grönlands kust enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium, utan uppgifven lokal. Fam. Tilopteride&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 16. Gen. Scaphospora Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 29. SCAPHOSPORA ARrRCTICA Kjellm. UTRED: AS1E Descr. et Fig. Scaphospora arctica Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1—15. Lefnadsförhållanden. Endast en gång funnen och då i ringa mängd inom sublitoralregionen på grusbotten på 5—10 fam- nars djup i ett sund, der stark ström gick. I början af au- gusti bar den rikligt reproduktionsorgan. Utbredning. Känd endast från östra Murmanska hafvet. Fyndort: Vestra mynningen af Jugor Schar. Gen. Haplospora Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 3. HAPLOSPORA GLOoBOSA Kjellm. TSK OR Descr. et Fig. Haplospora globosa Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1. Syn. Haplospora globosa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 9; Algenv. Murm. Meer: p. 29. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 5—10 famnars djup grusbotten på öppen eller skyddad kust i spridda individ. I polarhafvet bär den sporer under juli och början af augusti. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 265 Utbredning. Funnen i Grönlandshafvet och östra Mur- manska hafvet. Den är här yppigare än i Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Smeerenbergbay vid Spetsbergens nord- vestkust, Lat. N. 79? 45". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: Vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, lokal och sparsam. Fam. Laminariace&e (Ag.) Rostaf. in Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. Gen. Alaria Grev. Alg. Brit. p; XXXIX. ALARIA ESCULENTA (L.) Grev. 1. c, p. 25. Fucus esculentus L. Mant. 1, p. 135. f. australis nob. Descr. Alaria esculenta J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 22. Fig. Fucus esculentus Turn. Hist. Fuc. t. 117. Exsicc. Alaria esculenta Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 19. f. musefolia De la Pyl. (nob.) Laminaria musefolia De la Pyl. Fl. Terre neuve, p. 31. Descr. Alaria musefolia J. G. Ag. 1. c. p. 23; excl. syn. Fig. Laminaria esculenta var. platyphylla De la Pyl. Prod. Terre neuve, t. 9, fig. D. Syn. Alaria esculenta Aresch. Phyc. Scand. p. 342. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 82; ex parte. Fucus esculentus Wg. Fl. Lapp. p. 494. Anmärkning vid arten. Jag har för närvarande tillgång till ' jemförelsevis mycket rika samlingar af Alaria från nordliga Norge. I dessa finnas dels exemplar, på hvilka J. G. Agardhs förträffliga beskrifning af A. esculenta till alla delar träffar in och som öfverensstämma med den af Turner lemnade figu- ren af Fucus esculentus. Andra exemplar åter, dessa från nordligare fyndorter, hafva de karakterer tydligt utpräg- lade, hvilka J. G. Agardh anger för A. musefolia. Bland dem finnas några individ, hvilka mycket väl skulle kunna hafva tjenat såsom original för De la Pylaies bild af La- minaria esculenta Var. platyphylla. Denna anser J. G. Agardh 266 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. vara typisk A. muscefolia. Mellan dessa båda växter, A. escu- lenta och A. musefolia, tagna i denna bemärkelse, kunna inga i någon mån fasta gränser dragas. Den ena, 4. muscefolia, är en nordlig, den andra, A. esculenta, en sydlig form af samma art, mellan hvilka jag kunnat upplägga en fullständig serie af öfvergångar. För att visa, hvilka akänskäner denna vackra art antar i våra haf, skall jag angifva måttet på det största exemplar, till hvilket jag har tillgång. Stipes är 15 cm. lång, nedtill 1 cm. i diameter; rhachis har en längd af 5, den nakna kostan ofvan rhachis af 2 cm.; laminan är 1,5 meter lång och 12 cm. bred på det bredaste stället, hvilket ligger 35 cm. ofvan lami- nans bas. Bladen hafva en längd af 12 och en bredd af 1 cm. Att Fucus pinnatus 'Gunn. tillhör denna art, synes mig i hög grad tvifvelaktigt. Enligt min tanke är den att identifiera med Alaria Pylaii J. G. Ag. Härtill återkommer jag vid redo- görelsen för denna art. Lefnadsförhållanden. Arten växer sällskaplig vid ebbgrän- sen eller något nedom denna på den sublitorala regionens öfversta del hufvudsakligen på fasta klipphällar, der hafvet ligger på. Ännu i slutet af augusti är den i fullt flor, men synes nå sin högsta utveckling under den tidigare delen af sommaren. Vid Norges polarhafskust har jag funnit exemplar med mogna zoosporangier i juli månad. Utbredning. Sitt maximum af freqvens i polarhafvet har den utan tvifvel i södra delen af Norska polarhafvet; vid Fin- marken är den sparsam och ersättes här af A. membranacea. Den är också uppgifven för Grönlandshafvet af J. G. Agardh. Här har jag sjelf aldrig lyckats finna den. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- marken: Maasö, lokal och sparsam. Grönlandshafvet: Spetsbergens kust enligt J. G. Agardh. ALARIA PyLam (De la Pyl) J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 24, Laminaria Pylaii De la Pyl. Fl Terre neuve p. 29 Descr. FR Pylaii.J. G. Ag. 1. c. Syn. Alaria Despreauxii J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > esculenta Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. » Pylaii Croall, F1. Disc. p. 457. Fucus pinnatus Gunn. FI. Norv. 1, p. 96(2). Acta Nidros. t. 8, fig. 102). Anmärkning vid arten. Utom Alaria esculenta i den omfatt- ning, den ofvan tagits, finnes vid Norges nord- och vestkust, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 267 åtminstone från Aalesund norrut, en annan Alaria, som med säkerhet är till arten skild från denna. Jag har en betydlig mängd exemplar af den, så väl unga, hvilka bära sina första sporophylla, som äldre med ärr efter affallna blad. De skiljas med lätthet från exemplar af ÅA. esculenta genom sin uppåt mot rhachis i tjocklek tilltagande stipes, hvars öfre del likaväl som rhachis är något plattad, i genomskärning bredt elliptisk, genom bredare och längre sporofyller, hvilka äro tydligt skaf- tade och oftast hafva de nedtill något förtjockade basaldelarna förenade af en tunn kant, vidare genom sin tydligt vågiga, äggrundt lancettlika lamina, hvars bas i synnerhet hos äldre exemplar är vida mera afrundad, stundom nästan hjertlik och alltid mindre nedlöpande än någonsin hos ÅA. esculenta, genom sin kosta, som är lägre än hos 4. esculenta och mindre skarpt afsatt mot laminan. Vid torkning antar växten en mörkare färg än den nämnda. Denna art anser jag vara identisk med A. Pylaii J. G. Ag. J. G. Agardhs beskrifning stämmer väl i allt väsentligt och jemförda med grönländska exemplar af A. Pylaii visa exemplar af den ifrågavarande växten från Norges kust inga genomgående, väsentliga olikheter. Ofta äro emellertid de norska exemplaren smalare och hafva mindre breda sporofyller än de grönländska. Emellertid finnes det vid Norges kust en litoral form af växten, som med hänsyn till laminans bredd i förhållande till längden liknar exemplar från Grönland och med hänsyn till sporofyllernas bredd öfverträffar dessa. Tillika bör det märkas, att äfven bland de exemplar från Grönland, hvilka J. G. Agardh utdelat under namn af A. Pylaii, åtskilliga hafva mera långsträckt lamina och smalare sporofyller och mellan dessa och den sublitorala formen från Norges nordvestkust kan jag ej finna några olik- heter. Hos alla unga exemplar af arten från norska kusten, som jag sett, är stipes mycket kort, på sin höjd 5 cm. lång. Några hafva den del af bålen, som ligger nedanför sporo- fyllerna, ända till 20 cm. lång, men det är alldeles tydligt, att detta icke är stipes i egentlig mening, utan stipes jämte rhachis, hvilken vid växtens tilltagande ålder förlänger sig, utvecklande nya sporofyller ofvan de gamla, hvilka affalla sedan de funktionerat. På ett af dessa äldre exemplar, hvars axeldel nedanför sporofyllsamlingen är 15 cm. lång, fin- nes på hvarje sida af axeldelen en kant, hvilken nedåt blir allt otydligare, men med säkerhet kan följas till 5 cm. från rhizinerna. Att dessa kanter beteckna den del, som en gång burit sporofyller, är påtagligt. Hela detta stycke af 268 z KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. cauloiddelen, på hvilket dessa båda kanter finnas, är sålunda strängt taget att räkna till rhachis, icke till stipes, så att äfven hos dessa gamla exemplar med lång cauloiddel stipes i sjelfva verket är kort. Rhachisdelen är deremot lång, längre än hos ÅA. esculenta, till och med längre än hos f. mnusefolia, hos hvilken jag aldrig funnit någon taggig kant utan endast en kort rad i en fåra insänkta ärr efter affallna sporofyller. Till denna art snarare än till ÅA. esculenta f. musefolia synes mig Gunneri Fucus pinnatus vara att hänföra. Är på den cite- rade figuren proportionerna mellan laminans längd och bredd något så när riktigt iakttagna, så tror jag icke, att det är möjligt att hänföra en sådan Alaria till A. muscefolia. Med hän- syn till laminans form öfverensstämmer också den afbildade växten mer med A. Pylait än all A. esculenta, jag varit i till- fälle att se. Härtill kommer ännu en omständighet, som synes mig tala mycket starkt för identifieringen af Fucus pinnatus med A. Pylaii och icke med A. esculenta f. musefolia, nämligen formen på rhachis. Under antagande, att figuren är ritad efter ett torkadt exemplar, återger den ganska noga i denna del A. Pylaii, hos hvilken, såsom J. G. Agardh riktigt anger, »bases pinnarum quasi margine tenuiore conjunguntur», men alldeles icke A. esculenta f. musefolia, hos hvilken jag liksom J. G. Agardh alltid funnit sporofyllerna »quasi e canaliculo impresso egredientes (Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 25). Lefnadsförhållanden. Arten förekommer stundom i klipp- hålor inom litoralregionen och är då mer eller mindre för- krympt med mycket breda sporofyller. Vanligen uppträder den vid Norges kust på eller något nedanför ebbgränsen, mellan den litorala och sublitorala regionen. Den växer säll- skaplig liksom föregående, dock icke i synnerligen stora indi- vidmassor. Exemplar från Norges kust, tagna i juli och au- gusti, hafva mogna zoosporangier. De från Grönland af sven- ska expeditioner hemförda exemplaren, af hvilka flertalet, som jag sett, voro zoosporangiebärande, synas hafva varit insam- lade i juli, augusti och september månader. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Hvar den når sitt maximum af freqvens, kan jag ej afgöra. Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Maasö vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt Kleen, Tromsö amt nära staden Tromsö, lokal, sparsam, Finmarken vid Maasö, lokal, men temligen ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab, Sukker- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 269 toppen, Jakobshavn, Claushavn, antagligen temligen ymnig. (Jfr J. G. Ag., anf. st. sid. 20—21.) ALARIA MEMBRANACEA J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 26. Descr. Alaria membranacea J. G. Ag. 1. ce. Syn. Alaria esculenta Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140 (2). » Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 7302). 2 Post. ei Rupr. Ill. Alg. p. II. Cfr. Gobi,l. c. p. 78. museefolia Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 35. >» Pylaii J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28 et 30; Grönl. Alg. p. 110. Cfr. Grönl. Lam. och"Fuc. p. 24 et 26. Orgyia pinnata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 77. r Anmärkning vid arten. Bland de samlingar af Alarior, som jag hemfört från Norges Finmarkskust, finnas åtskilliga unge exemplar, som mycket nära öfverensstämma med den växt från Grönland, hvilken J. G. Agardh utdelat under namn ÅA. membranacea. De tillhöra utan allt tvifvel en annan form- serie än ÅA. esculenta. Deremot stå de nära å ena sidan A. Pylaii, å andra ÅA. grandifolia. De skulle kunna anses bilda en mellanform mellan dessa begge arter eller utgöra en syd- ligare form af ÅA. grandifolia. Då emellertid växten i fråga uppträder nästan identiskt likadan på två så skilda ställen som Norges Finmarkskust och Grönlands vestkust, torde detta kunna anses utgöra ett skäl att betrakta den såsom en fixerad form och att upptaga den såsom sådan. under ett särskildt namn. Från södra delen af Norska polarhafvet har M. Foslie på min begäran gjort en större samling af Alarior. Han har god- hetsfullt tillsändt mig denna. Den innehöll utom en mängd ÅA. esculenta f. musefolia också ett betydligt antal individ af en annan ÄÅlaria, som, efter hvad jag kan finna, bör bestämmas till A. membramacea. Den går dock mycket åt A. Pylaii, men har längre och gröfre stipes än denna och i förhållande till bredden längre samt mycket tunnare lamina. En betydlig del, flere tum, af cauloiddelen är trind eller nästan trind. Denna del har likväl, att döma efter tydliga ärr, burit sporo- fyller, hvilka dock varit mycket få och suttit mycket glest. Den egentliga rachisdelen är sammantryckt, bär upptill sporo- fyller och nedåt tätt sittande ärr efter affallande dylika organ. Redan i Nordlanden är arten stor, ehuru den dock icke på långt när når Å. grandifolias dimensioner. I Finmarken kunde jag endast erhålla yngre exemplar, men dessa ge an- 270 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ledning att antaga, att arten här blir mycket stor. Ettsådant exemplar har laminan 20 cm. bred. Förmodligen var det ett snår af denna art, jag en gång såg vid Finmarkskusten, men förgäfves i följd af storm och otjenliga verktyg sökte komma åt. Jag skattar de individ, som bildade snåret, till åtminstone 5—6 fots längd. Det synes mig sannolikt, att Dickies A. esculenta från Whale Sound är denna art. Möjligen hör också hit A. escu- lenta Ashm. från Smiths Sound. Lefnadsförhållanden. Tillhör det sublitorala området. Vid Norges kust växer den på dess öfre 'del på 1—2 famnars djup, i andra delar af polarhafvet går den ned till större djup. Den föredrar öppen kust och växer stundom sällskaplig, stundom i spridda individ. Exemplar från Nordlanden tagna i april bära zoosporangier. Utbredning. Arten synes tillhöra de norr om Atlanten liggande delarna af polarhafvet. Här är den iakttagen på flere olika ställen. Hvar den har sitt maximum af freqvens kan ännu ej uppgifvas. Dess nordligaste säkra fyndort är Spets- bergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". g Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar af Foslie och enligt Kleen, Finmarken, lokal och temligen sparsam vid Maasö och Gjesveer. Grönlandshafvet: Beeren Eiland, Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal, sparsam. Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Gobi, anf. st. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Claushavn och Jakobs- havn, Whale Sound (2). I Köpenhamns musei herbarium fin- nas exemplar af arten, tagna af olika personer; fyndorten ej närmare angifven. ATLARIA GRANDIFOLIA J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 26. ; Descr. Alaria grandifolia J. G. Ag. 1. c. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 10. Syn. Alaria esculenta Eaton, List, p. 44 (2?) > > Kleen, Nordl. Alg. p. 32 (2); fide syn. > — gramdifolia Kjellm, 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 35. Laminaria esculenta Lindbl. Bot. Not. p. 157 (2); Ofr. J. G. Ag. Spetsb; Alg. Till. p. 30. Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, vanligen växande på 2—15 famnars djup. Den anträffas så väl i det inre af djupa fjordar som på öppen kust och då än nära stranden, 1 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 271 än, då bottnen är gynsam, flere mil till sjös. I hela sin stor- het utvecklar den sig endast på fast bergsbotten. Den växer än ensam i temligen stora individmassor, än tillsammans med andra Laminharieer och utgör en väsentlig beståndsdel i Lami- narie-formationen vid Spetsbergens kuster och vid Novaja Semljas vestkust. Under vintertiden vid Spetsbergens nord- kust såg jag ofta unga, stundom mycket unga exemplar af arten. Endast ett par gånger, under december och januari månader, lyckades jag erhålla ett par äldre exemplar. Dessa hade då fullt utvecklade zoosporangier. Zoosporangiebärande individ har jag dessutom samlat vid Spetsbergen under juli, augusti och september månader, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredning. Sitt maximum af freqvens har arten vid Spets- bergens kuster. Den förekommer med säkerhet också i östra delen af Murmanska hafvet. Deremot synes mig uppgiften om dess förekomst vid Norges nordvestkust vara tvifvelaktig. Det är möjligen en stor A. membranacea, som Kleen identi- fierat med J. G. Agardhs ÅA. grandifolia. Artens nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. HORDER Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden (?). Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vestkust, allmän och ymnig. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal och an- tagligen temligen sparsam. ALARIA DOLICHORHACHIS nob. A. stipite brevi, vix ultra pollicari sepe breviore, terete; rhachide elon- gata, in planta senili fere pedali, apicem versus incrassata, supra sporo- phylla denuo contracta, in costam abrupte abeunte, compressa, in sectione tranversali elliptica, usque ad basim cicatricibus sporophyllorum abjectorum elevatis, superne in marginem muriculatum confluentibus insigni; costa pro- minula, in sectione transversali elliptica; lamina angusta, lanceolato-lineari, in costam breviter decurrente, rigidiuscula, undulato-plicata; sporophyllis pri- mariis distantibus, ceteris approximatis, in planta adulta numerosis, fascicu- latis, elongatis, pluripollicaribus, angustis, lineari-spathulatis, vulgo crispis, undulatis vel spiraliter contortis; soro sporophyllorum apicem longe margi- nemque anguste sterilem relinquente. Tab. 20, 21 et 25, fig. 11—18. Syn. Alaria esculenta Harv. Fl. West. Esk. p. 49 (2). Artbeskrifning. -RBhizinerna utgå temligen regelbundet och bilda hos äldre exemplar två, stundom tre, alternerande kran- sar. Deras längd är beroende af underlagets fasthet; ju fastare ova KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. detta är, ju mindre längd hafva rhizinerna. Ofta har jag fun- nit dessa subdichotomt eller subtrichotomt förgrenade. Stipes, d. v. s. den icke sporofyllbildande cauloiddelen, är alltid kort, oftast 1—4, sällan ända till 6 em. lång, trind eller upptill mycket svagt sammantryckt, hos gamla exemplar ända till 3 mm. i diameter (tafl. 25, fig. 12). Rhachis, eller den sporofyllalstrande cauloiddelen, är längre, ju äldre växten är. Hos vissa af de exemplar, jag undersökt, har den en längd af ända till 15 cm. Den är efter hela sin längd mer eller mindre sammantryckt, mest i den för tillfället sporofyllbärande delen, der tvärsnittet bildar den smalaste el- lipsen med längsta långaxeln. Ofvan sporofyllerna afsmalnar den hastigt och öfvergår tvärt i kostan. Jfr tafl. 25, fig. 13—15. Äfven på gamla exemplar är rhachisdelen lätt att skilja från stipes. Den bär nämligen efter hela sin längd ärr efter affallna sporofyller, hvilka ärr nedtill sitta glest, uppåt mycket tätt, bildande små upphöjningar på en längs hvardera sidan af rha- chis löpande kant. Laminan är jembredt lancettlik. Med hänsyn till basens form liknar laminan den hos A. esculenta f. musefolia. Exem- plar med längre lamina än omkring 1 meter har jag icke funnit. Hos äldre individ är laminans bredd på det bredaste stället vanligen 4—8 cm.; jag har dock sett exemplar med 11—12 cm. bred lamina. Hos yngre exemplar är laminan rikt veckad och vågig, hos äldre mera slät och då tillika af fastare konsi- stens. Laminan är tunnare än hos ÅA. esculenta f. typica, mera lik den hos ÅA. membranacea (tafl. 20 och 21). Kostan är bred, starkt upphöjd, än lika mycket på båda sidor, än öfvervägande på den ena, utan gräns utlöpande i laminan (tafl. 25, fig. 10). Sporofyllerna äro utdraget jembredt tunglika, hos yngre exemplar kortare, hos äldre ända till 20 cm. långa med en bredd, som under spetsen vanligen uppgår till 1,5 stundom till 2,5 em. De afsmalna starkt, men jemnt mot basen och öfvergå nästan omärkligt i ett 2—4 mm. långt skaft. Såsom ste- rila äro de till större delen af sin längd membranösa och äf- ven då zoosporangierna nått sin utveckling, vida mindre tjocka och fasta än hos ÅA. esculenta. De äro alltid rikt vågiga och nästan alltid nedtill spiralvridna i flere hvarf. De först ut- vecklade sitta glest, tydligt åtskilda, de följande äro tätt sam- manträngda. Hos äldre individ äro de mycket talrika, tätt knippade, stundom 60 eller flere hos samma individ. Sorus sträcker sig från basen af sporofyllerna till ungefär två tredje- PRESS VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 273 delar af deras längd och omgifves på sidorna af en smal, fint vågig kant. Den zoosporangiebärande delen af en sporofyll är membranöst läderartad, den öfriga delen membranös (tafl. 21). Zoosporangierna äro cylindriskt spolformiga med trubbiga ändar, omkring 40 pu. långa och 10—12 p. i diameter. Beträffan- de de angifna måtten må dock märkas, att jag haft tillgång till endast ett ringa antal exemplar med fullt utvecklade zoo- sporangier (tafl. 25, fig. 17). : Parafyserna äro i optiskt längdsnitt utdraget viggelika, vid spetsen omkring 10 gp. i diameter. Den utåtvettande delen af membranen är tjock, starkt gelinerad (tafl. 25, fig. 18). Bålens struktur. "Till sin anatomiska bygnad visar denna art åtskilliga olikheter med ÅA. esculenta. I en tvär genom- skärning af stipes och nedre delen af rhachis är det centrala, fibrösa lagret hos A. esculenta lancettlikt eller skärformigt, deremot hos A. dolichorhaclhis mera tydligt jembredt. Det cell- lager, som omgifver detta, en med kollenkymet närmast be- slägtad väfnad, som i förening med det centrala lagret bildar det mekaniska systemet, har längre och vidare element hos A. dolichorhaclis än hos ÅA. esculenta. Den utanför liggande väfnaden visar hos den förra, men icke, så vidt jag kunnat finna, hos den senare, ett större eller mindre antal koncen- triska zoner. Den är derjemte af en lösare bygnad hos A. dolichorhachis än hos ÅA. esculenta och har en stor benägenhet att vid växtens torkning spricka i radial riktning. Ytterst bildas cauloiddelen hos ÅA. dolichorhachis af en väfnad, hvars celler äro 1 tvärsnitt rektangulära eller qvadratiska, ligga ord- nade i temligen regelbundna radiära rader och hafva tunna, bruna väggar. Denna väfnad, som jag aldrig funnit hos ÅA. esculenta, står säkerligen korkväfnaden närmast. Hos äldre exemplar uppnår detta väfnadslager en betydlig mäktighet, blir 150 pu. tjockt och derutöfver. I detta uppkomma här och der håligheter, hvilka vidga sig såväl i longitudinal som sär- skildt i radial riktning och öppna sig slutligen utåt. Under- stundom påminna de mycket om de hos arter af slägtet Lami- naria förekommande slemlakunerna. Ytan af cauloiddelen ända upp till rhachis är derför hos äldre exemplar af denna art enligt regeln sprickig och ojemn. Vid olika temligen långt åtskilda delar af Tschuktschlan- dets nordkust har jag samlat en talrik mängd exemplar i olika åldrar af den ÄAlaria, som jag nu beskrifvit. Den är utan tvifvel artskild från de i Atlantiska hafvet och i polarhafvet norr om Atlanten förekommande Alaria-arterna. Vid första på- Ba III. 18 274 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. seende kunde den tagas för en A. esculenta f. typica; denna lik- nar den mest med hänsyn till laminans form. Genom flere skarpt utpräglade karakterer, såsom formen på rhachis och kostan m. m., skiljer den sig dock bestämdt från denna. Med hänsyn till formen på rhachis närmar den sig artgruppen A. Pylaii, A. membranacea, A. gramdifolia, från hvilka alla åter den är skild genom så väl laminans form som formen på kostan. Att den genom kostans form är olik såväl dessa arter som A. esculenta, visar en jemförelse mellan fig. 16, 19 och 20 på tafl. 25. Äldre exemplar af arten hafva ett mycket karakteristiskt utseende, framkalladt af den i förhållande till laminan stora och grofva cauloiddelen, den upptill tjocka rhachis, de mycket talrika, knippade, ofta spiralvridna, långa och tunna sporofyl- lerna. Med någon för mig bekant art kan den svårligen för- vexlas. Arten förekommer också i Beringshafvet och förmod- ligen är det denna, som enligt J. G. Agardh af Ruprecht blifvit utdelad under namn af Phasganon alatum. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 23. Möjligen är det samma växt, som af Seeman blifvit hemförd från nordkusten af Vest-Eski- måernas land och af Harvey i förteckning öfver de af See- man samlade algerna blifvit kallad ÅA. esculenta. Lefnadsförhållanden. Växer inom den sublitorala regionen på 2—3 famnars djup. Den föredrar fast bergbotten, men fin- nes också på grof grusbotten, ehuru här mindre rikt utveck- lad. Den lefver sällskapligt och bildar med andra Laminarieer : Laminaria cuneifolia och L. solidungula en utpräglad Laminarie- formation. Jag har sett exemplar tagna i Isbafvet under april, maj och juni. Alla hade laminan i behåll och buro en riklig mängd sporofyller. I slutet af april erhöll jag några individ med utvecklad sorus. Dock synes artens egentliga zoospor- bildningstid infalla senare, antagligen i juli månad. Utbredning. Hittills med säkerhet känd inom polarhafvet endast från östra delen af det Sibiriska Ishafvet. Här var den på alla ställen ymnig. Fyndorter: Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön och på två ställen, liggande öster om Koljutschinfjordens mynning, ymnig. Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af WVest-Eskimåernas land (?). ALARIA ÖBLONGA nob. ÅA. stipite perbrevi, vix ultra pollicari, terete; rhachide demum pluri- pollicari, apicem versus incrassata, compressa, in sectione transversali ellip- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 275 tica, residuis sporophyllorum abjectorum in plantis senilibus longe deorsum plus minus distincte muriculata, abrupte in costam abeunte; lamina elon- gata, lineari-oblonga, basi ovata, vix decurrente vel ovato-cordata, usque 25 cm. lata, tenue membranacea, undulata; costa prominula, in sectione trans- versali elliptica; sporophyllis numerosis, subdistantibus, petiolatis, lanceo- lato-spathulatis, angustis 1,5—2 cm. latis, sterilibus tenue membranaceis, parte fertili subpergameis, margine undulato-crispatis, longe infra apicem sorum formantibus. Tab. 22 et 25 fig. 21—24, Artbeskrifning. Rlizinerna utgå i alternerande kransar. De förgrena sig subdichotomt. Grenarnas längd är som hos andra Laminarieer kortare och gröfre ju fastare underlaget är. Stipes är mycket kort, stundom nästan omärklig, emedan cauloiddelen omedelbart ofvanför rhizinerna bär eller, såsom ärren utvisa, en gång har burit sporofyller. Hos äldre exem- plar vexlar dess längd oftast mellan 0,5 och 2 cm. Hos myc- ket unga exemplar kan stipitaldelen skiljas från rhachis derpå, att den senare har större tjocklek. Hos mycket gamla exem- plar är gränsen mellan dessa båda afdelningar af cauloiddelen otydlig, emedan ärren efter de affallna första sporofyllerna utplånats. Till omkretsen är stipes nedtill trind, upptill, der den öfvergår i rhachis, något, men svagt plattad. Hos det äldsta exemplar, jag träffat, var stipes 5 mm. i diameter. Rhachis tilltar i längd i den mån växten blir äldre och uppnår en längd af åtminstone 14 cm. Nederst är den nästan trind, men tillplattas uppåt och tilltar i tjocklek. Ofvanför de öfversta sporofyllerna afsmalnar den hastigt och öfvergår snart i kostan. Den sporofyllbärande delen är 1 genomskär- ning plattadt elliptisk åtminstone ända till 8 mm. efter den längsta diametern. Olikheten i form och tjocklek mellan sti- pes och rhachis hos samma exemplar visa fig. 21 och 22 på tafl. 25. Laminan är, såsom figurerna på tafl. 22 utvisa, såväl hos mycket unga som hos äldre individ, af i det allra när- maste samma form, utdraget jembredt aflång eller med andra ord jembredt lancettlik, med afrundad icke eller nästan omärk- ligt nedlöpande bas, Stundom afsmalnar den något hastigare och starkare mot spetsen än på de afbildade exemplaren och understundom är basen hos mycket gamla exemplar nästan hjertlik. Laminan uppnår en betydlig storlek, men sällan er- hålles något individ med hela laminan i behåll. I mina sam- lingar finnes ett äldre exemplar med nästan fullständig lamina. Denna är — mätt torkad — 90 cm. lång och 20 cm. bred. På några fragmentariska exemplar uppgår bredden till nära 25 cm. Äfven hos äldre exemplar med mogna zoosporangier + bo 76 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. är laminan tunt membranös, tätt vågig, torkad temligen spröd. Vid torkning antar den en mörkbrun, åt sotbrunt gående färg. Kostan är upphöjd, stundom nästan plankonvex, oftast bikonvex, i genomskärning elliptisk, hos äldre exemplar om- kring 7 mm. bred, 3 mm. tjock (tafl. 25, fig. 23, 24). Sporofyllerna äro jembredt spadlika, kortskaftade, såsom sterila tunt membranösa, omkring 10—20 cm. långa och nära den afrundade spetsen knapt 2 cm. breda. Sorus intar halfva eller två tredjedelar af längden och är upptill omgifven af en smal kant. Den sorusbärande delen är jemförelsevis tunn, membranöst pergamentartad. Sporofyllerna äro temligen få (20—30) utvecklade på samma gång på samma exemplar, och sitta något glest, de hvarje gång först utvecklade glesare, än de sedan utbildade (tafl. 22). Zoosporangierna äro cylindriskt klubblika, 35—060 ju. långa, 10—12 pu. tjocka. Parafyserna äro klubblika med ett tydligt, nedtill något utvidgadt skaft. Den utåtvettande delen af mem- branen är starkt förtjockad. Skaftets längd uppgår vanligen till 45 pu, klubbhufvudets till 60 pu, det senares tjocklek till omkring 10 pu. Med hänsyn till sin anatomiska bygnad kommer arten närmast föregående. Med denna öfverensstämmer den också beträffande cauloiddelens, sporofyllernas och kostans form, men afviker bestämdt och, såvidt jag kunnat finna, konstant med hänsyn till laminans form. Redan hos unga, exemplar finner man den för arten karakteristiska formen på laminan utpräglad och den blir densamma genom alla åldersstadier.. Den enda olikhet i detta afseende, jag kunnat finna mellan unga och äldre exemplar, är att basen med tilltagande ålder närmar sig åt hjertlik. Denna Alaria synes sålunda lemna en antydan om, att man åtminstone inom vissa grupper af detta slägte vid urskil- jandet af arter kan fästa större vigt vid laminans form än jag sjelf och flere algologer varit benägna att antaga. Lefnadsförhållanden. På det ställe, der arten hittills träf- fats, växte den på öppen kust inom den sublitorala regionen på 4--5 famnars djup, på berg- och grusbotten. I förening med andra Laminarieer bildade den här en Laminarie-formation af betydlig utsträckning och individrikedom. Då växten i medlet af september insamlades, var den sparsamt zoosporangie- bärande. Utbredning. Känd endast från Sibiriska Ishafvet. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 2TT Fyndort: Irkajpi vid Tschuktschlandets nordkust. ALARIA ELLIPTICA nob. ÅA. stipite brevissimo, tereti; rhachide compressa, apicem versus incras- sata; lamina elliptica, basi distincte decurrente, usque 40 cm. lata, fere pa- pyracea, undulata; costa elevata, in sectione transversali elliptica; sporo- phyllis lanceolato-spathulatis, infra apicem rotundatum 2—3,5 cm. latis, pa- pyraceis, parte sorifera submembranaceis, margine crispatis; soro dimidiam, partem occupante; Tab. 23 et 25 fig. 25, 26. Anmärkning vid arten. Från tvänne ställen vid Sibiriens nordkust har jag ett rätt betydligt antal så väl yngre som äldre, ehuru icke några mycket gamla, exemplar af den Alaria, hvars diagnos jag ofvan gifvit. Den liknar de båda föregående med hänsyn till cauloiddelen och kostan, men afviker från dem båda genom laminans form. Då samma form konstant åter- kommer hos äldre och yngre exemplar, har jag ansett mig böra uppfatta växten såsom en från dessa skild art. Laminan är betydligt bredare i förhållande till längden än hos någon af de föregående arterna och är, som det vill synas, alltid myc- ket tunn. Redan hos exemplar, hvilka icke äro mer än 30 cm. långa, är bredden på det bredaste stället, strax under la- minans midt, 10 cm. Ett ofullständigt individ i mina sam- lingar har en papperstunn, vid basen tydligt vinklig, 40 cm. bred lamina. Ungefärliga maximum af längden hos rhachis känner jag icke, emedan jag icke påträffat något äldre individ med cauloiddelen hel. Kostan är något mindre upphöjd än hos "föregående, men för öfrigt af samma form, ehuru oftare plankonvex. Sporofyllerna äro temligen talrika; jag har funnit ända till 20 stycken hos samma exemplar på en gång utvecklade. De sitta tätt, dock ej så knippade som hos A. dolichorhachis, och äro bredare äh hos denna art och hos 4. oblonga. Flertalet af de insamlade exemplaren var sterilt. Hos några buro sporofyllerna utvecklade sori, hvilka intogo knapt mer än nedre hälften af sporofyllerna. Deras sterila del är mycket tunn, vågig; den zoosporangiebärande delen är äfven den jemförelsevis tunn, nästan membranös. Zoosporan- gier och parafyser hafva samma form och storlek som hos de båda föregående arterna. Zoosporangiernas längd är 50—175 p., deras tjocklek 10—55 pu. Lefnadssätt. Arten är sublitoral, växande sällskaplig på 2—3 famnars djup på stenbotten på öppen kust. I juli månad bär den sparsamt zoosporangier vid Tschuktschlandets nord- kust. bo = 00 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Utbredning. Endast känd från Sibiriska Ishafvet. Fyndorter: Tschuktschlandets nordkust vid Koljutschin-ön och Pitlekaj, Vega-expeditionens öfvervintringsort. Gen. Agarum (Bory.) Post. et Rupr. Ill. Alg. p. 11; Bory. Dict. Class 9, p. 193; spec. excl. AGARUM TURNERI Post. et Rupr. TI; Algip; 12. Descr. Agarum Turneri J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 18. Fig. ? > Post. et Rupr. 1. ce; t. 22. Ezsicc. > > Farl. Ands. and Eat. Alg. Amer. N:o 12. Syn. Agarum Turneri J. G. Ag. 1. c.; Grön. Alg, p. 110. > » Croall, F1. Disc. p. 457. > > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. Sutherl. 2, p. 191; Alg. Walker p. 86; Alg. Cumberl. p. 237. Laminaria Agarum Lyngb. Hydr. Dan. p. 24. Lefnadsförhållanden. Förekommer i största individmassan och rikast utvecklad på fast bergbotten inom den sublitorala regionen på 3—15 famnars djup. Den finnes såväl på öppen som skyddad kust. Exemplar tagna vid Grönlands vestkust under sensommaren har jag funnit bära zoosporangier. Utbredning. Tillhör Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay. Dess Fordligaste fyndort är Whale Island vid Grönlands vest- kust, ungefär Lat. N. 77 30'. Hvar den har sitt maximum af freqvens, kan jag ej afgöra. j Fyndorter: Amerikanska TIshafvet: Port Kennedy, Unionbay, Assistancebay och Hudsonsbay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust flere- städes såsom vid Lichtenauw Julianeshaab, Sukkertoppen, Hol- stenborg, Egedesminde, Hunde Island, Godhavn, Claushavn, Jakobshavn, Rittenbenk, Melvillebay och Whale Island. Gen. Phyllaria (Le Jol). Exam. p. 59; spec. excl. PHYLLARIA DERMATODEA (De la Pyl) Le Jol. 1. c. Laminaria dermatodea De la Pyl, Prod. Terre neuve, p. 180. Ph. stipitis tela centrali mere parenchymatica a cellulis membrana valde incerassata eminentibus, longissimis, plus minus ramosis circumdata; lamina obscure olivaceo-fusca, demum coriacea vel coriaceo-membranacea; erypto- stomatibus in planta juvenili paucis; Tab. 25 fig. 1—4, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. f. typiea nob. f. eryptostomatibus in planta adulta numerosioribus, foveas profundiores, margine elevato circumdatas constituentibus. Descr. Saccorhiza dermatodea Farl. New Engl. Alg. p. 95. Fig. Laminaria dermatodea De la Pyl. 1. c. t. 9, fig. G. Exsticc. Laminaria lorea Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 213. f. arctica nob. f. eryptostomatibus in planta adulta xeque ac in planta juvenili perpau- cis vel fere nullis, parum immersis, margine nullo circumdatis. Syn. Laminaria Berii Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. 2 » — Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II, sec. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 75. » dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28. Phyllaria dermatodea Gobi, 1. ec. Saccorhiza dermatodea Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 11. > J. G. Ag. Enum.; Spetsb. Alg. Till. p. 31; ex parte; Grönl. Alg. p. 110. > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 19; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 36; ex parte. Anmärkning vid arten. J.G. Agardh hari Spec. Alg. upprätt- hållit och karakteriserat såsom skilda arter tvänne förut kända Plyllarior, Ph. lorea och Ph. dermatodea. I Symbole ad Lami- narieas framhåller samme algolog, att bestämda olikheter före- finnas mellan dessa växter, men lemnar i viss mån oafgjordt, huruvida dessa olikheter äro artskilnader eller åldersolikheter. I Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger, Tillägg, synes han emellertid hafva uppgifvit sin förra ståndpunkt och be- traktar de ifrågavarande växterna såsom olika former af samma art och lemnar af denna en beskrifning, som träffar in på båda. I mina arbeten öfver algvegetationen vid Spetsbergen och i östra Murmanska hafvet har jag följt J. G. Agardhs senaste uppfattning och fört all den i dessa trakter förekom- mande Phyllarian till samraa art, Saccorlizga dermatodea. Denna uppfattning anser jag mig nu mera böra frångå. Sedan jag vid Finmarkens kust sett en stor mängd Phyllaria i olika ut- vecklingsstadier och med anledning af mina härvid gjorda iakttagelser ytterligare sorgfälligt undersökt mina samlingar från andra delar af polarhafvet, har jag kommit till den slut- sats, att det i polarhafvet gifves tvänne arter Phyllaria, den ena identisk med den växt, som af J. G. Agardh (Spec. Alg.) J. E. Areschoug och Farlow upptagits som Lammaria (Sac- corhiga) dermatodea, den andra åter med Laminaria lorea J. G. Ag. Hvad som i första hand drifvit mig till denna åsigt är, att det äfven bland mycket unga plantor — nästan grodd- 280 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. plantor att kalla — gifves tvänne skarpt skilda slag. De ena hafva längre stipes, som är mer eller mindre tydligt afsatt från lami- nan, och laminan aflång, äggrundt aflång eller bredt lancettlik, till färgen mörkbrun, föga genomskinlig, med mycket få, korthå- riga ceryptostomata. Detta är unga plantor af Phyllaria dermatodea. Det andra slaget unga plantor — jag äger sådana i betydlig mängd såväl från Spetsbergen som från Novaja Semljas vest- kust — har mycket kort stipes, hvilken utan gräns öfver- går i en smal, stundom nästan trådsmal, jemnbred eller oftare lancettlik lamina. Laminan är hos dem tunn, mycket ljust brun, nästan gulbrun, fullt genomskinlig, med talrika lång- håriga cryptostomata. Dessa tillhöra den växt, som J. G. Agardh beskrifvit under namn af Laminaria lorea, hvilken så- som äldre har samma form och färg på laminan som de unga plantorna, och laminan genomskinlig med talrika cryptostomata. Äldre exemplar af dessa begge arter äro genom flere goda kännetecken lätta att skilja från hvarandra. Hos Ph. lorea sammanfaller stipes vid torkning, blir platt, tunn, nästan mem- branös, bräcklig och, äfven hos mycket stora exemplar, af nä- stan samma färg som laminan och liksom denna genomskinlig. Hos äldre Ph. dermatodea är stipes af vida fastare bygnad, mörkbrun, ogenomskinlig, upptill platt, men nedtill nästan trind. Med denna yttre olikhet hos stipes mellan de båda arterna sammanhänger en, så vidt jag kunnat finna, väsentlig och under hela växtens tillvaro fortfarande olikhet i stipes” bygnad hos de båda arterna. Ph. dermatodea har stipes bil- dad af 1:o ett kortikallager af i tvärgenomskärning qvadra- tiska eller tangentielt rektangulära, starkt endokromhaltiga celler, - med kutikulariserad yttervägg; 2:o innanför detta ett mäktigt lager af tunnväggiga, stora celler, hvilka tilltaga i längd och äfven i vidd inåt och innerst äro flere gånger län- gre än vida; 3:o ett centralt lager, bildadt af nästan isodia- metriska celler af sinsemellan olika storlek och mera tunn- väggiga än mellanlagrets celler; 4:0o mycket långa, än enkla än greniga, mycket tjockväggiga, rörformiga celler, hvilka på tvärsnittet äro kretsformigt anordnåde på gränsen mellan mel- lanlagret och centrallagret. De förekomma redan hos mycket unga individ, äro hos dessa fåtaliga, men blifva senare tal- rikare, stundom så talrika, att de utgöra hufvudmassan af stipes” centrala del. Genom sina starkt förtjockade väggar afsticka de starkt från de tillstötande cellerna; (tafl. 25, fig. 1—4). Till sina allmänna drag är stipes bygnad densamma äfven hos Ph. lorea, men på tvärsnitt af stipes, hos vare sig VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 281 yngre eller äldre exemplar, kunna de nämnda rörformiga cel- lerna ej upptäckas. Närmare undersökning visar visserligen, att de finnas och hafva samma plats som hos föregående art, men de äro alltid tunnväggiga. I väggarnas tjocklek skilja de sig icke från de parenkymeeller, som gränsa till dem (tafl. 25, fig. 5). Med hänsyn till eryptostomata visar arten Ph. dermatodea betydande olikheter. De äro än temligen talrika hos äldre, fåtaliga hos yngre exemplar, än såväl hos yngre som äldre individ mycket sällsynta eller nästan inga. Det förra har jag funnit såsom regel hos exemplar från Norges nordkust, det senare hos exemplar från andra delar af polar- hafvet. Deras form och bygnad är noggrant. angifven af J. E. Areschoug, Obs. Phyc. 3, sid. 12." Lefnadsförhållanden. Inom det egentliga Ishafvet uppträder denna art tillsamman med andra Laminarieer och anträffas här oftast på 2—10 famnars djup på berg- och stenbotten. Vid Norges kust tillhör den icke den egentliga Laminarie-formatio- nen, utan går djupare ned än denna, ända till 20 famnars djup. Vanligast är den här emellertid i grunda, temligen öppna vikar på grusbotten på 4—5 famnars djup. Vid Spetsbergens nordkust voro unga exemplar vanliga under vintern, dock saknades icke heller under denna tid äldre individ. Deremot är af den andra arten, Ph. lorea, unga exemplar vanligast under sommaren. Vid Norges kust äro äldre och yngre individ ungefär lika talrika under sommaren, juli och augusti. Vid Spetsbergen har jag träffat exemplar med zoosporangier under juli och augusti, vid Novaja Semlja under juli, vid Norges nordkust under senare delen af augusti och början af septem- ber. Dock synes den egentliga zoosporbildningstiden vid den senare kuststräckan infalla något senare, mot slutet af sep- tember eller början af oktober. Utbredning. Arten är känd från de delar af polarhafvet, som utbreda sig norr om Atlanten. Sitt maximum af freqvens synes den hafva vid Norges nordkust, ehuru den icke ens här uppträder i individmassor, som på något sätt äro jemförliga med andra Lammarieers. Fyndorter : Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik, vanligen lokal och temligen sparsam; vid Maasö temligen ymnig. Grönlandshafvet: Beeren Eiland, lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- och vestkust. Hvita hafvet: Enligt Gobi är det antagligen denna art, som af K. v. Baer tagits vid Tri-Ostrowa. 282 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Claushayvn. Om de båda formernas utbredning kan jag endast anföra, att den Phyllaria dermatodea, jag fann vid Norges nordkust, tillhör f. typica, men f. arctica deremot den från Grönlands- hafvet och Murmanska hafvet. PHYLLARIA LorEA (Bory.) nob. Laminaria lorea Bory in J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 130. Ph. stipite breviore vel longiore, complanato, toto e cellulis membrana tenui contexto, in laminam lanceolato-ellipticam, basi cuneatam, usque 30 cm. latam vel lanceolatam, angustam circa 5—7 cm. latam, tenue membranaceam, e fusco lutescentem sensim abeunte; eryptostomatibus et in planta adulta et juvenili numerosis, parum immersis, nullo margine elevato circumdatis; pilis numerosioribus, longe persistentibus. "Tab. 24 et 25 fig. 5—6. Syn. Saccorhiza dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 31; ex parte. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 14; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 36; ex parte. Beskrifning af arten. Figuren 1 på taflan 24 återger i natur- lig storlek ett ungt exemplar af vanligaste slag. Vidfästnings- organet utgöres af en nedtryckt konisk callus radicalis, utan spår till rhiziner. Stipes är platt, gulbrun, genomskinlig, 6 mm. lång, utan gräns öfvergående i laminan. Denna är jembredt lancettlik, 8 mm. bred på midten, slät, i toppen bärande ett stycke af en äldre i upplösning stadd lamina. Dess nedre del har samma färg som stipes, den öfriga delen är ljusare gulbrun. Cryptostomata äro talrika, ungefär 15 på en yta af 20 qvadratmillimeter. På toppstycket saknas dylika organ. Annu yngre exemplar än det afbildade hafva samma form som detta, men något färre cryptostomata. Jag har dock äfven sett exemplar, som hade större längd, men voro mycket smalare, nästan liniära, 1,;—2 mm. breda. Dessa hafva få eller inga eryptostomata. Figuren 2 föreställer ett äldre exemplar i naturlig storlek. Fästskifvan har hos detta några grofva rhiziner. För öfrigt är, såsom af figuren framgår, detta individ större, men i öfrigt likt det genom figuren 1 afbildade. Andra exemplar med samma utbildning och af samma storlek som detta hafva stipes mycket längre, ända till 25 cm. lång, men smal; åter andra stipes endast "ungefär dubbelt längre, men bredare, upp- till 0,5 em. eller derutöfver i bredd. Det största med säkerhet till denna art hänförbara exemplar, jag sett, är i !/3 af natur- liga storleken afbildadt genom figuren 3 på tafl. 24. Det har stipes 40 cm. lång, efter nästan hela sin längd platt, torkad VEGA-EXPEDITIQNENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 283 membranös, genomskinlig, upptill, der den öfvergår i laminan, nära 2 cm. bred. Laminan (fragmentarisk) har varit mer än 80 cm. lång, på det bredaste stället 30 cm. bred. Den är genomskinlig, ljusbrun, torkad nästan papperstunn, rikt för- sedd med långhåriga cryptostomata. Alla exemplar, jag sett, voro sterila. På ett var dock sorus under utveckling. Äfven detta har laminan närmast lancettlik, ungefär 10 cm. bred på midten. Stipes är 20 cm. lång, upptill nära 1 cm. bred. Sorus har samma läge som hos Ph. dermatodea. För stipes anatomiska bygnad har jag redogjort under föregående art. De långa rörformiga cellerna hafva aldrig, icke ens på de allra största exemplar, jag sett, väggarna tjockare än de tillgränsande cellerna, i följd hvaraf de aldrig framträda tydliga på ett tvärsnitt. Hos alla individ, som nått åtminstone den storlek som det genom figuren 1 återgifna, äro cryptostomata talrika. De bilda grunda gropar, som aldrig äro omgifna af någon upp- stående kant. Håren äro talrika och sitta länge qvar. De afsmalna starkt mot basen och hafva, såsom vanligt är med håren hos Fucoideerna, de nedre cellerna korta, starkt endo- :kromhaltiga. Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, växande i ringa individantal på berg- och stenbotten på 3—10 famnars djup. Den är endast funnen på öppen kust. Unga exemplar af den har jag funnit i rätt stor mängd vid Spetsbergen under augusti och vid Novaja Semlja under senare delen af juli. Under samma tid finnas dock äfven äldre exemplar. Ett exemplar, på hvilket zoosporangier voro under utbildning, har jag tagit i slutet af juli månad vid Spetsbergens kust. Utbredning. Känd endast från östra delen af Grönlands- hafvet och östra delen af Murmanska hafvet. Ingenstädes här uppträder den i någon större grad af ymnighet. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens vest- och nord- vestkust vid Belsound, Smeerenbergbay och Fairhaven, lokal och temligen sparsam. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust vid S. Gusin- noikap, lokal, men temligen ymnig, Rogatschewbay, lokal och sparsam. 284 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Laminaria (Lamour.) J. G. Ag. Lam. p. 7; Lamour. Ess p. 40; char. mut. DLAMINARIA SOLIDUNGULA J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 3. Descr. Laminaria solidungula J. G. Ag. Lam. p. 8. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 15. Fig. » , J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. t. 1. » > Kjellm) 1. Gt. 1 ägo Syn. Laminaria solidungula J. G. Ag. 1. c.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. och Fuc. p. 18. , EJ Kjelim. 1. c.; Vinteralgv. p. 64; Algenv. Murm. Meer. py. 36; Kariska hafvets algv. p. 24. Lefnadsförhållanden. En sublitoral alg, som synes föredraga småstensbotten, men dock äfven uppträder på bergbotten. Mera sällan förekommer den med andra Laminarieer och då merendels i ringa mängd. Oftare och ymnigare är den inom Lithoderma-formationen. I stora individmassor finnes den dock aldrig. Den trifves såväl på öppen som skyddad kust, så väl på ställen, der strömsättningen är stark, som der den är svag. Vid Sibiriens kust börjar den utvecklingen af en ny lamina i slutet af mars eller början af april. Redan i slutet af april har den nya laminan nått en betydlig storlek. Vid Spetsbergens nordkust infaller artens rikligaste zoo- sporbildning under januari månad. Redan i november träffar man dock zoosporangiebärande exemplar och ännu i februari månad fortgår zoosporbildningen lifligt. Under senare delen af vintern bildas sorus af parafyser och tomma eller abnormt utvecklade zoosporangier. Under sommaren har jag funnit endast sterila exemplar så väl vid Spetsbergens kuster som vid "Novaja Semljas vestkust. I Kariska hafvet träffade jag individ med unga zoosporangier i slutet af augusti och i Si- biriska Ishafvet i midten af september. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär inom det egentliga Ishafvet. Från Amerikanska Ishaftet är den dock ännu icke känd. I största mängd har jag funnit den vid Spets- bergens nordvestra kust. Här uppnår den också en hög grad af yppighet. I södra delen af Sibiriska Ishafvet är den små- växt. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79253". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- kust, lokal, men ganska ymmnig. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 285 Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust från Matotsch- kin Schar till Karmakulbay, lokal och temligen sparsam. Kariska hafvet: Uddebay och Aktiniaviken, på båda ställena sparsam. Sibiriska Ishafvet: Trkaipi och Koljutschinön, temligen ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn och Ritten- benk, sparsam. LAMINARIA CUNEIFOLIA J. G. Ag. Lam. Pp. 10. ; Descr. Laminaria cuneifolia J. G. Ag. 1. ce. et Grönl. Lam. och Fuc. p. 14. Syn. Laminaria caperata Dickie, Alg. Nares, p. 6 2) > cuneifolia J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. » > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 75 (2). > saccharina (?) Ashm. Alg. Hayes, p. 96 (2). » » Croall, Bl Diser pr 457 (CY NOfr NING AS Grönl. Lam. och Fuc. p. 14. i ? > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140 (2). Alg. Cum- HDerktp tes mtS GET: JG AGS LC Anmärkning vid artbestämmingen. I östra delen af Sibiriska Ishafvet fans ymnigt en Laminaria, som jag anser tillhöra L. cuneifolia J. G. Ag. Till laminans form, färg, konsistens och anatomiska bygnad, sori form och läge liknar den grönländska exemplar, bestämda af J. G. Agardh. Från dessa afviker den genom, såsom det synes, mindre storlek och något längre stipes. Dennes längd vexlar mellan 4 och 15 cm., men öfver- stiger i de flesta fall ej 10 em. På:det aldra största antalet af de sibiriska exemplar, jag lyckades erhålla, var laminan under ombyte, hvilket gör, att jag ej rätt känner, hvilken stor- lek den når i Sibiriska Ishafvet. Att döma efter qvarvarande rester af gamla laminan och de få exemplar med utbildad la- mina, jag sett, blir den dock icke här så stor som vid Grön- lands kuster. Då den nya laminan vuxit ut något, har växten med hänsyn till laminan en förvillande likhet med L. solidun- gula. Från andra Laminaria-arter synes mig L. cwneifolia vara en väl differentierad art. Från den vanliga Ishafsarten, L. Agardh, är den skild derigenom, att den i laminan har slem- lakuner, hvilka saknas hos L. Aygardhi. Med L. saccharina kan den svårligen förvexlas. Dess utseende är ett helt annat. Att utreda dess synonymi är för tillfället omöjligt. Dock synes man mig kunna antaga, att den L. saccharina och L. ca- perata, hvilken uppgifves för Baffinsbay, är denna art och icke L. saccharina eller L. caperata, så som dessa numera måste be- 286 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. gränsas. Deremot torde den från Hvita hafvet uppgifna L. cwneifolia snarare vara att hänföra till L. Agardhii än till den så af J. G. Agardh benämnda arten, ! och den för Amerikan- ska Ishafvet uppgifna L. saccharina kunna anses vara L. longi- cruris. Lefnadsförhållanden. Vid BSibiriens nordkust växte denna art vid öppen kust inom det sublitorala området på 2—5 fam- nars djup på sten- och grusbotten. Den var här sällskaplig. Alla från i slutet af april till början af juli erhållna exemplar voro stadda i ombyte af lamina. Den nya laminans utveck- ling synes inträda i början af april. På den qvarsittande delen af den gamla laminan fans hos några i slutet af april samlade exemplar en sorus med zoosporförande sporangier. Exemplar från Grönland, som antagligen samlats i augusti, äro rikt zoosporangiebärande. Utbredning. TI Ishafvet är växten känd från Baffinsbay och östra delen af Sibiriska Ishafvet. Gobi uppger den också för Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort är Jakobshavn vid Grönlands vestkust, Lat. N. 69215". Fyndorter: Hvita hafvet (2). Jfr Gobi Algenfl. Weiss. Meer. och hvad ofvan sagts. Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, Koljutsehinön, Pitlekaj och kusten öster härom, allmän och ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound (?), Grönlands vestkust vid Jakobshavn. Skulle den växt, hvilken Croall, Dickie och Ashmead benämna L. saccharina, tillhöra denna art, är den antagligen allmän och ymnig längs hela Grönlands vestkust upp i Smiths Sound. LAMINARIA SACCHARINA (L.) Lamour. Ess. p. 42. Fucus saccharinus L. Spec. Plant, 2, p. 1161. f. linearis J. G. Ag. Lam. p. 12. Descr. Laminaria saccharina a linearis J. G. Ag. 1. c. > > > f. prima J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 132. f. oblonga J. G. Ag. Lam. p. 12. Descr. TLaminaria saccharina b oblonga J. G. Ag. 1. ce. 1 Gobi har godhetsfullt sändt mig till undersökning ett fragmentariskt exemplar af den växt från Hvita hafvet, hvilken han benämnt L. cuneifolia. Detta synes mig kunna hänföras till L. Agardhit, ehuru det är ytterligt svårt att fälla ett bestämdt utslag. Jag har emellertid förgäfves sökt laku- ner i laminan. VAD bo [9] —- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. f. grandifolia nob. f. plante adulte stipite elongato, 15—70 cm. longo, digiti minoris cras- situdine; lamina obscure .olivacea, subopaca, lineari-lanceolata, basi late cuneata, 125—280 cm. longa. 25—70 cm. lata, media parte zoosporangifera circa 1 mm. crassa, dense bullata, at non rugosa, disco lineari sublzevi, mar- gine angustiore, undulato; lacunis muciferis in stipite nullis in lamina magnis, distinctis, at parcis; soro vittam elongatam, circa 10 cm. latam in parte media et superiore laminge formante. f. latissima nob. f. stipite prelongo usque tripedali, digiti crassitudinem attingente; la- mina plante junioris sublineari, basi ovata, plante adulte late elliptica, basi ovato-cordata, 75 cm. lata, coriaceo-membranacea, olivacea, subpellucida, parte media 1—2 mm. crassa, scrobiculata vel rugoso-bullata, margine amplo tenui undulato; lacunis muciferis in stipite nullis, in lamina magnis, distinctis at parcis; soro: vittam elongatam in parte media et superiore laminse formante. Syn. Fucus saccharinus Gunn. FI. Norv. 1, p. 52. > > Weg. Fl. Lapp. p. 493; excl. syn. sec. Sommerf. Suppl. p. 183. Laminaria caperata Kleen, Nordl. Alg. p. 32. > saccharina J. G. Ag. Enum. ; > Aresch. Phyc. Scand. p. 343. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 32. 2 d var. septemtrionalis Rostaf. in Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 78: Ulva longissima Gunn. 1. c. 2, p. 128, t. 7. > maxima (?) > Sa AR Ta [2 a SME Anmärkning vid formbegränsningen. Den växt, hvilken jag hänfört till f. linearis J. G. Ag., har stipes längre i förhållande till” laminans bredd, än i formens :diagnos uppgifves. Hos somliga exemplar är stipes ända till 45 cm. lång och ända till 3 gånger längre än laminans största bredd. Laminan är också hos exemplar från Finmarkskusten ofta mera lancettlik, än den synes hafva varit på de exemplar, som legat till grund för J. G. Agardhs beskrifning. Formen är lätt igenkänd på den smala, tjocka, läderartade, rugösa, föga eller icke alls vågiga laminan och den jemförelsevis långa stipes. I laminan finnas tydliga, stora, ehuru glesa lacun&e mucifere. Från syd- liga Norge har jag sett individ, på hvilka J. G. Agardhs be- skrifning af f. linearis bättre passar in. Dock finnas äfven här individ, som stå nära eller äro identiska med polarformen. L. saccharina f. oblonga har jag sällan funnit i polarhafvet. Den är här mindre och har i allmänhet längre stipes än söder ut. Ruge äro talrika, tydliga, omslutande rundade fält. Afven denna form har stora, tydliga och temligen talrika lakuner i laminan. 288 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. L. saccharina f. grandifolia påminner mycket om den hög- arktiska L. Agardhi. I storlek och de särskilda delarnas di- mensioner kommer den nära denna. Från den skiljer den sig genom mörkare färg, laminans' mindre genomskinlighet, mindre starka vågighet, större tjocklek särskildt i midtelfältet och mellanfältets tydliga gropighet. Dessutom är den skarpt skild från denna genom i laminan förekommande tydliga, stora lacun&e mucifere. Från andra former af L. saccharina afviker den genom sina betydligt större dimensioner, i synner- het stipes” stora längd, genom frånvaron af rug2e, som ersättas af djupa, stora gropar, genom mindre fasthet och klarare färg- ton. Följande mått ange dess storleksförhållanden: Växtens totallängd. Stipes” längd. Laminans längd. Största bredd. HM JOBS frn (DR en FARAN 50 DÖTA-KSE DUR NVS Sr Sa 66 PO rose La NR SIE AREr 2/0 RER 56 2 Rea 27 NASSA 24 IE ESR EN 50 PLAN TTR ESRI LONG RT 51 PD ANNA ARA 195 . D2 AGE rr LOTTAR RAN 200 48 183 55 128 28 Äfven i struktur skiljer sig denna form från de förut om- nämnda formerna genom mycket vidare och tunnväggigare element. BSärskildt gäller detta kollenkymet och det närmast utanför detta liggande parenkymet i stipes och parenkymet i laminan. Stipes centrallager är bildadt af glesare liggande celler med mera svälda membraner. Groparna på laminan äro än mycket talrika än fåtaliga. På ett exemplar har jag funnit några få rugae på laminans midteldel. På laminan äro tre fält urskiljbara: ett midtelfält, som är slätt eller nästan slätt, ett mellanfält, starkt gropigt och ett kantfält, som är tunt, vågigt, föga gropigt. L. saecharina f. latissima. Denna form är icke, såsom man torde vara böjd att antaga, ett åldersstadium af föregående. Af båda har jag sett unga exemplar, hvilka hafva de äldre exemplarens laminaform tydligt utpräglad. Några tydliga öfver- gångsformer mellan dem har jag icke sett, men de likna hvar- andra i så många afseenden, att de antagligen äro mindre starkt differentierade former af samma art. Om nu denna verkligen är L. saccharina eller en från denna skild art vill jag tills- vidare lemna oafgjordt. Liksom f. grandifolia motsvarar och i ERA . VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 289 norden ersätter den sydliga L. saccharina f. membranacea, så synes mig f. latissima kunna betraktas såsom en nordlig korre- sponderande form till en i Bohuslän förekommande L. saccha- rina, utmärkt genom kort stipes, tunn, nästan membranös la- mina, som är jembred, med rundad bas och saknar rug2e. Från f. grandifolia är den skild nästan uteslutande genom laminans form. Hos yngre exemplar är laminan nästan jem- bred, med äggrund bas eller utdraget jembredt äggformig. Med åldern tilltar den betydligt i bredd, blir bredt elliptisk, med ' äggrundt hjertlik eller rent hjertlik bas. Ytan är än nästan slät, än mer eller mindre tätt gropig. Ett exemplar har jag sett, som hade låga rug&e. Till struktur öfverensstämmer den mycket nära med föregående och visar samma afvikelser som denna från f. linearis och f. oblonga. I laminan äro lacun&e mucifere stundom sparsamma, stundom talrika, alltid stora och till större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, som äro mindre och af annan form än de öfriga parenkym- cellerna. Den påminner ännu mer än f. gramdifolia om L. Agardlvii. Från denna är den emellertid skild genom samma karakterer som f. grandifolia. Det är denna form, som Kleen identifierat med L. Agardh (CL. caperata) och möjligen är det densamma, som Gunnerus kallat Ulva maxima. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet är L. saccharina än lito- ral, än sublitoral. Vid ebbgränsen tillsammans med L. digitata växer f. linearis.. Formen oblonga förekommer än längre ned, än högre upp än denna. De båda andra formerna har jag träffat endast på den sublitorala regionens nedre del, på 15— 20 famnars djup. Arten föredrar bergbotten, men förekommer "också rikt utvecklad på småstensbotten. Den finnes såväl i yttre hafsbandet och föröfrigt på öppen kust som på skyddade ställen och i det inre af djupa fjordar. Den växer sällskaplig. Jag har endast varit 1 tillfälle att vid polarhafvets kust under- söka arten under juli, augusti och början af september månad. Under denna tid voro f. linearis och f. oblonga sterila, de båda andra deremot försedda med z0osporangier. Utbredning. I polarhafvet har jag sjelf träffat denna art endast vid Norges kust och håller före, att med undantag af L. saccharina var. septemtrionalis, som Rostafinski uppger sig hafva sett från Hvita hafvet, all den L. saccharina, som upp- gifvits för Ishafvet, är att hänföra till andra arter än denna. Sitt maximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 712. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och Bd III. 19 290 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ymnig, Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö, allmän och ymnig, Finmarken vid Maasö, Gjesver, Magerösundet, Öxfjord och Talvik. Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. Af de anförda formerna synes f. oblonga vara allmännast söder om Tromsö; f. linearis växte ymnigt vid Gjesver; f. grandifolia var ymnig vid Maasö och Gjesver; f. latissima ym- nig vid Talvik i Altenfjord, mera sparsam vid Maasö och i sundet söder om Magerön. LAMINARIA LONGICRURIS De la Pyl. Prod. Terre neuve p. 177. Descer. Laminaria longicruris J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 135. - 5. 5] Fig. 2 ? De la Pyl. 1.10. 4:'9, fig. A-et B: ? > Harv. Phyc. Brit. t. 339. Exsicc. > 2 Farl. Eat. and Ands. Alg. Amer. N:o 117. Syn. Laminaria longicruris J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 15; Grönl. Alg. p. 110. > , Ashm. Alg. Hayes, p. 96.! > ” Brown, FI1. Disc. p. 457. > : > Dickie, Alg. Cumberi. p. 237; Alg. Sutherl. 1,,p: 141; Alg: Naresnp., 68. Laminaria saccharina Dickie, Alg. Walker, p. 86; Alg. Sutherl. 2, Pp. 191(?). | Anmärkning vid arten. Jag kan ingalunda dela Gobis öfvertygelse, att »die Art Lam. longicruris ganz zu streichen ist, und die unter diesem Namen verstandenen Formen zu der Laminaria caperata J. Ag. zugezählt werden mässen». Till en sådan öfvertygelse säger sig denne algolog hafva blifvit bragt deraf, att i petersburgska universitetets botaniska musei herbarium finnas tvänne i norden af Postels samlade Alaria- exemplar (båda benämnda A. esculenta), hvilka, i öfrigt lika, skilja sig derigenom, att på det ena kostan är uppblåst, ledad. Dessa båda exemplar betraktar nu Gobi såsom tillhörande samma art och ser häri ett bevis för att kostans eller, hvad som är det samma, stipes” ihålighet ej kan tillmätas något som helst värde såsom specifik karakter, och drar häraf den ofvan anförda slutsatsen, att L. longicruris måste strykas »weil man im entgegensetzten Falle die erwähnte Orgyia mit einer ton- nenartig-gegliederten Rippe dann ebenfalls als eine besondere Art ansehen mässte». Det är, så vidt jag kan finna, ett exem- 1 Antagligen är den LDL. plyllitis, som af Ashmead uppgifves före- komma i Smith Sound, unga exemplar af denna art. Jfr Ashm. Alg. Hayes, p. 96. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 291 plar af den af alla algologer såsom art erkända A. fistulosa, som 1 det nämnda herbariet kommit att få bära namnet A. esculenta. Jag har sjelf i Beringshafvet sett en stor mängd exemplar 1 olika åldrar af ÅA. fistulosa och härvid bibragts den bestämda öfvertygelsen, att, vill man icke erkänna den såsom en från A. esculenta och andra Alarior skild art, då måste allt tal om arter bland Laminarieer och alger öfver hufvud tystna. Jag är dock -fullkomligt förvissad om, att, .om Gobi finge göra noggrannare bekantskap med ÅA. fistulosa, som är en af hafvets största, praktfullaste växtformer, skulle hans omdöme blifva ett helt annat. Det synes vara ett litet, illa konser- veradt herbarie-exemplar, som vilseledt hans eljest så klara och säkra uppfattning (Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 76 och 78). Från L. caperata (L. Agardhii) är L. longieruris skild utom genom stipes” ihålighet och många andra karakterer också der- igenom, att stipes hos den förra saknar lacun&e mucifere, under det en tät krets sådana finnes hos L. longicruwris. Le Jolis synes eget nog icke hafva observerat detta. Han för åtmin- stone LIL. longicruris till den grupp af Laminarier, som karak- teriseras »canales muciferi in stipite nulli, sub epidermide autem frondis numerosi, parvi» (Le Jol. Exam. p. 589—590). Lefnadsförhållanden. Några bestämda meddelanden om ar- tens lefnadssätt i polarhafvet äger jag icke att tillgå. Antag- ligen växer den liksom andra Laminarieer sällskaplig inom den sublitorala regionen på berg- och stenbotten. - Utbredning. Växten finnes med säkerhet i Baffinsbay och går här högt mot norden. Enligt Ashmead skall den före- komma ännu i Smith Sound mellan Lat. N. 78? och 82”. Äfven af expeditionen under Nares anträffades den här norr om 78”. Antagligen finnes den också i Amerikanska Ishafvet. Vid Grönlands vestkust synes den vara mycket ymnig. Fyndorter: Amerikanska TIshafvet. Jag har antagit, att det är denna växt, som under namn L. saccharina uppgifves vara tagen vid Port Kennedy och i Assistancebay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- män (enligt J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110), Godhavn, Melville- bay, Whale Sound, Kap Saumarez, Smith Sound norr om 78:de breddgraden. LAMINARIA ÅGARDHIU Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 18. Descr. Laminaria caperata J. G. Ag. Lam, p. 13. > Agardhii Kjellm. 1. c. 292 KJELLMAN, NORRA I[SHAFVETS ALGFLORA. Fig. Laminaria Agardhii Kjellm. 1 c. t. 1, fig. 2—3. Syn. Fucus saccharinus Pall. Reise, 3, p. 34. > > Scoresby, Account 1, p. 132. Laminaria Agardhii Kjellm. Spetsb. Thall. 2,p. 18; Algenv. Murm. Meer. p. 37; Kariska hafvets algv. p. 24. > caperata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 5 et 11; Till. p. 28. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. » ? Kjellm. Vinteralgv. p. 64. . longicruris J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; , ohhiura Lindbl. Bot. Not. p. 157. 1 phyllitis Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73 (2). » ; Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II (2). . > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84(2). H saccharina (?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. pk , : Eafon, List. p. 44. , , Post. et Rupr. Il. Alg. p. II(?) , : Schrenk, Ural. Reise, p. 546. ? > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. Ulva latissima Martin, Met. Observ. p. 313. 1 Anmärkning vid arten. Till den beskrifning, J. G. Agardh och jag sjelf lemnat af denna art, anser jag mig nu böra till- lägga, att den med hänsyn till laminans bygnad afviker från L. saccharina, från hvilken den i vissa former är mycket svår att på yttre karakterer skilja. Jag har undersökt en mängd exemplar från olika lokaler, från olika årstider och i olika utvecklingsstadier, men har icke kunnat finna några slem- lakuner i laminan. Jag anser mig derför kunna påstå, att hos den växt, hvilken J. G. Agardh kallat L. caperata, hvilket namn jag på uppgifna grunder trott mig böra ersätta med L. Agardhii, laminan antingen saknar slemlakuner eller att, om sådana finnas, de äro mycket svåra att upptäcka och åtmin- stone till läge, form och storlek afvika från de så benämnda organen hos nordisk L. saccharina. Dock torde jag härvid böra påpeka, att Le Jolis, som gjort Laminarieernas struktur till föremål för grundliga undersökningar, uppger, att lacune mucifere (»canales muciferi») i laminan hos L. saecharina äro mycket små '— »tres petits» —, att »leur extréme petitesse par rapport aux énormes cellules irrégulitres qui constituent le tissu de la fronde, les rend tres difficiles å apercevoir» (Le Jol. Exam., sid. 548), hvilket ingalunda stämmer med resul- taten af mina undersökningar af nordisk L. saccharina. Hos all den L. saccharina från våra kuster, som jag undersökt, 1 Arten är dessutom omnämnd från Spetsbergen af Martens, som be- skrifver och afbildar den. Se Martens, Voyage Spitzb. p. 79, tafl. J, fig. C. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 293 har jag funnit dessa håligheter stora, mycket tydliga och ofta till större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, hvilka till form och storlek äro olika de öfriga parenkymcel- lerna i laminan; (tafl. 25, fig. 7). Detta synes antyda, att L. saccharma vid våra kuster icke är densamma som den så be- nämnda från norra Frankrikes kust. I afseende på den med- delade synonymilistan må anmärkas, att den i vissa fall grun- dar sig på blott och bart förmodanden. Utan tillgång till originalexemplar är det omöjligt att fastställa, hvad de olika auktorerna förstå med sina olika Laminarior. Jag hoppas dock, att jag i allmänhet träffat det rätta. Är så fallet, växer L. saccharina i dess nutida begränsning icke i det egentliga Is- hafvet. . Lefnadsförhållanden. Är sublitoral, växande på 2—10 fam- nars djup. Liksom flertalet andra Laminarior föredrar den bergbotten och lefver sällskaplig. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust. I Mosselbay vid Spetsbergens nord- kust funnos under vintern såväl unga som äldre exemplar, från mikroskopiskt små till fullt utvecklade. I synnerhet under december månad voro groddplantor talrika. Vid Spetsbergens kust bär arten mogna zoosporangier så väl under vintern, no vember, december, januari, februari och mars som under som- maren. Rikligast är dock zoosporbildningen under juli och augusti. Äfven vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch har jag funnit den med zoosporangier under juli och augusti. Vid Spetsbergens kuster Syttes lamina-ombytet för- siggå under maj och juni. Utbredning. Arten är med säkerhet känd endast från spets- bergsprovinsen i det arktiska florområdet. I den sibiriska provinsen ersättes den af L. cuwneifolia, i den amerikanska af L. longicruris och i det atlantiska området af L. saccharina. I största individmängden och yppigast utvecklad är den funnen vid Spetsbergens kuster. Dess nordligaste fyndort är Spetsber- gens Nordkap, Lat. N. 8031". Fyndorter : Grönlandshafvet : Grönlands ostkust vid Sabine- ön (?), Spetsbergens kuster, allmän och ymnig, Beeren Eiland. Murmanska hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, allmän och ymnig. Hvita hafvet: antagligen ymnig. Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja Semljas ostkust, Kap Palander och Aktiniaviken, temligen ymnig, Kap Tscheljuskin, sparsam. 294 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. DLAMINARIA AÅTROFULVA J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 16. Descr. Laminaria atrofulva J. G. Ag. 1. c. Syn. Laminaria atrofulva J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. Tillägg till artbeskrifningen. Jag håller denna af J: G. Agardh, anf. st., utförligt beskrifna växt för att vara en af polar- hafvets mest utmärkta Laminaria-arter. Till auktors beskrifning anser jag mig böra lägga, att denna arti likhet med de närmast följande har laminans midtellager kompakt, skarpt begränsadt från mellanlagret. Detta senare är bildadt af medelstora — större än hos L. digitata, något mindre än hos L. Clustoni — kantiga eller rundadt kantiga, tunnväggiga celler. Hos ingen Laminaria från Ishafvet har jag funnit laminan så rik på slem- lakuner som hos denna och hos ingen äro de så små och ligge så nära under ytan. J. G. Agardh nämner intet om dessa organs förekomst i stipes. På de exemplar, jag undersökt, fin- nas sådana dock äfven i stipes, äro här liksom i laminan små och belägna strax under kortikallagret. Lefnadsförhållanden. Härom är intet närmare kändt. En- ligt J. G. Agardh voro exemplar, som Berggren insamlade vid Sukkertoppen på Grönlands vestkust, zoosporangiebärande. Den expedition, i hvilken Berggren tog del, uppehöll sig vid Sukkertoppen under tiden från 21 september till 21 oktober. Alltså under början af hösten har arten utvecklade zoospo- rangier vid Grönlands vestkust. Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. Fyndort: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. LAMINARIA FISSILIS J. G. Ag. Lam. p. 18. Descr. Laminaria fissilis J. G. Ag. I. c. » > » Spetsb. Alg. Till. p. 28. Syn. Laminaria fissilis Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 40 Anmärkning vid arten. Så vidt jag kunnat finna efter un- dersökning af. ett fåtal exemplar, af hvilka alla voro unga, är denna växt att anse såsom en sjelfständig art. Från Lanmi- naria digitata skiljer den sig derigenom, att laminans mellan- lager är bildadt af stora, rundadt kantiga, tunnväggiga celler och skarpt afsatt från det täta midtellagret. Häri sluter den sig till L. nigripes, men från denna visar den sig skild derpå, VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 295 att stipes saknar slemlakuner. I laminan äro dessa organ mindre och otydligare än hos L. migripes. Lefnadsförhållanden. De få exemplar, jag sjelf funnit af denna art, växte i det inre af grunda fjordar på grusbotten, tillsammans med andra Laminarieer. I de algsamlingar, som af 1868 års svenska sommarexpedition gjordes vid Spetsber- gen, funnos enligt J. G. Agardh zoosporangiebärande exem- plar af arten. Utbredning. Känd från östra delen af Grönlandshafvet och Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är Spetsber- gens kust. Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: sällsynt vid Karmakulbay och vid N. Gusinnoi Kap på Novaja Semljas vestkust. LAMINARIA NIGRIPES J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 29. Descr. Laminaria nigripes J. G. Ag. LI; c. : » > > Grönl. Lam. och Fuc. p. 17. Fig. » 2 Tab. nostra 25, fig. S—10. f. remiformis nob. f. lamina reniformi, in lacinias numerosas usque ad basim digitato- fissa; lacunis muciferis stipitis numerosissimis in orbem regularem infra stra- tum corticale dispositis. a. longipes nob. f. stipite longiore usque 1!/.—2 pedali. infra apicem complanato; laci- niis laming numerosis, sat latis. Forma a J. G. Agardhio descripta. B. brevipes nob. f. stipite brevi, 2—6 pollicari; laciniis numerosissimis, angustis. f. oblonga nob. f. lamina late oblonga, basi sepe obliqua, integra vel in lacinias latas, pauciores plus minus profunde fissa. a. compressa nob. f. stipite longiore usque tripedali, superne compresso, sepe infra apicem valde complanato; lacunis muciferis stipitis irregulariter infra stratum cor- ticale dispositis, paucioribus, magnis. B. subteres nob. f. 'stipite breviore, subterete; lacunis stipitis minoribus, numerosis infra stratum corticale in orbem fere regularem dispositis. 296 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Syn. Laminaria digitata f. latifolia Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 26. ; > forma Kjellm. 1. ce, p. 26—27. f. typica (vera) Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 38 et Kariska hafvets algv. p. 25; ex parte.' Kjellm. Vinteralgv. p. 64; ex parte. Anmärkning vid arten. I de samlingar af Ishafsalger, som jag haft tillfälle att genomgå, finnes från olika delar af Ishaf- vet en Laminaria at digitata-gruppen, hvilken jag förut för- blandat med L. flexicaulis Le Jol. och upptagit under namn L. digitata. J. G. Agardh har skilt den från L. digitata och beskrifvit den såsom L. mnigripes. Genom en mera ingående anatomisk undersökning af en större mängd Laminarior från olika trakter har jag på senare tid vunnit den öfvertygelsen, att inom denna alggrupp laminans struktur och när- eller frånvaron af slemlakuner i bålens olika delar bör tillmätas” större betydelse, än jag förut antog, stödjande mig på J. G. Agardhs auktoritet. I följd häraf måste jag också erkänna L. nigripes såsom en väl differentierad art. Habituelt liknar den nära L. digttata (L. fexicaulis Le Jol.) och äger en lik- artad serie af former som denna, men med hänsyn till struk- tur sluter den sig mera till L. Clustom Le Jol. Liksom denna har den slemlakuner i stipes, laminans midtellager myc- ket tätt, skarpt afsatt från mellanlagret och detta senare bil- dadt af stora, tunnväggiga celler. Häri visar den sig tydligt skild från LIL. digitata. Från L. Clustoni Le Jol. åter afviker den bestämdt deri, att i stipes icke något barklager utbildas, hvilket har till följd, att stipes har samma jemna, glatta yta som hos L. digitata, och deri, att slemlakunerna i laminan äro glest spridda i ytterdelen af mellanlagret, små och icke, såsom de stora nära midtellagret liggande lakunerna hos L. Clustoni, omgifna af egendomligt formade små celler. Med hänsyn till lakunernas form, storlek och läge liknar alltså L. nigripes mera L. digitata än L. Clustoni. Såsom af den ofvan gifna formförteckningen framgår, är växten med hänsyn till yttre habituela karakterer ganska vexlande. Olikheten häri är hos olika exemplar så stor, att det kan ifrågasättas, om icke under L. nigripes, såsom jag här uppfattat den, fiera arter inbegripas. Då jag emellertid icke funnit någon konstant olikhet i anatomiskt hänseende, har jag 1 Till denna art eller till L. atrofulva är enligt J. G. Agardhs förmo- dan den af Brown i Fl. Dise. under namn L. digitata omnämnda, vid Grön- lands vestkust funna Laminarian att hänföra. Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fue. sid. 18. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 297 ansett riktigast att betrakta de förekommande olikheterna 'så- som form- och ej såsom artskilnader. Ett närmare angifvande af dessa olikheter torde här vara på sin plats. Rhizinerna utgå i basifugala, alternerande, temligen regel- bundna kransar. De äro än långa och fina, än korta och grofva. Stipes är alltid slät, böjlig. torkad svart eller svartbrun, aldrig märkbart tjockare vid basen än vid spetsen. Än är den nästan jemntjock och i så fall nästan trind, än tjockare vid spetsen och då upptill mer eller mindre starkt samman- tryckt, efter sin längsta diameter ända till 2,5 cm. i genom- skärning. Den är än kort, omkring tumslång, än längre, hos större exemplar uppnående en längd af 2—3 fot. Laminan är af två skilda formtyper. Antingen är den till omkretsen 'njurlik, klufven ända till basen i starkt från- stående flikar, som stundom äro mycket talrika, upprepadt flikiga och 1—2 cm. breda, stundom färre, 3—4 cm. breda; eller ock är den bredt aflång och i detta fall än odelad, lik- nande laminan hos L. digitata f. integrifolia, än klufven i ett mindre antal breda, samstående flikar, hvilka äro åtskilda ända till laminans bas. Begge dessa lamina-former kunna vara kom- binerade med kort, nästan trind, eller lång, mer eller mindre plattad stipes. Med hänsyn till struktur visar laminan nä- stan ingen, stipes något större vexling, särskildt beträffande slemlakunerna. Dessa äro nämligen hos vissa exemplar myc- ket talrika, på tvärsnittet bildande en tät, regelbunden krets strax under kortikallagret, hos andra individ åter färre och på samma gång större, mindre regelbundet anordnade och be- lägna något djupare in i stipes” mellanlager. Sorus utbildas vid laminans bas, der den utgör ett samman- hängande bälte, som sträcker sig fullständigt eller i det allra närmaste ned till laminans nedre kant. Hos exemplar, stadda i lamina-skifte, har jag sett sorus utbredd bandlikt i öfver- gångszonen mellan den gamla och den nya laminan. Lefnadsförhållanden. Förekommer sublitoralt, tillsammans med andra Laminarieer på berg- och stenbotten, på 5—15 fam- nars djup. Den växer både på öppen oeh skyddad kust. Exem- plar stadda i lamina-skifte har jag samlat vid Spetsbergen i juli och september, exemplar med zoosporangier 1i juli (f. reniformis) och slutet af augusti samt under september och december månader (f. oblonga). Under vintern fann jag vid Spetsbergens nordkust en Laminaria af digitata-gruppen för- 298 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. sedd med zoosporangier den 9:de och 16:de januari (rikligt), 2:dra, 8:de, 14:de februari samt 5:te mars. Då jag i mina an- teckningar kallat denna växt L. digitata, vet jag ej med sä- kerhet, hvilken art den då zoosporbärande växten tillhörde, men förmodar, att det var L. nigripes, af hvilken jag äger i mina samlingar flera exemplar, tagna i Mosselbay. Dessa till- höra alla f. oblonga. Möjligt är derför, att de olika formernas zoosporbildning infaller på olika tider vid Spetsbergens kust, för f. remiformis under våren och försommaren, för f. oblonga under hösten och vintern. Från Tschuktschlandets nordkust äger jag ett exemplar, taget i maj månad, tillhörande f. remi- formis, som är rikt zoosporangiebärande och från Novaja Seml- jas vestkust ett exemplar af f. oblonga, med mogna zoospo- rangier, taget i juli månad. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär inora det egent- liga Ishafvet. I största individmängden och yppigast har jag funnit den vid Spetsbergens nordkust. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust Lat. N. 79? 56". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens vest- och nord- kust i Smeerenbergbay, Fairhaven, Mosselbay och Treuren- bergbay (f. reniformis och f. oblonga). Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust i Karmakulbay (f. reniformis). Kariska hafvet: Uddebay (f. reniformis). Sibiriska Ishafvet: Tsechuktschlandets nordkust, några mil öster om Vegas öfvervintringsplats (f. reniformis). Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt J.G. Agardh (Grönl. Lam. och Fuc. sid. 18, under L. atrofulva). LAMINARIA CLUSTON Edm. Fl. Shetl. p. 54, sec. Le Jol. Exam. p. 577. f. typica Foslie. Laminaria digitata f. typica Foslie, Digitata-Lam. p. 15. Deser. Laminaria Clustoni Le Jol. 1. c. Fig. Laminaria digitata Harv. Phyc. Brit. t. 223. f. longifolia F oslie. 1.0. Dp. LD: Descer. Taminaria digitata f. longifolia Foslie. 1. c. Syn. Fucus digitatus Wg. FL. Lapp. p. 492; ex parte. » hyperboreus Gunn. FI. Norv. 1, p. 34, t. 3; saltem ex parte sec. Foslie, 1. c. p. 11. Laminaria digitata Foslie, 1. c. p. 14. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 299 Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig träffat denna art i polarhafvet. Enligt Foslie, som ägnat sig åt utredningen af de nordiska Laminaria-formerna af digitata-gruppen, växer den undantagsvis inom litoralregionen, enligt regeln sällskaplig på den sublitorala regionen, på de ställen, som äro utsatta för hafvet, eller på sådana mera skyddade delar af kusten, der stark ström går. I det inre af fjordar och instängda vikar saknas den. Kraftigast utvecklad är den på sådana trakter, der vågsvallet är starkt. Den har sitt tillhåll på 2—8 fam- nars djup, på jemn, ej starkt sluttande bergbotten eller sand- botten med större klippblock. När den i polarhafvet bär re- produktionsorgan, är ej kändt. . Utbredning. I polarhafvet endast känd från Norges nordkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och ymnig i Nord- landen och Finmarken på öppen kust. Af de båda formerna är f. typica den vanligaste; f. longifolia är endast funnen upp- kastad på stranden vid Berlevaag i Ostfinmarken. Jfr för öf- rigt Foslie, anf. st. LAMINARIA DIGITATA (L.) Lamour. Ess. p. 42. Fucus digitatus L. Mant. p. 134. f. gemwvina Le Jol. Laminaria flexicaulis « genuina Le Jol. Exam. p. 580. Descr. Laminaria flexicaulis f. genuina Foslie, Digitata-Lam. p. 20; excl. syn. f. valida Foslie. Descr. Laminaria flexicaulis f. valida Foslie, I. c. f. latilaciniata EF oslie. Descr. Laminaria flexicaulis f. latilaciniata Foslie, 1. c. f. ensifolia Le Jol. Laminaria flexicaulis d. ensifolia Le Jol. 1. c. Descer. Laminaria flexicaulis f. ensifolia Foslie, 1. c. p. 22. f. cucullata Le Jol. Laminaria flexicaulis y cucullata Le Jol. 1. c. Descr. Taminaria cucullata f. typica Foslie, 1. c. p. 24. f. ovata Le Jol. Descr. Laminaria flexicaulis 8 ovata Le Jol. 1. c. Exsice. Laminaria digitata b. Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 167. f. complanata Kjellm. Kariska hafvets algv. p. 26. 300 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. Deser. et Fig. Laminaria digitata f. complanata Kjellm. 1. c. et t. 1 et Al- genv. Murm. Meer. p. 38. Syn. Fucus digitatus Wg. Fl. Lapp. p. 492; ex parte. Laminaria cucullata Foslie, Digitata-Lam. p. 24. > digitata Aresch. Phyc. Scand. p. 344. ; > J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p. 28. Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141.(?) , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2, p. 25; Algenv. Murm. Meer. p. 38; Kariska haf- vets algv. p. 25; ubique ex parte. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 33; ex parte; excl. f. ste- nophylla. å » Lindbl. Bot. Not. p. 57; ex parte. (?) , Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II.(?) ? Schrenk, Ural. Reise, p. 546; ex parte.(?) Schiibeler, in Heugl. Reise, p. 317. ? > Sommerf. Spitsb. FI. p. 232. (2?) , 3 Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85.(?) flexicaulis Foslie, 1; c. p. 19; excel. L. digitata var. ste- nophylla Harv. , ) Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 738. Anmärkning vid arten. Sedan jag under sista tiden haft tillfälle att undersöka en betydligare mängd Laminaria digitata anuct. från olika delar af Skandinaviens kust, måste jag obetin- gadt erkänna, att här finnas åtminstone tvänne väl och lätt skilda arter, nämligen dels den, hvilken skandinaviska algologer varit vana att kalla L. digitata, som är den allmännaste, lät- tast åtkomliga, och dels den, hvilken Le Jolis beskrifvit un- der namn L. Clhistoni. Den förra är delvis identisk med den, hvilken nämnde författare benämnt L. flexicaulis, hvilken dock äfven innefattar Harveys L. digitata var. stenophylla, hvilken jag på skäl, som sedermera skola anföras, anser mig tillsvidare böra anse såsom en skild art. LIL. Clustomi har först på sista tiden genom J. E. Areschougs omfattande undersökningar blifvit med säkerhet känd såsom en skandinavisk art. Sedan han genom enskilda meddelanden väckt uppmärksamheten på den, har den blifvit funnen vid flera olika delar af Skan- dinaviens kust, på åtskilliga ställen +t. o. m. ymnigt. Vid Sveriges vestra kust är den dock vida sällsyntare än den art, som hittills gått under namnet L. digitata, ett namn, som jag anser mig kunna för denna art bibehålla, men åt den an- dra arten gifva det namn, den fick, då den först såsom särskild art bestämdt urskildes, LC. Clustoni. Att, såsom Foslie före- slagit, ersätta namnet L. Clustoni med L. digitata och omdöpa den växt, som af skandinaviska senare algologer — J. G. X VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 301 Agardh, J. E. Areschoug o. a. — kallats L. digitata, till L. flexicaulis, kan knappast anses berättigadt dermed, att tidigare författare under L. digitata beskrifvit och anfört LC. Clustomi Le Jol. Det är väl temligen antagligt, att dessa kallat eller åtminstone skulle hafva kallat äfven L. flexicaulis för L. digitata, och att med bestämdhet för närvarande afgöra, om Linné med sitt namn Fucus digitatus förstått båda de ifrågavarande algerna eller blott endera och i så fall hvilkendera, torde knappast nu vara möjligt. Det af Foslie föreslagna namn- bytet skulle knappast leda till något annat än till större oreda i nomenklaturen och denna är redan nog intrasslad. Le Jolis' förfarande att införa namnet flexicaulis kan näppe- ligen anses berättigadt. Att helt och hållet förkasta Linnés namn LL. digitata är enligt de faststälda lagarna för namngif- ningen icke tillåtet och hade härvid så mycket mindre bort göras, som Edmonston bibehöll detta namn för den växt, hvilken Le Jolis anser identisk med sin L. Aexicaulis, under det han för den ur den gamla L. digitata utbrutna arten an- vände det af Le Jolis upptagna namnet L. Clustoni. Enligt min uppfattning har Edmonston förfarit fullkom- ligt lagenligt och följdriktigt, äfven om det kommer att visa sig, att den växt, han benämnde L. digitata, också måste ut- brytas såsom särskild art från kollektivarten L. digitata auct. — Att jag till L. digitata fört både L. flexicaulis och L. cu- cullata Foslie, har sin grund deri, att jag i förra delen af detta arbete, som redan var tryckt, då Foslies uppsats blef mig tillgänglig, på Le Jolis och J.E. Areschougs aukto- ritet antagit de med detta namn åsyftade Lanminariorna såsom former af L. digitata. Mitt åtgörande innebär sålunda alldeles icke, att jag anser den af Foslie företagna uppdelningen af L. digitata (LC. flexicaulis) i två skilda arter såsom oberättigad. De af Foslie urskilda formerna har jag ansett mig böra upp- taga. Dock synes det mig kunna ifrågasättas, om f. vulida verkli- gen är en särskild form och icke endast ett åldersstadium af f. gemwna. Möjligt är dock, att så ej är fallet. Den form af L. digi- tata, som jag beskrifvit under namn f. complanata, synes mig lika väl förtjena att särskildt framhållas som de öfriga. Äldre större exemplar få genom sin upptill starkt plattade, mycket breda stipes ett från öfriga former mycket afvikande utseende.! 1 Att jag dock aldrig velat tillmäta denna form någon högre grad af sjelfständighet, såsom Gobi synes antaga, framgår af min beskrifning af for- men. Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 39 och Kjellm. Kariska hafvets algv. sid. 27, Algenv. Murm. Meer. sid. 77. 302 BEJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Arten är, såsom redan nämnts, skarpt skild från L. Clustoni och öfriga förut anförda Laminaria-arter af digitata-gruppen. I afseende på slemlakunerna må anmärkas, att dessas mängd och storlek är underkastad rätt betydlig vexling. I allmänhet äro de mindre och fåtaligare på exemplar från högre än från lägre breddgrader. På exemplar från Spetsbergen äro de stun- dom ytterst få och mycket svåra att skilja från de tillgrän- sande cellerna, på exemplar från Norges nordkust åter ej säl- lan mycket talrika och stundom mycket stora i förhållande till storleken af mellanlagrets celler. I så fall ligga de än när- mare kortikallagret, än längre in i mellanlagret och äro i senare fallet ofta till stor del af sin omkrets omgifna af celler, hvilka till storlek och form afvika från de öfriga cellerna ila- minans mellanlager. Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet i polarhafvet sublitoral, men stiger i Norska polarhafvet äfven upp i den litorala regionen, då växande i klipphålor. I större ymnighet och fullt utvecklad träffas den dock först vid eller strax un- der ebblinien och går härifrån ned till omkring 10 famnars djup. I största och tätast slutna individmassan finnes den dock på den sublitorala regionens öfre del. T det egentliga Ishafvet tillhör den det sublitorala områdets mellersta och nedre del och går aldrig upp till ebbgränsen. Sin kraftigaste utbildning når den på fast bergbotten, men förekommer också på småstensbotten. Enligt Foslie trifves den på botten med stark lutning och der kolonier af Mytilus edulis finnas. Arten är sällskaplig och träffas såväl på öppen som skyddad kust, t. o. m. i det inre af djupa fjordar. Vid Spetsbergen bär den zoosporangier med säkerhet under som- marmånaderna (Jfr J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. sid. 30, under L. migripes). Huruvida den utbildar dylika organ äfven under vintertiden, kan jag ej afgöra, emedan jag i mina antecknin- gar sammanblandat denna art med L. nigripes. Vid Finmar- ken och Novaja Semlja har jag funnit endast sterila exem- plar. Utbredning. I polarhafvet synes arten vara inskränkt till den atlantiska provinsen och spetsbergsprovinsen. I östra delen af Kariska hafvet och i Sibiriska Ishafvet såg jag den ingenstädes. Från Amerikanska Ishafvet är den icke uppgif- ven och uppgifterna om dess förekomst i Baffinsbay äro osäkra; (Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 11 och 18). Sitt maxi- mum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80? 31". VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 303 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt t. ex. vid Tromsö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesver, Öxfjord, Talvik o. s. v. allestädes allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust vid Sabine-ön (?), Bee- ren Eiland, Spetsbergens kuster, på senare stället allmän och flerestädes ymnig. Murmanska hafvet: allmän och flerestädes ymnig vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch; Jugor Schar. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn och Whale Sound (?). z Af de anförda formerna är f. complanata känd från No- vaja Semljas kuster. Här liksom vid Spetsbergens kuster förekom dels en form, som synes mig stå närmast f. valida, dels f. ensifolia och f. ovata. Om formernas utbredning vid Norges nordkust hänvisas till Foslies ofvan citerade arbete. LAMINARIA STENOPHYLLA Harv. (J. G. Ag.) Lam. p. 18. Laminaria digitata var. stenophylla Harv. Phyc. Brit. t. 338. Deser. TLaminaria stenophylla J. G. Ag. 1. c. Fig. Laminaria digitata var. stenophylla Harv. 1. c. Syn. Laminaria digitata var. stenophylla Kleen, Nordl. Alg. p. 33. Anmärkning vid arten. På anfördt ställe har J.G. Agardh kraftigt framhållit denna Laminarias arträtt och angifvit dess olikhet med den vid Sveriges och sydvestra Norges kust före- kommande L. digitata. De af honom anförda skälen synas mig, redan de, väl berättiga en sådan uppfattning. Emellertid har genom undersökningarna på sista tiden ett förhållande blifvit lagdt i dagen, som synes mig häntyda på, att den vid Skotland och Irland växande Laminaria, hvars artskilnad från L. Clustoni redan Cluston framhållit och hvilken Harv ey upptagit såsom en f. stenophylla af L. digitata, icke är identisk med hvarken L. Clustomi eller den art, som i senare svenska algologiska arbeten gått under namn L. digitata. Cluston har nämligen angifvit, att denna Laminaria icke i likhet med L. Clustomi regelbundet byter lamina »but the great distinction in this part..... is, that the Cuvy» (= IL. Clustomi) »annually throws off the old leaf and acquires a new one, while this has never been ob- served in the Tangle» (L. stenophylla). Att denna Clustons uppgift stöder sig på genomförda, under hela året igenom full- följda undersökningar, har man, så vidt jag kan. finna, ingen 304 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. rättighet att draga i tvifvel. Af J. E. Areschougs under- sökningar har dock visat sig —- enligt mig gifna muntliga meddelanden — att den skandinaviska L. digitata skiftar lamina periodiskt på samma sätt som L. Clustoni och att vid lamina- fällningen gränsen mellan den unga och den gamla laminan är lika skarpt utmärkt som hos denna art. Samma iakttagelse har också Foslie gjort och meddelat i sitt arbete, Digitata-Lam. sid. 6. Han anger också, att hos L. digitata finnas fullt så tyd- liga s. k. årsringar som hos L. Clustoni, hvilket bekräftar mina iakttagelser rörande L. digitata f. complanata. Jfr Kjellm. Ka- riska hafvets Algv. tafl. 1, fig. 14. Enligt Le Jolis skola så- dana icke finnas hos L. fexicaulis, som skulle vara identisk med L. digitata var. stenophylla Harv. — Det vill häraf synas mig, som skulle af den gamla kollektivarten L. digitata, sådan den uppträder vid norra Europas, d. v. s. Frankrikes, Eng- lands och Skandinaviens kuster, återstå, sedan &L. Clustoni blifvit frånskild, icke en utan tvänne arter, den ena flerårig, regel- bundet årligen fällande sin lamina på samma sätt som L. Clustoni och med koncentriska förtjockningslager i stipes lik- som denna, och den andra, möjligen såsom Le Jolis förmodar, tvåårig, hastigt tillväxande, hvars stipes »ne présente pas d'anneaux concentriques» och hvars lamina »se développe d'une maniere continue et indéfinie, et pour ce motif peut . atteindre de grandes dimensions»; den förra = den art, som J. G. Agardh och J. E. Areschoug kallat L. digitata, den senare = L. digitata Ed m., L. digitata var. stenophylla Harv., L. stenophylla J. G. Ag. Det är möjligen den förra af dessa arter, L. digitata J. G. Ag., Aresch., på hvilken Le Jolis, anf. st. sid. 553, syftar, då han säger: »Cependant on trouve quelquefois dans le Lam. flexicaulis un état de végétation qui le rapproche du Lam. Olustoni. Alors un certain arrét a eu lieu dans la croissance de la plante et un léger rétrécissement s'est manifesté dans une partie de la fronde .... c'est dans ce cas encore que P'on remarque dans le stipe du Lam. flezicaulis des traces d'anneaux colorés ....> I så fall skulle alltså L. flecicaulis Le Jol. in- begripa icke blott &L. stenophylla J. G. Ag. utan äfven L. digi- tata J. G. Ag., Aresch. En annan fråga att besvara blir den, om denna L. steno- phylla, verkligen finnes i polarhafvet. Jag har sjelf icke sett något exemplar af den härifrån, utan stöder dess upptagande bland polarhafvets alger på Kleens uppgift, att han funnit den i Nordlanden. Jag hade så mycket mindre skäl att betvifla, att den verkligen förekommer här, som arten synbarligen är a VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 305 nordlig och J. G. Agardh uppger, att han samlat den vid Trondhjem. Huruvida dock icke Kleen under L. digitata var. stenophylla äfven förstått unga, i klipphålor växande exem- plar af L. digitata med kilformig bas, måste jag lemna oaf- gjordt. Sjelf har jag i Nordlanden tagit exemplar, som med hänsyn till laminans form påminna om Harveys figur af L. stenophylla, men otvifvelaktigt äro unga exemplar af L. digitata: Lefnadsförhållanden. Skall enligt Kleen förekomma så väl i lägsta vattenmärket som i klipphålor inom litoralregionen. Utbredning. Uppgifven för Norska polarhafvet. Fyndort: Nordianden, allmän och ymnig enligt Kleen. Gen. Chorda (Stackh.) Lamour. " Ess. p. 46; Stackh. Ner. Brit. p. XVI; ex parte. CHorbDA FiLum (L.) Stackh. 1. c. Fucus filum L. Spec. Pl. p. 1162. f. typica. Deser. OChorda filum Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 13. Fig. > >» Harv: Phyc: Brit. t. 107. Ezxsicc. 3 » — Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 92. f. subtomentosa Aresch. ÖPSKPRyYyCES, pr Lö: Deser. OChorda filum £ subtomentosa Aresch. 1. c. Ezxsicc. > » var. tomentosa Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 168. f. crassipes nob. f. thallo 20—40 cm. alto, diametro 1—2 mm., flavescenti-olivaceo, apicem versus valde, at basim versus obsolete attenuato, parte basali partem apica- lem crassitudine multo superante. Tab. 26, fig. 16. Syn. Chord filum Aresch. Phyc. Scand. p. 365 et 1..c. » J. G. Ag: Spetsb. Alg. Till. p. 28; Grönl. Alg. p. 110. » » Croall, F1. Disc. p. 457. » » — Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74 > >» > Harv. Fl. West. Esk. p. 49. » » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 27; Algenv. Murm. Meera px 41. : > > Kleen, Nordl. Alg: p. 84. > >». Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. / Fucus filum Gunn. FI. Norv. 2, p. 10. 3 > Scoresby, Account. 1, p. 132. > Wg. Fl. Lapp. p. 505. Scytosiphon filum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. Ba III. 20 306 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Anmärkning vid f. crassipes. Från typisk Chorda filum skiljer sig denna form habituelt ganska mycket. Den afsmalnar nämligen föga märkbart mot callus och är derför strax ofvan denna högst betydligt tjockare än vid spetsen och nästan lika tjock som vid midten, under det thallus hos den typiska for- men afsmalnar nästan lika starkt mot basen som mot spetsen. Den är mindre och dess färg är ljusare och klarare än hos vanlig Ch. filum. Med hänsyn till den inre bygnaden sluter den sig dock mycket nära denna. Några hårbildningar har jag icke hos den iakttagit. Den är en djupvattensform, hvil- ket torde förklara dels dess ljusare färg dels frånvaron af hår. Lefnadsförhållanden. I det egentliga Ishafvet är arten all- tid sublitoral, inom Norska polarhafvet vanligen sublitoral, ehuru den här äfven finnes i klipphålor inom litoralregionen. Vanligen uppträder den på ringa djup på grusbotten, helst då gruset utgöres af söndersmulade Lithothammier, 1—3 famnar under ebbmärket. Formen crassipes har jag upphemtat från den sublitorala regionens nedre del, från 15—20 famnars djup. Växten är sällskaplig och trifves både på öppen och skyddad kust. I klipphålor har den visserligen det typiska utseendet, men är på sådana ställen alltid lågväxt, 1—2 fot lång. På djupare vatten uppnår hufvudformen ännu i Finmarken en betydlig längd, ända till 2!/; meter. Vid Norges nordkust bär hufvudformen zoosporangier i augusti månad. Vid Spetsber- gens nordkust har jag af f. subtomentosa samlat exemplar med zoosporangier under utveckling under augusti månad och vid Novaja Semljas vestkust exemplar med mogna zoosporangier under september. ; Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning i polarhafvet, men uppträder endast vid Norges kust i större individmängd. Dess freqvensmaximum faller söder om polar- hafvet. Från Kariska hafvet och BSibiriska Ishafvet är den icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spets- bergens nordvestkust, Lat. N. 79” 49'. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt, allmän och ymnig kring staden Tromsö, Finmarken vid Maasö, Gjesver, Öxfjord, Talvik, temligen all- män och ymnig. Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, sällsynt. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, Novaja Semljas vestkust, lokal, sällsynt. Hvita hafvet: temligen sällsynt. Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 307 Baffinsbay: Grönlands vestkust: Tessarmiut, Unartok, Neu- herrnhut, Godthaab, Kapiselik, Godhavn, Sakkak och Wai- gatsch Strait. Hufvudformen är känd från Norges nordkust och Grön- lands vestkust, f. crassipes från Norges nordkust (Maasö). Vid Spetsbergen och Novaja Semlja har jag funnit en form, som står närmast f. subtomentosa. CHorRDA TOMENTOSA Lyngb. Hydr. Dan. p. 74. Descr. Chorda tomentosa Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 14. Fig. > > Lyngb: 1:/e: t: 19, figsA. Exsicc. 2 a Aresch. Alg. Scand. ex$icc. N:o 93. Lefnadsförhållanden. Beträffande dessa hänvisas till Aresch. Obs. Phyc. anf. st. Fyndort. Skall enligt Areschoug vara funnen i Norska polarhafvet i Ostfinmarken 1 Engelsvigen. Fam. Emncoelie&e (Kitz.) Phyc. gener. p. 336; lim. mut. Gen. Stilophora J. G. Ag. Nov. p. 16. STILOPHORA LYNGBYEI J. G. Ag. Symb. 1, p. 6. Descr. Stilophora Lyngbyei J. G. Ag. Spec. Aig. 1, p. 84. Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 237. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 91. Syn. Stilophora Lyngbyei Kleen, Nordl. Alg. p. 33. Lefnadsförhållanden. Anträffad inom den sublitorala regio- nen på ett par famnars djup på sandbotten. I augusti månad hade den zoosporangier. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den är sällsynt. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinver, artens nordligaste förekomstort. Gen. ' Asperococcus Lamour. Ess. p. 277. 308 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. AsPErRococcus EcmisaAtTuS (Mert.) Grev. Alg. Brit. p. 50. Conferva echinata Mert. in Roth, Cat. Bot. 3, p. 170. Deser. Asperococcus echinatus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 76. Fig. » > Harv. Phyc: Brit. t. 194: Ezxsicc. ; 3 Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 267. Syn. Asperococcus echinatus Kleen, Nordl. Alg. p. 33. Lefnadsförhållanden. Växer spridd i klipphålor inom litoralregionen både på öppen och skyddad kust, vidfäst andra alger såsom Corallina officinalis, Furcellaria fastigiata m. fl. I juli, augusti och början af september är den funnen med zoosporangier vid Norges nordkust. Utbredning: Endast känd från Norska polarhafvet, der den är utanför sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste fyndort är Öxfjorå i Norska Finmarken, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen säll- synt, Finmarken, förkrympt och sällsynt vid Öxfjord. AsPERoCoCCUS BuULLosuUsS Lamour. Ess. p. 277. Descer. Asperococcus bullosus J. G. Ag. Spec. Aly. 1, p. 77. Fig. » Turneri Harv. Phyc. Brit. t. 11. Exsicc. > bullosus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 89. Syn. Asperococcus Turneri Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i Ishafvet är ingenting kändt. Fyndort. Uppgifves af Dickie på anf. st. vara funnen i Baffinsbay vid Fiskern&es på Grönlands vestkust. Gen. Ralfsia Berk. Engl. Bot. Suppl. t. 2866. RALFSIA DeustA (Ag.) J. G. Ag. Ralfsia (?) deusta J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 63. Zonaria deusta Ag. Syn. Alg. p. 40. Descr. Ralfsia (2) deusta J. G. Ag. 1. c. Fig. Fucus fungularis FI. Dan, t. 420. H Syn. Padina deusta Post. et Rupr. Ill. Alg. p. I. Ralfsia deusta Aresch. Phyc. Scand. p. 361. > Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; ex parte. > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. > vd Kjell. Algenv. Murm. Meer. p. 40. > >» Nyl. et Sel. Herb. Fenn. p. 78. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 309 Lefnadsförhållanden. Enligt min erfarenhet är växten i polarhafvet sublitoral, växande spridd på 2—535 fammars djup, på öppen kust, vidfäst sten, musselskal och grofva Laminaria- stammar. Jag har funnit endast sterila exemplar. Utbredning. Arten är träffad på flere, vidt skilda ställen i polarhafvet, hvarest den dock ingenstädes synes förekomma i synnerligt stor individmassa. Dess nordligaste säkra fyndort är Matotschkin Schar vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73215". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i.-Kleens herbarium. Kleen anför ej arten härifrån. De exemplar, som innehållas i hans samlingar, äro unga eller litet utvecklade och hafva af honom antagligen ansetts till- höra Ralfsia verrucosa. ; Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, der arten synes vara temligen ymnig, vestkusten af Novaja Semlja från Matotschkin Schar till Rogatschewbay, temligen allmän och ymnig. ; Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust: Nenese och Nanortalik. I Köpenhamns musei herbarium finnas dess- utom exemplar af arten från Grönland utan närmare angifven lokal. RALFSIA VERRUCOSA (Aresch.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 62. Cruoria verrucosa Aresch. Linnea 1843, Alg. Pugill. p. 264. Descer. Ralfsia verrucosa J. G. Ag. 1. c. Fig. > > Kitz. Tab. Phyc. 9, t. 77. Syn. Ralfsia verrucosa Kleen, Nordl. Alg. p. 33; ex parte. Lefnadsförhållanden. Titoral, fäst på sten eller snäckskal. Den föredrar skyddade vikar, men finnes dock äfven på öppen kust. I polarhafvet växer den spridd i ringa individmängd och har här endast anträffats steril. : Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Mageröns sydkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken sparsam vid Mageröns sydkust. Fam. Chordariace&e (Ag) Farl. New. Engl. Alg. p. 83; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. Gen. Chordaria (Ag.) J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p. 62; Ag. Syn. Alg. p. XII; lim. mut: 310 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. CHORDARIA FLAGELLIFORMIS Mill. Fl. Dan. t. 650. f. typica. Descr. Ohordaria flagelliformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 66; excel, var. Fig. > 3 Harv. Phyc. Brit. t. 111. Exsicc. 3 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 97. f. chordeformis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 28. Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. chordzeformis Kjellm. 1. c, et t.1, fig. 13—15. f. ramusculifera Kjellm. 1. c. p. 29. E Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. ramusculifera Kjellm. 1. c. et t. 1, Syn. Ohordaria divaricata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 70 huic forms proxima. f. subsimplex Kjellm. 1. ce. p. 30. Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. subsimplex Kjellm. 1. ce. et t. 1, fig. 16—18. Syn. Chordaria divaricata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 69; sec. spec. » flagelliformis Aresch. Phyc. Scand. p. 366. d » J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Grönl, Alg. p. 110. , » Croall, F1. Disc. p. 458. > > Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. Nares p. 7. , H GORT CI Pp: 0 a ? Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2, p. 28; Algenv. Murm. Meer. p. 41. ; 2 Kleen, Nordl. Alg. p. 34. > Lindbl.' Bot. Not. p. 157. > : Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73 > ; Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. 3 Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. Fucus AA ne Weg. F1. Lapp. p. 505. Anmärkning vid synonymiken. Den växt, hvilken Gobi anf. st. upptagit under namn Ch. divaricata, är, att döma af det exemplar, Gobi godhetsfullt meddelat mig, icke denna art utan en Ch. flagelliformis. Den kommer närmast den form af denna art, som jag benämnt f. ramnusculifera, ehuru den genom sin spädhet och lösa konsistens också visar en anslutning till f. subsimplez. En form, som står mycket nära den af Gobi VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 311 anträffade, har jag funnit i östra delen af Murmanska hafvet och i redogörelsen för denna hafsträckas algväxtlighet anfört såsom en mellanform mellan de båda nämnda formerna. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet, derifrån endast artens hufvudform är känd, förekommer den än såsom lito- ral än sublitoral, fäst dels på andra alger t. ex. Halosaccion ramentaceum, Fucus serratus dels på sten. I andra delar af polarhafvet har jag alltid funnit den inom den sublitorala regionen, men på dess öfre del. Den förekommer såväl på öppen som skyddad kust och uppträder i Norska polarhafvet någon gång sällskaplig. Hufvudformen har vid Norges nord- kust zoosporangier under hela sommaren till åtminstone midten af september. Vid Spetsbergen har jag funnit denna form med dylika organ under augusti månad och vid Novaja Semljas vestkust i slutet af juni och början af juli månad. Formen chordeformis äre funnen med zoosporangier vid Spetsbergen under januari, februari, maj, juli, augusti och december, vid Novaja Semljas vestkust under början af juli; f. ramusculifera vid Spetsbergens nordkust under juli och augusti, f. subsimplex vid Spetsbergen under slutet af augusti och början af september. Utbredning. I det egentliga Ishafvet är arten funnen flere- städes på mycket olika longituder, ehuru ingenstädes i större individmängd. Dess maximum af freqvens infaller söder här- om. Dess nordligaste fyndort är Discoverybay vid Grönlands vestkust, Lat. N. 81941". Fyndorter: Norska polarhafvet: (f. typica) Nordlanden, all- män och ymnig, Finmarken, allmän oeh temligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust och Talvik. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust: Sabineön (?), Spets- bergens vest- och nordkust, lokal och sparsam. Vid Spets- bergen äro alla de anförda formerna anträffade. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, (f. typica) an- tagligen allmän, vestkusten af Novaja Semlja (f. typica, f. chor- deformis och en mellan f. ramusculifera och f. subsimplex stående form) temligen allmänt utbredd, men sparsam. Hvita hafvet: f. ramusculifera. É Sibiriska Ishafvet: (f. typica och f. ramusculifera) sällsynt och nästan till oigenkännelighet förkrympt vid Irkaipi och Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust an- tagligen allmän; känd från Nanortalik, Fiskernes, Sukker- toppen, Hunde Islands, Godhavn, Egedesminde, Rittenbenk, Melvillebay, Whale Islands, Discoverybay. 312 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Castagnea (Derb. et Sol.) J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p. 33; Derb. et Sol. Mem. phys. Alg. p. 56, sec. J. G. Ag. 1. c. CASTAGNEA DIVARICATA (Ag.) J. G. Ag. 1. ec. p. 37. Chordaria divaricata Ag. Syn. Ag. p. 12. DPescr. Castagnea divaricata J. G. Ag. I, c. Fig. Mesogloia divaricata Kätz. Tab. Phyc. 8, t. 8. Ezxsice. Chordaria divaricata Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 98. Syn. OChordaria divaricata Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Fyndort. Det är osäkert, om denna art verkligen växer i polarhafvet. Ett med sporangier försedt exemplar är funnet i augusti uppkastadt på stranden vid Bodö i Nordlanden, alltså vid polarhafvets sydgräns. Antagligast är, att detta vuxit i närheten och att sålunda arten kan anses tillhöra Norra Ishafvets algflora. N Gen. Eudesme J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p. 29. EUDESME VIRESCENS (Carm.) J. G. Ag. 1. ce. p. 31. Mesogloia virescens Carm. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 387. Descer. Eudesme virescens J. G. Ag. 1. c. Mesogloia virescens 3 Spec. Alg. 1, p. 56. Fig. > > Harv. Ner. Am. 1 t. 10, fig. b. Exsice. Castagnea virescens Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 315. Syn, Castagnea virescens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. ; > Kleen, Nordl. Alg. p. 35. » Zostersae > > 2 > » Lefnadsförhållanden. Växer stundom på den sublitorala regionens öfre del, oftast inom litoralregionen, dels på sten eller alger, som blottas vid ebb, dels i klipphålor, som äro vattenfylda under ebbtiden. Den uppträder spridd såväl på öppen som skyddad kust. I Norska polarhafvet är den funnen med zoosporangier under hela sommaren ända till midten af "september månad. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, vest- ligaste delen af Murmanska hafvet och Hvita hafvet. Redan i nordligaste delen af Norska polarhafvet är den sällsynt. Dess nordligaste fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, enligt —— AA SV 2 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 313 Kleen, Finmarken, lokal och mycket sparsam vid Gjesveer och Öxfjord. : Muwrmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: vid Solwetzki-öarna. Gen. Mesogloia (Ag.) J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p; 27; Ag. Syn. Alg. p. XNNXNVII. MESOGLOIA VERMICULARIS ÅG. IC] pr 120: Descr. Mesogloia vermicularis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 58. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 31. Exsice. > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 99. Syn. Mesogloia vermicularis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. EE > Kleen, Nordl. Alg. p. 34. Lefnadsförhållanden. Växer spridd på 4—5 famnars djup på sten- och skalbotten. I Nordlanden är den funnen med zoosporangier under augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet och vest- ligaste delen af Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är -Murmanska kusten vid Tri-Ostrowa, ungefär Lat. N. 68”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, funnen endast på ett ställe, nämligen vid Fleinveer. Murmanska hafvet : Ryska Lappmarkskusten vid Tri-Ostrowa. Fam. Myrionemate& Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p: 15 et p. 23. - Gen. Leathesia (Gray.) J. G. Ag. Alg. Syst. 2, p. 40; Gray. Brit. Pl. 1, p. 301; char. mut. sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 50. LEATHESIA DIFFORMIS (L.) Aresch. Phyc. Scand. p. 376. Tremella difformis L. Fl. Suec. p. 429, sec. Fr. Fl. Scand. p. 316. Descr. Leathesia marina J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 52. Fig. > tuberiformis Harv. Phyc. Brit. t. 324. Exsicc. > difformis Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 101. Syn. Leathesia difformis Kleen, Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. Växer något sällskaplig i klipphålor inom litoralregionen både på öppen och skyddad kust, sällan 314 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. fäst på sten, vanligen på litorala alger såsom Corallina offici- nalis, Polysiphonia nigrescens, Almfeltia plicata, Cladophora ru- pestris. Vid Norges nordkust har den zoosporangier under senare delen af sommaren, augusti och september. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt Kleen allmän, Finmarken, lokal och sparsam vid Öxfjord. Gen. Elachista Duby. Mem. Cer. 1, p. 19, sec. J. G. Ag. Spec. Alg, 1, p. 7. EracHiIsta Fucicona (Vell.) Aresch. Alg. Pugill. p. 235. Conferva fucicola Vell. Mar. Plant. N:o 4, sec. Aresch. 1. c. Descr. Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. Fig. , > : » » t. 9, fig. ec. Exsicc. > 2 , Alg. Scand. exsicce. N:o 102. Syn. Conferva fucicola Wg. Fl; Lapp. p. 514. Post. et Rupr. Ill: Alg. p. II (2). Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. : > Croall, FI. Disc. p. 458. Dickie, Alg. Cumberl. p. 287; Alg. Sutherl. 1, p. 141. 3 » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 31; Algenv. Murm. Meer. p. 42; Kariska hafvets algv. p. 27. > > Kleen, Nordl.. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten litoral; i andra delar af Ishafvet har jag alltid funnit den sublitoral. Den är alltid fäst på andra alger, vanligast Fucus-arter, men äfven ofta andra, såsom Rhodomela lUWycopodioides, Halosaccion ramentaceum, RBhodymenia palmata, ÖChondrus crispus, Gigartina mamillosa, Porphyra laciniata, Chetomorpha melagoniwm. Den trif- ves både på öppen kust och på skyddade ställen t. ex. i det inre af djupa fjordar. Vid Norges nordkust uppträder den stundom sällskaplig och bidrar i temligen väsentlig grad till vegetationsprägeln på jemförelsevis stora sträckor. Vid Spets- bergens kust har jag funnit arten i den utvecklingsform, som blifvit kallad f. globosa. Vid Norges kust bär den sporangier hela sommaren. Vid Spetsbergen är den funnen med sådana organ under februari, mars, juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli månad. Utbredning. Med undantag af Amerikanska Ishafvet är arten ——— pt VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 315 känd från alla delar af polarhafvet. Maximum af freqvens har den vid Norges kust. Dess nordligaste fyndort är Mossel- bay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79253". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och temligen ymnig såsom vid Maasö, Gjesver, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet: Tokal och sparsam vid BSpetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten; lokal och sparsam vid Novaja Semljas vestkust. Kariska hafvet: "Novaja Semljas ostkust vid Uddebay, sparsam. | Sibiriska TIshafvet: sparsam vid Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland HSound, Grönlands vestkust vid Fiskernes, Jakobshavn, Whale Islands. Från Grönlands vest- kust äro också exemplar hemförda af Berggren. ELACHISTA LUBRICA Rupr. Alg. Och. p. 388. Descr. Elachista lubrica Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 18. ELxsicc. > » >> Alg,. Scand. exsice. N:o 217. Syn. Elachista flaccida Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141 (?). lubrica J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. ) > Aresch. 1. c. > ? Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. > > Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 31; Algenv. Murm. Meer. p. 42. » » Rupr. 1. c. p. 389. Lefnadsförhållanden. Häri öfverensstämmer denna art med föregående. Den är dock vanligast fäst på Halosaccion ramen- taceum, ehuru den också förekommer epifytisk på andra arter såsom Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia arctica, Rhodymenia palmata, Fucus edentatus, Desmarestia aculeata, Chetopteris plumosa. Vid Norge har jag funnit den endast på öppen kust, vid Spets- bergen går den äfven in 1 det inre af djupare fjordar. - En f. globosa af den har jag vid Spetsbergen träffat under maj och juni. Den synes bära zoosporangier året om. Vid Spets- bergen har jag sett exemplar med dylika organ under alla årets månader med undantag af juni och september och då hade jag icke tillfälle att undersöka växten. I januari, mars, april och december var den mycket rik på zoosporangier. Vid Norges kust är den funnen med dylika organ under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juni och juli. Utbredning. Arten är hittills anträffad i de norr om Åt- 316 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. lanten belägna delarna af polarhafvet. Sitt maximum af fre- qvens når den vid Norges nordkust, ehuru den äfven är gan- ska ymnig i östra delen af Grönlandshafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 53'. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Röst, Fin- marken, allmän och ymnig vid Maasö och Gjesver. Grönlandshafvet : Spetsbergens nord- och vestkust, temli- gen allmän och ymnig. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja. Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. Gen. Myrionema Grev. Crypt. Fl. N:o 800, sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 47. MYRIONEMA STRANGULANS Grev. UR : Descr. et Fig. Myrionema strangulans Harv. Phyc. Brit. t. 280. Exsice. » vulgare Kjellm. io Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 415. Syn. Myrionema strangulans Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141. vulgare Kleen, Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. Fäst på litorala alger, företrädesvis Ulvaceer, men äfven andra t. ex. Polysiphonia wrceolata, Dumon- tia filiformis och Cladophoror. Den uppträder såväl på öppen som skyddad kust och är sällskaplig, ehuru den i följd af sin litenhet föga bidrager till vegetationsprägeln. Vid Norges kust är den funnen rikligt zoosporangiebärande under juli och augusti. Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, men synes också förekomma i Baffinsbay. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesver vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. T1”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, lokal, men ymnig vid Gjesver. Fam. Lithodermate&e nob. Gen. Lithoderma Aresch. Obs Pbyc: 8, p, 22 LiTHODERMA FATISCENS Åresch. a Be RA VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 17 Descr. Lithoderma fatiscens Aresch. 1. c. Fig. 2 > tab. nostra 26, fig. 6—7. Syn. Lithoderma fatiscens Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 43; Algenv. Murm. Meer, p. 49; Kariska hafyets algv. p. 28. Ralfsia fatiscens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74. > spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 64. Anmärkning. Att Gobi icke ansett sig kunna erkänna Areschougs slägte Lithoderma såsom berättigadt, beror, så vidt jag kän finna, derpå, att han ej rätt fattat Areschougs beskrifning af de s. k. uniloculära sporangiernas utveckling (Jfr Bot. Zeit. 1877, sid. 532). Såsom fig 6 på tafl. 26 utvisar äro dessa hos slägtet Lithoderma till utseende, anordning och uppkomst högst väsentligt olika samma organ hos arterna af slägtet Ralfsia. Olikheten är så väsentlig, att i enlighet med grunderna för Pheogoosporaceernas nutida systematiska anord- ning den ifrågavarande växten icke ens kan föras till samma familj som Ralfsiorna. Den öfverensstämmer i afseende på dessa organ icke med Encoeliee, till hvilken familj Ralfsia måste föras, utan mera med Punctariacee. Från dessa afviker den åter med hänsyn till bålens morfologiska och anatomiska karakterer så betydligt, att den icke heller bör föras till denna familj. Genom de s. k. multiloculära sporangierna (gametangierna), hvilka äro anordnade i specifika, från bålens ytceller utgående sporangie-(gametangie-)ställningar, afviker slägtet Lithoderma från alla mig bekanta egentliga Pheozoo- sporaceer, hvarför jag ansett det riktigast att tillsvidare låta den bilda en särskild familj; (tafl. 26, fig. 7). Bålens bygnad och utveckling är också olika hos Lithoderma och Ralfsia. Den förra är 1 detta afseende analog med Melobesia, den senare med Lithophyllum bland Corallineerna. Lefnadsförhållanden. Sublitoral på 5—15 famnars grus- botten, beklädande mindre stenar. Den uppträder oftast säll- skaplig och karakteriserar vegetationen på betydliga sträckor. Mestadels finnes den på öppen kust. I polarhafvet har jag funnit den med sporangia multilocularia (gametangier) under senare delen af september och under december. Utbredning. Antagligen cirkumpolär, ehuru ännu ej känd från Amerikanska Ishafvet. I största ymnigheten har jag fun- nit den i östra delen af Grönlandshafvet och Murmanska haf- vet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spets- bergens nordkust, Lat. N. 792 56'. 318 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finnmarken, lokal och spar- sam vid Maasö och Gjesveer. Grönlandshafvet: allmän och temligen ymnig vid Spets- bergens kuster. Murmanska hafvet: allmän och ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. | Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. Kariska hafvet: temligen ymnig i Uddebay. Sibiriska Ishafvet: Lat. N. 76?8', Long. O. 90725', Irkaipi, Pitlekaj och Tschuktschbyarna öster härom, ingenstädes all- män eller ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust, enligt exemplar hemförda af prof. Th. M. Fries. LITHODERMA LIGNICOLA nob. L. thallo crustas elongatas, plus minus confluentes formante; filis verti- calibus ex articulis 20 vel pluribus crassitudine longioribus vel xequilongis contextis. Tab. 26, fig. 8—11. Artbeskrifning. Växten bildar tunna, ojemna, vid torkning svartbruna, långsträckta, nästan jembreda, mer eller mindre sammanflytande krustor på gammalt, i vatten nedsänkt trä (fig. 8). Dessas basallager består af fastförenade, greniga cell- rader, som äro temligen tydligt parallela sinsemellan, aldrig utgå solfjäderformigt som hos L. fatiscens. Dessa bildas af tjockväggiga celler, som i optiskt längdsnitt äro qvadratiska, rektangulära, elliptiska eller oregelbundet 4—6-kantiga (fig. 9). Förtjockningslagret sammansättes af vertikala, från basallagret utgående, till omkretsen trindt sexkantiga, enkla eller spar- samt greniga cellrader, hvilka upptill äro temligen löst för- enade, så att de vid kraftigare tryck skiljas från hvarandra. De nå en längd af åtminstone 250 pu. och sammansättas hos utvuxna individ af åtminstone 20 celler, som i optiskt längd- snitt äro qvadratiska eller rektangulära, med höjden större än tjockleken. Deras längd är 10—15, tjockleken 8—10 . (fig. 10—11). Hos L. fatiscens äro dessa cellers höjd mindre än tjockleken. Reproduktionsorgan hos arten ännu icke kända. Genom krustans form, de horisontala cellradernas förlopp, de verticala cellradernas längd och deras cellers form afviker denna art från den förut kända L. fatiscens. Lefnadsförhållanden. Funnen litoral, växande inomskärs på gammalt trävirke tillsammans med Chetophora pellicula och Calothriz Harveyi. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 319 Fyndort: Norska polarhafvet: "Talvik i det inre af Alten- fjord i Finmarken. Tagen i midten af september. Fam. Scytosiphone&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14 et 20. Gen. Ilea (Fr.) Aresch. Phyc. Scand. p. 353; Fr. Fl. Scan. p. 319; ex parte. IreA Fascia (Mull) Fr. , 1, c. p. 321. Fucus fascia Mäll, Fl. Dan. t. 768. f. typica. Descr. Laminaria fascia J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 129. Fig. Fucus fascia Möll. l. c. Exsice. Tlea fascia Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 96; spec. thallo angusto. f. cespitosa (J. G. Ag.) Farl. New Engl. ,Alg. p. 62. Laminaria cespitosa J. G. Ag. Nov. p. 14. Deser. Laminaria cespitosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 130. Fig. Phyllitis cespitosa Born. et Thur. Etud. Phycol. t. 4. Exsicc. Tlea fascia Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 96; spec. thallo latiore. Syn. Tlea fascia Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Laminaria fascia J G.-.Ag. Grönl. Alg. p. 110. Ashm. Alg. Hayes, p. 96. » Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Sutherl. 1, p. 140; 2, p. 191. Phyllitis fascia Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 69. Anmärkning vid formbegränsningen. De alger, hvilka af J. G. Agardh blifvit kallade Laminaria fascia och L. cespitosa, äro visserligen i sina typiska former mycket olika, men de sammanflyta dock genom mellanformer med hvarandra så, att några gränser icke kunna dragas. I polarhafvet är f. cespi- tosa den förherskande. Den blir på vissa ställen, t. ex. i Fin- marken, i yttre hafsbandet mycket storväxt. Vid Gjesver voro exemplar vanliga, som hade 0,5 meters längd och en bredd af 3—4,5 cm. I det inre af Altenfjorden var växten mindre och smalare. Den hade ungefär samma utseende som den bredare af de båda former, hvilka utdelats i Alg. Scand. exsicc. under N:o 96. Samma form finnes vid Grönland. Längre söderut vid Norges kust vid Nordlanden blir den ännu smalare och antar den typiska formens utseende, ehuru den uppträder här 320 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. äfven under former, som stå på gränsen mellan den typiska och f. cespitosa. Jfr föröfrigt Farl. anf. st. Lefnadsförhållanden. Växten tillhör litoralregionens nedre del. Den är vanligen fäst på smärre stenar och förekommer såväl i yttre skären som i det inre af djupa fjordar och upp- träder vanligen massvis, så att den betydligt bidrar till vege- tationsprägeln. I Finmarken har jag funnit zoosporangiebä- rande exemplar 1 början af augusti och sett dylika exemplar från Grönland, hvilka antagligen voro samlade i slutet af sep- tember eller början af oktober. Jtbredning. Vid Grönlands vestkust går denna art norr om 78:de breddgraden, om den växt Ashmead bestämt till Laminaria fascia är den här ifrågavarande algen. På östra halfklotet går den knappast in i det egentliga Ishafvet. Den är nämligen icke känd hvarken från Grönlandshafvet, östra Murmanska hafvet eller Sibiriska Ishafvet. Här når den' sin nordpunkt vid Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. I Finmarken förekom den på vissa ställen ymnig. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, (f. typica och öfvergångsformer till f. cespitosa) allmän och ymnig, Finmarken, (f. cespitosa) Gjesveer, lokal men ymnig, Talvik, lokal, temligen sparsam. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Amerikanska Ishafvet: Unionbay. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust vid Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen, Hunde Islands och mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Gen. Scytosiphon (Asg.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb.'p. 20; Ag. Spec. Alg. 1, p. 160; char. mut. SCYTOSIPHON LOMENTARIUS (Lyngb.) J. G. Ag. d Spec. Alg. 1, p. 126. Chorda lomentaria Lyngb. Hydr. Dan. p. 74. Deser. Scytosiphon lomentarius J. G. Ag. 1. c. Fig. Chorda lomentaria Harv. Phyc. Brit. t. 285. Exsiece. Chorda lomentaria Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 94. Syn. Chorda lomentaria Aresch. Phyc. Scand. p. 365. 3 3 Dickie, Alg. Cumberl, p. 237. 3 » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 78. Fucus lomentaria Sommerf. Suppl. p. 184, Scytosiphon lomentarius Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 68. >> » Kleen, Nordl. Alg. p. 39, 2 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 321 Lefnadsförhållanden. Växer spridd både på öppen och skyddad kust, vidfäst klipphällar inom litoralregionen, dels i dess nedersta del, dels högre upp och i senare fallet vanligen i klipphålor. I Nordlanden är den fullt utvecklad redan i juni och bär vid denna tid s. k. zoosporangier. Längre mot norr har jag funnit exemplar med propagationsorgan först något senare på året, 1 slutet af juli. Utbredning. "Tillhör endast polarhafvets sydligaste delar. Maximum af freqvens har den i södra delen af Norska polar- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Maasö vid Norges nord- kust, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlahden, allmän och ym- nig, Finmarken, lokal och mycket sparsam (i juli och augusti) vid Maasö. Muwrmanska hafvet : Ryska Lappmarkskusten vid Sviatoi- Noss. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust vid Godthaab. I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar af arten, hemförda af Wormskiold från Grönland, utan när- mare angifven lokal. SCYTOSIPHON ÅTTENUATUS nob. Sc. laxe cespitans, thallo cylindraceo vel cylindraceo-claviformi, basim versus valde et longe attenuato, 5—8 cm. alto, diametro usque 1,5 mm., fusco-olivaceo, opaco, pilis parce vestito; zoosporangiis multiloculariis (game- tangiis) conicis, 30—40 wu. lengis, 15—20 mu. crassis, superne liberis cum cel- lulis obovoideis vel breviter claviformibus subhyalinis, magnis, usque 120 wu. longis; 55 u. crassis stratum subcontiguum formäantibus. Tab. 26 fig. 1—5. Syn. Coilonema chordaria f. simpliciuscula Kjellm. Spetsb. Thall. 2, Pp. 40. Artbeskrifning. Växten bildar glesa knippen. Vidfästnings- organet en callus radicalis. De kraftigast utvecklade exem- plar, jag sett, hafva bålen cylindriskt klubblik, jemnt och starkt afsmalnande mot basen. Deras längd är 5—8 cm. Upptill är diametern 1,5 mm. Andra individ äro betydligt smalare, nä- stan cylindriska med smalare bas (fig. 1—2). Växten är ljus- brun med dragning åt olivbrunt. Den saknar glans. Nederst vid basen är bålen solid, men till största delen af sin längd ihålig. Såväl den sterila som zoosporangie-(gametangie-)bärande delen är beklädd med glesa, men temligen långa hår, hvilka hafva den hos Phoeozoosporaceerna vanliga bygnaden (fig. 5). Bålväggens yttersta lager utgöres af i längdsnitt fyrkantiga, qvadratiska eller rektangulära celler med rikligt endokrom. Den inre de- len af väggen sammansättes af endokromfattiga eller nästan Ba III. : 21 [AX vo Lo KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. endokromlösa celler, som uttill äro smärre, rundade, de inre allt vidare och längre (fig. 3—4). Kortikalcellerna utbilda zoospo- rangier (gametangier) och s. k. parafyser. De förra äro smalt eller tjockt koniska, trubbiga, utgående med bred bas och hafva fria spetsar. Oftast äro de enkla, stundom greniga. Nedtill bildas de af 2—flera, upptill af en rad celler. I förening med de talrika parafyserna bilda de ett nästan sammanhängande lager, som dock icke är så tätt som hos Sc. lomentarius och icke, såsom hos denna art, omgifves af en gemensam struktur- lös hinna, en s. k. cuticula, hvilken vid zoospor-(gamet-)utveck- lingen upplöses. Parafyserna äro stora celler, flera gånger större än zoosporangierna (gametangierna), af ungefär omvändt ägglik, stundom nästan klubblik form. De äro alltid endo- kromfattiga, stundom, såsom det synes, endokromlösa. Deras fördelning och antal är hos denna art, liksom hos föregående, olika på olika exemplar och i olika delar af samma exemplar. Än äro de mycket fåtaliga än mycket talrika. Genom bålens form och framförallt genom zoosporangier- nas (gametangiernas) form, storlek och anordning är denna art väsentligt olik och lätt att skilja från föregående. I min uppsats om Spetsbergens hafsalger har jag bestämt denna växt till Coilonema chordaria f. simpliciuscula. Exem- plaren, som stodo mig till buds, voro så illa konserverade, att jag ej lyckades få en säker inblick i strukturen. Sedd från ytan liknar den zoosporangie-bärande delen mycket en Coilonema. Parafyserna te sig såsom tomma zoosporangier och zoosporangiernas spetsar såsom rundade kortikalceller. En sådan tolkning gaf jag af mina preparat. Genom ändamåls- enlig behandling af några bland de minst skadade exemplaren har jag sedermera funnit, att denna tolkning var oriktig och att växten är en tydlig Scytosiphon, ehuru en annan art än den vanliga Sc. lomentarius. Lefnadsförhållanden. Växer på den sublitorala regionens öfre del, på 3—4 famnars djup, vidfäst andra alger, både på öppen och skyddad kust. Exemplar tagna vid Spetsber- gens ostkust i juli äro försedda med reproduktionsorgan. Fyndort: Grönlandshafvet: i Isfjorden vid Gåsöarna och i Smeerenbergbay. Punctariace&e (Thur.) Kjellm. Pl. Scand. p. 9; Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14; lim. mut. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 323 Gen. Punctaria Grev. Alg. Brit. p. XLII. : PUNCTARIA PLANTAGINEA (Roth) Grev. 1. ce. p. 53. Ulva plantaginea Roth, Cat. Bot. 2, p. 243. f. typiea. Descr. Punctaria plantaginea J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 198. Ezxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 170. f. linearis Foslie. Arct. Havalg. p. 9. Descr. Punctaria plantaginea f£. linearis Foslie, 1. c. Syn. Punctaria plantaginea Dickie, Alg. Cumberl. p. 237. > > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48. > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer hufvud- formen af denna art än i den sublitorala regionens öfre del på 2—5 famnars djup, än i klipphålor inom litoralregionen. I andra delar af polarhafvet hår jag alltid funnit den sublitoral inom Lamtinarie-formationen. Den är vanligen fäst på små- stenar eller snäckskal. Den synes föredraga skyddade ställen och uppträder alltid spridd i ringa individantal på samma ställe. Vid Spetsbergen och Novaja Semlja är den funnen med zoosporangier i juli, vid Nordlanden i juni. Vid Finmarken var den stadd i upplösning i midten:af september. Formen linearis växer enligt Foslie på 2—4 famnars djup, fäst på småsten och snäckskal. Exemplar tagna i augusti voro fullt utvecklade och försedda med zoosporangier. Utbredning. Känd endast från de norr om Atlanten be- lägna delarna af polarhafvet. Hufvudformen är ingenstädes här träffad i större mängd. Deremot var f. linearis ymnig på det ställe, der den anträffades. Artens nordligaste fyndort är Skansbay på Spetsbergen, Lat. N. 78” 31". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica), tem- ligen allmänt utbredd, men sparsam. Finmarken; f.typica,lo- Sä och sparsam vid Öxfjord, f. linearis ymnig Fd Russemark i Porsangerfjord. Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust, sällsynt och myc- ket sparsam. Murmanska hafvet: sällsynt och mycket sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja. 324 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Baffinsbay: Cumberland Sound, antagligen sällsynt, enligt Dickie anf. st. Fam. Desmarestiace&e (Thur.) Kjellm. Pl. Scand. p. 10; Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 10 et 21; lim. mut. Gen. Desmarestia (Lamour.) Grev. Alg. Brit. p. XXNIX; Lamour. Ess. p. 43; spec. excl. DESMARESTIA ACULEATA (L.) Lamour. 1. c. p. 45. Fucus aculeatus L. Spec. Pl. Ed. 2, p. 1632. Descr. Desmarestia aculeata J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 167. Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 49. Ezxsicc. 3 2 Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 87. Syn. Desmarestia aculeata J. G. Ag. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p. 28; Grönl. Alg. p. 110. > Aresch. Phyc. Scand. p. 347. > Ashm. Alg. Hayes, p. 96. Croall, F1. Disc. p. 457. Dickie, 'Alg. Sutherl. 1, p. 140; 2, p. 191; » Alg. Nares, p. 6; Alg Cumberl. p. 286. » Eaton, List, p. 44. D Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 67. » Kleen, Nordl. Alg. p. 39. » Kjellm. Vinteralgv. p. 65. Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48; Ka- riska hafvets algv. p. 29. Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 73. Post. et Rupr. Il. Alg. p. II. > Schiäbeler, in Heugl. Reise, p. 317. > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. ? inanis Post. et. Rupr. 1. c. Desmia aculeata Lyngb. Hydr. Dan. p. 34. Fucus aculeatus Pall. Reise 3, p. 34. > » fp. Wg. Fl. Lapp. p. 502. muscoides Gunn. F1. Norv. 2, p. 129; Ofr. Act. Nidros. p. 83, t.7. virgatus Gunn. FI. Nory. 1, p. 45. Sporochnus aculeatus Lindbl. Bot. Not. p. 157. > > Schrenk, Ural. Reise, p. 547. Cfr. Martens, Voyage Spitzb. p. 79—80. Lefnadsförhållanden. Vid Norges kuster är växten både litoral och sublitoral. I andra delar af polarhafvet har jag funnit den endast sublitoral, oftast på 2—15 fammnars djup på sten- eller bergbotten såsom en beståndsdel i Laminarie-for- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 325 mationen. Den är merendels fäst vid sten. Trifves bäst på öppen kust, men saknas ej på skyddade ställen. Stundom förekommer den sällskaplig. Ej funnen med reproduktions- organ. i Utbredning. Ej "känd från Sibiriska Ishafvet, men eljest från öfriga delar af polarhafvet. Maximum af freqvens når den inom BSpetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är Discoverybay i Smiths Sound, Lat. N. 81241". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö amt omkring staden Tromsö och vid Karlsö, Finmarken: vid Maasö, Gjesver och Talvik, allestädes lokal, men temligen ymnig. Grönlandshafvet : Sabine-ön vid Grönlands ostkust; näst Chetopteris plumosa Spetsbergens allmännaste och ymnigaste Phoeozoosporacé. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten och Samojed- landets kust, ön Kolgujew, allmän och ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, fastlandet vid Jugor Schar. Hvita hafvet: en af detta hafs allmännaste alger. Kariska hafvet: Karabugten, Uddebay. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- män enligt J. G. Ag. Kända fyndorter äro: Nanortalik, Smal- lesund, Fiskernes, Neuherrnhut, Hunde Islands, Jakobshavn, Godhavn, Lat. N. 73” 20', Whale Island, Besselsbay, Discovery- bay, Smiths Sound mellan 78:de och 82:dra breddgraden. Gen. Dichloria Grev. Alg. Brit. p. XL. DIiCHLORIA ViriDis (Möll.) Grev. 1. ce. p. 39. Fucus viridis Mäll. F1. Dan. t. 886. Descr. Dichloria viridis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 164. Fig. - Desmarestia viridis Harv. Phyc. Brit. t. 212. FEzxsicc. , > > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 88. Syn. Desmarestia viridis Aresch. Phyc. Scand. p. 348. > > — Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140. , Kjellm. Vinteralgv. p. 65. 3, Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Micka viridis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27; Grönl. Alg. p. 110. > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 67. D Elen Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. Meer. p. 48. > > - Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Dictyosiphon foeniculaceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 86; sec spec. Fucus viridis Wg. F1. Lapp. p. 503. 326 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer arten både inom den litorala och den sublitorala regionen, i senare fallet oftast inom Laminarie-formationen, ehuru den dock går djupare ned än denna. I det egentliga Ishafvet är den aldrig litoral, men deremot ofta elitoral, växande på större djup än nästan alla andra alger. Vid Spetsbergen förekommer den på 5—150 famnars djup. Oftast är den fäst på sten, stundom på större alger och trifves bäst på öppna ställen, såväl nära ku- sten som långt ut till sjös. Den uppträder spridd. Vid Spets- bergens kust når den en hög grad af yppighet. Här träffas ej sällan rikgreniga, yfviga exemplar, som är 0,5 meter långa. Endast sterila exemplar funna. Utbredning. Endast känd från polarhafvet norr om Atlan- ten. Maximum af freqvens når den vid Spetsbergens kuster. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79256". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ferestädes, men temligen sparsam, Tromsö amt omkring staden Tromsö, Finmarken: Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord, Tal- vik, temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, allmän och ymnig längs Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, all- män och ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: sällsynt. Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands, Godhavn, Jakobshavn. Gen. Phloeospora Aresch. Bot. Not. 1873, p. 163. PHLOEOSPORA SUBARTICULATA Åresch. 1. ec. p. 164. Descr. Phloeospora subarticulata Aresch. Bot. Not. 1876, p. 33. Exsicc. Dictyosiphon foeniculaceus var. subarticulatus Aresch. Alg. Scand. sg exsicc. N:o 104. Syn. Phloeospora subarticulata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. > , Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40; Algenv. Murm. Meer. p. 45. Lefnadsförhållanden. Växer inom Spetsbergsprovinsen sub- litoralt spridd, vidfäst sten såväl på öppen kust som på skyddade ställen. Vid Spetsbergen har jag i juli funnit några rikt zoosporangiebärande exemplar. / VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 327 Utbredning. En i polarhafvet sällsynt alg, som hittills en- dast är anträffad i östra delen af det norr om Atlanten lig- gande polarhafvet. Här är den öfverallt sparsam. Dess nord- ligaste fyndort är Fairhaven vid nordvestkusten af Spetsber- gen, Lat. N. 792 49'. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar i Kleens herbarium; ej omnämnd härifrån i Nordl. Alg. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvest- och vestkust på tvänne ställen, lokal, sparsam. Murmanska hafvet: sällsynt vid N. Gusinnoi Kap på No- vaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna, antagligen sällsynt. PHLozosrora Tortiuis (Rupr.) Aresch. Bot. Not. 1876, p. 34. Scytosiphon tortilis Rupr. Alg. Och. p. 373. Descr. Phloeospora tortilis Aresch. 1. c. Fig. Dictyosiphon tortilis Gobi, Brauntange t. 2, fig. 12—16. Phloeospora tortilis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 1, fig. 21. Ezxsicc. 3 > Aresch. Alg. Scand. Exsicc. N:o 413. Syn. Dietyosiphon spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 65. Phloeospora Lofotensis Foslie, Arct. Havalg. p. 8. ? tortilis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. . 7 Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40; Algenv. Murm. Meer. p. 45; Kariska hafvets algv. p. 29. 4 Lefnadsförhållanden. Växer i salt eller bräckt, stundom mycket svagt salthaltigt vatten inom litoral- och sublitoral- regionen, alltid på ringa (2—5 famnars) djup. Den trifves såväl utom- som inomskärs. Såsom ung är den vidfäst sten, men slutligen uppträder den i större eller mindre, löst på bott- nen liggande massor af obestämd form. Växten är något säll- skaplig och förekommer stundom t. o. m. 1 så stor mängd på samma ställe, att den väsentligen bidrager till vegetations- prägeln. I Ishafvet förökar sig arten kraftigt på vegetativ väg, genom grenars och grensystems aflösning och derpå in- trädande individualisering. Vid Spetsbergens nordkust försig- gick förökningen på denna väg särskildt lifligt under vintern. Vid samma tid utvecklade den här äfven zoosporer; dock är den egentliga zoosporbildningsperioden sensommaren, augusti, och september. Foslie har funnit exemplar med zoosporan- gler i Nordlanden i slutet af september. då Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Annu är den dock icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. Maximum af freqvens har den vid Spetsbergens kuster. Dess 328 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Tatt. INENTORDSE ; Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden: Lofoten ymnig, Finnmarken vid Talvik, lokal, sparsam. Grönlandshafvet: allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, Jugor Schar, lokal och sparsam. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Kariska hafvet: Uddebay, sparsam, Kap Palander, temligen ymnig, Aktiniaviken, sparsam. Baffinsbay: Grönlands vestkust: Neuherrnhut. PHLozEosPora Pumira Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 45. C: Descr. Phloeospora pumila Kjellm > 1 sul Fig. , > » t. 1, fig. 16—22. Anmärkning vid arten. Vid beskrifningen af denna art har jag uttryckligen angifvit, att jag icke med säkerhet kunde be- stämma graden af dess förvandtskap med Phl. tortilis, om den vore att anse såsom en från denna skild art, eller en af lef- nadsförhållandena framkallad dvergform af den. Något nytt inlägg till afgörande häraf har jag sedan dess ej vunnit. Gobi har emellertid framstält en åsigt om denna växt, som förtjenar att uppmärksammas. Han anser sig hafva funnit den vara »nichts weiter als vegetative Sprosse der Phl. tortilis» (Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 65). Då jag beskref Phl. pumila, hade jag nogsam kännedom om det egendomliga vegetativa förök- ningssättet hos Phl. tortilis och hade utförligt redogjort härför i Spetsb.: Thall. 2, sid. 41. Jag medger gerna, att de från äldre Phl. tortilis aflösta, sig sjelfständigt utvecklande axlarna och axelsystemen mycket påminna om Phl. pumila. Då Gobi identifierat dessa bildningar med Phl. pwmila, har han förbisett, att jag uttryckligen angifvit, att Ph. pumila bildar rediga tofsar eller små mattor och att dessa äro fästa vid ett under- lag genom tydliga rhizoider. Sådana bildningar, som de af Gobi omtalade, har jag sett i stor mängd, men alltid funnit dem mer eller mindre fast förenade eller hoptrasslade till massor af obestämd form, liggande lösa på bottnen, aldrig bildande rediga tofsar eller mattor, beklädande och fästa vid ett underlag, såsom fallet är med Phl. pumila. Hos denna utgår från bålens nedre del en större mängd, till en dynformig VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 329 plexus förenade rhizoider. Det är en sådan plexus, som af- bildats på tafl. 1, fig. 16 i Algenv. Murm. Meer. Rhizoiderna äro vanligen ogrenade, cylindriska, mer eller mindre krökta, monosifoniska, stundom polysifoniska och då klubblika, med de öfre lederna nästan klotformiga (tafl. 26, fig. 17). Tillsvidare har jag icke något bestämdt skäl att frångå min uppfattning af Phl. pumila såsom en, om ock svagt, från Phl. tortilis skild art. Att jag icke funnit den med zoosporan- gier är utan betydelse i fråga om afgörandet af dess arträtt, ty dels kunna ju dylika organ utvecklas under en annan tid på året, än då jag träffade växten, dels är det möjligt, att för- ökningen genom zoosporer är ersatt genom den hos arten, iakttagna förökningen genom individualisering af aflösta axlar och axelsystem. Hårbildningar har jag efter förnyad under- sökning af de en gång samlade exemplaren ej funnit. Lefnadsförhållanden. Växten hör bland de få arter, hvilka inom det egentliga Ishafvet äro litorala. Den är funnen växande på skyddad kust i vattenfylda klipphålor med sandig botten, bildande än spridda tofsar än mattor af temligen be- tydligt omfång. Zoosporangieexemplar ännu okända. Utbredning. Hittills endast känd från östra delen af Mur- manska hafvet. Fyndorter: Murmanska hafvet: Matotsehkin Schar och Be- simennajabay vid Novaja Semljas vestkust. Gen. Coilonema Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 323. COILONEMA EKMANI ÅAresch. Obs. Phyc. 3, p. 33. Descr. Dietyosiphon (Coilonema) Ekmani 1. c. Syn. Lithosiphon Lomentarix Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Lefnadsförhållanden. En litoral, på Scytosiphon lomentarius fäst alg. Exemplar tagna i slutet af juni vid Norges nord- vestkust bära rikligt mogna zoosporangier. Utbredning. Endast känd från polarhafvets sydligaste del vid Norges kust. Fyndort: Norska polarhafvet: Bodö 1 Nordlanden. COILONEMA CHORDARIA Åresch. f. bahusiensis Aresch. Bot. Not. 1873, p. 170. 350 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Descr. Dictyosiphon (Coilonema) chordaria Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 32. Fig. > chordaria Aresch. Phyc. Scand. t. 8, B. Syn. Dictyosiphon (Coilonema) Finmarkicum Foslie, Arct. Havalg. p. 6. Lefnadsförhållanden. Titoral, mestadels förekommande i klipphålor, vidfäst sten. Den förekommer såväl på öppen som skyddad kust. På öppen kust blir den större och yppi- gare. Vid Gjesver i Finmarken har jag samlat exemplar, som hafva en längd af 30 cm. I det inre af Altenfjorden var den i allmänhet lågväxt, men yfvig. Den är ofta temligen säll- skaplig, men intar dock endast obetydliga områden. I augusti och september bär den rikligt zoosporangier vid Norges nordkust. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område, der den ännu på vissa ställen är ymnig. Dess nord- ligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver, Talvik och Svertholt, på de båda första ställena temligen ymnig, men lokal. Gen. Dictyosiphon (Grev.) Aresch. Bot. Not. 1873, p. 164; Grev. Alg. Brit. p. 55; char. mut. DIiCTYOSIPHON CORYMBOSUS nob. L. fronde fusco-flavescente, solido; axi primario distincto, ramis sub- corymbosis, elongatis, simplicibus vel parce ramulosis; zoosporangiis sfepe confertis, a superficie thalli visis vulgo ellipsoideis. f.- abbreviata nob. f. ramis vix semipedalibus, crassitudinem sete excedentibus. Tab. 26, fig. 12—15. f. elongata nob. f. ramis usque ultra pedalibus quam in precedente tenuioribus. Syn. Diectyosiphon hippuroides Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 46; ex parte. Beskrifning. Vidfästningsorganet är en callus. Bålen blir en half (f. abbreviata) till mer än en fot (f. elongata) lång. Till färgen liknar växten D. foeniculaceus. Förgreningen påminner i mycket om den hos Coilonema chordaria f. bahusiensis. Den tydliga hufvudaxeln är efter hela sin längd besatt med tem- ligen talrika, !,—1 fot långa -biaxlar af första ordningen, hvilka oftast äro ogrenade, stundom bära en eller annan gren VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 331 af 2:dra ordningen. Grenar af högre ordning än 2:dra äro sällsynta. Biaxlarna af första ordningen äro nästan qvastlikt anordnade. Hufvudaxeln afsmalnar märkbart mot basen, bi- axlarna icke eller ytterst obetydligt, hvarpå arten äfven habi- tuelt låter skilja sig från Coilonema-arter. Mot spetsen afsmalna grenarna märkbart, mer hos f. elongata, mindre hos f. abbreviata. Med hänsyn till strukturen sluter arten sig närmast D. Mppu- roides. Kortikallagret bildas af små kantiga, 1 optiskt längd- snitt qvadratiska eller oregelbundet fyrsidiga, eller i bålens nedre del rektangulära celler. De senare äro ordnade i tem- ligen regelbundna longitudinela rader. Kortikalcellerna äro mindre rika på och hafva ett ljusare endokrom än hos D. Mippuroides. Det mäktiga centrallagret utgöres af långsträckta jemförelsevis tunnväggiga celler af olika vidd. I bålens cen- trum finnes hos utvuxna exemplar nedtill ett mindre antal fina cellrader, liknande dem, som förekomma hos D. lMippuroides ; (fig. 13). Hårbildningar äro sparsamma. Zoosporangierna an- läggas såsom hos andra Dictyosiphon-arter under kortikallagret och äro i början täckta af detta. Från ytan sedda hafva de en ellipsoidisk eller rundadt ellipsoidisk form, oftast med längdaxeln i bålens längdriktning. Stundom äro de klot- formiga. Hos f. abbreviata uppträda de i täta massor, hos f. elongata mindre talrikt. Då de äro fullt utvecklade, uppgår deras längdaxel (i bålens längdriktning) till 60 pu. (fig. 14—15). Det har synts mig, att det skulle göra arten D. luppuroides alltför sväfvande, om man, såsom jag förut anf. st. gjort, sökte inrymma under den en så mycket från dess typiska form afvikande växt, som den nu beskrifna. Jag har derför trott mig böra anföra den under ett eget namn. Lefnadsförhållanden. Förekommer inom öfre delen af den sublitorala regionen, vidfäst stenar på 2—5 famnars djup, f. abbreviata på öppen, f. elongata på skyddad kust. Den förra växte sällskaplig i betydliga individmassor. Zoosporangie- bärande exemplar af f. abbreviata samlade jag vid Novaja Semljas vestkust under juli, af f. elongata vid Norges nordkust under september. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Gribowabay vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 73. Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik (f. elongata), lokal och sparsam. Murmanska hafvet: Gribowabay (f. abbreviata). 332 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. DicTYosIPHON HiPPUROIDES (Lyngb.) Kätz. Tab. Phyc. 6, p. 19. Scytosiphon hippuroides Lyngb. Hydr. Dan. p. 63. f. typica. Descr. Dictyosiphon hippuroides Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 26. Fig. > > IKUtz Let Ezxsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 105, 320, 321. f. fragilis Harv. (nob). Dictyosiphon fragilis Harv. in Kätz. Spec. Alg. p. 485. Descr. Dictyosiphon fragilis Kitz. 1. c. 5 Fig. > > >! Tab: Phyc: 6;(t. 52: Syn. Diectyosiphon foeniculaceus « Aresch. Phyc. Scand. p. 369. hippuroides Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 66. 2 Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 38; Algenv. Murm. Meer. p. 46; ex parte. Kleen, Nordl. Alg. p. 34. Anmärkning vid formerna. Denna art är i polarhafvet mindre månggestaltad än följande, men uppträder dock äfven den under åtskilliga utmärkta former, af hvilka utom den typiska en särskildt synes mig vara karakteristisk och böra framhållas. Den typiska formen, för hvilken jag håller den, som af Areschoug utdelats under N:o 105 i Alg. Scand. exsicc., är den allmännaste. I Norska polarhafvet förekommer derjämte en annan, i hvilken jag trott mig igenkänna den af Kätzing diagnosticerade och afbildade D. fragilis. Genom sin lösare konsistens, sina tätt sittande, grofva, från smal bas uppåt i tjocklek tilltagande grenar afviker den betydligt från f. typica och påminner ej obetydligt om en Coilonema. Fri- stående är denna form icke. Stundom närmar den sig så myc- ket den typiska, att en gräns är svår att draga. Den i det egentliga Ishafvet vanligaste formen är den, som är utdelad i Aresch; Alg. Scand. exsicce. under N:o 321. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten före- trädesvis litoral, stundom, liksom i andra delar af polarhafvet, sublitoral. Den går icke ned till något betydligare djup. Den växer epifytisk på andra alger, mest Chordaria, men träffas ej sällan fäst på sten. Vid Norges kust förekommer den i ganska betydliga individmassor. Den trifves både på öppna och skyd- dade delar af kusten. Vid Norges kust bär den zoosporangier hela sommaren, åtminstone till midten af september. Vid Spetsbergens kust har jag funnit den med dylika organ både sommar (augusti) och vinter (december). Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 233 ten. Den är ymnigast och rikligast utvecklad i Norska polar- hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 53". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, Gjesveer (f. fragilis), ymnig, Magerösundet och Öxfjord (f. typica), allmän och ymnig. Grönlandshafvet : lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- vest- och nordkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Samojedlan- dets kust, temligen allmän, men ej ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja. Hvita hafvet: antagligen allmän och ymnig (Jfr Gobi anf. st: sid. 11)y. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Lichtenau. DictYosiIPHON FoENICULACEUS (Huds.) Grev. Alg. Brit. p. 56. Conferva foeniculacea Huds. F1. Angl. p. 164. f. typica. Descr. FuCiygÄiphen foeniculaceus Aresch. Obs. Phyc. 3, a 30. Fig. , 2 2 Phyc. Scand. t. Ezxsicc. » , a Alg. Scand. exsicc. N:o 103 et 319. f. flaccida Aresch. Subspec. Dictyosiphon flaccidus Aresch. Bot. Not. 1873, p. 169. Descr. Dictyosiphon foeniculaceus var. flaccidus Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 31. Syn. Chordaria flagelliformis var. J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. Dictyosiphon foeniculaceus 8 Aresch. Phyc. Scand. p. 370. EJ Croall, Fl. Disc. p. 458. > Dickie, Alg. Sutherl. 1, = 141; Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Nares, p. 7. , Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 66. > Harv. Fl. West-Esk. p. 49. ? > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 38, excl. subspec. 2; Algenv. Murm. Meer. p.47. , Kleen, Nordl. Alg. p. 34. Scytosiphon Aaicularerd Lyngb. Hydr. Dan. p. 68; ex parte. > Nyl. et Seel. p. 73. ) > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, vanligen epifyt på Fucaceer, i andra delar af polarhafvet sublitoral, fäst företrädesvis på Chordaria flagelliformis eller på stenar. Den förekommer temligen spridd både på öppen och skyddad kust. Vid Spetsbergens nordkust fans en mellanform mellan den typiska formen och f. flaccida under hela vintern. Den 334 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. bibehöll sitt karakteristiska utseende och var hela tiden stadd i tillväxt. Vid Nordlanden bär den zoosporangier under som- maren, vid Finmarken under augusti och september, vid Spets- bergen under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Ma- ximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste fyndort är Rawlingsbay i Smiths Sound, 80? 20' N. Lat. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesveer, Magerösundet, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet : temligen allmän, men ej ymnig vid Spets- bergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, lokal, men temligen ymnig vid Novaja Semljas vestkust. Hvita hafvet: antagligen allmän och ymnig (Jfr Gobil. c. PL: Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands vestkust vid Tessarmiut, Lichtenau, Neuherrnhut, Godthaab, Holstenborg, Egedesminde, Hunde Islands, Jakobshavn, Claus- havn, Discoön, Rittenbenk, Sakkak, Rawlingsbay; sålunda an- tagligen allmänt utbredd längs hela kusten (Jfr Croall anf. st.). De båda anförda formerna hafva samma utbredning, dock är enligt min erfarenhet f. flaccida och former, som stå denna närmast, de i norden vanligaste. DictrosirHoN Hispmus Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 47. Descr. et Fig. Dictyosiphon foeniculaceus subspec. hispidus Kjellm. Spetsb. 'Thall: 2, p: 39 et t! 2, fon Syn. Enteromorpha ramulosa Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84; sec. spec. Amnärkning vid arten. Gobi förmodar denna växt vara en något rikare förgrenad D. foeniculaceus f. flaceida. Genom sin mjuka, böjliga, starkt tubulösa bål påminner den visser- ligen om f. flaccida, men afviker dock från denna dels genom mindre zoosporangier dels genom sin egendomliga förgrening. Emellertid måste det inom ett slägte med så svagt utpräglade former, som Dictyosiphon är, i viss mån bero på godtycke om en gifven form skall betraktas såsom varietet eller såsom art. Hvad, som -mest synes mig tala för att den är mera differen- tierad än t. ex. f. flaccida och andra Dictyosiphon-former, är det, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 335 att den är funnen med sitt karakteristiska utseende i vidt skilda delar af polarhafvet. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2—5 famnars djup, vidfäst sten på både öppen och skyddad kust, spridd. I början af augusti bar den zoosporangier i Jugor Schar. Utbredning. Känd från Spetsbergsprovinsen. Den är ingen- städes funnen i större individmassor. Dess nordligaste fynd- ort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79? 56". Fyndorter : Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, Sabineön (?) (Jfr Zeller anf. st. sid. S7), Spetsbergens nord- och vestkust, lokal, sparsam. : Murmanska hafvet: vestra mynningen af Jugor Schar, sparsam, Gen. Lithosiphon Harv. Man. Ed. 2, p. 48. LITHOSIPHON LAMINARIE (Lyngb.) Harv. 1. c. Bangia Laminarie Lyngb. Hydr. Dan. p. 84. Descr. et Fig. Lithosiphon Laminarie Harv. Phyc. Brit. t. 295. Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 21. Syn. Bangia Laminarie Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Lithosiphon > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig anträffat denna art i polarhafvet och känner derför af egen erfarenhet intet om dess lefnadssätt derstädes. Enligt Kleen förekommer den i Nordlanden under senare delen af sommaren epifytisk på Alaria esculenta. Utbredning. Med säkerhet känd endast från Norska polar- hafvet. Den är dock äfven uppgifven för östra Murmanska hafvet. Fyndorter: Norska polarhafvet: Norålanden enligt Kleen. Murmanska hafvet: Novaja Semljas kust enligt Post. et Rupr. (Jfr Kjellm. Algenv. Murm. Meer, sid. 49). Fam. Aglaozoniace&e Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Aglaozonia Zanard. Sagg. p. 38. 336 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. AGLAOZONIA PARVULA (Grev.) Zanard. 1. c. p. 38. Zonaria parvula Grev. Crypt. Fl. t. 360. Descr. Zonaria parvula J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 107. Fig. 3 > Harv. Phyc. Brit. t. 341. Exsice. Padinella parvula Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:r 22. Syn. Padinella parvula Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. Tefver på flera famnars djup, fäst på musselskal. Utbredning. Endast anträffad inom Norska polarhafvet. Fyndort. Nordlanden vid Fleinveer. Fam. Sphacelariace&e J. G. Ag. Alg. Med. p. 27. Gen. Cladostephus (Ag.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 41; Ag. Syn. Alg. p. XXV; spec. excel. CLADOSTEPHUS SPONGIOSUS (Lightf.) Ag. 1. ce. p XXVI. Conferva spongiosa Lightf. Fl. Scot. p. 983. Descr. OCladostephus spongiosus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 43. Fig. Harv. Phyc. Brit. 138. Exsicc. , Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 172. Syn. Cladostephus spongiosus Aresch. Phyc. Scand. p. 388. Kleen. Nordl. Alg. p. 35. Lefnadsförhållanden. En i vattenfylda klipphålor inom litoralregionen förekommande alg. Den håller sig mest till öppen kust och är vanligen något sällskaplig, vidfäst sten. Vid hvilken tid den i polarhafvet utvecklar reproduktionsorgan, känner jag icke. I Köpenhamns musei herbarium finnas exem- plar från Grönland, försedda med gametangier (zoosporangia multilocularia), men uppgift saknas, vid hvilken tid de äro tagna. Från Norska polarhafvet, der växten är samlad under sommartiden, äro endast sterila exemplar kända. Utbredning. Södra delen af Norska polarhafvet och Baf- finsbay. Säkerligen är den i polarhafvet utom sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste förekomstort är Vest- fjorden i Nordlanden. Fyndorter: Norska .polarhafvet: Nordlanden, sparsam vid Vestfjordens stränder. Baffinsbay: Grönlands kust, utan närmare angifven lokal. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 337 Gen. Stupocaulon K itz. Phyc. gener. p. 293. STUPOCAULON SCOPARIUM (L.) Kutz. 1. e. Conferva scoparia L. Spec. Pl. Ed. 2, p. 1635. Descr. Stupocaulon scoparium Kätz. Spec. Alg. p. 466. Fig. > d Tab. Phyc. 5, t. 96: é Syn. Stupocaulon scoparium Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. Fyndort. Skall enligt Zeller, anf. st., vara hemförd från Grönland, antagligen från Sabine-ön vid Grönlands ostkust af 2:dra tyska polarexpeditionen. Exemplar har jag icke sett. Gen. Chetopteris Kitz. Phyc. gener. p. 293. CHETOPTERIS PLUMOSA (Lyngb.) Kätz. 1. c. Sphacelaria plumosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 103. Descr. Chetopteris plumosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 41. Fig. - Sphacelaria plumosa Harv. Phyc. Brit. t. 87. Cheetopteris plumosa Aresch. Obs. Phyc. 3, t. 2, fig. 4. 2 > Kjellm. Spetsb. 'Thall. 2, t. 2, fig/2—38 Ezxsice. Sphacelaria plumosa Aresch. Alg. Scamd. exsicc. N:o 107. Chetopteris plumosa Kjellm. in Aresch. Alg. Scand.-exsicc. N:o 408. Syn. Chetopteris plurnpaa J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > Dickie, NG Sutherl. 1, p. 141; 2, p. 191; Alg. Cumberl. p. 238; Alg. Nares, p. 7. » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 63. Harv. Fl. West-Esk. p. 49. Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 32; Algenv. Murm. Meer. p. 42; Kariska hafvets algv. p. 27. 7 > Kleen, Nordl. Alg. p. 35. » » Rupr. Alg. Och. p. 378. Conferva pennata Wg. F1. Lapp. p. 512; ex parte. EBhace kara plumosa J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. , Croall, F1. Disc. p. 458. 2 Eaton, List, p. 44. > » ad UETe: » Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer arten van- ligen i klipphålor inom litoralregionen, stundom fäst vid , Snäckskal inom den sublitorala regionen. I öfriga delar af polarhafvet är den nästan utan undantag sublitoral, men hål- Bå III. Fa 338 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. ler sig dock mest på denna regions öfre del. Vanligtvis före- kommer den på 2—5 famnars djup. Den är en allmän be- ståndsdel inom Laminarie-formationen, men uppträder äfven inom andra formationer. Mest håller den sig på grus- och stenbotten. Vid Spetsbergen är den ej sällan sällskaplig, upp- trädande i rätt betydliga individmassor. Den trifves både på skyddad och öppen kust och träffas äfven långt ut till sjös.' Kleen har i Nordlanden funnit exemplar med gametangier i augusti. Vid Spetsbergen bär den reproduktionsorgan, zoo- sporangier och gametangier, från november till maj, rikligast från midten af november till början af mars, Efter mars må- nads slut voro exemplar med dylika organ ovanliga. Exem- plar från andra delar af polarhafvet har jag endast varit i tillfälle att undersöka under sommaren och höstmånaderna och då alltid funnit växten steril. Utbredning. En cirkumpolär och i polarhafvet allmän och på sina ställen mycket ymnig alg. Enligt min erfarenhet når den sitt maximum af freqvens och yppighet i östra delen af Grönlandshafvet, vid Spetsbergens kuster. Nordligaste fynd- orten är Smith Sound vid Lat. N. 82” 27". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Finmar- ken, lokal och temligen sparsam vid Gjesver, Mageröns syd- kust, Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet : allmän och ymnig vid Spetsbergens ku- ster. ; Murmanska hafvet: Samojedlandets kust, ön Kolgujew, tem- ligen allmän, men icke ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: temligen sällsynt. Kariska hafvet: Uddebay, temligen ymnig, Kap Palander och Aktiniaviken sparsam. Sibiriska Ishafvet: Trkajpi, temligen ymnig och yppig, Kol- jutschin-ön, Pitlekaj och kusten öster härom, temligen allmän och ej sparsam. Amerikanska Ishafvet: Vest-Eskimåernas land. Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust an- märkt vid Nanortalik, Lichtenau, Kakortok, Smallesund, Hol- stenborg, Hunde Islands, Godhavn, Lat. N. 73? 20'; Whale Is- land, Floeberg Beach. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 339 Gen. Sphacelaria (Lyngb.) J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 29; Lyngb. Hydr. Dan. p. 103; spec. excl. SPHACELARIA ÖIRRHOSA (Roth.) Ag. Syst. Alg. p. 164. Conferya cirrhosa Roth. Cat. Bot. 2, p. 214. Descer. Sphacelaria cirrhosa J. G. Ag. Spec. Alg. p. 1, 34. Fig. > > Harv. Phyc: Brit. t: 178. Exsice. > > Aresch. Alg. Scand. exsice. 108—109. Syn. Conferva pennata Wg. Fl. Lapp. p. 512; ex parte sec. herb. Sphacelaria cirrhata Croall, FI. Disc. p. 458 (2). 2 cirrhosa Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. 3 » Kleen, Nordl. Alg. p. 36. > pennata Lyngb. Hydr. Dan. p. 105 (2). Lefnadsförhållanden. Antingen litoral eller sublitoral, fäst på andra alger eller på sten. Växer spridd såväl på öppen som skyddad kust. I augusti är den i Nordlanden funnen af Kleen med zoosporangier (och gametangier (?). Utbredning. Växten är känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Dock torde det vara ovisst, om den Sphacelaria cirrhosa, som uppgifves för Grönlands vestkust, verkligen är denna art och icke Sph. arctica. Maximum af freqvens når den vid Nordlanden, som också är dess nordligaste före- komstort. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän. Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands kust enligt Croall och Lyngbye, anf. st. SPHACELARIA ARCTICA Harv. sec. J. G. Ag. Grön. Alg. p. 110; Cfr. Dickie, Alg. Cumberl. p. 288. Descr. et Fig. Sphacelaria arctica Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 34 ett. 2, fig. 4—6. : Syn. Conferva pennata Weg. F1. Lapp. p. 512; ex parte sec. herb. Sphacelaria arctica J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 62. Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 34; Algenv. Murm. Meer. p. 43. Kariska haf- vets algv. p. 28. 2 » Kleen, Nordl. Alg. p. 36. cirrhosa Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. heteronema Post. et Rupr. 1. ce. Cfr. Gobi, 1. ce. p. 62, in adnot. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, i andra delar af polarhafvet förekommande på den sublitorala regio- 340 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. nens öfre del, vanligast inom Laminarie-formationen, på 2—5 famnars djup. Den är fäst på andra alger eller på sten, växer spridd och synes föredraga mera öppen kust. Vid Spets- bergen har jag funnit den med zoosporangier under december, januari och april och med gametangier under februari, mars och april. I öfriga delar af polarhafvet har jag träffat endast sterila exemplar. Utbredning. En i polarhafvet vidsträckt utbredd, antag- ligen cirkumpolär alg. Dess nordligaste förekomstort är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 8020. Maximum af freqvens når den inom spetsbergsprovinsen. I största ym- nigheten är den anträffad i Kariska hafvet. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- marken, lokal och sparsam vid Gjesver, Mageröns sydkust och Öxfjord. Grönlandshafvet: allmän och temligen ymnig vid Spets- bergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- gujew; temligen allmän, på vissa ställen ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. Kariska hafvet: Uddebay, temligen ymnig och mycket yp- pig, Kap Palander sparsam, Aktiniaviken temligen ymnig, Kap Tscheljuskin, sällsynt. Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön, Pitlekaj och kusten öster härom temligen allmän och ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands vestkust vid Neuherrnhut och Godhavn. SPHACELARIA ÖLIVACEA (Dillw.) Ag. Spec. Alg. 2, p. 30. Conferva olivacea Dillw. Brit. Conf. p. 57. Descr. Sphacelaria olivacea J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p.. 30. Fig. D radicans Harv. Phyc. Brit. t. 189. Exsicc. ) olivacea Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 410. Syn. Sphacelaria olivacea Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Lefnadsförhållanden. Titoral, växande sällskaplig på stenar eller pålar, vanligen på skyddad kust. Från polarhafvet, der den hittills endast anträffats under sommaren, har jag sett endast sterila exemplar. Antagligen har den här, liksom längre söderut t. ex. vid Sveriges kust, reproduktionsorgan under vintern. Utbredning. Tillhör endast polarhafvets sydligaste" del. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 341 Vid Finmarkens kust är den ännu på vissa ställen ymnig. Dess nordligaste fyndort är Talvik i Finmarken, ungefär Lat. NIO Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö och på ömse sidor om Vestfjorden, temligen allmän, Finmarken, ymnig vid Talvik. Baffinsbay: Grönlands kust enligt J. G. Ag. Spec. Alg. 1, sid. 31 och exemplar i Köpenhamns musei herbarium utan närmare angifven lokal. &« Fam. Ectocarpacee (Ag.) Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14 et 21; Ag. Syst. Alg. p. XXX; lim. mut. Gen, Isthmoplea Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 30. ISTHMOPLEA SPHEROPHORA (Harv.) Kjellm. 1, ce. Ectocarpus spherophorus Harv. Engl. FI. 5, p. 326. Descr. Capsicarpella spherophora Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 20. Fig. > , > > > tl) fig: 2. Exsicc. > Ed Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 414. Syn. Capsicarpella spherophora Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Isthmoplea spherophora Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 58. Lefnadsförhållanden. Titoral, fäst på andra alger, såsom Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia fastigiata, Gigartina ma- millosa, Ptilota plumosa och Pt. elegans. I polarhafvet uppträ- der den icke i några större individmassor på samma ställe. Den synes föredraga öppen kust; åtminstone har hvarken jag eller Kleen funnit den i det inre af djupa fjordar. Vid Norges kust bär den reproduktionsorgan under juli och au- gusti. Utbredning. Funnen i Norska polarhafvet och Hvita haf- vet. Någon egentlig ishafsalg är den icke. Mot norr aftar den i freqvens och frodighet. Dess nordligaste fyndort är Gjesver i Finmarken, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Tromsö amt vid staden Tromsö, Finmarken, lokal och temligen sparsam vid Maasö och Gjesveer. Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. sid. 12. 342 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Gen. Eictocarpus (Lyngb.) Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 34; Lyngb. Hydr. Dan. p. 130; char. mut. ECTOCARPUS CONFERVOIDES (Roth) Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 75. Ceramium confervoides Roth, Cat. Bot. 1, p. 151. f. areta Kätz (Kjellm.). Ectocarpus arctus Kitz. Phyc. gener. p. 289. Descr. Ectocarpus confervoides f. arcta Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 71. Fig. Corticularia arcta Kitz. Tab. Phyc. 5, t. 80. Exzsice. Ectocarpus pseudosiliculosus Crouan, Exsice. N:o 27. f. siliculosa Dillw. (Kjellm.). Conferva siliculosa Dillw. Conf. p. 69. Descr. Ectocarpus confervoides f. siliculosa Kjellm. 1. c. p. 73. Fig. , siliculosus Lyngb. Hydr. Dan. t. 43, fig. e. Exsicc. a > Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 176. f. spalatina Kätz. (Kjellm.). Ectocarpus spalatinus Kätz. Phyc. gener. p. 288. Descr. Ectocarpus confervoides f. spalatina Kjellm. 1. c. p. 76. Fig. » spalatinus Kätz. Tab. Phyc. 5, t. 63. f. typica nob. Descr. Ectocarpus confervoides s. s. Kjellm. 1. c. p. 77. Fig. >, patens Kitz. Tab. Phyc. b, t. 67. Eusict. > litoralis var. Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 111. f. penicillata Ag. Syst. Alg. p. 162. Descr. Ectocarpus confervoides f. penicillata Kjellm. 1. ec. p. 80. Fig. Corticularia' Negeliana Kätz. Tab. Phyc. 5, t. 81. Exsicc. Ectocarpus siliculosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 112. f. Jiemalis Crouan (Kjellm.). Ectocarpus hiemalis Crouan, Alg. Finist. N:o 26; saltem ex parte. Descr. Ectocarpus confervoides f. hiemalis Kjellm. 1. c. p. 83. Syn. Conferva htoralis Wg. F1. Lapp. p. 513; ex parte. » siliculosa Sommerf. Suppl. p. 193. Ectocarpus confervoides Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 35; Algenv. Murm. Meer. p. 44. > 3 Kleen, Nordl. Alg. p. 37. Neegelianus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 61. siliculosus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. 7 5 3 Croall, F1. Dise. p. 458. > Dickie, Alg. Nares, p. 7. Anmärkning vid synonymiken. Gobi har anmärkt mot mig, att jag identifierat Corticularia Negeliana Kätz. med den Ecto- ov 2 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 34 carpus-form, hvilken af Areschoug utdelats under namnet E. siliculosus i Alg. Scand. exsice. N:o 112. (Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 61, not. 3.) Såvidt jag kan döma af torkade exemplar, finnes intet, som hindrar en sådan identifiering. Med hänsyn till förgrening och gametangiernas form liknar den Areschougska växten så nära den af Kätzing afbildade, att de måste anses tillhöra samma typ. Formen går å ena sidan öfver till CortHcularia areta eller OC. fuscata Kätz., å andra sidan till E. siliculosus Kätz. och de former, hvilka utdelats i Alg. Scand. exsiec. N:o 176 och 111. Till samma formgrupp som Corticularia Negeliana hör också utan allt tvifvel E. silicu- losus f. penicillata Ag. Lefnadsförhållanden. I den omfattning, arten här tagits, är den i Norska polarhafvet merendels litoral, i andra delar af polarhafvet alltid efter min erfarenhet sublitoral. Den före- kommer fäst än på andra alger än på sten. Stundom, vid Norges kust, uppträda vissa former sällskapligt i stora in- dividmassor. Den finnes både på öppen och skyddad kust. Den bär reproduktionsorgan, oftast gametangier, under som- maren. Utbredning. Tillhör egentligen polarhafvets atlantiska flor- område. Här har den maximum af freqvens och uppträder under flera former. Inom det arktiska området har jag alltid funnit den mycket sparsam, vanligen förkrympt, och alltid under artens typiska form eller former, som sluta sig när- mast till denna. Dess nordligaste fyndort är Besselsbay i Smith Sound, Lat. N. 8127". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, alla de anförda formerna; allmännast äro f. typica, pemicillata och Memalis; Tromsö amt nära staden Tromsö (f. typica), Finmarken : Maasö, Gjesver, Oxfjord, Talvik, under formerna arcta, typica och penicillata, de båda sistnämnda de allmännaste och ymnigaste. "= Grönlandshafvet : (f. typica) sällsynt i Skansbay vid Spets- bergen. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust och Cisural- ska Samojedlandet (f. pemicillata eller denna närmast stående former), vestkusten af Novaja Semlja (f. typica), sällsynt. Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. Paffinsbay: Tagen flytande utanför Holstenborg. Uppgif- ves vara samlad af den engelska expeditionen under Nares i Besselsbay. -344 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. EcCTOCARPUS PYGMAUS ÅAresch. in Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 85. Descr. Eectocarpus pygmeus Kjellm. 1. c. / Syn. Ectocarpus pygmeaus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. Funnen växande på skalbotten, på några famnars djup. Den har gametangier vid Norges kust i juli och augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden vid Fleinver och ett par ställen vid Lofoten. Jfr Kleen, anf. st. ECTOCARPUS DRAPARNALDIOIDES Örouan. Alg. Finist. N:o 24. Descer. Ectocarpus draparnaldioides Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 37. Exsicc. > > Crouan 1. ec. Syn. Ectocarpus draparnaldioides Kleen, Nordl, Alg. p. 38, Lefnadsförhållanden. Sublitoral, fäst på Laminaria digitata. Bär gametangier vid Nordlanden i juli och augusti. Fyndort : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lofoten. EcTtocARPUS FAsSCICULATUS Harv. Man. p. 40; ex parte. Descer. Ectocarpus fasciculatus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 89. Fig. : Hary: Pbye: Brit, 6 elo- Exsicc. 3 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 114. Syn. Ectocarpus fasciculatus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. Växer inom litoralregionen, spridd på öppen kust, vanligen fäst på andra alger t. ex. Monostroma- arter, stundom på sten. I juli och augusti gametangiebärande i Norska polarhafvet. Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. I dess norra del är den sällsynt, i dess södra allmän. Dess nordligaste fyndort är Gjesver i Finmarken, ungefär Lat. NÄE: ; Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, lokal och sparsam vid Maasö och Gjesver. EctocARPUS TomenNTOSUS (Huds.) Lyngb. Hydr. Dan. p. 132. Conferva tomentosa Huds. Fl. Angl. p. 594. Descr. Ectocarpus tomentosus Kjellm. Skand, Ect. och Tilopt. p. 63. Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 182. Exsicc. 2 > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 110. Syn. Eetocarpus tomentosus Kleen, Nordl. Alg. p. 37. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 345 Lefnadsförhållanden. Titoral, fäst på andra alger, mesta- dels Fucaceer, ofta sällskaplig. Växer helst på öppna, för starkt vågsvall utsatta ställen. Funnen med gametangier un- der juli och augusti. Utbredning. Endast känd från södra delen af polarhafvets atlantiska florområde. "Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. EcrtocaArevs Ovatrvs Kjellm. Spetsb. ”Thall. 2, p. 35. Descr. et Fig. Ectocarpus polycarpus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 93, (ue INA Syn. Eetocarpus ovatus Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 35. polyearpus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. Lefnadsförhållanden. I norska polarhafvet litoral, fäst på Corallina officinalis, 1 Grönlandshafvet sublitoral, fäst på andra alger. Den växer spridd. Vid Spetsbergen är den funnen med gametangier i juli, vid Finmarken i september, vid Nord- landen i augusti. Utbredning. Ingenstädes allmän i polarhafvet och med inskränkt utbredning. Dess nordligaste fyndort är Skansbay vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 78231". Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinveer; Finmarken, sällsynt vid Öxfjord. Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust vid Skansbay, lokal, sparsam. EcCTOCARPUS LEBELU Åresch. ? f. borealis Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 57. Descr. Ectocarpus Lebelii (2?) f. borealis Kjellm. 1. c. Syn. Ectocarpus Lebelii (?) f. borealis Kleen, Nordl. Alg. p. 37. Lefnadsförhållanden. Endast en gång funnen. Den växte på Scytosiphon lomentarius och var, då den i juli anträffades, gametangiebärande. Fyndort: Norska polarhafvet: Giver i Nordlanden. ECTOCARPUS TERMINALIS Kätz. Phyc. gener. p. 236. Descr. et Fig. Ectocarpus terminalis Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 54 et.'t. 2, fig Syn. Ectocarpus terminalis Kleen, Nordl. Alg. p. 37. 346 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, epifytisk på Callitham- ” nier och Cladophorer, växande spridd, ehuru ej sällan i temli- gen betydliga individmassor, både på öppen och skyddad kust. Vid Norges polarhafskust funnen med gametangier under juli, augusti och september. Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- område. Här är den temligen allmän och ymnig. Dess nord- ligaste fyndort är Gjesver i Finmarken, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Gjesvzer och Öx- fjord. EctocArRPUS REPTANS Crouan. Flor. p. 161. Descr. et Fig. Ectocarpus reptans Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 52 et ti 2, Hg. Syn. Eecetocarpus reptans Kleen, Nordl. Alg. p. 36. Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående, med hvil- ken den ofta växer tillsammans. Funnen med gametangier i juli och augusti. Utbredning. Känd endast från Norges polarhafskust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän, Finmarken, lokal och sparsam vid Gjesver. Gen. Pylaiella Bory. Dict. Class. 4, p. 393. PYLAIELLA LitorRALIS (L.) Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 99. Conferva litoralis L. Spec. Plant. p. 1165; ex parte. Descr. Pylaiella litoralis Kjellm. 1. ce. Fig. Ectocarpus litoralis Harv. Phyc. Brit. t. 197. » » Kätz. Tab. Phye: 5, t. 16; , compactus > » > FLAT0 Exsicc. firmus Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 24. > >» of. vernalis = Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 173. ” » var: rupincola > » , » » 113. Syn. Conferva litoralis Gunn. FI. Norv. 2, p. 106 (2). > > Wg. F1. Lapp. p. 518; ex parte. Ectocarpus erinitus Croall, F1. Disc. p. 458 (2). > firmus Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. ? litoralis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p.- 28. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 34 Syn. Ectocarpus litoralis Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. Cumberl. Pp. 288. » » Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 75. > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. » ochraceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. Pylaiella flexilis Rupr. Alg. Och. p. 385. A > litoralis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 59. > » Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 36; ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 44; Kariska hafvets algv. p. 28. » » Kleen, Nordl. Alg. p. 88. Nordlantica Rupr. 1. c. p. 386. > pyrrhogon ” » 385. > saxatilis d >» > 386. Anmärkning vid arten. I polarhafvet liksom i Atlanten uppträder denna art under en mängd till storlek, växtsätt, färg och förgrening sinsemellan olika former. Det har icke lyckats mig att draga några gränser emellan dem och jag måste derför föra dem alla under ett namn. De citerade figu- rerna och de anförda, i Areschougs exsiccatverk utdelade algerna angifva några af de former, jag under detta namn förstår. Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är växten vanligen litoral, stundom sublitoral, i öfriga delar af polar- hafvet nästan alltid sublitoral. Den går ned till flera famnars djup. Den växer antingen epifytisk på andra alger eller är fäst på sten, uppträder ofta sällskaplig i betydliga individ- massor och förekommer både på öppen och skyddad kust. Vid Norges nordkust är den funnen med zoosporangier och gametangier från juli till september. Vid Spetsbergens kust har jag sett exemplar med reproduktionsorgan under alla årets eder med undantag af maj och oktober. Under vintern voro dock sådana sällsynta. Individ med dylika organ fann jag vid Novaja Semljas vestkust under juli, i Kariska hafvet under juli och augusti. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Från Ameri- kanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. Maximum af freqvens når den i Norska polarhafvet. Nordligaste fyndorten är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80720". Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- nig; Tromsö amt, allmän och ymnig omkring staden Tromsö. vid Renö och Karlsö; Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Öxfjord, Talvik. Grönlandshafvet: Grönlands ostkust vid Sabine-ön, allmän, men ej ymnig vid Spetsbergens kuster, Beeren Eiland. 348 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, temligen allmän, men ej ymnig vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: allmän och ymnig. Kariska hafvet: Uddebay, temligen ymnig, Aktiniaviken och Kap Tscheljuskin sparsam. k Sibiriska TIshafvet: temligen ymnig vid Pitlekaj. Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Grönlands vest- kust vid Tessarmiut, Nanortalik, Lichtenau, Kakortok, Fisker- nes, Hunde Islands, Lat. N. 73” (flytande). PYLAIELLA VARIA nob. P. thallo racemose-ramoso; ramis sub angulo fere recto egredientibus duplicis generis, longioribus et brevissimis; his e singula bis denis cellulis contructis, omnibus vel saltem nonnullis, vulgo divisione vario modo peracta, : e s : . H . öv RR ; in zoosporangia vario modo disposita mutatis. Tab. 27, fig. 1—12. Syn. Ectocarpus Landsburgii Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. Vidovichii Wittr. in Heugl. Reise, 3, p. 284. Pylaiella litoralis Kjelim. Spetsb. Thall. 2, p. 36; ex parte. Beskrifning. I de af Heuglin från BSpetsbergens kust hemförda algsamlingarna fans en egendomlig Ectocarpé, hvil- ken bestämdes till E. Vidovichii. Densamma träffade äfven jag vid Spetsbergens kust och fann, att den tillhörde slägtet Pylaiella. Jag höll den för en abnormt utvecklad form af den månggestaltade P. litoralis. Både de af Heuglin och de af mig samlade exemplaren voro i det utvecklingsstadium, att de icke med säkerhet kunde bestämmas. Jag har sedermera vid Nor- ges nordkust funnit samma växt, här i talrika, fullt utvecklade exemplar. Den visar sig så afvikande i många afseenden från de vanliga Pylaiella-formerna, att jag måste anse den till- höra en annan art än dessa. För den föreslår jag här nam- net varia, hvilket skall ange den stora vexling med hänsyn till zoosporangiernas utveckling, som arten visar. Växten bildar mörkt olivbruna, löst invecklade mattor, hvilka ligga fria på bottnen eller hänga på större alger. Vidfästa exemplar har jag ej funnit. Bålen är upprepadt racemöst grenig, med tydlig hufvudaxel och grenar af åtminstone fyra ordningar. Grenarna äro af två slag: långa flercelliga och korta 1—10- celliga. De förra äro fåtaliga, utgå än ensamna, än två och två motsatta. Kortgrenarna, på hvilka denna art lätt kan skiljas från P. litoralis, äro talrika. På långa sträckor af bålen utgår en sådan från hvarje cell. De äro alltid ensamma och utgå under en rät eller nästan rät vinkel. Långgrenarna af- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 349 smalna något mot spetsen och sluta vanligen med några långa hårceller. Kortgrenarna äro cylindriska eller svagt klubblika, med endokromrik toppeell, hvilken nästan alltid slutligen om- danas till ett zoosporangium. Bålens celler äro i allmänhet korta, cylindriska eller svagt tunnelika, lika långa som eller ända till dubbelt längre än tjocka. Vanligen äro de celler, från hvilka långgrenar utgå, korta. Om, såsom ofta är fallet, en kortgren utgår från en cell, som är längre än tjock, står grenen nästan alltid på längd- väggens midt. Hufvudaxelns tjocklek uppgår till ungefär 50 pu. Cellerna äro med undantag af hårcellerna rika på kornigt, jemnt fördeladt endokrom (fig. 1). Med hänsyn till zoosporangiernas utveckling och deraf följande anordning råder mycket stor vexling. Genom fig. 2—12 har jag afbildat de vanligaste af dessa olika utvecklings- modi. Stundom äro dessa organ så anordnade som hos P. litoralis (fig. 2—3). En modifikation häraf anger fig. 4, som visar, att i en gren icke blott de öfversta, utan alla cellerna slutligen omdanas till zoosporangier. Understundom är det blott toppceellen af en gren, denna må vara en- eller flercellig, som blir ett zoosporangium (fig. 9). Ofta inträffar det, att ett större eller mindre antal celler undergår en delning genom longitudi- nela eller sneda väggar och att det är de genom denna del- ning uppkomna dottercellerna, som blifva till zoosporangier (fig. 5, 7, 8, 10, 12). Understundom är härvid delningen och zoosporangieutvecklingen sådan, att zoosporangierna komma att bilda kransar (fig. 11). Zoosporernas utträngande har jag icke sett. Lefnadsförhållanden. Anträffad sublitoral på 2—3 famnars djup på öppen kust. Vid Norges kust uppträder den stundom i betydliga individmassor. Här är den funnen med nästan mogna zoosporangier «under början af augusti. Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- tiska område och synes hafva vidsträckt utbredning inom det senare. Ymnigast är den dock i Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, bat; NI 99536 Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Maasö. Grönlandshafvet: Dunö och Mosselbay vid Spetsbergens kust. Sibiriska Ishafvet: temligen ymnig i Aktiniaviken. Baffinsbay: Hunde Island vid Grönlands vestkust, om, så- som jag anser sannolikast, Ectocarpus Landsburgii är denna art. 350 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. PYLAIELLA NANA nob. P. thallo maculam minutam, diametro 1 mm. in aliis algis formante, e filis repentibus, in membranam fere confertis, fila verticalia, cylindrica emit- tentibus contexto; zoosporangiis seriatis, gametangiisque sxepe ramosis, cylin- dricis vel elongato-conicis fila verticalia terminantibus. Tab. 27, fig. 13—17. Beskrifning. "Till det vegetativa systemet liknar denna växt mycket en Ectocarpus terminalis eller E. reptans. Tiksom hos dessa är bålen bildad af på andra alger krypande, tätt sammanträngda, greniga cellrader, hvilka under en rät vinkel utsända ogrenade eller mycket sparsamt greniga cellrader. Dessa vertikala cellrader äro af tre slag. Somliga äro nästan rent cylindriska, bildade nedtill af endokromrika, upptill af endokromfattiga eller endokromlösa celler. Andra sluta med organ, som likna Ectocarpernas gametangier och utan tvifvel äro sådana. Det tredje slaget äro i allmänhet svagt klubblika och slutas med en enkel eller grenig rad klotformiga eller kort tunnelika celler, som hafva ett tätt, mycket rikligt endo- krom. Med dessa cellraders natur är jag icke fullt på det klara, men de likna så mycket unga zoosporangierader hos en Pylaiella, att jag tillsvidare måste hålla dem för sådana. De nedliggande celltrådarna bildas af i längdsnitt rek- tangulära, qvadratiska, 5—mångkantiga celler, hvilka äro rika på endokrom och liksom bålens öfriga celler hafva temligen tjocka väggar. Från den inre delen af den cellskifva, som dessa tätt sammanträngda celltrådar bilda, utgå de vertikala cellraderna. De sterila af dessa äro omkring 750 p. långa och 15 pu. tjocka, vanligen ogrenade, bildade af cylindriska celler, som äro lika till 1!/> gång så långa som tjocka. Gametangierna äro nästan alltid greniga, ehuru svagt, oftast utdraget koniska, 80 u. långa, 20—25 pp. tjocka. Gameterna ut- tränga genom ett i hvarje af gametangiernas spetsar uppkom- met hål (fig. 14). Zoosporangiekedjorna äro merendels ogre- nade, bildade af 3—flere zoosporangier, stundom temligen starkt greniga. Hvarje gren bildas af 1—flere zoosporangier. Z00- sporangierna äro till formen temligen olika, vanligen nästan klotrunda eller tunnelika. Deras väggar äro tjockare än de vegetativa cellernas. Zoosporangier med utbildade zoosporer har jag icke sett (fig. 15—17). Är denna växt verkligen en Pylaiella, så är den genom sin litenhet, genom det vegetativa systemets bygnad och genom gametangiernas form skarpt skild från alla hittills bekanta arter af detta slägte. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 30 Lefnadsförhållanden. Växer spridd inom litoralregionen på öppen kust, epifytisk på Cladophorer. TI augusti är den funnen med gametangier och zoosporangier. Fyndort: Norska polarhafvet: vid Gjesver i Finmarken. Gen. Myriotrichia Harv. in Hook, Journ, Bot. 1, p. 300." MYriorRIOHIA FiLiFoRMIS Harvy. Man. p. 44. Deser. Myriotrichia filiformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 14 Fig. , Harv. Phyc: Brit. t. 156. Syn. Myriotrichia filiformis Kleen, Nordl. Alg. p. 39. Lefnadsförhållanden. Epifytisk på litorala alger såsom Co- rallina officinalis, Asperococcus echinatus, Scytosiphon lomentarius, Dietyosiphon Iippuroides o. a., hvilka den stundom nästan full- ständigt betäcker. Jag har endast funnit den på öppen kust. Vid Norges polarhafskust bär den zoosporangier i juli och augusti. K Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. Dess nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden vid Giver, Fin- marken, lokal, men temligen ymnig vid Öxfjord. (?) Gen. Gleothamnion Cienk.! Bericht. p. 25. GLEOTHAMNION PALMELLOIDES Cienk. Rör 3 Descer. et Fig. Gleothamnion palmelloides Cienk. ll. c. p. 25 et t. 1, fig. 12—16, t. 2, fig. 17—19. Lefnadsförhållanden. Jfr Cienk. anf. Fyndort: Hvita hafvet. 1 Med frågetecknet har jag velat ange, att jag är osäker, om detta slägte tillhör familjen Ectocarpacec. 352 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Serien Chlorophyllophyce& (Rabenh.) Wittr. Pithoph. p. 42; Rabenh. FI. Eur. Alg. 3, p. 1 lim. mut. Fam. Che&etophorace&e (Harv.) Wittr. Pl. Scand. p. 15. Chetophoroidex Harv. Man. p. 10; ex parte. Gen. Che&etophora Schrank. Bair. F1l. Cfr. Wittr. Gotl. och ÖL. Alg. p. 25. CHETOPHORA Maritima Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 51. Descr. et Fig. Chztophora maritima Kjellm. 1. c. et t. 5, fig. 15—16. Syn. Chetophora maritima Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 53. Lefnadsförhållanden. Litoral på öppen kust, i förening med Calothriz scopulorum bildande ett tunt lager på stenar och klipphällar, som blottas vid ebb. Den är sällskaplig och uppträder stundom i betydliga individmassor. Hittills endast funnen steril. S Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- ten. Nordligaste fyndorten är Fairhavn vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79” 49". Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens mnordvest- och vestkust, lokal, men på vissa ställen ymnig. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal och sparsam. CHETOPHORA PELLICULA nob. Ch. erustam membranaceam, 200—300 u. crassam, e viride flavescentem formans. crusta e filis repentibus dense confertis, fila adscendentia plus minus ramosa, pilifera, muco uberiore cohibita emittentibus; cellulis vegeta- tivis forma varia, 10—20 u. longis, 5—10 u. crassis, membrana crassa; cellulis zoosporigenis subcylindricis, 15—20 u. longis, 8—12 u. crassis. Tab. 31, fig. 4—7. Beskrifning. Växten bildar en tunn, 200—300 ju. tjock, slem- mig hinna, af en ljusgrön eller gulgrön färg. Denna är sam- mansatt af i slem inbäddade greniga cellrader; hvilkas hufvud- axlar och somliga biaxlar äro tätt sammantryckta och ligga horisontelt utbredda på underlaget; andra biaxlar höja sig uppåt, utgående under en större eller mindre vinkel. Cell- radernas förgrening är mycket olikartad, än mycket sparsam, [JG a va VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. än så riklig, att nästan hvarje cell utskickar en gren. På de nedliggande cellraderna utgå grenarna ensidigt, på de upp- stigande flersidigt (fig. 4—5). Håren äro långa och temligen talrika. De vegetativa cellerna äro af mycket vexlande form, än nästan klotrunda, än i optiskt längdsnitt qvadratiska, rek- tangulära, elliptiska, oregelbundet tre-, fyr- eller femkantiga, 5—10 p. tjocka, 10—20 pu. långa. Deras membran är tjock, endokromet rikligt. De zoosporalstrande cellerna äro cylin- driska, något bukiga, 15—20 p. långa, 8—12 pu. tjocka. Öpp- ningen ligger ungefär vid midten af långväggen (fig. 7). Utom genom zoosporer förökar sig arten genom hvilceller, uppkomna genom omdaning af vegetativa celler. Dessa hvila antingen i moderväxten eller i andra växter, med hvilka den förekommer tillsammans. Så voro dylika celler mycket talrika i bålen af Lithoderma lignicola, hvilken växte på Ch. pellicula. Sedan de blifvit fria från moderväxten, tilltaga de betydligt i storlek, föröka sitt innehåll och förtjocka sina membraner. Om deras vidare utveckling känner jag intet. Arten är nära beslägtad med Ch. maritima, men skiljer sig från denna i väsentlig grad genom förgrening och bålens krustlika form. Lefnadsförhållanden. Funnen på skyddad kust inom litoral- regionen, på gammalt, murket trä, växande tillsammans med Lithoderma ligmicola och Calothriz Harveyi. Exemplar, tagna i början af september månad, voro sparsamt zoosporförande. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik. Fam. Ulvace&e (Ag.) Wittr. Pl. Scand. p. 17; Ag. Syst. Alg. p. XXN; lim. mut. Gen. Enteromorpha (Link) Harv. Man. p. 173; Link. Epist. p. 5; ex parte. ENTEROMORPHA CLATHRATA (Roth) Grev. Alg. Brit. p. 181. Conferva clathrata Roth, Cat. Bot. 3, p. 175. Descr. Enteromorpha clathrata Ahln. Enterom. p. 43. ; f. Agardhiana Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 49. Descer. Ulva clathrata « Agardhiana Le Jol. 1. c. Syn. Enteromorpha clathrata Dickie, Alg. Cumberl. p. 239 (2); Alg. ) Nares, p. 702). : 3 Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Bå III. 23 354 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lefnadsförhållanden. Vanligen litoral, stundom, enligt Kleen, sublitoral, vidfäst stenar. Växer merendels sällskaplig, men ej i större individmassor. Jag har funnit den endast på skyddad kust. Af Kleens framställning vill dock synas, som skulle den i Nordlanden äfven förekomma på öppet belägna ställen. Från polarhafvet äro endast sterila exemplar kända. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och uppgifven för Baffinsbay. I andra delar af polarhafvet ej anträffad. Mig synes det ra att Dickies uppgift om artens förekomst i Baffinsbay högt mot norden beror på någon förvexling af fina, rikgreniga former af den arktiska E. compressa med E. clathrata. Då jag emellertid icke sett de af Dickie be- stämda exemplaren, kan jag icke bestämdt bestrida denne algo- logs uppgifter. I Norska polarhafvet är den temligen ymnig, men ej allmän. Dess nordligaste fyndort skulle vara Port Sheridan i Smith Sound, Lat. N. 82? 27" Fyndorter : Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- nig, Finmarken, temligen ymnig vid Öxfjord och Talvik. An- norstädes såg jag den icke. Baffinsbay: Cumberland Sound, Hayes Sound, Buchanan Strait och Port Sheridan enligt Dickie. ENTEROMORPHA INTESTINALIS (L.) Link. Epist. p. 5. Ulva intestinalis L. Spec. Pl. p. 1163. f. gemwina Ahbln. Enterom. p. 18. Deser. Enteromorpha intestinalis a genuina Ahln. 1. c. Fig. , , Kätz. Tab. Phyc. 6, t. 31. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 122. f. attenuata Ahbln. UCeIEp:r20. Deser. Enteromorpha intestinalis b attenuata Ahln. 1. c. Exsicc. > > Var. ss ji Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 136. 9 dc > f. longissima Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 327: f. cornucopie Lyngb. Scytosiphon intestinalis y cornucopie Lyngb. Hydr. Dan. p. 67. Descr. Enteromorpha intestinalis c cornucopie Ahln. 1. c. p. 21. Exsicc. > > var. > Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 137. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 355 "Syn. Enteromorpha intestinalis Aresch. Phyc. Scand. p. 415. > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; ex parte; Alg. Cumberl. p. 239. > Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Ulva compressa Wg. FI. Lapp. p. 508; ex parte. » intestinalis Gunn. Fl. Norv. 2, p. 120. 3 > Sommerf. Suppl. p. 185. Anmärkning rörande artens former. Arten är i polarhafvet ganska formrik, dock synas mig de här förekommande for- merna kunna grupperas omkring de trenne af Ahlner ur- skilda typerna. Af f. gemwina har jag sett två variationer, den ena mest öfverensstämmande med N:o 122 i Aresch. Alg. Scand. exsice., ehuru bredare än denna och mera tvärt hop- dragen vid basen, den andra säkert identisk med E. intestinalis, e. mesenteriformis Kätz. (Spec. Alg. sid. 478), en storväxt form, mer än en half meter lång och ända till 3 em. i diameter. Den afsmalnar långsamt, men temligen starkt mot basen och har en temligen mörkt gräsgrön färg. Mera skiftande än huf- vudformen är f. attenuata. Den mest utmärkta form, som finnes i mina samlingar från Finmarken, är en lång, blekt gulgrön form, hvilken liknar N:o 136 a 1 Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. "Till formkretsen attemuata har jag också hänfört en mer än fotslång, tumsbred, mörkgrön form, hvilken enligt Ahlner, som godhetsfullt granskat mina samlingar af Entero- morphor från polarhafvet, afviker ej obetydligt från f. attenuata, men dock står denna form närmast. Exemplar aff. cornucopie från polarhafvet likna N:o 137 a 1 Wittr. et Nordst. Alg. exsicc., men äro betydligt större och gröfre än den. Upptill hafva många af dem en diameter af 4—5 cm. Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskaplig dels på ställen, som blottas vid ebb, dels och företrädesvis i klipp- hålor, som under ebb äro fylda med vatten. Den är fäst än på andra alger, än på sten, förekommer såväl på öppen som skyddad kust och går in i flodmynningar, der vattnet är föga salt. Under juli, augusti och september utvecklar den repro- duktionsorgan vid Finmarkens kust. Utbredning. Med säkerhet finnes arten i Norska polar- hafvet. Från Baffinsbay har jag också sett en Enteromorpha, som jag trott mig böra hänföra till denna art. I Hvita hafvet finnes enligt Gobi typisk BE. intestinalis icke. Möjligt är dock, att f. attenuata finnes här, hvilket jag dock icke utan till- gång till en större mängd exemplar vågar afgöra. Den från andra delar af polarhafvet uppgifna E. intestinalis synes mig 356 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. tillhöra andra arter, särskildt E. compressa. Sitt freqvens- maximum har den emellertid säkert i Norska polarhafvet. Dess hittills kända nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat: NS de Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- nig, Tromsö amt, allmän och ymnig, här liksom i Nordlanden under alla tre de anförda formerna, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö (f. genwina och f. attenuata), Öxfjord (f. atte- mata), Talvik (f. attenuata). Baffinsbay: Cumberland Sound enligt Dickie, Grönlands vestkust vid Frideriksdal, ”Tessarmiut och Nanortalik. Upp- gifves af Dickie vara funnen vid Hunde Islands och Kap Bowen. ENTEROMORPHA COMPRESSA (L.) Link. Epist. p. 5. L. Ulva compressa L. Spec. Pl. p. 1163; char. emend. Cfr. Abln. Enterom. p. 31. f. typica. Descr. Enteromorpha compressa Ahln. Enterom. p. 31. Fig. ; , Kiätz. Tab. Phyc. 6, t. 38. Exsicc. , , Hohenack. Alg. Mar. N:o 259. f. capillacea Kätz. Enteromorpha compressa £ capillacea Kätz. Spec. Alg. p. 480. Descr. Enteromorpha compressa b capillacea Ahln. 1. c. p. 32. Exsicc. » intestinalis a capillacea Hohenack. 1. c. N:o 258. f. racemosa Ahln. UTC: DO: a. Ahlnerii nob. Descr. Enteromorpha compressa c racemosa Ahln. 1. c. Exsicc. 2 ramulosa Aresch. Alg. Scand. exsicce. N:o 226. B. abbreviata nob. f. frondis axi primario vix unciali, ramis confertis. r- elongata nob. f. frondis axi primario pedali et ultra, capillaceo, ramis distantibus. f. prolifera Ag. Ulva compressa £ prolifera Ag. Spec. Alg. 1, p. 421. Descr. Enteromorpha compressa d prolifera Ahln. 1. ce. p. 35. Fig. » percursa Harv. Phyc. Brit. t. 352. Exsicc. > complanata var. crinita Rabenh. Alg. Eur. N:o 911. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 357 Syn. Enteromorpha clathrata J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. » compressa Ashm. Alg. Hayes, p. 96. > Croall, F1. Disc. p. 461. Dickie, Alg. Cumberk p. 239; Alg. Wal- ker, p. 86; Alg. Sutherl. 2, p. 193. Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II; saltem ex parte. intestinalis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. Pa LIGAN P2 f. compressa Kjellm. Spetsb! Thall. 2, p. 43; Algenv. Murm. Meer. p. 49. Scytosiphon compressus £ crispatus Lyngb. Hydr. Dan. p. 64. Ulva compressa Gunn. FI. Norv. 2, p. 120 (2). » » Schrenk, Ural. Reise, p. 547. Sommerf. Suppl. p. 186. Wg. Fl. Lapp: p. 508; ex parte. Enteromorpha Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 80; saltem ex parte. Lefnadsförhållanden. En af de få arter, som öfverallt i polarhafvet växa litoralt. Den är fäst på sten eller på alger, förekommer både på öppen och skyddad kust och uppträder stundom sällskaplig i betydliga individmassor. Vid BSpets- bergen har jag funnit den med reproduktionsorgan i slutet af juli, vid Norges kust under augusti och september. Utbredning. Under en eller annan form är arten funnen cirkumpolärt. Dess säkert kända nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica och f. capillacea) allmän och ymnig, Tromsö amt omkring staden Tromsö (f. typica och f. prolifera), Finmarken vid Maasö, Gjes- ver, Mageröns sydkust, Talvik, f. typica och f. prolifera spar- samma, f. capillacea och f. racemosa temligen ymniga. Grönlandshafvet : (f. typica och en mellanform mellan den och f. racemosa) temligen allmän, men ej ymnig vid Spetsber- gens nordvest- och vestkust. Murmanska hafvet: temligen lokal och sparsam vid yest- kusten af Novaja Semlja under en form, som står f. racemosa närmast, Kolgujew och Cisuralska Samojedlandets kust (?). Hvita hafvet: flerestädes enligt Gobi. Sibiriska Ishafvet: Aktiniaviken under en lågväxt, nästan typisk form. -: ; Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Beechey Island, As- sistancebay, Baringbay. Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands 358 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vestkust: Nennese vid Frideriksdal, Nanortalik, Lichtenau, Julianeshaab, Smallesund, Ameralik, Jakobshavn, Sakkak, Rit- tenbenk (f. capillacea, prolifera och racemosa) Smith Sound, mellan 78:de och 82:dra breddgraden. ENTEROMORPHA COMPLANATA Kltz. Spec. Alg. p. 480; Cfr. Ahln. Enterom. p. 25. f. prolifera nob. f. thalli axi primario elongato, complanato, apicem versus dilatato, secundum totam longitudinem ramos crebros, elongatos, axem primarium 2emulantes emittente. Beskrifning. I bålen är en hufvudaxel tydligt urskiljbar. Den når en längd af ända till 30 cm., är nedtill smal, nästan trind, men vidgas och tillplattas uppåt och når upptill en bredd af omkring 1 cm. Efter hela sin längd bär den ett större antal enkla grenar af samma form som hufvudaxeln. Habituelt liknar denna form mycket Phycoceris racemosa Kätz. (Tab. Phyc. 6, tafl. 26). Till struktur öfverensstämmer den i det närmaste med FE. complanata var. subsimplex Aresch. (Ahln. Enterom. sid. 29), men har något smalare, mindre regel- bundna celler med något rikare endokrom. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, vidfäst sten, växande spridd på både öppen och skyddad kust. Vid Norges nord- kust utvecklar den zoosporer (gameter?) i augusti och sep- tember. Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- område. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. NI TA Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Talvik, lokal och sparsam. ENTEROMORPHA MINIMA Näg. in Kätz. Spec. Alg. p. 482; Cfr. Ahln. Enterom. p. 48. f. glacialis Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 43. Descr. Enteromorpha minima f. glacialis Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 50. Ezsicc. ? > : » > in Wittr. et Nordst. 1. c. Lefnadsförhållanden. Bildade, der den hittills anträffats, täta, temligen vida mattor på litorala, mot hafvet sluttande, flata klipphällar, hvilka under lågt vatten fuktades af ned- droppande snö- och isvatten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 359 Fyndort: Murmanska hafvet: Besimennajabay vid Novaja Semljas vestkust. ENTEROMORPHA TUBULOSA Kltz. ; Tab. Phyc. 6, p. 11. E. intestinalis y tubulosa Kätz. Spec. Alg. p. 478; Cfr. Ahln. Enterom, p. 49. f. pilifera Kätz. (Ahln.). 1. c. p. 50; Enteromorpha pilifera Kätz. Tab. Phyc. 6, p. 11. Descr. Enteromorpha tubulosa b pilifera Ahln. 1. c. Fig. , pilifera Kätz. 1. c. t. 30. Fyndort: E mari groenlandico -enligt Wormskiold i Kö- penhamns musei herbarium. ENTEROMORPHA Micrococca Kiätz. Tab. Phyc. 6, p- 11. f. typica nob. Descr. Enteromorpha micrococca Ahln. Enterom. p. 46. Fig. > 2 Kätz. 1. ce. tab. 30. 7 2 Ablnslie yt: 1 es. f. subsalsa nob. f. strata valde intricata, forma indefinita, e viride flavescentia vel fere albida, in fundo libera expansa formans; thalli axi primario distincto, latiu- sculo, compresso secundum totam longitudinem ramos longiores et breviores, simplices vel ramulosos, patentes, uncinatos, curvatos, axi primario graciliores emittente; structura formee typice persimilis. Tab. 31, fig. 1—3. Ezxsicc. Enteromorpha clathrata var. uncinata Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 131. Syn. Enteromorpha clathrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. - PIC): » f. uncinata Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 44; Algenv. Murm. Meer. p. 50. Ulva micrococca Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 81. Anmärkning rörande f. subsalsa. I min afhandling öfver Murmanska hafvets algvegetation har jag redan angifvit, att den växt, jag här upptog under namn E. clathrata, med hän- syn till struktur mindre öfverensstämde med den så benämnda arten än med FE. micrococca Kätz. Jag stödde mig vid be- nämningen af växten på Le Jolis åsigt, att vid artuppfatt- ningen inom slägtet Enteromorpha större vigt borde fästas vid morfologiska än anatomiska karakterer. Denna åsigt anser 360 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. jag mig numera böra frångå på grund af de resultat, som senare tiders undersökningar lemnat. j Den ifrågavarande växten öfverensstämmer i struktur nära med E. micrococca. Habituelt är den visserligen genom bålens förgrening olik denna, men, då grenighetsgraden är under- kastad stor vexling och då äfven typisk E. nicrococca stun- dom är grenig, har jag ansett riktigast att betrakta den ark- tiska växten såsom en form af denna art. Från dess typiska form är den skild derigenom, att den alltid är rikare förgre- nad och att den bildar stora, oregelbundet formade, löst på bottnen liggande sammanfiltade massor. Lefnadsförhållanden. Artens hufvudform växer spridd inom litoralregionen på skyddade ställen, vidfäst stenar. Formen subsalsa är endast känd från laguner med bräckt vatten. Den uppträder ofta i stora individmassor och ger åt vegetationen dess prägel. Den öfvervintrar innesluten i is och återtar sin utveckling, sedan isen smält. Af den typiska formen har jag sett zoosporbärande exemplar i september. Utbredning. Känd: både från polarhafvets atlantiska och arktiska område. Inom det senare synes den hafva en ganska vidsträckt utbredning och har här maximum af freqvens. Nordligaste fyndorten är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79256'. | Fyndorter: Norska polarhafvet: (f. typica) sparsam och lokal vid Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet : (f. subsalsa) ymnig i laguner vid Mossel- bay och Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, (f. typica); Novaja Semljas vestkust, (f. subsalsa) temligen ymnig i laguner vid Besimennajabay och Karmakulbay på Novaja Semljas vestkust. Sibiriska Ishafvet: (f. subsalsa) ymnig vid Pitlekaj. Baffinsbay: (f. subsalsa) Grönlands vestkust vid Tessarmiut. Gen. Ulva (L.) Wittr. Monostr. p. 9; L. Syst. Nat. Ed. 10, p. 1346. Urzva Crassa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 44. Descr. et Fig. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et t. 3. Syn. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 51. > latissima Kjellm, Vinteralgv. p. 65. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 361 Anmmnärkning vid arten. Sedan jag varit i tillfälle att under- söka en större mängd Ulva-former från olika delar af Skandi- naviens kust och särskildt från Norges nordkust, har jag funnit, att U. crassa icke är en så fristående art, som jag trodde, då jag beskref den. Den är nära beslägtad med U. lactuca. Från den skiljer den sig emellertid genom större tjocklek, cellernas större höjd, cellrummens mindre tvärdia- meter och rikligare endokrom. Till dess det har visat sig, att dessa karakterer icke äro användbara för artåtskilnad inom Ulva-slägtet, anser jag, att U. crassa bör bibehållas såsom sär- skild art. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 3—5 famnars djup på skyddad kust, fäst på andra alger och på sten, all- tid i spridda exemplar. Vid Spetsbergens kust finnes den ock- så under vintern. Vid Mosselbay fann jag unga individ af den i november, januari och april och den 23 december ett äldre zoosporförande exemplar. Vid Spetsbergens kust har jag dessutom tagit zoosporförande exemplar under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli. Utbredning. Tillhör polarhafvets arktiska florområde, men synes, att döma af ett mycket fragmentariskt exemplar; äfven finnas vid Norges nordkust. Den är ingenstädes funnen i större individmängd. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79 53". Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Öxfjord; endast ett ofullständigt exemplar funnet. Grönlandshafvet : temligen allmänt spridd, men alltid spar- sam vid Spetsbergens nord- och vestkust. Murmanska hafvet: lokal och mycket sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja. UzrvaA LacrucA L. Spec. Pl. 2, p. 1163. Descr. et Fig. Ulva lactuca Born. et Thur. Etud. Phycol. p. 5 et t. 2—3 Syn. Ulva latissima Kleen, Nordl. Alg. p. 40. > > Schäbeler, in Heugl. Reise, p. 317 (?). > - linza Aresch. Phyc. Scand. p. 410 (2). > > — Kleen, 1. ec. (2). Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten litoral, fäst på sten, växande i spridda individ på skyddad kust. Vid Finmarkens kust har jag funnit zoospor-(gamet-)förande exem- plar i september. / Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, 362 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. vid hvars norra del den är sparsam, och från Baffinsbay. Huruvida U. latissima Schäöbeler, anf. st., är att hänföra till denna art, känner jag icke. Det är derför oafgjordt, om arten förekommer i Murmanska hafvet. Sjelf såg jag den icke der. Dess hittills säkert kända nordligaste fyndort är Öxfjord vid Finmarkens kust, ungefär Lat. N. 702. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, antagligen all- män och temligen ymnig, Finmarken; lokal och sparsam vid Öxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: (2) Baffinsbay: Grönlands vestkust nära Godhavn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. Gen. Monostroma (Thur.) Wittr. Monostr. p. 15; Thur. Note s. Ulv. p. 29, sec. Wittr. 1. c.; lim. mut. Mo0ONosTROMA LaATISSIMUM (Kltz.) Wittr. Monostr. p. 33. Ulva latissima Kätz. Phyc. gener. p. 296. Descr. Monostroma latissimum Wittr. 1. ec. Fig. > > » Lr RR a log Exsicc. s 3 Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 145. Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41; sec. spec.; ex parte. (2) latissimum Kleen, Nordl. Alg. p. 41 (2); ex parte (2). , Anmärkning vid synonymiken. I Nordl. Alg. upptar Kleen M. latissimum. De exemplar i hans samlingar, som bära detta namn, tillhöra dock icke denna art utan M. saccodeum. Till M. latissimum är deremot den växt att hänföra, som 1 samlin- garna kallas M. arcticom, af hvilken senare art deremot icke finnas några exemplar. Det är alltså säkert, att M. latissimum verkligen finnes i Nordlanden, men deremot är det osäkert, om den inbegripes under detta namn i Nordl. Alg. och tillika är det ovisst, om Kleen verkligen funnit M. arcticum. Hans uppgift, ati den skulle växa i bräckt vatten, hvilket fullkom- ligt strider emot mina iakttagelser, synes mig tala för, att Kleen sammanblandat M. arcticum och M. latissimum. Möjligt är det dock alltid, att den i Finmarken på sina ställen ganska ymniga M. arcticwm finnes i Nordlanden och att Kleens be- stämning är riktig, ehuru sedermera en förvexling af de in- samlade exemplaren ägt rum. Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i polarhafvet är intet med säkerhet kändt. Är M. arcticum Kleen, Nordl. Alg., uteslutande denna art, så skulle den i Nordlanden liksom VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 363 ofta annorstädes vara en brackvattensart, växande i nedre delen af den sublitorala regionen, fäst på andra alger. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden: Sjelf har jag tagit den vid Bodö. Möjligen förskrifva sig Kleens exemplar från samma plats. MONOSTROMA UNDULATUM Wittr. Monostr. p. 46. Descr. et Fig. Monostroma undulatum Wittr. 1. c. et t. 3, fig. 9. Syn. Monostroma undulatum Kleen, Nordl. Alg. p. 41. Ulva lactuca Sommerf. Suppl. p. 185; sec. syn. > > Wag. Fl. Lapp. p. 507; sec. spec. Lefnadsförhållanden, Funnen på sublitoralregionens öfre del, fäst på Corallina officinalis. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Fyndort: Nordlanden vid Kjerring-ön enligt exemplar i Wahlenbergs herbarium. MonosTROMA LuBRICUM Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 48, Descr. et Fig. Monostroma lubricum Kjellm. 1. c. et t. 4, fig. 8—9. Syn. Monostroma lubricum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. Lefnadsförhållanden okända. Jfr Kjellm. anf. st. Utbredning. Tillhör polarhafvets arktiska florområde, inom hvilket den är funnen på åtskilliga ställen. Dess nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: Grönlandshafvet: Fairhaven. Murmanska hafvet: Sviatoi-Noss vid Ryska Lappmarkens kust. Baffinsbay: Grönlands vestkust i Kakortok-fjorden enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. MONOSTROMA ÖYLINDRACEUM noob. M. thallo initio sacculum subeylindraceum, tenuem, flaccidum, flavescen- tem, bullosum, usque 10 em. longum. diametro 3—4 cm. formante, demum libero, rima longiore vel breviore exorta plus minus expanso, vix laciniato; parte monostromatica vegetativa 40—45 u. crassa; corpore chlorophylloso lumen cellulare in sectione thalli transversa qvadratum vel rectangulare, 10—15 u. altum non vel fere explente; parte zoosporifera e cellulis lumine cellulari in sectione transversa thalli elliptico vel circulari constructa. Tab. 30. Beskrifning. Växten är vidfäst medelst en callus radi- calis. I början bar bålen form af en nästan cylindrisk, på 364 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA ytan ojemn, bläddrig säck, hvilken når en längd af 10 cm., med en diameter af 3—4 cm. Den har en mycket blekt grön eller gröngul färg, svag eller ingen glans, är af lös konsistens och slipprig, så att den vid konservering fäster hårdt vid papper. Omsider uppkommer vid toppen en spricka, hvilken sträcker sig mer eller mindre långt ned, stundom nära till basen, hvar- vid bålen utbreder sig, men flikas icke eller obetydligt. Då den är zoosporförande når den en längd af 15 cm. med en nästan lika stor bredd i sin öfre utbredda del (fig. 1). Dess nedersta del bildas af klubblika celler med starkt gelinerade membraner. Dessas skaftändar bilda vidfästnings- organet. Klubbhufvudena äro spolformiga, spolformigt cylin- driska, nästan cylindriska, utdraget äggformiga, deras cell- rum, der de äro som tjockast, 5—10 p. i genomskärning. På ett tvärsnitt intaga klubbhufvudena mestadels bålens ena, skaf- ten den andra kanten. Denna del af bålen är 30—40 pu. tjock; (fig. 2—3). På ett par millimeters afstånd från fästorganet blir bålen monostromatisk och bildas här liksom högre upp, så länge den är steril, af celler, hvilka i tvärgenomskärning hafva fyr- kantiga cellrum med än skarpvinkliga, än något afrundade hörn. De äro än qvadratiska, än rektangulära och i senare fallet med största längden oftast parallelt med bålens yta. Den monostromatiska delen är 40—45 pu. tjock, cellrummen 10—15: p. höga, väggen alltså af betydlig tjocklek. Klorofyllkrop- pen fyller än hela, än gndast en del af cellrummet. Vid bålens midt äro de vegetativa cellerna, sedda från ytan, 4—5- kantiga, med mer eller mindre rundade cellrum och med tjocka väggar. Deras längsta diameter uppgår till omkring 20—25 gj. (fig. 4—5). Den zoosporförande delen af bålen är bildad af celler, som, från ytan sedda, hafva cirkelrunda cellrum, 10—17 j. i dia- meter, med mycket tjocka cellväggar. I en tvär genomskärning äro cellrummen antingen cirkelrunda eller cirkelrundt elliptiska, : med längdaxeln 17—22 u., vinkelrät mot bålens yta (fig. 6—7). Lefnadsförhållanden. Växten är litoral, vidfäst andra alger, mest Halosaccion ramentaceum. Den växer spridd på öppen kust. Zoosporförande exemplar äro tagna i slutet af juli och början af augusti. Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Här är den sparsam. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat: INSETT: Fyndorter. Finmarken vid Maasö och Gjesver, på båda ställena lokal och sparsam. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 365 MONOSTROMA SACCODEUM nob. M. thallo callo radicali adnato, initio saceato, deinde membranaceo, in lacinias oblongas, lanceoiatas vel ovatas, margine plano vel crispo plus minus decomposito-fisso; parte monostromatica inferne 30—40, superne 25—30 u. crassa, e cellulis constructa a fronte visis lumina rotundata, semicircularia vel 3—5 angulata inter se membrana crassiuscula seperata, in sectione trans versa thballi visis lumina cellularia verticaliter elliptica, 15—17 uu. alta, 8—10 lata prebentibus; corpore chlorophylloso lumen cellulare fere omnino explente. Tab. 28, fig. 1—10. 3 Syn. Monostroma latissimum Kleen. Nordl. Alg. p. 41; saltem ex parte fide herb. Beskrifning. Till sin utveckling liknar denna art M. Grc- ville och äfven tll yttre formen har den mycket gemensamt med denna. Genom sin struktur är den skarpt skild från den. Såsom ung har bålen formen af en ända till 4 cm. lång, med en callus radicalis vidfäst, ellipsoidisk eller päron- formigt cylindrisk säck eller blåsa af ljust gräsgrön färg, nä- stan glanslös, med slät vägg (fig. 1—2). Dessa blåsor brista snart i toppen, breda ut sig och uppflikas oftast efter helag längden. Fullt utväxta nå flikarna en längd af ända till 10 cm., äro än fåtaliga och hafva i så fall en äggrund eller ellip- tisk form, än talrika och då vanligen lancettlika eller aflånga, i båda fallen ofta mer eller mindre djupt upprepadt delade. Flikarnas kant är oftast vågig eller krusig (fig. 3—4). Då den blir äldre, löser den sig antingen helt och hållet från sin fästyta eller också lossna en del flikar, som sedermera drifva lösa omkring på vattenytan eller ligga lösa på bottnen. Sedan de blifvit fria, tilltaga de ofta betydligt i storlek. Man träffar dylika stycken, som hafva en längd af 15—20 och en bredd af omkring 10 cm. Vid tilltagande ålder antar växten en blek, åt gulgrönt gående färg. Till konsistensen är den lös och slemmig och fäster i följd häraf vid konservering hårdt vid papper. Bålens nedersta del närmast vidfästningsorganet bildas af klubblika celler med starkt gelinerade väggar, lika dem hos flera andra Monostroma-arter t. ex. M. arcticum och M. Grevillei. Deras cellrum äro efter sin största tvärdiameter 6—10 pu. tjocka. Klubbhufvudena intaga bålens midt, skaften de ytliga delarna (fig. 5—6). Bålens öfriga del är bildad af celler med ellipsoi- diska eller äggformiga cellrum, hvilkas längdaxel är vinkelrät mot bålens yta. Klorofyllkroppen täcker hela cellens vägg (fig. 8). Nedtill är denna del af bålen 30—40 p. tjock, cellrummen 15—17 p. höga och 38—10 p. i tvärdiameter Vid bålens öfre 366 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. kant är tjockleken något mindre, 25—30 mu., cellrummen något lägre och bredare, nästan runda. De zoosporförande cellerna hafva något tunnare väggar än de vegetativa, mera lika tjocka mellanväggar och något större cellrum (fig. 9—10). Lefnadsförhållanden. Växer inom litoralregionen på öppen kust något sällskaplig, ehuru icke i större individmängd, fäst på litorala alger såsom Corallina, Rhodomela lycopodioides, Halo- saccion, Fucaceer eller på maskhus och på sten. I början af augusti har jag vid Finmarkens kust funnit såväl fullt ut- vuxna, zoosporförande som mycket unga, knapt en millimeter höga exemplar. Utbredning. Hittills endast känd från Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter. Nordlanden, enligt exemplar i Kleens herba- rium, Finmarken: Maasö, lokal, men temligen ymnig, Gjesver, lokal och sparsam. MONOSTROMA ANGICAVA nob.: M. thallo callo radicali adnato, initio vesicam pyriformem constituente, deinde expanso, membranaceo, flaccido, lubrico, fusco-viride, demum palle- scente, parce laciniato, margine plano, lacerato; parte monostromatica 45—60 u. erassa, cellulis in sectione transversa thalli lumina cellularia verticaliter rectangularia, angulis rotundatis, 25—28 mu. alta, 8—10 u. lata prebentibus, corpore chlorophylloso cellulas vegetativas non explente. Tab. 29. Beskrifning. Vidfästningsorganet en callus radicalis. Såsom ung har växten formen af en päronformig blåsa, hvilken når en längd af 5 och en tvärdiameter upptill af 4 em. Denna brister i toppen. och remnar ända till basen, hvarvid bålen breder ut sig och uppflikas under sin vidare tillväxt oregel- bundet. Ett fullt utväxt, zoosporförande exemplar i mina sam- lingar har en nästan njurformig omkrets, kanten flikig och sargad, men ej krusig. Till färgen är växten i yngre stadium mörkgrön, med dragning åt brunt, vid tilltagande ålder bleknar den. Den är utan glans, slemmig och af lös konsistens (fig. 1). Bålens nedre del bildas af klubblika celler, hvilka från bålens ena yta sträcka sig i sned riktning nedåt mot den andra. Klubbhufvudena äro långsträckta, utdraget omvändt äggformiga, cylindriska eller spolformiga, ofta krökta (fig. 2—3). Den sterila monostromatiska delen af bålen är 45—50 p. tjock, bildad af smala och höga celler. I bålens tvärgenomskärning visa sig cellrummen vertikalt rektangulära, med starkt afrun- dade hörn. Deras höjd är omkring 25, deras bredd 8—10 pu. Endokromet fyller icke cellrummet (fig. 4—5). VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 367 Bålens zoosporförande del har jag funnit 55—060 p. tjock, med cellrummen 25—28 u. höga och vanligen 10 u. breda (fig. 6—7). För öfrigt hänvisas till de citerade figurerna. Arten hör till samma grupp af slägtet Monostroma som de båda föregående, M. arcticum och M. Grevillei m. fl. Med ingen af de hittills beskrifna arterna kan den förvexlas. Genom sina trånga och höga cellrum och tjocka cellväggar är den lätt att skilja från dem alla. Lefnadsförhållanden. Växte, der den af mig anträffades, inom litoralregionen på öppen kust på litorala alger. I början af augusti var den zoosporförande. | Fyndort. Hittills endast känd från Norska polarhafvet, der jag funnit ett fåtal exemplar vid Maasö i Finmarken. MONOSTROMA GREVILLEI (Thur.) Wittr. Monostr. p. 57. Enteromorpha Grevillei Thur. Note s. Ulv. p. 25. Descer. Monostroma Grevillei Wittr. 1. c. Fig. > d » t. 4, fig. 14. Exsicc. > > Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 434. Syn. Monostroma Grevillei Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. > » Kleen, Nordl. Alg. p. 41. Lefnadsförhållanden. Förekommer temligen sällskaplig, fäst på sten inom litoralregionen på skyddad kust eller träffas liggande lös på bottnen inom sublitoralregionens öfre del. Exemplar tagna i Nordlanden af Kleen under juni och bör- jan af juli äro zoosporförande. Utbredning: Tillhör endast den närmast norr om Atlanten liggande delen af polarhafvet. Sitt freqvensmaximum når den vid Norges nordvestkust. Dess nordligaste fyndort är Ham- merfest, Lat. N. 70? 40". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt vid staden Tromsö, Finmarken vid Hammerfest. Hvita hafvet : vid Solowetzki-öarna. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. MONOSTROMA ARCTICUM Wittr. Monostr. p. 44. Deser. Monostroma arcticum Wittr. 1. c. Fig. > > FN 2 BAS Ezxsicc. J > Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 144. Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41. (?) Tillägg till artbeskrifmingen. Med hänsyn till utvecklingen öfverensstämmer arten med de fyra närmast föregående ar- A 368 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. terna. Såsom mycket ung har bålen form af en nästan klot- formig, päronformig eller cylindrisk blåsa, hvilken omsider brister och remnar ända till basen. Bålen utbreder sig här- efter och uppflikas. Fullt utvecklad har den en något åt brunt gående färgton. Lefnadsförhållanden. En litoral alg, fäst på Balaner eller strandalger, såsom Rhodomela lycopodioides, Halosaccion, Gigar- tina, Bhodymenia, gamla Fucus-stammar. Den håller sig till öppen kust och uppträder på sådana ställen, der hafvet ligger hårdt på, ofta sällskaplig, 1 betydlig individmängd. Zoospor- förande exemplar voro vanliga vid Finmarkens kust i slutet af augusti. Utbredning. Känd från Norges nordkust. Vid Finmarks- kusten är den ymnig. Nordligaste fyndorten är Gjesveer, un- gefär Lat. N. 71 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö (?) (Jfr under M. latissimwm), Finmarken: Maasö och Gjesver, på båda ställena ymnig. MONOSTROMA LEPTODERMUM Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 52. Descr. et Fig. Monostroma leptodermum Kjellm. 1. ce: et t. 1, p. 23—24. Lefnadsförhållanden. Endast en gång anträffad och då funnen uppkastad på stranden. Känd endast steril. Fyndort: Murmanska hafvet: Matotschkin Schar vid No- vaja Semlja. , MonostTRomaA Fuscum (Post. et Rupr.) Wittr. Monmnostr. p. 53. Ulva fusca Post. et Rupr. TIl. Alg. p. 21. Descr. Monostroma fuscum Wittr. 1. ec. Fig. 2 > 30 NT: MDS Ezxsice. Ulva sordida Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 120. Monostroma fuscum Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 143. Syn. Monostroma fuscum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. ” É » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 49; Algenv. Murm. Meer. p. 52. , » Kleen, Nordl. Alg. p. 41. a » INVAbr Lr Ulva sordida Aresch. Phyc. Scand. p. 413. Lefnadsförhållanden. Inom Ishafvet alltid sublitoral, växan- de spridd på öppen kust på 4—5 famnars djup, vidfäst andra alger eller sten. Vid Norges polarhafskust har jag VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 369 träffat den dels på den sublitorala regionens öfre del nära ebbranden, dels på betydligt (10—15 famnars) djup, fäst på stenar, på snäck- eller musselskal, både på öppen och skyddad kust. Ofta finner man den här drifvande lös på vattenytan i stora massor eller uppkastad på stranden. Vid Spetsbergens kust äro zoosporförande exemplar samlade i augusti. Utbredning. Arten har sitt freqvensmaximum i Norska polarhafvet. I öfriga delar af polarhafvet är den sparsam och har här ringa utbredning. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: Norska polarhafvet: "Nordlanden, ymnig, Fin- marken vid Maasö, Gjesver och Talvik, allestädes ymnig och temligen allmän. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, Novaja Semljas vestkust, här endast ett par fragmentariska exemplar funna uppkastade på stranden. Hvita hafvet: antagligen allmän. Baffinsbay: Grönlands kust enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium utan närmare angifven lokal. MONOSTROMA ÖRISPATUM noob. M. fronde callo radicali adnato, membranacea, obovata, obscure viridi nigrescente, margine lacerato et crispo, inferne 170, superne 50 wu. crassa; parte monostromatica e cellulis in sectione frondis transversa lumina qva- drangularia 35 u. alta, 15—35 wu. lata prebentibus contexta. Tab. 28, fig. 11—13. Beskrifning. Arten hör till samma sektion af slägtet Mo- nostroma som M. fuscum och M. Blyttii. Jag har endast funnit tre exemplar, hvilka alla öfverensstämma på det närmaste. Det största af dem är afbildadt i naturlig storlek (tafl. 28, fig. 11). Det är 4 cm. långt och upptill, der dess bredd är störst, 1,5 cm. bredt. Till omkretsen är det liksom de öfriga om- vändt äggrundt. Kanten är sargad och starkt krusig, färgen mörkgrön, nästan svartgrön, svartnande vid växtens torkning. Vidfästningsorganet utgöres af en, i förhållande till växten, stor callus radicalis. Stipes är kort, men distinkt (fig. 11). Större delen af bålen är bildad af klubbformiga celler med i genomskärning nästan fyrkantiga klubbhufvuden. Dessa in- taga bålens ena, skaften den andra ytan (fig. 13). Upptill är bålen monostromatisk, bildad af i genomskärning fyrsidiga celler, hvilkas bredd är lika stor som, eller mindre än höjden. Cellrummens hörn äro svagt afrundade. Endokromet täcker icke hela väggen. Ytterväggen är jemförelsevis tunn. Vid Bå III. 24 370 EJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. öfre kanten är bålen 50 p. tjock; cellrummens höjd uppgår här till 35 p., deras bredd till 15—35 u. Ännu vid midten är bålens tjocklek öfver 150 p. Från ytan sedda äro cellerna 4—6-kantiga, med tunna mellanväggar. Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag äger, upphemtades med bottenskrapa från den sublitorala regionens nedersta del, från ungefär 20 famnars djup. De voro fästa vid stenar. Alla voro sterila. De togos i midten af augusti. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö. MonostTRoMaA BLyTtTiu (Aresch.) Wittr. Monostr. p. 49. Ulva Blyttii Aresch. in Fr. Sum. Veg. p. 129 Deser. Monostroma Blyttii Wittr. 1. ce. 2 » Kleen, Nordl. Alg. p. 42. Fig. > Kjellm. Spetsb.' Thall. 2, t. 4, fig. 1—7. Euzsicc. : Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 423 et Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 44. Syn. Monostroma Blyttii Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 49; Algenv. Murm. Meer: p. 52, Kleen, Nordl. Alg. p. 42: excel. syn. Ulva Blyttii Aresch. Phyc. Scand. p. 412. fusecar J. G. FÅ Grönl. Alg. p. 110: fide spec. lactuca (?) J. G. Ag. Spets. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11 (2). (2) dad Bot. Not. p. 158 (2). > latissima (?) Ashm. Alg. Hayes, p. 96 (2). dj Croall, Fl. Dise. p. 461 (2). >» Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 144; Alg. Cumberl. p- 239; Alg. Nares, p. 7 (2). >» rigida Sommerf. Suppl. p. 185. Anmärkning vid synonymiken. Jag har antagit, att den för Baffinsbay uppgifna Ulva latissima är denna art, emedan U-. latissima, ehuru angifven af Croall och Dickie såsom allmän vid Baffinsbay's kuster, fullständigt saknas i KöpenlHamns musei samlingar från Grönland, i hvilka deremot Monostroma Blytti, som hvarken Dickie eller Croall anger från Baffinsbay, fin- nes i en stor massa synnerligen yppiga, om U..latissima er- inrande exemplar. Lefnadsförhållanden. I det egentliga Ishafvet vid Spets- bergens och Novaja Semljas kuster är arten alltid sublitoral, växande spridd på 3—5 famnars djup, såväl på öppen som skyddad kust, oftast fäst på småsten, stundom på alger. Vid Norges nordkust är den deremot enligt regeln litoral, mestadels uppträdande inom denna regions öfre del och med förkärlek i klipphålor, i bvilka Mytilus edulis i större mängd VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 371 uppehåller sig, såväl på öppen som skyddad kust, i salt eller något bräckt vatten, fäst på sten eller alger. Stundom träffas den dock äfven här inom sublitoralregionen, men ligger då lös på bottnen. Dylika exemplar hafva stundom en betydlig storlek. Mina samlingar innehålla ett sådant, som är 30 cm. långt och 40 cm. bredt. Då den förekommer på sådana ställen, bäck- och elfmynningar, der vattnet är något bräckt, får växten en gulgrön färg och lösare konsistens. Vid Skandinaviens kust lefver den mestadels sällskaplig och bidrar 1 väsentlig grad till vegetationsprägeln inom litoralregionen. Vid Spets- bergens kust har jag funnit zoosporförande exemplar i juli, vid Finmarkskusten 1 augusti. Utbredning. "Tillhör de norr om Atlanten liggande delarna af polarhafvet. Vid Norges kust uppträder den i stor ymnig- het och så synes äfven vara fallet i Baffinsbay. Dess säkert kända nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nord- vestkust, Lat. N. 79249'. , Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- män, Tromsö amt vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesver och Mageröns sydkust, mera sparsam vid Öxfjord och Talvik. Grönlandshafvet: Längs Spetsbergens vest- och nordvest- kust, temligen allmän, men icke ymnig; den allmännaste af Spetsbergens Ulvaceer. Murmanska hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och Wai- gatsch, temligen allmän, men ej ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound (?), allmän; antagligen all- män och ymnig vid Grönlands vestkust, högt mot norr. "Om den växt, som Ashmead kallat Ulva latissima (?), såsom jag antar, är denna art, så skulle den vara anträffad ända till norr om 78:de breddgraden. Jag har sett exemplar från Tes- sarmiut, Nanortalik, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen och Holstenborg. Gen. Diplonema novum nomen. Typ. Ulva percursa Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 55. DIPLONEMÅ PERCURSUM (Åg.) Conferva percursa Ag. Syn. Alg. p. 87. f. typica nob. 5 f. thalli diametro longiore 20—25 u. crasso; cellulis in sectione longi- tudinali rectangularibus, membranis tenuioribus. IT2 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Ezxsicc. Tetranema percursum Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 125. . Enteromorpha percursa Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 140. f. crasstuscula nob. f. thallo diametro longiore 30—35 m. crasso; cellulis in sectione longi- tudinali subquadratis, membranis crassioribus. Syn. Enteromorpha confervoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. percursa Croall, FI. Disc. p. 463. » Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. > » Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 51. Scytosiphon compressus 7 Lindbl. Bot. Not. p. 157. 2 > 7 confervoides Sommerf. Spitsb. F1. p. 232. Ulva percursa Sommerf. Suppl. p. 187. Anmärkning. Jag är fullt ense med Areschoug, att Agardhs Conferva percursa bör anses såsom typ för ett sär- skildt slägte, då Ulva, Monostroma och Enteromorpha uppfattas såsom slägten. Då emellertid Areschougs namn på detta slägte utsäger om den dit hörande växten en karakter, som den icke äger, nämligen att den skulle vara fyrsidig, bildad af i genomskärning fyra celler, föreslår jag, att detta olämpliga namn utbytes mot Diplonema. Jag har redan (i Algenv. Murm. Meer. sid. 51) angifvit, att alla de undersökningar, jag företagit af exemplar från skilda håll, äfven af dem, som Areschoug i sitt exsiccatverk utdelat under namn Tetranema percursum, bekräfta Le Jolis” och Kätzings uppgifter, att växten är bandformig, i tvärsnitt elliptisk, bildad af tvänne celler (Jfr Kjellm. anf. st. tafl. 1, fig. 25). Bory har redan för Conferva percursa bildat ett eget slägte Percursaria (Jfr Le Jolis, Liste Alg. Cherb. sid. 55). Upptagandet af denna benämning skulle” tvinga till förändring af växtens äldre artnamn, då namn- kombinationen Percursaria percursa är omöjlig. Vid närmare jemförelse mellan svenska och arktiska exemplar af arten visar sig en rätt märkbar olikhet emellan dem. De förra äro smalare, med i förhållande till bredden längre celler, hvilkas väggar, då cellerna äro i vegetativt sta- dium, äro mycket tunna. De arktiska äro omkring en tredje- del tjockare än de andra, ofta greniga, bygda af tjockväggiga, korta celler, i längdgenomskärning qvadratiska eller stundom t. o. m. rektangulära, med längdaxeln i bålens tvärriktning. För denna form föreslår jag benämningen crassiuscula. Lefnadsförhållanden. Växer i laguner och samlingar af bräckt vatten i mer eller mindre betydliga individmassor, både på öppen och skyddad kust. Vid Novaja Semlja har jag funnit den zoosporförande i slutet af juni månad. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Dess nordligaste fyndort är Stans Foreland i den Spetsbergska ögruppen, ungefär Lat. N. 78”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt Sommer- felt och exemplar i Kleens herbarium (f. typica). Grönlandshafvet: Spetsbergens kust. Murmanska hafvet: temligen ymnig i Karmakulbay vid Novaja Semljas vestkust (f. crassiuscula). Baffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn, Disco-ön, Whale Islands. I Köpenhamns musei herbarium finnas exem- plar af arten från Grönland, utan närmare angifven lokal. Gen. Prasiola (Ag.) Lagerst. Monogr. p. 9; Ag. Spec. Alg. 1, p. 416: char. mut. PRASIOLA STIPITATA Suhr. in Jess. Monoegr. p. 16, sec. Lagerst. 1. ec. p. 36. Descr. Prasiola stipitata Lagerst. 1. c. Husicc. » > Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 435. Lefnadsförhållanden. Växer på klippor vid hafsstranden. Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lödingen, en- ligt exemplar utdelade af Foslie i Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. under ofvan angifvet nummer. Fam. Confervace&e (Ag.) Wittr. Pl. Scand. p. 16. Conferve genuine Ag. Syst. Alg. p. XXV; gen. exci. Gen. Spongomorpha K itz. Phyc. gener. p. 273. SPONGOMORPHA NSPINESCENS Klitz. Spec. Alg. p. 418. Descr. Spongomorpha spinescens Kitz. 1. c. Fig. > » NNE LADIACBRYyCs EE 01 TB: Eusicc. 3 > Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 115. Tillägg till artbeskrifningen. Till Kätzings beskrifning af arten kan jag lägga, att växten bildar mycket täta, vanligen alldeles klotformiga eller nedtryckt klotformiga, till färgen ljus- gröna bollar, sammansatta af omvändt pyramidlika, 1 spetsen 374 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. . tvärhuggna knippen. Karakteristiska för arten äro de tal- rika böjda eller spiralformiga, tornlika grenarna, som jämte rhizoiderna sammanfästa de särskilda grensystemen och bål- knippena till täta massor. : Lefnadsförhållanden. En litoral alg, växande sällskaplig i större individmassor på öppen kust, vidfäst andra alger, of- tast Gigartina mamillosa, stundom Halosacceion rameiacewm. I juli har jag träffat zoosporförande exemplar vid Finmarks- kusten. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet, der den på ett ställe var mycket ymnig och förekom allmänt på för den tjenliga lokaler. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, unge- fär ULat.NSET Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, tem- ligen lokal och sparsam, Gjesver, allmän och ymnig. SPONGOMORPHA ARCTA (Dillw.) Kuätz. Spec. Alg. p. 417. Conferva arcta Dillw. Brit. Conf. Suppl. p. 67. Descr. Conferva arcta Aresch. Phyc. Scand. p. 426. Fig. Cladophora arcta Harv. Phyc. Brit. t. 135. Spongomorpha arcta Kätz. Tab. Phyc. 4, t. 74. centralis 2 » FS LERA RO » cymosa , . » 04, 74, Cladophora comosa » SNÄNA » sacculifera » 3 IB, ta Sk stricta > a Sv tb. OM > vaucherizeformis » ay fatta ör Ezsicc. Cladophora (Conf.) arcta Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 129, 334, 335. Spongomorpha arcta Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 114, 316, 413. Syn: Cladophora arcta Croall, F1. Disc. p. 461. I » - Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl. p: 289. Gobi, Algenfil. Weiss. Meer. p. 85. , » Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 55; Algenv. Murm. Meer. p. 54. , > "CKleen, Nord]. Alg; Pp. 45; >» Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. > polaris Harv. New. Alg. p. 334. Conferva arcta J. G. Ag. Spetsb. Aig. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p. 38. > centralis J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. » glomerata marina J. G. Ag. Spetsb. Alg: Bidr. p. 11. 2 > Pro LTindbl. Bot, NO p. dog: Anmärkning rörande artuppfattningen. Arten tages här iden vidsträckta omfattning, som Areschoug, anf. st., ger den. Den inbegriper då åtskilliga former, hvilka väl kunna synas tem- [ = NET VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ligen olika och äfven blifvit beskrifna. såsom olika arter. Så höra under arten i denna uppfattning Conferva arcta Harv., C. centralis Lyngb. och kanske alla af den Cladophora-grupp, hvilken Kätzing (i Spec. Alg.) kallar Comose, men åtmin- stone Cl. stricta, Cl. comosa, Cl. vaucherieformis och Cl. saccu- lifera. Enligt Areschoug och Harvey äro de dock att anse för samma art i olika utvecklingsstadier och under olika for- mer. Under dessa två stora auktoriteters mening måste jag för tillfället underordna min egen. Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är arten litoral, i öfriga delar af polarhafvet, så vidt jag känner, van- ligen sublitoral, växande på 2—10 famnars djup, i hvardera fallet än epifytisk på andra alger, än och oftast fäst på sten, pålar o. d. Den trifves både på öppen och skyddad kust, såväl 1i fullt salt som i något bräckt vatten. Vid Norges nordkust växer den mestadels sällskaplig i större individmas- sor, i det egentliga Ishafvet har jag alltid funnit den växa i enstaka exemplar. Vid ett tillfälle har jag träffat en med Con- ferva centralis närmast öfverensstämmande form ligga lös på bottnen inom sublitoralregionen. Vid Spetsbergens nordkust förekommer växten året om, äfven under vintern. Under denna tid fann jag aldrig några yppiga individ af den, men dock fullt lifskraftiga och stadda i utveckling. Kraftigast ut- vecklar den sig här dock under sommarmånaderna. Zoospor- förande exemplar har jag funnit i augusti vid Spetsbergens och Finmarkens kust. Utbredning. En i polarhbafvet vidsträckt utbredd art. Sitt freqvensmaximum har den vid Norges nordkust. Dess nord- ligaste säkra fyndort är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80220". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden; Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesver, Mageröns sydkust, Talvik, öfverallt allmän och ymnig. Grönlandshafvet: Beeren Eiland, Spetsbergens nord- och vestkust, allmänt utbredd, men mycket sparsam. Murmanska hafvet: flerestädes, men mycket sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. Kariska hafvet: sparsam i Aktinia-viken. Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Grönlands vest- kust, antagligen allmänt utbredd. Känd från Tessarmiut, Na- nortalik, Kakortok, Julianeshaab, Ameralik, Neuherrnhut, Godt- SO KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. haab, Holstenborg, Egedesminde, Godhavn, Claushavn, Sakkak, Rittenbenk, Whale Islands. SPONGOMORPHA LANOSA (Roth) Kätz. Spec. Alg. p. 420. Conferva lanosa Roth, Cat. Bot. 3, p. 291. f. typica. Descr. Conferva uncialis c Aresch. Phyc. Scand. p. 428. Fig. Spongomorpha lanosa Kiätz. Tab. Phyc. 4, t. 83. Ezsicc. Conferva lanosa Aresch. Alg. Scand. exsice. N:o 181 et 228. f. uncialis F1. Dan. (Thur.). in Le'Jol. Liste Alg. Cherb. p. 63. Conferva uncialis F1. Dan. t. 771. Descr. Conferva uncialis a et b Aresch. Phyc. Scand. p. 427 et 428. Fig. Spongomorpha uncialis Kätz. Tab. Phyc. 4, t. 80. Exzsicc. Conferva uncialis Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 130. Syn. Fatah öra lanosa Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 54. ; » — Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. 192; Alg. Cumberl. UPLI2O0: > uncialis Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Conferva 3 Sommerf. Suppl. p. 196. Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet merendels lito- ral, stundom (f. typica) sublitoral. De få exemplar af artens hufvudform, som jag funnit inom det egentliga Ishafvet, växte på sublitoralregionens djupare delar. Den typiska for- men är epifytisk på andra alger, f. wncialis är fäst på sten eller på pålar, i förra fallet än på ställen, som blottas vid ebb, än i klipphålor, som under ebben äro vattenfylda. Båda for- merna förekomma både på öppen och skyddad kust, mesta- dels sällskapliga, ehuru i polarhafvet icke i någon större in- dividmängd. Zoosporförande exemplar äro funna vid Norges kust under augusti och september, vid Novaja Semljas vest- kust vid ids af juli. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens når den vid Norges nordvestkust. Nordligaste fyndorten är Lat. N. 73” 20' vid Grönlands vestkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: båda formerna allmänna vid Nordlanden, Finmarken: Gjesveer (f. uncialis) ymnig, Tal- vik, f. typica ymnig, f. uncialis sparsam. Murmanska hafvet: (f. typica) sällsynt vid Novaja Semljas ostkust. Baffinsbay: Cumberland Sound (f. typica) ymmnig, Grön- | 4 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 3 lands vestkust, f. uncialis vid Omenak och i Whale Sound, f. typiea vid Lat. N. 73220 Gen. Cladophora Kitz. Phyc. gener. p: 262. ÖLADOPHORA RUPESTRIS (L.) Kätz. Phyc. gener. p. 270. Conferva rupestris L. Spec. Pl. p. 1167. Descr. et Fig. OCladophora rupestris Harv. Phyc. Brit. t. 180. Exsiee. Conferva rupestris Aresch. Alg. Scand. exsiece. N:o 126. Syn. Cladophora rupestris Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. : > > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 84. 3 > Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 53. Conferva 2 J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. > > Aresch. Phyc. Scand. p. 420, » > Nyl. et Seel. Herb. Fenn. p. 75. å > Post. et Rupr. Ill. Alg. p. II. > > Wzg. Fl. Lapp. p. 512. -Lefnadsförhållanden. Vanligen litoral, växande inom Fucace- formationen, stundom sublitoral, fäst på sten, mera sällan epifytisk på alger. Den förekommer både på öppen och skyd- dad kust, men blir yppigare och mera typiskt utvecklad på ställen utsatta för öppna hafvet. Den är sällskaplig, men förekommer icke i synnerligen stora individmassor. Z0oospor- förande exemplar äro funna vid Finmarkskusten i slutet af augusti.. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens har den i Norska polarhafvet. Dess nordligaste fyndort är Novaja Semljas vestkust. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, Tromsö amt vid Tromsö och Renö, Finmarken, tem- ligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjesveer, Öxfjord och Talvik. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, vestkusten af Novaja Semlja enligt Gobi, vestkusten af Waigatsch, från senare stället endast ett exem- plar kändt. Hvita hafvet: temligen allmän och ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fiskernäs, Sukker- toppen, Claushavn och Godhavn. CLADOPHORA DiFFUSA (Roth) Harv. Phyc. Brit. t. 130. Conferva diffusa Roth, Cat. Bot. 3, p. 207. [SC] -I [9 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Descr. et Fig. Cladophora diffusa Harv. 1. c. Syn. Cladophora diffusa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 54; Algenv. Murm. Meer. p. 54. Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2—5 famnars djup, på grus- och sandbotten, spridd på öppen kust. Alla exemplar från polarhafvet, jag sett, hafva varit sterila. De äro samlade under juli, augusti och september. Utbredning. Förekommer ingenstädes i polarhafvet i större mängd. Ymnigast har jag funnit den vid Finmarkskusten, men äfven här är den sällsynt. Utom polarhafvet norr om Atlanten är den icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fair- haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79” 49". Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, lokal och spar- sam vid Maasö. Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, uppkastad på stranden vid Matotschkin Schar. CLADOPHORA GLAUCESCENS (Griff.) Harv. Phyc. Brit. t. 196. Conferva glaucescens Griff. in Harv. Man. p. 189. Deser. Cladophora glaucescens Harv. Phyc. Brit. 1. c. Fig. > » Kiätz. Tab. Phyc. 4, t. 24. Syn. Cladophora sericea Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Conferva glomerata 8 marina Wg. FI. Lapp: p. 513. Anmärkning vid arten. Habituelt är denna art temligen olika under olika utvecklingsstadier och på olika växtlokaler. Genom sin betydliga groflek, sina jemförelsevis korta celler, hvilka bibehålla ungefär samma längd i förhållande till tjock- leken i olika delar af bålen, genom sina raka, under en spetsig vinkel utgående, mot spetsen starkt afsmalnande grenar och sina långa, ur starkt metamorfoserade grenar utgångna zoospo- rangie-(gametangie-)kedjor kan den dock alltid igenkännas och skiljas från närstående arter. Lefnadsförhållanden. Arten är litoral, växande dels på sådana ställen, som blottas vid ebb, dels i klipphålor och andra fördjupningar, som under ebben äro fylda med hafs- vatten. I början är den alltid fäst vid något föremål, helst mindre stenar, och förblifver vidfäst hela sitt lif, då den växer på ställen utsatta för häftigt vågsvall. Om den der- emot förekommer på lugna, skyddade ställen, i synnerhet i vattengropar med grusbotten — der den ofta har en längd af en fot och derutöfver — löser den sig slutligen från sitt fäste VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 379 och bildar sedermera löst på bottnen liggande eller på vatten- ytan flytande massor, som ej sällan äga högst betydlig storlek. Den är anträffad både på öppen och skyddad kust. TI juli och augusti är den vid Norges nordkust zoosporförande. Utbredning. Känd-endast från Norges nordvest- och nord- kust. Dess nordligaste fyndort är Gjesver, ungefär Lat. N. 71”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden enligt talrika exemplar i Kleens herbarium, Finmarken, ymnig vid Gjes- ver och Talvik. CLADOPHORA GRACILIS (Griff.) Harv. Phyc. Brit. t. 18. Conferva gracilis Griff. sec. Harv. 1. c. Descer. Cladophora gracilis Farl. New Engl. Alg. p. 55. » > Harv. 1. ce: Fig. 2 > Kätz. Tab. Phyc. 4, t. 23. > vadorum > 2 Fr sd 20. Syn. Cladophora gracilis Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Anmärkning vid artbestämmingen. Jag anser det utom allt tvifvel, att den växt, jag här åsyftar, är identisk med den, hvilken under namn C. gracilis och O. vadorum beskrifvits och afbildats af de citerade författarne. Den kommer nära C. glaucescens, men är genom väsentliga karakterer skild från den. Huru den förhåller sig till den växt, hvilken af skandi- naviska algöloger vanligen benämnts OC. gracilis och som jag under detta namn utdelat under N:o 119 i Wittr. et Nordst. Alg. exsice., måste jag för tillfället lemna oafgjordt. TI lefnads- sätt afviker denna mycket från den OC. gracilis, som här är i fråga. Lefnadsförhållanden. Vid polarhafskusten har jag alltid funnit växten 1 vattenfylda fördjupningar på grusstränder. I början är den vidfäst och har då sitt typiska utseende. Äldre bildar den lösa, orediga massor och liknar då, såsom Farlow (anf. st.) riktigt angifvit, föga en C. gracilis. Mera öfverensstämmer den då med en &C. crispata, sådan denna af- bildats af Kätzing, Tab. Phyc. 4, tafl. 40, fig. 1A. Kleen anger om den, att han funnit den fäst på andra alger i öfre delen af den sublitorala regionen. Så synes den också växa vid Englands kuster (Jfr Harv. Phyc. Brit. tafl. 18). Vid Frank- rikes och New Englands kust uppträder dock arten på samma sätt som vid Finmarkskusten och det synes också vara det vanliga. >»In stagnis marinis et submarinis» säger Kuätzing helt allmänt om den (Jfr Spec. Alg. sid. 403). Växten är säll- 380 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. skaplig. Zoosporförande exemplar har jag funnit vid Fin- markskusten i början af september. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Gjesver, ungefär IDEAS ISS NJLSA : Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- män, Finmarken, lokal och ej ymnig vid Gjesver och Talvik. Baffinsbay: Grönland, enligt exemplar i Köpenhamns mu- sei herbarium. CLADOPHORA ÖRrISPATA (Roth) Rabenh. Fl. Eur. Alg. p. 333 et 336. Conferva crispata Roth. Om denna art, som är funnen i Hvita hafvet af K. von Baer, hänvisas till Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 85. Gen. Rhizoclonium Kitz. Phyc. gener: p. 261. RHIZOCLONIUM RIGIDUM Go bi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 85. Descer. Rhizoelonium rigidum Gobi, 1. ce. p. 86. Exsice. Conferva fracta f. longissima subsimplex Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 278. Syn. Cladophora fracta Kleen, Nordl. Alg. p. 45. Lefnadsförhållanden. Växer i laguner eller i fördjupningar inom litoralregionen, i början vidfäst, sedan löst flytande i massor af obestämd form på vattenytan. Den lefver sällskap- ligt. Om dess förökning känner jag intet. Utbredning. Anmärkt i polarhafvet norr om Atlanten. Ännu på Spetsbergen förekommer den i stor individmängd och yppigt utvecklad. Dess nordligaste fyndort är Adventbay vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 18” 15". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt Kleen, Finmarken vid Mageröns sydkust, ymnig. Grönlandshafvet : ymmnig i lagunerna i Adventbay på Spets- bergens vestra kust. Hvita hafvet: ön Golaja—Koschka. RHIZOCLONIUM PACHYDERMUM Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 55. f. typica. Descr. et Fig. Rhizoclonium pachydermum Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 26—28. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 381 . £f. temuis nob. f. quam f. typica tenuior et ramosior; ramis cauloideis 30—40 mu. crassis, e cellulis membrana tenuiore contextis, rhizoideis crebris. Anmärkning rörande artens former. I Köpenhamns musei herbarium finnes i betydlig mängd en Ehizoclomium från Grön- land, hvilken så nära öfverensstämmer med den af mig be- skrifna Rh. pachydermum från Novaja Semlja, att den svårligen kan anses artskild från denna. Den är mycket grenig, t. o. m. mer än typisk Rh. pachydermum, med två slags grenar, talrika rhizoidgrenar, vanligen bildade af flera än tre celler, och temligen sparsamma cauloidgrenar, som utsända rhizoid- grenar och till och med en eller annan cauloidgren af högre ordning. Den sympodiala hufvudaxeln är betydligt gröfre än biaxlarna och afslutas nedåt med en omvändt konisk, i spetsen skifformigt utbredd cell. Hufvudaxelns celler hafva mycket tjocka, tydligt skiktade väggar. Från hufvudformen skiljer den sig hufvudsakligen genom sina smalare cauloidgrenar, som vanligen endast äro 30—40 p. 1 diameter. Deras cellväggar äro något tunnare än hos f. typica, ehuru de dock äfven hos f. temwis, särskildt i cauloidgrenarnas nedre delar, äro mycket tjockare än hos det största antalet kända Rluzoclonier. Lefnadsförhållanden. Tillhör litoralregionen. Vid Novaja Semlja fann jag den bilda ett glest lager på klipphällar i öfre vattenmärket. Sedermera har jag vid Sibiriens nordkust träffat den i laguner med något bräckt vatten, bildande löst på bott- nen liggande mattor. Endast sterila exemplar kända. Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning inom det arktiska området. Är antagligen cirkumpolär. Dess nordligaste fyndort är Karmakulbay vid Novaja Semljas vest- kust, ungefär Lat. N. 72? 30. Fyndorter: Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, sparsam vid Karmakulbay. Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj. Baffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven lokal. RHIZOCLONIUM RiPARIUM (Roth) Harv. Phyc. Brit. t. 238. Conferva riparia Roth, Cat. Bot. 3, p. 216. Descr. Conferva implexa Aresch. Phyc. Scand. p. 434. Fig. Rhizoclonium riparium Harv. 1. c. Ezsicc. Conferva implexa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 136. Syn. Conferva arenosa Croall, FI. Disc. p. 46 (2). > obtusangula Sommerf. Suppl. p. 195. 382 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLÖR A. Syn. Rhizoclonium litoreum Zeller, Zweite d. Polarf. p. 82 (2). riparium Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. > > Kleen, Nordl. Alg. p. 46. Anmärkning vid arten. Den växt, jag här kallat Eh. ripa- rium, synes mig närmast öfverensstämma med den, hvilken Areschoug, anf. st., beskrifvit under namn Conferva implexa. Den boreala och arktiska formen är något gröfre och har något tjockare cellväggar än den af Areschoug i Alg. Scand. exsicc. utdelade och är något mindre böjd och har vanligen färre rhizoidgrenar, än, den citerade figuren 1 Harv. Phyc. Brit. an- ger. Dessa karakterer vexla dock mycket äfven hos samma exemplar. Lefnadsförhållanden. Växer på litoralregionens öfversta del eller t. o. m. något ofvan denna regions öfre gräns, strat- formigt utbredd öfver klipphällar, som blottas vid ebb, än ensam, än tillsammans med åtskilliga andra algarter, mestadels Rhodochorton Rothii. Den är sällskaplig och trifves såväl på öppen som skyddad kust. Vid Finmarkens kust har jag fun- nit zoosporförande exemplar under senare delen af augusti månad. Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Maximum af freqvens når den vid Norges kust. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. Ni 98-49 Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden på sina ställen omkring Saltenfjorden, ymnig enligt Sommerfelt, Tromsö amt, temligen ymnig vid Tromsö, Finmarken, lokal men ym- nig vid Maasö, Gjesver och Öxfjord. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvest- och vestkust, lo- kal men temligen ymnig, Grönlands ostkust (?). Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal, temligen ymnig. Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, Grön- lands vestkust vid Frideriksdal och Tessarmiut. Äfven vid Jakobshavn, om Conferva arenosa Croall är denna art. Gen. !'Ch&etomorpha Kitz. Phyc. Germ. p. 203. CH.ETOMORPHA MELAGONIUM (Web. et Mohr.) Kätz. 1. ce. p. 204. Conferva melagonium Web. et Mohr. Reise, p. 194. - VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 383 f. typica. Deser. Conferva melagonium Web. et Mohr. 1. ce. Fig. Cheetomorpha Picquotiana Kitz. Tab. Phyc. 3, t. 58. Exsicc. > melagonium Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 415. f. rupincola Aresch. Conferva melagonium var. rupincola Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 275,a. Descer. Conferva melagonium Harv. Phyc. Brit. t. 99, A. Fig. Cheetomorpha melagonium Kitz. Tab. Phyc. 3, t. 61. Ezxsice. Conferva melagonium var. rupincola Aresch. 1. c. Syn. Chetomorpha melagonium Dickie, Alg. Cumberl. p. 289. a > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 87. , > Kjellm. Algenv. Murm. Meer, p. 56. » Kleen, Nordl. Alg. p. 45. 2 Zeller, Zweite d. Polarf. p. 83. Conferva linum Post. et Rupr. Ill. A!g. p. II, Cfr. Gobi, 1. c. > melagonium J. G. Ag. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 110. » > Croall, FI. Disc. p. 461. » Dickie, Alg. Sutherl; 1, p. 143; 2, p. 192; Alg. Walker, p. 86. a > Eaton, Liste, p. 44. > o Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 56; Kariska hafvets Algv. p. 29. > Lindb. Bot. Not. p. 158. > Lyngb. Hydr. Dan. p. 148. Nyl. et Seel. Herb. Fenn. Pp. 75. > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. Lefnadsförhållanden. Formen rupincola är litoral, växande i klipphålor eller på sandbetäckta klipphällar. Hufvudformen är deremot alltid sublitoral, förekommande på 2—15 famnars djup, helst på grusbotten. Den växer än på öppen, än på skyddad kust, fäst på sten eller (mera sällan) på alger. Jag har alltid träffat den spridd, men de större massor af den, som hemförts från Grönland, synas ange, att den här åtmin- stone stundom uppträder sällskaplig. Vid Spetsbergens nord- kust är den stadd i utveckling under hela vintern. Vid Fin- marken har jag sett zoosporförande exemplar i juli. Utbredning. Cirkumpolär. Maximum af freqvens synes den hafva i Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Discovery- bay i Smith Sound, Lat N. 81741". Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden (f. typica och f. rupincola) lokal och sparsam, Finmarken vid Maasö, f. rupin- cola temligen allmän och ymnig, f. typica lokal och sparsam. Grönlandshafvet : (f. typica) allmänt utbredd men ej ymnig vid Spetsbergens kust, Sabine-ön vid Grönlands ostkust. 384 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- mojedlandets kust, allmänt utbredd men sparsam vid vest- kusten af Novaja Semlja och Waigatsch (f. typica). Kariska hafvet: Uddebay, Kap Palander och Aktiniaviken (f. typica). Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Assistancebay, Beechey Island. Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Kap Boven, Grön- lands vestkust, antagligen allmänt utbredd och ymnig. Jag har sett f. typica från Tessarmiut, Friderikshaab, Neuherrn- hut och Godhavn. Dessutom uppgifves den för Jakobshavn, Rittenbenk, Whale Sound och Discoverybay. CHETOMORPHA WORMSKIOLDII (Fl. Dan.). nob. Conferva Wormskioldii F1. Dan. t. 1547. Descr. et Fig. Conferva Wormskioldii Lyngb. Hydr. Dan. p. 158; t. 55. Lefnadsförhållanden. Växer enligt påskrift på etiketter af J. Vahl »ad saxa et rupes in summo refluxu maris». Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. Fyndort: I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar tagna vid Godthaab. Enligt Fabricius skall den förekomma »sat vulgaris ad litora maris Groenlandici (Jfr Lyngb. anf. st). CHETOMORPHA LINUM (Roth) Kitz. Phyc. Germ, p. 204. Conferva linum Roth, Cat. Bot. 3, p. 257. Descr. Chetomorpha linum Kätz. Spec. Alg. p. 378. Fig. ? sl Tap: PRYCHS, bob: Syn. Cheetomorpha linum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 87. Lefnadsförhållanden. Härom är intet kändt. Fyndort: Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna enligt Gobi, anf. st. CHETOMORPHA TortTUvosA (Dillw.) Kleen. Nordl. Alg. p. 45. Conferva tortuosa Dillw. Brit. Conf. Syn. p. 46. Descr. et Fig. Conferva tortuosa Aresch. Phyc. Scand. p. 433 et t. 3. f. G. Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 29. Syn. Chzatomorpha tortuosa Dickie, Alg. Cumberl. p. 240 (2) Nonne Rhizoclonii spec. » 3 Kleen, Nordl. Alg. p. 45; fide spec. Conferva , Sommerf. Suppl. p. 196 (2?) Nonne Rhizo- clonii spec. Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna art endast i laguner på skyddad kust, bildande täta, löst på bottnen lig- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 385 gande eller på vattenytan flytande massor af betydlig storlek. Det förefaller mig derför osannolikt, att Sommerfelts Con- ferva tortuosa, som skall växa »supra arenam in rimis rupium», är denna art. Möjligen är den liksom Chetomorpha tortuosa Dickie (anf. st.) en art Rzoclonium. Exemplaren i Kleens samlingar af Chetomorpha tortuosa, sådan jag uppfattar den, hafva växt på lokaler lika dem, på hvilka jag funnit växten. Endast sterila exemplar kända från polarhafvet. Utbredning. Finnes i Norska polarhafvet och i Baffinsbay. Dess nordligaste hittills med säkerhet kända förekomstort är "Talvik i Altenfjorden, ungefär Lat. N. 70”. Fyndorter : Norska polarhafvet: Nordlanden i Lofoten, Fin- marken, lokal, men ymnig vid Talvik. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- havn; Kikerton Islands (?). CHAETOMORPHA SEPTEMTRIONALIS Foslie. Arct. Havalg. p. 10. Descr. et Fig. Cheetomorpha septemtrionalis Foslie 1. c. et t. 2, fig. 13. Exsicc. > » Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 416. Lefnadsförhållanden. Förekommer, enligt Foslie, inom sub- litoralregionen, på död botten, på 8—12 famnars, djup. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver. Gen. Ulothrixzx Kitz. Alg. Dec. N:o 144; sec. Spec. Alg. p. 345. ULOTHRIX (?) SPHACELARIE (Foslie) nob. - Cheetomorpha Sphacelarixe Foslie, Arct. Havalg. p. 11. Lefnadsförhållanden. Växer epifytisk på Sphacelaria arctica. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Honingsvaag. ULOTHRIX SUBMARISA Kiltz. Spec. Alg. p. 349. Syn. Ulothrix submarina Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 88 Fyndort: Hvita hafvet vid Golaja—Koschka. (Jfr Gobi, anf. st.) ULoTHRIX DisciFErRa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 52. Descr. et Fig. Ulothrix discifera Kjellm. 1. c. et t. 5, fig. 10—14. Ba III. 25 386 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lefnadsförhållanden. Titoral, fäst på klipphällar, växande tillsammans med Enteromorpha compressa, Calothrixz scopulorum och Chetophora maritima; hittills anträffad i ringa mängd och steril. Å Utbredning. Endast känd från östra delen af Grönlands- hafvet. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79? 49". Fyndorter: Grönlandshafvet: Fairhaven och Duympoint vid Spetsbergens kust, lokal, mycket sparsam. Gen. Urospora Aresch. OPs. Phyc: 1), Pp. do: URrROsPORA PENICILLIFORMIS (Roth) Åresch. Obs. Phyc. 2, p. 4. Conferva penicilliformis Roth, Cat. Bot. 3, p. 271. Deser. Urospora penicilliformis Aresch. l. c. , Fig. Lyngbya Carmicheelii Harv. Phyc. Brit. t. 186,4. 2 Cutlerie » > > ot. 336. > speciosa > o » ot. 186,B. Conferva Youngeana » > IA DN B2: Ezxsice. Conferva speciosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 132, 185. hormoides > > ? » > 138,'186. Hormiscia flacca , > > » > 842, Urospora mirabilis > a > > > 840. > penicilliformis Wittr. et Nordst. Alg. exsicce. N:o 417, 418. Syn. Conferva hormoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. > > Lindbl. Bot. Not. p. 158. » > Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. 2 Youngeana Croall, F1. Disc. p. 461. Lyngbya Carmicheelii Croall, 1. c. p. 461. > "> flacca > > > 462. » speciosa > PAN Urospora mirabilis Kleen, Nordl. Alg. Pp. 46. » penicilliformis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 55; Algenv. Murm. Meer. p. 56. Lefnadsförhållanden. Litoral, vanligen växande på stenar och klippor, hvilka blottas under ebben, stundom: klipphålor, hvilka ligga inom eller något ofvan litoralregionen. Den växer sällskaplig, i betydliga individmassor och trifves både på öppen och skyddad kust, men föredrar den förra. Vid Spetsbergen har jag funnit zoosporförande exemplar i midten af juli, vid Novaja Semlja i slutet af juli, vid Norges polar- hafskust under augusti månad. Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Ännu är den dogk icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 387 Maximum af freqvens har den vid Norges nordkust. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- kust, Lat. N. 79256". Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- marken, lokal men ymnig vid Maasö. Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och sydostkust, lokal och sparsam. Kariska hafvet: Kjellmans öar, sparsam. Baffinsbay: Grönlands kust vid Frideriksdal, Nanortalik, Sermilik, Julianeshaab, Godthaab. Dessutom funnen flytande i hafvet på åtskilliga ställen utanför kusten. (Jfr Croall, anf. st. och Dickie, Alg. Sutherl. 1, sid. 143.) (?) Gen. Bulbocoleon Pringsh. Morph. Meeresalg. p. 8. BULBOCOLEON PILIFERUM Pringsh. 12 Descr. et Fig. Bulbocoleon piliferum 1. ec. et t. 1. Syn. Bulbocoleon piliferum Cienk. Bericht. p. 24. Lefnadsförhållanden. Tefver endofytisk i andra alger. Jag har funnit den i Dumontia filiformis och Myrionema strangulans. Endast sterila exemplar har jag sett. Utbredning. Funnen inom polarhafvet i Nordlanden vid Norges kust och i Hvita hafvet. Några bestämda fyndorter kan jag ej ange. Fam. Derbesiace& Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Derbesia Solier. ATT (SC ps LOG: DeErBESIA MARINA (Lyngb.) Solier. 1. e. Vaucheria marina Lyngb. Hydr. Dan. p. 79. Descr. et Fig. Derbesia marina Bolier, 1. c. et t. 9, fig. 1—17. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet växande på den sub- litorala regionens djupare delar, på 10—20 famnars djup, fäst på Lithothamnion soriferum och koraller. Jag har funnit den 388 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. endast på öppen kust och i ringa individmängd. TI slutet af augusti hade den nästan mogna zoosporangier. Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Fyndort: Finmarken vid Gjesveer. Fam. Bryopside& Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. Gen. Bryopsis Lamour. Ess. p. 281. Brrorsis PLumosa (Huds.) Ag. Spec. Alg. 1, p. 448. Ulva plumosa Huds. Fl. Angl. P. 571. Descr. et Fig. Bryopsis plumosa Harv. Phyc. Brit. t. Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 422. Syn. Bryopsis plumosa Ashm. Alg. Hayes, p. 96. > d Croall, Fl. Disc. p. 460. > Kleen, Nordl. Alg. p. 40. Lefnadsförhållanden. Vid Norges polarhafskust växer den i klipphålor inom litoralregionen, spridd, fäst på sten eller Lithothamnion polymorplumn. De norska exemplaren, som sam- lats i juli och augusti, äro sterila, mycket svagt utvecklade. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. I den senare hafssträckan går den högt mot norden. Enligt Ashmead skall den vara funnen i Smith Sound mellan 78—82” nordlig bredd. Fyndorter : Norska - polarhafvet: Nordlanden, temligen säll- synt vid Fleinver och Röst. PBaffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven lokal; Smith Sound. Fam. Characiace&e (Näg.) Wittr. Gotl. och ÖL Alg. p. 32; Neg. Gatt. einz. Alg. p. 64; excl. gen. Gen. Characium Al. Braun. in Kätz. Spec. Alg. p. 208. CHARACIUM MARINUM nob. Descr. et Fig. Characium spec. Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 57 ett. 4, fig. 10. [SA lod VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIG A'ARBETEN. Lefnadsförhållanden. Af denna växt, för hvilken jag nu anser mig böra föreslå ett namn, har jag funnit endast ett exemplar. Det var fäst på Pylaiella litoralis och hade, då det i oktober månad togs, mogna zoosporer. Fyndort: Grönlandshafvet: Mosselbay vid Spetsbergens nordkust. Gen. Codiolum i AlBraun. Alg. unice. p. 19. CopioLuM LonsGiPes Foslie. Arct: Havalg. p. 11. Descr. et Fig. Codiolum longipes Foslie l. c. et t. 2, fig. 4. Ezxsicc. ? in Wittr. et Nordst. Alg.exsicce. N:o 458. Tillägg till artbeskrifningen. Skaftet öfvergår icke alltid så utan gräns i klubbhufvudet, som Foslies figurer utvisa. Bland de exemplar, som Foslie godhetsfullt lemnat mig, finnas flera, som med hänsyn till klubbhufvudets form sluta sig nära till C. gregarium Al. Braun. Jag har ansett mig böra påpeka detta, emedan det visar, att C. longipes är en från C. gregarium mycket ringa differentierad art. Lefnadsförhållanden. "Funnen fäst på en för vågsvall ut- satt jernpelare, »investiens columnam ferream maris undis expositam>», Foslie. Zoosporförande individ har jag ej sett, men de exemplar, hvilka Foslie utdelat i anförda exsiccat- verk, äro nära zoosporbildningsstadiet. Då dessa insamlats i början af september, torde man kunna antaga växtens zoospor- bildningstid vara senare delen af denna månad. - Fyndorter : Norska polarhafvet: Finnmarken vid Gjesver. CoproLum Pusinrum (Lyngb.) Kjellm. in Foslie, Arct. Havalg. p. 12. Vaucheria pusilla Lyngb. Hydr. Dan. Pi nd Descer. Codiolum pusillum Foslie 1. ec. Fig. > > > ÄT rag eka Vaucheria pusilla Lyngb. 1. c. t. 22, fig. B. Ezxsice. Codiolum pusillum Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 457. Anmärkning vid arten. De norska exemplaren afvika i någon mån från dem, hvilka förvaras i Köpenhamns musei herbarium, af Lyngbye bestämda till Vaucheria pusilla. På de förra är klubbhufvudet längre i förhållande till skaftet än hos de senare. Dessa hafva visserligen ofta klubbhufvudet längre, dock aldrig, såsom Foslie uppger för norska exemplar, 390 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 1!/.—3 gånger längre än skaftet, men också ofta ungefär lika långt eller till och med kortare än skaftet. Arten är genom sin betydliga längd, genom klubbhufvudets form och ringa tjocklek i förhållande till längden igenkännelig från slägtets öfriga arter. Lefnadsförhållanden. Bekläder såsom ett tunt öfverdrag för vågsvall utsatta klippor inom litoralregionens nedre del. Den växer liksom öfriga arter af slägtet sällskaplig i stora individmassor. Jag känner endast sterila, i slutet af augusti samlade exemplar. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesver. CODIOLUM NORDENSKIÖLDIANUM Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 56. Descr. et Fig. Codiolum Nordenskiöldianum Kjellm. 1. c. et t. 5, fig. 1—9. Exsicc. > » a in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 425 et Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 51. Anmärkning vid arten. Då jag beskref denna växt efter exemplar från Spetsbergen, var med säkerhet endast en art af slägtet känd, den af slägtets grundläggare, Al. Braun, sjelf beskrifna C. gregarium. Från denna art var den spetsbergska skild i så väsentlig grad, att den måste betraktas såsom en egen art. En annan art af samma slägttyp var emellertid redan långt förut beskrifven och afbildad, ehuru detta undgått både Al. Braun och mig. Efter offentliggörandet af min uppsats om Spetsbergens alger började jag förmoda, att Lyng- byes Vaucheria pusilla var en Codiolum, och denna förmodan fick jag bekräftad, då jag för några år sedan hade tillfälle att genomgå Lyngbyes i Köpenhamns museum förvarade alg- samlingar. Denna Codiolum sluter sig närmare till C. Norden- skiöldianum än till C. gregarium. Samma växt träffade seder- mera Foslie i Finmarken. Denne algolog upptäckte här der- jämte en annan Codiolum, som han beskref under namn C. longipes, hvilken står emellan C. gregariwm och C. Norden- skiöldiamum. . Den förra liknar den med hänsyn till storlek och förhållandet mellan längden på klubbhufvudet och stipes, den senare åter med hänsyn till klubbhufvudets form. Äfven jag har, efter det jag beskref OC. Nordenskiöldiamm, funnit en Codiolum vid Finmarkskusten, hvilken jag utdelat under detta namn i ofvan citerade exsiccatverk. Fullt lik den spetsbergska är denna växt icke. Den är större än denna och har icke alltid förhållandet mellan klubbhufvudets och skaftets längd sådant, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 391 som de spetsbergska exemplaren. Den torde vara att be- trakta såsom en mellanform mellan den spetsbergska C. Norden- skiöldianum och OC. longipes från Norges nordkust. På sista tiden har ännu en form af slägtet blifvit iakttagen. Den är funnen vid Nord-Amerikas nordostkust. Enligt hvad Foslie i bref meddelat mig, kan den identifieras med CO. longipes, ehuru den afviker något från denna. Mig synes den sluta sig närmare än C. longipes till C. gregarium. Häraf framgår alltså, att det under senare tid visat sig, att slägtet Codiolum i de nordiska hafven äger ett betydligt antal former, hvilka äro endast svagt differentierade och möjligen rättast att betrakta såsom former af samma art. Det är synbarligen ett slägte stadt i artbildning. Ännu torde emellertid de urskilda arterna böra bibehållas, till dess flera former blifvit upptäckta på andra håll, hvilket säkerligen skall inträffa, sedan en gång uppmärk- samheten blifvit skarpare riktad på dessa små; lätt förbisedda alger. De sista fynden gifva vid handen, att de ej äro några sällsyntheter och att de äga en vidsträckt utbredning såväl vid gamla, som nya verldens kust. Jag fattar här C. Norden- skiöldianum så, att den inbegriper såväl spetsbergsformen som finmarksformen. Den når en längd, som vanligen ej öfver- stiger 600 u. Klubbhufvudets tjocklek uppgår vanligen till 25—50 pu., stundom, på exemplar från Finmarken, till 70 uu. Klubbhufvudet är i de flesta fall längre, stundom lika långt som eller något kortare än skaftet och har en utdraget om- vändt äggrund form. Lefnadsförhållanden. Bildar jämte Urospora penicilliformis ett tunt öfverdrag på stenar inom litoralregionen, på öppen kust. Den växer sällskaplig, i betydliga individmassor.' Vid Spetsbergens nordkust har jag funnit zoosporförande exemplar i juli, vid Norges Finmarkskust mot slutet af augusti. Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och östra Grön- landshafvet. Dess nordligaste fyndort är Duympoint vid Spets- bergens nordkust, Lat. N. 79? 30" Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, lokal men ymnig. Grönlandshafvet: Spetsbergens nordkust, Duympoint, lokal, föga ymnig.! 1 Genom misstag har uppgifvits, att den under N.o 425 i Alg. Scand. exsicc. utdelade C. Nordenskiöldianum skulle förskrifva sig från Insule Spets- bergenses. Så är icke fallet. Växten är tagen vid Norges nordkust vid Maasö i Finmarken på samma ställe och vid samma tid, som de i Wittr. et Nordst. Alg. exsice. N:o 51 utdelade exemplaren. 392 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. . Gen. Chlorochytrium Cohn. Biol. Pflanz. 1,2, p. 102: CuL. (?) INCLUSUM nob. : Chl. in statu vegetativo sphericum vel subsphericum in planta gesta- trice omnino inclusum, evolutione zoosporarum instante paullulo prolonga- tum, depresso-conicum, ampullzeforme, ovoideum vel ellipsoideum, demum vertice apiculato telam corticalem plante gestatricis penetrante nudum, ostiolo formato zoosporas emittens. Tab. 31, fig. 8—17. Beskrifning. Växten lefver endofytisk i Sarcophyllis arctica och ligger i de flesta fall nära värdplantans yta, stundom i dess midt (fig. 8). Såsom vegetativ är den fullständigt inne- sluten i värdplantan, täckt åtminstone utaf. dess kortikallager, stundom omgifven af dess af greniga celltrådar bildade midt- lager (fig. 9). Den har då en spherisk eller nästan spherisk form och håller 80—100 p. i diameter. Till färgen är den gulgrön. Den tunna cellväggen är jemntjock. Kromatoforen är tunn, utbredd utefter hela väggen. Vid tiden för zoospor- bildningen förlänges cellen i riktning mot värdplantans när- maste yta och antar en ägglik, ellipsoidisk, kort kägellik eller flasklik form (fig. 12—15). Membranen förtjockas i synnerhet på den utåt vettande sidan och här bildar sig ett kort, kägel- likt cellulosutskott, hvilket antagligen medverkar vid kortikal- lagrets genombrytande. Växten antar en mera mättad gul- grön färg, den färgade plasmamassan ökas och afdelas slut- ligen i ett stort antal, tätt packade zoosporer. Innesluten i värdplantan har växten såväl i vegeterande som zoospor- förande stadium ett större eller mindre antal olikartade ut- bugtningar, synbarligen uppkomna i följd af det hinder, som den omgifvande väfnaden ställer mot dess likformiga utsträckning (fig. 9, 11, 16). Zoosporerna utkomma genom en i cellens öfver näringsplantan utskjutande spets genom cellväggens upplös- ning bildad öppning (fig. 16). Om zoosporernas bygnad, gro- ning och vidare utveckling känner jag intet, emedan jag haft tillfälle att undersöka endast torkade exemplar. De individ, som ligga i värdplantans centrala del, nå enligt regeln en vida betydligare storlek än de öfriga. Deras längsta diameter kan uppgå till 275 up. Deras membran är starkt likformigt för- tjockad. Möjligen är detta ett hvilstadium, som afbrytes, då dessa individ vid värdplantans upplösning frigöras. Jag har med tvekan hänfört denna växt till slägtet Chlorochytriwm, med hvars andra arter den har mycket gemensamt. Att säkert VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 393 bestämma, till hvilket slägte den rätteligen hör, kan först ske, då dess utvecklingshistoria blir känd. Lefnadsförhållanden. Alla exemplar af Sarcophyllis arctica, jag undersökt, på hvilka longituds- och latitudsgrader och på hvilka tider af året de varit tagna, hafva innehållit denna endofyt i större eller mindre mängd. Ymnigast och kraftigast utvecklad fans den i exemplar af Sarcoplwyllis arcetica, tagna under vintermånaderna, särskildt i december. Den var då så talrik, att den kunde räknas i hundratal på ett par qvadrat- millimeters yta af värdplantan. Vid denna tid är den rikligt zoosporförande. Dock tror jag mig ha funnit zoosporförande exemplar äfven under sommaren. Fyndorter: Växten har samma utbredning som Sarcophyllis aretica. På alla de ställen, der jag funnit denna, har jag också träffat Ohl. ineluswm. Fam. Palmellacé&e (Näg.). Wittr. Pl. Scand. p. 19; Näg. Gatt. einz. Alg. p. 61; lim. mut. Gen. Chlorangium Cienk. Bericht. p. 23. CHLORANGIUM MARINUM Cienk. 1..e: et t. 1, fig. 7—9. Denna art uppgifves för Hvita hafvet af Cienkowskv. (Jfr anf. st.) Serien Nostochine& (Ag.) Näs. ÅL sub. nom. Nostocacee Algensyst. p. 132; Ag. Syst. Alg. p. XV; lim. mut. Fam. Rivulariace&e&e Harv. in Engl. Fl; 5, p. 262. Syn. Calotrichexe Thur. Nostoch. p. 10. Gen. Rivularia (Roth) Thur. Nostoch. p. 5; Roth, Cat. Bot. 3, p. 332; char. emend. RIVULARIA HEMISPHAERICA (L.) Aresch. Alg. Scand. exsicc. Ser. 1, N:o 47. Tremella hemispherica L. Spec. Pl. 2, p. 1158; sec. Aresch. Phyc. Scand. p. 437. 394 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Descr. et Fig. Rivularia atra Harv. Phyc. Brit. t. 239. Exsicc. > hemispherica Aresch. 1. c. Syn. Rivularia hemispherica Foslie, Arct. Havalg. p. 9. Linkia atra Sommerf. Suppl. p. 201. Lefnadsförhållanden. Växer i öfre delen af litoralregionen på skyddad kust, sällskaplig, men i ringa individmängd. I hormogoniebildning stadda exemplar bar jag tagit i Finmar- ken i början af september. Utbredning. Känd från Norges nordkust och Grönlands vestkust. Nordligaste fyndorten är Talvik i Finmarken, unge- fär Lat. N. 702. Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar i Kleens herbarium, Finmarken vid Talvik, lokal men tem- ligen ymnig. Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Tessarmiut, Ameralik och Pikitsok, enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. RIVULARIA MicroscoPica Dickie. Alg. Sutherl. 2, p. 193. Descr. Rivularia microscopica Dickie, 1. c. Lefnadsförhållanden. Funnen växande på Enteromorpha compressa. Fyndort: Amerikanska Ishafvet: Assistancebay, »and other localities», enligt Dickie anf. st. Gen. Calothriz (Ag.) Thur. Nostoch. p. 5; Ag. Syst. Alg. p. XXIV; char. mut. CALOTHRIX HARVEYI nob. Descr. et Fig. Calothrix fasciculatus Harv. Phyc. Brit. t. 58. A. Anmärkning vid arten. Jag delar den mening, Areschoug uttalat i Phyc. Scand. (sid. 439), att Agardhs C. scopulorum och C. fasciculata äro former (eller utvecklingsstadier) af samma art, C. scopulorum Web. et Mohr. Från denna växt är utan tvifvel C. fasciculata Harv. artskild. Denna har jag funnit i Finmarken och föreslår här för den namnet C. Harveyi. Har- veys beskrifning af växten är tillfredsställande. Endast det bör iakttagas, att liksom det af C. scopulorum Web. et Mohr gifves en yppig, mycket grenig och en mindre yppig, föga gre- nig form, så är också C. Harveyi stundom nästan enkel, stun- dom rikgrenig. Lefnadsförhållanden. Växten bildar täta mattor af flera VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 395 fots omkrets på multnande trävirke i öfre vattenmärket. I polarhafvet känd endast från skyddad kust. Då jag i början af september samlade den, var den stadd i hormogoniebildning. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik, lokal men ymnig. CALOTHRIX SCoPULORUM (Web. et Mohr) Ag. Syst. Alg. p. 70. Conferva scopulorum Web. et Mohr, Reise, p. 195. Descr. Calothrix scopulorum Aresch. Phyc. Scand. p. 438. > » > Alg. Scand. exsicc. N:o 139. Syn. Schizosiphon scopulorum Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 58. Algenv. Murm. Meer. p. 57. Lefnadsförhållanden. I polarhafvet bildar arten 1 förening med åtskilliga andra alger, Rhodochorton Rothii, Chetophora maritima, Urospora penmicilliformis och Codiolum-arter m. fl. ett tunt stratum öfver stenar inom litoralregionens öfre del. Den är visserligen här icke sparsam, men förekommer aldrig i större individmassor. Den är funnen både på öppen och skyddad kust. Exemplar stadda i hormogoniebildning har jag samlat vid Spetsbergens kust i juli månad. Utbredning. Känd från polarhafvet norr och nordost om Atlanten. Sitt freqvensmaximum når den vid Norges kust. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nord- vestkust, Lat. N. 792 49". Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och Gjesver, temligen allmän och ymnig. Grönlandshafvet : temligen allmän men sparsam vid Spets- bergens vestkust. Murmanska hafvet: lokal och sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. CALOTHRIX CONFERVICOLA ÅG. Syst. Alg. p. 70. Descr. et Fig. Calothrix confervicola Born. et Thur. Not. algol. 1, p. 8 et t. 3. Syn. Calothrix confervicola Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 88. Lefnadsförhållanden. Funnen fäst på Plhloeospora tortilis. Fyndort: Hvita hafvet: Solowetzki-öarna (Jfr Gobi, anf. st.). Fam. Oscillariace&e (Ag.) Wittr. L Pl. Scand. p. 53. Oscillatorine Ag. Syst. Alg. p. XXIV; lim. mut. Gen. Lyngbya (Ag.) Thur. Nostoch. p. 4; Ag. Syst. Alg. p. XXV; char. emend. 296 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. LYNGBYA SEMIPLENA (Harv.) nob. Descr. et Fig. Calothrix semiplena Harv. Phyc. Brit. t. 309. Cfr. Symploca Harveyi Thur. Nostoch. p. 8. Lefnadsförhållanden. Funnen växande på pålvirke inom litoralregionen, på skyddad kust, i ringa individmängd. Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik, lokal, sparsam. ; . Gen. Oscillaria (Bosc.) Thur. Nostoch. p. 4 et 7; Bosc. sec. Thur. 1. c. ÖSCILLARIA SUBSALSA Åg. Oscillatoria subsalsa Ag. Syst. Alg. p. 66. Descr. Oscillaria subsalsa Kätz. Spec. Alg. p. 246. Fig. , é 01 0E DAD PILYC: ET MG: MI SNO Lefnadsförhållanden. Växer, enligt påskrift på en etikett, sin fossis submarinis»>. ; Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt. exemplar i Köpenhamns musei herbarium. Gen. Spirulina Turp. sec. Thur. Nostoch. p. 7. SPIRULINSA TENUISSIMA Klitz. Phyc. gener. p. 183. Deser. Spirulina tenuissima Farl. New Engl. Alg. p. 31. Fig. > > Harv. Phyc. Brit? t. 105;C. Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag haft till undersök- ning, hafva växt tillsammans med föregående i gropar med bräckt vatten, bland multnande alger. Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt exemplar tagna af Wormskiold. Osäkra arter. Halosaccion dumontioides Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. Ceramium tenuissimum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. Ectocarpus Durkeei (?) Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. Cladophora Inglefieldii > , d 1, p. 143. Conferva serea > ? > 2, P. 192; Gleocapsa spec. Cienk. Bericht. p. 22. Agardh, C. Agardh, J. » Literaturförteckning. 4. Dispositio Algarum Suecie. Lunde 1810—1812. — (Ag. Disp. Alg.) Synopsis Algarum Scandinavie. Lunde 1817. — (Ag. Syn. Alg.) Systema Algarum. Lunde 1824. — (Ag. Syst. Alg.) Species Algarum. Gryphiswaldie 1821—1828. — (Ag. Spec. Alg.) G. Novitie Flore Suecie ex Algarum familie. Lunde 1836. — (J. G: Ag. Nov.) In historiam Algarum symbole. — Linnea von Schlechten- dal. Vol. 15. Halle 1841. — (J. G. Ag. Symb.) Alg&e maris Mediterranei et Adriatici. Parisis 1842. — (J. G. Ag. Alg. Med.) In systemata Algarum hodierna adversaria. Lunde 1844. — (J. G. Ag. Advers.) Nya alger från Mexico. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1847. Stockholm 1848. — (J: G. Ag. Alg. Liebm.) Species, genera et ordines Algarum. Lunde 1848—1863. — (J. G. Ag. Spec. Alg.) Om Spetsbergens Alger. Akademiskt program. Lund 1862. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr.) De Laminarieis symbolas offert. — Lunds Universitets Års- skrift. Tome 4. Lund 1867. — (J. G. Ag. Lam.) Bidrag till skännedomen af Spetsbergens Alger. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 8. Stockholm 1868. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr.) Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger. Tillägg till föregående afhandling. — Anf. st. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till.) Alg&e Spetsbergenses. — (J. G. Ag. Enum.) Alger insamlade på Grönland 1870 af dr Sv. Berggren och P. Öberg, bestämda af prof. J. G. Agardh. — Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870 af A. E. Norden- 398 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. skiöld i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens För- handlingar 1870. Stockholm 1871. — (J. G. Ag. Grönl. Alg.) Agardh, J. G. Bidrag till kännedomen af Grönlands Laminarieer och Ahlner, K. A reschoug 5; Fucaceer. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar. Band 10, N:o 8. Stockholm 1872: — (J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc.) Epicrisis systematis Floridearum, Lipsie 1876. — (J. G. Ag. Epicr.) Till Algernes Systematik. Nya Bidrag. — Lunds Universi- tets Årsskrift. Tome 17. Lund 1880—1881. — (J. G. Ag. Alg. Syst. 2.) Bidrag till kännedomen om de Svenska formerna af Alg- slägtet Enteromorpha. Akademisk afhandling. Stockholm 1877. — (Ahln. Enterom.) J. E. Alge Scandinavice exsiceate. Fasc. 1—3. Goto- burgi 1840—1841. — (Aresch. Alg. Scand. exsicc. ser. 1.3 Algarum (Phycearum) minus rite cognitarum pugillus secun- "dus. — Linnea, von Schlechtendal. Tome 17. Halle 1843. — (Aresch. Pugill.) Phycearum, que in maribus Scandinavie crescunt, enume- ratio. — Nova Acta regie BSocietatis scientiarum Upsali- ensis. Vol. 13 och 14. Upsalige 1847, 1850. — (Aresch. Phyc. Scand.) Alge Scandinavice exsiccate. Ser. nova. Fasc. 1—9. Up- salie 1861—1879. — (Aresch. Alg. Scand. exsicc.) Observationes Phycologice 1—3. — Acta regie Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3, Vol. 6, 9, 10. Upsalie 1866, 1874, 1875. — (Aresch. Obs. Phyc.) Slägtena Fucus (L.) Decaisne et Thuret och Pycnophycus Kitz. jemte tillhörande arter. — Botaniska Notiser 1868. — (Aresch. Fuc. et Pycnoph.) Om de skandinaviska algformer, som äro närmast beslägtade med Dictyosiphon foeniculaceus, eller kunna med denna lättast förblandas. — Botaniska Nötiser 1873. — (Aréesch. Bot. Not. 1873.) De Algis nonnullis maris Baltici et Bahusiensis. — Bota- niska Notiser 1876. — (Aresch. Bot. Not. 1876.) Ashmead, S. Alge. — Enumeration of Arctic Plants collected by dr J. J. Hayes in his exploration of Smith's Sound between parallels 78” and 82" during the months of July, August and beginning of September 1861. — Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia 1863. Phila- delphia 1864. — (Ashm. Alg. Hayes.) VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 399 Berggren, S. Musci et Hepatice Spetsbergenses. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 13, N:o 7. Stock- holm 1875. (Berggren, Musci Spetsb.) Berthold, G. Die Bangiaceen des Golfes von Neapel und der angren- zenden Meeres-Abschnitte. — Fauna und Flora des Golfes von Neapel und der angrenzenden Meeres-Abschnitte herausgeben von der zoologischen Station zu Neapel. HLeip- zig 1882. — (Berth. Bangiaceen.) Bornet, Ed. et Thuret, G. Notes Algologiques. FHFasc. 1, 2. Paris 1876, 1880. — (Born. et Thur. Not. Algol.) > > Etudes Phycologiques. Paris 1878. — (Born. et Thur. Etud. Phycol.) Bory de Samt Vincent. Dictionnaire classique d' Histoire naturelle. Paris 1822—1831. — (Bory, Dict. Class.) Braun, Al. Algarum unicellularium genera nova et minus cognita. Lipsie 1855. — (Al. Braun. Alg. unic.) Brown, R. Catalogue of Plants found in Spitzbergen. — An Account of the arctic Regions with a History and description of the Nothern W hale-Fishery by W. Scoresby. Appendix 5. Vol. 1. Edinburgh 1820. — (R. Br. in Scoresby, Account.) Börgen, C. Aräometer-Beobachtungen. — Die Zweite Deutsche Nord- polarfabrt in den Jahren 1869 und 1870 unter Fährung des Kapitain Karl Koldeway. MHerausgegeben von dem Verein fär die Deutsche Nordpolarfahrt in Bremen. Band 2. Leipzig 1874. — (Börgen, Zweite d. Polarf.) Chauvin, J. et Roberge, M. Algues de la Normandie. Caen 1826— 1831. — (Chauv. Alg. Norm.) Otenkowsky, L. Bericht äber die Excursion zum Weissen Meer 1880. | Rysk text. — (Cienk. Bericht.) Contributions to our knowledge of the Meteorology of the arctic regions. Published by the Authority of the meteorological council. Part. II. London 1880. — (Contrib. Arct. Meteor.) Cooley, W. D. Physical Geography. London 1876. — (Cool. Phyc. Geogr.) Cohn, F. Beiträge zur Biologie der Pflanzen. — Band. 1, Del. Breslau 1872. — (Cohn, Biol. Pflanz.) Croall, A. Marine Alge. — The Florula Discoana. Contributions to the Phyto-Geography of Greenland within the parallels of 68 and 70 North Latitud by R. Brown. — Transactions of the Botanical Society. Vol. 9. Edinburgh 1868. — (Croall, F1. Disc.) Crouam, P. L. et H. M. Algues marines du Finistére classées. Brest 1852. — (Crouan, Alg. Finist.) bo 400 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Crouan, P. L. et H. M. Florule du Finisteére. Paris 1867. — (Crouan, Decaisne, Flor.) > Observations sur le genre Peyssonelia. — Annales des Sciences naturelles. Ser. 3, Tome 2. Paris 1844. — (Crouan, Ann. d. Sc.) J. Essai sur une classification des Algues et des Polypiers caleiferes de Lamouroux. — Annales des Sciences naturelles. Ser. 2. Tome 17. Paris 1842. — (Desne. Class.) Plantes de YF'Arabie heureuse receuillies par P. E. Botta. Paris 1841. — (Desne Pl. Arab.) et Thuret, G. Recherches sur les anthéridies et les spores de quelques Fucus. — Annales des Sciences mnaturelles. Ser. 3, Tome 3. Paris 1845. — (Desne et Thur. Rech. Fuc.) De Candolle, A. P. et de Lamark, J. B. Flore Francaise. Ed. 3. Tome 2. Paris 1815. — (DC. F1. Fr.) De la Pylaie, M. Quelques observations sur les productions de Yile Dickie, G. Dillhwyn, de Terre Neuve et .sur quelques Algues de la cöte de France, appartenant au genre Laminaire. — Annales des Sciences Naturelles Ser. 1, Tome 4. Paris 1824. — (De la Pyl. Prod. Terre neuve.) Flore de Yile de Terre nevve et des iles S:t Pierre et Niclon. Paris 1829. (De la Pyl. Fl. Terre neuve.) Notes on the Alg&e. — Journal of a Voyage in Baffin's bay and Barrow Straits in the Years 1850—1851, by P. C. Sutherland. Vol. 2. London 1852. — (Dickie, Alg. Sutherl. 1.) Notes on Flowering plants and Alg&e collected during the Voyage of the »Isabel». — A Summer Search for Sir John Franklin with a Peep into the Polar Basin by Inglefield. London 18533. — (Dickie, Alg. Sutherl. 2.) Alge. — An Account of the Plants collected by dr Walker in Greenland and arctic America during the Expedition of Sir Francis M'Clintock in the Yacht »Fox». — Journal of the Proceedings of the Linnean Society. Botany. Vol. 5. London 1861. — (Dickie, Alg. Walker.) Notes on a Collection of Alg&e procured in Cumberland Sound by Mr James Taylor and Remarks on arctic species in general. — The Journal of the Linnean Society. Botany. Vol. 9. London 1867. — (Dickie, Alg. Cumberl.) On the Alg&e found during the arctic Expedition (under the command of Nares). — Separataftryck från Journal of the Linnean Society. Botany. Vol 17. — (Dickie, Alg. Nares.) L. W. British Conferve. London 1809. — VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 401 Dunér, N. och Nordenskiöld, A. E. Anteckningar till Spetsbergens Geografi. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar. Band 6, N:o 5. Stockholm 1865. — (Dunér, Nor- denskiöld, Spetsb. Geogr.) Paton, A. E. A List of Plants collected in Spitzbergen in the Sum- mer of 1873 with their localities. — The Journal of Bo- tany british and foreign. New Series. Vol. 5. London 1876. — (Eaton, List.) Engler, A. Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt insbesondere der Florengebiete seit der Tertiärperiode. Del. 1. Leipzig 1879. — (Engler, Pflanzenw.) English Botany. London 1790—15814; Supplement. London 1831. (Engl. Bot.; Engl. Bot. Suppl.) Farlow, W. G. Marine Alge of New-England and adjacent Coast. Washington 1881. — (Farl. New Engl. Alg.) » Andersson, C. L. and Eaton, D. C. Alge exsiccate Ame- riee borealis. Fasc. 3. Bostonie 1878. — (Farl. Eat. et Ands. Alg. Amer.) Flora Danica. Tome 1—16. Hafnie 1766. — 1877. Foslie, M. Om nogle nye arctiske havalger. — Aftryck ur Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1881. N:o 14. — (Foslie, Arct. Havalg.) » Bidrag til kundskab om de til gruppen Digitate hörende Laminarier. — Aftryck ur Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1883. N:o 2. — (Foslie, Digitata-Lam.) Fries, E. Systema orbis vegetabilis. Lunde 1825. — (Fries Syst. Veg.) » Corpus Florarum provincialium Suecie. Flora Scanica. Up: salie 1835. — (Fr. Fl. Scan.) » Summa vegetabilium Scandinavie. ”Upsalize 1845. — (Fr. Sum. Veg.) Fries, Th. M. Lichenes Spitsbergenses. — Kongl. Svenska Veten- skaps-Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 2. Stockholm 1867. — (Th. Fries, Lich. Spetsb.) Gmelin, S. G. Historia Fucorum. Petropoli 1768. — (Gmel. Hist. Fuc.) Gobi, Chr. Die Brauntange des Finnischen Meerbusens. — Mémoires de F'Académie impériale des Sciences de St.-Pétersbourg. Ser. 7. Tome 21, N:o 9. St.-Pétersbourg 1874. — (Gobi, Brauntange.) Gobi, Chr. Die Algenflora des Weissen Meeres und der demselben zunächstliegenden Theile des nördlichen Eismeeres — Mé- moires de F'Académie impériale des Sciences de St.-Péters- Bå III. 26 402 KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. bourg. Ser. 7. Tome 26, N:o 1. — (Gobi, Algenfl. Weiss. Meer.) Goodenough, S. and Woodward, T. J. Observations on the British Fuci with particular Descriptions of each Species. — Transac- tions of the Linnean Society. Vol. 3. London 1797. — (Good. et Wood. Linn. Trans.) Gray/ J. E. A natural arrangement of British Plants. London 1821. — (Gray Brit. Pl.) Gvreville, R. K. Descriptiones novarum specierum ex algarum ordine. — Nova acta Physico-medica Academie Cesaree Leopoldino- Caroline nature curiosorum. Tome 14. Pars posterior. Bonne 1829. — (Grev. Act. Leop.) » Alg&e Britannice. Edinburgh 1830. — (Grev. Alg. Brit.) Gunnerus, J. EB. Flora norvegica. Nidrosige 1766—1772. — (Gunn. F1. Norv.) » Om nogle norske Planter. — Det Kongelige Norske Viden- skabers Selskabs skrifter. Del. 4. Kjöbenhavn 1768. — (Gunn. Act. Nidros.) Harvey, W. H. Algological illustrations N:o 1. — The Journal of Botany by W. J. Hooker. Vol. 1. London 1834. — (Harv. in Hook. Journ. Bot.) » A Manual of the British Alg&e. Ed. 1. London 1841; Ed. 2. London 1849. — (Harv. Man.; Harv. Man. Ed. 2.) » Alge. — Flora of Western Eskimaux-Land. 'The Botany of the Voyage of H. M. S. Herald by B. Seeman. London 1852—1857. — (Harv. Fl. West-Esk.) > Nereis Boreali-Americana. 1—2. — Smithsonian Contribu- tions to knowledge. Vol. 3, 5. Washington 1852, 1853. — (Harv. Ner. Am.) » Charactes of New Alge, chiefly from Japan and adjacent Regions, collected by Charles Wright in the North Pacific Exploring Expedition under Captain John Rodgers. — Se- parat från Proceedings of the American Academy Vol. 4. Oktober 1859. — (Harv. New Alg.) > Notice of a Collection of Alg&e made on Nörth-West Coast of North America, chiefly at Vancouver's Island, by David Lyall. — Journal of the Proceedings of the Linnean So- ciety. Botany. Vol. 6. London 1862. — (Harv. Alg. Vanc.) » Phycologia Britannica or a History of British Sea-Weeds. New Edition. London 1871. — (Harv. Phyc. Brit.) Hauck, T. Die Meeresalgen. — Dr L. Rabenhorst's Kryptogamen- Flora von Deutschland, Oesterreich und der Schweiz. Band 2. Leipzig 1883. — (Hauck, Meeresalg.) 2 FEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 403 Haughton, S. Geological account of the arctic archipelago, drawn up principally from the specimens collected by Captain F. L. M'Clintock from 1849 to 1859. — The Voyage of the »Fox» in the Arctic Seas by Captain M'Clintock. Appen- dix 4. London 1860 — (Haughton, Fox-Exped.). Hohenacker, R. F. Alge marine siccate. Esslingen, Kirchheim 1852 —1862. (Hohenack. Alg. Mar.) | Hildebrandsson, H. H. Observations météorologiques faites par I'Ex- pédition de la Vega du Cap Nord a Yokohama par le dé- troit de Behring. — Vega-Expeditionens Vetenskapliga Iakt- tagelser bearbetade af deltagare i resan och andra forskare. Band. 1. Stockholm 1882. — (Hildebrandsson, Obs. Météor.) Hooker, W. J. The British Flora. Vol. 2: London 1853. (Hook. Brit: ob:) Hudson, G. Flora Anglica. Ed. 2. HLondini 1778. (Huds. F1. Angl.) Jensen, J. A. D. Astronomiske Observationer foretagne i en Del af Holstenborgs og Egedesmindes Distrikter og Undersögelser over Vandets BSaltholdighed. — — Meddelelser om Grön- land udgivne af Commissionen for Ledelsen af de geolo- giske og geographiske Undersögelser i Grönland. Hefte 2. Kjöbenhavn 1881. — (Jensen, Grönl. Meddel.). Jolmston, G. AA. History of British Sponges and Lithophytes. HEdin- burgh 1842. (Johnston, Brit. Spong. Lith.). Kiepert, H. ”Uebersichts-Karte der Nordpolar-Länder. Neue berichtigte Ausgabe. Berlin 1874. Kjellman, F. R. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocar- peer och ”Tilopterider. Stockholm 1872. (Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt.) » Förberedande Anmärkningar om algvegetationen i Mossel- bay enligt iakttagelser under vinterdraggningar, anstälda af Svenska polarexpeditionen 1872—1873. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1875, N:o 5. Stockholm. (Kjellm. Vinteralgv.) > Om Spetsbergens marina klorofyllförande Thallophyter 1, 2. Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar, Band 3, N:o 7, Band 4, N:o 6. Stockholm 1875, 1877. (Kjellm. Spetsb. Thall.) » Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der Westkäste von Nowaja Semlja und Wajgatsch. — Nova acta regie Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3. — Up- salie 1877. — (Kjellm. Algenv. Murm. Meer.) > Redogörelse för Prövens färd från Dicksons hamn till Norge samt för Kariska hafvets växt- och djurverld. — Redo- 404 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. görelse för en Expedition till mynningen af Jenissej och Si- birien år 1875 af A. E. Nordenskiöld. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 4, N:o 1. Stockholm 1877. — (Kjellman, Pröven.) Kjellman, F. R. Bidrag till kännedomen af Kariska hafvets Alg- vegetation. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1877, N:o 2. Stockholm. — (Kjellm. Ka- riska hafvets Algv.). » Bidrag till kännedomen om Islands hafsalgflora. — Bota- nisk tidskrift. Ser. 3. Band 3. Köpenhamn 1879. (Kjellm. Isl. Alg. » Rhodospermee et Fucoidee—Enumerantur Plante Scandi- navie. 4. Lund 1880. — (Kjellm. Pl. Scand.) Kleen, E. Om Nordlandens högre Hafsalger. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1874, N:o 9. Stock- holm. — (Kleen, Nordl. Alg.) Koldewey, K. Meerestemperaturen und Strömungen; Ebb- und Flut- beobachtungen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. (se under Börgen.) -— (Koldewey, Zweite deutsche Polarf.) Kornerup, 4. Notices générales sur la nature du .Grönland. — Med- delelser om Grönland 0. s. v. (Se under Jensen. Hefte 3. Kjöbenhavn 1880. — (Kornerup, Grönl. Meddel. I.) Kitlzing, F. T. Ueber Ceramium Ag. — Linnea von Schlechtendal Vol. 5. Halle 1841. — (Kätz. Linnea.) Phycologia generalis. Leipzig 1843. — (Kätz. Phyc. gener.) » Tabule Phycologice 1—19. Nordhausen 1845—1869. — (Kätz. Tab. Phyc.) » Diagnosen und Bemerkungen zu neuen oder kritischen Al- gen. — Botanische Zeitung 1847. — (Kätz. Bot. Zeit. 1847.) » Species Algarum. Lipsie 1849. — (Kätz. Spec. Alg.) Lagerstedt, N. G. W. Om algslägtet Prasiola. Försök till en Mono- graphi. Upsala 1869. — (Lagerst. Monogr.) Lamark. Histoire naturelle des animaux sans vertebres. Tome 2. Paris 1816. — (Lam. Hist. Anim.) Lamouroux, J. V. F. Essai sur les genres de la famille des Thalas- siophytes non articulées. — Annales du Muséum d Histoire naturelle. Tome 20. Paris 1813. — (Lamour. Ess.) » > Histoire des Polypiers coralligeénes flexibles, vulgairement nommés Zoophytes. Caen 1816. — (Lamour. Hist. Polyp.) Lepechin, J. Quattuor Fucorum species descripte. — Novi Commen- tarii Academie Scientiarum imperialis Petropolitane. Tome 19. Petropoli 1775. — (Lepech. Comment. Petrop.) VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 405 = Le Jolis, A. Examen des espéces confondues sous le nom de Lami- naria digitata auct., suivi de quelques observations sur le genre Laminaria. — Nova acta Academie Cesare&e Leo- poldino-Carolin&e nature curiosorum Vol. 26. Pars poste- rior. Vratislavie et Bonne 1856. — (Le Jol. Exam.) > Liste des Algues marines de Cherbourg. Cherbourg 1863. — (Le Jol. Liste Alg. Cherb.) Lightfoot, J. Flora Scotica. London 1777. — (Lightf. F1. Scot.) Lindblom, A. E. Förteckning öfver de på Spetsbergen och Beeren Eiland anmärkta växter. — Botaniska notiser 1840. — (Lindbl. Bot. Not.) Link, H. F. Epistola de Algis aquaticis in genera disponendis. — C. G. Nees ab Esenbeck. Hore phycice berolinenses. Bonne 1820. — (Link, Epist.) Linné, C. von. Species Plantarum. Ed. 1, 2. Holmig 1753, 1763. — (L. Spec. P1.) ? Systema nature. Ed. 10. Holmige 1758 (L. Syst. Nat.); Ed.1125 Holmie 1763. — (LZ. Systs Nat. Ed:,12.) > Fauna Svecica. Ed. 2. Stockholmie 1761. — (L. Fauna Svec.) é | Mantissa Plantarum. Holmie 1767. — (L. Mant.) Lyngbye, H. G. Tentamen Hydrophytologie Danice. Hafnie 1819. —(Lyngb. Hydr. Dan.) Magnus, P. Die Botanischen Ergebnisse der Nordseefahrt von 21. juli bis 9. september 1872. — Jahresbericht der Kommission zur Untersuchung der deutschen Meere in Kiel, II. Berlin 1874. — (Magnus, Nordseef.) Markham, .C. R. On the Threshold of the Unknown Region. Ed. 2. London 1873. — (Markham, Threshold.) Martin, A. R. Meteorologiska observationer gjorde på en resa till Spitsbärgen. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1758. — (Martin, Met. Observ.) Martens, F. Journal d'un Voyage au Spitsbergen et av Groenlandt. — Recueil de Voyages au Nord. Tome 2. Amsterdam 1715. — (Martens, Voyage Spitsb.) Molm, H. wvon. Die Temperatur Verhältnisse im Meere zwischen Norwegen, Schottland, Island und Spitsbergen. — Peter- mann's Mittheilungen iäber wichtige neue Erforschungen auf dem Gesammtgebiete der Geographie. Band. 22. Gotha 1876. — (Mohn Temp. Verhältn.) Montagne, J. F. C. Sixiéme centurie de plantes cellulaires nouvelles, tant indigénes qu'exotiques. — Annales de Sciences naturelles. Ser. 3. Tom. 11. Paris 1849. — (Mont. Ann. d. Sc. 9.) 406 KJELLMAN, NORBA ISHAFVETS ALGFLORA. Montagne, J. F. OC. Sylloge generum specierumque cryptogamarum quas in variis operibus descriptas iconibusque illustratas nunc ad diagnosim reductas multasque novas interjectas or- dine systematico disposuit. Parisiis 1856. Nardes. De novo genere Algarum cui nomen est Hildbrandtia pro- typus. — Isis von Oken. Leipzig 1843. — (Nardo. Isis.) Nordenskiöld, A. E. Redogörelse för den Svenska Polarexpeditionen år 1872—1873. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band. 2, N:o 18. Stockholm 1875. — (Nordenskiöld, Spetsb.-Exp.) » Karta öfver Prövens färd till Jenisej och åter 1875. Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenissej och Sibirien år 1875. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band. 4, N:o 1. Stockholm 1877. — (Nordenskiöld, Pröven.) » Rapporter skrifna under loppet af Vegas expedition till D:r Oscar Dickson. — Vega-expeditionens Vetenskapliga Iaktta- gelser o. s. v. Band. 1. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) > Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. — Anf. st. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) Nylander, W. och Scelan, Th. Herbarium Musei Fennici. Helsingfors 1859. — (Nyl. et Seel. Herb. Fenn.) Nägeli, CO. Die neuern Algensysteme und Versuch zur Begrändung eines eigenen Systems der Algen und Florideen. Neuen- burg 1847. — (Näg. Algensyst.) > Gattungen einzelliger Algen. Zärich 1849. — (Näg., Gatt. einz. Alg.) » Morphologie und Systematik der Ceramiaceen.: Sitzungs- berichte königl. bayer. Akademie der Wissenschaften zu Min- chen 1861. Band 2. Mänchen 1861. — (Näg. Ceram.) Pallas, P. S. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs. Del. 3. S:t Petersburg 1776. — (Pall. Sib. Reise.) Parry, W. E. Zweite Reise zur Entdeckung einer nordwestlichen Durchfahrt aus dem atlantischen in das stillen Meer. Ham- burg 1822. — (Parry, Zweite Reise.) Philippi. ”Beweis dass die Nulliporen Pflanzen sind. — Archiv fär Naturgeschichte von A. F. A. Wiegman. Jahrg. 3. Band. 1. Berlin 1837. — (Phil., Wiegm., Arch.) Postels, A. et Ruprecht, F. Tilustrationes Algarum Oceani Pacifici im- primis septemtrionalis. Petropoli 1840. — Post. et Rupr. TI. Alg.) [ Pringsheim, N. Beiträge zur Morphologie der Meeres-Algen. BSeparat- aftryck ur Abhandlungen der königl. Akademie der Wis- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 407 senschaften zu Berlin 1861. Berlin 1862. (Pringsh. Morph. Meeresalg.) Rabenhorst, LC. Flora Europea Algarum aque dulcis et submarine. Sectio 3. Lipsie 1868. — Rabenh. FI. Eur. Alg.) » Die Algen Sachsens respective Mittel-Europas. — (Rabenh. Alg. Eur.) Rink, H. Grönland geographisk og statistisk beskrevet. Kjöbenhavn 1857. — (Rink, Grönland.) Rosanoff, S. Recherches anatomiques sur les Mélobésiges. — Mémoires de la société impériale des Sciences naturelles'de Cherbourg. Tome 12. . Cherbourg 1866. — (Rosan. Melob.) Roth, A. W. Tentamen Flore germanice. Lipsie 1788—1800. — (Roth, Fl. Germ.) > Catalecta Botanica 1—3. Lipsie 1797—1806. — (Roth, Cat. Bot.) Ruprecht, F. Tange des Ochotischen Meeres. — Reise in den äusser- sten Norden und Osten Sibiriens von A. Th. v. Midden- 'dorff. Band 1, Theil 2. S:t Petersburg 1848. — (Rupr. Alg. Och.) Schiibeler, Algze (Novaja-Semljas.) — Reisen nach dem Nordpolarmeer in den Jahren 1870 und 1871 von M. Th. von Heuglin. Theil 3. Braunschweig 1874. — (Schäbeler in Heugl. Reise.) ; Schrenk, A. G. Reise durch die Tundren der Samojeden. Theil 2. Dorpat 1854. — (Schrenk, Ural. Reise. Scoresby, W. An Account o. s. v. (Se under Brown.) Solier, A. J. J. Meémoire sur deux Algues zoosporées devant former un genre distinct, le genre Derbesia. — Extrait des An- nales des Sciences naturelles, Tome 7. 1847. — (Solier, Ann. d. Sc.) Solms-Eaubach, Graf zu. Die Corallinenalgen des Golfes von Neapel und der angrenzenden Meeres-Abschnitte. — Fauna und Flo- ren des Golfes von Neapel o. s. v. Se under Berthold. — Leipzig 1881. Sommerfelt, Chr. Supplementum Flor&e lapponice quam edidit D:r G. Wabhlenberg. Christianie 1826. — (Sommerf. Suppl.) » Bidrag til Spitsbergens og Beeren-Eilands Flora efter Her- barier, medbragte af M. Keilhau. — Magazin for Natur- videnskaberne. 2 Rekkes 1 Bind. Christiania 1832. — . (Sommerf. Spitsb. F1) Spörer, J- Novaja Semlä in geograpbischer, naturhistorischer und Volk- wirthschaftlicher Beziehung, Ergänzungsheft N:o 21 zu Pe- 408 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. termann's Geographische Mittheilungen. Gotha 1867. — (Spörer, Nov. Semlä.) Stackhouse, J. Description of Ulva punctata. — Transactions of the Linnean Society. Vol. 3. London 1797. — (Stackh. Linn. Trans.) > Nereis Britannica. Ed. 2. Oxonii 1816. — (Stackh. Ner. Brit.) Stuxberg, A. Evertebratfaunan i Sibiriens Ishaf. Förelöpande Medde- lande. — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser o. s. v. (Se under Hildebrandsson.) — (Stuxberg, Vega-exp-) Suhr, J. N. von. Beiträge zur Algenkunde. — Flora. Jahrg. 23. Band 1, N:o 19. — (Suhr, Flora 1840). Thuret, G. Essai de Classification des Nostochinées. — Extrait des Annales des Sciences naturelles. Ser. 6, Tome 1. — (Thur-. Nostoch.) Tournefort, J. P. TImnstitutiones rei Herbarize. Tome 3. Paris 1719. — "Tourn. Inst. Herb.) Turner, D. Description of four new Species of Fucus. — Transactions of the Linnean Society. Vol. 6. London 1802. » Fuci, sive plantarum Fucorum generis a botanicis ascrip- tarum icones, descriptiones et historia. Vol. 1—4. Londini 1808—13819. Unger, F. Beiträge zur näheren Kenntniss des Leithakalkes nament- Å lich der vegetabilischen HEinschlässe und der Bildungsge- schichte desselben. — Denkschriften der kaiserlichen Aka- demie der Wissenschaften. Band. 14. Wien 1858. — q (Unger, Leitha-Kalk.) Wahlenberg, G. Flora lapponica. Berolini 1812. — (Wg. FI. Lapp.) Weber, F. und Mohr, D. M. H. Naturhistoriscehe Reise durch einen Theil Schwedens. Göttingen 1804. — (Web. et Mohr, Reise.) Wijkander, A. Observations météorologiques de T'Expédition arctique Suédoise 1872—1873. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Aka- demiens Handlingar Band 12, N:o 7. Stockholm 1875. — (Wijkander, Obs. Météor.) Wittrock, V. B. Försök till en Monographi öfver Algslägtet Mono- stroma. Stockholm 1866. — (Wittr. Monostr.) » Om Gotlands och Ölands sötvattensalger. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 1, N:o 1. Stockholm 1872. — (Wittr. Gotl. och ÖL. Alg.) » Alg&e (Spetsbergens.) — Reisen o. s. v. von Heuglin. (Se under Schäbeler.) — (Wittr. in Heugl. Reise.) kd On the development and systematic arrangement of the Pithophoracee, a new order of Alge. — Nova acta regie Wittrock, Zanardini, Zeller, G VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 409 Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3. Upsalie 1877. — (Wittr. Pithoph.) V. B. Chlorophyllophyce&e och Nostocacee. -— Enumeran- tur Plante Scandinavie 4. Lund 1880. — (Wittr. Pl. Scand.) å et Nordstedt, O. Alge aque dulcis exsiccate precipue Scandinavice, quas adjectis algis marinis chlorophyllaceis et phycochromaceis distribuerunt. 1—-10. Upsalie et Holmizxe 1877—1880. G. Saggio di classificazione naturale della Ficee, aggiunti nuovi studii sopra P'Androsace degli antichi con tavola mi- niata ed enumerazione di tutte le specie scoperte e raccolte dall' autore in Dalmazia. Venezia 1843. — (Zanard. Sagg.) Algen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. (Se under Börgen.) — (Zeller, Zweite d. Polarf.) Fig. Förklaring af figurerna. Taflan 1. Lithothamnion sorifervwm. Ungt individ. + Ett något äldre individ, sedt ofvanifrån. + Samma individ, sedt underifrån. + Fullvuxet individ. + Hälft af ett yngre individ, sedt från klyfningsytan. 1. —10. Grensystem af olika utbildning. + Gren med sporangiekonceptakler. 3. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 4. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. 9. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 302. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 299. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 99. Del af ett ytligt tangentialt slipsnitt. 99. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400 I: Sporangium. 3090. Taflan 2. Lithothamnion glaciale. Äldre, fullvuxet individ, sedt ofvanifrån. 1 Samma, sedt underifrån. + Taflan 3. Lithothamnion glaciale. Ungt individ, omslutande en del af en sten. + Något äldre individ, fullständigt omklädande en sten. 1 Del af ett äldre individ i genomskärning. + VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 411 v TAKE de » 2) är NVYGE RI EA > 6. HE le » 8. AAC) » 10. Fig Br 6: . 8: Höga 9. > 10. Gren med sporangiekonceptakler, sedd ofvanifrån. + Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. WP. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. 4. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 290. 4 | Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 99. Del af ett ytligt, tangentialt slipsnitt. 2499. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400 ) NO 400 I 4 >» 12—14. HSporangier. 390. Taflan 4. Lithothamnion intermedium. Fullvuxet individ. + Hälft af ett äldre individ, sedt från klyfningsytan. + Gren med sporangiekonceptakler. 1 Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 4. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. YH. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 299. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 2499. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 399. Del af ett ytligt, tangentialt slipsnitt. 299. Sporangium. 200. Taflan 5. LTithothamnion alcicorne. Fig. 1—S8. Äldre, utvuxet individ. + Gren med sporocarpie- och sporangiekonceptakler. + Del af ett mediant slipsnitt af en gren. '". Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. 39. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- versalt slipsnitt. 299. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 209. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 2499. Sporangium. 290, Lithothammion norvegicum. Fig. 9—10. Exemplar från Norges nordvestkust. + ' Exemplar från Norges sydvestkust. + , 412 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Lithothamnion fecundum. Fig. 11—19. Fig. 11. Del af ett exemplar, utbredt öfver en sten. + » 12. Stycke af den krustformiga bålen, bärande sporangiekoncep- takler, sedt ofvanifrån. + >» 13. Vertikalt tangentialt slipsnitt. 9. > 14. Del af bålens basalsystem i radialt slipsnitt. 24909. » 15. Del af bålens förtjockningssystem. 390. » 16. Del af ett horisontalt tangentialt ytligt slipsnitt. 299. >» 17. Genomskärning af en med ett sporangiekonceptakel försedd del af bålen. 190. » 18. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 200, » 19. Sporangium. 499. Taflan 6. Lithothamnion flavescens. Fig. 1—7. Fig. 1. Stycke af en bål, beklädande Lithothamnion compactum. + » 2. Sporangiekonceptakel, sedt ofvanifrån. 9. » 3. Radialt slipsnitt, med ett invuxet sporangiekonceptakel. Af sporangierna återstå endast de gelinerade toppstyckena. 9. » 4. Radialt slipsnitt af bålens undre del. 4409. > 5. Del af ett horisontalt tangehtialt ytligt slipsnitt. 209. >» 6. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 400, Lithothamnion compactum. Fig. 8—12. Fig. 8. Ett stycke af en krustkomplex med en ung krusta på ytan. + > 9. Vertikalt slipsnitt af en äldre krustkomplex. WY. » 10. Del af bålens basalsystem i radialt slipsnitt. 99. >» 11. Del af bålens förtjockningssystem. 290. » 12. Del af ett ytligt horisontalt tangentialt slipsnitt. 499, Taflan 7. Rhodomela virgata. Fig. 1. Första årets växt i sommardrägt. + >» 2. Första årets växt i höstdrägt. + > 3. Del af en gren med sporocarpieställningar,' utvecklade Sniler vintern. + > 4. Sporocarpieställning. 9. FER > ÖA GÄR te sa te AE ve VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 4153 ND R CB SIS EL. 2. 4 ds Antheridieställning. P. Tetrasporangieställning. 2. Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära ba- sen. $. Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära basen. $P. Taflan 8. Rhodomela subfusca. Första årets växt i sommar- och höstdrägt. + Första årets växt 1 vinterdrägt. + Sporocarpiebärande del af växten. + Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära ba: sen. 9. Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära basen. $9. Taflan 9. Rhodomela lycopodioides f. typica 8 laxa. + 1 Rhodomela lycopodioides f. typica y tenera. + Rhodomela lycopodioides f. setacea. + Taflan 10. Rhodomela lycopodioides f. flagellaris. Fig. 1—2. Habitusfigur. + Del af ett tvärsnitt af bålens hufvudaxel nära basen. 5$P. Delesseria corymbosa. Fig. 3. Habitusfigur. + Taflan 11. Hoeemescharia polygyna. Vertikalsnitt af en vegetativ del af bålen. 59.” Vertikalsnitt af en cystidiebärande del af bålen. 5. Stycke af det vegetativa systemet. 200, 6. Cystidiebärande stycken af bålen. 290. Grensystem, hvars ena axel afslutas med en trichogyn (?). 290. 414 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fig. 8. Grenar med talrika laterala trichogyner (2). >49. » 9. Grensystem med outvecklade tetrasporangier (?). 490. Taflan 12. Chantransia efflorescens f. tenwis. Fig. 1—2. Fig. 1. Del af ett sporbärande exemplar. WY. » 2. Sporbärande gren. 290. Rhodophyllis dichotoma. Fig. 3. Fig. 3. En i det inre af djupa fjordar förekommande form. + Halosaccion ramentacewm f. robusta. Fig. 4. Fig. 4. Tetrasporangiebärande exemplar. 3 Taflan 13. Halosaccion ramentacewm f. robusta. Fig. 1—2. Fig. 1. Ett individ, hvars »ramenta» efter tetrasporangiernas mognad till största delen upplösts. + » 2. Del af ett individ, med nya ramenta utskjutande från resterna af de förut upplösta. + Halosaccion ramentaceum f. subsimplex. Fig. 3. Fig. 3. Habitusfigur. +. Halosaccion ramentacewm f. ramosa. Fig. 4. Fig. 4. Habitusfigur. + Taflan 14. Sarcophyllis arctica. Fig. 1—3. Fig. 1. Äldre, utvuxet individ. + » 2. Tvärsnitt af en procarpiebärande del af bålen. 9". > 3. Tvärsnitt af en sporocarpiebärande del af bålen. . Kallymenia septemtrionalis. Fig. 4—6. Fig. 4. Ungt exemplar. + >» 5. Äldre, antagligen fullvuxet individ. + > 6. Tvärsnitt af bålen hos ett äldre individ. 99. mA SSA SEEN NI FY VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 415 Taflan 15. Ptilota pectinata f. integerrima. Fig. 1. Del af ett äldre, utvuxet exemplar. + > Ptilota pectinata f. Ulitoralis. Fig. 2—5. Habitusfigur. + Del af ett grensystem af sista ordningen. ?. Tvärsnitt af en utvuxen gren af näst sista ordningen. ”Y. Tvärsnitt af en bland bålens gröfsta och äldsta axlar. !P. Ptilota pectinata f. typica. Fig. 6. Tvärsnitt genom en utvuxen gren af näst sista ordningen. 17”. Ceramium rubrum f. squarrosa. Fig. 7. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar. + Rhodochorton intermedium. Fig. 8. Del af ett utvuxet exemplar. + Rhodochorton Rothii f. globosa. Fig. 9—13. Exemplar, sedt från ytan. + Del af bålens basallager. 399. Grensystem, utgående från basallagret. Nedre delen af ett dylikt grensystems hufvudaxel. Öfre delen af en gren af sista ordningen. 300. 40 IT: 300 - Taflan 16. Antithamnion Pylaiser f. norvegica. Fig. 1. Öfre delen af ett utvuxet individ. SI Antithammion boreale f$. typica. Fig. 2—3. Nedre delen af ett första ordningens grensystem. 59. Toppen af ett dylikt. 5P. Antithamnion boreale f. corallina. "Fig. 4—5. Nedre delen af ett första ordningens grensystem. 5P. Toppen af ett svagt dylikt. 5$pP. Rhodochorton mesocarpum f. penicilliformis. Fig. 6—7-. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar. 59. Grenstycke med tetrasporangier. 390. 416 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Fig. Fig. » . 1. Exemplar af växten från Nordlanden. + ig. 3. Receptakelbärande exemplar från Finmarken. 1 Taflan 17, Diploderma amplissimum. Fig. 1—3. 1—3. Växten i olika åldersstadier. + Porphyra abyssicola. Fig. 4. I 4. Utvuxet individ. br Taflan 18. Diploderma amplissimum. Fig. 1—S8. ig. 1. Del af bålens bas, sedd från ytan. 99. 2. Tvärsnitt af samma del. 309. Bålens sterila del, sedd från ytan. ?99. Tvärsnitt af ett 90 cm. långt exemplar vid bålens midt. Tvärsnitt vid midten af det på tafl. 17 fig. 3 afbildade exem- 300 9”. 300 her OR ue plaret. 6. Sporocarpiebärande del af växten, sedd från ytan. >9". 7. Sporocarpie- och antheridiebärande del af växten, sedd från yfana (fö 8. Tvärsnitt af densamma. 3090. Diploderma miniatum. Fig. 9. . 9. Tvärsnitt af bålens sterila del. 390. Porphyra abyssicola. Fig. 10—11. . 10. Del af bålen med sporocarpier under utveckling. 399. 11. Tvärsnitt af densamma. 90. Taflan 19. Fucus miclonensis. Fig. 1—2. 1 2. Exemplar från Finmarken. + Fucus , filiformis $£. Gmelini. Fig. 3. 1 'Taflan 20. Alaria dolichorhaclhus. Ungt exemplar af växten i naturlig storlek. VEGA-EXPEDITIONENS VETENRSKAPLIGA ARBETEN. 417 Kg: CR. Bg: di. OM 2: ELINE » 4. Fig. 1—2. Exemplar af olika ålder. + Fig. 1. N» >» 3. TING örgla SO Taflan 21. Alaria dolichorhachis. Äldre exemplar af växten. + Sporophyll. + 'Taflan 292: Alaria oblonga. Mycket unga individer. + Äldre, men ännu icke sporofyllbärande individ. + Gammalt individ med zoosporangieförande sporofyller. 3 Sporofyll med utbildad sorus. + Taflan 23. Alaria elliptica. 1 Taflan 24. Phyllaria lorea. Ungt exemplar. + Något äldre individ. + 1 Utvuxet individ med sorus under utveckling. 3 Taflan 25. Phyllaria dermatodea. Fig. 1—4. Tvärsnitt af stipes hos ett ungt exemplar med en krans tjock- väggiga, rörformiga celler på gränsen mellan midtel- och mellanlagret. + En del af samma tvärsnitt; m de tjockväggiga rörformiga cellerna. ?99. : > 3, 4. Delar af tvänne sådana celler. 7Y. Fig. 5. » 6. Fig. 7. Bå III. Phyllaria lorea. Fig. 5—6. Inre delen af ett tvärsnitt af stipes hos ett äldre exemplar, med långa, rörformiga, men tunnväggiga celler (m). 99. Tvärsnitt af laminan med ett cryptostoma. 199. Laminaria saccharina f. grandifolia. Fig. 7. Del af ett tvärsnitt af laminan med en slemlakun (1.). 199. b3 dj 418 KJELLMAN, NORRM ISHAFVETS ALGFLORA. Laminaria nmigripes. Fig. 8—10. Fig. 8. Yttre delen af ett tvärsnitt genom stipes med slemlakuner. PP. Exemplaret från Spetsbergen, af J. G. Agardh bestämdt till L. nigripes. >» 9. Del af samma tvärsnitt med tre slemlakuner (1.). 199, » 10. En del af ett tvärsnitt af laminan med en slemlakun. 199. Alaria dolichorhachis. Fig. 11—18. Fig. 11. Del af ett tvärsnitt af stipes. 3. » 12. Tvärsnitt af stipes nära basen hos ett äldre exemplar. + » 13. Tvärsnitt af den äldre, icke sporofyllbärande delen af rachis hos samma exemplar. + > 14. Tvärsnitt af den sporofyllbärande rhachisdelen hos samma exemplar. + » 15. Tvärsnitt af rhachis, der den öfvergår i kostan. + » 16. Tvärsnitt af kostan vid midten af laminan. + > 17. Zoosporangium. 1490. > 18." Paratys. ”"Y. Alaria esculenta f. typica. Fig. 19. Fig. 19. Tvärsnitt af kostan vid laminans midt. Exemplar från Nor- ges vestkust. 1 Alaria membranacea. Fig. 20. Fig. 20. Tvärsnitt af kostan vid laminans midt på ett exemplar från Norges Finmarkskust. + Alaria oblonga. Fig. 21—24. Fig. 21. Tvärsnitt af stipes och » 22. tvärsnitt af den sporofyllbärande rhachisdelen på samma individ. + 23. "Tvärsnitt af kostan hos ett ungt, > 24. hos ett äldre exemplar. + Alaria elliptica. Fig. 25—26. Fig. 25. Tvärsnitt af kostan hos ett ungt, >» 26. hos ett äldre exemplar. + Taflan 26. Scytosiphon attenuatus. Fig. 1—5. Fig. 1. Flera från samma fästeyta utgående individer. 1 » 2. Ett frigjordt individ. 1 4 be å RARE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 419 Fig. 3. Tvärsnitt af bålväggen med gametangier (zoosporangia multi- locularia). 499. 4. Längdsnitt af bålväggen med gametangier och s. k. para: fyser. 100. > 5. Nedre delen af ett hår. 99. LTäthoderma fatiscens. Fig. 6—7. S SR IH Tvärsnitt af en zoosporangieförande del af bålen. 299. >» 7. Gametangie-ställning. +$9. Lithoderma lignicola. Fig. 8—11. Fig. 8. Ett trästycke, beklädt af växten. + » 9. Del af bålens basallager. 290. » 10. Radialt tvärsnitt af bålen. 99. » 11. Horisontalt tangentialsnitt af bålen. 209. Dictyosiphon corymbosus f. abbreviata. Fig. 12—15. Fig. 12. Ett äldre, zoosporangiebärande individ. + » 13. En del af ett tvärsnitt af bålens hufvudaxel nedtill. ?99. >» 14. Del af en zoosporangiebärande gren, sedd från ytan. 199 >» 15. En del af ett tvärsnitt af den samma. ?$90. Chorda filum f. ecrassipes. Fig. 16. Fig. 16. Utvuxet exemplar. + Phloeospora puwmila. Fig. 17. Fig. 17. Bålens nedre del med rhiziner. 9. Taflan 27. Pylaiella varia. Fig. 1—12. Fig. 1. Del af ett sterilt individ. 0. >» 2—12. Zoosporangier, utvecklade på olika sätt. ?P. Pylatella nana. Fig. 13—15. Fig. 13. Vegetativ del af bålen. ”P. » 14. Del af en vertikal cellrad, uppbärande tvänne gametangier, (zoosporangia multilocularia) af hvilka det ena är tomt. ?P. > 15. Delar af vertikala cellrader, bärande zoosporangier (?). 2 a 25 Tä Taflan 28. Monostroma saccodeum. Fig. 1—10. 1 Fig. 1—2. Unga, ännu blåsformiga individer. + > 3—4. Äldre, utvuxna, habituelt något olika individer. + Fig. NR OCR Ko NB Oh wIh Mo KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Bålens nedersta del, sedd från ytan. 399. Tvärsnitt af samma del. 299. Ett stycke af den vegetativa delen af bålen. 299. Tvärsnitt af den samma. 90. Ett stycke af bålens zoosporförande del. 499. Tvärsnitt af den samma. 299. Monostroma crispatum. Fig. 11—153. Habitusfigur. + Tvärsnitt af bålens öfversta del. 2399. Längdsnitt af bålens nedre del. 2499. Taflan 29. Monostroma angicava. Tvänne från samma fästeyta utgående exemplar, det ena (ned- till till höger) ungt, det andra fullt utvuxet, zoospor- förande. + Bålens nedersta del, sedd från ytan. 9". Tvärsnitt af den samma. 2£99, Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 299. Tvärsnitt af den samma. 290. Stycke af den zoosporförande delen af bålen. Tvärsnitt af den samma. '299. Taflan 30. Monostroma cylindraceum. Utvuxet, zoosporförande exemplar. + Bålens nedersta del, sedd från ytan. 399. Tvärsnitt af den samma. 290. Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 299. Tvärsnitt af den samma. 9. Stycke af bålens zoosporförande del. 299. Tvärsnitt af den samma. 299. Taflan 31. Enteromorpha nicrococca f. subsalsa. Fig. 1—3. En del af ett individ. Y. Ett stycke af bålväggen, sedd från ytan. 299. Tvärsnitt af den samma. 199. RR RR RN SR RR RS VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 421 Chetophora pellicula. Fig. 4—7. 4. Ett nedliggande grensystem med ensidigt utgående grenar. 199. 5. Ett uppstigande grensystem. 349. 6. Hårbärande grenspets. 290. 7. Del af en gren med zoosporangier. 0, Chlorochytrium ineluswvm. Fig. 8—17 7; 8. Tvärsnitt af Sarcophyllis arctica inneslutande Chlorochytrium inclusum. P. Ett i bålen af S. arctica inneslutet individ i vegetativt sta- dium. 200. So 10. Ett ur samma växt utprepareradt dylikt individ. 299. 11. I bålen af samma växt inneslutna zoospor.-(gamet.-?)förande exemplar, som nästan genomträngt kortikallagret men ännu icke öppnat sig. ?$0. 12—15. Utprepareradt, zoospor.-(gamet.-?)förande individ. ?499. 16. Ett i S. arctica inneslutet individ, som genomträngt kortikal- lagret och öppnat sig för att utsläppa zoosporerna(game- terna?). 290. 17. Ett antagligen i hvilstadium inträdt exemplar, som legat djupt inneslutet i bålen af S. arctica. ?£9. Register. Sid, Sid. Agarum (Bory) Post. et Rupr..... 278. | Atomaria dentata Rupr. ............ 138. Turneri Post. et Rupr. ......... 278. | Bangia Lyngb: (Kuötz!) n.........ss.s 241. Agladzonia Zaar i sd... sossrser dee 335. arekica POsier VERKES SA 241. Å parvula (Grev.) Zanard. ....... 336. fuscopurpurea (Dillw.) Lyngb. 241. Aglaozoniacezx Thur;.....:..sssssisss 385. Laminarice Post. et Rupr. ... 335. Ahnfeltia (Er) J. G. APsosmssmeme 210:|"Bryopsidese UU: ds scspenveskesvesda 388. plicata (Huds:) ITevcsoosskssssss 210. | Bryopsis Lamour 5 ... 888. ATATAA (ATOVIEe ses e Seas seen sER sr seen 265. plumosa (Huds.) Ag............. 388. Despreauscu I GAIA. 266. | Bulbocoleon Pringsh. ...........=e.++ 387. dolichorhachis Kjellm. ......... 271 piliferum Pringsb. ............-.- 387. elliptica Kjellin. t5.s:ssssesnsre css 277. | Calliblepharis ciliata auct. ......... 185. esculenta (L.) GreV. ............ 265. | Callithamnion (Lyngb.) Thur. .... 223. f. australis Kjellm............. 265 americanum auct. ............... 231. f. musefolia De la Pyl. arbuscula (Dillw.) Lyngb. .... 224. [ (12 [305519 ERE ARA SA 265. Corallvnd "BUDPLI smsereterikserese PPM ERCULENTA "ELATYS ohh ee enat EE -A270 corymbosum (Sm.) Lyngb..... 224. eseulenta IKlPOD ;-:sssmsosressespor 266. Jloridulvm S0C cscssssreskresnss 232. PSCIENEA AU Cl ss bevis nens 269, 270. Höokeri (DillWI AP: essens 228. prandifölia J: G-, AP: ssssscressn 270. lapponicum Rupr. ......=ses=sesa 227. membranacea J. G. Ag. ...... 269. plumuld J. Gr AD olosserseresrer 221. musefolia Kjellm................. 269. polyspermum Bonnem.......... 228. Oblonpa "Kjell. os. scosrssorr erna 274. BOLT UCbo senses es see issnnnig 282. Pylaii (De la Pyl) J. G. Ag. 266. roseum (Roth) Harv. ............ 224. HENNE (ISIN SATIN 269. sparsum. DICKIE britesrs-s.ssss-sor 234. Antithamnion (Näg.) Thur.......... 225. spinulosum J. GI AP-.....sssross 232. americanum (Harv.) Farl...... 281. | Gallophyllis KUäbtz. mr soss.skessnos 203. boreale Gobi (Kjellm,) ......... 226. laciniata (Huds.) Kätz.......... 203. f. Corallina Rupr. (Kjellm.) 226. | Calothrix (Ag.) Thur................=: 394. f. lapponica Rupr. (Kjellm.) 226. CONferVicOla "AP a s...cseasscoosd 395. coraltmna Kjellin scen 226. Harveyi Kjelle oso 394. floccosum (Mäll.) Kleen ...... 225. scopulorum (Web. et Mohr) Ag. 395. PUMA FATCU: cpöpkens sporer sek ansa 226. | Capsicarpella sphesrophora Kleen 341. PylaiseL (MODIN beseerkssokhcecct 225. | Castagnea (Derb. et Sol.) J. G. Ag. 312. f. norvegica Kjellm. ......... 225. divaricata (Ag.) J. G. Ag....... 312: Aphanarthroncladostephus J.G. Ag. 142. DFESCENS" AUCk. «soc scene -ssak kr iska 812. Ascophyllum nodosum Gobi........ 244. Zosterme KleCh.:....ss.sssaw re 812: Asperococcus Lamour .............:-. 307. | Ceramiace&e (Ag.) Hauck............. 212. bullösus Lä OUN oc srsesssscces 808. | Ceramium (Lyngb.) Harv. .........- 213. echinatus (Mert.) Grev. ....... 308. acanthonotum Carm............. 216. LUrnReri DICKIE —sosssss esse 308. f. coronata Kleen ..........:« 217. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 423 f. crassipes Kjellm. :......... 305. Sid. Sid. Ceramium circinatum Kätz, ....... 214. | Chorda f. subtomentosa Aresch. 305. diaphanum Kleen ......... 213, 214. lomentarid allCb:: ..s.wssssnsde 320. Deslongchampii Chauv, ...... 213. TOmentosaluyn ED. knesdesksknes 307. FUPrumu(ElidsrÅS: Ikradesenr 214. | Chordaria (Ag.) J. G. Ag. mess 309. f. decurrens J. G: Agua 214. AWOTUCALA GOD ob.ee ss sseriersnd: 310. f. pedicellata Duby .......... 214. divaricata Kleen ......sssisesses 812. £. prolifera J. G.Ag:;ls.ec 214. flagelliformis Mäll. ...........-+ 310. fsSQUarrosalElarV: isens 215. f. chord&eformis Kjellm. .... 310. tenuissimum J. G. Ag. ........ 396. f. ramusculifera Kjellm..... 310. virgatum Post. et Rupr........ 215. f. subsimplex Kjellm. ....... 310. Clietomorpha KUtZ: s4 sms 382. VAR Ja (Tor AO TAR pre bra 333. linum (Roth) Kätz. see 384. | Chordariaceze (Ag.) Farl. ............ 309. melagonium (Web. et Mohr) Chylocladia (Grev.) J. G. Ag....... 193. KU IEA sr kr 382. arcticulata (Huds.) Grev. ...... 193. furupincola,Aresch.::-+...... 383. clavellosa (Turn.) Grev. ....... 193. septemtrionalis Foslie ....:.e.... 385. | Ciliaria fusca Rupr. sm... 185. tortuosa (Dillw.) Kleen ......... 884 l|Gladophora KUtz/su..ss«-sessssr 377. Wormskioldii Fl. Dan. ......... 384. (ECO, CU NER Ydre sn ebens sr SADE SRER 374. OhetophorasSchraänkd....s::: ss. 352. crispata (Roth) Rabenb. ....... 380. mMARLtIMmANIGJellm dte 352. diffusa (Roth) Harv. ......s....s Std Pelligulakjellm: os dass 352. JEACiA ELe SN Ted sasanidiska ns 380. Chzextophorace&e (Harv.) Wittr. .... 352. glaucescens (Griff.) Harv. ..... 378. Ohsetopteris Kata Keats 387. gracilis (Griff.) HarV............s 3879. plumosa (Lyngb.) Kätz. ....... 337. Inglefieldii Dickie .........«e.. 396. Champiacere I. G: Agyr..cbews 193. [ONIDBQ, SIC bor ses sänke b sär SS 376. Chantransia (DC.) Er. smunstssesssa 166. POLARES ELAK bese ckesls das kn 374. Daviesii (Dillw.) Thur::......... 167. rupestris (L.) Kätz. .......... 377. TIGVieSTU, (KOD Firvocens NS 166. sericea Kleen .......ssssosso000t 378. efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. 166. YNCYALIS, AUC Ibn dnrdar Te 376. FrlenuWs)Kjellmi, Seb 166. | Cladostephus (Ag.) J. G. Ag. ...... 336. secundata (Lyngb.) Thur....... 168. spongiosus (Lightf.) Ag. ...... 336. virgatula (Harv.) Thur. see. 167. | Coccotylus Brodiei Zeller ......... 207. f. Farlowii Kjellm............. 1673 Codiolum AT Brat oo esse ssålen 389. Characiaceze (Näg.) Wittr............ 388. JOD ELIpeSTHOBLIG massa dos sjolskkö sens 389. OHaraciumNAlsBramnisutsns..s... 388. Nordenskiöldianum Kjellm... 390. Mmarinum, Kjellmptisp As. 388. pusillum (Lyngb.) Kjellm. .... 389. spec: piCjellmik sei os Nn: 388. | Coilonema Aresch. ........sssssss0s000 329. Chlorangium Cienk. ...........:-=e+-- 393. chordaria, Aresch. ::......-.ssses 329. marinum CIenkietföke tat 393. f. bahusiensis Aresch........ 329. Chlorochytrium Cohn .......ss.issss: 392. f. simpliciuscula Kjellm. ... 321. inelusum, Kjellstpik festisd 392. Bkmani ATefCh. oc.csst disse? 329. Chlorophyllophyce& (Rabenh.) Conferva cerea Dickie ................ 396. IVVIGDL:) oron nr Sosse SR RE SEA 352. ÖKA. So GRADE akt odano savann 374. Chondrus (Stackh.) J. G. Ag....... 212: arenosa Croall ...... OR Er 881. erispus. (1) LyDgbias.sssaserdes 212. GAlropurpWred IW BL smsssissssee 241. e pumilus Lyngb. ....t........ 185. Aåtrorubens Wi2- sssssssveceesiesenr 163. membranifolius Post. et Rupr. 207. CENUUrANBD s6K APANSIE ee 374. truncatus Post. et Rupr. ...... 207. AtOPRAN VIND sier 4040 Ser LSE 215. Chorda (Stackh.) Lamour. .......... 305. SUCICOLA., SILCGA oh or le STEEN 314. filum. (L.) Stackhy 2-0 305. glomerata marina J. G. Ag... 374. glomerata B marina Lindbl. 374. 424 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. sid. Sid. Conferva glomerata B marina Wg. 378.| Desmia aculeata Lyngb. ............ 324. ROrMOTAES AUCH IR. sese eek kk 386:| Diehloria. Grev: Marta. sees 325. linum Post. et Rupr. ........... 383. viridis (Mull) Grevie... 325. itorauls BACKEN. Ai. fate dike 346. | Diectyosiphon (Grev.) Aresch. ...... 330. Uitoralis W:s bark RER stadste 342. corymbosus Kjellm. ............ 330. melagonium auct. ......ss....+>>= 383. f. abbreviata Kjellm. ........ 330. (CET da EL Sr 5 RE Sa Ärla, 160. f. elongata Kjellmi.:..i...... 330. obtusangula Sommerf. .......... 381. foeniculaceus (Huds.) Grev. .. 333. MENNATA EV Se krkb borden dde ren 337, 339. £/faccida MAresebyrHatton 388. polymorpha auct. ...........++..s+ 159. foeniculaceus « Aresch. ....... 382. PUPESLPIS VANCE WE obe rnber sr 3177. foeniculaceus Zeller ........«.... 325. siliquosa Sommerf. ”.............. 342, (Coil.) Finmarkicum Foslie... 330. SUPTCLAENVIES. vokekabbtkos sa dis tERs 153. hippuwroides Kjellm. ss. 380. tortuosdå SOmmerf. m.ss.tssssske 384. hipuroides (Lyngb.) Kätz. ... 332. UNCIALS DOMITIeTT | obes ssk dra 376. f. fragilis (Hary.) Kjellm. ... 332. Wormskioldit Lyngb. .......... 384. hispidugsiKjellminrtrknt.e 334. Youngeana Croall ...........s.s2 386. spec: ISjollio: Fal 827. Confervace&e (Ag.) Wittr. ............ 378. | Diploderma: Kjellm. uustesesssedennnr 236. Corallina (Tourn.) Lamour, ......... 114. amplissimum Kjellm, ......... 236. OTÄCINANS, AT fel boteres. Arkekek 114. miniatum (Ag.) Kjellm. ....... 287. fyfHlexilis Kjellm td ora 114.] Diplonema, Kjellna!53t5: Allen 371. f. robusta Kjellm. ............ 114. percursum (Ag.) Kjellm. ....... 371. Corallinacez&e (Lamour.) Hauck. ... 114. f. crassiuscula Kjellm....... 372. KÖL GTA (ET) MORA DM El pad de 182. | Dumontia (Lamour) J. G. Ag...... 200. pellita (Lyngb.) Er. ............. 182. contorta. BRIPE: ssd se FR EE 200. (IVStockonruna,, Kota: LE de.ne serie en 202. filiformis (F1. Dan.) Grev. ..... 200. purpurascens (Huds.) Kätz. .. 202. Lepechini Post. et Rupr. ...... 196. f. dendroidea Kjellm. ....... 202. ramentaced BUCb &...sr ist 196. Delesseria (Lamour.) J. G. Ag.... 169. sobolifera: Diekie..ssss.ss.ss..d..s 196. alata (Huds.) Lamour. .......... 172:]| Dumontiacer: JG: KAP H ts. 194. B angustifolia Lyngb. .......... 173. | Ectocarpace& (Ag.) Thur. .......... 341. angustissima (Turn.) Griff. ... 172. | Ectocarpus (Lyngb.) Kjellm. ...... 342. angustissima ÖCroall .......c+...« 172. confervoides (Roth) Le Jol. .. 342. BELL AEVL PE rss å onde HESSE 170. f. arcta Kätz. (Kjellmi):..... 342. COTYM DOSA LJ. G: ABArsrsdee 112; f. hiemalis Crouan (Kjellm.) 342. Montagnei Kjellm. ...........:.. 173. £..penicillata LAR Nitar na 342. sanguinea ÅTesCh. ............... 184. f. siliculosa Dillw. (Kjellm.) 342. sinuosa (Good. et Woodw.) f. spalatina (Kätz.) Kjellm. 342. TÄDA OTUR «4 åsa den TEN spöka 175. eramitus »OroalllsaEE Bea a 346. £ HIDE LIAtA ÄT SH tsk 175. Draparnaldioides Crouan....... 344. f. quercifolia Turn, .......... 175 Durkeei Dickie lstöt mes 396. rostrata (Lyngb.) J. G. Ag. ... 169. fasciculatus Harytöksa. ddant 344. Delesseriace&X J. G. Åg. .us.smmcn0n 169. Jirmus VWibbbsdokpr enes iir ANS NS 346. Derbesia, BOLLEr «--,-bbbktår serber sdtorbr 387 Landsburgii Dickie marina (Lyngb.) Solier ........ 387. Lebelii Aresch.? f. borealis DPrbesiacese, DRG. oöö. oder 387. Kjellm. 4FIse. lobbat 345. Desmarestia (Lamour.) Grev........ 324. litoralis. auCH Assa 346, 347. aculeata (L.) Lamour............ 324. Neegelianus. Gobi ....:.sssstsrsrner 342. inanis Post. et Rupr. .......... 824. ochraceus;Zellert. sc: ssrek- ds 347. VUrSGS fATCb. boys rest. KNSIREESSAEN 325. ovatus Kjellmi,sRo TE SKeN 345. Desmarestiace2e (Thur.) Kjellm.... 324. siliculosuslaudt. krstifkds.s.. 342. 425 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 425 Sid. Sid. Ectocarpus polycarpus Kleen...... 345. | Fucoide&e (Ag.) J. G. Ag. ............ 242. PygmRUus ÅrOseh see 344. | Fucus (Tourn.) Desne et Thur.... 245. LOPLans: OLOUAD sas seas SSL SEEN 346. ALOTUS) UC dödsrdrtäkaned sans senere 173. tTenminalis. KZ: oss es EE 345. GCULedtUS, MIC sr sesre dee sve erna 324, tomentosus (Huds.) Lyngb.... 344. GUDUSE SUIT företas fr hk åk leo bin shine na 210. IRREGLOMTCHTTIVV UCL Em är else se öra 348. HarDAFUSK GUD: be orknskierr ssk sr il 196. Ba CKISta DUN esse sir stated 314. canaliculatus auct. ........... REISE laCer dar DICKIE. SNI 315. caprinus. GUNAN. .ssesssrreeserennr 201. fucicola (Vell.) Aresch.......... 314. CaprumuUS El: Dane edra 189. lupricarRupr: EKOCKe sunt een 315. COLAN OICEB Ey enas esse ne re LAN ndra 251. Encoelie&e (Kätz.) Kjellm. .......... 307. f. Harveyana Desne (Kjellm.) 251. Enteromorpha (Link) Harv. ....... 353. f. divergensJ.G. Ag.(Kjellm.) 251. clathrata (Roth) Grev. ......... 353. CEFUNOTAESTALLCU söresaersekee es sad 258: f. Agardhiana Le Jol......... 353. CER ANOTACSKNVIDA eeesedes bene 260, 262. clathrata J. G. Ag......... 357, 359. clavellosus Scoresby ............ 170. f. uncinata Kjellm........ ..n 359. coceineus B pusillus Wg. ...... 186. complanata Kätz. ....... ... 358. CONJENVOLAES: WBdioossoedserene sena 203. f£! prolifera Kjellmy: ot. 358. CKISPUSK ATCI se 050 ses stek rnr len ns er 212: compressa. (1) Link. ......s...« 356. cristatus Sommerf. .............. 186. fx eapillacea: KUutz:. ie 356. dentatus. GUDS) sosse decskrksa sn 138. ESP LOMTS NAN Ae does se ser 356. dig iUtalUs WS Bamse deres saa 298, 300. FI TAMOSAVADINE redd Nera 356. AES HLCH USE moder ee kdb de arna 262. &«. Ahlnerii Kjellm. ........ 356. förobustior Ja GI Agia: 262. £. abbreviata Kjellm....... 356. £ tenuior JIGHAS Nana 262. 7. elongata Kjellm.......... 356. daistichus. WACk ss. css rede 259, 260. confervoides J. G. Ag. .......... SI2. var. miclonensis Kleen....... 258. intestinalis (L.) Link. ........... 354. divergens. J. GG! AQ: asmsssssse dens 251. £fattenuata Alm: osccss sic 354. edentatus De la Pyl. .......... 256. f. cornucopige Lyngb.......... 354. fi contraeta Kjellm. .......... 206. Intestinalis" I. GUADEsiesdrdn 357. C8CWLCNIHUSKVY Ds sb ds a sas epess) VADDES f. compressa Kjellm. ......... 357. eVAnNesCeNS) ÅL. stidisscessrekasnen 253. micrococca Kitz. ....... RAN 359. f. angusta Kjellm. ............ 253. f. subsalsa Kjellm............. 359. f.bursigeraJ.G. Ag.(Kjellm.) 253. Minna NäpE sed rst 808, fn ARAN KJS EEs SR 253. f. glacialis Kjellm....... sons 358. f. pergrandis Kjellm. ....... 253. percursa auct. ....... EA Ota HLOTMmISA GMC mosse ceoreserensr 260. ramulosa Zeller .... ... 334. firGmelni Ja GI Agera 260. tubulosa KätzAENE ören 359, f. Pylaiser Ja GG. Agon 260. f. pilifera Kätz. (Ahln.)...... 359. (JULI SUL Cella es ask n Sas salg 305. Erytrotrichia AresChi:................. 242. Jflagelliformis Wi issn 310. ceramicola (Lyngb.) Aresch. .. 242. Furcellatus:GUunD: FA: ussdnsses 201. Eudesme J. G. Ag. ........... SR 312. (fe AbUST ACE Grd Ake Aa 256. virescens (Carm.) J. G. Ag.... 812. GigArtuväs EUR eaten essens ra 186. Biuthorar J.- G. ÅG elosdssseenen tes iies 186. Harveyanus J. G. Ag. sens 251. ceristata” (L) J; GIJAÄGPI GE. 186. hyperboreus Gunn. ss... 298. f. angustata Lyngb. .......... 186. linearis/ BlYDan, I 259. Fastigiaria furcellata Gobi......... 201. lomentaria Sommerf............. 320. Floride& (Lamour.) Berth. ......... 114. LOYEUS! BUCbs sek addera seek esk seen 242. Fäcacer: (Ag) JIE: AT. mb lfans 242. hönbricalis! BEW SA disedssenrre 201. Fucodium canaliculatum Kleen... 263. lycopodioides auct. ............... 142. Fucodium nodosum J. G. Ag. ...... 244. mamillosus auct. ............;.... 211. 426 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. Sid. Sid. Fucus miclonensis De la Pyl. .... 258. | Gigartina purpurascens Nyl.etSezel. 203. miclonensis J. G. Ag. sssssnenra 253. | Gigartinacex (Kitz.) J. G. Ag.... 202. MUSCOYALES FUL, osar spe ns sn dd 324.) GIeoOCAPEA SPEC. bistersrkerdnsökaskieras 396. NOAOSUS AUCD | sasprerps par soda skent 244. | Gleothamnion Cienk. ........s..s++s+ 351. OYT GUDD. vers. öbENSN-A. MAs sh LE 189. palmelloides Cienk. ............ 351. PAUNAVAS. WiBlmceiesse ie debbkba vader 189. | Gracilaria confervoides J. G. Ag. 196. DURNANUS GURIG fur rape 266. B procerrima Post. et Rupr. 196. plicatus Wg.....,: FEL EINE 210. | Gymnogongrus plicatus auct. ...... 210. PEUOLUS GUI) pre rskr bere 218. | Hzemescharia Kjellm=.vi.ssssser 182. VPMNOSUS DUCb: >: ko vakar sekr k na 218. polygyna Kjellm. ...........sssss 182. plwmosus y tenerrimus Wg. ... 219.| Halicoccus nodosus auct. ..... NER ES DUMmEuS ELDEN resept 185. | Halidrys (Lyngb) Grev. :-ssssse 243. OQuercus PA stin sr 176, 253. NOdOSA T:YDL Da endsonesrekssnadkndk 244. ramentaceus AUC. .........ss.s.s: 196. siliquosa (L.) Lyngb. -......s.- 243. FUYUDVENS GTUBDsjrporsboopiseret Ned 176. | Halosaccion (Kätz.) Rupr. ......... 196. SANJUWNEUS -AUChons sr sno resta tres 184. dumontioides Harv. ..........:- 396. saccharinus auct............ 287, 292. Jistulosum RUP. usssippnssanns TOT BETT APUS sl tipps esse Flea 245. ramentaceum (L.) J. G. Ag. 196. f. abbreviata Kjellm.......... 245. £densarkjellmi ss sr 196. T;”angusta Kjellps.;ssissses 246. f PAM OSV HSC P rd eresrrbrrbar 196. SFATCHICA JE "Gr MAP: presis? 245. & nIajor KIellm pine 196. f. grandifrons Kjellm, ...... 245. fp. minor Kjellm. .........s.- 196. serratus + vesiculosus ......... 249. f.. robusta Kjellmii: ses: 196. Sher ara KICPN te -teskörenener ts 252. f. subsimplex Rupr. ......... 196. SLUG UDSUS AUC. = a >prör krearplkker 243. saccatum (Lepech.) ....s..s.+++- 200. SWNUAVUS RE Br sppror ears sRar i sr 176. soboliferum Rupr. -.s.ss:sesssis 197. sinuosus SCOresby ....s»..--.ss--s 176. | Halymenia palmata auct. .......... 189. SINNUOSUS:. KAV.Chu skåboderbisereke ir 176. ramentacea Lindbl. :..ceeeeeee 197. BPLILALIS "Tagftöpert sotdsbarkö ar brats fer 252. FOSACEd AUCK! ssntietorvdsertenker 204, f. borealis Kjellm, ............ 252. | Haplospora Kjellm. .......e.s.s+s+++0> 264. SUDfUSCUS. Wi: serie desreokrrprörrer 142. globosa Kjellm. ......ssssssss0000 264. TY UN Ba rus ”EALIDE. oerntekerer 207. | Hildbrandtia Nardo «......sesssess+20> 179. VESTUlOSUS ar fet ortoore belade 248. FOBCA. KUlZ: 5 ok rärnsrersg se sco 179; f. angustifrons Gobi ......... 248. | Hildbrandtiace&x Hauck. ...........: 179: f. spherocarpa J. G. Ag.... 248. | Himanthalia Lyngb. ........s.+++++++ 242, £,; turgida Kjell; «.smostien 248. lorea (11) LyngbirtE ste, 242. f. vadorum Aresch, .......... 248. | Hutchinsia badia Post. et Rupr. 160. vesiculosus AUCt: ..,.,», ++: -c-s 254. fastigata Lyngb. r:silsss.;es-srer 159. vesiculosus y spiralis Wg. .... 252. StriCtan Lan Pl: fos sesies er boer ace 160. virgatus Gunn. ...... tilden 324. | Hydrolapathum (Stackh.) J. G. Ag. 184. VYPKARS I VVD Ur sdd+> 116. cuneifolia Ja Gl AP igrassssss 285 aleicorn etESjellmyyva Am 121. dermatoded IG: APussubsrds 279 ÖYSSOTAEST USEL acer faskles ns esses 120. digitata (L.) Lamour. ........... 299 calcareum var. norvegicum f. complanata Kjellm. ...... 299. ANFCSCDEN Molte sgbks sd ter 122. fircucullatarke, JON src 299: CAICAT CUM SAC: sas Får skolans rn dee 123. frensifolla Le. Jos 299. compactum Kjellm: :.:f....... 1382. f. latilaciniata Foslie......... 2095 | SCC UA LURA AUC bS Ne res, seat 123. f.TOvatal He JO anse 299. Fasciculatuni IKleenN ss:.teuecu ING fr ValidarEöÖSled esk desde 299: favescens Kjellm, ;.;sstikersers 129: dig UA ENROSTS SEE; sk AN 298. fecundum Kjellm...............s 181. diguata Kjellmid las ann. 296. Sa cIale vell esset. rett 123. var. stenophylla Kleen ...... 303. intermedium Kjellm.... ss NE, £3SCUlentae ENG bl. torsk src 270. norvegicum Aresch. (Kjellm.) 122. FASOIANSUCb:, (Lr 319. polymorphum (L.) Aresch. ... 134. FISSULSKI EC AQ r edra sb 294 polymorphum Kjellm. ... 181, 182. MUexrCaUIS BOSIG = sd es srkadk ser nen 300. SOTIfermFE ell. Ads srsend 10 longicruris De la Pyl.-......... 290 Ungeri Kjellm 120. longicrumris. J: GG. ABs. 292. | Lomentaria articulata Kleen ...... 193. DIPLIPOS NU. (GLASS kobssess str 2I0L clavellosg: Kleen: 4.smes:s ses 193. £Toblonga Kjellm,..-:;..s«.» 295. | Lyngbya (Ag:) THuUr: :..ssessssssensven 395. a. compressa Kjellm... ... 295. Carmichelit Croall 386. B. subteres Kjellm.......... 295. Wläceer Oro sseker kni 386. f. reniformis Kjellm.......... 295. semiplena (Harv.) Kjellm. .... 396. a. longipes Kjellm.......... 295. SPeCIOSAKOLO Als HAr 386. B. brevipes Kjellm..:....... 295. | Mesogloia (Ag.) J. G. Ag......s.ssse 313. OPVura Lan GP nere dess 292. Vvenmiculasisp Ao: Yritar. obe 313. EERY IGN: SVUCk Al arbot bröst Sd 292. | Melobesia (Lamour.) Rosan. ...... 137. sacceharina (L.) Lamour; ...... 286. Te, JOS ROSADN sodetesre ste rd 187. f. grandifolia Kjellm.; ....: 287. Tenormandi, allel: ssk 136. f; latissima Kjellm., ss... 287. lichenoidesi Dickaey/Wsresmkte 136. frlinearns J: GG. Agklries 286: macrfocarpa. ROSaD. | ss:svssse 137. f. oblonga J. G. Ag. uses 286. membranacea Lamour. ......... 137. SACCRKATUNA NUCk: anse crene 285, 292. Polymorpha:a0Cb;+::s:s ss sinne 134. saceharmoa Dickie. Loi 290. spec: IK) ell Nyss resp ideer 137. solidungula J. G. Ag; s..sse0 284 Mierocladia (GMSV-] u.,ssssskosstrsrer 212. stenophylla Harv. (J. G. Ag.) 303. glandulosa (Soland.) Grev. ... 212. Taminariacexe (Ag.) Rostaf.......... 265. | Monostroma (Thur.) Wittr. ......... 362. 428 KJELLMAN, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. Sid. Monostroma angicava Kjellm. .... 366. arcticum Wittr. 367. arcticum Kleen 362. Blyttii (Aresch.) 370. crispatum Kjellm. ............ FKS0D cylindraceum Kjellm. ......... 363. fuscum (Post. et Rupr.) Wittr. 368. Grevillei (Thur.) Wittr.......... 367. latissimum (Kätz.) Wittr....... 362. latissimwn Kleen = ssssmssessas 365. leptodermum Kjellm, «......... 368. Tuprieum. Kjellm: Massa 363. saccodeum Kjellm................ 365. 10 Bel ö fd4l ke R mb bea VR VET 363, Myron ema GRCVSM dissen 316. Ssträngulans Grey s..klomtn. 316. VIIG AKETVACh ost försa or NG 316. Myrionematese Thurs smdodere ss 313. MyYTLObLIChIA UELAT Vane be SE sees 351. OR forpas HArvA CS Jo:e AN 351. Nereidea cristata Rupr. ............ 186. Nitophyllum (Grev.) J. G. Ag. ... 178. punctåtum (Stackh.) Grev. ... 178. Nostochinexe (Ag.) Näg................ 393. QUönthala, Lyn Eb ks ner. FAUST 138. dentata (L.) Lyngb. ............ 138. Orgyia pinmata GObi.snannied 269. QOseillaria (Bosc) INR ötvoRsn 396. SUPSAlSA MAG ak. SM 396, Oscillariacex (Ag.) Wittr........... v: 395. Ozothallia Desne et Thur. ......... 243. nodosa (L.) Desne et Thur.... 243. Padina deusta Post. et Rupr....... 308. Padinella parvula Kleen............ 336. Palmellacezx (Näg.) Wittr. ......... 393. Pelvetia. Desne et Thur. i... 263. canaliculata(L.)Desne et Thur. 263. IRBUFOCE LS 1J 3 fGr, MAS EE NR 180. CEUEnbta JG. AAP. fee sa 181. Middendorffi (Rupr.) Kjellm. 180. Peyssonnelia Desne” hissas 180. ID UPYLAGLOMII IN feed eke sea 180. Phloeospora ATeSCh .döns.sssccsrrecse D20: 10/OLENS18 EO BLIR a ERNA. 327 PUMA IC) en Af Ers eEE LERA ee 328 subarticulata Aresch, .......... 326 tortilis (Rupr.) Aresch. ........ 327 Phycodrys sinuosa Zeller ........... 176 Phyllaria (Le Jol.) Kjellm. ......... 278 dermatodea (De la Pyl.) Le Jol. 278 f. arctieca /Kjellm: "ANAR 279. Sid. Phyllaria lorea (Bory) Kjellm. ... 282. Phyllis fASCUA AED Eos ERNA 319. Phyllophora (Grev.) J. G. Ag....... 207. Brodiei (Turn.) J. G. Ag....... ÖN BYOGUEV AUC AE ok vas TNE 208. interrupta (Grev.) J. G. Ag.... 208. membranifolia (Good. et iIW.OOAW)EJ. Cr AD Ira 210. Plocamium (Lamour.) Lyngb....... 188. coccineum (Huds.) Lyngb. ... 188. 2 HEL bla (ebok lets hr SN a oas sd 188. Plumaria pectinata var. tenerrima FGUPIT LEE övre SI ERE Sr LAN 218. POLYIdES AO ibreotss desde RANE S 164. lumbricalis Kleen ..u.s.s..ssss 164. rotundus (Gmel.) Grev. ......... 164. f. faåstigiata TUurDA eden scr 164. POLySiphOnIA FETCY ses sate rek debet a 152. ATC CA VE SAG Sen Ness even 160. atrorubescens (Dillw.) Grev.... 162. Brodiei (Dillw.) Grev. ......... 156 f. Agardhil Kjellman do... 156. f. Kötzingii Kjellm, ......... 156. f. Lyngbyei Kjellm. ......... 156. &«. läxa KjellmiC REA 156. £. confluens Kjellm. ....... 156. byssoides (Good. et Woodw.) [65 NS se LE 162. elongata (Huds:) Harv: ......... 158. f. Lyngbyei J: G.: Agi... 158. fastigiazta (Roth) Grev. ......... 159. fibrillosa (Dillw.) Grev. ......... 157. nigrescens (Huds.) Harv. ...... 162: 5 Peetinatar Ag sees 162. f. protensa.J. G.JAQ........ 163. Pp. gracilis Kjell... .... 163. parasitica (Huds.) Grev. ...... 152. PULV BLA! GODIN LETS Arean ssk 153. Schäbelerii Foslie ............... 158. 8TYICLA "LIGIER ERE den od 160. urceolata (Lightf.) Grev. ...... 153. f. roseola Ag. (J. G. Ag.)... 153. UrCEOLACA EMS ses both a oss sees aa 160. violaced.-KISBIN. i... vener bidsleene 157. «|| BOLPIYTATA ONE as älsrks RAIS 288. abyssicola KJellmins buss 240. COCCIANÉO: IEIGET bye e dere eNa sker adel ed 236. laciniata (Lightf.) Ag. ........ 238. £. PiNearis KIGGDNG ake ksdNe 236. f. umbilicalis L. (Kleen) ... 239. f. vulgaris Kleen, satin 236. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 429 Sid. Sid. Porphyra miniata auct. ....... 237, 240. | Rhodochorton spinulosum (Suhr) YmoiwWcata RIPLas ne syd sed 239; GA ET Sd rer ou sdp 232. HILL AYIS «ACK (spa sr da eds are 287. | Rhodomela (Ag.) J. G. Ag: ss 1398 vulgaris Nyl. et Seel... 239: Cladostephus J. G. Ag. ssseessns 142. Porphyraceze (Kätz.) Thur. .......e 236. dentata auct 138. Prasiola, (Ag.) Lagerst. ...:sw« +. «+ 379. gracilis Kleen 163. BUIPIGAS, SUI. secs. > be sh sed SNR 313. TAKT RTRDG)) APPS sees rel 152. Bbilota (Ag) J. GC: Agslaes 217 lycopodioides (L.) Ag. 139. elegans Bonneln........s:-s.ss++1s 217. f. cladostephus J. G. Ag. pectinata (Gunn.) Kjellm....... 219. (RS en rd sees 140. f. integerrima Rupr. ......... 219. &. ASNBAN Kjellman 140. filitora list Kjellmsttt SN 8. distans Kjellm. ......... 140. PLUM OSA, (L)ASN Sed 218. f. flagellaris Kjellm. ......... 141. phunosa Post. et Rupr.......... 219. f. setacea Kjellm. ............ 140. fp. asplenoides Lyngb....... 219. f. tenuissima(Rupr.)Kjellm. 141. var. tenwissima Schäbeler... 218. a. prolifera Kjellm. ....... 141. Oc TYPTEA GOD ke dkeckerneckere 218. £. glacialis Kjellm; ........ 142. SENTUNAL AAC askfat 219, 220. Fo TYpICa, Kjell: enes 139. PUNGIALIA NOEN: jcnorbiss dk solarier 323. ou. compacta Kjellm. ...... 39. plantaginea (Roth) Grev. ...... 323. BYAR SllmINE kd sr 140. fÖlinGarsskOSske be esset 323. 7. tenera Kjellm. .......:..- 140. Punctariacez (Thur.) Kjellm....... 322. subfusca (Woodw.) Åg.......... 146. T2AvIEMGIEN BONN nescspegrosdcms us sssbdags 346. SUOJUSCA VIC sider daj Me 142. (JU UTS FOU PL a oj ssd bss nns 347. tenuissima Kjellm, sees 142. Iitörals (IN) KJelm bass 346. VIS ata, SJellmo. dead dk 143. lutor als! Kjell pose rek 348. | Rhodomelacezr J. G. Åg...ssssnssson 138. 76599 El aln [SO Or SR AS oa 850: I Rbodophyllis KUtZ. sins: ssd 185. nordlandicW RUP: 3:34. 8:sk rs 347. dichotoma (Lepech.) Gobi...... 185. MD YKENOG 02 RULPE fsk snor ban der 347. veprecula alCt. 4 .-.--—-.--> = dr 185. SAM KNSK RUP S.S deeds sadel 347. | Rhodymenia (Grev.) J. G. Ag. .... 188. varia Kjellm. ... 348. BELUNDUCk hs Ssd 170. FASTA SRK aeseree senere ARA SÖS eilrata Posted RUpr: ss. dec 185. deusta (Ag.) J. G.: Ag. .....s.-.+ 308. CYUSGALA, AUCb:. sb ass danke ense 186. MJ GMSCensk GODIN: FAS 317. interrupta aut. J:stg sees 209 SPEC: IGJEN dl 317. jubata NYIdet Seretse 185. verrucosa (Aresch.) J. G. Ag. 309. mamäillosa Aresch. ........«...... ANG Rbhizoeclonium "KÖ esse reskedireae 380. Palm attan (Er) EMEVEN dekoren voleek 188. [itorewm Zellerste siesta 382, f. angustifolia Kjellm. ...... 189. pachydermum Kjellm. ......... 380. £. prolifera KUbZG dd 189. f. tenuis Kjellm a. purpurea Kjellm. ...... 189. TILA UD, TOD assets ses vsb 5 Bi pallidankjellmirtaN 189. riparium (Roth) Harv. .ococcoc 381. f. sarniensis (Mert.) Grev. 189. INHOdochorton Näg: s:soesicsskr sed 231: a. latiuscula Kjellm. ...... 189. intermedium Kjellm............. 231. £. tenuissima Turn. ....... 189. mesocarpum (Carm.) Kjellm. 234. £. fypica, Kjellpötk äsnsossse 188. f. penicilliformis Kjellm.... 235. &. nuda Kjellman 188. fyrupicola Kjellmttblae 234. £. marginifera Harv. ...... 188. ROtbar (Tur ANGgST NE 232. pertusa (Post. et Rupr.) J. G. föglobosak Kjellm: see 232. ÅA renade se rar IS 192: sparsum (Carm.) Kjellm. ...... 234. | Rhodymeniacez& (Harv.) J. G. Ag. 184. spetsbergense Kjellm. .......... 2856-IRIVElAria. (ROth)EPRUE: seck serna 393. 430 KJELLMAN, NORRA [SHAFVETS ALGFLORA. Sid. Rivularia hemispherica(L.)Aresch. 3938. microscopica Dickie :........... 394. Rivulariacess: larv: sk.boddrea SKI 393. Saccorhiza dermatodea auct. 279, 282. Sarcophyllis (Kätz.) J. G. Ag...... 194. Areiica I JOllmA ERE hrs 194. edulis (Stackh.) J. G. Ag. .... 194. Scaphospora Kjellin; HE sie 264. ARLILCA IK, SIM AN Kinder 264. Schizosiphon scopulorum Kjellm. 395. Schizymenia edulis auct. ............ 194. Scytosiphon (Ag.) Thur. .... 320. attenuatus Kjellm 321. compressus. y Lindbl. ..:....... 372. compressus B crispatus Lyngb. 357. compressus y . confervoides (SJödar) sal ry AE SS RA 372. Wlan Ner: ADIA SR 305. foeniculaceus auct. ............... 333. lomentarius (Lyngb.) J. G. Ag. 320. ramentacens Lyngb. ............. 197. Scytosiphonere. THUI.::...tsikissen 319. Soliera chordalis Ashm. ...... 197, 208. Spermothamnion Aresch............. 165. Turneri (Mert.) Aresch.......... 165. Sphacelaria (Lyngb.) J. G. Ag. ... 339. SrCtLCA, EAT Vs ids sken FAR 339. eurehata Oro W IR. SAMA 339. cirrhosa. (Roth) Agi: sobysvves 339. cirrhosa Post. et Rupr.......... 339. heteronema Post. et Rupr. .... 339. olivacea (Dillw.) Ag: issn 340. eERNaCa LYDED er RTRAN 389. PLUMOSA MACK: rdr tedielee da 337. Sphacelariace&e J. G. Ag............. 336. Spherococcus Brodiei Schiäbeler 207. ciliatus BP fuscus Lyngb. ....... 185. plicatus Schrenk. .... 210. SPIN SLUIP: see stål seder teten eeke dess 396. tenuissima KK UbzN.. bless. s 396. SPOngomorpha KU. flu sddesst i scr 3173. areta (Dillw) Kätgl snö... 374. lanosa (Roth) Kätg: ams... 376. f. uncialis Fl. Dan. (Thur.) 376. spinescens KUbtZi,...:s..s.. ok 318. SPONgIOCArPesR (GTCV:. .,seskedesseveses 164. Sporochnus aculeatus auct. ...... .. 324. Squamariacex (Zanard.) Hauck. .. 180. SKiUlOpHOsa Ja G. ÅL: briressrerk ses sne 307. Sid. Stilophora Lyngbyei J. G. Ag..... 307. STUDPOCIULOR KRIGZA se sem SS SA SEEN 337. Bcoparium (1L) KUA. FF 337. Thamnidium intermedium Kjellm. 231. mesocarpum Kleeh.............s- 235. f. penicilliformis Kjellm. ... 285. ROTE sEULCb 7 s000 dd veta EKS RAA 282. sparsum KleBn..:....ss.ssr 234. spetsbergense Kjellm. .... 235. Thamniscus Kjellm............ .. 284. Tilöpteridese "Der fHödts sken. 264. UlGbr: RASA SAS 385. discifera, Kjell. svansen 385. Sphacelari&e (Foslie) Kjellm. 385. Sub ARD GR UTEE es dere ekbreras 385. Ulva (5) WISIRO SSE ake 360. Blyllit ATESCH: scen CAP FYNDA GL, ser sed COMPTESSA (AUC sw a setkeekele a eler COMPTEB8 MU IW EAP EES RAN 5. Crassa Kjjellmvi: Ner eond. 360. delicaluba Sacho 189. Enteromorpha Gobi ssssssese 357. FilRfOrMISLAMCb as ns kNd NE ST ifusca: Siv GAMO bo beas rked intestinalis auct. ... JACOUCRHR sees ss lacbuca AUC alu latissima Sucks latissima Kjellm....... SER rather Tabissiman Martin. SKER s sd sm Tiga CDC none eder Ek Pere sr Vongissimar GW eder sine. 287. MATYNA GUD: ss sekakstek rise: 287. MACKOCOCCA GOD misssgstts seder sa 359. mat: LYyDgbIrEn 287 Ppalmata Sommerf if... 189. Percursa BOmmMETiiEEL. sr. srer 372 pruniformis GUnD. ss 242. FIJLAA SOPADE LEN EES aria 370. sördida ATeseh Elen aren 368. umbilicaris: aUCb...........-s.s4iss 299- B: DUTPUFEAEN Belo os do ba 236. Ulvaces (Ag) WISE tenn iten teen Urospora Aresch. ...... mäirabilis Kleen penicilliformis (Roth) Aresch. 386. Wormskioldia sanguinea Kleen... 184. Wrangeliace& (J. G. Ag.) Hauck. 165. Innehållsförteckning. Sid. ING ÄTIT Pla nas ok 4 56 soo sanne sä sele Sk bless Eee jen e|S RRD rs ee rs sön Tar RERE Use veneR ere uses ana 3. Norra Isbatvets pegraänsninp. och indelning] :.cs.ss.ssessusssssseserensnns ror cn sa 5. IVedelatOnetsT allmann a: SKAP LYIINÖ:. ses cssas ss kak obs nioc eder ee dess sr seen rr 6 Antagliga orsaker till egendomligheterna i Ishafsvegetationens allmänna SRA DLYILINE) de 56 seeda Sean lejes er a Sajt loss agn lo salsa ele dne a seja) ÅR a erejaled ee ARNE nen er 24. Öfversigt af Ishafsflorans sammansättning.................ssssssssssesssosrr norra 41. TEHSTStOFANSKUN SCEN SIISUOLIA rosten cnne nr sne ena dr jaa sle)ö oelek oe Ke KS a a eSATA 58. IRLOT OT EA CER LS TA SN Er nn Am a a a a LS SEA stela « oja sejäsiejsea Es sake Ute De arktiska hafsalgernas lefnadsförhållanden 107. NSHafsNOran sn arten: OCK LOMIAE EN sees SAS SEN se SRS AE SOSSAR 114. HÄTLOT SGUTTÖRGE CRTILN ÖV vejeokjess ses 0 ds de nren SN SRS |es soda bis nas sang ET RIA SRS (Ön fe ie ef pine rn Sn 6 ERA 397. BÖRKLarn 07 af fl OUT ELIAS ease sek secs sken sele sb de ser db enas e rid alder dre ner vr 410. IRIS PIS0 CT Set erssaselgs eg ak ANG sö lrebede nn See pe ANN see sele gala Sawele RR ke Ffa. SS RE Selene FaR de 422. KN bd där i a 6 10 estate oh ÖFVERSIGT ÖFVER DE AF VEGA-EXPEDITIONEN INSAMLADE ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. I. LAMELLIBRANCHIATA AF WILHELM LECHE. MED 3 TAFLOR. B. III. 28 ERA HARAR SSÖVEHEAR AA 3 i KUA THOVASHELI TAM Aa I Öfversigt öfver fyndorterna för hafsmolluskerna. (Utdrag ur expeditionens zoologiska journal.) N:o. Datum ET SS RR Bottnens beskaffenhet. EE Ir Viest- omKlariBkal sig oe 3 Sd 1 Horten ( 56” -27'170? 9" |70—80 Lerbotten. 5 31/, [Jugor Schar utan-| 58 |Ler- och stenblan- | för Chabarova | | dad sandbotten. 6 1/8 d:o d:o 8—10 Sandbotten. 8 1/8 Kariska hafvet 61” 42'170? 23'| 100 Lerbotten. 11 2/8 > > 66” 10172” & 85 2 RS g Lerblandad sand- 13 3/8 3 > 68” 151738 8 Hösten 14 34 > s 68” 32:73” 28 10 d:o — d:o. 15 8/3 Vid Hvitön Tk Sandbotten. 19 /8 Dicksons hamn 4—5 Lerbotten. Vest. om Kamen-] 2 J (AE 21 10/ ViN var garn SOM) SPN ES (ES 22 19/, 82” 80'174” 18] 24 2 26 | 12 Ce FER U EA ER 90? 25'!76? & | 15 Stenbotten. . andet 28.) 35 död 92? 20/76? 18] 40 ar Re ae S : 3 29 114,15, 16/ Aktinia-viken 5310 /Stenpotten med al å ger. 39 22/8 11670 176? 52'1)- 86 Lerbotten. 40 23/8 115” 30'176” 40'| 35 . vik ; 41 il JS-Ohatanea Kg 2 | 113” 30175” 0' | 15 |Sten- och lerbotten. I mynning 46 20/8 119” 0' I78” 45) 8 Stenbotten. 52) 20/6 6 SE KR 140? 16/73? 40] 4 | Lerbotten. Sundet mellan den =: sydligaste silereritgo gå 5 142” 386']73” 2 9 > 2 la (FPA och fastlandet S.0.om Liachoffs- EEE 2 ; 144? 201737 5" | 8 > 2 k | öns S. O. spets I 436 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. ; E É I Datum Longi- | Lati- Djup | N:o SE rd. tud. famnar. | Bottnens Sera nner. 57 34/3 164” 10170” 281 9 Sandbotten. 58 Sa Kap Schelagskoj |170” 17170” 14] 12 Lerbotten. 59 6—7/ 174 9271693:56]. 116 d 3 FEN RA En | ee ch. lera med 60 7—8/9 O. om Kap Jakan |177” 41/69” 321 12 Htenar. ng HEN |Sa andbotten med 66 10/4 AA LJ cd 177” 30169” 261 10 i Stena 68 12—18/, Vid Irkaipi 180” 35168” 55'| 3—6 Stenbotten. 72 23/9 JSN.Vest. från Wan-V 1762 & lev? 53) 5 Sandbotten. | karema-floden |[ 75 25/9 Kap Wankarema |176” 6' |67” 53'| 4—6 > 78 an Vid Pitlekaj 4—5 » N. om Vegas vin- fStenar och sönder- 100217 =E; terhamn DN SE lgrusade snäckskal. FÖRR 1879 Pitlekaj Hip 16—17/ d:o d:o 15 ISten- och lerbotten. 1007 1012 23/ d:o d:o 12 Sandbotten. 1017) 30) d:o = d:o 13 | Stenig sandbotten. 1035 . : > |fSandbotten med 1036 I Re For [Lo ie I stenar. 1037 17, d:o d:o 4—5 Sandbotten. 1044 20/, Vest. om Uädlja 1169” 45166” 10'| 24 > 22—25/ Port Clarence 4—6 Stenbotten. 1049 kd å Från omgifningar- 23—26/ =S fd 1051 7 Ilne af Port Clarence 4 1056 28/, 172” 3' |64” 52) 18 Lerbotten. Konyam-viken in- 2 1058] 297, nanför ERA, och |/Cerblandad sand- sund | 15—16|l botten. 1061 3, 171” 45'164” 80'| 25 Stenbotten. Sand- och stenbot- 1064] ...1 I—2/g S:t Lawrence-ön 1—4 | AR SS 1067 3/8 174” 45168” 121 45 Lerbotten. 1068 5/8 177” 5' l62”,89'| 155 1 » C Lerblandad sand- ” 13/ ; & ao. ÖklEKo Där 1072 /s Vid Beringsön |165”:387'|55” 24) 75 | botten. 1075 14/3 > > 165”'27'|55” 20'1 - 66 d:o d:o. 107715, 16, 17/ - Litoral- 8 området För att undvika vidlyftighet betecknas i den följande redogörelsen lokalerna endast med ofvanstående N:o. 1. Cyrtodaria Kurriana DKrRr. N:o 19) flera ex. — 29) flera ex. — 52) 3 skal. — 72) 1 skal. — 75) flera ex. På 5 lokaler från Dicksons hamn till long. 176? 6'; djup: 4—10 fmr. på hvarje slags botten. FRIELE och JEFFREYS anse, att C. kurriana ej är specifikt skild från C. siliqva CHEMN. 2. Mya arenaria Lin. N:o 5) [Jugor Schar] 3 ex. — 14) [Long. 62? 32', Kariska hafvet] 4 ex.; djup: 5—10 fmr. på sand- och lerbotten. Endast mycket små individer. 3. Neaera arctica (M. SARS) G. O. SARS. G. O. SaArRs, Mollusca regionis areticae Norvegie, pag. 85, tab. 6, fig. 5 a—c. N:0, 40), [long 115230 lat. 46; 40; djup: 39 fmr. på Ler- botten] 1 skal. Long. 26, alt. 15, crass. 15 mm. Öfverensstämmer med ett obestämdt Neaera-exemplar, som förvaras å härvarande Riksmuseum, och som enligt uppgift är taget vid Waigatsch; har dock tydligare striae än detta. 4. Neaera glacialis G. O. SARs. G. O. SaArs 1. c. p. 88, tab. 6, fig. 8a—c — VERRILL: Cata- logue of marine Mollusca added to the Fauna of the New England region, during the past ten years. Transact. of the Connecticut Academy. Vol. 5, 1882, pag. 562, tab. 44, fig. 10 a, b. 438 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. N:o 39) [long. 116?0'; djup: 36 fmr.] 1 skal. Denna mussla öfverensstämmer ock med ett exemplar, som dr. KoBELT erhållit från Novaja Semlja genom WEY- PRECHT och godhetsfullt sändt mig; sistnämnda exemplar anser sig dock KoBELT ej böra skilja från N. cuspidata OLIVI. Den Neaera, som jag tidigare (Öfversigt öfver de af svenska expeditionerna till Novaja Semlja etc. insamlade Hafsmollusker. K. Sv. Vetensk:s Akad:s Handl. Bd 16. 1878, pag. 10) upp- fört som N. cuspidata OL., för hvilken art äfven MörcH och KoBELT höllo ifrågavarande exemplar från Kariska hafvet, har jag ånyo undersökt och får nu ansluta mig till Jeffreys, hvilken enligt meddelande i bref anser den vara N. subtorta G. O. SaArs 1. c. p. 87, tab. 6, fig. 6 a—c. 5. Neaera behringensis n. sp. Tab. 32, fig. 1, 2. Testa valde inflata; wmbonibus fere medianis; rostro sursum curvato, margine ventrali arcuato, sub rostro sinuato; in media testa costis radiantibus cum striis alternantibus; epidermide fulva. Long. 29, alt. 20, crass. 16,5 mm. N:o 1075 [Vid Beringsön; djup: 65 fmr. på lerblandad sandbotten]) 1 skal. Denna art liknar något N. curta JEFFREYS (Proceed. Zool. Soc. 1881, pag. .943, tab. 71, fig. 10). De skiljas dock lätt från hvarandra genom följande karakterer: N. curta. N. behringensis. 1:o0) Skulpturen består af 1:o) Å det mellersta skal- »numerous, longitudinal sharp |partiet alternera striae och rib- ribs on the posterior side, and |bor med hvarandra, medan på striae in the same direction on | den bakersta delen endast rib- the other side». ; bor, på den främsta endast striae förekomma. 2:0) N. curta är längre än N. belringensis. 3:o0) Processus cartilaginis 3:o0) Processus cartilaginis är liten och triangulär. stor och skedformig. 4:o Umbones ligga närma- 4:0) Umbones intaga mid- re den främre ändan. ten af skalet. 5:0) Hvit. 5:0) Gulbrun. Närmare denna nya art står måhända N. multicostataSmM. et VERRILL (1. c. p. 559, tab. 58, fig. 40); sistnämnda art afviker 5 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 439 dock derigenom, att striae och ribbor ej alternera med hvar- andra, samt att rostrum är mindre tydligt uppåtböjdt. Det torde således vara skäl att åtminstone tills vidare hålla de nämnda formerna skilda. 6. Pandora glacialis LeacH — P. inaeqvivalvis (LiN.) JEFFREYS Te par 9205 N:o 58 [Kap Schelagskoj] 4 ex. — N:o 60 [Kap Jakan] 1 ex.; djup: 12 fmr. på sand- och stenblandad stenbotten. Rörande denna arts synnerligen vidsträckta utbredning jemför Jeffreys 1. c. 7. Lyonsia arenosa Mö. var. sibirica mihi Tab. 32, fig. 3, 4. — L. gibbosa Hancock: A List of shells dredged on the West Coast of Davis's Strait (Annals of Nat. History. Vol. 18, 1846, pag. 338, tab. 5, fig. 11, 12). Multo majore quam forma typica, inflata; extremitate antica producta; epidermide wvirescente. Long. 35, alt. 20, crass. 14 mm. N:o 15) 1 ex. — 58) flera ex. — 59) flera ex. — 60) 1 ex. På 4 lokaler från Hvitön till Kap Jakan; djup: 12—16 fmr. på sand- och lerbotten. Denna form kan ej anses för en från MÖLLERS Pan- dorina arenosa skild art, enär flera exemplar af den senare från Spetsbergen (Zool. Riksmuseum) till hela sin habitus ganska nära öfverensstämma med de föreliggande. Men de senare äro större än alla hittills beskrifna exemplar; det stör- sta exemplar, jag sett från annan lokal, är ett från Spetsbergen och 25 mm. långt, medan arten i Kariska hafvet — det vid Hvitön tagna exemplaret är helt litet — ej blir längre än 17!/> mm. Vinkeln mellan dorsal- och bakre kanten är än skarp än afrundad. Epidermis affaller mycket lätt. Beskrifning och afbildning ådagalägga på det tydligaste, att föreliggande form är identisk med HaANcocEK's L. gibbosa från Davis Strait. 8. Tellina lata Gu. N:o 3) I ex. — 5) 3 ex. — 11) flera ex. — 15) 5 ex. — 21) Hera ex. — 22)D Ca. N30)J skal. — 40) 2 skal 58) Hera 440 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. ex. — 59) flera ex. — 60) 1 skal. — 66) flera ex. — 72) 5 ex. — 75) 2 ex. — 1002) 5 skal. — 1006, 1017, 1035, 1036) 4 skal. — 1037) 2 skal. — 1051) 6 ex. — 1067) 4 ex. — 1068) 2 skal. På 23 lokaler från long. 66”10' till 177? 3 Beringshafvet; djup: 4—85 fmr. på hvarje slags botten. Anmärkningsvärdt är, att 6 små ex. blifvit tagna vid Port Clarence tillsammans med utpräglade sötvattensdjur (Succi- nea, Limnaea, Pisidium). 9. Tellina solidula Purr. N:o 1036 [Vegas vinterhamn] 1 skal. Long. 17,5, alt. 14 mm. 10. Saxicava pholadis Lis. N:o 28) 2 ex. — 41) flera ex. — 68) 1 ex. — 78) I ex. — 1002) flera skal. —:1006) 1.ex. — 1075) 1 ex. — 1077) 1 ex. På 8 lokaler från long. 92?20' (vest. om Taimyr-landet) till Beringsön; djup: 1—65 fmr. på hvarje slags botten. 11. Venus fluctuosa GouLp. N:o 5) flera ex. — 13) flera ex. — 14) 2 ex. — 66) flera skal. — 68) flera ex. — 72) flera ex. — 75) flera ex. — 78) flera ex. — 1002) flera skal. — 1006) 2 skal. — 1012) 1 ex. — 1037) flera ex. — 1058) 1 ex. På 13 lokaler från Jugor Schar till Konyam-viken; djup: 5—16 fmr. på hvarje slags botten. Varierar med afseende på skalets form rätt mycket, utan att dock några bestämda varieteter skulle kunna uppställas. 12. Venerupis Petitii DeEsE. MIDDENDORFF, Beiträge zu einer Malacozoologia Rossica, III, pag. 567, tab. 17, fig. 11—13. N:o 1077 [Beringsön] flera skal. Största exemplaret: long. 47,5, alt. 38 mm. MIDDENDORFF anför densamma från öarne Sitcha, Kadjak och från Beringshafvet. dä VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. TE 13. Axinus flexuosus MOonNnr. N:o 22) [long. 822307] 1 ex. — 39) [116? 0'] 1 ex.; djup: 24 —36 fmr. på lerbotten. Den förut af mig som Axinus flexuosus (1. ce. pag. 15) upp- förda mussla är ej denna, utan identisk med den sedermera som ny art af G. O. SArRs beskrifna Axinopsis orbiculata (1. c. pag. 63, tab. 19, fig. 11 a—d). 14. Astarte crebricostata Forzr. N:o 26) flong. 90225'; djup: 15 fmr. på stenbotten] 1 ex. 15. Astarte semisulcata LzacH var. placenta Mörcu tab. 34, fig. 35, 36. — LECHE l. ce. pag. 19, tab. 1, fig: 4 a—c. N:o 13) 3 ex. — 15) 5 ex. — 21) flera skal. — 29) flera ex. — 40) flera skal. -— 41) flera ex. — 57) flera ex. — 58) flera ex. — 60) 7 ex. — 66) flera ex. — 1002) flera skal. — 1006) 2 skal. — 1036) 2 skal. — 1058) 3 ex. På 14 lokaler från long. 56?27' till Konyam-viken; djup: 2—35 fmr. företrädesvis på sand- och lerbotten. Redan förut har jag fäst uppmärksamheten på, att tyd- liga striae högst sällan saknas på umbonalregionen (l. c. pag. 20); nu har jag funnit 20 mm. långa ex., (fig. 35) hvilkas skulptur visar synnerligen stor likhet med A. compressa Lin. (elliptica BROWN); genom talrika öfvergångsstadier äro så- dana dock förenade med den fullkomligt släta formen. 16. Astarte semisulcata LEacH var. rhomboidalis mihi tab. 32, fig. 5, 6. N:o 29) [Aktinia-viken; djup: 5—10 fmr. på stenbotten] 1 ex. Tab. I, fig. 5, 6. Differt a var. placenta forma rhomboidali ; valvulae concentrice ruguloso-striatae. Ehuru mycket afvikande till formen torde ifrågavarande ex. dock ej böra uppfattas såsom sjelfständig art, utan blott som en med var. placenta närmast beslägtad A. semisulcata- form; flera mindre ex. af var. placenta likna nämligen, hvad skalets form beträffar, ganska mycket detta ex. Skulp- 442 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. turen påminner mera om den typiska A. semisulcata, dock förekommer äfven å det ifrågavarande ex. närmast umbones de för var. placenta så karakteristiska vecken. 17. Astarte quadrans GouLrp, Iny ertebrata of Massachusetts ; 2. edit. pag. 123, fig. 434. N:o 1064) [S:t Lawrence-ön; djup: 1—4 fmr. på sand- och stenbotten] 3 ex. 18. Astarte Warhami Hancock, Tab. 32, fig. 7—12. N:o 13) flera ex. — 15) flera ex. — 29) flera ex. — 41) flera ex. — 57) flera ex. — 66) flera ex. — 1002) 1 ex. — 1012) 4 ex. — 1017) 2 ex. — 1036) 4 ex. — 1056) 1 ex. — 1058) 6 ex. — 1051) 1 ex. På 13 lokaler från long. 68 15', Kariska hafvet till long. 171” 45'; djup: 5—25 fmr företrädesvis på sandbotten. Vid sidan om sådana ex., hvilka fullkomligt öfverens- stämma med den af HaANcocK (Annals of Nat. History, Vol. 18 (1846) pag. 336) lemnade beskrifningen !, finnas ex., som genom kortare form och skulpturens beskaffenhet bäst öfver- ensstämma med ex. af ÅA. Banksiil LEAcH från Sveriges vest- kust (LovÉNS typexemplar); andra åter närma sig ex. af Ni- cania striata LEAcH. Men enär dessa mest afvikande ex. förenas genom ett stort antal mellanformer, anser jag det oberättigadt att vilja skilja dem. EpbG. SMITH (1. c. pag. 222) har ock sammanfört A. Warhami, Banksii och striata under ett namn: A. compressa Monr. Jag skulle således äfven för de föreliggande musslorna kunna begagna denna artbe- teckning; men dels är användandet af detta namn ej fullt lämpligt, enär ÅA. compressa LIN. numera i allmänhet antages vara synonym med A. elliptica BRowNn, dels öfverensstämmer flertalet af de föreliggande bäst med A. Warhami, hvarför denna i viss mån kan anses som hufvudform. Att döma efter beskrifningen likna några ex. mycket A. fabula REEVE, hvil- ken SmiTH dock anser vara en skild art. 1 Att den af H. gifna afbildningen (tab. 5, fig. 15) med afseende på skulpturen dock ej är exakt, har redan Edg. Smith (Journal af Couchology. Vol. 3, pag. 224) påvisat. EL VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 443 De tre afbildade ex. kunna gifva en föreställning om ifrågavarande arts variabilitet; mellan dessa extrema former förekomma talrika mellanstadier. Huru mycket dimensionerna kunna vexla, framgår ur föl- jande mått: long: 23,5, alt: 19; erass. 11. mm. FR HI Kota FLYGA A 9 SEA [9 ES RR a BS 6 19. Cardita Novangliae MorszE, tab. 32, fig. 13—15 (Cyclocar- dia Novang.): First Annual Report of the Trust. of Pea- body Acad. of Science 1869 — TrRyos: American Marine Conchology, pag. 166, fig. 423, tab. I, fig. 13—15. Testa oblongo-ovata, tenuwiore quam Carditae borealis, umbonibus medianis non prominentibus, cardine angusta; costis 17 rotundatis. Long. 17,5, alt. 15, crass. 9,5 mm. N:o 66) [O. om Kap Jakan] 1 ex. — 1058) [Konyam-viken] flera ex.; djup: 2—10 fmr. på sandbotten. Genom ofvanstående karakterer skiljes denna mussla lätt från C. borealis ConNraAD, hvilken är större, har relativt kor- tare och tjockare skal, mera framstående umbones och betyd- ligt tjockare låsrand. Märkligt nog anser VERRILL (1. c. pag. 572) densamma blott för »an inconstant variety of the com- mon C. borealis». 20. Cardium ciliatum FaABR. N:o 13) 1 ex. — 14) 3 ex. — 1068) 3 ex. På 3 lokaler från long. 68215 till long. 1772 5'; djup: 8— 55 fmr. på ren och sandblandad lerbotten. 21. Aphrodite groenlandica CHEMS. N:o 5) flera ex. — 6) 1 ex. — 13) flera ex. — 14) flera ex. — 57) 4 ex. — 60) I ex. — 1006—1007) 3 ex. — 1012) 1 skal. — 1017) 1 skal. — 1037) 4 ex. — 1044) 4 ex. — 1058) 1 ex: — 1068) flera ex. På 14 lokaler från Jugor Schar till long. 177 5'; djup: 2 —55 fmr. på sand- och lerbotten. 444 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. 22. Yoldia hyperborea Lov. Tab. 33, fig. 16, 17. N:o 14) 1 ex. — 58) flera skal. — 59) 2 ex. — 60) 1 ex. 10356) 1 ex. — 1067) 4 ex. — 1068) 1 ex. På 7 lokaler från long. 68? 32', Kariska hafvet, till long. 1772 5'; djup: 10—55 fmr. företrädesvis på lerbotten. Denna form varierar ganska betydligt. Somliga hafva rundade, mera framstående umbones än ex. från Spetsbergen. Mest afvikande är ett ex. (N:o 1056, cefr. fig. 16), som har bakre ändan mera afsmalnande än de öfriga utan att dock uppnå den långdragna form som Y. limatula Say; umbones bibehålla sitt läge i midten. Epidermis å sistnämnda ex. är ej glänsande som hos de öfriga, utan har en matt brun färg. Ifrågavarande ex. visar följande dimensioner: long. 45, alt. 22, crass. 12 mm. Det öfverenstämmer väl med den af Gounp (1. c. pag. 160, fig. 467) afbildade Y. myalis, utom hvad tänderna beträffar; dessa förekomma hos Y. myalis i samma antal å främre som å bakre sidan, medan ex. från Sibiriska Ishafvet framtill har 23, bak- till 14. 23. Yoldia arctica Grav. Tab. 33, fig. 18, 19. N:o 11) 2 ex. — 13) flera ex. — 14) flera ex. — 15) 5 ex. — 19) flera ex. — 21) flera ex. — 29) flera ex. — 39) flera ex. — 40) flera ex. — 46) flera ex. — 52) flera ex. — 53) flera ex. — 54) flera ex. — 57) flera ex. — 58) flera ex. — 59) flera ex. — 75) flera ex. På 17 lokaler från long. 68 15', Kariska hafvet, till long. 176? 6', Kap Wankarema; djup: 4—285 fmr. på hvarje slags botten. Denna är den i största antal under expeditionen insam- lade musslan. Med rätta har ock STUXBERG (Evertebratfaunan 1 Sibiriens Ishaf) betecknat den som kolonibildande. Så myc- ket märkligare är derför den omständigheten, att denna art ej blifvit funnen i Beringssundet eller Beringshafvet. DALL (Proceed. of the Californian Acad. of Science. Vol. 5) uppgif- ver deremot, att den förekommer derstädes. Helt visst torde den dock på sistnämnda lokaler finnas i mycket ringa antal, eftersom den ej påträffats vid Vega-expeditionens talrika dragg- ningar. Den kan således anses som en vester ifrån invandrad art. Vid Massachusetts kuster har den funnits endast i »semi- fossil condition». (GouLpD 1. c. pag. 157.) VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 445 Redan tidigare har jag påvisat (1. c. pag. 28), att skalen af Leda pernula på de tidigaste utvecklingsstadierna äro nä- stan liksidiga; tillika framhöll jag, att vi hafva att anse den liksidiga skalformen hos musslorna som den indifferenta, embryonala, medan en starkare utvecklad oliksidighet bör betraktas som ett mera differentieradt stadium. Undersöknin- gen af helt unga Y. arctica (fig. 18, 19) har bekräftat detta på- stående (conf. 1. c. pag. 24); de äro nämligen fullkomligt lik- sidiga och så olika de fullt utbildade individerna, att endast den omständigheten, att alla mellanformer påträffats, äfvensom att dessa ex. städse förekomma tillsammans med de mera ut- vecklade individerna, kunnat öfvertyga mig om, att de verk- ligen tillhöra Y. arctica. Jemför i öfrigt, hvad M. Sars (Om de i Norge förekommende fossile Dyrelevninger fra Qvartaer- perioden pag. 37) yttrar om denna art. 24. Yoldia arctica Gray var inflata mihi Tab. 33, fig. 20—22. Testa valde inflata, parum altior quam cerassior. N:o 52) 2 ex. — 53) 1 ex. — 54) flera ex. — 57) 4 ex. — 58) 2 ex. — 59) flera ex. På 6 lokaler från long. 140? 16', Blischni-ön, till long. 174” 2T'; djup: 4—16 fmr. på lerbotten. Denna varietet karakteriseras derigenom, att höjden en- dast föga öfverstiger tjockleken, hvilket framgår af nedan- stående mått: Horns, ralte t2,0 crass. LÖD SN Hd Re OR I Le > Ö » 10, » US » 6 X Vid första påseendet synes denna form så mycket afvika från Y. arctica, att man kunde vara frestad att anse den som specifikt skiljaktig. Dock har jag funnit flera ex., som bilda öfvergången mellan denna och den mera sammantryckta for- men (Y. portlandica REEVvE); båda former förekomma ock tillsammans. Såsom af ofvanstående lokalöfversigt framgår, är dess ut- bredningsområde jemförelsevis begränsadt; den förekommer ej i Kariska hafvet. 25. Yoldia lenticula Mörr.: Index Molluscorum Groenlan- diae, Naturh. Tidskr. bd. 4, 1842—43, pag. 90 (enl. origi- 446 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. nalex.). — G. O. SaARs 1. c. pag. 39 — Y. abyssicola To- RELL: Spetsbergens Mollusker pag. 29, tab. I, fig. 4. — Y. pygmaea Mönst. var. gibbosa M. SARS: Fossile Dyrelevninger etc. pag. 38, fig. 79—983. — LECHE 1. c. pag. 24. N:o 11) flera ex. — 39) 1 ex. — 40) flera ex. På 3 lokaler från long. 66”10', Kariska hafvet, till long. 116”; djup: 35—385 fmr på lerbotten. Att somliga mindre ex. äro kortare i den bakre ändan, således mera liksidiga än de större, får, enligt hvad som ofvan (se Yoldia artica) yttrats, ej föranleda uppställandet af en särskild form. FRIELE (Catalog d. auf d. norw. Nordmeerexped. bei Spitz- bergen gefund. Mollusken, pag. 265) antager, att den af mig som Y. forma propinqua (1. ce. pag. 26, pl. I, fig. 7) beteck- nade möjligen är hans Y. tenuis var. sy mmetrica, hvilken återigen är identisk med Leda subaeqvilatera JEFFREYS (Proc. Zool. Soc. 1879, pag. 579, pl. 46, fig. 3). Denna såväl som de andra nyligen af JEFFREYS uppstälda arterna torde till sin systematiska valör först då kunna rätt bedömas, när ett större antal från skilda lokaler föreligger till jemförelse. Att efter enstaka ex. och på grund af sådana karakterer som skalets större eller mindre oliksidighet, färg, tändernas antal etc. uppställa nya species synes mig, hvad denna slägtgrupp beträffar, vara lönlös möda. Med afseende på några af de smärre Yoldia-arterna har jag redan vid ett föregående till- fälle påvisat mellanformer. 26. Yoldia intermedia M. SARS. N:o 19) [Dicksons hamn] 3 ex.; djup: 4—5 fmr på ler- botten. S Äro mindre tjocka (d. v. s. båda skalen tillsammans) och umbones äro mindre framstående än hos norska ex. 27. Leda pernula MöLL. N:o 1067) [long. 174” 45'] 1 ex. Long. 21, alt. 12 mm. Det öfverensstämmer närmast med fossila ex. från Jenisej, alltså ock = p. p. Leda buccata Stp.; jemför mitt förut citerade arbete, pag. 28. Ny RN VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 447 28. Leda pernula Mörnr. var costigera mihi Tab. 33, fig. 23 —25. — Nucula costigera BeEcK: Tabulae ineditae. Testa oblongo-lanceolata, extremitate postica attenuata, valde producta et sursumeurvata, margine ventrale valde arcuata; sträs concentricis distinctis: extremitate postica intus plicam elevatam lon- gitudinalem fere attingentem wmbones praebente. Long. 42, alt. 18,5, crass. 10 mm. N:o 11) 3 ex. — 39) flera ex. — 40) 1 ex. — 60) 1 ex. På 4 lokaler från long. 66?10', Kariska hafvet, till long. 177? 41', O. om Kap Jakan; djup: 12—85 fmr. på lerbotten. Professor S. LovÉnN har godhetsfullt stält till mitt förfo- gande fyra planscher, hvilka Dr. BEcK år 1834 skänkt honom med uppgift, att de tillhörde ett verk öfver Grönlands mollu- sker, hvilket skulle utgifvas på Kristian VIITs bekostnad. Å ett af dessa blad afbildas en Leda, hvilken BrEcK, som egen- händigt tecknat namnen vid alla figurerna, kallar Nucula costigera. Detta namn har B. utan tvifvel gifvit denna form på grund af den starka längsribba, som sträcker sig på ska- lets insida från bakre spetsen till nära umbones. Denna längs- ribba finnes dock äfven på ex. af L. pernula från andra loka- ler, om ock kanske något mindre utvecklad. Deremot skiljer sig B.'s N. costigera från alla af mig undersökta Leda-former dels genom sin betydligare storlek dels och förnämligast genom den starkt uppåt böjda bakre ändan, med hvilken senare egenskap åter den bågformigt böjda ventrala randen sammanhänger. Med denna BrcK's N. costigera öfverensstämma några af Vega-expeditionen hemförda ex. Af dessa senare öfverträffar dock det största (se de ofvanför stående måtten) det af BEcK afbildade något i storlek, enär det senare endast är 38 mm. långt. Att den bakre spetsens starka svängning uppåt ej är en karakter, hvilken blott tillkommer de största, mest utveck- lade ex., bevisas derigenom, att denna egenskap framträder lika tydligt hos flera af de mindre som hos de större ex. Somliga af de medelstora ex. närma sig dock den typiska L. pernula något mera. Om således denna form knappast kan göra an- språk på att framställas som någon mera fixerad varietet af L. pernula, så förtjena dock dess utmärkande egenskaper att framhållas såsom ett ytterligare bidrag till kännedomen om denna arts ofantliga plasticitet. Att STEENSTRUPS L. macilenta och buccata tillhöra samma art: L. pernula, har jag redan förut påvisat (1. c. pag. 28). 448 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. 29. Leda pernula Mörr. var. lamellosa mihi Tab. 33, fig. 26. Stris concentricis lamellosis, paucis. Long. 27, alt. 14,5 mm. FrjrrBO; ag Le; N:o 52) [Vest. om Blischni-ön] 3 ex. Denna form, som vid första påseendet skiljer sig från alla andra hittills kända Leda-arter, skulle kunna uppfattas som en sjelfständig art, enär jag ej observerat några ex., som för- medla öfvergången mellan denna och Leda pernula. Men enär å andra sidan den enda karakter, hvarigenom den skiljer sig från andra Leda-arter, är den speciela utbildningen af skulpturen, torde detta ej berättiga till uppställandet af en ny art. Närmare ventralranden äro nämligen de concentri- ska striae lamellartade, uppstående och på samma gång få- taliga, medan de i omedelbara närheten af umbones äro mindre, talrikare och stå tätare d. v. s. de hafva här, på det äldsta skalpartiet, bibehållit den ursprungliga, hos flertalet Leda- arter förekommande tätare strieringen, medan de öfriga striae differentierats. Att hos L. pernula skalets skulptur varierar, har ock G. O. SaArs (1. c. pag. 36) observerat hos norska ex. Både var. costigera och lamellosa skilja sig från de norska ex. också derigenom, att låständernas antal å främre och bakre ändan är ungefär lika, medan hos de norska de bakre äro talrikare. 30. Leda minuta BeEcK (Nucula minuta): Tabulae ineditae — MÖLLER 1. c. pag. 90. N:o 1058) [Konyam-viken] flera ex.; djup: 2—16 fmr. på lerblandad sandbotten. Arten skiljer sig från L. pernula bland annat derigenom, att längsribban å bakre ändans insida här reducerats till en liten, endast vid yttersta spetsen framträdande upphöjning. Öfvergångar mellan denne och L. pernula finnas ej bland de af exped. insamlade. De föreliggande ex. skilja sig från de grönländska genom något ringare tjocklek. 31. Arca glacialis Grar. Np: 5) 2 EX rorg FA) LEX., — JO) I BKrrsr SIBA 2 ex. — 41) 2 ex. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 449 På 6 lokaler från long. 61? 42', Kariska hafvet, till 113? 30', Chatanga-viken; djup: 5—100 fmr. företrädesvis på lerbotten. Intet af de föreliggande ex. uppnår samma storlek som de af de svenska expeditionerna 1875 och 1876 från Kariska hafvet hemförda eller som ex. från Spetsbergen. 32. Arca glacialis Gray var. pectunculoides mihi — Var. (A. glac.) Arca pectunculoides ScACcHI var. gran dis LECHE 1. c. pag. 30, tab. I, fig. a—c. — A. pectunculoides var. septentrionalis G. O. SARrRs 1. ce. pag. 43, tab. IV, fig. 2. N:o 39—50) [long. 115230' och 1167] 3 ex.; djup: 5—36 fmr. på ler- och stenbotten. De tre ex. äro ungar af denna form, hvilken jag 1 mot- sats till SArRs och FRIELE ej kan anse som specifikt skild från A. glacialis, enär jag påträffat intermediära former; cfr. 1. c. pag. 30—31. Den torde således lämpligen kunna betecknas med ofvanstående namn. 33. Nucula tenuis Monr. var. typica G. O. SARrRs I. c. pag. 33. N:o 11) flera ex. — 40) flera ex. — 1058) 1 ex. — 1067) 2 ex. — 1068) flera ex. På 5 lokaler från long. 66? 11', Kariska hafvet, till long. 1172 35'; djup: 2—85 fmr på lerbotten. 34. Nucula tenuis Mosr. var. expansa G. O. Sars 1. c. — N. expansa LECHE 1. c. pag. 29. N:o 39—40) 3 ex. — 58) flera ex. — 59) 6 ex. På 4 lokaler från long. 116? 0' till long. 174? 27'; djup: 12 —35 fmr. på lerbotten. Såväl hvad skalens form som tjocklek beträffar, har jag funnit öfvergångsformer mellan ofvannämnda musslor och får derför i likhet med G. O. SArRs betrakta dem såsom tillhörande samma art. Rörande de norska ex. anser sistnämnde författare, att utvecklingen af var. expansa företrädesvis äger rum i dju- pare vatten, medan var. typica förekommer på mindre djup. Att detta ej äger någon giltighet beträffande de föreliggande, framgår af ofvanstående uppgifter. Deremot förekommer var. expansa ej i Beringshafvet, hvarest endast var. typica på- träffats. Bå III. 29 450 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. 35. Mytilus edulis Lis. N:o 1049) [Port Clarence] flera ex. — 1077) [Vid Berings- ön]; djup: litoralområdet — 6 fmr. 36. Modiolaria laevigata (Grav) TorELL Tab. 34, fig. 27,28. — G. O. SaArs 1. c. pag. 29, tab. 3, fig. 3. — LECHE!L. c. pag. 33. N:o 15) 2 ex. — 22) 1 ex. — 28) flera ex. — 29) flera ex. — 40) 1 ex. — 41) flera ex. —: 58) flera ex. På 7 lokaler från Hvitön till Kap Schelagskoj; djup: 5— 40 fmr. på hvarje slags botten. Är den allmännaste bland de hemförda Modiolaria-arterna. Den uppnår betydliga dimensioner: long: 39, alt. 24, crass. 16 mm. De vid Norges kuster förekommande blifva enligt G. O. SArRs ej längre än 28 mm. Helt unga ex. afvika till formen ganska mycket från de utvuxna, enär de äro betydligt högre i förhållande till längden; de förete följande dimensio- ner: long. 3, alt. 2,5. mm. Ehuru fullt utvuxna ex. i allmänhet lätt skiljas från M. laevis, så förekomma dock äfven ex., som tyckas antyda en öfvergång. Å härvarande Riksmuseum förvaras sålunda ett ex. betecknadt »Modiola laevigata Wood var. 8, Mellville Island», som torde kunna ansesso m en mellanform mellan M. laevigata och laevis, och som nära öfverensstämmer med flera bland de föreliggande (N:o 58), hvilka endast skilja sig från sagda ex. genom saknaden af bakre siriae — som be- kant en endast på olika storlek beroende karakter. Vidare afvika några ex. (fr. N:o 29) från den vanliga for- men och bilda likaledes ett slags öfvergång till M. laevis deri- genom, att 1:o de äro tjockare (d. v. s. båda skalen tillsäm- manstagna), 2:o ventralranden är starkare rundad. 37. Modiolaria laevis Beck Tab. 34, fig. 29,30 — Beck: Voyage sur la corvette la Recherche, Atlas tab. XVII, fig. 2 a—c. — LECHE 1. c. pag. 33. — M. discors MöBius: Fauna etc. pag. 78. (enl. originalex.) — G. O. SaArRs I. c. pag. 29. N:o 5) 5 ex. — 41) flera ex. — 57) 3 ex. — 58) flera ex. — 64) 1 ex. — 1058) 3 ex. — 1077) 1 ex. På 7 lokaler från Jugor Schar till Beringsön; djup: lito- ralområdet till 16 fmr. på hvarje slags botten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 451 Long. 41, alt. 25, crass. 19,5 mm. $e DIGOVHINRS ID > > 20 > 10 » Liksom förra arten uppnår alltså äfven M. laevis från Si- biriska Ishafvet större dimensioner än den norska; både denna och laevigata skulle sålunda med skäl kunna betecknas som »forma gigantea» gentemot de hittills kända. G. O. Sars anser för säkert, att den af MöBrius från Öster- sjön som denna art beskrifna mussla är M. corrugata; att detta antagande är oriktigt, derom har jag varit i tillfälle att öfvertyga mig, enär professor MöBrus sändt mig ifrågavarande mussla, som till arten ej kan skiljas från M. laevis BECK. 38. Modiolaria corrugata Stines. var. glacialis mihi. Tab. 34, fig. 31—34. N:o 15) 2 ex. — 57) 7 ex. — 58) 2 ex. — 60) 1 ex. På 4 lokaler från Hvitön till long. 177 41', o. om Kap Jakan; djup: 9—12 fmr. på sand- och lerbotten. Modiolaria corrugata typica simäillima, sed fere duplo majore; area antica 12—16 costis radiatis, postica a mediana bene distincta. Long. 23, alt. 13, crass. 11,5 mm. Genom ofvanstående karakterer skiljes denna form lätt från den norska, hvilken ej uppnår mera än 12 mm. längd (G. O. Sars 1. c. pag. 30). Såsom sistnämnde förf. uppgifver rörande de norska ex., äro äfven å de föreliggande striae å bakre arean synnerligen distinkta och väl utbildade. Dock gäller detta endast mindre och medelstora; å det största ex. äro deremot nämnda striae mycket otydliga; således alldeles samma förhållande som hos de andra Modiolaria-arterna. Re- dan G. O. Sars har påpekat likheten emellan M. corrugata och laevis (discors G. O. S.). Ett ex. (N:o 60, cfr. fig. 33, 34) är en verklig öfvergångsform mellan dessa två arter; den öf- verensstämmer med M. laevis deruti, att umbones ligga när- mare den främre ändan, med M. corrugata i den allmänna formen och de karakteristiska bakre striae. 39. Modiolaria nigra (Grav) TORELL. N:o 41)ylllex = böjrdera ex. — 59) 5 ex. — T2).1 ej — 1006) 2 skal. 452 LECHE, ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. På 5 lokaler från long. 113? 30', Chatanga-vikens mynning, till long. 173”; djup: 5—16 fmr. på hvarje slags botten. I motsats till de andra Modiolaria-arterna uppnår ej nå- got af de föreliggande ex. sådana dimensioner som t. ex. de norska eller spetsbergska. Äfven hos denna art äro de yngre proportionsvis högre än de äldre. 40. Lima sulculus (LEACH) LOVÉN. N:o 26) [long. 90?25'; djup: 15 fmr. på stenbotten] 1 ex. 41. Pecten groenlandicus Sow. N:o 39) flera ex. — 40) flera ex. — 41) 2 ex. På 3 lokaler från long. 116? till long. 113?30'; djup: 15— 36 fmr. på ler- och stenbotten. 42. Pecten Hoskynsi ForB. var. major LEcHE 1. c. pag. 35. N:o 1072) [Vid Beringsön; djup: 75 fmr. på lerblandad sand- botten] flera ex. Valvula sinistra: long. 28, alt. 30 mm.; alltså ännu större ex. än från Kariska hafvet. De vårtformiga knutorna sitta i allmänhet fullkomligt oregelbundet; hos somliga ex. saknas de nästan alldeles. Denna arts utbredning är synnerligen stor: Medelhafvet, på större djup i Atlant. Oceanen, vid Norge, Jan Mayen, Spets- bergen, Grönland, Kariska hafvet, Beringshafvet, New England. Förklaring öfver figurerna. Tab. 32. Neaera behringensis n. sp. 1, + nat. storlek, 2, + nat. storl. Lyonsia arenosa Möll. var. sibirica mihi, + nat. storl. Astarte semisulcata Leach var. rhomboidalis mihi, + nat. storl. Astarte Warhami Hanc., + nat. storl. Cardita Novangliae Morse, + nat. storl. Tab. 33. Yoldia hyperborea Lov., + nat. storl. Yoldia arctica Gray, unga individer starkt förstorade. » » > var. inflata mibi, + nat. storl. Leda pernula Mill. var. costigera mihi, + nat. storl. > > » » lamellosa mihbhi, + nat. storl. Tab. 34. Modiolaria laevigata Gray, + nat. storl. > laevis Beck, + nat. storl. » corrugata Stimps. var. glacialis mihi, något förstorade. Astarte semisulcata Leach var. placenta Mörch, + nat. storl. VN : seat avtö gas SE . VR da Fda tar alsata en fo mt NNE FURY Frotu dam PJ one ev ORE BROR RO VM - etjlsd htdinn ellobios or (Natt brave (CFO 5 2 a SR en edan NE Eprr Vet äl 400, se sval) Pad Ål sat RN PE art FE oh RNA EE NTE RR AO FAS PDAS GAN SN ERA Sr rne don fr GT FORNE Tä plur Å CN Cint. LT Er vidisgt omr vd SEN DG j | ve / CN - 2 Cr Le MR Hörn - LER ER EU DE man Nr leka DIATOMS, COLLECTED DURING TERESE XPEDETION OF THE VEGA EXAMINED BY P. T. CLEVE. (COMMUNICATED 1883, MARCH 27.) WITH FOUR PLATES. FF a MO TATA ; TOR TIOD - BAG a UN UINATY - ATETO AV ERT Ae EC NV During the expedition of the Vega Mr. Kjellman collected a number of samples containing diatoms, which with the per- mission of Prof. Nordenskiöld were delivered to me for exami- nation. The gatherings were the following: 1. Five bottles with diatoms collected on the ice near Cape Wankarema. 2. Diatoms washed from alge, collected near Pitlekaj, Cape Deschnew (East Cape). 3. Surface diatoms from the Behring Sea. 4. Fresh-water diatoms from Japan. 3. Diatoms from alge collected on the Island of Labuan near Borneo. 6. Diatoms washed from alge collected near Point de Galle, Ceylon, and coarse bottom-mud, dredged in the same locality. 7. Mud from the bottom between Aden and Bab-el-Mandeb. Besides there were taken several samples of mud from the bottom of the North Siberian sea, which all proved free from diatoms. For the examination of several of these samples, sufficiently clean slides could not be prepared by the usual cleaning pro- cess, so that the specimens must be selected and mounted. In this difficult work I had the good fortune to be helped by the german microscopist Mr. Weissflog, who prepared for me, with the most exquisite skill, slides containing diatoms from Labuan, Ceylon and Bab-el-Mandeb. For this consider- able assistance, without which I should hardly have found so many species, I render him my best thanks. I. Diatoms of the Arctic Sea. The first notices about the diatoms of the Arctic Sea have been given in 1841 by Ehrenberg, who examined some 458 CLEVE, DIATOMS. samples from Spitsbergen and later, in 1853, some from Assist- ance Bay (73250' N. lat.)! The limited number of arctic species found by Ehrenberg was considerably increased by O'Meara”?, who published, in 1860, a list of diatoms, gather- ed during the arctic expedition of the »Fox» under the com- mand of Sir Leop. M'Clintock. O'Meara enumerates not less than 85 species, among which several are fresh-water inhabitants and some doubtful, the limits of the species being at that time in many cases others than admitted at present. The Swedish expedition to Spitsbergen, in 1861, under the direction of Torell, procured some material containing marine diatoms, which were examined by myself3. Later I obtained better materials, especially many very rich and interesting gatherings from the surface of the northern Atlantic and Davis Strait, collected during the Swedish expedition under Norden- skiöld to Greenland in 1870. 'The result of the examination of these materials, as well as many others from Spitsbergen, obtained from the Riksmuseum of Stockholm, was published in 1873". Afterwards Mr. O' Meara published a catalogue of species > collected by Mr. Eaton on the voyage of Mr. Leigh- Smith. Mr. O' Meara found several new species, which, however, have been figured in such a manner, that the identification may be impossible without original specimens for comparison. During the Swedish expedition in 1875 and 1876 to the Kara Sea and to Yenisei M. M. Kjellman, Lundström and Stuxberg collected several samples containing diatoms, which were of the greatest interest for the knowledge of the diatoms in the Arctic Sea, east of Spitsbergen. Also has Mr. Kjellman, during his exploration of the alg&e of the coasts of Finmarken, collected most rich and interesting materials, containing diatoms from the northern part of Norway. All these materials were examined by Mr. Grunow and myself '. During the expedition of the Vega Mr. Kjellman collected extremely rich and important materials on the ice-flakes near Cape Wankarema. The species contained in these samples were numerous and in a most astonishing or almost incredible a man- ner variable, so that it was in many cases scarcely possible 1 Monatsber. der Berl. Akad. 1841, page 206 and 1853, page 522. 2 Journ. Roy. Dublin Soc. 1860 July. 3 Öfvers. K. Sv. Vet. Akad. Förh. 1867, page 661. + Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Vol. I, N:o 13. 5 Micr. Journ., Vol. XIV (NS) pag. 258. 6 K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVII, N:o 2, 1880. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 459 to trace out the limits of the species. Also were rich, but less interesting materials obtained from algee, collected near Cape Deschnew. Several samples of the bottom-mud from the North Siberian Sea were also taken, but in examining them I could not find a trace of diatoms. All the materials from the expe- dition of the Vega have been examined by myself. Still more materials from the hyperboreal America were collected during the British expedition under the command of Sir George Nares and examined by Mr. G. Dickie!. Afterwards I have received, through the kindness of Prof. Oliver, some of these samples. Among them only three were rich enough to be subjected to the usual cleaning-process, viz. from Bessel's Bay, 817 N, Mushroom Point, 82228' N, and Discovery Bay, 81? 41". The result of my examination of these gatherings are to be found in the following pages. Also from the distant Franz Joseph Lånd some diatomaceous gatherings have been col- lected on the ice-flakes during the Austrian expedition under Weyprecht. Some of the species found by Mr. Grunow in these materials have been published in Van Heurck's Synop- sis and issued in Cl. and Möller Diat. No 314. Mr. Grunow will later publish in a more complete manner his researches in regard to these most interesting diatoms. The materials brought together from the Arctic Sea are thus very considerable, and their examination may give a tolerably complete idea of the diatomaceous vegetation the Arctic Sea. I have therefore tried to give in the following pages a complete list of all the arctic species, found by myself and by- Mr. Grunow, omitting those found by other authors, not beeing sure about their determinations. Index of marine arctic Diatoms. A. Placochromatice. I. Cocconeide2. Cocconeis Scutellum Ehb. (Van Heurck Syn. XXIX, 1—12) Greenl.,. Mushroom Point, Fr. J. L.”?, Spitsb., Finm., Kara, Cape Deschnew (East Cape). 1 Jour. Linn. Soc. Vol. XVII, page 6. 2 F. J. L. Franz Joseph Land according to Grunow. 460 CLEVE, DIA TOMS. var. stauroneiformis, Spitsb., Finm., Mushr. P., Cape Desch- new (East Cape). forma parva, — Cape Deschnew (East Cape). f. minutissima Grun. — F. J. L. C. distans Greg. (D. of Cl. Pl. IX, fig. 23, A. Schm. N. Sea Diat. III, fig. 22—23) Mushroom Point, Kara. C. pseudomarginata Greg. (D. of C1. P1. IX, fig. 27, C. pellu- cida Grun. Verh 1863 Clev. D. of the A. S. pag. 14) Greenl., Spitsb., Finm., Kara. C. dirupta Greg. (Van Heurck Syn. P1. XXIX, fig. 13—14) Greenl. C. decipiens Ol. (D. of the A. S. pag. 14, Pl. I, fig. 6, lower valve, P1. II, fig. 11 a, upper valve) strie on the upper valve 19 in 0,01 mm. — Greenl., Bessel's Bay, Finm. C. arctica C1. (D. of the A. S. pag. 14, Pl. II, fig. 11 b., upper valve). Length 0,03 mm. Br. 0,018 mm. Lower valve with sig- moid median line and coarse strix, composed of distinct puncta, 12 in 0,01 mm. Central nodule, surrounded by a small area. Upper valve without distinet median line and central nodule. Strie interrupted, marginal and axial 11 in 0,01 mm. Pl. 35, fig. 4 a, lower, b, upper valve. ; Greenl., Bessel's Bay, Finm. C.- costata Greg. (Van Heurck Syn. Pl: XXX, fig. 11—12)y Greenl., Mushroom Point, Spitsb., Finm. C. fimnarchica Grun. (Arcet. Diat. p. 16 Pl. I, fig. 1) Bes- sel's Bay, Finm. C. quarnerensis (Grun.) A. Schm. (N. Sea Diat. P1. III, fig. 15—16) Greenl., Spitsb., Finm. 2. Mastogloiacez. Mastogloia ovata Grun. (A. Diat. P1. I, fig. 2) Finm., Kara. M. kariana Grun. (A. Diat. pag. 17, Pl. I, fig. 3) Kara. 3. Achnanthez. Achnanthes subsessilis Kätz. (Achnanthidium areticum Cl. D. of the A. S. p. 25, Pl. IV, fig. 22, A. brevipes Ag.) Greenl., Mushroom Point, Spitsb., Finm. ÅA. coarctata (Bréb) Grun. Mushroom Point. A. grönlandiea (C1.) Grun. (Achnanthid. CI. D. of the Arct. Sea, pag. 25, Pl. IV, fig. 23) Greenl., Bessel's Bay (common), Spitsb., Finmark. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 461 The fig. previously published by myself is taken from balsam-mounted specimens and not sufficiently exact, for which reason I have drawn a new sketch of the upper and lower valves Pl. 35, fig. 3 a, lower valve, b, upper valve. A. (langarica Grun. var.?) jamalinensis Grun. (A. Diat. pag. 20, Pl. I, fig. 4) Kara. A. (2) temiata Grun. (Aret. Diat. p. 22, Pl. I, fig. 5) Kara. var.? hyperborea Grun. F. J. L. ÅA. delicatula (Kg.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXVII, fig. 3—4) Greenl., Bessel's Bay. 4. Amphore2. Amphora levis Greg. (Grun. Arct. Diat. pag. 24, Pl. I, fig. 8) Kara. A. levissima Greg. (D. of Cl. pag. 513, P1. XII, fig: 72) Kara, Finm. A. ostrearia Bréb. (A. Schm. Atl: Pl. XXVI, fig. 23) Finm. var. nova caledonmica Grun.? (A. Sehm. Atl. P1. XXVI, fig. 24) Davis Strait. var. vitrea CI. (Öfvers. af K. Sv. V. Ak. Förh. 1868, pag. 237, Pl. IV, fig. 5—6) Spitsb. — Length 0,085 mm. Br. 0,068 mm. Strige, composed of distinct puncta, 9 in 0,01 mm., on the con- nect. membrane 11 in 0,01 mm. ÅA. ocellata Donk. var. jamalinensis Ol. & Grun. (A. Diat. pag. 24, Pl. I, fig. 6) Kara. A. Weissflogii A. Schm. (Atl. Pl. 25, fig. 59) Davis Strait. Length 0,06 mm. Strie costate, 10 in 0,01 mm. A. acuta Greg. (D. of Clyde, pag. 524, P1. XIV, fig. 93 and 93 b.) Greenl., Spitsb., Finm. A. hyalina Kätz. (A. Schm. Atl. P1. XXVTI, fig. 52—55) Spitsb. A. Uineolata Ehb. Kara (sec. Grun.) Small form with 20— 21 strie in 0,01 mm. A. lineata Greg. (A. Schm. Atl. P1. XXVI, fig. 59, A. granu- lata Greg.?) Greenl., Bessel's Bay, Spitsb., Finm., Kara. A. tenera W. Sm. (Syn. I, pag. 20, P1. XXX, fig. 252)? Finm. A. coffeeformis Kätz. (A.S. Atl. Pl. XXVI, fig. 56—58) Kara. A. lanceolata Cl. (Öfvers. K. Sv. Vet. Ak. Förh. 1867, pag: 667, P1. XXIII, fig. 2) Greenl., Finm., Spitsb., Kara. Valve acute, median line straight, strisxe costate, parallel "in the exterior, more or less radiant in the interior part of the valve not reaching the median line. Strie in typical speci- 462 CLEVE, DIATOMS. mens 8 in 0,01 mm., but vary more dense. In a small speci- men var. minor Cl. from Pitlekaj Cape Deschnew (East Cape) I counted 14 strie in 0,01 mm. ÅA. angusta Greg. var. arctica Grun. (A. Diat. pag. 24, Pl. I, fig. 29) Spitsb., Kara. ÅA. Proteus Greg. (Diat. of Cl. pag. 518, Pl. XIII, fig. 81) 3reenl., Bessel's Bay, Mushroom Point, Spitsb., Finm., Kara. var. kariana Grun. (A. Diat. pag. 24, P1 I, fig. 7) Kara, Cape Deschnew (East Cape), Greenland. ÅA. robusta Greg. (D. of CI. pag. 516, P1. XIII, fig. 79) Spitsb. var.? A. Schm. Atl. Pl; XXVII,; fig. 44 — Greenl., Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). i A. Erebi Ehb. (4A. cymbifera Greg. Diat. of Cl. pag. 526, PI. XIV, fig: 97, A.”BSechm. Awvl: PIF XOCVi enes, 8, 190530 XXVI, fig. 33, A. Leighsnvithiana O'M.?) Strige costate. — Greenl. Mushroom Point, Spitsb., Finm., Kara, Cape Deschnew (East Cape). A. cymbifera (Greg.?) Cl. (A. Schm. Atl. Pl. XXV, fig. 35) Strie composed of distinct puncta. — Greenl., Spitsb. One specimen from Greenl. measures in length 0,12 mm. and has 7 strie in 0,01 mm. A. spectabilis (Greg.?) A. Sehm. (Atl. Pl. XL, fig. 20—23. ÅA. fureata Leuduger Fortmorel) Davis Strait. A. Grevilleana Greg. Finm. ÅA. fasciata Greg. (Tr. M; SNC BL Hi6Rb S6D ro CRR XIII, fig. 91) Finm. A. complexa Greg. (D. of Cl. fig. 90) Spitsb., Brandewijne Bay. — Strie composed of distimet puncta 12!/5 in 0,01 mm. on the valve, 17 in 0,01 mm. on the connecting membrane. A. Arcus Greg. (T. M. Soc. V. pag: 75, P1. I, fig. 37) Spits- bergen, Hinlopen Strait. A. Euwnotia Cl. (D. of the A. S. pag. 21, Pl. III, fig. 17) Greenl., Finm., Spitsb., Kara. Specimens from Spitsbergen have 7!/s strie in 0,01 mm. on the valve and 11 in the connecting membrane. A. crassa Greg. (D. of Ol. pag. 524, P1. XIV, fig. 94) Greenl., Spitsb., Finm., Kara, Cape Deschnew (East Cape). ÅA. subinflata Grun. (A. S. Atl. P1. XXVI, fig. 49) Finm. A. plicata Greg. (T: M. S. V. pag. 70, Pl. I, fig. 31) Spitsb. A. (baltica Grun. var.?) arctica Grun. (Cl. & M. Diat. No 172) Davis Strait. Not known to me. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 463 5. .Gomphonemez2. Rhoicosphenia curvata (Kätz) Grun. (Gomphonema curvata ånd G. marina W. Sm. Syn. 1, P1. XXIX, fig. 245—246) Greenl., Bessel's Bay, Spitsb., Finm., Cape Deschnew (East Cape). Gomphonema kamtschaticum Grun. (Casp. S. Alg. pag. 12, P6]: 4£0- Man Heurek Syn: PI XXNyfeos 20)Greenl;i Bes- sel's Bay (a small form, length 0,03 mm. br. 0,005 mm. Strize 15 in 0,01 mm. in the middle 18 in the end.) Mushroom Point. Cape Wankarema (var. siberica Grun. in Cl. M. Diat. 315—318, more slender and linear; striz less radiant.) G. pachycladwm Bréb. (Van Heurck Syn. Pl. XXV, fig. 31— 32) Cape Wankarema. Strie parallel, 16 in 0j01 mm. Length 0,027 mm. Br. 0,006 mm. G- arcticum Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXV, fig. 30) EF. J. L., Novaya Zemlya (on the ice), Cape Wankarema. 6. MNaviculaceez. Navicula Bory. Sectio: Pinmmuaria. Navicula Pinmularia Cl. (Öfvers. af K. Sv. Vet. Ak. Förh. 1868, pag. 224, PI: IV, fig. 1—2. N. quadratarea A.S. N. Sea Diat. P1. II, fig. 26) Greenl., Mushroom Point, Spitsb., Finm., Kara, Cape Wankarema. , In the Cape Wankarema material occur a number of va- rieties. The valve varies from subconstrieted to gibbous in the middle with all possible transitions to N. Stuxbergii OM. The strie are in some specimens from the same locality inter- rupted and vary from 9 to 12 in 0jo1 mm. var. interrupta OI. Pl136, mgs21 Another variety, asynmmetrica Cl., has the strige on one half of the valve more approximate to the median line, than on the other. Length 0,8. Br. 0,018, strie 8 in 0,01 mm. obscurely punctate. NI Stuxbergar CEK(AL Diats pag. 13, Pl. I; fig: 15YERSTT:, Kara, Cape Wankarema. var. subecontinua Grun. F. J. L. (unknown to me). var. leptostawron Grun. F. J. L. (unknown to me). N. fluminensis Grun. (Verh. 1860 pag. 520, Pl. I, fig. 7) Kara. 464 CLEVE, DIATOMS. var. minor Grun. (A. Diat. pag. 28, Pl. I, fig. 12) Finm. N. cruciformis Donk. (Brit. Diat. P1. X, fig. 4) Finm. var. brevior Cl. — Length 0,035 mm. Br. 0,009 mm. Str. 14 in 0,01 mm. Cape Deschnew (East Cape). — P1. 35, fig. 18. + Theeliz Cl. (A. Diat. pag.' 18, Pl. I, fig. 22) Kara, Cape Deschnew (East Cape). Specimens from Cape Deschnew (East Cape) have the length 0,05 mm. and the br. 0,018 mm. Strix 12 in 0,01 mm. In the Cape Deschnew (East Cape) material occur some specimens, which seem to connect N. Théelii with N. Pinnularia. N. decurrens (Ehb.) Grun. In the Cape Deschnew (East Cape) gathering occurs a Navicula, which Grunow refers to N. decur- rens. It has about 11 costate and radiant strizge in 0,01 mm., which do not reach the median line. Length 0,06 mir. Breadth 0,013 mm. The valve is linear with gibbous middle and rounded obtuse ends. Median line is slightly undulating. In some specimens the strix are absent in the middle of the valve, in which case the form seems to be closely allied with Nav. cru- ciformis although the latter has the strige reaching to the me- dian line. On the other side it seems also akin to Nav. bica- pitata Ldt. — P1. 36, fig. 20. N. globiceps var. crassior Grun. (A. Diat. pag. 27, P1. I, fig. 13) Kara (fresh-water species?). N. megastauros Cl. — Small, elliptic, probably depressed in the middle. Strix costate, oblique, reaching the median line, except in the middle, where they are very short or marginal, so that the central nodule is surrounded by a large stauros. Strie 16 in 0,01 mm. Length 0,02 mm. Breadtb 0,008 mm. Cape Deschnew (East Cape). — PI. 36, fig. 19. Sectio: Limose. N. ventricosa (Ehb.?) Donk var. subundulata Grumn. (A. Diat. pag. 29, P1: I, fig. 16), Kara. var. Kjellmaniana C1. (A. Diat. pag. 29, Pl. I, fig. 17) Finm. N. subventricosa Grun. (A. Diat. pag. 29, Pl. I, fig. 19) Kara. N. liber W. Sm. (A. 8. Atl. Pl L, fig16—18) Greenl., Spitsb., Finm. var. elongata Grun. (N. elongata Grun. A. S. Atl. Pl L, fig. 27—29). N. Scopulorum Bréb.— Cape Deschnew (East Cape); a large spe- cimen, 0,17 mm. in length, 0,01 mm. in breadth; strize 23 in 0,01 mm. Sectio: Quadriseriate. N. subdivisa Grun. (A. Diat. pag. 29, P1. I, fig. 20) Greenl., Mushroom Point, Kara, Cape Deschnew (East Cape). VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 465 A specimen from Cape Deschnew (East Cape) has 21 strize in 0,01 mm. in the middle and 23 near the ends. Lenght 0,035 mm. Br. 0,005 mm. N. latefasciata Grun. (A. Diat. Pl. I, fig. 21) Greenl., Mush- room Point, Kara, Cape Deschnew (East Cape). Specimens from Cape Deschnew (East Cape) have not so strongly interrupted strixe as specimens from Kara. N. grönlandica Cl. (K. Sv. Vet. Ak. Handl. 18 No 5, pag. 7, BEI HsrkSDavisstranv Sectio: Palpebrales. N. palpebralis Bréb. var. Davis Strait. — Length 0,045 mm. Breadth 0,013 mm. Strie 10 in 0,01 mm. costate, scarcely punctate. var. minor Grun. (A. Diat. pag. 30, PI. I, fig. 23) Finm. A variety from Spitsbergen has 16 strizse in 0,01 mm. Length 0,04 mm. Breadth 0,008 mm. N. minor Greg. N. semiplena (Grev.) Donk (Brit. Diat. Pl. IV, fig. 5) Finm., Spitsb. (Length 0,065 mm. Breadth 0,001 mm. Strie 10 in 0,01 mm.) Ni solida CI. (AlDiat. pag: 13, Pl I, fig, 24) Finm. Sectio: Amplusbene. N. brevis Greg. (Diat. of CI. pag. 478, Pl. IX, fig. 4, A. Schm. N. Sea Diat. P1. II, fig. 15) Greenl., Davis Strait, Finm., Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). var. vexans Grun. (A. Schm. N. Sea Diat. PI. II, fig. 14) Finm., Matotschkin, Kara. var. distoma Grun. (A. Diat. pag. 30, Pl. I fig. 25—26) Finm. N. amplusbena var. fuscata (Scehum) Grun. (A. Diat. pag. SLJPLuNN fo 200Kara N. subsalina Donk. (Brit. Diat. PI. IV, fig. 2, N. Fenzlii Grun. N. lacustris Grun.) Greenl., Spitsb., Finm. Sectio: Radiose. N. flanatica Grun. has been indicated in CI. Diat. of the A. S. pag. 17 as an arctic species. I have, however, not found this species in reexamining my old slides, so there may be a mistake in the determination. N. Gastrum (Ehb.?) Donk. (Van Heurck Syn. P1. VIII, fig. 25 and 27) Kara, Cape Deschnew (East Cape) (Fresh-water species?). var. jemnisejensis Grun. (ÅA. Diat. pag. 31, P1. I, fig. 28) Cape Deschnew (East Cape). N. digito-radiata Greg. (A. Schm. N. Sea Diat. P1. III, fig. 4) Greenl., Mushroom Point, Finm., Spitsb., Kara. Ba Il. | 30 466 CLEVE, DIATOMS. N. peregrina (Ehb.?) Kätz. (Van Heurck PI. VII, fig. 2, A. Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 57—60) Greenl., Mushroom Point, Kara, Cape Wankarema. var.? polaris Ldt. (Bih. t. K: Sv: Vet. Ak. Handl, I, No 14, pag. 26, Pl. II, fig. 3) Kara. N. valida Cl; at Grun. (A. Diat. pag. 32, PL IL fig. 29) Kara, Cape Wankarema. In the latter locality N. valida occurs in a great profusion of varieties, which are all asymmetrie, the strizx on one half of the valve being more approximate to the median line than on the other. The strize are always distinetly transversely lineate. One variety minuta Cl. has not alternately longer and shorter strie in the middle. Strix 8 in 0,01 mm. Length of the valve 0,023 mm. Br. 0,013 mm. Typical specimens have the length 0,08 mm., the breadth 0,023 mm. and 8 strize, which in the middle are alter- nately longer and shorter. One variety is 0,11 mm. in length and 0,026 mm. in breadth, has 8 strie in 0,01 mm., scarcely alter- nately longer and shorter in the middle, and is very asymme- tric. It comes near to N. distans var. borealis Grun, but has more dense strize. It approaches also fig. 17 and 18 in A. Schm. Atl. P1. XLVTI, which, however, are not distinetly asymmetrie. N. imperfecta Cl. — Broadly oval, 0,o065 mm. in length and 0,08 mm. in breadth. Strix coarse, minutely transversely lineate, on one half of the valve more approximate to the med. line than on the other, shortened around the central nodule, 8 in 0,01 mm., interrupted. — P1. 36, fig. 34. — Kara, Cape Wankarema. This form comes near to N. valida, but differs in its strize, which are much less distinetly transversely lineate and many times interrupted, so that they seem to be composed offragments. N. Placentula var. lanceolata Grun. (A. Diat. pag. 34) Kara. N. salinarwm Grun. (A. Diat. pag. 33, P1. II, fig. 34) Spitsb., Kara. N. rhynchocephala Kätz (Grun. A. Diat. pag. 33) Kara, Cape Deschnew (East Cape). N. bottnica Grun. (A. Diat. pag. 32, Pl II, fig. 32) Finm. Sectio: Directe. N. directa W. Sm. In the gatherings collected by Mr. Kjell- man on the ice of Cape Wankarema occurs an almost incred- ible profusion of varieties and forms, all connected with each other and more or less akin to N. directa. Many of these forms are very different to the outline, number of strig, which are entire or more or less interrupted, always distinetly transversely lineate. Many of these forms are distinctly asym- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 467 metric, others not. There are also closely allied forms, which have arcuate valves and therfore belong to Rhoikoneis. The Rh. Bolleana Grun. is really nearly allied to the group of Nav. directa. Although all the forms of this section in my opinon are nearly allied, it may be necessery to name them and arrange them. To N. directa I refer all slender, or almost linear forms, about 10 times longer than broad, which have parallel strite, shortened around the central nodule. var. remota Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 2) strie 4 —53 in 0,01 mm. — Finm., Spitsb., Kara (Matotsechkin Schar). var. Incus Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 7 from the Mediterranean Sea) Strix 4 in 0,01 mm. very slightly radiant, on one half of the valve interrupted. I have not seen typical specimens from the Arctic Sea. var. angusta Grun. (A. Diat. pag. 39) strie 8 in 0,01 mm. Greenl. (Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara, Cape Deschnew (Bast Cape).” Seems to me to be the typical N. directa W. Sm. var. subtilis Greg. (Pinnul.? subt. Greg. D. of CI. pag. 488, Pl. IX, fig. 19) strig 9—11 in 0;o1 mm. Spitsb., F: J. L., Cape Deschnew (East Cape), Cape Wankarema. var.? decussatim-striata Grun. — F. J. L. (unknown to me). N. transitans Cl. — Intermediate forms between N. directa and N. Zostereti Grun. Valves more or less abbreviate, lan- ceolate. Strix parallel or slightly radiant. forma genwina. — 6 to 4 times longer than broad, lanceolate. Strig coarsely lineate, 8 in 0,01 mm. almost parallel, shortened around the central nodule. Length 0,065 to 0,09 mm. Breadth 0,016 mm. to 0,02 mm. — Cape Wankarema. -— P1. 36, fig. 31 and 33. rar. derasa Grun. (Nav. derasa Grun: A. Diat. pag. 39; P1. II, fig. 46). Strie on both sides of the median line inter- rupted by a linear area, 8!/.—12 in 0,01 mm. in the middle, 10—14 near the ends, not so strongly transversely lineate as in typical specimens, (according to Grunow the strie are 10 in 0,01 mm. in the middle and 16 at the ends). Length 0,067 mm. Breadth 0,015 mm. — Kara, Cape Wankarema, Cape Deschnew (East Cape). : forma minuta. — Strige 12 in 0,01 mm., distincetly trams- versely lineate. Length 0,035 mm. Breadth 0,012 mm. — Cape Deschnew (East Cape). PI. 36, fig. 37. form. gracilenta Grun. 1. ec. Kara. N. incudiformis Grun. (N. Incus abbreviata Grun. A. Diat. 468 OLEVE, DIATOMS. pag. 39, P1. II, fig. 43) Strie 8 in 0,01 mm. on one half of the valve more approximate to the median line than on the other, and on this half interrupted. Length 0,095—0,05 mm. Valves sometimes arcuate. Cape Wankarema. Pl. 36, fig. 26, 30. "This variety seems to connect Nav. (Rhoikoneis) superba Cl. with N. transitans. N. Zostereti Grun. — More or less lanceolate. Strize slightly radiant, distinctly tranversely lineate; strie 5 to 12 in 0,0 mm., more approximate at the ends. forma genuina (A. Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 42—44 with about 7 strige in 0,01 mm.). Specimens from Kara have 9 strize in 0,01 mm. Length 0,1 mm. Breadth 0,02 mm. var. acutvuscula Greg. (Pinn. acutiuscula Greg. T. M. Soc. IV, pag. 48, Pl. V, fig. 21) Strie about 11 in 0,01 mm. — Kara. (Length 0,06 mm. Br. 0,01 mm.) Nav. longa Greg. (1. c. fig. 18) with 5 str. in 0,01, may per- haps be regarded as a form of N. Zostereti, were not the median line described as generally twisted, which character seems to indicate that N. longa is a Scoliopleura. N. erosa Cl. — More or less elliptic, about 5 times longer than broad, tapering regularly from the middle to the ends. Strie coarse, 7!1/.—10 in 0,01 mm., transversely finely lineate, a little radiant, interrupted, so that they have the appearance of being composed of fragments. Central nodule surrounded by a small area. Length 0,1 mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 36, fig. 28. — Cape Wankarema. N. (Rhoikoneis) trigonocephala Cl. N. Sp. — Linear with pa- rallel sides and cuneate, sometimes protracted ends. WValves often arcuate. Strie coarse 10—12 in 0,01 mm., almost paral- lel, interrupted as in N. erosa, transversely lineate. Length 0,05—0,065 mm. Breadth 0,01—0,012 mm. — P1. 36, fig. 29. — Cape Wankarema. N. asymmetrica Cl. N. Sp. — Elongated elliptic, 4—5 times longer than broad. Strige almost parallel, interrupted, 91/3 in 0,01 mm., transversely lineate, on one half of the valve reaching the median line, on the other ending at some distance from it. Length 0,1 mm. Breadth 0,023 mm. — P1. 36, fig. 27. — Cape Wankarema. Perhaps an asymmetric variety af N. erosa. N. (Rhoikoneis) superba CI. Valves rhombic, arcuate (or sometimes straight), convex and concave valves being more or less different. Strize almost parallel, transversely lineate, on the VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 469 convex valve 9 in the middle, 10 in 0,01 mm. toward the ends, reaching almost to the median line; on the concave valve 83— 10, on one side of the valve not reaching the median line, on the other reaching the median line, but interrupted by a linear area. Length 0,06 mm. Breadth 0,02 mm. — P1. 36, fig. 23. Cape Wankarema. var. elliptica Cl. Valve elliptie. Strix parallel, 10 in 0,j01 mm. Length 0,065 mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 36, fig. 24. — Cape Wankarema. : The concave valve of this variety is scarcely different from N. incudiformis Grun. N. (Rhoikoneis) obtusa CI. N. Sp. (Rhoie. obtusa CI. in CI. & Möll. Diat. 315—318) Elongated, linear, with rounded obtuse ends. Strie curved, not parallel, very faintly lineate, on one half of the valve reaching the median line, on the other end- ing at some distance, irregularly interrupted, 11 in 0,01 mm. Length 0,075 mm. Breadth 0,014 ram. — P1. 36. fig. 25. — Cape Wankarema. N. (Rhoikoneis) Bolleana Grun. (Verh. 1863, pag. 147, Pl. XIII, fig. 11) Greenl., Spitsb., Finm., Kara (Matotschkin), Cape Wankarema. Specimens from Greenland have 8 radiant strie in 0,01 mm. in the middle, 12 near the ends. Specimens from Wan- karema are less arcuate, have in 0,01 mm. 10 strie, which are almost parallel. The strie are transversely finely lineate as in all species of the directa-group. Mr. Grunow has named this variety from Wankarema Eh. Bolleana var.? Siberica (Cl. & Möll. Diat. No 302.) — Pl. 37, fig. 38. — Another variety from Cape Wanka- rema has asymmetric striation and 11 stri&e in 0,01 mm. var. asymmetrica CI. length 0,045 mm. breadth 0,01 mm. PI. 37, fig. 39. N. kariana Grun. (A. Diat. pag. 39, Pl. II, fig. 44) Kara, F. J. L., Cape Wankarema. a. gemuna Strie 12—14 in 0,01 mm. Length 0,085 mm. Breadth 0,026 mm. — Kara, F. J. L., Cape Wankarema. 2. detersa Grun. Mpt. Strie interrupted on both sides of the median line by more or less broad areas. Length 0,09 mm. Breadth 0j024 mm. — Kara, F. J. L., Cape Wankarema. — PI. 36, fig. 36. 7. minor Grun. (ÅA. D. pag. 5. N. frigida (irun. A. D. pag. 39) Strix 16—18 in 0,01 mm. Length 0,044—0,07 mm. Breadth 0,012—0,013 mm. — Kara, F. J. L. ; 470 OLEVE, DIATOMS. forma curta Ol Length 0,03—0,04 mm. Breadth 0,009— 0,01 mm. Strie 12 in 0,01 mm. — Davis strait, Cape Wankarema. Cape Deschnew (East Cape). — P1. 37, fig. 40. N. kariana Grun. passes over to N. transitans, which scarcely differs in anything but coarser strie and is by the latter connected with N. Zostereti and N. directa. According to Grunow the lineation of the strie of N. Kariana forms longi- tudinal fine lines, which may be explained by the approxima- tion of the strie. Nearly allied to N. Kariana seems to me to be the following species. N. subimpressa Grun. (A. Diat. pag. 39, P1. II, fig. 45) Kara. var.? temuior Cl. Length 00388 mm. Breadth 0,015 mm. Strize 18 in 0,01 mm. — P1. 37, fig. 49. — Cape Deschnew (East Cape). N. distans Sm. (Syn. I, pag. 56, Pl. XVIII, fig. 169) Greenl., (Davis strait) Spitsb., Finm. var. borealis Grun. (A. Diat. pag. 38, Pl. II, fig. 42) Spitsb., Finm. Sectio: Retuse. N. fortis Greg. (A. Schm. Atl. P1. XLVI, fig. 37—39) Greenl., Spitsb. N. opima Grun. (A. Schm. Atl. P1. XLVTI, fig. 25—26) Greenl., (Davis strait). N. jamalinensis Ol. (A. Diat. pag. 13, Pl. II, fig. 40) Jalmal, Cape Deschnew (East Cape). N. cancellata Donk. var. impressa Ldt. (N. impressa Ldt. Bib: t. K.: Sv. Vet. Ak. Handl. B. III; No 15, p2g. 33, 02. 3) Greenl. (Davis strait), Finm., Kara. var. Gregorii Grun. (A. Diat. pag. 37) Finm., Kara. var. subapiculata Grun. (1. c.) Kara. var. Schimidtii Grun. (1. ce.) Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). var. minuta Grun. (1. c.) Finm., Cape Deschnew (East Cape). N. inflexa Greg. (A. Schm. Atl. Pl. XLVI, fig. 69—70) Kara. N. retusa Bréb. Cape Wankarema. I give a delineation of a specimen from Cape Wan- karema, according to Grunow the typic N. retusa. It has been drawn Pl. 36, fig. 35 a, b, from a dry specimen in two different foci. Sectio: Decipientes. N.: Lundströmå Cl. (A. D. pag. 13, Pl. II, fig. 29) Kara. N: plicata Donk (BED PI IX; fig: 21y Kara. N. subinflata Grun. Mpt. — Linear oblong, more or less gib- bous in the middle, with rounded obtuse ends, very convex. Central strixe stronger and more distant, the others rather pa- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ATL rallel, reaching the median line. Length 0,04 mm.. Breadth 0,008 mm. — Pl. 37, fig. 50. — Greenl. (Bessel's Bay), Cape Wankarema. ectio: Punctate. N. pusilla Sm. var jamalinensis Grun. (A. Diat. pag. 40, P1. II, fig. 40) Kara (Fresh-water species?). N. marina Ralfs (Prit. Inf. pag. 903, W. Sm. Syn. I, pag. 52, Pl. XVI, fig. 151) Greenl. (Davis strait), Finm., Kara (Ma- totschkin). ; N. cluthensis var.? finmarehicea Grumn. (A. Diat. pag. 40, Pl. II, fig. 49) Finm. N. septentrionalis Cl. (A. Schm. Atl. P1. VI, fig. 37) Greenl. (Mushroom Point), Spitsb., Kara (Matotschkin). N. glacialis Cl. (Coeconeis gl. Cl. D. of the A. 5. pag. 14, Pl. III, fig. 12, A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 35—39 typical) Greenl., Spitsb., Kara (Matotschkin, Jalmal), Cape Wankarema. In the latter locality there occur a number of varieties quite different from the typical form. In PI. 37, fig. 41 I have figured a small variety, which seems to have very little to do with the typical forms. N. lunnerosa Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 3—5) Finm., Spitsb., Kara (Jalmal). N. latissima Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 7) Finm. Sectio: Didyme. | N. Bombus Ehb. (N. gemina A. Schm. N. Sea D. P1. I, fig. 1) Finm. N. splendida Greg. (T. M. S. IV, pag. 44, fig. 14) Greenl., Beeren Id; Finm., Spitsb. N. interrupta Kätz (A. Schm. Atl. P1. XII, fig. 1—5) Greenl., (Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin, Jalmal). N. didyma Kätz (A. Schm. Atl. Pl. XIII, fig. 1—3) Greenl. (Davis strait), Finm., Spitsb., Kara. N. Crabro Ehb. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. I, fig. 5—6, Pl. II, fig. 4) Finm. N. bomboides var. media Grun. (A. Diat. pag. 41, PI. III, fig. 54) Greenl. (Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). N. Donkinii A. Schm. (N. Sea Diat. P1. II, fig. 8, Pl. I, fig. 12) Finm. N. incurvata Greg. (A. Schm. N. Sea D. P1 I, fig. 10—11, P1. II, fig. 6) Finm. N. subeincta A. Schm. (N. Sea D. PI. II, fig. 7. N. didyma Ldt. Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. III, No 15, pag. 37, fig. 4) Finm., Kara (Matotschkin). 472 CLEVE, DIATOMS. Sectio; Elliptice. N.s littoralis Donk. (A. Schm. Atl. Pl VIII, fig. 23—25y Greenl. (Mushroom Point) Finm., Kara, Cape Deschnew (East Cape). N. Smithir Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VII, fig. 14—22) Greenl. (Mushroom Point) Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin, Jalmal), Cape Deschnew (East Cape). N. fusca Greg. (A. Schm. Atl. Pl: VIL fig. 1—4) Finn, Matotschkin Schar. N. estiva Donk. (A. Schm. Atl. VIII, fig. 26) Finm., Cape Wankarema. N. suborbicularis Greg. (A. Schm. Atl. Pl. VIII, fig. 2—5) Greenl. (Davis strait). N. Eudozxia A. Schm. (Atl. Pl. VIII, fig. 40) Cape Wankarema. N. Tschuktschorum Cl. N. Sp. — Small, oval with rounded ends. The middle of the valve has, as in N. Lyra-section, two arcuate, convergent thickenings, connected by a trans- verse bar at the centre. The space between the margin and the thickenings has coarse, costate strize, 13 in 0,01 mm. Length 0,01 mm. Br. 0,0065. — P1. 37, fig. 48. — Cape Deschnew (East Cape). This species comes nearest to N. Reichardii Grun. (Van Heurck Syn. P1. X, fig. 9) which is larger and has closer, punctate strix. The N. Maderi R. J. Brun (Diat. des Alpes et du Jura P1. I, fig. 18) is also an allied form, but more nearly related to N. Borussica Cl. (Schr. phys. oek. Ges. zu Königs- berg Bd. XXII, pag. 139, A. Schm. Atl. Pl. VIII, fig. 17) in Domblitten deposit. Sectio: Lyre. N. pygmea Kätz. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. I, fig. 43) Finm., Spitsb., Kara, Cape Deschnew (East Cape). N. abrupta Greg. (A. Schm. 1. c. Pl. I, fig. 37) Finm., Spitsb. N. hyalina Donk. (Brit. Diat. P1. I, fig. 1) Finm. N. forceipata Grev. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. I, fig. 45, Pl. II, fig. 16 & 18) Greenl. (Davis strait). N. spectabilis Greg. (Diat. of Cl. pag. 481, Pl. IX, fig. 10) Greenl. N. circwmsecta Grun. (A. Schm. Atl. Pl. III, fig. 27—28) Finm. N. Hennedyi Sm. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. I, fig. 41) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). N. Lyra Ehb. (A. Schm. Atl. P1. II, fig. 16) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). S var. elliptica A. Schm. (N. Sea Diat. Pl I, fig. 38—39) Greenl. (Mushroom Point), Finm., Kara. oo VEG A-EXPEDITIONENS FETENSKAPLIGA ARBETEN. = N. kryophila Cl. — Elliptie oblong or elliptic with parallel sides. Strix coarse, costate, about 8 in 0,01 mm., interrupted by large areas on both sides of the median line, over which areas the faint continuations of the strie are visible. Length 0,05. Br. 0,018 mm. — P1. 37, fig. 43. — Cape Wankarema. N. (kryophila var.?) gelida Ol. — Elliptie. Strie short, marginal, 9 in 0,01 mm., costate, separated from very short strize on both sides of the median line by large areas, over which traces of the strie are visible. Central nodule surrounded by a circular area. Length 0,08 mm. Breadth 0,04 mm. — Pl. 37, fig. 42. — Cape Wankarema. vectio: Pseudo-ampluprora. N. "arctica Ol: (Ki Sv. Vet. Ak. Handl. XVII, No 5); pag. 3) Finm., Kara (Matotschkin). Sectio: Complexe. N. (Schizonema) Grevillei Ag. (Grun. A. Diat. pag. 42. Nav. Libellus Greg. N. rhombica Greg. Libellus Grevillei Cl. D. of the A. S. pag. 18) Greenl. (Bessel's Bay), Finm., Spitsb. The largest specimen I have seen from Greenland measures 0,125 mm. in length and 0,024 mm. in breadth and has in the middle 13 strize in 0,01 min. N. (Schizonema) comoides Grev. (Van Heurck Syn. Pl. XVI, fig. 3) Cape Deschnew (East Cape). N. complanata Grun. (Amph. complanata Grun. A. Schm. Atl. PI: XXVI, fig. 45) Finm., Kara. Sectio: Minutule. N: crassirostris Grum. (A. Diat. pag. 45, Pl. III, fig. 57) Kara. var. maasöensis Grun. (1. ce.) Finm. N. kryokonites Ol. Elliptic, with obtuse ends. Strie paral- lel, 22 in 0,01 mm., absent or obsolete in the middle of the valve. Length 0084 mm. Breadth 0,011 mm. — Pl. 37, fig. 44. — Cape Wankarema. var. subprotracta Cl. Rhombic with produced, subeapitate ends, strie& 22 in 0,01 mm. Length 0,033 mm. Breadth 0,007 mm. — Pl. 32, fig. 46. — Cape Wankarema. var. semiperfeeta CM. Strie 24 in 0,01 mm., covering one half of the valve, where they are of equal strength, and the other half, except in the middle, where they are obsolete. — Pl. 37, fig. 45. — Cape Wankarema. N. (kryokonites var.?) wankareme Ol. Elongate lanceolate. Median line straight, central nodule small, terminal nodules near the ends. Strie absent from the middle of the valve, 474 CLEVE, DIATOMS. parallel, very fine, about 30 in 0,01 mm. — Pl. 37, fig. 47. — Cape Wankarema. j N. Baculus Cl. — Linear, elongate, with rounded ends. Me- dian line broad. Central nodule small. Strie parallel, 19 in 0,01 mm., absent from the middle of the valve, generally in- terrupted or as erased towards the middle. Length 0,065 mm. Breadth 0,007 mm. — Pl. 37, fig. 51. — Cape Wankarema. This species seems to come near N. Fisthula A. Schm. N. Sea Diat. P1. II, fig. 29, which perhaps may be N. inconspi- cua Greg. Diat. of Cl. pag. 478, P1. IX, fig. 3. I do not know these two species. In some mediterranean gatherings I have seen a Navicula closely resembling N. Bacu- lus, but with finer strixe, 26 in 0,01 mm., obsolete or absent from the middle of the valve, but not interrupted as in N. Baculus. Length 0,o53, breadth 0,007 mm. It may perhaps be N. Fistula. N. inornata Grun. (A. Diat. pag. 46, Pl III, fig. 56. N. Acus Cl lic: pag. 14, P1 III, fig:55)y Finm. Sectio: Vanheurckia. N. (Schizonema) vulgaris Thwaites — Kara (Fresh-water- species ?). Sectio: Vege. N. Vege Ol. (Pleurosigma Kjellmanii Ol. A. D. pag. 14, Pl. IV, fig. 80) — Kara, Cape Wankarema. var. subconstriceta Grun. (in litt. c. icone) linear with paral- lel margins, constricted in the middle. Transverse strie 15 1/3, Longitudinal strise 14!/3 in 0,01 mm. — Cape Wankarema. Sectio: Decussate. N. Placenta (Ehb.?) Lewis (Grun. A. Diat. pag. 47, P1. III, fig. 60) Finm. Nav. Incerte sedis. N. perlepida Grun. F. J. L. (unknown to me). Stauwroneis aspera Ehb. (St. pulchella W. Sm.), var. interme- dia Grun. Greenl. (Bessel's Bay, Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin), Cape Deshnew (East Cape). St. finmarchiea Cl. & Grun. (A. Diat. pag. 47, P1. III, fig. 63) Finm., Kara, Cape Deschnew' (East Cape). St. scandinavica Ldt. (Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. III, No 15, pag. 47: Navic. lacustris A. Schm. N. Sea Diat. PI. I, fig. 29) Kara. St. Spicula Dickie (Van Heurck Syn. P1. IV, fig. 9) Greenl. (Discovery Bay), Spitsb., Cape Wankarema. St. desiderata C1. (A. Diat. pag. 14, P1. III, fig. 58) Kara. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 475 St. Gregorii Rolfs var. obtusiuscula Grun. (A. Diat. pag. 47, PIN fo: 64) Karar St. pellucida Cl. — Broadly oval, with rounded, obtuse ends, membranaceous. Central nodule dilated in a short stauros. Strie 20 in 0,01 mm., obsolete, punctate. Length 0,o5s. Breadth 0,023 mm. — Cape Wankarema. — Pl. 35, fig. 10. St. pusilla Grun. — F. J. L. — Unknown to me. St. perpusilla Grun. — F. J. L. — Unknown to me. Scoliopleura tumida (Bréb.) Grun. (Nav. tumida Bréb. N. Jen- neri W. Sm.y Kara. | Pleurosigma formosum W. Sm. — Greenl. P. obscurum W. Sm. — Spitsb. P. longum C1. (D. of the A. S. pag. 19, P1. III, fig. 14, Grun. Arct. Diat. pag. 49, Pl. I, fig. 71) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). P. elongatum W. Sm. (Syn. I, pag. 64, P1. XX, fig. 199) Kara (Matotschkin). var. fallax Grun. (A. Diat. pag. 50, Pl. III, fig. 36) Greenl. (Davis Strait), Finm., Kara. P. delicatulum W. Sm. (Syn. pag. 64, P1. XXI, fig. 202) Finm., Spitsb., Kara. var. kariana Grun. (A. Diat. pag. 50, P1. III, fig. 69) Kara. P. latum-CI- (A+ Diat. pag. 14, P1. III fig. 68) Finm: P. affine Grun. (A. Diat. pag. 51. P. naviculacewm CM. D. of the A. 8. pag. 19) Greenl. (Davis Strait), Finm., Spitsb. P. angulatwm W. Sm. (Syn. I, pag. 65, P1. XXI, fig. 205) Greenl., Finm., Spitsb. P. strigosum W. Sm. (Syn. I, pag. 64, P1. XXI, fig. 203) Finm., Kara. P. cestuarii Bréb. (W. Sm. Syn. I, pag. 65, Pl. XXXI, fig. 275) Finm. P. finmarchicum Cl. (= P. Normani Cl. A. D. pag. 14, Pl. III, fig. 67) Finm. P. Clever Grun: (A. Diat. pag.. 52, Pl. III, fig. 70) Kara. var. siberica Grun (in litt. ce. icone) Strie, oblique and transverse, 28 in 0,01 mm. Cape Wankarema. PI. 35, fig. 14. P. mubecula W. Sm. (Syn. I, pag. 64, P1. XXI, fig. 201) Finm. P. intermedium W. Sm. (Syn. I, pag. 64, Pl. XXI, fig. 200) Finm., Spitsb. var. subrecta Cl. (A. Diat. pag. 14, P1. III, fig. 72) Greenl., Finm., Spitsb. P. rigidam W. Sm. (Syn. I, pag. 64, P1. XX, fig. 198) Greenl., Spitsb. 476 OLEVE, DIATOMS. P. rhomboides Ol. (A. D. pag. 14, PI. IV, fig. 713) Kara, Cape Wankarema, F. J. L. var. angustior Grun. — F. J. L. P. Stuxbergii Cl. & Grun. (A. Diat. pag. 54, Pl. IV, fig. 74) F. J. L., Kara, Cape Wankarema. var.? hyperborea Grun. (transv. strie 22135 oblique 251, in 0,01 mm.) P. distortum W. Sm. (Syn. I, pag. 67, Pl. XX, fig. 210) Spitsb. (longit. stris 28, transverse 25 in 0,01 mm.). P. Fasciola W.-Sm: (Syn. I; pag: 6t:-PI-IXO0IN fon 20) Greenl., Finm., Spitsb., Kara. var. suleata Grun. (A. Diat. pag. 55, Pl. IV, fig. 75) Spitsb., Kara. var. tenuirostris Grun. (A. Diat. pag. 55, Pl. IV, fig. 76) Kara. P: balticum W. Sm. (Syn. I, pag. 66, Pl. XXII, fig: 207) Spitsb. P. Wansbeckii Donk. (T. M. S. VI, pag. 24, Pl. III, fig. 7) Kara. P. macrwm W. Sm: (Syn. I, pag. 67, P1. XXXI, fig. 276) Kara. P. prolongatwum W. Sm. (Syn. I, pag. 67, Pl. XXII, fig. 212) Spitsb., Kara. P. tenwissimwn W. Sm. (Syn. I, pag. 67, Pl. XXII, fig. 213) Spitsb., Kara. var. subtilissima Grun. (A. Diat. pag. 58) Kara. var. hyperborea Grun. (1. €.) Kara, Cape Wankarema. P. Spenceri var. borealis Grun. (A. Diat. pag. 60, Pl. IV, fig. 79) Kara. Of P. Spenceri I found in a sample from Hackluyts, Spitsb., a variety with 19 transverse and 24 longitudinal strize, length 0,11, breadth 0,013 mm. In the Wankarema gatherings occurs another variety with 20 transverse and 26 longit. strize in 0,01 mm., length 0,o085 mm., breadth 0,008 mm. P. vitreum Cl. (A. D. pag. 15, Pl. IV, fig. 78) Kara, Cape Wankarema (transverse strizxe 19, longit. 20 in 0,01 mm.). P. glaciale Ol. N. S. — Sigmoid, acute, med. line almost straight. Longit. and transverse strizxe 28 in 0,01 mm. Length 0,143. Breadth 0,019 mm. — P1. 35, fig. 13. — Cape Wankarema. P. stawrophorwn Grun. A. Diat. pag. 61) Greenl. (Davis Strait). Donkinia carinata (Donk.) Ralfs (Donkin T. M. S. VI, pag. 23, P1. III, fig. 5) Greenl. (Davis strait, Length 0,1 mm. Breadth 0,02 mm. Oblique strie 18 in 0,01 mm.) Finm. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 47 D. mimuta (Donk.) Ralfs (Donkin 1. ce. f. 8) Finm. Rhoicosigma arcticum Ol. (D. of the A. S. pag. 18, PI. III, fig. 16) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). Specimens from Hackluyts, Spitsbergen, have 21—22 strize in 0,01 mm. R. Reichhardii Grun. (M. J. 1877, pag. 181, P1. CXCV, fig. 19) Kara, Cape: Wankarema. R. compachun (Grev.) Grun. (Pleuros. comp. Grev. M. J. Ni pag. 12, PIAILV) fig 9)yvKkara. "Ampläiprora (Plagiotropis) scaligera Grun. (A. D. pag. 66, BI Vigo 00) Einm. Al longa Cl (Diatos Al SS, pag. 20, PI; III, fig: 15) Fimm., Spitsb., Kara (Matotschkin). A. maxima var. dubia Cl. & Grun. (A. Diat. pag. 65, Pl. V, fig. 89) Finm. ÅA. plicata v. subplicata Grun. (A. Diat. pag. 65, PI. V, fig. 88) Kara, Cape Wankarema. A. (amphitropis) paludosa W. Sm. — Greenl. (Discovery Bay) Finm. var. Pokornyana Grun. (Verh. 1860, pag. 569, Pl. IV, fig. 9) Kara. var.? hyperborea Grun. (A. Diat. pag. 62, Pl. V, fig. 86) Kara. var.? polaris Grun. Mpt. — F. J. L. var. punctulata Grun. (A. Diat. pag. 62, Pl. IV, fig. 84) Kara, Cape Wankarema. var.? borealis Grun. (1. ce. Pl. IV, fig. 85) Kara, Cape Wan- karema. i var.? duplex Donk. (Van Heurck Syn. P1. XXII, fig. 15—16) Greenl. (Discovery Bay), Spitsb. A. (Amphitropis) Kjellmani Ol. (A. Diat. pag. 15, Pl. IV, fig. 83). Kara, Cape Wankarema. ÅA. (Amplätropis) kryoplila Cl. — Large, median line strongly sigmoid. Junction-line between the keel and the carina wavy. Strie on the carina ending in small puncta, 13—17 in 0,01 mm. closer than on the valve, 10—14 in 0,01 mm. Length 0,12 —0,16 mm. Breadth of valve 0,017 mm. of frustle 0,0432—0,045 mm., at the. constriction 0,02s—0,03 mm. — PI. 35, fig. 11. — Cape Wankarema. A. (Amplaitropis?) glacialis Cl. — Frustle almost linear, very little constricted in the middle; junction-line between the carina and the valve wavy. Strie on the keel 14 in 0,01 mm. more distant than on the valve, 19 in 0,01 mm. Pl. 35, fig. 12. 478 CLEVE, DIATOMS: Length 0,07 mm. Breadth 0,0135 mm. — Cape Wankarema. Perhaps a variety of the following. A. (Amplutropis?) striolata Grun. (A. Diat. pag. 62, Pl. IV, fig. 81) Kara. A. (Amplitropis?) kariana Grun. (A. Diat. pag. 61, Pl. IV, fig. 82) Kara. A. (Amphitropis) decussata Grun. var. septentrionalis Grun. (A. Diat. pag. 63, Pl. V, fig. 87) Finm., Cape Wankarema. Specimens from Wankarema are very large, 0,14—0,18 mm. in length, and have 20—22 strise on the valve. Median line sigmoid. 7. Amphipleure2&. Berkeleya Dillwynii Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XVI, fig. 15) Spitsb., Kara, Cape Deschnew (East Cape) (strize 24 in 0,01 mm). 8. Nitzschiez. Sectio: Tryblionella. N. Tryblionella Hantzsch. (Grun. A. Diat. pag. 69) var. Victorie Grun. — Kara. var. levidensis W. Sm. — Finm., Kara. N. navicularis (Bréb.) Grun. (Trybl. marginata Sm.) Spitsb. — I have indicated this species in the D. of the A. S. as an inhabitant of the Arctic Sea, but not having afterwards found it, I am uncertain as to the' exactness of the determination. N. (2) seriata Cl. N. Sp. — Fusiform with gradually attenua- ted ends. Puncta indistincet. Strie 16—18 in 0,01 mm. per- vious. Frustules coherent in long bands. Length 0,09—0,;11 mm. Breadth 0,008 mm. — Pl. 38, fig. 75. — Greenland, 'Tindin- gen (N. O. Holst). I am very uncertain as to the exact position of this dia- tom, whose nearest allies seem to be N.? (Homoeocladia) pungens Grun. Mpt. (Cl. & Möll. Diat. No 307) from Japan, also the Fragilaria (2) Cylindrus Grun. Mpt. Sectio: Panduriformes. N. panduriformis Greg. var. delicatula Grun. (A. Diat. pag. vil; PI VS f02) mmm ISpitsb. N-. constrieta Kätz. In the Diat. of the Arctic Sea I have indicated this species as occurring near Spitsbergen, but I cannot be sure of the correctness of the determination, not having found it afterwards. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 479 Sectio: Apiculate. N. marginulata Grun. a. gemina Grun. (ÅA. Diat. pag. 72, P1. V, fig. 93) Kara (Matotschkin). var. minuta Grun. (1. ec.) Cape Deschnew (East Cape) (length 0,045 mm. puneta 12 and strixe 24in 0,01 mm.) Greenl. (Mushroom Point). N. apiculata (Greg.) Grun. (A. Diat. pag. 73) Greenl., Finm. Sectio: Dubice. N. dubia W. Sm. (Grun. A. D. pag. 77) Kara, Cape Desch- new (East Cape). In the East Cape gathering occurs a small form, only 0,065 mm. in length, with 8 puncta and 29 strizxe in 0,01 mm. N. Wankareme Ol. N. Sp. — Keel not very eccentric; carinal puncta 5—7 in 0,01 mm. absent in the middle, where there is an indieation of a central nodule. Strize very fine, about 30 in 0,01 mm. Length 0,15—0,17 mm. — PI. 38, fig. 71. — Cape Wankarema. Sectio: Bilobate. N. hybrida Grun. (A. Diat. pag. 79) Spitsb., Finm., Kara. var. kryokonites Ol. — Length 0,13. Carinal puneta 9 in 0,01 mm. Strie very fine, about 30 in 0,01 mm. Keel not very eccentric. Valve slightly constriected in the middle. — PI. 38, — fig. 65. Cape Wankarema. var.? pellucida Grun. (A. Diat. pag. 80, P1. V, fig. 96) Finm. N. Mitehelliana Greenl. (Grun. A. Diat. pag. 80, Pl. V, fig. 97) Finm., Spitsb., Kara. Sectio: Pseudo-ampliprora. N. Ampluaprora Grun. (A. Diat. pag. 81. Ampbipr. Nitz- sehioides CI. D. of A. S. pag. 20, Pl. IV, fig: 18) Greenl., Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). Sectio: Insignes. N. insignes var. arctica Grun. (A. D. pag. 84) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). var.? marginifera Grun. (A. Diat. pag. 84. P1. VI, fig. 105) Finm. Sectio: Bacillaria. N. socialis Greg. (Van Heurck Syn. Pl. LXI, fig. 8) Greenl., Finm., Kara (Matotschkin). var. kariana Grun. (A. Diat. pag. 85, P1. VI, fig. 108) Greenl. (Davis strait), Kara. var. baltica Grun. (1. ce. fig. 107) Kara, Cape Wankarema. N. paradoxa (Gmel) Grun. (Van Heurck Syn. P1. LXI, fig. 6) Kara. Sectio: Vivaces. . N. (vivax' var.?) hyperborea Grun. (A. D. pag. 86, Pl. V. fig. 104) Kara. 480 CLEVE, DIA TOMS: var.? Nyströmir Grun. (Cl. & M. Diat. No 172) Greenl. (Davis Strait), not known to me. Sectio : Spathulate. N. angularis W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 11— 14) Greenl., Finm., Kara (Matotschkin), Cape Deschnew (East Cape). var. borealis Grun. (A. Diat. pag. 89, P1. V, fig. 99) Finm., Kara. var. kariana Grun. (1. ce. p: 89, fig. 100) Kara. N. spathulata Bréb. (Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 7—8) Greenl. (Davis Strait), Finm. var. Ivalina Greg. (Van Heurck Syn. 1. c. f. 9) Kara. Sectio: Sigmoidee. N. macilenta Greg. — In the Diat. of the A. S. I have indicated this species as occurring near Spitsbergen, but, not having met this species again, I think it may be a mistake. N. Brebissonii var. borealis Grun. (Cl. & M. Diat. 316—318) Strie 14—16 in 0,01 mm. Cape Wankarema. Sectio: Sigmata. N. Sigma Sm. (Amphipleuwra rigida Cl. D. of the A. Sea pag. 26. Ampbhipleura sigmoidea W. Sm.) Greenl., Finm., Spitsb. N. (Sigma var.?) scabra Cl. — Valve large, in length 0,17— 0.2 mm. breadth 0,01 mm., slightly sigmoid, or almost straight. Keel eccentric. Puncta about 4 in 0,01 mm. Strie not seen, but the surface of the valve is covered by scattered puncta, which give it a shagreen-like appearance. — Pl. 38, fig. 13 a. b — Cape Wankarema. N. levissima Grun. Mpt. — Greenl. (Discovery Bay), F. J. L, Cape Wankarema. Sectio: Obtuse. N. (obtusa var.??) kryophila Cl. Linear, slightly sigmoid toward the ends. Puncta 8, absent in the middle, where there is a small central nodule. Strie 20 in 0,01 mm., composed of puncta. Length 0,14 mm. Breadth.0,006 mm. — P1. 38, fig. 74. — Cape Wankarema. Sectio: Lineares. N. gelida Cl. & Grun. Straight with cuneate ends. Keel tolerably eccentrie. Carinal puncta 6—58 in 0,01 mm., distant in the middle, where there is a distinet central nodule. Strix composed of somewhat elongate puncta, which form irregularly wavy lines, 20—24 in 0;j01 mm. Length 0714 mm. Breadth 0,012 mm. — Pl. 38, fig. 70. — Cape Wankarema. A N. (recta var.?) polaris Grun. — Valve tolerably eccentric, linear with obtuse ends. Carinal puncta 7 in 0,or mm., distant VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 481 in the middle. Strie very fine. Length 0,075 mm. Breadth 0,006 mm. — Pl. 38, fig. 72. — F. J. L., Cape Wankarema. N. Ulinearis var. temwuis Grun. (A. D. pag. 93) Kara, Cape Wankarema. (Specimen from the latter locality have 11—12 puncta and 28—530 strize in 0,01 mm. Length 0,13 mm. Breadth 0,009 mm.). N. vitrea Norm. (Van Heurck Syn. Pl. LX VII, fig. 10) Spitsb. var. finmarchica Grun. (A. D. pag. 94, Pl. VI, fig. 106) Finm. In the Wankarema gathering occurs a variety of N. vitrea 0,12 mm. in length 0,0o6 mm. in breadth with 8—10 puncta in 0,01 mm. and very fine strie. In the Discovery Bay gather- ing occurs another variety with 8—9 puncta and 25 strize in 0,01 mm. : N. frigida Grun. (A. Diat. pag. 94, Pl. V, fig. 101) Greenl. (Discovery Bay), Kara. Sectio: Lamceolate. N. lanceolata var. pygmea Cl. — Lanceolate, length 0,045 mm. Breadth 0,006 mm. Puncta 12 in 0,01 mm. Strie very fine. — Cape Wankarema. Seems to connect N. lanceolata with N. acicularis. 2 N. ovalis Arn. (Grun. A. Diat. pag. 95, Pl. V, fig. 103) Kara. Sectio : Niteschella. N. Closteriwm (Ehb.) W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. LXX fig. 5) Finm., Spitsb., Kara. N. aeicularis W. Sm. (Van Heurck Syn. 1. c. fig. 6) Kara, Cape Wankarema: Hanteschia amphioxys (Ehb.) Grun. — Kara (Fresh-water species). var. vivar Grun. (A. Diat. pag. 103) Kara. H. Weiprechtii Grun. (A. Diat. pag. 104, Nitzschia Weipr. Grunt in: Van FHeurck Syn. Pl LX fic: 16) El JIE H. virgata Roper var.? borealis Grun. (A. Diat. pag. 104, BEVIS: MORA var.? kariana Cl. & Grun. (1. ce. fig. 109) Kara. H. marina (Donk.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LVT, fig. 14 —L15) Greenl. (Davis Strait). 9. Surirelle. Surirella Smithii RBalfs (S. constriceta W. Sm. Syn. I, pag. Sr PIA VILL. Sex 50) S. fastuosa var. lepida A. Schm. (Atl. Pl. IV, fig. 7) Finm. S. Gemma Ehb. (Van Heurck Syn. Pl. LXXIV, fig. 1) Spitsb. Bå III. dl 482 CLEVE, DIATOMS. S. ovata Kätz. (Van Heurck Syn. P1. LXXIII, fig. 5—7) Spitsb. Campylodiscus Helianthus A. Schm. (Atl. Pl. XVII, fig. 15) Spitsb., Kara (Matotschkin Schar). C. grönlandicus- Cl: (D. of A. Sea pag. 13, PI. II, fig. 9) Greenl. C. angularis Greg. (A. Schm. Atl. Pl. XVIII, fig. 7) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotsechkin). C: Ralfstö W. Sm: (Syn: I; pag.. 30; Pl. XXX) fig: 257) Greenl. (Davis Strait). C. Thureti Bréb. (C. simularis Greg. C. bicruciatus Greg.) Greenl., Spitsb., Finm., Kara (Matotschkin). C. echineis Ehb. (C. Argus Bail. C. eribrosus Sm.) Spitsb. 10. Synedrez&. Synedra miteschioides Grun. (Verh. 1862, pag. 403, P1. VIII, fig. 18) Greenl. (Davis Strait, Besse'ls Bay [Length 0,06 mm., breadth 0,003 mm. BStrie 11 in 0,01 mm.] Mushroom Point), Spitsb. var: minor Grun. (Nov. pag. 95, Pl. A. fig. 7) Kara. S. tabulata Kg. (W. Sm. Syn. I, pag. 72, Pl. XII, fig.; 96) Greenl. (Bessel's Bay. Length 0,115 mm. Breadth 0,005 mm. Strie 9, in 0,01 mm.), Spitsb., Kara. var. angusta Grun. (A. Diat. pag. 105) Finm. S. affinis Kätz. — Greenl. (Mushroom Point, Bessel”s Bay, a variety, length 0,24 mm., breadth 0,0009, Strix 19 in 0,01 mm.) Finm., Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). var. delicatula Grun. (A. D. pag. 105, P1. VI, fig. 115) Finm. var. borealis Grun. — Finm. S. hyperborea Grun. Mpt. — F. J. L. var. brevis Grun. — F. J. L. var. fAexuosa Grun. — F. J. L. var. rostellata. Grun.. — F-. J. L. IS. investiens W. Sm. — Greenl. (Strize 13 in 0,01 mm. Length 0,05 mm. Breadth 0,006 mm.) F. J. L. S. kamtschatica Grun. (Verh. 1862, pag. 404, Pl. VIII, fig. 6) Greenl. (Davis Strait, Bessel's Bay, Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin), East Cape. var. minor Grun, (ÅA. Diat. pag. 106) Greenl. (Bessel's Bay), Finm. j var. intermedia Grun. (1. ce. P1. VI, fig. 111) Finm. var. Kjellman Ol. & Grun. (1. c. fig. 112) Finm. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 483 var. comnectens Grun. (1. ce.) Finm. var. fimnarehica Cl. & Grun. (1. ce. fig. 113) Finm. S. commutata Grun. (A. D: pag. 107, P1. VI, fig. 118) Greenl. (Mushroom Point, strixe 12 in 0,01 mm.). Finm. S. fasciculata Kätz (Grum. A. Diat. pag. 105, Pl. VTI, fig. 114) Finm. S. parva Kätz. — Finm. var. måjor Grun. (A: Diat. pag. 106, Pl. VTI, fig. 117) Finm. S. pulehella Kätz. — Finm. var. minutissima (W. Sm.) Finm. var. Vertebra Greg. — Finm. S. erystallina (Ag.) Sm. (Syn. IT, pag. 74, P1. XII, fig. 101) Finm. S. superba var. minor Grun. (A. Diat. pag. 108) Finm. Sceptroneis marina (Greg.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXXVII, fig. 2) Finm. 5.2 gemmata Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXXVII, fig. 3) »Arcetic Ocean». Thalassiothriz longissima Ol. & Grun. (A. D. pag. 108) North Atlantic Ocean, Cape Wankarema. Th. Fraumfeldii var.? aretica Grun. (Van Heurck Syn. XXX VII, fig. 14) North Atlantic Ocean. Th. Er var.? tenella Grun. (1. ce. fig, 15) North Atlantic Ocean. II. Plagiogramme. Plagiogramma stawrophorum (Greg.) Heib. (P. Gregorianum Grev. Dentic. stauroph. Greg. D. of Cl. pag: 496, Pl. X, fig. 37) Greenl. (Davis Strait) Finm. B. Coccochromatic2ée. 12. Fragilarie2e. Fragilaria oceamica Cl. (Diat. of the A. S. pag. 22, PI. IV, fig. 25. F. arctica Grun. A. Diat. pag. 110, Pl. VII, fig. 124) Greenl. (Tindingen, Bessel's Bay) Northern Atlantic Ocean, Kara. A careful examination has proved the identity of F. oceanica Cl. and F. aretica Grun., and that my figure in D. of 484 CLEVE, DIATOMS. A. S. is somewhat incorrect. The strig& are pervious as in Grunow's delineation. F. islandica Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XLV, fig. 37) Jan Mayen. var. hyperborea Cl. — Area longer, strige 12 in 0,01 mm. — Greenl., Bessel's Bay. F.? Cylindrus Grun. Mpt. — Small, linear with parallel sides and broadly rounded ends. Strie pervious 14—21 in 0,01 mm. Length 0,035—0,06 mm. Breadth 0,002—0,004 mm. — P1. 37, fig. 64 a. b. c. — Greenl., Tindingen, F. J. L., Cape Wankerema. Grammonema striatulum Ag. (Sm. Syn. II, pag. 23, P1. XXXV, fig. 298) Greenl., Finm., Spitsb. 13. Meridionee. Asterionella kariana Grun. (A. Diat. pag. 110, Pl. VI, fig. 121) Kara. 14. Tabellarie2. Grammatophora oceanica (Ehb.) Grun. (G. macilenta W. Sm.) Greenl. : G. arctica Cl. (öfvers. K. Sv. V. Ak. Förh. 1867, pag. 664, PI: XXI, fig. 1. Van Heurck Syn. LI B3 fs: 3) Green. (Bessel's Bay, Assistance Bay etc.), Finm., Spitsb., Kara (Ma- totsechkin). G. arcuata Ehb. (Grun. Verh: 1862, pag. 420, P1. XI, fig. 7) var. arctica Grun. (Bot. Centr. Bl. 1881, Bd VII, pag. 3) Greenl., Spitsb., Kara (Matotschkin), East Cape. G. angulosa var. islandica (Ehb.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LIII, fig. 7) Greenl. (Bessel's Bay), Finm., Spitsb., Kara (Ma- totschkin). Rhabdonema Torellii C1. (D. of the A. Sea pag. 24, Pl. IV, fig. 20) Greenl. (Bessel's Bay), Spitsb. RB. arcuatum (Lyngb.) (W. Sm. Syn. II, pag. 34, P1. XXXVIII, fig. 305) Greenl. (Bessel's Bay), Finm., Spitsb., Kara (Matot- schkin), Cape Deschnew (East Cape). BR. minutum. (Kg) (Sm. Syn. II, pag. 35, Pl: XXXVII, fig. 306) Greenl., Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin). The Eh. adiaticum (Kg.) has been found once in a sample from Grötsund in Finmarken, but in no other arctic gathering. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN- 485 Striatella unipunctata (Lyngb.) Sm. (Syn. II, pag. 37, Pl. XNXXIX, fig. 307) Finm. St. chilensis: Grun. (Nov. pag. 96, Pl. I A., fig. 7) Greenl. Only one frustle has been observed, so that it may be doubtful as an arctic species. St. delicatula Kätz. var. rectangula Kätz. (Van Heurck Syn. Pl. LIV, fig. 3) Greenl., Bessel's Bay. I5. Licmophore2. Licmophora grandis (Kätz.) Grun. (Van Heurck Syn. PI. XLVIII, fig. 2) Spitsb. (Hackluyts) Strie at the base 22 in 0,01, at the top 24 in 0,1 mm. Length 0,11 mm. Breadth 0,027 mm. L. Jirgensii (Kätz.) Grun. (Van Heurck Syn. P1. XLVI, fig. 10—11) Greenl. (Bessel's Bay) Kara. var. finmarchica Grun. (A. Diat. pag. 110, P1. VII, fig. 125) Finm. L. borealis (Kätz) Grun. — Kara (sec. Grun.). L. mubecula (Kätz) Grun. — Kara (sec. Grun.). L. flabellata Ekb. forma brevior — Finm. (sec. Grun.). L. elongata (Kätz) Grun. — This species has been indicated by myself as occurring in Finmarken, but I have some doubts about the correctness of the determination. 16. Biddulphiex. Triceratium, Biddulphia. B. awrita (Lyngb.) Bréb. (Sm. Syn. II, pag. 49, Pl. XLV, fig. 319) Greenl. (Bessel”'s Bay, Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kara (Matotschkin), Cape Wankarema. B. Rhombus Ehb. (Sm. Syn. II, pag. 49, P1. XLV, fig. 320) Finm. B. Balena (Ehb.) Btw. (M. J. VI, pag. 18, PI. IX, fig. 15. Zygoceros radiatus Bail. Smith's Contr. VII, PI. II, fig. 29. Tri- ceratiwm arcticum Btw. 1. ce. triangular form) Greenl. (Bessel's Bay), Finm., Spitsb., Kara. var. T. spitsbergense Grun. (A. Diat. pag. 111) Spitsb. T. finmarehicum Grun. (A. Diat. pag. 112, PI. VIL, fig. 126) Finm. | 486 CLEVE, DIATOMS. 17. Isthmiez2. Isthmia enervis: Ehb. (W. Sm. Syn. II, påg. 52, Pl. XLVII) Finm. I nervosa Kätz. (W. Sm. Syn. IT, pag. 52, Pl. XLVII) Bee- ren Id, Iceland, Finm., Spitsb. 18. Eucampiez. Pucampia Payeri Grun. Mpt. — F. J. L. 19. Rhizosoleniez2. Rlvizosolenia styliformis Btw (Van Heurck Syn. Pl. LXXVIII, fig. 5) Greenl. (Davis Strait), Northern - Atlantic Ocean, Finm., Kara. R. setigera Btw. (Van Heurck Syn. Pl. LXXVIII, fig. 6—28) Northern Atlantic Ocean, Cape Wankarema. BR. alata Btw. (M5 J., VI, page. 95; Pl Vufgd8) Greenl. (Tindingen), Northern Atlantic. R. Shrubsolit Ci. (Van Heurck Syn. Pl. LXXIX fig. SE) Northern Atlantic. R. hebeta Bail (Brightw. M. J. VI, P1. V, fig. 4) Cape Wan- karema. F. J. L., Behring Sea. The only figure given of this species is very imperfect, for which reason I bave given another. Pl. 38, fig. 69. — Length of frustle 0,5 Breadth 0,03 mm. Strie punctate, 25 in 0,01 on the connecting membrane, crossing each other in three direc- tions. Pyzxilla? baltica Grun. (A. Schm. N. Sea. Diat. P1. III, fig. 25. Van Heurck Syn. Pl. LXXXIII, fig. 1—2) Cape Wankarema. Pyzxilla? variabilis Grun. (Van Heurck Syn. LXXXIII, fig. 3—4) »Arctic Ocean». 20. Chetocere2. Cheetoceros decipiens Ol. (D. of the A. Sea pag. 11, P1. I, fig. 5) Greenl. (Davis Strait, Tindingen) Northern Atlantic. var. conereta Grun. (A. Diat. pag. 120) together with the genuine form. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 487 The awns are transversely striate, strie being 15 in 0,01 mm. C. atlanticus Cl. (1. ce. P1. II, fig. 8 a) Greenl. (Davis Strait, Tindingen), Northern Atlantic. var. attenuata Grun. (A. Diat. pag. 121. CI. D. of A. Sea IFE SH) var. tumescens Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LXXXI, fig. 6). C. pelagicus C1. (D. of the A. Sea pag. 11, Pl. I, fig. 4) Northern Atlantic Ocean. In some specimens the awns have distant papillze. C. connivens Grun. (in Cl. & M. Diat. No 118) Northern Atlantic. C. Wighami Btw. (M. J.: IV, pag. 108, Pl. VII, fig. 19—36) Greenland (Davis Strait), Northern Atlantic Ocean. forma mimuta Grun. (A. Diat. pag. 120, P1. VII, fig. 134) Kara. C. borealis Bail. (Smith. Contr. VII, pag. 8, fig. 22—23) Greenl. (Tindingen), Northern Atlantic, Kara, Cape Wankarema. var. Brightwellii Cl. (D. of A. S. pag. 12, Pl. II, fig. 7) Davis Strait, Northern Atlantic Ocean. C. peruvianus Btw. (M. J. IV, pag. 107, P1. VII, fig. 16— 18) Davis Strait, Northern Atlantic. C. Lorenzianus Grun. var. parvula Grun. (A. D. pag. 120, Pl. VII, fig. 138) Kara: C. furcellatus Bail? (Grun. A. Diat. pag. 120, Pl. VII, fig. 136) Northern Atlantic Ocean. This peculiar form is the auxospore of a species nearly related to -C. :socialis: Laud. (T. M. S. XII, pag. 77, P1. VIII, FSL var. mamillaris Grun. (A. Diat. pag. 120, P1. VII, fig. 37) Kara. C. karianus Grun. (ÅA. Diat. pag. 120, Pl. VII, fig. 135) Kara. Syndendrium Diadema Ehb. (Btw. M. J. IV, Pl. VIII, fig. 49—52) Northern Atlantic, Cape Wankarema. Evidently the auxospores of several species of Cheetoceros. Dicladia Mitra Bail. (Sillim. Am. Journ. 1856, pag. 4, Pl. I, fig. 6. D. grenlandica Cl. D. of the A: S. pag. 12, P1. II, fig. 10) Greenl., Kara (Matotschkin Schar), Cape Wankarema. 21. Melosire2. Asteromphalus Hookeri Grev. var. (A. Brookei Cl. D. of the A. 5. pag. 10, Pl. IV, fig. 19) Greenl. (Davis Strait). Actinoptychus undulatus Ehb. (A. Schm. "Atl. Pl. I, fig. 4) Cape Wankarema. 488 CLEVE, DIATOMS. Actinocyclus alienus Grun. (Cl. & Möll. Diat. No 319) Cape Wankarema. — Unknown to me. Coscinodiscus Oculus Iridis Ehb. — Greenl., Spitsb., Cape Wankarema. var. borealis Bail. — Cape Wankarema. C. radiatus Ehb. — Greenl. (Davis Strait), Beeren Eiland, Finm., Spitsb. C. concinnus Roper (M. J. VI, pag. 20, P1. III, fig. 12) Spitsb., Cape Wankarema. C. centralis Ehb. (Greg. Diat. of Cl. pag. 501, Pl. XI, fig. 49) Spitsb., Greenl., Tindingen (A. Schm. Atl. P1. LXTII, fig. 1). var. micraster Grun. (Cl. and Möll. Diat. No 172) Davis Strait. C. subtilis Ehb. (A. Sch. Atl. LVII, fig. 13—14) Greenl., Finm., Kara (Jalmal), Cape Wankarema. C. excentricus Ehb. — Greenl. (Davis Strait), Spitsb., Kara, Cape Wankarema. C. lineatus Ehb. — Beeren Ed, Spitsb., Finm., Kara (Jalmal). C. nitidus Greg. (A. Schm.)N. Sea Diat. Pl. - III fig. 32) Greenl. (Davis Strait), Finm. C. subglobosus Cl. and Grun. (Cl. and Möll. Diat. No 172, A. Schm. Atl. Pl. LVIII, fig. 44) Greenl. (Davis Strait), Cape Wankarema. C. (Odontodiscus) curvatulus Grun. (A. Schm. Atl. P1. LVTI, fig. 33) Greenl. (Davis Strait), F. J. L., Cape Wankarema. C. Normanni CI. D. of A. S. pag. 6 is only a variety of C. curvatulus. ; var. skariana; Grun. (AA. Diat: I pag. 113;:P1 VIL fig: 129) Finm., Kara. var. frigida Grun. — F. J. L. C. concavus Greg. (D. of Cl. pag. 500, P1. X fig. 47) Kara. C. (Odontodiscus) polyacanthus Grun. (A. D. pag. 112, Pl. VII, fig. 127) Greenl.. (Tindingen) Kara (Jalmal). C. (Odontodiscus) hyalinus Grun. (A. D. pag. 113, Pl. VII fig. 128) Greenl. (Tindingen) F. J. L., Kara, Cape Wankarema. C. (Odontodiscus) bioculatus Grun. Mpt. — Greenl. (Tindin- gen), F. J. L., Cape Wankarema. C. (Odontodiscus) pellucidus Grun. (in Cl. & Möll. Diat. No 172) Davis Strait, Cape Wankarema. Valve very thin and transparent, 0,065—0,08 mm. i diame- ter, covered with small puncta, arranged in repeatedly branch- ing lines (16 in the middle and 20 in the margin on 0,01 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 489 mm.) Centre with some small, scattered puncta. Margin with small spines (6 in 0,01 mm.) C. (Odontodiscus) gramdosus Grun. (A. D. pag. 113, P1. VII, fig. 130) Finm., Kara. C. (Odontodiscus) lacustris Grun. (A. D. pag. 114) Matotschkin Schar, Kara. var. marimus Grun. (in Cl. & Möll. Diat. No 172) Davis Strait. var. hyperboreus Grun. (Cl. & Möll. Diat. No 315—18) with coarser puncta. — Cape Wankarema. C. bathyomphalus C1. N. Sp. — Disc 0,02—0,03 mm. in diame- ter, with funnel-shaped centre. Puncta arranged in lines, radia- ting from the centre to the margin, where they become smal- ler. — PI. 38, fig. 81, — Spitsb., Cape Wankarema. Stephanodiscus Hantzschii Grun. var. pusilla (A. D. pag. 115, PI. VII, fig. 132, Van Heurck Syn. Pl: XCV, fig. 11) Finmark. Thalassiosira Nordenskiöldii Cl. (Van Heurck Syn. PI. LXXXIIT, fig. 9) Greenl., Northern Atlantic Ocean, Finnmarken, Spitsbergen, Kara, Cape Wankarema. Hyalodiscus scoticus (Kg.) Grun. (ÅA. D. pag. 116) Greenl. (Bessel's Bay, Mushroom Point) Finm., Spitsb., East Cape. Podosira hormoides Mont. (Van Heurck. Syn. Pl. XXXIV) Greenl. (Mushroom Point). var. adriatica (Kätz.) Grun. — Finm. P. maxima (Kätz.) Grun. (Casp. Sea Alg. pag. 33. A. D. pag. 118, Hyal. arcticus Cl. & Möll. Diat. No 1. H. stelliger D. of A. S. pag. 4) Greenl., Finm., Spitsb., Matotschkin Schar, Cape Deschnew (East Cape). Skeletonema mirabile Grun. (Cl. & Möll. Diat. No 318) Cape Wankarema. I häve seen of this species only a sketch, sent by Mr. Grunow. It has the appearance of a chain of auxospores of some Cheetoceros, but not Having seen a specimen I cannot say anything about it. Melosira mummuloides (Lyngb.) Kätz. — Greenl., Finm., Spitsb., Kara. var. hyperborea Grun. (M. aretica Dickie) Van Heurck. Syn. Pl. LXXXV, fig. 3—4) Discovery Bay, Novaia Zemlia. M. sulecata (Ehb.) Kätz. (Paralia suleata Cl.) Finm., Kara. var. siberica Grun. (Van Heurck Syn. PI. XCI, fig. 22) 12 SR var. biseriata Grun. (Van Heurck Syn. 1. c. fig. 23—24) IR TA 490 CLEVE, DIATOMS. M. (mediterranea Grun. var.?) gelida Cl. — Surface of the valve covered near the margin with puncta arranged in curved lines crossing each other, about 25 in 0,01 mm. Diam 0,02 —0,o3 mm. Pl. 38, fig. 83 a. b. — Mushroom Point. M. ornata Grun. (Van Heurck Syn. XCI, fig. 19—21) F. J. L. M. Borreri Grev. (Van Heurck Syn. Pl. LXXXV, fig. 5—7) Greenl., Bessel's Bay. II. Surface-diatoms from the Behring Sea. Dr. Kjellman has collected in the Behring Sea diatoms living on the surface. The gathering contained: Thalassiothrix longissima OM. & Grun. in great abundance. Coscinodiscus borealis Bail. (A. Schm. Atl. LXIII, fig. 11). Endietya oceanica Ehb. Chetoceros atlanticus Ol. Rluizosolemia styliformis Btw. Eh. hebeta Bail. III. Fresh-water diatoms from Japan. In Japan Dr. Kjellman made some gatherings of fresh-water diatoms, interesting because most of the species were perfectly identical with European ones. I have observed the following species, of which the greater part has been determined with the aid of Van Heurck's synopsis: Amphora affinis Kätz. | Cymbella cuspidata Kätz. Length 0,092. Breadth 0,024 mm. Strie 10 in the middle, 12 near the ends. C. affinis Kätz. !. gastroides Kätz. C. cymbiformis Ehb. C. Cistula Hempr. C. tumida Bréb. Eucyonema cespitosum Kätz. Epithemia gibba (Ehb.). E. gibberula Kätz. NA VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 491 E. Sorex Kätz. E. Zebra (Ehb.). Anchanthes lanceolata Bréb. ÅA. minutissima var. eryptocephala W. Sm. Cocconeis Placentula Ehb. Gomphonema constricthwm var. capitatum Ehb. G-. gracile Ehb. G. angustatum Grun. G. parvulum Kätz. Stauroneis anceps Ehb. Navicula major Kätz. N. viridis Kätz. N. Legumen (Ehb.). N. borealis (Ehb.). N. Brebissonii Kätz. var. N. bicapitata Låt. N. Cymbula Donk. N. lanceolata Kätz. N. eryptocephala Kätz. N. ampluiceros Kätz. N. tenella Bréb. N. dicephala W. Sm. N. elliptica Kätz. N. lumilis Donk. N. cuspidata Kätz. N. ambigua Ehb. N. limosa var. ventricosa Donk. N. fasciata Ldt. N. affinis Ebb. N. Pseudobacillum Grun. (Arct. Diat. pag. 45, Pl. II, fig. 52). N. Pupula (Kätz.) Grun. N. Seminulum Grun. N. binodis W. Sm. (Brit. D. XVII, fig. 159). Schizonema vulgare Thw. Amplipleura pellucida (Ehb.). Plewosigma Kiitzingii Grun. (Aret. Diat. pag. 59) Transy. strie 21, longitudinal 26 in 0,01 mm. Syneda Ulna Nitzsch var. S. ÅAcus var. temwissima Grun. Staurosira brevistriata Grun. St. mesolepta Rabh. Viteschia (Tryblionella) Levidensis W. Sm. var. Victorie Grun. 492 CLEVE, DIATOMS: N. sigmoidea (Ehb.) N. intermedia Hantzsch. N. Denticula Grun. var. minor, lanceolata, costis abbrevia- tis. A very remarkable variety with coste not reaching half- way across the valve, 6 in 0,01 mm. and 17 strie in 0,01 mm. P1. 37, fig. 68. It is only on the authority of Mr. Grunow that I have accepted the determination as-a variety of N. Denticula. N. Tabellaria Grun. Hanteschia amphioxys var. californica Grun. (A. Diat. pag. 103). Surirella elegans Ehb. S. saxonica Auersw. (A. Schm. Atl. P1. XXIII, fig. 1—2). S. linearis W. Sm. (A. Schm. Atl. P1. XXIII, fig. 27—33). S. apiceulata W. Sm. (A. Schm. Atl. P1. XXIII, fig. 34—35). Cymatopleura Solea (Bréb.) W. Sm. Cyclotella comta Ehb. Melosira varians i gardh. IV. Diatoms from Labuan. During the stay of the Vega in Labuan near Borneo Dr. Kjellman made some gatherings of marine alge, among which was found a number of diatoms, which I have examined. I have registered the following forms: Amphora ostrearia Bréb. (H. L. Smith Lens II, p. 72, Pl. I, fig. 16. — A. Schmidt Atl. P1. XXVI, fig: 23? strige not punctate!) This very variable species occurs in many forms, described as distinct species, as A. vitrea Ol. A. quadrata Bréb. A. elegans Greg. A. membranacea W. Sm. and Roper. 4. littoralis Donk. Specimens from Labuan have 12 strie in 0,01 mm., composed of distinct, separate puncta. Length of the valve 0,095 mm. var. Porcellus (A. Porcellus Kitton in A. Schm. Atl. PI. NXXIX, fig. 15—17. A. nove caledonie Grumn. 1. 'c. PI. XXVI, fig. 16 — conf. Grun. Arct. Diat. pag. 25). The variety from Labuan has the outline of A. arcuata (A. Schm. Atl. P1. XX VI, fig. 27—29) but has much coarser strize, composed of distinct puncta, 9 in 0,01 mm. Length 0,06 mm. A. Weissflogii A. Schm. (Atl. P1. XXV, fig. 58) Strie 11 in 0,01 mm. Length 0,075 mm. A. Schmidtii Grun. (A. Schm. Atl. XX VIII, fig: 2). VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 493 A. turgida Greg. (Diat. of Clyde. pag. 510, P1. XII, fig. 63. A. recta Leud. Fortm. Ceyl. pag. 21, Pl. I, fig. 14). Length of the frustle 0,024 mm. Br. 0,015 mm. Strie 12 in 0,01 mm. Å. cymbifera. Greg. — Length 0,09 mm. Strize 9 in 0,01 mm. A. cymbelloides Grun. (Hedwigia 1867, VI, pag. 24, Cl. & Möll. Diat. No 147). A. Javanica ÅA. Schm. (Atl. XXVII, fig 27). A. Proteus Greg. (Diat. of Clyde pag. 518, Pl. XTII, fig. 81). var. robusta Greg. (A. robusta A. Schm. NGE DESSA fig. 39—41). var. mexicamna A. Schm. (A. mexicana A. Schm. Atl. Pl. XXVII, fig. 417—48). | A. obtusa Greg. (A. Schm. Atl. Pl. XL, fig. 16—17). A. fureata Leuduger Fortm. (Diat. de Ceylon pag. 20, Pl. I, fig. 11. ÅA. spectabilis A. Schm. Atl. Pl. XL, fig. 20—23). A. labuensis Cl. N. Sp. — Frustle rectangular, with straight margins. Median lines straight. Central nodule small, not transversely dilated. Connecting membrane without longitu- dinal lines. Strie very coarse and distant, 6 in 0,01 mm., pa- rallel, with very fine transverse striation. Length 0,06 mm. Broadtbi0.:0o2 mm. — P1.-035, tg) Ia ER Vi fis bis: Vs This species, which has the outline of A. Donkinii Rab = A. lineata Donk. is remarkable for its very coarse strie. Mr. Grunow informs me that he has seen the same species in a gathering from the Adriatic Sea. Stauroneis australis Grev. (Ed. N. Phil. J. Vol. XVIII, pag. 1387, fig. 13, 1863 H. Stauroneis biformis Grun. Verh. 1863, pag. 154, P1. XIII, fig. 7). This most interesting form, described the same year by Grunow and Greville, does not seem to belong to the genus Stauroneis, but to a new genus, nearly related to Mastogloia and distinet from the latter genus by having short marginal coste instead of the loculi. This form occurs sparsely in the Labuan material. I have also seen it in a gathering from Port Jackson. Mr. Grunow mentions it as an inhabitant of the Red Sea. The Labuan specimens have 14— 15 finely punctate strize in 0,01 mm. Length 0,086 mm. Breadth 0,035 mm. St. bistriata Leuduger Fortm. (Diat. de Ceylon pag. 37, P1. IX, fig. 89). I have seen only a single valve of this spe- cies, which seems to belong to the genus Achnanthes. The strige, 10 in 0,01 mm., are costate and less divergent than in the figure of Mr. Leuduger. Length 0,057 mm. Breadth 0,009 mm. 494 CLEVE, DIATOMS. Mastogloia acuta Grun. in litt. — Lanceolate, with produced ends. Rows of loculi at a little distance from the margin; loculi larger in the middle than near the ends. Strie parallel, very fine (not counted) punctate, puneta forming longitudinal lines. Length 0,04 mm. Breadth 0,015 mm. — P1. 35, fig. 8. Mr. Grunow sent me some years ago a sketch of a new Mastogloia, called acuta, which resembles this form so much that I suppose they are identical. The M. acuta Grun. has the loculi more separate from the margins than the Labuan- specimens and the fine strize (30 in 0,01 mm.) more radiant. M. laminaris (Ehrb.) Grun. — Lanceolate, with produced ends. Loculi large, 41/5 in 0,01 mm. marginal. Strice fine, 20 —24 in 0,01 mm., not interrupted, reaching the median line.- Length 0,03 mm. Breadth 0,01 mm. The determination is made by the aid of a sketch kindly sent me by Mr. Grunow, who supposes, with some doubts, that it may be the Ceratoneis laminaris Ehrb. It has been distrib- uted in Cl. & Möll. Diat. No 153 (Corsica). I have found the same species in gatherings from the Adriatic Sea. M. undulata Grun. (Verh. 1860, pag. 576, P1. I, fig. 5. T. MS: 1811, par sk T(0) Ed CNOV, CIS): M. rhombica Cl. N. Sp. — Rhombic. Med. line slightly undu- late, without accompanying lines. Strie coarse 11 in 0,01 mm. slightly radiant, composed of distinct pearl-like puncta, which form wavy longitudinal rows. Loculi marginal, equal in size, about 6 in 0,01 mm. Surface of the valve not perfectly plane, being a little impressed on both sides of the median line. Length 0,o04s mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 35, fig. 9. M. lanceolata Thw. (Van Heurck Syn. P1. IV, fig. 15—17). Length of the valve 0,043 mm. Breadth 0;j015 mm. Strie 16— 19 in 0,01 mm. Loculi 6 in 0,01 mm. M. apiculata W. Sm. (Syn. II, pag. 65, P1. LX, fig. 387). M. minuta Grev. — var. with 16 strige and 8 loculi in 0,01 mm. Length 0,03—0,04 mm. Breadth 0,014 mm. — According to Grunow (T. M. S. 1877, pag. 176) M. minuta has closer strige, 25 in 0,01 mm. M. Jelineckii Grun. (T. M. 8: 1877, pag. 174, P1. OXCV, fig. 1) var. Length 0,06 mm. Breadth 0,015 mm. Strie 18 in 0,01 mm. Loculi 5 in 0,01 mm. M. quinque-costata Grun. (Verh. 1860, pag. 578, P1. VII, fig. 8) Several varieties. On a small specimen, 0,03 mm. in length and 0,018 mm. in breadth, I counted 26 strie and 4 loculi in VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 495 0,01 mm. Specimens from the Balearic Islets and from the Cape of Good Hope have 16 strie in 0,01 mm. M. (acutiuseula Grun. Mpt. var.?) Labuensis Ol. — Valve elon- gate, with almost parallel margins and subeuneate ends. Me- dian line straight with approximate accompanying lines. Strige 16—17 in 0,01 mm. parallel or a little radiant near the ends, composed of puncta, forming longitudinal strie. Loculi of equal size, 7—8 in 0,01 mm. — Length 0,064 mm. Breadth 0,016 mm. — P1. 35, fig. 5. Mr. Grunow has kindly sent me a sketch of his not yet published M. acutiuscula from the Seychells, which differs by regular elliptic outline and has 16—21 strie in 0,01 mm. M. (baltica Grun. var.?) Citrus Ol. — Broadly oval, with apiculate ends. Strix 18—19 in 0,01 mm., more close near the ends, about 23 in 0,01 mm., composed of puncta, which form longitudinal lines, at a right angle to the strie. Loculi marginal of equal size 8—10 in 0,01 mm. Median line straight, with very approximate accompanying lines or furrows. Length 0,035 —0,04 mm., breadth 0,02—0,024 mm. — Pl. 35, fig. 7. This well defined form has very little resemblance to M. baltica Grun. in Van Heurck Syn. Pl. IV, fig. 24, but Mr. Gru- now thinks nevertheless that it may be a variety of the latter species. According to Grunow, it comes very near to Phlyctenia minuta Kätz. I have seen the same form in samples from Honolulu. M. Kjellmanii Cl. N. Sp. — Elongate, with apiculate ends, loculi marginal of almost equal size, 4in 0,01 mm. BStrie fine, 22 in 0,01 mm., parallel, or a little radiant in the middle, punctate, puncta forming oblique lines. Median line straight. Jentral nodule elongated. Length 0,06 mm. Breadth 0,014 mm. — PI. 35, fig. 6. Rhoikoneis genuftexa Grun. (Verh. 1863 pap. 147) Strie on the convexe valve 23 on the concave 20 in 0,01 mm. Navicula rectangulata Greg. (Donk. Brit. Diat. P1. X, fig. 3. Cl. & M. Diat. No 301). N. Pandura Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. XI, fig. 1). N. diplostieta Grun. (A. Sehm. Atl. P1. XIII, fig. 29). N. multicostata Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XI, fig. 18). NIA pISD OR N(ASS Sem At; P1 ACIKP SS. 28vandeR LXIX, fig. 43). N. futilis A. Schm. var.:? (Atl. Pl. XIII, fig: 18). N. lacrimans A. Schm. (Atl. P1. XII, fig. 61). N. Lyra Ehb. 496 CLEVE, DIATOMS. N. abrupta Greg. var. N.: bullata Norm; (MYM Sit page re PI i5e 40): Narclavata Greg (TAM: BAIV, påg. 26 PLV fs LD N. exul ÅA: Schm. (Atl. Pl: II; fig. 18). N. Greffii Grun. (A. Schm. Atl. Pl. VII, fig. 5—6). N. Smithii Bréb. (A. Schm. Atl. P1. VII, fig. 14—18). N. mnitescens Greg. (A. Schm. Atl. Pl. VII, fig. 38). N. suborbicularis Greg. (A. Schm. Atl. Pl. VIII, fig. 1, 2,5). N. Campylodiseus Grun. (A. Schm. Atl. Pl. VIII, fig. 9). N. notabilis Grev. (A. Schm. Atl. P1. VIII, fig. 46). N. latissima Greg. (T. M. S. IV, pag: 40, Pl. V, fig. 4. A. Schm. Atl. P1. VI, fig. 7). var. kamorthensis Grun. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 8). N. humerosa Bréb. (A. Schm. Atl. PI. VI, fig. 4): N. caribea Cl. (A. Schm. Atl. P1. VI, fig. 10—12). N. brasiliensis Grun. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 21 and 32). N. sublyrata Grun. — Valve constrieceted in the middle, covered with parallel or sub-parallel strie, composed of distinct puncta, 12 in 0,01 mm., reaching to the median line. Length 0,046 mm. Br. 0,01 mm. at the constriction 0,007 mm. — Pl. 35, HSN: Mr. Grunow has sent me a sketch of his N. sublyrata, which lives in brackish water in North America. The Ameri- can species is not so strongly constricted in the middle as my specimen from Labuan. N. Ceylanensis Leud. Fortm. (Diat. Ceyl. P1. II, fig. 25) seemes to be nearly related to this species. N. scopulorum Bréb. (Donk. B. D. Pl. XII, fig. 5). N. O' Mearii Grun. Mpt. — Elongate, with more or less rounded ends; median line straight, terminal nodules in the ends, central nodule small. Strix transverse and longitudinal covering the whole valve. Transverse strie almost parallel, or very little radiant, 16 to 17 in 0,01 mm., longitudinal 18— 21 in 0,01 mm. forma typicea Grun. Mpt. — Length 0,o66 mm. Breadth 0,009 mm. Transv. str. 17, longit. 20 in 0,01 mm. Outline lanceolate, equally tapering from the middle to the somewhat acute ends. — Seychells, Grun. var. labuensis Cl. Length 0,o72 mm. Breadth 0,015 mm. Transv. strize 17 in 0,01 mm. longitudin. strie 21 in 0,01 mm. Outline elliptic with rounded ends. — Labuan, rare. var. minor Cl. Length 0,05 mm. Breadth 0,011 mm. ”Trans- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 497 verse strie 16, slightly radiant, longitudinal 18 in 0,01 mm. — Port Jackson, rare. This species comes near to Navicula Veg Cl. (=Pleuro- sigma Kjellmanii Cl. Arct. Diat. Pl. IV, fig. 80). N. cancellata var. impressa Ldt. (Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. 3 No 15, fig. 3). N. Zostereti Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 44). The specimens from Labuan resemble exactly the figure quoted. The strie are very finely transversely lineate as in all species of the directa-group. N. Bruchii Grun. (K. Sv. Vet. Ak. Handl. 18, No 5, pag. 13, Pl. III, fig. 35). This species, classed among the quadrin- seriat:e-group, is beyond doubt very nearly related to N. directa, and has transversely lineate strize. N. velata A. Schm. (Atl. Pl. XLVTIII, fig. 33—34). N. aspera Ehb. (A. Schm. Atl. P1. XLVIII, fig. 2—5). N. liber W. Sm. (A. Schm. Atl. Pl. L, fig. 16—18). NI mezenoes Ores, (CIMIS: IV, pag: 39, PI: VI fig:s2y In the Labuan material were found both the typical form (ÅA. S. Northsea Diat. Pl. II, fig. 44) and a variety with finer strige 25 in 0,01 mm. Length 0,065. Breadth 0,015 mm. N. samoensis Grun. (A. Schm. Atl. Pl. L, fig. 43—44). Strie 10—13 in 0,01 mm. Length 0,054 mm. to 0,085 mm. Breadth 0,015—0,)018 MM. N. blanda A. Schm. (N. Sea Diat. Pl. II, fig. 27). N. triundulata Grun. (T. M. S. 1877, pag. 178, Pl. CXCV, fig. 10). N. quadrisuleata Grun. (Novara Exp. Alg. pag. 101, Pl. I, fig. 14). Pleurosigma formosum W.Sm. (Van Heurck Syn. P1. XIX, fig. 4). P. decorum W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. XIX, fig. 1). Pl. angulatum W. Sm. — Oblique and transverse strize 20—21. Pl. strigosum W. Sm. (Van Heurck Syn. P1. XIX, fig. 2). P. rigidum W. Sm. (Van Heurck Syn. P1. XIX, fig. 3). P. australe Grun. (Novara pag. 21, Pl. I, fig. 18). P.: marinum Donk. (T. M. S.: VI, pag. 22, P1. III, fig. 3). 'Transverse strie 20 oblique 19 in 0,01 mm. Donkinia carinata Donk. (Pleur. car. Donk. T. M. S. VI, pag. 23, Pl. III, fig. 5). Length of the valve 0,065 mm.; breadth 0,014 mm. ”Transverse strixe 22, oblique 21—22 in 0,01 mm. D. recta Donk. (Pleur. r. D. 1. c. fig. 6). Length 0,093; breadth 0,012 mm. HLongitudinal strige 20, transverse strie 21 in 0,01 mm. Bå III. 32 Hog CLEVE, DIATOMS. Amphiprora delicatula Grev. (Edinb. N. Phil. J. XVIII, pag. 9, fig. 15—16). Length 0,073 mm. Breadth 0;015 mm. Strie 6 in 0,01 mm. | Achnanthes javanica Grun. (Arcet. Diat. pag. 18). ÅA. seriata. Grun. (Aret. Diat. pag. 19). Orthoneis fimbriata (Btw.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XX VIII, fig. 3). 0. Clevei Grun. (1. ce. f. 4). 0. binotata Grun. (1. c. fig. 7). Coceoneis Scutellum Ehb. (Van Heurck Syn. P1. XXIX, fig. 1—12). C. heteroidea Hantzch (Ost Ind. Arch. Diat. pag. 21, fig. 10). C. pseudomarginata Greg. (Van Heurck Syn. P1. XXIX, fig. 20—21). C. dirupta var. flezxella Grun. (Van: Heurck Syn. P1. XXIX, fig. 16). Epithemia Musculus Kätz. (W. Sm. Syn. I, pag. 14, PI. I, fig. 10). Plagiogramma (caribeum var.?) Labuense Cl. N. Sp. — Valve constricted in the middle, where there is a large annulus. Transverse septa in the ends not: distinct. Median raphe distinct. Strige, composed of separate puncta, 11 in 0,01 mm. Length 0,05 mm. Breadth 0,011 mm., at the constriection 0,0o7 mm. — Pl. 37, fig. 62. P. Seychellarum Grun. in litt. — Valve ellipliec with rounded ends. Centre with a large annulus, ends without coste. Strige fine, transverse, absent in the middle and at the ends, 18 in 0,01 mm., composed of fine puncta forming oblique lines (16 in 0,01 mm.). There is a distinet median raphe. Length 0,075. Breadth 0,013 mm. — Pl. 37, fig. 59 a, b. P. interruptum var. adriatica Grun. (Van Heurck Syn. PI. XXXVI, fig. 1)? Transverse strie 26 in 0,01 mm. composed of puncta forming longitudinal strise, 26 in 0,01 mm. Median raphe distinct. Length 0,o56 mm. Breadth 0,008 mm. — Pl. 37, fig. 61(A7 bi P. decussatum Grev. (T. M. S. XIV, pag. 1, Pl. I, fig. 22). P. obesum Grev. (M. J. VII, pag. 211, P1. X, fig. 12—13). P. tenmwistriatum OM N. Sp. — Elliptic with rounded ends. Central annulus large; no coste at the ends. Strix transverse, 18 in 0,01 mm., composed of distinct puncta, which also form longitudinal lines. Length 0,32. Breadth 0,01 mm. — Pl. 37, fig. 63. P. pygmeuwm Grev. (M. J. VII, pag. 211, fig. 11). 2 I 2 46 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 499 P-. orientale Grev. (I. M. S. XIV, pag. 77, PI: VII, fig. 1). 'P. tesselatum Grev. (M. J. Vol. VII, pag. 208, Pl. X, fig. 7). P. pulchellum Grev. (M. J. VII, pag. 209, fig. 4—6). : P. costatum Grev. (Ed. N. Phil. Journ. XVIII, 1863, pag. 35, fig. 5—6). The structure of the valve consists of numerous, strong, transverse coste and fine strix, composed of puncta, 2 to 3 between each pair of cost:e. Dimerogramma nminus Greg. (Diat. of Cl. pag. 495, P1. X, fig. 35). var. nana (Greg.). Raphoneis amphiceros Ehr. — In the Labuan material I have seen this species in an almost incredible number of varieties, of which some are described as distinct species, a. forma typica P1-37, fig. 52 a Van Heurck Syn. Pl. XXXVI, fig. 20—23. b. var. major Raphoneis lanceolata Ehb.? Length 0,015 mm. Breadth 0,023 mm. Rows of punceta 7 in 0,01 mm. ec. var. triangularis. d. var. ceruciata = Amphitetras cruciata Jan & Rab. Hond. Diat. pag. 4, Pl. I, fig. 5. — Intermediate forms between a. and d. are common in the Labuan material. PI 37, fig. 52 b. Such an intermediate variety is Raph. amph. var. californica Grun. in Var Heurck Syn. XXXVI, fig. 24. e. var. pentagona. P1. 37, fig. 52. c intermediate between d. and e. f. var. Castracaner Grun. (Van Heurck Syn. PI. XXXVI, fig. 28) Labuan. R.2? bilineata Gr. & Ol. — Valve variable in the outline, generally lanceolate. Sculpture strong, parallel coste 7 in 0,01 mm., which, according to Grunow, are delicately punctate. The coste are interrupted by strongly marked lines on both sides of the raphe. Length 0,025—0,054 mm. Breadth 0,008— 0,012 Mmm. forma a. lancettula Gr. & CI. valve lanceolate — Pl. 37, fig. 55, b. Labuan, Seychelles (Grun.). forma b. protracta Cl. valve with protracted ends, median raphe expanded to an area. Length 0,o48. Br. 0,o12 mm. — Pl. 37, fig. 55 a. — Labuan, Seychells (Grun.). forma c. elliptica Grun. Valve elliptic — Seychells (Grun.) forma d. contracta Grun. Valve contracted in the middle. Seychells (Grun.). i R. maculata Cl. N. Sp. — Rhombic or lanceolate, covered with pearl-like puncta, arranged in rows, crossing each other 500 CLEVE, DIATOMS. at right angles, about 10 in 0,01 mm. In the centre of the valve is a large blank area, where the puncta are absent or as erased. Length 0,0o3—0,05 mm. Breadth 0,012—0,014 mm. — PI. 37, fig. 56. RB. quarnerensis Grun. (Verh. 1862, PI. IV, fig. 24)? It is with great hesitation I have determined the form Pl. 37, fig. 53 as the above species. There is in the middle of the area a faint trace of a median line and of a very indi- stincet central nodule, from which characters the form may approach. the genus Glyphodesmus. The forme of the valve is sometimes a little cuneate (a). R.? marginulata Cl. & Grun. — Lanceolate with marginal strize, 15 in 0,01 mm., surrounding an apparently structure-less large area. Length 0,o042 mm. Breadth 0,009 mm. — Pl. 37, Tf Mr. Grunow found the same species in gatherings from the Seychells. According to Mr. Grunow the large area is pervaded by the shallow continuation of the marginal strize and has in the middle a median line, which I could not see with my lenses. Trachysphenia australis H. L. Smith. (Raphoneis australis H. IA Sm. - Am. Quarterl;! M: J: 1878, Pag lAJPLeII font; Tr. australis var.? Aucklandica Grun. in Van Heurck Syn. Pl. XXXVII, fig. 1). The genus Trachysphenia was establish- ed by Mr. Petit in 1877 (Diat. de Campbell pag. 32). The Tr. australis Petit 1. ce. Pl. V, fig 19, is large and has 6 puncta in 0,01 mm. It seems then to be different from Raphoneis australis H. L. Smith, which is 0,0128—0,0218 mm. in length and has 12 puncta in 0,01 mm. The specimens from Labuan are about 0,022 mm. in length and have 11 rows of puncta on 0,01 mm. Similar forms have I seen in gatherings from Port Jackson. The cuneate form of the valve does not seem to be a constant characteristic, as I have found elliptic valves, to the sculpture agreeing with the cuneate ones. Such a specimen, var. elliptica Cl., has been figured on Pl. 37, fig. 54. Synedra commatata var. septentrionalis Grun. (Van Heurck Syn. P1. XL, fig. 5) Length 0,o5s4 mm. Strie 13 in 0,01 mm. S. affinis Kätz. — Strize 13 in 0,01 mm., area tolerably narrow. S. Hennedyana Greg. (Diat. of Clyde pag. 532, P1. XIV, fig. 108). S. erystallina var. Snmithii Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XLII, fig. 10). S. fulgens Grev. (Sm. Syn. 1, pag. 74, P1. XII, fig. 103). VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 501 S. formosa Hantzsch (Ne nd ATeh. Diat. Pag: 19, el: ove fig. 3). Fragilaria? pacifica Grun. (Van Heurck Syn. PI. XLIV, fig. 21—22). Fr.? Schwarzii Grun. (Van Heurck. 1. c. fig. 24). Licemophora Lyngbyei (Kötz) Grun. (Van Heurck Syn. PI. XLVII, fig. 16) Length of the valve 0,065, breadth 0,008 mm. Strie at the base 12, in the summit 15 in 0,01 mm. Grammatophora oceanica Bhb. Several varieties were found in the Labuan material, among them the var. intermedia Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LIII, fig. 15) with 26 strie in 0,01 mm. Gr. maxima var. Trinitatis Grun. (Bot. Centr. Bl. 1881, Bd VII, Beil. pag. 8) Length 0,075, breadth 0,008 mm. Strie 30 in 0,01 mm. G. undulata var. gibba Grun. (Van Heurck Syn. XIII B, INN) Striatella interrupta Ehb. (Van Heurck Syn. P1. LIV, fig. 8). Rhabdonema adriaticwm Kätz. Olimacosphenia elongata Bail (Smiths Contr. VII, fig. 10—11) Strie 21 in 0,01 mm. Hantzeschia amphioxys var. borneensis Ol. Length 01 mm. Strie 9 in 0,01 mm., composed of distinct puncta; carinal punceta 3 in 0,01 mm. H. virgata Roper. (Van Heurck Syn. Pl. LVI, fig. 12). Niteschia (punctata var.?) dilweiana OM (Schr. der phys. Oek. Ges. zu Königsb. Bd XXIII, pag. 139) Lanceolate (of the same outline as Nitz. lanceola Grun.) one half of the valve not on the same plane as the other. Strize, composed of dis- tinet and separate puncta, 11 in 0,01 mm. carinal puncta in- distinct. "Length 0,035 mm. Breadth 0;,0o08 mm. Pl. III, fig. 67. I found this form first in diluvial elay from East Prussia. N. panduriformis Greg. (Grun. Arct. Diat. pag. 71). Length 0,075 mm. Breadth 0,02 mm. Strie 17 in 0,01 mm. N. Jelineckii Grun. (Arct. Diat. pag. 74). N. marginulata Grun. (Arcet. Diat. pag. 72). Puncta 10—13 in 0,01 mm. Strige 20—25 in 0,01 mm. Length 0,066 mm. Breadth 0,016 mm. Sides of the valve almost parallel. (vivax var.?) fluminensis Grun. (Aret. Diat. pag. 386. Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 3). N. (sigma var.?) valida Cl. & Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LXV, fig. 5): N. labuensis Cl. N. Sp. — Valve elongate; keel eccentric with large and dä puncta, 4—5 in 0,01 mm., of which the 502 CLEVE, DIATOMS. central is much larger than the others. Strie extremely fine, about 36 in 0,01 mm. (sec Grunow) marginal. Length 0,os3 mm. Breadth 0,006 mm. Very rare in the Labuan material. — PI. 37, fig. 66. N. Sigma var. intercedens Grun. (Casp. Sea. Alg. pag. 22). Puncta 7, strige 30 in 0,01 mm. N. obtusa W. Sm. Very long and slender form with 10 puneta and 27 strige in 0,01 mm. N. (Homoeocladia) Vidovichi Grun. (Van Heurck Syn. PI. LX VII, fig. 7) N. vitrea: Norm. (Grun. Aret. Diat. pag: 93). Puncta , strie 24 in 0,01 mm. Length 0,1 mm. Breadth 0,008 mm. N. lanceolata W. Sm. var. with 10 punceta and 26 strize in 0,01 mm. Length 0,08 mm. Breadth 0,01 mm. N. longissima (Bréb.) Ralfs. (Van Heurck Syn. Pl. LXX, fig. 1—2). N. ventricosa Kitton (M. M. Jour. Nov. 1873, pag. 206, Pl. KARSMIIL 95): Swrirella fastuosa Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. V, fig. 10—13). S. cuneata O. Witt (A. Schm. Atl. Pl. IV, fig. 1). Campylodiscus ambiguus Grev. (A.Schm. Atl. P1. XVIII, fig. 23). C. undulatus Grev. (A. Schm. Atl. Pl. XVIII, fig. 11). var. biangulatus Grev. (A. Schm. Atl. Pl. XIV, fig. 18). C. Tlwuretii Bréb. a very small variety. C. parvulus (W. Sm. ?) Van Heurck (Syn. Pl. LXXVII, fig. 2). CC: Balfsi Sm. (A:Sebry Atl. Pl XIV jäs) Campylodiscus(?) cocconeiformis Grun (Cl. & Möll. Diat. Ne 178 and 214). Length 0,02—0,036 mm. Breadth 0,018—0,028 mm. — PI. 38, fig. 78. Plagiodiscus nervatus Grun. (M. J. 1877, pag. 172, P1. CXCIV. fig. 9). Bacteriastrum varians Laud. (Van Heurck Syn. Pl. LXXX, fig. 3—5). j Chetoceros diversus Cl. (Van Heurck Syn. Pl. LXXXTI, fig. 5). Ch. peruvianus Btw. (M. J. IV, pag. 107, Pl. VII, fig. 16 —18). Podosira hormoides Mont. (Van Heurck Syn. Pl. LXXXIV, fig. 3). Melosira sulcata Ehb. Melosira labuensis Cl. N. Sp. — Valve as high as broad, rounded at the end, covered by puncta arranged in straight lines, radiating from the apex to the suture, 18 in 0,01 mm. Height of valve 0,008 mm. Breadth 0,012 mm. — Pl. 38, fig. 84. id VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 503 Cyclotella striata Kätz var. stylorum Btw. (Van Heurck Syn. P1. XOII, fig. 2—5). Coscinodiscus (Hauckii Grun. var. ?) mesoleius Cl. — Very thin and transparent. Strige marginal, composed of fine puncta, 28 in 0,01 mm., surrounding a large structure-less centre. Diam. 0,03 mm. — PI. 38, fig. 82. This form differs from Cos. Hauckii Grun. (Van Heurck Syn. P1. XCIV, fig. 29) by its structure-less central area, which in the Grunowian species is covered with large scattered puncta. C. excentricus Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. LVTIII, fig. 46, 47, 48). C. mitidulus Grun. (A. Schm. 1. c. fig. 20). J. lineatus Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. LIX, fig. 29—30). C. radiatus Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. LX). Biddulphia reticulata RBoper var. A. Schm. Atl. P1. LXX VIII, fig: 21 : var.? dubia (Btw.) — Triceratium dub. Btw. M. J. VII, pag. 180 PINRSNfS IT Picorne Ok B. Roperiana Grev. (Van Heurck. Syn. Pl. XCIX, fig. 6). Triceratium punctatum Btw. (Pritch. Inf. Pl. VI, fig. 20). T. parvulum Jan. & Rab. (Hond: pag. 4, Pl. I, fig. 4, Am- phitetras). T. Favus Ehb. a small form. Euwnotogramma tlevis Grun. (Cl. & Möll. Diat. No 257 —? Leudug. Fortm. Diat. Ceyl. "Pl. IX, fig. 93, 94, 95, Biddulphia lunaris Ehb.?) Anaulus minutus Grun. (Van Heurck P1. CIII, fig. 4—5). Cerataulus labuensis Cl. N. Sp. — Hyaline; valve broadly ovale with rounded ends. Surface covered with extremely fine strige, 28 in 0,01 mm., almost parallel, near the ends radiating, passing from the longitudinal axis of the valve to the margin. Both valves of the frustle at an angle to each other. F. W. trapeziform or irregularly quadratic; in the corners of the val- ves are ocelli visible. Connecting membrane o shaped. Length of the valve 0,025—0,04 mm. — PI. 38, fig. 80. Both valves are not opposite to each other, for which reason the connecting membrane forms a somewhat twisted tubus. Auliscus celatus Bal (A. 5. Atl. P1. XXXII, fig. 13). ÅA. Stöckhardtii Jan. (Guan. PI. I, fig. 4). Aulacodiscus margaritaceus BRalfs (A. Schm. Atl. P1. XXXVII, för Actinoptychus hexagonus Grun. (A. Schm. Ail. PI. IT, fig. 15). ÅA. splendens Shadb. (Halionyx undenarius Jan. Guan. Pl. I DE (Ej 504 CLEVE, DIATOMS. Actinocyclus Ehrenbergii Ralfs (Pritch. Inf. pag. 834) large and fine specimens. Asteromphalus flabellatus Bréb. (A. Schm. Atl. P1. XX XVIII, fig. 10—12). A. impar Shadb. (T. M. S. 154, pag. 17, Pl: L fig: 17)! V. Diatoms from Ceylon. During the stay of the Vega at Point de Galle Dr. Kjellman made some collections of marine alge. On cleaning them he collected the washing a water deposits, which were given to me for examination. Also some samples of marine coarse mud were taken and sent to me. The latter ware very poor in diatoms, but the first named deposit tolerably rich. On the marine diatoms of Ceylon we have by Dr. Leuduger- Fortmorel an elaborate paper, containing descriptions of many new forms! The samples collected by Dr. Kjellman contained scarcely any of the species described by Dr. Leuduger- Fortmorel, but a lot of forms not recorded in the named paper. The collection of Dr. Kjellman completes in a welcome manner the number of marine species, known from Ceylon. I think it will be most convenient to enumerate the forms, contained in the samples from the Vega-Expedition, in the same order as in the paper of Dr. Leuduger-Fortmorel. I have added a > to each species not found by Dr. Leuduger-Fortmorel. Cocconeis Scutellum Ehb. (Van Heurck Syn. P1. XXIX, fig. 1—12). = C. heteroidea Hantzeh (Ost. Ind. Arch. pag. 21, tig. 10). += C. pseudomarginata Greg. (D. of Cl. pag. 492, PI. IX, fig. 29; C. major 1. e. pag. 28). = C. pellucida Grun. (Hantzeh Ost. Arch. D. pag. 21, fig. 11). + Orthoneis fimbriata (Btw.) Grun. (Mastogloia cribrosa Grun. Pp. Pp. Irans. M. Sa VIL pas. 79, PL --EXNheS): += Campyloneis Grevilleé (W. Sm.) Grun. V. H. Syn. Pl. XXVIII, fig. 10—12). + Achnanthes javanica Grumn. (A. D. pag. 18). + A. bengalensis Grun. (1. c.). A. penmata Grev. — One single valve of an Achnanthes, which I believe belongs to A. pennata, was found in the Ceylon-material, but having had no occasion to see the fig. 2 Catalogue des Diatomées de Pl'ile de Ceylan, Mémoires de la Société d'Emulation des Cötes du Nord. 1879. VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 505 published by Greville I cannot be sure of the identity. The valve was 0,072 mm. in length and 0,005 mm. in breadth. Strix 13 1/3 in 0,01 mm. — Pl. 35, fig. 2. Amphora ostrearia Bréb. (A. S. At. Pl. XXVI, fig. 23). ÅA. crassa Greg. (A. S. Atl. PI. XXXIX, fig. 30). + AA. cymbelloides Grun. (Hedw. 1867, VI p. 24, Cl. & M. D: No 147). + Navicula Apis Donk. (A. S. Atl. XII, fig. 23). FUN sAdbeng ARISTA (BISVIET Hon29 N. aspera Ehb. (A. S. Atl. XLII, fig. 26). N. brasiliensis Grun. var.? — L. 0065. Br. 0,03 mm. Str. 14 in 0,01 mm. = N. consors A. S. (Atl. P1. XLVIII, fig. 24—27). N. circumsecta Grun. (A. S. Atl. PI. III, fig. 27): N- direeta Sm. var.? (A. S Atl. Pl. XLVII, fig: 12 and 1. ce fen 13) = N. Leudugeri Ol. N. S. — Elliptic; med. line straight. Strixe radiant, coarse, 8 in 0,01 mm., composed of 3 to 4 large elon- gate and transversely lineate puncta, reaching to the med. line, except in the middle, where they are shortened. &L. 0,07 mm. B. 0,016 mm. This species resembles N. guttata Grun (A. S. At. PI. XLVTI, fig. 10) but is not so convex and has different end- pores. — Pl. 36, fig. 22. NER fktiNiSTAR Si (ART P1. IE) Gert vtoy: += N. formosa Greg. (A. S. Atl. Pl. L, fig. 9—10). Str. 15 in 0,01 mm. LL. 07085 mm. Br. 0018 mm. = N. fluminensis Grun. (A. D. p. 28). L. 0,07 mm. Br. 0,0: NN. Sit. TRO DAN N. gemmatula Grun. (A. S. Atl. Pl. XIII, fig. 21). N. Henmnedyi W. Sm. (A. 8. Atl. Pl. III, fig. 17—138). N. mdica Grev. (TI M:S: Il pag: 95, PI IX fig: 13). N. laerimans A. S. Atl. (P1. XII, fig. 61). N. Lyra Ehb. var. NE Museo, Gres(AFSINIDE PITT, fig. 15): N. maxima Greg. var. — A very large form with somewhat inflated middle and subceuneate ends. Length 0,16, breadth 0,017 mm. Strie 20 in 0,01 mm. at the ends and in the middle. N. malticostata Grun. (A. S. Atl. P1. XI, fig. 14—20). N. mnitescens Greg. (A. S. Atl. Pl. VII, fig. 37—41). N. notabilis Grev. (A. S. Atl. P1. VIII, fig. 46). = N. micobarica Grun.— Only one specimen, perfectly agreeing with a figure sent by Mr. Grunow but not with the fig. given in AA. Schm. Atl. Pl: VIL fig. 57 and LXX, fig.:35,; 36. The 506 CLEVE, DIATOMS. strie are costate and smooth, not punctate as in the fig. of AS Alf BlSNB5rhga 16: N. Pandura Ehb. (A. S. Atl. Pl. XI, fig. 1). = N. pygmea Kätz (A. S. N. S. D. Pl. I, fig. 43). N. pretexta Ehb. (A.'S: Atl. Pl. III, fig. 32). + N. quadrisuleata Grun. (Nov. pag. 101, Pl. I, fig. 14). = N. rhombica Greg. (T. M.: 8: IV, pag. 38, Pl. VY; fig: 1). L. 0,07. Br. 0,02. Str. 17 in 0,01 mm. N. splendida Greg. (T. M. S. IV, pag. 44, fig. 14). N. Smithii Bréb. (A. S. Atl. Pl. VII, fig. 14—198). = N. separabilis A. S. (Atl. P1. XI, fig: 3). N. Weissflogii A. S. (Atl. P1. XII, fig. 26—531). + N. velata A. S. (At. P1. XLVIII, fig. 33—34). + N. Yarrensis Grun. (A. S: Atl. Pl; XLVI, fig. 3). FÖNS Sp HALES; AHL BI SSL VIT Ber re NR + Rhoikoneis genuflexa (Kätz?) Grun. (Verh. 1863, pag. 147). Strie on the convex valve 18, on the concave 17 in 0,01 mm. += Pleurosigma decorum W. Sm. (Van Heurck Syn. P1: XIX, To IL + P. giganteum Grun. (Verh. 1860, P1. VI, fig. 1). P. australe Grun. (Nov. p. 21, Pl. I, fig. 18). NH + P. strigoswm W. Sm. Length 0711 mm. Br. 0702 mm. Trans. and obl. str. 20 in 0jo1 mm. + Rhoicosigma robustum Grun. (A. D. p. 58) Length 0,4. Br. 0,o6 mm. Long. strie 13 1/3, trans. 11!/5 in 0,01 mm. = R. antillarum OM. (West. Ind. D. pag. 9, Pl. II, fig. 14). Longit. strie 24, transverse 18 in 0,01 mm. = Amphiprora lepidoptera Greg. (Van Heurck Syn. Pl. XXII, fig. 2). + A. balearica Cl. & Grun. (A. D. p. 63). Nitzschia panduriformis Greg. (Van Heurck Syn. Pl. LVIII, MPR: var. contimua Grun. (1. ce. fig. 6). N. pand. v. lata (O: W.) Grun, A. D:; pag: 71. N. Jelinecki Grun. (ÅA. D. pag. 74). = N. gramulata Grun. (M. J. III, P1. XII, fig. 7, 1880). N. Sigma W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. LXV, fig. 1—8). = N. cursoria (Donk.) Grun. (Van Heurck Syn. P1. LXII, fs LIN = N. angularis W. Sm. (Van Heurck Syn. 1. c. fig. 11—14). + N. vivar (W. Sm.) Grun. — Puncta 6—7. Str. 13 in 0,01 mm. punctate. L. 0135 mm. Keel unusually eccentric. = N. affinis Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 16). — ARE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 507 += N. flumvinensis Grun. (Van Heurck Syn. PI. LXII, fig. 3 a. 4) L. 0,1 mm. Puneta 5—06. Str. 19/5 in 0,01 mm. += N. (Homoeocladia) Vidovichii Grun. (Van Heurck Syn. PI. TRSVELKRSNT Tj: ENE veniricosa Kitton. (M. J 1873, Pl. XXXNIII, fig. 5) NE InicobariceGrunA (M+J.-IIT 18807; Pla XEIH682) N. marina Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LVII, fig. 26,27) Str. 11, oblique strie 16 in 0,01 mm. Length 0,28. Br. 0,008 mm. Surirella fastuosa W. Sm. (Grev. T: M. S. X, Pl. III, fig: 1, ANNE IDR FAL BIR VEER os oso): =S. manca Janish (A. S. Atl. LVI, fig. 9). = Campylodiscus Ralfsii Sm. (A. S: Atl. P1; XIV, fig. 1). C. undulatus Grev. (A. S. Atl. XVIII, fig. 11, C. Grevillei Leuduger p. 47, Pl. V, fig. 54—56). C. biangulatus Grev. (A. S. Atl. XIV, fig. 18) scarcely more than a variety of C. undulatus. C. ornatus Grev. TOT SPIATESS ALT RISE IVA Gee 20. = Ol Demelianus: Grun. (AN STATE Pl LIV: fig raj 2). = C. Thwretii Bréb. (Van Heurck Syn. Pl. LXXVII, fig. 1). C. ambiguus Grev. (A. S. Atl. XVIII, fig. 23—26). = Synedra Baculus v. minor Grun. (T. M. S. 1877, p. 168, PI TOXONfor 1): + S. formosa Hantzch. var. — Str. 12 in 0,01 mm. =S. erystallina var. — Med. line indistinct, lateral very strong. Strize 101/5 in 0,01 mm. SUS) levigatal Gruns (RIM SI18717, pa 166) PK CXCIIINHeS: 3). S. Hennedyana Greg. (Van Heurck Syn. PI. XLII, fig. 3). S. undulata (Bail) Greg. (Van Heurck Syn. Pl. XLII, fig. 2). Sceptroneis euwneata Grun. — var. with 16 strize in 0,01 mm. and indiscernible longitudinal furrows. S. intermedia C. N. Sp. — Linear with very little dissimilar ends. Length 0,3 mm. Br. 07018 mm. Median line not visible, lateral strong. Strie 16!/> in 0,01 mm., finely punctate. Ends with radiant lines of small puncta. — P1. 37, fig. 60. Raphoneis Surirella (Ehb.?) Grun. (Van Heurck Syn. PI. XXXVI, fig. 26—27). = R. bilineata Cl. & Grun. pag. 499. R. amphiceros Ehb var. eruciata (Amphitetras cruciata Jan & Rabh. conf. pag. 499). = Dimerogramma ceylanica Cl. N.S. — Linear with rounded ends. Strie punctate 16 in 0,01 mm., marginal. Length 0,jos. Bri 0jor mm, Bl 57, He 58. 508 CLEVE, DIATOMS. Plagiogramma pulchella Grev. (M. J. VII, p. 209, fig. 4—6). .P. decussata ! Grev: (TM SIT XIV pot Planen latte): + Pl. attenuata Cl. (West. Ind. Diat. pag. 10, Pl. III, fig. 18). P. staurophora (Greg.) Heib. (Van Heurck Syn. P1. XXXVI, fig. 2). += Cyclophora temwis Castr. (Van Heurck Syn. P1. XXX VTI, fig. 5). = Licmophora- Lyngbyei v. Pappeana Grun. (Van Heurck Syn. XLVII, fig. 15). Upper strie 13 in 0,01 mm. Lower 12 in 0,01 mm. Length of valve 0,05—0,0o6. Br. 0,08 mm. + L. flabellata C. Ag. (Van Heurck Syn. Pl. XLVI, fig. 2). Euplhyllodium spathulatum Shadb. (M. J. II, Pl. I, fig. 3). Climacosphenia elongata Bail. Granmmatophora hamaulifera Kätz. (G. uncina Leuduger pag. 95; ELIVHex607). G-. oceanica Ehb. G. undulata Ehb. forma genuina Grun. (Beil. z. Bot. Cen- trap vol VINES: + G. maxima Grun. += Rhabdonema adriaticum Kätz. = Olimacosira mirifica (W. Sm.) Grun. (Verh. 1862, pag. 424, PL IN RSS: + Striatella delicatula (Kätz.) Grun. (Van Heurck. Syn. Pl. LIVS Ge:r2). + Isthnia Lindigiana Grun. (Micer. Journ. 1877, P1. CKXCVI, fig Ly: Biddulphia pulchella Gray. var. PIM: SIX, pag .25, PI II fguö B. Tuomeyi Roper. B. Edwardsii Febig (Van Heurck Syn. Pl. C, fig. 10). + Bi Roperiana: Grev: (TI; M:S. VIL: pag. 163, PL VIH; fig. 11—13). B. reticulata Roper (Van Heurck Syn. Pl. CII, fig. 1—2). var. trigona Grun. (Van Heurck 1. c. fig. 3). B. dubia (Btw.) (Prie. dubium Btw. T. M. S. VII, pag. 180, P1. IX, fig. 12. Trie. bicorne Cl: West. Ind. Diat. Pl. V, fig. 30)- B. mobiliensis Bail. (Van Heurck Syn. PI. CI, fig. 6). + B. turgida Ehb. (B. granulata Roper T. M. S. Vol. VII, pag. 13, PI. I, fig. 10—11, Van Heurck Syn. Pl: XCIX, fig. 7—8). = Cerataulus Titianus Grun. (Verh. 1863, pag. 158, P1. XIII, fig. 25, Bidd. membranacea Cl. West. Ind. Diat. pag. 20, Pl. V, fig. 33). = C. levis Ehb. (Roper. T: M. 5. Vol. VII, P1. II, fig. 25—26). + C. turgidus W. Sm. (Syn. II, pag. 50, PI. LVI, fig. 323). 2 DRA RRD VV VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 509 = Hydrocera compressa Wallich (M. J. Vol. VTI, pag. 252, Pl. XIII, fig. 7—12). The structure of the valve consists of a coarse reticulation of large 5—7-gonal cells, 6 in 0,01 mm., and a finer decoration of small puncta arranged in lines radia- ting from the centre. Ends of the valve (in S. V.) destitute of the coarse reticulation. Anaulus birostratus Grun. (Van Heurck Syn. P1. OTII, fig. 1—2). = Triceratwm (arcticwm var.?) formosum Btw. (A. Schm. Atl. Pl. LXXIX, fig. 2) 3—6-gonal varieties. T.: punctötum Btw. (M:; J> Vol IV, pag. 275, PE XVI fig. 18). = T. cinnamomeum Grev. (M. J. N.S. III, pag. 232, P1. X, fig. 12). T. Favus Ehb. T. Pentaerinus Wallieh (M. J. VI, pag. 249, Pl. XTI, fig. 10—19). | + T. elongatum Grun. (A. Schm. Atl. Pl. LYXX, fig. 12). = T. armatum RBoper (M. J. II, pag. 283). Hemidiscus cuwneiformis Wallich (Pritch. Inf. Pl. VTI, fig. 14 and probably Fuodia Ceylanensis Leuduger pag. 62, Pl. VI, fig. 65). = Aulacodiscus orientalis Grev. (T. M. S. XII, pag. 12, Pl. ESS SA Sehm- Ati. PI XXNRIVT fg:2): += B. Beeverie Johns. (Pritch. Inf. pag. 844, Pl. VI, fig. 5). This form has been distributed in Cl. and Möll. Diat. No 278 as A. Comberi var. ceylanica Grun., according to the deter- mination of Grunow. I think nevertheless that it may be the A. Beeverige of Johns. = A. Macreanus: Grev. (T. M. S. X, pag. 23, Pl. II, fig. 4). Coscinodiscus radiatus Ehb. (A. S. Atl. P1. LX, fig. 6—7). C. excentricus Ehb. (A. S. Atl. LVIII, fig. 46). = C. denarius A. S. (Atl. Pl. LVTII, fig. 20—21). + O. cocconeiformis A. S. (Atl. P1. LVTIII, fig. 25—28). C. mitidus Greg. (A. S. Atl. Pl. LVTIII, fig. 18). EC: sp ARIS-PRAKISSENIE, fig, 32: SKOL subnikis ER]BY (AC ST At P5 EMIL: fig) 14) = C. symmetricus (Grev.?) A. S. (Atl. P1. LVII, fig. 27). = Actinocyclus Ehrenbergii Ralfs (Prit. Inf. p. 834). + A. tenellus Bréb. (Donkin M. J. I, pag. 7, Pl. I, fig. 16. A. moniliformis Ralfs? A. S. N. 5. D. III, fig. 31). + A. subtilis Greg. - = Actinoptychus hexagonus Grun. (A. S. Atl. Pl. I, fig. 15). v. tenella A. S. 1. ce. fig. 16. 510 ÖDEVE, DIATOMS. ÅA. quaternatus Ehb. (Jan. Guan Pl. I, A., fig. 8). ÅA. splendens (Shadb.) Ralfs (Halionyx undenarius Jan. Guan. Pl.) Me) = Asteromphalus fAabellatus ”Bréb. (Grev. M. J. VII, p. 160, Plvi fig Afetjo): : Melosira sulcata Ehb. M. (Endictya) oceanica Btw. (A.S. Atl. P1. LXV, fig. 10, 12,13). + Podosira Argus Grun. (M. J. 1879, Pl. XXI, fig. 6). .Dia- meter 0,,8 mm. Strie on the rim about 20 in 0,01 mm. 'The puncta which compose these strie are arranged in quincunx as in many species of Pleurosigma. P. maculata W. Sm. (Lagerst. Bib. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. TITT, NOFLS Gore): = P. Montagnei Kätz. (Van Heurck Syn. P1. LXXXIV, fig. 11). in 0,01 mm., a little more than half of the radius in length, encircling a depressed cen- tral area, which is almost smooth. Margin striate with 18 strie in 0,01 mm. — This beautiful species should perhaps be more correctly arranged in the genus Campylodiscus; where it seems to come near to C. Helianthus, but I think neverthe- less it is most nearly related to Surirella fastuosa. — P1. 38, fo TT Campylodiscus undulatus Grev. (A. Schm. Atl. P1. XVIII. HoTLIN: C. decorus Bréb. (A. Schm. Atl. P1. XIV, fig. 4—5). GC: Ralfsu W. Sm. (AC Sehim. Atl: Pl. XIV, figi 1). C. erebrecostatus Grev. (A. Schm. Atl. Pl. XV, fig. 16—17). C. subangularis Grun. (A. Schm. Atl. P1. XVIII, fig. 5—6). C. densecostatus Cl. — Diam. 0,0o84 mm. Canaliculi numerous, 6 in 0,01 mm., reaching to the median raphe and interrupted by a circular furrow, !/4 of the radius distant from the mar- gin. — Pl. 38, fig. 76. C. limbatus var. minuta Cl. — Diam. 0,027—0,035 mm. Cana- liculi about 9 in 0,01 mm. — Pl. 38, fig. 77. Ba III. f 33 514 CLEVE, DIATOMS. Rhizosolemia ornithoglossa Ehb.? — Some fragments, probably belonging to this species. Chetoceros coarctatus Taud.? — Some fragments, which seem to belong to this species. Biddulphia pulchella Gray. B. Tuomeyi Roper (T. M. S. VII, Pl. I, fig. 1—2). B. dubia (Btw.) Cl. (Tricerat. dubium Btw. T. bicorne CL). Triceratium Favus Ehb. T. cinnamomeum Grev. (T. M. S. III, P1. IX, fig. 12). T. Pentacrinus Wallich. T. punctatum Btw. (A. Schm. Atl. Pl. LXXVI, fig. 19—20. T. sculptum Shadb. A. Schm. Atl. 1. c. fig. 9—10). Hemidiscus cuneiformis Wallich. Palmeria Hardmaniana Grev. Coscinodiscus africanus Jan. (A. Schm. Atl. Pl. LIX, fig. 24—25). C. subtilis Ehb. (A. Schm. Atl. LVTII, fig. 13—14). C. denarius A. Schm. (Atl. P1. LVTI, fig. 20—21). C. radiatus Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. LX, fig. 57). C. excentricus Ehb. C. nodulifer A. Schm. (Atl. P1. LIX, fig. 21). C. concavus Greg. (Diat. of CI. P1. II, fig. 47). C. lineatus Ehb. (A. Schm. Atl. Pl. LIX, fig. 26). Podosira maxima (Kg.) Grun. (Arcet. Diat. pag. 118). Melosira (Paralia) marina Ehb. Actinoptychus undulatus Ehb. Asteromphalus Arachne Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. XXXVIIIL, fig. 3—4). A. elegans Ralfs (A. Schm. Atl. XXXVIII, fig. 1—2). VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 515 OL BROR NN I 10. 12. Explication of the Plates. P1. 35. Amphora Labuensis Cl. Labuan 1000. Achnanthes pennata Grev. Ceylon 1090, A. grönlandica Cl. Bessel's Bay 10999, Cocconeis arctica Cl. Bessel's Bay 1900. Mastogloia (acutiuscula var.?) Labuensis Cl. Labuan 1900, M. Kjellmanii Cl. Labuan !999, M. (baltica var?) Citrus Cl. ZLabuan 1999, M. acuta Grun. var.? Labuan 1900, M. rhombica Cl. Labuan 1099, Stauroneis pellucida Cl. Cape Wankarema 1009, Amphiprora kryophila Cl. Cape Wankarema 1999 a F. V., b. 8. V. A. glacialis Cl. Cape Wankarema 1009, Pleurosigma glaciale Cl. Cape Wankarema a 1", b structare ?009. P. Clevei Grun. var. siberica Grun. Cape Wankarema 9899. Navicula transfuga Grun. Bab-el-Mandeb 10909, nicobarica Grun. Ceylon 1099. syblyrata Grun. var. Labuan 1000, eruciformis var. brevior Cl. Cape Deschnew (East Cape) 1099. megastauros Cl. Cape Deschnew (East Cape) 1009, Pl. 36. Navicula decurrens (Ehb.) Grun. Cape Deschnew (East Cape) 1900. N. Pinnularia Cl. var interrupta Cl. Cape Wankarema 1000. N. Leudugeri Cl. Ceylon 1099. N. (Rhoikoneis) superba Cl. Cape Wankarema !999; Both valves of the same frustle. N. (Rhoikoneis) superba var. elliptica Cl. Cape Wankarema 1000. N. (Rhoikoneis) obtusa Cl. Cape Wankarema 1900, N. incudiformis Grun. Cape Wankarema 1009, N. asymmetrica Cl. Cape Wankarema 1009, N. erosa Cl. Cape Wankarema 1090, CLEVE, DI ATOMS. 50. I RH AR RH RR MR MM DO 0 VP RH trigonocephala Cl. Cape Wankarema 1009, incudiformis Grun. var. Cape Wankarema 1000, transitans Cl. Cape Wankarema 1000, (transitans Cl. var.) derasa Grun. Cape Wankarema !090, transitans Cl. type. Cape Wankarema 19P0, imperfecta Cl. Cape Wankarema 1090, retusa Bréb. Cape Wankarema 1090, detersa Grun. Cape Wankarema 1090. transitans Cl. forma minuta. Cape Deschnew (East Cape) 1090, ERE PES Navicula (Rhoikoneis) Bolleana var.? siberica Grun. Cape Wan- karema 1990; N. (Rhoikoneis) Bolleana var. asymmetrica Cl. Cape Wankare- ma 1000, Kariana Grun. var. minor, f. curta. Cape Wankarema 1990. glacialis Cl. var. Cape Wankarema 19090, gelida Cl. Cape Wankarema 1990, kryophila Cl. Cape Wankarema 1009, kryokonites Cl. Cape Wankarema 1900, kryokonites Cl. var. semiperfecta Cl. Cape Wankarema !900, kryokonites Cl. var. subprotracta Cl. Cape Wankarema 1090: . (kryokonites var.?) Vankarem&e Cl. Cape Wankarema 1009, N. Tschuktschorum Cl. Cape Deschnew (East Cape) 1099. N. subimpressa var. tenuior Cl. Cape Deschnew (East Cape) 1900. N. subinflata Grun. Cape Wankarema !000. N. Baculus Cl. Cape Wankarema 1900, Raphoneis amphiceros Ehb. Labuan 1999 a. typical b. form in- termediate between Rh. amph. var. californica and var. cruciata c. intermediate between var. cruciata and pentagona. a. b. Raphoneis quarnerensis Grun. var.? Labuan 1090, Trachyspenia australis H. L. Sm. var. elliptica Cl. TIabuan 1900. Raphoneis? bilineata Cl. & Grun. Labuan 1000, R. maculata Cl. Labuan 1900, R.? marginata Cl. & Grun. Labuan !999, Dimerogramma ceylanica Cl. Ceylon 10009, a. b. Plagiogramma Seychellarum Grun. Labuan 1000, Sceptroneis intermedia Cl. Ceylon a 340 h 1000; a. b. Plagiogramma interruptum var. adrictica Labuan Grun. 1090, Pl. (caribeum Ol. var.?) Labuense Cl. Labuan 1000. Pl. tenuistriatum Cl. Labuan 1900, a. b. c. Fragilaria (?) Cylindrus Grun. Cape Wankarema 1009, 2 JA mA je a aa sal ER NERE RN RA VA tta BRÅ dä VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 517 NE NE ENE SE NE OSSE ND & & SS OO & Mo OR vc SRS Nitzschia hybrida var. kryokonites Cl. Cape Wankarema 1000, N. labuensis Cl. Labuan 109P9, N. (punctata var?) diluviana Cl. ZLabuan 1090, N. Denticula var. Japan 1000, Pl. 38: é Rhizosolenia hebeta Bail. Sea of Behring a. b. d. e. f. 390 c. 1000; Nitzschia gelida Cl. & Grun. Cape Wankarema a. 229 b. c 1000, N. wankarem&e Cl. Cape Wankarema 1000. a. b. N. polaris Grun. Cape Wankarema 1000. a. b. N. (Sigma var.?) scabra Cl. Cape Wankarema 1909. N. (obtusa var.??) kryophila Cl. Cape Wankarema 10907 N. (?) seriata Cl. Greenland 1009, Campylodiscus densecostatus Cl. Bab-el-Mandeb 399. C. limbatus var. minuta Cl. Bab-el-Mandeb 1009. C.? cocconeiformis Grun. ZLabuan 1900. Surirella orbicularis Cl. Bab-el-Mandeb >?99. a. b. Cerataulus labuensis Cl. Labuan 1000. Coscinodiscus bathyomphalus CI. 1090 a. Spitsbergen, b. Cape Wanmnkarema. Coscinodiscus (Hauchii Grun var.? mesoleins) Cl. Labuan 1000. Melosira (mediterranea Grun. var.?) gelida Cl. Mushroom Point 1009. Melosira labuensis Cl. Labuan 1000. dv SKR este ER ENE EE Om föda ”Å (TATE Ir Sa TG Hu AT UTA pr jetibånrtl 4 mfäkb Ö dala dett FESTA ÖVAR IT TGE a avis de afägat) AG ERA ER | KPE RR ar ( 2 v KSO ad JANA ALAT vo Jb EV Svndg I C ACARIDEN, WÄHREND DER VEGA-EXPEDITION EINGESAMMELT, BESTIMMT UND BESCHRIEBEN Pror. P. KRAMER unp Dr. C. J. NEUMAN. HIERZU SECHS TAFELN,. SE — MATIAAV ALE IPIDEMN ASH OVEE OM KA-ADAET NE OCH VAC TALES RÅ (TARA MT v MAMUAN LD scars ANMASIT ÄR Lå SESNYAT: SHIRS UKN h = t Br Acarina, Milben. ib Acarina tracheata Kr. A. Prostigmatia Kr. a. Trombidide Kr. 1. Trombidium armatum n. sp.! Die Grösse dieser durch den Mangel an Haftlappen zwi- schen den Krallen ausgezeichneten Art ist 1—1,5 millim. Der Körper ist mässig hoch gewölbt und fällt nach vorn ziemlich steil ab. Die Behaarung ist dicht und besteht auf dem Rumpf aus kurzen gefiederten Borsten. Auf den Gliedmassen sind die Borsten in der Regel glatt oder nur an der Spitze oder hier und da einseitig gefiedert. An den stark verdickten Endgliedern der vorderen Fässe finden sich zahlreiche, räck- wärts gebogene, glatte Haare, durch welche möglicherweise eine Tastempfindung vermittelt wird, da jedenfalls dieses auf- getriebene Endeglied als Tastorgan aufzufassen ist. Von den Borsten des Rumpfes sind diejenigen beiden, welche auf der Hirnleiste stehen, besonders lang und ausgezeichnet. Die Stirnleiste besteht bei dieser Art aus einem langen, dännen zwischen den Augen bis an den vorderen Rand des Rumpfes hinlaufenden Chitinstab, welcher an seinem hinteren Ende in eine nahezu kreisförmige, von einer besonderen Umwallung umgebene Platte ausläuft. Auf dieser Platte stehen die oben erwähnten Stirnborsten. Nach vorn endigt die Stirnleiste spitz, lehnt sich aber an die ebenfalls stärker chitinisirte Randlinie des Vorderrumpfes, welcher dachförmig nach vorn vorspringt und dort etwa 6 längere, schwach gefiederte Borsten trägt, welche gerade nach vorn gerichtet sind. Die Stirnleiste mit ihrem Chitinringe lässt sich bereits bei mässiger Vergrösserung durch eine gewöhnliche Lupe sehr deutlich erkennen und giebt so ein gutes Merkmal zur Bestimmung der Milbe ab. 1 Trombidide, Eupodide und Bdellide sind von Prof. Kramer be- stimmt. 522 KRAMER UND NEUMAN, ACARIDEN. Die Augen sind nur sehr kurz gestielt. Die Taster tragen das fär die Trombididen charakteristische Gepräge. Das zweite Glied ist das umfangreichste und giebt durch seine Krämmung dem ganzen Organ seine Gestalt; das fänfte ist keulenförmig und an der Basis des vierten auf dessen Innen- fläche eingelenkt; dieses vierte Glied läuft vorn in eine scharfe, zahnartige Spitze aus, neben welcher, innen und aussen, eben- falls eine solche Spitze bemerkt wird; am Aussenrande schliesst sich an letztere eine Reihe von 4—5 schmalen Zahnfortsätzen an, welche nur bei einer Ansicht von oben her bequem gesehen werden können. Die Mandibeln sind klauenförmig; das zweite Glied dick und plump. Die Mundröhre ist vorn nicht in eine Saugscheibe ausgebreitet. Auf der Unterseite des Rumpfs bemerkt man die Häft- platten (Epimeren) in vier, weit von einander getrennte, Grup- pen geordnet. Zwischen den beiden hinteren Gruppen liegt die Geschlechtsöffnung, welche von zwei umfänglichen Plat- ten geschlossen wird. Auf der Innenfläche jeder Platte sind zwei Saugscheiben angebracht. Die Afteröffnung ist ebenfalls durch zwei grosse Platten geschlossen, welche am Rande einen zierlichen Borstenkranz tragen. Von den Fässen sind die des dritten Paares die kärzesten, nächst ihnen die des zweiten Paares; die Fässe des vierten Paares sind bedeutend länger und werden von denen des ersten Paares nur unbedeutend an Länge uäbertroffen. Die Längenverhältnisse können durch fol- gende Zahlen ungefähr veranschaulicht werden: 55 : 35:33:50. Jinretlen, Pitlekaj, am Dorfe Nunamo in St. Lawrence Bay, Port Clarence. 2. Trombidium levicapillatum n. sp. Auch diese, etwas grössere, Art, trägt keine Haftlappen zwischen den Krallen. Die Grösse beträgt bis 2 millim. Der mässig hoch gewölbte, nach vorn steil abfallende Räcken ist mit kurzen, ungefiederten Haarborsten dicht besetzt. Auch auf den Gliedmassen begegnet man in der Regel nur unge- fiederten Borsten, allerdings finden sich auch solche, die an der Spitze oder einseitig gefiedert sind. Die Stirnleiste, auf welcher zwei lange glatte Borsten, umkränzt von einer Anzahl kärzerer, stehen, ist nur sehr wenig entwickelt und stellt eine zwischen den Augen befindliche, nach hinten etwas ausgezo- gene Platte dar. Sie ist schwach chitinisirt und kann nur 29 VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 523 bei stärkerer Vergrösserung bemerkt werden. Die Augen stehen auf einem kurzen, breiten Stiel; die beiden Hornhäute, welche in jedem Augenorgan bemerkt werden, sind etwa gleich- gross und zu jedem konnte der Nervenkegel deutlich wahr- genommen werden. Das Innere des Augenstiels hängt durch eine feine kreisförmige Öffnung mit dem Leibesraum zusam- men, und durch diese Öffnung treten die zwei Nervenstämme um die Hornhäute zu erreichen. An den Tastern ist das zweite Glied das umfangreichste; das keulenförmige, am Grunde des vierten Gliedes eingelenkte fänfte Glied ist gross und ausserordentlich dicht behaart; der krallenförmige Fortsatz an der Spitze des vierten Gliedes ist kurz und stumpf und wird von zwei anderen noch kärzeren begleitet, welche auf der Räckenfläche des vierten Gliedes dicht hinter einander stehen. Die Mandibeln sind klauenförmig; die Klaue ist schlank und ziemlich stark gekrämmt. Der Mundschnabel be- sitzt keine Saugscheibe; er ist vorn stark behaart. Die Epi- meren sind in vier, weit von einander getrennte Gruppen geordnet; zwischen den beiden hinteren bemerkt man die umfangreiche Geschlechtsöffnung, welehe von zwei ansehn- lichen Klappen verschlossen wird. Die Afteröffnung ist klein und sehr weit nach hinten gertäckt. Port Clarence, Grantley Harbour. Diese beiden Arten bilden fär sich eine Unterabtheilung der Gattung Trombidium, indem sämmtliche iibrige bekannte Arten Haftlappen zwischen den Krallen föhren. Es wäre also bei einer systematischen Darstellung eines umfänglicheren Materials hierauf Räcksicht zu nehmen. 3. Trombidium ? Eine Larve unbekannter Art wurde bei der Winterstation angetroffen. : b. Tetranychide Kr. Bryobia speciosa Koch. Mehrere Ex. dieser Art wurden am Ankerplatz 30? östlich vom Kap Jakan genommen. 524 KRAMER UND NEUMAN, ACARIDEN. c. Erythreide Kr. Erythreus parietinus Koch. Dicksons Hafen, ziemlich selten. d. Eupodide Kr. 1. Scyphwus hamatus n. sp. Die Mandibeln dieser Art sind insofern eigenthuämlich gebildet, als das erste Glied kurz und stark verdickt erscheint, und der Haken, in den dieses Glied nach vorn ausläuft, durch eine deutlich bemerkbare Einbuchtung von dem Körper des Gliedes getrennt ist. Wenige Ex. auf der Preobraschenie-Insel und am Anker- platz 30' östlich vom Kap Jakan. 2. Scyphius japonicus n. sp. Die Länge dieser, unserem europäischen $£. terricola älhn- lichen, Milbe steigt bis auf 1,5 millim. Rumpflänge, so dass die Gesammtlänge bei den stark entwickelten Fässen eine ziemlich bedeutende ist. Die Mandibeln sind gestreckt. Die grosse Zange wird durch einen Zahnfortsatz des ersten Gliedes und das gegen ihn anschlagende zweite Glied gebildet. Der Zahnfortsatz ist durch keine Einbuchtung von dem äbrigen Gliede getrennt. Nur zwei Ex. aus Jokohama in Japan. e. Hydrachnide Koch. Nesea arctica n. sp. Diese Art zeigt augenscheinlich eine grosse Annäherung an N. punctata Neum., wiewohl der Räcken der charakteristi- schen Punkte oder »Stigmata» entbehrt. Der Körper ist eiförmig, sowohl am vorderen als hinteren Rande gerundet, von unbedeutender Höhe. Die Beine sind kurz, schlank und dicht behaarf. Die Epimeren, die sehr klein sind, nehmen nicht die Hälfte der unteren Körperseite ein. Die Taster, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. d welche dicker sind als die Beine des ersten Paares, haben am vierten Glied sehr kleine Zähne. Das Geschlechtsfeld zeigt eine sehr lange Öffnung, von fast halbmondförmigen Platten umgeben, welche mit sehr vielen und kleinen Näpfen besetzt sind. Die Farbe scheint roth gewesen zu sein ohne die ge- wöhnliche kreuzförmige Zeichnung am Räcken. Die Körper- länge etwa 1 millim. Nur wenige Ex. aus der Berings-Insel. f. Bdellide Kr. 1. Bdella borealis n. sp. Diese nordische Milbe zeigt in der allgemeinen Form der ”Taster eine Annäherung an B. arenaria Kr., nur ist alles viel gestreckter. Die Länge der Mandibeln verhält sich zur grössten Breite am Grunde wie 45:10, zur Breite an der Spitze wie 45:2; zur Länge des zweiten Gliedes wie 45:4. Die beiden grossen Borsten auf ihrer Fläche stehen wie ge- wöhnlich, die vordere etwa auf der Mitte, die hintere im ersten Viertel ihrer Länge. Die schlanken, deutlich geringelten, Taster fäöhren am Ende die zwei charakteristisehen Borsten. Die Längen der vier letzten Glieder verhalten sich 34 :5:4:14 bei einer Gliedbreite des zweiten Gliedes von drei Einheiten. Es findet sich also im Vergleich zu B. arenaria ein stark ver- längertes zweites Glied und eine noch viel bedeutendere Ver- schmälerung der Glieder. Das Endglied trägt ausser den bei- den Endborsten, deren verhältnissmässige Länge durch 45 und 35 ausgedräckt wird, noch vier Borsten. Das zweite hat 18—20 in zwei Reihen. Diese Art scheint ziemlich allgemein und ausgebreitet zu sein. Preobraschenie-Insel im Chatanga Busen, Pitlekaj, Jinret- len, Grantley Harbour. 2. Bdella villosa n. sp. Die Länge der Mandibeln verhält sich zur grössten Breite am Grunde wie 56:15, zur Breite an der Zange wie 56 : 3, zur Länge der Zange wie 56 :6. Auf der äusseren Fläche befinden sich etwa 10 Borsten in einer sehr beständigen Anordnung. An der Basis stehen 6—7 in einem Haufen, 2 weitere etwas | & 26 KRAMER UND NEUMAN, ACARIDEN. vorgerlickt nahe dem Unterrand und eine noch weiter vor, nahe dem Oberrand des Mandibels. Durch diese reichliche Behaarung ist diese Art leieht von anderen zu unterscheiden. Das Längenverhältniss der vier letzten Tasterglieder vom 2:ten bis 5:ten ist 36 :7:16:34. Es ist also das letzte Glied unver- hältnissmässig entwickelt. Die Glieder sind sehr fein geringelt. Nicht so selten. Chabarova, Ankerplatz 30' östlich vom Kap Jakan, Irkajpi, Berings-Insel. B. Izodide. 1. Ixodes borealis n. sp. Der Körper dieser grossen Zecke ist sehr flach, fast gleich- breit, an der Mitte ein wenig eingebuchtet, vorwärts unbe- deutend schmäler; Vorder- und Hinterrand gerundet, jener kaum merkbar eingeschnitten äber den Mundtheilen; auf dem Riäcken scheinen zwei grosse, längs gehende Furchen, die am Kopfschilde beginnen und sich bis an den Hinterrand strecken; der von diesen eingeschlossene mittlere Theil des Räckens ist von der Mitte räckwärts von einer seichteren Furche getheilt. Der Kopfschild, der sehr deutlich ist, besteht aus drei Theilen: der mittlere, welcher vorwärts quer abgehauen ist, erweitert sich etwas äber der Mitte und endigt mit gerun-- detem Hinterrand; die beiden Seitentheile sind keilförmig und strecken sich weit äber die Mitte des mittleren ”Theiles. Die ganze Länge des Schildes beträgt etwa den vierten Theil der Körperlänge. Er ist tberall fein punktirt, aber ganz ohne Haare. Der iäbrige Räcken ist mit sehr dichten, aber kurzen Haaren versehen. Das Respirationsfeld ist gross und der Diameter desselben weit grösser als die Breite des Trochanters des vierten Beinpaares. Die Luftöffnung befindet sich nicht in der Mitte des Feldes, sondern näher dem vorderen Rande des-- selben. Die untere Körperseite ist auch dicht behaart. Die Geschlechtsöffnung liegt zwischen den Epimeren des zwei- ten Beinpaares und die Afteröffnung so weit von dem hinteren Körperrande als von einer Linie, die quer äber die hintersten Epimeren geht. Von der Geschlechtsöffnung gehen räckwärts zwei divergirende Linien, zwischen welchen eine Vertiefung ist, und von der Afteröffnung zwei ähnliche, die mit den anderen fast parallel sind. Die Epimeren sind ziemlich schmal und VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 527 lang gestreckt. Die des zweiten Paares sind am grössten, die des vierten am kleinsten. Die Beine sind mit sehr kurzen, nicht so: dieceht stehenden Haaren, besetzt; die Krallen sehr lang und stark, wenig gebogen. Der Rässel is fast so lang wie die Taster. Diese haben das erste Glied kurz, gerundet; das zweite sehr lang, fast kolbenförmig, und das dritte sehr klein, fast krallenförmig. Das zweite ist mit nur wenigen Haaren versehen, das dritte mit einigen kleinen an der Spitze. Die Farbe is bei älteren schwarzbraun, fast schwarz, bei jängeren braun. Der Kopfschild, die Mundtheile, Epimeren und Beine gelblich. Der Körper 7 millim. lang, 4!/> breit. Einige Ex., nur Weibchen, aus der Berings-Insel. 2. Ixodes fimbriatus n. sp.! Der Körper -breit eiförmig, von unbedeutender Höhe, ohne deutlichen Kopfschild, punktirt, aber ohne Haare; der Vorderrand tief eingeschnitten äber den Mundtheilen. Der Hinterrand ist sehr breit gerundet; an demselben unterscheidet man den oberen Räckentheil und unter diesem einen erhöhten, schmalen, gerundeten Mittelrand, worunter zuletzt 5 kurze und sehr breite Anhängsel zu schauen sind, wovon die drei mitt- leren frei sind, die zwei äussersten aber seitwärts in den Kör- per allmälig täbergehen; alle diese eigenthämlichen Anhängsel sind mit dichten, weissen Haaren, zweimal so lang wie die Anhängsel, versehen. Das Respirationsfeld ist ein wenig erhöht, klein und völlig rund, der Diameter desselben kärzer als die Breite des Trochanters des vierten Beinpaares. Die punktförmige Luftöffnung befindet sich in der Mitte desselben. Die untere Seite des Körpers ist, die Epimeren ausgenommen, sehr fein punktirt; Haare fehlen. Hinter den Mundtheilen strecken sich räckwärts zwei tiefe Furchen, die uber der Basis des dritten Beinpaares verschwinden. Die Geschlechtsöff- nung liegt zwischen den Epimeren des ersten. Beinpaares und die Afteröffnung an der Basis des mittleren Anhängsels. Die Epimeren sind alle kurz und ebenso breit wie lang; die des dritten Paares sind am grössten, die des vierten am kleinsten. Die Beine, von gewöhnlicher Form, sind mit sehr kurzen, aber dicht stehenden Haaren besetzt; die Krallen, 1 Wiewohl diese Art sich so sehr von ibrigen Ixodes-arten unter- scheidet, dass sie einer besonderen Gattung angehören därfte, föhre ich sie doch bis auf Weiteres zur Gattung Ixodes. An bb [0.0] KRAMER UND NEUMAN, ACARIDEN. lang und stark, sind wenig gebogen; an der unteren Seite des Basalgliedes ist eine grosse konvexe Haftlappe. Der Rässel ist weit kärzer als die Taster. Diese zeigen eime sehr eigenthämliche Bildung: die zwei ersten Glieder sind kurz, gerundet; das dritte ist länger als die anderen zusammen- genommen, verschmälert, unten abgeplattet, mit einem räck- wärts gebogenen Höcker versehen; an der Spitze desselben stehen mehrere kurze, steife Haaren; das dritte Glied hat nur wenige. Die Farbe ist gelblich braun, mit fänf dunkelbrau- nen Strichen auf dem hinteren und zwei auf dem vorderen Theile des Körpers. Epimeren, Beine und Taster sind gelb- lich. Die Körperlänge beträgt 4 millim., die Breite 3!/2. Nur ein einziges Ex., ein Männchen, aus der Berings-Insel. C. Oribatide Kr. Oribata setosa (Koch). Jinretlen, Pitlekaj, der Ankerplatz 30' östliceh vom Kap Jakan. In ziemlich grosser Menge vorhanden. Dameus geniculatus Koch. Port Clarence. Nur ein einziges Ex. D. Gamaside Kr. Dermanyssus musculi ? Pitlekaj. Die Thierchen, auf Arctomys Eversmanni ge- nommen, sind sämmtlich so jung, dass sie sich mit Gewissheit nicht bestimmen lassen. Gamasus arcticus n. sp. Sehr gross, der Körper langgestreckt, gleichbreit, am Vorderrande vor den Schultern eingedruckt, in der Mitte breit kegelförmig; der Räckenschild ungetbeilt; auf dem kegel- förmigen Vorsprunge stehen zwei kleine, kolbenförmige Haare und täber den Schultern, je zwei. Mitten auf dem Räcken, zwischen den Schultern stehen zwei, bedeutend längere, gleich- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 529 breite Haare wie die kolbenförmigen an der Spitze gefiedert. Ubrigens ist der Riäckenschild mit zahlreichen Haaren, in 6 Reihen stehend, und der durchsichtige Körperrand mit zwei Reihen versehen. Die Beine haben auch zahlreiche Haare, die nur auf den ersten Gliedern der drei hinteren Paare kolben- förmig sind. Das erste Paar unbedeutend dicker als die Taster; das zweite doppelt dicker mit dem zweiten Gliede ziemlich gekrämmt; das dritte wenig dicker als das erste, sehr kurz, erstreckt sich wenig uber die Hälfte des vierten Paares; dieses ist fast so dick wie das zweite. Der Rässel ist ausserordent- lich lang, erreicht fast das fänfte und die Taster fast das sechste Glied der vordersten Fisse. Nur zwei Weibchen aus der Berings-Insel. Gamasus coleoptratorum Koch. Eine Larve aus Jinretlen und eine aus Fusijama in Japan. Lelaps pachypus Koch. Auf Myodes obensis. Pitlekaj, Irgunnuk, Koljutschin-Insel. Lelaps hilaris Koch. Auf Myodes torquatus. ”Tjapka. Lelaps namis 7 Megn. Ein junges Weibchen aus Jinretlen. Lelaps pectinifer? Megn. Ein Weibehen aus Rirajtinop. Bå III. > Lä Varva Tan RT KA Ve VERS PA hörn 4 4 j ' 3 f 8 ARSENAL SS a 6 Pra ; ät, Re IN 277 INte bd si fö HÖ HK "tant ökade i i RE RAND TUR NRP mia Si AO "Fr SÄRSVPN. 7 " FARAO SEN Vätr bre rår HER LNB D sATE tra KN NU KÖR Nilisi SE Bader” RAR . , FELET atv ASA ML Ls LÄ MAG sila NG ahätfd den as HATAR ; Val BDT hilä rr TA PRE RC, Inde MNSN livnvg DE ERE utaf Ht CR t aqnb DENS ad KAD Me MASSAN RDS EIS HIRTLITEN ART Lang Lag NRA RN 43 i dt FR a TEE STO AA SITEN ATT KF areacE FANAN vå, in fel GylevfliENAt nl YSR SEnN AN i fe Af EAE sly fred föten FER firtlö BRA eri Mana EUR ICEA än rt bira lny LC MET SEN EN E "t JG 1lirygrg äl Ca RAORAR ev 'Hr | ON i fa svt vibå VO Vv avvälpAsT Ear Kg. (rara ot menotejg Enn cold Hört et rd RYKTE MEAN Å i Vv id ”H skuld Mort upa : 2 i dörr slit TA ÄG SR Of äs Ne. 3 SE i sia SOT 2 ia svår nl | FE NIT EL 0 ÄRA ssArrhö Deg 3 or am utom annind > EV - | AV | vtalotan Ra. Fä ay es fm RSKR 2 PAN EGG 4 ”. 7) a FA 0. ; SMER vn a Får Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fiq. Eirklärung der Tafeln. Tafel 39. Trombidium lcevicapillatum n. sp. Taster. Mandibel. Augen. Stirnleiste. Trombidiwm armatum n. sp. Ende des vierten Tastergliedes. Mandibel. Stirnleiste. Endglied eines Fusses mit Krallen. Tafel 40. Scyphius hamatus n. sp. Mandibeln. Die letzten Glieder eines Tasters. Die letzten Glieder des ersten Fusses. Scyphius japonicus n. sp. Das Thier von der Seite gesehen. Gefiedertes Haar. Tafel 41. Bdella borealis n. sp. Kopf mit Taster. Mandibel. Endglied eines Fusses mit Krallen und Haftlappe. Haftlappenöffnung mit drei Muskeln. Bdella villosa n. sp. Kopf mit Taster. Mandibeln. Fussende von der Seite gesehen. Dasselbe von oben gesehen. b. d. d. b. Tafel 42. Ixodes borealis n. sp. Von oben gesehen. Von unten >» Räössel und Taster. Ein Theil des Riässels. Respirationsfeld. Tafel 43. (Ixodes) fimbriatus n. sp. Von oben gesehen. Von unten > Endglied eines Fusses mit Krallen und Haftlappe. Taster. Tafel 44. Gamasus arecticus n. sp. Von unten gesehen. Von oben » Kopf mit Tastern von unten gesehen. Fruss des zweiten Paares. UOTUWRUYl0UlTT "YaIp L0jane 'utfap JoUNoM epirung ARN Lä FR MA ära "pg unagqwe Ideysuaras padxa-e33/ SUV IT Qe1g ua "XauTp tojane "Utlep JJOUMOM epirung 1SUuy IT QeIS uag '2[e1e]7 UONuIWPY | Ol | ] I il X3IIp 10JONe "Utfap JJOUNOM epirung — — —-S Ver [=E ad Do ka oj WMP auwuraru UoOnuwIeUIOUNT ISUV UT 'QLIS UuIg X3Ip I0lOne ”Utfap HONOM epirung ecesaa DRAG umpuna30or uOmWweYloulttT ol-TT u10010Te UOMMWRUTOUINT $-T SUV UT RIS UID IP toJane "Uulap IjoWNoM eptrung E II EB 2G 23 ee eece 30089 VÄ, [deysueranpadxa-e3sn Gunilda Kolthoff delm. auc IN n (6 1 Ni SCEN a 242 2 SE VE OUMNOjS JILISMNÄTT- TPI) / ) | Ae Sv (400 | fe Z IS B ] PFA ET2UTOP OUT xomp I030Ne "WtTap HoVaTON epImmg | | LÅ =; I -Z LYG (1 CTH | || TAN ANN LG NH SE KAR > - YEN S Py 4 f ” - fa 2 TA £ FER Ö ÅG - 4 SE INN - ISIN Pr =S0 VT, JD Sa £ > SA IN WIIH0ESLC fEE SLAS N NVS z Zz a SS —— NR > fö AS JA SL A = EAA &S SAPA fe —öa SS RS ÖB; ÖORTGSÖGL SA U 4 NM AS KISS UNSOVOJVSS IULIVYANNON UJ, SSA CSN ER SAR D Fe ve Oo Vega-exped vetenskapl arbeten, Bd 3 | r Betou. AoA I sapromodoskt ejoutopoug & exe / eordg JT saprompodoxkt eur 220R125 I SIpTopodoaT eTawroporT OPOUN I DAT Tenuen V | SE i Ne be ZE Furp one 'urep souron eprmung OTTReL 2 PA WIPIE TdeHSUnjsA padxs-eFa 2500 vIAT09 LARCISSN ENG 'Sttel[ese] I SaprotpodoskT PP WOPoQqT ä-T wu[Ow3r20)S Jara ÄT T-TeINuN xep In0re "up FoyNON ePmmg kö Al ( j / V VK Ga LIN ro a SÅS I TIVA Vega-exped.vetenskapl. arbeten, Bd 3 UILTOTU Pu/A3kod erregosameen PI) X3m I010Ne "Urfsp FoWOrePILung Ar i A RA OR NEE SUP UuPuD I-T FNLSNSS [OTIS M:S 1 — 10 I0JOMP Sumep JIOTTITOM PPI a X3TP IOJONE [ I d 7 Ål I" rp TdPYSU J1JA nadxa "ES OWPI'] VNJ NPV UOTILSORH I Xa[dutsons'j unaoeruauer uoOTINPSOfPH Kf PISNO0ITUnaaejuawrRr uoOtoDPSORH ZH XaIIp 101ONe UNap JjJoUroM ePpIrIng "ISUp IT Qesg ag PR pr BF a Tal 14 Ve ga-exped. vetenskapl. arbeten, Bd.3. ST HAN SÖRGEEN SACRISE DRRR FAS SG : 5 SKODA GE C P4 unagar [deysuaspadxa-es2A 'es0q0l3 I NYroY uo SOTIENHS I vän 1IOUDOPDOUH 6 wmip aws8Tur UOJTOYIOPOUY 8 TONI WNTWe Ta) I FM ER ONT 'St[eT0N] I e1euNdad Promd 6-2 puttirag a I eAeundad BIoTnd I utfap I07one 12 JFoNToON PPIung Fr '! OT Ten | o pe Uepgae Tdexsusjan Ppadxa-L3aN 'sruttog [Tou d I UMdIeI0OS FVT UOITOYIOPONT 7-9 BUTTEIO9F ILITOG UOTTUTEUNDUYEGF oo "BITA I 2[L9Z00 uommetNuUy C-Z BIJAIOTTTIRSPÄT One T W[OTB[0018 12TIB30ÅTI-TRIIUIN : 23400 LOJINE UTEP IJOWHOM EPIIUNg 'SWIPUYIOYUITOP PLIPIy Ip 10Jane Utfap JjoWtoM epirung d va IS UV NT LIG UIg | Gen. Stab. Ly. AT ulda Kolthoff delin, auctor direx : A 3 Fucus filiformis £ Gmelmi Tafl. 19 Jae ue (E:O0-0E (Gunilda Kolthoff delin, auctor direx Oenträltryckeriet, stockholm. 1-8 Diploderma amplissimum. 9 Diploderma miniatum 10-11 Porphyra abyssicola Pp Vega-exped. vetenskapl. arbeten, Bd. 3. : Tal 18 SÖ AR vit AVUTEBBB CAR TNE o AA us EN [ERS 5 Gunilda Kolthoff del., auct di rex / DA 70) r phy r 1 a abyssicola Lith W. Schlachter, Stockholm | | | '& PA 'Uplague [desusjpn padxa-eFar an = Ve ga-exped. vetenskapl. arbeten Bd. 3. r 'STY9eUYTOYITOpP BIIeETy "W[OHI03G 191 [LIJU2N Yap 1030ne ”utfap JJOUNoM epItung T 5 gZ TEL 2 PA Usage [deysusjps padxe-rFan ; '€3u0l90 EueTy UTOUHI0IG I2LIaNIÄLJ [PIU2N "xo IOJONe ”UTfap JFOUMOM EPpIrung r 2 €8 IFeL £ PA ”u9S0ue [deysuajsn padxa-eFan eondi8 etETY Ut[OYHDOIG TALAMIÄLJ-[eLjuaN Xp 10)9n8 "utlap ouNo eprung rr "WJ0OYAIOIS 1211, [LIN B9doT etIeTAÅUd "ya Jojpne "utfap JJouNOY Eprung EN a) ee 2 TRA N 'B9ndTj9 ENL 92-07 PIuojgo ere Ft-lg Booeuesgursu ue 0 Plu9masaemelyer smoeuounop EINE ST 'sodlugiu erreumueT 0-9 PUopurtsjeumeypses emeumreT / Poxol eNelÄd 9-3 Baporeunp emeTåd TT UWTOYRDLIS 1DVÄRELUIN i XJ 1019NE "UTfIP HOUNOT EPjniIng dj U ÅS Tafl 28 d vetenskapl. arbeten, .Bd. 3 Vega-expe föl , T58 DA egg, AZ SN AA DOBARRARE ] fn säaN3vknngan Y B8005C3 L 0 U O (0 Ba LJ ” EX i bd i Vent at I U 0 dä IATA NE 7 äl JHt CC (gl UD ) dl dT U (Cd fom) Co sets E se SE ES AE BINunNder0ods0oaoUd HH 'SJALSSEINT VINT ePIOU) ap 'SnsoguTÅT00 ords oh c- PULISPOUKT IFS SUSostej ELIS POUarTT /-9 ”SMENUNE TONATSOIADS ET Lt [er YY ) SÄ | JANNA föl a | |! | ( Uma LOJOME 19 FFOURTOM PpIEUNL tr ESS Oo cr0g0 ej så sa RO eo e > OR CN Oo IT Cs gosa = > ös & ay Kö & Hög (IT SSTT EAS) Ög = - i os ON 2 prat = VOSdsa WD DATE Bea r SOV Ål SN DOT ”00E NL Ko) IE fn Of Ce OCbHäs anar (OL 4 ) VV varia | ) Se ill 18 A ll 12 Pylaie AN 2 BG kräl C PE wear Tdexsuaan padxa-e3an Wnjedsu ewolsouoW £j-IT WNapooaes PWoONSOWOW OH xollp 10IaNe Utap Joo epIrung 1S UV HT QLIS uPg gi Ö Ö Ö 00 68 ee be - 62 IFEL ep unNage [deysuaas padxa 33 "PAP IGUL PWOIISOUON SUV UT Qe1S Uuag Xop t0jaNe Utlap JHOUMOM epirung ER 3 Kol sh , IR SANNE SS TRA REA TAN OSTEN C pg uneque Ideysuasspadxe-e$an Bunilda Kolthoff delin, auctor direx ac BUM. indr 1 roma Cyl Monost + YA JIE DB om föng0mnans0r ITE SPAINOÖ RITA PTA TA AN NOTTA = | z NOT ST DITA TÄTT ÄYTSARTER (RTR = BjllJillet GAUOUUloTSY = OTDTE BOOTOTI0 toll Ca I rer lg | LW 4 ec € 'G N STITN TAYYND TITAN UT[OUB]O0IG ISTISDTOATT TEZUD I Y TTT TI PINT NL STAV LULLE UtfOoD VDK AU [TUE "Ve ga-exped veten skapl arbeten Bd.3 Tafl.32 — Ekblom del. Ventraltryckeriet, Stockholm Vega-exped vetenskapl arbeten Bd 3 Tafl.33 fe 17 Ekblom del. Centcallryckeriet, Stockholm AS tt he d vetenskapvl. arbeten Bd 3 Tafl.34 Mm [ac (Seg o (SI mMm Ekblom del. Cenitraltryckeriet, Svocknom Tal 3 Ny NANA EN ST FÅ, Sen JUDE [Apr KN a NY 2 1 1 | Vega-exped. vetenskapl arbeten Bd 3 Nr UUU CUJUUUUUUUU UUUU UUVUDUDVN gönnnan AANNANANANNANAN fina eV S TX I NN mn eriet, Stockholm Tryck il- Centre Del. P T. Cleve. : Bd.3 ;kapl arbeten, [a OD Vega-exped veten il NN IN 110000 TT - IM ull I ll MM MN Ill ll! ALL ATTSERNUUD mna TAN |) MH | ALL (UUTIIRTNIRHIN / | TT [| aegoaoad id) Ål Nn: Sva etlanag! 130085) Ob 000000000 P0 006000 odd 000 MÖR boo00o00co0000M0pf4 LLQ Öp o0e00 000000 rote NN YURRARRARR q (4p, BOMoOREEP 008000 SÖ RANN 000900 NYSE LoO2a00 7) HIN qq mm. LLu0unnnmnasnn IRAN mar TT 2. Ilud Arn Yfj TT Ngan HYRA rOTN ANM VT | IN Il WU Ill —— 8 NNE INN N AM i /[ ill AN WT, NN WT MMt annant fö, — Han VARI NN IN KUIN AO NY FINNA vy UN Nm NN Im — LL MOA RKA Ne UL TE lll LTT . en We VN NaN (Cleve «fe fee UI EE fiis000 Wiklh ll UME IMIIVAN anna Ty SUR Jil] i Te FULA ANA nan Nm Mm AL grn FAN ill Ven Anu S me I mm Ta i (NR jue 2 cn Mn TN TN I ATT ACTOTEHrAN REA TITT 20 3 Tafl Vega-exped vetenskapl: arbeten, Bd 3 <0098 505 ATT Ira OSLO SODODEKecespeoese) S Vega-exped.vetenskapl arbeten, Bd. 3. Tafl.39 Centraltryckeriet, Stockholm. 1. Trombidium levicapillatum n.sp. 2. Trombidium armatum n. sp. Vega exped. veienskapl. arbeten, Bd.3. Tafl 40 Cenlraltryckeriet, Stockholm 1.Scyphius hamatus n.sp. 2 Scyphius japonicus n sp Vega-exped.vetenskapl arbeten Bd.3. ; Tafl.41. Centraltryckeriet, Stockholm 1.Bdella borealis n.sp. 2 Bdella villosa n. sp. Vega-exped vetenskapl. arbeten, Bd.3. Tafl 42. i 5 q (V API i ; — ; I d | 2 . » ATIENNEE i Y | I AR tl ) Na KA pk + " SIA PA a 8 ; | i i ' 14 g z 7 Å SSM IURAR | s Jä | | d IM 3 I | ÅS | A 4 / 3 Fa 7h El / a V 4 | $ 5 SN 7 I B / rr ' jÅ I | - / z ' | | | É| FO å f Ko En Vv MR Ed BEN | FO VO é K fö - kh TE / Br NÅ a | 2 - å > SA | Centraltryckeriet, Stockholm. Izxodes borealis n sp. Vega-exped vetenskapl. arbeten, Bd 3. ; Tafl.43 Centraltryckeriet, Stockholm (Bodes) fimbriatus n. sp - Vega-exped.vetenskapl arbeten, Bd.3. Tafl. 44. Centraltryckeriet Stockholm. Gamasus arcticus n sp. dan v NESERT YEN MR Le NN J CO NU ING YIN G NAT > NE SNI N ON & NN MITHSONIAN INSTITUTI | uid I Il i 7 00560 0119 LEE NN SM NN SN A NV N N SYS SENS) W bk j a «ål VR LS CR K Säl Yi MA NN CR | jä SÅ EZ IE 7 NTA C /MESSRESRER Piotr (C ESSSKFPVM (7 (RN ( CAG Ck td - Ah A MIG rd I KK PA 7 på W) NN NM ON NON SN INN MM | Sv ÅS WW. AN | MV wW Wi Ne AON ( FA NYKO a kh < Ma ve fi md INA NE NS