Fem dagars resa i Skåne för att se och hämta rörelse och förargelse : Efter en i Kungliga Biblioteket i Stockholm befintlig handskrift

Stand

9/0

FEM DAGARS RESA I SRANE

FOR ATT SE OCH HAMTA RORELSE

OCH FORARGELSE

CARL AUGUST EHRENSTARD.

EFTEE EN I KUNGLIGA BIBLIOTEKET I STOCKHOLM BEFINTLIG HANDSKEIET
UTGIFTEN AE MARTIN WEIBULL.

(AFTIIYCK Bit SAMLIKGAR TllL SHAKES BISTOMA, FOESKBNSKAP OCH BESKRIPKING 1871).

LUND,

TBICKT UTI BERLINGSKA BOKTKVCKERIET,
1871.

cm

2 3 4 5

9 10 11 12 13 14 15 16

r ?' ^

FEM DAGARS RESA I SKANE

FOE ATT 8E OCH HAITA EORELSE

OCH FORARGELSE

CAEL AUGUST EHRENSVARD.

EFTER EN I KUNGLIGA BIBLIOTEKET I STOCKHOLM BEFINTLIG
HANDSKRIFT UTOIFVEN AF MARTIN WEIBIJLL.

LUND,

TBlfCKT CTI BEBLINGSKA BOKTRVC KEBIET,
1871.

H

= C'-i

w ~^, ^1

= 'T

= Cxi

H

= en

fl

= Cxl

H

= OJ

H

= (N

fl

=

H

= eg

■

= o

V

= OJ

fl

= (T:

■

= ^

1

=^ CO

H

= ^

H

= r~-

fl

=

■

= ID

I

=

■

= LD

1

=

fl

^ ^

■

=

1

= m

■

= ^

I

= CxI

■

= ^

1

= ^

■

= ^

■

= o

I

= ^

1

^— 0^

1

= — 00

1

= — r-

1

= — ID

1

^— LD

■

— — ^

1

= — en

1

= — C\]

M

\ — 1

(Aftryck ur Samlingar till Skanes Historia, Fornkunskap ooh Beskrifning
1871).

t em dagars resa i Shane for att se och Tiemta rorelse ocJi f'&rar-
gelse af Carl August Ehrensvaed, som bar for forsta gangeu med-
delas den svenska allmanheten, ar ett bidrag ej blott till kunskapen
om Skane vid slutet af det 18:de arhundradet, utan iifven till
kannedomen af en lysande personlighet, som at den svenska litera-
turhistorien skankt en af dess mest originella och intressanta fore-
teelser. Den ar meddelad efter Ehrensvards i kgl. biblioteket i
Stockholm befintliga egenhandiga utkast, hvilka bland en storre
samling Ehrensviirdiana blifvit ur B. v. Beskows literara qvarla-
tenskap i bibliotekets haudskriftsamling deponerade. Dessa Ehren-
svards utkast foreligga i ett mycket fragmentariskt skick, och ehuru
man af ett fragment finner, att han sjelf begynt att lagga handen
vid en sista redaktion, saknas dock en sadan helt och ballet.
B. V. Beskow har, sasom det visar sig af en bifogad handskrift,
forsokt att lemna en sadan i omskrifven, for var tid mera lampad
form. I stallet for att valja denna vag for utgifvandet har man
bar foredragit att ur Ehrensvards egna bandskrifter soka fram-
stalla en grundtext med bibehallande af alia originalets oregel-
bundenheter, anseende, att en sadan forst borde inom literaturen
foreligga. Htirvid anmarkes emellertid, att — som det tyckes — ett
blad af Ehrensvards egen handskrift numera saknas (Ostrahy sid.
143 — I fordna tider etc. sid. 144) och att till fyllandet af denna
lucka det nyare redaktionsutkastet blifvit foljdt.

Utan tvifvel skall hvarje van af svensk literatur med intresse
folja Carl August Ehrensvard, nar han i dessa reseanteckningar
fran 1795 — ett litet motstycke till den beromda italienska resan
1780—82 — viinder sig till betraktelser ofver det sydliga Sveriges
natur och folk och till den vigtiga praktiska fraga, jordbruksrefor-
men, pa hvars loaning i den riktning, som har med siareblick foreteck-

■■

nas, Skanes hela nuvarande rika utyeckling hvilar. Han skall i
dem aterfinna samma drag, som ofverallt framtriida i alstren af
Ehrensvards skriftstallarskap, samma originalitet i tankar och ut-
tryck, samma fina blick for det karakteristiska, samma qvickliet
och samma fordomsfrihet i uppfattningen ; men i dessa vardslosa
utkast liksom triiffar han tillika sjelfva personligheten pa, niirmare
hall, nar han finner Ehrensviird midt ibland de naturomgifningar,
vid hvilka han visar sig mera fastad an vid andra inom fosterlandet,
lifligt sysselsatt med de fragor, som af de fosterliindska djupast
fiingslat hans uppmarksamhet under sednare aren af hans lefnad.

Foretal.

Under min resa hant jag intet jamfora regeringens lagars och
forordningars natur med natureu af deras formenta ordsaker, icke
heller marka landtskjottselus och folkets fuUkomliga uselhet. Jag
hant nagot nar finna climaternes varkan pa folkets lynne och ut-
seende, som malare och philosoph, aterkommen for 15 ar sedan
ifran Italian, nu pa en landsvag, sjuk, i fult vader, efter tva skink-
marrar och med fuUkomlig afsmak for mitt fadernesland, dess
latitud och dess morker.

Inledniug.

li ar man kommer utfore Kalmalsbackarne, bar man liksom lamnat
Alperne till rygga och hunnit Svearnes Lombardie. Nar man reser
langre soderut, klifver man ofver Smalanska backarne och hinner
Blekingen, ett land, som hvarken liknar Appeninernas fot eller den
salla trakten kring Neapel.

I anseende till den Norra Polen, man genomvandrar, ar Ble-
kingen liksom an tackare, efter alt ar relativt och Sverget ar det
sist bebodda af varldens mojliga trakter att bebo med egen rege-
ring, Tinder namn af civiliseradt.

Anda till Blekingen ar man atfoljd af tall och gran ofver berg
och dalder med rojda akrar; men i Blekingen borjar lofskogen
ofveralt in i akern. Angen och akern stracka sig under alia slags
lof och utgjor ett utseende man af tva ordsaker icke forut har
sett i norr.

Till Vallje gard, ofver en back, ett stenkast derifran pa forsta
sandhogen, stracker sig denna provintz, och Skane borjar i sand.
Yrsanden moter ofveralt, och gardesgardarne, som flatade korgar
af eneqvistar, forsoka gjora ett svagt forsok deremot. Akrarne och
sandfalten omblandas, och ragen, sa kortt, sa gles, som under en
missvaxt, utgjor den arliga skjorden.

En slags valmaga rojes likafuUt och bevittnar vidden af hvar
och ens besittning och med bur litet man mar val och att allt
ar relativt.

Graniten har forsvunnit, och jordberg ligga har och dar som
oar pa ett jordhaf.

Skaningen ar rodlatt, pakladd och atande.

Valmagan bos allmogen rojer sig i dess mat och i mangden
af dess mattimmar, af dess helhet och renhet i klader och i lyn-
uet af dess halsa och utseende. I Gynge harad sades bonder pa
ej stora hemman med en tunna guld fortjenta pengar.

Pern dagars resa i Skane.

.^^

At denna delen af Skane ar kladedragten svart, karlen bar
rund nedlagt hatt, at Ystad rund hatt med skaliga karmar. Alia
skjortkragar hoga och utsydda. Alia af bagge kjonen med traskor-
Qvinnan stundom med klapptofflor och gan-
ska sallan bonden med laderskor, men da
med klaff. Qvinnans lintyg ar som vore
det en linnekjortel utan foder, fastsommad
vid en linnetroja utan foder, sa att un-
der ho- och sadesbergning ga flickorna i
lintyget som i en slags dragter. I deras
fullstandiga kladnad bara de korta kjortlar
med lintygs fallar ofta mer an ett qvarter
nedanfore. De flata sina har med roda
eller blaa band, och stundom darofver bara
de en hvit gniden duk med tofsar, utbi-edd och knuten, hustruns
sidare an flickans.

Skanska bonden lefver i bylag. Man marker straxt, att ban
ager mer an en lat behofver och ager mer an han hinner skjota.
Han ar inbunden och hamdgirrig, storre sadesbargare an skjotare,
oretlig och tung, ingen valdsviirkare, men mordbrannare.

Herregarden lagger ingen hand vid sin egen skjottsel, hal-
lande sig blott en inspector. Arbetshemmanen, storre an dess
bonder hinna skjota, ge bonderna god rad varkstalla arbetet pa
herregarden. De besta alia sangar och sangklader tourvis. De
arbeta efter befallning, ge viss skatt och viss lega.

Om herrskapernes och deras bonders lefnadsatt vore alia
tider orubbeligt, vore inrattningen nu sa god och lindrig som for
flera hundrade ar sedan, nar inrattningen af hofveriet gjordes.
Men bade herrar och bonder forstora hvarandra med en sadan
arbetsordning, sa snart inkomne yppigare seder skynda att oka
lefnaden och behofven och gora en hastigare varkan, an rege-
ringen hinner pa sin sida darefter ratta rikshushallningen.

Dessutom gifvas battre methoder i landskjottselen, ansedd som
vetenskap, an hofveriet.

■■

Fem dagars resa i Skane.

1796 d. 18-33 juli.

JT ran Mlhelbf vid Christianstad, norr opp till Wanneberga, fram-
sticker genom grona hojder nakna spetsar af bargvallar. Endast
norden skymtar, skymtar annu obehaglighet.

En stor 16s, ensam sten, pa akern strax vid Wee by, traffades
barad med 51 attegrytor, alia lodratta mot horizonten. Stenen
tycktes 30 alnar lang, 9 alnar bred, 5 alnar hog ; storsta iittegrytan
1 aln bred och 1 aln djup; den minsta 1 Va turn bred och '/j
turn djup.

Wanneberga. Skogen vaxte mitt uti akern, och hvarken skog
eller aker agde omgjarden. Alting vaxte i hvarannans famn, onyt-
tigt men vackert. Man billdar sig skulld, och endast en sak iir
forknippad vid behaget, ar man olycklig nog att vara nojd med
sjelfva fordommelsen.

Folket var hvittlatt i morka har. Femton ars gassen bar
flickans kinder. Karlarne drogo rodfargade farskinspallsar mitt i
sommaren och ilia fargade; qvinnan bla trojor, stundom svarta.

Kladet enklare knutet med mera frihet om hufvudet an pa
Slatten; men igenom randiga forkladen och kjortlar misstrodde
man renligheten. Ensamma fargor beklada altid snyggare sin per-
son, och man bedrar sig altid i valet af oomma tyger, med mindre
man ej altid vill synas oren, for att bli trodd om renlighet.

Har borja tradhus och med dem ett tycke af snygghet, ehuru
bedragligt. Ner at slatten brukas ler till vaggar, inslaget i deras
spjiilar, och tillskapas snea och vagiga hus, som alldrig med
storsta snygghet kan bibehalla minsta tycke deraf.

Teckningen bland folket var med korta nasor och breda skallar;
men behag, som fdrtrallar alt, foljde naturen.

Vagen gick forbi ett kalkbratt af bleke.

I

Fern dagars resa i SkSno. '

Landet borjade bli ode och flackt under ogat, men altid be-
holt (det) pa 4 a 5000 alnars af stand ett snore af skog.

Flickebarnen gingo oflatade i haret med duk om hufvudet.

Stora Ijunghedar ofverfors, och nar man lamnade en stor insjo
at vanster, anlandes till Tyringe.

Man omsveptes strax fran Ijungfaltet in i lofskogen. Som da
man landstiger fran stormen och ser blomman och alt forglomraer,
sa glomdes Ijungen nu pa en stund.

Men odemarken fram till B'oinge var grufvelig af blotta Ijung-
hedar utan mellankast af minsta lof. Man bor veta likval, att pa
dessa trakter viixa ingen gran och ingen tall. Saledes voro dessa
trakter ode, men ej fortviflade genom naturens nodhjelp.

Balinge. Byarne har at orten fa ett annat an vanligt ut-
seende. De likna ett knippe med tradgards torp. Gardarne at-
skiljas af tiipporne, ehuru alia samfiildte i bruk pa vanligt ohyffsat
vis; men vackert, men tackt. Mangfargade och tatt hopvirkade
blomstermattor under lofskogens coUonner utbredde sig i vagor
och samstotte med rimsor i kars och i cirklar af akrar utan hangn.

Alt ar vackert, alt ar ilia.

Folket ar gladt och obetryckt. Ynglingarne hvitliitta med stora
bla ogon och tornros kinder, lediga och fria som staders flicker,
och landets flicker tacka och skickliga som Carlbergs cadetter.
Deras modrar visade millda och vardiga tycken.

Stugorna treflige, med en langt mar an vanlig snygghet, likval
ej med Blekingens sokta pral. Har tycktes folket nojdt at egna
varelsen likt graset, tiickt, utan blomster.

Inga herregardar.

Folkets gry i allmiinhet tyckte jag mera om har, an om folkets
gry i det oppodlade Ostergothland. Man sag bar mera naturens
spar: latthet och lagom. Oppodlingen ar driftens och utriikningens
dotter, uppfostrad i snorlif. Har i Ijunghedarne gick dottern af
frihet och hopp i sloja.

Men snorband ar nyttigare for samfundet an nakna behaget.
Nar Adam bet i applet, fattade han samma ogonblick plogen och

spadan.

Orkelljunga. Trackten bestar altid af vackra profbitar ur Ble-
kingens landskaper, men altid utstrodda ofver Ijungblommans haf,
sa att en resande liknar ett skepp, som utgatt for att upptacka

Fern dafjars resa i Stane.

oar i Soderhafvet. Man ar en forvillad comet, som i ohyggliga
rymderna stoter pa stjernorne.

Bonderne tycktes herreartade i dragten. De bara klader af
Ijusblatt eller ock gratt valmar, beprydt med messingsknappar i
stallet for hacktan, och jackans snidt var pa aflagd engelska eller
pa aflagd franska.

Har rojdes bland allmogen den osmakliga apningsvanau utan
behof. Bonderna tro sig fuUborda en skyldighet, nar de uppdraga
spratthokars fordna driigter, engelska och franska till klippningen,
dem deras egna bonder ') alldrig nyttja eller villja nyttja.

Apning fran apor.

Ty bondens kladnad, afven som soldatens, bor vara en riktig
bekladnad och ej ett spoke af v3,lnad. Nar bonden visar sig i en
skadespelsrack, med rakt bar och tradskor, blir denna forening
outsageligt lojlig.

Det iir besynnerligt med oskulden. Den blir som dygden djurisk,
nar den gar for langt.

Utlanska almogen har ej apningsfelet, hvilket fel harror af
brist pa kraft af hvad som stiimplar en nation. Ingen piga i Paris
har nansin tradt en spittsig klack, da var goda bondgumma satter
straxt i purp(ur) hvad en drottning brukte af gulltyg.

Detta vittnar om en dalig enfald. Man tror sig brottslig att
ej vara lik andra, da man redan fick aran att vara Guds belate.

Alia hus voro af trad, efter har fants trad; men som ej sko-
garne voro grofva, blefvo vaggarne tunna.

Marken ar ej ofruktsam, men odelad och ouppbruten.

I allmanheten foder bonderne sig af tradarbeten. De aro sale-
des handtvarkare, och hos dem hvilar saledes jorden, tills skogen
ar all.

Har voro de alia gladast och muntrast jemforelsevis mot slatt-
bonden, som ar jordarbetare. Det ser da ut, som vore jordbruket
for plumpa meniskjan och som handtvarket skulle odla henne.
Kanskje sa ar. Den ena vagar satta forstandet i utofning, den
andra bafvar, om intet han atfoljer sedvana utan begrepp. Men
om jordbruket blefve staldt i vettenskap, att man kunde sa be-
falla sin jord som sitt varke, kunde munterheten medfolja en aker-

') o: Englands och Frankrikes.

Fem dagars resa i Skane. "

man vid plogen saval som en timmerman vid huggjiirnet. Men in-
nan dess blir altid akermannen moraliska grannen till vilden.

Sa lange landtbrukaren endast biiddar naturens sang, i hvilken
sommaren gjor sitt bilager, fordras intet stort snille i yrket, en-
dast staderskans flit. Men nar i denna annu ouppodlade vetten-
skap man kanskje framdeles uppfinner liimpan att leda jordens
yanliga kjarlek till en anmodad laga, sa bekommer landtbrukaren
samma driftiga snille och den munterhet, som igenkjannes i alt
annat fabriques folk.

Niiringsamnet ger at folket deras varelseton, ger dem en viss
tackt, ett visst handlag att kjiinna och att fora sig. Man ser, att
snillet liksom uppofvas vid fodkrokar, mer iin vid landtbruket.

Landtbrukaren bereder varkstaden at naturen, som arbetar.
Ue andra maste utarbeta sakerna sjelfve. Det bander, att landt-
brukaren blir inspiirrad i vana, da barge- och skogsboar lefva med
opplyfta ogon.

Altid den som tanker lefver i ett tillstand, liksom det vore
nagon klok ban atlydde. Den som endast skjordar och bar in
lefver i morker. Den som arbetar lefver ock med snille. Den
som plumpt skjordar iir tyrann. Den som fortjanar iir dygdig.
En tyrann iir altid striif och treskande. En dygdig altid iilskans-
vard och uppodlande.

Nu sedan dygden ofverlamnat sin thron at snilleledigheten
yinner man ingenting genom den oskuUden, som fordom tillhorde
landtlefnaden, Branvinet bar blifvit rikets vinst, och samma vinst
bar tillskapat en annan blod. Dtir fordom landtmannen agde sin
oskuld, diir hvalfter nu afvund och pastaende. Hans hjarta iir
biktadt och ej annat an groft, och bans lystnader gjor honom oro.
Sadant foriindras alldrig mera, men denna gjLisning kan forhjelpas
ur den stratviig, som nu blifvit en vana, in uti en upplysning, som
befordrar framstegen till laflig vinst.

Jordarbetarn i Skane iir trog och Ijumsk. Som han far alt af sm
jord till skjiinks, tror han afvunden atfoljer honom. Han bar ett godt
luftstreck och en obillig jordmangd. Han sofver och orterne viixa.
Han bar mer an nog och bar ofverfloden utan atgjiird af snillet.
Det tillskapar kjiinslan af ett viilde, som altid forstenar.

Men oppe i Svarget, diir genom efterdomme fran herregarden
och genom ringheten af iigor, akerbrukaren lyftes ur^dvalan till
tankarne och till idoghet, finner man inbyggaren mera rapp och nojd

10

Fem dagars resa i Skane.

Ju mera akerbruket liknar en varkstad, dess mera finner snillet
dar atkomst for sin vaksamhet och upodlar sin agare saledes i
lika grad med hvad bans jord atnjuter. Och ju mera lian odlar,
ju mer foryttrar han, hvarigenom ban kommer i omloppet af be-
gjar ocb af fylda bebof, som ar sjalen af nojen ocb rorelse. Men
ingenting ar mindre menniskjovulit an tillstandet att blott afbida
odets nycker, anskjont sakerbet om dess nad, och afven sa tir in-
genting naera menniskjans bojd an att fa bestamma sjelf genom
sin skicklighet gradtalet af sin vinst. Detta utgjdr den fullstan-
diga sysslan, som betager alia tomma ocb fafanga gral ocb tid for
bitterbeten att inrotas.

En slojdare ar ett steg narmare fuUkomligbeten an en skansk
slattbonde, som ar anuu ett barn, som starknar vid naturens brost,
njote ban alldrig sa mycken foda.

Men skuUe slattbonden engang fa sig tilldelt mindre fait och
derigenom en storre flit, sakrare vettenskap om samma sitt aker-
falts skjottsell ocb derigenom kjanslan af den vinst, som atfoljer
uppbrukade krafter, skuUe han inhiimta storre begrepp och storre
tillfredsstallelse, skuUe ban bli lika snail och glad, som ban nu ar
skygg och forbeballen.

Intet djur ar utan sin tilldelta ara ocb ingen ara utan af
fortjenst.

En allmoge satt i fuUt arbete, underballen i drift af vetten-
skapen, gaf alldrig nagon regering minsta ledsambet, sa snart re-
geringen hadde aran vara den vardig.

Man borde derfore pa Sliitten utdela sma landtbruk afpassade
till ett husballds fulla kraftei-, att ingen lattja inkriiktade hyddan.
Hvarigenom landtbrukaren uppofvades i begreppet, utrakning ocb
forutsigt, — ty snillet iir hogsta agendom, — erhindrandes sig all-
tid, att jorden ar ograntzelig i tacksambet, da hon med snillet
uppdrifves, och det ar genom snillet man ar glad.

Ostra Ljunghy gjastgifvaregard ligger i bytrakten. Ar lika de fore-
gaende. Men vid sjelfva byn borjar ett titseende af Slatteus ofverflod.

I byen syntes korsvarksbus, och kjandes tarfrok.

Annu syntes intet den svarta dragten. Annu messingsknappar.
Annu frack af vallmar. Folket var hvitlatta, annu oppnilsta, mun-
tra ocb spraksamma.

Till Ahy gjastgifvaregard var trackten rik och stor. Har voro
Blekingetrackterne utstrackte i alia delar igenom markens egna ut-

Fern dagars resa i Skane.

11

strackning, och Blekinge lynnet forvandlades till hvad rattnu Skane
blir ensamt.

Pa detta siittet borde till det minsta en physisk faderneort
vara till sin grund och i sin afkomst, med tillrackligt skog och aker
och med ett hjertligt utseende, med bade ett uppvackande synamne
for vettet och en saker aring at oxen och ej se ut att vara en
odemark af bergsskrefvor och i sanning afven vara en odemark.

Olyckligt det folk, som bebor bergskrefvof bland vargarne.

Snyggheten ar synlig i Skane mer an pa andra stiillen, dar
genom stora staders granskap landtfolket rubbas i sin hemfrid, dar
de, vackte till ofverilod genom hag for apning, stortas ifran utrak-
ningen till stilla njtitningen, som ar liderlighetens moder.

Kring hela den narra delen af Skane ga flickebaruen med duk
pa hufvudet liksom sine modrar. Den ar enfaldigt, men intet
knuten som i de norra delarne af Sverget eller kriug hufvudstaden.
Och dessutom pryder den mora an den osmakeliga biudmossan sa
snaf, sa ooplyft och sa svansk.

Uti Aby forsvinner smaningom hvitlattheten. Den mogna far-
gen aterkommer.

Fran Aby foljer en hog as till hoger, efter utseende pa en
fjiirndels mil. Ofverallt pa de andra sidorne stracka sig stora
fait, omringade med langt afsides i dimma liggande skogshojder.

Men ett ognablick trodde jag dar en smalansk Gud for-
vandlat Sverges gran och tall till loftrad med alia getabackarne
bland alia enbuskarne och inom alia stenariie. Det liir ha varit
ett utskatt af Asen.

Skane ar en sammansattning af Smahi och Italien, i litet Ble-
kingen i stort Skane, liksom var kliidedragt af ett hart hufvud med
en stor vargskinspiills.

Vagen liarmar sig alt mer och mer till Asen, eller kommer
Asen alt narmare och narmare vagen; liings efter den bo husmiin
eller torpare under bonder. Deras stugor iiro dockskap. Folket
ar ovauligt tackelige, muntra, med oskuldens sakerhet. Arbetets
och jordens barn hysa hvarken skalckacktigheten eller blygsam-
heten: for dem iir lefnaden blott en langvarig okonstlad syssla.
De upptanka hvarken giller eller kjold. Deras kjanslor folja be-
hofvet, och beliofvet harstamraar fran siillheten af deras land.
Karlarne manlige och vackra. Alia deras rorelser rojde liksom

12

Pern clagars resa i Skane.

tvanne lifskrafter: den ena lifskraften at arbetet och den andra at
beloningen.

Eostanga gjastgifvaregard lag i byen pa den nedgaende udden
af Asen, dar den var bruten af berg af trapp och nagon eldfast
lera syntes eftergrafd, hittad och lamnad. Vid Bollerup synes sa-
dane trappklippor stota ur jorden. Emot Hors gjastgifyargard till
vanster, i Wilsere by, tillhiiggdes qvarnstenar af en sandsten, som
inneslot brannkal.

Mors gjastgifvaregard. Dar atersyntes den bla karlmossan.
Sjelfva garden karsvarke, pa nytt ater oppbyggd. Regeringen ger
premium for sten; anda korsvark.

Annu varade gra jackan.

Dar hugges afven qvarnstenar lika de forra, och i stengarderne'
hittar man sadan sten.

Den starka anletesfargen tilltager tillika med ett alfvarsam-
mare tycke. Gjetter, bundne med ok, drefvos pa landsvagen.

En digerdod hadde ofvergatt enbuskarne, sa att barr och bark
voro affallne och sjelfva tradet solblekt. Alia stora falten glim-
made af detta silfver. Det var ett philigrams arbete pa en ode-
mark urblekad i silfver, ett portraitte af hogmodet ^).

Hela trakten, utom sin ohyggelighet, ar afven obebodd, men
emot himlabrynen visar sig morka byar och hvita kyrkor.

H'drhy. Har var icke ett enda tradhus. Nu alt af lera och
krokiga sticker. Bruket i Skane ar att klina och smeta, afven som
naturens harvarande sed ar att alldrig gjora annan masa an brunmasa.

Svarta nationela jackan syntes har och dar.

Landet var intet ohyggligt och intet vackert.

Blaa mossan hadde fatt bla band.

Sedermera gar vagen igenom ratt fula slatter af tufvor, en
och kullersten.

Kullerstenarne kantiga, ej rundslipade af vatten, saledes kros-
sade fran berg, utan atkomst af vattensqualp.

Manga kyrkor och byar omringa falten pa langt hall.

I skogsbyggden voro byarne utan tradplantering och pa slatten
voro byarne invexta i loftrad.

Haraf ser man, att arbeten agde altid hufvudbehofvet till for-
sta ordsak.

') Draprungligen : af vissa tidehvarf. Det var svensJct.

Fein dagars resa i Skane.

13

Ostraby. Har ga flickorna barhufvade.

Fargen ar brunaktig, der intet nog blod rinner. Med rodnad
derjemte blir fargen fullmogen.

Trakten pa flere stallen bevaxt med en lofvad ek, soinjag sett
i Frankrike. Har finnes forbud mot det felet, som kallas hamla,
och man hamlar.

Vid alunbruket Andrarum endast axbetare och ingen jordiigare.

Der sag jag barnen, efter egen sang, dansa af egen drift, hvil-
ket jag aldrig forr markt i Skane.

Jag kan med sakerhet pasta, att en sadan bonde till helsans
farg och kroppsskapuad, som skjutsbonden harifran, finnes ej fran
Enara Trask till slutet af Smaland.

I Tranas hade mossan bla band. Det ar roligt att se, huru
bondmossan ar forsta utkastet till konungakronan.

Pa majstanger och pa hustak ser man ibland yxor brukas som
prydnader.

Man lar uppresa yxans afbild afven som ett segertecken pa
slatten.

Det gifs ingenstades himlabryn sallare an i Skane ; men stallet,
som uppbar vandrarens fot, aterbetaler det med egen tyngd. Aldrig
annat an sad, boskap och sol om sommaren; regn, blast och krakor
om hosten; drifvor och suodjup om vintern och om varen opp-
tinade karngar i tufvorna.

Skanska slatten ar ej i vattpass; den ar bruten, men mot
horizonten ser man sallan de sma hojderna. Landet bryter sig i
stora dalar, antager en behaglig rorelse for ogat och hotar icke
vandraren med modor.

Byarne aga i allmanhet utseende af en tung och vardslos val-
maga; husen af smetadt ler mellan vresiga spjalor och ofverkronta
med kyrktak af halm, insvepta mellan oppradade pilar och tradgar-
dar med ogras, tornrosor och godselhogar.

Man kor genom en by och rakar der gatorna fullstrodda af
barn. Flickorna med haret inflatadt af roda band, hvars andar
nedfalla pa axlarue, i hela och rena lintygsarmar, grona eller roda
korta lifstycken med bandgaloner samt svarta kjortlar, barfotade
eller med sma svarta traskor. Gossarne i blaa eller svarta jackor,
altid hela, ofta nya.

Man ser en aker uppkord af attio plogar; derefter arbetaren

14

Fem dagars resa i Skane.

hvilande under mattimman — denna nodiga timma aterborjar, tror
jag, elfva ganger om dagen.

Vid solens uppgang ser man ibland stora skockar af skogs-
dufvor pa slatten eller en fredlig stork besegla luften for att be-
soka vipans agor eller man hor ett skriin fran skyarne af skanska
kajor. Man rakar vagnsforor af lefVande gass, som sjelfva forun-
drade uppresa en skog af halsar nr vagnskorgen, eller ser man
vagnar lassade med traskor och torf.

Ibland ser man en a, sa stilla staende som skulle intet bennes
bolja nannas ofvergifva blomstren och graset. Inom busen stora
dunbaddar, rena linnen, sydda orngattsvar, broderade tacken, stor
omgang med klader, utsydda skjortkragar och traskor.

Man forundrar sig da man finner rensningsdagsverken for-
rattade af fattigbjon, sittande i sina hela och viil underhallna kla-
der, med helsans farg pa ansigtet och en glansande hvit polerad
duk, bruten i horn och veck till hufvudbonad.

AUt ar i Skane blandadt med nagot vigtigt, aktningsvardt och
lattfanget.

Herrgardarne tyckas slott och fasten med torra vattengrafvar
och vindbryggor, utvisande i hvad forsvarsgrenar och barbari fordna
verlden statt.

I fordna tider gingo gardsagrarne pa jagt med hundkoppel,
bandlost ofverlamnande gardsbruket till inspectoren. Altid att vid-
rora en vettenskap var att atkomma en dod katt, och sjelfva
kriget, deras natjonala valfard, utfordes mera med ett ursinnigt
bopp och med viljans ofverspanning an med krigskonstens talamod
och utrakning.

Nu angripa jordagrarne sjellfve gardsbruket for att oka in-
komsten at det nya lefnadssattet. De fosas nu och altid utan
vettenskap. De satta driften endast i bondbruket och arhindra sig
ej, att bondbruket ar vanslagtat af fordna forodelser.

Det gar an till en del i Skane, dar fordna danska sedvanan
star orubbad, men ehuru i den ar nagon ordning, finnes intet ratta
landskotseln dar vara bringad i vettenskap. Om fliten nu ville ut-
stracka odlingen hogre an ban var bringad i danska tiden, sa
rubbas proportionen mellan gardsarbetet, som da fordrade mycket,
och hemmanen, som da forstoras. Tostarp, genom flere hemman
an vanligt och en ovanlig mild och noga hushallning med folket,
varkstaller dock haruti mer an hvad kunnat formodas.

Fern dagars resa i Skane.

15

Bondbruket ar annu uti den oreda, bonderne intet sjelfva ut-
reda och hvars vettenskap herrarne ej bora lita pa.

Vara forra konungars krig, forklarade for att undga inhemska
oroligheter, forstorde folknunimern, att endast qvinnor och barn
lemnades at landtskjdttselln, sa att akern forblef aker och ang
dod ang.

Dessa qvinnornes barn blefvo vara nya forfiider och deras ut-
delte efterdomen stadgade deras barns och var arbetsmethod
hvarigenom styrkan forminskade, ingen omvaxling af jord skedde.

Annu har regeringeu ej fatt tid med inre stalhiingen, och landt-
brukaren bonfaller intet heller enhiilligt och pa vettenskapsgrunder
harom genom den allmanna osmaken for utforskning. Bergsbruket
ager vettenskap och blir altid fredat af regeringen.

Alia grundsanningar stota oss annu som ohofliga forebraelser.
Man vill med behag ga till helfvetet. Vi frambryta aregirrige pa
hdft, eller stumma tro (vi) utan ransakning. Raska, duktige i aker-
bruket, lita vi pa vaderleken; nedslagne, pa kloka gumman. Of-
verspanda i hopp. och villja, liksom bara vi altid ett hufvud blott
for ansigtets skull.

Man gjor Anjala optag i sine egne hushall, men alldrig Lukurgi
lagstiftning. Hjessan pudras. Man laser intet och vet ingenting.
Den enda kjansla man har ar i hornen, och man smickrar sig af
regeringslystnaden.

De fornama aga i allmanhet en slags befallningsart i sitt genie
som forbjuder dem bok och vettenskap, sa att, om de nedstiga na-
gongang till vettenskapen, ga de ifran stallet sjelfve att raffsa ang.

Nu, i stallet for jagt och fastningsbyggnad, bygga samtliga rad-
stugor. Landets behag prisas intet nog. Stadsbullret, afven sa litet
som krig, forenas alldrig med landtlefnaden. Altid syndas mot
sakernes afpassning.

Och landtskjottseln, medlet till den nya utkomsten, utgrundas
intet. Man anbefaller jorden som en misskjott slafvinna. Rege-
ringssjukan soker alltid ytorne och qvadratinnehallet af jorden
men alldrig djupet och det cubika innehallet. En rik kjoper opp
sa vidstrackta agor, att ban forlorar forlaget och forstandet till
deras opparbetning. Derpa plagar ban sin bonde. Ingen liksom
sammanforer sig och genom opplysning skaffar sig ett vardigt in-
nehall. Man utbreder sig. Man soker beqvamlighet och smak och
bygger manzartak. Man soker rikedomen och forordsakar odes-

3 =

■

P^^^^^

^^^^■■■■■■■■■■■■■■■■i

1

h- ' — =

1

■

f

CO — =

H

.

ip^ — ^

1

Id Fein dagars resa i Skane.

hemman. Alt detta ar fruckten af hvardagsdrommarne, gjastabu-

t

cn — ^

1

det, byttolet och okunnigheten.

Vi borde mindre skrubba oss pa alia njutningar och mer tanka
pa att fortjena heder af vara efterkommande. Man borde efter den

(T, — =

1

allmanna kuUstortning, de fordna tiderne fatt, gjora med tankarne en
hushallsresa till Falu bergslag, dar i krigstider inga recryteringar

-J — =

1

skedt, och dar i ognasigte taga de profstycken af Sverges fordna
landskjottzell, soui blifvit lamnade ororda mellan deras hyttor.

CO — =

1

Derpa borde alia mangrant anstalla en stor resa till Svaneholms
larosate.

Och sedan man sa besedt och afhort visheten, varandes lilr-

ID — =

H

aktige och ej kifvande, vagar jag en million mot en milliondel,

1 — 1 ^

■

att regeringen blir opplyst och Sverget lyckligt.

o =

1

1— ' ^

I

I—" ^

1

1 — ^ ^
K) =

1

(

*

1— ' ^

■

CO =

1

h- ' ^

I

hCi ^

I

I—' ^

■

cn =

1

h- ' ^

I

C3^ =

I

I—' ^

■

■~J =

1

I—' ^

■

CO =

1

I—' ^

1

ID =

I

ro =

I

o =

■

[\j =

1

I—" ^

■

[\j =

1

M =

1

M =

1

CO =

1

\

\

[\J =

■

hCi ^

1

[\J =

1

cn =

■

cm

12 3^

1 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 ]

F

_7

cm

2 3 4 5 6 7

9 10 11 12 13 14 15 16

r~

cm

2 3 4 5 6 7

9 10 11 12 13 14 15 16