Swenska wetenskaps academiens handlingar

Om sätten, att åtskilja oxgallans
beståndsdelar, och om dessas
karakteriserande egenskaper ;

af

J A C. BERZELIUS.

Oaktadt säkerligen ingen djurvätska varit under-
kastad flera och grundligare kemiska undersök-
ningar än gallan, så har dock dess rätta samman-
sättning förblifvit längre okänd, än de flesta an-
di •as. Orsaken clertill är af tvåfaldig art, den
ena: att man icke kan, annorlunda än genom en
lycklig händelse, träffa på utvägar att åtskilja
kroppar, hvilka man förut icke känner, särdeles
när dessa hafva många likartade egenskaper, och
man rent af på måfå måste eftersöka dem, och
den andra: alt de kroppar, som i gallan finnas
blandade, hafva en så stor benägenhet, att förby-
tas i andra, att, då försöken ofta behöfvs länge
fortsättas, nya produkter uppkomma, som alldeles
icke innehöllos i gallan, sådan den var när för-
söket begyntes. Dertili kommer ännu alt, under
vissa fysiologiska omständigheter, en sådan för-
ändring af gallans beståndsdelar redan .har begynt
i det lef vande djurets galiblåsa. DeriVån härrör
den mängd af skiljaktiga resultater, tilJ hvilka man
kommit vid försöken att bestämma (tenna djur-

K. V. Ac.ad. HartclI. r8/fr.

2

\

h/ 9 s/ x G ■■

... • rw Kr ännu, i detta
vätskas sammansattmng. Fet a

ögonblick, icke lätt a “ tillhöra den i

normaltiflstiindet od, hvilka *» d “ S

småningom fortgående frivilliga 01 a » ^

Det arbete, jag här har aran till K. Acacle-

niien öfverlemna, företogs, i afsigt att satta mig i
tillfälle, att bedömma h vilken, af de flera yrkade
åsigterna om gallans natur, kunde bora anses san-
ningen närmast, fö r att, i enlighet dermed, kun-
na;! den nyligen utkomna tredje tyska upplagan
af min Lärbok i Kemien, framstalla gallans ke-
miska beskrifning. Ehuru undersökningen företogs
långt före den tid, då dess resultater borde vid
lärbokens redaktion begagnas, så var dock ämnet
mera in vecklad t, än jag hade förmodat, det kun-
de icke fullbordas innan bokens utgil vande, men
dervid begagnades dock de resultater som dittills
hlifvit erhållna. Försöken hafva emedlerlid bli L-
vit fortsatta, åtsk il lig a nya åsigter vunna och an-
dra rättade. Af detta skäl ämnar jag här med-
dela så väl flera af de i lärboken redan anförda
resiiltater, som de nu sednare tillkomna.

Men innan jag begynner framställningen af
dessa resulta ter, skall jag i korthet anföra oxgallans
kemiska historia. Det har af ålder varit bekant,
att syror ur gallan fälla en grönaktig, mjuk, seg,
hartsartid kropp, och att syran i lösningen stad-

I ■ / 7

nar formad med natron. Deraf drog man den

slutsats, att gallan är ett slags harts-tvål, och
denna förmodan vann ett bevis deri, att den fäll-
da hartslua massan med natron ger en regene-
rad galla. ö

Vid ea analys af gallan, som jag företog
I8(){>, och for hvars resultat jag redogjort i mina
föreläsningar i Djurkemien, Artikeln galla D II

38049

3

• nii denna mening icke kunde anses for
[f' nn I a§ ‘ tiksvra utfäller icke harts ur färsk
K^och det som fälles af s vafvelsy ra, eller salt-
' gi ' fnmi ia°' innehålla en bestämd portion af sy-

svi a > ‘ . ' ^ -xr.. .1 fnllmno- cprlnn Viplinnfl —

Je, med kolsyrad baryt eller kolsyrad Idyoxid ,
- lLe si» den hartslika kroppen . vatten och,
Stl cci fvelsvra varit nyttjad, stadnade svafvel-
Traä baryt ^eiler blyoxid olöst. Häraf drog jag
den stots, att, då albumin på lika sätt icke
tdles af ättiksyra, men väl af mineralsyror, sa
vore denna kropp ett af blodets albuminbalt fram-
b ringad t ämne, som ännu behöll några al albn-
miiis karakterer, under det att den saknade an-
2 dra; jag kallade den gallämne, och antog att mi-
neralsyror fälla detta ur gallan, derföre att de
dermed eifva en svårlöst förening, li vilket ättik-

I syran icke gör.

Nära ii k tidigt med mig företog Thénard en
analys af galla af flera djur, och betjente sig
der till af ett förut icke användt reagens, nemligen ät-

tiksyrad blyoxid, hvarafhan, innan användandet,
blandade det neutrala saltet med det basiska, för
att så mycket säkrare utfälla allt fällbart, och er-
höll, på detta sätt, en beståndsdel af gallan, fäll-
bar med blyoxidsaltet , och en annan, som deraf
icke fälldes, af h vilka han kallade den förra gall-
harts och den sednare pikromel. Då han sedan
förenade det afskilda hartset med pikromel hvar-
1 af dock en föga stabel förening uppkom, ansåg
han sig kunna sluta, att dessa tvenne beståndsdelar
utgjorde gallans egentligen karakteriserande bittra
ämne, och att gallan innehåller ett b i ter t harts
upplöst i en lösning af pikromel.

Leopold Gmeun anställde 1828 et» arbete öf-
V( t gallan, som är af ovanlig förtjej st, genom

4

hvilkct han ur gallan framdrog nja kiop ai , l.
ex. taurin och cholsyra, som ^ttills vant all .del*
obekanta. Då han jemförde de bada metoderna
att analysera galla, erhöll han samma lesultat,
som både jag och Thénard angdvil, men han am
märkte att Tuénakds gallharts höll p.kromel och
fett, och hans pikromel höll annu harts. Det af
in |o- beskrilha gallä m Set fann han innehålla baryt-
jord eller blyo.xid, efter som den ena eller andra
varit använd till svafvelsyrans afskiljande. Då
han utfällde galla med basisk ättiksyrad blyoxid
erhöll han, efter blyoxidens afskiljande med väte-
svafla och vätskans afdunstning, en återstod, som
vid en viss koncentrering stelnade kristalliniskt,
h vilken han kallade gallsocker, emedan han fann
dess smak mera söt än bitter; men hvarom han
anförde, att det innehöll gallans hela natronhalt
förenad med ättiksyra. Gmemn biträdde således i
det hela Tiiénards mening, att gallans bittra be-
ståndsdel utgöres af en hartsartad bitter kropp,
upplöst genom galisockrets inflytande i gallan. Det
af mig beskrifna gallämnet ansåg han sammansatt
af gallsocker, harts, cholsyra, feta syror och taurin.

År 18.18 företog De.ua rcay et arbete öfver de
förändringar gallan undergår, genom fortsatt be-
handling med dels syror, dels alkalier, h varvid
han kom till ganska märkvärdiga resultater, som
väsenltligt bidrogo att upplysa oss om gallans na-
tur, nen hvaraf de slutsatser han dragit icke alla
äro riktiga. Han återgick till den äldsta åsigten
af galhns sammansättning, hvilken han betraktade
såsom hnehållande ett natronsalt af en hartsartad,
qväfhaltb syra, efter en stunds digestion ur gallan
lal har imd svafvelsyra eller saltsyra, hvilken han
kallade acile choleique, och visade att denna syra
genom en länge fortsatt nära kokande digestion

, . i Bvn eller saltsyra af en viss utspäd-
nlCtl S r v'Hi(Ilas till en annan, icke qväfhaltig syra,

forvanclias uii , lv^rdr m neral-

»ing» fÖ rThrleacidecholoidique, hvarvid mineral-
s ° ml T n annnoniak, sa,nt taurin bilda-

kunde m vätskan erhällas ganska rent
deS . 0C ! k -‘ n Inn att gallans i vattenfri alkohol

kteäLw. ° a vr 1 e ’

lo ?' te i kalihvdrat och dermed iange kokade,
tidtals ersättning af det fördunstade vattnet,

oc h hållet förvandlas i ammoniak, som med
vattenångorna bortgår, och i cholsyra som stadnar
föreuad med alkalit, ur hv.lken den kan med
di ark are syror utfällas.

Dessa försök föranledde närmast de forsok af
m i g , h vilkas resultat jag här ämnar meddela. Det
visade sig dervid, att gallan innehåller ett eget
amue, lösligt i vatten, alkohol, syror och alkalier,
h vilket jag har kallat bilin, och som i Gmelws
gallsocker är förenadt med ettsalt al na tron; De-
mA-R.ca.ys choleinsy ra , (det af mig 1806 framställda
gallämnet) fann jag vara en sur, med Faser for-
enbar kropp, på sätt Demarcay angifvit; men jag-
fann att det innehåller minst tvenne syror, och
ur gammal galla äncla till fyra eller fem, af h vil-
ka 4 höra till de kopplade syrornas klass, och ut-
göras af föreningar emellan bilin och egna syror,
så beskaffade att baser ej afskilja bilin, utan detta
ingår i ett bestämdt förhållande i deras salter. I
färsk galla fann jag hufvudsakiigt tvenne syror,

i i v* inn - b o I I n / I 1 fd lnermu Ar> I » oh A l notmo a A n rl nnrif'

i gammal galla tann jag dessutom cnoisyra,samt tvenne
förut okända, fellansyra oeh cholansyra, af b vilka
de två förra äfvenledes liafva den egenskapen att med
bilin frambringa kopplade syror. Den metamorfos
Demarcay anmärkt af den syra han kallar acide

1

6

choleique, tillhör bilin, som af syror förhy tes förs[
i bilifellinsyra och i bilicholinsyra , och sedan tif(
en blandning af fellinsyra och cholinsyra, hvilka
genom en ännu längre fortsatt åverkan af syrorna
öfvergå i ett eget indifferent tillstånd, livari de ej
mer förenas med alkalier och gajiska obetydligi
upplösas af alkohol, h varvid en kropp uppkom-
mer, som jag har kallat dyslysin, för sin svår-
lösthet i alkohol och olöslighet i alkali.

Efter denna korta skildring af gallans kemiska
historia, skall jag nu anföra cle sätt, h varpå det
lyckats mig att sig emellan åtskilja oxgallans be-
ståndsdelar.

1 . Färsk galla.

Gallan uttappades ur den färska gallblåsan
och silades genom linne från den mängd af slem,
som alltid är deri utsväldt och ger den egenska-
pen att flyta i sträng. Detta slem stadnar på sii-
du ken, men en annan del, som i gallan finnes i
verklig upplösning, går igenom, utan att meddela
gallan egenskapen att flyta i sträng. Den första åt-
gärden är att afskilja detta slem. Det har, lika-
som albumin, hvilket troligen är det råämne hvaraf
det är bildadt, egenskapen att existera i tvenne till-
stånd, ett okoaguleradt, och ett koaguleradt, i hvil-
ket det upphör att vara lösligt i gallan; det koagu-
leras af alkohol och syror, men icke af kokning.

Man kan till dess koagulering använda båda,
men alkohol har stort företräde, emedan den kan
genom afdunstning aflägsnas och bidrager icke till
gallans metamorfos, såsom syrorna. Bland dessa
sistnämda kan man välja hvilken af de vanliga
man vill; men ättiksyra har företräde derigenom,
att den, likt alkoholn, kan afdunstas och clerjemte
löga eller alldeles icke bidrager till gallans me-
tamorfos.

7

Jag har, ti II de flesta af mina försök, före-
dragit alkoholil. Gallan blandas med lika volum
alkohol af 0.833 e. vigt, hvaraf slemmet koaguleras,
man försöker på ett kiavnadt eller siladt prof,
om mera alkohol behöfver tillblandas, och när
»allan är utfälld, silas den och slemmet tvättas
med alkohol af 0.90 e. v. Slemmet är visserligen
ej mera lösligt i vatten, men det blir gelatinöst
deri, och låter dermed ej uttvätta sig. I ett af
mina försök vägdes det tvättade och vid -t- 100°
torkade slemmet; det utgjorde 0.231 af en procent
af gallans vigt och lemnade O.026 af en procent
af gallans vigt benjord, som löstes i saltsyra, utan
ringaste tecken till utveckling af kolsyra.

Den med alkoholn utfällda silade vätskan af-
dunstas i vattenbad till torrhet och intorkas se-
dan ytterligare på det sätt, att skålen sättes i ett
oljbad om 130°, massan pöser dervid upp, till en
blåsig, blekgul massa, som förlorat allt sitt vatten
och nu låter ganska lätt rilva sig till pulver,
hvilket bäst sker i samma skål sedan den fullt
kallnat. Pulvret införes så skyndsamt som möj-
ligt i en torr flaska och öfverg jutes med eter, som
måste vara absolut fri från vatten och alkohol,
emedan pulvret annars flyter till ett extrakt deri.
Etern afhälles och det qvarvarande af eterlösnin-
gen utsköljes med ny eter, som ett, par gånger
förnyas. Etern utdrager cholesterin och iemnar
det efter afdistillering kristailiniskt , smittadt al
ganska litet eller intet fet olja ur gallan. Det ut-
gjorde i ett af mina försök, der det vägdes, O .016
af en procent af det använda gallpulvrets vigt.

E 11 portion af samma galla hade, utan före-
gången fällning af slemmet, blifvit afdunstad i en
vägd platinadegel och slutligen intorkad i oljbad
vid 4 - 130°, till dess den ingen ting mer förlorade

8

i vigt, h varefter återstodo 7.162 p. c. af gallans
vigt fasta ämnen. Cholesterin utgjorde således i
detta lörsok icke mer än -nrJnnr af den använda
gallans vigt.

Om man icke vill särskilt afskilja cholesterin ,
behofves icke denna besvärliga omgång. Man in-
torkar gallan i vattenbad så att den är fullt hård
i köld, löser den sedan i vattenfri alkohol, silar
från det olösta, som tvättas med vattenfri alkohol
under en väl slutande glasklocka, så att alkoholn
icke får tililälie att draga fuktighet ur luften,
liv liket fortsättes till dess alkoholn går färglös ige-
nom och intet mer upplöser.

Vi skola först anföra den olösta återsto-
dens behandling och komma sedan till den silade
vätskan.

Det pä filtrum cjvarstcidnade tvättas sedan
med varm eller kokhet alkohol af 0.833, så länge
den går gul igenom, h varefter den gula lösningen
kall blandas med vattenfri alkohol, så länge nå-
gon blekgul grumling deraf uppkommer. Denna
fällning är bilifulvin, som tages på filtrum och
tvättas med vattenfri alkohol.

Stundom har det händt att, un ler det olöstas
tvättning med vattenfri alkohol på filtrum, denne
begynt gå gul igenom och fällt bilifulvin, då
den kommit i den genomgångna alkohol- lösningen,
som då måste silas å nyo och ger bilifulvin på
filtrum, der det tvättas med litet vattenfri alkohol.
På detta sätt fås det alltid renast.

Den med vattenfri alkohol utfällda vätskan
är ännu gul, denna färg härrör af ett gult ämne,
analogt med det i alkohol lösliga extraktlika i köt-
tets vätskor. Efter alkoholns afdistillering åter-
står detta. Det ger en blekgul fällning med bly-
socker (litet bilifulvinhaltig), en föga färgad fäll-

9

ine med blyättika, och livad bly ättika utfällt,
befriad t med vä tes va (la frän blyoxiden, lemnar
efter afdunstnig djurämnen, hvilka alla hafva så
stor analogi med de motsvarande ur köttets vät-
skor, att jag ansett mig, denna gång, icke beliöf-
a förlora någon tid på deras närmare studium,
helst qvanti teten icke är betydlig och utgjorde i
ett af mina försök icke mer än O .121 af en pro-
cent af den färska gallans vigt.

Det i alkohol af 0.833 olösta vägde i ett af
mina försök 0.4334 af en procent af gallans vigt.
Det innehöll likaledes ämnen af analog art med
hvad vi kalla köttets vattenextrakt.

])(>t i vatten j ri alkohol upplösta af gallans
beståndsdelar, som, så länge lösningen är koncen-
trerad, är gröngult , blir, genom den alkohol, som
under tvättningen af det olösta tillkommer, gulrödt.
Lösningen blandas nu, droppa för droppa, med
koncentreradt barytvatten och omskakas, lierat
åstadkommes en fällning, som i första Ögonblicket
ser smutsigt grågul ut, men som snart blir gron.
Barytvatten utfäller der vid bilifulvin, biliverdin
och talgsyra. Biliverdin bemäktigar sig företrädes-
vis barytjorden, och deraf följer den fäi gförändi ing
som visar sig. Om man särskilt uppsamiai den
oröna fällningen, så bar man en blandning af talg-
syrad baryt med biliverdin-baryt. Foitsattes till—
blandningen af barytvatten, så blir fällningen snart
bleko u l, utan att förändra färg, och slutligen, in-
nan °bary t vattnet upphört att åstadkomma fällning,
blir den gråhvit, af feta syrors basiska barytsalter.

När vätskan, efter utfällningen med baryt-
vattnet, klarnat, är den nära färglös, endast litet
dragande i gult, h vilken färg härrör af den del
af köttextraktet, som är i vattenfri alkohol lösiig,
och som icke låter afskilja sig.

1

10

Barylfällningen tvättas med vattenfri alkolio] (
h varefter den digereras med kolsyrad ammoniak,
som utdrager de färgande ämnena, med iemning
af kolsyrad baryt och litet deri inblandad biliver-
dinbaryt och talgsyrad baryt.

Lösningen i ammoniak afdunstas i vattenbad
till torrhet, massan upplöses i vatten, det upplö-
sta är bilifulvin, det olösta är en blandning af
biliverdin och talgsyra. Utspädd alkohol löser
biliverdin och lemnar talgsyran.

Den kolsyrade baryten, sönderdelad med salt-
syra, lemnar talgsyra smittad af biliverdin.

Om barytfällningen kokas med litet kolsy-
radt natron, så får man, om vätskan kokhet silas,
efter afsvalning ett gelé, som utgöres af tväfaldt
talgsyradt natron, som kan med vatten utröras,
b varefter de andras upplösning går igenom, dock
ej fri från talgsyradt natron.

Vi återkomma nu till den med baryt utfällda
alkoholsolution. Den blandas med distillerad svaf-
velsyra, förut utspädd med lika volum vatten.
Syran tillsättes dropptals med omskakning, så länge
fällning sker. Denna fällning är först svafvelsyracl
baryt, men blir sednare svafvelsyradt kali och
natron med ett litet spår af svafvelsyrad ammoniak.
Sedan vätskan klarnat, aftages ett litet prof deraf,
som i ett särskilt kärl, pröfvas med litet svafvcl-
syra om den är utfälld. Sker ingen fällning, lem-
nas den korkad i några timmar och uthälies se-
dan i den öfriga vätskan; befnmes då, sedan lös-
ningen väl afrunnit, inga tecken af svafvelsyradt
salt afsatta på insidan af flaskan, så är lösningen
fri från baser.

Dessa baser äro, utom den tillsatta barytjor-
den, det alkali h varmed gallans bittra bestånds-
delar varit förenade samt salternes baser.

11

De svafvelsyrade salterna tvättas med vat-
tenfri alkohol under en glasklocka. De äro all-
deles färglösa.

Efter tvättning med alkohol upplösas salterna
,ued alkalisk bffis i vatten, frän den svafvelsy-
rade baryten, afdunsLas och åtskiljas på vanlig väg.
Vid saltets glödgning biel det, under hettans för-
sta åverkan, litet gråaktigt och luktade litet af
brända djurämnen. Det genomglödgade saltet väg-
de i ett af mina försök 0.91 af en procent af gal-
lans vigt och lemnade, vid åter upplösning i vat-
ten, ett spår af jernoxid olöst.

Den med svafvelsyra utfällda och silade al-
koholvätskan blandas med litet vatten och slås i
en retort, hvari man förut inlagt ren kolsyrad
blyoxid , nyss fälld och uttvättad, samt ännu vat,
hvarmed vätskan tidtals lindrigt omskakas i re-
torten under 24 t., h varefter alkoholn till det
mesta afdistilleras. Vätskan silas från blandningen
af kolsyrad t och svafvelsyradt bly, befrias mecl
vä tes valla från upplöst blyoxid och afdunstas i
vattenbad fullkomligt fran alkohol.

Lösningen utblandas sedan i en rymlig flaska
med vatten till dess den begynner blifva mjölkig
och vatten till sättes så länge oklarheten deraf syn-
barligen ökas, h varefter vätskan lemnas i hvila för
24 timmar eller längre. Derunder uppflyta på
dess yta oljlika droppar af en något brunaktig
färg, som frånskiljas medelst silning genom ett
vått filtrum, h varefter de ifrån papperet utlösas
med alkohol.

Den genomgångna vätskan är ännu mjölkig
och lemnas sedan på ett kring + 80" varmt ställe
i 24 timmar, h varunder den afsätter mera fett,
men detta är en mjuk, klibbig, ej flytande massa
och vätskan blir ändå ej klar, icke ens genom

12

silning. Om den upphettas till kokning, sa blir
den mycket oklarare, men den klarnar åter, till
samma grad som förut, genom afsvalning. Jag har
ej kunnat på detta sätt afskilja allt fettet. Men
det är en så stor beqvämlighet att blifva af med
det mesta, att, oaktadt det väl kan befaras, att
under den långa uppvärmningen en metamorfos
af gallan påskyndas, så bar jag föredragit denna
operationsmetod.

Lösningen i alkohol af oljdropparne blandas
med litet kolsyradt kali i en ej alltför koncentre-
rad upplösning och afdunstas till alkoholns förja-
gande, hvarvid en mindre qvantitet, än den an-
vända oljan, af ett brunfärgadt elain afskiljer sig.
Lösningen i alkalit, fälld med saltsyra, ger oljsyra,
margarinsyra och talgsyra , att på vanliga vä-
gar åtskilja. Eter afskiljer ur dem ett spår af
cholinsyra, som blir olöst.

Elaindropparne äro lättlösta i äfven vatten-
baltig alkohol, förhålla sig i allo såsom elain af
oxens talg, och låta saponifiera sig med bildning
af glycerin, oljsyra och margarinsyra, men hålla
ingen cholinsyra.

Det under vätskans uppvärmning afsatta fet-
tet är en blandning af oljsyra, margarinsyra, talg-
syra och cholinsyra. Den sistnämda återstår olöst,
då massan flera gånger efter h varandra behandlas
med eter, som upplöser de feta syrorna och lem-
nar slutligen cholinsyran i form af en halfliqvid
magma, som upplöses i kolsyradt alkali och ut-
fälles med saltsyra. Eterlösningen är mycket fär-
gad af oljsyra.

Den ifrån fettet på detta sätt så mycket möj-
ligt är befriade lösningen i vatten, digereras nu,
helst i en öppen skål i vattenbad, med slammad,
ren blyoxid, som efter siamningen fått ligga q var

13

i en del af vattnet, och oraröres nu väl dermed;
inan tillsätter litet blyoxid isänder, och då det
tillsatta förvandlar sig till en plåsterlik, samman-
hängande massa, blandas mera till och dermed
fortfares, så länge den tillsatta blyoxiden går ihop
till en massa. Mot slutet gör man bättre, att af-
hiilla liqvidum i ett annat kärl och sluta mätt-
ninoen med blyoxid deri, emedan den halfliqvida
massan fäster den fria blyoxiden på sig, och man kan
ej så lätt märka när den icke mera sammanbakar.
Så snart blyoxiden , efter en half timmas fortsatt
dio-estion, låter åter uppslamma sig i vätskan, är
a lft med blyoxid lorenhart utfäldt, lösningen får
svalna och silas.

Yid denna operation förenas bilifellinsyra och
bilicholinsyra med blyoxid till den plåsterlika mas-
san, och det fria bilin har staclnat i lösningen,
jemte det i vattenfri alkohol lösliga af de med
köttextraktet likartade ämnena.

Blyföreningen ältas flera gånger efter h var-
andra i kokande vatten, tillsatt i små portioner i
sänder, för att utdraga qvarhängande bilinlösning.

Den sistnämda silas, afdunstas i vattenbad
till full torrhet, så att återstoden spricker, hvar-
efter den upplöses i vattenfri alkohol. Dervid blir
vanligen en ringa q vantitet af ett blyhaltigt h vitt
ämne olöst, som genom silning frånskiljes, och
hvaraf ännu något mera fäller sig ur den klara
silade lösningen, sedan den fått stå i ett par da-
gar; det klara afskiljes och afdunstas till torrhet,
samt lem nar bilin, något gulaktigt af det förut
nämda aikoholextraktet. Prof att bilin är rent, är,
att det icke i alkoholsolution grumlas af litet till-
satt svafvelsyra, som derur utfäller så väl bly
som andra baser. Sker profvet innan det hvita
ämnet afsatt sig, så får man vanligen en ringa

1

14

blyfällning , så väl med svafvelsyra, som med
vätesvalla. Detta hvita ämne kommer att längre
fram mera omtalas.

Blyoxidföreningen, som i köld är skör, rifves
till pulver och behandlas med alkohol at 0.833, i
lindrig digestion, lösningen afhälles och ny alkohol
påslås och digereras, och dermed fortfares, så
länge någon ting utdrages. Dervid återstår en
pulverformig blyoxid, som sedan ulkokas med en
lösning af tväfaldt kolsyradt natron eller kali.

J

x\. Lösfiingen i alkohol afdistilleras i vat-
tenbad till en viss grad, dock ej så att något af
det upplösta begynner fälla sig, hvarefter blyet
utfälles med vätesvafla, vätskan silas och svafvel-
blyet tvättas med alkohol, som innehåller litet
vätesvafla, hvarefter den genomgångna lösningen i
vattenbad afdistilleras y), och slutligen fullkomligt
intorkas.

Återstoden behandlas med vattenfri alkohol
som lenmar taurin olöst. Massan behöfver vara
väl torr och alkoholn fullt vattenfri, ty genom de
öfriga ämnenas närvaro löses taurin här i en al-
kohol, som icke löser rent taurin. Detta ämne
linnes icke i rätt färsk galla, så som man ser af
analysen med ättiksyrad blyoxid, men vid den
här anförda metoden hinner bilin metamorfoseras
så, att mer eller mindre betydliga spår af taurin
nu blifva olösta, h vilka med alkohol uttvättas.

Alkoholn afdistilleras, hvarefter vätskan kon-
centreras till syrups stadga, som inhälles i en
gläskolf och der öfvergjutes med eter, h vilken ej
får innehålla alkohol, men h vari en vattenhalt icke

*) Den öfvergångna alkoholn håller vätesvafla och svaf-
velethyl, men kan lätt derifrån befrias genom skak-
ning med slammad blyoxid.

15

skadar ; kolfvcn försättes på vanligt sätt i samband
,ne<l en Liebigsk i mkylare*) **) ocli etern kokas till
dess hälften öfvergått, li varefter blandningen får
kallna, och eterlösningen afhälles. Återstoden be-
handlas på lika vis med eter ännu ett par eller
tre tränger, eller . så länge man märker att etern
något upplöser.

Förklaringen af denna operation är följande:
Den med eter behandlade vätskan är biiifeliinsyra,
blandad med bilicholinsyra. Etern utdrager
tlerur en portion af syrorna och lem nar en vat-
tenlösning af samma syror förenade med en större
qvantitet bilin (förmodligen dubbla qvantiteten)
b varur etern intet mer förmår utdraga.

Jag bör tillägga att om, innan etern tillsättes,
iur>ra få droppar svafvelsyra, lämpadt dock efter
massans olika storlek, tillsättas, dock ej sa att
fällning uppkommer, så sker eterns verkan mera
ingripande, emedan vätskan då kommer att inne-
hålla en förening af bilin med svafvelsyra, som ut-
tränger en del af gallans syror ur föreningen dermed.
Men då svafvelsyran bidrager till bilins meta-
morfos, så har jag icke anfört det såsom en ana-
lytisk åtgärd, utan endast såsom en användbar
utväg, dä man vill hafva t. ex. mycket fellinsyra
afskild. Etern utdrager ingen svafvelsyra ur
vätskan.

Man bar nu eterlösningarne att behandla, och
en under dem lemnad koncentrerad syrupartig
vattenvätska.

*) Ett rör af glas i lutande ställning, omgifvet af ett
vidare glasrör, genom hvilket kallt vatten i en sakta

ström kan foras in nedtill, der destillatet utgår genom
det smalare röret. Det varma vattnet utflyter ofvantill,
der ångorna i det smalare begynna kondenseras.

16

afdistilleras i vattenbad^ till

a ) Eterlösningen u . ff klar åtePs>

torrhet och lemnar ca sva o § h varken

stod, som, sedan , eten ’,^T kallt vatten. Dei,

fT k Sfi l Smma kä.-l med utspädt barytvaften,
behandlas i > s m ^ yara större än syrorna

hvars barythal B uK nlll oen upphettas till kokning
trt. e“l hvarefter det afsvalas.
Svroma förena sig med barytjorden, smälta och
fllta onder kokningen pä vätskan, men sjunka un-
afsvalaineen till bottnen.

Dea för fritt alkali reagerande vätskan a (hal-
Jes sedan den kallnat, ocl. afdunstas t.il en rin-
gare volum. Hvad som derunder afsatte. sig i
form af en lialfliqvid, i köld hård massa, ar fel-
linsvrad baryt, blandad med utfallen kolsyl ad
baryt. Hvad. som stadnar upplöst i vatskau, ut-
fälles med kolsyradt alkali (fällning af d.essas}ior
ur ba rytlösningen medelst starkare syror, liailei all-
tid baryt), silas och syrorna utfä Ilas. De kunna vara en
blandning af cholsyra, fellansyra och en liten q vantitet
de ined bilin kopplade syrorna. För att ej här öfverla-
sta med detaljer, som svårligen äf ven med ansträng-
ning kunna i minnet behållas eller redigt uppfattas,
skall jag till fellansyrans beskrifning uppskjuta be-
handlingsmetoden af det lösliga barytsaltets syra.
Här skall jag endast tillägga, att, i riktigt färsk
galla, detta nästan endast utgöres af en i etern
upplöst liten q van litet bilifeliinsyra och bilicholin-
svra, som, af eter, använd i ringäre q vantitet, sön-
derdelas i fellinsyra som upplöses, och i fellinsyra
i maximum af bilinbalt, som blir olöst.

Hvad baryt vattnet leinnat olöst, behandlas
med eter, som upplöser en del deraf och lemnar
en annan del olöst.

Eter-

i:

Eterlösningen afdistilleras till torrhet. Den
h-iniiar en gulaktig återstod, som upplöses i al-
kohol af 0.84, blandas med en lösning af kolsyrad t
jritron och digereras till dess alkoholn afdunstat,
då natronlösningen betäcker en i värme halflytan-
je, i köld hård ocli skör, gulaktig, hartslik kropp,
soin än en gång underkastas en lika behandling;
naLronlösningarne sammanslås, och den hartslika
kroppen utkokas med rent vatten, som slås till
natronlösningen. Syror afskilja denna ur feta sy-
ror och cbolinsyra, som, på förut anfördt sätt,
nied eter åtskiljas.

Utredandet af livad denna hartslika kropp
kunde vara, har kostat mig många fruktlösa för-
sök; jag envisades att anse den för en förening
af någon gallans syra med fett, försökte att be-
handla den med terpentinoija, som borde utdraga
fettet med lemning af syran; men oljan löser allt-
samman, som efter oljans afrökning i vattenbad
återstår terpentinhaltigt och sedan icke kan skiljas
från den qvarhållna terpentin oljan.

Men då denna kropp upplöses i alkohol, forsät-
tes med upplöst kalihydrat, och alkoholil i kokning
afdunstas, så återstår den i vattenlösningen , för-
enad med kalit, och kan med saltsyra utfällas,
då den visar sig utgöras af fellinsyra och cholin-
syra, som den således innehållit i ett indiflferent
tillstånd. Afdunstas kalivätskan till en viss kon-
centrering, så utskiljer sig kalisaltet och kali-
vätskan kan derifrån afliällas. Men derigenom får
man lätt en färgad syra, emedan dessa syror, vid
behandling i värme med öfverskjutande alkali, så
lätt bli! va gula eller slutligen bruna. I motsats
mot dysiysin, kunna vi kalla denna kropp Eu -
{ysin, för den lätthet h varmed den löses i alkohol.

K. V. Acad. Hand), 784,. 2

18

behandlas med

, i o n ... cvroviw ijenajinic.-, mcu

De sålunda u m ' * . j t et behandlas med

»rytvalten, del olosla d< , ba ,

mAnl orhden 1 alkohol olosta, tu j

, KOK,m. ä med k° ls r adt na -
nutronlösningm fiitte sjran, med

1 „

alkohol, och den .....
ryten sönderdelas i kokning

t,,,,,. - " P»b, hSndt

ä £

syrad^barjdoch med “alkohol lalitisjtrad baryt.
Sa syror säledes deltagit i samma tnd.fterens.
lilktånd som den svagare chohnsyran. _

Om syrorna i detta tillständ finnas . gallan,
eller genom behandlingsmetoden dertill olvtigatt
fan jag icke algora; sä mycket bor jag dock
nämna, att jag icke genom smältning . varme
kunnat dertill ätevföva dem. De behålla detta in-
differenta tillstånd så envist, att de al alkohol, blan-
dad med barytvatten, icke återföras till ett aktivt,
och iag har haft en lösning i alkohol, blandad med
ammoniak, som efter mer än ett års förlopp ännu
innehöll dem i det mdilierenta tillståndet.

p. Hvad etern lenmat olöst af barytförenin-
garne upplöses i alkohol af 0.S5 till 0.86 e. v. Hel
som då af alkoholn upptages är fellinsyrad baryt.
Lösningen fälles, medelst tillblandning af en lös-
ning af kolsyradt na tron, alkoholn afdunstas och
vattenlösningen silas och fälles med saltsyra, livar vid
man vanligen får en ren och snöhvit fellinsyra.

T. Hvad alkoholn lemnat olöst sönderdelas
med varm saltsyra och lemnar vanligen en sam-
mangrodd klump af talgsyra och cholinsyra, som
åtskiljas med eter, hvari den förra är lättlöst.
Man använder, några gånger efter h varand ra, små
qvantiteter eter, af hviika den första portion får
ett par timmar inverka påt syrorna, innan den
afhälles, de andra behöfva icke så lång tid. Dcu

19

, .. upplöses i kol sy rad t natron med

*>'" Sla - [ lirt kolsyra, I Jjaryl och ollall» mel

« Mi«lre säkert lyckas Jet, att med svag
s;llts} i • i ; n I .Ksvran från cholinsyran.

-P ir T "/Jrf Hel olösta, med biliil 6fver.n*ttad«

. , mnädes med litet vatten ocli behandlas
liqvidum i I < b j - dj efLer r edan förut g dua

ij^vå rvill 'man å nyo fär en plåsterlik bly-
f rU nl’och bilin upplöst i vätskan, som denna
w l<iUI -j gr så färgadt, ehuru det alltid är svårt
WVirsk och ohfekt galla få det fullt färglöst.
atL “^‘ nKlll användt & svafvelsyra , för att gom
Irns verkan mera ingripande, sa ar vatskan sui.
\y\ använder man först kolsyrad bly oxid tdl sy-
r aus fullkomliga mättning, silar sedan Iran det
svafvelsyrade blyet och behandlar dereftei i vai-
ine med blyoxid. Svafvelsyran förenas trögare
med den rena blyoxiden, än med den kolsyrade ,
mycket luckra re , som hastigt borttager clen.

Den plåsterlika föreningen behandlas el ter
samma grunder Som förut, och ger lika produkter,
och man kan på detta sätt fortfara att dela mas-
san i med bilin öfvermättade ocli i bilinlria syioi,
till dess att så litet återstår att det ej lönai loit-

sä t ta i ngen.

Jag har i det föregående anfört, att den plå-
sterlika föreningen med blyoxid skulle utdragas
först med alkohol, så länge denne något löser,
ocli sedan kokas med koisyradt natron. Natronet
utdrager ur blyoxiden lalgsyra och bilicholinsyra ,
som utfällas derur med svafvelsyra, hvarvid bi-
linhaltig svafvelsyra återstår i vätskan. Jag åter-
kommer längre ned Lill bilius utdragande ur en
sådan sur vätska.

Den fällda syran sammanbakar ocli behandlas
först med helt litet eter, som utdrager talgsyrau

20

och sedan med en större myckenhet, som upp, (K
S er cholinsvra, hvilken likväl den ar ganska t r 0§ .

löst, och derigenom afskdjes b, d( I°i^' :

genom behandling med e t - ‘ ilken å n j

meÖWvMid kan afäiljas b.l.n, n.cn del slut»,
snarl, och etern lemnar da olost en hallllulen ,|
vatten icke löslig massa, som icke mer alslul ]tr
bilin och som till en ringa portion af etern upp,
löses. Detta är en bilicholinsyra, i mnnmum y(
bilinhalt , som jag länge ansåg lör en egen syra,
h vars egenskap är, att lätt lösas af bary t vatten,
och att, ur sina föreningar med baser anting e «
fällas i sammanbakad massa af syroi °°b bilda
under torkning en halft genomskiidig massa, eller
alt, då den fälles ur en utspädd lösning, gifva en
mjölklik vätska, som icke skiljer sig i fällning
och klar vätska , men låter sila sig klar. Den
syra, som då stadnar på filtrum, bildar under
toi'kning en genoinskinande, glänsande fernissa.

Denna låter dela sig i bilin och cholinsyra
på det sätt, alt den upplöses i kolsyradt natron,
fälles med svafvelsyra, som tillsättes i betydligt
öfverskoLt och den fällda syran frånskiljes. En
portion bilin stadnar i förening med svafvelsyran
upplöst i vätskan och kan derur erhållas. Den
fällda syran är en blandning af bilicholinsyra med
fri cholinsyra. Den förra ger ett löslig t salt med
barytvatten, den sednare ett olösligt, h vilka ge-
nom silning åtskiljas. Det olösta barytsaltet be-|
handlas med alkohol, som utdrager en liten portion
af en af bilin, genom svafvelsyrans inverkan ny-
bildad fellinsyra; ur den olösta cholinsyrade ba-
ryten erhålles sedan cholinsyra på förut redan
anförda sätt.

21

I

J Bilicholinsyran alskiljes ur det lösliga baryt-
j tet oc p underkastas åter en lika behandling,
^1111 likväl ingalunda lönar sig, utan blifvit här
- aförcl endast i afsigt, att visa livad denna syra
K, qcI! biiru den kan delas i bilin och cholinsyra.
I r f, a in mal galla får nian deri stundom äfven
cholsyi-a.

Jag bar i det föregående omtalat den plå-
sterlika blyoxid föreningens behandling med först
llkobol ocb sedan kolsyradt natron. Jag skall nu
oiutala huru den kan behandlas från början med
kolsyradt natron, utan användande af alkohol.

Den sönderdelas dä i värme med kolsyradt
natron, som frånsilas ocb som då vanligen inne-
håller litet blyoxid upplöst, af det skäl, att den
fria blyoxiden upptagit kolsyra ur natronet, som
då upplöst blyoxid i stället; denna blyoxid kan
med litet kolsyrad ammoniak, som tillsätles na-
tronet före behandlingen med blyoxidföreningen ,
och hvars öfverskolt derunder bortkokas, helt och
hållet förekom mas.

Den silade natronlösn ingen koncentreras och
det vatten, hvarmed det kolsyracle blyet blifvit
tvättadt, afdunstas för att tillblandas natronlosnin-
:gen, som sedan fälies med svafvelsyra, förut ut-
blandad med sin dubbla volum vatten, h vilken
tillblandas så länge den grumlar liqviclum och
derofver i något öfverskott. Detta göres bäst i det
kärl, der man ämnar behandla bilifeilinsyran med
eter. Man omskakar den oklara blandningen gan-
ska häftigt, h varat den samlar sig i en terpentin-
lik massa, som fastnar på insidan af glaset och
lem nar vätskan nära klar. "Vid detta tilltälie upp-
tager svafvelsyran en icke obetydlig portion bilin,
som upplöses i den sura vätskan och fäller en på
gallans syror så mycket rikare förening. Den sura

22

vätskan afhälles ocl. silas, » ^

den visat Dan ,nan a

timmar af sig sjeil, men du

befara en metamorfos af en ^ 1 , med

Den silade vätskan prof vas i t F

svafvelsyra Imrn vida den ic ke den!

grumlas , e, nedan for mycket tillkommen svafvd.
syra lätt upplöser en liten portion bdifelluisyu,,
som utspädning- med vatten då iifski jci.

Den sura vätskan mättas med ren kolsj .nl
blyoxid, helst en sådan som icke ännu vant efter
tvättningen torkad, dock kan van m \\ i a<[
blyoxid eller blyhvitt dertill användas bb I det e j
innehåller ättiksyrad blyoxid. Det går också lika vä]
med kolsyrad haryt, och minst kostsamt med kub
syrad kalk, som jag dertill oftast användt. När
vätskan är fullkomligt neutral och ej mei i od nar
lakmuspapper, silas den, afdunstas öf ver litet slam-
mad blyoxid, silas från denna, intorkas och bilin
utdrages från det tillika återstående sval velsyradc
natronet med vatten! ri alkohol.

Tillsatsen af blyoxid under afdunstningen har
för afsigt att aflägsna en portion hilifellinsyra,
som möjligen kunde innehållas i vätskan i form
af upplöst neutral bilifellinsyrad hlyoxid, hvilken
följ er med vid upplösningen i vattenfri alkohol.

Bilin fås på delta sätt ganska rent och i icke
obetydlig myckenhet.

Den med svafvelsyra utfällda terpentinlikn
massan får afdrypa från det sura liqvidum , löses
i ganska litet vatten till en tunn syrup (af en
större vattenqvantitet blir den oftast oklar och
mjölkas), och denna syrup behandlas med eter,
pa sätt förut är anfördt, som ger en lösning i
eter af gallans syror och en svafvelsyrehaltig bi-

2:j

I Jjyiika bada behandlas på samma sält,
1 ' llVa C j ,i e t föregående utförligt beskrifvit, och
c S |'u a ' foilsattes i förnyade omgångar.

Under denna fortsättning kominer man slut-
t j i| J e n förut omtalade punkt, att eter icke
1 »fak il ier någon hilinhaitig vätska, utan lemnai
!!löst eu magma, som med baryt ger ett i vatten
1 Hl löst salt, och är antingen bilicholinsyra ensamt
( ,p er blandad med bilicholsyra , allt elter som
Lillan innehållit af den sednare eller ej.

Analys af galla med svafvelsyra var det
äldsta härtill använda sättet. A i inse nu lätt att
det icke är en analys, utan en partiell metamorfos
af gallans hufvudbeståndsdel, bilin. Men det kan
med fördel begagnas till afskiljande af gallans be-
ståndsdelar, ur det i vatten upplösta extraktet med
vattenfri alkohol af intorkad galla.

Har gallan varit riktigt färsk, så frambrin-
gar svafvelsyra oftast ingen fällning den, huru
mycket derat som tillblandas, icke ens eltei 24-
timmar, om blandningen icke uppvärmes. Detta
inträffar så väl med alkoliolextraktet, som med
färsk galla, hvarur man med litet utspädd sval-
velsyra förut utfällt slemmet. Andra prof af gallan
grumlas af svafvelsyran genast, men all galla ger,
efter blandning med en viss portion svafvelsyra
och utsättande för + 60° till 80° temperatur, en fäll-
ning, som småningom tilltager i myckenhet och
bildar ett grönt terpentiulikt lager af bilifel linsyra
och bilicholinsyra. På ytan afskiljes dervid, elter
en viss tids fortsatt inverkan, ett fett, som efter
vätskans afsvalning stelnar, visar sig kristalliniskt
och kan med lätthet aftagas. Det består liufvud-
sak ligast af cholesterin, som genom bilins förstö-
ring af syran blir olösligt i vätskan och flyter upp.

24

^ m > secliin en viss portion bilifellinsyra ut-
lallt sig, vätskan får afsvalna, hvarunder mera
bilifellinsyra faller ut, och vätskan silas och be-
handlas med kolsyrad blyoxid eller kali, samt se-
dan med blyoxid, på sätt anfördt är, så får man
bilin, men detta är mycket färgadt och orent.
Den alsatta terpentinlika massan, behandlad med
eter, efter den förut omtalade processen till be-
standsdelarnes åtskiljande, ger lika produkter,
nien något besvärligare att rena, genom den ym-
nigare inblandningen al feta syror, hvilka dock
genom sin stora lättlösthet i små qvantiteter eter,
tem ligen lätt låta af skilja sig, ehuru svårligen
utan någon inblandning af gallans egna syror.
Den svåraste inblandningen att af skil ja , är Dil i-
verdin och Dili ful vins egna syra , h varom längre ned.

Dessa olägenheter angå likväl endast de pro-
dukter, som erhållas i lörsta operation, de som
sedan fas ur blyföreningen från den med eter be-
handlade bilinvätskan , befinna sig i samma till-
stånd, som vid det förut omtalade behandlings-
sättet, sedan deras taunnhalt bldvit vederbörlist
afskild. b

Låter man svafvelsyrans inverkan, på det i
vatten upplösta alkoholextraktet af gallan, ännu
längre fortfara, så finnes slutligen intet bilin i den
sura vätskan, som i stället håller taurin och det
af skilda ämnet är nu efter afsvalning hårdt, löses
icke, eller ytterst obetydligt i vatten, men löses i
alkohol, äfven utspädd, antingen helt och hållet,

( llei med lemning af en deri föga löslig kropp,
dyslysin, och får inverkan fortfara ännu längre
under koncentrering af syran, så är alltsamman
förvandladt till dyslysin.

Hvad alkohol upplöser är en blandning af
fell msyra och cholinsyra, som dock, om förvand-

lingen af bilin ej hunnit, fullbordas, kan innehålla
e n liten portion af dessa syror kopplade med bi-
jin, h vilken dock kan ifrån dem med barytvat-
ten utdragas, h varefter utspädd alkohol upplöser
fel 1 insy rad baryt, med lem ning' af cholinsyrad.

Saltsyra frambringar alldeles enahanda verk-
ningar. Den är beqvämare att använda när man
vill erhålla taurin och cholinsyra samt fellinsyra,
eller till och med dyslysin, men jag har i exemplet
valt svafvelsyra af det skäl, att en återstod af
oförstörd t bilin i den sura vätskan är med denna
lättare att framtaga.

Förklaringen af dessa förhållanden ligger helt
och hållet i den af Demarcay gjorda upptäckten
af gallans metamorfos med syror. Men han har
öfversett, att denna metamorfos tillkommer endast
bilin, som han icke kände; alt de clervid bil-
dade syrorna hafva uppkommit på dess bekost-
nad; att de äro tvenne och icke blott en, och att
en fortsatt behandling med syra förvandlar dem
i dyslysin.

Behandlar man med svafvelsyra en galla som
under några få sommardagar stått uttömd ur gall-
blåsan, på det sätt som nu är anförclt, så får
man genast en ymnig plåsterlik fällning. Detta
visar, huru fort gallans frivilliga metamorfos går.

Analys af galla med ättiksyrad blyoxid.
Man bereder ett extrakt af inspisserad galla med
vattenfri alkohol. Detta upplöses i vatten och
lösningen fälles med en upplösning af neutral ät-
tiksyrad blyoxid, så länge detta åstadkommer nå-
gon grumling i vätskan. Den så erhållna fällnin-
gen är grönbrun, sammanbakar icke, och blir i
torkning mörkare och bildar grofva korn.

Fällningen med neutral ättiksyrad blyoxid
öfvergjutes med alkohol, som derur utdrager litet

26

bilifellinsyrad blyoxid, del mesta blir olöst. Det

behandlas, under en ny portion alkohol af 0.86, nio ( |

vätes vafla, som sönderdelar blysaltet, hvars syy 0v
lösas i alkoholn , efter hvars afdistillering de åter,
stå. Eter i små qvantiteter använd, utdrager bili,
verdin och feta syror, en ny portion etei' uttager
det sista af bili verdin och lemnar en brun magni 5
af cholinsyra färgad af bilifulvins syra, K vilka
svårligen kunna på ett sådant sätt åtskiljas, att
cholinsyran derur fås någorlunda färglös. Ur sval,
veiblyet utdrager kokande alkohol af 0.833 litet
talgsyra.

Den med neutral ättiksyrad bly oxid fällda
vätskan fälles sedan med en ej alltför koncen-
trerad lösning af basisk ättiksyrad blyoxid, soin
tillsattes litet i sender och under stark omröring,
så länge fällningen genast sammanbakar och visar
sig starkt färgad. Så snart fällningen begynner
vara hvit och först efter en stund bakar tillsam-
man, afsilas det fällda, som vi skola kalla: första
fällningen med blyättika.

Den silade vätskan utfälles sedan fullkomligt
med blyättika och silas. Vi kalla denna: andra
fällningen med blyättika.

Den utfällda silade vätskan befrias med väte-

svafla från blyoxid, silas och afdunstas i vattenbad

till torrhet. Den släpper trögt svafvelblyet och

måste litet afdunstas innan den kan silas. Den

blir derigenom åter litet bly haltig, men om den

efter stark koncentrering blandas med alkohol, sä

kan det återstående blyet lätt utfällas med väte-

svafla och frånskiljas, hvarefter vätskan afdunstas

till torrhet och behandlas med vattenfri alkohol.

Denne upplöser bilin och ättiksyradt na tron ock

kali, bildade af gallans alla salter, h vilkas syror

blifvit i form af basisk a blvsalter afskilda. Del

&

27

dier alkoholns afdunstning återsLående bilin är färg-
löst ocb genomskinligt, men det drager litet fuk-
ti°het ur luften och blir då b vitt, samt visar
s V aga tecken till kristallinisk textur. Det är Gme-
UlN s Gallenzucker.

Man kan aflägsna alkalit derur med svafvel-
syra, som varsamt indrypes i lösningen i vatten-
fri alkoliol. Vore det möjligt att icke tillsätta mer
än jemt den nödiga qvantiteten svafvelsyra, så
återstod e blott att afdunsta till torrhet, hvarvid
ättiksyran förflyger. Men sedan lösningen är silad,
ii t fa lies svafvelsyran med litet ättiksyrad blyoxid,
b vars tillkomna öfverskott borttages med vätes vafla,
b varefter den silade lösningen afdunstas i vatten-
bad till torrhet.

Första fällningen niecl bly ättika är egentligen
icke annat än en blandning af den andra med
den som bildas af neutralt ättiksyradt bly; ty då
detta fäller gallan, blir ättiksyra fri i vätskan,
som slutligen förhindrar vidare fällning med det
neutrala saltet. Den tvättas ocb behandlas med
alkohol, som upplöser bilifellinsyrad blyoxid, med
lemning af den bilicholinsyrade , b vilken nu på
sätt ofvanför är visadt, behandlas under alkohol
med vätesvalla.

Andra fällningen med blyättika löses i al-
kohol, sönderdelas med vätesvafla och dermed för-
fa res så som förut är nämdt om sönderdelningen
af den plåsterlika blyoxidföreningen. Den ger
sällan ett spär af taurin, om gallan är färsk.

2. Bilis bubula spissata frän ett Apotek.

Huru länge denna galla varit förvarad på
Apoteket, har jag icke kunnat erfara. Apotekets
ägare ansåg den vara några månader gammal.
Den hade honings stadga och en ainmoniakalisk

28

l»kt af gaHa. Den upplös

iÄÄ* - -" idCT -

sökningen. ..ltnlml-extraktet fäll-

Lösningen välten af alkohol est. ^

mi* -. T^. sur : yx*™ ,noder '

vätsk c’ en h 1 k J u f k

Irmd tilltog och som icke smalte vid vatskaiis
k ok het la ; kokningen fortsattes under ersättning af
afdunstadt vatten, så länge fällningen syntes oka
sig. Den afskiides , var grågrön, tvattacles, lostes
i kolsyradt natron, utfälldes med saltsyra be-
handlades med små qvantiteter eter, så länge
denna färgade sig grön, upplöstes i alkali och ut-
fälldes färglös med saltsyra, det var cholansyra.

Lösningen i kauslik ammoniak, som vant ko-
kad, fälldes med saltsyra och gaf en plåsterlik
massa, som behandlades om hvartannat med eter
och blyoxid, på förr omnämda sätt.

I eterlösningen bildade sig, då den fick stå i
ett par dagar, några få kristaller af cholsyra , som
frånskildes, hvarefter eterlösningen afdistilleracl
gaf med barytvatten ganska mycket feliansyra ,
mindre fellinsyra och litet cholinsyra smittad af
cholansyra, h vilka båda sistnämda jag icke kunnat
finna någon rätt användbar metod att åtskilja.

Bilinvätskan gaf ett nära färglöst bilin med
blyoxid, och den plåsterlika blyoxidföreningen lät
med alkohol först och med kolsyradt alkali sedan,
utdraga bililellansyra , bilifellinsyra och ganska litet
bihcholinsyra , sorn på redan anförda sätt be-
handlades.

29

Vid denna undersökning visade sig således, alt
bilin försvunnit till en stor del i gallan, men att
der uppträd t mycket fellansyra, att cholinsyran
blif'it betydligt förminskad och cholansyra i dess
ställe uppkommit.

d. Gammal galla som ej varit af rökt i färskt

tillstånd.

Man hade på slagtarhuset samlat galla ur
söndriga gallhlåsor, alt hållas köpare tillhanda.
Det förråd, som af mig erhölls, hade börjat samlas
för tvenne veckor sedan. Det var i Maj månad
då temperaturen vanligen ej öfverstiger -f 16°.
Gallans färg hade öfvergått till brun och den luk-
tade ruttet och ammoniakaliskt.

Den afdunslades nu och hölls i vattenbads-
värme till dess all rutten och ammoniakalisk lukt
försvunnit. Den torra massan extraherades med
vattenfri alkohol och den sålunda erhållna lösnin-
gen i alkohol behandlades med ättiksyrad blyoxid.

Det neutrala blyoxidsaltet gaf en i början
försvinnande fällning, som sedan blef beständig och,
efter tvättning och torkning, var blekt grågul.
Den sönderdelades i alkohol med vätesvafla, och
gaf nästan endast feta syror åt alkoholn, hvaraf
ännu något genom kokning utdrogs med alkohol
ur svafvelblyet. Margarinsyra och talgsyra an-
sköto färglösa under frivillig afdunstning och lem-
nade en gul moderlut, som innehöll oljsyra och
cholinsyra.

Den med blysockerlösning fällda alkoholso-
lulionen försattes nu med blyättika, fällningen upp-
löste sig åter, hvarefter blyättika tillsattes i öfverskott
och vätskan lemnades i 12 timmar, hvarunder

fällning afsatt sig.

Den a (skildes , aftvättades med alkohol och
sönderdelades med vätesvalla under alkohol, alko-
holn afdistillerades, och återstoden behandlades
med eter, som utdrog feta syror och en poition
af den i indifferent tillstånd ölvcrgångna massan,
som vi kallat eulysin. Etem lemnade ett brunt
liqvidum, olösligt i vatten, som derur intet bilin
utdrog, men lösligt i utspädd ammoniak; ur den-
na lösning fällde cblorbarium ett klibbigt baryt-
salt, och ur den utfällda lösningen afskilde saltsyra
cn sammanklibbande syra.

Begge synas hafva varit med bilin kopplade
syror, af de slag, h vilka icke sönderdelas al eter,
derföre att syran är deri för litet löslig. Qvanti-
teten var cj så stor att några försök , till utredande
af hvilka de voro, kunde med hopp om framgång
företagas.

O

Den med blyättika i öfverskott blandade al-
koholvätskan afdunstades till en ringare volum åter-
stod, då den blandades med mycket varmt vatten,
livaraf en plåsterlik blyförening fälldes, den af-
dunstades till all alkohol afrökt, den svalnade
vätskan af b älldes och plåstermassan arbetades i flera
omgångar med kokhett vatten, för att utdraga allt
ättiksyradt bly.

Lösningen i vatten afröktes till torrhet och
gaf åt vattenfri alkohol en ganska ringa qvantitet
bilin, som höll ättiksyradt natron. Det olösta i
alkohol höll så mycket ättiksyrad blyoxid, basisk
ocb neutral, kolsyrad bly oxid o. s. v. att jag ej
ansåg mödan värclt att underkasta det vidare prof.

Den plåsterlika blyfällningen sönderdelades
med kolsyradt natron, natronlösningen fälldes med
svafvelsyra och gaf en i vatten alldeles olöslig

M

låsterlik fällning, hvari den således afvek lrån
j' t irsk galla.

Den sura vätskan, silad och behandlad med
kolsyrad kalk och blyoxid, på sätt ofvanför är an-
„ifvet, gaf ett temligen färglöst och rent bilin i
f c ke så ringa q vantitet.

Den fällda, klibbiga massan behandlades med
eter, som derur upplöste en större del med lem-
n i„rr af ganska litet bilin vätska, men jemte denna
af en haldlytande, i vatten olöslig magma, af lika
natur med livad längre ned kommer att anföras.
Dfter eterlösningens afdistillering återstod en ljus-
gul, i kolsyradt natron fullkomligt löslig massa.

Denna natronlösning behandlades i flera om-
gångar med eter, som färgade sig i början gulaktig
deraf. Efter eterns afdistillering återstod en oljlik
kropp, som simmade på vatten, var icke fet utan
mjuk ocb klibbig, samt lättlöst i alkohol. Den
var en blandning af elain med eulysin, bvilka icke
låta åtskilja sig annorlunda, än genom behandling
med kaustikt kali i alkohol och syrornas åtskiljande
med eter ocb med barytvatten, på sätt förut är anförclt.

Då natroniösningen, efter afdunstning af upp-
supen eter, sönderdelades med svafvelsyra , erhölls
bilin i den sura vätskan och en fälld plåsterlik
syra, olöslig i vatten. Den behandlades såsom
förut mecl eter. De två första portionerna upp-
löste en del deraf under det så väl droppar af
bilin, löst i vatten, nedflöto, som också en cleri
icke löslig magma samlade sig på bottnen. Då eter
för tredje gången hade blifvit påslagen och lemnad
i 24 timmar, hade magman förvandlat sig till en
voluminös, snöhvit, bladig kristallisation af chol-
syra, emellan hvars blad bilin vätskan var insupen.
Etern afbälldes, och cholsyran tvättades först med
eter från eterlösningen och derefter med vatten

32

fita biliuvätskan, hv.«fter »«** «* be ^ Ui e
volum af diokyra i fina Ji s ^ le i. löstes j

som' denna gäng utdrog tet elle, mtel.

kolsyra, It natron ocn Utfälld

som denna gång uLd ö e( j na tron, af,

nted svafvelsyra^nr foremngetr ma ^ ^

sluicles en klibbi ö } ... 0 krisl iller '»r

afsaLte sig på glasets uisida nag.a knstaller af

Ch ° 1S Den mjuka, klibbiga syran behandlad med små
qvantiteter eter efter hvarandra, som livar or s.g
afdistillerades , lenmade i den första a te stoden
nästan endast fellan- och fel bnsyra blandade med
litet cholsyra, den andra boll mgot | af den j hb-
bande syran, den tredje sammanklibbade alldeles
vid utfall ning ur alkalit. Det i eter olosla, be-
handladt med barytvatten, gal ett losligt barytsalt
af samma syra, ocli olöst cholinsyrad baryt.

När denna klibbiga syras natronlösning be-
handlades med svafvelsyra, så fick man h varje
gång i den sura vätskan framställbart bilin, och
när syran upplöstes i barytvatten, upptog detta
cholsyrad baryt och den med bili 11 kopplade sy-
rans barytsalt, med leinning af cholinsyrad baryt.
Deraf torde således den slutsats kunna dragas, att
denna klibbande, i eter svårlösta syra är en bland-
ning af bilicholsyra och bilicholinsyra. Om der
ännu är någon mer, i eter mindre löslig syra,
kan jag icke afgöra.

Den ifrån kristallerna af cholsyran silade bi-
linvätskan med dess tvättvatten, behandlades på van-
ligt sätt med slammad blyoxid, och gaf plåsterlik
blyfällning och bilin, soin ined vattenfri alkohol
åtskiljdes vid en icke så obetydlig lemning af det
b vita, i vattenfri alkohol olösliga ämnet.

Plåster-

33

Plåstermassan, behandlad med kolsyradt na*
i ron, utfälld med svafvelsyra och öfverg juten med
cler/ °af bilin-vätska , en ny portion kristallise-
rad ’cholsyra och fellan- samt fellin-syra.

På det, ur denna bilinvätska utfällda, plåster-
Jika blysaltet å nyo underkastades en lika be-
handling ficks endast spår af kristalliserad chol-
g rra . ganska litet bilinvätska och det mesta i eter
olösta "utgjordes af den förut omtalade klibbiga
syran, som löses lätt i barytvatten.

Det allmänna resultat, Ji vartill denna under-
sökning leder, är att en stor del af den liqvida
oallans" bilin blifvit lbrbytt till ammoniak och
cholsyra, att fellansyra uppkommit den, men att
ämm fellinsyra och cholinsyra återstodo, om i
oförändrad q vantitet eller ej, kan jag icke afgöra.
Spår af cholansyra och af taurin, kunde jag, vid
särskilta för deras upptäckande anställda försök,
icke finna. Bilifulvin syntes hafva varit förstörd t,
äfven som det gulfärgancle i alkohol lösliga extrak-
tet, emedan alla produkter härur erhöllos färglösa
eller föga färgade.

4. En lösning af färsk galla i vattenfri alkohol „
befriad från baser och frän svafvelsyra ,
analyserad efter 9 månaders förvaring.

Ea analys af färsk galla måste för mellan-
komma nde hinder afbrytas, sedan behandling med
baryt och svafvelsyra försiggått. Vätskan silades
in i förvaringskärlet genom ett filtrum, till | fyldt
med fuktig kolsyrad blyoxid, som sedan med al-
kohol uttvättades, h varefter kärlet stängdes, och
lösningen blef stående från de sista dagarne af
Juni Lill de första af April näst påföljande år.

K. C. Acacl. Hancll. j84 ? • '*

34

Rummet hade under tiden behkUUs vid en f öl .

boningsrum vanlig tempel a . 0 f den först

Don undergick nu le t a t.u Jm , jd ^

beslrifna dunder 'tiden undergätl för

ve*

rSSaé sas

nien ia° fann snart omöjligheten att anstalla dessa
separalfoner så, att någorlunda approximativt nk-
tiaa vcätrda qvantiteter kunde erhallas och ofveigdf
af° detta° skäl, étt bemödande som utan andamål
kostade mycken tid.

Närmare bestämmande af /tuf vildliar ak-
ter er na hos gallans beståndsdelen .

1 . Bilin.

Denne utgör den färska gallans liufvudsakli-
gaste beståndsdel, på hvars bekostnad gallans egna
syror bilda sig, kanske redan inom kroppen , och
ganska hastigt utom den samma.

Bilin, hvars beredning i det föregående är ut-
förligt omtalad, är en alldeles formlös kropp, i
rent tillstånd bård, genomskinlig och färglös, ehuru
den oftast vid försöken till dess beredninsr fås dels

O

gul, dels endast guJaktig, af färgämnen, som icke
låta absolut afskilja sig. Det fås väl bäst färglöst
ur gammal galla, der dessa färgämnen äro för-
störde, men låter då svårligen rena sig fullkom-
ligt från ett natronsalt, som envist vidhänger det.
Det är fullt neutralt, smakar bittert, likt galla,
men efteråt något sötaktigt, som påminner om la-

35

}<ris, eller ännu närmare om det bittersöta ämnet
• yp ruS precatorius, det väcker denna obetydliga
känsla af sött hufvudsakligast bak i svalget. Om
i Jeiina ringa dragning åt sött är en bilins natur-
Jjoa e°enskap, eller härrör af en främmande in-
blandning, kan jag ieke afgöra. Då nemligen gal-
lan innehåller salter af feta syror, d. ä. saponifie-
radt fett, så är det väl också möjligt att den in-
nehåller detglycerin, som vid deras saponifikaliou
bli f vi t fritt, och som svårligen låter afskilja sig frun
bilin, vid de till dettas framställande i isolerad form
använda metoder. Bilin har ingen lukt, men när
dess lösning i vatten koncentreras i värme, luktar
del likt kokadt lim. Det fuktas icke i luften,
utan spricker i torr luft och ser då, genom antalet af
fina sprickor, ogenomskinligt ut. Det qvarhåller i
detta tillstånd en portion vatten, som det förlo-
rar omkring +140°, h varvid del balfsmälter, pö-
ser upp till en blåsig massa, som lätt låter rifva
sig till ett färglöst pulver, b vilket dock i luften
efter hand upptager det förlorade vattnet å nyo,
gror ihop och blir samma genomskinliga glänsande
massa som förut. Det är lösligl i vatten i alla
förhållanden, och bildar från en icke flytande, ex-
traktlik massa, ända till en huru utspädd lösning
som helst, hvilken genom utspädning intet fäller.
På lika sätt löses det i alla förhållanden i vatten-
fri och vattenhaltig alkohol, men eter verkar
derpå så högst obetydligt, att det, utan särdeles
fel, kan antagas vara deri olösligt.

Det lälles icke af koncentrerade eller utspädda
syror, icke ens af garfsyrorna, men de starkare
syrorna med enkel radikal, svafvelsyra , fosforsyra,
salpetersyra och saltsyra, förändra i värme dess
sammansättning efterhand, så att bilifellin- och
bilieholin-syra ur vätskan utfalla; sedan förstöres

36

i clnilioeii öfvergå sjelf Va
Min i dessa syror, oc i » kallat (lyslysii,.

syrorna i det t, listand, som ,

Deriemte

uptagit ea puitum ) f ör g n dring, och förstör

1 vatlei ; M

31g of ett brunt, hartdikt, icke bittert amne,

uppsvälcl massa ,

"‘‘^de^är^rt ooh“sömlöses i hett vatten, uj
Zi Ull vatten lösta, kan ett spär af famn, af-

Stili VaT4rortt.b,|ga, efter D ö ,a M ;av icke
en likartad metamorfos af bil». Det har , eke va.
rit föremål för några försök af n>.g; men jag har
sett att rent bilin, upplöst i vatten och ate af-
dunstaclt, blir surt och ger med slammad hlyoxid
basisk bilifellinsyracl blyoxid. Det är således Lio-
ligt att dessa syror frambringa åtminstone en lika
verkan med vatten.

En lösning al bilin i vatten kan kallt öl ver-
mättas med chlorgas, utan att någon synbar in-
verkan sker, men i vattenbads värme, sker en dub-
bel sönder delning, bilin utvecklar saltsyra genom
något ej vidare undersökt inflytande af cbloren,
och denna saltsyra metamorfoserar det ännu oför-
störda deraf till bilifellinsyra, laurin &c.

Bilin förenar sig både med syror och med al-
kalier; men dessa föreningar äro alla lösliga, och
låta på detta sätt icke isolera sig från öfverskott
af den ena eller andra beståndsdelen. Ad hafva
likväl, i det föregående, sett huru man kan be-
tjena sig af svafvelsyrans frändskap för bilin, lor
att afskilja portioner af bilin från bilicbolinsym
och bilifellinsyra, m, fl. Mecl alkali, kan man
bättre framställa en förening* Bilin i koncentrerad

37

v . - no . blandad med en stark lösning af kali- cl-
° S1 nåron-bydrat, afskiljer sig, mom ta ögonblick,
m af en sammanhängande magnia, som är en

i form
förening
s

h

•tf alkali L med bilin. Alkalit haller intet
°Z l åétai upplöst och kan afhällas. Föreningen
P ati o af tvättad med litet vatten, hvan den dock
" Httlöst, smakar kaustikt och bittert och oses
j-Utafven i alkohol. Alkalit kolsyras efterhand
0 ch afskiljer bilin, med en ganska ringa halt at
1 ili olöst i den koncentrerade vätskan at k oisy-
“dt kali. Bilin kan icke utjaga kolsyra, och kol-
svva afskiljer de baser, h varmed bilin kan vara
förenad t. När bilin heredes på det lörut aniorda
sättet, håller vätskan oftast litet blyoxid upplöst,
som °ör att den under sil ningen grumlas al lut-
ans kolsyra och hela blyoxidhalten faller på detta

Sätt ut under afdunstmng. .

Demarcav har uppgilvit, alt gallans i vatten-
fri alkohol lösliga beståndsdelar, lörtsatt kokade
med en något stark lösning af kalihydrat, h vartill
likväl flera dagar åtgå, förvandlas i cholsyra , som
förenas med alkalit och i ammoniak , som boitgui.
Då jag hade funnit att den af Demarcay angifna
metamorfosen med syror fullkomligt inträffar med
rent bilin, så ansåg jag den äfven böra inträffa
med alkalit; men sedan jag i 3 dagar, 8 timmar
b varje dag, fortsatt kokningen och mättade alkalit
med saltsyra , så lick jag en ganska liten portion
af gallans vanliga syror, utom kopplingslillstand
med bilin, utfällde, hvilket bevisar alt bilin nu
var förstördt; den sura vätskan koncentrerades,
utan att något tecken till anskjutande cholsyra
ville visa si»' der ur. Af gallans alkoholextrakt,

ö O

länge kokadt med kolsyradt kali, har jag kunnat
utfälla icke så obetydligt cholsyra, då alkalit öF

38

vermättades med ättiksyra, som icke tällcv LilF

felhnsyran. j s ,n sammansättning

luktar i bränning starkt ammomakahskt och de t
brinner något trögt med lysande, so ig ag och

utan lemning af aska, om det ar jent.

Då bilin beredes på förut anförda satt, så f ar
man, om analysen är så gjord att baserna aro i
förhand åtskiljde, en liten portion, vanhgen ganska
liten, i vattenfri alkohol olöslig degig och Llyhal-
tig massa, som möjligen kan. vara bilinblyoxid.
Kär den finnes bör den icke tvättffi, emedan alko-
holn ensam upplöser något deraf ocli grumlar se-
dan den genomgångna lösningen.

När man utdrager bilin nr galla som haller
cholsyra, så får man bilin blandad t med ett an-
nat ämne, som vattenfri alkohol lemnar olöst,
men hvaraf den i förening med bilin upplöser
mycket nog, som likväl är mindre losligt i en ren
alkohol än i en bilinhaltig, och li vilket derföre
kan utt vättas. Det mesta af b vad bilin gör lös-
ligt i alkohol, utfaller genom stark tillblandning af
vattenfri alkohol. Fällningen sjunker långsamt,
bildar ett hvilt pulver, som sättes på glasets in-
sida i halft kristalliniska korn.

Detta ämne löses temmeligen långsamt i vat-
ten *), löses lättare i alkohol af 0.84, återstår, ef-
td frivillig afdunstning, i form af en genomskin-
ig massa, som är fullt neutral och smakar sötak-
tigt bittert mycket likt bilin. Det har alldeles
utseende af att vara en modifikation af bilin. För-
l , cinc t P cl ett pb^tinableck lemnar det en alkalisk
aska, som ej innehåller chlor och löses i vatten.

® lTvid blir litet kolsyrad
blyoxid , olöst.

y utfälld ur bilin-

39

n,f är således ett natronsalt. Upplöses det i al-
I o! af 0.84 och en droppa svafvelsyra tillblan-
, ' s å faller svafvelsyradt na tron och man får
daS ’ ur C lösning i alkohol, som ger, under frivillig
fftoslmng, droppar af fri svafvelsyra emellan en
’o-inisk syra, från hvilken svafvelsyran kan bort-
tvättas med litet vatten, h varefter syran icke är
./ p iLL au igenkänna för livad den är nemligen
cliolsyra , ty en hinterhalt af bilin har förvandlat
den i bilicholinsyra ; men afdunstas detta natron-
.salt i värme, så lemnar den saltet i koncentriska,
kristalliniska ringar, och slutligen betäcker sig lös-
ningen med en mjuk kristallini.sk hinna af ytteist
fina sa mman vä f da mikroskopiska kristaller , en
egenskap, hvarpå cholsyradt natron igenkännes,
äfvensom derpå, att då saltet afdunstas frivilligt,
så blir det gummilikt. Det fanns innehålla äfven
litet talg- eller margarin-syradt natron.

2. Felim syra.

Denna syra, i förening med bilin, synes ut-
göra gallans egentligen bittra beståndsdel. Det är
svårt att afgöra, om den finnes i fullkomligt färsk
galla af ett friskt djur. Jag har nämt, att full-
komligt färsk galla kan blandas med svafvelsyra i
hvad förhållande som helst, utan att bilifellinsyra
utfälles, som dock är olöslig i svafvelsyra, blan-
dad med en måttlig portion vatten. Deremot ger
basisk ättiksyrad blyoxid alltid fällning i färsk
galla, äfven som i lösningen af dess alkoholextrakt,
och denna fällning utgöres hufvudsakligen af ba-
sist bilifellinsyrad blyoxid.

Fellinsyran har i rent tillstånd följande egen-
skaper: fälld ur ett af dess lösliga salter, är den,
efter torkning en snöhvit, jordformig, ej det min-

sta sammanbalad massa,

f T sV^tä -t fak tadl

lakmuspappei', smAer , « %£
P» " •^t.Ä af vatten, fl*
f “ d vl^+SO» .ciomskiiiande ocli sammaubaliar,

;“;i + 1cke 0 tillsamn.an. RWt omkring + U0»

nälter den. Den ger i torr distillation med kalihy.
d ra t in "en ammoniak och häller således mtet
aväfve. ° Upphettad i öppen luft smälter den, pö-
ser tänder sig och brinner med sotig, lysande
låo-e, såsom ett harts. Lagd på ett vatt lakrnus-
papper rodnar detta deraf. Den löses nästan all-
deles icke af kallt vatten, som deraf tager h var-
ken smak eller förmåga att rodna lakmnspapper.
Af kokande vatten löses den äfvenledes obetydligt,
lösningen blir under afsvalning mjölkig och oklar,
utan att på länge fälla något. Den kokheta lös-
ningen rodnar iakmuspapperet tydligt. Al alko-
hol löses den. i alla förhållanden, äfven afen gan-
ska vatlenhaltig. Den löses af eter ganska be-
tydligt och återstår efter så väl alkoholns, som
eterns afdunstning i form af en klar, genomskin-
lig massa. Fellinsj r ra upplöses i ringa mängd i
kall koncentrerad ättiksyra, men i stor mycken-
het af kokande, livar ur den anskjuter i kristalli-
niska korn, hvaraf hela vätskan stelnar, under af-
svalning. Den afllytande modervätskan håller fellin-
syra upplöst, smakar surt, men ej bittert, fälles
af valten och det fällda sammanhakar något, men
upplöses åter då blandningen uppvärmes. Ättik-
syran afdunstar med vattnet och fellinsyran af-
sättes efter hand. Den korniga kristallisation, af-
drupen på sugpapper, låter vidhängande ättiksyra

41

■ IclunsUi i luften och feliinsyran äterstär i korniga

kristaller, som glittra i solljuset.

I D en förenas med sallbaser och utdrilver kol-
. van uv kolsyradt alkali, likväl är dess frändskap
S v s(or Om syran användes i öfverskott, så får
^an med alkali ett så mättadt salt att det i upp-
lösnin 0 ' icke reagerar alkaliskt, men väl om en
droppa får torka in på lalunuspapperet. En ström
af kolsyra inledd, grumlar lösningen, som afskil-
.■. er ett tvefaldt fellinsyrädt salt, h vilket länge hål-
ier si° uppslammadt. De fellinsyrade salterna sma-
ka starkt och rent beskt som galla, utan den rin-
oaste inblandning af sötaktigt, hvarken efteråt, så-
som bilin, eller förut, såsom cholsy rade salter. Lös-
nin°en af fellinsyrädt alkali skummar som tvål-
vatten och kan, såsom detta, utblåsas till stora
bubblor. Under afdunstning i värme luktar lös-
ningen svagt al galla.

Salterna med alkalisk basis intorka till gum-
milika, spruckna, genomskinliga massor, lättlösta i
vatten och alkohol, olösliga i eter. Ammoniak-
saltet sönderdelas partielt under afdunstning i
värme, löses derefter långsamt i en liten qvantitet
vatten, men grumlas sedan af utspädning. Af myc-
ket vatten på en gång löses det neutrala saltet och
lemnar det sura i form af en hvit betäckning på
glaset. Bifellinaterna äro svåra att genom silning

O O O

afskilja och efter tvättning bilda de li vita pulver,
som likna syran.

Med jordarter och metdlloxider ger den i all-
mänhet i vatten antingen tröglösta eller olösliga
salter, som lösas i alkohol.

B aryt saltet är, i det hänseendet, det märk-
värdigaste af denna syras salter, att det afger me-
toden att skilja den ifrån de öfriga syrorna. Det
las dels omedelbart genom syrans behandling med

1

42

barytvatten, h var vid lörst bildas ett segt bitellh l; ^
och sedan, da syran är fullt mättad, en mjuka^
massa, som småningom nedflyter till bottn eri
Franibragt genom dubbel dekom position , bildar det
i tal 1 nings-ögonblicket livita, ostlika katvoi, som snävt I
gro tillsamman till en mjuk, något plasterhk massa,
Det är föga lösligt i vatten, dock ej olösligt. Lös.
ningen , blandad med en syra, blir mjölkig och det
dröjer länge innan syran afskiljer sig och sjunker,

I kokande vatten är det mera lösligt, under ak
svalning afsättes det upplösta i fina, klara drop.
par på glasets insida; det samma händer da den
i värme afdunstas. Saltet är lättlöst i alkohol,
efter hvars afdunstning det återstår genomskinligt
och hartslikt. Kolsyra, inledd i alkohollösningen
utfäller barytjorden alldeles och lemnai fellinsy.’
ran ensam i lösningen. I eter är det olösligt.

Kalksaltet liknar barvtsaltet och bildar en
klibbig massa, men är lättlöstare i vatten än ba-
ry Isaltet.

Talkjordssaltet äfvenså, men är ändå lättlö-
stare än kalksaltet.

Lerjordssaltet (genom dubbel dek omposi tion
med chloralumimum) är en hvit, flockig fällning,

alldeles olöslig i vatten.

Zii 'kon jordssaltet (genom d. dec. med chlor-
zirconium) ger en ringa opalisering, men utfäller
intet, äfven efter 24 timmar.

Man ganoxulul saltet (med chlormangan) upp-
löses efter fällningen åter; det som slutligen blir
beständig fällning, bildar en seg massa.

Zinkoxidsaltet (med chlorzink) bildar en, floc-
ki«-, icke klibbande fällning, mindre löslig i vatten.

Bl f oxidsaltet förhåller sig alldeles sasom ba-
rvtsaltet. Med öfverskott på blyoxid bildar del
en genomskinlig plåstermassa, löslig i alkohol, som

i denna lösning reagerar alkaliskt och icke läller
blyoxid med tillslaget barytvatten.

liopparoxidsalLet (med kopparcldorid) bildar
e n flockig, blekgrön, i vatten olöslig fällning.

Qmcksilf ver oxids . t 1 tet synes vara lösligl, eme-
dan med lösning af qvicksilfverchlorid fellinsyradt
alkali icke ger fällning, ehuru vätskan tager en
svag opalisering.

Siif ver oxids cdtet är en klibbig förening, nu-
got lös lig i vatten, lättlöst i alkohol.

Fcllinsy ran fås bäst ren af färsk galla , på det
sätt jag vid det detaljerade analytiska profvet an-
ajfvit, efter eteråterstodens behandling först med
barytvatten, sedan med eter och slutligen med
alkohol, som upplöser ren fellinsyrad baryt, h var-
ur syran afskiljes.

Prof på dess renhet är, att den vid fällning
icke sammanklibbar och icke vid torkning hårdnar
till en massa. I detta fall håller den feta syror ,
eller med bi lin kopplade syror.

Från oljsyra befrias den bäst, om det neutrala
blysaltet behandlas med eter, som upplöser bio-
leat af blyoxid med Jemning af ett basiskt fellina t.
Från kopplade bilinsyror genom upplösning i smärre
qvantiteter eter, som upplöser fellinsyran och
lemnar de kopplade syrorna i form af en magma.
Från cholinsyra skiljes den på samma sätt, äl ven-
som genom cholinsyrans fällning ur ett i alkohol
upplöst fellinsyradt salt med chlorbarium. Från
cholsyra och fellansyra medelst behandling med
utspädt barytvatten, som sedan afdunstas till dess
att i värme fellinsyrad baryt afsättes, då man
låter vätskan svalna, och sedan afhäller upplös-
ningen af fellansyrad och cholsyrad baryt.

Under dessa behandlingar inträffar att syran
stundom färgar sig och blir gulaktig. Jag har

44

gjorl många försök att ° s ^ gått bäs[

enda ht Y / U Ih” svi- au med mindre kolsyradt n ;u

är, att behandla syiau met f „ r då en sv

tron än den förmatt inaLU , ^ af färgen sla £ l

Sirs&Ji*» »Tisstsr

lösningen fällda fdUnsyran a ' r™?^ V '
nlcn blir i. tovkning e,

kali gulaktiga losnmgai. „ fävgadt fel

renhet kan man ge at syran, um ° f ,

lina t, upplöst i vatten, inledes en sti om af kok
syreas, till dess massan starkt grumlat g
det är den färgade delen af syran och moj ig
inblandad cholinsyra, som först falla.

Om felliusyra öfvergjutes med saltsyra at 1.1,
så blir den, om en stund, genomskinligare och

då

en

sammanbakad, ocb om den ett par timmar der.
med digereras kring +90°, eller till oeh med ko-

kas dermed, så smälter den och bli i vanligen
svagt gulaktig. Saltsyran upplöser intet, men
felliusyra n bar förändrat natur och öfvergått tiil
dyslysin. Denna kropp är olöslig i vatten, i
kaustikt och kolsyradt alkali, och. föga löslig i al-
kohol. Kokas den med vattenfri alkohol, som kol-
het afsilas, så blir lösningen under afsvalnin»
mjölkig, afsätter sedan en ringa qvantitet af ett
hvitt pulver, hvaraf ännu mera afskiljes under fri-
villig afdunstnimr. Det i alkohol olösta är smält
till en efter afsvalning mjuk kula, som i luften,
efter alkoholns afdunstande der ur, blir h vit och
spricker, samt låter sedan sönderkrossa sig till
samma hvita pulverformiga kropp.

1 frllinsyran så olika kropp är dock
De „„a !“ cd e ,f ] ndffFerens-lillstånd hos syran.
II icl(e annat, a et n . me d en blandning al

i Om den » e , oc fi efte r full upplösning
■ alkohol °eb k‘ »y saml alkoboln sedan al-

P fcM* "Hif ur den återstående alkaliska vat-
cluiistas, sa lan, sa ltsyra utfällas; men

'“'“"'Ii! sym är iu, blandad med litet cholin-
d ““ 3 “ ,„ed baryt och alkohol låter på vanligt

B SäU *7 %Umfra är en förening af bilin nied
f llinsvra en verkligt kopplad syra, i hvilkens sal-
ijiiin ingår såsom en integrerande beståndsdel.
Bilifellinsyran fås ur färsk gaUa, hvais alko-
hol-extrakt, löst i alkohol, fälles med blyattika
så länge någonting afskiljes, silas, hvareftei meiaa
blyältikan tillsattes, alkoholn afdistilleras till en v iss
orad cell vätskan utfälles med vatten. Den su er-
hållna plåsterlika fällningen är basisk bilifellinsy-
vad blyoxid, som åter löses i alkohol, belnas Iran
bly med välesvafla, afdistilleras till torrhet, be-
handlas med eter för att befrias från feta syror
samt eulysin, hvarvid, såsom vi se.lt, äf v en myc-
ket fellinsyra medföljer. Den bilinvåtska, som da
fås, sönderdelad mecl slammad blyoxid, lemnar
ren bilifellinsyrad blyoxid, ur li vilken syran fås,
efter upplösning i alkohol, behandling med våte-
svalla och alkoholsol utions afdistillering till torr-
het, hvarefter den återstår i en genomskinlig,
sprucken, gummilik massa, vanligen af blekgul
färg, som dock ar främmande. Den rodnar lak mus-
papper , smakar beskt som galla, förhåller sig i
värme och i torr distiliation såsom bilin, löses
lätt i vatten och i alkohol, sönderdelas af eter i
fellinsyra, som upplöses, och i en förening af bilin
med bil i fel 1 i n syra , som stadnar olöst.

46

ra varit underkastad flera be.

syra manciaut vauen, mcu “ ci **>

ger den en starkt mjölkig, oklar vätska, som dock
innehåller mycket, ocli det mesta , al bi 11 i fel lin.

syran, i ännu oåtskildt tillstånd. Denna olikhet
emellan de på olika vägar erhållna bihfellinsy-
rorna synes sannolikast halva sin grund i ett öf-
verskott på fellinsyra, ty bilifellinsyra, utfalld,
med saltsyra eller svafvelsy ra, ur föreningen med
alkali, hvarvid mineralsyran qvarhåller en del bi-
lin i lösningen, löses väl fullkomligt klar i litet
vatten, men mjölkas af utspädning, dock mindre
än den artificiella.

Bilifellinsyran ger med baserna salter, som
i allmänhet i neutralt tillstånd äro lösliga i vat-
ten och i alkohol. De smaka bittert, alldeles så-
som galla, skumma i vattenlösning som tvål vat-
ten och likna i allmänhet fullkomligt de fellinsy-
rade, med den hufvudsakliga skillnad, att de äro
lättlösta i vatten, eller åtminstone mycket Jättlöstare
än dessa. Den utjagar kolsyran med fräsning. Salterna
kunna ur sin upplösning utfällas af andra salter,
som utdrifva dem ur lösningsvattnet, de alkaliska
salteina utfällas af alkalits karbonat eller chlorur,

47

1 • , .nolöses och bilda da en mjuk ex t ra k t-

! som den II, f ligyidum, oni det är tillräck-

1'Vkoncentrladt, häller ingen ting upplöst. Att
hg 1 konc ® k bilda basiska salter, visar fallnm-

fcl Toknin» med blyoxid, eller i blandning med
f" ! ,,t ksyrad blyoxid, som också iir löslig i
Ä a Ägera/ alkaliskt pé lakmus . .

“ Bilifelliusyrån ntfalles så väl ur sm losnmg .
vatten, som ur lösningen af dess salter, al svat-
L e i s y r a, salpetersyra och saltsyra, i lorm af en
nlästerlik massa, som, knådad i det sura vattnet,
antager ett strimmigt, silkesglänsande utseende,
och °som , då mineral-syran afhälles, löses åter i

L n t vättcn» ,, i

Den fä lies deremot icke af ättiksyra, och om

den blandas med ett ättiksyradt salt och aldun-
stas, så får man ett bilifeliinsyradt salt och ät-
tiksyran utjagas. Denna omständighet kan begag-
nas att ur blandningen af bilifellinsyrade salter med
cholsyrade, fellansyrade, cbolinsyrade &c. utfälla
dessa först med ättiksyra, h varefter sedan bilifel-
linsyran utfälles med saltsyra. Men dervid in-
träffar alt, om lösningen håller mer bilin än som
tillhörer fellinsyran, så utfällas af ättiksyran klib-
biga massor af bilicholsyra, bilicholinsyra o. s. v.
h varefter saltsyra utfäller en ny klibbig massa af
bilifellinsyra.

3. Cholinsjra.

Förekommer i färsk galla i form af bilicho-
linsyra men i vida mindre q van ti tet än fellinsy-
ran. Dess utdragande är förut om talad t. Den fås,
vid behandling med barytvatten, olöst jemte fel-
linsyrad baryt, från h vilken dess barytsalt skiljes
genom den fellinsyrade barytens upplösning i al-
kollol > som lemnar de cbolinsyrade olöst. °För att

48

sönderdelas bary Lsalt^t

ran behandlas med litet
syra, h varefter den upplöses
utfälles med saltsyra

allés med saltsyra. oa llans öfr,o a

riinlinsvraa utmärkef sig i lal1 p . .

U oi nsy^i o-anska voluminös

behf.llcr «*. Ull.

Zl L°n länge den leyna, , £

d»r efter torkning ett lo^ met

Inro-ande pulver. Den ai egenu yyu t,

Ka sig under den kemiska behandling

U ta e än någon af de öfriga, och jag har aldng
IL! den oenom utfölluing fullt hvit, utan gråa i.
tio, men oftast gul eller brun. Den ar utan smak,
om icke litet af dess pulver kommer bak i sval-
get, då den kännes tydligt, men svagt besk Den

smälter i kokning med vatten och blir der vid van-
lioen o U |, eller om kokningen får länge loitlara
brun.° Den är mycket mindre löslig i kokande
vatten äii fellinsyran. Den löses i alla förhallan-
den af alkohol, äfven vattenhalt"#. Af eter upp-
löses den högst obetydligt, det olösta sväller deri
ut till en halfflylande magma, likasom cholsyran,
men blir icke, huru länge den far ligga i etern,
kristallinisk såsom cholsyran. Använder man stora
qvantiteter eter till cholinsyran, så kan man slut-
ligen upplösa den, med lemning af det färgade;
men dertill åtgå liera tusen gånger dess vigt eter,
Afdislilleras etern så får man sedan cholinsyran,
i form af en ringa genomskinlig fernisslik hinna,
afsatt på glasets insida. _ Men denna färglösa syra
blir genom behandling med alkali eller baryt snart
åler dragande i gult. Cholin-

49

frivilligt afdunslar, löses ej heller fullkomligt i
vatten; men detta härrör deraf, att alkalit under
a fd mist ningen upptagit litet kolsyra.

Med jordarter och metalloxider ger cholin-
syran föreningar, soin äro olösliga både i vatten
och alkohol. De äro flockiga, hälft genomskinliga,
och klibba aldrig ihop, såsom fellina terna.

Barytsaltet faller flockigt. Vätskan håller
ett spår af choJinsyrad baryt löst, men grumlas
ej af barytvatten.

Kalkjords- och Talkjordssalterna förhålla sig
på lika vis.

Lerjordssaltet är en halft gelatinös, ganska
voluminös fällning.

Zirkonjor ds saltet synes vara lösligt, ty chlor-
zirconium fälles icke af cholinsyradt alkali.

Manganoxidul- och Zijikoxidsalterna förhålla
sig alldeles likt talkjordssaltet.

K' V- Acad. Handl. 7841.

4

50

.. flnrkiffi 1 alkohol ej lö s ,
Bly oxidsaltet ar en Uocki ö ,

i o- fällning-

° jCopparoxids altet ar en

lomskinande fällning

blekt grön, hälft

ge-

misknianno y VI1PS vara

Qvicksilf veroxidsaltet s y i ick

llt en, ty qvicksilfverchlond falles

gt

e af cho.

vatten, ty q
[insyraclt kali.

radt kali. - 0 . hvit fällnino

Silf veroxidsaltet ar en flocki ö m

ej alldeles olöslig i ' bilifellinsyran, men

IVicMinsyran ^ J et ^

töses icke ul.m o vus.u (■- (ätt artificiell

iss jr. ri«r y ti

äx £ t -“

artificiella sönderdelas af vatten, som utdrager at-
^tone en portion af bilin. Den ger mec h y-
oxid ett basiskt plåsterlikt, i alkohol olos hg . t ler
fö o a lösligt salt. I barytvatten är den lat loslig.
Jaa har redan anfört att den svårt sönderdelas
af b eter, som upplöser så obetydligt af cholinsy-
ran, och som löser mer af bilicholinsyran än at
den rena cholinsyrau; jag har äf ven anfört, huru
bilin kan, i små qvantiteter i sänder, deritran

skiljas med svafvelsyra.

Cholinsyrau, kokande digererad med saltsyra
af 1.13, förvandlas till dyslysin, till sina egen-
skaper lika med det af fellinsyran; men som ge-
nom behandling med kahhydrat, och alkohol atci-
gär ur det iudifferenta tillståndet,, och ger der vid
eholinsyva samt en liten portion fellinsyra.

4. Bil iver din.

Oxgallan innehåller ett grönfärgande ämne,
som ur dess alkohollösning fä lies så väl af baryl'

51

.. n som af ehlorbarium. Uppsamlar man den
va . Wllniii-en, så länge den är rent mörkgrön,
g r0Ua ‘ . j e a Begynt blanda sig med den gula
Äle Ar med saulyra och utdra-
£ ' älåsvran med piA s.nå portioner eter, som

Wii' grto, b» "«■« ett ff#“f fi, “;

hvilkct i allo förhåller sig såsom bladgroilt.
\ L åberopar de försök jag anfört i Lärboken
(idje Tyska UpL T. IX. p. 38l> till hvdka jag

har ingenting att här lägga.

Men jag skall här redogöra för några lörsök
m ed en gallsten af en menniska, af alldeles lika
na tur med den Thenard undersökt af en elefant

och L. Gmetan af en oxe.

Den var af en 66 års man, som i många
år lidit af lefversjukdom, och fanns, vid liköpp-
ningen, i gallblåsan. Den hade en hasselnöts stor-
lek och var mörk till färgen. Under torkning
utom kroppen sönderföll den till ett groft pulver
af små brustna stycken, af svart färg, men som
vid rifuing gåfvo ett vackert brandgalt pulver.
Detta pulver förhöll sig fullkomligt såsom Gmelin
uppgifvit.

Vatten utdrog derur bililulvin i ringa q van-
titet, h varur saltsyra fällde en oren bilifulvin-
syra. Ammoniak utdrog en liten qvantitet af
gallans bittra syror och något återstående biliful-
vm. Alkohol färgade sig gulaktig och afsatte un-
der frivillig afdunstning feta syror; men hvart
och ett af dessa lösningsmedel upplöste ganska

Med kaustikt kali gaf den i köld en gul vät-
ska som i kokning bief grön, ända till gulaktigt
noikgron. Den afsdades, och återstoden behand-
w» med njrtt kali och gaf i flera omgångar
a upplösningar. Dessa silade lösningar blan-

• , rnvckét som behöfd es

da des med ‘togs > |m u ,

tm och lem e en

vid en gul valska * lC n L^, Den genomgångs

mörkgrön massa p sa l pe tersyra , hvilket små,

lösningen biet roj ‘ j 1 j k u i t utan att ge ,

^ Uätt och srö,u -

nomga ae mig o

som vanligen xntraJ a. Jil(rum behandlades

D e" gröna mass. ^ del upplöstes

med saltsyia a • ' ’ det 0 [ ösla V ar mörkbrunt;

'““ l 1“lnn JÄ alVuimit 0Cl ’ ** ,U V lB l '"

, tlä 5 ; ' ,f luften, biel’ del åter mörkgrönt

rÄ"tte bkdgvön massa stadn.de

"“r m°ä

X’ och Xf vackert mellanblå allde es säs om
Set bänder med bladgront af andra modifiks .tion
Dä upplösningen i kali blandades med koksalt, n a
viss större proportion, och den knappt oklara vat-
skan silades, blef en kaliforenmg al bladgront af
första modifikation på filtrum; då det genomgang-
na mättades fullt med koksalt, alskilcles andra
nwulifikni inus kaliförening *). Det genomgå n

var ännu gulgrönt.

Det med vatten ur saltsyra uttäiida gröna,
förhöll sig till alkohol, eter, saltsyra, svafvel-
syra, ättiksyra ocli aikalier alldeles såsom blad-
grönt af första modifikationen, ocli det, som ej
fälldes af vatten, men med kolsyrad kalk, alldeles

*) JK. Vet. Acad. Handl. 1837, p. 113 innehåller egen-

skaperna al bladgront och dess modifikationer.

a(2 1 gm :

öo-onbiick, h varefter cfväfoxidgas utvecklades och
den blef gul. Med det gröna ur gallsten varade

det röda mycket längre.

Jag har i öfrigt icke undersökt hvad saltsy-
ran icke utfäller, då mitt ändamål här endast
var att jemföra med biliverdin det gröna ämne,
som af denna brandgula sjukdomsprodukt, ur åt-
skilliga djurs galla, med alkali frambringas under
luftens inflytande.

Dessa försök visa att det gula ämne, hva ra f
detta slags gallstenar består, vid beröring med
luften, under inflytelsen af så väl alkaiier, som
syror, metamorfoseras och att, genom denna me-
tamorfos, blad grönt bildas så till sägande på ar-
tificiell väg, h vilket är ett nytt exempel att lägga
till de flera, som vi förut känna, att sådana äm-
nen, som den lefvande naturen frambringar, ofta
låta sig med konst framställas genom andra äm-
nens metamorfos. Härigenom anser i:io-

54

, • i i v>rmi r och en metamorfos-produkt

äro identiska kioppa gora un der analy,

af gallans egentliga »V f ’ ärnne förtjenar ett

strarsÄ a*—

r i T af ohole -

mmfYljiWas jemte bili vei-di 11 . PS' l ll,: «f-

vim anförda försöken icke kunnat ur oxgalla u draga
samma gula ämne, som innelialles r gallstenen,
sä är det dock klart att det ursprungligt finnes
cleri- ty den från slemmet silade laiska gpllau
drager knappt märkligt i grönt, utan är gul e.
ler förmak ligt gul. Det är först under ald nmt-
ningen den mörknar och hlir grön, h varvid In-
liverdin bildas och cliolepyrrhin meta nior loseras.
Biliverdin är således en metamorfos-produkt i
callan, likasom taurin, kolsyra m. fl.

O

5. Bilifulvin.

Yi hafva sett, att en ringa portion al delta
ämne följer de beståndsdelar af gallan, som upp-
lösas af vattenfri alkohol. Det mesta staclnar i
den olösta återstoden. Då denna tvättas med vat-
tenfri alkohol, som går ganska långsamt igenom,
och får derunder tillfälle att draga fuktighet ur
luften, så löses mera bilifulvin, som förorsakar
en gul grumling i den genomgångna vätskan,
hvaraf man, om tvättningen länge fortsattes, kan
samla en icke så obetydlig portion. Jag har förut
anfört, att det äfven fås då återstoden tvättas
med varm alkohol af 0.833, som sedan blandas
med vattenfri alkohol, så länge denna fäller nå-
got. Det fås äfven, om den olösta återstoden be-

55

,, ,,r n.84, alkoholn al-

ha ,uUas »ed varm massaii l«*s »

,i u nstades och 1 up plösning al blysocke ,

ktten, fäU f. m “ n eras ! katten med vätesvafla,
filluingcu dr 11 ®" 1 kan a fj uns tas till torrhet,

den S ula ,, s ‘ den ringaste qvautitet vatten ocli
upplöses ål» d® B med vat tenfn alko-
den klara losn,1 > e räUn ; n „ uppkommer, hvjl-
h» 1 ’ , sä Äriatt och sjunker trögt. Lösmn-
kc " “ ,mi «ul, men denna färg härrör hufvud-
tf” , f d et i alkohol lösliga extrakt, va am-
ne, Sm har analogi med det motsvarande ur

''“ te Bilifuhdn’, samladt pä filtrum och tvättad!
pä filtrum, sammanbakar under torkningen ot i

blir glänsande biandgult. „«.

Det är lätliöst i vatten, efter hvars afdunsb

nino det återfår i form af en cljupt rödgul, ge-
nomskinlig, hård massa, som slutligen sprickei
och lossnar från glaset. Jag har en gang under

fri vill ia afdunstning fått brandgula kristaller, men

ei sedan kunnat erhålla dem. I fast form vacker
det på Lungan en stickande känsla, utan bestämd
smak, i upplöst form har det ingen smak. Det
rodnar vått iakmuspapper, äfven i upplösning,
men då svagt. Uppheltadt på ett platinableck
pöser det, luktar animaliskt och lemnar en aska
af kolsyradt natron och kolsyrad kalk ; det är
således ett surt salt, som innehåller natron och
kalkjord förenad med en syra. — Det är, såsom
vi sett, lätliöst i vatten, olösligt i vattenfri al-
kohol, men löses i alkohol ju mer ju vattenluil-
tigare den är. Det är olösligt i eter.

O • . b # O

Om dess upplösning i vatten blandas med
salpetersyra, så grumlas den deraf, en ljus, lätt
och lös fällning bildas, som samlad är blekgul,

56

, r ;iro . pfier torkning- Den •(,,
och behåller denna * & ulver är saltets sy ra
pulverfornng. 1JcLl ‘ P yp,,} na trou, äfvem

då piuveriormi & ‘ r iyf ec [ na trc

och kan kallas bihfu bi bf„lvin. Den St

som med ammoniak, 8 rodnar starkt ett

olöslis i vatten och i alkohol,

fnktadt lakmuspapper. d an dra hase f

Af denna syras foron nga. '' förmi
har jag ydigf nndcrsokt gm- 3J di » e ,
fälld med bilifulvin, saclan d U
™ gallan, faller .... ,1m loJS “ä , ra(U allS,

■“lig > vatten, olod.* ‘ Vols yrad baryt.
utdrager syran med 1 m m Ler , on Usaltel smuts-
Kalksaltet ar losligl i vatten. ^

gul fällning. «n falle? blekgult

het tiilsatt ammoniak, blir
Huden brunt. Zinkoxidsaltet är en vol*n mos
gul fällning. Kopparoxidsaltet är en smutsigt b ek-
grön fällning. Fällningen af bilifulrin med attik-
syrad blroxid är blekgul, den ofvanstaende va t-
skan färglös; då vä tes valla derur återställer bili-
fulvin, så är det klart att fällningen bestar af
både natrou och blyoxid, och att det snia na-
tronsaltet dervid skiljes från blyoxiden, ballmn-
oen kan äfven med kolsyra dt natrou sönderdelas,
och syran sedan fällas ur upplösningen. Qvick-
silfverchlorid fälles icke af bihfulvin, vätskan
blir gul. Si/ f ver oxid- föreningen är voluminös

blekgul, men blir efter band djupare färgad, än-
fl a l.i 11 hvnn.

6. Upplöst Gallslem.

När gallslemmet koaguleras med ättiksyra,
ser fällningen gul ut, men blir efter torkning
grönaktig af biliverdin. Den innehåller ättiksyra;

åkar a

. t j«U* ‘trÄn Snnn väta ftll-

*»»■ »™ late , r r lytLa
leen, fi* m . b ] ,n £, e vanliga är att det bl.rgc-

„„h demmw. ™en f& Un> *’ ^

[ f ÖUIAA

ningen, f^r^t vanliga är att det blir ge-
sie i tjock tracl, , ^ rae n gelatmost,

;,omskiidLgt och s o jj h() j ä r det

St. Sådant to Wta at tet ^ Umler

dom “®! , ” U | ät oförändradt ganska länge for-

alkol.oi later ^ ^ blir det genomski-

’ a, Ä gelatinöst slemmigt. Sådant det atu-
»ande ocn g utdragen forst med. al-

står efter ndorkad galla uKl. ^ ^ sleramiga

loh0 , 1 °,t och' ulr i toiknl!^ svart. Det med
SkS fällda blir i torkning gult och genom-

Skil ’ : Det löses till en viss grad af utspädt kali
och fälles ur denna lösning af syror i genoms n

mnde, gelatinösa klumpar.

Äldre kemister ansågo gallslemmet for al ju-
min, h vilken af gallans öfriga beståndsdelar foi-
hindrades att koagulera genom upphöjd tempei a-
tur. Fällningen med ättiksyra visar att detta ej

Gmeun har behandlat gallslemmet i kokning
med vatten och med alkohol, och clerur på detta
sätt dragit åtskilliga ämnen, li vilka han ansåg
såsom beståndsdelar af gallan. De äro uppcnbai-
ligen icke annat än metamorfos-produkter, lika
som de motsvarande, livilka erhållas af albumin,
fibrin, m. fl.

Gallslemmet har en kraftig katalytisk infly-
telse på gallans öfriga beståndsdelar och föranle-
der hastigt en förändring deri, som hufvudsakli-
gen utmärker sig med en ammoniakalisk förrutt-
nelse. Sedan det är med alkohol afskilclt, kan
galla, upplöst i vatten, länge förvaras utan att

komma i delta slags hastigt framskridande r

| 1 11 1 * /» ( H's

at m .yek,,

lind na?

O

Det skulle trolieen vara

O

nytta lör det pharmaceutiska preparatet ]gp
spissata, om, före inkokningen, slemmet koa<Mi| '
rades antingen med ättiksyra eller helst med ,|
kohol och sedan afskildes.

Jag kommer nu till några återstående U
ståndsdelar al gallan, som lmfvudsakligen n
metamorfos-produkter, nemligen cholsyra, fella,',"
syra och cbolansyra, med förbigående af tauri,|
som icke varit föremål för min undersökning.

7. Cholsyra.

Denna syra synes företrädesvis bildas i myc.
kenbet under gallans ammoniakaliska förruttnelse
och utgör då till slut gallans ymnigaste bestånds’
del. Jag har i det föregående anfört, huru den
ur eter erhålles kristalliserad. Den är likväl äu.
nu icke ren; men fås lätt ren om den upplöses
i 250 gånger sin vigt kokande vatten, b varur
den under afsvalning anskjuter i glänsande kristall-
fjäll, som på filtrum sammanlägga sig så, att dm
efter torkning bildar ett glänsande blad af kristall-
fjäll. Ur modervätskan fas genom afdunstniie
ännu mera, ungefär ^ så mycket som vid forsla
anskjutningen. Den bar föga smak , som efter en
stund blir 'sötaktigt bitter. Den smälter icke i
kokande vatten. 1000 d. kallt vatten af +18
lösa 1.1 d. cholsyra och 1000 d. kokande upp-
lösa 4.517 d., hva ra f £ anskjuta under afsval nin-
gen. Den rena syrans lösning blir icke oklar
under afsvalning, den mindre renas mjölkar sig
något, när temperaturen sjunkit några grader un-
der kokpunkten, men de derur anskjutande kri-
stallerna äro rena. Den löses lätt i alkobol. An-

skjuter ur vattenfri alkohol i grupper af små
pvismer. Vattenhål tig alkohol afsätter den, under
frivillig' afdunstning, i en hallflytande, färglös mag-
jD a , som snart bildar manimeloner af samman-
växta pr ismer. Den är blott i ringa grad löslig
i eter, det olösta bildar en magma, som i vat-
tenhaltig eter, efter kortare eller längre tid, van-
ligen mom få dagar, förvandlar sig till en volu-
minösare massa af hvita kristallblad. Var choliu-
syra inblandad, så bibehåller sig denna inunder,
i form af magma.

Cholsyran ger egna salter med baserna , som
utmärka sig genom en först sötaktig och efteråt
besk smak, hvari det beska är vida starkare än
det söta, som är obetydligt. De skumma icke
och fällas icke ur sin concentrerade lösning af
kaustikt eller kolsyradt alkali eller af koksalt.
Denna syra fälles af ättiksyra och andra starkare
syror. Den faller likt fellinsyran, men förvandlar
sig om några timmar i ett fint kristallmjöl. Den
ger med alkalierna neutrala och tvefaldt chol-
syrade föreningar. De sednare äro svårlösta, pul-
verfor miga. Cholsyradt natron, afdunstadt i vär-
me, anskjuter i en massa af fina kristaller, men
under frivillig afdunstning i en genomskinlig,
gummilik massa, som spricker. Ammoniaksaltet
ieninar, efter frivillig afdunstning, en genomskin-
lig, sprucken massa, som till stor del är olöslig
i vatten, kolsyregas utfäller det upplösta, det af-
satta är tvefaldt cholsyrad ammoniak. Barytsal-
tet anskjuter i fina kristaller, antingen det af-
dunstas i köld eller varme. Det är löslig t i al-
kohol och anskjuter under frivillig afdunstning
kring vätskans kant i en ring af fina hvita nålar.
Kolsyra inledd i lösningen i vatten utfäller först
litet kolsyrad baryt, och om en stund gelatine-

1

60

rar vätskan till ett genomskinligt golee, som
tvefaldt cholsvrad baryt. Sönderrördt och n, ' l|
på filtrum samt tvättadt, låter det lösa sig- j
kohol , som under frivillig afdunstning afsii|| (1
det i fina kristaller. Ur alkohol-lösningen utfäli '
barythalten af kolsyra och alkolioln innehåller f',,-
syra, som under frivillig afdunstning anskjuter dr r
ur. För att utfälla hela barythalten måste alkohol
vara föga vattenhaltig. Med kalkjord och tall-
jord äro cholsyrans föreningar lösliga i vatten
Salter af lerjord och zirkonjord gifva med eh 0 |
syrad, t natron hvita, voluminösa fällningar, d,^
förra olöslig, den sednare något löslig i vatten
Salter af manganoxidui zinkoxid och kopparoxid
gifva voluminösa fällningar, som länge uppled
sig, innan de hl i fva beständiga, af dessa är man,
ganföreningen lösligast. ChoJsyrad blyoxid , c/vic/,.
sil fveroxicl och silfveroxid äro alla mycket j.ö s ,
liga i vatten.

Med bil in ger cholsyran en hilicholsy ra
som liknar de förut beskrifna, men är icke lösli»
i vatten. Den artificielt beredda är på det sä Uo
löslig, att litet bilin upplöses och afskikl clioi-
syra mjölkar dess lösning.

Kokad med saltsyra af 1.13 förvandlas chol-
syran till dyslysin. Men detta ger vid behand-
ling med alkohol och kalihydrat icke cholsyra
åter, utan fellinsyra blandad med litet chol in-
sy ra.

8 . Feilansyrct.

Denna syra fås ur gammal galla. Den in-
nebålles i eterlösningen, b varur cholsyran afsall
sig i kristaller, jemte fellinsyra, från hvilken drn
skiljes derigenom att fellansyran ger ett i val-

61

, te ,i i alla förhållanden lösligt barytsalt. Man af-
' j ,uis tar lösningen i barytvatten LiJl dess den be-
p ynner intorka, och al häller den koncentrerade
Vätskan från det fellinsyrade saltet, eller intorkar
alldeles och löser i ganska litet vatten, ha rytsaltet
ut fä Hes med alkali, silas och syran fälles ined
saltsyra. Den liknar alldeles fellinsyran och be-
håller sig efter torkning jordformig och affärgan-
£ ] e . Sammanbakar den utfällda syran mer eller
fcindre under torkning, så håller den biiinhaltiga
syror, h’ån hvilka den med eter måste renas, på
det sätt, att syran löses i så litet eter som möj-
ligt och afhälles från den olösta raagman, och
detta kan behöfva att efter upplösning i alkali
och utfall ning med saltsyra än en gång omgöras,
särdeles då den är blandad med cholsyra, hvars
öfvergång till krislallisation bör afbidas, innan
eter-lösningen afsättes. Den smakar bittert som
fellausyråpp, smälter i kokande vatten, som löser
litet deraf och blir grumligt under afsvalning.
Den löses lätt i alkohol och temligen betydligt
i eter.

Den ger lättlösta salter med alkalier och al-
kaliska jordarter, hvilka afdunstade, kallt eller
varmt, lemna spruckna, genomskinliga, gummilika
massor, af bitter ga Ils ma k, skumma i upplösning
såsom tvål, och fällas ur sin upplösning af kol-
syrade och kaustika alkalier, äfven som af alka-
liska cldorurer, alldeles såsom fellina terna.

Barytsaltet intorkar till en gummilik massa,
som i midten upphöjer sig i form af en rund
kiiöl, är lösligt i vatten och alkohol i alla för-
hållanden. Om man misstänker deri en halt af
fellinsyra , så kan denna lätt afskiljas genom en
ström al kolsyregas, h varvid en magma bildas,
som innehåller bifellinat och bifellanat af baryt-

62

jord, hvarvid fellinsyran alldeles utskiljes; ( ]
mesta af fella na tet låter ej på detta sätt sönderd' 1
la sig. Detta bifellanat bildas också, då fella Usy I
behandlas med barytvatten; men skiljer sig ,
den till utseendet lika feil insy ra de ba ryten dep' 1
genom, att bifellanatet småningom löser allclej,
upp sig, då fellinatet blir olöst men ba ifHytanc],.
Fella nsyrad baryt fram ter en besynnerlighet, S0( j|
jag ej rätt säkert kan förklara. Oaktadt det
lösligt i vatten, fälies ättiksyrad baryt, och näg (Jt
äfven chlorbarium, af fella nsyradt alkali, som \ u
drypes; fällningen är en mjölkig massa, som tiu, rt
sjunker. Den uppkommer äfven då fellansynp
baryt indrypes i barytsalter. Då den är ym Uu
gare i ättiksyrad baryt än i chlorbarium, så kan
den utvisa bildning af olika trögiösta dubbelsak
ter. Fel la nsyrad baryt fälles icke af en ej allt
för stark lösning af koksalt. Kalksaltet förhåller
sig såsom ba rytsal tet. Med lerjord fås en volu-

minös hvit fällning, med zirkonjord äfvenså, men
den är något löslig i vatten. Man ganoxidul -före-
ningen är något löslig i vatten, den är flock ig,
voluminös och blir icke klibbig eller samma ngro-
ende, såsom den feliinsyrade. Zinksaltet är en
voluminös förening, föga löslig. Med blyoxid ger
fellansyran ett lösligt salt, likt det med barvt-
jord, men fällningen med basisk ättiksyracl blyoxid
i öf versko 1 1 är voluminös, icke sammanbakande och
icke löslig i vatten. Med kopparoxid fås en vo-
luminös grågrön fällning. Med c/vicksil fverchloi kl
ger fellansyraclt alkali en ringa opalisering ocli
med salpetersyrad silfveroxid en hvit, voluminös,
i vatten olöslig fällning.

I allmänhet skilja sig fellansyrade fällningar
från feliinsyrade, derigenom att de icke samman-

d

63

Jaaka eller blifva plåsterlika, men de äro lika
som de al fellinsyran i allmänhet lösliga i al-
kohol.

Fellansyran bildar en bilifellansyra, och med
saltsyra ett dyslysin, som jag ej närmare under-
sökt.

Jag bör till slut erinra, att flera af de egen-
skaper jag i Lärboken tillagt fellansyran, tillhöra
eholsyran, med hvilken jag vid de första under-
sökniugarne hade den blandad. Möjligt är ock,
att den kunde vara en isomerisk modifikation af
chöLsyran , som ihärdigt behåller den egenskapen
att h varken ensam eller i salter kristallisera , men
som, under vissa omständigheter, öfvergår i den
kristalliserande modifikation. Derom torde den
elementära analysen framdeles kunna upplysa.

9. Cholansrra.

Förekommer i bilis bubula spissata, vid hvars
analys jag anfört huru den erhålles.

I sitt fullt rena tillstånd bildar den ett hvitt,
löst och lätt pulver, som färgar af sig. Den sma-
kar i början intet, men efteråt svagt bittert. Den

löses föga i kokande vatten, som dock blir mjöl-
kigt under afsvalning. Den löses lätt i alkohol
och återstår, efter dess afdunstning, i form af en
genomskinlig massa. Den löses föga i eter och
sammanbakar icke deri.

Med alkal ien i a ger den salter, som smaka
hiltert och torka in till gummilika massor. Öfver-

skott på alkali i någon mängd utfäller dem. Fri-
villigt afdunstade i Öppen luft, lösas de icke mera
hillt i vatten, emedan kolsyran bildat olösligt
bicholanat. Aunmoniaksaltet utfäller i kokning ett
pulverformigt bicholanat, h varigenom denna syra

é

1

64

luter skilja sig från de öfriga, särdeles då de$ s
äro i tillstånd af med bilin kopplade syror. kg,'
frivillig- afdunstning (ill torrhet, leninar det e| *
genomskinlig massa , som blir livit af vatten, nf ;i
att upplösas. Ur kali- och natronsalterna kui Ul; |
bieholanater med en ström af kolsyregas utfäl| u '

Barytsaltet är i neutralt tillstånd en flock jc,’
i vatten något litet löslig fällning; med öfve^’
skott på barytjord bildas en pulverformig {‘ a [|
ning, olöslig i vatten och alkohol. Om denna j
alkohol behandlas med kolsyregas, så upplö Sei .
alkoholn ett bieholanat, som efter frivillig a p
dunstning lemnar en livit, sammanväxt massy
med tecken till kristallinisk textur. Kalksahet
faller flockigt, men sammangror snart. Med kalk-
vatten sväller det ut till ett voluminöst flockigt
basiskt salt.

Med lerjord bildas en flockig olöslig fällning,
med zirkonjord en flockig ej alldeles olöslig; ined
bly oxid tö reningar lika dem med barytjord, med
mcmgcuioxidu! zinkoxid kopparoxid och silfver -
oxid flockiga fällningar. Qvicksilfverchloridcns
upplösning mjölkas svagt af cholansyradt alkali.

Med saltsyra bildar cholansyran ett dyslv-
sin, som ej blifvit närmare undersökt.

Oaktadt vidden af den undersökning jag hår
haft äran meddela K. Academien, kan den dock
knappt anses för mer än ett utkast till en under-
sökning af de beståndsdelar gallan i dess flera
olika tillstånd innehåller.

Om Integralen

H J (i + X 7 )n

O

af

CARL J. MALMSTEN - .

i. Fmligt livad Poisson i 16:de Cah. af Jour-
nal de VÉcole Polyl. visat, kan man alltid, då n
är ett helt tal, genom tvenne särskilta methoder
komma till väldet af denna integral. Den ena
bestar nti alt n gånger differentiera

CO

/ cos ax dx ti ~ayb

Wi' e

i afseende på b, och efter differentiationerna po-
nera b— 1; den andra uti integrerandet af en
lineär differenLial-eqvation af c 2n te ordningen, med
vederbörligt bestämmande af dess arbiträra kon-
stanter. Den si sl nä mdu methoden har nu sednast
blifvit i detalj genomförd af M:r CatAlan i Mars-
och April-häftena af Liouvitxes Journal för 18dO.
Man inser likväl lätt, att båda dessa methoder
ovilkorligen fordra, att n skall vara ett helt tal;
och så vid t jag känner, har intet försök blifvit
gjord t, att finna en generell expression på inte-
gralens värde, för hvad värde som helst på n.
Vi skola i närvarande uppsats visa, huru detta
låter sig göra.

K. V. Accid. Hatidl. 184 /.

5

66

2. Antag

00

y J + x 2 )

cosaxJ* t

.2^

genom

att differentiera i afseende pä a erhäU es

<■//*

C 'x si

00 . 7

.r sin axax

0

1

(1 4-

sin <z.r

i- 7-

«-iy c

CO

COS ^ X rf*

- j^rr) ' ( i + , >) n - 1 2 («-iy a + . »

eller, emedan termen utom integral-tecknet för.
svinner för de gifna gränserna, dä n ar > 1 ,

CO

*> 1
cos fl*

n- i

(1+ x 2 )

Tvenne successiva diflerentiationer at f gilva onie*

delbarligen

cos ax dx

Ti

d\y f*x 2 c

O

oeli man finner utan svårighet, att den differen-
tial-eqvation , hvarittaf y beror, är

dy 2(/x— l) dy 0

cla 2 a da '

• 4 • é • i

(I)

3. För att nu i allmänhet kunna inse, när
denna eqvation är integrabel, vilja vi transfer--
mera den till en annan af Riccatis form. Antag
fördenskull

y — u. a 1 ~ ' ;

då blir

d~u f n.n— 1\

+ — ) = °.

och, om u = ef vda ,

dv n%n — i

T +^ 2 -l- — =±0*

cla a 2

67

Gör

inan

här viclåié

v =

£12, a = —/■>'*

d* älJes , u.

£+*’+(*+ Ö? F~

och , om * 4. i

5 = 2 w *

dx i-(2/t-l) J 4*

,V + Z + ~V

1

,a(A + 0

O

Å'2

,^a+o

i, Viltet för i = j— j gifver

dz

dp

— +Z* =

• n

p~ 1 n - 1

o • o •

( 2 )

tegreras* då

Demia eqvation kan genom kända m e ih od er in-

4 n 4 i

2ra — 1 _ 2/'+ i

dier, hvilket är detsamma, då

#7 = + 7 ,

om vi ined z utmärka ett helt tal, h vilket som
helst. Dei emot då fe ieke är ett helt tal, öcii
således icke

An A i

2~^i = ki± 1 ’
ådagalägger Liouvili.es sediiaste undersökning af
Riccatis eqvatioii *J, att integralen till eqvatio-
iien (2) icke kan med vanliga algebraiska, expo-
lientiella och logarlthmiska expressioner under
Finit form framställas.

* } f Se fo',7 1 dr n { ath ' pur - et a PP L P ar } Liouville.
Jan. Iö41, pag. 1.

ue>

r, i fv*i vi nu 0C ^ S ^ direkte ]

p* ,#rdei '

/ cosax dx

mäste voro ™ 'Ogre ' „ alit hmisk& , hvilken, ei ,
£ “£T« U helt tål, låter ändligt exprime la
t?mk dessa sednore och .lgeb,--.s k» q™nl, e le ,
For att nu finna densamma, k* tom oss aat aga
eqvationen (1) satisfieras af

y — (p J 'g~ au U du ) •••*** • (3

da <j> och U Sro indeterminerade funktioner, de«
förra af a och den sednare af u, lvlll j La J e nil e
gränserna för den signerade Integra en hora be-
stämmas. Differentieras (3) i afseende pa f m .
ner man

d JL _ d J: [e-““ Udu - O f e~ au UudtL

da da J

dr _ d7< r r e -au jjdu — 2 —fe- au Uudu + (p fe-“ u Uifét,

da 2 da ' 2 ^ da

i • c ty d 2 y

och genom subslition af värdena pa y y , — i

eqvationen (1), erhål des

9f*~ U{u'-l) du- v {g Udu

"f

{

z ' n ^ . a_ 1^-1 f e~ au Uudu = 0.
da J

a

Låt (p bestämmas af v i 1 koret

d z (f 2(n — 1) dip ^
da 2 a da 9

h vilket gifver

(p = C.a' n ~';

då förvandlas eqvationen (4) till clenna:
a f e- an U ( u 2 — 1) du — 2 n fe' au Uudu = 0.

69

Men g— ““ "'T

rera delvis finner inan

.Z W -l)da = -e-‘»U(u'-l)

af e ‘ J r j'e^ au { (m* — 1) dU + ^ Uudu } ,

r trenom substitution i (6) gifver

r lerinen pä högra sidan tages mellan samma
S0 in integralen på den venstra. Eme
5'!,' funl linnen U är helt och hållet indetermi-

“' ....j kan man naturligtvis bestämma den huru
gom helst, blott man clerjemte bestämmer inte-
npiilens gränser så, alt eqvationen (/) satisfieias.
Antag fördenskull

(u'-i)dU=2(n-t)Uudu; .... (8)

j ä måste gränserna så bestämmas, att emellan dem

e-“uU(ii'- 1) = 0 (9)

Eqvationen (8) gifver, om den integreras,

U=(u 2 -i) n ", ( 1 °)

h varigenom äfven (9) förvandlas till

e -au (u*-l) n = 0.

De gränser, som salisfiera denna eqvation, finnas
tydligen vara

u — 1 och u = * , 1

i (11)

u — —1 och u = + 1. I

Insattes nu i (3) de på <p och U i eqvationerna
(5) och (10) funna värden, erbålles

y = Ca ,lt ~'fe- au (u 2 — iy~'duj

h vilket , om integralen tages mellan de i (11)

angifna gränserna, satisfierar eqvationen (1). De

tva partiella integralerna till denna eqvation äro
således

70

y = Ca 1 n ” 'f-‘ au K "

J -=.C l a t "'fe- au ( u *" i y'' dUj

och deras summa
f +1

den kompletta integralen.

5. För att lättare kunna bestamma de ar.
biträra konstanterna C ych C,, måste vi fö rst
låta de defmita integralerna i (12) updei ga ei>
enkel transformation. Antag for korthetens skull

fe~ au (u* — l) w 1 du — Rj
t*

fe~ aU (ii 1 — 1) du = S j

och gör i den förra u = l+~; härigenom förän-
dras gränserna till u=0 och //=«?, oeh mag
finner ulan svårighet

R— JJ -fe" 1 ' u n ~\u +2a) n ~ l dit.

Dessutom är det af sig sjelf tydligt, att
S = fe*** (u 3 - iy~'du-tfe- au (u % - 1) M ' ’ du*

-i 0

det vill säga,

S = f(e au + e~ au ') (m* — 1)” " ’ du.

0

Dessa värden på R och S insatta i (12) gifva,
då man skrifver u i stället för u ,

/=/|t?F = Ce-fe-u-( u+ 2a)-'du

+ C, a in ~'f(e au + e - au ) (m 2 - 1)*"' du\

O *

(13)

71

. . att O måste vara 0; ty el-

Nu är lå .J l ^tillväxa oupphörligt i och med a
iest skuller i. a är oändligt stor. Detta

cb Mil'' 1 ty, emedan cos ax aldrig

lan doek e, sa J > > J aUli d bibehåller

är > ’ är rnäsle, för hviltet värde som

samma tecKtn,

Jjelst pä a >

# 0°

O

(1+* 2 )*

Ell ,edan således C, måste vara =0, erhålles ur (13)
rfosaxdx __ Cr a fe~ u u n ~'(u-\-2a) n ~' du. ... (14)

J (1 + *»}* o

Gör man här 4 = 0, och såsom vanligt betecknar
integralen

fe-ic^du

O

nied r(2w— 1), erhålles

^ = Ä^-=T) Jd
1 1

CO

tfr

(1 4 " ^ 2 ) n ’

o

ler, om man gör = ^ h varigenom integralens
•inser förhlifva oförändrade,

r i /'z-icfz

y ~ 2I\2n — 1) J (1 + *)" ’

vill säga

s-i JTa) /\« v)

“ 2I\n) I\2n — i)

(15)

, /•*-*</= *)
edan = — —

J(l-M)" Ans)

o

i till följe af de kända egenskaperna h
ktionen JT, ncmligen

*) Lkgendke: Exerc. de Calc. hit. T. II, pag. 99.

72

r(a+l) = «r(a);

r( a )r(«+i)= 2 '"' ,,rp “’ )

e, hålles ur (15) med läUhel fö'j“» de eX P" i8s '°'>:

c=

(>(«))’

Delta värde pä C, insatt i («), B ifver slutli 8'n

f‘?a S <Z.r 1 _ r"-* - ' (« + 2 a)” ' ’ <&£

Jll+7') n (A/O) 2 .

eller, om man förby ler n idl /z+1 >

fTosaxdx l fe~ u u n (ii+2ci) n dUj ..(16)

j7l+Äj*~ - 2’ n + ' (A«+D) 2 »
h vilket galler för bvarje positivt värde på n.

6 . Om man utvecklar (z«+ 2a ) ^ sL '-

.ande digniteter af u och integrerar, erhalles

f°e~ u u n (it+ 2 a) n du —

j (2 aj+n . (2 ap’{n+l ) + ( w + *) («+!

r(/z+i)-«l — —

L^_^^.(2a) tt -^(w + l)(^ + 2 )(« + 3)+&c,

Men enligt det kända beteckningssättet af Yak-
dermonde för att representera potenser af andra
ordningen, har man

( n + l) = w~ ; (//+ l)( n + 2 ) =

(n + l)('‘ + 2 )(n + 3 )=~ o. s. v.
h varigenom föregående formel får detta utseende:

O O

fe~ u u n (u + 2 a) n du = T{ji + l) {(2 a) n + n . (2 a) n " ’ • — ^

r» L j

+ ”Jii.( 2a )-> ‘ +&C.}

i. 2 v J [*]-* j

*) Lecekdre: Exerc. de C. Int. T. II, pag, 119.

]p , vill säga i i» n

J fe -‘u-( U+ 2a)’d U ^r (n+ l){2a^} , ..(i

■ utvecklingen af binornct på högra sidan
då m ^!jZZm a °föv potensen af andra m-d-

px noncntem# — j

lä - te oeii blifva verkliga polens-exponenter al au-
d,' anordningen, d. v. s.

- r

([«]"/=[»]

jnsäiles nu i (16) det på integralen

fe~ a u (il + 2 a) n du

j (17) funna värde, erhSlles slutligen följande
oenerella éxpression pu den sökta integralen,
ne ad igen

'” s axdx 1 Äe "" fca + ^y ( 18)

/;

(i + x*) n+ ' 2 2n + ' r(n + 1)

b vilken gäller, så snart n är = eller >0.

7. Genom att differentiera (18) i afseende
på dj, kan man utan svårighet finna en analog
expression på integralen

CO

ax dx
2) 7l + \

/ x sin ai

(T+^

o

Man erhåller nemligen omeclelbarligen

co

Cx sill axdx 1 ne~ a C f 1 n ± «-tx

J (i+^) n+i ~ 2^‘~' ’ j^+ii {.^ 2a+ ~ 2n ( 2a+ [^ t) }’

och, da man utvecklar binomerna på högra si-
dan om likhetstecknet och ordnar termerna efter

samma digniteter af a, samt tillika kommer ihog, att

m

* • 2 • 3 (m-\- 1) [/z]-( m + 1) \ 2

n—l.n — 2 n-m 2 n

m

__ __ w

= ^r 1 f * 2 n(m + i)")

i . 2 . . (w + l) + /

— m

74

i~. 2 ... (m + i) [ W 1

n

1.2

finnes slutligen

n-l.«- 2 ...n-(w + l) L ,

I -

<30 . T
* sin

7T£

•{2« + ^fi} *• (19)

f (Df 4 2 ) n + ' 22» r(n + l) l

Om » poneras lika med O, återfinnes, emed; m

(o a + _J_V‘= i, den kända integralen
\ W_r [-1]-’/ 2 j

I '

O

00 • r

xsinaxdx Tt a

~ — • c <

1 + x 2 2

8. Enligt livad vi hitintills visat, äro form.
lerna (18) och (19) generell rigliga, så snart n+[
ej är <1. I sjelfva verket gälla de dock äfven
för det fall, att n + 1 ligger emellan O och J.
Ty, då n är >0, har man enligt pag. 66

00 .

y m xsmaxdx a /

00

cos dx

(1 + * 2 )

,2 Vt

v/ ^

h vilket i förening med (19) gifver

CO

/ *cos ax dx 1 ti e~ a i 1

(i + xT = ^ , jwr + [H ir/

(20)

Genom differentiering erhålles härur, på samma
sätt som (19) erhölls ur (18),

r 00 •
I xsi

I IT

sin ax

£?X

~{2a+ - 1 — V • ••( 21 )

ro) l [«-2]-’J >■ t

+ x 2 )" 2 2 (»~0 T(

o

Dessa tvenne formler, hvilka äro af alldeles sam-
ma form som (18.) och (19), gälla för h varje
positivt värde på n y

tfese

.anteckningar under somma-

ren

l84o;

af

s. NILSSON.

Under

resor

denna sommar, har jag haft till-
fXatt*ansläl]a några iakttagelser om h vilkas
c Itater ja<* utbeder mig att fa lemna Kong .
iJcmien °n kort berättelse. Då de angå olika

vetenskapsgrenar, torde det vara lämpligare att

indela dein efter dessa, an efter tiden och staU
let der de blifvit gjorda. De kunna mdelas 1
geologiska, geologisk t-histo, riska och zoologiska.

1) Geologiska iakttagelser.

^ Det är allrnäRt kändt att kalkbäddar*
hörande till krilformationen, förekomma på åt-
skilliga ställen i södra och östra Skåne, och äf-
ven att en sådan framstår i strandbrädden vid
Östra Torp, den sydligaste udden af Skandina-
viska halfön. Både jag och andra, som hittills
undersökt densamma, hafva, så vidt jag vet,
{illa antagit att den är äldre än skrif kritan och
utgör en mellanlänk mellan denna och Grön-
sandskalken. Sådant synes mig nu mera icke
vara förhållandet. Under den vetenskapliga ex-
cursion till Stevens klint och Möen, som H. M.
Konungen af Danmark för de i Köpenhamn för-
liden sommar församlade naturforskarne bekosta-
de, hade jag tillfälle att närmare undersöka krit-

76

formationen# förhållande i den branta kli nt e n
vid haftatranden. Från ha sy lan och upp ti U

en betydlig höjd ligger l ? vi ^ rlta f C Ä"i^V If^
de tö fv er först en tunn bädd af balei ■ , of Ver
h vilken träffas: ett lager al Faxokalk of Ver

denna den så kallade Liimslenen ellei Ll ege .
k rid led t, utgörande ett makligt Jaget , ivar s
flinta är ogenomskinlig och bildar saminanhän,
ffan de hvarf. Återkommen till Skåne undersökte
fgcr å nyo kritlagret vid Ö. Torp och jag trodde
mig finna, alt det var fullkomligt identiskt med
Blegkridtét i Slevens klint. Denna bergart kän-
nes i mineralogiskt hänseende d eri -enom, att
den aldrig har i rad lagda körtlar och bollar af
svart flinta, men deremol sammanhängande fl oar
af mer eller mindre gråflinla, som, liksom sjell-
va kalken, torde innehålla mycken lerjord. Kal-
ken mellan dessa lloar är mer eller mindre grå-
aktig, dels så lös och spröd att han derföre ej
duger a t L skrifva med, och dels betydligt hård,
stundom af samma konsistens sem den mergel-
skiffer, hvilken nyttjas Lill lithografi. Beträf-
fande petrifika terna , sä äro äfven de, åtminstone
till en del, olika sk ri fk ri tans. I Blegkridtet, som
jag på Svenska ville kalla Gråkrita, förekomma
ett par egna arter af Ananchytes en art Crania
och framför allt bågböjda cylindrar med knolt-
rig yta och hörande till ett slägte, som står nära
Spongia och som jag kallat Ophiomorpha . Min
ledsagare till stället, v. Pastor Stenbäck, för-
säkrade mig, att nrtan på djupet under kritlagret
stundom träffat på ett lager af blålera. Detta
förhållande förtjenar att närmare undersökas, ty
sannolikt skall man öfver denna blålera träffa
Faxökalk , hvilken jag redan 1815 trodde mig
finna nära Limhamn. — Samma la-er, som fin-

77

• i /v Torp, träffas i strandbrädden mellan
*££ och W.'bo, ej ungt frän Freds-
T Mh S det är san.ni. lager som förekommer
1,Ög ’r hamn. Att Ghai lottenlunds-kalken afven
| V 'ö V ev "hit^är troligt, men bör närmare under-

S ° IiaS Skrifkrita (bvitkrita) förekommer ej mer än
. Lt enda ställe i Sverige, nemligen i mil öster

jyj a i, n ö mellan Sallerup och Tullslorp, men
jer förekommer hon af den mest hvita fina och
ena beskaffenhet och har sina i horisontela el-
ler sneda rader liggande körtlar och hollar af
svart flinta.

B) Vid Gästgifvarestället Ramsåsa fram-
str vdier vester om hyn en hög ås af grus och
kullersten, under h vilken man träffat ett lager
a C sandsten som begagnas till brynstenar och
slipstenar. Denna lokal finner jag icke uppta-
gen, h varken hland Herr Hisingers förtjenstfulla
anteckningar eller på dess geognostiska karta;
men sannolikt är det samma sandsten som före-
kommer i Fruaii vid Öfveds kloster och som
Herr Hisinger heskrifvit i anteckningarne IY. p.
186 och Y. p. 96. Sandstenen vid Ramsåsa är,
då han upptages, mjuk och hugges lätt med egg-
jernj han är fin af rödlätt färg och har en
mängd små hvita glimmerblad inströdda. Jag
fann deri ett otydligt växtlragment, sannolikt
af ett Cycadee-hlad. I största mängd förekom-
met fläcktals en Cypris-art; äfven fann ja 17 en
räfflad Avicula och en Trochus, som äro Ö n ya
ior vår utdöda Fauna. Att detta lager tillhör
secundar- ellei flötsformationen är intet tvifvel
underkastadl; men det är sannolikt äldre än

!i, : S oc 1 Höganäs sandstens-bildningar och
med Engelska Geologernas New red

78

anför sandstenen vid I mdi,

sed na re benämning Her

Ska ki " ‘“Ve “ftmadér sleencle undersökning

detta toi

rmare få a t göra.

Det är icke en beskrif'nj lltr

JÄSTS ÄÄ jag h* l-S

C) En aktningsvärd Geolog, Hen offm^
t, anG nå Fy en , har i Danmark hopbragt en sat n -
lin- af flera hundrade olika slags rullstenar, f öl ,
a t l" undersöka , hvar de bergarter, till ivi ka ^
höra, stå i fast klyft och slutligen att dereft e ,
bestämma riktningen af den flod, som traiisp 0lx
terat dem till de ställen, der de nu liggä. H au
erkänner att en stor del ha sitt lägerställe i
Skandinaviens berg, men da han funnit ma llga
som tillhöra bergarter, hvilkä i hans tanka ej
förekomma i Norden, utan i det sydligare Eu-
ropas berg, så drager han deraf den slutsats att
väl en rullstensflod ägt rum från norr till sö-
der under en äldre tidsperiod, men att Under
en sednare tid eu mindre rullstensflod gått Iran
söder mot norr och fört med sig tillbaka till
Danmark de Skandinaviska rullstenarna, blan-
dade med andra Irån södra Europas berg.

Denna hypothes beror således helt och hål-
let på en negativ kunskap, nendigen den att
Herr Hoffman Bang i Danmark funnit rullste-
nar, för h vilka han ej känner lägerstället i Skan-
dinavien. — Under mötet i Köpenhamn förevi-
sades en stor del af hans vackra samling af
Danska rullstenar. Till en odh annan känner
man ännu icke lagerstället hos oss; men till de
flesta kan det utan tvifvel redan uppgifvas, äl-
ven till de plutoniska: porphyr- och basalt-ar-
terna. Möjligtvis kan en eller annan bergshäll
hafva, under den norr ifrån kommande rull-

79

1 hlifvit förstörd eller djupt begraf-

»‘^'^'dduvial-lager. Mig vill det synas att
ven "t .j "ens-saråling, till hvilken man re-
e» ¥‘ k ™ Werstället för de flesta i Skandma-

jän känner anledning att efter-

,ieu, .f ar 7 e S år, än att pä dem bygge

S“ k; ! ' lf “i| es om deras härkomst från ett mot-
L 'tt 'väderstreck. Herr HoFfMAN Bångs sa kal-
, f Madrepoiit-sandsten, som jag ej forr blft-
^'uppmä/ksam på, och som, så vkltjag vet, ej
, V . såsom Svensk beskrifven, såg jag nu t fast k lyft
“i Silli, a ställen under resan. Han t.llhor
Sika bildnings perioder t. ex. flötssandstenen vr
Ihmsåsa visar honom der och hvar tydlig och
väcker; han träffades i öfvergångs-sandsten so-
der om Calmar och vid Ryssby 1* mil norr om
nämde stad; Lill och med i den äldsta qvartz-
sand stenen, vid Hardeberga och Cimbiitshamii,
träffar man stundom samma textur. Det voie
j hög grad önskvärdt och skulle i betydlig mån
befordra fortgången af det geologiska studium hos
oss, om någon af våra yngre förtjenstfulla bergs-
män ville gifva oss en utförlig yltre beskrifning
öfver våra Svenska bergarter.

D) Till Geologien hörer äfven fenomenet
af landets höjning och sänkning i olika trakter.
Det har länge varit en känd sak att Skandina-
viska vallen höjer sig och att denna höjning blir
märkbarare och starkare ju mer man närmar sig
Nordkap vid Nordsjöns kust eller Torneå vid
Östersjöns. Att deremot Skandinaviens sydligaste
del sänker sig, ehuru blott småningom och nä-
stan oförmärkt, har först i sednare åren blifvit

' - • ^ ^

iakttaget, hvarföre hvarje bidrag, som styrket
detta märkvärdiga fenomen, icke torde sakna in-
tusse. Under en resa till Trelleborg och trak-

80

Len deromkring denna sommar, erhöll . jag
lioa nya bevis. Den gamla byn Trelleborg
ger långs hafskusten och har en huf vudgata \- Atl
igenom sig från ö. Lill V. Bakom gardarna *
der om galan ligga trädgårdar, som stracka s ig
ner mot hafvet. Mellan dem och slianden V n r
förr en bred väg med en rad storre piltracl ^
h vardera sidan. " För några år sedan, under ei)
storm, bortsköljdes den yttre pdraden och nu
står hafvets yta högt öfver de ställen, der pj,
larna förr hade sina rötter. Vidare: i de träd.
trårdar, som ligga mellan hafstranden och soff ra
husraden, träffar man vid gräfnmg stengat 0r
som ligga 3 Lill 4 fot under jordytan, hv.lk et
dock äfven träffas i andra gamla städer, nie n
här ligga de nära nog i niveau med den bred-
vid liggande hafsytan. Min värd hade för lidet
år fällt ett stort och gammalt päronträd, under
hvars åt sidorna utspärrade röttei en saclan sten-
gata fanns på mer än 3 fots djup under jord-
ytan och nästan i niveau med hafsytan. Älven
hade man på ett ställe funnit tydliga qvarlefvor
efter en bakugn djupt i jorden och föga öfver
hafsytan. Långs stranden vester om byn ocli
ända ut mot Fogel viken, ligger en rad af hus,
mest bebodda af fiskare. Flera af de gamla, som
jag frågade om de ej tyckte att stranden låg
längre från deras hus nu än i deras unga dagar,
försäkrade mig att husen tvertom nu lågo när-
mare sjön än förr. Vidare: parallelt med stran-
den ligger en grus- och stenås, kallad Görabac-
ke/i, som jag i nästa artikel kommer att utför-
ligare omtala. Under denna ligger en bäcld al
bränntorf, som sträcker sig dels åt sjösidan ut
wider hafsytan till betydligt afstånd från stran-
den

81

ovedersägligt bc-

/ 0C h h vilket ensamt är étt
* * 11 för landets sänkning) och dels åt landsidan,
vlS j ct ],iJclar en mosse, som vintertiden står
der vatten och är skild från hafvet genom den
fönitnämda åsen Gärabacken.

TiMsz.

Då jag, i slutet af September, återkom till
Skåne, gjorde jag å nyo en resa till Trelleborgs-
trakten, för att dels än vidare undersöka landets
sänkning och dels skjuta sträckfogel vid stranden.
Körande förra ämnet, erhöll jag ett intressant
bidrag, som jag här torde få meddela. Ut mot
fVel viken, ungefär i mil vester om Trelleborg,
iir Gärabacken afbruten och från den förutnämda
mossen har en bäck (kallad Albäck) utgått i haf-
|vet. Gamla män omtalade att han förr, åtmin-
stone vissa årstider, lopp med strid fors. Nu
tyckte man att strömfåran var för liten, och för
att hastigare leda vattnet ur mossen, hade bön-
derna, som ega denna, låtit bäcken uppgräfvas
till ett bredare dike från hafvet in midt i mos-
sen. Man var sysselsatt med detta arbete då jag
kom till stället. Men oaktadt bafsvattnet för da-
gen icke var ovanligt högt, hade dock diket en
motsatt verkan mot den åsyftade; ty i ställe för
att vattnet ur mossen skulle löpa ut i hafvet,
flöt bafsvattnet in i mossen och med detta följde
en mängd flundre-ungar (Pleuron. Flesus) af h vil-
ka jag log fem (af U till 2 tums längd) midt
inne i mossen och förvarar dem såsom ojäfaktiga
bevis för hafvets stigande *). Om 40 — 50 år,

*) Emedan vatlnet i diket var upprörd t och lerblan-
dadt, kotnmo fiskarne ofta upp till ytan; hvarföre
det var lätt att se ocli fånga dem.

k V. A ca cl. II and l. 184,. 6

ga

kanske te, utgör .len nuvarande mossen en

af “Stol J. Brozeuus i Tomarp berättade
och densamma bärde fler.att,

S Wt“gr^vis med dan-n 5 r« .
rötter på hafsbottnen och synas i JM \ a Lien o.y
J lir luft om sommaren. Sannolikt bar , d e „
dessa träd ligga, varit torfmossar, frän _ hvilt
torfiorden blifvit mer eller mindre bortsköljd, S|
att träden lemnats obetäckta. Oin sa iörhåll e
sia har stranden onekligen en gäng legat utanfij
dem. Detta bör nästa sommar undersökas.

il

s>
en

ocl,

2. Geologiskt historiska iakttagelse / .

A) Iakttagelser öfver en grusås i södra Sky
ne. Det bar redan blifvit nämdt, att en gv Us .
ocb stenas kallad Gär abacken „ ligger parallelt
med bafsstranden i södra Skåne. Man ser spår
derefter på många ställen mellan Ystad ocb Fal-
sterbo; men vester om Trelleborg är han tydli-
gast bibehållen. Der jag mätte den boll den
i bredd 90 steg; böjden är mycket olika på olika
ställen, ocb han är dessutom på många ställen
urgräfd för torfskörd. Han bar tydligen förr va-
i it högre än nu. Denna grus- ocb stenås kan ej
hafva tillkommit på mer än två sätt; antingen
bar landet förr varit lägre ocb Gärabacken utgjort
den gamla, stranden, från b vilken hafvet smånin-
gom dragit sig tillbaka, likasom vid stränderna
af öfra Sverige; eller också måste den halva till-
kommit genom en bastig ocb våldsam katastrof,
under b vilken Östersjöns vattenmassa böjde si»
åtminstone 60—100 fot öfver dess nu varande
niveau ocb vräkte sig med fart upp öfver strån-

, v ijken säkert då
d ell > i~ ii i C samt

var belägen långt ut i
med sig grus och

u wl n h;i . Sciiiii' ^ (

51,1 '"‘som uppvallactes långs brädden. - Mot

d* 1 ' mpnxngens antagande möter den omständig-

fol,a ii om h a fs vattnet en lång tid statt upp vid

k ei % rvooen af Gärabacken, så måste det in-
hösta ' .> SS , , ...i... ./.q liPi-ipfl

^ ,<r r !■ liooande låglandet (lä halva varit betäckt
.al» 01 . ^ , i Uintvu.tp.) cåWlps

"r 'l "(Vet och den nuvarande Gärabacken således
f varit ett ref, omgifvet af hal. Men i det fal—
' a s j a ille hafvet ha lemnat efter sig hafsalster,
lisdor, tång och dylikt i torfinossen innanför
''iinite ref. Deraf finnes likväl icke det minsta
jjån denna gamla tid; Lvertom innehåller
jnossen idel söttvattensadster, växter, snäckor, in-

seK^* 9

l ;!< rret under vallen och i lagrets fortsättning ute

ar.

Sådana innehållas äfven i torf-

Således tvingas man väl att antaga, att ifrå-
gavarande ås tillkommit under en våldsam och
jemligen snart öfvergående öfversvänining, livar-
jncler åsen uppvallades af grus, geschieben och
talls tena r.

Sådana åsar finnas många i det inre af lan-
let; de ha der en viss direktion och anses med
kal vara produkter af en stor flod, som öfver-
;ått hela landet, och de räknas af Geologerna till
[e så kallade dilu vial-bildningarne (några anse
em till och med för äldre och räkna "dem till
ertiärperioclen) och således äldre än den nuva-
ande tingens ordning, och äldre an en stor del
I de nu lef vande organiska naturalstren. Jag
1 e v f a 0111 Gärabacken hörde till samma gamla
ld ’ ellei ; var Y n S Ve ’ och ! sednare fallet, om
UT, !J sla g s d jur och växter, som nu Jefva i
indet reclan då funnos. Äfven ville jag veta om

'fimskc- redan fnnnos i landet nndcr den stora

- -"2";*-" Ät

oavarande as, J 0 1. r letta mrwi

och detta

dessa frågor;
som

ligger

medej
äsen o c j

pa

]in°' besvara alla

O T

var dea
som — - 0

trakten höll man just pa —

flera slällen, Torfven innehille. blad , qvist

grenar och stammar af bjork. A, «0 "r
m. m. Således af arter, som annu kanas i J aiL
det Rötter af Arundö phragmites ; snacmr oef

musslor af slägtena Cjclas, f‘en n‘

Plano, -bis, Valvata m. m. Slalvm .iga cn D,
tiseus och fjäll af en sötlvattensfok Ml 1,11.
hörande arter, som ännu lelva i vata damma,
och kärr. SjclfVa torflagret är ej mer an 3 f ot
mäktigt och har påtagligt bhlvit hoppressad! af
den enorma tyngd, hvarunder det under artu,
senden legat. Grenar och trädstammar förete der-
före ett anmärkningsvärdt fenomen: de ha biif.

vit så hoptryckta, att genomsnittet ieke utgör en
cirkel, utan en aflång oval, precist som trädstam-
marna i hrunkolslagren; och liksom hos dessa
är tvärbrottsytan stundom svart och glänsande,
Jag tog tillvara en hit af tall, som i detta hänse-
ende fullkomligt öfvergått till brunkol. SjeKVa
torfven, sedan' han i luften torkats, är hård och
stundom i brottet glänsande, nästan som stenkol,
Denna tydliga öfvergång till brunkols- och sten-
kolslagrens beskaffenhet, torde för Geologen vara
märkvärdig, i synnerhet som här icke heller sak-
nas de efter utseende brända, tradiga och glän-
sande kol, hvilka i stenkolslagren fått namn al
tradig anthracit. Om härtill kommer att man
kan bestämma tiden, under hvilken allt drlla
bildats, så torde ifrågavarande torflager få elt
stort geologiskt intresse derigenom, att de

det visar

85

brunkols- och stenkolslagren tillkommit,
oss lll ( ,ru aetta „ ans ka väl kunnat ske under sam-
° ch a , (re förhållanden, som ännu förefinnas på
)» a 3 ehuru temperaturen, då de bildades,
) or( S!i„ kunnat vara i norden högre än nu.

,ll0j Man hade ur torfbäddeu upptagit några djurs
h vilka hefunnos liafva tillhört en Ren. 5å-

s hade äfven renen lefvat i dessa trakter lore
Pa inträffade öfversvämningen och medan, der
kMi nuvarande torfbäddeu ligger, fanns ett öppet
ätten. Men hade här också lefvat menniskor?
p;, bottnen under torfbäddeu, på sjelfva blåleran
(uins ett af menniskohand slaget Hintspån — ett
reciskap, som påtagligt utgjort de äldsta ur-invå-
uarnes knifvar, och blef upptaget samma dag
som jag var på stället. Detta bevisar, att men-
juskor bott här redan långt före katastrofen och
Ja det ställe, der åsen och dess torfbädd nu
ligger, ännu var ett öppet och fritt vatten med
botten af blålera. En afbruten jagtians af flinta
fanns i sjelfva torfven. — Af allt detta är det
klart att öfversvämningen, som upp vållat åsen, in-
träffat sedan landet länge haft inbyggare.

Ryggen af åsen är der och livar hojiförd
till kullar, och i clessa har man funnit urnor
ined brända ben, som påtagligt äro reliker från
Odi ask a läran i landet. Således hade floden in-
träffat åtminstone innan Odinismen upphörde d.

'• s - före Christna lärans införande hos oss. Här
ka vi således redan 2. - ne tidsperioder, emellan
jvilka öfversvämningen timat, nemligen efter att.
aiidet fått inbyggare och före hedendomens slut.
et ar möjligt, att ännu närmare bestämma epo-
r en ior ifrågavarande naturhändelse.

P ct lil kokant, att de Cimbrer, som slut 1 i-
S torenade si g med Teutonerna och kastade

8(5

- ■ i nnssi ill på Ho in erska väldet, härstam,,,^
IHn norden J utland, Danska öarna och sydö st ^

Skåne riga ännu spir efter d*»- ^mbr ,s C

7.7 k /iii m nid re kciiiclt s iciiit , '-'(//Z-Op,,

hrisunnn och elt muiuit, w e

Zte» (Cin.bnmu 8Ut) .«■■■» / *S

stor ödslig- hed, o mg if ven al bjdii C*isl 0 f

ihv Isie, Torp och ha f vet; nu el ter enskifi.

Ängen (son/ genom nyväckt veriajmhet

ökad drift så att säga erWrat «
provinsen Skåne) ett odladt och botd, gt lalt, ]
strödt med nya gårdar och vackra plantering;,,.
— alla dessa namn erinra patagHgt om Ci m .
brernas vistande i denna trakt.

I detta hänseende är märkvärdigt hvad en
o-a mm al Romersk författare Ammianus Marcelu Ms
förtäljer om en tradition hos de Cimbriska Crf
ternas Druider*), att deras förfäder fordom blif
vit fördrifna från sina bem på de, längst bort
belägna öarna, genom täta krig och , en öfver-
svämmng al det brusande hafvet Memovant
(Druidtej — — alios quoque ab insulis extimis

•ess

och
åt

be-

rnn (I nxiQ.QP

KollCW

vione fervidi maris sedibus suis expulsos. (Adi-
mian. Marcell. Lib. XX. Cap. IX.) Det tåler
knappast något tvifvel att ju ifrågavarande grusas
tillkommit just genom denna alluvio fervidi nia-
ris, som Margeujnus omtalar. Ty spår måste
finnas efter en öf\ ersvämning så våldsam, att den
fövdref ett helt folk från sina hemvist, och något
annat spår linnes icke än det nu nämda, men
detta träffar man ej blott i Skåne, det skall äl-
ven förekomma på Danska öarna och J utland.

*} Ccl terna utgjorde 2:ne hufvudgrenar :
Gi mbrer.

Ga i ler och

87

tVersvämning, som utdref Cimbrerna ,

r,'„ krh K *00 är f. Chr. Således ar epo-

irlt r' vi,nde8- rU s valls tillkomst bestämd.

,ien n!-> resultater, b vartill vi på denna vag kom-

D , im.n fullkomligt med Pytheas uppgi -
nlil ’ S nord ett och ett halft århundrade
f ^ Af flera skäl, och bland dem namnen pa
Ställen han ointalar, har man slutat att det
cle , ett Celtiskt folk han här träffade och som
ilde af åkerbruk och biskötsel'- 1 ). De ta ta krig,
° efter Druidernas berättelse, 150 år sednare
nroade Cimbrerna härstädes, och bidrogo till de-
- aftåe-, voro dem utan tvifvel påförda af inträn-
ande Germaniska stammar, som också snart der-

efter blefvo innehafvare af landet.

B) Till geologiska fenomener, som fått hi-
storisk märkvärdighet, kan äfven räknas Runamo-
hiillen i Blekinge. Men hvad jag derom anteck-
nat, har jag på anmodan inlemnat till Kongl.
Vitterh. Hist. och Antiqvitets-Academien.

3:o Zoologiska iakttagelser. Dessa skola fram-
deles u

gare meddelas.

*) Vi finna stundom Cel tiska åkerskäror af brons i
jorden.

Observationer öfver norrskenet
samt de förändringar, hvilka de
jord rn a g netisk a för b å 11a n den a

undergå genom detta fenomens
inflytande j

af

P. A. SIL JE, STRÖM.

jag far härmed äran meddela några obser va tio
ner, som jag under mitt vistande i Alten i Finn-
marken för liden vinter 1838 — 1889 hade till-
Aille att göra, i afseende på norrskenets infly-
tande att förändra de trenne jordmagnetiska ele-
menterna: intensitet, inklination och deklination,
tillika med en kort framställning af de omstän-
digheter vid det nämde fenomenets förekom-
mande, hvilka synts mig mest anmärkningsvär-
da. — Först skall jag likväl, så fullständigt som
möjligt, beskrifva de instrumenter, som blifvit
begagnade, deras uppställning m. m. samt de ob-
servations-metoder, som blifvit följda.

Såsom en af de deltagare uti den under Hr
Gaimards ledning tifl Spitsbergen verkställda ve-
tenskapliga expedition *) om sommaren 1838,

Ettei inbjudning dertill af Fransyska regeringen blef-
vo Hr Professoren Sundevall, Ilr Löjtnanten B. C.

90

liv

mai

ilLn till bragte den följande vintern i
irkerij hade jag till min disposition ett f ö , v

Ltlliehöök., Hl- Löjtnanten Grefve Gyldenstolpk sa 11n
författaren utsedde af Svenska regeringen att
denna expedition föl jäktige och dellogo 1 . ° l e
j resan till Spetsbergen, som verkställdes i Jul, ^
Augusti månader. Sedan vi återkommit denfrån ti|[
Alten i Finnmarken , i slutet af sist nä md e månad
j-este de flesta tillbaka öfver Lappland till Stoek hol,^.
men trenne af Fransmännen, nem ligen Hrr Lott,*
och Bravais (Fysici) samt Ilr Bevalet (orni th 0 | 0 g^
jemte Hr Lilliehöök och författaren qvarblefvo p j
detta ställe öfver vintern. — Såsom hörande till äm-
net, torde jag få omnämna de magnetiska obser Va .
tioner, som under denna tid anställdes. Deklination
dagliga variation observerades med ett Gambey sLt
instrument, i sammanhang med de meteorologiska
elementerna, oafbrutet natt och dag, hvarannan samt
vissa tider h varje ^ timma och oftare, eftersom om-
ständigheterna föranledde, vid epokerna för maximum
och minimum och under norrsken. — Sedan vi ge-
nom en serie af in tensitets-observa tioner funnit att
detta element hade ett maximum, omkring kl. 3 e. m.
eller ungefär på samma tid som deklination samtett
minimum (ehuru ej skarpt bestämd t) pa morgonen,
så observerade Hr Lottfn, ined en outtröttlig ihär-
dighet, samma element tvenne gånger dagligen, nem-
ligen kl. 9 f. m. och kl. 3 e. ra., hvarigenom det
närade förhållandet ytterligare bekräftades. Såsom
ofvanför namnes, bestämde författaren absoluta in-
klination vid h varje månskifte. Detta skedde i bör-
jan hufvudsak ligen för att, efter Hr Baron Bebzelii
uppmaning, söka få bekräftelse på Hr Kreils i Mi-
lano uppgift, angående månens inflytande på inkli-
nationsnålen, i hvilket afseende intet resultat erhölls;
men sedan för årliga variations skull samt för alt,
under observationerna af det ifrågavarande elemen-
tets variationer, då och då justera instrumentet och
alltid äga en säker utgångspunkt i afseende på in-
klinations absoluta storlek. — Sista lördagen i hvarje
månad observerades af oss samfäldt Gaussiska varia
tions-inslrumentet, efter det brukliga sättet for kor-

91

. i * I 1 i i nchui m P n I 1 11 1

n AI från osci-llation till oscillation unaer j.* ‘•umi.ci
efter öfvere nsko.mmelse med Hrr Baron Wbede och
Hr Professor Selander i Stockholm. Vid de forst-
nämda observationerna iakttog man tillika de sam-
tidiga variationerna endera af Gambeyska nalen eller
afen bifilar-magnetometer-nål , som Hr Lilliehoök,
efter erhållen beskrifning från Hr Baron Wrede,
iordningställde. Tyvärr voro dessa observationer till
största delen fruktlösa, emedan inga korresponderan-
de observationer blifvit gjorda. Ingenstädes läici
hafva observerats på de extra terminer, på hvilka
vi observerade, och tiden för de ordinarie obseiva-
tions- terminerna har blifvit så mycket ändrad, att
föga fattats, det vi äfven da kommit att sakna all
korrespondans. De öfverenskomna observationerna i
Stockholm kunde deremot ej göras, emedan det der-
för erforderliga observatoriura ej hann blifva fär-
digt. — Med Gaussiska apparaten bestämde äfven
Hr Lilliehöök absoluta deklination och intensiteten. —
Slutligen bör jag äfven nämna de af författaren an-
ställda observationer med hänseende^ till de trenne
elementernas samtida förändringar och af hvilka en
del här meddelas. Som tiden var ganska upptagen
dels genom de oafbrutna meteorologiska observatio-
nerna, som gingo i tur emellan Hrr Lotten, Bra-
vais, Lilliehöök och författaren, dels genom andra
sysselsättningar, så hafva de måst göras eftersom till-
fälle var förhanden, hvarföre de cj kunnat annat än
i många afseenden blifva ganska ofullständiga.

1

92

spikade bräden, öfvertäckta af jord och t 0l .p
dörren låstes endast med ett trädlås oeb d Un . ’
insläpptes genom en enda i väggen inkittad gf.^ 1
ruta: så att hela huset på detta sätt var Vn 1 1 '
komligen jernfritt. I midten af gollvet, som |,
temligen högt, öfver marken och bestod af äf Ve ^
med trädnaglar fastslagna bräden, var ett i, ^
upptaget, genom h vil ket pelaren, h varpå iiisti ^
mentet var stäldt, gick, alldeles skiljd från « (| j.
vet. Denna plan utgjordes af en med stenar v -'p
fylld trädtunna *), täckt med en plan stenski(' V|
och h vilande på en i jorden nedgräfd grundva]
af mycket stora och fasta stenar; den var S;i
stadig, att under mellantiderna emellan de af.
soluta bestämmelserna, då instrumentet alltid p ; ’ (
nytt justerades i vattpass och inställdes i merj.
dian, vattpasset aldrig syntes rubbadt med någon
qvantitet, hvarå afseende behöfde göras.

Deklinationsnålen , med b vilken jag äfven
observerade intensiteten, upphängde jag uti milt
boningsrum, der den oftare kunde observeras
samt temperaturen hållas mera konstant. Till
den ändan lät jag uti det lilla hus, som jag en-
sam bebodde och b vilket bestod endast af ett
rum med förstuga, noga bortskaffa allt jern, som
skulle kunna yttra något menligt inflytande på
observationerna. Huset sjelft var af timmer och
täckt med torf; ur det enda befintliga fönstret,
nära intill h vilket nålen skulle upphängas, bort-
togos sorgfälligt alla jernspikar, äfvensorn ur goll-
vet runcltoinkring nålen till så stort afstånd,
som det ansågs nödvändigt; uti kakelugnen, som
var uppmurad af tegel, nyttjades ett spjäll al

*) Den sena årstiden gjorde, att murbruk ej kunde be-
gagnas härvid.

93

jTje gsing, h vartill jag lyckades erhålla en gammal
kakelugnsdörr; i stället för kakelugnsdörr begag-
jiades blott en eldskärm af träd, öfverklädd mecl
j)vitt papper, på det nålen ej skulle upphettas
genom direkt strålning ifrån elden, h varifrån den
| ör öfrigt var temligen aflägsen; uti dörren till
jummet begagnades ej lås af jern, utan stängdes
c ] e u endast medelst tvenne kopparspikar, men i
Jen yttre dörren bibehölls det förut varande
jernlåset, hvilket likväl var så långt aflägset från
nålen, att denna ej deraf led något märkbart
inflytande; det oaktadt iakttog jag vid observa-
tionerna alltid den försigtigheten att hafva dör-
ren tilläst, så att låset således alltid befann sig
u ti samma läge.

Det återstod nu att uppsätta ett säkert stati v,
hvarpå instrumentet kunde ställas. Härtill be-
gagnades en mycket stor och tung parallelipipe-
diskt huggen kalksten *), som nedlades uti ett
i golfvet nära fönstret uppbrutet hål af sådan
storlek, att stenen på alla sidor låg fri ifrån
golfbräderna , och hvarest förut den lösa jordfyll-
ningen noga blifvit borttagen. Icke desto min-

O O V

dre märkte jag, sedan nålen blifvit upphängd,
att denna kom i rörelse, när jag gick på golfvet
nära stativet, hvilket hade ett så mycket menli-
gare inflytande, som jag tidt och ofta emellan
observationerna måste gå ut, dels för att obser-
vera inklination, dels för att betrakta norrskenet.
Genom följande tillställning undveks likväl den-
na olägenhet helt och hållet. Ifrån dörren till
den motstående väggen lades nemligen en tjock,
endast vid bägge ändarne understödd planka.

*) Flere sådane voro för expeditionens räkning med-
förda från Frankrike.

94

ifrån h vilken, samt h vilande med ena ändan ( ) e , v
på en annan planka utgick förbi stativet LiJl
väggen, som tjente till slöd (or den andra a U( | ;il)
Sedermera stod jag alllid under observationen’
pä denna tvärplaiika, äf vensom jag, »or att
ut, gick på den längre plankan och rann ald
nålens jemnvigt störd derntaf.

I saknad af något tjenligt variations-iiist riK
men t *), måste jag med de ringa tillgångar, SOlll
voro för handen, sjelf, så god t jag kunde, inrätta
ett dylikt, som visserligen icke kunde bli! va au.
nat än högst ofullkomligt, men likväl sedan be.
fanns ej så illa svara emot sitt ändamal. Pa
nämde stenen, som jag låtit lägga uti rurnniei,
lät jag uppmura tvenne pelare al tegelsten samt
emellan dem, och med h vardera ändan i dem
inmuradt, sätta ett torrt, ganska tjockt trädstycke,
tvärsigenom h vilket en stark messingsskruf var
inskrufvad. Ifrån hufvudet af denna skruf, h vil-
ket vetle nedåt, nedhängde en kokonslråcl, h var-
vid nålen var fästad. Denne sednare var ej an-
nat än en stor, fyrkantig magnetstång af 3()(i r s

*) Det nämde inklinations-observatorium stod alltför
aflägset ifrån det ställe, hvarest det Gambeyska va-
riations-instru mentet var uppstäldt och hvarest de
meteorologiska observationerna gjordes, h vil ken om-
ständighet, tillika med andra orsaker, gjorde att in-
kl ination ej kunde observeras i sammanhang med de
ofri g a regn liera observationerna, i h vilket fail man
visserligen hade fått en fullständigare svit, än nu
kunnat astadkommas. — Utom detta, ansåg jag det
älven vara af intresse — såsom man ock framdeles
skall fa se * att just med en deklina tionsnål obser-
vera intensiteten. (Nagot annat tjenligt intensitets-
instrument fanns ej heller, utom det Hr Lottin be-
gagnade och h vilket alltid stod uppstäldt på sin plats
uti ett enkom derför uppsatt hus).

95

l och 12,68 millimeters tjocklek.
örli°t uti en hylsa af in ess ing,
Pen — - ick en°emot nålens längd vinkelrät

hvaiig ell ^ iu o ^ h vilken kokonstråden var fast-
° ieSS i in ” niidt öfver nålens medelpunkt. Nålen
b . uD 5®”’ horisontel medelst en der med orörligt
gl oU F r-^rvigt. Framför nålens sydända var

lJ lan anbiagt. Delningen uppdrogs pa papper
( en hos Hr Littmann i Stockholm delad
E pssin ff sskala, h varefter papperet fastlimmades vid

ska

nH horisontel t trädstycke, som med hvardera än-
var inmurad t uti en lägre tegelstensfot, ut-
ide från de föruL nämde begge sidopelarne.
ändan af nålen var med vax fastsatt en myc-
j, et fin si lf vert i åd såsom index, hvars ända gick

hp l un un-* ■ — - ^

utanför nålen och Lätt öfver skalan. För att und-
vika para llax vid aflägsningen , fastsattes ofvan-
för och utom skalan en sex tantspegel, som Hr
Löjtnant Liluehöök. hade godheten låna mig, och
h vilken begagnades så som Hr Weber föreslagit
för afläsningen af den mindre Gaussiska inten-
sitetskompassen. — Nålen var för öfrigt på alla
sidor, der den ej af pelarne var skyddad mot
luftdrag, omgifven af glas, som var väl fas tk x t-
ta dt; på en sida gjordes en dörr, som efter be-
hag kunde borttagas, men eljest slöt fullkomligt
tätt till väggarne.

Skalan var indelad i millimeter, då hvarje
del således, efter nålens halfva längd var 153,4
millimeter, utgjorde ungefär 22', 4 i båge. Häraf
luinde jag, efter någon vana, med Lemlig säker-
het estimera T V eller 2', 2 . — Vid' intensitets-ob-
servationerna togs, till deklinationens erhållande,
medium af tvenne på h varandra följande ampli-
tuder. Det fel, som härigenom begåtts, till fol-
j e af amplitudernas successiva aftagande, är all-

96

deles omärkligt, i förhålläiide till äflä'sniiig e
säkerhet, emedan amplituderna i medeltal eo ( |,^
minskades med ^-streck under hvarje svänguj,^
En annan orsak till felaktighet ligger uti
omständigheten, att glaset, h varigenom n fläsnj^ 1
gen skedde och som endast var vanligt föns[ t| ,
glas, ej hade fullkomligt parallela sidor.
fel kunde ej på något sätt undvikas och jag ^
ej heller uppgifva något sannolikt maximum vä^p
derför; men sjelfva öfverensstämmelsen uti j
särskilta observationerna ger tillkänna, att äfv e „
det ej varit särdeles betydligt. — Ehuru ofull,
komligt instrumentet således varit, anser jag i^l
likväl hafva uppnått en tillräcklig linhet uti
servationerna , i anseende till de ofantligt stora
och oregelbundna variationer, som dekhnatioiieJ
oftast led under norrsken; afläsningssättet la un
jag för öfrigt ganska ändamålsenligt, emedan en
finare, mikroskopisk afiäsning ej kunnat användas
under de häftiga svängningar, hvari nålen ofta
råkade under samma omständigheter.

Yid intensitetsförsöken devierade nålen i

början 12 streck (=12*) ifrån sitt jemn vigsiä^,
li varefter tiden observerades, först (ända till den
9 Dec. e. m.) för h var 10:de, men sedan för livar
5:te gång den passerade detta läge. Då fram-
deles namnes tiden för 10 oscillationer, menas
clermed tidsskillnaden emellan den första obser-
vation och den tionde, derifrån räknad, fil!
följe af nålens stora momentum inertiee uppgick
denna tids-skilluad till ölvei’3'30". — riden räk-

ro-

liades på en expeditionen tillhörig Fransysk cbr

liometer, som knäppte hvarje T V sekund och h vars
dagliga dragning endast utgjorde omkring 2 , 1
att derå intet afseende behöfd

göras. — Ei g l‘ al

nä ni t,

97

näail, att allL jern var sorgfälligt borttaget ur
rummet, der nålen befann sig. Endast Ireune
lösa saker, innehållande jern, funnos, neinligen
n knif, en sax och en liten hammare. Af dessa
voio både saxen och knifven, men i synnerhet
Jen sednare starkt magnetiska; då de likväl a 11-
under observationerna voro lodrätt upphängda
j det från nålen mest aflägsna hörnet af rummet,
s å kunde de ej på densamma yttra något märk-
bart inflytande. För att ytterligare förvissa mig
Jerotn, anställdes d. 30 Oct. f. m. följande för-
sök med den närnde knifven (100 svängningar
gjordes h varje gång).

Knifvens läge.

Klockan vid
observations
början.

Tid för
io oscil-
lationer.

Nålens

tempera-

tur.

1) Knifven, upphängd på sitt van-
liga ställe

10*11' f.m.

3'30"850

+ 11°475

2) d:o, på ungefär £ så stort af-
stånd, horizontel och vinkel-
rätt mot nålen

U« 4' f. m.

3'30"819

+ 11,70

3) d:o d:o, horizontel och i nå-
lens direktion

11*56' f. m.

3'30"812

+ 11,85

4) Lika med 1)

0*50' e. m.

3'30"662

+ 11,87

Den tillväxt, som intensiteten under loppet af
dessa observationer erhöll, får förmodligen ti 11-
skrifvas dagliga variation (se noten pag. 92). —
Emedlertid kan man bäraf sluta, att de ifråga-
varande jernsakerna, när de voro upphängda på
sin rätta plats och i sitt rätta läge, ej kunde ut-
öfva det ringaste märkbara inflytande på nålen.
Temperaturen observerades på en tätt bredvid
ualen stäld thermometer. De tjocka tegelstens-

K. V. Acad. Handl. i84* ■ 7

98

<nm ouWifvo nålen, skyddade den eni 0l

väggarno n ” (MDdl . inga r, oaUadt n,n,„ (|

väggarna, 5 °“ ° fö ä „d, .;„gar, oakladt rm uit
hosl f SÄ kan föreställa sig ^

* *** i ™:; t to

orovexlade i värmegiad. Ja « sokLe o c k
T “I åstadkomma en si ,emn temperai, lf

rS„ som möjligt cbrigenom alt »g,

--i '^ s “irÄ ÄloÄ

Sn , a gH“) tlörren ttH instrumentet, sä , u
C. sulorna af viiggarna lingo uppvärmas, h , ar .
enS när rummet dels genom drag Iran g 0 l f
och V ä ger ar, dels genom dörrens otalhet och h e .
ständiga 0 öppnande utkyldes, instrumentet holl s
väl tillslutet. Härigenom åstadkoms en . )e tyd hoj
Pöare medeltemperatur hos nalen, an i 1 um ui
nnh pndast några lå gånger inträffat

.. • - 'St

an i rummet

större afvikelser denfran.

Hvad inklinations-observationerna angår, så

bestämdes, såsom förut är nämdt, vid h varje
månskil te absoluta inklination, li vilket tillgick på
vanligt sätt medelst afläsning på limben upptill
och nedtill, i öster och vester, före och efter nå-
lens ren version, h vilken åstadkoms genom lika
många strykningar på båda sidor, som förut an-
vändts. Uti hvarje läge togos 5 ä 8 afläsningar,
emellan h vilka nålen sakta upplyflades och ned-
släpptes på pannorna, så att den något, likväl
helt obetydligt oscillerade; dessa särskil La a {läs-
ningar varierade aldrig med mer än 1, 2 a 4
minuter, utom vid några fä tillfällen. — Varia-
tionerna af inklinationen observerades endast i
öster, hvarest trenne afläsningar hvarje gång to-
gos, sedan nålen förut blifvit upplyftad och åter
sakta nedsläppt på pannorna. Derjemte anteck-
nade jag äfven den direkta afläsningen, som gjo>’'

99

.• iml u nålen var upplyftad, ehuru den
des förkastas, emedan den naslan alU.d

sedan .- ' e< l de Oljande, sinsemellan vanl.gen
ö'>' ° ’L rcnsslämmande alläsmngarne. Skilnaden
llära °ndcmi °anska betydlig, såsom man kan
var .,f ‘nedanstående observationer, som gjordes

In 21 Jan

Afltisningen
före nålens
upplyftning.

Medium af
trenne nfläs-
ningar efter
nålens uppl.v ft-
| ning.

76 ° 18 '

76 ° 21 / 7

17

15,3

13

11,6

7

14,7

8

17,0

3

15,3

3

7,3

0

5,0

7

19,6

11

11,6

4

6,0

14

21,0

11

17,3

12

21,0

17

22,0

30

30,0

32

22,3

32

30,0

26

32,6

32

51,0

^na skiljaktighet härrör förmodligen derutaf,
1 lla ens . v * s niertias, innan den npplyftades
attes i rörelse, qvarhöll den uti ett lä<*e,

Ö “

100

r- ,1 l. irlp men som sedan bli fvi t y,
T"’!! “y B.eh-ipparue voro på alla stallen i, ^

de é ä.«r försöken anställdes, fuHkon.hgt ^
och 6 oskadade, så att nålen > h '’ ,lket '»ge S(J|
helst rör, le sig med största lätthet och t(J(l

”'“Innan jag går vidare, borde jag »fveu ^
nämna huruvida de trenne elementernas ubsol^
storlek 5 förändrats under hela den tid, som des Sa
observationer omfatta. Mvad mk linalionen b e ,
träffar, så fann jag verkligen alt den minska^
ifrån slutet af Augusti månad, da h>rsta absol ma

Bestämmelsen gjordes, till nära vintersol stånds,
tiden, då dess minimum inträffade, h varefter den
åter började tilltaga. Likväl voro variationerna
under tiden för de här ilragavarande observatio,
nerna nästan omärkliga. Absoluta deklinationen*)
kunde jag af brist på något instrument ej be.
stämma och hvad intensiteten angår, maste jag
blott hänvisa till nästföljande tabell, hvarest de
observerade tiderna för 10 oscillationer, vid 4
särskilta tillfällen, jemte nålens temperatur och
det observerade motsvarande läget al nålen fin-
nas anförda.

*) Hr Lottin åtog sig kalkylen öfver deklinations dag-
liga variation, enligt de observationer med Gambeys
vanations-instrument, hvilka vi samfaldt gjorde, jemte
de absoluta deklinations-bestämmelserna. Då jag än-
nu ej erhållit del af hans beräkningar i detta afse-
ende och sjelf ej haft tillfälle att göra några obser
vationer, så kan jag ej säga, huru förhållandet verk-
ligen varit. — Absoluta deklination var ungefä
10°42 / vestlig.

101

Dekli-

ITirtone-

-

nation.

0^50' e.m.

50,34

0' c. m.

50,12

3^30' e. m.

50,60

247' e. m.

50,47

Tid för
io oscil-
lationer.

3'31"00
31 "22

30"72
31 "26

Nålens

tempe-

ratur.

+ 11°9

11,15

7,95

12,10

medium af 2 observat.

Oct. M
Jtfov.
pcc. 5
j pec. 23 1

Tltom äro anställda nära pä samma tid

°Mvnnet- likväl kan visserligen dagliga variation
? r^vttrat något, fastän obetydligt, inflytande.
lia Mof ser man alt på små differenser nara
f. 0 ' f äken böt goL afseende pä nälens
' lila 'iä^e “), intensiteten vid alla tillfällena vant
Insamroa. Mfta skall dessutom finna, an de
re sultater, som nedanför komma att Ivamstalla ,
; hufvudsaken äro oberoende af de trenne elemen-
tens årliga förändringar eller långsamt skeende
föränd lingar af nålens magnetism; det anförde
visar emed lertid, att någon särdeles märkbai än-
dring ej timat i dessa afseenden, under loppet af
nära tvenne månaders tid, som de bär anförda
observationer omfatta.

I början af Januari månad blef dek lina tions-
nålen, under det jag några dagar var frånvaran-
de, genom yttre våld rubbad ur sitl bige, sa att
jag vid min återkomst måste nedtaga den och
till en del förändra tillställningen för dess upp-
liängning. Härvid kunde jag ej undvika att brin-

*) Efter livad med hänseende härtill framdeles kommer
att anföras, synes det som intensiteten vid den sista
observation verkligen varit något mindre, an vid de
föregående, eller oek att nålens magnetism så mycket
ändrats. — Hvad temperaturerna beträffar, så gäller

cerom bvad framdeles i detta afseende kommer att
anmärkas.

102

era den ur sill förra aziinulh samt alt liA^t ^
dess roomenlum in«rli«, sä .U, d* or „

oscillatismer förut varit ungelar i. , den „
biel' ungelär 3'36"5. Till tölje deraf l a, |ag „, äs(
indela de gjorda observalioneina ull tvenne ss,.
stilla serier, ilen ena före, nen andra eflei de U J

förändring af nålen •').

Förr än jag anför dessa observationer sa^j

de resulta Ler till h vilka de leda, skall jag sa ty,|.
lid som möjligt försöka skildra det ualui fenonie^
som föranledt desamma **)• Norrskenet, delta
beundransvärda fenomen, som genom sm prakt-
fullbet ocb sällsynthet i sydligare himmelsstreck
så länge ådragit sig naturforskarnes uppmärksam,
bet, visar sig norr om polcirkeln näslan li varje
afton under den långa vintern. Uti 13osschop i
Alten socken i Finnmarken, beläget vid 6 9°.") 8' 10"
latitud, på h vilket ställe de här ifråga varande
observationerna anställdes, syntes norrsken redan
i slulet af Augusti ocb sedan under hela vintern
ända till medlet af April, dä de ljusa nätterna
hindrade deras synbarhet ***). Mest förekommo
de i September ocb Mars månader ocb i den
sednare dagligen. För öfrigt voro de under vin-
tern så litet sällsynLa, att det tvertom öfverhuf-

*) Utrymmet tillåter icke att meddela alla observa-
tionsnumrorna under begge obser va tionsserierna, h vår-
före endast sådana anföras, som uti texten speciell
citeras.

**) De anmärkningar, som här komma att göras, grun-
da sig på de observationer jag under hela v i n tern
bade tillfälle att göra. I September och Octobcr
månader förekommo de i det ifrågavarande afseeiulel
mest lärorika norrskenen.

***) Redan vid denna lid voro nätterna så ljusa, att m^ n
om midnatt utan svårighet kunde se att läsa vid
dagsljuset.

103

, n pre da "ar med än utan norrsken,
vuj f“ r etomm a ..ae gör kanske just ett så

petta tata ,, mindre tjenligt för iakttagande at
nord 1 1 g 1 ® i j g heter, som möjligen stå i nagot

vissa omtBaaj norrskenet> såsom förändringar

sammanha»» ^ barometerstånd , i synnerhet
a f tempen ^ som kusten af Finnmarken, der
P ä e '! T ?osfeiiska ’ förhållandena i allmänhet tidt-
‘loda förundras, då det således ar svårt att
i lh h vad son, får tillski ifvas norrskenet eller
U I, a orsaker. Måhända skola de meteorologiska
observationerna, som gjordes utan al brott hvarje
P i]er h varannan timma under hela vintet n, na
i e hinna att ordnas, antyda något i detta afse-
ende; likväl anser jag, på den grund jag au tor t,
att nå°ot tillfredsställande resultat ej skall kunna
dragas Ö deraf. Jag bör anmärka, att norrsken fo-
rekonuno under de mest olika meteorologiska om-
ständigheter, så att ingenting åtminstone bestäradt
angaf något samband emellan dessa och det först-
nämda fenomenet.

Följande omständigheter halva synts mig
vara de, som mest karakterisera norrskenet:

1) Tiden på dygnet för norrskenets appa-
rition var olika: stundom (se N:o 24) visade det
sig redan slraxt efter kl. 3 e. m. (aldrig tidigare),
stundom (se N:o 37) ej förr än ganska sent på
aftonen. Lika ornbytlig var äfven dess (lura tion;
stundom (se N:o 39) fortfor det att synas hela
aftonen och natten och på följande morgon ända
till nära kl. 8 (sed na re var det aldrig synligt),
stundom (se N:o 23) upphörde det redan före
midnalt. Vanligast uppträdde det först kl. 4 — 6
e> m. samt uppnådde mer eller mindre snart sin
högsta glans (kl. 7 — 10), h varefter det småningom

104

blef svagare och slutligen försvann Licligl följ ilIlc | e
morgon (kl. 1—4).

2) Norrsken sljsning ar ne utgingo företrädes .
vis ifrån tvenne stälien vul östra och vest ra / ZCk
risonten , det ena ungefär i OJSO, det andra j
V t. N. Dessa ställen skola framdeles utmärkas
med (O) och (V). Ifrån dem syntes vanliga
vid norrskenets början mer eller mindre breda
och intensiva ljuspelare utgå vertikalt, samt ifrån
dessa vidare strålar dels åt norra, dels at södra
hemisferen. Under norrskenets fortgång flyttades
dessa punkter, i synnerhet den vestra, något mera
åt söder; med längre eller kortare mellantider
uppgingo ofta allt jemt under hela norrskenets
duration från dem nya ljuspelare; aldrig sågos
på något annat ställe af himmelen på en gång
så intensiva och långvariga lysningar. Stundom
syntes likväl norrsken endast på det ena af dessa
ställen, äfvensom det ock stundom uppkom, utan
alt deraf förmärktes h varken i (O) eller (V) *1

3) Norrskenet visade sig i början företrä-
desvis pä den norra samt mot slutet på den
södra hemisferen **). Väl syntes ofta (se t. ex.

*) Utom i dessa punkter, uppkom norrskenet för öfrigl
äfven företrädesvis närmare horizonten samt spridde
sig derifrån uppåt. Något liögre upp på himmelen
bildade sig sällan annat än det slags strålar, hvaroin
nedanföre skall talas.

) Ifran denna regel voro, såsom äfven ofvanföre nnm-
nes, ganska manga undantag, i synnerhet genom de
stora irregulariteterna uti fenomenet, som gjorde, att
den uti denna paragraf omnäinde öfvergång ifrån
noiia till södra hemisferen ganska sällan riktigt skarpt
framträdde. Denna omständighet, då den som tyd-
!g as t obsei verades, samt den i föregående paragraf
namda successiva flyttningen af (O) och (V) voro
hkval tvenne så i ögonen fallande och så markerade

105

hrsniii^ar straxt frän början pä södra hiin-
och nä gon gång (se N:o 39) tycktes feno-
rneL , ver kli^en uppträda der först; men i all-
t ärrde^det anförda förhållandet rum. Van-
IliaU ’ sä as först en båge tätt (10° å 15°) öfver
pjiizonten, h vilkens båda ändar oftast nådde
^'O) och (V), så att den tycktes bildad af de
'm ilar, som derifrån utgingo och mötte hvaran-
såsom det äfven ibland bestämdt inträffade),
pjnna båge höjdes småningom alltmer på bim-
e j n , alltid likväl under många afbrott och va-
riationer, till dess den uppnådde zenilh , då den
formerade ett lysande bälte ifrån östra Lill vestra
horizonten, h varefter den öfvergick på södra he-
niisferen; så att de nämde bågarne tycktes gå
öfver norra eller södra himmelen eftersom (O)
och (V) lågo mera åt norr eller söder. Den här
nämde öfver gången ifrån norra till södra him-
melen var en omisskännlig karakter hos norr-
skenet, ehuru den nästan aldrig tillgick så en-
kelt och reguliert, som nyss beskrifvits. Sedan
fenomenet en stund varat, blef det alltid högst
oregelbundet, så att lysningen spriddes på hela
himmelen; i norr syntes ofta under hela tiden
som norrskenet räckte lysningar (mest en båge
lågt öfver horizonten); i söder syntes ej bågen
forr än efter den nämde öfvergången af feno-
menet från norra till södra hemisferen.

mänga varierande

förhållanden ~ 1 olikhet de 6 „ lcrilIJue

sn t, h varpa norrskenet eljest visade sig och som ej
dlata en generd besknfning — att man, efter att
en enda gang hafva iakttagit dem, måste uti dem
mna någonting lör fenomenet karakteristiskt. — Snrid-
sl y . Sn |''l 8 a, l f [ irek0n,In0 rrir dfrigt utan ordning hvar
a ninäi'kes ^ lirnme ^ cr h sas °m ofvanJöre längre fram

106

Ummelmfi "symerhét vid ‘fenomenets böj J

».Snspebve, som utgingo iMn (O) och ^
men sfven ofta frän andra P“ nUe '' 01 Jei
u, lågo deras ve.tices ungefär . magne H
meridian; men flere gånger sy. .k* bagen brt jA
„t både öster och vester om densamma (se 1.^
V 0 2 ocl, N:o 22). Deras bojd var, såsom fö rt j
ar anmärkt, variabel och sällan eller aldrig ,„!
en båve så länge konstant alt man med noggra,,,,.
bet kunde mäta dess höjd ocl. azimulb. bör »t
vigt lade sjelfva bågens beskaffenhet binder , , j.
„en för en sådan mätning. Man far nemlig,
ej föreställa sig, att de alltid voro fullkomlig,
reg, .liera cirkelbågar; tverton. voro de son. o Ila
sammansatta af flera delar utaf högst olika böj.
nin w stundom mycket kiumma, stundom n;isl;m
rätliniga. - I allmänhet hade de föga varaktig,
het- endast i norr syntes olta under en ga usla
lån- tid en och samma båge lågt nere vid hon-
zonten, h vilken vanligtvis var mycket blek ocl
med orediga konturer. Likasom i denna
delse var äfven ofta annars ljuset i hagaint
sammanhängande (så att det utgjorde ett coiili
nuum) samt orörligt; men de praktfullaste, ni»
lysande, men tillika mest föränderliga bagarn
bestodo af enkla strålar, som rördes med en olanl
lig hastighet utefter bågarnes längd. — y 1 1!
sådana bågar (med h vilket uttryck jag alltid tm
nar mer eller mindre reguliera cirkelbågar)
dade norrskenet äfven de mest ir reguliera 1
varierande kroklinier af alla slag. För alt
bättre begrejip om alla dessa omständigheter,

fr() .. 0lll oA besk r i fii i ligen öfver norrskenets för-
tllclJl n 1 P

"ftiSe uii° N:.is 2, 13, 24, 28, 29, 31.

Il ' *5) Såsom nyss är nämdt, bestodo bågarne
•il' särskiUa norrskensstrålar, den ena tält
! l j* den andra och begåfvade med en stor rör-
!.'lieL. Likaledes syntes äfven olta enkla strålar

föVsig ( e i ' båge), soni än u PPå in s° äntJa . ilWin

0
VK

f La af särskiUa
jj den andra o
liohet. Likaledes syntes ä
fö” sig (ej » båge), som ä; , , ^ „

1,01'izonten, än uppkommo högt på bimlab valfvet,
V ai på den norra som södra hernisferen. Ifrån
större norrskenslysningar, sammansatta af en uni-
form (ej strålig) ljusmassa, såsom L. ex. de breda
vertika ljuspelare, som ofta sågos i (O) och (V),
sluljde sig dessa strålar genom sin ofantliga smal-
liet, sin rörlighet samt den märkvärdiga omstän-
digheten, att de beständigt voro alla riktade
emot en och samma punkt på himmelen straxt
söder om zenitli och hvars lägej så vid t det efter
de närmast belägne fixstjernornas höjd kunnat
slutas, inträffade med magnetiska zenitli eller
den punkt på himmelen, hvaråt inklinationsnålen
visar. Jag har derföre betecknat densamma med
magnetiska zenitli med ett tillsatt frågetecken. — •
Stundom gingo strålame ända till denna punkt,
i hvars grannskap ljuset då syntes så mycket
starkare, som strålarne lågo närmare intill h var-
andra. De började än högre, än lägre upp på
hinnneleu och kommo stundom från alla sidor,
stundom blott från norra eller södra hernisferen.
Detta utgjorde det praktfullaste optiska skådespel
inan kan Länka sig och det är förmodligen detta
fenomen, som uti norrskenets historia blifvit ka 1 -
ladt corona. Effekten forhöjdes tillika af den
utomordentligt hastiga rörelsen hos strålarne och
'iioiiKnet varade aldrig mer än några få ögon-
( j ,' C 1 \ sender, men visade sig deremot stundom
11 e h r<ul S C1 ' olter h varandra, med ganska korta

108

,, cnmt med ofantligt mAnga föränd, i n .

Tåsöm man kan se af N:o 39, som innehål,
f heskrifnin" på det i detta atseende roärklp
GI mi-sken° som förekom under hela vintern,
° fil Nä«oiUing högst eget hos norrskensljus
V rnrpUer , som ofta existerade uti det -
V0 ' ° , ö och som såfvo det ett flammande utse .
-We Detta Uttryck är riktigt, da fråga ar o m
det slags rörelser, som förekommo uti norrskens.
lv Sn inaar bestående utaf ett conlinuum af lj US(
h vilket då visade sig på samma satt roras, son,
é„ siocbeanJe läga, än vidgande, än san,„ M „.
dragande sig. Sä utmärkt och tgenkänhg va,
denna rörelse, att stundom, da norrskenet va,
mvcket svagt, dess tillvaro endast dengenom kun-
de upptäckas (se N:o 31). De, emot vet jäg ingra
passande benämning för ett annat slogs rorete
hos norrskenet, som jag nu skall besk rd vo. Sas,,™
; ae förut nämt, bestoilo norrskensbagarne oili
i? enkla, upprätta strålar, b vilka alla voro nk
tade emot magnetiska zemth (?); samma lorlial-
lande ägde älven rum med ej bågformiga norr-
skenslysningar, som voro sammansatta al dylika
enkla strålar. Emellan dessa inbördes exislc-
rade då alltid en högst beundransvärd ytterst
lifljcy rörelse vinkelrätt emot deras längd eller
nära horizontelt , efter strålarne voro nästan ver-
tikala; likväl, om norrskenslysmngen, såsom i
N:o 2 gick ifrån östra horizonten och upj) emu
zenith (den var vid det anförda tillfället 1 i k \ a
böjd åt norra sidan), i hvilken händelse de enkla
strålarne voro nästan parallela med riktningen
af hela lysningen, så fick naturligtvis den Era-
gavarande rörelsen bos hela ljusmassan utseem 1
af att äga en sned riktning, fastän den enicl •'»
de särskilla strålarne alltid propagerades på sam

109

ma salt* Jag vet ingenting hvarmed jag kan
jemföra natuien oeli hastighelen af dessa rörel-
ser; endast en oafbrulen ström af elektriskt ljus
kan dermed förliknas. — Detta sköna fenomen
syntes aldrig mera praktfullt än den 31 Oet.
(se M-o 2); llei e gånger efter h varandra uppslego
intensiva, breda norrskenspelare från östra hori-
zonten med dylika rörelser emot zenith, böjande
sig at noii, samt flammade der några ögonblick
och försvunno åter, i det de, på samma sätt som
de uppstego, sammandrogo sig mot borizonten.
För öf l igt räckte ej dessa rörelser någonsin länge,
utan försvunno vanligen efter några få ögonblick,
b varefter norrskenet hastigt upplöstes och för-
bleknade.

7) Intensiteten af norrskensljuset var i all-
mänhet mycket svag; färgen blekt h vitgul. Stjer-
nor kunde många gånger ses genom det och ofta
var det så ytterst blekt, att man förblandade
det med tunna, ljusa moln, som kunde finnas
på bimmelen; ofta var det ock utbredt öfver en
större eller mindre del af himmelen såsom en
tunn sammanhängande dimma, som med möda
kunde upptäckas (se N:o 31 och N:o 41). Detta
var i synnerhet händelsen emot norrskenets slut,
då det alltid var mycket blekt. När det der-
emot var som starkast, hade det en ofantlig in-
tensiv glans, med klart gul färg; likväl syntes
äfven rödt och grönt, fastän obetydligt. Så väl
den starkare intensiteten, som färgerna hos norr-
skenet förekommo i synnerhet när det som lif-
ligast flammade; begge delarne varade vanligen
högst kort, h varefter ljuset tycktes i samma mån
försvagas, som det förut varit starkt. — Mån-
ljuset försvagade visserligen norrskenet betydligt;
likväl syntes några af de vackraste norrskenen

110

just clå det var starkt månljust (se l. ex. N:o
och N:o 51). — En enda gång, nemligen den ^
Februari, sågs ett af dessa röda, brandlika noi,,
sken, b varom man så ofta hört talas; på östi a
och vestra himmelen syntes då intensiva och vi,| L
utbredda stillastående eldröda lysningar, som åstad,
kommo en beundransvärd effekt på den för öli i„ t
mulna himmelen.

8) Följande omständighet synes mig äf Veil
förtjena uppmärksamhet. — De starkaste norr.
skenslysningarne utgingo vanligen, såsom förut
är nä md t, ifrån östra och vestra horizoiUrn
och man kunde då ej se hvarest det började. Ofta
syntes likväl äfven ganska starkt norrsken bi Idas
hö° r t uppe på himmelen och då denna var all-
deles klar. 1 denna händelse var det likväl all-
lid af kort varaktighet och högst föränderlig.
Syntes deremot norrsken under någon längre tid
på samma ställe och det ej nådde ända till ho-
rizonten, så hvilade det cd/tid (vanligen med ne-
dra ändan) pä ett undertag af ett unifonnt svart
töcken. Detta var i synnerhet förhållandet med
den norrskensbåge, som nästan hvarje gång feno-
menet var synligt visade sig tätt öfver norra
horizonlen. Spatium under densamma ända ned
till horizonten upptogs af detta töcken, h vilket
om ga fs af norrskensbågen, likasom af ett bräm.
Likaledes syntes enskilta lysningar äfven, om jag
så får säga, utgå ifrån dylika under dem varande
svarta fläckar på himmelen. Ibland syntes ock
norrsken emellan tvenne sådana fläckar, en högm
och en lägre; en gång såg jag norrsken på alh
sidor omgifvet af samma slags töcken propagera
sig genom detsamma, och en annan gång ald
norrskenet omsluta en dylik töckenfläck, som dd
småningom trängde igenom, så att alltsammans

111

b, ef lysande, h varefter, när norrskenet åter lör
svann, den mörka llacken ej heller mera syntes
Flere gånger sug jag, huruledes, sedan norrske*
liet en stund fortfarit att, såsom det tycktes för
ögat, emanera ifrån en sådan fläck, denna små-
ningom förminskades och försvann samt lmra
norrskenet i och med detsamma bleknade och
slutligen upphörde. _ Att dessa fläckar ej åstad-
lumimos derat, att himlen syntes mörk bredvid
norrskensljuset, bevisades tydligen derigenom att
de älven observerades innan ännu norrskenet
var synligt samt om delta äfven var ganska blekt,
då deremot till och med de starkaste norrskens-
flammor annars ej förorsakade en sådan effekt.
1 denna händelse borde också norrskenet pä alla
sidor varit omgifvet af ett mörkare spatium, då
lysningarna deremot vanligen blott syntes ut^å
ifrån ett dylikt. Obestridligen utgjordes således
dessa fläck a i af verkliga dunster i atmosferen,
som likväl måste halva varit mycket tunna, men
långt aflägsna och derföre sa mörka, emedan stun-
dom stjernor syntes igenom dem (se N:o 27).

Jag bdi i obser vations-registret, vid beskrifningen

Öfver norrskenet, betecknat dem med ”moln” efler
”töcken” med ett frågtecken.

Detta allt sammanlagdt är livad jag funnit
vara i synnerhet karakteriserande för norrskenet
samt det enda konstanta uli detta fenomen. För
öfrigt vore det ett fåfängt försök att på ett till-
fredsställande sätt vilja beskrifva ett så variabelt
enomen, som norrskenet, b vilket hvarje ögon-
blick förändras. — Man måste sjelf hafva sett
f et rätt utveckladt, lör att kunna göra sig ett
lätt begrepp derom.

Jag bar förut nämt, att jag ej kunnat finna
nj 8°t besLämdt sammanhang emellan norrskenet

112

och de meteorologiska fenomenen. % kan | ik
väl ej underlåta att omnämna ett lorhällau^
som tycktes mig äga oftare rum dä norrsken Va ;
förhanden, än annars; ehuru jag ej vagar sta|| a
dessa båda omständigheter i något atgjordt sa Uu
band sinsemellan. Jag menar den utomordentln
oa föränderligheten uti himmelens utseende, son
ofta förekom och stundom till den grad, alt hi Uls
melen på en och samma natt var några och t jug u
gånger klar och mulen eller h vartannat. Detta
förhållande, tillika med tidt och ofta förekom,
mande fällningar af utomordentligt fint fördelat
remi eller snö, gaf himmelens beskaffenhet och
väderleken en högst egen karakter.

Jag öfvergår nu till norrskenets inflytande
att förändra de trenne magnetiska elemenleina;
intensitet, inklination och deklination. — Jag lår
då först anmärka, att detta inflytande ej tyckte
bero af sjelfva ljuset, som utvecklades vid norr-
sken, utan af andra ej synliga orsaker. N:o 51
gifver ett exempel härpå: det norrsken, som der
beskrifves, var ett af de mest lysande och vackra,
jag någonsin såg, men det oaktadt undergingo de
magnetiska elementerna ganska sma foiändi ingai,
i förhållande till de vanliga vid sådana tilltal len
(se nedanför). Detsamma observerade jag älven
tlere andra gånger, då norrsken visade sig på en
fullkomligt klar himmel, i h vilken händelse de ock
vanligen hade föga varaktighet. — Å andra sidan
ser man uti N:o 49, huru de magnetiska vana-
tionerna voro ganska betydliga, iastän nästan lä-
tet norrsken syntes.

I afseende på deklinationens ändringar t' 1
följe af norrskenets inflytande gäller den '<y
utan undantag, att deklinationen under börf

113

rf ”7' ffdligt Okad, men under slu-

tet rf norrskenet deremot, vanligtvis i ännu n-
rrre grciclj minskad. Under sjelfva öfvprc"
oscilleiade nålen fram och tillbaka, så au"den
iin stod vester än öster om dess vanbga j enm “

vl f ag Ain- ^ < e " slnt % en förblef nA östra
s ,dan. A Itjemt var nålen mer eller mindre
orolig* sa lian något ögonblick bion

Jag sökte förgäfves alt finna nägon föränd,;,,.

111 "ii p n °ri skens-fenomenet , som af-
gjordt limile sätlas samband med denna öfvei-

r* l n" T ,b * t' 11 ös,li S sfviketse (.levialion)
hos deklinattonsuAlen. Flere observationer för-
anledde mi g , början till den länken, att den
veslhpa eller östliga afvikelsen endast och alle-
nast berodde på norrskenets apparition på norra
eiler sodra hem.sferen; men jag fick vid Åtskil-
liga Ullfallen ofvertyga mig om oriktigbeten deraf,
i synnerhet under det norrsken, som beskrifves
“Yr o 9. .fem för man emedlertid det bär an-
l ? rda f°«’»ållandet i afseende pä deklinations-varia-
tioner na med b vad förut under N:ris 2) och 3)
bhfvit sagd t om sjelfva norrskens-fenomenet, sä
kan man ej undgå att göra den slutsats, att
demnationen i allmänhet ökats eller minskats ef-
tersom norrskenet företrädesvis varit på norra
eller södra hemis f er en.

Nålen började vanligen atl devieras åt vester
strax t på eftermiddagen; men vid särskilta till-
fallen varierade tiden derför ganska mycket, så-
s °m man l, ex. kan se af Ntris 10 och 39,
0C1 stundom började nålen redan på formidda-
| ei ‘ alL I J I i f v a orolig och devierad (se N:o 48).

' <1 variabel var älven dmation af den vestliga
a v i delsen samt liden för början af den öslliga.

K V Acad. Handt. / 84 1 . 8

114

Fnliof de observationer, som här komma alt an ,
föras 0 , var medeltiden för nålens veslligaste 1^
4^3' samt för dess östligaste 10*35 e m. D etla
kan emedlerlid ej anses såsom absolut noggra,^
värden för de ifrågavarande medeltiderna alU
denstund observationerna ej bli vit anstalbba sf,
tätt och På så lika tider, som derfar egentlige*
fordrats; dock bör felet ej vara särdeles stort. ^
Skillnaden emellan nålens vestligaste och östliga,
ste läge var under första serien 5°d' samt uml ei .
den andra 5°24'; och under ett och samma norr.
sken var största skillnaden under första serien
4°59' och under den andra 5 fl 2 . Den östlig
af vikel sen var i allmänhet mycket större än den

Sig

Ll I vi ~ ~

vest tiga; under andra serien t ex
maximum af clen sednare endast 1 19 nan nålens
medelläge, men maximum af den förra cleremot
4°5' Vid särskilta tillfällen inträffade dock älven
motsatsen, eller att den östliga afvikelsen var
mycket mindre än den vestliga. Dylika niegu-
lariteter ägde äfven rum i afseende på duration
af den vestliga och östliga afvikelsen, hvilket allt
man kan inhämta på åtskilliga ställen uti obsei-
vations-registret. — Tidigt följande morgon ellei
norrskenets apparition, innan de sista svaga lys-
ningarna voro försvunna, började nålen återgå
till sitt ordinära läge. Detta skedde stundom
genom plötsliga förändringar, h varigenom na len
till och med stund efter annan bragtes vester
om sitt rätta läge; men i allmänhet gick det
mycket långsamt, med små successiva tillöknin-
gar af deklination. — Sedan hon återkommit tn
sitt rätta läge, fortfor hon vanligen att v;na
lugn ända till dess hon åter på eftermiddagen
började devieras åt vester, i fall norrsken inln>‘

115

ftde Sfren den dagen «). LiWsl . f
neuska observationerna exempel n ? „„ 8 ~

Uller åtminstone de orsaker som föranledd
% at ior,err,a hos magnetnålen , ä/ven kmJekSZl
l förmiddagen ehuru delta sällan händ och

C V2I 0T22 f tfoSä

den 00,1 Januari var nåbn ,

M fbrutet orolig och endast pä ko, -ta mellanstm"
J,,t CeSS . oidmara läge; den 21 började den
, es d,ga dev.a t,o» redan strast efter kl. 9 f m
Saimna lo, hallande inträffade precis en inänad
sednare; de vid detta tillfälle gjorda observa tio
►erna furaas likväl icke bär anförda.

Hvad de tveiine ofri ga magnetiska elemen-
,eina, intensitet och inklination, beträffar så
behöver jag ej särskilt för h vardera göra enlika
ndlyfllg beskr.fnurg, son, den jag g j ort ; af l
feeime pa deklination. De observationer nä
amma gäng anställt öfver alla tre elemernema
aba nen, I, gen led t till följande, högst enkla la.
or deras inbördes variationer: att nemli.en in-
mueten och deklination okas, men inklination
mskas samtidigt och tvertom. Efter hvad förut
r vlt M g (lt om deklination, är det nu lätt att
ise, på livad sätt de öfriga elementerna blifvit
Jicierade al norrskenet. För öfrigt fö i afseende
ld aern samma anmärkningar

O

göras, som förut

) bet har anförda förhållandet i afseende på tiden för
fÖ.M S P ei ll,| b a tioner har föranledt observationernas
i "’ ng / nuinnrer > som hvardera, generell taget,

bdtta tiden ifrån middagen till midnatten. Van-

V'° a Z Ven . nä 8 on ellei ' n «g''a observationer an-
c j a ° n l förmiddagen , då nålen ännu var lugn.
s * n na * ens östliga dcviation konstaterat sig, fort -
es ob servationerna under natten och påföljande
0, gonen allt efter som omständigheterna medgåfvo.

116

r ^nJ

ni,

>n

N

'da

c j i fseeade pH cleltlinHlion, iöi^ 4
blifV , lt ^i^etulariteterna uti variationerna rn. *

de stoia b La och mnista mklinati 0 ,

sk,u r,t Ä ‘" 7 « h undei - j "

var unciei oc h samma norrsken h ( m s

^^teteus högsta och vacd»

höllo sig uucler fötsta senc„= 1 .0,923 sa mt

Jer Man ““génlälinér’ genast den nyss anför
reee ln i afseende på de trenne eleinente, nas sam.
f fiirän.lrinear, om man sammanstaller ,„ t .

dera, herdes masi,,,,

„ch minima. Dessa ^ _ „ inimu „, 10 . 5 , ...

rör deklinations maximu .

• nm . 5*5' — minimum: 10 r 2U e. ra.

intensitetens maximum, oo

minimum ’. SW - : «*> '■ "

emellan hvilka siffror man ser en ofverenssla»
melse, son, ensam tyckes beräU.ga, att såsom g
hypoU.es antaga den nån, da lagen Genon, M,
iande tabeller, ut, hvilka jag, sarskdt for h™

dera observalionsseneu, samma, , ställt de k na
sponderande variationerna af deklination och ml
klination samt deklination och intensitet, b
den fullkomligare ådagalagtl )■

*D

**

Detta är beräknadt Utan afseende på tempndtnr
} Saderna vid de särskilta tillfällena (hv, a
öfrigt äro obetydliga) samt utan korrektion 1. 11 oa
ligt små bågar (se livad nedanfore i samma alsu
anmärkes , pag. 121, noterna). .

) Man måste taga den anförda regeln endast 1 b
bemärkelse. Hvad de absoluta differencerna uti i.
inklination och intensitet, som motsvara bestämda
sekutiva skillnader i deklination, beträffar, sa ku
de följande tabellerna, åtminstone för de flesta ^
nationsvärden, ej derlör gifva några säkra v ‘ ( j.
emedan observationernas antal är alltför ringa >
hållande till afvikelsernas storlek uti enskilta 11 1

117

Ko .,> P ar “ tio "’ tab “ 11
„ a tions samtidiga

ge rvations serien.

ofver deklination» och inkli
variationer under l:sta ob-

nation.

Inklination.

Observat.

antal.

j

43-+7

76°55'0

3

47,50

47,9

3

48,01*

40,3

7

O

od

43,2

7

49,0"

36,4

15

49,50

31,1

13

49,75

25,6

15

5", "0

22,0

53

50,25

21,1

69

50,50

19,7

49

f* Utelemnat 3 mycket afvikande

50,75

. 1 . 9 , 4 *

17

\ observationer; med dem blir me-

51,00

17,9

24 1

k dium = 76°21'9.

51,50

14,7

10

52-54

4,0*

8

Utelemnat 2 afvikande observat. ;
\ med dem blir medium =7ö°ll / 7.

vationer. Dessa afvikelser, hvilka, i synnerhet för
inklinations och deklinations samtidiga förändringar
ganska ofta förekomma, bevisa, att hvardera elemen-
tet kan ensamt och oberoende af den nämda regeln
undergå variationer och att således den kraft, som
förorsakar dessa, både till styrka och riktning är
variabel, ehuru det anförda förhållandet i allmänhet
blott tyckes förutsätta ettd era. Häraf följer således
äfven, att lika eller proportionela differencer uti in-
klination och intensitet ej nödvändigt böra svara emot
lika deklinationsskill nåder.

r

118

Komparationstabell för dcklinations och inl^
tetens samtidiga variationer under l:sta ob Se| ,
vationsserien.

Deklina-

tion.

Tid för
io oscilla-
t iorter..

Nålens

tempera-

tur.

Observa-
tionernas
an tak

46,00

3 ' 37 " 36

+ s^so

1

48,00

35,84

11,40

1

48,50

34,28,

10,62

4

49,00

33,00

10,32

5

49,50

31,97

9,72

6

49,75

31,69

9,70

9

50,00

31,32

10,56

23

50,25

31,20

11,15

30

50,50

30,70

10,75

24

50,75

30,37

8,71

9

51,00

29,62

8,85

4-

51,50

29,09

8,20

4

52,00

28,13

10,20

1

52,50

29,00

12,10

1

119

Komp al

tio»?

•afionstabell

samtidiga

lör deklinations
variationer under

vationsserien.

och inklina-
2:dra obser-

Dek Ii"

Inklina-

O

a» cr
z, W»

3 rt
<->

J

nation.

tion.

~ <
a

e-r

42-44

76°47'8

9

45,00

44,7

3

45,50

45,4

2

46,00

49,2

1

46,50

41,7

1

1

47,00

43,0

3

47,50

36,9

2

48,00

40,9

6

48,50

36,6

6

49,00

30,6

6

49,50

26,6

7

50,00

24,6

8

50,25

21,9

16

50,50

21,5

45

50,75

19,2

26

51,00

16,5

19

f Utelemna

1 2 afyitande observat ; med dem
blir medium =76°18 , 2.

51,50

14,9

15

d:o

1

d:o

o

O

T3

15,9.

52,00

13,2

3

d:o

1

d:o

d:o d:o

14,9.

52,50

10,5

6

d:o

1

d:o

d:e d:o

11,6.

54,50

14,2

1

120

Komparationstabell for deklination* och inte,^
tetens samtidiga variationer under 4:dra ob Ser ,
vationsserien.

Deklina-

tion.

'1,’id för
io oscilla-
tioner.

"Nålens

tempera-

tur-

Observa-

tioJieruajs.

antal.

44,50

3'50"61

+ 9°55

2

46,50

44, f 4

12,90

1

4 / ,00

45,96

11,37

a

47,50

44,57

8,90

i

48,00

43,03

9,70.

6

43,50

5?

49,00

40,58

10,10

5

49,50

39,58

9,40

5

49,75

37,56

9,19

4

50,00

37,27

10,27

7

50,25

36,75

9,91

10

50,50

36,48

9,06

27

50,75

36,28

9,46

13

5J,00

35,56

10,14

8

51,25

35,28

9,08

4

51,50

34,89

9,43

8

52,00

35,05

9,88

4

52,50

33,20

10,85

2

Uti dessa tabeller är uti kolumnen för de-
klination detta element ifrån rad till rad ökailt
med 05 eller ungefär 11' i båge samt närmast
omkring medelståndet med endast 025 eller un-
gelär 5'5. Inklinationskolumnen innehåller media

af de emot nvssnämde framföre stående d ek lina-
« /

lionsvärdena svarande värden af inklination, be-
räknade utur alla observationerna i hvardera serien
In tensi tetskolunmen innehåller media af tiden fot
10 oscilla tioner af intensitets- (eller deklination*-)

121

°|en motsvarande de tVamföre stående succés-
1UI v;ii dena af deklination, samt likaledes be-
; kiin rle utur alla observationerna , som blifvit
J, o! (la i b vardera serien Tillika uppgifves i
särkilt kolumn afven media af nålens tem-
eratiirer \id de särskilta observationstillfällena *) **).
Sisla kolumnen i bvardera tabellen angifver slut-
jjoen antalet af de observationer, ur h vilka me-
blifvit beräknad t, — Det större antalet af

*) Hvarje gång nålens svängningar observerades, gjor-
des 8 ä 10 tidsobservationer (i början vid livar 10:de,
men sedan vid hvar 5; te oscillation, såsom förut är
nämdt) och efter bvardera af dessa aflästes nålens
läge. Stundom gjordes likväl än ett större än ett
mindre antal, allt efter omständigheterna, t ex. om
nålen blef mycket orolig eller intensitetens valör straxt
visade sig vara förminskad eller förökad (i h vilken
händelse observation några gånger förkortades) eller
ock observation på något sätt blef störd. — Vid alla
tillfällen är medium ari thmeticum af de genom di-
rekt observation erhållna väl dena antaget såsom verk-
liga liden för 10 oscillationer. Delta i sig sjelft min-
dre noggranna beräkningssätt är här fullkomligt till-
räckligt, alldenstund det direkta observationsfelet ej
var större än 0'T ä 0 "2; men deremot, i synnerhet
vid alla något större afvikelser från medel valören ,
mångfaldigt större samt irreguliera variationer före-
kom mo under en och samma observation. — Det
vore en förspiid möda, alt genom användande af all
möjlig finhet i kalkylen försöka gifva åt hvarje en-
skilt resultat utseende af en noggrannhet, som det
till följe af differenserna uti observationerna, hvilka
åter förorsakats af den ofantliga variabiliteten hos
det fenomen hvarom fråga är, ej kan erhålla.

* ) Någon korrektion för temperaturerna har ej kunnat
anbringas, utan har jag måst åtnöja mig med det
förfarande, som ofvanföre är uppgifvet. Man ser ock,
att temperatur-differenserna ej äro särdeles stora. För
°bigt gäller här samma anmärkning, som i föregå-:
ende not blifvit gjord.

122

|r m.

•• nmlrinu nålens medel-lä

.hsemuo».^ ™™ i,8 ‘ e 0 ”^ iv » tillökningar^^

devvidlag tagils n lin .
dre alldenstund medium der ända ar sakrare Sll
,r :i d e öfriga ställena. Härigenom har den ifrj.
gavarande lagen kunnat venficeras for sk.llnade,,
i deklination, uppgäende till endast 5,3.

De a fv i kelser, som förele sig vid andarne a f
tabellerna, får man ej undra öfver, da man be-
traktar det inskränkta antal observationer, som
iaé haft tillfälle att göra vid dessa största devia-
tioner af nålen. I enskilta fall får man e] heller
aim at än ganska ofta vänta stora irregulanleter,
till folie af de nästan beständiga, hastiga förän-
drin-arne af alla tre elementerna, som ägde rum
under norrsken. Detta gäller i synnerhet om
de observationer, som blifvit gjorda under de-
klinationsnålens öfvergång från vestra till östra
sidan om medel-läget, då den alltid vai mycket
oroli tT samt oscillerade fram och tillbaka, såsom
förut° är anmärkt. Sålunda inner man t. ex.
uti N:ris 2, 29 m. fl. ofantliga afvikelsev från
re ^ el n under det nämde förhållandet; dessa äro
de, såsom ur media uteslutna, anmärkta obser-
vationerna. — I afseende pa intensiteten finnei
man ock stundom dylika anomalier; men märk-
värdigt är det å andra sidan att se, huru man
ofta, uti en och samma intensitets-observation,
om deklination fort ändras åt ett visst håll, ej
kan, oaktadt de stora irregulariteterna af sväng-
ningarne, undgå att igenkänna motsvarande för-
ändringar bos intensiteten enligt den anförda re-
geln (se t. ex. N:o 29, kl. 5 £ 5Ö' e. m. o. fl.).

Hvad hittills blifvit anfördt innehåller en-
dast faktiska uppgifter; jag vill ej heller nu löt-
söka sammanbinda dessa med någon ny hyp°*

123

tes i elt ämne, hvarest förut så inånga finnas.
Y) e l förhållande jag funnit emellan de trenne
magnetiska elementernas samtidiga variationer,
äfvensom undantagen derifrån, samt detta för-
hållandes öfverensstämmelse med hvad som åt-
minstone för tvenne elementer*) tyckes äga rum
i afseende på deras reguliera dagliga variationer,
jemte detaljerna så väl af de magnetiska obser-
votionerna, som af de anmärkningar jag fram-
ställt rörande norrskensfenomenet, skola emel-
lertid, hoppas jag, gifva åtminstone någon säker
ledtråd att gå efter.

Jag gjorde åtskilliga försök, för att utröna
atmosferens elektriska tillstånd under norrsken;
men kom aldrig till något säkert resultat, h vil-
ket jag förmodligen till stor del får tillskrifva
ofullkomligheten uti de tillställningar, som för
dessa försök användes. — Om tillfälle der till blir
mig förunnadt, så ämnar jag derföre så snart som
möjligt åter tillbringa en vinter ofvan polcirkeln,
för att då uteslutande rikta min uppmärksamhet
på utforskandet af denna vigtiga fråga.

*) Nem ligen intensitet och deklination (se pag. 92, noten);
för inklination kunde, åtminstone med det Gambey-
ska instrumentet ingen daglig variation upptäckas.
Då deklinations dagliga variation, under den tid dessa
observationer omfatta, i medeltal ej Öfversteg 10',
så borde ock dagliga inklinations variationer, i fall
en sadan fanns, i sjelfva verket vara högst obetyd-
lig, att sluta af förhållandet emellan storleken af de
begge elementernas variationer under norrsken (se
förut).

124

lista Ofoscrvations-Serien. •)

Observeras: ifrån den 9 Dec. kl. 9*35' e. m. och
allt framgent så väl i denna, som andi a serien
observerades hvar 5:te oscillation; förut livar 10:de.

H varje intensilets-serie är innesluten emel-
lan klämmer på högra sidan; då tvenne enskilta
tidsobservationer äro förbundna med klämmer;
utmärker detta, att den ena är osäker, men för
deklination och inklination betecknas sålunda im-
mediat-consekuti va afläsningar. Detsamma gäller
för andra serien.

Nålens medel-läge = 50,10 ä 50,20.

Ordinära tiden för 10 oscilla tioner ungefär

= 3'31'U

Högre siffror uti deklinations-kolumnen ut-
märka så väl i denna som andra serien större
yestlig deklination.

*) Till undvikande af för stor vidlöflighet hafva blott de ok
servations-serier blifvit införda, som åberopas i texten.

125

Inkli- ; Dckli- för

126

co '-fl O ^ ,

fl ; fl ä' 4-J fl"* _.

:oi 1/5 - ■ •

a - w °

rj ^ N ^

3 Ö 3 — 1 O j_> H

éi§r £«s - ° s.?

OJ .3 - 3 «

s ksÉ" 1 S
^ *>

vd -_> -rr c*m
C_i j-> CJ : .-3

- ' CCO

C -fl

ur* r ^ r; n i

£ tL S .^:‘

*g « 2 ^

2

-i nl i i i c 3 ;_, n -> ~<

. r- *"? fl ^ r ~ £ " (O ^ CJ OC3 -*»i

*_, T3 *fl 3 O Pn"fl ^ «J o 3 .

- G ^ ^ Cm fl > Q— fl

3 _ CJ ^ „ 03 ,r * •*-> (U «W

*J — - -Tfl ‘fl fl "fl -

03 hn — < • r— , 3 ~ ’ ^“■'

*_ w „ . ÖJC.-« « :Q CJ 3 «

- 03 O <-rJ *_fl fl JG ^ CJ

- - • r^T" ^4 “

- <J

^3 fl o
££ bfi'*

.O ;O k O "g,
bC— u o rsi
o 4JrC! b/3.

> lO

co

33 fl

cf3 C*_

03

..o s I i c.

ir , S , J2 b « •» “ ■;

^ I .0? O S w ec3 OQ m
r- • ~ 3 : g = ^ ^’S
cS > g » J3 •- g a 3

5- &«*£ N

•«•--=

“ d c 3 - I

-fl « 2 S -2 sr 3 I

co ^ -TM J-> 3 .3

q_,_fl ;x — i ^ A — ' _fl •

3^-03 .3 __< oj-)—. ^ U

*T ^ 73 q fl \fl "fl c r3

3 «* Ö • fl 0H --fl

> m Ip 'S rt ® w >

fl co ^ fl ^ ^ -r 3 ^ ■ —

cc3"C.fl hö- - : r
f- fl ? 3 — ~ " o

% O^ '- « c/D -g

_ c/d 7-' c<t *-) -J- -fm »j “ •

JS^ S ® 2 Ä> *

^ H a ■» .- •- c B

-* — CO Cm — * Qj ft - , >S

• 'A —, cri ■ i - ^ 3

7~ fl P i- 7^ A fl “

t ör. JH tu; öc u £ r

O cfl cc3 w G ^ fl 03 fl

fl t/j ^ •" A fl ^ 03

u fl - •- fl fl b!3

o rfl C« ^ 3 fl

i! o d >> I c fl -d O -fl

M I— ^ I - H I bil V -W fl

^ O ^

-h . :cö ö/) ^ 4_j

® « £ : ° s a

• «. zP fl W 03

C/D ^

-- ^-2 "
j- 03 Sm co — ■* QJ

« ; 'A fl «

bc — S

S g C'

o w .fl >

^ 2c*S.^

^ '"ö

« fl -A

i

-Q «

:0

“ 'l b/3 P n O ° fl O

Crt Z< X CO ^ oc-° fl V

I * rM t-, Or3 m rafl

k*- », ij g co fl

k * -ja io I cj

0— < I O 073

W

>

ö O

tc^ “O '*

fl '-fl K, Ort fl fl b/l-M -3

o Gh _ ^ fl -fl fl _fl «'« ^ O

fl:C^ fl^oO 0 -j-fl“r0

A £ £ flG 03 .fl NI C .

S -|o = .k- g-> “Ts

^Sg, c 2^S ^

3 S

o S 3 .2 c 2 « o J,2o ^

> n fl br.Tj co ofl^G C, 3

fl

o

O

CD

co

*o

o

CD

o

co co

^wo

CO cd ro

O

CD

O

CD

-rJ

C3

fl

TH

m

Ö

iO

d

i-O

d

o

O TH

U0 m

Ödo

m m m

*D

ID

d

O ro
ro oo

| 88 I 8 S 8 $§säS;® 5504

ro

i

I

127

128

o

4 J 1 ^

rj U «5 CS

2f o o° 5?

- ö«-3

S

- 3 o; i?

H b /3 C3
o CC 3

r^J rj O)

"zj « 'if

o

•3

3 2

<-H

O

r-«

?>>

C/3 i—H

*— 4

• :rt

a>

o >

rt

4-3

b/3

‘ 4->

• pH
p— H

'TJ

«(

P a

*■*

o C 4 -,

OJ

3

C_>

3

O

05

- J •

P — (

'iS-*

rt

s = l

o

— >

3

S

.a ^ «

° Pm i, ==

-* Cl G

Z X bc ”

t/.O 3
rt (D ■ ^ Jj
3 ö o/D

ö . 55 ,fH

rt n

>■ 173

c /3 rj 4 -> 3

O <13 • »M

c /3 o r-^

<y

w

rt

b/3

3 <U

O Gh

ccS 2

ÉI 2

i-i — I

o — 1

C_i_ • r-t

^ CJ

^ s
£q

— . o

\3

« “

Q 3

i 3

• pH rH

3-2

3 rs

C3

2

S

• pH

H

bJ5

rt

Q

LO

O*

05

+

05 cj o cq o a) ^

OÖPaOO>ÖÖÖÖ
^cococicococococo
co

2 fc P ^ to ^J. ^ c ' * ^ 10 co o o* o? o o

^ ci o rl Ti CO ri ro TH ^ rH ^ ^ O rH 3

SS dri-Hoidd

1010 LO*OLO<vfiOVO

CO

O ro co co O {>

•rrt

O ^ o O

ev

CV CV CV CV H*

CO

l>

O LO
•rl cO

Vo

oo ö Co ö ö o

CO lo -H* CV t-i

■L-J Vj VO -KJ lo

00 O

CO

> s

o .

s *

05

£ S

O

f/ ' Acad, flanell. 1841

130

131

132

133

Nålens
tem per.

xn

o

U")

+

Tid för
10 oscill.

oj^oqo^cs

H h H H H H

co co ro co ro co
co

Dekli-

nation.

O o O oi h q m m iM lo
WrjcoqqOOOiOQOtsW
O Ö Ö O Ö oi oi-

m in io io

.1 6
— ' o

*""* a

oj

S

a

• M

H

jn in Ö Ö io ö

CO & <N

bi)

«

Q

Dec. 7

e. m.

Dec. 8

f. m.

i,

134

ea

M

3

i* **> £*{« Ml
rt O :rj b/3:0 —

CJ

S-. Srf

a o

o so a ^ co_q

h fl 2 O > l,v OTcfl

G >l>b/3o3Srf..CJ:o
G .. OJ ^ >

a

t* rt
:rt‘

» -G Crt £ , ?

- u S d •♦

t- rt „

<u

£

o _

m £.

b/3 #

g **

.ccj «

3 £

■» ^ATI b /3 G
s « L,S. r " C Ä 7
.2 rt G

3rt G >-, u
+1 Ö — < rt
Grf G —

_ o '~ l ,s w

-G -G ^ £Tr^ £^4

wiD u «r«

p-*— — o- i
3 G G lo I

°as^

2 ^ 4-3 4-3 G

n -£ bj] u bo
M o 1 " n 3

öv .^-G « : 2 O 7.7* -o
■sj ! — i r4 ^4 -S

^ « Srf

• 7 «

rt « .2 ^

^4 u fl’ 0

° G

' -G •-

. n3

5- G

g w„

rG 03 03 o :rt -G

. G bC^3

G a flcfl G 4

o as -^4,
o 4 - « =o ^
3 2 .S - "

s<£p

Q

r^“ ^

7 s

b/3 G

as rt ^
b/3 7

P-.7 G ^

G — ' ai
rt "G G
fl 2 r B

cj j— j G 4 -j
> 03 P“* ^ i-i -*—

Cm :0 w : 2 03 w

*2

ö-

b/3

aj

7

g a

:rt

m

»CC :ctl .. P

^GÖV'*

G
o
G
- o

_G' , • rt

' r- OA

1P J

+4 c « -T-

s-i lO -G -sj

, -~. 03 rj "G P< <7

rt <4

P s

£> G

03

MK . 00 2 ®

2 a *j f-* ro

.-4 b/3 D

03 rf<>

- ca-

•- rj ^

fl'“K Z>

a> G *4 . ^ ^

N 'Jl 03 c 7 ert O

fcn ■» § ^ c, °

.5^:5 ® -

S 3

zd

w JG G

.-rf ^ G r^=

G C

rH 03 4 y

^ >3 G

G -rf 4-3 a

CJ

CJ o

b/:

OV

o «

S rt

rt^.

--i -G-

Srf 03 03

G -
7 cj G

o 7 G

Srf

4J Srf
Srf O

g _•• g

c 2 vo rt
G Of 03
-44—3

® iO o

Srf ^
r3 *

2 7 p S

Srf g 7 a;

•■-< 'G s-i
G G O
a rt G

G 1 7 :? 3 5 -

^ a ö '-^2

bc g HG 7 >3 br. rt G

3 7 7 -G 7 - G Gj G

g a-^ ^

>1 o
r^4

-• 2 C--0

- "s-S s,s,S

03

rt P G

•rrf Cm

7^4

7 -l ' 7'7 bc t /3 2 a 7

p4 rt 7- CJ :Q G —

■> G G -G • "4 * ** 03 ^
Ö u 7 bc G ^

P £ 2 C ^ 2 I

0*3 03 G 0^ — 77 I

s- —

O ..

-

rt G CO

a

rt _G

b/}
rt 7 ^

ert « 5 &

{G* cu o q

o S ,g^3 .g

4-3 CJ S- O 4rf 7 ^

03 :Q • -rt CJ -o CJ G G

<U 7 u G ^ 4-3 ^ S-H

^ 1 -SS¥>. S ^

£Z 08233 a 2 S

2 j

G o

£ Prf

ces a

B £

2 • -•

o

«rf W3

“G q

• *H

H5

7 0

p-i4 --H
a rt

P 3

2 *2
G^
~ G

CJ

s

G

b T)
a

ö

O

o*

O

+

3lO

p

o*

Oi

+

cq

C3

OA

fO

in o 00 o c rt
^cj C 5 00 co 00 oo

Oi Oi' Oi Ci Oi Oi

7 co 7 cq oi cq p cq 7 p

^a^^oDO^öooocniö

OV Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi Oi

ro

vncfinorjwowwifnnahomom 0 /
in^Mjicoorto^cio^fniocoiooo
trtcrj-o rtöo 'r-

xr: ug inmm in

o o

rtl C3

O rv
ro

■**3

ro

O »o O

v.O Oi oi
w si Sj.
^#10 50

CO

c 2

CJ

O cj

7 * 35 ' \ \ 49 . SO

Timme.* Dekli- Tid för | Nålens

'I nation, nation. lOoscill.l temper.

135

fen

P3

Q

O m fO
C* O* 5

ro ro ro
ro

m 10 o m in o

O i- CO irj 10 »T5 m

^oci ci

inÖOfO Ö

y* i-O

<kj <0 X>

COGiC^O tH

tH

CO O

d é o S

V O

Q ^

i 36

ry. Intli- Dekli- | Tid för | Nålens

imme. na ti ou> nation. 1 10 osci 11. temper.

137

(N ro h' OJ O) O Oi

oo ro ro fO ro ro oo ov ro

oo

inowhhhOhQ

Ortr<riOrHrOO

Ö

m

ö

LO

/

O

i

/

138

\

Timme.

139

G

CJ

ert

u

CJ

eu

5

0;

«■-

o

_ , c/d

r2 °

ng

G

3 o

0) 4J

Q 3

i G
• ~» rt
■— « O

G rt
^ G

bo

rt

Q

oocooocoooc-fooc^co

ro ro

fororororororororo

ro

£'UOOOt'"<NO»rwor'''C N *r^C'fmor^i>Lnot^C'>G>

^OC^OriCOOOH^OriririajqririO^^
CO ÖtHÖÖÖ cö ö o CO

lo to imnm m i om

oo

ib

<04

o

O

*>

oo o

H OO
<N <N

to

1>

?)

CO o o

CN CV uo

So So So

cc CO o

tO to

So so

^ tH

oo

0>

o

CJ .

140

141

W U

fl u
<V fln

bio

cs

Q

to

i>

o'

O

th

O

o*

•rH

4-

•=cp to »o to t> O

rH t** tH t— l ^ O?

co co co ro ro ro TO
co

co co o fl? co r>

C\? P P fl? fl? r* ■*-<
CO CO CO CO CO CO CO

CO

r(Ohfl)i0hfl*t0hi0t0hOO^fl?OO
fl CO O CO iO CO tO f>^r< CO !> O? CO ^ fl?

^cS cifldfl ^ 2

^ m •5± l '^r

O

cb

a?

o

O

t-

O

cO

o

CO

co co
co cb

A? fl?

to LO

fl? co

So

ö LO

co CO

So

o

o o

fl?

So

fl?

co

•^t 1

sH

a

th

6

v

CJ

d

CJ

Q

Q

142

52 u
55 o

a Ph

CO

o'

T*

ert S

+

^ o

CO l> CO G\ O t> l>

en

r? o

HS

CV Ti Ti Ci Ti rs

CO CO CO CO CO CO CO

cb

Dekli-

nation.

h^OOPJiOOOO

COOO^OOO:<

G>

c*

Inkli-

nation.

en

Ti

o

o

l-'-

Timme.

Ö

CO

<o

Ti

Dag.

ö9

Q ^

143

rp. Inkli- I Dckli- Tid. för Nålens

limrnc. nat j on I nation. 10 oscill. temper.

144

-.r-l

sg-sfla gs * 1 s ° c

^ fl :C5 O w H

C “'h-- ' n p< p — 1 o ra3
5 fl w s oj a

,S-5°“2S«

p ? . <y *« * £ o

o £

1 S o •;

*^** 1 * 1 -3

sr

o o

<0 v<

p • o :
ra C w*>-
fcC O +

c ■*->

fl /-« - • -

r* fl - ra raä r?

fl 0 Sr, ^ ^ ^

<U ÖCrö "fl P — 75

*jfl c2 a

, »--p

' fl — fl +3 rt

G — i «5 P ^ I

P o • - « ÖC N |
fl o 9 fl ^ i bc a bc •;

^Nfl_^t J ~ 5 fl S

gjog^ -ug-rjw:

o ifl fl - c :c g .g) fl ^ A Q

- •-= s?s flc/D

..o^ ^ 5 £o

»v *-> :ra fl: —

> 75 =0 .rf

5 fl fl

°-^o

>v

ra

r J

fl ■£

O .-< r'' O

fl •• to fl o
ra >_ *o . ^ «

a c s spöcv c^d °5 = so

ä> ä g 2? o .% M ot CD

p „ -fl ov q :2 J ■ - *-> r -

fl ^ > q p

o fl ^ ^ ro

o
-*4 cn
O

ro

fl n ro p
ra

co —■“' p

rt

5P- fl 'o q fl

fl P r- O G

fl O fl C fl

r*

A i

H tfi
• fl cr3

• p

’<2

>5

"fl -l->

fl fl ^
>■ ra ,— t
ro > o

^ ^ 4J co p

z, t3 o a
- .fl — ' _ ra

= - = g.2

4-> O

b/:C0

■ — <i

i t>

p br.
o ro
fl >

CO

CO

o -P

- 2
fl ^
fl -t

:ra g

' ra

CO

a

fl ra oj
P-t sc— i

2
• -M

>

to

to

ov

rat-

CO

o‘

05

o*

05

o

05

o

CO

4*

+

+

+

bh

ra

p

O

O

q

q

t>

q

q

q

T*l

q

tH

OV

OV

q

h;

05

05

O

00

ö

00

05

O

r-

OV

Ö

OV

OV

" ^ra

ov

CV

ov

ov

CO

ov

co

ov

ov

ov

ov

CO

co

co

CO

CO

co

CO

CO

CO

CO

co

o

ov

co

*o

to

o

ov

r-

to

tH

c.0

to to

to

O

to

ov

r- to ov

ov

tn

co

l>

o

T-(

CO

o

ov

tf)

o

to

CO

O TH

TH

■^t

raf

•rat*

CO CO 05

C 0

co

-*ra

CO

o

T-i

ov

■^H

o

■^H

ö

■?ra

05 o

O

(75

(75

q

2

to

m

to

tn

to

to

to

to

tO

raf to

O

to

rat*

raf

co

q q q

q

■4- to

ov

c

n raov

ov

o

t>

to o
ov -sa*

$b

in ö Ö ib

I> CO

ö

•»H

a

TH

O

OV

145

1

i

■s

Q

J 46

co

LO

ro

ro

g

o

’—>

o

ca

o*

co

o*

Ci

o*

O

»i

ers

a

+

4 -

+

t— •

^ o
_ «

n o
• —»

•- fl
2 .2

Q 3

i a
;U o
r* Z

a «

^ a

o

B

B

• p*4

a-

b /3

C 3

Q

t> o ^ oo c* o ^ t* o h o co ^ ^ n o c Ci q

M 3 h O h O h

ro 00 00 CO ro CO 00
ro

h h »-: 3 - O O

ro 00 00 oo co ro 00
co

■*-* i* C 5 o o a
oo oo co co co co fO
ro

m h m O m m mn O b MO O m m in O >n h ic O c/ jo
^3i OCOC^cnOJhW^tHOiWOOO^ffJ^-HfO^C 1 ^.

-a —J /«a /-a r—s

LO LO o

^

r- o o

LO LO

O O

^ UO

o o

LO LO

ro

LO

LO

o

CO

o

LO O

cl ro

•*«j

LO

*! å

o

<u - •

Q

ro

c*

00

■a

a«

o o

r ^

o o

ro to

U7

149

G <r>
cri 3

O

c*

CO

+

o

+

c*

o’

O

+

:C — i

^ O
, cd

3 o

H2

O p t> o o
c> o

ro c*o ro co co
oo

O T4 t> *rH o

To ^

ro oo oo oo oo co oo
oo

cq co cq co

bööö
00 oo oo oo
00

.1 G
— o

'£
» cs
P G

SSi2^^ inino0v0 OOC'ioo>nriOh 1 nhow
lo p oo O ^ oo p CO *0 tH lo 00 CO t> t> CO lo C0 C3 O 0D 00

cd ö p ö cd cd cd cd co ci ö ci

lo «o lo

1 a
’rG O

G c

oo

O

O

p

oo

O

O

tH

co

o

00

oo

of

o

L— ’

o

3

• rH

H

lo

co

+o

O

TH

•K)

tH

T-l

to O ‘-O
Of lo lo

O iO lO tO

S?^*o ^

O rH

b/3

«

P

co

T-l

d

O)

P

o

t>

o

o c*4

Q

150

Nålens

temper.

cy ^

o" o*

C5 O

tH

+ +

O O T-t CO co CO OCO <£> O

o

H o

•»■«'*H'»—OOOC3

foccrococococo^coco

CO CO

i d

- o

a 3

.i, G

— O

G ^

M 5

c' ci ci o ^ Ci c^ in o

CO'Ot>^CNOC^OCy«rK

cS ö

»o

Timme.

Co

•*N>

ey

t"

bo

C 3

G

^ g

6

p"

151

d o u rt ö

ii O « Q

g ^3 '■ö
* fl ä G
fl fl O • -4

C C 5 • r- I

O — ^ K*

^ å 0,2 £ 1
Ö '5 C S, 1
,>-*->

-* -5 4 ->

O 3

^ ««S C ^Q

1 -• *

• - 1 n

o 00

O <0

-fl O

b /3

G ^ -

T « •

J- fl

t* C

O

O

To

GO tuc

-•■> a

ö S

g

a

Ii

o u

B ”

g-*

-fl 0)

rt o
-fl r /3
-Ö

-fl ^

s s «

r- _ W " -

5 z * c Z'~

S * B b -

o g -fl ^rUi

^ « s «

-sunsa

c fl « - r - _3
G- fl ^ ° ■_

-fl — -T ~ r-<
fl — O bo ~

c s . r g

fl '7 C2 c -

I os . - u j • :-.

^ J o O ”

o “ r -J2 *- Ol bo

:0 ro , fl 'o fl

ij - fli ^x.-

e"2 mÄ- S
S

o^3 £

£? _S fl - g

3 fld w.ypS

G fl 3 fl ’-4
C G rj r* U
ert „ s - ^ O

- o “*

oofl2^ « a G

£-* - b «
O :r3 1 j w >

“* « c £ - -

fl *-T G O . r-

O "d . G, fl c
fl B o fl -
? o. 3 -d 4i

£ ^_s « .4pco

® O O b/3

G

C/3

:d

'"o

<— H

■*_>

-G)

O

4J

C/3

>3

Q

C3

C/3

>

fl

O

G

O)

c3

—

is

fl

.

• w
>
C/3

'-3

3

S

'fl

« «-> a

— c/

bo

tr.

b

*n

fl

— —

fl

t»

3

fl

CJ

-al

:ri

C/3

r3

G*

s

N

- -j
>

fl

'rt

o

To

t-

fl

O

75

:tS

3

T_>

• -H

O

O

4-3

b/3

fl

o

O

Cfl

«

fl

-3

fl

fcr.-fl

« -d

fl

G

r"*

fi

>

fl

O

g

g

ifl

:0

r 3

4-3

1-4

C3

‘“Ö

-d

'd

- — p

-d

. 2 - 1

• -4
4-3

fl

cj

to

»N

1

ty

r*

i '—•

A

o

4-»

fl

C

-al

A

~

C/3

>

CTZ

fl

C/3

c 3o

g

o

. — -

-O

ÉH

C/3

rv

bo

3

4J

: O

C«

QJ

cs

A

'—>

C3

A

C3

-40

Crt

d

— —
lo

O

03

-fl

O

NJ

G

■1

O

C/3

J—

C/3

C3

fl

g

G

-al

. - J

fl

• rH

O

J-

CT>

c-/

T — 5

oi

TH

c’

O

tH

+

4 "

+

»s

. C/3

-fl o

H °

, ^ — «
— c

-al

Q a

•<+

io «: o fc ^

— •

-. -. -- -

- rH

- T-4 T— 1 tH TH ^4 tH

T— »-4 —4 — — -

CO

" co ro co $o oo co

CO co co CO co

b

CO

co

m o O O »-0 o O »n o *n o O o »n un »n o m t>- o b c*

fl r/ rG fl ro fl fl ^ fO lh ^t* O O O fl r/ -cf r: -fl

dod ö d 6 o ri o d o

m ic m m -fl in o cn m m cn

i fl
— o

, • »W

— -^ *J

fl c3
>— ( fl

rj

C

O O

ö b

<N m

o

o

i>

b b b

•fl co

♦o "O to

fl GO ifl

b b b do b b

TH ^ Ti Ti r' rl

b bobobbih

cv ^ a c^ »n c-i

TO <«» To Tj TO ■»O Tj

00 O CN cO h O H

bo

C 3

Q

O)

co

Ol

*

flv

fl

cJ

6

o

6

a

Q

C

152

h g

P c

I 2
P O

r-2 P
S rt

o

s

g

bc

C3

P

v*, y* tH t T-< O O

ro ro ro rO ro rO ro ro

00 ro

ro c? G5 O O O

t* P O >-< O O

oo oo ro oo ro ro ro
oo

hOOOmiT;irtin
UO uo UO uo

50.

ö ö

m lo

ö ö

m in

ro

CO

Ci

CO

vH

er

r-t

CO

t> >,n c* uo 0(NM

o o
T* ro

Vi

»O O

ro uo

vi

CO

ro

c* •

. s a

o

8*20' 50.40

10*40' 19'. 3 50.30

153

2:dra Olisemtioiis-Sericn.

Obs. de med * utmärkta temperaturerna äro ob-
serverade på thermometern som var vidfästad en
i kammaren upphängd barometer *).

Nålens medel-läge ungef. = 50,50.

Ordinära tiden för 10 oscillationer ungefär
= 3'36",5. ö

j Detta skedde i brist pa någon tjenlig thermometer
att sätta inuti instrumentet, sedan den dertill förut
begagnade, som stundom måste uttagas till andra
observationer, genom någons vårdslöshet blifvit sön-
derslagen; under de 6 dagar, som förflöto innan jag
åter kunde erhålla någon att sätta i dess ställe, må-
ste jag atnöja mig att, såsom det ofvanföre nämnes
observera barometerns thermometer, under det jag

sa vidt möjligt, sökte hålla rummet vid en konstant
temperatur.

J

154

cd

155

i.

I5(i

157

158

159

O

-Tf

\

u

O

G

jT tn

3 "G

t/) OJ

iT'2

tn

§ tj

(-^4

^ r i

C3 r;
C3

U -*- 1

— , c/j
-C :^3

G

H b®
^’2
r—^ m

is

re ■*r l

o

T3 £

-

o a •'—*
o ? w

t. 0 g

Timme In V i_ Tid för Nålens

nation, nation. 10 oscill. I temper.

oo

o*

+

CO
.. C5

■x

+

inoioowwco i> C7i O -h imn

i> o o t> r-

i> i> oo cb o) öd od r-

co ro co co co co co co co co co co co co

co

CO

co o o o m o

'nooor^*nommo

00)0

05 cS •

q

£>

C)

in

c-i

o

o*

O

ir. o

ö in

S. ^

3'^

O

c*

CO

T*

d

n ■

*-5

-t

D

v

tn .«_■

ert

_a

i

O

rt

-*->

CA

G

G »

ert

o

— <y

r *

a

CA

£■4

O

bo o>
G in

*o

J»4

'33 -G

G

o

G -— >

• F*

G

ert 3

ro
u
03
:0
1 ert ca

^ i r3

O/j «n £
•- >5 u

O « >■
:0 i -* w
t -» ji > -d

c 3 c

-a _•

a

5 «

• r w

•*-* '“G C
a a 5
o

C/D

rt

fl

_ w -< r-

^ a-H S

T - 3

— • <*■■*

a

ä

o

o

CA

a

QO

ert t*_
P -. rt

*-* r;
b£ ,

; 2 s

a *> H , - r - <y

? frH * "a

i :0 ^ “3 -C

OJ 2

u -T

^4 o G ^a

c . O <y ZJ

a

'o ort rt . .

- •« -r- » ^

J >-.0

— <+

-G

C_>

o

G Oj

a

V

ort

o

o

“G

ers

g g

~ -rt> £

CA

3

■jq « •-*

O G

i

o

b/.

rt

*G

lO

>0

O

uo
•- ro

• 1 «*r

O

— j

O

—

O

CA

N

U

o

rG

O

G

<u_

G -3 rt

Ä I

rt

O

• ^

S f .

“G

• o

>

u <u

G

:rt

2 s

'-

|-=S

or.

— rt

O •-

rt

• ** .*->

• *-^

1 CA

-G -G

2

G ces

CA ’h

rt

a a,

ers a
£ s

e-

CJ
_, CA

"ö o

C?

I rt

i O
^ 'J

*> rt

Q G

— o

1 = "■*■*
£ 2

O ^ ih ^ Tn ^ i ^ G in ^ o ^ ih ih ih ^
^focoaororooo^co^fofoforo^ororoco
CO ro ro

Lounmtni^or^oo/oooooioOvoor^oo

w cq-^j ® i> ts q oj oj th o os w o o po co^

O O O O y* O t * O

lo »o lo <o io »o »o in *o lo

<N *0 aO

O/ r-1 *»H
c
O
{>

O ö Ö O

LO

ro om

G*

•<» <j

o ■?-> ^

Trt

LO

o

rt ^ ^

A'. Acad. Handl. 1841

ii

rp. Inkli- Dckli- | Tid för | Nålens

lmine. na ^ on> nation. 1 10 oscill. I temper.

UO

Cl

uo

Cl

UO

ci

uo

o

a

ci

o

+ .

+

+

+

Cl CC Cl

uo

O

o

O

o

o

-r-i {>

o

UO

Co

CO

UO

oo

f0

uo ^ uo

r-

^t*

U0

UO

UO

UO

ib

oo c o ro

oo

00

00

00

oo

00

oo

OO oo

oo

oo

oo

oo

oo

oo

oo

no

CO

oo

00

oo

e“} C

0 UO

O

O

O

cv

1-0

Cl

uo

o r-

UO

U0

uO

»-(0

r-

UO

»o

in

lO

•rf UO O

■rf

o

UO

uo

o

Gl

CO o

UO

O0

•rf

o

UO

*f

■5#

T«

00

Cl

T-H

-T'

▼H

TH

t*

uo

U0

UO

UO

UO

UÖ

uo

UO

UO

UO

Cl CO

o bo

c

o

o

b n

Q

o

« v

>-o

Ö Ö

'»H

Vi

O

Ö UO inb

■<f UO -TH Cl

r

163

LO

cv

LO

c*

OO

oo

Oi

05

05

05

+

+

+

+

OCOWCOO^O^tO^O
^ ^ ^ ^ ^ lo

oo oo

oocoincoiocqfoq^^

ro oo oo ro ro oo ro ro co 00

^ oo

1 C

2 -2

o

Q

i

• M

5 -

G

O

c^r^oo*oooo

l^sO^-ri-s+^ooro

uo

lo

'^CN^^ocn^-ocoro^^c^QO

^ ^ ö

LO lO ^0

O

ro

164

Nålens
tem per.

o' o‘ c'

O O o

+ + +

Tid för
10 oscill.

^ <o « o io oo o

jjb^^&Ih^^Sbaoi^aDöD ^ o cr §■>

^rOo^fpoofOcOfnco<rjco^ ^ cr> co ^ cr $ S
^ co ?b '

Dekli-

nation.

h h h in m h o o o w o h mö o *< in n n ''j *)

7 ? ro cv o ciöci cri

m m uo miom <o ^

.1 c

fl q

Inkl

natio

cb cb

O* o/

o

c£>

<6

g

p

H

S *2 o ö

£1 <+ "O If5

^ a> o

fc/5

. 20
ra.

O

r*

« «

>“5

26'.9 49.62

Lp. Inkl i- Dekli- Tid för Nälens

Da^. jlimme. i nat j on nation. 10 oscill. tempcr.

163

O

+

o o co c* t- cq co

cb r- r- N d d
fO ro oo ro co ro ro
5 o

h oi om in o h
d d

xO O

«D

T"<

CNi

o

o

c<

N fl

*-a

167

/

Nålens

tem per.

,n o

<N

?: a

+ +

t> o o ^ o t> oq t> cq cq co cs ^ ir> <q cq cq 05

^ *3
o

• rH

Hg

r^, lo ro

ro "ro rorororo^rororororororororo ro ro ro oo

ro co -n«— fO

Dekli-

nation.

^mc^OvnOiniNOMnhOooOhO^hWOn

ryOC^in^aDioO^cyroophcOOO-o^Wfom

ö ö Ö CV ■»- TH

lo ^o uo uo in mm

cn

Inkli
na tior

To

tH

O

o

Timme.

To Ö O uo

uo -\t* <3*

VJ ^

00 05

bo

C3

« é

Q

Jan

f.

168

169

L

170

rp. a I Inkli- I Dekli- Tid för Nålens
lmme. na ti ol i. f nation. lOoscill. temper.

171

l i

V I I

A •- bc

:f3

P

D

re -fl
—

'■ö £

2 s

o 1/5

vo

S <rt

03

o —

bx:

03 ~

OJ

O —

c« -

*>3

q

_ <o

"C5
«-» O

CO C/j

c; vi
> 0)

oJ

d :©

i- «o
O £
a ^

- - ~ V 3 - i

— — — cn — •-/

_ cx — •-> o» c/. «

j* 5rt O *> te- oca

~ 7 C

O A 03 nj ^ 4-1 • r-

w r- '■»- — . ^ rt C*-.

rt C .Z . -O w
bx; - c/3 ° c y -
•- _ re o C o -a

AT rt bXj 2 •— . :rt I

fl ^ wj re fl;

— a 0/5 ?*-> ?

fl — . * o a

= ~ir§ - &15jj

E-S g * r-4*

fl t- _ •- jo -« fl
• o, _a '■Ö -fl

t: • ^ — c

“ bxi

o —

OJ

**> p

*4 C

u

o

s ^ fl ?

• — _ CJ O

-c r
o>

S-o

O c

o

re sj

.0»

C/3

©rt -w —
rt ° .

Ch SJ "3-^ - -

S-S^S-ä-- *

= ~ ^ -a - o.

co

ort

03

ort

o,

co

— , -w

ere c^ co p_, "fl

o. o> ^ co - 03
c/i . _ I— “ "T - .

O —
_fl O

f>

co -A

:rt

— t-

4->

rt CO

Cfl -

. Cj CO . r-

fl 3 rt ^ P

— 1 - o S r-.

3 ° ^ T"

- fl re

^ E

o

« s

3 «

CO ^

— _fl ,-vi

— p , vi
CO r

3 or ‘

a

>> rt .«£

."fl O

- > r-^

3 - "

CO

C

CC3

o

c

och

03

t>

rt

“ - o

>

rt

t-

O

“ “2

o

r—

3 °

co

C! W r
fl co •

CJ
O

H -ä S

co

a

o p»p P

2 «
S co

re

4-1

CO

! rt o
‘ c rt — *

' 7 - ii ‘/i co

rt rt
J- 3-

ÖX.Tfl

. I

• f 44 CO |

fl co oj C—

*.T— 5 1/1 3

tr 2 - ■S- "

P 3 -

c*- 03

-*— b/. -kj ere

s-S -

c 2 — fl ’ r

:S -p « 3 o

<« o .

co rr “

^ fl — “ 4-> I

fl Ort fl CO

o

o

c - t» "fl

>1 o 03 -3
SJ pS- .fl

crt fl co

^•5 2 ^

bx;

CO

—4

DC i

un

r-"

—

,P

r*

CO

—4

c.r

C

_fl

-t

rt

4-1

bx

4-1 w

— —

03 —

VJ

1

fl

03

”03

4-4

CO

C . j

rt

A*

03

N ^ 1 E rt -2

^ ■ fl — 4_J

“ ”5

bic

«£

a>

-fl

•■< fl 4J

A r - r o >>

^ O •- c

2?-r p = crt

— / -O _, iv

re g • > '- c

%* fl -X

>• • fl 7* rt ^ q
co co re o» -«-• <-•

bx

co

O

CO

rt ~

•4—» ^ ■ , -i w*i

co CO _fl - cx fl -2
b/._ _ — -v.

:c p: .- ^ - fl «

_fl — -- r 3 3 :n

re — “* rt cv

CO

O c

-4—0

bx « fl ^
flp^ «

G3

_ «o

C fl- tu rt O ^
p- ^ 'fl: — co

o

03

+

C

O

+

O

o

+

co O (N in

ö 5b k Ih f>
co ro rc co
ro

^ 0D OD ro

Orj^QOo
r>0 ro ro ro ro
ro

c~? {> o

o as i> ♦ "
ro ro ro ro
ro

.82

.ou

.55

.32

95

.37

20

.80

.05

.85

90

45

70

20

o m o O o

“O O o <+ LO fl>

o

oo

fl#

to

f

cr> C- th o/ ro

uO U0 UD

O*CV^O-0^t
xo uO *jfl' iO uo LO

ro o> P P p

to io xo »o m

rd

tO

tH

to

CS

C#

CS

CS

Cs

ö

c-

ö

Cs

o#

o

O

tH

c#

o#

o#

r

V)

o

U0

CN

O

O

Vi

l>

To ib «n
cv rtf ui

▼H

.

CN •

bx

p

re

Q

^4 .

rt

r-5

172

bse?'vation : dc tunna molnen försvunnit

17 i

i -2

>

o

— u

ert n

bo

rt • ~
3

OJ. l/D
•rt >-3

4- rt

g 3

SJ

■ — < *>
rt

O -3

- s

3 rt

s 08

i i!

£ S

:0 ^

— -x

■Xn C/3

:© S

— rt

fO u

'rt Sd

pj

C H

O •-
^ 5

_>d

^ a

CJ

s r
S o

0>

—4

o>

OJ ^ 4 -J

I

V3

>>

:rt

rt

p-^

<v

03

3

s

.J? :rt

Su-
0 0 2
03 03

U

O

2 O

.o^*C
C: s

Q « >

-3 rt •- a

23

rt

fS

03 3

•3

X

o>

p.

03

Co

"3 OJ

•— «o
- -CD

Öj

o

<D

X o

N

C

CO Co
4-0

b/.

2

4_l

C/3

*nJ

03

u 03

rt >»

. —

0)

.■»■O

be Co

Sm

4-!

3

r*

4J

X

C3

m*

03

4o

• ~ 03

G <o

C/3 2

Sm

C?

>>**»

b/3

— i o —

o . > ■*-

ert u ^

{!£-= ÖJ2

w _ • O O

j_j c/d 03 q s o
r r oy • 3 ,
:G ./• C t- O O)

X ^ 3 <r< -G -rt

^ ^

40

TH

C/D

ov

2

03

o

o

03

X

OJ

O

ert

br

a

o

4-

+

O

C/3

O

H2

^■f

p 2

.1 2
X -2
= 3

o

a

3

H

be

rt

Q

q q

^ r-OOCV

c* cb s

^ oo 40 os r-

CO <o

•?■+•<+ -^t

ro

ro

cq oq
:oo ö

•*+ 40

ro

0*000 MncvxrOtnimnOMNioOin oom
THc^^cqco^T^rqr^THT-joq-^t^ co m
Ö Ö CO h.’ 40 ro CO f-‘ CO ej 70 CC CO cS - <-h

*o 40 <3* ^ ro co co co ro co ^

40

ov

ro

o

CO

i>

Oi

ö

40

O

40

40 40

<1 ^

O

TH

ov

w s

ov

2 •
rt «

G

rt

174

17'.6 50.77

I In]<li- | Dekli- Tid för Kålens

lunixie. ■ Iiat j on I nation. lOoscill. temper.

I t*- r

1 5

T.

-t

_ 4 -> CO

y v o

- d

— 4->

• — CO

O o

a Gm

-j . r-T

r- 1 ^ 4 -! o

O CJ
:cS — cS

o T "

~ « >T fl 2 cs'

c /2 ^ O r"

0 > ^ -g ^ CJ

co ^ -G o —

a g . 2 r> : 5
S- O 5 4 r - „

! c — a n

"3 03 1

_a -a d

•o ZZ .Z, e*-,

-• - cs

j—i

; 1/5

1 i i

t ’pS t

o o

2 ■*-* <”•

— 4_> —

ccS «

^ ^ *
2 a-

b£ CJ fl

- 4 a

: ^ o

a> >

4_l Wf,

CJ c n 2P -
- jO

2

a er. u

o r< ?

'L

a o -o

d o

CS ~J-

<J ^ D

°V g

d ^ co

cs -
trj

4_4 —

CO —

a, ~
- a>

— 1 CO

O i.

co

cs

':0
:G ’-/)

'io be

CS

E £
o

d E

d a>

, CO > rv

% J-

-O CO ,

d ^

^d5

^ y y

>o CS

2=«J >

? —

^o_:

^C/D —

c; .d

er-*-
o ~ o
> -

HH CO CO

' s Cj r — ^ *** — '

^.2 a S *

js -2 jE ^ £

O o ” ~i "bi: O

,o - d

»r
Sä a -s
t-- I

t: y :

= > :

d = CS

CJ ä - - - .

g

fl c ” ojd d
O

SS

0/ L.
0/ '—

s

fl =

d cs
d °e

J u 2 i

4-> fl -pH M . .

S c 2 ji“- 2

O C d ri d

r*

c d
■•- J f-.

4 J

' cs co
2

• - 5
>

— * CO

CCS a
— CJ
03 -jt

rd CO

Cl

c'

Cl

+

O

o*

Cl

+

lO

O

o*

O

+

^ t-, in h 73 o ^ cq in fo c co ^ o 'd q ^ q o

hOobcnbc^abcob^h^Ohhhh

<r5coco^cococo?pcococo?o?oy: ^ co co co co co co
?o co PO

inoino^NMintnoO'*nooQNinoJininwff 5
m C l> m oo io o o c> o ir QO m in

Ö ö

m

o

m

in

Ci

?o

c

<o

l>

»n

»

O

Sl

o

«-o

o

br.

cs

Q

<N

fl

IS bd

Il 6

2 ^
— ZJ

—

•-O o

t-

cs åb

+ +

' — ^ — s

Tid för
10 oscill.

^oooqqwcqin^w^^ o> q o q o cq o

*■_ ^ .>, .> .>, ,>) In 1 a to (D C ih O tt“. <o O ('

rocoro

^ ro «

i —

H‘5
p a

O^0r^00hirj^^ in 02 fN1 ^9'^ l J2 000^.J

Stsöb^Sb^^wqiNO^owo^riooi^

i *

3|

o «?

*j 5

^ 73
r- 1

&

t> ^

Timme.

°£ ö °3 Ö £

¥, S&»

fcX

C*

"s

P

Jan

e.

i

177

178

Nålens

tempcr.

CJi co

o* c*

O O

T*

+ +

Tid för
10 oscill.

QOf^QDOobo ÖDoooor^r-r-r-

co co co co co co co ro co oo ro ro co co

CO co

Dekli-

nation.

or^Loc^LOLOOLoOLOor^Lor^Loc^f^c'*

rHOrtOinOOMncOO^^^OOfOh

ö ö odoidodcid do

lo lo Ln*o^ftn-^io-^LO ioo

Inkli-

nation.

o* cq c>

O Öh

tH Cl tH

o

CO

ö

S

g

• »H

H

LO LO Ö id id LO

2* oo ro ci

^ ^ O ri G)

y* ^

Dag.

ro

.3 .2

a . a .

c3 o cn ^

1—5

q ]B kiselsyrans användande vid
koppargarning j

af

B. G. BREDBERG.

[) e l är bekant, alt vid koppargarnings-processen
j e främmande metaller, som förorena kopparen,
j an den ännu är s. k. Råkoppar j afskiljas ge-
nom syrsätt ning och förslaggning. Detta åstad-
komrues derigenom, att en stark luftström från
hlås verket anbringas på den, några få tum un-
( | er form-mynningen, i en särskild halfsferisk
] lärc l nedsmälta och flytande kopparen. Allden-
slund härvid, såsom bränsle, användes trädkol, är
emed lertid kopparens yta å ena sidan utsatt för
en myckenhet reducerande gaser, under det att
den friska atmosferiska luflen från biåsverket
arbetar på alt oxidera det öfverst flytande me-
tall-lagret. Erfarenheten visar, att koppaiens
gärning går olika lort och lätt, efter de olika
metaller, som orena densamma; och har man
anmärkt, att metallerna bly och tenn äro hland
de svåraste alt skilja från kopparen — båda lik-
väl af livar sin olika anledning. Jernel har man
ansett lättast att frånskilja, derföre att det syr-
sattes snart och icke åter reduceras, såsom de
tvenne nyssnämde metallerna. De syrsatta me-
tallerna bilda ett slagg, som ännu bibehåller det
gani la tyska metallurgiska namnet Garkrats. Den

182

1

utgör ett agregat af melalloxidei , livilka
kiselsyran från kolens tillfälliga halt af g,- Us ^
sand bilda ett mycket basiskt silikat. P t » ( ^ 1
tillfälliga och varierande sandhalten beror erile ?
lertid onekligen den större eller mindre k,.^'
bildningen och den deraf mer och mindre S
skyndade reningen af kopparen från de f,^'
mande metaller, som böra aflägsnas. Vid V a n '
liga förhållanden, då råkopparen blott i nnehyil ei .
få procent jern, och föga andra metaller, gj (i
garnings-operationen utan svårighet, sådan t | en
allmänt hos oss brukas. Deremot om råkoppa )en
dels af malmernas beskaffenhet, dels genom ny
gon oregelbundenhet i de föregående processerna
sulusmältning och vändrostning, fått en större
inblandning af främmande metaller, bland h vilka
vanligast förekomma jern och bly, så uppstå be.
tydliga svårigheter vid garningen i härd. M t( j
starkt blyhalt ig koppar har jag varit i tillfälle
erfara flammugns - garningens företräde framför
härd-garning, och hoppas snart blifva i tillfälle
att sammanställa resultaten af de, redan för flera år
sedan, dermed anställde försök. För denna gån-
gen har jag blott för afsigl, alt meddela det in-
flytande kiselsyran visat vid gärning af en mer
än vanligt, af främmande ämnen orenad råkop-
par. Denna råkoppar, tillverkad innevarande år,
var förstlingen af den åter upplifvade koppar-
handteringen inom JNya Kopparbergs Bergslag,
grundad på Ljusnarsbergs c ) gamla koppar- nnilm-

*) Ljusnarsbergs koppar-grufvor , som, efter under året
1837 gjorde förberedelser, nu åter upptagits Iran
ödesmål, började bearbetas på 1620-talet. — "

1628 byggdes den första koppar-bytta här, på L° lh
de Geers förlag, och på samma plats der den i ,u

183

fu, t» och ’ V ' lket lcke vaii t tändl för oartade
tnal» ,er * Dessa malmer blefvo tillgodogjorda i
eo »g“S n ( v,d osLra Born * mil frät, Grufvorne
den enda qvarvarande af de många hyttor, vid
|)vil ka denna orts fordna ej obetydliga koppar-
bandtermg drifvils). V,d gärning af denna kop-
par visade det sig, vid vanlig behandling 0 -ör-
ligt at T l fä , deD ren eller hvad Garmakare kalla
gar. I lanka alL påskynda de främmande me-
tallernas oxidering och förslaggning, lät ja- tin-
boka en portion ren qvarlz och efter kopparens
nedsmällning, sedan den börjat drifva, påsätta
små portioner deraf i sänder ofvanpå kolmassan,
genom hvilken de sålunda fingo passera och upp-
värmde nedkomma till kopparytan — der sla°g-
bilclningen på ett högst märkbart sätt deraf på-
skyndades och ökades; det i mängd bildade
slagget var lättflytande och likt obsidian. Kop-
parn, som visade sig högst obenägen att låta
gara sig, blef medgörlig och slutligen fullkom-
ligt ren. Nyligen anställd kemisk undersökning
af sjelfva råkopparen har visat den hålla en
stor proportion bly, och deremot föga jern. —
Dessa försök repeteras nu af Herr L. Bohnstedt
vid Riddarhy ttan , der råkopparn i anseende till
den jernmalm, som i stor proportion följer kop-
par-rnalmerna , är temligen jernhallig.

hyttan med högugn innevarande ar blifvit uppförd.
Grufvorne, hvilkas djupaste arbets-rum ligga på nå-
got mer an 40 famnars afvägning, hafva på de 200
passerade åren tillverkat mer än 30,000 Skti. kop-
par. Med de malmtillgångar, som nu blifvit blot-
tade och tillgänglige, är det ej osannolikt, att en
årlig koppartillverkning af 150 a 200 SkH. kan för
en längre tid underhållas.

184

Det sj nes således, att för blyhallig kop |v
en tillsatts af kiselsyra verkar godi vid garnjj^'
förmodligen derföre, all hlysi 1 ikatet r<
mindre lä 1 1 i den mån det håller mera
eleclronegaliva beståndsdelen; och då
olagenheten vid garn ingen af blyhaltig
just består deruti, alt blyet, som i ena segmj,,"
tet af härdens yla syrsattes af atmosferiska | u f (
strömen, reduceras i ett annat segment af
serna från kolens förbränning, och h varigenom
tillsammans med den ständiga rörelsen i Igyj
massan uppslår en cirkelvandring, som gör
starkt bly ha 1 lig koppars gärning i härd, under
vanlisa förhållanden, kan anses snart sa
lig, ulan den känbarasle afbränning.

Den förkortning i garnings-liden , som geno ni
kiselsyre-tillsalsen vinnes, jemte den omstän-
dighet, att den ymnigare slaggbildningen håller
kopparens yla meia fredad för en onödig oxide-
ring af sjelfva kopparen , gör del sannolikt, alt
garnings-förlusten i koppar blifver mindre på
samma gång som kopparen mindre utsattes för
att olvergå till hvad man kallar öj vergcir, b vil-
ket någon gång inträffar då man af en eller an-
nan orsak nödgats länge fortsätta garnings-opera-
tionen.

Ziffer-förhållanderne af det ena och andra åter-
stå att vid fortsatta försök utröna ocli bestämma.
Det må nu b I o 1 1 nämnas, att den, vid de hit-
tills gjorda försöken, i Nya Kopparberget till-
verkade garkoppar har visat sig så god, att form-
smederna, hvilka för tillverkningen af ha mina r-
sm.eds-formar, under den tid Nya Kopparbergs
koppar-till vei kning legat neder, köpt koppar Iran
Stockholms och Köpings vågar, mest af Rieldar-
hytte tillverkning, och funnit den användbar»

gdt ouiöj.

185

f A L L t\enna koppar vid forsla nedsmällningen smi-
Jesg ar och handterlig för formplålarnes drifvan-

ae, cU P rof ' SOm , fi . r ^ ndt a Lt vara ell bland de
tillför 1 * ll igas Le vid bedömande af en koppars god-
l, e l och duglighet Lill manufaclu rering.

Tillägg,

Sedan ofvanslående skrefs och blyhalten hos
den tillverkade råkopparen synts snarare till- än
aftaga , hafva försök blifvit gjorde med en gar-
liärd , slagen af kolsyrad kalk, blandad med ydel
vanlig god leia. Ändamålet med denna härd-
niassas användande har synts kunna vinnas dy-
medelst alt blyoxiden, allt efter som den bildas,
insupes i härden, hvarigenom den äfven hindras
från ny reduclion. Ehuru kolmassan, som vid
gärning i härd alllid måste täcka den smälta
kopparens yta, och hvarigenom på ett högst
märkbart sätt oxiderings-operalionen måste för-
svåras och förlängas, har ofvannämde härd-
massa dock visat sig med betydlig förmån kun-
na begagnas framför den vanliga af lera. Den
liar äfven visat sig förmånlig i det afseendet, att
den. mera än den vanliga lerhärden, emotstår
gar-slaggets förstörande verkan på kanterna,
hvarigenom så ofta uppslagning af härden blir
en följd. Då man vid härdens inslagning träffar en
lagom fuktighet hos massan (d. v. s. att den är ej mer
vål, än att den låter såila sig genom samma såll
som vid kalkens sönderstötning begagnats, och
ej torrare, än att den i händerna kan kramas till
bollar af någorlunda fast sammanhang), så kan
nian genast eller inslagningen påsätta kopparen
°d) börja dess nedsmällning. Vid första och an-
^ r; > aldragen erhålles en svart garkrals al sili-

186

kaler, hvarvid sanden i kolen tillsläppt kis G |
syran, då man ej särskilt tillsatt q varts. Yji
cle derefter följande har slaggbildningen upp],^'
men deremot ser man blyoxiden med störs^
verksamhet bildas på kopparens yta och i n g^ J
härdkanten, under det sjelfva kopparen starkj
röker. Man bör hålla kopparen emellanåt Gn
längre stund öppen för luften och beläckt Trie j
blott några få kol, så att den på ytan bi ld a( l e
blyoxiden håller sig fullkomligt qvick och fL
lande. Man ser då, att kopparen ordentligt di jr.
ver, som silfver, och blir efterhand, vanlio en
inom kort tid, fullkomligt ren. Som spritning
från kalkhärden ej låter sig göra, uppöses kop.
paren från härden i tack jerns-mått , och får der-
igenom en för forsling, försäljning ock använd,
ning till olika behof, mera tjenlig form än de
s. k. spritornas, med sina ojemnheler och tao.
gar i kanterna, hvaraf alltid förlust och anled-
ning Lill försnillning uppstår. En annan vinst
uppkommer ock genom gjut ningen, att tillverk-
ni.ngs-orten , som ingjntes i kopparstycket, ej kan
blifva för en köpare obekant.

Om ett sätt att, vid barometer-
observationer, göra sig oberoende
af ofullkomligheten uti baro-
meterns vacuum •

af

N. G. SEF, STRÖM.

Svårigheten att få en barometer till sådana not?
granna bestäm man den, som ofta fordras för fy
siska ron mätning af höjder m. m., är af alla

som behofva använda barometern, tillräcklig
känd. ö

Man bar för detta instrument, mindre än
for andra, der stor noggranhet fordras, be»ae-
liat clen u t vägen att i hvarje fall bestämma°in-
str nmen tets felaktighet, och alt göra korrektion
lör dess kända storlek, emedan man i allmänhet
antagit felet hos barometern, sådant det i bör-
jan, efter utkokningen, genom jemförelse med en
normal-ba rome le r, till sin storlek bestämdes, för-

nldva sig likt, åtminstone för någon betydlieare
lid. J ö

Af erfarenheten öfvertygad, att detta icke är
lorhållandet, föranläts jag för ett par år sedan,
(| d utfinna ett sätt, för att när som helst kun-

Ua un< Jersöka barometerns felaktighet samL

au-

188

„ a f munden derför (Jernkontorets Annaler XX :c l e
Ar 0 .°pag- 373 ).

Då det sedermera lyckats, att för verkstad
likheten finna lätt användbara medel, anhål| e ,'
j a å ödmjuk ligen att få underställa detsam nia
K.ongI. Academiens pröfning. ^ Sjelfva gru n d eQ
för det hela, anser jag icke såsom något iiy lt .
men då den, mig vetterligen, förr icke blif vit
använd, och nu torde, med ökade fordringar p å
nog°ranhet, komma att blifva det, toide käru
nedomen om försöken att hringa methoden till
verkställighet, vara till någon nytta för dem,
som derutinnan vilja göra ytterligare förbätt,

ringar.

a) Principen för konstruktionen.

Om tomrummet, eller det sa kallade va-
cuum, håller litet luft t. ex. O, 0001 cubiklinie,
så verkar denna luft nedtryckande på barome-
ter-kolonnen. Men dess verkan är, vid samma
temperatur, beroende af vidden af tomrummet.
Om denna vidd är betydligt stor, blifver ned-
tryckningen miiiflie, s<tpit tvcitom i motsott
förhållande. Det är således påtagligt, att om
man, hos en barometer, kan ställa sa till, att
tomrummets vidd ökas och minskas vexelvis, så
skall luftens närvaro gifva sig tillkänna. Om
man å en siphon-barometer först observerar ba-
rometer-höjden, då qvicksilfret stai nagia tum
ifrån öfre ändan af det långa benet, samt seder-
mera inhäller qvicksilfver uti det korta benet,
så att tomrummet får en högst obetydlig vidd,
så stiger qvicksilfret i båda benen. lbu del
der vid stigit lika högt uti begge, så kan man
vara säker att barometern är luft-tom, har det

189

ileremot stigit mindre uti del längre benet
fir ^ker alt delta ben icke är luftiomt
j>tla ar obser va tionssättet då h vardera benet
liar egen fast skala; men är skalan rörlig, samt
gem ensam for de begge benen, så skönjes för-
ba Handel, af den likhet i höjd eller skillnad i
böjd, som qvieksilfret har, vid de båda obser-
vationerna, i det längre benet, öfver qvieksilfret
\ Jet kortare benet.

Då <letta syntes otvifvelakligt samt hade
blivit bekraftadt genom försök med en sipbon
barometer, h vilken befanns hålla luft, ehuru den
f ö r 3 år sedan var så lufttom, att qvieksilfret
e j sjönk i roret, b varje gång den, efter nedlägg-
ning, åter upprestes, så blef nu frågan att pre-
cist bestämma storleken af den inneslutna luf-
tens nedtryckning på qvicksilfver-pelaren.

Äfven detta gick ganska lätt, ty dertill be-
höfdes blott att kunna bestämma den olika vidd
eller volum som det sa kallade tomrummet ha-
de vid de olika eftei hvarandra vexlande obser-
vationerna. Detta gjordes genom ritser, nurae-
rerade utföre på barometer-rörets öfre ända, nem-
ligen för hvarje lika volum, bvilket vigast sker
på det sätt som straxt skall beskrifvas.

b) Användandet.

Vill man nu med en sådan barometer, ut-
röna den sanna barometerhöjden för tillfället,
så gör man qvicksilfver-massan uti densamma
så stor, att vacuum utgör t. ex. 10 volumer,
samt mäter barometerhöjden. Sedermera gör man
vacui volum = 1, ock mäter höjden å nyo.
Vu, i begge fallen, höjden den samma, så är,
som nämdt är, barometern luftfri och höjden

190

den ansifna. Var höjden dercmot olika, san , t
man efter repetition af mätningen, med samma re,
saltat, öfvei lygal sig, att en ändring . yttre |„f.
tens temperatur eller tryckning dertill jcke » a .
vit orsaken, så är del säkert att barometern h äl .
ler en portion luft, som, i bada fallen, forors,,,
kat en nedtryekning pä qr.cksilfver-pelaren. _ Me„
lnirti stor den var, det vet man icke uti nago,,.
rlpin f'il let. Man vet blott huru stor skillnaden
va/ samt att den uLi det sed na re fallet, då vo-
lumen var = 1, var 10 gånger så stor som uLi
förra fallet, då vacui volum var = 10; och der-
a f följer omedelbarligen den satsen att den kän-
da skillnaden måste vara 9 gånger sa stor, som
den verkliga depressionen, då vacui volum var
_ jo Om man således, till barometerhöjden
vid detta tillfälle, lägger i af skillnaden, så er-
håller man derigenom den sanna barometer-höj-
den, fri från inflytelsen af vacui ofullkomlighet.

Om volumerna halva varit = 5 ocli 1, sa
tages, af lått begripliga skäl, f af skillnaden,
samt begagnas såsom korrektion, o. s. v. i h varje
fall, eftersom omständigheterna det fordra. För
enkelhetens skuld uti räkningen, benämner man
helst den mindre volumen 1 ocli gör den större
volumen lika med en jemn multipel deral, h vil-
ket man har i sin magt att göra.

Efter denna framställning af principen och
dess användande, hvilka isynnerhet blifva al vär-
de för rese-barometrar, som således kunna föras
toma, samt göras af så stadiga glasrör, att de
svårligen kunna, utan för stor och ovanlig våld-
samhet, bräckas, samt om det sker, lätt ersättas
med andra, återstår nu att beskrifva, dels gra-
deringen af rörets öfre ända, dels sättet för alt
lätt kunna ändra tomrummets vidd.

191

dj Om sättet att indela barometer-rörets öfre
ända uti hha rolunidel ar .

Detta verkställes beqvämast och säkrast på
jet sättet, att rörets nedre ända a, Pl. \ Fi<* [ \
slipas plan, så att den plana stålskifvan b pass-,.’
tätt derpa. la skitvans andra sida kittas en
kork och igenom båda sk ju tes en slät ståltråd c
a f passande tjocklek (fr. 1, 3 till 2, o dec. linier)

■t t I.. CAm öi< , • i. r> . , /"

at p&oo-.--- “j™ y- un *, 0 dec. linier).
Hela röret, som ar val rengjord t, fy Hes med rent
qvicksdl ver, och sedan ståltråden är framskjuten

I vi sä äno r f o v i i . . . >

H • i.. } J ndinsKiuten

till en viss längd t. ex. 1 verk tum, så införes

Jen uti rörets öppna ända, till dess att skifvan
ligger tatt an emot röret. Derunder utträimes
utur röret sa mycket qvicksilfver som svajar
emot trådens volum. Rörets ända täppes nu
med en annan plan plåt, som deremot hålles sä
Imrt fast, under det att röret hålles omvändt.
Den mstangda luftvolumen, som är lika stor med
traden, förflyttar sig då till den öfre ändan Vid
qvicksdl ver-gränsen fäster man då en tunn mes-

sin

w . ^ tu un mes-

gsremsa omkring röret, och inskär efter kan-

° e i ° V' ’ ener Kan-

ten af densamma, medelst en kopparknif, som är

bestruken med olja och fin smergel, ritser på

rörets motsatta sidor, för att utmärka den första

volumen. Sedan röret hJifvit omvändt, tråden

bldvit framskjuten 2 tum framom skifvan b och

pa samma sätt som förr införd i röret, hvar-

VK en . n y lllia st01 ’ volum qvicksilfver utträn-
ges, och röret är tillstängd t, har man derefter
deistades en luftmassa lika med 2 volumer. Den-

0 L ; Y tta i S 1 SU1 orc,ni »g äfvenledes till rörets
anda, hvarest två volu mstreck, så som nyss
namdt, utsättas. De öfriga volumerna be-
mmas P å enahanda sätt. Försök är gjordt att

192

1

♦

„ • .• i;i,o vikter avicksilfver ; men cleLl •,

« h »tifver icke sä £

Limeden den, i annan ordning vända, k ull .
ri „ a ’ytnu af qvicksilfret gor del osakeil, K, a ,.
s ?ecket skall sällas. En Sr.dr.ng ut, qv.cks.lr,
rels temperatur, ocl. som icke kan nndv.kas, g öt
dessutom bestämmandet genom vagnmg m m ,| rc

pålitlig.

cl) barometerns konstruktion.

För att lätt kunna åstadkomma forSndvi llg
uti tomrummets volum, har jag forsok t d sar-

skilta metoder. i , ,

1 Den första som gjordes, hade det utseen-
de som Fig. 2 visar, i hälften af naturliga stor-
leken. a är det långa röret, b det korta, h vil-
ka stå i förbindelse med b varandra genom ka
nalen c. Genom samma kanal föi bindas de al-
ven med tryckpumpen d, uti hvilken pistonen e
löper upp och ned, hvilket åstadkommes genom
stålstången /, som utvändigt är gängad, samt gå, ■
igenom' en i lager gående mutter. Detta ar e,
pik ritningen utsatt. Då barometern skulle fyl-
las nedskjöts pistonen nära botten, barometern
vändes upp och ned och qvicksilfret mtrattades
igenom det bål som eljest är tilltäppt medelst
skr uf ven g. Som detta instrument hade en
betydlig bredd, som gjorde det obeqvämt pa re-
sor, och det var svårt att få det att hålla tall i
lädringen vid h, så försöktes en annan kon-

struktion v

2, som är föreställd medelst r ig.
åstadkommandet af ändring i vacui volum, var

afsi^ten att, i stället för tryckpump, begagna p>' 11 '
° oeU

D

193

p-n (l > hvilken var §j° nl hvitgarfvadt hund-
^j 0Jlj som var flådt al hundlåret utan att upp-
tas längsefter. Qvicksilfret trallades in vid
l ‘(,cli dess höjning, eller sänkning i rören, Astad-
|.’ oP js genom sk ruin ing på mutlern c. Denna
konstruktion hade det emot sig, gemensamt med
jiiregående, att sknilmngarne fordrade mycken
tid ;°att pungen erfordrade en stor massa qvick-
silfver, nära duhhelt emot rören, samt att den
D yss Iy llcl g af efl er, så att inställningen till af-
liisiiing var svär. Af dessa anledningar uttänk-
tes följande konstruktion:

3. som finnes föreställd medelst Fig. 4, 4
(l} bj c. Ä dessa och följande figurer, är a det
långa röret, b det korta röret och c skalan emel-
lan dem bada. d är ett tredje rör som sitter
bakom skalan, och som obetydligt synes a Fig.

men hvars läge synes vid d å Figg. 6 och 7.
Dessa båda Figurer jerale Fig. 5 föreställa ba-
rometerns nedre del, uli naturlig storlek, ee är
den kanal som förenar de båda rören, och
den kanal som gör föreningen med det tredje
röret d, h vil ket är gjord t af jern, samt gör sam-
ma Ijenst som tryckpumpen å Fig. 2, och pun-
gen a, å Fig. 3; nemligen utan lädring kring pi-
stonen, som utgöres af en trädcylinder, h vilken
i det närmaste fyller röret d. g är en kran
hvars genomborrning ses af Figg. 5, 7 och 6,
tydligast af den sislnämde. Efter som denna
ställes olika, kan man efter behag öppna alla
kommunikationer eller stänga dem alla, eller för-
ena tva och två rör bur som helst.

Fa instrumentet skall begagnas, utskrufvas
ran tappen h, Fig. 5; kranen g ställes så,
,llt b och d communicera med b varandra, inen

Acad. Iiandl. i84i- 1 3

194

a är afswng.lt, instromentet vändes uppned ^
i-öret a fy Hes med nyss värindt, lugot ufsv a p
nai lt qvicksilfver, alldrabäst genom en hårrö,^
lin, lång trall *). Sedan kranen h ar liiskrufvj,^
vändes *" instrumentet åter ratt, litet qvicksilf,
ver inhälles uti röret cl, och kranen g vä U( J es
sä att h och a kommunicera med hvaranclr a<
Qvicksilfret faller då uti a samt, för med sig ,j e
] lift bläsor, som sitta uti kanalen e e. instrurnen,
tet är nu färdigt till begagnande, pa sätt fö rp
beskrifvits; men för att la det ännu bättre ock
så godt som vanliga barometrar, h vilka icke ny.
ligen äro utkokade, kunna å detta instrument två
metoder användas.

Den ena består der uti, att man, etter stan.
aandet af kommunikationen emellan a och de öf.
y\ oe vören, vänder barometern uppnecl samtskruf.
var en liten bandluftpump på kran tappen h Fig,
5, samt förtunnar luften uti röret a, hvarigenom
luflblåsorna blifva sa stora, att de stiga tid tleu
då uppåt vända ändan, samt kunna, medelst
qvicksilfvers intrattande genom kranen h, ut-
drifvas °enom kanalen e e. Den undra nielo-
den består deruli, att man låter barometern hän-
ga, så som den först var färdig till observation,
samt skrufvar på krantappen h en hylsa i, uii
h vilken är inkittad t ett termometerrör af cir-
ca 1; fots längd, och hvars nedre ända slår
emot botten uti en liten postlinskopp. Om nian
derefter öppnar kranen h, så börjar qvicksilfver

*) På det att rören icke må sprängas, är det angelaget
att värma dem, så alt de hafva samma temperatur
som qvicksilfret, äfven af den anledning att fuktig-
het må derutur utjagas; men man bör ej gå högre
än som dertill kan behöfvas: + 40° till 50°, icke sa
högt alt kittningarne mjukna.

195

.. oirinna igenom termometer-röret ; ti Ii en
^ 0l jeter-eöret är fy 1 cl t med qvicksilfver efter

Ö Ull tr Ii

ifrån kanalen e. Då man ser att ter-

iiD 11^ ^ J ■ ^ »•vi

1 a sin längd, stänges kanalen e, medelst vrid-

''hi 0 ' P ä kranen g-, h varefter qvicksilfver ut-
'.'iniier ifrån röret a. Den luft som dervid fanns
|.j detta rörs ölversta ända, blifver då genom
Ijvicksilfrets fallande förtunnad. Om kranen h
|J U tillstå nges och man småningom hvälfver på
jjaroinetern, sa rinner det qvarvarande qvicksilf-
r et tid den egentliga öfre ändan af a, hvarest
j e små, nästan osynliga, luftblåsor, som der kun-
na stanna, bestå af en så förtunnad luft, att den
jr a f en betydligt mindre nedtryckande verkan,
än de som förr sulto inneslutna. Sedan röret
äter blifvit fyldt, kan operationen ånyo repete-
ras, då luften blifver ytterligare förtunnad. På
det att detta skall lyckas, är det likväl nödigt,
att hafva Vida rör, som äro väl rengjorda samt
qvicksilfret väl värmdt, en stund förut åter af-
svalädt, så att det är blott ljumt, för att icke
spränga rören, samt väl silad t ifrån dam. Äf-
venså är det angeläget, att, med ett visst hand-
lag göra barometerns omh vä Ilning, i allmänhet
långsammare än vanligt. Röret b är i öfre än-
dan tillslutet medelst en kran, som ses å Fig. 4,
och röret cl är tilltäppt med en kork; på det att
det qvicksilfver, som finnes uti dessa lör, vid om-
Wälfiiingariie icke må förspillas.

För att kunna göra den fina inställningen
af skalans nedre ända, ocli som är svår att verk-
slålla, emedan mail har hela skalan att flytta,
j r ei * inrättning gjord, som sjmes vid k å Fig.
d samt är aftecknad i naturlig storlek medelst
''§• Den cylindriska skalan löper uti hyl-
311 tit upp och ned, och då den är för hand

iu

o.

196

någorlunda inställd, göres efter bebof en V r i( p
nh %- P ä hylsan n, h varigenom den ma nist älU
ningen åstadkommes, på sätt som, a igurer^

betraktande, lätt inses.

Den egentliga fordelen af detta slags bar,

meter sr l.»fva<Uligen don, >U man ,cl e b
höfver utkoka luften, utnr qvicksdtiet i r 0ret)
jjvaraf följer, att man kan begagna sa vida ^
att ka pilär-a 1 1 ra k l i onen är borta, samt ror So „ a
äro så tjocka i glaset, att de af skak ning på åfl
don, eller bärarens fall, icke kunna bräckas pJ
kunna således äfven vid många tillfallen, då e j|
stor skakniug är att befara, transporteras fylldJ
med qvicksilfver, om nemligen den vanliga nedJ
re ändan ligger litet högre, samt det korta be-
net uppåt. Men kommunikationen mellan a oclJ
b måste då vara öppen, ty eljest spränges rörel
a dier någon kittning, vid tillfälle af baromej
terns uppvärmning. Om luft skulle komma ii
uti det långa röret, så kan detta bvai som helst
lätt hjelpas ocli noggranna observationer deref-l
ter göras. På resor kan man med detta inslrul
m en t utröna andra barometrars felaktighet, hvill
ken jag förmärkt oftare förefalla, än jag löuhal
de förmodat. På fartyg, och under sjögång, kuu
na baromeler-oscillationerna modereras nredelsl
kranen g.

Om trädställningen till detta slags baromel
ter göres af furu eller annan lätt trädsort, saiul
fodralet af papp, med ett par skifvor bokspål
vid nedre ändan, allt öfverdraget med vaxdul
så blifver den icke betydligt tyngre än vanlig)
barometrar, isynnerhet om man nöjer sig
så smala rör, som dessa pläga hafva, bvi K<j
man icke bör tillåta sig, der det möjligen H
undvikas.

q (11 några för Sverige nya arter
oC h formförändringar af Land-
och Insjösnäckor •

af

D. S. HÖGBERG.

Tjugu ar äro redan förflutna sedan Professor
§ Nilsson ulgal Historia Mulluscorum Sveciae
terrestrium et flu viatilium. De tillägg af nya
ar ter eller formförändringar, som under denna
tid blifvit samlade, äro ej särdeles många. Det
liar likväl lyckats mig att under resor i Sveri-
ges södra och medlersta provinser anträffa nå-
gra, inom fäderneslandet ej förut anmärkta eller
i nyssnämda arbete upptagna arter af land-
och insjösnäckor, livilka, ehuru få till antalet,
dock alltid för vår Fauna äga värde, h vårföre
jag vågar till Kongl. Academiens bögtupplysta
granskning framlemna dessa obetydliga efter-
skördar, och för dem anhålla om en plats uti
dess Handlingar, om de dertill kunna anses vär-
diga.

ö

Helix arbustorum Linn.

Formas duas hscc ha be t species, ab indole
Sol i ortas, quas inter graniticci _, quas in solo gra-
ttitico nuLrimentum capit, et calcarecij quas in so-

198

lo calcareo vitam snam degit, J?v\ot est f 0r

pÄ Ulis, qualem Illust. NmssoN in Hi.£
]ia Moll uspo rum eam descuptam leliquil, alte^

vero diflert. ,

Testa crassa, calcarea, solida, coloiequam

L,

e >'il

uiaJ

xime m^ro, variegata.

Longitudo 16— 18 millim. ; la ti t. 22 —
inillim. an fr. 6.

flabitat sub lapidibus in fruticetis et nio nl p
bus formationis ealcareas Gottlandiae et jy
sularum adjacentium Stora et Lilla Cm-yJ
et Fårö.

Helix arbustorum Linn.

Yar. ct) morbosa-albina Rossm.

Sju. Helix arbustorum var. N:o 2) morbosd
" albina Rossn. Iconogr. d. Land- u. Susswl
Moll. H. I, pag- 57. Typsaml. af Sv.SnäJ
bor N:o 7 *).

Jninial ut in forma vulgari. _

Testa pallide lutea vel fla vo-albina, fascia o]J
solela seu nulla, colore griseo-flavesceute suhj
epidermide tincta. . . I

flabitat in truncis arborum, sub lapiclibus call
careis, et in plantis, (prresertim Humulo Lu
pu lo), Gottlandiae: paroeciae Kiinte in horti
T astoris et in fruticetis ad Jlöuclcrs j sublaj
pidibus in Wall gr af ven extra Norr-Port ad
Wisbyam, et ad diversorium Stucks in Bunl
ge, quibus locis soluramodo est inventa.

Helix nemoralis Linn.

Yar, acb) Lutea, unicolor, peristomatc uwir
g i na to, coccineo.

*) In Typsaml. etc. legitur erratum alb inans pro albuui

199

Habitat in truncis arborum. In hor to ad Stcult
Hamburg in Malmö Scanias imicum cepi-

ji'} u s animal.

Var Lutea, fascia latissima nigra in
anfractu modo ultimo.

Habit ät in hor to ad Staclt Hamburg in Malmö,

laiissinie.

Helix hortensis Mm. t,.

Var aa) Lnlea, unicolor, si nistrof sa.

Habitat in truncis Fagi sylvaticee. Ad Espe-
röd , paroecias Mel 1 by Scaniae, unum nobis
contigit exemplar.

Var. * 1 ) Subfusca, unicolor.

Syn. Helix hortensis var Typsaml. af Sv.
Snäckor N:o 8 3 .

Habitat in truncis arborum, in Ilumuletis nec
non locis grarninosis Gottlandias et Ostro-
gothice tantum. In Humnlo luptdo horti Pa-
storis j et in fruticetis ad Bönders paroe-
cice Klinte Gottlandias, qnibus locis anno
1817 legi. In aggeribus grarninosis Cana-
lis ad Motala Ostrogolbias eodem anno in-
ventam dedit Nob. G. Silfversvärd.

Var Albo-lutea, fasciis quinque trans-
parentibus, superioribus tribus per om-
nes anfraclus continuatis.

Habitat in fruticetis ex. gr. ad Lunuuelunds
Bruk et Bönders Gottlandiae; in Danviks-
krokar prope Holmiam.

Var /) Lutea, valde perforata, fasciis quin-
que, superioribus tribus continuatis.

Habitat in Juniperetis, Älfvarne dictis, prope
templura Wamlingbo Gottlandias, ii tior a v er-
sus.

200

Obs. Fissura umbilicalis valde profun c | a
visi bilis.

et

>>

Succinea oblonga Drap.

S. ”testa ovato-oblonga, acuminata, subveu

tricosa; sutura profunda; apertura subrolundato'
ovata” Rossm.

Longiludo testas 6 — 9 millim; La ti t. 4—. q
millim ; an fr. 4.

„ aperturas et spiras 3 — 4| „ 2 —

Syn. Succinea obion ga Draparn. Hist. des Moll
p. 59, N:o 2, t. III, f. 24, 25. Lamarck Hist
des aiiim. s. vert. T. VII. 2, p. 135, N ; 0 3
Rossm. Iconogr. d.Land- u. Siissw. Moll. H.I ~
92. t. II, f. 47. Typsaml. af Sv. Snäckor N:o 4 q
Aniphibina oblonga Hartm. (in Storm Heutschl
Fauna. VI Abth. 8 H. p. 8 et 9).
Amphibulina oblonga var. impura et oblonga,
Pfeiff. Land- u. Wasserschn. H. I, p. 68 t
III f. 39.

Aninial griseum, caput et collum casruleo-grb
sescenlia. Oculi nigri, Tentacula superio-
ra ad basin incrassata, ad medium vero co-
arctata, apice globoso-oculifera (Pfeiff.)

Testa oblongo-ovata, acuminata, luteo-subvire-
scens, s'oiidula, pellucida, parum nilida, sub-
tiliter et inasqualiter striata. Anfractus quat-
tuor, valde convexi: primus ut punctum so - 1
lum visibilis, ultiinus vero subveu tricosus et
longitudinem ceterorum attingens. Sutura ad-
modum profunda. Apertura rotundato-ovata,
partem dimidiam testas aequans, angulum alla-
men non acutum, ut in Succinea amphibia,
formans. Peristoma simplex, acutum. Fis-
sura umbilicalis nulia.

201

fj a bitat locis humidiusculis in ligno, plan-
tis et lnpidibus circa canalem in Stora Hum-
legården Holmiae, haud raro. Heic vero tan-
tum reper ta.

Obs. Prof. Rossmässler cocbleatn, quara
Turton in Anglia nomine Succineae ob-
longae legit, non ad hane sed ad Succ.
ampbibiam numerandam putat; nostra
vero, nt ”Typsamlingar af Svenska Snäc-
kor” optime monstrant, vera Succ. ob-
longa Drap. habenda videtur.

Clausilia bidens Drap. Var. /3 lactea.

Syn. An Clausilia bidens var. pallida Jan?

„ Non Clausilia Jimbriata Ziégl. nec Rossm.

Hubitat in muscis arborum, rarius. Inter
millia specimina formas primariae, in sylva
faginea ad Esperöd paroeciae Meliby Scanias,
bujns unicuin fortasse capies.

Obs. A Clai isilia bidente liullo modo di f—
fert, nisi colore Jacteo, testacpie transpa-
rente , bya lina.

Pupa avena Drap.

P. ”testa perforata, fusiformi-conica, brun-
nea, apertura eoaretata; peristomate immerse sep-
templicato” Rossm.

Longit. 6—7 millim; låtit. 2* millim;
anfr. 7.

Syn. Pupa avena Draparn. Hist. des Moll. p.
64, N:o 12, t. 111, f. 47, 48. Lamarck Hist.
des anim. s. vert. T. YL 2. p. 110 N:o 22.
Rossm. Iconogr. d. Land- u. Siissw. Moll. II.

✓

202

I p . 82, t. II f- 36. Typsaml. af Sven^
Snäckor N:o 46.

c,-,, Chonclrus secale var. avenaceus Hartmann r
J Slurm Deutschl. Fauna Yl Abth. 7 II. p /gx

„ Chondrus secale Y avena Hartm. Sys t. d '
Ercl- u. Fliisschn. d. Schweiz p. 219, N:o 2().
Cocliloclonta avena Pfeiffer Land- u. \V as ,
serschn. II. HL p- 39, t. A II, h 5 — 6.

Animal pa llide griseum, tenlaculis inferioribu s
vix visi bil i hus (Pfeiff.)

Testa perforata, fusiformi-conica, obtusiuscula,
pa llide hrunnea, irregulai iter tenue-striata,
parum nilida. Spira anfractibus septem, val-
de convexis, slrialis, sutura profunda cou-
nexis. Apertura plicuiis seplern mumla, se-
rnirotundala. Plicnlas tres in margine lnte-
ia Ii, ut lineolas longae videntur; in columel-
lari totidem sibi invicem oppositre, immer-
sae; septima in paiiete aperturali sol i la ria,
provecta; omues aibae. Fissura umbilicalis
valde profunda et conspicua. Perisloma in-
labiatum, rellexum, ruio-album.

Habitat sub lapidibus calcareis Gotllandias, fre-
quenter, ex. gr. in campo militärt "Wisby-
ensium , Snäckgärdet, et locis pluribus to-
t i us insula?, nec non Carlsöar et Farö; et
quidern etiam in Oelaiidia, (vide Zoologiska
Årsberättelsen 1829, p. 98).

Pupci umbiltcala Drap.

P. ”testa parva, perforata, cylindrico-obloii-
ga, ful vo-comea, glabra, nitida; apertura semio-
vataj paiiete aperturali juxta marginem exteno-
yem unidentalo; peristgmate plano-rellexo, albo-
labiato.” Rossm.

203

Lonmt. 3 — 4 millim; lalit. 1|— 2 millim;
a a fr. 7.

c,-//. Pupa umbilicata Draparn. Ilist. des Moll.
p 63 N:o 7, t. III, f. 39, 40. Lamarck.
jjist. des anim. s. vert. T. VI, 2 p. 111,
]> T -o 26. Rossm. Iconogr. d. Land- u. Siissw.
Moll. H. V. VI. p. 15, t. XXIII s. 327.
Typsa ml. af Svenska Snäckor N:o 49.

Jnimal caeruleo-grisescens, subtus album.

pesta parva, perspicue umbilicata, cylindrico-
oblonga, ad verticem sensim decrescens, ob-
lusiuscula, fulvo-cornea, glabra, nitida, pellu-
c ida. Anfractus septem, parum convexi, ul-
timus longitudine ceteris fere pequalis. Su-
tura parum prolunda. Apertura semiovata.
peristoma piano-reflex um , labio perspicuo
a]bo; in suprema parte laminoe columella-
vis, margini convexo externo proxima, pli-
ca observatur dentiformis, alba , cum la-
bio intirne connexa ; margo columellaris latus.

Obs. Specimina rnulto minora interdum
in veniunlur, formam vero originalem ex
toto referenlia.

Habitat in muscis hurnidis et sub lapidibus
calcareis in Snäckgärdet ad Wisbyam et in
monte Thorsborg (prassertim in parte ori-
entali) Gottlandioe, nec alibi.

Obs. Ad hoc usque tempus qvantum eno-
tuit, in Europa sequentibus locis ob-
servata fuit lnec species:
in Qallia meridionali (Draparnaud).
Helvetia orientali (Hartmann).
insula Corfu (Ziegler,).

An glia (Turton),
prope Neapolin (Philippi),

o

204

In icone vero Turtonis, acl medium rnargj,
n is coluinellaris appropinquans, se praebet plJ Ca
clenti formis.

Pupa edentula Drap.

P. ”testa dextrorsa, minima, subpei forata, cy,
lindi ico-ovala, cornea, nilida, ltevis; apertura se-
miovata, edentula; peristomate sejuncto, recto,

acuto, simplici” Rossm. _

Longit. 2 millim; lalit. It niiltim; ainr. 5.

Srn. Pupa '' edentula Draparn. Hist. des Moll.

59. N:o 2 t. III, f. 28, 29.

Vertmo edentula Rossm. Ieonogr. d. Land- u .
Sussw. Moll. H. IX et X, p. 28, t. II, f. 646.
Verti°o nilida Pfeiff. Land- u. 'Wasserschn.
H. ifl, p. 42, t. III, f. 28, 29.

Animal baud obsevvatum.

Testa minima, subperforata, cylindrico-ovata,
obtusa, ful vo-cornea, nitida, lasvis. Spira
dextrorsa, anfractibus quinque (inlerdum sex
Rossm.) parum convexis. Apertura semio-
vata nullius denlis vestigium habet. Pe-
ristoma sejunctum, rectum, acutum, simplcx.
Fissura umbilicalis parum perspicua.

Obs. Intel’ quinquaginta individua ne u-
num quidem fuit adultum, quapropler
neque numerum anfractuum, nec fissu-
vam umbilicalem sat bene nobis videre

19

19

contigit.

Habitat in muscis luirnidis et in lapidibus gra-
ni ticis, rarius vero in calcareis, in Snäck-
gärdet prope Wisbyam nec non in Monle

T hor sborg Gottlandise.

Pupa c os tulat a Nii.ss.

llabitat. Obs. Hane teslum contra senlentiam

205

Piossmässleri , q ii i varielalein Pupae do-
] i o 1 i credit (Iconogr. d. Lnud u. Siissw.
Moll. H. V. VI, jr 16) ut distinctam
speciem orani siue dubio proponimus,
et specimina, satis conslantia, ex insula
Gottlandia, in monlibus circa templum
Wisbyense S:tce Marice lecta, in ”Typ-
samlingar af Svenska Snäckor” post baud
longuin tempus offer re speramus.

Lymncea ovala. Nilss.

Var y) Nilss. Testa ovata, solidula, ru-
fo nigra, rudius striata, anfractibus quat-
tuor.

Syn. Lymncea ovala var. Y. Niess. Hist. Moll.
Svec. p. 63, N:o- 3. Typsaml. af Svenska
Snäckor N:o 63.

Habitat. Obs. Hane varietatem, quam Nilsson
in lacu cjuodam Ostrogothias quondam ca-
ptamdixit, eodem forsan Ioco stagnante, Of-
ficince medicaminum ad Motala maxi me vi-
cino, aestate 1835 denuo invenimus.

I

Qfversigt af Gottlands Fåglar j

af

A. ANDPiÉE.

()n Gottland är genom sill läge midt i ha f vet,
j ,j e n stora sträcklinien af flytt få gl a i nes tåg, för
jgssa alltid en kär li vilopunkt. Flera arter äga
bestämda ställen, der de vår och höst tala till,
och det med en sådan tidsnoggrannhet, att man
icke sällan är i tillfälle att på en bestämd dag
förnya en, ett föregående år gjord, bekantskap.

Dessa sändebud från främmande länder och
världsdelar äro för naturvännen alltid välkomna
näster, älven om de icke medföra något velen-
skapligt inLresse för ögonblicket. Man föres af
en slags barnslig ti llgifvenbet att återbesöka dem
vid sina b viloställen, stundom utan annan afsigt
än att hälsa dem välkomna och önska dem lyc-
ka på resan.

I följande öfversigt anföras, inom parentes,
namnen på några lå fågelarter, b vilka jag ej sjelf
sett på Gottland, men som af Otnilhologer blif-
dt uppgifna såsom bärslädes funne. Dessa ut-
göra endast 12. Alla de öfriga, till antalet 151,
liar jag sjelf, under ett tolfårigt vistande på ön,
sed och examinerat.

För att uttrycka fåglarnes förekommande
lar j a S antagit de korta uttrycken, som i sista

208

spalten finnas anförde, hvilta icke beliöfva u .^
gon särskilt förklaring. Det toide blott böp a
näranas, att de som sägas vara ”högst sällsyn^.,
tyckas vara sådane, som ej egentligen tillhö,.^
landet, men dock någon gång händelsevis
kommit. Yid flyttfåglarne i sista kolumnen uu
märka 2:ne stjernor ( ) att de så betecknade
arterna pläga här uppehålla sig någon längre ti c l,
ända till ett par veckor; de flyttfåglar för h v ib
ka i samma kolumn blott an fö res en stjerna
uppehålla sig blott kort tid, högst några dagar
på ön.

HUcl

van-

Här

icke

de.

häckande.

Fåglar nes före

— . CA
Uo — •
'JQ O

ijo rr,
-rq

< c

o

k ömmande.

-'-q

O-

n fp

*"■» ^5

3

cs> ^

rf

Falco Gyrfalco

—

—

?

—

— —

— peregrinus

— Siibhuteo

—

*

—

—

här och der

—

*

—

—

dito

— Litliofalco

—

—

—

dito

— Tinnunculus

—

—

—

dito

— - palumbarius

*

—

. —

—

allmän

— Kisus

*

—

—

—

dito

— fulvus

#

—

—

—

här och der

— ossifragus

—

—

#

—

sällsynt

— albicilla

*

—

—

—

allmän

— Haliaetus

—

*

—

—

här och der

— Milvus

—

*

—

—

dito

(Strix passerina)

—

—

p

—

dito

— Otus

*

—

—

—

dito

— Brachyotos

—

—

—

**

dito

— Aluco , . . .

*

—

—

—

allmän

Cuculus ca no rus

—

*

—

—

dito

Picus martius

*

—

—

—

här och der

— major

*

—

—

—

dito

(Picus leuconotus)

O

—

—

—

dito

— minor

*

—

—

—

dito

Jynx Torquilla

—

*

—

—

dito

Caryocatactes guttatus . . .

—

*

—

—

sällsynt

Sturnus yulgaris ......

—

*

—

—

allmän

Corvus Corax

*

—

—

—

dito

— Cornix

*

—

—

—

dito

(Corvus Corone)

—

—

—

—

dito

Cor-

209

Co, -ro* fn, pilens -

C> Monemila

^ Pica

n,r ruins glamlarius

^• r ‘ •. . , /TM r I’ il I il

r „ r acias garruia ....
BombyciUa garn.la . .
Capriuuilgu 8 europoeus

k/pselus Apns

trinindo rustica ....

_ urbica .....

/ r i pari a) ....

jluscicapa (Jiisol.i . .

Atrica pi Ila .

kanins Co 1 lur io

furdus viscivorus . . .

pilaris

113 Lisicus

iliacus

Mer ula

Ciiiclus aquaticus ....

jylotacilla alba

— flava .....

Ant hus ru pest ris ....

— arhoreus ....
Saxicola Oenanthe . . .

— Rubetra ....
(Silvia Pliilomela) . . .

— ni son a

— ci nerea

— Rubecula

— Phocnicu rus . .

Trochilus ....
Troglodytes europceus .
Certhia familiaris . . .

Sitta europcea

Upupa Epops

Paras major

— ater

— coeruleus

— caudatus

%ulus cr i status ....
Alauda arvens is ....
Emberiza citrinella . .

bortulana . .

v . nivalis ....
''ingilln dom esti ca • .

A ’ v Acad. Bandi. r84r.

Häckan-

de.

r /Q O

'r~ 3

*

#

*

#

*

#

#

#

*

212

*

*

M

?

*

*

#

*

*

*

#

*

*

i

#

*

*

*

*

Här icke
häcka nde.

o —

- a>

Fåglar nes före-
komm ande.

*

*

här och der
d i to
al i män
dito

här och der
sällsynt
all män
cl i 1 o

här och der
allmän

här och der
sällsynt
allmän
här och der
all män
dito

högst sällsynt,
allmän
här och der
a 1 1 m ä n
bär och der

dito
dito
a 1 Imän
här och der

sällsynt
här och der
d i to
d i to
a 1 1 m ä n
här och der
dito
dito

sä 1 1 sy i : t .
allmän
dito
sällsynt
d i to

här och der
ailmä n
d i to

högst sällsynt,
här och der
a 1 1 m ä u

14

Q 10

i Häckan-

de.

m cr<

JQ -

ro

sr —

r—

r 1 i

-• i

"F ri 1121 Ha Chloris . •

__ Coelebs
Mojh t i fringill

— canoabina
. — flavirostris
— Linaria
— Spinns . •

— Carduelis .

— erythrina

Pyrrln.il a -vulgaris ■
JLoxia cur.virostra .
Columba Palumbiis
— Oenas . .
Perdix cinerea . . .

Coturnix) . .
Tetrix . .
Cbaradrius Hiaticula

— minor . .

— Morinellns

— apricarius
Vnnellns cristatus
Si repsi las collaris
Ha; m a to p n s Os t r alegu
Grus cinerea • • •
Ciconia alba . . .

( —
Tet r a o

Å rd ca cinerea . . .
( J bis Falcinellus) . .
ISiunenius Arquata .

— Plineopus
Tringa subarqvata .

— alpina . , .

• — Temminckii

— islauclica . .
(Calidris a renaria) .
Machetes pugnax . .
Tota n us bypoleucos

— fuscus . . .
— Calidris . .

— och rop u s
— Glareola

JLimosa melanura . .

— rufa

Scolopax Rnsticola .
— major . . .

*

*

*

*

*

*

*

*

*

#

*

*

Här icke
häck ande.

Fåglar nes före-
kommande.

★

*

*

*

#

*

*

p

#

*

*

bär och der
allmän
högst sällsynt
här och der
högst sällsynt
här och de r
dito

dito

Imgst salls. ( so
anm. 1.)
här och der
dito
dito
allmän
dito

liögst sällsynt
allmän

d ito

sällsynt
här och der
allmän
dito

här och der
allmän
sällsynt
dito

högst sällsynt
dito
dito
allmän
här och der
dito

säl lsynt
dito
dito
dito

här och der
sällsynt
dito
a 1 1 m ä n
här och der
allmän
bär och der
dito
allmän
här ocb der

21 1

**T SSX . : :

GaUi“ ul '' . ( ; rex

_ rorzana ,. . .

f ulica »li’ a •

« cClir vir°i : tr a Avocctta

Stei'1^ 1 caspia . . . . .
^ HiruntLo . . ,. .
_ arctica ....

^ min Lita ...
nigra ...

/j^arus minut us) , . .
__ ridi hund us . . .

ca 11 us

__ .a rg.eu ta tus

marinus

— fuscus

bestris pai.a dtica

byguus musieus

Anser cinereus

— to rq u a tus

Anas Tadorna

— clypeiita

— ‘Boschas .......

— aeuta

— Pciielope

( — st re pera)

— Crecca

FuliguJa ierina

— mar i la

— fusca

— clangula . . . .

— • Stelleri

— glacialis . . . .
“ mollissima . . .

Mergus Merganser ....

— Serrator

a 1 Le 1 lus

Macrocorax Carbo . . .
fouiceps rubiicollis . . .

arcticus

boiyoibus arcticus ....

I' . _ septemtrionalis

Un » Troile .

Alca

ring via
Gry ll e
A orda

Häckan-

de.

Här icke
b äckande

I

1 -11 111310

P

Zä ^

u na er
vintern.

p

— <

- c: “

c/: -3
rf

käglar nes före-
kommande,

—

*

—

— .

allmän

— —

—

*

högst sällsynt

'

t *

—

—

allmän

—

*

—

—

sällsynt

'

— —

—

*

dito

—

*

—

—

dito

—

*

—

—

dito

—

*

—

—

allmän

“ — •

*

—

—

bär och der

—

*

—

—

sällsynt

—

*

—

—

här och der

■

?

—

—

dito

—

*

—

—

dito

—

*

—

—

allmän

— —

—

—

här och der

—

*

—

—

allmän

—

*

—

!

här och der

—

—

—

#

högst sällsynt

—

— -

—

här ocli der

—

—

—

**

dito

—

—

*

sällsynt

i —

—

här och der

1 — •

*

—

—

sällsynt

'

—

—

allmän

—

*

—

—

sällsynt

*

p

dito

—

*

—

i

al Imän

—

*

—

—

högst sällsynt

'

^r*

—

—

sällsynt

-

—

—

a 1 1 m ii n

— —

—

*

—

här och der

—

*

—

högst sällsynt

*

— ■

—

allmän

— •

*

—

—

här och der

—

*

—

—

dito

—

—

—

dito

—

—

*

—

sä 1 Isy nt

—

—

—

dito

—

*

—

*

liögst sällsynt

“

—

sällsynt

' 1

—

*

—

dito

—

—

*

—

här och der

—

*

—

—

allmä n

—

#

—

—

här och der

—

—

— I

allmän

‘

*

— 1

i stor mänd

éJ

212

■or

An m ti r k ningen'.

I') Frin silla erjthrina upptages liar

samma exemplar, som al' p»'- 11Sn >«ej

i förr» loman af Acadomiens h,m f'- Hit,
Ulls l.afva oj flera blilvit lonna D'“a i of es
Knmoa i si.! Fauna föra.oflat .lenm, lägels r.,, ,
kommande i Sverige, har . delta t»U a»l»nd»J
rarenheten bekrättal hvad vetenskapen hwj
n ct n iig funna exemplaret, en hona, törvar as

i Konol. Vetenskaps-Åcademiens museum.

9) FA kul a ferina är skjuten i 1 mgstäclJI
myr på Gottland il. 16 Juli 1840. on !uick a j
således här. Exemplaret, en hona, lorvaras p 1

acaderniska museum i Lund.

3) Det är ganska vanligt att undei bli*
vintrar här träffa individer af flera bestämda fUl
fa g lar, särdeles bland passerim. Så har t. ex. , n
ne varande vinter, en af de mildaste i manual
minne, Alauda ar vensis varit synlig d. 1 d JanJ
ai i. Under sådana gynnande omständigheter tiir4
na si" till och med individer bland Grallce vid
•ttt här öfvervintra. Äfven under stranga vin-
i, ar träffas då och då en Scolopax rusdcola vid

kanten af ett öppet vattendrag.

4) Sedan de flyttfåglar, som här hackat, i
hösten redan aftågat, anlända icke sällan stoj
skaror af samma arter från nordligare orter. SI
dan Goltlands egna stavar mot hösten aulyLtsi,
finnes under en tid af flera veckor på hela lanj
det ej en enda stare, men då skarorna Iran a|
dra trakter hunnit anlända, säger GoLtlännmgP

”att staren åter framkommit. .

5) (Jr ia Grylle i sommardrägt och vinte

drägt anses allmänt af Goltiändska skyttai ()C '
fiskare för särskilta arter: den förra kallade |
la svärtan och den senare sillknipare.

213

g) Såsotn anmärkningsvärda egenheter bör
att Fringilla montana här icke finnes,
a ", , i 1 1 dess närmaste slägtinge, Fr in gilla do/ne-

0* .. I I m ?> 11 T .1 L r £» CQ n n 7 . . 7 .

stic (l

är allmän. Li k a sä ar Anas Querr/uedula

i J r ja njiKfnrlp /Jnrn

bär w' l 'o

•llciris sedd, oaktadt Anas Crecca finnes i
är ? ,

1 -n ie t ras k.

1 7) Lärus minatus , som Professor B. Fries

omkring 20 år sedan här under häcfeningsli-
| fiH skjutit» har de senare åren icke återfunnits.

för

8) Anas moUissinia häckar här i icke ringa
ta ] , särdeles på östra sidan af landet, och skul-

j (1) 0 m den vårdades, kunna hlifva af betydlig
föialel. Men den allmänna seden, att skjuta fa-
„ e ln hvar den öfverkommes och ännu mer den
joiöilande äggplockningen, hvilken hedrifves med
€J1 beklagansvärd grymhet och lättsinnighet nä-
stan öfverallt, skall snart göra denna herrliga få-
ae \ till en af Gottlands sällsyntheter.

9) Ster na ctrcticci J som Professor B. Fries år
1823 här först anmärkte, är nu på vissa holmar
omkring Slitö mycket allmän.

10) En erfaren jägare har försäkrat mig, att
lian förleden sommar i sällskap med Sterna ni gra
sett en ovanlig tärna med svartaktig färg och
röda fotter. Detta måtte således hafva varit Ster-
na leucoptera. Jag vågar dock icke anföra fågeln
som Gottländsk på en blott gissning, förrän jag
nästa sommar kan bli i tillfälle att undersöka
löiiuil landet vid häckningsstäliet.

\

c

irmaceus

versig'1

ol<

o

n

a f

CARL h SUIDEVALL

T,v(>lkoltsl;igtet , som allenast (ilihörer gamla conli-
'^iilea, bar under de sedan re årea vunnit en be-
| vdl |g tillökning af arter. Är 1830 voro allenast
2ate ”riktigt kände, nendigen E. eu ropfens oeli E.
•liiritus; under det derpå följande årtiondet till-
konmio beskrifningar af 8, och jag är nu i till-
{• ;i [| e att kunna tillägga ytterligare två arter, hvil-
|. ;1 v år för natyralhistorien nitiske landsman,
Professor i Iedenbor.g, funnit under sina resor i det
inre af norra Afrika.

Då jag här lemmar besk nf ning af dessa bada,
som i det följande komma att upptagas under
namnen E. heterodactflus och E. platyotis , torde
det ej vara öfverllödigt, att på ett ställe samla
en öfversigt af alla de hittills kända arterna, med
beskrifning, äfven af den välbekanta europeiska
arten, och utmärkande af de detaljer, som vid
nya arters beskrif vande i första rummet måste
tagas till jemförelse. Jag beklagar blott alt ej
hfflva sjelf sett en stor del af arterna.

Slägtets arter synas vara utbredde ofver alla
delar af Europa, Asien och Alrika, med undan-
tag af de nordligaste, kalla trakterna, i granshapet

216

af polcirkelil, livarest cle fullkomligt sak n ., s
men på Madagaskar, som i allmänhet tyckes v ^

n . 1 i . ,1 ! f I _ * 1 I . * * ^ * f I

så utmärkt genom djurformer, h vilka visa h e . , '
liga afvikelser från de motsvarande som bebo | 1( ,|

den öfriga så kallade gamla verlden, att

lT ‘an

torde halva skäl nog, att med Ismoa (b.opp,,
anse denna ö såsom en egen, i Zoologiskt hänj'

ende skild Continent, bafva inga egentliga p •

nacei blifvit funne, utan i deras ställe några

n.

^cir

slägtacle arter, Ii vilka visa tillräckliga af vikel s ^
för alt bilda ett eget slägte, Ericulus*®) Is. Geofp^*
och utgöra öfvergången till det ännu mera a f v -'’

kande, och endast på samma ö lörekomniand

släglet Centetes.

Tandbyggnaden hos Erinaceus visar i allmän
het samma egenheter som hos Sorex. I båda k ;
karne äro nemligen de två mellersta framländerivi
ovanligt stora och, utan tomt mellanrum, åtskild ,
från de egentliga kindtänderna genom en oafbru
ten rad af ganska små tänder. De visa således en
tydlig mellanform mellan tänderna af de öfnV,
djuren och dem af Gnagarne, hos h vilka de m( ?U
lersta framtänderne äro ännu mera utvecklade
och alla de små, derefler följande länderne mn
af försvunnit.

I Öfyerkåken af alla Erinacei finnas 6 fram-
tändcr, sittande uti det ganska stora os inter-
maxiilare. De tvä medlersta äro ganska långa,

*) Ännu känner jag dock ej någon art från den %
bekanta östra tredjedelen af Asien.

**) Dess lättast fattade utmärkande karat ter är, att di
tva mellersta undre framtanderna , äro mindre at
de nastfol jande. Det synes mig högst tvifVdaktig
att ti Ilräck I ige skäl finnas for alt såsom eget slngti
från Erieulus afskilja EcTiinops Tdfairi . (jumf. Vcl
Ac. Zooh Ars b. 1839 p. 74).

217

lf c y-linclriska , med föga afsmalnad spets, nära

let •' I. (■ /VM l-,, 'I • In

1 ' lfC^ ■* 11 . i •• • 1 ° > iidid

i 'h-iiLii och löga böjua , samt vid roten långt ät-

. nmpri;iil (le öm intilwlo i ‘ r

.skiU 1

emedan de äro inkilade vid sidorna af
dci som de yttre 1‘ram Länderna

,-v . I /-v .1 ! . _ .. fA i

ren,

isopp 11 0 \ j J LL1L nam länderna

"j^a sitta hos andra djur. De 2: ne derpå följande
K "h vardera sidan, äro ganska små och sitta ej

* Jl V‘* * '- LV ' / onia ULU MUU ej

JL,n hos andra djur i jerrinbredd med de med-

S‘t i . n Kol/nm rl n iv n S ) P. d .. • • /• • i i

utan bakom dem. Båda äro framåt riktade

£l’SU ( > 1 » 1 w iicliuut 1 J 11 UIUU

i kronans bakie kmu inskurnej den bakre
tyll re) äi’ e11 ai ‘ter försedd med mer eller

(V LU v ii, , niei ener

jiintlre tydligt dubbel rot, och alltid något större

i .. frö mrp D/jf o/i»» ^ i' »

0iliatlxw -j v , wv,.x umiu ndgui. ö tur re

;j ( i Jen 1 ränne. Det ser ut som om denna sed-
„ vore hindrad i sin tillväxt genom främsta

I i n»l7 n r v? n/\lr I . . v ... . 1 I . . / » • i .

Jiare * — - ;•*** s c “ ulJl1 nainsia

ta iifleiis starka utveckling; ty hos de öfriga djuren
'■ framtänderne gradvis af- eller tilltaga i stor-
jek. Ihas de köttätande rofdjuren är medlersta

i \ un ■ »-» ■ 1-1 o 1 /-. I •. p • .

p i J b

— Ul IIIOUICI öt(l

fram tanden den minsta, hos de öluga är den yt-
tersta minst.

Efter dessa följa, uti sjelfva öfverkäksbenet, 3
små tandei som halva nästan lika form ocli stor-
]ek med framtänderna ; de äro koniska med en
liten inskärning i bakre kanten och försedde med
nier elh 1 mindie dubbel rot. Den främsta af
tleni måste tillred je af sitt läge, näst intill mellan-
liiiks-söinmcn , kallas hörntand. Den är äfven all-
tid något , ehuru obetydligt, högre än de häda
följande och sista framtanden, men för öfrigt sak-
nar den helt och hållet formen af en hörntand,
bvarLill vanligen hörer enkel rot; man skulle alltså
liunna med Fr. Cuvier antaga att den vore en
kouisk kindtand och att Erinaceus saknade hörn-
tander Af de häda följande små tänderne,

) Alldeles detsamma är förhållandet med öfre hörntän-
derne hos T alpa , kvilka doek aro Betydligt högre,
l.os delta slägte tillkommer en ännu större afvikelse

218

som rnåstc anses för falska kinaLänJer (i, 4 .
lv .i. ()L lägre ; men den ar ">><l 1>lLcldl e ^

(l er lörseclcL med en spetsig knol, samt en pjp
kommande inre rot.

Do egentliga inre kindtänders lolja derefp,
oehäro till antalet 4. Med undanlag al don ^
ä,-o de betydligt större, lyr-spelsuuc någ 0 J

Idet Irans verselit fyrkant ige. Den hanne al d e J
u . ofvanifrän sedd, sned, bakat bredare, lydl^J
t ransversell och försedd med en ganska bog»
ska rn kantad spets från yttre främre vinkeln 1)1

m spels är högre än hela den olugu undrn<| 0||
Dereinot är yttre bakre vinkelns spets outu, D, u[
oeh utgöres blott af en hoptryckt kant. r)e b;i ( |J
inre sneLsarne äro små oeh trub b.ga. - d:dra eg ( , lt J
J j . . a kindtanden är nästan regidierl 4-kantig, nit J
2°yttre oeh 2 inre, något spetsade knölar , sanit r U |
yLl , e kant på kronans yttre sida, bulken Dakätf
utskjuter såsomen löga upphöjd, spets, g ^v.nkd
cdler häl. — 3:dje tanden är äter sned , bakat sm a*

i u i i .. ,11.,.. enm ii m i

eller lial. — oxije uimtuiu. — ’ ;

l u-e med 4 knölar eller spetsar som aro i ( | e
närmaste lika dem på andra tanden; den yl| n
främre är dock något större än den bakre. K,

, a i V ! , . w. n . fic-l ndtvul n 1,1

främre är itoeK något swut

yttre kant på kronan, liksom pa sistnämdc lamk
bildar en spetsig vinkel framåt, tätt intill vinkdj

i underkäken. Dm temligen höga land, som dpi
vanlingen kallas hörntand, är nemligen lo. sedd med
dubbel rot, och ligger bakom ölre hornlamknl
1 1 v i 1 k e t a IV i k er från lörhållandet hos alla andra
(Prima tes , Ferae, Pecora &e. &e.). Den kan alltsl
ej anses för hörntand. Men hos Talpa räknar n.aij
vanligen 8 undre fram länder , oeh om yttre pure|
af dessa, som afviker från de öfriga genom en iu.t*
konisk form, anses motsvara hörnianden, sa aterlal
man här både det hos de flesta djuren vanliga ,,n|
talet af fram tänder, och det vanliga läget al l,IJlll |
lämienia.

219

„ . llK lra kindtanden. — 4:de kindtanden, som är
V‘ s j s ta i hela käken, är ganska liten, hoptryckt
L l | | tjansversell , samt snedt sittande, med en liog:
•'re, och el1 g ans ^ a hten yltre spets, samt en
i," nl' utanför denna sednare, liksom på de två ib-
.^ående kindtänderna, (Uti den yttre kanten på näst
^sta kindtanden hos E, europsens, finnes ofta en
j S | U , n uppstående spets, h vilken dock understundom
j tna s på båda eller på endera sidan).

Underkäkens tänder äro smalare än de i öf-
vefkäken. De egentliga kindtänderne, som äfven
] r ir äro 4, hafva nendigen ej så stor bredd som
län°d* De hafva, liksom de öfre, ett lika antal
spetsar i yttre och inre sidan, men dessa sam-
nianlöpa parvis, i form af upphöjda kanter tvärs
iifver tandkronan. Dessutom hafva de i främre
sidan, eller ändan, en stor klack i form af ett
jiå°ot lägre veck, h vilket utåt omgifves af en nå-
got uppstående emaljkant. — Den bakre tanden
är liten, oval, snedt stående, med blott ett par
spetsar och en rundad främre klack. — De två
följande äro störst, ungefär lika stora, med 2 par
spetsar och främre klacken inåt spetsad. — Den
främsta verkliga kindtanden bar blott en, ganska
hög spets, som uppskjuter öfver hela den ofri ga
tandraden, liksom på främsta egentliga kindtanden
i öfverkäken. Den motsvarande inre spetsen ,är
reducerad till ett otydligt rudiment, men den
främre klacken är hög och spetsig, så att den bil-
dar en spets, som är föga lägre än den först-
närnde.

Framom dessa ligga på båda sidor 3 ganska
små tänder som likna de små tänderna i öfver-

käken, men de äro starkt framåt lutande och hal-
va enkla rötter. Af dem är den mellersta något
större än de öfriga, och ligger, då käkarne äro

220

verkäkcn, h vilka de likna; men de siLla närnu, re

{oljande:

Fram tänder på hvardera sidan 4" lianne paret
ganska stora; olYan lodräta, långt åtskilda, rie-
dan framåt lutande; de öfrige ganska små.
Hörntänder knappt större än de yttre franitän.

Falska kindtänder f : den bakre i öl verkäken lägre,
med en yttre och en inre spets.

Egentliga kindtänder 4 : de ofre föga transversella,
de undre longitudinella; den lräinre ined en
hög spets, de 2 följande med 2 yttre och 2
inre spetsar, den bakre liten, sned med ett par
spetsar.

Mjölktänderna hafva samma form som de per-
manenta. Jag har ej haft tillfälle alt göra nog-
granna iakttagelser öfver tand vä xlingen , men (in-
ner bakre fram tan den i öfverkäken och främsta
verkliura kindtanden i den undre stadde i växling
hos en E. europceus som blifvit dödad i slutet af
Augusti. Denna har något öfver 4 af det fullvuxna
djurets längd (7 tum); cranii suturer äro till en
del öppna och kammarne i hjessen äro helt och
hållet åtskilde. Detta exemplar synes alltså vara
föd t samma sommar, i Juli månad, då ungarnc

tlevne; den ofre med dubbel rot.

221

födas, men det liar alla tänderna af lika

som fullvuxne djur.

llUI '|)e fa olikheter jag funnit uti tänderna, så väl
cranmm och ofriga delar, hos de arter jag
s 0 " 1 , ; 1 1 fa 1 1 e att undersöka, nämnas på sina ställen
h :1 ] r) ,ifnin°arne. Hos alla säkert kända Erinacei
ta ffff arne korta, (de längsta hafva vanligen nå-

gro

g

t t ii7< 1 re än halfva hufvudets längd), och be-

i rvooen, fran trakten nast ofver svansen till
idäda ij86 c ’ , , , , , , „

liiiå hjessan, utan att vara blanuaue med har

'"■ä ii tan att vid gränsen småningom öfvergå till
°, 1 ^är hvilka betäcka de ofriga kroppsdelarne.
Y 1 1 re öronen hafva hos alla en a fläng form, med
vcili°d men ej framstående tragus; den europeiska
^ien°har dem mindre än de ofriga. — Nosen är
teinligen långsträckt, konisk, trubbig, och på spet-
eJ1 jdödd af en naken, läderartad. hud som hos
olika arter sträcker sig något olika långt bakåt,
]j i hvars sidor näsborra rne öppna sig. Dessa
hafva, hos alla de arter jag sett, undre kanten
uppstående, såsom ett veck, som bakåt ocli
u p|i|t. slutas i en spets, och är i yttre kanten
sv a<d landad t (”nares cristatce” Linn.). — - Tårna äro
korta ocb kunna föga åtskiljas. Några små olik-
heter i deras relativa längd och olika samman-
bindning af ett hudveck utgöra goda artkarukterer.
Tummen (eller första tån) är alltid ganska kort,
så att den, oberäknadt klon, ej är längre än me-
tatarsus af följande tå. Vanligtvis är 3:dje och
4:cle tån längst och den 5:te kortare än den 2:d ra.
Klorna äro hos de flesta arter föga kortare än
sjelfva tån; isynnerhet 2:dra och 3:cljeklon, hvilka
äro störst. — ■ Svansen är hos alla ganska liten,
tunt beklädd af små bår. — Spenarne äro hos
E. eurojjceus 5 på h vardera sidan, sittande i rad
långt ut från medellinien , under sidorne, nemligen

222

i inom bakre låret, 2 på ahdomen, ocli 2 n nr j
thorax. Hos Er. auritus skola de, enligt Pat, IjAs
blott vara 3 par, nendigen endast eLL par
thorax.

Om de tropiska arternes lefnadssätt finn ;ts
inga underrättelser. De båda nordiska ligga j
dvala om vintern. Ungarne födas blinda.
nadssättet af E. auritus finnes förträftligen sk ildradt
af Patu.as i Zoographia Eosso-asiatiea ; al E. em 0
paeus uti många arbeten).

Namnet Erinaceus är gammalt. Det f,;
kommer hos Punius och flera latinska förfat( in . p
såsom namn på Igelkotten. De flesta upp] ;i g 0r
hafva i stället Ilerinaceus , hvilket tyckes var a
det rätta, gamla namnet, och Conr. Gkssner säger
at t inan först i nyare tider börjat skrit va det utan
II. Han synes med rätta vilja härleda det lY;; tl
Horreo (”quoniam spinis horret”) ■*). Samma djur
kallas af andra latinska författare Hericius , Ericius
eller Ilerix (se Conr. Gessner Quadrnp. Ed. 2 p,
106). I Grekland beniimdes det 6X lV0 S i likhet
ined Sjöborre^slägtet; men af Romarne, brukades
namnen Echinus och -Ilerinaceus bestämclt för h var
sitt föremål, utan att förvexlas. Åtminstone är
det sä hos Punius som öfverallt begagnar det för-
ra för Sjöborren och det sednare för Igelkolleii.
Deremot benämna medeltidens Zoologer ofta den
sednare Echinus terresLris, eller till oeb med Eri-
naceus terrestris.

De kä nda arterna visa en så stor öfverens-
stämmelse i bildning, att cie måste betraktas så-
som utgörande ett enda, odelbart genus ; men då
lik väl några af dem, nemligen de som i det fol-

) I)i t äi ej af Grekisk t^ursprung, ehuru det tyckes visa
iiagoa öi verensstammdse med orden sqlq och

223

t „öra andra afdelningen, tydligen bilda en
;- st naturlig, underordnad grupp, torde
lite 11 ’ j e naturforskare som älska att göra

enera, anse sig böra frånskilja dem såsom
H.f 1 sjäg te, oeli till deras tjenst fur jag föreslå,

iE c p. , (jyp anförda gruppen använda namnet
‘ ntt . . Qet blir likväl i detta fall nödvändigt,

^likaledes gcnerice afsöndra E. cethiopicm ocb

f heteroäactf lus , h vilka lika mycket skilja sig

<J ' i, varandra, som (rån E. aurilus och eurouam^
från 11 '

a) Erinacei aculeis varie intertextis, verticis
rom inei)tibus, non ved parum brevioribus.
j’ili in plerisque longiores, rigidi. Species pras->
lerea inter se differuut struetura pednm, digi-
liiinm, unguium, aurium, nasique.

\ EB1NACEUS earojjceiLS Linn. grisens, aurieulis
vellere occultatis, pedibus brevibus, crassis, 5=
dactylis , digitis liberis.

Llabitat in Europa fere tota , estque inter pauca
aiiirn alia vertebrata huieparti orbis terrarum propria ;
montes enim uralenses, teste Pallas, non transit.
Tamen in Caucaso, usque ad mare Caspicum,
prope Baku invenituv, teste Ménétrif.s. Borearn
vevs as in Suecia, vix limi tes regionis Quercus, ad
lat. bor. 61°, exccdit; unicuin vero specimen ad
Hecle, in prov. llerjeådalen (latit, 62i°) visum
fuisse refert Nu.sson, (Skand. Fn. I p. 137). In
Westmaunia, circa lat, 60°, frequenter occurit.

Descriptio. Longitudo corporis maxima It
poll. Sv. (273 millim.); majores non vidiraus, nee

224

apud nos i n veni r i eredimus, sed m Europa llle( p
p a ullo major esse videtur*). Mensuras seq Ueru
pro comparalione, millimetris expressas, dam Lls w

Longitudo corporis extensi
. — cap:s ad basin aurium

an ti ca ni

Auris altil. e basi antica
Pes post. a calce, praete

a. 260. b. 250. c. 225. d

ungues

- lalit. in basi pollici

Cauda

Unguis 2:us postieus. . •
Aculei dorsi medii . . .

— vertieis

Cranium a basi dent. prim
ad angulum crista;
occipitis . . . .

. — latit. in arenb.Zygomat
os&is frontis antica

59.

23.

43.

25.

25.

10 .

30.

24.

62.

37 .

19.

— • 56 .

— • 17.

40. . 38.

12 .

8 -,

27 .

62.

36.

18.

34.

17 .

-Oo.

47

16 .

30 .

9 ,

20 .

48 .

30 .

16 .

Aculei basi, ad medium, pallescem es
dein late nigri, apice late albidi vel flavesceiUesI
sed in summo apieulo plerumque picei. Yerlicisl
parum breviores sunt quara dorsi (conf. n len P
suras). Pili corporis densi, elongati, rigidi et
crassi; cinerascentes, plus minusve flavescenli-liiicijl
Rostrum ante oeulos fuseum. Orbita superne etl
anticc

*) Martin in Zool. Proceedings 1837 p. 103 memnratj
Erinaceum (e Britannia?) longitudine 14^ poll. Brit.l
i. e. 15 poll. Svecanorum.

**) Specimen a., est q 71 vetus, longit. 10^ poll., propå
Stockholm captns d. 30 Maji 1841 ; — b. esL o* adultnsj
10 pollicaris , crista vertieis sat elevata praeditus; — d
est o 71 9-pollicaris, tempore verna I i prope Stockholirt
occisus, dentibus omnibus renovatis et cristis verticil
nuper confluentibus; — d, est £ junior, 8 pollicaris!
ante mutationem dentium, prope Stockholm, dia,
29 Augusti occisa , cristis in vertice nondum con-J
fluentibus et suturis omnibus evidentibus inslruetaf

225

• c c nigi’ican s< Uabii margo et maxilla inferiur
nll jjj c la, i* 1 cP seniore fusca. Au res et pedes fusci.
F* Cranii crista verticis non iu osse frontis con-
. , a tur, sed iR l suluram coronariam diviclilur iu
% 2 , arcuatim d ivergentes et angulum aculum
F n , m . a ntes. Ossa nasi antice, pone apicem, valde
ntfustäta, unde simul formam folii s. d. liastali

jgferant* .

Dentes ca mm leviter anlrorsum directi sunt;
guperioris radix externe sulcatus, ppseterea vero
s j jn plex est. Dens incisivus externus in max. su-
periori radice omnino simplici instructus. — Rhi-
parium callosum, areolato-rimosum, longius pone
pares nudum. Margo narium ut in omnibus
erinaceis prominulus, inf ra serratus. Labium
superius antice interruptum, a plicis 2 longitu-
Jiaalibus, e rbinario ad dentes duetis, divisum.
Yibrissas paucre, breves, tenuissimae. Oculi par v',
palpebris crassis, non plicatis, nec ciliatis, clausiles.
Menibrana nictitans imperfecta, laminam sa t mag-
nain, corneani continet. Porus lacrymalis in ver-
ruca sat m agna , cailosa, nigra, longius ante mem-
branani nictitantem situs. Au res rotundate, lon-
gitudine fere aequant distantiam ab oculo, sed a
pilis elongatis capitis fere omnino teguntur.

Pedes sat crassi. Digiti ubique 5 perfecti,
usque ad metatarsum separati; medius reliquis
longior ; 2:us asqualis 4:to. Dig. 5:us in pedibus
omnibus multo brevior quam 2:us, tubera plan-
taria aequans. Pollex ubique multo brevior quam
5;us, sedeoparum angustior, totus liber. Ungues
anteriores ; pollicis non parvus, reliquis compres-
sior et paullo magis cur vatus; 2:us et 3:us aequales,
reliquis majores. Ungues posteriores 2:us — 5:us
majores quam anteriores : 2:us reliquis omnibus
K. y . Acad. Han dl, 184 u 15

226

plerumque multo longior et paullo crassior; polli t;i
perfectus, arcuatus, excedit apicem ossis metat^
2:di. Omnes ungues, präster polhcum, m S eiii 0 .
ribus valde triti evadunt. — Plantas pedum 0llK
nium usque ad apicem tibiae et cubiti nudae.
omnes subtus, praeter pulvillam magnam api cis
scutis (s. plicis) 3 transversis, integns ornati. r p u .’
] 3 era plantaria in ped. anticis et posticis s

ltevia, mollia: 3 antica, niagna, ad basin digit 0ruQ |
2— 5 adsunt, quorum medium maximum est et cu lu
interno confluit; 4:um, minutum, adest in basi p 0 p
licis, pone reliqua. Tubera 2 posteiioia, coll a .
lerålia, confluentia, in pedibus anticis sub basi
nietatarsi, in posticis sub ejus med io si ta. Magni,
tudi ne asquant tubera 2 antica media . externum
majus, antice rotundatum; internum angustum , e t,
prtesertim in ped. anticis, introrsum in apicem
paullo inflexum, durum, subacutum, lere ungui-
formem, terminatum.

Ånus sat prominens, fere in basi caudse situs,
Mammee utrinque 5, ut antea diximus siti. Scro-
tum non prominet. Penis sub medio ventre e\-
serendus.

2. ERINACEUS f rontalis Sm. nigro-fuscus, capitej
nioro, fascia frontis temporumque alba; auriculis
medrocribus, vellere fere occultatis.

Smith Illustr. of the Zool. of South AfricaJ
Mamm. pl. 3 (et antea in South Afr. Quart. Journal
1831 N:o 5, quem libruni non vidi). — Bexmtt
Zool. Proc. 1832 p. 193. — (Idem ac E. capensis Sm.).

Hunc ipse non vidi. Specimina ex interiou
parte Africae meridionalis allata clescripsit Bennett,
aliaque e vicinitate urbis Littaku reportaverat Smith.
Sequentibus sat affinis videtur. Pedes poste-
rioves, ut illorum, secundum figuram citatam et

227

j eS crip tionem ’ clon g ati esse \ idcntm ; sed aures ibi
fe niajores ap paren t qnam ia E. europaso, fuscae,
, pilis frontis longis, albis, fefe oecultafc®. Colof
c0l 'pori s obscuiiis, tantum sub niedio gastrceo lon-
■il,udinaiit er pallidus. Aculei basi et apice albidi,
Jjedio late nigro-pnrpurascenles, inordinali, jn
Rollie iion bieves. Pedes pallescentes. jDjidtös noll
descriptos invemo, sed ligura Smilbii ostendit un-
piies poslicos niajores cjuam anlicos.

Senior, sec, Smith, 0*9, nigrior, longit. 7 * poll.
Junior, sec. Bemiett, fuscesöens, longit. 5* poll.;
aricuke A; pes post. curn unguihus l-,\ poll.

3. EPiIINACEUS concoior Mart. uigrofuscus, acu-
leis dilute biumieis, ante apiceiu nigrxcantibus.
Macula I roni is alba, auriculis bre vibus.

Martin in Zool. Proc. 18.17 p. 102.

Habitat ad frebizond Asioe rninoris; milii
tantum a descriptione citata cognitus. Longit. 94-
poll. Pes posticus a calce, präster ungties lf. Meta-
tarsum igitur eodem modo elongatum habet ac sp.
sequens, cui Mimis eSse videtur. Aculei frontis
tit in eo elongati. Aures breves, rot undatte dicuntur.
Pedes et relquae partes 11011 descripli sunt. Pectus
soi dicle album; nota alba in f ron le et alia ante
aures adsunt*

4. ERINACLUS heter odactjrhis ii. sp. grisens, auri-
culis magnis, digitis connexis; pedibus posticis
4-dactylis.

ti 1 ■ s l )ecam ' ua > Sennaar, prope flumen

11 el abiad capta, retulit noster Hedenborg, qui
egiones islas annis 1835 et 6 diligentissime ex-
™.i' aviL q Q uar tum vidi in Musaeo Parisiensi e
rt gione Senegalensi allatum. Totam igitur region em

228

Africse, Sudan diclam, inhabitare videtur ^

Erinaceus. r

Spccimina nostra inter se ffiqualia, b poi|j ( , ;u

ria, adulta apparellt.

Long. capitis ad basin auris 37 miil.; Alt. auri.s ig
Aculei in dorso et vertice 18.

Pes posierior a calce, präster ungues 25.

Unguis posticus interiör 5.

Cranii longitudo 45; latitudo in are. zygom. 9 ( ;,
in tubb. frontalibus 13.

Crista verticis cranii usque ad medium 0 r M: ,|
frontis continuata, ibique antrorsum in iineas
subreetas, ad latera fere transversim divergeut es |
divisa. Fovea frontalis, antc cristam, non
fundior quam in E. europaso. Ossa nasi postis
attenuata, antice linearia. Dentes canini parvi, , lt i
in reliepuis Erinaceis, sed perpendieulnriter direelij
Hi et d. primores externi radicern habent y ( >J
duplicem. D. primores medii supra subtusc|ue
minores quam in reliquis miln cognitis Erinaceis;!
parum majores quam d. canini; dens proximmj
et spurius posticus superior, multo minores sunt,
ratione reliquorum, quam in E. Europaso. Du
cetero dentes om nes et partes cranii similes sunt
bis partibus in specie nostra te, et carina ossis palatil
parum minus prominet. — Cranium feminas Iialtet
cristam verticis sat humilem, suturas posleriores
obsoietas et om nes dentes maxime tritos; vet ud
igitur fuisse videtur. Mas junior apparet , sutiuis!
magis conspicuis dentibusque non t r i tis ; crista ver-
ticis antice brevius inträt in osse frontali, sed la-
men duplo altior est quam in femina. Dens quo-
que spurius posticus in maxilla ejus superiore deeslj
Aculei colore similes sunt iis in E. europaso:
verticis non breviores sunt quam dorsi, et, olj
pilos frontis breves, valde prominent, cristam lere

229

forixi aiites. Pdi corporis rigidi, crassi, sparsi, nec
( | e)1 si; in toto gdsli feo cinerascentes. Rostrum us-
mie atl ocuios , cum maxdla inferiori, dilute fuscum,
jidnexa niacula nigra supra et infra ocuios. Frons
‘ c l tempora albida. Au res fusco-, pedes griseo-

inlosi- ,

1 Au res longitudme aequant dislantiam ab ocu-

jis; tantum basi a pil is frontis b re vibus obteguntur.
gliinarium omiiiuo ut in E. europaso formatum;
cr assi usculum , superne pojie na res nudum. Yi-
Pi issae nmlto longiores et crassiores quam in E.
en lopceo. Pedes poslici, ratione corpovis, nmlto
aDgiistiores et panllo longiores sunt quam in sp.
noslrate. Digiti omnes ultra medium per plicam
ciilis connectuntur , ut ni mustelis; medn antici
usque ad ung nes pa lmati; 3:us et 4:us ubique
lequales et reliquis longiores; 2:us in ped. anticis
proeter u ngues , non longior est quam 5:us, quod
Jiuic sp. proprium est; in posticis vero, ut in re-
liquis Erinaceis, cum superat. Pollex in ped. an-
ticis parvus, perfecte unguiculatus; in posticis nul-
las apparet; adest enim tantum rudimentum ejus
exungue, ut verrucula obsoleta, ad latus internum
luberis plantaris inlerni, quo brevior est, sita.
Ungues postici, ut in E. europaeo, paullo majores
quam antici; indicis praesertim reliquis major.

5. ERINACEUS cethiopicus Ebr. totus pallidus
auriculis maximis, unguibus brevissimis.

Ehrekberg Symb. Pliys. (in nota post. descr.
Herpestis leucuri).

Habitat in Dongola Ebr. In musaeo Beroli-
nensi unicum specimen vidi, quod extensum 6
pollicare fuisse videtur. Specimen farctum nunc
longit. habet 4j poll. Paris, (fere 5^ poll. Sv.).
Longit. capitis ad basin auris 34 milim.

230

Pes post. a calee , präster ungues 27 milliui.
XLmiis medias vix ultra 2 millim.

Ö Acujei pallide Ila vescentes , basi et apioenlljj,
j-atione corporis longiores quam in congeneri| Jlls |
fere pollicares; in vertice v i x breyiores quam ; ( j
dorso, ideoque, ut in praefcedente ibi longius p r ^
minenles apparent. Corpus subtus albopd los Ulri
postice fuscescens; facies 1'usca , f route pallida , Cu ^’
nota media fuscescente. — Aures vix minores su Jlt
quam in E. aurito, longitudine capilis dimidia n
e. longiores quam distantia bascos ab oculo). Ped es i
postici elongati et angustati ut priorum, DigiqJ
5;us omniuin pcdum brevior est quam 2:us; 3; Ll J

et 4:us reliquos superant. Pollex postieus perfectu s ,
non parvus: präster unguem ad basin dig, 2 ; ’
extensus. Ungues omnes albidi, parvi: longitudine
vix ultra ' 3 - digitorum; in reliquis Erinaceis digiij s
parum breviores esse solent. Tamen u. 2:us pos(, e ,
rior, ut in omnibus sp., paullo major est cpnun
reliqui. — Dentes primores in bac specie, obser-
vante amico JD:r Eiuciison, ut in E. aurito forniali
sunt: sc. superiores ratione corporis minores, infe,
yiores majores quam in E. eu ropas».

b) Erinucei aculeis densius positis,
ord i na tis, aiitrorsum sensini multo brevioribus.

(In sp. quas vidi, N:o 6—8 pili corporis sunt
breves, densissimi, molles, quasi lanei, Auriculoe
piagnce. Rbinarium angustius, baud pone nares nu-l
dum. Yibrissae longae ut in E. hederodactjlo. Pedesi
postici ut in illo paullo elongati. Digiti tantumbasi
plica brevi conjuncti. Nares, labium superiusJ
Cäuda, ungues ut in E. europaeo et plerisque).

231

6 .

ekinaceus auriius Pall. mollissime albido-
i losus , auriculis maximis, longitudinem capitis
[jinidiain excedentibus; pollice postico mediucri.

S. G. Gmemn No v. Goram. Petrop. XIV , 1 , p.
519; et Pai-t.as i bd. p. 5/3 (descr. optima cum
•inatoaiia et observationibus de sonino biemali). —
Pau.as Zoogr. 1 p. 138 (llisl. naturalis). — Fi-
s cher Synopsis Ma mm. p. 262.

Totam Asiam mediam inter Wolgam et lacum

l’,ikal inbabilat, teste Paj.eAs. Eliam cis Wolgam,
nia re caspicnm, usque ad Uibem Baku oc-
secundam Ménétries. Ut iacola provinciae
rr i ygcli , (vans Caucasuai, circa Lenkoran, mcmo-
„ ltul - a Houenacri r , -B ull. de Moscou 1837 N:o 7
i 173. Specimina in musaeis, Berolini , Pu risi is
h Jvieiiae vidi, onmia e levvis caucasicis prope
iiiare caspicnm allata.

Longitudo (i — 7| pollicum; vix major, lesle
pAf f As , occuril. Aculei ut in sp. europoca colorati;
verticis fere duplo breviores et tenuiores quam
dorsi, parum supra pilos verticis elevati; inse-
([iieates sensini accrescentes; omnes ma.vime regu-
Jariter et multo densius quam in prioribus posili.
pili corporis molles, lanei , plus minusve pure al-
bidi°); capitis rigidiores. Facies, in plerisque, tota
cum fronte rufescenti-grisea, orbitis et prseserlim
vostro fuscioribus; alii rostrum, usque ad f oculos
vevsus, definile fuscum babent, reliqua parte ca-
pilis colore corporis; maxilla vero inferior et margo
Jiibii superioris semper albida sunt. Pedes postici
giisescentes, antici albidi.

Nasus multo magis attenuatus quam in E.
europaeo , supra nares usque pilosus. Oculi inter

*) ”Seniores et majores uigriores liunt, vellere lusto
in<juinato ;i Pallas.

232

ae paullo minus dislant quam ab apice vo.stv -
Au res oblongas , maximas: allitudine, a basi anti c .'
ad apicem, fere asquali -f distantiae ab apice rostp*
Pedes anteriores uL in plcrisque Erinaceis conf' 0r '
mati sunt. In posticis pollex präster unguem ceq (1 -^
apicem metatarsi dig. 2:di,‘ et ungue p ras te rea a ,,
cuato, non par vo, inslructus est; dig. 4:us non br e
vior est quain 3:us; 5:us parum excedit metatar
sum 4:ti, et unguis ejus vix attingit basin ung t q s
4:1 i. CJngnes antici et postici asquales, arcuali
longitndine fere digitornm; 2:us et 3:us asquales'
reiiquis majores. Dentes primores et canini u [
sequentis formati.

7. ERINACEUS platjrotis n. sp. dense albido-pi.
Josus, auriculis maximis, pollice poslico brevissium
Duo specimina ex Egypto misit. Prof. Heden,
boug anlequam iler ad interiores Afrieaé partes in~
gressus est. Tertium vidi in Musoso Parisiensi
patria non indicata.

Simiilimus est priori et scquenti, sed ab ulroque
dilfert proporlione digitornm, et ab E. 7Egypti aco
magnitudine auricularum. Specimina nostra adulta
esse videntur, dentibus perfectis, non ti it is , crista-
que verticis in altero (a) parum elevata, in altero
(b) alt io re et sa t crassa.

altil. auns a basi antica
pes post. a calce, prakter ui
unguis posticus 2:us . .
aculei dorsi medii , . .

Jongit. eranii
Int it.

ji

. «/
ni osse frontis

poll.= 165

millim.

: a 3& ,

b 40 mill.

- 26 ,

- 29 „

- 2\8 ,

-31 „

- 6,

5>

- 17,

-18 „

8-11 ,

~ « >

-43? „

- 27 ,

- 26 „

- 13;

l 'M ,,

233

Cranii crista verticis ut in E. lieterodactylo
f 0 rtn ata : at * medium ossis frontis exit, ibique in
jiiieas 2 omnino lectas, angulo obtuso divergentes,
jjviditui. 1 ovca fiontalis sat niagna et profunda.
Ossa nas * » P one a picem, multo minus quam in
p. europaso angustata. Carina transversa ossis pa-
lati crassa , convexa, multo minus elevata quam
ju E. em opaso. Dentes incisivi medii superiores,
ratione corporis, paullo majores quam in E. euro-
paso: paullulum enim, tam longitudine quam cras-
silie, superant inferiores. Eens incisivus externus
et d. camnus m max. superiori radices vere du-
plices babent. IJic paullo retrorsum dirigitur,
indeque ab illo brevi spatio remotus videtur i
setl basi contigui sunt. Dens molaris inferior, a
postremo 3.us, angulum anticum babet majorem,
inargineque minus elevato prasditum, quom in e!
europaso. De cetero nullas differentias inter dentes
el crania borum animalium video.

Aculei situ, proportione et colore similes
sunl i is ni sp. prrecedente. Pili corporis sordide
albi, densissimi, molles, immixtis non paucis cras-
sioribus, rigidioribusque. Facies cum fronte gri-
sescens, lostio fuscioie, maxilla mferiore, margine
labii et temporibus albidis. Aures sparse pallido-
pubescentes. Pedes dilute fusci ; ungues pallidi.

JNasus, oculorum distantia, auriumque forma
ct magnitudo omnino ut in E. aurito. Etiam vi-
brisste longEe, fuscae, 4 ordinibus impositae, etedem.
Digiti, ut in illo, minus liberi sunt quam in E.
europaso, sed plica tantum parva, imo basi con-
nectuntur. Dig. antici ut in E. europaso et au-
nto formati sunt. In pedibus posticis pollex
multo minor, ungue parvo, subrecto armatus est,
pn apieem metatarsi 2:di non attingit. Dig. 4;us

2M

paullo loiigior apparet quam 3:us p. ^ IJagues aiK
Uui ort*s et posteriores asqu
n),*ij dl'€S , arcuali , cligilis
nbique paullo major, el in

8. ERINACEUS cegyptius Geoffr. dense, mollii,, r
albido-pilostis, auriculis longit. } capilis, polii Ce
postico brevi, perfecto.

[E. cegyptiiis Geoffroy Ca tal. de la Coll. t l (|
Musee, teste Fjscher Synopsis Mamm. p. 262-
librum vero non vidi). — Herisson oreillurd
Geoffr. Reser. de 1’Fgypte, Zool. pl. 5 fE
o. — E. libycus Ehrenbfrg Symbolae Pby St
in nota post descr. Herpestis leucuri.

Specimina ex Egyplo inferiori aliala vidi i u
musceo jBerolinensi , Francfurlano, Parisiensi et
Lugdunensi. Circa Alexandriam vulgaris esse fertur.

Prioribus maxime aflinis et parum major.
Rentes primores paullo aliler, ut in E. emopteo
formati : iuferiores eiiim paullulum majores sunt.
Caput paullo latins apparet quam in plerisquc
Eiinaceis; ocub enirn et apex nasi triangulum fere
aequilalerum formant. Aures ut in 2 prioribus
formatte, sed vix majores sunt quam in E. hele-
rodaclvlo; tamen, ob aculeos verticis breves, ma-
jores apparent. Rigiti ubique 5; tertius et 4:ns
mannles; 2.us parum brevior. In pedibus posticis
dig. 5:us parum brevior est quam 2:us, et pollex
lioi i multo major quam in E. platyoli. Ungues
antici et postici aequales; medius reliquis major,
sed 2-.us illo perparum minor.

*) Digilus poslicus 5:us, ni fällor, paullo longior est
quam in E. anrito, et panllo brevior quam in I,.
iEgyptiaco; sed observes me hosc animalia nurmpiaui
si m u I , ut rilc compararentur , habuisse.

L I J

pauum U(n
parum breviores; 2; Us
ped. postieis sat dilatatq s

235

Aculei conformalione et colore simiies iis in
sp. 2 proecedentihus. Pili corporis ubique densi,
u.oliesque. Specimma colore inter se diflerunl.
gequenles varielat.es obser va vi, quae tainen differen-
t ias ce talis, sex us vel anni temporis designa re videnlur

a) Maximus (forte velus, sexus ign.), circiter 8
pollicaris; albido-pilosus; aures, roslrum usque
a d oculos et pedes loli nigri, nec fusci. Etiam
regio analis cum ventre postico et macula sub
jugulo ntgra (Mus. Lejden.se).

b) Laullo minor; corpus subtus et caput purius
albido pdosa, absque nigredine. Roslrum ad ocu-
los usque fuscescens; aures et pedes sordide pal-
lescentes (Mus. Francof. et Lejd. An 9 junior?).

c) Magnitudine prioris et minor. Corpus subtus
sordide gr isescenli pilosum, facie et presertim or-

bita fusciore. Pedes fusci (an y jun.?). Mus. Paris.

PulJulus bujus coloris, in Mus. Lejdensi, orbitas
habet fere nigras, sed pedes pallescentes.

d) Magnitudine priorum, circiter 6 pollicaris;
Corpus subtus fla vescenti-griseum , postice album,
aiiticc 1 ulesceiili-tuictum, capite toto fuscescente.
Aculei sal pallidi. (Unicum specimen in Mus. Be-
rolinensi, tjpus descriplionis Ehreneergi citatae).

e) I ullulus; subtus totus albus, in lateribus et
capite leviter fulvescenti-tinctus (Mus. Lejdense).

(Species bujus divisionis sequentes ipse 11011 vidi).

9. ElilAACEUS hypomelas Brandt Bullet. de
Petersb. 1836 p. 82 ; auriculis longissimis, acu-
leis med io albis, basi apiceque nigris; gastraeo,
cauda pedibusque nigris. Rostrum, gula, pars
media pectoris et apices pedurn albicli. Aures
mentum et stria ante basin auricularuni albas.
Magnitudo et formae 11011 describuntur. — Ha-
bilat i Turconiannia.

jO EKISAGEUS collaris Cray et IIardv. Illust^
of IiiiL Zool. 3, Tab. I (absque descriptioji e )]
}'j , M1 ra cilata reprossenlat Erinaceum , magni,
(ticline cl forma similem E. auriLo, sed aculei s
nigricantibus, vestitum. Caput toium mgr Ulll>
StVla juguli, ad aures ducta, alba. lectus <;|
jugiiluin rufescentia. Pedes uigvi. Auricuias p a p
iescentes, apice attenuatce et postice sinuatas re-
prassentantur. — Habitat ia lndiae regione Duab.

J 1 . ERINACEUS Graji Bennf.tt Zool. Proc. 1832
p. 124; ex Himalaya. — Corpus cum capite p e .
dibusque fusco pilosum, maxi Ila iaferiori jugu,
loque albis; macula juguli 1’usca. Aculei flavo-
albidi, ammlo aate apicem aigro. Aurieulai loji-
gissimas, albidoe, apice attenuatae. Vibrissaj
longcC. — Corpus longitudine 6 pollicum; a naso
ad aures If; aures 1; pes poslicus cum uu-
guibus 1

Pullulus eden tulus longit. 34- polb, pes posl.
cum ungue -J. Aculei apice quoque nigricantes,
immixtis aliis totis albis. Coior corporis ubique
obscurior quam in adulto.

12. ERINACEUS Spatavgus Bennett Zool. Proc.
1832 p. 123; ex Himalaya. — Aculei caen.de-
scenli-nigri, basi albidi. Corpus cum capite pc-
dibusque fuscopilosum , mento albo. Auriculne
maximas, albiclas, apice rotunda tas. Vibrissre
longce. Longitudo Corporis 34- poll.; a aaso ad
aures i ; aures pes posticus cum ungue 1. —
Specimen descriptum, sine dubio juvenile, dente
spurio postremo in maxilla superiore caruit.

13? Erinaceus e Dauuria a Part, as, in Zoogr.
1 p. 139 describitur, qucm pro variclate E.

237

fairiti babet, qui vero forte specifice cl ilfart., <r n a
Je re juclicent ii, qui a ni mal viderint. E. am itö
major est, vellere fuscescenti-cinereo, paullo
lougiore vest i tus, auricuiis vero magnitudine nou
anclis. Mensuras sequentes affert Pallas-
E. (lauuricus : longit. 9ApolL;aures I j.jcaöda 1
£ aunlus CttSjiicus — Oi. 1 1 .

/ -i 99 * *

7

Species nimis dubiae, vel e methodis Zoologieis

rejicienda?.

Erinaceus sibiricus Seba Thes. 1 p. 79, tab.
49) bg. 4 et 5. • - linne ut synonymon Erinacei
clauimci (JN:o 13) subjungcndum es se crederem,
etsi Paeeas , a deseriplione coloris alienl ductus,
110,1 solmn !»oc uon agno verit, sed eum e Sibiria
orlrnn esse nega t (Zoogr. 1 p. 138). Certe vero ut spe-
cies Liltei i us inrpnrenda sectionis postenens haberi de-
bet; liguiae enim, quas ad spectniina in spiritu vini
asset vata deltnealae apparent, et evidenter ati-
curate fa c t as sunt, optime expriniunt situm acn-
lcormu regulareni pedesque posticos elongatos, qua-
Jes in Erinaceis lnijus sectionis observantur, etpiii
eorporis molles, lanei, ut in iis, describuntur.
^eque Jgitur E. europaeum representant lire ligure,
nee fules eis abrogari potest. Aures, ob situm
lcornnn minus idoneum parum apparent, sed par va?
dieuntur et minores videntur quam in speciebus
cognitis, forsan ob pilos elongatos, basin eorum
ob tegen tes , quod non male eum descriptione Pallasii
citata congrueret. Color ”obscure rulfus” et, in
vellere ventris, ”dilute cinereus, auro quasi obduetus",
a Seba c - dicitur. Acultos (”Pennas”) quoque

238

»apice cruasi auro obductos” apparere aflert, qa 0( |
forsa n actione spirilus vini imp un laclmn e ss G

r ° tC Erinaceus inuuris Linn. sec Seba Thes,
loco nu per cilato Gg. 3, certe mhil alm. est ms |
E. europaeus, aculeis, vel albimsmo, vel actione
liquoris solisve clecoloralis; figura enim , iicet mmu$
aclcurate quam prioris facta , hunc non niale re-
prcesentat. Le auribus dicitur ”auris externas i u
his, ut in nost ra ti bus, nulla deprelienduntur vestigia”
quod , a Seba dictum, non magis ad m i rand mn est,
c aam quod Zoulogus recens auriculas E. europaeo
tribuere potuit, ”solum a margine angusto, meatus
auditorios ambiente”, formatas -'). Hocce ammal c
Surinamo allatum esse, ut prelium angeretur, certe
f, avera t quidam, qui animal veudidisset, ut liodie
quoque tit; novus enim orbis non habet Erinaceos.
Certissime v ero non est animal Coendu dictum, ut
suspicatus est Azara et aln post eum. ^

Erinaceus malaccensis Brisson, aculeis longis-
.siinis, usque ad semipedalibus (vel sesquipedalibus ,
ut scribit Seba) armalus, est tertia species, lanlum e
ligura et descriptione in Thesauro Ser*: ( vol. 1 pag. 81,
tuli. 51 %. 1 et 2) cognita. Haec vero figura orla
videtur a pictura quadaui Hystricis, niale, vel
e memona , facta. Seba non dicit boc animal m
sua collectione adesse, om nia vero, quae in de-
scriptione allert , non niale cum H^stiice con\e-
niunt, p vaeter au res pendulas. Sed aures Hystricis
cristatae, niale delineatoe, facile eandem speciem
praebere possunt quam in icone citata videmus.
Etiam dentes parviinhac icone repraesentati nihil
monstrant; dentes enim fere similes habet figura
Hystricis cristatae verae, in tabula antecedente (50)

*) Zool. Proc. 1832 pag. 193.

239

t ,;„. stlem libri. Praeterea hoc animal ut ”genuinam
j-jysLricem, Javae, Surnatrae et praesertim Malacae
illC olam” proponit ipse Seba. Figura 2 citata re-
prassentare vicletur pullulum neonatum Erinacci
cujusdam exotici, auriculis magnis, et, ut in neo-
nfltis esse solent, defiexis. — De Synonym i a hu-
: uS et prcecedentium nominum conf. Fischfk Sy-
nopsis P . 262.

Bijkrifmng på en så kallad Jätte-
gryta i grannskapet af Stockholm;

af

F A B. L Ö w E N.

På Hästholmen, belägen f:dels mil österut ifrån
luifvudstaden, emellan Kongl. Djurgården och Sick-
laön, mot norden sköljd af Stockholms riviere och
i söder af Svindensvik , upptäckte jag nästförflutne
år den 2 Oktober, under en rödjning på holmens
södra sida, att kolvass växte uppe uti ett bero.
Denna besynnerlighet väckte min uppmärksamhet,
oel) föranledde mig att utforska orsaken dertill!
Då befanns der i berget en Jättegryta af stor vidd,
iitur h vilken kolvassen reste sig. Sedan jag utöst
vattnet, ‘206 kannor, träffades en bädd af bero-
mossa och ormbunkar &c., inväfd till torfva af
vassrolterna. — Under denna, vidtog en bård bank
‘i f slenar och sand, blandad med flissten, så fast,
all jeinsLÖr matte nyttjas Lill dess uppbrytande.
Under denna 1 aln 15 tum djupa bank, påträf-
fades en stor granitsten, b vars kanter voro afsli-
pade, sa att den bildade likasom en tillämnad
spheroid , hvars längsta diameter är 1 aln 4 tum
uch dess minsta diameter 23 tum. Sedan jag med

K- y* Acad. Handl. 784 7 IG

242

tillbielp af en påkallad arbetare från Beckbruket
Liffläudaren Andrews’, efter 6 timmars arbete, Ur
o,’ ytan upplyftat denna sten, hvars vigt of versti ger
5(3 , påfanns ett röse af 210 stycken smärr e

ruiiduötta gråstenar, uti form dels at spherer,
dels af spheroider, dels af ovaler eller agg, af
h vilka den största s diametrar voro 7 och 4|:d e l s
tum och den minstas 2 och l|:dels tum, A edom
dessa åter, låg närmast grytans botten en fällning
af fint stenmjöl (ej sand) om cirka pdels tunna.
Sedan grytan blifvit fullkomligt tömd ocb ren,
tvättad, mätte jag henne. Den bar i dagen eu
horisontal diameter, åt alla håll at 1 aln 22 tum,
är på lägsta sidan 3 alnar 8 tum djup, och
högsta sidan, från den punkt, der det tydligen
synes, att ursvarfningen börjat, 5 alnar 6 tum
djup. Urhålkningen, går öfverallt lodrätt ned;
från högsta kanten till 4 alnar 16 tum på djupet.
Derefter bildar botten en konkav kon, hvars ver-
tikala djup är 14 tum. Som berget är på flera
ställen remnadt lodrätt , synes i grytan 3 st. sådane
sprickor, dock så fina, att ej flytande vatten
droppvis, utan blott fuktighet utvätskas. Men be-
synnerligt är, att på grytans halt va djup, synes
berget vara från horisontal-linien snedt nedåt rem-
nadt eller likasom bestå af tvenne på h varandra
liggande lager; ötra berglagrets nedta kant har
svallat öfver sprickan och bildar öfver henne en
2 tums tjock valk.

Berget uti h vilket Jättegrytan befinnes, stiger
från Svindensvik, först uti 16 graders inkli-
natiun på en längd af 46 alnar 18 tum, sedan,
på en bas af 3 alnar, bryter det sig uppåt uti
63 graders vinkel till grytans lägsta öfverkant;
ocb denna äter befinnes efter af mig gjord afväg-
ning från stranden, beräknadt efter Saltsjöns medel-

243

jjöjd i inlrälfa på 13 a ! i ia r 20 Lums vertikal höjd
och 47 alnar 20 tums horisontalt afslånd från

v aU e,i y ,alK

Åtföljande teckning öfver denna Jätte-ryta
fab. W , utvisar: n J

F ig. 1.

j Jättegrytan, i dagen, med
a dess högsta och b dess lägsta öfverkant.

3- £n ^ttegryta af samma diameter med den
beskrefne, men frän nedra öfverkanten blott
7 tura djup.

Q. Ocn stoi a stenen , som låg i grytan
Il En provisionel väg upptill grytan A, gjord af
uti densamma funne gruset.

Fig

2 .

J, Utgör Sydvestra halfvan af beskrefne Jätte-
gryta, med

a snedlöpande remnan , och
3. Nordöstra halfvan af samma gryta, med fort-
sättning af remnan, samt
b renmans bugt ned emot bottnen.

Till Kongl. Vetenskaps-Academiens Sekre-
terare, Herr Berzelius, äro redan aflemnade 6
st. al de runda stenar, hvilka genom en naturver-
kan, som jag ej kan bedöma, ursvarfvat Jättegry-
tan A., äfven som , något af det uti densamma
lundne stenmjölet.

På Hästholmens samma södra sida, öster om
båthuset, finnas 2:ne andra Jättegrytor, begge af
7 llIn j rs diameter , men blott den ena 1 aln 12
, Um [ U P : J* a holmens östra udde, finnas ytter-

lp re 5 st y cke 'i Berggrytor, dock ej större eller
ujupare ån vanliga kokgrytor.

244

Al tjugonio andra Jättegrytor, livilka mio
vetterligt finnas i Stockholms skärgärd mellan huL
vudstaden och Landsorts bak, äro följande c | e
märkvärdigaste:

l:o. En på Långgarnsholmen i Westerha,
mnge socken, af öl ver 3 alnars diameter och 5
alnars djup.

2:o. På Muskön finnas 19 stycken Jätlegiy.
tor af livilka 3:ne vid Walinge qvarn äro ganska
stora, synnerligen den ena af 4 alnars diameter
och 6 alnars djup. Öfver dessa lärer Kapitenen vid
Topografiska Gorpsen Herr Otto Levin snart till
Kongl. Vetenskaps-Academien inlemna beskrifning,

3:o. E 11 vid Torpet Lisselängen i Ösmo soc-

ken, d mil från Saltsjön; öfverst på flata delen af
ett berg cirka 130 fot ofvan vattenhorisonten.

4:o. Vid Landsort, på ön Öyan , finnes eu
fast liten Jättegryta, dock högst märkvärdig deraf,
att liggande på en smal bergtunga blott 4 alnar
högt från hafvet, hölls genom den upprusande
sjögången, den i henne varande malstenen uti
oupphörlig omrullning, hvilket jag sjelf första
gången såg 1785; men den kunde aldrig komma
utur grytan, emedan denna var betäckt af en öf-
verskjulande berghäll. Af denna orsak kallade lot-
sarne stenen: fångsten, och gry tan: fångstensgrytan,
Närnde berggryta finnes beskrifven uti en dispu-
tation utgifven i Upsala: De lapide captivo vulgo
Fångsten, dissertatio, quam Praeside É. Alstrin,
proposuit F. Scharff. Upsalice anno MDCGXXIII. I
Denna afhandling äges af Filosofie Magistern och
Skolläraren Herr Carl Levin, som mig meddelat I
öfversättning af densamma, hvilken jag tager migl
friheten här framställa:

”På en Ö, benämd Öya , belägen ytterst I
”uti Södermanlands skärgård, ligger uti en berg-l

245

»klyfta u Li e.1 jättegryta innesluten en Jos slen,
»’ s å, att den al de förbigående ieke lätteligen kan
»Upptäckas och alldeles icke bort lagas eller befrias
»i, lur siLl fängelse, hvadan den älven bekommit
»namnet 1 ungslen. Den beslår af samma sten—
»formation som berget, och är af sjelfva berget en
»liten del, som derifrån blifvit lösskild. Genom
»någon jordstöt, torde berget hafva remnat, så alt
”en stenskärfva af det samma blifvit innesluten i
»renman, hvaruti den likväl legat lös, så att den
» a f h varje våg då liafvet i forntiden innehaft den-
»ua böjd , blifvit kringvriden, ja förmodeligen , äf-
» V en af de i bålan inströmmande vindarne i hvirf-
”vel krings varfvad(?) ; och sålunda genom sina be-
ständigt förnyade cirkelrörelser, uti berget utnött
en giytfoi mig bala; da pa samma gång, äfven
”stenen sjelf blifvit rundslipad ocb glatt? Otvif-
” vela k tigt , har denna håla, i begynnelsen ä"t en
”ganska inskränkt rymd, men slutligen genom
”stenens kringslipning blifvit vidgad, i samma mån
”som denna åter förminskats. Slutligen bar äf-
”ven stenen erhållit den noggrannaste klotform,
”och den glattaste slipning, så att den till slut af
”den ringaste vindstöt blifvit salt i rörelse. Att
"det dock, ifrån början varit vågen, som sålunda
kimgviidit stenen, är sa mycket troligare, som
inan känner, att vattnet uppnått och sköljt på
ställen som nu stå torra , så att nu äro ängsfält
der man förr idkat fiske; och skärgårdens kala
bei gformal 1011 af släta hällar bevisa äfven en så-
"dan vattenminskning. Emedan stenen, som vi
”nämde, utgjort en del af berget, så består den
’af samma natur, nemligen en bård ocb tung
”stenart, mycket flintbaltig, föröfrigt sandartad?
Den har tre färger: hvit, smutsgul ocb rödaktig;
och igenom de båda lörra färgerne, kan man åt-

”liens periferi är cirka 7 decimaltum, ehuru den,
"na mätning ej kan vara alldeles korrekt emedan
"man ej på annat sätt kan åtkom ma att mäta den
”då den icke kan utlagas , än genom att insticka
"handen och på elL ungefär mäta den med en
'pappersremsa. Den omgifvande hålan eller jätte-
"grytan är aflång nästan äggfonnig, ungefär af ei ,
"kannas rymd; och icke den minsta kant kan upp.
”täckas i denna håla, utan har den så väl sun,
”stenen blifvit alldeles glattslipad, så att icke den
”skickligaste stenhuggare skulle kunna gitva en så
”dan stenar t större släthet. Denna gryta, befinner
”sig nu, vid pass 9 fot öl ver den nu varande vat-
”tenhöjden och 15 fot aflägsen från stranden; men
"båda dessa afslånd förminskas naturligtvis, när
”vattnet stiger, men ökas åter, när det sjunker.
”Hålans öppning, som är fyrkantig, är vänd mot
”söder och ytterst 1 lot bred. Häral kan man
”lätt förstå huru stor vindarnes våldsamhet måst
"vara, då de genom denna öppning, likasom genom
”en tratt, sammanpackade instörta och rusa pä
”stenen Men naturen har icke varit nöjd härmed,
”utan dessutom ligger utanför hålan en klippa,
”hvilken slät som en vägg, bildar utanför ingången
”en rät vinkel, så att vindarne härigenom upp-
fångas och likasom packas, och blifva ännu våld-
"sammare, så att vinden ej behofver vara mycket
”stark, förrän den kring vrider stenen med sådan
”våldsamhet, att den som en skottspole oupphörligt
”far af och an uti hålan(?), eller likasom kulan uti en
"barnskallra hoppar mot väggar och tak; dock är
”det egentligen sunuan och vestan, eller de vindar,
”som li°°a emellan dessa väderstreck , som våld-
"sanmiast sätta stenen uti rörelse. Ön, på hvilken
”delta naturens underverk är beläget, kallas ge-

247

år

belägen

o

>nli ir en Öyan eller Landsort, oeh
." lt iför Södertörn, uti Stockholms Län och Sorun-
» 1 ^ socken , och denna ö, håller 18,000 fot i längd,
gol) fot i bredd. Sjelfva berget, i h vilket
„ U [ cll underbara jättegrytan är belägen, kallas Salt-
,’V‘i'S'udd, vid hvilket på vestra sidan ligger
J ‘ jiten vik kallad Jutviken. Ett skrock bland
bebygga re (Landsorts lotsar) förmenar, att den
"inneslutne stenen från början varit någon miss-
”dådare, som, i begrepp att härifrån fly, af Gu-
-'diirue dock här blifvit förvandlad i en sten, och
”sålunda i berget innesluten, att der förvaras till
”domedag. Derföre tror äfven folket, att

nar

”stenen derifrån borttages, måste äfven verldens
”förstöring och yttersta domen med detsamma
”komma”. Så långt disputationen.

Förmodligen var det, för att taga Landsorts-
boarna utur denna vidskepliga tro, som framl.
Biskop Tingstadius år 1796, under en inspektions-
resa i stiftet, och dess vistande vid Thorö kapell,
lät utspränga nämde sten, och förlossande honom
ur sin fångenskap utan verldens undergång, för-
ärade honom till Upsala Academi, uti hvars Natur-
kabinett den nu förvaras.

Biografi

öfver

JOHAN AUGUST ARF VEDSON,

BRUKSPATRON.

J. A. Arfvedson föddes den 12 Jan. 1792 pä
Skagerholms Bruk i Skaraborgs lan. Han var son
a f Brukspatron Jac. Arfvedson och dess Fru Anna
Emsabeth Hoeterman.

Han erhöll i föräldrarnes hus undervisning,
till dess han ar 1 8()(i förflyttades till högskolan
i Upsala , der han med flit fortsatte sina studier,
först under ledning af enskilt lärare, och derefter
på egen hand, under h vilken sednare period han
hufvudsakligen egnade sig åt bergsvetenskapen.
Han aflade i Upsala bergs-examen ocb log sedan
inträde i K. Bergs-kollegium i Stockholm, der
lian några år tjenstgjorde såsom kanslist. Col-
legial-göromålen upptogo för litet af hans tid för
alt sysselsätta honom, hvarföre han begär te atL fö
deltaga i de kemiska arbeten, h varmed åtskilliga
unga Svenska kemister den tiden sysselsattes på
Berzelii laboratorium. Här tillvann sig kemien
nästan uteslutande hans håg, han arbetade med
mycken ihärdighet och utmärkte sig dervid med
en ytterlig noggrannhet i sina iakttagelser, hvaraf
han snart skördade en lysande frukt. Han hade
företagit sig att utröna sammansättningen af

mineralier, h värvicl han lyékades att upptäck;,
ett nytt eldfast alkali, som han gaf namn af Lithio u .
Vetenskaps-Academien, till hvdken denna upp,
täckt meddelades, gjorde den till föremål för det
första af de Lindbomska prisen, som biel utdeladt.

Om våren 1818 företog A rf vedson, i sälL
skap med en ungdomsvän, Hr W. Scharp )
en resa till England, der han förhlef till slutet
jjf Augusti. Här inträffade, i slutet af Juli, l[p
Berzeiius, som, då han förut var personligen be-
kant med de flesta af denna hufvudstads kemi-
ster, förde sin yngre vän till desse och besökte
ined honom de vetenskapliga institutioiiei , som
Årfvedson förut icke haft tillfälle att se. I bör-
jan af September samma år ankom han, i säll-
skap med sin reskamrat till Paris, dit Berzeeius
före honom rest. Här beslöt han att stad na
q var så länge Berzeeius der qvarblef, och att i
dennes sällskap anträda hemresan, h vilken först
i Juni 1819 företogs. Vistandet i Frankrikes huf-
vudstad användes så godt som helt och hållet för
vetenskapliga ändamål. Herrar Cuvier och Alexan-
der Brongniart förde de båda Svenska kemisterna
till de flera af dem nyligen, med så mycken båt-
nad för geologien, undersökta trakterna kring Pa-
ris, såsom Montmartre , Menil Montant, Meuclon

251

. n ;itL följa eLt enskilt föredrag öfver eLt ämne,

‘ l |fl D)'ligi en vai ’it föremål for hans undersökning,
^niligen : Sättet att undersöka och igenkänna ädla
Veliar, utan att skada deras yttre form eller taga
lem ur sin infattning, h vilket han, efter gifvet
ämnade hålla lör trenne Portugisiska veten-
skapsäkskare, Markiserna Founchal och Palm kola
s1lll t Herr de Souza. — Gref Bournon, som före-
en konungen enskilt tillhörig ganska stor
sall iling af utvalda, mest kristalliserade mineralier,
, mottog de båda Svenskarne på en bestämd dag
| h varje vecka, för denna samlings detaljerade stu-
jimn. Thenards, Gay-Lussacs, Biots och Vauque-
,uvs föreläsningar i kemi och fysik följdes oafbru-
tet, äfvensom den Franska Vetenskaps-Academiens
sammanträden, hvilken sistuämda gjorde Arfved-
son den utmärkelsen att, någon tid efter hans
återkomst till fäderneslandet, invälja honom till
korrespondera nde leda mot.

Vid afresan frän Paris hade Alex. Brongniart
tillställt en talrik geologisk excursion, som åtföljde
de afresande på vägen, och som hade tillföremål
att lära närmare känna sandstensbergen i trakten
omkring Fontainebieau, h varifrån de resande fort-
satte sin väg till södra Frankrike. En annan
Svensk ung kemist, som samtidigt med Arfvedson
deltagit i arbetena på Berzelii laboratorium, Hr
N. W. Almroth (sedermera Öfver-direktör vid
K., myntet), hade någon tid förut inträffat i Paris,
och gjorde dem nu rese-sällskap. — Resan ställ-
des till Clermont i Dep. Puys de Döme, hvar-
ifrån en excursion på några dagar gjordes, för att
taga kännedom af de märkvärdigaste här befint-
liga fenomen af slocknade volkauer. Derifrån fort-
sattes resan till en annan bekant volkantrakt, det
fordna Vivarrais, från hvars hufvudort Le Puys,

252

en länere excursion gjordes i delta Departeniem
Från Le Puys togs vägen öfver Ljon och
till Geneve. Efter ett kort uppehåll här g, Js
Hrr Alex. Marcet, Th. de Saessure, De la R lVl ,
d. ä., Pictet na. fl., forsattes resan genom Sa voy eil
till la Vallee de Chamouny vid foten af M 0 „ t
Blanc, och derifrån öfver Col de Balm Martiguy
Lausanne, Bern, Zurich och Schaffhausen , til ,
Tobi ngcn, der ett uppehåll gjordes hos Kemie,
Prof. Chr. Gmeljn, i hvars sällskap utflykter före,
togos till Wildhad, Carlsruhe och Stutgard , hv ar -
ifrån resan sedan gick öfver Niirnberg Lill bergs,
skolan i Freiberg, der Hr Almroth ämnade u y
tron längre tid qvarstadna. El Ler inhämtad kän-
nedom af denna läroanstalt och ett besök i gruf,
vorna , togs vägen öfver Dresden och Beilin, pj
h vilka ställen äfven uppehåll gjordes, och Arfved-
son hemkom i början af November 1819.

Denna lärorika resetur hade särdeles eldat
hans håg för vetenskaplig forskning. Han hade
under resan anskaffat en mängd för den samma
nödiga instrumenter och apparater, och inrättade
nu i Stockholm ett eget laboratorium, der hau
arbetade ett par år med särdeles ifver, och riktade
vetenskapen med flera vigtiga upptäckter, som
innehållas i de af honom under tiden till Veten-

skaps-Acad em ien inlem nade afhandlingar.

Arfvedson hade, efter sina föräldrar, ärt t en
betydlig förmögenhet, som han trodde sig icke
böra vanvårda. Detta föranledde honom att flytta
sig från hufvudstaden, till en egendom Hedensö,
med underliggande Näshulta Bruk, i församlin-
gen af samma namn i Södermanland, h vilken
egendom han inköpt efter en afliden farbror.
Här anlade han ett väl inrättadt laboratorium
och hoppades att kunna dela sin tid emellan ve-

253

teiisk
j!;i"

Ski>S e
och
bruk-
inetl

ma '| io . naturforskning icke låter para sig med
'•"llyfLiga ekonomiska bestyr. En gång försatt i
v . u gtällning, att de sed na re ej kunde undvikas,
l. iirade han den förra och hans vackra labora-
L ,j u ,n bl ef en trofé af den ära han på detta
s ; ( l t j yngre år, inom en kort tiderymd, tillkäm-
sa t s jé. Det kan der vid icke läggas honom till
jy gtj a tt hans kärlek till gnidet öfver vägde hans
piilek till vetenskapen. Han har derpå lemnat
ett ganska lysande bevis. En af hans morbrö-
der, Brukspatron Holterman, som mycket älskade
honom, dog barnlös, och öfverlemnade, genom
testamentarisk disposition, till Arfvedson sin vackra
]and legend om Forssby med en der befintlig dyr-
bar samling af oljefärgsmålningar. Arfvedson,
som fann att han redan hade nog för riklig ut-
komst, begagnade sig icke af morbrodrens väl-
vilja och lät dela hans qvarlåtenskap efter lag
emellan arfvingarne. I denna handling, af oegen-
nytta , af rättskänsla mot medarfvingar och al
djup lefnads- vishet, är hans karakter troget teck-
nad. — Huru få skulle, äfven i hans ställning,
förmå följa detta efterdöme.

Arfvedson till bragte återstoden af sin lefnad
på Hedensö. Han ingick 1825 äktenskap med
Fröken Sara SoprnA von Ehrenheijm, en dotter at
kapten J. W. v. Ehrenheim och dess Fru B. J.
Bjuggren. Han sökte vid detta tillfälle icke eller

dEa arbeten och vården af sin egendom.
Var^dessutom ägare till betydliga andelar i
■isholms och Brunnsbergs bruksegendomar
inköpte sedermera en andel i Gravendals
fian fann likväl snart, att om något skall
vetenskaplig forskning uträttas, vetenskapen
. .3 rr \ dill idkares sinne odeladt och att all-

254

guld, utan dygd , och en mer än vanligt ly c h| irr
sammanlefnad belönade denna ädla omsorg.

Hans helso ti llstånd blef under manna-å,.^
vacklande. Oaktadt en högst ordentlig lefi^d
och sträng måttlighet, led han tid tals af under-
lifskrämpor och bortrycktes ännu i sin raskaste
ålder af en åkommen febersjukdom d. 28 0(g
1841. Han öfverlefves af sin sörjande maka , 0c ^
sönerna Jacob Wilhelm, Nils Ludvig och Rober t
August.

J. Aug. Arfvedson var en man af medel-
måtlig kroppsstorlek, af ett behagligt ansigtes ut-
tryck , öfver hvilket det alfvar låg utbred L , sora
utmärkte alla hans handlingar. Hans kärlek till
ordning gaf en prägel af städning, ej endast åt
hans personlighet , utan också åt allt h varmed
han om gaf sig. Hans umgänge var angenämt;
vid utvexling af olika åsigter, uttryckte han sig
med ett saktmod, som ej var eftergifvenhet , och
med en grundlighet, som förrådde djup efter-
tanke. Man kan dristigt säga att den vetenskap,
h varåt han i ungdomen egnade sig, har förlorat
mycket derpå att han nödgades använda sin tid
på förvaltningen af en betydlig förmögenhet,
h vilken han ock under sin korta lefnadsbana
förstod att, till efterlefvande makas och barns
bästa, betydligt föröka.

Arfvedson invaldes till ledamot af Veten-
skaps-Academien d. 18 Apr. 1821.

Han var dessutom korresp. ledamot af Fran-
ska Institutet, samt af åtskilliga andra lärda säll-
skaper.

Hans arbeten äro följande:

1. Undersökning af några vid Utö jernmalins-
brott förekommande fossilier (Petalit, Spod Li-
men och Lepidolilh) och af ett eget deri fun-

255

2 -

3 .

4

. e ]dfast alkali. I Afhandl. i Fysik, Kemi
1 k Mineralog i VI. 145, och i utdrag i K. V.
Acad. H- 1818, P . 23.

Undersökning al Oxidum manganoso-manga-
n j cu m. Afh. i Fysik &c. VI. p. 222.

\iialvs af en kristalliserad grå mangan-malm
från Undenäs i Westergöthland. Ib. 229.

V n'il ys af vanlig så kallad Grau Braunstein-

erz. Ib- 232.

5 Analys af Meionite dioctaedre och af Leucit
från Vesuvius. Ih. p. 255.
r Undersökning af Cyanit, Nephelin och Soda-
]ith. K- V. Acad. Handl. 1821, p. 147.

7 Tillägg till Afhancllingen om Lithion. Ib. p. 156.
g Analys af kanelsten från Malsjö, af Brasiliansk
Clnysoberyll och af Boracit från Luneburg.
Ib. 1822, 87.

9, Bidrag till närmare kännedom af Uranium.
Ib. p. 404.

jO. Om svafvelsyrade metallsalters sönderdelning
med vätgas. Ib. p. 427.

jToiniing* 11 ' till Kong!. Vetenskaps-Åca
deiniens Bibliothek år 184 i.

\i' Kongl- Vitterhets-, Historie- och Antiqvi lets-Acade-
mien: Ahat. de Demidoff, Voyage dans la Russie
nieVidionale el la Crimee, par la Hongrie, la Valacljie

et la Moldavie, ex ecu te en 1837. Livr. 8 10 textr,

avec Livr. 8, 9, 10 planches in Fol.

K. Franska Ministerium: Dupeerey’s Voyage autour du

inonde Tom. 2. Part. 2. (Livr.
28 et dern.).

)» n P- Gtaimard, Voyage en Tslande

et au Groénland ; Atlas Cahiers
20-23, in Fol.

K. Vet.-Acad. i Paris: Cornptes rendus 1840, 2 Sem.

N:o 15— 17. et 1 Sem. Tables.

Royal Society i London: Report of the Cominittee of

Physics including Meteorology.

„ „ Proceedings 1838-1840. N:o 32— 44.

Kejserl. Vet.-Aeademien i St Petersburg: Bulletin

scientifique. Tom. 1—6 och N:o 1 — 19 af Tom. 7.
M:r Wheweu: Additional Note to the elevenlh Series
of Researches on the Tides.

Ib' Prof. Silliman: The American Journal Vol 38
N:o 2.

Ib 1 i ofessor vox IVTartius: Linne und der Zvveifler.
Royal Society i London: Dess Transactions 1839. P

1 och 2; 1840. P. 1.

» ii List of Members, 1819.

„ o Proceedings 1838-1840, N:o 32— 44.

American Phil. Society: Proceed. Vol. 1. N:o 9 och 10.

ii ii ii Lavvs and Regulations.

M:r J. W. Lubbock: On the Heat of Vapours and on

Astronom ieal Refraetions.

„ „ An El ementary Treatise on the Tides.

’>’> v Remarks on the Cl.as.sifjcalion of

llie d i fferen t bra ne hes of human
knowledge.

K. V. Acad. Fl an dl. 18 ^ 7 .

17

258

Af M:r D. Paret: Cosmologie Physique ou Essai sin- ^
*Co hesi o n appliquee a la^ theorie physico-chirnj^
des principaux phenomenes de la nalure, suj v ^
de JNotions de Meteorologie.

Hr Kapiten LengnichZ Stamtavle over familien Hegg e ^
Innd.

Kongl. Bergs-Colleginm : 10 ex. af dess underd. Beräu
tel se om Förhållandet med Bergshandteringen I 839

Hr Direktör A. Lundström: Handbok i Trädgård^
skötseln. 3:dje UppL

Hr D:r Gumbinner: Uppmaning till införande af H v iu
betsodling och Hvitbetssocker-Fabrikationen i Sve-
rige och JNorrige.

Societe Geologique de France: Dess Bulletin T. Xl
f. 23-29.

En Anonym: Lettre d’un industriel des Montågnes
des Vosges a M:r Le B:n Ch. Du pin.

M:r Marroe: Constitution and by-laws of the natio-
na I institution for the promotion of Science, esta-
bl ished at Washington.

M:r Poinsett: Disoourse of the objects and importance
of the national institution etc. delivered at the
first An ni versa ry.

Hr Gråberg af Hemsö: II Politeenico N:o 13 — 14.

„ „ Cenni geografici e statistici sulTAsia cen-

tra le e principalmente sul paese dei
Kirghizi e sul K ha na te di Khiva.

„ „ Descrizione delle orde e del le steppe dei

Kirghizi-Kazaki &c. tradotta in Fran-
cese del Signor Ferry de Pignv, ora
notomizzata par Jacopo Gråberg de
Hemsö.

„ ,, lnformazioni statistiche 1840.

„ „ Della necessila dhnstituto agrario che sta-

bi Imente prooreda a I F incremento del F
agricoltura toseana.

Hrr van der Maelen och Mejsser : Prospectus till de-
ras Epistemonomi.

Hr Prof. Nees von Esenbeck : Programma et Illu-
stratio monographiea Lepidagathidis generis ex
Acanthecearum ord i ne.

American Philosoph. Society : Dess Proceedings Vol. L
JV.-o 13.

Af Societe Geologique
feuil. 1 — 5. '

Royal

de France: Dess Bulletin T. 12.

Socielv

yy

yy

7?

>1

77

5?

77

5?

77

77

7 ?

London: Philosophical Transactions
1838. P 1, 2.
d:o 1840. P. 2.

Proceedings 1840 — 1841. N-o 45

och 46.

List of Members 1840 in No v.
Henderson, Astronomical Observations
made at the R. Observatory, Edin-
burgh. Vol. 1 ? 2.

Royal Irish Academy: Dess Transactions Vol. 19. P. 1.
Royal Astronomical Society: Dess Memoirs Vol. XL
77 v* Bessel, Refraction Tables.

The Lords Commissioners of the Admiralty: Transits

as observed and calculation of

1834 a PP aient li§llt Ascensions

Zenith distances observed with
the mural Circle a t the Royal
Observatory, Cape of Good
Hope, and the Calculation of
the geocentric South Polar
_ . - , , distances 1836 et 1837.

Nederländska Vet.-Tnstitutets första Class: Niemve Ver-
hand el ingen , Deel 6 och Deel 7. Stuk. 1 o. 2 samt
2 bilagor till 7:de Delen.

K. Commerce-Col legitim : Dess und. Berättelse om Sveri-

ges Inrikes Sjöfart 1839.
dito om Sveriges Utrikes Handel oeli
Sjöfart s. a.

Dito om Fabrikernes och Manufactu-
rernes ställning s. å.

Hj^ D:r Beilschmied: Tysk öfvers. af Prof. Wikströms
Årsberättelse, afgifven 1837.

Hr Prosten Sadelin: En samling af äldre böcker och

en nyligen utkommen karta öfver Finland.

K \r t ^ Ca .d* ' Pa, is: Comptes rendus 1839, 2 Sem.

ts° o 1840 ’ 1 Sem - N:o 19-23. 2 Sem. N:o
lo, — 2o.

K. Videnskabernes Selskab i Köpenhamn: Dess Hand-

lingar, 8:de Deel.

Öfsted, Oversigt over Vidensk.-Sel-
skabs Forhaudlinger 1838,1839
och 1840.

??

yy

yy

yy

260

Af

K. Vet.-Acad. i Berlin: Oess Handlingar for 1838.

Dito lör år 1832, 3:e och 4:e Oela,.,^
Dess Monats-Bericht, sednare hälft
af 1839 och förra hälften af 184(1
,, Namen- nnd S'ach-Register der ]\] '
nats-Berichte von 1836 — 1839.

K Vet.-Acad. i Miinchen : Dess Gelehrte Anzcigen D.i

6, 7, 8, 9, 10, 11.

,, Abhandlunsren der liistorischen Cla».

2 Bd. Abth. 2 u . 3. e

o r

j» »

O

V

d c r m a t h e m a t i sc h — pli v _
sikalischen Classe 3 ]] ( j
d e v ph i l osop 1 1 i sch -p| j j J
lologi. sch en Classe, 2 |J ( j

Abth. 2 n. 3. 3 Bd. A b
th. 1.

American Philosophical Society : Dess Transaction s

New Ser. Vol. 7. Part. 2 o!
3 (P. 3. in dnplo).

,, Dess Proceedings, N:o 14, 15
16 o. 17.

Kejs. Vet.-Acad. i St. Petersburg: Mrmoires 6:e Serie;
„ „ Sciences mathem. physiqnes et i UN

turelles Tom. 4. P. i. Livr. 3 — 4 .
Tom. 5. P. 2. Livr. 1 — 4.
Sciences politiques, Histoire, Philo-
logie Tom. 4. Livr. 4, 5.

„ ,, Recueil des Actes de la Seance pu-

bliqne de 1’Acadcmie Tmp. dos
Sciences, le 29 Dec. 1838 et 1839.
Zoolog ical Society i London : Dess Transactions, Vol. 2.
P. 5. samt List of t he Papers contained in Vol. 1
et 2.

K. Vetenskaps-Societeten i Göttingen: Dess Commen-
tationes recentiores Tom. 8.

Royal geographical Society i London: Dess Journal

2 Ed. Vol. 1-9. Vol. 10. P. 1, 2.

Socie^e geologique de France: Dess Bulletin T. 12.
feuil. 6 — 11 samt Table des matieres et des auteurs
pour le XLe Vol. par M:r Clement Mullet.
Botanical Society of Edinburgh: Dess First 9 secontl
and third Annual Report.

Rejserl. Uni versi tetet i Helsingfors: 4 Dissertationer
och 2 Program mer.

jj r Qelicime Med. Rath Otto: Dess Program ma el Com-

mentalinncula de rarioribus qui-
busdam Sceleti liumani cmn ani-
malium Scelelo ana logi is. 4 ex.

„ Catalogus novus Collectionis Anato-
micae Instituti analomici Regii
Vralislaviensis. Ed. alt. 2 ex.

fjr Regerings-Piådet Smith: Entomologische Zeitung
jV:o 4—12.

[Jr D:r Eichwald: XJeber das silurische Schicliten-
system in Esthland.

{Jr Professor Sillim an: The American Journal Vol. 39.
N:o t. 2 och Vol. 40 N:o 1.

Hrr Professorer van der Hoeven en de Vriese: Deras
Tijdschrift. Deel. 7. St. 3, 4. Deel. 8. St. 1.

|b* Hof-Radet Hausmann: Studien des GÖttingischen

Vei ■eins Bergmännischer Freunde.
Bd. 4. Heft. 3.

„ „ Göttingische gelehrte Anzeigen

1840. Bd. 1 , 2.

Hr Gråberg af HemsÖ: II Politecnico N.*o 15 — 18.

M.*r de Selys Longchamps: Monographie des Libellu-
lidees d’Europe; et Notices sur les Libellulidees.

INI :r P. Const. Dentone: Instruzione sui parafulmini.
Lettera de Sig. Ferd inando Elice. 2 Ed.

M:r Henry Lambotte: .Nou velie Thcorie de Chimie
organique.

M:r Maudcit: Decou vertes dans la Troade.

,, „ Reponse a M:r Raoul Rochette, pour

faire sui te au livre intitule: De-
couvertes dans la Troade.

lli’ D:r Beilsciimied: Tysk öfversättning af Prof. Wik-
ströms Årsberättelse, afgifven 1838.

M:r D:r Morren i Liege: Lc Cultivateur ou recueif

d’articles sur Peconomie rurale et
Phygiene velerinaire de la Belgique.

„ „ 52 brochurer och blad af botaniskt y

zoologiskt, geologiskt och biogra-
fiskt innehåll.

Sign. B. Biondelli: Sullo slato attuale della Sardegna
Cnnsiderazioni.

M:r de Blainville: 5 Brochurer af Zoologiskt inne-
håll, särskilta aftryck ur åtskilliga lärda Sällska-
pers A fhand lingar.

262

Af Hr Prof. Fr. Holst: Beretning om Beskaffenhede n

Norges Stra fanstal ter og fangepleie samt Betenk n , ^ f
og 1 ndstilling om en Reform i begge, efter fy^S
mede Staters Mönster; (afgifne af den under
Sept. 1837 nedsatte Commission till att medd e | ~
Beten k ning angaende Strafanstalters basd re Indr e [ S

ning m. m.) - Om Sygepleien i Strafanstalter ne

Norge.

K. Vet.-Academien i Paris: Comptes rendus 184J .
Sem. N:o 1 — 9.

Ministerium i Paris: P. Gatmard, Voyage en I s I a ru |
et au Groenland &c. Mine'raIogj e ^
Geologie par M. Eugene Robert p j
et Histoire de 1’Islande par M.
yier Mxrmier. P. 2.

„ ,, Atlas, Cahiers 24—27 in Fol.

M:r P. Flourens: Analyse raisonnee des Travaux d e
Georges Cuvier, prece'dee de son Eloge historicj, le
K. Vet.-Aead. i Berlin: Dess Abhandlungen 1839.
Vet.-Acad. i Bruxeiles: Dess Nouveaux Me'rnoirpe
T. 13.

Dess MeYnoires couronnes, T. 14. P. o
Dess Bulletins, T. 7. P. 1 &2, 184()
T. 8. P. 1. 1841.

Dess Annuaire, 7: me Annee, 1841.
Des Moyens de soustraire I ’ex ploi tu-
tio n des mines de houille aux
chances d’explosion.

Quetei.et: Annuaire de TObservatoire de Bru-
xeiles 1841.

„ Resumé des Observations sur la me'le-
orologie, sur le magne'tisme, sur
les temperatures de la ter re &c.
Vet.-Säl Iskapet i Finland: Dess Acta , T. 1. Fasc. 2 .
Inr. Ministerium i Holland: Köps en Miquel, Flora
Batava. Stuk. 120 & 121.

Hr Frih. Hochschild: C. F. A. Morren, De Lumbrici
terrestris historia naturali nec non analomia Tra-
ctatus.

M:r Civiale: Dess T ra i te' pratique sur les Maladies
des Organes gehito-urinaires.

M:r Juees Guerin: Memoire sur 1’e'tiologie gcnéVale
des deviations latérales de Tepine par re'traction
musculaire.

K.

v

i?

V

M:r

»

o

263

Af

1 >

jYj ;r Jules GuERift: Recherches sur les luxations con-

genitales.

Memoire sur 1’inlervention de la
pression atmospherique dans le
mécanisine des exhalations se-
reuses.

Memoire sur un cas de luxation
traumatique de la seconde vei-
tebre cervicale & red u i te par
une methode parficuliére.

M:r A. de la Rive: Archives de 1’Électricite' N:o 1.

Hl Fischer von Waldheim: Lettre sur le Rhopalodon,
genre de saurien fossile.

Hrr Professorer Van der Hoeven en Vriese: Tiid-
schrift, Deel. 8. St. 2.

Framl. Styrman Carells Sterbhus: En samling gamla
Almanachor.

K. Vitterhets-, Historie- o. Antiqvitets-Academien :
Anatole de Demidoff, Voyage dans la Russie me-
ridionale et la Crimee <3tc. Livr. XI et 12 samt 2
Livr. utan Nummer Text, och Livr. XI et 12,
samt 2 Livr. utan Nummer Plancher in Folio.

Inr. Ministerium i Holland: Kops en Miquel , Flora
Jiatava St. 122.

Linnean Society i London: Dess Transactions, Vol. 18

P. 4.

List of the Linnean Societv, 1841.

Proceedings, N:o 8 — 12. (p. 65 — 112 ).

London Electrical Society: Dess Transactions and Pro-
ceedings 1837 — 1840.

>> Dess Proceedings 1841—1842.

Glasgow and Clydesdale Statistical Society: Dess Con-
stitution and Regulations.

Collegium Academicum i Christiania: Åtskilliga tryckta
handlingar med anledning af grundste-
nens läggande till den nya Universitets-
byggnaden den 3 Sept. 1841.
o 1 1 of. IIoLMuoE s Program m på Konungens
höga födelsedag den 26 Jan. 1841: De
prisca re monetaria Norvegiae, et de nu-
niis Secuh duodecnm nuper repertis.

Ilrr Boguslawsky u. Goeppert: Uebersicht der Ar-
beiten und Veränderungen der schlesischen Gesell-
scbalt fur vaterländi&che Kultur im Jahre 1839
Breslau , 1839 u. 1840.

J*

5 ?

Ar

Uv D. Paoli : Riccrche sul Moto molecolnre de S n li ( |j
Del' Sol leva mento e del T avvallamento di aleuni Ter-
ren i Discorso.

Hrr Professorer Van der Hoeven en Vriese: De las
Tijtlscbrift , Deel. 8. Sl. 3

Ur Prof. A. Retzius : Archaeologiselie Abhandlung en

von G Seyffarth. . . .. r

Hr Frili. Berzeltus: 3:ne statistiska arbeten ofver S| ;l ,

ten New York.

K. Vet.-Academien i Paris: Comptes rendus 1841, ^
.Sem. N:o 20—26. 2 Sem. N:o 1—6.

American Pbilos. Society : Dess Transaclions. New Se-
ries, Vol. 7. P. i.

,, Pioceedings N:o 18 samt N:o9 oeli 1()
Ac.ub 0. Leopold. Carol. Natur® Curiosorum: Dess

Nova Acta Voluminis 18:i Stippl. 1-
Societe Geologique de Franc.e: Dess Bulletin; f 0ni

12. fe u il le 12 — 27.

Hr Prof. Keilhau: Om Merkerne efter en almindelig

Afskuring som vort Nordens
Klippegrund har vasret under-
kastet.

Reise fra Christiania till den Öst-
del af Christiansands - Stift , i
Som m eren 1840. Med karta.
(Sammanbundna serskildta afdrag
ur 3:dje bandet af Nyt Magazin
for Naturvidenskaberne).

M:r A. de la Rive: Archives de 1’Électricite 7 , N:o 2.
Hr D:r Rapetti: BoRsotf, Catalogue raisonne de la
Colleclion minéralogique du Musée ddiist. nat. de
Turin.

Hr Frih. Berzelius: Dess Årsberättelse för år 1840,
ö f versa tt på Fransyska och utgifven i Paris af M:r
Plantamour.

FÖRTECKNING

pf, Författarne till de i 1 84 1 Års Handlingar
införde A fh and lingar.

ÅndrÉe, a.: Öfversigt af Gottlands Fåglar

Berzegixjs , Jac. : Om sätten, att åtskilja oxgal-
lans beståndsdelar, och dessas karak-
teriserande egenskaper ....

Bredberg, B. G.: Om kiselsyrans användande vid
koppargarning

Högberg, D. S. : Om några för Sverige nya ar-
ter och formförändringar af Land- och
Insjö-snäckor

Löwen, Fab.: Besk rifn ing på en så kallad Jätte-
gryta i grannskapet af Stockholm

Malmsten, C. J. : Om

Integralen

f-

j <■

. jOO

cos axdx

(1 + .T 2 )*

Nilsson, S.: Reseanteckningar under sommaren
1840

Sefström, N. G.: Om ett sätt att, vid barometer-
observationer , göra sig oberoende af
ofullkomligheten uti barometerns va-
cuum

iSiljeström , A.. Observationer Öfver norrskenet
samt de förändringar, h vil ka de jord-
magnetiska förhallandena undergå »e-
nom detta fenomens inflytande

Sundeyall, C. J.: Öfversigt af slägtet Erinaceus

sid. 207.

„ 1

„ 181.

» 197.
„ 241.
„ 65.

„ '75.

„ 187.

» 89.

„ 215.

INNEHÅLL.

Oro sätten, att ätskilja oxgallans bestånds-
delar, och dessas karakteriserande
egenskaper; af Jac. Berzelius

/ *OD

af C. J. Malm-

sid.

1 .

STEN

Reseanteckningar under sommaren 1840-
af S. Nilsson .

,

Observationer öfver norrskenet samt de

förändringar, h vilka de jordmagne-
tiska föi hallandena undergå genom
detta fenomens inflytande; af A.
SlLJESTROM ....

Om kiselsyrans användande vid koppar-
ga r ning; af B. G. Bredberg . * .

Om ett sätt att, vid barometer-observa-
tioner, göra sig oberoende af ofull-
komligheten uti barometerns vacuum*
al N. G. Sefström ....

Om några för Sverige nya arter och
formförändringar af Land- och In-
sjösnäckor; al D. S. Högberg

Ofversigt af Gottlands Fåglar; af A. An-
drée

Ofversigt af slägtet Erinaceus; af C. J.
Sundevall . . .

65 .

75 .

„ 89 .

„ 181 .

„ 1 87 .

„ 197 .

„ 207 .
» 215 .

Beskrifning på en sa kallad Jältegi yla i
grannskapet af Stockholm; al Fab.

Löwen s *d. 24 1

Bioo ra li öfver Brukspatron J. A. Arf-

vedson 249