Skip to main content

Full text of "Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica"

See other formats 


_ 


an ba 
tthe 


— 


aarti 


sade sii} 
eS DE 


* 
— 


4 tt RTA ty 
tebe j EPS E LE 
- - 


7 


NG aT! i} 
Pphetay TVTEEL Phe tea tae if ; bit 
1} st} hy tf aly pia hedats - i 

+ 7 ha 4 
sodas 

Par ee | 

qaaeeea PLEA CRT Seterseii arpa ity 
see elasage i eigace! ‘ Lbpert 
Mite J 


iP Ls 
i 


eheneot 
ty ht 


«>! 4 
Hi} 1] 
ite i 
bi bi ate 

\ 7 ETAae Tale bt ae eon) 
ai Thon ; TEPPORTATEVT UEP L EET RTO rea aaeoane 
bth , 4 Lele ty 
\eie} : PeUPL ERED, BF A rire PES ED LET 
eye g! ; ie Li TePei ra 


vieke. 
tal 
° cat oie OF 
MiaoL ee RBG Le he 
ire vy a bE Sd 
th 


sanananrpin 
= 


nee 


a bere) 
HU tet 
Pehet ted 
rf - 
Weratae 
thq5 


340° 4 
el 
| * 
the LP 1) 
14 +) 
hi Pete 


ae 
4 Fe) 


tes 
tie b iti 7 ities 
, q a 
: et § Teh} SE +4 bat } 
TAL. i Teh Pi Sete i 
it) 


! Me 
ere Teveue 
ey it ‘34 a] » 


We gett i: 
Seb ody bt ry 
Wott } 


re 


Whe ety 


HE PEEE 
prt 


a 
lad. 
1s 7, 


4 
Tete eLs ey 
Fer hte ee 
wieeats 
vs 


1 


PTF 
berlaiiee 


ELE 
EeTeS 
2 bP ei eate 


+The , 
steretal beRetes 
By atihe ‘ 


38 
ao 


TEER: 
‘ 








i 
pf 


a 


ae ee 


’ 








ACTA 
SUGIETATIS 


PRO FAUNA KT FLORA FENNICA 


50 


COMMENTATIONES 
AD SASCULUM CELEBRANDUM 


KALENDIS NOVEMBRIBUS 
A. MCMXXI EDIT 


HELSINGFORSIA 
1921 


CHARTAM HUIUS TOMI 
MUNIFICENTISSIME DONAVIT 


KYMMENE AKTIEBOLAG 
(KUUSANKOSKI, IN FINLANDIA) 


IMAGINES IN OFFICINA SUA FECIT 


A-B. F. TILGMANN 0O-Y- 
(HELSINGFORSI42&) 


HELSINGFORS 1921 
FRENCKELLSKA TRYCKERI AKTIEBOLAGET 





SOCIETAS 
PRO FAUNA ET FLORA RENNICA 
1821—1921 


FREDR. ELFVING 


MED TRE TAFLOR 


HELSINGFORS 
1921 









HFLSINGFORS 1921 
FRENCKELLSKA TRYCKERI AK TIEBOLAGET 


InnehAllsférteckning: 
Inledning. 1 


I SAllskapets stiftelse och verksamhet i Abo aren 1821—1827 9 

Il S&aliskapets Aterupplifvande i Helsingfors och utveckling 
under professor Sahibergs ledning aren 1829—1841 .... 17 
Nya stadgar 19. Andan inom Sallskapet 23. Samlin- 
garna 25. Biblioteket 32. Métena 34. Landsorten 36. 
Ekonomi 37. Arsmétena 39. Premier 42. Understéd fér 
exkursioner 44. 

Ill Tid af afmattning och stridigheter 1842—1859............ 47 
Professor af Tengstrom 49. Fredrik Nylander 51. Wil- 
liam Nylander 53. Publikationer 55. Bonsdorffska fagel- 
samlingen 58. Alex. Nordmann 64. Den store schismen 67. 
Adolf Moberg 72. Nya skrifter 80. Nordenstams pla- 
ner 84. Fredspreliminaérer 90. Samlingarnas éverlam- 
nande till Universitetet 93. Férsoning 94. Nya stadgar 97. 
Aterblick 101. 

RN mS CCUM 655 —— ONE erat gis aire «| clleyes'ayia) 0 cals) /labellapeh =: sna ssas © enelle) ejjeiel «1 0) oe 106 
Herbarium Musei Fennici 107. Nya exkursioner och 
skrifter 110. Nylander contra Fries 115. Nylanders af- 
gang 119. Zoologerna inom Siallskapet 121. Ad. Moberg 124. 

S. O. Lindberg 127. Konflikt med Maklin 129. Fem- 
tioarsdagen 133. 

J. Sahlberg 136. J.P. Norrlin 137. J. A. Palmén 139. 
Motena 143. Tryckningskommittén 148. Nya stadgar 149. 
Bestyrelsen 152. Sprakfragan 154. Sahlbergs afgang 156. 
Forberedelser till 75-ars dagen 157. Dennas begaende 160. 

Samlareverksamheten 163. Museum 164. Skrifterna 166. 
Herbarium Musei Fennici ed. II 173. Conspectus Flore 
Fennice 179. Utvidgad verksamhet 181. Sallskapets 
ekonomi 191. Bibliotek och skriftbyte 198. 


V SAllskapets tjdmstemrm4n ...............- eee eee eee eee eee 202 
Vi Sdaliskapots exkurrenter... 2.2... eee cece eee tenes 207 
Wil Bioerafiska uppgifter ..... 25.2520. ects one e erences 217 
minh) Salickapets medlemimar. . x. iu. oj ee es esse ae eee eee es 229 
IX Register till medlemsférteckningen...............+2+++++- 269 













Oreo) odes | ears tA ba eee eS pasa 
 ceepeia yeni” lar Seen t, ocee nS ph zis 


sisi in ae Ai Led coats uci. 729 seers nae: zac 
Rye erate! a au = a en ad oa ed eae : 
eeE Bx Peete a) 2oisre = kb Panic wate a ‘oem 


ane oh SS eee aN: ee aie ae 


i z ry hare? i Gist aE: SY he f wilt ro watenigany, fe 4 









ee ay OF Seelhtse pr Ae aOR Rte exci ot Ee eo ise abe 
ce set a Estiaot, ees. Z ; Sibiacias Maeda eee wabgaleie Mihi 
TG oe nk eee i eet} Bret Rast tt ee 
aie Pepe ae rele sto: “1\¢ 7 Ae WV: ee Feet St okie * 
SSP eis Es fae ast ae: srenioulbaabar’ pe ets 2 
a soe: he er fetreia ye: J fate earl) itt Siena 
‘ a oe - ae PE Mstlicg: 
Cad) iret i 7 <3 i) Get nate 7eaa) rae 
ees Yc)! Qe sia fo et! hei: 
SE b ci ctetiee 21 F \gdeieds): te nd SPARS. SEP 
meet SAO ates, Cape 6 FE xo Peet yitfidak ES bs 
mee é ; a et (seine 
SOE. b. pP UAE HO an 9 ti eae eae b Ay AO a ine sl 
Oi peel tle: PP SE et Vi Te Or craw PAG 8 eho ee gs 
a4 Sih egress Poet ate ral ch oA pee che Oia) i Sr k Ws ularsen a x 
ORT af neAgat depe Seseskh VTE. RRO AY RES » ee Aig Remon ets 
































Ais. nist SRE EO Lk Fea DEL athe Cenrnpyeng 
Aree ees | Siasiihes at) are EY te oa’, See tars 
tse? 2b fiir sagkigs.t a8 ke ag 
teks - 055 79 eee pease The ee ne 












gine es eee «neg seteettcnanl Sips 
wae ST one 





Societas pro Fauna et Flora Fennica hade hoppats att 
historien om dess hundraariga tillvaro skulle skrifvas af dess 
ordférande professor J. A. PALMEN hvilken mer an nagon annan 
var fértrogen med dess lif och verksamhet. Da detta hopp i 
foljd af professor PatmeNs bortgang icke kunde vuppfyllas, 
behagade Sallskapets Bestyrelse anmoda mig att dfvertaga 
uppgiften. Detta hedrande, men pa sidan om min egentliga 
verksamhet liggande uppdrag, ville jag icke afbéja, da det fére- 
foll svart att bland Sallskapets aldre, med dess tidigare éden 
i nagon man fértrogna medlemmar finna nagon som vore villig 
att ataga sig detsamma, och da jag hari sag en mojlighet att 
tjina Sallskapet. 

Sallskapets historia har redan forut for tva perioder blifvit 
skildrad: fdr de forsta femtio aren af A. Mosere, for de darpa 
foljande tjugufem af J. P. Norriin och J. A. PaLMEN. Af 
dessa skildringar har jag gifvetvis haft stor nytta, men standigt 
har jag gatt tillbaka till kaéll-urkunderna. Dessa aro Sallskapets 
protokoll och andra i dess arkiv bevarade handlingar afvensom 
det akademiska konsistoriets protokoll. En del upplysningar 
hafva vunnits ur professor C. R. SAHLBERGS bref till grefve 
C. G. MANNERHEIM och professor W. NyLANDERs bref till dok- 
tor J. M. J. ar TENGSTROM, alla tillhériga Universitetets Ento- 
mologiska museum. Jag har ocksa kunnat begagna statsradet 
E. J. Bonsporrrs sjilfbiografiska anteckningar, hvilka, ned- 
skrifna fér hans systerson professor J. A. PALMEN, vanligen 
stallts till mitt forfogande af professor A. LuTHER, afvensom 
artisten Macnus von Wricurs dagboksanteckningar fran 
1840-talet, som hans dotter doktorinnan MATHILDA FABRITIUS 
godhetsfullt latit mig taga del af. Muntliga meddelanden om 
forna tider lamnades mig af Sallskapets nyss bortgangne he- 
dersledamot professor Tu. Sa#Lan; ocksa professor ERNST 
Bonsporr¥ har vanligen redogjort for en del ungdomsminnen. 

Till historiken har jag bifogat biografiska uppgifter om af- 
lidna medlemmar som i Siallskapet innehaft nagot embete, 
atnjutit understéd eller pa annat satt framtradt. Dylika upp- 


gifter meddelas vanligen i form af noter; har dro de alfabetiskt 
uppstallda till en afdelning for sig. I all sin knapphet och brist- 
fallighet torde de vara vilkomna for dem som nu eller framdeles 
intressera sig for Sallskapets historia. Fér manga af de har 
upptagna personerna finnas data sammanstillda i de tillgaing- 
liga biografiska handbéckerna af allman eller mer speciell om- 
fattning. Nagon hanvisning till dylika upplagsverk géres har 
icke for deras rakning som 6nska mer detaljerade upplysningar. 
Daremot citeras nagra andra kallor i forkortningar som icke 
torde behédfva nagon férklaring. 

I forteckningen 6fver medlemmarna har jag s6kt antyda den 
_verksamhet i samhillet de medlemmar kommit att utdéfva, 
hvilka intradt i Sallskapet i sin ungdom. Hiarvid hade jag 
verksam hjalp af var i fortid bortgangne slaktforskare magister 
ATLE WILSKMAN, utan hvars bistand dessa uppgifter varit 
mycket bristfilliga. 

En stérre arbetsro an den som varit mig forunnad hade for 
denna historik varit nyttig, i synnerhet for dess senare del. 
Men da dess utgifvande svarligen kan uppskjutas framlagges 
den har. Lasaren ma icke vanta att har finna en redogérelse 
for det Sillskapet, vetenskapen till gagn och fosterlandet till 
heder, utrattat under det gangna seklet. Att skildra detta har 
ofverstigit mina krafter. Sakkunniga specialister skola med 
ledning af Sillskapets skrifter och museernas samlingar kunna 
utlagga detta. Ej heller har jag vagat att med ledning af den 
tidigare utvecklingen teckna ett perspektiv af Sallskapets 
framtid. Denna, som skapas af handlingens man, bjuder ofta 
pa ofverraskningar. Jag har endast sokt att for dem som aro 
intresserade af Sallskapet teckna en bild af dess lif, sadant det 
under det flydda seklet gestaltat sig, och af de man som dari 
verkat. Det skulle glaidja mig om min skildring hos lasaren 
komme att vicka samma kansla af aktning och tacksamhet. 
for de gangna tidernas min som den jag sjalf erfarit under 
arbetet med de gamla pappren. 

Helsingfors den 20 oktober 1921. 


FrREDR. ELFVING. 


Den forsta naturalhistoriska skrift, grundad pa egna iaktta- 
gelser, som i Finland offentliggjorts, ar den Catalogus plantarum 
som medicine professorn vid Abo Akademi Erias Tr11Anpz 
ar 1673 utgaf 6fver Abo-traktens vilda och, odlade vaxter. Det 
var i sin egenskap af lakare och med tanke pa sina elever som 
TiLLANvbz skrifvit detta arbete. Det dréjde sedan tre fjirde- 
dels sekel innan vid Akademien naturalhistorien erholl en offi- 
ciellt erkand stallning sasom en sjalfstandig vetenskap. Detta 
intraffade ar 1747, da dar liksom tidigare i Upsala inrattades 
en professur i naturalhistoria och ekonomi. Visserligen afsags 
darmed mindre att frimja naturalhistorien sasom sadan an att, 
riket och dess ekonomi till fromma, s6ka utnyttja det vetande 
som vetenskapens idkare forvarfvat sig om den lefvande natu- 
rens alster, vaxterna och djuren, men da, sasom af professurens 
benamning framgick, dess innehafvare maste vara en natural- 
historiker, sa fick dennes vetenskap dock en helt annan bety- 
delse och stallning vid Akademien in tidigare, da den betraktats 
som en del af den allmanna naturliran eller fysiken eller af me- 
dicinen. Det allmanna intresse som vid denna tid skanktes 
»ekonomien» hirrérde innerst fran en astundan att bota de 
skador krigen f6rorsakat. Att forhoppningarna harvidlag férst 
knétos vid naturalhistorien berodde visst dairpa att denna 
stod de nordiska lindernas moderniaring, jordbruket, narmare 
an Ofriga vetenskaper det gjorde, och att just vid denna tid 
naturalhistorien, tack vare LINNES verksamhet, som skaffade 
honom och hans land viarldsrykte, vickte ett intresse och ut- 
éfvade en tjusning, som striackte sig till de mest olika lager af 
samhallet. Och liksom Linn&, fastin reformator af natural- 
historien i dess helhet, framf6r allt var botanist, sa blef det 
ocksa framst till botanisterna man litade for ekonomiens upp- 


2 


hjalpande. Botaniken blef for den nye professorn vigtigare an 
zoologien. 

Professurens férsta innehafvare blef Petrus Karm. Han 
tilltradde sitt embete frst 1752 efter aterkomsten fran sin 
ber6mda amerikanska resa, denna resa vid hvars planlaggning 
af LINNE sa stora forhoppningar fastades med tanken pa alla 
de i ekonomiskt afseende viktiga vaxter han fran Nord-Amerika 
skulle till Sveriges rike’ hemféra, men hvars viktigaste resultat 
helt visst lag pa det vetenskapliga omradet, i de samlingar af 
naturalier, friamst vaxter, han dar gjorde och dem hans laro- 
mastare beskref, dirmed laggande grunden till kannedomen 
om Nord-Amerikas fauna och flora. Katms verksamhet vid 
Akademien var lika mangsidig som hans professur det krafde. 
A ena sidan hade han att pa grund af hvad han last eller i ut- 
landet sett arbeta for forbattringar i vaxtodlingen, afseende 
saval nya metoder som nya vaxter. A andra sidan hade han 
sina rent vetenskapliga intressen. Planen pa Flora Canadensis 
maste han val 6fvergifva; isoleringen i Abo férde det med sig. 
Men i stillet kunde han sa bega att 1765 utkom en disputation 
Flore fennice pars prior, den forsta sammanstillning af Fin- 
lands vaxter efter TILLANDz, gjord efter samlingar och anteck- 
ningar af honom sjilf och talrika elever, aldre vid Akademien ~ 
verkande lirare icke att forgldmma. I den omgifning dar han 
verkade fingo de vetenskapliga intressena lof att smaningom 
traida tillbaka for tanken pa det nirmast nodvandiga, och mot 
slutet af sin lefnad sysslade Karim nistan uteslutande med 
fragor som hade en mer eller mindre praktisk syftning. Den 
mangd disputationer dem han skrifvit eller inspirerat vittnar 
om hans nit, och hvad han till exempel gjort for att hos sina 
elever d. v. s. de blifvande tjinsteminnen i landet sprida kun- 
skap och intresse for tradgardsodlingen och hvad dairmed sam- 
manhinger ar ensamt nog for att tillf6rsikra honom en heders- 
plats i var karga kulturhistoria. 

Under arens lopp klarnade det emellertid att resultatet af 
arbetet och anstrangningarna icke motsvarade forvantningarna. 
Planerna att odla silkesmaskar pa den amerikanska mullbars- 
busken fick man lof att definitivt afskrifva, forhoppningarna 


3 


att odla en mingd utlindska viaxter for fargeriernas behof likasa, 
och pa samma sitt gick det med manga andra vackra planer. 
Planteringarna af amerikanska viaxter invid Abo fingo fér- 
falla och en allman afmattning intraidde i de ekonomiska straf- 
vandena. Men intresset for studiet af naturen, vackt till lif 
af hoppet om ekonomiska férdelar, fortlefde oberoende af tan- 
ken pa vinst. En jiimforelse mellan den akademiska litteraturen 
fran 1700-talets senare decennier och den fran 1730- och 1740- 
talen utvisar detta tydligt. De talrika sockenbeskrifningarna 
med deras omvaxlande innehall, de meteorologiska och feno- 
logiska iakttagelserna utvisa vid sidan af de mer ekonomiska 
afhandlingarna nya tankestrémningar i naturalhistorisk rikt- 
ning. De naturhistoriska studierna vid Akademien befordrades 
yttermera da ar 1777 genom donationer af professoren JOH. 
HaAarTMAN och sedermera bergsradet JOHAN HISINGER en ny 
lararetjanst inrattades, nimligen en kombinerad medicine ad- 
junktur och botanices demonstratorbefattning, en tjanst som 
narmast afsag att bibringa de blifvande lakarne de nédiga in- 
sikterna i botanik och droglara. Till forste innehafvare af denna 
tjinst utnimndes 1778 Car, Nicuas HeLtentus. At honom 
6fverlémnades ocksa ar 1780 varden af den botaniska tradgar- 
den hvarjémte han fick sate och stémma som professor i Kon- 
sistorium. Detta i anledning diraf att Kongl. Majestat efter 
Karns déd 1779 till hans eftertradare med fullkomlig afvikelse 
fran Konsistoriets forslag utnamnt adjunkten i lagfarenhet 
SALOMON KREANDER, hvilken var helt och hallet frimmande 
for naturalhistorien. Da demonstratorsbefattningen var foér- 
lagd inom Filosofiska fakulteten och da de fordringar som i 
afseende a medicinsk undervisning stilldes 4 dess innehafvare 
icke voro stora, sa blef demonstratorn de facto en larare i bota- 
nik. For zoologien var det mindre val stalldt. Visserligen hade 
genom en annan donation af professor JOHAN HAARTMAN in- 
rattats inom Filosofiska fakulteten en professur i naturalhistoria 
och veterinaérvetenskap, en professur, inom hvars laroomrade 
zoologien gifvetvis var afsedd att spela en dominerande rol 
och till hvars forste innehafvare utnimndes (1786) donators 
systerson GABRIEL BonsporrFr, hvilken vid denna tid sysslade 


4 


med studiet af entomologien. Men denna professur samman- 
slogs 1796 med den likaledes af HAARTMAN stiftade professuren 
i anatomi, kirurgi och barnférlossningskonst, sa att zoologien 
ingen annan representant hade an professorn i naturalhistoria 
och ekonomi. 

Efter KreAnpERS franfalle blef HELLENIUS, som var en 
synnerligen dugande man, ordinarie professor och natural- 
historiens framsta malsman vid Akademien (1793). I den aka- 
demiska litteraturen under hans tid kan man utlisa samma 
hufvudstrémningar som tidigare, men diarjamte en vaxtsyste- 
matisk riktning, som tog sig uttryck i monografiartade fram- 
staéllningar af olika vaxtslikten, rent botaniska afhandlingar. 
Med stor ifver och framgang arbetade HELLENIUS pa foérkof- 
randet af Akademiens museum, nagot som icke tyckes hafva 
legat for Katm. Utredandet af de lefvande varelsernas tal- 
lésa former utgjorde vid denna tid naturalhistoriens framsta 
uppgift. Herbariet bragte han j ett skick som lat det, afven 
jimférdt med Upsala, fordelaktigt framsta. Mindre omfat- 
tande, sannolikt ratt obetydande torde de zoologiska samlin- 
garna hafva varit; det forefaller som om de till vasentlig del 
hade utgjorts af snaekor, musslor och koraller, hvilka val trotsa 
tidens tand. Botaniska tradgarden var foremal for HELLENII 
oaflatliga omsorg. Tata ombyten af demonstrator vallade af- 
brick i arbetet darstaides, men ar 1810 erhéll han i Cart, REIN- 
HOLD SAHLBERG en kunnig och verksam medhjalpare. 

Som bekant lat sig kejsar ALEXANDER I angelaget vara att 
efter erdfringskriget 1808—09 kraftigt understéda Abo Akademi. 
Professorernas léner och inrattningarnas anslag héjdes, nya 
tjinster inrattades. Bland dessa senare var ocksa en som kom 
zoologien och botaniken till godo, nimligen en adjunktur i 
naturalhistorien hvarmed var férenad inspektoratet 6fver Mu- 
seum. Detta hade synbarligen numera fatt en sadan omfatt- 
ning att dess skétsel var alltf6r tidsédande for att kunna alag- 
gas professorn ensam, liksom ocksa dennes laroomrade var sa 
stort att han var i behof af bitrade. Den férsta innehafvaren af 
denna tjinst blef SanLBERG. Demonstrator efter honom blef 
Lars JOHAN PRYTZ. 


5 


Da HELLENTIUS vid fyllda 70 ar lemnade sin professur (1816) 
eftertriddes han af’ SAHLBERG (1818). Dennes studier hade 
forst varit af éfvervagande botanisk art, men senare hade han 
intresserats af entomologien, och 1817 begynte han utgifvandet 
af den langa disputationsserie Insecta fennica hvilken kom att 
utgéra hans lefnads hufvudverk. Han var en rorlig och verk- 
sam man. Som ung docent hade han atf6ljt professor JOHAN Ga- 
DOLIN, den berémda kemisten, till Sverige for att bitrada ho- 
nom vid emottagandet af en mineral- och snaécksamling som 
Akademien inképt. Ar 1812 hade han planerat en fard till 
sédra Ryssland fér naturalhistoriska insamlingar; allt var i 
ordning, men kriget med Frankrike kom hindrande emellan. 
Foljande ar sandes han p&é HELLENtr forslag till S:t Petersburg 
for att inleda relationer med tradgardarna och med samlare 
darstades, hvilken resa for Tridgarden i Abo blef mycket gif- 
vande. 

SAHLBERG var en intresserad och kunnig jordbrukare, hvil- 
ken omstiandighet af Konsistoriet raiknades honom till fortjanst 
vid uppgérandet af forslagsrummen till professuren. Hans fér- 
farenhet kom gifvetvis Botaniska tridgarden till godo, men hans 
larareverksamhet fick haraf alldeles ingen pragel. Det framhaf- 
vande af naturalhistorien pa ekonomiens bekostnad som redan 
hos HELLENIUS tydligt framtridde blef af Sanr~BERG helt ge- 
nomférdt: han var professor i naturalhistoria och ekonomi, men 
i denna titulatur hade ekonomien ingen betydelse mer, han var 
faktiskt professor i naturalhistoria. Det skulle forga tre fjar- 
dedels sekel innan ekonomien 4Ater skulle géra sitt intrade vid 
Hégskolan i form af vara dagars Agrikultur-ekonomiska sektion. 

Liksom HELLENIUS betraktade SAHLBERG sasom en af sina 
viktigaste uppgifter Museets forkofran. Han hade ett oppet 
éga for anatomiens och fysiologiens betydelse inom natural- 
historien, men studiet af dessa discipliner ansag han sig bora 
lamna at framtiden: »Nu skall samlas med all kraft och sedan 
ma man tinka pa den filosofiska delen af naturens kannedom» 
skref han. I sadant syfte féreslog han 1819 att arligen en eller 
helst tva unge man skulle pa museifondens bekostnad i olika 
delar af landet f4 under sommarferierna verkstilla insamling 


6 


af naturalier. Samlingarna skulle tillfalla Museum, som dar- 
igenom finge en i mdjligaste matt fullstandig samling af in- 
hemska naturalster, medan dupletterna skulle anvandas till 
byte mot utlindska. Hirigenom skulle ocksa hagen for natural- 
historiska undersékningar vackas och unge m&én inom landet 
utbildas, sa att de sedan kunde sandas i liknande syfte till ut- 
landet, Museum till fromma. Konsistoriet forordade férslaget 
och Kanslern bif6ll »att sa ofta omstindigheterna sadant med- 
gifva, en eller tvenne skicklige man finge arligen bland Univer- 
sitetets studerande utses att pa museifondens bekostnad vid 
varens bérjan och under sommaren foretaga resor i olika trak- 
ter af Finland for att for Museum samla inhemska naturalster 
samt i Ofrigt vinna all méjlig kannedom af landets natural- 
historia». 

Sommaren 1819 forordade SAHLBERG kandidaten Lars Ho- 
MEN och studeranden FREDRIK HEDBERG sasom exkurrenter 
till trakterna kring Paijanne, dar de skulle insamla djur och 
vaxter, i synnerhet insekter och kryptogamer; den forteckning 
6fver samlingarna som Homen inlimnade upptog 440 arter 
insekter i 1070 exemplar samt nagra vixtarter som saknades i 
Abo-trakten. — Samma sommar foéretog pa egen bekostnad 
demonstratorn Prytz, atféljd af magister FREDRIK GABRIEL, 
SANMARK, en resa till Lappmarken anda upp till Nordkap »f6r 
att afven till dessa trakter utstricka sin till nagon del utarbetade 
finska flora och att 6ka sina naturalhistoriska samlingar». Fol- 
jande sommar siindes magister SANMARK och student ADOLF 
VILHELM DammMer’ for Museets rakning till sddra delen af 
Lappland vid norra gransen af Kajana harad. 

Som synes satte SAHLBERG fart i arbetet. Hans narmaste 
man, den till hans eftertridare sasom adjunkt och museums- 
inspektor utnimnda JOHAN MaGNus AF TENGSTROM, en son 
till Universitetets Kansler, den miaktige irkebiskopen, var 
diremot icke nagon drifvande kraft. Docent i naturalhistorien 
ar 1816 och medicinedoktor, hade han fér sin vetenskapliga 
utbildning 1817—19 gjort en resa till Sverige, Danmark, Tysk- 
land, Frankrike och Schweiz. Utan att hafva speciminerat 
for adjunkturen erhéll han densamma, da Fakulteten »f6rmo- 


aS 7 
dade honom vara i tillfalle att férdka sina insikter under sin 
utlindska resa». 

Sin lifvande och intresserande inverkan pa de unga utdfvade 
SAHLBERG frimst vid de exkursioner han med studenterna fore- 
tog och hvarvid uppmirksamheten fornamligast var riktad pa 
insekt- och vixtverlden. Man torde erinra sig att det akade- 
miska lasearet vid denna tid afslutades forst i medlet af juni, 
hvarfér forhallandena stiillde sig gynnsammare for den akade- 
miska liraren i afseende 4 exkursioner an i vara dagar. 

Varen 1821 anordnade SAHLBERG jaimte AF TENGSTROM 
tva lingre exkursioner. Den férsta foretogs till fots till hans 
egendom Ylane Nygard, ungefar fem mil fran Abo. Den 28 
maj kl. 7 pa morgonen aftagade 22 man, dari inberaknad pro- 
fessorns son, den 9-arige Ferdinand, lings landsvagen norrut. 
Folket vid vagen var idel undran éfver det ovanliga sallskapet. 
Vadret var féga gynnsamt, men stimningen patagligen god. 
Under full vokalmusik skedde intaget pa Nygard den féljande 
dagen pa aftonen. Dar exkurrerades de tva féljande dagarne, 
men med klent resultat for det daliga vidret. Den 1 juni an- 
triiddes Aterfiirden, hvilken till stérsta delen gjordes med hast, 
hvarpa exkursionen féljande dag fortsattes pa Runsala med 
nagot battre resultat. Den andra fairden skedde den 9 juni, 
da tidigt pa morgonen 26 man i tre slupar seglade ut at Pargas 
till, darifran de fdljande dag atervande. Afven nu var vadret 
foga gynnsamt och skérden klen. Men under dessa exkursioner 
foddes bland deltagarne tanken att sluta sig tillsamman och 
bilda en férening for studium af den inhemska lefvande natu- 
rem: sa vittnar SAHLBERG sjalf i ett bref till sin vin C. G. Man- 
NERHEIM. Hos hvem denna tanke férst foddes vet man ej, 
och det hade kanske, som en af vara nyare forfattare sager i 
ett liknande fall, varit lika fafangt att fraga detta som att fraga 
hvilket trad i skogen det var som férst borjade susa for stormen. 
Var det bland de unge eller var det hos de aldre den tanken 
uppstod? Visst férefaller det troligt att denna framtidstanke 
utgick fran de unga. Det vet man emellertid icke, men det 
vet man att den Aldste i Sallskapet, professor SAHLBERG, om- 
satte tanken i handling. Vid ett sammantride hemma hos ho- 


8 ~ 


nom den 1 november 1821 6fverenskommo tre af Akademiens 
larare, SAHLBERG, AF TENGSTROM och Karo jamte sju studenter 
att bilda en dylik forening. 

Detta var upphofvet till Societas pro fauna et flora fennica, 
som alltsa den 1 november 1921 fyller ett hundra ar. 

Blicka vi tillbaka pa dess 6den under denna tid, sa skénja 
vi dir nagra val afgrinsade perioder: 1) dess stiftelse och 
verksamhet i Abo aren 1821—1827; 2) dess aterupplifvande 
och utveckling under professors SAHLBERGS ledning i Helsing- 
fors Aren 1829—1841; 3) tiden 1842—1859, hvarunder efter 
afmattning, strider och svarigheter den till sina grunddrag 
annu bestaende organisationen forbereddes samt 4) tiden efter 
1859, hvilken ter sig som en i det stora hela enhetlig period, 
inom hvilken nagon vidare uppdelning i bestaémda tidsperioder 
svarligen later sig géra, men dar tanken och minnet osdkt dr6- 
jer vid ordférande-skiftena, hvilka, liksom 1 staternas historia 
regentskiftena, utmarka fixpunkter i en eljes jamnt fortlopande 
utveckling. 


Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50, 


PI LIN LIN LIP LER II IER LER IAT ERED LITT IT IS IEP IT 


ECE E FORT FOR © IGA F OPE FOL TORE & Mom 8 He 


. 
v 
g 
- 

x 
3 
~ 

‘5 
a 
i 

4 


TIC T ICT CHE ICE IC 








I. Sallskapets stiftelse och verksamhet i Abo 
aren 1821—1827. 


Den skildring af denna tid som en eftervarld med ledning 
af Sallskapets protokoll skulle géra — och dessa protokoll aro 
icke ens fullstindiga; for tiden emellan den 16 november 1824 
och den 25 oktober 1826 saknas alla handlingar, desslikes efter 
den 28 mars 1827 — kunde icke mita sig med den som profes- 
sor SAHLBERG med stéd af dessa protokoll och med hela sin 
skatt af friska personliga hagkomster ar 1830 lamnade vid 
Sallskapets forsta arsméte efter dess aterupplifvande i Helsing- 
fors. Den finnes i Sallskapets arkiv bevarad och den aftryckes 
har, pa samma sitt som professor ApoLF MoBErc det gijort i 
sin 50-ars historik, som ett det mest vittnesgilla dokument 
rérande den ifragavarande tidrymden. 

»Bade ljuft och smartande ar for vart Sallskap minnet af 
framfarna tider. I likhet med nastan hvarje annan inrattning, 
vetenskaplig eller ekonomisk, publik eller enskild, har afven 
vart samfund, inom den korta tid det varit verksamt, erfarit 
de omvexlande dden, som alltid atfélja alla ménskliga foretag. 
Med en sann glidje erinre vi oss den tidpunkt, da for vid pass 
atta och ett halft ar sedan nagra unge for naturalhistorien nit- 
alskande main med de vid Universitetet da varande larare i 
namnda vetenskap sammanknoto ett brédraband, for att under 
gemensamma bemédanden, med ungdomens varma nit och 
kraftiga verksamhet i forening med lirarens langre erfarenhet, 
sammanbringa och uppstalla en samling af Finlands organiska 
naturalster och att salunda anskaffa nédiga materialier till en 
i framtiden blifvande Finsk Fauna och Flora. Med verkelig 
tillfredsstallelse paminne vi oss den fortgang och raska tillvaxt, 


10 


som Sallskapets beméddanden och samlingar nastan dageligen 
ronte och erhdllo. Med tacksamhet minnas vi det nit, hvarmed 
ledamoterna, och i synnerhet nagre af dem, arbetade for det 
asyftade andamalet. Smickrande ar afven atanken af den upp- 
marksamhet, hvarmed siillskapets foretag hedrades af Uni- 
versitetets larare, till och med af dess hégsta styrelse. Men 
bittert ar deremot minnet af den dag, da jemte en nastan total 
férst6ring af vetenskapernas urgamla Finska hem och jemte 
de oberakneliga litterara forluster, som Finlands enda hégskola 
gjorde, afven alla frukter af Sallskapets nitfulla bemddanden, 
nastan i ett 6gonblick forvandlades i rék och aska, och da Sall- 
skapet, husvillt och forskingradt forsattes uti en hemsk overk- 
samhet. Men denna dvala ar forbi, och det fornyade mod, 
hvarmed Sallskapet ater traidt i sin fordna verksamhet, den 
framgang dess foretag synes lofva, vacker nya forhoppningar, 
och Sallskapet kan redan med goda skal aberopa det gamla 
ordstafvet: dulce est meminisse quod durum fuit pati.» 

»Det var den 1 November 1821, da jemte Herrar Inspektor 
Musei professor D:r JoHan Macnus Ar TENGSTROM och kort 
derefter vordne Botanices Demonstratorn D:r Marruras Kam, 
Philosophie Magistern FREDRIC GABRIEL, SANMARK samt stu- 
deranderne Frans JOHAN RABBE, ALEXANDER VON NORDMANN, 
FREDRIK WILHELM BRUMMER, ADOLPH WILHELM WEGELIUS, 
ADOLPH WILHELM DamMERT och Cart, SIGFRID MATTHIAS 
Tams samlades hos mig i andamal att radgora och besluta om 
inrattningen af ett samfund, som under namn af Sallskap for 
Finsk Zoologie och Botanik!) skulle medelst samlande af Fin- 
lands djur och vixter géra en nirmare bekantskap med landets 
Fauna och Flora. Till ledaméter af detta Sillskap besléts att 
inbjuda alla main, som 6nskade att bidraga till en noggrannare 
kannedom af Finlands naturalhistorie, och hvarje medlem er- 
holl raittighet att sidana féresla. En gang hvarje vecka skulle 
sallskapet sammantrada, och for uppkép af nagra sma behofver 


') Vart sallskap kallade sig férst »Finlands naturhistoriska sillskap«, men 
fran och med det femte sammantridet den 12 december 1821 anvindes benim- 
ningen »Sallskapet for finsk zoologi och botanik»; i dess sigill stod likval fran 
bérjan inskriften Societas pro fauna et flora fennica. (F. E.) 


11 


borde hvarje ledamot fér den férsta terminen erligga 2 Riks- 
daler riksgiilds.1) Till sekreterare och tillika skattmistare 
valdes genast Doktor Kai, som i denna egenskap och i stéd 
af hvarje termin forrattadt val fortfor att bitraida Sallskapet 
anda till slutet af hostterminen ar 1824. — Da Sillskapet icke 
iigde utvigar att sjelf besta sig rum fér sina sammankomster 
och nédiga skap, lador m. m. till uppstillande och bevarande 
af sina blifvande samlingar, s& besléts genast att derom anlita 
Universitetets Consistorium och att vid denna anhallan férena 
det anbud, att Sallskapet ville till Universitetets Museum upp- 
lata sina samlingar, med férbehall att sjelf dock fa disponera 
dem sa linge Sillskapet fortfor att existera. Af vanlig valvilja 
for hvarje vetenskapligt foretag lemnade Consistorium Sall- 
skapet tillstand att begagna de rum, hvaruti myntsamlingen 
varit uppstalld, och léfte att med behdfliga skap och inventarier 
forse desamma. Till den 15 oktober 1822, da dessa blefvo in- 
redda, holl Sillskapet emellertid sina sammankomster uti 
det rum, som var bestimdt till ett handkabinett for professorn 
i naturalhistorien. Under vintern anskaffades och inreddes 
skap, lador och andra nédiga férvaringsstallen for samlingarne. 
Den 16 April valdes ordférande, som jemte sekreteraren borde 
underskrifva de tryckta kallelsebref, hvilka nu begynte utfardas. 
Med den annalkande varen patinktes anliggningen af samlin- 
garne. Den 7 Maj utsags Herr Dammert’ att under namn af 
intendent varda och rangera desamma, och den 21 i samma 
manad blefvo de férsta naturalster till protokollet anmalda. 
Nastan vid hvarje sammantride inlaimnades sedan storre eller 
mindre bidrag till samlingarnes férdkande, hufvudsakligen af 
Sallskapets ledaméter, men afven nagon gang af personer utom 
sillskapet. Ett foretag, foranledt af den dubbla karleken, nem- 
ligen fér vetenskap och fosterjord, berémvardt till sitt ursprung 
och uppmuntrande under dess utforande, kunde ej annat 4n, 


1) Att hvarje vecka under laseterminerna sammantrada visade sig snart 
vara ogérligt. Ar 1822 hdllos visserligen 26 sammantraden, men féljande ar 
endast 10. — En riksdaler 4 48 skilling — en svensk krona. Af Ofriga i 
det féljande nimnda myntslag motsvarar en rubel 4 100 kopek fyra mark, en 
rubel banco assignationer ungefir 1 mark 15 penni. (F. E.) 


12 


s& vidt i 6frigt omstandigheterna medgafvo, lyckas.*) — Uppa 
mindre an sex ar tilltogo samlingarne, i synnerhet af foglar 
och insekter, till en visst icke obetydlig mangd sarskilda arter. 
Brist pa tillrackligt antal embetsman, och svarigheten, eller 
rattare om6jligheten for en enda person att emottaga, preparera, 
anordna och uppstilla samt tillika forteckna alla de sarskilda 
naturalster, hvilka nastan dageligen aflemnades, vallade att 
Sallskapet slutligen icke mera med full sakerhet kande hvad i 
hvarje samling befanns. Endast ifran Sallskapets diarium 
ofver gjorda féréringar kunde inhemtas hvad som till samlin- 
garna blifvit f6rairadt; men da afven detta diarium icke mera 
finnes, sa kan jag icke heller uppgifva antalet af de species, som 
utgjorde hvarje samling. Jag tror mig dock med visshet kunna 
antaga att omkring 20 species diggande djur, 200 species fog- 
lar, 10 amfibier, 30 eller 40 fiskar, 2000 insekter och kanske 
800 6rter redan agdes af Sallskapet. Ehuruval hvarje natur- 
alster, som till Sallskapet férirades, genast uppstalldes inom 
den samling, der den borde sta, sa blef dock fér det dageligen 
tillvixande antalet en ny omstillning nédvandig, och denna 
blef i bérjan af ar 1827 besluten och till vissa ledaméters verk- 
staéllande upplaten. Herrar Dammert, P. Pu. Linprorss och 
Tams skulle anordna fogelsamlingen, jag och den sistnaémnde 
atogo oss att omstilla insekterna, professoren AF TENGSTROM 
forband sig att rangera herbarium. Kataloger skulle da tillika 


1) Till att hégtidligen fira och bega sin tredje arsdag sammantradde Sall- 
skapet den 1 november 1824 kl. 4 e. m., »och sedan sammankomsten blifvit 
éppnad af Sallskapets ordférande, Rector Magnificus, Herr Professoren D:r 
SAHLBERG, med ett kort tal, hvilket framstallde de stora fordelar Natural- 
historien i Finland under de tre sista aren genom Siallskapets ledaméters of6r- 
trutna bemédanden vunnit, framtridde ledamoten i Sallskapet studeranden 
ALEXANDER von NORDTMANN och forestillde i ett for dagen lampadt tal Natu- 
ralhistoriens nytta och varde samt de férmaner, som blifvit Sallskapet genom 
dess ledaméters atgirder ifran Sallskapets stiftelse till denna dag beredda». 
I sammanhang med Aarsdagen var ett festligt samkviim anordnadt. Harom skref 
professor SAHLBERG: »Man drack nagra skalar, at sin lilla kvallsvard och hade 
roligt. Jag férmodar val att nagon anmiarker oskickligheten deraf att man 
inom Akademiens murar hade en bal, men det far ga fér min rakning, ty jag 
ville hellre tillata denna ohelgelse, an att stilla till calaset pa ett vardshus». 
(F. E.) 


13 


uppgoras, afvensom defektlistor till de samlingar, hvilka mest 
blifvit dertills riktade. F6ér att fordela den 6fverhopande mangd 
af arbeten, hvilka nu alago endast en person, pa flera hander, 
vacktes redan vid slutet af héstterminen 1826 fraga om an- 
stillande af flera intendenter, en for hvarje af atminstone de 
stérre samlingarne. Sa hade redan inom fa ar Sallskapets be- 
mo6danden haft den basta framgang. Samlingarne voro ansen- 
ligen riktade; utan all kostnad for dess kassa hade alla inlem- 
nade naturalster endast genom ledaméternas egen méda blif- 
vit utmirkt val preparerade och af dess intendenter med be- 
rémvard omsorg vardade.» 

»Jag skulle alltfor mycket brista uti uppfyllandet af de 
skyldigheter, hvilka aro mig i egenskap af ordférande alagda, 
jag skulle sasom enskild ledamot forneka mig ett det mest till- 
fredsstallande nédje, om jag ej begagnade detta tillfalle att in- 
for Sallskapet uppgifva de man, hvilka utmarkte sig antingen 
genom sardeles nit att i allmainhet befordra det a4ndamal, som 
Sallskapet hade for sig bestaémt, eller genom sin frikostighet 
och flit att rikta dess samlingar. — Jag ar 6fvertygad att ingen 
af Sallskapets ledamoter skall anse dess egna anvanda méddor 
for Sallskapets fordelar misskanda, da jag framst némner den 
man, hvilken sjelf en ibland Sallskapets forsta stiftare och 
redan kort derefter vald till intendent dfver dess blifvande 
samlingar samt, med undantag af den tid han var pa en natur- 
historisk resa franvarande!), sasom sadan oafbrutet verksam, 
med ett alfvar och en ihirdighet utan afbrott, med erkind 
varma for Sallskapets andamal, med skicklighet och redan 
vunnen vana vid sina befattningar i en langre tid ensam full- 
gjorde alla de géromal, hvilka nu aro férdelta pa sekreteraren, 


1) Varen 1824 saéndes magister DAMMER’T och student TAMS pa musei- 
fondens bekostnad till s6dra Ryssland fér att till Universitetets museum in- 
samla naturalster, f6rnamligast djur och vaxter. De skulle efter en langre vis- 
telse pa Krim 6fverresa till Mingrelien och vistas dir de egentliga vintermana- 
derna samt en del af varen; pa aterfiirden skulle de uppehalla sig dels pa Krim 
dels i angransande delar af s6dra Ryssland. I bérjan af ar 1826 atervande de 
till Abo. Deras samlingar voro mycket omfattande; de gingo fullstandigt 
férlorade vid Abo brand. — Man erinre sig i anledning af denna fard SAHL- 
BERGS tidigare omnaémnda tanke om samlingsfarder till utlandet. (F. E.) 


14 


trenne intendenter och skattmastaren, och hvilken hvarken af 
dess egna médor uttréttad, ej heller genom Sallskapets lidna 
forluster modfalld, var en ibland de foérste, hvilka patinkte 
och yrkade Sallskapets upplifvande har i Helsingfors, och som 
derefter férst offentligen till protokollet framstallde behofvet 
af bestémda stadgar for Sallskapet, och hvilken slutligen i 
férening med tvenne andra dertill utsedda ledaméter utarbe- 
tade det férsta projektet till vara nuvarande statuter. Hvem 
igenkénner icke haruti medicine kandidaten magister Dam- 
MERT, och hvem erkinner icke med den varmaste tacksamhet 
hans nitfulla verksamhet for sillskapets andamal?» 

»Oférlatligt vore afven det att i dag forsumma att naémna 
det triumvirat af Sallskapets medlemmar, ibland hvilka en, 
herr magister von NORDMANN, under magister DAMMERTS 
franvaro med nit och skicklighet bestridde dennes manga be- 
fattningar; en, herr medicine kandidaten magister P. Pu. Linp- 
Forss, efter att hafva kraftigt medverkat till Sallskapets for- 
nyade inrattning harstides, med alltid adagalagd valvilja for 
Sallskapet atog sig att sasom intendent grundlagga och tills- 
vidare varda de pa nytt bérjade samlingarne, och en, herr kon- 
rektoren magister ARNDT GERHARD LINDFORSS, som under 
innevarande ar sasom tredje intendent vardat Sallskapets her- 
barium. Med liflig tacksamhet erinre vi, atminstone Sallskapets 
aildre ledaméter, oss alltid dessa trenne mans fortjenstfulla 
foretag att med uppoffring och anvandande af sina akademiska 
stipendier beresa en del af Finland for att med skérden af deras 
anvanda flit och forskningar rikta Sallskapets samlingar. Sall- 
skapets protokoller bevittna hvad desse medlemmar dessutom 
till Sallskapet f6rdérat, och vart samfund skall aldrig gl6mma 
huru mycket vi dro dessa ledaméter forbundna.» 

»Det berdémvarda nit, som medicine studeranden herr CARI, 
Marrutras Tams, dels genom ofta fornyade bidrag till Sallska- 
pets samlingar, dels genom preparerande af inlemnade natura- 
lier och dels genom annat bitrade, adagalade sa ofta han var 
vid universitetet nirvarande, kan och far af mig icke heller 
lemnas obemaldt. Matte Sallskapet ofta fa anledning till lika 
férbindelse med den, hvilken vi ro herr Tams skyldige!» 


15 


»Fér 6frigt hade 4nnu manga andra ledaméter med flit och 
frikostighet medverkat till det gemensamma basta. I saknad 
af det diarium, som férdes i Abo 6fver férirade naturalster, 
kan jag ej uppgifva alla de ledaméter, hvilka nast de redan 
namnde, hufvudsakligast bidrogo till den betydliga tillvaxt, 
som Siallskapets samlingar i Abo hade vunnit. Ifran de proto- 
koller, som annu finnas i behall, afvensom utur mitt enskilda 
minne har jag likval kunnat erinra mig atskilliga af de ledam6- 
ter, hos hvilka Sallskapet for inlemnade bidrag star i forbindelse. 
Sadane dro Herrar professoren af TENGSTROm, slottslikaren 
SANMARK, magistrarne BRUMMER, W1LH. FoRSMAN och RABBE, 
akadem. sekreteraren WEGELIUS, provinciallikaren ROSENBACK, 
kammarskrifvaren Vict. Napor. FaucK, kopisten P. Em. Farcx, 
apothekaren LuCANDER, provinciallikaren doktor DrEutTscu, 
studeranderne Eric NApoLEON och Evert Ju. BONSDORFF, 
HEIKEL, MECHELIN, hofrattsauskultanten AHLSTEDT, studeran- 
den Exurstr6m och (ifall det tillates mig afven tilligga detta 
namn) studeranden FERDINAND SAHLBERG, utom sdkert annu 
flera, dem jag nu icke kan for tillfallet paminna mig»'). 


»Sallskapets Cassa hade sma och annu fa tillgangar, samt 
kunde derf6re icke synnerligen tillvixa. Den afgift af 2 R:dr 
rgs, som férsta terminen af stiftarena och af de inom samma 
termin inkallade ledaméterna borde erlaggas, forvandlades 
sedan till inskrifningsafgift for alla dem, hvilka voro vid uni- 
versitetet narvarande. Men dessa inskrifningsafgifter behdfde 
anvandas till atskiliga for dagen intraffade behofver. For att 
aga medel till uppkop af nagra dyrare mammalier besléts den 
15 Oktober 1822 att hvarje vid Universitetet narvarande leda- 
mot skulle till en sa kallad mammaliefond erlagga for hvarje 
termin 16 skillingar banco, och vid den mera allmanna samman- 
komst, som den 1 November 1824 anstilldes, héjdes denna af- 
gift till 24 skillingar samma mynt; hvarjemte det blef 6ppet 
lemnadt for hvarje ledamot att med erliggande en gang for alla 
af 3 Rdr 16 sk. banco befria sig ifran densamma. Till fdlje af 


1) En af dem som mest bidragit till samlingarnes grundande och for- 
6kning var dock professor SAHLBERG sjelf. (A. M.) 


16 


denna anstalt fanns den 1 November 1826 en besparing i kassan, 
som steg till 200 Rdr rgs.» 

»Endast tvenne uppsatser rérande Finlands naturalster 
hade af Sallskapets i landsorterna vistande medlemmar blifvit 
insinda; den ena af slottslakaren AEJMELE utgdrande en for- 
teckning 6fver vaxter odlade omkring Wasa, och den andra 
af kontraktsprosten SNELLMAN en f6rteckning 6fver vaxter 
funna pa Aland och i Osterbotten. Uti sarskildt inrattade 
bocker for anteckningar 6fver Finlands naturalster hade afven 
redan Atskilliga anmarkningar rérande isynnerhet loci natales 
blifvit inforda. Men harmed var dock annu icke langt fortskri- 
det i anseende till de manga géromal, hvarmed Sallskapets fa 
embetsman voro 6fverhopade.» 

»Antalet af sillskapets ledaméter utgjorde vid slutet af 
1827 ars vartermin 119. Af dessa hade ungefar */, blifvit in- 
kallade under det de bivistade Universitetet; de 6frige voro 
pa landet vistande tjenstemin eller possessionater.» 

»Sadant var Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica till- 
stand, da i bérjan af September manad 1827 en oerhdérd elds- 
vada férstérde Abo stad och derjemte afven vart sillskaps alla 
derintill gjorda samlingar och anteckningar samt 6friga egen- 
dom. Endast Siallskapets raikenskaper, sigill, en del af dess 
protokoller tillfalligtvis liggande hos dess sekreterare magister 
DaMMERT, samt kassan dels utlant, dels afven hos magister 
DAMMERT, sasom tillika skattmdstare, forvarad riddades un- 
dan den harjande elden. — Vardet af Sillskapets forlorade sam- 
lingar kunde val icke uppskattas till nagon hég penningesumma 
och ingalunda jemféras med de oberaikneliga férluster, hvilka 
bade publika inrattningar och enskilda medborgare vid detta 
olyckliga tillfalle ledo. Men ifran en annan synpunkt betraktad 
var Sallskapets forlust likvaél ganska smiartande. Sallskapets 
samlingar voro frukter af dess enskilda ledaméters valvilja och 
frikostighet. Till stérsta delen unge medborgare, hvilka aénnu 
icke njutit nagra enskilda férdelar af samhiallsinrattningen, 
hade likval af berémligt nit for vetenskap och at tidigt vaknad 
karlek fér fosterland uppoffrat tid och méda fér att befordra 
framgangen af en inrattning, som i framtiden skulle gagna en- 


17 


dast det allminna. Skérden af denna deras mangariga flit var 
nu forstérd inom fa dgonblick. Manga af de ledaméter, hvilka 
forst stiftat Sallskapet och kraftigt medverkat till samlingar- 
nas sammanbringande, voro redan skilda fran Universitetet 
och upptagna af sina embeten. De dfriga blefvo skingrade 
genom den allmanna férstéringen, och en bitter smarta dfver 
den olyckliga utgangen af deras forsta foretag att gagna sasom 
vetenskapsidkare och finska medborgare astadkom en hemsk 
overksamhet samt hotade med en total upplosning af ett sall- 
skap, som Annu syntes for ungt att utharda det olyckliga déde, 
hvilket sa ovaintadt 6fverraskade detsamma.» 


IJ. Sallskapets aterupplifvande i Helsingfors och ut- 
veckling under professor Sahlbergs ledning 
aren 1829—1841. 


Den 2 mars 1829 kan man saga att Sallskapet for andra 
gangen konstituerade sig. »Efter enskildt 6msom gifna, 6msom 
erhallna uppmuntringar samlade sig efter foregangen 6fver- 
enskommelse nagra af Sallskapets stiftare och atskilliga andra ~ 
af dess medlemmar» hemma hos professor SAHLBERG for att 
ofverlagga om dess upplifvande. Ordfo6randen hemstillde huru- 
vida icke Sallskapet borde fortsatta sina bemédanden att 
avagabringa en samling af Finlands organiska naturalster, och 
enhalligt 6fverenskommo de narvarande att sasom forut verka 
for detta gemensamma och allmant nyttiga dndamal. Man be- 
sl6t att intill maj manad sammankomma hvarannan torsdag 
kl. 41 Museets arbetsrum fr sa vidt Konsistoriet dartill gaf 
sitt samtycke samt att underratta de franvarande medlem- 
marna om att Sallskapet ater traidt i verksamhet och inbjuda 
dem att deltaga i arbetet. Rakenskaperna skulle revideras, en 
matrikel, ett diarium, voteringskulor och skrifmaterial skulle 
anskaffas, och ett méte hallas for utseende af funktiondrer. 
Detta egde rum den 12 mars, och voro darvid 16 medlemmar 
narvarande. Till Sallskapets ordférande utsags vid detta méte 
professor SAHLBERG, till viceordférande professor AF TENG- 


2 


18 


sTROM, till sekreterare medicine kandidaten F. J. Raspe, till 
intendent magister P. Po. Linprorss. Pa ordférandens foérslag 
besléts att befria sekreteraren fran de ekonomiska angeligen- 
heterna och att tillsatta en skattmastare; till denna befattning 
utsags magister J. F. Errvinc. An vidare besléts att Sallskapet 
skulle anlagga en staende fond, hvars kapital icke finge réras; 
till denna skulle foras alla frivilliga bidrag af hedersledaméterna 
— man skilde emellan honorara och arbetande ledaméter — och 
en tredjedel af arets ordinarie inkomster. De aterstaende tva 
tredjedelarna bildade ars- eller handkassan, hvarmed de 16- 
pande utgifterna skulle bestridas, dock kunde vid mera tran- 
gande behof ett férskott af den fér staende fonden afsedda 
tredjedelen tillatas. Inskrifningsafgiften bestémdes att sasom 
forut vara 2 riksdaler, terminsafgiften 1 rdr eller ock 5 rdr en 
gang for alla. Med tanke pa de blifvande samlingarna anmodade 
man ordféranden att hos Universitetets Konsistorium anmala 
om behof af skap for faglarna. Nagra dagar senare gaf Konsisto- 
riet sitt samtycke till att Sallskapet finge halla sina samman- 
komster och uppstilla sina samlingar uti professorns arbetsrum 
i Museum, och skulle liksom i Abo, inredningen for samlingen 
bekostas af Universitetet. 

Protokollet fordes vid dessa tva sammantraden af den siste 
Abo-sekreteraren magister DAmMERT, och i dessa _protokoll 
benamnes Sallskapet med det namn det sedermera under manga 
decennier anvinde »Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica». 
Pa magister Dammerts forslag tillsattes en kommitté for upp- 
gorande af forslag till statuter for Sallskapet; medlemmar af 
denna kommitté blefvo ordféranden, magister RaBBE och for- 
slagsstallaren. 

Harmed aterupptog Sallskapet sin afbrutna verksamhet. 
Dess materiella tillgangar voro sa godt som inga; de utgjordes 
af 289 Rdr, ett sigill och en del protokoll, men ledarens omtanke 
och medlemmarnas ungdomliga intresse voro desto stérre. 
Professor SAHLBERG uppsatte ett cirkulir till de franvarande 
medlemmarne, och de niarvarande atogo sig utskrifvandet af 
exemplaren. Man tog itu med att gora anordningar for de blif- 
vande insektsamlingarna, Studerandene A. S. AHLSTEDT, R. F. 


19 


SanriBERG, E. J. Bonsporrr och J. Pu. PALMEN bitradde dir- 
vid. Den sistnimnde och student K. G. M6LLER bitradde vid 
skrifvandet af etiketter och utlofvade aifven framdeles sin hjalp. 
Forslaget till statuter blef snart fairdigt; det bordlades for en 
tid, sa medlemmarna fingo tillfalle att g6ra sina anmarkningar. 
Endast studeranden AntistTEDT begagnade sig haraf och inlaém- 
nade en lingre promemoria, men professor SAHLBERG uppsatte 
ett som det tycktes i limpligare form affattadt forslag, och 
detta lades till grund for 6fverlaggningen. Diskussionen hairom 
fortgick den 10, 14 och 17 maj samt afslutades den 21 maj. 
Den tyckes hafva forsiggatt i stor simja. En formlig omrést- 
ning finnes anférd blott i fragan om huruvida professorn 1 z00- 
logi och botanik skulle vara sjalfskrifven som Sallskapets ord- 
forande; bestiimningen hirom faststilldes med 13 réster emot 
5. Den slutliga redigeringen gjordes af ordféranden med. bi- 
trade af adjunkten J. J. Norpstr6m och amanuensen A. W. 
WEGELIUS. Den 2 juni 1829 faststillde Sallskapet dem defini- 
tivt »till noggrann efterriattelse». Fran denna dag ar Sallskapet 
alltsaé att betrakta sasom anyo fullstiindigt organiseradt. 


Enligt dessa stadgar var Sallskapets andamal att »anligga 
och bilda ett Fimskt Museum naturale och att sammanbringa 
nodige materialier till en i méjligaste matto fullstaéndig Fauna 
et Flora Fennica», hvarfor Sallskapet skulle »insamla och foér- 
vara l:o de inom Finlands omrade befintlige organiska natur- 
alster; 2:0 uppgifter och underrattelser rérande dem, samt 3:0 
bilda, till forsikrande af samlingarnas bestand, en staende 
penningefond)». 

Till ledaméter skulle inbjudas »alle fr fosterliindsk natur- 
kannedom nitalskande man, sa vetenskapsidkare, som andra 
finske medborgare, de der i ett eller annat afseende kunna be- 
fordra Sallskapets afsigter och anseendey». Denna inbjudning 
skulle, efter dirom af en ledamot viackt férslag och vid nast 
foljande likaledes ordinarie sammantride verkstilld ballote- 
ring, da enkel pluralitet afgjorde bifall eller vigran, ske for- 
medelst ett af ordf6randen underskrifvet och af sekreteraren 


20 


kontrasigneradt kallelsebref!). Sa snart den nye ledamoten er- 
lagt sin inskrifningsafgift inskrefs hans namn i Sillskapets 
Album. Inskrifningsafgiften var 3 rubel b.ass.; i arsafgift skulle 
erlaggas 2 rubel eller en gang for alla 15 (af studerande 8) rubel 
b.a. Ingen ledamot fick »utan vigtiga och kanda skal, undan- 
draga sig de uppdrag, Sallskapet kan fa anledning att at honom 
lemna». 

»Pa det bestimd ordning och oafbruten fortgang i Sallska- 
pets gdromal befordras ma samt saker vard om dess tillh6rig- 
heter vinnas, b6ra vissa embetsman bland ledaméterna utviljas» 
namligen 

1) En ordférande, som skulle leda det hela och i Universi- 
tetets Konsistorium féra Sallskapets talan. Om professorn i 
zoologi och botanik var ledamot af Sallskapet, var han dess 
sjalfskrifne ordférande. 

2) En vice-ordf6rande; som sadan var Universitetets in- 
spector musei sjalfskrifven. 

3) En sekreterare, som skulle féra protokollet och bref 
vexlingen samt varda arkivet. 

4) Tre intendenter, af hvilka den férste skulle varda sam- 
lingen af diggdjur och faglar, den andra den af 6friga djurklas- 
ser, den tredje de botaniska samlingarna, hvarjamte de skulle 
preparera eller lata preparera ‘de inlamnade naturalierna. — 
An flere intendenter kunde vid behof af Sallskapet antagas. 


1) Detta kallelsebref hade féljande affattning: 

Ledde af sann vetenskaplig Fosterlandskarlek, hafva nagra unge Natural- 
Historiens Idkare férenat sig till ett Sallskap for Finsk Zoologie och Botanik, 
i afsigt, att med gemensamma bemédanden icke allenast tillhopa samla nédiga 
uppgifter och materialer till en annu saknad, alla Djur- och Vaxt-Classer om- 
fattande, Finsk Fauna och Flora, utan ock att tillika astadkomma en i m6j- 
ligaste matto fullstandig samling af Finlands egna Organiska Natur-alster. 
Detta andamal vinnes blott genom bidrag, bestaende dels i Naturalier, dels 
dermed sammanhangande upplysningar, af flere pa sarskildte Orter af vart 
vidstrackta Fosterland vistande Naturvinner, och far Sallskapet derfére har- 
igenom anhalla att fa rakna 

som en verksam Ledamot inom dess verkningskrets. 

Helsingfors den — — 

Man torde observera att i kallelsebrefvet Sallskapets parla benaémning 
annu fortlefde. 


21 


5) En skattmiistare, hvilken ansvaret for kassan och raiken- 
skaperna alag. 

6) En registrator, »som utom god och laslig handstil, ager 
nédig kinnedom i den naturalhistoriska nomenklaturen». Han 
aigde att ofver hvarje af Sallskapets samlingar uppratta och 
underhalla »noggranna, fullsténdiga och systematiska kataloger, 
sa inraittade som Sallskapet det aiskar» samt i en sarskild bok 
anteckna »alla de vetenskapliga uppgifter rérande Finlands 
naturalster, hvilka till Siallskapets kunskap komma och det 
finner godt att dir infora lata». Likasa hade han att uppratta 
defekt- och rekvisitionslistor, om sadana behéfdes. 

7) En ikonograf, hvilken »afteckne och afrite i lefvande 
fairger sadana finska naturalster Sallskapet dartill bestammer». 

8) En kalligraf, »som for utmarkt vacker handstil sig kand 
gjort» och som skall skrifva etiketterna till samlingarna. 

9) Tva amanuenser »de der god handstil aga». Dem alag 
att renskrifva protokoll, bref m. m. 

Sammantradena skulle hallas hvarje vecka pa dagar som 
vid arets boérjan bestimdes, hvarannan vecka ett ordinarie 
sammantride, hvarannan en sakallad arbetssammankomst, 
dar prepareringar och andra vid de ordinarie métena beslutna 
arbeten utférdes. Beslut i viktiga arenden kunde ej fattas da 
farre an tolf ledaméter voro narvarande; i vanliga och mindre 
viktiga voro atta enhalliga tillfyllest. Ars- eller hégtidsdagen 
skulle firas den 2 juni antingen i Sallskapets vanliga rum eller 
pa nagot nara staden belaget landstille; darvid skulle ordf6- 
randen, intendenterna och skattmiastaren afgifva sina arsberat- 
telser, afvensom viljas revisorer for rikenskaperna, invente- 
ringsman for Sallskapets 6friga tillhérigheter samt embetsman 
for det kommande aret; da skulle ocksa aminnelsetal hallas 
och beslut fattas i fraga om andring af stadgarna, hvarvid °/,, 
pluralitet erfordrades. 

Samlingarna skulle grundliggas, ékas och underhallas ge- 
nom frivilliga bidrag af ledaméterna; endast sillsynta natur- 
alster, svara att erhalla, kunde inképas. De skulle af intenden- 
terna systematiskt ordnas och uppstillas, vara under deras 
tillsyn vid arbetssammantridena tillgingliga for studier af 


22 


ledamoéterna samt en eller tva timmar i veckan 6ppna for all- 
manheten. — A en sarskild etikett skall gifvaren af ett natur- 
foremal antecknas, om han icke ar medlem af Sallskapet. Det 
samma giller ocksa om féremalet i fraga ar dyrbart eller in- 
lamnadt fardigt prepareradt. 

Kassan férdelades i en arskassa, dit de stadgade afgifterna 
och rantor pa utlanta medel skulle foras samt darifran alla utbe- 
talningar skulle goras, och en staende fond, hvilken skulle bil- 
das dels af ledaméters frivilliga bidrag utéfver de bestimda 
afgifterna, dels af de Ofverféringar fran arskassan, som Sall- 
skapet pa arsdagen faststallt. Staende fondens kapital finge 
under inga villkor forminskas, men rantorna dara skulle komma 
arskassan till godo. 

Komme Sallskapet att upplosas, skulle alla dess samlingar 
tillfalla Universitetet, men icke fa med dess 6friga naturhisto- 
riska samlingar sammanblandas, utan sasom ett for sig besta- 
ende Finskt Museum vardas under narmaste tillsyn af Musei- 
Inspektorn och en af Konsistoriet antagen amanuens, hvil- 
kens lon skulle utga af den staende fondens rantor, och ett even- 
tuellt 6fverskott anvandas till fordel antingen for detta museum 
eller for Finlands naturalhistoria i allmanhet. 


Detta var det hufvudsakliga innehallet af de stadgar Saill- 
skapet den 2 juni 1829 fér sig antog. Da Sallskapet »icke trodde 
sig bora genom deras tryckning i fértid fasta vid sig allman- 
hetens uppmarksamhet eller méjligen vacka ansprak dem Sall- 
skapet med dess annu obetydliga fond ej ser sig, atminstone 
for det narvarande, kunna uppfylla» sa saindes fdljande hést 
kopior af dem, utskrifna af nagra ledaméter, bland hvilka mar- 
kas afven aldre herrar: adjunkten Norpstr6m, docenten Sj6- 
stEDT och kollegan B. C. J. Wirrinc, och vidimerade — »sa- 
lunda vara beslutadt, antagit och faststélldt, bestyrka a Sall- 
skapets vagnar» — af ordféranden, vice-ordf6randen och sekre- 
teraren, till Abo, Vasa, Nykarleby, Uleaborg, Tavastehus, 
Tammerfors och Borga — det forefaller som om Sallskapet icke 
haft nagra ledaméter i éstra Finland — hvarjaimte bref med 
underrattelse om denna atgard sindes till alla franvarande 


23 


medlemmar, hvilka fran de uppgifna centralerna kunde fa 
stadgarna till lans. 

Pa grund af bestaémningarna i de nu antagna stadgarna 
forblefvo fortfarande professor SAHLBERG Sallskapets’ ordt6- 
rande och inspector musei professor AF TENGSTROM dess vice- 
ordférande. Pa samma arsmoéte dar stadgarna antagits beslét 
Sillskapet bibehalla sasom sekreterare och skattmastare de 
forut till dessa befattningar valda magistrarna RABBE och 
Exrvinc. Till férste intendent utsags studerande Abr. Monty, 
till andre intendent studerande RErInH. FERD. SAHLBERG, till 
tredje intendent konrektor ARNDT GERH. Linprorss, till re- 
gistrator studerande Jonan Pup Parmeén, till ikonograf 
konsistorieamanuensen magister Frepr. JoaKx. Exman, till 
kalligraf studerande Cary Gust. MOLLER samt till amanuenser 
studerandene Cari Ros. Enrstro6m och Henr. HEIKEL. 


Det radde inom Sallskapet under denna nydaningsperiod 
en lifvad och forhoppningsfull anda. Alla kande att det var ett 
nyttigt och fosterlandskt arbete man hade fér sig och att detta 
arbete gick framat. Det var ju icke stora vetenskapliga krafter 
som verkade inom Sallskapet. Utom ordféranden och vice- 
ordféranden, naturalhistoriens representanter ex professo vid 
Universitetet, fanns det under 1830-talet icke manga medlem- 
mar, som hade nagra djupare insikter i zoologi eller botanik 
och som under sin verksamhet i lifvet kommo att annat 4n i 
forbigaende syssla med Finlands fauna och flora. Men nar vi 
lisa de gamla handlingarna och se att protokollen forts af Jo- 
HAN JAkoB Norpstr6m, riksarkivarien, den frejdade ratts- 
larde, af Frans Lupvic ScHaumAN, professorn och biskopen, 
af Uno Cycnarus, den finska folkskolans fader, af JOHAN 
Pup Parmen, den kunnige juristen och prokuratorn — och 
till dem ansluter sig i en senare period Zacuris TOPELIUS — 
sa forsta vi att de basta bland ungdomen stiillde sig i Sallska- 
pets tjanst och efter sin formaga arbetade for Sallskapets idé. 
Ideerna verka alltid genom personer, och professor CARL, REIN- 
HOLD SAHLBERG var patagligen en man som visste att lifva och 


24 


sammanhalla bade unga och gamla. Det kan utan den ringaste 
ofverdrift sigas att det var han, som tryckte sin pragel pa Sall- 
skapet, att han tankte for och ledde det hela. Hans intresse 
smittade de unga. I sin foérsta arsberattelse ar 1830 ger han 
Sallskapets embetsman och i synnerhet dess intendenter ett 
stort erkénnande. »Jag ar skyldig, sager han, att infor Sallska- 
pet offentligen férklara, att Sallskapet, bitradt af sidana em- 
betsmin, aldrig kan forfela sitt andamal, och att en ordférande 
alltid med utmiarkt nédje skall se sig understédd af dylika med- 
arbetare» och manga senare ganger prisar han nitet hos sin 
stab af oaflénade funktionirer. 

Sallskapet hade under sin tillvaro i Abo haft en afgjordt 
akademisk prigel, i det att tva tredjedelar af dess medlemmar 
tillhért Hégskolan, och afven under de nya férhallandena var 
det frimst fran denna som Siallskapet rekryterade sig. De egent- 
liga arbetarne tillhdérde alla den krets som stod centrum d. v. s. 
professorn i zoologi och botanik naérmast. Men, sasom en blick 
pa medlemsforteckningen utvisar, intradde talrika medborgare 
af den bildade allmanhetens olika lager, framst af embetsmanna- 
klassen, som medlemmar, manga pa grund af ett verkligt in- 
tresse for den lefvande naturen, andra af intresse for den goda 
fosterlindska saken, hvilken de, om ej genom sitt arbete, sa 
genom sin skarf kunde gagna, andra fér att folja en modestrém- 
ning som angafs af manga hégt uppsatta personer 1 samhillet. 
Det lande sjilffallet Sallskapet till icke rimga ber6mmelse da 
Universitetets Vicekansler general A. A. THESLEFF, som nagot 
senare blef generalguvernorsadjoint, ar 1830 samtyckte till 
att blifva medlem af Sallskapet. Man far det intrycket att 
i synnerhet i bérjan en taflan inom Sallskapet radde att féresla 
nya medlemmar och att Sallskapet verkligen kom att omfatta 
en god del af allt hvad landet egde af intelligens och allman- 
intresse. Under aren 1829—41 inkallades i medeltal 38 med- 
lemmar arligen; de hégsta talen, 58 resp. 60, foretedde aren 
1834 och 1835. Ar 1837 beslét Sallskapet att en forteckning 
étver medlemmarne skulle tryckas. Uppgjord enligt férhallan- 
det den 31 december 1837, utkom den féljande ar och upptog 
inalles 440 medlemmar, de med déden afgangne icke inberaknade. 


25 


Tryckningen af denna forteckning bekostades af universitets- 
boktryckaren J. C. FRENCKELL. 

Matrikeln eller albumet, i hvilket medlemmarne skulle in- 
skrifva sig, var en prydlig foliant med guldsnitt i rédt marokiang 
med guldtryck. Det visade sig svart att fa medlemmarnes 
namnteckning, hvarfér immatrikuleringen smaningom afstan- 
nade. Det sista namnet ar fran 1842. 


Sallskapets strifvanden gingo gifvetvis framst ut pa hop- 
bringandet af nya samlingar i stallet for dem som gatt forlorade. 
Redan under tiden mellan den 2 mars och den 2 juni 1829 hade 
till samlingen inlimnats 1 diaggdjur (en hare i vinterdrakt, 
ouppstoppad), 42 arter faglar i 47 exx. och 147 insektarter 1 302 
exx. Under det diarpa féljande aret foretedde samlingarna en 
gladjande tillvaxt. Af daiggdjur hade 7 arter inlamnats; bland 
dem omnamndes sarskildt fjallrafven, insind af landshéfdingen 
STJERNSCHANTZ i Uleaborg, »bade fér dess varde och darfor 
att den blifvit férarad af en ibland landets hégre embetsman 
som icke var ledamot af Sillskapet». Faglarna hade fordkats 
med 47 arter i 110 exx., frimst genom t. f. forste intendenten 
studeranden Evert Jutius BonsporFFs nit; »med det allvar 
som synes atfélja alla dess féretag och med ett nit for Sallska- 
pets andamal, som han afven i andra afseenden visat, har han 
till Sallskapet inlamnat 28 sarskilda species i 33 exx., alla af 
honom sjalf uppstoppade». Till aggsamlingen hade en grund 
blifvit lagd med 7 exx. af 5 arter, likasa till den af amfibier 
(7 arter i 12 exx.) och fiskar (7 arter i 8 exx.), till de begge sist- 
nimnda férnaimligast af studeranden Bonsporrr. Insekt- 
samlingen hade férékats med 397 arter i 1027 exx. framst af 
professor SAHLBERG, magister RABBE, studenterne PIPPING- 
SKOLD och SAHLBERG. Herbariet hade grundlagts och emottagit 
711 exemplar. Inalles hade 25 personer limnat bidrag till sam- 
lingarna, diaribland flere som annu icke tillhérde detsamma. 
Till dessa aflaitos artiga tacksigelseskrifvelser, och i regeln in- 
kallades de inom kort till medlemmar af Sallskapet. 

Bérjan var salunda mycket lofvande. En sirdeles vardefull 
férstirkning erhdllo samlingarne af fyra studerande, ABR. 


26 


Montrn, R. F. SAHLBERG, G. Asp och J. E. A. Wirzkén, hvilka 
sommaren 1830 hade rest till Lappland, hufvudsakligen for att 
samla insekter och vaxter. Afven fran andra hall infl6to rik- 
liga bidrag, dels aldre samlingar, som placerades har fér att 
gora nytta, dels nya fynd, och till en b6rjan var ju allt valkom- 
met och intressant. 

Den afdelning af samlingarna som patagligen mest intres- 
serade de unga medlemmarna var faglarna. Det var, sasom 
redan sades, en af Sallskapets forsta atgirder att sdka anskaffa 
skap for dem, och det var ocksa den forsta afdelning hvars upp- 
stallning inrapporterades sasom verkstalld. Detta var redan i 
oktober 1829, men fdrst ett ar senare blefvo de af Konsistoriet 
bekostade skapen fardiga. Ett annat uttryck for det ornitolo- 
giska intresset var beslutet ar 1833 att prenumerera pa en i 
Stockholm utkommande »Tidskrift for jagare och naturvanner». 
Talrika voro de bidrag som limnades till denna afdelning. Vid 
arbetssammantradena 6fvade sig medlemmarne i preparerings- 
konsten; afven universitetspreparatorn ROSENBERG hade fullt 
upp med att mot ersittning preparera och uppstoppa fagel- 
skinn. Redan 1831 sag man sig af det tranga utrymmet tvun- 
gen att besluta det icke flere an tre exemplar af samma art 
finge i samlingen uppstallas; de andra skulle forsaljas; bérjan 
gjordes med en gok, for hvilken betalades 50 kop. Tre ar senare 
forsaldes 31 arter at student Uno Cycnarus for en summa af 
5 rub. b.a. Ar 1836 heter det att fagelsamlingen vuxit sa att 
bidrag af nya arter blefvo mer och mer sallsynta. Den kunde 
liksom 6friga afdelningar studeras af medlemmarna vid arbets- 
sammantraidena, men manga voro de studenter som pa sarskild 
ansékan erhdllo ratt att afven pa andra tider, till en bérjan 
mellan vissa bestiimda klockslag, senare efter 6fverenskommelse 
med intendenten, begagna sig diraf, val att mirka om de voro 
medlemmar af Sallskapet, eljes icke. Professor SAHLBERGS an- 
hallan att vid sina forelaisningar fa begagna exemplar af faglarna 
hade naturligtvis blifvit med nédje bifallen. Samlingen torde 
hafva varit anordnad sa att exemplaren, hvarje i sin lada med 
framvaggen af glas, voro uppstallda pa hyllor, en anordning 
som tydligen afsag att hindra spridandet af skadeinsekter. 


27 


De personer som frimst bidragit till tillvaxten af denna 
samling voro, utom E. J. Bonsporrr, hvars fortjanster redan 
framhallits, R. G. Fock, registrator J. H. CaLontius, professor 
J. M. ar Tencstrom, d:r F. G. Sanmark, landshéfd. J. A. 
STJERNSCHANTZ, prosten C. H. Forsman, revisor C. N. v. HEL- 
LENS, A. Montin, U. Cycnarus, M. v. WRIGHT 0. a. — Till 
samlingen af fageligg hade E. J. Bonsporrr, N. C. LIGNELL, 
C. F. von Born och C. LunpAut, i synnerhet bidragit. — 

I sammanhang med fragan om fagelsamlingen fortjanar en 
liten episod att omnamnas. Da denna i forsta bérjan af sin 
tillvaro skulle ordnas, hade ett forslag uppgjorts till etiketter, 
4 hvilka, utom det vetenskapliga latinska namnet, 6dfverst 
upptogs afven det finska, textadt med gothiska bokstifver. 
Finska litteratursillskapet var Annu icke stiftadt — det skedde 
forst 1831 — men flere af dess grundlaggare tillhérde vart 
sillskap, STAHLBERG, TICKLEN, RABBE 0. a., och det var 
patagligen pa detta hall som tanken vackts att gifva finska 
spraket en hedersplats pa Museum. Den 13 november 1829 
hemstillde ordféranden huruvida detta férslag kunde anses 
antagligt eller icke. Férrain Sallskapet kunde forena sig harom 
ville det till jamforelse hafva en etikett dir jamte dessa beném- 
ningar dfven nederst det svenska namnet pa fageln var anteck- 
nadt, hvarfor kalligrafen fick i uppdrag att texta en sadan. 
Profvet féreteddes och fragan diskuterades, men Sallskapet 
ansag den vara af stérre vikt ain att den af de 14 narva- 
rande kunde afgéras, hvarfér den uppskéts till arsmétet. Vid 
detta, dir 31 medlemmar voro narvarande, besléts »det skulle 
etiketterna upptaga namnen a faglarna pa trenne sprak ném- 
ligen latin, finska och svenska, dock sa att dfverst stilles det 
finska, mellerst det systematiska latinska och underst det sven- 
ska namnet». Fem 4r senare frangicks detta beslut, emedan 
de svenska och finska namnen »dels voro hégst osakra och 
obestimda, dels ock i afseende 4 manga species alldeles sak- 
nades». Denna atgird stod patagligen i samband med den 
granskning som lektor Krckman pa ordforandens begaran 
utfort att ritta de i SapELins Fauna Fennica upptagna finska 
fagelnamnen. 


28 


Afven daggdjuren voro féremal fér mycket intresse, men 
savél pa grund af faunans artfattigdom som manga arters 
svaratkomlighet voro bidragen till denna afdelning vida farre. 
Flere sallsynta daggdjur skainktes af intresserade personer i 
landsorten. Landshéfding STJERNSCHANTz 1 Uleaborg f6ra- 
rade, utom den redan niéimnda fjallrafven, en bafver, fangad 
i Kemikylaé ar 1832, ett af de sista exemplaren som antraf- 
fats i vart land; en annan gang en lefvande filfras, hvilken 
lange och val hélls lefvande hos vice-ordférande och darefter 
ofvertogs af ordf6randen tills den slutligen aflifvades och upp- 
stoppades. Dessa tva rariteter vardades med sarskild omsorg. 
En lefvande igelkott och en lefvande utter skanktes af 6fver- 
intendenten Niis NORDENSKIOLD, men uttern fick tillfalle att 
undkomma. Bland 6friga gifvare ma namnas E. J. BONSDORFF, 
haradsh6éfd. baron C. R. MELLIN, kammarradet G. G. NORDEN- 
svANn, doktor C. R. Exrstr6m och magister A. E. GRANFELT. — 
Nar tillfalle erbjéds att uppk6pa ett svaratkomligt stérre dagg- 
djur (elg, varg, raf, griifsvin) begagnades detta. Ar 1836 bestiill- 
des ett par renar jimte kalf af pastorsadjunkten Eman. Ko1- 
strROM i Muonionniska, och ar 1839 uppk6dptes en lefvande 
bjorn fran Janakkala f6r att uppstoppas. 

Bland kuriosa ma nimnas att formenta bastarder af katt 
och kanin insdindes lefvande, men det befanns att de mer och 
mer nirmade sig »kattsliktets normalform.» 

Samlingen af daggdjur och faglar gaf, sa omhuldad den an 
var, anledning till mycket bekymmer. Exemplaren dari, pre- 
parerade som de voro af amatérer utan tillracklig sakkunskap, 
forstérdes latt af allehanda skadeinsekter. Tid efter annan 
maste exemplar utmé6nstras sasom odugliga, och ar 1838 sag 
Sallskapet sig tvunget tillsitta en sirskild kasseringskommitté 
for att préfva hvad som icke langre kunde i samlingen kvarsta, 
och resultatet blef att 32 exx. faglar liksom ocksa 14 exx. dagg- 
djur kasserades. 

Ofriga vertebrater beaktades mindre, sisom ganska natur- 
ligt var, men redan 1829 anskaffades nagra stérre glasburkar 
for amfibier och fiskar, och 1836 voro skapen for spritsamlingen 
fardiga, till sin nedre del sa inréttade att aggsamlingen dar 


29 


kunde férvaras. Nagon stoérre omfattning hade spritsamlingen 
icke, dock sades det ar 1837 i arsberattelsen att Sallskapets 
amfibiesamling saknar hégst fa arter. Bidrag till dessa sam- 
lingar hade laimnats af E. J. Bonsporrr och SAHLBERG, kapten 
TANDEFELT, revisor C. N. v. HELLENS, komminister JARNE- 
FELT m. fl. 

Insektsamlingen var gifvetvis fran forsta bérjan foremal 
for ordférandens speciella uppmiarksamhet. Han var ju ento- 
molog af sjil och hjirta, genom bytesverksamhet lierad med 
de utlindska, frimst de skandinaviska samlarne, sysselsatt 
med att utreda den finska skalbaggsfaunan, for hvilken han 
redogjorde i den langa disputationsserien Insecta fennica (1817— 
1839). Hans intresse for insektvarlden meddelade sig natur- 
ligtvis at flere af hans elever. Med studenterna hade han alltid 
gjort exkursioner, men nu utvidgade han kretsen for samlarne. 
I april 1833 tillkénnagaf han att han hvarje séndag efter- 
middag aémnade anstialla exkursioner, i hvilka Sallskapets med- 
lemmar, men inga andra, finge deltaga, och de tva foljande aren 
gjorde han en langre exkursion med Sallskapets medlemmar. 
Under sadana férhallanden maste ju samlingarna tillvaxa. 
De vardefullaste bidragen kommo fran honom sjalf, men afven 
bland hans elever vid Universitetet funnos manga, som verk- 
samt bidrogo till samlingarnas férdkande. Bland dem bora 
framf6r andra nimnas R. F. SaHLBERG, E. J. BONSDORFF, 
A. PIPPINGSKOLD, J. E. Wirzen, F. J. RaBBe, J. PH. PALMEN, 
J. Leoroip, J. F. Bhanx, G. Asp och J. F. Cayan. Vardefulla 
bidrag erhdll samlingen ocksa af grefve C. G. MANNERHEIM 
som allt fann tid att vid sidan af sina embetsgéromal pa sam- 
hallets héjder fortsdétta sin ungdoms studier. En for finska 
forhallanden icke obetydlig insektsamling f6rarades af hof- 
ratts extranotarien A. L. AnisteptT. En annan tjansteman, 
hofrattsauskultanten A. CALOANDER, lade grunden till sam- 
lingen af fjarilar genom att skinka sin egen synnerligen vackra 
samling (59 arter i 107 exx.), hvilken alltigenom bestod af 
exemplar som uppfédts fran larvstadiet. Afven dessa bidrag 
kunde aterforas till professor SAaHLBERGS verksamhet som larare. 
— Insektsamlingarna hade till en bérjan uppstallts i tva skap, 


30 


som Universitetet stallt till Sallskapets forfogande, men da 
senare dessa behéfdes for Museets egna samlingar, var Sallska- 
pet nédsakadt att bestilla sig egna. Det forsta blef fardigt i 
maj 1833, sa insekterna kunde dit 6dfverflyttas, men beteck- 
nande for tidsforhallandena och for de svarigheter man hade 
att 6fvervinna var att de for de tre andra nédiga korkskifvorna 
icke stodo att uppbringa hvarken i 8:t Petersburg eller i Lii- 
beck, sa skapen stodo oanvanda — och, utom andra, de skrym- 
mande fjarilarna ouppstallda — anda tills 1837, da kommerse- 
radet ETHOLEN lyckades afhjalpa bristen. Insektnalar stodo 
pa denna tid icke att fa i Helsingfors; de bestilldes for samlare- 
nas rakning genom Sallskapets férmedling fran Abo, dar sanno- 
likt vid denna tid sasom annu ett par decennier senare nal- 
makeriet bedrefs som yrke. En liten tidsbild ar ocksa det att 
provinciallikaren i Joensuu Sam. Roos, i samband med den 
tacksagelse han aflat for att Sallskapet anmodat honom att 
vara dess ombudsman, hvarvid han tillika anmialde att» han 
foredrog att for sin korrespondens anlita postkontoret i Kuopio 
framfor det i Tohmajirvi, gaf en beskrifning pa sattet att af 
nafver tillverka smarre lador, laimpliga for sindningen af in- 
sekter med posten. 

Af lagre djur funnos vid denna tid endast nagra iglar och 
intestinalmaskar, forvarade i sprit. De hade fodrarats af prof. 
AF TENGSTROM, prof. I. ILMONI o. a. 

Betraffande herbariets uppstallning besl6t Sallskapet 1830 
»det kommer hvarje species att med rimsor fasthaftadt forvaras 
i ett helt ark hvitt papper, pa hvars yttre sida upptill det spe- 
cifika namnet men locus natalis samt gifvarens namn pa en 
sirskild etikett som pa inre sidan fastes skall antecknas, och 
att samtliga till ett genus horande species skola i ett konvolut 
af afven hvitt papper inneslutas 4 hvars yttre sida nedtill till 
hoger det generiska namnet bér sta». Dessa ark forvarades i 
rymliga kapslar af papp, hvilka likt bécker uppstialldes pa 
vaggfasta hyllor. En enkom hiarfér afsedd hylla omnamnes 
sasom anskaffad ar 1839. Papperet tyckes till en bérjan Uni- 
versitetet hafva bestatt, men kapslarna, i hvilka vaxterna for- 
varades, bekostades af Sallskapet. Till féljd af den nymodiga 


31 


anordningen med rimsor kunde flere aldre herbarier, i hvilka 
vaxterna voro fastklistrade pa pappret, sasom annu i dag i Eng- 
land brukas, endast i ringa grad anvandas. Redan i maj ar 
1832 var herbariet fortecknadt, men laingre fram pa aret an- 
milde den nye tredje intendenten, studeranden BoNnsporrF, att 
det innehdll en stor mingd odugliga exemplar. Han fick diar- 
for i uppdrag att géra en férteckning 6fver det han ansag bora 
kasseras, och det slutliga afgérandet 6fverlamnades at en sar- 
skild nimnd. Kanske verkade detta afskrickande, atminstone 
inlimnades under verksamhetsaren 1833—34 och 1836—37 
inga bidrag till vaxtsamlingen, men rimligtvis voro de unge 
under professor SAHLBERGS ledning mer intresserade af djuren 
ain af vaxterna. Vid uppstillningen af herbariet leddes man 
tydligen af den principen att hvarje art skulle vara represen- 
teradt af ett exemplar, ty det besléts ar 1835 att inlamnade 
exemplar af arter som férut finnas i samlingen skola forvaras 
skildt sasom dupletter och icke upptagas i den staende katalogen. 

Herbariet hade bildats genom skanker fornamligast af pro- 
fessor J. M. ar TeENcStTROM, J. E. A. WirzeEn, E. J. BONSDORFF, 
G. U. RinpEtL, J. Granuoim, G. Asp, J. Po. Patmen, Jac. 
FELLMAN, J. F. Svinnurvup, R. F. SAHLBERG, A. MoNTIN, 
J. F. Buanx, C. R~ Eunrstr6om, G. W. FREUDENTHAL 0. a. 

Kryptogamerna voro gifvetvis mycket litet beaktade; de 
férsta inlamnades till samlingarna af professor AF TENGSTROM 
ar 1831; ar 1837 var antalet arter 42. 


Det lag*i sakens natur att samlingarnas tillvaxt icke lange 
kunde med samma fart fortga som i bérjan. Det framstod tyd- 
ligt att den Fauna och Flora Fennica man efterstrafvade icke 
sa latt kunde astadkommas som mangen tankt sig. Redan vid 
-arsmotet 1833 yttrade ordféranden nastan varnande: »Vart 
andamal ar ostridigt svart att i hast och i alla afseenden vinna. 
Men vi bora hoppas, och vi hafva redan goda skal dartill, att 
hvad icke en ensam kan utratta det kunna likval flere, och 
hvad icke genast sker, kan dock skeien framtid. Vi dro manga 
som forenat oss att arbeta for det gemensamma andamalet, och 
vi hafva ej forbundit oss att hinna det inom en viss bestamd 


32 


tidrymd. Lat oss darfér forlita oss pa sanningen af den gamle 
sangarens ord gutta cavat lapidem non vi sed seepe cadendo». 


Enligt en ar 1838 verkstalld rakning enligt forteckningarna 
hade till samlingarna inlamnats 


Daggdjur 18 species i 27 exemplar. 


Faglar LSS” 4 poh esd2 » 
Fagelagg 293) ning eet » 
Amfibier 9 » kiya » 
Fiskar 18 » tagidkr icuy 
Insekter 1366 » 1 4040 » 
Annulater 40 » ioe k6S » 
Vaxter 573 » i 1027 » 


Den fran denna tid harr6rande staende katalogen, hvilken 
ligger i Sallskapets arkiv, upptar for daggdjur, faglar jamte 4agg, 
amfibier och fiskar 19 foliosidor i tva spalter, for vaxterna 47 
likadana. Skrifven med J. Pu. Patmens nitida stil upptar 
den i systematisk ordning alla slakten, om hvilka man visste 
eller antog att de voro i landet representerade. F6r hvarje 
slakte var utrymme reserveradt enligt dess rikedom pa arter, 
och de arter voro inskrifna af hvilka exemplar inlémnats, hvil- 
ket genom ett streck for hvarje exemplar var utmarkt. I en 
sirskild kolumn antecknades om ett exemplar afférts. Nagon 
uppgift om hvarifran exemplaren harstammade fanns har icke. 

Med den ringa omfattning som samlingarna hade var in- 
venteringen af dem, hvilken arligen skulle hallas, jamforelse- 
vis latt. De utsedda inventeringsmannen, ofta aldre kunniga 
medlemmar af Siallskapet, togo sin sak allvarligt, sa att det 
icke blott anmiarktes nar de enligt forteckningarna inlamnade 
exemplaren icke blifvit i katalogen upptagna resp. enligt Sall- 
skapets beslut darifran afforda, utan afven nar felbestamningar 
observerats. Senare anstilldes inventeringar endast vid ombyte 
af intendent. 

Vid sidan af naturaliesamlingarna uppstod automatiskt en 
boksamling. Den forsta grunden till denna lades genom professor 
AF TENGSTROMS foraring ar 1830 af SapELINS Fauna Fennica. 


33 


Kort darpé anmilde ordféranden att professor SvEN Nrsson 
i Stockholm till Sillskapet férarat sitt arbete »Skandinaviska 
foglary och lofvat ytterligare 6fversinda nagra andra af sina 
arbeten, »och ansag Sillskapet, som med tacksamhet emottog 
detta vedermiile af en utlindsk naturforskares smickrande 
uppmirksamhet for dess tysta verksamhet, sig béra i afgaende 
skrifvelse tolka Herr Professor N1Lsson sin erkansla for denna 
hans Sallskapet nu bevisade sirdeles vanlighet». Professor 
SAHLBERG hade naturligtvis haft sin hand med i denna gafva 
som inom kort efterféljdes af liknande féraringar fran andra 
af hans korrespondenter i Sverige, kommerseradet C. J. ScHON- 
HERR, major L. GyLLENHAAL, professor J. W. ZETTERSTEDT, 
adjunkt G. DanisBom. Fér denna uppmarksamhet fran de 
utlindske vetenskapsminnens sida svarade Sallskapet senare, 
den 9 december 1836, med att kalla dem samtliga till sina med- 
lemmar. For dem liksom fér en del inhemska sarskildt fram- 
staende personer utskrefvos kallelsebref i lamplig affattning. 1) 
Afven inhemska man ihagkommo Siillskapet med liknande 
gafvor: professor SAHLBERG sjalf, grefve C. G. MANNERHEIM, 
adjunkten L. H. Tornrorts, kapellanen C. M. Limon, konsul 
G. O. WasEentus. Genom kép anskaffades arbeten som behdfdes 
vid samlingarnas ordnande: WAHLENBERGS Flora suecica, GRA- 
-veNHORSTS Ichneumologia, entomologiska arbeten af FaLLEN, 


1) Som ett prof meddelas har kallelsebrefvet till general Thesleff: 

Till tjenstférrattande Vice Cancelleren vid Kejserliga Alexanders Univer- 
sitetet i Finland, General-Lieutenanten m.m. Alexander Amatus Thesleff. 

Da en varm och oskrymtad Fosterlandskansla var den skdéld, under hvilken 
Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica med oskuldens tillférsigt vagade upp- 
trada, ar det nu samma, aldrig svikande, kansla, som manar detsamma att i 
Eders Excellence séka fa vérda en uppmuntrande, vardig Foregangare och ett 
kraftigt stod for dess verksamhet. Det vidstrackta Rysslands tacksamma folk 
har i Eder Excellences silfverlockar virat Lagern och Ekléfvet — matte Eders 
Excellence afven forunna oss, Finlands unge séner, den oférgiteliga njutningen, 
att bland dessa fértjensters herrliga vedermilen inflata en Finsk Linnea och 
en blygsam Férgat-mig-ej, under det vi utbe oss den aran att fa inkalla Eders 
Excellence som Ledamot uti vart for kannedomen af Fosterjordens Organiska 
Naturalster i tysthet verkande Siallskap. Helsingfors den 5 Februari 1830. 

C. R. Sahlberg. 
Frans Johan Rabbe. 


34 


Wii. v. Wricuts Sveriges Fiskar. — En sarskild hylla for 
biblioteket blef fardig i slutet af ar 1839. 


Samlingarna, som frst provisoriskt uppstallts jamte Uni- 
versitetets egna i det hus vid Esplanaden, som sedan blef Gene- 
ralguvernorens residens, flyttades ar 1832 till det nya univer- 
sitetshuset och fingo dar en egen lokal, en stor sal med fem féns- 
ter at Senatstorget i 6fversta vaningens norra del, en sal som 
senare, anda till ar 1903, upptogs af Botaniska museum. Dess 
inredning med fagel- och insektskap, med herbarie- och bok- 
hyllor vaxlade sikert mycket under arens lopp; den torde vara 
omdéjlig att rekonstruera. 

I Universitetshuset egde ocksa Sallskapets sammantraden 
rum. De héllos, pa fa undantag nar, nu och under mer 4n sex 
decennier i Fakulteternas sessionsrum, samma lokal dar for 
narvarande kamrerarekontoret och kassan 4ro inrymda. Ett 
langt och smalt med en grén klidesduk betiackt bord strackte 
sig genom en stor del af rummet. Vid dess 6fre anda presiderade 
ordféranden och nirmast honom togo pa 6mse sidor tjansteman- 
nen plats i sin bestémda rangordning. Om en tjansteman var 
forhindrad att 6fvervara ett sammantraide, kunde han i sitt 
stalle sinda en representant; hade han icke gjort detta, sa utsag 
Sallskapet for gangen nagon som intog hans plats. En i taket 
upphingd ljuskrona samt en rad icke synnerligen tatt stallda 
ljus pa bordet — framf6r ordféranden stodo tva — spredo 6fver 
det hela en dager, som i vara dagar skulle betecknas som half- 
morker, men som da motsvarade behofvet och fordringarna. 

De ordinarie sammantridena hdllos ganska regelbundet 
under de akademiska liseterminerna med tva veckors intervall. 
Genom praxis blef fredagen métesdag; tiden var forst kl. 4 
e.m., men fran och med 1834 kl. 6 e.m. Sammankallandet 
skedde genom anslag a Universitetets intimationstafla. Da 
de icke-akademiska medlemmarnas antal hade tillvuxit, be- 
slot Sallskapet ar 1835 att dirom a4fven annonsera i Helsingfors 
Tidningar eller Helsingfors Morgonblad eller ock i begge »sa 
framt det icke for Sillskapet skulle medféra nagon kostnad)», 
hvarom ordféranden lofvade géra aftal med redaktionerna. 


35 


Vid sammantridena nirvoro i medeltal ett dussin medlemmar; 
mycket sallan infunno sig icke-academici, sa annonseringen ur 
denna synpunkt var ratt dfverflédig; den bidrog dock att er- 
inra allmainheten om Sillskapets tillvaro. 

Da samlandet af naturalier var Siillskapets hufvudsyfte, 
si framstodo vid métena meddelandena om samlingarnas till- 
vaxt sdsom det mest betydelsefulla, men i motsats till hvad 
under var tid ar vanligt, Atfljdes dessa rapporter aldrig at 
nagra forevisningar af naturféremal; ej heller forekommo nagra 
foredrag af ett eller annat slag som hade sammanhang dirmed. 
Intresserade medlemmar kunde vid arbetssammankomsterna 
stifta en nirmare bekantskap med de inlamnade djuren och 
vixterna, de ordinarie sammantridena ville man patagligen 
gifva en viss hégtidlig, om Konsistoriet och embetsverken 
paminnande pragel. Om dessa arbetssammankomster sta inga 
nirmare upplysningar att vinna ur Sallskapets handlingar 
utom att tiden for dem Arligen vid férsta sammantradet under 
varterminen utsattes till hvarannan onsdag kl. 2 4 3 e.m. Det 
forefaller foga troligt att dessa sammankomster skulle hafva 
egt rum lika regelbundet som de ordinarie. Sjalffallet var ar- 
betsintensiteten beroende af gafvornas mangd. 

Vid inlimnandet af dessa féljdes ett raitt inveckladt for- 
farande. Forst anmalde vederbérande intendent att till hans 
afdelning inlimnats en gafva enligt en i lépande féljd num- 
rerad specifikation. Déarefter beslot Sallskapet, rimligtvis pa 
grund af intendentens yttrande, att de féraérade foremalen 
skulle insittas i samlingarna. Vid ett foljande méte anmalde 
intendenten att detta blifvit gjordt, hvarefter han 6fverlamnade 
forteckningen till registratorn, som skulle inféra den i den sta- 
ende katalogen och som pa fdljande méte dfverstyrde den 
till sekreteraren for att nedliggas i arkivet. Den staende kata- 
logen var afsedd att savil kontrollera samlingen som ock att 
vara en uppslagsbok. Ocksa anskaffades en bok in folio, i hvil- 
ken registratorn skulle inféra »anmirkningar om finska natura- 
lier»; en sidan hade ocksa i Abo forts. Senare besléts att dessa 
anteckningar skulle géras 4 lésa kvartark, ett for hvarje spe- 
cies; dessa blad skulle sammanforas slaktvis och sliktena alfa- 


36 


betiskt ordnas, djurriket for sig, vaxtriket for sig. Det hela 
skulle forvaras i rymliga kapslar. Dessa anteckningar hafva 
sparlést forsvunnit. 

Under de forsta aren torde det icke hafva handt att forarin- 
gar icke skulle hafva emottagits. Senare finner man stundom 
att gafvor sasom obeh6fliga eller sasom illa preparerade icke 
emottagits. Allt var ju icke utmarkt. De inlamnade hégre dju- 
ren voro ofta illa preparerade. De gamla herbarierna voro 
mindre nyttiga an vilkomna sasom vittnande om gifvarenes 
valvilja, da de »velat uppoffra minnet af sin ungdoms médor 
och ndjen». 


Verksamma inom Sallskapet voro naturligtvis i frimsta 
rummet tjanstemannen och darnast de andra i Helsingfors sig 
uppehallande medlemmarna, men man insag genast att de i 
landsorten boende medlemmarnas intressen borde kunna for 
Sallskapets syften verksamt tillgodogéras. Redan ar 1830 hade 
kyrkoherden SapELIN i Hammarland uttalat den 6nskan att 
Sallskapet hvart tredje ar, eller ock mer siéllan, matte meddela 
en tryckt eller skrifven forteckning 6fver sina samlingar at med- 
lemmarna i Jandsorten sa dessa kunde géra sitt bista fér deras 
komplettering. Realiserandet af detta férslag ansag Sallskapet 
taga alltfor mycken tid och méda, men besl6t att en gang fér 
alla lata uppratta en defektlista 6fver de sallsynta naturalster 
som vore for samlingarna sirdeles behOfliga och i afskrift med- 
dela denna de franvarande medlemmarna. Dylika defektfér- 
teckningar 6fver skalbaggar och fanerogamer nimnas ar 1834 
sasom fardiga, och besl6éts att de skulle forvaras » i ordférandens 
vaska och vid sammantridena vara tillgingliga for medlemmarna 
afvensom kunna utlanas», En naérmare anknytning till Sall- 
skapet af medlemmarna i landsorten hoppades man kunna 
vinna genom att vidtala medlemmar att verka sasom Sillska- 
pets kommissionarer, att hvar i sin landsinda efterspana, in- 
beratta eller insinda hvad som kunde vara af intresse. I sadant 
syfte anhdll Sallskapet & hégsta ort om portofrihet for dylika 
inkommande sandningar liksom ocksa fér sina till medlemmarna 
i landsorten utgaende cirkulér o.d. Denna beviljades den 4 


37 


april 1837, hvarefter Sillskapet vande sig till 25 medlemmar i 
landsorten — 13 bland dessa voro liikkare — med anhallan om 
att de ville verka sasom Siallskapets Commissionarer;, senare 
benimndes de ombudsman. Tillika meddelades anvisning om 
huru de olikartade féremalen skulle enligt deras egen beskaf- 
fenhet och med beaktande af postférordningarnas fordringar in- 
laggas. Jakande svar inkommo fran de allra flesta af de till- 
fragade. Under arens lopp afgingo sedan manga, dels pa grund 
af bortflyttning, dels genom déden, nya tillkommo, antalet 
vixlade, ett och annat naturf6remal insindes, en och annan 
uppgift inberattades, men 6fverhufvudtaget torde den nytta 
dessa ombudsman gjort icke hafva motsvarat forvantningarna. 
For de flesta lamnade tjinstealiggandena icke mycken tid 6f- 
rig for de naturalhistoriska intressena, som ej heller i lands- 
ortens isolering genom nagot samarbete uppehdlls. Uppmunt- 
rande var det icke heller att erfara, att, sasom det ofta hande, 
ett djurpreparat under den langsamma posttransporten tagit 
allvarsam skada. En af ombudsmannen som tragnare én nagon 
annan insdinde allehanda rapporter, forfragningar och natura- 
lier var den redan omnamnda kyrkoherden prosten SADELIN i 
Hammarland, som efter verksamhet som skollirare hamnat i 
kyrkans tjainst, en representant for en numera helt utdéd prast- 
typ. Tidigare en intresserad zoolog, — han hade 1810—1819 
utgifvit en Fauna fennica Ofver de vertebrerade djuren — 
var han annu, och det annu in pa 1850-talet, som amatoér verk- 
sam. En annan nitisk medlem var doktor AEJMELE 1 Vasa. 
Redan under Abo-tiden hade han meddelat Sallskapet sina 
botaniska iakttagelser, 4r 1839 insinde han en férteckning 6f- 
ver Vasa-traktens vildt vaxande orter, hvilken han aret darpa 
enligt Sallskapets anhallan kompletterade med naérmare upp- 
gifter om deras foérekomst. 


En betydande plats vid métena intogo de ekonomiska fra-_ 
gorna. Professor SAHLBERG, en i praktiska varf tydligen val 
forfaren man, hade fran férsta bérjan inriktat Sallskapets straf- 
vanden pa skapandet af en staende penningefond, och detta 
mal forlorade han aldrig ur sikte. »Att uppstalla en samling 


38 


af Finlands organiska naturalster och att anskaffa fullstandiga 
uppgifter om desamma 4r visserligen det hufvudsakliga anda- 
mal hvarfor vi férenat oss, siger han i sin arsberattelse ar 1834, 
men da vi for att vinna detta ovilkorligen behdfva afven en 
penningefond, som icke blott for det narvarande dégonblicket 
forslar till bestridandet af de nédvandigaste utgifter utan som 
ocksa for en aflagsnare framtid férsikrar Sallskapet om till- 
rackliga utvagar till en oafbruten verksamhet, och da Sallska- 
pet afven forbundit sig att grundlagga en sadan, sa synes at- 
minstone mig detta biindamal, eller medlet att vinna det huf- 
vudsakliga, vara nu i borjan, eller i forsta perioden af Sallska- 
pets tillvarelse, likasa viktigt som det forstnamnda». Fonden 
tillvaxte ocksa med glidjande fart genom de férmégna medlem- 
marnas frivilliga afgifter — dessa stego stundom till ratt bety- 
dande belopp sésom da landshéfdingen J. F. SticuHaxEus foér- 
arade 100 rubel och hans kolleger K. v. Knick och L. SACKLEN 
50 rubel for att blott naémna de allra stérsta af bidragen — 
och genom de 6fverféringar fran arskassan, som tack vare de 
eljest icke stora utgifterna kunde 4 arsmétena beslutas. Afven 
_ andra mer tillfalliga bidrag kommo denna fond till godo. Sa 
de summor som infléto genom forsiljning af dupletter. Fagel- 
dupletterna omtalades redan. En annan gang var det fraga 
om utlindska skalbaggar som funnos i den insektsamling som 
hofratts extra-notarien Cr. LEoNH. AHLSTEDT ar 1830 forarat. 
De kunde naturligtvis icke uppstiallas i Sallskapets egna sam- 
lingar; det var tal om att de skulle af Universitetet efter var- 
dering inlésas, men de férsaldes slutligen at studeranden Pip- 
PINGSKOLD for 40 Riksd. riksg, samma man som i Abo formed- 
lade uppképen af insektnalar. En ovanlig affair var ocksa den, 
da Sallskapet 1831 tillbytte sig, emot tvenne exemplar af Mus- 
tela lutreola, det ena uppstoppadt, det andra lampligt till ske- 
lettering, ett exemplar af Ornithorhynchus paradoxus, som pa 
enskild vig erbjéds fran S:t Petersburg. Denna skatt inléstes 
sedan af Zoologiska museum f6ér 100 rubel b. ass. hvilken 
summa kom staende fonden till godo. 

Med synbar liksom litt forstadd glidje meddelade ordf6- 
randen i sina arsberattelser den gynnsamma utvecklingen af 


39 


Sillskapets ekonomi, och man férstar att afven vid manads- 
motena allt som hade att géra hirmed for Sallskapet framlades 
och med intresse féljdes. Men icke nog harmed. Alldeles pa 
samma sitt som det akademiska konsistoriet vid denna tid 
handlade och beslét om alla Universitetet rérande penninge- 
fragor, 4fven de minsta, sa skulle afven hair hvarje inkomst i 
form af inskrifnings- eller terminsafgift eller frivillig gafva for 
Sallskapet anmilas, liksom ingen utgift kunde goras utan ett 
formligt beslut. Hvarje gang det skulle képas skrifmaterial 
eller lack — det var patagligen for att minska atgangen af det 
dyra lacket, hvilket anvandes vid forseglingen af kallelsebref- 
ven, som Sillskapet beslét anskaffa ett mindre sigill an det 
ursprungliga — skulle Sallskapet dirom fatta beslut. Pa samma 
sitt da man, afvikande fran den vanliga seden att tillstalla de 
nya ledaméterna deras kallelsebref genom bekanta eller genom 
tillfalliga resande, var betinkt att sinda dem med posten, en 
atgiird som innebar en artighet och som endast vidtogs nar det 
gillde hogt uppsatta personer. En mycket ofta aterkommande 
utgiftspost var den till universitetspreparatorn for preparering 
och uppstoppning af de skankta »hudarnay. Alla dessa aérenden, 
som i protokollen taga mycket rum, expedierades sannolikt 1 
verkligheten helt behandigt, val forberedda som de patagligen 
voro. Detsamma gillde val ocksa de mer ansvarsfulla fragorna 
betraffande Sallskapets lanerérelse: den staende fondens medel 
voro till en bérjan placerade i sma lan at medlemmarna, och 
det var en angelagenhet for Sallskapet i dess helhet att préfva 
laneansékningarna liksom afven att besluta om de atgarder 
som blefvo en f6ljd af lantagarnes férsumlighet, af dédsfall 
0. Ss. v., men sannolikt var det ordféranden, skattmastaren och 
en eller annan aldre medlem som préfvade fragorna och dikte- 
rade besluten. 


Hufvudstommen af de vid sammantradena narvarande ut- 
gjordes naturligtvis af Sallskapets tjinstemén. Kring den 
slot sig ett mindre antal intresserade, mest unga medlemmar. 
Men till arsmétena infunno sig, som protokollen saga, »de flesta 
. af Sallskapets i staden varande ledaméter» eller »ett stort antal 


40 


af Sallskapets ledaméter». Den redogérelse, som ordféranden 
da i sin arsberattelse afgaf och till hvilken intendenternes rap- 
porter om samlingarnas tillvaxt slot sig, gaf ju i ett slag en 
afven for lekmannen begriplig bild af Sallskapets verksamhet, 
larorik och lockande fér dem som intresserade sig for Sallskapet, 
ifven om de icke personligen medarbetat. Hartill kom att 
enligt traditionen fran Abo-tiden med arsmétet alltid var for- 
enadt ett festligt samkvim. Arsmétena héllos aren 1830—34 
pa Sédernas, det n. v. Sérniéis, en plats som da for tiden matte 
hafva varit sirdeles inbjudande, att ddma afven daraf af pro- 
fessor SAHLBERG hade 6nskat Universitetets Botaniska tradgard 
forlagd darstiides. Ar 1831, da éfver 50 medlemmar samlats, 
bérjade sessionen f6re middagen, men afbréts nar denna, som 
serverades i ett litet vardshus, var fardig; efter middagen fort- 
sattes den, hvarpaé man reste ut till en holme. Féljande ar 
samlades Sallskapet i staden fér att in corpore aftaga dit ut re- 
dan kl. 9 f.m. sa att sessionen kunde slutas pa formiddagen. 
Dylika méten voro vid denna tid, kort efter julirevolutionen 
1830, foremal f6r »rapportorernasy sairskilda uppmarksamhet, 
hvarfér professor SAHLBERG atminstone ar 1831 ansett sig béra 
pa férhand hos Universitetets Vicekansler anmala om 4nda- 
malet med utfirden. Fran ar 1835 firades arsdagen i Botaniska 
tridgarden, dir nagot af rummen i vaixthusen for tillfallet ut- 
rymts i och for sammantriadet och det diarpa fdljande festliga 
samkvamet. Vi f& en forestallning om huru det har tillgick da 
vi i den sista paragrafen af protokollet for arsmétet den 12 
juni 1838 lasa fdljande: 

»Sedan Sillskapets medlemmar till ett antal af 6fver 70 per- 
soner hiruppa rangerat sig vid en for tillfallet ordnad diner, 
blefvo af Herr Ordféranden skalar foreslagna i underdanighet 
for H. K. M. Nicorar I, H. K. M. Arexanpra, H. K. H. Stor- 
fursten Tronféljaren och hela det 6friga Hoga Kejserliga huset, 
aifvensom fér Kejserliga Senaten fér Finland, Kejserl. Alexan- 
ders Universitetet, Sillskapets verksammaste ledaméter och 
dess framtida vilgang och flor, hvarefter eftermiddagen till- 
bragtes i den gladaste sinnesstémning, gynnad af en klar him- 
mel, ute i det fria, och Sallskapet atskiljdes forst sent pa afto- 


41 


nen.» Pa samma sitt firades arsfesten 1839, och da hdjdes 
stimningen ytterligare genom Finska Sjéekipagets Musikkorps. 

Dessa glada middagar, dir professor SAHLBERGS kvicka 
skiimt flédade, forskaffade Sillskapet manga vaénner och med- 
lemmar. Sallskapet blef en faktor i samhiillet, hvilken allman- 
heten egnade uppmirksamhet. Det syntes da konsul G. O. 
WASENIUS ar 1838 erbjéd sig att kostnadsfritt i Helsingfors 
Tidningar inféra »smiarre bulletiner om till Sallskapet inkomna 
foraringar m. m.», i anledning hvaraf Sallskapet beslét att vid 
slutet af hvarje termin eller oftare, om nagon betydligare an- 
ledning dartill yppades, infra till Sallskapet gjorda foraringar 
och erhallna viktigare underrattelser. Bérjan gjordes med en 
redogoérelse for arsmoétet 1839. 

Redan tidigare hade Sallskapet tagit ett litet steg emot en 
stérre offentlighet. Stadgarna hade nimligen blifvit tryckta 
for att distribueras efter det att de underkastats en lindrig 
retouchering. Afven denna tryckning hade konsul WAsENIUS 
valvilligt bekostat. 

Hade Sallskapet salunda bland allminheten gynnare och 
vinner, sa var pa en del hall férestiallningen om dess syften 
ratt oklara i det man synbarligen endast visste att det var 
fraga om nagot slags museum. Atskilliga mirkvirdiga gafvor 
fick Sallskapet darfér af valvilliga personer emottaga. I pro- 
tokollen nimnas en stridsyxa af sten, en mindre grafsten, tagen 
pa kyrkogarden i Algier, ett haj-aigg, taget i hamnen darsta- 
des, en sten, af naturen formad till likhet med en limpa, en 
skéldpadda; alla dessa f6remal 6fverlamnades till Universitetets 
samlingar, det sistniamnda mot inlésen. 

Att Sallskapets verksamhet ej adrog sig nagon uppmark- 
samhet utanfor landets granser lag i sakens natur. Sa mycket 
mer smickrande kindes det da Sallskapet ar 1839 af den kung- 
liga franska nordpolsexpeditionen genom dess president Gat- 
MARD fick emottaga ett exemplar af Lemmus borealis eller da 
Sallskapets utlindske ledamot kommerseradet SCHONHERR i 
Stockholm anhéll att ur samlingarna fa lana ett exemplar af. 
en nybeskrifven insekt. 


42 


Sallskapets verksamhet sadan den har blifvit skildrad kan 
vasentligen aterforas till den verksamhet dess nitiske tjanste- 
man och 6friga intresserade medlemmar sjalfmant utférde. 
Det var icke mycket Sallskapet sasom sadant till en bérjan 
kunde astadkomma, ty nervus rerum saknades. Man kan dar- 
for val forsta den ifver med hvilken professor SAHLBERG ar- 
betade for den staende fondens tillvixt och den gladje han i 
sina arsberattelser ger uttryck at, da han redogér fér den gyn- 
samma utvecklingen. Han sag den tidpunkt narma sig da Sall- 
skapet, sasom han i sin arsberattelse ar 1834 sade, icke langre 
behéfde »uppskjuta sadana féretag, hvarigenom det icke alle- 
nast kunde betydligen 6ka samlingarna, utan ock vinna en 
narmare kannedom af fosterlandets naturproduktery. Redan 
sistnamnda ar sag han en méjlighet for Sallskapet 6ppna sig till 
aktiv verksamhet, da namligen rinteafkastningen 4 den staende 
fonden stigit till omkring 180 rubel b. ass. Han hemstillde 
darfor att Sallskapet skulle anvainda en del af intressena till 
»tva premier for dem som skulle inlamna sa fullstindiga fér- 
teckningar och beskrifningar som médjligt 6fver naturalster 
som finnas i nagon viss socken af faiderneslandet», emedan detta 
»vore af vikt ej blott i afseende 4 den nytta vetenskapen mdjligen 
kunde tillskyndas, utan afven i afseende dirpa att nagra yngre 
naturalhistoriens idkare darigenom blefve uppmuntrade att 
aénnu mer vinnlagga sig om den finska naturens studium och 
salunda blifva skickliga att anvindas vid méjligen framdeles 
skeende resor fér Sallskapets rékning». I anledning hiraf be- 
sl6t Sallskapet pa arsm6tet samma Ar att utfasta foljande pre- 
mier: 

l:o) 75 rbl b.a. fér den fullstandigaste forteckning 6fver 
saval djur som vaxter uti nagon viss socken; 

2:0) 50 rbl b. a. for den basta inlémnade samling djur af de 
lagre klasserna; 

3:0) 50 rbl b. a. for den talrikaste samling kryptogamer. 

Skulle de tva sistnimnda eller nagot af dem icke kunna bort- 
gifvas, kunde de afven gifvas for den mest fullstandiga mono- 
grafiska forteckning antingen 6fver nagon enskild klass eller 
stérre ordning inom djurriket eller ock 6fver fanerogamer ‘eller 


43 


kryptogamer i nagon socken. Darjimte foreskrefs att till 
uppgifterna éfver sirskilda species locus habitationis, sa i fy- 
siskt som geografiskt afseende, si noga som mdjligt ske kan, 
bifogas och att den ifragavarande socknens arealvidd och 6f- 
riga beskaffenhet tillika anmirkes», men »att det inlémnade 
exemplaret af forteckningen inlimnas — anonymt och sa in- 
rittadt, att diraf ej kan slutas till den taflandes namn och 
hemort, samt att, forst sedan uppgifterna blifvit af Sallskapet 
bedémda —, ett annat exemplar med fullstindiga lokala upp- 
gifter vid premiernas emottagande till Sallskapet dfverlamnas). 

Inom den utsatta terminen afhérdes emellertid ingen tat- 
lingsskrift, ej heller nagon samling. Sillskapet beslét darfor 
ar 1836 att hdja premiernas belopp och antal: tva stycken 
férsta premier af 150 rubel b.a. »fér fullstandiga zoologiska 
eller botaniska sockenbeskrifningar, atfoljda af fardigprepare- 
rade exemplar och uppgift om locus habitationis m. m.» och tva 
stycken andra premier 4 100 rbl b. a. fér samlingar enligt samma 
bestimning som forr, hvarjamte mindre fullstandiga afhand- 
lingar eller samlingar kunde belénas med ett accessit efter 
Sallskapets profning for tillfallet. Hérom skulle tillkannagif- 
vande inga i nagon af landets tidningar. 

Féljande var inlimnades en anonym sockenbeskrifning. 
Ett granskningsutskott tillsattes, bestaende af ordféranden, 
viceordféranden, sekreteraren magister TAPENIUS, medicine 
licentiaten E. J. Bonsporrr, medicinekandidaten WIRZEN, 
magistrarne R. F. SannBerc och A. E. GRANFELT samt_ 
studeranden J. F. Branx. Professor SAHLBERG deltog icke i 
granskningen »pa den grund att han vid Sallskapets blifvande 
deliberationer matte kunna bibeh4lla ordférande-stolen». Ut- 
skottet férklarade enhialligt i sitt af viceordféranden under- 
tecknade utlatande att afhandlingen icke kunde belénas med 
Sallskapets hégsta pris »dels i anseende till en det hela genom- 
gaende osakerhet och ofullstandighet, sirdeles vid uppgiften 
af locus habitationis, dels och i synnerhet emedan uppenbara 
felaktigheter vid bestammandet af en del dari uppraknade 
naturalier forekomma», men tillstyrkte att den skulle belénas 
med ett accessit, emedan den entomologiska delen daraf var 


44 


med 6fvervagande omsorg bearbetad. Med detta utlatande 
var professor SAHLBERG icke tillfreds. Han framholl att det 
var affattadt i alldeles for allmanna ordalag. Ett sakligt in- 
gaende pa oriktigheterna och bristfalligheterna hade varit 
nodvindigt, sa att Sallskapet kunnat bilda sig en egen uppfatt- 
ning om dem; detta hade ocksa varit gagneligt for forfattaren 
i och for en omarbetning af manuskriptet. Han fruktade att 
man genom att pa detta sitt behandla kanske mangariga forsk- 
ningar skulle afskracka andra medlemmar fran f6rs6ék 1 samma 
riktning och foreslog att utskottet skulle anmodas inkomma 
med en mer detaljerad utredning. Detta blef Sallskapets beslut, 
men om denna prisfraga innehalla protokollen intet ord vidare. 
Hvem den anonyme foérfattaren var, ir obekant; sannolikt var 
det nagon af professor SAHLBERGS entomologiska elever. 
Nagra vidare prisskrifter afhérdes icke. Da erfarenheten 
salunda visat att utfista premier hafva en ringa formaga att 
sporra till vetenskapligt arbete — en erfarenhet som ater och 
ater g6res, men som viilvilliga donatorer sa ofta tyckas vara 
okunniga om — da vidare Siallskapets tillgangar pa ett glad- 
jande satt vaxte, medan diremot bidragen till samlingarne 
visade benagenhet att aftaga, sa beslot Sallskapet 1838 pa 
férslag af ordféranden »att framdeles intresset af den staende 
fondens férrantade kapitaler borde anvandas, dels att beframja 
resors anstillande till nagon viss trakt af landet, for att for 
Sallskapet insamla dar befintliga djur och vaxter, samt salunda 
tillika inhemta en narmare kannedom af landets olika produk- 
tionsférmaga pa olika trakter, dels till inkép af inom Finland 
gjorda samlingar, stérre eller mindre, afvensom till stipendiers 
eller premiers inrattande for dem som till Sallskapet inlamna 
de talrikaste samlingary. Genom Helsingfors Tidningar skulle 
detta bringas till de franvarande medlemmarnes kainnedom. 
Man kan i detta uttalande redan ana ett vidare program 
for Sallskapet an det att blott astadkomma en samling. 
Redan nagra veckor férrain detta beslut fattades hade Sall- 
skapet beviljat kandidaten J. F. BLanxs anhallan om ett under- 
stéd af 300 rubel b. a. for en fard till Lappmarken fér att samla 
naturalster for Sallskapets rakning. Kandidaten BLANK hade 


45 


sedan 1834 varit intendent for insektsamlingen. Det var gif- 
vetvis insekter han under farden komme att foretriidesvis samla, 
och féljande hést inliémnade han 1350 exemplar sadana fran 
Lappmarken. — Detta var den foérsta af Sallskapet understédda 
samlingsfiarden. 

Men det var ondt om arbetande krafter. 

Foéljande ar anmilde sig inga exkurrenter. Sallskapet miss- 
tréstade dock icke utan besl6t varen 1840 att »a saval Univer- 
sitetets intimationstafla som i stadens tidningar kungéra, det 
bora de hvilka tillafventyrs vore hugade att for Sallskapets 
rikning ifran medlet af forstkommande maj till medlet af darpa 
féljande september manad 4 anvisade orter och enligt med- 
delande instruktion insamla vissa slag af djur eller vaxter sadant 
ofértéfvadt hos Sallskapets Ordférande anmala». Tva anmal- 
ningar gjordes, nimligen af studerandene G. W. KrExKoNI och 
O. E. A. Hyer. Det besléts att de skulle insamla »saval vaxter 
och insekter som hvad i 6frigt skulle kunna astadkommas» i 
sddra Tavastland, och anvisades for KeEKonr Hattula och Vana, 
for Hyer Hollola och Padasjoki socknar. De utrustades med 
papper, insektnalar och lador — nalarna anskaffades ater fran 
Abo — och fingo 100 rubel b. a. hvar i férskott med ratt att 
atnjuta skjuts for en hast fram och tillbaks samt en rubel om 
dagen i dagtraktamente. Instruktionen uppgjordes af profes- 
sor AF TENGSTROM och doktor WirzEN. Exkurrenterna af- 
reste i maj och redan pa arsmotet hade ordféranden fagnaden 
att for Sallskapet foredraga bref som han fran dem erhallit 
dar de pa landsbygden voro i full verksamhet. Foljande hést 
inlamnade de sina samlingar af 6rter och insekter samt nagra 
fiskar, inlagda i sprit, afvensom skriftliga anteckningar. Allt 
detta hanskjéts till granskning af en kommitté bestaende af 
ordf6randen, viceordf6randen och alla intendenterna. Gransk- 
ningen utvisade att de gjorda samlingarna vittnade bade om 
flit och intresse for Sallskapets basta, och da afven reseraknin- 
garna godkants utbetaldes deras belopp. De stego for HJELT 
till 161 rub. 9 kop., for Kexonrt till 175 rub. 30 kop. — Féljande 
ar utsindes tre exkurrenter nimligen magister J. W. PrIpprnc 
och kandidaten J. G. APPELBERG, som skulle géra insamlingar 


46 


narmare bestémdt i Kesalaks, Uguniemi, Ruskeala, Sordavala, 
Rautus, Mohla, Walkjarvi, Pyhajairvi och Raisalé socknar i 
s6dra Karelen, samt studeranden J. M. J. ar TENGSTROM, som 
skulle »genomstryka hela Aland». Reseunderstédet bestimdes 
till fri skjuts fram och tillbaka samt 1 rubel 50 kop. i dagtrakta- 
mente, hvilka kostnader utgjorde for Prppinc 72 rub. 2 kop., 
for APPELBERG 74 rub. 10 kop. och for ar TENGSTROM 67 rub. 
20 kop. allt silfver. 

Det framstod tydligt att genom dylika exkursioner samlin- 
garna kunde kraftigt 6kas och kunskap vinnas om naturfoérhal- 
landena i landet. Professor SAHLBERGS omsorg om den staende 
fonden visade sig vara klok och framsynt. 

Professor SAHLBERG fyllde den 22 januari 1839 sextio ar. 
Han fdljde emellertid icke tidens sed att genast diarefter taga 
afsked som emeritus, utan kvarstod i sin befattning, allt under 
det man sag sig om efter nagon annan eftertradare at honom 
in hans néarmaste man AF TENGSTROM, emot hvilken atskilligt 
fanns att anmarka. Nagon inhemsk lofvande férmaga fanns 
icke inom synhall, underhandlingarna med utlandet strandade, 
och sa inlimnade SAHLBERG sin afskedsansékan; den beviljades 
den 24 mars 1841. I och med detsamma limnade han ordf6érande- 
stolen inom Sallskapet, hvilken inom kort intogs af hans efter- 
tridare AF TENGSTROM, och darmed var ocksa hans verksamhet 
inom Sallskapet, liksom hans vetenskapliga verksamhet 6fver 
hufvud, fullkomligt slut. Han bosatte sig pa sin egendom i 
Ylane samt egnade sig at jordbruk, sarskildt fruktodling. Han 
lefde och verkade diarstides 4nnu ett par decennier, han afled 
den 18 oktober 1860, men i Sillskapets annaler for denna tid 
har jag icke funnit hans namn namndt mer dn tva ganger, den 
ena da han nimndes sasom narvarande vid ett sammantrade, 
den andra da en af honom férarad vaixt anmaldes. 


47 


Ill. Tid af afmattning och stridigheter 1842—1859. 


En ny period i Sillskapets lif vidtog nu. Under det férsta 
decenniet i Helsingfors hade Sallskapet befunnit sig i en oaf- 
latlig och kraftig utveckling. Allt var att géra. Allt som sam- 
lades var nyttigt, ty allt var nytt. Men sa kunde det icke i 
langden fortga. De unga studenterna, som senare intradde i 
Sallskapet kunde med allt sitt intresse icke mer géra nytta, ty 
det de kunde géra hade redan deras foregangare gjort. Dessa 
foregangare hade till stor del skingrats; intresset for Sallskapets 
strafvanden hade blott varit en episod i deras lif. Och de som 
ainnu kvarstodo hade afven andra och snart 6fverhandentagande 
intressen. BonsporFF hdll redan pa att skapa sig ett namn som 
anatom, de nitiske intendenterna BLANK, LUNDAHL, och Prp- 
PING verkade Annu, men de hade alla valt den medicinska ba- 
nan, och arbetet dir lade mer och mer beslag pa deras tid och 
férmaga. Ledningen af Sillskapets verksamhet alag nu framst 
AF TENGSTROM och botanices demonstratorn WIRZEN, hvilken 
senare var t.f. viceordférande under den tid 1842—1845, da 
inspektorstjansten vid Museum icke var ordinariter besatt. 
Begge voro humana och for Sallskapets val intresserade min, 
men till ledare voro de icke fodda. Den férra hade sedan han 
ar 1817 disputerat for medicine doktorsgrad icke publicerat 
en enda rad af vetenskapligt innehall intill dess han ar 1841 
utgaf sitt specimen for professuren. Han hade litterara intres- 
sen och var valtalare. Han hade 1826 a Universitetets vagnar 
hallit ett festtal i anledning af kejsar Nrkoiars kroning, for 
hvilket han belénades med professors titel. Han var mer en 
ordets an en handlingens man. Den senare, vid denna tid un- 
gefar trettio ar gammal, var lakare, men intresserad af botanik; 
dock lag hans begafning patagligen at andra hall, sasom man 
kan se diraf att han slutade som priast. Det behdfdes inom Sall- 
skapet nya krafter, entusiasm, sakkunskap och kritik. Det ar 
sikert att icke heller professor SAHLBERG, om han kvarstatt, 
kunnat afvarja det férfall som nu intridde. | 

Det var naturligtvis icke nagot skarpt afbrott i Sillskapets 
lif och verksamhet som vid denna tidpunkt intriffade, men 


48 


man marker dock en pataglig nedgang i arbetsintensiteten. Ar- 
betssammankomsterna upphoérde antagligen smaningom; nagra 
ar hade det beslutits att de skulle »fortga som férut», men for 
lasearet 1841—42 faststalldes de att aga rum s6ndagar kl. 9—1, 
utom pa béndagar, men senare talas det icke mer om dem. 
De ordinarie métena hdéllos icke sa ofta som tidigare; under 
aren 1834—40 hade antalet varit 14—20 om aret, fran 1841 
framat blef det aldrig hégre an 14, utan att en motsvarande 
ékning af arendena kunde f6rmarkas. De voro icke heller sa 
talrikt besdkta som férr, icke ens A4rsm6otena. Ar 1843 narvoro 
vid detsamma endast 10 medlemmar, och féljande ar hade, 
oaktadt en festmiddag i orangerierna var besluten, sa fa med- 
lemmar infunnit sig att valen af tjaénstemannen ej kunde for- 
rattas ej heller nagra beslut fattas, och det samma var foérhal- 
landet pa det forsta métet den fdljande hésten. I anledning 
diraf bestaimdes a det fdljande arsmétet att Sallskapet vore 
beslutfordt med endast sex, icke som f6érr atta, nairvarande 
medlemmar i fragor som icke voro af synnerlig vikt. Nya med- 
lemmar inkallades icke heller i samma mangd som tidigare; 
under 1840-talet var deras antal for aret i medeltal 25. Det 
férefaller som om en viss missrikning i afseende 4 Sillskapet 
hade a en del hall forefunnits.. Sa skrifver 1842 ombudsmannen 
i Borga lektor D. Linpu (till assessor RABBE?) om Sallskapet: 
»Hvarje medlem af detsamma borde val pa ett eller annat satt 
fa underrattelse om Sallskapets verksamhet, for att utom hedern 
att vara en medlem af detsamma, ha nagon slags nytta. Ett 
och annat kunde jag till Sallskapet insinda om jag bara visste 
hvad Sallskapet ager och hvad det saknar af Finlands natur- 
alster; atminstone kunde jag insinda flerariga anteckningar 
angaende finska naturalster. Men hittills har man icke vetat 
af nagot annat an att Séllskapet arligen med gladje firat sin 
stiftelsefest.» Dock maste a andra sidan antecknas att Sallska- 
pet afven fick réna bevis pa fértroende, sasom da detsamma ar 
1844 sasom skiink af brukspatron G. NoRDENSVAN fick emot- 
taga de fem ris »finare och bittre samt olimmadt» herbarie- 
papper som bestallts fran Tervakoski bruk eller da bagare- 
mastaren P. UpHeEttus till Sallskapet testamenterade sin ratt 


Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50. 





Ne 4 
EM of ligthin 


gC 








49 


betydande fagelsamling. Den skank af brasilianska fagelhudar 
som kommerseradet J. F. HACKMAN i Viborg 6fverstyrde var ju 
ocksa hedrande, om ock adressen till Sallskapet ej var korrekt. 

De till Sallskapet inlamnade naturalierna voro afven, efter 
det att exkurrenterna fran’ sommaren 1841 inlamnat sina da 
gjorda skérder, fairre an foérr, hvilket ordf6randen i sina 4rs- 
beraittelser med ledsnad framhaller, sdkande en trést i hoppet 
att samlingen skall blifva sikert och val bestamd och att nya 
resor skola afkasta rika skérdar och att, »da en ny varm anda 
af ett ungdomligt straifvande for det finska fosterlandets ande- 
liga lif vaknat och gor sig gallande for det narvarande, afven 
den skéna oskuldsfulla finska naturen med hjartats hela ung- 
domlighet och varme skall, i synnerhet af yngre kring barg och 
sjéar spridda kamrater, hyllas och omfattas». 

Detta citat ger en forestallning om professor AF TENGSTROMS 
stil. Ytterligare ma har till hans karakteristik intagas hans 
arsberattelse ar 1844: 

»Icke utan skal besl6t Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica 
att i bérjan af juni manad, hoppets och gladjens manad, en- 
halligt sammantraida att fira minnet af sin forsta stiftelse, 
glidjas vid den nyvaknade eller rattare mornade naturen, 
leende med rosenkinder och liksom fordom Pallas nickande sitt 
bifall skakade Olympen i sina grunder lifvande allas for det 
skéna och sanna staémda hjartan. Att offra at minnet, at de 
flydda dagar, da ungdom och karlek famnade hvarandra ar for 
den silfverkrénte gubben annu den sista njutning af det korta 
lifvet — huru mycket mera ar det icke ljuft att minnas, da det 
férflutna och det narvarande liksom hjarta vid hjarta ga fram- 
tiden till métes. Vi minnas alla har forsamlade huru den rena 
naturglidjen gladdes, da ett Naturférbund bildades inom vart 
for alla finska hjartan dyrbara fosterland, vi hoppades med 
majsolen, vi fréjdades med juni morgonrodnaden — och nagot 
uppstod darvid, som, om icke annu nagot helt och fullkom- 
nadt, likval for de yngre fosterlandets séner kan, som jag hop- 
pas och innerligen hjartligen 6nskar matte verkliggéras, mana 
pa bragd och fullkomlighet. Pa denna dag — en ny aterkom- 
mande hogtidsdag inom vart Naturforbund — 4dr det en ljuf 

4 


50 


plikt, som jag gar att fullgdra, da jag for har forsamlade leda- 
moter i korthet redogér for Sallskapets verksamhet under det 
forflutna aret.» 

Harefter féljde en icke fullt dubbelt sa alas redogorelse fér 
samlingarnas tillvaxt, hvilken utgjordes af 3 daggdjur, 5 faglar, 
en orm, 19 skalbaggar och 170 fanerogamer, de sista hemférda 
af Fr. NyLANDER fran Ryska Lappland, hvarefter fortsattes: 

»Ett dylikt harligt resultat borde uppmuntrat Sallskapet 
till pakostandet af nya resor i vart vidstrickta, i afseende a 
naturen omviaxlande land, men da sé mycket samladt annu 
ligger magasineradt, har en dylik plan latteligen blifvit upp- 
skjuten till framtiden. Denna framtid ler alltid sa gladt emot 
det unga sinnet — matte blott tjusningen af leendet blifva en 
verklighet och Sjéfruns omfamning och Skogsjungfruns kyss 
locka langt bort fran Gramatica och Lexicon hvarje for Naturen 
klappande hjarta.» 

En god sida i Sallskapets arbete var att exkursionsverk- 
samheten, som lofvat si mycket godt, underhdélls, om den ocksa 
icke var liflig. Under aren 1842—48 utgafvos reseunderstéd 
at docenten Fr. NYLANDER (300 rbl. b. a. fér en resa till Ryska 
Lappmarken), student F. Heristrém (30 rbl for botaniska 
samlingar i norra Osterbotten), magister W. NyLANDER och 
kirurg. kand. ar TENGSTROM (20 rbl hvarje) samt student N. 
Lunp (30 rubel for botaniska insamlingar i Abo skargard). 

Ett framsteg var det pa satt och vis, da Sallskapet pa ord- 
férandens forslag ar 1843 beslét att fordela den andra inten- 
dentens aligganden pa flere personer, ity att insektsamlingarna 
voro sa artrika att en enda oaflénad person omdjligen kunde 
skéta det hela; sa fingo coleoptera, hymenoptera, diptera, lepi- 
doptera hvar sin intendent, medan de sma ordningarna ortho- 
ptera, neuroptera och hemiptera sk6ttes af en och samma person. 
Det fértroende som Siallskapet visat intendenterna, genom att 
utse dem, férpliktade naturligtvis och band ett stérre antal 
ungdomar fastare vid Sallskapet, men 4 andra sidan alstrades 
genom denna anordning en brist pa kontinuitet som icke var 
helsosam. 

En liknande uppdelning af den botaniska intendenturen i 


51 


en for fanerogamerna och en fér kryptogamerna rekommende- 
rades 1846 af ordféranden, men ledde icke till nagon atgard. 

En enda afdelning af Museum féretedde en anmarknings- 
vird tillvaxt niimligen faglarna, hvilken sasom i arsberattelsen 
ar 1845 siges »pa ett utomordentligt satt blifvit icke allenast 
riktad, utan aifven férskénad, i det ingenidren MAGNUS VON 
Wricut inlimnat 50 sp. egna och 11 fér Sillskapet uppstoppade 
arter, alla att forliknas vid lefvande exemplar». Detta var den 
sedermera i Finlands konsthistoria si ber6mda djurmalaren, 
hvilken nimnda Ar anstallts som konservator vid Universitetets 
Zoologiska museum. En annan forstirkning emottog samlingen 
af bagaremistaren P. D. Upnetrusi Helsingfors, hvilken genom 
testamente af den 26 augusti 1847 till Sallskapet donerade, 
sasom redan sades, sin samling af faglar och andra djur. Da 
den i juni 1848 emottogs, innehdll den 115 arter faglar ic. 180 
exx. samt dessutom 6 daggdjur, en skéldpadda, snackor och agg. 

Den gamla klagan att samlingarna icke voro behdrigen for- 
tecknade férnams ater igen. Ordféranden erinrade ar 1846 om 
yatt katalogen 6fver Sallskapets samlingar sedan langre tid icke 
blifvit kompletterad och det nyare tillkomna daruti icke in- 
fordt, hvarfore till intendenternas efter hand skeende atgard 
hemstilldes uppgorandet af en ny katalog 6fver samlingarna 
och densammas ordnande efter senast approberade systemer.» 
»L féljd hvaraf och sedan anmarkt blifvit att en del brancher, 
sasom Mammalia, allaredan aro systematiskt och i det nar- 
maste komplett inregistrerade, intendenterna anmodades att 
efterhand — och om gorligt innan arsdagen — inkomma med 
fullstindiga forteckningar éfver hvad i samlingarna finnes upp- 
stalldt.» 

Till nagon atgird torde detta uttalande icke hafva ledt. 


Lyckligtvis funnos inom Sallskapet, om ocksa annu fér- 
dolda, de krafter som skulle rycka upp detsamma ur den ho- 
tande dvalan. 

Det tycktes en tid som om FREDRIK NYLANDER skulle komma 
att ingjuta nytt lif i Sallskapet. Fédd 1820, student 1836, med- 
lem af Sillskapet 1837, aflade NYLANDER filosofie kandidatexa- 


52 


men 1840 och reste till Sverige, dar han vistades inemot tva ar i 
Stockholm och Upsala, dels forberedande sig for den medicinska 
banan, dels studerande botanik for Er1As Frres. Under dennes 
inverkan beslét han egna sig at botaniken, och utredningen af 
den finska floran torde da hafva féresvéfvat honom sasom ett 
lefnadsmal. Sommaren 1842 undersékte han, resande pa egen 
bekostnad, i botaniskt afseende vissa delar af Ryska Karelen 
och Ryska Lappmarken anda upp till Ishafvet. Iakttagelser 
under denna resa och under tidigare farder inom landet ned- 
lade NYLANDER i sitt specimen fér docentur Spicilegium plan- 
tarum fennicarum I (1843), dir han for ett hundra mindre all- 
manna arter lamnar uppgifter angaende deras utbredning i 
Finland. Sistnamnda ar blef han docent i botanik, samt af- 
lade medicine kandidatexamen. Det forefaller som om han icke 
skulle hafva tagit nagon synnerligen verksam del i Sallskapets 
lif, atminstone namnes han sillan sasom vid métena narvarande, 
men naémnda ar utsags han till intendent for de botaniska sam- 
lingarne, hvarjamte han, sasom redan sades, erholl ett under- 
stéd af 300 rbl. b. a. for en botanisk resa till éstra delarna af 
landet och ryska grinsen, hvarvid at honom sjalf lamnades 
ratt att bestémma de orter han ville besdka. Under denna 
exkursion hade han sillskap af den svenska botanisten J. ANc- 
STROM, senare kind som en framstaende bryolog. Af NYLANDERS 
obestridliga formaga hade Sillskapet emellertid foga gagn, 
ty han uppeholl sig mest pa resor. For att folja Ex1as FRIES 
rad att narma sig de ryska botanisterne ansékte han sisthamnda 
ar ett af de underst6d som gafvos for studier vid de ryska uni- 
versiteten, och aret darpa fick han stipendiet fornyadt for 
ytterligare ett ar. Han studerade nu i 8:t Petersburg, dar han 
afven mars 1844—juni 1846 hade nagot slags anstillning vid 
botaniska tradgarden, at hvars direktor statsradet F. G. L. 
FiscHER han tillignat sitt ofvannimnda specimen. I Helsing- 
fors uppehéll han sig blott under korta bes6k. Sommaren 1844 
var han ater upprest till Ryska Lappmarken. Hans inten- 
dentbefattning inom Sillskapet sk6ttes under hans franvaro 
af vikarier. Hosten 1846 aterkom han. Han anmialde da 
som gafva till Sallskapet en samling af alger fran Ishafvet, 


53 


bestiimda af akademikern Ruprecut i 8:t Petersburg, men 
forst sju ar senare 6fverlimnades denna samling. Hela hans 
verksamhet praglades af oro, delad som den var mellan bota- 
niska och medicinska intressen. Han ansdkte saval adjunk- 
turen (1844) som professuren (1847) i zoologi och botanik, men 
ingendera gangen fullféljde han sin ansdkan. De medicinska 
intressena segrade slutligen, och efter 1847, da han afgick fran 
sin intendentbefattning, deltog han icke vidare i Sallskapets 
arbeten. 

FREDRIK NyLANDERS yngre broder Wiz11Am kom daremot 
att spela en utomordentligt betydelsefull rol inom Sallskapet. 

Student 1839, foreslogs Wm11am NYLANDER till medlem af 
Sallskapet den 26 februari 1841 af sin van student J. M. J. AF 
TencstTROM. En manad senare inballoterades han pa 6fligt satt, 
men det forefaller som om han till en bérjan icke varit intres- 
serad af det som inom Sillskapet forehades. Atminstone nim- 
nes han endast en gang sAsom niérvarande under sin studenttid. 
Han aflade filosofie kandidatexamen 1843 och inskrefs i Medi- 
cinska fakulteten. Ingenting hos honom lat da annu ana den 
blifvande botanisten. Men af insekterna var han intresserad. 
Vid arsmoétet den 12 juni 1843, da, sasom ofvan némndes, andra 
intendentens Aligganden férdelades pa flere personer, fick han 
uppdraget att skéta orthoptera, neuroptera och hemiptera. 
Fran och med foljande hést saknades han nastan aldrig vid 
sammantridena. Vid métet den 1 mars 1844 hemstallde han 
huruvida icke Siallskapet borde rekvirera nagon periodisk skrift 
af naturalhistoriskt innehall och erkindt varde samt foreslog i 
sadant afseende »Zeitschrift des entomologischen Verbundes in 
Stettin». Bokrekvisitioner hade ju ocksa tidigare gjorts, men 
aldrig foreslagits af nagon ungdom. Forslaget bifdlls, och tillika 
besléts rekvirera LinpBLoms »Botaniska Notiser», som just 
begynnt utkomma i Lund, samt Zetterstedts Insecta Lapponica, 
och blef det NyLANDER, som ombesérjde rekvisitionen af dessa 
arbeten. Vid féljande sammantrade besléts pa hans férslag 
att anskaffa »Histoire naturelle des Hyménoptéres» af Le PEL- 
LETIER DE Saint TaRGEAU och »Adlerfliigel Deutschlands» af 
Hartic. Samtidigt besléts att rekvirera ett antal svenska och 


54 


tyska mossor som af medicine kandidaten J. ANcsTr6m i Up- 
sala utbjéds till salu. Da de en manad senare ankommit, var 
det NyLANDER som daérom anmiilde och som fick i uppdrag att 
forteckna dem. Den 29 november s. 4. anmialde han att de un- 
der hans vard stéende insektsamlingarna voro fardigt ordnade. 
Forvarade i otiata lador hade de mycket lidit genom skadeinsek- 
ter, men han hade afskiljt de dugliga exemplaren och uppstallt 
dem i godt férvar i Sallskapets skap. Denna atgird hade han 
med intendenten kandidaten APPELBERGS begifvande utstrackt 
till hymenoptera, fér hvilka han hade en sarskild forkdarlek. 
Samlingen innehdéll nu 13 arter orthoptera (25), 152 arter he- 
miptera (250), 50 arter neuroptera (200) och nara 500 arter hy- 
menoptera (6fver 2000); inom parentes anges det antal arter 
NYLANDER uppgaf som forekommande i landet. Med vaxtsam- 
lingen kom han att taga befattning da han fér sin broder FRED- 
RIK var tjanstfOrrattande intendent. Senare lamnades detta 
uppdrag pa hans forslag at hans van och nationskamrat F. HELL- 
strOM. Vid ordnandet af herbariet befanns detta innehalla ett 
stort antal dupletter och p&é NyLANDERs forslag besl6t Sallska- 
pet skanka en del af dessa till gymnasiernas i landet 6rtsamlingar. 
Efter att hafva bringat reda i dessa samlingar tog han itu med 
mossorna. Han demonstrerade pa ett médte en metod att in- 
lagga mossor i herbariet — sannolikt att ligga exemplaren lésa 
i kapslar i stallet for att klistra upp dem pa pappersblad — och 
foreslog att Sallskapets mossor skulle efter denna metod in- 
laggas. Den Angstrémska samlingen hade tydligen varit till 
nytta sasom typsamling; pa hans forslag k6éptes ytterligare 
en centurie daraf. 

Genom denna sin verksamhet framstod NyLANDER sasom 
en bade energisk och kunnig arbetande medlem af Sallskapet, 
och hans inflytande vaxte. En liten episod visar detta. Den 
9 maj 1845 féreslog ordféranden att ett understéd skulle be- 
viljas ingenidren von Wricut for en resa till Sverige i syfte 
att inhemta speciellare kinnedom af de nyaste och basta meto- 
der att uppstoppa och konservera daggdjur och faglar, detta i 
betraktande af hans erkanda skicklighet samt af de tjanster 
han vid flere tillfallen bevisat Sallskapet. Meningarna harom 


55 


voro delade, men majoriteten besl6t att ett understédd skulle 
beviljas honom, om blott pengar funnes att tillga. Magister 
NYLANDER ansag att naturalhistoriska resor inom landet battre 
befrimjade Séallskapets syften och féreslog att ett understéd 
af 25 rub. silfver skulle f6r en naturalhistorisk resa i mellersta 
Osterbotten ges 4t studeranden Fr. HELLSTROM, som pa grund 
af sin kinnedom af hvad som fanns och hvad som saknades i 
Sallskapets herbarium vore val skickad harfér. Da sedermera 
kassans stillning blifvit klar och protokollet justerades, befanns 
det att Atminstone hos ordféranden tvifvel uppstatt huruvida 
Sallskapets statuter medgafvo utgifvandet af det foéreslagna 
understédet at ingenidr v. Wricut. Den andring af beslutet 
gjordes, likvisst med reservation af ordf6randen, att v. WRIGHT 
skulle fa 60 rubel mot férbindelse att till Sallskapet inlamna ett 
antal uppstoppade finska faglar — hvilket han ocksa sedermera 
gjorde. Student HELLSTROm fick 30 rubel. 

NYLANDERS intressen voro allt koncentrerade pa insekterna; 
han hade under olika tider alla insektordningar under sin upp- 
sikt, och 6fverallt bragte han ordning. Sarskildt studerade 
han myrorna; om dem sammanskref han sitt, af entomologerna 
sasom mycket fértjanstfullt betecknande arbete Annotationes 
in Monographiam Formicarum Borealium Europe, hvilket 
jamte tva Additamenta ar 1846 trycktes i Finska Vetenskaps- 
Societetens Acta. Det som i detta arbete framlades maste ju pa 
det hégsta intressera Sallskapet. Det samma giillde den disputa- 
tion In distributionem vegetationis per Ostrobothniam collectanea 
som Fr. HELLSTROM samma ar utgifvit, och det samma hade 
varit fallet med FREDRIK NYLANDERS Spicilegium. Det tedde 
sig nu for NyLANDER som om Sillskapet borde taga hand om 
dylika publikationer. Dess egna tillgangar voro s&é sma att det 
icke kunde tainka pa att sjalf bekosta tryckningen af nagra 
skrifter, men den for icke lange sedan stiftade och jamforelse- 
vis rikt doterade Finska Vetenskaps-Societeten kunde kanske 
racka en hjailpsam hand. Hirom finns antecknadt i protokol- 
let af den 3 april 1846: 

»Pa gjord framstallning af Intendenterna och med erinran 
dirom, att, ehuruval Sillskapet alltifran dess stiftande gjort 


56 


insamlandet af naturalster till sitt hufvudsyfte och dess till- 
gangar ej heller medgifva publicerandet af de naturalhistoriska 
iakttagelser dess medlemmar antecknat, Sallskapet dock kom- 
mit i erfarenhet utaf att sddana anteckningar af varde ofta 
forekomma, foreslar ordforanden, det Sallskapet ma till Finska 
Vetenskaps-Societeten ingé med en anhallan att i dess utgif- 
vande akter och under sarskild rubrik fa inféra sadana af Sall- 
skapets medlemmar gjorda iakttagelser, som befunnes vara 
for Finlands fauna och flora upplysande. Med 6fvervagande 
af denna framstillning, stadnade Sillskapet vid det beslut att 
till Finska Vetenskaps-Societeten ing& med en sa beskaffad 
anhallan, som har foreslagits.» 

Férslaget hade som synes vackts af ordféranden pa fram- 
stillning af intendenterna, men det kan icke vara nagot tvifvel 
om att det bland dessa var NYLANDER som, medveten om sin 
arbets- och skaparekraft var upphofsmannen till det hela. 
En reservation mot Sillskapets beslut gjordes af dess viceord- 
forande, adjunkten SaniBEeRc. Han ansag att da Sallskapet 
mojligen framdeles komme att utgifva egna publikationer 
detsamma icke nu borde sasom sadant upptrida och binda sig 
vid Societeten. Nagra fardiga bidrag hade ju Sallskapet icke 
nu att anmiala, och da Societeten helt sikert framdeles iksom 
hittills girna skulle trycka afhandlingar som af enskilda per- 
soner inlamnades, blott de voro fértjanstfulla, och detta lika 
girna som om de gingo i Sallskapets namn, sa syntes den fore- 
slagna atgirden ratt obehdflig. Det kunde ocksa ifragasdattas 
huruvida den icke var af den utomordentliga vikt att dérom 
endast pa arsdagen kunde beslutas. Doktor SAHLBERG synes 
bland de nio medlemmarna hafva varit ensam om sin Asikt. 
For de ofriga lag det synbarligen vikt dirpa att skrifterna icke 
blott trycktes, utan trycktes i ett sammanhang sasom utgangna 
fran Sallskapet. 

Det var onekligen en god varsel fér framtiden att pa detta 
samma méte NYLANDER till Sallskapet kunde férara ett exem- 
plar af sin just fardigtryckta myr-monografi. 

Finska Vetenskaps-Societeten emottog férslaget valvilligt 
och tillkinnagaf sig med verkligt ndje skola villfara Sallskapets 


57 


begiran om rum i dess akter fér Sallskapets gjorda antecknin- 
gar, »sa mycket hellre, som ej allenast Sallskapets fosterlandska 
och vetenskapliga syftemal ar med Societetens eget nara for- 
enadt, utan afven den Societeten medgifna pr6dfningsratt 1 
afseende 4 offentliggérandet af Sallskapets inlimnade arbeten 
lamnade densamma tillricklig sikerhet darpa att kostnaden 
icke komme att 6fverstiga hennes tillgangar»>. Inom Sallskapet 
tillsattes nu en redaktionskommitté, bestaende af intendenterne 
med ordf6randen sasom praeses. Manuskript infl6to mer an 
man kunnat vanta, och redan 1848 utkom sasom ett bihang 
till Finska Vetenskaps-Societetens Acta men som en sjalfstan- 
dig volym med egen titel det forsta haftef af »Notiser ur Sall- 
skapets pro Fauna et Flora Fennica forhandlingar» 306 sidor 4:0. 
Det innehdll: Anmarkningar om tvenne med Parus Sibiricus 
Gmel. forvexlade Mesarter af C. LunpAnL, Mutillidae, Scolii- 
dae et Sapygidae boreales af W. NyLAnpER, Helsingforstrak- 
tens Fogel-Fauna af M. v. Wricut, Bidrag till Finlands Fjaril- 
Fauna af J. M. J. ar TEncstrom, Adnotationes in expositio- 
nem monographicam Apum borealium af W. NvLANvER, Hel- 
minthologische Beitrage af C. LunpAnt, och Strédda Anteck- 
ningar af W. NyLANDER och M. v. Wricut. Med undantag 
for ett kort referat af Eirias Fries’ ar 1845 utkomna Summa 
vegetabilium Scandinavie och en upprikning af intressantare 
vaixtfynd i Osterbotten, inalles 5 1/, sidor, var innehallet af detta 
hafte helt zoologiskt, en efterverkan af professor SAHLBERGS 
lararegarning. LuNDAHL och v. WRIGHT hade personligen statt 
under hans inverkan. Det samma kan knappast sigas om Ny- 
LANDER och AF TENGSTROM, men den férres arbeten om hy- 
menoptera, den senares om lepidoptera ansléto sig komplet- 
terande till SAnLBERGS coleopterskrifter. 

Att en dylik publikation kunde astadkommas maste natur- 
ligtvis i hég grad starka Sallskapets fortroende till sig sjalf samt 
sammanfora och sporra de fa arbetarna. Men viceordféranden 
doktor SAHLBERG drog sig undan. Meningsolikheten mellan 
honom och Sallskapet i fraga om publikationssdttet hade, sa 
skulle man tycka, icke behéft framkalla nagon schism, men 
viceordféranden deltog icke mer i Siallskapets sammantriaden 


58 


och arbeten. Meningsolikheten var ett uttryck for den starka 
personliga spanning som radde mellan NYLANDER och SAHLBERG. 
Den forres konstiga lynne, som lifvet igenom beredde honom 
liksom hans omgifning sa manga obehagligheter, begynte redan 
nu framtrida. »F6rmedelst sitt konsiderationslésa satt och 
sina ringaktande omd6men om andras arbeten och verksamhet 
sté6tte han mangen medarbetare icke blott ifran sig utan 
afven ifran Sallskapet» siger professor MOBERG, som stod denna 
tid nara. NYLANDER hyste patagligen en mycket stor ringakt- 
ning for SAHLBERG. Ett uttryck darfor var att da det syntes 
troligt att denne skulle blifva ar TENGSTROMS eftertradare 
som professor i zoologi och botanik, NYLANDER pa arsmO6tet 
1848 genomdref upphafvandet af den gamla bestémningen 1 
statuterna att professorn i zoologi och botanik var Sallskapets 
sjalfskrifna ordférande. Konsekvensen skulle ju hafva fordrat 
att den motsvarande bestémningen rérande viceordféranden 
afven skulle hafva upphafts, men pa denna post fick allt in- 
spector musei sasom sjilfskrifven kvartsa. Huruvida NyLan- 
DER sjalf efterstrafvade ordf6randeposten ar omdjligt att saga. 
Den verkliga ledaren var han, den som hade omtanke och den 
som gjorde det som skulle géras. Pa ett ratt karakteristiskt satt 
framstod detta da ar TENGSTROM den 27 oktober 1848, alltsa 
nagra manader innan han limnade ordf6randestolen, foreslog 
att Sallskapet skulle hos Konsistoriet anhalla om en limpligare 
lokal. Da uppliste genast NyLANDER en af honom i detta syfte 
uppsatt inlaga. Att NyLANDER bland de unga, dfven utom 
Sallskapet, atnjét anseende dr sikert. Inom Osterbottniska 
nationen kom han att under den upprérda varterminen 1849 
taga plats bland partiledarna. 


Om NyYLANDER f6ér de yngre tedde sig som den hvilken 
kunde sammanhalla sillskapet och géra nagot af det, sa fram- 
traidde, alldeles oberoende af viceordférandens staémning, a 
annat hall tendenser till ett sargaende, tendenser, som helt 
visst skiarptes genom NyLANDERS antydda egenart. Detta ledde 
darhan att vid sidan af Sillskapets fagelsamling uppstod en 
annan af samma slag. 


59 


Skaparen af denna, professor E. J. Bonsporrr, naémner i 
sina efterlamnade anteckningar att han pa ett af Fauna-Sall- 
skapets méten, dar man 6fverlade om sattet att uppstilla fag- 
larna, féreslagit att man skulle franga det gamla sattet att 
forvara dem i lador med framvaggen af glas, den ena ladan 
pa den andra, de minsta dfverst, och uppstalla dem pa 
samma sitt som pa Museum i Stockholm, namligen i skap med 
glasviggar, sa de kunde ses fran olika sidor. Detta forslag 
understéddes af M. von WriGHT, men motsades af NYLANDER. 
Vid voteringen fick det endast 4 eller 5 réster, medan de 6f- 
riga, omkring 50, forenade sig med NyLANDER, de voro ndm- 
ligen »bestallde till sammantradet af W. NYLANDER, som var 
en besynnerlig man till sitt lynne»... Da forklarade BONSDORFF 
att han skulle arrangera en samling finska faglar efter sin metod 
och féreslog en taflan. 

I Sallskapets protokoll finnes. emellertid alls ingen antydan 
om en sadan 6éfverlaggning och votering ej heller om ett mote 
som varit sa talrikt besékt; det hégsta antalet narvarande 
under aren 1846 och 1847 var 18. Detaljerna stodo val ej] mer 
fullt klara for professor Bonsporrr, da han pa 4ldre dagar 
nedskref sina anteckningar. Ur de gamla pappren kan man 
emellertid med ganska stor sikerhet utlaisa férloppet f6r till- 
komsten af denna samling. 

Pa Universitetets Zoologiska museum hade samlingen af 
uppstoppade daggdjur och faglar under professor AF TENGSTROMS 
tid — kanske redan tidigare — uppenbarligen vanvardats. 
Sjalf var prefekten mer en ordets én en handlingens man och 
inspector musei, doktor SAHLBERG, en intresserad entomolog, 
hade icke heller betingelser att ratt skéta samlingar af hogre 
djur. Det befanns i bérjan af ar 1847 att skadeinsekter an- 
stallt stora hairjningar i dessa samlingar. Med energi tog sig 
professor E. J. Bonsporrr denna angeligenhet an. I sina 
yngre ar hade han, som vi sett, varit en af den inhemska natu- 
ralhistoriens ifrigaste adepter; numera representerade han pa 
ett framstaende satt anatomien och fysiologien; han hade just 
grundlagt Universitetets Osteologiska museum. Efter profes- 
sor AF TENGSTROMS afgang i mars fick han af Konsistoriet i 


60 


-uppdrag att i egenskap af prefekt medverka vid utgallringen 
pa Museum. Historien om denna till sina detaljer och till sitt 
efterspel foga uppbyggliga episod i Zoologiska museets historia 
hor icke hit, men slutet blef att mer an en fjardedel af de redan 
uppstallda daggdjuren och faglarna maste sasom skadade och 
for de andra farliga kasseras. Sin rapport afslutade Konsisto- 
riets kommitterade, professorerna NERVANDER, ILMONI och 
BonsporrFrF, med ett férslag att exemplaren af fjallrafven och 
flygande ekorren skulle sasom erkandt finska skinkas till Fauna- 
Sallskapets samlingar, men hartill ansag sig Konsistoriet icke 
hafva skal att samtycka. Haraf kan man se att man vid Uni- 
versitetets Zoologiska museum dittills alls icke lagt an pa att 
samla inhemska djurformer. 

Den finlindska fagelsamlingens férhistoria bérjar pa Sall- 
skapets arsmote 1846. Da erbjéd ingeniér von Wricut Sall- 
skapet sasom gafva 30 arter faglar i 42 exx. »med férbehall 
att desamma ma pa Sillskapets bekostnad fa af ingenieuren 
sjalf uppstallas pa det sitt han funne limpligasty. Under ena- 
handa villkor férérades 17 arter faglar i 21 exx. af amanuensen 
AF TENGSTROM, hvilken vid denna tid flitigt samarbetade med 
v. WricH?T. Vi forsta forbehallet, da vi erinra oss att v. WRIGHT, 
sasom redan némndes, foregaende sommar varit rest till Stock- 
holm, dar han tilltalats af de museala anordningarna. »Och fann 
Sallskapet skéligt denna foriring mottaga, under férutsittning 
att samlingen harigenom komme att pa ett indamalsenligt satt 
forkofras». De forarade faglarna 6fverférdes i augusti 1846 till 
Sallskapets museum, men dirmed tyckes det hafva férblifvit. 

Da nu professor BonsporFF, som fran unga ar varit intres- 
serad af naturalhistoriska samlingar och som uppskattade 
deras betydelse, under varvintern 1847 sag den férstérelse som 
ofvergatt samlingen af de icke-finliéndska djuren och betinkte 
att det icke fanns den ringaste garanti for att Fauna-Sallska- 
pets samlingar skulle vardas pa ett battre saitt — var det da 
underligt om han, handlingskraftig som han var, besl6t att 
sjalf skapa och varda ett nytt inhemskt museum. En utmarkt 
lokal hade han harfér att tillg4: det fysiologiska auditoriet, 
som var ondédigt stort for den medicinska ahérarekretsen. En 


61 


skicklig medarbetare kunde han rakna pa i von Wricat, hvil- 
ken var intresserad af att fagelsamlingen uppstilldes pa ett 
annat sitt an hittills. Honom hade han under kasseringsarbe- 
tet pa Zoologiska museum kommit i nara beréring med och lart 
sig viardera. Hvad var da naturligare an att han skapade ett 
fagelmuseum. Det naira sammanhanget mellan storstadningen 
pa Zoologiska museum och grundliggandet af den nya fagel- 
samlingen framstar tydligt i de dagboksanteckningar som Mac- 
Nus v. WRIGHT gjort. For den 1 maj 1847 har han antecknat 
putgallringskomitén justerade sitt protokoll» och den 7 maj: 
»vi (= Bonsdorff och jag) uppgjorde en plan om uppstallandet 
af en inhemsk fagelsamling». Redan hésten samma ar begynte 
uppstallIningen af finska faglar i Anatomiska inrattningen. 
Med sin vanliga energi tog BONSDORFF itu med arbetet. Faglar 
skétos eller képtes och preparerades, och han tog personligen 
deli allt. Arbetet bekostades af honom sjalf som harfor ikladde 
sig betydande utgifter; ocksa képte han af v. Wright till sam- 
lingen uppstoppade faglar. Den 7 oktober skrifver v. WRIGHT 
»transporterades 64 st. af mina faglar upp pa Anatomiska kabi- 
nettet». Det férefaller hégst sannolikt att dessa faglar voro 
de pa arsmotet 1846 erbjudna (63 st.) hvilka, da det gjorda 
forbehallet icke uppfyllts, nu é6fverflyttades och blefvo pa tids- 
enligt sitt uppstallda; sannolikt hade de af BonsporrrF k6pts. 
Samlingen var till en bodrjan Bonsporrrs privategendom. 
Universitetets rektor, som i bérjan af 1848 beledsagade Hég- 
skolans kort forut utnaémnda Vicekansler general NORDENSTAM 
vid dennes rundtur i Universitetets inrattningar, hade efter 
hvad von Wricut skrifver, icke haft nagon aning om dessa 
faglar. Vicekansler fann behag i samlingen, da den for honom 
demonstrerades af BonsporFF, som framhdll det sakligt riktiga 
att en samling uppstoppade faglar ansl6t sig till skelettsam- 
lingen & Anatomiska museum. 

Samlingen tillvaxte med fart. Under 1848 och under var- 
terminen 1849 uppstoppade von Wright 160 faglar, och i maj 
sistnamnda ar anmalde Bonsdorff formligen hos Konsistoriet 
om forefintligheten af denna samling. Hirom innehaller Kon- 
sistoriets protokoll for den 30 maj 1849: 


62 


»Herr Rektor tillkannagaf att Professorn Bonsdorff till Amplis- 
simum Consistorium 6fverlemnat cataloger 6fver trenne a Univer- 
sitetets Anatomiska museum befintliga samlingar, nimligen 6fver 
a) en skelettsamling, b) en pathologisk physiologisk samling af prae- 
parater samt c) en inhemsk ornithologisk samling, hvilka kataloger 
aro i systematisk ordning inrattade, sa att den arliga tilldkningen af 
de sarskilda samlingarna framdeles kan i katalogen observeras, 
anhallande Professorn att af ifragavarande kataloger en afskrift 
for arkivets rakning matte ombesorjas, for att de nu inlemnade 
kunde till anatomiska museum aterlemnas. Darjaimte hade Profes- 
soren anhallit att till Anatomiska fonden fa 6fverlemna 199 rubel 
s., utgdrande, enligt upptagen verifikation, inkomsten for Profes- 
sorns innevarande lasetermin hallna populira f6relasningar 6fver 
Anatomie och Physiologie, med det vilkor och férbehall, att sagde 
medel foretridesvis anvandas for den inhemska ornithologiska sam- 
lingen, hvilken, sasom varande ett utmirkt prof af ingenieuren von 
Wrights ofértrutna nit och ovanliga talent och i sin narvarande form 
af ett lika hégt vetenskapligt som konstniarligt varde, Professorn 
utbett sig fa 6fverlemna till Universitetet, med férbehall, att den- 
samma icke framdeles under nagon forevandning ma fran sin nuva- 
rande local 4 Anatomiska museum flyttas till det Zoologiska, all- 
denstund det ar af ett hégt vetenskapligt intresse, att harigenom er- 
bjudes tillfalle att 4 samma local studera sa val de yttre formerna 
som skelettets bildning hos olika species af vertebrerade djur; hvar- 
hos Professoren i sammanhang hirmed anhallit, att ej mindre belop- 
pet af en utaf von Wright utfardad och nu féretedd rakning 4 108 Ru- 
bel 4n 3 Rubel at Vaktmastaren-Silwan, Conservators bitraidet Haklin 
och drangen Lundstrém, hvardera, for uppassningen vid ofvannamnda 
férelisningar matte fran Anatomiska fonden utanordnas. — Vidare 
och med afseende dira, att de inhemska naturalstren aro af ett sannt 
fosterlindskt vetenskapligt intresse och desamma salunda a Anato- 
miska museum erhallit en vardig plats, hade Professoren Bonsdorff 
anhallit, att Amplissimum Consistorium matte, a ort som vederbor, 
utverka inom Finland portofrihet fér afsiindande af Naturalier till 
Anatomiska Museum, och hade Professorn ansett sig b6ra sasom skal 
till bifall 4 en slik ansdkning endast anféra, att genom en sadan porto- 
frihet, hvilken af en huld Regering redan blifvit beviljad »Sallskapet 
pro Fauna et Flora Fennica», en af de stérsta svarigheter for den 
niirmare utredningen af Faderneslandets Fauna undanrédjes. — 
Slutligen hade Professoren Bonsdorff anmalt, att 4 Anatomiska Mu- 
seum grunden jamval blifvit lagd till en inhemsk ichtyologisk och 
herpetologisk samling samt af icke vertebrala djur, ehuru a dessa 
sisom Annu mindre rika pa skilda arter, innu icke nagon fullstandig 
systematisk Catalog kunnat uppgoras eller ar af behofvet pakallad. 


63 


Efter antecknandet hiraf och sedan Consistorium beslutat, att 
under de af Professorn Bonsdorff bestiimda vilkor, emottaga Pro- 
fessorens ofvanniimnda féraringar, samt Herr Rector, efter det fraga 
blifvit viickt att dirom hos Universitetets Hoge Canceller och Vice 
Canceller anmila, men Professoren sadant sig undanbedt med af- 
seende dira att ifragavarande foriringar af Professoren icke ansagos 
fortjinta af sddan uppmiirksamhet, a Consistorii vagnar betygat 
Professorn Universitetets erkinsla och tacksamhet for annamnda 
gafvor, beslét Cons. darjimte att ofvan berérda Cataloger skulle 
pa Expensefondens bekostnad fér Archivets rakning afskrifvas; att 
ifran Anatomiska Fonden borde utanordnas at Ingenidren von Wright 
108 Rubel och at Vaktmistaren Silwan, Conservators Bitradet Hak- 
lin och drengen Lundstrém hvardera 3 Rubel silfver samt att hos 
H. K. Majestat i underdanighet hemstiilla om nadig tillatelse for en 
hvar, att inom Finland portofritt fa afsiinda vetenskapliga remisser 
till Universitetets samlingar.» 


Denna rika och med verklig artistisk fullindning preparerade 
samling kom gifvetvis att sasom konkurrent stalla sig vid sidan 
af Sallskapets samling. Verkan var icke sporrande, utan, sa- 
som professor MoBERG siiger, den att »den valvilja och bevagen- 
het, allmanheten férut hyste for Sallskapets samling och be- 
vittnade genom dit insiinda bidrag, nistan fullkomligt under- 
egrifdes, ja, snart sagdt tillintetgjordes». 

Tillsvidare marktes detta dock icke, men pa annat hall fore- 
fanns en hotande spénning. 


Professor AF TENGSTROMS hilsotillstand hade lange icke 
varit det basta. Redan ar 1846 hade han, bilaggande ett lakare- 
intyg, anhallit om ett ars tjanstledighet, event. afsked med 
full pension oaktadt han ej fyllt 60 ar. Tjanstledigheten be- 
viljades och slutligen den 26 februari 1847 afven det begiirda 
afskedet; dock skulle han kvarsta som prefekt for Tradgarden 
intill dess hans eftertradare blifvit utnamnd. Ocksa sasom Sall- 
skapets ordf6rande kvarstod han. Den lediga professuren sdktes 
af alla lararne i naturalhistoria vid Universitetet, SAHLBERG, 
F. NYLANDER och W1IRZEN, men endast den férstnamnde blef 
inom utsatt tid fairdig med sitt specimen. Detta underkandes 
emellertid pa grund af det utlatande som professor E. J. Bons- 
DORFF daréfver afgaf. Efter diverse omgangar (se ELFVING, 


64 


Botaniska Institutionens Historia s. 41) utnaémndes den 12 maj 
1849 statsradet ALEXANDER NORDMANN eller von NORDMANN, 
som han i motsats till sin fader och sina bréder skref sig, till 
professor i zoologi och botanik. Han hade sedan 1832 varit an- 
stalld som professor i zoologi och botanik vid Richelieuska ly- 
ceum i Odessa, dar han ock var direktor for den botaniska 
tradgarden. Under de sista tjugo aren hade han endast pa 
korta besék uppehallit sig i hemlandet. Genom sina pa 1830- 
talet gjorda utvecklingshistoriska undersékningar hade han vun- 
nit en stor ryktbarhet; hans fastande vid Universitetet skankte 
detsamma onekligen glans. Redan hésten 1848 hade han in- 
funnit sig i Helsingfors och dar i vantan pa utnamningen Ofver- 
tagit forvaltningen af professuren, aterknutit f6rbindelsen med 
sina gamla bekanta och inledt nya. Gifvetvis intresserade han 
sig for Fauna-Sallskapet, om hvars stiftande han sasom student 
varit med; af sina jémnariga fann han ganska fa vid motena, 
knappt nagon annan 4n professor AF TENGSTROM och assessor 
RaABBE; de 6friga voro for honom okanda ungdomar, sa han icke 
blef nagon trigen métesbesékare. Att blickarna riktades pa 
honom sasom Sillskapets ledare var klart, och vid arsmétet 
1849, da professor AF TENGSTROM nedlade sin befattning som 
ordférande, valdes NORDMANN till hans eftertradare. Enhalligt 
var valet icke; majoriteten var mycket liten. Huru minorite- 
ten réstade finnes icke antecknadt. NyLANDER blef viceordf6- 
rande sasom stillféretraidare for den till denna post sjalfskrifna 
adjunkten SAHLBERG, hvilken kort forut fatt tjanstledighet for 
att resa till Syd-Amerika. 

Vid detta samma arsméte utdelades icke mindre an fyra 
resestipendier fér sommaren namligen at kandidaten F. W. 
MAKLIN 35 rbl for insamlande af coleoptera och hemiptera i 
Karelen, at doktor W. NvLANDER 30 rbl (vaxter i Karelen), 
student REGNELL 20 rbl (fiskar i Tavastland; stipendiet kom 
dock icke till anvandning), och stud. A. Epv. NYLANDER 15 
rbl (hymenoptera i Tavastland och Osterbotten). Efter métet 
hélls en festmiddag pa Kaisaniemi fér den afgaende och den 
tilltradande ordféranden. Vardarna voro 17, och kostnaden 
steg till 1 rbl 40 kop. for person. 


65 


Man kan godt forsta att den nye ordfé6randen fann att ett 
och hvarje inom Sallskapet krafde reformer; stadgarna mot- 
svarade icke forhallandena sadana de utvecklat sig under de 
gangna tjugo aren; sa hade till exempel amanuensbefattningarna 
-visat sig onddiga: de hade ej pa flera ar haft nagon innehafvare. 
Han foreslog darfor pa arsmétet 1848 att en kommitté af tre 
personer skulle nedsiattas for att utarbeta forslag till nya tids- 
enligare stadgar. Forslaget antogs genast. 

Kort darpa utfairdades en Kejserlig forordning, enligt hvil- 
ken alla i landet befintliga sallskap och f6reningar borde inom 
arets utgang till hégsta ort inlémna sina stadgar till granskning 
och stadfastelse. Hittills hade siillskapen efter behag uppgjort 
sina stadgar och férandrat dem, men nu, efter februarirevolu- 
tionen och dess oro, sag man sig nédsakad att halla ett vaksamt 
dga pa alla féreningar. 

Da Sallskapet forsta gangen pa hdsten sammantriadde, 
hemstillde ordféranden huruvida icke stadgarna innan de in- 
lamnades till stadfaistelse borde hafva undergatt den revision 
som var besluten. Situationen var onekligen konstig. Skulle 
Sallskapet nu till 6fverhetlig stadfastelse insinda sina gamla 
stadgar, om hvilka det nyss beslutit att de borde revideras, 
eller skulle Sallskapet helt enkelt, utan att halla sig till den 
gallande bestémningen, genast genomf6ra revisionen? Ord- 
foranden foreslog, sasom antyddes, det senare alternativet, 
men harvidlag »yttrade sig sa stor skiljaktighet i asikter att 
fragans definitiva afg6rande lamnades att bero af ytterligare 
_ diskussion». Emellertid utsigos medlemmar i den foéreslagna 
kommittén, och kom denna att besta af ordféranden NorpMANN, 
t.f. viceordf6randen NyLANDER, professorerna BONSDORFF 
och Inmonr samt 6fverlikaren SANMARK. 

Denna forsta dissonans inom Sallskapet varslade tydligt 
om en konflikt: det var kring ordféranden och kring vice- 
ordféranden som partierna samlade sig. 

Det forslag till stadgar som kommittén uppgjorde finnes ej i 
behall, men dess innehall framgar tydligt af det som daremot 
yttrades. Det kan ej hafva uppburits af kommittén i dess 
helhet, men minoriteten, bestaende af NyLANDER och sanno- 

5 


66 


likt SanmarkK, hade icke framlagt nagot motférslag, utan syn- 
barligen beslutit inrikta sina straéfvanden pa foérslagets forkas- 
tande med bibehallandet af status quo. 

Det var hufvudsakligen mot tva punkter som oppositionen 
riktade sig. Den férsta var bestamningen i § 1 att Sallskapets 
syfte utéfver det gamla »att anlagga och bilda ett finskt Museum 
naturale och att sammanbringa nédiga naturalier till en i m6j- 
ligaste matto fullstandig Fauna et Flora fennica» var att »be- 
fordra ka&nnedomen om naturalhistorien i allmanhet». Den 
andra var att Sallskapet, om det gillde att understéda en stérre 
expedition for Finlands naturalhistoria, egde ratt att af sin 
staende fond sasom lan tillgripa anda till 1/,, hvilket med ranta 
smaningom skulle aterbetalas. 

Dessa punkter viickte som antydt opposition, men fran 
NorpMAnns standpunkt voro de ratt forklarliga. Man kan 
godt foérsta att han, hvars vetenskapliga forskning varit in- 
riktad pa fragor af allmin vetenskaplig art, ville gifva Sall- 
skapet en storre lyftning och ett vidare arbetsfalt an det som 
sysslandet med den inhemska faunan och floran skankte. 
Man kan ocksa férsta att han, sasom den nye ledaren af Sall- 
skapets 6den, ville rycka upp detsamma ur dess sma bestyr och, 
med det sinne for yttre glans som onekligen utmarkte ho- 
nom, gifva det tillfaille att astadkomma nagot storartadt och 
forstklassigt. En sadan, Sallskapet och honom sjalf vardig 
uppgift sag han i utforskandet af de sa godt som alldeles okanda 
naturférhallandena i trakterna é6ster om finska gransen bort 
mot Hvita hafvet. En stérre expedition dit skulle vara en 
arofull bragd. Han hade planen klar for sig. Expeditionen, 
hvilken han sjilf ville leda, skulle besta af 8—10 naturforskare. 
De skulle, férdelade i tva flockar, fran Uleaborg och Sordavala 
framtringa mot dster till Hvita hafvet och Arkangelsk. Men 
da ett sa stort foretag krafde stérre kostnader an Sallskapets 
kassa medgaf, och han icke sag mdjlighet att fran annat hall 
skaffa sig de nédiga medlen, sag han ingen annan utvag for 
dess realiserande an att i Sillskapets stadgar fa inryckt den 
ofvan nimnda bestémningen att en del af staende fonden kunde 
for ett dylikt andamal anvindas. Denna tanke att anvanda en 


67 


del af den staende fondens kapital till befriimjande af Sallskapets 
syften var icke ny; den hade tva ar tidigare framkastats af FR. 
NvyLANDER och diskuterats vid arsmétet utan att man dock 
kom till nagot beslut. 

Vid sammantriidet den 6 december 1849 framlades forslaget 
till nya stadgar till granskning. Métet var synnerligen talrikt 
besdkt. Dar syntes bade aldre herrar och studenter som i re- 
geln icke éfvervarade sammantriidena, men som nu infunnit 
sig i kinslan af att en kraftmitning forestod. Ordtoranden 
foreslog att stadgarna i deras nya form genast skulle antagas. 
Detta motsades ifrigt bade pa sakliga grunder och af det for- 
mella skil att andring af stadgarna endast kunde ske pa ett 
arsmoéte. Efter det man sa en stund diskuterat § 1 och Sallska- 
pets andamal, utan att komma till nagot resultat, beslots pa 
forslag af assessor RABBE Att forslaget i dess helhet skulle bord- 
laggas till forsta sammantriidet i mars 1850. Denna atgird 
var fullkomligt korrekt, och diirmed var det ocksa klart att 
de gamla stadgarna tillsvidare skulle gilla. Men da hemstallde 
ordféranden, obegripligt nog, huruvida icke Sallskapet ville 
for den af honom féreslagna expeditionen till Hvita hafvet 
bevilja 2000 rbl b. a. ur sin staende fond och det genast, sa den 
instundande sommar kunde féretagas. Att NORDMANN var 
intresserad af att planen kom till utforande och det sa snart 
som mdjligt, kan man godt férsta, men att han, efter Sallskapets 
just fattade beslut att bordligga fragan om forandring af stad- 
garna, upptog fragan om den stora expeditionen, kan icke fér- 
klaras annorlunda an att han trott sig kunna rikna pa ett sa 
kraftigt understéd for densamma af de vid métet narvarande, 
att han kunde trotsa oppositionen. »Det ar hégst sannolikt, 
skrifver hirom professor MoBERG, att statsradet NORDMANN, 
ovan att ratta sig efter stadgar och férfattningar samt okunnig 
om den verkliga stallningen inom Sillskapet, var till detta upp- 
tridande intalad och eggad af nagra ibland de aldre, mot Ny- 
LANDER och féljaktligen mot det yngre partiet fientligt stamda 
medlemmarne, hvilka trodde att den f6érres stora celebritet 
och vetenskapliga anseende skulle verka imponerande pa plura- 
liteten af Sallskapet och sdlunda tillintetgéra den senares hit- 


68 


tills 6fvervagande inflytande, da i annat fall Sallskapets be- 
stand vore afventyradt.» 

Ofverlaggningen hirom blef hdgst stormig. NYLANDER 
sjalf torde mycket litet hafva upptradt under diskussionen; 
han var ingen debattér. Oppositionens ledare var ‘asSeSSOr 
Rasse. Det utsades att inga skal forebragts att just Sallskapet 
pro Fauna et Flora Fennica skulle understéda en dylik expe- 
dition till frammande land, att nagra garantier icke funnos att 
Sillskapets samlingar komme att draga nytta af densamma, 
att beslut i fragan endast kunde fattas pa arsmotet, m.m. 
dylikt i sak. Men diskussionen 6fvergick till personligheter. 
Norpmanns langvariga vistelse i Ryssland hade patagligen 
gjort honom frammande for forhallandena och askadningssattet 
i hemlandet. Da han annu langt senare kunde saga att Univer- 
sitetets insektsamling var en af de Stdrsta i Ryssland, sa kan 
man godt forsta att han, nyss hitkommen fran. kejsardomet, 
icke raitt forstod stimningen i sin omgifning. Hans uppfatt- 
ning af lagbudens elasticitet var ju onekligen orientalisk, och 
man kan forsta att en uppagiterad student som hérde honom 
med sin tyska brytning — hans modersmal var tyska — ut- 
lagga om en expedition till Hvita hafvet, kanske kunnat till- 
‘ropa honom »Statsradet vill russificera Sallskapet», nagot som 
NorpMANN helt sikert icke tankte pa att gora eller »forslaget 
air olagligty. Man kan ocksa férsta att de unga, da de sago ho- 
nom, halt som han var, linka omkring med sin kapp, hade svart 
att tiinka sig honom sdsom ledare for en expedition i 6demar- 
kerna, fastiin han visserligen med krycka exkurrerat, och det 
icke utan resultat, i de Kaukasiska bargslinderna. Pastaendet 
att expeditionen vore ofosterlindsk tillbakavisades latt genom 
hainvisning till runo-insamlingarna i Ryska Karelen, men att 
planen innebar ett lagbrott var uppenbart. Orden vagdes icke 
noga, och métet antog karaktiren af ett oordnadt studentmote 
som ordféranden icke beharskade. Han fann sig darfor f6r- 
anlaten att uppstiga och aflagsna sig, hvarvid han foljdes at 
de flesta af dem som stodo pa hans sida. Det enda som fér den 
gangen stod att vidare géra var att under viceordférandens 
presidium besluta att ett nytt méte med det snaraste skulle 


69 


hallas i och fér de gamla stadgarnes insaindande till hégsta ort 
till stadfistelse. 

Den 12 december, sammankallades Sallskapet till ett extra- 
mote, och upplastes darvid foljande tva afsigelseskrifter, den 
ena undertecknad af statsradet NoRDMANN, den andra af presi- 
denten MANNERHEIM, statsradet NORDENSKIOLD, professo- 
rerna I~monr och Bonsporrr, teckningsliraren v. WRIGHT 
och kandidaten MAK In. 


»Till Sallskapet pro Fauna & Flora Fennica. 


Da jag, vald ehuru af en ytterst ringa majoritet, till Ordférande i 
Sallskapet, atog mig detta varf, gjorde jag det i afsigt att sdka anyo 
lifva Sallskapet och efter formaga gifva detsamma en mera veten- 
skaplig riktning an det hittills haft; — men jag har, oaktadt alla 
mina tydligt uttalade varma straifvanden, rént uti icke blott vigtigare, 
utan afven obetydliga saker stadse en sa afgjord opposition, att jag 
icke kan gifva den nagon annan tydning, in att den ar ett uttryck af 
fullkomligen bristande fértroende fran Sillskapets sida till min per- 
son. Af detta skal och da jag under ett sadant forhallande icke ser 
mig kunna vara Sillskapet till nagot gagn, nédgas jag, ehuru med 
innerlig smarta, emedan jag dock dr en af Sallskapets stiftare, har- 
medelst afsiiga mig icke allenast Ordférandebefattningen utan afven 
Ledamotskapet vid ifragavarande Sallskap. 


Alexander von Nordmann. 


Helsingfors d. 10 December 
1849.» 


Till Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. 


Undertecknade hafva flerfaldt erfarit, att den anda, som f6r 
narvarande herrskar i Sallskapet pro Fauna & Flora Fennica, ar 
rakt motsatt de asigter, vi hysa om det rattaste saittet att i Finland 
befordra Natural-historiens flor. Sadant rédjde sig isynnerhet vid 
Sallskapets sista sammantride, den 6 dennes, derigenom, att de nu i 
Sallskapet tongifvande icke allenast tillintetgjorde ett af Ordforanden 
framstalldt forslag, som sa storartadt syftar att verka for Sallskapets 
vasendtligaste andamal, att hvarje grundlig sakkannare och verklig 
naturforskare, hvarhelst en sadan derom atspordes, skulle med 
gladje gilla detsamma, — utan afven pa ett férnirmande satt be- 
motte samme Ordférande, en man, som for sin stora celebritet, sina 
utmarkta vetenskapliga fértjenster och sitt varma oegennyttiga nit 
for faderneslandets kultur i allminhet och sirskildt den natural- 


70 


historiska, gjort sig fortjent af nagonting helt annat, helst han ar en 
af Sallskapets stiftare och efter en lang franvaro fran faderneslandet 
forst nyligen intraidt i var nirmare gemenskap. Da det, till var stora 
ledsnad, sa f6rhaller sig, anse vi oss, sasom ledaméter i Sallskapet 
pro Fauna et Flora Fennica hadanefter kunna hvarken gagna Sall- 
skapet, ej heller sjelfva ha nagon tillfredsstallelse af vara strafvanden 
for Dess indamal; hvarfére vi anse oss med denna dag vara ifran allt 
ledamotskap i ofta nimnde Samfund skiljde. Helsingfors den 9 
December 1849. 


C. G. Mannerheim. 
Nils Nordenskidld. Imman. Ilmoni. EK. J. Bonsdorff. 
M. v. Wright. Fr. W. Maklin.» 


Skrifvelserna intogos i protokollet, men nedlade Sallskapet 
i detta afven en allvarlig protest mot i desamma férekommande 
beskyllningar fér »en i Sallskapet radande falsk och ovetenskap- 
lig anda samt nagon emot dess ordf6rande yttrad obehérig 
opposition». 

Emot denna protest protesterade a sin sida doktor Z. To- 
PELIUS, yttrande »att han, som fdr 6frigt delar pluralitetens 
asikt, att Sillskapets pekuniadra tillgangar icke medgifva ett 
understéd till det belopp statsradet Norpmanwn foreslagit 
for ifragavarande expedition, likval for sin del till fullo erkan- 
ner det storartade, for vetenskapen samt fosterlandets fauna 
och flora fruktbringande i samma féretag, och saledes inga- 
lunda kan dela den ringa tanke Sallskapets ledaméter syntes 
hysa om expeditionen och dess resultat, in mindre billiga det 
for ordférandens aktade personlighet sarande satt, pa hvilket 
atskilliga Sillskapets ledaméter vid métet den 6 december 
gafvo sina asigter tillkaénna». 

En annan vidlyftig protest inlimnades af studeranden 
B. O. ScHAUMAN, den sedermera som intendent fér Konstf6r- 
eningens samlingar i Helsingfors allmant kande originella man- 
nen. Han framhdll att flertalet af dem som till beslutet bi- 
dragit icke varit mer kompetenta fn han sjalf i fragan och att 
afven han darfér tagit sig talan i saken. Hans slutord voro: 
»Sallskapets majoritet pastar kanske att saken for den gallt 
allt, att stadgarnes helgd och Sallskapets basta utgjort ratte- 
snoret for dess handlingssatt och beslut, jag vagar infor efter- 


71 


varlden pasta att personen varit hufvudsak, stadgarnas efter- 
lefnad en tickmantel och att majoritetens seger icke vunnits 
med tillhjailp af sanningen och vettet, hvilka dock inom den 
akademiska ungdomen borde rakna sina eldigaste stridsman. 
Detta ar ett skri ur mitt samvete.» Man forstar huru upprord 
stimningen matte hafva varit. 

Med 8 hvita emot 7 svarta kulor besléts att dessa reserva- 
tionsskrifvelser skulle i protokollet intagas,» men ansag Sallska- 
pet det icke vara sig vardigt att i protokollen lata inga nagot 
bemétande af de i sagde skrifter mot Sallskapet riktade falska 
och omotiverade beskyllningary. NyLANDER hade foreslagit 
att dessa skrifvelser endast skulle i korthet refereras och sedan 
deponeras i arkivet. 

Sallskapets férsta atgird blef nu att utse en ny ordférande. 
Vid métet den 15 januari 1850 skred man hartill, visserligen 
efter det doktor ToPpELIus reserverat sig mot valets foretagande 
pa grund daraf att annonsen om valet varit dels ofullstandig 
dels for sent inférd. Det besléts att absolut majoritet skulle 
erfordras. Vid forsta valomgangen erhdll professor emeritus kol- 
legieradet AF URSIN 7, dr NYLANDER 6 samt professor ARPPE och 
assessor RABBE hvardera en rést. Vid den andra omgangen er- 
héll aF Ursin 11, arkiater TORNROTH och assessor RABBE hvar- 
dera 2, dr NYLANDER en rést. Kollegieradet ar URSIN var alltsa 
vald. Han hade aldrig varit en aktiv medlem af Sallskapet, 
men blickarna riktades pa honom, emedan han, ehuru emeritus, 
var medlem af det akademiska konsistoriet och dar kunde be- 
vaka Sallskapets intressen, hvilket efter krisen ansags absolut 
nédvandigt. Men han ville icke emottaga ordférandeskapet, 
emedan han »ej ansag sig vara i stand att under narvarande 
férhallanden uppratthalla Sallskapets anseende», ett ganska 
tydligt uttalande om huru man pa en del hall sag pa laget. 
Betecknande Aro i detta afseende ocksa de ord M. von WRIGHT i 
sin dagbok nedskrifvit efter det stormiga métet den 6 december: 
»hvarvid Sallskapet enligt all sannolikhet gaf sig dédsstéten 
hégst egenhandigt. Mordarena voro hufvudsakligen: RABBE, 
ELMGREN, W. NYLANDER m. fl.». Férfragningar pa nagra andra 
hall gafvo liknande resultat, men slutligen lyckades man i 


72 


ApoLF Moserc, nyligen utnimnd professor i fysik, finna en 
man som Atog sig det féga lockande viarfvet att vara Sallskapets 
ordférande. Sjalf skrifver han hirom: »Att uppratthalla Sall- 
skapets anseende var visserligen nagot som den nye ordféran- 
den ej kunde Ataga sig, icke ens att onredelbart deltaga i Sall- 
skapets arbeten, men att om mdjligt bevara dess existens, att 
sasom staende utom de férra partierna sdka pa hvardera hallet 
lugna de uppretade sinnena och smaningom bemedla férsoning 
dem emellan, samt anyo ordna verksamheten, var den uppgift 
han f6retog sig att lésa». Den 15 mars 1850 valdes han, sjalf 
narvarande, till ordf6rande med alla andras roster. 

Manskligt att se hade Sillskapet icke kunnat gora ett battre 
val. Professor Mopercs lugna, rattradiga och fridsamma vasen 
gjorde honom sardeles lamplig fér den delikata verksamhet 
han atagit sig, och det maste riknas honom till stor fértjanst 
att han med tanke pa det allmanna bista har tradde i redet. 
Han hade under sina studiear icke varit sairskildt intresserad 
af naturalhistorien. Till medlem af Sallskapet hade han fore- 
slagits strax efter den stora konflikten. Men den nya verksam- 
heten fédde nya intressen. Det forefaller ganska troligt att 
det intresse for foreteelserna i den organiska naturen, som tog 
sig uttryck i den omfattande verksamhet professor MOBERG 
senare utofvade vid sammanstillandet af de fenologiska an- 
teckningarna i landet, kan aterféras till impulser inom Fauna- 
Sallskapet. Rent af rérande verkar det att i protokollen lasa 
att han till Sallskapets forfogande stillde samlingar af insekter, 
araknider, mollusker och vixter som han somrarna 1851—53 
gjort pa Aland. 

Da den nya ordféranden férsta gangen presiderade den 15 
mars 1850 aterupptogs det bordlagda férslaget om nya stadgar. 
Darvid afgafvo assessor RABBE och NYLANDER skriftliga be- 
tinkanden diréfver, hvilka hir in extenso meddelas sasom be- 
lysande for den datida uppfattningen. 

Den forra hade sammanfattat sina anmarkningar pa fél- 
jande satt: 

»l:o Anledningen till de nya stadgarne uppgifves vara fér- 
dndrade tidsférhdllanden sedan den 2 Juni 1829 da de forra 


73 


stadgarne af Sallskapet antogos. Da dessa sakallade féraindrade 
tidsférhallanden icke nirmare angifvas, och desamma mig 
veterligen icke befinnas for Sallskapet besta i nagot annat 
ain en ny decennii nummer samt ombytt Ordférande, kan jag 
for min del icke harutinnan finna en fullgiltig anledning att 
forkasta de aldre nu férst tjuguariga stadgarne och att utbyta 
desamma mot de féreslagne sakallade nya. 

2:0 Den af de fo6randrade tidsférhallandena bestaende 
nyheten i de nya stadgarne befinnes egentligen besta endast i 
féljande hufvudsakliga f6randringar i de giallande stadgarne, 
nemligen: 

a) Sallskapets dndamal ar ifran det aldre »att anligga och 
bilda ett Finskt Museum Naturale och att sammanbringa né- 
diga naturalier till en i mdjligaste matto fullstandig Fauna & 
Flora Fennica», utstrackt till att derutofver »befordra kdnnedo- 
men om Naturalhistorien « allmdnhety. 

b) Fran Embetsmannens antal aro utlemnade Registratorn, 
Iconografen och Calligrafen, men deremot en Intendent tillagd. 

c) Staende Fonden, hvilken det enligt § 87 ej var tillatet 
att anvanda, utan hvilken alltid borde blifva ett Capital frukt- 
samt for Finlands Natural Historia, kan enligt de nya stadgarnes 
§ 68 tillgripas (7) i det fall att Sallskapet 6nskade understédja 
en stérre (?) expedition for Finlands Natural Historia, med fér- 
behall dock att pa en gang ej mer an hoégst 1/, af densamma 
anslas sasom ett lan till arscassan, af hvars inkomster de fol- 
jande aren skulden sa till Capital som rdnta (?) maste betickas. 

De 6friga foreslagne fo6randringarne gilla endast samman- 
slagning af §§ och stylisation. 

3:0 Hvad nu _ betraffar Sallskapets utvidgade dndamal, 
sa och da Sallskapet genom denna utvidgning skulle consti- 
tuera sig till en Natural Historisk Vetenskaps Academie, och 
endast sasom underordnadt andamal for sig vill afse den Finska 
Faunan och Floran, och dess National Museum, maste jag 
erinra att da Sallskapet salunda uppstar och upplifvas sasom 
ett nytt Sallskap med annat andamal an det ursprungliga Sall- 
skapet pro Fauna & Flora Fennica med stadgar af den 2 Juni 
1829, detta nya Sallskap ock, enligt ordalydelsen i § 87 sAsom 


74 


med annat 4ndamal dn det aldre, icke kan tillatas 6fvertaga 
dispositionen af det aldres Staende Fond och Cassa, utan maste 
soka att sammanbringa at sig nya Fonder. Jag anser mig der- 
fore icke kunna bifalla till denna omotiverade utvidgning af 
Sallskapets 4ndamal pa annat vilkor an att det dldre Sallskapet 
uppléser sig och aflemnar sin Fond till Universitetet. 

4:0 Da for utlemnadet af 3ne Embetsman ur Sallskapet 
nagot motiv ej finnes anférdt, och enligt mitt formenande ett 
giltigt sadant ej kan anforas, réstar jag emot denna férandring 
i stadgarne. Att platserne pa nagon tid ej varit besatte ar icke 
nagot giltigt skal for deras indragande, ty vore det detta borde 
pa samma grund redan flere bestallningar vid sjelfva Universi- 
tetet afven annihileras. 

5:0 Angaende Sallskapets foreslagna ratt att telgripa (*) 
en del af Arscassan sasom lan till en stérre (?) expedition for 
Finlands Natural Historia, kan jag ur gallande rattsgrunder 
icke godkaénna detta férslag, emedan Sallskapet sasom lan- 
tagare icke kan tillerkannas ratt att profva sin egen sikerhet 
for lanets Atergildande. Att arscassan skulle atergiilda den 
staende Fonden utom det lantagna capitalet afven Rdntan, 
strider dessutom emot ordalydelsen i den foreslagna foljande 
§ 69. Och da jag icke kan antaga att, ifall en afdelning af Sall- 
skapet vore pa alfvare hugade att inom Finlands landamaren 
anstilla en stérre excursion, vare sig till vatten eller lands, och 
harvid vore i behof af ett stérre understéd fin arscassan med- 
gafve, desse patrioter vore sa renonce pa credit att desamme 
ur andra enskilta eller allminna Fonder icke skulle kunna hop- 
bringa sasom lan det erforderliga tillskottet af mdjligen en- 
dast nagon hundrade Rubel, anser jag den foreslagna emot 
Kameral och Ratt stridande laneoperationen ur staende Fon- 
den fér Sallskapets egen rakning alldeles ondédig. 

Med stéd af hvad jag har andragit blir mitt votum att det 
ingifne Forslaget till nya Stadgar for Sallskapet matte forkas- 
tas och de adldre sasom Annu limplige till vasendteligen icke 
foraindrade tidsférhallanden till kraft och verkan an vidare 
bibehallas, med vilkor dock att de vinna stadfastelse 4 Hogre 
ort.» 


- 


OO OO 


a 


NYLANDER ater hade uppsatt foljande betankande: 

»I. Den i§ 1 féreslagna utvidgningen af Sallskapets andamal 
till »att befordra kinnedomen om Naturalhistorien i allmanhet» 
anser jag vara alldeles onédig,.emedan det ar klart, detta tillagg 
forutan, att sa snart Sillskapet arbetar for dess ursprungliga 
indamal, den Finska Faunan och Floran, det afven befordrar 
det naturhistoriska vetandet 6fverhufvud. En sadan utvidg- 
ning af Sallskapets indamal som den foéreslagna ar sa mycket 
mindre nédig eller tidsenlig, som Sallskapet har fr sig ett out- 
tomligt falt for dess verksamhet inom Finlands egna naturliga 
grainser och derfére mera behof ar, att pa detta omrade con- 
centrera de fa och ringa krafter, som sta till disposition, an att 
sprida dem ut i ett obestiimdt universum. Ur vetenskaplig 
synpunkt ar afven den omfattande -detaljkannedomen om 
vart lands naturférhallanden af vida hégre varde an fragmen- 
tariska notiser fran de mest afligsna lokaler, om ock dessa 
notiser vore af den fullstandigaste och tillforlitligaste beskaffen- 
het Sallskapet formadde avagabringa, ty de foérbli dock alltid 
fragmenter till dess de sammanflutit med det forut kanda d. a. 
till dess alla mellanliggande punkter blifvit utredda. Det ar 
Finlands lage bredvid Sverige, ett af de naturhistoriskt bast 
kanda land pa jorden, hvarmed det i geologiskt och naturhisto- 
riskt afseende i allmanhet star i omedelbart, oskiljaktigt sam- 
manhang, som ger 6kad vetenskaplig vigt och hégre intresse 
at Sallskapets verksamhet inom eget land samt dess naturliga 
omrade. Jag behéfver ej papeka, att resultaterna deraf tillfalla 
den naturhistoriska Geografin, alltsa Naturalhistorien i all- 
manhet. 

Den foéreslagna férindringen af Sillskapets andamal till 
ett allmant naturhistoriskt jemte det inhemska har likhet der- — 
med om t.ex. afven Finska Litteratursallskapet ville sla sig 
pa stort och utstrackte sitt andamal till att befordra ltteratu- 
ren i allmaénhet samt den Finska isynnerhet, hvilket exempel 
tillrackligen torde fortydliga dindamalslésheten i ett sadant 
allmant, svifvande andamal, som det féreslagna. 

Ar ater meningen med orden »befordra kinnedomen om 
Naturalhistorien i allmanhet» den, att popularisera denna ve- 


76 


tenskap i allmainhet, motsiges en sadan tydning genom de 
foljande orden i §: »samt att i sadant andamal anlagga och 
bilda ett Finskt Museum Naturale», enligt hvilka endast en 
inhemsk samling, ej en allman, kommer i fraga. 

Il. Foérslaget, att ur Sallskapets fonder fa »tillgripa» en 
stérre summa an den enligt nuvarande stadgar disponibla ars- 
kassan synes. hufvudsakligen stéda sig pa den, utan allt tvif- 
vel abstracte taget, riktiga asigt, att »stérre expeditioner for 
Finlands Naturalhistorie» utraitta mera 4n mindre. Dervid 
maste likvaél anmarkas, att Sallskapets ekonomiska stallning 
ej] medgifver utskickande af manga exkurrenter under samma 
sommar, om nagonsin flere medlemmar pa en gang vore hugade 
att gemensamt foretaga sig en naturhistorisk resa, med mindre 
Sallskapet rubbar den annu obetydliga staende fonden, den 
vasendtligaste sikerhet for dess fortfarande bestand och m6j- 
lighet att verka, om an endast genom mindre »storartade» fore- 
tag for dess féresatta indamal. Det torde afven pa manga skal 
vara saikert, att nagra smarre expeditioner anstallda under 
sirskilda ar utratta langt mera 4n den mest storartade, som i 
vart land méjligen kan astadkommas. Antag, att Sallskapet 
aigde sex »verkeliga Naturforskare», utrustade med nog verke- 
ligen vetenskaplig bildning och férmaga, att uppa en sommar 
inom hvar sin naturhistoriska branche inhemta en samman- 
hingande och allsidig kunskap om en landsdel; en af dem for 
Saillskapets rikning f6retagen expedition blefve otvifvelaktigt 
hégst fruktbringande, om den vore mdjlig eller om sex sa qvali- 
ficerade min hos oss existerade. Tills vidare ar det likval ej 
fallet. Men mojligt ar for Sallskapet med nuvarande resurser, 
att utskicka tva dugliga exkurrenter till samma trakt under 
tre skilda somrar och det med mycket sikrare berakning och 
visshet att samla en fullsténdigare insigt om denna trakts natur- 
historiska forhallanden, redan pa det skal, att naturforeteel- 
serna olika ar i manga afseenden visa sig olika, hvarfére en 
serie af iakttagelser i flera fall ar af néden fr erhallande af 
bestaimda notiser, forutom att de sednare utskickade hafva sig 
till godo den erfarenhet om orter och férhallanden de féregaende 
resorna lemnat. Dessutom ar risken for Sallskapet storre 1 det 


77 


férra fallet, om féretaget mer eller mindre misslyckas till folje 
af ogynnsam viderlek eller andra ofé6rutsedda omstandigheter. 
Theorin om stora och siallan anstillda expeditioners foretrade 
framfé6r mindre, men arligen fornyade lampar sig pa dessa och 
andra skal ej for Sallskapet. 

En sirdeles betinklig féljd deraf om fodrslaget antoges ar 
den, att Siallskapet efter en »st6rre expeditions» utrustande 
for farre eller flere ar vore utan disponibla penningetillgangar och 
saledes f6rlamadt i nistan all dess werksamhet, hvilket vid 
Naturalhistoriens rérlighet och med hvarje ar skeende betyd- 
liga framatskridande ovillkorligen ar f6r en med sin tid foljande 
forskning af st6rsta menlighet. Ty huru snart asigterna t. ex. 
inom manga delar af Botaniken f6randras kainner hvarochen 
som under nagra ar sysselsatt sig med denna wetenskapsgren. 
Och annu stérre ar denna rérlighet i andra mindre val kanda 
brancher. . 

Man har sagt, att Sallskapet endast samlar pengar. Denna 
smidelse bevisar den fullkomligaste okunnighet om Sallskapets 
férhallanden och werksamhet. Ty att Sallskapet i manga bran- 
cher sammanbragt en vacker Naturaliesamling, lemnande 
vigtiga bidrag for den inhemska Faunan och Floran, ses redan 
deraf, att nastan allt hvad de sednare aren skrifvits i dessa 
amnen till stor del stéder sig pa uppgifter hemtade ur Sallska- 
pets samling. Det ar val sannt, att ej »stérre expeditioner» 
_blifvit utsinda; sadant har ej kunnat ske, ty endast ett par 
ganger hafva nagorlunda competenta exkurrenter erbjudit sig 
och endast en gang tva tillika (APPELBERG och PIPPING) 
for att under en hel sommar anstiilla samlingar for Sallskapets 
Museum. Under sadana omstandigheter har Siallskapet mesten- 
dels varit inskrankt dertill, att understéda smarre och enskilda 
exkursioner, hvilket férhallande ej faller Sallskapet eller dess 
Stadgar till fel, men val de naturhistoriska studierna harstides, 
som knappt hos nagra fa formatt vacka allvarligare hag fér 
kunskapen om eget lands natur, den nirmaste tillampningen 
af sadana studier. De flesta exkursioner Sillskapet bekostat 
hatva likval lemnat godt resultat i forhallande till det gifna 
reseanslaget. Att Sallskapet med grundliggandet af en staende 


78 


fond fran bérjan endast strafvat till en stallning, hvarigenom 
det sattes i tillfalle, att under en lang féljd af ar medelst den 
inflytande rantan tillagd till dfriga arsinkomster med all fér 
detsamma mdjlig energi verka for dess 4ndamal, synes t. ex. 
af Prof. Sahlbergs pa Sallskapets hégtidsdag uppliasta arsbe- 
rattelse for 1833, hvarest det heter: »Den arligen tilltagande 
styrkan i Sallskapets staende Fond maste sa mycket mera 
glidja hvarje Ledamot, ju mera han med sannt intresse och 
med orolig vantan afbidar och emotser den tidpunkt, da Sall- 
skapet kan komma i tillfille att genom pa dess bekostnad ut- 
skickade Naturforskare med mera verksamhet och nogare, 
an hartills kunnat ske, underséka var Finska Fosterjords Natur». 
Och sa langt jag minnes tillbaka har Sallskapets stindiga prin- 
cip varit, att anvanda alla disponibla tillgangar, da blott ut- 
sigt varit, att derigenom befordra samlingarnas tillvixt. — 
Med skal kan deremot sagas, att genom den foreslagna para- 
grafens 68 antagande, hvarigenom Sillskapet latteligen under 
aratal forsattes i hjelplés overksamhet, det komme i ett till- 
stand liknande ett sterilt penningeverk, med den hufvudsakliga, 
men féga intressanta sysselsittning att dfverféra inflytande 
medel till staende fonden och dymedelst sdka amortera lanet 
ur densamma. 

Pa anférda skal, anser jag ber6érda foraindringar, sasom sak- 
nande stéd bade af erfarenhet och klokhet, icke vara antagliga.» 


Stridslystnaden i det férra af dessa uttalanden vittnar icke 
godt om tonen under den tidigare debatten. Helt sikert hade 
den varit ohéfvisk och afven fér mindre kiansliga naturer st6- 
tande. 


Vid arsmétet den 5 juni lades férslaget definitivt ad acta. 
Hufvudmotivet var naturligtvis att Sallskapet omfattade de 
nyss gjorda invandningarne, men ocksa ett formellt skal hade 
man, némligen att det icke vore lampligt att begira forandring 
af stadgar, som alldeles nyss blifvit hégvederborligen stadfasta: 
de gamla stadgarna af ar 1829 med nagra redaktionella andrin- 
gar hade namligen nagon manad tidigare vunnit sanktion. 


at Pee 


79 


Harigenom var en fara undanréjd som synts skriammande, 
att namligen Sallskapet alls icke efter det som passerat skulle 
tillatas att existera. 


Efter denna katastrof, som beréfvade Siallskapet flere af 
dess mest framstaende och inflytelserika medlemmar och fjar- 
made detsamma fran Universitetet, dess naturliga stéd, var 
Sallskapets lage onekligen kritiskt. Det gallde att visa att 
Sallskapet trots allt kunde utratta nagot. Sammantradena hdl- 
los som férr, och under varterminen 1850 anmilde NYLANDER 
till publikation flere afhandlingar. Den uppgift som nu tedde 
sig som den mest viktiga for Sallskapet var att bringa ordning 
och reda i samlingarna, sa att resultaten af dess verksamhet 
kunde 6fverskadas. Men samlingarna voro sa pass stora och 
den lokal dar de voro uppstillda sa liten och sa foéga 4ndamals- 
enligt inredd att svarigheterna redan harigenom tedde sig 
ganska stora. Det hade varit 6nskligt att de gamla skapen - 
kunnat ersittas med nya och bittre, men Sallskapet kande pa 
sig att det icke fanns nagon utsikt for att Konsistoriet »under 
narvarande f6rhallanden» skulle bifalla en anhallan harom, 
hvarf6r man var benadgen att ndja sig med nagra mindre skap, 
sirskildt for faglarna; bland dessa hade ater skadedjur harjat, 
sa att en utgallring maste ske. Men oberoende af dessa svarig- 
heter ledo samlingarna af bristen pa arbetskrafter; sarskildt 
var en stor del af det under de senaste aren sammanbragta 
materialet icke ordnadt. Ansatser till ordnande och katalogi- 
sering hade manga ganger gjorts. Nagra afdelningar befunno 
sig i ratt godt skick, men arbetet hade icke utférts efter nagon 
enhetlig plan, sasom helt naturligt var i betraktande af att 
intendenterna voro amatérer som icke hade nagon afléning 
for sitt arbete och som ofta vaxlade. Redan 1847 hade Fr. Ny- 
LANDER, inseende omdjligheten att med de frivilliga oaflonade 
arbetskrafterna utratta nagot, foreslagit att Sallskapet skulle 
hos Konsistoriet forfraga sig huruvida icke af universitets- 
medel nagon summa kunde disponeras till afléning af Sallska- 
pets intendenter. Detta forslag tyckes hafva blifvit bortglémdt 
eller kanske hade man kommit underfund med att det icke 


80 


hade nagra utsikter att realiseras. Aret darpa hade ordféranden 
foreslagit att for ordnandet af-sirskilda delar af samlingen an- 
slag skulle ges at intendenterna NYLANDER och v. WRIGHT. 
Den férra kunde icke férbinda sig att ordna nagon del af insekt- 
samlingen, emedan hans sommarplaner voro ovissa, men han 
lotvade gora hvad han méjligen kunde. von Wricut var villig 
att ataga sig arbetet och fick darfor 50 rbl. Nu, pa arsmotet 
1850 hemstallde professor MoBEerRG att intendenterna skulle 
fa ett efter Sallskapets tillgangar afpassadt arvode. Detta 
forslag hade Sallskapet sa gerna Onskat bifalla, men da dess 
tillgangar icke medgafvo detta nddgades det inskranka sig 
till att uttala att det hoppades allt af herrar intendenters varma 
och nit fér fosterlandets fauna och flora. Dessa intendenter 
voro nu NYLANDER och AF TENGSTROM j:r med bréderna EpvIN 
och Bruno NYLANDER samt magister A. H. CoHyDENIUS som 
bitraden, men NyLANDER reste redan hésten 1850 utomlands, 
dar han sa godt som oafbrutet dréjde till 1858. Sallskapets 
forhoppningar kommo icke heller pa skam. Férteckningen 
ofver ryggradsdjuren var jamforelsevis latt uppgjord, svarare 
var férteckningen 6fver vixterna. Men hdésten 1851 var 4fven 
den fardig, omfattande kirlvixterna, mossorna och lafvarna. 
Den var uppgjord af Epvin NyLANDER och CHYDENIUS, men 
det vetenskapliga bestimningsarbetet som féregatt katalogi- 
seringen var till vasentliga delar utfordt af WirL1am NYLANDER. 
Dessa férteckningar trycktes samma ar. Upplagan var 600 
exemplar, och hade Sallskapet formanen att vid detta arbetes 
utgifvande understédas savail af redaktéren for Litteratur- 
bladet magister 8S. G. EyMGREN, som bekostade tryckningen 
af halfva upplagan, hvilken han distribuerade jimte Littera- 
turbladet, som af tryckeridisponenten assessor A. J. CHYDENIUS 
hvilken gratis tryckte den andra halften, sa att Sallskapet 
endast behdfde betala haftningskostnaderna. 

Denna lilla volym pa 68 sidor in 12:0 »Férteckning 6fver 
Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica samlingar Ly betecknar 
ett valdigt steg framat. Det var en sadan férteckning som 
Sallskapets ledaméter sedan artionden tillbaka hade langtat 
efter. Har gafs besked om hvad Siallskapet i sina samlingar 


— 


81 


egde, sa att den som ville kunde komplettera dem. Dar var 
ocksa i en hel del fall utsatt fran hvilket eller hvilka af de gamla 
historiska landskapen exemplaren i samlingarna harstammade, 
men det ar markvardigt att se huru for ingen enda fagel eller 
amfibie eller fisk fyndorten var kind. Annat var forhallandet 
med daiggdjuren och med vaxterna, i synnerhet de lagre under 
senaste tider beaktade; dir forelago lokaluppgifter for de allra 
flesta arter. Och i inledningen sades: »F6r kunskapen om djurs 
och vaxters geografiska utbredning och for samlingarnas stérre 
fullstiindighet vore af vigt att A4tminstone fran hvarje provins 
i landet erhalla exemplar af dar f6rekommande naturalster». 
Det synes tydligt huru man vuxit fran den gamla uppfattningen 
att det var nog att i samlingen hafva ett exemplar af hvarje 
art, medan de 6friga férdes till dupletterna. I och med det i 
inledningen uttalade 6nskningsmalet framtraider den djur- 
och vaxtgeografiska kunskapen om Finland sasom ett med- 
vetet mal for Sallskapets arbete. Detta mal var icke absolut 
nytt. Det hade hagrat for professor SAHLBERG da han sasom 
onskvard framhdéll en »nairmare kinnedom af landets olika pro- 
duktionsfo6rmaga pa olika trakter». Det hade foresvafvat Fr. Ny- 
LANDER under hans floristiska studier. Men det hade skarpt 
fixerats forst af Wir11amM NyYLANDER, da han vid denna tid 
skref sina kritiska Animadversiones om den finska fanerogam- 
floran. 

Forteckningen upptog 27 arter diggdjur, 181 faglar, 6 am- 
fibier, 28 fiskar, 769 frdévixter, 28 ormbunkar, 111 mossor och 
216 lafvar, djuren benimnda efter Ni1sson, vaxter efter FRIEs. 
Meningen var att den skulle féljas af andra haften, upptagande 
den rika samlingen af insekter afvensom andra afdelningar sa 
snart de hunnit ordnas. 

Foljande ar 1852 hade Siallskapet fagnaden se det andra 
haftet af Notiserna utkomma genom Finska Vetenskaps-Socie- 
tetens forsorg. Det inneholl: Djurvandringar i Lappmarken 
och norra delen af Finland aren 1839 och 1840 af C. R. Enr- 
STROM, Conspectus Florae Helsingtorsiensis; Animadversiones 
circa distributionem plantarum in Fennia, particula I; Supple- 
mentum adnotationum in expositionem Apum_ borealium; 

6 


82 


Collectanea in Floram Karelicam; Collectanea in Floram Kare- 
licam Continuatio; Additamentum ad Conspectum Florae Hel- 
singforsiensis; Revisio synoptica Apum borealium, comparatis 
speciebus Europae mediae, alla af W. NyLANDER, samt Bidrag 
till mellersta Finlands Micromammalogi af C. Lunpant. 
Anmarkningsvardt i jimférelse med det férsta haftet ar 
har rikedomen pa botaniska afhandlingar, alla af NyLANDERS 
hand. Att NyLANDERS tidigare entomologiska intressen fatt 
vika for de botaniska stod sannolikt i sammanhang med en 
ungdomlig patriotisk liggning hos honom. Vid studiet af E- 
LIAS Fries’ Summa vegetabilium Scandinavie insag han huru 
bristfallig kunskapen om den finlandska naturen var, huru 
mycket som i detta afseende aterstod att géra for att karakteri- 
sera fosterlandet, och da detta frimst fatt sin praigel af vaxt- 
varlden, riktades hans intresse pa denna och speciellt pa fragan 
om vaxternas utbredning inom landet. Daraf Flora Helsing- 
forsiensis och Flora Karelica, de tva férsta fullstandiga lokal- 
flororna i vart land. Att det geografiska intresset hos NyLan- 
DER vid denna tid var starkt framgar af syftet med den exkur- 
sion han sommaren 1850 med understéd af Sallskapet foretog 


till Karelen, i forbigaende sagdt den sista stérre exkursion 


han inom Finland gjorde; den afsag hufvudsakligen att bestimma 
den naturliga grinsen fér Finlands fauna och flora mot 6ster, en 
fraga som redan af WirzENn uppstillts. Denna fraga blef, som 
han sjailf medgaf, obesvarad, men Flora Karelica och rika sam- 
lingar voro resultat af betydenhet. Vid denna tid hade han 
bérjat intressera sig for lichenologien at hvilken han senare 
helt gaf sig. Det framtrader i hans arbeten fran denna tid 4nnu 
icke pa annat satt an att han i de nyssnémnda lokalflororna 
fortecknar icke blott karlvixterna och mossorna utan afven 
lafvarne. Men det framtrader i de impulser han gaf sina vanner. 
Hans bror Epvin och student A. H. CoypENIUus sandes pa hans 
initiativ af Sallskapet med ett reseunderstéd af 15 rbl s. hvar 
for att samla lafvar i norra Osterbotten resp. Sotkamo. Detta 
nyvaknade intresse innebar ju en alldeles naturlig utveckling. 
Efter att hafva gjort sig fortrogen med de hégre vaxterna tog 
han itu med lafvarna, liksom han nagra ar senare gjorde med 


83 


svamparna, af hvilka han i omnejden af Helsingfors insamlade 
en stor miingd. Att han senare blef lichenolog ex professo dar- 
till bidrog utan tvifvel den omstiindigheten att pa Botaniska 
museum i Helsingfors fanns den store svenska lichenologen 
Errk Acuarius’ lafsamling, som pa professor SAHLBERG for- 
anstaltande ar 1834 dit inképts. Denna var for honom foérst en 
studiesamling utan like och blef sedan, da han trangde djupare 
in i lichenologien en verklig skattkammare. 

Emellertid reste NYLANDER, sasom redan sades, hésten 1850 
utomlands, dir han, hufvudsakligen i Paris, uppehdll sig flere 
ar, endast pa korta ryck besédkande hemlandet. Ocksa den 
mest verksamma af de unge zoologerna AF TENGSTROM lamnade 
snart Helsingfors fér att sla sig ned som likare i Kexholm. Att 
under sadana férhallanden en 6kad aktivitet inom Sallskapet 
skulle intrada var icke att férvanta. De aldre zoologerna vid 
Universitetet med NorpMANN i spetsen héllo sig fjarran fran 
Sillskapet. Fran ett par yngre i landsorten infléto bidrag till 
Notiserna. Bland de yngste radde en stark omsiittning; sa egde 
i fraga om andra intendenturen (insekterna) ombyte af inne- 
hafvare rum sex ganger under aren 1851—59. Men gafvor in- 
fléto bade af naturalier och af bécker. Nya medlemmar, bade 
aldre och yngre, invaldes till ratt stort antal, nya kommissio- 
niirer i landsorten stallde sig till Sallskapets tjanst, och inga 
tecken tydde pa att Sillskapet, sasom man pa en del hall an- 
tagit, hade férlorat sina sympatier bland den stora allmanhe- 
ten. Vid protokollet satt fran hésten 1851 den gamle sekrete- 
raren fran 1830-talet assessor RABBE, och af andra aldre med- 
lemmar skinkte atminstone professor PALMEN och Ofverlakaren 
Sanmark Sillskapet sin medverkan. Understéd for exkursioner 
utdelades; 1851 at A. E. NyLANpDER f6ér botaniska exkursio- 
ner i Viborgstrakten, 1852 at densamme samt magister A. H. 
CHYDENIUS och student A. Krank fér en naturhistorisk resa 
till Savolaks, hvarur forutom samlingar, framgick en afhand- 
ling om lafvegetationen i Savolaks af A. E. NYLANDER. Samma 
ar anslogs ock ett reseunderstéd at nagon som kunde bitrada 
svenska undersaten studeranden C. E. BERGSTRAND, — eller 
at honom sjalf — vid hans insamlingar af véxter och mollusker 


84 


pa Aland; nagon hugad exkurrent tyckes icke hafva statt till 
buds, sa att BERGSTRAND sjailf anvande medlen. Da han fann 
att Saillskapet redan egde en ganska fullstaéndig samling aland- 
ska vixter, insiinde han endast de af honom funna sallsyntare 
arterna samt nagra mollusker men darjaémte ett manuskript 
»Utkast till en naturalhistorisk beskrifning 6fver Aland» afven- 
som en mingd vaxter fran Oland, Gottland och Stockholms 
skargard. 


Det sag ett 6gonblick ut som om konflikten mellan Sallska- 
pet och dess fordne ordf6rande komme att bilaggas. Fran in- 
gendera sidan gjordes narmanden, men fran ett tredje hall 
togs ett initiativ till starkandet af bandet mellan Sallskapet 
och Universitetet, nimligen af Universitetets Vicekansler, 
general NorpEenstam. Vid Sallskapets sammantrade den 28 
mars 1851 framstillde ordf6randen ett af denne hége funktio- 
nar uppkastadt forslag, »att namligen forena Sallskapets mu- 
seum med den af professor Bonsporrr bildade samlingen af 
faglar till ett enda finskt Museum naturale, och skulle Univer- 
sitetet i denna handelse ataga sig varden om samlingen samt 
forbinda sig att anskaffa och afléna en skild preparator for det 
finska museet.» Da forslaget vid arsmétet den 5 juni 1851 upp- 
tagits till behandling, anférdes dessutom att Universitetet 
vore i behof af den for Sallskapets samlingar upplatna lokalen, 
sa att det litt kunde handa att den blefve Sallskapet frantagen, 
i hvilket fall samlingarnas bestand var i hégsta grad afventy- 
rade, alldenstund Sallskapet icke hade rad att hyra en egen 
lokal. 

Huruvida tanken pa en dylik forening uppstatt hos general 
NorpeEnstam sjalf eller blifvit honom af nagon annan intalad 
kan icke afgéras. Inom Sallskapet formodade man att planen 
utgatt fran de nyss ur Sallskapet afgangna medlemmarna, som 
genom att beréfva Sallskapet dess samlingar ville gifva detsam- 
ma dédsst6ten, men efter hvad professor MOBERG tjugu ar se- 
nare skrifver om denna episod hade han atminstone ingenting 
sadant sig bekant. Infér hans antydningar fragar man sig om 
tanken mdjligen utgatt fran honom sjalf. Sakert ar att han 


85 


anslogs af den. Men det ar lika sannolikt att planen varit 
general NORDENSTAMS egen. Stallningen var onekligen ratt 
egendomlig. Universitetet hade ett zoologiskt museum, med 
NoRDMANN som prefekt. I samma byggnad fanns Sallskapets 
djursamling, som vardades af dess egna intendenter; de voro 
1851 ar TENGSTROM j:or, SAHLBERG, A. E. NYLANDER och A. H. 
CHypDENIUS. Och i anatomiska inraéttningen fanns professor 
Bonsporrts finlindska fagelsamling. Man kan icke undra pa 
om general NoRDENSTAM, som var en ordningens man, fann 
denna anordning med tre af hvarandra oberoende zoologiska 
museer en smula besynnerlig och 6nskade en férenkling. Det 
lag ju for 6ppen dag att en sammanslutning af de i viss grad 
med hvarandra rivaliserande museerna vore férdelaktig. 

Vid arsmétet 1851 understédde Sillskapets ordforande 
professor Moserc ifrigt Vicekanslers forslag, hvilket, som han 
sjalf senare skrifver, i sjalfva verket utvisade det enda fornuftiga 
sittet att lésa den stora schismen och goéra det mojligt for Sall- 
skapet att fa sina samlingar behérigen vardade, emedan detta, 
sasom redan da nastan égonskenligt var, icke kunde verkstallas 
af Sallskapets ambulatoriska och ofta franvarande intenden- 
ter; befriadt fran omsorgen om samlingarnas bevarande kunde 
Sallskapet si mycket mer obehindradt anvanda sina tillgangar 
till samlandet af naturalier. Men som han sjalf efterat sager, 
det hade felet att framkomma for tidigt innan saren annu hel- 
nat och upphért att svida. Man viidrade fiendens intriger till 
Astadkommandet af en neslig kapitulation. Sallskapets leda- 
méter — sa sages det i protokollet — »forblefvo vid den Aasigt 
att Sdllskapet utan totalt frangaende af sin bestammelse och 
dess nyligen Allernadigst stadfastade stadgar icke kunde 6tver- 
lemna den narmare varden af dess samlingar at nagon eller 
nagra utom Sallskapet staende och i dess strafvanden icke 
deltagande personer, och darfér icke under nagra villkor kunde 
antaga denna proposition». Icke ens lokalfragan skramde. 
Ordféranden anmodades att hos Konsistoriet hemstalla det 
Sallskapet allt vidare matte fa atnjuta Universitetets hagn, 
men om detta icke mer vore méjligt, blefve det nédvandigt 
att flytta samlingarna till en annan lokal. Forslaget forkastades 


86 


nastan enhalligt. Endast doktor Z. TopELius reserverade sig 
mot beslutet, formenande att Sallskapet genast borde besluta 
att under vissa forbehall 6fverlamna sina samlingar till Uni- 
versitetet. 

Men general NORDENSTAM var icke néjd harmed, utan vainde 
sig till det akademiska konsistoriet. Redan den 30 juni 1851 
riktade han till detta en skrifvelse hvari han anholl om upplys- 
ning huru det egentligen forhdll sig med dessa i Universitets- 
huset uppstallda samlingar, hvad Konsistoriet gjort for varden 
af dem, eller, om de icke voro Universitetets, med hvad ratt 
de blifvit dir uppstallda. Och ater framhdéll han att det vore 
fordelaktigast om detta museum sammansloges med den sam- 
ling af finska naturalster, som var uppstélld i Universitetets 
anatomiska lokal, och vardades jamte denna. Konsistoriet 
upplyste i sin svarsskrifvelse den 18 september att Sallskapet 
val forbundit sig att till Universitetet 6fverlimna sina samlingar 
i den handelse detsamma komme att upplésas, men att Uni- 
versitetet nu icke hade nagon ratt till dem. Att Konsistoriet 
lamnat Sallskapets samlingar skydd inom Universitetet hade 
sa mycket hellre kunnat ske, som Sallskapets ordférande alltid 
varit en af Konsistoriets ledaméter, och dessa samlingar be- 
gagnats af en mangd studenter vid studiet af naturalhistorien 
och salunda pa detta utdfvat ett ganska nyttigt inflytande. 
En sammanslagning af de begge museerna kunde icke forordas, 
da den anatomiska lokalen var alltfor trang och det dessutom 
vore fordelaktigt att den finska samlingen var uppstalld i ome- 
delbar narhet af Universitetets stora museum. Konsistoriet 
forordade darfor bifall till Sallskapets anhallan att dess sam- 
lingar allt framgent skulle fa forblifva inom Universitetets hagn. 

Som synes hade Konsistoriet genom den stora schismen 
ar 1849 icke bragts till en mot Sallskapet afvog stiaimning, ett 
forhallande som man vid denna tid ej hade blick for inom Sall- 
skapet, dar misstron till NORDMANN och BonsporFF utstrick- 
tes till hela det kollegium de tillhérde. 

I forbigaende ma har nimnas att NoRDMANN giirna sett 
det Bonsdorffska museet inkorporeradt med Universitetets 
stora zoologiska museum, men hartill var BONspoRFF 4 sin sida 


See Am 


Ree - ree, 


87 


alls icke villig; i éfverlatelseurkunden hade han uttryckligen 
motsatt sig detta. 

Vicekanslern var emellertid icke tillfreds med Konsistoriets 
svar. I en ganska skarp skrifvelse, som féredrogs den 25 febru- 
ari 1852, begiirde han upplysning om fér hvilket andamal den 
sal ursprungligen varit afsedd, dar nu Sallskapets samlingar 
yoro inrymda. Konsistoriets utliggningar matte slutligen 
hafva bragt honom till insikt om att inga svarare oegentlig- 
heter forelago och att ingen férandring i forhallandena stod att 
astadkomma. Dock forefaller det som om mot Sallskapet ovan- 
liga krafter allt vidare varit verksamma. Fran Paris skref Ny- 
LANDER till sin vin AF TENGSTROM den 18 maj 1852, da han 
hort att man hotat med att Sallskapets samlingar skulle bort 
fran lokalen i Universitetet: 


Min mening ar, att Sallskapet i sadant fall bor hyra for dem en 
egen lokal och férvara dem dir till battre tider, da Universitetet 
ater kommer till paternellare vitskor emot Sallskapet och ater- 
finner nog plats for det Finska Museum i dess salar. Men lat det ej 
dé, ty déd ar att lemna det i intrigérernas hander. Sallskapet har 
rad till att underhalla samlingarna i ett privat logis och vi kunna 
nog pa nagot satt fa ihop pengar nog anda for exkursioner sasom forr. 
Jag ar beredd for min del pa att ge privata kollegier at medicine 
studiosi och andra for sadant andamal. 

Bonsdorff vill reparera den anomali han begatt genom anligg- 
ningen af sitt »Nya Finska Museum» genom en annan anomali, Sall- 
skapets samlingars sammanslaende med Universitetets, da han sluppe 
ur sin falska position, hvari han befinner sig med sina finska faglar, 
som flugit sa underligt midt i hans benverld, och kunde férena dem 
till ett helt under Nordmanns antifaunistiska spira. Till och med 
Homerus blundar nagon gang emellan verserna, heter det. Mahanda 
har Bror Evert kommit underfund med att foglarna ej aro hela 
verlden. Och du vet biattre 4n nagon annan huru litet det ar att 
tillgora i denna branche i jamférelse med hvarje annan; med ett ord 
faglarna aro det bist kinda, minst vigtiga la chose la moins urgente. 

Idén att assimilera Sallskapets samlingar med Universitetets 
bor energiskt bekampas, emedan de férra uppslukade i det »Stora 
Museum» férlorade all faunistisk och floristisk individualitet, all 
patriotisk betydelse. Dessutom kunna dessa samlingar omdjligen 
sa val vardas af Universitetets amanuenser, legoknektar (sit venia 
verbo), hvilka redan férut ha ett Universum att varda, som af fria 
volontarer. Huru afvundsvardt val skétes icke Universitetets sam- 


88 


ling! — Sikerhet for framtiden och litet sol ar det enda som behdéfves 
for att Sallskapet kommer i flor. 


Samtidigt med detta bref aflat NyLANDER ett annat till 
grefve MANNERHEIM, da Kanslerssekreterare i S:t Petersburg, 
med anhallan att denne matte anvanda sitt inflytande for att 
hindra Sallskapets forjagande fran Universitetshuset. Han ut- 
lade hvilken betydelse den faunistiska och floristiska lokalforsk- 
ningen har fér vetenskapen i allmanhet, darvid aberopande 
som ett illustert exempel entomologen WESMAEL, hvilken vunnit 
sin stora ryktbarhet som systematiker fornamligast genom sina 
arbeten om sitt hemlands, Belgiens hymenoptera. Han fram- 
haller huru mycket Sallskapet i sjalfva verket redan utrattat 
till kinnedomen af den inhemska faunan och floran, och till- 
bakavisar beskyllningen att Sallskapet endast lagger an pa att 
samla pengar — man kan forsta att Sallskapets vagran att 
understéda NORDMANNS expedition tolkats pa detta satt. — 
Hvad verkan denna skrifvelse hade ar icke kandt. Sannolikt 
hade stormen da redan lugnat af, sa ingenting behdfde tillgoras. 


Den lysande framgang BonsporrrF i taflan med Sallskapet 
hade vunnit i och med skapandet af Universitetets finlindska 
fagelsamling sporrade honom till vidare verksamhet. Att an- 
lagga en samling af fageligg vid sidan af de uppstoppade exem- 
plaren tedde sig som en alldeles naturlig utveckling: en sadan 
samling kom till stand. De entomologiska intressena fran ung- 
domsaren gjorde sig ater gillande, och vid sidan af sin omfat- 
tande och betydelsefulla verksamhet som lirare och forskare 
inom Medicinska fakulteten fann BonsporrrF tid att samla och 
studera diptera, en insektordning som varit ganska forsum- 
mad hos oss. I Anatomiska museum inhystes salunda en Uni- 
versitetets diptersamling. Men icke nog hirmed. Lusten att i 
fri taflan skapa nya samlingar dref honom att, ehuru jamforel- 
sevis friammande fér botaniken, anligga ett Universitetets fin- 
lindska herbarium. Han fann en kunnig och intresserad med- 
hjalpare i Er1K VixTor NIKLANDER. Denne, student 1850, med- 
lem af Sallskapet 1851, fys.-matem. kandidat 1854, har af sina 
samtida skildrats sasom en synnerligen begafvad person. Han 


I —<— 


hl 


=_—e es 


89 


fungerade en tid som ett slags botanisk assistent at BONSDORFF, 
och torde hafva haft stor formaga att intressera sina studie- 
kamrater. Afven Epvarp HIsINcER stod denna samling nara. 
Utskrifven med NIkLANDERS prydliga stil finnes fran denna 
tid en i laderband bunden »F6érteckning 6fver Kejserliga Ale- 
xanders Universitetets samling af finska vaxter», uppgjord 
pa blanketter af samma slag som de hvilka anvandts for for- 
teckningen 6fver finska fagelsamlingen. Den utvisar att denna 
samling, som omfattade 791 arter fanerogamer, 32 ormbunks- 
vaxter och 5 characeer i talrika exemplar, uppstalldes under 
aren 1852—55. Mycket fa voro de arter som professor Bons- 
DORFF sjilf tagit. De flesta voro insamlade af NIKLANDER 
(1852 och 1853 i Karelen, 1854 i Tavastland, 1855 i Uskela) 
och stud. K. E. v. Bonsporrr (Uskela), men ratt manga andra 
yngre botanister, sarskildt bland medicine studerande, hade 
lamnat bidrag; bland andra hade stud. TH. SaiLAN, som seder- 


‘mera kom att spela en sa betydande rol i Sallskapets historia, 


vid denna tid, da Sallskapets samlingar voro sa godt som utan 
ledare, intresserats for detta herbarium och lamnat manga 
bidrag till detsamma. Ocksa fran ildre samlingar hade exem- 
plar 6fverkommits. 


Emellertid utbrét det orientaliska kriget. Det lamslog all 
verksamhet inom landet. Varen 1854 var det tal om att pa 
nagot satt saikerstalla Sallskapets samlingar, men antog Saill- 
skapet att de till stadens forsvar vidtagna atgiirderna afven 


harf6ér vore tillrackliga, dock anmodades sekreteraren, skatt- 


mastaren och intendenterna att, sa vidt sig goéra lat, i brand- 
fritt forvar insitta hvad af Sallskapets egendom kunde anses 
dyrbarast. Under hvartdera krigsaret sammantridde Sall- 
skapet endast tre ganger och férehade darvid niastan endast 
obetydliga arenden. Ett manuskript Flora Fagervikiensis in- 
lemnades af frih. Epv. HistncER och en samling af Finlands 
alla kinda mollusker af Epv. NyianpER. Ar 1856 utgaf den 
sistnamnde jamte A. E. NoRDENSKIOLD pa basen af dessa sam- 
lingar arbetet »Finlands mollusker», dar en tredje af Sallskapets 
medlemmar student Srv. Farkman hade tecknat bilderna. 


90 


Arbetet var ursprungligen afsedt for Sallskapets Notiser, men 
utgafs sasom en fristaende publikation, beroende pa att Noti- 
sernas format in 4:0 ansags olampligt. 

En betydande foraring fick Sallskapet emottaga i och med 
provinciallakaren i Tammerfors doktor Gusta¥F Asps herbarium, 
hvilket af hans arfvingar skinktes (1855); den aflidne hade pa 
1830-talet varit en verksam medlem af Sallskapet och en tid 
fungerat som intendent fér vixtsamlingen. Det innehdll 545 
arter i vackra och val konserverade exemplar, men lokalupp- 
gifter saknades sé godt som helt och hallet. Endast 28 arter 
inforlifvades med Siallskapets samlingar, men senare fingo 
aifven de 6friga nyttig anvandning. De 6fverlamnades namligen 
pa anhallan af den aflidnes frinde doktor I. O. RANCKEN till 
det i Jakobstad férlagda gymnasiet, hvars alla samlingar gatt 
forlorade vid Vasa stads brand. 

Efter fredsslutet i mars 1856, da lifvet begynte aterga till 
gamla, normala férhallanden, formarktes detta afven med af- 
seende 4 Sallskapet. Vid arsmétet i maj tillkannagafs att efter 
en mangarig paus hugade exkurrenter fér sommaren anmalt 
sig, och tilldelades kandidat J. J. CoyDENIUs ett reseunderstéd 
af 50 och student J. E. FurunyELM af 30 rub. s:r for gemen.- 
sam insamling af mollusker, fiskar m. m. vid norra stranden af 
Ladoga, samt kandidat Tu. SaiLAn och student J. E. StR6m- 
BORG 50 rub. s:r hvardera for att i botaniskt afseende underséka 
éstra delen af Nyland och komplettera Sallskapets vaxtsamling, 
detta »sa mycket hellre som Siallskapet dymedelst lamnas till- 
falle att visa sig tacksamt for den uppoffring af tid och méda 
dessa herrar egnat at varden af Sillskapets samlingary. Pa sam- 
ma aArsméte formarktes tydliga tecken till att misstron mot 
Universitetet h6ll pa att lagga sig. Till ledamot invaldes Uni- 
versitetets nye Vicekansler friherre J. R. MuNcK, och det ome- 
delbart utan att det vanliga uppskofvet fran forslaget till valet 
iakttogs. Vidare besl6ts att hos Konsistoriet anhalla om ny- 
inredning pa Universitetets bekostnad af det till Sallskapets 
forfogande stillda rummet, ity att »det icke langre var mdjligt 
att lata samlingarna forblifva i deras mindre tidsenligt ordnade 
och uppstallda skick», Denna hemstiillan bifdlls af Konsistoriet, 


91 


och redan i oktober kunde ordféranden anmiila att de férsta 
af de nya skapen voro s& godt som fardiga; senare tillkommo 
tre skap for herbariet. Intendenterna férstandigades forty 
att vara betinkta pa att ordna samlingarne »efter en ny och 
tidsenlig befunnen metod». En ansats till nérmande gjordes 
sedan i slutet af samma ar fran Sallskapets sida. Professor 
MoseErG, som allt hoppades pa att fa forsoning till stand, att 
gora ett slut pa den radande splittringen och samla krafterna 
till endriktigt arbete, hade med statsradet NORDMANN, pro- 
_ fessor BonsporFr, ingeniér v. WricuT och andra for saken 
intresserade personer 6fverlagt om hvad géras kunde, och hade 
man ansett att nagon annan utvag for férening ej fanns an att 
alla finska faglar, Universitetets och Sillskapets, uppstalldes 
tillsamman i Anatomiska museets lokal och alla 6friga samlin- 
gar i Sallskapets museisal — i hufvudsak det Nordenstamska 
forslaget af 1851. Inom Siillskapet sag man nu med blidare 
dégon pa forslaget. Dels hade tiden minskat bitterheten i sinnena, 
dels sig man icke mer i Konsistoriet en enbart fientlig myndig- 
het, endér det var att forutse att WitL1amM NYLANDER snart 
skulle taga site dir som professor i botanik. Man beslét alltsa 
att inleda underhandlingar med NoRDMANN och hans menings- 
frinder. Att bedrifva dessa utsagos ordféranden och sekrete- 
raren, hvilken da var Epvin NYLANDER. 

Underhandlingarna och 6fverliggningarna resulterade i ett 
forslag som for Sallskapet foredrogs den 7 maj 1857 och da 
bordlades till det stundande Arsmétet. Det var af fdljande 
lydelse: 


I afsigt att gora ett slut pa det for naturhistoriska forskningar i 
vart land hégst menliga splittrade tillstand, i hvilket hith6rande 
‘strafvanden hos oss en langre tid befunnit sig, och for att mdjliggéra 
Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica hufvudsakligaste andamal, 
anliggande och bildande af ett Finskt Museum naturale eller, sa 
vidt ske kan, fullstandig samling af Finlands organiska naturalster, 
foreslar namnda Sallskap att dess djur- och vextsamling oskiljaktigt 
forenas med de finska naturalhistoriska foremal och samlingar Kej- 
serliga Alexanders Universitetet for nirvarande eger eller framdeles 
kan forvarfva, till en enda samling under namn af Universitetets 
Finska naturalhistoriska museum. Pa det att ofvananférda andamal 


92 


med sikerhet ma vinnas, onskar likval Sallskapet gora denna 6fver- 
latelse med féljande villkor och forbehall: 

l:o Universitetets Finska naturalhistoriska museum star under 
ofverinseende af Férestandarene for de motsvarande allmanna natu- 
ralhistoriska samlingarne vid Universitetet med samma aligganden, 
som de i afseende a dessa aga. 


2:0 Ifragavarande Museum uppstilles i en enda af ett eller flere 
sammanhingande rum bestaende lokal. Skulle likval Universitetet 
icke for narvarande kunna upplata en sadan, ma den ornithologiska 
delen till dess férblifva uppstalld a det Anatomiska auditorium under 
Professor E. J. Bonsdorffs 6fverinseende. 


3:0 I den speciella varden deltaga ett obestamdt antal Inten- 


denter, hvilka i man af behofvet och tillgang af lampliga personer 
ibland Sallskapets ledaméter af vederbérande Forestandare foéreslas 
och af Sallskapet dartill valjas. 

4:0 Hvad i samlingarne upptages skall bestimmas af Forestan- 
daren i samrad med Intendenterna, hvilka vid hvarje Sallskapets 
sammantrade béra inberatta om de erhallna tillvaxterna for att 
dessa ma kunna i protokollet antecknas. 

Pa samma satt forfares vid kassering af foremal, om hvilkas an- 
vandning Sallskapet besluter, i hindelse de af detsamma blifvit 
anskaffade eller bekostade. 

5:0 Samlingen skall under vederbérande Férestandares eller 
Intendents 6fvervaro vara tillginglig for dirtill sig anmalande stu- 
derande, pa tider som Universitetets Consistorium for detta andamal 
bestimmer. Allmanheten ager dartill tilltraiide pa samma satt som 
till Universitetets ofriga samlingar. 

6:0 Ehuru Sillskapets arskassa, hvilken férblifver under Sall- 
skapets disposition, egentligen och féretradesvis bér anvandas till 
reseunderstéd fdr anstillande af naturalhistoriska undersékningar 
och insamlingar inom den Finska Faunans och Florans omrade, kan 
likval afven pa vederborande Prefekts eller Intendents forslag nagon 
storre eller mindre del daraf anvandas till uppk6p af naturalier afven- 
som arvoden fér vissa mera omfattande arbeten med samlingarnas 
ordnande eller honorarier at férfattare i Finlands naturalhistoria 
af Sallskapet darifran utbetalas. Men alla 6friga utgifter for samlin- 
garnes preparering och konservering bestridas liksom fér de utlandska, 
efter vederbérande Foérestandares godkinnande, af Universitetet. 

7:0 Ofver hela det Finska museum bér genast vid dess uppstal- 
lande fullstindig katalog upprattas och revision af detsamma arli- 
gen aifvensom vid hvarje ombyte af Intendent, betraffande hans del, 
ovilkorligen anstillas. Om dessa revisioner skola de revisorer, hvilka 
af Sallskapet dirtill utses, vid nistpaféljande sammantrade till 
Sallskapet inberatta. 


a 


93 


8:0 Skulle fraga om nagon atgird i afseende a samlingarne upp- 
sta hvari Férestandarene och Intendenterne eller Sallskapet ej dfver- 
ensstimma, bér densamma till Consistorii profning och afgérande 
6fverlemnas; och ar ingen Consistorii ledamot, hvarken for det att 
han tillika ar ledamot i Sillskapet eller Forestandare for nagon del 
af samlingarne, jaifvig att i dylika mal deltaga, utom i de fall da saken 
ror nagon hans personliga forman eller ansvarsskyldighet. 

9:0 Om detta forslag antages och gillas, béra Sillskapets stadgar 
med det férsta underkastas en revision och sa beskaffad f6randring, 
att de blifva 6fverenstimmande med har upptagne grunder och 
bestimningar for Sallskapets framtida verksamhet. 


Detta férslag blef af Sillskapet pa arsdagen den 31 maj 
1857 enhalligt omfattadt. Da detsamma i Konsistoriet fére- 
drogs, utsagos diir tre ledaméter professorerna NORDMANN, 
BonsporFF och ArppeE att dirédfver afgifva utlatande. Om 
detta utlatande siger professor MoBerc, att det, »sannolikt 
flutet ur en stridslysten penna, var timligen hyperkritiskt». 
Det tillstyrkte i hufvudsak Sallskapets forslag, men under 
framhallande af »att minutidst reglementerande utgér tecken 
till svaghet i handling och att invecklad yttre kontroll, hvilken 
utmirker brist pa fértroende, aldrig formar forekomma under- 
slef vid forvaltningen af en naturalhistorisk samling, om den 
moraliska lyftningen hos férestandaren saknas» gjordes at- 
skilliga oviisentliga detaljindringar. Sillskapet 4 sin sida fann, 
da det genomgatt detta motférslag, »skal icke forekomma att 
i det hufvudsakliga franga det af Sallskapet en gang enhilligt 
antagna och till Consistorium afgifna forslaget om samlingar- 
nas sammanslaende till ett enda Finskt naturalhistoriskt mu- 
seum», och aflits harom till Konsistoriet en vidlyftig skrif- 
velse, dari punkt for punkt forklaringar och medgifvanden 
gjordes. Ett narmare ingaende i alla dessa om diplomaternas 
fredsunderhandlingar erinrande detaljer erbjuder intet af in- 
tresse. 

Den 17 februari 1858 blef andtligen foéreningen af Univer- 
sitetets Konsistorium antagen under féljande villkor: 

l:o De af Fauna- och Flora-sillskapet nu skankta och af 
samma Siallskap framdeles till Universitetet 6fverlamnade 
naturalier emottagas, jamte dardfver upprattade forteckningar, 


94 


af Universitetet och inférlifvas, dir de forut icke finnas, med 
dess Ofriga finska samlingar, hvilka savidt utrymmet detsamma 
framdeles medger, komma att uppstillas i en afskild lokal under 
benémning af Universitetets Finska naturalhistoriska museum, 


men alla 6fverflédiga dupletter, som darigenom komma Uni- 


versitetet till handa, anvandas till att genom byte rikta med 
nya djur- och vaxtspecies Universitetets antingen inhemska 
eller utlandska samlingar. 

2:0 Varden och inseendet 6fver Finska museum tillkommer 
prefekterna 6fver Universitetets 6friga naturalhistoriska sam- 
lingar, med bitrade af ett efter behofvet afpassadt antal inten- 
denter, som af prefekterna och Siallskapet gemensamt utses 
och af Consistorium tillf6rordnas; agande dessa senare att, 
sa ofta néddigt prdfvas, hos Sallskapet anmala om de férandrin- 
gar, samlingen tid efter annan kunnat underga. 


3:0 Det finska naturalhistoriska museum ar liksom 6friga 


samlingar vid Universitetet pa vissa diartill bestamda tider till- 
gangligt for allmainheten och andra den finska Faunans och 
Florans vanner. 

Den 11 maj 1858 antecknades detta Konsistoriets beslut i 
Sallskapets protokoll. 

Nu skedde ocksa férsoning med de medlemmar som ar 1849 
uttradt ur Sallskapet. Redan pa arsmétet 1857, da det ursprung- 
liga foreningsforslaget omfattats af Sallskapet, hade i samman- 
hang darmed denna sak tagits till tal. Protokollet siger hirom: 


»Herr ordféranden hemstillde huruvida icke numera, sedan 


Sallskapet ingatt pa den har ofvan omférmilda férening emel- 


lan Sallskapets och Universitetets samlingar, de af Sallskapets: 


ledaméter, hvilka harférinnan pa angifna grunder afsagt sig 
ledamotskapet i Sallskapet, kunde ater utan nytt férslag och 
val, i fall de sa 6nskade, blifva raknade och ansedda sasom med- 
lemmar af Sallskapet; och som Sallskapet fann godt hartill 
samtycka, blef till Herr ordféranden 6fverlemnadt att veder- 
borande harom. férstindiga; som antecknades). 

Vid métet den 11 maj 1858 uppbréts en férseglad skrifvelse, 
utgoérande svar harpa. Den var undertecknad af herrar Norp- 
MANN, BONSDORFF, v. WRIGHT och MAKiIn — I_mMont och 


95 


och MANNERHEIM hade aflidit, NoRDENSKIOLD flyttat fran 
Helsingfors. Att skrifvelsen var uppsatt af BONSDORFF 4r 
uppenbart. Den hade féljande lydelse: 


Till Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. 


Da undertecknade, under de f6rhallanden som agde rum inom 
Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica ar 1849, nogsamt funno, 
att vi icke kunde verksamt bidraga till vinnande af indamalet med 
Sillskapets stiftelse, fattade vi efter mogen Ofverlaggning, det be- 
slut att, genom en till Sallskapet ingifven skrift, anhalla om att af- 
féras fran antalet af Sallskapets ledaméter, skedde detta i det hopp 
att, under en mera ansprakslés verksamhet, kunna nagot bidraga 
till grundande af en samling af Finska naturalier for Universitetet. 
Resultatet af var verksamhet i denna riktning tillhor icke oss att 
bed6ma. Karlek till sjilfva saken har stidse utgjort det enda mo- 
tivet till var verksamhet, likasom vi till folje diraf, ehuru skiljde 
fran Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica, icke ett 6gonblick upp- 
hért att med intresse betrakta Sillskapets verksamhet i enahanda 
riktning, emedan denna dubbla verksamhet fér ett gemensamt 
aindamal, enligt var asikt, maste icke undergrafva, utan verksamt 
bidraga till ett snarare vinnande af niarmare kinnedom om Fader- 
neslandets Fauna och Flora. Sedan, pa Sillskapets pro Fauna et 
Flora Fennica hos Consistorium Academicum gjorda framstallning, 
numera Siallskapets samlingar af finske naturalier blifvit med Uni- 
versitetets enahanda samlingar férenade, férklarade vi, pa forfra- 
gan af Sallskapets nuvarande Ordférande, om vi efter samlingarnes 
férening ville ater intrida sisom medlemmar af Sallskapet pro Fauna 
et Flora Fennica, att vi, lifvade af karlek till foremalet for Sallskapets 
verksamhet, vore dartill benigne »om Siallskapet skulle yttra en 
sadan 6nskan». Den 20 mars innevarande ar emottogo vi ett af 
Sallskapets nuvarande sekreterare undertecknadt protokollsutdrag 
af den 31 maj sistlidet ar, som vi hirjamte hafva aran bifoga. 

Da vi likval hysa fortroende till Sallskapets uppfattning af den 
delicata beskaffenheten af detta fdrhallande, och en besynnerlig 
édets lek fogat, att samme man, hvars forhallande vid ett Siallska- 
pets sammantride vintern 1849, foretradesvis vallade var afgang 
fran Sallskapet, nu afven, sisom Sillskapets sekreterare, genom 
protokollsutdrag »férstindigat» oss dirom, att Sallskapet funnit 
godt samtycka, att vi ater skulle erhalla raitt, att sasom ledaméter 
inga i Sallskapet, har hos oss uppstatt tvifvel dirpa, huruvida detta 
blifvit i berérda protokollsutdrag, uttryckt pa ett sitt som ar 6fver- 
ensstammande med Sillskapets uppfattning af saken, eller pa ett 
sitt som ar ett uttryck af Sekreterarens ej mindre obekantskap med 


96 


den sanna naturforskningens mildrande inflytande pa mannisko- 
sinnet, in bristande férmaga att uppfatta den delicata sidan af for- 
berorda férhallande. 

Af sadan anledning utbedja vi oss hirmedelst, att fa hos Sall- 
skapet pro Fauna et Flora Fennica géra den forfragan, huruvida 
Sallskapet godkanner den anda och det satt i framstallningen som 
genomgar ofvan aberopade protokollsutdrag, eller anser sig bora 
uttrycka den 6nskan eller det hopp att vi, som till folje af var stall- 
ning vid Universitetet, deltaga i varden af dess naturaliesamlingar, 
sedan Sallskapets och Universitetets samlingar af finska naturalier, 
numera blifvit forenade, ater skulle sasom ledamoter inga 1 Sallska- 
pet. Vi finna nogsamt den brist pa enhet som maste vara féljden af 
en fortfarande sdndring, hvarfor vi for var del, lifvade af karlek till 
den finska naturforskningen, 6nska vinna tillfalle att ater inga sasom 
ledaméter i ett Sallskap, hvars andamal alltid utgjort foremal for 
var karlek. Delicatessens fordringar anse vi oss likval icke kunna 
eller béra uppoffra, da, om sadant ifven skulle ske, ett obehagligt 
intryck af liden of6rratt kvarstar, som hindrar den lefvande karleks- 
fulla forening mellan Sallskapets nirvarande och oss sasom dess 
f.d. ledamoter, hvilken, enligt var uppfattning maste utgdra ett 
nodvandigt villkor fér en lefvande och fruktbringande verksamhet 
for det adla mal, som utgoér det yttersta malet for all naturforskning 
och sarskildt den finska. 

Under afvaktan af Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica svar 
pa denna var 6dmjuka férfragan, hafva vi airan teckna Sallskapets 


f. d. ledam6ter 


Alex. v. Nordmann EK. J. Bonsdorff 
M. von Wright Fr. W. Maklin 


I anledning af denna skrifvelse »fann Sallskapet godt att i 
afgaende bref till nimnde Herrar férklara bade sin 6nskan och 
sitt hopp vara, sésom detsamma af Sallskapets ordférande 
aifven muntligen redan blifvit dem harférinnan tillkannagifvet, 
att de ater tacktes utan nytt forslag och val inga sasom leda- 
moter i Sallskapet». 

Sa var da omsider denna langvariga schism bilagd. 


Den i princip antagna foéraindringen i Sallskapets stallning 
kunde gifvetvis icke genomféras utan att en motsvarande for- 
andring af stadgarna egt rum. Redan i mars 1858, da fragans 
utgang syntes gifven, tillsattes i sadant syfte en kommitté 


es 


ee 


ee ee ee 


97 


bestaende af professor MOBERG, assessor RABBE, medicine- 
kandidaten A. E. NYLANDER samt magistrarna A. H. CuypeE- 
nius och Tu. Satan. Det af denna uppgjorda forslaget till 
nya stadgar antogs enhilligt pa arsm6tet den 27 maj 1858, och 
den 2 november s. a. blefvo de nya stadgarna 4 hégsta ort 
stadfasta. 

Jamférda med de gamla stadgarna af ar 1829 forete dessa 
nya stadgar inga genomgripande sakliga férandringar, om man 
franser de af 6fverenskommelsen med Universitetet betingade. 

Sallskapets uppgift skulle som férr vara att samla materia- 
lier till en i mdjligaste matto fullstiéndig Fauna och Flora Fen- 
nica, materialier bestaende dels af naturalster, dels af uppgif- 
ter och underrattelser om dem, men nu utsades det att allt 
detta skulle bearbetas och resultaten offentliggéras. 

I sina tio kapitel och 50 paragrafer forete de nya stadgarna 
en afgjord férenkling af Sallskapets organisation, en forenkling 
som under arens lopp de facto intridt och som nu fastslogs. - 
Af embetsmannen bibehéllos ordféranden, viceordféranden, 
sekreteraren, skattmistaren och intendenterne, dessa sist- 
namnda till ett antal, lampadt efter behofvet, medan de 6f- 
riga forsvunno: registratorn, ikonografen, kalligrafen och ama- 
nuenserna. Erfarenheten hade lingesedan visat att de ford- 
ringar som stilldes pa registratorn voro omdjliga att fylla och 
att de varf som alagts de 6friga icke krafde nagra bestaémda 
personer. Helt saikert hade en liknande reform féresvafvat 
NorpMAnn, da han ar 1849 talade om stadgarnas féraldrade 
bestémningar. Da hade tanken pa en férandring tillbakavisats 
nastan med fortrytelse, nu var reformen alldeles sjalffallen, 
en tydlig illustration af den stora rol personligheten spelar vid 
de sa kallade objektiva besluten. 

All sjalfskrifvenhet betraffande embetsmannen upphorde. 
Dessa skulle viljas 4 arsmétet, utom intendenterna. Rérande 
dessa stadgades: »Férestandarne for de siarskilde delarne af 
Universitetets Finska naturalhistoriska Museum aga att, hvar 
for sin afdelning, féresla en eller flere intendenter. Antager 
Sallskapet forslaget, géres hos Universitetets Konsistorium an- 
milan om dessas tillférordnande». Intendenternas Aliggande 


o 
i 


98 


var att tillhandaga vederbérande prefekter vid varden och 
ordnandet af den del af Museum dar de voro anstallda, att 
till Museum 6fverlimna Sallskapets bidrag och hos Sallskapet 
anmila om de férandringar, deras afdelning af Museum tid 
efter annan undergatt. 

Sammantridena skulle som f6érr hallas endast under de 
akademiska liseterminerna, men tiden for dem bestaémdes af 
ordféranden. ‘Till viktiga besluts fattande fordrades narvaro 
af minst tio ledaméter, men for mindre viktiga fem, da de voro 
ense. En egenartad, om Konsistoriets sammantraden erinrande 
praigel hade métena fatt, om dar yrkats pa 6ppen omréstning: 
da skulle en sadan verkstallas och medlemmarna résta i tur 
efter alder inom Sallskapet, de yngsta forst, efter dem embets- 
mannen i sin bestémda ordning. Sannolikt hade denna bestém- 
ning inforts, med tanken pa schismen 1849, for att hindra en 
oansvarig majoritet af okind struktur att genomdrifva sin 
vilja. — En sadan 6ppen votering torde aldrig hafva kommit 
till anvandning. 

Arssammantradet forlades till den 13 maj, Floras dag; den 
forra tidpunkten var icke mer lamplig, da terminen icke mer 
slutade den 15 juni utan den 31 maj. Endast pa arsdagen kunde 
forandringar i stadgarna beslutas och det med enkel pluralitet; 
hégvederborlig stadfaistelse var dock sedan ndédvandig. 

Af Séallskapets staende fond far ej annat an de influtna 
rantorna anvandas innan den uppgatt till 3000 rubel silfver 
(= 12,000 mark), men hvad darutéfver finnes i densamma far 
Sallskapet vid f6refallande behof pa arsdagen disponera. 

Till Universitetets Finska museum 6fverlamnar Sallskapet 
alla de inhemska organiska naturalster det kunnat samman- 
bringa. Da inventering af detta museum anstiilles, béra tvenne 
af Sallskapet utsedda inventeringsman narvara och om forlop- 
pet i Sallskapet anméala. 

De uppgifter om Finlands fauna och flora som Sallskapet 
genom utfasta honorarier eller pa annat sétt kunnat forskaffa sig, 
meddelas at Universitetet eller Finska Vetenskaps-Societeten, 
i fall Sallskapet ej ser sig i stand att genom en egen tidskrift 
gifva dem offentlighet. 


mee 2 


99 


Kommer Sillskapet att upphora, tillfaller all dess egendom 
Universitetet, som drager férsorg dirom att rantorna a penninge- 
medlen anvindas till fordel for Finlands naturalhistoria i all- 
manhet samt sarskildt for Universitetets Finska naturalhisto- 
riska museum. 

I det stora hela férete dessa stadgar, sasom redan antyddes, 
en afgjord forenkling i bredd med de aldre. Den vialmenta foére- 
skriften i § 30 for de i staden varande ledamOterna att flitigt 
bivista sammantradena af nit for vinnande af Sallskapets anda- 
mal, leder tanken os6kt till § 2791 de nagra ar tidigare utgifna 
universitetsstatuterna dar det hette »studerande vinnligge sig 
om Guds sanna kainnedom och dyrkan samt biviste Guds- 
tjansten uppmarksamt, stilla och med andakt». 


Ofverlatelsen af samlingarna till Universitetets Museum 
skedde smaningom, delvis hade den redan tidigare skett, men 
ett formellt 6fverlamnande af dem egde rum i Konsistoriet den 
11 maj 1859, genom de af Sallskapet hartill utsedda depute- 
rade, ordféranden och de tva intendenterna. Enligt  férteck- 
ningarna innehdéllo dessa samlingar: 


Vertebrater : 
Daggdjur 25 arter o. varieteter i 35 exemplar. 
Faglar 185» i 683 » 
Amfibier Gitcisp bd G. » 
Fiskar 38» i 104 » 
Mollusker tory i 400 » 
Insekter : 
Coleoptera 1836» i 4896 » 
Hemiptera 194 » i 615 » 
Hymenoptera 167 » i 579 » 
Lepidoptera 553 » i 1669 » 
Diptera 302.» 1. 637 » 
V deter: 


Monokotyledoner 286 arter. 
Dikotyledoner 706 » 


Gymnospermer _ 4: arter. 
Characeer | 

Eqvisetaceer Be) Foy 
Ormbunkar | 

Mossor 329 » 
Alger 69 » 
Lafvar abe sid 
Svampar 374» 


Vid meddelandet af dessa sifferuppgifter gr MOBERG i sin 
historik 6fver Sallskapet 1821—1871 den anmiarkning, »att an- 
tingen dessa férteckningar varit mycket ofullstandiga (man 
saknar t.ex. hela aggsamlingen, 4fvensom insektordningarna 
orthoptera och neuroptera, entozoerna m. m.) eller ock en 
stor del af Sallskapets samlingar pa ett och annat satt gatt for- 
lorade», och han upplyser att af fagelsamlingen inforlifvades 
blott en ringa del (45 exx.) med Universitetets finska museum, 
hvars fagelafdelning ju, sasom tidigare utlagts, var synnerligen 
rikhaltig och vacker, men att till gymnasierna i landet skank- 
tes icke obetydliga partier, till gymnasium i Borga 35 arter 
(jamte 3 daggdjur och 1 amfibie), till det i Tavastehus 70 arter 
1 85 exx., till Vasa gymnasium 88 arter i 89 exx., samt till det 
i Kuopio 107 arter i 116 exx. 


Harmed hade alltsa Sallskapets museum upphort att existera 
och en sa att saga officiell grund blifvit lagd till Universitetets 
samling af inhemska naturalster. For den nu lefvande gene- 
rationen f6refaller det obegripligt att en som det tyckes sa 
enkel och naturlig sak som den att Universitetet borde kunna 
uppvisa en samling af Finlands djur och vaxter icke tidigare 
klart framstatt, men att en sadan verkligen icke varit patankt 
pa 1830- och 1840-talet framgar ofértydbart af det som harom 
meddelats. Att ett finlandskt museum borde skapas, stod klart 
for Sallskapets grundlaggare, men att Universitetet hade nagra 
forpliktelser i detta afseende, det klarnade férst under denna 
tid af splittring och forfall, da den finlandska fagelsamlingen 
naira nog pa trots skapades och det efterhand visade sig att 


101 


uppgiften att uppratta och underhalla ett museum var for om- 
fattande och fér svar for att af Fauna-Sallskapet med dess 
sma resurser och vexlande personal kunna lésas. 

Den nu skildrade perioden af Sallskapets tillvaro far sin 
naturliga afslutning med arsmoétet 1859. Den aterblick som 
vid detta tillfalle gjordes af ordféranden, och den betraktelse 
6fver framtiden han anstillde ar alltf6r upplysande for att icke 
har till afslutning meddelas. Professor MosBErc skrifver: 

»Underkastar man Siillskapets trettioariga verksamhet en 
opartisk granskning utan att lata forvilla sig hvarken af deras 
omdémen, som icke vardat sig om att deltaga daruti eller be- 
gagna sig daraf och darfo6re dairom ingenting veta, eller deras, 
som val kinna, men ej vilja erkénna hvad som blifvit gjordt, 
eller slutligen deras, som i nagon betydligare man arbetat f6r 
Sallskapets f4ndamal och darfo6re mahainda for hogt uppskatta 
dess prestationer, torde man finna att densamma visserligen 
icke 6fvertraiffat nagons f6rhoppningar, att den tidtals synts 
likasom afbruten och i allmanhet under skilda perioder haft 
olika, men mestadels nagot ensidiga riktningar, samt att den 
mera gatt ut pa att samla an att gora dessa samlingar anvand- 
bara och nyttiga for andra an insamlarena sjaliva; men att den 
dock fér kinnedomen af vart lands naturalhistoriska férhallan- 
den varit ganska gagnande och fortjanstfull. Till bestyrkande 
af det sistnémnda vill jag — emedan detta kunde anses sasom 
en slags sjalfber6mmelse — endast fraga: har kunskapen i 
Finlands naturalhistorie gjort nagra framsteg under de senaste 
trettio aren? — och om detta ar obestridligt, huru mycket af. 
dessa star i omedelbart sammanhang med Sallskapets verksam- 
het och huru mycket i denna vig har skett oberoende derat? 
Svaret harpa, om det vill gra ansprak pa nagon rattvisa, maste 
for Sallskapet blifva ganska fordelaktigt. Och den som helst 
till nagon del kan uppfatta under hvilka ogynnsamma yttre 
och inre férhallanden detsamma statt i nara tjugo ars tid, maste 
ovillkorligen medgifva att hvad Sallskapet astadkommit har 
skett endast darfére att Sallskapet sasom sadant existerat, 
att det utgjort en sammanhallnings- och stédjepunkt for fleres 
gemensamma strifvanden. Dock, huru mycket mera skulle 


102 


icke hafva kunnat utrattas, om alla som dartill agt formaga, 
bidragit till beframjande af Sallskapets syftemal! 

Vid Sallskapets inrattning afsags insamling och. forvaring 
af Finlands organiska naturalster eller anlaggande af ett Finskt 
naturalhistoriskt museum sasom dess egentliga och nastan 
uteslutande andamal. Detta var ock naturligtvis alldeles rik- 
tigt i bérjan. Det forutsattes nimligen sasom en utan all fraga 
sjalffallen sak, att dessa samlingar skulle bestammas, ordnas 
och vardas af eller under ledning af lararene i naturalhistorien 
och tjanstemannen vid Universitetets Museum, hvilka skulle 
utg6ra kiirnan och medelpunkten af Sallskapet. Det forutsattes 
att desse framfor allt skulle egna sina insikter och sitt nit at 
utredningen af den fosterlindska naturen, att dessa samlingar, 
till hvilkas astadkommande bidrag af naturalster och penningar 
samlats fran alla trakter och bland alla bildade samhallsklasser 
inom landet, skulle anses sasom ett af hela nationen dem anfor- 
trodt depositum, som till landets heder af dem borde pa det 
basta och samvetsgrannaste forvaltas. Sallskapet i dess helhet, 
som utgéres af mer och mindre eller mahanda alldeles icke f6r 
saken intresserade personer, nagra fa dilettanter och en ringa 
del af den studerande ungdomen, kan i basta fall ej] pa annat 
sitt till andamalets vinnande bidraga ain genom fortfarande 
insamlingar och understédjande af insamlingsresor. Men hvad 
maste blifva féljden hairvid om det f6rutnamnda bestéimman- 
det och ordnandet af en eller annan orsak uteblef? Hopandet 
af samlingar, hvilkas viirde var okandt, som darfére lamnades 
oupptagna eller vriktes kaotiskt om hvarandra och forstérdes 
for att ater med nya kostnader anyo insamlas. Bristen pa 
skickliga och erfarna preparatérer i bérjan af samlingarnas 
anligening gjorde ock stérsta delen af uppstallda daggdjur 
och faglar foga presentabla, den helt och hallet forfelade forsta 
inredningen féretedde néstan odfvervinnerliga svarigheter f6r 
en systematisk anordning och erforderlig konservering. Fér 
att forbattra det misslyckade, afhjalpa de begangna felen samt 
under samlingarnas tilltagande miéingd bibehalla ordning och 
prydlighet hos desamma, hade derfoére behofts ett tillrackligt 
antal standige intendenter, som diarat mera uteslutande kunnat 


ed ee ee 


103 


egna sig. Val maste medgifvas att dock mycket (i forhallande 
till de fa arbetande ledaméterna) blifvit ordnadt och bevaradt, 
att vissa delar t.ex. den botaniska samlingen, nagra insekt- 
ordningar samt den aénnu ganska nya mollusksamlingen, i detta 
hanseende haft ett féretriidesvis gynnsamt dde, men total- 
intrycket af det Finska musei tillstand kunde dock ej blitva 
annat in hégst otillfredsstallande. 

Da nu Sallskapet, som dock i det langsta ville hoppas att 
nagra ibland de fér dess syften arbetande unge naturforskare 
skulle sa linge kvarstadna vid Universitetet, att de kunde 
ataga sig ordnandet af dess samlingar, oupphdérligt besveks i 
denna forhoppning, da den ene efter den andre, just da de i 
detta hinseende kunde begynna att gagna, nédgades 6fverga 
till andra verksamhetsfalt eller egna sig at lirarekall i natural- 
historien pa andra orter, insag Sillskapet allt tydligare att 
uppstallandet och vardandet af ett Finskt naturalhistoriskt 
Museum ej af detsamma till batnad for naturforskningen i 
Finland sasom ett hufvudindamal ytterligare kunde vidhallas. 
Det hade erfordrats vida stérre penningetillgangar an de, hvar- 
6fver Sallskapet kan disponera, for att sasom intendenter vid 
sina samlingar kunna fasta dirtill kvalificerade personer, sedan 
de, hvilkas ledande och ordnande verksamhet i framsta rummet 
hade pariknats, af i deras é6fvertygelse giltiga skal, dragit sig 
ifran Sallskapet. Men under sadana forhallanden — och da 
hartill kommer att Universitetet sjalf hade begynnt och vidare 
fortfor att bilda Finska naturaliesamlingar pa flere hall och pa 
dessa speciella delar kunde depensera vida mer an Sallskapet 
egde att anvinda pa det hela, da hvarjehanda hinder fér fér- 
kofran af Sillskapets samlingar uppstodo just genom det skefva 
férhallandet till Universitetets, maste det slutligen afven for 
dess mest tillgifna vinner blifva klart, att en sa olika taflan 
ej kunde leda till nagot for Sallskapet formanligt resultat, och 
att de ringa krafter som stodo detsamma till buds, i sjalfva verket 
hellre borde offras 4t Universitetets samlingar, an at adflandet 
med egna, som icke kunde erhalla standiga och lampliga ord- 
nare och vardare. Likval har Sallskapet icke utan allvarsamt 
motstand latit denna for detsamma i alla fall for6dmjukande 


104 


tanke hos sig vinna insteg; for atta ar sedan forkastade Sall- 
skapet naéstan enhalligt det da af mig dirom vackta forslaget 
och forst sex ar sednare antogs detsamma. Och troligen skulle 
icke ens da annu detta skett, om Sallskapet icke dai flere ar varit 
i saknad af den vetenskapsmans verksamma bitrade, vid hvil- 
ken dess framtidsforhoppningar lange varit och annu dro fére- 
tradesvis fistade. 

En annan, ehuru med den férra nara sammanhangande, 
orsak till detta steg var den hos Sallskapet allt mer rotfastade 
éfvertygelsen att forenimnda hufvudaindamal for dess verk- 
samhet — bildandet af ett fullstaéndigt Finskt museum — all- 
deles icke stod att vinnas pa annat satt 4n genom dess samlin- 
gars Ofverlatande till Universitetet. Att underhalla (om ock 
blott partiellt) tvenne sadana mAaste for detta anses vara on6- 
digt; dess bisténd var saledes i tidernas langd mahanda ej att 
parakna; utan detta var musei existens i nagon stérre skala 
omojlig; nagon 6fverflyttning af Universitetets samlingar pa 
Sallskapet var absolut oti&nkbar, och de naturvetenskapliga 
kapaciteter, som har pa orten fér nérvarande och fér framtiden 
kunna paraiknas, tagas allt for val i ansprak for en enda sam- 
ling, om denna skall blifva sadan att den hedrar sitt land. Saill- 
skapet var ju inrattadt for att genom férening af all verksamhet 
at detta hall méjliggéra ett fullstandigt Finskt naturalhisto- 
riskt museum; om detta var blott fastadt vid Universitetet 
eller verkligen tillhérde detsamma, borde fér Sallskapet i det 
hela vara en likgiltig sak, da i alla haénseenden Universitetet 
och dess naturalhistorici maste utgéra den cardo rerum, hvarpa 
hela ideen rérde sig. Men genom denna férening ansag Sall- 
skapet dessutom afven en annan férdel kunna uppnas, den att 
de vid Universitetet befintliga Finska naturalhistoriska sam- 
lingar, som nu dro spridda pa flera hall, dérigenom kunde nar- 
mare sammanfoéras. Déarfore skedde 6fverlatelsen af Sallska- 
pets samlingar till Universitetet med det uttryckliga forbehall 
att af det senares samlingar i Finsk zoologi och botanik skulle 
jamte dessa bildas ett enda helt, ett verkligt Finskt natural- 
historiskt museum och Universitetets Konsistorium afgaf afven 
dirom sitt bestiimda lofte. Vinnandet af Sallskapets afsikter 


105. 


beror nistan helt och hallet af detta léftes realiserande. Me- 
ningarne dirom kunna visserligen, med anledning af hvad i 
detta hanseende redan skett, vara delade, och farhagorna aro 
kanhanda lika berittigade som férhoppningarne, — Sallskapet 
har likval i saken gjort hvad det kunnat géra, och bér ej na- 
gonsin gifva sig tillfreds forr an detta léfte blifvit uppfylldt. 

Sallskapets strafvande bér saledes hadanefter blifva i framsta 
rummet att arbeta pa verkstillandet af naémnda forening af de 
Finska naturaliesamlingarne och astadkommandet af ett kon- 
kret svar pa fragan: hvar finnes det Finska naturalhistoriska 
museum, som i Konsistorii och Sallskapets protokoller samt i det 
sistnimndas nu gillande stadgar omtalas? vidare att befordra 
detta Musei tillvaxt och forkofran, sa att det med heder till alla 
delar kan stiillas i bredd med andra dylika nationella samlingar; 
for det tredje att sprida kunskapen om dithérande foremal utom 
dess lador och vaggar till sa val landets for bildning tillgangliga 
allmainhet som den larda verlden inom och utom faderneslan- 
dets granser. Sallskapet ager dirfére ett ganska vidstrackt falt 
for sin verksamhet bade sasom samlande och bearbetande, utan 
att behdfva efterstrafva nagot for detsamma omdjligt. Kan 
Sallskapet ater ej heller at dessa hall nagot utratta, sa har det 
ovillkorligen spelat ut sin role och ar ej annat an sin déd vardt.» 


Ett litet tillagg ma har annu finna plats rérande Sallskapets 
ekonomi. Denna hade som vi sett ursprungligen varit till va- 
sentlig del baserad pa medlemmarnes arsafgifter. Men dessa 
infléto naturligtvis hégst oregelbundet, i synnerhet fran lands- 
orten, hvaraf en mangd svarigheter hiarfloto. Darfér beslots 
ar 1846 att de ledaméter som i tolf ar betalt arsafgift, skulle 
sedan vara darifran frikallade. Afven denna uppbord foérorsa- 
kade emellertid stora svarigheter, hvarfér stadgandet tva ar 
senare A4ndrades salunda att endast en inskrifningsafgift, som 
fér studerande bestimdes till 3 rub. (= 12 mark) och for de 
6friga till 5 rubel silfver, af hvarje inléndsk ledamot skulle er- 
liggas. Sedan de resterande afgifterna, savidt mdjligt var, 
under ar 1851 blifvit genom ombudsmannen indrifna, infordes 
stérre reda och ordning i Sallskapets penningeangelagenheter. 


106 


IY... Tiden, 1659—1921. 


Inom den akademiska varlden hade genom de nya statu- 
terna af 1852 betydande forandringar intraffat. Adjunktu- 
rerna, som icke motsvarat de férvintningar man stillt pa dem, 
hade slopats och deras innehafvare kommit pa indragningsstat, 
alltsa ocksa museumsinspektorn doktor SAHLBERG. Natural- 
historiens intressen hade emellertid tillgodosetts genom att 
professuren uppdelats i tva, en i zoologi och en i botanik. 
NORDMANN hade opterat for den férra. Professuren i botanik 
hade anslagits ledig. NyLANDER, som sedan nyarstiden 1851 fér 
naturvetenskapliga studier uppehdll sig i Paris, hade ansdkt 
denna tjainst och fatt speciminationstid utsatt till hésten 1854. 
Det mellankommande orientaliska kriget och senare andra 
omsténdigheter gjorde att han férst varen 1857 speciminerade 
for tjansten med sin Monographia Caliciorum. I november 
samma ar kom utnamningen, men han erhdll genast tjanst- 
ledighet for den aterstaende delen af lisearet. Han var nim- 
ligen da sysselsatt med sitt stora arbete Synopsis Lichenum, 
hvars forsta del utkom sommaren 1858. Inom Sallskapet rikta- 
des allas blickar nu pa honom, och vid arsm6étet 1858 valdes 
han franvarande till vice-ordférande. 

Under sin vistelse utomlands hade NYLANDER utvecklat 
sig till en forskare af erkaind rang. Da han 1850 reste ut, hade 
han planlagt saval medicinska som naturalhistoriska studier. 
I Paris var han med om vissa medicinska och fysiologiska fére- 


lasningar och kurser, men framst riktades hans studier pa laf-— 


varna. Museernas och enskilda forskares rika samlingar visste 
han tillgodogéra sig liksom bibliotekens skatter. Hastigt fordju- 
pade han sig i dessa vaixters systematik; redan 1854 utgaf han 
Essai d'une nouvelle classification des Lichens, ett af hans hufvud- 
arbeten, innehallande ett nytt system for dessa vixter. Nagra 
ar senare féljde Prodromus Lichenographie Gallic, och sa tog han 
itu med Synopsis Lichenum som skulle behandla alla varldens 
lafvar. Sina arbeten i Paris fick han nu lof att afbryta, och vid 
héstterminens boérjan 1858 infann han sig pa sin post. Af de 


» eh gtk Meo Oar 


P18 Ff, 


Acta Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 50. 








oe a FECA » sslataae 
































107 


manefaldiga géromal honom sasom professor alag var det egent- 
ligen endast det vetenskapliga samlare- och museiarbetet som 
intresserade honom. At detta hingaf han sig med den lidelse- 
fulla energi som priiglade hans viisen. De katedrala forelasnin- 
garna knappade han in sa mycket som méjligt, men férlade 
tyngdpunkten af sin undervisning till exkursionerna. Bland 
hans elever fanns icke mer fn en tanke om hans foérmaga att 
lifva och intressera och om hans vanliga hjalpsamhet. Sin hut- 
vudsakliga verksamhet férlade han dock till Botaniska museum. 
Dar arbetade han dagarna igenom; da och da torde han till 
och med hafva sofvit dar. Till en bérjan var han helt och hallet 
hanvisad till sig sjalf. Bland de unga medlemmarna af Sall- 
skapet funnos visserligen flere som af intresse hjalpte till, men 
han var icke odeladt néjd med dem. »De unga sakna ruff och 
iro granslést slarfviga» skref han; »orthographi och ordning ar 
fér dem bara pedantism, snygghet en onddig lyx. SaLAN ar 
den baste botanist jag funnit hair, och ganska omsorgsfull och 
kritisk i sina bestamningar.» 

Denne unge medicinekandidat blef pa hans forslag ar 1859 
anstalld som amanuens vid Botaniska museum. Sasom tidigare 
omnaimnts hade SaLAN varit en intresserad medhjalpare vid 
férkofrandet af det inhemska herbarium som BONSDORFF med 
bitrade af Erik NIKLANDER skapat. Efter den sistnamndes 
_ déd ar 1856 — han skét sig pa grund af karleksgriller — syss- 
lade han fortfarande dirmed. Sagda ar utsags han ocksa till 
Sallskapets botaniska intendent och fick dessutom ett stipen- 
dium fér exkursioner i éstra Nyland. Han var nu den framste 
kannaren af de inhemska vaxtsamlingarna. I december 1858 
anmialdes for Sallskapet att han uppgjort en forteckning 6fver 
karlvaxterna och mossorna. I anslutning hartill anmodade 
Sallskapet NyLANDER att ombesérja bestiémningen och kata- 
_logiseringen af de aterstaende kryptogamerna. Med detta 
arbete tog han genast itu. Det fortskred raskt. Pa marsmO6tet 
-1859 bestaémdes att katalogens titel skulle bli »Herbariwm Muse 
Fennici, Forteckning 6fver Finska Musei Vaxtsamling, utgif- 
ven af Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica och uppgjord af 
W. NYLANDER och TH. S&LAN». Sa skref NYLANDER foretalet, 


108 


och pa aprilmoétet fattades definitivt beslut om tryckningen. 
I juni utkom arbetet; dess pris bestimdes till 50 kopek. 

Den systematiska uppstillningen af karlvixterna ansl6t 
sig till den » Hartmans Skandinaviens Flora 7:e uppl., dock 
hade NYLANDER omgrupperat frévaxternas familjer i syfte att 
gifva de hégst staende en hedersplats i midten. Bérjan gjordes 
med monokotyledonerna som ordnades i en uppstigande serie 
fran Gramina till Orchidaceew; direfter féljde dikotyledonerna 
fran Composite nedat. Lafvarna voro gifvetvis ordnade efter 
NYLANDERS eget system. 

Jaimford med den tidigare forteckningen, utvisar detta arbete 
i hvilken hég grad herbariet och darmed afven kénnedomen 
om Finlands flora gatt framat under de foérflutna sju aren. 
Art-antalet af kairlvixter hade stigit fran 878 till 1025, mossorna 
fran 111 till 333, lafvarna fran 217 till 316, och afven algerna 
och svamparna funnos nu fértecknade. Icke nog hirmed. Me- 
dan tidigare arterna voro representerade af exemplar fran ratt 
fa hall, hade nu en mangd sadana tillkommit fran olika delar 
af landet. Med berattigad sjalfkinsla kunde darfor i foretalet 
sagas: »Finska museets herbarium ar redan nog rikt och full- 
standigt for att kunna stéllas i bredd med nationalherbarier i 
utlandet. Men — sa lydde fortsaittningen — Sallskapet anser 
sig ej] hafva gjort nog da det i Finska museum f6renat exemplar 
af i det nairmaste alla vaxter som aro kinda for Finland. De 
sarskilda provinsernas flora b6ér fullstandigt representeras i 
denna nationalsamling. En sadan fullstandighet ar annu icke 
uppnadd. Manga delar af landet aro férsummade i botaniskt 
afseende och vissa brancher af kryptogamer sasom alger och 
svampar, bland hvilka arterna ofta svarligen kunna bestémmas 
pa torkade exemplar aro foga undersékta. Ett vidt och vackert 
falt aterstar saledes annu fér Sallskapets verksamhet afven 
at detta hall.» 

Den gamla provinsindelningen hade utvecklats. Karelen, 
dir NYLANDER och andra hade exkurrerat, uppdelades nu 1 
sédra, norra och Ladoga Karelen, fran Osterbotten hade sédra 
Osterbotten afskiljts, och dessutom hade tva alldeles nya pro- 
vinser tillkommit, Ryska Karelen och Ryska Lappmarken. 


109 


Redan WIiRZEN hade 1837, da han skref om Finlands offi- 
cinella vaixter, s6kt bestémdt begrinsa »Finland» och darvid 
kommit till en helt olika vardering af gransen i vaster och oster. 
Torne- och Muonioalfvar utmarkte den politiska gransen. Pa 
andra sidan om dem lag Sverige med den svenska floran, som 
var kind och som var de svenska botanisterna férbehallen. 
Men pa andra sidan om den 6stra gransen lag ett omrade som 
_ var sa godt som okandt och som ingen brydde sig om, men dar 
naturen efter allt att déma var ratt lik den i Finland. Langre 
bort bérjade det stora ryska slattlandet. Neva, Ladoga, Svir, 
Onega, Vig-sj6n och -floden samt Hvita hafvet foref6ll honom 
att vara en naturlig grains. NyLANDER sjalf hade som vi sett 
_ varit intresserad af denna gransfraga. Till en bestamd upp- 
fattning af den hade han icke kommit, men utforskandet af 
Ryska Karelen och Ryska Lappmarken hade for honom tett 
sig som en uppgift, hvilken alldeles organiskt sammanhangde 
“med undersékningen af det politiska Finland, och féljaktlgen 
upptog han vaxterna fran dessa omraden i katalogen 6fver 
den inhemska samlingen. Pa den karta som atfdljde arbetet 
framstodo dessa delar af Ryssland sasom horande till det fin- 
landska flora-omradet. Detta straickte sig for resten anda upp 
till Ishafvet och Porsanger fjord i viaster, omfattande afven 
den norska kuststrickan. »Annekteringen» af Ryska Karelen 
och Ryska Lappmarken var harmed fastslagen. 

Uti ett litet Appendix gaf NYLANDER latinska diagnoser 
for 8 lafvar och 6 svampar. Pa latin voro ocksa de anmarknin- 
gar affattade som betraffande en eller annan art i form af noter 
-voro katalogen bifogade. Féretalet var skrifvet pa svenska. 

Vid utarbetandet af detta arbete hade tydligt framstatt 
hvilka trakter af landet som framf6r andra voro i behof af un- 
dersokning. Ett sadant, latt atkomligt omrade var Satakunta 
jamte den angransande delen af sédra Osterbotten, och foreslog 
NyLANDER, redan innan katalogen var fardig, att tva unga 
naturforskare skulle sommaren 1859 sindas dit for att géra bota- 
niska insamlingar. Da de tva foregaende aren nagra exkursio- 
ner icke anordnats, funnos pengar att tillga, hvarf6r 150 rbl. s:r 
for andamalet anslogs. Icke farre 4n fem sdkande anmalde sig; 


110 


af dem stalldes studeranden ANDERS JOHAN MALMGREN och 
THEODOR SIMMING genast i férsta rummet, och da det befanns 
mojligt 6kades beloppet med 75 rubl. for kandidaten PETTER A- 
DOLF KARSTEN, som redan da gjort svamparna till sin specialitet. 

Vid arsmétet 1859 valdes NyLANDER till ordférande. Mo- 
BERG, som alltsen 1850 sammanhallit Sallskapet och bragt det 
till den tryggade stallning det nu innehade, drog sig tillbaka, 
men atog sig dock att som viceordférande allt vidare sta Sall- 
skapet till tjanst. Vid detta samma arsmote, det férsta efter 
att det nya férhallandet emellan Universitetet och Sallskapet 
intradt, infann sig ocksa professor NORDMANN och foéreslog till 
intendent for de zoologiska samlingarna student A. J. MALM- 
GREN, hvilken dartill utsags liksom Sawn till botanices in- 
tendent. Professor BoNnsporFF 6nskade icke féresla nagon 
intendent for de under hans inseende staende fagel- och dipter- 
samlingarna men inlimnade en férteckning 6fver de tidigare i 
Sallskapets virjo befintliga diptera som insamlats af PIPPING, 
BLANK o. a. Allt lofvade salunda harmoni och samarbete. 

En siarskild anledning till faignad forelag i det att en ny 
publikation narmade sig sin afslutning. Jamnsides med arbe- 
tet pa Herbarium Musei Fennici hade naimligen NYLANDER 
ombesérjt utgifvandet af ett nytt hafte af Notiserna. Afven 
detta bekostades af Finska Vetenskaps-Societeten, men det 
utgafs icke sdsom ‘de tre foregaende haftena som bihang till 
Acta i dessas kvart-format, utan trycktes 1 vanlig oktav sa- 
som tredje haftet af »Bidrag till Finlands naturkannedom, 
etnografi och statistik»; det betecknades tillika som det forsta 
haftet i en ny serie af Notiserna. Det innehdll: Notice sur 
quelques Cryptogames Scandinaves nouvelles par W. NyLAN- 
DER, Ofversigt af de i dstra Nyland vaxande Kotyledoner och 
Ormbunkar af TH. Sa#_an, Berattelse 6fver en naturhisto- 
risk resa i Karelen af J. J. CHYDENIUS och J. E. FURUHJELM, 
Analyses Mycologice af W. NyLanpeEr, Bidrag till Finlands 
Malakozoologi I af A. E. NyLANDER, Geometride, Crambide et — 
Pyralide Faunze Fennice af J. M. J. ar TENGSTROM, Anmark- 
ningar och Tillagg till Finlands Smafjaril-Fauna af densamme, 
Ad vegetationem lichenosam Helsingforsia, Savolaxize et 


111 


Alandiz addenda af W. NyLANpER, Strédda anteckningar af 
W. NYLANDER och TH. SALAN. 

Sa snart tryckningen var klar pa forsommaren 1859 reste 
NYLANDER for att fortsitta sin Synopsis tillbaka till Paris, 
dir han dréjde 6fver ett ar anda till hésten 1860. Huru lifvet. 
inom Sallskapet lisearet 1859—1860 under NyLANDERS fran- 


_ varo gestaltade sig kan icke mer utrénas. Endast tva protokoll 
fran denna tid féreligga och MosBercs arsberattelse saknas. 


Det kan man emellertid se att fraga vackts om att af Rege- 
ringen begira ett understéd for tryckningen af Sallskapets. 


_ skrifter. Vid arsmétet, dir fragan skulle behandlas, voro emel- 


lertid sa fa narvarande att nagot beslut ej kunde fattas. 
Féljande hést — NyLANDER skotte da ater sin professur — 


_ aterupptogs denna fraga. Sallskapet anhéll nu hos Regeringen 
om ett arligt bidrag af 200 rbl s:r for att fortfarande kunna 


utgifva sina skrifter om Finlands fauna och flora. Ansdkan 
var vil motiverad med att raintan a Sallskapets kapital 3000 
rbl knappt var tillracklig for bekostandet af insamlingar af 
naturalier, och att Finska Vetenskaps-Societeten, hvilken hit- 


tills bekostat utgifvandet af Sallskapets Notiser icke vidare 


sag sig 1 stand att darmed fortfara och att icke heller fran Uni- 


_versitetet nagon tryckningshjailp var att forvanta. I april 


1861 hade NyLANDER gladjen att for Sallskapet anmiila att 
den begirda summan beviljats for fem ar; troligt ar att hans 
personliga bemédanden bidragit till den lyckliga. utgangen; 
det bér ihagkommas att beviljandet af statsanslag for det ena 
eller andra kulturella strafvandet icke var en lika alldaglig 
foreteelse som i ‘vara dagar. . 

Da denna penningefraga var lést, borjade ett intensivt 
tryckningsarbete. NyLANDER utarbetade och tryckte under 
detta laisear ett af sina hufvudarbeten Lichenes Scandinavia, 
hvilket utfyllde det femte haftet af Notiserna. Och han icke 
blott arbetade och skref sjalf, han fick ocks& andra att arbeta 
och skrifva. Da man laser hans bref till ungdomsvinnen AF 
TENGSTROM, provinciallikaren i Kexholm, med deras uppma- 
ningar, rad och forfragningar gaende ut pa att framja Sallska- 
pets litterara verksamhet och samlingar, kan man forsta att. 


112 


han satte fart i dem med hvilka han hade personlig beroéring. 
Det hade sina svarigheter med de unga forfattarne — da lik- 
som nu. »Jag har rysligt brak att fa nagot tryckbart af ung- 
herrarnas opera» skref han till ar TENGSTROM, och ofta bekla- 
gar han sig 6fver huru slarfviga de aro och huru féga sinne for 
formen de hafva, en egenskap som han sjalf hade och som under 
hans vistelse i Paris ytterligare utvecklats, och huru kansliga 
de dro fér rattelser i manuskripten. Men han fick dem att skrifva. 
For att granska de uppsatser och afhandlingar som inléimnades 
till Notiserna tillsattes pa arsm6tet 1861 pa ordférandens fér- 
slag ett utskott, och utsagos till medlemmar haraf ordféranden, 
sekreteraren och intendenterna. — Under samma ar 1861 ut- 
kom det sjatte haftet af Notiserna med botaniska afhandlingar 
af Srmvminc, Karsten, MALMGREN, SELIN och NYLANDER, 
zoologiska af MALMGREN och HIsINGER, ett minnestal 6fver 
C. R. SAHLBERG af SANMARK samt en mingd strédda anteck- 
ningar af C. R. EHRsTROM, AF TENGSTROM, KarsTEN, SIMMING, 
Sa#LAN och NyLANDER. Den sistnimnde yttrade om denna tid 


»det arbete jag lisearet 1860—61 pa Museum utfért ar sa be-— 


tydligt, att nagot sadant féga erhallits genom tv eller tre 
personer, begafvade med det matt af verksamhet som har 4r 
vanligt; och jag talar endast om det manuella arbetet, ty mitt 
intellektuella museiarbete under 4ret —— — — hade sannolikt 
étverstigit hvarje annans formaga» — och likvisst betraktade 
han sina arbetsprestationer som sma i bredd med dem som 
de franska vetenskapsménnen presterade. 

Afven utom den nirmaste kretsen af botanister strickte 
sig hans omsorger. Sa fann han tillfalle att till gymnasium i 
Abo, dar da en ovanligt kunnig och intresserande lirare i natural- 
historia, lektor C. J. ARRHENIUS, verkade, af Sillskapets laf- 
dupletter sinda en mindre samling, en atgard som forfattaren 
af denna historik med tacksamhet antecknar. 

Jaémnsides med musei verksamheten uppgjorde NyLANDER 
exkursionsplaner for den stundande sommaren. Tva omraden 
tedde sig nu sasom mer 4n andra virda att underséka, norra 
Tavastland samt Ryska Karelen och Lappmarken. Den tjus- 
ning som det stora okinda alltid utéfvar pa vagsamma naturer 


113 


gjorde att NyLANnpERs blickar dock riktades mot det senare 
hallet, sarskildt pa Ryska Lappmarken, detta vidstrickta 
omrade dir efter JAKOB FELLMAN pa 1830-talet och FREDRIK 
NYLANDER ett decennium senare ingen finléndsk naturforskare 
rort sig. En undersékning af detta omrade skulle bringa 6kad 
klarhet rérande den gamla fragan om Finlands naturalhisto- 
riska grains i éster. Detta omrade borde nu i ett slag under- 
sdkas af tva samtidiga expeditioner. Den ena skulle 6fver 
Uleaborg, Kuusamo, Kantalahti och Imandra fara till Kola 
och sedan exkurrera lings Ishafvets strand anda till norska 
gransen, den andra skulle genom Petrosavodsk och Ryska 
Karelen fairdas upp till Hvita hafvet, besédka Solovetskoi och 
sedan hufvudsakligen taga de 6stra delarna af Lappska halfén 
till falt for sina undersékningar samt slutligen hamna i Kola 
afven den. Planen hade en omisskénnelig likhet med den som 
NorpMANN 1849 foreslagit, men nagra betankligheter uttalades 
icke nu, tvartom. Sju hugade exkurrenter anmalde sig. Sall- 
skapet kunde disponera 6fver tva ars rintemedel; denna summa 
var dock ej tillracklig for ett sa stort féretag, men Nylander 
utverkade i Konsistoriet ett tillskottsanslag af 300 rbl ur Hen- 
ningska fonden. Till Kola skickades licentiat KArsTEN och 
student N. J. FELLMAN (begge botanister), till Hvita hafvet 
studenterne G. SELIN (botanist och zoolog) och K. E. InBERG 
(entomolog) med 275 resp. 300 rbl; en femte deltagare stud. 
AFR. HEIKEt, blef till NyLANDERS stora ledsnad férhindrad 
att folja med till Hvita hafvet. 

Efter alla dessa arbeten och anordningar i hemlandet ansag 
sig NyLANDER kunna atervinda till sina forskningar i Paris. 
Han ansdkte tjanstledighet for det stundande lasearet, tillika 
foreslaende att docenten i Upsala J. E. ZerrerstepT skulle 
forordnas att skéta de botaniska forelaisningarna och det all- 
manna herbariet medan SaLaw skulle taga hand om tradgar- 
den och finska museum. Helt sikert afsig NyLANDER med detta 
forslag ett frimjande af den botaniska undervisningen, enir 
den anordning som férut vidtagits, da han haft tjanstledighet, 
naémligen att NorpMANN skétt professuren, endast varit en 
meningslés formalitet, och enaér nagon kompetent vikarie 

8 


114 


inom landet icke fanns. En naérmare inblick i denna fraga kan 
numera icke vinnas sedan NyLANDERS bref till ZETTERSTEDT 
efter dennes déd forstorts; ur ZETTERSTEDTS i behall varande 
svarsbref kunna inga upplysningar harom vinnas. Men sanno- 
likt afsag NYLANDER ocksa att harmed skaffa en merit at ZET- 
TERSTEDT, icke sa mycket f6r dennes egen skuld som darfér 
att han ansokt adjunkturen i botanik i Upsala jamte den unge 
lichenologen THORE Macnus FRrires, med hvilken NyLANDER 
befann sig pa krigsfot. 

Konsistoriet f6rordade NYLANDERS forslag, i den formen att 
ZETTERSTEDT skulle skéta professuren i dess helhet, men pa 
hdégsta ort ansags det patagligen icke lampligt att for ett vi- 
kariat anlita ett frammande lands undersate, hvarfor Norp- 
MANN liksom férut forordnades att skéta professuren. NYLAN- 
DER reste till Paris och Sallskapet fick reda sig sa godt det kunde 
under hans franvaro lasearet 1861—1862. 

Anmarkningsvardt och glaidjande var att NorpMANN, hvil- 
ken aldrig lat héra af sig da NYLANDER presiderade, nu till 
publikation af Sallskapet inlamnade »en fullstandig forteck- 
ning Ofver Finlands spindlar, upptagande 136 arter». Dess 
tryckning kunde till foljd af bristande tillgangar icke omedel- 
bart vidtaga utan skulle uppskjutas till varen, da Sallskapet 
ocksa hoppades erhalla andra uppsatser, hvilka kunde offentlig- 
géras i samma hafte. Det drog emellertid ut anda till 1867 
innan ett nytt hafte af Notiserna utkom, och NORDMANNS 
Erstes Verzeichniss der in Finnland und Lappland bisher gefun- 
denen Spinnen hade da tryckts af Finska Vetenskaps-Societeten. 
Afven nagra smiarre ornitologiska meddelanden gjordes af NorD- 
MANN, som ytterligare delgaf Sallskapet ett bref fran sin son 
ARTovR, hvilken skildrade »huru vari Finland forekommande bj6rn 
vid Amur dyrkas och huru med densamma darstides férfares». 

De under expeditionerna till Karelen och Lappland gjorda 
samlingarna bérjade nu inflyta; lafvarne och diatomacé-jord- 
profven sandes genast till NyLANDER i Paris. Men en hel del 
af skérden kom till Helsingfors férst sommaren 1862 med ang- 
bat fran Uleaborg dit de med vinterfére transporterats. Dessa 
expeditioner hade ej utfallit i allo lyckligt. FrE11MAN och Kars- 


iw Tat -ohege Myers Gk. ey Sore 


115 


TEN hade till féljd af penningebrist nédgats antrada aterresan 
fran Kola redan den 30 juli. SELIN ater, pa hvars lott ett allt- 
for vidlyftigt program fallit, hade varit sjuk och icke hunnit 
langre an till floden Varsuga pa halfons sédra kust, darifran 
han tvars 6fver landet s6kt sig upp till Kola; hans ornitologiska 
skérd hade till féljd af bristfallig konservering gatt nastan 
helt och hallet forlorad. En viktig biprodukt af SELINS resa 
var hans bekantskap med apotekaren, sedermera statsradet 
ALEXANDER GUNTHER i Petrosavodsk. Denna mangsidigt 
intresserade samlare och naturvan, hvilken féljande hést in- 
kallades till medlem af Sallskapet, gjorde detsamma senare 
stora tjainster genom de mangfaldiga naturalier fran Onega- 
trakterna han forarade och genom de vanliga tjanster han visade 
alla de finlandska naturforskare som exkurrerade i dessa nejder. 
Han blef Sallskapets yttersta utpost mot 6ster. 

For resten var verksamheten inom Sallskapet ringa. Moétena 
voro fa, och endast tre nya medlemmar invaldes. I sin redo- 
gérelse for verksamheten under aret beklagar professor MOBERG 
att denna »férnimligast genom saknaden af hans [NyLANDERS] 
ledande och ordnande hand samt det néira samband som under 
hans hemmavaro alltid 4gt rum emellan hans och Sallskapets 
bemédanden, visat sig sta sa langt efter den under det nast- 
féregaende aret och hans omedelbara ledning adagalagda» och 
han anmarker »att det som blifvit gjordt hufvudsakligen maste 
tillskrifvas de atgirder, Sallskapet pa Professor NyLANDERS 
foranstaltande f6re hans afresa vidtog». 

Ett ovanligt och mindre behagligt arende maste dock an- 
tecknas. Som ofvan sagts befann sig NYLANDER sedan nagon 
tid tillbaka i polemik med THorE FRiEs i Upsala, hvilken 
polemik fran NYLANDERS sida férdes med ett 6fvermod och 
en hatskhet, som lyckligtvis aro sallsynta i den vetenskapliga 
varlden. Ar 1861 hade Fries utgifvit Genera Heterolichenum 
Europea recognita sasom specimen fér den af honom ansékta 
adjunkturen i botanik i Upsala. Ofver detta arbete samman- 
skref NyLANDER nu pa latin en hel del anmarkningar, hvilka, 
tilsamman upptagande sju sidor, han inférde i Notisernas 
sjatte hafte bland Strédda meddelanden. I samma hiafte in- 


116 


forde han dessutom under samma rubrik ett 20 sidor langt ut- 
drag ur Filosofiska fakultetens i Upsala protokoll, motiverande 
detta med orden »da dess innehall ar botaniskt och det hufvud- 
sakligen och pa ett hdgst ovanligt satt sysselsitter sig med 
professorn i botaniken vid Helsingfors Universitet». Proto- 
kollet gillde befordringsfragan i Upsala och utfylldes till va- 
sentlig del af det yttrande som professorn i geologi och mineralogi 
Epvarp WALMSTEDT darvid afgaf. Efter att hafva gifvit ett 
vackert erkénnande at docenten ZETTERSTEDTS specimen Re- 
visio Grimmiearum Scandinavie nagelfor han mycket strangt 
med Fries’ ofvannimnda arbete, i hvilket NYLANDER enligt 
hans mening behandlades pa ett opassande och orattvist satt. 
»Allt visar, sa sade han, att magister FRIES, mahinda med minne 
af en forutgangen vetenskaplig strid, s6kt sak med professor 
NyYLANDER». Att NYLANDER sjilf icke statt frammande for 
detta utlatande kan man se af ZETTERSTEDTS bref till honom, 
och offentliggérandet af detta aktstycke med dess férringande 
af Fries’ fortjanst afsag naturligtvis att i konkurrensen under- 
stédja ZETTERSTEDT, hvilket NYLANDER adfven pa annat satt 
sdkte géra, genom intyg fran utlandska bryologer och genom 
sin ofvan omtalade vikariatsplan. Verkan var dock rent mot- 
satt den asyftade. Pa forsta forslagsrummet till tjansten upp- 
forde Konsistoriet med alla réster, utom tva, FRIES som ocksa 
utnimndes. Att NyYLANDER kunde falla pa den idén att i Sall- 
skapets Notiser inf6ra dylika polemiska uttalanden visar hans, 
i betraktande af hans stora begafning hégst markvardiga, brist 
pa takt och formaga att umgas med mdanniskor, en brist som 
gjorde allt samarbete med honom i laéngden omdjligt. 

I anledning af dessa tvenne meddelanden afvensom tidigare 
polemiska utfall i Lichenes Scandinavie sammanskref adjunk- 
ten Fries ett »Genmale» som han lat trycka och hvilket han 
anholl att genom Sillskapets forsorg matte utdelas till dem 
som erhallit de ifragavarande haftena af Notiserna, alldenstund, 
som han sade desse kritiker, »om de vore sanna, utan tvifvel 
skulle komma mig att framsta infor namnda tidskrifts lisare 
ej blott som en oduglig férfattare utan, ifven rent af sisom en 
foraktlig och ohederlig manniska». I sitt svar framhdéll Sall- 


Big 


skapet att detsamma i sin helhet icke kunde vidkiénnas nagon 
ansvarighet for det som i dess Notiser skrifves, att det pa det 
hégsta beklagade det sitt hvarpa den langvariga litterira tvis- 
ten emellan adjunkten Fries och dess ordférande pa bigge 
sidor blifvit ford, att Sallskapets ordforande haft en nastan 
oinskrankt ratt att afgéra hvad i de under hans speciella in- 
syn utgifna tva hiftena af Notiserna skulle intagas, men att 
Sillskapet, dé adjunkten Fries ansett det ifragavarande pro- 
tokollsutdraget vara for sig férnirmande, fann hans begiran 
billig att de som fAtt del af Notisernas sjitte hafte ocksa skulle 
fa del af hans Genmiale, hvarfér detsamma samtyckte till att 
utdela exemplar af broschyren at dem som genom dess forsorg 
erhallit eller framdeles komme att erhalla haftet, och detta 
yehuru det nogsamt férutser att af denna atgird intet gagn 
for den vetenskapliga forskningen, men diremot ett ganska 
stort obehag for Sallskapet kan uppsta». Skrifvelsen slutade 
med en tacksagelse for Fries’ anbud af bidrag till Universi- 
tetets samlingar samt med uttalandet »att den obehagliga an- 
ledningen till denna skriftvixling icke matte for framtiden 
storande inverka pa det goda férhallande, hvaruti Sallskapet 
alltid énskat att sta till naturalhistoriens idkare i Sverige». 
Da NYLANDER hésten 1862 ater infann sig for att skéta sin 
professur hade han knappt hunnit mer an satta foten pa fin- 
landsk jord innan han naddes af budskapet att Sern skjutit 
sig. Karleksgriller och hypokondriska betraktelser, ocksa 
éfver den icke i allo lyckliga utgangen af 1861 ars expedition, 
nimndes sasom orsaker. Foér Sallskapet innebar detta déds- 
fall en mycket kannbar férlust. NyLANDER varderade den 
aflidne mycket. Han hade tidigare skrifvit om honom till ar 
TENGSTROM: »SELIN ar en mycket modest och féga synlig stu- 
dent, men utmarker sig férdelaktigt framfor andra darigenom 
att allt hvad man ser taget af honom ar snyggt och presentabelt, 
till och med kokett. Mannen behéfver uppmuntras, men han 
har emot sig att vara fennoman, sdsom jag tyckt pa laget; det 
ar en annan moralisk krafta som har grasserar och intagit den 
forna pietismens plats, bada aro lika goda.» I samma bref hade 
NYLANDER tidigare beklagat sig éfver det inhemska »slarfveriet 


118 


och fjaskandet». Och da pa arsdagen yttrades nagra minnesord 
om den bortgangne kamraten, intygade han att denne agde 
»jimte gedigna botaniska studier afven fortraffliga zoologiska 
kunskaper samt i ovanlig grad det ordningssinne och den han- 
dighet som da det galler en naturhistorisk samlings uppstallande 
utgéra de dyrbaraste och oundgangligaste egenskaper». 

Bearbetningen af skérdarna fran 1861 fortskred emellertid, 
och de befunnos vara ganska rika. NYLANDER ansag sig om 
dem kunna siga att de sammanlagda »tvifvelsutan aro de be- 
tydligaste som nagonsin af nagon botanist eller nagon botanisk 
expedition blifvit fran arktiska regioner hemf6érda». Att detta 
dock endast var bérjan insag han, och han planlade for som- 
maren 1863 nya exkursioner at samma hall. De medel Sallskapet 
kunde disponera, 200 rbl, gafvos at student Tu. Srumrnc, hvil- 
ken gjort sig kind som en duglig samlare, for botaniska exkur- 
sioner i Onega-Karelen; det var Sillskapets mening att han 
skulle ansluta sig till en af Geologiska sallskapet i Petrosavodsk 
planlagd exkursion, hvarom apothekaren GUNTHER rapporterat. 
Med honom foéljde student A. H. KutiHeEm, botanist afven han, 
pa bekostnad af Universitetet, och detta anslog, likaledes pa 
forslag af NYLANDER, en summa af 300 rbl at student FELLMAN 
for fortsatta undersékningar af Ishafskusten och Kola half6n. 
Ett mindre understéd gaf Sallskapet pa NyLanpeErs forslag 
at studenterne F. SirEn och J. P. Norruin, 25 rbl at hvarje, 
for exkursioner inom Asikkala socken, »detta sa mycket hellre 
som de redan forut riktat Sillskapets samlingar med viardefulla 
bidrag fran naémnda socken». 

Nagra publikationer voro icke nu under pressen, men en 
liflig verksamhet radde med samlingarnas ordnande och bestaém- 
mande. NYLANDER hoppades att en tillbyggnad till Universi- 
tetshuset snarligen skulle fas till stand sa att museerna finge 
battre utrymme och att den pa zoologiskt hall radande splitt- 
ringen skulle upphéra — man torde erinra sig att den inhemska 
fagelsamlingen var forlagd till Anatomiska inrattningen — och 
ett enhetligt Finskt museum komma till stand, hvilket skulle 
verka maktigt sporrande och attraherande. 

Allt tycktes lofva det basta for framtiden. Men vid oktober- 


wre S 6 any 


119 


motet 1863 meddelade viceordféranden professor MOBERG, 
hvad som for resten da redan var allmint kiindt, att NyLANDER, 
som under sommaren ater rest till Paris, torde komma att dar- 
stides for alltid kvarstanna. 

Han hade under sommaren ans6kt om afsked fran sin pro- 
fessur; nagra manader senare beviljades detta, och i Paris lefde 
och dog han. En analys af motiven till hans handlingssatt 
hor icke hit. Det ma blott papekas att det var efter stor tvekan 
han hade beslutit sig for att anséka professuren i Helsingfors, 
att han fran forsta bérjan icke tyckte sig vara pa sin ratta plats 
har, att han stindigt vantrifdes i Helsingfors och lingtade 
harifran, genom intensivt arbete sékande daémpa sin langtan. 
Trots att Konsistoriet gick alla hans 6nskningar om anslag 
for den botaniska institutionen till métes kom han icke att 
sta pa god fot med sina kolleger. NoRDMANN kan man saga att 
han foraktade, med BonsporrF kunde han snart icke hafva 
nagon personlig beréring, med rektor ARPPE rakade han i delo. 
Han kunde icke umgas med manniskor hir hemma; det kunde 
han icke heller i Paris. Men framfér allt kinde han pa sig sjalf 
att han gick tillbaka i hemlandet och att han i Paris kunde i 
vetenskapligt afseende utratta ofantligt mycket mer én hemma, 
dar de vetenskapliga resurserna voro sa snifva. Redan hosten 
1859 hade han fran Paris skrifvit till ungdomsvannen »Mons» 
AF TENGSTROM: »Hvad som Ar en ovillkorlig sanning ar att 
jag genom min vistelse har ar vida nyttigare an om jag murknar 
i Helsingfors, men dar borta ar icke det rent vetenskapliga 
aktadt sa hégt som fennomani och dylika inskranktheter. Jag 
arbetar som en slaf for att reparera den tidsforlust som vistelsen 
i Helsingfors fororsakat hvarunder jag betydligt legat af mig.» 
— Sa hade han nu tagit steget ut. 

NYLANDERS verksamhet inom Sallskapet under denna period 
var icke lang, den straickte sig fran hésten 1858 till arsmotet 
1863, alltsa endast fem verksamhetsar. Af dessa ar var han 
franvarande tva; ett ar var han viceordférande, endast tva ar 
personligen narvarande ordférande. Men i Sillskapets historia 
var denna tid epokgérande, och detta just tack vare honom. 
TI Finlands allminna historia ar denna tid ju utmarkt genom en 


120 


ékad lifaktighet pa alla omraden, man erinre sig Januariutskot- 
tet och férberedelserna till den férsta standslandtdagen, men 
inga betraktelser om tidsandan eller om utvecklingens allmanna 
gang kan forringa den betydelse NYLANDERS personlighet ut- 
éfvade i den krets dir han verkade, lat vara att man betraktar 
honom som ett redskap i den allminna utvecklingens tjanst. 
Genom sina mangsidiga insikter, forkofrade eller vunna i en 
af den vetenskapliga forskningens centralhardar, genom sin 
malmedvetenhet, sin stora arbetsférmaga och sin jarnharda 
energi satte han lif i Sallskapet och fart i sina elever. De publi- 
kationer som utgafvos, de exkursioner som han planlade och 
som blefvo utférda, det museiarbete som verkstilldés 6fver- 
triffade vida allt det som tidigare presterats. Det var ju icke 
han ensam som gjorde allt. Arbetet med Herbarium Museo 
Fennici t. ex., hvilket verk i sa hég grad verkade lifvande pa 
den botaniska undersékningen af landet, var till betydlig del 
utfordt af hans medhjilpare SatLan, men att det blef afslutadt 
och genomarbetadt och att det kom ut var nog NYLANDERS 
fortjainst. Men det mesta af det som gjordes inom Sallskapet 
var dock hans vark. Han agde denna icke allom gifna formaga 
att fora ett arbete till slut utan att lata sig af andra uppgifter 
distraheras, — en formaga som tyvarr icke rackte till for hans 
stora Synopsis Lichenwm. Och hans féredéme sporrade ele- 
verna till en verksamhet, hvari de staéndigt kunde rakna pa hans 
hjalp. 

Sallskapets méten fingo dkadt intresse genom hans foredrag 
och meddelanden. Sadana hade forut, oaktadt alla uppmaningar 
dartill, endast undantagsvis forekommit och inskraénkt sig 
till att de redogorelser, hvilka af utsinda exkurrenter inlamnats, 
blifvit i utdrag eller till sina allmainna delar upplasta. Proto- 
kollen for 1862—-63 nimna att NyLANDER hdll féredrag om 
aleuronkornen och de nyaste undersékningarna rérande dem, 
om Quercus-arternas geografiska utbredning enligt DE Can- 
DOLLE, om svamparnas betydelse sésom fodoimne och om od- 
lingen af champignoner i Frankrike, i anslutning hvartill han 
forordade dess inférande afven i Finland; han redogjorde fér 
Isoétes-arternas systematik, af hvilken han var mycket intres- 


121 


serad, om en ny varietet medioxima af granen; han forevisade 
en polyp Tubulina ramosa, han refererade en oologisk afhand- 
ling af NorpMann. Daremot gjorde han inga meddelanden 
om sina laf-undersdkningar; dessa syntes honom sakerligen 
vara af alltfér speciell natur fér att intressera publiken vid 
moétena. Hans elever vagade icke upptrida, men han redogjorde 
sjalf for deras arbeten, for de undersédkningar ZETTERMAN och 
BRANDER gjort i Abo-trakten, THUREN och ASPELIN i omnejden 
af Tavastehus, BonsporFr i Gustaf Adolfs socken. 

En omstindighet med afseende a Siallskapets verksamhet 
under denna tid som man icke kan undga att fasta sig vid ar 
dess 6fverviigande botaniska priagel. I sin arsberattelse ar 
1863 sade ocksa NYLANDER, att »Sallskapets sammankomster 
varit Flora-méten i stallet for Fauna-méten, sasom de foérr 
plagat kallas. Att sa skett ar beklagligt i sa matto, att hdgst 
onskligt varit om tillika zoologien blifvit bland oss vederbér- 
ligen representerad; men detta beror pa férhallanden, hvilka 
vi hoppas skola ej mera komma att linge fortfara, och beror 
af brist pa zoologer med lust och kraft och skicklighet bland 
vara yngre och verksammare ledaméter. Denna fattigdom 
ar beklaglig, i synnerhet da man tinker tillbaka pa den ganska 
luxurierande och hedrande stallning har varit radande i zoo- 
logiskt afseende. Hvarfére skall det ga baklanges pa det hallet? 
Nej, det ar val blott ett temporart stillastaende, som skall 
upphora sa snart orsaken dartill blifvit aflaigsnad.» 

Att »orsaken» enligt NYLANDERS mening var NORDMANN 
torde vara ganska sikert. Hufvudorsaken till att botaniken 
florerade var gifvetvis att den energiska ledaren var botanist. 
Detta hade dock icke uteslutit att afven zoologer kunnat vara 
verksamma inom Sillskapet. Att sa emellertid icke var fallet 
berodde pa flere samverkande omstandigheter af mer personlig 
an saklig art. 

Emellan zoologiens frimste representant NoRDMANN och 
NYLANDER radde ett mycket spindt férhallande. Det hade 
som vi sett tagit sin bérjan redan vid NorpManns aterkomst 
till hemlandet, men det hade ytterligare skirpts genom att 
NYLANDER icke blef i tillfalle att bebo professorsbostaden 1 


122 


Botaniska traidgarden. NorpMANN hade niamligen, da han 
opterade for professuren i zoologi, gjort det med det forbehall 
att han allt vidare finge behalla embetsvaningen i Tradgarden. 
Man kan godt forsta NorpMANNS obenagenhet att afsta fran 
den obestridliga fordel, som denna embetsvaning erbjéd, en 
férdel som han lyckades férstora genom att utverka at sig gratis 
ved, men man kan ocksa forsta att det for NYLANDER var ratt 
obehagligt att pa satt och vis vara en framling i Botaniska 
tradgarden, 6fver hvilken han dock skulle hafva 6fverinseendet, 
och att vara tvungen att vidja till Universitetets Rektor och 
Konsistorium for att fa till sitt forfogande botaniska auditoriet 
och nagra dartill sig anslutande rum, hvilka NorpMaAnN, fdl- 
jande professor AF TENGSTROMS exempel annekterat, forme- 
nande att de botaniska férelisningarna hellre an i den aflagset 
liggande tradgarden borde hallas i Universitetsbyggnaden, dit 
blommor fran Tradgarden latt kunde féras, och erbjudande 
sig att, hellre an att afsta fran dessa rum, sjalf halla forelas- 
ningar i botanik. Att NORDMANN icke kande sig skildt dragen 
till Fauna-Sallskapet, dir NyLANDER presiderade, kan man 
godt férsta. Det b6ér visst erkaénnas att han, trots den obehag- 
liga konflikten 1849, efter forsoningen nirmade sig Sallskapet 
och, sasom redan nimnts, gjorde meddelanden pa métena och 
inlamnade ett manuskript till tryckning, men det oaktadt kom 
han icke att utodfva det inflytande pa Sallskapets verksamhet 
han ex professo kunnat. Han hade i tiden vunnit sin obestrid- 
liga ber6mmelse genom arbete pa den allmanna zoologiens falt, 
men han hade langesedan slutat att arbeta pa detta omrade. 
Han sysslade nu med de paleontologiska samlingar han fran 
sédra Ryssland hemfért och publicerade om dem ett stérre 
arbete (1858—1860), men harigenom kunde han icke hos sina 
elever utlésa nagon personlig verksamhetslust. Ej heller gjorde 
han det genom sitt redan omnaémnda arbete om Finlands spind- 
lar, ej heller genom sina forelaisningar, hvilka studenterna mest 
uppskattade for de diri instr6dda anekdoterna. Trots att han 
var ledamot af flere larda siallskap och innehafvare af flere 
ordnar an nagon finliindsk vetenskapsman fore eller efter honom 
lyckades han icke tillvinna sig nagot stérre fértroende. Faunist 


123 


hade han aldrig varit, och han hade alltfor lange lefvat i andra 
forhallanden fér att kunna ritt intressera sig for det patriotiska 
arbetet for den inhemska faunan och floran och det inhemska 
museet. Huru litet han férstod de patriotiska bevekelsegrun- 
derna for Sillskapets verksamhet kan man utlasa ur hans ut- 
talande i Konsistoriet den 17 februari 1858 vid dfverlaggningen 
om foéreningen af Sillskapets samlingar med Universitetets 
Museum. Han sade da att »det befunnits, att med undantag 
af 2 exemplar diggdjur, 6 st. faglar och 32 st. orter samt ett 
obestimdt, likval troligen obetydligt antal insekter, Univer- 
sitetet redan férut dgde allt som ingar uti den af Sallskapet 
erbjudna samlingen, hvars hufvudsakliga anvandbarhet och 
nytta for Universitetet saledes komme att besta uti de férdelar, 
som kunde vinnas genom de 6fverflodiga exemplarens utbyte 
emot andra fér Universitetet behdfliga naturalier». 

Pa Zoologiska museum atgjordes ingenting till skapandet 
af en egen finlindsk afdelning. Fagel- och dipter-samlingen 
stodo allt pa Anatomiska museum under professor BONSDORFFS 
prefektur, Sallskapets insekt- och mollusk-samling befunno sig 
pa samma plats som férr a Botaniska museum. Den enda in- 
hemska samling som NorpMANN kunde forete var spindelsam- 
lingen. 

Hans nirmaste man var entomologen FREDRIK WILHELM 
MAKLIN som 1859 utnimnts till e.0. professor i zoologi och 
intendent fér Universitetets entomologiska samlingar. Ocksa 
han hade 1849 uttradt ur Sallskapet; afven efter forsoningen 
héll han sig pa afstand. Han hade icke sinne for Sadllskapets 
strafvanden. Han karrikerade senare forséket att fa de enskilda 
trakterna sa noggrannt som modjligt undersékta och represen- 
terade 4 Museum med uttrycket »huru skulle det ga pa Zoo- 
logiska museum om vi ville hafva en bjérn fran hvar socken». 

Utom dessa tva fanns det i landet endast en aldre zoolog 
doktor ar TENGSTROM i Kexholm. Han var allt verksam som 
lepidopterolog och atnj6t ett icke ringa anseende bland fack- 
mannen. NYLANDER hade satt mycket stort varde pa honom 
och icke tréttnat att, ehuru forgafves, sdka forma honom att 
gora sig kompetent till professuren i zoologi efter NORDMANN. 


124 


Bosatt i landsorten utéfvade han sjalffallet intet direkt infly- 
tande pa Sallskapets verksamhet. 

Bland de unga fanns endast en, ANDERS JOHAN MALMGREN, 
som gjorde zoologien till sitt fackstudium. Intresserad botanist 
och zoolog — i 1859 ars expedition till Satakunta var han som 
vi sett med sasom botanist — hade han 1860 blifvit antagen 
till amanuens vid Zoologiska museum, redan aret forut till 
Sallskapets intendent. Framatstrifvande och energisk, fick 
han tillfaille att deltaga i de svenska expeditionerna till Spets- 
bergen aren 1861, 1863 och 1865; afven hans inlagg i Sallskapets 
verksamhet var darfér icke stort. Att Sallskapet likvisst for- 
sokte frimja afven de faunistiska insamlingarna ser man daraf 
att i 1861 ars, af Universitetet och Sallskapet gemensamt be- 
kostade expedition till Hvita hafvet en entomolog, student 
INBERG, deltog och att afven hans reskamrat kandidat SELIN 
fick order att vara verksam som zoolog. 

Genom foérhallandenas makt blef Sallskapets verksamhet 
salunda mer riktad at floran in at faunan, och en efterverkan 
haraf var lange sk6énjbar. 


Det blef aterigen professor MoBERG i hans egenskap af vice- 
ordférande — senare valdes han till ordférande — som fick 
ataga sig Sillskapets ledning. Han gjorde det med den an- 
markning »att hans tid icke medgaf honom att 4gna en storre 
verksamhet till Siallskapets batnad an den som de lépande 
arendena nédvandigt krafva». Ocksa sammankallade han Sall- 
skapet ganska siallan till médte. 

Oregelbundenheten gjorde att sammantradena ej voro sa tal- 
rikt besékta som 6nskligt var, hvarfér man besl6t att om dem 
annonsera i hufvudstadens samtliga dagliga tidningar, ej blott i 
Helsingfors Dagblad, hvarférutom for yttermera visso Sallskapets 
embetsmin skulle erhalla sirskild kallelse genom vaktmastaren. 

Verksamheten fortgick emellertid som férr, om ocksa den 
gamle ledarens franvaro var kinnbar. Ett af dennes sista at- 
goranden, affattandet i ny form af kallelsebrefven till Sallskapet, 
omsattes nagot senare (1867) till verklighet. Liydelsen blef 
foljande: 


aimssdibdadbita ss Lr ke a pee een is ee 


125 


Sillskapets pro Fauna et Flora Fennica andamal ar att samla 
uppgifter och material till en Finsk Fauna och Flora. Detta andamal 
kan endast vinnas genom bidrag bestaende dels i naturalster, dels 
dirmed sammanhingande upplysningar och skrifter af naturvanner 
och vetenskapsmin, som intressera sig for detsamma afvensom den 
skandinaviska naturen 6fverhufvud. 

Siillskapet anhaller harigenom att fa aran rakna Er som Ledamot 
inom dess verkningskrets och hoppas att Ni benaget vill beframja 
dess strafvanden. 


Man torde icke taga fel i pastaendet att, om det ocksa var 
professor MoBERG som formellt ledde Sallskapets angeligenheter, 
det dock var den frre ordférandens nairmaste man, doktor 
S#LAN, som angaf riktlinjerna for arbetet. Det var han som 
utpekade de omraden dit exkurrenter borde saéndas, det var 
han som i betraktande af den utmarkta verkan som Herbariwm 
Musei Fennici haft pa de floristiska insamlingarna formadde 
Sallskapet att besluta att en ny upplaga haraf skulle utgifvas. 
Gafvor, i synnerhet botaniska, infloto rikligt; mossorna begynte 
mer och mer beaktas. Varre var det med de zoologiska; pa 
arsmétet 1864 anmaldes inga sadana. FELLMAN redogjorde 
for sin resa till Ryska Lappmarken och demonstrerade sitt 
exsiccatverk Plante arctice exsiccate. Tryckningen af tva 
haften Notiser pab6orjades. Det ena som skulle bli det sjunde, 
men som blef det attonde, var afsedt att innehalla allt hvad 
man visste om Kola halféns flora. Det andra, det sjunde, om- 
fattade tre lokalfloror och en af SaLan uppgjord forteckning 
6fver Finlands botaniska litteratur. Det rackte ar innan dessa 
haften blefvo fairdiga, ty NyLANDERS padrifvande kraft sak- 
nades, men det arbetades. Varen 1864 anmalde sig fyra bota- 
nister och en zoolog som hugade exkurrenter f6r sommaren, 
men Sillskapets tillgangar medgafvo endast ett understéd af 200 
rubel som gafs at studeranderne M. BRENNER och B. A. NYBERG; 
de sandes till Norra Osterbotten och Kuusamo. Den knappa 
penningetillgangen gjorde ock att Sallskapet féljande ar icke 
sag sig i tillfalle att sasom NORDMANN foreslagit deltaga jamte 
Universitetet i bekostandet af en expedition till Héytiadinen, 
dar till foljd af sjons nyligen forsiggangna fallning en rik skérd 
af diptera emotsags, utan besparade sina medel »sa mycket 


126 


mer som dess uppmirksamhet fér narvarande ar riktad at 
annat hall». Expeditionen, i hvilken deltogo studenterne J. A. 
Partmen, C. A. Lunpstr6m, F. W. WoLpsteptT och E. I. Gr6n- 
vIK kom emellertid till stand och gjorde rika skérdar. 


Emellertid var laiget for Sallskapet, liksom fér natural- 
historien i landet 6fver hufvud, efter NYLANDERS afresa allt 
annat an lugnt och hoppfullt. Fran zoologiskt hall hade Sall- 
skapet som vi sett ingenting att vinta. Hvem skulle blifva 
NYLANDERS eftertridare? SaiLaAn, hvilken var den ende inom 
landet hvilken man kunde tinka sig som professor, hade redan 
definitivt beslutit sig for likarebanan och tillbakavisade alla 
uppmaningar att séka den botaniska professuren, som hvars 
innehafvare han helt sa&kert blifvit Sallskapets ordf6rande. 
I hela landet fanns ingen som tycktes skickad for denna tjanst. 
Blickarna riktades mot Sverige. 

Efter underhandlingar, hvilkas detaljer icke héra hit, an- 
séktes professuren af medicine licentiaten 8. O. LINDBERG, 
larare i naturalhistoria och farmakologi vid Farmaceutiska 
institutet i Stockholm. Denne hade redan genom talrika resor 
i olika delar af Sverige och genom flere mindre afhandlingar 
dokumenterat sig som en framstaende bryolog, skarpsynt och 
fortrogen med den nyaste forskningen. Han hade redan 1862 
invalts till medlem af Sallskapet i anledning af det bistand 
han laimnat vid bestiimningen af finlindska mossor. Hela 
hans hag var riktad pa studiet af mossorna, men sitt lefvebréd 
amnade han foérskaffa sig som likare. Med gliidje omfattade 
han den mojlighet till en rent botanisk verksamhet som den 
lediga professuren i Helsingfors erbj6d. Han ansékte densamma 
och utgaf 1864 i Helsingfors sitt specimen for professur »Om 
de europeiska T'richostomeew», en systematisk och synonymisk 
afhandling. Fakultetsopponenten statsradet NorpMANN till- 
erkande afhandlingen ett hégt vetenskapligt varde, och 1865 
utnémndes LinpBERG till professor. Kort fo6rut hade han bragt 
sina medicinska studier till afslutning genom att i Upsala dispu- 
tera for medicine-doktors grad med en farmakognostisk af- 
handling »Om de officinella barkarna.» Samma ar 6fverflyttade 


- ie Bh Gaeiine el 


127 


han till Helsingfors, och efter NORDMANNS afskedstagande tog 
han féljande ar i besittning prefektbostaden i Botaniska trad- 
garden. 

Hastigt lefde sig den nya professorn in i de fraémmande 
forhallandena, hvilka fér en handelskraftig natur som hans 
erbjédo ett rikt arbetsfalt. Inom Siallskapet dir, som vi sett 
Moserc var ordférande, formedlade S#LAN sammanhanget 
med det férflutna. Det var till fullfoljandet af hans tidigare 
planer som varen 1866 ett zoologiskt och ett botaniskt rese- 
stipendium 4 400 mark anslogos lediga for undersdkning at 
Karelska niset, hvilket hérde till de minst kanda delarna af 
landet; de gafvos efter ansékan at studerandene JoHN SAHL- 
BERG och A. J. MatmBerG. Samtidigt erbjods, pa forslag af 
LinpBERG och S#LAN at landskanslisten J. O. BoMANSSON 
och forstmiistareeleven J. P. NorRLIN ett understéd af 200 
mark at hvardera for botaniska undersdkningar i deras hemort, 
Aland resp. Tavastland. I synnerhet den férra af dessa skulle 
sirskildt rikta sin uppmarksamhet pa mossorna. Af denna 
vaxtordning kunde professor LINDBERG nu anmila den ena 
nykomlingen till landets flora efter den andra, uppdagade 
dels af honom sjalf, dels af andra som, da de fingo sina sam- 
lingar granskade af en kinnare, sporrades till nya anstrangnin- 
gar. Genom férevisningar af olika slag lifvade han dessutom 
sammankomsterna. Vid arsmétet 1866, da professor MOBERG 
anhallit att blifva fran ordférandeskapet befriad, utsags LInp- 
BERG till Sallskapets ordférande, i hvilken egenskap han anda 
till sin déd den 20 februari 1889 kvarstod. Den nye ordférandens 
forsta atgird, som blef af en mycket stor betydelse, var att 
genomdrifva att Sallskapet skulle regelbundet sammantrada 
den férsta lérdagen i hvarje manad under universitetstermi- 
nerna »i syfte att sammankomsterna skulle blifva talrikare 
besékta afvensom att dess medlemmar skulle blifva i tillfalle 
att nagon tid forut bereda sig pa féredrag». Sjalf foregick han 
med godt exempel och férmadde afven andra att upptrada; 
det 6fverenskoms till och med om féredrag som skulle hallas 
pa det fdljande métet. Harvid berérdes icke alltid den in- 
hemska faunan eller floran, utan 4fven imnen af allmant in- 


128 


tresse Under aret 1866—67 t. ex. hélls af ordféranden féredrag 
om Welwitschia och om Rafflesia, hvilka markvardiga vaxter 
da hade nyhetens hela behag, hvarjamte han demonstrerade 
siirskilda tropiska kuriositeter 4fvensom nykomlingar for den 
finska fanerogamfloran férutom att han redogjorde for en mangd 
nya mossarter; tradgardsmiistaren FiscHER demonstrerade en 
Dracena och talade nagra ord om hafsklimatets inflytande pa 
kustfloran, tradgdardsmastaren BrRuNsTROM féredrog om skade- 
djur for frukttridgardar, student J. SautBerc om dimorfa 
-insektarter och deras representanter inom den finska faunan, 
lektor J. E. FurunyELM demonstrerade den i biologiskt af- 
seende intressanta Tortrix resinana, hvarjamte pa forslag af 
doktor SANMARK en diskussion férdes om laxslaktet. Det var 
tydligt att den nya ordféranden, utom att han sjalf var en 
liffull personlighet, lyckats mobilisera nya krafter inom Sall- 
skapet och att det vid métena nu bjéds pa mer 4n forut. 

I sin larareverksamhet lade LivpBERG liksom NyYLANDER 
hufvudvikten pa demonstrationerna i naturen, sarskildt pa 
exkursionerna dem han var och hést anstéllde i omnejden af 
Helsingfors. Outtréttlig, vanligheten sjalf, var han i att hjalpa 
de intresserade eleverna med bestaémningen af deras samlingar, 
och han hade ocksa fagnaden att se kunskapen om Finlands 
mossflora snabbt dkas. Vid métena tréttnade han icke att 
gora meddelanden om sina undersékningar, och om ocksa de 
enskildheter han darvid framlade fér de flesta af ahdrarna 
férblefvo ritt frimmande, sé verkade han dock genom sitt 
intresse och sin arbetsifver lifvande. Hans originella och ratt- 
framma personlighet skaffade Sallskapet manga vanner, och 
inom detta var han, tack vare sin vanlighet och sitt goda lynne 
mycket popular. 


Det naimndes pa tal om expeditionen till Hoytiadinen 1865 
att Sallskapets uppmarksamhet var riktad at annat hall. Detta 
var vastra Lappmarken, som var terra incognita. Varen 1867 
upptogs af ordféranden tanken pa en expedition dit afvensom 
till Hogland. Da meningarna voro delade om antalet exkur- 
renter till Lappland och om undersékningsomradets begrans- 


_——- 


129 


ning, tillsattes en kommitté bestaende af doktor Sanmark, 
som i sin ungdom rest i Lappmarken, och de bigge nyligen 
utnimnda museiamanuenserna PALMEN och Norriin. Enligt 
dess férslag, hvilket gick ut pa att expeditionen borde besta af 
tva zoologer och tva botanister, viinde sig Sallskapet till Uni- 
versitetet med anhallan om understéd; sjalf kunde det icke 
disponera 6fver mer fn 1600 mark. Konsistoriet beviljade 
2000 mark ur Henningska fonden, och sasom deltagare i resan 
antog Sallskapet de fyra som dartill anmalt sig, studerandene 
A. J. MarmBerc, J. P. Norruin, J. A. Parmén och J. Saut- 
BERG. Det ar helt egendomligt att hir pa en gang samtidigt 
_ traffa pa dessa fyra unga min, hvilka sedermera hvar pa sitt 
hall gjorde sa betydande inlagg i den naturalhistoriska forsk- 
_ ningen i landet. For Hoglands undersdkning hade Sallskapet 
anslagit 300 mark, men kom endast i tillfalle att understdda 
en botanist, student M. BRENNER, men ingen zoolog, hvarfér 
den zoologiska halften af understédet gafs 4t kandidat A. H. 
CaJANDER, hvilken arnade insamla krustacéer pa Aland. 


* Allt fortfarande hade métena en 6fvervagande botanisk 
pragel. E. 0. professoren MAKiIn hill sig allt pa afstand. Han 
_ skankte visserligen Sillskapet sitt bistand, nar det giillde att 
revidera rakenskaperna eller att uppsitta vissa skrifvelser, 
liksom han afven, dirom anmodad, gaf utlatande om en del 
afhandlingar som inlimnats till publikation, men 6fver hufvud 
taget forhdll han sig mycket reserveradt. Hans intresse fér 
Sallskapet 6kades icke heller daraf att dé han 1867 utnamnts 
till Norpmanns eftertridare efter en konkurrens, som pa sin 
tid var mycket omdebatterad och som bragte sinnena ur jimn- 
vikt, Sallskapet pa arsmétet 1868 till sin viceordférande utsag 
hans medtiiflare doktor MaumMGREN efter professor MoBERG 
som, atervald, afsagt sig befattningen. 

En pinsam sammandrabbning mellan professor MAKLIN 
och Sallskapet agde rum dren 1869—70. Anledningen hirtill 
var fragan om Finlands naturhistoriska grains i dster. I Her- 
barium Musei Fennici af ar 1859 hade, som vi sett, den finska 
florans omrade utstrickts att omfatta dfven dessa landsdelar, 

9 


130 


hvilka dir betecknades sAsom naturhistoriska provinser lik- 
varda med dem i hvilka det politiska Finland uppdelats. Samma 
uppfattning gjorde sig allt fortfarande gallande inom Sallskapet, 
da man ar 1869 6fverlade om den tillarnade nya upplagan af 
Herbarium Muser Fennici. 

Sommaren nimnda ar hade magister JOHN SAHLBERG ex- 
kurrerat i Ryska Karelen med understéd ur Universitetets 
Henningska fond, hvilket forpliktade honom att inlamna exem- 
plar af de insamlade arterna till Universitetets Zoologiska 
museum. I december féredrog han infér Sallskapet en beriit- 
telse 6fver denna sin fiard och uttalade tillika »den 6nskan att 
de af honom nu gjorda samlingarna skulle forenas med de in- 
hemska och hemstillde huruvida ej Sallskapet hos Consisto- 
rium academicum ville férs6ka utverka detta oberoende af 
vederborande prefekters asikter i denna sak». I anledning 
haraf forklarade professor LINDBERG att han i egenskap af 
botanices-prefekt aldrig skulle motsatta sig denna i hégsta 
matto naturliga anordning, hvarpa Sallskapet besl6t att till 
en bérjan genom sin ordférande afven hos zoologie-prefekten, 
professor MAxKiin, forséka utverka medgifvande dartill. 

Fragan giallde frimst insekterna. Professor MAKLIN hade 
helt koncentrerat sitt arbete pa den allmanna insektsamlingen. 
Den inhemska, af Sallskapet sammanbragta samlingen hade 
fatt sta som den statt under NyLANDERS tid pa Botaniska 
museum. Férst 1868 hade den genom atgird af amanuensen 
J. A. PatmeEN Ofverflyttats till Zoologiska museum, dir med 
dess ordnande vidtagits. 

Skulle nu magister SAHLBERGS insekter fran Ryska Karelen 
fa uppstillas i denna under inseende af Sallskapets intendent? 
Professor MAxiins svar blef vagrande. I ett lingre skriftligt 
andragande utlade han pa mars-m6tet 1870 skalen harfor. Han 
formenade att faunan langt inne i Ryssland vore den samma 
som inom det nu omtvistade omradet. Hurudan denna fauna 
var visste man ej i detalj, och dess utforskande var for oss ingen 
latt sak, redan med hiansyn till sprakolikheten. Mojligt att en 
grans i framtiden kunde faststillas. Nu borde Sallskapet ndja 
sig med det af de politiska grinserna utstakade omradet, till 


endian ae 


131 


hvars noggranna undersdékning intresset fdr fiiderneslandets 
kannedom borde vara den ratta driffjidern. Fér att i nagon 
man undvika att denna gransfraga, hvarom redan férut inom 
Sallskapet blifvit tvistadt, allt fortfarande skulle férblifva 
ett stridsapple, forklarade han sig villig att uppstiilla de ifraga- 
varande samlingarna sa att de komme att utgéra ett slags bi- 
hang till den inhemska samlingen, hvarigenom det blefve litt 
att framdeles stialla dem pa deras ratta plats. Diskussionen 
harom blef liflig och rackte nastan hela kvallen. Professor 
LinDBERG och doktor SaLan framhdllo tillvaron i dessa trak- 
ter af en naturhistorisk grains och dess féretraden framfér den 
politiska. Professor MAKLIn bestred detta. Hade han ndjt sig 
harmed tycker man att Siallskapet eller Atminstone eftervarlden 
kunnat respektera hans asikt och néja sig med den anordning 
han féreslagit. Men under diskussionen yttrade han att for 
alla de tusental mark som Universitetet utbetalat ur Henningska 
fonden Universitetets systematiska samlingar ej erhallit mer 
aén inemot 100 exemplar. Detta grundfalska pAstaende, som 
svarligen kan hafva blifvit gjordt emot battre vetande, matte 
hafva berott darpa att han, ehuru prefekt for alla zoologiska 
samlingarna, alldeles ingen aning hade om de mycket bety- 
dande inhemska insektkollektioner som under de foregdende 
aren inlamnats sirskildt af magistrarna LuNpsTROM, PALMEN 
och SAHLBERG, att med ett ord den finska samlingen alls icke 
existerade for honom. Att han harvid tillaét sig personliga ut- 
fall emot magister SAHLBERG f6érbattrade ej hans sak. Fragan 
drogs ut. Dar uttalades beklaganden och dar afgafvos protester, 
och slutet blef att Sallskapet enhalligt antog ordférandens 
_ férslag »att lata saken hvila tills mera materialier hunnit sam- 
las for att faktiskt afgéra den vetenskapliga sidan darafy och 
att professor MAKLIN, som lofvat delgifva Sallskapet sitt an- 
dragande, senare vagrade att géra detta. Da professorn i zoo- 
logi hade limnat detta méte, hade han s4 godt som definitivt 
vandt Sallskapet ryggen. Nir han senare nagon sallsynt gang 
visade sig pa ett méte, dartill foranledd af nagon sarskild orsak, 
betraktades han af de yngre med en hemlig rysning sasom en 
den dir icke hade godt i sinnet mot Sillskapet. 


132 


Nya haften af Notiserna hade emellertid i rask fart utkom- 
mit. Det sjunde (1867) innehdéll de redan under NyLANDERS 
tid anmalda lokalflororna for Abo-trakten af A. J. ZETTERMAN 
och A. E. Branper, for Tavastehus-trakten af E. F. ASPELIN 
och A. THuRrEN, for Gustaf Adolfs socken af Ernst BONSDORFF 
aifvensom en Ofversigt af Finlands botaniska litteratur af Tu. 
SALAN. 

Det attonde hiaftet var afsedt att innehalla en sammanfatt- 
ning af allt det som expeditionerna till Ryska Lappmarken 
utraittat. Den forsta afhandlingen var Ferimans redogorelse 
for de allmanna vegetationsférhallandena och for karlvaxt- 
floran. Manuskriptet var till storsta delen fardigt redan 1864, 
men till f6ljd af forfattarens sjukdom blef dess afslutande for- 
dréjdt med fem ar. Det trycktes emellertid och spriddes i sar- 
tryck. Under tiden hade ocksa NYLANDER fullandat sin redo- 
gérelse for laffloran, Lichenes Lapponie orientalis, som adrog 
sig stor uppmarksamhet, och Karsten hade betraffande svam- 
parna gjort hvad pa honom ankom. Men rikliga skérdar af 
mossor hade blifvit gjorda, och dessa hade annu bort bearbetas. 
Men det drog ut, och ingenting blef fardigt. Nya haften af Noti- 
serna utkommo, férfragningar fran utlandet om det attonde 
haftet besvarades med ett stereotypt att »haftet inom kort 
torde utkomma», men diraf vardt intet. Déar felades tid och 
krafter, och sa blef Notisernas attonde hafte nara nog en myt. 
Efter tretton ars vantan besl6t Sallskapet att lata hafta ihop 
de tre afhandlingar, som funnos tryckta, lamna mossorna at 
sitt 6de och i ofulléndadt skick gifva ut haftet. Detta var ar 


1882. Forst atta ar senare utkom Musci Lappome Kolaénsis.. 


IV. F. BrotHerus hade Sai_an da funnit en medarbetare som 
kunde bringa arbetet till afslutning och det i en mer utvidgad 
form 4n man ursprungligen afsett. 


Det nionde hiaftet (1869) fylldes af botaniska afhandlingar ~ 


af LINDBERG, MALMBERG och KarsTEN, zoologiska af SAHL- 
BERG och ParmeEN. I det tionde (1869) hade NyLANDER och 
Karsten skrifvit de botaniska, ar TENGSTROM, CAJANDER och 
MatMGREN de zoologiska afhandlingarna, hvarjamte dar in- 
gingo tva historisk-botaniska arbeten af O. E. A. Hyer. I 


: 


aha>-"Se-4 >. cha oe om. 


* 
; 
> 
* 


= 


4 


: 





133 


det elfte upptridde botanisterna BRENNER, LINDBERG, NorR- 
LIN, KARSTEN och KULLHEM, zoologerna SAHLBERG och O. M. 
REvuTER. Som man ser 6kades de arbetande och producerande 
krafterna. 


Med tillfredsstillelse och med en lugn kansla af kraft och 
fértréstan kunde Sallskapet emotse sin femtioars dag den 1 
november 1871. Att denna bemarkelsedag skulle festligt begas 
var sjalfklart. Professor MoBERG atog sig vanligen att i en 
historik skildra Sallskapets 6den under det forflutna halfseklet, 
hvilka han battre 4n nagon annan kande. Ocksa en fullstandig 
medlemsférteckning skulle utgifvas. 

Festen, i hvilken vidpass 80 personer deltogo, firades i stu- 
denthusets stora sal, hvars fond var forvandlad till ett nordiskt 
skogslandskap, befolkadt af en mangd vilda djur fran Zoolo- 
giska museum. Hoégtidligheten 6ppnades af professor MOBERG, 
som i ett foredrag belyste Sallskapets skiftande 6den och ut- 
bragte en minnenas och de glada férhoppningarnas skal f6r 
Sallskapets strifvanden. Déarefter utdelades den af honom 
férfattade vidlyftigare historiken, hvilken var tryckt som ett 
supplement till Notisernas elfte hafte, afvensom den under 
medverkan af honom och magister N. I. FELLMAN af doktor 
RaBBE redigerade forteckningen 6fver Sallskapets medlemmar 
intill denna dag. Sedan »Vart land» och nagra andra musik- 
stycken utférts af Gardets musikkorps riktade sig ordféranden 
_ professor LinDBERG till de tre annu lefvande, vid festen nar- 
varande stiftarene, doktorerne SANMARK och RABBE samt 
kamrer WEGELIUS, kallande dem till Sallskapets hedersleda- 
moter. Af dessa uttryckte den aldste, doktor SANMARK, med 
nagra ord sin och de 6friges tacksamhet for denna Sallskapets 
valvilja. Hiarefter upplaste ordféranden tva skrifvelser fran 
herrar SANMARK och ‘RaBBE, hvilka hvardera i anledning af 
‘dagens betydelse till Sallskapet foriirade 1000 mark. Ytterligare 
utbragtes af doktor SaLan en skal for professorerna MOBERG 
och NyLANDER, sasom tidigare ordf6rande inom Sallskapet, 
och till den senare afsindes ett halsningstelegram. Efter denna 
solenna afdelning intogs supéen, efter hvars slut senator J. W. 


134 


SNELLMAN, 4 egna och andras vagnar, hvilka, sasom han sade, 
i likhet med honom till en bérjan sasom medlemmar deltagit i 
de glada Arsfesterna, men sedan endast genom att fértara ani- 
malisk och vegetabilisk féda sysslat med faunan och floran, 
betygade sin tacksamhet fér Sillskapets arbetande medlemmar, 
dirvid framhAallande Siallskapets icke allenast fosterlandska och 
vetenskapliga betydelse, utan afven dess sedliga, sasom, genom 
att draga ungdomen till naturens studium, lockande densamma 
fran sysselsittningar af mindre sedlig beskaffenhet. Harpa 
tackade ordféranden de narvarande bland ledaméterna af 
Senaten for det understéd Sallskapet af Regeringen fatt emot- 
taga jimte det han uttalade forhoppningen att a hégsta ort allt 
framgent samma forstaelse for Sallskapets syften matte fore- 
finnas som hittills. Senator HeEnr. ADOLF MECHELIN foreslog 
med tanken riktad pa framtiden en skal for den studerande 
ungdomen inom Sillskapet. Amiral NorpMANN, en bror till 
Alexander, gaf en pa muntra sammanstiallningar rik framstdll- 
ning af huru han i tiden blifvit medlem af Sallskapet. Vidare 
féreslogos tacksamhetsskalar: for Sallskapets nuvarande, for 
dess basta sa verksamt strafvande och dess medlemmar med 
rad och upplysningar stidse bispringande ordférande, af magister 
J. SAHLBERG; for doktor Sai,aAn, hvilken forvarfvat sig sa 
stora fértjainster om Sallskapet genom sin outtréttliga verk- 
samhet inom detsamma, af doktor J. J. CHypDENTIUuS; for Fest- 
bestyrelsen, magistrarna E. Ouman, K. Unontus och K. Corin 
af medicine kandidaten A. R. Spoor; fér intendenterna, magist- 
rarna NORRLIN och PALMEN, samt sekreteraren, magister BREN- 
NER, af ordfOranden. Under dessa skalar hade de aldre med- 
lemmarna smaningom dragit sig undan, hvaremot de yngre 
med sin ordférande i spetsen 4nnu langt pa morgonen fortsatte 
under skamt och sang. 

»Salunda afsléts», skref sekreteraren, hvars framstallning 
har ofvan blifvit féljd, »denna 50-ariga period af Sallskapets 
lif, sa rik pa sorger och fréjder, pa motgangar och medgangar, 
och sa otvetydigt vittnande om hvad man med sma resurser, 
blott viljan ar god, genom uppoffrande arbete kan utratta». 

Den i, allo lyckade festen kvarlamnade hos alla deltagare 





135 


det angenimaste intryck. De dagliga tidningarna redogjorde 
aktningsfullt och erkinnande fér Sallskapet och dess verksam- 
het, och redan den omstiindigheten att Sillskapet befanns vara 
det aldsta vetenskapliga samfund i landet och att det bland 
fosterlindska sammanslutningar i Alder 6fvertraffades endast 
af Finska Hushallnings-Sallskapet och af Finska Bibelsillskapet 
lat detsamma i allminhetens 6gon framsta som val vardt att 
aktas och understédas. 

Fran denna tid léper Sallskapets lif lugnt och harmoniskt, 
likt floden, som efter att tidigare hafva ilat fran afsats till afsats 
och brusande sdkt sig en vig 6fver hinder, stilla strommar fram 
genom slittlandet, svillande af nya tillfloden. Regelbunden- 
heten i arbetet gaf Sallskapet en stadga som det icke haft sedan 
sin férsta tid, och det staindigt ékade antalet arbetare gaf ett 
ékadt innehall at dess verksamhet. 


Vid skildringen af den utveckling som Siallskapets forsta 
halfsekel féreter har framstadllningen helt enkelt kunnat félja 
kronologien At, men det senare halfseklet torde, atminstone 
for oss, som sta det sa nara, i sakligt afseende blifva mer 6fver- 
skadligt om vi, bortseende fran handelsernas kronologiska fér- 
lopp, rikta uppmirksamheten pa olika moment i Sallskapets 
lif och verksamhet. 

Det var icke mer en enda kraftig man, en SAHLBERG, en 
NYLANDER, som ledde Sallskapets dden, det var flere personer, 
som hvar for sig men i samdrakt arbetade och ryckte andra 
med sig. Utom professor LINDBERG, som genom sin officiella 
staillning, sitt foredéme i arbetsamhet, sin godlynthet och sin 
hjalpsamhet verkade sammanhallande och lifvande, var det 
tre personer som under det sista halfseklet intogo centrala plat- 
ser i Sallskapets lif: JoHN REINHOLD SAHLBERG, JOHAN PETER 
Norriin och JoHan AXeEI, ParmeNn. Dessa tre voro ungefar 
jamnarige, ungefir samtidigt blefvo de medlemmar af Sall- 
skapet, sitt gesallprof gjorde de eget nog alla tre sasom medlem- 
mar af den expedition, hvilken 1867 sindes till Enontekis- 
Lappmark; ocksa deras fardkamrat A. J. MALMBERG (MELA) 
gjorde senare betydande inligg i den inhemska naturalhisto- 


136 


rien, sasom skolman, sasom fo6rfattare af faunistiska och flo- 
ristiska handbécker, men hans verksamhet var icke i samma 
grad som de andras foérlagd till vart Sallskap, nom hvilket de, 
sasom redan sades, blefvo verkliga forgrundsgestalter. 

JOHN SAHLBERG, son till adjunkten och sonson till Sall- 
skapets forste ordforande, hade fran sin barndom sysslat med 
entomologiska samlingar och var, da han 1865 blef student, 
en duktig insektkannare. Féreslagen till medlem af farfaderns 
gamle van doktor SANMARK, begagnade han genast tillfillet att 
sasom Sallskapets stipendiat fa exkurrera i nya landsdelar. Det 
blef som vi redan sett till Karelen han reste. Sk6rden var rik, 
och den bearbetades med fart. I april 1867 inlamnade han for 
Notiserna ett manuskript om de funna orthoptera och hemiptera. 
Det understalldes professor MAxrins bedémande, och denne 
utlat sig att det vore val vardt att tryckas blott det i sprakligt 
afseende omarbetats; det ingick sedan i Notisernas nionde hafte. 
Foéljande sommar infoll den stora expeditionen till Lappmarken, 
och alla féljande somrar anvandes sedan till entomologiska 
exkursioner, till Ryska Karelen, till Ryska Lappmarken, till 
alla delar af Finland. Det torde icke finnas nagot harad i landet 
dar icke JoHN SAHLBERG svingt sina insekthafvar; en sommar 
utan exkursioner var for honom otaénkbar. Af okand anledning 
rakade han redan under sin studietid i delo med professorn i 
zoologi MAKLIN — mahanda berodde detta pa att hans entomo- 
logiska specialisering syntes denne otillbdrligt ensidig. Med 
denne hade han att kimpa mangen hard dust, men en god bunds- 
forvandt hade han i professor LINDBERG. Han vann docentur 
i zoologi, och blef slutligen e. 0. professor i entomologi och 
forestandare for Universitetets Entomologiska museum. Han 
var outtrottlig i att hjalpa de yngre entomologerna vid bestim- 
mandet af deras samlingar och i att anstalla exkursioner med 
studenterna som tack vare hans erfarenhet alltid belénades 
med rika skérdar. Annu vid hég Alder drog han ut var och hést 
med de unga samlarna, och hans gladje é6fver hvarje godt fynd 


var icke mindre 4n deras. Coleoptera och hemiptera voro de — 


insektordningar som han sarskildt studerat och dem hans pub- 
likationer féretridesvis afse, men med sin rika kinnedom af 


rei sy ee I OP 408 be 


137 


éfriga ordningar kunde han betraffande dem alla vara eleverna 
en god larare och radgifvare, och det var han med lif och lust. 
Hans meddelanden vid Sallskapets méten om nya eller anmark- 
ningsvirda insektfynd och hans foérevisning af sadana intogo 
en framstaende plats vid f6érhandlingarna. Férteckningen 
éfver Sallskapets stipendiater visar att bland zoologerna insekt- 
samlarna afgjordt utgjort flertalet, och efter 1870 hade dessa 
alla utan undantag varit SAHLBERGS elever. 

JoHAN PETER NorRLIN omtalas férsta gangen sasom verk- 
sam i Sallskapets syften den 28 februari 1863, da han jaimte 
studeranden F. Siren inlimnat atskilliga vaxter fran Tavast- 
land, bland dem anmarkningsvairdt manga mossor och lafvar. 
Antagligen — protokollet ar ofullstiindigt — foreslogos dessa 
herrar pa detta samma méte af NyLANDER till medlemmar. 
Pa det fdljande invaldes de, och Sillskapet beslot tillika pa 
NvyLANDERS forslag att tilldela dem 25 rubel hvar for exkursio- 
ner inom Asikkala socken, »sa mycket hellre som de redan tidi- 
gare riktat Sallskapets samlingar med vardefulla bidrag fran 
nimnda socken». De sammanstillde och inlamnade ocksa en 
vixtforteckning harifran, hvilken ordféranden i sin arsberat- 
telse med fignad omnimnde. Dokumenterande sig som en 
skicklig och skarpsynt samlare, antogs NorR1IN till amanuens 
vid Botaniska museum i februari 1867 — hans like iskarpsynthet, 
flit och ihardighet kanner jag annu icke, skref professor Lrnp- 
BERG om honom i sitt utlatande. Darférinnan hade han genom- 
gatt det da nyss grundlagda Forstinstitutet pa Evois. Senare 
aflade han filosofie kandidatexamen. I Tavastlands vida och 
enformiga skogar hade hans é6gon 6ppnats for de stora samhallen 
i hvilka vaxtarterna sluta sig tillsamman i naturen, han sag 
skogen, icke blott traden. Icke lang tid férut hade den svenske 
botanisten Hampus von Post i ett af samtiden féga beaktadt, 
men numera som klassiskt betraktadt arbete, lagt grunden till 
hvad han kallade vaxttopografien, liran om de naturliga stand- 
orterna och vaxtligheten pa dem. Norr.in blef en vardig lar- 
junge och efterféljare af von Post. De framstallningar han 
gaf af vaxtvarlden i sédra Tavastland och senare af Onega 
Karelens voro icke mer vaxtforteckningar med en liten inled- 


138 


ning om traktens allmainna naturférhallanden, han sag och 
skildrade huru de enskilda arterna som bildade floran i en 
trakt grupperade sig pa standorterna, som hade sin bestémda 
vegetation. Dessa arbeten blefvo forebilder. NORRLIN gaf upp- 
slaget till de vixttopografiska studierna i Finland, som sedan 
_allt vidare har fortsatts och som genom RaGNaR HUuLT, som 
gatt i hans skola, och dennes elev SERNANDER Ofverflyttades 
till Sverige. 

Sékte man af férhandlingarne vid Sallskapets méten bilda 
sig en férestallning om Norr ins inlagg i dess lif blefve bilden 
alldeles skef. Litt riknade voro de ganger da han under de- 
cenniernas lopp hdéll féredrag eller gjorde meddelanden. Af 
naturen ytterligt blyg, nastan manniskoskygg, alskade han 
icke upptrida offentligt, men vid 6fverliggningar i en mindre 
krets eller pa tu man hand gjorde sig hans insikter och klara 
tankar giallande. Hvad han inom Tryckningskommittén och 
senare inom Bestyrelsen, dir han var den centrala personen, 
verkat har Sallskapet allt skal att med tacksamhet minnas, 
liksom ock hvad han som skarpsynt systematiker gjort for 
utredandet af Finlands egenartade Hieracium-former, for sa 
vidt dessa kunna klargéras genom direkt jamfoérelse utan od- 
lingsf6rs6k, men den stérsta betydelsen for Sallskapet har dock 
den lararegirning haft han som docent och e. o. professor ut- 
fort. Battre kan detta icke tolkas an det gjordes i det tal Sall- 
skapets sekreterare, magister I. O. BERGROTH, till honom hdll 
pa 75-ars dagen, da han, utom annat, yttrade: »Det har utan 
tvifvel varit af utomordentlig betydelse for detta Sallskap, 
att professor NoRRLIN genom sin stallning som akademisk larare 
kommit i sa att siga daglig beréring med den studerande ung- 
domen. Vi kanna ju alla, hurusom han i sina férelasningar med 
forkarlek behandlat Finlands flora och vegetation. Vid dessa 
forelasningar har den unga studenten forst bérjat fa begrepp 
om hvad formkritik vill siga; har har han ocksa blifvit invigd 1 
vixtgeografiens elementer, belysta ur foredragarens egen rika 
erfarenhet. Med ett ord, hair har den blifvande exkurrenten fatt 
sina forsta impulser till ett sjalfstandigt arbete, hans intresse 
att kunna utratta nagot pa egen hand, att kunna draga ett om 


139 


an aldrig sa litet stra till den gemensamma stacken har vackts. 
— — — Men forst nar var unge student blifvit medlem af 
Societas pro Fauna et Flora Fennica och bérjat fundera pa att 
vaga sig ut en sommar pa egen hand, forst da far han erfara hvad 
prof. Norriins vanskap och deltagande aro virda. Med aldrig 
tréttnande ifver gifver denne da goda rad och formaningar 
med pa resan och utarbetar plan for sommarens arbete, med 
lika stort talamod som intresse lyssnar han till den aterkomnes 
berittelse om sina erfarenheter och iakttagelser, med vanligt 
6fverseende rattar han det ofullkomliga och famlande arbetet 
och ar sedan den ifrigaste att igen uppmana till nya resor fér 
att géra nya landvinningar fér kannedomen om den finska 
vixtvirlden. Med ett ord — professor NorRLIN ar den sann- 
skyldiga uppfostraren fér vart Sallskaps unge botanister.» 

Att detta uttalande icke var en festfanfar utan innebar den 
fulla sanningen intyga alla de som statt NoRRLIN nara. I nastan 
alla de botaniska exkursioner som allt ifran 1870-talet anda in 
till borjan af detta sekel har foretagits, hade han sin hand med, 
ofta som initiativtagare, A4tminstone som radgifvare. 

JoHAN AXEL PatMéEN hade i naturalhistoriens studium in- 
férts af sin morbror, professor Evert JuLIus Bonsporrr, hvil- 
ken han redan under sin skoltid bitraidt vid ordnandet af de 
zoologiska samlingarna 4 Anatomiska museum. Student 1865, 
var han en sjalfskrifven medlem i den tidigare omtalade expe- 
ditionen till Héytidinen samma ar, under hvilken han doku- 
menterade sig sasom en dugande samlare bade af djur och vax- 
ter. Féljande hést foreslogs han af professor Moserc till med- 
lem af Sallskapet. Under den nairmaste tiden naémnes hans 
namn endast nagra ganger i protokollen i sammanhang med 
olika djur- och vaxtfynd, men att han genom sitt intresse och 
sina insikter lankat de aldre medlemmarnas uppmarksamhet 
pa sig kan man se diraf att han, sasom redan ofvan némndes, 
utsags till medlem i den kommitté som skulle afgifva ett for- 
beredande yttrande om den planlagda expeditionen till Vastra 
Lappmarken. I denna blef han en af deltagarena, och pa hésten 
samma ar utnimndes han till amanuens vid Zoologiska museum. 
I egenskap af Sallskapets intendent kom han till féljd at om- 


140 


standigheter som tidigare berérts att blifva zoologiens framsta 
malsman inom Siallskapet. Dess vice-ordférande doktor MAtm- 
GREN var visserligen zoolog, men han togs i ansprak fér adminis- 
trativa varf i samhiallet, hvilka inom kort aflaigsnade honom 
fran Sallskapet och vetenskapen. Det var genom amanuensen 
PatMENS Atgéranden, som de 4 Zoologiska museum befintliga 
finlandska samlingarna smaningom sammanfoérdes. Enligt 
tidens sed hade han utvalt sig en specialgrupp till studium — 
det var bladsteklarna — men hans hag drogs snart till fragor 
af allmannare art. I hans berémda doktorsdisputation »Om fag- 
larnas flyttningsvagar» framtridde hans geografiska intressen; 
under en studieresa i Tyskland hangaf han sig at morfologiska 
och utvecklingshistoriska undersékningar, och hemkommen 
reformerade han den akademiska undervisningen i zoologi, 
hvilken han sasom ordinarie professor skétte fran 1884 till 1908. 
PatméEns produktion som zoologisk férfattare var icke be- 
tydande efter det han blifvit professor — i Sallskapets Acta 
finnes icke en rad af hans hand for hvilken han ar utsatt som 
auktor — men han samlade omkring sig och hjalpte en talrik 
skara af arbetande larjungar. Sa godt som enhalligt valdes han 
till Sallskapets ordférande efter det att professor LINDBERG 
skattat at forgingelsen (1889) och professor SaLAN, som Sall- 
skapet, i tacksam hagkomst af hans langvariga verksamhet, 
efter honom utsett till ordférande, 6nskat draga sig tillbaka 
(1892). Huru han af de yngre uppfattades ser man af det tal 
som vid Sallskapets 75-ars fest till honom hdélls af doktor A. O. 
Kinrman. Afven af detta ma har ett utdrag meddelas. Efter 
att hafva erinrat om professor ParmeENS fértjanster som larare 
och om det personliga férhallande, som uppkom mellan honom 
och eleven, yttrade talaren: 


»Vi hafva vant oss att vid varden af Sillskapets angelagen-| 


heter hos var ordférande finna samma lefvande intresse, samma 
ofértrottade Astundan att viigleda fdértjansten, uppmuntra 
medelmattan, att visa afven den ringare begafningen en plats 
for nyttig verksamhet. Ingen ansats till positivt arbete har 
behoft sakna ordférandens valvilliga stéd och sakkunniga rad, 
ofta nog har afven materiellt understéd frikostigt meddelats, 





& 
a 
d 
| 
: 


0 ee ee 


141 


nagot hvarpa Sallskapet sirskildt i dag fatt erfara ett sa kraf- 
tigt och minnesvirdt exempel.*) 

Det ar detta som gjort att sa manga band af fast vanskap 
forena Sillskapets ordférande med dess 6friga medlemmar. 
Detta personliga forhallande har afven tryckt sin vackra stam- 
pel pa manga af de viktigaste foretagen under de tva senaste 
decennierna af Sallskapets verksamhet; exempelvis ma erinras 
om utvecklingen af den ornitologiska fenologien, om Kola-re- 
sorna, om stationen pa Léfé. Ofverallt sparas samma medvetna 
strifvan att tillimpa den moderna vetenskapens mal och medel 
i hembygdsforskningens tjinst, att med andra ord utveckla en 
vetenskaplig forskning, som ar inhemsk i ordets fulla bemar- 
kelse och darigenom blir skicklig att fylla en ruta i det univer- 
sella vetandets mosaikarbete. 


Endast i ett afseende har var ordférande stadse och 6fverallt 
tridt tillbaka afven for de yngre och yngsta i var krets. Vid fér- 
foganden och beslut af hvad art de én ma varit har ordféranden 
alltid varit blott en man i ledet utan all myndighet. Hvarje 
mening har, afven om den ej alltid synts tillrackligt grundad, 
fritt fatt bryta sig och géra sig hérd; afven detta har val ej 
varit utan betydelse for Sallskapets utveckling.» 


Af stor och till en afligsen framtid sig strackande betydelse 
for de naturhistoriska, sarskildt de zoologiska studierna och 
dirigenom Afven fér Sallskapet, var Zoologiska stationen pa 
Tvarminne, den han med egna medel grundlade och dar intres- 
serade forskare, ildre och yngre, gladt mottes i likartade strat- 
vanden. 


Ett mycket karakteristiskt drag hos Patmeén vid sidan af 
hans frikostighet och hjaélpsamhet var hans strafvan att fa till 
stand samarbete. Inom Sallskapet for Finlands Geografi, hvars 
sekreterare och centrum han var, kom han harigenom under- 
bara ting Astad. Den stora Kola-expeditionen 1887, i hvars 
utrustande ocks4é Fauna-Sillskapet deltog och af hvars skérdar 
det fick sin del i samlingar och skrifter, var vasentligen hans 
verk. Men inom vart Sallskap-voro resultaten af hans bem6- 


1) Syftar pa en donation hvarom mera lingre fram. 


142 


danden icke lika tillfredsstallande. Bristen pa kunniga arbetare 
gjorde sig har liksom pa sa manga andra omraden i vart land 
kannbar, och sdkandet a tout prix efter uppgifter som genom 
samarbete skulle lésas, uppmuntrade icke alltid den individuella 
arbetslusten. Pa ett omrade lyckades han dock samla de spridda 
krafterna, det ornitologiska. Sin ungdoms intresse for faglarna, 
grundlagdt i morbroderns museum, bibehdll han standigt. 
Ofver den finlandska fagelsamlingen hade han 1871 uppgjort 
en forteckning i stil med Herbarium Muser Fennici, 1873 hade 
han utgifvit Wricuts Finlands faglar i en ny upplaga, och under 
de sista decennierna samlade han under medverkan af en mangd 
fagelkainnare i sitt ornitologiska arkiv ett valdigt material af 
iakttagelser r6rande den inhemska fagelvarlden, hvaraf den 
framtida forskningen sakert skall draga stor nytta. 

NorrLIN och PALMEN stodo hvarandra mycket nara. F6re- 
nade sedan ungdomsaren genom en vanskap, som hos den senare 
ofvergick till beundran, formade de sig efter hvarandra. De 
kompletterade hvarandra, den ena forsiktig och faordig, pa aldre 
dagar foga handlingskraftig, med ett skarpt sinne for stil och 
form, den andra ovanligt meddelsam, forlig, entusiastisk. I 
osjalfvisk, patriotisk hangifvenhet for Sallskapet rackte de 
hvarandra handen. De voro lange dess ledare. De namndes. 
nagon gang, icke alldeles oratt, Sallskapets foraldrar. Begge 
kallade Sallskapet till sin hedersledamot. 


Utom dessa tre inlade afven andra vetenskapsman stor 
fértjanst om Sallskapet. Naémnom den liffulle och produktive 
entomologen Opo MorannaL REvTER, at hvilken Sallskapet,. 
da han fyllde sextio ar tillagnade en tom af Acta; professor 
KaartE Marntio LEVANDER, som genom ihardiga forskningar 
utredt den mikroskopiska djurvarlden i vara vatten och som 
Sillskapet utsag till sin viceordférande, dé professor ELFVING 
1911 dragit sig tillbaka fdr att bereda plats for en forskare 
af mer systematisk liggning; doktor HaraLp LINDBERG, som 
med sillsynt skarpsynthet férbereder en ny upplaga af Herba- 
rium Muser Fennici. | 


(2p hai. 


7S oe. 


ee ee) 


ae eae 


143 


Den allmainna prigeln af Sallskapets sammantriden har 
under decenniernas lopp icke namnvardt forandrats. De héllos 
i samma of6érindrade fakultetssal som pa 1830-talet anda till 
1899, da Sallskapet jimte 6friga vetenskapliga samfund i huf- 
vudstaden fick férmanen att disponera 6dfver ett eget hus, 
Kaserngatan 24, med limpliga lokaler for sammantraden af 
olika slag och fér biblioteken. Antalet mdtesdeltagare har 
oaflatligt tillvuxit. Pa 1870-talet voro de i regeln 12—15, pa 
1890-talet 20—30, i skrifvande stund omkring 60. Denna till- 
vaxt har statt i sammanhang med Universitetets under denna 
tid skeende utveckling — ty allt fortfarande har Sallskapet 
bibehallit sin 6fvervigande akademiska struktur. Mest i 6gonen 
fallande ar tillvixten af de yngre aldersklasserna, begripligt nog, 
da man erinrar sig att antalet medlemmar i studentkaren fran 
650 pa 1870-talet under halfseklet vuxit till 2500. Men afven 
antalet aldre medlemmar har starkt tillvuxit. Den fasta stom- 
men af vid Universitetet anstillda lirare och tjansteman for de 
naturalhistoriska disciplinerna har afven den befunnit sig i en 
oaflatlig tillvaxt. Medan desse t. ex. ar 1875 voro fem, aro de 
nu mellan tjugo och trettio, och om ocksa langt ifran alla taga 
nagon del i Sallskapets verksamhet — det samma var forhallan- 
det afven pa 1870-talet — sa har harigenom dock ett afsevardt 
tillskott af arbetskraft och erfarenhet tillforts Sallskapet. Lagg 
hartill nagra intresserade tjinstemin, aldre och yngre, mest 
pedagoger, och bilden af métesdeltagarne ar nagot sa nar full- 
standig. En och annan dam synes ocksa bland de narvarande, 
sedan doktorinnan Mrmmi SAHLBERG fodd WERWING, sasom den 
forsta kvinnliga medlemmen, invalts ar 1878. 

Anmarkningsvard, sirskildt i jamférelse med Sverige, ar att 
sa ytterst {4 medborgare med intresse omfattat naturalhistoriens 
studium sasom en bisysselsattning eller ett néje. Medan i Sverige 
hagen fér naturalhistorien ligger i bloden, sa att medborgare i 
de mest olika samhiallsstéllningar snart sagdt 6fverallt i landet 
aga och underhalla hithérande samlingar, ja upptrada som for- 
fattare, ofta med betydande framgang, dro de fall ytterst sall- 
synta i vart land da en sadan hag forefinnes vid sidan af fack- 
sysselsittningen. Darfér upptager forteckningen éfver Sall- 


144 


skapets medlemmar under senare tid sa ytterst fa utdfver dem 
som vid sina universitetsstudier kommit i beréring med natural- 
historien. Bland studenterna inom Sallskapet utgjorde pa 1870- 
och 1880-talet de blifvande likarne majoriteten. Deras studier 
for filosofie kandidatexamen forde dem i beréring med natural- 
historien — man erinre sig att NYLANDER, AF TENGSTROM och 
LINDBERG studerat medicin — och denna ansags, sasom upp- 
héfvande iakttagelsef6rmagan, vara af stor betydelse for skolan- 
det af den praktiska likaren. Senare héll man pa tongifvande 
hall pa de matematiska studiernas stora betydelse for likaren, 
medan fér narvarande medicinen sdker sin saikraste grund i 
kemien och fysiken. Hlustrerande det aftagande intresset fér 
naturalhistorien bland lakarne ar det att af Medicinska fakul- 
tetens 21 professorer for narvarande endast tre aro medlemmar 
af Sallskapet. Det b6r dock tillaggas att likarens intressen 
motas och sammanga med faunistens* och floristens pa andra 
omraden af biologiens vidstrackta falt och att en astundan att 
uppehalla sambandet mellan arbetarne pa biologiens olika om- 
raden tagit sig uttryck i de pa initiativ fran lakare-hall anord- 
nade gemensamma sammantridena af Finska Lakaresillskapet 
och Societas pro Fauna et Flora Fennica, vid hvilka hallits 
foredrag af allménnare intresse. Dessa igde rum aren 1916 
och 1917. For deras fortsittande har den nédiga sinnesron 
saknats. 

Intresset for Sallskapets stréfvanden star nu bland de unga 
frimst att sdka hos de blifvande lararne i naturalhistoria vid 
elementarlaéroverken, vida talrikare nu dn forr, och hos de blif- 
vande forstmannen och jordbrukarne. Att séka intrade i Sall- 
skapet blott for néjet eller ran att tillhéra ett sillskap kommer 
sen lange alls icke mer i fraga, den glada sallskapliga samvaron 
mellan medlemmarna har icke strackt sig utéfver smarre kot- 
terier, och det finnes sa manga siallskap att man godt kan vialja 
ett for hvilket man hyser ett visst intresse. Kj heller finnes 
numera i samma grad som férr motivet att man genom sin in- 
skrifningsafgift gor Sallskapet en tjiinst. Déaremot har det 
under den senaste tiden upprepade ganger hindt att personer, 
som af en eller annan anledning ihagkommit Sillskapet med 


ee eee ee ee eer 


¥ aye : 


ir ee cee ee tee 


145 


donationer, blifvit af Sallskapet till medlemmar invalda, det 
enda sittet for Sallskapet att visa sin erkansla. Det kan som 
allman regel fastslas att till medlemmar af Sallskapet endast 
valts personer som varit intresserade af dess syften. Hvad 
betraffar den formella kompetensen torde denna nagot sa nar 
kunna anges genom fordran pa studentexamen. Endast Ha- 
RALD LINDBERG invaldes som lyceist: det var en gird af akt- 
ning och tacksamhet da Sallskapet efter sin ordférandes déd 
till medlem kallade sonen, hans elev och trigna medhjalpare. 
Ett par ganger tidigare hade fértjanta ungdomar invalts, men 
den enda gang efter 1830-talet, da protokollet namner att en 
votering iagt rum angaende ett inval, var da fraga uppstatt 
om att till medlem kalla en lyceist — hvilket afbdjdes. 

Med afseende 4 de utlindska ledaméterna vidtogs pa ars- 
métet 1890 den férandring att bland dem skulle skiljas emellan 
hedersledaméter och utlindska ledaméter. Kallelsebrefven 
for dessa skulle enligt ett senare beslut (april 1891) for gangen 
uppgoéras af férslagsstéllaren i samrad med ordféranden och 
sekreteraren. 


Samtidigt med att antalet medlemmar som 6fvervarade 
sammantradena tillvaxte, dkades ocksa antalet foredrag och 
meddelanden. Medan tidigare endast fa fdrdristade sig att 
upptrada vid sidan af ordféranden och de aldsta medlemmarna, 
blef det genom dessas vanliga uppmuntran mer och mer bruk- 
ligt att afven yngre medlemmar redogjorde fér sina fynd och 
iakttagelser. Foér sekreteraren var det icke alltid latt eller ens 
mojligt att for protokollet affatta ett exakt referat af meddelan- 
dena, gjorda af ovana féredragare, och Sallskapet uppstallde 
darfér 1908 fordran att foredragarne sjalfva skulle till honom 
inlamna,skriftligt referat af sina andraganden. En foljd haraf 
har varit att protokollen for senare tid innehalla utforliga redo- 
gorelser for sma meddelanden, medan tidigare afven vidlyftiga 
fragor behandlats i stor knapphet. Da det samtidigt blef bruk- 
ligt att redogérelsen fér det som vid sammantradena férehafts 
icke blott nedlades i de skrifna protokollen utan i nagot sa nar 
of6randradt skick trycktes i Sallskapets »Meddelanden», spor- 

; 10 


146 


rades mangen att till vinnande af en viss forfattareara dfver- 
vinna sin blyghet och offentligen upptrada. 

Ahérarekretsens stérre omfattning har gifvetvis stallt nya 
fordringar pa féredragen. Medan tidigare en afbildning, en 
karta, en tabell, som skulle illustrera det sagda, utan stérre 
olagenhet kunde cirkulera bland ahérarne, blef det infor ett 
storre auditorium néddvandigt att anvinda vaggbilder i stérre 
format, och i den nya samlingslokalen hafva ocksa stundom 
ljusbilder kommit till anvindning och verkat lockande pa de 
askadande ahoérarne. Att jimte demonstrationer af detta slag 
och af stérre naturforemal, som kunnat framliggas till audi- 
toriets betraktande, afven sadana smakryp eller kryptogama 
vaxter forevisats, som ett obevapnadt 6ga knappast kunnat 
urskilja, har icke skadat. 

Medan tidigare, sasom vi hafva sett, botanisterna mer an 
zoologerna gafvo pragel at Sallskapets méten, hvilket berodde 
pa tillfalliga personkonstellationer, har detta f6rindrats sa 
att nu de zoologiska meddelandena aro afgjordt ofvervagande. 
Att sa ar forhallandet kan knappast forvana, da man namligen 
betanker mangfalden af former och rikedomen pa arter bland 
djuren: redan Finlands skalbaggar rakna ett antal arter hvilket 
air af samma storleksordning som det sammanlagda antalet 
arter af karlvixter, mossor och lafvar. Faunisten har ett storre 
omrade an floristen, zoologien krafver flere arbetare 4n botani- 
ken, och har ocksa bland Universitetets fast anstillda larare 
flere representanter. En medverkande orsak till det namnda 
forhallandet ar ocksa att sdka diri att pa botaniskt hall en 
differentiering af arbetet och forskningen intradt, som ledt till 
bildandet af egna sallskap eller foreningar, inom hvilka mycket 
sadant forhandlats, som kunnat vid Sallskapets méten och i 
dess skrifter framliggas. Inom Finska mosskulturféreningen 
‘har ett intensivt arbete bedrifvits till utredande af Finlands 
fytopaleontologi och af dess sumpmarker, men harom ha endast 
enstaka meddelanden funnit vag till Sallskapets méten. Och 
inom Finska forstsamfundet har under CAJANDERS energiska 
ledning en serie arbeten utférts, hvilka i mangt och mycket 
motsvarat det arbetsprogram som foresvafvat Sallskapet. 


147 


Pa zoologiskt hall aro annu icke nagra pa sétt och vis konkur- 
rerande specialf6reningar att anteckna, dock bér framhallas att 
Statens Fiskeristyrelse under doktor JARvis direktorat fatt ett 
vetenskapligt grepp pa sina uppgifter om hvilka Sallskapet med 
intresse tagit kinnedom. Likasa att genom Finska Vetenskaps- 
Societetens férsorg anslag utverkats for biologiska unders6k- 
ningar i Ostersjén, Bottniska viken och Ladoga i sammanhang 
med de rent hydrografiska, hvilka undersdkningar, sedan de i 
tva decennier fortgatt, stabiliserats genom inrattandet af Hats- 
forskningsinstitutet. Vid den ursprungliga planlaggningen at 
dessa arbeten hade Vetenskaps-Societeten 6nskat samarbeta med 
Sallskapet, men den kommitté som Sallskapet inom sig utsag 
for att uppgéra programmet sammantradde aldrig, sa att Veten- 
skaps-Societeten ensam 6fvertog ledningen. Pa verksamheten 
inom Sillskapet ha dessa hydrografisk-biologiska unders6k- 
ningar icke inkraéktat; tvartom har Sallskapet haft formanen 
att folja med deras fortgang. 

Métena med deras féredrag och meddelanden hafva varit 
det sammanhallande bandet mellan Sallskapets medlemmar i 
Helsingfors. Genom referaten i de dagliga tidningarna har 
kainnedomen om lifvet inom Sillskapet omedelbart spridts 
till medlemmarna i landsorten och till den stora allmanheten. 
Ursprungligen hade meddelandena till pressen gifvits af ord- 
foranden, senare af sekreteraren, och till slutet af 1870-talet 
torde Helsingfors Dagblad hafva kunnat anses som Sallskapets 
officiella organ, men sedermera ha tidningarna foérskaffat sig 
referat genom olika medlemmar, hvilka i regeln harfor godt- 
gjorts af Sallskapet genom gratisexemplar af skrifterna. En 
astundan att genom mer an blott tidningsreferaten narma den 
stora allmanheten till Sallskapet framtradde, da ar 1906 1 sam- 
manhang med motena anordnades nagra foredrag af allmant 
intresse, till hvilka afven den stora publiken hade tilltrade. 
Ingenjor C. T. Errxsson redogjorde i ett af vackra ljusbilder 
illustreradt foredrag fér sina upplefvelser i Afrika med dess 
hégdjur och jaktvildt, medan lektor D. A. Wrxstr6m uttalade 
sig om naturalhistoriens stillning i den féreslagna nya laro- 
planen for vara laroverk. Fran hésten 1920 har pa ordférandens 


148 


initiativ den anordning vidtagits att, innan de egentliga métes- 
forhandlingarna begynna, ett foredrag af icke alltfor speciell 
natur halles, till hvilket allmanheten har fritt tilltrade, och med 
glidje har man sett att dessa tillfallen tagits i akt. 


Den arbetsférdelning inom Sallskapet, som stadgarna fast- 
slog genom angifvandet af sarskilda tjanstemain med olika alig- 
ganden hade tidigt visat sig vara otillraicklig. Nar »Notiserna» 
planlades, skapades, sasom vi hafva sett ett nytt organ, ett 
redaktionsutskott, bestaende af ordf6randen och intendenterna. 
Bestiémningen hairom aterupplifvades 1861, hvarvid afven sekre- 
teraren blef medlem af Granskningsutskottet, som det nu kal- 
lades; benaémningarna vaxlade: man talade afven om Tryck- 
nings- eller Redaktionskommittén. Detta var bérjan till en orga- 
nisation som efter hand antog allt stérre fasthet. Utskottets 
befogenhet fastslogs ar 1869 salunda att det egde ratt att vid- 
taga noddiga redaktionsindringar af manuskripten utan att 
Sallskapets tillstand dartill behdfdes, men att, sa snart utskottet 
och férfattaren icke kunde enas eller fraga blef om ogillandet 
af en afhandling, det slutliga afgorandet skulle forbehallas Sall- 
skapet. Vid arsmotet sagda ar utvidgades Tryckningskommit- 
tén; det besléts att den skulle besta af tre zoologer och tre bota- 
nister, af dem ordf6randen och intendenterna sjalfskrifna. — 
Nagra ar senare intraffade en liten konflikt. Sallskapets majori- 
tet gaf forst Redaktionsutskottet ratt gentemot magister JOHN 
SAHLBERG. i fraga om vissa stilistiska och typografiska 4ndrin- 
gar i hans af utskottet eljest godkainda afhandling om Finlands 
Coleoptera carnivora, men medgaf sedan »af konsideration for 
forfattaren» arbetets tryckning utan att alla andringar blefve 
gjorda. Efter alla missforstand, reservationer och justeringar 
slutade det hela med seger for utskottet. Som en fdljd af denna 
erfarenhet beslét Sallskapet pa arsm6tet 1873 omfatta ett af 
sekreteraren magister BRENNER vackt férslag att dfverlata 
sin beslutanderatt i dylika fragor at ett forstarkt redaktions- 
utskott; hvartill pa arsmétet tre ledaméter utom de ordinarie 
skulle valjas, och besl6ts tillika att detta forstairkta utskott 


~~ Sew I eelrreste i= ahs * thos weet 


Tie pia enets deta Ad cite Ee ee ee a ee, ne 


i Ee ee Bi 


i ¥° Seve ow 


WRF hyo IE: A ad 12 


149 


vore beslutférdt med sju medlemmar och att de tre nytillkomne 
medlemmarna tillika skulle vara suppleanter i kommittén. 

Inom Sillskapet liksom inom hvarje annat samfund, dar 
medlemmarna tillhéra manga olika aldersklasser, hade natur- 
ligtvis de aldre och mer sakkunniga medlemmarna varit de 
bestiimmande. Da dessa, liksom métesdeltagarena 6fver hutvud, 
voro fataliga, gestaltade sig 6fverliggningarna helt enkla, men 
med stigande antal och med stérre meningsskiftningar blef det 
icke alltid latt att vid sammantridena komma till en, tillfreds- 
stiillande lésning af en eller annan fraga. Icke sallan gjorde 
sig for Sallskapet ett behof kannbart af en férberedande ut- 
redning utéfver den som ordféranden vanligen presterade; och 
det blef i regeln Tryckningskommittén som fick sig dylika till- 
falliga uppdrag anfértrodda vid sidan af sitt egentliga aliggande. 
Men Ar 1888 besl6ots att Tryckningskommittén »nu och framde- 
les» egde afgifva férberedande utlatande om ansékningarna om 
underst6d for exkursioner. Det torde framst hafva varit er- 
farenheter af dessa slag som ledde till det foreslag om revision 
af Sallskapets stadgar som 1894 framstilldes af doktor A. O. 
Kini_Man. Uppdraget att verkstilla denna revision lamnades at 
en kommitté bestaende af Sallskapets samtliga tjansteman, 
herrar Parmen, Evrvinc, R. Boipt, v. PFALER, ARRHENIUS, 
LEVANDER och KIHLMAN, samt professor SALAN. Det forslag 
till nya stadgar som denna utarbetade antogs pa arsmotet 1894 
utan st6rre meningsskiljaktighet. Professor J. SAHLBERG 6ns- 
kade att till § 1 som fick lydelsen »Societas pro fauna et flora 
fennica har till 4ndamal att befordra kinnedomen af Finlands 
djur- och vaxtviarld» skulle fogas »genom att insamla alla slags 
finska organiska naturalster och férskaffa sig uppgifter ré- 
rande dem samt dessa offentliggéra». Och doktor Ros. BoLpt 
ville bibehalla den gamla men af kommittén strukna bestam- 
ningen »ej] ma ledamot flere an ett ambete pa en gang innehafva» 
hvarigenom tydligen afsags att forhindra en otillbérlig makt- 
koncentration. De nya stadgarna, affattade bade pa svenska 
och finska, stadfastes den 10 oktober 1894. De an i dag begag- 
nade tvasprakiga kallelsebrefven uppsattes nu. 

I sak hafva dessa stadgar med sina tjugotva paragrafer 


150 


icke att uppvisa nagra 6fverraskningar. Att Sallskapets namn 
fastslogs att vara Societas pro Fauna et Flora Fennica hade 
redan en nastan tjugoarig hiafd till grund. En viktig forandring 
var skapandet af Bestyrelsen, hvilken 6fvertog Tryckningskom- 
mitténs rol, nirmare preciserad. Bestyrelsen tillkom det att 
granska inlamnade manuskript, att besluta om deras publi- 
kation och om utgifvandet af Sallskapets skrifter samt att for- 
bereda alla viktigare arenden, sasom bortgifvandet af stipen- 
dier, uppgérandet af program for vetenskapliga undersékningar, 
forslag till andring af stadgarna m.m. Bestyrelsen utgjordes 
at ordféranden, vice-ordféranden och fem medlemmar, af hvilka 
senare arligen en i tur skulle afga. 

Ganska markvardigt var att i dess stadgar icke den minsta 
antydan gjordes om att Sillskapet enligt sin Magna charta at 
1856 inga egna samlingar hade och att det Finska museum, 
som dar omtalas och fér hvars vard intendenterna skola af- 
gifva redogérelse, var Universitetets. Ett afsiktligt fortigande 
af denna viktiga omstandighet forelag helt sikert icke. Snarare 
far man val antaga att den uppfattningen att Sallskapet icke 
samlade fér egen rikning under arens lopp sa fullkomligt ingatt 
i det allminna medvetandet att man ansag den icke behéfva 
utsigas. A andra sidan inférdes en bestamning som formellt 
stod i strid med Magna charta, namligen den att intendenterna 
skulle valjas for tre ar i gangen. Studiet af de gamla protokollen 
later oss férsté huru denna bestiéimning genom férhallandenas 
makt framkallats, utan att dock detta dar uttryckligen sages. 

Annu ar 1860 namnes i sammanhang med valen af tjanste- 
min ingenting om intendenterna: tidigare valda af Sallskapet 
och i sina befattningar faststéllda af Konsistoriet, kvarstodo de 
naturligtvis. For de féljande aren heter det i vaxlande uttryck, 
att Sallskapets samtliga ambetsman kvarstodo i sina befatt- 
ningar, men ar 1866 »atervaldes» intendenterna pa samma gang 
de 6friga tjinsteminnen utsagos. Nagot senare under sist- 
namnda ar afgick doktor S#LAwn fran sin befattning som ama- 
nuens vid Botaniska museum, i hvilken egenskap han ocksa 
varit Sillskapets intendent. Da det for Sallskapet gallde att 
valja hans eftertradare, besléts pa férslag af professor LINDBERG 


151 


att uppskjuta valet tills amanuenstjinsten blifvit besatt; den 
hade ansékts af tre personer. Da detta skett, anmalde ord- 
foranden att den nyutnimnde amanuensen Norr iin forkla- 
rat sig villig att ataga sig varden af Siallskapets botaniska 
samlingar och hemstiillde om hans antagande till intendent; 
hvilket bifélls. Nagot senare samma ar utsags till intendent 
fér de zoologiska samlingarna den nyss utnamnde amanuensen 
ParmEN. Den ursprungliga anordningen att Sallskapet valde 
och Konsistoriet faststillde valet, hade harmed férandrats till 
att Sallskapet till sin intendent antog en af Konsistoriet fér- 
ordnad tjinsteman. Nagot annat kunde egentligen icke komma 
i fraga, da ju samlingarna tillhérde Universitetet. En viss 
osikerhet i uppfattningen gjorde sig dock allt fortfarande gal- 
lande. Ar 1867 »atervaldes» intendenterna, fdljande ar fér- 
nyades deras mandat genom acklamation pa forslag af fére- 
standarna for de respektiva afdelningarna af Museum, men 
sedan talas det icke om val eller aterval f6rr an 1879 och 1880, 
sannolikt pa grund af en lapsus af sekreteraren. Den fragan var 
emellertid icke klar huru férfaras skulle, da en museets tjanste- 
man, som varit Sallskapets intendent, lamnat sin befattning. 
En gang hade han sjalf anmilt sin astundan att icke langre 
kvarsté som intendent, en annan gang hade det betraktats 
som en klar sak att han i och med detsamma upphorde att vara 
intendent. Det var synbarligen med tanke pa att gifva Sall- 
skapet tillfalle att uttala sig som bestémningen att intenden- 
terna skulle valjas inférdes 1894, da man ju val kunde tanka 
sig att nagon annan a Museum anstalld tjansteman 4n amanu- 
ensen kunde fungera som Sillskapets intendent. Genom bestam- 
ningen att intendenterna skulle valjas upphafdes naturligtvis 
icke Konsistoriets ratt att bestéimma hvilka personer som egde 
taga befattning med Universitetets samlingar, — med andra 
ord Sallskapet hade icke ratt att vialja hvem som halst till in- 
tendent — men en viss frihet gafs at Sallskapet att traffa sitt 
val af fértroendemain. Att valet skulle géras for en sa pass 
lang tid som tre ar afsag visst att hindra tillfalliga opinioner 
att stora arbetet. 


152 


I sammanhang med fragan om Sillskapets organisation 
kan har namnas att en grupp funktionarer redan tidigare 
upphort att existera, namligen ombudsménnen i landsorten. 


Detta till foljd daraf att den Sallskapet beviljade portofrihe-_ 


ten f6r genom ombudsmannen inkommande postférsandelser 
pa 1870-talet upphorde, sa att dessa ombud icke vidare hade 
nagon uppgift som ej hvilken medlem som helst kunde fylla. 


Bestyrelsen blef nu Sallskapets centralorgan. Dar férbe- 
reddes fragorna, dir bréto sig olika meningar mot hvarandra. 
Afgérandet vid Sallskapets méten af de fragor som voro det- 
samma i dess helhet forbehallna var i regeln en enkel formalitet. 
En narmare inblick i Bestyrelsens verksamhet vore dirfér helt 
intressant, men de handlingar som finnas i behall gifva endast 
en hégst ofullstandig sadan. Visserligen hade Bestyrelsen redan 
1896 beslutat att vid dess méten skulle féras protokoll, — en 
annan from 6nskan var att Bestyrelsens sammantraden skulle 
hallas pa bestémda dagar — och ofta sagos vid sammantradena 
ordféranden eller nagon annan sysselsatt med att géra anteck- 

-ningar, men forst efter ar 1908 inférdes en viss ordning harmed. 

En utanférstaende kan om Bestyrelsens i viss man alltfér patri- 
arkaliska inre lif bilda sig en férestillning endast af det som 
dairom vid Siallskapets méten inberiattats. Under flere ar pa 
1890-talet sammantradde Bestyrelsen i regeln vid ett glas te 
hemma hos professor NorR1IN, hvilken ogiirna rérde sig ute. 

Det var inom Bestyrelsen ingen brist pa idéer om hvad 
Sallskapet borde utratta. Sarskildt Norriin framstillde val 
motiverade forslag, hvilka forst af Bestyrelsen och sedan af 
Sallskapet godtogos. 

Ett sadant var att exkursionshandbécker 6fver cellvax- 
terna skulle astadkommas. Bérjan gjordes med hattsvamparna, 
hvilka professor KarstEN pa Mustiala 6fvertog. Da det icke 
syntes skal att i en exkursionsflora upptaga alla arter, anmo- 
dades forfattaren att géra ett urval. Arbetets utgifvande om- 
besérjdes af professor Errvinc. Det atfdljdes af nio taflor med 
afbildningar af representanter fér alla slaikten. Universitetet 
gaf ett tryckningsbidrag och boken utkom 1899. Den hade 


ale ee et a ee 


153 


tyvarr icke den asyftade verkan att sporra till svamparnas 
studium. Svarigheten att utan firglagda afbildningar bestamma 
dessa vaxter samt omdjligheten att pa ett tillfredsstallande satt 
konservera dem verkade afskrickande, och hartill kom den 
omstandigheten att det till foljd af uteslutningarna ofta visade 
sig omdjligt att till arten bestimma de gjorda fynden, hvilket 
icke verkade uppmuntrande. Nagra vidare exkursionshand- 
bécker patainktes icke. Férst 1917 upptogs tanken i utvidgad 
form, da Sallskapet pa docenten PALMGRENS forslag anmodade 
doktor BROTHERUS att affatta en handbok 6fver Fennoskandias 
bladmossor. 

I sammanhang med planen pa exkursionsfloror stod forslaget 
att anskaffa 10—12 smiarre exsiccatsamlingar af cellvaxter till 
ledning for exkurrenter, sirskildt for nybegynnare. Det sades 
att utsikt fanns for realiserandet hairaf, men till handling blef 
tanken icke omsatt. Detsamma gillde ocksa beslutet atti genom 
sekreterarens forsorg en 6fversiktlig journal skulle féras 6tver de 
naturalhistoriska exkursionerna och det som med dem hade sam- 
manhang, liksom afven énskningsmalet att samlingar som inlaém- 
nas till Botaniska museum skulle vara fullstandigt fortecknade. 

Jaimval foreslog professor Norriiw att Sallskapet skulle 
séka fran glomska bevara de i folkspraket anvanda benim- 
ningarna pa vaxt- och djurarter och grupper, vaxtformationer, 
jordarter, standorter och terrainger eller naturskiljaktigheter 
éfver hufvud, a4fvensom det bruk allmogen gor af landets na- 
turalster. Afven detta forslag fann Bestyrelsen vara synner- 
ligen beaktansvirdt, men nagon vidare verksamhet af Sallska- 
pets medlemmar miaktade denna vackra och verkligen natio- 
nella tanke icke utlésa, om man undantar att studeranden 
LuTHER i Keitele gjorde anteckningar om vaxt- och djurnamn, 
om folkseder, skrock o. d., hvilka af professor K. KROHN sasom 
synnerligen vardefulla vitsordade anteckningar till arkivet 
éfverlamnades, samt att studeranden Lrro pa Aland och i 
Ryska Karelen antecknade de folkliga vaxtnamnen, dem han 
senare i Acta offentliggjorde. 

Afven senare har vid olika tillfallen inom Bestyrelsen myc- 
ket diskuterats om hvad som borde goras, men har det tydligt 


154 


framstatt huru svart det ar, med den brist pa dugliga arbetare 
som i landet rader, att for en viss uppgift, den ma vara aldrig 
sa maktpaliggande, finna den lampliga mannen, och att redan 
mycket ar vunnet om arbetslusten och formagan, dar den fin- 
nes, sattes i tillfalle att verka i sin egen riktning. 


Arbetet inom Sallskapet har 6fver hufvud praglats af frid- 
samhet och harmoni. I arsberattelserna har ordféranden ofta 
framhallit den goda samjan. Att detta blifvit sagdt vittnar om 
att det icke alltid kunnat sigas. Det hade ju varit mer an be- 
synnerligt om den spanning inom de naturalhistoriskt intres- 
serade kretsarna vid Universitetet, som ledde till bildandet af 
tva geografiska sillskap i Finland, icke skulle hafva gjort sig 
kénnbar inom Sillskapets lif, eller om det politiska sargaendet 
inom samhallet icke skulle hafva har limnat spar efter sig. 
Antipatier och sympatier, grupperingar kring principer, bakom 
hvilka personer skymtat fram, hafva tydligt formarkts. Be- 
styrelsen, afven om den varit enig, har vid bedémandet af till 
publikation anmalda afhandlingar icke alltid kunnat frigora 
sig fran mindre behagliga personliga intryck. Ocksa polemiska 
sammandrabbningar, foga uppbyggliga sasom dylika oftast 
aro, hafva forekommit, men allt detta har icke, efter hvad man 
kan se, vallat olycksdigra klyftor. Endast ett fall fran senaste 
tid maste med beklagande antecknas, hvarom mera nedan. 
Icke heller sprak- och nationalitetsstriden i landet, som kom- 
mit sa mycket sirgaende astad, har inom Siillskapet alstrat 
nagra djupare gaende divergenser. Nagra historiska data be- 
traffande denna fraga fortjana att har namnas. 

Foérsta gangen finska spraket bringades pa tal inom Sall- 
skapet var 1829 vid den tidigare omnaimnda 6fverlaggningen 
om affattningen af fageletiketterna i Sallskapets museum. 
Diarefter forfléto 6fver fyratio 4r utan att nagon veterligen 
tankte pa att tala eller skrifva finska inom Sallskapet. Endast 
ett enda litet finskt dokument fran 1845 finnes bland Sallskapets 
handlingar, ett bref fran den store finskhetsifraren doktor WoL- 
MAR STYRBJORN Scui_pt, hvari han samtycker till att blifva 
Sallskapets ombudsman i Jyvaskyla. Det lyder: 


rep 


Suomen Eliain- ja Kasvu-kunnan Seuralle! 


Aivan mieleisesti suostun korkia ansiollisen Seuran anomukseen 
saada minua asianajajaksi naillé tienoilla; ja suostun sit&é mielui- 
semmin, kun Seuran toimitusten esine (f6remal) on seki Tieteinen 
(vetenskaplig) etté Isinmainen. Jyvaskyla 3:tena Toukokuussa 1845. 


Wolm. S. Schildt. 


Vid sammantridena gjordes inga meddelanden pa finska. 
Det ar mojligt att en eller annan medlem vid diskussionen 
nagon gang begagnade detta sprak, men Annu 1888 affattade 
MELA den sista berattelse han som intendent afgaf pa svenska. 
Svenskan var for honom liksom for alla andra Sallskapets sprak. 
For ordféranden, professor LINDBERG, var finskan ett fullkomlig 
frimmande sprak. Karakteristisk for tiden var en episod inom 
Tryckningskommittén ar 1881, da Finska litteratursallskapet 
skulle fira sitt 50-ars jubileum och doktor J. A. PALMEN fore- 
slagit aflatandet af en lyckénskningsadress till jubilaren. Det 
féreslogs att denna skulle affattas pa finska, men, da detta 
sprak alldeles icke kommit till anvandning inom Sillskapet, 
menade man i denna den upprorda sprakstridens tid att detta 
icke skulle tolkas som en artighet utan som ett tecken pa in- 
stallsamhet, hvarfor det bestamdt afbéjdes. Och da en skrif- 
velse pa svenska, efter hvad det sades, skulle betraktas som en 
oartighet, blef resultatet att adressen skrefs pa latin, hvilket 
med hansyn till Sallskapets officiella latinska benimning tedde 
sig fullt korrekt. Den forsta gangen ett finskt foredrag om- 
namnes i protokollet var den 6 december 1890, da student 
AvuLIs WESTERLUND redogjorde for i Salmis funna biarter och 
deras bon. Darefter har finskan i allt st6rre grad kommit till 
anvandning vid métena, och med afseende a protokollsspraket 
bestaémdes ar 1902 genom ett beslut, som till sin innebérd var 
alldeles riktigt men som fattades pa ett icke korrekt satt, att 
arendena skola i protokollet upptagas pa det inhemska sprak 
foredragaren begagnar och 6nskar. — Redan tidigare hade 
finsksprakiga manuskript inlamnats. Den férsta finska af- 
handlingen anmaldes till tryck i Sallskapets skrifter den 5 feb- 
ruari 1876: det var Warnios »Havannoita Itiéi-Himeen kas- 


156 


vistosta». Pa zoologiskt hall var WESTERLUND den férste som i 
en uppsats anvande finskan (1889). 


Ofvan antyddes att en beklaglig, ja en verkligen smartsam 
dissonans férekommit. Det var da professor JOHN SAHLBERG 
den 4 april 1914 uttradde ur Sallskapet. Den narmaste anled- 
ningen hartill var féljande. Till publikation hade en af Sall- 
skapets medlemmar inlimnat ett faunistiskt arbete om Fin- 
lands mikrolepidoptera. Bestyrelsen hansk6t manuskriptet 
till granskning af tva medlemmar, hvilka hvardera studerat 
denna djurgrupp. Dessa framstillde mot arbetet sarskilda 
anmarkningar, bade sakliga och formella. Det befanns emel- 
lertid omojligt att fa till stand en omarbetning med beaktande 
af dessa anmarkningar, och da dartill kom att arbetet var syn- 
nerligen omfattande — det skulle hafva fyllt en vanlig volym 
af Acta — vagrade Bestyrelsen, trots att arbetet kunde vara 
nyttigt, att trycka detsamma, hellre an att vedervaga Sall- 
skapets pengar och anseende. Professor SAHLBERG ansag detta 
beslut vara hégst beklagligt. Han hanvisade till sin farfars 
Insecta fennica, som utan att vara ett utmiarkt eller originellt 
arbete — diagnoserna diri voro afskrifna fran GyLLENHAALS 
Insecta suecica — dock varit af stor betydelse for den entomo- 
logiska forskningen i landet. Vara mikrolepidoptera hade 
ganska ingaende studerats af ar TeENcGSTROM och E. REUTER, 
samlingen pa museum var vardefull, men ett mer omfattande 
material kunde ej emotses forr in en lamplig handbok som be- 
handlade dessa insekter fanns att tillga. En sadan skulle det 
nu ifragavarande arbetet blifva. Bestyrelsen kunde dock icke 
franga sin uppfattning om hvad Siallskapets basta krafde, och 
resultatet blef att SAHLBERG afgick fran Sallskapet, dar han i 
mer in 48 ar verkat. Patagligen var denna episod dock endast 
droppen som kom karlet att rinna 6fver. Den gamle forskaren 
kande sig tydligen sta ensam och of6rstadd och icke heller ratt 
forstaende den nya tiden. Fér honom tedde sig samlandet af 
faderneslandets djur och vaixter och de sig dartill anslutande 
publikationerna sasom Sallskapets hufvuduppgift, hvilket han, 
sasom vi hafva sett, 6nskade fa inryckt i de nya stadgarna af 


157 


1894. Det radde allt ifran unga ar mellan honom och Sallska- 
pets ordférande en divergens i uppfattningen om den zoolo- 
giska vetenskapen och manga andra fragor, som med aren 
patagligen vixte; morfologiska och utvecklingshistoriska under- 
sdkningar betraktade han med en viss misstro, och han sag 
icke med gladje huru de ibland Sallskapets medlemmar vunno 
terring. Ocksa i andra fragor kande han sig sta ensam. Kort 
forut hade Sallskapet pa Bestyrelsens forslag beslutit hos Hans 
Kejserliga Majestat anhalla om att bjérnen, hvars existens i 
landet syntes hotad, matte fridlysas i tva eller flere krono- 
parksomraden. Mot detta beslut hade han, ihagkommande 
bjérnens harjningar i de najder dar han tillbragt sin barndom, 
och framhallande dess egenskap af skadedjur, inlagt en re- 
servation, som visade huru upproérd han kande sig. .Sa kom 
denna tryckningsfraga. Ofdrstadd och missnéjd lamnade han 
Sallskapet, dar egendomligheterna i hans lynne kanske icke 
alltid blifvit tillbérligt beaktade. Da nagra ar hade gatt, gjordes 
enskildt pa initiativ af medlemmar, som giarna hade helsat 
den f6rtjinte entomologen som Sillskapets hedersledamot, 
en férfragan om ett eventuellt aterintride i Sallskapet, men 
svaret var icke uppmuntrande. 


Da tiden for Sallskapets 75-ars jubileum nalkades, foreslog 
doktor Ros. Boipt, det var redan i december 1892, att man 
skulle skrida till vissa atgirder i anledning haraf. Framst af- 
fattandet af en ingaende skildring af Sillskapets verksamhet 
och 6den under det senaste kvartseklet, alltsa en fortsattning 
pa Mosercs till Sallskapets 50-ars dag 1871 forfattade historik. 
Ytterligare utvecklande sitt forslag, framhéll doktor Borprt 
sasom Onskvarda astadkommandet af specialredogoérelser for 
den utveckling enhvar hos oss odlad gren af zoologien och bota- 
niken genomgatt afvensom af en fullstindig forteckning 6fver 
all finlandsk eller Finland berérande naturalhistorisk litteratur 
afvensom af ett fullstindigt innehallsregister till Sillskapets 
protokoll. I anledning haraf uppdrog Sillskapet vid arsmétet 
1893 i enlighet med Tryckningskommitténs férslag at herrar 
SAHLBERG och REUTER att utarbeta ett zoologiskt samt at 


158 


herrar ELFvInc, ARRHENIUS och R. BoLpT att utarbeta ett 
botaniskt register till Sallskapets saval protokoll som publika- 
tioner. Herrar PALMEN och LEVANDER utsagos att uppgéra 
den zoologiska litteraturforteckningen, herrar S#LAN och 
KratMan den botaniska; den sistniimnde meddelade en tid 
efterat att han atog sig varfvet endast under férutsattning att 
katalogen komme att hanfora sig till seklets slut, ej till Sall- 
skapets 75-ars dag. Daremot tyckes Sallskapet hafva lamnat 
fragan 6ppen om specialredogérelserna, hvilka icke af Tryck- 
ningskommittén férordats, liksom afven den om hufvudpunk- 
ten i forslaget, historiken. Tiden gick. I november 1895, alltsa 
ett ar fore jubileet, togs fragan ater af forslagsstallaren till tals. 
Det framgick da att meningarna inom Sallskapet och inom 
Bestyrelsen, som nu eftertradt Tryckningskommittén, voro 
delade saval om hvad kommittén i saken tillgjort som om hvad _ 
Sallskapet harom beslutat, i anledning hvaraf Bestyrelsen 
anmodades att anyo upptaga forslaget till profning 1 hela dess 
vidd. Sa skedde, och uttalade Bestyrelsen féljande: 

»En historik 6fver det senast férflutna kvartseklet skulle 
otvifvelaktigt erbjuda mycket af intresse, sa mycket mer som 
densamma borde beréra en del ocksa af den period som be- 
handlats af statsradet Mosrerc vid Sallskapets 50-ars fest. 
Man kan emellertid ej neka att i vissa afseenden senaste tid 
dock ligger oss nog nara och att diarfor tidpunkten ej ar fullt 
lamplig liksom ock att ett passeradt 3/, sekel icke innebar nagot - 
synnerligen anmarkningsvirdt. Denna smakfraga uppvages 
dock af fragan huruvida limplig person funnes hugad att ataga 
sig virfvet. Bestyrelsen har i detta syfte vandt sig till profes- 
sor NorriIn, men erhallit ett afbdéjande svar, liksom jamval 
af herrar S#LAN, ELFVING och PaLMEN, och kan saledes icke 
for narvarande foresla nagon atgird i detta afseende. 

2) En fullstindig forteckning 6fver finsk och Finland be- 
rorande naturalhistorisk litteratur har linge utgjort ett Onsk- 
ningsmal. Den botaniska delen kunde mdjligen utan stdérre 
svarighet redigeras till nastkommande hést, men i zoologiskt _ 
afseende ar sa féga utrattadt att nagot dugligt ej kan astad- 
kommas till nimnda tid. Bestyrelsen har darfér aftalat med 


159 


de tva botanister och zoologer, som inom Sallskapet atagit sig 
arbetet, att dessa med beniget bitride af sakkunnige skulle 
afsluta arbetet med detta sekels slut och omedelbart diarpa 
publicera forteckningen. 

3) Nyttan af de féreslagna specialframstallningarna af de 
olika naturalhistoriska branschernas utveckling i Finland vill 
Bestyrelsen ingalunda underkainna. Likvisst anser Bestyrelsen 
att for nairvarande icke finnes utsikt att alla branscher kunde 
behandlas pa ett fullt tillfredsstallande satt, atminstone ej alla 
de zoologiska. Da hartill kommer att Bestyrelsen icke anser 
utgifvandet af ifragavarande historik f6r naérvarande vara syn- 
nerligen maktpaliggande utan fastmer haller for att partiella 
redogorelser b6ra afvaktas i den man enskilda forskare kunna 
afgifva dem i fullkomligt skick, sa anser sig Bestyrelsen bora 
afstyra denna del af forslaget. 

4) Angaende det foreslagna sakregistret till Sallskapets publi- 
kationer har delgifvits Bestyrelsen att detsamma ar under arbete. 
Tilika har Bestyrelsen erfarit att doktor Bop’ ar sysselsatt 
med det register till protokollen som af honom foreslagits. 

I sammanhang med behandlingen af forevarande fraga har 
Bestyrelsen enats om 6nskvirdheten af att till ifragavarande 
tillfalle utgifves fortsittningen af den katalog 6fver Sallskapets 
medlemmar som ar 1871 offentliggjordes samt en férteckning 
dfver Sallskapets bibliotek, i hvilket afseende samfundets re- 
spektive tjainstemin utlofvat sin medverkan.» 

Infor férhallandenas non possumus kunde Siillskapet gif- 
vetvis icke géra nagonting annat an tillstyrka utgifvandet af de 
tvanne sistndmnda katalogerna; betraffande de i fjairde mo- 
mentet namnda registren limnades at redaktérerna ratt att 
afgéra hvilken tidrymd de skulle omfatta. Helt visst voro de 
flesta inom Sillskapet af samma Asikt som rektor BRENNER, 
hvilken till protokollet lat anteckna sitt beklagande af att fra- 
gan om historiken maste férfalla pa grund af bristen pa darfér 
lamplig person, hvarjimte han uttalade att utarbetandet af 
en historik 6fver Sallskapets verksamhet val aldrig vore sa 
maktpaliggande att den icke kunde allt vidare uppskjutas. 

En historik, en fortsaittning till Mopercs skildring, kom 


160 


likval till stand. Den utarbetades i elfte stunden af NoRRLIN 
och PaltMEN, upplastes vid 75-ars dagen och trycktes i utvid- 
gad form i Meddelanden h. 23. Medlemsférteckningen, redi- 
gerad af magister I. O. Bercrotn, blef fardigtryckt i utsatt 
tid. Katalogen éfver Sillskapets bibliotek, hvilken rektor 
ARRHENIUS och doktor E. Revver forklarat sig villiga att 
uppratta, hade fortskridit sé langt att den senare kunde i manu- 
skript framlagga den del som omfattade de periodiska publika- 
tionerna; afsikten var att denna skulle efterféljas af en forteck- 
ning 6fver sjalfstindiga arbeten och separat. Mellankomna 
hinder hade omdjliggjort tryckningen. Nagot vidare gjordes 
icke och har icke heller sedan dess gjorts till saken. Af de pla- 
nerade sakregistren forelades for Sillskapet vid jubileet det 
botaniska, uppgjordt af professor ELrvinc med bitrade af 
studerandene HAyvrEN, LuTHER och WAHLBERG; det depone- 
rades liksom registret fran 1871, i Sallskapets arkiv; det zoo- 
logiska afhérdes diremot icke. Det sakregister till protokollen 
som doktor R. Bo.p?, initiativtagaren, atagit sig blef ocksa 
firdigt och 6fverlamnadt till Sallskapet, men ett oblidt dde 
har latit detsamma sparlést férsvinna. En bestaende vinning 
af doktor Boipts forslag var diremot utgifvandet af de begge 
litteraturforteckningarna. De blefvo senare fardiga. Genom ett 
forceradt arbete, som leddes af O. M. REUTER och A. LUTHER, 
blef forra halften af Bibliotheca zoologica fardig sa den kunde 
framliggas vid Nordiska naturforskare- och lakaremétet i Hel- 
singfors i juli 1902, men fardigt afslutadt blef arbetet forst sju 
ar senare. Den botaniska utkom 1916 med titel »Finlands 
botaniska litteratur till och med ar 1900»; den var helt och 
hallet utarbetad af S#L_aN, som i denna digra volym vidare 
utbyggt sitt ungdomsarbete fran 1867 »Finlands botaniska litte- 
ratury; hans medarbetare KrH_MAN hade redan i borjan af sek- 
let for politiska varf lamnat arbetet inom Sallskapet. 

Pa sin 75-ars dag sammantridde Sallskapet pa 6fligt satt. 
Till inhemska hedersledaméter valde Sillskapet nu statsradet 
E. J. Bonsporer och arkiatern O. E. A. HJELT i tacksam hag- 
komst af hvad desse tidigare gjort for framjandet af Sillskapets 
syften. Till utlindska hedersledaméter valdes atta, till korres- 


— See 


a 


Ce Cy ee eS ee 


161 


ponderande ledaméter tretton utlandske forskare, hvilka finnas 
uppriknade i ledamotsforteckningen. Harefter framlades f6r 
Sallskapet de kataloger och register, som med tanke pa denna 
dag utarbetats och har ofvan omnamnts. Vidare féredrog 
ordféranden, professor PALMEN, en donationsskrifvelse, i hvil- 
ken han till hugfiistandet af minnet af sin nyss aflidne fader, 
senator J. PH. PALMEN, hvilken i sin ungdom varit en verksam 
medlem af Sillskapet och beklidt olika befattningar inom det- 
samma, till Sallskapet 6fverlimnade 10 000 mark fér befordran- 
det af dess vetenskapliga andamal. Sedan sammantradet slu- 
tat, samlade sig Sillskapets medlemmar, till ett antal af vidpass 
45,1 Societetshusets N:o 35,som for tillfallet smakfullt dekorerats. 
Till festen hade inbjudits de bigge nyss utsedda hedersledam6- 
terna, herrar BONSDORFF och HJELT, samt Universitetets tjanst- 
férrattande rektor, professor J. ForsMAN, af hvilka den forst- 
nimnda dock icke kunnat efterkomma inbjudningen. Efter 
det te intagits och Sallskapets samlade publikationer tagits i 
égnasikte, vidtog kl. '/, 9 det egentliga programmet fér festen 
i det att ordféranden professor ParmEéN besteg talare-estraden 
och upplaste den historik 6fver Sallskapets verksamhet under 
det férflutna kvartseklet, som han och professor NorR In till 
denna hégtidlighet sammanskrifvit. Sedan balar efter fore- 
dragets slut framstallts, utbragte professor PaLMEN ytterligare 
en toast for Sallskapet och dess framtid, hvilken skal under 
lifliga hurrarop témdes. Vidare hdllos tal for Sallskapets heders- 
ordférande professor W. NyLANDER (af professor Sai{LAN) 
och fér de nyss utsedda hedersledaméterna (af professor ELr- 
vING), af hvilka arkiater Hyer tackade for skalen. Foljde sa 
ett tal, pa finska, for fosterlandet af lektor A. J. MELA, hvari 
talaren tillika tackade Universitets-myndigheterna, standerna 
och den inhemska styrelsen fér hvad de gjort for Sallskapet. 
I anslutning hartill upptridde professor ForsMAN, som, lika- 
_ledes pa finska, erinrade om den allmant fosterlandska bety- 
delsen af Sallskapets strafvan och i Universitetets namn tac- 
kade detsamma fér den betydande insats det i och genom sina 
medlemmars arbete gjort fér héjandet och befordrandet af 
naturvetenskapernas studium vid var hégskola. 

11 


162 


Harmed var festens officiella program slut. Sedan upplastes 
lyckonskningstelegram fran Entomologiska féreningen i Stock- 
holm och fran medlemmar i Abo, Tammerfors, Vasa, Marie- 
hamn, Borga, Nykarleby och K6benhayn afvensom en hils- 
ning fran professor NYLANDER i Paris, till hvilken ett telegra- 
fiskt svar omedelbart afsaindes. 

Harefter sattes deltagarena i festen i tillfalle ett betrakta en 
stérre samling fotografier af Sallskapets medlemmar, bade 
déda och lefvande, aldre och yngre, hvilken samling, uppfast 
pa en stérre skarm, hittills varit dold af ett skynke. Tanken att 
astadkomma ett bildgalleri af Sallskapet gick tillbaka till 50- 
ars dagen, da en anonym medlem — det var hofradet RaBBE — 
fordrade ett album for andamalet jimte sin egen fotografi. 
Samlingen hade varit obetydlig och sa godt som bortglémd, 
men ar 1893 hade davarande sekreteraren, doktor R. Boxp7, 
erinrat harom och med Sallskapets bemyndigande skridit till 
dess forfullstandigande. En af de foérsta medlemmar, som hor- 
sammade uppmaningen att insinda sin bild, var Z. TopE.tus, 
Sallskapets sekreterare fOr mer An 50 ar sedan. Han hade skrif- 
vit: »Pa uppmaning sinder harmed en desertér fran Finlands 
fauna och flora sin helsning till den krets, dir han for 40 ar 
sedan var fértrogen och hvilken han, glad at dess framsteg i 


nyare, rikare tider foljer med sina basta vélénskningar. Bjérk- 


udden 7 Febr. 1895.» Doktor Boipr riktade nu i varma orda- 
lag en uppmaning till alla att verka fdr fullstindigandet af 
denna samling. ') 

Doktor Kin~mMawn talade harpa till Sallskapets ordférande 
professor ParmEN som med nagra ord tackade. 

Sedan sexan under den angenimaste stiaimning intagits, 
hdllos tal aénnu till professor Sat,an (af doktor BRroTHERus) 
och till professor Norriin (af kandidat I. O. BERGROTH). 
Sitt svarstal afslutade professor S#LANn med ett lefve for minnet 
af Sallskapets stiftare. 


1) Detta bildgalleri vardades af doktor Boipr Anda till ar 1905 da det 
6fverlamnades till arkivet. Sallskapets naémnda ar fattade beslut att en 
forteckning daréfver skulle tryckas och till medlemmarna utdelas har stan- 
nat pa papperet. 


At PO TES 


wes 


te sg PIP het 


163 


Efter midnatt skingrade sig smaningom deltagarena i fes- 
ten. Ett mindre antal, sarskildt af de yngre, fortsatte annu 
under skimt, sang och glam samkvamet till in pa smatimmarna, 


Inom Siallskapet har allt fortfarande samlareverksamheten 
spelat en stor rol, och de understéd for exkursioner som utgifvits 
hafva stigit till betydande belopp. En fullstandig sammanstiall- 
ning af dem, upptagande afven de under det forsta halfseklet 
gifna, har ofvan i texten redan omnimnda, meddelas a sid. 207 
—216 till hvilka har hanvisas. Enligt denna har Siallskapet i 
zoologiskt syfte utgifvit 36435 mark, i botaniskt 57 183 mark. 

Det ar ett betydande arbete som har utférts i och med sam- 
manbringandet af material till Finlands fauna och flora. Att 
i detalj folja denna verksamhet kan har icke komma i fraga. 
Ma det vara nog att papeka att undersdkningen af de éstra 
gransmarkerna, Ryska Karelen och Ryska Lappmarken, hvil- 
ken de finlandska naturforskarne kant sasom en dem aliggande 
hederssak, allt vidare fortskridit, och att kinnedomen om foster- 
landets djur- och vaxtvarld allt vidare utvidgats och fordjupats. 
I sin helhet betraktadt kan detta arbete sigas vara malmed- 
vetet, men i sina enskildheter har det i hég grad varit beroende 
af tillfaligheter. Det har till foljd af den ringa och vaxlande 
tillgangen pa arbetskraft i vart karga land fortgatt pa ett foga 
planmassigt sitt. Att sa varit fallet har alltsen 1860-talet statt 
klart for de aldre och ledande personligheterna inom Siallskapet, 
och det har icke felats uttalanden om hvad som borde géras, 
men det som felats har varit personer som tagit itu med upp- 
gifterna och som kunnat stimulera andra. For de botaniska 
exkursionerna uppdrog Norr LIN ren 1872 ett program som i 
sin allmanna affattning obetingadt kan underskrifvas. Det 
skulle galla att sinda erfarna exkurrenter till de delar af landet, 
som voro okanda, att genom mindre understéd uppmuntra 
nybegynnare, att reservera medel fOr noggrann undersékning 
af sarskilda utvalda och begriinsade omraden, att utdela under- 
stéd for studium af svarare vaxtgrupper och standorter. Att 
mycket blifvit gjordt ar obestridligt, men massor af uppgifter 
vanta pa arbetare. 


164 


Dock ar det en lang rad af landsmin som i férteckningen 
6fver exkurrenterna drager férbi oss .i vaxlande tag, de flesta 
unga academici, som vetgiriga och undrande 6fver naturens 
mangfaldiga former sokt, for att begagna LINNES uttryck, koxa 
in i Var Herres radskammare. Har hafva nastan alla vara 
zoologer och botanister begynt sina studier hvilka senare gifvit 
dem namn som sjilfstindiga forskare. Andra, flertalet, hafva 
hamnat pa andra banor i fosterlandets tjinst, men de flesta 
hafva bibehallit sin ungdoms intresse for naturen, manga hafva 
lamnat det i arf at sina barn. Alla hafva de i kanslan att géra 
nagot for vetenskapen och for fosterlandet hjalpt till vid det 
gemensamma bygget, som vuxit langt utdfver hvad de man 
kunde hoppas, som férst begynte arbetet med att samla ma- 
terial till Finlands Fauna och Flora. Hvilka hafva gjort mest? 
Den fragan skall icke i denna historik séka besvaras. Har har 
tidigare nimnts namnen pa dem som under Siillskapets forsta 
decennier verksammast bidragit till samlingarnas fordkande. 
De hafva namnts darfor att deras bidrag till en stor del icke 
mer kan tala for sig sjalf. Men hvem kan frankanna detta ar- 
bete, likt den underjordiska grunden i en byggnad, betydelse 
darfor att det icke mer synes? Bidragen fran senare tid, dar 
de ligga i samlingarna, tala fér sig sjalf, och alltid, nar redo- 
gorelser for de olika djur- eller vaxtgrupperna komma att lam- 
nas, skall detta senare tiders arbete vardesaittas och karakteri- 
seras. Har agna vi dessa exkurrenter blott en tacksam tanke 
for hvad de gjort, och icke blott exkurrenterna i trangre me- 
ning utan alla dem som, ledaméter af Sallskapet eller icke, 
hjalpt till vid skapandet af Museum Fennicum. 


Huru ter sig nu, da ett hundra ar ha forgatt, detta Museum, 
som hagrade for Sallskapets stiftare och som under langa tider 
just genom sin aflaigsenhet i fjarran tjusade och eggade de tidi- 
gare generationerna inom Sallskapet. Pa 1850-talet tankte man 
sig det som en stor sal eller nagra mindre, dar exemplar af alla 
den lefvande naturens alster i Finland funnos uppstiallda. Men 
nagot sadant museum finnes icke. Det har tagit andra former 
som, latom oss hoppas det, énnu icke aro definitiva. Da ar 1890 





aN 


165 


pa initiativ af professor J. A. PaLMEN och t. f. professor J. P. 
Norruin, fragan aterupptogs att for Universitetets natural- 
historiska samlingar forskaffa nya tidsenliga lokaler, i hvilka 
sjalffallet de inhemska samlingarna skulle hafva sin gifna plats, 
antog man som en sjalffallen sak att det zoologiska och bota- 
niska museum allt vidare skulle placeras sa att de tillsamman 
bildade ett helt. Men da den kommitté som Konsistoriet till- 
satte for att forbereda detta arende, begynt sitt arbete, visade 
det sig snart att svarigheterna att astadkomma ett sadant voro 
alltfor stora. Foér det botaniska museet erbj6d Botaniska trad- 
garden en naturlig plats, och planen for en institutionsbyggnad 
tedde sig jimférelsevis enkel aifven med beaktande af de kraf 
pa arbetsméjligheter inom olika omraden af botaniken som 
den nya tiden uppstillde. Men programmet for den zoologiska 
institutionen var icke lika litt att uppg6éra. Botanikens ny- 
utnimnde representant. professor ELrvinc nédgade kommittén 
darfor att hos Konsistoriet féresla att till en bérjan enbart en 
botanisk institution skulle uppforas. Detta blef ocksa Konsi- 
storiets beslut, och ar 1903 blef den nya institutionsbyggnaden 
fardig. Dar finnes vil icke en sal dar alla inhemska vaxtarter 
ligga, men afdelningar af herbariet finnas dar for de finlandska 
frévixterna och for de finlandska sporvaéxternas olika grupper. 
Det zoologiska museet ar allt ett O6nskningsmal. Den splitt- 
ring af de zoologiska samlingarna pa olika lokaler, som Ny- 
LANDER 1863 betecknade som en medverkande orsak till zoo- 
logiens da fér tiden féga lysande stillning inom Sallskapet, 
fortbestar 4nnu och har tilltagit. Till trots for denna splittring 
ha de zoologiska studierna florerat. Men det kannes dock som 
en anomali att finna en del af den finska faunans representanter 
i Universitetets hufvudbyggnad, insekterna i Botaniska insti- 
tutet och den inhemska fagelsamlingen, fordom Museets stolt- 
het, i nagra mérka rum vid en bakgata, dar knappast nagon vet 
af den, i stallet for att allt detta skulle vara sammanfoérdt pa ett 
stalle och uppstalldt sa som ett zoologiskt nationalmuseum det 
borde vara. Kanske att, om ej varldskriget kommit emellan, 
professor ParmEns forhoppning, uttalad, naistan i testamentarisk 
form, vid Sallskapets arsméte 1908, samma ar han tog afsked. 


166 


fran sin professur, gatt i fullbordan, att det nya museet skulle 
komma till stand till hundraarsdagen 1921. Nu vagar val ingen 
profetera, knappast hoppas. 


Den forestillningen ar ganska allman att de samlingar af 
inhemska djur och vaéxter som nu vid Universitetet finnas aro 
ett verk af Societas pro Fauna et Flora Fennica. Men detta ar 
icke alldeles riktigt. Vi sago tidigare att en del samlingar blif- 
vit grundlagda pa sidan om Sallskapet. Senare har Universi- 
tetet sjalf genom kép och genom understéd for exkursioner 
bidragit till museernas tillvaxt, och for en mangd af de landsman 
som med gafvor af naturféremal ihagkommit samlingarna har 
det icke spelat nagon rol att ett dylikt sillskap funnits: de hafva 
gifvit sina bidrag till Universitetet. Men det skall dock alltid 
erkinnas att Sallskapet om dessa samlingar haft en stor och 
éfvervagande fértjinst. Sadana samlingarna nu foreligga, kan 
det utan forhifvelse om dem sagas att de fullval tala jamforelse 
med dem som i andra lander finnas. 

Men dessa samlingar kunna foérstéras. Det mest bestaende 
af det som genom Sillskapet utrittats finnes nedlagdt i dess 
skrifter. Det ar en aktningsbjudande rad sadana som Sall- 
skapet vid fyllda etthundra ar kan uppvisa: 13 haften Notiser, 
47 haften Meddelanden, 50 tomer Acta om sammanlagdt unge- 
fir 37000 sidor. De vittna om mycket arbete, och det mesta af 
detta arbete har utférts under de senaste femtio aren. Sall- 
skapet sasom sadant kan icke tillskrifva sig mycken fortjanst 
af det goda och dugande som har finnes nedlagdt, darfor ha vi 
att tacka de enskilda handlingskraftiga mannen, men genom 
att sluta tillsaamman dem som arbetat for Fauna och Flora 
Fennica har Sallskapet blifvit en makt, som framjat de enskil- 
das arbeten och som gagnat bade vetenskapen och fosterlandet. 

Innehallet i dessa skrifter ar i hég grad vixlande, fran sa- 
dant som har ett uteslutande lokalt intresse till sadant som af 
alla fackmin i den vetenskapliga varlden ar kindt och varderadt: 
NYLANDERS och: Varnios lichenologiska arbeten, HuLTs vaxt- 
geografiska skrifter, KrHLMANS arbete om den arktiska vaxt- 
igheten, for att nimna nagra exempel. 


Gen. ae meieia,..rer:\, 


me es et a eg 


Lae #3 be 


167 


Vid innehallet af dessa skrifter skall hir icke dréjas, endast 
vid deras historia och utveckling. 

Redan i det forsta haftet af Notiserna ingingo utom de 
storre afhandlingarna nagra »Strédda anteckningar» och sadana 
publicerades ocksa i flere af de féljande hiftena. Ar 1867 be- 
sléts pa férslag af doktor MaLMGREN att i Notiserna skulle 
tryckas reseberittelserna éfver de af Sallskapet utrustade ex- 
peditionerna »sasom varande saval af vetenskapligt intresse 
som ock af nytta vid uppgérande af reseplanery. Tva ar se- 
nare utstricktes detta beslut till de arsberattelser som pa 
Flora-dagen afgafvos af ordféranden och intendenterna; ur dem 
kunde ju utlasas samlingarnas tillvaxt och det viktigaste som 
under Aret skett. Foér manga tedde sig detta sasom varande 
endast halfmesyrer. Ett faktum var ju att under arens lopp 
till Sillskapet inlamnats anteckningar af olika slag och att 
dessa, liggande i Sallskapets arkiv, voro sa godt som begratna, 
och det samma var fallet med de smarre vetenskapliga med- 
delanden som da och da gjorts vid métena och som bevarades 
i protokollen; dir fanns sikert mycket af intresse som var vardt 
att bringas till deras kinnedom som icke ahért dem. Olika 
férslag gjordes fér att rada bot pa dessa missférhallanden. 
Fran 1869 ar att anteckna professor MALMGRENS forslag »att 
utan uppskof till tryck befordra alla i Sillskapets ago nu be- 
fintliga manuskript»; det maste dock férfalla, emedan tillrack- 
liga penningemedel icke funnos fér att bade understéda ex- 
kurrenter och bekosta tryckning, och denna senare ashe vara 
mindre maktpaliggande. 

Foljande ar hemstillde medicine kandidaten A. R. Spoor 
till Sallskapets beproéfvande huruvida icke de meddelanden 
som da och da vid Sillskapets sammantraiden gjordes borde 
»ur protokollen afskrifvas och systematiskt ordnas i skilda haften 
for att sedan sa ofta Sillskapet funne nédigt bekantgéras for 
faunans och florans vanner och diirigenom lifva till ett storre 
deltagande i Sillskapets verksamhet». Detta férslag ledde till 
att sarskilda medlemmar forklarade sig villiga att till det stun- 
dande 50-ars jubileet 1871 astadkomma en dylik sammanstill- 
ning af det som i protokollen fanns nedlagdt. Denna samman- 


168 


stallning, gjord af herrar K. Coiyin, F. Eirvine, Hy. HJEx7, 
A. J. Matmperc, J. A. Patmen, J. SAHLBERG, A. R. SPOOF 
och K. J. W. UNontus, inlémnades i april 1872 i definitivt skick. 
Af dess bekantgérande blef dock intet. Den deponerades i 
arkivet, dir den varit till gagn for dem som vetat af att ett 
sadant register funnits. I sammanhang med fragan om denna 
sammanstillning beslot Sallskapet att hadanefter de medde- 
landen i protokollen som rérde faunan och floran skulle fran 
_ och med arsmétet 1869 tryckas i Notiserna. Afsag man salunda 
att lata medlemmarna och den vetenskapliga varlden 6fver 
hufvud fa en inblick i Sallskapets verksamhet genom publika- 
_tionerna, sa kindes tillika ett behof att gifva dessa dkad fart. 
Under aren 1867—1871 hade visserligen fyra hiaften af Noti- 
serna utkommit, men dirforinnan hade en paus pa sex ar for- 
flutit, och det attonde haftet, hvars tryckning paborjats 1864, 
hade annu ej afslutats. MaArmcren, hvilken mer upptradde 
som padrifvare in som egentlig arbetare, hade (1870) foreslagit 
att Notiserna skulle utges 2—4 ganger om aret. Detta kunde 
Sallskapet icke ga in pa, da tryckningsmedlen voro mycket 
begrinsade och manuskript icke heller med sakerhet kunde 
pariknas, men emellertid skulle forslaget ihagkommas som ett 
énskningsmal f6r framtiden. Tryckningskommittén enades 
om att oftare utgifva mindre haften, innehallande turvis endast 
zoologiska eller endast botaniska uppsatser, i anledning hvaraf 
ocksa en framstiallning 1871 gjordes hos Regeringen om: ett 
tillskott af 700 mk i det arliga statsanslaget, hvilken anhallan 
beviljades. 

Efter det att det 12 hiftet af Notiserna utkommit foreslog 
redaktionsutskottet vid sammantridet den 6 februari 1875 
den foraindring i publikationen af Sallskapets skrifter att stérre, 
mer rent vetenskapliga afhandlingar, hvilka for sin tryckning 
erfordrade langre tid, skulle utgifvas under titel Acta Societatis 
pro Fauna et Flora Fennica och de 6friga sasom Meddelanden 
af Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica. Emot uppdelningen 
pa tva serier héjde sig réster, och en minoritet ansag att for den 
senare nimnda serien den gamla benimningen »Notiser» borde 
bibehallas, men utskottets férslag bifélls med stor majoritet, 


169 


och sedan dess hafva Sillskapets publikationer varit fordelade 
pa dessa tva serier. Den formella férindringen vidtogs dock 
att den latinska bendimningen Societas pro Fauna et Flora Fen- 
nica kom till anviindning i titeln for begge serierna, ocksa den 
svenska; fran hésten 1876 anvandes den ocksa i protokollen 
och hade salunda blifvit Sillskapets officiella namn, utan att 
nagot formligt beslut dirom finnes antecknadt. Betraffande 
de principer som vid férdelningen skulle féljas finnes i proto- 
kollen intet annat antecknadt in for den 6 mars 1875 att fler- 
talet af utskottets medlemmar voro af den asikt »att ej allenast 
afhandlingarnas innehall och det amne de behandla, utan afven 
deras lingd samt, enligt ordférandens asikt, sprak vore de 
faktorer, som hiirvid borde tagas i betraktande, salunda att 
af for 6frigt likartade afhandlingar en langre komme att in- 
foras i Akterna, en kortare ater i Meddelandena, ja att till och 
med tilligg till en uti de forra publicerad afhandling kunde i 
de senare erhalla plats». Under tidernas lopp har uppfattningen 
mycket vaxlat af hvad som skulle féras till den ena, hvad till 
den andra serien. Att déma af namnen hade man vantat att 
Meddelandena skulle innehalla mindre afhandlingar och notiser 
af 6fvervagande lokal art, medan de afhandlingar som kunde 
rikna pa ett allmannare intresse afven af utlindska forskare 
skulle inga i Acta. De férsta atta tomerna af Acta motsvara 
fullkomligt denna distinktion, men nagon tid efter professor 
LinpBercs déd (1889) inféras i Acta afhandlingar af alldeles 
lokalt intresse, sasom vaixtférteckningar 6fver en socken, eller 
af obetydligt omfang, sdsom beskrifningar af en ny art. En 
omstindighet som i vissa fall torde varit utslaggifvande var 
den att i en afhandling skulle inga en tafla; en sadan ansags 
vara alltfor dyrbar for att undang6mmas i Meddelandena. Pa 
grund af denna uppfattning trycktes HisincErs Remarquable 
variété du Nuphar luteum (L.), som icke upptog mer an en tryck- 
sida, i Acta, medan t. ex. flere af Hurts betydande, pa svenska 
skrifna afhandlingar fingo plats i Meddelandena. 

Utgifvandet af skrifterna alag som vi hafva sett Trycknings- 
kommittén, senare Bestyrelsen. Den sakliga granskningen af 
manuskripten verkstalldes af fackmaénnen inom densamma, 


170 


som val ocksa underhandlade med férfattarena om eventuella 
andringar. Men ordf6randen var den egentliga redaktéren. En- 
ligt traditionen fran NYLANDERS tid ansago sig bade LINDBERG 
och PaLMEN bora svara for korrekturlasningen; med Aldre 
forfattare var detta en formalitet, men med yngre och ovana 
blef arbetet stundom ratt betungande. Nagon ersaéttning har- 
for kom icke i fraga, och ratt ofta torde ocksa en enkel tack- 
sdgelse ha uteblifvit af dem som blifvit hulpna; det betraktades 
en gang for alla som en naturlig och sjalffallen sak att detta 
alag ordféranden. En laittnad afsags att bereda honom, da 
doktor KiH_LMAN sammanskref nagra praktiska rad till vag- 
ledning vid affattandet af manuskript; dessa trycktes 1897 
och tillhandahéllos vederbérande. Ocksa pa annat sitt hade 
en lattnad beredts honom, da utgifvandet af Sallskapets Med- 
delanden O6fvertogs af vice-ordf6randen professor ELFvING, 
som ombesorjde haftena 19—27 med bitrade af doktor E. REUTER. 
Haftena 28—30 redigerades af Sallskapets sekreterare ARRHE- 
NIus och NORDENSKIOLD, bitradda af E. Reurer, det 31 af 
sekreteraren FEDERLEY, som darfor erhdll ett arvode af 250 
mark. Fran och med haftet 32 har utgifvandet af denna skrift- 
serie omhanderhafts af dr HAyREN mot arvoden som, liksom 
andra afléningar i samhallet, smaningom stigit. 
Redogorelserna for forhandlingarna vid métena inférdes 
ganska oregelbundet i Sallskapets Meddelanden sa att de ofta 
forst efter flere ar framtradde i tryck. Da professor ELFVING 
ar 1892 6fvertog utgifvandet af Meddelandena, inforde han den 
anordning som sedan blifvit bestaende, att arligen ett hafte ut- 
gafs, upptagande fo6rhandlingarna under det senaste verksam- 
hetsaret jamte dartill sig slutande mindre afhandlingar. Hvarje 
hafte afslutades. med »Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen». 
Till en bérjan hade redogoérelserna fér forhandlingarna endast 
upptagit det som hade vetenskapligt intresse, men efter hand 
utvidgades de till att gifva en fullstandig bild af forhandlingarna 
med deras lépande arenden af olika slag. Dessa redogérelser 
visade en stark benigenhet att svalla ut, ity att den praxis 
utbildade sig att i stallet for korta sakliga referat af de veten- 
skapliga meddelandena, hvilka icke alltid voro litta att astad- 


171 


komma, detta meddelande i dess helhet trycktes, sa snart det 
var skriftligen uppsatt af foredragaren sjalf. Genom ett Sall- 
skapets beslut af 1907 alades formligen féredragarne att for- 


 dersammast till sekreteraren 6fverlimna sitt meddelande i full- 


firdigt skick, sa att det omedelbart kunde till tryck befordras, 
hvarvid visserligen tillades en maning att manuskriptet borde 
vara omsorgsfullt affattadt, en maning som nagra ar senare 
fornyades. Det kan icke nekas att dessa Meddelanden nu maste 
betraktas med andra 6gon 4n tidigare. Strafvandet att i tryck 
gifva en i alla detaljer fullstiindig framstallning af det som vid 
métena forehafts har icke blott alstrat en i hégsta grad lofvard 
strifvan hos ledaméterna att hvar i sin stad lamna sitt bidrag 
till det vetenskapliga utbytet af sammantradena, utan i manga 
fall ocksa ett begar att gifva andragandena en mangordig form, 
som ratt vil kan forsvaras, nar det giller tal, och som 4nnu 
for nagra ar sen kunde férsvaras i fraga om tryck, men som, 
med de kostnader som astadkommandet af det tryckta ordet 
numera krafver, maste anses vara pretentids. 

Det sprak, pa hvilket afhandlingarna i Notiserna voro af- 
fattade, var svenska eller latin; endast en kort uppsats pa franska 
af NYLANDER var ett undantag. I Acta begagnades till en 
bérjan samma sprak, men pa 1890-talet bérjade tyskan anvan- 
das af manga forfattare, och dess anvandning har ar efter ar 
tilltagit; mycket fa forfattare hafva skrifvit pa franska eller 
engelska. Efter 1891 ha atskilliga yngre auktorer publicerat 
_ sina afhandlingar pa finska. Icke ovanligt har varit att arbeten, 
som varit affattade pa nagotdera af landets sprak, atf6ljts af en 
resumé pa tyska. Hvad betraffar spraket i Meddelandena sa 
kan ett undantringande af latinet genom finskar och tyskan 
formarkas. 

I syfte att gifva den finsksprakiga publiken en tydligare 
bild af Sallskapets verksamhet i dess hufvuddrag ain den Med- 
delandena i deras gamla sprakdrakt kunde skinka, foreslog 
doktor LEVANDER 1909 att ordférandens arsberittelse och 
intendenternas arsredogérelser skulle tryckas pa de bada in- 
hemska spraken. Saken ordnades till en bérjan sa att de tryck- 
tes i den af féreningen Vanamo utgifna tidskriften Luonnon 


172 


Ystiva, hvarvid Sillskapet bekostade saval 6fversdttningen till 
finskan som tryckningen. Ar 1916 beslét Bestyrelsen, tagande 
ett steg framat mot tvasprakighet, att ordférandens arsberat- 


telse skulle i Meddelandena tryckas pa landets begge sprak. . 


En genomgripande féraindring i sattet for deras redaktion och 
utgifvande foreslogs den 15 december 1917 af professor LEvan- 
DER, gaende ut pa att den upplaga af Meddelandena, hvilka 
vore bestimd till spridning i hemlandet, skulle utgifvas sasom 
en i postanstalterna prenumererbar periodisk skrift, utkommande 
med fyra haften om aret — man torde erinra sig MALMGRENS 
forslag pa 1860-talet att Notiserna skulle utgifvas flere ganger 
om aret — och att hvarje hafte skulle atféljas af ett skildt bi- 
hang med karaktiren af en zoologisk-botanisk tidskrift. Har- 
igenom hoppades han vinna en allminnare spridning af Med- 
delandena saval inom Sillskapet som bland utom detsamma 
staende naturvanner, en lifligare vixelverkan mellan Sallskapet 
och allménheten samt en 6kad lifaktighet i anstallandet af 
iakttagelser om landets djur- och vaxtvarld. Férslaget rénte 
underst6d. Sarskildt sekreteraren, doktor PALMGREN, hialsade 
detsamma i viltaliga ord vilkommet sasom ett uppslag till en 
naturvetenskaplig tidskrift, hvilken han hoppades blifva af 
stor betydelse. Innan Bestyrelsen hunnit harom 6fverliagga 
utbrét det réda upproret, som fdljdes af befrielsekriget. Tan- 
karna riktades at annat hall, men helt sakert skall, da jamn- 
vikt i sinnen och ekonomi intradt, fragan upptagas till fortsatt 
behandling. 


Det stora flertalet af dem som i Sillskapets skrifter upptradt 


som férfattare aro gifvetvis inhemska vetenskapsidkare. Af 
utlindske afo att anteckna zoologerna HILZHEIMER, H1IrRscH- 
MANN, Mac LAcHLAN, Morton, SCHNEIDER och WESTERLUND, 
botanisterna CLEVE, SANIO och WITASEK. 

Genom det byte som Siallskapet underhéll med utlaindska 
samfund och genom de siartryck som de enskilda forfattarne 
kringsande af sina skrifter blefvo publikationerna kanda i ut- 
landet, men for att bringa kinnedomen om det som vid métena 
meddelades till den vetenskapliga varldens kinnedom snab- 
bare 4n genom Notiserna, dir referaten vid sitt framtradande 





173 


ofta voro flere ar gamla, besléts 1871 pa férslag af magister 
BRENNER att till tidskriften Botaniska Notiser, som utkom i 
Lund, sinda referat af férhandlingarna. Detta fortgick under 
flere ar, och torde sekreteraren hafva ombesérjt redogorelserna. 
Senare torde tidskriftens utgifvare af intresse for saken sjalf 
hafva tagit dem ur Helsingfors Dagblad. Senare besléts (f6rslag 
af docenten Norriin 1877) att till utgifvaren af Botanischer 
Jahresbericht professor Just i Karlsruhe, ‘siinda de botaniska 
publikationerna i deras helhet, och i samma syfte bestaémdes 
1886 att referenten i denna publikation fér den skandinaviska 
Norden, doktor Duskn i Upsala, skulle fa exemplar af dem 
(Huut). Féljande ar besléts pa forslag af magister A. ARRHE- 
Nius att sdka fa den botaniska delen af métenas forhandlingar 
refererad i Botanisches Centralblatt. Dessa referat gjordes af 
ARRHENIvS, och den 1 februari 1890 framlades i sartryck ur 
nimnda tidskrift den férsta argangen »Sitzungsberichte der 
Societas pro Fauna et Flora Fennica», hvaraf Sallskapet beslu- 
tat tillosa sig 250 exx. Denna serie fortsattes icke, men i stallet 
inférdes sasom redan ofvan sades i Meddelandena fran och med 
19 haftet (1893) en »Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen». 
For att trida utlandet nirmare besléts ocksa (1890) pa férslag 
af doktor E. BERGRoTH att till den stora bokhandelsfirman R. 
FRIEDLANDER i Berlin sinda nagra exemplar af hvarje band 
af skrifterna. 


Utom de tre skriftserierna ar att anteckna en fristaende 
publikation, nimligen den andra upplagan af Herbarium Muset 
Fennici. Dess historia hor icke till de kortaste. 

Af alla Sallskapets publikationer hade ingen medfért en sa 
égonskenlig nytta som detta arbetes forsta upplaga af ar 1859, 
efter hvars utgifvande de botaniska samlingarna pa ett mycket 
gladjande satt tillvuxit. Redan 1865 framholl darfor doktor 
SaiLan nodvandigheten af en ny upplaga, och Sallskapet beslét 
i anledning haraf att en sadan med det forsta skulle ombesor- 
jas. I all stillhet fortgick arbetet; i all synnerhet moss-samlingen 
tillvaxte starkt. Ar 1868 anhéll Sallskapet pa ordférandens 
forslag att tryckningen af den andra, liksom tidigare af den 


174 


forsta upplagan, skulle bekostas af Universitetet, hvartill Kon- 
sistoriet bif6ll. I november 1869 gjorde professor MALMGREN 
en interpellation huruvida nagot blifvit tillgjordt till saken 
och om man kunde hoppas att arbetet skulle bli fardigt inom 
lisearet. Da ordféranden upplyste att till foljd af det dryga 
arbetet vid granskningen, sarskildt af de lagre vaxterna, det 
ej] sa snart torde blifva fardigt, foreslog MALMGREN tillsittandet 
af en kommitté som skulle vidtaga atgarder for arbetets verk- 
staillande. I anledning hiraf anfortrodde Sallskapet utarbetandet 
af den nya upplagan at en kommitté bestaende af professorerna 
LINDBERG och MaALMGREN, doktorerna Karsten och SaiLan, 
magistrarna NORRLIN och BRENNER, med ratt for dem att ad- 
jungera bitraden, och emotsag Siliskapet redan pa nasta mote 
ett forslag i saken. Da detta framlades, beslot Sallskapet, 
med frangaende af det férra beslutet, att anfortro utgifvandet 
at en enda person, doktor S#LAN, med ratt for honom att 
anlita medhjalpare. Vidare besléts, dock med reservation af 
magister BRENNER, att DE CANDOLLES system skulle anvandas, 
icke det modifierade Fries’ska, som i férsta upplagan. Gréansen 
for det finska floraomradet skulle dragas i hufvudsak pa samma 
sitt som a kartan i den tidigare upplagan. I norr ansl6t sig 
gransen dock téimligen noga till den politiska sa att af norskt 
omrade endast kuststrackan vid Waranger-fjord annekterades. 
I éster bibehélls Svir, Onega, Vigsj6n och Vigfloden samt Hvita 
hafvet som grains, Enontekis-trakten, hvilken salunda komme 
att uteslutas fran det finska flora-omradet, borde likval, da dess 
flora var ganska val representerad i samlingen, — man torde 
erinra sig 1867 ars expedition till denna nejd — upptagas under 
namn af Muonio Lappmark. Hela det finska floraomradet 
skulle uppdelas i 19 provinser mot 14 tidigare; de fem nya hade 
tillkommit genom att Tavastland och Savolaks uppdelats i en 
nordlig och en sydlig provins samt att Kemi Lappmark, Kajana 
Osterbotten och Onega Karelen utbrutits. Granserna mellan 
provinserna voro annu icke fullt preciserade. 

S2LAN, hvilken 1868 utnimnts till 6fverlakare vid Lappvi- 
kens anstalt for sinnessjuka, kunde icke skinka detta botaniska 
varf en odelad omtanke, men arbetet var icke skjutet at sidan. 


175 


I arsberittelsen ar 1871 formales att ingenidr M. W1JKBERG 
fullindat kartan som komme att atfdlja arbetet i fraga, men 
att den innu maste underkastas en férnyad noggrann gransk- 
ning sirskildt med afseende a de botaniska landskapens be- 
grinsning. I arsberattelsen féljande ar heter det att den nya 
upplagan icke skall lata alltfér lange vanta pa sig, men sedan 
siiges det pa flere ar i Siallskapets handlingar ingenting om ar- 
betet harmed f6rrain pa decembermétet 1876, da det i protokollet 
star: »Med anledning af den langa tid och stora médda magister 
HyAtMAR HyjExT nedlagt pa utarbetandet af den nya upplagan 
af Herbarium Musei Fennici, beslot Sallskapet pa forslag af 
amanuensen fér de botaniska samlingarna docenten NORRLIN 
att tilldela magister HJELT en gratifikation af trehundra mark», 
i férbigaende sagdt den forsta gang Sallskapet direkt under- 
stédde ett vetenskapligt arbete af annat slag 4n exkursions- 
verksamhet. Att arbetet bedrifvits med allvar och eftertryck 
finner man af magister HJELTS meddelande i mars 1877 att 
férteckningen af frévaxterna fortskridit sa langt att, utom at- 
skilliga kritiska former, endast en del af grasen aterstod; han 
féreslog att en desideratkatalog skulle utgifvas for att satta 
hugade personer i stand att komplettera samlingen. En sadan 
»Desideratkatalog till universitetets finska samling af fanero- 
gamer och ormbunkar uppgjord af Hyatmar HyJELT, hvars 
tryckning pa Sallskapets begiran bekostades af Universitetet, 
blef samma var fardig; dess pris bestaémdes till 25 penni, och 
dess distribution Atog sig forfattaren. Atgirden hade god ver- 
kan. Nya bidrag infléto, och i februari 1878 uppmanade HyELT 
till skyndsamt inlaémnande af bidrag till herbariet, alldenstund 
den nya forteckningen snart skulle liggas under pressen. Ar- 
betet med densamma fortgick med flit. Hirom sade NorRLIN 
isin botaniska arsberattelse vid arsmétet 1879: »Likasom till- 
forene har herr lektor Hy. HyJELr med outtréttligt nit och 
stor omsorg deltagit vid dess fértecknande och bestaéimmande, 
och hrr KrutMAn (sedermera Karramo), A. ARRHENIUS och 
H. Hot~tmén med sillspord beredvillighet uppoffrat lang tid 
och méda vid herbariets ordnande; Prof. Tu. SatLan har fort- 
satt med sin sedan aratal fortgaende granskning och bestiim- 


176 


ning af kritiska grupper». Arbetet med katalogen tog dock 
langre tid 4n beraiknadt, sa att botanisterna vid maj-mo6tet 
1879 uppmanades att i och for komplettering af samlingen un- 
der den instundande sommaren beakta den nya, men icketryckta 
desideratforteckning som uppgjorts enligt herbariets davarande 
tillstand. Trots uppskofvet »kan — sa menade NorRLIN — 
utgifvandet af den nya upplagan af Herbarium Musei Fennici 
med sikerhet emotses instundande ar». Det ar icke otaénkbart 


att arketet utkommit, om HjyEL?T hade stannat i Helsingfors, . 


men varen 1879 lamnade han hufvudstaden fér att pa hdsten 
tilltrada sin tjinst som lektor i matematik vid lyceum i Vasa, 
och sa blef arbetet med Herbarium Musei Fennici inskrankt 
till de stunder som professor Sa&LAN kunde skainka det, da 
han efter slutadt formiddagsarbete pa sjukhuset infann sig 
pa Botaniska museum. NorRRLIN stod detta arbete fjarran — 
han sysslade nastan uteslutande med Hieracia — och ELFVING, 
som 1880 blef botanisk intendent, ignade tid mest at krypto- 
gamsamlingarnas bringande i presentabelt skick. Att nagon- 
ting borde goéras for att bringa arbetet till slut, den tanken 
uppstod oberoende af nagon atgird fran Sallskapets sida hos 
tva unga botanister A. O. KinumMan och AXEL ARRHENIUS. 
Intresserade och kunniga, voro de vid denna tid flitigt syssel- 
satta 4 Botaniska museum, dar deras kritiska arbete kom val 
till pass. Vid 6fverlaggning med S#LAN 6fverenskoms att de 
skulle taga itu dirmed. Siarskilda omstindigheter fjarmade 
emellertid ARRHENIUS fran redaktionsarbetet, sa att KrH1MAN 
blef den som férde det till slut och icke blott det, utan afven 
den som gaf det dess pragel. 

Ar 1889 utkom Herbarium Musei Fennici, Enumeratio 
plantarum Musei Fennici quam edidit Societas pro Fauna et 
Flora Fennica, Editio secunda, I, Plante vasculares, ett full- 
komligt nytt arbete, upptagande XIX + 156 sidor i liten 4:0 
med tva kartor; som utgifvare naémndes SaiLAn, KIHLMAN 
och HjELr. Systemet som féljdes har var ErcuHiEers. Ocksa 
uppstallningen skiljde sig vasentligen fran den i den tidigare 
upplagan. Medan dar uppgifterna for hvarje art vero uppstiallda 


pa en enda rad, dar provinsernas bokstafsbeteckningar i bestamd | 


Bo ee ee 


Nita dich thesa Mild. Sede stub adataite 


ce Tal 


ah ieee Ai eal 





ini RAE aT ttc ae a a 6 


177 


ordning trycktes, sa att af deras forekomst eller felande genast 
kunde ses om arten var representerad i herbariet eller icke, sa 
voro dessa tecken hir anordnade inom en ram som atergaf 
konturen af det finlindska flora-omradet, hvarje provinstec- 
ken placeradt pa sin geografiskt gifna plats, det hela salunda 
foreteende en stiliserad Finlands karta i smatt, a hvilken artens 
utbredning inom landet omedelbart framstod sadan den ur 
herbariet framgick. Och icke nog harmed. Med sarskild stil 
voro afven de provinser utsatta dir arten i fraga enligt tillfér- 
litlig uppgift blifvit antraffad utan att nagot exemplar darifran 
blifvit till Museum inlimnadt. De uppgifter som horde till 
denna sistnamnda kategori hade sammanstallts af lektor HJELT, 
som var en grundlig kannare af den botaniska litteraturen och 
af de botaniska anteckningar som inom landet gjorts. Stérsta 
-delen af det egentliga katalog-arbetet var utférdt af Krai~Mawn. 
Sarskilda specialister inom och utom landet hade granskat 
vissa grupper. I noter pa latin — foretalet var affattadt pa’ 
svenska med fransk parallelltext — meddelades korta. detalj- 
uppgifter rdrande arternas utbredning, hvarjamte for ett fem- 
tiotal Hieracia diagnoser eller upplysande anmarkningar af 
Norruin meddelades. Till féljd af 6kad kunskap, sarskildt om 
Lappmarken och de 6éstra grinsmarkerna hade indelningen i 
provinser ytterligare fortskridit, sa att deras antal fran 14 ar 
1870 stigit till 29. En del af Enontekis Lappmark betecknades 
allt vidare uttryckligen sasom icke hérande till det finlandska 
flora-omradet, fastaén liggande inom Finlands politiska granser, 
och om Aland, hvars flora och vegetation mer 6fverensstimde 
med Upplands in med Abo-traktens, utsades att samma for- 
farande hade bort fdljas, men att den politiska gransen fatt 
tjina som grans for floran, enar ingen tydlig grans for Aland 
mot dster kunde uppdragas. 

Denna publikation ar helt saikert den mest betydelsefulla 
af de hittills utkomna arbeten rérande hvilkas astadkommande 
Sailskapet sasom sadant kan tillskrifva sig fértjinsten som 
initiativtagare. Den provinsindelning som har gjorts har om- 
fattats af alla senare botanister och zoologer och féljes an i dag. 
Endast vid éstra grinsen har genom CAJANDERS undersdkningar 

12 


178 


ar 1899 en justering gjorts: a ena sidan har det forefallit rik- 
tigt att grainsen fran Svir flyttas mot norr till de trakter dar 
moranlandskapet begynner; 4 andra sidan ansluta sig till de 
Karelska provinserna trakterna naérmast éster om Onega sjén 
och Vig-floden, medan forst laingre bort den ryska naturen be- 
gynner. 

Denna forsta del af Herbarium Musei Fennici, hvilken som 
sagdt endast behandlade karlvaxterna, efterfoljdes ar 1895 
af en andra del, innehallande mossorna. Den var vasentligen 
byggd pa det bestimningsarbete professor LINDBERG utfort. 
Bladmossorna voro sa godt som helt och hallet redigerade af 
doktor V. F. BroTHERus, aterstoden af dem, lefvermossorna 
och Sphagna af kamrer J. O. Bomansson. Den utvisade att 
antalet kinda mossarter sedan 1859 férdubblats. — En kata- 
logisering af lafsamlingen paborjades pa 1890-talet, hvarvid. 
Kru~Man och Ervine stillde sig till Norriins forfogande, 
men arbetet afstannade, innan de hoégre lafvarne blifvit ge- 
nomgangna, infor de svarigheter som de kritiska formerna 
erbj6do. Manga ar senare gjordes en hanvandning till doktor 
VAINIO i syfte att forma honom utfoéra detta arbete, men 
han férklarade sig icke hafva tid att pa ett satt, som tillfreds- 
staillde honom sjalf, géra det. — Hvad svamparna betraffar 
hade man 1867 beslutit anmoda landets enda svampsamlare 
och -kannare, doktor KArsTEN, att utfora katalogiseringen; 
den inhemska svampsamlingen skickades langt senare till Mus- 
tiala, dir den af honom ar 1883 granskades, men nagot vidare 
atgjordes icke. Den bild af Finlands svampflora som katalogen 
hade skankt skulle icke heller mycket hafva skiljt sig fran den 
som Karstens mykologiska arbeten gifva. — Algerna hafva 
fortfarande férsummats. Den ansats till ett studium af sdét- 
vattensformerna som ELFVING pa 1870-talet tog fullfoljdes icke. 
Forst mot slutet af seklet yppade sig en ny forskare K. E. Hiern, 
som aterupptog deras studium, men en fortidig déd afbrét hans 
lofvande forskarebana. 


Understédandet af samlareverksamheten tedde sig fran 
forsta begynnelsen som en af Sillskapets fornimsta uppgifter, 


179 


och hartill ansl6t sig alldeles naturligt offentliggdrandet af de 
resultat som vunnits vid den vetenskapliga bearbetningen af 
de gjorda samlingarna, men afven andra mdjligheter erbjédo 
sig att omedelbart frimja Sallskapets syften. Man torde erinra 
sig de premier som utlystes pa 1830-talet, dock utan asyttad 
verkan. Pa ett bittre resultat hoppades patagligen medicine 
kandidaten A. R. Spoor da han 1870 foreslog att Sallskapet 
skulle utgifva pris for deskriptiva afhandlingar t. ex. lokal- 
floror, atféljda af exemplar. Sallskapet stillde sig sympatiskt 
till denna tanke, men da pengar icke funnos att tillga, ledde 
forslaget icke till nagon atgiird. Den gratifikation Sallskapet 
ar 1876 gaf magister Hy. Hyevr for hans arbete med det in- 
hemska herbariet omtalades tidigare. 

I anslutning till denna, som det vid utgifvandet tycktes 
alldeles tillfalliga, gratifikation kom Sillskapet att skanka sitt 
understéd at ett under manga ar fortgaende och annu icke af- 
slutadt litterart arbete, Conspectus Flore Fennice, hvilket 
arbete hiarférutan svarligen kunnat utféras. Harmed férholl 
sig pa fdljande satt. 

Da magister Hy. HyELT pa 1870-talet var sysselsatt med att 
uppgora forteckningen 6fver herbariet, uppstod hos honom tan- 
ken att utom denna Astadkomma en fullstaéndig sammanstill- 
ning af alla tryckta och otryckta uppgifter om vaxternas ut- 
bredning i Finland. I den Aldre litteraturen och i Sallskapets 
skrifter lago spridda en mangd notiser hiirom; andra funnos an- 
tecknade i manuskript som blifvit till Sallskapet 6fverlamnade 
eller som Annu befunno sig i enskildas igo. En sammanfattning 
af alla dylika data skulle gifva en annu fullstaindigare bild af 
den finska floran 4n den som Herbarie-katalogen kunde skanka. 
Att arbetet komme att taga lang tid i ansprak stod klart for 
enhvar, men med ungdomligt mod tog magister HJELT itu dar- 
med. Vid médtet den 2 februari 1878 anholl han af Sallskapets 
medlemmar om sa manga meddelanden som mdjligt om vax- 
ternas utbredning inom olika delar af landet, och han upprepade 
i oktober denna anhallan, nimnande november manad sasom 
den termin inom hvilken uppgifterna borde inlamnas. Den 1 
mars 1879 anmiilde han till tryckning Distributio plantarum 


180 


vascularium in Fennia. Vid denna tid befann sig Sallskapet 
i ett svart ekonomiskt trangmal, sa att nagon utsikt knappast 
fanns att bérja tryckningen af det vidlyftiga arbetet sa snart 
det blefve fullt tryckfairdigt. Detta i forening med forfattarens 
bortavaro fran Helsingfors vallade ett langre afbrott i arbetet 
harmed, liksom med katalogen. Det gick dock icke dairmed 
som med sa manga andra manuskript, hvilka vid Sallskapets 
moten anmialts for att publiceras, men som aldrig vidare af- 
horts. Det var gémdt, men icke glémdt. Den 3 mars 1888 
kunde lektor HyjELT anmiala att tryckningen af hans afhand- 
ling kunde vidtaga. Dess titel komme att blifva Conspectus 
Flore Fennice; den skulle bérja med ormbunkarna och afslu- 
tas med dikotyledonerna; och ytterligare bidrag emottogos 
med tacksamhet. 

Féljande ar utkom det forsta haftet af Conspectus forsta del; 
i den behandlades ormbunkarna och gymnospermerna. Till 
denna ansléto sig senare fasciklar med monokotyledonerna 
aifvensom en historik 6fver den inhemska floristiken. Efter 
det att den fardiga férsta delen, utgdrande femte tomen af 
Acta, den 7 november 1881 for Sallskapet framlagts, besl6t 
Sallskapet foljande ar i mars pa forslag af professor SH#LAN 
att som honorar harfér utbetala 500 mark afvensom att for fort- 
sattningen reservera 5000 mark, af hvilken summa en femte- 
del genast skulle at forfattaren utbetalas. 

Allmant kand ar den ihardighet och hingifvenhet med hvil- 
ken forfattaren, Saillskapets hedersledamot sedan 1919, bitradd 
af sin maka Hrpvic, f6dd Forssyom, fortsatt detta nyttiga 
arbete, for hvars fullandning Sallskapet anslagit ytterligare 
medel. Langa hafva tidsintervallerna mellan tomerna varit, 
beroende dels pa att forfattarens program asyftat en fullstin- 
dighet i detaljer, som knappast kan tinkas vara stérre, dels 
pa andra varf, pa ohelsa och pa vistelsen i landsorten, men fem 
tomer hafva utkommit, den sjaitte blir i dagarna fardig och 
endast den sista, behandlande familjen Composite aterstar. 
Med verklig tillfredstallelse kan Sallskapet annotera att detta 
verk, som utan dess bistand ej kunnat komma till stand, 
blifvit utfordt. Det resumerar generationers arbete och skall 


. 
| 
. 





181 


i alla tider forblifva en uppslagsbok fér den finlandska flo- 
risten. 

Hurusom Sallskapet afven i annan form 4n genom under- 
stéd fér utfordt arbete begynte frimja forskningen skall senare 
meddelas. 


Sin uppgift att arbeta for sammanbringandet af naturalie- 
samlingar och fér dessas vetenskapliga bearbetning har Sall- 
skapet gifvetvis icke inskrankt inom de ramarken som ursprung- 
ligen tycktes gifna. 

Det var knappast alls nagon utvidgning af programmet, 
da Sallskapet understédde de vaxtpaleontologiska forskningar, 
hvilka efter GUNNAR ANDERSSONS undersékningar har fortsatts 
af flere inhemska forskare, ity att till studiet af faunan och 
floran i vara dagar helt naturligt ansluter sig studiet af dem i 
gangna tider. 

Icke heller var det annat an sakenligt att Sallskapet tagit 
befattning med de fenologiska iakttagelserna, hvilka i ett land 
som vart med de skarpa kontrasterna mellan arstiderna i sa 
hég grad bidraga till en karakteristik af faunan och floran. 
Redan i tredje haftet af Notiserna hade Mosere gjort en sam- 
manstillning af det omfattande observationsmaterialet anda 
till 4ar 1845. Omsorgen om dessa iakttagelser hade emellertid 
Finska Vetenskaps-Societeten sa godt som fran sin stiftelse 
ofvertagit. Sallskapet gaf sin medverkan genom sitt beslut af 
1854 att de af dess ombudsman, som icke af Vetenskaps-Socie- 
teten begart och erhallit formuladr till dylika anteckningar, 
skulle fa sadana genom Siallskapets forsorg. I de tidigare lokal- 
- flororna som i Sallskapets Notiser publicerats liksom i en del 
senare skrifter hafva dfven fenologiska iakttagelser ingatt, 
men Sallskapet sasom sadant har icke tagit befattning med 
dessa fragor utom vid ett par tillfaillen. Inom Vetenskaps-So- 
cieteten hade professor MOBERG i november 1877 fast uppmark- 
samheten vid att intresset for dessa iakttagelser starkt aftagit, 
sa att for det foregaende aret endast atta anteckningshaften 
fran landsorten insindts. Han stiallde detta i sammanhang 
med att formularen for iakttagelserna voro alltfér vidlyftiga 


182 


samt foreslog en férenkling i ungefarlig 6fverenstimmelse med 


de i Sverige anvinda formularen. Societeten uppdrog at en 


kommitté att taga saken under ompréfning. Inom Sallskapet 
gjordes samtidigt ett liknande forslag af professor SaLAN, 
i anledning hvaraf ocksa Sallskapet tillsatte en kommitté, 
bestaende af herrar S&LAN, LINDBERG, HJELT, PALMEN, REv- 
TER och SAHLBERG. Sannolikt var det denna kommittés férslag 
till observationsblanketter som Vetenskaps-Societeten sedan 
lat trycka och utdela. 

Pa ett mer aktivt sitt upptradde Sallskapet nagra ar senare. 
Det var da for studiet af de meteorologiska och jordmagnetiska 
forhallandena i polartrakterna ett internationellt samarbete 
under aren 1882—1883 hade planlagts, uti hvilket arbete, tack 
vare professor 8. LEMSTROMS initiativ och Regeringens under- 
stod, ocksa Finland kom att deltaga genom en station i Sodan- 
kyla. Det foérefoll da synnerligen 6nskligt om vid stationen 
jimnsides med de programenligt verkstallda meteorologiska 
observationerna afven fenologiska iakttagelser skulle utforas. 
Professor PALMEN hade lyckats intressera nagra vetenskapens 
gynnare for saken. De sammanskéto 1000 mark, Universitetet 
anslog 300 mark, och student E. W. Brom anstialldes som ob- 
servator i Sodankylé. Foérsedd med en instruktion af professor 
Norriin, vidtog denne i juli 1882 med sina iakttagelser. De 
disponibla medlen voro emellertid icke tillrackliga for att ga- 
rantera arbetets fortgang under hela observationstiden, hvarfér 
PaLMEN hésten 1882, jamte det han uppmanade till fortsatta 
insamlingar, hemstillde om att Sallskapet skulle understéda 
foretaget. Afgdrandet haraf uppskots. Programmet for de 
meteorologiska observationerna utvidgades emellertid i sa 
matto att sadana skulle anstillas icke blott i Sodankyla, utan 
afven pa tre andra punkter i landet, Helsingfors, Vasa och Vart- 
sili. Da det gifvetvis vore af stort intresse att afven fran dessa 
orter erhalla ett fenologiskt material, hvilket sammanlagdt 
skulle gifva en ganska fullstindig bild af vaxtlighetens utveck- 
ling i landet under aret, men da Sallskapets egna tillgangar icke 
medgafve anstillandet af observatorer pa alla tre orterna, till- 
satte Sillskapet en kommitté med fullmakt att vidtaga atgar- 


POO I int 5 


183 


der f6r planens realiserande. Medlemmar dari voro direktorn 
for Meteorologiska centralanstalten K. NORDENSKIOLD, pro- 
fessorerna SA#LAN och PatMEN. Kommittén utlade fragan for 
Regeringen i en skrifvelse som jiimval undertecknades af Sall- 
skapets ordférande, af professor Moprerc, den férfarne bear- 
betaren af det tidigare fenologiska materialet, samt af professor 
NorRLIN, som var synnerligen intresserad af att fenologiska 
iakttagelser gjordes och som uppgjort arbetsplanen fér obser- 
vatorerna. Regeringen stiillde valvilligt den begarda summan 
3000 mark till Sallskapets forfogande och dirmed samt med 
de medel som pa enskild viig insamlats — inalles 1500 mark, 
gifna af friherre E. HistncEr, 6fverinspektor A. F. LAURELL, 
professor E. NEovius och professor PaLtmMEN — samt med Uni- 
versitetets tidigare omnimnda bidrag afvensom 600 mark 
som Sallskapet sjailf anslog, var foretaget sikerstalldt. Till 
observatorer antogos magister A. O. Kini_man i Helsingfors, 
student K. V. HALLBERG i Vasa och kandidat A. H. PETANDER 
i Vartsilé. Sammanstillningen och bearbetningen af dessa 
iakttagelser och dem i Sodankyla, hvartill ytterligare kommo 
sadana af lektor Hy. Hyewr i Karkku och lyceisten W. LAUREN 
i Vasa, hvilken senare af Sallskapet harf6r erhdll en gratifikation 
af 150 mark, 6fvertogs af doktor Kranman. Hans arbete »Be- 
obachtungen iiber die periodischen Erscheinungen des Pflanzen- 
lebens in Finnland 1883», i kvartformat i 6fverenstimmelse 
med polarstationens publikationer, trycktes ar 1886 af Sall- | 
skapet sasom ett bihang till dess 6friga skrifter. 

Nagot mer pa sidan om programmet lag fragan om de od- 
lade vaxterna i landet. Under de férsta decennierna af Sall- 
skapets tillvaro hade, efter hvad det tyckes, ingen fallit pa den 
tanken att Sallskapet skulle taga nagon befattning med andra 
naturféremal an de i landet inhemska. Det verkade dartor 
tvifvelsutan som en 6fverraskning da 1851 provisor BECKER 
inlimnade en samling odlade vixter. Nagon efterféljd kunde 
hairaf icke férmarkas f6rrin 1869 da doktor SaiLan den 4 
november féreslog att Sallskapets medlemmar skulle bérja 
arbeta pa astadkommandet af en samling kulturvaxter »hvar- 
uti de 6friga narvarande instéimde». Vid olika tillfallen inlam- 


184 


nade han sedermera till samlingarna exemplar af sadana, men 
nagot malmedvetet samarbete kom icke till stand. Indirekt 
kom Sallskapet dock redan féljande ar att taga befattning med 
kulturvixterna. Doktor K. E. F. Icnatrus, som da var direktor 
for Statistiska byran, hade vidtagit med férarbetena fér sitt 
verk »Finlands geografi» och for framstiallningen betraffande 
kulturvaxterna i landet vindt sig till lektor J. E. FuRuHJELM 
vid Evois Forstinstitut. Denna uppgjorde, for att kringsandas 
och besvaras, en promemoria rérande dessa vaxters utbredning 
och férekomst, hvilken promemoria han genom Sallskapets 
forsorg fick distribuerad bland Sallskapets ombudsman. En 
viss fortjanst har Sallskapet salunda om det hithdrande ka- 
pitlet i »Finlands geografiy. Ett liknande tillvigagaende kom 
till anviindning ar 1893, da professor ELrvine foéreslog att en 
fullstindigare utredning af kulturvixterna pa kall jord skulle 
genom Siallskapets forsorg astadkommas. Resultaten af den 
omfattande, genom frageformulir varkstallda undersdkningen 
publicerades 1897 i Acta. Vidare arbete har icke nedlagts pa 
detta omrade, endast enstaka meddelanden om odlade vaxter, 
sirskildt om traidslag, hafva vid sammantradena gjorts. 

I naira sammanhang med de intressen som besjalade Sall- 
skapets medlemmar sta ocksa nagra allminna fragor hvilka 
hair upptagits till behandling. 

En sadan ar naturskyddet. Denna fraga har under de se- 
naste decennierna med ékad kraft gjort sig pamindt 6dfverallt 
i varlden, och vid olika tillfallen har inom Sallskapet diskute- 
rats om hvad som borde och kunde géras for att at efter- 
varlden bevara prof af fosterlandets ursprungliga, af kulturen 
starkt hotade natur. En narmare framstallning af denna fragas 
6den i vart land ar med det snaraste att emotse af intendenten 
RorF ParMcrRENS hand, hvarfér Sallskapets atgéranden i detta 
syfte hair endast antydas. . 

En annan fraga af allmint intresse som inom Sallskapet 
tagits till tal ar den om naturalhistoriens stallning i landets 
laroverk. Man torde erinra sig att naturalhistorien, hvilken 
tidigare i de larda skolorna hade sig timmar anvisade pa alla 
klasser, mot slutet af férra seklet rakat i ett mycket oférdel- 


a he ee 


185 


aktigt lage till féljd af forandringar i laroplanerna, hvarvid 
sirskildt sprakundervisningen tillgodosags. Zoologien och bota- 
niken hade icke mer nagra timmar 4 de hégsta klasserna, a de 
lagre lastes nagot slags naturlaira, och undervisningen i de na- 
turalhistoriska &mnena kombinerades pa mer eller mindre 
besynnerliga sitt med den i andra amnen, hvarfor lararenas 
kompetens var mycket tvifvelaktig och resultatet af under- 
visningen likasé. Foér de ildre intresserade lararena i natural- 
historia, som sago sitt imne fuskas bort utan att kunna forhindra 
detta, var laget synnerligt pinsamt. Det var ett uttryck harfor 
da lektor MELA pa arsmétet 1898 féreslog att Sallskapet skulle 
hos vederbérande myndigheter forséka utverka en forbattring 
af de naturvetenskapliga disciplinernas plats i statsskolornas 
laroplan. Férslaget hanskéts till Bestyrelsens ompr6fning, 
och féljande Ar, da ingenting blifvit atgjordt, fick denna i upp- 
drag att med full beslutanderatt behandla fragan i hela dess 
vidd afvensom att, om sa ansags nédigt, med sig adjungera in- 
tresserade sakkunniga. Den tid som nu féljde, den Bobrikoffska, 
var icke 4gnad fér reformer af detta slag. Sannolikt 6fverlades 
om saken inom Bestyrelsen, ty omedelbart efter oktober-manife- 
stet 1905, hvilket tycktes bebada en biattre tid, framlades fér 
Sallskapet af professor PALMEN ett betiinkande, hvilket patag- 
ligen afsag att utligga Bestyrelsens mening. Dar framhdlls 
den betydelse, som den inom naturalhistorien fédda utveck- 
lingstanken fatt pa de mest olika omraden af den vetenskap- 
liga forskningen och den betydelse den har fér den moderna 
allmanbildningen, dar framhdélls huru den naturalhistoriska 
skolundervisningen var viktig for en mangd arbetsbanor, icke 
minst for jordbruket och skogsskétseln i vart land. Dar fram- 
stilldes till slut sésom 6nskningsmal 1) att undervisningen i 
naturalhistoria och geografi vid laroverken ma utstrackas till 
dessas hégsta klass; 2) att sjalfsténdiga lektorat dari inrattas 
uti alla landets hégre liroverk, liksom 3) 6fverlararetjanster i 
amnet vid vara bada normallyceer afvensom att 4) en 6dfver- 
inspektor tillsittes i Ofverstyrelsen fér skolvasendet for att 
éfvervaka och befordra denna del af undervisningen. Och 
foreslog professor PALMEN, att Sallskapet skulle till Senaten 


186 


inga med en anhallan om vidtagande af atgirder till forverk- 
ligande af dessa 6nskningsmal. Detta blef ocksa Sallskapets 
beslut, och ombetroddes Bestyrelsen med affattandet af skrif- 
velsen till Senaten, hvilken skulle af samtliga dess ledaméter 
undertecknas. — Vi veta alla att forhallandena utvecklat sig sa 
att de ofvan angifna 6nskningsmalen realiserats, och vi kunna 
icke annat tro an att ocksa Sallskapets uttalande hartill bidragit. 


Men Afven verkliga afvikelser fran programmet eller ut- 
vidgningar af detsamma hafva férekommit. 

Det var fran forsta bérjan icke blott ett vetenskapligt utan 
afven, och kanske i annu hogre grad, ett patriotiskt intresse som 
besjalade Sallskapet, men ett studium enbart af fosterlandets 
natur var ju ur vetenskaplig synpunkt otankbart. Redan Ny- 
LANDERS férsta afhandlingar i Notiserna syftade vidare 4n till 
utredning af den inhemska faunan; de behandlade nordiska, 


icke finlandska insekter. Nirmast erbjéd sig ju till jimférelse 


naturen i det vastra grannlandet. Icke blott af det praktiska 
skal att de finlandska naturforskarne till féljd af tradition och 
sprak sl6to sig narmast till de svenska, hvilkas handbécker 
de begagnade, utan afven dirfor att den inhemska naturen sa 
nara O6fverensstamde med den i Sverige. Sa bristfallig kunska- 
pen 4n var om naturen i Finland och i norra Ryssland, jamfoérd 
med den man hade om Sverige, som var ett af de bast under- 
sokta lander, sa stod det fullt klart for de svenska naturforskarne, 
atminstone for botanisterna, att Finland i naturalhistoriskt 
afseende alldeles nara ansl6t sig till Skandinavien och att Ryss- 
land var nagot annat. Det syntes tydligt af Erzas Fries’ Summa 
vegetabilium Scandinavie, dir Finland upptogs vid sidan af 
Sverige, Norge och Danmark. Begreppet »Fennoskandia» som 
langt senare fatt namn och bestimda granser fanns har redan 
tydligt. Pa samma sitt sag NYLANDER pa saken. Han néjde 
sig icke med att skrifva om Finlands lafvar, han skref om Li- 
chenes Scandinavie. Professor MosBerc inlade blygsamt en 
gensaga emot att Sallskapet salunda utvidgade sitt arbetsfalt. 
»Att doéma — sa sade han — efter nagra af Sillskapets utgifna 
skrifter t. ex. Lichenes Scandinavie, Musci novi scandinavici 





“e¢- 


OO INS  Eter eres fine at Pen 






187 


och den snart utkommande »Ofversikt af Finlands och den 
Skandinaviska halféns Cicadariery tyckes grinsen utgéras af 
Nordsjén, ja, for nagra synes till och med denna begransning 
vara for trang. Detta allt kan otvifvelaktigt vara mycket godt, 
mycket fortjainstfullt — men manne det verkligen tillhér Fauna 
et Flora Fennica?» Denna gensaga framkallade nagra ar senare 
ett uttalande af professor LINDBERG, som kraftigt hafdade den 
allmant vetenskapliga synpunkten gentemot den nationella. 
»Den innersta och ursprungliga karnan for alla vara strafvan- 
den maste nédvindigt allt framgent forblifva utredandet af de 
naturalhistoriska data vi patriffa i eget land. Oss tillkommer 
det att i forsta hand bearbeta den finska faunan och floran, 
men kunna och bora vi under detta arbete ej af ensidighet, 
vare sig i vetenskapligt eller sa kailadt nationellt hinseende, 
tillsluta vara 6gon for analoga och upplysande foéreteelser, 
blott emedan de ej aro rent inhemska.» Samma uppfattnings- 
satt har allt vidare blifvit radande inom Siallskapet. Af af- 
handlingarna i dess skrifter behandla de flesta den inhemska 
faunan och floran, men dar ingé afven omfattande monogra- 
fier som hinfora sig till hela vart jordklot, dir finnas arbeten 
i hvilka finlindska och skandinaviska forhallanden i ett sam- 
manhang behandlas, och dar finnas arbeten om Blekinge, om 
Estland, om Kaninhalfon, om sédra Sibirien. Fastin det icke 
blifvit tydligt utsagdt, torde Fennoskandia och de sig dartill 
nirmast slutande trakterna hafva betraktats sasom ett ratt- 
matigt arbetsfalt. Att plats i Acta en gang beredts en afhand- 
ling om floran i ett sa fjarran liggande land som Brasilien be- 
rodde uteslutande pa omojligheten att pa nagot annat hall fa 
det ifragavarande arbetet, mot hvars forfattare Sallskapet 
kande sig forbundet, tryckt inom en viss bestaémd tid; nagot 
prejudikat har detta icke varit. Tvartom afbéjdes nagot senare 
tryckningen af en af samma férfattare skrifven afhandling om 
afrikanska lafvar. 

Om salunda Sillskapets arbetsfailt icke blifvit inskrankt 
till den areal af var jords yta som vid dess stiftande afsags, 
sa har icke heller sjalfva arbetet helt bibehallit sin ursprungliga 
syfitning, utredandet af faunan och floran. 


188 


Det dr ju markeligt att Sallskapet forst kallade sig Sall- 
skapet fdr finsk zoologi och botanik. Att uppgiften sedan 
preciserades pa sitt som skedde var hégst sakenligt, ty i hela 
Norden var vid denna tid begreppen zoologi och botanik sa 
godt som identiska med hvad vi kalla faunistik och floristik. 
Men tiderna forandrades. Nya strémningar inom vetenskapen 
gjorde sig kainnbara afven inom vart land. De akademiska 
lararenas verksamhet var icke mer med nédvandighet framst 
inriktad pa museerna och det som med dem hade att géra. 
Som tjinstemin vid dessa anstiilldes sirskilda forskare, ku- 
stoderna: det var den gamla Museumsinspektortjansten som 
ater uppstod, delad i flere. Och arbetet med den inhemska 
faunan och floran kom att néirmast aligga dessa, medan mor- 
fologiska, utvecklingshistoriska och fysiologiska fragor stude- 
rades af andra, aldre och yngre. Genom att Sallskapet var 
en sammanslutning af dem som intresserade sig for naturens 
studium, kunde vid dess méten en foredragare rakna pa in- 
tresse 4fven for hithérande problem. Man finner ocksa att 
vid Sallskapets méten ratt ofta, i synnerhet under senare tid, 
meddelanden gjorts som afgjordt fallit utanfor den gamla ra- 
men, men som dock varit agnade att vacka intresse och att 
samla de fa arbetarne. I de stérre afhandlingar som af Sallska- 
pet publicerats framtrader detta mycket litet: de behandla for 
det mesta faunan och floran i egentlig mening, ity att arbeten 
af annan syftning sokt sig till offentligheten pa annat hall. 

_ Detta sakférhallande har icke kunnat undga att réna beak- 
tande, och redan ar 1909 fattade Sallskapet ett markligt beslut, 
som Atminstone pa papperet vasentligen utvidgade Sallskapets 
verksamhetsfalt. Vid denna tid var penningetillgangen inom 
Sallskapet synnerligen god. Aret férut hade Sillskapet med 
inemot sjutusen mark bidragit till bekostandet af den festskrift, 
hvilken professor PALMENS elever, utan att ratt kalkylera kost- 
naden, utgifvit da han tog afsked. Att denna penningeplace- 
ring lande den inhemska forskningen till heder, darom fanns 
det icke mer fin en mening, och helt visst vacktes harigenom 
tanken pa att kraftigt understéda forskningen. F6értjansten 
att saken togs till tal tillkom professor JOHN SAHLBERG, som 














189 


harom inlamnade en laingre skrifvelse den 4 maj 1909. Han 
framh6éll hurusom det under arens lopp pa Zoologiska museum 
samlade materialet icke blifvit i tillb6rlig grad bearbetadt. 
Man. kunde icke begiira att museets ordinarie tjansteman skulle 
hinna med allt, men man kunde hoppas att unga forskare, 
t. ex. efter aflagd kandidatexamen, giirna skulle offra tid at 
bearbetningen af nagon viss djurgrupp, ett pa en gang veten- 
skapligt och patriotiskt arbete, direst de kunde parakna nagon 
ersittning for sin méda. Lamnande at botanisterna att sorja 
for sin vetenskap, foreslog han att Sallskapet skulle ansla tva 
pris 4 1000 mark och tva pris 4 500 mark for att, tidigast pa 
arsmotet 1910, utdelas at forfattare af de basta arbeten, be- 
handlande nagon del af Finlands fauna; utom faunistiska ar- 
beten kunde dfven sadana som berérde finska djurs biologi 
eller utvecklingshistoria prisbelénas. Ytterligare formulerade 
han sin uppfattning om de olika kategorier af afhandlingar 
som kunde belénas och om de férfattare som kunde komma i 
fraga. Bestyrelsen, som det tillkom att yttra sig om forslaget, 
uppskattade i allo grundtanken i detsamma, men kunde icke 
helt férena sig om dess affattning, hvilken foref6ll alltfor trang, 
men besl6t att for Sallskapet foresla: 

»Att Sallskapet framdeles skulle utgifva understéd for be- 
arbetning af i Universitetets samlingar befintligt material 
af den finska faunan och floran, samt utdela honorar for pa 
zoologiens och botanikens omrade utgifna afhandlingar, om- 
fattande icke endast faunistik och floristik, utan afven morfo- 
logi, utvecklingshistoria och 6fver hufvud taget allmant_ bio- 
logiska sporsmal, for sa vidt de falla inom Sallskapets verk- 
samhetsomrade, eller ock vidtala personer att mot utfasta 
arvoden utféra 6nskvarda undersékningar pa de naémnda om- 
radena. 

Dessa understéd eller arvoden kunna pa forslag af Besty- 
relsen eller nagon af Sallskapets medlemmar utdelas eller hos 
Sallskapet ansdkas. 

De af Sallskapet beviljade beloppen kunna saval utbetalas 
for fullbordade arbeten, som ock utgifvas fore eller i rater un- 
der arbetets utforande. i 


190 


Ansokningar om dylika understéd emottagas af Sallskapet 
under hela verksamhetsaret. 

Tvang att publicera en af Sallskapet understédd afhandling 
i dess skrifter foreligger icke, dock uttalas sasom ett 6nsknings- 
mal, att publikationen om mojligt sker i Sallskapets skriftserier.» 

Sallskapet beslét pa arsmétet 1909 omfatta detta af Besty- 
relsen formulerade forslag samt anslog i sa godt som omedelbar 
anslutning hartill 600 mark for anskaffandet af diatomacé- 
litteratur, som magister Carl WILH. FONTELL fick begagna 
vid sina studier, A4fvensom samma summa at lektor W. M. Lin- 
NANIEMI for slutf6randet af hans arbete 6fver Finlands Collem- 
bola. Tva ar senare beviljade Sallskapet 420 mark som ersatt- 
ning for det bestamningsarbete den svenska diatomacé-kanna- 
ren doktor AstRIp CLEVE-EULER utfort a material som hop- 
bragts under Finska Mosskulturforeningens arbeten, adfven 
200 mark at magister T. J. Hintrxxa for utgifvandet af Ceci- 
dotheca fennica. Till samma kategori hérde ocksa det understéd 
af 650 mark som 1916 gafs docenten PALMGREN fér det bitride 
han lamnat professor NoRRLIN vid dennes arbeten med Hieracia. 

I sammanhang med professor SAHLBERGS forslag och med 
samma syftning som detta hade professor O. M. REUTER fram- 
kastat tanken att Sallskapet skulle till Universitetet inga med 
en anhallan om att vid Zoologiska och Botaniska museum skulle 
anstillas personer i och fér bearbetning af det dar befintliga 
materialet af finska djur- och vaxtformer, men han frangick 
senare denna tanke, hvilken icke heller Sallskapet ansag sig 
hafva skiél att upptaga, atminstone icke tills vidare. Kort forut 
hade namligen vid Museerna inrattats kustos-befattningar, 
af hvilkas innehafvare just en dylik verksamhet var att emotse. 

Detta beslut af ar 1909 inneholl ju icke nagot egentligen 
nytt eller ovantadt, ty som vi sett hade Sallskapet utgifvit 
honorar for litterart arbete och afven for zoologiska arbeten 
af icke-faunistisk art — i Festskriften — men det innebar ett 
klart uttalande af att Sallskapet fattade sin uppgift vidare 4n 
dess namn gaf skal att antaga. Klart ar att beslutet 6ppnade 
de mest vidstraickta utsikter for vetenskapsidkare att komma i 
atnjutande af understéd — om blott nédiga medel finnas att tillga. 


te 


e 
Bre 


PP Sh RR Ty B44 ee 


- 


eee Ss ¢ * 





EE Ie ats 


191 


Ytterligare fastslogs detta den 13 maj 1921, da Sallskapet 
enhalligt beslét att till protokollet géra féljande uttalande som 
dikterats af ordféranden docenten PALMGREN a egna och 4 
sekreteraren docenten LINKOLAS vagnar: 

»Férsamladt till sitt sista arsméte fore sekeldagen, i akt- 
ningsfullt erkinnande af hundraarigt arbete och gangen tids 
vetenskapliga strifvan och vinning, orubbligt hafdande dess 
hittills gillande mal, men af hafd forpliktadt att halla blicken 
riktad framat i strifvan att fdlja utvecklingens lopp, beslu- 
ter Societas pro Fauna et Flora Fennica att for framtiden 
strifva att vara ett sillskap for faiderneslandets zoologiska 
och botaniska forskning i hela dess vidd.» 


Vid affattandet af de nya stadgarna 1856 hade Sallskapets 
staende fond fixerats till 3000 rbl (=12 000 tmk). Rantan a 
denna summa samt det arsanslag af 800 mk som af statsmedel 
fér tryckning beviljats 1861 och som 1868 férnyades fér ytter- 
ligare fem ar — i férbigaende ma har antecknas att Sallskapet 
efter utgangen af den férsta femarsperioden icke ansag sig 
kunna begira anslagets fornyande emedan alla pengarna a4nnu 
icke atgatt till tryckning — utgjorde Sallskapets nervus rerum. 
Den ékade produktiviteten i slutet af 1860-talet stallde emel- 
lertid stérre fordringar an forr pa medel, sa att Sallskapet 1871 
icke allenast icke sag sig i stand att ansla understéd for exkur- 
sioner utan nédsakadt att hos Regeringen anhalla om ett till- 
skott af 700 mk till tryckningsanslaget, hvilket ocksa beviljades. 
I Sallskapets historia aterkommer stindigt och ater fragan 
hvarifran pengar skola tagas att betala tryckerirakningarna 
och att méjliggdra exkursioner, men pa olika satt ha svarig- 
heterna 6fvervunnits. 

Vid 50-arsfesten hade tva af de kvarlefvande stiftarne, 
_ RasseE och SANMARK, donerat hvardera ett tusen mark. Fraga 
vacktes att hela denna gafva sasom ett minne af gifvarene 
skulle kapitaliseras for att framdeles bilda en resefond, men 
det upplystes att Sallskapets tillgangar icke medgafve detta 
och att doktor RABBE just afsett ett forhjalpande ur den nu- 
varande forlagenheten, hvarfér halften af gafvan anvandes 


192 


for att betala en tryckeririkning, medan den andra halften, 
med doktor SanMARKS samtycke, fordes till staende fonden. 
Dock finner.man att det till tryckeriet utbetaldta beloppet 
senare betraktats som ett férskott och 6fverférts till staende 
fonden. Denna tillvixte afven genom andra gafvor. De bagge 
redan naimnda jimte den tredje annu kvarlefvande stiftaren 
kamreraren WEGELIuS forbundo sig néimligen i en den 1 maj 
1872 daterad skrifvelse att arligen erligga till Sallskapets kassa 
enhvar tjugu mark, och, tillade de, »vaga vi darjamte harhos 
uttala den 6nskan att, for beframjande af Sallskapets for ve- 
tenskapen, fosterlandet och bildningen sa nyttiga verksamhet, 
afven Ofrige af Sallskapets medlemmar, hvilkas tillgangar det 
medgifva, ville benaget, utéfver den en gang fér alla erlagda 
inskrifnings- eller ledamotsafgiften, arligen den 1 maj ihag- 
komma Sallskapet med nagon frivillig gafva egentligen for att 
hirmedelst forhdja Sallskapets annu nog knappa staende fond)». 
En insamling i detta syfte sattes genast i gang af ordféranden, 
som foregick med godt exempel. Vid arsmétet 1873 anmaldes 
att fmk 793: 86 influtit genom gafvor af 52 personer. Bland 
dessa fanns Aifven en utlandsk ledamot, doktor O. NORDSTEDT 
i Lund; for resten funnos dar alla stand och férmégenhetsvillkor 
representerade; bidragen vixlade mellan 2 och 100 mk. Afven 
de féljande aren fortsattes harmed, och nagra dldre herrar 
hollo troget i Anda in pa 1880-talet, sa att ett par hundra mark 
arligen inflét. Ordforanden var liksom professor C. R. Saut- 
BERG i tiden mycket intresserad for den staende fondens till- 
vaixt. Man finner icke af handlingarna att den skulle hafva 
vuxit pa det sitt stadgarna féreskrefvo genom beslut af Sall- 
skapet pa Arsdagen. Det férefaller som om ordf6randen eller 
Tryckningskommittén i dess helhet med skattmastaren helt 
familjart skulle 6fverenskommit att till densamma 6fverféra 
en del af arsinkomsterna. Pa detta saitt hade den 1886 kom- 





mit upp till omkring 27 600 mk. Vid stipendie utdelningen ~ | 


nimnda Ar gjordes en anmirkning om detta tillvagagaende, 
och diarefter formarktes icke nagon vidare tillvixt af fonden. 
I stadgarna af 1894 fastslogs dess belopp till 28 000 mk och 
darvid forblef det anda till 1916, da Sallskapet, ater glomskt 





193 


af Stadgarne, besl6t att inskrifningsafgifterna skulle foras till 
densamma, ett forfarande som senare (1921) inryckts i Stad- 
garne. 

Pa ett glidjande och rérande saitt ihagkoms Sallskapet af 
sin hedersledamot, dfverlikaren doktor F. G. SanMARK. I det 
inbérdes testamente han jimte sin maka SoriE, f6dd ROscHIER, 
uppgjort testamenterades till Sallskapet 4000 mk »att anvan- 
das fér Sallskapets 4ndamal». Denna donation afsattes 1887 
till en sirskild fond, Sanmarkska fonden, hvilken férvaltades 
sasom Staende fonden. 

En annan donation erhdoll Sallskapet vid sitt 75-ars jubileum. 
Ordf6randen 6fverlimnade da, till minne af sin kort f6rut af- 
lidne fader, hvilken i sin ungdom varit en intresserad och verk- 
sam medlem af Sallskapet, tiotusen mark. Af dessa medel 
bildades en sarskild fond, Senator J. PH. PALMENS fond, och 
besl6t Sallskapet senare att dess rantor skulle anslas »f6r sadana 
planmassiga undersékningar, zoologiska eller botaniska, hvil- 
kas utforande tager en langre tid i ansprak, exempelvis for 
metodiskt utforskande af djur- och vaxtlifvet i vara vattendrag 
eller vid vara hafskuster samt villkoren darf6r», en bestamning 
som med donators goda minne dock icke blifvit foljd, utan 
har fondens afkastning anvandts dar sadant for gangen behdfts. 

Afven andra donationer hafva gjorts till hugfistandet af 
minnet af verksamma medlemmar. Vanner till docenten A. J. 
SmTALA (f 1910) och kustos R. B. Poprrus (+ 1916) samman- 
skéto efter deras déd belopp hvilka 6fverlamnades till Sallska- 
pet for att sasom sarskilda fonder férrantas. 

Till minne af sin son Cart, ett af det réda upprorets offer, 
donerade direktor Cart, JOHAN FinniiA och hans maka Exisa- 
BETH, fo6dd HAGGBLOM, en summa af 12 000 mark till en fond 
»E. 0. amanuensen Cart, FinniiAs fond» hvaraf arsraintan skall 
anvandas for frimjandet af Séllskapets verksamhet, framst 
i ornitologiskt syfte, och till denna fond har fru FrinnrA inne- 
varande ar donerat ytterligare 8 000 mark. — Till minnet af 
de f6r landets frihet fallne medlemmarne, doktor H. F. Ranc- 
KEN, amanuensen K. E. EuRSTROM, e. 0. amanuensen C. FIv- 
_ NILA och jigarkaptenen K. K. Karr sammanskéts inom Sall- 
13 


194 


skapet en fond, hvilken senare af Herr GUNNAR VON FRENCKELL 
fick emottaga 6 000 mark. 

Intimt forknippade med minnet af JoHAN PETER NoRRLIN 
aro tva testamentariska dispositioner. Den ena gjordes af 
professorskan Hirma Everina Norriin fédd Lane och fréken 
Arno SivEA Norruin, da de den 3 februari 1917 forordnade att 
efter biigges déd deras kvarlatenskap skall tillfalla Sallskapet. 
och utom annat bestimde att Ainola parcellaigenhet i Asikkala 
socken skall anvandas till en vetenskaplig station i botaniskt 
och étver hufvud taget biologiskt syfte. — Den andra gjordes 
af frdken Hanna LANG, en syster till fru Norra, och tillfér- 
sikrar Sallskapet 25 000 mark. 


Utom dessa donationer har Sallskapet haft glidjen emottaga 
penningebidrag, afsedda att genast anvandas, oftast for nagot 
bestamdt andamal. Under betryckets tid pa 1870-talet anslog 
' friherre EpvARD HisIncER 400 mk f6r exkursioner, forbehal- 
lande sig den slutliga préfmingen. Dessa medel jaimte dem 
Sallskapet sjalf kunde bevilja kommo till anvindning sommaren 
1878 i 6fverenstimmelse med Sallskapets forslag som godkan- 
des af donatorn. Ar 1880 anslog friherre H1sincER ytterligare 
200 mk fdr en botanisk undersédkning af Kimito och Korpo 
skaérgard. Stipendiet anslogs ledigt genom Sallskapets forsorg, 
men nagon hugad exkurrent anmialde sig icke. Donatorn tillade 
200 mk fér att fa till stand en zoologisk och botanisk under- 
sékning af nimnda skargard, sirskildt med afseende a hafs- 
alger och ligre djur, men hvarken 1881 eller 1882 anmalde sig 
nagon sdkande. I anledning diaraf fdrfragade sig friherre 
HistncER hos professor THOoRE Fries i Upsala om laimpliga 
exkurrenter fran Sverige och fick ocksa anvisning pa sadana, 
hvarefter han tillade 100 mk, sa att zoologen och botanisten 
skulle hvardera f& 300 mk. I brist pa inhemska sékande ville 
han understédja dessa, hvaremot Sillskapet gifvetvis icke kunde 
_ inviinda nagot. Slutet blef att den unge algologen grefve Ha- 
RALD STROMFELT sommaren 1882 exkurrerade i Hangé skar- 
gard och i en afhandling redogjorde hiarfor; da Sallskapet icke 








ryan AALe st FE, Mg 


Pecan wer wpa en caine... 


195 


hade rad att bekosta planscherna dari tryckte den af Finska 
Vetenskaps-Societeten 

Foér bestimdt syfte hafva afven senare donationer gjorts. 
Sallskapets f. d. sekreterare, presidenten N. I. FELLMAN anslog 
1903 400 mk, med ett tillskott af 150 mk fdljande ar, att an- 
vindas for en undersékning af floran i hans hemtrakt kring 
Lappajarvi sj6. — En annan f.d. sekreterare, rektor AXEL 
ARRHENIUS, skinkte innevarande ar 700 mk att ges at nagon 
ung botanist for undersékning af Korpo socken, grainsande 
till de trakter dir han sjalf sasom ung exkurrerat. — Ar 1910 
ater fick Sallskapet af borgmastaren W:m WALLENIUS i Joensuu, 
en varm van af fiskerinéringens férbattring, emottaga 400 mk 
att ges som stipendium for studium af vaxt- och djurvarlden i 
Hoytiainen och Puntarinkoski, sirskildt med hansyn till fiskar- 
nas lefnadsvillkor. — Ar 1911 skankte Herr Kart, Fazer 400 
mark som bidrag fér inkép af aflidne professor K. EK. Houc- 
BERGS Aggsamling, for hvilket andamal saval Sallskapet som 
Universitetet anslagit medel. — Efter frihetskriget skankte ge- 
neral L. Munck och hans son, haradshéfding H. MuncxK 500 
mark till astadkommande af en naturalhistorisk utredning af 
Sveaborgs faistningsomrade. — Magister E. E. Linpovist har 
nyss donerat 300 mark till understédd narmast af bladstekler- 
nas studium. 

Genom insamling inom Sallskapet under medverkan af 
personer utom detsamma sammanbragtes den summa 7 000 mk 
som erfordrades for att at fréken Arvo NorrLIn garantera den 
lifranta, mot hvilken professor NorRriINs efterlimnade familj 
onskade till Sallskapet afsta den aflidnes botaniska samlingar. 
Ocksa dessa pengar hafva kapitaliserats f6r att framdeles sta 
till Sallskapets disposition att anvandas for botaniska andamal. 

Foérbigas ma icke den gafva af 200 mark som Sillskapet af 

‘magister Orro ALCENIUS ar 1896 anonymt emottog; ej heller 
den summa af 2500 mark som en annan anonym gifvare ar 
1919 f6rarade. Det sistnimnda beloppet 6fverlimnade Sall- 
skapet som pris at professor Tu. Saiian fér dennes omfat- 
tande arbete om Finlands botaniska litteratur. Férglémmas 
ma icke heller ett ovisst antal smasummor, troligen stigande 


196 


till ett ratt ansenligt slutbelopp, som professor PALMEN f6r- 
skotterat utan att darfor krafva betalning. 

Men hvarken gafvorna eller det sikra tillskott i sin arsin- 
komst som Sillskapet erhéll genom den 6kade ranteafkast- 
ningen fran sina fonder hade kunnat sikerstalla Sallskapets 
verksamhet. Det var till Statsverket Sallskapet maste lita, 
och det skall med stor tacksamhet erkaénnas att Sallskapets 
framstallningar om 6kadt understdd staindigt vunnit Regerin- 
gens bifall. Efter att fran och med 1871 hafva varit 1500 mk, 
steg det ar 1880 till 2.500, ar 1885 till 3000, ar 1902 till 6000 
mk, ar 1907 till 8000 mk. Afven af folkrepresentationen har 
Sallskapet haft glidjen att réna uppmuntran i och genom de 
»Laingmanska medel» som till vaxlande belopp alltsedan 1882 
ofta tillerkinnts detsamma. 

I fairskt minne aro annu krigstidens och den efterfdljande 
krisens svarigheter liksom den offervillighet, med hvilken med- 
lemmar af Sallskapet och utanfér detsamma staende personer 
och slutligen Regeringen och Riksdagen skankt sin hjalp, hvil- 
ken hjalp natt sin héjdpunkt i de betydande donationer som i 
anledning af 100-ars jubileet kommit Sallskapet till godo. 


I detta sammanhang omnaimnes har lampligen annu en 
fraga af ekonomisk art, den om tjansteminnens afléning. 

Sallskapets samtliga tjanstemaén hade ursprungligen varit 
oaflonade. Att intendenterna, for att kunna ordentligt skéta 
sina befattningar, skulle aflénas hade linge varit ett 6nsknings- 
mal, men férst 1856 hade det realiserats: de fingo da lon, val 
icke af Sallskapet, men af Universitetet. Da bibliotekarietjans- 
ten 1878 inrattats, var ocksa den oaflénad, men i betraktande 
af det myckna arbete som darmed var férenadt besléts 1884 
att med tjansten skulle félja en arslén af 200 mk. Vid arsm6tet . 
1889 afslutade ordf6randen, professor Sa&LAN sin arsberattelse | 
med att pa Siallskapets vignar frambiira »vara varmaste tack- 
sagelser at var skattmiastare, sekreterare, bibliotekarie och 
_ intendenter for det lifliga intresse och den osparda méda de 
lagt i dagen vid fullgérandet af sina maktpaliggande befatt- 
ningar, och far jag hairjamte uttala den f6rhoppningen, att Sall- 





197 


skapets tillgangar snart matte sa tillvaxa, att vi bli istandsatta 
att pa ett mera materiellt sitt visa var erkansla for den tid och 
det arbete, som af dem offras for vart samfund».. Ett ar senare, 
under radande godtid, féreslog professor J. SAHLBERG, hvilken 
tidigare flere ar sjalf varit sekreterare, att denna tjinst skulle 
afl6nas med 200 mark och att bibliotekariens arvode skulle 
hdjas till 400 mark. Harom voro meningarna hégst delade, 
hvarfér en sarskild kommitté af tre personer tillsattes for att 
begrunda fragan, men ocksa inom denna gingo meningarna 
alldeles i sir. Slutet blef att bibliotekariens afléning héjdes 
till 300 mark och att at sekreteraren beviljades ett arvode af 
200 mark, inberiknadt renskrifningsmedel. Mot beslutet i dess 
senare del inlades reservation af doktor Kra1MAn, som — med- 
gifvande att arvodet at bibliotekarien var motiveradt — hari 
sag en betanklig och principiell afvikelse fran tidigare forhallan- 
den. Sallskapet hade hittills for varden af sina inre angeligen- 
heter kunnat rakna pa en oegennyttig verksamhet af sina med- 
lemmar, och detta hade utgjort ett det fastaste stod for dess 
patriotiska strafvanden och en af de kraftigaste hafstangerna 
for hdjandet af Sallskapets anseende utat. Da nagon svarighet 
nu lika litet som forut val funnits att erhalla en lamplig sekre- 
terare utan afléning, sa hade redan omtanken fér Sallskapets 
ekonomi, som sannolikt komme att snarligen hardt protvas, 
bort afhalla Sillskapet fran denna utgift. Sekreteraren, doktor 
Hutt forklarade att han ej ville lyfta det anslagna honoraret, 
da beslutet diirom fattats med svag pluralitet men »forbehdll 
framtida sekreterare ritt att i enlighet med Sallskapets beslut 
erhalla denna modesta ersittning for en i sjalfva verket icke sa 
alldeles obetydlig uppoffring af tid och méda». Mot reservatio- 
nen nedlades sedermera till protokollet en protest af doktor 
Ros. Boxp7, hvilken uttalade sin dfvertygelse att idealiteten i 
Sallskapets strafvanden ej skulle forminskas om sekreteraren 
eller till och med samtliga funktioniirer erhdlle ett mattligt 
arvode. — Dessa arvoden utga allt fortfarande; de hatva delvis 
blifvit héjda. Den nuvarande skattmastaren har f6r sin per- 
sonliga del afbéjt den afléning som afven for hans befattning 
varit patankt. 


198 


Antalet af de vetenskapliga institutioner, med hvilka Sall- 
skapet stod i utbyte steg i bérjan af 1870-talet till nagra tiotal. 
Biblioteket tillvixte langsamt men saikert. Da den skyhéga 
bokhyllan pa Botaniska museum, dar béckerna jimte Museets 
egna uppstalldes, var full och nagon fri vaggyta a Museum icke 
vidare fanns, maste de placeras i skap, hvilka det ena efter 
det andra uppstilldes i den mérka korridoren utanfér Museum, 
hvilken tilika tjinade som tambur for de zoologiska forelis- 
ningarna, hvilka professor MAKirn holl i den stora museisalen 
at vaster, dar liksom allt annu diggdjuren voro inrymda. Var- 
den af biblioteket, hvilket ursprungligen betraktades som en 
del af arkivet, tillhédrde sen gammalt sekreteraren, och 6fver 
detsamma fanns en katalog in folio, som hade 1867 uppgjorts 
af magister BRENNER och i hvilken allt nytt inskrefs. Den 3 
mars 1877 foredrog doktor SaLan ett till honom stalldt bref 
af en onimnd ledamot, som papekade det ringa antal utlandska 
samfund med hvilka Sallskapet stod i litterart byte. Hvem 
denne ledamot var, ar okindt. Man gissade pa professor 
JAKOB ESTLANDER, som nyss hemkommit fran en utrikesresa; 
professor SALAN kunde pa gamla dagar icke mer erinra sig 
forhallandet. I anledning af brefvet fick Redaktionskommittén 
i uppdrag att uppgora forslag till vidstraicktare skriftvaxling. 
Pa grund af detta, som hufvudsakligen uppgjorts af sekrete- 
raren kandidat ELFvine, vande sig Sallskapet samma var medels 
ett franskt cirkulairbref till nagot 6fver ett hundra samfund i 
Europa och Nord-Amerika. Fran en stor del af dem kommo 
gynnsamma svar, och skrifter begynte strémma rikligt in. 
Till en bérjan anmaldes de manatligen till protokollet, men 
senare, da Sallskapet beslutit (1879) att redogérelsen for bib- 
liotekets tillvaxt skulle tryckas i sammanhang med intenden- 
ternas arsberattelser, bortféllo dessa manadsrapporter. 

Bibliotekets snabba tillvaxt foranledde sekreteraren att den 
2 mars 1878 framhalla svarigheten for honom att jamte sina 
egentliga aligganden och den icke obetydliga utlaindska kor- 
respondensen omhanderhafva biblioteket, hvarfor han fore- 
' slog att en bibliotekarie skulle tillsittas som aigde att emottaga, 
manatligen anmiala, katalogisera och i biblioteket uppstilla 








—————S 


199 


alla till Sallskapet inkomna bécker och vid arsmétet redogéra 
for bibliotekets tillvixt under aret, medan sekreteraren skulle 
ombesérja den utgaende korrespondensen. Siallskapet ansag 
sig icke berattigadt att harom besluta f6rr an pa arsm6étet, men 
utsag emellertid magister R. SIEVERS att intill dess vara sekre- 
teraren behjalplig. Vid arsmétet 1878 antogs sedan forslaget, 
och till forste bibliotekarie utsags magister HE. E. BERGROTH. 
Tva ar direfter vicktes forslag om att en katalog éfver biblio- 
teket skulle tryckas, men antagligen blef det kostnadsfoérslag 
som harfér uppgjordes sa hégt att fragan fick forfalla, atmins- 
tone trycktes ingen katalog. I protokollen talas ocksa om att 
ett reglemente for bokutlaningen skulle uppgéras, men ovisst 
ar numera hurudant detta blef. Sa hastigt som biblioteket 
tillvaxte och sa primitiva som anordningarna voro, hade biblio- 
tekarien ett svart och arbetsdrygt géra, och det sa mycket mer 
som genom omstindigheternas makt han icke blott fick emottaga 
de inkommande boksindningarna utan afven ombesérja de 
utgaende, ett férhallande som férst senare (1888) fastslogs. 
I detta sammanhang kan limpligen nimnas att Sallskapets 
lager af egna publikationer forvarades a Universitetshusets 
vind. Dar hade de till féljd af tata cmflyttningar, fororsakade 
af reparationer, rakat i storsta oordning, hvarfér Sallskapet 
1884 sag sig tvunget att ansla en summa af 20 mk sasom extra 
arvode at nagon person som skulle ordna och férteckna lagret. 

En genomgripande forandring féreslogs 1883 af doktor 
ELFVING namligen »att Sallskapet for att géra sin boksamling 
lattare tillginglig och dirigenom gagneligare samt tillika blitva 
fri fran besvaret med dess vard, skulle 6fverlimna densamma 
helt och hallet sasom gafva till Universitetets allmanna biblio- 
tek med villkor att béckerna skulle inbindas och i likhet med 
6friga bécker utlanas» — en atgiird analog med den som Sall- 
skapet tidigare sett sig tvungen géra med samlingarna. For- 
slaget motiverades ytterligare med att utrymmet var alltfor 
otillrackligt for att tillata en andamalsenlig uppstallning och 
att, da en oaflénad bibliotekarie icke kunde skyldigkannas att 
pa bestimda tider tillhandaga Sillskapets medlemmar, utla- 
ningen af bécker sedan lange varit forenad med stora svarig- 


200 


heter. Pa Arsmétet 1884 mottes forslaget af en stark opposition, 
som framhdéll »att for de naturhistoriska samlingarna med all 
sannolikhet inom kort vore att parikna ett betydligt ékadt 
utrymme, hvarvid afvea fér Sillskapets bibliotek lamplig lokal 
borde kunna beredas. Herr LinpBERG upplyste, att han redan 
for aratal tillbaka i Universitetets Konsistorium vickt férslag 
om byggandet af ett eget hus for de botaniska samlingarnas 
behof och tillade, att han for sin del hyste de basta forhoppningar 
om att kunna genomdrifva realiseringen af denna plan. Komme 
ater detta byggnadsféretag till utforande sa vore en boksamling 
sadan som Sillskapets for den blifvande inrattningen af oskatt- 
bart virde. Da dessutom, efter det naturaliesamlingarna in- 
forlifvats med Universitetets museer, biblioteket utgjorde en 
stor del af Sillskapets redbara egendom, ansago flere talare, 
att man ej utan tvingande nédvandighet borde dfverlata det- 
samma till annan person.» Férslaget afbéjdes med alla roster 
emot tva, men alla voro ense om att en omorganisation af biblio- 
teket i syfte att underlatta utlaningen var 6nskvard, hvarfor 
Redaktionskommittén fick i uppdrag att framligga ett forslag 
i saken. I december samma 4r ordnades fragan salunda att 
ett arligt arvode af 200 mk anslogs at bibliotekarien, och da 
magister BERGROTH af brist pa tid icke vidare var i tillfalle 
att handhafva befattningen utsags till hans eftertradare doktor 
A. O. Krutman. Den afgaende bibliotekarien aftackades hég- 
tidligt for den omsorg och nit han visat med stor tidsuppoffring 
och utan nagon ersittning. Biblioteket hélls darefter oppet 
for utlaning tva bestiémda veckotimmar, hvilket icke utesl6t 
dess anviindning afven andra tider, emedan_bibliotekarien 
arbetade pa Botaniska museum. En anordning som halsades 
med stor tillfredsstillelse var den som Sillskapets medlemmar 
funno vidtagen vid februari métet 1888, da den nyaste bytes- 
litteraturen lag utbredd pa bordet vid hvilket de togo plats. 
Annu mer tillgiingliga blefvo dessa nya skrifter 1894, da, tack 
vare tillmétesgaende af professor Bo.in, en hylla i universitets- 
bibliotekets lasrum stilldes till Sallskapets forfogande for dessa 
-noviteter, hvilka dar lago framme fran ett méte till det fdél- 
jande. 


a eee 


ee 


6 OB, Ct Tn A 


201 


Ar 1892 besl6t Sallskapet pa forslag af bibliotekarien, ma- 
gister ENzio REUTER att ater sdka utvidga sitt litterira byte. 
Atgiirden kréntes med god framgang, och allt vidare hafva 
Sallskapets relationer med utlandet befunnit sig i tillvaxt, 
hvarvid initiativet tagits dels af Sallskapet dels af de utlindska 
samfunden. Afven enskilda personer hafva allt fortfarande 
ihagkommit biblioteket med gafvor; bland dessa fértjanar 
néamnas den samling bécker arkiater O. HJELr skinkte, hvilken 
for honom utgjorde kira minnen fran hans tidigare ungdoms 
studier. En hégst betydelsefull forbattring var det da biblio- 
teket ar 1899 flyttades till det nya huset for de vetenskapliga 
samfunden. Biblioteksf6rhallandena hade da blifvit ndstan 
olidliga inom Universitetshuset trots den liberalitet, med hvil- 
ken Rektorn medgifvit Sallskapet ratt att uppstalla sina boécker 
pa alla mojliga, harfér alls icke afsedda stillen. Det fick nu 
dkadt utrymme, blef oftare tillgingligt; de nyaste skrifterna 
lago dar framme till lisning, och bibliotekarien befriades fran 
en mangd rent mekaniskt arbete som 6fvertogs af personalen 
i det nya huset. 

Manga af de sillskap med hvilka skriftbyte inledts hafva 
upphort att existera. Med andra har bytet upphort. For nar- 
varande ar antalet vetenskapliga sillskap eller institutioner i 
utlandet med hvilka Sallskapet star i byte 303, hvilken siffra 
dock meddelas med reservation i betraktande af de rubbnin- 
gar som varldskriget vallat. 


202 


V. Sallskapets tjansteman. ’) 


Hedersordférande: 
W. NYLANDER 1891—1899. 


Ordférande: 


C. R. Sanreerc 1821—1841. 

J. M. ar TENGSTROM 1842— 
1849. 

A. NoRDMANN 4 Juni—10 Dec. 
1849. 

A. MosBere 1850—1859. 

W. NYLANDER 1859—1863. 


A. MoBerGc 1864—1866. 

S. O. LinpBERG 1866—1889. 
A. Tu. S&LAN 1889—1892. 

J. A. PALMEN 1892—1919. 
K. M. LEVANDER 1919—1920. 
A. PALMGREN 1920—1921. 


Vice-ordférande: 


J. M. ar TENGSTROM 1829— 
1842. 

J. E. A. Wirzin (1842—1845). 
R. F. SAHLBERG 1845—1849. 
W. NYLANDER (1849—1851). 
R. F. San_BerG 1851—1855. 
W. NYLANDER 1858—1859. 
A. MoBerc 1859—1864. 

F. J. RasBpe 1864—1866. 


A. Moperc 1866—1868. 

A. J. MALMGREN 1868—1872. 
A. Tu. Sa&LAn 1872—1889. 

J. A. PALMEN 1889—1892. 
F. E. W. Evrvine 1892—1911. 
K. M. LEVANDER 1911—1919. 
A. F. Lurser 1919—1920. 
K. M. LEVANDER 1920—1921. 


Sekreterare: 


M. Katm 1821—1824. 

A. W. DAaMMERT 1826—1829. 

F. J. Rapse 1829—1831. 

J. J. NorDstrROmM 1831—Febr. 
1832. 

Fr. Lupv. ScHauman Febr. 
1832—Febr. 1834. 

- Uno Cycnatus Febr.—Juni 

1834. 


J. Pu. PaALMEN 1834—1836. 
C.N. A. TAPENIUS 1836—1838. 
F. J. RABBE 1838—1842. 

Z. TOPELIUS 1842—1847. 

E. G. WASASTJERNA 1847— 

1849. 

W. Myrpere 1849—1851. 

F. J. RasBe 1851—1859. 

A. H. CHypDENIUS 1859—1860. — 


1) Artal inom parentes angifva vikariat eller suppleantskap. 





H. BAackMAn 1860—1864. 

N. I. FELrLMAN 1864—1866. 

M. M. W. BRENNER 1866—1877. 

F. E. W. Ervine (1876)— 
1878. 

J. R. SAHLBERG 1878—1887. 

hm. Horr 1887—1892. 

J. LINDEN 1892—1893. 

R. Boxipr (1892)—1894. 


203 


I. O. BERGROTH 1894—Decem- 
ber 1896. 

J.I. A. ARRHENIUS 1897—1903. 

N. E. NorDENSKIOLD 1903— 
1905. 

H. FEDERLEY (1904)—1917. 

E. F. HAyvren (1910—1911). 

A. PALMGREN (1916)—1920. 

K. Linxoria 1920—1921. 


Skattmdstare: 


J. F. Eirvine 1829—1830. 

C. H. StAnLBERG 1830—1831. 

JOH. Fr. TIckLEN 1831—1832. 

AXEL FEDERLEY 1832—1834. 

Gust. Ap. AKERBERG 1834— 
1860. 


F. G. SANMARK 1860—1866. 
F. J. RABBE 1866—1871. 

S. G. ELMGREN 1871—1887. 
N. I. FELLMAN 1887—1890. 
K. E. L. v. PFALER 1890—1904. 
V. F. BRotHERvus 1904—1921. 


Bibliotekarie: 


E. E. BErRGRotTH 1878—1884. 
A. O. Kra~man 1885—1889. 
J.1. A. ARRHENIUS 1889—1896. 


W.E. C. Laurén (1890—1891). 
E. R. REvuTER (1895)—1921. 


Intendenter: 


A. W. DAaMMERT 1822—1827. 
A. NORDMANN (1824—1825.) 


Zoologiska intendenter: ') 


ABR. Montin 1829—Mars 1830. 

Evert Jui. Bonsporrr Apr. 1830—1832. 
Macn. v. Wricutr 1832—1833. 

R. F. SAHLBERG 1833—1838. 


1) Sallskapets protokoll gifva icke en siker utredning betriffande dessa 
intendenter och deras tjanstgéringstid under 1840- och 1850-talet. De upp- 
tagas har i hufvudsaklig 6fverensstémmelse med professor Mobergs foérteck- 
ningar. Sannolikt stodo honom till buds upplysningar som kompletterade 
de bristfalliga handlingarna. 


Forste Intendent: 








204 


Forste Intendent: C. LunpDAHL 1838—1847. 
M. v. Wricut (for faglarna) 1845—1849. 
J. M. J. ar TENGSTROM 1850—1851. 
B. F. NYLANDER 1853—1854. 
J. M. Gapp 1856—1857. 
J. E. FuruHyJELM 1857—1858. 
J. J. CHYDENIUS 1858—1859. 


Andre Intendent: R. F. Sau_BercG 1829—Mars 1830. 
Acu. PipprncskKOLD Mars—Juni 1830. 
R. F. San_Berc 1830—1832. 
A. PIPPINGSKOLD 1832—1834. 
J. Fr. BLANK 1834—1843. 


J. F. BLANK 18438—1845. 

F. W. MAxkuin 1845—1849. 
A. PIPPINGSKOLD (1846). 

. NYLANDER 1850. 

. F. SAHLBERG (1851—1853). 


for Coleoptera 


. NYLANDER 1843—1850. 


aaa ae F. Santperc (1851—1853). 


Neuroptera 


AG APPELBERG 1843—1846. 
. NYLANDER 1846—1850. 


M. J. ar TENGSTROM 1843—1848. 
. NYLANDER 1848—1850. 
1\ Parl ee: TENGSTROM 1850—1851. 


a Pree 1843—1846. 
. NYLANDER 1846—1850. 


E. NYLANDER 1851—1853. 
. HISINGER 1853—1855. 

. Gapp (1856). 
FuRUHJELM 1856—1857. 
. GApp 1857—58. 

. NYLANDER 1858. 
MaALMGREN 1859. 


for Hymenoptera 


for Lepidoptera 


for Diptera 
och Aptera 


| 
for Orthoptera, ; 
: 
[% 


2:dre Intendent: 


Be Petit Sits ee See St w= mo 


HERE 





. MALMGREN 1859—1862. 
. INBERG 1864—1867. 

. PALMEN 1867—1884. 

. SIEVERS (1875—1876). 
ELA 1884—1889. 
EVANDER 1889—1903. 
ons 1903—1912. 

. JARVI (1905—1906). 


HP Ab RUD 
7. 


Meese eo 
S 


Botanisk 


A. G. Linprorss 1829—1832. 

E. J. Bonsporrr 1832—1834. 

Gust. Asp 1834—1837. 

Jou. E. ApH. WIRzZEN 1837— 
1842. 

J. W. Pippine 1842—1843. 

F. NYLANDER 1843—1847. 

(Under hans franvaro 1843— 
1846 bestreds tjansten af 
WIRZEN, W. NYLANDER och 
F. HELLSTROM.) 

F. HeELLstrom 1847—1849. 

W. NYLANDER 1849—1850. 


205 


A. Norpstrém (1906—1907). 
R. B. Porrrus 1912—1917. 
K. E. Exrstrom (1914—1917). 
A. F. LutHer 1917—1918. 
T. H. JArvi (1918). 

I. VALIKANGAS (1919)—1921. 
R. Frey 1919—1921. 


antendent: 


A. E. NYLANDER | 
A. H. CHYDENIUS | 
A. EK. NYLANDER 1853—1855. 
J: J. CHYDENIUS 1856—1857. 
A. TH. Sa&Lan 1856—1866. 
J. P. NorrRLIN 1867—1880. 
A. Hy. Hyeit (1877—1878). 
F. E. W. ExvFrvine 1880—1892. 
J. I. A. ARRHENIUS (1881— 
1882). 
A. O. Krar~man (1886—1887), 
1892—1903. 
H. LiInpDBERG 1903—1921. 


1850—1853. 


Registrator: 


J. Po. ParmMEN 1829—1830. 

Er. Nap. BonsporFF 1830— 
1831. 

J. Pu. PaALrMEN 1831—1834. 

U. CycnaEus 1834—1837. 


Auc. Epv. GRANFELT 1837— 
1842. 

J. G. APPELBERG 1842—1843. 

Ap. NYLANDER 1843—1844. 


F. HELLSTROM 1844—1847. 


Ikonograf: 


F. J. Exman 1829—1830. 
Fr. Nap. MELARTIN 1830-1833. 


M. v. Wricutr 1833—1849. 


206 


Kalligraf: 


C. G. MOLLER 1829—1848. 


F. Froprn 1848—1856. 


Amanuenser: 


1 Amanuens: 


C. R. Exurstrom 1829—1830. 
C. BACKMAN 1830—1832. 
G. LuNDAHI, 1832—1836. 


J. F. Cayan 1836—1839. 
C. B. SJ6BERG 1839—1841. 


2 Amanuens: 


H. HErKEL 1829—1830. 

F. CyGnaEus 1830—1832. 

J. F. BLANK 1832—1823. 

N. J. W. Inman 183? —1834. 
G 


. A. Meru 1834—1835. 


G. NorDENSVAN 1835—1836. 
C. LuNDAHL 13836—1838. 
C. B. Syj6ctERG 1838—39. 
J. F. LunpDAHL, 1839—1842. 


Tryckningskommitténs medlemmar: 


S. O. LinDBERG 1869—1889. 

A. TH. S# Lan 1869—1882; 
(1888—1889); 1889—1894. 

J. P. Norriin 1869—1880; 
(1881—1882); 1882—1892; 
1893—1894. 

J. A. PaAtmMEN 1869—1894. 

A. J. MALMGREN 1869—1872. 

J. R. San_BERG 1869—1882; 
(1882—1884); 1884—1894. 

F. W. WoLpDstEptT 1872—1873. 

O. M. REuTER 1873—1880; 
(1881—1882); 1882—1884; 
(1891—1894). 

A. J. MELA (1873—1875; 1881 
—1884); 1884—1889. 

M. M. W. BRENNER (1873— 
1878; 1884—1888; 1890— 
1894). 


K. J. W. Unonitus (1873— 


1875; 1877—79). 
K. R. Srevers (1875—1876; 
1877188) 


F. E. W. Ervine (1875— 
1878); 1880—1892; (1892— 
1894), } 

N. K. NorRDENSKIOLD (1875— 
1878). 

A. Hy. Hyer (1877—1878). 

E. E. Bercrotu 1880—1884; 
(1884—1887). 

V. F. BROTHERUS (1880—1881). 

J. I. A. ARRHENIUS (1881— 
1882); 1892—1893. 

EK. A. Warnto (1882—1884). 

A. O. KraimMawn (1884—1890); 
1892— 1894. 

R. Enwarp (1887—1888). 





207 


O. Norpovist (1888—1891). R. Hur (1889—1890). 
K. M. LEvVANDER 1889—1894. R. BorprT (1890—1892). 


Bestyrelsens medlemmar: 


J. A. Parmén 1894—1919. E. R. Reuter (1904—1910): 

F. E. W. ELFvine 1894—1921. 1910—1921. 

A. Ta. SHLAN 1894—1904. A. J. SmraLa (1908—1909). 

J. P. NorrxuiIn 1894—1908. A. LUTHER (1910—1912; 1920 

J. R. SAHLBERG 1894—1914. —1921). 

A. O. Kratman 1894—1904. A. K. CayanpEr (1911—1917); 

O. M. REuTER 1894—1910. 1917—1921. 

V. F. BRoTHERUS (1896—1904); H. FrpERLEY (1912—1913); 
1904—1921. 1914—1917. 

K. M. LEVANDER (1896—1904);  V. M. Linnantemr (1914— 
1904—1921. 1921). 

H. LinpBerc (1904—1908); A. PatmMcREN (1917—1920); 
1908—1921. 1920—1921. 


VI. Sallskapets exkurrenter. 


I denna férteckning 4ro upptagna de summor som Sillskapet 
utgifvit af sina egna medel eller som af donatorer stillts till Sallska- 
pets forfogande for bestamda andamal, men icke de anslag som pa 
Sallskapets anhallan beviljats af Universitetet eller Regeringen, 
ej heller sadana tillskottsanslag som af enskilda personer limnats 
for foretag som af Sallskapet understdédts. 

Beloppen angifva fér aren 1838—1843 rubel banko assignationer, 
1845—1864 rubel silfver, darefter finska mark. 

De f6r zoologiska och botaniska andamal beviljade summorna 
aro upptagna i skilda kolumner. De zoologiska anslagen sta i den 
forsta, de botaniska i den andra kolumnen. Foér de exkursioner som 
haft bade zoologiskt och botaniskt syfte har beloppet uppdelats 
pa de tvanne kolumnerna. Om efter namnet pa stipendiaten och 
exkursionsomradet ingenting vidare siges, har resans indamal be- 
tecknats i allmanna ordalag som zoologiskt eller botaniskt, hvil- 
ket for olika exkurrenter har haft en olika betydelse. Namnes en 
skild djur- eller vaxtgrupp eller dylikt, sa har sadant i ansdkan 
sarskildt framhallits. 


208 


1838 Kand. J. F. BLANK, Lappland, insekter Rubel 


b. ass. 300 
1840 Stud. O. E. A. Hyer, Hollola och Padasjoki, 
Waster wen wisekter fc Vek $i exces 80:54 80:54 
Stud. G. W. K&KonrI, Hattula och Vana, vax- 
ber. Gch) ANSeKLtEL . . 53.4506 Laake eee 87:65 87:65 
1841 Mag. J. W. Preprnc, Sédra Karelen, insekter .. 72:02 
Kand. J. G. APPELBERG, Sédra Karelen, insek- 
terme waser s&h. ..fc chek eee 37:05. 37:03 
1843 Doc. F. NYLANDER, Ryska Karelen och Lapp- 
WiSEKER. Sieben a ss «as cape beet ies 300 
1845 Stud. Fr. HELLSTROM, Mellersta Osterbotten, vaxter 
OGH TISERVER yok. wo acetoe siete ks ol oS Rubel silfver 15 15 
1847 Dr. W. NyLANDER, Norra Osterbotten, insekter 
oth waster fies 25 2 tno cai eee ais 3 sie eee s O°. ae 
Kirurg. kand. J. M. J. AF TENGSTROM, Sédra Fin- 
land, insekter .. . 20 
1848 Stud. N. Lunn, Abo Beard! och "Aland, insekter 
och vaxter.... Casa 15 
1849 Kand. F. W. MAKLIN, anckon: Nnaekiee: re er 
Dr. W. NYLANDER, Karelen. . 30 
Stud. A. E. NYLANDER, Norra Tavaail es iter: 
botten, hymenoptera ...... aight feo Skee eee 
1850 Dr. W. NYLANDER, Karelska grinsen a a 100 
Stud. A. E. NyLANDER, Norra Osterbotten, joes 15 
Stud. A. H. CaypEntus, Sotkamo, lafvar . Be 15 
1851 Stud. A. E. NyLANDER, Viborg..............-- “25 Sa 
1852 Studd. NyLANDER, CHYDENIUS och A. KRANK, 
Savolaks och Sédra Osterbotten ............. 33 67 
Stud. C. E. Bercstranp, Aland ...... 30 
1856 Kand. J. J. CHyDENTUsS | Norra Ladoga, mollusker, 50 
Stud. J. E. FURUHJELM ‘ fiskar 30 
Kand. TH. S#LAN 50 


Stud. J. E. anReN Ones Syland 
1859 Studd. A. J. MarMGREN & Tu. Snuvumine och kand. 
P. A. Karsten, Satakunta o. Sédra Osterbotten 225 
1861 Lic. Karsten, Studd. N. I. FeLiMan, G. SELIN 
och K. E. InBERG, Ryska Karelen och mms 75 200 
1863 Stud. TH. Smmomnc, Onega Karelen. Les 200 
Stud: Hi KULLEEM GG"... seen nee ae nes 100 
Stud: J. YP“ NORRLIN Astkkalla” i Secc sce -1 25 
MEG, OR, SLREN, ClO no. 12 peers ofatitia « 25 


1864 Mag. B. A. NYBERG 
Sy MEW. Bawanee \ Norra Osterbotten 100 





Aimee 


1866 Stud. A. J. MALMBERG, Karelska niset. .... mk 


1867 


1869 


1870 


1872 


1873 


1874 


1875 


1876 


1877 
1878 


Stud. J. SAHLBERG » uate: We are 

Stud. J. P. Norruin, Tavastland . Sak hae 

Landskanslisten J. O. BOMANSSON, Anna aeneeae 3 

Aman. J. P. NorRLIN och stud. A. J. MALMBERG, 
Mmontelcrs. MIUGMIONISIA: os "sc sa ie «as oc. 0 a vce eceree 

Stud. J. A. PALMEN och J. SAHLBERG, Enontekis, 
NRCaNSINN ey Bn ancis wc ie Sone Mere Seed cana es vie vate 

Stud. M. BRENNER, Hogland......... 

Stud. To. Suvminc, Valamo ....... oe 

Forstkond. Fr. SiréN, Kuusamo, mossor. 

Kand. A. H. Cajanper, Aland, pvastaccer + A tA 


Stud. A. J. MALMBERG, Kuopio ..... 
Stud. V. F. BrotHEerus, Norra Tavastland. . 
Mag. M. BRENNER, Osterbotten . Sas at es 
Mag. J. SAHLBERG, Ryska Lappmarken Sy ee ee 
Kand. V. F. BrotHEerus, Norra Tavastland .... 
Konrektor K. A. ASCHAN, Kuopio, faglar....... 
Mag. V. F. BRoTHERUS, Ryska Lappmarken .. 
Stud. M. A. Europaus och K. A. HALLSTROM, 
et Sa On EES RN Be Rrra apa 2 ae ee 
Stud. F. ELFVING, sydvistra skargarden, alger .. 
Mag. E. F. Lacxstrom, Kajana, mossor ........ 
ends INGErie. Were sneraroe  oSSst Ly). 
Sn He, SIEVERG “Abid fo eget. oS he vows 
Mag. Hy Fe VACKSTROM, Kajama os ee et 
Stud. A. J. MarmMBERG, Norra Savolaks .. 
Stud. E. Lane, Luhanka.......... 
Stud. W. SNELLMAN, Lojo, hymenoptera . . : 
Heer iy, ATCENIUS,, Wasa, Taglar et. se... ee. 
Stud. R. Srivers, Hogland, insekter ........... 
Mag. E. F. Lacxstrom, Sddra Savolaks ........ 
Kand. E. Justin, Kronoborg, mossor........... 
Stud. A. H. BRoTHERUS, Saima-skirgard....... 
Mag. V. F. BROTHERUS, Karelen, mossor ..... 
no. i. Canc. Nimes Stipes Seo. 
Stud. E. J. WAREN, Viitasaari, faglar .......... 
Stud. E. E. BERGRoTH, Kyrésjarvi, insekter..... 
Stud. A. G. HELENTUS och R. Hut, Ruokolaks 
Stud. C. LEopotp, Sddra Tavastland........... 
piud: KR. Hott, Kemi Lappmark ....26.6.5.... 
mee. W. BrOM, Sodra Karelen > 22.006 2.) 6s se.’ 
Studd. A. ARRHENIUS & A. O. KruiMay, Aland. . 
Stud. H. Horimén, Nystad. . ae 


400 


800 


150 


800 


50 


40 


50 


50 


100 


100 


210 


1878 Stud. A. H. PETANDER, Norra Savolaks, mollusker 

1880 Stud. R. Hurt, A. O. Kran, A. Sea ke 
Inari . ae Pete te eat 

Stud. H. “HoLimin, Brandé skargard Pics 5 cre eee 
Stud. R. ENwaLp, Ryska Lappmarken, insekter . . 
Stud. Hy. Scourman, Ostra Karelen, faglar..... 

Stud. F. E. Herrstrém, Norra Osterbotten, fjarilar 


1881 Stud. R. ENwaALp, Hoytiainen, insekter ........ 
Stud. A. v. BonsporrF, Ladoga Karelen, faglar, 
imsekter aro. ayat 

Stud. By. WASASTJERNA, “Hausjirvi, insekter ey 
Stud. F. E. HELLSTROM, Sédra Osterbotten, insekter 


1882 Kand. REmInH. ENWALD, Kuolajirvi, Sodankyla, 
TSE KLCK) i. Gaius 2 eee a He Es «0. her 

Stud. K. EHNBERG, Paijanne, insekter.......... 
Kand. HARALD STROMFELT, Kimito skargard, alger 

1883 Doktor V. F. BROTHERUS, Kuusamo, mossor .... 
Kand. R. ENwaLp & Stud. H. HorimeEn, Nuort- 
JREVIS iselGer,, Wa be! clog eee ete eae ames 

Stud. Bi Eprcssons Aland) t-.4. eaereres 3 os 
Kapt. O. NorpovistT, Kallavesi, krustacéer ...... 
1884 Stud. D. A. WIkSTROM, Bjérneborg—Kumlinge, in- 
SelTets a/R nes. oo eae Ade ey a eee 

Stud. R. HAMMARSTROM, LadogaKarelen, insekter 
Stud. K. J. EHNBERG, Ladogas éstra strand, fjarilar 

1885 Licent. V. F. BrorHEerus, Ryska Lappmarken, 


Kand. R. HAMMARSTROM, Storkyré, insekter .... 
Stud. KLas EpGREN, Ryska Lappmarken, insekter 
1886 Kapten O. Norpovist, Kuusamo, krustacéer.... 
Frih. M. WALLEEN, Karelska niaset, faglar...... 
Stud. E. REUTER, Aland, AOA i. «, dew agate cktee 
Stud. A. Boman, Kareleka, naset, insekter ...... 
Stud.) W, LamRen, Aland Oi oe cesciuaee Atal 
LSS 7 Kala expeditionen ; Soe see es Soe, orl ec 
Mag. K. EDGREN och stud. K. M. LEVANDER, Hvita 
hafvet, inselcber 1.4.29 82 Seca oda heer 
1888 Kand, E.. W.. BLoM, Brahestad . ......0.......<: 
Stud. Jd; DinpEn,oVuoksemey 2 ces oy. ce oe oa 
Stud. J. A. SANDMAN, Kittilé, faglar .... 
1889 Forstm. K. J. EHNBERG, Karelska niet, Panloee. 
Stud. T. HANNIKAINEN, Parikkala.............. 
Stud. J, Lowin,Bmontekis 1, 4. sees eee oe 


200 
1500 


350 
400. 


150 
550 





1889 


Stud. Evert Bromroos, Aland, alger, svampar.. 


1890 Stud. A. WESTERLUND, Ladogas éstra strand, hyme- 


1891 


1892 


1893 


1894 


1895 


1896 


1897 


1898 


MMES ET MSMR Are Pn eiSPeas chaWec Shaye Sad 55. wx 6a a0 dis, & 
Doktor R. Hut, Suolaselka ... 


Pama Ad PGI DEN, NUOPE OTE ol. cs ug voce: odo cahece 
Stud. O. BERGROTH, Brand6é skirgard . . as Fee ee 
Kand. J. LinpEN, Sydligaste Osterbotten........ 
Stud. H. LinpBera, Eckeré. . : 
Stud. J. Monrery, Aland, fjarilar, Cfaxttopografi 
Stud. A. THESLEFF, Viborg een Sts Sone aor: 
Bouck CH. tn ISECKMAN,. DIMGS, . cos. ce ae ed vous 
Stud. L. Rrncsom, Korpo, fjirilar, krustacéer. .. . 
Froéken HELMI TENNANDER, Mellersta Osterbotten 
MES AAENOL: "SSS EERE. ELL oN eee acl y ata a ate: «aga 


pelea ies Ete wOLSSON, “Mamita. th: Sichnead Faas cs 
Stud. J. Monte1ry, Ladoga Karelen, fjarilar .... 
Dr. A. O. Kimzman, kand. Cu. E. Boupt och stud. 
H. LinpsercG, Karelska naset, mossor, lafvar.... 
Stud. H. LinpDBERG, Karelska niset............ 
Bead. the BORG A Wwalvola det. (io. Lee eee oe Ses 
Srmoewerntl ys, GUSSON ¢ INGOU oo. ss nurs cis oe woes 8 
Forstmastaren R. HERLIN, Pyhajirvi, torflager . 
Magister H. LINDBERG, Karelska naset ......... 
Kand. K. E. Hrrn, Aland, alger . . 
Stud. V. Bore, Langelmnak . ae NCAR USIY wae 
Mag. A. BoMAN, Kivinebb, insekter ees tei Ae 
Stud. B. Popprus, Onega Karelen, insexter...... 
Bors NORDLING, “mari “faplar 3. 0005) 08 oO 
poud. A. RAN TANIEMT (Kemet. 200 020A eae 
Stud. B. Poprrus, Inari Lappmark, insekter.... 
Stud. A. LuTHER, Keitele trakten, malakologi och 
hydrofaunistik . oH 
Kand. H. KRANCK, Mellersta eee hickfaglar 
Stud. J. E. Aro, Norra Savolaks, fjarilar ...... 
Kand. I. O. BERGROTH, Karelia pomorica ...... 
Mag. H. LINDBERG, Karelska nidset ..........:. 
Stud. J. I. Luvprors, Aland, svampar......... 
Bocoeaen hs CATANDER, ViFIMIO!, ..0,05.00 05.06% 004 
Soud. “A. WAHLBERG, Pielavest =. ...6 ce le. dae 2 e's 
Stud. E. HAvREN, Ekenis, Snappertuna, Inga, vaxt- 
ReNOPME AAU SGN Re he sie tasted PES oars 
Stud. A. K. CAJANDER och J. I. Linprotn, Olonets 
Karelen 


50 


100 


200 


100 


212 


1898 tud. W. M. AxxErson, Norra Savolaks......... 

Stud. T. H. JArvi och A. J. SILFVENIUS, Karel- 

Sat Sea Rte. s «Fives xcbde naave, op eect Ute 

Stud. J. E. Aro, Uleatrask, insekter........... 

Kand. E. ODENVALL, spindlar, Lappajarvi, Lem- 

Pals, cvent. -Alanth (205, SUG Isl eae saan ae 

1899 Stud. J. MonTELL, Lapp. ponoj., faglar, insekter 

Stud. ‘J. EK. Aro, Kuusamo, insekter ...... 02. .i.% 
Kand. E. ODENVALL, Ladoga- Karelen, spindlar. . 

Stud. H. Krancx, Aland, faglar PEE EOE 

Stud. C. W. FONTELL och B. Poprius, Lapp. inar. 

och tdlom:. ‘Vaxber. MeeMner ... i... s amas > akan 

Stud. J. 4uHTVISKA, lea OOEO. os suns ss 2s sieve pemcunee 

Stud: 12) AINWALD. Nyatoter: tc actin.» so + erence 

Stud. ‘Ay Parweren: ‘Alamd cee. esse 2 1's 2 


1900 Stud. R. PALMGREN, Salmis, faglar ............ 
Stud. K. H: INWALD,« Nyslote - croc: -qotieye ee or 
Stud. K. W. Natunen, Aland, karlvaxter ...... 

1901 Mag: A> LotaEr,.Lojo, plankton ooo ae. wens otP 
Mag. V. Bore och stud. W. M. Axelson, Kuola- 

JOVIAL a ale (5/90 ES TA en eet ereuenis Rue BS Sees Eee 
Stud. J. A. WECKSELL, Pyhajarvi och Pusula..... 
E. HAvyrEN, Bjorneborgstrakten ..............-- 


1902 Mag. A. LUTHER, Lojo, hydrofauna............. 
Kand. W. M. AXELsON, Collembola ..... 
Kand. A. J. SILFVENIUS, Sordavala, frichopicrale 
Kontorsskrifvaren E. NORDLING, Hogland etc. faglar 
Stud. R. PatmcrEN, Kumo Alfdal, faglar ...... 
Stud. A. ParMGREN och Fr. Kiincstept, Aland 

1903 Mag. I. LervisKA, Norra Osterbottens kust...... 
Stird. A: BACKMAN, Dappajarvie l.. wa 2 Pe eee 


1904 Kand. J. E. Aro, Vastra Satakunta............ 
Stud. M. WEURLANDER, Aland, neuroptera...... 
Stud. A. BACKMAN, “Lappajarvir > .i2.. 2. 2.22 ees 
Stud? A. PALMGREN) Alameda oh eo ee 
Stud. I. M. WaArRTIAINEN, Sordavala............ 

1905 Kandd. A. Norpstrém och R. KROGERUS samt 

studd. A. B. NyMAN och U. SAHLBERG, Ounas- 
joki och. Tana, IMmsekter sco ico andramaie® = = 5 <a = 5 = 
Kand. J. A. WECKSELL, Ladoga, vattenvegeta- 
tionen. 
Froken LAURA “HocMaN, Rinna ach “Ave: PGeree 
Stud. A. A. Sora, Himeenkyré, Hieracia, adlare trad 


1000 


100 


300 


350 
400 


150 
300 
200 


300 
100 
100 





ON RP a. - 


1906 Preparator O. LinpsLap, Karel. pomor., mollusker, 


1907 


1908 


1909 


ob) 22 PCa a a engi a 
Stud. R. Forstus, Aland, insekter.............. 
Stud. R. FREY, Aland, diptera (afVvat)”. cis sca: 
Stud. K. SmTorn, Ladoga- och Ryska Karelen, mil 

RN PRMNE A Ree sc Sen ret mele eka 53 oe Pal> nim" 9.0 Ya tae 
Stud. I. BuppEN, Norra Savolaks, plankton . 
Amanuens H. LinpserG, Aland, fytopaleont., kri- 

tiska fanerogamer ...... ne are hee 
Stud. H. RANncKEN, Tana alfdal . a3 aina'vs a tanen age 
Stud. H. Bucu, Sdédra Savolaks, mossor........ 


Stud. I. M. WarTIAINEN, Sordavala, karlvaxter. . 

Stud. F. W. KrincstepT, Porkala skargard .... 

Kand. E. HAyvr&n, Ekenias yttersta skargard .. 

Kand. A. PaLMGREN, Aland . 

Aman. H. LINDBERG, Karelska naset, "fytopaleon- 
RANE RMN cia Te hoe Som 4 Sek Satie 9 ie RecaL Sl « Bolu 

Doktor H. DAnrsTEDT, Helsingfors, Taraxaca... 


Stud. R. Frey, Sédra Finland, diptera. . 

Stud. W. PEKKALA, Sdderskar och Porkalas  figel- 
parasiter ....:. 5 ‘ : 

Kand. K. SIrtorn, Karelen, “plankton . i eee 

Stud. Y. WUORENTAUS, Heleg bss cage a. 

Studd. A. A. Sora och TH. GRONBLOM, Tammer- 
OTE bath ese <! Soci Satyam 21> <tetaesie dia ledes visiee 8 Ae ion) ele + 


Suu. DV SRN NER, NUUSaINO, Pe: srcic dass etoe as 
ane, -l-vbuce: Sodra Karelen... 5.6 +. ised 0s 
Lararen Br. Frorstrém, Aland, Rosa ......... 
Amanuens H. LinpBERG, Sédra Finland, fytopale- 
RAID WB. ost cbs) crsiues ad + =u Gos wee wT DIES oh 
Stud. R. Forsrus, Ladoga Karelen, ree, in- 
sekter . ; 5 ee 
Stud. R. FREY, Sydvietra Finland, diptera . Bene f 
Folkskolelararen K. HANNINEN, Kuusamo, fiskar. 
Student V. JAASKELAINEN, Ladoga, fiskbiologi .. 
Student E. W. SUOMALAINEN, Enontekis, fagel- 
peer hee 
Stud. Y _ WUORENTAUS, Monee Jbmissan ears eee 
Kand. H. BUCH, Saima-trakten. 64.5262 000+ se 
Herr R. CEDERHVARF, Karelska niaset, Taraxaca, 
Hieracia . 
Stud. K. LINKOLA, ‘Kuopio . ae era, eae 
Kand. A. PALMGREN, Aland . De, hee RAIS A Pera 


200 
150 
150 


200 
100 


100 


150 
200 
150 


150 


250 
150 
200 
200 


. 1250 


250 


150 
400 
150 
150 
200 


400 


250 


100 
200 
400 


214 


1909 
1910 


1911 


1912 


Stud. A. WEGELIuS, Hattula. 
Stud. C. L. von Essen, Ladoga ‘Karelen, hyme- 
noptera ..... a 
Med. kand. R. ForsIvs, bladsteklarnas biologi ; 
Stud. V. A. Korvenxontio, Aland, vattenfaunan 
Stud. K. J. VALLE, Kuhmoniemi, fjarilar .... 
Stud. A. WEGELIUS, Hattula, fjarlar...:....... 
Stud. V. WuorENTAUS, Nordbottnicum, insekter . 
Forstm. L. BJORKMAN, Kittila, saber nee 
Stud. M. E. Huumonen, Uleaborg.. De 
Stad. IN: JowAncson’ Aland \.ccc0 Pasa, oes 


Stud. R. Frey, Lappland, diptera...-.........- 

Stud. T. J. HinTIKKA, Jorois, zoocecidier a as 
(parasitsvampar) .. 

Stud. E. MERIKALLIO, Norra Osterbotten, ‘faglar. . 

Stud. Y. WuorEentaus, Norra Osterbotten, insekt- 
biologi 2°... 

Stud. V. JAASKELAINEN, ‘Haytiainen, fiskbiologi.. 

Stud. W. BRENNER, Inga skargard. . net: 

Amanuens H. Bucu, Savolaks och Karelen . 

Gymn.lirare BR. FLORSTROM, Satakunta ... 

Stud. .V :,HETKINGEIMOsS Wyrvis hho. iat an teaver « 

Stud. V. HorngporG, Sydéstra Savolaks......... 

Stud. M. E. Huumonen, Uledborg.............. 

Kand. E. HAyrgn, Mellersta Tavastland, strand- 
vegetationen . 

Stud. G. MARKLUND, ‘Mellersta ‘Osterb. ‘och Norea 
Tavastland . y a nea at ea 

Kand. A. ParmcrEN, Aland .... 

Stud. I. VALIKANGAS, Nystad—Uleaborg, hafsalger 

Herr L. MUNSTERHJELM, Lappmarken, dalripans 
draktbyte ..¥..: 

Prepar. O. SORSAKOSKI, ‘Uledborgs lin, ‘digedjur . 


Herr L. MUNSTERHJELM, Lappland, mikromam- 
malier . : We Ars 5 3 

Stud. W. HELLEN, 'Paijanne, “insekter. Se sing elena 

Stud. M. R. Kosxrmres, Sédra Tavastland, Keri- 
maki, mikromammalier .... 

Stud. E. MERIKALLIO, Norra Osterbotten, faglar. . 

Stud. V. RAsANEN, Norra Osterbotten, insekter. . 

Kand. U. Saas, Norra Tavastland, poi te 
metamorfos . 

Forstm. J. MonrTELL, Enanteee: Higa 

Kand. W. BRENNER, Inga skargard . 


300 
200 


200 
150 


100 
150 
100 


200 


150 


100 
250 


300 
200 


nee xg See 


Pewee ss we 


1912 


Gymnastikliar. Br. Frorstr6m, Satakunta, Ta- 
Taxaca .... Sheena 
Stud. V. HEIKINHEIMO, Sydvistra Finland . ol ee 
Stud. M. E. Huumonen, Osterbotten ..... 
Kand. J. S. V. KOPONEN, as och Olonets- 
Karelen:...<.'-. eee Mt ar 


1913 Mag. R. FREY Ve Kola, insekter 


1914 


1915 


1916 


1917 


Stud. W. HELLEN J 

Mag. E. MrerrKari10, Norra Osterbotten, faglar . 

Herr J. SNELLMAN, Aland, faglar.. 

Mag. E. V. SUOMALAINEN, Bjérneborg, faglar . . 

Mag. A. L. BACKMAN, Satakunta, torfmarksstudier 

Doktor H. LinDBERG, Kuolajarvi—Hvita hafvet, 
fytopaleontologi . . 


‘Magister A. PALMGREN, ‘Aland, lofangar, “Hlieracia.. 


Stud. C. FrynmA, Kuolajarvi, faglar . 

Stud. TH. GRONBLOM, Karelska naset, insektbiologi 

Mag. R. PALMGREN, Oarna i Finska vikens éstra del 

Mag. A. L. BACKMAN, Mellersta Osterbotten, torf- 
mossar . 

Mag. M. E. “HUUMONEN, Sédra Tavastland, lund- 
vegetationen . : 

Stud. V. A. PESOLA, Ladoga arcs. ‘kalkens be- 
tydelse .. 

Mag. R. Pane Gera rasion af Tiasten! vile 

Stud. E. E. Lrypovist, tenthredinidernas meta- 
morfos .. 

Mag. M. E. HuUMONEN, “Sédra Tavastland, lund- 
vegetationen . pets eget 

Folkskolelar. O. KYVHKYNEN, ‘Maaninka pik Baa 

Mag. E. MERIKALLIO, Norra Osterbotten, faglar, . 

Folkskolelar. O. KyYHKYNEN, Norra Savolaks. 

Docent A. PALMGREN, Mellersta och norra Finland, 
Hieracia . 

Mag. R. PALMGREN ' Skargarden Lovisa—Viborg 
faglar .. ene Rit aie 

Doktor I. Hortrinc, ‘Sjunded, “faolar 35 

Stud. E. E. Lrypovist, vaxtstekel-larver ... ; 

Sud. 1. LinpRERG, Lojo, insekter . 2. ..4s0..... 

Folkskolelararen O. ee Kajana Oster- 
| 611 72 ee Pi atic ea le 

Stud. A. LAURIN, Osechonce OR Cot. ae OSE 

Stud. M. Koriiamnen, Norra Savolaks.......... 

Stud. Br. Perrersson, Mellersta Osterbotten ... 


200 


200 
200 


215 


200 


600 


500 
300 
200 
100 


216 


1918 Stud. Y. WuorENtAvS, Norra Osterbotten, mikro- 


1919 


1920 


1921 


ECT TLIC 01 ap lec a a AIRTIME a 
Kand. V. A. PEsona, Ladoga Karelen 2%. ..°.%... 
Folkskolelararen O. KYYHKYNEN ......0....:02 
Mag. A. L. BACKMAN, Mellersta Osterbottens vaxt- 

Maleontolom no. eis tate gb oa een 
Folkskolelararen O. Kyyuxynen, Norra Savolaks 

och Kajana Osterbotten 22.0.5... 00.20. .+0005* 
Mag. A. Laurin, Mellersta Osterbotten .”......... 
Forstm. A. L. Backman, Mellersta Osterbotten, 


RCO Dn ate IB a was = dos Sues ae aiecdee™™ eer ies 
Stud. M. Korirainen, Norra Savolaks, mossornas 
ekologi . . : 
Stud. O. Heo Korpo.. Pe RN Lilie eS 3 
Soud. 1: Hinen, Sveapord.--34.\steca «ss ome eet 


Doktor L. Hortiine, Nyland, faglar 3... 0. 
Stud. H. Linpperc, Aland, insekter........ eee 
Folkskolelararen O. KYYHKYNEN, Kajana_ Oster- 


Stud. M. Kotivarnen, Enontekis, mossornas ekologi 
Stud. O. Extunp, Korpo och Houtskar.......... 
Stad: (B.VOUCSGNI, Isinnita-. «eee es ete eee 
Stud. A “ULVINEN; Sveabore \. sss ss tseeee ee 
Mag. E. Merixattiio, Norra Finland, faglar...... 
Doktor I. Hortuinc, Yttre sydvistro ee 
Sjundea, faglar ..... 
Stud. I. HiLpEn, Jaakkima, faglar . . : 
Stud. K. E. Sunpstrom, Ekenias- trakten, faglar .. 
Stud. M. Koricatnen, Norra Savolaks och ores 
Wardle. WOSSOES 4) cies nc Papas ccs wae ee 
Stud. (B: -Ovsoni ato. so. oe ke eee 
Stud. O° Bkrunn,"orpes Sere. LIRR k ak 
Stud. I. Hipen} Sveaborg 122i 24 2 ae 





agit 4, 


§ WF yey 


Nie are. 


VII. Biografiska uppgifter. 


ALCENIUS, DANIEI, ROBERT. F6édd i Kronoby 36, fadern prost. 
Stud. 56. Bosatt i Vasa. Dog i Mustasaari 96. 

ALCENIUS, OTtTo ALFRED. Fédd i Kronoby 38, fadern prost. Stud. 
56. Skollarare i Abo och Vasa. Sekreterare vid Landtbruks- 
sallskapet i Osterbotten. Kamrerare vid Lifranteanstalten i 
Vasa. Bosatte sig i Helsingfors 97 och hade anstallning vid His- 
toriska museum. Dog i Helsingfors 13. — Medd. 39, 187. L. Y. 
1913. 

APPELBERG, JAKOB GustTaF. Fédd i Vasa 11, fadern adjunkt. Stud. 
29, filos. kand. 38, med. kand. 45. Lakare i Bjorneborg. Raumo 
och Gamlakarleby. Déddi Jakobstad 66. 

ASCHAN, CARI, ACHATES. F6dd i Jokkas 27, fadern kapellan. Stud. 
45, mag. 50. Kollega i H:fors hégre elementarskola 53, kon- 
rektor 56, slutligen kollega vid Kuopio fruntimmerskola anda 
till 90, darjamte gymmastiklarare. Dog i Kuopio 12. — Medd. 
39, 186. 

Asp, Gustar. Fédd i Karkku 08, fadern kyrkoherde. Stud. 23, 
filos. mag. 32, med. doktor 40. Provinciallakare, slutligen i 
Tammerfors. Dog darstades 55. 

ASPELIN, Emu, FERDINAND. Fédd i Tavastehus 36, fadern lanebok- 
hallare. Stud. 57, filos. kand 64, med. kand. 66, med. lic. 69. 
Stadslakare i Gamla Karleby 70. Provinciallakare i Brahestad 81. 
Dog darstades 88. 

BACKMAN, CarL. Fédd i Lovisa 05, fadern handlande. Student 23. 
Filos. kand. 32. Grundlaggare af och forestandare for Helsing- 
fors lyceum 1845—56. Lektor i tyska spraket vid Universitetet 
46. Dog i Karlsbad 56. 

BACKMAN, HERMAN. Fo6dd i Joensuu 37, fadern handlande. Stud. 
56, fys.mat. kand. 60, med. kand. 62, med. lic. 65. Provincial- 
lakare i Salmis 66. Dog i Viborg 99. 

BERGROTH, IvAR OSSIAN. F6dd i Helsingfors 68, fadern skolrektor. 
Stud. 86, filos. kand. 91. Rektor fér privata svenska lyceet i 
Fredrikshamn 97. Folkskoleinspektor i Vasa 03. Dog i Filppula 
04. — Medd. 30, I61. 

BERGSTRAND, CARL, ERIK. F6édd i Kila socken af Vesteras lan (Sve- 
rige) 30. Stud. i Upsala 49, filos. doktor 57. Larare vid Ultuna 
landtbruksinstitut och férsta forestandare for dess agrikultur- 
kemiska fdrséksanstalt 69—82. lLandtbruksakademiens agri- 
kulturkemist. Dog i Filipstad 14. 

BLANK, JAKOB FREDRIK. Fédd 08, stud. 26, filos. mag. 40, med. 
doktor 47. Stadslakare i Nykarleby 49. Dog darstades 60. 


218 


BLOM, ERIK WILLIAM. Fodd i Heindvesi 57, fadern kapellan. Stud. 
76, filos. kand. 85, larare vid sarskilda skolor, slutligen vid Verho 
lagre jordbruksskola i Padasjoki. Dog darstades 07. 

BLoMovIstT, ANTON GABRIEL. Fédd i Helsingfors 36. Fadern pro- 
fessor. Stud. 52. Landtmateriauskultant 57. Studerade forst- 
vasendet i Tyskland och blef efter grundlaggandet af Evois forst- 
institut dess férste lektor i forstvetenskap 61, sedermera dess 
direktor anda till 03. Honordar filos. doktor 97. Dog 04. — Medd. 
30, 156. 

BLOMROOS, EVERT EMANUEL. Foédd i Abo 62, fadern skomakare- 
mastare. Stud. 85. Reste till Amerika 93. Dog i Chicago 13. 
Boman, ARTHUR. Foédd i Klemis 62, fadern kapellan. Stud. 84, 
filos. kand. 88. Yngre lektor i naturalhistoria vid svenska klas- 

siska lyceum i Viborg or. Dog 14. 

BOMANSSON, JOHAN OSKAR. Foédd i Saltvik 38, fadern faltkamrerare. 
Extra landskanslist; sedan jordbrukare a fadernegarden Qvarnbo 
i Saltvik. Sparbankskamrerare. Dog 4 Qvarnbo 06. 

BonsporF¥F, EVER’ JuLius. Fédd i Abo 10, fadern professor. Stud. 
26, filos. kand. 32, med. kand. 34, med. lic. 36. Adjunkt i anatomi 
och fysiologi samt anatomie prosektor 37. Professors vardighet 
41. Professor i anatomi och fysiologi 46—71. Arkiater 59, stats- 
rad 71. Dog i Uskela 98. — L. Y. 1899. F. V. S. Acta 26. 

BONSDORFF, ERIK NAPOLEON. Fédd i Abo 05, fadern professor. 
Stud. 24. Slutligen kapellan i Jokkis 37. Dog 7o. 

BRANDER, CASIMIR EWALD WILHELM. Fédd i Kristina 35, fadern 
lagman. Stud. 55, studerade juridik, genomgick Skogsinstitutet 
i Nora (Sverige). Forstkonduktor 59, slutligen 6fverforstmastare 
i Abo-Tavastehus lans inspektionsdistrikt 92. Dog i Parkano 908. 

BROTHERUS, ARVID HJALMAR Fodd i Helsingfors 55. Fadern kol- 
legierad. Stud. 73, filos. kand 80. Botaniska exkursioner i Kau- 
kasien 77. Studerade 78—79 vid Upsala universitet. Dog i 
Pawlowsk 88. 

CAJAN, JOHAN FREDRIK. Foédd i Sotkamo 15, fadern lansman. Stud. 
32. 

CAJANDER, ALFRED HENRIK. Fédd i Abo 43, fadern provincial- 
lakare. Stud. 62, fys:mat. kand. 67. Dog i Stockholm 68. 

CAJANDER, Kart, ALEXANDER. Fo6dd i Lemo 48, fadern klockare. 
Stud. 66, filos. kand. 73. Kollega i naturkunnighet, senare 
rektor vid lagre elementarskolan i Nystad 75, ombildad till 
lyceum Dog i Virmo torr. 

CHYDENIUS, ANDERS HERMAN. Fédd i Helsingfors 33, fadern of 
verkommissarie i revisionsratten. Student 48. Hist. fil. kand. 57. 
Tidningsman. Redaktér i Helsingfors Dagblad 62, dess hufvud- 
redaktor 83—87. Landtdagsman. Dog i Helsingfors 96. 

CHYDENIUS, JOHAN JAKOB. Fodd i Helsingfors 36, broder till fore- 
gaende. Student 51, Fys.-matem. kand. 56, filos. lic. 61, doktor 
64. Docent i kemi 61, professor 71; afsked f6r sjuklighet 8o. 
Dog i Helsingfors 90. — Medd. 18, 257. 

CYGNUS, FREDRIK. Fdédd i Tavastehus 07, fadern kyrkoherde. 
Stud. 23, filos. kand. 32. Docent i historia 39. Professor i estetik 
och modern litteratur 54. Afsked som statsrad 67. Dog i Hel- 
singfors 88. 

Cycna&us, UNo. F6édd i Tavastehus ro, fadern landtrantmdstare. 
Stud. 27, filos. kand. 36, prastvigd 37. Pastor vid Rysk-ameri- 





£ WP Ie = 0 ae ta Dee 


"iar ae 





TT ET PAD a 


) ty eet yaa 


219 


kanska kompaniets koloni i Sitka 39; vistades dar fem ar. Olika 
anstallningar i S:t Petersburg 46—58. Efter en studieresa 58 
grundlaggare af det finska folkskolevdsendet. Férste direktor 
for seminariet i Jyvaskyla 63. Ledamot i Skoléfverstyrelsen 70. 
Honorar filosofie doktor i Upsala 77. Dog i Helsingfors 88. 

DAMMERT, ADOLF WiLHELM. Fédd i Abo oo, fadern sjékapten. 
Stud. 18, filos, mag. 23, med. lic. 30, med. doktor 32. Provincial- 
och spinnhuslakare i Villmanstrand 31, dar han dog 58. 

EpDGREN, Kas KRISTIAN. Fédd i Ekends 64, fadern lakare. Stud. 
84, filos. kand. 86, med. kand. 88, med. lic. 93. Efter olika f6r- 
ordnanden 6fverlakare vid allmanna sjukhuset i Vasa 02. Dog 
i Helsingfors 04. 

EHNBERG, KARL, JOHAN. Fédd i S:t Michel 61, fadern landtrant- 
m4astare. Stud. 81, filos. kand. 84. Forstkonduktér 88, gjorde 
forstentomologiska undersdkningar i sarskilda af skadeinsekter 
angripna skogstrakter i Viborgs och Vasa lan 88—94. Entomo- 
logiska forskningsresor i Sibirien 85 och oo. Forstmastare, slut- 
ligen i Pallila revier 04. Dog 20. 

EHRSTROM, CARI, ROBERT. Fédd i Peders6re 03, fadern pastors- 
adjunkt. Stud. 22. Provinciallaékare i Tornead 39, slutligen i 
Brahestad. Dog 81. 

EHRSTROM, KARL ERIK. Foédd i Viborg 87, fadern ingenjér. Stud. 
05, filos. kand. 12. Amanuens vid zoologiska museum 12. T. f. 
kustos 1416. MO6rdad 18 i Vihti. — Medd. 44, 179. 

EKMAN, FREDRIK JOAKIM. Fédd i Nystad 98, fadern borgmastare. 
Stud. 18, filos. mag. 23. Studerade vid konstakademien i Stock- 
holm 24. Konsistoriiamanuens vid Universitetet 29. Sprak- 
larare vid Viborgs gymnasium. Prestvigd 38. Slutligen kapellan 
i Abo. Dog darstades 72. 

ELFVING, JOHAN FREDRIK. Fédd i Lovisa o1, fadern klensmed. 
Student 21, filos. mag. 27, med. kand. 30, med. lic. 33. Lakare i 

' Bjorneborg, Ekends, Abo. Professor. Afsked 80. Dog i Pargas 91. 

ELMGREN, SVEN GABRIEL. Fédd i Pargas 17, fadern kapellan. Stud. 
36, filos. kand. 40, teol. kand. 44. E.o. amanuens vid Univ. 
bibl. 44, vice bibliotekarie 62. Redaktér i Morgonbladet 45—47. 
Sekreterare i Finska litteratursdllskapet 46—61. Utgifvare af 
Litteraturbladet 50—54. Historisk och teologisk férfattare. Pro- 
fessor 73. Dog i Helsingfors 97. 

ENWALD, REINHOLD BERNHARD. Fédd i Leppavirta 60, fadern 
haradshéfding. Stud. 78, filos. kand. 82, med. kand. 84, med. lic. 
90. Kommunallakare i Leppavirta. Dog 92. — Medd. 19, 35. 

VON ESSEN, CARL LENNART. Fodd i Hattula 88, fadern godsegare. 

|. Stud. 07. Dog 12. — Medd. 39, 102. 

FEDERLEY, AXEL. Fédd i Abo 98, fadern akademiekamrerare. Stu- 

} {dent 16. Auskultant i Abo Hofratt 18. Faderns eftertradare 

' . 20. Direktér i Finlands bank 40. Dog i Helsingfors 54. 

FELLMAN, Nits Isak. Foédd i Lappajarvi 41, fadern prost. Stud. 
59, fys.-matem. kand. 62, juriskand. 71. Tjanstgjorde i Vasa 
hofratt, sekreterare i Statskontoret 80, dess direkt6r 83. Senator 
87. President i Vasa hofratt oo—oz. Adlad 02. Dog i Helsingfors 
19. — Medd. 46, 176. 

FINNILA, CARL, JOHAN. Fédd i Vasa 92, fadern affarsman. Stud. 12. 
E. o. amanuens vid zoologiska museum 17. Mordad i Vihti 18. 
— Medd. 44, 179. 


220 


FLINCK, JOHAN AuGusS?. Fédd i Helsingfors 58, fadern trafikinspek- 
tor vid statsjarnvagarna. Stud. 77, filos. kand. 83. Studerade 
for Warming i Stockholm 85 och i Kébenhayn varterm. 86. Dis- 
puterade fdr fil. lic. grad 91. Forordnad att sk6ta lararetjanster 
vid realskolan i Heinola varterm. 84, reallyceum i Nyslott 
87—89, Tavastehus lyceum varterm. 90 samt Helsingfors 
svenska reallyceum, en manad 92. Dog 97. 

FLORSTROM, BRUNO LEONARD. Fédd i Helsingfors 79, fadern hand- 
lande. Stud. 98. Gymnastiklarare. Dog i Tammerfors 14. — 
Medd. 41, 108. 

FORSSELL, GUSTAF WILHELM. Fédd i Esbo 39. Vaktmastare vid 
Poststyrelsen. Vaktmdstare vid Zoologiska museum 75. Prepa- 
rator 85. Dog i Helsingfors 17. — Medd. 44, 181. 

FURUHJELM, JOHAN Emiy. Fédd i Hauho 34, fadern hofrattsauskul- 
tant. Stud. 53, fys.mat. kand. 57. Lektor vid Evois forstinstitut 
61. Dog ot. 

GappD, JOHAN Macnus. Fédd i Helsingfors 34, fadern kommerserad. 
Stud. 53, fys.-mat. kand. 57. Lektor inaturvetenskaperna vid 
gymnasium i Vasa 57, i Tavastehus 61. Indragningsstat. Bosatt 
i Helsingfors 81. Dog invid Helsingfors 91. 

GRANFELT, AUGUST EpvARD. Fédd i Hausjarvi 12, fadern 6fver- 
jagmastare. Stud. 28, filos. mag. 36, teol. lic. 43. Kyrkoherde i 
Tammela 55. Dog darstades 99. 

GRONVIK, Emir Ivar. Fédd i Abo 44, fadern hofrattsrad. Stud. 63. 
filos. kand. 69, filos. lic. 76. Befattningar i Finlands banks tjanst 
i Képenhamn, Helsingfors, Kotka och Tammerfors. Dog i Hel- 
singfors 18. 

HEIKEL, HENRIK. Fédd i Uledborg, fadern haradshdfding. Stud. 
23, filos. mag. 32. Lektor i filosofi och naturvetenskaper vid 
Abo gymnasium 35. Kyrkoherde, slutligen i Pedersore. Dog 67. 

HELENIUS, AXEL GABRIEL. Fédd i Helsingfors 57, fadern ekonomie- 
direktér. Student 75, filos. kand. 78, med. kand. 80, med. lic. 
86. Slutligen provinciallakare i Haapavesi 1893. Dog 1907. — 
Medd. 33, 127. 

HELLSTROM, FREDRIK. Fédd i Nedervetil 24. fadern kapellan. 
Stud. 42, filos. kand. 47, med. kand. 51, med. lic. 53, med. doktor 
60. Lakare i Gamla Karleby, 66 provinciallakare darstddes. 
Dog 89. — Medd. 18, 166. 

HELLSTROM, FREDRIK ELIFAS j:r. Fodd i Gamla Karleby 59, son 
till féregaende. Stud. 79, filos. kand. 81, med. kand. 82, med. lic. 
86, med. doktor 95. Stadslakare i Gamla Karleby 92—97. Dog ot. 

Hiern, Kart, ENGELBRECHT. Fédd i Jyvaskyla 72, fadern skollarare. 
Stud. 91, filos. kand. 95, filos. lic. or. Studier i Lund och Stock- 
holm samt i Basel. Kollega i naturalhistoria, geografi och historia 
vid Jyvaskyla lyceum 99. Erhdll 02 Prix Desmaziéres af Aca- 
démie des sciences i Paris. Dog 07 i Jyvaskyla. — Medd. 33, 124. 

HISINGER, EDVARD VIKTOR EUGEN. Fédd i Inga 32, fadern gods- 
egare. Stud. 50, fysmatem. kand. 55. Studerade botanik i Ber- 
lin o. a. men"6fvertog 58 skétseln af Brédtorp i Pojo; senare bosatt 
a Fagervik i Inga. Honordr filosofie doktor 82. Donationer f6r 
olika naturvetenskapliga syften. Dog 04. — Medd. 31, 163. 

HJELr, Orro Epvarp Aucust. Fédd i Abo 23, fadern boktryckare 
och bokhandlare. Stud. 39, filos. kand. 44. E.o. amanuens vid 
Univ. bibl. 45. Med. kand. 52, med. lic. 55. Docent i anatomi 





a AIS Ce 


SPE ee ee ee ee ee ees tS Oe eS a 


221 


52. Professor i patologisk anatomi och statsmedicin 59. Afsked 
som arkiater 85. Dog i Thusby 13. 

HoLLMEN, Hans BryNoLF. Fédd i Nystad, fadern bonde. Stud. 77. 
Folkskolelarare i Helsingfors. Notarie vid Skoléfverstyrelsen. 
Dog i Helsingfors 91. — Medd. 19, 34. 

HoLLMERUS, AUGUST LEONARD. Fédd i Borga landsférsamling 34, 
fadern possessionat. Stud. 54. Studerade vid Skogsinstitutet i 
Stockholm. Forstmiastare i Sotkamo 65—93. 

Hut, Racnar. Fédd a4 Fiskars 57, fadern ingenjor. Stud. 75. 
Studerade i Upsala 79. E.o. amanuens vid botaniska museum 
80. Filos. lic. 81. Docent i vaxtgeografi 86, i geografi 90. Tal- 
rika resor i in- och utlandet. Dog i Helsingfors 99. — Medd. 26, 
149. Geogr. Foren. Tidskrift. 1899. 

Hynén, Kari Haratp Oskar. Foédd i Trangsund 65, fadern tull- 
uppsyningsman. Stud. 88, larare vid folkskolor i landsorten, 
filos. kand. 98, larare i naturalhistoria vid Lahtis finska samskola. 
Dog i Haapavesi 06. — Medd. 33, 127. 

HALtstROM, Kart, ApoLF. Fédd i Libelits 54, fadern kommunalrad. 
Stud. 71, filos. kand. 76, med. kand. 79, med. lic. 84. Slutligen 
provinciallakare i Vilkmanstrand 93. Dog darstades 19. 

IpMaN, Nic. JOHAN WILHELM. Fédd i Tammerfors 14, fadern lag- 
man. Stud. 28, filos. mag. 36, med. kand. 4o, med. lic. 43, med. 
doktor 47. Lakare i Kexholm, Uleéborg, Tammerfors. Aisked 
74. Dog i Tammerfors 74. 

INBERG, Kary Emit. Fédd i Storkyré 38, fadern prast. Stud. 57, 

- fys.-mat. kand. 62, med. kand. 64, med. lic. 67. Slutligen pro- 
vinciallakare i Kuopio, dar han afled 95. 

INGELIUS, ERNST HUGO JOHANNES. Fédd i Reso 53, fadern musiker. 
Stud. 70, filos. kand. 74. Studerade musik i Leipzig. Verkade 
som larare och tidningsman i Abo. Dog darstades 99. 

Justin, JoHAN Epvarp. Fédd i Helsingfors 52, fadern gardsegare. 
Student 71, filos. kand. 74, med. kand. 78, med. lic. 84. Bad- 
lakare, assistentlakare, slutligen andra stadslakare i Helsingfors 
95. Dog i Nauheim 05. ; 

Katm, Marruias. Fédd i Jomala 1793, fadern bonde. Student ro. 
filos. dr. 15, med. kand. 16, med. lic. och dr. 17. Docent i ki- 
rurgi 18. Medicineadjunkt-och botanices demonstrator 22. Ad- 
junkt i kirurgi och barnférlossningskonst 28. Professor i teo- 
retisk och praktisk medicin 31. Dog i Helsingfors 33. 

KARSTEN, PETTER ADOLF. Fédd i Merimasku 34, fadern arrendator. 
Stud. 56, fys.mat. kand. 57, filos. lic. 60. Lektor i naturveten- 
skaperna vid Vasa gymnasium 62. Reste i Sverige, Danmark 
och Tyskland 64, 65 for studium af de hégre landtbrukslaro- 
verkens organisation. Lektor i zoologi och botanik vid Mustiala 
nyinrattade landtbruksinstitut 64. Afsked 08. Dd6d 4 Forssa 
17. — F. V. S. Ofversigt 61 C. 

KESANIEMI ,LUDVIG GABRIEL. Fédd (KILJANDER) i Kuopio 51, fa- 
fadern prost. Stud. 72, filos. kand. 76. Lektor i naturalhistoria 
vid Jyvaskyla seminarium 82. Dog i Ruovesi 11. — L. Y. IgII. 

KRANK, ANDREAS AuGuSstT. Fédd i Kuortane 29, fadern pastors- 
adjunkt. Stud. 50. Prastvigd 57. Slutligen kyrkoherde i Valkea- 
saari. Dog 76. 

KULLHEM, HENRIK AuGus?. Fédd i Vasa 39, fadern prast och skol- 
larare. Stud. 57. Utdimitterad fran Junkarskolan i Helsingfors 


222 


som port d’epée fanrik. Fys.mat. kand. 64, filos. lic. 74. Lektor 
vid Mustiala 65 till sin dod 77. 

LACKSTROM, Emit, Friraior. Foédd i Pyhajoki, fadern lansman. 
Student 65, filos. kand. 68. Pedagogiexamen 74. Rektor vid 
Lagre elementarskolan i Kajana 71. Kollega vid Realskolan i 
Nyslott 74. Dog i Nyslott 83. 

LEINBERG, ARTHUR DANIEL. Foédd i Jyvaskyla 74, fadern seminarie- 
direktor. Stud. 94, filos. kand. 99, t. f. kollega i matematik och 
naturkunnighet i Jyvaskyla o0o—oz, i Joensuu 04, 05, teol. kand. 
08, pastorsadjunkt i Helsingfors. Dog darstades 11. 

LEOPOLD, CONSTANTIN. F6dd i Lampis 56, fadern lagman. Stud. 73, 
filos. kand. 76, med. kand. 79, med. lic. 83. Lakare i Tammer- 
fors. Dog 92. 

LINDBERG, SEXTUS OTTO. Fédd i Stockholm 35, fadern tolags- 
kamrerare. Stud. i Upsala 55. Ldarare i naturalhistoria och far- 
makognosi vid Farmaceutiska institutet i Stockholm 62—65. 
Med. dr. i Upsala 65. Professor i botanik i Helsingfors 65. Erholl 
Prix Desmaziéres af Académie des sciences i Paris 85. Dog i 
Helsingfors 89. — Medd. 18, 1. F. V. S. Acta 17. 

LINDEN, FRANS JOHAN HERMAN. Fodd i Lundo 67, fadern krono- 
lansman. Stud. 86, filos. kand. 90. Kollega, senare rektor vid 
lyceum i Sordavala 93, lektor vid Seminarium i Raumo 97, lektor 
vid Seminarium i Heinola 00, senare direktor. Dog 14. — Medd. 
40, 215. 

Linprorss, ARNDT GERHARD. Fédd i Kides 04, fadern kyrkoherde. 
Stud. 22, filos. mag. 27. Kollega i Helsingfors 27. Konrektor 30. 
Kyrkoherde i Impilaks 40. Dog 50. 

LINDForRSS, CARL, Pump. Fédd i Nyslott 46, fadern lakare. Ofver- 
tog 69 fadernegodset Tiittala i Sulkava. Dog darstades 03. — 
Medd. 30, 163, L. Y. 1904. 

LINDFORSS, PETER PuHinip. Fédd i Borga o2, fadern kyrkoherde. 
Stud. 20, fil. mag. 27, med. doktor 32. Bataljonslakare 29, prov.- 
lakare i Nyslott 32. Kollegiiassessor 43. Dog 68. 

LOJANDER, Huco. Fédd i Viborg 60, fadern postexpeditor. Far- 
maceut 81, provisor 85, farmaceutiska studier i Heidelberg och 
Strassburg 85—87, filos. doktor i Strassburg 87, apotekare i 
Helsingfors 89. Dog i Helsingfors 98. 

Lunp, Nizs. Féddi Abo 25, fadern garfvare. Stud. 46. 

LUNDAHL, Cary. Fodd i Tammerfors 18, fadern kommerserad. 
Stud.34, filos. kand. 40, med. kand. 44, med. lic. 47. Dog i Tam- 
merfors 55. 

LUNDAHL, GusTAF. Fédd i Tammerfors 14, fadern kommerserad. 
Stud. 28. Filos. mag. 36. Fil. lic. 40. Professor i Astronomi 42. 
Dog 44. 

LUNDAHL, JULIUS FERDINAND. Fédd i Tammerfors 18, fadern hand- 
lande. Stud. 36. Kopist vid generalguvernérkansliet 39. Dog 54. 

LunpstRr6M, Cart Aucust. Fédd i Gamlakarleby 44, fadern krono- 
fogde. Stud. 69, filos. kand. 70, med. kand. 73, med. lic. 78. Do- 
cent i oftalmologi, senare i syfilidologi 85. Afsked med profes- 
sors vardighet 04. Dog i Helsingfors 14. — L. Y. 1915. Medd. 
41, 100. 

LANG, Kart, GUSTAF WILHELM. F6dd i Vihti 75, fadern kommunal- 
rad. Stud. 93, studerade i Kiel 95, speciellt kemi, filos. kand. 97, 
forstkonduktér oo. Efter sarskilda anstdllningar disponent for 


. 





ee a ee aS ory 


le ee 


ie hl 


223 


Woikka pappersbruk 04. Larare vid Universitetet i skogstek- 
nologi. Sekreterare i svensk-norska renbeteskommissionen 1909. 
Déd vid en jarnvagsolycka vid Malmslatt i Sverige 1912. — 
Medd. 39, Igo. 

MALMGREN, ANDERS JOHAN. Foédd i Kajana 34, fadern apotekare. 
Stud. 54, fys.-mat. kand. 60, filos. lic. 63. Amanuens vid zoolo- 
giska museum 60. Deltog i de svenska expeditionerna till Spets- 
bergen 61, 64, 68, erhdll Svenska Vetenskaps Akademiens min- 
nespenning i guld 67. E. 0. professor i zoologi 69. Inspektor for 
fiskerierna 74. Guvernér i Uleaborgs lan 89. Dog i Uleaborg 
97. — M. 23. 60. 

MELA, AUGUST JOHAN. F6dd (MALMBERG) i Kuopio 46. Fadern 
haradsskrifvare. Stud. 65, filos. kand. 73. Olika lararebefatt- 
ningar, slutligen lektor i naturalhistoria i Finska normallyceum » 
88. Dog i Helsingfors 04. —L. Y. 1904. Medd. 30, 158. 

MELARTIN, FREDRIK NAPOLEON. Fédd i Viborg 11, fadern gymnasie- 
direktor. Stud. 27, filos. mag. 36. Tjanstgjorde i Abo hofratt, 
Senaten, Statssekretariatet. Slutligen fdrste expeditionssekre- 
terare darstades, statsrad. Dog 61 i S:t Petersburg. 

MELLIN, GustaF ApoLF. Foédd i Akkas 15, fadern senator. Stud. 
31, kopist, senare registrator i Senaten. Dog 53 i Borga lands- 
forsamling. 

MERILAINEN, PETTER RICHARD. Fédd i Kajana 52. Fadern gards- 
agare. Preparatorsbitrade vid Zoologiska museum. Preparator 
78. ‘Tillsyningsman vid helsovardsnaémnden i Helsingfors 83. 
Dog i Kyrkslatt 07. 

MoBERG, ApoLF. Fédd i Kimito 13, fadern torpare. Stud. 29, filos. 
kand. 36, filos. lic. 39. Docent i kemi 38, adjunkt 43. Professor 
ifysik 49. Afsked med statsradstitel 75. Dog i Helsingfors 95. — 
BR VES: Actar22: 

MonvTIn, ABRAHAM. Fédd 05. Stud. 26. Ofverliggare, sportsman. 
Ofvervapenmastare vid Finska gardet 43. 

MYRBERG, WILHELM. F6dd i Sjundea 24, fadern rusthallare. 
Stud. 45, promoverad filos. magister 53. Afled i Sjnndea 54. 

MAKLIN, FREDRIK WILHELM. Fédd i Joutseno 21, fadern kyrkoherde. 
Student 39, fil. kand. 49, filos. lic. 54, filos. doktor 57. E.o. 
amanuens vid zoologiska museum 49. Docent i zoologi 55. E. o. 
professor 59, professor 67. Dog i Helsingfors 83. 

MOLLER, CARL Gustar. Fédd i Helsingfors 07, fadern bagare. Stu- 
dent 24. Tjansteman i Postdirektionen 32, slutligen sekreterare. 
Dog 86. 

NATUNEN, KARI, Wili1AM. Fédd i Helsingfors 80, fadern gards- 
egare. Stud. oo. 

NIKLANDER, ERIK VIKTOR. Fédd i Mantsdla 35, fadern kapellan. 
Stud. 50, filos. kand. 54, studerade medicin. Dog i Helsingfors 56. 

NORDENSKIOLD, Nits ADOLF Erik. Fédd i Helsingfors 32, fadern 
6fverintendent. Stud. 49, fys.-matem. kand. 53, filos. lic. 55. 
Professor vid Svenska vetenskapsakademien och Intendent for 
Riksmuseets mineralogiska afdelning 58. Vdarldsberémd forsk- 
ningsresande. Dog i Stockholm ot. 

NORDENSKIOLD, Nizs Kary. Fédd i Helsingfors 37, bror till 
fGregaende. Stud. 54, filos. kand. 59, forstkonduktoér 62, lektor 
vid Evois forstinstitut 64, f6restandare for Meteorologiska cen- 
tralanstalten 82. D6éd i Helsingfors 89. — Medd. 18, 215. 


224 


NORDENSVAN, GEORG. F6dd 13. Stud. 30. Fadern kronofogde. 
Possessionat och egare af Tervakoski pappersbruk. Kronofogde 
i Nedre Sdaaksmaki, senare i Tammela harad. Dog 74. 

NORDLING, ELIS XENOFON. Fodd 71, fadern kronolansman. An- 
stalld vid Poststyrelsen sasom kammarskrifvare 99, bokhallare 
04. Dog 07. 

NORDMANN, ALEXANDER VON. Fo6dd 03 i Rantasalmi, fadern 
Ofverste. Stud. 21, filos. doktor 27. Studerade flere ar i Berlin 
under ledning af Rudolphi, Ehrenberg 0. a. Professor i zoologi 
och botanik vid Richelieuska lyceum i Odessa 32 och foljande 
ar direktor vid Botaniska tradgarden darstades. ‘alrika exkur- 
sioner i landerna vid Svarta hafvet. Professor i zoologi och bota- 
nik i Helsingtors 49. !Verkligt statsrad 61. Afsked 66. Dog 
i Helsingfors 66. — F. V. S. Acta 9. 

Norpstr6M, JOHAN JAKoB. Fédd i Abo or, fadern svarfvare. Stud. 
18, filos. kand. 22, juriskand. 25. Adjunkt i ekonomisk och han- 
delslagfarenhet 27. Professor i folk- och statsratt samt national- 
ekonomi 34. Afsked 46. Kongl. svensk riksarkivarie 46. Dog i 
Stockholm 74. 

NORRLIN, JOHAN PETER. Foédd i Hollola 42, fadern kronolansman. 
Stud. 62, filos. kand. 60, filos. lic. 79. Forstkonduktor 66. Amaz- 
nuens vid botaniska tradgarden 67, docent i botanik 71, e. o. 
professor i botanik 79. Afsked 02. Dog i Helsingfors 17. — Medd. 
43, 199. F. V. S. Ofversikt 62 C. 

NYLANDER, ABRAHAM ADOLF. Fédd i Uleaborg 23, fadern handlande. 
Stud. 40, filos. kand. 44, prastvigd 45. Efter att hafva skott 
nagta prdsttjanster tvungen att taga afsked for sjuklighet 51. 
Dog 50. 

NYLANDER, ANDERS Epvin. Fédd i Uleaborg 31, fadern handlande. 
Stud. 48, filos. kand. 53, med. kand. 57, med. lic. 59, med. doktor 
60. Lakare i Kuopio till sin ddd 90. — Medd. 18, 254. 

NYLANDER, BRUNO FABIAN. Fédd i Uledborg 29, fadern handlande. 
Stud. 48. Larare vid lagre elementarskolan i Ekends 64 och kol- 
lega 73 efter dess ombildning till realskola. Afsked 05. Dog i 
Ekends 19. — Medd. 46, 175. 

NYLANDER, FREDRIK. Foédd i Uleaborg 20, fadern pears Stud. 
36, filos. kand. 40, med. kand. 43, docent i botanik s. a., filos. 
lic. 44, med. lic. 53. Manga resor in- och utrikes i botanic eller 
medicinskt syfte. Stadslakare i Uleaborg 53. Professors titel 73. 
Dog i Contrexeville (Frankrike) 80. 

NYLANDER, WIIIIAM. Fédd i Uleaborg 22, fadern handlande. Stud. 
39, filos. kand. 43, med. kand. 45, med. lic. 47. Professor i bota- 
nik 57—63. D4refter bosatt i Paris dar han afled 99. — Finsk 
tidskrift 1899, L. Y. 1899, F. V. S. Acta 44. 

OLSSON, PER HjatMar. F6dd i Ekends 73, fadern possessionat. 
Stud. 92. Affarsman, tidningsman.-Reste till Amerika, dar han 
kallade sig OLSSON-SEFFER. En tid anstalld vid Leland Stanford 
j:or University, California. Besékte Japan, Java och Ceylon i 
botaniskt-ekonomiskt syfte. Direktor for La Zatualpa Botanical 
Station and Rubber Laboratory i Chiapas (Mexico) 07. Utgif- 
vare af The American Review of tropical Agriculture 09. Omkom 
vid en jarnvagsolycka. — Medd. 38, 115. 

PALMEN, JOHAN AXEL. Fo6dd i Helsingfors 45, fadern professor. 
Stud. 64, filos. kand. 69, filos. lic. 74. E. 0. amanuens vid zoolo- 


ee 


4 


& 


- ewe 


225 


giska museum 64, ordinarie 67. Docent i zoologi 75, i jamférande 
anatomi 77. E. 0. professor i zoologi och jamférande anatomi 82. 
Professor i zoologi.84. Afsked 08. Dog i Forssa 19. — F. V. S. 

_ Ofversigt 62 C. Medd. 45, 227. 

PALMEN, JOHAN PuiLip. Fodd i Bjérneborg 11, fadern kronofogde. 
Stud. 27, filos. kand. 31, juris kand. 63, juris lic. 39. Adjunkt 4o, 
Jurisprofessor 44—67 i olika branscher. Prokurator 71. Univer- 
sitetets vicekansler 73. Adlad 75. Viceordférande i Senatens 
justitiedepartement 77. Friherre 83. Dog i Esbo 96. 

PIPPING, JOAKIM WiLHELM. Fédd i Abo 18, fadern professor. Stu- 
dent 35, fil. kand. och magister 40, med. kand. 43, med. lic. 46, 
med. doktor 47. Lakare i Helsingfors. Docent i kirurgi och barn- 
forlossningskonst 53. Professorsvardighet 56. Dog i Helsing- 
fors 58. 

PIPPINGSKOLD, ACHILLES. Féddi Abo og, fadern professor. Student 
27. »Incertum stud. et vit. genus.» Kirurgie magister 46. Lakare 
pa Sitka 46, i Salo 49, i Kajana 59. Dog 66. 

Poprius, KARL, ALFRED. Fédd i Jaakkima 46, fadern haradsskrif- 
vare. Stud. 68,-filos. kand. 86, filos. lic. 87. Slutligen lektor i 
naturalhistoria vid Abo svenska reallyceum 88 och laroverkets 
rektor 95—o04. Afled i Helsingfors 20. — Medd. 46, 177. 

Poprius, ROBERT BERTIL. Foddi Kyrkslatt 76, fadern hofrad. Stud. 
94, filos. kand. oo, filos. lic. 12. E.o. amanuens vid Zoologiska 
museum oo, ordinarie amanuens 04, kustos 12. Assistent vid 
Anas férséksstation. Expert i den svensk-norska renbeteskom- 
missionen 09, 13. Dog i Kébenhayn 16. — Medd. 43, 195. L. Y. 
IQ16. 

RABBE, FRANS JOHAN. Fodd i Eura o1, fadern regementsskrifvare. 
Stud. 20, filos. kand. 25, med. kand. 29, med. lic. 31. Kamrer vid 
Medicinalstyrelsen 34, i hvilket verk han, senare som sekreterare, 
kvarstod anda till 78. Assessor, hofrad, kammarrad. Dog i Hel- 
singfors 79. 

RANCKEN, HOLGER FREYVID. F6édd i Brahestad 86, fadern lektor. 
Stud. 04, filos. kand. og, filos. lic. 16. E.o. amanuens vid Bota- 
niska museum 11. H.o. assistent vid Finska mosskulturforenin- 
gens torfmarksundersékning 09; Foreningens botanist 10. — 
Mordad i Vihti 18. — Finska Mosskulturf. Arsbok 1918. Medd. 
44, 178. 

REUTER, ODO MoRANNAL. Fédd i Abo 50, fadern lektor. Stud. 67. 
Filos. kand. 73, filos. lic. 76. Docent i zoologi 77. E. 0. profes- 
sor i zoologi 82. Dog i Helsingfors 13. — L. Y. 1913. Medd. 40, 
EDs 

SADELIN, PETRUS ULrRicus. Fédd 1788, fadern hofrattsnotarie. 
Stud. 05, filos. magister 10. Kollega i Vasa skola 11. Prastvigd 
1g. Kyrkoherde i Hammarland 28. Kontraktsprost. Teol. d:r 
57. Dog 58. 

S2ZLAN, ANDERS THIODOLF. Fodd i Villmanstrand 34, fadern prast. 
Stud. 51, fys.-mat. kand. 56, med. kand. 59, med. lic. och doktor 
65. Amanuens vid Botaniska museum 59—66. Efter sarskilda 
f6rordnanden Ofverlakare vid Lappvikens sjukhus 68—o4. Pro- 
fessors vardighet 77. Dog i Helsingfors 21. 

SAHLBERG, CARI, REINHOLD. Fédd i Eura 1779, fadern fanrik. Stud. 
95, filos. kand. or, medic. kand. 06, med. lic. 10. T. f. amanuens 
vid Botaniska tradgarden 99. Docent i naturalhistoria 04. Me- 


15 


226 


dicineadjunkt och Botanices demonstrator 10. Adjunkt i natural- 
historia och Musei-inspektor 13. Professor i naturalhistoria och 
ekonomi 18. Afsked 41. Dog i Ylane 60, — F. V. S. Acta 6. 

SAHLBERG, JOHAN REINHOLD. Foédd i Helsingfors 45. Stud. 65, filos. 
kand. 69, filos. lic. 80. Docent i zoologi 71. E. o. professor i ento- 
mologi 83. Dog i Helsingfors 20. — Medd. 46, 179. 

SAHLBERG, REINHOLD FERDINAND. Fédd i Abo 11, fadern medicine- 
adjunkt. Stud. 27, filos. kand. 35, med. kand. 38, med. lic. 39. 
Amanuens vid Univ. museum 33. Adjunkt i zoologi och botanik 
samt museiinspektor 45; forestod professuren i zoologi och botanik 
47—49. Efter adjunkturens indragning 52 bosatt i Ylane. Dog 
darstades 74. 

SANMARK, FREDRIK GABRIEL. Fédd i Tyrvis 1798, fadern krono- 
fogde. Filos. mag. 19. Med. doktor 32. Lakare i Vasa och i Abo, 
slutligen 6fverlakare vid allmanna hospitalet i Helsingfors 49—60. 
Dog i Helsingfors 86. 

SCHAUMAN, FRANS Lupvic. Fédd i S:t Marie to, fadern regements- 
sekreterare. Stud. 27, filos. kand. 31, anstalld vid Univ. biblio- 
teket, teol. kand. 34, teol. lic. 36. Teologie adjunkt 38. Professor 
i praktisk teologi 47. Biskop i Borga stift 65. Dog i Borga 77. 

SELIN, GustaF. Fédd i Uleaborg 36, fadern kofferdikapten. Stud. 
55, fys.-matem. kand. 61. Dog i Helsingfors 62. ; 

SUTOIN, KONSTANTIN. F6dd i Sordavala o1, fadern handlande. 
Stud. o1, fil. kand. 07. Dog i Sakkijarvi 13. 

SILEN, FRANS JOHAN FrRITHIOF. Foédd i Asikkala 39, fadern krono- 
lansman. Stud. 58. Forstmadstare i Lappland (Enare, Kittila) 
69—o1. Sedermera bosatt i sddra Finland. Dog i Ekenas 12. 
Medd. 39, 188. : 

SILTALA, ANTTI JOHANNES. Fédd (SILFVENIUS) i Haapajarvi 78, 
fadern kyrkoherde. Stud. 96, filos. kand. o1, filos. lic. 06. Do- 
cent i zoologi 06. Dog i Helsingfors 10. — Ll. Y. 1910. 

SIMMING, THEODOR. Fédd i Uukuniemi 34, fadern pastorsadjunkt. 
Stud. 55. Larare vid Lagre elementarskolan i Sordavala, dar 
han dog 70. 

SJOBERG, CARI, BERNHARD. Foédd i Kristinestad 16, fadern hand- 
lande. Stud. 33. 

Sora, ALpo AaTTo. Fédd (Pass) i Helsingfors 81, fadern jarnvags- 
konduktér. Stud. o1. Dog i Helsingfors 09. — L. Y. 09. 

STROMBORG, JOHAN EIAs. Foédd i Petajavesi 33, fadern kapellan. 
Stud. 52, filos. kand. 57. Lektor i naturvetenskaperna vid Borga 
gymnasium 57 och lyceum 72. Rektor. Runeberg-biograf. Pro- 
fessorstitel. Dog i Borga oo. 

STROMFELT, HARALD GEORG FREDRIK. Fédd i Vastra Husby (Oster- 
gotland) 61. Fil. doktor i Upsala 86, docent i botanik darstades 87, 
amanuens vid Riksmuseum och Berg. Tradgarden 87—89. Dog 
i Stockholm go. 

STAHLBERG, CARL HENRIK. Fédd i Hyrynsalmi 99, fadern lansman. 
Stud. 19, filos. mag. 32. Amanuens vid Universitetsbiblioteket 
29. Teologie lektor vid Viborgs gymnasium 41. Kyrkoherde i 
Pielavesi 55. Dog 78. 4 

SUNDVIK, Karl ERNST Opo. Fédd 80 i Helsingfors, fadern profes- 
sor. Stud. 97, filos. kand. o1, med. kand. 03, med. lic. 08. Dog i 
La Panne (Belgien) 13. 

SUNDVIK, ERNST EDVARD. Fédd i Vasa 49, fadern malaremastare. 





227 


Stud. 69, filos. kand. 72, med. kand. 74, med. lic. 78, med. doktor 
82. Professor i fysiologisk kemi och farmakologi 86. Afsked 15. 
Dog i Helsingfors 18. — F: V. S. Ofversigt 61 C. 

Tams, CARL SIGFRID Matruras. Foédd 1803. Stud. 20. Sjukhus- 
lakare i S:t Petersburg. Dog i Villmanstrand 38. 

TAPENIUS, CAR. Nicol. ANDR. F6dd og, fadern kapellan i Raut- 
jarvi. Stud. 28, filos. mag. 36, med. kand. 37, med. lic. 39. Ba- 
taljonslakare vid finska gardet. Prov. lakare pa Aland 43, i Sor- 
davala 52. Dog darstades 64. 

TENGSTROM, JOHAN MaGNus AF. Féddi Abo 1793, fadern professor. 
Student ro. Fil. kand. och doktor 15. Docent i naturalhistoria 
16. Med. kand. 16, lic. 17, doktor 17. Musei inspektor 18, hvilken 
befattning 28 forandrades till en adjunktur i zoologi och botanik. 
Professor i zoologi och botanik 42. Avsked 47. Dog i Helsing- 
fors 56. 

TENGSTROM, JOHAN MARTIN JAKOB aF. Fédd i Abo 21, son till 
foregaende. Student 39. Amanuens vid Naturhistoriska museum 
45. Kirurgie kandidat 47, magister 51. Reste sjdledes till 
Ostindien 48—49. Lakare i Kexholm 51—7g9. Provinciallakare 
i Lojo 79. Déd-i Lojo 90. — Medd. 18, 255. 

THESLEFF, ARTUR. F6dd i Viborg 71, fadern Gfverste. Stud. go. 
E. o. amanuens vid universitetsbiblioteket. Studerade zigenar- 
nes lif och sprak i Finland och under vidstrackta resor i Mellan- 
Europa och Ryssland. Ledare af en finlandsk emigrantkoloni 
i Missiones i Argentina. Slutligen bosatt i Stockholm. Dog 20. — 
Finsk tidskrift 1921. 

THUREN, ALFRED FREDRIK ABRAHAM. Fédd i Esbo 40, fadern ka- 
pellan. Stud. 61. 

TICKLEN, JOHAN FREDRIK. F6dd i Pyhajoki 02, fadern kapellan. 
Stud. 19, filos. mag. 27. Biblioteksamanuens 30. Med. kand. 
31, med. lic. 32. Stadslakare i Kristinestad 32, prov. lakare i 
Brahestad 34. Dog 44. 

TOPELIUS, ZACHRIS. Fodd 4 Kuddnds invid Nykarleby 18, fadern 
provinciallakare. Stud. 33, filos. kand. 40, fil. lic. 44. E. o. profes- 
sor i Finlands historia 54. Professor i finsk, rysk och nordisk 
historia 63. Afsked 78. Déd i Ostersundom 908. 

WAHLBERG, ARTHUR. FO6dd i Helsingfors 76, fadern sn6rmakare- 
mastare. Stud. 95. Larare i naturalhistoria vid laroverk i Abo. 
Dog i Abo 14. 

WASASTJERNA, EDVIN GIDEON. Foédd i Malaks 24, fadern godsegare. 
Stud. 41, filos. kand. 46, juriskand. 51. Sekreterare och ombuds- 
man vid Finska brandstodsbolaget for landet 58. Dog i Helsing- 
fors 77. 

WEGELIUS, ADOLF WILHELM. Fédd i Abo 1799, fadern kofferdikap- 
ten. Stud. 15, fil. mag. 23. Konsistorieamanuens 28. Universi- 
tetssekreterare 29. Univ. kamrerare 40. Afsked 40. Dog i Pojo 88. 

WESTERLUND, AULIS. Fédd i Rantasalmi 70, fadern kyrkoherde. 
Stud. 88, filos. kand. 92. Skollarare i Tammerfors och Kuopio. 
Studerade som stipendiat 98 organisationen af landtbruks- 
forséksstationerna i Tyskland, Osterrike-Ungern och Danmark. 
Dog i Kuopio 98. — Medd. 25, 89. L. Y. 1898. 

WESTERLUND, CARL AGARDH. Foédd i Kalmar landsférsamling 
(Sverige) 31. Stud. i Upsala 53, filos. kand. i Lund 55, filos. 
doktor 62. Kollega vid Ronneby reallaroverk 62. Afled 08. 


228 


WIRZEN, JOHAN ERNST ADHEMAR. Fodd i Bjérneborg 12, fadern 
apotekare. Student 26, fil. kand. 31, med. kand. 36, med. lic. 37. 
Exkurrerade i olika delar af Finland och norra Ryssland. Medi- 
cineadjunkt och botanices demonstrator 39. Prestvigd 54. Dog 
i H:fors 57. 

WOLDSTEDT, FREDRIK WILHELM. Foédd i Helsingfors 47, fadern 
professor. Stud. 63, filos. kand. 68. E.o. amanuens vid zoolo- 
giska museum 71—73. Anstdlld vid Kejs. Vetenskaps Akade- 
miens i S:t Petersburg entomologiska museum, ordinarie lard 
assistent vid detsamma 81. Dog i Petersburg 84. 

VON WRIGHT, Macnus. Fédd pa Haminanlaks nara Kuopio 05, 
fadern kapten. Efter skolgang begaf han sig 26 till Stockholm 
for att idka konststudier. Dar uppehdll han sig med teckning 
och litografering for naturvetenskapliga arbeten. Aterkom 29 
till hemlandet, bosatte sig i Helsingfors och fick anstallning 
som kartaritare vid generallandtmaterikontoret. Preparator vid 
Zoologiska museum 45, ritlarare vid Universitetet 49. Dog i 
Helsingfors 68. 

ZETTERMAN, ARTHUR JOHAN. Foédd i Helsingfors 40, fadern 6fverste- 
léjtnant. Stud. 58, filos. kand. 63, med. kand. 65, med. lic. 69. 
Slutligen provinciallakare i Salo 73. Professor. Dog i Salo og. 

AKERBERG, GusTaF ADoLF. Fédd i Abo 1803, fadern provincial- 
lakare. Stud. 24. Kammarskrifvare i Senaten 34. Landtrant- 
mastare i Nylands lan 40. Dog i Helsingfors 61. 

AstrROM, HENRIK BERNHARD. Fédd i Thusby 53, fadern kofferdi- 
kapten. Stud. 74. Jordbrukare, bostdllsinspektér, slutligen 
bosatt vid Kajana. Dog i Helsingfors 20. 





VIII. Sallskapets medlemmar. 


1821. 


SAHLBERG, KARI, REINHOLD, Professor. 

AF TENGSTROM, JOHAN MAGNUS, Inspector musei. 

KaLM, MArrHias, Botanices Demonstrator. 

SANMARK, FREDRIK GABRIEL, Filosofie doktor. — Ofverlakare. 

RABBE, FRANS JOHAN, Studerande. — Medicine doktor. Sekreterare 
i Medicinalstyrelsen. 


v. NORDMANN, ALEXANDER, Studerande. — Professor i zoologi. 
BRUMMER, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Godsegare. 
WEGELIUS, ADOLF WILHELM, Studerande. — Universitetskamrerare. 
DAMMERT, ADOLF WILHELM, Studerande. — Lakare. 

TAMS, KARL SIGFRID MATTHIAS, Studerande. — Lakare. 
MANNERHEIM, CARL GUSTAF, Grefve. — President. 
WASASTJERNA, FRANS, Brukspatron. 

SAVENIUS, SALOMON, Magister. — Translator. 

SADELIN, PEHR ULRIK, Skollarare. — Kyrkoherde. 


FELLMAN, JAKOB, Kyrkoherde. 
GRONEOQVIST, KARI, ANDERS, Studerande. 


LINDEOQVIST, KARI, HENRIK, Studerande. — L4akare. 

PIPPINGSKOLD, JOHAN JOSEF, Magister. — Hofrattsaktuarie. 

FORSSMAN, WILHELM, Studerande. — Kyrkoherde. 

NERVANDER, JOHAN JAKOB, Studerande. — Professor i fysik. 

PRYTZ, LARS JOHAN, Provinciallakare. 

HoMEN, LARS, Studerande. — FE. 0. kammarskrifvare. 

ROSENBACK, EVALD ERLAND, Studerande. — Ldakare. 

ROSELL, GUSTAF, Studerande. — Ldakare. 

HOMEN, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Kyrkoherde. 

FALCK, VIKTOR NAPOLEON, Studerande. — Protokollssekreterare. 

Falck, Pau Emin, Studerande. — Lagman. 

NORDSTROM, JOHAN JAKOB, Studerande. — Riksarkivarie. 
1822. 

ASCHOLIN, JOHAN, Studerande. — Ldkare. 

SJOSTEDT, KARL GustaF, Studerande. — Teologie professor. 


DEUTSCH, HENRIK, Provinciallakare. 
CASTREN, MATTHIAS, Prost. 
RONNBACK, WILHELM, Skollarare. 


230 


Mo.LiIn, GUSTAF NIKLAS, Gymuasielektor. 

Junc, JOHAN ABRAHAM, Studerande. — Kollega, 

HoL_M, JOHAN ANDERS, Studerande. — Ldakare. 

WIDENIUS, KARL FREDRIK, Studerande. — Gymuasielektor. 

NYMAN, JOHAN, Studerande. — Kyrkoherde. 

BOCKER, KARL KRISTIAN, Sekreterare i Hushallnings-Sallskapet. 

ILMONI, IMMANUEL, Magister. — Medicine professor. 

OLLBERG, ULRIK, Gymnasielektor. 

TORNROTH, LARS HENRIK, Magister. —- Generaldirektor for medici- 
nalverket. 

BACKMAN, SVEN JOHAN, Studerande. — Vicebibliotekarie. 

FLORIN, JOHAN ISAK, Studerande. — Skolrektor. 

UHLENIUS, GUSTAF ADOLF, Studerande. — Studentinspektor. 

SCHJERFBECK, SVEN MAGNUS, Provinciallakare. : 

LUCANDER, JOHAN WILHELM, Apotekare. 

LINDEBACK, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Filosofie magister. 

ENEBERG, ISAK REINHOLD, Studerande. — Kyrkoherde. 

AHLSTEDT, JOHAN EFRAIM, Studerande. — Lektor i matematik. 

Roos, SAMUEL, Provinciallakare. 

LUND, Nits ARVID, Studerande. — Landskamrerare. 

TENNBERG, ANDERS WILHELM, Apotekare. 

URSIN, NILS ABRAHAM, Anatomie prosektor. 

SNELLMAN, JOHAN NIKLAS, Prost. 

EDGREN, JOHAN, Provinciallakare. 

IpMAN, Nis, Lagman. 

BorGc, GABRIEL, Studerande. — Kyrkoherde. 

. KOHLSTROM, MATTHIAS, Kyrkoherde. 

POLVIANDER, JOHAN JAKOB, Haradsh6fding. 

LUNDENIUS, KARL GusTAF, Kyrkoherde. 

AEJMELF, KRISTIAN, Medicine doktor. 

HJERTMAN, ANDERS JOHAN, Provinciallakare. 


BERGENHEIM, EDVARD, Studerande. —- Arkebiskop. 
HoMEN, GUSTAF WILHELM, Studerande. — Kyrkoherde. 
LILLE, BENGT OLoF, Studerande. — Teologie professor. 
RONNBACK, ANDERS JOHAN, Prost. 

TENNBERG, JOHAN, Studerande. — Medicine kandidat. 
GRONLUND, Kari, Studerande. — L4akare. 


FORSSMAN, KARI, HENRIK, Prost. 

LONGSTROM, HENRIK, Skolrektor. 

REINIUS, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Prest. 

AHLQVIST, KARI, HENRIK, Studerande. — Filosofie magister. 
STRENG, JOHAN KRISTIAN, Apotekare. 

FAHLANDER, ADOLF, Vice haradshdfding. 

STEN, ADOLF, Provisor. 

Boucut, ADOLF REINHOLD, Hufvudstadslakare. 


RABBE, FABIAN FREDRIK, Studerande. —- Kammarforvandt. 
FORSMAN, GEORG JAKOB, Studerande. — Kyrkoherde. 

1823. 
LINDH, DANIEL, Studerande. — Domprost. 
LINDFORSS, PETER PHILIP, Studerande. — Ldakare. 
LINDFORSS, ARNDT GERHARD, Studerande. — Kyrkoherde. 


INGMAN, BERNDT WILHELM, Studerande. — Lakare i Orebro. 





231 


1824, 


BJORKSTEN, JAKOB JOHAN, Prost. 

BoRGSTROM, JOHAN, Gymmnasielektor. 

WALLE, DANIEL, FREDRIK, Studerande. — Kyrkoherde. 

FRIDEN, ADOLF SAMUEL, Kyrkoherde. 

BONSDOREF, ERIK NAPOLEON, Studerande. — Kapellan. 

HEIKEL, HENRIK, Studerande. — Lektor i naturvetenskaperna, 
kyrkoherde. 

GESTRIN, JOHAN HENRIK, Studerande. — Prest. 

METHER, ANDERS JOHAN, Professor. 

WREDE, RABBE FABIAN, Studerande, Friherre. — Léjtnant i svensk 
tjanst. 

eden GustaF JOHAN, Studerande. — Larare vid Kadettkaren. 

LUNDELL, ADAM, Kapellan. 

LEOPOLD, JOHAN, Studerande. — Adjoint vid GE flemdilgnveHiors- 
kansliet. 

VON WRIGHT, MAGNUS, Artist. 


1825. 


KOHLSTROM, EMANUEL, Pastorsadjunkt. 

KonrstrOM, MarruHias ANDERS, Pastorsadjunkt. 

AHISTEDT, AUGUST LEONARD, Studerande. — Hofrattsassessor. 
ELFVING, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Lakare. 

ALCENIUS, JOSEF JOACHIM, Magister. — Lakare. 


1826. 


GEITLIN, GABRIEL, Studerande. — Teologie professor. 

AMINOFF, GusTAF, Studerande, Grefve. —- Expeditionssekreterare. 

voN Troi, UNo, Studerande, Friherre. — Diplomat i svensk tjanst. 

HIPPING, ANDERS JOHAN, Kyrkoherde. 

BoNSDOREF, EVERT JULIUS, Studerande. — Medicine professor, 

STAHLBERG, KARL HENRIK, Studerande. — Kyrkoherde. 

EHRSTROM, KARL ROBERT, Studerande. — Lakare. 

Borc, FREDRIK ADOLF, Studerande. — Lakare. 

GRANHOLM, Johan, Studerande. — Kyrkoherde. 

SAHLBERG, FERDINAND REINHOLD, Studerande. — Adjunkt i natural- 
historia, godsegare. 


1827. 


HIRN, GABRIEL, Prost. 

FROSTERUS, ABRAHAM, Studerande. — Ldakare. 
Nycopp, Kart, GUSTAF, Prost. 

FROSTERUS, BENJAMIN, Teologie adjunkt. 

H6cLUND, ANDERS MaGNus, Studerande. — Lakare. 
TORNGREN, JOHAN, Studerande, — Filosofie magister. 
TAVASTSTJERNA, KARI, VIKTOR, Studerande. — Prast. 
GRAHN, OTTO FREDRIK, Studerande. — Skollarare. 


1829. 


BORGENSTROM, Kart, ADOLF, Studerande. 
IDMAN, NILS JOHAN WILHELM, Studerande, — Lakare. 


232 


PALMEN, JOHAN PHILIP, Studerande. — Juris professor, senator. 

FLORIN, PEHR ULRIK, Studerande. — Ldakare. 

LAGUS, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Bankkommissarie. 

GADOLIN, Nis ANDERS, Studerande. — Marinofficer. 

SYNNERBERG, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Tullforvaltare. 

SUNDMAN, Kari, WILHELM IGNATIUS, Handelskontorist. — Kom- 
merserad. : P 

MOLLER, Kari, GUSTAF, Studerande. — Sekreterare vid Postdirek- 
tionen. 


RINDELL, GUSTAF ULRIK, Studerande. 

WITTING, BROR KARL JuLius, Skollarare. 

PIPPINGSKOLD, ACHILLES, Studerande. — Ldakare. 

NYBERG, JOHAN JAKOB, Studerande. — Senatsarkivarie. 

CYGNAEUS, FREDRIK, Studerande. — Professor i estetik. 

BLANK, JAKOB FREDRIK, Studerande. — Léakare. 

VON SCHILDT, WOLMAR STYRBJORN, Studerande. — Ldakare. 

ASP, KARL HENRIK, Hofrattsassessor. 

Fock, REINHOLD GABRIEL, Studerande. — Realskoledirektor. 

MONTIN, ABRAHAM, Studerande. — Vapenmastare. 

JULIN, JOHN, Apotekare. 

NERVANDER, BROR FRANS WILHELM, Studerande. — Kaptenl6jtnant. 

CARGER, ANDERS HERMAN GEORG, Studerande. — Filosofie kan- 
didat. 

WICHMANN, KARL, Apotekare. 

ASP, GUSTAF, Studerande. — Ldakare. ; 

WIRZEN, JOHAN ERNST ADHEMAR, Studerande. — Medicine ad- 
junkt, prastvigd. 

EKMAN, FREDRIK JOACHIM, Magister. — Prast. 

LIGNELL, NiLs KONSTANTIN, Studerande. 

SUNDIUS, JAKOB, Medicine adjunkt. 

SUNDVALL, JOHAN MATTrHias, Gymnasielektor. 

CHRISTIERSON, FREDRIK, Kofferdikapten. 

MELARTIN, ERIK GABRIEL, Teologie professor. 


CRUSELL, GUSTAF SAMUEL, Studerande. —- Medicine docent. 
MELARTIN, FREDRIK NAPOLEON, Studerande. —- Expeditionssekre- 
terare. 


JOHNSSON, JOHAN, Studerande. 

VON HELLENS, KARI, NIKLAS, Revisor. 

HVASSER, ISRAEL, Medicine professor. 

ASCHAN, KARL HENRIK, Apotekare. 

JULIN, ERIK, Apotekare. 

SAVENIUS, HENRIK SAMUEL, Studerande. — Kollega. 
VON BONSDORFF, PEHR ADOLF, Kemie professor. 

Linius, Kart, EFRAIM, Studerande. — Skollarare, prost. 
LONNROTH, NiILS ANDERS, Provinciallakare. 


1830. 


THESLEFF, ALEXANDER AMATUS, Generallojtnant. 
NORDENSKIOLD, Nis, Ofverintendent. 


LUNDAHL, GUSTAF, Studerande.. — Astronomie professor. 
LANGENSKIOLD, KARI, FABIAN THEODOR, Studerande. — Senator, 
Geheimerad. 


CYGNAEUS, UNO, Studerande. — FolkskoleG6fverinspektor. 








233 


AF SCHULTEN, NATANAKI, GERHARD, Math. Professor. 
LILJEDAL, AucustT, Apotekare. 


OHMAN, JOHAN EDVARD, Studerande. — Gymuasierektor. 
WIRZEN, JOHAN JAKOB, Apotekare. 

WEGELIUS, BERNDT WILHELM, Studerande. — Prost. 
SVINHUFVUD, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Stadspredikant. 
WEGELIUS, HENRIK, Studerande. — Kollega. 

JUNGBERG, ALEXANDER MAGNUS, Studerande. — Prast. 
LAURELL, ALEXANDER FREDRIK, Studerande. — Medicine adjunkt. 
TELEN, UNO WILHELM, Studerande. — Prost. 

MELART, FREDRIK, Studerande. — Prast. 

BACKMAN, Kary, Studerande. — Universitetslektor. 

Borc, ARON GustTaF, Studerande. — Domprost. 

HEDBERG, FREDRIK GABRIEL, Studerande. — Prost. 


CALOANDER, ADOLF, Hofrattsauskultant. 

MELLIN, KARL REINHOLD, Haradsh6fding, Friherre. 
HALLSTROM, GUSTAF GABRIEL, Phys. Professor. 

AHRENBERG, KARI, WILHELM, Studerande. — Gymnasierektor. 
SCHAUMAN, FRANS Lupvic, Studerande. — Biskop. 

BOXSTROM, WILHELM, Studerande. — Skollarare, prast. 
ARNELL, HENRIK EDVARD, Studerande. — Lakare. . 
STJERNSCHANTZ, JOHAN ABRAHAM, Landshofding. 

IDESTAM, GUSTAF, Bargmastare. 

TAPENIUS, KARI, NIKLAS ANDERS, Studerande. — Ldakare. 
PESONIUS, ALEXANDER ADAM, Studerande. 

AEJMELEUS, NILs, Studerande. — Prast. 

PLANMAN, ERIK O7To, Studerande. 

CASTREN, ERIK, Komminister. 


WALLIN, GEORG AUGUST, Studerande. — Professor. 
LINDER, Kart, Major. 
SNELLMAN, JOHAN WILHELM, Studerande. — Professor, Senator, 


SCHAUMAN, Kari, Kammarrad. 
LUNDAHL, GUSTAF, Kommerserad. 
HARTVALL, VIKTOR, Kemie adjunkt. 


ZITTING, JOACHIM, Studerande. — Gymmnasielektor. 
1831. 

DaHL, SAMUEL FREDRIK, Studerande. — Skollarare. 

DAHL, ANTON GABRIEL, Studerande. — Prost. 


APPELGREN, KONRAD, Apotekare. 

CALONIUS, JOHAN HENRIK, Arkivarie. 

AVELLAN, Kart, ALEXANDER, Studerande. 

FREUDENTHAL, GABRIEL WILHELM, Studerande. 

STENBERG, OTTO EMANUEL, Studerande. — Prast. 

BONSDOREF, KARI, REINHOLD, Studerande. — Prast. 

TICKLEN, Kary, Studerande. — Landtmatare. 

AVELLAN, FRANS WILHELM, Studerande. — Lakare. 

TICKLEN, JOHAN FREDRIK, Magister. — Ldakare. 

SEGERCRANTZ, KRISTOFFER VIKTOR LEONARD, Studerande. — Skol- 
larare. : 

HONGELIN, JOHAN ERIK, Studerande. — Skollarare. 

HELENIUS, KARL, Prost. : 

AHLSTEDT, NILS KRISTIAN, Vicepastor. 


234 


VON BONSDOREF, GABRIEL, Arkiater. 

LINDEMARK, JOHAN MAGNUS, Universitetsadjunkt. 
ROSTEDT, JOHAN AuGuUST, Studerande. 

HARTMAN, GABRIEL REINHOLD, Studerande. — Prost. 
KRUSKOPF, PEHR ADOLF, Ritmastare. 

DE BESCHE, GEORG, Medicine kandidat. 
RINGBOM, ROBERT REINHOLD, Medicine kandidat. 
MontIN, ROBERT WILHELM, Studerande. — Prost. 
SALINGRE, GUSTAF WILHELM, Apotekare. 
HEINRICIUS, JOHAN JULIUS, Studerande. 
LAURELL, AXEL ADOLF, Teologie docent. 


1832. 
NoRDMAN, OTTo ALBERT, Sekreterare. 
AHLQVIST, JOHAN GustTaF, Studerande. — Lakare. 


JuNG, Karty, JoHan, Tullférvaltare, 

DREILICK, JOHAN ADOLF, Kammarskrifvare. 
AGRICOLA, KARI, ROBERT, Kammarskrifvare. 
LINDFoRSS, MARTEN JOHAN, Medicine licentiat.. 
NYBERGH, JOHAN, Musikdirektor. 

BREMER, JOSEF, Kapten. 

Limon, Kart, MAGnus, Kapellan. 

USCHAKOFF, GREGORI, Kommerserad. 
ETHOLEN, Justus, Handlande. 

LINSEN, JOHAN GABRIEL, Eloqventie professor. 


VON BorN, VIKTOR MAGNUS, Studerande. — Fanrik. 

AF ENEHJELM, ANDERS GUSTAF, Studerande. 

GRANFELT, AUGUST EDVARD, Studerande. — Kyrkoherde. 
SOURANDER, ERNST GusTAF, Studerande. — Lakare. 
AHLLOF, KARI, JOHAN, Studerande. — Skollarare. 
KEPPLERUS, ADOLF FREDRIK, Studerande. — Lakare. 


FEDERLEY, AXEL, Universitetskamrerare. 

ROSENBOM, FREDRIK, Stadslakare. 

CEDERWALLER, KARI, REINHOLD, Studerande. — Prast. 
WALLENIUS, AUGUST WILHELM, Lasarettslakare. 

CRUSELL, KARI, Mauritz, Studerande. — Konsistorieamanuens. 
LONNROT, ELIAS, Medicine licentiat. —- Professor. 

ALOPAEUS, MAGNUS ERIK, Filos. kandidat. — Prost. 

HOLMBERG, HENRIK JOHAN, Kyrkoherde. 

HUMMEL, ARVID DAvipD, Kollegieassessor. 

MECHELIN, HENRIK ADOLF, Studerande. — Senator. 

SJOMAN, STEN EDVARD, Medicine licentiat. 

VON BONINGH, GUSTAF FREDRIK, Handlande. 

VON KNORRING, FRANS PETER, Lektor. 

INGELIUS, OSKAR FERDINAND, Studerande. — Prost. 

SoLDAN, Kar, ERIK, Studerande. — Lakare. 

INGELIUS, KARL, JOHAN, Studerande. 

ARGELANDER, FREDRIK WILHELM AUGUS!, Astronomie professor. 


1833. 


NORDENSVAN, GEORG GUSTAF, Kammarrad. 
NORDENSVAN, GEORG, Studerande. — Bruksegare, kronofogde. 





235 


PALANDER, GUSTAF FREDRIK, Pastorsadjunkt. 

BLouM, DANIEL KRISTIAN, Apotekare. 

TORNEGREN, KARI, WILHELM, Studerande. — Universitetsbiblio- 
tekarie. 

ToLpo, Nins MAGNUS, Prost. 

AHLSTEDT, CARL, GUSTAF, Prost. 


VON WILLEBRAND, KNut FELIX, Studerande. — Generaldirekt6r 
for medicinalverket. ° 

Daur, OSKAR Emiy, Studerande. — Lakare. 

FORSMAN, OSKAR WILHELM, Studerande. — Prost. 

HAARTMAN, KARI, FREDRIK, Studerande. — Ldakare. 

HormMsStROM, BERNDT GusTaF, Studerande. — Lakare. 

ALCENIUS, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Medicine kandidat, 
publicist. 

LINDForS, AuGuST, Studerande. — Prost. 

APPELBERG, JAKOB GustTaF, Studerande. — Ldakare. 

HUMMELIN, JOHAN VIKTOR, Studerande. — Skollarare, prast. 

CAJANDER, ISRAEL, Studerande. — Lagman. 2 

VON HAARTMAN, Kart, DANIEL, Kirurgie professor. 

(GRANFELT, AXEL FREDRIK, Studerande. — Teologie professor. 

TENGSTROM, JOHAN JAKOB, Filos. Professor. 

AHLBERG, MAGNUS ABRAHAM, Studerande. — Filosofie magister. 

COLLAN, CLAES, Studerande. — Kyrkoherde. 

SVINHUFVUD, GusTAF, Studerande. — Haradshdfding. 


STICHAEUS, JOHAN FREDRIK, Landshofding. 
Axxrson, Gustar, Kamrerare. 
HELENIUS, Kary, Studerande. — Prast. 


1834. 


JAGERHORN, LARS RUTGER, Statsrad. 
CROHNS, ERIK ANDERS, Prost. 
ORRSTROM, ANDERS JOHAN, Medicine doktor. 


TUDEER, OSKAR VIKTOR, Studerande. — Hofrattsassessor. 
THURING, LARS OSKAR, Studerande. — Ldakare. 

ERVAST, PETER, Studerande. — Ldakare. 

MELLIN, Gusta¥F ADOLF, Studerande, Friherre. — Protokollssekreterare. 
AF ENEHJELM, GEORG EDVARD, Studerande. — Kyrkoherde. 
SNELLMAN, JOHAN, Studerande. — President. 

IDMAN, Kart GustaF, Studerande. — Godsegare. 

SPARE, KARI, WILHELM, Studerande. — Haradshéfding. 

Litius, Aucust Macnus, Studerande. — Lakare. 


BLAFIELD, GustaF ADOLF, Haradshofding. 

SUNDVALL, KARL GustaF, Hofrattsnotarie. 

AKIANDER, MATTHIAS, Spraklarare. — Professor i Be, 

LUNDAHL, KARL, Studerande. — Lakare. 

REIN, GABRIEL, Lektor. — Professor i historia. 

GRIPENBERG, KASIMIR, Fanrik. 

KusMIN, NIKOLAI, Lojtnant. 

GRANFELT, KARL GustaF ADOLF, Hofrattsauskultant. — Godsegare. 

CYGNAEUS, JOHAN, Studerande. — Revisor. 

FURUHJELM, STEN KNUT JOHAN, Fanrik. 

GYLDEN, Nits ABRAHAM, Universitetsadjunkt. — Professor i gre- 
kiska litteraturen. 


236 


RoTKIRCH, GUSTAF, Studerande. — President. 
KLINKOWSTROM, OTTO WILHELM, ae Friherre. 
SACKLEN, Lars, Landshofding. 

Kick, Kari, Landshéfding. 

VON NORDMANN, Boris, Midshipman. — Amiral. 
AKERBERG, GUSTAF ADOLF, Kammarskrifvare. 

SPARE, NILS JOHAN, Studerande. — Godsegare. 

AF ENEHJELM, KARI, Emin, Studerande. — Landtmatare. 
BoIjE, GUSTAF REINHOLD, Kapten, Friherre. 

GADD, FREDRIK ADRIAN, Kommerserad. 

KINGELIN, ABRAHAM, Handlande. 

LANGENSKIOLD, ANDERS GuSTAF, Landshofding. 
CyGNAEUS, ANDERS REINHOLD, Studerande. — Ofverkommissarie 
i Allmanna revisionsratten. 

ROSENKAMPF, Kary, Ofverste, Friherre. 

TOPELIUS, ZACHARIAS, Studerande. — Professor, skald. 
LINDEOVIST, GABRIEL, Studerande. — Prast. 

WALLENIUS, PETER KARSTEN, Studerande. — Underldjtnant. 
AF URSIN, JULIUS, Studerande. — Teologie kandidat. 
WALHEIM, JOHAN, Statsrad. 

TORNOQVIST, PEHR JONAS, Referendariesekreterare. 
LAURELL, GustaFr, Ofvermasmastare. 

KECKMAN, KARL, NIKLAS, Lektor. 

Orta, JoacuimM, Lektor. 


GRONBERG, JOSEF, Studerande. — Prost. 

BLAFIELD, KNuT GUSTAF REINHOLD, Studerande. — Kyrkoherde. 
BLAFIELD, BERNDT GUSTAF Emil, Studerande. — Lagman. 
SNELLMAN, HENRIK, Studerande. — Kapten. ~ 

TAXELL, BERNDT, Pastorsadjunkt. 


STROMSTEN, OTTO KRISTIAN, Studerande. — Skollarare. 
PIPPING, FREDRIK WILHELM, Professor. : 
VON CEDERWALD, ARVID, Major. 

TRAPP, ERNST OTTO, Studerande. — Haradshofding. 
GRANFELT, KARI, GUSTAF, Kapten. 

FINER, ERIK, Pastor. 

RIDDELIN, KARI, JOHAN, Studerande. — Auditor. 
BoHM, FREDRIK SAMUEL, Studerande. — Kronofogde. 
FRENCKELL, JOHAN CHRISTOPHER, Bokhandlande. 


1835. 
CAJAN, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Prast. 
DE BESCHE, GUSTAF, LOojtnant. 
VON KOTHEN, MAURITZ FERDINAND, LOjtnant, Friherre. — General- 
major. 
IDMAN, FREDRIK FERDINAND, Studerande. — Bargskonduktor. 
SPARE, GUSTAF ADOLF, Studerande. — Kronofogde. 


MELLIN, AXEL GustaF, Geheimerad, Friherre. 
SCHAUMAN, HucGo, Kammarskrifvare. 
LINDSTEDT, GUSTAF ADOLF, Ekonomiedirektor. 


SOHLBERG, JOHAN HENRIK, Studerande. — Possessionat. 
SCHWARTZ, WILHELM KRISTIAN, Kammarskrifvare. 
ROTKIRCH, BERNDT ADOLF, Studerande, Friherre. — Godsegare. 


GADD, KRISTIAN FREDRIK, Kammarskrifvare. 





237 


ENGEL, Kart, Lupvic, Ofverintendent. 

JAGERHORN, JOHAN REINHOLD, Kapten. 

AHLMARK, MATTHIAS, Kapellan. 

GRONLUND, ERIK JOHAN, Vice landskamrerare. 

RUNEBERG, JOHAN LuDvIG, Magister Docens. — Lektor, Skald. 
AHLSTUBBE, LARS ISAK, Magister. — Lakare. 

EHRSTROM, GUSTAF ERIK, Prost. 

EHRSTROM, OTTO WILHELM, Pastorsadjunkt. 


CARGER, HENRIK, Studerande. — Medicine kandidat. 

HERTZBERG, FREDRIK, Filosofie kandidat. — Teologie doktor. 

FORSTEN, KARI, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Skollarare, 
prast. 

FoRSTEN, JOHAN AuGuStT, Studerande. — Assessor i Centraltull- 
direktionen. 

ERVAST, HENRIK, Studerande. — Hofrattsnotarie. 

ELGH, WILHELM, Kofferdikapten. 

HELSINGIUS, GUSTAF FREDRIK, Studerande. — Kyrkoherde. 


FAVORIN, AXEL VIKTOR, Studerande. 

ERVAST, HENRIK, Vicepresident. 

Ramsay, Karr, Aucust, Landshdofding. 

WASENIUS, GEORG Ovro, Vicekonsul. 

KELLGREN, ABRAHAM, Apotekare. 

JAGERHORN, BLECHARD GustTaF, Vice haradsh6fding. 
EKELUND, KARL EVERT, Juris professor. 

BoRINGH, JAKOB LEONARD, Ofverinspektor, 
GRANBOM, FREDRIK, Assessor. 

BJORKMAN, Kart, ISAK, Kammarskrifvare. 
TENGSTROM, FREDRIK, Geschworner. — Bdargmastare. 
HEURLIN, NILSs, Vice haradshdfding. 

WINTER, JOHAN PETER, Hofrattsrad. 

HOLMBERG, JOHAN GustaF, Hofrattsrad. 

WIK, JOHAN ERIK, Arkitekt. 

VON BONSDORFF, JOHAN GABRIEL, Kammarrad. 


HORNBORG, ALEXANDER MAURITZ KARL, Studerande. — Konrektor. 
INDRENIUS, EMANUEL, Studerande. — Lakare. 

STEVEN, KONSTANTIN, Studerande. — Ldakare. 

STENBERG, KRISTIAN, Studerande. — Landtmatare. 

AF BRUNER, EDVARD JONAS WILHELM, Studerande. — Professor i 


romersk litteratur. - 
FRANZEN, JOHAN, Kommerserad. 
WALLEEN, KARI, JOHAN, Geheimerad. 


BREMER, WALFRID LEOPOLD, Studerande. — Bargsintendent. 

BRUMMER, KARI, GUSTAF, Studerande. — Lagman. 

FROSTERUS, ROBERT VALENTIN, Teologie adjunkt. 

PIPPING, JOACHIM WILHELM, Studerande. — Medicine professor. 

FALCK, OSKAR WILHELM, Stabskapten. 

HELSINGIUS, Kart Otro, Studerande. — Landskamrerare. 

FRENCKELL, JOHAN KRISTOFFER, Studerande. — Filosofie magister, 
brukspatron. 

DE LA CHAPELLE, FRANS RICHARD, Studerande. — Prokurator i 


Kejs. Senaten. 


238 


1836. 


FINKENBERG, ARVID, Generalmajor. 
Forsius, GUSTAF HENRIK, Prost. 
SJOBERG, Kari, Studerande. 

ENGEL, Kart, ALEXANDER, Studerande. 
WULFFERT, ALEXANDER, Statsrad. 
BorjE, AXEL ERIK, Bankdirektor, Friherre. 
FAHLANDER, LEONARD, Medicine doktor. 


SAVANDER, Kart, GABRIEL, Studerande. — Skollarare. 
ANTELL, SAMUEL, HENRIK, Studerande. — Senator. 
GAHMBERG, REINHOLD OLIVIER, Studerande. — Prost. 


BurTzoFrF, ALEXANDER, Handlande. 
ERVAST, PETER ANDERS, Medicine kandidat. 


FORSTEN, GUSTAF FREDRIK, Studerande. — Léakare. 
SCHULMAN, KARL LEONARD, Studerande. — Major. 
SNELLMAN, FRANS ARVID, Studerande. — Kyrkoherde. 
STAUDINGER, JOHAN Justus, Studerande. — Lakare. 
Poprius, Karl, GABRIEL, Studerande. — Landssekreterare. 
STJERNVALL, Kurt Gusta¥r, Bankdirektor. 

THUNBERG, BENGT ADOLF, Studerande. — Bokhandlare. 
FRIBERG, JOHAN GABRIEL, Studerande. — Lektor i latin. 
LANGE, JOHAN GusTaF, Studerande. 

WACKLIN, ALFRED, Studerande. — Medicine kandidat. 
HALLSTROM, HENRIK, Studerande. — Lakare. 


JOHNSSON, KARL, FREDRIK, Skolrektor. 

AGRICOLA, JOHAN GEORG, Protokollssekreterare. 
AGRICOLA, SAMUEL REINHOLD, Revisionskommissarie. 
AGRICOLA, BROR BIRGER, Protokollssekreterare. 
GO66s, JAKOB WILHELM, Kapten. 

AVELLAN, KRISTIAN, Tulldirektor. 

ALFTAN, BERNDT WILHELM, Radman. 

KEKONI, GABRIEL, Radman. 

VON HELLENS, LARS GUSTAF, Hofrattsassessor. 


MoLANDER, KLAS HERMAN, Studerande. — Senator. 
INGELIUS, Nixs VIKTOR, Studerande. 
BERGROTH, KARI, EDVARD, Studerande. — Prast. 


HJELT, KRist1an Lupvic, Filos. doktor. — Skriftstallare, affarsman. 
SCHONHERR, KARI, JOHAN, Kommerserad. | 

NILSSON, SVEN, Professor. 

ZETTERSTEDT, JOHAN WILHELM, Professor. 

DAHLBOM, GUSTAF, Magister Docens. 


1837. 


ALOPAEUS, DAvipD, Postinspektor. 

NoRDVIK, BERNDT ALEXANDER, Studerande. 

MoODEEN, ALEXANDER EDVARD, Studerande. — Skollarare. 
CoLLAN, ALEXANDER, Studerande. — Ldakare. 

CoLLAN, FABIAN, Studerande. — Adjunkt i filosofi. 

THORELD, ANDERS FERDINAND, Studerande. —- Bargmastare. 
LinpH, ANTON, Filosofie kandidat. — Lakare. 

LEHRBERG, KARI, FREDRIK, Studerande. — Kanslist. 
EDGREN, KLAS JOHAN, Studerande. — Filosofie kandidat. 





239 


BRUNOU, KARL PAvl, Collin, Studerande. — Prost. 

RICHTER, KARI, FREDRIK, Verkl. statsrad. 

FEDERLEY, BERNDT, Lagman. 

WASASTJERNA, Kart, THEODOR, Farmaceut. — Apotekare. 

HILDEN, GABRIEL, BENGT, Studerande. — Prast. 

GYLLENHAAL, LEONARD, Major. 

MONTGOMERY, EDVARD, Postmdastare. 

Prytz, LARS O1Lor, Protokollssekreterare. 

TEETGREN, KARL GUSTAF, Referendariesekreterare. 

AMINOFF, GERMUND FREDRIK, Universitetsadjunkt. — Professor i 
filosofi. 

TRAPP, ROBERT, Senatskanslist. — Senator. 

SJOMAN, THURE KONRAD, Senatskopist. 

LE BELL, FREDRIK ADOLF, Studerande. — Brukspatron. 

STROMBORG, KARL, Emit, Kapten. — Tulldistriktschef. 

NYLANDER, FREDRIK, Studerande. — Docent ibotanik, lakare. 

CADENIUS, KARI, WILHELM, Studerande. — Radman. 

ARPPE, ADOLF EDVARD, Studerande. — Professor i kemi, Senator. 

HOLMSTROM, KASPER, Handlande. 

MEINANDER, JAKOB, Assessor. 

BopDEN, ALEXANDER ERNST, Studerande. — Lakare. 

WALLEEN, KARI, EDVARD, Studerande. — Kanslidirektor. 

OBERG, JOHAN FABIAN, Stabslakare. 

STJERNCREUTZ, IVAR JOHAN ALBIN, Lojtnant. 

AVELLAN, KARI FREDRIK, Hofrattsassessor. 

CHYDENIUS, ANDERS JOHAN, Senatskanslist. 

HJARNE, Gustar, Geheimerad. 

VON KoTHEN, Gusrar, Verkl. statsrad, Friherre. 

HISING, KARI GERHARD, Statsrad. 

DE LA CHAPELLE, ALBERT FREDRIK RICHARD, Statsrad. 

BRANDER, ERNST FREDRIK, Hofrattsrad. 

BJORKSTEN, BROR ULRIK, Referendariesekreterare. 

LOHMAN, AvuGuST, Hofrattsrad. 

LUNDMARK, PEHR, Tullf6rvaltare. 


VON HAARTMAN, KARI, FRANS GABRIEL, Studerande. — Kejserlig 
lifmedikus. 
ForsiIus, Karl, HENRIK, Studerande. — Lektor. ‘ 
STEVEN, WILHELM, Chefs-adjoint. — Expeditionssekreterare, 
WEURLANDER, ADOLF FREDRIK, Vice haradshéfding. — Vice lands- 
sekreterare. 
1838. 
ScHinptT, BROR ERNST HANNIBAL, Studerande. — Skolrektor. 


ETHOLEN, ADOLF, Kaptenldjtnant. 
LINDEBERG, KARI WILHELM, Vicekonsul. 
GELLMAN, Isak, Kofferdikapten. 


SVANSTROM, JuUSTUS THEODOR, Filosofie kandidat. — Lakare. 
ADLERCREUTZ, THOMAS ADOLF, Studerande. — Possessionat. 
ScHMIDT, KARL, JOHAN, Lé6jtnant. 

HAGGROTH, Kart, LEONARD, Studerande. — Ldakare. 

GRANSTEDT, ANDERS FREDRIK, Konduktér. — Arkitekt. 
HELLSTEDT, SALOMON ALBERT, Pastor. 

FORSTEN, KARI, JOHAN, Landtmdateriauskultant. —- Forstmastare. 


SJOSTEDT, GUSTAF HERMAN, Studerande. — Referendariesekreterare. 


240 


HIPPING, ANDERS WILHELM, Studerande. — Vice advokatfiskal. 

NUMMELIN, JOSEF, Studerande. —- Brannvinskontrollér. 

VON TROIL, SAMUEL WERNER, Bankdirekt6r, Friherre. 

BERGENHEIM, JOHN, Ofverste. 

SIRELIUS, HENRIK ALEXANDER, Konsistorieamanuens. 

GRONBERG, ADOLF FREDRIK, Studerande. — Brukspatron. 

LILLSTROM, Kart, ALEXANDER, Filosofie magister. — Faltprost. 

WAENERBERG, GABRIEL MAURITZ, Studerande. — Referendarie- 
sekreterare. 

CAJANUS, JAKOB ADOLF, Filosofie magister. — Prost. 

CAVONIUS, GUSTAF ADOLF, Vice landskamrerare. 

WALDENS, ELIS FERDINAND, Kanslist. 

AKESSON, AXEL ERIK, Studerande. — Likare. 

EKELUND, GustTaF ADbDoLF, Ofverauditér. 

KRooK, JOHAN GusTAF, Referendariesekreterare. 

TIGERSTEDT, GREGORI, Ofversteléjtnant. 

VON WRIGHT, WILHELM, Kammarjunkare. — Intendent 6fver Bohus- 
lans fiskerier. 

HACKZELL, JOHAN MATTHIAS, Studerande. — Prost. 

RAHM, JOHAN JAKOB, Studerande. — Domkapitelsassessor. 

GOTTLUND, Kart AXEL, Studerande. — Universitetslektor. 

EDELHEIM, PAUL, HENRIK, Protokollssekreterare. 


1839. 


LILJESTRAND, AXEL WILHELM, Studerande. — Professor i national- 
ekonomi. 

SJOMAN, KARI, KRISTIAN, Senatskopist. 

WITTFOOTH, ADOLF, Vice haradsh6fding. 

STENIUS, JAKOB, Postsekreterare. 

LUNDAHL, JULIUS FERDINAND, Translator. 

AF KLERCKER, Kart NATHANAEL, Ofversteléjtnant, Friherre. 

VON KNORRING, KARL EVERT, Haradsh6fding. 


SALAN, ANDERS OLIVIER, Studerande. — Direktor for Tekniska 
realskolan. 

LILLIEBRUNN, KNuT, Possessionat. 

STANDERTSKOLD, HENRIK JOHAN, Lojtnant. — Godsegare. 

CANNELIN, GuSTAF, Studerande. — Kyrkoherde. 

ARCKENHOLTZ, GUSTAF LUDVIG, Haradshéfding. 

DE LA CHAPELLE, AXEL FREDRIK, Studerande. — Referendarie- 
sekreterare. 

DE LA CHAPELLE, KARI, VIKTOR, Studerande. — Referendarie- 
sekreterare. 

HYDEN, JOHAN MATTHIAS, Studerande. — Skollarare, prast. 

HUMMELIN, JOHAN ERIK, Handlande. 

WREDE, RABBE ZACHARIAS, Léjtnant, Friherre. — Ofverdirektér 
vid Forststyrelsen. 

FRANKENHAUSER. FREDRIK KRISTIAN, Studerande. — Ldakare. 

ALFTAN, ANTON, Studerande. — Juriskandidat, skollarare. 


FORSMAN, WILLIAM, Lagman. 

WALLEN, LARS ERIK, Handlande. 

KISELEFF, NIKOLAI, Studerande. —- Kommerserad. 
WELENE, REINHOLD, Handlande. 

SOHLBERG, HERMAN FREDRIK, Studerande. — Prost. 





241 


BEHR, Kary, Midshipman. 

USCHAKOFF, IVAN, Titularrad. 

USCHAKOFF, ALEXANDER, Handlande. 

HOLMBERG, JOHAN ROBERT, Magistratssekreterare. 


VON ESSEN, JOHAN AuGUST, Studerande. — Skriftstadllare, guvernor. 
NYBERGH, Emir, Studerande. — Bankkassor. 
FRIMAN, JOHAN ALEXANDER, Studerande. — Ldkare. 


FORSSMAN, KARL SAMUEL, Lagman. 
LETHIN, JOHAN ULRIK, Lagman. 
SAHLBERG, BERNDT GABRIEL, Stadsfiskal. 
EKEBOM, KARL FREDRIK, Komunissarie. 


AF TENGSTROM, JOHAN MARTIN JAKOB, Studerande. — Lakare. 
VON BECKER, FRANS JOSEF, Studerande. — Medicine professor. 
LANGELL, EDVARD WILHELM, Studerande. 

HELSINGIUS, HENRIK Emi, Studerande. — Landskamrerare. 
HELSINGIUS, JOHAN KRISTIAN, Studerande. — Ldkare. 


MARTIN, OSKAR WILHELM, Studerande. — Advokatfiskal. 


1840. 


WARNHJELM, FREDRIK WILHELM, Referendariesekreterare. 
WATHEN, SVEN ANDERS, Handlande. 
BERG, FREDRIK WILHELM, Studerande. 


EHRSTROM, ANDERS JOHAN ERIK, Studerande. — Skollarare. 
HELANDER, KARI, JAKOB, Studerande. — Skollarare, kyrkoherde. 
KRUSKOPF, NILS KONSTANTIN, Studerande. — Lakare. 
WETTERHOFF, GEORG ADOLF, Lagman. 

HOECKERT, AUGUST BENJAMIN, Studerande. — Rektor. 
TORNOVIST, PEHR AuGUST, Studerande. — Bankdirektor. 
BOSTROM, JOHAN PETER, Studerande. — Skolldrare, prast. 

VON ESSEN, KARL GustaF, Studerande. — Teologie professor. 
HJELT, OTTO EDVARD AUGUST, Studerande. — Medicine professor. 
CYGNAEUS, PEHR AvuGuUST, Studerande. — Prast. 

EHRNROOTH, GustTaF, Generalmajor. 

RENVALL, TORSTEN THURE, Studerande. — Arkebiskop. 
HONGELIN, MacGnus, Studerande. — Skollarare, lektor. 

GADELLI, FREDRIK, Protokollssekreterare. 

LINDSTROM, KNuUT LEGAT, Studerande. — Skolrektor. 


VON HAARTMAN, LARS GABRIEL, Geheimerad. 
VON SCHOULTZ, KARL Emiy, Apotekare. 
TSCHEPURNOFF, IVAN, Generalmajor. 
TRAPP, Kary, Bankdirektor. 

LONEGREN, FREDRIK ISAK, Stadslakare. 
TSCHEPURNOFF, ALEXANDER, L6jtnant. 
ASTENIUS, ADOLF WILHELM, Handlande. 
KEKONI, GABRIEL WILHELM, Studerande (?). 


1841. 


LINDHOLM, KARI, JOHAN, Studerande. — Prastman. 

LILLE, KARI WILHELM, Studerande. — Lektor. 

NYLANDER, WILLIAM, Studerande. — Professor i botanik. 
REINHOLM, HENRIK AUGUST, Studerande. — Prast, fornforskare. 
GESCHWINDT, REINHOLD, Apotekare. 


16 


242 


SALTZMAN, FREDRIK, Hofrad. 

KELLGREN, HERMAN AUGUST ABRAHAM, Studerande. — Professor 
i orientalisk litteratur. 

RELANDER, ERIK OSKAR, Apotekare. 


TENGSTROM, JOHAN ROBERT, Studerande. — Docent i filosofi. 

STRENGELL, JOHAN GUSTAF, Prost. 

FINELIUS, KARL, GUSTAF, Magister. — Prast. 

LIGNELL, PEHR AUGUST, Lansman. 

TORNGREN, ADOLF, Studerande. — Fabriksegare, affarsman. 

VON FRENCKELL, FRANS WILHELM, Studerande. — Kommerserad. 
1842. 


BOLDT, JOHAN ROTTGER, Direktor. 

VON ZANSEN, FREDRIK ERNST GOTTLIEB, Kanslist. 
CALOANDER, LORENZ, Packhusinspektor. 

HOLSTI, RUDOLF ISRAEL, Magister. — Skolrektor. 
HJELT, KARL WILHELM, Studerande. — Prdast. 
FRENCKELL, OTTO REINHOLD, Studerande. — Ofverdirektor. 
NORRMEN, OSKAR, Studerande. — Senator. 
LOHRMANN, ERNST BERNHARD, Ofverintendent. 
KELLANDER, ADOLF FREDRIK, Distriktschef. 
PACIUS, FREDRIK, Musikdirektor. 

SIBELIUS, KRISTIAN GUSTAF, Studerande. — Lakare. 
CARGER, Emiy, Apotekare. 

AnistroM, Kary, Titularrad. 

KAHLMAN, GUSTAF FERDINAND, Handlande. 
KAHILMAN, FREDRIK EDVARD, Handlande. 
KAHLMAN, GUSTAF ALBERT, Handlande. 
MATTHEIZEN, THURE, Kopist. 

VON BORN, KARI, FREDRIK, Kanslist. 


GUSTAVSON, KRISTIAN, Studerande. — Referendariesekreterare. 
BLAFIELD, Karr, OTTO JOHAN, Studerande. — Lakare. 
LAUREN, LuDvIG LEONARD. Studerande, — Skolrektor. 
1843. 
WILLGREN, ADOLF, Ld6jtnant. 
PERANDER, HENRIK GOTTLIEB, Magister. — Lektor. 
LEOPOLD, KONSTANTIN, Hofrattsfiskal. 
PALMLOF, GuSTAF, Studerande. — Hofrattsaktuarie. 
AKESSON, ODERT KRISTIAN, Studerande. — Vice haradsh6fding. 
HACKMAN, JOHAN FREDRIK, Kommerserad. 
POLVIANDER, FRANS JAKOB, Studerande. — Skollarare. 
NYLANDER, ADOLF, Studerande. — PrAst. 
TOLLET, GUSTAF GEORG, Studerande. — Referendariesekreterare. 


AHLBERG, ROBERT, Studerande. — Skollarare. 
HOUGBERG, JOHAN MaGNnus, Apotekare. 
WESTERLUND, Emit, Apotekare. 

JURVELIUS, FREDRIK WILHELM, Apotekare. 
WASASTJERNA, AUGUST, Provisor. — Godsegare. 
TIGERSTEDT, ADOLF WILHELM GREGOR, Brukspatron. 
BORGSTROM, HENRIK, Vicekonsul. 

HELLSTROM, FREDRIK, Studerande. — Ldakare. 





243 


ARNELL, LARS, f. d. Statssekreterare. 

TOPPELIUS, OSKAR AuGUuST, Studerande. — Lektor i grekiska. 
CLASEN, ALEXIS THEODOR, Studerande. — Docent i nyare litteratur. 
SUNDEVALL, GustaF, Apotekare. 


MALMBORG, KARI, AUGUST WILHELM, Studerande. — Possessionat. 
STARCK, JOHAN, Placemajor. 
MAKLIN, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Professor i zoologi. 


FORSTEN, LENNART, L6jtnant. 
FORSTEN, THORSTEN, Fanrik. 
UGGLA, JOHAN KNUT WALDEMAR, Midshipman. 


1844, 


Horst, MATTHIAS, Handlande. 
INGELIUS, AXEI, GABRIEL, Filosofie kandidat. — Litterat6ér, musiker. 


CREUTZ, Karl, MaGnus, Studerande, Grefve. — Guvernér. 

EHRSTROM, KARI, GustTaF, Studerande. — Jurisprofessor. 

SCHAUMAN, BERNDT OTTO, Studerande. — Intendent. 

GRONBLAD, JAKOB EDVARD AvcusT, Docent. 

ELMGREN, SVEN GABRIEL, Filosofie magister. — Universitets-Vice- 
bibliotekarie. 

GRot, JAKOB, Professor. 

WASASTJERNA, EDVIN GIDEON, Studerande. — Ombudsman vid 
Brandstodsbolag. 


EDMAN, MAuURITZ LEONARD, Kontorist. 

VON TORNE, JOHAN ULRIK, Kapten. 

MALIN, Nits ULRIK, Studerande. — Lakare. 

LEVISON, KONSTANTIN, Ha4radsskrifvare. 

SINEBRIUCHOFF, Paul, Handlande. 

VON FIEANDT, ROBERT Mauritz, Studerande. — Ladneagronom. 
TAMELANDER, Kary GustaF, Ofversteléjtnant. 

KUHLBERG, SIMON, Handlande. 


POPPIUS, DANIEL HENRIK, Studerande. — Konrektor. 
1845. 
HALLSTROM, Karr, GustaF, Studerande. — Ldakare. 
HALLSTROM, SANFRID THEOFRON, Studerande. — Lakare. 
TOPPELIUS, GusTaF, Stadslakare, Professor. 
RAMSAY, ALEXANDER WOLTER, Studerande. — Brukspatron. 
LENNBERG, GUSTAF, Studerande. 
STRAHLMAN, Kasrmrr, Studerande. — Kyrkoherde. 
BOMAN, ALBERT, Studerande. — Prdst. 
HILDEN, KONSTANTIN, Studerande. — Prast. 
CAJANDER, ZACHARIAS, Studerande. —- Agronom, skriftstdllare. 
TIGERSTEDT, KARI, KONSTANTIN, Filosofie magister. — Lektor i 
historia. 
DAHLBECK, SVEN PETER, Studerande. — Universitetslektor. 
BELAEJEFF, IvAN, Filos. magister. — Ldakare. 
TAMLANDER, KARI WILHELM, Apotekare. 
AF HALLSTROM, GUSTAF ALFRED, Studerande. — Godsegare. 
EXKSTROM, Kari, AuGcusT, Studerande. — Ingenjérkapten, affars- 
man 


EMELEUS, FRANS Emit, Studerande. — Ldakare. 


244 


UDHELIUS, PETER DANIEL, Bagare. 


STENING, SVEN AXEL, Studerande. — Underofficer. 
SIRELIUS, KARI, FREDRIK, Studerande. — Filosofie magister. 
RONNHOLM, ANTON, Studerande. — Ofverdirektérsadjoint i Skol- 
styrelsen. 
1846. 
BORGSTROM, HENRIK, Studerande. — Affarsman. 
ASPELUND, KARI, EDVARD, Studerande. — Prost. 
WESTZYNTHIUS, AUGUST WILH., Studerande. — Haradsh6fding. 
HULTIN, ALEXANDER, Studerande. — Prast. 
Roos, ALFRED BRYNOLF, Studerande. —- Kyrkoherde. 
WENDELIN, ANDERS LuDviG, Studerande. — Medicine professor. 
ARRHENIUS, KARL JAKOB, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 
ALCENIUS, JOSEF WILHELM, Studerande. 
ALLEN, KARL WILHELM FERDINAND, Studerande. — Haradshof- 
ding. 
AF TENGSTROM, THEODOR, Studerande. 
RANCKEN, OSKAR JOHAN IMMANUEL, Filos. Magister. — Lektor i 
historie. 
WICHMANN, KARL HENRIK, Studerande. — Kronolansman. 
ALCENIUS, KARL ALEXANDER, Studerande. — Docent i pedagogik. 


WECKSTROM, MATTHIAS, Postexpeditor. 
Falck, PETER JOEL, Packhusinspektor. 
KOSTILEFF, ALEXEI, Kollegieassessor. 
COLLAN, ALEXANDER, Provisor. 

LUND, NILS, Studerande. 


FROSTERUS, JOHAN GUSTAF, Studerande. — Professor i historia. 
FROSTERUS, AUGUST WILHELM, Studerande. — Lektor, prost. 
MYRBERG, WILHELM, Studerande. = Filosofie magister. 

1847. 
VON WRIGHT, ADOLF, Possessionat. —- Instrumentmakare. 
LAURIN, Nins ARviID, Studerande. — Medicine licentiat. 


VON NOTTBECK, WILHELM, Brukspatron. 

SACKLEN, FREDRIK ADOLF, Borgméastare. 

FEDERLEY, KARL BENJAMIN, Kronofogde. 

VON WRIGHT, JULIUS, Artist. — Slussuppsyningsman. 
VON WRIGHT, FERDINAND, Artist. 

RINGBOM, KARL ALBERT, Studerande. — Ldakare. 
TRAPP, OTTO FERDINAND, Studerande. — Hofrattsrad. 
NERVANDER, JOHAN HuGO EMMERIK, Studerande. — Lektor. 
HELANDER, ANDERS, Studerande. — Skollarare. 
LUNDMAN, AuGuUST, Studerande. — Ldakare. 
WIKBERG, KARL JOHAN, Provisor. — Apotekare. 
NYLANDER, ANDERS, Radman. 

AF HEURLIN, WILHELM, Hofrattsfiskal. 


Borc, Kart GustaF, Studerande. — Direktor i Statskontoret. 
LAGuS, ROBERT, Studerande. — Jurisdocent. 

IDESTAM, JOSEF FRANS OSKAR, Studerande. — Landssekreterare. 
VON BONSDORFF, HJALMAR ERIK, Studerande. — Godsegare. 


CLEVE, ZACHRIS JOACHIM, Filosofie magister. — Professor i pedagogik. 


| 


ee ee 





245 


WREDE, Karr Gustar, Léjtnant, Friherre. 
WENDELIN, ERNST WILHELM, Studerande. 


WICHMANN, Kart, Lupvic, Studerande. — Lasarettssyssloman. 
Lacus, KNuT FERDINAND, Studerande. — Jurisdocent. 
NORDENSTEDT, NESTOR, Studerande. — Ingenjor. 

KECKMAN, JOHAN ALFRED, Studerande. — Skollarare, kyrkoherde. 
GRONFELDT, GUSTAF WILHELM, Studerande. — Filosofie magister. 
1848. 

PASSELBERG, GABRIEL, Studerande. — Gymmnasielarare. 
ASCHAN, Kart, ACHATES, Studerande. — Skollarare. 


WIVOLIN, Karr, GustaF, Studerande. — Kyrkoherde. 

BERGBOM, JOHAN ERIK, Hofrattsassessor. 

OSTERBLAD, JOHAN WILHELM, Statsrad. 

HEIMBURGER, LuDVIG, Studerande. — Statsrad. 

Cantu, GUSTAF FREDRIK, Studerande. — Lektor. 

BLAFIELD, ERNST WILHELM, Studerande. 

NYLENIUS, Kart, Filosofie magister. — Lyceilektor. 

LOFGREN, Kari Emir, Lupvic, Studerande. 

FINNANDER, ZACHARIAS, Studerande. — Kanslitjansteman i S:t. 
Petersburg. 

LINDSTROM, GUSTAF ISRAEL, Filosofie magister. — Skollarare. 

FORSBERG, KARL MATTHIAS, Studerande. — Lakare. 

WARELIUS, ANDERS, Filosofie magister. — Kyrkoherde. 

CROHNS, ALEXANDER, Studerande. — Jordbruksskolf6restandare. 

DURIETZ, FRANS THURE WILHELM, Jagmastare. 

FLODIN, FERDINAND, Studerande. — Léakare. 

NORDENSTAM, JOHAN MAURITZ, Vicekansler. 

CHYDENIUS, ANDERS HERMAN, Studerande. — Tidningsman. 

GROUNDSTROEM, JOHAN LUDVIG NIKOLAUS, Studerande. — Kyrko- 
herde. 


NYLANDER, BRUNO FABIAN, Studerande. — Larare. 

NYLANDER, ANDERS EDVIN, Studerande. — Ldakare. 

HISINGER, EDVARD VIKTOR EUGEN, Studerande, Friherre. — Gods- 
egare. 

1849. 

REUTER, EDVIN Titus FEODOR, Studerande. — Lyceirektor. 

VON PFALER, KARL, FREDRIK, Prost. 

MARELIUS, Kari, JOHAN, Studerande. — Skolrektor. 

HEIKEL, ANTON THEODOR, Studerande. — Landtmatare. 

BRUSIN, OTTO REINHOLD, Possessionat. 

UTTER, FRITHIOF GusTAF, Studerande. — Vice haradshofding. 

WINTER, MAGNUS FREDRIK EDVARD ADOLF, Filosofie kandidat. — 
Skollarare. : 

EK, ROBERT, Preparator. — Ldakare. 


ROSENBORG, JOHAN WILHELM, Filosofie magister. — Jurisprofessor. 
FINER, Kary GustaF, Filosofie magister. 


QOvist, KARL JOHAN, Studerande. — Direktor for Polytekniska 
Institutet. 
REGNELL, KARL WILHELM, Studerande. — Kammarskrifvare vid 


Medicinalstyrelsen. 


246 


NySTROM, ABRAHAM, Laénsman. 
INGMAN, ERIK ALEXANDER, Universitetsadjunkt. 
GR#EFLE, HENRIK ADOLF, Spraklarare. 


EKVALL, JAKOB WILHELM, Medicine kandidat. — Lakare. 
THAUVON, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Kyrkoherde. 
Roos, AXEL Ivar, Studerande. — Filosofie magister. 
‘TENGEN, JOHAN ALBERT, Studerande. — Prost. 
BOMBERG, J OHAN, Studerande. 
ALFTAN, JOHAN, Studerande. — Tidningsman. 
LLONGSTROM, BIRGER STEFFAN, Studerande. — Filosofie kandidat. 
ESTLANDER, JAKOB AUGUST, Studerande. — Medicine professor. 
GRABERG, GUSTAF ADOLF, Studerande. — Lakare. 
AF HALLSTROM, GUSTAF EDVARD, Studerande. — Observatorie- 
amanuens. 
AEJMELAEUS, JOHAN FREDRIK, Studerande. — Ldakare. 
1850. 
MOoBERG, ADOLF, Professor. 
MALMBORG, BENGT GUSTAF JONAS, Filos. kandidat. — Lakare. 
TRAPP, KARI, REINHOLD, Studerande. — Lakare. 
FROSTERUS, JOHAN Kari Emit, Studerande. — President. 
MOLLER, KARL, JOHAN, Veterinarlakare. 
KaLM, THEODOR EBERHARD, Studerande. — Universitetslektor. 
FoRSIUS, KRISTIAN FREDRIK, Studerande. — Lakare. 
ROSCHIER, JOHAN WILHELM, Studerande. — Lakare. 
HAGELSTAM, JARL AuGuST, Studerande. — Godsegare. 
LINDFoRS, Kari, Emir, Studerande. 
LAMPEN, JOHAN KRISTIAN, Filosofie magister. — Prost. 
NEovius, Kart ADOLF, Filosofie kandidat. — Lakare. 
NEOVIUS, WILHELM ENGELBERT, Filosofie kandidat .— Lektor i 
matematik. 
NASSOKIN, OTTO KASIMIR THEODOR, Studerande. — Ldkare. 





VON BECKER, ADOLF, Studerande. Artist. 

HARTVALL, KARI, VIKTOR, Studerande. 

FRANZEN, FRANS, Handlande. 

GRANBERG, FERDINAND, Handlande. 

CANDELIN, LEONARD, Handlande. 

WOLDSTEDT, FREDRIK, Professor. 

BORENIUS, HENRIK GUSTAF, Universitetsadjunkt. 
FORSSMAN, KARI, SELIM, Protokollssekreterare. 

STOLPE, GuSTAF, Handlande. 

TORNROTH, KARL Emin, Studerande. — Kontrollor. 
TORNROTH, JULIUS KONSTANTIN, Studerande. — Lakare. 
MELART, KRISTIAN FERDINAND, Hufvudstadslakare. 
CLASEN, FREDRIK LEOPOLD, Filosofie magister. —- Haradsh6fding. 
BERGROTH, JULIUS EFrramM, Lektor. — Ofverinspektor. 
ANDELIN, ERIK JOHAN, Prost. 

PENTZIN, LEONARD, Landssekreterare. 

HALLSTEN, JULIUS ALEXANDER, Konrektor. 
FATTENBORG, WILHELM, Kofferdikapten. 

SAVANDER, ADOLF FREDRIK GUSTAF, Studerande. 





247 


1851. 


BACKER, ALEXANDER, Provisor. 

WESTLING, KARL ROBERT, Kapten. 

BoIljE, ANDERS WILHELM, Possessionat. 

WESSMAN, AuGUuST, Studerande. — Gymnastiklarare. 
STRENGELL, Kart, GusTaF, Studerande. — Ldakare. 

KRANCK, ROBERT, Studerande. — Skollarare. 

NIKLANDER, ERIK, Studerande. — Fys.mat. kandidat. 
DAMMERT, ANDERS GUSTAF WILHELM, Studerande. — Lakare. 
RENVALL, ROBERT ALFRED, Studerande. — Biblioteksman. 
AVELLAN, Epvin, Studerande. — Skriftstallare, landtdagsman. 
LEINBERG, KARI, GABRIEL, Studerande. — Pedagog, historiker. 


1852. 


WICHMANN, JOHAN VALENTIN, Apotekare. 
KRANK, AuGUST, Studerande. — Kyrkoherde. 
DEMIDOFF, ANATOL, Furste. 


1853. 


WENDELIN, SIMON ANDERS, Kommerserad. 

FONTELL, HENRIK OSKAR, Handlande. 

CHYDENIUS, JOHAN JAKOB, Studerande. — Kemie professor. 
SVANLJUNG, FREDRIK GusTAF, Filosofie kandidat. 

OLSONI, FRANS ISMAKL, Studerande. — Medicine studerande. 
WINTER, EDVARD, Studerande. — Ldakare. 


1854, 


LINSEN, ADOLF LEOPOLD, Studerande. — Ldakare. 

NEovIUS, THEODOR FABIAN, Studerande. — Lektor i matematik 
och naturvetenskap. 

REUTER, ANTON Mauritz, Studerande. — Ofverforstmastare. 

GADD, JOHAN MacGNnus, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 

KROHN, JULIUS LEOPOLD FREDRIK, Studerande. — E. 0. professor 
i finska spraket och litteraturen. 

FURUHJELM, JOHAN Emil, Studerande. — Lektor i naturvetenska- 
perna (Evois). 


1855. 
HARTMAN, FELIX EDVARD ERIK, Landtmatare. 


1856. 


Asp, GEoRG AuGuUsT, Studerande. — Medicine professor. 

CHYDENIUS, Kart Emi, JAKOB, Studerande. — Filosofie magister. 

CHYDENIUS, JAKOB REINHOLD, Studerande. — T.f. laneagronom. 

MALMGREN, ANDERS JOHAN, Studerande. — E. o. professor i zoologi, 
Guvernor. © 

MALMGREN, KARI, PETER, Studerande. — Léakare. 

NorDovVIs?T, MAuRITZ, Studerande. 

RAMSAY, ANDERS GUSTAF, Studerande. — Affarsman. 


248 


RUNEBERG, LUDVIG MICHAEL, Studerande. — Lektor i natural- 
historie. 

RUNEBERG, LORENZO, Studerande. — Ldakare. 

SEZLAN, ANDERS THIODOLF, Studerande. — Ofverlakare. 

SALINGRE, RICHARD WILHELM WALDEMAR, Studerande, — Lakare. 

STROMBORG, JOHAN Eas, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 


MUNCK, JOHAN REINHOLD, Friherre, Vicekansler. 


1857. 


NORDENSKIOLD, Nis ADOLF ERIK, Filosofie licentiat. — Professor, 
forskningsresande. 

KrouN, LEorpoLD AuGuST, Studerande. — Lakare. 

RINGBOM, IvAR WALFRID, Studerande. — Lakare. 

STIGZELIUS, LARS HERMAN, Studerande. — Lakare. 

FOGELHOLM, Kart, GusTaF, Studerande. — Lakare. 

SIMMING, THEODOR, Studerande. —- Elementarskolelarare. 

SELIN, GusTaF, Studerande. — Fys.mat. kandidat. 

LINDBERG, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Kollega. 


1859. 


BACKMAN, HERMAN, Studerande. — Ldkare. 

BONSDOREF, ERIK JOHAN Emit, Studerande. — Lakare. 

ELFVING, ISRAEL, Studerande. — Filosofie magister. 

FEODOROFF, NIKOLAI, Studerande. — Lakare. 

HEIKEL, ALFRED, Studerande. — Lakare. 

HARDH, JOSEF GABRIEL, Studerande. — Lakare. 

KINGELIN, ERNST, Studerande. — Godsegare. 

KINGELIN, Kart, JOHAN, Studerande. — Filosofie magister. 

CoLLAN, JOHAN, Studerande. — Lakare. 

MoBERG, Kart, ADOLF, Studerande. — T. f. direktor for Geologiska 
kommissionen. 

MoLANDER, PEHR FRITHIOF, Studerande. — Skollarare. 

NERVANDER, EMIL, FREDRIK, Studerande. — Litterator. 

SALTZMAN, FREDRIK, Studerande. — Medicine professor. 

ZETTERMAN, ARTHUR JOHAN, Studerande. — Lakare. 

WAHLFORSS, HENRIK ALFRED, Studerande. — Docent i kemi. 

WILENIUS, FREDRIK DANIEL, Provinciallakare. 

TIGERSTEDT, THEODOR ALBERT, Stadslikare. 

STROMBERG, JOHAN O7ToO, Stadslakare. 

HALLSTROM, HERBED GOTTHARD, Proy. lakare. 

KARSTEN, PETTER ADOLF, Kandidat. — Lektor (Mustiala) 

CAJANDER, VIKTOR LEONARD, Studerande. — Skollarare. 

SANDMAN, EDVARD, Kronofogde. 

WoLFF, Kart, LupvIG FRITHIOF, Handlande. 


DUNCKER, DANIEI, JOACHIM EDVARD, Studerande. — Godsegare. 

RONNBACK, OSKAR ERNST VIKTOR FREDRIK, Studerande. — Tid- 
ningsman. 

BLOMOVIST, ANTON GABRIEL ,Lektor. — Direktor for Evois forst- 
institut. 

LINDFORSS, FILnIp GERHARD, Studerande. — Skollarare. 


MOILANEN, JOHAN, Bokhallare. 





1860. 
BoEHM, GOTTFRID EDVARD, Magister. — Skollarare. 
IDESTAM, KNUT FREDRIK, Bargskondukt6r. — Brukspatron. 
ASPELIN. EMII, FERDINAND, Studerande. — Ldakare. 


ARPPE, NILS EDVARD, Brukspatron. 


1861. 
INBERG, KARL, EmMIL, Studerande. — Lakare. 
BoEHM, JAKOB LEONARD, Studerande. — Filosofie magister. 
FELLMAN, Nils ISAK, Studerande. — President. 
BRANDER, AXEL EMIL, Studerande. — Godsegare. 


GiiNTHER, ALEXANDER, Apotekare i Petrosawodsk. 
BRUNSTROM, RUDOLF, Tradgardsmastare. © 


1862. 


HERMANSSON, ROBERT FREDRIK, Studerande. — Jurisprofessor. 
MICKWITz, HENRIK JOHAN, Studerande. — Medicine kandidat. 
LINDBERG, SEXTUS OTTO, Medicine doktor. — Professor i botanik. 
NIKLANDER, JOHAN GustTaF, Studerande. — Trafikinspektor. 


1863. 


NORRLIN, JOHAN PETER, Studerande. — E. 0. professor i botanik. 

SILEN, FRITHIOF, Studerande. — Forstmastare. 

UNONIUS, KARI, JOHAN WILHELM, Studerande. — Lektor i natur- 
vetenskaperna. r 

BRENNER, MARTEN MAGNUS WILHELM, Studerande. — Skolrektor. 

BONSDOREF, ERNST JAKOB WALDEMAR, Studerande. — Ofverlarare 
i matematik. 

GREFBERG, WILHELM, Studerande. — Ldkare. 

KULLHEM, HENRIK AUGUST, Studerande. — Lektor i kemi (Mustiala). 

OumaNn, EIAs, Studerande. — Borgmastare. 

LAURIN, NILS JOHAN, Studerande. — Tullforvaltare. 

BoMANSSON, Kart, AuGustT, Filosofie doktor. —— Statsarkivarie. 

BOMANSSON, JOHAN OSKAR, Landskanslist. 


1864. 
Astro, Emir, Erzas, Studerande. — Lakare. 
KJELLMAN, MAGNUS, Studerande. — Skollarare. 
NYBERG, BERNDT AXEL, Magister. — Lektor i matematik. 
ITHIMZUS, PEHR, Handlande. 

1865. 
WOLDSTEDT, FREDRIK WILHELM, Studerande. — Museiamanuens. 
KRUEGER, KARI, NIKOLAUS ADALBERT, Professor. 
HJELT, KARI, FREDRIK KRISTIAN, Studerande. — Kontrollor. 
PAQUALIN, KARI, ROBERT, Studerande. — Lakare. 
PALMEN, JOHAN AXEL, Studerande. — Professor i zoologi. 


LUNDSTROM, Kart, AuGUST, Studerande. — Medicine docent. 


250 


GRONVIK, Emm, Ivar, Studerande. — Filosofie doktor, bankman. 
SAHLBERG, JOHAN REINHOLD, Studerande. — E. o. professor i ento- 
mologi. 


AGARDH, JAKOB GEORG, Professor i Lund. 

NyYMAN, KARI, FREDRIK, Medicine doktor i Stockholm. 
ANDERSSON, Nis JOHAN, Professor i Stockholm. 

FRIES, THEODOR MAGNUS, Universitetsadjunkt i Upsala. 
LASTADIUS, KARL PETTER, Magister i Umea. 

NorMAN, J. M., Forstmastare i Tromso. 


1866. 
JuRVA, PETER, Orgelnist. 
CAJANDER, ALFRED HENRIK, Studerande. — Filosofie kandidat. 
LINDELOF, LORENZ LEONARD, Professor. — Professor i matematik. 


BORENIUS, ALEXANDER LUDVIG, Forstmastare. 
(MALMBERG) MELA, AUGUST JOHAN, Studerande. — Lektor i natural- 


historie. 

JUSELIUS, AUGUST FERDINAND, Studerande. — Borgmastare. 

LACKSTROM, Emit, FRITHIOF, Studerande. — Skollarare. 

REUTER, ODO MORANNAL, Gymnasist. — E. o. professor i zoologi. 

1867. 

FISCHER, KARL, Tradgardsmastare. 

CARLENIUS, OLIVIER AUGUST JOHAN, Studerande. — Filosofie kan- 
didat. 

Kurtén, UNo ALEXANDER, Studerande. — Forsakringsman. 


SOHLMAN, VIKTOR, Magister, Lektor. 

SUNDEVALL, Kart, JAKOB, Professor i Stockholm. 
LovrENn, SVEN, Professor i Stockholm. 

WAHLBERG, PETER FREDRIK, Professor i Stockholm. 
LANGE, JOHAN, Professor i Ké6penhamn. 

SCHIMPER, WILHELM PHILIP, Professor i Strassburg. 


BROTHERUS, VIKTOR FERDINAND, Studerande. — Filosofie doktor, 
skollarare. 
SAVANDER, BIRGER FERDINAND, Studerande. — Skollarare. 


VON Martius, Kart, FREDRIK PHip, Geheimerad i Munchen. 
HOOKER, JOSEF DALTon, Doktor, Direktor i London. 
EBERHARDT, KARI, HENRIK, Farmaceut. 


HEIKEL, OSKAR AuGuST, Studerande. — Ldakare. 
1868. 

CoLLIn, Karu, Studerande. — Ldakare. 

INGMAN, ERIK EMANUEL, Studerande. — Skollarare. 


Forst&én, AUGUST WILLIAM, Provinciallakare. 

ProcoPk, AXEL, FRIDOLF, Provinciallakare. 

SrA, KARL, Professor i Stockholm. 

ZILLIACUS, HUGO FREDRIK BENGT, Studerande. — Lektor i natural- 
historia. 

HARTMAN, Kart, Lektor i Orebro. 

STEENSTRUP, J. J. S., Professor i K6penhamn. 

EHNBERG, AXEL, Studerande. 





251 


Anecstr6M, JOHAN, Provinciallakare i Ornskéldsvik. 
ARESCHOUG, JOHN ERHARD, Professor i Upsala. 
CLEVE, PEHR THEODOR, Adjunkt i Stockholm. 
BERGGREN, SVEN, Docent i Lund. 

ELMGREN, ERIK JOHAN, Possessionat. 

VON KNORRING, EUGENE Karl, EGENOLF, Teknolog. 


1869. 


CoLmuin, Orro, Gymnasist. — Larare i naturalhistoria. 

HERTELL, GUSTAF KRISTIAN, Studerande. 

BJORKSTEN, JOHAN Isak, Provinciallakare. 

MiitLER, Kart, Doktor i Halle. 

ARESCHOUG, FREDRIK WILHELM KRISTIAN, Universitetsadjunkt i 
Lund. 

HARTMAN, ROBERT WILHELM, Lektor i Gefle. 

ORION, Charles, Tradgardsmadstare a Traskanda. 

BRENNER, OSKAR BENEDIKT, Kanslist. 

ORSTED, A. S. Professor i K6penhamn. 

ARPPE, ADOLF Epvin, Studerande. — Juris kandidat. 

RUNEBERG, FREDRIK KARL, Studerande. — Lakare. 

HJELT, ALBERT HJALMAR, Studerande. — Lektor i matematik. 

HAUSEN, REINHOLD THEODOR, Studerande. — Statsarkivarie. 

SEGERSTRALE, JOHAN VIKTOR, Studerande. — Statistiker. 

RENVALL, RYNO, Studerande. — Disponent. 


1870. 


BACKVALL, PETRUS ALFRED, Studerande. — Lakare. 
THOMSON, Kart GUSTAF, Universitetsadjunkt i Lund. 
Spoor, AXEL REINHOLD, Medicine kandidat. 
HEDstTROM, GustTaF, Studerande. — Seminarielektor. 
VON ESSEN, MIKAEL, Studerande. — Possessionat. 
Biytt, AXEL, Konservator i Christiania. 

Mo#, N. G. Direkt6r i Christiania. 

SULLIVANT, WILLIAM STARLING, Bankir i Ohio. 
ROSBERG, VIKTOR, Apotekare. 

HArRDH, AXEL AUGUST, Medicine kandidat. 
BERGSTEDT, KARI, ANDERS, Medicine kandidat. 


DOMANDER, AXEL, GustaF, Filosofie kandidat. —- Lakare. 

WITTROCK, VEIT BRECHER, Docent i Upsala. 

ELFVING, FREDRIK Emit, WoLMar, Studerande. — Professor i 
botanik. 


LINDBLAD, JOHAN ADOLF, Sagforvaltare. 


1871. 


THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor i Stockholm. 
KavatL, J. H., Pastor i Kurland. 


(LANG) Vainio, Epvarp Aucust, Studerande. — Docent i botanik, 
censor. 

BERGSTROM, KARL, Farmaceut. — Apotekare. 

MEINANDER, GREGORIUS, Studerande. — Landtbrukare. 


Hirn, AUGUST EBERHARD, Kirurgie magister. 


252 


ZELLER, P. C., Professor i Stettin. 

NORDENSKIOLD, Nis Kary, Lektor. — Direktor for Meteorologiska 
Centralanstalten. 

SPRUCE, RICHARD, Doktor, Welburn, York. 

v. TRAUTVETTER, ERNST RUDOLPH, Geheimerad, S:t Petersburg. 

(EuRopAEUS) AvRAPAA, Matutas ANSELM, Studerande. — Tand- 
lakare, professor. 

HALLSTROM, Kart ADOLF, Studerande. — Ldakare. 

SNELLMAN, WILHELM, Studerande. —. Lakare. 

SIEVERS, KLAS RICHARD, Studerande. — Generaldirekté6r for medi- 
* cinalverket. 

INGELIUS, ERNST HucGo JOHANNES, Studerande. — Tidningsman. 

ENGSTROM, OTro INGEMAR, Studerande. —. Medicine professor. 

JUSLIN, JOHAN EDVARD, Studerande. — Lakare. 

COLLANDER, PAUL, Studerande. — Lakare. 

FAGERLUND, LARS WILHELM, Studerande. — Medicinalrad. 

WIEDEMANN, F. J., Doktor, akademiker, S:t Petersburg. 

MAXIMOWICZ, CHARLES I., Doktor, akademiker, S:t Petersburg. 

Ho_M, Kart Emit, Medicine kandidat. — Lakare. 

BERGROTH, FRANS HENRIK, Kyrkoherde. 

PIPPING, JOHAN FRIDOLF, Referendariesekreterare. 


1872. 


FAGERROOS, JOHAN EDVARD, Guldsmedsmastare. 
DE NOTARIS, GUISEPPE, Professor, Genua. 
BRAUN, ALEXANDER, Professor, Berlin. 

VON Post, Hampus Apo LF, Léjtnant, Ultuna. 
HOLMGREN, AvuGuUST Emil, Lektor, Stockholm. 
MEVES, WILHELM, Konservator, Stockholm. 
BocKSTROM, KARL HENRIK, Tradgardsmastare. 


SCHALIN, ZACHRIS, Studerande. — Teologie kandidat, Seminarie- 
direktor. 

HJELT, OTTO JONATHAN, Studerande. — Bankman, lakare. 

BERGROTH, OSKAR FREDRIK ARTHUR, Studerande. — _° Filosofie 
magister. 

DONNER, ANDERS SEVERIN, Studerande. — Professor i astronomi, 
Vicekansler. 

WIIK, JOHAN FREDRIK, Docent. — Professor i geologi. 

PIPPING, FREDRIK JOSEF, Protokollssekreterare. 

HJELT, EDVARD, Studerande. — Professor i kemi. Universitets- 
kansler. 

ZETTERMAN, FRIDOLF, Studerande. — Filosofie doktor. 

CYGNAEUS, GusTAF, Studerande. — Lektor, tidningsman. 


ApBERG, ANDERS KONSTANTIN, Studerande. 

DE CANDOLLE, ALPHONS, Doktor, professor, Genéve. 
ForSstTEN, Finip, Studerande. — Hofsangare. 

THESLEFF, THEODOR, Studerande. — Ldakare. 

HEINRICIUS, GUSTAF, Studerande. — Medicine professor. 
ARPPE, HUGO EBERHARD, Studerande. — Haradsskrifvare. 
LINDBERG, KARL, VIKTOR, Studerande. — Lakare. 
COLLIANDER, GOTTLIEB, Studerande. — Godsegare. 





_ 
< 


253° 
1873. 
NorpstEept, C. F. Orro, Doktor, Lund. 
BRuUSIN, OTtro, Studerande. — Kamrerare. 
WEYMARN, EDVARD GEORG, Studerande. — Lakare. 
SUCKSDORFF, RICHARD GusTaF, Studerande. — Senatskammar- 
forvandt. 
BoDEN, JOHAN ALEXANDER, Studerande. — Filosofie magister. 
OuMAN, GEORG, Studerande. — Ldakare. 
BRUNCRONA, KARI, WILHELM, Studerande. — Godsegare. 
v. WILLEBRAND, VIKTOR MATHIAS, Studerande. 
PAQUALIN, KRISTIAN HENRIK, Studerande. — Lakare. 
THORELL, TAMERLAN, Universitetsadjunkt, Upsala. 
AF SCHULTEN, AUGUST BENJAMIN, Friherre, studerande. — Docent 
i kemi. ; 
LOFMAN, OSKAR WILHELM, Studerande. — Veterinar. 
Vv. PFALER, KARL, ELIs LEONARD, Studerande. — Bankdirektor. 
ZETTERSTEDT, JOHAN EMANUEL, Lektor, J6nk6ping. 
STENBACK, JOSEF, Teknolog. — Ingenjor, arkitekt. 
LEOPOLD, CONSTANTIN, Studerande. — Ldakare. 
1874. 
VON BUNGE, ALEXANDER, Professor emeritus, Dorpat. 
BROTHERUS, ARVID HJALMAR, Studerande. 
WarREN, ELIEL JONATHAN, Studerande. — Lakare. 
(KILJANDER) KESANIEMI, LUDVIG GABRIEL, Studerande. — Semi- 
narielektor. 
WENNERSTROM, OSKAR WALFRID, Studerande. — Lakare. 
ROTHSTROM, GUSTAF IvaAR, Studerande. — Lakare. 
BRANDERS, ANDERS ADRIAN, Studerande. — Lakare. 
AstrOM, HENRIK BERNHARD, Studerande. — Bostillsinspektor. 
HEIMBURGER, WALTER FREDRIK, Studerande. — Radman. 
GROTENFELT, GusTaF, Studerande. — Professor i jordbrukslara. 
RENOVIST, HENRIK WILHEIM, Studerande. — Skollarare. 


JusLIn, AUGUST WILHELM, Studerande. — Filosofie doktor, industri- 
idkare. 

v. KREMPELHUBER, AUGUST, Doktor, Miinchen. 

Mac LACHLAN, ROBERT, Doktor, London. 

BUDDEN, EMIL, JOHANNES, Studerande. — Skolrad. 


1875. 


GENETZ, ARVID THORSTEN BIRGER, Studerande. — Lektor. 
BERGROTH, ERNST EvaLb, Studerande. — Lakare. 
FORSBLOM, KONRAD WILHELM, Studerande. 

Roos, GustaF ELis, Magister. — Ldakare. 

Faust, JOHANNES, Civilingenjor. 

JURATZKA, JAKOB, Doktor, Wien. 

MERILAINEN, PETTER, Preparator. 


PRINTZ, HERMAN ADOLF, Studerande. — Ingenjoér. 
HELENIUS, AXEL GABRIEL, Studerande. — Lakare. 
Hutt, RAGNAR, Studerande. — Docent i geografi. 


v. WRIGHT, WILHELM, Kammarjunkare, Bohuslan, Sverge. 


254 


1876. 


LINDMAN, WERNER, Studerande. — L4akare. 
NAEGELI, CARL, Professor, Miinchen. 

DAHLSTROM, KARL, Studerande. — Skollarare. 
CLEVE, FREDRIK ELIEL, Studerande. — Kyrkoherde. 
STIZENBERGER, ERNST, Doktor, Constanz. 


1877. 


BLom, E. WILLIAM, Studerande. — Jordbruksskoleladrare. 

INBERG, ISAK, Ingenjor. 

HOUGBERG, Emil, Studerande. — Lakare. 

ARRHENIUS, JOHAN ISRAEL AXEL, Studerande. — Skolrektor. 

SANDEBERG, HERMAN, L6jtnant, Stockholm. 

(KIHLMAN) KAIRAMO, ALFRED OSWALD, Studerande. — E. 0. pro- 
fessor i botanik, senator. 

(PETANDER) PETRA, AUGUST HERMAN, Studerande. — Handels- 
kemist. 


1878. 


HOLLMEN, Hans BRYNOLF, Studerande. — Notarie i Skoléfversty- 
telsen. 

JOHNSSON, JULIUS VIKTOR, Studerande. — Léakare. 

GRIPENBERG, ROBERT EDVARD, Baron, postmastare. — Chef for 
landtbruksstyrelsen. 

HEDBERG, JOHN, Forstmdastare. — Litterator. 

LILLJEBORG, WILHELM, Professor, Upsala. 

SAHLBERG, Mimi, Doktorinna. 

TIGERSTEDT, AXEI, FREDRIK, Studerande. — Ofverintendent, gods- 
agare. 

KERNER, ANTON, Professor, Innsbruck. 

SUNDMAN, NIKOLAI, Studerande. — Ldakare. 

SCHULMAN, OTTO Kart, HJALMAR, Studerande. — Ofverlarare i 
naturalhistoria. 

FLINCK, JOHAN AuGuUST, Studerande. — Filosofie kandidat, skol- 
larare. 

HALLSTEN, GUSTAF ONNI IMMANUEL, Studerande. — Ofverinspektor. 


1879. 
LAGus, ALEXANDER, Studerande. — Forstmastare. 
NORDQVIST, OSKAR FRITHIOF, Fanrik. — Byrachef (Stockholm). 
ENWALD, REINHOLD, Studerande. — Ldakare. 
BOLDT, JOHAN GEORG ROBERT, Studerande. — Lektor i natural- 
historia. 
NYKoOPP, AXEL WALDEMAR, Studerande. — Ldkare. 
HELLSTROM, FREDRIK ELIFAS, Studerande. — Ldakare. 
GRUNER, ARTHUR HERMAN SALADIN, Studerande. — Ldakare. 
SUNDMAN, GostTa. — Artist, tryckeridgare. 
WASASTJERNA, BJORN RUDOLF, Studerande. — Protokollssekrete- 
rare. 


BERGROTH, GIDEON, Ingenjor. > 





255 


1880. 


SCHUBELER, FREDRIK CHRISTIAN, Professor, Kristiania. 

ARNOLD, F. C. G., Justitierad, Miinchen. 

LUNDSTROM, AXEL N., Docent, Upsala. 

LINDFORS, PHILIP, Possessionat. 

v. BoNsDORFF, ADOLF, Friherre, studerande. — Chef fér Skolsty- 
telsens barnskyddsafdelning. 

BRAITHWAITE, ROBERT, Medicine doktor, London. 

SCHIODTE, J. G., Professor, Kjébenhavn. 

RUNEBERG, JOHAN WILHELM, Professor. 


1881. 


WALLEEN, Kart, MAGNUS MIKAEL, Friherre, studerande. — Gods- 
egare. 

KOLSTROM, THEODOR, Agronom. 

ERIKSON, EMII, REINHOLD THEODOR, Studerande. — Lakare. 

OHRNBERG, Kart, EDVARD, Studerande. — Juriskandidat. 

EHNBERG, KARI, JOHAN, Studerande. — Forstmastare. 

ALMOVIST, SIGFRID, Lektor, Stockholm. 

STENROTH, CLAS, Studerande. — Jordbrukare, emigrant. 


1882. 


SARS, GEORG OSSIAN, Professor, Kristiania. 

WALLENGREN, HANS DANIEL JOHAN, Pastor, Farhult i Skane. 
ARNELL, HAMPUS WILHELM, Lektor, J6nk6ping. 

THEEL, HJALMAR, Docent i Upsala. 

COLLET, ROBERT, Universitetsstipendiat, Kristiania. 
SCHOVEN, WILHELM MARIBO, Kandidat, Kristiania. 

SPARRE SCHNEIDER, JACOB, Konservator, Tromso. 


1883. 


V. WRIGHT, FERDINAND, Studerande. — Affadrsman. 

GRONROOS, GUSTAF HJALMAR, Studerande. — Medicine professor. 

STUXBERG, ANTON, Intendent, Goteborg. 

CEDERHOLM, WILHELM, Studerande. — Bankman. 

BoOoK, ARTUR WERNER ALEXIS, Forstmdstare. 

HAMMARSTROM, EDVARD RUDOLF, Studerande. — Lektor i natural- 
historia. 

WIKSTROM, DON ARTUR, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 

GRANBERG, PEDER WALDEMAR, Studerande. — Ldkare. 


1884. 


SEVON, OSKAR, Forstkassor. 

LILJEBLOM, SIGFRID WILHELM, Studerande. — Ldkare. 

LAUREN, WALTER ELIEL CALIxtTus, Studerande. — Apotekare, 
universitetsadjunkt. 

BACKLUND, KARL, Kronolansman. 

LOJANDER, HuGo, Farmacie studerande. — Apotekare. 

AF TENGSTROM, MaGNnus, Studerande. — Forstmastare. 

HILLEBARD, HARALD RICHARD HJALMAR, Studerande. — Lakare. 

KNABE, CARL ARNOLD, Studerande. — Lektor i naturalhistorie. 


256 


1885. 


Curist, H., Doktor, Basel. 

LINDEBERG, CARL, JOHAN, Lektor, Géteborg. 

SPOOF, WALDEMAR, Protokollssekreterare. 

OKER-BLOM, MAXIMILIAN ERNST GusTAF, Studerande. — Medicine 
_ professor. 

AF FORSELLES, ARTHUR EDVARD, Studerande. — Medicine professor. 

MAIMBERG, Emil, OTHNIEL, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 


EDGREN, KLAS KRISTIAN, Studerande. — Lakare. 
REUTER, ENZIO RAFAEL, Studerande. — Professor i zoologi. 
Botpt, CHARLES EMIL VALENTIN, Studerande. — Assistent vid 


Botaniska laboratorium. 
Poppius, KARI, ALFRED, Kollega. — Skolrektor. 
LINDBERG, BJORN, Studerande. —- Pomolog. 
BoMAN, ARTHUR, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 
LYDEN, KARI, REINHOLD, H4aradshofding. 


1886. 


SrrEn, Orro, Farmacie studerande. — Apotekare. 

SANDMAN, JONAS ALBERT, Studerande. — T. f. fiskeriinspektor. 

KARVONEN, JOHAN JAKOB, Studerande. — Generaldirektor for me- 
dicinalverket. 

Hoim, ERNST LENNART, Studerande. — Lakare. 

KAURIN, CHRISTIAN, Pastor, Jarlsberg, Norge. 

LINDEN, JOHN, Studerande. — Seminariedirektor. 

RETTIG, Eric, Studerande. — Bankdirektor. 

LEVANDER, KAARLO Marnio, Studerande. — Professor i zoologi. 

WASASTJERNA, KNUT HARALD, Studerande. — Tradgardsmastare. 

SJOSTRAND, DAVID JOHAN, Sjokapten. 

GRAEFFE, FRANS FREDRIK, Studerande. 


STOLPE, THORFINN, Studerande. — L4akare. 
GADOLIN, ALEXANDER WILHELM, Studerande. — Jurisprofessor 
(Abo). 
1887. 
PLESKE, THEODOR, Doktor, S:t Petersburg. 
BJORKSTEN, Max, Studerande. — Ldakare. 
WICHMANN, Kart, OSSIAN, Studerande. — D6fstumskollarare. 
GROHN, Emit, Studerande. 
RAMSAY, WILHELM, Filosofie kandidat. — Professor i geologi. 
FORSELL, GUSTAF WILHELM, Preparator. 
ESKELIN, KAROLINA SIDONIA, Studerande. — Lakare. 
Rosgvist, ALMA JOSEFINA, Studerande. — Ldkare. 
THUNEBERG, PAUL ALEXANDER, Studerande. — Ldakare. 
BUTzow, EMIR BERNHARD, Studerande. — Forstmastare. 
1888. 
SANDELL, GUSTAF Emil, TOBIAS, Studerande. — Ladkare. 
HANNIKAINEN, TAUNO ROBERT ALARIK, Studerande. — Ldakare. 


WARMING, EUGEN, Professor, Kjébenhavn. 
VON SEIDLITZ, GEORG, Doktor, K6nigsberg. 
VON KoTHEN, C. A., Friherre, kollegiiregistrator. 





spell, 


| ogy 


ae 


thar ua 


* 


rls 5, 


257 


ForsstROM, TOIVO JOHANNES, Studerande. — Lakare. 

HyneEn, Kart, HARALD OSKAR, Studerande. — Lédrare i natural- 
historia. 

WALLGREN, AXEL LEONARD, Studerande. — Medicine professor. 

‘WESTERLUND, AULIS, Studerande. — Skollarare. 

‘SAHLGREN, AXEL THEODOR, Studerande. — Skolrektor. 


1889. 
“DE LA CHAPELLE, ALBERT HENRIK, Friherre, studerande. — Ldkare,. 
BERGROTH, IvaR OSSIAN, Studerande. — Folkskoleinspektor. 
LINDBERG, HARALD, Lyceist. — Kustos vid Botaniska museum. 
BATALIN, ALEXANDER, Professor, S:t Petersburg. 
LAITINEN, TAAVI, Studerande. — Generaldirektér f6r medicinal- 

verket. 
1890. 


RRENVALL, KLAS TORSTEN GuSTAF, Studerande. — Lektor i natural- 
historia. 

-Krox, Tu. O. B. N., Adjunkt, Stockholm. 

HERLIN, UNO RAFAEL, Filosofie kandidat. — Filosofie doktor, forst- 
mastare. 

BrLomroos, EVERT EMANUEL, Studerande. — Emigrant. 

Roos, VIKTOR JEDIDJAH ALFRED, Filosofie magister. — Skolrektor. 

“MONTELL, JusTUS Exias, Studerande. — Forstmastare. 


1891. 


-EPPELSHEIM, EDUARD, Doktor, Germersheim (Bayern). 
_AMINOFF, IvAR, Studerande. — Godsegare. 
RINGBOM, LARS IvAR, Studerande. — Ldkare. 


SSTENROOS, KARL, Emir, Studerande. — Ofverlarare i naturalhistoria. 


NORDENSKIOLD, NILS ERIK, Studerande. — Docent i zoologi. 
StupD, ERNST, Provisor. 


-MURBECK, SVANTE, Docent,- Upsala. 


KECKMAN, CHARLES Emil, Studerande. — Folkskolelarare. 
ROSBERG, JOHAN EVERT, Filosofie magister. — Professor i geografi. 
THERMAN, ERNST ARNOLD, Studerande. — Ldakare. 
“THESLEFF, ARTUR, Studerande. — Zigenarforskare. 

1892. 
“VON HAARTMAN, MIKAEL, Studerande. — Forstmastare. 


PALMGREN, GOsTA, Studerande. — Féredragande vid Krigsministeriet. 
SSTJERNVALL, HUGO JOHAN FREDRIK, Studerande. — Kronolansman. 


-HirN, Kart ENGELBERT, Studerande. — Ldarare i naturalhistoria. 
LIMPRICHT, K. Gustav, Doktor, Breslau. 
NyHoLMm, Emit, TEopoR, Studerande. — Forstmdastare. 
“OLSSON, PEHR HJALMAR, Studerande. — Tidningsman, professor i 
Amerika. 
1893. 
TEGENGREN, ERNST GusTaF, Studerande. — Lektor i matematik. 
_DE SELYS-LONGCHAMPS, EDMOND, Baron, senator, Liége. Heders- 
ledamot. 


Uy 


258 

(Borc) Krvizinna, VAINO GABRIEL, Studerande. — Lektor i natur- 
vetenskaperna. 

IVERUS, JOHAN EDVARD D:son, Doktor. — Musei-intendent i Lovisa. 

HORNBORG, OSKAR ALARIK, Studerande. — Lakare. 


1894. 


FLAHAULT, CHARLES, Professor, Montpellier. 
GRILL, CLAES, Kapten, Stockholm. 


Porprpius, ROBERT BERTIL, Studerande. — Kustos vid Zoologiska 
museum. 

AF HALLSTROM, JOHANNES ALGOTH, Studerande. — Larare i kemi- 

KETO, EDVARD, Filosofie magister. — Apotekare. 

WEGELIUS, KARI, JALMAR RAFAEL, Studerande. — Lakare. 

spay eae LirRo, JOHAN Ivar, Studerande. — Professor i botanik 
(Abo). 


HALLSTROM, EVA ELISABETH, Filosofie kandidat. — Gift MOLTESEN. 
SUNDVIK, ERNST EDVARD, Professor. 
AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOFFER, Professor, Stockholm. 


1895. 


LONNBOHM, OSKAR ANDERS FERDINAND, Filosofie kandidat. — 
Folkskoleinspektor. 

LAMPA, SVEN, Konservator, Stockholm. 

STOCKMANN, Kart, Konsul. 

FROSTERUS, SIGURD Emit, Studerande. 

CAJANDER, KARI, ALEXANDER, Rektor. 


LANG, Kart, GuSTAF WILHELM, Studerande. — Forstmastare. 

WESTERLUND, CARL, AGARDH, Medicine doktor, Ronneby (Sverge). 

ELMGREN, ELIN AUGUSTA, Medicine studerande. — Ldakare. 

SULANEN, JOHAN VIKTOR, Filosofie magister. — Seminariedirektor. 

STENBERG, KAARLO HERMAN, Studerande. — Filosofie magister. 

LUTHER, ALEXANDER FERDINAND, Studerande. — E. o. professor i 
zoologi. 


GRANIT, ARTHUR WILHELM, Studerande, forstmastare. 


1896. 


EKSTROM, JOHAN EMIL, Forstmastare. 

HAVREN, ERNST FREDRIK, Studerande. — Filosofie doktor, amanuens. 
WAHLBERG, ERIK ARTHUR, Studerande. — Skollarare. 
RANTANIEMI, PEKKA AAPPO, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 
FONTELL, KARI, WILHELM, Studerande. — Lektor i naturalhistoria- 
NORDLING, ELIS. — Posttjansteman. 


1896. 


CREPIN, FRANCOIS, Direktor, Bruxelles, Hedersledamot. 
ENGLER, ADOLF, Professor, Berlin, Hedersledamot. 
NaATHORST, ALFRED G., Professor, Stockholm, Hedersledamot.. 
Russow, E., Professor, Dorpat, Hedersledamot. 

BRAUER, FR., Professor, Wien, Hedersledamot. 

MoEBIuS, K., Professor, Berlin, Hedersledamot. 


+ bee ie 


er 


Phe Ai ee pick & <a 


259 


MEINERT, FREDERIK WILHELM AvuGuST, Doktor, K6penhamn, 
Hedersledamot. 

STAUDINGER, OYTto, Doktor, Blasewitz, Hedersledamot. 

DRUDE, O., Professor, Dresden, Korresponderande ledamot. 

V. WETTSTEIN, RICHARD, Professor, Prag, Korresponderande ledamot. 

KOEPPEN, FR. TH., Bibliotekarie, S:t Petersburg, Korresponderande 
ledamot. 

Korscuinsky, S., Adjunkt, St. Petersburg, Korresponderande 
ledamot. 

Gost, Cur., Professor, St. Petersburg, Korresponderande ledamot. 

ANDERSSON, GUNNAR, Doktor, Stockholm, Korresponderande le- 
damot. 

DAHISTED?T, Huco, Doktor, Stockholm, Korresponderande ledamot. 

DRESSER, HENRY E., M:r, London, Korresponderande ledamot. 

WarnstorF, CuH., Larare, Neu-Ruppin, Korresponderande ledamot. 

Morawitz, F. F., Doktor, St. Petersburg, Korresponderande le- 
damot. 

SHARP, Davip, Doktor, Cambridge, Korresponderande ledamot. 

REITTER, EDMUND, Doktor, Paskall, Korresponderande ledamot. 

ADLERZ, G., Doktor, Sundsvall, Korresponderande ledamot. 

CZARNECKI, ANDREAS SIGISMUND, Studerande. — Forstmastare. 

CAJANDER, AIMO KAARLO, Studerande. — Professor i skogssk6tsel. 

STEN, AXEL, Provisor. Apotekare. 

AF HALLSTROM, EDVARD JOHANNES GABRIEL, Studerande. — Forst- 





mastare. 

JAGERSKIOLD, LEONARD’ AXEL, Doktor, Upsala, Korresponderande 
ledamot. 

SCHNEIDER, GuIDO, Doktor, St. Petersburg, Korresponderande 
ledamot. 


NoORDLING, XENOFON WILLEHAD, Guvernementssekreterare. 
ALCENIUS, OTTO ALFRED, Lektor. 


1897. 


SEGERCRANTZ, W., Studerande. — Bankdirektor. 

STAHLBERG, BENJAMIN, Filosofie magister. — Skollarare. 

ELFVING, Kart, OSKAR, Studerande. — Forstmastare. 

FEDERLEY, HARRY, Studerande. — Docent i zoologi. 

SODERMAN, HEIKKI, Studerande. —- Borgmdastare. 

ARO, JOHAN Emi, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 

JARVvI, Torvo HENRIK, Studerande.— Ofverdirektér i Fiskeristyrelsen. 

(SILFVENIUS) SILTALA, ANTITI JOHANNES, Studerande. — Docent i 
zoologi. 

(AXELSON) LINNANIEMI, WALTER MIKAEL, Studerande. — Professor 
i zoologi (Abo). 

KOSONEN, OLAVI ALBIN, Studerande. — Ldkare. 

SUNDVIK, Opo, Studerande. — Ldakare. 

GRANFELT, HJALMAR, Studerande. — Advokat. 

LEINBERG, ARTHUR, Studerande. — Prast. 


1898. 


Kranck, Huco, Studerande. — Lektor i naturalhistoria, 
Gapp, PEHR ADOLF, Studerande. — Tandlakare. 


260 


SUCKSDORFF, JEAN, Provisor. — Apotekare. 

LYDECKEN, JALMARI LUDVIG, Studerande. — Lakare. 

SAHLBERG, HANS FERDINAND, Studerande. — Ingenjor. 
ENWALD, Kurt HENRIK, Studerande. — Lektor i naturalhistoria. 
LEIVISKA, ItvARI GABRIEL, Studerande. — E. o. professor i geografi. 
WESELOFF, WASILI, Studerande. — Lakare. 

IvANITSKI, N. A., Stadssekreterare, Petrosavodsk, Korresponderande 


ledamot. 
KLINGE, JOHANNES, Doktor, St. Petersburg, Korresponderande 
ledamot. 
1899. 
DAHLBERG, RAGNAR REINHOLD, Student. — Biblioteksamanuens. 
FRIEDRICHSEN, K., Apotekare, Hoyer (Slesvig), Korresponderande 
ledamot. 
PALMGREN, ALVAR, Student. — Docent i botanik. 
KROGER, AARO WERNER, Student. — Ldakare. 
NYBERG, KARL, Student. — Ldakare. 
ODENVALL, Karl EvALD HAMILKAR, Filosofie kandidat. — Filo- 
sofie magister. 
RENVALL, GERHARD, Student. — Ldkare. 
PALMGREN, RoLF, Student. — Intendent. 
1900. 
HALLSTROM, Kart, HERMAN, Student. — Seminarielektor. 
WEURLANDER, MARTIN WALFRID, Student. — Filosofie magister. 
BJORKENHEIM, CARL GustaF, Student. — Godsegare. 
KLINGSTEDT, FREDRIK WALDEMAR, Student. — Kemist. 
JANTUNEN, PEKKA, Student. — Affarsman. 
NORDBERG, SETH, Student. —— Forstmastare. 
BRONING, JOHAN CARI,-ALEXANDER, Student. — Veterinar. 
NATUNEN, KARL WILLIAM, Student. 
WECKSELL, JOHAN AUGUST, Student. — Redaktionssekreterare. 
KROGERUS, ROLF, Student. — Skolrektor. 
WELLENIUS, OTTO HENRIK, Student. — Lakare. 
Norpstrom, AKE, Student. — Lektor i naturalhistoria. 
PYLKKANEN, WERNER, Student. — Folkskolelarare. 
LESCHE, Brutus, Student. — Forstmastare. 
BoHNHOF, Huco, Herr. — Farmare i Amerika. 
1901. 
SUNDBERG, CARL GUSTAF JARL, Student. — Lakare. 
WAHLSTROM, GUSTAF ALEXANDER, Student. — Medicine kandidat. 
BACKMAN, ALBIN LENNART, Student. — Filosofie doktor, forst- 
mastare. 


WASENIUS, ERNST, Tandlakare. 


1902. 


STAHLBERG, VIHTORI ALFRED, Student. — Skollarare. 
RUOTSALAINEN, ARMAS, Student. — Lakare. 
WARTIAINEN, IvAR Maratas, Student. — Folkskolelarare. 


ee Oe ae 


—S— ee eS ee 


Oe ee es ee we 


261 


AHNGER, CONSTANTIN, Ingenjér i Ashabad, Korresponderande le- 
damot. 

NILSson, ALBERT, Lektor, Stockholm, Korresponderande ledamot. 

Norpovist, HARALD Oscar, Student. — Filosofie doktor (Sverige). 

(SAHLBERG) SAALAS, UNIO, Student. — Docent i forstentomologi. 

RAMSAY, ARTHUR, Student. — Godsegare. 

FABRITIUS, GUSTAF REINHOLD, Provinciallakare. 

FABRITIUS, GUNNAR, Student. — Ingenjor. 

FoRSIUS, RUNAR, Student. — Lakare. 


1903. 


KnrpowitscH, N., Professor, St. Petersburg, Korresponderande 
ledamot. 

JACOBSSOHN, GEORG, D:r, S:t Petersburg, Korresponderande ledamot. 

Sonia, ALPo AATTO, Student. 

BucH, HANS ROBERT VIKTOR, Student. — Amanuens vid Botaniska 
museum. 

RENVALL, AUGUST VOLMAR, Student. — Filosofie doktor, forstman. 

HOGMAN, LAURA LypIA Lovisa, Student. — Gift WECKSELL. 

GRONDAL, OSCAR ALVAR, J4arnvagsbokhallare. 

FORSELL, ARVID LEONARD, Student. — Lektor i naturalhistoria. 





SUTOIN, KONSTANTIN, Student. — Filosofie kandidat. 


1904. 


MUNSTERHJELM, ELIN VEGA, Student. — Gift HOLMBERG. 

MUNSTERHJELM, TORSTEN KARL, Forstkonduktor. 

GRONBLOM, HJALMAR THORWALD, Student. — Affarsman. 

WEGELIUS, AXEI, GABRIEL, Student. — Filosofie magister, larare 
i naturalhistoria. 

KARSTEN, P. A., Professor, Hedersledamot. 

VON FRENCKELL, GUNNAR, Studerande. — Privatier. 

SZLAN, TH., Professor, Hedersledamot. 

RANCKEN, HOLGER FREYVID, Studerande. — Filosofie doktor, bo- 
tanist vid Mosskulturféreningen. 

SUOMALAINEN, ELIAS WEIKKO, Studerande. — Lektor i natural- 
historia. 


1905. 


KEso, ALMA AMANDA, Studerande. — Filosofie magister, larare i 
naturalhistoria. 

GRANO, JOHANNES GABRIEL, Studerande. — Professor i geografi 
(Dorpat). 

(NYMAN) ENSIO, BERNHARD ARMAS, Studerande. — Lektor i natu- 
ralhistoria. 

FREY, KARL HJALMAR RICHARD, Studerande. — Museiamanuens. 

(SORSAKOSKI) LINDBLAD, ONNI, Preparator. 

(BUDDEN) VALIKANGAS, ILMARI, Studerande. — T.f. kustos vid 
Zoologiska museum. 

(KJALDSTROM) KaLtio, LARS JOoSEF, Studerande. — Ldakare. 

GOTTBERG, HUGO ALARIK, Studerande. — Tandlakare. 

LINDSTROM, ADOLF WILHELM, Referendariesekreterare. 


262 


1906. 
HELLE, LAURI TEODOR, Filosofie magister. — Lektor i natural- 
historia. 
TEGENGREN, JACOB, Folkhégskoleférestandare. 
BJORKENHEIM, RAFAEL, Filosofie magister. — Forstmastare. 
EKMAN, GUNNAR, Studerande. — Docent i zoologi. 
NyYStTROM, ANSELM, Prost. 
TUOMINEN, JUHO VIKTORINUS KusTaA, Studerande. — Seminarie- 
lektor. 
1907. 


FLORSTROM, BRUNO, Gymuastiklarare. 
ERIKSSON, TEODOR, Ingenior. 

PEKKOLA, W. Studerande. — Forskningsresande. 
BRANDER, VIKTOR, Ofverste. 

BRANDER, OSKAR, Stationsinspektor. 


BROFELDT, PEKKA, Studerande. — Fiskerirad. 
BRENNER, WIDAR MAGNUS, Studerande. — Docent i botanik. 
1908. 

HOLMBERG, KUNO, Telegrafist. — Jarnvagstjansteman. 

JAASKELAINEN, VILJO, Studerande. — Bitradande fiskerirad. 

KOPONEN, JUHANA SAMULI WALDEMAR, Studerande. — Seminarie- 
lektor. 

LINKOLA, KAARL,O, Studerande. — Docent i botanik. 

H&cCGSTROM, HaALvAR ADAM, Studerande. — Medicine kandidat. 


VON ESSEN, CARL, LENNART, Studerande. 
WUORENTAUS, YRJO, Studerande. 


WALLENIUS, ISAK, Studerande, fiskeri-instruktor. —— Assessor i 
Fiskeristyrelsen. 

PEKKARINEN, JUHO, Folkskolelarare. 

EHRSTROM, KARI, ERIK JOHANNES, Studerande. — Amanuens vid 


Zoologiska museum. 
LINDForRS, AXEL, Stationsinspektor. 
HIRSCHMANN, NIKOLAI, Herr. 
CEDERHVARF, REINHOLD, Herr. — Jarnvagstjansteman. 


1909. 


OSHANIN, W., Statsrad, St. Petersburg, Korresponderande ledamot. 

RupDoLPH, Huco, Handlande. 

HAGMAN, NILS, Studerande. — Godsegare (Skane). 

PULKKINEN, ANTTI, Studerande. — Filosofie kandidat, skollarare. 

REMMLER, FRITZ, Studerande. — Godsegare. 

GOTTBERG, GUNNAR, Filosofie kandidat. — Bitradande fiskerirad. 

AIRAKSINEN, KALLE, Studerande. — ForstmAstare. 

ENDERLEIN, GUNTHER, Doktor, Stettin, Korresponderande medlem. 

SJOSTEDT, YNGVE, Professor, Stockholm, Korresponderande medlem. 

ERICSSON, BERNHARD, Forstm4stare. 

MUNSTERHJELM, Lupvic, Herr. — Redaktor. 

MERIKALLIO, EINARI FREDRIK, Studerande. — Filosofie magister, 
skollarare. 


263 


WAHLBECK, WALTER, Abnormskolelarare. 

JoHANssoN, NANDoR, Studerande. — Separatist. 

TOIVONEN, DAGMAR, Studerande. — Gift VALIKANGAS. 

MARTENS, VERA, Studerande. — Filosofie magister, larare i natu- 
ralhistoria. 

HERMONEN, EEvA, Studerande. — Filosofie magister, larare i na- 
turalhistoria. 


1910. 


SKOTTSBERG, CARL, Docent, Upsala, Korresponderande medlem. 

EHRMAN, ERIK WILHELM, Studerande. — Skollarare. 

HELLEVAARA, EINARI ENGELBERT, Studerande. — Fiskerirad. 

SALOVAARA, HANNES ADOLF, Studerande. — Lyceilektor. 

HANNINEN, KAaryo, Filosofie kandidat. — Filosofie doktor, skol- 
larare. 

ERONEN, AINA OIvA ONNI, Filosofie kandidat. — Gift KANNISTO. 

HuvuMONEN, Marti EEMELI, Studerande. — Filosofie kandidat, larare 
i naturvetenskaperna. 

KORVENKONTIO, VALIO ARMAS, Amanuens vid Zoologiska museum. 


VALLE, KAARLO JOHANNES, Studerande. — Filosofie magister. 

BREMER, CARL GEORG, Kommunallakare. 

HELLEN, WOLTER EDVARD, Studerande. — Museiamanuens. 

OKER-BLOM, EDGAR ALEXANDER, Studerande. — Affarsman. 

TIGERSTEDT, CARL GUSTAF LuDVIG, Studerande. — Landthushallare. 

ARVONEN, MARIA KATARINA, Studerande. — Filosofie magister, 
larare i naturvetenskaperna. 

KoxKxko, VAINO VinHO, Studerande. — Bankdirektor. 

LINDSTROM, EDIT VILHELMINA, Froéken. — Bitrade vid Botaniska 
museum, 

MARKLUND, GEORG GUNNAR, Studerande. — Filosofie magister, 
skollarare. 

RUORANEN, AAPRAHAM RIKHARD, Filosofie kandidat. — Lektor i 
naturalhistoria. 

STROM, INGA ESTER VoLGA, Froken. — Gift OFVERLUND. 

1911. 


STENIUS, GUNNAR, Arkitekt. 

ASCHAN, KARI, MARTIN WOLDEMAR, Studerande. — Filosofie magister. 
SALOKAS, MAar?t?tr ANTERO, Studerande. — Skollarare. 

JURVELIUS, BJORN ALFONS, Farmaciestuderande. 


JARVINEN, VIHTORI HESEKIEL, Studerande. — Seminarielektor. 
HEIKINHEIMO, VAING ALEKSANTERI, Studerande. — Filosofie kan- 
didat. 


HIntTIKKA, Torvo JuHO, Studerande. — Assistent. 

MANNER, J. F., Pastor. 

Wrro, AMANDA JOSEFIINA, Studerande. — Gift EskorLAa. 

‘CCOLLANDER, PAUL, RUNAR, Studerande. — Filosofie doktor. 

KOSKIMIES, MIKAEL RUDOLF, Studerande. — Affarsman. 

HinpEN, KAARLO ARMAS IMMANUEL, Studerande. — Lakare. 

MUNSTERHJELM, GUSTAF RICHARD, Filosofie magister. — Filosofie 
doktor, skollarare. 

PONTAN-MUNSTERHJELM, EBBA MariA, Fru. — Lyceilektor. 


a> 


264 


JOHANSSON, KARL, LEONARD, Studerande. — Affarsman. 
RASANEN, VELI JOHANNES PAAVO BARTHOLOMEUS, Studerande. — 
Filosofie magister, skollarare. 


1912. 
MUNCK, LENNART, Verkl. statsrad. 
OBLOM, ALFRED FRANCIS, Studerande. — Skollarare. 


BROTHERUS, WILFRID EUGEN, Medicine kandidat. 

NORRLIN, JOHAN PETER, Professor emeritus, Hedersledamot. 
SNELLMAN, JOHANNES, Artist. 

SALMENLINNA, SUNE SAMULI, Studerande. — Filosofie magister_ 
LONNFORS, FRANS, Studerande. — Filosofie magister. 

SoRSIUS, IRMER, Studerande. — Jagarkapten. 

NYBERGH, TORSTEN WILHELM, Studerande. — Skolldrare. 


1913. 


SERNANDER, RUTGER, Professor, Upsala, Korresponderande le- 
damot. 

BASTMAN, HELMI AMANDA, Studerande. — Gift RIKKONEN. 

FINNILA, CARI, JOHAN, Studerande. —- Amanuens vid Zoologiska 
museum. 

HILDEN, KAARLO THORSTEN OSKAR, Studerande. — Professor vid 
Kauppakorkeakoulu. 

OxrscH, Kart, LENNART, Studerande. — Ofversteléjtnant. 

WarREN, Harry IrMaArRI, Studerande. — Mosskulturforeningens. 
botanist. 

KROHN, VAINO JULIUS SAKARI, Studerande. — Filosofie magister. 

EKMAN, SVEN, Lektor, Korresponderande ledamot. 

WASENIUS, ADOLF FERDINAND, Studerande. — Filosofie magister- 

KarI, KAARLO KALERVO, Studerande. — Jagarkapten. 

JARNEFELT, HEIKKI ARVID, Studerande. — Filosofie magister. 

KEKONI, KAARLO HEIKKI, Studerande. — Jagarmajor. 


1914. 


TANNER, VAINO, Statsgeolog. — Diplomat. 

LINDQVIST, EITEL EDGAR EGRON, Studerande. — Affarsman. 

WAHLBERG, HERMAN JOHANNES, Studerande. — Lakare. 

PESOLA, VILHO ALEKSANTERI, Studerande. — Filosofie magister. 

METSAVAINIO, KAARLO HENRIK IMMANUEL, Studerande. —Skollarare. 

NYBERG, FRANS Ernar, Studerande. — Léakare. 

KuJALA, VILHO ViLJo, Studerande. — Filosofie magister. 

CLAYVHILLS, THOMAS HARALD, Studerande. — Forstmastare. 

KOTILAINEN, Mauno, Studerande. — Assistent vid Mosskultur- 
foreningen. 

NYBERG, THYRA, Fru, Doktorinna. 


1915. é 
GRONBLAD, RoLF LEO, Studerande. — Tandlakare. 
SAHLBERG, SIGURD, Filosofie magister. — Seminarielektor- % 


SEPPALA, VAING AATU, Filosofie magister. — Godsegare. 


inl’ REF ee — 


fone 


doe ts 


* Wie 


Peo. so .¢ 
ee 


265 


KArRKI, EINO ANTERO, Studerande. — Samskolef6restandare. 

HORNBORG, Vi1Ljo, Filosofie magister. — Skollarare. 

LAKARI, OIVA JOHANNES, Filosofie magister. —- Forstmastare. 

TANTTU, ANTTI, Filosofie kandidat. —- Forstmdastare. 

HEIKINHEIMO, OLLI, Filosofie magister. — Forstmastare, t.f. pro- 
fessor. 

KITUNEN, EEMELI, Studerande. — Forestandare f6r statens frd- 
kontrollanstalt. 

PALMEN, JOHAN AXEL, Professor emeritus, Hedersledamot, 

HUKKINEN, YRJO, Filosofie magister. — Assistent. 

KIVENHEIMO, VIKTOR JALMARI, Filosofie magister. —- Seminarie- 
lektor. ‘ 

HortTLING, Ivar, Filosofie doktor. 

Laurin, AKE, Filosofie magister. — Skollarare. 

TERASVUORI, KAARLO, Filosofie magister. —- Professor i Dorpat. 


VALMARI, JOHANNES, Filosofie doktor. 


1916. 


CEDERCREU’TZ, CARL, Friherre, Studerande. 
IDMAN, GuSTAF RUDOLF, Medicinalrad. 


CANTELL, SULO JOHANNES, Filosofie kandidat. —- Tekniker. 
ANDERSIN, GRETA, Filosofie magister. — Privatskolelararinna. 
MEURMAN, MAuRI OLAVI, Studerande. — Filosofie magister. 
PIPPING, ERIK, Studerande. — Filosofie magister. 

SAURAMO, MARTTI RUFUS, Filosofie kandidat. — Filosofie licentiat. 
AUER, VAINO, Studerande. — Filosofie doktor, assistent. 
HAGGMAN, FRANS ERIK LENNART, Studerande. — Folkskolelarare. 
SEGERSTRALE, CURT OLov, Studerande. 

OHMAN, EINAR Harry, Studerande. — Filosofie kandidat. 


PousaR, VOLTER, Herr, Bankman. 

WASASTJERNA, AXEL, Haradshofding. 

WASASTJERNA, AGDA, Fru. 

NEDERSTROM, PAAvo, Filosofie kandidat. — Lektor i naturalhistoria. 
ABT, VELI KURT RURIK, Studerande. 


OLANDER, AARNE ILMARI, Studerande. — Assistent vid Fiskeri- 
foreningen. 

LINDBERG, HAKAN, Studerande. 

SuNTOLA, SrpPI, Filosofie kandidat. — Assessor i Medicinalstyrelsen. 

MYRBERG, KARI, WILHELM, Studerande. — Artilleriléjtnant. 


THUNEBERG, ERIK, Studerande. 


1917. 


NORRLIN, HinMA EvELiIna, Professorska. 

NORRLIN, AINO SIVEA, Froéken. 

IDMAN, GOstTA, Medicine doktor. 

KYVYHKYNEN, OLLI, Pastor, larare. 

ANDERSSON, ANNA, Filosofie magister. — Ldararinna. 
STRANDBERG, Lyp1A, Filosofie magister. — Lararinna. 
PETTERSSON, Bror, Studerande. 

LOFOVIST, EERO, Studerande. 

LOFGREN, O., Bokhandelsférestandare. 

EKLUND, OLE, Studerande. 


266 


HinpEN, InmMari, Studerande. — Forstmastare. 

NvyLUND, OSKAR, Studerande. — Filosofie kandidat, skollarare. 

LAGSTROM, HUGO BERNHARD, Studerande. 

NorDMAN, GUNNAR OYTO, Studerande. 

v. BONSDORFF, HJALMAR, Studerande. 

THUNEBERG, A., Ingenjor. 

LINDBERG, Karu, Forstingenjor. 

SaxEn, UNO, Filosofie doktor. 

LINKOLA, ANNA, Fru. 

FABRICIUS, OLE, Studerande. 

HALLBERG, Mauritz, Statsrad. 

LUNDMARK, ELIS ERLAND, Studerande. — Filosofie magister. 

LinpMaN, C. A.M., Professor i Stockholm, Korresponderande ledamot. 

JOHANSSON, KARL, Laroverksadjunkt, Visby. Korresponderande 
ledamot, 

WESENBERG-LUND, C., Filosofie doktor, Hilleréd (Danmark), Kor- 
responderande ledamot. 

OSTENFELD, C. H., Museums inspektér, Kébenhavn, Korresponde- 
tande ledamot. 


1918. 
TENNBERG, HAKAN, Studerande. 
PUOLANNE, MIELO, Medicine licentiat. — Tandlakare. 


FAZER, KARL, Fabrikor. 

STENIJ, SIGRID AUGUSTA GUNILLA, Studerande. 

HILDEN, InMarRI, Studerande. 

ELFVING, RABBE, Studerande. 

SAMUELSSON, GUNNAR, Docent i Uppsala, Korresponderande ledamot. 
REUTER, ALLAN, Forstmastare. 

ILVESSALO, LAuRI, Filosofie magister. — Forstmastare. 
ILVESSALO, YRJO, Filosofie magister. — Forstmastare. 

LUKKALA, OSKARI JALMARI, Filosofie magister. — Forstmastare. 
MULTAMAKI, SULO EEmtL, Filosofie magister. — Forstmastare. 
Forsius, EILER, Studerande. 

GEITLIN, BERTEL, Filosofie magister. 

NYBERG, VorMAR, Bankdirektor. 

JUSELIUS, MATHILDA, Fru. 

SyDANHEIMO, Marv??TlI, Studerande. 

ROSENBROJER, TORSTEN HJALMAR, Forstmastare. ~ 
FINNILA, CARI, JOHAN, Direktor. 
FINNILA, ELISABETH, Fru. 


. 


1919. 


Kajava, YRJO HENRIK, Medicine och kirurgie doktor, docent. 

SAULI, JOHN O7ro, Filosofie magister. 

-OLSONI, OLOF BORJE ALGOT, Studerande. 

Botpt, Marcir, Studerande. 

KARPPANEN, Marti, Artist. 

YLONEN, PEKKA, Filosofie magister. 
VON BoNSDORFF, AXEL, Medicine doktor. 
LINDBERG, PAR HARALD, Studerande. 
Kuusamo, Kaario, Studerande. 
TERASVUORI, JAAKKO ARMO, Studerande. 


267 


BROTHERUS, VIKTOR FERDINAND, Filosofie doktor, Hedersledamot. 
HJELT, ALBERT HJALMAR, Filosofie doktor, Hedersledamot. 
CoLLiIn, ALBERT, Ingeni6r. 

BRUUN, ERIK, Studerande. 

Listo, JAAKKO, Studerande. 

ForTELIUS, OLOF, Studerande. 

KARVONEN, VILJO, Studerande. 

BERGER, ROLF Erar, Studerande. 

SALTIN, ERIK, Studerande. 

CARPELAN, JARL Orro CaAsIMIR, Studerande. 

PITKANEN, OLLI, Studerande. 

VAPPULA, Nu,0 AKSELI, Studerande. — Filosofie kandidat. 
MALLING, ALICE ENID Elina, Studerande. 

FAGERLUND, DELI ELEONORA, Studerande. 

LINGONBLAD, BIRGER, Kronolénsman. 


1920. 
ERIKSSON, LypIA ELISE, Studerande. — Filosofie kandidat. 
HELLEN, Mary, Fru. 
ASCHAN, BERTEL, Studerande. — Filosofie kandidat. 
Ratnio, AARNE JAKOB PEHR, Studerande 
LAPPALAINEN, HANNA, Filosofie kandidat. — Filosofie doktor, 
apotekare. 


SUNDSTROM, KURT ERIK, Studerande. 

KLINGSTEDT, HorGER, Studerande. 

ULVINEN, ARVI, Studerande. 

SALTZMAN, HANNA, Fro6ken. 

SANDSTROM, KARI, VAINO FRIDOLF, Studerande. 

ROIVAINEN, HEIKKI, Studerande. 

KANERVA, NiILo RUDOLF, Studerande. 

LUNDSTROM, FELIX ROBERT, Studerande. — Filosofie kandidat. 
QUARNSTROM, EINAR, Doktor. 

PORKKA, OSMO HANNU, Studerande. 


1921. 


PARVELA, AUGUST ARMAS, Lektor. 

SANDMAN, ALBERT, Forstmdastare. 

HJELT, HEDwic, Doktorinna. 

PALMGREN, Marpa, Doktorinna. 

HaAGFors, ELIEL AUGUST MARTIN, Studerande. 

NORDMAN, ADOLF FREDRIK, Studerande. 

HAGLUND, PAuL, Medicine kandidat. 

FLODERUS, BJORN, Docent, Ofverlakare, Stockholm, Korresponde- 
tande ledamot. 

STEFFANSSON, RICHARD, Provisor. 

VALLE, OTTO FERDINAND, Studerande. 

CALONIUS, INGMAR, Studerande. 

LINDFORS, JARL, Studerande. 

BLOMGREN, PEHR, Studerande. 

BOOK, ALBERT THEODOR, Lektor. 

BECKER, THEODOR, Stadtbaurath, Liegnitz. Hedersledamot. 


268 


AURIVILLIUS, CHRISTOFFER, Professor D:r, Stockholm. MHeders- 
ledamot. 

HorvAtu, GEzA, Professor D:r., Budapest. Hedersledamot. 

ZSCHOKKE, FRIEDRICH, Professor D:r, Basel. Hedersledamot. 

CONWEN’TZ, Huco, Professor D:r, Berlin. Hedersledamot. 

WARMING, EUGEN, Professor D:r, K6penhamn. MHedersledamot. 

WETTSTEIN, RICHARD, RITTER VON WESTERSHEIM, Professor D:r, 
Wien. Hedersledamot. 

DRUDE, Oscar, Professor D:r, Dresden. Hedersledamot. 

ALMOUIST, SIGFRID, Lektor, Stockholm. Hedersledamot. 

WILLE, JOHAN NorRDAI, FISCHER, Professor D:r, Kristiania. He- 
dersledamot. 

LONNBERG, EINAR, Professor D:r, Stockholm. Korresponderande 
medlem. 

TULLGREN, ALBERT, Professor D:r, Stockholm. Korresponderande 
medlem. 

PETERSEN, CARI, GEORG JOHAN, D:r, Képenhamn. Korresponde- 
rande medlem. 

ESBEN-PETERSEN, P., Hr., Silkeborg (Danmark). Korresponde- 
rande medlem. 

DAHL, FRIEDRICH, Professor D:r, Berlin. Korresponderande medlem. 

Epwarps, J. W., M:r., London. Korresponderande medlem. 

BEzz1, Mario, Professor D:r, Torino. Korresponderande medlem. 

ZAHLBRUCKNER, ALEXANDER, Professor D:r, Wien. Korresponde- 
tande medlem. 

DIELS, LupWIG, Professor, D:r, Berlin. Korresponderande medlem. 

TANSLEY, ARTHUR GEORGE, University Lecturer on Botany, Cam- 
bridge. Korresponderande medlem. 

HOLMBOE, JENS, Professor, D:r, Bergen. Korresponderande medlem. 

BIRGER, SELIM, D:r, Stockholm. -Korresponderande medlem. 

CLEVE-EULER, ASTRID, D:r, Fru, Stockholm. Korresponderande 
medlem. 

Hacstr6M, JOHAN Oskar, Kyrkoherde, Wester Emtervik (Sverige). 
Korresponderande medlem. 

ELFVING, FREDRIK EMIL WOLMAR. Professor. Hedersledamot. 

KAIRAMO, ALFRED OSWAID, Senator. Hedersledamot. 

ARRHENIUS, JOHAN ISRAEL AXEL, Skolrektor. Hedersledamot. 

NoRDOVIST, OSKAR FRITHIOF, Byrachef. Hedersledamot. 

BERGROTH, ERNST EVALD, Provinciallakare. Hedersledamot. 


IX. Register till medlemsforteckningen. 


Inhemska medlemmar. 


mbt. V. K. R.\16. 
Adlercreutz, T. EK. A. R. 38. 
Aejmeleus, J. F. 49. 
Aejmelzeus, N. 30. 
Aejmelé, C. 22. 
Agricola, B. B. 36. 
Agricola, C. R. 32. 
Agricola, J. G. 36. 
Agricola, S. R. 36. 
Ahlberg, M. A. 33. 
Ahlberg, R. 43. 
PAIGE, Co] 32: 
Ahlmark, M. 35. 
Ahilqvist, J. G. 32. 
Ahlqvist, K. H. 22. 
Ablstedt, A. Ll. 25. 
Ahblstedt, C. G. 33. 
Ahlstedt, J. E. 22. 
Ahlstedt, N. C. 32. 
Ahilstubbe, L. I. 35. 
Abrenberg, C. W. 30. 
Airaksinen, K. 09. 
Akiander, M. 34. 
Alcenius, F. W. 33. 
Alcenius, C. A. 46. 
Alcenius, J. J. 25. 
Alcenius, J. W. 46. 
Alcenius, O. A. 96. 
Alftan, A. 39. 
Alftan B. W. 36. 
Alfthan, J. 49. 
Allén, C. W. F. 46. 
Alopeus, D. 37. 
Alopeus, M. E. 32. 
Aminoff, G. F. 37. 
Aminoff, G. 26. 
Aminoff, I., 91. 
Andelin, E. J. 50. 
Andersin, G. 16. 
Andersson. A. 17. 
Antell, S. H. 36. 
Appelberg, J. G. 33. 
Appelgrén, C. 31. 


Arckenholtz, G. L. 39. 
Argelander, F. W. A. 32. 
Arnell, H. E. 30. 
Arnell, L. 43. 

Aro, J. E: 97: 

Arppe; A. 2B. 37. 
Arppe, A. E. 69. 

Arp pen ba t,0 72. 
Arppe, N. E. 60. 
Arrhenius, A., 77, 1921. 
Arrhenius, C. J. 46. 
Arvonen, M. K. to. 
Aschan, B. 20. 
Aschan, C. A. 48. 
Aschan, K. H. 29. 
Aschan, K. M. W. 11. 
Ascholin, J. 22. 
ASpyG. 120: 

Asp, G. A. 56. 

Asp, K. H. 29. 
Aspelin, E. F. 60. 
Aspelund, C. E. 46. 
Astenius, A. W. 40. 
Auer, V. 16. 

Avellan, C. A. 31. 
Avellan, C. F. 37. 
Avellan, Ch. 36. 
Avellan, E. 51. 
Avellan, F. W. 31. 
Axelson, W. M. 97. 


Backman, A. L. or. 
Backman, C. 30. 
Backman, H. 59. 
Backman, S. J. 22. 
Bastman, H. A. 13. 
Behr, C. 39. 
Becker, A. v. 50. 
Becker; FJ. W. 39: 
Belejeff, I. 45. 
Berg, F. W. 40. 
Bergbom, J. E. 48. 
Bergenheim, EH. 22. 


Bergenheim, J. 38. 


Berger, R. E. 19. 
Bergroth, C. E. 36. 
Bergroth, E. E., 75, 192. 
Bergroth, F. H. 71. 
Bergroth, G., 79. 
Bergroth, I. O. 89. 
Bergroth, J. E. 50. 
Bergroth, O. A. 75. 
Bergstedt, K. A. 70. 
Bergstrom, K. 71. 
Bjorkenheim, C. G. oo. 
Bjorkenheim R. 06.: 
Bjorkman, C. I. 35. 
Bjorkstén, B. U. 37. 
Bjorkstén, J. I. 69. 
Bjorkstén J. J. 24. 
Bjorkstén, M. 87. 
Blank, J. F. 29. 
Blom, E. W. 77. 
Blomgren, P. 1921. 
Blomqvist, A. G. 59. 
Blomroos, E. go. 
Bloum, D. C. 33. 
Blafield, B. G. E. 34. 
Blafield, C..O. J. 42. 
Blafield, E. W. 48. 
Blafield, G. A. 34. 
Blafield, K. G. R. 34. 
Bockstro6m, K. H. 72. 
Bodén, A. E. 37. 
Bodény JrnAs7 3: 
Boehm, G. E. 60. 
Boehm, J. L. 61. 
Bohm, S. F. 34. 
Bonhof, H. oo. 
Bohring, J. L. 35. 
Boije, A. E. 36. 
Boije, G. R. 34. 
Boldt, Ch. E. V. 85. 
Boldt je Rey 42. 
Boldt, M. 19. 

Boldt, R. 79. 


270 


Boman, A. 85. 
Boman, A. 45. 
Bomansson, C. A. 63. 
Bomansson, J. O. 63. 
Bomberg, J. 49. 
Bonsdorff, A. v. 80. 
Bonsdorff A. v. 19. 
Bonsdorff, C. R. 31. 


Bonsdorff, E. J. E. 59. 
Bonsdorff, KE. J. W. 63. 


Bonsdorff, E. J. 26. 
Bonsdorff, E. N. 24. 
Bonsdorff, G. v. 31. 
Bonsdorff, H. v. 17. 
Bonsdorff, H. E. v. 


Bonsdorff, P. A. v. 
Borenius, A. lL. 66. 
Borenius, H. G. 50. 
Borg, A. G. 30. 
Borg, C. G. 47. 
Borg, F. A. 26. 
Borg, G. 22. 

Borg, V. 93. 


Borgenstrom, K. A. 29. 


Borgstr6m, H. 43. 
Borgstr6m, H. 46. 
Borgstrom, J. 24. 
Born, |C, hE jsve: 42% 
Bom, . Vi, Meivies2: 
Bostrom, J. P. 40. 
Boucht, A. R. 22. 
Boxstr6m, W. 30. 
Branders, A. A. 74. 
Brander, A. EH. 61. 
Brander, E. F. 37. 
Brander, O. 07. 
Brander, V. 07. 
Bremer, C. G. 10. 
BLeMeL \in32: 
Bremer, W. L. 35. 


Brenner, M. M. W. 63. 


Brenner, O. B. 69. 
Brenner, W. M. 07. 
Brofeldt, P. 07. 
Brotherus, A. Hj. 74. 
Brotherus, W. E. 12. 
Brotherus, V. F. 67. 
Briining, J. C. A. oo. 
Brummer, C. G. 35. 
Brummer, F. W. 21. 


Bruncrona, K. W. 73. 
Brunér, E. J. W. af. 35. 


Branou, C. PY C37. 
Brunstrom, R. 61. 


47: 
Bonsdorff, J. G. v. 35. 
29. 


Brusin, O. R. 49. 
Brusin. O. 73. 
Bruun, E. 19. 
Buch) H.R: V.103. 
Buddén, E. J. 74. 
Buddén, I. 05. 
Biitzoff, A. 36. 
Biitzow, E. B. 87. 
Backer, A. 51. 
Backlund, K. 84. 
Backvall, P. A. 70. 
Backer; '\C. C,.22: 


. Boningh, G. F. v. 32. 


Book, A. Th. 1921. 
Book, A. V. A. 83. 


Cadenius, C. W. 37. 
Cajan,, J bs 35. 
Cajander, A. H. 66. 
Cajander, A. K. 96. 
Cajander, I. 33. 
Cajander, K. A. 95. 
Cajander, V. L. 59. 
Cajander, Z. 45. 
Cajanus, J. A. 38. 
Caloander, A. 30. 
Caloander, L. 42. 
Calonius, I. 1921. 
Calonius, J. H. 31. 
Candelin, Ly. 50. 
Cannelin, G. 39. 
Cantell, S. J. 16. 
Canthy Grebe 48: 
Carger vA Gaz 
Carger, E. 42. 
Carget. Hi. 35- 
Carlenius, O. A. J. 67. 
Carpelan, J. O. C.1 
Castrén, E. 30. 
Castrén, M. 22. 
Cavonius, G. A. 38. 
Cedercreutz, C. 16. 
Cederhvarf, K. R. 08. 
Cedervald, A. v. 34. 
Cedervaller, C. R. 32. 
Christiersson, F. 29. 
Chydenius, A. H. 48. 
Chydenius, A. J. 37. 


Chydenius, C. E. J. 56. 


Chydenius, J. J. 53- 
Chydenius, J. R. 56. 
Clasen, A. T. 43. 
Clasen, F. L. 50. 
Clayhills; =i. (4s 
Cleve, F. E. 76. 


Cleve, Z. J. 47. 
Collan, A. 37. 
Collan, A. 46. 
Collan, C. 33. 
Collan, F. 37. 
Collan, J. 59. 
Collander, P. R. 11. 
Collander, P. 71. 
Colliander, G. 72. 
Collin, A. 19. 
Collin, K. 68. 
Collin, O. 69. 
Creutz, C. M. 44. 
Crohns, A. 48. 
Crohns, E. A. 34. 
Crusell, C. M. 32. 
Crusell, G. S. 29. 
Cygneeus, A. R. 34. 
Cygneus, F. 29. 
Cygneus, G. 72. 
Cygneus, J. 34. 
Cygneus, P. A. 40. 
Cygneus, U. 30. 
Czarnecki, A. S. 96. 


Dahl, A. G. 31. 

Dahl, O. E. 33. 

Dahl, S. Ha3z- 
Dahlbeck, S. P. 45. 
Dahlberg, R. R. 99. 
Dahlstrom, K. 76. 
Dammert, A. W. 21. 
Dammert, A. G. W. 51. 
de Besche, G. 38. 

de Besche, G. 35. 

de la Chapelle, A. F. 39. 
de la Chapelle, A. F. R. 37. 
de la Chapelle, A. H. 89. 
de la Chapelle, C. V. 39. 
de la Chapelle, F. R. 35. 
Deutsch, H. 22. 
Domander, A. G. 70. 
Donner, A. S. 72. 
Dreilich, J. A. 29. 
Duncker, D. J. E. 59. 
Du Rietz, F. T. W. 48. 


Eberhardt, K. H. 67. 
Edelheim, P. H. 38. 
Edgrén, C. J. 37. 
Edgrén, J. 22. 
Edgren, K. K. 85. 
Edman, M. L. 44. 
Ehnberg, A. 68. 
Ehnberg, K. J. 81. 


AEE 








Ehrman, E. W. 10. 
Ehrnrooth, G. 40. 
Ehrstrém, A. J. E. 40. 
Ebrstrom, C. G. 44. 
Ebrstr6m, C. R. 26. 
Ehrstr6ém, G. E. 35. 
Ehrstr6m, K. E. J. 08. 
Ehrstrém, O. W. 35. 
ik R. 49. 

Ekebom, C. F. 39. 
Ekelund, C. E. 35. 
Ekelund, G. A. 38. 
Eklund, O. 17. 
Ekman, F. J. 29. 
Ekman, G. 06. 
Ekman, S. 13. 
Ekstrom, C. A. 45. 
Ekstrom, J. E. 96. 
Ekvall, J. W. 49. 


Elfving, F. E. W. 70, 1921. 


Elfving, I. 59. 
Elfving, J. F. 2 
Elfving, K. O. 97. 
Elfving, R. 18. 
Elgh, W. 35. 
Elmgren, E. A. 95. 
Elmgrén, E. J. 68. 
Elmgrén, S. G. 44. 
Emeleus, F. E. 45. 
Eneberg, I. R. 22. 


Enehjelm, A. G. af. 32. 
Enehjelm, C. EH. af. 34. 
Enehjelm, G. E. af. 34. 


Engel, C. Ly. 35. 
Engel, C. A. 306. 
Engstrém, O. I., 71. 
Ensio, B. A. 05. 
Enwald, K. H. 98. 
Enwald, R. 79. 
Ericsson, B. 09. 
Hricsson, C. T. 07. 
ipsikson, 2. RL. 81 
Eriksson, L. E. 20. 


Eronen, A. O. O. S. Io. 


Ervast, H. 35. 
Ervast, H. 35. 
Ervast, P. 34. 
Ervast, P. A. 36. 
Eskelin, K. S. 87. 
Hssen, C. G. v. 40. 
Hssen C. Ly. v. 08. 
Essen, J. A. v. 39. 
Essen, M. v. 70. 
Estlander, J. A. 49 
Etholén, A. 38. 


Etholén, J. 32. 
Europaeus, M. A. 71. 


Fabricius, O. 17. 
Fabritius, G. 02. 
Fabritius, G. R. 02. 
Fagerlund, D. E. 19. 
Fagerlund, L. W. 71. 
Fagerroos, J. E. 72. 
Fahlander, A. 22. 
Fahlander, L. 36. 
Falck, O. W. 35. 
Balek iP) B26 
Falele Po }-"46: 
Balck, Vi Die 25. 
Fattenborg, W. 50. 
Faust, J. 75. 
Favorin, A. V. 35. 
Fazer, K. 18. 
Federley, A. 32. 
Federley, B. 37. 
Bederley) iC: Bs 47. 
Rederley, Hs 97: 
Fellman, J. 21. 
Fellman, N. I. 61. 
Feodoroff, N. 59. 
Fieandt, E. 03. 
Fieandt, R. M. v. 44. 
Finelius, C. A. 41. 
Finér, C. G. 49. 
Finér, E. 34. 
Finkenberg, A. 36. 
Finnander, Z. 48. 
Binnla Cey. 103: 
Finnila, C. J. 18. 
Finnila, E. 18. 
Fischer, K. 67. 
Flinck, J. A. 78. 
Flodin, F. 48. 
Blorinyys i 22" 
Florin, 22507 20. 
Florstr6m, B. 07. 
Fock, R. G. 29. 
Fogelholm, K. G. 57. 
Fontell, H. O. 53. 
Fontell, K. W. 96. 
Forsberg, C. M. 48. 
Forsblom, K. W. 75. 


Forselles, A. E. af, 85. 


Forsell, A. I. 03. 
Forsius, C. F. 50. 
Forsius, C. H. 37. 
Forsius, E. 18. 
Forsius, G. H. 36. 
Porsius, 12 1. 


274 


Forsius, R. 02. 
Forsman, G. J. 22. 
Forsman, O. W. 33. 
Forsman, W. 21. 
Forssell, G. W. 87. 
Forssman, C. S. 50. 
Forssman, K. H. 22. 
Forssman, C. S. 39. 
Forssman, W. 39. 
Forsstr6m, T. J. 88. 
Forsten, A. W. 68. 
Forstén, CFV Ww. 35: 
Forstén, C. J. 38. 
Forstén, G. F. 36. 
Forsteny Jj Au 35: 
Forstén, F. 72. 
Forstén, L. 43. 
Forstén, T. 43. 
Fortelius, O. I9. 
Frankenhauser, F. C. 39: 
Franzén, F. 50. 
Franzén, J. 35. 
Frenckell, F. W. 41. 
Frenckell, J. C. 35. 
Frenckell, J. C. 34. 
Frenckell, O. R. 42. 
Frenckell G. v. 04. 
Freudenthal, G. W. 31.. 
Frey, K. H. R. 05. 
Friberg, J. G. 36. 
Fridén, A. S. 24. 
Friman, J. A. 39. 
Frosterus, A. 27. 
Frosterus, A. W. 46. 
Frosterus, B. 27. 
Frosterus, J. C. EH. 50. 
Frosterus, J. G. 46. 
Frosterus, R. W. 35. 
Frosterus, S. E. 95. 
Furuhjelm, A E. a 
Furuhjelm, S. K. J. 


Gadde Ay 3. 
Gadd, C. F. 35. 
Gadd, J. M. 54. 
Gadd, P. A. 98. 
Gadelli, F. 4o. 
Gadolin, A. W. 86. 
Gadolin, N. A. 29. 
Gahmberg, R. O. 36. 
Geitlin, B. 18. 
Geitlin, G. 26. 
Gellman, I. 38. 
Genetz, A. Th. B. 75. 
Geschwindt, R. 41. 


272 


Gestrin, J. H. 24. 
Gottberg, G. 09. 
Gottberg, H. A. 05. 
Gottlund, C. A. 38. 
-Graeffe, F. F. 86. 
Grahn, O. F. 27. 
Granberg, F. 50. 
‘Granberg, P. W. 83.. 
Granbom, F. 35. 
Granfelt, A. E. 32. 
Granfelt, A. F. 33. 
Granfelt, C. G. 34. 
Granfelt, C. G. A. 34. 
Granfelt, H. 97. 
Granholm, J. 26. 
-Granit, A. W. 95. 
‘Granstedt, A. F. 38. 
-Grano, J. G. 05. 
Grefberg, W. 63. 
Greeflé, H. A. 49. 
‘Gripenberg, K. 34. 
-Gripenberg, R. E. 78. 
Grotenfelt, G. 74. 


-Groundstroem, J. L. N. 48. 


-Grunér, A. H. S. 79. 
‘Graberg, G. A. 49. 
‘Grohn, E. 87. 
-Gronberg, A. F. 38. 
‘Gronberg, J. 34. 
Gronblad, J. E. A. 44. 
Gronblad, R. L. 15. 
-Gronblom, H. T. 04. 
Grondahl, O. A. 03. 
“Groneqvist, C. A. 21. 
Gronfeldt, G. W. 47. 
Gronlund, C. 22. 
-Gronlund, E. J. 35. 
Grénroos, Hj. 83. 
‘Gronvik, E. 1. 65. 
‘Gustafsson, C. 42. 
Gyldén, N. A. 34. 
‘G66s, J. W. 36. 


Haartman, C. D. v. 33. 


Haartman, C. F. G. v. 37. 


Haartman, C. F. 33. 
Haartman, L. G. v. 40. 
Haartman, M. v. 92. 
Hackman, J. F. 43. 
Hackzell, J. M. 38. 
Hagelstam, J. A. 50. 


Hagfors, E. A. M. 1921. 


Hagman, N. og. 
Haglund, P. 1921. 
Hallberg, M. 17. 


Hallsten, G. O. I. 78. 
Hallsten, J. A. 50. 
Hammarstrom, E. R. 83. 


Hannikainen, T. R. A. 88. 


Hartman, G. R. 31. 
Hartman, F. E. E. 55. 
Hartvall, C. V. 50. 
Hartvall, V. 30. 
Hausen, R. T. 69. 
Hedberg, F. G. 30. 
Hedberg, J. 78. 
Hedstrom, G. 70. 
Heikel, A. 59. 
Heikel; A. A. 67: 
Heikel, A. T. 49. 
Heikel, H. 24. 
Heikinheimo, O. 15. 
Heikinheimo, V. A. II. 
Heimbirger, L. F. 48. 
Heimbiirger, W. F. 74. 
Heinricius, G. 72. 
Heinricius, J. J. 31. 
Helander, A. 47. 
Helander, C. J. 38. 
Helenius, A. G. 75. 
Helle) 4,2 T4066 
Hellén, M. 20. 
Hellén, W. E. to. 
Hellenius, C. 31. 
Hellenius, C. 33. 
Hellens, C. N. v. 29. 
Hellens, L. G. v. 36. 
Hellevaara, E. E. 10. 
Hermonen, E. 09. 
Hellstedt, S. A. 38. 
Hellstrém, F. 43. 
Hellstrém, F. E. 79. 
Helsingius, C. O. 35. 
Helsingius, G. F. 35. 
Helsingius, H. E. 39. 
Helsingius, J. C. 39. 
Herlin, R. go. 
Hermansson, R. F. 62. 
Hertell, G. K. 69. 
Hertzberg, F. 35. 
Heurlin, N. 35. 
Heurlin, W. af. 47. 
Hidén, I. 18. 
Hildén,.C. 45. 
Hilden; iG. #8. 37: 
Hildén, I. 17. 
Baldén 2K. A. Ey xa: 
Hildén, K. T..O. 13. 
Hillebard, H. 84. 
Hintikka, T. J. 11. 


Hipping, A. J. 26. 
Hipping, A. W. 38. 
Hirn; cA. Ee s7 5. 
Hirn G27; 

ith: Kesh ig2: 
Hising, C. G. 36. 


Hisinger, E. V. E. 48. 


Hijelt,; | Az EE -69: 
Hjelt, C. W. 42. 
Hjelt, Ch. L. 36. 
Hjelt, E. 72. 

Hyelt, Hi.r920- 
Hijelt, K. F. K. 65. 
Hjelt, O. E. A. 4o. 
Hijelt; OF |a72: 
Hjertman, A. J. 22. 
Hjarne, G. 37. 
Hoeckert, A. B. 40. 
Hollmén, H. B. 78. 
Holm, E. L. 86. 
Holy ])-.A. 22: 
Holm, K. E. 71. 
Holmberg, H. J. 32. 
Holmberg, J. G. 35. 
Holmberg, J. R. 39. 
Holmberg, K. 08. 


Holmstrém, B. G. 33. 


Holmstrom, C. 37. 
Holst, M. 44. 
Holsti, R. I. 42. 
Homén, G. W. 22. 
Homeén, J. F. 21. 
Homeén, Ll. 21. 
Hongelin, J. EH. 31. 
Hongelin, M. 4o. 


Hornborg, A. M. C. 35. 


Hornborg, O. A. 93. 
Hornborg, V. 15. 
Hortling, I. 15. 
Hougberg, EK. 77. 
Hougberg, J. M. 43. 
Hukkinen, Y. 15. 
Hult, R: 75. 
Hultin, A. 46. 
Hummel, A. D. 32. 
Hummelin, J. E. 39. 
Hummelin, J. V. 33. 


Huumonen, M. E. tro. 


Hydén, J. M. 39. 
Hynén, K. H. O. 88. 
Hardh. A. A. 70. 
Hardh, J. G. 59. 


Haggman, F. E. L. 16. 


Haggroth, C. L. 38. 


Haggstrém, H. A. 08. 


—* 


Pie Btn fei 








‘Hallstrom, C. G. 45. 
HAllstrém, E. E. 94. 
HAallstrém, af E. J. 96." 
HAllstr6ém, G. A. af. 45. 
Hallstrém, G. E. af. 49. 
HAllstrém, G. G. 30. 
Hallstr6m, H. 36. 
Hallstr6m, H. G. 59. 
Hallstrém, J. A. af. 94. 
Hallstr6m, K. A. 71. 
Hallstrém, K. B. oo. 
Hallstrém, S. T. 45. 

- Hanninen, K. ro. 
Hayrén, E. F. 96. 
Hoglund, A. M. 27. 
Hogman, L. L. L. 03. 


Idestam. G. 30. 
Idestam, J. F. O. 47. 
Idestam, K. F. 60. 
Idman, C. G. 34. 
Idman, F. F. 35. 
Idman, G. 17. 
Idman, N. 22. 
Adman, N. J. W. 29. 
Idman, R. 16. 
Ilmoni, I. 22. 
Ilvessalo, L. 18. 
Ilvessalo, Y. 18. 
Inberg, I. 77. 
Inberg, K. E. 61. 
Indrenius, E. 35. 
Ingelius, A. G. 44. 
Ingelius, C. J. 32. 
Ingelius, E. H. J. 71. 
Ingelius, N. V. 36. 
Ingelius, O. F. 32. 
Ingman, B. W. 23. 
Ingman, E. A. 49. 
Ingman. E. E. 68. 
Ithimeeus, P. 64. 
Iverus, J. E. 93. 


Jantunen, P. oo. 
Johansson, K. 17. 
Johansson, K. L. 11. 
Johansson, N. 09. 
Johnsson, K. F. 36. 
Johnsson, J. 29. 
Johnsson, J. V. 78. 
ppuimd, 5. 29. 
Julin, J. 29. 
_ Jung, C. J. 32. 
une. ji. A. 22. 
Jungberg, A. M. 30. 


Jurva, P. 66. 
Jurvelin, F. W. 43. 
Jurvelius, B. A. 11. 
Juselius, A. F. 66. 
Juselius, M. 18. 
Juslin, A. W. 74. 
Juslin, J. EB. 71. 
Jagerhorn, B. G. 33. 
Jagerhorn, J. R. 32. 
Jagerhorn, L. R. 34. 
Jarnefelt, H. A. 13. 
Jarviy bs HO O72 
jidtvinen® Verne re 
Jaaskeladinen, V. 08. 


Kairamo, A. O. 77, 1921. 


Kajava, Y. H. fo. 
Kalm, M. 21. 

Kalm, T. E. 50. 
Kaltio, L. J. 05. 
Kanerva, N. R. 20. 
Kari E3: 
Karppanen, M. 19. 
Karsten, P. A. 59, 04. 
Karvonen, J. J. 86. 
Karvonen, V. 19. 
Keckman, Ch. E. 91. 
Keckman, J. A. 47. 
Keckman, K. N. 34. 
Kekoni, G. 36. 
Kekoni, G. W. 40. 
Kekoni, K. H. 13. 
Kellander, A. F. 42. 
Kellgrén, A. 35. 
Kellgrén, H. A. A. 41. 
Kepplerus, A. F. 32. 
Keso, A. A. 05. 
Keto, E. 94. 


Kihlman, A. O. 77, 1921. 


Kiljander, L. G. 74. 
Kingelin, A. 34. 
Kingelin, E. 59. 
Kingelin, K. J. 59. 
Kiseleff, N. 39. 
Kitunen, FE. 15. 
Kivenheimo, V. J. 15. 
Kivilinna, V. 93. 
Kjellman, M. 64. 
Kjaldstrém, L. J. 05. 
Klercker, C. N. af. 39. 
Klick, K. v. 34. 
Klingstedt, F. W. oo. 
Klingstedt, H. 20. 
Klinkowstr6m, O. W. 34. 
Knabe, C. A. 84. 


273 


Knorring, C. E. v. 39. 
Knorring, BK. C. E. v. 68. 
Knorring, F. P. v. 32. 
Kokko, V. V. to. 
Kolstré6m, E. 25. 
Kolstro6m, M. A. 25. 
Kolstr6m, M. 22. 
Kolstré6m, T. 81. 
Koponen, J. S. W. 08. 
Korvenkontio, V. A. Io. 
Koskimies, M. R. 11. 
Kosonen, O. A. 97. 
Kostileff, A. 46. 
Kothen, C. A. v. 88. 
Kothen, G. v. 37. 
Kothen, M. F. v. 35. 
Kotilainen, M. 14. 
Kranck, R. 51. 
Kranck. A. 52. 
Kranck. H. 98. 
Krogerus, R. 00. 
Krohn, J. Ll. F. 54. 
Krohn, lL. A. 57. 
Krohn, W. J. S. 13. 
Krook. J. G. 38. 
Krueger, K. N. A. 65. 
Kruskopf, N. C. 40. 
Kruskopf, P. A. 31. 
Kroger, A. W. 99. 
Kubhlberg, S. 44. 
Kujala, V. V. 14. - 
Kullhem, H. A. 63. 
Kurtén, U. A. 67. 
Kusmin, N. 34. 
Kuusamo, K. 19. 
Kyyhkynen, O. 17. 
Kahlman, F. E. 42. 
Kahlman, G. A. 42. 
Kahlman, G. F. 42. 
Kear et) BeAr 15 


Lackstr6m, E. F. 66. 
Lagstrom, H. B. 17. 
Lagus, A. 79. 

Lagus, F. W. 29. 
Lagus, K. F. 47. 
Lagus, R. 47. 
Laitinen, T. 89. 
Lakari, O. J. 15. 
Lampén, J. C. 50. 
Tang, B. A. 72. 
Lange, J. G. 36. 
Langell, E. W. 39. 
Langenskiéld, C. F. T. 30. 
Langenskidld, A. G. 34. 


18 


274 


Langenskidld, A. G. 34. 
Lappalainen, H. 20. 
Laurell, A. A. 31. 
Laurell, A. F. 30. 
Laurell, G. 34. 
Laurén, W. E. C. 84. 
Laurén, L. L. 42. 
Laurin, N. A. 47. 
Laurin, N. J. 63. 
Laurin, A. 15. 

Le Bell, F. A. 37. 
Lehrberg, C. F. 37. 
Leinberg, A. 97. 
Leinberg, C. G. 51. 
Leiviska, I. G. 98. 
Lennberg, G. 45. 
Leopold, C. 43. 
Leopold, C. 73. 
Leopold, J. 24. 
Lesche, B. oo. 
Lethin, J. U. 39. 
Levander, K. M. 86. 
Levison, C. 44. 
Lignell, P. A. 41. 
Lignell, N. K. 29. 
Liljeblom, S. W. 84. 
Liljebrunn, K. 39. 
Liljedal, A. 30. 
Liljenstrand, A. W. 39. 
Lilius, A. M. 34. 
Lilius, C. E. 29. 

alle: BELO: 22: 

Lille; €. W. 41. 
Lillstr6m, C. A. 38 
Limon, C. M. 32. 
Lindberg, B. 85. 
Lindberg, F. W. 57. 
Lindberg, H. 16. 
Lindberg, H. 89. 
Lindberg, K. V. 72. 
Lindberg, K. 17. 
Lindberg, P. H. 19. 
Lindberg, S. O. 62. 
Lindblad, J. A. 70. 
Lindblad, O. 05. 
Lindeberg, C. W. 38. 
Lindeback, F. W. 22. 
Lindemark, J. M. 31. 
Lindel6of, L. L. 66. 
Lindén, J. 86. 
Lindeqvist, C. H. 21. 
Lindeqvist, G. 34. 
Linder, C. 30. 
Lindfors, A. 33. 
Lindfors, A. 08. 


Lindfors, C. F. 50. 
Lindfors, J. 1921. 
Lindfors, A. G. 23. 
Lindfors, F. G. 59. 
Lindfors, M. J. 32. 
Lindforss, P. Ph. 23. 
Lindforss, Ph. 80. 
Lindh, A. 37. 

Lindh, D. 23. 
Lindholm, C. J. 41. 
Lindman, W. 76. 
Lindroth, J. I. 94. 
Lindstedt, G. A. 35. 
Lindstr6m, A. W. 05. 
Lindstr6m, E. V. 10. 
Lindstr6m, G. I. 48. 
Lindstrém, K. L. 40. 
Lindqvist, E. E. E. 14. 
Lingonblad, B. 19. 
Linkola, A. 17. 
Linkola, K. 08. 
Linnaniemi, W. M. 97. 
Linsén, A. L. 54. 
Linsén, J. G. 32. 
Liro, J. I. 94. 

Listo, J. 19. 
Lohman, A. 37. 
Lohrman, BE. B. 42. 
Lojander, H. 84. 
Longstrém, B. S. 49. 
Lucander, J. W. 22. 
Lukkala, O. J. 18. 
Lund, N. A. 22. 
Lund, N. 46. 
Lundahl, C. 34. 
Lundahl, G. 30. 
Lundahl, J. F. 39. 
Lundell, A. 24. 
Lundenius, C. G. 22. 
Lundman, Aug. 47. 
Lundmark, E. E. 17. 
Lundmark, P. 34. 
Lundstrém, F. R. 20. 
Lundstr6m, K. A. 65. 
Luther, A. 95. 
Lydecken, J. L. 98. 
Lydén, K. R. 85. 
Lang, K. G. W. 95. 
Langstrom, H. 22. 
Lofgrén, C. E. L. 48. 
Lofgren, O. 17. 
Lofman, O. W. 73. 
Lofqvist, E. 17. 
Lonegrén, F. I. 40. 
Lénnbohm, O. A. F. 95. 


Lonnfors, F. 12. 
Lonnrot, E. 32. 
Lonnroth, N. A. 29. 


Malin, N. U. 44. 
Malling, A. E. E. ro. 
Malmberg, A. J. 66. 
Malmberg, B. G. J. 50. 
Malmberg, E. A. 85. 
Malmborg, C. A. W. 43. 
Malmgrén, A. J. 56. 
Malmgrén, C. P. 56. 
Manner, J. F. 11. 
Mannerheim, C. G. 21. 
Marelius, C. J. 49. 
Marklund, G. G. io. 
Martens, V. 09. 
Martin, O. W. 39. 
Matheizen, T. 42. 
Mechelin, G. J. 24. 
Mechelin, H. A. 32. 
Meinander, G. 71. 
Meinander, J. 37. 
Melart, C. F. 50. 
Melart, F. 30. 
Melartin, E. G. 29. 
Me.artin, F. N. 29. 
Mellin, A. G. 35. 
Mellin, C. R. 30. 
Mellin, G. A. 34. 
Merikallio, E. F. 09. 
Merildinen, P. 75. 
Mether, A. J. 24. 
Metsavainio, K. H. I. 14. 
Mickwitz, H. J. 62. 
Moberg, Ad. 50. 
Moberg, K. A. 59. 
Modéen, A. E. 37. 
Moilanen, J. 59. 
Molander, C. H. 36. 
Molander, P. F. 59. 
Molin, G. N. 22. 
Montell, J. E. 90. 
Montgomery, E. 37. 
Montin, A. 29. 
Montin, R. W. 31. 
Multamaki, S. E. 18. 
Munck, J. R. 56. 
Munck. L. 12. 
Munsterhjelm, E. V. 04. 
Munsterhjelm, G. R. II. 
Munsterhjelm, L. 09. 
Munsterhjelm, T. K. 04. 
Myrberg, K. V. 16. 
Myrberg, W. 46. 


Speysets.t- 


_ Maklin, F. W. 43. 
_ Moller, C. G. 29. 


Moller, C. J. 50. 


, 
Nassokin, O. C. T. 50. 
Natunen, K. W. oo. 


-_ Nederstr6m, P. 16. 


_ Neovius, C. A. 50. 


Neovius, T. F. 54. 


_ Neovius, W. E. 50. 


Fy 


Nervander, B. F. W. 29. 
Nervander, E. F. 59. 
Nervander, J. J. 21. 
Nervander, J. H. E. 47. 
Niklander, E. 51. 
Niklander, J. G. 62. 
Nordberg, S. oo. 
Nordenskidld, E. or. 
Nordenskiold, N. 30. 


Nordenskidld, N. A. E. 57. 


Nordenskiéld, N. K. 71. 


_ Nordenstam, J. M. 48. 


_ Nyberg, 


Nordenstedt, N. 47. 
Nordensvan, G. 33. 
Nordensvan, G. G. 33. 
Nordling, E. 96. 
Nordling, X. W. 
Nordman, A. F. 
Nordman, G. O. 
Nordman, O. A. 
Nordman, B. 34. 
Nordmann, A. v. 21. 
Nordqvist, H. O. 02. 
Nordqvist, M. 56. 
Nordqvist, O. F. 79, 1921. 
Nordstrém, A. oo. 
Nordvik, B. A. 37. 
Nordstr6m,J. J. 21. 
Norrlin, A. S. 17. 
Norrlin, H. E. 17. 
WNortlin, J. P. 63, 192t. 
Norrmén, O. 22. 
Nottbeck, W. v. 47. 
Nummelin, J. 38. 
Nyberg, B. A. 64. 
Nyberg, E. 39. 

Nyberg, F. E. 14. 
Nyberg, J. 32. 

Nyberg, J. J. 29. 
Nyberg, K. to. 

patrak 

Nyberg, V. 18. 


96. 
1g2t. 
TG. 
32. 


Be Nybergh, T. W. 12. 


wD 


Nyholm, E. T. 92. 
Nykopp, A. W. 79. 


Nykopp, C. G. 27. 
Nylander, A. 47. 
Nylander, A. A. 43. 
Nylander, A. E. 48. 
Nylander, B. F. 48. 
Nylander, F. 37. 
Nylander, W. 41. 
Nylenius, C. 48. 
Nylund, O. 17. 
Nyman, B. A. 05. 
Nyman, J. 22. 
Nystrom, A. 49. 
Nystrom, A. 06. 


Oberg, J. F. 37. 
Odenwall, K. E. H. 19. 
Oesch, K. JL. 13. 
Oker-Blom, E. A. ro. 
Oker-Blom, M. E. G. 85. 
Olander, A. I. 16. 
Ollberg, U. 22. 

Olsoni, F. I. 53. 

Olsoni, O. B. A. 1g. 
Olsson, P. Hj. 92. 
Orion, C. 69. 
Orrstrom, A. J. 34. 
Otta,jre34: 


Pacius, F. 42. 
Palander, G. F. 33. 
Palmén, J. A. 65. 
Palmén, J. Ph. 29. 
Palmgren, A. 99. 
Palmgren, G. 92. 
Palmgren, M. 1921. 
Palmgren, R. 19. 
Palmlof, G. 43. 
Paqualin, K. H. 73. 
Paqvalin, K. R. 65. 
Parvela, A. A. 1921. 
Passelberg, G. 48. 
Pekkarinen, J. 08. 
Pekkola, W. 07. 
Pentzin, I. 50. 
Perander, H. G. 43. 
Pesola, V. A. 14. 
Pesonius, A. A. 30 
Petander (Petra), 
Pettersson, B. 17. 
Pfaler, C. F. v. 49. 
Pfaler, K. E. Ly. v: 73. 
Pipping, E. 16. 
Pipping, F. J. 72. 
Pipping, F. W. 34. 
Bipping, Jib. 71: 


ELST: 


275 


Pipping, J. W. 35. 
Pippingskjold, A. 29. 
Pippingskjold, J. J. 21. 
Pitkanen, O. 19. 
Planman, EF. O. 30. 
Polviander, J. J. 22. 
Polviander, F. J. 43. 
Pontan-Munsterhjelm E. 
M. Il. 
Poppius, C. G. 36. 
Poppius, D. H. 44. 
Poppius, K. A. 85. 
Poppius, R. B. 94. 
Porkka, O. H. 20. 
Pousar, V. 16. 
Printz beeAve7 5. 
Procopé, A. F. 68. 
Prytz, ais 20 
Prytz. Ws O237e 
Pulkkinen, A. 09. 
Puolanne, M. 18. 
Pylkkanen, W. oo. 


Ovarnstr6m, E. 20. 
Ovist, C. J. 49. 


Rabbe; BiBy 22. 
Rabbey rs j22r 
Rahm; Jj" Ji. 38: 
Rainio, A. J. 20. 
Ramsay, A. 02. 
Ramsay, A. G. 56. 
Ramsay, A. W. 45. 
Ramsay, C. A. 35. 
Ramsay, W. 87. 
Rancken, H. F. 04. 
Rancken, J. O. I. 46. 
Rantaniemi, P. A. 96. 
Regnell, C. W. 49. 
Rein, G. 34. 
Reinholm, H. A. 41. 
Reinius, J. F. 22. 
Relander, E. O. 41. 
Remmler, F. 09. 
Renqvist, H. W. 74. 
Renvall, A. V. 03. 
Renvall, G. 19. 
Renvall, K. T. G. go. 
Renvall, R. A. 51. 
Renvall, R. 69. 
Renvall, T. T. 40. 
Rettig, E. 86. 
Reuter, A. 18. 
Reuter, A. M. 54. 
Reuter, E. 85. 


276 


Reuter, E. T. F. 49. 
Reuter, O. M. 66. © 
Richter, C. F. 37. 
Riddelin, C. J. 34. 
Rindell, G. U. 29. 
Ringbom, C. A. 47. 
Ringbom, R. R. 31. 
Ringbom, I. W. 57. 
Ringbom L,. I. 91. 
Roivainen, H. 20. 
Roos, A. B. 46. 
Roos, A. I. 49. 
Roos, E. 75. 

Roos, J. 90. 

Roos, S. 22. 
Rosberg, J. E. 91. 
Rosberg, V. 70. 
Roschier, J. W. 50. 
Rosell, G. 21. 
Rosenback, E. E. 21. 
Rosenbom, F. 32. 
Rosenborg, J. W. 49. 
Rosenbrdjer, T. H. 18. 
Rosenkampf, K. 34. 
Rosqvist, A. J. 87. 
Rostedt, J. A. 31. 
Rothstr6ém, G. I. 74. 
Rotkirch, B. A. 35. 
Rotkirch, G. F. 34. 
Rudolph, H. og. 
Runeberg, F. K. 69. 
Runeberg, J. L. 35. 
Runeberg, J. W. 8o. 
Runeberg, L. 56. 
Runeberg, Ll. M. 56. 
Ruoranen, A. R. Io. 
Ruotsalainen, A. 02. 
Rasanen, WW. PB.) jisboLL: 
Ronnback, A. J. 22. 


Roéunnbiack, O. E. V. F. 59. 


Ro6nnback, W. 22. 
Ronnholm, A. 45. 


Saalas, U. o2. 
Sackleen, L. 34. 
Sacklén, F. A. 47. 
Sadelin, P. U. 21. 
Selan, A. O. 39. 
Selan, A. T. 56, 04. 
Saelan, T. 04. 
Sahlberg, B. G. 39. 
Sahlberg, C. R. 21. 
Sahlberg, H. F. 98. 
Sahlberg, J. R. 65. 
Sahlberg, M. 78. 


Sahlberg, R. F. 26. 
Sahlberg, S. 15. 
Sahlberg, U. 02. 
Sahlgren, A. Th. 88. 
Salingre, G. W. 31. 
Salingre, R. W. W. 56. 
Salmenlinna, S. S. 12. 
Salokas, M. A. II. 
Salovaara, H. A. Io. 
Saltzman, F. 41. 
Saltzman, F. 59. 
Saltzman, H. 20. 
Sandell, G. E. T. 88. 
Sandman, A. 1921. 
Sandman, HE. 59. 
Sandman, J. A. 86. 


Sandstrom, K. V. F. 20. 


Sanmark, F. G. 21. 
Sauli, J. O. 19. 
Sauramo, M. R. 106. 
Savander, A. F. G. 50. 
Savander, B. F. 67. 
Savander, C. G. 36. 
Savenius, H. S. 29. 
Savenius, S. 21. 
Saxén, U. 17. 

Schalin, Z. 72. 
Schauman, B. O. 44. 
Schauman, C. 30. 
Schauman, F. L. 30. 
Schauman, H. 35. 
Schildt, B. E. H. 38. 
Schildt, W. S. 29. 
Schjerfback, S. M. 22. 
Schmidt, C. J. 38. 
Schoultz, C. EF. v. 40. 
Schulman, C. L. 36. 


Schulman, O. K. Hj. 78. 


Schultén, A. B. af. 73. 
Schultén, N. G. af. 30. 
Schwartz, W. C. 35. 
Sederholm, W. 83. 


Segercrantz, C. V. L. 31. 


Segercrantz, W. 97. 
Segerstrale, J. V. 69. 
Segerstrale, K. O. 16. 
Selin, G. 57. 
Seppala, V. A. 15. 
Sevon, O. 84. 
Sibelius, C. G. 42. 
Sievers, K. R. 71. 
Siilanen, J. V. 95. 
Siintola, S. 16. 
Siitoin, K. 03. 

Silén, F. 63. 


Silfvenius (Siltala) A. J. 97- 
Simming, T. 57. 
Sinebrtichoff, P. 44. : 
Sirelius, H. A. 38. % 
Sirelius, C. F. 45. 
Sirén, O. 86. : 
Sjoberg, C. 36. 

Sjoman, C. C. 39. 
Sjoman, S. E. 32. 
Sjoman, T. K. 37. 
Sjdstedt, G. H. 38. 
Sjostedt, K. G. 22. 
Sjostrand, D. J. 86. 
Snellman, F. A. 36. 
Snellman, H. 34. 
Snellman, J. 34. 
Snellman, J. N. 22. 
Snellman; J. W. 30. 
Snellman, J. 12. 
Snellman, W. 71. 
Sohlberg, H. F. 39. 
Sohlberg, J. H. 35. 
Sohlman, V. 67. 

Sola, A. A. 03. 

Soldan, C. E. 32. 
Sorsakoski, O. 05. 
Sourander, EK. G. 32. 
Spoof, A. R. 70. 

Spoof, W. 85. 

Spare, C. W. 34. 

Spare, G. A. 35- 

Spare N. Je 34. 
Standertskjold, H. J. 39. 
Starck, J. 43. 
Staudinger, J. J. 360. 
Steffansson, R. 1921. 
Sten, A. 96. 

Sten, A. 22. 

Stenberg, C. 35. 
Stenberg, K. H. 95. 
Stenberg, O. E. 31. 
Stenback, J. 73. 
Stenij,/S: Az -GAra, 
Stening, S. A. 45. 
Stenius, G. II. 

Stenius, J. 39. 

Stenroos, K. E. gf. 
Stenroth, C. 81. 

Steven, C. 35. 

Steven, W. 37. 
Sticheus, J. F. 33. 
Stigzelius, L. H. 57. 
Stjerncreutz, I. J. A. 37. . 
Stjernschantz, J. A. 30. ¥ 
Stjernvall, H. 92. 












Stolpe, Th. 86. 


Strémberg, J. 
Strémborg, J. E. 56. 
Stromborg, C. E. 40. 
Strémstén, O. C. 34. 


eotudd, H. 91. 


Stahlberg, B. 97. 
Stahlberg, C. H. 26. 
Stahlberg, V. A. 02. 
Sucksdorff, J. 98. 
Sucksdorff, R. G. 73. 
Sundberg, C. G. J. of. 
Sundevall, G. 43. 
Sundius, J. 29. 
Sundman, C. W. I. 29. 
Sundman, G. 79. 
Sundman, N. 78. 
Sundstré6m, E. 20 
Sundvall, C. G. 34. 
Sundvall, J. M. 29. 
Sundvik, E. E. 94. 
Sundvik, O. 97. 


Suomalainen, E. W. 04. 


Svanljung. F. G. 53. 
Svanstrém, J. T. 38. 
Svinhufvud, G. 33. 
Svinhufvud, J. F. 30. 
Sydanheimo, M. 18. 
Synnerberg, J. F. 29. 
Saltin, E. 19. 
Sdéderman, H. 97. 


Tamlander, C. G. 44. 
Tamlander, C. W. 45. 
sams, C.S: M. 21. 
siannet,: V.. 14. 
Manttu, A. 15. 
Tapenius, C. N. A. 30. 


Tavaststjerna, C. V. 27. 


Taxell, B. 34. 
Teetgrén, C. G. 37. 
Tegengren, E. G. 93. 
Tegengren, J. 06. 
Telén, U. W. 30. 
Tengén, J. A. 49. 


Tengstrém, A. T. af. 46. 


Tengstrém, F. 35. 
Tengstrom, J. J. 33. 
Tengstrém, M. af. 21. 
Tengstrom, 
39. 
Tengstrém, J. R. 41. 
Tengstré6m, M. af. 84. 
Tennberg, A. W. 22. 
Tennberg, H. 18. 
Vennberg, J. 22: 
Terdsvuori, J. A. 19. 
Terdsvuori, K. 15. 
Thauvon, J. F. 49. 
Therman, E. or. 
Thesleff, A. 91. 
Thesleff, A. A. 30. 
Thesleff, Th. 72. 
Thoreld, A. F. 37. 
Thunberg, B. A. 36. 
Thuneberg, A. 17. 
Thuneberg, E. 16. 
Thuneberg, P. A. 87. 
Thuring, L. O. 34. 
Ticklen, CG. 31: 
aaickléen, ji P93 1. 
Tigerstedt, A. F. 78. 
Tigerstedt, C. G. L. 10. 
Tigerstedt, C. C. 45. 
Tigerstedt, A. W. G. 43. 
Tigerstedt, G. 38. 
Tigerstedt, T. A. 59. 
Toivonen, D. 09. 
Tollet, G. G. 43. 
Tolpo, N. M. 33. 
Topelius, Z. 34. 
Toppelius, G. 45. 
Toppelius, O. A. 43. 
Trapp, E. O. 36. 
Trapp, C. 40. 
drapp, Co R50: 
drapp, O. FE. 47. 
Rrappy Rea 37. 
Troil, S. W. v. 38. 
Troi, UW. v. 26: 
Tschepurnoff, A. 40. 
Tschepurnoff, I. 40. 
Tudeer, O. V. 34. 
Tuominen, J. V. K. 06. 
Horne, \-aWv. 44 
Tornegrén, C. W. 33. 
Torngrén, A. 41. 
Torngrén, J. 27. 
Tornqvist, P. J. 34. 
Tornqvist, P. A. 40. 
Tornroth, C. E. 50. 


JL. aM. Sarak 


277 


Tornroth, J. C. 50. 
Tornrothy je 22. 


Udhelius, P. D. 45. 
Uhlenius, G. A. 22. 
Uggla, J. K. W. 43. 
Ulvinen, A. 20. 
Unonius, K. J. W. 63 
Ursin, J. af. 34. 
Ursin, NieAch af. 225 
Uschakoff, A. 39. 
Uschakoff, G. 32. 
Uschakoff, I. 39. 
Utter, F. G. 49. 


Wacklin, A. 36. 
Wenerberg, G. M. 38. 
Wahlbeck, W. og. 
Wahlberg, EK. A. 96. 
Wahlberg, H. J. 14. 
Wahlfors, H. A. 59. 
Wahlstrom, G. A. or. 
Wainio, E. A. 71. 
Waldens, E. F. 38. 
Walheim, J. 34. 
Walle, D. F. 24. 

Walle; Kae Lo: 

Valle, O. F. 1921. 
Walleen, C. J. 35. 
Walleen, C. E. 37. 
Wallén, L. E. 39. 
Wallén, M. 81. 
Wallenius, A. W. 32. 
Wallenius, I. 08. 


' Wallenius, O. H. oo. 


Wallenius, P. C. 34. 
Wallgren, A. L. 88. 
Wallin, G. A. 30. 
Valmari,-J. 1 
Vappula, N. A. 19. 
Warelius, A. 48. 
Warén, EH. J. 74. 
Warén, H. I. 13. 
Wartiainen, I. M. 02. 
Wasastjerna, A. 43. 
Wasastjerna, Axel. 16. 
Wasastjerna, Agda. 16. 
Wasastjerna, B. R. 79. 
Wasastjerna, E. G. 44. 
Wasastjerna, F. 21. 
Wasastjerna, K. Th. 39. 
Wasastjerna, K. H. 86. 
Wasenius, A. F. 13. 
Wasenius, E. o1. 
Wasenius, G. O. 35. 


278 


Wathén, S. A. 40. 
Wecksell, J. A. 00. 
Weckstrom, M. 46. 
Wegelius, A. G. 04. 
Wegelius, A. W. 21. 
Wegelius, B. W. 30. 
Wegelius, H. 30. 
Wegelius, K. J. R. 94. 
Welene, R. 39. 
Wendelin, A. L. 46. 
Wendelin, E. W. 47. 
Wendelin, S. A. 52. 


Wennerstrom, O. W. 74. 


Weseloff, W. 98. 
Wessman, A. 51. 
Westerlund, A. 88. 
Westerlund, E. 43. 
Westling, C. R. 51. 


Westzynthius, A. W. 46. 


Wetterhoff, G. A. 40. 
Weurlander, A. F. 37. 


Weurlander, M. W. 00. 


Weurman, M. O. 16. 
Weymarn, E. G. 73. 
Wichmann, C. 29. 
Wichmann, C. H. 46. 
Wichmann, C. L. 47. 
Wichmann, J. V. 52. 
Wichmann, O. 87. 
Widenius, C. F. 22. 


Adlerz, G. 96. 
Agardh, J. G. 65. 
Ahnger, C. 02. 
Almqvist, S. 81. 
Andersson, G. 96. 
Andersson, N. J. 65. 


Areschoug, F. W. C. 69. 


Areschoug, J. E. 68. 
Arnell, H. W. 82. 
Arnold, F. 80. 


Aurivillius, P. O. Chr. 94. 


Batalin, A. 89. 
Becker, Th. 1921. 
Berggren, S. 68. 
Bezzi, M. 1921. 
Birger, S. 1921. 
Blytt,..A°1 70: 
Braithwaite, R. 80. 
Brauer, F. 96. 
Braun, A. 72. 
Bunge, AC: 74- 


WittksyeE e/a 572- 
Wiiro, A. J. II. 

Wik... J: Exe 35: 
Wikberg, C. J. 47. - 
Wikstro6m, D. A. 83. 
Wilenius, F. D. 59. 


Willebrand, K. F. v. 33. 
Willebrand, V. M. v. 73. 


Willgrén, A. 43. 
Winter, E. 53. 
Winter, J. P.. 35. 
Winter, M. F. E. A. 49. 
Wirzén, J. H. A. 29. 
Wirzén, J. J. 30. 
Wittfooth, A. 39. 
Witting, B.C. J. 29. 
Wivolin, C. G. 48. 
Woldstedt, F. 50. 
Woldstedt, F. W. 65. 
Wolff, K. Ll. F. 59. 
Wrede, C. G. 47. 
Wrede, R. F. 24. 
Wrede, R. Z. 39. 
Wright, M. v. 24. 


Wright, A. v. 47. 
Wright, F. v. 47. 
Wright, F. v. 83 


Wright, J. v. 47. 
Wullffert, A. 36. 
Wuorentaus, Y. 08. 


Christ hire, Ss: 
Cleve-Euler, A. 1921. 
Cleve, P. T. 68. 
Collett, R. 82. 
Conwentz, H. 1921. 
Crépin, F. 96. 


Dahiv Hs T9627. 
Dahlbom, G. 36. 
Dahlstedt, H. 96. 
De Candolle, A. 72. 
Demidoff, A. 52. 
Diels, L. 1921. 
Dresser, H. E. 96. 
Drude, O. 96. 


Edwards, J. W. 1921. 
Enderlein, G. 09. 
Engler, A. 96. 
Eppelsheim, E. 91. 
Esben-Petersen, P. 1921. 


Valikangas, I. 05. 
Warnhjelm, F. W. 4o. 


Yionen, P. 19. 


Zanzen, F. KE. G. v. 42. 
Zetterman, A. J. 59. 
Zetterman, F. 72. 
Zilliacus, H. F. B. 68. 
Zitting, J. 30. 


Aberg, A. K. 72. 
Ahlstrém, C. 42. 
Akerberg, G. A. 34. 
Akesson, A. E. 38. 
Akesson, G. 33. 
Akesson, O. C. 43. 
Astrém, E. E. 64. 
Astrom, H. B. 74. 


Ayrapaa, M. A. 71. 


Oblom, A. F. 12. 
Ohman, E. 63. 
Ohman, E. H. 16. 
Ohman, G. 73. 
Ohman, J. E. 30. 
Ohrnberg, K. E. 81. 
Osterblad, J. W. 48. 


Utldandska medlemmar. 


Flahault, Ch. 94. 
Floderus, B. 1921. 
Friedrichsen, Hoyer, K. 
Fries, Th. M. 65. 


Gobi, C. 96. 
Grill, C. 94. 
Grot yi. 44= 
Ginther, A. 61. 
Gyllenhal, L. 37. 


Hagstrom, J. O. 1921. 
Hartman, C. 67. 
Hartman, R. W. 69. 
Hirschmann, N. 08. 
Holmboe, J. 1921. 
Holmgren, A. E. 72. 
Hooker, J..D. 67: 
Horvath, G. 1921. 
Hvasser, I. 29. 


Ivanitzki, N. A. 98. 


99. 


ively @+ 


a 


Jacobssohn, G. 03. 
uratzka, J. 75. 
agerskidld, L. A. 96. 


Kavall, J. H. 71. 

Kaurin, C. 86. 

Kerner, A. 78. 

Klinge, J. 98. 

Knipowitsch, N. 03. 

Koeppen, F. T. 96. 

Korschinsky, S. 96. 

Krempelhuber, A. v. 74. 
_Krook, Th. O. B. N. go. 
4 


_Lestadius, C. P. 65. 
_Lampa, S. 95. 

Lange, J. 67. 

_Lilljeborg, W. 78. 

Limpricht, K. G. 92. 
Lindeberg, C. J. 85. 
Lindman, C. A. M. 17. 
Lovén, S. 67. 
Lundstr6m, A. N. 80. 
Lonnberg, E. 1921. 


Mac Lachlan, R. 74. 
Martius, C. F. P. v. 67. 
Maximowicz, Ch. I. 71. 
'Meinert, F. E. A. 96. 
Meves, W. 72. 

Moe, N. G. 70. 
Moebius, K. 96. 
_Morawitz, F. F. 96. 
Miiller, C. 69. 

Murbeck, S. or. 


Naegeli, C. 76. 
Nathorst, A. G. 96. 


Nilsson, A. 02. 
Nilsson, S. 36. 
Nordstedt, C. F. O. 73. 
Norman, J. M. 65. 
Notaris, G. de. 72. 
Nyman, C. F. 65. 


Oshanin, W. og. 
Ostenfeld, C. H. 17. 


Petersen, C. Gx y- rg2I. 
Pleske, Th. 87. 
Post. Ee vA wa 72: 


Reitter, E. 96. 
Russow, E. 96. 


Samuelsson, G. 18. 
Sandeberg, H. 77. 
Sars, G. O. 82. 
Schimper, W. P. 67. 
Schiddte, J. G. 80. 
Schneider, G. 96. 
Schiibeler, F. C. 80. 
Schonherr, C. J. 36. 
Schéyen, W. M. 82. 
Seidlitz, G. v. 88. 


Selys-Longchamps, E. de. 


93. 
Sernander, R. 13. 
Sharp, D. 96. 


Sjostedt, Y. 09. 
Skottsberg, C. ro. 
Sparre-Schneider, J. 82. 
Spruce, R. 71. 
Staudinger, O. 96. 
Steenstrup, J. J. S. 68. 


279 


Stizenberger, E. 76. 
Stuxberg, A. 83. 
Stal, K. 68. 
Sullivant, W. S. 7o. 
Sundevall, C. J. 67. 


Tansley, A. G. 1921. 
Thedenius, K. F. 71. 
Théel, Hj.82. 

Thomson, C, G. 70. 
Thorell, T. 73. 
Trautvetter, E. R. v. 71. 
Tullgren, A. 1921. 


Wahlberg, P. F. 67. 
Wallengren, H. D. J. 82. 
Warming, E. 88, 1921. 
Warnstorf, C. 96. 
Wesenberg, C. 17. 
Westerlund, C. A. 95. 
Wettstein, R. 96, 1g2r. 
Wiedemann, F. J. 71. 
Wille) J. No B. 192n 
Wittrock, V. B. 70. 
Wright, W. v. 38. 
Wright, W. v. 75. 


Zahlbruckner, A. 1921. 
Zeller, PACy 7x. 
Zetterstedt, J. E. 73. 
Zetterstedt, J. W. 36. 
Zschokke, F. 1921. 


Angstrém, J. 68. 


Orsted, A. S. 69. 


e 








ACTA 
SOCIETATIS 


PRO FAUNA ET FLORA PENNICA 


ee 


e> 
| 
| 





00 


te 


COMMENTATIONES 
AD SASCULUM CELEBRANDUM 


KALENDIS NOVEMBRIBUS 
A. MCMXXI EDIT 


HELSINGFORSIA 

















BL/WHOI LIBRARY 


‘MA 





fie 
tt 


4 


rome 


Se tame 


a oe 


ue 
i 
Beers: 
i 


Ah 
ata 


J 


t 

ifs 

1114 
yt 


i Pe 

ei uP 
Bracnes 

taae 4 ry, 

ibeae ty) 

iP 4 6H Fah 

tad ‘I 

et 
SUERCLGERECEGE A} 
WiGhengaiattida yt) 
7H! S oF) 


Hit 
fa 


4) : aby 7 7 } 

hp tase Th y Be} Tit ia4 . 7 Ik AM } 4 

Hin al rece 4 40d TO 05 te Sat) Fe 
zh ye bee bebed 


§ 


ii si 


Eve 
bee 


bebe} 


ena 
: 


J 
Paepeaas OOD EE TON + 
aa) ati j bie 1 
AH 14% 
Mey) i 
Seerte: 
SEESEEEETER EE & rap ; j 
booties 
4 


That 
PbeERE: 


ce 
itis 
i 


0 


Seti + 
As