Full text of "Ber*attelse om Framstegen i Molluskernas, Crustaceernas och de lagre Skelettlosa Djurens Naturhistoria under aren 1845-1849"

See other formats

'^'^'cm'^:

• '^^^^^*i

,,m^-^^-~

, T ♦>r,^;^ ^^c.

-4 4*, .^ ^

l-%^«vV

i< " •

'' 7#f

OM FRAMSTEGEN .
i

MOLLUSKERNAS, CRUSTACEERNAS

OCH DE

LAGRE SKELETTLOSA DJURENS

UNDER AREN

I§45-t§49

S. LOVEN.

-^0

»»0<5><l>-@ ^<I>«>«*-—

-O <5K3K)K)K3K}K^HX>-0-0--O-C>- 0-0-0--0-a-0-0--0-0-0-0-0-

BURAXTKIi^C:

OM FRAMSTEGEN

MOLLUSKERNAS, GRUSTACEERNAS

OCH DE

LAGRE SKELETTLOSA DJllRENS

UNDER AREN

^^acAAo4r7x "^^

KONGL. VETENSKAPS'AKADEMJEA

AFGIFVEN

STOCKHOLM, 1852.

p. A. N O R S T E D T & S 0 N E R ,

Kongl. Boktryckare.

Iiitieliall.

Mollusca.

Sid.
Anatomi Girkulation, Milne-Edwards, Valenciennes,

och Van Beneden m. fl , 1.

Physiologi: Sekretion, Meckel, Harless 16.

Munnens inre delar —

Cbromatoforer, Harless —

Generationsorganer, Lebert, Robin, Leuckart 17.

Octopus, Prosch och Reinhardt .... —

Hectocotyle, Kolliker 18.

Argonauta, Adams, J. Power —

Sciadephorus, Reinhardt och Prosch . . . 19.

Foten hos Cephalopoder, Robin och Segond 22.

Cranchia, Reinhardt och Prosch .... 23.

Spirula, Gray 24.

Nautilus, Van der Hoeven, Vrolik ... —

Aptychus, Ewald, von Buch m. fl. . , . 25.

Pteropoda, Heteropoda, Souleyet .... 26.

Pulmonata, luktorgan, Leidy, Schmarda . . —

Generation, Paasch, Steenstrup m. fl. . —

Temperatur, Davy 28.

Ampullaria, Troscliel —

Opisthobranchia, /Eolis, Hancock och Embleton 29.

Janus, Blanchard 40.

Limapontia, Hancock m. m 42.

Rhodope, Kolliker 45.

Phlebenterism, Quatrefages m. fl. . , 47.

Prosobranchia, Litorina, Leidy .... 52.

Nerita, Pouchet —

Margarita, Agassiz . —

Caecum, Clark —

Bullina m. fl. Adams 53.

Patella, Roberts —

Chiton, Middendorff" 54.

— Gray 57.

Sid.

Lamellibranchia, Nervsystem, Blanchard . . 58.

Palper, galar, Troschel 59.

Generation, Steenstrup 61.

Kellia, Alder och Clark 62.

Galeomma, Turton m. fl —

Anomia, Steenstrup 63.

Teredo, Frey, Leuckart, m. fl. . . . —

Spridda slagten 69.

Brachiopoda, Lingula, Vogt 70.

Serpulae, Steenstrup 76.

Armar m. m., D'Orbigny .... 78.

Skalets spiral, Naumann m. fl 83.

— struktur, Carpenter m. fl. . . . —

Ligament, Shuttleworth 85.

Vintersomn, Barkow —

Borrningsformaga, Hancock 121.

Utveckling: Limnaeus, Planorbis m. m., Pouchet, Rathke

m. fl 87, 89.

Horselorganet, Frey 92.

Opisthobranchia, Sars —

Limapontia, Fr. Miiller 93.

Actaeon, Vogt 95.

Okanda slagten, Danielsen och Koren 113.
Prosobranchia , Buccinum, Danielsen och

Koren 114.

Janthina, Costa . 115.

Tritonium, Howse —

Lamellibranchia, Unio m. m., Quatrefages

m. fl 116.

Teredo, Quatrefages 117,

Geografisk Land- och sotvattens Mollusker .... 124.

uthredning: Hafs-Mollusker . ....... 130, 174.

Bathymetrisk utbredning .... 155, 184.

Geologisk Aro hvarje formations arter egendomliga? . 160.

utbredning: Allmiin litteratur , 161.

Cephalopoda 163, 643.

Pteropoda 166.

Land- och sotvattens Mollusker .... —

Prosobranchia, Chitonea 170.

Lamellibranchia —

Brachiopoda 171,

Tertiara bildningar, Forbes, Steenstrup m. fl. 174.

Sekundara bildningar 199.

Sid.

Palifiozoiska bildningar ....... 203.

Systematik: Kdlliker, Milne-Edwards, Troschel m. fl. . 209.

Brachiopoda, D'Orbigny m. fl 213.

Karakteristik : Middendorff 219.

Nomenclatur : Herrmansen, Agassiz m. fl 224.

Beskrifvande Philippi, Leach, m. fl 225.

litteraiur: Cephalopoda 227, 644.

Pteropoda, Heteropoda, Pulmonata . . . 229.

Opisthobranchia 233.

Prospbranchia 234.

Lamellibranchia 251.

Brachiopoda ' 259.

Crustacea,

Anatomi Nervsystem, konsfdrhallanden, horselorgan

och m. m 262.

Physiologi: Cuma, Nicothoe 263.

Sucloria, Linguatula 264, 417.

Cirripedia, Leidy, Hancock 265.

Pycnogonider, Quatrefages, Dujardin . . 644.

Trilobiter, Barrande, M'Coy m. fl. . . . 267.

Utveckling: Leidig, Fr. Miiller, Dujardin 269.

Cirripedia, Keren och Danielsen .... 270.

Trilobiter, Barrande —

Geografisk utbredning 272,

Geologisk utbredning 275.

Systematik: Dana, Cyclopacea, Trilobitae . 278, 290, 293.

Beskrifvande Decapod a 279.

litteratuT: Stomatopoda 285.

Amphipoda 286.

Laemodipoda, Isopoda 287.

Branchiopoda 288.

Entomostraca 289.

Pycnogonides, Cirripedia 292.

Trilobitae 293.

Annulata.

Anatomi: Sinnesorganer, Quatrefages, Krohn m. fl. 297, 299.
Blod, Phosphorescens, Quatrefages, m. m. . -298.
Hermella, Quatrefages 299.

Sid.

Amphicora, Schmidt 303.

Tomopteris, Lumbricus 305, 645.

Echiurus, Quatrefages 306.

Sagitta, Wilms, Orsted, Busch . . . .311.

llirudinei 312.

Utveckling: Polynoe, Sars, Desor 313.

Exogone, Orsted, Eunice, Koch . . . .314.

Obekanta slagten, Frey, Leuckart, Miiller . 315.

Terebella, Milne-Edwards 316.

Hermella, Quatrefages 321.

Hirudinei, Weber, Frey, Bowerbank . . 327.

Tvardelning, Syllis, Frey, Leuckart ... —

Myrianida, M. Edwards 328.

Filograna, Sars, Schmidt —

Sammanstallning, Kdlliker 329.

Geografisk utbredning 336.

Geologisk utbredning 337.

Beskrifvande Htteratur -—

Vermes Malacohdellei.
Anatomi: Malacobdella, Blanchard 341.

Vermes Turhellarii.

Anatomi: Planarieae, Quatrefages, Blanchard m. fl. 343, 367.

Nemertei, Quatrefages, Blanchard m. fl. . 347.

Utveckling: Planaria, Girard 353.

Nemertes, Desor 355.

Geografisk utbredning 356.

Geologisk utbredning —

Beskrifvande Htteratur —

Helminthes.

Litteratur: Dujardin, Siebold 359, 370, 395.

Anatomi: Nematodes, Blanchard, m. fl. . . . 369, 380.

Acanthocephali, Blanchard 395.

Trematodes, Blanchard 368, 396.

Tristoma, Kolliker 399*

Distoma, Kolliker 401, 402.

Diplozoon, Steenslrup 403.

Sid.

KonsfdrhSllanclen, Steenstrup . . . 404.

Gyrodactylus amma, Siebold . . . 406.

Cestodes, Blanchard 369, 409, 411, 412, 645.

Scolex-Bothriocephalus, V. Beneden . 407.

Acanthotheci, Van Beneden, Blanchard 264, 417.

Incertae sedis, Dicyema, KoUiker .... 420.

Neuronoia, Goodsir 424.

Utveckling: Strongylus, Beichert, Kdlliker . . . 381, 389.

Gyrodactylus, Siebold 406.

Tetrarhynchus, Van Beneden 413.

Cystici, Siebold, Leuckart, Blanchard . . 414.

Vandringar: Siebold, Blanchard 371, 405.

Hsematozoer, Wedl m. fl 378.

Systematik: Diesing 359.

Dujardin 360.

Duvernoy 367.

Cestodes, Van Beneden 408.

Beskrtfvande Dujardin 361.

litteratur: Nematodes 394.

Gordiacei . , 395.

Acanthocephali 396.

Trematodes 407.

Cestodes 408, 417.

Acanthotheci 420.

Rotatoria.

Anatomi: Schmidt, Brightwell, Dalrymple . . . .425.
Beskrifvande litteratur 426, 645.

Tunicata.

Physiologi: Hyllets egenskaper, Schmidt, Ldwig, Kdlliker 427.

Salpa, Sars, Krohn 429, 433.

Utveckling: Van Beneden 429.

Agassiz 429.

Salpa, Sars, Krohn, Steenstrup 429, 433, 438.

Geografisk utbredning . , . . . .438,

Beskrifvande litteratur 439«

Bryozoa,

Anatomi: Pedicellina, Van Beneden
Laguncula, Van Beneden

440.

442.

VllI

Sid.

Reid, Perty, Goodsir, Duvernoy .... 443.

Utveckling: Pedicellina, Van Beneden 44t.

Reid, Allman, Gros . 444.

Geografisk utbredning —

Geologisk utbredning 445.

Beskrifvande Utteratur —

, Echinodermata.

Anatomi: Thyone, Koren 448.

Chirodota, J. Muller 450.

Echinus, J. Muller m. fl 451.

Madreporplaten, J. Muller 452.

Echinus och Asterias, Agassiz, Duvernoy 453, 454.

Asteroidea, J. Muller, Agassiz 461.

Crinoidea, desamma, v. Buch m. fl. . . . 462.

Blastoidea, Rdmer 463.

Cystidea, Volborth, Austin, Forbes . 464, 465.

Utveckling: Asteracanthion, Echinaster, Sars, Desor . 474.

Echinus, Baer, Derbes, Muller, Krohn . . 476.

Ophiura, J. Muller 492.

Bipinnaria-Asterias, Danielsen et Koren, J.

Muller 494.

Tornaria-Asterias, J. Muller 502.

Asterias af okand art, J. Mtiller .... 507.

Auricularia-Holothuria, J. Muller .... 503.

Comatula, Busch 508.

Geografisk utbredning 509.

Geologisk M'Goy, Agassiz m. fl 511.

utbredning: Echini der —

Asterider 513.

Ophiurer, Grinoideer 515.

Systematik : Leuckart —

Agassiz 516.

Beskrifvande Utteratur 522.

Acalephce.

Anatomi: Agassiz, Wagener, Ecker
Gymnophthalmae, Forbes

Utveckling: Steganophthalmae . . .
Gymnophthalmae . . .
Parthenogenesis, Owen .

526.
529.
531.

533.
538.

Sid.
Siphonophorae, Agalmopsis, Sars .... 54i.

Diphyes, Sars 544.

Velella, Hollard, Krohn 545.

Physalia, Huxley 546.

Geografisk Steganophthalmae, Forbes m. fl. . , 547, 548.
uthredning: Gymnophthalmae, England, Forbes . . . 548.
Beskrifvande litteratur 549.

Polypi.

Anatomi: Arachnactis, Sars 551.

Rhodactinia, Agassiz —

Actinia, Hollard, Will, Wyman . . . .552.

Astrangia, Agassiz 554.

Palythoa, Dana 556.

Tubipora, Dana —

Lucernaria, Dana, Agassiz ♦ 557.

Systematik: Dana 558.

Milne-Edwards och Haime 564.

Gray 600.

Geografisk )y) Milne-Edwards och Haime m. fl. . 604.
uthredning : )

Geologisk ) Milne-Edwards och Haime m. fl 607.

uthredning: )

Spridd beskrifvande litteratur 610.

Polythalamia. Infusoria,

Polythalamia : Agassiz, Clark, Gervais m. fl. . . . ^613.

Nummulites 6l4.

Infusoria: Pouchet 617.

Siebold 618.

Ophrydium, Frantzius 620.

Stentor, Schmarda, Actinophrys, Nicolet,

Kolliker 621.

Utveckling, Pouchet m. fl. . . . . . . 628.

Gregarina 631.

Kiselinfusorier vaxter 635.

Spongice.
Struktur: Carter, Hancock m. fl 642.

]fl0lliiBca.

IMiLNE Edwards har i en foljd af afhandlingar i Cirkula
A. S. N. ser. trois., Ill och VIII, nedlagt vigtiga, till **""'
en del i foiening med Valenciennes utforda un-
dersoknlngar ofver cirkulationen hos Molluskernak
Hanvlsande till den forut af honom framstallda sats,
att i djurriket typerna fullkomnas egentligen genom
arbetets fordelning inom organismen, eller, motsatt,
att degradationen af dessa typer beror hufvudsakli-
gen derpa, att i ett och sanima organiska verktyg
hopas flera olika fiinktioner, erinrar ban om Hydra,
bvars hela kroppsyta har formagan att digerera
fodan (?), om cirkulationen i Sertularinernas tarm-
ror, om Acalepherna, t. ex. Pelagia, der ett enda
system af kaviteter bereder naringssaften och for-
delar den till kroppens delar, och flera andra dy^
lika exempel, soni visa, att hos vissa djur digesliv-
kaviteten kan tjena sasom respirations-apparat, sasom
afven hos larven af Libellula, hvilken omvexlande
upptar och utstoter lufthallande vatten genom anus,
sa att det ar med vaggarna af en del af tarmen,
som detta djur andas, och hos Cobitis fossilis, som
standigt svalger luft, och utdrifver den genom anus,
sedan kolsyra intagit syrets stalle sasom bestandsdel
deri. Vatten, som utgor hos lagre djur den storsta
delen af naringssaften, inkomnier hos Polyper och
Acalepher direkte utifran i de kaviteter, som hafva
respiralionens funktion. Sa ar det afven hos Mol-
Prof. iMVfns Irsb. 1845—49. 1

luskerna. Den por, som hos Doris ses vid sidan
af anus, synes vara egnad till ingang for vat-
ten, som da blandas direkt med blodet, i stal-
let for genom absorption. Den oppning, som man
hos manga Ctenobrancbier ser pa undra sidan af
foten, ocli som af Delle ChiAJE anses leda till
ett vatlenforande system, synes hafva samma upp-
gift, och de spongiosa kropparna kring de stora
venerna hos Cephalopoder torde ocksa vara ett slags
silar, genom hvilka vattnet fores utifran in i del
inre af cirkulations-apparaten. Hos Bryozoa ser
man naringssaften rora sig fri i kroppskaviteten,
omkring tarmkanalen, och hos Insekter och liigre
Crustaceer ar blodet utgjutet i visceralhalan i mel-
lanrummen mellan muskier, nerver, tegumenter o.
s. v., och i de annu mindre lacunerna mellan vaf-
nadernas fibrer och lameller. Hos Bryozoerna fmnes
intet hjerta, hos Insekterna finnes ett sadant, som
genom sina sammandragningar bestammer niirings-
saftens gang; hos Crustaceerna fortsattes hjertat i
vissa ror med val begransade vaggar, som forgrena
sig till alia organer, saledes arterer, men som i sina
sista forgreningar ofverga i ett nat af capillara la-
cnner mellan vafnadernas fibrer och lameller, hvilka
lacuner ater sla i samband med andra storre rum,
belagna mellan organerna, sa att blodet, drifvet af
hjertat genom artererna ut i dessas yttersta forgre
ningar, gjntes i ett allmant interstitielt, lacunart sy
stem, fran hvilket det atergar till hjertat och full
bordar sitt omlopp. Samma halft vasculara, halft
lacunosa omlopp synes ega rum hos Spindlarna och,
som det synes, hos Molluskerna. Aldrig ar hos dessa
hela blodmassan innesluten i ett slutet system af
karl med egna vaggar. Stundom finnas hvarken
arterer eller venerj stundom fora arterer blodet 6f-
veralh dit, hvarest lif ar att underhalla, men inga

vener fora det tillbaka; stundom finnas vener, men
endast for en del af blodbanan, och abdominal-
kaviteten utgor en annan del deraf, en reservoir for
blodet pa samma gang som den ar visceralhala. Hos
rjggradsdjuren slutligen ar blodet upptaget ofverallt
i ett system af slutna kiirl. Pa samma satt full-
komnas blodomloppet hos vertebrater under utveck-
lingen. I kycklingens blastoderm bestar det venosa
karlnatet i borjan af ett system af olikstora lacuner,
som urholkas i diskens vafnad, och som sta i hogst
oregelbundet samband med hvarandra. Sednare ut-
vecklas en hinna kring dessa kanaler, och de blifva
karl. Saledes substitueras i djurklassernas uppsti-
gande fo-ljd, som i utvecklingens gang, ror, karl, for
enkla lacuner. Man vet, att om hos menniskan en
retande vatska, t. ex. pus, bryter sig en vag emel-
lan organerna, ar denna vag i borjan en oregel-
bunden lacun i cellviifven, men denna lacun isolerar
sig smaningom och forvandlar sig till en rorformig
kanal, omgifven af en falsk membran, fullkomligt
skild fran omkringliggande delar. Det ar varstrom-
mens retande inflytande, som bestammer bildningen
af denna anomala hinna, och afskiljandet af en egen
kavitet, i form af karl. Pa samma satt, nar vissa af
vatska befuktade delar gnida emot hvarandra, be-
kladas de med hinnor, som slutligen, ofvergaende
fran den ena pa den andra, bilda ett slags falska
synovial-sackar. Saledes, sa snart som ofta ater-
kommande rorelser uppsta emellan vaggarna af en
kavitet och en retande vatska hopad i dennas inre,
strafva dessa vaggar att beklada sig med en hinna,
och for att bestamma blodomloppet till en ofver-
gang fran det lacunara till det vascuiara, behofves
endast blodets retande intlytelse, da det ar i rorelse
pa ytan af de vafnader, mellan hvilka dessa lacuner
aro tillstades. Om sa ar, om det ar blodet, som

ijenom sin rorelse bestanimci bildniiiixen af kiirl-

vaggar, iir det tydligt, alt lacuncrna forst bora for-

vandlas till ror der, hvarest stiomnicn ar hastigasl

och starkast, d. v. s. narmast det padrifvande or-

ganet, lijertat, att saledcs artererna bora visa sig fiore

venerna. Sa ar det ocksa. Hos Crnstaceerna iiro

artererna ganska f'ullkomliga, venerna endast lacu-

ner, sa bos Spindlarna, och nier eller mindre hos

Molluskerna, och nar vener aro tillstiides jcmte ar-

terer, hafva dc mycket tunnare vaggar, liksoni ar-

terernas vaggar iiro i hjcrtats narhet fastarc an i

deras yttersia forgreningar. Pa samma salt, oin det

ar retningen af blodets beroring som framkallar

bildningen af kiirlvaggar, ar denna verkan starkare

hos den naringssaft, som iipplagit syre i galarna, och

saledes bora, nar cirkulationens centripetala del straf-

var att bilda karl, de vagar, som ga fran galarna

till hjertat, vara de forsta, som forvandla sig till

dutna karl. Och sa forhaller det sig hos Mollusker

och Crustaceer. Blodkiirl med egna vaggar bora

saledes anses som lacuner, modifierade genoni ,ut-

vecklingen af en viifnad pa de vaggar, som begransa

deras kavitet, och enligt all sannolikhet framkallas

bildningen af dessa vaggar genom blodstrommens

retning pa omgifvande organiska delar. Skilnaden

mellan en vascular och lacunar cirkulation iir sale

des icke sa stor, som den synes vara. Vi veta Jul

att afven hos menniskan och de hogre vertebra

terna slutningen af kaviteterna, och serskilt af blod

oniloppets kiirl, icke iir fullkonilig, utan att dera

viiggar iiro att betrakta som fina silar eller filtra,

men hvilka icke genomsliippa blodkulor, utan endast

serum och andra mera fluida iimnen, och denna

slutning iir ofullkomligare hos iiskar och salama

dren, der fargade insectioncr sa liitt bilda extrav

aatcr.

Hos tic sammansatta Ascidlerna sker blodom-
loppet till en del i karl, i arterer och veiicr, men
till en annan del utan sadana, der nemligen blodet
utgjuter sig niellan organerna, skoljcr deras yta och
genom en slags infiltration intranger i vafnaderna.
Det ar som hos Crustaceerna. Man har hittills an-
sett en sadan disposition af omloppet for undantag,
men den synes tviirtom vara regeln afven inom
Molluskernas klass, der den redan af Cuvier upp-
tacktes, sasom nagot hogst ovantadt, hos Aplysia.
Milne Edwards har fran noggranna undersokningar
komniit till det resultat: att karlapparaten icke ar
fullstandig hos nagon Mollusk; att i en storre eller
mindre del af omloppet vener saknas, och ersiittas
af lacuner eller kroppens stora kaviteter^ att ofta
afven vener alldeles saknas, och att i detta fall blo-
det, fordeladt genom arterer, atergar till respira-
tionsytan endast genom dessa mellanrum.

Hos Octopus forhaller sig cirkulationen pa fol-
jande vis. Langs fria kanten af hvarje af de tva
galarna loper ett ror, som upptager tio mindre
grenar, en for hvarje af de tio galbagarna. Detta
ror ar den s. k. vena branchialis, som Milne Ed-
wards hellre vill kalla "tronc branchio-cardiaque".
Den gar in i abdomen, far en ansvallning, jemiorlig
med Gastropodernas och Acephalernas hjertora —
den pulserar, enligt Dojere, hos unga individer —
och ofvergar i den arteriela ventrikeln. Tva klaffar
skilja invandigt ventrikeln fran hvardera af hjert-
oronen, hvilka klaffar hafva sina fria kanter riktade
inat ventrikeln, sa att de vid systole hindra blodets
ater^ancf till jjiilen. Invandi«;t ar ocksa ventrikeln
genom en fall ofullkomligt delad i tva rum. Fran
det hogra rum met afgar aorta cephalica, fran det
venstra aorta abdominalis och arteria genitalis. Vid
systole aro de bada rummen sa atskilda, att det

blod, som kommer fran hogra galen, niistan allt-
sammans ingar i aorta cephalica, medan det, som
kommer fran venstra galen, till sin storsla del of-
vergar i de karl, som aro egnade for bakre och
ventrala delen af visceralmassan. Hjertat hos Octo-
pus ar af osymmetrisk form, och liknar mycket en
Acephals hjerta, snedt sammanbojdt pa sig sjelft,
sa att Acephalens bakre aorta stracker sig framat
sasom aorta cephalica. Denna uppstigande aorta gar
nu rakt till hufvudet, afgifvande pa vagen ett antal
arterer till manteln, till lefvein och magen, till oeso-
phagus, till de bakre spottkortlarna, till pharynx,
till ogonlocken, horselorganerna, till tratten, till de
framre spottkortlarna, och slutligen delar sig aorta,
\id svalget, i tva arterer, som ater dela sig i atta
arteriae tentaculares, for hufvudets (veli) armar. —
Aorta abdominalis afgar fran framre och undre de-
len af ventrikeln och afger en arteria pericardica,
art. branchiales propria;, art. duodenalis, art. analis.
— Slutligen afger ventrikeln bakat en liten arteria
genitalis till ovarium eller testis. — -^ Det blod, som
genom dessa arterer blifvit fordeladt, atergar till
galarna genom ett venost system, som till en del ar
vasculiirt, till en del lacunost. Hufvudseglets ytliga
vener, tva for hvarje arm, forena sig vid dess basis
till atta stora karl, som, anastomoserande tva och
tva med hvarandra, bilda en venkrans omkring huf-
vudets framre del, hvilken, ofvan emoltagande ett
antal ytliga vener fran hufvudet, pa undra sidan
afgar bakat sasom den stora vena cephalica, som
loper langsat kroppens midt mot bakre delen afj
visceralmassan, foljande abdomens undra vagg, och
upptagande vener fran tratten, fran tegumenterna,
fran lefvern. Derpa fordelar sig denna stora ven-
8tamm i de tva med hinnaktiga, sackformiga, nii-
stan kortellika anhangen forsedda vense cavse, men

I
I

upptar dessforinnan de tva stora venae abdominales,
som likna venae cavae i sina nastan glandulara bi-
hang. Foljer man dessa venae abdominales tillbaka,
sa finnas de upptaga hvardera en stor vena geni-
talis, och derefter i narheten af krafvan ses de, i
stallet for att uppkomma af foreningen af flera sma
vener, utan afbrott fortsatta sig i en ofantlig vends
reservoir, 6om intar hela ryggdelen af abdomen.
Denna ofantliga venosa reservoir ar intet annat, an
den af peritoneal-hinnan bekladda stora visceral-
kaviteten. Fran munnen och dess lappar, fran sval-
get, komma vener med egna vaggar, fran armarna
kanaler, som snarare aro lacuner, fran hjernan en
vena cerebralis, fran ogonen ett system af lacuner,
och alia dessa, jemte oesophagi, magens och spott-
kcirtlarnas vener, mynna in i den stora peritoneal-
kaviteten, hvilken, sasom sagdt ar, genom tva venae
abdominales tommer sig i venae cavae, hvilka ofverga
hvardera i ett venost hjerta, som drifver blodet in
i galen. Mantelns vener ater forena sig i tva tjocka
stammar, som oppna sig direkte i de venosa hjertana.
Saledes ses, att det venosa blod, som kommer fran
hufvudet och en betydlig del af viscera, gjutes i
en stor perigastrisk lacun, som ar sjelfva visceral-
halan, der det skoljer svalgets bulbus, oesophagus,
spottkortlarna, de tre magarna, gangliehalsbandet,
de fornamsta nerverna och aorta cephalica; derpa
Sander denna hala blodet direkte i de tva abdomi-
nala venstammarna, i hvilka ocksa mynna kons-
organernas vener. Blodet fran hufvudets ytliga de-
lar, fran tratten och lefvern anliinder deremot genom
vanliga vener i den stora vena cephalica, hvilken,
sedan den anastomoserat med de tva abdominal-
venerna, klyfver sig for att bilda de tva venae cavae.
JDessa tomma sitt innehall i de motsvarande venosa-
hjertana, der ocksa mantelns ventr likaledes oppna

sig. Slutligen afga fran dessa lijertan arteiioG bran-
chiales, hvilkas grenar bilda, pa respirationsytan, ett
vackert capillar-nat. — Pa samma vis foihaller sig
cirkulationen bos Argonauta.

Men hos Loligo foreter den vissa olikheler.
Veli ytliga vener aro icke tva, utan blott en for
hvarje arm, belagen pa dess framre, inre sida, och
dessa karl, i stallet for att forena sig till den stora
vena cephalica, gjuta blodet i framre delen af visceral-
kaviteten. Det ar pa samma vis med venae labiales,
subcutanese och musculares i framre delen af huf-
vudet. Allt det venosa blodet i hufvudet, med un-
dantag af nagra sma, ncistan capillara adror under
huden, gjutes saledes in i vissa lacunae cephalicae,
och omslutes icke af nagon vena cephalica forr an
sedan det skoljt framre delen af naringskanalen och
de stora nervcentra, Hari ar nervsystemet ofullkom-
ligare an hos Octopus, men icke sa i andra delar
deraf, ty bakom halsen finnes icke nagon stor sinus,
som hos Octopus, utan blodet fores der i verkliga
vener; jfr. vidare 1. c. VlII, 53.

Hos Thetys, som hos Aeolis, ligger i ryggsi-
dan, under tegiimenterna, en stor hala, som fran
venster och hoger upptager blodet fran galarna och
med sin framre anda kommunicerar med hjertat,
Denna hala, som ar ett stort vas branchio-cardia-
cum, och som ar skild fran den underliggande vi-
sceralhalan genom en membranos vagg, bar sina
vaggar ogenomtriingliga for vanliga injectioner, men
likviil utan egna hinnor, utan bildade af en tat viif-i
nad af cellulara band och muskelfibrer; den ar sa-
ledes mera en afskild lacun an ett karl. Det ar-
teriela systemet ar fullkomligt vasculart, sadant det-j
beskrifves af Delle ChiAJE. Det venosa deremot
ar helt och ballet lacunart, men dess lacuner iira!
lanj^a och bdjda, och bilda ett not, som vid forsta

aiiblicken syiies bildatlt af varicosa kcirl, fcircnadc
genom tata anastomoser, men vid narmare under-
soknlng finnas sakna cgna hiiinor. Delta natsystem,
som, utbredt i velum, tentaklerna, manteln, foten,
ai' Delle ChiAJE ansags for ett vatteiisystem, kom-
municerar fritt med abdoininalkavitelen och fortscit-
ter sig med respirations-organernas venosa kanaler.
1. c. VIII, 64.

Hos Aplysia forhaller sig omloppet pa ett llk-
nande vis. Det arteriela blodet, i slulna karl fran
bjertat fordeladt i hela kroppen, kommer slutligen
i ett mycket rikt capilliir-system med tydligt egna
vaggar, men dessa arterioler fortsatta sig icke i ett
system af tillbakagaende ror, och upplosa sig sma-
ll inirom i sma lacuner mellan cellulara band och
vafnadernas fibrer. Dessa sma lacuner kommunicera
nu med ett system af storre lacuner i kroppens
tjocka vaggar, som af Delle Chl\je ansags for ett
vattensystem. Genom peritonealhinnan, som ar myc-
ket spongios och forsedd med hal, sker en latt 6f-
vergang mellan dessa periferiska lacuner och visce-
ralhalan, sa att injectionsmassan, fran denna hala,
fordelar sig i hela det lacunara systemet. Fran
visceralhalan afgar en slags kanal mellan muskel-
lagren i den del af manteln, som omfattar skalet,
och det ar genom denna lacunara kanal, en pa
hvarje sida, som upptar venosa kanaler fran purpur-
organet, som det venosa blodet kommer till galarna,
I galarnas framre rand ligger vas branchio-cardia-
cum, som kommunicerar med hjertorat genom en
oppning forsedd med valvler. Det iir markvardigt,
att purpurkortelns spongiosa vafnad star i forbindelse
ej allenast med det venosa systemet och visceral-
halan, utan afven med vas branchio-cardiacum. Om
man oppnar detta kiirl, ser man de oppningar, som
leda in i lacunerna af glandelns substans. Nu far

purpurkortein fraii aorta en serskilt arter, och det
ar derfore antagllgt, att oppningarna i vas branchio-
cardiacum icke iiro egnade att ditfora arterielt blod,
kommande fran galarna och pa viig till lijertat. Det
ar mer sannolikt, att dessa oppningar fora derifran
venost blod, som korteln upptagit fran visceralhalan
eller den stora till galen ledande venosa kanalen.
Om det ar sa, ar Apljsias respiration ofullstandig,
i det icke allt det blod, som kommer till hjertat,
forut genomgatt galarna, utan ar en blandning af
arterielt och venost blod. Det ar sa hos flera an-
dra Mollusker, der blodet pa tva viigar kommer till
hjertat; den ena genom respirations-organet, den an-
dra genom en del af manteln eller nagot afsondrings-
organ,- 1. c. VIII, 59.

Limax foreter en i flera afseenden liknande
byggnad, men det venosa systemet ar mindre ofuU-
komligt, till mindre del laciinart. Afven Triton
ofverensstammer mycket dermed. Beskrifningen kan
ej forstas utan figurer, hvarfore hanvisas till 1. c.
71, 75, och till den serskilt utgifna Voyage en Si-
cile, hvarest figurerna finnas.

Hos dessa slagten ar det det venosa systemet,
som ar ofullkomligt och till en del lacunart. Hos
Haliotis och Patella ar det arteriela systemet af fol-
jande egendomliga byggnad. Nar, hos Haliotis, aorta
cephalica kommit till den punkt, der tarmkanalen
bojer sig for att fran ofra ytan af svalgets bulbus
nedstiga i abdominalkaviteten, vidgar den sig med
ens trattformigt i en vidslrackt lacun, hvars vaggar
aro bildade till en del af hufvudets betackningar,
till en del af svalgets muskier och hinnor. I det
inre af denna lacun ligger munnens inre massa,
spottkortlarna, nervsystemets fornamsta ganglier och
ett stort antal af muskulosa och fibrosa band. Aorta,
som vidgar sig som en tratt, tillsluter baktill denna

kavitet, (Van livilkeii afg&r, pa hvarje sida, en liten
arteria ophf halm lea och nedtill och bakat, med ge-
niensam utgangspunkt, fotens arterer. Om man
oppnar aorta, bakom denna utvidgning, ser man,
hvad som ar ganska markvardigt, att den inneslu-
ter den slida, i hvilken tungans bakre del innehal-
les. Det ar fran den del af aorta, som inneballer
tungan, som arterer afga till tarmen och abdomens
vaggar. — 1 den del af manteln, som hanger fast
vid skalet, och som bildar omkring kroppens sidor
en slags bord, tyckas arterer saknas, och omloppet
fortga genom kiirl, som upptaga det venosa blod,
som ar utgjutet i visceralkaviteten, och till en del
aterfora det dit, men gjuta en annan del deraf in
i vasa branchio-cardiaca tatt intill hjertat. Den del
af manteln, som omger dessa kiirl, synes icke kunna
vara nagot biorgan for respirationen, och foljaktli-
gen visar det sig af denna anordning, att det ar en
blandning af venost blod och arterielt, som fran vasa
branchia-cardiaca upptages i hjertat. — I hufvudets
region, der organerna skoljas af arterielt blod, ses
inga vener, inga lacuner som fora den der utbredda
naringssaften till resplrations-organerna, medan, i krop-
pens ofriga delar, det finnes venosa kanaler af gan-
ska marklig anordning, ty de kommunicera alia med
vjsceralhalan, men bilda anda, i lefvern, i genital-
kortlarna, i urinorganerna, verkliga karl, hvilkas
forgreningar aro mycket talrika.

Om man oppnar en Patella underifran och
borttager foten, ser man, bland de andra organerna,
en lang, smal, krokt bllndsack, som framtill utvid-
gar sig till det rum i hufvudet, der munnmassan och
nervcentra ligga. Denna sack innehaller, som be-
kant, tungan, hvilken saledes bar icke ligger i sjelfva
aorta. Men denna sack ar likval ett bibang till
aorta, som, nedstigande pa hogra sidan fran hjertat

oppnar sig i dcnna siick pa samma gang den vid-
gar sig for alt ofverga i hufvudets kavitet. Det
aiteriela blodet ingar i denna blinda sack ocli det
iir icke fran aorta, utan fran denna tungans slida,
som de arterer afga, som fordela sig at foten, tar-
nien, lefvern. Det arteriela blodet fjller ocksa huf-
vudets kavitet, der det skoljer muskier och nerver,
och denna halighet ar bar storre an hos Haliotis.
Det ar hos begge samma disposition af den arte-
riela cirkulationen, men den egna lacunara formen
det bar hos Haliotis, ar hos Patella annu mera ut-
bildad. Den ar pa samma gang analog med det
venosa systemets disposition hos Cephalopoda, i det
den venosa sinus i hufvudet hos Loligo niotsvarar
den arteriela lacunen i hnfvudet hos Haliotis, och
den venosa sinus hos Octopus, med sin forlangning
bakat, i form af en stor sack, ar analog med den
arteriela sacken och hufvudets kavitet hos Patella.
Det ar svart att inse, huru aorta kan i sin
halighet innehalla nastan hela tungapparaten eller
huru hufvudets kavitet kan bakat fortsatta sig un-
der form af aorta och med dess funktion, utan att
antaga, att naringssaften i borjan innehalles i enkla
lacuner eller vagar utan viiggar mellan organerna,
och att dessa lacuner, under inflytande af det i ro-
relse stadda fluid um, striifva att betacka sig med
en egen hinna och forvandla siij till ror. Oni
man antar delta, blir det forklarligt huru lacunen,
som forvandla r sig till sack eller till ror, an om-
sluter en fluid massa och blir elt vanligt blodkiirl,
an, utom blodet, vissa for delta friimmande organer,
sasom hjernan, svalget, tungan. Hjertats egna stall-
ning hos Haliotis och Patella, liksom hos Acephala
sadan, alt dess kavitet genomborras af rectum, syncs
vara elt forhallande af samma slag som aortas for-
vandling till en slida for tungan och hufvudhalans

anvandande sasom en del af arlericla systcinot. Af-
ven lijertat, som ar ett iitvidgadt ocli mcd muskier
forsedt kiirl, har genomgatt tillstandct af enkel la-
ciin forr an det ikliklde sig vascular form; 1. c.
VIII, 37.

Om man injiclerar visceralhFdan hos Pinna, ser
man huru I)lodet kommer fram till galarna pa tva
viii^ar. En slags riinna, som foljer basen af man-
telns fria del, fran kroppens friimre iinda till labial-
palpernas inscrtionspunkt, och som konnuuniccrar
bade med abdomen och med mantelns och fotens
lacuner, fortsatter sig bakat mcd den inre tillfo-
rande kiirlstammen i samma sidas gale, medan ett
dylikt sammanhang cger rum mellan den yttre till-
forande stammen och fotens lacuniira system. Den
mellersta stammen ater harleder sig fran abdominal-
kavitetens bakre del, under friimre delen af skalens
slora adductor, hvarest ar en slags sinus, i hvilken
oppna sig venosa ror, kommande fran magens un-
dra sida, och vener med ofullstiindiga vaggar, som
uppkomriia i njurarna, i hvilkas kortlar ocksa andra
karl ses forgrena sig, hvilka oppna sig i abdominal-
halan under fotens retractorer. Afven mellan lef-
verns och iiggstockens lober ses venosa gangar, som
hafva en grenig anordning, men aro snarare lacu-
ner, an karl, sa att i hela abdominala delen af dju-
rets kropp den venosa cirkulationen synes ske pa
samma vis som hos Gastropuderna. I manteln iir
capillarnatet ocksa lacunart; men de storre stammar,
genom hvilka blodet har atergar till hjertat, aro
utbildade vener, och det ar att marka, att dessa
karl, i stallct att ofverga i det allmanna venosa sy-
stemet, anastomosera med vasa branchio-cardiaca,
alldeles sasom hos Haliolis. Det blod, saledes, som
kommer till hjertat, harstammar dels fran respira-
tions-organerna, dels fran manteln, och vore en

blandning af venost och arterielt blod, om icke
mantein kunde iippfylla funktioneina af en accesso-
rlsk gale. Men mantein har alia egenskaper for
denna funktion, och det arteiiela blod, soni der for-
delas genom arten'ae palliales, torde icke atervanda
till hjertat efter att hafva upptagit kolsyra, utan sy-
ncs hafva blifvit syrsatt pa viigen genom dessa stora,
membranosa organers kapillarnat. Delta forliallande
upplyser, huru giilarna kunna saknas hos Brachio-
poderna, der mantein blir respirationens fornamsta
organ. Hos dessa Mollusker forlorar hvardera vas
branchio-cardiacum, genom galarnas forsvinnande,
en af sina rotter och emottar blod endast fran pal-
lialkarlen, hvilka hos Lamellibranchierna aro acces-
soriska; 1. c. 77. — Jfr. A. S. N. 3 ser. Ill, 277.

SiEBOLD an marker, att man af dessa undersok-
ningar ej far veta, om arteriernas yttersta andar
medelst nagot kapillarnat ofverga i venernas rotter,
eller om de sluta med oppningar, och utgjuta blo-
det fritt i parenchymet. De sjelfstandiga, men ofta
raycket tunna vaggarna af de stora venosa sinus
hos Cephalopoderna, sager ban, aro sa nara fore-
nade med de omkringliggande organerna, att man
latt kan taga dem for lacuner utan egna vaggar.
Han fragar derfore, om ej mojligtvis vid injectionen
vattensystemets stora reservoirer hafva blifvit antagna^_i
for venosa sinus. Lehrb. d. vergl. Anat. I, 396. l^M

SouLEYET gaf anmiirkningar vid Milne Ed-
wards's ofvan anforda arbete, i Comptes rendusoch^^j
Guer. Rev. 1845, 105. m\

Lebert och Robin, om venerna hos Sepia,
Miill. Arch. 1846, 130. _■

Lebert och Robin, om blodkulorna, hjertats^Bj
structur, musklernas, nervernas och broskens bygg-
nad, Miill. Arch. 1846, 120, afven med afseende
pa andra lagre djur.

Van Beneden har undersokt cirkulationen isyn-
nerhet hos Aplysia och funnit, att vattnet intranger
i djurets kropp och oFvertager rolen af blod, i det
der finnes en fullkomlig ofvergang (fusion) mellan
det venosa systemet och Delle Chiajes "systeme
aquifere", sa att vattnet clrkulerar i vanliga karl
blandadt med chylus. Hos Sertularier, Tubularier,
Campanularier, Medusa, Hydra ingar vattnet genom
munnen, och fores vidare genom kanaler, eller, som
hos Aphrodite och andra Annelider, eller Trema-
toder, magens egna vaggar forgrena sig i karl-
formiga kanaler, och tjena tillika till respirations-
organ. Hos ^olis ar tarmkanalen genom flera opp-
ningar i samband med visceralhalan, hos Skorpionen
sag JoH. Mueller karl ga direkte fran tarmkanalen
till hjertat. Hos Holothuria intranger vattnet ge-
nom egna oppningar i ett dendritiskt vattensystem,
hos Asterias, Echinus genom manga porer. Det in-
gar i karlen hos Cephalopoderna genom de s. k. cor-
pora spongiosa pa venerna, genom armarnas sug-
knappar och i egna kanaler, t. ex. hos Octopus
Veranii. Hos manga andra lagre djur upptages
det genom endosmos. I allmiinhet sker detta sa-
ledes pa tre satt, genom munnen, genom en-
dosmose, genom egna oppningar. Cirkulationen ar
derfore "sanguine, mi-sanguine eller mi-aqueuse,
et aqueuse". Om en Aplysia dor i hafsvattnet,
svaller dess kropp af vatten, som den insuper
som en svamp. dppnar man arteria branchialis,
utstrommar en stor miingd klar vatska af salt
smak, hafsvatten, och djuret faller tillsammans. In-
jicierar man genom dessa arterer, sa fylles hela
djuret icke genom karl, utan genom vattenkana-
lerna. Vener fmnas alldeles icke. Bull. Brux., XH,
I, 109, 496.

Secretion. H. Meckei,, om sfrnctmcn a( Moliuskn nas Icf-

ver, M. A. 1846, 9.

Hari.ESS, som undersoktc de s. k. venbiliangen

hos Sepia, anser dcm for njurar. Wgm. A 1847, 1.

Tungan. Referent, om tungaii ocli dess bevapning hos

Mollusca glossophora, 6fvers. af Vet. Akad. Forh.

1847, 175.

Lebert, om munorganerna hos Mollusker, Miill.
Arch. 1846, 435.

Troschel begagnade tungans bevapning som
karakter, och beskref i Schotwburgks resa i British
Guyana, III, dess form hos Bulimi, Ampullaria oro-
noccensis m. fl.

Hancock upptackte, att tungans tander besta
af kiseljord, A. N. H. XV, 114.

RuD. Leuckart, Ueber die Morphologie u. die
Verwandtschafts-Verhaltnisse der wirbellosen Thie-
re, 123.
Cbroma- Harless har i Wgm. A. 1846, 34 visat, att

**'^*'"^^^'chromatophorerna hos Loligo icke aro enkla celler
och deras rorelser icke jemforliga med de elemen-
tara fenomener man funnit hos cellmembranen, t.
ex. i Planaria-aggets vitellus och hos Gregarina, utan
att de iiro beroende af nervreflex, sasom man tyd
ligt ser, da man kniper djurets armar eller retar
nervsystemets centraldelar. Hvarje chromatophor ar
en i chorium inbaddad sack, bildad af en elastisk
tunn hinna och inneslutande en vanligast i midten
tatare pigmentmassa af rod farg, som icke foran-
dras af oether, attiksyra och saltsyra, fortunnade
eller koncentrerade, men loses i caustikt kali. Sac-
ken utspannes genom slraligt derifran afgaende fibrer,
hvarvid pigmenlmassan utbredes och fortunnas och far
en Ijusrod eller brandgul farg. Talrika nerftradar lopa
ofver chromatophorcrna. Jfr. Arsb. 1840 — 42, 177.

Strafu>

StrAhl gaF kemiska undersokningar ofvcr Se-
pians kiikar, linsen i dess ogon och rjggskalel,
M. A. 1848, 337.

Lebert och Robin beskrifva i A. S. N., ser. Genera-
3, IV, 95, spermatoforer, dem de hos en bona af Lo- *'ga"nerr
ligo fiinno till ett stort antal, i ett knippe fiistade
intill mantelns inre vagg, nara oviductens oppning.
De sprangdes icke sasom de af Milne Edwards
iakttagna, (se a. 1840 — 42, 178), och voioafmlndre
sammansatt structur, hvarfore de antagligen voro
mindre lUvecklade. Forf. formodar, att de fullt ut-
vecklade spermatoforerna sprangt sig vid parningeii
och hafva befruktat de forsta aggen, som utgingo ur
ovariet, och att de mindre utvecklade, de som kom-
mo fran bakre delen af Needhamska sacken, blifvit
fastade bos honan for att befrukta de ofriga aggen.
Jfr. Mull. Arch. 1846, 135.

R. Leucrart meddelade i Wgm. A. 1847, 23,
iakttagelser ofver manliga konsorganerna bos Sepiola,
med rattelser till bvad Peters derom uppgifvit; jfr.
Arsb. 1840—42, 181.

Gros, om spermatoforerna bos Sepia, Bull.
Moscou, 1848, I, 474.

Prosch och ReinhARDt meddela anatomiska un- Octopus,
dersokningar pa Octopus arcticus R. et P. Denna
art, liksom Cirroteuthis Eschr. (= Sciadephorus R.
et P.) saknar blacksiick, bvilket visar, att detta organ
icke kan hafva den ingripande bctydelse man tillagt
detsamma. En banne, sannoliki fangad i parnings-
tiden, bade konsorganerna sa utvecklade, att de upp-
togo nastan halften af visceralsacken, ocb foretedde
spermatoforer i olika grader af utveckling, bvilka
noggrannt beskrifvas. Danske Vid. Selsk. Skrivt.
5:ie Raekke, I.

Prof, Lovins Arsb. 1845—49. 2

Hectoco- Koi.LiKER liar (Vainstallt don meniiig, att Hecto-

^^ ^* cotyli3e aio hannar till Octopus och Aigonaiita. Ska-
len aro: alt Hectocotykt ha arterier och vener,
hjerla och galar, och iiro derfore sannolikt icke
Epizoa ; de likna de Cephalopoder, pa hvilka de
lefva, och hafva samma spermatozoider, contractila
plgmentceller, likadana sugkoppar, samma egiia an-
ordning af muskelfibrerna, Hectocotylai i armarnas
muskelbetacknlng, Cephalopoderna i armarna; bland
280 Argonauter fanns ingen enda hanne, men nastan
alia voro forsedda med befruktade agg; Hectocotylae
lefva i narheten af de qvlnllga konsorganerna och
aro alia hannar; iiggen af Argonauta innchalla, en-
ligt Mad. Power och Maravigna, embryoner all-
deles liknande H. Argonaulae. Trans. Lin. Soc.
XX, 19; Bericht d. Zoot. Anst. in Wurzburg, 1847
— 48, 67; A. N. H., XVI, 414. Hectocolyle tyckes
vara Polyporus Grube, Arsb. 1840—42, 148.
Argo- Adams bar undersokt en sniicka af Argonauta

argo, som varit skadad och af djuret blifvit repa-
rerad. I randen af mynningen var ett stycke borta,
som blifvit ersatt af nytt skal och dertill ett frag-
ment af det utbrutna stycket. Men detta fragment
sitter nu omvandt, insidan utat, hvilket visar, att d<
tva armarnas stora hinna qvarhallit det under del
det fastnade. Men det nya skal, som fyllde del
ofriga af brottet, bar blifvit afsondradt af djurets
inom snackan inneslutna mantel, ty kanterna krin^
det brutna stallet aro synliga endast pa yttre si-
dan. Sillimans Journ., Juli 1848, A. N. H. sec. ser.
II, 218. 1

JeAnette Powers afhandling om Argonauta argo,
hvari visades, att snackan verkligen tillhor djuret, i
Atti deir Accademia Gioenia di scienze naturali di
Catania, XII, Messina 1839, ar aftryckt i Isis 1845,
606, och ofversatt af Creplin i Wgm. A. 1845, 369.

nauta.

Reinhardt ocli Proscti liafva I Danske Vidensk. Sciade-
Selsk. Skrivter, XII, meddelat noggrannare beskrif- P '^^"'*
iiing pa Sciadephorus Miilleri (Cirroteuthis) EscH-
RiCHT (se arsb. 1836 — 1839, 389). Hela kroppen ar
slapp, naslan geleeartad. Ryggskalet ar mycket olikt
ofriga Cepbalopoders, sadelformigt, glasklart, som
coagulerad iiggbvita. Fenornas brosk ar lancettlikt,
slutar utat ined en spets och stodjer sig pa rygg-
skalet. Mantelsackens raiid ar sammanvaxt med
hufviidet till den utstrackning, att endast en liten
bastskolik oppning finnes for tratten, ocb all in- och
utstromning maste ske genom denna allena. Trat-
ten ar, som bos Octopoderna, utan klafF. Sugarne
pa armarna sitta, som bos Eledone, i enkel rad,
storst vld armarnas bas, mot spetsen aftagande, om-
kring 30 pa bvar arm, men flera pa de .kortare
ryggarmarna an pa de andra. Armarnas yttersta
spets ar utan sugare. Mellan sugarne sta parvis cir-
rerna, kortast vid armens bas och dess spets, langst
pa midten, smala, trinda, icke retractila. Hinnan,
som forenar armarna, bestar, som bos Octopoderna,
af tva blad, det yttersta fastadt vid armarna, det
innersta ofvergaende i deras sidor. Den nar niira
armarnas spetsar, nemligen sa langt sugarne ga.
Den ar smalast mellan ryggparet, bredast mellan
bukparet. Emellan tva armar ar hinnans rand i
midten bugtad utat och bojd inat, sa att den bildar
en slags poche, som annu kan okas genom vid ar-
marnas spets fastade muskel. Hinnans inre blad ar
mycket vidare och slappare iin det yttre, sa att det,
innan det ofvergar pa armens sida, bildar en bag-
formig fall, ett forhallande som mycket bor inskranka
hinnans verksamhet sasom simredskap, om an dess
muskellager voro sa utvecklade som bos Octopo-
derna, hvilket de icke aro. Armarnas muskulatur
ar ocksa svagare, fibrerna icke samlade i langa band,

iitan niera jemnt fordeladc i armarnas liela pei iferi,
Afven i kroppens ofrlga ck*lar, utom i fcnoina, aro
nmsklerna foga ulvecklade. — Nervsystemet. Cen-
tralmassans ryggdel bestar af elt temligen hredt
band, forcnadt genoni tva strangar, den nedersta
bredare, den ofversta smalare, med bukdelen, som
ar hjertformig, med spetsen nedat. Ryggdelens of-
versta rand bar pa bvarje sida ett ganglion, fran
bvilket utgar en fin nerv, som loper langs sidan af
oesophagus, som vid dennas ofvergang i svalget
svaller till elt ganglion, hvarifran grenar utstrala
till svaljjet. Mellan de tva tjano^lierna afo^a fran

O ODD

hjernans ryggdels ofversta rand atta fina nerver,
som inbordes parallela lopa liings efter a^sopliagi
bakre vagg. Der rygg- och bukdel forena sig, afgar
pa insidan af den sednare en nerv, som forgrenar
sig i kakarnas muskelmassa. Fran midten af buk-
delens begge sidor utgar ett afiangt ganglion, syn-
nervens ursprung, och straxt ofvan detta ganglion
en fin nerv till ogats muskier. Fran den bakre
spetsen af den hjertformiga bukdelen utgar en oparig
nerv, som forgrenar sig i tratten, och mellan denna
och synnerven, den stora nerv, som gar iill man-
telsacken och bildar ganglion stellatum. Horsel-
nerven afgar under basen af synnervs-gangliet, och
nastan fran midten af bukdelen tva fina tradar, som
anastomosera med de tva forsta armnerverna, boja
sig ut ofver hufvudbrosket och synes lopa nara
ytan af mantelsackens centralsida, pa sidorna om
tratten. Armnerverna forhalla sig som vanligt, men
aro finare. Hufvudbrosket bildar icke en ring om-
kring oesophagus, utan ligger som en aflang sack pa
dess ventralsida; det ar ingen fast massa, utan en
nastan hinnartad broskblasa, i midten afdelad genom
en sammandraijjnino^. Horselnerven in^jar i brosk-

„ D

blasan nara dennas f ram re rand. Oppnas brosk-

blasan, iiniier man hvarje sidohallva uppfylld af en
inre, aflang, jtterst tunnvaggad blasa, horselblasan,
som ar ovanllgt stor, bildad af tva blad, och fylld
af en klar viitska, hvari sviifva nagra. hvilgula kri-
stallinska korn. Mel Ian blasans begge blad sitta
fiislade tva konlska, halfgenomskinliga kroppar, af
fasthet som stelnad agghvita, vandande spetsen inat.
De tjena till underlag for horselnerven, som vid
intradet delar slg i tva grenar, en for den framre,
en for den bakre vaggen. Grenen for framre vag-
gen klyfver sig i tva tradar, som ater forena slg
der de mota den storre af de tva fastsittande krop-
parna, pa hvars basis de bilda ett litet ganglion,
hvarifran , en fin gren afgar till den mindre krop-
pen och bildar derstiides en sllnga med den laogs
bakre vaggen lopande grenen. Hufvudbrosket for-
liinger sig icke till en orbita, men afger en brosk-
hinna, som omgifver synnerven sa lange denna loper
utefter brosket. Synnerven ar mycket lang, livil-
ket star i sanimanhang dermed, att ogonen hos det
lefvande djuret aro mycket utstaende, niistan stjel-
kade, men sannollkt retractila. Af hufvudbroskets
form ocli liige sluta forfF., att det viil motsvarar ett
inre skelett, men icke med betydelsen af ett nerv*
skelett, utan sasom stod for armarnas muskier,
hvilkas svagbet hiir ar orsaken till dess ringa ut-
veckling. Branchial-hjertanen hafva, som hos Argo-
nauta, muskulosa bihang, hvilka, sasom det visas,
icke aro rudimentara galar, utan divertiklar for blo-
det. Kakarna aro som hos Octopoderna, tungan svag
och mjiik. De ofversta spottkortlarne ligga nagot
nedanfor kakarna, aro sma, paronformiga och icke
loberade. Det nedersta paret blef icke funnet. Oeso-
phagus har ingen egentlig krafva, men tilltager na-
got i vidd forran den ofvergar i magen, och har
iuvandigt starka langa veck. Magen och lefvern som

hos Octopus. Blacksacken saknas liar liksom hos
den gronlandska Octopus, — Konsorganer. Honan,
fangad i agglaggningstiden, hade i boltnen af visce-
ralsacken den ovala, sackformiga iiggstocken, livilande
pa skalels nedersta concava yta; derifian afgar en
enda tunnvaggad aggledare, soni pa mldten ar om-
gifven af en tjock kortelmassa, bestaende af tva olik-
fargade strlerade biilten. NIdamentalkortlar saknas
som hos Octopoderna. Aggen ovala, med hornar-
tadt, brunt skal, baktill nied en fin stjelk. Hannens
konsorganer mycket enkla; en liten, niistan kulfor-
mig testlkel, belagen pa sanima stalle som aggstocken;
en derifran utgaende sadgang, som ofvan utvecklas
till en sadblasa, och slutligen en spermatoforsiick, pa
hvars mldt sadblasan mynnar in. Sciadephorus bo-
rer enligt forfF. till Octopoderna, hvilka de foresla
att indela i: Aptera, som aro Eledone, Octopus, Phi-
lonexis, Argonauta, och Pterota: Sciadephorus.
Foten. Robin och Sfgond hafva undersokt fotens bygg-

nad och rorelseformagan hos Loligo vulgaris. Sepia
officinalis och Octopus vulgaris. Loligo bar de lif-
ligaste rorelserna, Octopus de trogaste. Foten, den
s. k. tratten, ar det hufvudsakliga locomotions-orga-
net, fenorna tjena endast att halla djuret i jemnvigt.
Emedan , rorelsen sker genom vattnets utdrifvande
fran mantelhalan genom tratten, ar dess riktning
motsatt vattenstralens. Nar Loligo dervid riktar trat-
tens oppning framat, drifves kroppen bakat, nar denj
bojer den at venster, vandes djuret hastigt at hoger,
och vice versa, men nar djuret vill framat, samlar
det tentaklerna i en spets och bojer trattror,et bakat.
Det ar vid denna rorelse som den pa ofra vaggen
af trattens inre belagna fliken gor tjenst att -rikta
vattenstrommen ratt bakat. Den saknas hos Octo-
pus. Loligo gar baklanges, niir den vill stiga fran
djupet mot ytan, men nar den vill scinka sig, vanderl

(leu liulvuJet neclat ocli bojer tiattcii bakat. Niir
inantelhalun skall utclrilva vattnet, slutes den ofvati
fVanitill genom de bekanta brosken. Loligo bar den
kortaste tratten, Octopus den langsta. Trattens framre
oppning ar bos Loligo bogst fjerdedelen sa stor som
i\cn bakre, bos Sepia en tredjedel, bos Octopus balf-
ten sa stor. Guer. Rev. 1849, 333.

Reinhardt och Prosch beskrifva i Danskc Vid. Oweuia.
Selsk. Skrivt., 5:le Roekke, I, en Crancbia, som Hol-
BOLi. funnit vara ganska allman mellan Sbetlands-
oarna ocb Cap Farewell, ocb i narbeten af Gron-
land traffat lillsammans med Limacina ocb Clio.
Den bildar ett subgenus Owenia R. et Pr., som
skiljes derigenom, alt mantelsacken ar forenad med
balsen icke genom budens fortsattning, utan ge-
nom en pseudoarticulation. Tratten, som ar utan
klafF, ar ocksa forenad med sacken, i det dess bud
slar sig ofver pa den sednares in re vagg. Ogonen
stora, utan ogonlock, men buden bildar ofvantill en
iiten tapp. De atta armarna aro mycket sma och
sitta innanfor tentaklerna, aro icke forenade genom
nagon binna, ocb bilda en krans omkring munnen,-
sugare i dubbel, tat rad. Tentaklerna, af langd som
bos C. scabra, bafva sugare i fyrdubbel rad langs
bela insidan. Mantelsacken ar mycket stor i for-
ballande till de viscera den innesluter. Hufvudbrosk
saknas, i forballande till armarnas ringa utbildning.
Ogonens cboroidala kortelmassa rir mycket stor, ocb
formoda forfF., att det ar pa denna som ogats vil-
korliga framtradande beror. Crancbia simmar lika
val framat ocb bakat; nar man vill gripa den, ut-
gjuter den sin svarta vatska; niir den vill bvila,
bojer den sig forst till ytan, drar derpa bufvud ocb
fangarmar in i sacken ocb sjunker ned, i detta till-
sland mycket lik en Acalepb.

Spiruia. GrAY har beski'ifvit djuret af Spiiuhu Eit

exemplar hernfordt af en Mr. Earl (hvarifraii ?)
visar, att utkastet i Encyclop. method ique, t. 465,
f. 5, som ar kopieradt efter en teckning nied krita,
den Lamarck gjorde vld en lektion, ar rlktigare an
Perons, som BlAinville och Rang begagnat. Huf-
vudet har atta armar och tva langa tentakler. De
forra arc utan kanthinna, och hara omkring sex ra-
der af sma, kortstjelkade acetabula med ytterst tint
sagtandad hornring. Tentaklerna voro afbrutna pa
exemplaret. Mantehi ar sackformig, framtill fri i
hela randen, utan broskriinnor, utan fenor, bakat
sammantryckt och har fullkomllgt omslutit sniickan,
ehuru den varit sa tunn, att den brustit, och snackan
synes llggande lodratt i medellinien, med splran bojd
at "ventralsidan" sasom hos alia nutldens Mollusker
utom Nautilus, Argonauta och Patella. Bakom snac-
kan ligger en stor tjock, rundad kropp ("gland") med
en rund hala i midten. Enligt en ClAUSENS utsago har
djuret formagan att hoja eller sanka sig efter behag.
Slagtet utgor enligt Gray en ofvergang fran Decapo-
derna till Octopoderna, och Ammoniterna aro der-
raed nara beslagtade. A. N. H., XV, 256.

Nautilus. Van der Hoeven fann hos ett manligt individ

af Nautilus pompilius en byggnad af hufvudets lo-
berade, med cirrer forsedda segel, som ganska myc-
ket afviker fran forhallandet sasom det fiamstiil-
les af Owen och Valenciennes. Den undra delen,
Owens inferior labial processes, hade pa hogra sidan
blott fyra "tentacula", men pa den venstra en stor
sammantryckt del, som synes vara en forening af
fyra tentacula af ovanbV form. Forf. framstiiller
den gissning, att denna olikhet kan antyda konsskil-
nad. Penis var pa hogra sidan, och inneholl en
spiralformig del, mojligen spermatofor. Tijdschrift
voor de wis- en naluurkundige Wetenschappen, I, 67.

Vrolik beskrifver afven ett val bevaradt exem-
plar af Nautilus pomplllus i Tijdsclirift voor de
wis- en natuurkundige Welenschappeii, II, 307.

EwALD upptackte Scaphlter, soin i sista kain- \ptyclius.
maren innehollo Aptychl, alltld i sainma stallniiig
med spetsen inat, den breda delen utat, sa att
sifonen gar omedelbart under ryggsUilnaden mellan
Aptychi bada lialfter. Samma liige bar Aptychus i
Solenhofens Ammonlter. Bull. Soc. geol. VI, 566.
QuENSTEDT, som i sin Petrefacten-Kunde Deutscli-
lands afven anmarkt detta lage, bar visat, att Ap-
tycbus bar en textur meia liknande benens an sniic-
kornas, sammansatt af sma ror, ocb endast pa den
inre konkava sidan ett skalofverdrag med verk-
liga tillvaxt-strier, bvilket de veck, som vissa arter
bafva pa yttre sidan, ieke aro. Burmeister bar nu
yttrat den formodan, alt Aptychus legal i mantelns
baksida som elt skydd for giilarna. VON BucH, Berl.
Ber. 1849, 365.

Strickland beskref vissa born- ocb kalkartade
balfrunda skifvor funna i det inre af en Ammonit,
ocb jemfor dem med Aptychus. Han formodar, att
de molsvaia den hornartade gordel, med bvilken
Nautilus iir fiistad vid sin snacka. Quart. Journ.
Geol. soc. I, 232.

GiEBEL bailer Aptychus for en Sepia med de-
ladt ryggskal. Z. d. deutscben geol. Gesellsch. I, 100.

ScHAFHAUTL tror sig bafva fun nit djurel till
Aptychus. De begge skalen ligga vanligen uppslagna
bredvid bvarandra, ocb fran dem utstracker sig dju-
ret trattformigt nedat, sa alt det hela far en a flag-
sen likhet med en Lepas. Leonh. u. Bronn u. Jahrb.
1846, 819.

QuENSTEDT, om dc mineralier, som bunas i luft- skalct.
-kamrarna af forstenade Cepbalopodskal. Wiirtemb.
Jabresb. II, 154.

IvURR beskref en Beleninllljolk, soni Under dju-
rets lif bllfvlt bruteti och under callusbildninfj ater
lakt ocli sammanvaxt. Wiirtenib. Jaliresli. I, 233.
Pterofoda. SoULEYET iiar i Voyage de la Bonite lemnat

talrika upplysande figurer ofver Pteropoder, hvari-
bland t. 9 — 12, 15 — 15 bis nied anatomi, men hit-
tills bar ingen text komniit Rel. tillbanda. Jfr.
f. a. 124.
Hetero- Densauinie gaf i samma arbete, pi. 23, 24, myc-

P" ^' ket upplysande figurer ofver Atlanta.
Puiino- Leidy bar funnit bos Bulimus, Glandina, He-

J^'^* lix, Succinea, Limax, Arion, Vagjnulus, ett organ, som
gan. ban anser for luktorgan, nemligen en blind sack,
bvars oppning ligger under munnen, mellan under-
lappen och fotdisken, omgifven af tva hinnor, den
inre en fin slembinna, det yltre en bvit eller rod-
aktig af glanduliirl utseende. En stor nerv pa bvar
sida fran ganglia under oesopbagus, forgrenar sig i
dess borjan, bvarforutan den mottager under sitt
forlopp talrika mindre grenar fian samma ganglion.
Aorta cephalica forser den med grenar. Proc. Acad,
nat. sc. Phil. Ill, 136. Sill. Journ., Maj 1847, A. N.
H. XX, 211.

ScHMARDA bar genom fcirsok ofvertygat sig, att
lentaklerna bos Helix aro ytterst kansliga for luk-
tande amnen. Andeutungen i'lb. das Seelenleben
d. Tbiere, Wien 1846, enl. Troschel i Wgm. A.
1847, II, 376.
Secretion. H. Meckel, oui njuren bos Gastropoda, M. A.

1846, 13.

H. Meckel, om kalkkortlarna i mantelranden

bos Helix, M. A. 1846, 17.

Genera- Paasch bar undersokt konsorganerna bos Helix

adspersa, austriaca, incarnata, umbrosa, strigella, eri-

cetorum, striata, fruticum, verticiilus, cellaria, Clau-

sllia ventricosa, Bulimus radialus, Arion hortensis,
Physa fontinalis. Haii anmarker, att blasan, pll-
sacken och glandulse mucosae tyckas hafva den ge-
mensamma fimktionen att omgifva aggen med skal.
Pilsack och glandiiloe mucosx* finnas endast hos de
arter, hvilkas 3gg hafva ett kalkartadt ofverdrag.
Under vintern, da dessa organers sekreter icke an-
vandas, hardna de till den i pilsacken gomda pilen,
och i blasans ofvergang till den egendomliga ela-
stiska kropp, som om varen ses glida ut ur kons-
oppningen hos manga Helices. Wiegm. A. 1845,
34; jfr. f. a. 76.

VoiTH iakttoij, liksom forut Held, att af Clan-
silia similis de mera bukiga individerna voro qvin-
liga, de smartare manliga, dock sagos afven oFver-
jrangsformer. Lefvande ungar funnos i bukiga in-
divider, men aid rig i smiirta. Claiisilia bidens ar
afven vivipar, och afven har var motsvarande forni-
skilnad. Eljest anses Clausilia bestamdt for herma-
phroditisk. Z. f. Malacoz. 1846, 55.

Steenstrup, som tmdersokte konsorganerna hos
Helices, serdeles H. pomatia, fann, att den drufklas-
lika korteln, Tyskarnes "Geschlechtsdriise", "Glan-
dula hermaphrodisia'" hos somliga individer var te-
stikel och innehoU spermatozoider i alia iitvecklings-
stadier, hos andra var iiggstock, innehallande iigg,
men tillika mogen sad, som han antar blifvlt fran
manligt individ dit ofveiflyttad. Dessutom fiinnos,
sa val i testikeln som i aggstocken, kroppar liknande
agg, insankta i smasiickarnas vaggar, och med sitt
innehall i stark molcknlar rorelse. 1 testikeln anser
han dera for siidceller, som icke k anna I genom-
bryta den omgifvande massan, och da de saledes icke
hafva kunnat utveckla sitt innehall till sadtradar, till-
tagit i storlek och bibehallil sin tidigare likhet med
ijggen; i aggstocken aro de deremot agg, som icke

koiTimit till ulveckliiijx. Den tun<Tformiira kcirteln
ater ocli dess utforsgang, iiro delar ham made i slii
iitveckling och overksairuna. Pa grund af denna
iakttagelse och mod kritik af andras iakttagelser
nekar han liar hermaphroditismens tillvaro, och be-
slrider Limneernas sammankedning sasom paining,
hvaremot Karsch anfor iakttagelser for densamma
med tillagg, att alia individer af en sadan kedja,
straxt derefter isolerade, lade ajjij. Men mot Steen-
STRUPS mening, att denna sammankedning ar en
yttring af stark parningslnsta, ar denna sednare om-
standighet icke bevisande. Undersogelser over Her-
maphrodifismen, 73, och tyska ofversattningen af
samma bok, 122.

ScHEZLER, om parningsblasan hos Helix, Bull,
de Geneve, IV, 323, 424.

Tempera- Davy fann, att Hclix oblonga hade en tem-

*"'^* peratur litet hogre an atmospherens. Tva indivjder,
tillsamjnans af en voliim af 10 kubiktum, sattes un-
der en glasklocka af 240 kubiktum, fylld med fuktig
luft, och funnos pa tredje dagen doda, da luften
fanns innehalla mycket kolsyregas, till 39 kubiktum.
Nara tva tredjedelar af syret var fortardt och ersatt
med kolsyregas. Ed. n. phil. Jouin., XLV, 387.

Strickland, om Nanina vitrinoides Desh., ob-
serverad Icfvande fcird till England. A. N. H. sec.
ser. IV, 379.

Ampulla- Troschel har undersokt Ampullaria urceus fraii

Guiana. Det ar bekant, att dessa djur, som lefva
i floder, under den beta tiden ligga inneslutna i den
torkade gyttjan utan en droppe vatten, och likviil
fortlefva inom sitt med operculum tatt tillslutna
skal, och att Ampullarier fran Nilcn, dem CaillAUD
hemforde till Paris, efter fyra manader lifligt kropo
omkring nar de lades i vatten, ett forsok som ocksa
Ivckades for D'Orbigny efter tretton manader. Tro-

SCHET. visar nu, att delta forhallande, sasom redan
QuOY ocli D'Orbigny forklarat del, beror derpa, alt
Ampullaria andas bade med gale ocb Iiinga. Brcd-
vid del venstra tentaklet fnines en respiiationskanal,
som kan utstrackas betydligt. I bollnen af cervlcal-
balan bgger, Ivarsofver, den kamformiga galen. I
manteln, som bildar hvaUVet ofver denna hala, ar
en stor kavitet, forsedd med en oppning, som kan
tillslulas medelst en ijock klafF, bvars fria rand iir
forsedd med fina blad, ocb ar bvad QuOY ansag
for en rndimentar gale. Pa ofra ocb undra vag-
gen af denna kavitel, som ar lungan, lopa talrika
karl. Nervsystemet, njuren ocb en del af cirkula-
tionen beskrifvas, jemte tungan ocb kakarna. Tro-
SCHEL bildar af Cyclostomerna ocb Ampullarierna
en egen ordning mellan Pulnionata ocb Clenobran-
cliia, Pulmonata operculata. Ordningen far ire fa-
miljer: Cjclostomidae: ' Cyclosloma Lamk., Stegano-
toma Trosch., Pupina ViGN., Helicina Lamk.j Am-
pullaceridoe: Ampullaceraj Ampullariadae: impulla-
ria Lamk. Guild., Ampulloidea D'Orb., Pachysloma
Guild., Ceratodes Guild., Lanistes Montf.

Hancock ocb Embleton liafva gifvit en nog- Opistko-
grannt ularbetad anatomi iEolis papillosa, A. N. H. ^oiis.
Ser. 1, XV, Ij ser. 2, I, 88, 111, 183. Ndringsorga-
nerna. Tuggapparaten med kakarila, tungan ocb den
inyckel ulbildade muskulaluren beskrifvas omslandligt.
Oesopbagus iir kort ocb trang och nagot bojd. Ma-
gen ar en lang sack, som ligger langsefler kropps-
balans langd, smaningom aftagande i vidd lills den
slutar blindt. Dess sidogrenar aro icke pariga, iitan
nagol alternerande. Fran ofra ytan af magens framre
del afgar en tarm, som gar nagot bakat, for att oppna
sig i anus pa bogra sidan. Magen bar en inre slem-
binna, elt muskellager ocb ett yttre, troligen serost.
Dess inre yta ar besatt med longitudinella plicae.

Grenarnas fordelning ar olika hos olika arter, ocli
de slula alltid livar for sig fritt inom abdominal-
lialan eller i den sista minsta galpapillen. Inom
hvarje galpapill utvidgar sig tarmrorsgrenen och dess
vaggar blifva Follikulara, men alertaga, mot spetsen,
sin enkla siructur. Der sammandragas de till en
kort gang, som utvidgar sig till en oval blasa, be-
lagen just i papillens spets och oppnande sig utat
genom ett litet rundt lial. Den follikulara structu-
ren i vaggarne visar hos skilda arter olika former,
fran enkla knollika utvidgningar till en massa af
coeca betackta med sma follikler, och vaijoarna af
alia enkla eller sammansatta follikler aro betackta
med stora oregelbundna blasor, fjllda med smiirre
korn. Hvarje tarmrorsgren ar saledes inom papillen
forvandlad till en kortel af tydligen follikular bild-
ning. Det ar deremot icke nagon "substance gra-
nuleuse" som, sasom QuatrefAGES pasta r, *'betacker"
roret. Hvarje kortel ar en lefver, som genom en
kort gallgang afgifver galla inat den forgrenade tarm-
kanalen, men aldrig, sasom QuAtrefAGES pastatt, bade
upptager osmalta fodoamnen och formedlar ombild-
ningen af chjlus till blod. Hela inre ytan af denna,
sammansatta kortel ar betackt med flimmerhar, meal
som saknas i blasan. Denna ar fastad vid papillen
omkring sin oppning och dessutom genom serskilta
muskelband, och bar muskulosa vaggar. Den in
nehaller, i straligt longitudinela lager, sa att medel
linean ar fri, en mangd sma kulor och ett stort
antal elliptiska kroppar, som, fitminstone hos A. pa-
pillosa, stundom synas vara inneslutna i blasor, hvilka
vid beroring med vattnet explodera, hvarpa hvarje
elliptisk kropp mer eller mind re snabbt utskjuter
en lang harfin svans och antar utseende af ett sper-
matozoon. Men verkliga spermatozoer, dem temli-
gen lika, funnos i testikeln. Naturen af denna blasa

vilja forir. tills vidare leinna oforklarad. Spottkort-
lai na, mycket sma, ligga innanfor kakariia i klndens
niuskelmassa. Nagonting- liknande de af Q. beskrilna
spottkortlar liafva forfF. aldrig kunnat finna, ocli for-
moda, alt Q. sasom sadana ansett nagoii delafkons-
organerna, dem ban felaktlgt beskrifver. — Kons-
organerna besta af ovaiium, oviducten, spermatheca
och dess kanal, den stora slemkorteln, testikeln, penis
ocb de yttre konsoppningarna. Den gemensainma
konsoppningen, belagen pa hogra sidan, nagot bakom
tentaklerna, i spetsen af en liten konisk papill, le-
der in i ett litet vestibulum, i hvilket ses tre opp-
ningar, en framre till de manliga organerna, en bakre,
den storsta, till de qvinliga, ocb vid dennas framre
rand en mycket liten till spermatheca. Under par-
ningstiden svalla dessa yttre delar, sa att vestibuli
inre yta blir utstaende, ocb da framskjuter den
framre, manliga oppningen, med en krokig, konisk,
baktill concav process, Aen till en del utskjutna pe-
nis. Nar denna ar fullkomligt utstrackt, ar den
spetsigt konisk ocb bar vid sin bas en rundad opp-
ning. Indragen i vestibulum ar den aggformig med
oppningen i midten af den breda andan. Den hinna,
som invandigt beklader vestibulum, slar sig om pa
och beklader penis. Oppningen leder till testis, som
iir ett temligen vidt ror, mangfaldigt sammansling-
radt, i det slingorna sammanballas af en fin tra-
dig vafnad, och af arterer och nerver. Roret iir
ganska langt, utstrackt langre an djuret sjelft. Det
ar af blek kottfarg, och sammansatt af tre lager,
de tva yttre muskulara, med liings- och tvarfibrer,
det innersta en afsondrande hinna, besatt med tal-
rika kroppar, liknande dem i rorets utpressade in-
iiehall, genomskinliga sferiska celler med dubbel
kontur, dels tomma, dels innehallande en stor kornig
nucleus, belagen an tatt invid vaggen, an till en

del iitskjiilande iitom ceJlen, dels ocksa alldeles fyllda
med runda, korniga kroppar, livilka ocksa ses fria,
saiinolikt stadda i iitveckling till celler. Spermato-
zoider sagos i testis hos ^Eolis coronata, men utaii
att nagot foiliallande kunde upptackas mellan dein
och cellerna. Testikelroret oppnar sig i oviducteri
med en stark sammandragning. Hos ^ol. coronata
och Driimmondi har penis en slags glans, lik hat-
ten af en svamp. Ovariet fyller nastan hela bakre
delen af visceralhalan, ar af blekgul farg, lobuleradt
och grannleradt, bredt och tjockt framtill, smalare
bakal. Dess fiamre yta ar concav. Det ar deladt
i tva hufvudmassor genom en liingsgaende klyft,
fran hvilken at sidorna utga korlare tvarklyftor,
som skilja loberna. Hvarje lob ar bekladd med en
fin hinna och synes besta af en congeries af agg,
inneslutna inom mycket fina, oregelbundna, mang-
horniga celler. Mindre ror, afgaende fran loberna,
samla sig i den langs klyften lopande oviducten,
hvilken derpa blir utvidgad, bildar tva, tre slingor,
och ater smalnar, upptar testikelns sammandragna
del, vander i spetsig vinkel tillbaka, och forenar sig
med ductus fran spermatheca. Det genom denna
forening uppkomna roret gar nu framat och delar
sig i tva grenar, af hvilka den ena forlorar sig i
slemkortelns kanal, der den synes tomma sig sasom
oviductens slut, medan den andra fortsatter frama
till den minsta yttre oppningen sasom spermatheca
kanal. Slemkorteln, som hos Doris och Triton ia a
CuviER beskrefs som testis, ar delad i tva undertill
forenade, ofvan skilda lober. Dess yta ar starkt och
oregelbundet i ziczac veckad. En del ar opak, a
granulart utseende, kottfargad, finare veckad; det
ofriga ar halft genomskinligt. Kaviteterna i kortelns
veckade laminae sla i fritt sammanhang med en vid

kanal

kanal i tlet inre af livaidera loben, och kanalerna
forena sig i ett gemensamt ror, som emollar ovidiicten,
sasoni ofvan namndes, ocli utat slutar i yttre qvin-
liga konsoppningen. Derma kortel synes vara det
organ, som afsondrar det genomsklnliga, gelatinosa
iimne, hvilket omgifver aggen innan de uiga uv
kroppen, och som faster dem. Sek relet ar segt,
granulart och imiehaller, som det tyckes, celler af
pfjaster-epithelium. Spermatotheca, belagen framfor
ovariet, ofvanpa och mellan slemkortelns lober, ar en
rund eller piironformig sack, af mork olivfarg, med
en eller flera bisackar fastade vid dess ductus. Vag-
garna aro tunna, men starka och muskulara. Den
ar full af utbildade spermatozoider och corpuscler;
de forra med elliptlskt, ofta nagot bojdt hufvud och
en fin svans, rak ellei' vagig, eller spiralrullad; de
sednare sma, elliptiska, med ett stundom korsformigt
band tvarsofver, som om de vllle dela sig i tva el-
ler fyra delar. Spermatotheca-ducten afgar fran dess
framre och undra del, och, efter ett kort forlopp,
forenar sig med oviducten, som den foljer till den-
nes tvadelning, der den skiljer sig derifran och gar,
som ofvan namndes, till yttre genitaloppningen. Hos
iEolis coronata ar spermatothecan en enkel, langt pa-
ronformig sack utan bisackar, hos iEolis Drummondi
ar den sacculerad. Men den ductus, som leder
fran spermatotheca till yttre oppningen eller dess fina
ductus, forenar sig med oviducten ofvanom dennas
forening med testis, gar derpa under denna och
oppnar sig i en stor rund sack, fran hvars motsatta
sida afgar en kort, vid kanal, en slags vagina, med
veckade vaggar, som direkte mynnar ut i yttre ge-
nitaloppningen. Denna stora kanal och den runda
sacken sta tydligen i forhallande till den markliga,
ofvan anforda bildningen af penis hos dessa arter.
Prof. Lovens Irsb. 1845—49. 3

Efter denna tlisposilion af konsdelania skulle aggen
iir ovariet nedga genom ovidiicten, uppeliailas i dess
utvidgade del for att emottaga nagon bekladnad,
derefter foras fram dlt der testis foienar sig med
oviducten, der de komma i beroring med individens
eget sperma. Derefter skulle de foras lillbaka till
spermatotheca-ducten, hvarest de underga inverkan
af det sperma, som ett annat djur ingjutit der under
parningen. Nu foras de i slemkortelns hogra kaiial,
hvilken star i fritt samband med den venstra och
med vagina. I slemkortelns vida kanal fa iiggen
sin sista betackning, ocb drifvas slutligen ut genom
qvinliga konsoppningen. Hvad bar ar beskrifvet sa-
som slemkortel, ar enligt CuviER, bos Doris, testis,
och testis penis, ocb spermatotheca "la vessie". QuA-
TREFAGEs's "vessie copulatrice" ar spermatotbeca, men
det ofriga af bans beskrifning otydligt. Enligt foiff.
skall NoRDMANN bafva forblandal testis ocb ovarium,
medan bans befruktningssiickar, "Samentascben", vore
delar af en multipel testis, en modifikation, den forfT.
bafva sett bos Cbalidis. Lefvern, som Nordmann
beskrifver skulle vara en del af den stora slemkor-
teln, urinkorteln den opaka delen af densamma, slem-
blasan penis-sacken, ocb den korta kanal, som kom-
mer fran de kristall-lika bildninjiarna i foten, syn

■&'

forfF. antyda ducten af den verkliga, multipla testis.
Cirkulations-organerna. Hjertat ocb de stora karle
rotter ligga inneslutna i ett pericardium, belaget
under ocb fastadt vid buden pa ryggen, i medel-
linien, nagot framom balfva langden, ocb forsedl
med mycket tunna, genomskinliga vaggar. Vid bakre
delen af pericardium ses bjertorat, korsformigt, bil-
dadt genom foreningen af tva stora venstammar,
kommande fran sidorna, med en venstam, som i me-
dellinien kommer bakifran, ocb en kort forlangning,
som framtill oppnar sig i bjertventrikeln. Hjertorats

les^H

viiggar aro iitnnpa slata, men inuti hildade af ett
fint njit med vida inaskor af fina muskelknippen.
Vi(i oppningen inat hjeitat finnes en valvel af tva
lober, riktade inat hjertat, sa att de hindra blodets
atergang. Ventiikeln, som bestar af tva kanimare,
(\en ena framfor den andra, ar onivandt paronfor-
mig, bar fasta, tjocka vaggar, och sin halighet for-
sedd med mycket talrika, starka columnar carneae,
bvilkas muskelfibrer, liksom hjertorats, sakna tvar-
strier. En annan valvel ar belagen i den framre
spelsiga delen af hjertat, en bred och lang lamell
med tunn, rundad kant, som skjuter fram Jangt in
i aorta. Aorta hegjnner vid basen af denna valvel,
och genomgar straxt derpa pericardii vagg. Hjert-
orats systole foljes omedelbart af ventrikelns, och
hjertat drages dernnder hastigt tillbaka. Aorta afger
straxt utom pericardium en liten gren till magen,
och delar sig derefter i tva grenar, en framat till
kroppens framre delar, en bakat till de bakre. Aorta
anterior, som gar ofver konsorganerna, pa hogra
sidan oni magen, men under tarmkanalens forgre-
ningar, ger tre, fyra arterer till magen, och en stor
arter, som delar sig till penis, testis, slemkorteln och
dess kanaler, hvarpii hufvudstammen fortsatter sig
till oesophagus och munnen, tungan och fotens framre
del. Aorta posterior, som forst gar nagot framat och
derefter nedat och bakat, under hjertat och narings-
kanalen, ger fyra, fern arterer at hoger till rectum,
gar derpa under ovariet, till hvars framre lober den
ger grenar at bada sidor, och delar sig derpa i tva
grenar, den ena fordelande sig i ovariets mellersta
och bakre lober, den andra till fotens inre betack-
ningar. Arterernas slut bar icke blifvit klart for
forfF., ej eller forhallandet med lacunerna, hvilkas
tillvaro de likval icke vilja forneka. — Stora ven-
stammar komma, som ofvan niimndes, fran de yttre

betackningarnav och forena sig till (let slora lijert-
6 rat. Foljer man dein utat, sa ses de olverga I ett
sinus-system i betackningarna, under papillernas ba-
ser, i foten, och som troligen star i fritt sammanhang
med det af Milne Edwards pavisade systemet aF
lacuner mellan viscera. Dessa lacuner synes sa vida
hafva en regelbunden anordning, som ett tviirsnitt
af en papilla foreter, vid hvarje anda af snittet, en
tydlig kanal, som kommunicerar med maskorna af
den fina cellulara viifnad, som bekliider invandigt
papillens yttre betackning, och den na kanal oppnar
sig, vid papillens basis, i hudens sinus. Blodets stora
omlopp gar fran ventrikeln i artererna till viscera
och huden, anlingen fran artererna, pa okandt siitt,
till lacunerna bland viscera och mellan dem och
huden, och derpa i hudens sinus-nat, eller fran ar-
tererna till hudens sinus-nat och papillerna. Der
aereras det och gar tillbaka till venerna, som ga
fran huden till hjertorat och af Milne Edwards
kallas vasa branchio-cardiaca. Men man finner veik-
ligen sma vener, som ga fran ovariet till huden och
till den stora bakre venstam, som tommersigi hjert-
orat. Dessa vener torde saledes fran ovariet fora till
huden och hjertat det blod, som ditforts af ovariets
arterer, och Cuvier beskrifver, hos Tritonia, vener
gaende fran lefvern och ovariet till huden, sa att
vener tyckas vara tillstades, utom vasa branchio-
cardiaca. QuARTREFAGES har enligt forff. misstagit
sig i afseende pa hjertorat, som han beskrifver dub-
delt, ett traltformigt pa hvarje sida (se arsb. 1843
— 44, 134), och i afseende pa arterernas forlopp, —
llespirationen sker genom hela yttre betiickningen
och papillerna. Yttre betackningen eller 'huden"
bestar af ett muskellager, cutis och ett epithelium,
som afven pa papillerna, och sannolikt, sasom forff.
jakttagit lios Doris, ocksa pa fotens undersida^ iir

boklatlt filed flitninei-epitheliiirn. Cutis synes a(-
sondra slcmniet, som iitgar fraii djiiret, ocli ar gan-
ska kansliij. Dess laijer ar tunnt och samnianliansfer
iiied det nasla, muskulara lagret, "soni kunde kallas
cellulart af dtvss structur", och ar af mycket olika
tjocklek. Narmast visceralhalan ar ett tunnt lager
at' langs- och tvarfibrer, och derpa foljer det "metn-
branosa cell-system af sinus, som oppnar sig i de
till hjertorat gaende venstammarna". — Nervsystemet
utredes med mycken noggrannhet. Centralganglia
aro: tva par stora supra-oesophagea, tva par mycket
mindre infra-onsophagea. Det mellersta paret af de
forra ar det storsta, forenadt sins emellan genom
en mycket kort commissur, och genom en nastan
annu kortare med hvar silt af de pa sidorna be-
bigna, narmaste, som bilda andra paret eller gg. su-
pra-oosophagea lateralia. De under oesophagus be-
lagna tva paren aro: ett par gg. oralia, ellipliska,
liggande pa tvaren, forenade genom en mycket kort
commissur, samt ett par gg. gastro-ocsophagea, som
hvardera afgvar genom en ytterst kort pedicell fran
ett af de forra. Omkring oesophagus ga som com-
missurer tre nervhalsband, nemligen ett tjockt, af
fyra till fem parallela strangar, forenande gg. supra-
(cs. lateralia, men utan att forena sig med ggl. sub-
(jesophagea; ett annat, smalt, sammanbindande bakre
delarna af gg. snpra-cesophagea media; det tredje,
starkare, forenande dessa ganglier med ggl. oralia
under oesophagus. Forff. hafva funnit ej mindre an
treltiofem par nerver, utgaende fran dessa ganglier,
nemligen tjugutre par fran gg. supra-oesophagea,
sex fran gg. infra-oesophagea, fem fran halsbanden,
och dessutom finnes ett stort nervpar utgaende fran
tva otydliga, bland musklerna inbaddade ganglier och
fordelande sig at sidorna, samt fran det andra hals-
bandet en liten, oparig nerv, som bar en lilen ganglie-

ansvallning. Af de fran gg. supra-cesophagea- iitga-
ende tjugutre ncrvpar aro atta par ganska starka,
deraF ett par till tenfaklerna, der de bilda, 1 hvarje
tentakel, ett stort ganglion olfactorium, ett till n)unn-
palperna (velum), ett mjcket kort till ogonen, ett
annu kortare till horselkapslarna, ett till foten, ett
till lapparna, ett till niusklerna mellan munnmassan
och huden, ett till respirations-organerna, och de
ofriga aro mind re och fordela sig i yttre betack-
ningarna. De sex (Van ^g. infra-oesopl»agea utgaende
nervparen forsorja svalget, oesophagus och magefi,
de fern paren, som afga fran halsbanden, konsorga-
nerna, troligen afven hjertat, och en oparig nerv gar
lill magen. Det bland niusklerna gomda ganglion,
som genom en kort Strang star i torbindelse med
den tredje halsringen, skickar smarre nerver till ma-
gen, ocb en stark nerv, som pa hvarje sida framat
och bakat lordelar sig i betackningarna och till
tarmkanalens forgreningar. Ganglierna brsta, inom
sitt tunna hylle, af en massa blasformiga kroppar
med nuclei och nucleoli, hvarje sadan kropp alga-
ende i en lang Strang, och de fran ganglierna ut-
gaende nerverna synas vara fortsattningen af dessa
striingar. — Sinnes-organer. Munnpalperna (velum)
ar kanselns speciela organ. Tentaklerna anse forlF.
sasom. luktens organer, och benamna derfore det af
den dit afgaende stora nerv bildade ganglion g. ol-
factorium. Nerven ar en af de stoista hos djuret,
gangliet n>ycket stort, och slorre ju rikare tentaklets
lameller. Tentaklet ar hos Eumenis, Doto, Tritonia
genom en basalskida skyddadt for yttre beroring,
Hos Antiopa splendida finnes emellan tentaklerna
baser en crista, besalt med pinnerade lameller, sor
afven tillhor luktorganet, ly pa det mellersta ofr
ganglieparet ligger ett par sma ganglier, som hvar
dera utsanda framat tva nerver, en till tentaklet.

eii till cMKi lialfvan af ciistan. Cilierna pa tentaklets

lameller lora sig a lit id Fran spetsen mot basen, me-

dan de pa galarna loia sig fran basen mot spetsen,

d. V. s, pa tentaklerna stromniar det vatten, soni

innehaller luktande amnen, hela vagen utat oi ganet,

lor att verka pa nerverna derinom, medan det re-

spiierade vattnet pa galarna drages fran kroppen

och bortdrifves fran papillernas spetsar. Hos hogre

djur fores det fluidum, som skall kannas af lukt-

nerven, utat orgaiiets kansliga yta, vanligen genom

inspiration. Men iios liskarna, der nasbalan iir skild

fran mnnnen och svalget, der aro laminae olfactoriae

belagda med cilier. Lamellerna aro ocksa lios fiskarna

ordnade ej mycket olika med dem hos Gymnobian-

ohierna och hos JNautilus. Ganjjliernas stall ning^ och

iitgcUigen af deras tractus fran framre delen af de

ofra ganglierna paminner ocksa om forhallandet hos

hogre djur. Tentaklerna kunna ocksa icke gerna

vara kanseloiganer, da de aro riktade uppat och,

som hos Dendronotus, forsvarade genom skidor; de

aro med stor saimolikhet att anse for luktens or«ya-

ner. — Synnervens membranosa skida ofvergar pa
ogat och bildar omkring detsamma en vid sack,
som ar bade cornea och sclerotica. Derinom lig-
ger en oregelbundet formad skal af svart pigment,
choroidea, som upptager halften af en sferisk, ge-
nomskinlig lins, ofver hvilken, med ett belt litet
mellanrum, hvalfver sig en tunn hinna, sannolikt
homolog med linsens framre kapsel lios hogre djur.
Bakre delen af pigmentskalen synes vara genom-
borrad af synnerven. — Horselkapseln ligger nastan
sessil pa yttre kanten af hvardera af de mellersta
g^. supra-cesophagea. Den ar ellij)tisk, belagen al-
ter langden, och innehaller en aruian mindre, annu
finare kapsel, i hvilken fuinas talrika, mycket sma
ovala, starkt Ijusbrytande otolither, hvur och en med en

nucleus ocli nucleolus. Andra arter hafva bloll en
otolith, sferisk, men el jest aF samma heskaffenhet.
Otolitlierna angripas icke af iittiksyra. Del ar visst,
att ^olis punctata ocli Dendronotus arborescens gifva
Ijud ifran sig.

Soui.EYET gaf i Voy. Bonite, t. 24, A, B, ana-
toniiska figurer ofver iEolis Cuvieri.
Janus. Blanchard liar i A. S. N. IX, 172, XI, 74

meddelat nya undersokningar ofver Opisthobrancliier,
serdeles Janus Splnolae V^erainy, Calalogo degli ani-
mal! invertebrate marini del Golfo di Genova e
Nizza, 1846, = Eolidia cristata Det.le Chiaje, De-
scrizione e notomia degli animali invertebrati del
regno di Napoli V, t. 88, (f. a. 152). Blanchard
uarmar detta slagte till Proctonotus At.d. et Hanc.
— Newer. Opisthobranchierna hafva fyra par cen-
tralganglier: g. cerebraliaj g. cervicalia; g. pedis j
g. branchio-cardiaca, som i denna ordning vanligen
ligga mycket nara hvarandra. Sa iifven bar, ehuru
mindre an hos ^olis. G. cerebralia ar contigua
och afgifva framst hvardera en liten nerv till pannan,
eller tiakten straxt framom tentaklerna, derpa hvar-
dera en stor nerv till tentaklerna, hvilken i midten af
tentaklet bar ett ganglion och utsander flera grenar;
at sidan forst den mycket korta ogonnerven, och
straxt der bakom ligger horselorganet, nastan ome-
delbart pa hjernan. Under och bakom nn. tentacu-
lares afga nn. musculo-laterales, tva pa hvar sida.
Hos andra Gastropoder afga dessa fran fina, acces-
soriska ganglier, som har aro sanimansmalta med
cerebralganglierna. De fordela sig i kroppens late-
rala och framre muskelpartier. — Ganglia cervicalia,
belagna bakom g. cerebralia, niira slutna intill dem
och nastan lika stora, afgifva nn. cervico-cardiaci,
som ga bakat, langs sidorna, afgifva grenar till gii-
larna, och vid forsta tredjedelen hafva ett ganglion,

hvarifrSn utgar eii iiten gren till lijertat och kciiis-
organerna. — Fotgangllerna, belagna under g. cervi-
calia, nagot utat, aro forenade nied en stark coni-
missur. De aftjlfva bvardera tva nerver: n. niuscu-
locutaneus anterior och n. longus miisculocutaiieus,
som begge ga bakat och forse sidorna och fotskif-
van. — Del animala lifvets nervsystem representeras
aF ett par ^g, biircalia, soni, skilda genom en fin
commissur, h'gga pa sjelfva tungan, framfor nerv-
centra. De arc forenade med g. cerebral ia genom
hvar sin fina Strang, och afgifva franiat en nerv,
som forgrenar sig bland tungans muskier, och bakat
en nerv till oesophagus och magen. — Naringskana-
len afviker fran ^Eolidernas. En trang oesophagus
oppnar sig i en kort, men ganska bred, liksom
uppblast mage, hvars vaggar aro naijot veckade.
Magen bar inga forlangningar. Den foljes af en
tarm, i borjan vid och bojande sig nagot at venster,
sedan smalare och nagorlunda rak, och slutligen opp-
nande sig i anus vid bakre fjerdedelen niistan midt
pa ryggsidan, nagot litet till hoger derom. I ma-
gens bakre del ingar pa hvarje sida en temligen
smal lefvergang. Foljer man den ena af dessa fran
magen, sa ses den snart dela sig i tva grenar, en
framat, en bakat, hvilka begge afgifva snart klufna
grenar, nagra korta, andra intrangande i galarna,
som aro flera hundrade. De tva bakre g.ingarna
anatostomosera straxt framom anus; bakom denna
blir den hogra mycket kort, och den venstra, ensam
forliingd till galarnas slut, ger grenar at bada sidor.
Hela denna lefverapparat ar af en vacker brun farg.
I galarna ar hvarje gjcn enkel anda till mot spet-
scn, der den klyfver sig i Hera sma blinda grenar. —
Det arteriela omloppet forhaller sig som hos ^f^'olis,
ehuru hjertat ligger, som hos Doris, niistan fullkom-
ligt i midten. Det venosa blodet samlas i visceral-

halan och organci nas inellamuin, ocli fores derifrjin
ill i galarna. Det fores tillb«ika till hjertat genom
nivcker utvecklade vasa branchio-carcliaca. Om man
injicierar fran hjertat, genom att genomborra valveln,
som skiljer detta fran hjertorat, ser man delta sed-
nare a omse sidor afga bagformigt framat, foilangdt
i ett karl, som afger talrika, mangklufna, anasto-
moserande grenar till galarna. Oakat afga tva pa-
rallela stammar, som ocksa afsanda natformigt ana-
slomoserande grenar. — Galarna aro enkla, blinda
ror, som fritt kommiinicera ined visceralhalan. I
andan af dem saknas den lilla utat oppna sack,
som innehaller niisselorganer. Sa iir det ocksa hos
niirmaste sliigtingen, Proctonotus Ald. et Hanc. —
Generations-organerna oppna sig gemensomt, pa ho-
gra sidan vid kroppens framre tredjedel. De inre
beskrifvas ganska flyktigt.

Polycera. Frey och Leuckart, anatomiska anmarkningar

om yEolis och Polycera; Beltrage z. Kenntniss d. nie-
deren Tliiere, 54, 66.

Allman, anteckningar till anatomien af Poly-
cera quadrilineata, Proc. Irish Acad. Ill, 220.
Actseou. Allman gaf i A. N. H. XXI, 154, anatomiska

iakttagelser ofver Actaeon, hvilka bora jemforas med
Hancocks uppgifter i A. N. II. sec. ser. I, 412, ocll
med tab. 24, D, i Souleyets bearbetning i zoolo-
gien till Voyage de la Bonite, hvartill dock texten
annu saknas.

Lirnapon- Hancock meddelar i A. N. H, sec. ser. I, 406/

anatomien af Limapontia nigra Johnst. Munnen
saknar kakar. Framfor mnnnmassan Jigga tva fol-
likulerade spottkortlar. Oesophagus ar ett langt,
smalt ror, som smaninijom utvidii;ar sio^ till en maije
af ringa storlek. Tarmen ar kort och smal, upp-
stiger fran venstra sidan af magens ofra yta, och
oppna r sig i anus, som ar belagen i midten af

ryggens bakre del. Pa hvaije sida af ijggei), tcitt
under ytlre betackningen, men skildt derilran, lig-
ger ett stort, med korta grenar foisedt kail, hvars
viiggar pa insidan aro belagda nied en gion, gra-
nular substans; dessa kiirl aro lefvern. — Konsde-
larna ligga omedelbart under naringsorganerna, ocli
intaga storsta delen af vlsceralkaviteten. De yttre
oppningarna aro he, beliigna pa hogra sidan, tva
under hogra ogat, den tredje vid halfva kropps-
liingden. Den framsta iir penis-oppningen, den nar-
niaste derefter oviductens oppning, den tiedje, liingre
bakat l)elagna star i sammanhang nied sperniatotlieca
och ar parningsoppnlngen. Penis bgger, satnman-
lagd, inom sin oppning, och ar, utskjuten, langdra-
gen, konisk, i spetsen forsedd med en liten krokig,
' kristallin", genombori'ad process. Dennes bas sam-
manhanger med ett ror, som, gaende genom axeln
af penis, fortsatter sig bakat och forenar sig med
oviducten, straxt deretter med testikel-ducten, och
derpa slutar i en elliptisk bulb, just der parnings-
roret emottar spermatotheca-ducten. Innan penisroret
upptar oviducten, iir det forenadt med hvad som,
under compressorium, liknar tva aflanga kortlar med
undulerade kanter, men som troligen tillhora den
stora slemkorteln. Fran den punkt, der testis var
i forening med parningsroret, fortsatter det bakat,
utvidgar sig, och delar sig i tva grenar, en at hvarje
sida, hvilka grenar sedan ater dela sig framat och
bakat och sluta i blinda smagrenar. — Ovariet ar
ocksa deladt i tva pattier, en slorre, som intar bakre
delen, en mind re i framre och venstra delen af
kroppshalan. Men bada partierna aro fordelade,
liksom hos Rhodope, i stora runda blasor, sex i det
bakre, fyra i det framre. Aggen bildas i dessa bla-
sor, som aro forenade parvis genopi korta gangar,
hvilka samlas i en stor gang for hvardera partiet.

De bade! partienias gSiigar Forena sig derpa, nara
kroppens niidt, till en stor oviduct, sotn nu gar at
Iioger, utvidgas, gor nagra sliiigor, ater samniandra-
ges, och, sasom oCvan namndes, Forenar sig med penis-
kanalen. Vid denna foreningspunkt ar denna kanal
ftistad vid ofra ytan af den stora genomskinliga
slemkortein, belagen i kroppens hogra sida, och till
hvilken tnahanda bora, sasom represenfanter af dess
opaka granulara del bos ^Eolis, de tva ofvan be-
skrifna kortlarna med iindulerade kanter. Slemkoi-
teln oppnar sig utat narmast bakom penisoppningen.
Genom denna oppning utga aggen, ocb det ar der-
fore sannolikt, att oviducten bar, som bos ^Eolis,
efter sin forening med peniskanalen sanker sig ned
i korlelns kanal. — Spermatotbecan ar en betydlig
oval sack af brungul farg, belagen nagot bakom
munnmassan, i medellinien. Fran dess bogra sida
afgar ett litet ror, som vander sig bakat, ocb for-
ena r sig med bulben vid den punkt, der denna
forenar sig med penisroret. Derifran gar parnings-
kanalen bakat, nara sammanbangande ocb kommu-
nicerande med testis, sammandrar sig dervid ocb
vander sig at boger, for att utvidga sig i en grund
sack, som mynnar iitat i den tredje bakersta opp- ^^
ningen. Under parningen torde penis intriinga anda^Hi
till bulben, bvarifran semen latteligen uppnar sper-
matotbeca, for att der qvarballas tills aggen bora i
befruktas. Aggen ga fran ovarii sackar, genom i'gg-^H
ledaren ocb dess ulvidgade del, till foreningspunkten i
mellan penisroret ocb parningskanalens bulb, der de
aro under inflytande af saval sperniatotbecans semen
som individets eget semen. Derpa ga figgen ned i
den stora slemkortelns kanal, fa der sin sista be-
tackning ocb utdrifvas genom dess mynning. Enligt
Hancock bar Quatrefages forblandat ovarium ocb
testis, ocb tagit en del af slemkortein for testis,

spermatoilieca for spotlkortel. — Blodomloppet ocli
respirationen. Hjertat bestar af hjertora ocli ven-
trikel. Denna ar paronfoimig, med spelsen, aorta,
framat, hjertorat nagot storre ocli bakat olvergaende
i en kiirlstam. Aorta delar sig i tva arlerer nara
niunnmassan. QuaTREFAGES bar saledes inisstagit sig,
da ban nekar bjcrtats ocb karlens tillvaro bos Cba-
lidis cserulea. Respirationen sker genom bola buden,
som ar betackt med cilier afven pa iindersidan af
foten, sasom forballandet ar bos Doris, Purpura,
Litorina, Patella. — Nervsyslemet utreddes icke med
onskad noggrannbet. Synnerven ar ganska lang ocb
gar in i basen af ogats pigmentskal, i bvilken bg-
ger till balften inbaddad en sferisk lins, som fram-
till ar ofverdragen af en cornea. Det bela ar om-
gifvet af en tunn membranos sack. Horselkapseln
med en enda sferisk otolitb ar fastad vid central-
gangliet, vid basen af synnerven.

KoLLiKER ger i Giornale dell' Istituto di sci- RLodope.
enze, Lettere ed Arti, Milano, 1847, anatomien af
Rbodope Veranii, som anses sta nara Actoeonia QuA-
TREFAGES. Munnen liten, pbarynx tjock, aflang.
Vid sidan deraf tva klubbformiga spottkortlar, bvil-
kas fine utfdrsgangar oppna sig bakom munnen.
Pa den smala ocsopbagus foljer den mycket stora
magen, en enkel sack, forlangd till nara djurets
bakre iinda, der den slutar blindt, ocb bildande
framtill pa venstra sidan ett langt, vidt caecum, som
stracker sig iinda till bjernan. Fran magen afgar
at boger en kort tarm, som oppnar sig pa sidan.
Magsackens bakre biilft ar besart med ett stort antal
sma lefversackar, som med korta utforsgangar oppna
sig deri. Hvarje sack bestar af en yttre structur-
los binna, inneslutande tva till fyra stora celler
med gult inneball ocb bvar sin nucleus. — Nerv-
systemet bestar af tre centralganglier, af bvilka tva

4(>

ofvan ORSophagus, bt'lagnn tiitt tillhopn, som gifva
hvardeia fratnat tre grcnar, bakat en stor gren, som
kan foljas anda till lialfva kioppslangden, samt yt-
terst korta nerver till ogon ocli horselorg^aner, och
slutli'jen en kort ocli temlioen stark cpien, hvilken
som commissar forenar sig med det tredje, under
oesophagus belagna mindre gangliet, hvilket tyckes
skicka nerver till magen. Ogonen, runda, med rod-
brunt pigment och en sferisk lins, ligga niistan ome-
delbart pa framre delen af ofra gangliernas yta,
liksom pa den bakre delen horselkapslarna, hvilkas
fina hylle, pa insldan besatt med fina flimmerhar,
innesluter en rund otolith, som foreter tre springor
stallda i stjernform. — Intel spar ses af karl eller
respirations-organer, och niiringen synes ske endast
genom det fluidum, som fran naringskanalen of-
vergar i kroppens inre kavitet ("spazj vuoti del
corpo"). — Konsorganerna besta af en glandula bi-
sexualis, dess ducter, parningsorganerna och vissa
bihang. Glandeln beslar af omkring tjugu skilda
foUikler, hvilkas utforsgangar forena sig i en ge-
niensam ductus. De atta eller tio bakre afsondra
semen, de ofriga, framre, bilda aggen, som aro gan-
ska stora, hogst tre i en follikel. Den gemensamma
ducten delar sig, efter kort forlopp, i ductus de|^|
ferens och oviduct. Denna sednare upptar forst ut-^™'
forsgangen af en mycket stor rund glandula uterina,
och derpa den af en nagot mindre, piironformig
vesica seminalis, hvarpa den oppnar sig utat p^^i
hogra sidan. Ductus deferens oppnar sig utat nll^HJ
got framfor oviducten vid basen af en stor, svagt
spiralbojd penis. — Under det yttre ciliar-epithe-
lium foljer ett fibrost lager, innehallande talrika half-
manlikt bojda spicula af kolsyrad kalk, liggande h<
rizontalt utan ordning.

QuATREFAGES lemiiatlc i A. S. N,, 3 ser., X, Phieben-
121, en pa cgna iakttagelser fran 1844 gruntlad all- *^"""-
man frainstallning af de aF honom sa kallade Mol-
lusca phlebenterata, i hvilka ban icke inera vill se
en egen ordning, iitan en familj, soin sonderfaller
i flera tribus: "Enterobrancbes remibrancbes", som
aro Actoeon med dess narslagtingar; *'Dern:iobiancbes",
som aro Pelta, Chabdis ocb Lissosoma Koll. ; "En-
terobrancbes pr.", d. V. s. .^olis, Cavobna, Tergi-
pes, bvilka aro artrikare an de foregaende. Hos
Enterobrancbia pr. variera, som bekant, galarnas
antal ocb former bos olika sliigten, likasa tentakler-
nas daning; anus ar nastan doisal bos Tergipes
ocb en stor Zepbyrina, lateral bos tEoIjs. Kons-
organernas yttre oppningar ses nastan blott under
parningstiden. Af E. remibrancbt^s undersokte Q.
fyra arter, alia af Actoeon, men skiljaktiga bade fran
Risso's Elysia ocb de nordiska arterna. De skiija
sig genom formen af manlelns utbredningar, genom
respirations-oppningens lage, som bos nagra ar be-
lagen framat ocb at sidan, bos andra bakat ocb
dorsal, bos en art forlangd i ett ror. Lissosoma,
af Dermobranchierna, bar allsinga yttre appendices.
Naringsorganerna erbjuda foljande skiljaktiglieter.
Bland Enterobrancbia bar ^olis inga kakar (?!),
bos Zepbyrina aro de tillstades, ganska slarka, bruna
till fargen, bos Tergipes svaga, genomskinliga, sag-
tandade. Spottkortlarna aro sma bos yEolis, storre
bos Yenilia, ocb fylla bos Tergipes en god del af
abdominalbalan, ocb deras utforsgangar, som oppna
sig i basen af miinnmassan, aro stora ocb forsedda
med cilier; de togos forst af Q. for oesopbagus
(f. a. 136). Denna sednare oppnar sig bos ^Eolis
i bakre delen af munnmassan, bos Tergipes pa dess
ofra ocb franire yta (?). Magen ar storre bos Ter-
gipes ocb bos en art bevapnad med en rad af

taggar. Tar men iir mora bojcl hos ./Eolis an hos
Zephyiiiia ocli Tergipes. — Hos E. Remibranclila,
d. V. s. Acta?on, hafva dessa dejar 1 hiifvudsaken
samma anordnln:^. Hos Llssosoma bland Dermo-
brancliia ar magen invandlgt bevapnad raed fyra
starka, taggiga tander, analoga nied dem hos Pelta.
— Den gastro-vasculara appaiaten utgar hos Ente-
robranchia pr. fran magen an med en enda stam,
som ger grenar at bada sidor, sasom hos en Ter-
gipes, an med tva skilda stammar afgifvande grenar
at hvar sin sida, sasom hos Zephyrina och de fiesta
af Tergipes, an med tre: tva framat, med ensidiga,
och en storre bakat, med tvasidiga grenar, som hos
./Eolis. Vid afgangen fran magen finnes en sphincter,
som kan tillsluta stammen. I ryggens appendices
(galarna) omgifvas de gastro-vasculara caeca med en
granules substans, an opak och fargad, an genom-
skinlig, som ar lefvern. Utanfor caecum ligger or-
ganet for nasseltaggarna, en aggformig kortel, an
sessil vid caecum, an pedicellerad, med tjocka vag-
gar sammansatta af korn, som utveckla sig till sac-
kar inneslutande nasseltaggarna, hvilka arc af samma
natur som Acalephernas och Actiniernas, men olika
efter arten, och olika hos samma individ i de fram-
sta och de mellersta galarna. I de forra aro (I^H
mind re och i storre antal forenade i ett gemensamt^^
hylle och hafva en enkel och kort trad; i de sed-
nare aro de storre, isolerade, och deras trad a
besatt med ytterst fina smatradar. Dessa taggar ut
kastas, nar man retar en ^olis eller Tergipes. De
fmnas icke hos Zephyrina eller Venilia. — Hos
Actaeon afgar den gaslro-vasculara apparaten genom
tva smala stammar, som snart vidgas, klyfva sig och
skicka grenar till mantelns bladlika utvidgningar.
Hos de vid Sicilian observerade arter ar forgrenin-

gen annorlmula an Jios A, viiidis (1. a. 137); den
Ixv starkare ocli de sista sniai^rcMiaina korsa hvaraii-
(lia i alia riktningar, och sluta mi^d hlasforniiga,
tillbakabojda utvidgningar, soni iiio fargade ocli
betackta med en gron graniilos substans. — Hos
Lissosoma ersattes denna greniga apparat af tva stora
symmetriska siickar, beliigiia i)akom magen, hvilkas
opaka viiggar hafva en granulos texlur. — Respi-
rations-organerna iiro hos Phlebentera inga egentllga
galar; huden ar hos Deimobranchierna det egent-
liga dertill egnade organet, och de appendices man
kallar giilar hos .^olis etc., spela dervid sannolikt
en accessorisk, speciel role. De besta, hos ^Eolis,
Tergipes, Venilia, af tva koncentriska sackar, den
ena en lorlangning af hudorganet, den andiaafden
gastro-vasculara apparaten. Emellan dem fames en
los, svamplik vafnad af band, bildande kanaler, dem
man tagit for arlerer och vener. Vid injection fylla
sic forst de storre kanalerna och massan infiltrerar
sig sedan i de sekundara, men derpa fyller sig det
hela och blir enfiirgadt. ^olis kan beiofvas sina
galar, lefva dem forutan flera manader, och repro-
ducera dem. — Hos Acta;on bora manlelns bladlika
utvidgningar anses analoga med de dorsala appen-
dices hos iEolis, Tergipes o. s. v. — Hos Lissosoma
finnes ingen appendix och respirationen sker genom
huden. — Nervsystemet. Hos Enterobranchia aro
nervcentra samlade omkring oesophagus och i huf-
vudet, och kroppens ofriga ganglier hafva blifvit
sammanforda framat och uppat, for att jemte de
egentliga g. cerebralia och cervicalia bllda den grupp
man kallat hjernan. Oftast fmner man bakom mun-
nen fyra ganghonara massor parvis forenade pa si-
dorna och sammanliinkade i midlen genom en bred,
stnndom mycket kort conimissnr. 1 della fall upp-
Prof, Lovens Arsb. 1845—40. "^

komma tie incllcisia mnssorna geiiom foreningen af
g. cciebralia och g. curvicalia, som fiamat gifva
nil. teiitacLilares, buccales, optici o. s. v.; det i\v pa
dem som liorselkapseln ligger, niistan alltid omedel-
bart, ocl) bakat afgifva de nerver, som lopa utefter
tarmen och lorgvena sig till galarna, lijertat, kons-
organerna. De tva sidomassorna representera foteus
ganglier och gifva nerver till hiiden och mnsklerna.
Ringeii omkriiig oesophagus slutes undertill af en
undre commissur, smal, fin och lang. Stundom,
sasom hos Tergii)es, .^olidina, Zephyiina, aro cere-
bralganglierna skilda fran cervicalganglierna genom
en stundom temligen lang nervstam, och afgilva nn.
tentaculares och buccales. Da iiro de bakom dem
liggande fyra ganglierna: ett par g. cervicalia, som
afgifva n. optici och n. auditorii, och ett par g.
pedis. Hos en enda Tergipes afgafvo de isolerade
g. cerebralia den stora n. intestinalis, niedan g. cer-
vicalia icke afgafvo mer an n. optici, auditorii och
nagra fma grenar till munnens massa, ocii fotgang-
lierna voro belagna under oesophagus och sammaii-
liinkade med cervicalganglierna genom ett smalt
band. Har synas cervicalganglierna vara delade, sa
att en del qvarblifvit pa sin vanliga plats, medan
en annan forenat sijj med cerebralijanorlierna. Det
ar ocksa tydligt, att de sa benamnda ganglierna icke
motsvara hjernan hos vertebraterna, ty de afgifva
icke nerverna till sinnesorganernaj derfore har Milne
Edwards och bans skola benamnt dem "ganglion^—,
cerebroides". — Utom dessa storre ganglier finna^Hl
hos Enterobranchia ett eller tva sma ganglier, be-
lagna under munnmassan och forenade med hals-_
bandet genom en commissur, som synes utga al
fran g. cervicalia, an fran g. pedis. De gifva framat
och bakat fina tradar. — De fran centralmassorna
utgaende nerver hafva vanligen inga ganglie-ansval

nlngar, undantagaiide n. teiitaculares, som alltid hafva
sadana. De bakat gaende storre nervstaminarna liafva
stLindom ocksa ansvallningar, liksa n. optici. — Hos
Acla3on finnas fyra centralniassor, ordnade som hos
de forra. Tie sma g. suboesopl)agea aro forenade
pa meddellinien. — Lissosoma bar an tva massor,
iiii en enda pa hvardera sidan om oesophagus. —
Hos alia Phlebenterer finnas tva ogon, och tva hor-
selkapslar, i hvilka otolithernas antal varierar spe-
cifiskt. — Konsorganer. Alia Phlebenterer aro her-
niaphrodiler, och Enterobranchia pr. hafva testes
jemte accessoiiska sackar, i hvilka sperma magasine-
ras, och ovarier jemte accessorlska sackar: "poches
copulatrices?", och sackar afsondrande den mucus,
som omger aggen. Organa excitatoria aro an enkla,
an ganska sammansatta. — Acta^on har ovariet for-
grenadt i mantelns utbredningar, af tunnvaggade
blindsackar och tjockvaggade oviducter. Som man-
llga organer vill Q. tyda en i kroppens inre bela-
gen kortel och sack , den forra afsondrande alltid
ororliga spermatozoider, den atidra tjenande till re-
servoir. — QuATREFAGES sjnes icke numera med
benamningen phlebenterism antyda nagot annat an
en viss disposition af tarmkanalen, sadan den ses
hos dessa Mollusker, och som aterfinnes inom andra
klasser, — salunda aro Asterierna Phlebenterater
vid sidan af Ophiurerna (Asteriae non phlebenteratae),
— och hos Planarier, Trematoder, Acari, Pycnogo-
nider, A ph rod iter.

Om Phlebenterismen jemfor for (ifrigt:
QuATREFAGES, A. S. N. ser. 3. IV, 83.
Hancock och Embleton , A. N, H. sec. ser.

ni, 197.

SoULEYET, Guer. Rev. 1845, 16 j Voy. Bonite t.
24, 24 bis, B, C, D, anatomiska figurer ofver Glau-
cus, Phyllirhoe, Tergipes, jEolis, Elysia.

Lobiger. Krohn gaf anatomiska lakttagelser pa Lobiger

^°p!;^«^"-ocIi Lophocercus, A. S. N., ser. 3, VII, 56.
Umbrella. SoULEYET gCF aiiatomiska detaljer till Umbrella

indica, Bonite, t. 27.
Proso- Leidy bcskrifver i Bost. Joiirn. nat. hist. V, 344,

branchia. ^:^^.^^ af Litorina anffulifera Lamk. Hannen har,

Genera- •* . ° .

tions-or. pa hogra sidan af hul'vudet, ett tjockt cylindriskt

g^"^*"- organ, i andaii iorsedt med en sugapparat, sannolikt
tjenlig att fasthalla honan under parningen. Deri-
fran afgar, med riktning bakat, penis, smalare, ko-
nisk, och som kan betydligt forlangas.

Lebert och Robin, om konsorganerna hos Pa-
tella, A. S. N., ser. 3, V, 191 5 M. A. 1846, 134.
Secretion. PoucHET har imdersokt en kortel hos Nerita ,

som han kallar vesicula calcifera, en hvit, paron-
formig blasa, som oppnar sig utat bredvid rectum,
med hvilket dess ena vagg ar nara forenad. Den
innehaller kalkkorn, sammanhallna af en ''muci-
lage". Den synes hafva nagot sam man hang med
skalets bildning, men visar sig an mycket tydlig,
an mindre mark bar, liksom tom och foga utspand.
Comptes rend us, Guer. Rev. 1849, 294.

Pappenheim och Berthelue, Comptes rendus,^™
1848, 17 April 5 Guer. Rev. 1848, 120. (

Marga- Agassiz fann vid Boston en Margarita, som vid

basen af hvarje fotens sido-cirrus ("tentakel") hade
morka punkter lika ogonen vid tentaklernas baser.
"Vid narmare undersokning fanns mantein bildad som
hos Pecten. Vi hafva derfore har rundtomkring man-
tein en series af ogon, nastan likasa fullkomligt ut-
vecklad som hos Pecten, och vi hafva ett fullstandigt
oga pa hvarje sida om hufvudet och derbredvid ett
storre tentakel, sa att analogien blir fullstiindig".
Agassiz, Lectures on embryology, 8:0 uppl. 86. ^Hl

c«cum. Clark beskrifver i A. N. H. sec. ser. IV, 180, "(

djuret af det Dentalium-lika Caecum Flem., Denta-

nta,
ogon.

liopsis CiARK, niierna C. trachea Mont., som fnll-
viixt ixv C. imperroraliim Mont., ocli C. glabrum
Mont. Oct star enligt forf. n;ira Rissoa, liar en
ijock manfal, ett nedlryckt hiifviK), cylinclriska ten-
takler med ogoncn bakotn, icke (Vamstaeiide, nagot
litet at sldan l)elagna, halsen, "sasom hos de fiesta
Gastropoder", forsedd nied langsribbor (ridges), af
hvilka tva i midten bilda en kanal forande till gii-
len. Inga yttre konsorganer vSagos. Foten ar kort,
smal, med ett hornarladt, concavt operculum, med
srju till atta spirala liuicr. Togs i Corallin-zonen vid
Exmoulh.

Adams, om djuren af flera slagtcn, Hullina Bulling
Risso = Cylindrella SwAlNS. = ? Cylichna Lov.; "' "" '
Akera Mult.. =: Vitrella SwAiNS. ; Bulla sniaragdina;
Calpurnus MoNTF.; Radius Montf. = Ovulum volva;
Ficula Swains. 5 Ancillaria, Marginella, Eulima, Me-
lania, Turritella, Pleurotoma, Fusus, Cciitliium trun-
catum, Quoyia, Phorus, Terebclhni), Rostellaria, Sti-
lifcr, se A. N. H. XIX, 411—413.

Roberts anfor oni Patella, sannolikt P. vulgata,
i A. N. H. XIX, 70, att den gar ungefar halften sa
fort som en snigel (''house snail"), och vander sig
om utan att s^lx fran stiillet. Pa sluttningfen af en
klippa var en hala med nagot vatlen, lenuiadt aj'
ebben, deri flera Pafeller. Vid vattenbiynet i halan
var marke efter en Patella, som gatt bort derifran,
och efter en stund sags atcrvanda, da den, tillbaka-
kommen, vande sig omkring, och passade ett hak,
som den hade i skalkanten, efter en i klippan fram-
staende liten quartzbit. Den gjorde en sadan fard
Iran sin boplats hvarje dag — si fabula vera.

Soui-EYET, Analomi of Pyrula tuba LaMK , Voy.
Bonite, t. 43.

Gray, om Dispolea och dess leinadssiilt; A. JN.
H. XVII, 136.

Clark, gaf vigtiga anmiirkningar ofver djuret
af Denlaliuiii tarentiniim, A. N. H. sec. ser. JV, 321.
Chiton. MiDDENDORFF beskref ryska Chitonei, deribland

flera nya. I inledningen bebandlar ban mycket
noggrannt slagtets iure och yttre byggnad. Skalen
iiro iiormalt atta, men bos Cb. sitcbensis M. sam-
mansmalta tva skal, det 7:de ocb det 8:de, och Ch.
niagdalenensis Hinds., Zool. of Sulphur, bar nio.
Femte skalet ar alltid mest utveckladt, ocb pa delta
tagas af M. alia storleks- och vinkelmatt. Hvarje
skal bestar af ett ofre lager, tegmentum, ocb ett
undre, articulamentum. Tegmentum bildar den utat
synbara, med en ofverbud betackta ytan, som delar
sig i areae laterales, area centralis och mucro, hvilken
ar det trekantiga midtelfaltet, som intar midten af
den sistnamnda. Articulamentum bestar ursprung-
ligt af tva par skilda platar, articuli, sommarna
emellan bvilka ofta aro tydliga tifven bos gamla
exemplar. Det bakre, mind re pa ret, articuli postici,
ar af constanlare form, tva spetsvinkliga symmetri-
ska trianglar, som begriinsa bakre randen af hvarje
skal, i det de i dess midt sammanstota med sina
spetsar. Articuli antici sammanfalla med sina spetsar
i samma punkt som de forra; de aro alltid myc-
ket storre, ocb deras form olika hos olika arter.
Articuli antici och postici skiljas genom sutura la-
teralis, som loper ut i incisura lateralis, i hvilken
en fall af kapselhuden, plica capsularis, ingriper.
Genom denna incisura lateralis, som alltid ar blott,
en, skiljas de begge apophyses laterales. Det tre-
kantiga fria rummet mellan friimre riinderna af ar-
ticuli antici fyller sig med som-massa i form af eri
trekantig skifva, sutura mediana, analog med sulurs
laterales, och som ofvan motsvaras af mucro tegu-
menti. Sutura mediana uppnar icke eller fram-
kanten af articuli antici, bvarigenom mellan dessa

uppstar en bred lucka, excisura aiuica 1. niediana.
Sista ska let blldas a I" elt storre anlal, 6 till 13, ar-
ticuli, till formen Ilka articuli poslici, som foiena
sig nied sina s[)etsar ocb genom sulurae anales; de
bilda, rundtomkring, apophyses- Framsta skalet be-
star af ett par artieuli postiei, ocb elt par articuli
antici niycket fortninskadej skifvan i deras sutura
niediana ar borta ocb i dess stiille fylles tnellan-
runimet af articuli buccales, bilda nde apophyses
buccales. Haraf inses, huru det bakersta skalet en-
samt bar en central mucro, medan de andras ar
bakat sittande; buru tegmentum pa area antica v.
ultimoe till ocb med i skulptur fullkornligt liknar
tegmentet pa v. interniedice; buru det pa articuli
anales sittande tegmentum area? posticye ultima? i
skulptur kommer niira area? laterales ocb (uUkom-
ligt ofverensstammer med tegmentum valvoe primae.
All radial skulpfnr ar constant ocb t^ev goda nu-
merlska forballanden till arternas urskiljande. Pa
forsta ocIj sista skalet aro de i bestiimda forballan-
den till antalet af articuli buccales ocb anales, af
bvilka bvar ocb en bar en eller tva eller flera ra-
der. Ett annat godt skiljemarke ar vinkeln mellan
tegiMcntets lineae laterales. Den ar spetsigast pa
andra skalet, tilltar dcrpa bakat, minst mellan det
femte ocb sjunde, tills den pa det attonde blir niyc-
ket trubbig. — Fargen ar mycket constant. — Ett
artmarke af varde ger forballandet mellan ett skals
langd ocb bredden fran kolen till sidokanten, lati-
tudo clivi. Det andra skalet ar alltid i forballande
till bredden, ofta iifven absolut liingre an de ofriga.
Skalets fall at bada sidor varierar mellan 9(f ocb
150°, ocb bestiimmes bast genom vinkelmiitare. Ka-
rakteristiskt ar antalet af apophyses buccales ocb
anales, ocb uttryckes af M. med ett brak, bvars
taljare ar antalet af apophyses buccales, ocb nam-

nare anialet a( apo[)ljyses anaJes. Fran livarje inaste
afdragas tva for apophyses latcrales. — Stundom ar
sisla skalct baktill icke convcxf, iitan uinnpet, i dtt
articuli analos saknas. — Mviskelintrycken aro an-
vandbara som karakterer, men Icke sasom bos Ace-
pbala. — Till fa i gen sondei faller articulamentuni i
tva stora afdelningar, de gronaktiga ocb de rtidak-
tiga arterna, till bvilka iifven tegmentum kan foras
ined sina nyanser. En kilformig fliick pa mucro
forekommer ofta pa bestiimda skal, t. ex. bos Cb.
marmoreus, lineatus, submarmoreus alltid pa tredje,
sjette ocb attonde skalel, aid rig pa fjerde ocb sjunde,
ofta nog pa femte, stundom pa det andra. — Pallii
limbus foreter tva ytor, en undre, en ofre, skilda
genom kanten, limes. Ofverbudens grundlag ar ett
genomskinligt, (bos spiritus-exemplar) strukturlost
stroma. Detta ar genomtrangdt af talt liggande
halor, stundom toma, stundom fyllda med en grumos
luassa af gul, gron eller svart farg, celluloe epider-
moidales, lagervis ordnade. Epidermis pa mantel-
randens ventralsida rir i stroma ts yttersta lag besatt
med otaliga sma taggar, med omkring en tredjedel
af sin spetsanda fiamsfaende, i ofrigt inbaddadc.
Sadan ar alltid epidermis ventralis beskaflad, utom
da ep. dorsalis iir squamosa seu granosa. Denna
epidermis dorsalis ar enligt Middendorff 1:o) Limb
margine piloso 1. setoso. Stroma med sina celle
bildar grundmassan, ocb ar }}a venlralsidan tiilt be
satt med spinulre prominentes. E. dorsalis bar, mei
eller mindre tiitt, pubes, pili, villi, crines, mellan
bvilka stroma ar a) utan taggar, b) med spina; la-
tentes, c) med framstaende, spjutlikt forlangda tata
spinulai ereetse prominenles. 1 sista fallet riiinc
man vid bvarje skal pa njanleljanden en eller tva-
buskar af styfva boist, liksom ett eller tva par sa
d.ma, molsvarande apopbxses j)uccales vid (ram

i
i

kanten nl t'uisla skalcl. Till demia a(deliiing liora,
utom tic vanllgon lued lig. m. piloso, villoso etc.
l)etecki)ade, afvon de som liafva s. k. lig. marg. lue-
vigatiim. Till c) hor Cli. fascicidaris. 2:o) Limbus
niarg. sqiiamoso. Stroma innebaddar, i stallet for
epidermoidalceller, lager af cget byggda squamuloe
substratae, af hvilka de i yltersta lagret, squamae
genuinie, aro tegellagda. Raiidcn ar fransad med
spinulae prominentcs. 3:o) Limbus niarg. scululato.
Stroma ar fortrangdt af skoldlika fjall, scutulae, som
aro inbaddade i ficklika fordjupningar i ofverhuden.
1 dessa bada afdelningar, tva och tre, ar epidermis
ventralis squamulos, — Galarnas stallning, och an
mera galbladens antal aro goda karakterer; det sed-
nare fann M. variera fran 20 till 70. — Slutligen
anser M. den s. k. tuno^an vara anvandbar som ka-
rakter. — Utom dessa med stor grundlighet genom-
forda undersukningar af yttre delar, foljer en ana-
tomi af den iri^antiska, ofver atta tum lansja Cbiton
Stelleri MiDD. = "Cli. amiculatus Patx." Sow. non
Pall., ett arbete af stor vigt, for hvars narniare
kiinnedom vi maste lianvisa till originalel, Mem. S:t
Petersb., Sciences nat. VI, 67.

Gray liar i Trans. Roy. Soc. 1848, 141, med-
delat iaktlasi^elser om skalet bos Chiton. Det ba-
kersta skalet anser ban for den egentliga snackan,
homolog med Patella, de der framfor liggande sa-
som mer eller mindre rudimentara, tillagda. Chi-
tonerna kiinna derfore betraktas som normala Ga-
stropoder, med en series af mer eller mindre ru-
diinentara skal framfor det vanliga. Hos de normala
Chitonerna, der en del af skalet ar naken, ar denna
del belagd med tva lager, som icke finnas hos an-
dra Molluskei-, nemllgcn elt yttre tiitt och ett dcr-
under beliiget porost, som fyller de symmelriska

fissurerna, hvilka vanligen aro tillstades pa det in-
nersta lagret.
Lameiii' Blanchard liar i A. S. N. ser. 3, III, 321, mcd-

Nervsy.' delat undersokningar om Lamellibranchiernas nerv-
stem. system. Jnledningen redogor for foregaende arbe-
ten. Nervsystemet ar mera sammansatt hos de
Acephaler, som hafva sifoner, an hos dem, som
sakna sadana; och star i delta liiinseende i allman-
het i ett direkt forliallande till muskelsystemet, sa
att t. ex. hos Pecten, der nianteln har i sin framre
del en niycket liten niuskelutbredning, finnes for
dcnna serskilt ett litet ganglion. Hos de slagten,
der sifonernas retractores aro forsedda med muskel-
iitbredningar i manteln, genom hvilka de fastas vid
skalet, hafva de nerver, som utga fran de bakre
ganglierna, flera sma ganglie-ansviillningar mellan
sifonernas retractores, och hvarje par af dossa gang-
lier ar forenadt genom en commissur, som gar 6f-
ver inre oppningen af bada sifonerna. Sa hos Mactra,
Venus, Cytherea, Solen. Men da sifonerna sakna
dessa haftningsytor till skalet, sasom hos Solecurtus,
saknas ocksa dessa ganglier, eller hafva sifonernas
nerver ganglie-ansvalhiingar, fran hvilka grenar utga,
men de sakna commissurer. Sa hos Mya och Pho-
las. — De fiesta Acephaler hafva manteln belt kort
framfor munnen. Hos Solen deremot ar mantehi
utdragen framfor munnen, och i midten ses en slorl
muskelskifva fiistad vid skalet. Nervtradar, utga-
ende fran hjernganglierna, fordela sig pa dessa mu-
skelskifvor och i manteln, och forete, i muskeln pa
hvarje sida, tolf till tretton sma ganglier, som sam-
manhanga med hvarandra genom fina tradar. —
Acephalerna utan sifoner hafva vanligen endast de
tre ganglieparen, t. ex. Pinna, Mytilus. Men nagra
hafva, pa commissuren, pa hvarje sida, mellan hjern-
gangliet och det bakre, ett litet ganglion, som ger

nerver at sidodelarna. Sa hos Area, och bland si-
fonifera afven hos Solcn. — Som bekanl bar Pecten
en fran cerebral- och branchial-ganglierna iitgaende
nerv, som foljer mantelns hela rand, och i hvilken
forena sig nerver utgaende fran de bakre gangli-
erna, for att sedan forliinga sig in i ogonen ocb
cirrerna. En sadan nerv, fastan mind re stark och
vitvecklad, finnes afven hos andra slagten med op-
pen mantel, Venus, Mactra. — E(not Garner och
DuVERNOY (se f. a. 199), men i ofverensstammelse
med Brandt och Ratzeburg, visar Blanchard, att
fotens eancflion icke saknas hos Ostrea, men ar ije-
nom korta commissurer mycket nara forenadt med
cerebral-ganglierna. — Visceralnerver synas annu
knappast vara funna hos Acephala. — Sliitmuskler-
nas nerver aro starkare hos Monomya an hos Dimya,
ganska starka t. ex. hos Pecten. — Centralganglier-
nas och de accessoriska gangliernas farg ar hos Unio
och Anodonta hoggul, hos Mactra, Solen, Solecurtus
nagot gulaktig, hos Cytherea chione. Area, Pinna
svagt rosenrod. Ganglierna aro ofta af los, nagot
genomskinlig vafnad, nervstrangarna i allmanhet fa-
stare, hvitaktiga.

Troschel har i Wgm. A. 1847, 257, gifvit en velvet.
vigtig undersokning ofver vaidet af palpi labiales
och af giilar sasoni karakterer for Acephalernas fa-
miljer, serdeles med afseende pa Na jades. Han an-
ser "palperna" sasom sidoforliingningar af munn-
lapparna. De saknas hos Lucina (L. pecten Lamk.);
hos Area (A. pexata) och Pectnncultis (P. pilosus)
likaledes, men lapparna aro tydliga och forlangda,
bksom hos Meleagrina och Pinna, der de likval
bara langt bakat belagna palper. Hos Spondylus
Pecten och Lima aro palperna laga, rundade och
kunna skiljas i yttre och inre. Hos Trigonia, Car-
dita, Cardium, Hemicardium, Cyclas, Cyprina, Psam-

inohla, Mosoclesma, Mactrn, Cytlierea ocli Venus clei-
emot ;iro de sa stallda, att cle bllda etl par IVaiurc',
elt par bakie, saint langa, smala, spetsiga och fria
eflcr liela liingden, endast Cardita liar dein korta
ocli rundade. Hos Malleus, Mytllus, Tichoironia,
Modiolaj Lithodonius, Donax, Tellina, Luliaria oeli
Najades ciro de ytlre och inrc sasom hos Meleagrina
och Pinna, men lapparna aro ej sa langt utdragna
hakat. — Giilarna iiro merendels fyra, endast Lu-
cina och Coibis halva blolt en pa hvar sida. Hos
Tellina planata, rugosa, tenuis finner man hlolt en
gale pa hvar sida, men soni iir fri vid lasranden,
saledes som om den yllre galen vore riktad uppat,
hvilket tydligt ar fallet hos Lutraria piperata. Hos
Venerupis irus och Venus Dombcii finnas \\'h lika
langa giilar, men den yttre ar endast halften sa liog
som den inre. Hiir har den yttre giilen iinnu en
(Vi rand ofvantill, hvilken man kunde taga for en
tredje gale. Giilens byggnad visar ocksa vissa skilj-
akfigheter, som beskrifvas. Bakom foten iiro beggc
sidornas giilar sammanvaxta hos Spondylus, Pecten,
Lima, Anomia, Malleus, Meleagrina, Pinna, Area,
Peetunculus, Trigonia, Mytilus, Modiola, Lithodomus,
Caidita, Cyclas, Cypiina, Lutiaria, och Venus Dom-
beii, som hari afviker fran sliiglet. Tichogonia har
dem till storre delen fiia, endast vid spetsen sam-
manvaxta. Hos Solenacea aro de genom en mem-
bran sammanbundna, liksom afven hos Cartlium och
Hemicardium. Fullkomligt sammanvaxta iiro de lios
Lucina, Donax, Tellina, Mactra, Psammobia, Meso-
desma, Cytherea, Venus (utom V. Dombeii), Vene-
rupis, Mya, Pholas, hos Najades, och myckct full-
stiindigt hos Ostrca. — Najades skilja sig genom denna
galarnas sammanvaxning bakom foten fran alia muss-
lor utan ror, utan dessas retractores, och utan sinus
pallialis, med undanlag af Tichogonia och Ostrea.

Hvarje gale beslar af tva blad, luer eller mintlre
sammanvaxla mecl livaraiulra, saledes fyra blad pa
hvarjc sida. Det iniiersta bladot ai' saminanvaxt
med foteiis basal j^arli hos Ostrea, Cardila, Cyclas,
Mactra, Psanimobia, Lutraria, Pbolas, Iridina, Hyria;
icke sammanvaxt derrned hos Lima, Malleus, Me-
leagrina, Mytilus, Ticbogonia, Modiola (undantagande
M. pin pu rata Lamk.), Trigonia, Cardium, Hemicar-
diiiin, Lucina, Cyprina, Donax, Mesodesma, Cytbe-
lea, Venus, Solen, Soleciirtus, Mya, Unio, Margari-
lana, Anodonta, Platyris. Stuiidoni i\v alven det yttre
l)ladet vid basen IVItt, sasom bos Lima, Malleus,
Meleagrina, Mytilus, Ticbogonia, Modiola. Hos Mal-
leus lasta sig giilarna bakom foten vid manteln ocb
lolja den i dess midt till dess yttersta spels, dei" de
bilda en liten spiral. — Najadernas karakterer arc:
Skal med epidermis, utan mantelsinus; tva slul-
muskler, den (ramre gor oftast tre Intryck; ett
yttre ligament; mantel utan respirations- ocb anal-
ror, utan retractorer; tva yttre ocb tva inie run-
dade labial palper, pa insidan med lodriita riindcrj
tva galar pa bvarje sida, som bakom foten aro sam-
manviixta efter bela lanejden ocb icke bafva skilda
t radar; alia lefva i sott vatten. Atta sliigten arc
kanda till djurets former, Dipsas ocb Monocondylea
D'Orc. skola ofverensstiimma med Unio, Byssano-
donta D'Orb. skall likna Anodonta, men bar byssus,
bvarfor Troschel formodar den icke bora till denna
familj. Af Unio, Margarltana, Hyria, Castalia, Dipsas,
Anodonta, Iridina, Spatba, Mycetopus beskrlfvas dju-
ren, mest efter egna iiakttagelser.

H. Mp:ckel, om strukturen af det Bojaniska or-
ganet bos Acepbala, M. A. 1846, 13.

Steenstrup granskade konsorganerna bos Cyclas Cenera-
med afseende pa den uppgifna bermapbroditismen *'°"'
bos detla slas^te, ocb stannar dervid, alt den sad,

ma.

soni finncs hos honor, ickc lios dem ai- afsondiad,
iitan pa dem ofverHyttad lian manliga iiidivider.
Pa sanima salt forklarar lian niiivaron af siid ocli
agg lies samma Individer af slagtet Pecten och Cla-
vagella. Arsb. 1840—42, 259, 260.

Kellia. Ai.DER ocli ClARK ffamstallde ollka tneningar

om sifonernas funktioner hos Acephala, isyniieihet
hos Kellia. A. N. H. sec. ser. II, 217; III, 294,
383, 452; IV, 48, 142. Alder visade, att de tva
sifonerna hafva olika stromriiar, en alltid ingaende
genoni branchialsifonen, framkallad hufvudsakligen
af galarnas cilier, en tidtals utgaende genoin anal-
sifonen, och att skalens hastiga oppnande och slu-
tande endast da och da fortskyndar stiommeii; I. c.
IV, 243.

GaJeorn- Ofvep den hittills sa ofullstandigt kanda Ga-

leomma Turtoni hafva vi fatt noggranna heskrif-
ningar af Mittre i A. S. N. ser. 3, VII, 169, af
Forbes och Hanley i deras History of British Mol-
lusca II, 104, af Deshayes i Exploiation de I'Al-
geric II, t. 82, annu utan text, alia att jenifora
med Philippi i Wiegm. Arch. 1839, 117, t. 3, f. 4.
Galeomma lefver, t. ex. vid Herm nara Guernsey,
pa ett djup som atkommes endast \id mycket lagt
vatten, och pa en liten flnck, under stora slenar,
vid Toulon pa tang. Djuret ar storre an skalet,
och har en mycket utbildad stor mantel, som ar»
sluten utat bakre halften af ventralsidan, och har
ett bredt, veckadt bram, hvilket bar en rad af 9,
10 tuberkler, hvitglansande och paminnande om (igo-
nen hos Pecten. Mellan dessa fma triangulara iila-
menter. Framat ar manteln oppen for foten, som
har byssus-organ. Ofvanfor munnen ses, som hos
Leplon, en kort, tjock cirr, i iindan knappformigt
ansvalld. Sifoner tva mycket korta. Nar djuret
loses fran sitt faste, gar det mycket fort pa foten

ocl) haller da skalen sa utbredda, att de Hgga nii-
stan i ett plan. Eiiligt Mittre l\v Galeomma verk-
ligt vlvipar; lian har ur ovarium uttagit ungar,
mycket sma, men med utbildadt skal.

Ray et Drouet, Notice sur les Anodontes,Anodonta.
Paris, Bailliere, 1849, 8:0, 3 pi.

Steenstrup visade, att Anomia icke kan anses Anomia.
bllda nagon ofvergang till Terebratula. Oppningen
pa det ena skalet motsvarar inskiirningen hos Pe-
dum ocli Pecten, genom hvilken byssus utlagges.
Denna byssus iir lunn och platformig ocli utgor det sa
kallade tredje skalet; den afsondras af ett parti, som
fullkomligt svarar mot bjssusgropen hos andra muss-
lor, och den starka muskel, som gar till det icke
genom borrade skalet, har oriktigt blifvit antagen for
den ena ofvertaliga muskeln, medan den hos vissa
Pectines och andra former bkaledes blott pa ena
skalet utvecklade bakre fotmuskeln blifvit antagen
for en annan ofvertalig slutmuskel. Af de tre for-
menta slutmusklerna aterstar saledes blott den ena,
norniala, som karakteriserar den afdelning af muss-
lorna, som kallas Monomja. Oversigt af Danske Vid.
Selsk. Forhandlinger, 1847, 47; Forhandl. Skand. Na-
turf. Mode 1847, 958.

Ofver Teredo hafva vi erhallit undersokningar, Teredo,
af Frey och Leuckart i deras Beitrage zur Kennt-
niss wirbelloser Thiere, 1847, af Desha yes i Explo-
ration de I'Algerie I, pi. 5 — 9 A, och af QuA-
trefages i a. S. N., ser. 3, XI, 30. Teredo bor-
rar bade langsefter och tvarsigenom tradets fibrer.
Hela roret iir bekladt med ett kalkror, utom vid
iVamsta andan, der triidet ar bart, men tuben stun-
dom tillstangd genom en tvarvagg. Man har pa tva
siitt forklarat borrningen: mekaniskt, sa att den skulle
ske medelst skalet, och kemiskt. Att den icke kan
ske med snackan till verktyg tyckes bevisas deraf,

()4

att denna liar fiillkuiiiligt filska ocli oslihia lillvaxt-
shier, afvensoni at miisklernas tJisposifioii, soni icke
inediilfva den dertill nodvandiii^a lordscn. Men om
man nied DeshAYES ocb flera antar, aft boirningen
sker genoni en afsondiad vatska, soni upploser ve-
den, eller genom de slrommar i vattnet, som foi-
orsakas af illmmerrorelsen pa djurets yta, sa for-
klaras derigenom icke, livarfor kanalernas vaggar
aio sa fullkomligt slata, afven nar vedens lager aro
af en ganska olika tathet och haidliet. QuATRE-
FAGES vill derfor belst antaga, atl boirningen sker
mekaniskt, nernligen sa, att del ofversta af veden,
uppnijukadt genom maceration i dct standigt for-
nyade vattnet, smaningom notes bort genom rorel-
sen af de temligen fasta bnfviidfallar, som bilda en
slags "capuchon cephalique", ocb dem djuret kan
efter bebag iitspanna vid blodels tillopp till dem.
Denna mekaniska inverkan skulle betydligt under-
bjelpas af de kalkparliklar, som man funnit i man-
teln bos flera borrande Mollusker. Men i bcla
muskulatuien finnes intet forliallande, som antyder
mojligbeten af en vridande rorelse. — Teredo intran-
ger ganska bastigt i trad. En bat, som sjonk vid
Passages, upptogs efter fyra manader alldeles genom-
triingd af dem. — Djuret iir frilt fran kalkrore,
utom vid palellernas bas. Det drar in valten g
nom den nedre, stone sifoneii ocb utdrifver d
genom den ofre, analsifonen. Fransarna kring brai
cbial-sifonen aro mycket kansliga. — Lifstiden tyckes
vara kort, ty sedan QuATREFAGES i October funnit
triidstycken rikligen bebodda af Teredo, blefvo de
derefter allt sallsyntare, ocb voro i Januari ganska
svara att fa, ocb forvaltarne af timret pastodo, att
de utdocjo nastan alia om v intern. — Enliijt Frey
ocb Leuckart besta djurets yttre betackningar af

ajasklara

II—

glasklara celler, som mycket likna dem i Phallusias
och andra Ascidiers hylle. Enligt Quatrefages be-
tacker epidermis musslans skal utvandigt, derma
inviindigt; utefter visceralmassan bilda begge eii
niantelbetackning af ytlerlig tuiinhet, derefter mot
paletterna ett tjockare hylle och skiljas der af en
spongios, erectil vafiiad. Mantehi har ririgmuskler
och svagare longitudiiiela. I kroppens framre iinda
ligger "le capuchon cephalique", som lik en fall af
de yttre betackningania upptages i snackans halig-
het. Delta organ, som ar foten, har fyra starka
muskelstriingar, stiillda parvis, utaf hvilka de ofra
fiista sig vid den fibrosa kapsel, som innesluter kri-
stallstylen. Genom dessa fyra muskier kan capu-
chonen roras af och an. Vid paletternas bas ar en
bred och tjock muskelring, hvars oppning genoni
en muskulos mellanvagg ar delad i tva, sifonernas
inre oppningar. Sifonerna hafva lingmuskler och
longitudinela, de sednare med sitt faste i muskel-
ringen, fran hvilken ocksa afga framat skilda knip-
pen af muskelfibrer. Skalen narmas hvarandra ge-
nom en enda slutmuskel, som Deshayes vill ansa
uppkommen genom sammansmaltning af tva sadana,
men Valenciennes ser den andra, bakre slutmuskeln
i den muskulosa mellanvagg, som gar fran den ena
paletten till den andra. — Munnen, labialpalperna,
oesophagus, magen forete enligt QuAtrefages intet
ovanligt, men Frey och Leuckart funno tva lobe-
rade, follikulara kortlar, som cippnade sig i munn-
halan. Magen har, som hos manga Acephaler, en stor
blindsack, af en fran magens skiljaktig brun farg,
afstangd fran densamma genom en trattformig val-
vel , och alltid fylld med en brun, grotlik massa.
Krislallstilen ar nastan konisk, med basen belagen
framat i magens tvara anda, med spetsen anda in i
Prof. Love'ns Irsb. 1845—49. 5

bllndsacken. Dess substans i\v fullkomligt honiogen
ocli strukturlos. Deshayes beskrifver den icke, och
skulle, enligt QuatrefAGEs, hafva tagit dess kapsel
for en utvidijnin^f af maofen. F. och L. beskrifva
forst i munnhalan en glasklar, broskartad, klubb-
formig bildning, som tyckes vara hvad Q. sett, och
sedan i tarmen den egentliga kristallstylen, som Q.
synes hafva forbisett. — Tarmen ar raycket lang
och gor manga bojningar, tatt omsluten af lefvern.
Rectum ar fritt och ligger i en kavitet, som foljer
djurets rygg och oppnar sig vid paletternas miiskel-
rinij. Den e^na membran, som omofifver denna
kavitet, ar omsluten af ett organ af brun farg och
fin vafnad, njuren? Tva lacunara gangar, dem Des-
HAYES kallar vener, ehuru de sakna egna vaggar,
genomga detta organ, en pa hvarje slda. — Teredo
ar af skilda kon. Hannarna iiro i antal till honorna
som 1 till 20. Ovariet har pa hvar sida en liten
utforsgang, belagen pa en upphojning. — Hjertat
ligger, i forening med giilarnas lage, langt bakat,
straxt bakom den af lefvern och konsorganerna om-
slulna visceralmassan. Det ar icke ijenomborradt af
tarmen, utan belaget under densamma. Det ar hos
lefvande djuret en omvandt hjertformig ventrikel,
med ett par baktill afgaende, divergerande hjert-
oron, som vid systole aro spetsformiga, vid diastole
ofantligt utvidgade, och af niistan samma diameter
som ventrikeln. Deras vaggar aro mycket tunna,
men muskulara. Ventrikeln, hjertoronen och aorta
ligga i en stor kavitet, som bildar pericardium och
ar inviindigt bekladd med en fin hinna. Det finnes
endast en aorta, den framre, men intet spar till d^n
bakre, som eljest ar tillstades hos alia Mollusker.
Denna enda aorta har ytterst tunna och endast mem-
branosa vaggar, utan muskier. Straxt efter afgangen
fran hjertat bar den en, under systole, mycket be-

tydlig utvidgning, och blir clerefter nastan cjlindrisk.
Utan att afge nagon gren gar den framat till ma*
gen, der den delar sig i tre grenar: en, den mel-
lersta, aorta visceralis, och tva arterise palliales.
Aorta visceralis ger grenar at kroppens framre de-
lar, capuchonen, labialpalperna, till Framre delen af
manteln, till lefvern, magen^ dess blindsack och.
som det vill synas, ovarium. De tvenne arteriae
palliales rikta sig forst at sidan, och gifva grenar
till slutmuskeln; derpa delas de hvardeia i tva ar-
terer, hvaraf den ena, pallialis anterior, gar at ven-
tralsidan, den andra, pallialis posterior, rakt bakat,
utefter medellinien. — Injicierar man artererna fran
hjertat, sa fyllas afven de minsta grenar, men der-
efter utbreder sig injections-massan i de lacuner,
som skilja alia organer, och detsamma sker, om man
injicierar fran arteria branchialis, liksom, om det
sker fran en af lacunerna^ massan fyller arteriae
branchiales. Det finnes ingen enda ven, d. v. s.
intet karl, som fcirer det venosa blodet till arteria
branchialis. De storsta laconerna aro: mellan ova-
riet och lefvern, utefter tar men, mellan lefverns
lober och lobuler o. s. v. Fran alia dessa lacuner
upptages blodet, pa hoger och venster sida, i de
framre jyrenarna af arteriae branchiales, hvilka fora
blodet till galarna, der det fordelas och ofvergar i
venae branchiales, som fora det till hjertoronen. Men
nastan allt det blod, som gatt genoni arteriae pal-
liales anteriores och posteriores, gar direkt till venae
branchiales, utan att passera genom galarna. Ur
a. palliales i manteln upptages det nemligen i en
tat lacunar vafnad, ur hvilken uppkomma ett antal
smakarl, som samla sig i atta till nio storre stam-
mar, mynnande in i venae branchiales. — Galarna,
till yttre formen sa olika andra Acephalers, besta
dock hvardera af tva blad, fast mycket langa, mycket

f)8

smala. De iiio nied siiia kanler faslade vid sidorna
aF visceralmassan ocli manteln; de bllda ett slags
mellanvagg, som delar mantelroret i tva langa ka-
viteter, den ena ofver den andra. Den undra, bil-
dad af manteln och galarna, ar oppen framoni
skalet, ocli slutar baktlll i den nedra sifonen. Det
ar genoin denna kavitet, som vattnet kommer in
till galarna och till munnen. Den ofra kaviteten,
bildad af galarna och den nedra vjiggen af anal-
halan, iir fullkomligt sluten fiamtill och samman-
hiinger baktill med ett slags kloak, hvarest oppna
sig analhalan och den ofra sifonen. Saledes maste
det vatten, som genom den nedra sifonen ingatt i
den undra galkaviteten, for alt kunna ntga genom
den ofra sifonen, forst genomfloda galarna, liksom
hos andra Acephaler, t. ex. Anodonta. — Nervsyste-
met beskrifves mycket olika af Frey och Leuckart
och QuATREFAGES. De forra mena sig hafva ofver-
sett central o^anfjliet, och anse for fotc[an£^liet hvad
QuATREFAGES troligen riktigare skildrar sasom cere-
bralganglier, som vanligt belagna ofvan och bakom
munnen, men sammansmalta i en enda aflangt fyr-
kantig tvarbelagen massa, fran hvilken tva par nerv-
stammar afga. Det framre pa ret, som ar det star-
kare, ger grenar till "capuchonen", till manteln, till
lefvern och undra sidan af kroppen, der hvardera
nerven har ett litet ganglion, som genom en ytterst
fin commissur forenas med det motsvarande, hvilka
tva ganglier saledes motsvara fotganglierna, eljest sa
hogt utbildade hos Acephaler med fot. Det bakre
paret af fran cerebralgangliet afgaende nervstammar
ger forst en svag gren till manteln och "capucho-
nens" musklei', der den synes hafva ett litet gang-
lion. Derefter ga stammarna rakt bakat, naslan
parallelt och utan grenar, genom lefvern och ova-
rium eller testis, till den bakre branchial-ganglie-

massun, i hvilkeu Je inga. Deniia massa, uppkoni-
men genoni samtnansinaltnliigen at tva biloberade
ganglier (enligt F. och L. aro de latt sanirnanlig-
gande, rnen icke sammansmalta), ar belagen straxt
bakoni hjertventrikehi och nastan omedelbart ofver
galarnas tvadelning. Den ger ett pai* n. brancliiales,
tva par n. palllales och ett par till sifonerna. Nervi
branchiales bafva tata ganglie-ansvallningar, som af-
gifva sma grenar, hvilka forloia sig i giilarna. Man-
telnerverna, pa hvar sida tva, ga det framre paret
frainat, det bakre, starkare, bakat. Sit'on-nerverna
aro ganska starka, och ga bakat. Fran branchial-
gangliemassan afga ocksa IVamtill ett par mycket
fina nerver till pericardium, der hvardera har ett
litet ganglion, som ger fina nervtradar till hjert-
oronen. — Quatrefages anser, att Teredo bor bilda
en egen grupp skild fran Pholadernas, hvilka bafva
cerebralganglierna isolerade, men forenade genoni en
ofre commissur, fotganglierna stora, manteln mindre,
pallialnerverna mindre utvecklade, sifonerna storre,
icke sa langt tillbaka belagna.

ScHMARDA, om Teredo navalis, i Berichte iiber
die Mittheilungen von Freunden der Naturwissen-
schaften in Gratz.

Phiuppi, om djuren af Gastrocbaena, Petri- Spridda
cola, Venerupis, Erycina, Nucula, Area; Wgm. A., *'"^*^"'
1845, 186.

Valenciennes ger i Voyage de la Venus, Mol-
lusques, figurer af djuren till arter af Lucina och
Nucula.

DeshAYEs's stora arbete ofver Algiers Mol-
lusker innehaller ypperliga figurer och mycket om-
standliga beskrifningar ofver Acephala, och Forbes'
et Hanley, History of British Mollusca vigtiga upp~
lysningar.

Brachio- VoGT bar i Neue Denkschriften der allgemel-

ilu^nia. »^" schweitzerischen Gesellschaft fiir die gesammten
Natuiwissenscliaften, VII, gifvit anatomien af Lingula
anatina. Stjelken, som faster musslan vid klipporna,
ar bredare och tjockare nannare skalet, bvars spet-
sar liksom ligga inskjulna deri. Den bestar af en
yttre boriiskifva ocb eii inre inuskelmassa. Horn-
skidan bestar af sannolikt spiralformiga, sproda rings-
fibrer, och ar fiistad i den vinkel, som skalspetsarna
bilda nied bvarandia. Muskehnassan ar omgifven
af en mjcket tiinn ocb fin binna af skilda, breda,
ringformiga band, Muskelmassan bestar af liings-
fibrer i knippen, som komniunicera med hvaratidra,
aro fiistade vld inre ytan af den tunna binnan, lopa
oafbrutna fran ena andan af stjelken till den andra,
ocb fiista sig pa skalens inre yta. Fibrerna likna
temligen deni i liogre djurs ovilkorliga muskier.
Genom dessa musklers sammandragning forkortas
stjelken, ocb musslan oppnas nagot litet derigenom,
att de mot bvarandia vanda inre ytorna af laset
narmas intill hvaraudra. — Mantelns form ar muss-
lans, endast dess cilier framsta nagot utom skalets
rand. Man urskiljer latt tva delar af manteln, de
fria bladen, ocb den fastade, visceralmassan betac-
kande delen, en tunn, genomskinlig binna af cell-
vafsfibrer, som ofverallt ar fastad intill kroppsba-
lans sidoviiggar, och derifran fortsatter sig som de
fria bladens ciliarmembran. Dessa blad aro nem-
ligen framtill, baktill och ofvan ganska fria, endast
med en smal rand, men nedtill, der fangarmarna
aro gomda niellan dem, intaga de ungefar en tredje-
del af musslans langd, likval ar det bogra bladet
icke sa fritt som det venstra. Dessa fria blad be-
sta nu af tva blad; det yttre motsvarar manteln
bos Acepbalerna och bor kallas ciliarbladet, det inre,
som blott ar latt vidhaftadt vid det yttre, ar gal-

hladet. Ciliarbladet ar den omedelbaia tbitsattniii-
gen af den sack, som omgifver inelfvorna. Dess
rand ofverskjuter nagot galbladet, och denna rand
(som Owen kallar: den skalet afsondrande delen)
ar i kanten nagot fortjockad, hvilket tydligen upp-
konimer deraf, att ciliarbladet slar sig om i kanten
for att forena sig med galbladets rand. Harigenom
bildas en kanal, fylld af muskeltradar, lika dem i
stjelken, riktade inifran utat, i yttre andan oredigl
forflatade ocb omslagna liksoni bladet. Bladens fore-
ning betingas genom det af Owen upptackta man-
telkarlet, son^i forloper langs mantelns hela rand,
och ar mera en slags sinus an ett kiiil. Straxt
bakom detla foljer ciliai'apparaten, som bestar af
hinnaktiga ror, omgifna af muskelfibier, tva med
randkiirlet parallela tvarmuskler och de i loren sit-
tande cilierna. Ciliarroren intaga hela rummet mel-
lan andan af galarna och randkailet. De besla af
en egen, fin, krusig, som det synes pa liingden strim-
mig hinna. De aro fast forenade med ciliarbladet^
lost med galbladet. Muskeltradarna, som omgifva
dem, lopa parallelt med dem, d. v. s. inifran utat.
Langs med randkarlet loper en temligen ansenlig
muskelmassa, hvars fibrer, riitvinkliga mot ciliar-
rorens, omfatta de yttre, oppna andarna af roren
och aro fastade dervid, medan en annan alldeles
likadan muskelmassa, parallel med denna, omfattar
deras inre andar. Cilierna aro langa, sproda, na-
stan glasartadt brackliga borst, som med halften af
sin langd sitta i roren, och med en fjerdedel deraf
ofverskjuta skalels rand. De aro sjelfva ihaliga, pa
langden ribbade ror, som likt equisetum-stanglar
hafva en mangd tvarafdelningar, liksom leder, som
aro liingst der borstet ar tjockast, hvilket ar vid
andan af ciliarroret, der borstet trader ut ur detta.
Derutanfor afsmalnar borstet, far kortare leder och

slutar med en nagot foilunnad spets. Bakat afsmal-
nnr ocksa borstet nagot, men mind re, ocli ar inom
ciliarroiet oledadt, mjukaie, bojilgare. — Gdlbladet
ar nagot mind re an ciliarbladet, eniedan det racker
endast till randkarlet; det ar blott invid detta karl
och vid galarnas hufvudkarlsstamm fastadt vid ciliar-
bladet. (V. angifver icke, om detta inre blad af man-
telns dnplikatur ofvergar pa ventralsidan af visceral-
massan, liksom ciliarbladet pa den dorsala, yltre
sidan deraf. Likviil torde det sa vara och galap-
paraten torde egentligen liggn emellan de bada bla-
den. Ref.) Giiibladet iir ytterst vackert lecknadt
med karlforgreningar, som iitga pa hvarje sida Iran
tva stora hufvudstammar, hvilka komma, de bada
f ram re fran det framre, de bada bakre fran det
bakre bjertat. Da de bada bjertanen ligga temligen
nara mantelns framre och bakre rander, iiro de bada
karlstammarna, pa samma sida, i borjan temligen
langt skilda, convergera derpa mot midten, och
blifva derpa parallela. De aro koncentriskt inne-
slutna i en rund kanal. Inat afo^ifva dessa karl-
stammar tata, tjocka, temligen korta, i andan blinda,
odelade grenar. Utat deremot fordela sig grenarna
annorlunda Nagra fa af de yltersta aro val nastan
som de inre, enkla, men de ofriga aro tio till tolf
ansenliga grenar, som lopa snedt utat, och, liksom
stammen, aro omgifna af ett koncentriskt ror, men
som ar vidare an vid de andra grenarna, pa flera
stallen krusigt, Qch i narheten af mantelranden an-
svaldt till en ansenlig, blasformig iitvidgning. Den
i detta ror inneslutna karlgrenen fordelar sig pa
inre ytan af denna blasa i mangfaldiga anastomose-
rande smagrenar. Emellan hvarje tva sadana blas-
barande grenar finnes merendels en finare gren,
som ocksa tyckes sluta i en blasa. Langre uppat
tyckas blasorna sammansmalta i ett kontiniierligt

rum, i livilkel grenarna fordela sig, och der saknas
ocksa dcssa sma inellangrenar. Ur blasorna afgar
bar ocli der ett karl in i karlbladets muskelrand.
Bladet sjeltt beslar af enkla fibrer, lika cellvafs-
fibrer, endast randen ar aniiorlunda sammansatt.
Langs randkarlet ses mycket skona capillarnat, sling-
rade omkring bvarandra. I ofra halften af mantebi,
der den ar fri endast ined en smal kant, bestar den
ocksa af tva blad af samma struktur, endast att
de niistan natformiga karlen bilda ett niit, som ar
utan blasorna. — Slar man upp mantelns fria del,
sa ser man derunder fan gar mama, hvilka, sedda
fran venstra sidan, tyckas ulga fran en geniensam
tviirliggande stam, kroka sig fcirst nagot uppat, dcr-
efter at hoger och nedat, sa framat, hvarpa de bilda
en spiral. De aro sa styfva, att det niistan ar omoj-
ligt att riilla upp dem. Sjelfva fangarmen bestar af
ett vidt, broskartadt liardt ror, blindt i andan, mot
bvilken det jemnt aftarj i andan var en coagulerad
massa, sa att inneliallet troligen ar nagon agglivit-
artad viitska. Den membran, hvaraf armarna aro
bildade, ofvergar fran den ena pa den andra, men
begges haligheter aro skilda fran bvarandra genura
en tunn skiljevagg i medellinien, ocli bvar for sig
alldeles slutna, utan nagon oppning. Membranen ar
temligen tjock, fast, elastisk, af en tat vafnad af
Ijusa, gliinsande sentradar, lika de bogre djurens,
och mellan dem en mangd muskeltradar af samma
beskaffenliet som stjelkens, och af otydlig riktning.
Fran denna rorformiga membran utga nu vissa hinn-
akliga delar. Forst den membran, som bar fran-
sarna; den afgar fran ofra randen af roret och ar
en duplikatur af dettas membran. Detj iir bildad
som ciliarbladet, det vill siiga den bestar afsa manga
ror, som den bar fransar, och dessa sitta i roren
liksom der borslen. Roren aro ocksa omgifna af

inuskeltr&dar, men svagare, och fiansarna sitta ta-

tare, vid armens basis i tva rader, blott vid spetsen

i en enkel. Men fransarna aro mycket olika bor-

stenj de aro bojllga organer, oledade, iliallga, af

en jemntjock hinna, som bar vissa otydliga splial-

formiga linierj deras ihaligheter hafva intet sam-

manbanof med armrorets, och innehalla bar och der

kornigt coagulerade niassor. Pa armrorets undra

yta afgar en annan membran, likaledes en dupli-

katur, omslagen at venstra sidan, sa att den bildar en

halfranna, fortsatt anda till yttersta spetsen; i denna

membran synas armrorets ringfibrer hafva sitt ur-

sprung. Vid armens basis uppkommer, pa ofra ytan,

en liten muskel, dels fran armen sjelf, dels fran

den narbelagna senhinna, som beklader viscera. Mu-

skeln loper pa armens ofra rand till dess midt, der

den faster sigj ar innesluten i en duplikatin- af arm-

roret, och vid sitt ursprung delad i tva, som sed-

nare forena sig. Den hjelper tydligen att upprulla

armen. — Viscera ligga i en oval, platttryckt sack,

som fyller miisslans ofra del. Denna sack ar, sa-

som ofvan namndes, bildad af mantelns ciliarmem-

bran och derfor mycket tunn, men framtill och bak-

till forstarkt af liingsmuskler, liksom nedtill af de

starka senhinnorna och muskelmassorna vid armai-

nas fasten. Tarmen begynner med den lilla obe-

vapnade miinnen, gomd mellan armarnas basis och

dennas muskelutskott. Derifran stiger den rakt uppat

och bildar en liten utvidgning framfor visceralsac-

kens fibrosa band, som den i midten genomgar.

Derpa drar den sig, stigande uppat, mot venster,

till narheten af ofra hoftmuskeln, bojer sig sa nS-

got framat, kroker sig nedat och at hoger, gor en

slinga uppat, och bojer sig sist nedat, for att langs inre

bakre ytan af visceralsacken stiga uppat och oppna

sig utat mellan mantelbladen, der de blifva fria.

1 hela sitt lopp iir tdrmen af samina vidd. — ^ Stora
kortelmassor omgifva tarmkanalen. Det ofra rum-
met intages af en stor, i grofva, oregelbundna lober
delad kortel, lefvein, som omgifver tarmens bojnin-
gar, och i sin nedra del har en svart funnen, tvif-
velaktig utforsgang, som mynnar in i tarmen straxt
ofver dess utvidgade stalle. De af CuviER s. k. saliv-
koitlarna visa sig pa venstra sidan som en liten
fyrkanlig, otydligt loberad massa, som nedtill skju-
ter sig in mellan de stora musklerna, hvilka tillsluta
visceralhalan. Pa hogra sidan iir denna kortel myc-
kct storre, trekantig. Den omger tarmutvidgningen
och den nedra delen af den uppstigande tarmen,
och oppnar sig, med tva utforsgangar, en bakre och
en framre, i borjan af tarmutvidgningen. Denna
kortels vafnad nrskiljer sig mycket fran den forra,
liar mera skilda lober, tinare korlelkorn (follikler ?),
Ijusare farg, och sammanhanger belt lost med den
forra. En tredje kortel ligger i rum met mellan de
bada stora, nedra skalmusklerna, pa hogra sidan
oiiigifvande oesophagus, i hvilken den mynnar med
en latt funnen utforsgang. Denna, tydligen en 6a-
livkortel, skiljer sig ocksa genom strukturen fran
de foregaende, den ar mera dendritisk. — Hjertan
tiro tvenne, ett framre nagot at venster, ett bakre
nagot at hoger belaget, begge af enahanda bygg-
nad^ enkla, tunnhinnade, paronformiga sackar, hvil-
kas ofra anda genom nagra starka karlstammar
sammanhanger med kortelmassorna, den undra med
mantelns karl. Ofver hvarje hjerta ligger en egen-
domlig sack, som namnes hvarken af Owen eller
CuviER. Denna ihaliga sack ligger med sin undra,
glatta, concava rand pa hjertats ofra, convexa sida,
och dess ofra, fria rand ar veckad som ett kras.
I veckens foreningslinia finnes en oppning, som forer
i en ytterst tunnhinnad kanal, hvilken lyckes raynna

utat mellan mantelbladeii. (Aro icke dessa sackar
njurarna? Ref.) — Muskulaturen ar mycket ut-
vecklad. Utorn de omtalta aimarnas constrictorer,
stjelkens rnuskler ocli borstens, fitinas fern betydande
muskier for skalets rorelser. En niuskdl, i narbe-
ten af laset, gar tvert genoni ofra hornet af visceral-
sacken fran ena skalet till det andra. 1 midten af
visceralsacken finnas tva sneda muskier, en framre,
en bakre, som pa hogra sidan, en niira bvaidera
kanten, aro odelade, lopa snedt uppat, korsa hvar-
andra, ocb derpa delas sa, att pa venstra sidan
framtrader framtill en smal, lang muskel, baktill
tva skilda muskier. Pa bada sidor om munnen fin-
nas annu tva stora, sneda muskelpar, som korsa
hvarandra pa venstra sidan om svalget, ocb der
bilda fyra skilda muskelhufvuden, som fasta sig
langs undra randen af visceralsacken. Af dessa
muskier tjenar tydligen den ofra, ensamma, till att
slula skalet. De andra fasta sig, som Owen an-
markte, icke pa skalet, utan pa visceralsacken, ocb
deras verkan inskranker sig till att samn)antrycka
ocb forskjuta de deri innehallna delar. — Af fore-
gaendc anser V., att Owens mening bekraftas, alt
Bracbiopoderna icke bora skiljas fran de andra Ace-
pbalerna. Har ar tydligen en bakre, en framre
kant, en boger, en venster sida. Delta bestammes
icke af munnens lage, som ar i midten, ulan af
analoppningens, som ar bakat, bar som bos Acepba-
lerna, ocb sa forballer det sig afven bos Terebratula
ocb Orbicula. Man har velat kalla det mindre skalet
bos Terebratula for det ofre, emedan munnen skulle
vara riktad emot detsamma, men sa ar den icke. Jfr.
Owens a r bete i Trans. Zool. Soc. I, II, 1835, A. S.
N. 2 Ser., Ill, 52; Cuvier Mem. s. les Mollusques.
Brachio- Steenstrup bar framstallt den mening, att Hip-

s«puT«. puriterna icke arc Mollusker, utan att anse som

starkt ufvocklade Serpula-former, livilkas ska! voio
mindre langsticickta och saledes af kortare kagel-
form an de iiu lefvandes. Skalbyggnaden hos Hip-
puriterna aterfinnes i allt vasendtligt i skalet af at-
skllliga Serpulag och hos begge forekomma samma
modifdiationer fran det straliga och bladiga I vaf-
naden till det giopiga och porosa. De egendomliga
inre vaggarna eller sneda bottnarna hos Hippuri-
terna finna sitt motsvarande hos Cymospirae Sav. i
de tvarbottnar, som dela skalets bakersla del i flera
rum, och locket har hos vissa Serpulae en fullkora-
lig olverensstammelse med Hippuriternas. Sliigtet
Hippurites bar mahanda endast i de tva inre langd-
listerna en grans mellan sig och slagtet Serpula,
och likval forsvinna dessa lister stundom, t. ex. hos
Sphaerulites. Med Serpula sammanlankas genom Hip-
puriterna Thecidea, Crania, Terebratula, och Steen-
STRUP anser, att man i inre och yltre partier af
djuret hos dessa fiiiner storre ofverensstammelse med
Serpula an man hittills viintat. Dessa Brachiopoder
aro an mera forkortade, och, serdeles hvad angar
den sa kallade halskragen, till sidorna utbredda An-
nelider an Hippuriterna, till hvilka och till Serpulae
de hafva samma forhallande som de regelbundna
Entomostraca till Lerneerna eller Cirripederna. Ut-
vecklingen af Brachiopoderna skall afgora denna
fraga. — Cyathophyllum , den siluriska korallfor-
men, sluter sig enligt Steenstrup till Hippuriterna
och Serpulae. De genom mantelns period iska ut-
bredning bildade kalktrattar aterfinnas hos Sphaeru-
lites och naslan alia Serpulae; den formenta stjernan
med de straliga lamellerna har nastan intet vasendt-
ligt gemensamt med korallernas stjerna och lamel-
ler, men igenkiinnes deremot i byggnaden af tvar-
bottnarna hos Cymospira och andra lefvande Ser-
pula-fornier. Man erinras derom, att VON BucH mot

GOLDFUSS ansag Hippuriterna for koraller, och att
GiRARD sasoni en Calceola beskrifvit ett Cyatlio-
phyllum, Turbinolia pyrainidalis Hrs. Att till och
med Cyathopliyller hafva liaft lock vill synas deraF,
att flera former hafva en fals, hvarpa locket san-
nolikt har hvllat, och Steenstrup har flera Cala-
moporer annu forsedda med lock, och ett Cyatho-
phyllum mitiatum, som annu bibeholl ett fragment
af locket. Guettard beskref och afbildade i sina
Memoires III, 510, t. 52, en stor buske af Cyatho-
phyllum hexagonum Gldf., hvars stjernor alia hafva
lock. Cyathophyllerna sluta sig pa flera salt till
Bryozoerna och dessa forhalla sig till Anneliderna,
serdeles Serpulce, ungefar sasom Ascidiae compositae
till A. simplices.

D'Orbigny har foretagit en granskning af Bra-
chiopoderna, och kommit till en ny uppstallning af
dem. — Fria, extensila armar hafva, bland nu lef-
vande, Lingula och Terebratula psiltacea. Hos den
forra, Lingiila, saknas, i det inre, de apophyser,
som halla armarna uppe, och vi kunna derfore an-
taga, att de fossila former, som sakna spar till dy-
lika apophyser, ocksa haft fria, utstrackliga armar.
Sa Obolus, Produclus, Chonetes, Leptaena, Stropho-
mena, Orthis. — Hos Terebratula psittacea aro ar-
marna fria, langa, kunna rullas tillsammans i spiral,
men stodjas, i det lilla, icke genomborrade skalet,
af tva langa, bojda apophyser, som divergerande
utga fran lasets sidor, och boja sig in mot midten
af det genomborrade skalet. Denna form af inre
apophyser, de fria armarnas, finnes hos slagtena
Hemithyris (T. psittacea), Rhynchonella, Strigoce-
phalus, Porambonites, Uncites, Atrypa, Pentamerus.
Hos de fiesta af dessa slagten aro Apophyserna af
samma form, endast hos Strigocephalus nagot langre,
mera nara hvarandra, hos Pentamerus baras de af

en vertlkal skifva i (let inre. Saledes ar del an-
tagligt, att armarna varit fria hos alia dessa slagten.

Icke extenslla armar aro af tva slag: bojda i
spiral, sasom hos Orbicula, eller krokta som en
artnbage, och vridna endast mot spetsen, sasom hos
T. chilensis. — Hos Orbicula aro armarna, liksom
hos T. psittacea, forenade under munnen, i en ge-
mensam basaldel, hvarifran de afga for att ater tvart
kroka sig tillbaka pa sig sjelfva, mot munnen, fram-
for hvilken sista andan gor en och en half spiral-
vridninfr. Den krokta delen ar icke fri foi'r an mot
andan. Sadana armar lemna intet spar af inre fast
stod, och voro snnnolikt tillstades afven hos Sipho-
notreta, Orbicella, Orbiculoldea, som hafva ett tunnt,
koniskt skal. — Hos T. chilensis, slagtet Terebra-
lella D'Orb. ; hos T. Sowerbyi, Fontainei, vitrea, si,
Terebratula D'Orb., hos T. caput Medusae, si. Te-
rebratullna D'Orb., fumes samma armarnas dispo-
sition. De uppkomma i midten, de rikta sig pa
hvarje sida framat till nara skalets kant, atervanda
tvart bakat, bildande en armbage, hvars begge skank-
lar aro forenade genom en hinna, aterkomma sa till
sin forsta utgangspunkr, och bilda der en ny arm-
bage, for att ater boja sig tillbaka i spiral ofvan
munnen. Af alltsammans ar endast andan fri, men
alia delar ar betackta med cirrer, mycket langre
an hos fria armar. Nar de apophyser, som stodja
dessa aruiar, aro skalartade, aro de mer samman-
satta, och bilda storre bagar, sasom hos Terebratella
chilensis och Terebratula Fontainii. Nar de aro
broskartade, sasom hos Terebratella truncata, Tere-
bratula vitrea eller Terebratulina caput serpentis,
aro apophyserna kortare och bilda en ring, som
hos den forstnamnda ar fastad vid bottnen af det
lilla skalet, hos de bada sednare fri. Magas har

haft tvarl krokla armar, ocli efter all sannolikliet
iifveti sliigtena Terebiirostra ocli Fissirosrra.

De i en konisk spiral, af anda till aderton
hvarf, vridna armarna lios Spiriler voro icke ut-
strackliga, knappt rorliga, ty de stoddes af inre spi-
ral vridna, kalkartade apopliyser, utgaende fran laset.
Hos Spirifer ocl) Spiriferina var vridningen verlikal,
och konens spets riktad at sidorna nied dragning at
lasranden. Hos Spiriger var dess riktning efter ska-
lets transversala axel. Hos Spirigerina var vridnin-
gen horizontal, och konens spets riktad mot del
icke genomborrade skalet.

Bland lefvande former sakna Tliecidea och Me-
gathyris detruncata (Terebratnla) Gm. hvarje spar till
armar. Thecidea har, i det stora, lastade skalet, en
mantel, som innesluter branchialkarlens stammar; i
det mindre, fria skalet, under den lilla halighet,
som intages af viscera, ett system af apophyser,
sammansinalt med skalet sjelft, en bred skalbelagg-
ning, i hvilken aro urhalkade fyra bagar, fran hvilka
utga, icke egentliga cirrer, sasom hos Terebratula,
utan en grenig membran, kantad med retraktila fran-
sar, hvilka torde, hos det lefvande djuret, stracka sig
till skalets rand, och der bilda de sa markvardiga
forgrenade intrycken. — Hos Megathyris detruncata
har det mindre skalet tre starka, vertikala apo-
physer, som upptaga skalets hela inre kavitet och
afdela manteln i fyra pariga lober, kantade med sma
extensila cirrer. Det andra skalet erbjuder, som
alia de andra sliigtena, gfilarnas forgrenade kiirl-
intryck. — Hos dessa bada slagten, saledes, ciro ar-
marna ersatta, i det lilla skalet, af mantelns for-
tjockade och med cirrer forsedda lober, och till dem
sluta sig Hippurites, Radiolites, Caprina, Caprinella,
Caprotina.

Skalet

Skalet visar Ire slags textur.* hornartad, fibios,
perForeiad. Hornartad ar den hos Lingula ocU
Orbiciila, Obolus ocli Orbiculoides, och dessa slag-
ten liknade hvarandra saledes antagbgen af'veu deri,
att manlebi icke var adherent vid skalet (?), och
forsedd i randen nied langa bornartade borst, ocb
armarna spirala och fiia eller nastan ofria. -—
Fibrost skal bar numera endast Heniitbyris psittacea,
ocb manteln iir icke adherent vid skalet (?). Sam-
ma textur ses hos Rhynchonella, Stiigocepbalus, Un-
cltes, Atrypa, Pentainerus, hvijka, liksom H, psitta-
cea, lara hafva haft armarna fria, stiidda af apophyser,
hos Strophomena, Orthisina, Orthis, med fi ia armar
armar utan apophyser, hos Spirifer, Cyrlhia, Spiri-
gera, Spirigerina, lorsedda med fasta, spirala armar.
— Perforerad textur finnes hos Terebratula, Tere-
bratella, Terebratulina, Thecidea, Megathyris. Man-
teln, som gar in i alia halen, hanger mycket fast
vid skalet. Denna egenhet karakteriserar Thecidea
och Megathyris, som sakna armar, Spiriferina, som
bar armarna fasta, spirala, ocb, utan undantag, alia
med fasta, krokta armar, Magas, Terebratulina, Te-
rebratula, Terebratella, Terebriroslra, Fissurirostra,
men den saknas bos alia dem, som hafva spirala
armar burna af en apophys. Den finnes hos de
sliigten, som hade minsta rorelseformagan, eller voro
fastsittande, och medgaf troligen djuret att andas
utan att oppna skalet. Hos Siphonotreta ar perfo-
rationen forstarkt genom capillara ror, som betacka
skalets bela yta, hos Chonetes med langa ror nara
kardinalranden, bos Productus med spridda eller
grupperade ror.

Mantelrandens cirrer aro af storre utveckling i
den man armarnas rorelser aro inskrankta. Hos
Hemithyris psittacea och dess narslagtingai* med fria
Prof. Lov^ns Irsb, 1845—49, ^

armar, ar skalranden lunn, ocli tlet ar endast iin-
dantagsvis vi se den biira marken af manlelrandens
stone utveckling, hos Terebratula truncata, hos Pro-
ductus, Chonetes, Leptaena, Strophomena. Men kon-
stanta aro mantelns randciirer utvecklade, och igen-
kanneliga pa skalkantens greniga intryck, hos de
slagten, som antlngen iiro fastsittande, sasom Crania,
eller sakna armar, sasom Tliecidea ocli Megalhyris.
Skalets rand far en fortjockad belaggning, markt
med forgrenade intryck, som ntga fran det inre ocli
iitan tvifvel aro bildade af mantelns greniga for-
lanjjnin^ar. Salunda ses hos Crania och Radiolites
starka forgrenade intryck^ pa skalranden, serdeles
den sednare. Hos Hippnrites ser man huru denna
mantelns bildning sammanhanger med skalets per-
foration. Det undra skalet har forgreningarna yt-
liga, sasom hos Crania, Thecidea, Radiolites. I det
ofra deremot forhalla de sig pa foljande vis. 1
stallet for att folja skalets inre yta, sanka sig dessa
impressiouer in i detsamma, och blifva till kanaler,
som genomtranga skalets tjocklek, forgrena sig der-
inne och komma ut i ett storre antal oppningar
pa den yttre sidan. Del ar utan tvifvel, att dessa
kanaler bildades af rorformiga forlangningar af man-
teln, genom hvilka sannolikt vatten fordes till de i
manteln liggande galarna. Gar man nu till Caprina,
Bom har det ofra skalet spiralt, sa ser man dessa
kanaler fran inre ytan af detta ofra skal tranga
igenom hela dess tjocklek, men utan att nagonsin
tranga ut och oppna sig pa ytan. Hos Caprinula
ar samma forhallande afven med det undra ska-
let, och kanalerna aro der, som hos Caprina, vi-
dare mot det inre, trangre mot ytan; hos Caprinella
(Ichthyosarcolithes) deremot aro de alia jemnfina.
Men hos ingendera oppna de sig pa ytan. A. S. N.
ser. 3, VIII, 241.

NaumAnn liar foitsatt slna conchyliometriska sicaiet.
undersoknlngar. Det malliematiska bestammandet af '* " '
splrolernas Forhallanden i sa viil snackor som muss-
lor blir ett mycket vigligt naturhistoiiskt element.
Vissa oliklieter i viiidlingens former melian till de
injuka delarna skilda slagteti, sasom Trochus, Turbo,
Helix, Natica m. fl. aro slaende, och likval ofta sa-
dana, att vi nied beskrifvande termer icke kunna
beteckna dem. Har skall for det forsta den ma-
tbemaliska conchyliometrien blifva af stort inflytande.
Reinecre haiitydde 1818 pa vindlings-quolienten sa-
som vigtigaste elementet for Ammonit-formen, VON
BucH isrenkande deri en bestamd \acr ocb anvand-
barhet sasom karakter,* Moset.EY fann logarithmisk
spiral hos manga snackor, Phil. Trans. 1838, 351 j
A. S. N. XVllI, 94^ Phil. Mag. XXI, 300; NaumAnn,
Poggend. Ann. L, ser. 3, IV, 538; A. S. N. sec. ser.
XVII, 129, 274; Abhandl. b. d. Begrundung d. sachs.
Gesellsch, d. Wiss. 1846, fann cyclocentrisk spiral
hos Planorbis corneas: Berichte d. siichs. Gesellsch.
1846 — 7, 164; die Cyclocentrische Conchospirale u.
iiber das Windungsgesetz von Planorbis corneus,
Leipz. Weidm. 1849; logarithmisk hos Nautilus Pom-
pilins och Ammonites galeatus, Berichte 1848, Wie-
ner Berichte, IV, 298. Heis iakttog parabolisk spiral
hos Argonauta argo, Verhandl. d. V^ereins d. preuss.
Rheinlande, I, 23.

Fraas, om Ammoniternas lober, Wilrtemb. Struktur.
Jahresh., Ill, 169.

Carpenter, om mikix)skopiska byggnaden af
Molluskers skal, Rep. Brit. Assoc. 1846, 93, jfr. Arsb.
1843—44, 78.

Hammerschmidt, om egenskapen hos flera He-
lices och Bulimi, att forandra farg nar de laggas i
vatten, Haid. Berichte, I, 38. Sa forsvinna hos Bu-
liraus fulgetrum de hvita ziczaclineerna pa gulaktig

hotten ocl) framkommn ater vid torknlns". Fore-
teelsen synes bero pa storre porositet ocli vatten-
insiignlngsformaga lios de (orsvinnande liiieerna.

Reeve omtalar den formodade forn)agan hos
Cyprcea alt aflosa sitt gamla skal och beklada slg
med ett nytt, A. N. H. XVI, 375, och skalets biki-
ni ng lios CypPct-a och OHva, ib. XIX, 197.

Gray beskref ett silfverglaiisande ofverdrag
ofver periostracum hos Trigona Meg. (Cytherea sp.),
med formodan, att det mojhgen kan vara en svamp,
en Habchondiia. A. N. H. sec. ser. IV, 296.

Gassies har iakltajjit dekolleringfen hos Bui. de-
collatvis. Djiiret ofverger de forsta vindlingarna och
bildar bakom sig ett septum. Derpa uppsoker det
skaipa foremal och svanger mot deni sin snacka
tills denna brackes. Unga Bulimi, dem forf. hade
uppfodt, hade, nyklackta, tre vindlingar och fingo
tio dertill. De afslogo pa delta salt forsta gangen
tre vindlingar, andra gangen tva, tredje en, fjerde
en och femle gangen annu en. Da voro de fuU-
vaxta. Guer. Revue 1848, 118.

VoiTH, snackors salt att reparera skalet, Z. f.
Mai. 1846, 70.

JoeL och ChAVANNES, om sjuklighet i Molluskers
hudbetackning; Bull. soc. vaudoise, 1848, 369.

RossMASSr.ER meddelar foljande om fargen hos
vara Najadei*. Unio pictorum iir som ung anda till
2 — 2| turns langd gummigutlgul, bakat gronaktig.
Hos gamla exemplar finner man sallan denna farg.
Dessa blifva mer eller mindre bruna, afven pa umbo,
och den sist tillvaxta halften af musslan blir stun-
dom skifFeri^ra. Unio limosus Nilsson iir en sadan
brun U. pictorum. Unio ater Nilsson skiljes ocksa
blott genom svartbrun farg fran sina gula, gron-
straliga slagtiugar U. crassus och U. balavus. Sa
forhaller det sig afven med U. Mocquinianus Dupuy

och U. arduslanus Reignier. Om man doppar en
brun U. pictorum under nagra sekunder i rait hett
vatten, och derpa medelst en peusel med saltsyra
bestryker den annu beta och vata musslan, forsvln-
ner oijonblickliii^t den bruna farijen och den nor-
mala gula aterkommer. Derpa torkas den annu heta
musslan med en linnelapp, men skoljes icke forut,
emedan derigenom fargen ater fordunklas. Pa sam-
ma vis forvandlas den svartbruna U. ater till en gul,
gronstralig mussla, men den sekundara, morka Fiir-
gen forsvinner har icke sa lalt soni hos U. pictorum.
Pa den normala fargen hos unga exemplar har sy-
ran intet inflytande. Den morka fargen synes sa-
ledes vara ett orenande iimne, som ingar en kemisk
forening med periostracum och som viker for ke-
miska medel. Unionerna hafva nastan alia en gul
hufvudfiirg och grona stralarj endast U. margaritifer
och sinuatus hafva en primar morkbrun farg. En
verklig primar variation ses mest hos den grona
fargen, och musslor, som lefva i stora insjoar, sakna
ofta grona stralar. Allgem. deutsche Nalurhist. Zei-
tung, II, 16.

Shutti.eWORTH har undersokt I igamentets by gg- Ligamen-
nad hos Cyrene, Gnathodon och nagra andra slag-
ten; Verhandlungen d. schweitz. Gesellschaft, Win-
ter! hur, 1846.

Barkow meddelar i silt arbete: Der Winter- Viuter-
schlaf nach seinen Erscheinungen im Thierreich,
Berlin 1846, foljande om Mollusker. Vinterdvala
kanner man hos arter af Limax, Helix, Succinea,
Clausilia, Paludina, Lymnaeus, Planorbis. Dess tid
ar olika for olika arter. Helices gomma sig under
jord, H. nemoralis en till fyra tum djupt, serdeles
der de aro skyddade mot regn; H. pomatia samlar
sig i hopar undei- mossa och blad, alltid mot sol-
sidan, och der de aro sakra for ofversvamning. De

bygga sig der sina bon. Paliidina vivipara gar, vid
forsta isen, mot djiipet. Helix pomatia liar utanfor
kalklocket ett i sjelfva oppningen sittande tunnt, si-
denlikt lock. Kalklocket bestai- af runda korn, af
storlek som de sma runda slemkropparna i niantel-
randen ocli foten. Inre ytan af locket ar bekladd
med en gulaktig hinna. Innanfor kalklocket folja
Iva till fern hinnaktiga, livilka, llksom kalklockets
bakre hinna, hafva en kalkflack midt emot respi-
rations-oppningen. Midten af kalklockets hinna for-
enas ofta med midten af det narmaste inre hinn-
aktiga genom en liten morkbrun pelare af torkad
galla, som djuret utgjuter genom munnen Djurets
temperatur var fran ^^ till 6 hogre an luftens och
stiger och faller med den. Yid andehalet var den
hogre an i foten. Om en Helix genom fryser, dor
hon. Men forf. erfor genom fornyade forsok, att
Lymnaeer och Planorber annu ofta voro vid lif,
sedan de flera ganger fatt infrysa i is. Luftqvan-
titeten, som sniickorna innehalla under vintersom*
nen, ar olika, och nagra flyta, andra sjunka, nar
man lagger dem i vatten. Lungsackens oppning ar
tillslulen ocli respirationen afbruten tills kort forr an
djuret afloser kalklocket; forst da ar luften sonder-
delad och kolsyra utvecklad. I lungsacken foregar,
bade under dvalan och eljest, en afsondring af blod,
som dels ofta resorberas af lunovenerna, dels finnes
inneslutet i lungsacken. Hjertat pulserar under dva-
lan^ men mind re ofta och oregelmassigt. Sensibili-
teten ar, alltefter dennas grad, mer eller mind re
nedstamd, afvensom nagot olika hos olika individer,
men aldrig fullkomligt slocknad, hvarkcn i det hela
cller nagon del. Genom forsok, dervid ogonen af-
skuros, visade forf., att Helix otvifvelaktigt har for-
maga af Ijusfornimmelse genom ogonen, dem de
behofva for att, nar de lagga sig i dvala, soka

niorker, nar de vakna soka Ijus. Ofver digestionen
anstallda forsok gafvo foljande resultater. Under
chymifikationen i magen reagerar magsaften surt;
medan fodan ar i magen, tilltrader galla antingen
alldeles icke eller blott undantagsvis ocli i ringa
qvantitet och mot slutet af cliymifikationsprocessen.
Gallan verkar sannolikt forst i magen pa de genom
magsaften upplosta iimnena ocli kommer sedan, efter /
det fodan redan nedgalt i tarmen, efter i denna.
Under tarmdigestionen sker gallans utgjutning i ma-
gen, under magdigestionen ar gallan redan tomd ur
magen. I magen forslggar icke endast chymifika-
tionen, utan den vigtigare delen af chylifikationen
och resorptionen af storsta delen af chylus. Snack-
magen motsvarar till sin funktion magen, duode-
num, jejunum och gallblasan hos menniskan. Under
dvalan ar magen foretradesvis gallblasa, alldeles fylld
af galla. — Konsorganerna reduceras icke under dva-
lan och karlekspilen fanns fuUstandig.

PoucHET har fullstandigt framstallt sina under- Utveek-
sokningar ofver utvccklingen af Limnoeus ovatus, Limnaeu
hvilka redan 1838 i sammandrag meddelades i A.
S. N. ser. 2, X, 64. Han har dervid anvandt solar-
mikroskopet, och endast till bekraftande af iaktta-
gelsen det vanliga. Sa snart agget ar lagdt, eller
nagra timmar derefter, ses, att pa ett stalle af vitellus-
hinnans periferi dess vafnad (le tissu) gar isar, och
att der bildar sig en liten "solution de continuite'*,
upptagande omkring en tiondedel af omkretsen.
Snart derefter framtrader i detta hal (pertuis) seg-
mentet af en liten genomskinlig sfer, som ar intet
annat an en del af froblasan. Den framtrader sma-
ningom och efter fern eller sex timmar slutligen
hel och hallen, skiljer sig derpa alldeles fran gulan
och blir fri i hvitan. Den ar da noga sfcrisk, har
en diameter af 0,02 ram. och ar fylld af en ofargad,

genomskinlig viitska. I dess midt ses en groiigul
flack, som iir en liten niassa af omkring tjugo ovala,
aftanga korn, begafvade med en ytteiligt liflig indi-
viduel rorelse, som icke kan jemforas ined den
brownlanska, och som vipphor sa snart blasan skill
sig fran gulan. Denna kornmassa ar fioflacken.
Nar sedan gulans rullning intrader, skjiites den der-
igenom af och an, forandrar form, aftar i storlek,
dess hlnna brister och de korn den inneholl spridas
omkring. Uldrifningen af denna blasa ar helt en-
kelt en physisk verkan af den tryckning pa den-
samma, som uppkommer genom utvecklingen och
forokningen af gulans blasor under utvecklingen.
Om man komprimerar daggdjurs iigg, utdrifves ocksa
en blasa. Den oppning, genom hvilken blasan ut-
gar, ar, enligt Pouchet, densamma som Prevost
och Dumas beskrifva i fogelagget i niveaun af ci-
catricula, och som Barry sell i Kaninens agg.

Nar iJgget lagges, har gulan 0,1 till 0,12 mm.
i diameter, och bestar af sex sammanhaftande cel-
luler eller primordial-blasor, som utgora hela dess
massa. Detta bevisas deraf, alt normala gulor, be-
lysta i solarmikroskopet, forete genomskinliga linier,
som utvisa sammanhaftningsytorna af dessa celluler;
alt vissa anormala gulor hafva pa ytan ojemnheter,
som roja desamma; att i manga anormala fall man
ser endast tva, tre, fyra eller fem icke alldeles till
hvarandra niirmade blasor, som bilda endast en
abortierande, monstros och ofullkomlig embryo; och
slutligen, att om man medelst solarmikroskopet svagt
uppvarmer en normal gula, ser man den genast
svalla och de sex primordial-cellerna om bilda sig
till sex sferiska blasor, som fullkomligt isolera sig.
— Hvarje af de sex konstituerande cellulerna har
0,04 till 0,05 mm. i diameter. Nya celluler bilda
sig i dessas mellanrum. Efter tjugufyra timmar

aio der fenilon till tjugii; om da gulan vidgas ge-
nom varme, far den iitseende af ett hallon. Cel-
lulerna blifva smauingom storre, fa 0,08 till 0,1 mm.
i diameter, "ocli dessa celluler, som i borjan bildade
hela vilellus-massan, konstituera tydligen lefvern,
ovariet eller testikeln, langt forr -an tarmen synes
eller man varseblir nagot rum for dess bildning".
— En nylagd gula visar under den hinna, som
omskrifver cellulerna, mvriader af ovala korn, som
rora sig om hvarandra, med belt andia rorelser an
de sa kallade brownianska lios oorganiska moleculer.
Efter tio till tolf limn^ar blifva dessa korn ororliga,
foriindra form och sammangyttras for att bilda en
inre hinna, som skall utgora en del af huden. Af
opium blifva de ocksa ororliga, vid uppvarmning
fa de forst okad liflighet och blifva derpa ororliga.
POUCHET vill anse dem analoga med NoRDMANNS
Cosmella liydrachnoides. — Niir embryo blifvit 0,6
mm. lang, ser man bakom ogonen tva ovala halig-
heter, innehallande hvardera sex till atta korn af
en Ijus violelt farg. De aro storre an de som bilda
huden och iinnu mera rorliga, och deras rorelser
fortfara annu sedan man krossat djuret och cilier-
nas rorelser afstannat. — Utom cilierna pa djurets
yttre yta finnas andra i pulmonarhalan, nar den ar
bildad, hvilkas rorelser fororsaka strommar af det
agghvitai'tade fluidun). Dessa iakttagelser anscr Pou-
CHET bekrafta Schwanns theori om vafnaders forsta
bildning af celluler.

Rathke bar i Wiegm. Arch. 1848, 157, med-
delat sina nndersokningar af klyfningsprocessen i
Molluskernas agg. 1 iigg af Lymnaea, Planorbis, Pa-
ludina impura framtrader ur vitellus, vanligen kort
innan klyfningen begynner, nagon gang, da den for-
sta klyfningen haller pa att uppsta, en liten kropp,
som stundom pa samnja stalle foljes af en annan

likadan, men mind re. Denna kropp i\v Fr, Mul-
LERS s. k. riktningsblasa. Den ena som den andra
ofvergar i massan af den tunna agghvitan ocli for-
blir svafvande i narheten aF vitellus, hvilken oni-
standighet bevisar, att dessa djurs vitellus vid klyf-
ningens borjan icke ar onigifven af nagon Cifen
hinna, ehuru en sadan, i aggstocken, verkligen ar
tlllstades. Dessa kroppar hafva icke eller nagon
egen binna, iiro icke ibaliga i det inre, aro inga
blasor, utan massor af en nagorlunda tjock, seg
vatska, som valla fram ur gulan, och i hvitan, se-
dan de iiro fria fran vitellus, antaga rundaktig form.
De aro droppar, utstotta delar af liquor vitelli, d.
v. s. af det nagot tjocka, formlosa bindemedlet mel-
lan vitelli formelementer, som starkast ar samladt
i midten af vitellus ocb der ar mindre tjockt och
segt an mot ytan, hvarest vitellussubstansen fore
klyfningen bar liksom ett tjockt ocb nagot fast la-
ger. Alldeles likadana droppar, anda till tre, kan
man pressa fram ur det nylagda agget. I agghvi-
tan bibeballa sig dessa droppar, men forsvinna derpa
iartgsamt genom upplosning. Spar af dem sagos
annu nar redan gulan borjade att langsamt rotera.
— I mycket storre qvantitet an i Gastropodernas
agg uttriider i andra djurs agg en del af liquor
vitelli, vid den tid, da embryo skall uppsta, sasom
bos Spindlar, Amphipoder, Clepsine, Ascaris nigro-
venosa. Detta uttrade begynner med vitelli klyf-
ning, men sker bos Spindlar ocb Crustaceer foist
da, nar omkring bela vitellus en embryonalsubstans
och ett tunnt lager af serskilta, med karna forsedda
celler bildat sig. Men emedan, i alia dessa djurs
agg, vitellusbinnan forsvinner temligen sent, kan den
uttradande vatskan i dem icke bli fri fian gulan
och blanda sig med agghvitan, utan maste bopa sig
under vitellusbinnan, hvarest densamma, tunnflytande

soil) den ar, rundtom omgifver den ofrlga vitellus,
som innelialler form-elementerna eller redan ar om-
sluteii af ett lager af embryonalsubslans. Ymnigast
Jigger t\en der, hvarest embryonens buksida skall
bildas. Forr eller sednare, bos obka djurarter, for-
svinner ater denna vatska, i det den genom endos-
mos upptages i embryo, sasoin det sker med agg-
bvitan, nar en sadan foiefinnes i agget. — Orsaketi
till detta uttradande af liquor vitelli ligger tydligen
deri, att nar klyfningen kommer i gang, vitelli form-
elemenler inbcirdes altrahera hvarandra, och i folje
deraf mer eller niindre starkt sammantrangas, hvar-
vid riklningen af omsesidig attraktion sa forandrar
sig, att de enskilta form-elementerna gruppera sig
till allt mindre afdelningar af liela vitellus, de s. k.
klyfningskulorna. Att en inbordes attraktion verkar
pa form-elementerna ses tydligast i sadana af en
vitellushinna omslutna gulor, der klyfningen gar
mycket djupt. Ty ogonskenligen intaga i dem, un-
der klyfningen, samlliga form-elementerna ett mindre
rum an kort fore klyfningen. Vid denna samman-
trangning af form-elementerna maste en del af binde-
medlet, liquor vitelli, trangas utat och aflagra sig
utom form-elementerna, hvilket ater maste ske till
olika grad, allteftersom dels klyfningen ar djupare,
dels liquor vitelli ar mer eller mindre flytande.
Slundom sker det icke forr, an redan ett tunnt la-
ger af embryonalsubslans bildat sig omkring gulan,
sasom bos spindlarna. — Pa dessa skal anser Rathke
de delar, som Fr. Muller kallat riktningsblasor, en-
dast for utpressade massor af den ganska tjocka li-
quor vitelli, hvilka blott langsamt upplosas af agg-
hvitan. Att de hos Pontolimax (Limapontia) uttrada
pa det stalle, hvarifran klyfningsprocessen ulgar,
torde sa kunna forklaras, att form-elementerna lorst
sammantrangas i denna balft af vitellus, nemligeri

till tva puiikter, cle hlifvatide mcdelpunktcrna at'
de bada forsta klyfuitigskuioina, hvarvld pa det
stiille, der forsta kljCtan skall begynna, minsta mot-
standel inoler. Nagoii betydelse for iitvecklingen
eller ofverliufvud (or aggets lif vill R. icke tillagga
derii, utaii anser deras uppkoiiist beroende af klyf-
ningsprocessen, deras tillvaro utan iiiflytaiide pa vi-
lelli ocb embryos vidare fdrhallande. — R. liar
alltid sett dessa kroppar lullkomllgt klara, eller en-
dast svagt skyiga, aid rig visade de molecular-kroppar,
sasoni MiJLLEPt an^ifver.

Leidig, oin gulans klyfning hos Limna'us, Pliysa,
Paludina iinpura, Limax, Cyclas, Isis 1848, 176.

Karsch, oni Iitvecklingen af Lymiiieus stagnalis,
ovatus och palustris, Wgm. A. 1846, 236.

Horsel- Frey bar undersokt utvecklingen af borsel-

kapslarna bos Lymnaeus stagnalis, Pbysa, Helix, Li-
max, Cyclas. Veslibulum metnbranaceum bildas forst,
derpa visar sig i den deri innesliitna vatskan en en-
sani liten otolitb, bvarefter antalet smaningom okas,
slundom med olika tillvaxt i bogra ocb venstra
kapseln. Otolitherna synas utkryslallisera ur vatskan.
Hos Lynina3Lis stagnalis aro de omkring 20, nar iin-
gen lemnar aggliyliet. VVgni. A. 1845, 217.

Opistho- Sars liar i Wiegm. A. 1845, 4, ineddelat ^t-

'*"*'"'*' terliga re undersokningar af Gyinnobrancliiernas ut-
veckling. Han visar mycket riktigt, att de s. k. cilier,
med bvilka velum ar besatt, icke aro att anse sa-
som flimmcrorijaner, utan sasom simmorji^aner un-
derkastade viljan, ocb alldeles skiljaktiga fran de
flimmerliar, verkliga cilier, med bvilka fotens framre
.'inda ar besatt. Han anmarkte i uuuiteln vissa pa-
rallela, kanallika bildningar, inneballande klara korn,
och bvilka ban ar bojd att anse for muskelfibrer
soiii balla pa att bildas. Utom den stora, fran fo-
tens bas afgaende vidhaftningsmuskeln, ses en mindre

afga Fran hjertafs boltcn och fasla sig vid skalel.
Hjertat har S. afven har forgafves sokt, liksom flera
andra forskare. Hos ungar af Doris ses ogonen som
svarta punkter. Horselorgancrna , som icke riktigt
iakttogos af Loven och Van Beneden, beskrifvas.
Sedan djuret ar pressadt till dods, vibrerar annu
otolithen, och vid starkare tryck springer forst kap-
seln och derpa otolithen, i radial riktning, i tva till
sex pyramidiska stycken. — Ofverliufvud synes, en-
ligt Sars, en hel serie af Gastropoder underga samma
metamorfos som Gymnobranchier och Pomatobran-
chier, med iindantag af skalets fallning hos de forra,
t. ex. Rissoa, Margarita, Lacuna m. fl., hvilkas nyss
Lir agget iitgangna ungar aro mycket svara att skilja
fran de forras.

Fr. MtJrxER meddelar i Wiegm. A. 1848, l,Limapon-
iakttagelser ofver gulans klyfning i agget af Lima- *''*
pontia nigra JoriNST. Van Beneden iakttog hos
Aplysia depilans, att da gulan delar sig, utgar ur
dess inre en hvit blasa, innehallande ett genomskin-
lifjt fluidum, hvilken forlorar sisf 1 hvitan. Denna
blasa foljes stundom af annan dylik. Detsamma
hade han iakttagit i agget af Limax (arsb. 1840 — 42,
219), samt Dumortier och Pouchet hos Limnaeus.
Det nylagda iigget af Limapontia innehaller en till
tre gula vitelli, med tunn membran, och oflast annu
med icke mera skarpt begransad flack sasom rest af
froblasan ; omkring dessa vitelli ett tunnt, grumligt,
foga genomskinligt, kornigt lager af agghvita, som
omslutes af en strukturlos, tunn, genomskinlig skal-
hinna. Straxt efter laggningen borjar agghvita n att
sv.'illa af upptaget vatten, blir genomskinligare och
visar sig besta af sma, lost vid hvarandra liggande
celler; snart upplosa sig afven dessa celler och ett
belt vattenklart lager ligger mellan gulan och ska-
let. Sa snart hvitan begynner aft blifva nagot genom-

skinligare, ser man i gulans narhet en blasa, vStGrre
an agglivitans celler, fylld nied en svagt gulaklig
viitska, i hvilken sinima nagra fa molekulara korn.
Upplosningen af agghvitans celler borjar, niislan
konstant, pa den fran denna blasa mest aflagsna
punkt i agget, ocb, nar den i\v nara sitt slut, ser
man de sista sparen af deni omkring blasan. Klyf-
ningsprocessen deremot utgar, konstant, fran den sida
af gulan, som ar vand mot blasan, ocb klyfnings-
farornas riktning b^tingas af dess lage. Muller kal-
lar derfore denna blasa riktningsblasan, vesicula di-
rectrix. Narmast blasan visar sio- forst en klarare
rand, i det vitellusmassan drar sig nagot tillbaka
fran sin membran^ detsamma sker vid motsalta po-
]en, ocb snart ses en fara tvarsofver den salunda pa
bredden nagot vitdragna gulan. Blasan ligger da
ganska nara eller i den plan, som skiljer de bada
klyfningskulorna. Nagon binna omkring dessa kulor
kunde M. annu icke iakttaga, men oftast visade de,
nara den mot blasan vanda yta, en klar, rund flack.
I de forst undersokta aggen sags oftast blott en rikt-
ningsblasa; de sednare undersokta fdretedde oftast
tvenncj forf. hemstaller, om detta var tillfallighet
eller om afven denna blasa undergar en klyfnings-
process, som inskranker sig till endast en gangs
tvadelning. Efter nagon mellantid ses begge klyf-
ningskulorna, bvardera omsluten af en Qgen, icke
gemensam hinna, oftast sa pass skilda, att de endast
berora hvarandra. Ett klart stalle visar sig, viindt
at riktningsblasan, i hvarje kula, ocb genom en fran
detta stalle utgaende ny fara halfdelas begge ku-
lorna, ocb gulan blir klufven i fyra kulor genom
tva mot hvarandra lodrata planer, i hvilkas genom-
skarningslinia riktningsblasan ligger. De fyra nu
foljande kulorna uppkomma icke genom klyfning af
de fyra forsta i lika delar, utan visa sig forst som

sma, vattenklara blasor, inneslutande nagra (k vitellus-
korn. Dessa sma blasor sta, alternerande med de
fyra aldre, pa deras mot riktningsblasan vanda sida,
upptaga smaningom mera vitellusmassa i sig ocli
tillvaxa pa deras bekostnad till lika storlek. Hum
de framga ur dessa och huru de med dem sam-
manhanga, bief ej klart. — Vid langre framskriden
klyfning ar det s vara re att folja farornas forhallande
till riktningsblasan, men dennas inflytande ar dock
ofta omisskanneligt. Efter klyfningsprocessens slut,
da den klotlika embryo pa sin framre del beklades
med cilier, och, fore rotationen, begynner att vagga
nagot, sags riktningsblasan oftast niira den framre
cilierade delen, sa att denna del, som ar hufvudets
parti, synes motsvara klyfningens ulgangspunkt. Se-
dan rorelsen blifvit hastigare, kan blasans lage na-
turligtvis ej vara konstant; den behaller sig ofor-
andrad anda tilldess ungen utgar. — Sasom ma-
handa bitliorande anfor M., att i en rommstrang
med ovanligt sma, som det vill synas obefruktade
vitelli, fanns i ett agg en sadan blasa, men storre
odi simmande med langa cilier — tydligen en Cos-
mella, s. ars. 1843 — 44, p. 70. Forf. fragar, om
denna var ett tidigare utvecklingsstadium af rikt-
ningsblasan? — Dylika med cilier simmande blasor
sag lian ocksa en gang i contenta af inre kons-
delarna.

YoGT bar med noggrannhet foljt utvecklingen Actseon.
af Actaeon viridis; A. S. N. 3 ser. VI, 1. Vid par-
ningen infores hvardera individets manliga organ i
oppningen af det andras qvinliga. Romstrangen be-
star af ett yttre gelatinost lager, i borjan klibbigt
och af jemn tathet, sedan hardare och tatare pa
ytan, och af aggen som inneslutas deri. Hvarje agg
bestar af ett gelatinost skal, hvars yttre hardnade
del bildar en membran, och den klotlika vitellus,

som Jigger dcrinom. Skalet i\v nagot ovnll. Dfss
innehall ar en klibblg viitska, livars konsistens af-
tager under fostrets utveckllng; den blandar slg
ganska liilt med vatten, och bildar dervld i borjan
tradar, liksom sirap i sockervatten. I denna vatska
sinimar gulan alldeles IVi. Den ar sferisk och be-
stan af ett gelatinost amne, uppfyldt af talrika iina,
opaka korn, som liaFva forrnagan af brownianska
rorelser. VoGT bar ofvertygat sig, att ingen vitelliis-
hinna existerar i de iagda aggen, ocb att deras stan-
digt sferiska form belt oeh ballet beror pa "agg-
lomerationen" af gulans viskosa och granulosa niassa,
men icke pa ett serskildt hylle, hvilket ban sokte
forgafves. Under press-skifvan forhaller sig gulan
som en massa halfflytande talg; den plattas, brister,
och bildar da utbredda, fettaktiga flackar utan ser-
skild form, i hvilka man urskiljer de sma koinen.
Dot ar dessa korn, som gifva gnlan dess fettartade
utseende, och man kan beteckna den som en viskcis
massa, innehallande ymniga fettkulor. — Nagonsta-
des i gulans massa, an i mid ten, an niirmare perl-
ferien, ser man ett klart, mer eller nnndre rundadt,
icke tydligt begriinsadt omrade. Stundom ar mas-
san sa opak, att delta klara stalle icke kan ses. Om
man da langsamt och sm&ningom slarkare pressar
gulan, finner man alltid, i dess inre, en blasa med
fin membran och klart inneiiall. Den innehaller
ingen slags karna.

Straxt efter laggningen borjar bildningsarbetet
i gulan. Efter tva eller tre timmar voro strangens
alia gulor i klyfningens forsta stadium. Gulan an-
tager formen af en guitarr, d. v. s. blir aflang och
pa midten a bada sidor intryckt. I den ena, storre
halfvan ligger den klara blasan, i den andra, min-
dre, saknas en sadan. Man kan derfore antaga, alt

den

den storre halfvan representerar den primitiva sfe-
ren, och att den inindre iir stadd i bildning. Der-
niist hlir gulan delad i tva riillkotnligt riindade
kiilor, som berora hvarandra endast med en del af
perlferien, som derigenom tlllplattas. Nu bar iivar-
dera i niidten denna rtinda ocb geiiomskinb'ga blasa,
som sags i den primitiva sferen. Den ar annul ofor-
jindrad, rund, utan sekundara blasor eller karnor.
Det kan baraf slutas, att delningen af massan fore-
gar bildningen ocb mangfaldigandet af de klara
blasorna, att strafvandet till klyfning ligger i gulans
niassa, ooh att denna process ej beror pa ocb foljer
efter dessa blasors delning, sasom Kolliker. och
andra forskare sokt visa, eller deras endogena for-
okning, sasom Schleiden ocb Schwann ocb sednare
Reichert se den. — Under detta forsta stadium bar
icke eller gulan nagon yttre binna.

Rlyfningen i tva sferer gar snart ofver. Efter
tva timmar bestar gulan af fyra fullkomligt lika
sferer, liggande i korsform, bvarje med en genom-
skinlig blasa.

Nar nu denna fyradelning ofvergar i attadel-
ningen, sker detta icke sa, som t. ex. i grodans agg,
att bvarje af de fjra klyfver sig i tvenne, utan pa
foljande vis: De fyra bilda ett kors. Pa ena sidan
af detta kors, i vinklarna af sfererna, saledes skif-
tevis med dem, boja sig fyra rundade knolar, iso-
lerade fran bvarandra, men berorande bvarandra i
midten. De blifva ocksa kulor, men mindre an de
andra, med genomskinligare inneball, fattigt pa korn,
Hvardera bar i sig en genomskinlig blasa. Dessa
fyra mindre, klarare kulor uppkomma icke genom
delning af de fyra storre, som dcrvid blott belt
obetydligt aftaga i storlek; de bildas sannolikt ge-
nom exsudation, i det gulans viskosa amne till en
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 7

del leninar do slorre, for all bilda cgna sferer,
som spela en egen role under ulvecklingens sediiare
torlopp.

Ty fran denna tid och under de foljande sta-
dierna kan man urskiija tva olika elemenfer, besta-
ende, det ena af de storre kulorna med kornrikare
innehall, det andra af de mindre, hvilkas innehall
ar mera klart. Skilnaden i slorlek utjemnas snart,
men innehallcts karakterer besta lange och tydligt.
Med anledninsj af deras blifvande forhallanden bora
de kallas: de storre, opaka, centrala kulorj de min-
dre, klara, periferiska.

Delningen fortgar nu inom begge. Forst dela
slg centralkulorna, hvardera 1 tva, sa att de blifva
lika stora med de periferiska. Derpa fortgar del-
ningen jemnt inom bada elementerna, men de morka
centralkulornas massa blir storre an de periferiskas,
sa att, nar gulan bestar af 12 — 24 kulor, intaga de
centrala trefjerdedelarna deraf.

Nar de begge elementerna blifvit ratt tydliga,
och forst da, erhalla kulorna yttre hyllen, som vid
delningen i 24 kulor blifva mycket synbara, och
framtrada ganska skarpt, om man da dodar aggen.
Kulorna hafva saledes blifvit verkliga celler, med
en klar blasa till karna, ett mer eller mindre koin-
rikt innehall, och en cellmembran.

Bildnino^en af dessa celler ar saledes sadan som
VoGT forut skildrat den hos Alytes. Yare sig att
den genomskinliga kiirnan (bar en blasa) ar eller
icke ar primus motor vid kornens gruppering till
kula, ar eller icke iir attraktionens medelpunkt i
cellen, visst ar, alt cellmembranen bar bildar sig
langt ifran karnan, omkring ett granulost conten-
tum, som existerar forut. Enligt den af Schleiden
och Schwann uppstiillda theori, hvars allgiltighet
ej sallan blifvit betygad, bildas membranen i ome-

delbar beroring mcd kaniaii, vitlgar sig under till-
vaxten, skiljer sig derigenom fran karnaii, och niel-
lannimmet fjlles gcnoni endosmose, men om derinnel
visa sig nagra korn, da liafva de blifvit utfallda der,
ur den klara vatskan, som genomtrangde hinnan.
Vi se, att denna tbeori ej intrafTar pa forballandet
bos Actopon; der fciregar hvad man sednare kallat
ccllbildning omkring innehallsportioner. — Hum
bof man da betrakla den salunda bildade membra-
nen? Hos bogre djur ato membranerna samman-
satta af tydliga elementer, fibrer, celler; de aro
organiserade och kunna med latthet franskiljas och
isoleras. Anviindes denna karakter pa membranerna
bos liigre djur, sa l)orde man afven der kunna ur-
skilja en organisation, och en dubbel begransnings-
linia sasom uttrycket af tjockleken. Men hvilket
ar det vissa tecknet till organisation? Cellmembra-
nen bos vaxten ar bomogen, utan igenkannelig struk-
tur, ocb anda fornekas den icke. A andra sidan se
vi bos embryoner och lagre djur organiserade, ge-
latinosa eller viskosa amnen forete en viss samman-
ballning, i kraft af bvilken de antaga ocb bibeballa
bestamda, serdeles kullika former, som visserligen
icke begransas af membran. Bor man da saga, att
membran icke ar tillstiides der, bvarest den yttre
formen kan foriindras genom diffluens? Visst icke.
liar finnas nemligen talrika ofvergangar. Det yttre
lagret af en vitelluskula antar smaningom fasthet,
ocb efter nagon tid se vi, der, bvarest forst ingen-
ting sadant kunde markas, ett temligen fast, spanstigt
lager, som remnar under tryck, later sitt innehall
sa ut, och aterstar som en tom sack. Har ar en
membramj men hvar ar giansen, som den ofver-
gick for att blifva en sadan? Membran bor man
kalla bvarje lager af organiskt amne, som genom
tathet ocb sammanhallning skiljer sig fran det con-

100

tentnm det omslutcr. Alt den forfl^ter kan ej vara
ett bevls dercmot. Manga membianer upplosas pa
sadant salt i attlksyra; om vattnet bar saninia ver-
kan pa andra annu finare membraner, ar sadant
val intet skal att uteshila dem fran dessa bildnin-
gars antal. — Hvad angar den dubbla granslincen,
sonri vissa mlkrografer fordra sasom kannetecken pa
en membrans tlllvaro, skola vlsserbgen kraftigare
instrumenter fordubbla niangen nu enkel linea, ocb
dessutom : celler, blasor m. m., hvilkas membraner
anglfvas endast af en enkel linea, bafva en sferisk
form ocb aro fyllda med ett medium af nara samma
IJLisbrytning som membranen. Men pa en glaskula
kan man blott med yltersta svSrighet se den dubbla
konturen af glasets tjocklek, ocb om den ar full med
vatten ar det omojligt.

Delningen fortgar nu, inom de tva elementerna,
i det cellerna aftaga i storiek, tilltaga i antal. De
klara, periferiska cellerna fa smaningom afgjord 6f-
vervigt. 1 stallet att de, i ett agg af 24 kulor,
intogo endast fjerdedelen af hela massan, bilda de,
nar 48 kulor aro tillstades, en rundad, nagot till-
plattad discus, i bvilkens midt de morkare central-
cellerna bilda en framstaende uppbojning. 1 midten
af denna forbojning ses ett aflangt tomt mellanrum,
en oppning mellan cellerna, genom hvilken man ser
konturerna- af de ccller, som utgora disken. Denna
oppning ar mahanda uppkommen genom afgangen
af en genomskinlig blasa, sadan som Dumortier
(Mem. Brux. X) ocb Pouchet (A. S. N. ser. 2, X,
63) sett bos Lymnaeus, Van Beneden bos Limax
(Arsb. 1840 — 2, 219), Nordmann (Arsb. 1843 — 4^
149) bos Tergipes. YoGT, som bekraftat dess td^H
varo bos Limax, bar icke sett den hos Actaeon. —
De periferiska cellernas slora ofvervigt barror icke
fran en hastigare klyfning, de beballa samma storlek

soin de oentrala, ocli begge elemenlerna ga jemte
hvaranclra. Orsaken till de perlfen'ska cellernas till-
tajjande iir den fortfjaende omblldninijen af central-

O DO

cellerna. Innehallet af de centrala saval som de
periferiska vlmier alUmer i genomskinllgliet, alltef-
tersom de niiniia slg till delningens slut. De korn,
som fyllde centralcellerna, npplosas smaningom fran
periferien fran midten, fran membranen till kiirnan,
sasom vanligen sker nar en cells innehall blir mera
flytandej livilket talar for en af cellmeinbranen sjelf
utofvad verkan. Emedan de periferiska redan fran
borjan' voro ganska genomskinliga, formarkes denna
kornens fortgaende upplosning tydligast i central-
cellerna. Sednare, da man redan kan igenkiinna
Hera af embryos organer, liafva embryonalcellerna en
form liknande den, som de primitiva cellerna hade
efter att hafva uppsupit vatten; man ser en rund,
genomskinlig nucleus, omkring hvilken korn grup-
pera sig, medan cellmembranen ar skild fran nu-
cleus genom en genomskinlig gard. — Under hela
utvecklingen hai- VoGT ingenstades sett nya celler
inkapslade i modercellcr, aldrig nagon endogen cell-
bildning.

De periferiska cellernas discus tilltar i diame-
ter, ocli centralceMernas uppliojning visar klyfopp-
ningen gaende pa djupet ocli derigenom sa delande
denna uppliojning, att den far en liiistskolik form.
Den periferiska disken blir kullrig ocb borjar 6f-
verskjuta centraluppljojningen. Allteftersom cellerna
aftaga i storlek, forandras embryonalmassans form.
Klyloppningen forlanges, utvidgas nagot pa midten,
och centralupphojningen delas i tva halfter, till for-
men liknande tva bonor, vanda mot hvarandra med
deras konkava sidor. Den periferiska diskens form
ar ocksa forandradj den blir en trapezoid, med ruu-
dadc born, bvars kortaste sida ligger midt emot

102

andan af klyfoppningcn ; den langsta siclaii dert'm(3t
bar i inidten en intryckning, soin niotsvaiar klyf-
oppningens andra anda. A den slda, soni ixv niot-
satt centralupphojningen, ar diskens jta betydlicjt
konvex, sa att disken nii liar formen af en kopp,
i hvars lialighet ligger upphojningen med dess opp-
ning. Salunda bar disken ett stralVande att omsluta
centralmassan, bvilket pa visst salt kan jemforas med
bildningen af blastodermlagret bos bogie djur, bvil-
ket ocksa omgitVer bela vitellus ocb bildar en verk-
lig sack deromkring. Men bar, bos Actaeon, ar cen-
trabnassan icke blott en vitellusmassa, den ombildas
sjelf till storre delen af inre organer. — Jnorn fa
timmar bar diskens periferiska lager vaxt omkring
den morkare central tnassan ocb omgifver den som
en sack med tjocka, dock genoniskinliga vaggar,
ined bestamd form, Nu ar embryo konslituerad;
en i borjan vacklande rorelse ofvergar snart i en
standig rotation, ocb vissa organer framtriida.

Embryo bar annii, sedd fran dorsal- eller ven-
tralytan, den tapezoidiska formen, men den bredare,
forut i midten insankta sidan bar foiandrat utse-
ende. Dess mellersla del ar konvex ocb skild fran
bornen genom en liten intryckning. Hornen bafva
langa vibrerande cilier. Embryos bakre anda ar
nagot mer afrundad. Cenlralmassan bar nastan sam^
ma form^ i dess midt ses den nil paronformiga klyf-
oppningen. Ser man embryo i profil, sa markes,
att den genom en rundtonikring gaende insnoring
ar delad i tva partier, det bakre rundadt, abdomi-
nalpartiet, det framre, nastan fyrkantigt, bufvudets
paiti. Den dorsala ytan af bufvudels parti foreter
en bred, nagot lutande skifva, bvars bcgge kanter
bara bvardcra en rad af cilier; det ar bjnlorganet
— eller som ref. bcllre vill beniimna det, velum
(Se Vet. Ak. Handl. 1839). — Den ventrala ytan

103

dercmot af hufvLidels parti bildar en runcJad ut-
skjutiiing, som iir fotens forsta anlaggning. Veli
skifva ofvergar nastan onicdelbart i fotens, framre
yta; endast en svag skiigga antyder en liten tratt-
f'ormig intryckning. Velum och foten, som bilda
luifvudets parti, hvilket genom en kringgaende in-
skiirning ar skildt fran abdoniinalpartiet, arc saledes
de delar af embryo, som i delta stadium kunna ur-
skiljas. Foljer man, inat, riktningen af den tralt-
formiga fordjupningen, som iir beliigen pa hufvud-
parliets friimre yta, mellan veli skifva och foten,
sa motes i centralmassan den paronformiga klyf-
(ippningen; fordjupningen utnuirker saledes det stiille,
der det periferiska lagret slutit sig ofver denna opp-
ning. Men denna oppning var uppkommen sasom
ett toiiU mellan rum mellan de morkare centralcel-
lerna, ocli vi kunna med ledning af den ocksa annu
bestiimma hvilken sida af embryo det iir, som mot-
svarar utgangspunkten for de fyra sma klara kulor,
hvilka voro forsta anliiggningen af det periferiska
lagret. Den trattformiga fordjupningen utvisar stal*
let, dev delta lager slot sig,- detsammas utgangspunkt
ar saledes diainetrall motsalt ocb lisfijer bakom ve-
lum, nagot bakom den intryckla linea, som skiljer
liufvudets parti fran abdominalpartiet. Klyfoppnin-
gen tillhcir endast centrabiiassan, ar till liiget mot-
satt det periferiska lagrets utgangspunkt och mot-
svarar foreninn^slineen mellan iindarna af delta laijer.
Klyfoppningen kan saledes ingalunda anses molsvara
den primitiva lineen hos vertebrat-embryoner, som
tillhor det periferiska, serosa lagret, och hvarifran
delta lao^ei" utoar.

Alia de delar, som nu konslituera embryo,
iiro fuUkomligl homogena. Formdelaljer iiro syn--
bara, men elementerna desamma, celler, endast na-
got morkare i centralmassan. Utan spar till viss

104

riklnlng, centrifugal eller centripetal, giupporas dessa
elenienter till organer genom en lang foljd aF om-
bildningar, som synas smalta i hvarandra. Och dessa
elenienter, den morka centrala massan och den kla-
rare periferiska, motsvara pa intet vis de tva slag
at' vitellus-elementer man kallat bildniugsgula ocli
niiringsgula. Begge elementerna i Actaeons embryo
uppga lika direkt i dess bildning.

Da embryos utveckling nu lortsk rider, forlan-
ges foten till en rundad, framstaende del. Central-
massan ordnar sig i flera runda cellgyttringar, be-
lagna pa bada sidor om medellineen, som ar kla-
rare. I djupet ser man annu klyfoppningen. Denna
gruppering af centralmassan furtskrider hastigt fran
foten mot det ofriga af hufvudets parti och abdo-
niinalpartiet. I foten ser man tre par af mera opaka
kulor, liggande i radj i abdominalpartiet delas mas-
san i tva halfter, som i borjan fiamtill biinga till-
sammans. Den linea, som skiljer hufvudets parti
fran abdominalpartiet, blir bestamdare, den traltlika
fordjupningen framtill mera intryckt, och veli skifva
derigenom tydligen skild fran den utskjutande foten ;
veli lober bli mer rundade, cilierna storre. Cen"
tralmassan i hufvudets parti ordnar sig i flera foga
begransade gyttringar, hvaraf en ligger i midten
och omgifver alerstoden af klyfoppningen. — Af
det innersta af de tre paren kulor i foten, beliiget
der, hvarest denna ofvergar i det ofriga af hufvu-
dets parti, visar hvardera kulan i medelpunkten en
liten rundad, solid, lysande kropp, en otolith af
kolsyrad kalk, som i borjan ar ororlig Den ar
icke afsatt i en blasa, utan i en fast kula af cen-
tralmassan, som icke urholkar sig till blasa forr an
otolithen ar afsatt.

Nast efter otolithen kommcr skalet, som snart
tillvaxer, sa alt embryo kan draga sig in i det-

105

sarnma. Embryo iir da icdan ai cii (ciiiligen sam-
mansatt byggnad och foreter foljande delar:

"Hj ul organ eina", d. v. s. veli lober, borjade
forst sasom tva laterala rader af cllier pa dorsal-
ytan af hufvudets parti. De boja sig halfmanfor-
migt omkrlng ett rundt fait, som smaningoiii ur-
holkar sig. Derigenom individualiseras "Iijiilen'* snia-
ningom, tillvaxa, skiija sig fran hufvudets ofiiga parti,
ocb bilda slutligen tva tjocka, halfcirkelformiga val-
kar, belagna i randen af membranosa lober. Val-
karna borja hvardera baktill nara medellinien, bilda
en halfcirkel, och boja sig ater inat, i det de lemna
ett mellanrum, som upptages af en series af cilier,
fortgaende fran fotens rnedellinea, och nedstigande
direkt i munnoppningen, som iir beliigen vid slutet
af valkarnas tillbakabojda andar. Den membran af
velum, hvilkens rand valken utgor, iir tydligen fibros,
Valken bar cirrerna (cilierna), som iiro langre mot
dess bada iindar iin midtpa, och kunna utstriickas
till lika liingd med embryo. Later man embryo
ligga liinge i samma vattendroppe, dor den af qviif-
ning, och dess vafnader borja, fore doden, att ga
isar. "Hjiilen" iiro de forsta som upplosas. Man
ser da, att tva eller tre cirrer sitta forenade pa en
gemensam rundad, genomskinlig bulbill, i hvars
inre man ser en tydlig blasartad nucleus, omgifven
af en stark svarlaktig rand. Men cirrerna hafva
icke forlorat sin rorlighet; de arbeta med samma
kraft som forut och den friblifna bulbillen tyckes
simma omkriny^ med dem. Det iir NordmAnns Cos-
mella (Arsb. 1843 — 4, 70). — Cirrerna sitta pa val-
kens inre kant. Niir de arbeta, boja de sig utat,
sla tillbaka at yltre sidan af den utspiinda loben,
draga sig hastigt tillbaka, och boja sig pa nylt.
Niir embryo haller sig simmande pa samma plats,
iir det den bakersta cirrcn som borjar rorelsen och

100

de aiidra (oija, sa all dot liela far lUseendet at ett
snabbl rullande hjiil. Men ror sig djuret (Van stiil-
let, sa uppsta foiaiidringar i cirrenias rorelser och
foljden af deras bojningar. — Cirrernas tjockare
baser fortsatta sig omedclbart iried bulbillens yta. —
Embryos rotation fororsakas ensamt af hjulens cirri ,•
i borjan fumes pa djurets bela kropp inga andra
vibrerande cilier. Rotationen i\v i borjan langsam,
afstannar nagon gang och borjar anyo i en annan
riktning. Det ar viljans forsla inflytande pa rorel-
sen. Det tilltager snianingom, afbrotten blifva tii-
tare, riktningen forandras oftare, alltefter som cib-
erna tillviixa, tills de ickc langre aro cilier med
ofrivillig verksanihet, utan cirrer med frivillig, och
embryo, iinnu inom aggskalet, ar lullkomligt herre
olver sina rorelser.

Skalet upptrader ungefar samtidigt med oto-
litherna. Det har forst I'ormen af en foga djup, men
mycket vid strut, tatt sluten till det afrundade ab-
dominalpartiet. Det ar fullkomligt genomskinligt,
en hornartad produkt af det yttersta lagret, inne-
haller ej iinnu kalk, ar en hardnad epidermis, som
vaxer likt en nagel. Det omfatlar snart hela ab-
dominalpartiet, skjuter fram ofver hufvudets parti
och antar en nautilus-lik form, d. v. s. rullar sig
i samma plan. Men snart borjar mynningens hvalf-
ning att pa hogra sidan bilda med basen en mer
konvex bage, hvilket antyder borjan af spiralvrid-
ningcn. Skalets inre yta ar bekladd med ett tunnt,
binnaktigt lager, som smaningom skiljer sig fran em-
bryo. Framtill, bakom velum, bildar denna hinna
en fortjockning och hanger der tillsammans med
hufvudparliet. Der ofverskjuler skalet denna hinna
med en fri kant, liksom nageln pa fmgret, och bil-
dar den oppna kammare, i hvilken djuret kan draga
5ig in.

107

Foten visacle sig lorst soiii cii ruiidad, IVaiii-
staende del, hvars ofra yta nastan forlsatte sig med
veli skiiVa. Den bestod af ett yttre, tjockt, perife-
riskt lager, ocli en del af den morka centralmassan,
fordelad i tre par kulor, af livilka det innersta pa-
ret inneliollo otolitlierna. Foten vaxer nu, samman-
drages vid basen, der den sammanhanger med krop-
pen, forlcinger sig betydligt, blir aflang och platt.
Den kan hojas och sankas och fyller noga skalets
niynning. Den bar pa sin bakre yta det ylterst
tunna, aFrundadt trekantiga operculum, som betar
denna yta all sammandraglighet. Den ofra, friimre
ytan far ett epithelium af vibrerande cilier, som
stracker sig langs medellinien ulat fotens hela langd
upp till munncn, der de fortsiilta sig direkt med
det vibrerande epithelium, som beklader hela tarm-
kanalen. Dessa cilier iiro korta, oberoende af vil-
jan och i standig rorelse. Det ar det enda cilie-
epithelium pa hela djuret. Den strom de fororsaka
leder inat munnen, de aro saledes djurets enda pre-
hensions-organer. — Det periferiska lager, pa hvil-
ket dessa cilier hvila, ar mycket kontraktilt. Medan
de inre morka kulorna tyckas liksom fastade vid
den sidan der operculum sitter, bildar sig tid efter
annan mellan dem och det periferiska lagret ett Ijust
mellanrum, fyldt af en vatska, som dervid tyckes
injicieras fran det inre af abdominalkaviteten, sa att
foten uppsvaller. Mahanda iir denna periodiska an-
svallning en respiratioos-akt hos embryo, som iinnu
saknar bade hjerta och giilar. — De inre morkare
kulorna af centralmassan foiokas till antalj man
ser framfor horselorganerna tre till fyra par kulor,
ordnade langs at fotens sidor. — Fotens periferi-
ska lager delar sig i tva, som tillsammans ej fa storre
tjocklek • ett ytligt, epidermis, bildar pa bakre ytan
operculum, pa den framre flimnier-epithelium j et|

108

tlerundci" Jiggande, dermis, bildas af celler, hvilkas
klara karnor lange igenkannas.

Kroppens periFeriska lager delade sig ganska
tidigt i skalet, en hardnad epideniiis, och den hinna,
som innantill bekladde delta, dermis. I borjan sin-
ter sig denna dermis tatt till visceralmassan der-
inom, men smaningom skiljer den sig derifran, och
ett mellanrum bildar sig emellan dem, tills visceral-
massan simmar i en kavitet, vid hvars vaggar den
ar upphangd medelst nagra kontraktila band, som
ga mellan dermis och viscera. Fran)till ar denna
kavitet sluten genom valken, medelst hvilken em-
bryo ar fiistad vid skalet; den ar Tylld med en
ofarufad vatska. Denna skalet innantill bekliidande
hinna ar manteln, som framtill genom valken sam-
manhanger med hufvudets parti och stanger skalets
mynning, sasom ett diaphragma. Det ar samma
forhallande som hos Helix och Lymnaeus, der man-
teln ocksa ar fiistad vid skalet genom en fortjockad
kant, och, slaende sig tillbaka mot kroppen, bildar
ett veck, en capuchon, da djuret drar sig in i ska-
let. — De band, genom hvilka viscera hanga i sin
kavitet, aro vanligen tre. De ligga i abdominal-
partiet och ga direkt fran dermis till midtemot lig-
gande inre del; men de tyckas (orandra plats med
inelfvorna. Med en konisk utbredninij afija de fran
huden, och forele stundom en eller tva spindelfor-
niiga utvidgningar. Af de flera olika delarna i den
fullvaxta Actoeons hud, dess pigmentlager och kort-
lar, synes hos embryo intet spar.

Tarmkanalens bildning ar mycket svar att folja.
Som ofvan sades, delade sig den i abdominalpartiet
inneslutna centralmassan i tva framtill sammanhan-
gande opak'a lober, en at hvarje sida. I boijan
aro de nastan jemnstora, derpa blir den hogra
storre, men den venstra mera rundad. Den hogra

109

ar tarmkanalen, den venstra Icfvern. — Lefvern lig-
ger i nedra delen af skalets abdominalhvalfnlng,
nara fotens basis. Den ar rundad, med en insank-
ninar der den Hefner einot mafren. Dess substans ar
i borjan opak, en samniangyttiing af celler med
kornigt contentum. Derpa blir den serdeles klar,
och bestar da af ett ringa antal genomskinliga runda
celler, sa stora, att sju eller atta upptaga lefverns
hela omkrets, och af fettdroppar i mellanrurnmen
niellan cellerna, icke i deras inre. Under embryo-
llfvet okas cellernas antal, medan deras storlek for-
minskas, utan att VoGT kunde bestamma burn delta
sker, men det sker icke genom endogen cellbild-
ning. Sa lange djuret ar inom aggskalet, forblir
lefvern solid, och far forst niir det blifvit fritt en
inre kavitet. — Tarmkanalens morka, ojemnt be-
gransade cellmassa, pa hogra sidan, sammanhanger
framtill med hufvudets och munnens partier. Den
innehaller i borjan ingen kavitet, men antar snart
formen af en rnndad flaska, hvars botten ar vand
mot lefvern, halsen mot dorsalsidans tomma rum.
Den vidare delen af delta organ ar magen, hvars
vaggar smaningom blifva mer genomskinliga, och
slutligen jemnt omsluta en inre halighet. Den hals-
lika delen ar tarmen, som i borjan ar en solid cy-
linder, men smaningom blir ihalig sasom magen,
ell ror med genomskinliga, tjocka vaggar. Den ar
i borjan hell kort, men forlanger sig smaningom,
bojer sig, och riktas snedt framal och uppat, der
den bortskymmes af mantelns valk. Anus bildas
icke forr an straxt fore klackningen; den ligger till
hoger, i mantelns valk, ar ofta Irattformigt oppen,
med tydliga rander. — Oesophagus, iinnu svarare
att se, doljes af mantelns valk. Den ar ett rakt
ror, som oppnar sig i magen pa midten af dess
liingd, temligen nara tarmoppningen. — Munnen

110

ar tlold nf veli lohcr, mellan hvilka den iJggcr vid
bakre iindan af folens cilierad. Den intager just
den plats, som i borjan var klyfoppningens mellan
centra Imassans celler. Denna klyfoppning motsva-
rade ett stalle pa hufvudpartlets friimre sida, som
var trattformigt fordjupadt, mellan foten ocli velum,
der det periferiska lagret slot sig ofver densamma.
Cellerna af detta lager skilja sig nu och bilda munn-
oppningen samtidigt med tarmrorets, magens och
oesophagi hildning. — Tarmkanalens cell-lager de-
lar sig i tva, ett yttre tjockare, fast klart, och ett
inre flimmer-epithelium, stand igt i rorelse, i oeso-
phagus fran munnen mot magen, i tarmen fran
anus mot magen. I denna sednare rullas contenta
langs ofre vaggen och aterga mot pylorus och car-
dia langs den nedre.

Af sinnesorganerna framtriida forst otolitherna,
en i hvardera af fotens innersta cellkulor. Derpa
klarnar kulan och bildar en sferisk, genomskinlig
blasa, i hvilken otolithen borjar att osclllera, pa
samma gang som i dess inre visar sig en klar, gul-
aktig punkt, liksom om kalkkulans centrum blifvit
flytande. Blasan forblir slandigt isolerad, utan att
komma i forbindelse med nagot organ, t. ex. nerv-
systemets centraldelar, och ingenstades syntes spar
till en nerv. — Intet spar syntes till ogon.

Niir embryonens organer blifvit sa utbildade,
som har ar beskrifvet, lemnar den agget och upp-
trader fri som larv. — • Veli lober tillvaxa i vidd.
— 1 fotens inre okar sig cellgyttringarnes antal, i
det de dela sig i inindre, Uicn tva bibehalla sig^B
stora, aro paronformiga och vanda spetsen at fotens^^'
sida. Hvad de blifva till kan icke afgoras. En
annan egenhet ar, att af dessa gyttringar en P^^H
hvar sida antaga gron farg; men detta sags endast^"'
i en end a romstrang, men hos alia deraf kommande

Ill

larvcr. — Mantclns framrc del, valken, tier cleii
bojde sig ned for alt bilda en diaphragma framfor
mynningen, var i borjan fastad Intill skalet. Den
borjar nu att bllfva mer fri derifran. Samtidigt
afsatter slg i valken elt pigment af snia svai ta koin,
sannolikt liggande i egna celler; det utstracker sig
till ett balte i valken. Pa samma tid som delta sker,
skiljer sig snackan fran mantein, och djuret hanger
icke mera tillhopa med snackan; mantein omger
narmare djurets inre delar, abdominalkaviteten blir
mindie, banden forkortas, och det kunde viintas, att
djuiet skuUe befria sig fran snackan — men alia
embryoner dogo dessfoi innan. — Tarmen forhinges
icke niycket under larvlillstandet. Lefvern deremot
foriindras. Den blir alltmera finkornig, urholkas,
och dess kavitet oppnar sig i magens botten. Denna
kavitet ar bekladd med flimmer-epithelium, och gan-
gen mellan den och magen iir nagot spiralformig.
Det ar en antydning af det gastro-vasculara systemet
hos de fullvaxta; lefvern borjar redan att blifva di-
vertikel for tarmkanalen.

Hos vertebiaterna ar det nerv- och bensyste-
mernas centralpartier som forst upptrada; sinnes-
organerna komma efter de forra, likaledes hjertat,
och tarmkanalen sist. Har ar allt omvandt; forst
komma rorelseorganerna, derpa horselorganerna, sa
tarmkanalen, men nervsystemet och hjertat visa sig
annu icke. Det forra finnes mahiinda, fastan det
icke blifvit funnet; hjertat deremot kan svarligen
ofverses, och alia forfattare, som beskrifvit Gastropo-
ders utveckling forklara, att det annu icke finnes till.
Men det oaktadt aro dessa larver ganska lifliga, de
hvila sallan och fortara med glupskhet infusorier,
serdeles Naviceller.

For att blifva lik ett fullvaxt individ, bor em-
bryonen nu underga foljande forandringar. Snackan

112

skall fallas. Tentaklerna skola utvaxa. Foten, som
nu ar temligen framstaende och skild Fran kroppen,
skall fiista sig med sin operkularyta vid abdominal-
siicken, sa att dess nu framre, med flimmer-epithe-
lium belagda yta bllr den undra, krypskifvanj de
opaka gyttringarna i fotens inre, som ligga nara
dess operknlarsida, aro mahanda amnade alt sednare
blifva de ovarler och testiklai-, som hos del fullbil-
dade djuret intaga de bladlika appendices, hvilka
foten kanske ocksa skall bilda genom att forlanga
sig ocli sla sig uppat at sidorna. Lefvern skall for-
grena sig, och oesophagus forses med en tuggappa-
rat med vapnad tunga. lakttagclser pa en Doris
tyckas visa, att tungan utvecklar sig i det inre af
den kavitet vi benamnt magen. Pa dess sidovagg
tyckes bilda sig en divertikel, som smaningom bil-
dar en muskulos sack, i hvilken tungan ar belagen.
Resultaterna af denna vigtiga afhandling, som
dels bekraftar andras foregaende iakttagelser, dels
tillagger annu manga nya detaljer, aro saledes fol-
jande: 1. Acta^ons agg bestar, nylagdt, af en skal-
hinna, omslutande elt agghvitartadt fluidum, i hvil-
ket simmar vitellus, som saknar egen hinnaj i dennas
midt belinnes en kiirnblasa, fylld af ett genomskin-
ligt fluidum. 2. Vitelli delning borjar genast och
fortgar i en geometrisk serie. 3. De derigenom
uppkomna kulorna aro icke omgifna af egna hin-
nor; de hafva alia en genomskinlig central karna,
lik den som var i den odelade vitellus. 4. Forolts^
ningen af de klara karnorna ar foljden af, icke o^jH
saken till vitelli delning. 5. Sedan delningen kom-
mit till atta kulor, upptriida tva serier af dess^^
opaka, gryniga, och klara. 6. De opaka bilda ^n^H
bryonens centrala partier, de klara de periferiska.
7. Nar 24 kulor aro bildade, omge de sig med

egna

113

cgna hiniior ocli hlifva celler. 8. Den Schleiden-
ScHWANNSKA theorien iir har ej anvandbar. 9. Cel-
lernas forokning sker ej genoni endogenesis; unga
celler inkapslade i en modercell finnas icke. 10.
Vitellus blir hel och hallen embryo; alia viifnader
i embryo blldas af celler. 11. Embryo ar konsti-
tuerad i samma stund de periferiska cellerna hafva
omslutit de centrala. 12. Organernas bildningsfoljd
tyckes vara : velum och foten, otolitherna och hor-
selblasorna, snackan, mantehi och operculum, lef-
vern och tarmkanalen. 13. Utvecklingen fortgar
utan mellankomst af hjerta och karl. 14. Alia em-
bryonens organer bildas genom difFerentiering ur
en i borjan formlos massa. 15. Alia kaviteter bilda
sig genom ett cellernas aflagsnande fran hvarandra,
som i borjan voro forenade i fasta massor. 16. Det
finnes har hvarken koncentrisk eller centripetal ut-
veckling, ingen vlss riktning framstar. 17. Actaeo-
nerna genomga en serie af metamorfoser, genom
hvilka de fran snackbarande MoUusker blifva nakna,
och lefva nagon tid sasom larver mycket olika de
fuUvaxla.

Reid, om Gymnobranchiernas utveckling, A. N.
H. XVII, 377, innehaller intet nytt.

Danielsen och KoREN lyckades att halla un-
gar af Gastropoder lefvande i sex veckor, utan att
likval fa se deras vldare metamorfos. Embryoner,
som funnos i hylstret af Ascidia venosa, hade redan
ett hjerta med tva hufvudkarl, som forgrenade sig
i seglets lober. Det blaslika organ, Sars och ref.
sago nara anus, anse forf. for en omslingring och
utvidgning af tarmen. Hjertat bildas samtidigt med
tarmkanalen; det llgger ungefar pa midten af dju-
rets kropp, bakom oesophagus, och har form af en
oval blasa, som vidgar och sammandrar sig. Vid
Prof. Lovins Irsb. 1845—49. S

114

sammandrajrningen utgjuter det blodkulorna i kropps-
halan, ocli iiar det ulvidgar sig, upptagas dessa i
hjertats kavitet. Pa samma Ascidia funnos i Januari
aggkapslar, ur hvilka ulgingo embryoner, saniiolikt
af Gymnobranchier. Hufviidet vur temligen tjockt,
nagot spetsigt, med tva ogon, och i narheten af
foten Iva liorselorganer. I seglets lober sagos tva
hufvudkarl utga fran lobernas bas, och forgrena sig
i deni, bildande ett karlnat, i hvilket funnos en
mangd oppningar. Bakom loberna var ett "foldet''
hylsler, som slar sig oin snackan, innesluter den
och faster sig pa foten. Framtill var hylstret sa
beskaffadt, att djuret kiinde sla det tillbaka, nar
det utstrackte sig. Foten cilierad och forsedd ined
operculum. Munnoppningen rund och omgifven
med en mycket tjock ring, oesophagus lang och
temligen smal. Magen aflang och mycket stor, lef-
vern grynig. Bakom oesophagus ligger hjertat, en
oval blasa. Vid dess sammandragnlng gjutas blod-
kulorna in i kroppskaviteten, der de siitta de der
befintliga vitelluskulor i liflig rorelse; derefter gor
det en svangning, och i det det utvidgar sig, upp-
tagas ater blodkulorna ur kaviteten. Fran kaviteten
upptages blodet i det ena af de tvenne karlen, som
finnas i seglets lober, forandras der och fores af det
andra karlet ater tillbaka till kaviteten. Saledes
arc seglets lober bade respirations- och rorelse-
profo- organer. — Hos embryoner af Buccinum undatum
Bu"*iuum'fi""^^ ocksa ett segel med karlforgreningar, mellan
hvilka en mangd ovala oppningar. Seglet aftar, da
embryonen vaxer, och forsvinner slutllgen sparlost.
Hos detta djur aro hjertat, konsorganerna och tyd-
liga spar af galar bildade fore larmkanalen. Snac-
kan ar icke naulilusformig, utan bestar i borjan af
mycket fina, ytterst tunna, brackliga, regelbundna
stycken, som forenas liksom genom sommar. Efter-

115

som ungariia viixa, tillkomma fiera slyckenj sa bil-
das snackans nedersta del, sedan komma smaningom
vindlingarna. Nyt Mag. f. Naturvid. V, 258.

Costa iakttog, att ungarna af Janthina bicolor janthina
hafva elt cinbarande velum, och att de agg man
finner pa 'Muftapparaten" icke tillhora Janthina utan
en annan Mollusk, som faster dem der. Janthina
fortar Veleller. Esercitazioni accademiche degli aspi-
ranti naturahsti di Napoli, 1841, utdr. i Guer. Rev.
1845, 291.

HowsE beskrifver iiggkapslar, som sages till- xrito-
hora Fusus norvegicus och Turtoni. De af den °'"™'
forra voro nastan hemisferiska, omkring en half
turn i diameter, och med den tunna kanten fastade
vid inre ytan af ett skal af Cardium echinatum.
Hyllet ar laderartadt, genomskinligt, slatt, af gul-
aktig farg. En kapsel inneholl tva, en annan tre
iingar. Genom den genomskinliga betackningen sa-
gos de rora sig omkring derinne, och fasta sig vid
hinnan med den utvidgade foten, hvars sidor voro
af en svag lilas-farg. De hade ett tunnt opercu-
lum, sammantryckta tentakler, sma ogon, ett tunnt,
brackligt, genomskinligt, gliinsande, bernstensfargadt
skal, fullkomligt likt "nucleus" af det utvaxta in-
dividet. Aggkapslarna af F. Turtoni sutto pa insidan
af ett skal af Modiola vulgaris. De aro samman-
tryckt aggformiga, och fastade med en kort och
bred fot. Kapseln bar tva hyllen, ett yttre gult,
glanslost, laderartadt, strieradt, ett inre tunnt och
skildt fran det forra genom ett fibrost lager. En
kapsel af nara en tums storsta diameter inneholl
sex embryoner, med nastan cylindriska snackor, till
formen Ilka spetsen af F. Turtoni. F. antiquus bar
aggkapslarna af en half tums diameter hopade of--
ver hvarandra i en konisk hdgj B. undatum bar

116

dem Ski J turns diameter och 24 ungar i hvarje.

A. N. H. XIX, 162.
Emargi- Steenstrup iakttog af Emarginula honor, som

buro en mangd ungar under spetsen af skalet; Un-

dersogelser over Herrnafrodltismen, 72.
LamelH- Clark iakttog, att Kellia suborbicularis ar vi-

^'vipar, sasom redan enligt TuRTON K. rubra, A. N. H.

sec. ser. IV, 145.

Referent foljde utvecklingen af Modiola mar-
morata, Cardium pygmseum m. fl., Vet. Akad. Handl.
1848, IT; Ofvers. af Vet. Akad. Forhandl. 1848.

Unio. QuATREFAGES meddelar i Comptes rend us 1849,

II, 82, ofver utvecklingen af Unio, att gulans klyf-
ning gar for sig pa samma satt som i aggen af Te-
redo. Liksom hos Hermella iakttog han, huru afven
obefruktade agg foretedde klyfning, men ganska ore-
gelbunden och slutande mcd vitelli upplosning. Ag-
get simmar i en ganska stor albumen, och den yt-
tersta hinnan, membrane ovarique, som hos Teredo
enligt Q. ofvergar pa embryo i det ogonblick denna
konstituerar sig, har hos Unio endast en beskyd-
dande role, och ar qvar annu niir larven har fatt
ett skal bildadt pa bekoslnad af gulans yttre lager.
Skalet visar sig tidigt, derpa manteln, ett klart om-
rade utvisar platsen for adductor-muskeln, ensam
vid denna period som hos Anodonta. Slutligen ses
folen, annu ganska oregelbunden, och utfor rorel-
ser, ehuru annu icke dess vafnader forete nagot
spar af muskier. Men annu ses intet tecken till de
markvardiga krokarna i skalets nedra rand, som
finnas hos Anodonta. Forst sednare ses de, i bor-
jan tagglosa, ororliga, inbojda i skalets inre, sedan
taggiga, danade att gripa in i hvarandra, och for-
sedda med sidomuskler, som satta dem i rorelse.
Utbildade aro de forst da, nar larverna lemnat

117

moderns giilar. Quatrefages fann aldrig hos Unio
de "bj^ssus-tradai", som hos larverna af Anodonta
spela en sa stor role i nutritionen, men ar annu
ej fuUt saker pa forhallandet dermed. Aggen liksom
larverna ligga endast tryckta tatt till hvarandra, sam-
manhallna af litet slem.

Enligt Van Beneden ar Leiicophrys AnodontoeAnodonta.
Ehrb. ungen till Anodonta i dess forsta stadium,
Embryogenie des Ascidies simples, Mem. Brux, XX.

RuD. Leuckart, Ueber die Morphologie der
wirbellosen Thiere, Braunschweig 1848, 164, med-
delar iakttagelser ofver utvecklingen af Anodonta.

Quatrefages har foljt utvecklingen af Teredo, Teredo.
A. S. N. ser 3, IX, 33, XI, 202, Comptes rendus,
1849, 430. Ovariet ar fordeladt i lober och lo-
buler, forenade genom en mycket fin lakunos vaf-
nad. 1 lobulerna ser man, mot parningstiden, iig-
gen, i olika grad af utveckling insankta i ett ge-
nomskinligt och finkornigt stroma. Forsta tecknet
till agget ar en genomskinlig liten kula, af svag
Ijusbrytning, af omkring ^l-^ mm. diameter, hvilken
sednare skall blifva froblasan. Den synes icke hafva
egen hinna, vaxer, och vid ^V ^nm. diameter ser
man i dess inre annu en kula, som skall blifva fro-
flacken. Niir blasan fatt ^V "^^n* och flacken yl^y nmi.
i diameter, borjar gulan alt visa sig under form af
ytterst sma runda korn, oregelbundet grupperade
omkring blasan, utan att man annu ser spar af vi-
tellushinna, hvilken tillkommer nagot sednare, hvarpa
aggets diameter ar ^V mn:i., froblasans ^V ttim., frii-
flackens tItt wi^m- Agget, hittills sferiskt, far nu en
oregelbunden form genom tryckningen fran narbe-
lagna vafnader, och de mogna aggen, nar de pas-
sera genom ovariets tranga kanaler, blifva langa,
sacklika, med froblasa och froflack i den ana tjoc-
kare andan och hela vitellusmassan i den utdragna>

118

men fullkomligt slutna. Sa snart agget kommit i
vattnet, atertar det sin sferiska form. Del liar da i
diameter ^V nim,, froblasan ^V mm., men froflacken
har forblifvit vid ^^tt nira. Vitellusmassan iir gul-
aktig, froflacken svagt bJaaktig ocli bryter Ijuset
svagare an den omgifvande viitskan. Testikelns vaf-
nad hos hannarna ar fylld med kulor af ^1^ mm.,
som iipplosa 5ig i spermatozoider, hvilkas kropp,
an paronlik, an nastan cylindrisk, ar omkring tutt
mm. i lang^, ocli svansen ganska lang och fin. —
Nagra ogonblick efter beroringen med spermatozoi-
derna forsvinner froflacken, som tyckes upplosas i
froblasans subslans. Samtidigt koncentreras vitellus-
massan, som oregelbundet skiljes fran "ovariehyllet'*,
sa att vitelli yta blir ganska ojemn. Efter en half
timma borja i vitellus besynnerliga rorelser, an i en
riktning, an i en annan, hvarvid "den komprime-
rade froblasan bildar, i vitelli inre, klara omraden
af vexlande former". Delta rorelsearbete varar om-
kring tva timmar, hvarpa ett af de klara omradena
forlanger sig anda till vitelli yta och en genom-
skinlig kula, txttt — tttj mm, i diameter, utgar. Kii-
lan undantranger stundom ovariehinnan, for att taga
sig rum, forlorar sin lentikulara form, och upploser
sig sednare. Efter utdrifningen af denna kula ar
vitellusmassan jemnt fordelad i hela det inre af ag-
get, dess yta jemn, och skild fran ovariehinnan ge-
nom ett tunnt lager af en vatska, som sannolikt
intrangt genom endosmose. Ovariehinnan ar slat.
Efter nagon hvila visar sig en intryckning midt emot
kulan och forlanger sig i en faia, genom hvilken
vitellus delas i tva massor, "som vanligen aro lik-
stora, men nagon gang den ena tre ganger storre
an den andra". Under en lang tid ar det endast
den ena af dessa massor som vidare klyfver sig,
forst i tre skilda kulor, hvilka sedan dela sig an

119

vidare och hilda en beliiggning pa ytan af vitelli
andra niassa. En af andarna af denna del forblir
ganska lange utan att deltaga i denna "blastoderm-
bildning'*. Gulan bleknar smaningom. De kulor,
som bilda den yitre belaggningen, fa nu smaningom
utseende af unga vafnader, men den andra, nu inre
massan forblir odelad till in i femte timman, da den
borjar att forandras, sa, att vid sjunde timman det
yttre lagret synes bildadt af sma, oregelbundna gra-
nulalioner, den inre massan af storre kulor. Vid
elfte timman likna hvarandra de tva elementerna
nastan fullkomligt. Nu visa sig de forsta tecknen
till flimmerhar, sma genomskinliga tappar, som snart
forlanga sig, och stundom dela sig i tva. Flimmer-
haren aro i borjan tjocka, glesa, foga rorliga, men
okas hastigt, och larven begynner att hoppa pa
samma plats der agget lag, men forst tva timmar
derefter ar den i stand att lyfta sig och simma om-
kring. Under hela klyfningen ar ovariehinnan pas-
siv, men foljer noga vitelli formforandringar. Klyf-
ningskulorna aro aldrig skilda genom val uttryckta
faror, utan en viss mangd af den genomskinliga
vatskan, som forenar vitelli korn, fyller mellanrum-
men och jemnar ytan. — Kort efter sedan flim-
merharen visat sig, anmarkes pa ett stalle en tratt-
formig oppning, i borjan liten, sedan smaningom
allt storre, vid 24:de timman ganska stor och ut-
dragen i en riktning, tills den uppnar underliggande
vafnader, sa att den vid 72:dra timman finnes hafva
delat det yttre lagret och de vafnader, som dermed
sammanhanga, i tva lika och symmetriska delar, som
aro de forsta rudimenterna till musslans skal hos
var MoUusk. Dessa tva primitiva skal aro i borjan
belt hinnaktiga, sa att de forandra form vid djurets
rorelser^ slutligen blifva de aflanga, och genom in-
krustationen med kalksalter, hvilken fortgar fran

120

laset och nedat, fastare, men med bibehallen ge-
nomskinlighet. De flimmerhar, soin betiickte "Jar-
ven'', forsvinna i man som oppnlngen utvidgar sig,
och nar skalen aro atskilda, saknas de alldeles. —
Under tiden bar centralmassan skill siij fran den
yttre, och drar sig vid 48:de timman framat mot
oppningen. Slutligen vid 72:dra timman har det
yltie lagret blifvit en verklig mantel, bvars rander
aro svagt cilierade. Centralmassan har dervid delat
sig i tva lober, en yttre af fina korn, som ofta star
ut utom skalet betackt med korta cilier, en inre af
storre oregelbundna kulor. Muskelstrangar halla
hela denna apparat fastad vid snackan i grannska-
pet af laset. Den synes ocksa sammanhanga med
mantelns inre rand, bade framtill och baktill. Anda
till 92:dra och 130:de timman forblifva larverna
niistan stationara, endast ciliar-apparaten vaxer till,
vidgar sig och delar sig i tva sidolober, som sed-
nare tilltaga betydligt. "Larverna" icke blott simma
utan ga afven, likt vissa infusionsdjur, med sina ci-
lier. Sa langt kunde Quatrefages folja larverna ur
konstigt befruktade agg, men bar dogo de alia. Men
i galarna af Teredo finnas alltid en mangd larver i
olika stadier. Deribland nagra som hafva ^ mm. i
langd, och hvilkas skal oppnas ganska vidt genom
tvarmuskler. Den cilierade apparaten slar ut som
en stor solfjader, och ar forsedd rundt omkring
med stora cilier. Tre oregelbundna muskelband,
utgaende fran laset, forgrena sig vid randen och
fasta sig der pa en likaledes muskular valk. Det
mellersta af dessa band ar till en del doldt af en hop
granulationer. Manteln ar tydlig och har en valk
af "granules substans". Samlingen af "globuler" vid
laset tilltager och innesluter ocksa stora sferer af
ett genomskinligt amne. Der visa sig ocksa tva myc-
kct besynnerliga organer, tva oppningar stallda bred-

121

vid livarandra, omglfna af en stark, cilierad valk
(Q. har sett ett par galbagar), som i den ena hafva
utseendet af ett rullande tagglijul. Dessa besynner-
liga organer sta i samband med en stor "colonne
charnue", som gar mellan ciliar-apparatens tvenne
retractorer, och slutar vid denna (manne oesopha-
gus?). Foten ar mycket tydlig, men kan icke strac-
kas utom skalet. Vid sidan af foten ses horselkaps-
larna, med en otolith. Slutligen blir musslan myc-
ket konvex och foten mycket lang och utstracklig.
Man ser da, vid krossning, att lefvern bildat sig af ,0

globulerna under laset, att den stora "colonne char-
nue" ar ihalig och troligen skall blifva tarmen, samt,
utom otolitherna, afven framom foten, tva ogon lik-
nande dem hos andia lagre djur, d. v. s. en hop
af pigment, har rodt, omgifvande ett Ijusare om-
rade. Det ar sannolikt med denna form som lar-
verna fasta sig vid tradet, for att underga sin sista
metamorfos.

Hancock, i A. N. H. XV, 114, sec. ser. II, Borrande
225, har undersokt Molluskers formaga att borra ster.
i sten och andra harda amnen. Tre salt hafva blif-
vit antagna: att de borra medelst skalet, som en rasp;
att de losa stenen eller det borrade amnet genom
en afsondrad vatska; att det sker genom deafflim-
merrorelsen och mantelns rorelser frambragta strom-
mar i vattnet. Med skalet kunna de icke borra, ty
Teredo kan icke utfora den dertill nodvandiga ro-
terande rorelsen, och dess skal ar icke tjenligt som
rasp, sa mycket mindre som det ar betackt med
epidermis, liksom skalet af Saxicava, Lilhodomus,
Gastrochaena. Hos Pholas och Xylophaga kan icke
en gang skalets framre del komma i beroring med
borrhalans botten. Hancock har dessutom sett un-
gar af Pholas Candida af -jV turns langd och med
ylterst tunnt och glansande skal utan taggar eller

122

stiier, och som likviil redan borrat sig in. — ■ Till-
varon af nagot surt losningsmedel har icke blifvit
bekraftad genom kemisk undersokning. Det borde
ocksa, om det fiinnes vara af den natur att kunna
losa kalk, skiffer (schale), sandsten, kiselgrit och
trad, men likval icke angripa djurets egen snacka.
Och bkval, nar tva Saxicaver sammantrafTa i halorna,
ses den ena genomtranga den andras skal. Dessutom,
nar gangar motas, aro kanterna alltid niycket skar-
pa, hvilket talar for friktion, men mot kemisk upp-
losning, bksom tillvaron, i bottnen af halorna, af
ett fint pulver, som brusar med syror. Den losande
afsondringen skiille jii dessutom bb'fva i hog grad
utspadd af det alltid tillstades varande vattnet, t. ex.
i koraller. Teredo ar full af fin span, men som
icke tjenar djuret till foda. — Flimmerrorelsen ar
alltfor svag, att kunna utfora borrningen. Man vet,
att kolen af ett seglande fartyg kan inom fyra eller
fem manader forstoras af Teredo, och annu hasti-
gare borrning an fores of van af QuAtrefages. Flim-
merhSr finnas dessutom visserligen pa foten, men
icke pa sifonerna och manteln. Patella har, sasom
sannolikt alia Gastropoder, cilier pa fotens under-
sida, men de halor hon bildar aro egentligen ring-
formiga intryck af mantelranden, inom hvilka den
yta af stenen, som motsvarar foten, iir upphojd,
d. v. s. mindre djup an ringen. Men manteln, som^
framkallar denna ring, saknar flimmerhar, och del
stiille i stenen, som motsvarar de med flimmerha/
betiickta galarna, ar utn)arkt icke af en urholkning,
utan af en upphojd rand. Dessutom aro deaf flim-
merrorelsen framkallade strommarna ett intet mot
de af ebb och flod och andra hafvets rorelser for-
orsakade, sa att Patellans plats borde snarare befin-
nas upphojd an insankt. Slutligen aro markena efter
Pateller tecknade med ytterst fina rispor, som fran

123

omkretsen samla sig till ett stalle nara medelpiink-
ten. — A lit detta visar, att borrningen sker meka-
niskt genom erosion. Acephalerna borra med framre
delen af kroppen, d. v. s. Teredo ocb Pbolas med
den runda foten och frvHmre delen af manteln, soni
fylla mellanrunrjnipt mellan miisslans framre rander,
Saxicava ocb Gastrocbaena med kanterna af man-
teln, som aro forenade ocb fortjockade. Foten ocb
mantelns framre del tillsammans motsvara bos Te-
redo ocb Pbolas, till formen fullkomligt borrgan-
gens botten, ocb sa ar det med mantelns framre
del bos Saxicava ocb Gastrocbcena. Dessa framre
delar af dessa borrande sliigten visa sig nu vara af
foljande beskaffenbet: Teredos fotyta, seg ocb la-
derartad, ar fylld med talrika inbaddade, glansande,
kristallinska kroppar, oftast fern- eller sexsidiga, med
en eller flera upphojda punkter nara midten, ocb
dylika finnas i de foten omgifvande kanterna af man-
teln. Hos Pbolas aro de i foten ofta samlade i sma
bopar, ocb an fiirglosa, an af rddbrun farg. Hos
Saxicava rugosa aro de belagna i framre delen af
manteln, ocb storre, forenade i grupper, farglosa,
stark t Ijusbrytande. Hos Patella finnas samma krop-
par i foten ocb manteln, men vanligen sma, nagon
gang stora. Hancock vill anse dessa kroppar for
modifierade epitbelial-celler ("epitbelium scales").
De fallas som dessa, ty man firmer en mangd af
dem i borrgangarna ocb bland Teredos borrspan.
De angripas icke af attiksyra ocb mycket litet eller
intet af stark salpetersyra; de torde besta af kisel-
syra. Den rika muskulaturen i foten ocb de of-
riga bar verksamma delar visar slutligen, att borr-
ningen sker endast mekaniskt. Venerupis perfo-
rans ocb Kellia suborbicularis borra sannolikt icke
sjelfva, utan taga sin boning i balor borrade af an-
dra Mollusker.

124

BoUBEE, om hal borrade af Helix-arter i svart
ofvergangskalksten i Pyreneerria. Deshayes anforde
deremot, atl hal forekomma af sadaiia former, att
de ej kunna vara borrade af Helices, att dessa Mol-
luskers sekretioner iiro alkalinska, icke sura, ocli alt
de icke bafva nagon till sadant arbete tjenlig ap-
parat. Bull. soc. geol. Ill, 389.

Trevelyan anfor, att Helix nemoralis borrar
balor i kalksten, i hvilka den haller sig om vintern.
Ed. n. phil. Journ. XL, 396.

BucKLAND, om borrande och urgrafvande land-
sniglar, Rep. Brit. Assoc. 1845, II, 48.

CaillAUD, orn marken af borrande djur i por-
phyr; Bull. soc. geol. Ill, 25.

Hall beskref under det provisoriska namnet

Gordia marina Emmons slingrade, upphojda figurer

pa yngre slliirisk skifFer, Utica-slate, hvilka ban for-

modar vara fjllningar af faror, gjorda af krypande

Gastropoder. Palseont. NewYork, 1, 264; Proc. Amer.

Assoc, second meeting, Cambridge 1849, 256.

Geografl.sk RossMASSLER, om den nuvarande kannedomen

"mn^.' <^"* Europeiska land- och sotvattens-Mollusker, med

Land- och [jiQjyp^^gl^a notlscr om M. v. Muhlfeldt och ZiEG-

Sotvat- o

tens-Mol-LER. Allg. deutsche naturh. Zelt. 1, 521.

Pfeiffer, om Heliceernas geografiska utbred-
ning; Z. f. Mai. 1846, 2, 75, 87. Familjen, med
omkring 2200 arter, ar sa utbredd, att ingen qva-
dratmil, der vaxter lefva, larer sakna en eller flera
arter. Achatlnella tlllhor Sandwichsoarna, Clausilla
for det mesta Europa, Cylindrella Mexlko och Vest-
indlen, Tomogeres, Megaspira och Macrodontes Bra-
sllien, Azeca och Helicophanla Europa, Geomelania
Jamaika; deremot iiro Succinea, Vltrlna, Helix, Bu-
llmus utbredda till alia verldsdelar. Europas arter
bafva den vidstracktaste forbredningen. Blott fa ar-
ter, sasom H. similaris och vitrinoides, forekomma

125

i flera verldsdelar. Niistan livarje Europeiskt land,
till ocb mod hvarje sturic o, har egna arter af Helix.

Reeve afhandlar i A. N. H. sec. ser. 1, 270,
iitbredninji^en af slaijtet Bulimus. Det ar mest ut-
bildadt pa Philippinska oarna, i stora arter med
hydroplian epidermis, djuret morkt olivfargadt. De
lefva der pa tiaden. Pa Nya Holland och Nya
Zeland iiro arterna mycket fa, pa Sandwichsoarna
representeras de af Achatinella, pa Sallskapsoarna
af Parluloe. I sodra Afrika niistan saknas de och
ersaltas af Achatina. I Europa iiro de sma och
oskenbara, nastan iinnu mera i Nord-Amerika. 1
Columbien aro de mycket utbildade, nastan som pa
Philippinerna, i Venezuela och nya Granada hafva
de en plicerad columella, nastan som Auricula?, i
Brasilien mynningen ofta tandad. Pa vestra sidan
om Anderna aro de af ringa storlek och brackliga,
lefva pa Cacti, och ligga under torra arstiden i dvala,
eller tills daggen faller.

Hansen, om for Sverge nya arter, Ofvers. V. Sverge.
A. Forh. 1845, 254; 1848, 201.

LiLJEBORG, om i det nordligaste Norge och vid
Areskutan funna arter, ib. 1849, 35.

Beck, om de inom danska besittningarna up-Daitmark
tackta arter, Bericht d. Versaml. in Kiel, 122.

ScHOLTZ och Stutze, Schlesien, Uebers. d. Arb. d.Tyskiand.
schles. Gesellsch. f. vaterl. Kultur, 1845, 117, 118,
122; 1846, 65, 67; Scholz, Z. f. Mai. 1847, 97.

Bach, Preuss. Rhenlandet, Verb, d. nat. Vereins
d. Pr. Rheinl. I, 13, 49, 64, 82. Helicophanta bre-
vipes Drap.

Seckendorff, Wtirtemberg, 113 arter, sasom
lof-, jord-, sten-, damm- och flodsnackor. Wiir-
temb. Jahresh. 11, 3.

ThoMtE, Nassau, serdeles Wiesbaden, Jahrb. d.
Vereins f. Naturk. in Nassau, IV, 206.

126

Held, Oayern, Lancl-Molluskerna, Jahresbericht
d. Kreis-Landwirlhscliafts u. Gevverhs-schiile zu Miin-
chen, 1848 — 9, ocli vatten-MoIIuskerna i on d^'llk
skrifl for 1846—47.

Parreys, Erkeliertigtlomet Oslerrike, Haidingers
Berichte tib. Mittheilungen etc. VI, 97.

Gallenstein, Karnteii, obekant skrift.
FoRSTER, Regcnsburg, Fiirnrohrs Natiirhisto-
risclie Topograpliie von Rcgensbuig, anni. a( Menke,
Z. r. Malaco/ool. 1845, 173.

Menke, forteckning pa atbeten, kannare ocb
sanilare, soni bidragit till Tysklands Mollusk-fauna,
Z. f. Malac. 1848, 33.
Walla- Zekei.ius fann vid Krajowa 1 Wallachiet ai ter,

*^ '*^* som aro fullkomligt skllda Iran de Siebenbiirgenska.
Haid. Berichte lib. Mittheil. etc. VI, 86.
Uugern. PoRRO, som blef inordad i Milano, efterlem-

nade en forteckning ofver Ungcrns Mollusker, livil- '
ken bekantgjordes af Recluz i Guer. Rev. 1849, 254.
Rysslaod. MlDDENDORFF, liistorisk ofversigt af forarbeten

i Rysslands Malacologie, Bull. Mosc. 1848, 424.

LiLJEBORG, Nowaja Ladoga, Archangel, 6fvers.
V. A. Forhandl. 1849, 17, 26.

ScHRENK, Liffland, Bull. Moscou, 1848, I, 135^
Fraok- DupUY, Histoire naturelle des Mollusques t^ij^H

^^^^' restres et d'eau douce qui vivent en France, Paris,
Masson, 1847 — 9, Livr. 1 — 3. De hittills i arbetet
beskrifna aro: Testacella 3 arter, Vitrina 5, Succi-
nea 5, Helix 100, Bulimus 7, Achatina 1. Forteck-
ning ofver alia arter, jemte diagnoser af de nya.

JOBA, Catalogue des Mollusques terrestres ^Hl
fluviatiles observes dans le Depart, de la Moselle^^
Metz 1844, 8:o, ref. Phil., Z. fiir Malacoz. 1846, 154

DupUY, Essai sur les Mollusques terrestres
fluviatiles etc. du Dep. du Gers; Auch 1843, 8:oJ
ref. af Phil., Z. f. Malacoz. 1846, 155.

127

Gassies, Tableau melhodlque descriptif des Mol-
lusques terrestres et d'eaii douce de I'Agennais. Paris
1849, 8:0, av. 4 pi. gravees et coloriees. Pr. 9 Fr.

At.bin GrAS, Description des Mollusques fluvia-
tiles et terrestres de la France, et plus particuliere-
ment du departement de I'lsere. Grenoble 1846,
8:0, 6 plancher.

Mermet, Histoire des mollusques terrestres et
fluviatiles vivant dans les Pyrenees occidentales. Pau
1843. Ref. Philippi Z. f. Malacoz. 1846, 156.

PuTON, Essai s. 1. Mollusques terrestres et flu-
viatiles des Vosges, Epinal 1847, 8:0.

BouiLLET, Catalogue des cocquilles vivantes et
fossiles du departement du Puy de Dome.

Stabile, Fauna elvetica delle conchiglie terrestri Schweitz.
e fluviatili, Lugano 1845, 8:0, 68 sidd. och en tafla
med 51 figurer, enl.'Wgm. A. 1848, II, 218.

Villa Catalogo dei Molluschi della Lombard ia, italien.
Milano 1844.

Giuseppe Stabile, Delle Conchiglie terrestri e
fluviali del Luganese. Lugano 1845.

PoRRO, Collectiones rerum naturalium Musaei
mediolanensis: Mollusca terrestria et fluviatilia, Mi-
lano 1846, 4:o.

CalcARA, Esposizione dei Molluschi terrestri e
fluviatili dei contorni di Palermo, och bihang: Mol-
luschi terrestri e fluviatili che si rinvergono in
altri siti della Sicilia. Atti dell'Accademia di Pa-
lermo, Nuova serie I. Palermo 1845. Jfr. Wgm. A.
1848, II, 219.

Graells, Catalogo de los Moluscos terrestres y Spanlen.
de aqua dulce observados en Espana, Madrid 1846,
en planche, innehaller 215 arter, deraf | aro funna
annorstades. Jfr. Munchner Gelehrte Anzeigen 1847,
585; Guer. Rev. 1849, 45. De beskrifna arterna
aro pa foljande vis fordelade:

128

Arion

3 arter. Balea

1 art. Valvata

3 arter.

Clausilia 4.

Paludina

Cyclostoma 6.

Melanopsis

Truncatella 1.

Neritina

Carychium 1.

Ancylus

Conovulus 1.

Anodonta

Lymnaeus 13.

Unio

Physa 5.

Cyclas

Planorbis 11.

Pisidium

Limax 6.
Testacella 1.
Vitrina 2.
Succinea 4.
Helix 66.
Achatina 3.
Pupa 22.
Vertigo 3.

Portugal. MoRELET, Description des MoUusques terrestres

et fluviatiles du Portugal, Paris, Bailliere, 1845.
Portugals mark ar i allmanhet torr och mager, och
bestar af skifFrig sandsten, ofver hvilken stryka frani
nagra kalkstenskedjor. Alemtejo ar en vidstrackt
slatt, vattenlos och solbrand, sandig med strodda
smaskogar af piniis. Vegetationen ar ringa och land-
Molluskerna fa. Vid Cintra, der konsten har fram-
kallat rik vegetation och skugga, aro Molluskerna
talrikare. Men i den vackra Minhodalen, der vaxt-
ligheten iir frodig, lefva fa Mollusker af ett ringa
antal arter, bade pa land och i vattnen. De aro i
allmanhet fa pa sandstens- och granitgrund, talri-
kare pa kalkgrund. De storre Helices synas icke
tillhora Portugal, utan hafva kommit dit fran Spa-
nien. Bulimi aro sallsynta, nedtryckta former aro
forherrskande, fargerna bleka. Nagra arter sluta sig
till de at vester belagna oarnas fauna. Stronimarna
hysa ingen enda Melanopsis, oaktadt detta slagte
finnes i Spanien. Clausilia ar inskrankt till en enda
art, af Pomatias finnes ingen. Morelet raknar 77
arter, som afven finnas i Frankrike och i allmanhet
tillhora Medelhafstrakten; tre, som aro gemensamma
med Canarioarn^ eller med Azorerna, nemligen Te-
stacella Maugei, Helix barbula, Ancylus striatus; och
38 arter som aro inhemska. Med Sverige aro ge-
mensamma: Arion aterj Succinea amphibia; Helix

nemoralis.

129

nemoralis, cellarla, crystallina, pygmcea, rotundata,
lapicida, aculeata; Bulimus obscurus, lubricus; Pupa
umbillcata?, fiagilis, muscorum, antivertigo^ Clau-
silia rugosa; Auricula ininirna; Planorbis corneus,
carinatus, rnarglnatus, coiitortus, Iiispidus, compla-
natusj Limnaeus ovatus, auricularius, pereger, mi-
nutus; Ancylus fluvlatilis; Valvata piscinalls; Palu-
dlna achatina, Impiira; Cyclas cornea, lacustris, ca-
lyculata, fontinalis; Anodonta cygnea, anatina; Unio
piclorum, batavus.

Stkenstrup, Island, Aintl. Bericht d. Versaml. zu island.
Kiel, 1846, 214.

Conrad, Virginien, Flod-Mollusker, Sill. Journ.Amerika.
1846, 405.

Plummer, Indiana, 30 snrickor, deraf 19 Helices,
4 Musslor, ingen Unio. Sill. Journ. XLVIII, 95.

MoRELET, Testacea novissima insulae Cubanae et ,
A mericae centralis. Paris 1849.

ScHOMBURGK, History of Barbadoes, innelialler
en naken forteckning pa 469 arter.

Adams, Jamaica, Proc. Best. Soc. 1845; Z. f.
Malacoz. 1846, 112.

MoRicAND, Bahia, Mem. Soc. phys. Geneve,
XI, 147.

Trosciiel, Guyana, i Schomburgks Reisen in
British Guiana, III, 545. Ytterst fattig fauna.

MoRELET, Vestra Afrika, Guer. Revue, 1848,351. AfHka.

Krauss, die Sud-Afrikanischen Mollusken, Stutt-
gardt, 1847.

MoussoN, die Land- u. Siissvrasser-Mollusken Asien.
von Java, Zurich, 1849. Vigtigt arbete.

Mason fortecknade de i Tenaserim lefvande ar-
terna, Journ. As. Soc. Bengal, XVII, 1848, Wgni. A.
1849, II, 78.

Prof. Lov6ns Arsb. 1845—49, 9

130

Soderhaf- Dct liar geiiom den nordam^rikanska jordom-

ve s oar. ^^^|j^gg_^^p^jjjj^j^^^ bllfvit adagalagdt, att Land-

Molluskerna pa oania i Stilla hafvet aro alldeles
olika pa olika oar, sa att livarje 6 syries liafva egen-
dotnliga arter. Proc. Assoc. Amt^r. Geol. and Natural.,
Boston 1847; Edinb. n. phil. Journ. XLIV.
Ostersjon. ElCHWALD, Finska viken, i sand, Paludina cincta

E., P. borealis E., P. baltbica, Mytilus edulis, Tel-
lina baltbica, Neritina fluviatilis. Baers och Hel-
MERSENS Bcitr. z. Kenntn. d. russ. Reichs, VIII, 131.
Densamme anfor for Reval Lymnseus succineus NiLSS.,
Succinea baltbica Eicnw., Bull. Moscou 1849, 455.

SiEMASCHKo angaf vid Reval Litorina litorea,
troligen ur barlast, liksom vid Riga Petricola ochro-
leuca. Bull. Moscou, 1847, I, 93.

Boll uppraknar sasom lefvande i Ostersjon:
Paludina impura, Limnaeus auricularius, L. ovatus,
Neritina fluviatilis, Paludina njuiiatica Lam., Litorina
litorea, Buccinum undatum, reticulatum, Purpura la-
pillus, Mytilus edulis, Cardiuni rusticum, Tellina so-
lid ula, Mactra solida, Lutraria compressa, Mya are-
naria, Mya truncata. Af Unio, Anodonta, Cyclas
skola arter forekomma i Lifliindska bugten. Ofver-
hufvud aro individerna sma och tunnskaliga. Archiv
d. Vereins des Freunde d. Naturgeschichte in Meck-
lenburg herausgegeben von Boll, I, 89, II, lOfl
Wgm. A. 1848, II, ::^17; 1849, II, 86. ^

Hafs-Mol- LoVEN, Index Molluscorum litora Scandinaviae

Skandt occjdentalia habitantium, aftryck ur Ofversigt af V
navien. Akadeiuieus Forhandl. 1846.

Densamme, om de nordiska Hafs-Molluskern
geografiska utbredning, Ofversigt af K. Vet. Akad.
Forliandl. 1847.

6rsted, Drobak, Kroyers Tidskr. And. Raekke,
I, 419.

iae

131

MiDDENDORFF luu' foi'traflllgt beaibctat arlernasRysslands
geogiafiska utbredning i sitt stora arbelel Beitriige '** '
zu elner Malacozoologla Rossica, I — III, Mem. S:t
Petersburg, ser. 6, Sciences natu relies, V, VI, i Bull.
Moscou, 1848, T, 458, sarnt i Bull. phys. malhem.
Petersb. VI II, 1849. De liaf, sorn berora rysska
rikets vidslrackta kuster, aro visserligen annu icke
nied tillracklig noggranrihet luidersoktay och dragg-
ningar for det mesta icke anstallda, men Framstall-
ningen af hvad vi redan vela ar likviil af stor vigt.
MiDDENDORFF upplar foljande arter, fordelade inom
de fem faun-gebiterna, bland hvilka det polara om-
I'attar polarbackenet, Beringsbackenet och, till under-
ordnad andel, det ochotskiska :

Aral-Kaspi-
ska Fn.

Pontiska
Fn.

Baltiska
Fn.

Polara
Fn.

Chiton.
Stelleri Md.

Ochotskiska
Fn.

amiculatus

Pall.
Pallasii Md.
submarmo-
reiis Md

N.V. Ameri-
kas Fn.

marmoreus

Fabr.

ruber L.
albus L.
cinereus L.

tunicatus

Wood.

Wosnessenskii

Md.

lineatus

Wood,
sitchensis Md.
Eschscholtzii
Md
Merckil Md.

lividus L.
Merlensii Md.
scrobiculatus
Md.

Brandtii Md.

? ? giganteus

Til.

??5etosusTiI.

132

ral-Kaspi-
ska Fa.

Ponliska
Fn.

Patella

tarentinaLmk.

ferrugineaGm.

Baltiska
Fn.

Poliira
Fii.

testudinalis M.

Ocliotski-
ska Fn.

N.V. Ameri-
kas Fn.

Rissoa
data Ph.
oblonga Dsm.
variabilis Mf.
cylindracea

Kry.
Truncatella
? truncatula

Drp.
? fasca Ph.
Paludinella
stagnalis L.

CerUhium
vulgatura Br.
adversum

Mont,
ferrugineum
Br.

? cassis Esch.
scurra Less.
digitah's Esch.
persona Esch.
personoides

Md.
pileolus Md.
Asmi Md.
Fissurella
violacea Esch.
aspera Esch.

stagnalis L.
aculeus Gld. aculeus Gld.
castaneaMoU.

cIngulataMdd.

rudis Mont, rudis Mont.

Lacuna
vincta Mout.
crassiorMout.

Lilorina
litorea L.

grandis Md.
obtusata L.
tenebrosa

Mont.

glacialisMoI. glaciah's'

grandis Md.

subtenebrosa
Md.
Kurila Md.

Kurila Md.
sitchana Ph.
modcsta Ph.

133

Aral-Kaspi-
sk.a Fd.

PoDtiska
Fq.

neritoides L.

Trochus
divaricatus L.
umbilicatus

Mont.
?7 cinerariusL.
Adansonii

Payr.
exiguus Mont,
villicus Phil,
fragarioides

Lmk.

Phasianella
speciosa Mf.
pulla L.

CalyptrcBa
sinensis L.

Baltiska Polara Ocbotski- ' N.V. Araeri-

Fn. Fn. ska Fn. kas Fn.

aspera L. ".

J Turritella
EschrichtiiMd.
Margarita
arctica Leach, arctica Leach, arctica Leach.
undulataSow.

striata Sow.

sulcata Sow.
striata Sow.

ater Less,
euryomphalus
Jon.
moestus Jonas,
modestus Md.

schantaricusi
Md.

Fokkesii Jon.

Natica
helicoides
Johnst.

aperta Lov.
clausa Brod. clausa Brod. clause Bred.

Sow.
pallida B.etS. pallida B.etS.
flava Gould.

berculea Md.
Scalaria
gronlandica
Ch.

ochotensisMd.

Denlalium,
politum Lmk.7
Pilidtum

Md.
commodum
Md.

134

Aral-Kaspi-
ska Fn.

Pontiska
Fu.

iiltiska
Fn.

Pleurotoma
costulata R.

erinaceus L.
trunculus L.

Polii.
Fn.

grandis Md.
Haliotis
kamtschatka-
na Jonas.

Ochotski-
ska Fn.

N.V. Ameri-
kas Fn.

Crepidula
solida Hinds,
sitchana Md.
minuta Md.

kamtschatka-
na Jonas.

Velutina
haliotideaO.F
zonata Gld.
?coriaceaPalI.

bicarinata

Sow.
insignis Md.

Cancellaria
viridula O. F.
arctica Md.
Purpura
lapillus L.
decern costata

Md.
Freyeinetii

Dh.

aquatilis

Reeve.

coriacea Pall,
cryptospira

Md.
Trichotropis
bicarinata
Sow.

borealis B.et S.
inermis Hinds.

lapillus L. lapillus L.

Freyeinetii
Dh.

Freyeinetii

Dh.
septentrionalis
Reeve.

schantarica

Md.
simplex Md.

Murex
Monodon

Esch
lactuca Esch

Tritonium
craticulatum
O. F.
clathratum L.
antiquum L. antiquum L.
despectum L.

clathratum L.

decemcosta-
tum Say.

135

Aral-Kasi)i-

Pontiska

Baltiska

PolJira Oschotski- N.V. Ameri-

ska Fn.

Fn.

Fn. ska Fn. kas Fn.

contrariumL. contrarium L.
deformeReeve
islandicum

Ch.
Sabinii Gray. Sabinii Gray,
schantaricum schantaricum
Md. Md.
norvegicum

Chem.
Behringii Md.
Baerii Md.;

sitchense Md.
luridum Md.
undatum L. undatum L.
tenebrosum tenebrosum
Hancock. Hancock,
simplex Md.
ochotenseMd.
humphreysia-
num Benn,
cancellatum cancellatum
Lk. Lk.
scabrumKing
et Brod.
glaciale L. ? glaciale L.
angulosum

Gray,
tenue Gray,
ovum Turt

Nassa
reticulata L.
ascanias Brug.
corniculumOl.
neriteum L.

Columbella
rustica Lk.
Terebra
ariculata Lk.
Mitra
semistriata

Kryn.
Conus
mediterraneus

Brug.
Bulla
striata Brug.

ooides Md,

Bullia

ampullacea ampullacea
Md. Md.

Limacina
arctica Fabr.

136

Arnl-Kaspi-
•ka Fn.

Pontiska
Fn.

Anomia
ephippium L.

Ostrea
adriatica Lk.
Pecten
sulcatus

Mylilus
minimus Poli.
latui Chemn.

Baltiska
Fd.

Poliira
Fn.

Clio

borealis L.
Dendronolus
arborescensM.
Doris

sp. 3.
Onyclioteuthis
Kamtschatica
Md.
Bergii Licht.
Octopus?

sp.
Terebratula
psittacea Gm.

Ochotski-
ska Fn.

sp. 2.

N.V.Arneii-
kas Fn.

sp. 1.

frontalis Md.

squamula L.
aculeataMulI.

psittacea Gm.

patelliformis
L.

macrochisma macrochfsma
Desh. Desb.

islandicus Ch.

gronlandicus
Sow.
Crenella
decussata

Mont.
Modiolaria
discors L.
nigra Gray

cultellusDesh.
Modiola
modiolus L.

rubidus Hinds.

nigra Gray
vernicosa Md.

edulis L.

vernicosa Md.

modiolus L.

edulis L.

Nucula

castrensis

Hinds.

arctica Brod.
et Sow.

Cardila
borealis Conr.

Aral-Kaspi-
ska Fn.

Cardium
trigonoides

Pall.
Eichwaldi

Kryn.
caspium

Eichw.

edule L.
rusticum L

Pontiska
Fo.

Baltiski
Fd.

pseudocar-

dium Desh.
edule L.
rusticum L.
exiguum L.

edule L.

Lucina
commutata

Phil,
lactea Lk.
Venerupis
irus L.

Venus
aurea M. R.
gallina L.
dysera L.
rudis Poll

Tellina
tenuis DaC.
fragilis L.

tenuis DaC.

Polara
Fu.

Ochotski-
ska Fn.

N.V. Araeri-
kas Fu.

rusticum L

islandicum L.

NuttalliiConr. Nuttallii Conr.

californiense californiense californiense

Desh. Desh. Desh.

gronlandicum
Chemn.
Astarte

scotica M. R. scotica M. R.
danmoniensis

Mont,
compressa

Mont,
striata Leach,
corrugata

Brown.
Cyprina
islandica L.

Petitii Desh.
giganteaDesh.

astartoidcs
Beck.

Saxicava
pholadis L.

astartoides
Beck.

Petrtcola
cylindracea

Desh.
gibba Desh.

pholadis L. pholadis L.

138

Aral-Kaspi
ska Fu.

Potitiska Baltisku

Fn. Fn.

carnaria L.
donacina Lk.
angusta Gm.
?solidulaPull. balthica L.

Polara
Fn.

Ocliotski-
ska Fn.

N.V. Ameri-
kas Fn.

soIidulaPult. solidula Pult. solidula Pult.
nasuta Conr. nasuta Conr. nasuta Conr.
lata Gm. lata Gm.
lutea Gray, lutea Gray,
edentula edentula

Brod.etSow. Brod.etSow.

bodegensis
Hinds.

Donax

trunculus L. trunculus L.

Mesodesma

donacillaDesh.

Erycina

ovata Phil.

Mactra

triangula Ren.

Corbula
Swainsonii
Turt.

ovalis Gould, ovalis Gould, ovalis Gould.
Lutraria
maxima Md.
Pectunculus
septentrionalis
Md.
Lyonsia
norvegica Ch.

truncata L.
arenaria L.

Pholadomya
Ifflviuscula

Eichw.
vitrea Eichw.
edentula Pall.

plicata Eichw. plicata Eichw.
colorata colorata

Eichw. Eichw.

Solen
vagina L.
ensis L.
Pholas
Candida L.
Teredo
navalis L.

truncata L.
arenaria L

truncata L.
arenaria L.

arenaria L.

Panopcea

norvegica norvegica

Spglr. Spglr.

Machcera
costata Say. costata Say, costata Say.

139

Det ses af denna forteckning, hum arm den aral-
kaspiska faunan arj den eger endast tio arler, fern
af Cardiiim, fern af Pholadomja. Aral-faunan iir
en forarmad kaspisk; den bar en art af livarje af
dessa sliigten, nemligen Cardium rusticiim ocli Pho-
ladomya vitrea, samt dessutom Neritina liturata, och
i landet Ustyrt, mellan Aral och Kaspiska sjon, fo-
rekornrna, jemte Palndina achatinoides Desh., Neri-
tina liturata, Lymnaeus sp. och Mytilus polymorphus,
Cardium edule var., C. rusticum och Pholadomya
vitrea J se Helmersen, Bull. Petersb. IV, 1845, 7.
Af denna likhet mellan de bada sjoarna vinner den
formodan nagon sannolikhet, att de egt sammanhang
med livarandra sedan nutidens djurverld der upp-
iradde. Ehuru fattigt ar de bada sjoarnas gebit
likviil egendomligt, isynnerhet genom slagtet Phola-
domya, som, i hog grad utveckladt under Jura-
perioden, fran denna tid varit i stand igt aftagande,
och af hvars sex arter fern lefva har, medan den
sjette tillhor Vestindien. — Rikare, men annu fattig,
ar pontiska faunan, med 64 (70) arter af 34 slag-
ten. Den saknar tillika all ecjendomliphet, ar en till
en niondedel forarmad Medelhafsfauna, och hanty-
der pa en, sedan nuvarande djurverlds upptradande,
fortvarande forbindelse mellan Pontus och Medel-
hafvet. Ett spar af kaspisk karakter visar i tva ar-
ter Pholadomya, som gifva nagon sannolikhet at
antagandet, att Kaspiska och Svarta hafven fordom
haft inbordes sammanhang. — Baltiska faunan, med
nio (7) arter, och utan sjelfstandighet, ar en for-
armad och forkrympt europeisk-borealisk fauna. Vid
Sundet hafva de fiesta Nordsjo-Molluskerna en grans,
och i midten af Finska viken samt vid Quarken upp-
hora alia Hafs-Mollusker. Dess malacologiska ka-
rakter ger intet be vis for en forden, men i den nu-
varande organiska perioden fallande forbindelse med

140

Ishafvet, genom Ladoga och Onega, sasom BuFFON
formodade, eller genom Botniska viken, sasom FoRCH-
HAMMER nyligen sokt gora sannolikt. — Vid den po-
liira faunan anmarker forf. foljande: Ett antal arter
arc circumpolara, d. v. s. de omgii'va polen i en
fullkomligt sltiten gordel. De blifva flera ju nar-
mare polen. Deras nordgriins ar, i fall ett polar-
land finnes, detsammas kustrand, men cm polen ar
landlos, ar det sannolikt, att hafsbottnen der hyser
lefvande djur, niedan sommargransen af polens eviga
is vore den nordliga gransen for i ytan lefvande
hafsdjur. Den sydllga gransen for de circumpolara
Molluskerna ar landets nordliga kust, som kan sattas
ungefar vid 70:de graden nordlig bredd. Det stora
polarbacken, som inneslutes af denna krets, star ge-
nom tva maktiga hafsarmar, den atlantiska och Be-
ringsarmen, under nastan diametralt motsatta langd-
grader i sammanhang med verldshafven, och den
circumpolara faunans sydgrans sanker sig ned syd-
ligt utefler dessa armar. Dessa armars ostra och
vestra kuster visa sig ocksa tillhora samma backen.
Gronlands och Nord-Amerikas kust, mot soder till
Nya Skottland o. s. v. bildar vestra kusten af den
atlantiska armen, Skandinavien med England tillhora
dess ostra begransning. Kamtschatka och Kurilerna,
samt Asiens kust vidare mot soder, utgora Berings-
armens vestra sida, medan den ostra bildas af Al-
jaska och Amerikas nord vestra kust. Af Rysslands
Hafs-Mollusker forekomma 173 arter i Polarbacke-
net, afvensom i atlantiska och Beringsarmen. Af
dessa iiro 45 arter circumpolara och aterfinnas i Po-
larbackenets bada armar, och ryska Ishafvets fauna
ar anda till Ob fullkomligt identisk med den euro-
peiska ishafsfaunan. Utom dessa circumpolara arter
finnas i atlantiska armen 34 andra, och i Berings-
armen 36 alcr skilda arter, dem forf. anser sasom

141

polara arter, hvilka i sin longitudinela utbreclnlnq
icke omfatta polarzonen i en sluten gordel. Medan
de clrcumpolara arternas region bar sin medelpunkt
vid polen, ordna slg de polara arterna omkring tva
punkter, helagna i den atlantiska ocb Beringsarnien,
bada ungefar pa | jordomfangs afstand fran den
amerikanska ocb asiatiska koldpolen. Det iir der-
fore svart att bestamnia bvilka arter, som aio asia-
tiska, bvilka amerikanska, ocb det beraknade forbal-
landet, att af polarfaunans 115 arter, lika antal eller
ungefar en tredjedel skulle vara circnm polara, po-
lara i atlantiska armen ocb polara i Beringsarmen,
torde knappast narma sig till sanna varden. Utoni
de 81 polara arterna finnas i Beringsarmen 58 ar-
ter, bvilkas utbredning bar sin medelpunkt langre
mot soder, ungefar vid Nordkalifornien; de tillbora
den nordliga nordvest-amerikanska faunan. — For
ofrigt visa sig foljande forballanden. Sa vldt den
polara faunan racker, aro arterna pa ostra ocb ve-
stra kusten af bvarje arm desamma, t. ex. vid Gron-
land ocb Nowaja Semlia. — Fastiin 45:te bredd-
graden kan ungefarligen antagas sasom den polara
faunans sydliga grans, befinnes likval, att denna syd-
grans afviker fran breddgraderna i likadana bugter
som isotbermernas kroklinier, ocb sammanfaller gan-
ska noga med nordliga isotberm-kurven af +9°. Den
uppnar i Kanalen ocb vid Englands kuster knap-
past 50:de breddgraden, men skar Nord-Amerikas
ostra kust omkring 10 grader sydligare, bojer sig
derefter ater omkring 5 grader pa Amerikas nord-
vestkust, till Sitka eller mabanda Columbias myn-
ning, ocb ofvergar vid ungefar samtna bredd, ulan
betydl ig sydlig dragning till Asiens nordostra kust,
i Ocbotsk-vikens sydliga del. — Vid denna syd-
liga griinslinia bar faunan endast till en bogst ringa
procent polar karakter, men denna tilltar bastigt

142

mot nordci). Uteslulaiide polar kaiakler lios alia
arter fimia vi forst lO'' till 20° nordligare, ocli vid
de bada liafsarinarnas ostra kuster framtriider deii
forst omkring 20" nordligare an pa vestkiisterna, sa
att de niedeleiiropeiska arteina ga pa ostra kusten
till Lofodden, medan de motsvarande arterna inom
den nordanierikanska faiinan liafva sin grans 20° syd-
licjare, vid Newfoundland. Mindre betydlig, omkring
5°?, ar skilnaden i Beringsarmen, der gijinsen pa
ostra kusten kan antagas vid 60*^, pa den vestra vid
55°. Vid syd kusten af Ocliotskiska hafvet funnos nem-
ligen 26 polara artei', och endast 11, hvilkas region
synes liafva sin medelpunkt sydligare, medan vid
Sitcha, 5° nordligare, blott fa circuni polara upp-
triida, hoi^st 10 polara, men 47, hvilkas medelpunkt
tydligen ar att soka i soder. Mot Cap Cod svarar
saledes bar Aljaska, der ocksa vallrosen och fjallraf-
ven sammantrafFa nied kolibri. — Ochotskiska haf-
vet visar sig soin en vik af Tshafvetj dess Mollusk-
falina ar framherrskande polar, medan Kurilernas
och det sydostra Kamtschatkas i ringare grad bar
poliir karakter. — Det gifves slagten, som uteslu-
tande tillhora den polaia faunan, sasom Lacuna,
Margarita, Velutina, Trichotropis; de slagten, som i
atlantiska armen halla sig pa afstand fran det po-
lara gebitet, betrada det icke eller i Behringsarmen,
och vissa analoga slagten intaga hvarandras plats,
Murex och Trophon, Fissurella och Rimula, Patella
och Acmatja o. s. v. — Pa vesfra och ostra kusterna
af sa val den atlantiska som Beringsarmen ofverens-
stamma de boreala faunorna, d. v. s. de, som vid-
taga soder om de polara, nastan alldeles icke; de
bada kusterna af atlantiska armen hafva atta boreala
arter gemensamma, Beringsarmens sju, saledes i for-
hallande flera. Medelhafvet och Vestindien torde
hafva en eller annan gemensam art, ehuru de hit-

143

tills som identiska ansetlda vid noggrannnre prof-
iling sannolikt skola befinnas skilda. — Berings-
arinens Molliisk-fauna utiiiarker sig genom Chitoiier
med starkt utbildad mantelraiid, ocli i allmanliet
genom betydlig storlek ocli starkt utprriglad skulp-
tur. — Amerikas bada kiister, den ostra och vestra,
hafva flera analoga vikaiierande arter, Nafica heros
och Pecten niagellanicas iippna pa ostra kusten en
betydlig storlek, och fern polara arter aro bekanta
endast fran dessa kiister, som dock mojligen aro
circumpolara. Men de hafva ingen polar art ge-
mensam, och Panama bildar en skiljcvagg, som sla-
ende talar for antagandet af ursprungliga skapelse-
centra. — Sitcha och Chili hafva nagra arter ge-
mensamma, saledes genom mer an 100 breddgrader.
— I afseende pa invei kan af yttre intlytelser bor
skiljas mellan liltorala arter, bland hvilka syimerli-
gast Mytilus, Litorina, Patella aro ntsatta for be-
tydliga omvexlingar, och de pelagiska, som lefva
under en vida betydligare jemnhet i yttre inflytel-
ser. De betydligaste ombyten i temperatur, for
hvilka Hafs-Molluskerna aro ntsatta, iippga knappt
och sallan till hiilften af lufttemperalurens, d. v. s.
icke 4i)°. De aro, som det vill synas, storst i den
boreala zonen och aftaga derilran at bada sidor,
bade at hogre och lagre bredder, sa att polarzonens
Mollusker icke hafva att utharda mer an halften
af det anforda arliga temperatur-ombytet. Mycket
ringa synes detta vara i Nordvest-Amerikas boreala
zon, der det troligtvis icke ofverskrider 5^, hvilket
arliga temperatur-ombyte motsvarar det annorstades
iakttagna hcigsta dagliga. Molluskerna synas sale-
des afgjordt vara beroende af bestamda temperatur-
grader och vara egnade att utleta sammanhanget
mellan geografisk utbredning och temperaturforhal-
landen, sardeles de pelagiska arterna af ringa ul-

144

bredning. — I afseende pa saltets mangd i hafvet
anmaikes, att den, som tlllkommer de pelagiska
arterna i oceanen, utgoi- 3,7 procent, likval blir
vattnet sotare mot polerna, synnerligast i narlielen
af isfalt och glacierer. De littorala Mollnskerna
liafva mindre salt vatten an de pelaglska i samma
zon, saledes ocksa polarfaunans arter en rfngare an
den boreala och tropiska faunans. I omslutna liaf
(atom Medel hafvet) ar saltmiingden ringa, sasom i
Svarta hafvet, i Ostersjon, Hvita hafvet, Ocholska och
Beringshafvet. De egentligen oceaniska Litoral-Mol-
luskerna synas ej fordraga mindre an 2 procent
saltmangd, men nagra fa, "Binnen-meer'-Iitorala ar-
ter, som tillika hafva en vidstrackt utbredning, t. ex.
vissa arter af Mytilus, Litorina, Mya, Tellina, noja
sig med 1,7 procent. Vid annu ringare saltmangd
borja dessa sega arter att blifva mer och mer for-
krympta, tills de vid 0,5 procent icke mera kunna
lefva. Samma salthalt utgor ocksa den grans, vid
hvilken nagra Sotvattens-Mollusker kunna vanja sig
vid hafsvattnet. De oceaniska Litoral-Molluskerna
aro utsatta for de storsta forandringarna i saltets
miingd, i det forokandet deraf beror pa hafsvin-
darna. Vid kusterna af Nordsjon fordraga Molln-
skerna en vexling af anda till 1,4 procent. Bland
hafsvattnets sailer synas talkjordens latt kunna blifva
skadliga for Molluskerna. Om chlorens forhallandc
till talkjorden i hafsvattnet normalt kan anses for
1: 0,1, sa finnas tva arter af Cardium och flera af
Pholadomya, som fordraga en stegring deraf anda
till 1: 0,3. Det ar fc3rmodligen haraf man bor
forklara serpertinklippors fattigdom pa Mollusker.
Med tilltagande kalkmiingd i kusternas narhet fol-
jer skalens tilltagande ijocklek i motsats mot de
pelagiska arternas. Manga Mollusker synas icke be-

hofva

145

hofva Ijiis, da de lorekoniiiia i djiip, som sannolikt
iiro alldeles morka.

Hancock, redogcir for en samling niolliisker Davis
(Van en vik af Davis's Strait, lat. 66'» 30', long 68^ ^^"•**
12 till 15 famnar djup vid ebb, 5 famnar djupare
vid (led. Arterna iiro: Lilorina tenebrosa Mont.;
Margarita umbllicalis Brod. et Sow.; M. sordida
Hanc. (= M. striata Brod. et Sow.); M. Harrisoni
Hanc; Bucciniim hydrophaiiutn Hanc; B. undula-
tuin Moller; B. tenebrosuiii Hanc.; B. sericatum
Hanc; B. cyaneum Chemn.; B. groenlandicmn Hanc;
Cancellaria costellifera (Murex) Sow., M in. Conch, t.
199, f. 3 = C. buccinoides Couth. = C. Couthouyi
Gould; Fusus Sabini (Buccinum) Gray App. Parrys
list. Voy.; F. pellucidus Hanc ; F. Fabricii (Tro-
phon) Beck, Moller = Murex boreal is Reeve, 145;
F. turricula (Murex) Mont.; Pleurotoma decussata
Couth.; Velutina zonata Gould; Natica groenlandica
Beck; Patella rubella Fabr.; Pecten islandicus Mull.;
P. efronlaiidicus Sow. = P. vitreus Gray; Nucula
inflata Hanc; Leda rostrata Lamk. = L. buccata
Steenstr., Moll.; L. minuta (Area) Fabr. ; Modiola
nigra Gray; M. laevigata Gray; Tellina calcarea
GiM. = T. proxima Brown; Astarte seniisulcata Leach
= A. lactea Brod., Sow. Zool. Beech. = Crassina cor-
ruirata Brown = C, Wit ha mi Smith; A. War ha mi
Hanc; Cardium groenlandicum Chemn.; C. islan-
dicum Chemn.; Mya uddevallensis Forb. ; Saxicava
pholadis Chemn.; Lyonsia gibbosa Hanc. — A. N. H.
XYIH, 323.

Kroyer gaf i Ber. d. Versanil. in Kiel, 1 t5,S|>itzber-
fortekning ofver vid Spitzbergen fangade arter. ^^"*

Menke, tyska Nordsjons Mollusker, Zeitschr. f.Nordsjon.
Malacoz. 1845, 33.

Alder and Hancock, monograph of the British
nudibranchiate Mollusca, ed. by the Ray Society.
Prof. LovSns Arsb. 1845—49. ^^

146

x'\lDER, Catalogue o( llie Mollusca oT Norlhiim-
berland and Dm ham, London 1848, ur TraiisaclioDS
of the Tyneside naturalists Field Club. Faunan har
en inera nordlig an sydlig karakler. Halften af hafs-
arterna bebo afven Skandinaviens kuster, en fenite-
del Medelhafvet. 1 bada fallen ar stoista antalet
Acephaler. Af etthundradefenitio aiier, som enligt
Philippi iiro gemensamma for Elngland och Sicilien,
nar blott en tredjedel Englands nordoslliga kust,
och deribland inga veikligen sydliga tormer. Fau-
nan har 394 arter, saledes mcr an halften af Eng-
lands alia alter.

Jeffreys, Lcrwich, Shetland: Diphyllidia lineata
Otto, Rissoa eximia n. sp., Fusus berviciensis, Ro-
stellaria pes carbonis Sow., Scissurella crispata, fa-
stad vid stenar likt Emarginula, utan operculum,
Tellina balaustina L. A. N. H. sec. ser. IV, 300.

Landsborouh, Skottland, A. N. H. XV, 251.
Ceitiska Thompson, Irland, A. N. H. XVIll, 383; XX,

«j«"- 173; sec. ser. I, 63; 111, 351.

Humphreys, Contributions towards a Fauna and
Flora of the county of Cork, London 1845; npp-
rakning af Mollusca.

Alder och Hancock, Scylloea pelagica vid s.v.
kusten af England, A. N. H. sec. ser. 1, 189.

Jeffreys, Truncatella atom us Phil.; anses hoia
till Skenea Flmg., A. N. H. sec. ser. 1, 239.

Jeffreys, nya och sallsynta arter, med aniniirk-
ningar vid synonym ien och hiinvisningar till den af
forf. i SoWERBYS Mai. and Conchol. Journal medde-
lade uppsats, A. N. H. XIX, 309, XX, 16.

Mac Andrew, Ed. n. phil. Journ. XLVI, 355.

E. Forbes and S. Hainley, History of British
Mollusca ar ett sardelcs vigtigt arbete, som med
utmonstrande af alia lor Englands haf frammande,
men likviil dit riiknade arter, noggrannt beskrifver

147

de der lefvaride. Forsta delen, utkommen Jan. — •
Dec. 1848 med ctt liafte af 40 sidor i manaden,
omfattar Tunicata och MoUtisca Acepliala till ocli
med Isocardia; den andra, utkommen Jan. 1849 —
1850, omfattar det ofriga af Acephala, Pteropoda,
samt af Gastropoda Piosobranchia: Chitonea, Patel-
lacea, Dentaliiim, Pileopsls, Calyptraea, Fissurella,
PunctLirella, Emarginiila, Haliotis, Trochus.

Carbonei-, om ostronbankar i Kanalen och de-
ras skotsel, Gner. Mag. 1845, t. 115.

Mac Andrew liar gjort draggningar pa vestra Lusltani-
kusten af iberiska halfon, sardeles vid Vigo. Der- * ^ *^""*
vid anmarktes det miirkvardiga, att i den lusitani-
ska faiinan fliines vid Vigo en flack af britisk eller
celtisk fauna, starkt paminnande om de flackar af
hognordiska faunor, som trafFas vid Englands kuster.
Vid Vigo voro de funna Molluskerna mera engel-
ska an vij det nordligare belagna Asturien. Vid
den sednare kusten ar Purpura-arten P. haemastoma,
vid Vigo aterkommer P. lapillus. Alia rent lilorala
arter voro vid Vigo idenliska med engelska, un-
dantagande Mytilus gallo-provincialis, som ar tvif-
velaktig. Der fanns lefvande Fusus contrarius, sa
karakteristisk for Red Crag, ocb som i sodra Jr- ^
lands quaternara lager finnes tillsammans med en
spansk Mitra ocli Purpura lapillus, i narheten af
qvarlefvorna af en landflora af asturisk karakter. — -
Vid Cap S:ta Maria nagot vester om Cadix dragga-
des pa 15 — 30 famnar omkring 80 — 90 arter, hvar-
ibland en foriii staende mellan Medelhafvets Venus
gallina och Englands V. strialula. De litorala arterna
voro alia medelhafska, Conus mediterraneus, Ceri-
thium vulgare, Murex trunculus, M. brandaris, inga
Purpurae, pa Zostera fyra till fern Trochi, olika dem
vid Vigo, Rissoa labiosa, Phasianella Vieuxii, Car-
dium edule ymnig, iifvensom Ostrea edulis. En

148

forteckning foljer pa draggade Mollusker i Vigo
Bay. A. N. H. sec. ser. Ill, 507.
Medeiiiaf- Verany, Cotalogo degli anlmall invertebrati del

'^^^' golfo dl Genua e Nlzza, 8:0, Geneva 1846; och i
Descrizione di Geneva e del Genovesato, I; Isis
1847, 711.

Costa, Mar di Taranto, Mem. d. Accad. di Na-
poli V, 2, 7.

Renier, Stephano Andrea, Osservazioni po-
stume di Zoologia adriatica, pnblicate per ciira dell*
I. R. Istituto Veneto di scienze Icttere ed arti, e
studio del membro eflPettivo, Prof. G. Meneghini,
Venedig 1847, fol.

Marcel de Serres och Figuier, om konky-
liers forstening i Medelhafvet, A. S. N. ser. 3,
VII, 21.
Atiantiska Beck anmarkte, att Scalaria attenuata Helbl.

^ ^^^' Beck fdrekommer bade vid Loanda, vid Azorerna
och Canarioarna och vid Jungfruoarna i Vestindien.
Forhandl. v. de Scand. naturf. Mode 1847, 939.

Menke, Bathurst, Senegambien, Z. f. M. 1849, 35.
N. Ameri- PHILIPPI, Bnmarkningar vid GouLDS arbete om

?Uka"ku"t'. Massachusetts Mollusker, Z. f. Malacoz. 1815, 68.

Linsley, Connecticut, 195 Conchifera, 149 Ga-
stropoder, 3 Cephalopoderj inga nya arter. Sill.
Journ. XLVIIl, 271.

Conrad, Ost-Florida, Sill. Journ. 1846, II, 36,
393; Proc. Acad. nat. sc. Phil. Ill, 20.
N. Ameri- CoNRAD , Nedra Califomieu och Peru, 1. c.

kas vestra tti 4 rtr
kust. Ili» 155.

Menke, vestra Mexico, Mazatlan, Z. f. Mai.

1847, 177.

Cuba, Morelet, Testacea novissima insulae Cubanoe

Ameiika. et Amcrica? centralis, Paris 1849.

Jamaica. Adams gaf nagra anmarkningar ofver Jamaicas

Mollusker. Artantalet ar ofverraskande stort. En

149

kuststracka af fa eng. mil gaf, iitan stormar och
utan draggning, 420 arter. I Port Royals vik fun-
nos 350 hafsspecies. En pint sand, tagen fran en
yta af fjra och en 4ialF alns langd, innelioll 110
arter. Distriktet Manchester, af fyra eng. mil i en
riktning, en eng, mil i den motsatta, har 100 land-
snackor. En liten del af on gaf 220 arter land-
snackor. Sannolika antalet af landspecies pa on ar
350 till 400, ocli af hafsarter tva eller tre ganger
sa manga. Likval iiro vissa vidslrackta trakter na-
stan utan Land- och Hafs-Mollusker, hvilka aro ho-
pade a andra mera gynnsamma lokaler. Af hafs-
arter aro 10 till 15 procent egna for Jamaica, af
landarter 95 procent. Af landsnackorna aro nagra
fa allmant spridda, men manga aro inskriinkta till
distrikter af fa eng. mils diameter, och nagra fun-
nos endast inom ett omrade af nagra fa famnar.
Endast 17 sotvattensarter funnos, deraf sju af Pla-
norbis, de ofriga tio af nio olika slagten. Inga Na-
jader och endast en mycket liten och siillsynt Cyclas.
Totala individantalet synes vara ungefar som vid Bo-
ston i N. Amerika och antalet af sadana arter, som
representeras af talrika individer, ar niistan detsam-
ma: men antalet af sadana arter, som icke fore-
komma ymnigt, ar mycket storre, sa att medeU
mangden af individer for hvarje species ar ringare
an vid Boston. Proc. Amer. Assoc, for the advan-
cement of science, second meeting, 147.

D'Orbigny, Voyage en Amerique Meridionale, Syd-
Zoologie, Mollusques, har blifvit fullstandig.

Philippi beskrifver, i Wgm. A. 1845, 50, ettAntarcti-
antal snackor fran Magellans siind och sydligaste de-^ rikl?^'
larna af Syd-Amerika, bland hvilka flera i hog
grad likna europeiska och hognordiska arter. Sa
Lutraria tenuis Phil,, som till formen liknar L. el-
liptica; Kellia bullata Phil., lik K. suborbicularis;

150

K. miliaris Phil., svar att skllja fran K. seminulum;
Saxicava antarctica Pfiu^., hvars ungar, mecl tandacl
kol, iivo nastan omojiiga att skilja fran S. arctica;
Diplodonta inconspicua Phil., som kommer mycket
nara D. rotundata; Cytlierea livida Phil., nastan en
varietet af C. Chione; Venus expallescens Phil., myc-
ket lik V. decussata; Lima pygmoea Phil., narmast
forvandt med, L. sulciilus fran Gronland; Natica
patagonica Phil., till formcn lik N. monilifera; N.
impervia Phil., narmast forvandt med N. clausa Brod.
(N. magellanica Phil, tycks ha likhet med N. gron-
landica, Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud,
t. 16); Trochus^ nudus Phil, med habitus som T.
conulus; T. lineatus Phil, lik Margarita taeniata
(Hombron et Jacquinot, 1. c. t. 14, afbilda arter af
Margarita fran Magellans sund); Cerithium pullum
Pfiil. lik C. lima; Buccinum la^niolatum Phil., i myc-
ket ofverensstammande med B. corniculum Olivi.
Derjemte forekomma likviil i Magellans sund sadana
former som t. ex. Voluta Ancilla, Hoimbr. el Jacq.,
1, c. t. 19. — Hos manga arter ar skalets yttersta
lager borta. Jfr. f. a. p. 88.

Vid Falklandsoarna aro Patellae och Fissurelloe
karakteristiska, dernast ^Mytili och Modiolce, med
vissa arter knappt att skilja fran vara nordeuropei-
ska. Vid Valparaiso: Chitoner i stor mangd, Patella,
Fissurella, Trochus, Monoceros, Turbo, Marginella.
A. N. H. XVIII, 139.
Stiiia Hinds meddelar i Zoology of the Voyage of

H. M. S, Sulphur, II, foljande anteckningar. Inom
tropikerna skoljas stranderna af vatten af hog och
likformig temperatur, vanligen mellan 26° och 35° C,
och manga Mollusker aro der under en del af eb-
ben lemnade torra pa de mycket beta klipporna,
sasom Littorinae, Patellae, Siphonarioe, Balani, medan
nagra fa famnar under ytan temperaturen ar annu

em p.

vid
ytan.

luften.

lat.

13^

. 28V

. 30V

. 7^30' M.

19V

. 29V

. 30V

. 5«24'n.

25V

. 20V

. 19V

. 24^38' n.

16V

. 18V

. — - .

.34'' s.

151

mera likformlg, men atta till elfva grader liigre.
Genoni sjelfregistrerande thermometer fbnns

famn.

Quibo, Veragua . 30 .

Cliinasjon 84 .

Magdalena bay . . 6 .
Goda Hoppsudden 65 .

Mellan tropikerna sanker sig temperatureti mot
djupet, sa att den vld 100 famnar vanJigen iir om-
kring 9^5 C. ocli vid 1000 famnar 6^5 C, men maa
traffar pa dessa djup icke sadana arter, som bebo
stranderna vid hogre bredder. Vissa slagten bebo
foretradesvis djupen, sasom Cancellaria, nastan alia
Pleurotoma?, Marginclla?, Nuculae, Corbulae och Te-
rebratula;. Chiton ar bland dem, som bebo bade
griinda och djiipa stiillen. Vid Panama fanns en
Pecten vid ett djup, der den var underkastad ett
tryck af inemot tio atmosferer. Oliva, Terebra, Vo-
luta, Pecten och Donax foredraga en mer eller min-
dre sandig botten, Conchifera i allmanhet lera. Ve-
nus gnidia Forekommer pa lera langs efter Amerikas
vestra kust mellan Guayaquil-bugten och San Bias
eller omkring Fjortonhundrade eng. mil, men finnes
icke i Acapulcos sandiga, mycket rika hamn, der
den ersattes af Venus canceliata. Fissurella och
Chiton forekomma endast pa steniga stallen. Stal-
len af samma bottenbeskaflfenhet aro af olika rike-
dom. Korallernas inflytande visar sig i stor skala
i Stilla hafvet och pa vestra kusten af Amerika,
der endast sma fliickar af koraller bar och der fo-
rekomma, t. ex. vid on Cano i Nicoya-bugten, der
alia skalen visade en sardeles tunnhet (delicacy)
och matta farger. 1 Stilla hafvet, "som hufvud-
sakligen bebos af konchylier;, som flyttat dit Iran

152

Indiska liafvet", striicker sig defla inflytande afven
till storleken, som aftager fran vester till oster.
Conus och Cypraea haFva inga arler pa veslra ku-
sten af Amerika soder om Guayaquil. Conus finnes
endast mellan Magdalenaviken 24*^38' n. lat. och
Guayaquil 2*^48' s. lat., och den grupp, af hvilken
C interruplus ar typ, ar rent amerikansk. I Stilla
oceanen traffas Coni sa langt i soder som iiagon
ogrupp Onnes; C. millepunctatus ocb C. pulicarius
med deras narslaglingar aro karakteristiska for dess
vestra del. I Stilla hafvet saknas eljest flera stora
och vigtiga grupper af Mollusker helt och ballet
eller till stor del, isynnerhet de som aro abysso-
pelagiska, men der ar ocksa djupet mycket stort
och svarigbeten att soka mycket stor. Der saknas
eller finnas blott fa Cancellarioe, Pleurotomaceae, Mar-
ginelloa, Nuculse eller Corbulae. Arterna aro vanli-
gen mycket rika pa individer. Knappast en ame-
rikansk art finnes i Stilla hafvet. Redan vid Mar-
quesas upptrada indiska arter, sasom Purpura per-
sica, Ricinula digitata, Conus marmoreus, Cypraea
carneola, Solarium perspectivum, Cytbera?a gibba,
m. fl., men annu sparsamt. Mot vester framtriida
flera indiska arter vid hvarje ogrupp. I korall-
oarnas lugna laguner lefva Tellina scobinata, Cythe-
rea gibba, Pecten pallium, Pedum spondyloideum,
Conus betulinus, C. textilis, C. geograpbicus m. fl.
tillsammans med nagra valkanda Stilla hafvets arter
af Mitra, Terebra, Pteroceras, Terebra. Utanfor, der
vagorna standigt bryta, lefva isynnerhet atskilliga
arter af Ricinula, Purpura persica, Conus hebraeus,
C. sponsalis, C. vermiculatus, Turbo setosus, Cypri-
cardia rostrata. De tre Coni lefva i myriader pa
den yttre klacken, men C. hebraius afven i lagunen,
der den ar ytterst rar, men stor och mycket vac-
ker, medan den utanfor ar ymnig och liten. La*

153

gnnens snackor aio aiunaikningsvarda for deras tnnna
epidermis, fargens "delicacy", ocli for de betjdliga,
men reparerade fracturer de ofta eriiallit.

MiGHELS och Gould, Sandwichsoarna, Proc. Bost.
Soc. 1845; Z. f. Malacoz. 1846, 112.

Jonas, Nya Holland, Hamb. Abliandl. 1, 107.

Gray bar i Jukes, narrative of the surveying
vovage of H. M. S. Fly, commanded by Capt. Black-
wood, in Torres Strait, New Guinea and other Is-
lands of the eastern Archipelago during the years
1842 — 1846, together with an excursion into the
interior of the eastern part of Java, lemnat beskrif-
ningar pa nagra arter, Wgm. A. 1848, II, 216.

Om Mollusker vid Singapore finnas anmiirknin-
gar i Journal of the Indian Archipelago and eastern
Asia, 1847, 8, enligt Miinchn. gelehrte Anzeigen
XXVIIl, 900.

Jonas, lloda hafvet med hcinsyn till Description Roda baf-
de TEgypte, Z. f. Mai. 1846, 59, 120, Pfr. ib. 67. '"''

Krauss beskref i ett varderikt arbete: die Siid- Siidra
afrikanischen Mollusken, ein Beitrag z. Kenntniss
der Mollusken des Kap- und Natal-landes, Stutt-
gardt 1848, de af honom och af J. A. Wahlberg
samlade arterna fran Natalkusten och Kapkolonien.
Det iir saledes eijentlijjen tva faunor som bar aro
sammanforda. Tillsammans hafva de 460 arter,
nemligen:

74 arter Acephaler, deraf 7 lefva i sdtt vatten.

3 » Brachiopoder.

1 » Pteropod.

364 )) Gastropoder, deraf 57 Sro land- och sotvattensdjur,

10 » Cephalopoder.

Natalkusten bar

50 arter Acephaler, deraf 4 i sott vatten.

1 )) Brachiopod.

205 )) Gastropoder, deraf 39 land- och sotvattens.

2 » Cephalopoder.

154

Kapkolonien har

36 arter Acephaler, deraf 3 i sott vatten.

2 » Brachiopoder.
1 » Pteropod.

200 » Gastropoder, deraf 23 land- och sdtvattens.
8 » Cephalopoder.

Gemensamina aro

12 arter Acephaler, deraf en i sott vatten.
43 » Gastropoder, deraf tva pa landet.

Det ovanligt ofvervagande antalet af Gastro-
poda forklaras mahanda deraf, att djupets arler,
deribland manga aro Acephaler, icke blifvit upp-
hemtade med dragg.

Uteslutande tillliora Syd-Afrlka

28 arter Acephaler, deraf 6 i sott vatten.

3 » Brachiopoder.
1 » Pteropod.

231 » Gastropoder, deraf 56 land- och sotvattensdjur.
6 » Cephalopoder.

Saledes forekomma 191 afven inoin andra om-
raden, deribland vid Sverlges kuster: Saxicava ar-
ctica, Tellina tabula, Venus pullastra, Dipliyllidia
lineata, Eulima nitida, Purpura lapillus. Octopus
vulgaris. — Utforliga forteckningar meddelas ofver
de geografiskt karakteristiska formerna.

Cleotlora. Beck iipplyste, att en art Cleodora Per. = Clio

L. foiekommer vid Island, Forhandl. Skand. naturf.
Mode, Kiobenh. 1847, 622.

Haiiotis. Oui utbrcdniugen af Haliotis anmarker Reeve,

att delta slagte saknas der Chitoner aro ymniga.
Salunda finnas blott fa arter vid Californien, en li-
ten, H. pulcberrima, vid oarna i Soderhafvet, men
ingen art vid Syd-Amerikas vestkust. Deremot aro
de ymniga vid China, Japan, Ceylon, Mozambique,
Kap, Borneo, Philippinerna, men isynnerhet vid Nya
Zealand och Nya Holland. H. luberculata, som ar

155

temllgen allman vid Jersey, ar myckct sallsynt vid
engelska kusten. A. N. H. XVIII,'^ 198.

Gould beskref i Proc. Bost. soc. n. hist. 1846,
de under den nordamerikanska jordomseglingen sam-
lade arter, de s. k. "Expedition Shells".

Mac GiLLiVRAY redogjorde kortligen for Mol-
lusker, samlade under en resa till Madera, genom
sodra Atlantiska oceanen till Kap, Mauritius, Van
Diemens land, Sidney och andra puiikter pa Nya
Holland. A. N. H. sec. ser. II, 21.

D'Orbigny, oni Kust-MoUuskers utbredning,
arsb. 1843 — 4, 86, fiunes fuUstandigare i A. S. N.
ser. 3, III, 193,

Buccinum undatum bar enligt Hancock vid Bathyme-

• ■•II • \T 4 c " trisk ut-

northumbriska kusten tre varieteter: Var. 1, rran bredning.
40 lamnar och mera, pa lerig botten, ar den
typiska tunna, slala formen = B. vulgare Da CostA,
B. undatum MiJLi.., Brug., Mont., Donov., Kiener,
Brown etc., och = B. magnum Ktng, A. N. H. XVIII,
233, XIX, 336. Hit hora ocksa B. anglicanum Brown,
B. striatum Penn., och som en mycket tunn, bukig
form med utdragen spira B. undatum Brown, t. 3,
f. 2. B. carinatum Turt. ar endast en lusus fran
djupt vatten, vanhgen uppkommen genom missbild-
ning eller skada i manteln. — Var. 2, fran 20 fam-
nars djup och grusbotten, ar mindre, tjock, tvmg,
striif, starkt undulerad, utan epidermis. Hit hor
mahanda B. undatum Penn., och, sasom nagot for-
liingd form Brown t. 3, f. 1; likaledes B. zetlan-
dicum FoRB., hvilken troligen ar skiljaktig fran B.
fusiforme Brod., sbm synes forekomma kring Zetland.
B. acuminatum Brod. torde ocksa bora raknas hit sa-
som varietet. — Var. 3, i fjaren, pa klippgrund och
lera, skiljer sig fran de andra genom kort, konisk
spira, och sista vindlingen mycket stor, mynningen
liingre an spiran, undulationerna aldrig mycket starka.

156

nagon gang nastan utplaiiade, eplclennis stundom fe-
lande, stundom stark och harig, fiirgen morkbriin,
mynningens gulaktlg. A. N. H. XIX, 150.

HowSE redogor for en draggning pa 60 fa ul-
nars vatten 50 eng. mil fran Durham och lika langt
fran vestra andan af Doggersbank. Foljande Mol-
lusker logos: Fusus antiquus, F. island icus nagra
individerj ett af F. barviciensis, et af F. ? lineatusj
nagra af Buccinum undatum, N. gronlandica, N.
Montagui, Turritella terebra; ett af Tornatella fa-
sciata; nagra af Dentalium entale; nagra af Venus
ovata, V. laminosa, Psammobia ferroensis; Astarte
Danmoniensis i stor mangd, nagra af A. scotica och
A. compressa; tva af Kellia orbicularis, ett antal af
Montacuta substriata pa taggarna af Spatangus pur-
pureus; en af Solen pellucidus, nagra af Gardium
echinatum, tva af Pecten opercularis, och nagra af
P. obsoletus. Fusus islandicus var af en ny varie-
tet, men som tillhor Trit. gracile DaC. A. N. H,
XIX, 160.

King lemnar afven underrattelser om draggnin-
gar i Nordsjon, utanfor kusten af Northumberland
och Durham. Omkring 60 eng. mil fran Sunderland,
vid kanten af Doggersbank pa 50 famnars djup fun-
nos: doda, Pecten opercularis, Mactia elliptica i
mangd, Mya truncata var. elongata litoralis, Cy
prina islandica, Scalaria Trevellyanaj lefvande, ens-
liga af Trochus tumidus, Natica gronlandica, Ri
mula noachina, Mysia undata, nagra af Chiton ci
nereus, tva eller tre af Pecten opercularis, nagra
Dentalium entalis, en Psolus squamatus, nagra Pso-
lus phantapus, en Halichondria mammillaris, evi}
JEga. n. sp. Omkring 30 mil fran kusten af Nor-
thumberland funnos pa 30 famnars djup mest Echi
nodermer: Ophiura texturata, Luidia fragilissima
Spatangus purpureas, Amphidctus cordatus, derjeml

157

Nymphon gigaiitenm, Farcimia salicornla, Cellepoi'a
Skenei, ramulosa, Eudendriiim rameum, Tubiilaria
gracilis, Thuiaria thuia etc., Pecten striatus Mull.
lefvande, P. opercularis, en Sabella. Fran fiskare-
batar erhollos doda: Astarte elliptica Drown, A. com-
pressa v. latior, hvilka jemforas med lefvande och
fossila fran olika lokaler, Saxicava sulcata Smith,
Mya uddevallensis. Dessa voro sannolikt tagna pa
en skalbank, omkring 25 eng. mil oster Iran Fern
Islands. — Terebratula psittacea Aiict., som af K.
hanfores till Hypolhyris Phill., ar tagen pa 30 famn.
djup vid Northumberland och vid Berwickshire. Cre-
nella decussata (Mytilus) Mont., ett individ i en hala
i en sten, fran djupt vatten. — Mya truncata v. pe-
lagica K., ar kortare an den vanliga formen, och
bar samma mantelsinus, men iir icke sa snedt trun-
cerad som M. uddevallensis, och bakre slutmnskeln
bar en annan stallning. — Arterna af Tritonium
eller Fusus vid northumbriska kusten aro ganska
anmarkningsvarda. Der forekomma: F. antiquus
MtJLL. i tva varieteter, en lang, tjockskalig =r Brown
t. 6, f. 8, Pennant t. 78, Don. II, t. 31, lefvande
pa 15 — 20 famn. vatten; en kort, bukig, tunnskalig,
1. 5|r t. br. 3^ t., med 8 vindlingar, fran de storsta
djupen; slutligen en mellanform = Mull. Z. D. t.
118, f. t, fran omkring 40 famnar. F. norvegicus
(Strombus) Chemn., funnen bade utanfor Yorkshire
och Northumberland. F. Turtoni Bean, sannolikt =
HisiNGER Lethsea suppl. 2, t. 37. F. islandicus Mart.
i tva varieteter, en fran grundt vatten, Brown t. 6,
f. 7, 9, Don. II, t. 38, tjock, lang och smal; en fran
djupet, tunnare, kortare, mera bukig, nastan = Brown
t. 6, f. 11, 12. F. berniciensis King, narmast F. is-
landicus. Buccinum undatum bar fyra varieteter,
af hvilka tre kunna benamnas: B. magnum, nar-
mast = Enc. t. 399, f . 1 a, b; B. pelagicuni och

158

B. litorale; den fjeide kommer nara Penn. t. 73,
ocli lefver pa stenbotten. A. N. H. XVIII, 233,
XIX, 336.

H. GoODsiR, som atfoljde Sir John Franklin
pa bans nordpolsexpedition, meddelar resultateriia
af draggningar i Ishafvet anda till 300 famnar. A.
N. H. XVI, 163.

Hooker anfor annu djnpare draggningar, till
400 famnar i sodra Ishafvet, A. N. H. XVI, 238.

Reeve meddelar, att man pa breddeii af Cap,
pa 132 alnars djup, funnit en Voluta liorande till
Yolutilithes SwAiNS., en grupp som hittills varit kand
endast i Londonleran. Institut 1849, XVII, 415.

Orsted bar framstallt foljande cm lagarna for
fiirgfordelningen bos djuren i hafvets olika djiip.
Nar Ijuset gar genom vattnet, brytes det sa, att de
olika fargade stralar, af bvilka det ar sammansatt,
icke alia tranga lika djnpt ned i vatlnet. Det vio-
letta ocb bla Ijuset kastas forst tillbaka, dernast det
grona, o. s. v., sa att det roda nedgar till det stor-
sta djupet. Hafvet kan saledes indelas i zoner efter
fargen af det Ijus, som herrskar i de olika djupen,
ocb dessa zoner folja hvarandra i samma ordning
som fargerna i spectrum, nemligen, iippifran nedat,
den bla, violetta o. s. v. ocb nedeist den roda re-^^—
gionen. Vi veta val icke till bvilket djup bvarj^^H
af dessa regioner stracker sig, olika under olika
breddgrader, men enligt Harveys forsok med dy-
kareklockan ar det roda Ijuset, atminstone pa nagra
stallen, det herrskande vid 50 fots djup, sa att d<
andra fargbaltena maste ligga deremellan ocb yfani
Bland algerna vaxa de grona Chlorospermese ofverst,
derpa folja de bruna Melanospcrmeae, ocb sist, ti
ocb med 300 fot, de roda Rbodospermese. -Pa
samma salt ar den farg, som genom Ijusbrytnin-
gen tillkommer en zon, forberrskande bos de djur

159

derlnom, som i massa iiro ofvervagande ocli be-
stamma dess kaiakter. I. De violetta och bla dju-
rens zon framlrader egentligen i ytan af oceanen.
Dessa djur aro vattenklara, Phyllosorner, Pteropoder,
Salper, Meduser m. (1. En stor del af dem kunna
icke tala det starka Ijuset om dagen, utan lefva
blott om natten i ytans narhet, men halla sig om
dagen i stone djup^ men andra kunna icke siinka
sig, Pliysalia, Velella, Actinecta, Glaucns, Jantliina,
och de hafva alia en starkt violett eller bla farg.
— IJ. De jordfargade och brokiga djurens region
Jigger ocksa i ytan, men nara kusterna, mellan ebb
och flod, lika mycket i luften som i vattnet. Har
gor sig ingen bestamd farg gallande, och rena far-
ger aro sallsynta. Pa "branta sandslrander" herrska
arter af Chiton, Siphonaria, Litorina, Terebra, Tro-
chus, Nerita, Cerithium, Ascidier, Holothurier, Acti-
nier. Dessa aro i allmanhet jordfargade "som klip-
pan hvarpa de lefva'\ Pa flata sandkuster aro
krabbor de herrskande djuren, Gecarcinus, Gelasi-
nms, Ocypoda, Albunea. — III. De grona djurens
region ar utvecklad endast i bugter, der Caulerper
aro de talrikaste algerna i det stilla vattnet. Den
stracker sig till nagra fa fot under ytan. Hos Aply-
sia, Actoeon, Synapta, Holothuria och Actinia, som
hiir aro karakteristiska, ar den grona fargen ofver-
vagande. — JV. De gula och bruna djurens region
stracker sig fran omkring 10 till 50 fot under ytan.
Hit hora korallrefven, med Heteropora palmata och
cervicornis, som i Yestindien der spela hufvudrollen,
och de hafva liksom de herrskande arterna af Po-
rites, Manicina, Millepora, Nullipora, Gorgonia fla-
bellum, Eunicea succinea, suberosa o. s. v. en brun
eller gul farg. — V. De roda djurens region strac-
ker sig fran foregaende balle till omkring 500 fot.
Vid Drobak fann forf. i delta djup Astrogonium

160

graniilare, Astropecten Miilleri, Spatangus pnrpureus,
Amphidetus roseus, Holothiyla elegans, Virgularia
mirabilis forherrskande, alia af rod farg, liksom
I niistan alia arter af Crustaceer, Annelider, Mollusker,
Straldjui" och Polyper. — VI. De hvita djurens om-
rade intar alia storre djup i hafvet, som ligga un-
der den foregaende. — Bland fiskarne iir den bla
fargen ofvervagande hos Scomberoides och Clupeacei,
som lelVa mest i ytan, den grona deremot lies Pleu-
ronectida?, Gadoides och Apodes, som hufvudsakli-
gen lefva der, hvarest det grona och bruna Ijnset
kan antagas vara radande, och i Vestindien fann
fori, alldeles roda arter af Chironectes bundna vid
de roda djurens region. — Att i hogre bredder
samma regelbundna fargfordelning hos djuren inom
djupets zoner icke trader fram, har sin grund an-
tagligen deri, att solstralarna under olika arstider
trafFa ytan under mycket olika vinklar och saledes
icke alltid nedtranga lika langt, sa att i samma djup
kan under en arstid vara ofvervagande rodt Ijus,
under en annan brunt eller gult, o. s. v. Att de
i ytan lefvande djuren aro blaa endast i oceanen,
men icke vid kusterna, synes forklarligt deraf, att
de der lefva under inverkan af det fran hafsbott-
nen och kusten aterkastade Ijuset, som icke har bla
farg, medan i oceanen det fran bottnen aterkastad<
Ijuset ej kan hafva nagon inflytelse. Videnskabelige'
Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kio-
benhavn, 1849, 57.
Geologist Det ar bekant, att Agassiz och D'Orbigny aro

"lline*! ^^ ^^" asigten, att hvarje afdelning af en formation
bar alldeles egna forsteningar, sa att ingen enda ar
ofvergar fran en till en annan, utan hvarje ny af-
delning representerar sa att saga en ny skapelse,
En motsatt mening, att arter verkligen ofverga fran

161

en afclelning till en annan, I'orsvaras af Bronn.
AgASSIZ, Iconograpliie des cocqulUes tertiaires repu-
tees identiques avec des especes vivantes ou dans
differens terrains de I'epoque tertiaire, accompagnee
de la description des especes nouvellesj N. Mem.
Soc. helvetique des sciences natii relies, VII ^ Bkonn,
Leonh. u. Bronn, ,n. Jahrb. 1846, 250. Jfr. Marcel
DE Serres i Bibl. de Geneve, II, 241, 1846.

Bronn, paloeontologisk statistik, bearbetad after
bans stora Index paloeonlologicus i Gescbichte der
Natnr,- Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1849, 129. •

DuMONT sokte belaga forsteningarna deras varde
sasom bestammande lagrens olika alder och vill gifva
foretriidet at mineralogiska karakterer. Koningk upp-
triidde mot denna oviintade asigt. Bull. Brux. XIV,
I, 292, II, 62 i Leonh. u. Bronn n. Jahrb. 1848, 122.

Verneuil och D'ARcniAC fun no sasom a Urn an
lag, att de fossila arter, som finnas pa flera vidt
skilda orter, aro de, som hafva lefvat under bild-
ningen af flera pa hvarandra foljande formationer.
Forbes tillade den iakttagelsen, att af lefvande arter
de som hafva den storsta bathjmetriska utbredning
ocksa vanligen hafva en stor geografisk. Bull. Soc.
geol. ser. 1, XIII, 260; ser. 2, II, 1845, 482,- Leonh.
u. Bronn n. Jahib. 1848, 116. Arsb. 1843—4, 94.

PiCTET, Traite elementaire de Paleontologie, 4
voll. Geneve, 1845 — 6. Viil bearbetad handbok.

Geinitz, Grundriss der Versteinerungskunde,
Dresden u. Leipzig, 1846. Grundligt utford 6f-
versigt.

Marcel de Serres, Nouveau manuel complet
de Paleontologie ou des lois de Torganisation des
etres vivans comparees a celles qu'ont suivies les
especes fossiles et humatiles dans leur succession.
2 voll. 8:o. Paris 1846.

Prof. Love'ns Arsb. 1845^49. 11

162

GiEBEL, Palaeozoologie; EtUwurf einer systema-
tischen Darstellung cl. Fauna d. Vorwelt. Merse-
burg 1846.

Schmidt, Petrefactenbuch oder allgemelne nnd
besondere Versteinerungskunde niit Beriichsichtigung
der Lagerungsverhaltnisse besondres in Deiitscliland;
64 tafl. 4:o.

DuNKER u. H. V. Meyer, Palaeontographica,
Beltrage z. Naturgescbichte der Vorwelt. 1 — V, 4:o.
Cassel 1846.

MiJNSTER, Beitrage z. Petrefacten-Knnde, VII,
herausgegeben von Dunker. Balreutl), 1846.

Quenstedt, Petrefactenkunde Deutsclilands, inlt
besonderer Riicksicht aiif Wiirtemberg, B. I, med
atlas in fob innelialler Cephalopoderna.

British Palaeontology, Fossils of the Biitish
strata illustrated and described. London 4:o, G. B.
Sowerby. Fran den 1 Jan. 1847 hvarannan manad
ett hafte med fyra taflor a 5 sh. Hvarje tafla skall
innehalla omkring 100 figurer af 50 — 60 arte r. Bor-
jan sker med Crag-fossilerna af Searles Wood,
hvarpa folja London-lerans af F. Edwards. Manne
annu utglfvet?

Brown, Illustrations of the fossil Conchology
of Great Britain and Ireland, i 30 numnier, med fyra
taflor, 4;o, svarta a 2 sh.

SiSMONDA, Synopsis methodica animalium in-
vertebratorum Pedemontii fossilium, excl. spcciebus
ineditis, editio altera accuratior et acuta, 8:o. Au-
gusta Turinornni 1847.

MuRCHisON and Verneuil, Russia and the Ural
Mountains 2 Voll. 4:o, Lond. 1845. Jfr. Bull. Soc.
Geol. II, 569, III, 382; Haid. Berichte I, 248.

Keyserling, Wissenschaftliche Beobachtungen
auf einer Reise in das Petschora Land im Jahie
1843. Petersburg 1846.

163

Zeiszer, Paleontologia Polska. I, 8:0 tab. Wars-
zawa, 1845.

Ryckholdt, Elucubrations paleontologiques.
Mem. des savans etrangers de I'Acad. de Briixelles.

Strzelecki, Physical description of New South
Wales and Van Diemens land, acconripanied by a
geological map, sections and diagrams and figures
of the ojganic remains. London 1845.

Hail, om fossila spar af Mollusker och andra
liigre hafsdjur, Proc. Amer. Assoc, second mee-
ting, 256.

Renou, Geologic de TAlgcrie, avec la description
des fossiles par Des HA yes, Paris 1847.

Hauer, Cephalopoder i Neocomiska lager \ Cephaio-
Osterrikej Osterreichische Blatter 1847 j Leonh. u, '^l^^^'^-^.
Broun, n. Jahrb. 1848, 371. ^« b^'^"-

L. V. BucFi, Ceratiter, isynnerhet Kritans, Kar-
sten u. V. Dechen, Arch. f. Mineral. Geognosie etc.
XXTI, 251.

Catullo: Andeutungen iiber das Kreide-system
der Venetischen Alpen u. Beschreibung einiger Ce-
phalopoden-Arlen aus dem rothen Ammonitenkalke
etc. 7 tafl. 4:o, Broch., samt vidare Leonh. u. Bronn,
n. Jahrb. 1846, 285.

Quenstedt, Ammoniterna i Jura och Lias med
afseende pa D'Orbignys geologiska fordelning af ar-
terna. Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 86.

Roufllier, om Jura-Am moniter vid Moscow,
Bull. Moscou, 1846, II, 244.

MiJNSTER, nakna Cephalopoder vid Solenhofen,
Beitrage z. Petrefactenkunde, Vll, utgifvet af Dunker.

FraAS, om Orthoceraliter (Belemnites macro-
conns Rurr) och Lituiter i Jura, Wiirtemb. Jahresh.
I, 233, III, 218; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 242.

164

VON BucH meddelade i Berl. Abliancll. 1848 om
Ceratiterna, att sedan man ansett Mussel kalken, for
hvilken deras form ar sa karakteristisk, sasom en
nas\an iiteslutande i Tyskland utbredd formation,
man nyligen genom Middendorff och KeyserlinG
(Bull. St. Petersb. 1845, 1846, V, 161; Leonli. u.
Bronn, n. Jahrb. 1848, 635) lart kanna Ceraliter
fran ostra Siberian, och dessutom Musselkalken blif-
vit igenkand i del inre af Aslen, China, Tibet, i
soder om Kaspiska hafvet, vid Euphrats kallor, och
som en enstaka punkt vid Bogdosjon mellan Wolga
och Ural.

V. Hauer, die Cephalopoden des Salzkammer-
Gutes aus der Samlung des F. v. Metternich. Ein
Beitrag zur Palasontologie den Alpen. Wien 1846.
Ammoniter, Goniatiter, Cljmenier, Nautili, Orthoce-
rater, Belemniter forekomma tillsammans. Det ar
en bildning liknande den vid S:t Cassian. Jfr. Hai-
DINGERS Berichte, I, 59; IV, 377; Raid. Abhandl.
I, 1, 21, 257. Lagren stiillas niira Musselkalken.

OvERWEG, om en Ammonit vid Ri'idersdorfF,

som mycket ofverensslammer med arter fran Salz-

kanimer-Gut. Zeitschr. d. deutsch. geol. Gesellsch.

I, 255.

Palseozoi- FiscHER, Ccphalopodcr i bergkalk vid Kaluga

'tingan'och Moscou. , Bull. Moscou, 1848, 11, 125.

Barrande, som samlat mycket stora m ate rial ier
till en framstallning af Cephalopoderna i Bohmens
siluriska lager, eger deraf 180 — 200 arter; Nord-
Amerika bar enligt Hall 62. Af 10 sUigten, som
Barrande fann i Bohmen, finnas tre iifven i Nord-
Amerika: Orthoceras, Cyrthoceras, Lituites. Dessa
tre och fem andra, Goniatites, Nautilus, Gyroceras,
Gomphoceras, Phragmoceras iakttogos afven i andra
palaeozoiska distrikter, tva aro nya, Ascoceras och
Trochocera-s. Fordelningen ar foljande:

165

Ammonitidae 1. Goniatites Haan ungefar 2 arter.

Nautilidae 2. Nautilus Breyn » 5 »

3. Lituites Breyn » 6 »

4. Gyroceras H. v. Meyer » 2 »

5. Trochoceras Barr. » 9 »

6. Cyrtoceras Goldf. » 45 »

7. Orthoceras Breyn » 85 »

8. Gomphoceras Sow. » 18 »

9. Phragraoceras Brod. » 9 »
10. Ascoceras Barr. » 7 »

Goniaiiterna aro sallsjnta; rjggloben svai^t ut-
vecklad. De tillliora ofVa lagren af mellersta af-
delniiigen af (let ofra siluriska systemct. — Nautili
framsta i basen af ofra siluriska systemet; alia mera
eller mindre discoida, de ur de djupaste lagren rnyc-
ket litet omfattandc. — Lituiterna aro alia utmarkta
geiiom korthelen af den sista raka delen. — Gyro-
ceras inotsvarar i sin familj Crioceras bland Am-
monitidae. — Trochoceras bar vindlingarna lagda i
skrufspiral, och niotsvarar saledes Turrilites. —
Cyrtoceras ar analog med Toxoceras. — Artskilna-
der bos Orthoceras aro vinkeln i spetsen, soni va-
rierar fran 2° till VC, sifonens stall ning, tvarsnittets
form, kamrarnes afstand, ytans prydnader. De som
bafva storsta spetsvinkeln, ha en liten vid randen
belagen sifon, liksom Belemnit-alveolerna; de ryska,
svenska, amerikanska Orthoceratiterna bafva sifonen,
nar den ar belagen i randen, mycket stor och ska-
lets form narmar sig en cylinder. Slagtet Oitboceras
motsvarar Baculites. — Gomphoceras och Phragmo-
ceras tillhcira ofra systemets undra lager. — Asco-
ceras bar kamrarna icke staende lodratt mot skalcts
axel, utan nastan parallelt med denna och den kam-
rade delen omfatlar delvis den icke kamrade. Ana-
logt med Ptycboceras bland Ammonitida\ Haidinger
Berichte III, 264.

166

Anthony heskref Orthoceiaiiler, funna vid Cin-
cinnati, som tycktes visa spar af djurets mjnka de-
lar, en sack, som syntes hafva omslutit skalet.
Men Hall visade, att hvad liar blifvit ansedt for
att tillhora djiiret, i sjelfva veiket ar endast konkre-
tioner, som foiekomma i flera lormationer och om-
kring snackor af alia slag. QuArt. Joiirn. geol. Soc.
Ill, 255; V, 107.

Verneuil hemforde fran Nord-Amerlka en Or-
thoceratit af 1,85 meters langd och med 125 septa.
Han kallar den O. herciileaniis. Defrance har en af
0,66 meters liingd. Bull. soc. geol. IV, 556.
Ptero- Forres beskref tva hittills med Orthoceras for-

^''*^"' vexlade palaeozoiska fcirstenlngar, dem ban formo-
dar vara af slagtet Creseis. Z. Journ. geol. Soc.
I, 145.

Austin formodar, att Tentaculites ar skalet af
' en Pleropod nara Creseis, och Conularia niira Cleo-
dora. A. N. H. XV, 406.

Sandberger bitrader d'ARCHiAcs och Verneuils
asigt, att Conularia ar en Pteropod med narmaste
likhet med Cleodora, och uppstaller ett annat slagte
Coleoprion S., som nagot liknar Creseis. Saledes
upptrada Pteropoderna tidigt, fian siluriska till och
med kolperioden. Derefter forsvinna de, men ater-
komma i tertiartiden. Leonh. u. Dronn, n. Jahrb.
1846, 8.
Land- och CoixOMB, om Rhens postpliocena biicken. Bull

.Sl^Soc. geol. VI, 479.

us er. Edmonds, om landsniickor inbiiddade i sanden

i ''Downs'* pa kusten af Cornwall; deribland Helix
pulchella talrik, som nu ar sallsynt i nejden. Ed.
phil. Journ. XUII, 181; XLVII, 263.

RouiLUER, quaternara land- och sotvattensnac-
kor i Moscou-kretsen, Bull. Moscou, 1846, II, 365.

167

Reuss, fossila Sotvattens-Molluskcr i norra Boli-
men, Dunker et Meyer, Palaeontogr. II, 1.

Klein beskref de arter, som finnas fossila i
WiirtemberfTs tertiara sotvattensbildninfjar, sotvat-
tenskalk, aid re och yngre, alluvialkalk, torf. I de
tva sistnamda ar annii intet exemplar funnet af Atio-
donta eller Unio. Wiirtemb. Jahresli. 11, 60.

Al. BraUN liar lemnat nya bidiag till kanne-
doinen om Loss-bildningens snackor; jfr. arsb. 1840
— 1842, 170. 1 Rhen-gebletet, fran Basel till Bonn,
bar ban samlat niira 212,000 individer, af 30 arter.
Af dessa aro de tabikastel Siiccinea oblonsfa nara
47 proc, Helix hispida mer an 32 proc, Pupa inii-
scorum Lamk. (marginata Drap.) omkring 11 proc.
Loess fran Krakau inneboll endast dessa tre arter,
tillsaninians i 40 exemplar, ocli Succinea oblonga
var i bada lokalerna den talrikaste. Detta ar bogst
markvardigt derfore, att denna snacka numcra i samma
trakter ixv sallsynt ocli finnes blott i enstaka exem-
plar, sa att RossMASSLER i ett bref yttrat, att det
ser Lit som om den bolle pa att forsvinna. I Do-
naudalens Loess aro Succinea oblonga, Helix liispida,
Pupa dolium, Clausilia diibia de allmannaste, i Rbone-
daleii: Succinea oblonga, Helix bispida, Pupa mu-
scorum» Clausilia parvula. Helix arbustorum, H. co-
stata, Pupa columella, bar uppraknade efter som de
aro talrlkast. VId Toulouse ar ordninfjen en annan:
Helix liispida, H. ericetorum, Clausilia parvula. Pupa
muscorum. Helix diluvii, Succinea oblonga. Der, som
i Rliendalen, ar Loess-kullarnes nuvarande snackbe-
folkning mycket afvikande fran den deri begrafna.
Der lefva t.'ex. Helix variabilis, H. caespitum, H.
striata, H. elegans, Bulimus decoUatus, Cyclostoma
elegans, bvilkas toma skal man icke far forblanda
med de akla Loess-snackorna. Pa de rhenska Loess-
kullarna Gnner man Helix ericetorum, H. candidula,

168

H. pomatia, H. iienioralis, Bullinus radialus, U,
strigella, H. fruticiim, H, obvoluta, H. incainala,
H. rotuudata, H. cellaria, Pupa niinutissima, Claii-
silia bidens, Cyclostorna elegans, hvilka alia saknas
i Loess. Endast Pupa nuiscoruiu och Clausilia par-
vula forekomma bade lefvande och i Loess. Ikili-
mus trldeiis, icke sallan lefvande pa Loess-kullariia,
forekoninier fossil endast i dal-Loessen, icke i den
vanlifi^a. Stone ofverensstammelse finnes, om man
jemfor snackorna i Loess med dem, som forekomnia
pa Sell vvarzwa Ids och -Alpernas betydligare litijder.
Valtensnackor aro i Loess ytterst sallsjnta, endast
liimnyeus minutvis, L. fuscus, Planorbis spirorbis aro
bittills funna. Leonh. u. Bionn, n. Jahrb. 1847, 49.

Thom^, Fossile Konchylien aus den tertiar-
schichten bei Hochheim und Wiesbaden, gesammelt
und im naturhistorischen Museum zu Wiesbaden
aufgestelltj Jahrbiicher des Vcreins f. Naturkimde im
Herzogthum Nassau, 1844, II, 125. Hufvudsakligen
Helix-arter och andra land- och sotvattensformer ;
blott en enda hafssnacka, Fusus cancellatus Thom;e.
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 628. Z. f. Malacoz.
1845, 161.

MeriAn, cm Mollusker i sotvattenskalk vid Miihl-
hausen; Bas. Bericht, VIII, 33.

DUNKER, snackor iir Molassen vid Ulm, DUN-
KER u. H. V. Meyer Paloeontographica I, 155.

Forbes anfor, att i en terliar bildning pa Cos,
Paludinoe, Neritince, Melanopsides visa i de serskilta
lagren sa olika Tormer, att man kunde tro dem
vara skilda arter, men hvilka synas bero pa om-
vexlande sott och salt vatten. Paludina^ och Neri-
tinae i de understa (sotvattens-) lagren hafva sliita
skal, i de derofver foljande en stark, rundad langs-
kol, i de ofversta, saltvaltens-Iager mcd Cardiuni

169

edule, lieia kolar. Forbes and SpuAtt Travels in
Ljsia, II, 199; Ed. n. pliil. Joiirn. XLII, 271.

Forbes beslirifver en tertiar sotvattensformation
vid Smyrna, identisk med Pariser-backenet och Lon-
don-leran, sasom visas genom narvaron af Limnx'us
longiscatus, Planorbis rolundatus, Pakidina atomus.
Dessutom Melanopsis biiccinoidea, som annu lefver,
och nagra nja arter. Quart. Journ. geol. soc.
I, 16?.

De Boissy beskrifver i Bull. soc. geol., 1846,
IV, 177, aid re eoceiia land- och sotvaltensnackor.
Do hafva alia ett eget utseende, af tata, regelmas-
siga strier, sa hos Cyclas som hos Helix, Clausilia,
Bulimus, Achatina, Auricula, Pupa. Af 39 arter aro
endast tva mojligen identiska med annu lefvande.
Miirkviirdiga aro Achatina rillyensis, som troligen
kommer att bilda ett eget slagte, och Megaspira
rillyensis, som paminner om vertebraternas till en
del ameiikanska former under eocena tiden. Bull,
soc. gcol. IV, 177. Leonh, u. Bronn, n. Jahrb.
1848, 637.

W^HETHERELL, om en Bulimus i London-leran,
Lond. geol. Journ. I, 1847, 20.

Warburton, om en Paludlna, knappt skiljak-
tig fran P. vivipara, och om Unloner i London-
leran, Quart. Journ. geol. soc. I, 172.

VerneUIL anmiirkte, att en art Physa, som ej
kan sklljas fran Piiysa gigantea i Pariser-backenet,
forekommer vid Hydrabad och Golconda. Bull. soc.
geol. V, 383.

DuNKER, Monographle der deutschen Wealden-
bildung, ein Beitrag z. Geognosle u. Naturgeschichte
der Vorwelt, 20 tafl. Braunschw. 1846.

Mantetx, om stora Unioner i Weald pa on
Whight, Lond. geol. Journ. I, 41.

170

Prosb- BellARDI, Monogiafia delle Pleurolome fossili

ranc »«• j^,| pj^inonte, Torino 1847; ur Memorie dcU' Ac-
cademia di Torino, IX 5 Plcurotoma 67 arter, Bor-
sonia 1 art, Raphitorna 34 arter.
Ckitonea. RYcrvHOLDT l)eskrirver i Cull. Drux. XII, II,

36, fossila Chitoner, De iildsta aro fran Devoniska
lager, hvarefter de i kolformationen nagot tllltogo i
iitvcckling, for att derpa forsvinna, och aterkoinnia
i de pliocena lagren. Med Koningk kallar han ce-
ramus hvarje af deras valvler, neml. cer. oralis,
anal is och sex cer. doisales, sorn hafva apophjser.
Forf. visar burn man af fornien af en ceram kan
sluta till de andras.

King, om Chiton i permiska systemet, London
geological Journal I, 1847, 10.

Sai-TER, om siluriska Chitoner, Quart. Journ,
geol. soc. Ill, 48.
Lamd- Nyst ger i Bull. Brux. XIV, II, 120, en synop-

^chlata *'^'^» synonymisk tabell ofver alia beskrifna arter af
Crassatella, med uppgift ofver deras geologiska ut-
bredning. Arfeina aro 71 (LaimARCK kande 1818
15 arter). Slagtet upptradde efter Jura-perioden,
har i lagre kritformationen endast fem arter, deraf
iva tvifvelakriga, ingen i de mellersta lagren, men
17 i de ofra. Fran de lagre tertiiira aro 24 arter
kanda, fran de mellersta endast tva, deraf den ena
tvifvelaktig, fian de ofra fyra. Nuvarande faunan
eger 19, alia lefvande 1 tropiska haf. Ingen lefvande
ait fmnes tillika fossil, ingen art ofvergar fran ett
tjeoloijiskt system till ett annat.

jNyst har iifven gifvit en Tableau synoptique et
synonymique des cspeces vivantes et fossiles de la fa-
millc des Arcaces, avec I'indicntion des depots dans
lesquels elles ont ete recueillies. Arternas antal ar
449 (Lamarck kandc 1819 -48 arter), deraf 291 fos-
sila. De forckomma i alia formationer, men ingen

171

ofvergar fran en "terrain" till en an nan. Endast U)
alter ofverga Iran ett liigre system till ett ofie, ocli
af 158 lefvande arter aro endast 11 iifven fossila,
och de lefva i nmedelhafvet ocli oceanen. Bull. Brux.
XIV, II, 379.

Forbes bekraftade, att Terebratula caput ser- Brachio
pentis ar identisk i ofra kritan, i de tertiara lagrcn ^"
och annu lefvande. Institut, 1844, XII, 401.

L. V. BucH ofvei" Spirifers geografiska och geo-
logiska ulbredning, med vigtiga anniarkningar ofver
karakterernas betydelse, Beil. Abh. 1846, 65.

KoNiNGK beskref af Productus 4 devoniska ar-
ter, 47 Iran kolformationen, 10 permiska, frail Trias
(S:t Cassian) euj af Chonetes 2 siluriska arter, 9
devoniska, 12 kolformationens, samt en tvifvelaktig
permisk art,

Davidson, Brachiopoda i Englands ofra silu-
riska lager, Lond. geol. Journ. 1848, I, 44, 109;
Bull. soc. geol. V, 1848. 309, 370, vigtig afhandling
med beskrifningar och figurer, Leonh. u. Bronn n.
Jahrb. 1849, 123.

Verneuil, om nagra gottliindska Brachiopoder,
Bull. soc. geol. V, 339. Det ofra siluriska systeniets
Brachiopoder pa denna 6 aro enllgt Verneuii.:

Terebratula tumida Dalm.

— — prunum Dalm.

— — compressa Sow. in

MURCH.

— — • nitida Hall.

— — didyma Dalm.

— — plicatella Dalm.

— — cuneata Dalm.

— — diodonta Dalm.

— — bidentata His.

— — Wilsonii Sow. =

lacunosa L.

— — pentagona Sow.

— — Pomeli Davids.

Terebratula deflexa Sow.

— — marginalis Dalm.

— — reticularis Dalm.

— — aspera Dalm.

— — bicarinata Angelin.
Pentamerus conchidium Dalm.

— — galeatus Dalm.
Spirifer cyrtajna Dalm.

— interlineatus Sow. •

— Markiini Vkrn.

— Barrandi Vern.

— trapezoidalis Dalm.

— sulcatus Dalm.

— crispus Sow.

172

Spirifer elevalus Dalm. = Orthis pecten L.

S. spurius Barr. — biforata = Spir. sub-

— ptychodes Dalm. sulcatus His.

— multisulcatus (Car- Leptaena euglypha Dalm.

dium) His. — funiculata Davids.

— pisum Sow. — imbrex Pand.
Orthis elegantula Dalm. — transyersalis Dalm.

— basalis Dalm. — Fletcberi Davids.

— hybrida Sow. — lepisma Dalm.

— rastica Sow.? — ■ Loveni Vern.

— punctata Vern. — depressa Sow.
— < biloba L. — aenigma Vern.

— Davidson! Vern. Chonetes striatella Dalm.

BarrAnde beskref i ett vigtlgt, mycket grund-
ligt arbete Brachiopoderiia i Bohniens siliiriska lager,
atta slagten med 175 arter, deraf 39 aro gemen-
sanima med andra lander, nenil. Terebratula 9,
Pentamerus 2, Spirifer 4, Orthis 9, Lepla^na 11,
Orbicula 2, Lingula 2. I de lager, som motsvara
det undra siluriska systeinet i England, Ryssland
och Skandinavien, upptrader forst Orthis, derpa Te-
rebratula och Leptaena, Lingula, Orbicula. Penta-
merus ocli Spiiifer komma ofver Graptolith-lagren,
som utgora bestandiga och allmanna gransen mel-
lan det undra kiselhaltiga, quartzirskiffriga, har pa
kalk mycket fattiga, och det ofra siluriska systemet,
der kalk borjar att framtrada i bollar. Med kalk-
halten tilltaga Brachiopoderna i antal, dock icke
lika 1 alia slagten, sa att Orthis annu ar artfatli-
gare an i de undra lagren, men sedan tilltar. De
andra slagtena synas hafva viintat pa kalkens upp-
triidande. Jemte dem komma Cephalopoder, men
ofta sa, att dev de forra iiro talrika aro de sednare
fa, och omvandt. De mellersia kalkrikaste lagren
hafva det storsta antalet af arter, men de derpa fol-
jande plotsligt ganska fa. — I allmanhet galler, att i
England, Sverige och Bohmen Brachiopoderna uppna
sin hogre utveckling i de ofra -siluriska lagren, —

173

llysslanci gor, liar ett undaiitag, nialianda derfore alt
det ar ojernnt iindersoktj alt Orthis (orlierrskar i de
undra lagren; att Terebratiila far liogre utvcckling
i de ofra, ocli ofvertrafTar alia andra i formernas
inangfald; att Penlamerus, Spirifer, Leptoena alia
aro rikast pa arter i ofra siluriska lager. Haidin-
GERS Naturw. Abhandl. J, 362. — Barrande aiirnar-
ker, att Brachiopoderna ocli i allmiinhet alia Mol-
luskerna i Bolimens siluriska lager hafva utomor-
dentligt tiinna skal, t. ex. Pentamerus aptatus ett
skal af 0,0005 mm.

KoNiNGK liar graiiskat de af Robert fran Spitz-
bergeii hemforda forsteningar, hvaribland Productns
horridus Sow., P. Cancrini Vern., P. le Playi Vern.,
Terebratiila Sclilotheimii V. BucH ?, Spirifer uiidu-
latus Sow.?, Ortliis sp. O. umbraculo v. Buch aff.,
samt nagra zoopliyter, som alia beteckna penniska
formationen. Bull. Brux. XIII, 1, 592.

KoNiNGK bar bestiimt tva fossila Bracbiopoder
fran China, Spirifer Cheehiel K., som afven finnes
pa Van Diemens land och kommer ytterst nara Sp.
speciosus ScriLOTH., bvilken karakteriserar mellersta
devoniska lagren, och Terebratiila Yuennamensis K.,
som icke kan bestanimas till formationen. Bull. Brux,
XllI, I, 415.

Morris ocb Sharpe hafva granskat pala^ozoiska
Bracbiopoder fran Falklandsoarna, hemforda af Dar-
win. De medgifva ej att bestamma formationen.
Arter af Spirifer ofverensstamma med dem fran
sodra Australien ocb Van Diemens land i "alajform"
karakter ocb fa ribbor, afvensom de likna dem fran
Eifel och de af D'Orbigny fran Syd-Amerika hem-
tade. Orthides, bar talrika i individer, bar man iinnu
ej trafTat i Australien, sallan i Syd-Amerika. De
likna mycket lagre siluriska arter. Chonetes falk-

174

landica iir nastan idcMitisk ined Cli. sarclniilata.
Quart. Joiirn. geol. soc. II, 274.

M'CoY beskref i A. N. H. XX, 231, 298, Bra-
chiopoder ur kolformationen i Australien. Deri-
bland aro arler af Spirifer, Orthis strlatula, af Pro-
ductus (Avicula), fullkomligt identiska nied eiiro-
peiska arter ur samma formation. Jfr. Clarke oni
de geologiska forhallanderna dervid, I. c. sec. ser.
[1, 206.
Tertiara E. FoRBES liar i McmoIrs of the ereolocfical

bildiiin-

& &"

Survey, I, lemnat ett vigtigt arbete, oui sambandet
nmellan de britiska oarnas nuvarande fauna ocli flora,
ocli de geologiska forandringar, som hafva berort
dessa lander, sardeles under perioden af "northern
drift" eller den s. k. glacial perioden. Forf. antar
tillvaron af spccifiska geograiiska centra, fran hvilka
individerna af hvarje art blifvit utspridda. Dernied
foljer, att l:o arter i de motsatta hemisfererna, som
aro stiillda under samma yttre vilkor, aro repre-
sentativa, icke identiska; 2:o att arter, som intaga
samma forhallande i vidt skilda geologiska forma-
tioner, hvilka forhallanden icke forefinnas i mel-
lanliggande formationer, iiro representativa, icke
identiska; 3lo att, hvarhelst en gifven forening af
forhallanden, for hvilka, och endast for hvilka, vissa
species aro egnade, iiro desamma i en langre rymd-
utstrackning, antingen geografisk eller geologisk, fin-
nas identiska arter utbredda alltiirenom. Pa tre satt
kan en isolerad area befolkas med djur och vaxter:
l:o genom sarskilt skapelse inom arean; 2:o genom
ofverforning till densamma; 3:o genom inflyttning
fore areans isolering. Det forsta sattet har icke
opererat, utan mojligen i belt ringa man, inom bri-
tiska oarna, hvilkas landdjur aro, med mycket fa
undantag, identiska med kontinentens. Det andra
sattet ar icke tillfyllestgorande, da, om ocksa genom

, 175

vindar ocli stronimar ocli nyglfonnaga, vissa orga-
nismer blifvit ofverforda, likval stora antal atersta,
som icke medgifva ett sadant antagande, ocli dess-
utom erfarenhelen icke tillater oss att lillagga de
ofverforande medlen sa stor inakt. Det ar genom
det tredje sattet, genom inflyttning, genom koloni-
sation fran narbelagna arecr, som britiska oarna
erhallit sin fauna och flora. Den britiska veoeta-
lionen visar sig samniansatt af fern val skilda floror,
af hvilka fyra utgora lika manga provinser, den
femte sprider sig ofver och mellan de andra. I. Det
vestra och sydvestra Trlands flora, som visar sig har-
stamma fran Spanienj den innehaller ir)ga egendom-
liga dJLir. II. Sydvestra Englands och sydostra Ir-
lands med Guernsey och Jersey, som hcinvisa pa
Bretagne, med Helix aperta, H. revelata, H. pisana,
Testacellus haliotoideus, sannolikt Bulimus acutus.
III. Sydostra England, kritformationens distrikt, med
arler hiirstammande fran Frankrike: Helix Pomatia,
H. obvoluta, H. limbata, H. carthusiana, H. carthu-
sianella, Clausilia ventricosa, C. Rolphii, Bulimus
montanus. IV. Hojderna af britiska alperna med
skandinaviska viixter och djur, Lepus variabilis, ri-
pan, orren (nu utdod), nordiska insekter, och brist
pa Molluska pulmonata. V. Den allmiint spridda,
till sin karakter hufvudsakligen germaniska typen,
som framstar isynnerhet i ostra England och ofta
mot norr och vester, der den genom sundet till
icke ringa del afstanges fran Irland, sasom fallet ar
med muUvaden, ekorren, hasselmusen, vesslan och
Lepus timid us, med foglar af kort flygt, med halfva
antalet af reptilier, med insekter och lungandande
Mollusker. Bland de sednare aro Helix scarbur-
gensis, H. excavata, Clausilia dubia, Pupa alpestris
germaniska former. — Inflyttningens tid bar varit
mellan den eocena perioden och den historiska.

170

Under den postpliocena tiden, ofver den upplyftade
biidden af glacial liafvet, inflyttade fran germaniska
reo^ionen den storsta massan af britiska oarnas flora
och fauna. Hvarje allinant iitsprldd vaxt, livarje
daggdjur, som icke afven forekommer i Irland eller
Skotlland, iir germaniskt, ocli fran samma hall har
koinmit storsta massan af lungandande Mollusker.
De aftaga alia at vester, ehuru samma yttre vilkor,
t. ex. kalkgrund, afven der aro tillstades. Den ger-
maniska inflyttningen afslutades nar det glaciala liaf-
vets lyftade badd blef afbruten och Kanalen bll-
dades, hvllket sannolikt skedde sednare och mera
langsamt an Irlands afskiljande ("ran England. Men
den germaniska slatten, som strackte sig till nuva-
rande England, var sjelf en lyftad hafsbadd. Nar
den annu var under hafvet, voro Englands och Skott-
lands alper oar, omgifna af ett'ishaf. Der lefde
da en alpinsk skandinavisk flora, och en del af en
sadan fauna. Nar hafsbottnen upplyftadcs, och dessa
oar blefvo berg, forandrades klimalet och floran
kunde lefva endast pa de hogsla topparna. De of-
riga tre flororna och faunorna, det s.o. Englands,
det s.v. Englands och s.o. Irlands, samt det s.v. Ir-
lands, inflyttade sannolikt fore den glaciala perloden,
och tidigare ju mera sydlig deras karakter ar, sa
att den kentiska, s.o. floran och faunan, iiro yngre
an den s.v., och den irlandska s.v. ar aldsl. Efter
att hafva genom geologiska data visat, huru ett sam-
manhangande land, vid den miocena tidens slut, har
funnits, som forenade Asturien med Irland, upp-
staller forf. foljande sats: Den specifiska identlteten
mellan tvenne areers flora och fauna beror derpa,
att bada areerna utgora eller hafva utgjort delar af
samma specifiska centrum, eller derpa, att de hafva
erhallit sin vegetation och djurbefolkning genom

flyltning

177

flyttning ofver sammanhangande eller mycket nar-
liggande liinder, understodd, hvad alpinska floran
angar, genoni ofverforning pa flytande ismassor. —
Britiska oarnas Hafs-Molluskfauna ar geograflskt for-
delad pa foljande vis. 1. Sodra delen af Kanaleii
har vissa arter, som der ha sin nordligaste grans:
Haliotis tuberculata, Emarginula rosea, Truncatella
Moatagui, Rissoa Bryerea, R. denticulata, R. cala-
ihlscus, Calyptroea sinensis, Donax complanata, Lucina
pisiform is, Galeornma Turtoni, Pandora rostrata, Li-
thodomus lithophagus. II. Den egentliga sydbriti^
ska faunan, hvilkens typer aro: Avicula atlantica*
Modiola Gibsii, Venus verrucosa, V. aurea, V. chione,
Venerupis irus, Area lactea, Caidiuin tuberculatum^
Pholas dactylus, P. lamella la, Volva patula, Pleuro-
toma gracilis, Troclius exasperatus, T. striatus, T*
crassus, Adeorbis subcarinatus, Rissoa striatula, R.
auricularis, Pollia minima. Denna fauna gar langt
uppat Irlands kust, har sin grans vid Cardigan Bay,
midten af Wales, och ar ulbredd i Kanalen anda
till dess mynning i Nordsjon. III. Den europeiska
typen, som stracker sig atminstone fran Norige till
sodia Spanien: Turritella terebra, manga Rissoa?,
sasoui R. striata, cingilla, parva, interrupla, ventri^
cosa, fulva, Odostomia plicata, Trochus magus, si-
syphinus, tumidus, cinerarius, atskilliga Pleurotomas,
Aporrhais pes pelican i, Cypraea europgea, Tornatella
fasciata, Natica Alderi, Dentalium entalis, Patella
vulgata, Emarginula fissura, Chiton fascicularis, Ca-
pulus hungaricus, Ostrea edulis?, Pecten opercularis,
Nucula nucleus, Modiola marmorata, Cafdium edule^
laevigatum, echinatitm, Donax trunculus, Tellina do-
nacina^ tenuis, fabula, A bra Boyssii, Mactra stul-
torum, Kellia suborbicularis, Artemis exoleta, lincta^
Venus ovata, fasciata, gallina, Pullastra virginea,
Prof. Lov^ns Irsb. 1845—1849. I'i

178

Corbula nucleus, Psammohla telllnella. De tillliora
alia cistra kusterna af Atlantiska hafvet. IV. Celti-
ska typen, mer nordlig an sycllig, men sardeles ut-
vecklad inoni och omkring Bi'ltanniens area: Bulla
llgnaria, Skenea depressa, Litorina litorea, ludis,
neritoides, atskilliga Lacunae, Nassa reticulata och
macula, Purpura laplllus, Buccinum undatum, Fusus
antiquus, Triton erinaceus, Natica monilifera, Patella
pellucida, loevis, Lottia virginea, Chiton marginatus,
Pecten niaximus, Pectunculus pilosus, Modiola vul-
garis, Abra prismatica, Mactra solida, subtruncata,
Astarte danmoniensis, Venus casina, Pullastra vul-
garis, Pandora obtusa, Mya truncata, arenaria, Solen
siliqua, ensis, Saxicava rugosa. Flera af dessa aro
gemensamma med INord-Amerika, och dessa aro af-
ven utbredda norr om Britannien och, med tva eller
tre undantats ini^a icke i Medelliaivet. V. Den
britiska typen, tillhoiande isynnerhet (.\ei\ Irlandska
sjon och icke funnen eller mycket sfdlsynt annor-
slades: Chemnitzia Fulvocincta och nagra narstaende
arter, atskilliga Rissoae och Odostomige, Skenea ser-
puloides och divisa, Trochus umbilicatus, Montacuti,
millegranus, Scalaria Turtoni, trevellyana, Velutina
Otis, Natica Montagui, Pecten sinuosus, obsoletus.
VI. Atlantiska typen, jemnt utbredd Fran sodra de-
len i\\' S:i Georges kanal, langs vestra \uslen af
Irland, onikring Hebriderna, anda till Shetlands-
oarna. Manga aro gemensamma med MedelhalVet.
Till denna typ hora: Bulla Cranchii, Eulima polita,
Enlima subulata, Littorina coerulescens, Rissoa cimex,
costata, Scalaria trevellyana, clathratulus, Ceritliium
lima, Triforis adversus, Pleurotoma attenuata, li-
nearis, purpurea, gracilis, Erato laevis, Terebratula
caput serpentis?, Pecten laevis, Lima tenera?, L.
subauriculala, Area tetragona,^ Cardium elongatum /,
Lucina spinifera, Circe minima, Pullastra decussata,

179

Solecurtus candid us, antlquatus, Psammobia florida,
Gaslrochseria pholadia. YIl. Oceaniska typen: Spi-
rilla Peronii, Jaiithiiia cojnmuols, nitens, exigua,
Hyaloea tilspinosa, kanske Peracle Flemmingl. Ylll.
Boreala typen: Peclen niveus, nebulosus, striatus,
Nuciila tenuis, minuta, pygmaea, Crenella decussata,
Modiola nigra, Cardium Loveni, Abra intermedia,
Astarte elliptica, compressa, Cyprina islandica, at-
skilliga arter af Neiera, Panopsea arctica, Margarita
communis, striata, Tricliotropis borealis, Fusus bar-
vicensis, bamfius, norvegicus, Velutina laevigata, ovata,
Natica helicoides, Lottia ancyloides, testudinaria, ful-
va, Emarginula ciassa, Cemoria noachina, Chiton
Hanleyi, Crania norvegica, Terebratula caput ser-
pentis. De fiesta af dejisa aro gemensamma med
Skandinavien och atskilliga med Nord-Amerika. De-
ras region gar fran norra stranden af on Man och
Irland och fran midten af Nordsjon, norrut. IX.
Arctiska och subarctiska typen: Margarita undulata,
Natica gronlandica, Fusus albus, Sabini, Buccinum
Donovani, i\starte borealis, Terebratula cranium.
Sadan ar de britiska arternas horizontala fordelnmg.
Den aldsfa arten ar Terebratula caput serpentis,
om denna ar identisk med den i kritan forekom-
mande, Det ar afven att betvifla, om det finnes
nagon eocen form identisk med nu lefvande, eme-
dan slutet af denna period sannolikt utmarktes af
en sadan forandring i dispositionen af land och vat-
ten i vestra Europa, sofn medforde ett nastan full-
komligt forsvinnande af den davarande hafsfaunan.
Det ar forst i de miocena lagren, i Coralline Crag,
som ett tydligt samband visar sig mellan Englands
nuvarande hafsfauna och den, som da intog det syd-
vestr-a En«lands area. Af 340 fossila arter i denna
formation aro 73 annu lefvande i Englands haf,
bland hvilka 23 iifven finnas 1 northern drift eller

180

de nyare pliocena lagren. Med undantag af Tri-
chotiopis borealis och Lottia virginea, bada nordi-
ska former, aro alia 73 arterna sadana som utbreda
sli( bufvLidsakligen soderut, oftast till Medelhafvet.
De arler, som numera icke lefva i Englands haF,
aro antingen utdoda eller sadana, hvilkas nordliga
grans ligger soder om England,- med dem forekom-
mer Cancellaria costellifera, kand endast som fossil
i Eiiropa, men annu lefvande vid norra stranderna
af Forenta Stateina. 1 Roda Craefjjen aro af 260
arter 60 annu lefvande i britiska liafven, bland
hvilka 41 afven forekomma i northern drift, sale-
des en beljdlig tillokning af nordiska former. Af
dessa 41 aro 19 gemensamma med Amerika, och
forenade med fyra arter, som nu aro kiinda att
lefva endast i arctiska eller nordamerikanska vatt-
nen. Alia de arler, som icke forekomma i forega-
ende formation, aro af nordiskt ursprung. Det ofriga
utgores af antingen sydliga eller utdoda arter. Bland
de fa Molluskerna i Mammaliferous Crag tillkomma
nagra forut icke sedda arter: Telli^ia fabula, soli-
dula, Donax trunculus, Astarte borealis, Murex eri-
naceus. Den i Coralline Crag upptriidande faunan
ar jemforlig narmast med Portugals nuvarande. Den
foriindring, som visar sig hafva intradt i Roda Crag-
gen, far sin tydning genom glacialformationen. Denna
visar sig som del vis lagrade eller olagrade bad da i*
af lera, sand, grus, mangenstades med rundade rull-
stenar. Vanligen ligga leran och mergeln under gru-
set och sanden. Den trafTas i manga delar af bade
dstra och vestra Skottland, pa bada sidorna af norra
England, i Wales, genom en stor del af Irland och
pa on Man. Magtigheten uppnar 100 fot, och hoj-
den ofver hafvet fran 0 anda till 1000 fot. Fossi-
lerna, vanligen hafsskal, aro stundom spridda, rul-
lade och brutna, eljest ymniga, hela och ostorda,

181

tydligt visancle, att de lefval och dott pa stallet,
Antalet af Mollusker funna i dessa baddar ar 124,
som med Fa undanlag nu lefva i britiska hafven.
Men de angifva likval en annan tingens ordning
an den nii radande. Deras fauna ar pa det hela
ganska faltig, bade med afseende pa species ocb
individer, om den jem fores med Craggens foregaende
eller den nu \el\ande faunan. Denna fattlgdom an-
tyder bar ett kallare klimat an det nuvarande, som
ses af foljande tabell:

Ordningar.

Jeraforaode tabell ofver
cea, beboetide

Testa-

Medel-
hafvet.

Brltiska
hafvet.

Hafvet vid

Massa-
chusetts.

Gronlands
haf.

Ccphalopodcr med skal .
Pteropoder . . .

368

200

1
1
1

248

210

100

74
44

Nucleobranchier
Gastropoder. . .
Lamellibranchier
Palliobranchier .

Summa

598 ,

465

186

121

124

De glaclala arternas antal faller saledes emel-
lan deras, som lefva vid Massachusetts ocb vid
Gronland, men narmare de sednare ocb sannobkt
narmast faunan vid Labrabor. Granskningen af ar-
terna banvisar iin mera bestamdt pa ett kallt kb-
mat. De aro

l:o Sadana som lefva genom bela celtiska re-
gionen ocb nordiska bafven, men knappast ga langt
soder om britiska bafven. Sadana aro:

Modiola vulgaris.
Astarte compressa.
— danmoniensis.

Cyprina islandica.
Venus casina.
Mactra solida.

182

Mya arenaria.

— truncata.
Leda minuta.
Tellina depressa.
Pecten sinuosus.
Pleurotoma turricula.
Buccinum undatum.
Fusus antiqaus.

— corneus.
Lacuna vincta.

Nassa macula.
Purpura lapillus.
Litorina litorea.

— rudis.

— neritoides.
Natica Alderi.
Velutina laevigata.
Trochus tumidus.
Patella pellucida.

2:o Sadana arter, som ga langt i soder i lusl-
taniska och medelhafsregionen, men som aro mest
ymniga i celtiska och norra hafven:

iliqua.

Cardium echinatum.

— edule.

— laevigatum.
Venus fasciata.
Artemis exoleta.
Lucina flexuosa.
Tellina solidula.
NuGula nucleus.
Pectunculus pilosus
Pullastra decussata.
Saxicava rugosa.
Solen ensis.

Solen

Anomia ephippium.

— aculeata.
Ostrea edulis.
Pecten opercularis.
Aporrhais pes pelicani.
Patella vulgata.
Dentalium entalis.
Turritella terebra.
Murex erinaceus.
Emarginula fissura.
Fissurella graeca.

3:o Af arter anmi lefvande i britiska hafven,
men inskrankta till deras norra delar och norrut
ymnighet:

tilltagande

Astarte borealis.

— elliptica (gairensis).
Nucula tenuis.
Panopaea arctica.
Venus rugosa ?
Gemoria noachina.
Emarginula crassa.

Fusus barvicerisis.

— bamfius.
Pleurotoma reticulata.
Natica groenlandica.
Buccinum humphreysianum.
Trichotropis borealis.
Leda pygmaea.

4:o Af arter som lefva endast norr om Bri-
tannien i gronliindska och nordamerlkanska hafven:

Astarte compressa var. multi- Leda rostrata.
costata. — hyperborea?

183

TelJina groniandica. Fusus scalariformis.

— calcarea. — Fabricii.

Mya truncala var. ^. Litorina expansa.

Saxicava sulcata. Margarita inflata.

Pecten islandicus. VeJutina untlata.

Terebratula psittacea. Natica clausa.
Fusus cinereus.

5:o Af alter som icke a to kanda som Jefvande,
och aio okiinda i foregaende formatioiier:

Fusus crispo aff. Nassa monensis.

— Forbesii. Natica (Bulbus) Smithii.

Nassa pliocena. Mitra?

6:0 Af alter som aro fossila i Carallin- och
Roda Craggen, men annu Jefva i sydeuropeiska,
fastan icke i britiska hafven:

Turritella incrassata.
7ro Af utdod art, fossil afven i Crag:
Tornatella pyramidata.

Saledes ar denna fauna sammansatt af lefvande
britiska arter af nordiskt ursprung, af hvilka nagra
aro nu inskrankta till klimater mycket kallare an
Englands nuvarande, nagra former, som antagas for
utdoda, och en eller tva af sydligt ursprung eller
kanda endast i Craggen. Det iir vigtigt att iakt-
taga, att de forstnamnda aro fran de sydJigaste de-
lar af denna formation i Irland, hvarest afven iinnas
specimina af Crag-monstiositeten af Fusus antiquus,
den s. k. Fusus contra rius, och Purpura lapillus var.
incrassata. Afven aro de aUmannast och mest ut-
bredda glacial-arterna nordiska former, sadana som
Astarte elliptica, compressa, boreahs, Cyprina islan-
dica, Leda rostrata, minuta, Tellina calcarea, Mo-
diola vulgaris, Fusus bamfius, scalariformis, Litorinae
och Lacuncc, Natica clausa, Buccinum undalum. Af-
ven Saxicava rugosa och Turritella terebra, ehuru
vidsirackt utbredda, iiro mera karaktcristiska for

184

nordeuropeiska iin sydliga Iiaf*. — De balhymetrlska
zonerna niotsvara, till sin fauna, latitudsparalleler
(se arsb. 1843 — 4, 104), genom representativa eller
idenliska arter. Men det var icke det djup, der
den lefde, sani gaf den glaciala faiman dess nordi-
ska karakter. Niirvaron af Littorinoe, Purpuroe, Pa-
tellae, Lacunae, i ostorda glacialbiiddar, banvisar pa
narvaron af en kustlinea ocb grundt vatlen, och
bland dessa Lit. expansa, en nu uldod form, men
som ofverlefver i Isbafvet. Den britiska hafsfaunans
bathynietriska zoner aro foljande: L Litoralzonen,
mellan ebb och flod , i Medelliafvet nagra fa turn
bred* vid vissa delar af Englands kust anda till 30
fot. Den betecknas i alia delar af noma hemisferen
af mycket likartade djur och vaxter, vid klippig
kust af Litorina, vid sandig af vissa arter Cardium,
Tellina, Solen, vid grusig af Mytilns, vid lerig af
Lutraria och Pullastra. Denna zon kan vid britiska
kusterna indelas i fyra subregioner, hufvudsakligen
bestanida af olika alger. II. Laminariernas zon, fran
ebben till sju till feniton famnars djup, med La-
cunae, Rissoae, Patella pellucida, hevis, Pullastra per-
forans, vulgaris, atskilliga Modiolae, talrika zoophyter.
Echinus sphaera, Tubularia, Actinia senilis, och som
djupaste gransvaxt i Englands haf, Nullipora, hvil-
ken i Medelhafvet forst vid 70 — 80 famnars djup
ar utpost for den lagsta vegetationen. III. Horn-,
koralleinas region, fran femton till femtio famnar,
mest utvecklad mellan tjugufetn och trettiofem, med
carnivora Mollusker: Fusus, Pleurotoma, Buccinum
och manga arter af Trochus, samt Naticae, Fissurellae,
Emarginulae, Velutinae, Capulus, Eulimae, Chemnitziae,
Artemis, Venus, Astarte, Pecten, Lima, Area, Nucula;
stora och talrika Radiata. IV. Djupets korall-region,
borjar vid femtio famnar, med annelidslagtet Ditrupa,
Astrophyton, Cidaris, Tethya cranium, Brachiopodfi,

185

Der dessa finnas pa miiidie djupa stallen, t. ex, i
liornkorallernas region ar det skal att anfaga annoma-
lier beroende pa geologiska foraiulringar. Foljande
tabell visar zonernas allnianna forhallaiiden :

Karakteristiska viixter.

Karakteristiska djiir.

Litoral-zonen.

Mellan ebb och
flod.

Forsta subregion.
Fucus canaliculalus.

Andra subregion.
Lichina.

Tredje subregion.
Fucus articulatus.

Fjerde subregion.
Fucus serralus.

Patella vulgata
ofverallt.

Forsta subregion.
Lilorina rudis.

Andra subregion.
Mytilus edults.

Tredje subregion.
Litorina litorea.
Purpura lapillus.

Fjerde subregion.
Litorina neritoides.
Trochi.

Himanthalia lorea.

II.

Laminariernas zon.

Mellan ebben och
15 faranar.

Subregio superior.
Laminarim.
Rhodomenice.
Delesserice.

Subregio inferior.
Nullipara.

Trochus sisyphinus.

Lacunm.

Patella pellucida.

Patella ccerulea,

Rissoce.

III.

Hornkorallernas
zon.

Fran 15 till 50
famnar.

Zoophyta hydroidea
ofverallt.

Subregio superior.
Fusus antiquus.
Pullastra virginea.
Pecten maximus.

Subregio inferior.
Pleurotoma teres.
Turbinolia milletiana

IV.

Djupets Korall-
zon.

Fran 50 till 100

famnar och der-

ofver.

Subregio superior.
Necerm.
CelleporcB.
Brachiopoda.
Ditrupa.

Subregio inferior.
Astrophyton.
Cidaris,
Oculina.
Primnoa.

186

Nu angifva, i glaclal-haddarna , Litorinne nar-
Iieten af en strandliiiea, men alia djupets mest be-
tecknande djur saknas, Oculinae, Turbinoliae, Celle-
poroe, Prinuioa lepadiFera och Alcyonium arboreum,
som icke kunnat iindga att lemna spar efter sig.
Tjugulem famnar ar det storsta djupet, som anty-
des af den i de understa, mergeliga och lei iga lagren
forekommande Nullipora, och 10 — 15 famnars djup ar
sannolikare att aiitaga som medeldjupet. Saledes har-
leder siV den iiibiiddade fauiians nordiska karakter
icke fVan djupet, der den lefvat, utan fran etl allmant
kallare klimat pa den tld da den lefde. Vid Wex-
ford i s.o. Iilaud fann James tillsanimans med van-
liga glaciala arter, sasom Purpura la pill us och Lito-
rina Jitorea, Turrilella incrassata (en Crag-form), en
sydlig form af Fusus, en Milra, som star nara en
spansk art, och i mangd Fusus anliquus var. con-
tra rius, en form, som under Crag-perioden, och har
afven under pleistocena tiden, var lika allman, som
den verkliga F. antiquus var sallsynt, och som sed-
nare blifvit funnen lefvande vid Yigo, tillsammans
med mera britiska former an de vid Astuiien ra-
dande, se ofvan p. 147. Allt detta antyder ett
sammanhang mellan den glaciala sjon och den span-
ska, med en mera sydlig karakter an som nu fram-
Irader i grannska[>et af dess fossila lemningar. Det
vill synas, som om en celtisk fauna icke da som
nu skilde den borcala faunan Iran den lusitaniska,
d. V. s. forhallandet var da har som nu vid INord-
Amerikas kust, der Cape Cod skiljer den sydliga
amerikanska faunan fran den arctiska, se arsb. 1840
— 1842, 161. Dertill fmnas i sodra Italiens plio-
cena lager, bland akta medelhafs-arter, vissa Roda
hafvets och Indiska oceanens species tillsammans
med celliska arter, nu utdoda i den trakten: Mya
truncata, Lutraria solenoides, Cyprina isiandica, Ostrca

187

edulis, Patella vulgata, Fusus antlquus var. contra-
rlus, Buccinum undatum, alia betecknande for de syd-
ligare glacialbaddarna i Britannien. DeraF foljer, att
under den "nyaie pliocena" perioden, som Forbes
anser samtidlg med glacialperioden i norden, fanns
ett oppet sammanliang a ena sidan mellan Medel-
liaFvet ocli nordiska hafven, sa alt boreala och cel-
tiska former kunde flytta in i Medelhafvet, och a
andra sidan mellan detta haf och Indiska oceanen
genom Roda hafvet, da isthmus vid Suez icke var
till. — Den glaciala faunans samband nied nordli-
gare och vestligare faunor ar foljande. For nar-
varande aro sextiosex arter Mollusker gemensarnnia
for Amerika norr om Cap Cod och Europa, af
hvilka endast lio, och deribland nagra tvifvelaktiga,
utbreda sig soder oni Britannien, medan atnjinstone
fyratiofem aro invanare af arctiska hafven och feni-
tioen aro fossila i glacialbaddarna. Saledes var
identiteten, sa langt den gar, mellan Nord-Amerikas
och Europas MoUuskfaunor gifven sednast under
glacialperioden, och ncirvaron i Cragbildningen af
nagra nordamerikanska former visar, att den borjat
redan da. Den visar sig icke i pelagiska, sim-
niande arter, utan i bottendjur och litorala former.
Nar dessa talrika arter blefvo gemensamma for de
nuvarande bada verldsdelarna, kan icke den hafs-
afgrund hafva varit till, som nu skiljer den nya
fran den gamla verlden. Der maste hafva varit ett
grundt haf och nagonstades, sannolikt langt i norr,
ett sadant samband af land, sammanhangande eller
riarbelagety som medgifver mojligheten af en flytt-
ning. — Den glaciala perioden slutade med den
langsamma upplyftningen af hafvets botten, da denna
till en stor del blef land, och med bildningen af
Irlandska sjon, af Nordsjon och af nya kuster. Da
forsvann en del af den glaciala Molluskfaunan, en

188

del drog sig till Isliafvet ocli fortfor alt lefva vid
Nord-Amerikas kust, och med de qvarblifvande for-
enade sig, for att bilda den nuvarande faunan, dels
arter, som forst da kallades till lif, dels sadana,
som med gynsaiiima strommar koiHino fran soder.
Bland dessa sednare voro nagra, sonfi icke voro belt
och ballet fiammande. Mer an femtio arter, nu
hemma i Biitanniens haf, hade lefvat der pa den
tid, da Crag-baddarne afsattes, raen hade forsvunnit
derifran under glacialperloden 5 de flytlade nu till-
baka fran MedelhaFvet, der de under tiden fortlef-
vat. Der ligga de nemligen fossila i Sioihens, sodra
Italiens och Archlpelagens "nyare pliocena" lager.
Medan nemligen eocena, miocena och aid re plio-
cena hafslager, i Britannien kanda som London-lera,
Corallin- och rod Crag, visa sig i manga delar af
det nordliga Europa och Amerika, finnas "nyare
pliocena" bildningar, motsvarande tertiar-lagren pa
Sicilien, pa Rhodos och i andia delar af Medelhaf-
vets backen, ingenstades inom glacialbaddarnas area,
hvilka deremot ingenstades traffas inom arean af
hafsaflagiingar af den siciliska typen. Men dessa
sednare innehalla pa samma gang ett antal karakte-
ristiska glaciala former, som nu icke lefva i de
lagren omgifvande liafven, utan aro hanvista till de._^_
nordliga eller de celtiska hafven. Det ar derforej^B
mer an sannolikt, att glacialbaddarna aro 'nyare
pliocena" och samtidiga med de siciliska tertiar-
lagren. Foljande arter bebodde Britanniens areaj
fore glacialperioden, njen hade under densamma<
dragit sig tillbaka till davarande Medelhafvet:

Gastochaena pholadia. Kellia suborbicularis.

Thracia pubescens. Lucina rotundata.

Lepton squamosum? Tellina donacina.

Pandora margaritacea. Psammobia vespertina.

Montacuta substriata. Psammobia scopula.

Montacuta ovata. Psammobia florida.

189

Cytherea chione.
Venerupis irus.
PuUastra virginea.
Venus ovata.
Isocardia cor.
Cardium nodosum.
Area Noae.
Area raridenlata.
Modiola discors.
Pinna ingens?
Lima fragilis. '
Lima subauriculata.
Pecten tumid us.
Emarginula fissura.
Adeofbis subcarinatus.
Scissurella crispata.
Trochus conulus.
Trochus Montacuti.

Uissoa zetlandica.
Rissoa reticulata.
Rissoa striata.
Rissoa vitrea.
Eulima poiita.
Euiima subuJata.
Scalaria clathratulus.
Chemnitzia elegantissima.
Odostomia plicata.
Tornatella tornatilis.
Cerithium tuberculatum.
Cerithium adversum.
Pleurotoma linearis.
Bulla catena.
Bulla iignaria.
Bulla cylindracea.
Bulla truncata.
Chiton fascicularis.

En noggrannare kannedom af Spanlens och
Portiigals geologi skall sannolikt visa, att deras till-
flyktsort icke var sa aflagsen, som dit vi liar foljt dem,

Det gifves flackar iiiom Britanniens area, der
nordiska former aro samlade, sa egna och sa iso-
lerade, att man icke med de nCivarande sfrom-
marne eller andra flyttande krafter kan fcirklara
deras tlllvaro. Sadana flackar traffar man i Clyde-
trakten, bland Hebriderna, i Murray Firth pa ostra
kusten, sannolikt nara Nymph Bank pa ostra ku-
sten af Irland, och i Nordsjon. De liafva vanligen
till medelpunkt en hala af betydligt djup, Fran 80
till mer an 100 famnar. Dessa flackars invanare
af mera nordisk karakter an den celtiska fau-
och bland dem aro manga af de mest ut-
markta formerna i glacialbaddarna, t. ex. Cemoria
noachina, Trichotropis borcalis, Natica gronlandica,
Astarte elliptica, Nucula pygmoea. De lefva till-
san>mans med Terebratula caput serpentis, Crania
norvegica, Emarginula crassa, Lottia fulva, Pecten da-
nicus, Neaera cuspidata, costellata, abbreviata. Dessa

aro
nan,

190

former drogo sig ned i de djiipa dalarne, iiar hafs-
bottnen upplyftades, och de isolerades der liksorn
den skandinaviska floran isolerades pa bergshojderna
*genom sain ma upply fining. I de djupaste regio-
nerna inom ^Egeiska sjon visar sig en motsvarighet
mot en noidisk fanna, dels genom identiska arter,
sasom de tre arterna af Neaera, Pandora obtnsa,
Area pectunculoides, Saxicava rugosa, Pecten similis,
Trochus millegranus, Fiisus ecliinatus, Rissoa reti-
culata, Terebratula cranium, dels genom represen-
tativa, sasom Crania ringens, Abra profundissima,
Astarte pusilla, Cardium minimum, Nucula sulcata,
N. aegeensis, Leda commutata, Lottia unicolor, Pleu-
rotoma abyssicola. De sednares narvaro beror pa
representationen af latitudsparalleler genom bathy-
metriska zoner, de forras pa inflyttning under en
foregaende tid, och derefter skeende isolering. Ti-
den var utan tvifvel den nyare pliocena eller glacial-
perioden, da Mya truncata och andra nordliga for-
mer, nu utdoda i Medelhafvet och fossila i Sici-
liens tertiarlager, lefde der. De forandringar, som
forstorde de i grundt vatten lefvande glaciala for-
merna, hade intet inflytande pa dem, som lefde pa
djupet och som annu ofyerlefva. — Tva tertiiira
lager i England har man hittills endast med tvifvel^^
kunnat hanvisa till glacialperioden : den marina (^^"^^H
len af "mammaliferous Crag" och lagren vid Brid-
lington. De forra, der atskilliga arter aro gemen-,^^
samma med de irlandska lagren, foras af FoRBES^^B
till borjan af glaciala perioden, innan dess kallare
klimat gjort sig fuUt gallande, och de sednare till^^.
"mammaliferous Crag" eller iifven borjan af denJ^Hl
egentliga glacialperioden. — Genom upplyftningen
af glacialhafvets botten uppstod ett land, som for-
enade Tyskland, Britannien, Danmark och Island,
och England med Irland. Ofver delta land inflyt-

191

tade, som ofvan iir sagdt, Brltanniens germaniska
vaxter ocli djur. Dess klimat forandrades sma-
ningom. J Irland och pa on Man ligger Cervus
niegacerus i backen af sotvattensinergel med nu
lefvande Mollusker, hvilande i fordjupningar 1 lyf-
tade glacialbaddar. Pa sotvatlensmergeln ligger torf,
med qvarlefvor af gammal skog. Saledes lefdc C.
megacerus fore skogsperiodeii, sannolikt afven renen.
Bafvern, Bos primigenius, Elcphas priniigenius, ha-
sten, vargen, sannolikt bjornen, voro under tiden
utspridda ofver en stor del af britiska aiean, innan
det stoi-a landet brots upp der nu Irlandska sjon
ar. Nar landet blef betackt med skogar, lefde der
bjcnor, tigrar, noshorningar, uroxar m. fl., nagra
nu alldeles utdoda, andra annu lefvande, men icke
i Biitaunien, nagra annu qvarboende. Men manga
af dessa hade bebott delar af Biitanniens area un-
der roda Craggens period och vid bcirjan af glacial-
perio(!(>n, samtidigt med de nu lefvande och utdoda
eller sydliga former af Sotvattens-Mollusker, som
trafFas i sotvattenslager i Essex, equivalenta till en
del med den daggdjurfoiande Craggens hafsforma-
tion. Nar klimatet blef hardare, torde de, liksom
Hafs-Molluskerna, hafva diagit sig undan for att
aterviinda vid mera gynnande yttre omstandigheter,
sa alt man i England har desamma arterna af Ele-
phas, Rhinoceros, Felis, Cnnis, Equus m. fl. bade
fore och efter glacialperioden, medan Mastodon an-
guslidens och Cyrena icke kommo tillbaka. Pa
samma vis med vaxterna: man finner fossila skogar
af ek och fur, och Pinus abies, nu frammande for
Britannien, under glacialbaddarna, equivalenta med
mammaliferous Crag. — Det ar ofvan anmarkt, att
den glaciala faunans forhallanden i mycket aterfm-
nas vid ostia kusten af Nord-Amerika, der hvarest
en motsvarande boreal hafsmolluskfauna moter en

192

som ar equivalent till cle sodra europeiska hafvens,
utau nagon mellanllggantle fauna jemforlig niecl den
celtiska. Motesplatsen ar der den noidliga stroni-
men fian Ishafvet upphor att verka, och Golfstrom-
mens inflytande vidtager. Der motas ocksa pa lan-
det Labradors flora och ScHOUWS fjerde rike (Soli-
dago, Aster), equivalent med Medelhafsfloran (tredje
riket, Labiotie, Cariophylleae), utan nagon mellan-
liggande flora equivalent med den germaniska. Der
motas den amerikanska pelsdjursregionen, hvars equi-
valent maste sokas i norra delen af Skandinavien,
och regionen for Opossum och Procyon, utan na-
gon intermedlar fauna jemforlig n)ed vildkattens
och mullvadens i Europa. Men den stora ameri-
kanska boreala provinsen, Canada, Labrador, jRuperts
land, o. s. v. norrut, kan delas i tva regionerl en
nordlig, "barren grounds", triidlos, fran Hudsons
Bay, 60'^ n, b. till stora Bjornsjon, 65° n. b., och en
sydlig, skogbevaxt, med Pinus microcarpus, Bank-
siana, och stor enformighet i sina mammalier. J
"Barren grounds" lefva, norr om 70° n. b,, renen,
muskoxen, en varg, blarafven, hvita bjornen, Lepus
glacialis, hermelinen ocli nabbmusenj mellan 70°
och 60° lefva dessa tillsammans med bruna bjornen^
Canada-ultern, amerikanska 'haren, Felis canadensis^
elgen, Bos americanus, af hvilka de flesta aro yni-
niga i skogsregionen tillsammans med andra arter
af Cervus, Lepus, Meles, Vulpes, Ursus, Felis, Lutra.^_j
I dessa tva afdelningar af den stora boreala ameri-^BI
kanska provinsen ha vi en parallel till perioderna "'
inom Britanniens fauna efter lyftningen af glacial-
hafvets botten: den forsta, da landet var som "bar-
ren grounds", tradlost, med ren, Cervus megacerus,
Bos primigenius, bjorn, raf, varg, hare, katt, bafver,
hvilka fmnas fossila i sotvattensmergeln under torfven j

den

193

(Jen aiulra, nai' landel liade skog af fur, ek, bjork,
och skogsdaggdjiir, lierbivora ocli carnivora, bland
hvilka de fiesta af nii lefvande arter iipptradde. For-
andringen fran det forsta tillstandet till det andra
var sannolikt langsam. I en piinkt bristcr jeinfo-
relsen. De stora pachydermerna, som bebodde Bri-
tannien efter glacialpen'oden, hiistarna, hyenorna,
hafva inga analoga i det boreala Amerikas zoologi-
ska provinser. Dessas stam region var Siberien, der-
ifran de fiyttade at vester, nar glacialliafvet blef
land, och de dioijo siij sedan sannolikt tillbaka till

^ DO

sina specifiska centra och utdogo der. Det norra
och centrala Asien erbjiider sannolikt for narva-
rande den narmaste analogien med det vestra Eu-
ropas zoologiska foihallanden under den period,
som narmast foregick den historiska. Till de aldra
sednaste forandringarna, som ga in i den historiska
perioden, hora de "raised beaches", som innehalla
samma arter som nu lefva i hafvet, och i samma
forhallanden blandade med hvarandra, t. ex. vid
Carnon Stream Works, der sand med hafsskal sags
betiicka qvarlefvorna af en skog, och inneholl ben
af hjortar och menniskoskallar, och hvilade pa la-
ger equivalenta med rhinocerosgruset vid Lyme Regis.
Steenstrup meddelade om upplyftade mussle-
lagers alder i Danmark. Sadana lager finnas pa
ostra sidan af Jutland vid Mariagerfjorden, niira
Yisborg och Havnoe, sardeles ymniga omkring Isse-
fjorden pa Seeland, vid Fredrikssund. Pa sistnamnda
stalle fanns i ett musslelager 10 — 17 fot ofver hog-
sta vattenstandet: Ostrea edulis, Cardium edule, My-
tilus edulis, Venus pullastra, Venus aurea, Trigo-
nella plana, Nassa reticulata, Litorina litorea, L.
obtusata, Helix strigella, H. nemoralis, Carocolla lapi-
cida. Ostrea edulis och Cardium edule utgjorde na-
Vrof, Lovens Arsh. 18 45 -' 49. 13

194

Stan hela niassan, dernast Nassa reticulata och Li-
torina lilorea, alia de andra forsvunno bland dessa.
De voro tydligen alia iippkastade pa en strand,
hade icke lefvat der. Mellan skalen funnos arbe-
tade flintredskaper, tydligen ditkonina samtidigr nied
dem. Litorina litorea och Cardium edule voro storre
an nu lefvande pa samma stalle, och Ostrea ediilis
forekommer numera icke i Issefjorden, knappast i
det sydliga Kattegat. Sa fanns ocksa i Jutland vid
Krabbesholm niira Skive vid Liimfjorden ett tva
fot tjockt lager af musslor och ostron, hornspetsar
af radjur, dofhjortar, vildsvinstander och Cera af
menniskohand bearbetade hornspetsar, dessutom flint-
redskap; under ostronlagret koni ett tva fot mak-
tigt lager af grof sand, hvari stodo tva urnor, och
derunder rnergel. Dessa uppljftade mussle- och
ostronlager tillhoi^a derfore den s. k. stenaldcrn. Da
nu sadana lager finnas pa taliika punkter, och
stundom langt fran hafvet, t. ex. i Thy sin mellan
Liimfjorden och Vesterhafvet, vid Skekun norr om
Mariagerfjord, sa har landet varit djupt inskuret,
nar de aflagrades. Ar det Ostersjons utbrott, som
fordrifvit ostronen? Ett liknande forhallande iakt-
togs omkring stranden af Isseljorden, der tydliga
spar funnos af omvexlande sankning och hojning,^
nemligen ofver hafsytan upplyftade skal af ostron^
Mytilus ednlis, Litorina litorea, pa sina stiillcn hvi-
lande pa sotvattenskalk med landsnackor eller pa.
torf med skogvegetation. Pa ett stalle har ett skeleU
af menniska blifvit funnet under ostronlagret. Over-
sigt af Danske Vid. Selsk. Forh. 1848, 1, 71.

Redfield, om hafsconchylier af lefvande arter
djupt i driftbildningen vid Brooklyn i N. Amerika;
Sill. Journ. V, 110.

Kabell, om pleistocena Mollusker i Jutland,
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 571.

195

Gumming, pU'lstoceua arlci" pa on Man, Quart.
Journ. geol. Soc. II, 346.

RinGler-Thomson fastade uppmarksanihetender-
vid, att i roda Craof<ren i Suffolk och Essex mussle-
skalen ligga med insidan nedat och med umbones
vanligen at oster. I vatten sjunka blvalver med
insidan uppat, univalver med mynningen uppat.
Den (orandring, som ses i Crag, maste Iiafva nagon
orsak och denna ar vinden. Bivalver, som ligga pa
sanden med insidan uppat, foras af vinden boit tills
de hvalfvas om, da insidan kommer nedat, och um-
bones mot vinden. Univalver rullas sa, att myn-
niijsfen kommer nedat och columellas axel blir vin-
kelrat mot vindens riktning. Saledes bar, i Crag,
valtnet lagt skalen pa stranden, vinden har vandt
dem, och denna har under langa tider varit ostlig
och mycket stark. Q. J. Geol. Soc. V, 353.

Searles Valentin Wood har beskrifvit de en-
skaliga Molluskerna i den engelska Craggen. Ar-
betet ar utgifvet af Palocontographical Society, der
DE lA Beche ar President, Se:art,es Wood Skattma-
stare och BowerbAnk Sekreterare. Hvarje medleni
erhaller hvad sallskapet pnblicerar mot en arsafgift
af en guinea. For de foljande banden aro bestamda:
Conchifera och Foraminilera i Crag af S. Wood,
Molluskerna i Londonleran af F. E. Edwards, Bri-
tanniens fossila Amphibier af Owen och Bell, Cru-
stacea i Londonleran af Bell; Corallerna i sekundar-
bildningarna af Milne Edwards; Molluskerna i sot-
vattensformationerna ofvanom Crag af Flower j Clyde-
dalens Tertiar-MoUusker af Jordan Smith; Spongiae
i kritan af BovverbanK; Forsteningarna i Magnesian-
limestone af King; Englands Belemniter af Phillips;
Oolitens Mollusker af Morris och Lycett; Ento-
mostraca i kritan af Rupert Jones.

196

Jeffreys anser, enligt Inst i tut XVI, 354, fc3l-
jande vid England lefvande Mollusker sasom analoga
med Crag-fossiler:

Buccinum ovum Turt. B. Dalei Sow.

Fusus scalariformis Gould. F. scalariformis Sow.

Saxicava arctica Fabb. Hanl. Sphaenia cylindrica Sow.

Natica helicoides Johnst. N. helicoides Sow.

— sordida Lamk. ? N. cirriformis Sow.

Hebert, oni Crag-fossller vid Bose-d'Aubigny i
Dep. de la Manclie; Bull. Soc. geol. VI, 559.

Prestwich, Quart. Journ. geol. Soc. V, 345.

Hamilton och Strickland, loiteckning ofver
pliocena arter pa Cephalonia, Quart. Journ. geol.
soc. Ill, 106, 110.
Miocena. GrATELOUP, Concliillologie fossile des terrains

tertiaires du bassin de I'Adour, I, Univalves, Bor-
deaux 1846, tafl.; jfr. Leonh. u. Bronn, n. Jahrb.
1846, 375.

Michelotti, Description des fossiles des ter-
rains miocenes de I'ltalie septentrionale. Natuurk,
Yerhandl. d. Maatschappij te Haarlem, HI, 12, 1847.
Forf. anser sig hafva funnit ofvergangen mellan ter-
liara lager genom en smaningom skeende forandring
i faunan. Leonli. u. Bronn, n. Jahrb. 1846, 52.

Smith, miocena arter vid Tajo, Quart. Journ,
geol. Soc. HI, 410.

Conrad, miocena arter i Nord-Amerika, Proc,
Acad. Nat. sc. Phil. H, 173; HI, 20.

Lyell har granskat 147 arter af miocena Mol-
lusker samlade i Nord-Amerika. Af dessa aro 22i
annu lefvande, eller omkring 17 procent. Till ha-
bitus likna alia mycket dem fran Suffolk Crag och
Faluns de la Loire, afvensom genom narvaron af
stora arter Pecten och Panopoea, men emellan Ame-

197

rika ocli dessa lokaler voro enclast 9 arter identi-
ska, och 13 sa narstaende, att de kunna anses sasom
geografiska representanter, men ocksa endast 12 for-
mer egna for Amerika, af Iivilka 6 annu lefvande.
A den europeiska sidan deremot aro de fiesta mio-
cena arter, soni annii lefva egna for Europas eller
norra AFrikas haf. Saledes blefvo Europas och Anie-
rikas bafsfaunor af Mollusker skilda redan under
denna period, da ^ af alia species voro skiljaktiga
fran dem, som annu lefva. Med undantag af en
Calyptrsea ar ingen nu lefvande miocen anierikansk
art identisk med nagon fran Soderhafvet. Pa det
hela ar ofverensstammelsen storre med Touraines
ocli Bordeaux-lagrens arter an med dem i Crag,
t. ex. genom narvaron af Conus, Oliva, Marginella,
Crassatella. Likval ligga Frankiikes Faluns pa 47°
n. lat., de amerikanska miocena lagren pa 37° n. lat.,
sa att isotherma lineen liar, i miocena perioden sa-
som nu, synes i Europa hafva bojt sig at soder.

I eocena perioden var forhallandet annorlunda. Eocena.
Af 125 arter voro blott 7 identiska med europeiska
eocena arter, saledes endast omkrlng 5 procent, och
annu farre af de amerikanska eocena arterna lefva
annu. Omkring en fjerdedel af de amerikanska
aro nara beslagtade med europeiska, medan en an-
nan fjerdedel foretedde former mycket skiljaktiga
fran europeiska, ehuru tillhorande slagten, som aro
ymnigt representerade i dessa formationer. Quart.
Journ. geol. soc. I, 442.

Genth, eocena arter i Hanauer-kretsen, Leonh.
u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 188.

MoRLOT, sydliga Alperna i Cillyer-kretsen, Haid.
Ber. V, 39.

Karsten, Verzeichniss der im Rostocker Mu-
seum befmdlichcn Versteinerungen aus dem Stern-

198

berger Geslein. llecloiats Prograu) , Rostock 1849;
>rotkalksf6rstenlngar i spridda sma lager.

Bolt,, om forsteningarna vid Neubrandenburg,
Reinbeck i Holsteiii sanit Sternberg. Arch. d. Verciiis
d. Naturgescb. in Mecklenburg, II, 89, III, 195.

RouAULT, eocena arter vid Pan, Bull. soc. geol.
V, 204.

Conrad, eocena arter i Nord-Amerika, Proc.
Acad. nat. sc. Phil. II, 173^ III, 19; Sill. Journ.,
1846, I, 209; II, 395, 399.

Philippi, tertiarforsteningar vid Magdeburg.
DuNKER u. H. V. Meyer, Palaeontographica, I, i, 42.
Leonb. u. Bronn, n. Jabrb. 1845, 447.

Reuss beskref tertiiira arter i norra Bobmen,
DuNKER et H. V. Meyer, Palaeontogr. II, 16.

HoRNES, tertiarforsteningar vid Wien, Haid. Be-
ricbte, IV, 366.

PoPPELACK, tertiarforsteningar vid Wien, ib.
Ill, 13.

MertAN, om en tertiar bafsformation vid Ran-
den, Bas. Bericbt VIII, 30.

Nyst, Description des cocquilles et des poly-
piers fossiles des terrains tertiaires de la lielgique,
Bruxelles 1843, 4:o.

Hebert, kritiska aninarkningar dervid. Bull. soc.
geol. VI, 459.

Lea, katalog ofver N. Ameiikas tertiara con-
chylier, Proc. Acad. n. sc. Phil. IV, 95.

Conrad, the fossil shells of the tertiary forma-
tions of N. America.

Sowerby, tertiara arter fran Syd-Amerika, i
Darwin, Geological observations on South America.
London 1846, 249.

V. Hauer meddelade om en kalkstensbildning
vid Porcsesd i Siebenbilrgen, som pa en gang inne-
haller Nummuliter, Nerineer, som hittills icke blifvit

199

funna setliiare an kritforiiiationen, Naticye, Yolutae,
Neiita conoidea, soni iir eocen, Septa n"a arenaria,
som ditlills var kand endast som lefvaiide, men na-
stan samtldli>t fanns i Nummiilitformationen vid Ba-
yonne, Coibis Jamellosa Lamk., eljest eocen, Venus,
Ostrea, Serpiila nnmmularia, Nucleolithes scutella
GOLDF., Clypeaster, slutligen starnleder aF en Pen-
tacrinit, en markvardig blandning af former, hvar-
ibland tre for tertiiira la^jer hittills frammande sla^ften
cell dessutom miocena fiskar. Wiener Berichte, II,
47, III, 382.

Von Buch, Ueber die Verbreituncf und dieSekundu-

, . . ra bild-

Grenzen der Kreidebildungen. Bonn, 1849. ningar.

GiEBEL, kritformationens karakteristiska forste-
ningar i Zeitschr. d. deutseh. geol. Gesellscb. I, 93.

Williamson bar visar, att de spicula, af bvilka
vissa slag af krila besta, icke hiirrora af Spongier,
utan aro losa prismer ur sondersmulade musselskal,
trobgen af Margaritacea. De aro ej runda, utan
vinkJiga, ocb bafva tvarbneer. Carpenter bar re-
dan adagalagt, att vatten genom en langre lids in-
verkan formar att uppb)sa den djuriska membranen,
sa att prismerna ntskiljas. A. JN. H. XVII, 467.

Forbes beskref en foljd af fdrsteningar fran
lagre gronsanden i England, Quart. Journ. geol. Soc.
I, 237, 345.

PiCTET, Description des Mollusques fossiles, qui
se trouvent dans les ijres verts aiix environs de Ge-
neve; Mem. de la Soc. de pbysique et d'hist. nat.
de Geneve, XI, 257; XII, 21.

D'Archiac, om forsteningarna i "Tourtia" eller
"Pouddingue nervien", ett lager i Hainaut ocb fran-
ska Flandern, inneballande en lokalfauna bildad efter
gronsanden ocb gault. Bull. soc. geol. Ill, 332.

Geinitz, das Quadersandsteinsgebirge oder Krei-
degebirge in Deutscbland, I, II, I. Freiburg, 1849.

:>oo

Yigtigt arbete, som afven med luiiisyu till vail land
fraiiislaller kritbildiiingens lagrlngsfoi hallanden och
ger en noggranii forteckning pa dess forsteuiiigar.

Reuss, die Veisteineningen der Boiiiisclien Krei-
deformation, mit Abbildungen der neuen oder wenig
bekannten Arten. I, IT, Sluttgardt, 1845 — 6, 4:o.

MtJLLER, die Petrefacten der Aachener Kreide-
formation. Bonn, 1847.

Saeman fiamstallde en jeniforelse nfellan N.V.
Tysklands och Frankrikes kritlonnation, Bull. soc.
geol. YI, 446.

Hauer, forsteningar i kritan vid Lemberg, Ha id.
Beiichte, II, 433.

Kner, krilforsteningar vid Lemberg, Haid Be-
richte, III, 254.

L. V. BucH och Abich, krilforsteningar fran
Daghestan, Bull. soc. geol. VI, 567.

Forbes liar granskat en betydlig samling af
forsteningar fran kiitformationen i sodra ludien, vid
Trinchinopoly ocb Yerdacbellum, hvilka lager iiro
samtidiga och equivalenta med ofre gronsand och
gault, samt vid Pondicliery, der lagren tilihora kri-
tans iildsta bildningar. Samlingen bar ett tertiart
ulseende. I Pondichery-lagren trafTas, jemte Am-
njonites, Baculiles, Hamites, iifven Voluta, Oliva, Cy-
praea, Murex, hvilka vanligen anses sasom beteck-
nande for tertiara lager. Men der aro for det
forsta ett litet antal europeiska arter, nagra af deni
gemensamma for alia lagren, som iiro afgjordt af
kritans bildning, sasom i Pondichery-lagren: Pectcn
quinquecostatus, Pinna restituta, Ammonites Juilleti
och llouyanus, tva Nautili mycket lika N. loevigatus
och N. clernentinus D'Orb.; vid Yerdacbellum: Pe-
cten quinquecostatus, P. obliquus, P. orbiculari alF.,
Cardium hillanum, Trigonia aliformis; vid Trinchi-
nopoly C. hillanum och Pecten virgatus. A andia

201

sidan (imies iutet species identiskt ined nagot ter-
liart. Emellertid kunde delta mole af krilformatio-
nens a iter med tertiiira former bero derpa, att vissa
species hade fortlefvat langre der an pa andra min-
dre gynnade lokaler, eller, , sedan de en gang borjat
sin tillvaro pa ett stiille, kunde de i lidens lopp
liafva blifvit sa fordelade, att de slutligen, i foljd
af en ny fordelning af land och valten, i en sed-
nare period ofveilefvat i nagot Iiaf, mycket aflagset
fran lokalen for deras forsta tillvaro. Men nti vela
vi, att i stora genera mindre grupper varit inskrankta
till vissa kortare perioder af hela slagtels tillvaro.
Af de 28 Ammoniterna fran dessa indiska lager aro
nil 21 af sadana grupper, som afgjordt tillhora
kritans alder, och af de sju aro fem dermed niira
besliigtade. Sa ar del med Hamites, Baculitcs, Pty-
choceras. Gastropoderna, ehuru ofla liknande tei-
tiara, aro dock till en stor del forvandta med kri-
tans arter. Der aro likval tre genera, Cyproea, Oliva
och Calyptrsea, som hittills icke aro representerade
i kritformationen. Bivalverna aro alia af slagten
som tillhora kritan, ehuru arterna, dock mest ge-
nom deras preservation, hafva utseende af tertiara.
Conus och Pleurotoma saknas, som eljest tillhora
tertiaia lager. Den tertiara habitus af hela sam-
lingen harror deraf, alt vissa generiska former der
aro rikt utvecklade, hvilka, ehuru de, med tre un-
dantag, finnas i europeiska kritlager, likval aro mera
sallsynta der, medan manga af dem aro for oss
valbekanta sasom tertiara. Delta beror derpa, att
dessa genera framtriidde och utvecklades tidigare i
de ostra hafven, der de annu hafva sina stamhall,
medan de aro fullkomligt eller till storre delen ut-
doda i vara haf. Del ar ater elt bevis derfor, att
genera liksom arter hade geografiska fodelseorter,
liksom de hafva geografiska stamhall eller centra. —

202

De tva yngre Ingrcn hafva en storre likliet med
curopeiska an det aldre vid Pondichery, hvllket
liantyder pa ett, genom forandringar i hafvens och
landens lagcn, tillvagabragt stone sammaiihang niel-
lan Indlens och Europas liaf under den yngre an
under den iildie tiden. Af de arter, som aro iden-
tiska mellan Indiens och Europas lager, hafva de
fiesta en stor vertikal utbredning, hvilket bestyrker
den lag, som Yerneuil och d'ARCHiAC gjort gallande
for palaeozolska forsteningar och Forbes for tertiara
och yngre, att nemligen en arts utbredning i rum-
met vanllgen motsvarar dess utbredning i tid. Trans,
geol. Soc. sec. ser. YII, 97; Quart. Journ. geol.
Soc. I, 79.

D'Orbigny jraf anmarkninjrar vid delta arbete.
Den anforda Cyproean vore en Ovula. Bull. soc.
geol. IV, 507.

Forbes och Lyell, Krit-Mollusker fran New-
Yersey, Quart. Journ. geol. soc. I, 61.

Forbes bar granskat fossiler fran kritformation
vid S:ta Fe de Bogota. Af sjulton arter voro nio
forut beskrifna. Det hela tillhor den liigre kritan,
fast icke sa lagt som de neocomiska lagren, sa-
som d'ORBlGNY antagit. Quart. Journ. geol. soc.
I, 174.

D'Orbigny, kritfor^teningar i Chili, Bull. soc.
geol. lY, 507.

Agassiz, Etudes critiques sur les Mollusques
fossiles, lY, cont. les Myes du Jura et de la craie
Suisse. Neuchatel 1845. Utdrag i Leonh. u. Bronn,
n. Jahrb. 1846, 121.

Dunker, nordtyska Wealdbildningars Mollusker,
Gottinger Studien bergmjinnischcr Freunde, Y, 105.

Lycett, Molluskerna i great ooUte vid Min-
chirdiampton i Glouceslersh., Quart. Journ. geol. soc.
lY, 181; A. N. H. sec. ser. 1, 115; II, 248.

203

E. RoYEU, Jura-forslenini^^ar i Haiitc-Marne, Bull.
soc. geol. IT, 705.

RouiLLiER och VossiNSRY, Jura-forsteiiingar vid
Moscou, Bull. Moscou, 1846, H, 431; 1847, I, 372;
1-848, I, 263.

DuNRER, forstemngar i Lias vid Halberstadt,
DuNKER et V. Meyer, Pala^ontogr. I, i, 34, 107, 176.

Klipstein, Beitiiige z. Kenntniss der ostl. Alpen;
Giessen, 4:o. Behandlar lagreii vid S:t Cassian och
beskrifver manga fdrsteningar.

DuNKER, Ueber die im Kasseler Muschelkalk bis
jetzt gefundeneii Mollusken, Programm der hoheren
Gewerbsschule in Cassel, 1849, 4:o. Utdr. i Gott. Gel.
Anzeigen, 1849, 797.

H. V. Meyer och Dunker, om Musselkalkens
forsteningar i Schlesien, Uebers. d. Arb. d. scldes.
Gesellsch. f. vaterl. Kultur, 1847, 65; 1848, 70.

Strombeck, om Musselkalk-forsteningar i nord-
vestra Tysklandj Zeitschr. d. deutsch. geol. Gesellsch.
I, 115.

Lebrun, Catalogue des fossiles du Muschel-
kalk, avec la synonymic des auteurs qui les ont
classes^ Luneville, 1846, 8:o.

Geinitz u. Gutbier: die Versteinerungen despai^ozol-
Zechsteins u. RoJhliegenden oder des Permischen W^^^j.^'
Systems in Sachsen. Dresden u. Leipzig 1848.

King, Catalogue of the organic remains of the
permian rocks of Durham and Northumberland,
being a Prodromus of a Monograph of the peimian
fossils of England. 8:o, 1847.

R. HowsE, Catalogue of the permian fossils of
Northumberland and Durham; Trans. Tyneside na-
tural. field-club, I, iii.

Mac Coy, Synopsis of the characteristic fossils
of the carboniferous Limestone of Ireland, under the
direction of R. Griffith, Dublin 1847, 4:o, 207, 2 pi.

204

Mac Coy Synopsis of the mountain limestone
fossils of Ireland, Dublin 1844, 4:o.

VERNEtiiT-, kolforsteningar i Asturien, Bull. soc.
geol. HI, 454.

Dana, femtio arter ur Australiens lagre kolfor-
mation, Sill. Jouin. 1847, II, 150.

Verneuii-, palaeozoiska forsteningar fran Nya
Holland, Voy. Bonite, partie geol, 332.

Sandberger, G. et F., Syslematische Besehrei-
bung u. Abbildung d. Versteinerungen des rheini-
schen Sebicbtensystems in Nassau; XViesbaden, Krei-
del, 39 tafl.

Sandberger, palaeozoiska forsteningar i Cypridin-
skiflPer vid Weilburg etc., med afseende pa Romers
tydning i dess arbete ofver Rbenska ofveigangs-
bildningen (Aisb. 1843—44, 1J9); Leonb. u. Bronn,
n. Jabib. 1846, 61.

Sandberger, kritisk ofversigt af devoniska for-
steningar i Harz, med afseende pa Romers arbete
(Arsb. 1843 — 44, 119); Leoiih. u. Bronn, n. Jabrb.,
1846, 61.

Richter: Beitrage zur Palaeontologie des Tbii-
ringer-Waldes. Die Grauwacke des Boblens und
des PfafFenberges bei Saalfeld. Dresden u. Leipz.
4:o, I, Fauna.

KuTORGA , devoniska ocb siluriska lager vid
Gatscbina, Verbandl. d. russ. mineral. Gesellscb.,

1844, 62; 1845—6, 85; Leonb. u. Bronn, n. Jabrb.

1845, 629.

RouiLLiER, Moscou, Bull. Moscou, 1849, 1,
11, 336.

Verneuil, devoniska lager i Armenien efter
Abich, Bull. soc. geol. HI, 138; IV, 709.

SALTER,om siluriska fossiler, Atbenoeum 1845,747.

FoRCHHAMMER, Skanes siluriska bildningar, Over-
siiTt af Danske Vid. Selsk. Forb. 1845, 78.

205

MURCHISON och Verneuil, Skandinaviens siluii-
ska bildningar och cleras forsteningar, Quart. Journ.
geol. soc. I, 467, III, 1.

ElCHWALD, jemforelse niellan Skandinaviens och
veslra Rysslands siluriska palaeonlologi, Bull. Moscou,
1846, I, 3.

Host, siluriska forsteningar i Holslein, Kroy.
Tidskr. anden Rsekke, II, 304.

Oswald, siluriska forsteningar vid Sadewitz i
Scblesien. Uebers. d. Arh. d. schles. Gesellsch. f.
vaterl. iCultur, 1846, 56. — Schade ib. 1845, 130.

Salter, siluriska arter fran Skottland, Quart.
Journ. geol. soc. V. 13.

M'CoY, Synopsis of the silurian fossils of Ire-
land. Dublin 1846, 4:o.

RouAULT, siluriska forsteningar i Bretagne, Bull,
soc. geol. IV, 320; manga nya arter.

Catullo, Prodromo di Geognosia palyeozoica
delle Alpi veneti, N. Ann. d. scienze nat. di Bo-
logna, 1846; Leonh. u. Bronn n. Jahrb. 1847, 89.

Yerneuil och D'ArchiAc, Asturiens palseozoiska
forsteningar, Bull. soc. geol. II, 458.

Hall, Palaeontology of New- York, I, Albany
1847; anm. Verneuil, Bull. soc. geol. V, 374.

Dale Owen, Visconsins siluriska geologi, Bull,
soc. geol. YI, 422.

Hall, mikroskopiska snackor i vittrad silurisk
mergelskifTer vid Cincinnati, Sill. Journ. XLYIil, 292,*
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 374.

Jukes, paloeozoiska fossiler pa Nya Holland
och Van Diemens land. Quart. Journ. geol. soc.
HI, 241.

Sharpe har jetnfort en sanding af palseozoiska
arter fran Nord-Amerika med europeiska fran samrna
formationer, och funnit, af

2i)i)

Brachiopoda.

lagre silur. lager 28 arter, deraf 12 europeiska.

Wen lock-lager 42 » » 19 »

Devon iska lager 54 » » 17 »

Lamellibranchiata.

lagre silur. lager 8 » » 0 »

Wenlock-lager 2 » » 1 »

Devoniska lager 48 » » 4 »

Gastropoda,

lagre silur. lager 2 » » 0 »

Wenlock-lager 3 » » 0 »

Devoniska lager 3 » » 0 »

Heteropoda.

lagre silur. lager 2 » » 2 »

Wenlock-lager 2 » » 0 »

Cephalopoda,
lagre silur. lager 5 » » 0 »

Devoniska lager 2 » » 1 »

hvaraf synes, att medan af Brachiopoda ofver tva
femtedelar arc gemensamma for bada verldsdelarnas
iildsta perioder, aro det endast fa Lamellibranchiater
ocli ingen Gastropod. Bracliiopoderna synas i all-
manliet bebo djupet — utom Lingula och Orbicula,
som halla slg nara stranden, men sorti ocksa icke
hafva naijra arter ofeniensamma — och torde der-
fcire, emedan de mindre aro uriderkastade klimati-
ska inflytaiiden, kunna flytta sig ofver langre afstand.
Den satsen, att de arter, soni hafva storsta vertlkala
utbredningen inom en formation, d. v. s. i tid ,v
ocksa hafva den stoista geografiska utbredning, i
rummet, bekraftas icke hiir. - Bland de gemensamma
arterna finnas bade sadana, som pa begge sidor till-
hora ett eller annat lager, och sadana som hafva
en vidstriickt vertikal utbredning, och denna ar a
bada sidor vanligen densamma. Nagra arter visa
sig forr i N. Amerika an i Europa, t. ex. T. reti-
cularis, som i England icke ar kand under Wenlock-

lagren, men i Amerika allinan i tie lagre siluriska
lagren, ocli denna art ocli flera andra arter torde
saledes kunna anses for iiifodlngar i det amerikan-

ska liafvet, som sediiare flyttat sig till Europa,
medan andra i omvand ordning forst uppkommit i
Europa ocli sedan ofvergatt till Amerika, bland an-
dra Leptsena depressa, som borjar mycket lagt nere
i den engelska siluriska serien, men i Ameiika ar
siillsynt annu i medlet af de lagre lagren. Pa sam-
ma vis framsta, inom sliigtena, vissa former lidigare
eller senare i Amerika an i Europa. En ganska
iitforlig forteckning meddelas slutligen ofver arferna
i Nord-Amerikas paloeozoiska lager. Quait. Journ.
geol. soc. IV, 145.

Verneuil meddelar i Bull. soc. geol. IV, 687,
Sill. Journ. Jan. 1849, en jemforande tabell ofver for
Europa och Nord-Amerika gemensamma paloeozoiska
arter. De aro 117 eller en femledel af alia i aiiie-
rikanska lager kanda. Deraf aro 79 Mollusker,
hvaribland svenska: Lituites convolvans, Terebra-
tula cuneata, T. reticularis, T. tumida, T. VV^ilsoni,
Pentamerus galeatus, Spirifer cyrtaena, S. sulcatus,
S. crispus, S. bilobus (Anomia) L. = S. cnrdio-
spermiformis, Orthis testudinaria , O. elegantula,
Leptaena depressa, L. transversalis, Chonetes sarci-
nulata.

Hall bar meddelat naora anmarkninc^ar om
vissa paloeozoiska Brachiopoder. Med Sharpe fore-
slar ban att inskranka Leptaena till sadana former,
som utanpa aro oregelbundet bojda ocb innantill
hafva muskelintrycket begransadt genom tandlamel-
lernas lage och krokning. — Strophomena skulle
omfatta vdem, som aro mera regelbundet bojda eller
nastan flata, jemnt strierade, med muskelintrycket be-
gransadt endast pa sidorna genom tandlamellernas
flata skifvor. Bada dessa genera hafva laslineen slat

208

och rak, inskuien i ryggskalet genoni foramen, som
ar till en del tillslutet, i det ventralskalets laslinea
har en callus, som delvls fyller detsamma. Arean
ar liel och liallen belagen pa ryggskalet och strierad
pa liingden. Utanpa ar skalet forsedt med mer ellcr
mindre jemna, rundade strier, som korsas al" fina
concentriska strier. — Strophodonta Hall har en
liknande yttre form, men slrierna aro vanligen skar-
pare och pa oregelbiindna afstand, de concentriska
strierna aro mindre tydliga eller afbrutna, laslineen
ar crenulerad och utan foramen och i ventralskalet
utan callus. Den dorsala arean ar strierad bade
pa tvars och pa langden. I det inre finnas inga
tandlameller, och muskelintrycken, som intaga en
betydlig yta i dorsalskalet, aro till en del bilateralt
stallda. I ventralskalet finnes en antydning af be-
griinsning for muskelintrycket, men pa belt annat
satt an hos Leptoena. L. demissa ar typ for delta
sliigte. — Chonetes igenkannes pa en rad af sma
taggar pa laslineen. Dess strier aro afven karakte-
ristiska. — Productus har en mera bojd yttre form
och skalet- ar mera bukigt^ ytan ar utmarkt genom
starka stralande lineer och concentriska strier och
ofta bevapnad med taggar. I det inre aro muskel-
intrycken icke begransade genoni tandlamellerna,
och tydligt bilateralt belagna. Leptaena och Stro-
phomena finnas i lagre siluriska lager i stort an-
tal, medan Strophodonta och Chonetes derstades
saknas. Dessa visa sig forst i Clinton-gruppen med
hvar sin art och blifva talrikare i Hamilton-grup-
pen, der Leptaena och Strophomena iiro nastan
okanda. Productus visar sig forst i "corniferous
limestone" och far sitt maximum i kolperioden.
Hvarje ny upptradande grupp af dessa visar en till-
tagande utbildning i karakterer, i muskel-impressio-

nernas

209

nenijis tydligare dchiing. Proc. Arucr. Assoc, second
meeting, 347.

KoLT.iKER, som foreslog i Giornale delTlslituto Systcma-
lonibardo dl scienze, letteic cd arli, XVI, Milano
1847, att indela Molluskerua i Cephalopoda, Litna-
ces, Conchiferaj Limaces i Pteropoda, Heteropoda,
Gastropoda, och dessa sednare i Apneiista ocli Pneu-
matodocha, fordelar Apneusta i

I. Angiophora.
Corde pra^dita et systemale vasculari incompleto.
Aeolis, Aeolidina, Calliopaea, Gavolinia?, Glaucus?

II. A n a n g i a.
Corde vasisque destituta.

A. Hepate integro, massaro compactam constituenle.
Lissoma?, Pelta?, Chalidis?

B. Hepate in utriculos numeiosos diviso.

FJabellina, Zephyrina, Amphorina, Actaeon, Actaeonia^ Rho-
dope.

Allman gaf samma indelning af Apneusta Koix.
i A. N. H. XVI, J54:

I. Lefvern "compact".
Dorididae: Doris, Polycera.
Tritoniadae: Tritonia, Scyllaea, Tethys.

II. Lefvern "disintegrated"

Aeolididae: Aeolis, Alderia, Dendronotus, Glaucus etc.
Actaeonidae: Actaeon, Placobranchus?

Alder och Hancock gifva namnet Pelli bran-
chiate at den ordning Kolliker kallar Apneusta
anangia och raUna dit Elysia Risso = Actaeon Oken,
Limapontia Johnst. = Chalidis QuAtref., Actaeonia
QuATREF., Cenia Ald. et Hancock.

Milne Edwards foreslog, Institut N:o 661, A.
S. N. 1848, I, 102, en ny uppstallning af Gastropoda.
Han delar dem i l:o egentliga Gastropoder, som
omfatta CuviERS Pulmonata, Gyninobranchia, Hypo-
Pro/. Lov^ns Arsb. 1845—49. 14

210

hrancliin, Poniatol)r«incliia, CtcMiobranchia, Aspidobraii-
cliia ocli Cyclobrancliia, ocli 2:o anoiiiala Gastropo-
der eller CuviERS Heteropoder. Den forsta stora
gruppens, de egentllga Gastropodenias fornier delas
forst i Pulmonata ocli Branchifera. De forra iit-
markas deraf, att ungen liar bulVudet naket, d. v. s.
saknande velum, att det miiidie kretsloppets kiirl
bilda ett niit, att konsorganerna iiro berniafrodi-
liska. De sednare eller Braiicbifera hafva det ge-
mensamt, att ungeii simmar med ett oirrbarande
velum pa bufvudet, ocb att det mindrc kretsloppets
karl aro fasciculerade. Demia afdelning sonder-
faller i tva ordningai*. l:o Opisthobranchia, bos
bvilka blodet kommer till bjertat i mer eller mln-
dre sued riktning bakifraii framat, ocb bjertorat
vanligen ar belaget bakom ventrikelnj respirationen
sker genom dendiitiska eller fasciculerade galar, som
aldrig aro inneslutua i en baligbet, utan befinnas
mer eller mind re blottade pa lyggen ocb sidorna,
mot kroppens bakre del; balsens region ar alltid
naken; kcinsapparaten bermafroditisk, ocb snackan,
mjcket utvecklad bos larven, blii' rudimentar eller
forsvinner bos den fullvaxta. Dessa aro CuviERS
Gymnobrancbier, Hypobrancbier ocb Pomatobran-
cbier. — 2:o Prosobrancbia, bos bvilka abdomen 1
icke blir rudimentjir, som de foregaendes, utan ut-
vecklas i samma forballande som bufvudet ocb fo-
ten, ocb alltid skyddas af en sniicka, i bvilken
oftast djurets bela kropp kan doljas. Ofvanom bal-
sen bilda r mantcln ett bviilfdt rum, der excretions-
organernas oppningar aro belagna ocb oftast gii-
larna, som iiro sammansatta af enkla ocb parallela
lameller, ordnade, i en slags kam, langsefter en
karlstam; vanligen sitta de framfor bjertat, ocb, af-
ven nar de aro forlangda bakat, bafva vasa bran-
cbio-cardiaca riktningen framifran bakat, sa att

21[

Model konimcr till hjerlat i on niolsatt liktiiing
mot den lios Opisthobrancliia; slullii^en aro de tva-
kcinade. De aio hos Cuvifr spridda i fyra ord-
ningar, Clcnobranchicr, Sipliohiancliifi-, Aspldol)ran-
cliier, Cyclobranchier. — livad (Chiton angar, anser
Milne Edwards dem for en "groupe satellite", mo-
difierad genoni vissa (Van ringdjuren lanade drag,
genom den (or Molluskeina framniande segmenta-
tionen af de skalstjcken soni betacka I'Jggen , ge-
nom pariga generationsorganer, genom lijertat, som
i mycket liknar elt ryggk:irl. Saledes:

I. GxVSTROPODA VERA.

Foten nedlryckt, bred, krypande, abdomen utvecklad etc.

A. Puimonata.

Ungen liar naket hufvud; det iiIJa kretsloppets kSrl bilda
ett nat; konsorganer hermafroditiska.

B. Branchiata.

Ungen med simorganer p5 hufvudet; det liJla kretsloppets
karl fasciculerade etc.

Ordo 1. Opisthobranchia.
Halsens region of van obetada etc.

Ordo 2. Prosobranchia.
Halsens region betSckt med ett hvaifdt rum etc.

II. Gastropoda natantiaj heteropoda.
Folen vertikal, sammantryckt; abdomen foga utvecklad.

(III.) Chitonina.
Sluta sig till Prosobranchia. Kroppen nastan ringlad, kons-
organerna pariga, hjertat ett ryggkar] etc.

Referent gaf ett utkast till gruppering af Ga-
stropoda efter formerna id' tungans bevapning, Of-
versigt Vet, Akad. Fori). 1847, 175.

Troschel bar i tredje upplagan af Wiegmanns
ocb RuTHES Handbuch der Zoologie, Berlin 1848,
gifvit en ny indelning af Gastropoderna. Han ser

212

i (lenna ordning IvA parallel.! serier, livilkas under-
ordningar motsvara livarandral

A. Skildkonade. B. TvekOnade.

1. Pulmonata operculata Fer. 5. Pulmonata.

2. Ctenobranchia. 6. Notobranchia Tr.

3. Rhipidoglossa Tr. 7. Monopleurobranchia Blv.

4. CycJobranchia Cuv. 8. Hypobranchia.

1. Pulmonata operculata Fer. Skilda kon. Lun-
gor. Tunga med sju rader af platar. Skalet med lock. Fam.
Cyclostomidae, Helicinacea, Ampullariacea.

2. Ctenobranchia. Skilda kOn. Kamformiga gSlar i
en galhala ofvan halsen. Ogon utan egna pediceller.

a. Taenioglossa Tr. Tungan bandformig, med sju rader
pl§tar; ingen snabel. Fam. Potamophila, Litorinacea, Tu-
bulibranchia, Capuloidea, Sigaretina, Goriocellacea, Ceri-
thiacea, Alata, Involuta.

b. Toxoglossa Tr. I stallet for tunga tva rader l§nga
ihaliga tander, hvarje fastad med en lang muskeltrad.
Fam. Conoidea, Pleurotomacea.

c. Proboscidea Tr. Utstracklig snabel. Tunga smal, of-
tast med blott tre platrader. Fam. Volutacea, Canalifera,
Muricea, Cassidea, Buccinea.

3. Rhipidoglossa Tr. Skilda kon. Galar fjaderlika.
Pedicellerade ogon. Mer an sju platrader pa tungan, till
hvilka p§ hvarje sida sluta sig talrika, i solfjadersform
stallda blad. Fam, Neritacea, Trochoidea, Haliotidea, Fissu-
rellacea.

4. Cyclobranchia Cuv. Skilda kon. Bladlika galar
under mantelranden. Pa tungan hornaktiga platar, hvilkas
framre anda bar en tjock tand; pS sidorna flata hornplatar.
Fam. Patellina, Chitonidae, Cirrobranchia.

5. Pulmonata. Tvekdnade. Lungor. Fam. Limacina,
Helicea, Auriculacea, Limnaeacea, Amphipneusta.

6. Notobranchia Tr. Tvekonade. Galar pa ryggen.
Fam. Doridea, Tritoniacea, Aeolidiae, Aplysiacea, Acera.

7. Monopleurobranchia Blv. Tvekdnade. Den fja-
derformiga galen mellan sSlan och mantelranden, p§ ena
sidan. Fam. Pleurobranchidea, Ancyloidea, Siphonariacea.

8. Hypobranchia. Tvekdnade. Bladforraiga gSlar pS
hvardera sidan, i en rad mellan sSlan och mantelranden.
Fam. Phvllidiacea.

213

D'Orbigny li;«r i sin Palaeoiitologie francaise,
Terrains cretaces, IV, borjat en uppslallning af Bra-
cliiopoda DuMER.

I. Brachiopoda propr.

Fdrsedda med armar; skalet alltid symmelriskt.
1. Armarna fria, med korta cirrer.

A. Armarna vridna i en plan, icke uppburna af inre apo-
physer.

*) Intel las.
Fam. 1. Lingulidae.
Djuret fastadt pa en pedicell; armar langa, fria, horizontelt
vridna; musslan hornartad.

Pedicellen genomgar bada skalens spetsar Lingula Brug.
Pedicellen genomgar blolt det ena ska-
lets spets Obolus EicHW.

Fam. 2. Calceolidae.
Ingen pedicell, djuret fritt; musslan fibrds;

arter palaeozoiska Calceola Lamk.

**) Ett las.
Fam. 3. Productidae.
Ingen dppning for pedicellen; musslan
ofta tubulds eller perforerad; alia ar-
ter palaeozoiska eller frSn trias.

a) Musslan fdrsedd med yttre rdr.

Rdr dfverallt, area nSlstan ingen .... Productus Sow.
Rdr endast pa l§sranden; area tydlig . Chonetes Fisch.

b) Musslan utan yttre rdr.

Musslan perforerad, begge skalen krdkta Le-plagoniaWQ^ox.
Musslan fibrds, ej perforerad, skalen bdjda Leptcena Dalm.

Fam. 4. Orthisidae.
En dppning for en pedicell; musslan all-
tid fibrds, icke perforerad.

a) Oppningen rund, belagen i spetsen
af det stora skalet, g&r icke in p§

arean Strophomena'RAv,

b) Oppningen belagen under spetsen af
det stora skalet, i arean.
Oppningen rund, midt i ett odeladt

deltidium Orlhisina D'Orb.

214

Oppningen triangular, intar hela hoj-

den af area; intet deltidium .... Orlhis Dalm.
B. Armarna fria, rullade at sidan och
uppburna af inre apophyser fran det
lilla skalet.

Fam. 5. Rh y nch on el J idae.
Djuret fa&tadt med en pedicell; armar fria, extensila; muss-
jan fibrds, regelbunden, bukig, af ett stort skal med
framstaende spets, och ett mindre, som under laset bar
tva apophyser, hvilka bara upp armarna. Utvandigt co-
stae, sallan slata.

a) Oppningen sammanhjingande med

laset, ingen area, spetsen hel . Hemithyris D'Orb.

b) Oppningen skild fran laset.

*) Oppningen belagen under det
stora skalets spets.
Oppningen omgifven af en
valk ; deltidium dubbelt,

ingen area Rhynchonella Fiscuer.

Oppningen utan valk; delti-
dium enkelt; en area . . . Strigocephalus Defra^ce.
**) Oppningen belSgen i sjelfva

spetsen af det stora skalet . Porambonites Pandeu.

Fam. 6. Unciti^dae.
Ingen oppning.
*) Spetsen utstaende, urhalkad in-

under Uncites Defrance.

**) Spetsen inbdjd dfver sig sjelf.

Armarnas apophyser fristSende i

det mindre skalet; inga skif-

vor i det inre Atrypa Dalm.

Armarnas apophyser fastade vid
det mindre skalet genom en
vertikal skifva; det inre fdr-

sedt med skifvor Pentamerus Sow.

2. Armarna fasta, icke exten-
sila, med langa cirrer.
A. Armarna stodda af en kalkar-
tad stomme, musslan forsedd
med ett l§s, perforerad eller
fibrds.
*) Armarna spirala, musslan oftast
fibrds.

215

Fam. 7. SpiViferidae.
f) Ingen oppning for en pedicell, dju-

ret fritt; skalet fibrdst Cyrtia Dalm.

ff) En oppning for pedicellen; djuret

fastadt.

A. Oppningen triangular, samman-
hangande med ISset; intet delti-
dium.

a) Musslan fibrds; oppningen g§r

in pa begge skalen Spirifcr Sow.

b) Musslan perforerad; oppningen

i endast det ena skalet Spiriferina D'Ohb.

B. Oppningen rund, skild fran ISset;
musslan fibrds.

a) Oppningen belSgen under spet-
sen i midten af deltidium och
area; den spirala konen med

spetsen nedat Spirigerina D'Orb.

b) Oppningen i sjelfva spetsen,
utan deltidium eller area; den
spirala konen med spetsen at

sidan Spirigera D'Orb.

**) Armarna krdkta, i slingform; muss-
lan alltid perforerad.

Fam. 8. Magasidae.
Djuret fastadt med en pedicell, som utgar genom en opp-
ning i dfra skalet; armarna icke fria, stddda af broskar-
tade bihang, som utga fran ett enkelt system af apo-
physer. Musslan perforerad, regelbunden, nedtryckt; ett
stort dfre skal, fdrsedt, undertill, med en oppning, som
sammanhanger med lasel, utan deltidium; ingen eller nS-
stan ingen area; las af tva tander i dfra skalet. Det
undra skalet aldrig doldt under det dfras deltidium.
Oppningen liten, spetsen hel; utan

dron Magas Sow.

Oppningen stor, spetsen snedt afhug-

gen ; dron pa dmse sidor om laset Terebratulina D'Orb.

Fam. 9. Tere br a tu I idae.
***) Armarna fastade, spirala, utan fast stdd; musslan konisk,
utan las, deltidium eller area, hornartad eller perforerad.
Fam. 10. Orbiculidae.
Fam. 11. Cranidae.

2l(>

II. Abrachiopoda D'Orb.

Inga armar; mantelns rander mycket utvecklade, nied starka
cirrer; musslan sallan symmetrisk.

1. Regelbundna, med pariga delar; musslan alltid perfo-
rerad, aldrig canaliculerad.

Fam. 12. Thecidae.

2. Oregelbundna, utan pariga delar; musslan aldrig punk-
terad, ofta canaliculerad.

Fam. 13. Caprinidae.
Fam. 14. Radiolidae.

J. E. Gray fiamstaller i A. N. H. sec. ser. II,
435, roljande Indelnlng af Biacliiopoda:

Subclass. I. Ancylopoda.

Munnens armar icke utstrackliga, eller blott i spetsen;
fastade pa fasta stdd eller i haligheter pS venlralskalel; man-
teln adherent vid skalet, med fina processer genomtrangande
deltas med talrika hal genomborrade subslans.

Ord. I. Ancylohrachia.

Armarna fastade vid tva processer, utgaende fran ven-
Iralskalets ISsrand, aterbdjda och sammanbojda pa inre sidan
af lamellen; djuret fastadt med en pedunkel, utgaende ge-
nom ett hal i dorsalskalet; bade pedunkel och hal oblitereras
hos gamla individer.

Fam. 1. Terebratulidae.
Hit hdra de slata Terebratulae Sow.; de perforerade
Carp., Epithyris Phill.; Terebratula King; Terebratulidae
M'Coy; Cyclothyridae I^hill., t. ex. Terebratula Retz. = Tere-
bratella D'Orb. (T. dorsata), Magas Sow., hos hvilka apo-
physen Sr fastad till longitudinela midtel-ribbor; Gryphus
Meg. = Terebratula D'Orb., Terebratulina D'Orb., der apo-
physen Sr fri. Vidare Terebrirostris, Fissirostris D'Orb.

Ord. II. Cryptobrachia.
Armarna fastade, i form af tva eller flera loberade ut-
skott insankla i fdrdjupningar i ventralskalet.

Fam. 1. Thecideae.
Hit bora Argiope Deslongch. 1839 = Megathyris D'Orb.
iT. delruncatal=: Orlhis Phil, non Dalm.

217

Subclass. II. Helictopoda.
Armar fOrlangda, i regelbunden spiral; skalet icke ge-
nomborradl, dess yta fdrsedd med taggar, som bildas endast
vid kanten under tillvaxten.

Ordo III. Sderobrachia.
la med
lets ISsrand

Armarna med en skallamell, utgaende fran ventralska-

Fam. 1. Spiriferida3.
Armarna mycket utvecklade, burna under hela ISngden
af en fin spiralvriden apophys. Hit raknas som synonymer
Spirifer J. Sow. sen.; Delthyridae M'Coy; Spiriferidae King;
Spiriferina, Spirigera, Spirigerina D'Orb. Hos Spirifer Sow.
M'CoY och Martinia M'Coy ar lasranden langre an skalets
bredd; hos Atrypa Dalm. och Alhyris M'Goy kortare. Strl-
gocephalus synes gdra ofvergangen till

Fam. 2. Rhynchonellidae.
Armarna langa, kottiga, burna vid basen af tva korta
divergerande apophyser, utgaende fr§n lasranden i ventral-
skalet. Blott en art lefver: T. psittacea. Hit bora i ofrigt:
Rhynchonella Fisch., D'Orb. = Hypothyris Phill.; Cameropho-
ria King; Uncites Defr.; ? Trigonotremus Konig; Rhynchora
Dalm.; Pygope Link; Delthiridaea M'Coy; Pentamerus Sow.

Ordo IV. Sarcicobrachia.
Armar kottiga, utan apophyser; ventralskalet utan ut-
skott vid lasranden, om ej en ringa upphojning i midten.

Fam. 1. Productida\
Productus Sow. , Strophalosia King; Chonetes Fisch.; Lep-
taena Dalm.; Orthis Dalm.; Slrophomena Rafin. ; Calceola Lamk.

Fam. 2. Cran iadae.
Crania Retz. incl. Orbicula Lamk., Criopus Poll

Fam. 3. Disci nidoe.
Orbicula Sow. Owen, non Lamk.

Fam. 4. Lingulidae.
Ett enda slagte: Lingula.

Ordo V. Rudistes.
Fam. 1. Radiolitidac.
Radiolites (Sphaerulites, Ostracites, Acardo; nuclei; Bi-
roslrites, Jodamia); Caprina.

218

Fam, 2. Hippuri tidae.
Hippurites (Cornucopia, Ortboceratites, Batholites, Ra-
phanister, Bitubulites).

Fam. 3. Caprotinadae.
Caprotina; Ichthyosarcolites,

Morris foreslar en ny inclelninfr af Tercbra-
tula. Genoin v. BucHS, Phillips's, Carpfnters id. (1.
undersokniiigar bar det visat sig, att vissa lagen af
I'oramen i forhallande till rostrum ocli till aiea,
dess form ocb karakter, alltid folja nied nar- eller
(ranvaron af punkterad striiktur. Storre delen af
slala arter bafva ett tvart afskuret rostrum ocb ett
punkteradt skal; ett slort antal af plicerade deremot
ett spelsigt rostrum ocb ett icke punkteradt skal.
Saledes:

Epithyridae: rostrum truncatum; foramen orbiculare
J. ovale supra aream, aut integrum et valva dorsali pro ma-
jori parte circumdatum, aut per deltidium e majore 1. minore
parte efformatum; testa punctata.

Hypothyridae: rostrum acutum; foramen sub rostro in
area, aut integrum deitidio fere circumdatum, aut non in-
tegrum deltidio utrinque definitum; testa non punctata.

Till ingendera gruppen bora T. concent ricoej de bafva
ingen deltidie-area, intet foramen, ocb en spiral apo-
pbysis riktad at sidan, sasom bos Splrifer. M'CoY
bar kallal dem Atbyris. Quart. Journ. Geol. Soc. II.

Verneuil ocb D'Archiac, om indelninijen af
Ortbis ocb Leptsena, Bull. Soc. geol. II, 482.

King gaf vigtiga anmiirkningar ofver flera ge-
nera, A. N. H. XVIII, 26, 83.

Hall, om karakteristiken af palaeozoiska slag-
ten, se of van p. 207.

Saeman, om Rudisterna, Bull. soc. geol. VI, 280.

KuTORGA, om Sipbonotreleae i Verb. d. russ.
miner. Gesellscbaft, 1847, uldrag i Leonb. u. Broun,
n. Jabrb. 1850, 369.

219

MiDDENDORFF har i inledningcn till sitt fortrafF-Kaiakte-
\\(r-d arbete: Beitrajj^e /u riner Malacozoolo^ia Rossica
hanvisat pi\^ den slora vigten at" grundiigt utforda
specialfaunor. Der ar ratfa faltet for etl noggiannt
bestammande at artbegreppet, ocli for utveckllngen
af orsakerna till dess toriinderlighet. Begreppet art
i\v likasa subjektivt, soni begreppet slagte, fastaii
ofta i en ringare grad ; det vore oforanderligt ocb
fast, oni vi af erfarenliet kunde soni axiom antaga,
alt tva i natnren grundade arter icke forma att
framalsfra fruktbara bastarder. Visst ar att i bvar-
andra ofvergaende arter veikligen linnas, ocli sadana
arc ^ till I af nordiska Mollusker. Dessa ofvergan-
gar iiro verkligen i naturen forhanden och ickc
blott skenbara, tororsakade antingen af fel i syno-
nymiken eller ett liittfardigt begar att gora arter,
eller deraf, att griindliga forskare i stiillet for den
typiska tormen haft for sig en formtorandring deraf,
t. ex. en geografisk varietet. Men oftast beror art-
griinsernas skenbara obestamdbet pa feltag bos na-
tiirforskarne. Annorlunda forhaller det sicf med de
talrika arter, som verkligen ses ofveiga i hvaran-
dra. De synas oka sig med bvarje dag. Dessa
ofvergangar kunna vara antingen iirspriingliga eller
tdrviirfvade, d. v. s. genoni yttre inflytelser foran-
ledda moditikationer af den ursprungliga typen,
under individernas utveckling ocb lifstid, ocb bvilka
forvarfvade modifikationer sednare blifva arftliga,
egentligen da, iiiir de yttre inflytelserna iitbreda sig
iifver ett stort antal individer, t. ex. alia inom ett
visst gebit. Sa uppkomma geografiska varieleter.
Aro vi komna derban, att, pa grund af iakttagna
modificerade karakteier, kunna siiga faderneslandet
for en vidt utbredd art, da iiro vi pa god vag att
kanna artens vasen. Pa samma salt med andra
vtlre inflvtelser an kliniatet, t. ex. vistelsen nara

220

strandeii, eller i oppet liaC, Inoni djupels ollka re-
trioner, i lugnt eller iipproidt vatlen. Allt delta
lior till den faunisliska forskningens uppgift. — For
att nil utrona livad som i livarje fall ar art, maste
vi saledes soka bestiimnia den forlianden varande
artens granser, mellan livilka dess karakterer varlera.
Vore nil bastai dbddning nagot allmant, sa blefve de
mojliga afvikelsernas antal mycket stort, eniedan
nya former da kunde alstras mellan tva olika ar-
ter, af alia deras varieteter, och pa nylt oka an-
talet af nominela arter, sa atl, om det ena djuret
hade karaktererna A-^B, det andra C+D, sa skiille
baslarder med karaktererna A+D, B+C, B+D, A+C
latt anses for egna arter, en antydning af den ota-
liga mangd former vi skulle fa att ordna, om ba-
stard bildnlng vore allmrinnare i djurrlket an den
ar, — For att reda de olika formerna af en art,
bar man biltills brukat uppsliilla dem sasom varie-
teter under a,, /3, y, etc., hvilka vanligast afsett far-
gens olikhet, medan de hos andra forfattare nagon
gang afven afsett formens, ehnru denna oftare for-
anledt bildandet af en ny art. Hos Litorina obtu-
sala L. bar man t. ex. uppstallt ett antal varieteter
efter fargen, och tillika velat finna for dessa fiirg-
varieleler olika och egna former. Middendorff fann
nu, att fargen hos t. ex. var. fasciata Menke fore*
nades med formen hos var. unicolor Mke, o. s. v ,
sa att antalet af sadana foreningar kan blifva ofant-
ligt stort, om det ocksa i naturen ar begransadt,
och, sasom Hancock visat vid Britonium undatum,
bundet vid djurens forekommande under vissa olika^^j
yttre inflytelser. Derfore kan det nu brnkliga ^^"^H
teckningssiittet icke bibehallas. — Det hogsta slaget
af varieteter aro de geografiska; de maste benamnas.
Ett annat slag aro de hybrida, som man kunde
kalla sa utan afseende pa deras utvecklingsursprung,

221

Salunda fas foljaiide

nihildadc niellanformer, till i\c vjisendtiiga karakte-
renia, niellan tva valgrundade a iter. Dessa fore-
slar MlDDENDORFF alt utmaika med den palrony-
niiska andelsen "a3a" af en af de tva arteina, sale-
des t. ex. Biiccinum tenue var. ovoea eller Ouccinum
ovum var. teiuia?a, som med endera beniimningen
vore att installa under bade B. tenue ocli B. ovum.
— Andra varieleter behofva ej benanuias, men bcira
utmarkas tills vi kunna finna deras geograiiska be-
tydelse. MlDDENDORFF foreslar hiir Foljande beteck-
ningssiitt. Formen utmiirkes med A ocli dess po-
tenser, skulpturen med B, fargen med C, skalets
tjocklek med D. Andra egenheter utmarkas med
sma bokslafver eller grekiska eller fraktur af den
kategori, hvarunder de hora,
schema:

normalis
Forma A

normalis
altitudo anfractus ultimi a

normalis
anfractuum convexitas a

normalis

Canalis forma a

Sculpture B

Color concolor C

pictus c

fasciatus ^

normalis ponderosior levior
(crassior) (tenuior)
Pondus s. consistentia D D^ D^

Vid skulpturen, B, och dess potenser ar det iinnu
icke mojligt alt fiista nagra vissa beljdelser, och
dessa rnasle mahanda tor hvarje sarskilt genus hafva
silt eget schema. Middendorff foreslar nu, alt vid
hvarje art, efter beskrifningen, foga en formel, som
uttrycker de iakttagna varietetskombinationerna. Nar
en mangd sadana formler aro samlade, skall man

elatior

depressior

altior

brevior

a»

inflata

applanata

producta

abbreviata

a»

J5»

222

ur (Ictta for den zoologiskn googrnlicn vi<^lii]^a ma-
terial kunna utvaljn cle furiuler, livilkas kombl-
nationer i sina bestandsdelar bero pa vaseiidtliga
orsaker, och saledes aro nodiga (or finnandet af all-
mant giltiga lagar. — iNaturveteiiskaperna maste
soka alt matematiskt ronnulera lagarna; vi niaste
soka nuineriska medelvarden nied deras aniplituder.
Man liar redan anviindt sadana i Malacologlen. Mo-
SELEYS undersokningar oFver snackornas geoinetriska
former lofvade mojlighelen att finna for hvarje art
en konstant, karakteiistisk vinkel for den logarith-
iiiiska spiralen. Naumann antnarkte likviil, att man
niaste «nata endast utsokt regelbundna exemplar ocli
alltid bortlemna sista livarfvet, hvilket iir mer eller
mindre oregelbnndet. Det blir derfore nodvandigt
att soka annu andra matt. D'Orbigny foreslog, att
Miata spirans vinkel, liela langden, sista vindlingens
hojd i forballande till det hela, samt suturens vin-
kel. Palaeontologerna hafva anvandt flera af dessa
matt. Sista vindlingens hojdiorliallande till det hela
iir icke sa konstant som D'OrbiGny antar, och der-
tned foljer, att afven spirans vinkel och snturvin-
keln aro foranderliga. Vi niaste derfore mata samnia
matt pa olika individer flera ganger, och viilja olika
matt i olika slagten. Chitonerna gifva flera ganska
anviindbara matt. De patellformiga snackorna er-
bjuda matningar af langd, bredd och hojd, samt,
genorn en linea dragen vertikalt fran spetsens inre
till mynningens stora diameter, spetsens lage. Der-
till kommer lutningsvinkeln och ficimre och bakre
sluttningen mot basalytan, och langden af radien
for framre och bakre delen af randen, hvilka ofta
bilda olika kroklineer. Middendorff fann, att hos
individer med Jag form (f. depressior, A^) spet&en
hade ryckt roera framat, medan den hos f. elatior A^
var narmare central. — Middendorff anvander i

223

silt arhotc loljande matt foi' clc spiralvridna snac-
korna. Lang(Jcn (longitiido) fraii spetsen till ytter-
sta andan aC columella; hos Fusus, Murex, Trophon
afdrages kanalens laiigd; hos Buccinum ovum Tal-
ler lano'dmattet icke iu med axelns riktninij, iitan
ar snedt, i dct labri understa del star fram utofver
columellaiis kanalanda. Bredden, latitude, faller,
utom hos Pupoidea, i midten af sista viiidlingen;
mattet bor tagas Iran ryggsidan i anseende till labri
ofta forekommande utbojiiing. Hojden af sista viiid-
lingen (altitudo anfr. ultimi) fran basis af iabrum.
Lfingden af den synliga columella, fran dess iinda
till nafvelns stalle. Langden och bredden af ka-
nalen. Af vinklar begagnar Middeindorff spirans
vinkel (angulus spirae), hvars spets iir sniickans, och
hvars ben berora dess profilj suturens vinkel, hvil-
kens olikheter dock ligga inom sa sma qvantiteter,
att den iir foga anvandbar; tillviixtvinkeln (angulus
incrementi), den, som liippens rand bildar med
snackans axel, och som, ehuru foga anvandbar for
arterna, likval ofta ar karakteristisk for sLigtena,
t. ex. hos Litorina 20°, hos Margarita 30"; vanligen
folja plicae, costae, vaiices samma riktning, men om
ej maste man mate den vinkel de bilda. Slutligen
kan man stundom mata den vinkel, som kanalen
bildar med snackans axel. Med D'Orbigny tar
MiDDENDORFF snackans totala langd till grundmatt,
men anger icke, sasom D'Orbigny, de ofriga matten i
hundradedelar af detta grundmatt. Han uppstaller
deremot, for hvarje slagte, af vissa karakteristiska
arter, ett typiskt mattforhallande uttryckt i stora
brak, t. ex.

Long. : Lat. : Ait. anfr. ult. : Latit. aperturae.

Littorina ] ^ • ^ ' ^ ' r

Tritonium 1 : J : | : |.

224

Med teckiu'ii + oiler — an<^er liaii tlerefler \id

hvaije ait eller varietet inecl liuiu stor brakdel dess

mattfoiliallandei) understiga eller ofverlrafTa de for

sliigtet typiska.

Nomen- AgASSIZ, Noiiienelator Zoologleus; fase. IX et

Liueratar.^» iniiehaller Mollusca.

Herrmansen, Indicis generum Malacozooruin pri-
mordia. Nomina subgenermn, generum, tamiliarum,
tribuum, ordinum, classlum; adjeclis auctoribus, lem-
poribus, locis systematicis atque literariis, etymis, sy-
nonymis. Praelermittuntur cirripedia, tunicata et rhi-
zopoda. 2 voll. 1846 — 9. Ett hogst utmarkt ar-
bete af stor vigt ooh nytta. Anm. Pfr. Z. f. Mai.

1847, 159.

Gray gaf en forteckning pa 810 genera af lef-
vande Mollusker med deras synonymer ocli uppgift
pa typer; ett nyttigt arbele bredvid de foregaende.
Proc. Zool. Soc. 1847, 129.

Nyst fjaf en alfabetisk forteckningf ofver de
konkyliologiska arbeten, som fmnas i Belgiens bi-
bliotlieker.

Pfeiffer och DuPUY anmiirka, att DraparnAuds
namn i den 1801 utgifna med diagnoser forsedda
Tableau des Moliusques, aro aid re an Montagus.
Z. f. Mai. 1847, 160.

Deshayes, Traite elementaire de conchiliologie
avec les applications de cette science a la geologic,
I, omfattar Acephala fran Aspergillum till och, med
Lucineae.

Phimppi, ofver de i Griffiths Animal Kingdom
forekommande nya slagten och arter, D'Alton et
BuRMEiSTER, Zeitung, 1, 85.

Menke, forteckning ofver alia arbeten, kannare
och samlare for Tysklands Molliiskfauna, Z. f. Mai,

1848, 33.

Det

225

Del ar bekant, att LeACH loreliade ett arbete
ofver Englancis Molluskei', soin foiblef ms., med un-
dantag aF nagra fa ark, hvilka aldrig blefvo utgifna,
utan staniiade vid korrekturet. Eniellertid blefvo
derigenom nagra da nya slagtnaniii bekaiita, som
iipptogos i samlingar, jemte aiidra, dern Leach hade
meddelat at Brown och, troligen sednare,,at Risso.
Gray bar nu i A. N. H. XX, 268, bekantgjort en
forteckning ofver Englands Mollusker, uppsatt af
Leach ar 1818, ocb inneballande ett stort antal nya
slagtnamn. Den synes bittills hafva varit ms. och
man laier derfore icke, sasoin Gray vill, kunna
tillerkanna dessa nanin giltighet fran ofvannamnda
ar. En slor del af slagtena ciro dessutom sa foga
lyckligt bildade, att de aldrig kunna besta, och,
soin alia kurakterer saknas, iiv det ofta oniojligt att
veta , hvilket djur som afses. Salunda ar TuR-
TONS slagte Lacuna deladt i Temana, hvartill bora
L. pallidula , puteolus m. fl.j Epheria, der Turbo
canalls Mont, heter E. Bulveri, hvartill komma
L. vincta och quadrifasciata; samt Medoria for
Turbo crassior Mont., o. s. v. Men for ratta for-
standet af de af Brown , Risso och Gray fran
Leach hemtade naran ar denna forteckning ej utan
varde.

Hanley, Illustrated and descriptive catalogue
of recent shells; the plates forming a third edition
of the index testaceologicus by W. Wood. Tva
haften text och tva haften plancher aro ref. be-
kanta. Texten omfattar, sa vidt ref. kanner den-
samma, Acephala fran Aspergillum till Pecten, figu-
rerna endast Acephala af blandade slagten.

Gray, Catalogue of the Mollusca in the Col-
lection of the Brit. Museum, I, "Cephalopoda ante-
pedia" = C. dibranchia Owen, London, 1849.
Prof. Lov^ns Arsh. 1845--'49. 15

226

Adams, Contributions to Conchology 1, II, Am-
herst, 1848.

Gould, Expedition shells, aftryck ur Procee-
dings of the Boston Society of natural history,
beskref de konkylier, som samlades under den stora
nordamerikanska jordomseglingen.

Menke, anm. vid Lamk. Desh., i Z. f. Mai.
1845, 132, 159.

Pfeiffer, recension af Kusters upplaga af MARr
TiNi och Chemnitz; Z. f. Mai. 1846, 173.

Menke, anm. vid Philippi Abbildungen u. Be-
schreibungen; Z. f. Mai. 1845, 185.

Chenu, Bibliotheque conchyliologique ar en sam-
ling af anyo tryckta aldre arbeten nied kopierade
plancher: Donovan, British Shells; Martyn, Uni-
versal Conchologist; LeAch, Zoological Miscellany;
Conrad, nya sotvattenssniickor i N. Ameiika, Monogr.
af Anculotus, synoptisk tabell ofver Najades; Rafi-
NESQUE, Monografi af Najades i Ohio; Montagu, Te-
stacea britannica; utdrag ur Linnean Transactions.
Arbetet ersatter icke originalerna.

SOWERBY, Conchological Manual, tredje uppla
gan med tre nya taflor.

A. Catlow, assisted by L. Reeve: Conchologists
Nomenclator. Lond. 1845, 8:o.

Hinds, i the Zoology of the voyage of H. M
S. Sulphur, och

Adams et Lovell Reeve, i the Zoology of the
Voyage of H. M. S. Samarang, beskrefvo ett stort
antal nya arter.

Berge, Conchylienbuch oder allgemeine und
besondere Naturgeschichte der Schnecken und Mu-
scheln etc. Stuttgart 1847, m. Abbildungen; ett po-
pulart ai'bete.

1
I

227

Octopus n. sp. Heinh. u. Prosch, Gronl. Danske Vid. S. Nya slag-
Skr. femte liaekke, I: Eydoux et Souleykt, Bonite, 1. 1. ten och

' ' ' ' arter.

Cistopus Gray n. g. typ. Octopus indicus Ruepp. D'Orb.,
Catalogue of Brit. Mus. I, 20.

Argonauta n. sp. Adams et Reeve, Samarang, Moll. 3.
Sciadephorus Reinh. et Prosch = Cirroteulhis Eschr. Dan-
ske Vid. Selsk. Skr. XII.
Trachyteuthis v. Meyer, n. g. Sepiae aff. sp. foss. Solen-

hofen, Leonh. u. Bionn, n. Jahrb. 1846, 598.
Acanthoteuthis n. sp. /"oss. Jura, Muenster, Beitr. VII, 5 5.
Octopodoteuthis Krohn, Wgm. A. 1845, 47 =
Verania Krohn = ? Verania Ruepp., Arsb. 1843 — 4, 123;

Wgm. A. 1847, 38.
Fid en as Gray n. g. Rossiae aff., Cat. Brit. Mus. I, 95.
Sepia n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 3.
Teuthis Gray (Schneider), typo Sepia media L., Cat. Brit.

Mus. 1, 76.
Owenia Reinh. et Prosch n. subg. Cranchiae; sp. Gronl.,

Danske Vid. Selsk. Skr. 5:te Raekke, I.
Loligopsis n. sp. Verany, Mem. Torino, s^r. 2, I; Adams,

Samarang, Moll. 2.
Loligo n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 2, 3. — Foss,

Jura, Muenster, Beitrage, VII, 54.
Ancistrocheirus Gray, n. g. typ. Onychoteuthis Lesueurii

Fer. et D'Orb., Catal. Brit. Mus. I, 50.

Abralia Gray n. g. typ. Onychoteuthis armata Quoy, Catal.
Brit. Mus. I, 50.

Ancistroteu this Gray n. g. typ. Onychot. Lichtensteinii

Fer. I. c. I, 55.
Gonatus Gray n. g. typ. Onychot. ? amaena Moller, 1. c.

I, 67.
Belemnoteuthis Pearce, Lond. geol. Journ. I, 7 5, 97.
Belemnites n. sp. Kurr, Wiirtemb. Jahresh. I, 233; Me-

RiAN, Baseler Bericht VII, 55.
Helicerus Dana n. g. Belemniti aff. sp. foss.. Cap Horn,

Sill. Journ. May 1848; A. N. H. sec. ser. II, 150.
Belemnopsis F. Edwards n. g. typ. Beloptera anomala Sow.

Catal. Brit. Mus. I, 157.

228

Orthoceras n. sp. Salzk. Gut, v. IIauer, Haid. Abh. I, 257;
Fischer, Bull. Mosc. 1848, II, 456; paloeoz. Asturia, Ver-
NEUiL et d'ARCHiAc, Bull. soc. geol. II, 461; Portugal,
Sharpe, Q. J. geol. Soc. V, 153; N. Amer. Hall, Pal. N.
Y. I, 13, 34, 45, 60, 198, 311; Verneuil, Bull. soc. geol.
IV, 556; MuRCHisoN, Defrance, ib. Ill, 131.

Apioceras n. sp. Fischer, Bull. Mosc. 1848, U, 132; =
Gomphoceras.

Gonioceras Hall, n. g. Pal. N. Y. I, 54.

Oncoceras Hall, n. g. inter Phragmoceras et Cyrtoceras,

I. c. I, 197.

Cyrtoceras n. sp. Bergkalk, Fisch. Bull. Moscou, 1848, II,

128, 457; Hall, 1. c. I, 193.
Thoracoceras n. sp. Bergkalk, Fischer, Bull. Moscou, 1848,

II, 129.

Crioceras n. sp. Fischer, 1. c. 1849, I, 215.
Cameroceras Conrad sp. Hall, 1. c. I, 221.
Endoceras Hall, n. g., cfr. Actinoceras Bronn, 1. c. I, 59,

207, 311.
Hormoceras Stokes, cui adnum. Orthoc. crassiventris Wah-

LENB. Hall, 1. c. I, 55, 222, 313.
Ancyloceras n. sp. Oolit. Morris, A. N. H. XV, 31.

Nautilus Mon. sp. viv. Sow. Thes. — Foss. n. sp. Gronsd.
Morris A. N. H. sec. ser. I, 106; Q. J. geol. Soc. IV,
193; Lias Giebel, Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1849, 78;
Musselkalk, v. Hauer, Haid. Berichte, I, 261; II, 316.

Lituites n. sp. Hall, Pal. N. Y. I, 52.

Trocholites Conrad, sp. silur. quib. adnum. Lituites Odin
Vern., Hall, Pal. N. Y. I, 192, 309.

Goniatites n. sp. Salzk. Gut. v. Hauer, Haid. Ber. I, 264
Bergkalk, Fischer, Bull. Mosc. 1848, 11, 132.

Ceratites Mon. v. Buch, Berl. Abhandl. 1844; n. sp. Sibe-
rien, Keyserling, Bull. Soc. g^ol. II, 808.

Ammonites n. sp. Oolit, Rouillier, Bull. Mosc. 1849, I,
359; CzApsKi, ib. 616; Rouillier et Fahrenkohl, Fischers
Jubilaeum etc. Moscou 1847; Salzk. Gut., v. Hauer, Haid.
Abh. I, 266'f TfliOLLieRE Ann. Soc. d'agriculture, d'hist.
nat. etc. de Lyon, 1848.

Ha mites n. sp. Hauer, Haid. Ber. II, 76.

229

Sidetes Gikbel n. g. Aptycho affine, Z. d. deutsch. geol.
Gesellsch. I, 100; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1847,821.

Hyalea n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 4, 5, 6.
Gleodora Peb. = Clio L. enl. Beck, Forh. Skand. naturf.

Kiobenh. 1847, 622; n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite,

6, 7, 8.
Spirialis n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 13.
Euribia n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 14.
Pneumodermon n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 14.
Tiedemannia Delle Chiaje, char. Wgm. A. 1847, 36.
Con ul aria n. sp. Bergkalk, Fischer, Bull. Moscou, 1848,

II, 13, 458; Sandberger, Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845,

175; 1846, 8; Koif., Austral., M'Coy, A. N. H. XX, 306;

Hall, Pal. N. Y. I, 222.
Theca n. sp. Kolform., Austr., M'Coy. A. N. H. XX, 306;

Hall, 1. c. I, 313.
Coleoprion Sandberger n. g. aff. Conulariae et Creseidi, sp.

silur., Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1846, 24.

Firoloidea n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 16.
Firola n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 16.
Carinaroidea Eydoux et Souleyet, n. g. Bonite, t. 17.
Carinaria n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 17; Adams

et Reeve, Samarang, 63.
Atlanta n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 18 — 21.
Carinaropsis Hall, n. g. foss. Silur., Pal. New- York, I,

Vaginulus n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 28; Gould,

Proc. Bost. Soc. 1849, 193.
Parmacella n. sp. Pfr. A. N. H. XIX, 262.
Testacella n. sp. Frankr., Dupuy, 1. c. 47.
Limax n. sp. Liffland, Schrenk, Bull. Moscou, 1848, 1,135;

Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 28.
Geomalacus Allman n. g. nara Arion, med genitalporen

bakom hogra framre tentaklet, fran Limax genom spira-

culum i mantelns framre rand, och glandel i stjerten.

G. raaculosus A., Irland, p^ klippor nara vatten. A. N. H.

XVII, 297.

230

Daudebardia Mon. Pfr. Mon. Hel. II, 490.

Vitrina Mon. Pfr. Mon. Helic. 11, 492; sp. Id. Z. L Mai.
1847, 146; PflrL. ib. 1847, 65, A. N. H. sec. ser. IV,
69; Eydoux et Souleykt, Bonite, t. 28; Gould, Exp. sh., 26.

Succinea, Mon. Pfr. Mon. Hel. 11, 513; sp. Id. A. N. H.
XIX, 263; Z. f. Mai. 1847, 146; 1849, 110; Phil. ib.

1847, 65; Afrika, Morelet, Guer. Rev. 1848, 351; Oster-
sjon, Eichwald, Bull. Moscou, 1849, I, 465; Eydoux et
Souleyet, Bonite, t. 28; Gould, Exp. sh., 27, Proc. Bost.
Soc. 1849, 193; Morelet, 1. c. 116.

Helix Mon. Pfr. M'on. Helic. I, 13, 436; tillagg i Z. f. Mai.

1848, 89, 113; 1849, 66, 81, 106; Anm. dertill Benson,
A. N. H. sec. ser. II, 158; n. sp. Pfr. A. N. H. XVI.
253, 332, 336, 341; XVII, 431, 441; XVIII, 58, 123,
127, 128; XIX, 263; sec. ser. II, 288, IV, 78, 146;
Id. Zeitschr. f. Mai. 1845, 21, 23, 60, 81, 152; 1847,
32, 81, 145; 1848, 89, 116; 1849, 68, 81, 144; Phil.
ib. 1846, 191; 1847, 12, 65; Wgm. Arch. 1845, 62;
Abbild. 11, III; Menke, Z. f. Mai. 1845, 14, 25, 131;
DuNKER, ib. 1847, 81; Rossmassler, ib. 1846, 172; 1848,
113, 115; PouRO, ib. 1848, 112; Krauss, ib. 1848, 114;
Jonas, Hamb. Abh. I, 123; Leguillou, Guer. Rev. 1845,
187; HoMBUON et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 3 — 7,
11; Hinds, Sulphur, 55; Adams et Reeve, Samarang,
59; Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 28, 29; Valenciennes,
Voy. Venus, t. 1; Case, Sill. Journ. 1847, sec. ser.
Ill, 101, 276, D'Altons et Burm. Zeit. I, 38, A. N.
H. XIX, 358; Benson, A. N. H. sec. ser. II, 158;
GouLb, Exp. shells, 16, Proc. Boston Soc. 1849, 194;
Majorca, Grael'ls I. c, Gu6r. Revue, 1847, 173, 1849,
46; Egypten, Palaestina, Boissier, Charpentier, Zeit-
schr. f. Mai. 1847, 130; Afrika, Morelet, Gu6r. Rev,
1848, 351; Central-Amerika, Morelet, 1. c. 1; H. ligat
obs. RossM. Z. f. Mai. 1847, 163, Pfr. ib. 164; II. Po-
matia och dess varieteter, Hartmann, Verhandl. d. schweiz.
naturf. Gesellsch. Winterthur 1846, 65; Karlekspilen som
artmarke for H. nemoralis och H. hortensis, A. Schmidt
Zeitschr. f. Mai. 1849, 49; deras varieteter, Voith, ib,
1845, 92, och Bach Verb. d. Vereins d. Pr. Rheinl. I,
70; H. leucozona Ziegl. obs, Schmidt, Haidingers Ber.
VI, 178.

An OS to ma Mon. Pfr. Mon. Helic. I, 1; anm. Benson,
N. H. sec. ser, II, 164.

231

Boysia Pfr. n. g. typ. Anosloma Boysii Bens., Z. f. Mai.

1849, 103.
Nanina n. sp. Gould, Exp. shells, 24.
Tomigerus, Mon. Pfr., Mon. Helic. I, 2; Phil. Abbild.

II; n. sp. Pfr. A. N. H. XVI, 334; Burrow, Newcomb,

Z. f. Mai. 1849, 66.
Streptaxis, Mon. Pfr., Mon. Helic. I, 3, 436; sp. Id. Z.

f. Malac, 1847, 48; 1848, 89; A. N. H. sec. ser. II,

288, IV, 79; Phil. Abbild. 11, 32.
Proserpina Guild. = Odontostoma D'Orb. Mon. Pfb. Mon.

Helic. I, 11, 436; Jonas, Z. f. Mai. 1846, 10; Pfr. ib.

1845, 81.

Partula n. sp. Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 29; Gould,
Exp. shells, 33.

Bulimus Mon. Pfr. Mon. Helic. II, 1, 533; sp. Id. A. N.
H. XVI, 340, 343; XVII, 441; XVIII, 59, 63, 124.
128; XIX, 265; sec. ser. II, 289; IV, 147; Id. Zeitschr.
f. Myl. 1845, 22, 24, 156; 1846, 128, 135, 158; 1847,
131, 147, 191; 1849,85; Dunker, ib. 1845, 176; 1847,
82, 164; Menke, ib. 1846, 144; Jonas, ib. 1845, 184;

1846, 12; Philippi, ib. 1847, 49, 66; Friwaldsky, ib. 1848,
6; obs. Shuttleworth, ib. 1848, 79; Phil. Wgm. A. 1845,
62; Id. Abbild. II, III; Hombron et Jacquinot, Voy. au
pole sud, t. 8; Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 29; Adams
et Reeve, 1. c. 58; Bui. perversus L. et affines Pfr. Z. f. IMal.
1849, 125, 129; Monogr. Reeve, Conch. Icon.; Anm. dervid
Pfr. Z. f. Mai. 1849, 42, 63, Reeves svar, ib. 1849, 116;
n. sp. Jay, Ann. Lye. NewY. IV, 169; Gould, Exp. sh.
34, Proc. Bost. Soc. 1849, 194; Afrika, Morelet, Guer.
Rev. 1848, 352; 1849, 383; Egypten, Palaestina, Boissier,
Charpentier, Z. f. Mai. 1847, 140; Golumbien, Nyst, Mem.
soc. Liege, II, 261; Bull. Brux. XII, I, 227, ll, 146;
Centr. Amer., Cuba, Morelet, 1. c. 9.

Chilonopsis Fischer v. Waldheim n. g. aff. Bulimo, sp. n.
Amer. mer., Bull. Moscou, 1848, I, 233.

Achat inella, Mon. Pfr. Mon. Helic. II, 233; sp. Id. A.
N. H. XVII, 133; XVIII, 124; sec. ser. II, 291; Z. f.
Mai. 1849, 90; Gould, Exp. sh., 34.

Ac ha tin a Mon. Reeve, Conch, iconica; Pfr. Mon. Hel. II,
243; sp. Id. A. N H. XVI, 344; XVII, 133, 442; XVIII,
61; XIX, 269; sec. ser. II, 291; IV, 148; Z. f. M. 1845,
157; 1846, l49, 158; 1847, 148; Dunker, ib. 1846,

232

163; Jonas ib. 1846, 13; Philippi, Abbild. II, III; Gould,

Proc. Bost. Soc. 1849, 195; Riga, Sikmasceiko, i. c.
Azeca n. sp. Dupuy, 1. c.
Gland in a, Pfb. Achatinae injungit; sp. Id. A. N. H. XVI,

257, 345; XVII, 441; Z. "f. Mai. 1845, 158; Yucatan,

Phillips, Proc. Acad. n. so. Phil. Ill, 67; Morelet, i.

c. 12.
Gib bus MoNTF. Mon. Pfr. Mon. Hel. II, 298; sp. Id. Z. f."

Mai. 1847, 149.
Pupa Mon. Pfr. Mon. Hel. II, 300; sp. Id. Z. f. Mai. 1845,

22; 1847, 15, 26, 83, l48; 1849, 92; A. N. H. XVIII,

61; DuNKER, Z. f. Mai. 1848, 177; Friwaldsky, ib. 1848,

7; RossM., ib. 1848, 7; Gharpentier, ib. 1847, 148;

Benson, A. N. H. sec. ser. IV, 125; Gould, Exp. sh. 33;

Tyskland, A. Schmidt, Z. f. Mai. 1849, 140; Seckendorff,

Wiirtemb. Jahresh. II, 30; Krain, Schmidt, "Illyrisches

Blatt", enl. Haiding. Ber. iib. Mittheil. etc. VI, 176;

Frankrike, Dupuy, I. c.;> Afrika, Morelet, Guer. Revue,

1848, 354.
Cylindrella, Mon. Pfr. Mon. Helio. II, 368; sp. Id. Z. f.

Mai. 1846, 159; A. N. H. XVII, 44l ; XIX, 270; Phil.

Abbild. II, III; Z. f. Mai. 1847, 67; Menke, ib. 1847, 1;

Morelet, 1. c. 10.
Balea Mon. Pfr. Mon. Helic. II, 387; sp. A. N. H. sec. ser.

II, 292; Gould, Exp. sh., 34; B. Sarsii Phil. Norvegia,

Z. f. Mai. 1847. 84.

Tornatellina Beck, Mon. Pfr. Mon. Hel. II, 391; sp. Z.
f. M. 1847, 149; 1849, 93.

Clausilia Mon. Pfr. Mon. Hel. II, 395; sp. Id. Z. f. Mai.
1845, 158; 1849, 106; A. N. H. sec. ser. IV, 149;
Troschel, Z. f. Mai. 1847, 51; Phil. ib. 1847, 69; Ghar-
pentier, ib. 1847, 142; Friwaldsky, ib 1848, 7; Schmidt,
Haidingers Berichte, VI, 179; spec. Europae revis. Rossmassl.,
ib. 1846, 161; n. sp. Gould, ib. 1849, 94; Frankrike,
DupuT, 1. c; Ryssland, Siemaschko, 1. c.

Auricula n. sp. Phil. VV. A. 1845, 63; Z. f. M. 1846,
97; 1847, 122; Anton, ib. 1847, 165; Hombron et Jacqu.,
Voy. au pole sud, t. 9; Eydoux et Souleyet, Bonite,
t. 29; Adams et Reeve, Samarang, 55.

Acme n. sp. Frank. Dupuy, 1. c.

233

Carychium n. sp. Benson, A. N. H. sec. ser. IV, 194.
DipJommatina Benson, n. g. Carychio aff. typ. Bulimus

folliculus Pfr. Himalaya, A. N. H. sec. ser. IV, 194.
Pad i pes n. sp. Jonas, Z. f. Mai. 1845, 169.
Mel am pus n. sp. Adams et Reeve 1. c. 55.
Scar a bus n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1847, 122; PIombron et

Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 10; Hinds, Sulphur, 60;

Adams et Reeve 1. c. 56.
Ringicula n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1849, 33; Hinds, A. N.

H. XV, 123, Sulphur, 47.
Conovulus n. sp. Recluz, A. N. H. XVH, 295, 362.

Physa n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1845, 164; Gould, Exp.

shells, 42; Frankrike, Dupuy, 1. c; Yucatan, Phillips,

Proc. Acad. n. sc. Phil. HI, 66', Mokelet, 1. c, 18.
Physopsis Krauss n. g. Physae affine, sp. natalensis, Krauss,

die Siid-Afrikanischen Moilusken, 85.
Planorbis n. sp. Dunker, A. N. H. sec. ser. 11, 453; Z.

f. Mai. 1845, 164; Rossm., ib. 1846, 173; Gould, Exp.

sh., 42; Morelet, I. c, 18; Spanien, Gbaells, Guer. Rev.

1847, 173, 1849, 47. — Foss. Lias, Dunker, Z. f. Mai.

1846, 168.
Limnaeus n. sp. Phil. W. A. 1845, 63; Gould, Exp. sh.,

41; Skottland, Alder, A. N. H. sec. ser. II, 396; Frankr.

Dupuy, 1. c; Ryssl. Siemaschko, 1. c; Nordamerika, Mon.

Haldeman, Mon. Univ. Moll. Un. States, VII; Case, Sill.

Journ. sec. ser. Ill, 101, D'Alt. et Burm. Z. I, 38; Ey-

Doux et Souleyet, Bonite, t. 29.
Dombeya n. sp. Gould, Exp. sh. 41.
Amphipeplea n. sp. Pfr. A. N. H. XVI, 341.
Gundlachia Pfr. n. g. Lymnseaceorum, testa fere Ancyli,

Z. f. Mai. 1849, 97.
Ancylus n. sp. Gould, Exp. shells, 41; Frankr. Dupuy,

1. c.

Doris n. sp. Engl. Alder et Hancock, A. N. H. XVI, 313;
XVIII, 292; Irland, Thompson, A. N. H. XV, 312; Medelh.
Costa, Esercitazioni accadem. d. aspir. natur. II, i, 1840,
enl. Guer. Revue 1845, 453; Eydoux et Souleyet, Bo-
nite, t. 2 5.

234

Hypobranchiaea Adams n. g. Doridi aff. A. N. U. X1X,,415.
Go ni odor is n. sp. Engl. Alder et Hanc, A. N. H. XVI,

314; Adams et Reeve, Samarang, 68.
Polycera n. sp* Frey et Leuck. Beitr. z. Kenntn. d. wir-

bellosen Thiere, 144.
Ceratosoma Adams et Reeve n. g. Samarang, 67.
Lomanotus Verany, Guer. Rev.' 1849, 593.
Alder ia 'Allman n. g. typ. Stiliger modestus Loven, A. N.

H. XVll, 1.
Aeolis n. sp. Eng. Alder et Hanc. A. N. II. XVI, 314;

XVIII, 293; sec. ser. I, 191.
Antiopa Alder et Hancock n. g. Proctonoto et Jano affine,

A. N. H. sec. ser. I, 190.
Eumenis n. g. Alder et Hancock, inter jEolidem et Trito-

niam, A. N. H. XVI, 311; XVIII, 293.
Bornella Gray n. g., Adams et Reeve, Samarang, 66.
Scyllaea n. sp. Adams et Reeve I. c. 67.
Tritonia n. sp. Engl., Alder et Hanc, A. N. H. sec. ser.

I, 191; GosTA, I. c; Frey et Leuckart (Cloelia?), Beitr. z.

Kenntn. wirbellos. Thiere, 143.
Limapontia Johnst. =? Pelta Quatrefages = ? Chalidis Qua-

TREF. cfr. A. N. H. XVIII, 291; sec. ser. I, 404, 405.
Cenia Ald. et Hanc. n. g. Actaeoniae affine, A. N. H. sec. ser.

I, 404.
Actaeonia n. sp. Ald. et Hanc, A. N. H. sec. ser. I, 402.
Rhodope Kolliker n. g. Giornale delT Istituto Lombardo di

scienze, lettere ed arti, 1847.

Lophocercus Krohn n. g. Icaro Forb. proximum; A.S.N."

ser. 3, VII, 55.
Lobiger Krohn n. g. praecedenti affine, 1. c. VII, 53.
Aplysia n. sp. Irid, Thompson, A. N. H. XV, 312; Eydoux

et SouLEYET, Bonite, 25; Adams et Reeve, Samarang, 63;

Gould, Proc Bost. Soc. 1849, 197.
Siphonotus Adams et Reeve n. g. Aplysiae affine, Sama-
rang, 64.
Bulla n. sp. N. Am. Lea, Bost. Journ. nat. hist. V, 286;

Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil. HI, 26, Phil. Z. f. Mai.

1847, 121; 1848, 141; 1849, 22; Eydoux et Souleyet,

Bonite, t. 25; Adams ct Reeve, 1. c. 66.

235

Bullae a n. sp. Phil. Z. f. Mai., 1848, 141.

Utriculus Brown, enligt Thompson och Alder olika Sldrar

af Bulla hyalina, A. N. H. XV, 314.
Torn a tell a n. sp. foss. Kritform. Phil., Dunker et v. Meyer

Palaeontogr. I, l, 23; Lias, Dunkeb, Z. f. Mai. 1846, 169.
Itieria Matheron, Nerineae et Actaeonelloe aff. Bull. soc. geol.

1842, XIII, 493; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 244.
Tylostoma Sharpe n. g. Globiconchae D'Orb. afF., sp. foss.

Kritform., Quart. Journ. geol. Soc. V, 376.

Pleurobranchus n. sp. Macri, Rendiconto, 1846, 276;
Adams et Reeve 1. c. 66.

Narica Recluz, = Merrya Gray, Monogr. Mag. Zool. 1845.
Nerita cancellata Chemn. Hit raknas ocksa Nerita tubero-
sissima Mont, och Nerita glabrissima Brown, Mem. Vern.
Soc. = N. sulcata Turt. Conch. Diet.; N. Petitiana Recl. ==
Velutina cancellata Quoy et G. Astrol. II, t. 66 bis f. 20,
22, visar djuret, som Recluz ocksa beskrifver och afbildar
af N. souleyetiana R. Slagtet ar ganska eget och torde
stS nSra Odontostomia. Tungans bevapning bor undersokas.

Eulima n. sp. Adams et Reeve, Samarang, 52. „

Pyramid el la n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1849, 32; Gould,
Expedit. shells, 60; Adams et Reeve 1. c. 53.

Chemnitzia n. sp. Adams et Reeve, Samarang, 52. —
Foss. Kritform. Jos. Mueller, Amtl. Bericht d. Versaml.
Aachen, 1847, 244.

Odontostomia n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1849, 28; Irland,
Thomps. a. N. H., XV, 315; England, Jeffreys, ib. XX,
16; Mon. 32 sp. Engl. Id. ib. sec. ser. ,11, 330.

Bone Ilia Desh. = Niso Risso, sp. foss. eocen. Conrad, Proc.
Acad. nat. sc. Phil. I, 32, III, 21.

Stylifer n." sp. Gould, Exp. shells, 54.

Otina Gray n. g. typ. Velutina Otis, List of the genera
of recent Mollusca, Proc. zool. Soc. 1847; Alder, Cata-
logue Durham, 69.

Seal aria, Mon. Sow. Thesaurus; n. sp. Hinds, Sulphur,
48; Adams et Reeve, Samarang, 51; Hornbegk et Beck,

236

Forh. Skand. Naturf. Mode, Kopenh. 1847; Phil. Wgm. A.
1845, 65; Middendorff, Bull. pbys. malh. Petersb. VIIU
— Foss. Barbadoes, Forbes, A. N. H. sec. ser. I, 347;
miocen. Tajo, Smith, Quart. Journ. geol. see. Ill, 420.

Jan thin a, Men. Reeve, Conch. Icon.; n. sp. Phil. Z. f. Mai.
1848, 149; v. d. Busgh, ib. 1848, 15; Costa, Esercit. accad.
etc., Guer. Revue, 1845, 291; Adams et Ree^ve 1. c. 54.

Chiton auct. Mon. Reeve, Conch. Icon.; n. sp. Phil. Wgm.

A. 1845, 59; Adams, A. N. H. XIX, 416; anm. dervid

ib. XIX, 454; Ryssland, Middendorff, Bull. S;t Petersb.

VI, 1847, N:o 8, 11; Mem. S:t Petersb. VI, 1847, 67;

Hinds, Sulphur, 54; Gould, Exp. shells, 1. — Foss. Ryck-

noLDT, Bull. Brux. XII, II, 45; silur., Salter, Quart. J. Geol.

Soc. Ill, 48. — Slagtet sonderdelas af Gray, A. N. H.

XX, 131; sec. ser. I, 228, i foljande genera:
Chiton L. Gray: C. striatus Barnes, Bowenii King, textilis

Gr., laevis Mont. etc.
Tonicia Gray n. g. : Ch. alratus Sow., Ch. ruber L., Ch.

laevigatas Flmg. etc.
Acanthopleura Guild., Gray: Ch. peruvianus Lamk., no-

bilis Gr., piceus Sow.
Schizochiton Gray: Ch. incisus Sow.
Corephium Gray: Ch. echinatus Barnes.
Plaxiphora Gray: Ch. Carmichaelis Gr.
Onithochiton Gray: Ch. Gaimardi Blv.
Enoplochiton Gray: Ch. niger Barnes.
Mopalia Gray: Ch. Hindsii Gray, Ch. Blainvillei Sow.
Katharina Gray: Ch. tunicatus Wood.
Cryptochiton Gray: Ch. amiculatus Pall.
Cryptoconchus Blv., Gray: Ch. porosus Blv.
Amicula Gray, Syn. Br. Mus. 1840: Ch. vestitus Sow.
Acanthochites Leach ms. Gray, Syn.: Ch. fascicularis L.
Chi ton ell us Lamk., Gray, Ch. laevis Lamk.; Mon. Reeve,

Conch, icon.; anm. Id. A. N. H. XIX, 454.
Radsia Gray: Ch. Barnesii Gr.
Ca 1 loch i ton Gray: Ch. laevis Mont.
Ischnochiton Gray: Ch. textilis Gray, Ch. marginatus Mont.

237

Leptochiton Gray: C. cinerous Mom., C. Hanleyi Bkaw,
C. cajetanus Poll

Med afseende p& de rysska arterna indelas slagtet af
MiDDENDORFF, 1. c, i foljande subgenera:

Subgenus Cryptochiton Midd. Testa interna i. e. valvis, teg-
mento nuJlo, plane latentibus quaquaversum inclusis pal-
iio, corpus supra semicapsulas ad instar obtegente. (? Umbo
incrementi valvarum omnium centralis; branchiae ambientes).
Ch. Stelleri Midd. — ? Ch. amiculatus Pall.

Subgenus Phcenochiton Midd. Testa subinterna aut externa
i. e. valvis ex parte, solummodo Jateribus imprimis, laten-
tibus sub pallio, et in dorsi linea mediana saltern teg-
mentum valvae, pallio liberum, externe in conspectum
venit. (Umbo incrementi valvarum, excepto solo ultimo,
posticus).

Sectio I. Dichochiton. Testa subinterna interrupta; pallii
pontibus transversis contiguitatem valvarum externe occul-
tantibus (branchiae posticae).

1) Subsectio: Symmetrogephyrus: testa externe vix con-
spicitur, pallii pontibus regularibus septem interrupta.

A. Poriferi: Pallium serie regulari pororum setigerorum
cinctum: Ch. monticularis Q. et G.

B. Apori: Pallium poris setigeris nullis: Ch. vestitus
Sow. — Ch. Pallasii Midd.

2) Subsectio: Ametrogephyrus: Testae valvae 3 aut 4 an-
ticae continuae, caeterae singulae externe pallii pontibus
interruptae. Chitonellus.LAMK. e. p.

A. Poriferi: Pallium serie regulari pororum setigerorum
cinctum: Ch. fasciatus Q. et G., Ch. larvaeformis Blv.

B. Apori: Pallium poris setigeris nullis: Ch. lacvis Lamk.

Sectio II. Hamachiton. Testa subinterna aut externa con-
tinua; pallium limbus fit testam annuli ad instar cingens
(branchiae ambientes aut mediae).
1) Subsectio: Platysemus: limbo lato.

A. Poriferi (Chitonellus), a) Pori uniseriales: Ch. zelan-
dicus Q. et G. ■ — Ch. fascicularis L. b) Pori bise-
riales: Ch. Emersonii Couth.

B. Apori, a) limbo laeviusculo: Ch. submarmoreus Midd.
— Ch. tunicatus Wood, b) limbo piloso: Ch. Wos-
nesenskii Midd.

238

2) Subsectio: Stenosemus: limbo mediocri et anguslo.

A. Limbo piloso: Gh. marmoreus Fabr. — Gh. Merckii

MiDD.

B. Limbo squamoso: Gh. ruber L. — Gh. albus L. —
Gh. cineieus L. — Gh. lividus Midd.

G. Limbo scutato: Gh. Mertensii Midd.

Helminthochiton Salter, n. g. sp. vivae et foss. Quart.
Journ. Geol. Soc. Ill, 51.

Patella n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 59; Z. f. Mai. 1846,
21; 1848, 162; Dunker, ib. 1846, 25; Abbild. Ill; Mid-
DENDF., BuH. S:t Petersb., VI, 1847, N;o 20; Hinds, Sul-
phur, 53; Gould, Exp. shells, 6, 10. — Foss. silur.
KuTORGA, Verb. d. russ. mineral. Gesellsch. 1845 — 6, 124.

Acmaea n. sp. Phil. Z. f. Malac. 1846, 22, 49, 106; Menke,
ib. 1847, 187; Phil. Abbild. Ill; Hinds, Sulphur, 53;
Gould, Exp. shells, 9.

Pilidium Forb. et Hanley, n. g. typ. Patella fulva 0. Fr.
Mueller, Brit. Moll. II, 440.

Propilidiura Forb. et Hanley, n. g. typ. Patella ancyloi-
des Forb. Brit. Moll. II, 443.

Metoptoma Gonr. n. sp. Patellis aff.? Hall, Pal. N. Y. X,
23, 306.

Dispotea sp. et var. Gray, A. N. H. XVII, 136.

Dental! urn n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1846, 55; 1848, 144;
N. Amer. Gonrad, Proc. Ac. n. sc. Phil. Ill, 26; Adams ei

Verm et us n. sp. Phil. Z. f. Malac. 1848, 17; Valenciennes
Voy. Venus, t. 11.

Gyclostoma, Auct. suppl. mon. Sow. Thes.;^ revis. Pfr,
Z. f. Mai. 1846, 29, 81; Anm. Id. 1845, 23; sp. Id. ib.*
1847, 52, 150; 1848, 177; 1849, 128; Phil. ib. 1847,
123; Trosghel, ib. 1847, 150; Guer., Revue, 1847, 1;
Hombron et Jacquinot Voy. au pole sud, t. 12; Eydoux et
Souleyet, Bonite, t. 30; Adams et Reeve, Samarang, 56;-

239

Gould, Exp. sh., 37; Mohelet, I. c. 22; Partiot, Mem. s.

les Cyclostomes, Toulouse 1849, 8:o, p. 72. — Pfr. och

Troschel, Z. f. Mai. 1847, 42, 45, 52, 101, indela Cy-

clostomacea i flera genera, med karakterer hufvudsakligen

hemtade fr§n locket, och hvilka sammanstallas af Pfr.,

neml. foljande:
Aperostoma Trosch., typ. C. giganteum Sow., C. disto-

mella Sow.
Cyclostoma s. str. typ. C. naticoides Recl. , C. parvum

Sow., C. elegans Muell. etc.
Tropidophora Troscu. typ. C. Cuvierianum Petit, C. Ter-

verianum Grat., C. campanulatum Pfr.
Choanopoma Pfr. typ. C. pulcbrum Wood.
Cyclophorus Montf. typ. C. aurantiacum Schum.
Leptopoma Pfr. typ. C. acuminatum Sow., C. insigne Sow.
Chondropoma Pfr. typ. C. pictum Sow.
Megalomastoma Guild, typ. G. altum Sow., C. cylindra-

ceum Chemn., M. suspensum Guild., C. flavulum Lamk. quod

typ. gen. Farcimen Trosch. 1. c. 44.
Pupina ViGN. cum Moulinsia Grat.; n. sp. Hombron et Jac-

QuiNOT, Voy. au pole sud, t. 10; Hinds, Sulphur, 59; Adams

et Reeve, Samarang, 57.
Gallia Gray.

Pomatias Studer, n. sp. Dupuy, I. c.
Aulopoma Trosch. typ. C. cornu venatorium Sow.
Craspedopoma Pfr. typ. C. lucidum Lowe, Z. f. Mai.

1847, 48.
Myxostoma Trosch. typ. C. breve Martyn.
Pterocyclus Benson 1832, Journ. Asiat. Soc. Calcutta =

Steganotoma Trosch. 1837, typ. C. bilabiatum Sow.: n. sp.

Pfr. Z. f. Mai., 1847, 151; spec syn. Benson, A. N. H.

sec. ser. 1, 345.
Acicula Hartm. typ. A. spectabilis Rossm.
Geomelania Pfr. typ. G. Jamaicensis Pfr. A. N. H. XVI,

334; obs. Id. Z. f. Mai. 1849, 115.
Truncatella Risso, Mon. Pfr. Z. f. Mai. 1846, 177; Gould,

Exp. sh., 39.
Hydrocena Parreys, typ. C. Cattaroense Pfr.

240

S 1 0 a s 1 0 m a Adams n. g., typ. Cyclost. succineum Sow , Monogr.

of Stoastorna, Amherst, 1849, Pfr. Z. f. Mai. 1849, 113.
Trochatella Swains., n. sp. Pfr. Z. f.- Mai. 1848, 85.
Lucidella Swains, typ. Helix aureola Fer.
Helicina obs. crit. Pfr. Z. f. Mai. 1847, 151; n. sp. Id.

ib. 1848, 81, 86; A. N. H. sec. ser. IV, 219; Phil. Z.

f. Mai. 1847, 124, 149; Morelet Guer. Rev. 1847, 144,

Test, noviss., 19; Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 30; Gould,

Exp. shells, 36.

AmpuUaria n. sp. Jonas, Hamb. Abhandl. I, 122; Id. Z.
f. Mai. 1845, 169; Phil. ib. 1848, 191; 1849, 17; Gould,
Exp. sh., 51, Proc. Bost. Soc. 1849, 196; Afrika, Morelet,
Gu^r. Revue, 1848. 354; Amer. Test, noviss. 24.

Lanistes Montf. sp. enum. et n. sp. Trosch., Wgm. A.
1845, 214.

Am phi bo la Schum. = Ampullacera Q. et G. n. sp. Jonas,
A. N. H. XVIII, 123.

Siphonaria n, sp. Dunker, Z. f. Mai. 1846, 24, 51; Gould,
Exp. sh., 11; Valenciennes, Voy. Venus, t. 12, 13; Adams
et Reeve, Samarang, 69.

Pedicularia Swains, stalles af Gray i nSrheten af Concho
lepas, A. N. H. XVllI, 428; beskrefs af Favannes, Beck,
Forh. Skand. Naturf. Mode, Kdpenh. 1847, 622.

Capulus n. sp. Gould, Exp. sh., 16; Adams et Reeve, 1. c
69. — Foss. silur. Hall, Pal. N. Y. I, 31.

Hipponyx n. sp. Gould, Exp. sh., 16.

Actita FiscH. v. Waldh. Adversaria Zool. Ill, Capulo aflfinis,
Bull. Moscou, 1844, 802 = Acroculia Phill. Leonh. u. Bron
n. Jahrb. 1848, 768.

Crepidula n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1849, 24; Menke ib
1847, 184; Dunker ib. 1846, 25, 108; Nord-Amer., Con
rad, Proc. Acad. nat. sc. Phil. Ill, 26; Middendorff, Bull.

phys.

I
I

f>41

^^ pK^s. - friath. ^elersb. Till ; Hii^os^- feiilpfiur;' §3 f Gt)i?LiJ,

Exp. sh., 14; TiLENtiENNRs, Voy.--Ve'nus; t. ^ 1'4,- 1^. ^^ '
Calypt/aea n. sp. Phil. ,jV., A. ^1845, 6^; G^J/ld, Exp. sh.,

' 15; ' V^iEKcfeiN^Es,^ Viii.' Y^niiL x''i4- 15^ 24; Adams et
Reeve, 1. c. 70.

^--sb. Phil. Z. f^ Ma]ri848, IQjO.' "." ']!''' ,^^':
A^traijum Phil.: nj^g.^typ, frbjcliuV tfiuraphaTiS|'Pp|^.j^J?. f.

■;^;;"']vtai. i847, zir-X .;^-' '^■^■^y.J.^, 'U^i; "• taV ,v-V 'I,oc

Solapji^m o. fp/HiNHs, .^,rN^-H^ XYj, 374^1 Siilphnj-, 49;
.,f^l^^ Z. f, MaL 1848, 1^7; .Ettdoij]^ et,Jou|.^,JI|>nJt<E^
* 37; Gould, Exp. shells, 54. " "^ ,^r ^ U :f.j.;:f,/

b r b i s Lea, anses af Jeffreys, A. N. Ho XX, '^6^ j^r^ ,tij^
Forami^ifera,., ehuru .den/ ej' tr kamr^d. — ^ jPbss. Lia^
'^^TiiCKLAND, Quart. Journ. §661. soc.ll, ]3Cri',_'^^ »c'k
S;^enei-.nl ^p^ jClapk, A.^.N. ]t!.Jsec*» sef. lyJ'^JA. ."j.^j^
Modujus torde, ,lwra il\\ depna -gf'yp.K j??fif- nedaa .p.t248.
BerabicLiiimi pHriL mg.ftyp. Tf-ochus^mJelaHostomiis Gm.,
:i^Z.i:kiMaL:i846,,:12Q; .EM>oijx;eir Sout., Bonite,;*. ,3%*
DicWi n d ft. sp. PHit. :Abt)iIi^r W, ^ III; A. N. H. XTII, 443;
~= Z:^ f. Ma 1.^ 1-848, ^49;' Du*KE«yib. 1845^-165; Nbrd-Artier.
Lea, Bost. Journ. V, 287; EvDobx- et SouL.'iJonit^, t/Sl ;
-i GotJLDy Exp; :sheEils:,r 5^;.^A0ams -et ^Beeye, Samarang^

L i 1 0 r i d i n a /nv:%. /ExBaex.sBt ;>Si3ULEarlfr,,dioi>ffe, jfc cSii' i 1 b *i
Lacurfa jta..'«p.. GtfULDf Exp.Ash;:;5'2. pf J J sf^ .n £?c;i5M^A
Plan a X i s n. >spj Ebji£:. Z. ■ f? Mali: i84i8f=dM^ ;1joudi>v ^^xp]

^; shells^ 60^ -zi ^:r-,'.B)i -.r^i.^'^ ,«'-^c>,S :>.r: £ lj c J. r . 5 ; n :■■ r.
Litiopa n. sp. Eydoux et Soul., Bonite, t. 37; GltwitDyEkp.
.^:Shells,, 52.5.,:g ^f:ri:,-i/i ..?;k' .c- ,:" ^i'T't^^eetjJ^ sr^nc c^J
Bfesoarn.^ sp^iJMiL.!?Zf!-fi-Mal!.' ia4&^64^^'i8mt,^7,^m^8,
167; 1849, 33; Helgoland, Menke, ib. 1845, 43; Eng-
, land,; JffFFj^Ysr ^-' N.; H. XlXf ^31Q ; XX j 115 ;:i:seG. sen if^
i^5:35l:; l¥f 30a^ A;Li)EB^,ibi XX,MJ4^; .T^idjtpsONj^b; ,XV,
,L^1^; Adams V et >Rej:^ ;\* ^t-'i^^ii-^^Fq^^/Li^, Bunker,
;tZ. »£. .Mai/l^fiV^iaao/. ;^T£ ,"^i:riqi£«L .^a^^iiH ^f.S^ j
Citll^tf 1 a 1^.' sjy.-^f feet^'^Le^y 1B^t.."l0Qffli^y^8Br*^^
Rissoina n. sp. Phil. Z. f. J\Pal. IB-^T, iff ; '184^, 13:
Pro/". lov^w«^4n6. lS45-iS49. ^r!?!

242

Caecum Flmg. = Odontidium Cantraink, Bull. Brux. IX, II,
340; Clakk, A. N. H. sec. ser. IV, 180.

Valvata Mon. Menke, Z. f. Malacoz. 1845, 115; n. sp.
Eydoux et SouLEYET, Bouite, t. 31.

Paludina sp. Hansen, Sverge, Ofvers. V. A. Fdrhandl. 1845,
254; Phil. Abbild. II; n. sp. Ryssl. Siemaschko, 1. c;
Frankr. Duval, Guer. Revue, 1845, 211; N. Amerika,
Abert, Proc. Acad. n. sc. Phil. II, 25; Lea, Proc. Am. Phil.
Soc. IV, 167; Hinds, Sulphur, 59; Eyd. et Soul., Bonite,
t. 31. — Foss. Lias, Dunker, Z. f. Mai. 1846, 168.

Li tor in el la Al. Braun n. g. Jahrb. d. Ver. f. Naturk.
Nassau, II, 159.

Amnicola n. sp. Gould, Exp. sh. 51, Pr. Bost. S. 1849, 196.

Bithinia n. sp. Frankr. Dupuy, 1. c.

Melania n. sp. Puil. Abbild. II, III; Id. Z. f. Mai. 1848,
153; 1849, 28; Dunker, ib. 1845, 165; Gould, Exp.
shells, 44; Afrika, Morelet, Guer. Rev. 1848, 355; Cen-
tral-Amerika, Id. Test, noviss., 24; Conrad, Proc. Acad. n.
sc Phil. IV, 154; A. N. H. sec. ser. IV, 302; Lea, Proc.
Am. phii. soc. IV, 165; Hinds, Sulphur, 55; Eydoux et
Souleyet, Bonite, t. 31. — Foss. eocen. Pyren. Noulet,
M^m. de I'Acad. Toulouse, 3 s^r. 1846, 225; Lias, Dun-
ker, Z. f. Mai. 1846, 169.

Gyrotoma Shuttleworth n. g. Melaniae affine, n. sp., Nord-
Amerika, Mittheil. d. naturf. Gesellsch. Bern, 1845, 85.

Paludomus Swains. Mon. Reeve, Conch. Icon.

Anculosa n. sp. Lea, Proc. Am. Phil. Soc. IV, 167.

Leptoxis Rafin. = Anculotus Say, mon. Chenu Illustr.

Schizostoma non Bronn, genus Melaniae affine?. Lea., 1.
IV, 167.

? Lychnus Matheron, n. sp. foss. Requien, Bull. soc. geol.
1842, XIII, 495; Leonh. u. Bronn n. Jahrb. 1845, 244.

Cerithium n. sp. Phil. Abbild. Ill; Wgm. A. 1845, 66^
Z. f. Mai. 1848, 19, 143; 1849, 23; M'Andrew et Forb.
A. N. H. XIX, 97; Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud,
t. 23; Hinds, Sulphur, 27; Adams et Reeve, 1. c. 43;
Eydoux et Souleyet, Bonite, 39; Morelet, Test, noviss.
27; Gould, Exp. shells, 60.

Fasiigiella Reeve n. g. Cerithio aff. A. N. H. sec,
11, 60.

243

Triforisn. sp. Hinds, Sulphur, 27; Adams et Reeve, ]. r. 45.

Turritella Mon. Reevk, Concli. Icon; n. sp. Adams et
Reevk, I. c. 47. — Foss. terL J;jva, Du.vKF.n, D. et v. Me-
yer, Polaeontogr. I, 132; miocen. Tajo, Smith, Quart. Journ.
geol. Soc. IIF, 421 ; Kritform. Jos. Mueller, Amti. Bericht
Vorsaml. Aachen, 1847, 234, 244; Jura, Ryssl. RouiLLiEfi,
Bull. Moscou, 1849, I, 378.

Eglisia Gray, typ. Turritella spirala Sow. Tankerv. CataT.,
Mon, Reeve, Conch, icon; n. sp. Adams et Reeve, I. c. 49.

Mesalia Gray, adnum. Turritella lactea Moller, Mon. Reevf,
Conch, icon,

Strom bus n. sp. Adams et Reeve, Samarang, 35.

Di bap has Phil. n. g. Strombo et Terebello afF., typ. Cono-

helix edenfula Swains. = Milra N:o 80, Reeve, Conch, icon.,

Wgm. A. 1847, 61,
Rest rot rem a Lycett n. g. Rostellariag aff. sp. foss., Oolit.,

A. N. H. sec. ser. II, 252.

Natica n. sp. Phil., Abbild. II; Wgm. A. 1845, 64; 1848,
155; Menke, ib. 1847, 178; 1849, 35; Hombron et Jac-
QUiNOT, Voy. au pole snd, t, 16; Eydoux et Soul. Bonite,
t. 35; Gould, Exp. shells, 49; Adams et Reeve, I. c. 54.
— Foss. miocen., Tajo, Smith, Quart. Journ. geol. soc. HI,
420; Jura, Rouillier, Bull. Moscou, 1849, I, 353.

Sigaretus n. sp. Adams et Reeve, 1. c. 54.

Velutina n. sp. Middendorff, Bull. phys. math. Petersb.
Vlll.

Trichotropis n. sp. Phil., Z. f. Malac. 1848, 175; Mid-
dendorff, 1. c. VIII; Hinds, Sulphur, 39; Liberia! Gould,
Proc. Bost. Soc. 1849, 197.

Fie u la Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Pfr., Z. f. Mai.
1848, 97; Adams et Reeve, Samarang, Moll. 39.

Ovulum n. sp. Mon. Sow. Thes.; n. sp. A. N. H. sec. ser.
IV, 373; Hinds, Sulphur, 47; Adams et Reeve, Samarang,
Moll. 19.

Cypraea n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1849, 24; Sow. A. N. H.
XIX, 346; Reeve, ib. XVIII, 54; Gaskoin, ib. sec. ser.
IV, 56; Redfield, Ann. Lye. N. Y. IV, 477; Adams et
Reeve, 1. c. 23.

Erato n. sp. Menkr, Z. f. Mai. 1847, 183; Hinds, Sul-
phur, 46; Adams et Reeve, 1. c. 25.

Margin el la Mon. Sow. Thes.; anmSrkn. dervid, Redfield,
Ann. Lye. New-York, IV, 163, 492; Sow. A. N. H. XVIII,
466; Hinds, ib. XV, 50; N. Am. Conrad, Proc. Acad,
nat. sc. Phil., HI, 26; Menke, Z. f. Mai. 1849, 37;
Phil. ib. 1849, 27; Hinds, Sulphur, 44; Adams et Reeve,
1. c. 28.

Olive Monogr. Duclos i Chenu, Illustr.; n. sp. Phil. Abbild.

Ill; Conrad, Proc. Acad. nat. sc. Phil. Ill, 26; IV, 156;

A. N. H. sec. ser. IV, 231; Adams et Reeve, Samarang, 31.
Ancillaria n. sp. Hinds, Sulphur, 44; Adams et Reeve,

1. c. 31.

Voluta, Mon. Reeve, Conch, icon,; n. sp. Sow. A. N. H.
XV, 135; Gray, ib. XVIII, 431; sec. ser. II, 366; Hom-
BRON et Jacquinot, Voy. au p. s., t. 19; Adams et Reeve,
Samarang, 25. — Foss. miocen., Tajo, Smith, Quart. Journ.
geol. soc. Ill, 422.

Cymba, Mon. Sow. Thesaurus.

Mitra n. sp. Reeve, A. N. H. XV, 477; XVI, 257; Dun-
KER, Z. f. Mai. 1846, 111; Phil. ib. 1848, 155; Hinds,
Sulphur, 40; Adams et Reeve, I.e. 26; Gould, Proc. Bost.
Soc. 1849, 170. — Foss. pliocen. Cephalonia, Stricklan
Quart. Journ. geol. Soc. Ill, 113.

Imbricaria n. sp. Hinds, Sulphur, 41.

Caricella Conrad, n. g. Mitrae et Volutse aff.; sp. foss\
eocen. N. Amer. Conr. Foss. shells of the tertiary forma
tions, Proc. Acad. nat. sc. Phil., Ill, 21.

3t.

Cassis Mon. Reeve, Conch, iconica.
Cassidaria Mon. Reeve, Conch, iconica.

245

Dolium Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Puil. Abbild. Ill;
Z. f. Mai. 1845, 147.

Buccinum Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Phil. Abbild.
Ill; Wgm. A. 1845, 68; Z. f. Mai. 1846, 52; 1847,
180; 1848, 27, 13:^; Dunker, ib. 1846, 110, 170; 1847,
59; Ho.MBR. et Jacqu., Voy. au pole sud, t. 21; Hinds, Sul-
phur, 31; Adams et Reeve, 1. c. 32; Eydoux et Soul.,
Bonite, t. 41, 42; Gould, Proc. Bost. Soc. 151; Valen-
ciennes, Voy. Venus, t. 6.

? Macrocheilus n. sp. Kolkalk, Fisch. v. Waldii. Bull.
Mosc. 1848, I, 241.

Eburna Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Eydoux et Sou-
leyet, Bonite, t. 41.

Bullia Gray, Mon. Reeve Conch, icon.; n. sp. Redfield,
Ann. Lye. New-Y. IV, 491.

Terebra, Mon. Sow. Thes.; n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1846,
53; Hinds, Sulphur, 32; Adams et Reeve, Samarang, 30;
Eydoux et Soul., Bonite, t. 41.

? Subulites Conr. Terebrae (Eulimae?) aflf., Hall, Pal. N. Y.
I, 182.

Nassa n. sp. Afr. Gould, Bost. Journ. n. hist. V, 292;
Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 21; Hinds,
Sulphur, 35; Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 41; Gould,
Proc. Bost. Soc. 1849, 153. — Foss. miocen. Tajo, Smith,
Quart. Journ. geol. soc. Ill, 42J.

Phos n. sp. Hinds, Sulphur, 37; Gould, Proc. Bost. Soc.
1849, 143.

Cyllene Gray n. sp. Adams et Reeve, Samarang, 33.

Purpura n. sp. Phil. Abbild. II; Z. f. Mai. 1845, 171;
1846, 14; 1848, 26; Middendorff, Bull. phys. math.
Petersb. VIII; Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud, t.
22; Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 39, 40; Valenciennes,
Voy. Venus, t. 7 — 9; Adams et Reeve, 1. c. 33.

Purpuroidea Lycett, n. g. Purpurae aff. sp. foss. Oolit.,
A. N. H. sec. ser. II, 250.

Monoceros Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Eydoux et
Souleyet, Bonite, t. 39.

Ricinula Mon. Reeve, Conch, icon.; sp. Phil. Z. f. Mai. 1848,
26^ 1849, 32.

Oniscia Mon. Reeve, Conch, icon; n. sp. Adams et Reeve,
I. c. 35.

246

Col umbel la Mon. Sow. Thcs.; n. sp. Gould, Proc. Bosf.

Soc. 1849, 169; Phil. Z. f. Mnl. 1846, 53; 1849, 23;

Hinds, Sulphur, 38; Adams et Reevk, 1. c. 34. — Foss.

Piemont, Bellardi, Mem. Torino, serie seconda X.
Turbinella Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Phil. VVgm. A.

1845, 6S', HoMBnoN et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 25;

Eydoux et Soul, Bonile, t. 44; Adams et Reeye, 1. c. 42,
Fasciolaria Mon. Reeve, Conch, icon.; sp. Phil. Abbild.

Ill; Id. Z f. Mai. 1848, 25; Jonas, ib. 1846, 63; A. N.

H. XVIII, 122.
Fusus Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Phil. Abbild. II;

Id. Wgm. A. 1^45, 67; Z. f. Mai. 1848, 25, 148; Clark,

A. N. H. sec. ser. IV, 425; Engl. Alder, Calal. Northum-

berl. 63; Howse, A. N. H. XIX, 164; Jeffr. ib. XIX,

97; Jonas, Hamb. Abhand. I, 105, 129; Costa, Esercitaz.

etc., Guer. Rev. 1845, 453; Hombron et Jacquinot, Voy.

au pole sud, t. 25; Hinds, Sulphur, 13; Adams el Reeve,

Samarang, 41; Gould, Exp. shells, 64, Proc. Bost. Soc.

1849, 141; Valenciennes, Voy. Venus, t. 5. — Foss. plioc.

Cephalonia, Strickland, Quart, journ. geol. soc. Ill, 112.
Cyrtulus Hinds, Sulphur, 13.
Pyrula, Mon. Reeve Conch, icon.; n. sp. Phil. Z. f. Mai.

1848, 98; Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 22;

Eydoux et Souleyet, Bonile, t. 42; Jonas, A. N. H. XIX,

273; indelning i subgenera, Agassiz, Bull. Neuchatel, I,

69; Troschel, Wgm. A. 1847, II, 384.

Murex, suppl, Mon. Reeve Conch, icon.; Id. A. N. H. XVI^
129, 290; Phil. Abbild. Ill; Jonas, Z. f. Mai. 1845, 181;
Nord-Am. Conrad, Proc. Ac n. s. Phil. Ill, 25; Hinds,,
Sulphur, 8; Adams et Reeve, Samarang, 38; Eydoux e|
Souleyet, Bonile, t. 42; Gould, Proc. Bost. Soc. 1849J
143; Valenciennes, Voy. Venus, t. I'O.

Trophon n. sp. Hinds, Sulphur, 14,

Typhis n. sp. Hinds, Sulphur, 10.

Ranella n. sp. Reeve, A. N. H. XV, 360; Redfield, Am
Lye. New-Y. IV, 166, 1846; Hombron et Jacquinot, Yoyl
au pole sud, t. 25; Hinds, Sulphur, 12; Adams et ReeveJ
Samarang, 37.

Triton n. sp. Reeve, A. N. H. XV, 199; Irld, Thompson]
ib. XV, 317; Proc Acad. n. s. Phil. IV, 156; A. N. u]

247

sec. ser. IV, 230; Rkdfield, Ann. Lye. N. Y. IV, 165.
HoMBRON et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 25; Hinds,
Sulphur, 11; Adams et Reeve, Samarang, 37; Gould, Proc.
Bost. Soc. 1849, 142.
Pollia Gray n. sp. N. Amer. Conrad, Pioc. Acad. n. s. PhiJ.

Con us suppl. mon. Reeve, Conch, icon.; Jay, Ann. Lye.

New-York, IV, 169; Hinds, Sulphur, 6; Gould, Proc. Bost.

Soc. 1849, 172; Adams et Reeve, Samarang, Moll. 17.
?Cylindrites Llwfiyd, Lycett, sp. Gone et Actaeoni adnum,,

A. N. H. sec. ser. II, 253.

Cancellaria, Mon. Sow. Thes.; n. sp. Sow, A, N. H. sec.
ser. IV, 374; Hinds, Sulphur, 41; Adams et Reeve, 1. c.
41. — Foss. miocen. Tajo, Smith, Quart. Journ. geol. Soc,
III, 421.

Pleurotoma n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 12; 1849, 31;
Duv4L, Guer. Rev. 1845, 212; Reeve, A. N. H. XVII,
3<j3, 478; Jeffreys, ib. XIX, 311; Thomps. ib. XV, 316;
MiDDENDORFF, Bull. phys. math. Petersb. VIII; Hombron et
Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 25; Hinds, Sulphur, 15;
Adams et Reeve, Samarang, 39; Gould, Exp. shells, 63;
Valenciennes, Voy. Venus, t. 5. — Foss. miocen. Tajo,
Smith, Quart. J. geol. Soc. Ill, 421; Piemont, Bellard^,
Mem. Torino IX, 1846.

Clara tala n. sp. Hinds, Sulphur, 16.

Conopleura Hinds n. g. Sulphur, 24,

Daphnella Hinds n. g. ib. 25.

Rhaphitoma Bellardi n. g. = Defrancia Mill, et Mangelia
Risso pars. Mem. Torino, IX, 1846; Leonh. u. Bronn, n.
Jahrb. 1848, 865.

Defrancia n. sp. Hinds, Sulphur, 26.

Borsonia Bellardi (Bu)I. soc. geol.de France, X, 30, 1837),
subgen. n. Pleurotomae, Mon. foss. Pleurot., Mem. Torino
IX, 1846, Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 864.

Mangelia Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Id. A. N. H.
XVIII, 202; Hinds, Sulphur, 25; Adams et Reeve, Sama-
rang, 41; Gould, Exp. shells, 63.

248

Turbo Mon. Reeve, Conch, icon.; Kiener spec, gen.; n. sp.
Reeve, A. N. H. sec. ser. Ill, 227; Phil. obs. Z. f. Mai.
1846, 133; spec. ib. 1845, 148; 1846, 98; 1848, 99,
189; EvDoux et Soul. Bonile, t. 37; Gould, Exp. shells,
154. — Foss. Jura, Ryssl. Rouillier, Bull. Mosc. 1846, I,
399; silur. Hall, 1. c. I, 12.

Bembyx Koningk n. g. Turbini et Phasianellae afF., sp. foss.
Kritform. Mem. Soc. Liege, II, 205.

Holopea Hall n. g. Turbini aff., sp. silur. Palaeont. N. Y.
I, 169.

Trochus auct. Mon, Kiener; obs. Phil. Wgm. A. 1845, 65.
Z. f. Mai. 1845, 87; sp. Id. ib. 1846, 101; 1848, 101,
123, 188; Abbild. II; A. N. H. XVII, 443; Jonas, Z. f.
Mai. 1845, 66; 1846, 123; Dunker, ib. 1846, 51; Gould,
Exp. shells, 55, 59; T. formosus M'Andrew et Four. =
Marg. alabastrum Beck, Lov., A. N. H. XIX, 96; N. Amer.
Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil. Ill, 26; Hojibron et Jac-
QUiNOT, Voy. au pole sud, t. 14; Eydoux et Soul. Bonite,
t. 37; Valenciennes, Voy. Venus, t. 2 — 4. — Slagtet son-
derdelas af Philippf, Z. f. Mai. 1847, 3. Alia de med
kalklock forsedda bora, om man ej vill forena dem med
Turbo, samlas under Calcar Montf. Af de med hornigt
lock aro fdljande att antaga:

Monodonta Swains. = Monodonta Lamk. e. p. typ. M. tectum,
M. modulus, M. carchedonius. Utan Perlmor; mahanda till
Litorina, enl. Beck. — n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1846, 99;
Wgm. A. 1845, 66; Gould, Exp. shells, 58.

Pyramis Schumacher = Pyramidea Swains, typ. Trochus py-
ramis Born = T. obeliscus Gm. Lamk.

Polyodonta Schumacher typ. Tr. niloticus, maculatus, ery-
thraeus.

CI an cuius Montf. == Otavia Risso = Monodonta Bronn

Trochus Risso typ. T. conulus; Phil. 1. c. 17.

Ox y stele Phil. n. subg. typ. Troch. merula Chemn.,

nus Chemn., indecorus Phil., alia vid sodra Afrika.

Malacoz. 1847, 18.
Diloma Phil. n. subg. typ. Turbo nigerrimus Chemn., T.

aethiops Gm., Chili, Nya Zeland, Nya Holland. Z. f. Ma

lacoz. 1847, 19.

249

Osilinus Phfl. n. subg. typ. Monod. fraganoides, Trochus
crassus; Z. f. Malacoz. 1847, 19.

Euchele Phil. n. subg. typ. Trochus quadricarinatus CaiEMN.,
Turbo atratus Gm. 1. c.

Margarita Leach, charact. rev. Phil. 1. c. 20; sp. M'An-

DREw et FoRB., A. N. H. XIX, 97; Jeffreys, A. N. H.

XX, 17; HoMBR. et Jacqu., Voy. au p. s., t. 14; Adams

et Reeve, 1. c. 49.
Cittarion Phil. = Meieagris Montf. typ. Turbo pica, Z. f.

Malacoz. 1847, 20.
Omphalius Phil. n. subg. Phorco proximum, typ. Trochus

nigerrimus, Tr. rusticus etc. 1. c. 21.
Chlorostoma Swains. Phil. typ. Trochus ater Lesson, 1.

c. 21.
Gibbula Risso, Phorco proximum genus, typ. Trochus ma-
gus Phil. 1. c. 22.
Mo n ilea Swains, typ. Tr. calliferus Lamk. Phil. I. c. 22.
Craspedotus Phil. n. g. typ. Monodonta limbata Phil. 1.

c. 2^.
Rotelia n. sp. Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud,

t. 14; Hinds, Sulphur, 52; Adams et Reeve, 1. c. 49.
Delph inula n. sp. Hombuon et Jacquinot, Voy. au pole sud,

t. 14; Hinds, Sulphur, 52; Adams et Reeve, 1. c. 51;

Eydoux et Souleyet, Bonite, t. 37.

Phasianella n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 17, 164;

1849, 30.
Nerita n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 14, 160; Menke, ib.

1847, 179; Recluz, A. N. H. XVII, 292, 362; Guer. Rev.
1849, 70; Hombron et Jacquinot, Voy. au pole sud, t. 16,
17; Eydoux et Soul. Bonite, t. 34.

Stoma tel la n. sp. Gould, Eisp. sh., 51.

Neritina Mon. Sow. Thesaurus; n. sp. Phil. Z. f. Mai.

1848, 160; Wgm. A. 1845, 63; Gould, Exp. sh., 47;
Spanien, Graells, Guer. Rev. 1848, 173; 1849, 46; Afri-
ka, Morelet, Guer. Rev. 1848, 355; 1849, 383; Test,
noviss., 27.

Navicella n. sp. Eydoux et Soul., Bonite, t. 34.
Neritoma Morris n. g. Neritae aff. sp. foss., Oolit., Quart.

Journ. geol. Soc. V, 332.
Delph inula n. sp. Phil. Z. f. Malacoz. 1845,148; 1849,25.

250

Euomphalus n. sp. Kolform., Austral. M'Coy, A. N. H. XX,
305; silur. Engl. Salter, Quart. Journ. geol. soc. V, 14,
15; Hall, Palaeonl. N. Y. 1, 9.
Ophileta Vanuxem n. sp. Pal. New-Y. I, 11,
Mac 1 urea Lesueur n. sp. Hall, 1. c. I, 10, 26.
Rhaphistoma Hall, n. g. sp. Euomphalus pseudo-qualte-

riatus His. 1. c. I, 28.
Scalites Conr., sp. silur. Hall, 1. c. 1, 27.
Scoliostoma Max Brau^n, n. sp. Sandberger, Leonh. u. Bronn,

n. Jahrb. 1845, 175.
Disco helix Dunker n. g. Euomphalo aff. sp. foss. Lias, D.

et H. V. Meyer, Palaeontographica, 1, 132.
J^Iurchisonia n, sp. silur., Salter, Quart. Journ. geol. Soc,

V, 14; Hall, i. c. 32, 41, 177, 303.
Trochotoma Deslongchamps et Lycett, cfr. A. N. H. sec.

ser. n, 253.
Pleurotoraaria n. sp. Kolform., Austral., M'Coy, A. N. H.

XX, 305; silur. Salter, 1. c. V, 14; Hall, I. c. 12, 31,

42, 172, 304.
Bellerophon n. sp. Kolform. N. Amer. Conrad, Proc. Acad.

n. sc. Phil. II, 175; Austr. M'Coy, 1. c. XX, 308; Berg-

kalk, FisGH. V. Waldh., Bull. Moscou, 1848, I, 239; silur.

Portugal, SnARPE, Quart. Journ. geol. Soc. V, 153; Hall,

1. c. I, 184, 307.
Bucania Hall, n. g. Bellerophonti afT. ?; sp. silur. 1. c. I,

32, 186.
Cyrtolites Conrad, priori affinis; sp. silur. Hall, 1. c. I,

188, 308.
Platychisma M'Coy, n. sp. Kolform. Austral., M'Coy, A. N.

H. XX, 306.
Emarginula n. sp. Gould, Exp. sh., 12; Adams et Reeve,

Samarang, 69.
Fissurella, Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Phil., Abbild.

II; Wgm. A. 1845, 61, 142; Z. f. Mai. 1847, 120;

Menkr, ib. 1847, 186; Dunker, ib. 1846, 26; Gould,

Exp. sh., 13.

Rimula n. sp. Gould, Exp. sh., 14.

Haliotis, Mon. Reeve, Conch, icon.; n. sp. Id. A. N. H.
XVIII, 198; Phil. Abbild. II; Id. Z. f. Malac. 1845, 149;
1848, 15; Kamtschatka, Jonas, ib. 1845, 168; Id. Hamb.

251

Abhandl. 1, 120; Adams, Sill. Journ. Juli, 1848, A. N. H.
sec. ser. II, 221; Adams et Rkeve, Samarang, 69.

Ostrea n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1846, 48; Phil. Abbild.

II, Hanley, a. N. H. XVII, 288; Valenciennes, Voy. Ve-
nus, t. 21; Adams et Reeve, J. c. 72. — Foss. miocen..
Smith, Quart. Journ. geo). Soc. Ill, 420.

Exogyra n. sp. oolit. Rouillier, Bull. Moscou, 1849, I,

351."
Placenta sp. descr. Gray, A. N. H. sec. ser. IV, 151.
Anomia n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 1,30; Jonas, A. N. H.

XIX, 274. — Foss. eocen. N. Amer. Conrad, Proc. Ac. n.

sc. Phil. I, 310, III, 22.
Aenigraa Koch n. g. typ. Tellina aenigmatica Chemn. Ano-

miae afFine; Chemn. et Mart, Conchyl. Kal. ed. Kuster. cfr.

Troschel, Wgm. A. 1846, II, 439.
Hemipecten Adams et Reeve n. g. Samarang, 72; Reeve

Conch, icon.; A. N. H. sec. ser. IV, 371; Illustr. Proc.

Zool. Soc. XVI, 133.
Pecten n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 56; Recluz, Gu6r.
"Mag. 1845; Edmonstone, A. N. H. XV, 250; Hinds, Sul-
phur, 60; Adams et Reeve, 1. c. 73; Valenciennes, Voy.

Venus, t. 18, 19. — Foss. miocen.. Smith, 1. c. Ill, 418;

Jura Rouillier, Bull. Mosc. 1849, I, 351; Kolform. Austr.

M'CoY, A. N. H. XX, 298.
Monotis n. sp, Devon., Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil.

III, 22.

Lima n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 56; Adams et Reeve, 1.

c. 75.
Plicatula Mon. Sow. Thes.; n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1848,

178; Phil. ib. 1849, 31.
Pedum Mon. Sow. Thes.
Spondylus n. sp. Sow. A. N. H. XX, 207.

Pinna n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 164.

Avicula n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1848, 178; Phil. ib.
1848, 133; 1849, 19. — Foss. John, Musselkalk, sp. dub.,
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 442; silur. Hall, Pal.
N. Y. I, 161, 292; Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil.

252

Goniodus Dunker n. g. Aviculae aff. sp. foss. Musselkalk,
Ueber die im Gasseler Miischelknik ' bis jetzt gefundenen
Mollusken, Program, Cassel 1849; Gdtt. Gel. Anz. 1849,
797.

Ambon ychia Hall, n. g. Inoceramo et Pterincije affine, sp.
sil. Pal. N. Y. I, 163, 292, 315.

Pterinea n. sp. Kolform. Austral. M'Goy, A. N. H. XX, 299.

Eurydesma Morris n. sp. foss. Austral., A. N. H. XX, 299.

Inoceramus n. sp. Kolform. Austral., M'Goy, A. N. H.
XX, 299.

Area sp. enum. viv. et foss., Nyst, M6m. Brux. XXII, 1848;

n. sp. Reeve, A. N. H. XV, 355; Jonas, Z. f. Mai. 1845,

172; Phil. ib. 1847, 92; 1848, 171; Wgm. A. 1845,

55; Abbild. II, III. — Foss. miocen., Tajo, Smith, Quart.

Journ. geol. Soc. Ill, 418; Jura, Rouillier, Bull. Moscou,

1849, I, 379.
Pectunculus n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 55, 142; Z. f.

Mai. 1846, 191; ValencieNx\es, Voy. Venus, t. 20; Adams

et Reeve, 1. c. 76.
Lyrodesma Gonr. n. sp. silur. Hall, Pal. New-Y. I, 302.
Cucullaea n. sp. Jonas, A. N. H. XVIII, 121. — Foss.

xMusselkalk, Strombeck, Zeitschr. deutsch. geol. Gesellsch.

I, 451.
Nucula n. sp. N. Amer. Gonrad, Proc. Acad. n. sc. Phil

III, 24; Afrika, Gould, Boston Journ. n. hist. V, 292;

Hinds, Sulphur, 62; Adams et Reeve, I.e. 75; Valenciennes,

Voy. Venus, t. 23. — Foss. tertiara, Barbadoes Forbes, A.

N. H. sec. ser. I, 348; silur. Hall, 1. c. 150, 301, 316.
Ctenoeoncha Gray, n. sp. Valenciennes, Voy. Venus, Moll

t. 23, f. 7, 8.
Cleidophorus, Hall n. g. silur. Nuculae aff. I. c. I, 300,

Trigonia n. sp. foss. v. Buch, Leonh. u. Bronn, n. Jahrb.

1845, 177; Musselkalk, Id. Bull. soc. geol. 11, 348; Jura.
Rouillier, Bull. Moscou, 1849, I, 346.

Unio n. sp. Troschel, Wgm. A. 1847, 269; Phil. Abbild.
HI; Id. Z. f. Mai. 1847, 93; 1848, 176; Dunker, ib.

1846, 109; 1848, 181; S. Afrika, Menke, Z. f. Mai. 1848,

253

28; Frank r. Dupuy, I. c; Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil.

IV, 152; A. N. H. sec. ser. IV, 300; Lea, Proc. Am. phil.

Soc. IV, 163; Trans. IX, 283; Haldeman, Proc. Acad.

n. sc. Phil. Ill, 75; Sill. Journ. Sept. 1846; A. N. H.

XVIH, 430; Centr. Amerika, Cuba, Morelet, Test, noviss.

28. — Foss. eocen. Pyren. Noulet, Mem. Acad. Tou-
louse, ser. 3, 1846, 225; Weald, Mantell, Sill. Journ.

XLVII, 402.
Margaritana Schum. Troscii., Wgm. A. 1847, 270; Conrad,

Proc. Acad. n. s. Phil. IV, 154; A. N. H. sec. ser. IV,

302; Lea, Proc. Am. Phil. 8oc. IV, 165.
Hyria Lamk. Trosch. Wgm. A. 1847, 270.
Iridina Lamk. Trosch. Wgm. A. 1847, 273.
Spatha Lea, Trosch. Wgm. A. 1847, 273.
Castalia Lamk., Trosch. Wgm. A. 1847, 271; Krauss, Z.

f. Mai. 1848, 99.
Anodonta Lamk., Trosch. Wgm. A. 1847, 272; n. sp.

Frankr. Ray et Drouet, Guer. Rev. 1848, 235; 1849, 29;

DupuY, 1. c. ; (Dipsas) Middendorff, Bull. S:t Petersb. VI,

1847, N:o 19; Nicaragua, Phil. Z. f. Mai. 1848, 130;

Centr. Amer. Morelet, Test, noviss. 28.

Kellia n. sp. Phil. Wgm. A 1835, 51; Z. f. Mai. 1848, 149.

Bornia n. sp. Valenciennes, Voy. Venus, t. 24.

Poronia n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1847, 72; Gould, Proc.

Bost. Soc. 1849, 218.
Clausina Jeffreys n. g. typ. Kellia ferruginosa Forb. = K.

abyssicola Jeffr. non Forb. A. N. H. XX, 18.
? Turtonia Forb. n. g. typ. Venus minuta 0. Fabr. Brit.

Mollusca, II, 81.
Cyamium Phil. n. g. Erycinae et Kelliae aff., Wgm. A. 1845,

50; 1847, 64.
Lepton n. sp. Alder, Catal. Northumb. 93.
Cyclas n. sp. Tyskl. Dunker, Z. f. Mai. 1845, 20; Frankr.

DuPUY, 1. c.

Pisidium krit. anm. Pfr. Z. f. Mai. 1845, 23; Frankr.

DuPUY, 1. c.
Cyrena n. sp. Phil. Abbild. II, III; Jonas, Hamb. Abhandl.
^ I, 113; Hanley, a. N. H. XV, 431; Conrad, Proc. Acad.

n. sc. Phil. Ill, 23; HI^Ds, Sulphur, 66.

254

Galalhea n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1848, 183; Phil. ib.
1848, 190; Morelet, Gu6r. Rev. 1849, 383.

Erycina n. sp. Frankr. Recluz, Guer. Mag. 1845.
Donax n. sp. Hanley, A. N. H. XVI, 58, 61; Phil. VVgm. A.

1'845, 53; Z. f. Mai. 1847, 76, 84; Frankr. arter Rkcluz,

Gu6r. Rev. 1846, 9.
Amphichaena n. g. Phil, prope Donacem, habitii fere So-

lenis. Wgm. A. 1847, 63.
? Solecardia Conrad, n. g. Proc. Acad. n. sc. Phil., IV,

155; A. N. H. sec. ser. IV, 229.
Ervilia Turt. anm. Phil. Wgm. A. 1847, 65.
Mesodesma obs. Recluz, Guer. Rev. 1847, 336; n. sp. Proc.

Best. Soc. 1849, 217.
Mactra n. sp. Phil. Abbild.; Z. f. Mai. 1848, 152; 1849,

26; DuNKER, ib. 1848, 186; Gould, Proc. Best. Soc.

1849, 215; Adams et Reeve, I. c. 81.
Pythina Hinds, n. g. Sulphur, 71.
Ed mend ia n. sp. Hall, Pal. N. Y. I, 155.
Cardinia n. sp. Kolform. Austral., M'Coy, A. N. H. XX, 302.
Lutraria n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 50; Z. f. M. 1849,

26; Jonas, Hamb. Abh. I, 109; Gould, Proc. Bost. Soc.

1849, 217; Recluz, Guer. Rev. 1849, 67.
Ligula Mont. Monogr, Recluz, Gu^r. Revue, 1845, 377,j

407.
Amphidesma n. sp. Hanley, A. N. H. XV, 434; Thompson,]

ib. XV. 318; Phil. Z. f. Mai. 1848, 129; Gould, Proc.

Bost. Soc. 1849, 218; Adams et Reeve, |. c. 81.

Tellina Mon. Hanley, Sow. Thes.; A. N. H. XV, 46, 363,
435, T. fragilis L. = Petricola ochroleuca Lamk. Hanley,
ib. 437; Phil. Abbild. II, III; Id. Z. f. Mai. 1845, 150;
1846, 19; 1847, 74; 1848, 175; Dunker, ib. 1846, 48;
Anton, ib. 1847, 97; Recluz, Guer. Rev. 1846, 48. —
Foss. eocen. Edwards, Lond. geol. Journ. I, 44, 100.

Tellinides obs. Recluz, Gu6r. Rev. 1846, 146.

Psammobia n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1848, 166; Jonas, ib.
1846, 15; Afrika, Gould, Bost. Journ. nat. hist. V, 291;
Hinds, Sulphur, 66; Adams et Reeve, I. c. 80,

255

Modiola n. sp. Phil. Abbild. 11, III; Id. Z. f. Mai. 1847,
113; 1848, 155; 1849, 28; Menke, ib. 1848, 4; Conrad,
Proc. Acad. n. s. Phil. Ill, 24. — Foss. Kolform. Austral.,
M'CoY, A. N. H. XX, .=500; siiur., Kutorga, Verb. d. russ.
min. Geselisch., 1845— -6, 127.

Modioli na Jos. Mukller n. g., typ. Lithodomus discrepans
MuELL. Aacbener Kreide-Petrefacten, Amtl. Bericht d. Ver-
saml. zu Aacben, 1847, 226.

Modiolopsis Hall, n. g., silur. Pal. N. Y. I, 157, 294,
.317, 318.

Ortbonota Conr. n. sp. silur. Hall, 1. c. I, 297.

My til us n. sp. Menke, Z. f. Mai. 1848, 1; Dunker, ib.
1846, 108; Phil. 1847, 119; fluviatilis sp. Bug, Sir-

MASCHKO, 1. C.

Ticbogonia n. sp. Gualimala, Recluz, Guer. Rev. 1849, 69.
Septifer Recluz n. g. typ. Myt. bilocularis L., Ticbogonia

Kraussi Kuest. Guer. Rev. 1848, 275; 1849, 117.
Litbopbagus n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1848, 180; Phil.

ib. 1849, 25.

Chama Mon. Reeve, Concb. icon.; n. sp. Id. A. N. H. XIX,
270; Jonas, Z. f. Mai. 1846, 126; Adams et Reeve, I.
c. 75.

Cardium n. sp. Phil. W. A. 1845, 55; Z. f. Mai. 1848,
141; Jonas, Hamb. Abb. I, 119; Thompson, A. N. H. XV,
317; Reeve, ib. XV, 47 5; Adams, ib. XIX, 417; Adams
et Reeve, 1. c. 77; Redfield, Ann. Lye. N. Y. IV, 167;
Valenciennes, Voy. Venus, t. 17. — Foss. miocen. Smith,
1. c. Ill, 147; eocen. Conrad, Proc. Acad. n. sc. Pbil.
I, 33, III, 22; Grdnsd., Forbes, Quart. Journ. geol. Soc.
I, 408.

Protocardium Beyrich n. g. typ. Card, billanum Sow. sp.
foss. Kritform. ocb Jura; Z. f. Mai. 1845, 17.

Pleurorhyncbus n. sp. Kolform. Austral. M'Cov, A. N. H.
XX, 300.

Cardita n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1845, 54; 1847, 91; 1848,
141; Hinds, Sulpbur, 65; Adams et Reeve, 1. c. 76; Va-
lenciennes, Voy. Venus, t. 22.

Ilippagus n. sp. Adams et Reeve, 1. c. 76.

256

Isocardia n. sp. Adams et Reeve, 1. c. 76.
Cardiomorpha n. sp. Hall, Pal. N. Y. I, 154.
Grammysia Verneuil n. g. sp. Nucula cingulata His. Bull,
soc. g^ol. IV, 696.

Lucina n. sp. Phil. Abbild. II; Z. f. Mai. 1845, 179;
1846, 21; 1847, 76; 1848, 150; Jonas, ib. 1846, 17;
DuNKER, ib. 1846, 27; Menke, ib. 1849, 41; Conrad,^
Proc. Acad. n. s. Phil. Ill, 24; Hinds, Sulphur, 66; Adams
et Reeve, 1. c. 80. — Foss. L.? Hisingeri Murch. et Ver-
neuil, Quart. Journ. geol. soc. Ill, 124.

Cyrenoida n. sp. Adams et Reeve, I. c. 80.

Axinus obs. et n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1845, 91. ^

Diplodonta n. sp. Dunker, Z. f. Mai. 1846, 28; 1848,
183; Phil. ib. 1846, 20; Wgm. A. 1845, 53.

Ungulina n. sp. Valenciennes, Voy. Venus, t. 24.

Venus n. sp. Hanley, A. N. H. XV, 432; XVI, 356; Jef-
freys, ib. XIX, 313; Jonas, Hamb. Abhandl. I, 114; Z.

f. Mai. 1845, 66; Pfeiffer, ib. 1845, 23; Dunker, ib.

1848, 185; Phil. ib. 1847, 86; 1848, 186; Wgm. A.

1845, 54; Abbild. II, III; Clark, om V. orbiculala Mont.

A. N. H. sec. ser. IV, 321; Conrad, Proc. Acad. n. s.

Phil. Ill, 24; Hinds, Sulphur, 65; Adams et Reeve, I. c.

79; Valenciennes, Voy. Venus, t. 16. — Foss. Kolform.

Austral. M'Coy, A. N." H. XX, 305.
Pullastra n. sp. foss. Kolform. Austral., M'Coy, A. N.

XX, 305.
Cytherea n. sp. Hanley, A. N. H., XV, 134; XVI, 356;

Phil. Abbild. II, HI; Wgm. A. 1845, 53; Z. f. Mai. 1847,

85; 1848, 144; Jonas, ib. 1845, 65; 1846, 64; Dunker,

ib. 1848, 184; Menke, ib. 1847, 190; Hinds, Sulphur, 65

Adams et Reeve, 1. c. 78.
Circe Gray, Catalogue of Brit. Mus. typ. Cytherea script

arabica, divaricata; hit Cyprina triangularis Turt., King,

A. N. H. XV, 112.
Artemis, Recluz, Guer. Rev. 1847, 338; Hanley, A. N. H.

XVI, 56; Dunker, Z. f. Mai. 1845, 167; 1848, 184;

Phil. ib. 1848, 132; 1849, 19; Adams et Reeve, I. c.

78.

257

78. — Foss. miocen. Tajo, Smith, Quart. Journ. geol. Soc,

HI, 417.

Astarte M'Andrew €t Forb. A. N. H. XIX, 98; Phil. Z. f.

M. 1848, 153; Abbild. II; Conrad, Proc. Acad. n. s. Phil.

Ill, 24. — Foss. Jura, Rouillier, BuJi. Moscou, 1849,

I, 392.
Cleobis Dana n. g. Astarti aff. sp. foss. palaeoz. Austral. A.

N. H. sec. ser. II, 150.
Pyramus Dana = Nolomya M'Coy et prius descriptum,

Astarti, non Myae aff.; sp. foss. palaeoz. Austral. Sill. Journ.

Maj 1848; A. N. H. sec. set. II, 151.
Pachydomus Morris n. g. foss. palaeoz. Austral. Strzelecki,

N. South Wales, 271; n. sp. M'Goy, A. N. H. XX, 301.
Astarti lia Dana n. g. Astarti aff. sp. foss. palaeoz. Austral.

A. N. H. sec. ser. II, 150.

Cyprina n. sp. foss, Krita? Fisch. v. Waldh. Bull, Moscou,
1848, 243.

Crassatella n.sp. Adams et Reeve, I.e. 81. — Foss., Nyst,
Bull. Brux. XIV, II, 116.

Solen n. sp. Phil. Abbild. Ill; id. Z. f. Mai. 1847, 72;

1848, 174; Gould, Proc. Bost. Soc. 1849, 214; Adams et

Reeve, I. c. 84. — Foss. Jura, Dunker, D. et v. Meyer,

Palaeontogr. I, 131.
Ceratisolen Forb, n. g. typ. Solen legumen L. Brit. Moll.

I, 255.
Solecurtus n. sp. N. Anj. Conrad, Proc. Acad. n. sc. Phil.

Ill, 24; IV, 121.

Osteodosma n. sp. N. Am. Conrad, Proc. Acad. n. sc Phi!.

III, 24; IV, 121; Gould, Proc. Bost. Soc. 1849, 217.

Periploma n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1847, 73.

Cyathodonta Conrad n. g. Anatinae aff., n. sp. Californ.
Proc. Acad. n. sc. Phil. IV, 155; A. N. H. sec. ser.

IV, 230.

Prof. LovSns Arsb. 1845—49. ^^

258

Myadora Gray, Mon. Reeve, A. N. H. XV, 61.

Pandora obs. Recluz, Gu6r. Revue 1846, 10; n. sp. Gould,

Proc. Bost. Soc. 1849, 217.
Tugonia Recluz n. g. typ. le Tugon Adanson = Anatina glo-

bulosa Lamk. -Gu^r. Rev. 1846, 168; 1849, 391.

Corbula n. sp. Jonas, Hamb. Abb. I, 112; Phil. Z. f. Mai.
1846, 19; 1848, 13; N. Amer. Conrad, Proc. Acad. n. so.
Phil. Ill, 25; Hinds, Sulphur, 67; Valenciennes, Voy. Ve-
nus, t. 24.

Neaera n. sp. Hinds, A. N. H. XV, 125; Sulphur, 69,

Mya n. sp. Gould, Proc. Bost. Soc. 1849, 215.
Panopaea n. sp. Gould, Proc. Bost. Soc. 1849, 215.
Pholadomya n. sp. Oolit. Rouillier, Bull. Moscou, 1849,

I, 352.
Notomya M'Coy n. g. Pleuror»yae et Gresslyae afF. sp. foss.

Kolform. Austral. A. N. H. XX, 303.
Tellinomya Hall, n. g. silur. Pal. N. Y. I, 152.
Cryptomya Conrad n. g. typ. Sphaenia californica Conr.

Journ. Acad. n. sc. Phil. VH, 234; Proc. IV, 121.

Venerupis n. sp. Jonas, A. N. H. XVHl, 122.
Petricola n. sp. Phil. Z. f. Mai. 1845, 53; 1848, 163;

Conrad, Proc. Acad. n. s. Phil. IV, 155; A. N. H. sec.

ser. IV, 229; Recluz, Gu^r. Rev. 1846, 405.
Choristodon Jonas n. g. Petricola aff. .-* Hamb. Abhandl.

I, 101.
Saxicava n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 51; Valenc, Voy.

Venus, t. 24.
Endodesma Phil. n. g. Saxicavae aff. W. A. 1845, 52;

1847, 66.

Gastrochoena n. sp. Phil. Wgm. A. 1845, 186.

Pholas Mon. Sow. Thesaurus; n. sp. Phil. Abbild. Ill; Id.

Z. f. Mai. 1847, 71; Recluz, Guer. Rev. 1847, 342; N.

Amer. Lea, Bost. Journ. n. hist. V, 285; Gould ib. 290;

259

Proc. Bost. Soc. 1849, 214; Valenc, Yoy. Venus, t,
24. — Foss. miocen. Tajo, Smith, Quart. Journ. geol. soc.

III, 417.

Parapholas Conrad n. g. Journ. Acad. nat. sc. Phil. VH,
236; Proc. Acad. n. sc Phil. IV, 156; A. N. H. sec. ser.

IV, 230.

Pholadopsis Conrad, Proc. Ac. n. s. Phil. IV, 156; A.N.
H. sec. ser. IV, 230.

Triomphalia Sow. n. g. = ? Pholadopsis Conrad, Men. Sow.
Thesaurus.

Pen it el la Conrad n. g. Pholadi aff. Proc. Ac. n. s. Phil.
IV, 156; A. N. H. sec. ser. IV, 230; n. sp. Valenc, Voy.
Venus, t. 24.

Xylophaga Mon. Sow. Thes; anm. TnoMPSON, A. N. H. XX,
159.

Teredo n. sp. Quatref., A. S. N. ser. 3, XI, 23; Mac
GiLLiwRAY, Edinb. n. phil. Journ. XXXVIII, l4l; Recluz,
Guer. Revue, 1849, 64.

Sep tar i a Mon. sp. viv. et foss. Marc de Serres Actes
de la soc. agricole et scientifique des Pyrenees orien-
tales VI.

? Ptychodes Fisch. v. Waldh. n. g. inc. sedis?; sp. foss.
Kritform. Ryssld.; Bull. Moscou 1848, II, 462.

Thee idea Mon. sp. viv. Sow. Thes.

Crania Mon. sp. viv. Sow. Thes.; n. sp. silur. Kutorga,
Verh. d, russ. min. Gesellsch, 1845 — 6, 121.

Lingula Mon. sp. viv. Sow. Thes.; n. sp. Hinds, Sulphur,
71. — Foss. n. sp. Gronsand, Dunker, D. et Meyer, Pa-
laeontogr. I, 130; paiaeoz., Kutorga, Verh. d. russ. min.
Gesellsch. 1845 — 6, 116; silur. Hall, Palaeont. N.'Y. I, 3,
9, 94, 185.

Orbicula Mon. sp. viv. Sow. Thesaurus. — Foss. n. sp.
Kolform. Austral. M'Coy, A. N. H. XX, 236; silur. Ku-
torga, Verh. d. russ. rain. Gesellsch. 1845 — 6, 123; Hall,
Pal. N. Y. I, 23, 99, 290.

Treraatis Sharpe, n. g. aff. Orbiculae, sp. silur. Quart. Journ.
geol. soc. IV, 66.

260

Siphonotreta Vernedil, obs. et. sp. n. silur. A. N. H. sec.
ser. IV, 315; Kutorga, Verhandl. d. russisch. Mineral.
Gesellsch. 1847.

Terebratula Mon. sp. viv. Sow. Thes.; n. sp. Id. A. N. H.
XVIII, 461; Phil. Wgm. A. 1845, 57. — Foss. tert.
DuNKER, D. et V. Meyer, Palaeontogr. I, 128; Grdnsd.,
Geinitz, Allgem. deutsche naturh. Zeitung, II, 161; Lias
Id. lb. 129; Jura, d'HoiuBREs-FiRMAs, Bull. soc. G6ol. IV,
1018; Ryssl. Rouillier, Bull. Mosc. 1846, II, 431, 1847,
I, 372; Asturien, Nizza, Krilform., L. v. Buch, Leonh. u.
Bronn n. Jahrb. 1847, 461; palaeoz. Kutorga, Verb. d. russ.
min.' Gesellsch. 1845 — 6, 110; Asturia, Verneuil et D'Ar-
CHiAC, Bull. soc. geol. II, 463 ; Davidson et Morris, A. N. H.
XX, 252; Bohmen, Barrande, Haid. Abhandl. I, 369; T.
diphya, Zeuschner, Haid. Berichte III, 109.

Rhynchonella obs. et n. sp. Rouill., Bull. Moscou, 1849,

I, 1, 381.

Ma gas pumilus Sow. descr. Davidson et Boughard-Ghantereaux,

Bull. soc. g^ol. V, 139.
At by r is M'Coy n. g. Quart. Journ. geol. soc II, 389.
A try pa n. sp. Kolform. Austral. M'Coy, A. N. H. XX, 231;

Hall, Pal. N. Y. I, 21, 137, 289.

Spirifer n. sp. Kolform. Beeren-Island, v. Buch. Berl. Abb.
1846; 65; Austral. M'Coy, A. N. H. XX, 232; palaeoz.
Asturia, Verneuil et D'Archiac, Bull. soc. geol. II, 472.

Ortbis, indelning af Verneuil ocb D'Archiac, Bull. soc. g^ol.

II, 481, 482; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1846, 377, ur
Russia and the Ural Mountains; n. sp. Kritform. Koningk,
M6m. soc. Liege, II, 205; palaeoz., Asturia, Vern. et D'Ar-
chiac, Bull. soc. geol. II, 478; Kolform., Austral. M'Coy, A.
N. H. XX, 234; silur. Salter, Quart. Journ. geol. soc. V. |
15; Hall, Pal. N. Y. I, 20, 117, 288; Portugal, Sharpe,
Quart. Journ. geol. soc. V, 151; Rouault, Bull. soc. g^ol.
VI, 88.

Aulosteges Helmersen n. g. sp. foss. perm. Bull. S:t Petersb.
VI, 135; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1847, 33; jfr. Ver-
neuil, Bull. soc. geol. V, 87.

Pentamerus n. sp. Bohmen, Haid. Abhandl. I, 458; Ku-
torga, Verb. d. russ. mineral. Gesellsch. 1845 — 6, 108.

Camerophoria King, char., aff. Pentamero, A. N. H. XVIII,
28, 89.

261

Chonetes, Mon. Koningk, Recherches s. les animaux fos-

siles, Liege, 1847, I, 175; rec. A. N. H. sec. ser. I, 457.
Orthothrix Geinitz n. g. Choneti afF. = ? Strophalosia King;

sp. foss. perm., Bull. Moscou, 1847, II, 84; Bull. soc. geol.

1848, 300.
Productus Mon. Koningk 1. c. I, 1, rec. A. N. H. sec. ser.

I, 457; n. sp. Kolform., s. Frankr., Marcel de Serres, Bibl.

de Geneve, V, 309; Austral. M'Coy, A. N. H. XX, 236,
Strophalosia King, prope Productum, char. A, N. H.

XVIII, 28, 92.
Leptaena obs. Verneuil, Bull. soc. geol. V, 347; n. sp-

Lias, Davidson et Morris, A. N. H. XX, 251; Bull. soc.

geol. VI, 257; palaeoz. Kutorga, Verh. russ. min. Gesellsch.

1845 — 6, 99; Asturia, Verneuil et d'ARceiAC, Bull. soc.

g6ol. 11, 477; silur. Davidson, Bull. soc. geol. VI, 271;

Hall, Pal. N.Y. I, 19, 102, 286.
Davidsonia Bough, Ghantereaux n. g. foss. Devon.^ A. S. N,.

s^r. 3, XII, 84.
Strophomena n. sp. Kolform. Conrad, Proc. Acad. n. sc.

Phil. Ill, 23.

Gaprina n. sp. Hauer, Haid. Abhandl. I, 109.
Hipp onyx Mon. sp. viv. Sow. Thes., Rudistis adnumeranda?;
n. sp. foss. Kritform. Bosquet, Bull. Brux. XV, I, 601.

262

Ci'iistacea.

NerT9y- TOMMASINI ocll LlVIO DE SANCTIS, om neiV-

*^®'"' systemet hos atskilliga Crustaceei 5 Annall delT Accad.
degli aspirante natuialisti di Napoli, II, 1844, 121.
Lefver. WiLL , om gall-afsoiidiingen hos Crustacea,

Miill. A, 1848, 506.

Meckel, om byggnaden af kraf'tans lefver^
Muil. A. 1846, 35.
Hud. Carpenter, om struct uren af Crustaceernas

skal, Rep. Brit. Assoc. 1847, I, 127.

Lavalle, om mikroskoplska sammonsattnlngen

af Decapodernas skal, Comptes rend us, Jan. 4, 1847;

A. N. H. ser 3, VII, 352.

Konsfor- LafresnAYE bekraftar den af Boucfiard-Chan-

^^^^^"'^^"•tereAUX forut gjorda lakttagelsen, att af ett par

Cancer maeuas stadda i parning, honan alltid bar

skalet mjukt, d. v. s. nyss bar omsat bud, bannen

deremot bar det fast. Guer. Revue 1848, 279, 318.

Mayer fann Lepas balanoides vara bermafrodit.

Den af Goodsir funna s. k. bannen, anser ban for

en parasit. Miill. A. 1846, 96.

Steenstrup deremot visade i sltt miirkvardiga
arbete ofver bermafroditismen, att GoODSiRS for-
menta upptackt af mikroskopiskt sma , parasitiskt
lefvande bannar bos Cirripederna val ar oriktig,
men att den kortel, som S:t Ange beskref sasom te-
stlkel, verkligen ar en sadan, ocb att saledes dessa
djur aro skildkonade. Undersogelser over Herma-
pbroditismens tilva^relse i naturen, 31.
Horsel- Frey ocb LeuckART undcrsokte Mysis anato-

°*"^''°' miskt. Pa ovantadt stalls funno de bvad de anse

263

som horselorganet, pa cJen inre af de bada laterala
stjei tfenoina, en oval sack, fjHd med viitska, i hvil-
ken en rundaktig kristallinsk massa med klaiare
centrum, en otolith af mycket egen byggnad, som
aldrig visade rorelse. Beitrage z. Kenntniss wir-
belloser Tbiere, 110.

Frey, de Mysidis flexuosoe anatome commen-
tatis. Gottingen 1846, 8:o.

SOULEYET bar hos nagra pelagiska Crustaceer,
bland andra Leucifer Thompson, funnlt vld basen
af de inre antennerna en liten rund, gliinsande kropp,
som synes vara horselorgan, analogt med det hos Mol-
luskerna iakttagna. Coiiiptes rendns 1843, 11, 665.

Kroyer har, emot Goodsir (Arsb. 1843 — 4, 6) Cuma.
visat, att Cumae aro blinda, och val narma sig nagot
till StomapofJa, men heist bora bilda en egen grupp.
Kr. Tidskr. anden R^kke, II, 123. Nicollet be-
skrifver i Gays Chile, III, 220, en Cuma med ogon,
som dock sannolikt ar af annat slagte. Agasssiz har
framstallt den formodan, att Cuma; aro ungar af
krabbor eller rakor, Lectures on comparative em-
bryology, 8:o up!. 66, men Kroyer har funnit honor
med agg och afven ungar, 1. c. 143.

Budge, anatomisk undersokning af BranchipusBranchio-
paludosus, Verhandl. d. Vereins d. preuss. Rheinl. P° ^'
III, 86.

Van Beneden har studerat Nicothoe Astaci. Nicothoe.
Den ur agget nyklackta ungen liknar en Cyclops,
<3ndast att munnen ar en kort snabel med cirkel-
rund oppning och pa hvardera sidan forsedd med
€n utstaende tagg. Den har ett enda oga. Det
ar endast honan, som faster sig som parasit pa hum-
merns galar. JNar hon fastat sig, vaxer fjerde tho-
raxringen a omse sidor ut till de tva stora sackarna,
som innehalla hvar sin sackformiga forlangning af
Jiia^en och ovarierna, Honan far nu tva ogon.

264

sannolikt genom dehiing af det ena. Hanneti ar
inycket mindre an honan och liknar en Cyclops,
men fanns likval af forf. icke fastad vid honan, utan
simmande fritt i ett glas, der honor forvarades.
Mem. Brux. XXIV.
Suctoria. VoGT, anatomisk nndeisoknlng af Argnhis fo-

liaceus. INeue Denkschriften d. allgem. Schweiz.
Gesellsch. VII. ,

Frey och Leuckart om naringsorganernas hygg-
nad hosCaligus, Pandaius, Nogagus. Beitr. z. Kenntn.
wirbell. Thiere, 131.

Van Beneden har undersokt Llnguatula (Pen-
tastoma RuD.) Diesingii Van B. hos Cynocephalus Mar-
mon, i cyster i peritoneum. Konen aroskildaj han-
nen har en dubbel penis. Linguatulae iiro icke en-
lozocr, utan 'arliciilater" beslagtade med Lernaese,
emedan de, nyss klackta ur agget, hatva tva ledade
ben, i andan forsedda med hakar; emedan nerv-
systemet liknar Lernaeernas, och afviker endast deri,
att de bada strangarna aro skilda under hela lang-
den, icke blott under halfva langden. Hannarna
aro inycket sma. Honans aggsackar aro in re, icke
yttre som hos Lernaea. Utom nervbalsbandct, gangl.
infra-oesophageum och de tva strangarna, finnas fyra
ganglier, motsvarande n. sympatheticus, under oeso-
phagus. Musklernas prinjitivhhrer halva Ivar-ran-
der. Bull. Brux. XV, i, 188f A. S. N. a ser. IX,
895 ^h 313.

Wilson anser, liksom Gray, den af Simon be-
skrifna Acarus folliculorum snorare for en Crustace
nara Lernaea. Dess byggnad och utveckling beskrif-
ver han, Phil. Trans. 1844, 305.

Gruby fann djuret afven hos hunden, och Iror,
att del kan flyttas fran hund till menniskan och
tvertom.

W^EDL om samma djur, Haid. Berichte II, 272.

265

Leidy vi'll hafva funnit tva ogon lios fullvaxta Cirdpe-
individer af Balaiius rugosus. De aro belagna pa
den purpurfargade membran, som beklader skalet
ocb de muskelstrangar, sorii ga till opercula, ett pa
hvar sida om framre medellineen, ocb besta af en
lins ("vitreous body''), som till tva tredjedelar ar
inbaddad i svart pigment, ocb ar fastad till en nerv-
trad, hvilken ban foljde till de ofver oesopbagus be-
lagna ganglierna. Proc. Acad. nat. sc. Philad. V, 1 ;
A. N. H. sec. ser. II, 223.

Hancock upptackte en Cirriped, Alcippe lam-
pas Hanc, som borrar sig in i doda skal, serdeles
af Trilonium antiquum ocb T. undatum, i synnerbet
i columella, fran insidan. Det ar ett ganska marke-
ligt djur, skallost, fastadt genom muskelband vid
ofra vaggen af sin kammare, som bar en oppning,
genom bvilken det kommunicerar med vattnetj tot-
ter sex, af tre leder, det sista enkelt; galarna borst-
lika, fastade vid yttre sidan af ofverlappen. De fyra
armarna niirmast munnen forsedda med ett preben-
silt, kuddlikt bihang, palperna med ofullstandiga
cbela3, ofverlappen rostrerad. Ungen ar lik en
Cyclops, bar ett rodt oga, stjerten tva- till treledad,
Ire par simfotter, tva stora antenner? — For delta
djur bildar Hancock, bredvid de begge grupperna
Campylosomata ocb Acamptosomala LeACH, en tredje:
Cryptosomata. A. N. H. sec. ser. II, 306.

QuATREFAGES bar undersokt atskilliga Pycno- Pycnogo-
gonider: , Nympbon gracile Leach, Proxicbilus spi-
nosus Leach, Ammotbea pycnogonoides Quatref.
n. sp. , Ammotbea n. sp. Quatref. Ndringsor-
ganer. Oesopbagus, mycket trang, bar icke den
inre ytan bekladd med cilier. Den bar en ut-
vidgning innan den oppnar sig i magen, bvilken
iir kort, upptar det rum, som motsvarar andra ocb
tredje folparen, ocb afger fem par cyeca. Af dcssa

266

inga de tva forsta i niaxillbenen, de andra i thorax-
benen, och framtranga anda till articulus antepenul-
timus. Bakom magen sainmandrar sig naiingskana-
len starkt till en kort tarm, som innehalles i ab-
domen. Hos Phoxichllus mynnar magen genom en
veiklig polyrus in i den derpa myckel utvidgade tar-
men. Caeca besta af en ytterst tunn genomskinlig
hinna, utan spar till fibrer, men likval mycket con-
tractu. Den ar liksom incrusterad med ett mer
eller mind re fargadt granulcisl amne, som represen-
terar lefvern, och, ehuru med glesare korn, afven
finnes i magens vaggar, men saknas i tarmens. Ci-
lier finnas ingenstades i mage ocli caeca, inom hvil-
ka, genom deras sammandragningar, en vatska drif-
ves af och an, forande korn, som i borjan af di-
gestionen aro slata, homogena, men smaningoni
upplosas i mycket mind re kulor. — Circulation och
respiration, Hjerta och kiirl saknas. Balens och be-
nens haligheter iitgora en stor lakun, i hvilken,
omkring magen och tarmkanalen, genom dessas och
ben^ns rorelser, fores af och an en klar vatska, i
hvilken simma oregelbundna, genomskinliga, sam-
mangyttrade kroppar. Respirations-organer saknas.
— Nervsystemet besta r af en kedja af fyra ome-^j
delbart intill hvarandra liggande ganglier, belagn^ i
mellersta delen af thorax och afscindande hvar sitt
nervpar till ett par ben, men ingen nerv till ab-
domen. Hjernan bestar af ett stort ganglion ofvanpa
oesophagus, pa hvilket hos Phoxichilus omedelbart
ligga de fyra ogonen, som hos Ammothea baras af
en uppstigande tjock forlangning af gangliet. Framat
till maxillbenen afgaende nerver voro otydliga, lik-
som de nedat till gangliekedjan gaende commissu-
rerna. Ogonen aro en pigmentkrets omkring ett
klart omrade, linsen? — Pycnogoniderna aro enligt
Fdrf. degraderade Crustaceer, beslagtade med Cyamus

267

och Caprella, molsvcnande do lagie Acari, genom
den vaga circulationen, genom magens coeca, phle-
benterismen, saknaden af yttre respirations-organer,
munnens enkla byggnad. A. S. N. 3 ser. IV, 69.

BarrAnde har undersokt de delar, som fo re-Triiobiter.
komma pa undersidan ef Trilobiternas liufvudskold,
och urskiljer tva olika delar, hypostoma och epi-
stoma. Hypostoma Dalm., som tidigast var bekant
hos Paradoxides Tessini Wahlenb., i borjan sasom
Entomostr. bucephalus, sednare af Sars och QuEN-
STEDT hanvisadt till sin ratta natur och plats, ar
nu, sasom en egen yttre kroppsdel, bekant hos annu
flera former, t. ex. hos Phacopsarter, Cheirurus in-
signis Beir. , Arges armatus Goldf. , Ogygia Buchii
Brogn., Illaenus crassicauda Dat.m., och dessutom har
BarrANDE funnit det frilt, af flera former, hanforliga
till hvar sin art. Hypostoma ar med sin framre
rand fiistadt vid hufvudskoldens framre innerkant,
genom sidobihang forenadt med densamma, men
bakat fritt. Sidobihangen forete tva elementer. En
flat, temligen bred rand omger baktill storre delen
af hypostoma, och ar skild fran dettas corpus ge-
nom ett nastan concentriskt muskelintryck. Denna
rand var innesluten af mjuka delar eller muskier,
som tillsloto hufvud- och brosthalan. Det andra
clementet har formen af ett vridet utskott, ''vin-
gen", Tiara framre rand en, och ar vanligen afbrutet
pa fria hypostomer. Vingen, som bildar en mer
eller mindre sned yta mot niidten af hypostoma, och
vanligen derifran afgar under rat vinkel, forenai- sig
i sin yttre anda med elt af intrycken pa sidan om
glabella, och fastar saledes hypostoma med hufviid-
skolden. Forf. beskrifver olika former hos Para-
doxides, Phacopsarter, Cheirurus, ra. fl. — Epi-
stoma ater ar en inre, solid del. Det ligger paral-
lelt med hypostoma, inom hufviidhalan, och delar

268

mellaiirummet mellan ofra hufyudskolden och hypo-
storria i tva delar. Det ar sallsynlare att finna an
(letta sednare och sags af forf., in situ, endast hos
Pliacops breviceps Barr. och Cheirurus insignis
Beyr. Till byggnaden ar det alldeles analogt med
hypostoma, men har en nagot skiljaktig form, och en
olika hvalfning. Det ar fritt med sin framre rand,
lastadt till glabellas faror endast genom sina vin-
gar. Hypostoma och epistoma bildade vid borjan
af naringskanalen fasta vaggar, pa hvilka niirings-
organerna stodde sig. Fran munnen vande sig na-
ringshalen bakifran framat i hufvudskoldens halig-
het, bojde sig omkring framre randen af epistoma,
och gick derefter bakat, parallelt med sin borjan.
Lilteraturen anfores kritiskt: Stokes, 1822, Geol.
Trans. 1, t. 27, Asaphus platycephalus St., epistoma;
EiCHWALD, 1825, Geogn. Zool. Observat., As. ex-
pansus Wahl. , epistoma; Pander, 1830, Beitr. z.
Geogn. RussL, flera arter, epistoma, hypostoma j
Sars, 1835, Isis, Asaphus, Illasnus; Emimrich, 1839,
Ueber Trilobiten; Murchison, Sil. system, Ogygia
Buchii, hypostoma J Portlock, 1843, Isotelus gigas,
Nuttainia obscura, den sednare arten byggd pa ett
afskiljdt hypostoma af Nuttainia hibernica P. Cyclus
Brongniartianus KoN. synes vara ett hypostoma af
Phillipsia; det liknar mycket det af Cheirurus.
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1847, 385.

Mac Coy framstaller foljande tydning af Tri-
lobiternas hufvudskold. 1 betraktande deraf, att hos
hogre Crustaceer cephalothorax ar en forlangning
af en af hufvudets ringar, anser ban glabellas af-
delningar icke sasom marken af sammansmalta rin-
gar, utan sasom upphojningar motsvarande regionerna
pa Decapodernas cephalothorax. Da forsta ringen hos
dessa sednare ar ogonens, tyder ban, hos Trilobi-
terna, hufvudskoldens sidodelar, utanfor och framfor

269

suturcn, sSsom forsta ringen, livilken afven hiir bar
ogonen. Den omstandigheten, alt hvarje ring egent-
ligen bestar af sex delar, anser han forklara tlll-
varon af den sutur, som stundom skiljer ogonrin-
gens bada delar framtill, och afven rostralskolden
hos Calymene, om den hor till denna ring. Facial-
suturen ar saledes skilnaden mellan forsta eller ogon-
ringen, och den andra, som ar hvad som ligger inom
och bakom suturen. Denna horde bara antennerna,
och han hanvisar derfore pa en djup por pa hvarje
sida om glabella (of the front) i den fara, som om-
ger den, hos Trinucleus, Acidaspis, Calymene, Am-
pyx, Griflithides (Syn. of the Silurian fossils of Ire-
land, 42). Saledes skulle hufvudskolden hos Trilo-
beterna besta af en utstrackning af de tva forsta
ringarna. Glabella innehaller troligen magen, som
hos Crustacea alltid iir beliigen ofver munnen. Dess
afdelningar aro aftryck af de derunder liggande,
mundelarna barande ringar. A. N. H. sec. ser.
lY, 396.

VoLBORTH anmiirkte, att om man behandlar
slala ogon hos Trilobiter med svag syra, blifva fa-
cetterna tydliga. Bull. soc. geol. IV, 589.

BuRMEFSTER, om Trilobiternas byggnad , Pha-
cops sclerops, Trilobiternas sammanrulhiingsformaga,
skulpturen pa pygidium hos lllaenus och Asaphus.
D'Alton et Burmeisters Zeitung, I, 59, 77.

Leidig, om gulans klyfning i Crustaceernas agg; utveck-
Isis 1848, 178. ^'''^'

Fr. Mueller iakttog, att Sphteroma ar vivipar, isopoda.
i det ungarna utvecklas inom moderns kropp, Burm.
Zeitung, T, 199.

Kroyer, om utvecklingen af Calanus; Tidskr., Cydopa-
anden Rsekke, II, 555.

Kroyer, om utvecklingen af Pycnogonider, Pycnogo-
Vov. Scand. etc. t. 39. "'*•"•

270

Cirripe- KoREN ocli Danielsen liafva iakltagit nyklackta

larver af Alepas squallcola Lov. Dess kropp ar
tackt af en oval, genomsigtig, membranos skold, ocli
slntar baktill i en tagglikt framstaende del, fint
sagtantad, af fern leder. Fran basis af denna utga
tva nagot spiidare, afven sagtandade divergerande
taggar. Larven bar sex par ben. Det forsta, tem-
ligen kort, med ett litet tjockare basalled , slutar i
tva styfva borst. Det andra, langre an det forsla,
vid roten temligen tjockt, mot andan lillspetsadt och
utgaende i fern borst, af hvilka det mellersta ar det
langsta, och vid hvars basis aro tva sma led. Det
tredje och foljande hafva samma byggnad soin det
andra, men aftaga, fran det fjerde, bakat i storlek.
Intet spar till ogon; fargen svagt gulbrun, liingden
0,066 mm. Nyt Magaz. f. Naturvid. V, 262.

VoGT iakttog ngglaggningen hos en Balanus.
Aggen utdrifvas i stor myckenhet med hvarje respi-
rationsrorelse. Ungarna, som myckel liknade Cyclops,
hade ett enda oga i pannan och tre par simmfotter,
de tva bakre tvagreniga. Comptes rendus 1845, 6
Oct.; Guer. Revue 1845, 394,

Trilobiter. BarrAnde bar upptackt utvecklingen a f en Tri-

lobit, Sao hirsuta Barr. = Staurogmus mnricatus
CoRDA, af hvilka han sjelf och CoRDA forut be-
skrifvit flera olika stadier sasom skilda arter. Han
indelar dess utveckling i tva perioder: l:o en foljd
af 19 olika lillstand fran det minsta kanda, utan
thorax-leder, tilldess djuret har 17 thorax-leder och
tva pygidium-leder, samt f af det fullvaxta djurets
storlek, och borjan till dess "prydnader'j 2:o den
" ytterligare tilivaxtens tid och utbildningen af piyd-j^B
naderna. Forsta pei^ioden. 1. Kroppen, en svagt ,
hvalfd, naslan cirkelrund skifva , utgores endast af
hufvudskolden, med anlydning af glabella och occi-
pital-ring, men icke tydligt skild fran den lilla balen,

271

som med svag antydning af tva leder, i kanten vi-
sa r pa hvardera sidan tva, tre sma spetsar, anlagg-
ningar af pleurae. 2. Hufviidskolden skiljer sig fran
balen ; formen blir oval, hufvudet far sin limbus,
som baktill loper ut i en spets pa hvardera sidan j
glabella far sidofaror; balen visar pa rhachis tre
leder, och en eller tva svaga faror antyda pleurae.
3. Monadina s. Monadella omicron Barr. = Cri-
tliias minima CoRDA. Hufvudet blir mindre i for-
hallande till balen =3:2; balen far fern leder j
glabella hojer sig; tva, tre rannor antyda pleurae,
hvilkas spetsar boja sig bakatj annu ingen skil-
nad mellan thorax och pygidium. 4. Crithias mi-
nima CoRDA. Pleurae blifva fria, till ett antal af
tva, som utgora thorax; hufvudet ar halften af det
helaj glabella har tre tydliga sidofaror; ogonen visa
sig som en, pa hvardera sidan, framtill nara limbus
belagen bage. 5 och 6. Monadina distincta Barr. =
Tetracnemis elegantula, spuria, selenophora Corda.
Hufvudet blir slutligen f af hela *langden. Thorax
far tre, slutligen fy ra fria pleurae, och den ofriga
balen visar tre till fyra sammansmalta lederj g»a-
nulationen borjar pa hufvudet. 7 — 10. Goniacan-
thus abbreviatus, Partschii, Enneacnemis Lyellii CoR-
DA. Hufvudet utgor, i 8:de stadium, ^ af det helas
langd; frontal-limbus hojes, sa att en djup ranna
bildas mellan den och glabella, som blir bredare,
och hvars sidofaror forena sig i ett midtpa belaget
langsintryck ; occipital-ringen hojer sig och far en
tagg; balen har 8 — 11 leder pa rhachis, och 5 — 8
fria pleurae; granulationen fortgar pa hufvudet och
visar sig afven pa pleurae. 11. Enneacnemis Her-
schelii CordA. Glabella far sin langsfara tydlig; ba-
len har 9 fria pleurae och tre, fyra sammansmalta
leder. 12. Acanthocnemis verrucosa, glabra CoRDA.
Taggar pa balens rhachis j tio fria pleurae och tre.

272

fyra sammansnialta lecler i pygidium. 13. Elfva fila
pleurae, tie sammansmalta leder i pygidiiim; pleurae
antaga den for arten egna formen. 14. Ellipsoce-
phalus nanus Barr. = Acantliogramma speciosa, ver-
ruculosa, Endogramma Salrnii Corda. Granulationen
allman; tolf fria pleurae, pygidium visar tva till
fyra sammansmalta leder. 15. Micropyge Bachofenii
CoRDA. Thorax har tretton frla pleurae, och pygi-
dium tre till fyra sammansmalta leder. 16 — 18.
Sao nana Barr. pro parte, = Selenostoma TImnii
CoRDA. Hvarje stadium betecknas af en ny fri pleu-
ra, och kroppens allmiinna tillvaxt; i 18:de stadium
bar thorax sexton fria, pygidium tre sammansmalta
ringar. 19. Thorax har sjutton fria pleurae, ^om
ar dess maximum, pygidium har endast tva sam-
mansmalta leder. Individerna aro annu sma. —
Andra 'perioden: utbildning af nu foihanden varande
delar. — Det framgar haraf, att mellersta delen'
af cephalothorax, den som enligt M'CoY motsva-
rar andra eller antenn-ringen, forst framtriider tiied
glabella, pa hvilken man snart marker aftrycken af
de derunder belao^na rinijarna. De bada sidode-
larna af cephalothorax, ogonens ring, fcirhalla sig i
borjan sa, som alltid hos Trinueleus, sa att ogonen
forst framtriida mycket nara limbus, men dessa de-
lar tilltaga smaningom pa ofra ytan, sa att ogonei
och suturen llyttas tillbaka. Af balen ar det ba-'
kersta ledet det iildsta, de nya utbildas mellan detta
och cephalotliorax, pa det satt att det led, som lig*^^!
ger narmast denna sednare, forst bbr fritt, hvilket i
tyckes visa, att ledernas utveckhng sker fran huf-
vudets occipital-ring. Leonh. u. Bronn, n. Jahrb.
1849, 386.
Geografisk Orsted, om Crustacea tagna vid Drobak, Kriiy.

ning, Tidskr., anden Raekke, 1, 403.

Skandi- SlEBOLD

273

SiEBOLD gaF biding till Ostersjons CruslacefaunaTyskiand.
vid Danzig, sasom tillagg till Zaddachs Piodromns,
och LiEViNS arbete: ? Carcinus mannas; Cuma Rathkii
Kroy., Porcellio trinotatus KocFi, Armadillo atratus
Koch. Beitnige z. Fauna Prenssens, Neiie Preussisclie
Provincial-Blatter, VII, 1849.

Frey och Leuckart, Crustaceer vid Helgoland ;
Beitr. z. K. wirbel. Thiere, 158.

Bell, history of british Crustacea, London Van- Engiana.
Voorst. Haftet 1 — 6 aro ref. tillhandakomna och in-
nehalla Decapoda brachyura, anomoura, samt af
Macroura borjan af Hippolyte. Nya for den bri-
tiska faunan aro Planes linneana = Nautilograpsus
minutus Edw., Pagurus cuanensis Thomps., P. uli-
dianus Thomps., P. Hyndmanni Thomps., P. Isevis
Thomps., P. Forbesii Bell, Calocaris Mac Andrea?
Bell., Crangon fasciatus Risso, C. sculptus Bell,
C trispinosus Hailstone, C. bisplnosus Wkstwood,
Alpheus ruber M. Edw., Nica Couchii Bell. Jfr.
Rep. Brit. Assoc. 1846, II, 80.

Thomson meddelade bidiag till Irlaiids Crustace- lihmd.
fauna, deribland Eurynome scutcllata^ Risso, Cran-
gon fasciatus Risso, Opis typica Kroy., Sida cry-
stallina Muell. A. N. H. XVIII, 386; XX, 237; sec.
ser. I, 64; III, 353.

Bouchard-ChantereAUX, Catalogue des Cru- Frank-
staces observes jusqu'a ce jour a I'etat vivant dans
le Boulonnais, Boulogne 1833.

CosTA, om Crustacea vid on Capri, med nagra italien.
nya arter, Esercitaz. accad. II, i, 1840, Guer. rev.
1845, 453.

Costa, forleckning pa Crustacea i Golfo di Ta-
ranto, Mem. Accad. Napoli, V, 2, 67.

Risso, Descrizione di alcuni crostacei nuovi del
golfo di Catania. Catania 1845.

Prof. Lnvrrts Arsb. 1845—49. 1^

274

Aigier. Lucas bar i Exploration de I'Algerie bcskrlfvit

Crustacea. Linnioria terel)raiis iir lageii vltl Bona,
Guer. Rev. 1849, 157.
Atlant. GoODSiR omtalar de djur, som halla sio- blatnl

*^'^ ^*' ' Sargassum i grassjon. A. IN. H. XV, 73.
Mauritius. LiENARD beskpcF iija arter af Crustacea i Rap-

ports sur les travaux de la soc. d'liist. naturelle de I'ile
Maurice, rediges par M. BouTON, Guer. Rev. 1849, 204.
Syd-Ame- Claudio Gay, Ilistoria fisica y polilica de Chile,

111, innelialler detta lands Crustacea, som afveu be-
skrifvas aC

Milne Edwards ocli Lucas i D'Orbignys resa
i Syd- Amerika.
AstacHs. Erichson beskref i Wgm. A. 1846, 86, de kiin-

da arlerna af Astacus. Subgenus Astacus ar utbredt
ofver hela Europa, genoni norra Asien till Nya Hol-
land, Cambarus nied nio arter tilihor Amerika, Asta-
coides Madagascar, Clieraps och Engeus Nya Holland,
Slagtet upptrader saledes pa Nya Holland i tre for-
mer, medan hvardera a I de ofriga verldsdelarna
hafva blott en. De bada arterna aF Enga3us lefva i
jorden, der de griifva balor; i vatten do de.
Pal«mon. GuERiN anforde, att Palaemon carcinus blir vid

Coromandelska kusten anda till tva fot lang. Guer.
Rev. 1846, 31.
Atya. White meddelar, att arter af Atya lefva i sott

vatten pa Cap Verd-oarna, A. N. H. XIX, 158.
Lysiauas- MiT.NE Edwards bcskrcf cu Lysiauassa fran Cap

*^* Horn af nio centimeters langd och tre centimeters
hojd. A. S. N. ser. 3, IX, 398.
Porceiiio. Lerebouixet, oui Porcelliones vid Strassburg;

Guer. Revue 1845, 74.
Entomo- Baird gaf tillagg till sin uppsats om Englands

'''"''• Entomostraca, Arsb. 1843—4, 8; Trans. Berw. Nat.
Club, IT, 259.

Gervais meddeladc, att i de beta kiillorna vid
Hamnian-Meskhoutin i Algerien lefva arter af Cypiis,

l>75

pa stallcii, (]er valtnct ar sa (lett, all liaiiden icke
Ulan liflig smarta fordrar del; Inslitiit 1849, I'i.

VoGT,om (Ml Cyclopina IVaii Aargletscliern, 8500 fot
Ijogl ; Neue Dciiksclir. d.allgeni.Scliwelz. Gosellscli. VII.

LlEViN, die Dranchiopodcii der Danziger Ge-
gend', Neuesle Schriftcn dcr naliirforscliendcn Ge-
sellscliaft in Dair/ig, IV, u, 1848. I3iaiicliipns dia-
pliaiiiis, A pus cancriformis, Hodessa Sieboldi ii. g.
i)l sp. , Sida cryslallina et n. sp. , Daplinia sex sp.;
Pjchinisca rosea (Monoculus) Jurine n. g. ; Acanll)o~
cercus iva sp.; Eunica longiiosti is (Lynceus) MiJrj,. j
Lynceus sjii artet-; Pasilhea recliiostris (Da()Iiuia)
MiJix.; Polyplietnus oculus. Goda anniarkniiigar ocli
ornst;indliga beskiifningar.

Seb. Fischp:r gaf i Mem. d. sav. etr. Petersb.
VI, en beskrifvande forteckning ofver de vid Peters-
buig forekonimande Biaiichiopoder ocb Enlomostra-
ccer. "Sidaea" crystalbna , Polyphemus slagnorum ,
Dapljnia mystacina FiscH. = D. rectirostris Mult..,
D. Brandtii FiscH., D. quadrangula Mull., D. mucro-
nata auct., D. curvimstris Mull. , D. magna Strauss,
D. coi'nuta Jurine; Lynceus Jalicaudatus Flsch., L.
macrourus Mull., L. quadrangularis Mull. , L. trun-
calus MiJLL. , L. testudinarius FiscH., L. spha^ricus
Mull., L. aculeatus Flsch., L. tenuirostris FiscH.;
Cypris ornata JuR. , C. monacha M. , C. strigata JuR.,
C. Candida M., (>. (asciala M., C. sinuata Flsch., C.
helicina FicH., C. vidua Mull.; Cyclops vulgaris
Leach, C. castor auct., C. staphylinus auct.

Steenstrup omtalar lorckomslen af en Otion pa
liinderna af en sjuk grindhval, och af en Cyamus pa
huden deiomkringj Vid. Meddelelser fra den nat.
liist. Forening, 1849, 96.

SiSMONDA, om fossila Crustaceer i P'mmont, sex Geolo<risk
arter, hvaraf fyra nya; Mem. Turin., X. ning.

Reuss beskrel tertiara Ostracodei* i noira Bob-
njcn, Dunk[:r et H. v. Meyer, Palaeontographica, II, 16.

276

Reuss beskiiCer CytlieiitKe ocli Cypridiiia? i
teiiiarlager inom Osterrike, 79 arter, af livilka 35
iiro "siniplices", tillhoraiide undra lager, "Tegel''
o. s. v., och 44 arter "marginatoe", finnas i ofra
lagren, Leitlia kalken o. s. v. WIen. Berichte III, 417.

Robineau-Desvoidy, om fossila Crustacea i Neo-
comien, Guer. Rev. 1849, 158.

CoRNUET. beskreF Enlomostraca i Neocomien vid
Vassy, Haute-Margne, Mem. soc. geol. 1848, I, II [, 241.

Rup. Jones, Monograph of the Eiitomostraca
of the cret. formation of England , Pala^ontologlcal
Soc. 1849.

Bosquet, Description des Entomostraces fossiles
de la craie de Maestricht. Liege 1847, 8:o, avec4
pi., innehaller beskrifningar och figurer af 20 arter.

M*CoY fann, att tva fossila Enlomostraca, Bair-
dia ciirta M'Coy och Cylhere impressa M'CoY aro
fullkomligt identiska i Irlands och Australiens kol-
forande kalk. A. N. H. XX, 229.

M'Coy anmarkte, att "Bianchiopoda" hafva fol-
jande geologiska utbredning. Daphnia prima^va
M'CoY, CarL foss. Irel. t. 23, f. 5, fuiinen i kol-
formationen; Branchipus annu icke funnen fossil;
Trilobiterna kanda endast som fossila; (Apus? och)
Ditliyrocharis fran kolformation (1. c. t. 23, f. 2);
Limnadia, Ceratiocaris M'CoY, Cytheropsis fran ofrc
siluriska lager. Af Poecilopoda har Limulus icke
blifvit fnnnen i iildre lager iin Oolitens, medan Eu-
rypteridae deremot, som aro Eurypterus, Pterigotus
och Bellinurus, tillhora siluriska och koUorande la-
ger. A. N. H. sec. scr. IV, 394.

LoVEN gaf bid rag till kannedomcn oin svenska
Trilobiter, i Ofversigt af Vet. Ak. Fdrh. 1845, 46, 104.

Mac Coy, Synopsis of the silurian fossils of
Ireland, 1846.

Hawle et CoiiDA, Prodrom einer Monographic
der Bohmischcn Trilobiten^ Vvag 1847. Hawle la-

277

Made sainliiigar, sum CoRDA beskref. JuiiehSller elt
stort aiital nya sliigten, mer eller mindre val grun-
dade ocli beskrifiia. Blir snart uinbarligt genom
Barrandes stora arbete, som I'oregatts af

Barrande, Notice preliininaire sui- le sjsteme
silinieii et les Trilobiles de Boheine, Leipz. 1846.

Barrainde, NoLiveaux Trilobites, supplement a
la notice preliminaire s. les systeme silnrien et les
Trilobites de Bolicme, Prague 1846, i livilka afliand-
lingar ett stort antal nya artei* och sliigten beskrif-
vas, de sednare tyvarr ofla under liingesedan for-
brukade namn.

Beyrich, iiber einige Bohmische Trilobitcn, Ber-
lin 1845, och

Beyrich, Untersuchungen iibei- Tiilobiten, zvvei-
tes Stuck, Berlin 1846; tva vigtiga arbeten.

RoST, om siluriska Trilobiter i Holstein, Rro-
yers Tidskr., And en Ra4ke, II, 304.

Sandrerger, Systematische Beschreibung u. Ab-
bildung des rheinischen Scliichten-Systems in Nassau.
I, inneh. Crustacea. Wiesbaden, Kreidel. 4.'o.

Sai-TER beskref ocb afbildade engelska Trilo-
biter i Mem. geol. Survey, F'igures and Descriptions
oi British organic remains, Dec. II.

RoUAULT, om Trilobiter funna i Bretagne, Bull,
soc. geol. IV, 318; Comptes rendus XXIll, 1846,
1150. Crypheus calliteles ar gemensam med Nord-
Amerika.

SuARPE, om siluriska Trilobiter vid Vallongo i
Portugal, Quart. Journ. geol. Soc. V, 146.

KuTORGA, om siluriska Tiilobiler, Verliandl. des
Petersb. mineral. Gesellschaft, 1847.

Verneuil fann, att nitton Tiilobiter aro gemen-
sam ma for Euro pas och Nord-Amerikas palaeozoiska
lager, deribland med Sverge Calymene Blumenbachii
Brong., C. F'ischeri EiCHW., C. punctata Brunn., lllae-
nus crassicauda, Lichas laciniatus Dalm., Ccraurus

278

pleurexanthenius Green = Cheiruriis exsul IJeyr.,
Phacops Jimulmus Green = I PI), mucrotiatus Hrogn.,
Spbserexochus nilrus Beyr. = ! Calyniene clavilrons
His. Bull. soc. geol. IV, 688.

Clarke, orn siluriska Trilobiter pa Nya Hol-
land , Quart. Journ. geol. Soc. JV, 63.

Geinitz pavisacle patellfonniga afsondringar i
Zechstein vid llmenau, som nastan alldeles Ilkna Ba-
lanus carbonarius Petzholdt. Allg. deutsclie Nalurh.
Zeitung, If, 67, 159.
Sysie. Dana ger i A. N. H. XVIII, 181 foljande upp-

stalluing af Crustacea :

Subclassis I. PODOPHTHALMIA.

Or do I. Decapoda.
Tribus: Brachyura; Anomoura; Macroura.

Ordo II. Schizopoda.
Tribus: Stomatopoda; Diploopoda.

Subclassis If. Hedriophthalmia.
Ordo I. Choristopoda.
Hvarje fot hdr till en egen ring af kroppen.
Tribus: Isopoda; La^modipoda; Amphipoda.
Ordo II. Entomostraca.
Subordo 1. G n a t h os t om a ta.
Munnen, forsedd raed egentliga mandibler och maxiller.
Tribus: Branchipodacea; Limnadiacea; Daphniacea; Cyclopa-
cea; Cypridacea.

Subordo 2. Go r mos torn a ta.
Munnen bar formen af en rdrlig snabel.
Tribus: Caligacea; Lernaeacea; Nymphonacea.
Subordo 3. Merostomata.
Kakarna bildade af benens basalleder.
Tribus: Limulacea.

Ordo in. Trilobita.

Subclassis III. Mandyata.
Kroppen omsluten af en slags mantel.
Tribus: Cirripedia.

White, List of the Crustacea in the british
Museum, har icke konmiit ref. tillhanda.

279

Portunus n. sp. Algier, Lucas, Expl. de I'Algerie; Hombron Nya slag-
et Jacquinot Voy. au pole sud. '^"" "*^*'

Gharybdis n. sp. Adams et White, Samarang, 45.
Thalamita n. sp. Hombr. et Jacqu., I. c.
Lissocarcinus Adams et White n. g. Samarang, 45.
Lupocyclus Adams et White n. g. Samarang, 46.

PeUarion Hombr. et Jacqu. n. g. Atelecycio aff. I. c.
Trichocera n. sp. Adams et White, Samarang, 58.
Jonas Hombr. et Jacqu., n. g. Corysti aff., 1. c.
Bellia Milne Edwards n. g. Pseudocorvsti aff., A. S.N. ser,

,3, IX, 192.
Acanthocyclus M. Edw. et Lucas, n. g. , D'Orb. Voy.,

NicoLET, Gays Chile, III, 175.
Corystoides M. Edw. et Luc. n. g. D'Orb. Voy., Nicolet, I. c.

Cancer n. sp. Hombr. et Jacqu. I. c. — Foss. Solenhofen,

H. V. Meyer, Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 456; tert.

Egypt. Id., Palaeontographica, I, 91.
Carpi li us n. sp. Adams et White, Samarang, 37.
Plat yea rein us n. sp. Hombr. et Jacq. I. c; cfr. Nicolet,

Gays Chile, III, 142.
Etisus n. sp. Hombr. et Jacqu. 1. c.
Actaja n. sp. Adams et White, A. N. H. sec. ser. II, 284;

Samarang, 39.
Atergatis n. sp. Adams et White, A. N. H. sec. ser. II,

284; Samarang, 38.
Sozymus n. sp. Hombb. et Jacqu. 1. c.
X ant ho n. sp. Adams et White 1. c. II, 285; Samarang,

39; Eyd. et Soul., Bonite, t. 2; M. Edw. et Luc, D'Orb.

Voy., Nicolet, Gays Chile, 135.
Paraxanthus M. Edw. et Lucas n. g. D'Orb. Voy., Nicol.

!. 0. 140; White, Samarang, 59.
Xanthopsis M'Coy n. g. aff. Xanthoi, sp. /oss. London Clay,

A. N. H. sec. ser. IV, 162.
Chlorodius n. sp. Adams et White 1. c. II, 286; Sama-
rang, 40; Hombr. et Jacqu. 1. c.
Panopseus n. sp. White 1. c. II, 286; Samarang, 41; Eyd.
^et Soul., Bonite, t. 2; M. Edw. et Luc, D'Orb. Voy.;
' Nicolet, Gays Chile, HI, 139.

1>80

Pilumnus n. sp. Adams et White, 44.

Ozius n. sp. White !. c. 11, 286; M. Edw. et Luc, D'Orb.

Voy., Gay, Chile, HI, 140.
Peleus Eydoux et Soul. n. g. Bonite, t. i.
Galene n. sp. Whitk, A. N. H. sec. ser, IV, 381; cfr. Sa-

marang, 43.
Podopilumnus M'Coy n. g. aff. Galenae, sp. /"oss. Grdnsand;

A. N. H. sec. ser. IV, 165.
Pilumnoides M. Edw. et Lucas, n. g. Voy. D'Orb., Nicol.,

Gays Chile, III, 146.
Trapezia n. sp. Hombr. et Jac<3U. I. c; Eydoux et Soul.,

Bonite, t. 2.
Domesia Eydoux et Soul., n. g. Trapeziae aff., Bonite, t. 2;

n. 5p. Hombr. et Jacq. 1. c.
Boscia n. sp. Edw. et Luc. I. c; Nicol., L c. Ill, 149.
Trichodactyl us n. sp. Eyd. et Soul., Bonite, t. 3; Nicolet,

I. c. Ill, 151.
Valdivia White n. g. Trichodactyio aff., A. N. H. XX, 206.

Halicarcinus White n. g. typ. Leiicosia planata Fabr. =

Hymenosoma Leachii Guer.; A. N. H. XVJII, 178. =
Liriopea Gay, n. g. = Hvmenos. Leachii Guer., Chile,

III, 158.
Hymenosoma n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c. ; cfr. White, A.

N. H. XVIII, 178.
Macroph thalm us n. sp. 31. Edwards, A. S. N. ser. 3, IX,

358; Eydoux et Soul., Bonite, t. 3; Adams et White, Sa-

marang, 51.
Gelasimus n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c. ; Adams et White,

Samarang, 49, A. N. H. XX. 205; M, Edw. et Lucas I.e.,

Nicol., 1. c. 164.
Cleistotoma n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c.
Ocypode n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c; Edw. et Luc. D'Orb.

Voy., NicoL. 1. c. 162.

Gecarcinucus Milne Edwards n. g. aft". Geocarcino, Car-
disomati et Uc^e, sp. indicae in palud. Jacquemont Voy. aux
Indes, enl. Erichs. Wgm. A. 1846. II, 310.

G raps us n. sp. Aigiei', Lucas, i. r.; Hombr. et Jacq. 1. r.

:>81

Utica White n. g. sp. fluviat. Samarang, 52; A. N. H.

XX, 207.
Planes Lbach et Bowdicii = Nautilograpsus M. E. enl. Bell,

Brit. Crust. I, 133.
Cyclograpsus n. sp. IIombr. et Jacq. I. c.
Heterograpsus Lucas, n. sp. inter Gyclograpsum et Se-

sarmam, sp. Algier, 1. c; cfr. Euichs. Wgm. A. 1847,

H, 198.
Sesarnia n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c.

Pinnotheres n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c; Nicolet I. c,

III, 155.
Pinnotherelia Lucas, n. g. , D'Orb. Voy., Nicolet 1. c,

III, 158.
Xanthasia White n. g. Pinnotheri aff. A. N. H. XVIIl, 176.
Pinnixa White n. g. typ. Pinnotheres cylindricus Say, A.

N. H. XVIII, 177.
Xenophthalmus White n. g, Pinnotheri aff.? A. N. H.

XVIII, 177; Samarang, 63.

Par then ope n. sp. Adams et White, Samarang, 34.
Cryptopodia n. sp. Adams et White, Samarang, 30; A. N.

H. XX, 205.
Lambrus n. sp. White, A. N. H. XX, 63; Adams et White,

Samarang, 25, 35; Hombr. et. Jacq. I. c.
Ceratocarcinus Adams et White n. g. Eumedoni aff., A.

N. H. XX, 62; Samarang, 33.
Gonatonotus Adams et White, n. g. Eumedoni aff., A. N. H»

XX, 62; Samarang, 32.

Paramithrax n. sp. Hombr. et Jacq. 1. c.

Tel mess us White, n. g. Majae aff., Samarang, 14.

Schizophrys Adams et White n. g. Majae aff., A. N. H. sec.
ser. II, 283; Samarang, 16.

Tyche n. sp. White, A. N. H. XX, 206.

Ch or in us n. sp. Adams et White, I. c. I, 222; Sama-
rang, 11.

Huenia n. sp. White I. c. U, 283; Adams et White, ib.,
Samarang, 20.

282

Zebrida Adams et Whitk n. g. Huenioe et Acanthonyci aff.

1. c. I, 223; Samarang, 23.
Xenocarcinus White n. gi Acanthonyci aif. I. c. 1, 221;

Append. Voy. H. M. S. Fly, Gapt. Jukes.

Pericera n. sp. Adams et White, Samarang, 17.
Menaethius n. sp. Adams et White A. N. H. sec. ser. 11,

284; Samarang, 18.
Hyastenus White n. g. aff. Hyadi et Chorino, A. N. 11.

XX, 61; Samarang, 11.
Pisa n. sp. Adams et White, Samarang, 8.
Pi so ides M. Edw. et Lucas, D'Orb. Voy., Nicolet 1. c,

III, 133.
Micippe n. sp. Adams et White, Samarang, 15.

Prionorhynchus Hombr. et Jacq. n. g. Libiniae aff.? 1. c.
Chionoecetes opilio (Cancer) 0. Fabr. fig. Kroyer Voy. au

Spitzb. etc. t. 1.
Doclea n. sp. White, A. N. H. XX, 61; Samarang, 7.
Libidoclea M. Edw. et Lucas n. g., Voy. D'Orb., Nicolet

]. c, III, 128.

Inachus n, sp. Algier, Lucas, 1. c; Adams et White, Sa-
marang, 3; Nicolet, 1. c. 111, 125.

Eurypodius n. sp. M. Edw. et Lucas, D'Orb. Voy., Nicolet
1. c. III, 123.

Oncinopus n. sp. Adams et White, Samarang, 1.

Xiphus Eydoux et Soul. n. g. Inacho aff., Bonite, t. 1.

Inachoides M. Edw. et Lucas n. g. D'Orb. Voy., Nicolet
1. c. Ill, 126.

Calappa n. sp. Eydoux et Soul., Bonite, t. "3.
Cryptosoma n. sp. Adams et White, Samarang, 62.
Ebalia n. sp. Algier, Lucas, 1. c.
Iphis n. sp. Adams et White, Samarang, 56.
Tlos Adams et White, n. g. Samarang, 57.
Leucosia n. sp. Adams et White, Samarang, 54.
Oreop horns n. sp. Adams et White, Samarang, 54.

-283

Ixa n. sp. Adams et White, Samarang, 55.
Harrovia Adams et White, n. g. Samarang, 56.
Iphiculus Adams et White, n. g. Samarang, 57.

Dynomena n. sp. Eydoux et Soul., Bonite, t. 3.

No topocorystes M'Coy n. g. aff. Homolae et Corysti, sp.

foss. Grdnsand, A. N. H. sec. ser. IV, 169.
Li th odes n. sp. Magellaens sund, Chile, Hombr. et Jacq. I. c. ;

Nicolet, 1. c. 182.
Echidnocerus White n. g. Lithodi aff., A. N. H. sec. ser.

Ill, 225; Illustr. Proc. zool. soc. XVI, 47.
Cosmonotus Adams et White n. g. Notopodi aff., A. N. H.

sec. ser. II, 287 ; Samarang, 60.
Basinotopus M'Coy, n. g. typ. Inachus Lamarck ii Desm.

aff. Dorippi, Notopodi, sp. foss. London Clay, A. N. H. sec.

ser. IV, 169.
Remipes n. sp. Hombr. et Jacq. I. c.

Pa gurus sp. dispositio et n. sp. M. Edwards, A. S. N. ser.
3, X, 59; n. sp. England, Bell Brit. Crust. 169; fig.
Kroyer, Voy. Scand. t. 2; China, Berthold, Ueber ver-
schied. neue Kept. u. Crustac, Gdttingen 1846, 21 ; White,
A. N. H. sec. ser. I, 224; Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 188. —
J. Jura, M'CoY, 1. c. IV, 171.

Porcellana n. sp. Edw. et Lucas, D'Orb. Voy., Nicolet, I. c.
Ill, 196.

Galathea n. sp. White, Samarang, t. 12.
A eg lea n. sp. Nicolet, Chile, III, 198.

Eryon n. sp. Lias, M'Coy, A. N. H. sec. ser. IV, 172.
Scyllarus n. sp. China, Berthold, 1. c. 23.

Archacocarabus jVfCoY, n. g. Palinuro aff. sp. foss.y Lon-
don Clay, 1. c. IV, 173.

Lithogaster H. v. Meyer = Liogaster Id. antea, g. Pem-
phigi aff., sp. foss. Musselkalk, Dunker u. H. v. M. Palseon-
tographica, I, 134.

Eumorphia H. v. Meyer = Carcinium Id. antea, Megachiro
aff., Dunker u. H. v. M. Palaeontologica, 1, 141.

284

Meyeria M'Coy n, g. typ. Astacus Phill., n. sp. foss. La-

gre Grdnsand, 1. c. IV, 333.
Astacus n. sp. Ektciison, Wgm. A. 1846, 86; Gray, Eyre,

Journ. of expedition into oentral Australia, London 1845,

enl. Erichs. i Wgm. A. 1846, II, 310; Nya ZeJand, White,

A. N. H. sec. ser. I, 225.
Cambarus n. g. Erichson, ex Astaco, Wgm. A. 1846, 95.
Cheraps n. g. Erichson, ex Astaco, Wgm. A. 1846, 101.
Enga3us n. g. Erichson, ex Astaco, Wgm. A. 1846, 102.
Glyph aea sp. Jura, Ryssl. Vosinsky, Bull. Moscou, 1848,

I, 494.
Selenisca H. v. Mkyer, n. g. Glyphaeoe aff., sp. foss. Jura,

Dunker u. H. v. M. Palaeontographica, I, l4l; Leonh. u.

Bronn, n. Jahrbuch, 1847, 188.
Enoploclytia M'Goy, n. g. typ. Astacus Leachii Mout., n.

sp. foss. Kritform., A. N. H. sec. ser. IV, 330.
Hoploparia M'Goy, n. g. afF. Homaro, sp. foss., Grdnsand,

tert. eocen., A. N. H. sec. ser. IV, 175.

Calocaris Bell n. g. aff. Axio, Brit. Crustacea I, 233.
Gebia n. sp. White, A. N. H. sec. ser. I, 22 5.
Thalassina n. sp. foss. N. Hoil., Bell, Quart, Journ. geol.
soc. I, 93.

Atya n. sp. White, A. N. H. XIX, 158.

Typton Costa n. g. aff. Pontoniae, Ann. d. Accad. d. aspi-

ranti Naturalisti di Napoli, II, 285, enl. Erichs. Wgm. A.

1846, II, 310.
A lope White n. g. Pontoniae aff., A. N. H. sec. ser. I, 225.
Alpheus n. sp. Chile, Nicolet 1. c. Ill, 215.
Hippolyte n. sp. Helgoland, Frey et Leuck. Beitrage z.

Kenntn. wirbelloser Thiere, 159; Algier, Lucas 1. c; Good-
sir, A. N. H. XV, 74.
Periclimenes Costa, n. ♦g. aff. Hippolyti, Ann. d. Aspir.

natural, etc. II, 285; enl. Erichs. Wgm. A. 1846, II,

310.
Pa n da 1 us n. sp. Norden, Kroyer, Tidskr., and. R^kke, I,

461, Voy. Scand. etc. Crust, t. 6, f. 2, 3.
Crangon n. sp. Bell, Brit. Crust. 263-

285

Palsemon n. sp. Algier, Lucas i. c; Ostersjon , Zaddach
Syn. crust, pruss. 1; i sotvatten i grottorna i Krain,
KoLLAR, Wien. Sitzungs Berichte, II, 1848, 200; Goodsir,
A. N. H. XV, 74.

Peneus n. sp. Algier, Lucas, \. c.

Solenocera Lucas n. g. Peneo aff., sp. n. Algier, Guer.
Rev. 1849, 159, 300.

Nica n. sp. Bell, Brit. Crust. 278.

Pasiphae n. sp. Gronl. Kroyer, Tidskr. and. Raekke, 1,453;
Voy. en Scand. etc. Crust, t. 6, f. 1.

Mecochirus Germar = Ammonicolax longimanus Pearce,
A. N. H. sec. ser. IV, 172.

Cuma Mon. nord. sp., Kroy., Tidskr. and. Raekke, II, 123,
203; Voy. Scand. etc. t. 3, 4, 5, 5, a; Chile, Nicolet, I.e.
Ill, 220.

Leucon Kroy. n. g. aff. Cumae, Tidskr. a. R., II, 181, 208;
Voy. Scand. t. 3, 5, a.

Zoea n. g. Algier, Lucas, I. c.

My to Kroy. n. g. aff. Zoeae et Mysidi, Tidskr. a. R., 1,470;

Voy. Scand. t. 7, f. 1.
My sis sp. Kroy., Voy. Scand. t. 8.
Thysanopoda sp. Kroy. Voy. Scand. Crust, t. 7, 8.
Cerataspis Gray = Cryptopus Latr. Guer. Iconographie du

R. A. text; en). M. Edwards i Cuv. R. A, ed. illustr^e,

mdjligen ungen till nagon Peneus.

A lima n. sp. White, A. N. H. sec. ser. I, 226.
Erich thy s n. sp. Eydoux et Soul., Bonite, t. 5.
Phyllamphion Reinhardt n. g. inter Phyllosoma et Am-

phionem, Vidensk. Meddelelser af den naturhist. Forening,

1849, 2.
Squilla n. g. White, A. N. H. sec. ser. IV, 381; Eydoux et

Soul. Bonite, t. 5; China, Berthold, 1. c. 23.
Gonodactylus n. sp. Berthold, 1. c. 30.
CI or idea Eydoux et Soul. n. g. Bonite, t. 5.

28b

Talitrus n, sp. Nicolet, Gay's Chile, III, 229.
Orchestia n. sp. Ostersjdn, Fn. Mueller, Wgm. A. 1848,

53; Algier, Lucas, I. c; Nicolet, Gay's Chile, III, 233.
Orchestoidea Nicolet n. g. Gay's Chile, III, 230.
Ephippiophora White n. g. Orchestiae et Talitro aff., Van

Diemens land, A. N. H. sec. ser. 1, 227.
Lysianassa n. sp. M. Edwards, A. S. N. ser. 3, IX, 398;

Lucas, 1. c.
An onyx Monogr. Kroy., 1. c. and. R., I, 578, II, 1; Voy.

Scand. Crust, t. 13—17, 18, f. 2.
Op is n. sp. Grdnland, Kroy., I. c. II, 46.
Amphithoe n. sp. Ostersjdn, Zaddach, 1. c. 6; Helgoland,

Frey et Leuck. 1. c. 162; Algier, Lucas, 1. c; Kroyer, 1.

c. II, 67, Voy. Scand. etc. t. 10, 11, 116; Goodsir, A.

N. H. XV, 75; Nicolet, Gay's Chile, III, 235.
Nice a Nicolet n. g. Gay's Chile, III, 237.
Eusirus Kroyer, n. g. Amphithoi aff., sp. Grdnl. Tidskr.,

and. R. I, 501; Voy. Scand. etc. Crust, t. 19, f. 2.
Acanthonotus n. sp. Grdnl. Kroyer, 1. c. II, 115; Voy.

Scand. etc. t. 18, f. 1.
Gamma r us n. sp., Greifswald, Friedr. Mueller, Wgm. A.

1846, 296; Helgoland, Frey et Leuck. Beitr. z. Kenntn.

wirb. Thiere, 160; Nicolet, Gay's Chile, III, 239.
Niphargus Schiodte n. g. Gammaro aff.; N. stygius, blind,

i Adelsbergergrottan och andra h§lor; Danske Vid. Selsk.

Skr. anden Raekke, IL
Leptochirus Zaddach n. g. Gammaro et Amphithoi aff.

Consp. Crust. Pruss. 7; obs. Fr. Mueller, Wgm. A.

1848, 62.
Lalaria Nicolet n. g. Gay's Chile, III, 240.

Leu cot hoe n. sp. Grdnl. Kroyer, 1. c. I, 539, 545; Voy.
en Scand. t. 22, f. 2, 3.

Vibilia n. sp. Algier, Lucas, 1. c.

Pontoporeia n. sp. Grdnl. Kroy., I.e. I, 530; Voy. Scand.,
etc. t. 23.

Glauconorae Kroy., n. g. sp. Grdnl. Tidskr. and. R., I,
491; Voy. Scand. Crust, t. 19, i. 1.

Siphonoecetes Kroy. n. g. sp. Grdnl., I. c. I, 481; Voy.
Scand. Crust, t. 20, f. 1.

287

Phoxus n. sp. Gronl. Kroy., I. c. I, 551, 563; arterna

Icfva i sand.
Ampelisca Kroy., Voy. Scand. Crust, t. 23, f. 1.
Stegocephalus n. sp. Gronl. Kroy., J. c. I, 522; Voy.

Scand. Crust, t. 20, f. 2.
Microcheles Kroy. n. g. sp. Kattegat, 1. c. II, 58; Voy.

Scand. etc. t. 11, 6.
Chelura terebrans Phil. obs. Thompson, A. N. H. XX, 160;

Allman ib. XIX, 361.
Dulichia Kroy. n. g. Gronl., Tidskr. and. Kaekke, I, 512;

Voy. en Scand. etc. Crust, t. 22, f. 1.
Rhabdosoraa Adams et White n. g. typ. Oxycephalus ar-

matus M. E., Samarang, 63.

Ca pre 11a n. sp. Algier, Lucas, 1. c; Frey et Leuckart,
Beitr. wirb. Thiere, 100; Kroy., Voy. Scand. Crust, t. 23,
f. 1, 2; t. 24, f. 1; t. 25, f. 2, 3; Nigolet, Gay's Chile,
III, 251.

Cercops sp. Kroy., Voy. Scand. etc. t. 23.

Podalirius sp. Kroy., Voy, en Scand. Crust, t. 25, f. 1.

Aegina n. sp. Drobak, Kroy., Tidskr. and. Raekke, I, 476;
Voy. Scand. Crust, t. 19, f. 3; t. 23, f. 3; t. 24.

Sirenocyamus Rhytinae Brandt efter Steller, en utdod
Cyamus, Bull. S:t Petersb. V, 1847, 189.

Arcturus n. sp. Algier, Lucas, 1. c.

Idothea n. sp. Kattegat, Gronl., Kroy. 1. c. II, 88, 394,

Voy. Scand. etc. t. 26; t. 27, f. 1; Algier, Lucas, I. c;

Cap, GuER. Iconogr. text; Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 258.
Edotia GuER. n. g. aff. Idotheae, sp. n. Malouin. Guer. Icon.

text.
Anthura n. sp. Kroyer, Tidskr. II, 402; Algier, Lu-
cas, 1. c.
Tana is n. sp. Norge, Spitzb., Kroy., Tidskr. II, 408; Voy.

Scand. t. 27, 30, 31; Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 260.
Jaera n. sp. Ostersjon, Fr. Mueller = J. Kroyeri, M. E. ap.

Zadd., Wgm. A. 1848, 63; Algier, Lucas, L c; Chile,

Nicollet, 1. c. III, 2^3.

:288

Munna n. sp. Gronl. Kroy., Tidskr. a. H. 11, 380; Voy.

Scand. etc. t. 31, f. I, 2.
Ilenopomus Kroy., n. g. inter Asellum et JaRram, sp. Scand.

Gronl. Tidskr. a. R. II, 366, 379; Voy. Scand.' etc. t. 30,

f. 1, 2.
Ligia n. sp, Frey et Leuck. 1. c. 163.
Titanethes Schiodte n. g. typ. Pherusa alba Kock, hvit,

blind; i Adelsbergergrottan och andra halor. Danske Vid.

Selsk. Skr. and. Raekke, II.
Ilea n. sp. Zaddach, 1. c. 15.
Porcellio n. sp. Zaddach, 1. c. 13; Algier, Lucas, 1. c;

Chile, Nicollet, I. c. 270.
Oniscus n. sp. Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 267.
Trichoniscus n. sp. Algier, Lucas, 1. c.
Armadillo n. sp. Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 274.
Ar mad illid ium n. sp. Zaddach, 1. c. 18.
Archaeoniscus Brodiei M. E. descr. M'Coy, A. N. H. sec.

ser. IV, 392.
Praniza n. sp. Algier, Lucas, 1. c, Guer. Rev. 1849,

299.
A nee us n. sp. Gronl. Kroy., Tidskr. and. Raekke, II, 388,

Voy. Scand. etc. t. 30, f. 3; Algier, Lucas, 1. c; Guer.

Rev. 1849, 299.
Sphaeroma n. sp. N. Holl. Guerin, Icon. R. A. text.; Chile,

Nicolet, 1. c. Ill, 277.
Nisaea n. sp. Algier, Lucas, 1. c.
Cassidina n. sp. Malouin. Guer. Iconogr. text.
Acherusia Lucas n. g. Aegae aff. n. sp. Algier; 1. c.
Anilocra n. sp. Algier, Lucas, 1. c.
Desmarestia Nicolet n. g. inter Cymothoam et Urozeuktem^

Gay's Chile, III, 287.
Da jus Kroy. n. g. Bopyro aff. Voy. Scand. etc. t. 28.
Bopyrus n. sp. Kroy., 1. c. t. 28, 29..

Nebalia sp. Kroy., Tidskr. and. R. II, 436; Voy. Scand.

t. 40.
A pus n. sp. Gronland, Island, Kroy., Tidskr. and. Raekke,

II, 431; Vov. Scand. t. 40; N. Amerika, Rocky Mountains,

289

Le Comte Ann. Lye. N. Y. IV, 156; Sill. Journ. Sept. 1846;

A. N. H. XVII I, 358.
Cyzicus n. sp. Syd-Afr. Loven, Vet. Ak. Handl 1845,428.
Li m net is Loven n. g. Limnadiae aff. Vet. Ak. Handl. 1845,430.
Hedessa Lievin n. g. Limnadiae affine, n. sp. Danzig, 1. c. 4.
Estheria n. sp. foss. Weald, Tyskl. Dunker, Stud. d. Got-

tinger Vereins bergmiinnischer Freunde, V, 174.
Geratiocaris M'Coy, n. g. Limnadiae ,aff.; sp. foss. dfra

Ludlow, A. N. H. sec. ser. IV, 412.
Dithyrocaris n. sp. King, Perm. foss. 64.
B r a n c h i p u s n. sp. Syd-Afr., Loven, Vet. A. Handl. 1 845, 366.

Polyphemus n. sp. Bremen, Focke, Bericht d. Vers, deutsch.
Naturf. 1844.

Daphnia n. sp. Tyskl., Zaddach, 1. c. 23; Algier, Lucas,
1. c; Ryssl. Seb. Fischer, Bull. iMoscou, 1849, II, 39,
Mem. sav. etr. Petersb. VI; Chile,, Nicolet, 1. c. Ill, 290.

Si da n. sp. Lievin, 1. c. 20.

Acanthocercus Schodler, n. g. typ. Daphnia curvirostris

0. F. M. et n. sp., Wgm. A. 1846, 301; n. sp. Lievin,

1. c. 34.

Lynceus n. sp., Chile, Nicolet, 1. c. HI, 291.

Bosmina Baird n. g. = Lynceus longirostris Muell. A. N. H.

XVII, 413.
Can don a Baird n. g. A. N. H. XVII, 414.
Echinisca Lievin, n. g. typ. L. roseus, laticornis Jur. 1. c. 31.

Cypris n. sp. Tyskl. Zaddach, 1. c. 31; Algier, Lucas, 1. c;
Baird, A. N. H. XVII, 414; Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 293.

— Foss. Dunker, 1. c. V, 173.

Cypridina n. sp. Costa, Agli Scienziati d'ltalia del VII
Congresso, Done dell' Academia Pontaniana, Napoli 1845,
8:o; Shetland, Soderhafvet, Baird, A. N. H. sec ser. 1, 21.

— Foss. Bosquet, Reuss, Cornuel, II. cc.
Cy pre 11a n. sp. foss. Kritform., Bosquet, 1. c.
Cythere n. sp. Chile, Nicolet, I. c. Ill, 295. — Foss.KriiL

Cornuel, Bull. soc. geol. II, 105; Bosquet, I. c.
Cythere is Rup. Jones n. g. Entom. Cret. Form. 15.
Cytherella Rup. Jones n. g. ib. 28; King, Perm. foss. 60.
Prof. Lovens Arsb. 1845-1819. 19

290

Cytherina n. sp. foss. Hall, Pal. N.Y. I, 44.
Cytheropsis M'Coy n. g. sp. silur., A. N. H. sec. ser. IV, 414.
Bairdia M'Coy n. g. Syn. carb. limest. Irel,; n. sp. R. Jones

1. c. 24; King I. c. 60.
Beyrichia M'Coy n. g. Syn. sil. foss. Irel., 57; et Boll,

Dank, et v. Mey. Palaeontogr. I, 127, typ. Battus tuber-

culatus Klod.

Eurypterus descr. Roemer, Dunk, et v. Mey. Paloeon togr. 1, 1 90.

Sterope Goodsir n. g. nSra Saphirina, A. N. II. XVI, 325.
Carillus Goodsir n. g. nara foregSende, 1. c. XVI, 326.
Zaus Goodsir n. g. nSra f^regaende, 1. c. XVI, 326.
Pontia n. sp, Kroy., I. c. II, 561, Voy. Scand. t. 42.
Iphionyx Kroy., n. g.Atl. ocean, i.e. II, 582; Voy. Scand. t. 42.
Cyclops n. sp. Chile, Nicolet 1. c. Ill, 298.
Harpacticus n. sp. Kroy., Voy. Scand. 43.
Centropages Kroy. n. g. Atl. oc. 1. c. II, 588.
A get us Kroy. n. g. Atl. oc. 1. c. II, 592.
Thaumaleus Kroy. n. g. Atl. oc. 1. c. II, 595.
Thaumatoessa Kroy. n. g. Voy. Scand. t. 42.
Calanus n. sp. Kroy., I. c. II, 531; Voy. Scand. t. 41, 42.
Notodelphys Allman n. g. A. N. H. XX, 1.
Canthocarpus Westwood n. g. = Cyclops minutus Muell.

A. N. H. XVII, 416.
Alteutha Baird n. g. = Cyclops depressus B. antea. A. N.

H. XVII, 416.

Cyclopina n. sp. Vogt, n. Denkschr. d. Schw. Gesellsch. VII.
Br 0 teas Loven n. g. 1. c. 436.
Corycaeus Dana n. g. Proc. Acad. nat. s. Phil. II, 285.

Dana gaf, Proc. Amer. Acad. Boston, I, 150, A. N. H.^
XVIII, 181, af denna familj foljande generum dispositio:

1. Palpi mandibularum et maxillarum obsoleti I. nulli; lentes
oculorum simpUces, sphcericce.

Fam. 1. Cyclopidae.
Ovaria externa bina. Oculi bini in singula pigmenti
macula. Abdomen subito constrictum.
Cyclops MuELL.; sp. aquae dulcis.

291

Fam. 2. Harpacticidae.
Ovarium externum singulum. Oculi ut in priore. Ap-
pendix brevis in medio antennarum anteriorum. Abdomen'
raro abrupte constrictum. Species marinae.

Harpacticus M. Edw.

Seteila Dana; antennae anteriores mediocresy graciles, in
mari non subcheliformes.

2. Palpi mandihularum et maxUlarum productt, subnatatoru.

Fam. ^3. Calanidae.

Ovarium externum singulum. Oculi bini, lentibus sphae-
ricis in communi pigmenti macula vel in singulis. Antennae
anteriores longissimae, graciles, appendice destitutae. Abdo-
men adrupte constrictum. Species marinae.

a. Pedes thoracici posteriores plus minus obsoleti, appen-
dicibus destituti; antennae anteriores in utroque sexu
formae ejusdem, numquam geniculatae.

C a 1 a n u s Leach.
Scribella Dana.
Acartia Dana.

b. Pedes thoracici posteriores longissimi, aequales; an-
tennae in utroque sexu ejusdem formae, non geniculatae.

Euchirus Dana.

c. Pedes thoracici posteriores maris magni, inaequales,
dextro subcheliformi; antenna anterior dextra maris
articulo pra^dita geniculate ad tertiam partem apicalem.

Pontella Dana = Pontia M. Edw. =i Cetochilus Rouss. de

VAuzewE.
Candacia Dana.

3. Palpi mandihularum et maxiUarum, obsoleti; oculi bini sim-
plices; lentes binw ^^oblatce"' anteriores, et bince "^prolatce'^
posteriores, internee, alterum, oculorum par fortasse consti-
tuentes.

Fam. 4. Corycaeidae.
Tentacula brevia, articulis paucis; ovaria externa bina.
Gorycaeus Dana.
Antaria Dana.
Saphyrina Thompson.

292

F;im. 5. MiRACIDAE.

Antennae quales in Setella; ovarium externum sin-
gulum.
M i r a c i a Dana.

Caligus n. sp. Baird, Trans. Berw. n. Club, II, 259; A.

N. H. sec. ser. 1, 396; Frky et Leuck. 1. c. 165; Chile,

NiCOLET, 1. c. Ill, 300.
Pandarus n. sp. Frey et Leuck. 1. c. 166.
Penelia n. sp. in Coryphaena, Baird, A. N. H. XIX, 280.
Lingua tula n. sp. Van Beneden, 1. c.

Pycnogonum sp. Kroy., Voy. Scand. t. 38.

Zetes sp. Kroy., Voy. Scand. t. 38.

Phoxichilus sp. Kroy., Voy. Scand. etc. t. 35, f. 1.

Phox ich il idium n. sp. Frey et Leuck. I.e. 165; sp. Kroy.
Voy. Scand. t. 39, f. 6; t. 38.

Nymph on n. sp. Goodsir, A. N. H. XV. 293; Kroy. Voy.
Scand. t. 35, f. 2, 3; t. 36, 37, 39; Sdderhafvet, White,
A. N. H. sec. ser. I, 227; Chile, Nicolet, 1. c. Ill, 305.

Pallene sp. Kroy., Voy. Scand. etc. t. 37.

Halicyne H. v. Meyer n. g. aff. Limulo, typ. Olenus sero-
tinus GoLDF. sp. foss. Lias, Dunker et H. v. Meyer, Pa-
laeontographica, I, 134. ^

Lepas n. sp. Mac Gillivray Ed. n. phil. Journ. XXXVIII,

294; XXXIX, 171.
Anatifa n. sp. Gray, A. N. H. sec. ser. II, 456; GoodI

A. N. H. XV, 75.
Pollicipes n. sp. foss. Jura, Oxfordleran, Morris, A. N.

XV, 30.
ThalieHa Gray n. g. Scalpello aff., cui adnum. Lepas Strc

N. Danske Saml. 1788, 295, N:o 111, f. 20, A. N. H. sf

ser. Ill, 237.

A lepas n. sp. Loven, Ofvers. Vet. Ak. Forhandl. 1844, 19]
Trilasmis Hinds n. g. Sulphur, 71.
Cineras sp. descr. Mac Gillivray Ed. n. phil. Journ. XXXII

511.

1>93

Otion sp. descr. Mac Gillivray, 1/c. XXXIX, 175; Chile,

NiCOLET, 1. c. Ill, 313.
Chtalamus n. sp. Frky et Leuck. I. c. 167.
Coronula n. sp. Costa, Mem. d. Accad. di Napoli, V, 2,137.
Conia n. sp. Costa, ib. V, 2, 137.
Balanus n. sp. Mac Gillivray, I. c. 178.

Mac Coy ger foljande uppstallning af Trilobiterna, A. N.
H. sec. ser. IV, 397. S3som hufvudsaklig systematisk ka-
rakter antar ban byggnaden af pleurae. Han ger namnet
facett §t den slata, flata, triangulara ytan, som ar belSgen
vid andan af frSmre randen af pleura bos m§nga Trilobiter,
och namnet pleural-f&ra St den grunda fara, som rScker frSn
rachis ett olika Jangt stycke utat mot spetsen.

Facetterade pleurae hafva: Calymene, Ellipsocepbalus,
Asaphus, Phacops, Odontochile, Dysplanus, Illaenus, Forbesia,
Homalonotus, Trimerocepbalus.

Icke facetterade pleurae hafva: Ogygia, Lichas, Bron-
teus, Ampyx, Harpes, Conocephalus, Paradoxides, Zethus,
Cryph*!us, Acidaspis, Staurocephalus, Olenus, Trinucleus, Ge-
raurus.

Indelningen ar foljande:

I. Asaphinae.
Pleurae nedbdjda vid Sndarna, med trekantiga facetter.
Phacops M'Coy: subgenera: Phacops Emm.; Odontochile

Hawle et Corda; Chasmops M'C; Portlockia M'C.
Calymene M'Coy: subgenera: Calymene Br.; Homalonotus

KONIG.

Trimerocepbalus M'Coy.

Asaphus M'Coy: subgenera: Asaphus= Hemicrypturus; Iso-

telus De Kay; Basilicus Salter.
lllaenus Dalm.: subgenera: Illaenus Dalm.; Bumastus Murch.,

Dysplanus Burm.
Forbesia M'Coy: subgenera: Forbesia M'C. = Aeonia Burm. ;

Proetus Stein.
Phillipsia M'Coy: subgenera: Phillipsia Portl.; Griffithi-

des Portl.

294

U. Paradoxinae.
Paradoxides Brongn. subgenus: Olenus Dalm.
Ceraurus Green, Hall = ? Cheirurus Beyr.
Cryphaeus Green =? Eccoptochile Hawle et Corda.
Sphaerexochus Beyr.
Acidaspis Murch. = Odontopleura Emm.
Staurocepha Jus Barr.
Remopleurides Portl.

Zethes Pander, Vols. = Gybele Lov. et Atractopyge Hawle
et Corda.

in. Ogyginae.

Tri nucleus Murch.: subgenus: Telrapsellium Hawle et

Corda.,
Tr etas pis M'Coy.
Am pyx Dalm.

Ogygia Brongn.: subgenus: Barrandia M'Coy.
Bronte us Goldp.
Lichas Dalm.: subgenera: Trochurus Barr.; Acanthopyge

Hawle et Corda.

IV. Harpedinae.
Harpes Goldf.
Harpidella M'Coy.
Amphion Pander.

V. Agnostinae.
Trinodus M'Coy = Arthrorachis Hawle et Corda.
Agnostus Brongn.: subgenus: Diplorhina H. et G.

Tri nucleus obs. Salter, Q. Journ. geol. soc. HI, 251;
sp. Engld. M'Coy, A. N. H. sec. ser. IV, 411; Bretagne,
RouAULT, Bull. soc. geol. IV, 311, 321; Nord-Am. Hal
Pal. N. Y. I, 249, 255.

Tretaspis M'Coy n. g. typ. Trinucleus seticornis His. 1.
IV, 410.

Trimerocephalus M'Coy n. g. typ. Trinucleus laevis Muenst
1. c. IV, 404.

1; n.

295

Ogygia sp. Salter, Mem. geol. Survey, Dec. II, t. 6, 7;

M'Cov, 1. c. IV, 408; Hall, I. c. 227; n. sp. Rouault,

Bull. soc. geol. IV, 321; VI, 87.
Barrandia M'Coy n. g. Ogygiae aff. 1. c. IV, 409.
Pol i eras Rouault n. g. = Odontopleura Buchii Barr. Bull.

soc. g^ol. IV, 318, 320; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb.

1847, 819.
Acidaspis n. sp. Hall, 1. c. I, 240.
Cheirurus n. sp. Rouault, 1. c. IV, 321.
Lichas n. sp. Rouault, 1. c. IV, 37^7.
Platynotus sp. Hall, 1. c. I, 235. ,

Cryphaeus n. sp. M'Coy, 1. c. IV, 406.
Ceraurus n. sp. M'Coy, 1. c. IV, 407; Hall, 1. c. I, 25,

242.
Olenus n. sp. Salter, 1. c. Dec. II, t. 9; Hall, 1. c. I,

256, 258.
Harpidella M'Coy n. g. typ. Harpes? megalops M'Coy, Syn.

sil. foss. Irel.; A. N. H. sec. ser. IV, 412.
Jonotus H. V. Meyer n. g. Harpi aff. Dunker et v. M. Pa-

laeontogr. I, 182.
Calymene n. sp. Salter, 1. c. Dec. II, t. 8; Rouault, 1. c.

IV, 320. VI, 88; Hall, 1. o. I, 228, 237, 250.
Chasmops M'Coy n. g. typ. Calymene Odini Eichw. 1. c.

' IV, 403.
Prionocheilus Rouault n. g. = Calymene pulchra Bar-

RANDE, Bull. Soc. geol. IV, 318, 320; Leonh. u. Bronn,

n. Jahrb. 1847, 819.
Zethus Pander = Cybele Lov^n, enl. Volborth Verh. d. russ,

Gesellsch. 1847.
Homalonotus sp. Rouault, 1. c. VI, 379.

Phacops sp. Salter, 1. c. Dec. II, t. 1; Rouault, ). c. IV,
320; Hall, 1. c. I, 247.

Phillipsia n. sp. P. gemmuliferae proxima, Austral. Kolform.
M'Coy, A. N. H. XX, 230.

Brachymetopus M'Coy n. g. sp. Phillipsiae M'Coy i Portl.
vicinae, Austral. A. N. H. XX, 229.

Illaenus n. sp. Salter, 1. c. Dec. II, t. 2 — 4; M'Coy, 1. c.
IV, 404; Hall, 1. c. I, 23, 220, 230; Portugal, Sharpe,
Quart. Journ. geol. soc. V, 150.

'29()

Nileus n. sp. Rouault, 1. c. IV, 321.

Thaleops Conr. sp. Hall, I. c. I, 230.

Griff ithides n. sp. M'Coy, 1. c. iV, 406.

Asaph us sp. obs. Salter, 1. c. Dec. II, t. 5; Hall, 1. c. I,

24, 228, 248, 253.
A tops obs. Hall och Haldeman, Sill. Journ. sec. ser. V, 107,

322; Emmons ib. VI; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1850,

100, 105.
Isotelus n. sp. Sharpe, 1. c. 150; M'Coy, 1. c. IV, 405;

Hall, I. c. 25, 231, 254.
Am pyx n. sp. Boll, Dunker et v. Meyer Palaeontogr. 1,126;

Salter, I. c. Dec. 11, t. 10; M'Coy, 1. c. IV, 410.
Agnostus n. sp., Christiania, Eighwald, Bull. IVIosc. 1846,

1, 68; Hall, 1. c. I, 258.
Battus pisiformis Dalm. beskr. Boll, Dunker et Meyer,

Palaeontogr. I, 126.
Piliolites Cozzens n. g. foss. Ohio = ? hypostoma af n§gon

Trilobit. Ann. Lye. N. H. New-York, IV, 157.

? Pterygotus Agassiz, Poissons fossiles du syst. Devon.;
cfr. Miller, the old red sandstone, 170; n. sp. M'Goy, A.
N. H. sec. ser. IV, 394.

297

Aiiiiiilaia.

QuATREFAGES framstallde resultateriia af siiia Anatomi.
iiudersokningar ofvei: sinnesorganerna lios Anneli- orgaifer.
derna. Kanseln har sltt sate i hufvudets appendices,
och i svanstradarna. Smakens organ ar snabelns
inre yta, och dermed ar kiktens sinne sannolikt
forenadt. Amphicorinae, Arenicolae och Eunice hafva
borselorganer lika deni hos Molliisca Gastropoda,
men icke belagna i hufvudet. De fiesta Annellder
hafva ogon , men stundom belagna pa andra kropps-
delar an hufvudet, och emottagande nerver af an-
dra nervcentra an hjernan. De fullkomligaste ogon
har Torrea vitrea Quatref., en pelagisk art beslag-
tad med Alciope. Dess oga har en sclerotica, en
genomskinlig cornea, en choroidea, ett slags iris, en
glaskropp, en lins, en n. opticus och retina. Linsen
visade sig isolerad vara convergerande, och fullkom-
ligt achromatisk. Quatrefages anser, att linsen hos
andra Annelider oftast saknas, och att den kropp,
soni koncentrerar Ijusstralarna pa retina, ar snararc
analog med glaskroppen. Hos vissa, som man ansett
for blinda, har Q. funnit ogon liggande omedelbart
pa hjernan och liknande dem hos Nemertes och
Planaria, t. ex. hos de fiesta Tubicolse och vissa
Sipunculi. Som multipla kryslall-linser betraktar
han de sma fargade framslaende delar, dem vissa
Sabeller bara pa galarna. Hos Polyophthalmus be-
skrifver han ogon pa hufvudet, och laterala, abdo-
minala ogon pa hvarje ring. Hufvudets tre ogon
ligga omedelbart pa hjernan; det medlersta har tre
linser, de andra tva. De abdominala ogonen emot-

298

taga en stor nerv Fran niolsvarande gangtioii, men
deras lins ar stundom svar alt iijenkanna fjenom det
bekladande pigmented Dessa iaktlagelser bekriifta
Ehrenbergs pa Amphicora. Guer. Rev» 1849, (312;
Comptes rendus 1849, 12 December.
Biod. QuATREFAGES meddelade anmarkningar om An-

nelidernas blod, som icke alltid ar rcidt, icke en gang
alltid fargadt. Hos vissa Tubicola? ar det i ringa
qvantltet gront, i storre massa rodt. Det innelialler
inga egentliga blodknlor, och (argiimnel ar upplost
deri. Den vatska, som fyller kroppslialan och mel-
lanrummen mellan organerna, anser QuATREFAGES
sasoni lefvande, som elt "organe flulde", bvilket ut-
gor naring (or aggen och spermatozoerna , som,
ur konsorganerna utgangna i kroppshalan, deraf till-
vjixa och genomga sina forsta iitvecklingsstadier,
samt for muskier och andra deraf omgifna organer.
Det ar jemforligt med Insekternas blod. A. S. N.
ser. 3, V, 379.

Frey och LeuckART, om konsforhallandena hos
Annellderna, Beitrage z. Kenntniss d. wirbellosen
Thiere, 86.

Muskier. J. V. HoLST, de stmctura musculorum in genere

et annulatorum musculis in specie disserfalio. Dor-
pat, 1846.
Hud. Frey meddelar anmarkningar om Annelidernas

hudsystem; Ueber die Dedeckungen der niederen
Thiere, 102. J

Morpho- II. Leuckart, Ueber die Morphologic und die

"°'* Verwandtschafts-Verhaltnisse der niederen Tliiere,

behandlar p. 44 o. f. Anneliderna. l

Poiynoe. QuATREFAGES iakttog pliospljorescenseu hos en

^rSlir''^^" Polynoe, och fann, alt Ijuset alltid utgar fran
musklerna i fol|)a,pillerna, och visai* sig samlidigt
med deras contraclioner, A. S. N. XIX, 183.

299

Krohn meddelade i Wgm. A. 1845, 171, un- Aiciope.
dersokningar af Aiciope AuD. et M. Edw. Ogonen °^""*
aio stora och hogt organiserade med cornea, lins,
glaskropp, retina. Jfr forra arsb. 45, och ofvan 297.

Frey och LeuckaRT beskrifva horseiorganetArenicola
hos Arenicola piscatorum, tva blasor vid hjernringen, oroll.
innehallande ett stort antal bruna concrementer af
oregelbunden form och ojemn storlek, i en klar vat-
ska. Otolitherna voro dock ororliga, som hos manga
Akalefer. Hos Convoluta paradoxa Orst. ar liorsel-
kapseln oparig, bgger midt i nacken och togs af
MuLLER och Orsted for munnoppningen. Det. ar
en rund kapsel med en stor otolith af sferisk foiin,
som vid tryck springer, som vanligt, radialt. Bland
andra Planarier funno forfF. horselorganet endast
hos Monocelis, der Fabricius, Muller, Ehrenberg
och Orsted taorit det for oorat. Frey et Leuckart,
Beitrage z. Kenntniss der wirbellosen Thiere, 81.

Quatrefages har i A. S. N. ser. 3, X, l,Herraeila
nediagt sina undersokningar af familjen Hermellea
QlAtref., som han anser bora aflagsnas fran de
egentliga Anneliderna och stallas bland "Annelides
pleuroneres", som karakteriseras genom "ett nerv-
system forlagt pa hvardera sidan af kroppen". Her-
mellea aro saledes: "Animalia annulata, tubicolaria,
pedibus setlgeris, dissimilibus, ultima corporis parte
absentibus; corpore quadripartito j capite cum duobus
tentaculis lateralibus, crassis, postice alter altero ad-
hierentibus, setis seriatim concentricis in modum
operculi instructisj ore cirris numerosis, prehensi-
libus, e tentaculis intus nascentibus armato; bran-
chiis pariatim supra thoracis et abdominis annulos
ordinatis". Slagtena aro: Hermella Sav. = Sabellaria
Lamk. : operculo setarum triplici serie constituto,
med arter: H. alveolata (Sabella) L,, H. Savignyi Q.,
H. crassissima (Sabellaria) Lamk,, H. Rissoi Q, ; och

300

Pallasia Quatref. : operculo duplici setaiurn serie
constitulo, med aiterna P. chrysocepliala (Nereis)
Pallas, P. Gaimardi Quatref., P. negaia Bosc.
Skiljd Fran sitt ror kan Hermella blott langsarnt
fiytta sig genom kroppens sammandragningar, icke
krypa som Terebella. Hon aterbygger icke sitt ror,
som synes bildas genom att blott sammanhopa sand-
korn medelst en kbbbig afsondring. H. alveolaris
iinnes stundom enslig, pa undra sidan af stcnar.
De stora familjerna af denna art lefva i fjiiren, der
de onisom aro lorra, omsom betackta af vattnet, H.
crassissima deremot pa storre djup. De fortplanta
sig mahanda bela aret om, voro fuUa af sperma
och agg fran Juli till September, ofta toma under
denna manad, men fylldes ater i boijan af Oktober.
Under agglaggningen eller ejaculationen ligger dju-
ret stilla pa buken, och rorer endast svansen. Ag-
gen, eller sperma utgar genom porer belagna mot
bakre delen af alia abdominalringar mellan basen
af galarna och ryggens medellinea.

Da det icke ar mojligt att utan figurer redo-
gora for det speciela af detta arbete, insk ranker sig
ref. har till meddelande af foljande anmarkningar.
Savigny och flera med honom betrakta Tubicolae
sasom saknande hufvud, och den massa, som bildas
af tentaklernas forening, sasom segmenter framskjutna
ofver munnen, samt saledes setoe operculares sasom
homologa med setae ambulatoriye. Enligt Quatre-
FAGES ar det icke sa. Setae ambulatoriae utvecklas
hos alia Annelider i ett serskilt organ, ganska likt
det Q. beskref hos Echiurus, en invikning af tegii-
meiiterna i form af ett indraget handskfinger. 1
djupet af den sa uppkomna slidan finnes liksom en
kudde af granulos substans. Det ar ur denna som
setae framkomma, hvilka derefter aro fria i slidans
inre. Setae operculares deremot hos Hermellae ut~

301

vecklas niidt i en vafiiad, som synes bildad genom
en foitpckning af dermis. Det finnes intet slags
slida. cell deras lans^a rotter aro ofveiallt i kontakt
med den substans, ur hvilken de utgatt. 1 hanse-
ende till utvecklingen iiro de snarast analoga nied
hakarna hos Synapta. Hennellernas af setae sam-
mansatta operculum ar jemforligt med de mer eller
mindre enkla opeicula hos Serpuloe ocli vissa Sa-
belloe, oin man endast tanker sig setae forenade, sa
att endast ett spar aterstar af skilnad dem emellan.
— Man antar, att Anneliderna sakna lefver, och
finner detta organ aldrig isoleradt, liksom forhal-
landet ar hos Nymphon bland Crustaceerna och
Phlebenteraterna bland Molluskerna. I stallet fin-
ner man hos Hermella, att tarmen i abdomen bar
vaggarna at en "tomenlos och granulos" textur,
analog med den, som ses i caeca hos Aeolis m. fl.,
och som representerar lefvern. — Kroppshalan bar
hos Hermella, sasom hos mahanda alia ryggradslosa
djur, en viglig funktion. Det fluidum, som fyller
den, upptar sannolikt en del af digestionens pro-
dukter, och sakerlicfen dem af den interstitiella se-
kretionen, sa att det representerar lympha och en
del af chylus. Hvad som bevisar, huru mycket det
eger af fodande egenskaper, ar att det upptar kons-
organernas produkter i ett annu alldeles rudimen-
tart tillstand, och att inom en ganska kort tid dessa
produkter der utvecklas, och fa alia sina utmar-
kande egenskaper, utan att vara i kontakt med blo-
det. Kroppshalans fluidum torde underga ett slags
respiration, antingen vid fotternas baser, der hvarest
flimmercilierjia aro belagna, eller kanske i munn-
cirrerna. Der ar det skildt fran det omgifvande
vattnet endast genom dessa cirrers mycket tunna,
hinnaktiga vaggar, hvarigenom endosmos kan ega
rum. Heimella, och sannolikt manga andra Anne-

302

lider, skulle da liaFva en pa visst salt dubbel re-
spiration, en for blodet, i galarna, den andra for
kroppshalans fluidum, pa atskilliga stiillen. I ofrigt
kan skilnaden mellan venost ocli arterielt blod icke
anses sa fullkombg hos Hermella som t. ex. hos de
Iiogre vertebraterna. Emellan de bada systemerna
finnas stora lorbindelser, de undra langskarlen aro
ocksa mycket mind re kontraktila an de ofra, hvar-
igenom bander, att blodstroinmen stundom vander
tillbaka, och det venosa ocb arteriella blodet blan-
das nied bvarandra. Det mest egna i Hermellas
cirkulation ar tillvaron af en i midten lopande karl-
stani, mellan de bada ofra laterala. Denna stam
bar samma funktion som tarmkarlen hos Arenicola
enligt Milne Edwards; den ar en slags vena porta,
som iipptar och forer till allmanna cirkulationen
det blod, som bar cirkulerat i lefvern. Galarna
hos Hermella hafva icke tva systemer af kanaler,
utan det venosa och arteriela blodet blandas i en
enda gemensam kavitet, som star i samband med
ett antal flaskformiga lakuner, der respirationen for-
siggar. Samma struktur finnes hos alia Annelider
med sarskilta galar. Hos vissa, t. ex. hos Spio, der
tentaklerna hafva afven funktionen af galar, bar en
del af organet den vanliga byggnaden, medan den
del, der baematosen forsiggar, ar betackt med cilier,
ocb far respirationsorganets karakteristiska struktur.
— Anneliderna hafva alia en bilateral symmetri.
Hos Hermella aro, i abdomen, kroppens sidohiilfter
forenade endast genom tegumenterna, tarmroret och
karlanastomoserna. Denna tendens till bilateral del-
ning ar sardeles uttryckt i nervsystemet, och Her-
mella bildar, bland "Annelides pleuioneres", engrupp
som representerar Tubicola^, liksom Peripatus och
Malacobdella representera, till en viss grad, de fria
Anneliderna och' Hirudineae. Da salunda Hermella,

303

Peripatns o( li Malncobdella tills vitlare stallas i sam-
ma grupp som Nemertes, Plaiiaria ocli de andra slala
maskarna, blir hiifvudkarakteren nervsjstemets skil-
jande i tva laterals halfter. Deniia skdnad ar alltid
fullkomlig hos de verkliga Pleuionevri, hvilka ocksa
alltid sakna ganglier, men hos de tre olVan namuda
formei na finnas ganglier, ocb hos Hermella en verk-
lig forening genom commlssurer mellan ganglierna.
Peripatns och Malacobdella skiija sig dessutom ge-
nom konsorganernas disposition. Peripatns har dertill
ioke verkliga annelidCotter. Jfr liingre ned BlAnchaRD.

Oscar Schmidt undersokte Amphicora sabella Amphi-
Ehrbg ocb fann, att den anda, som barer galarna
ocb som varit ansedd for hufvudet, ar bakcindan
ocb tvertora. Den andra, tredje och fjerde ringens
borst aro svagt s-formiga, de ofriga trubbigt kna-
bojda. Acicnli likna Naidernas; de aro s-formiga
med treklufven spets. Borst ocb aciculi framtrada
ej ur fotlober, utan, som bos Naiderna, ur buden.
(!)gon finnas i begge andarna, i framre andan hos
begge konen tva enkla pigmentflackar, ocb af sam-
raa slag aro bakandans tva ogon bos bannen, och
det ena paret af denna andas ogon bos bonan, men
denna far, nar hon blir aldre, annu ett par ogon
i bakre andan, belagna narmare galarna, af mera
sammansatt byggnad, i det pigmentet omsluter en
bala, i hvilken ligger en af en cornea ofvertiickt
lins. Hela ogonbulbus bgger i en grahvit nerv-
massa. Antenner eller cirri saknas. — En karl-
stamm ligger i buksidan, en i ryggsidan, den sed-
nare nara forenad med tarmvaggen. Begge slam-
marna aro i hvarje led forenade med bvaiandra
genom transversela kiirl, men fram- och baktill ga
de ofver i hvarandra, i det de dela sig gaflfelfor-
migt. Framfor galarna ntvidga sig karlen till tva
klotrnnda rum, dem Ehrenberg kallade "framre

304

hjertan", men kontiaktioner visa sig ej i deni, utan
endast i ryggkarlet frarnfor galarna, framat. Saledes
vore ryggkarlet gal-veii eller kropps-arter, det icke
pulserande bukkarlet gal-arter, och i utvidgningarna
blandas venost blod fran bukkarlet och arferielt fian
galarna. Galarna besta af tva skilda stammar, som
dela sig hvardera i tre stora grenar, pa bada sidor
besatta med galtradar. Galarna aro icke kontrak-
tila. Under flimnier-epithelium ligger ett lager af
lunna ofenomskinliora celler, och derinom ett tunnt
epithelium, som beklader de inre galkanalerna. De
niira anus belagna pariga kortlarna, som Ehrenberg
ansag for testes, finnas hos bada konen, afgifva sina
korta utforsgangar till tarmkanalen, och torde af-
sondra det kitt, hvarmed rorets delar, sandkorn o.
dyl. sammanbindas. — Testes aro tva langa sackar,
som stracka sig genom omkring sju leder, och aro
ofverallt slutna, utan yltre konsoppning. Hos ho-
nan ligga aggen fria i bukhalan, men mest i attonde
till elfte ledet. Sa lange iiggen aro inom kropps-
halan, hafva de froblasa, mojligen afven froflack.
Den forst hvita vitellus blir smaningom rodaktig
och omgifven af en genomskinlig, nagot seg hinna.
Aggen laggas, vanligen i tva rader, i roret, som
modern lemnar for att bygga ett nytt. Straxt der-
efter torde befruktningen ske, da klyfningen intra-
der, som ar total. Efter densamma ar embryo oval,
i det den blifvande f ram re andan blir nagot spet-
sigare. Vitellushinnan ofvergai- derpa och bildar
huden. Buksidan visar sig nu, klarare an ryggsidan,
bakre andan blir bredare, svagt tvadelad, och flimm-
rar, galarnas forsta anlaggning, kroppen blir ledad,
forst pa buksidan, tarmkanalen bildas af den inre
vitellusmassan, de framre ogonen framtriida, derpa
de bakre, och borsten. — Amphicora ar typen for

305

eh egeii familj, Caiidihranchiati, niellan Lumbricini
ocli de ined galar vid liiifvudet. Nais digltata Muet.l.
(Proto Oken) bor dermed jeniforas. NeCie Beitrage
z. Naturgeschichte der Wiirmer gesammelt auf einer
Reise nacli den Faror im Fiubjahr 1848.

BuscH och Grube hafva meddelat tmdersok-Tomopte-
ningar af Tomopteris EscHSCH. = Briaraea QuoY et
Gaim. Det ar en Annelid, med lang, ylterst klar
och genornskinlig kropp, med mycket otydliga rin-
gar, med tva bladiga, molsvariga sidofenor utan borst,
men med oregelbundet stralande fibrer; hufvudet ar
forenadt med munnringen; tentakler aro framtill pa
hufvudet fyra, de framre tva styfva, laterala, de
bakre retraktila, och derpa elt par stora cirri in-
neslutande hvar sitt borst 5 munnen pa undersidan.
BuscH undersokte lefvande djnr funna vid Helgoland,
Grube i sprit forvarade fran Medelhafvct. M. A. 1847,
180^ 1848, 456.

SteenstR-UP aumarkte, att den egentliga grun- Lumbrl-
den , pa hvilken man stodjer den mening, att alia
Annelider aro tvekonade, ar den, att man ansett
sig ofvertygad om att Lumbrici aro det. Han fo-
retog derfore en noggrann undersokning af Lum-
bricus agricola Hoffm. och fann, att, sasom fore-
gaende forf. angifvit, sadtradar finnas i de kulfor-
miga kortelblasorna, men i ett sa utveckladt tillstand,
att dessa blasor icke kunna anses for testiklar, utan
endast for sadblasor. Nagon yttre oppning fran deni
fann han icke, ej heller fanns den af DuGES, Tre-
VIRANUS m. fl. , men deremot hade de mer eller
mind re tydlig kanalforbindelse med de tre bakoin
liggande sackformiga kortlarna, hvilka med siiia inre
andar sla i foreninij med hvarandra och med tva
kroppar, som ligga i midten, omedelbart ofver nerv-
strangen och innehalla tva par af Duges iakttagna
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. -0

306

kids, livllka nied ena andan at sin haligliet ofverga
i inre iindan aF de sackfoin}iga kortlarna, med den
andra fortsfitla sig i de aF DuGES ocli TrevirAnus
beskriFna utFoisgangar, som oppna sig utat i sex-
tonde ringen. Dessa i medellineen belagna kroppar
aro Fyllda nied linsFormiga, hallonlika cellmassor,
samlade oinkring en stone kula med en mindre cell
eller flack, och som upplosa sig i sadtradar. Sa ar
det hos en del individer. Hos andra aro dessa krop-
par Fyllda aF agg, sa alt konsredskaperna, under
samma utvartes Form, alsondra motsatta amnen i
skilda individer. Krosen iiro hvita hos bannar, rod-
aktiga hos honor. Sadsackarna aro hos honorna an
fyllda med sad, an icke; stundom finnes sad jemte
aggen i honans kros, stundom icke. Undersogelser
over Hermaphroditismen, 35.

QuATREFAGES gaF i A. S. N., ser. 3, VllI, 36,
anatomiska anmarkningar oFver Lumbricus. De s. k.
respirations-sackarna vill ban snarare halla For a\-
sondrande organer; nervi stomato-gastrici aFvika myc-
ket Fran hvad hittills ar kandt hos Anneliderna. JFr.
Cuv. Regne animal, ed. ill., Annel., t. 21 bis, 24, F. 2.
Will, om gallaFsond ringen hos Lumbricus, Nais
o. s. v. M. A. 1848, 508.

Menge gaF anatomisk beskriFning aF Euaxes fili-
rostris Grube, E. obtusirostris M., Wgm. A. 1845, 24.
JFr. arsb. 1843—4, 54, 56. .

Echini lis. QuATREFAGES har anatomiskt undersokt Echiu-|

rus Gartneri Quatref. n.sp. ; jFr. Forbes och Good-
sir, arsb. 1840 — 1842, 327, hvilket arbete synes haFva ,
undgatt ForFattaren. Yttre betiickningen bestar aF ett(j
yttre granulost lager, inneslutande sma massor, hvar-
dera aF sex till tolF sma hopgyttrade kroppar, ma-
handa slemaFsondrande organer, och ett fibrost, ela-
stiskt lager aF hvarandra korsande knippen. Inom
dessa betackningar, som motsvara epidermis och

307

derma, folja Iva muskellager, i hvilka forf. likval
icke, som vanligen eljest lios lagie djur, kiiiiiiat ui-
skiija longitudinella ocli transversala libier. Midtpa
ventralsidan ser man en tydlig rliaplie, fran hvil-
keti fibrerna divergera, de staikare snedt framifVan
bakat, de finare bakifian framat. En omvand dis-
position ses pa ryggsidan. Pa nagot afstand fran
rliaphe forsvinner denna regelbundna ordning, ocli
muskelplanerna dcia sig i knippen, som korsa hvar-
andia, mera regelbundet an i lindens fibrosa lager.
Fibrerna iiro homogena, cybndriska, utan tvarstrier.
Dessa muskellager aro pa sin inre sida bekliidda
med en mycket fin, genomskinlig hinna, ett peri-
toneum, som, bojande sig tillbaka pa bada sidor
om luidra sidans medellinea, bildar ett verkligt me-
senterium. — Rorelse-organer aro tva framre hakar
och baktill tva krelsar borst. Hvardera afde framre
hakarna ar innesluten i en slags insankt slida, hvars
basis star ut fri i abdominalhalan. Fran denna ba-
sis utga, stralformigt, starka muskelband till undra
kroppsviiggen. Tva muskier, utgaende fran samma
punkt, forena inbordes de hegge slidorna. Dess-
utom sag Pallas en liten niuskel afga fran hvar-
dera och fasta sig vid i^yggjtan. De bakre borsten,
nastan raka, sitta ocksa i hvar sin slida, med sam-
ma muskulatur, sa att den muskel, som forenar de
begge fraujre hakarnas slidor, har bildar en fuU-
staildig muskelring. Slidorna aro djupa insank-
ningar, hvilkas vaggar bildas af derma, sedan epi-
dermis foisvunnit vid mynningen. I skidans botten
ligger en granulos, genomskinlig, kortelartad massa,
ur hvilken haken eller borstet utvecklas, och man
finner utom den stora fullbildade haken, hvars spets
utstar genom oppningen, en annan mindre, som
haller pa aft bildas, som redan har den bojda spets-
delen fast och morkfiirgad, men det ofriga annu

308

mjukt ocli blekt. — Tarmkanalen bestar ruirrnast
inunnen af ett smalt ror af slappa, muskulosa vag-
gar, sorn bildar flera slingor; derpa borjar "sna-
beln", bestaende af tva ski Ida delar, den framre med
tvar-rvnko!', den bakre med langs-rynkor, begge
med tjocka vaggar af iiastan broskaktig consistens,
bildade af tata muskelfibrer, invandigt foreiiade ge-
nom ett mycket fint hal, ocb bekladda med en tjock
slembinna, som bar tvarveok i den framre delen,
langsveck i den bakre. Hela denna del af tarm-
kanalen ar fri. Tarmen kan, med PatJi.AS, delas i
tunntarm, tjocktarm ocb rectun). Tunntarmen ar
knappt langre an snabebi, af nastan samma dia-
meter, ocb bar utan- ocb innantill sbita vajjijar.
Tjocktarmen bknar colon bos daggdjuren, med sina
oregelbundna veck ocb utvidgningar. Pa dess inre
vagg ar slemhinnan tjockare an i tunntarmen ocb
strierad pa langden. Diametern ar nastan tva gan-
ger tunntarmens, langden atminstone tva ganger
kroppeps. Langs bela inre sidan af tjocktarmen
loper ett smalt, jemnbredt muskelband, som icke
ar i continuitet med tarmens vaggar, ocb ar kortare
an tarmen, hvilken synes liksom vara veckad och der-
efter fastad vid muskelbandet. Rectum ar tarmens
trangasle del. Det bojer sig foist framat inemot
snabeln ocb gar derpa liasligt bakal, till anus i
kroppens bakre iinda. Tarmen ar under hela sin
langd fastad vid mesenterium, som genomskinligt
ocb ganska starkt, utgaende fran peritoneum vi(
dess rliaphe, sannolikt dubblerar sig, och omkladel
tarmkanalen, i bvars vaggar del bildar det ytti
lagret. Det innersta lagret ar slemhinnan, ocb meh
Ian dessa begge ses tva muskellager, ett longitudi-'
nelt, ett transversalt, bvilkas glesa fibrer bilda ett
nat. — De tva respirations-sackarna, som oppna
sig i rectum ej langt fran anus, fann QuATREFAGES

309

gulakliga, deras vrii]^gar luiiiia, genomskinliga, bildade
af peritoneum ocli en membrana propria, genoui-
dragen af ett oregelbundet nat af sma granulatio-
ner ocli kortellika kroppar stallda i quincunx. De
miirkliga- trattformiga organer, soni Forbes och Good-
sir funno lios E. vulgaris, omtalas icke. — Cirku-
lationen sker i slutna karl , hvilkas hufvudstammar
aro tre. En abdominalstamm uppkommer framllll
med tva grenar ur en tat karlplexus invid mun-
nen, gar derifran bakat till narheten af de framre
liakarna, rler den ntvidgar sig till ett abdominalt
Iijerta, och foljer bukvaggen vidare anda till anal-
trakten, der den forsvinner; pa vagen ger den gre-
nar till kroppshalans viiggar, och tre stora till me-
sentherium. En dorsalstam loper ofver tarmen, upp-
kommer baktill med sma grenar, soni "syntes mot-
svara ' de sisJa grenarna af abdominalstammen 5 an-
komnjen till skilnaden mellan snabeln och tarmen,
ger den omkring denna en ring, fortgar ofvanpa
snabeln, vidgar sig der till ett dorsalt hjerta, och
foljes derpa ater sasom karl till plexus vid mun-
nen, der den forsvinner i smagrenar. Den tredje
kailstammen, den viscerala, belagen mellan dessa
bada, uppkommer af grenar afgifna fran dem, nem-
ligen af en gren fran abdominalhjertat, som gar till
den fran dorsalstammen afgifna ringen. Under denna
ring bildar den a f denna forening uppkomna visceral-
stammen ett visceralhjerta, som afsander ett stort karl,
hvilket foljer och forgrenar sig pa tarmen. Blodet
ar gult och torde lopa i abdominalkarlet framifran
bakat, i dorsalkarlet bakifran framat. Antar man
den vid numnen, i narheten af det hos alia af Q.
undersokta exemplar saknade (branchial ?) appendix,
belagna plexus sasom respirationens sate, ar blodet
arterielt i abdominalstammen, venost i dorsalstam-
men och en blandning af bada i den viscerala. —

310

K.6nen iiro skilda, men Q. f'anu bloll hannar, nem-
ligen endast speimatozoider i de f'yra sackartia, som
oppiia sig straxt bakora hakania, ocb som blldas af
peritoneum ocb tva lager aF slappa, glesa fibrer,
ocb sma granulosa kroppar. Spermatozoiderna bafva
en an nagot aflang, an sferisk, an biloberad kropp
af 0,005 mm. diameter, ocb dubbelt sa lang, ytterst
fin svans. Q. vill, af det skcil, att ban funnit en-
dast spermatozoiderna i konssackarna ocb pa grund
af en iakltagelse af Pallas, att man finner i kropps-
balan agg, medan i sackarna ar semen, formoda,
att mojligen bos ett ocb samma individ dessa siic-
kar an torde vara n)anliga, an qvinliga organer,
ocb paminner on) Steenstrups aflysning af berma-
pbroditismen. — Nervsystemet ar, sasom Forbes
ocb GOODSIR beskrifva det, en ring kring tarmka-
nalens framsta del ocb en gangliekedja. Denna be-
star af en enda Strang; ganglierna uppkomma ej
sasom ansvallningar af denna, som snarare i dem
sammandrar sig, utan genom en tillkommen fint
ocb morkt granulcis massa, omgifvande nervtradarna,
bvilka iiro de som afgifva grenarna. En tjock, fast,
bvit skida omgifver gangliekedjan ocb nerverna. —
QuATREFAGES anser Ecbiurus for en Annelid. Nerv-
syslemets anordning, snabeln, bakarnas ocb borstens
byggnad , den bilalerala dispositionen af bakarna,
af konsorganerna, af de bakre (respirations?) caeca
— tala for denna forvandskap; for slagtets plats
bland Ecbinodermerna talar munnens ocb analopp-
ningens terminala plats, da deremot den scdnare bos
Anneliderna alltid iir dorsal, de bakre borstens krets-
formiga stallning, tarmkanalens byggnad, som erin-
rar om Holotburia, liksom respirations-sackarna, karl-
systemet ocb budens byggnad. Saledes iir Ecbiurus
en ofvergangstyp. Gepbyrea QuAtref. beter den ord-
ning, som fcirenar Annelider (Lumbiicus) ocb Ecbi-

311

nodermer, ocli bestar af Ecliiiirea: Echiurus, Sterna-
spis, och Sipunculea: Sipunculus, Priapulus. A.S.N.
3 ser. VII, 307; Cuv. Regne an. ed. ill. Zooph., t. 23.

BlAnchard gaf anatomi af Sipunculus, A.S.N, ser. sipuncu-
3, XII, 51; Cuvler, R. An., ed. ill. Zoophytes, t. 22. '"*•

Milne Edwards gaf i Cuv. Regne Animal ed. Boneiiia.
ill. Zooph. t. 21, anatomiska figurer Boneiiia viridis.

Milne Edwards anatomiska figurer af Stern- stem-
aspis, ib. t. 22. "'P'*-

O. Schmidt, bidrag till anatomien af Nais, Sty- Naidei.
laria, Chaetogaster, Mull. A., 1846, 406.

Will, om gallafsondringen hos Nais, Miill. A.,
1848, 508.

Wilms, Observationes de Sagitta mare germa- Sagitta.
nicum circa insulam Helgoland incolente, Bero-
llni 1846.

Orsted undersokte en art af Sagitta, som ma-
hiinda ar densamma som Slabber beskref 1781, och
afven liknar den af Krohn och Wilms beskrifna,
men afviker genoin saknaden af fenor. Forf. anser
slagtet komma narmast Anguillula Ehrb. och Phano-
giene NoRDM. , genom att hafva en fran kroppen
tydligon afsklld svans, genom hudens och muskier- '
nas beskafFenhet, tarmkanalens byggnad , laget af
anus pa undra sidan franiom svansen, genom agg-
stockarnas lage mellan tarmkanalen och huden och
de manliga konsorganernas i svansen. Videnskabl.
Meddelelser fra den naturhisl. Forening, 1849, 26.

BuscH har vid Orkney funnit en Sagitta, som
sannolikt skall bilda elt eget slagte. Den lefver pa
bottnen. Anus och aggstockarnas utforsoppningar
pa midten af kroppen. Pa huden, sardeles baktill,
bladformiga, i rosetter ordnade organer, med hvilka
djuret kan fasta sig; bakom bufvudets atta stora
hakar, pa hvarje sida eft litet inrulleligt tentakel ;
bakoni hufvudet en stor fena, och pa rvggen, som

312

en sadel, en stor Hinnaiide skitva; ogal af en egon
alldeles afvikande struktur; boisten icke enkla, ulan
af flera har, och stallda i fyra rader. Huden med
lifligt roda och svarta flackar. M. A. 1849, 441.
Hinidiuei. WiLL, om galla fsondringen hos Hirudo, M. A.

1848, 508.

QuATREFAGES, om de sa kallade resplrations-
sackarna hos Hirudo, dem han anser for afsondrande
organer- om tanderna pa kakarna, som afsattas hvar
for sig i en llten egen kapsel; om nervi stomato-
gastrici, som nagot likna dem hos insekterna, A. S.
N. ser. 3, VIII, 36; jfr. Cuv. R. anim. edition illu-
stree, Annel. t. 24.

HenniG, anmarkningar om Hirudo gulo, H. me-
dicinalis, Clepsine stagnalisj allgem. deutsche natur-
hist. Zeitung, I, 120.

Bruck, om Blodigehis nervsysfem, mikrosko-
pisk undersokning; Siel)oids och Kollikers Zeitschrift,
I, 164.

Steenstrup har i sitt bekanta, ofvan citerade
arbete, 42, undersokt konsorganerna hos Aulaco-
stoma och Clepsine complanata, och kommer till
den slutsats, att afven har ingen hermaphroditism
eger rum. Fr. Muller har bestridt denna slutsats,
och, till en del, riktigheten af de anforda iaktla-
gelserna, Det ar omojligt att utan Ugurer framstalla
fragan, Man jemfore tillaggen i den tyska upp-
lagan af Steenstrups skrift, 110, och M. A. 1846,
138, samt Burmeisters och D'Altons Zeitung, I, 197.

Budge gaf en omstiindlig anatomi af Clepsine
bioculata, Verhandl. d. naturh. Vereins d. preussi-
achen Rheinlande u. Westphalen, 1849.

Fr. Mueller meddelade anatomiska iakltagel-
ser ofver Clepsine costala n. sp. fran Kiinij Wgm.
A. 1846, 82.

313

LeidiG) cilvei- cii'kulatioii ocli rt'spiration lios
Nephelis och Clepsiiie, Bericlite d. /ootom. Anstalt

in Wurzburg, 1847—8, 14.

Leidig, en viortiii aflianclllnij oni anatomien af

" DO O

Piscicola geonietra och antira Hirudineerj Siebolds
och Kollikers Zeitschrift, I, 103.

Sars iakttog embryoner af Polynoe cirrata. I Utveck^
Februari och Mars ar kroppshalan fylld af agg, sa pj ^'^
att djuret far en losenrod faig. Aggen synas ut-
ga genom snia cippningar ofvanpa folterna, sasoni
Rathke iakttog det hos Nereis pulsatoria, och lin-
nas derefter ligga pa djurets rygg under galarna,
forenade i hopar genom ett segt slem. Efter k\y{-
ningen ofvergar hela vitellus till embryo, rundak-
lig, mer eller mind re niira omsluten af chorion,
glatt, grahvit. En mycket kort, af fina slemlika
tradar bestaende Strang, fiistad vid aggets ena pol,
och mahanda membranlikt omgifvande hela agget,
forenar aggen med hvarandra. Nar ett agg blilvit
losryckt fran massan, ses denna Strang masklikt boja
sig, och draga agget hit och dit. Nar ungen blif-
vit fri, ar den oval med en flimmerkrans omkring
midten, soni delar kroppen i tva delar, en framre
smalare med tva ogon, en bakre med munnen pa den
ogonen motsatta sidan. Munnen, en tvarklyft, bar
flimmerhar pa lapparna, och i spetsen af framre
delen ses afven sma cilier. Fran munnen vidgar
sig tarmen genast till mage och oppnar sig sanno-
likt i anus i kroppens bakanda. Fiirgen ar gron.
Under fyra veckor, som embryonerna hollos fangna,
tillviixte de, men forandrades icke. — Pa Zostera
och Fucus vesiculosus funnos i Februari och Mars
runda tumstora klumpar, innehallande agg, som ut-
vecklades till embryoner, liknande de hiir beskrifna,
ed tydlig anus i bakre andan. Wgm. A. 1845,11.

314

Desor, soni iakllog de med en ring af cilier
forsedda ungarna af en Polynoe, vill hafva sett, att
denna ring tillhor ett liylle, som innesluter den med
tva roda ogon bevapnade eiiibiyonen, hvilken kry-
per derutur med svansen fore, ocli ser hiiri nagon
likhet med fOrliallandet hos Nemertes, hvarom so
laniire ned. Journ. Boston Soc. nat. hist. Ocl. 1848.

Exogoiie. Orsted iakttog konsskilJnad ocb utveckling hos

en Nereid, Exogone naidina Orst. Hannen bar pa ,
nionde ocb foljande leder mycket langa borst, bo-
nan korta. Samma leder bara hos benne aggen.
Embryonerna sitta <\^v fast vid ventralsidan af hen-
nes kropp. Ungen ar forst en enkel, oval, mork-
briin kropp, som smaningom klarnar, isynnerbet
der miinnen skall bbfva. 1 fria spetsen framtriider
en papill, forsta anlaggningen af antenner, ocb der-
pa, efter hvarandra, en papill pa bvardera sidan om
denna. Samtidigt delas kroppen i en framre, bre-
dare del med munnen, ocb en bakre, smalare, af
hvilken de ofriga ringarna bildas. Papillerna flytta
sig at dorsalsidan, tva ogon framtrada, ocb fyra
ringar iiro anlagda. Pa tolfte dagen ar hufvudet,
nu med fyra ogon, skildt fran balen genom en bals-
ring med en liten papill pa bvardera sidan, och
derefter tre tydliga ringar med anlaggning af cirrus
dorsal is och borsl; munnroret ar tydligt. Pa fjor-
tonde dagen ar bakre spetsen af kroppen utbildad
med sma appendices, ocb djuret skiljer sig fran mo-
dern. Det bar nu de vigtigaste yttre delar, hvilkas
formforandring forestar. Jfr. Orsted, Consp. Annulat.
Daniise, 39. Wgm. A. 1845, 20.

Eiiuice. H. Koch i Triest fann en Eunice sanguinea,

bvars svans var afbruten ocb hos hvilken kroppens
sarskilta afdelningar pa sidorna om och ofver tar-
men voro fyllda med embryoner, som genom att
oppna djuret blcfvo (Via, ocb bvilka visade fyra

315

ulvecklingsstadier. 1. Kroppei; mikroskopisk, tV'1^*'^^>
riind eller oval, ringbildning antydd genom svaga
inskarnlngar; tuggapparaten i slii uppkomst; intet
spar af folpaplller; tairnhalan mycket vid, af riind
eller aflang form. 2. Hufvudet blir tydligt, far
ogonpunkter; kroppen bllr langstrackt; fotpapiller
ocli deras borst framtradoj tuppapparaten och tarrn-
kaiialeii utbildas; langden 1 lin.; 25 — 30 ringar, aF
livilka oinkrlng en tredjedel, de bakersta, sakna fot*^
papiller, och de som ligga narmast dessa i sina pa-
plUer icke hafva borst; forsta ringen bar en in-
skarniug, som smaningom blir tydligare och liksom
delar den i tva. 3. Ogon sma, men tydliga, fram-
lor dem i bojd linea fyra stora svarta ogonpunkter;
ringar 50 — 100, den bakre fjerdedelen utan fotpa-
piller j utom de tva storre borsten fina harborst,
alia borst annu dolda i papillerna; skiljeviiggarna i
kroppshalan blifva tydliga; sista ringen far and-
cirrer. Redan nu visar sig, att ungen far den form,
som blifvit beskrifven under namn af Lumbrinereis
Bt.V. 4. Den blekroda kroppen ar en turn lang,
af 100 — 120 segmenter; annu inga galar; hufvudet
utan antenner, med tva ogon och framfor dessa dc
ofvan beskrifna 4, 5 svarta flackarna; en ciirus vid
hvarje fot; borst af flera slag. Pa det Alcyonium,
der moderdjuret fanns, upptacktes iifven en s. k.
Lycidice, och forf. fcirmodar, att af den s. k. Lum-
brinereis blir en Lycidice, som sedan utvecklar sig
till en Eunice. Neue Denkschriften d. allg. schwei-
zerischen Gesellschaft, VIII.

Frey och Leuckart iakttogo en ung Annelid, obekanta
i hvilken de formoda ett vidare utvecklingsstadium jer.
af det som larv till Leucodorum paradoxum af-
bildade djuret. Beitraege z. Kenntn. d. wirbellosen
Thiere, 98.

316

JOH. MuFiXER beskref iiiicler det provisoiiska
nam net Mesofrocha sexoculata ctt besynnerllgt sim-
mande" mikroskopiskt djur, funnct vid Helgoland,
som sannolikt ar en larv till nagon Annelid. iVI. A.
1846, 104; 1847, 187.
Terebeiia. MiLNE Edwards liar foljt utvcckllngen af na-

gra Annelider. Terebeiia nebulosa Mont.? liigger ag-
gen inneslutna i en gelatines inassa, som ar fastad
vid oppningen af niodrens ror. Lriggningen synes
ske flera ganger om aret, ty man finner i Tere-
bellas abdomen agg af flera utveckl-ingsgrader, myc-
ket sma med froflack ocb froblasa, iitan vitellus-
koin, andra nagot storre utan froflack med hvit-
aktig vitellusmassa, slutligen mycket storre, opaka,
rodijula. Dessa hafva iiiijen albumen utom mem-
biana vitelli; den gelatinosa massan, en gemensam
albumen, omgjutes aggen sannolikt vid laggningen.
Vitellus afsondrar sig i tva delarl en in re, storre,
rostgul, hvaraf danas naringsorj^anerna, och en yt-
tre, som omger den forra sasom ett lager af ore-
gelbundna, fiirglosa celler och hastigt tilltar i tjock-
lek, och hvaraf det animala lifvets organer bildas.
1 detta stadium ar embryo en "niiringssack", omgif-
ven af "utricular vafnad eller snarare sarcode, som
organiserar sig till celluler", betackt med annu
overksamma cilier och forsedd med tva ogonpunk-
ter. iNu genombryter embryonen vitellushinnan ,
forlangei" sig, och borjai* att simma med sina cilier.
Derpa utstracker den framat en rundad lob utan
cilier, barande ofvanpa pa hvarje sida en rod ogon-
punkt, hufvudet. jN'ara bakre andan _ framtrader ett
tvarband , som icke ar cilieradt utom pa ventral-
sidans medellinea, och den nu maskformiga em-
bryonen foreter saledes fyra afdelningar: l:o ett
halfiundt naket hufvud med ogon, 2:o ett stort
segmentum post-ceplialicum betackt med cilier, 3:o

317

(Ml naken ring, och sisl 4:o ett cilieradt segment.
Den tretlje, nakna afclelningen okar sig mod en
femte ring; den andra, cilierade forkortas och rnan
ser pa dess ventralsida ett intryck, som skall blifva
munnen; den fjerde, sista Tar en iirnypning, a«ius.
Kroppsformen ar ytterst foianderlig, oaktadt man
icke nrskiljer tnuskler. Kroppen forliinges alltmer,
i det nya lingar uppkomma, alltid i den tredje af-
delningen ocli bakom nyss bildade ring. Dessa rin-
gar fa borstfotter i samma ordning. Segmentum
post-cephalicum forminskas alltmer, och visar otyd-
liwt tre rinijar, af hvilka den fran^sta annu ar ci-
lierad, de tva bakre nakna. Tarmkanaien framtra-
dei", med en stor bulbus bakom munnen, en kort
cesophagas, en stor, oval mage, hvars vaggar tyckas
vara impregnerade med vitellus-korn, och tarmen,
som med en kort slintja afcar till anus. Man ser
redan kcirtelmassor i kroppens framre del, de sub-
cutana musklerna, borstens muskier i lotterna, men
intet spar af rod blod. Vid denna tid lemnar
djuret vanligen den gelatinosa massan, som omgaf
aggen, och borjar att lefva fritt. Niir djuret bar
fatt omkring sex fotbarande leder, borjar hufvudel att
forandras. Det far framfor ogonen en tvargaende
sammandragning, och den sa begransade framre
loben foreter i sin fria rand en serie af nassel-
kapslar, af hvilka flera utskicka en liten spetsig
trad. Segmenti post-cephalici forsta led , som nu
blifvit mycket forminskadt, bildar ett slags krage,
som pa hufvudets undersida skjuter sig framat och
utgcir en stor ofverlapp, medan samma segments
andra led ocksa underfill framskjuter for att bilda
underlappen. De bada forsta fotparen hafva tva
borst, medan de forut hade endast ett. Inom tva
eller tre dagar ar hufvudets framre lob mycket
rydligt afdelad fran den ogonbarande dclen; den

318

lorliinger sig nu ocli antar formen aF en ensam iDe-
dian antenn. Dess inre kommunicerar nied kropps-
lialan, ocli man ser deri cirkulera en v;itska, inne-
hallande korn af olika form och storlek , som i
delta djurets tillstand intar blodets stalle. Cilierna,
bade pa segmentum posl-cephalicum och i krop-
pens bakre anda, hafva ncistan forsvunnit, men i
munnlialan och i tarmens bakie del ser man en
stark vibratorisk rorelse. 1 detta tillstand hknar
den unga Terebellan en af ordningen Antennata.
Den bar ett hufvud, en antenn, ogon, och fotter
bevapnade med syllika borst, medan Tubicolae dock
ijro hufvudlosa maskar utan ogon och antenner,
med hakar i fotterna. Nar unofen bar forlorat ci-
lierna pa segmentum post-cephalicam, upphor den
att simma, och omger sig med ett cybndriskt gela-
tinost ror, oppet i bada andar. Samtidigt fa fot-
terna, utom den lob, som bar de syllika borsten,
en annan ventral, som bar hakarna, och dessa lo-
ber utvecklas, som de forra, framifran bakat, och
hafva forst en, sedan tva hakar. Atta dagar efter
del djuret omgett sig med ett ror, bar den enstaka
antennen forliingt sig sa, att den ar langre an
halfva kroppen, men sa smal i forhallande, att dess
bas ej upptar rner an tredjedelen af pannan. Of-
verlappen ar betydligt utvecklad, men ogonen borja
att atrofieras, Fotterna iiro tio par, och en elfte
ring bailer pa att bildas mellan den sista och anal-
ringen. Efter en kort tid framtrader en ny antenn
bredvid den forra enstaka, hvilken alltjemt forlan-
ges, under det alt den nya ocksa vaxer, forsedd
med nasselkapslar och en inre kanal i sammanhang
med kroppshalan. Ogonen aro mycket otydliga,
men omkring dem synas pigmentflackar, liksom nya
ogonpunkter,- borstfotterna aro tretton par, atskilliga
inre organer aro tydligare an forul; inre organer

319

aro mer tydliga ''ni (oruf, men inga kiirl synas till ;
clrkulatlonen bestar i en oregeJbunclen rorelse af
farglosa " korn i en vatska, som intranger afven i
antennerna, der den synes foras frani af ciliarro-
relse. Under det att ringarnas antal vidare okas,
tillkomrner en tredje och fjerde aiitenn biedvid de
tva forra, slutligen en femte och sjette, alia myc-
ket kontraktila. De sist bildade iiro belagna pa
sidorna om de forut bildade, och alia aro samnia
tradlika cirri frontales, som hos de fullvaxta bilda
en fascikel, tjenliga bade for rorelse och fangst.
De tva ogon, som forst voro der, aro ej mer alt
se, men de talrika ogonpunkter, som tradt i deras
stalle, 20 till 24 till antalet, hafva en obestamd
gruppering, Fotterna aro 20, 22 par, och den glan-
dulara apparaten, belagen pa ventralytan af krop-
pens thorax-del, har mycket utvecklat sig, ntan att
man likval annu ser spar af respirations- eller cir-
kulations-organer. Dessa framtrada nar djiiret fait
38 — 40 par fotter. Pa den fotlosa ring, som foljer
pa hufvudringen, ses da tva tuberkler belagna pa
ryggsidan, riktade utat och iippat. De vaxa, blifva
cylindriska, fa tviirstrier pS ytan och en kanal i
det inre. Snart derefter bilda sig tva dylika pa
foljande ring, och dessa fyra delar aro galarna i sin
forsta enkla form, men ulvecklas snart, i det de
tvadela sig, grena sig och blifva dendritiska och
kontraktilfi, sa att de bilda bade accessoriska hjer-
tan och giilar. Samtidigt framtrada inre kiirl, det
stora ryggkarlet, hvars fiamre anda afger tre gre-
nar, en frontal, tva branchiala, men de slingor, som
hos de fullvaxta omijifva tarmkanalen, finnas annu
icke. Djuret har nu fem eller sex lineers langd.
Det har alia sina organer, och man ser till och med
i den inre kaviteten nagra agg fria fran ovariet.
Men det vaxer annu betydligt, fastan de delar, som

320

tillkomina, iiro endast desamma soiri redan aro der.
Hiifvudets cirrer aro nu tolf eller tretton, men skola
bllfva mer an femtio; ett tredje galpar skall fram-
trada bakom de redan hildade, manga fotter skola
lillkornma, och hakarnas anlal skall okas till tva
rader. Forf. formodar, att Anisomelus Templeton,
arsl). 1840—1842, 83, Terebellides Sars, Aphlebina
QuATREF., A. S. N. ser. 3, I, 18, aro iinga Tere-
beller. — Protula elegans M. E. ulvecklas pa sam-
ma vis, endast att hufvudets cirrer icke fran borjan
hafva form af antenner, utan af tva sma lober pa
sidan af halsen. — Forf. beskrifver dessutom en
en liten unge, sannolikt af en Amphinome, och myc-
ket sma ungar, som ban anser vara Nereider. — En-
ligt alia dessa iakttagelser bildas dessa djurs kropp
smaningom genom successif Dildning af nya ringar,
d. V. s. genom bildningen af delar bomologa med
de redan existerande. De tva yttersta lederna, huf-
vudets och svansens, bilda sig forst, och i mellan-
rummet mellan dem balens mer eller mindre talrika
ringar, pa sa satt, att hvarje nytt led inskjuter sig
nast framfor svansringen. Jakttagelsen af en med
Myriana Sav. narslagtad form (se langre ned), som
genom knoppning bestar af sex i liingden samman-
hangande individer, visade, att det maste vara forst
hufvudet och sedan hvarje sistbildadt led af balen,
som mellan sig sjelft och svansledet bildar ett nytt
led. — MiL]NE Edwards framstaller den fragan,
om en dylik utveckling ai* gallande inom leddju-^B
rens ofriga typer? Hos Myriapoderna fullbildas^™
ungens kropp genom den successiva tillkomsten af
ett visst anlal leder, som ordna sig mellan balens
sista ring och analringen, hvilken derigenom aflagsnas
fran hufvudet. Detsamma visar sig hos vissa Cru
staceer, Aslacus, Asellus, Cyclops, hos Spindlarna,

der

321

der ett fjerde hen par uppkommer sednare bakom
de tre redan tlllstiides varande, ocli spar af en dy-
lik gang tyckas forekomnia lios Simulia canescens
enligt KoLLiKERS iindeisokning. A. S. N. ser. 3,
III, 145.

QUATREFAGES liar i A. S. N. ser. 3, VllI, 199; X, Hermella.
153, meddelat nya undersokningar ofver Annelider-
nas utveckling, egentligen med afseende pa Her-
mella. Aggens foLSta rudimenter aro srna, rnycket
genomskinliga kulor af ^^^ mm., som fylla ovariets
maskor. Manga af dem tillvaxa, utan att losa sig
fran ovariet, till ^t^tt mm., och man ser da i deras
inie en sferlsk liten kropp, som synes mork genom
refraktionsverkan. Hvarken den forra eller den sed-
nare bar da nagon egen hinna, utan synas bildade
af ett homogent, genomsklnligt amne. De forst bil-
dade kulorna iiro froblasor, den in re kroppen fro-
flacken. Froblasorna losa sig fran ovariet och falla
fria i kroppens halighet. Der tilltaga de i storlek.
Nar blasan blifvit yV nirn., ar dess substans punktvis
skyig, och blir det mer och mer. Nar froblasan
blifvit -^^jj mm., ser man pa en gang omkring henne
uppsta, pa ett visst afstand, ett ytterligt tunnt hylle,
som omsluter henne, och innesluter en i borjan
fullkomligt homogen och genomskinlig vatska. Snart
utvecklas i denna vatska mycket sma granulationer,
genomskinliga, farglosa, spridda bar och der, med
brown iansk rorelse. De aro talrikare nara frobla-
san. Det ar forsta anlaggningen af vitellus. De
okas till antal. Aggets alia delar tilltaga till dess
att froflacken blifvit y^ir n\m. och froblasan ^\ mm.
Da blifva dessa stationara, medan det yttre hyllet,
ovariehyllet, "enveloppe ovariqiie*' (som icke ar vi-
tellushinna), vidgas och smaningom fyller sig med
korn, hvilka slutligen fa farg, sa att froflacken,
Prof. Lov^ns Irsb. 1845—49. 21

322

men icke Froblasan deraf bortskymnics. — Inom
abdominalkaviteten hafva aggen, genom inbordes
tryckning, en mer eller nriindre manghornig form.
Utkomna i bafsvattnet blifva de sferiska, af^V^mm.;
fargen ar, vid reflexion, blekt violett, vid refraktion
gulgron. I midten ses froblasan ganska tydlig; ova-
riehTllet sluter sig tatt till vitellus, som bestar af
ytterst sma korn hopade i sma massor; bland dem
runda kulor, som se ut som oljedroppar, och en
genomskinlig, farglos, homogen, viskos vatska, som
sammanbinder alia dessa delar. — Pa samma siitt
forhaller sig agget hos Clymene, Terebella, Nereis.
Hos Clymene, der agget ar tre ganger storre an
hos Hermella, trodde sig Q. se en egen hinna hos
froblasan, och tva olika lager af vitelluskorn, det
yttre af mindre och blekare korn an det inre. Hos
vissa Terebeller ar det mogna agget omgifvet af en
nastan regelbundet veckad hinna. Hos Clymene och
Nereis ar froflacken blaaktig, froblasan giilaktig. —
Ovariehyllet, 'Tenveloppe ovarique", som omsluter
aggets elemenier, ar icke specifisk for vitellus;
denna bar ingen egen hinna. Vitellus behaller sin
sferiska form endast genom den sammanhallning af
dess delar, som beror pa den genomskinliga vat-
skan, som tyckes vara satet for de vitelli lifsyttrin-
gar, som langre ned skola omlalas. — I testikelns
areoler flnner man sma homogena genomskinliga
granulationer af omkring -j^ mm. Nar dessa till-
vaxt till Tw mm. falla de ut i abdominalkaviteten
fortvaxa och upplosa sig i spernjatozoider, som ar
ganska sma 5 hufvudet bar jijjs mm., svansen ar yt
terst fin. Ingen iakttagelse tyder pa spermatozoider
nas ulveckling ur celler. — Om det obefruktad
agget far ligga i bafsvattnet, intrader forst endos-
mos, hvarigenom en viss qvantitet vatten intranger
och skiljer ovariehyllet fran vitellus, sa att agget

inoii) sex till sju timmar blir sleriskt, ocli ser ut
som om det hade en livita. Dittills ses annu fro-
blasan, men nu forsvinner den, och aggets hela
inassa far lorelser, som mycket likna dem man ser
hos det befruktade, men aro hastigare. Vitelli massa
Forandrar ofta form, nastan som en stor Ameiba,
och har omkring 30:de till 40:de timman utseendet
af tva nastan likstora halfsFerer med ett klart balte
emellan. Vitelli massa liksom kiiadas harunder och
blir mera homogen, men den viskosa homogena
vatskan, som binder tillsammans granulationerna,
blandar sig icke med den vatska, som har utspannt
ovariehyllet. Smaningom blifva granulationerna farre,
och den genomskinliga vatskan, som synes okas i
samma man, blir liittare att se, slutligen sasom en
jemnt begriinsad sfer, i hvars inre vitelli granula-
tioner ligga oregelbundet spridda. Annu formar-
kas formforandringar, och man ser, att de forega
i den genon)skinliga vatskan, som i sina rorelser
medtager granulationerna. Yitellus blir mer genom-
skinlig, tyckes forlora i volum, och slutligen finnes
inom ovariehyllet endast nagra latta ofargade floc-
kor. Vanligen brister dessforinnan hyllet. Nagon
gas sags aldrig utveckla sig inom detsamma. —
Under dessa forandringar blir saledes vitellus allt
mera genomskinUg, medan den, i det befruktade
agget, under dess rorelser blir mera opak. — Sa-
ledes forsvinner har froblasan spontant^ men agget
kan likval befruktas, afven da det, vid 39:de tim-
man, har en i temligen skilda gyttringar fordelad
vitellus. Det foljer haraf, att agget annu var lef-
vande, dess rorelser spontana, oberoende af sper-
matozoidernas inflytelser. Liksom dessa, da de skilt
sig fran fadren, medfora en viss summa af vitalitet,
sa aggen nar de losa sig fran modren. Hos begge,
hvar for sig, uppenbarar sig delta lif genom spon-

324

tana, egeiidomliga rorelser, och lifvet forsvlnner lios
bade smaningom. Men belruktas agget, sa forlan-
ges dess llf och blir iitveckling; saledes vackes icke
lifvet hos agget genom kontakten med spermato-
zoiderna, men det styres, riktas och far en fortvaro
derigenom. — Befruktningens forsta verkan ar att
paskynda endosmosen. Agget blir hastigt sferiskt.
Ovariehyllet skiljer sig ofverallt fran vitellus, och
mellanrummet fylles med en genomskinlig vatska;
men hyllet forblir mer eller mindre skrynkligt.
Inom 4 — 10 minuter uppslar en tydlig koncentra-
tion i vitelkis, sa att den forlorar i\ i diameter.
Dess korn samla sig mot det inre, och det genom-
skinliga amne, som forenar dem, visar sig i vitelli
hela omkrets, sa att det ser ut som om der vore
en vitellushinna. Kornmassan foreter dervid om-
vexlande klara och niorka zoner, och froblasan blir
mindre tydlig. Derpa intrada, pa djupet, foran-
dringar, som aro ganska svara att folja. De besta
i alltnanna rorelser, omvexlande med koncentration
och expansion, atfoljda af partiella rorelser, som
hopa kornen an hiir, an der. Dessa sammanhop-
ningar fororsaka i det inre figurer, som hafva intet
rcgelbundet och folja hvarandra temligen hastigt.
Med de forsta allmcinna, koncentrerande rorelserna,
forminskas froblasan, eller snarare dess Ijusa om
rade i midten af vitellus. Derpa ses "vanligen" desi
morka omkrets klarna pa en punkt, och det klar
omradet tar formen af en flaska, men omkretse
sluter sig ater och blir rund, men omradet ar d
mindre. Efter nagon tid aterkommer det flaskfor
miga utseendet, men denna gang slutar halsen vi
vitelli omkrets, mot en punkt, der granulationern
vika undan, och der den genomskinliga substansen
saledes visar sig blottad. Det inre klara omradet
tyckes stiga och niirma sig denna punkt, och gra

325

nulatiotierna vika undan 1 samma man. Slutligen
ser man der fVamtrada ocli tillvaxa pa vitelli yta
en knol, skenbart homogen, liksom bestode den en-
dast af vitelli genomskinliga substans; men snart
oppnar sig denna knol vid andan och derur utgar
en genomskinlig, sferisk kula, som starkt bryter
Ijuset, och Hknar en liten sfer aF krystall af vid
pass ^V mm. diametei". Den bar sakerligen intet
yttre hylle, ingen nucleus. Denna genomskinliga
kula skiljer sig fullkomligt fran vitellus och for-
blifver, isolerad, mellan denna och ovariehyllet. Of-
tast forandrar den form och blir om nagon tid oval.
Efter delta antager vitellus hastigt sin forsta diame-
ter och sin sferiska form.- Dess in re bar nu intet
klart omrade. Granulationerna aro jemnt utbredda
i dess hela massa, aro finare, och hela massan mer
opak. Den utdrifna kroppen vill Q. icke anse for
froblasan, emedan den dertill ar for liten, ej eller
for froflacken, emedan man stundom ser tva, nagon
gang tre, hvar och en af den endas storlek. Q. vill
derfore anse dessa kroppar sasom bildade af en viss
qvantitet af den klara substans, som sammanbinder
vitelluskornen. Den utskjutna kroppen forblifver
qvar under klyfningens forsta tid, och synes derpa
sparlost upplosa sig. Q. fragar, om den mojiigen
blandar sig med den omgifvande vatskan, beklader
insidan af agghyllet och derigenom at dessa partier
forlanar den klara vitellus-substansens utmarkt pla-
stiska egenskaper. — Under hela denna tid forblir
agghyllet overksamt, och viket hogst oregelbundet.
En kort tid efter sedan den genomskinliga kroppen
ar utdrifven, borjar vitelli klyfning. Intryckningar
visa sig pa atskilliga stallen af ytan, men utplanas
ater, hvarefter, pa en obestamd punkt, en af dessa
intryckningar blir djupare, en fara som delar vi-
tellus i tva delar. Derpa blifva delarna tre — men

326

har finnes intel regelbcindet forliallantle. Af tusen
agg, som Q. undersokt, skedde klyf'ningen icke lika
hos tva. Men en sak iir viss. Hvarje gang gulan
har natt en viss piinkt i klyfnlng, uppslar en mot-
satt rorelse af koncenlrering, nnen hvarje gang ar
delningen betydligaie, koncentreringen mindre full-
standig. Deiigenom fordelas vitellus stand igt, anda
tilldess att klyFningskuIorna pa ytan aro knappt
storre an de granulationer man finner i det obe-
fruktade agget. Dessa fenomener fortga under 6 — 7
timmar utan forandringar i vitelli struktur, men der-
efter blir denna smaningom niera genomskinlig, me-
dan ytans klyfningsknlor forlora sin forra farg och
sammansattning. De borja alt bilda stora, oregel-
bundna, Toga talrika lober, som icke hkna hvad
som skedde i borjan af denna period, och ytan
antar smaningom utseende af en sig bildande vaf-
nad. Delta yttre lagers tjocklek ar ^ af aggets dia-
meter. Det innesluter en inre niassa, hvars farg
och sammansattning annu noga liknar det nylagda
aggets. Denna inre massa undergar i sin ordning
ganska hastiga forandringar, och organiserar sig till
ett antal stora rundade granulationer, mahanda verk-
liga celler. De bibehalla annu liinge vitelli gron-
gula farg. Snart ser man en lakun bilda sig mel-
lan dem och forlanga sigf till vitelli yta, der den
bildar ett oregelbundet tre- eller fyrkantigt stiille,,
klarare an det ofriga, och som sednare blir mun-
nen. Den tillvaxer, ordnar sig, och blir en central-
hala omgifven af stora riinda celler, som hafva
forlorat vitelli karakterisiska farg. Denna halighet
blir sedan tarmen. Straxt efter det att munnen
bildat sig, blir agget larv. Men dess form ar i
hog grad oregelbunden och "ovariehinnan" behaller
annu samma veck som forut. Dessa utplanas lik-
val smaningom, och denna hinna, hittills overksam

327

och passiv, iiitrader 1 vlm ksanihet och sluter sig nar-
niare till "vitellus", tills den beklader kroppen och
spelar roleii a( liud. I hvardera andan har djuret
en liten framstaende "mamelon", som skiljer sig (Van
det ofriga genom mycket fint globulinos struklur.
Nu liknar djuret de iingar aF Terebella och Pro-
tula, som Milne Edwards beskrifvit. Kroppskavi-
teten borjar att bilda sig. De begge "mamelons"
tilltaga; fran den framre utga tva, tre tentakler,
lika langa, som larven, genomskinliga, bojliga kansel-
organer. I bakdelen ses inat, i kroppskaviteten, bil-
da sig tva "mamelons", ur hvardera af hvilka utgar
ett langt, hastigt tillvaxande borst. De yttre "ma-
melons" aro icke cilierade, iitan nakna; de tillvaxa
i storlek, och cilierna bilda snart kring kroppen
endast ett bredt bake, och blifva mindre talrika,
mindre fina, tills ;ifven detta balte forsvinner. De
tVamre tentaklerna forsvinna likaledes, det ena efter
det andra. Borsten tilltaga i antal, forlangas och
borja rora sig, hvarvid man anmarker sammandrag-
ningar i de sma inre massor, fran hvilka de utga.
Larven ar nastan klotlik, mindre liflig, faller till
boltnen. Den har nu fy ra borst pa hvarje sida.
Tarmen gar Iran ena iindan af djuret till den an-
dra, men utan tecken till analoppning. Larven upp-
lar aldrig karminvatten. I detta tillstand dogo lar-
verna efter fjorton- dagar.

Weber, om utvecklingen af Hirudo och CIepsine,Hiiudinei.
M. A. 1846, 429.

Frey, om blodigelns utveckling, Gott. gelehrte
Anz. 1845, 278.

BOWEREANK, om mikroskopiska byggnaden af
hastigelns cocon, A. N. H. XV, 30L

Frey och Leuckart iakttogo en Syllis (proli- Tv&rdti-
fera?), som forokade sig genom delning. Ungefiir ^ jj.J
pa midten af krop[)en voro tva ringar nagot atskilda

328

ifran hvarandra. Mellan dem syntes en massa, ej
olik en outvecklad ring, utan ciirer, fotknolar ellei*
borst, smalare och Ijusare an framlor liggande leder.
Denna massa ar en knopp. Den viixer pa langden
och visar snart antydning af tvaningar, som fa cir-
rer, som framtill aio temligen ansenliga, medan de
baktlll annu saknas. Bakoni denna knopp vaxer ut
en annan, son) genomgar samnia forandringar, ocli
niir denna natt en viss utblldnlng, Iramstar der-
bakom en tredje. De nya indlviderna fa slna huf-
vuden belt sent, de tva frainre nar redan det tredje
ar i utveckling. De exemplar af Syllis, som un-
dergingo sadan delning, voro alia unga, och forflP.
formoda, att den foretradesvls forekommer i ofull-
komligt utveckladt tillstand. De aro ej bojda att
anse den sasom ett fenomen af generationsvexling,
utan belt enkelt sasom konlos fortplantning. Bei-
triige z. Kenntniss wirbelloser Tliiere, 91.

MyrJani. MiLNE EdWArds iakttog tvardelnlngen hos slag-

*^^* tet Myrianida M. E. Ett indlvid bar pa en gang
en foljd af sex. nya individer, den ena efter den
andra, mellan moder-individets sista egna ring och
dess analring. Den framsta, narmast modrens huf-
vud belagna, var enligt Milne Edwards mening
yngst, ty den hade endast tio leder, den andra fjor-
lon, den tredje sexton, den fjerde aderton, den femle
tjugutre, den sjette, som var aldst, hade trettio.
Inom hvarje individ voro lederna mera utbildade i
man som de voro narmast hufvudet, men caudal-
ledet var hos hvarje mera utbildadt an narmast fo-
regaende leder, sa att efter all sannolikhet dessa blif-
vit bildade mellan caiidalledet och det sista utbildade
af baleh. A. S. N., ser. 3, III, 170.

Fiiograua. Sars undcrsoktc Filograna implexa Berkeley,

och fann, att afven detta djur forokar sig genom
delning. Bakre delen af kroppen afsnor sig vid

329

tionde ringen ocli bildar sig till ett nytt indivi-
duum. Yid ryggsidaii af denna ring framvaxa un-
gens galar i tva partier, (yra pa hvarje sida, i bor-
jan sasom enkia, nagot tjocka och korta trader.
Ungen liar iiri sex par fotter med borst, och utaii
borst ett till tva par framtill och tva par sma baktill,
saledes med den galbarande ringen och analringen
tillsammans elfva till tolf ringar, an har den atta
par borstfotter eller i del hela trelton till fjorton
rincfar. Tarmen fortsatter sior fran modren till un-
gens analanda, och likasa ett langstriickt rodgult or-
gan. Det ar bakre delen af modrens kropp, som
afskiljer sig och blir eft nytt, henne likt Individ.
Fauna litoralis Norvegiae, 1, 86.

O. Schmidt undersokte en Filograna Schlei-
deni n. sp. soin icke alltid har de begge vid spet-
sen af tva galar befintliga hjertformiga locken,
"Tvardelningen" ar har det minst vigtiga momentet
1 det nya djurets bildning, hvilket fastmera vaxer
fran amman som en verklig knopp, och med henne
har tarmen gemensam liksom hos Hydra. 1 det
tidigaste iakttagna stadiet bestod hela knoppen af
fern svagt antydda ringar, den bakersta med svag
antydning af blifvande svansspetsar, den framre an-
svalld, annu utan galar. Ett foljande stadium hade
sex tydligare ringar och pa den framsta visade sig
upphojningar, galarnas anlaggning, hvilka forst arc
atta cylindriska papiller, skilda i tva sidoknippen.
Neue Beitrage gesammelt auf einer Reise n. den
Faror, 33.

KoLT.iKER, som sammanstaller egna och andras Samman-
iakttagelser ofver Anneliders utveckling, hanvisar '*"""'"8-
pa analogien mellan forandringarna i Clepsine-agget,
sasom Grubg beskrifvit dem, och de i Cephalopo-
dernas iig§. Hos Clepsine iakttog Grube, att, sedan
froblasan lange^edan vai* forsvunnen. vid den pol,

330

der seclnare embryo uppstar, bildas en hvitakti.«T
skifva, Poiar-ring Grube, som hestar endast af mo-
lecularkroppar och ofta genorn en taggig rand ar
aFgransad (Van den oCriga vitellusinassan. Det forsta
klyfnin^splanet gar genoin eller tatt forbi denna
ring. De tva sa uppkomna klyfningskulorna dela
sig nil genom en andra och tredje klyfta, sa att
Fyra kulor uppsta, hvarje en fjerdedel af det hela.
Derpa bildas annii fyra nya meridianklyftor och en
aequatorialklyfta, sa att slutligen nlo kulor aro for-
handen, sa sfallda, att atta af dem samrnantrafFa vid
embryonalpolen, och den nionde intar den motsatta
(overksamma Grube) polen. Harmed vore enligt
Grube klyfnlngen slutad, och nu intrader bildnin-
gei\ af "VVandnngskugeln" eller "Wandungsballen",
af hvilka embryo uppstar. Dessa kulor aro sam-
mansatta af moIekuLirkroppar och fettkorn, och in-
nehalla i sitt inre en eller tva klara karnor, som
enligt Grube skola motsvara vissa vitelli elementer
("Keinkugein" Gr.) fore klyfningens borjan. Den
forsta och andra '^Wandungskugel" uppstar ofta
snart efter vitelli sonderfallande i tva stora kulor,
men i regeln synas de, enligt Grubes teckning, forst
da bilda sIg, nar vitellus ar delad i fyra eller fem
storre segmenter. Enligt Grubes mening bildas dessa
kulor derigenom, att i det inre af de stora, genom
klyfningen uppkomna kulorna, molekular- och fett-
kroppar omkring de s. k. karnkulorna hopa sig till
en klump, soni derpa genom en klyft afgransar sig
("ran den ofriga delen af klyfningskulan, och slut-
ligen utstotes ur denna och beger sig till embryo-
nalpolen. I det denna process Hera ganger fornyas,
och tillika de en gang bildade "Wandungskugeln"
genom delning okas och forminskas, uppstar vid
embryonalpolen embryonens forsta anlaggning, "der
Kcim", som ar intet annat an en af sadana "Wan-

331

dungskngeln" bestacnde .skiCva, hvilken delvis betiicker
de genom ofta fornyad bildning af "Wandungsku-
geln" forminskade klyfningskulorna. Eleinenterna
aC denna "Keim" foroka sig sednare annu mera,
under det att tillika einbryonens kropp anlagges,
och tillika masle ocksa klyfningskulorna annu ge-
nomga flera forandringar, atminstone sag Grube i
agg, der vitellus redan var nastan omgifven aF em-
bryonens bukviiggar, vitellus sammansatt af tre stora
ocli atla sma kulor. Klyfningskulor och "Wan-
dungsballen" ega enligt Grube inga niembraner; de
karnor, som funnos i alia de sednare och i nagra
af de forra, aro mahanda blasor, niahanda endast
gelee, mjuka, men temligen resistenta. — Kolliker
anmarker nu, att klyfningen i Clepsine-agget ar af
en belt egen natur, ocIj dels sluter sig till den to-
tala klyfningen, dels erinrar om vissa foreteelser vid
partiel klyfning, sardeles hos Cephalopoderna. Af-
ven hos dessa bildar sig, fore klyfningens begyn-
nelse, en samling af molekularkorn vid embryonal-
polen; der forekonitua iifven klyfningsdelar af myc-
ket olika storlek, lika Grubes stora klyfningskulor
och "Wandungsballen". Dessa sednare belraktar nem-
ligen Kolliker icke som nagot eget, utan endast soni
sma klyfningskulor bildade genom afsnorning af spet-
sen af de storre, alldeles som hos Sepia. Harfor
talar, utom analogien, afven Grubes afbildning Tab,
III, f. 15, der man ser de sma klyfnings-afdelnin-
garna sitta pa de storre kulorna, och dessutom har-
leder Grube sjelf sina "VVandungsballen" fran de
stora klyfningskulorna. Salunda vore Clepsine-iig-
gets klyfning foljande. Forst intrader vanlig total
klyfning, genom hvilken smaningom uppkomma
anda till nio stora vitellussegmenter; derpa, och till
en del under denna process, afsnoia sig spetsarna
af dessa segmenter, vid embryonalpolen, som sma

332

lunda kiilor. I del nu delta fornyar sig Hera gan-
ger, och tillika de mindre kulorna sjelfva dela sig,
nppslar en samling af dem vid embryonal polen, som
slutligen ofvergar i embryonens animala delar, me-
dan de nagot forminskade storre kulorna, till slut,
sannolikt afven forandra sig och mahanda ,bidraga
att bilda inre delar. Del hcla vore da total klyf-
ning, vid hvilken, till vissa tider, af storre klyfnings-
segmenter, i stallet for tva lika kulor, uppsta en
storre och en mindre, af hvilka de sednare forega
de andra i utveckllng. — Orsaken till klyfnings-
processen ar, enligt Koi.liker, densamma, som han
funnit i andra djurs agg, uppkomsten och forok-
ningen af nya, efter befruktningen i vitelhis upp-
staende karnor. Afven hos Nephelis vulgaris iir en-
ligt Frey klyfningen egendomlig. Sedan froblasan
forsvunnit, och froflacken, nagot metamorfoserad,
uttradt pa vitelli yta, alldeles som hos daggdjur
och Mollusker, klyfves vitellus forst i tva, derpa i
fyra kulor, hvardera med en karna i sitt inre.
Derpa upptrada, sannolikt i del en af kulorna pa
en gang delas i fyra segmenter, sju klyfningskulor,
trc storre, fyra mindre. De forra synas vara utan
betydelse for den vidare ulvecklingcn, atminstone
forblifva de lange alldeles oforandrade, medan em-
bryonen bildar sig af de emellertid till antalet oka-
de mindre kulorna, dock vore det mojligt, alt de-
samma deltaga i bildningen af inre delar^ tarm etc.,
dem Frey ej vidare foljt. — I afseende pa fragan,
om annelid-embryonen, som de andra leddjurens ^^
och vertebraternas, uppslar med en primitivdel, eller, ^B
som hos Entozoer, Radiater o. s. v., bildas pa en '

gang, med hela sin kroppsyta, hanvisar KorxiKER
dels till Webers och Filippis iakttagelser ofver ^1
Hirudo och Clepsine, som af Grube blifvit bekraf- ^^
lade, dels till egna iakttagelser ofver ulvccklingen

333

af en Exojjone ocli en art a( siai^tet Cystoneieis
KOLL. , genom hvllka tiet ar adagalagclt, att eni-
bryonen anliigges mecl en primitivdel , soni motsva-
rar djurets buk- eller nervsida, samt att denna pri-
mitivdel ursprungligen, liksoni hos insekterna och
manga Crustaceer, ar bojd omkring vitellus, sa alt
dess ytlre sida synes convex (Cystonereis), och derpa
stracker eller till och med bojer sig till den fran
vitellus afvanda sidan (Exogone). Afven Milne Ed-
wards iakttagelser ofver Piotula synas tala harfor.
De rodblodiga Anneliderna, "die Rothwiirmer": Hi-
rudinei, Sipunculidoe, Cha^topodes, hafva ocksa alia,
likt Insekter, Criistaceer, Arachnider, gangliekedja
jemte ring omkring oesophagus, medan "die Weiss-
AVLirmer", som antingen hafva alldeles intet nerv-
system: Cystici, Cestodes, Nematodes?, eller blott
tva hjernganglier med derifran utgaende strangar
Ulan ring o/;h bukstriing: Trematoder, Planarier,
Nemertiner, alia, sa vidt de iiro undersokta, ut-
vecklas, icke med en primitivdel, utan med hela
kroppsytan pa en gang. Harigenom hora Anneli-
derna till leddjuren, hvilkas hufvudkarakter ar en
gangliekedja och utveckling med en primilivdel.
Entozoer, Turbellarier, Nemertiner deremot, sta, sa-
som "Weisswiirmer", mellan Mollusker och Radia-
ter, och hafva till karakter utveckling med hela
kroppsytan pa en gang, symmetri med hoger och
venster i formen, motsatt mot Radiaterna, nerv-
system utan oesophagus-ring, af tva enkla, ofla sam-
mansmalta hjernganglier, och pariga derifran utga-
ende nerver. — Enligt iakttagelserna af Weber,
FiLiPPi, Milne Edwards, Orsted, Koch, Grube
uppstar Annelidens tarm genom omedelbar forvand-
ling af ett vitellus omslutande hylle (vitellussacken),
och innesluter ursprungligen en betydande del af
vitellus, hvilket bildningssalt, som bekant, tillkoni-

334

mer manga leddjur ocli molliisker, alia maskar, ra-
dialer, poly per, och bland liogre djur batrachler
och benfiskar. Dereniot iir det iinnu icke utredt,
Imru denna vilelliissack bildas, men Kolliker for-
modar, att primitivdelen delar sig i tva blad, af
hvilka det inre vegetativa, i det det, liksom det jttre
animala, vaxer omkring vitellus, bildar sig till tarm.
— ■ Med afseende pa annelid-embryonernas vidare
utveckling visar det sig, att medan alia f'orhalla sig
vasendtligen lika i de forsta utvecklings-momenterna,
aio de i den vidare utvecklingen mycket skiljaktiga.
Hos nagra bildas redan vid forsta anlaggningen hela
kroppen med alia sina afdelningar, hos andra en-
dast en liten del, som derpa genom vidare foran-
dringar uppnar sin slutliga storlek. Tillika lemna
de agget mer eller mindre tidigt. Genom bada
dessa fdrhallanden sker det, att larverna af olika
slagten hafva ett mycket olika utseende, i det nk~
gra visa endast hufvudled och svansled, sasom Pro-
tula och Terebella enligt Milne Edwards, Polynoe
cirrata och en obekant Annelid enligt Sars och
LoVEN, sannolikt Eunice sanguinea enligt Koch, och
Leucodorum cilialum enligt Orsted, medan hos an-
dra, vid forsta anlaggningen, bildar sig ett nagot
starre, men annu alltid obetydligt antal leder, sa-
som hos Cystonereis Edwardsii, hvars embryoner
hafva atta till nio leder, Exogone cirrata, der de
hafva sex leder, sannolikt afven hos Exogone nai-
dina enligt 6rsted, Euaxes lilirostris enligt Menge.
Vid tillvaxten inskjuter sig ett nytt led efter det
andra mellan svansled och hufvud, sa nemligen, att
hvarje nytt led utan undantag alltid uppstar fram-
for andledet, i det att detta vaxer och delar sig i
tva led, af hvilka det framre icke vidare delar sig.
Derigenom blifva, utom hufvud och svans, de fram-
sta lederna de aldsta, de bakersta de yngsta. Manga

335

;iF (le Atinelider, soni inyckel tidigt lemna agget,
erlialla ocksa tidigt mun, anus, ogon oclj sasom ro-
relseorganer svingande cilier: Leucodoruni, Polynoe,
LoVENS Annelid, Protula, Terebella; hos andra, som
droja langre inotn modren eller inom aggliyllet, ut-
bilda sig dessa delar mindie hastigt: Exogone, Eu-
nice, Cystonereis, men afven har ulvecklar sig huf-
vudet n)ed mun, ogon, antenner, och andledet mod
anus och cirrer fore alia andra delar. Afven i
denna afdelning finnas svingande cirrer, nemligen
hos Exogone cirrata. — Hos alia dessa Annelider,
bestamdt hos Terebella, Protula, Nereis, Eunice,
forsiggar utvecklingen af folter och galar, liksom
den af lederna ofverhufvud, framifran bakat. Man-
ga slagten, isynnerhet Eunice, Terebella, Protula,
utbilda sig mycket langsamt till sin slulliga form,
i det de forst smaningom fa sina langa antenner
och gillar, och nagra forst sednare bilda sina ror,
hvarigenom allt det handt, att unga och utbiidade
individer blifvit hallna for olika slagten. Sa ar
Lumbriconereis och kanske afven Lycidice larvtill-
standet af Eunice. — Hos Hirudineerna' bildar sig
enlijjt Weber och Filippi redan vid embrvonens
forsta anlaggning bela kroppen med alia dess leder,
och den vidare utvecklingen bestar, i motsats mot
Chsetopodernas, i utbildningen af de en gang gifna
lederna, icke i tillkomsten af nya. Denna iakt-
tagelse talar emot den af Milne Edwards i of-
vananforda uppsats framstallda mening, att hos alia
leddjur kroppen utbildas genom successive tillkom-
mande leder, hvilken sats eljest ar gallande afven
for Decapoder, Myriapoder, Cyclops, Lernaeer, Aca-
rus, Skorpioner o. s. v., hvilka alia i borjan icke
hafva samma antal leder som sedermera, men icke
for Insekter,. t. ex. Simulia, Donacia, Chironomus,
der hela kroppen uppstar pa en gang, ehuru del-

336

iiingen afveii liiir ar forst tydlig framtill, sist bak-
till, ocli likasa forhaller det sig Iios Hlrudo och
Clepsine. — Foljande aro de kanda hufviidpunkterna
aF Annelidernas utveckling. 1. Total klyfning, som
hos nagra fortskrider pa vanligt vis: Polynoe clrrata,
Sars's obekanta Annelid, Exogone Oersted ii (?), hos
andra i sednare stadier blir oregelbunden: Clepsine,
Neplielis vulgaris, Protula (?). 2. Utveckling med
en primitivdel, som motsvarar buk- eller nervsidan,
och bildar sig af de forminskade klyfningskulorna:
Hirudo medicinalis, Clepsine, Exogone cirrata, Cy-
stonereis Edwardsii. 3. Primitivdelen omkringvaxer,
i det den klyfver sig i tva blad, de ofriga klyfnings-
kulorna, hvilka icke tagit del i deras bildning, och
bildar med sitt yttre blad muskier, nerver, sinnes-
och rorelse-organer och huden, med det inre eller
vitellussacken, tarmen. 4. Hos manga Chaitopoder
bestar kroppen i forsta anlaggningen af endast fa
leder; tillvaxten sker fiamifran bakat, i det, framfor
andledet, sannolikt genom dess verksamhet, nya le-
der uppsta: Nereis, Terebella, Protula, Eunice. 5.
Hos dessa Annelider utveckla sig ocksa fotterna med
deras serskilta delar, galar och antenner, framifran
bakat, hvilka delar, liksom ringai'na, genom sitt lang-
samma upptradande fororsaka egendomliga metamor-
foser. 6. Hos Hirudineerna ar i forsta anlaa^ornin-
gen hela kroppen gifven med alia sina afdelningar;
de foljande metamorfoserna aro obetydliga. Neue
Denkschriften der allgem. schweizerischen Gesell-
schaft, Vin.
Geografisk Orsted, Annelider vid Drobak i Christiania-

^ning' fjorden, Kroyers Tidskrift, anden Raekke, I, 403.

Frey och Leuckart, Helgolands Annelider, Bei
trage z. Kenntn. wirbell. Thiere, 147.

Johnston gaf en noggrann forleckning, med
synonym ier, ofver alia i England och vid dess kuster

hittills

I
I

337

liittills upptackla arter, A. N. H. XVI, 433, sanit be-
skiifnin-ar ofver Nereidei na, ib. XV, 145, XVI, 4. Till
Irlands fauna Icinnar ban bidrag, XV^II, 387, XX, 175,
deribland Euphrosync foliosa, ib. sec. ser. Ill, 355.

QuATREFAGES omtalar en art af Sabelia, som
borrar i kalksten vid franska kusten. A. S. N. ser.
3, VIII, 99.

SiEBOLD fann i Ostersjon, vid Danzig, ett nytt
siiigte, nara Priapulus, HaIicrjplLisSiEB.,s. nedan p. 339.

Oscar Schmidt, Neue Beit rage zur Naturge-
schicbte der Wiirmer gesammelt auf einer Reise nacb
den Fa^roer im Fri'ihjahr 1845. Jena 1848. Rec. af
R. Leuckart, Gott. gel. Anz. 1849, 459.

RiCHTER, om Nereites och Myrianitcs MvRCH. Geoiogisk
Zeitscbr. der deutschen geologiscben Gesellsch. I, 456. \ing.'

PlieninGER fann i Keuper forsteningar, deni
ban anser sasom med fin sand fjllda ror af Nais-
artade maskar, Tubifex antiquiis Pl. Wiirlemb.
Jabresbefte, I, 159.

Salter anser Cornulites ocb Tentacubtes for
Annelider bcslagtade med Serpula; Proc. Cambridge
Pbilos. Soc. 18445 Pbilos. Magaz. XXVII, 158; Rep.
Brit. Assoc. 1845, II, 57^ Leonh. u. Bronn n, Jabrb.
1846, 332.

Hall beskrifver Spirorbis-artade skal ur siluriska
bildningar vid Cincinnati, Sill. Journ. XLVIII, 292.

Sandberger, G. et F., Bescbreibung u. Abbil-
dung der Versteineiungen des Rbeinischen Scbicbten-
systems in Nassau, I, inneh. Annulater.

Hoffmeister, die bis jetzt bekannten Arten aus^'^»cripti-
den Familie der Regenwi'irmer, Braunscbweig 1845. ten.

Mocquin-Tandon, Monograpbie de la famillc
des Hiriidinees, nouvclle edilion, revue ct augmenlee,
Paris, Bailliere, 1846.

Bernoulli, om arterna af Sanguisuga, Baseler
Bericbt, 1847.

Prof. Lovcns Arsb. 1845—49. 22

338

Nya sliig. P 0 I y n 0 e n. sp. Chile, Gay, Hist, de Chile, III, 15.

arter.

Sigalion n. sp. Orstkd, Drobak, Krdy. Tidskr., anden

R^ekke, I, 404.
Spinther Johnston n. g,, Belfast, A. N. H. XVI, 9.

Eunice n. sp. Chile, Gay, Hist. Ill, 19.

Nereis n. sp. Frey et Leuckart, Helgoland, Beitr. z. Kenntn.

nied. Thiere, 154; Chile, Gay, 1. c. 22.
L yeast is n. sp. Chile, Gay, 1. c. 25.

Phyllodoce n. sp., Chile, Gay, 1. c. 26.
Notophyllum n. sp. Orsted, Drobak, 1. c. 409.
Alciope n. sp., Medelh., Krohn, Wgm. A. 1845, 171;
1847, 39.

Glycere n. sp. Chile, Gay, 1. c. 27,
Goniada n. sp. Orsted, Drobak, 1. c. 411.

Syllis n. sp. Drobak, Orsted, 1. c. 408; Chile, Gay,

1. c, 23.
Nerilla 0. Schmidt n. g., Neue Beitrage etc. 38.
Exogone Orsted n. g., Wgm. A. 1845. 20.
Myrianida Milne Edwards n. g., A. S. N., ser. 3, III, 180.
Cystonereis Kolliker n. g., Neue Denkschriften d. allgem.

schweizerischen Gesellschaft, VIII.

Spio n. sp. Robin, Guer. Revue, 1849, 302.

Spione Orsted n. g., Drobak, 1. c. I, 413.

Pollicita Johnston n. g. = Sphaerodorum Orst., A. N. H.

XVI, 5.
Cirratulus n. sp. Chile, Gay, 1. c. 29.
Aon is n. sp., Helgoland, Frey et Leuckart, 1. c. 156.

01 igobra nch us Sars n. g. =ScaIibregma Rathke, Norveg.,
Fauna litoralis Norvegiae, I, 91.

Trophonia sp. obs. Johnston, A. N. H. XVII, 294. l

Sipho stoma n. sp. Chile, Gay, 1. c. 35.

339

Das y ma 11 us Grubk n. g., Wgm. A. 1846, 166.
Palola Gray n. g. Arenicolie aff., A. N, H. XIX, 409.

Ammochares Grube, n. g. VVgm. A. 1846, 163.

Terebella n. g. Frky et Leuckart, 1. c. 154.
Corephorus Gkube n. g. Wgm. A. 1846, 161,
Seal is Grube n. g. VVgm. A. 1846, 169.

Sa bell aria Lamk. = Hermella Sav. n. sp. Grube, VVgm. A.

1848, 34.
Pa 11a si a Quatrefages n. subgenus Hermellae, A. S. N. ser.

3, X, 1.

Sab el la n. sp. Grube, Wgm. A. 1846, 45.

Protula n. sp. Milne Edwards, A. S. N. ser. HI, 161.

Spirorbis n. sp. Chile, Gay, 1. c. 33.

Microceras Hall n. g. sp. microscop. foss. Silur., Cincin-
nati, an Spirorbis? Sill. Journ. XLVIII, 292.

Cyclora Hall n. g. priori affine, 1. c. 292.

Fi log ran a n. sp. 0. Schmidt, Neue BeitrSge etc., 33.

Fabricia sp. = Amphicora Sabella Eiirenb., Frey et Leuckart,
1. c. 151.

Peri pat us Mon. Blanchard, A. S. N. ser. 3, VIII, 137;
n. sp. Chile, Gay, Hist, de Chile, III, 58.

Lumbricus n. sp. Cap, Rapp, Wiirtemb. Jahresh. IV, 142;

Hoffmeister, 1. c; Chile, Gay, 1. c. 42.
Criodrilus Hoffmeister n. g. 1. c. 41.
Helodrilus Hoffmeister. n. g. 1. c. 38.
Phreoryctes Hoffmeister n. g. I. c. 40.
Euaxes n. sp, Menge, VVgm. A. 1845, 31.

Sipunculus n. sp. Chile, Gay, I. c. 55.

Priapulus n. sp. Irland, M'Coy, A. N. H. XV, 272.

Halicryptus Siebold n. g. Priapulo affine, corpore elon-
gate cyiindrico, subannulato, antice et postice obtuso et
retractili, brevi antica parte cutis undique spinulis obtectae
longitudinaliter striata, ore antice terminali orbiculato den-

340

liculis cornels armato, ano postice terminali nudo. H. spi-
nulosu.«5 SiKB., hab. in ("undo maris Balthici prope Gedanum.
SiEBOLD, Beitriigo z. Fauna Preusscns, Neue Preussische
Provinzial-Blatter, VII, 1849.

Syrinx n. sp. Irland, M'Coy, A. N. H. XV, 272=

Nais n. sp. Chile, Gay, 1. c. 38.

Encbytraeus n. sp. Frey et Leuckart, 1. c. 150.

Sajnuris n. sp. Frey et Leuckart, 1. c. 150.

Hirudo n. sp. Chile, Gay, I. c. 46.

Blennobdella Gay, n. g. 1. c. 49.

lloementeria de Filippi n. g. sp. Amazonstrommen, Hae-
menteria della famiglia delle sanguisuche, osservazioni de
D.Te Filippo de Filippi, Torino 1849, 4:o; Burm. Zeitung,
I, 186.

Clepsine n. sp. Krim, Fr. Mueller, Wgm. A. 1846, 82.
Gloss iphonia n. sp. Thompson, A. N. H. XVIII, 390; Chile,
Gay, 1. 0. 50.

Temnocephala Gay n. g. Branchiobdellae aff., Hist, de Chile,
III, 51.

Udonella Johnston n. g. sp. parasit pci Caligus Triglae Gur-
nard!, A. N. H. XV, 320, forst beskrifven i Loudens Mag.
VIII, 496, f. 45.

34i

VeriiiCN Itlalacoliclellei.

Bf.AnchArd har midersokt en art aT Malaco- ^^^'I^V'*'

„ buella.

btlella GlAINV., parasit pa Mya truncata och narbe-
slagtad metl Mullers Hirucio grossa, som lefVer pa
Cyprlna islandica. BlanchArd kallade den forst Xe-
nistuni Valencienntci. Det ar en aflang mask, run-
dad i IVanire andan, i den bakre forsedd med en
sngskifva. Betiickningen ixv en tunn, genomskinlig
liinna iitan ringar, med svaga langs- och tvar-
nuiskler. Miinnen ixv en enkel lordjnpning i den
rundade framandan. Oesophagus, nedplattad, vid
och lang, ar innantill besatt med mycket sma och
liarda papiller, ett slags tuggapparater, stallda i gre-
niga h'ingsrader. Derefter bhr tarmkanalen rund,
triingre, och fortgar, nagot afsmahiande, men utan
att utvidga sig till mage, med fyra eller fern slin-
gor till bakre andan, der den oppnar sig i anus
ofvanfor sus^skifvan. Tarmkanalens va^^ijar iiro tun-
na, sliita, pa insidan svagt granulosa, utan spar till
coeca. Nervsystemet bestar i tva langt atskilda hjern-
ganglier och tva gangliekedjor. De tva hjerngang-
lierna aro belagna ett pa hvarje sida om oesopha-
gus, temligen niira Framre iindan, och forenas ge-
nom en commissur ofver a^sophagiis. Hvardera
afger Framat tva nerver till munnen och yttre be-
tackningarna, at yttre sidan omkring fern sma hud-
nerver, och bakat en gangliekedja, fortsatt iinda till
sugskifvan. De begge kedjorna forenas ingeiistades.
Under framre tredjedelen at silt lopp iiro de be-
liigna narmare ryggsidan och hal'va hvardera Ire
ganglier, (Van hvilka alga sma nerver. Derefter

342

sanker sig hvardera kedjan mot ventralytaii, och h;

sitt ofilfi-a loi

pp sju eller atta mindre ganglier
Mot bakre andan, i sugskifvan, liar hvardera (yvi

ganglier, bland hvilka det sista, storre an de 6f-
riga, ger flera nervtradar, al hvilka en gar framat
pa larmkanalen, medan de andra fordela sig i sug-
skifvan. 6gon finnas icke. AF karl sag Forf. ett
ryggkarl, sonm ban formodar vara "analogt med in-
sekternas", belaget ofvanpa tarmkanalen, hvars boj-
ningar det foljer, och oppet i bada andar, framtill
at begge sidorna, men ntan nagra grenar. Respi-
rationen sker genom hiiden. — En stor del af krop-
pen images af "cloisonne rade" rum. DevSsa voro fyll-
da af agg, stadda i vitveckling, hvilka utga genom
huden, som dervid ar bar och der perforerad ; ett
forhallande, som forf. med skal anser bora nogare
undersokas. Foif. anscr ordningen ndelloniorphse,
med enda familjen Malacobdellides, bora stallas mel-
lan Hirudinei och Turbellarii. A. S. N. ser. 3, IV,
364, VIII, 142; jfr. Guerins Revue, 1845, 248.

Ma la cob dell a n. sp. in Mya truncata, Blanchard, 1. c;
in Auricula (Avicula?) Bruguieri, Gay, Chile, HI, 67.

343

Vei'iiien^ Viirliellarii.

QuATREFAGES bar undersokt flera Hal's-Plana- Anaiomi.
rieer al' slap^tena Tricelis, Polycells, Proslhiostomum,^'-^"^''*-
Proceros, Eolidiceros, Stylochus. Kroppsbetiicknin-
garna aro foljaiide. Ytterst ett tunnt cilinr-epitlie-
lium, som Iios nagra former, t. ex. Piostliiosto-
miiin genomlranges af glesa, laga, liarlika delar,
ocli, lios andra, af niisselkapslar, mycket mind re an
de hos Aclineer, Meduser, .^olis etc., Iivilka delar
tyckas tlllliora det andra lagret, af aflanga celler,
med deras langdaxis riktad mot djurets medellinea,
ocli innehallet iin far^^lost, an "\.\\t eller liusrodt.
Ett tredje lager foljer, af mlndre, naslan sferiska
celler, och ett fjcrde tjockare af oregclmassiga iinnn
mindie celler, stadda i deras forsta hildnlng. Det
fenite Innersta lagret ar genoniskinligt, homogent,
Ulan spar af granulationer, ett niuskulart lager,
fastiin forf. ej kunnat urskilja Kbrer eller strier deri.
Kroppen ar i ofrigt Icke parencliymatos, sasom man
antagit; viscera ligga i en val begransad kroppshala.
— Niiringsorganer. Munnporen ar l:o nastan central
hos Polycelis, Eolidiceros, Stylochus; den ar 2.*o be-
lagen niira friimre andan hos Prosthiostomuiii och
Proceros. Hos de forra aro narinQ'sor<xanerna: munn-
poren, snabeln, magen, ocli de forgrenade cac^ca, soin
derifran utga. Munnporen visar straliga fibrer och
cirkiilara, och iir nastan alltid aflang. Den mycket
rorliga snabeln, som hiir, liksom lios Planarier xwed
andstalld munnpor, tyckes inneslutas i munnkavite-
ten, fastan forf. icke derom kunnat vinna full viss-
het, ofvergar i magen genom ett orificium cardiacum,

344

soiii iir luiidt ocli stunilom gnnska lilet. Maijen
ligi^^er ofver tmimieii, stuncloni til] en del Iraniom
deniia, hos Eolidiceros sa mvcket, att en slajjs koit
a^sophagus uppkommer mellaii snabein ocli magen.
De Iran niaijjeii ntojlende cfsca iiro endast fori^ie-

no o

nade hos Polycelis ocli Stylochns, tillika anastomose-
rande hos Eolidiceros, der de ocksa afsanda ampull-
lonniga (orlaugningar in i I'Jggytans appendices. Hos
Plaiiarier, ined munnpoien niira framre andan , ar
denna oppningen af en slor kavitet med egna vag-
gar, soni stracker sig bakat och innehaller snabein,
hvilken, lastad viil dess botten, men eljest alldeles
IVi, i\v cylindrisk eller onivandt paronformig, har
fVanUill dc\i egentliga munnen omgifven af veckade
la[)par, och ofvergar baktill i en slags bulb, af
muskulos byggnad, som omsluter den niycket korta
o'sophagns. Magen i\v bakat forliingd och afgifver
a dmse sidor ca'ca. Dessa forgrenade cisca iiro icke
urholkade i djurets parenchyni, de aro fria i kropps-
halan , men sannolikt fiistade med band till dess
vaojirar. Ca?ca iiro onivexlande utvid^ade och sam-
mandragna. Utvidgningarnas viiggar iiro tjocka och
opaka genom en miingd granulationer, som, iin far-
gade gront eller rodgult, iin belt genomskinliga,
aro inhiiddade i en homogen, svagt gronaktig pulpa,
hvilken bildar ett tjockt lager omkring blindsiickens
membrana propria, son) iir kontraktil och onivex-
lande tcimmer och iipptar silt innehall. Denna gra-
nulerade struktur tillkommer endast forgreningarna
af cDcca, icke de stora stammarna, som utga fran
magen, och hvilka derfore iiro ganska svara att se.
— Fortplantnings-organer. Planarierna iiro tveko-
nade. Den friimre oppningen
bakre den

perns, en
culalorius.

den manliga, den
qvinhga. De manliga organerna aro: en
siidesblasa, ofta skilda af en ductus eja-
och tva ductus deferentes, som sluta i

345

Iva testiklar. De qvinliga aro: en vagina, en poche
Copulative, ocli tva ovidiicler; nagot egentligt he-
gransadt ovarium finnes ickc; iiggen, i alia utvcck-
Jingsgiadei*, finnas spiidda i kroppens lakimer, och
samlas slutligen i den stora lakunen omkring ma-
gen, der oviductens vaggar blifva otydliga. For
narmare skildringen af dessa delar och deras olik-
heter lios arlerna hanvisas till afhandlingen, Aggen
visa froHack, frohlasa, vitellus, men ingen vitellus-
hinna. Pa ett stiille af vitelli yta visar sig, medan
iVohlasan annii ar synlig pa ett annat, en klar
kropp, "mycket lik froblasan". De vitelluskorn,
som omgifva denna, upplosa sig i mindre korn, ocli
bilda en egen area deiomkring, som alltjemt till-
vaxer. Derunder tilllar agget i storlek, forlorar sin
runda form, blir ovalt, och liknar slutligen en larv,
afven deri, att det visar egna rorelser. Spermato-
zoerna utvecklas i testikeln, hafva ett sferiskt huf-
vud och en kort, mycket fin svans. — Nervsystem.
Hjernan bestar af tva stora, tiilt sammanliggande
ganglier, beliigna fiamfor magen, raidt emellan ofra
och undra ytan. De nerver, som derifran utga,
aro i hog grad fina, men tva bakat, langs sidorna
afgaende strangar iiro nagot starkare. Hjernan lig-
gcr i en e^i^n stor lakun, hvilken DuGES ansag for
ett hjerta. Ogonen innehalla hvardera en lins, in-
baddad i pigment. A. S. N. ser. 3, IV, 129.

BlanchARD fann hos Polycladus Gayi Bl., att
de tva langa sidostriingarna, som utga bakat ftan
lijernganglierna, hafva ganglie-ansvallningar, som af-
gifva sma fina grenar. Utom denna serie af gang-
lier linnes ett vid slutet af kedjan, nagot f ram for
kroppens bakre anda, tre, fyra ganger slorre an do
andra, och afgifvande tre grenar till bakkroppen. A.
S.N. ser. 3, VJI, 106, VllI, 147. Hos Polycelis tigri-
nus Blanch, fann Bi.Anchakd Ijjernganglierna belagna

346

mot friimre temtedelen af kroppens langd, nagol
fiamfor munnen, tva tatt forenade sferiska inassor.
Hvardera afger framlill tre nerver, som forgrena sig
iVamat och at sidoina i muskier och yttre lijllet.
Fran sidan af bvarje ganglion afgar ett stort antal
nerver till ogonen, en till hvarje oga, och baktill
en stor nerv, som sprider sig i djurets bakre delar.
A. S. N. ser. 3, VIII, 271.

BlAnchARD vill bafva genom injektion visat
karlsystemet bos Plana rierna. Hos Proceros veluti-
nus Bl. finnes framtill en liten lakun, i bvilken
hjernganglierna ligga, fran bvilken utgai* pa bvar-
dera sidan en bufvudstam, som genom en miingd
fina grenar bildar med den motsvarande stammen
ett nat af anaslomoser. A. S. N. ser. 3, VIII, 274.
Leidy gaf anatomien af Pbagocata gracilis (Pla-
naria) HaldemAn; Sill. Journ. Nov. 1847, A. N. H.
sec. ser. I, 242.

H. Meckel, om byggnaden af Planariernas for-
grenade tarmkanal, M. A. 1846, 1.

E. O. Schmidt, Die rbabdocoelen Strudelvvi'ir-
mer (Turbellaria rbabdocoela) des siissen Wassers,
Jena 1848, ocb Neiie Beitrage z. Naturgeschicbte der
Wiirmer <jesammelt auf einer Reise nacb den Fa^roer
im Friibjabr 1848, Jena 1848, inneballa vigtiga an-
markningar om dessa djurs byggnad.

Steenstrup framstiillde i ofvan anforda vigtiga
arbete, 49, sin tydning af Planariernas kondelar.
Hos PI. lactea, torva, nigra ar det organ, som in-j
neballer fri, utvecklad siid, och i allmanbet kallas
sadstock, dels en sadesblasa, dels ett sadgomme, men
utvecklar aldrig sjelf sad. Denna bildas, och fin-
nes med sina utvecklings-celler, som i hufviidformen
ofverensstamma med andra ledmaskars, i sma blind-
siickar, som aro inlagrade mcllan tarmens tradlika
forgreningar, ocb oppna sig i del oigan, som bitlills

347

blifvit ansecit for aofO[ledaie. Hos andra individer
bestar dessa blindsackars innehall af de markvar-
diga vitellus-celler, som aro bekanta hos dessa tre
alter, men i hvilka icke finnas verklig- aggbildning.
F^ndast hos PI. torva sagos agg med froblasa och
frofJack. Parningen sker som hos iglarna genom
omsesidigt fasthallande, och bada konen hafva orga-
ner dertill, som aro b'ka utbildade, och till hvilka
horer elt "hammadt" kortelparti. l)et var forlop-
pet af dessa och den mycket forgrenade agg- och
sadstocken, som DuGES hade for sig, da han trodde
sig hafva funnit ett markvardigt sammanhang mel-
lan kretsloppets och fortplantningens organei*. Hos
PI. (Mesosloma) Ehrenbergi finnas lika manga in-
divider, som aldrig hafva agg, utan endast sad, som
iiggbarandej i hvarje agg, eller rattare aggkapsel,
iitvecklar sig endast en unge och icke, som FocKE
vill, en hel mangd, och denna afviker ej sa mycket
fran de gamla som Focke beskrifver.

QuATREFAGES har Lindersokt trettiotva arter afNcmertei.
Nemertei , hvilkas karaklerer enligt honom aro:
"Systema nervosum distinctum, lobis duobiis latera-
libus commissura gracili suscesophagica et vitta sub-
(jcsophagica lata conjiinctis, nervis duobus longitu-
dinalibus liberis institutiim; systema circulationis
perfectae clansum; tubus cibarius simplex; proboscis
exsertilis; intestinum csecum^ scxus separati, testi-
culo ovariisve lateralibus ad fere totius corporis lon-
gitudinem productis; corpus Isevigatum, ciliis vibra-
tilibus obsitum". Slagtena uppstallas pa foljande vis:

I. Nervstammar belt och ballet laterala.

1. Munnen subterminal, undertill.
Valencinia Quatref.

2. Munnen terminal.

a) Kroppen mycket lani;.
*) Kreppen nedplattad.

348

Borlasia Oken etc. = Linaria Sow. = Nemertes Cuv. etc.
= Ophiocephalus Quoy et Gaim., Delle Chiaje = Polia
Delle Chiaje = Meckelia Leuckart, Siebold.
**) Kroppen mer eller mindre rundad.

Nemertes Cuv. = eadem genera quae supra, pro parte,
b) Kroppen kort.

*) Kroppen af fdranderlig form.

Polia Delle Chiaje = Planaria 0. F. Muell. = Prostoma
Duces = Disorus, Micrura, Amphiporus, Polystemma,
Tetrastemma, Hemicyclia, Ommatoplea Ehrenb. = Lobi-
labrum Blainv. = Cephalothrix, Astemma Orst.
*) Kroppens form foga foranderJig.

Cerebratulus Renieri = Tubulanus Renie6i = Notosper-
mus HuscHKE = Notogymnus Ehrenb. = Borlasia Orst. =
Nemertes Orst. = Meckelia Grube.

11. Nervstammar sublaterala.
Oerstedtia Quatref.

Bonellia Rolando, Mem. Accad. Torino, XXVI,
f. 1 — 7, och Balanoglossus Delle Chfaje aro aiinii
for lltet kanda. Den sednare synes hora till ISe-
mertei, den forra icke. — Nemertei lefva under
stenar och i klyftor, endast Valenclnierna synas bebo
sand med Zostera. De lefde lange i fangenskap af-
ven i skamdt valten, der Ophiurer ocli Chitoner
dogo. De synas vara nattliga djur, och sky Ijuset.
De lefva gerna i flockar, sammansnarjda, iiro myc-
ket seglifvade, och reproducera ttoligen forlorade
delar, ehuiu forf:s forsok derom icke aro afgorande.
Sott vatten verkar som ett gift. Om de efter en
slund laggas i hafsvalten, atertaga de lifvet. — :.
Yttre betackningarna besta af ett tunnt ciliar-epi
thelium, derunder cutis i tva lager, det yttre ho"
uiogent med inbiiddade celler, det in re celluliirt.^^
Innerst foljer ett fibrost lager, mest af tvarfibreiiH
som skickar forlangningar genom de utanfor bc"
lagna lagren iinda till niira kroppens yta. Under
dessa betiickningar liggcr ett lager af longitudinela
muskelfibrer, ett af transversela. Lokomotionen sker

349

pa tre vis. Nagra, t. ex. Polia beml)ex, sirmna som -
iglaina niecl slora undulationer. Alia arteina krjpa
pa lasta ylor genom sainniandragiiingar, som stun-
(lom belt och ballot loiandra djiirets form, i bog-
sla giad bos Polia. Nar djuret vecklar upp sig,
scr man ofta, att delta sker endast genom cilieinas
rorelsei*. Kroppsbalan bar sin framre del, butvu-
dets kavitet, afdelad fran det ofriga genom ett slags
diapbragma^, af perpendikuliira fibrer, genomborradt
af bal lor nerver, karl ocb tarmkanal. Det ofriga
af kroppsbalan upptager bela kroppens langd, men
jir genom de vertikala viiggar, vid bvilka kons-
organerna biinga, fordeladt i tre afdelningar, en i
midten, som innesluter tarmkanalen, ocb tva late-
rala, bvari ligga ovarierna ocb testiklarna. Kropps-
balans vaggar iiio bekladda med ett bomogent, "globu-
linost" lager, som inat afsander oregelbundna band,
bvilka anastomosera med bvarandra ocb vid sina
andar balva mer eller mindre tydliga titbredningar.
Detta lager ar kontraktilt ocb sannolikt muskulart.
Kroppsbalan ar fylld af en vatska, som bos arter
med rodt blod bar en rodaktig farg, eljest ar fiirg-
lost, ocb forer korpuskler, vanligen af oregelbunden
form, genomskinliga, ofargade, men bos nagra arter,
Polia sanguirubra, Cerebratulus depressus, af regcl-
massig navikular eller discoid form, ocb rod farg.
— Naringsorganerna iiro munn, snabel, cesopbagus,
tarm. Dessa delar, som bilda ett langt ror, i bakre
andan tillbakabojdt framat, ligga i den mellersta
delen af kroppsbalan. Storsta olikbeten i dessa de-
lar bos skilda former ar oesopbagi bevapning. Till
spottkortlar ocb lefver saknas bvarje spar, ocb en
siirskilt analoppning finnes bestamdt icke. Kring
munnen, som, sasom ofvan anfordes, ar beliigen an-
tingen i kroppens framre anda eller nara derintill,
ar vanlii^en oranska liten, men forsedd med cilier.

350

stone an den ufriga kroppens. Narlngskanalen, som
derifran afgar som elt smalt lor, omgifves, iingefar
midt i luifvudets kavitetj af en muskelmassa, bildad
af lager liorande till snabeln ocli andra sneda och
framat afgaende muskclband, som draga bela mas-
san mot munnoppningen. Tarmkanalen ar, i sin
borjan, som under hela sin liingd, invandigt betackr
med starka cilier. Snabeln borjar bakom den om-
talta muskelmassan. Dess inre ocb yttre diameter
iir vida stone an den foregaende delens. Den be-
star af tva iongitudinela muskellager och innerst
ett homogent, genomskinligt lager, betackt med pa-
piller ocb cilier. Friimre delen af snabeln ar i
kroppshalan uppburen af ett transverselt muskel-
lager, utgaende fran diaphragma, och efter detta
folja transversela muskelband, som dock smaningom
forsvinna, sa att slutligen tarmkanalen ligger fri i
haligheten. Oesophagus vill forf. kalla den del, som
foljer efter snabeln. Den ar genom tva afsnornin-
gar skild fran snabeln och magen, och bar ganska
fortjockade vaggar. Den ar gemenligen genom en
sammandragning delad i tva hiilfter, hvardera med
sin utvidgning af den inre kanalen. Vaggarna, som iiro
mycket genomskinliga, innehalla tvarlibrer, men, som
det synes, inga langshbrer. Bevapningen bestar af
en dolklik stylus, afsondrad af en granulos mas-
sa, och beliigen i en utvidgning af kanalen, som
tillika innesluter tva giftafsondrande organer. Pa
hvarje sida om stylens rum ligger en halighet, i
hvilken nya styli afsondras for att ersiitta den
tjenst varande. Stylus iir hard af kalkdelar, latar
afsatta mot dess spets. Tarmen bar mind re tjock
muskelhinnor och mindre papiller. Vid omkring
fjerdedelen af djurets langd aftar den i tjocklek,
isynnerhet minskas dess inre lumen tills det for
svinner, och tarmen, som en enkel Strang, vander

351

sig om framat, faster sig vid kroppshalans »7ggvagg
ocli loisvinner, vStundoiii tydligt forgrenad, bland
oingifvande delar. Det fiiines saledes ingeii anal-
oppniiig. — Cirkulationen ar sluten. Karlen aro
tie, ett dorsalt, tva laterala, alia tie forenade i ba-
kre iindan, med okad volum. De tva laterala kar-
len ga fram genom diapliragma in i hufvudets ka-
vitet. Det dorsala foljer andmiisklernas lager, far
en egen kanal i det muskellager, pa hvilket snabelns
friimie lager hvilar, intriinger i hufvudets hala, klyf-
ver sig der i tva karl, som hvardera gora en slinga
omkring hjernganglierna och anastomosera med hvar-
dera af de laterala karlen. De sa forenade karlen
beskrifva, utvidgade, i hufvudet en enda slinga,
bagforniigt foljande de yttre betackningarna. Kar-
len hafva egna vaggar. Blodet ar hos nagra fiirg-
lost, hos andra rodt af ett i detsamma upplost farg-
amne; det forer nastan aldrig nagra korpuskler
eller granulationer. — Inga yttre respirations-orga-
iier finnas. — Konen aro skilda. Konsorsanerna
aro hos hannar och honor alldeles lika. och skilja
sig endast i produkterna. Vid de vertikala skilje-
viiggarna hanga, pa hvardera sidan om tarmhalan,
ovarierna eller testes, enkla eller fingerdelta blind-
sackar, af flera cell-lager, och ytterst ett cilia r-
epithelium. Utom fortplantningstiden ar deras ha-
lighet fylld med en vatska, forande oregelbundet
sammangyttrade granulationer. Mot fortplantnings-
tiden visa sig i ovarierna sferiska, homogena, ge-
nomskinliga kroppar, an fria, an betiickta med gra-
nulationer, och skcint guldgula oljedroppar. Nar
aggen aro utbildade, fylla de hela kroppskaviteten,
sa att dess afdelningar nastan utplanas. Hos han-
narna ser man mot fortplantningstiden testiklarnas
cneca fyllas med granulationer af olika diameter,
isolerade eller forenade i rundade massor, men forf.

352

fann dersliides aldiig ntvecklade spcrmatozoider.
Dessa finnas i sjelfva de laterala kroppshalorna, aro
ylterst sma, hafva ett nastaii spolformigt aflangt
hufviid och en dubbelt sa lanij svans. — Nervsy-
stemet bestar af hjernan och tva laterala nervstam-
inar. Hjernan bestar af tva stora ganglier, forenade
genoni en bred commissur under naringskanalen
och en ytterst fin ofver densamma. Hvarje g^^ng-
lion bestar af tva niira forenade delar, af hvdka
den friimre ger nerver at hufvudet, den bakre at
snabein, Hjernan ar omgifven af en slags dura ma-
ter, soni ger skidor at derifran afgaende nerver.
Hjernan ar fargad, rod, hos ganska manga, men
icke hos alia, och fiirgen synes tillhora ganglle-
massan, icke dess hylle. De tva laterala nervstam-
marna utsanda nerver till muskellagren, men som
icke kunde foljas langt. — Sinnes-organer aro ogo-
nen och klyftorna pa hufvudets sidor. Ogonen emot-
taga fran hjernan nerver, hvllka forf. sag utbreda
sig for att omfatta en lins, hvilken likval aldrig blef
tydlig. De djupa klyftorna, en pa hvarje sida om
hufvudet, som icke aro perforerade, som saknas hos
vissa arter, och som blifvit ansedda for respirations-
organer, aro snarare nagot slags sinnes-organer. De
aro fcirsedda med cilier, liingre an den ofriga krop-
pens. Fran hjernan eller fran nervstamn»en, niira
dess ursprung, afgar en nerv, som utbreder sig pa
betiickningen af klyftans botten, och der stundom
omger ett ovalt organ, som synes innesluta en ka-*
vitet, och afliigset liknar Molluskernas horselkapslar,
hvarfore forf. vill anse dessa klyftor med dertill
horande inre delar for horselorganer. A. S. N., ser. 3,
VI, 173.

BlanchARD, som ordnar Nemertinerna i sin klass
Anevormi, och hos dem finner lika mycken forvandt-

skap

353

skap nied NtMniilotloina som OumI Plaiuu icina, (oit—
slar alt honainiia deras grupp Aploccxda. Hi^ANCHARD
(lodatlc Cciehratuliis ligiiiicus lU.. genoni att till
hafsvattnet tillsatta en saltlosning, (orsatt med ett
qvicksilfvcrproparat (liquide saliii liydi argyre). Ge-
nom ett snitl blottades lurnina af langskarlen, som
injicerades. Ryggkarlel, utan grenar, ofvergai- i luif-
vLidet i sidokarlen gcnoni forenande kiirl, som oni-
ilifva siiabeln ocli iKMvceiilra. Sidokarlen aro tva
pa livarje sida, det iiire niira ryggkarlet ocli djupaie
beJiigel. Dessa katl sluta IVaintill i en lakun, i livil-
ken liofira snabeln och n<M'vcentra, och aro forenade
genom tvajgaende grenar. Denna disposition af k/ir-
len visar ofverensstanmielse med den hos Anevormi
Hl. a. S. N. ser. 3, XIT, 31.

Frey och LeuckAPvT gifva anatomien af Ne-
mertiner i sina Beitrage z. Kenntn. wirbelloser
Thiere, 71.

Frey, om hudsystemet, hos TurbelJarier, Ueber
die Bedeck ungen der niederen Thiere, 91.

GiRARD, af hvilken vi hafva att forvanta en Utvtck-
monografi ofver Nord-Amerikas Planarier, foljde ut- pianarja.
vecklingen af Planaria elliptica GiR. I December
sag han nybildade agg spridda ofverallt i kroppen,
med tydlig, ten^ligen slor froblasa och mycket liten
froflack, anna ringa vitellus och vitellushinna. Ag-
gen laggas i Maj och Juni, och fiistas genOm ett
tunnt lager af mucus, som hardnar i vattnet. De
laggas bredvid hvarandra i band af en fjerdedels
turns bredd. Agget ar da mera opakt, genom for-
okad vitellus, froflacken forsvunnen. Pa vitelli yta
ses ett genomskinligt omrade; som ar froblasan,
hvilken afven ai* i begrepp att forsvinna. Vitellus
bestar af celler, hvarje med sin nucleus. Tolf tim-
mar efter laggningen borjar aggets delning, som
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 23

354

varar tjugiilyia timniar. Vi tell us blii- aflang, otli
afsnorer sig i tva kulor, som livardera halVa i me-
tlel punk ten ett klart omrade. Derpa (rairitrada tva
nya kulor inidl eniot livarandra ocli pa sidorna om
de tva forsta, livarigenom det hela blir dcladt i
fyra lika delar, hvardera med ett gcnomskinllgt cen-
tral-omrade. Hvarje kula liar sin egen hinna ocli
ar oberoende af de audra, sa att den kan isoleias.
Nu bestar vitellus af stora och sma celler nied en
eller Hera nuclei, de sednare af olika storlek, an
opaka, fin med genoiDskinlig medelpunkt. Derpa
bildas fyra nya kulor, alternerande med de forra,
sa atta afven alternerande, o. s. v. Slutligen in-
trader mullbarsformen oeli iindtligen, efter ylterli-
gare sex timmar, en cellular struktur, mycket lik
den, som var der (ore delningen. Under dessa form-
lorandringar ar vitellus tydligen underkastad en myc-
ket fin lUarbetning, en sjelFknadning sa att siiga,
hvarvid "embryonalsubstansen mangfaldigar sig sjelf
genom karnornas ("nuclei") tillvaxt", enligt Agassiz's
asigt. Efter delningens slut forblir agget i hvila
fyra eller fern da gar, livarunder dess niassa blir
mera genomskinlig och centrum ihaligt. Derpa be-
gynner det att, sasom embryo, rora sig, att rotera
utan bestamd riktning. Derunder ses stora vitellus-
celler, NordmAnns CosmellaB, i mellanrummet mel-
ian yltre binnan och vitellus. Efter tolf timmai
bestar embryonens centrum af stora genomskinliga
celler med nebulost innehall, omgifna af de vaa
liga-"vitellus-cellerna". Nu forst ses yttre ytan be
tiickt af flimmercilier. "Efter nya tolf timmar for
lorar embryo sin kulform, en af dess poler platta
och fran denna yta hoja sig nagia tuberkler, mel-
lan hvilka en fordjupning bildas och sferen oppnar
sig". Nu ar ungen symmetrisk, som ses af ogonen.
Den bryter agghyllet och ror sig frilt, framat, rul-

355

l.uicle omkring sin axel och tillika vacklande. Den
antar vcxlandc former, iir an osym met risk, an po-
lymorf, allt ntan att stanna i sina rorelser. Pla-
naria-unijar liafva clerfore blilvit beskiifna soni in-
ftisorier, Colpoda cuculhis ar ungen till en sotvat-
tens-planaria, sasom Agassiz liar visat. Dessa olika
former forvandlas efter atta till tio dagar till etl
slags puppor, fullkomligt ororliga, af cylindrisk
form, svagt bojda, med tre legioner, en friimre, en
bakre, hvilka aro opaka, en central, som forblir ge-
nomskinlig. Vidare kunde utvecklingen icke foljas,
men forf. ofvertygade sig, att dessa puppor icke
voro abnorma, sjukliga bildningar, och likadana upp-
bemtades ur hafvet. Proc. Amer. Assoc, second mee-
ting, 398.

KoLLiKER, om de kontraktila cellerna i Pla-
na ria-embryoner (vitellus-celler Sieb.). Wgm. A.
1846, 291.

Leidig, oni gulans klyfning lios Planarier, Isis
1848, 168.

Desor laktlog utvecklingen af Nemertes fusca D. Nemcrtes.
Aggen laggas i roinmstrangar, till det yttre nastan
som vissa .^oliders. Aggen ligga vanligen fyra
tillhopa, inneslutna i en gelatinos "flaska", och man-
ga sadana flaskor bilda en lang, af ett gemensamt
hylle omsluten klase. Gulorna aro omgifna af en
genomskinlig viitska, som icke ar analog med albu-
men, utan den, sa att siiga, modervatska, som blir
genomskinlig niir vitellusmassan tjocknar, och som
Desor kallar biogen vijtska ("biogen fluid"). Froblasa
och froflack voro forsvunna. 1 stallet hade hvarje
vitellus en eller flera klara eller halft genomskin-
liga flackar utan bestamd kontur, hvilka aro drop-
par af en genomskinlig oljelik vatska. Gulans klyf-
ning ai" alldeles oregelbunden, hvarje klyfningskula
far en liten klar fliick, men den stora ursprungliga

35 G

kliira ilackcii qvarslar derjtMiitc. Pa fjoitoncle da-
gen hoijar vlfellus alt lora sig, ocli ar da bctackl
med oilier. Den (ar en myckel klar tvailiggande
lialfnianlik fliick niira ena iindan; dess massa ses
delarl i ell yltre klararc lager af vitellus-kulor,
ocli elt inrc morkare, granidost parti, och slraxt
ilerefler tillkomnier mellan begge elt tredje lager,
det genoinskinligaste, af sma, fina celler. Det yt-
tersta cilierade lagret spranges nil och derur utgar
embryo, hvars yttersla lager ar det, som forr var
det andra, som nil i sin ordning iir cilieradt. Den
klara, forr halfmanformiga, transversala flacken ar
nu longitudinal, och ar forsta antydningen af tarm-
kanalen, som snart blir rorformig och skiljer sig
fran omgifvande delarj och baktill uppstar en klar
fliiok, sannolikt anus. Forst nu gar embryonen ut
ur flaskan. Bost. Journ. nat. hist. Oct. I8485 M. A.
1848, 511.

Geografisk Frey och Leuckart, om Turbellarier vid Hel-

^niiis' goland, Beitriige z. Renntn. wirbell. Thiere, 146.

Thompson, Plana rier vid Irland, A. N. H. XVIH,
388 J sec. ser. Ill, 354.

O. Schmidt, Faeroarne, se of van p. 346.
Geoiogisk QuATREFAGES igenkanner Nemertes och Sipun-

^niti^' C"^"s * \\ssi\ aftryck i Solenhoferskiffern, Institut
1846, 154.

Nija slag- F* MuELF.ER och R. Wagner beskrefvo ett

ten och (^ogst bcsynncrligt simmande djur, Actinotrocha

branchiata, som mojligen torde bora till Turbellarii,

men sannolikt icke iir en larv. M. A. 1846, 101,

1847, 202.

DuJARDiN hanfor Ciiaetonotus till Turbellarierna,
Cuv. R, anim. ed. ill. Zooph. t. 97.

337

Plana ria n. sp. Leidy, Proc. Acad. nat. sc. Philadelphia;
A. N. H. sec. ser. I, 78.

Phagocata n. g. typ. PI. gracilis Haldeman, Sill. Journ.
Nov. 1847; A. N. H. sec. ser. I, 242.

Poly clad us Blanchard n. g. A. S. N. VIII, 146; Gay,
Hist, de Chile, III, 70.

Sty loch us n. sp. Quatrefages, A. S. N. ser. 3, IV, 143.

Eolidiceros Quatrefages n. g. 1. c. 140.

Eurvlepta n. sp. Orsted, Krdy. Tidskr. anden Raekke,

I, 415.
Proceros Quatrefages n. g. 1. c. 137; Blanchard, A. S. N.

VIII, 273.
Prosthiostomum Quatrefages n. g. 1. c. 132.
Poly eel is n. sp. Quatrefages, 1. c. 131; Gay, Chile, III,

71; Blanchard, A. S. N..VIII, 271.
Trice I is n. sp. Quatrefages, 1. c. 131.
Monocelis n. sp. Orsted, 1. c. 416.

Pseud OS torn a 0. Schmidt n. g. Neue Beitrage, 8.
Vortex n. sp. Orsted, I. c. 416; 0. Schmidt, Rhabdoc.

Strudelw. 29; Frey et Leuckart, Beitr. z. Kenntn. wirbell.

Thiere, 149.
Cy li ndrostoma Orsted n. g. Derostomati aff., 1. c. 416.
Hypostomum 0. Schmidt n. g. 1. c. 30.
Dinophilus 0. Schmidt n. g., Neue Beitrage, etc. 3.
Smigro stoma n. sp. Orsted, 1. c. 417.
Aphanostoma Orsted, n. g. 1. c. 417.
Opistomum 0. Schmidt n. g. Rhabdoc. Strudelw. 38,
Mesostomum 0. Schmidt n. g. ib. 40.
Typ hi 0 plana n. sp. 0. Schmidt ib. 52.
Schizostomum 0. Schmidt n. g. ib. 54.
Stenostomum 0. Schmidt n. g. ib. 59.
Lep topi ana n. sp. Orsted, 1. c. 415.
Proporus 0. Schmidt n. g. Neue Beitrage, 9.

Nemertes n, sp. Goodsir, A. N. H. XV, 378; ? Oksied,
1. c. 418.

358

BorJasia n. sp. Thompson, Irland, A. N. H. XV, 320; Chile,

Gay, Hist. Ill, 63.
Serpen to ria Goodsir n. g. A. N. H. XV, 377.
Valencinia Gay n. g. Hist, de Chile, HI, 62.
Cerebratulus n. sp. Blanciiabd, A. S. N. ser. 3, XII, 31.
Astern ma n. sp. Orsted, I. c. 418.
Tetrastemma n. sp. Orsted, 1. c. 418.
Polys t em ma n. sp. Orsted, 1. c. 418.

359

Ileliiiiiitlieisi.

DuJAKDiN, Histoire iiaturelle des helmiiilbes ou AUman
vtis ihtestinaux, Paris, Roret, 1845, 8:0, med i2^'^^''''^^'-
tiifloi, iir iiu liufvudverket for denna djiirgrupp.
Det iir en ntjed egen granskuing iilford noggranii
saininai)stallnijig af den hittills viiniia kannedomen
oni llelniintheruas byggnad och deras olika foirner,
ined lillagg af manga nya iakttagelser. Inom livarje
sliigte iiro arterna grupperade efler do djur, i Iivilka
de lefva. Vi lenina langre ned en ofversigt af upp-
stallningen.

SiEBOLDS franjslallning af Helminllierna i Lehr-
buch der vergleichendon Anatomic von Siebold und
Stannius, Berlin, 1848, 1, 113, ar i afseende pa dessa
djurs byggnad den grundligasle och fullstandigaste
framstalhiing vi ega, ofvcrallt riktad med nya egna
iakttagelser. *

SiEBOT.D gaf i Wgm. A. XIV, II, 351, en be-
rattelse om upptackterna inom Helminthernas klass,
1845 — 1847, till hvilket rikhaltiga och grundliga ar-
bete Ref. i allmanliet ha n visa r.

DiESiNG liar vidstriicktare an nagon foregan- Sy^tana-
gare uppfattat Helmintherna. I Wiener Sitzungs-
l)erichte, Y, 91, gaf han en anmalan af silt nya
arbele, Systema helminthum, der klassens uppstall-
ning ar foljande:

Subclass is I. Acha^tlieim i n Ilia.
Corpus setis retraclilibus destitulum, molle ant elHsljcum.

Seclio I. Achwthelmintha mollia.
Corpus molle, ulplurimum depressum.

3(30

I. Ordo Prothelminlha. Traclus cibanus uvicl'ormis. Ace-
tabulum nullum. Microscopica.
Infusoria plurima.
II. Ordo Turbellaria. Tractus cibarius arbusculiformis aut
simplex. Acetabulum nullum, rarissimo unicum. For-
ma? majores.

Planarise. Nemertini.

III. Ordo MyzelmintJia. Tractus cibarius dicholome-ramosus
out simplex. Acetabulum unum aut plura corpori im-
mersa, rarissime nullum.

Trematodes. Hirudinei.

IV. Ordo Cephalocothylea. Tractus cibarius dichotomus aul
simplex. Acetabulum 1, vel 2, 4, 8, capiti immersa.

^ Cestodes. Cystici. Linguatula.

Sectio II. AchcBthelmintha e last tea.
Corpus elasticum, utriculare aut subcylindricum.
V. Ordo Rhyngodea. Tractus cibarius subnullus aut simplex.
Corpus utplurimum utriculare. Proboscis protractilis.
Acanthocephali.
VI. Ordo Nematoidea. Tractus cibarius simplex. Corpus sub-
cylindricum. Proboscis protractilis nulla.
Nematodes.

Subclassis H. Chaethelmintha.
Corpus setis retractilibus instructum, molle.
Annulati.

Nil foljer en scheinatisk uppsfallning al" raiiiil-
jer och slagten inorn orcluiiigen ProlheliniiUlia, soni
onifaltar Ehrenbergs Infusorier, mcci uiulantag al
llotatoria, hvllka forf. iiietl Burmeister f'orer till
Crustacea 5 Clostcrlna och Baclllaria, som sjnas vilja
ofverga till Algerna; Amoebea ocli Arcellina, livilka
hanvisas till Polytlialamierna ; Vorticellina och Ophry-
dina, som ForF. staller till Bryozoa. Prothelmliitha
inclelas i: Aprocta: ano luillo, flagello inslnicta, aut
rarius flagello destitula, och Proctucha: tractu intc-
slinali auo stipato; flagello nullo.

DuJARDiN oi'dnar i ofvan antorda arbele Hel-
ipinlherua pa foljaude vis:

'MU

I. Med tarm lorsedda.

A. Tarmen rak, med anus. Konen skilda.

a. Munnen i elier neira iindan, ulan

relraktila hakar I. Nematodes.

b. Munnen pa buksidan, forsedd med
fyra retraktila hakar. (Muskelfibrer

strierade) II. Acanthothea.

B. Tarmen enkel eller klufven, blind,

utan anus. Konen forenade . . . ^ III. Trematodes.

II. Utan tarm, utan verklig munn.

A. Konen skilda, hud fast, elastisk . . IV. Acanthocephali.

B. Konen forenade, huden mjuk .... V. Cestodes.

I. Nematodes Rud.
Sectio I. Kroppen lang, med tydlig framre och bakre
del; munnen mycket liten, rund; anus niira bakre andan;
spiculum (penis) enkelt slidadt; aggen fdrjiingda i tvS korta
halsar.

A. Kroppen icke eller i bakre de-
len endast svagt utvidgad.

a. Penis-slidan kort, sliit, ej ut-

l.T

restr

vidgad 1. Trie bosom urn Rud.

aa. Slidan lang.
b. Slidan taggig.
c. Spiculum tjockt, bakkroppen

utvidgad och loberad .... 2. Thominx Duj.
cc. Spiculum saknas eller ar

otydiigt 3. Eu cole us Dvj.

bb. Slidan tagglos, veckad eller

strierad pS tvaren eller snedt,

ej utvidgad, ofta mjuk, han-

gande.

d. Bakkroppen ej utvidgad,

jemntjock 4. Calodium Duj.

dd. Bakkroppen utvidgad sm&-
ningom till midten, derpS af-

smalnande bakat 5, Liniscus Duj.

B. Kroppen starkt utvidgad i ba-
kre delen ; slidan kort, taggig,

ofta utvidgad 6. Tr ich oceph a 1 us

Rud.
Dubia: Scl erot h ri r h n m Rt'd. — Tr ich oceph. g i b-
bosus Rup.

362

Sectio 11. Filariacei. Mannen rund eller trehornig, na-
ken eller med papiller fdrsedd, men utan utslSende lober;
tvS olikstora spicula hos hannen.

a. Spicula mer eller mindre vridna 7. Filar ia Muell.
aa. Spicula icke vridna.
b. Kroppen foga smalare framSt.
c. Oesophagus bestaende af tva

afdelningar 8. Disp ha rag us Duj.

cc. Oesophagus enkol 9. Spiroptera Rud.

bb. Kroppen mycket smalare
framat 10. Proloptus Duj.

Sectio III. Strongylini. Munnen rund eller trehornig,
naken och obevapnad. spicula tvS likstora hos hannen.
a. Svansen trubbig hos bada kd-
nen.

b. Nagra papiller pS hufvud och
svans hos hannen, utan sug-
skifvor och utan accessorisk

del vid spicula 11. Eucamptus Duj.

b. Inga papiller; tva laterala
sugskifvor pa svansen; en ac-
cessorisk del vid spicula . . .12. Dice lis Duj.
aa. Svansen ISng och tradsmal hos

bada kdnen 13. Leptodera Duj.

aaa. Svansen trubbig hos han-
nen, spetsig hos honan.
c. Hannens svans fdrsedd med
stora vinglika hinnor, som

ofta bilda en pung 14. St r o n gy 1 us Mukll.

cc. Hannens svans tveklufven
eller fdrsedd endast med tvS
divergerande lober 15. Pseudalius Duj.

Sectio IV. Ascaridei. Munnen obevapnad, men omgifven
af tvS eller tre mer eller mindre framslaende lober; ett el-
ler tv§ spicula hos hannen.
a. Ett spiculum.
b. Spiculum kort, svagt bdjdt;
munnen med tre fdga utsta-

ende lober 16. Oxyuris Huu.

bb. Spiculum langt, styft, na-
stan rakt; munnen med tva
sidolober 17.0zolaimus Duj.

bbb. Spiculum mycket ISngl,
bojiigt, kan spiralformigt riil-
las ihop; munn med tre fOga

utstaende lober 18. HeJigmus Diu.

aa. TvS spicula.

c. Munnen fdrsedd med tre lika

lober, som Sro mycket utst§-

ende och skilda genom dju-

pa vikar 19. A scar is L.

cc. Munnen fdrsedd med tre

fdga framstSende olika lober;

en tydlig pharynx framfdr

oesophagus . . . . 20. Heterak is Duj.

Sectio V. Enoplini. Munnen bevgipnad med en eller
flera tydliga styli (kakar?).

a. En enda stylus i munnen. . 21. Dor y la i m us Duj.

aa. Tv§ eller tre styli i munnen.

b. Styli hak- eller tandformiga;

ingen tydlig munnkavitet.

c. Stjerten tvart sammandra-

gen och syllik; hannen med

ett enda spiculum 22. Fassalurus Duj.

cc. Stjerten smaningom afsmal-

nad; spicula olikstora . . . . 23. A tract is Duj.
ccc. TvS likstora spicula . . .24. En o pi us Duj.
bb. Styli bagformiga, §tminsto-
ne det ena barande en stark

tand; munnhalan stor . . . . 25. Oncholaimus Duj.

? Amblyura Ehrenb.
? Phanoglena Nordm.
? EnchilidiumEHRBNB.
bbb. Styli stafformiga i en atlang
pharynx, skild fran oesophagus Rhabditis Duj.

? Anguillula Ehrenb.

Sectio VI. Sclerostomei. Munnen stor, pharynx med
en hornartad tuggapparat i form af kapsel af tvS stycken,
eller enkel, globulos.

a. Munnkapseln af tvS stycken . 27. Cucu 11a n us Muell.
aa, Munnkapseln af ett enda
stycke»

b. Hannens svans trubbig, slu-
tande i en hinnnktip pung,
honans spetsig.

364

c. F*arningen temporal-; han-

ncn icke fastad vid honan . 28. Sclerostoma Uud.
cc. Parning permanent; han-
nen fastad vid honan. . . .29. Syngamus Sjebold.
bb. Svansen spetsigt utdragen
hos bada konen.
d. Kapseln fnllstandig, sfe-
roidisk; ingen ventrikel; spi-

cula korta 30. A ngiostoma Duj.

dd. Kapseln ofullstandig, re-
ducerad till en enkel discus
omkring munnen; ventrikein
tydlig; spicula langa . . .31.Stcnodes Duj.
bbb. Svansen kort hos bada ko-
nen; spicula korta, fdrenade i
en bred och sammanrullad skif-
va; anus andstalld hos honan 32. St en ur us Duj.

Sectio VII. Dacnitini. Munnen icke andstalld, belSgen
snedt eller pa sidan vid frarare andan.
a. Hufvudet klotformigt, bildadt
af en muskelmassa, som omger
pharynx; munnen vertikal . .33. Dacnitis Duj.
aa.? Hufvudet med tva olikstora

lappar; munnen transversal . . 34. Ophiostoma Rud.
aaa. Hufvudet uppstaende och of-
van snedt afskuret, med en stor
vinklig halighet bekladd med en
hornartad hinna; munnen na-

stan rund, gapande 35. Dochmius Duj.

aaaa. Hufvudet slutande med en

rundad lapp, i form af hjelm . 36. Rictular ia Frol.
Dubia: St el mi us Duj. — Liorhynchus Rud. — Prio-
noderma Rud. — Chei racan t h us Dies. — Gna-
thostoma Owen. — Lecanocephalus Dies. —
Ancyr acanthus Dies. — Heterocheilus Dies. —
Stephanurus Dies. — Hystrichis Duj. — He-
druris Nitsch. — Crossophorus Eiikenb. — Od on-
to bi us RoussEL. — Tropidurus Dies. — Trichi-
n a Owen.
Appendix: Gordiacei Siebold: Mermis Duj. — Gordius L.

II. Acanlhotheci Dies.

1. Penta stoma Rud.

305

III. Trematodes Rud.

Sectio L Onchobothrii. Bakre sugskifvorna fcirsedda
med hakar eller ledsagade af intermediara hakar.

a. Bredvid munnen tv5 friimre
laterala sugskifvor.
b. Haftorganer atta, eller tva af
tva^ bagar.
c. Atta haftorganer.
d. Individer isolerade . . . . 1. Octoboth ri u m

Leuck.
dd. Individer sammanhangan-
de, tva och tva, med midten 2. Diplozoon Nordm,

cc. Tva haftorganer 3. Diporpa Duj.

bb. Haftorganerna mycket talri-
ka, i rad vid bakre andan . . 4. Axine Abildg.
aa. Inga sugskifvor vid sidan af
munnen; haftorganer sex, i form
af muskulosa sugskifvor, obe-
vapnade elJer forsedda medhorn-
delar 5. Polystoma Rud.

Sectio II. Tristomii. Sugskifvor obevapnade, munnen
atfoljd af tv§ sugskifvor; tarmkanalen forgrenad.

6. Tr is to ma Cuv.

Sectio III. Distomii. Sugskifvor obevapnade, tarmen en-
kel eller med tva ej vidare fdrgrenade grenar (undantag:
Distoma hepatium).

a. Tarmen enkel, blind; en stor

ventral discus tjenar till fot . 7. Aspidogaster Baer.
aa. Tarmen tvSgrenad.
b. En stor bakre sugskifva .. 8. Amphistoma Rud.
bb. Ingen bakre sugskifva.
c. Ingen ventral sugskifva .. 9. Monostoma Rud.
CO. En ventral sugskifva.
d. Framre delen med hinn-
aktiga utbredningar,somom-
fatta alia sugskifvorna. . . 10. Holostomum

NiTZSCH.

dd. FrSmre delen ej utbredd,
framre och ventrala sugskif-
vorna tydliga, och skilda . .11. Distoma Retz.

366

Subgenera: Cladocoelium, Dicrocoelium, Podocolyle, Dra-
chycoelium, Kurysoma(?), Bracliylaimus, ApobIema,Echi-
nostoma, Crossodera.

Diibia; Diplostomum Nordm. — Cercaria Muell. —
Bucephalus Baer. — Aspidocotylus Dies. —
Peltogaster Rathke. — Gyrodactylus Nordm. —
Myzostoma Leuck. — Hectocotylus Guv.

IV. Acanthocephali Rud.

1. Echinorhynchus Rud.

V. Cestodes (Cestoidea et Cystica) Rud.
Ordo I. Rhynchobolhrini. Fyra (eller tv§?) retraktila taggiga
snablar.

1. Rhy nchobothrius {RuD.)Duj.

2. Anthocephalus Rud.

3. Tetrarhynchus Rud.

4. Gymnorhynchus Rud.

5. Dibothriorhynch us Blainv.
Ordo H. Taenioidei. En enda snabel eller ingen.

6. Taenia.

7. Bothriocephalus Rud.

8. Schistocephalus Crepl.

9. Triaenophorus Rud.
10. Bothridium Blv.

? 11. Bothrimonus Duvernoy.
? 12. Li gula Bloch.
Ordo in. Scolecini. Djuret bestar af ett enda led cj sluladt
med en bl§sa.

13. Caryophyllaeus Gm.

14. Proglottis Duj.

15. Scolex Muell.

? Gryporhynchus Nordm.

16. Dithyridium Rud.
Ordo IV. Inga konsorganer; kroppen slutar i en blasa.

17. Gysticercus Zed.

18. Echinococcus Rud.

19. Goenurus Rud.
Helminthes incertae sedis: Gregarina Dufour. — Thy-

sanosoma Dies. — Pseudo-Helminthes; Gatenula
Duces = Planaria Prostomati et Nemerti affinis, con-
tractione articulos simuians. — Vertumnus Otto. —
Grinon. — Diacanthus Stiebel. — Ditrachy-
ceros SuLzER. — Sagittula Lamarck. — Physis

367

ScoPoLi. — Furia infcrnalis Sol. — Dipodium
Bosc. = larva Ichneumonis. — Cercosoma Bkera =
larva Erisfali penduli.

DuVERNOY Lippstallde i Gtier. Revue, 1846, 89,
HclininUierna i Ire iindei klasser.

1. "Cavitaires".

A. "Enterodeles": Nematodes, Nemertini, Lingualuia,

B. "An^nter^s": Acanthocephali.

2. "Parenchymateux".

A. ''Planaries".

B. "Trematodes".

3. Helminthophytes.
Cestodes. Cystici.

BlAnchard har i A. S. N. ser. 3, VI!, 87;
VllI, 119, 271; X, 321; X[, 106, 129, 193; XII, 5,
65, lemnat ett stort a i bete ofver maskaina, i livil-
ket ban beskrifver anatomiska byggnaden af niistan
alia bufvudsakllgare typer. Under benamningen ma-
skar innefattar han, efter att liafva franskiljt alia
Annelider: 1. Anevornii Blanch., d. v. s. Turbel-
larii ocb Trematodes, karakteriserade genom sakna-
i\en af ett verkligt nervbalsband ; 2. Cestodes! Tae-
nia, Bothriocepbalus, Cysticercus etc.; 3. Helmintbes
Blanch.: Filaria, Strongylns, Ascaris etc. ; 4. Nemer-
tini; 5. Pentastoma. — Anevormi. BlAnchard iin-
derscikte en mycket stor Planaria, Polycladus Gayi
Bl. IVan Cbile. Dess nervsysteni forhaller sig som
Malacobdellas; de tva bjernganglierna aro mera nar-
made till hvarandra, men de tva vidt skilda iitefter
sidan lopande strangarna bafva hvardera en serie
af sma ganglier, hvilka QuatrefAGES ej kunnat
finna bos de sma djur ban iindersokte. Sadana
ganglier pa sidostrangarna, endast mindre utveck-
lade, fann BlAnchard bos Distoma bepaticum ocb
flcra andra Trematoder. Hari finner BlAnchard en
ofverensstammelse mellan Malacobdella, Planarierna

368

ocli Treiiialodfrna. Till dessa sliiler sii», i neiv-
syslemets hyggnad, sasoin, inom deiina griipp, rc-
presentant af Annulala dorsibranchiata, Peripatiis, af
livilken Bi.ainvim.e blldade klassen Malacopodes (jfr.
Arsb. 1840 — 42, 76.) — En an nan of'veiensstammelse
niellan ofvannamnda gruppcr finner Blanciiaru i
cirkulationen, den ban vill bafva utiedt genoui fina
injeklioner, bvilkas teknik ban dock icke angifver.
Han finner en karlapparat med egna vaggar, for-
grenande sig i bela kroppen, men ej med skilda
arterer ocb vener, utan bada funktionerna tillbo-
rande sannna kail. Hos Distoma sag ban midtel-
karlet, som ar ett slags bjerta, sammandia slg vid
den ena andan, bvarigenom blodet drefs in i sido-
karlen ocb fran dessa atergick till midtelkarlet. Sa-
dant anser ban systemet vara bos alia Trematoder
ocb Planarier. Det ar karl tned egna vaggar, ej
endast lakuner, ocb med tarmkanalen eger det sam-
manbang icke rum, som Mehlis angaf. Injektioner
med olika fargade viitskor i tarm ocb kari visade
att ingen kommunikation finnes. Hvad man ansett
for ett afsondringsorgan ar just cirkulations-appara-
ten, ocb dess bakre oppning, foramen caudale, fin-
nes icke. — Afven i den blinda tarmen ofverens-
stiimma Planarier ocb Trematoder. — Hos de fiesta
Trematoder aro bjernganglierna belagna pa sidorna
om oesopbagus, men bos Tristoma framfor munnen,
som icke ar iindstalld, ett lage, som iir karakte-
ristiskt for Planarierna. Munnen, som bos dessa van-
ligen ar langt aflagsen fran framre andan, iir der-
emot bos Prostbiostomum Quatref. betydligt nar-
mad dertill. Planariernas tegumenter aro losa, latt
forflytande, bos Trematoderna i allnuinbet fastare,
men dock bos Polystoma ocb Octobotbriutn lemli-
gen losa. Sugskifvor finnas aldrig bos Planarier

ocb

3G9

ocli iiro hetecknande iov Tten)atoclenja j men de
fVJi'svinna dock stiiiidom luistan alldeles lios dessa,
sasoni lios Monostoma, i\ev "miinnens omkrets ar
enda haftoriranet". — Hos Cestodcrna fann Blan-
CHARD ett tydligt iiervsystern, tva ganglier i "huf-
vudet", forenade genom en commissar, och Iivardera
algifvande en nervstrang, som loper utat kroppens
hela langd, samt framat en nerv till ett ganglion
vid Iivardera sngskifvan; jfr. J. Muelt.er, M. A.
1836, 106. De bada kanalerna, som i hvarje led
sammanhanga genom en tvar-anastomos, och som
ansetts hora till cirkulationen, iiro enligt BlAnchard
naringskanaler. De sluta -framtill i en liten halig-
het bakom sugskifvorna, genom hvilka, ehuru de
icke aro genomborrade, man kan injicera kanalerna.
Cirkulationssystemet vill Blanciiard deremot hafva
adagalagt genom injektion, langsgaende karl med
talrika lorgreningar och anastomoser. — Cystici aro
ofullkomligt utvecklade Cestoder. — Hos Nemato-
derna tinner BlANCHARD pa hvardera sidan af oeso-
phagus tva sma ganglier, forenade med de pa andra
sidan belai^na fjenom en fin ofre och en undre
commissur, som saledes omger oesophagus. Commis-
surerna hafva sma ganglie-ansvallningar, som gifva
fina nerver till oesophagus. Fran hvardera tva sido-
ganglier utga framtill nagra mycket fina tradar till
hufvudets sidor, och bakat en lang Strang anda till
kroppens bakre iinda. Dessa tva sidostrangar hafva
inga ganglier, men den ena vid ovidukten en half-
man form igf utbredniniTf. For att fa se nerverna, bor
man lata det oppnade djuret nagon tid ligga i ter-
pentin. Ett karlsystem fann BlANCHARD sa beskafFadt,
att de tva, genom huden t. ex. hos i^scaris genom-
skinande, nastan spongiosa kanalerna innehalla hvar-
dera tva karl, det ena en arter, som fylles genom
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 24

370

injektion fran ett framtill belaget gemensamt litet
hjerta, det andra, djupare belagna, en ven. Begge
venerna sta baktill i kommunikation med artererna,
och framtill ger den ena en liten gren, som ana-
stomoserar med hjertat. Hos Spiroptera sanguino-
lenta finnas forbindande tvargaende kail mellan de
bada artererna. — Afven hos Nemertini vill BlAn-
CHARD hafva genom injektion adagalagt tillvaron af
manga langskarl, ej blott tre, sasom Quatrefages
beskrifver, forsedda med talrika tvarforgreningar och
anastomoser. Dessa djur hafva n'armare forvandt-
skap till Nematoderna an till Planarierna bland
Anevormi.
Spridd Frey, iiber die Bedeckungen der niederen

"^'^''"'"''•Thiere, afhandlar, p. 94, Helmintherna.

Deli.e ChiAJE, Elminthologia umana, ossia trat-
tato intorno agli Entozoi ed a' morbi verminosi.
Napoli 1844, ed. quarta, 8:o, pp. 264, t. 10. Jfr.
Isis 1846, 327.

SiEBOLD, art. Parasiten i Wagners Handworter-
buch der Physiologic, II, 641.

Wallenstedt, de Entozois dissertatio, Berlin
1847; enligt Siebold i Wgm. A. XIV, ii, 353, en-
dast en kompilation.

Martiny, Naturgeschichte der fiir die Heil-
kunde wichtigen Thiere, 1847, likaledes for det me-
sta compilation.

GuRLT och Creplin meddelade forteckningar
ofver de djur, i hvilka Helminther blifvit funna;
Wgm. A. 1845, 223, 325 5 1846, 129; J847, 289.

Jackson, a descriptive Catalogue of the anato-
mical Museum of the Boston Society for medical
improvement, Boston 1847, innehaller enligt Siebold
1. c. forteckning pa samlingens Helminther.

Gay, Historia fisica y politica de Chile, III, 73,
uppraknar de i Chile forekommande Helminther.

371

Klencke, Ueber die Contagiositat der Einge-
weidewiirmer, Jena, 1844.

SiEBOLD sanimanstallde andras och egna iakt- VandHn-
tagelser ofver Helminthernas vandriogar. Helniin- "
tlierna harstamma i manga fall icke fran agglag-
gande eller vivipara individer, som lefvat i samma
organer, utan de hafva kommit dit genorn invan-
drlno-, antlnsfen sasom asfi^ eller under andra former,
under generationsvexiingen. Nastan alia Helminther,
som lefva i mennlskan, hafva kommit dit genom
invandring. Med undanlag af Filaria medinensis ar
ingen af dem vivipar. Afven om denna mask har
man anmarkt, att i Sennaar, Kordofan och Darfur
vissa staende vatten aro gynnande for dess smitta,
i det den som en ytterst liten unge faster sig vid
och intranger i de badandes hud; att till och med
framlingar, som endast med blottade huden berort
vattnet i de infoddes batar, men aldrig betradt Afri-
kas jord, sednare lid it af Filaria medinensis; att i
Indien den forekommer i ryggen, skuldrorna och
kroppens ofra del hos vattenbarare, som pa ryggen
bara vatten i skinnsackar, och att intranijandet sker
alldeles omarkligt; Fischer och Busk cit. af Sie-
BOLD i dess arsb. Wgm. A. XIV, ii, 358. I intet
af de mangtusen iigg, som liiggas af Trichocephalus
dispar, Ascaris lumbricoides, Oxyuris vermicularis,
Taenia solium, Bothriocephalus latus, under deras
uppehall i menniskan, utvecklar sig embryo sa
lange agget iinnu befinner sig inom hennes kropp.
Bland de talrika fullvaxta individerna af dessa Hel-
minther trafFas aldrig fran dem harstammande un-
gar. Embryonernas utveckling i aggen sker tydli-
gen forst da, nar dessa aro aflagsnade ur menni-
skokroppen, och aggen hafva sakert egenskapen,
att lange hvila i latent lif och behalla sin utveck-
lingsformaga, tilldess de genom nagon tillfallighet

372

komma till (Ut for ulvecklingen pnssaiule stiille.
Salunda anfoi- Richter, att iiggeii a? Taenia solium
befmnas eftei* iitseeiulct friska sedan masken hlifvit
under niiia ett halft ar niaccrerad i vatten, alt iiir-
gen at" Ascaris lumbricoides likaledes uthiirda lang
maceration, att de till och med icke alia dodas i
vatten forsatt med kaiistik ammoniak, med iiuika
eller svalvelvfite eller fortunnad svafvelammoniak.
De hollo sig val under tva ar i vatten lullt af in-
fusorier, ja sedan detta vatten under tva manader
fatt Fullkomligl torka bort. Ett stycke af en drag-
tig Tienia torkades pa papper under fleia ar. INiir
en del afskafves och liigges i vatten, beHnnas annu
nagra agg friska, men i vattnet sagos de aldrig ut-
vecklas. Allgem. deursche naturh. Zeitung, I, 1. —
Pa hvad satt ungen derefter, sedan tusentals af dess
likar forgatts, finner vagen tillbaka till mennisko-
kroppen, ar likviil, utom genom iakltagelser lik-
nande de ofvan anforda, iinnu ej utredt. Salunda
meddelar Hodgkin, att den i Abyssinien allmanna
Taenia solium linnes uteslutande hos dem som rnyc-
ket fortiira ratt kcitt, medan de som njuta det ko-
kadt blifva fria; Siebold, VVgm. A. XIV, ii, 380,
ur Dublin Journ. of med. science, 1845, n. 79. Att
med vattnet mycken Helminth-afFoda slukas af djur
och menniskor, derpa tyda de manga nematodartade,
med Aniaiillula forvandta formerna af Tremaloder-
nas infusorielika embryoner, som fmnas i vattnet.
Man har anmiirkt, alt friimlingar, som uppehalla
sig i vissa delar af Scliweitz, mycket snart fa Bo-
th riocephal us latus, som der ar inhemsk, och sasom
forklaring haraf fastat sig dervid, att man derstiides
plagar vattna jorden med latrinernas innehall, hvari-
genom otaliga i\g^ af maskar spridas, och kunna
fdrtaras jemte gronsaker. Herbivora emottaga ma-
handa i Vibrio Tritici och dylika Ncmatodcr, som

373

kanske :iro ainmor, ocli, som bekaiit, ytlerst seglif-
vatle, vissa af sina Helminthei-. Men manga van-
(Iraiule Helmiiillier lorfela sannolikt sitt mal, i det
(le forirra sig till sadana djur eller sadana organer,
som ej aro bestanida lili deras boningar. Der torde
de fortvaxa utan att na full mognad, och de kon-
losa Cysticerciis-arterna synas vara sadana forirrade
Cestoder, hvilkas kropp, pa fremmande art, martat
till en blasa, utan att utbilda sina kunsorganer.
Mangen a\' dessa forirrade Helminther torde sednare,
nar den tillfjilligtvis kommer pa ratta vagen och
icke redan urartat, ombilda siii^ iinda till konsmoir-
nad, medan andra aro i detta lianseende for alltid
forlorade. Cysticercus fasciolaris, som traffas ency-
slcrad i lefvern bos rattor, jemford med Toenia
crassicollis i larn)en bos katten, visar i bufvudet
ocb balsen en utomordentlig likbct afven i de fina-
ste detaljer af de borniga bakarna, som eljest aro
artmarken, sa alt Cysticercus fasciolaris visar sig
vara endast en urarlad, icke konsmognad Tajnia
crassicollis, bvars oulbildade bak kropp ar bydro-
piskl blasformigt utvidgad. Med rattan ofvergar
Cysticercus i kattens tarmkanal, der de urarlade le-
derna afskiljas ocb djuret aterviinder till Ta^nians
normala form ocb far moijna konsdeJar. Pa samma
salt synas unga individer af T. plicata, nar de ur
bastens tarm forirra sig i dess buklialor, blifva Cy-
sticercus bsttilaris. Antbocepbali Rud. aro forir-
rade ocb uraitade Botbriocepbaler ocb Tetrarbyn-
cbcr. De alltid konlosa Trematoderna i fiskars Oijon
aro unga Holostomer ocb Distomer, som dit forir-
rat sig; Trichina sannolikt en vilsekommen Nematod-
unge. — I nagra fall kanna vi burn vandiingen sker.
Monostomer och Distomer vandra aktivt under form
af Cercarier. Dessa utvecklingsformer Hildas i Cer-
cariescickar, ammor, altammor (se arsb. 1840 — 42,

374

115), som fiiinas i paienchyrnet lios Unio, Anodonla,
Planorbis, Lymnaeus, Paludina, Tellina, Helix. Ce\-
carierna bryta sig ut iir dessa amrnsackar, arbeta
sig ut ur moUusken, i det fria vattnet, ocb upp-
soka vatteninsekter ocb deras larver, i bvilka de in-
tranga genom mjuka delar af huden, for att derlnont
genoni utsvettning omge sig med en rund cjsta, i
bvilken de ligga isolerade, utan att vldare utveckla
sig. SlEBOLD sag en mangd af Cercarier utvandra
ur Limnaeus stagnalis, lade ett antal af dem i ett
urglas ocb derjemte larver af Ephemerider ocb Per-
lider, ocb iakttog nu bnru Cercarierna kropo pa
larverna, sokte omkring, forsokte att med sin pann-
tagg genomborra buden, stannade slutligen vid en
segmentskilnad, ocb arbetade sig in pa detta tunnare
stalle. Sinaningom intrangde bela kroppen, men
svansen blef utanfor ocb kneps af af balets kanter.
I den genomskinliga larvkroppen krop Cercarian
icke vida omkring, utan drog sig tillsammans i run-
del ocb encysterade sig, hvarvid borntaggen aflostes
ocb blef liggande bredvid i cystan. Af tre till I'em
sadana parasiter syntes larven icke lida, men femton
till tjugu ujedforde dess undergang De manga sma
Trematoder man finner i kroppshala, t. ex. Dislo-
mum i Epbemerer, Pbrygaiieer, Libelluler, Agrioner,
bafva utan tvifvel som Cercarier invandrat fran vat-
tensniickor, da insekterna som larver lefde i vattnet.
Men till landinsekfer, bvilkas larver lefva i fuktig-
bet, torde dylika Trematoder komma fran land-
snackor. Enligt Steenstrup skulle vattensnackornas
Cercarier utvandra for att beijifva si": till andra val-
tensnackor. Siebold anmarker, att detta vore an-
damalslost, da Cercarierna aid rig na sin fulla ut-
veckling bos Mollusker. Val finner man i vatten-
snackor forpuppade Cercarier, men dessa bafva san-
nolikt ofverilat sig, ocb under forpuppningsdriflen

375

icke afvaktat uppnaeiidet af en passande ort. De
synas sa Foga rnotsta denna drift, att t. ex. Cere,
ephemera ses forpiippa sig i fria vattnet, utan att
hafva uppnatt det passande djuret. Men afven i
insekterna synas Cercarlerna icke alltid uppna slutet
af sin utveckling. Val ser man hos de Distomer,
som fria krypa omkring i Phryganeers, Agrioners,
Libellulers kroppsbala, utvecklade manliga och qvin-
liga kondelar, men sannolikt sker kondelarnas ut-
veckling hos de inom insekter forpuppade Trema-
toder forst da, nar insekterna blifvit fortarda af
foglar och andia djiir. Det iir ocksa mojligt, att
flera Cercarier icke behofva denna formedling, utan
direkt invandra i vattenfoglar, fiskar och amfibier.
De Distomer med taggkrans omkring munnen, som
RuDOLPHi beskref sasom Echinostomer, jemforda med
Cercaria echinata, visa en sadan ofverensstammelse,
att man maste formoda, att denna Cercaria fran
Planorbis- och Lymnaeus-arter ofvergangen i vadare
eller vattenfoglar, forvandlat sig till en Echinostoma.
— Fragar man, hvarifran altammorna hiirleda sig,
synes Monostomum mutabile eibjuda en forklaring.
Detta djur, som bebor hufvudets, brostets och bu-
kens luftceller hos llallus aquaticus, Gallinula chlo-
ropus, Fulica atra, Grus cinerea, A user cinereus
domesL, foder lefvande ungar, cylindriska, infusorie-
lika, simmande med flimmerepithelium. Hvarje unge
innehaller en kropp, som vid dess dod blir fri, och
alldeles liknar en^ ammsiick till Cercaria echinata.
Ur foglarnas lultvagar utvandrar ungen latt i vatt-
net, der metamorfoser och vandringar nu folja. —
Utom de i vatten lefvande larverna af Libellulider,
Ephemerider, Perlider och Phryganider, begagnas
af atskilliga Helminther Gammarus pulex till ge-
nomvandring och temporiir boning. Siebold iakt-
tog hos denna Amphipod tre genomvandrande Hel-

376

mintlicr, en Echinorliyncliiis, en Treniatocl, lh Ccslotl,

alia i outbildadt, konlost tillslancl, hvaraf man,

nom ana

loiii, kan sluta, att de foist sednare, <ien<

s^i

'6''

ny vandring ofverflyttade pa en passande plats, skola
uppna slutet af sin utveckling. Echlnorliynchen
(E. miliarius Zenker, De Gaminari pulicis hist.),
knappt en linea lang, lag alltid med indragen
bel tiitt utanpa tarmkanalen i en oval cysta ocli
forradde sin narvaro genom pomeransgul, ge
skimrande farg. Den saknade alltid konsoiganer.
San noli kt olvergar den sedan, jemte Gam mains, pas-
sive i foglars och fiskars tarmkanal, och uppnar der
sin fulla mognad, mahanda sasom E. proteus eller
polymorphus, hvilka bada aro orangefargade. — Tre-
matoden hos G. pulex vai* Cercaria armata, inne-
sluten i en rund cysta, som fanns i hopar i olika
kroppsdelar. — Cestoden var mycket slor, flera li-
neer lang, utstrilckt bredvid marlans tarmkanal, lik
en oledad Lignla, konlos, nar den blef fVi i vatt-
net med sina lifliga rorelser paminnande om Ga-
ry opbyllaeus miitabilis. — Ett annat djur, som nyttjas
af Helminther till genomvandring, iir Arion empi-
ricorum. Dess mnskelparenchym bebos af sma mjolk-
bvita Ascaris-artade Nematoder, som efter snigelns
dod bana sig vag utat, och hundratals komma fram
pa fotsalans yta; jfr. nedan EcKEii, Angiostoma li-
macis. — Hos samma snigel forekommer en ung
Taenia, som, omsluten af en rund cysta, ar inbiiddad
i lung-parenchymet. Dessa Taenier bilda pa liingans
yta sma runda upphojningar, som man liitt igen-
kanner, nar man ser in i den oppnade respiiations-
halan. De hafva ett med fyra aflanga sugkoppar
och en snabel fdrsedt hufviid, som baklill loper ut
i en kort, smal och oledad kropp. Den kolflika
snabeln biir, kretsformigt omkring iindan, ijngu stora
hakar. Hufvud och kropp innehalla, utom de be-

377

karita vattenklara karlen, en mangel glaslika, runda
kalkkorpusklcr. Sa lange dc unga djuien ligga in-
neslutna i sina oyster, ar liufviidel alldeles tillbaka-
draget i den utvidgade bakkroppen, ocli de unga
Toenierna erinia i delta tillstand Jifligt oni de Te-
trarhjncher, som Miescher Fann i atskilliga Ijafs-
fiskar. Denne ansag den utvidgade bakkroppen for
ett serskildt trematodartadt vasen, i hvars inre en
Tetrarhyncluis utbildat sig; jfr. Arsb. 1840— 42, 122.
Om man sa (orklarai- denna s. k. trematodartade
mask, far Tetrarhynchens utvecklingsbistoria ett min-
dre inveckladt utseende ocb sluler si<»^ lattare till
ofriga Helmintb-metamorfoser med aktiva ocb pas-
siva vandringar. — Gordii, den dermed atminstone
nara besliigtade Filaria insectorum, ocb Mermis-
arterna lefva i kroppshalan bos Coleoptera, Or-
tboptera, Neuroptera, Lepidoptera ocb deras larver,
kortligen i de mest olika land- ocb vatten-insekter.
Sa fann, utom aldre iakttagelser, Creplin Mermis-
artade djur i Gryllus migratorius, Gueriin i en Me-
lolontba tva Filarier aF mei' an en fots liingd,
Scheuchzer Filarier i de fiesta individer af Locusta
viridissima i Scbweitz. Rosenhauer sag den i kropps-
balan bos larver af Yponomeuta cognatella lefvande
Filaria truncata, i bvilken Siebold igenkande Mer-
mis albicans Sieb., vandra ut, bvarefter larverna
alltid dogo. Han boll maskarna flera veckor lef-
vande i fuktig jord ocb iakttog deras budomsning.
Med Wirj. fann ban, alt de icke bade utvecklade
kondelar. — Fran insekterna utga dessa maskar pa
sadana stallen, der buden ar tunn, pa Coleoptera
oftast bredvid anus, p?i larver mellan segmenterna,
pa fjarilar stundom vid skuldrorna. Inseklens lif
stores stundom icke betydligt, stundom forstores
den. lloij^st sannolikl utvandra maskarna i njanija
fall, for att soka en passandc ort lor iigglaggningen,

378

och, nar de lefvat ensliga, for att para sig. En sa-
dan ort ar vattnet, kanske afven blott fuktig jord.
Komiia ur landinsektcr, kunna de ofta icke, eller
eiidast sednare, finna vatlen, men derfor hafva Gor-
dierna egcnskapen att lange vara skendoda, men i
vatten atertaga sina lifsyttiingar (Mathey, Journal de
physique, de ciiimie, d'hlstoire naturelle et des arts,
XCI, 1820, 476; jfr. Miram's iakttagelse, Arsb. 1840
— 42, 111). En ur en sondertrampad Pterosticlius
melas uttagen lorlorkad Gordius aquaticus atertog i
vatten sin liflighet. Sa kan Gordius under latent
lif aFvakta refjn eller vattenflode m. m. Svart ar
att erfara, i livilket tillstand Gordius invandrar i
insekten. SiEBOLD iakttog, att honan i vatten lag-
giiv aggen, som bilda en genom ett agghvitartadt
jimne sammanhallen, mycket lang Strang, hvilken
hon genom tillbakadragning af svansandan drar ut
ur konsoppningen och lindar omkring sig sjelf. Un-
jjarna leFva otvifvelaktiijt i vattnet; men huru Gordier
komma i sadana fjaril-larver, som endast halla sig pa
trad och buskar, ar en gata, t. ex. i Tortrix po-
inonana, genom hvilken Gordii komma i anstuckna
applen och paron. Wagners Handworterbuch der
Physiologic, II, 641, art. Parasiteuj Amtl. Bericht
(lb. die Versaml. zu Niirnberg, 1845, 182; Verhandl.
d. schweiz. naturforsch. Gesellsch. 1847; Wgm. A.
XIV, 11, 370; Lereboullet, Institut, 1847, ]N:o 715.
Helmin- Wedl beskref forpuppade Filarier hos grodan,

blodet. samt liktidlgt der forekommande hiematozoer, myc-
ket afvikande fran de forut t. ex. af Gr.uGE obser-
verade. De fiesta, storre, hade en rundaktig form
och en flimmerkrans vid friimre andan. Flimmer-
haren, sex till atta, starka, hade dubbel rhythmisk
rorelse, en langsam i en riktning, en hastig i mot-
satt. Kroppen iir graaktig, genomskinlig, och inne-
hallcr endast nagra klarare niolekuler, ytan synes

379

icke vara glatt. De niindie voro meia lunda, hade
talrikare, men kortare flirnmcrhar, kroppens yta dub-
belt strierad, stundom rjnkig, pa sldorna lillplattad.
Med dessa former torekom nagra ganger en annan
genomskinlig, tradlik, i andarna spetsig, med svaga
rorelser. Djuren lefva lange i det afrunna blodet,
anda till tjugufyra timmar. — Hos Cyprinus Gobio
fanns i blodet Globularia radiata W., rund, pa ena,
nagot afplattade sidan foisedd med en, sannolikt
inom en sugmynning sittande krans af ciller, liingre
an kroppens periferi — nagot likt Nordmanns Cos-
rnella? Samtidigt funnos i bukbetackningens cellval'
och svansens muskulatur blascellvafsmaskar (Blasen-
cellgewebswurmer), som mahanda hade nagon for-^
vandtskap med djuren i blodet. Globularian ar sa
slor, att hon aldrig kan intranga i de minsta blod-
kiirlen. Hon bar mycken likhet med de af Rei-
CHERT beskrifna frla "Brutcellerna" af Ascaris acu-
minata. I blodet hos Cyprinus gobio funnos dess-
utoni Filarier med bredt hufvud och fin svans, samt
oandligt sma molekuler med en enda lang cilia,
och atlanga kroppar af atta i hvarandra inskjutna
ringar, hvilka man ocksa funnit hos Lacerta viridis.
— 1 blodet af Cyprinus tinea fann densamme sma
tradformiga djur i standig, lifjig, slingrande rorelse.
Hos Hyla arborea funnos haematozoer af oregel-
bundet oval form, med manga bugter pa ytan och
pa ena sidan med tattstaende flimmerhar; de rul-
lade sig stiindigt omkring sin axel. Hos en vattu-
sjuk Hyla arborea sags en annan form, an rund-
aktig, an nagot aflang, n)ed flera flimmerhar pa
regelbundna afstand och dubbla rorelser sasom hos
grodans, och som st;indigt rordes, utan att djuret
deraf flyttades, hvilket skedde endast da, niir djuret
an tog en mera langstriickt form. Med dessa fore-
' kommo andra, kulformiga, af olika storlek, de storre

380

besatta ined korta cilier af dubbel rorelsc, och en
stor, liflig Filaria. — Hos Fringilla Coccothraustes
I'ann Wedl ymnlga Ha?malozoer, onnllka, rned smalt,
afrundadt hufviid, en lang midteldel och en spetsig
svans; i bakre biilften en oval, stor molekul, och
bar och der nagra glrinsande, grupperade moleku-
lei*. 1 lefverblodet samtidigt Filarier. Hos en hast,
som hade Filaria papillosa i buklialan, funnos Fila-
rier i blodet, aFvensom hos en annan, som i tarm-
kanalen bade Strongylns armatus och S. tetracanthus,
samt Ascarider. Haidingers Berichte iib. Mittheilun-
gen, IV, 149, 261; V, i, 13 j VI, 177.

Gros, om haematozoer hos slaglet Corvus, Dull.
MoscoLi, 1849, I, 557.

EcKER Fann i buklialan hos Corvus frugilegus
Filaria attenuata RuD. med i^^^^l pa tarmen gulak-
liga hjlsor inneliallande Filarier, forpuppade, fulla
af iigg och i blodet sma, fritt simmande Filarier.
M. A. 1845, 501.

Nematodes.

Spridd BlAnchard beskref i ofvan citerade arbcte ana-

/i/^era/wr. jyjjjj^.,^ af dc hufvudsakbgaste till denna klass bo-
ra nde former, se ofvan p. 369. Jfr. Cuv. Regnc an.
ed. ill., Zoophytes, tab. 24 — 27.

HiRivMEYER, de Filaria medinensi dissertatio.

Hammerschmidt cjaf anatomiska antecknini^ar
ofver Oxyuris, Haidingers naturwiss. Abliandl. 1, 279.

CzERNAY, om byggnaden af Anguillula aceli,
Bull. Moscou, 1849, 232.

EcKER, om ett pulserande karlsystem hos for-
puppade Filarier, som icke flnnes hos de fullv;ixla.
M. A. 1845, 506.

Ueichert, om s[)ermatozoi(lernas ulvcckling hos-
Nemaloder, M. A. 1847, 88.

381

SiKBOLD, oin Filaria insectorum, se ofvan p. 377.

Reinhahdt beskref i Allgem. deulsohe naturhist.
Zeitung, II, 224, s. k. loipuppade Filaricr i mull-
vadens injelte^ i hvilka Sieeot;d igenkaiide iigg al
Tricliosoma, Wgrn. A. XIV, ii, 35^

GuRLT, om Strongylus tubieforrnis i tuberkler
pa slemhinnan lios leopard ocli panther; Magazin
f. die ges. Thierheilkunde, 1847, 74; Siebold, Wgm.
A. XIV, II, 361.

W^iLL gaf i W^gm. A. 1848, 174, iaktlagelscr
ofver Angiostoma limacis Duj., dess utveckling ocli
liudomsniiig. Djuren uttomnias med exkrementerna,
och kunna lange leFva i trltt tillstand.

Gros omtalar Imrii Cucullani ofverga fran
aborren till skoldpaddan, Bull. Moscoti, 1849,1,556.

WymAn uttog lefvande Asca rider ur en Cy-
clopterus liimpus, som sedan tva dagar varit ge-
nomfrusen. Proc. Bost. Soc. nat. hist. I, 103, enl.
SlEB. I. c.

ChAUSSAT, om en Trichina hos grodan och en
Strongylus i svinets bronchier, Gazette medicale,
IV, 493.

Sandie och Padley Tunno i f'arets lunga Hel-
minther liknande Trichina spiralis; A. N. H. sec. ser.
IV, 102.

GuERiN anfor bland djur i sjuk potatis en Rliab-
ditis Feculoruni Guer., Guer. Revue, 1845, 396.

Brandt, om uldoda Asca rider? hos Rhytina,
Bull. Petersb. V, 189.

Reichert har i M. A. 1846, 196, meddelat nya utveck-
undersokningar om utvecklingen af Strongylus auri- *"^'
€ularis, ur tarmen af Rana fusca. Det iir bast att
lagga uterus med deri inneslutna iigg under rnikro-
skopet. Aggen nedstiga, med bibehallen froblasa, i
den af spermatozoer fyllda uterus. Sammantryckta
i ovidukten, blifva de i den vidare uterns ovala.

382

Vitellusliinnan genomskinlig, striiktiirlos; froblasan,
helagen tiitt intill densamma, i midten; froflacken
svagt granulerad, med mork rand. Gulan — som
liel ocli hallen ar "bildningsgula" (Bildungsdotter),
ty narlngsgula saknas — bestar af 1) genomskin-
liga, rnnda, morkt begransade korpuskler, { sa stora
som en niensklig blodkula, icke blasor, utan solida
fetlkroppar, lullkoraligt losliga I aether; mellan dem
ligger 2) en klar, genomskinlig, segfljtande protein-
artad substans, och 3) sma morka molekuler, som
vid 400 ggrs forstoring visa sig endast som svarta
punkter. — Forsta forandringen ar att froblasan for-
svinner, hvilket sker under ollka (enomener. Stun-
dom sker det sa, att blasans konturer blifva sma-
ningom otydliga, den klara flacken i gulan, der
blasan ligger, blir grumlig, af fettkulor, sa att man
slutligen, afven vid kompression, icke kan urskilja
blasan. Det ser sa ut, som om blasans inneliall, ef-
ter membranens forsvinnande, bredde ut sig och
blandade sig med gulan. Stundom, och oftare, for-
svinner blasan med foljande fenomener. Da den
klara flacken, der blasan ligger, gar bort, upptrada
samtidigt, i samma trakt, tva, tre eller flera sma
flackar, mindre och mera utspridda ju flera de aro.
Deraf visar sig gulan Ijusflackig, och vid kompres-
sion ofvertygas man, att de Ijusa flackarna hiirrora
af rnnda klara kroppar, som alldeles likna de klara
karnorna i de blifvande klyfningskulorna eller fro-
flacken, hvilken dock nu alldeles saknas. Om en
af dessa klara kroppar utsattes for stark kompres-
sion, tryckes den atskils som en seg kropp, utan
att forete sig som bristande blasor. Utpressad ge-
nom en springa i vitellushinnan, sonderfaller en sa-
dan kropp, under gynnsamma forhallanden, i tva
lika eller olika delar, som oftast ater taga rund
form. Kemiskt forhalla sig dessa kroppar likt fro-

383

blasans scga inneliall. De se icke ut att vara om-
irifna med iia^on mem bran, ocli, alt doma af deras
ijppkomst och sednare forhallande, synes icke tviF-
velaktigt, att de aro droppar af froblasans klara in-
neliall. Dessa klara kroppar forsvinna nu sma-
ningom, ocli gulan blir icke mera flackig, utan jemn
och nagot Ijusare; — dessa droppar hafva iitbredt
sig i dess massa. — Det visar sig saledes liaraF, alt
froblasan, sedan dess hylle forsvunnit, till sitt inne-
hall blandat sig med gulan, stundom omedelbart,
stLindom medelbart, sa att delta innehall forst son-
derfaller i ett mindre eller slorre antal droppar af
olika storlek.

Efter froblasans forsvinnande forminskar sig
acfffets tvardiameter, sa att det blir mera lanijdraiTet
ovalt, och forblifver sedan vid den na form. Gulans
volum forminskas dervid.

Redan foriit visade sig gulans periferiska massa
som en Ijusare zon, mindre rik pa fettkulor an
midten, i\ev dessa voro tatare samlade. Nu befinnes
denna Ijusare zon, som saknar alia fettkulor, vara
bredare vid gulans ena pol, medan dess morkare
del dragit sig mot den andra. — Genom gulans
volumforminskning, uppstar vid hvardera polen ett
alldeles genomskinligt mellanrum mellan gulan ocli
membrana vitellina. Gulan, som forut visade sig
egentligen endast sasom ett flytande innehall i denna
membran, ar nu omgifven af en egen membran, ge-
nomskinlig, strukturlos, genoratranglig for diffusion
af vatten, elastisk, och ar genom denna tydligen och
skarpt begransad emot dessa mellanrum. Det flui-
dum, som, genomskinligt, men kemiskt obestambart,
fyller dessa mellanrum, ar den ur gulan afskilda
del, som gor dess volumforminskning. I detta flui-
dum ser man oftast en till fem runda, klara, storre
eller mindre kroppar, som an ligga alldeles fria, an

384

samiiiantryckta, i livilkot i\\\\ de gora en impression
pa gulaiis yta, o(;li som i olVigt forlialla sig alldeles
likt de droppar, som bilda sig af deii forsviinna
fioblasans iniiehall. Utan grand liar man tillskrit-
vit dessa kroppar nagot forhallande till klyfnings-
processen; ty de forete under denna process ingen
for/indring. De saknas stutidom. De kunna icke
vara afkoinlingar af froflacken, som efter froblasans
forsviiinande ej mer urskiljes. Deremot liafva de
jikhet med de droppar, i hvilka froblasans innehall
sonderfaller; de torde vara sadana droppar, som,
liggande nara membr. vitellina, icke upplosa sig i
gulan, och, nar gulan i sin nuvarande form viker
tillbaka Iran denna membran, stanna qvar i det sa
uppkomna mellanrummet. — I detta tillstand ar gu-
Jan den forsta klyfningskulan. I dess midt foreter
sig snart elt Ijust stalle, som harror af en i borjan
svagt begransad ansamling af ett klart, segt fluidum,
hvilken snart blir en rund, begransad, klar, elastisk
kropp, af alldeles samma utseende och kemiska for-
hallande, som de nr froblasan hcirstammande drop-
parna, Denna klara kropp, i den forsta klyfnings-
kulan, ar nu en af Kollikers primara celler, i
hvilka ban bar upptackt en karna. En sadan fann
R. jifven bos Ascaris nigrovenosa, men bos Stron-
gylus auricularis kunde ban aldrig sakert ofvertyga
sig om dess tillvaro; derfore, och da en sadan afven
bos A. nigrovenosa icke alltid ar tillstades, anser R.
denna karna icke konstant. En annan fraga ar
bar den klara kroppen en egen membran? Kolli
KER forklarar bestamdt denna kropp for en blasa,
ocb R. formodar detsamma, men bar icke genom
nagot af forbanden varande medel kunnat ofvertyga
sig derom. — Denna klara kropp bar sannolikt upp-
kommit ur gulans segflytande substans, i bvilken

froblasans

385

froblasans innehall upplost sig, och delta sker genom
en kemisk forvandling pa obekant vis, hvaiigenorn
till de tre forut varaiide bestandsdelarna, (ettkrop-
parna, molekulerna och den segflytande substansen,
kommer annu en fjerde, som i midten aFsatter sig
som en rund, klar kropp, kanske en blasa, hvaraf
en del difFerentierar sig till membran. — • Den for-
sta klyfningskulan, sadan som den bar ar framstalld,
representerar en enkel elementarcell ; dess hylle ar
cellmembranen, den klara kroppen karnan, och mas-
san, som omger denna, ar cell-innehallet.

Efter omkring en half timma borjar delnings-
processen, sa, att det klara stiillet i medelpunkten
blir otydligt, i det den klara karnkroppen, liksom
forut froblasan, forsvinner, vanligen genom att ome-
delbart iipptagas i giilans massa, mera sallan genom
att forst dela sig i tva eller tre dropplika bildnin-
gar. I delta sednare fall skiille man kunna for-
moda, att dessa droppar iiro afkomlingar af den
forsvunna karnkroppen, och bestamda till karnor i
de blifvande begge klyfningskulorna. Detta ar K6i.-
LiRERS asigt. Men deremot star, att den forsta kar-
nan oftare forsvinner, utan att sonderfalla i droppar,
och att dessa sednare, nar de iiro tillstades, likval
alldeles forsvinna och blanda sig med gulans massa
forr an nasta klyfningsknlor iiro bildade. — Sedan
nu karnan forrunnit i den forsta klyfningskulan, bar
denna fatt sarama utseende som fore karnans bild-
ning; den bar samma mikroskopiska bestandsdelar,
men den klara zonen ar ganska smal, dock tydli-
gare vid ena polen, medan fettkulorna aro tatare
vid den andra. Den smala Ijusa zonen tillvaxer vid
sin pol, och pa omse sidor af gulans tvardiameter
utvidgar den sig, sa att den nagot inkraktar pa fett-
kulornas morkare massa, som dervid l^r en biscuit-
Pro/". LovSns Arsb. 1845—49. ^^

386

lik form. Niir deiiiia natt en viss grad, markerar
sig den blifvande kljfnlngen genom en dunkel, vt-
lig linea tviirs ofver, konvex mot den moikare po-
]en, a omse sidor sammanfallande med den Ijusa
zonens utvidgningar, och med den Ijusare polens
afdelning bildande en fuUkomlig oval. Pa andra,
motsatta undia ytan af gulan ser man genomskimra
en annan llnea, livars bojning ar motsatt den for-
ras, och som med den morkare polens afdelning
bildar en oval. Dessa begge baglineer aro kontu-
rerna af tva skilda portioner af forsta cellen, som
hvardera upptagit halften af dess innehall. Den
membran, som begransade den forsta cellen, for-
svinner, men hvardera af de tva nya cellerna ar
redan omgifven af hvar sin membran, hvarvid all-
deles desamma forandringar i deras inre visa sig,
som nar den forsta kulan bekliidde sig med sin egen
membran, nemlijjen fettkulornas sammandraofninnf mot
midten och den Ijusa zonens upptradande i perife-
rien. De tva kulorna ligga med sina inre ytor platt
tryckta mot hvarandra, men denna beroringsyta har
den stallning, att den under en spetsig vinkel ge-
nomskar gulans tviirdiameter. Den ar saledes i bor-
jan genom sin snedhet ganska stor, men forminskas
smaningom, i det kulorna i ofrigt blifva mera klot-
lika, hvarvid ocksa beroringsytan fran en sned stall-
ning smaningom far en, som slutligen sammanfaller
med gulans lodrata tviirdiameter. Man har da tva
mot hvarandra liggande klyfningskulor, till en del
plattade inbordes, hvardera med ett centralt mor-
kare parti och en Ijusare periferisk zon, hvilken
sednare dock iir mer tydlig i den kula, som upp-
tagit innehallet af den Ijusare polens halft. Vid
delta stadium, stundom nagot tidigare, uppstar i
hvardera kulan, nagorlunda i midten, en Ijus flack,
som harror af en klar rund kropp, som i alia

387

hanseenden Forhaller sig likt modercellens forsvunna
karna, men ar iiagot mind re. Sa hafva vi nu tva
elementara celler med membran, klar karna, ocli
innehall, som i bvardera ar halften af den forsta
cellens liela inneliall, dock sa, att den ena nya cel-
len fait den m<3rkare lialflen, med talrikare lettkii-
lor, den andra den Ijusare.

Under klyfningsprocessens (ortgang fornya sig
nil samma forandringar hvarje gang en ny kula
bildar sig. Giilan delas salunda i ungefar halften
mindre portioner, som arc omgifna af raembraner,
och pa sin bogsta ntbildning forsedda med en klar,
rund karna. Deras cell-inneball iir saledes alltid en
storre eller mindre del af den ursprungliga gulanj
men deras membianer ocb kiirnor uppsta hvarje
gang genom nybildning. Sedan denna process elt
visst antal ganger fornyat sig, slutar den nar en del
af de yngsta klyfningsknlorna cifveiga sasom "Bil-
duna^sdottercellen" i anla<Tfri)infTen af naijot organ
eller system. — Under den fortgaende klyfningen
blir gulan i borjan nagot mindre, sednare tilltager
den, nar mangdelningen ofvervager kulornas volum-
forminskning. — Genom bildningen och foroknin-
gen af solida bestandsdelar maste den flytande sub-
stansen aftaga och blifva tiinnare, hvarfore ocksa
gulan under klyfningen v inner i konsistens. — Ku-
lornas morkare och Ijusare innehallspartier aro min-
-dre tydligt bestiimda ju mindre kulorna blifva, och
det morkare partiet blir i allmanhet Ijusare, af ett
ringare antal sammanliggande fetlkulor. Kiirnorna
arc tydliga, men icke sallan ser man enskilta kulor
utan karna, d. Ix. sadana, der kiirnan forsvunnit i
och for bildningen af en ny afFoda ("Brut"), eller
sadana, der karnan annu icke ar bildad. — ^Jg^^'g
ar ocksa den iakttagelsen, att i de tva forsta ku-
lorna klyfningen icke fortgar liktidigt, utan regel-

388

massigt intrader ticligare i den^ som har det i ingare
antalet af fettkulor, sa att till och med denna sedan
frigor sin andra generation, d. v. s. forvandlas till
fyra kulor, nar den andra, morkare, pa fettkulor
rikare, borjar sin forsta delning, d. v. s. blir till tva.
Oni det sa fortgar, kunde icke afgoras.

Klyfningsprocessens betydelse framstaller R. sa-
lunda. Agget ar den forsta cellen, hvarje klyfnings-
kula ar en sadan. Forsta akten af en ny genera-
tions tillkomst ar karnans forsvinnande, hvars sub-
stans utbreder sig i modercellens innehall, och, me-
dan fettkulor och molekuler forblifva oforandrade,
blandar sig med gulans flytande bestandsdel. Kar-
nans substans och denna bestandsdel aro bada pro-
teinartade amnen, dock skiljaktiga, fastan icke be-
stambara, och en keinisk ioriindring genoin deras
blandning niarkes icke. Den forsta kainan, som
fcirsvinner, ar froblasan, de foljande aro hvarje g^ng
nybildade. I den andra akten omgifver sig moder-
cellens med karnan blandade innehall, helt eller
deladt i tvenne temligen likstora portioner, med en
strukturlos, genomskinlig, elaslisk och valtnets dif-
fusion medgifvande membran, och forvandlar sig sa-
lunda till tva celler eller klyfningskulor, annu kai n-
losa och omslutna af modercellens membran. Bloit
den forsta aggcellen forvandlar sig hel och 'hallen
till en enda forsta klyfningskula, de foljande ut-
veckla hvardera tva, som ursprungligen aro sneda
ovalafskarningar, hvilkas skiljeplan gar snedt ge-
nom den lodriita tvardiametein, men sedan, nar
membranen tillkommer, flyttar den sig lodratt.
Membranen bildas af innehallets flytande del, som
derigenom forlorar i massa, hvarvid fettkulorna och
molekular-kropparna, som icke deltaga i membra-
nens bildning, gruppera sig sasom ofvan ar be-
skrifvet.

389

Tiedje akleii al celleus genesis ar karnans bild-
ning. Sedan den sekundara ("Brut"-) cellen fait
sin rnenibian, och niedan den (nied undantag af
Torsta klj'fningskulan) blir (ri ur niodercellens meni-
bran, afsalter sig, ur innehallet, ungefar i niidten
en klar segHytande subslans, som kemiskt oFverens-
stammer med niodercellkarnans substans, och snart,
sannolikt omgifvande slg med en inembran, oTver-
gar till en beslamdt rund form. Det ofriga inne-
hallet iir ioke forandradt. Karnans membran bildas
sannobkt pa saninia satt som cellens membran, ge-
noin snmningom skeende differentiering och konso-
Jidering af elt peiiferiskt lager af karnsubstansen.
En karnkropp i karnans inre blel icke hos Stron-
gylus med sakerhet observerad.

KoLfJKER anl'orde i Wgm. A. 1847, 9, mot
dessa iaktlagelser foljande anmarkningar. Reichert
ser hvarje klyfningskula omgifven af en membran;
Hergmann, Vogt, Bischoff och Kolliker deremot
forklara, liksom Reichert i stod af forandringarna
g^nom vatten, de tidigare stadiernas klyfningskulor
for hopar utan hylle, af morka, feltarfade, mest sma
korn och en seg, agghvilartad forbindningssubstans,
och lata endast de sista kulorna ofverga i celler.
()m tidigare klyfningskulor utsiittas for vatten, blan-
dar sig detta stundom blott pa enskilta stallen med
forbindningssubstansen. Man ser da ingenting, som
liknar bristandet af en membran, utan substansen
drifver ut sig i form af vartor, som utan granser
ofvercfa i den oforandrade delen af samma sub-
stans. Blandar siij deiemot vattnet likformitrt, njed
hela forbindningssubstansen, da ser man kulan, ofta
temligen fullstiindigt, omgifven af en klar rand, som
mer eller mindre liknar en cellmembran. Men den
kan ej vara nagon membran, emedan, hos samma
djur, klyfningskulorna vid vattnets inverkan antaga

390

an den loira, an den sednare af dessa foi njei , och
ofverga fian den ena till i\en andra, t. ex. pa ena
sidan liafva en klar rand, pa den andra vartlika
utvidgnlngar. Ocksa har Reichert aldrig verkligen
sett den formenta membianen; han vill endast aF
oFvan anforda forhallanden och kulornas skarpa be-
griinsning bevisa dess tillvaro. Men en seg, agg-
hvitartad substans kan liitt antaga en sadan form,
t. ex. det utdiifna innehallet aF flera slags celler
eller af ror, eller aF encelliga inFusorier, sasom
Stentor, Bursaria, Opalina etc. — Ett annat bevis
for klyFningskuloi'nas membranlosa nalur bgger i
deras beskafFenhet hos djur med partiel klyFning.
Har aro neml. de Forsta stadiernas klyFningskulor
inga isolerade kulor, utan klotsegmentFormiga npp-
hojningar pa det i klyFningen ingaende partiet, soin
utan grans oFvergar i det parti aF gulan, soni icke
deltar deri. — Reichert forklarar kulornas Forok-
ning sa, att tva mindre uppsta i en stone. Sa sker
det ingenstiides, utan oFverallt genom delning vm-
gefiir pa samma satt som inFusorier dela sig, i det
en tvarFara uppstar, som gar pa djupet och skiljer
dem i tva halFter. Detta kan nied latthet iakttagas.
— Att karnorna verkligen aro blasor, kan med be-
stamdhet bevisas; membranen urskiljes tydligt, och
genom endosmos och exosnios kan man Framstalla
dem storre och mindre, uppsviillda eller saiiiman-
krympta. Karnornas nucleolcr, hvilkas allmanna
Forekommande bestrides aF Reichert, liro vasendt-
Jiga elementer. Visserligen ar det, hos manga djur,
omojligt att varsebli dem, bkasom i de mindre och
minsta klyFningskulorna, men detta bevisar intet mot
de manga bevisen [)a deras tillvaro. Kot.tjker har,
utan undantag, Funnit dem hos Rana esculenta och
temporaria, Slrongylus auricula ris, Ascaris acumi-
nata, nigrovenosa, dactyluris, Sepia officinalis, Helix

391

poinatia, Lynina3iis stagiialis. Deras aiital iir regel-
inassigt eii eller tva, siillan tie, akirig rriera. Enligt
Rkiciiert forsi^ijar deras bildnintr salmida: sa snart
den forsta klylningskulan iippstatt, blldar sig deri
en kaina, som bestar endast kort tid ocli derpa
iipploser sig. Nu delar sig, genom endogen bild-
ning, den kainlosa (orsta knian i tva, livilka, sa
snart de aro fullbildade ocli bllfvit IVia, hvardera i
sig alstra en karna, som ater, efter kort bestand,
Iipploser sig, o. s. v. Einot denna asigt iippsliiller
KoLivlKER ater sin iildre, att karnorna (enibryonal-
cellerna KoiJ.. antea) alstras icke oaHuingigt at hvar-
andra, utan sa, att ur en af dem uppsta genom
endogenesis tva nya. Kiirnan felas aldrig i nagon
klybiingskula ; aldrig liar Kolliker saknat den, der
kulan kimde isoleras och komprinieras, men viil bar
lian sett tva, sasom Siebold ocli BaggE, nagon gang
till ocli nied f'yra. Sin forr einot Bagge Frani-
stiillda asigt, att karnornas forokning sker genom
endogenesis ocli icke, genom delning, liar KolmkeR
("nnnit bekriiltad af sednare undersokningar, ocb til-
lai»<T:er, att i livarje karna <2^ar nukleolernas lorok--

Do' •' r?

ning (Fordubbling) lore dotterkarnornas bildning.
— Karnornas forokning foregar alltid kulornas del-
ning. En sig delande kula hade aldrig en enda
karna, men viil sagos i manga fall enkla kulor med
tva karnor; hos Ascaris acuminata, nigrovenosa,
Strongybis auricularis sags alltid forst fordubbling
af karnorna och nagon tid derefter insnorning och
delning af kulorna. Men kompression ar liar nod-
vjindig. — Af dessa observationer anser Kolliker
den slutsats lolja, att karnornas forokning och ku-
lornas delning ej iiro af hvarandra oberoende pro-
cesser, utan alt den forra betingar den sednare.
Delta framgar ocksa, antager ban, ur hvad vi kanna
om endogen och fri cellbildning omkring kiirnor

392

ocli "Umhulluiiijskufjeli

celleis

del

(iin<

der spelar karnan sanima roll. VoGT var den for-
ste, soin bekantgjorde iakttagelser ofver cellbildning
onikring hopar af korii (Alytes, 13), derpa foljcle
Nageli (Entw. Gescli. d. Pollens, Zurich 1842),
slutligen Kolliker (M. A. 1843 ocli Entw. Gesch.
d. Cephalopoden, 155). Denna art af cellbildning
kallade Kolliker cellbildning omkring "Umhiil-
lungskugeln", ocli stallde den sasom en andra art
deraf bredvid den Schleiden-Schvvannska cellbildnin-
gen direkt omkring kiirna, medan Nagelt gar iinnu
liingre, i det ban belt ocb ballet nekar denna sed-
nare, cellbildningen omkring karna, ocb antar en-
dast en art deraF, s. k. cellbildning omkring "inne-
hallsportioner". Vid cellbildning omkring "Umbiil-
lungskugeln" se \\, alt, sa snart i en modercell al-
strats tva karnor, grupperar sig cellens bela inneball
i tva bopar omkring dessa karnor, bvilka Ijopar se-
dan beklada sig med bvar sin membran ocb blifva
dotterceller. Sa sker det vid delningen af blodku-
lorna bos bonsembrjoner. Af dessa ocb andra grun-
der satter Kolliker orsaken till gulans delning vid
klyfningsprocessen i kiirnorna ocb deras forlgaende
forokning genom endogenesis. Alt karnorna foroka
sig, ar ett faktum, att omkring de nya karnorna
lagga sig bopar af korn likasa, men pa bvad siitt
denna, i brist af battre uttryck, s. k. attraktion till-
gar, ar oss obekant, — Hos alia bittills noggran-
nare undersokta djur finner man, att efter befrukt-
ningen ocb froblasans samt froflackens forsvinnande,
det forsta tecknet till utveckling ar bildningen af en
kiirna, ocb, i det denna foroka r sig genom endo-
genesis, af generationer af karnor efter bvarandra.
Hos nagra djur omgifva sig dessa karnor med storre
partier af gulan, bvilket man kallat total klyfning
— sa bos Polyper, Straldjur, Acalepbcr, manga

393

maskar, MolJusker (undantag Cephalopoda), Rolato-
rier, Annelider, lagre Crustaceer, manga Batrachier
och daggdjur; hos andra med mind re, hvilket man
kallat partlel klyfnlng — sasom hos Cephalopoder,
Arachnider, hogre Crustaceer, Insekter, Fiskar, Ba-
trachier, till en del hos Saurierna, och hogst san-
nolikt hos foglarna. Hos andra ater trada karnor
och eula i intet narmare forhallande — sasom hos
Trematoder, Cestoder, Ascaris dentata, A. alaudae
cristatae, Oxyuris ambigua, Trichocephalus, Cuculla-
nus elegans (M. A. IMS). Slutet af hela processen
ar, hos djiir med klyfning, bildningen af en stor
mangd celler, embryonernas forsla celler, hvilka
uppkomma pa det satt, att klyfningskulorna af vissa
sednare stadier, och forst de yttre, bekliida sig med
membraner, hvarigenom deras korn och forbindnings-
substans blifva cell-innehall, karnorna cell-karnor.
Hos de andra djuren, utan klyfning, bar det hittills
icke varit mojligt att folja karnornas ode, som under
gulans smaninijom skeende fortarinsr samla sio[ till
en stor hop. Men om man tar i betraktande, 1)
alt de utbildade individerna af dessa djur bevisligen
i alia sina delar besta af celler, eller hogre, ur
celler framgangna elementer, och 2) att hos belt
narstaende djur, t. ex. manga arter af Ascaris och
hos Cucullanus emydis lutariae, klyfning och cell-
bildning forekommei', kan man med siikerhet antaga,
att afven bar, nar ett visst antal karnor uppstalt,
de iorsta celler na i embryonerna framga ur dem,
i det sannolikt, ur de annu ofriga flytande reslerna
af gulan, membraner bilda sig omkring karnorna.
Om sa ar, sa maste begge utvecklingssatten vara
viisendtligen lika, i det begges vigtigaste moment iir
bildandet af ett slort antal karnor, omkring hvilka
slutligen embryonens forsta celler uppsta. Betriif-
fande slutligen dessa forsta cellers slulliga ode, ar det

394

KoLLiKERS iiiening, att desamma hos alia djiir, dock
icke Ilka liinge iios alia, loroka sig till antal likt
de tidigare klyrningskulorna, medan de aftaga i
storlek. Hum denna fcirokning tillgar, ar svart att
Litreda, dock anser lian visst, att, sasom ocksa Bl-
SCHOFF och VoGT antaga, den icke sker genom van-
lig endogenesis, ocli alt karnorna, af hvilka man ofta
(inner tva i en cell, viisendtllgen deri taga del. Af
nagra iakttagelser vlll lian sluta, att den pa nagra
stallen sker genom cellernas delning, t. ex. ganska
siikert i blodkulorna hos manga djur, pa andra ater
genom endogen cellbildning omkring innehallspor-
tioner, i hvilket fall modercellernas membraner an-
tingen persistera, t. ex. i brosken, eller konsekutivt
upplosa sig. Fri cellbildning forekommer, enligt
honom, hos intet djur 1 dess aldra forsta tld, utan
visar sig forst, forr eller sednare, hos grodan, t. ex.
ej forr an efter de forsta blod- och lymf-karlens
daning, nar de 1 omedelbar generationsfoljd ur hvar-
andra alstrade forsta cellerna redan grupperat sig
till mangfaldiga organer.

Leidig, om gulans klyfning hos Helminther,
[sis, 1848, 167.

Nya arter¥'i\ aria n. sp. hos Tarsius spectrum, Creplin, Burmeister,
ock dag- Beitr. z. Kenntn. d. Gattung Tarsius, Berlin 1846.

Spirura Blanchard n. g. typ. Spiroptera strumosa, mega-

stoma, A. S. N. ser. 3, XI, 161.
Strongylus n. sp. ur cavitas cranii hos Narhvalen, Rud.

Leuckart, Wgm. A. 1848, 26; hos ander, Lundahl, No-

ticer ur salsk. pro fauna et flora fennica forhandlingar,

I, 283.
Ascaris anura Duj., ur Python, beskr. af A. Retzius 1829,

dfversattn. af CREPLfN, Wgm. A. 1848, 166.
Oxyuris n. sp. hos Insekter, Hammerscumidt, Naturwiss.

Adhandl. herausg. von Haidinger, I, 279.
Ancylostoma Dubini, n, sp. in duodeno hominis, Delle

CuiAjE, Rendiconto, V, 400.

395

Cyathostoma Blanchard, n. g. Sclerostomati aff. A. S. N.

"ser. 3, XI, 183.
Dacnitis n. sp. Gay, Chile, III, 104.
Hemipsilus Quatref^ges n. g. Anguillulam referens, sed
setis armatum, A. S. N. ser 3, VI, 131; incertae sedis.

Gordiacei.

SiEBOLD, om Gordii vandririijar, och fortplant-
ning, se of van p. 377.

Balsamo Cruveixi, Storia del geiieie Gordius,
4:o, pp. 24, t. 1, Milano 1843.

Gordius n. sp. Chile, Gay, 1. c. Ill, 109.
Chordodes Creplin n. g. parasit. Acanthodis, Brasil., Froriep
u. Schleiden Notizen, III, 161.

Acanthocephall.

Blanchard har forgafves sokt nerver hos Eclii- Anaio?ni.
norhynchus. Han fann endasl ett ganglion pa hvarje
sida om snabeln, men ingen commissur eller Iran
den utgaende nerver. A. S. N. ser. 3, XII, 16. Dju-
ret har ingen munn, endast en grop i andan af
snabeln, ej eller nagon tarmkanal, men BlAnchard
formodar, att en sadan finnes i djurets tidigare al-
der — han vill hafva sett nagot sadant hos en in-
cysterad E. proteus hos aborren — men sedan atro-
lleras, sa att endast snabeln aterstar. De talrika
kiirlen mider huden beskrifvas noija, men inijen for-
blndelse omtalas mellan dem och lemniskerna, de
langa bandlormiga organerna, som fran snabelns
sidor hanga fria inat kroppshalan. — Bland aggen
hos honor af Echinorhynchus gigas ses ett antal
mycket storre kroppar af aflang form, utan de verk-
liga iiggens fastare hylle. Det finnes ingen ofver-
"an<T fran aiiijen till dessa, och BlanCHARD formo-
dade, att de kunde vara spermatoforer, men fann

396

inga sadana kroppar i hannens konsorganer, ocli de
globuler, som de iiinehalla, (orete ingen rorelse.
Jfr. Cuv., Piegne An. ed. ill. Zooph., t. 35.

Echinorhynchus tuba Rud. = E. globocaudatus Zed.,
Creplin, Wgm. A. 1848, 163.

Trematodes.

Anaiomi. BlANCHARD gaf eii ulforlig iindersokning al"

Distoraa. Fasciola hcpatica L. Blanch, ocli flera andra Tre-
inaloder. Tegumenterna aro fasta, ocli bara tatlsta-
ende knolar, framtill rundade, i midteii mer koniska,
baktill forsvlnnande. Tre lager urskiljas, ett yttre
membranost, tiinnt, epidermis; ett tjockare aF for-
laiigda celler; ett inre af fina, otydliga korsade
fibrer. Muskier ses, longitudinela, fastade vid tegu-
menterna utat rygg- ocli buksidan; andra tiitare
omkring oesopliagus; kretsfibrer i framre sugskifvan,
och starkare dylika i bakre sugskifvan. De tva hjern-
ganglierna ligga ett pa hvardera sidan om oesopha-
gus, forenade genom en tjock commissur oFvanpa
densamma. Pa yltre sidan afge de f'yra nerver,
till framdelens muskier och betiickningar; inat en
nerv till oesophagus; bakat hvar sin Strang, lopande
till kroppens bakre anda, med sma ganglie-ansviill-
ningar, som afgifva smagrenar. Pa samma satt for-
haller sig nervsystemet hos Distoma lanceolatum,
Brachylajmus cylindraceus, variegatus, Apoblema ap-
pendiculatum, Monostoma verrucosum, Amphistoma
conicum, Uolostoma alatum, Polystoma integerri-
mum. Saledes mycken likhet med Malacobdella
och Planariai. Cirkulationssystemet bestar af ett
framtill och baktill afsmalnande ryggkarl, som at
hvardera sidan alger alta till tio grenar, hvilka ytter-
ligarc fordela sig i en mangd anastomoserande sma-
grenar. Pa buksidan ses framtill tva hufvudkarl.

v^97 _

soni uppkomma fian lyggkarlets anda ocli forgrena
sig, men mind re mangfaldigt an ryggkarlet. Af
samma byggnad ar karlsystemet bos Bracliybemus
cybndraceus, variegatus. Hos Bracbylaemus erinacei
BlAncfi. ar ryggkarlet framtill tvadeladt. Hos Mo- Mono-
nostoma verrucosum finnas tva ryggkail, foljande * ^'"^'
tarmkanalens bada grenar; de utsiinda forgrenade
smakarl at sidorna, iiro forenade genom tvargaende
karl, ocli cifverga baktill i bvarandra. Hos Ampbi- Amphi-

1* II . "I stoma.

Stoma comcum bgger mellan larmgrenarnas andar
en oval sack (cisterna chyli Laurer), fran hvilken
afga tva karlstammar, hvilka foija hvar sin tarmgren;
de afge ofvantill tva grenar, som anastoniosera na-
got bakom ocsopbagus, och tva djupare grenar un-
der tarmen ocb cesopliagus. Alia dessa karl fordela
sig i manga anastoniosera nde grenar, som i framre
och bakre delen sluta med en oval lakun, i hvil-
ken man ser cilieflimmer. Den baktill belaijna sac-
ken, ett slags hjerta, har ingen yttre oppning, sasom
Laurer angaf. — - lIoloston)um alatum har enligt Holosto-
BlAnchard baktill ett midtelkarl, som till vingarna ™"'"'
skickar starka grenar, hvilka pa undersidan ofverga
i omkring tolf parallela tvargaende karl, hvilka for-
ena de bada vingarnas karlnat; Iran midtelstammen
afga till konsorganerna tre forgrenade karl. Den af
Mehlis angifna forbindelsen mellan karlsystemet och
tarmkanalen fornekar BlAnchard pa grund af in-
jektioner med olika fargade vatskor. Likasa forne-
kar ban tillvaron af en ryggkarlets oppning utat i
dess bakre anda; injektionen stannade alltid mot
karlcts bakre slut. Det farglosa, fa och oregel-
bundna blodkroppar forande blodet drifves fran och
till ryggkarlet genom dess och grenarnas omvex-
lande utvidgningar j de flimmercilier, som Dujardin
angaf, sagos icke. Spermatozoerna likna Planarier-
Jias. Beskrifningen af de qvinliga kondelarna skiljer

398

siof fran (leti af Mehms fjifna 1 flern deJar, liksom
ofveihufvud Blanchards beskrifiiingar af kondelarna
Tristoma. lios Treniatodema. — Tristoma coecineiim liar hit-
tills blifvit felaktigt beskiifvet. Hjernganglierna ligga
framfor munneii, forenade genoiii en bred comniis-
sur, som gar rramotii munnenj de gifva hvardera
utat tre nerver till musklerna ocb frainre sujTskif-
vorna; inat en nerv till mnnnbulbus och oesophagus,
bakat tva gangliekedjor, hvilkas slorsta ganglier ligga
baktill, der tarmgreiiarna forenas, vid sugskilVan,
der de afgifva till hvarandra anastomoserande nerv-
grenar. Munnbulben ar stor, forlangd i en spets
pa hvardera sidan, fastad vid betiickningarna. Oeso-
phagus, niycket kort, delar sig snart 1 tva tarnijrre-
nar, soni starkt aflagsna sig Iran livarandra, men
forena sig ater framfor bakre sugskifvan, sa att de
bilda en cirkel. Dessa tarmgienar afgifva hvardera
omkring tolf hufvudgrenar utat, som mangfaldigt
fordela sig, och inat tva hufvudgrenar, jemte andra,
mind re. DiesinG har oriktigt beskrifvit tarmen de-
lad i fyra blinda grenar. Karlen aro mindre tal-
rika och mindre betjdliga an hos andra Tiemato-
der. Tva karl folja pa buksidan tarmgrenarna och
stracka sig fran framdelen af kroppen till bakre
sugskifvan; de afgifva flera grenar, mest utat. I
ryggsidan hnnas afven tva hufvudstammar, men finare
och mindre forgrenade. For konsorganernas beskrif-
Polysto- n»"g hiinvisas till afhandlingen. — Hos Polystoma
ma. integerrimum forhaller sig tarmkanalen som hos Tri-
stoma. Tva karl folja tarmgrenarna och utskick
Octobo- mangfaldiga, natbildande grenar. — Hos Octobo
thriiim. t|^pi^|(,ri alosae hafva karlen inga egna vaggar, saso
hos de fiesta andra Trematoder; i deras inre ses en
tydlig cilierorelse. A. S. N. ser. 3, VII, 87, VIII,
119, 271. Jfr. Cuv. 11. An. ed. ill. Zooph., t. 29,
36, 36 bis.

I-

]

399

KoLMKER, som undersokte Tristoma papillosum
DiFS. pa galarna al" Ortliagoiiscus inola ocli Tetra-
plLil-us belone, gat deraf en beskiifning, sorn, eliui ii
denna art val torde aCvika fran T. coccineum, lik-
val maste viicka nagot tvifvel o«n rlktigheteii at'
BlANCHARDS iakttagelser pa denna sednare. Den
bakre sugskifvan, bagarformig, omglfven aF en vagig
och kreniilerad rand, bar i bottnen en kretsformig
list nied deiifran utgaende sex, sju radiala lister, och
vid denna innersta krelsformiga list tva, med sina
rotter i muskeimassan inbiiddade, divergerande ha-
kar. De aF Diesing s. k. stignnata aro pa ryggen,
niira randen belagna trettio till femtio tvarkammar,
pa bvilkas ytor ses framtill en eller tva, baktill tre
till fyra sma runda porer, hvilka fora hvardera till
en sluten, muskelrik bala, vid hvilkens viigg sitter
en med djurets langdaxis parallel, fastare, bornartad,
balfmanformig, pa konvexa fria randen med i'emton
till tjugu spetsiga tander forsedd skifva. IvOLLIKER
erinrar bar om Myzostoma, som bar sugskifvor
jemte bakar, ocb ville i dessa s. k. stigmata snarare
se rorelseorganer, om de ej vore belagna pa ryg-
gen. — Utom de af DiESiNG beskrifna tva tentak-
lerna, sag K. annu tva, mind re, rnera pa hufvudets
imdra sida belagna, straxt bakom de framre sug-
skifvorna. Ogonen aro fyra, brnnroda pigmentflac-
kar utan linser. Den tvarklufna, pa en vartlik upp-
hojning mellan framre sugskifvorna stallda munnen
forer genom en vid, trattformig bala till det na-
stan klotrunda, stora muskulosa svalget. Vid dettas
borjan sta i tat krans korta, koniska papiller, och
pa yttre sidan omkring randen sexton temligen vida
med kornig massa fyllda kanaler, som baktill genom
fina gangar sta i samband med en bvitaktig, lobe-
rad, kortelartad massa, hvilken omger svalgets hela
bakre balft, och sannolikt ar ett agglomerat af flera

400

sma salivk.t3rtlar. Derpa foljer en kort oesophagus,
som klyfver sig i Iva skiinklar, af livilka hvardeia
fran en framat, en bakat lopande stani, afger en
niangd blinda dendritiska grenar utat, men inat en-
dast tre, af hvllka tva aro tvargaende forhindelser
mellan begge skanklarna. — Med Burmeister ocli
SlEBOLD anser Kolliker for respirationsoigan ett
system af ror, som icke pulsera, som fora en klar
viitska utan korn, stiommande sannolikt genom fllm-
merrorelse, sasom hos Distoma. Tva oppningar pa
buksidan, bakom och utanfor de framre sugskifvorna,
fora i tva hufvudstammar, som snart klyfva sig
hvardera i tva: en framatgaende stam, som forenar
sig med motsidans till en bagformig kommissur,
hvilken afger framtill ett midtehor, som forgre-
nar sig at sidorna; en bakatgaende slam, som afger
mangfaldiga grenar, och likaledes, framfor bakre
sngskifvan, anastomoserar med det motsvarande. —
Cirkulatioiissystemot deremot bestar af ett i midten
pa Icingden belaget pulserande liiifvudkarl, som fo-
rer en rodaktig viitska, utan korn, och forgrenar
sig kring sugskifvorna, men hvars framre forlopp
ej kunde urskiljas. — Konsorganerna aro mycket
utvecklade. De manliga besta af en stor, framfor
bakre sugskifvan, ofver tarmen, belagen testikel, be-
staende af talrika rundadt kantiga lobei-, hvilkas ut-
forsjranirar samla sigf i tva hufvudstammar, som tUl-
sammans bilda en gemensam ductus deferens, hvilken
bojd och slingrad gar in i penis, som ar lang, klubb-
lik, och uttrader straxt bakom den venstra framre
sugskifvan, der dess spets ar forenad med yttre hu-
den sasom ett proeputium. Utom siidesgangen inne-
haller penis en hard, spetsig, mahanda kalkartad
kropp. I testikehi fmnas runda cellmassor med de-
ras ofvergangar i knippen af spermatozoer, i bcirjan

401

af oviduklen iitvecklade kiiippen, i dess nedersta del
isolerade, harformiga spermatozoer. De qvinliga
ktinsorganerna besta af vitelltisstockar, deras utfors-
gangar, froblasestocken, uterus, sadesgommet och
slidan. Vitellusstockarna aro ulbredda i hela krop-
pen och Fordelade i tre massor, tva laterala, nem-
ligen pa hvarje si da en foljd af drufklaslika lober,
sittande pa en gemensam ulforsgang, och i midten
ofvanpa testikehi framfor bakre sugskifvan en tredje
massa af atta till tio sma lober, hvilkas gangar samla
sig till tva, som derpa forena sig till en gemen-
sam, i midten belagen. Der de tre utforsgangarna,
denna mediana och de tva laterala, franitill forena
sig med hvarandra, upptaga de utforsgangen fran
froblasestocken, en rundaktig kortel, och ofverga
derpa i uterus, som nu upptar en gang fran siides-
jrommet och efter en bagformig bojning, sasom va-
gina, oppnar sig utat straxt bakom penis. I vitellus-
stocken finnas aldrig agg, endast vitellussubstans, i
froblasestocken endast tydliga froblasor, i uterus
dels agg med och utan vitellushinna och yttre agg^
hinna, dels utvecklad semen. — Ett exkretions-
organ kunde ej upptiickas. — Nervsystemet beskrif-
ves sasom af BlAnchARD, hjernan framfor och ofver
munnen, af tva forenade gangliemassor, afgifvande
bakat tva starka nerver, framat mot tentakler och
susfskifvor flera svagare. Zweiter Bericht d. Zool.
Anst. zu Wiirzburg, 21; Diario del congresso d. sci-
enziati ital. 1846, 54, 69.

KoLT.iKER beskref i Zweiter Bericht der zootom. Distoma.
Anstalt zu Wiirzburg, 53, Distoma Pelagise Koll., ^^'^S'*'
hvars tarmkanal bar en alldeles egen form. Den i
bottnen af framre sugvartan belagna munnen ofver^
gar i ett kort cylindriskt svalg och derpa i en lang,
smal oesophagus, hvilken vid den bakre mycket stora
Prof. Lnv^ns Arsb. 1845—49. 26

402

sugskifvan, niira mid ten af kroppen, ofvergar i en
tvarliggande utvidgning, som pa hvarje sida afger
tva enkla bllndtarmar, en (Vaniat, till inemot svalget
rackande, en bakat till nara bakre andan, alia med
kolflikt slut. Peristaltiska lorelsen sags endast i den
raellersta tvarliggande utvidgade delen , men der
kraftig ocli rhytmisk, som ett hjertas pulsationer.
Nedra andan af oesophagus vidgade sig, sammandrog
sig derpa, ocli indref contenta i den emellertid ut-
vidgade tvarliggande delen, som nu i sin ordning
befordrade dem in i blindtarmarna. Nervsystemet
bestar af ett litet ofver svalget belaget ganglion,
en tydlig sammansmaltning af tva massor; det afger
framat flera Una smagrenar, och bakat tva mycket
starka stammar, som med sina grenar kunna foljas
iinda till bakre kroppsiindan. — Exkretionsorganet
bar en i bakandan belagen poius, med en liten pa-
ronformig blasa, Iran hvilken utga tva ror, som
ogrenade afga till hufvudet, forena sig genom en
tvargren, och fian denna anastomos afsiinda tre korta
grenar, som lordela sig i hufvudet, och tva starka
stammar, som med manga grenar lopa tillbaka till
svansandan.
Tvekonad KoLLiKER fanu i cyster i galhalan af Brama

isoma. j^^jj^ Distoma Okeni Koll., parvis, en hanne, en
bona i hvarje cyst, ty deniia art ar skildkonad.
Hannen bar kroppen tradsmal, framtill svagt for-
tjockad, sugskifvorna niira hvarandra, den framre,
storre, nastan iindstalld, den bakre ^ lin. derifran;
bela langden 6 — 19 lin., bredden ^ — | lin. Honan
bar kroppens framre del alldeles sadan som hannens
kropp, 4 — 12 lin. lang, men bakkroppen plotsligt
ansvalld, njurlik, mer eller mind re loberad, 1
lin. bred, ^ lin. tjock. De enkla ogrenade tarm
skanklarna ga bos hannen till bakre andan, bos ho-
nan inga de icke i den utvidgade bakkroppen.

403

Hannens kondelar aro fyra paronformiga, i en rad
efter hvaranclra belagna testes; ductus spermaticus
begynner vid den bakersta af dem, och upptar efter
hvarandra de ofrigas korla gangar; derpa gar den
mycket slingrad till den bakre sugskifvan, blir rak,
smalare ocli^slutar i en mellan sugskifvorna bela-
gen klubblik penis. Hos honan intaga kondelarna
hela bakkroppen. Yttre oppningen, belagen mellan
bada sugskifvorna, for till en trang slida, som of-
vero^ar i en stor, af iiggen gulaktig uterus, hvijken i
sia bakre anda upptar den gemensamnia brunaktiga
iiggledaren, som, mangfaldigt slingrad, gar framat,
bildar en tat barfva och undandrar sig iakttagclsen.
Aggstockarna kunde ej iakttagas, men synas icke
hafva den vanliga drufklasformen. Exkretionsorga-
nel sags bos honan, af hvit fiirg, i bakiindan opp-
nande sig med en porus. Nervsystem som hos an-
dra Distomer. — Tillvaron af ett par i hvarje cy-
sta, som ej bar nagot analogt, om ej hvad Siebold
iakttog hos Monostomum mutabile, ar hogst miirk-
vardig. Paren voro i olika cyster af mycket olika
storiek, och genomga i cysten tydligen en betydlig
del af sin utveckling. I sin Distoma-form kunna
de ej borra sig in i fiskens hud, an mindre som
agg. Man kan derfore formoda, att de inom liigre
djur, t. ex. Molluskei*, utbiidats till Cercarier, och
sasom sadana kommit under Dramas bud. Men en
gata forblir det, hvarfore ett par finnas i hvarje
cyst. Mojligen kan bar det hittills aid rig anade for-
hallande e^a rum, att en am ma alltid alstrar en
hanne och en bona. Zweiter Bericbt der zootom. An-
stalt zu Wiirzburg, 53; Verhandl. d. schweiz. Ge-
sellschaft, Winterthur, 1846, 285.

Steenstrup bar framstiillt foljande tydning af Dipic
Diplozoon paradoxum Nordm. Den ar intet dub- ^°""
beldjur, utan ett enkelt, bvars framre och bakre

404

andar iiro hvarandia mycket lika och bllfvit ansedda
for tva olika kroppar. De s. k. bakre iindarna, for-
sedda nied sugvartor, aro endast tva delarafenoch
samma biikskifva, och denna bukskifva ofverensstam-
mer fullkomllgt med den hos Aspidogaster conchi-
cola, endast att den hos Diplozoon bojer sig och om-
fattar det galblad, pa hvilket djuret llksom rider,
iriedan den hos Aspidogaster ar utbredd, emedan
detta djur sitter pa den jemna ytan af Bivalvernas
hjertforkammare. Men annu mera har man miss-
forstatt Bucephalus polymorphus Baer. De tva hor-
nen, appendices, aro tva sadana kroppsandar, framre
och bakre, som hos Diplozoon, och den del man
vanligen anser som djurets Distoma-kropp, ar en-
dast en mycket stor och utstrackt sugkopp, som
sitter midt under kroppen. Detta bevisas tydligen
af djurets ulveckling. Steenstrup, Undersogelser
om Hermaphroditismen, 52, not; Allgem. deutsche
Naturhist. Zeitung, I, 400. Crepun deremot bitrii-
der NORDMANNS tydning af detta markvardiga vasen,
sasom ett dubbelt Octobothrium. Steenstrups of-
van citerade arbete, tyska ofversatlningen. 109.

H. Meckel, om den excernerande korteln hos
Trematoder, M. A. 1846, 2.
Kfinsfor- Steenstrup bestrider Trematodernas hermafro-

hsilaudeu.jj|.jg[^g natur pa den grund, att man ej pavisat, att
den sad, som finnes i de sasom testes ansedda organer,
ar derstades utvecklad, och anser dessa organer dels
for bikortlar, af annu okand bestammelse, dels sa-
som sadgommen. Mot Siebold, som visat en for-
bindelse meliaii sadgommena och aggledarna, och
som sett spermatozoer rora sig bland aggen, samt
deraf slutat till en sjelfbefruktning, som forsiggar
lika ovilkorligt som digestionen, invander han, att
man af dessa forhallanden ej kan anse Trematoderna
mera sjelfbefruktande an insekthonor, som i sad-

405

gommet A bamiar emoltiigit sad. Vi ega dessulom
bestatuda iakttagelser deifor, att Tiematoder verk-
Jigen para sig; de Trematoder, so in lefva ensliga
ocli likviil bafva embryoner i sig, kunna vara eii-
dast aniiiior eller bafva emottagit sad fore iuneslut-
ningen. Det fumes dessutom Trematoder nog, som
icke inneballa agg, ocb lios dessa iir det mabanda
framtiden forbehallet att iippspara sadens bildning.
IJndersogelser over Herinapbroditismen, 52. CREPiiiN
erinrar baremot, buriiledes Siebold sednare utsagt,
alt spermatozoer, ef'ter den bekaiifa lagen, ur celler
utvecklas i Trematodernas testes, ocb sedan triifFas
IVia i ductus deferens, ocli i den af bonom upp-
tackta andra siidblasan, som bildar forbindelsen mel-
lan de bada konsorganerna. Narvaron af en yttre
penis iir visserligen ej i ofverensstamnielse med an-
tagandet af inre befruktning; men den qvinliga
konsoppningen ar oftast sa sardeles liten i jemfo-
relse med detta kraftiga yttre organ, att det for en
verklig intromission nodvandiga forballandet saknas.
En verklig parning iir icke eller iakttagen. GoEZE,
som angaf en sadan, iakttagen bos Distoma hepati-
cum, kiinde icke den yttre konsoppningen bos detta
djur, ocb tog buksugskifvan for denna, ocb Nitzsch's
uppgift om Holostomum serpens bar icke afseende
pa intromissio penis, utan pa en omsesidig befrukt-
ning. Strukturen af testes, som kan foljas anda till
formen af langa, sammanslingrade kanaler, synes
ocksa utesluta iorestiillningen om egenskapen af en-
dast siidgommen. Steenstrup iiber den Herma-
pbrodilismus, 107.

BlAnchArd anmarkte, att man i farets, oxens Vandrin-
eller kalfvens gallgangar linner fullviixta individer ^^^'
af Distoma bepaticum ocb niyriader af dess iigg,
men aldrig ungar. 1 ductus cbolidocbus finnas iig-
gen nagot mer utvecklade, ocb iinnu niera i tarmen,

406

rner ocli mer mot anus, hvaraf det synes, att aggen
afga meti faeces, for alt klackas utom djuret. Pa
samma vis finnes Amphlstoma conicum endast fuU-
vuxet i oxens forsta mage, och Brachylaemus varie-
gatus hos Rana esculenta, B. cylindraceus hos R.
temporaiia, i lungorna, endast i utbildade Indlvider.
BlAnchard betviflar tillvaron af Helminther hos fo-
ster, men Berthelen faster uppmarksambeten pa
de fall, som anforas af Graetzer i dess arbete om
fostrets sjukdoniar, Breslau 1837. Comptes rendus,
1848, I, 355, 412.

SiEBOLD, om Trematoders vandringar sasom Cer-

carier fran Mollusker till Insektlarver, se ofvan p. 374.

Gyroda- SlEBOLD upptackte, att Gyrodaclylus elegans

ctyius, j\oRDivi. ar en amma, som alstrar hvarken asfff eller

en amma. ... ^"

sad, utan ini sig, genom knoppning (aus Keimkor-
pern), ater frambringar ett a^lldeles likadant amm-
artadt vasen, hvilket, redan innan det ar framfodt,
inom sin kropp frambringar ett tredje arnmartadt
individuum. En sadan trefaldig inkapsling af likar-
tade djuriska vasen ar hittills obekant. Hvad som
blir af dessa ammor; nar deras bildning uppborj
nar och under bvilken form de fruktbara individer
framkomma, som lagga de agg, ur hvilka, sannolikt
genom vissa forvandlingar, dessa ammor framga,
dessa fragor kan S. icke besvara. Gyrodactylus star
langt hogre an Cercariernas fostersackar, och ar nii-
stan jemforlig med de vivipara Aphides. Af en iakt-
tagelse, att hos tva individer sags ett organ, som
mojligen var en testis, formodar Siebold, att ma-
handa, efter flera ammgenerationer, slutligen en
Gyrodactylus elegans liknande generation far man-
liga och qvinliga konsorganer. — Hos Gyrodactylus
auriculatus Nordm. deremot sag Siebold frokroppen
(Keimkorper) omgifven med en egen membran, i
hvilket fall ban foreslar att kalla den frokapsel

407

(Keimkapsel). Sannolikt utvecklijs dtt blifvande in-
dividet ur denna kapsel Icke forr ;in den ar lagd.
SiEBOLD antyder, att de till Gyrodactylus horande
fi'Liktbara individerna inojligen aro att soka bland
Polystoinnm, Octobotbrluin ocli andra n)ed en sam-
niansatt haftapparat (orsedda Tieniatoder. Zeitschr.
r. wiss. Zool. 1, 347.

Aphistomum n. sp. hos Bos Zebu, Ckeplin, VVgm. A. Nyaslag-

*847, 30. 'lyj^

Tristoma n. sp. Blanchaud, A. S. N. ser. 3, VIH, 327.
Amphibothr ium Frey et Lkuckart, n. g. Tristoma aff. pa
Caligus curtus, Beitr. z. Kenntn. wirbell. Thiere, 148.

C e s t o d e s. C y s t i c i,

V^AN Heneden ha I- oinfaltat och ntfort Steen- Anatomi.
STRUPS asigf, att Cestoderna, t. ex. 13othriocephalus,
"icke aro enkia djur, ej eller saminansatta, utan
besta af en amnia, det s, k. hulVudet, soni sjell" al-
drig liigger iigg, men ur sig uppanunar en serie af
fuUkornligare Iruktbara individer. Hufvudet ar da
jemforligt med Scyphistoma-Strobila stadiet i Aca-
lepbens utveckling". Det ar lios hajar ocb rockor
Van Beneden funnit sina djur. Amman (hufvudet)
ar en Scolex. De uppammade individerna (lederna)
aro tvekonade, och forf. sag ett sadant sjelft be-
frukta sina agg. De genomlopas alia af de tva, ire
hvita karlen, som uppkomma med manga smarotter
i ammans lober, och sluta baktill med en kontraktil,
pulserande blasa, som oppnar sig utat, och mot-
svarar Trematodernas foramen caudale. Aggen af
dessa individer har forf. hallit flera daijar lefvande.
Pa scolex-stadiet finnas djuren i MoUusker, Cru-
staceer, maskar och de benfiskar, som tjena Pla-
giostomerna till foda. Forf. gcr foljande uppstall-

408

Fam. \. "Tetrapuyllid^s".
Scolex med fyra rdrliga, till formen fdranderliga lober,
stjelkade eller sessila, vapnade med hakar eller ovapnade.

a) '"' Phyllohothriens" .
Utan hakar.

Echeneibothri u m Van Ben. Loberna likna dem pa huf-

vudet af Echeneis. TvS arter i Trygon pastinaca och

andra rockor.
Phyllobothrium Van Ben. Loberna krusiga. TvS arter

hos Mustelus vulgaris och Squatina angelus.
A n thobothrium Van Ben. Loberna i hvila liknande vissa

enbladiga blomkronor. Tva arter hos Squalus galeus och

Mustelus vulgaris.
Bothriocephalus Rud. Loberna sessila och rudimentSra.

B. punctatus Auct.

b) " Phyllocanthiens'\
Hakar pa lobernas frSmre del.

Acanthobothrium Van Ben. Hit: A. coronatum Rud.,
A. Dujardini Van Ben. == A. coronatum Duj. non Rud.;
A. uncinatum Rud.; A. verticillatum Rud.; hit ocksa
sannolikt Tricuspidaria nodulosa hos gaddan.

c) '^Phyllorhynchiens^^.
Loberna rdrliga; dessutom fyra snablar, betSckla med
hakar och retraktila inom slidor.

Rhynchobothrium Blainv. R. linguale Cuv. = ? R. co-
rollatum Auct. och tre nya arter.

Fam. IL "Diphyllides".
Echinobothrium Van Ben. TvS lober bSrande en half-
cirkel af hakar; halsen taggbetackt. Bull. Brux. XVI,
N;o 2. En art i rockor.

Fam. HL "Pseudophyllides".
Loberna icke utvecklade. De hithdrande djur alltfdr
litet kanda.

Fam. IV. Taeniae.

Elt fuHstandigt arbele ullofvas. Bull. Brux.
XVJ, N:o 10.

409

BlAnchard bar stannat vid den asigteii, att Ce- Taenia.
stodes, att en Taenia, en Bothriocephalus icke ar pa
nagot satt ett sammansatt djur. Deras leder, sorn
latt afskilja sig, aio endast fragmenter. Taenia och
Bothriocephalus hafva ett tydligt hufvud, i hvilket
ligga de nervcentra, hvilka utsanda de fina nerv-
tradar, som fordela sig i alia kroppens delar. Le-
derna hafva inga gangller. Ett isoleradt led kan
saledes icke sagas vara jem fori igt med en Trematod;
det rundar sig mot andarna och antar nagorlunda
formen af ett fullstandigt djur (Proglottis Duj.),
men det har icke Trematodens munn, sugskifvor -
eller ofriga karakterer. Bi-ANCHARD indelar Cesto-
derna i tva grupper: 1. Aplogonei Bl. med krop-
pen forlangd, utan leder, enkla konsorganer, hada
konsoppningarna nara hvarandra i undersidans me-
dellinea. Enda slagtet Caryophyllaeus Gm. Rud. sak-
nar naringsorganer, atminstone Taenians kanalerj cir-
kulationssystemet bestar af tio langskanaler genom
grenar natformigt anastomoserandej konsorganerna
beskrifvas och afbildas. 2. Pollaplasiogon e i Bl.
med kroppen mycket lang, delad i leder, multipla
konsorganer, Cystici, Scolex, Tetrarhynchus, An-
thocephalus, aro unga eller atrofierade former af
arter, som for det mesta afven aro beskrifna under
sina slutliga former. De fullstandigt utvecklade for-
merna ordnas i foljande fyra familjer:

Kroppen l§ng, bandformig, af mSnga
leder; hufvudet forsedt med sug-
skifvor Taenia cei.

Kroppen som hos fdregSende; hufvu-
det utan sugskifvor, med gropar . . Bothriocephalei.

Kroppen som hos foregaende; hufvu-
det med retraktila snablar bevap-
nade med hakar Rynchobothrini.

Kroppen bandformig, oledad; hufvudet

endast forsedt med lappar Lingulini.

410

Hos Tauiia iir epidermis en tiiycket limn hinna. 1
liLifvudet ser man muskelfibrer i suijskifvorna, i Ic-
dcrna langsfibrer, under dein tvaifibrer, och omkring
konsoppningarna cirkeHibrer. Hos Taenia serrata och
T. foinae Gl. samt Anoplocephala perfollata (Taenia)
GoEZE framslallde BlAnchard nervsystemet, sasom
tva sma ganglier belagna bakom snabein, forenade
genom en stark commissur och afgifvande hvar
sin nerv, som fordelar slg at hufvudets sldor, hvar
sin nerv till ett ganglion vid sugskifvorna, och
fina strangar, som folja tarmroren. INarlngsorganer
hos T. solium, serrata, canlna och foinae Bl. tiro de
bada roren, som lopa ett langs at hvarje sida, och
kommunlcera genom tvarror vid Framandan af hvarje
led. De utga fran en lakun, belagen 1 huFvudet
straxt bakom sugskifvorna. Fodan suges in af de
icke genomborrade sugskifvorna, genom hvilka man
kan injlcera kanalerna. Dessa motsvara tarmgre-
narna hos Trematoderna; de hafva egna vaggar.
Man har oratt ansett dem for ett karlsystem. Men
detta bestar af fyra parallela langskarl, skilda ge-
nom Ilka afstand, de yttersta lopande tatt utanfor
narlngskanalerna. Dessa fyra karl aro genom mang-
faldiga tvargaende karl forenade med hvarandra. De
hafva egna vaggar. For att finna och injlcera dem,
iTiaste man gora ett tvarsnitt. De hafva intet sam-
manhang med narlngskanalerna. — Konsorganerna,
hos T. solium och serrata, ligga, de manliga och
qvinliga tillsammans, i hvarje led, med yttre gemen-
samma, vida oppningar, omvexlande belagna pa ho-
gra och venstra sidan. De manliga besta af nagra
sma "capsules testlculalres", och ett fint, slingradt,
vas deferens, samt en 1 oppningens djup dold penis,
De qvinliga organerna aro mycket slorre. Ovariet ar
ett langt midtelror med blinda grenar at bada sldor,
fyldt med en otalig mangd agg. Fran midtelroret

411

afgar till den gemensamma konsoppniiigen en ytterst
fin gang, i hvilken man aldiig finner agg, hvarfore
den snarare bor anses fora semen till aggen, hvilka
sannolikt afbordas forst da, nar ledet aflost sig och
remnar. Hos T. canina iir forhallandet nagot an-
norlunda. Denna bar i hvarje led tva konsoppnin-
gar, en pa hvarje sida. De manliga in re organerna
aro dubbia, lika pa bada sidor, en liten "capsule
testiculaire" aF nastan triangular form, en slingrad
ductus deferens, som slutar i mycket kort, nastan
konisk penis. Ovarium ar en oval sack utan gre-
nar, i hvilken aggen bgga ojemnt (diversement
groupes)j at hvardera sidan afgar en ovidukt, som
oppnar sig i den gemensamma yttre oppningen. A.
S. N. ser. 3, X, 321.

Mayor anser de organer, man hos Taenia ar-
mata hallit for konsorganer, sasom magar forsedda
med blindtarmar och oppnande sig utat genom tva
oppningar. Hvarje led innesluter en sadan mage.
Ovantad tydning. Actes de la soc. helvetique, Ge-
neve, 1845, 74.

Delle Chiaje, om Taenia, Rendiconto, V, 406.

Blanchard ordnar tribus Bothriocephalei i tva Botinio-

„ . cephalus.

grupper: ^

Hufvudet obevSpnadt, forsedt med

rannor pa sidorna Both r iocephal idae.

Hufvudet bevapnadt med hakar . . . Triaenophoridae.

Hos Bothriocephalus latus fann BlAnchard en del
af nervsystemet: vid midten af liufvudets langd, pa
hvardera sidan ett allangt ganglion, som afger en
nerv bakat, en framat. Forf formodar, att dessa
ganglier aro forenade genom en commissur. Lik-
som EscHRiCHT fann Blanchard tva naringskanaler,
som icke hafva cgna viiggar, och inga tviirgaende
dem forcnande kaiialer. Hos B. proboscidcus hafva

412

de egiia viiggar. BlAnchard betviflar, att de sma
livltaktiga kroppar, som ses pa hvar sida om ova-
riet, am, sasom Eschricht antar, testiklar, och bar
ej sett de gangar, genom hvilka de skulle kommii-
nicera med capsula spermatica. Ovidukten oppnar
sig vid mldten af hvarje led, nagot bakom penis.
— Inom Triaenophoridoe bafva Acantbobothrium co-
ronatum (Botbriocepbalus) RuD. och Trioenophorus
nodulosus RuD. tva niiringskanaler, som utga fran en
liten lakun i bufvudets bakre del, ocb bafva egna, myc-
ket tunna vagfjrar men in»a tvargaende dem forenan-
de kanaler. — Individer af Triaenopborus nodulosus
RuD., tagna utom tarmkanalen, i cyster pa aborrens
lefver, hade inga utvecklade konsorganer. — Hos
Rbyncbobotbrius corollatus (Taenia) Abildg. bafva
de tva naringskanalerna egna vaggar, ocb forenande
tvarkanaler i den del af djuret, som bar leder, men
icke i den framre oledade delen. — Liksom det
gifves forbildade Taenier, finnas af Bothriocephalei
ocb Rbyncbubotbrii vissa former, som genom vi-
stelse i andra delar an tarmkanalen blifvit aterballna
i sin utveckling. Sa ar det med Scolex ocb Flori-
ceps. Blanchard erinrar derom, buru Leblond
angaf, att i Scolex polymorphus Rud. finnes inne-
slutet ett Amphistonja rliopaloides, ocb i denna en
Tetrarbyncbus. Detta forballande, som af manga
tydes som generationsvexling, anser Bt-AnchArd sna-
rare analogt med insektimagos utveckling i larven.
A. S. N. ser. 3, XI, 129.
Liguia. Blanchard fann bos Ligula nervsystemet besta

af tva midt i bufvudet belagna ganglier, mycket niira
forenade, nastan till ett enda. Fran bvardera sidan
afgar framat en stark nerv, som snart bar en gang-
lieansvallning, hvilken utsander mycket fina nerver
till bufvudets sidor; bakat afga tva langa slrangar,

413

som fcilja sidorna. Narlngskanaler ocli karlsysteni
kunde han ej vipptacka, men i buksidan en stor
langskanal, med tata tvarkanaler, hvilken han anser
for antydning af konsorganerna. A. S. N. ser. 3,
XJ, 135.

Van Beneden bar foljt utveckllngen af Tetra- utveck-
rbyncbus, ocb funnit foljande stadier. 1. Masken mer '*"^*
eller mindre blasbk, forsedd med fyra sugvartor ocb
en slags snabel i midren; mycket konlraktil, ocb ofta
med plgmentflackar till ogon: Scolexformen, sasom
S. polymorpbus, S. acalepharum Sars, Tetrastoma
Playfairii Forb. et Goods., Ditbyridium laceitie Va-
LENC. De bebo isynnerbet caeca pylorica. 2. Scolex-
formen utsvettar en klibbig vatska, som blir solid,
ocb bildar en cysta af koncentriska lager, som oftast
finnes i peritoneum bos arter af Gadus, Trigla, Mu-
roena conger; i dess inre trafFas Scolex siisom en
tremalodlik mask, Ampbistoma rbopaloides Leblond
(A. S. N. ser. 2, VI, 289) ocb i det inre af denna
en Tetrarbyncbus. 3. Tetrarbyncben blir fri ocb
utvecklar sig i sin bakre del, som far tvarlineer;
det blir ett taeniseartadt djur, Bothriocepbalus, Rbyn-
cbobotbrius, som lefver i tarmkanalen bos glupska
fiskar, Rajae, Squali. 4. Hvarje led af det taeniae-
artade djuret loser sig fritt ocb blir ett djur for sig,
en Proglottis Duj., som finnes, jemte Botbriocepbali,
i sista bvarfven af spiral val vein bos Rajae, Squali.
Det ar det fullbildade djuret med manliga ocb qvin-
liga konsorganer. Individer af detla stadium, med
mogna agg, uttommas med faeces ocb fortaras af sma
fiskar. Aggen borja att utvecklas i tarmen eller
caeca, fisken ates af en storre fisk, ocb embryonerna
utvecklas. Nar en embryo blifvit en Scolex, efter
att' bafva genomvandrat flera individers magar, ge-
nomtranger denna tarmvaggen ocb faster sig i peri-
toneum. Der afsondrar ban sin bvlsa ocb framal-

414

strar genoni knoppning i sitt Inre en Tetrarhynchus.
Fisken, lian bor i, ates af de gliipskaste lockor,
liajaiv och i dessas tannkanal blir Tetrarhynchen Iri
och viixer till, lor att der alstra nr sig fruktba-
rande, fullstandiga individer. Denna utvecklings-
gang, som bor jemforas med MiESCHERS iakttagelser
(Arsb. 1840 — 2, 122), ar enligt Van Beneden att
stalla vid sidan af den bos Monostoma mutabile af
SiEBOLD obseiverade (jfr. Arsb. 1840 — 2, 116, Sieb.
Lehrb. d. Vergl. Anatomic, T, 156, not. 5). Den ar
en generationsvexling. Hela ordningen Cestodes bor
borttagas; de dertill borande djur aro ofulJkomliga,
cell bora taga plats bland Trematoderna (?). A. S. N.
ser. 3, XI, 13.
C3'stici. SlEBOT^D, om Cystici sasom forirrade, hydropi-

ska Cestoder, se ofvan p. 373.

LeuckART undersokte en Cysticercus tenuicollis
RuD. ur mjalten ho^ mandrillen. Han fann bekraf-
tad den asigt, som i sednare tid DujARDIN och SiE-
BOLD hyllat, att Cystici aro, icke embryonala for-
mer, utan degenererade former af Cestoder. En
bandformig kropp i blasans bals ar i sjelfva verket
en del af den egentliga djurkroppen, hos hvilken
de yttre betackningarna genom ansamling af vatska
blifvit skilda fran de derunder liggande, och hela
svansblasan ar endast produkten af en pathologisk
vattensamling under integumenterna. De aldre for-
faltarna kallade ocksa Cysticercus Tcenia hydati-
gena eller T. vesicularis, Tyson till och med Lum-
bricus hydropicus. Forf. erinrar om Siebolds iakt-
tagelse, att hakkransen hos Cysticercus fasciolaris ur
rattans lefver i elementernas anordning och form
fnllkomligt ofverensstammer med hakkransen hos
Taenia ciussicollis ur kattens tannkanal (se ofvan p.
373). Cystici finnas aldrig i sadana organer, der
Cestoder forekonima, dessa icke i s^ulana, der Cystici

415

lefva. Det ar derfore sannolikt, att Ccstoderna blifva
hytlropiska blott da, niir de, i stallet att raka i tarni-
kanalen, hvarest de, t. ex. Taeniae, egenlligen kunna
fa sin fulla ulbildning, komma till en annan del af
kroppen, sorn ar mindre gjnnande for deras utveck-
ling, eller nar de, sasom Siebold sagei", forirra sig.
Att Cystici hafva nastan uteslutande blifvit iakttagna
bos daggdjur, beror derpa, att dessa mycket mera
an andra ryggradsdjur hemsokas af Taenier. Men
hvarfore bland Cestoder endast dessa blifva bydro-
piska veta vi annu icke. Denna sjiikliga foriindring
synes bos dem intrada sedan de vaxt en tid och till
en viss punkt utvecklat sig norrnalt. Men oni en
Cysticercus kommer i mera gynsamma forballanden,
forlorar den sin svansblasa oeb ateifar sin normala
i^estalt, deriwnom att "Taeniae-hufvudet" allena fram-
bringar en ny kedja af individer. Det ar mabiinda
sa Cysticercus fasciolaris forvandlar sig, niir den
flyttas fran rattan till katten. — Det yttre bylle, i
hvilket Cysticerci aro inkapslade, tillbor alltid det
organ, hvari de forekomma, och bildas genom ex-
sudation af ett blastem omkring den friimmande krop-
pen. — Coenurus iir att betrakta som en saniman-
satt blasniask, en Cysticercus, bos bvilken genom
knoppbildning ur svansblasa n ett stort antal krop-
par smaningom framvuxit, som fullkomligt ofver-
ensstamma sins emellan och med den i borjan ens-
liga Taenia-kroppen. — Mera inveckladt iir for-
hallandet hos EchinococCtfs. Afven denna form pro-
duceras genom knoppbildning i blasan. Har, som
hos Coenurus, hoja sig pa blasans inre yta knol-
lika utvaxter, som smaningom, men utan att sa-
som der stjelpa sig om , ombilda sig till s. k.
Echinococcus-bufvuden. Har ar saledes den ur-
sprungliga Taenia-formen alldeles forlorad. Wgm.
A. 1848, 7.

416

Blanchard anm;iiker, att 1 betraktande deraf,
att Cystici alltid finnas iitoni tarmkanalen, att intet
verkligt faste finnes mellan deiii ocli cysten, som ar
iippkommen genom den forias "suction" pa del or-
gan den bebor, eller genom en serskilt afsondring,
det ar sannolikt, att isolerade agg af Taenia, ofver-
forda till visceralhalan, bilda Cysticerci, men att
om aggen aro i massa, eller om ett belt led saliinda
kommer vilse, Ecliinococci uppkomma, da i detta
fall individernas utveokling afbrytes hastigare an i
det forra. Cysticercus fasciolaris Goetze, pa lef-
vern hos Mus decumanus, mahanda en ombildning
af Tasnia niurina DuJ., bar alldeles Taeniernas nerv-
system och naringskanaler, liksom C. pisiformis hos
kaninen, som mabanda tillbor Anoplocephala pecti-
nata. Ecbinococci, som simma i den aofi^bvitarlade
vatskan i bydatiden, likna mycket unga Teenier. De
visa olikA utveckling, sa att nagra aro baktill af-
rundade, andra der visa spar af leder. De rader
af inre kulor, en pa bvar sida, som Gluge be-
skref, aro sannolikt, sasom bos unga Taenier, rudi-
menter till naringskanalerna. BlAnchard skiljer fran
Echinococcus veterinorum en form, som finnes hos
faret, E. arietis Bl., och som har "une sorte de
canal intestinal tres apparent". A. S. N. ser. 3,
X, 348.

Sendler, Cysticerci cellulosi monograpbia; dis-
sertatio, Halis 1843, innehaller beskrifning af karl-
systemet. Jfr. Siebold, Wgm. A. XIV, ii, 384.

Busk, om Echinococcus, Zoologist, III, 810:
Siebold, 1. c. 388. I

Er. Wilson, om Echinococcus hominis, Me-
dical-Chirurgical Transactions, XXVHI, 21. God
afhandling enligt Siebold, 1. c. 388.

Taen la

417

Taenia n. sp. hos Mustela foina, Blanchard, A. S. N. s^v. Nya slug-

i, A, 6**. ^^^^^

Anoplocephala Blanch, n. g. typ. Taenia perfoliata Goeze,

T. pectinata G., A. S. N. ser. 3, X, 346.
Scolex acaiepharum Sars n. sp. hos Mnemia norvegica,

Wgm. A. 1845, 1, att jemfora med Tetrastoma Playfairi

FoRB. et GooDSiR, Wgm. A. 1842, 340.
Bothriocephalus n. sp. i tunntarmen hos leoparden, Rud.

Leuckart, Wgm. A. 1848, 28.
Acanthobothriiim Blanchard n. g. typ. Bothriocephali

onchobothrii Rud. A. S. N. XI, 121.

Acanthotlieci.

Van Beneden liar, sasoni of van p. 264 ar an- Lingua-
fordt, visat, att det enda slagtet i denna afdelning HdmiD^b.
bor utfifa iir Helmlnthernas klass. Hans iakttao-elser
aro foljande. Han iindersokte Llnguatula prohosci-
dea ur en Boa och L. Diesingi Van B. ur cyster i
mesenterluin hos en mandrill. Hiiden, utan spar
aF pigment, bestar af epideimis och derma. Der-
under ett muskellager af longltudinela och tvar-
fibrer, hvilka sednare hos L. Diesingi, forenade i
knippen, bilda utanpa tydliga ringar. Hvarje hake
kring* munnen har fiera muskier, med ena andan
fastade vid hakens bas, med den andra vid muskel-
laffret. Penissacken har retraktorer stiillda i sol-
fjaderform. Muskelfibrerna hafva tvarstrier. — De
fyra gangller ofvanpa raagen och oesophagus hos
L. Diesingi, som forf. fa nn der Blanchard hos L.
proboscidea sag ett enda, tyder Van Beneden icke
sasom hjernganglier, utan som representanter af
nervus sympathicus. — De fyra hakarna vid mun-
nen likna mycket sadana hos Lernaeer. Munnen ar
omjxifven af en hornartad krets, och belaiifen nagot
pa buksidan. Oesophagus ar trang och kort, och
vidgar sig efter att hafva genomgatt nervhalsbandet.
Prof. Lovens Arsh. 1845—1849. 27

418

Derefter aftar tarmkanalen i vidd smanin£fom till
anus, vid niotsatta andan; den har kroppens langd
och ar fiistad genom ett mesenterium. I framre
tredjedelon foljes tarmkanalen ^f en kortel pa hvarje
sida, salivkortlar eller lefver, som oppna sig fram-
till. — Konen aro skilda. Af L., proboscidea aro
honorna stone och tjockare, sa alt ringarna aro
mindre tydliga an hos de mindre och smalare han-
narna. Under tarmkanalen ligger testikeln, en lang,
tunnviiggad, baktlll blind, med runda, fria sperma-
tozoid-celler fylld sack, som framtill afger tva ductus
deferentes, i hvilka man finner utvecklade siidesdjur,
och hvilka hvardera vid sin framre iinda hafva en
ganska lang appendix, som slutar blindt och ar
analog med appendix hos Limax eller med prostata.
Hvarje ductus deferens oppnar sig i ett cylindriskt,
tjockvaggadt organ, som framtill har ett sackformigt
bihang, och pa sidan en stor blasa med ijocka mu-
skelvaggar, som innehaller en sammanslingrad penis,
Hera ganger liingre an hela kroppen. Bada man-
liga yttre organerna oppna sig i en gemensam yttre
oppning. Spermatozoiderna hafva en skiflik rund-
aktig kropp och en kort svans. — Aggstocken lig-
ger ofvanpa tarmen, en lang, baktill blind sack, som
fiamtill afger tva smala ovidukter, hvilka mynna
in uti ett pa tvaren, bakom det stora, under oeso-
phagus liggande gangliet belaget receptaculum se-
minis, fran hvars midt afgar bakat en lang vagina
(hos L. taenioides mycket lang och slingrad kring
tarmkanalen), hvilken oppnar sig nara framom anus.
I receptaculum upptar honan semen, mahanda en-
dast en gang for hela lifstiden; der befruktas ag-
geii, och vaginans liingd star i forhallande till den
ovanliga langden af penis. En dylik konsapparat
har knappast nagot annat djur. — I aggstocken
hafva aggen endast en hinna, i vagina tre. Lingua-

419

tula at- ovipar. Aggen la nil V^An Bfneden i slem-
met i Boans liingor, ninda, 0,12 mm. Embryo,
0,10 mm., ar allang, baktill med klufveii spets, fiam-
till med en slida, i hvilken lor sig ut ocli in en
liten stylus, ocli pa hvarje slda om denna en liten
rorlig, men mindre lydJig del. Midt pa kroppens
underslda tva par ben, hvarje ben af tva leder och
en tvadelt klo. Oenen aro mycket rorliga och till
formen foranderliga. Van Beneden slutar af denna
byornrnad, att Linofuatula, hvars embrvo visar likhet
med Tardigrader, ar en artikulat att stalla i niirhe-
ten af Lernaea, sardeles Anchorella. Mem. de TAcad.
Bruxelles, XXIV; A. S. N. ser. 3, XI, 313.

Blanchard, som ofverensstiimmer med Van Be-
neden i afseende pa Lingnatulas forvandtskap med
Tardigrader och Lernueer, beskrifver nervsystemet
hos L. proboscidea Rijd. Ofvanpa niagen ligger ett
enda ganglion af nastan fyrkantig form. Fran hvarje
af dess fyra horn utgar en stark och kort nerv, som
slutar i ett aflangt ganglion, hvilket utsander fina
nervstransrar, som fordela sia[ omkrinj:^ mao^en och
iitgora det viscerala systemet. Pa hvardera sidan
lorenas de tva ganglierna af en konnekterande nerv,
som pa midten har en ganglieansvallning. Fran
hvardera af de tva framre sidooran<Tlierna utofar en

DO o

lang Strang, som forenar detta ofvanpa magen be-
laefJia nervcentrum med det under densamma be-
lagna. Detta ar betydligt storre, aflangt fyrkantigt,
och emottager dessa tva forenande strangar i sina
framsta horn. Der afger det ocksa pa hvardera
sidan en Strang, som med di(!^x\ motsvarande bildar
en ring omkring oesophagus, hvilken ring, utan gang-
lieansvallningar, afger tre nerver till oesophagus och
munnen. Det under magen belagna gangliet afger
vidare atta nervpar at sidorna till muskellagren och
hakarna, samt bakat tva starka strangar, som lopa

420

genom kroppens hela Inngd. Dct ofvan magen be-
Ia<ina ceiitraliianirJiet fann Van Beneden hos L. Die-
singl besla al" atta siirskilta ganglier, och auser dessa
som visceralganglier, livarcmot Hlakchard anser den-
na massa for hjernan. Aninaikningsvarcit ar, att lin-
gen onikring oesopliagus saknar ganglier. A. S. N.
ser. 3, Xll, 42; Ciivier, Regne an. ed. 111. Zooph.
t. 28.

Wyman, on\ en ny art I.inguatula i tarmen af
Python bivittatiis och limgorna a( en Boa, Bostc
Jon in. nat. hist. V, 296.

Gros, om I.inguatula hos kaninen, Bull. Moscoii,
1849, T, 551.

KauffmANN, Analecta a<l tiiberculoruni et ent<
/oorurn cognitioneni ; disserlatlo, Beiolin. 1847, oi
Lingnatula denticulata hos kaninen. JIV. SlEBOiJ
Wgm. A. XIV, n, 377.

1 n c e V tx s e d i s.

Dicyema. Koi.LlKER hai* undeisokt den af Erdl o(

Krohn funna hesynnerliga parasiten i Cephalopo"
deinas venbihang, Arsb. 1842—4,(19. Kolt.IKER kal-
\i\\' (\c\i tills vidare Dicyema paradoxiini (Slg, xvi^/ita^
tvelostiig). I oerliord inangd fyller den, jemte karn-
celler nied kornigt innehall, venbihangen hos at-
skilliga Ceplialopoder, och iir hos dem alia af samma
beskaiTenhet. Den nr en lang, sinal, oledad mask
incd tjockare huFvud och smalare svans, ofverallt
besatt med langa och lina Hinimcrhar. Mogna in-
divider hafva en langd af 0,2 — 0,67 lin. Hufvudct
ar genom en ruigstiiktur deladt i tva delar, af hvilka
den Tram re har fyra mycket korta lober, som hafva
mellan sig en rlnga fordjupning, hvilken tioligen af
Erdl ansags for nuinnen. En munn tyckes ej fm-
nas, om icke sasom sadan bor anses en lidtals fram-

421

traclande, Icke iios a!la Individer liktidigt mark bar
oppning. Hos }iigre iiidividei" iir luilviidet alltid
klubblikt, lios det storsta observerade individet bade
dot afrmidad yta, ocli bar tva breda bakat riklade
lober. Kroppens form ar obkaj i sin enkbiste, siil-
lan forekofmnaiide form, enkelt trlnd, oftasi med
kiiolbka e]ler grenformiga kooppar, som aldrig fin-
nas pa buFvudet. De toira aro eii till atta, bos
jivider vanligeii tio till tolf; nar en enda

iir tillstades, intar den iiastan alllid midten af krop-
peiij liar tva, sitta de aldrig pa samma sida och
aldrig ntidt emot bvarandraj om flera, aro de al-
tenierandc. De grenformiga knopparna aro utveck-
lade knolformiga, iinnas blott bos de storsta indi-
videi-na, ocb aldrig jemte de knolformiga. De ai"o
kkd^blika, en till atta, med langdaxeln rikfad bakat.
Hela kroppen iir en ofverallt sluten sack. Den jemn-
breda, kanalFormiga kroppsbalan ingar ej i knop-
parna. Kroppens vaggar aro, afsedt fran knopparna,
jemnljocka, af klai-, gulaktig sul)stans, ulan nerver,
muskier, kail, celler cller kiirnor. Knoppaina iiro
bomogena iitviixter af viiggen, men i dem bildas
smaningom sma gula korn, lika fetlkulor, som for-
okas ocb vaxa, tills do som en kompakt bop fjlla
knoppen. 1 de knollika knopparna sags alltid en storre
centralkula, 0,009 lin., i de grenformiga kulor fran
0,007 lin. till omiitbar litenbet, regellost blandade.
Kulorna angripas bvarken af iittiksyra, svafvel- eller
salpetersyra. — Dicyoma iir koidos; knopparna kun-
na ej, som Erdl ville, anses for konsorganer, eller
agg. Men i den inre kanalen utvecklas embryoner
af tva slag, aldrig begge slagen i samnia individ,
utan alllid i nagra individer infusorieartade embry-
oner, i andra masklika, sa art icke de forra, sasom
Erdl an tog, kunna vara vitvecklingsstadier af de
sednare. De infusorieartade embryonerna iiro, ul-

422

bildade, paronfoimign ; den breda anclan ar
framre. Kroppen, som beslar al' en klar, struktur-
los, icke kontraklil, i ytan niahanda fastare substanj

bakre ba]ft(

>d 1;

baki

ar pa Dakre najrten Desatt mea langa i^akat n
tade flimrnerbar, saint bar pa buksidan en nagot
utstaende del, som syntes hafva en bten rund opp
ning, mabanda en niunn. I det in re ses en bias
och tva kalkkorn. Af dem ar blasan storst, half^
sferisk, belagen i midten, med sin platta yta tati
ofver buksidans oppning. Der denna yta forena
med den otriga balfsferiska ytan, bar den en krets
formig, af tva balfringar saojniansatt, fortjocka
granulerad rand. De tva kalkkornen aro nasta
ovala, ligga nara hvarandra, i ryggen, framfor bla
san. Blasan knnde vara en mage; kalkkornen bafv
nagon likbet med otolitber. Dessa embryoner ut-
vecklas sa, att i vatskan i Dicyemas kroppshala^^
framtrada keimceller, som forcikas ocb vaxa tilvHI
0,0036 — 0,0045 lin. ocb nastan fylla baligheten, hvar-
vid de ordna sig i enkel, dubbel, nagon gang ti^e-^^
faldig rad. Hvarje cell forvandlar sig till ett l^loj^H
af fyra, sex eller flera mind re celler, der pa till en
skenbart homogen sferisk massa. I denna, som blir^—,
forst oval, sedan paronformig, npptrada forst kalklHI
kornen, derpa blasan, bvilken synes nppkomma at
tva sammansmalta cellartade delar, sist komma Aim- ^
merharen, i borjan ororliga, slutligen, under em-i^H
bryonens tillvaxt, fria, rorliga. Inom keimcellernas
rader utgar denna utveckling, miirkvardigtvis, fran
vissa "bildningspunkter". I den framre kroppshalf-
len, aldrig i den bakre, borjar den i en eller tva
celler, som forvandlas till embryoner, ocb fortskri-
der derifran framat ocb bakat, sa att man far en
rad af tio till tolf embryoner, af bvilka de mest
ntvecklade ligga, vanda fran bvarandra, i midten,
och framfor hvardera en rad af allt mindre utveck-

423

lade. Sadana bildningspunkter kunna vara en, tva,
Ire, iinda till fern, ocli sta i intet beroende af knop-
parnas antal. — De masklika embryonerna, hos
andra indivlder, likna mycket moderdjuret, endast
alt hufvud, kroppshala ocli knoppar ej i\vo bildade.
Den valslika kroppen ar ofverallt besatt med flim-
raerhar, kroppens vaggar af struktuilos substans;
i stallet lor kroppshalan en foljd af oregelbundna
genom skiljevaggar afdelade rum, liksom bestode
embryonen af ett antal efter hvarandra liggande
celler. Dessa embryoner utvecklas, iitan "bildnings-
punkter", ur mindre talrika keimceller. En sadan
cell ombildar sig till en granulerad kula, som for-
liinger sig och forvandlas till en maskformig em-
bryo, hvilken stracker ut sig, far flimmerhar och
forsta antydningen af en kroppshala. — Bada sla-
gen af embryoner trafFas fria i venbihangens vatska.
Huru de komma ut ur Dicyema ar okandt; moj-
ligen genom den af Erdl sedda, tidtals framtra-
dande oppningen pa hufvudiindan, eller genom mo-
derdjurets dehiscens. De mask form iga embryonerna
ombildas steg for steg till likhet med moderdjuret.
De infusorieartade deremot sagos blott forlora sina
cilier, hvilkas plats intogs af ett yttre hylle, som
hade silt ursprung nara framre andan, men baktill
med storre mellanrum var fritt fran kroppen, och
som visade egna vaglika rorelser, ' liksom hade det
uppkommit genom alia flimmerharens sammansmalt-
ning. — Dicyemas natur forklarar Kolliker sa,
att moderdjuret med masklika embryoner ar en alt-
am ma, dessa embryoner och moderdjuren med in-
fusorieartade embryoner deremot arnmor, samt dessa
sednare embryoner analoga med Cercarierna. Der-
vid anmarker ban likval, att Dicyemas utveckling
ur agg iir osedd; att de infusorieartade embryo-
nerna icke hafva ringaste likhet med Cercarier,

424

och icke aro bekanrn till sin vidare utveckling. Da
likval en nagot liknande fortplantning ar kand en-
dast hos niaskar, slutar lian med den formodan,
att Dicvema iir ett utvecklin^stillstand aF vare siir
en Helminth, en Planaria, Nemertin e. d. — Zwei-
ter Bericht d. zootom. Anst. zu Wuizburg, 59.
Neiiro- GoODSiR, om iNeuronoia Monroi GoODSiR, Hel-

minth i Gadus-slagtets spinalnei ver, Ed. n. phil.
Joiirn. XXXVIII, 374.

425

Rotatoria.

Agassiz stiiller denna grupp till Crustacea,
Proc. Amer. Assoc, second meeting, 391.

Oscar Schmidt undersokte in re byggnaden af
Hydatina senta och Brachionus urceolaris, och be-
kraftade Ehrenbeugs beskrifning af tarmkanalen, re-
spirations- 0(;h cirkulations-systemet, konsorganerna,
njuskJerna, nervsystemet. Wgm. A. 1846, 67.

Brightwetx och Dalrymple undersokte ett
djur, som star niira slagtet Notomniota Ehrb., men
skiljer sig derigenom, att del saknar tarm och anus
samt svans. Inre byggnaden beskrifves noggrannt.
Magen iir en blind sack, vid oesophagi inre anda
forsedd med tva spott- eller pancreas -kortlar, och
dessutom sacculerad af korta lefvercaeca. De osmalta
fodoamnena utkastades genom miinnen. Den stora,
genomskinliga, kontraktila blasa, som af Ehrenberg
anses tillhora de manliga generations-organerna, ty-
der Dalrymple sasom respiratorisk, i det den upp-
tager vatten, som den ater utdrifver genom den yttre
oppning, i hvilken afven konsorganerna mynna ut;
de egna tradformiga organer, som Ehrenberg tyder
som galai-, anser Dalrympi.e tjena till att genom
sina rorelser drifva omkiing blodet, som fritt fyller
kroppshalan, och som respirerar genom blasans tunna
viiggar. Ronen iiro skilda. Honan, som ar storre,
bar en hiistskolikt bojd aggstock, uterus, vagina och
yttre konsoppning. Hon ar vivipar och ovipar. Ag-
gets klyfning observerades och den i uterus innc-
slutna utvecklade ungen. Men mot slutet af som-
maren ses ett ogenomskinligt largadt iigg, omgifvet

426

af ett eget cell-lager. Delta agg utdrifves, ocli iakt-
toirs af Bright WELL flera manader derefter oforan-
dradt, sannolikt for alt forst foljande ar komtna
till utveckling. Hannen, mindre an honan, bar en
muskulos, kontraktil spermsack, som genom en kort
ductus oppnar sig utat i en oppning, till laget mot-
svarande honans yttre konsoppning. Spermatozoerna
i sacken hafva en stor, oval, flat, starkt Ijusbrytande
kropp och en kort svans. Brightwell iakttog par-
ningen, och att en sadan ar tillracklig for flera efter
hvarandra foljande partus. Men hvad som ar hogst
anmarkningsvardt: hannen har inga kakar, ingen
oesophagus, spottkortlar eller mage, saledes inga na-
ringsorganer, ty sasom sadana kan man icke anse
tre sma sammanhopade ovala kroppar, belagna i
bakre delen midt emot konsoppningen och med li-
gamenter fastade vid vaggen. Och likval sags denna
hanne utvecklas i en hona. ,A. N. H. sec. ser. 11,
153; III, 518; Philos. Trans. 1849, 331.

Leidig, om vitelli klyfning i Rotatoriernas agg,
Isis, 1848, 169.

ScHMARDA, om nya former af Rotatoria, Wie-
ner Sitzungs-Berichte, YI, 57.

427

Tiinieata.

LowiG och KoLLiKER liaFva undersokt kemlska Hyiiets
sammansattningen och striikturen af byllet lios Tu- ^j^J^j.'^
nicaterna. Det antogs dittills, att vaxternas cell-
membran bestod aF qvafvefria amnen (gelatina, cel-
lulosa), dJLirens af qvafhaltiga (protein, lim), och
alt saledes cellvafven, som titgor basen af alia vax-
ter, alldeles saknades i djurriket. Da fann ScHMlDT:
Zur vergleichenden Physiologic der wirbellosen Thie-
Ye, Brannschw. 1845, genom kemisk analys, att byl-
let af Phallusia intestinalls bestod af ett arane iden-
tiskt med cellulosan. LowiG och Kolliker hafva
bekraftat, att hos enkla Ascidier det yttre brosklika
eller laderartade hyllet, hos de saminansatta det ge-
latinosa lager, som omger individgrupperna, att Do-
liolum mediterraneum Otto, och hos Salpa hela yt-
tre roret, saledes betydliga delar af djurets kropp,
aro bildade af cellulosa. Den mikroskopiska un-
dersokningen af dessa delar ar i hog grad nog-
grann, men kan icke har utdragas. A, S. N. ser.
3, V, 193.

Vats Beneden har stnderat enkla Ascidier vid utveck-
belgiska kiisten, isynnerhet deras utveckling. Hos *"^'
en art fann han, hos fuUvaxta Individer, ogon, stallda
rundtomkring vid andan af hvardera roret; hos em-
bryoner finnas de pa sidorna af kroppen. Fran
manliga konsorganerna utgar semen i kloaken ge-
nom flera oppningar, men det finnes blott en ovi-
dukt. Bohadsch's iakttagelse, att enkla Ascidier for-
oka sig genom gemmer, har forf. bekraftat. Bull.
Brux. XIII, I, 76. Mem. Brux. XX.

428

Agassiz undersoktc iiggeii al Asclclia. Ovarium
iniielialler alltid agg i manga olika ulveckllugssta-
dier. I dct forsta stadiet har iigget endast vitelltis-
binna ocii fioblasa, men innehallet ar fiillkomliixt
genomskinligt. Derpa framtrader froflacken, ocli sina
korii inom vitellusliinnan, som srnaninoom okas. Fio-
flackei), som i horjan var en eiikel blasa mod ge-
nomskinligt innehall, tillviixei- och far i sitt inre
korn, som viixa till blasor, hvilka blifva nukleerade.
"Vi hafva liar tydligen ombildningen af en primitiv
cell utan fioflack till ett agg, i hvilket vi liafva en
sadan blasa inneliallande nukleerade celler och icke
blott smakorn. Det foljer af dessa enkla fakta, att
smokoi nen, genom ansvallning, ombildas till celler,
och att inneballet ar det material, ur hvilket dessa
celler smaningom utvecklas. Vitellusmassan forokas
pa sanima vis. Nuclei af de fa primitiva cellerna
vaxa sjelfva ut till celler, som spriinga bin noma af
de lorst bildade cellerna. 1 denna utveckling, ge-
nom svcillandet af korn, i hvilka nya contenta bil-
das, hvilka sjelfva iiro i stand att antaga blasform,
hafva vi saledes en cellutveckling, som afviker fran
allt hvad som hittills blifvit observeradt". Hos Asci-
dia ses pa vitellushinnan ett laoer af epithelial-
celler, sa att agget har mycket liknar kaninagget.
Eget ar ock, att froflacken innehaller blasor, som i
sin ordning aro nukleerade. — Genom den s. k.
klyfningen ar vitellus slutligen delad i sma delar,
"hvar och en omgifven af en membran". "Har
hafva vi ett annat cellbildningssatt: celler bildas
omkring pricexisterande materialier". — Embryonen
med den langa svanslika appendix liknar Boltenia,
d. V. s. de lagre formerna i familjen aro analoga
med den einbryoniska af de hogre. Proc. Amer.
Assoc, second meeting, 157,

42 9

KoM.iKER ocli LowiG, on> utvecklingen af sam-
mansatta Ascirller, A. S. N., ser. 3, V, 217.

JoH. MtJLLER beskref noggrannt, under (let pro-
visoriska iiamnet Vexillaria flabelluin, ett niiki'osko-
piskt djiir, soni sednare visade sig vara larven af
ett Amaraucium. M. A. 1846, 106, 1847, 158.

Sars, som vld Floroe och Brem anger, 60"50' Salpa.
N. B., fiinnit Salpa iJinciiiata Cham, och S. spinosa
FoRSK., liar ofver dessa arters bada former lemnat
nocfarann beskrifninfj i sin Fauna litoralis Norveijlae,

bo o D '

I, 63. Som liamre anda anser ban med Eschricht
den, ijenom livilken vattnet ini>ar, karniindan som
den bakre. I sadan stallning simma Salperna. Iljer-
nans slda kallar ban buksidan, kainans sida rygg-
sldan, hvilken vanligen vandes nedat. IJr beskrif-
nlngen pa Salpa runcinata, den ensliga formen, bemta
vi foljande. Den framre oppningens musknlatur ar
bos S. runcinata mera sammansatt an bos de af
Eschricht undersokta arter. De egentliga respira-
tionsniusklerna aro nio, ej sex, sasom Chamisso upp-
gifvit. De aro tillika de enda rorelseorofanerna.
Det af Eschricht sasom kanselns verktyg tydda or-
ganet, ar bar langt ocb smalt, bandformigt, pa tva-
rcn fint strieradt. Det fir beliiget pa respirations-
siickens buksida. Hos S. spinosa ar det mycket
kortai'e, men forsedt med ett langt, smalt bibang,
som slar upp i respirationshalan, ett tentakel, ana-
logt med dem innanfor galoppningen hos Ascidierna.
JNara derbakom ligger hjernan, ogenomskinllg, na-
stan rund, af flera sammansmiilta gangliei-j mycket
fina nerver strala ut derifran. Fran bakre sidan af
kanselorganet vidtager galen, som stracker sig bakat
for att fiista sig vid diaphragma EscHR., hvilket
skiljer respirationshalan fran digcslionshalan ; den ar,
som hos andra arter, pa tvaren strierad, besatt med
talrika flimraerhar, och genom ett tunnt mesobran-

430

chium till en del liistad vld icspiiationshalans biik-
yta. Olver betydelsen af de (yra s. k. ryfjrgrallorna
liar Sars ej kommit till klarhet. De ligga i en
liingslara, i luedellineen, pa ofra sidan at" respira-
tionshalan, och stracka sig fraii hjertat till mot tVainre
oppningeii. Fran deras Iramre nedat bojda iinda ut-
gar pa hvardera sidan en mycket smalare fall, en
fortsattning af dem, och loper forst bagformigt utat
och nedat mot respirationshalans bukyta, derefter
bakat och inat, tills den vid galens Iramre anda
forenar sig med den motsvarande. Hjertat beslar af
fyra samnjanhangande blasor. Sars hekraftar EscH-
scHOLTz's uppgift, att sedan det genom samman-
dragningar fran ena andan drifvit blodet i en rikt-
ning, haller det stilla och sammandrar sig derpa
fran den andra iindan, for att drifva blodet i mot-
satt riktning. Under tio till sexton sammandrag-
ningar bakifran framat drefs blodet, som visar vat-
tenklara, Ijusgula, ganska stora kulor, framat i en
langsefter och i ryggfallorna beliigen kanal, fran
dennas framre anda i ryggfallornas ofvan namnda
bagformiga fortsattningar, anda till galens framre
arida. Derefter flot det vidare langsefter och under
galen, upptog det i galen befintliga arteriela blodet,
och gick tillbaka in i hjertat genom dess bakre
anda. De namnda kanalerna syntes vara slutna
karl. Under detta kretslopp afgaf det i ryggfal-
lorna belagna karlet (aorta) at bada sidor mycket
blod, som syntes lopa icke i slutna kiirl, utan i
rannor, urhalkade i kroppmassan och anastomose-
rande med hvarandra. Det langsefter galen till
hjertat atergaende karlet, gal-ven eller vena cava,
upptog deremot blod ur manga dylika rannor. Se-
dan hjertat i denna riktning drifvit blodet, stod det
stilla ett ogonblick, och begynte derpa att samman-
draga sig i sin framre anda, hvarigenom blodet drefs

431

i motsatt riktning. Saledes utbyta liar aorta och
vena cava vexelvis sina roler. Jfr. Arsb. 1840 —
42, 279. — Den hala, i hvilken naringsorga-
nerna ligga, befinner sig baktill i ryggens medel-
linea, ofver respirationshalan, skild fran denna ge-
noni dlapbragma. Hon ar oval och innesluter de
till en tat "karna" sainmanpressade naringsorga-
nerna, tarmen omgifven af den finkorniga lefvern.
Munnen, omgifven af en teniligen vid, kretsrund
rand, oppnar sig i respirationshalan bakom bjertat,
tatt ofver galens bakre anda. Tarmen gor en slin-
ga och oppnar sig i samma hala, till hoger straxt
bakom munnen, med en framstaende, pa sidorna
sammantryckt analoppning. Kroppens tredje hala
ar fosterkedjans. — Den samma nsatta formens af
S. runcinala individer likna i hufvudsaken de ens-
liga, men respirationsmusklerna aro sex och annor-
lunda stallda. Afvensa afviker den ensliga fornlen
af S. spinosa genom sex respirationsmuskler fran
den sammansatta, som bar fyra.

Sars bar fullstandigt bekraftat ChAmisso's fram-
stallning af generationsvexlingen mellan ensliga och
sammansatta Salperna. Bada formerna aro hvaran-
dra olika. De ensliga aro sadana under hela sitt
lif och saramankedja sig aid rig. De ensliga fram-
foda alltid endast Salpkedjor, bvilka aro olika sin
moder, men fuUkomligt lika sin mormoder, Indi-
viderna af salpkedjan, bvilka sannolikt under hela
sitt lif, savida icke yttre inflytelser stora samman-
banget, forblifva sammankedjade, framfoda alltid en-
dast ensliga unjjar, som ater bafva sin mormoders
form och forblifva ensliga. Har eger saledes ingen
metamorfos rum, utan generationsvexling. Sasom
amma, eller foregaende generation, anser Sars den
ensliga Salpan. Den fosterkedja, som utvecklar sig

432

i hennes inre, iir .nnnlog merl de fran Canipanularia-
amman slg utvecklandc iiggbarande intlivider, ocli
ined Acalephernas utveckling uv Scyphlstoma-Stro-
bila stadiet, ocli jemrotlig, i anseeiide till den diinkla
uppkomsten, med Cercariernas I dessas amma. Att
den sammansatta Salpan ar den fullkomligare, an-
tydes genom tillvaron al eu till det ensliga fo-
strets naring tjenande och derfore smanlngom for-
svinnande vitellus. Detta foster uppstar sannolikt i
foljd af konsfunktion, och undersokningar i denna
rlktning skola utan tvifvel afven bar adagalagga
manliga och qvinliga organer. Den eiikla Salpa
runcinata, proles solitarla Cham., ar amnian till S.
runcinata, proles gregata Cham. = S. Fusiformis Cuv.;
bada bilda tillsammans en art; pa samma vis ar
S. spinosa Otto den ensliga amman till den sam-
mansatta S. mucronata Forsk., hvilka tillsammans
iitgcira en enda art. — Hos den ensliga formen af
S. runcinata ar fosterkedjan icke i spiral vriden
omkring naringshalan, utan ligger bagformig pa dess
liogra sida, hos S. spinosa deremot ar den vriden
som hos S. cordiformis. Kedjan bestar af tre olika
utvecklade serier, "satser", af embryoner i dubbel,
alternerande rad. Fosterroret, vid hvilket embryo-
nerna aro fastade, var forsvunnet hos forsta, mest
utvecklade serien, och embryonerna forenade endast
genom korta strangar, hvilka riro fortsattningar af
de serosa sackarna. De sammansatta strangar, EscH-
RICHT beskref hos S. cordiformis, forekomma icke;
bar. Hjernan iir hos embryonerna mycket stor.
Sars sa^r <in ensliof S. runcinata framfcida en en half
turn lang kedja, utur en oppning ofvantill pa bakre
andan af hyllet, i rnedellineen. Hvarje serie fram-
fodes i sin ordning. Oppningen finnes icke forut
utan bildas mot partus, och visar sig, med oregelmassig

form.

433

form, hos sadana indlvider, som redan framfodt tva
satser af fosterkedjaii. — Den ensliira embryo, som
iitvecklas i hvarje individ af de sammansalta, liar
sitt lage niira buksidan, till venster ocli nagot fram-
for karnan, mellan femle och sjette respirations-
miiskeln, och ar wed sin rjgg fastad vid respira-
tionshalans vagg medelst en mycket kort stjelk, for
ofrigt fri. Denna ensliga enibryo liknar i form
och byggnad sin mormoder. Mellan rjggfallorna,
i niidten af ryggen, ses vitellussacken, som der med
en mycket kort hals sammanhanger med modren,
inga i embryonens kropp, der den vid sin nedra
sida ar fastad med en kort stjelk. Fauna litoralis
Norvegiae, I, 77.

Krohn undersokte afven utvecklingen af Salpa
och bekriiftade Chamissos tydning. Hvarje Salpa ar
vivipar, och hvarje art fortplantar sig genom vex-
lande olika generationer, ensliga och sammansatta.
Hvarje ensligt individ ar multipart, frambringar en
sammansatt generation, hvarje individ af denna iir
unipart, frambringar en enslig affoda. Dessa olika
generationer aro afven skiljaktiga i yttre form och
inre byggnad. Hvarje art omfattar saledes olika,
vexlande generationer. I foljande uppstallning ut-
marker '•'" obeskrifven, af forfattaren observerad
form.

Proles solitaria. Proles gregata.

Species I.
S. democratica Forsk. S. mucronata Forsk.

S. spinosa Otto. S. pyramidalis Quoy et Gaim.

Species II.

S. africana Forsk. S. maxima Forsk.

S. Forskalii Less.

434

Species III.
S, runcinata Cham. S. fusiforrais Cuv.

S. maxima var., Forsk.
S. runcinata gregata Cham.

Species IV.
S. * S. punctata Forsk.

Species V.
S. scutigera Cuv. S. bicaudata Quoy et Gaim.

S. vivipara Per. et Les. S. nephodea Less.

S. gibba Bosc.
S. dolium Quoy et Gaim.

Species VI.
S. * analoga S. pinnatae Cham. S. proboscidalis Less.

Species VII.
S. cordiformis Quoy et Gaim. S. zonaria Cham.

S. polycratica Forsk.

De ollka generationeriia af hvaije art skiija slg ge-
nom dispositlonen af muskelba nden, ocb genom f'ort-
plantningssiittet. De sanimansatta individerna upp-
koinma inom sin ensliga mor, genom knoppning pa
det af EscHRlCHT iipptackta organet, fosterroret, som
skulle kunna kailas "stolon prolifere", men som skiljer
sig fran stoloner hos andra djur deri, att det aldrig
visar sig utom djuret. De ensliga individerna dei-
emot, som haistamma fran hvar sitt individ af de
sanimansatta, alstras genom iigg och sperma. Hvarje
individ af de sanimansatta frambrinj^ar under bela
silt lif endast en afToda, ett enda agg. Dettas be-
fruktning sker straxt efter de sammansattas fodsel,
sa att det bast observeras under dessas utveckling
i deras ensliga mor, eller kort efter deras fram-
komst. Krohn kallar nervgangliets sida den 6f-
ra, hjertats och visceral-nuclei den undra, den
storsta oppningens anda den framre, den af oel-
lulosa bestaende manteln yttre byllet, och det
inre hyllet det, som innesluter respirationshalan,

435

muskier, nerver. I delta inre livlle ligger iigget
nara respirationslialans inrc vagg, ocli bestaraffio-
fliick, fioblasa och vitelliis, omgil'veii af en tjock
liinna, analog med calyx hos foglarna. Under siq
utveckling fhttar sig ^'igget till hogra sidan, bakom
nast sista niuskelbandet och nara oFra ytan. Vid
iiggets fninjrc pol ar fastad en str;ing, som lik en
stjelk gar horizontelt frainat, och ar en "pedoncle
tiourricier" for den agget omgiFvande hinnkapseln,
hvilken ensam representerar ett ovarium. Testikeln
deremot, mycket utbildad, bestar af forgrenade,
blindt slutande kanaler, som forena sig till en ge-
mensam kanal, hvilken foljer tarmens analdel och
oppnar sig bredvid anus i den stora respirations-
halan. Testikeln far icke sin fulla utveckling forr
an djuret ar fullvaxt. Man (inner derfore, att in-
divider af ^ af blifvande storleken hafva agget i
framskriden utveckling, men testikeln sa foga ut-
vecklad, att den endast innehaller en ringa mangd
sperma pa vag att blifva mogen. Derfore maste
det sperma, som har befruktat iiggen, hafva kom-
mit fran en annan grupp af djur af samma art,
men mer utvecklade, och de sammansatta Salpoe iiro
saledes icke verkliga hersnafroditer, emedan aggets
och sadens mognad icke hos dem sammanfaller. — ^
Det organ, genom hvilket Salpans embryo upptar
naring ur modrens blod, ar inom den ensliga Sal-
pan den omnamnda "stolon prolifere", hos den sam-
mansatta Salpan en "placenta", en rund kropp, be-
lagen pa undra ytan af den ensliga embryonen, och
fastad vid inre ytan af moderns halighet alldeles
der hvarest agget lag. Embryonens inre hylle of-
vergar, i det det bildar en kort stjelk, pa placentan,
som det beklader. Tva karl ga, genom stjelken, ned
i placenta, ett som forer embryonens blod in i den-
na, ett som forer det tillbaka. Tva karl, fran

436

modren, sliita pa placenta, der denna frisler sig vid
henne. Det iinnes mellan dessa iva par af karl
inlet direkt sam man hang, sasom 1 diiggdjurens pla-
centa. Den mot embryoncn uppstigande strommen
forer inga andra korpuskler an de lalt igenkanne-
liga, som tlllhora denna, den mot modren nedsti-
gande Inga andra an liennes. Det inbordes utbytet
maste saledes ske genom endosmos. Nar embryo-
nen ar fullt utvecklad, loses foreningen mellan mo-
dren och placenta, ocli nar ungen framfodes, tar
ban med slg delta organ, som sedan smaningom
altar i volum och forsvinner forr an djuret ar full-
vjixt. — Elaeoblastema kallar Krohn ett orc^an af
okand funklion, omtaladt af Chamisso och Meyen,
belaget hos embryonen under vlsceralnucleus och
bakom placenta, i det yttre hyllet. Det synes sam-
mansatt af en mangd lameller, som korsa hvaran-
dra och omskrifva cellulara halor, fyllda af ett klart,
oljelikt amne. Det ar genomdraget af talrika kiirl,
som bilda Iva stammar, genom hvilka organet sam-
manhanger med nucleus. Delta besynnerliga organ
tillvaxer jemte placenta, men iir annu markbart
sedan placenta forsvunnit. Embryonens utvecklmg
irar lanijsamt, och fuUbordas i man som modren
narmar sig den fullvaxta aldern, da hon sannolikt
dor kort efter burden. Utvecklingens gang ar un-
gefiir foljande. Sedan froflack och froblasa foi
svunnit, tilltar agget i storlek, forlorar sin ovala
form och blir sferiskt. Straxl derefter ar aggets
plats intagen af rudimenlet till placenta, som redan
emottagit kiirl fran modren. Derefter visar sig em-
bryo, en liten kropp, pa spelsen af placenta och
under dess hinna. Respirationshalan synes vara bland
de forst bildade delar, derefter galarna, nervgangliet,
sednare visceralnucleus, elueoblastemel, hjertat. Nar
embryonen i storlek ofvertriiffar placenta, blifva

437

kroppens badn oppningar synliga, den framre fore
den bakre, och muskelbanden framtrada, samt kar-
len och bjertat. Embryonen visar rorelse. Den
prolifera stolonen har hela tiden sa langsamt till-
vaxt, att den annii endast foreter ett kort och fint
filament, men pa dess yta ser man redan en tat rad
af sma iipphojningar, forsta anlaggnlngen af knop-
parna, som sednare skola utbilda sig till embryoner,
Stolonen tillvaxer sednare i man af knopparnas till-
tagande. Fastad med en af sina iindar vid modrens
hjerta, ar det alltld med denna anda, som stolonen
iitbildar nya knoppar. Den innesluter tva kiirl, det
ena kommande Iran framre, det andra fran bakre
iindan af modrens hjerla, sa att blodet, genom det-
tas sammandragning drifvet in i det ena af dessa
karl, atervander genom det andra, och karlen ses
byta om role hvaije gang hjeitat bo r jar att sam-
mandraga sig i motsatt riktning. Stolonen bar pa
sa mnia gang embryoner af flera aldrar, sasom EscH-
RICHT beskrifvit dem. Huriidan an de sammansatta
Salpernas aggregation skall blifva i fullvaxt tillstand,
iiro de, sasom embryoner, stallda langsefter stolonen
i tva parallela vexelvisa rader. Nar modren ar na-
stan fullvaxt och hennes embryonkedja nastan ut-
bildad, ar den sa lang, att den rullar sig omkring
hennes visceral-nucleus. Den bestar da af tre serier,
den aldsta af likstora, nastan fullbildade embryo-
ner, den andra af nastan likstora, nagot mindre ut-
vecklade, den tredje af olikstora, stand igt mindre,
de vno^sta. Denna afdelnino- i serier ses icke i em-
bryonkedjan af S. pinnata och narstaende arter,
utan de olika utvecklade embryonerna folja i en
jemn rad. Dessa arter hafva ocksa sasom fullvaxta
en egen fran de andras afvikande gruppering i cir-
kel. — Embryonkedjan ligger i modrens yttre hylle.
Under tillvaxten bildas omkring densamma en ka-

438

vitet, som forJanger sig mot ylan af modrens kropp,
ocli oppnar sig iilat med en slor manning. Hari-
genom lUgar den fullt utvecklade embryongruppen.
Vid fodseln skiija sig embryonerna fran den del af
stolonen, som ntgjorde deras stod ocli som derefter
sammanfaller ocli forsvinner. Derpa utveckia de
slutligen de yftre delar, genom livilka de samman-
hallas i kedjor. A. S. N., ser. 3, VI, 110.

StEENSTRUP fann en Salpa mycket narstaende till
S. clostra M. Edw. R. A. ed. ill. Moll. t. 12J. Manila
bundrade ensliga individer bade ingen fosterkedja
eller aggstock, men visceralkulan omgifven af en
temligen staVk, foigrenad, bvit korlel, inneballande
siidtradar och siidceller (se ofvan, ocb Arsb. 1840 — 2,
286). Bland dessa manga ensliga bannar funnos na-
gra mind re, ensliga, prismatiska, lifligare, med svart-
bruna ogon, med fosterkedjor. Roret, bvarpa fo-
slren sitta, ar sannolikt icke ett fortplantningsorgan,
ntan snarare gale; det bar likbet med en Salp-
gale. De markvardiga strangar, som onisesidigt
sammanbinda fostren, aro sakert de forliingda tap-
par, eller med siigapparater forsedda strangar, som
Sars ocb Milne Edwards iakttogo bos de samman-
satta Ascidiernas tidioaste lostertillstand. Da dessa
foster bos t. ex. Botivllus utvecklas ur aorof, maste
man antaga, att det ar verkliga agg, souy bos Salpa
glida ned i sammankedningsroret. Undersogels
over Hermapbroditismen, 66.

Geografisk THOMPSON antecknadc de vid Jrland forekoi

''ni'ng.' '"^"^^ ^*^'^'' ^^ Tunicata, A. N. H. XVIII, 385; se
ser. I, 63.

Forbes ocb Hanley beskrilva Englands Tuni-
cata i sin History of British Mollusca, I, 1.

Alder iippraknar de vid iNortbumberland ocb
Durbam forekommande arlerna i sin Catalo«rne of

439

the Molliisca of Northumberland and Durham, Lon-
don, 1848.

Dalyei.l beskref och aftecknade Tunicater vid
Skottland i sitt aibete: Rare and llemarcable ani-
mals of Scotland, IJ, 138.

Frey och LeuckART jjafvo forteckninij ofver de
vid Helgoland lefvande Tunicater; Beitr. z. Kenntn.
wirbell. Thiere, 139.

Agassiz uppriiknar de vid Boston funna ar-
ternaj Proceedings Amer. Association, second mee-
ting, 159.

Ascidia n. sp. England, Forbes, I. c. 32; Boston, Agassiz, %a«^d;^-
1. c; Neapel, Costa, Mem. d. Accad. di Napoli, V, 2, 75. ^*"J/;*

Molgula FoRBKS n. g. adnum. Ascidia tubulosa Rathke Z.
D., 1. c. 36.

Cynthia n. sp. Helgoland, Frey et Leuckart, I. c. I4l;
England, Forbes, 1. c. 38.

Bol tenia n. sp. Boston, Agassiz, 1. c.

Clavellina n. sp. Helgoland, Frey et Leugkart, I. c. 141.

Amarouciun) n. sp. Helgoland, Frey et Leugkart, I.e. 140.

440

Bryozoa*

Anatomi. Van Beneden undersokte Pedicellina Sars, som

utveck. f5,,3t afbildades af Ellis, t. 38, f. 5, 6, EE, F, iakt-

Ling. ^ '

Pedicel- togs af LiSTER 1834, kalladcs Lusia af Milne Ed-
»»na. ^^RDs^ af Van Beneden Crinomorpha, jfr. Arsb.
1840—2, 369 5 1843—4, 195. Tentaklerna sitta in-
nanfor den fria kanten af det genomskinliga Iiyllet,
som icke bildar nagon slida for dem. Munnen ar
rund, belagen midt i tentakelkransen, omgifven af
starka cilier. Oesophagus iir nastan jemnvid, utan
krafva, bekliidd med cilier pa liela inre ytan. Den
stora magen ligger i bottnen af kroppshalan,* dess
inre yta bar cilier. Tarmen, skild Iran magen ge-
nom en valk vid pylorus, stiger uppat ocb oppnar
sig utanfor tentaklernas krans. Hjerta ocb karl sak-
nas^ den viitska, som motsvarar blodet, fyller kropps-
halan ocb omger viscera. Cirkulation i tentaklerna
sags icke; deras inre kanal ar stor, men blodku-
lorna sa snia ocb fa, att de ej roja omloppet. Lef-
vern ar rudimentar, en gulfargad del af magens
vagg. — Stjelken ocb den fastade liggande delen
aro betackta med en fast, genomskinlig, nastan horn-
artad sbda, som forlorar sig pa poly pens kropp;
denna slida ar ett verkligt polyparium. Stjelken ar
ansvalld pa midten ocb oftast vid basen, ocb dess
inre fyldt af muskelstrangar. Kroppens betacknin-
gar hafva cirkulara muskelband. Andra ga upp-
ifran nedat ocb fasta sig i sackens botten; de in-
draga ofra delen ocb tentakelkransen. I tentaklerna
ses inga muskier; deras rorelser bero pa samman-
dragningar i de celler, som omgifva deras kanal.

441

Nervsystetnet sags Icke. — Aggstocken ligger of-
vaiipa inagen; rtinda, opaka kroppar af mjolkhvltt
utseende, och derinvid testikelii. Spennatozoiderna
aro stora 5 de liafva etl liufvnd och en fin svans.
Sannolikt blifva aggen och spermalozoiderna fria i
visceialhalan, oc!i utdrifvas vid sidan af anus. Ag-
gen aro onigilna af hvar sitt klara, paronformlga
hylle, och sitta tillsammaiis i klasar. Mellan gulan
och hyllet ar en genomskinlig vatska, sannolikt al-
bumen. Nar de lades, voro gulorna redan i klyf-
ning, efter hvars slut gnlan ofvergar i embryo,
som forst ar rundad och der pa svagt afdelar sig i
en bakre halft och en framre, som far cllier. Nu
utgar embryo ur hyllet. Dess framre del vidgar
sig nu, blir trattformig och spelar med sina langa
cilier. Efter ett par timmar framtrada pa trattens
framie sida sma knolar, som blifva tentaklerna.
Cilierna tyckas forsvinna, nar tentaklerna utbildats.
Djuret, som hittills varit fritt, faster sig nu, i det
det far en forliingning, stjelken. Tarmkanalen ar
da redan utbildad. Jfr. Reid, A. N. H. XVI, 392.
— Pedicellina forokar sig afven genom knoppar.
Pa den krypande stjelken bildar sig, pa obestamdt
stiille, en utvaxt, som hojer sig och blir ansvalld i
spetsen. Dess in re ar fyldt "som stjelkens halig-
het". Snart ses en cell i midten af spetsens an-
svallning, som representerar vitelluskavitefen och
omkring hvilken gruppera sig andra mycket sma
celler, blastodermet. Knoppen vaxer och med den
denna "viifnad", som delar sig i tva delar, af hvilka
den undra blir magen, den ofra tentakelkaviteten.
Dessa delar skilja sig mera och mellan dem qvar-
blir ett ror, oesophagus. Magens afdelning afskiljer
sig bakat till tarm, och oppnar sig utat i anus pa
samma gang som framre delen far en munn. Om-

cula/

442

kring den iVamre (laiiglieten utvaxa tcntaklerna,
som I)li cilieiade. Mem. Brux. XIX.

Reid iakttog, att Pedlcellina stuiidoni Faller huf-
vudet (kroppeii), ocli alt ett nytt bildas pa stjelken.
A. N. H. XVT, 391.
Laonn- Van Benedrn liar uiidersokt Laguncula (I^age-

nella) Farre. Mumien liar en cirkeliund lapp-
rand, ocli ar forsedd med langa cilier, munnhalan
stor, med cilier pa insidan mot munnen till. Oe-
sophagus, skild Iran iDunnbalan genom en sfincter,
ofvergar i magen utan att bilda en krafva. Magen
har vid pylorus cilier, stallda i halfmanform, tar-
men ar rakt u ppstiga nde. Nagon lelver finnes icke.
— Tentaklerna bilda icke en I'ullkomlig krans, utan
aro binart stallda. Antalet ar foranderligt, tio till
tolf, oftast elfva. De aro icke kontraktila. Deras
inre kanaler sta i forbindelse med visceralkaviteten.
De bafva analog! med dc respiratoriska tentaklerna
lios unga plagiostomer bland flskarna, t. ex. rockor,
och med vaggarna af den ante-buccala halan hos
Ascidier. De aro respirationsorganer. Omkring ba-
sen af deras krans loper en ringoiuskel, fran hvil-
ken utgar en dubbel Strang till hvarje tenlakel.]
Hjerta saknas; blodet skciljer organerna inom visce-
ralbalan. Af nervsystemet sags ofvanpa oesophagus,
i dess borjan, ett ganglion, men inga derifran afga-
ende nerver. — Laguncula iir tvekoood. Testikeln
ligger vid undra andan af magen; spermatozoiderna
svarma i visceralhalan; de hafva ett "diskusformigl"
hufvud och ett langt filament. Den inre hinna, som
sasom ett peiitoneum beklader visceralhalans vag-
gar, bar, mot mynningen, ovariet, i borjan en tu-
berkel, i hvilken iicjcf Iramtrada i olika utvecklrn<ys-
grader, med frofliick, Iroblasa, vitcllus och vitellus-
liinna. Moget utfaller «igget fritt i visceralhalan,
dor dct befiuktas, ^hvarpa det utgar pa ett sialic

443

iilaiifor tentakelkronan. Men det synes re(. ganska
ovisst, om det verkligen var agg lorf. sag utga pa
detla vis, se Arsb. 1840 — 2, 366. Aggels utveckling
foljdes ickc. — Forokningen genoni knoppar be-
skrifves. Mem. Brux. XVllI.

Van Beneden ineddelar beskrifniiigar pa nagra
einopeiska Bryozoer. Han kallar "casque" den an-
sviillda kapsel man hos llera former finner ofvanfor
lentaklerna; "oinillioi liamphus" det logelnabblika,
iinnu oCoiklarade organet; "peristoma'* kanten af
den oppning, genom hvllken polypen utstriioker sig;
"bouclier" den skoldlika (\e\, som derstiides ijenar
till belackning. Mem. Brux. XVIII; Bull. Brux.
XV, I, 67.

Reid anfor i en uppsats ofver Bryozoer vid
Skottlands kust, att de spinae, som bos Cellularierna
sitta vid ofra och ytlre bornet af cellen, aro ofta
oppna i spetsen ocb all deras mjuka inneball ses
skjuta ut ofver denna spets ett stycke, ocb bastigt
draga sig lillbaka. A. IS. H. XVI, 390. Densanune
om cirri bos Celhilaria scruposa, A. N. H. XV, 69.

Perty, om byggnaden af Alcyonella fluviatilis Akyo-
var., Die Bewegung durcb sclivvingende microsco-
piscbe Organc im Tbier- und Pflanzen-Reicbe etc.,
Bern, 1848, 28.

GOODSIR l)eskref under namnet Forbesia ett Forbesia.
formodadt nytt slagte, niira forvandt med Pedicel-
lina, men af sex lums langd, ocb med ki'opp afen
bassebiots storlek. Ai den mycket ofuUstandiga be-
skrifninijen anser sifi^ refeient bora betvifla, att
detla vasen verkligen ar ett djur. A. N. H. XV, 380.

DuVERNOY tyder de markviirdiga, fogelbufvu- PedicelU-
den liknande appendices bos manga Bryozoer sa-
som dessa djurs pedicellarier. De I'organisalion
des Ecbinodermes, Mem. de TAcademie des sciences,
XX, 624.

444

Utvcck- Gros, oiii Bryozoers utveclding, Bull. Moscou,

'•"8- 1849, I, 567.

Reid beskref uiiijaina aF Cellularia iinijefar soiii
referent fann dem bos Veslcularia, se Arsb. 1840 —
42, 3665 A. N. H. XVI, 398.

Allman, anteckningar om utvecklingen af Plu-
matella frutlcosa Allm. i Proc. Irish Acad. Ill, 218,

DlESlNG ofverfor till denna klass Ehrenbergs
Poljgastrica Auopisthia; Wiener Sitzungs-Berichte,
V, 32.

Van Beneden Jiaf Foi'tecknin<ij ofvei- litteraturen
for Bryozoa; Mem. Brux. XXI.
Geograftsk SlEEOLD uppraknar sotvattens-arter vid Danzig,

\tng.' Beltrage zu Fauna Preussens, n. preuss. Provincial-
Blatter, VII, 1849.

Van Beneden, om Belglens Sotvattens-Bryozoer,
Mem. Brux. XXI.

Frey ocli Leuckart gafvo fottecknlng ofver
Bryozoer vid Helgoland; Beitr. z. Kenntn. wirbell.
Thiere, 147.

Van Beneden, om arterna vid Belglens kustj
Bull. Brux. XV; Mem. Brux. XVIII.

Johnston afhandlade EnMands Brvozoer i sin Hi-
story of British Zoophytes, sec. edit., Lond. 1847, 253.

GrAHAiVI Dalyell beskref och afbildade arter
funna vid Skottland; Rare and remarcable animals
of Scotland, represented from living subjects, 1,227.

Couch, a Cornish Fauna, being a compendium
of the natural history of the county. III, Zoophytcsj
and Corallines, Truro, 1844, p. 84, innehaller be-f
skrifningar och figurer af ett icke ringa antal arter.j

Thompson antecknade vid Irland forekommande
arter, A. N. H., sec. ser. I, 65.

De Notaris, om de vid Genua forekommande
Bryozoer, i Descrizione di Genova e del Genovesato,.
I, 75, Genova 1846 j Isis, 1847, 710.

445

StoKES, om Bryozoer fran stort tljiip i ant*
arktiska hafvct, Ross, Voyage to the southern and
antarctic regions, I^ 334 j Ed. n. phil. Journ.,
XLIII, 25a

Hagenow har i GeiniTz, Grundriss der \et-{holflg{gk
steinerangs-Kunde, 586, bearbetat de fossila formerna ^^nin!!^
af denna klass.

Giebel beskref fossila Bryozoer ur Planermer-
gehi omkring Quedlingburg, D'AIton et Burm., Zei-
tung, I, 9.

TouLMiN Smith gaf i A. N. H. XX, 73, 176;
sec. ser. I, 36, 203, 279, 352, en omstandlig under*
sokning af de besynnerliga kroppar i kritan man
kallat Ventriculites. De aro enligt bans asigt Bryo-
zoer, narrnast ofverensstammande med Halodactylus.
Han bildar af dem en egen familj, Ventriculidae,
indelad i tre sliigten, Ventriculites, Cephalites, Bra-
chiolites. Jfr. Mantell Medals of Creation, I, 273,
och anmarkningar af denne, A. N. H. sec. ser. I,
435; T. Smiths svar, ib. II, 48, Manteli^s replik,
ib. 133, samt sasom en god sammanstallning, Bens-
BACH, om flintor i kritan, Leonh. u. Bronn, n. Jahr-
buch, 1847, 769.

Pedicellina n. sp. Belgien, Van Beneden, Mem. Brux. XIX. /%« #%*
A ley on el la n. sp. Van Beneden, Mem. Brux. XXI. arter,

Lophopus n. sp. Van Beneden, Mem. Brux. XXI.
Laguncula (Lagenella) Farre, Van Beneden, n. sp. Mem.

Brux. XVIII.
Cellarina Van Beneden n. g. Cellulariae aff. Bull. Brux.

XV, I. 70.
Avicella Van Beneden n. g. typ. Cellularia avicularia Pall.,-

Bull. Brux. XV, I, 74.
Scrupocellaria Van Beneden n. g. typ. Cellularia scru-

posa L. Mem. Brux. XVIII.
Anguine Ha Van Beneden, n. g. Anguinariae aff. Mem. Brux.

XVIIL

446

Salpingia Coppin n. g. Eucrateae aff. , A. N. H. sec. ser.
II, 273.

Retepora n. sp, Belgien, Van Beneden, Bull. Brux., XV, I,

79; foss. Kritform. Hagenow, I. c; silur. Hall, Pal. N. Y.

I, 15, 78.
Omniretepora D'Orb. n. g. sp. foss. Guer. Rev. 1849,500.
Uniretepora D'Orb. n. g. typ. Repetora granulosa Mich.

1. c. 500.
Subrepetora D*Orb. n. g. typ. Intricaria reticulata Hall,

Pal. N.Y., 1. c. 500.
Reteporidca D'Orb. n. g. typ. Retepora lichenoides Goldf.,

I. c. 500.
Reticulipora D'Orb. n. g. typ. Aspendesia dianthus Blainv.

Mich., 1. c. 501.
Reteporina D'Orb. n. g. typ. Retepora prisca Doldf. , 1. c. 501.
Thamniscus King n. g. typ. Ceratophytes dubius Schloth.,

Perm. Foss. 46; A. N. H. sec. ser. Ill, 389.
Acanthocladia King n. g. typ. Cer. anceps Schlotu. 11. cc.

47, 390.
Synocladia King n. g. 11. cc. 38, 388.
Phyllopora King n. g. 11. cc. 40, 389.
Fenestrellina D'Orb. n. g. typ. Fenestrella crassa M'Coy,

Irland, 1. c. 501.
Penniretepora D'Orb. n. g. typ. Retepora pluma Phill.

1. c. 501.
Sulcoretepora D'Orb. n. g. typ. Flustra parallela Phill.

1. c. 501.
Biretepora D'Orb. n. g. typ. Retepora disticha Goldf.

1. c. 501.
En a 11 ap or a D'Orb. n. g. typ. Gorgonia perantiqua Hall;

c. 502.
Arcbimedipora D'Orb. n. g. typ. Retepora archimede

Lesueur; 1. c. 502.
Ceriopora n. sp. foss. Hagenow, 1. c; Giebel, D'Alton

Burm. Zeitung, I, 17.
Bidiastopora D'Orb. n. g. typ. Diastopora cervicornis Mici

Guer. Revue, 1849, 502.
Domopora D'Orb. n. g. typ. Ceriopora diadema Gldf. . 1. c. 502id
Radiopora D'Orb. n. g. typ. Ceriopora formosa Mich.; 1. c. 5021

447

Zonopora D'Ohb. n. g. typ. Ceriopora spiralis Gldf. ; 1. c. 503.
Osculipora D'Orb. n. g. typ. Retepoia truncata Gldf., 1. c. 503.
lichinopora D'Orb. n. g. typ. Ceriopora Raulinii Mich.;

1. c. 503.
Acanthopora D'Orb. n. g. typ. Chrysaora spinosa Mich.;

1. c. 503.
Monticulipora D'Oub. ii. g. typ. Ceriopora pustulosa Mice.;

1. c. 503.
Meandropora D'Orb. n. g. typ. Fascicularia aurantium Ed-
wards; 1. c. 504.
Leptopora D'Orb. n. g. typ. L. elegans n. sp. ; 1. c. 504.
Rhyzopora D'Orb. n. g. typ. Millepora reticulata L.; 1. c. 404.
Eschara n. sp. foss., Krita, Hagekow, 1. c. 604; Gikbel, 1. c.

:20; Leonh. ii. Bronn, n. Jtihrb. 1848, 452.
Escharopora Hall n. g. Escharae et Slictoporae aff., sp. foss.

silur.. Pal. NewY., I, 72.
Trochopora D'Orb. n. g. typ. Liinulites conica Michelin,

Guer. Rev. 1849, 499.

Sulcopora D'Orb. n. g. typ. Stictopora fenestrata Hall,
Pal. N.Y., 1. c. 449.

Pyripora D'Orb. n. g. typ. Criserpia pvriformis Mien., Guer.
Rev. 1849, 500.

Cellulipora D'Orb. n. g. typ. C. ornata D'Orb., 1. c. 500.

Ceilepora n. sp. foss., Kritform., Giebel, I. c. 18.

Chrysaora n. sp. foss. ool. M'Coy, A. N. H. sec. ser. II , 404.

Elasmopora King n. g. typ. Millepora cellulosa L., A. N. H.

sec. ser. HI, 390; Perm. foss. 41.
Stictopora Hall, n. g. Celleporae et Flustrae affine, sp. foss.

silur.. Pal. NewY., I, 16, 50, 74.
Siphodictyum Lonsdale n. g. Hornerae all"., sp. foss., Krit-

forra.. Quart. Journ. geol. Soc. V, 94.
Hornera n. sp. Stokes, Ross, Vov. to the antarctic region.s,

I, 344; Ed. n. phil. Journ. XLHI," 258.
Chisma Lonsdale n. g. Pustuloporae affine, sp. foss., Krit-

form., Quart. Journ. geol. Soc. V, 98.
Ventriculites n. sp. Toulmin Smith, A. N. H. sec. ser. I, 203.
Cephalites Toulmin Smith n. g. priori affine, 1. c. 279.
Brachiolites Toulmin Smith n. g. priori affine, 1. c. 352.

448

Keliiiioderiiiata*

Anatomi. KoREN uiidersokte Thyone fusus O. F. MuELf..,

Hoiothii- Invars mumiapparat iir T. penicillus Muell., ocli
Thyone. Cuviei'ia squatiiata KoREN. Hos H. fusus aro af de
tio tentaklerna alltid tva, stundom fyra ludimen-
tara. Munnapparaten iir kouisk, femhornig, sam-
mansalt af tio broskartade stjcken, fein langa ocli
fem korta, vexelvis stallda. De langa styckena aro
utvandigt konvexa, de korta fJata. Vid midten af
munnapparaten, framifran raknadt, sluta de korta,
ocli derifran klyfvas de langa i tva delar, sa att de
sednare bilda den bakre i djurets inre inskjutande
delen af kaglan. Dess bas vander frarnat, och de
fem langa styckena aro der tveklufna. Mellan de
tio spetsarna aro tentaklerna fiistade. De langa styc-
kena aro pa insidan forsedda med en fara. Munn-
apparatens storlek star ej alltid i forhallande till
kroppens. Den iir detsamma som andra Holothuriers
kalkring, endast att styckena hiir aro liingre och
broskartade. Vid sidan af magen ligger blasan ,
oval, temligen stor, innehallande ett hvitt fluidum
med deri siminande bruna kulor; den bar langs-
och tvarfibrer; nedantill spetsig. Ofvan utgar den
i en kretsformig kanal, soni omger magen. Fran
denna kanal ofvergar vatskan i fem kanaler, bil-
dade af de fem langa klufna styckena i munnap-
paraten, i det huderi, som bildar den kretsformiga
kanalen, gar upp i form af en cylinder och om fat-
tar hvarje af de langa, klufna styckena. Rummet
mellan dessa fem kanaler intages af oesophagi yttre

yta,

449

ytci, som genom muskelfibrer och cellvaf ar fiistad
vicl de (em kaiialernas in re viigg. Nar blasan sam-
maiidrar sig, fores viitskan ur henne i den krets-
lormiga kanalen omkring magen, derpa upp i de
fern kanulerna, derpa vidare upp i de langa stye-
kenas faror, som blifva kanaler derigenom, att en
niycket tunn mem bran, en f'ortsattning af den hin-
na, som bildar de fern kanalerna, tillsluter farorna.
Fran dessa fores vatskan i en annan ringkanal, som
omger muniien innanfor munnapparaten, och nied
denna kanal sta de tio tentaklerna i foibindelse.
Fran samnia kanal utga fern karl, lopande mellan
hvar sitt par af langsmusklerna, rakt ned till anus.
Pa vagen afgifva de en mangd grenar, som .utmynna
i fotternas blasor. Tarmkanalens karlsystem kunde
icke finnas, i foljd af dess utomordentliga finhet.
Pa tarmens fria rand sags dock ett fmt kiirl, fo-
rande en gulaktig vatska. — Respirationsorganet
utojar fran kloaken med en liufvudstam, som straxt
delar sig i tva grenar, med smagrenar, som sluta
med blasor. — Konsorganet iir en mangd langa, i
fria andan blinda, enkla ror, som omgifva tarmka-
nalen, och ofvanlill alia oppna sig i en sinus, fran
hvilken afgar den mycket langa utforsgangen, bvil-
ken , belagen mellan mesenterii lameller, stiger
uppat under den hinna, som beklader munnappa-
raten, och mynnar utat i en liten konisk spets mel-
lan tva tentakler. De paronformiga kroppar, som
hos andra Holothurier plaga att mynna in i utfors-
gangen, finnas icke hos denna art. Hos honan ar
konsorganet fyldt af Ijusgula agg med froblasa och
froflackj hos hannen med spermatozoer med rundt
hufvud och otydlig svans. — Spar af nerver sags icke.
— Cuvieria squamata Koren (non Muell.) synes CuTierl
vara identisk med C. sitchaensis Brandt. Huden ar
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 29

450

tunnare iin lios aiitira Holothiirier j deruiider ligg.i
tvarmusklerna, som kring rnunnen och anus blilva
cirkulara; under dem fern langsniusklei", tva rygg-,
tva sido-, en bukmuskel, som alia fasta sig vid
framre tredjedelen af motsvarande langskarl. Respi-
rationsoiganets hufvudstam ar mer eller mindre koit,
ocli deJar slg i tva bufvudgrenar, af hvilka den ho-
ora iir dubbelt sa langf som den venstra, och som
fordela sig i smagrenar, slutande med ovala blasor.
— Blasan ligger pa magens venstra sida, niycket
stor, rund, bar bvit vatska med bruna kulor, och
langs- och tvarfibrer. Sasom hos Thyone fusus slu-
tar blasan ofvantill i en kretskanal kring magen,
Derifran fores vatskan i fern kanaler, af hvilka tre
ligga under, tva ofvan magen, och som ater oppna
sig i en, innanfor kalkringen, omkring munnen be-
lagen ringkanal. Denna afger nu karl till det inre
af tentaklerna, och bakat fern langskarl, tva rygg-,
tva sido- och ett bukkarl, alia nara fastade till
tvarmusklerna. De bada sidokarlen, som folja buk-
ytans rand, sta genom oppningar i forbindelse med
fotterna, sa att vatskan, ur dem inford i de sed-
nare, utspanner dessa. — Kalkringen beslar af tio
stycken, fem storre, framtill tvatandade, omvexland
med fem mindre, entandadcj baktill aroalla i niidte
inskurna. Vid spetsarne af de fem storre stycken
aro langsmusklerna fastade. — Konsorganet, bela-
get ofver eller pa hogra sidan af magen, ar som
hos Thyone fusus. Hos hannen aro roren langre
an hos honan. Nyt Magasin for Naturvidenskabern
IV, 203.

Hudens JoH. MuELLER undcrsokte huden hos Chirodota;

oyggni'd. Qppj^gj, man en af dess vartor, ar dess inre ihaligt,
fyldt med en lang vriden Strang, fran hvilken uiga
sma grenar, som hvardera ar fastad i midten af ett
kalkhjul, sa att nagra hundrade sadana haiiga pa en

1 c

451

Strang af fyra till sex lineers langd. Vartan liar
ingen oppning. Den ofriga linden innehaller i sin
substaiis en mangd halfmanforrniga kalkbildningar.
M. A. 1849, 380; Drltte Abb. 15, ur Berl. Abb., 1849. .

Costa, om Synaptas bud, Annali d. accad. degli
asplranti naturabste, I, 137.

Frey, om Holotburiernas budskelett, Ueber die
Bedeck ungen der niederen Tbiere, 42.

Steenstrup granskar QuatrefaGes's uppgifter Synapta
otn bennafroditisin bos Synapta, ocb visar, att de- * nad."'
samma icke aro bevisande, utan snarare adagalagga,
att detta slagte ar skildkonadt. Undersogelser over
Hennapbroditismen, 63.

Martius Lindersokte temperaturen af Spalangus EcMno-
purpureus, ocb fann den mycket litet bogre an det g„^^_
omglfvande vattnets, bvars forbojda temperatur den varme.
ganska bastigt antog. A. S. N., ser. 3, V, 187.

Johannes Mueller jemforde sugfotternas bild-Sugfotter.
ning bos Ecbinus ocb Cidaris. Hos det forra slagtet
aro de vid andan forsedda med en sugskifva med
en galleri'ormig kalkring. Alldeles sadana fotter hafva
Ecbinuslarver med flimmer-epaletter (se nedan). Ci-
daris deremot bar ingen sugskifva i fotternas andar,
dessa sluta afrundadt, sakna den ringformiga kalkskif-
van, ocb ofra delen af fotens bud inneballer ett belt
skelett af kalkdelar, som mot den afrundade andan,
ocb i densamma ar ett nat, men langre ned fordelar
sig i flera skilda, oregelmessiga, stundom taggiga kalk- ,
tvarlister. Sadana fotter synas icke kunna tjena till
fastsugning. Erste Abbandlung, 26, ur Berl. Abb. 1846.

H. Meyer, om tandapparaten bos Echinus, Tand-
M. A. 1849, 191. 'PP'"*-

Carpenter, om skalets mikroskopiska struktur, skai«ts
Rep. Brit. Assoc. 1846, I, 117. ''"'''"•

Michelin, om en formvarietet i platarna hos
vissa Ecbinider, Guer. Revue, 1848, 150.

ten.

452

Maiire- JoHANNES MuEixER, som rcdaii i Svstem der

poipia- ;\jjte,.iJen annuirktc, alt Agassiz's mening icke kan
vara rikhg, enligt livilken madreporplaten sknlle
vara l)estammande (or lioger och venster hos Echi-
nider och Asterier, afven derfore, att Asterier fin-
nas med flera madreporplatar, visar att langsdlmen-
sionen kan bestammas pa foljande vis. Hos Echino-
metra ar langsdimensioncn gifven genoin den langsta
meridiankretsen. Det porfalt, som faller pa denna
meridian, ar det framre, efter ledning af Echino-
neus, Spatangus m. fl. Echinometras madreporplat
ligger bakat fran dorsala polen pa hogra eller ven-
stra sidan, i liogra eller venstra bakre interradial-
rummet, d. v. s. dess meridian afviker med en fem-
tedel af sferen, 72", till hoger eller till venster fran
bakre medellineen, eller 108° fran det framre por-
faltets meridian. Harefter bora de fran Echino-
metra icke generiskt skiljaktiga Echini bedomas.
Hos Echinus saval som hos Asterier med anus lig-
ger madreporplaten oftast till hoger fran den oftast
subcentrala anus. Hos Echinoneiis bcstammes langd-
dimensionen och hoger och venster saval genom ska-
let aflanga form, som genom laget af anus, hvars
meridian sammanfaller med den langsta meridian-
kretsen. Madreporplaten ligger till hoger om dea^_
dorsala polen. Dess meridian afviker fran det framr^H
eller opariga porfaltets meridian med 70" at hoger,
eller fran analoppningens meridian med 108^ at ho-
ger. Blott hos Spatangus ligger madreporplaten i
analoppningens meridian eller den bakre liingsme-
ridianen, hos Scutella och Clypeaster deremot i det
dorsala centrum. Den af Philippi i Wgm. A. 1837,
I, 240, beskrifna monstrositeten af Echinus melo^
hos hvilken det femte ambulakralfaltet ar ofullkom^
ligt utbildadt, maste nu tydas annorlunda. Defl
ofullkomliga faltet ar verkligen det opariga framre,

■

453

ocli monslrositeten ar jemforllg ined cle nionstrosi-
teter af inenniskor och ryggradsdjiir, hos hvilka
kroppeiis mellersta del ar forkrympt cller hortfal-
len, Cyclopia, Svnotia, Monopodia. Eiste Abliandl.,
1846, 35.

Agassiz ser inom Echinodermerna endast tre Echinus
oidningar: Stellerides, Echinides, Holotliurides. Stel- j^s^erjas
leriderna aro: Crinoiderna, hos hvilka centialhalani*^™^^'^'''"-
ar val begransad, och armai na af'skilda derifran sa-
som roiliga appendices, hvilka sta i mind re direkt
saiwmanhang med de inre organerna; Ophiurerna,
der armarna, ehuru skilda Iran centralhalan, arc
samniansatta af platar, soni aro nara forbundna med
centralhalan 5 Asteriderna, hos hvilka armarna aro
endasl sinus af centralkaviteten. Echinidernas och
Asteriernas inbordes analogi ar tydlig mellan de
forras ambulacra och de sednares fara pa stralarnas
undra yta, i platarnas stallning, i samma oppningar
for suglotlerna, samma lurhallanden i anseende till
okularplaten, som ligger i deras spets,' och tugg-
apparaten vid deras has. Ambulakralplatarna be-
krafta afven denna homologi, oaktadt deras olika
antal. Analdisken ar hos Asterierna mycket storre,
i anseende till den iitstrackning, som hos dem den
region far, hvilken hos Echiniderna begransas af
ogonplatarna och genital platarna. Man skulle kunna
saga, att, Asterierna aro "oppnade" och bakifran
nedplattade Echiner, och vice versa Echinerna sam-
!nandragna och uppblasta sjostjernor. Denna mot-
svarighet i de olika delarna vacker tvifvel om de
iakttagelser, enligt hvilka de nervstrangar, som be-
gifva sig till ogonen, hos sjostjernoina skulle ligga
pa undra eller yttre sidan om ambulacra, medan
de hos Echinerna folja skalets inre sida. — 1 af-
seende pa tillvaxten anmarker Agassiz, att hos Echi-
nerna munnen och genital- samt ogonplatarna bilda

454

sferens bada poler. Perileriens platar lilltaga forst
i storlek och antal oinkiinty munnen, ocli, i man
som Echinen vaxer, ar det mellan de redan hildade
platarna der och genital- samt ogonplatarna, som
nya platar bildas. Med andia ord, och om mai)
tar i akt analoppningens egna lage hos Cldaiitler-
na, ar det framre regionen af kroppen, som torst
utvecklar sig, och i bakre regionen som nya delar
bilda sig, ungefar sa som Annelidernas och Hel-
minthernas leder bildas. Hos Asterierna ar den
opariga ogonplaten i spetsen af hvarje strale iden-
tisk med ogonplaten i spetsen al hvarje ambnlaker
hos sjoborren. I vinkeln mellnn stralarna oppna
sig ovarierna. De nya platarna maste saledes sokas
under dessa punkter. Det ar mellan ogonplaten
och de redan bildade platarna, som Asleriernas nya
ambulakralplatar utvecklas, medan interambulakral-
platarna bildas pa sidorna, ett forhallande, som
lemnar nagon ovisshet om de tva serierna aF inter-
ambulakralplatar, som folja hvarje sida af ett am-
bulacrum. A. S. N. ser. 3, VI. — Comptes rend us,
1846, II, 276.

AgA-SSIZ bar ocksa hos Aster ias funnit en ap-
parat, fullkomligt densamma som lanternan hos Echi-
nus. Comptes rend us, 1847, II, 681.

DuVERNOY bar med anledning af AgaSSIz's of-
van refererade framstiillning af Echinodermernas ho-
mologier, erinrat om sin i Institut, 1847, 208, med-
delade asigt deraf, och i Memoires de I'Academie
des sciences, XX, fullstandigare redogjort for den-
samma. Skeletterna hos sjostjernor och sjoborrar
.'iro fullkomligt jemforliga. Hvarje af de fem stra-
larna beslar af en midteldel af en dubbel series af
platar (ambulakralplatar) "vertebraldelen", och tva
sidodelar (interambulakralplatar) "costaldelen". Stra-
larna tiro hufvudsakligen desamma hos den symme-

455

triska Spatangus som hos deti sferiska Echinus.
Men munnens excentriska lage har medfort olika
langder hos stralarna, olika mellanrum mellan ver-
tebraldelarna, olika diniensioner hos cosraldelarna.
Analoppningens forflyttning fran genitalpolen till co-
staldelarna af tva stralar har nastan intet iiiflytande
pa dessa stralars form och de stycken, hvaraf de
besta^ den straliga sammansattningen forblir den-
samma. Gor man ett vertikalt snitt af en arm af
Asteracanthion glacialis, af en arm af Asteriscus pal-
mipes, och ett horizontalt af en strale af Echinus
esculentus, sa visar sig fullkomlig motsvarighet mel-
lan de fasta delar, hvaraf dessa stralar besta. De
mellersta delarna, vertebraldelarna, aro desamma;
genomdragna af de kanaler, som bilda rorledningen
mellan de yttre sugfotterna och deras inre blasor.
Pa omse sidor derom ligga costae, hos Asterias gan-
ska korta, hos ^cliinus langa. Utanfor costae ses
hos Echinus en serie af fran)slaende delar, hvilka
bara taggarnaj de aro der tatt staende, hos Asterias
mera skilda, men hvarje motsvarande en tagg, som
den stodjer. I armen af Asterias, som hos Echinus,
ar skelettet ytligt, betackt af huden, och invandigt
bekladt med peritoneum, nar visceralkaviteten for-
langer sig i stralarna, Hos Asteracanthion glacialis
ar det likval vertebraldelen, som iir mest ytlig;
costaldelarna aro skilda fran huden, genom fibro-
cellulosa ansvallningar, hvilka bilda de knolar, som
taggarna genomga och som synas vara deras ma-
trix. Hos Asterier med fria stralar forena sig hvarje
strales costaldelar med costaldelarna af de tvenne
narmaste stralarna, sa att de fem stialarna bilda en-
dast en gemensam visceralhala. JNagot dylikt eger
rum hos Asteriscus palmipes ocli andra sjostjernor
med korta stralar, endast att visceral halan har ar
inskrankt till stjernans centraldel, och stralarnas

456

halighet genomdragen med kalkpelare, gaende fran
ena vtaii till den andia, hvilka med andarna stota
till isolerade stjcken af det periferiska skelettet,
som aro homologa med de, hvilka hos fristraliga
sjostjernor bara taggarna. De genom dessa pelare
uppkommande afdelningar ateikalla dem, som ses
inom visceralkavitelen hos nedplaltade Echiner, t. ex.
Clypeastererna. Hos Echinerna aro skelettels delar
genom suturer niira forenade till en enda benlada;
hos Asterierna ar foibeningen savida oFiillstandig,
att det hela forblifver membranost, ett allmant pe-
riosteum, i hvilket bildas lika manga kapslar at
samma natur, som der bora finnas skilda delar,
broskartade eller mer och mindre forbenade. De
fiesta harda delarna aro endast broskartade; i stiil-
let For att vara i inbordes beroring, aro de liksom
spridda i det membranosa skelettet. Anblicken, inom
stralens kavitet, af vertebralstyckenas foljd bar en
niarklig likhet med ryggraden af en vertebrat, sedd
inom visceralhalan. Denna jemforelse foranleder att
betrakta Echinen sasom visande a alia sidor endast
dorsalytan, och Asterian sasom hafvande till rygg-
sida den sida man vanli^ren anser for ventralsidan.
Laget af nervstrangen i hvarje strale hos Asterias,
langs farans medelliiiea, mellan sugfotternas rader,
under huden, och pa vertebrernas dorsala sida, sy-
nes bekrafta denna tydning; detta relativa lage ar
nemligen vertebral kanalens, som har saknas. Men
hos Echinerna aro dessa forhallanden forandrade.
Hvaije strales nervstrang ligger har innanfor skelet-
tet, i visceralhalan, der den ar forenad med den
karlslam, som skickar grenar till den dubbla serien
af branchialblasor, hvilken star i samband med sug-
fotteina. Denna sa olika disposition, som synes om-
bilda Astcrieinas mediillae spinales till sympathiska
strangar hos Echinerna, visar, att i detta fall ar det

457

enclast den allinanna anordningen som ar forandrad,
men icke den serskilta, ej eller funktionerna. —
Taggarna erbjuda foljande olikheter. Hos Spatangus
purpureus i\v ledytan af hvarje tagg ojemnt konisk,
onigifven a(" en kam, pa hv liken musklerna fasta
sig. Dess spets har en sferisk knol, i hvars niidt
finnes en grop, i hvilken ett ligament faster sig, lik-
som llgamentum rotnndum i baokenets ledjta. Om-
krlrig denna knol faster sig ledkapseln, som nied
andia sldan sammanhanger med den krans af sma
tuberkler, som omger basen af platens ledknol, hvil-
ken i sin spets har en grop, 1 hvilken upptages an-
dra andan af llgamentet. Hos Echinus esculentus,
och sannolikt alia arter af detta slagte, saknas llga-
mentet; och i gropen pa taggens ledyta upptages
platens ledknol, som saknar fordjupning. Det ar
genom denna saknad af llgamentet, som taggarna
lattare falla af hos Echinus an hos Spatangus. Hos
Asterias hvila afven taggarna pa knolar 1 skelettet.
Taggarna, liksotn de sednare, utvecklas i en kapsel,
jemforllg med periosteum, hvilken kan sagas fort-
siitta sig fran taggen pa knolen, och saledes lemna
obetackt den del af basen, som bildar en nagot
konkav ledyta, hvilken fritt ror sig pa spetsen af
tuberkeln. Huden, som betacker taggarna, synes
vara deras enda rorelsemedel. — Pedlcellarier An-
nas hos Echinus esculentus af tre slag, hvardera i
olika grader af utveckllngj hos Echinus mlliaris af
ett slag, i fern olika utvecklingsgrader. Hos Spa-
tangus purpuieus af ett slag i olika stadier. Pa
Asteracanthion glacial is traffas pedlcellarier pa bada
ytorna. Pa Jyggyt^n ai'o de af tva slag. De af
ena slaget aro stora, regelmiissigt stallda mellan
hvarje sidorad och midtelraden af taggtuberkler, sa-
ledes tva serler, omkring llo eller tolf pedicellarler
i hvarje, alia nastan Ilka hvarandra, utan de olik-

458

heter, som de liafva hos Echinus och Spalangus.
Hvarje peciicellaria bestar a( tva tjocka hlad, run-
dade utat, platta inat, sa att de berora hvarandra
med hela ytan. De stodjas pa en knol, och rora
sig medelst ett slags las-led samt tva yttre laterala
abduktorer och tva inre adduktorer for hvarje blad.
Stjelken ar kort, utan kalkstaf, hinnaktlg, en fort-
sattning af Asterians hud. Ryggytans pedicellarier
af det andra slaget aro sma, talrikt hopade kring
medellineens taggknolar, sessila, men eljest af samma
byggnad. Pa kroppens undra sida sitta utvecklade
pedicellarier mellan yttre raden af taggar och sido-
tuberklerna. De aro foga talrika, mest ernellan fot-
terna och taggarna, der de aro omkring sextio i ra-
den. De aro storre an ryggsidans, bladen hvila pa
en tuberkel, som ar omsluten af den hinnaktiga
stjelken, hvilken ar vid, pungformig, sammandragen
mot basen. Pa Asteracanthion rubens sitta de ses-
sila pedicellarierna hopade kring spetsen af de tag-
gar, som folja fottcrnas fara. De aro nagot mer
sammantryckta och tangformiga an hos A. glacialis.
Pa andra delar af kroppen har A. rubens inga pe-
dicellarier. Asteriernas pedicellarier hafva tvagre-
nigt, Echinernas tregrenis^t hufvud, de forra endast
hinnaktig stjelk, de sednare med inre kalkstaf for^
sedd. — Pedicellariernas funktion kan icke vara d(
af Erdl angifna, att fatta och till munnen fora fo-
doamnen. Dertill aro de for sma och for lang^^
aflagsnade fran munnen. Som de alltid sta n^i^^|
sugfotterna och branchialpapillerna, a user DuvernoY
deras funktion vara att forsvara dessa fina delaj^^
mot skada af sma rofdjur. — Hos Echini och Ci^Hl
darides har det subvertebrala karlsystemet endast
lokomotiva appendices, nemligen sugfotterna. Hos
E. esculentus star hvarje sugfot i samband med den
ime blasan genom tva ror, som genomga tva inat

459

diverj^erande kaiirjler i skalef. Sugfottetna forlangas
genom sammandragningen af kretsmu,sklerna, for-
kortas genom sanntiandragningen af langsmusklerna^
in- eller utdrifning af fluidiim (Van den inre blasan
fororsakar icke, sasom TiedemANN antog, dessa ro-
relser. Blasans vaggar aro nemligen icke miisku-
Icisa, utan "granulosa och cellulosa". Hvarje blasa
ar ett andediagtsorgan. Den star i forbindelse, utom
med su£>foten, afven innantill, genom ett kort ror,
med den karlstam, som genomloper slralens medel-
linea, och som oppnar sig i ringkarlet onik ring oeso-
phagus. Naringsfluidum siittes inom dessa blasor och
karl i rorelse genom sugfotternas utvid^ningar och
sammandragningar, sa att sugfotterna aro sasom lika
manga hjertan. — Nara munnen finnas appendices af
annu tva slag, men som icke tillhora rorelsen eller
respirationen. De aro: l:o tio prehensila eller kan-
sel-appendices, vid hvarje strales vertebral-series pa-
rigt stallda, hinnaktiga, retraktila och protraktila ror,
som icke sta i samband med visceralhalan, men aro
fiistade vid lika manga runda kalkplatar, framsta-
ende pa inre sidan. Deras fria anda ar bagarlik,
och de torde ijena till att fora rofvet mot munnen.
2:o Tio langre tVan munnen aflagsnade vid tva stra-
lars costaldelar parigt stallda^ greniga ror, med gve-
narnas spetsar genomborrade, med basen oppnande
sig omkring lanternan. Man betraktar dem vanli-
gen sasom organer, hvilka utifran upptaga vatten
och fora det in i visceralhalan. De sta i intet sam-
band med det respiratoriskt-motoriska systemet. Sa-
ledes hafva de egentliga Echini, alia Cidarides och
Galeridernas familj, hvilken Duvernoy afskiljer fran
Cassiduliderna, fran ena polen till den andra, en-
dast motoriska appendices, i nara samband med inre
gal blasor och det subvertebrala karlsystemet. Dessa
Echinider forenar Duvernoy i en forsta afdelning,

460

Homopodes. — Hos Spataiigus purpureus finnas
l:o lokoinotlva appendices, sugfotler; 2:o preliensila
ocli kansel-appendices, som pa afstand omgifva mu li-
nen; 3:o inre ocli yttre giilblasor. Karlsystemet, ai
svart farg, bestar af ett rlngkarl kring cesopliagus,
och fern derifran afgaende stammar, sonri folja me-
dellinean af livarje vertebralserie. Pa bada sidor
afga, alternerande, fran hvarje karlstani, tvargrenar,
som ga till den dubbla sei ien af inre ocb yttre
blasor, hvilka iiro fastade innanfor och utanfor ver-
tebialserien. 1. Sugfotterna aro foga talrika i de
fyra stralar, som bafva yttre galar, tolf till fjorton
for hvarje strale af det langsta paret, och endast
tio i hvarje af det korta paret. Den opariga stra-
len, som saknar inre galar, bar flera fotter, anda
till trettiofyra. Hvarje fot star genom endast ett
ror i forbindelse med en inre, liten blasa, hvil-
ken genom sin sidogren sam man hanger med stralens
karlstam. Blasorna, hos Spatangiis mycket mindre
an hos Echinus, bafva tydligt muskulosa viiggar,
med mangfaldigt riktade librer. 2. Kansel-appen-
dices, tentaklerna, beklada hvarje strale vid dess
ursprung vid munnen, atla pa den lokomotoriska
stralen, elfva eller tolf pa det framre paret, sex
eller sju pa bakre paret af de respiratoriska stra-
larna. De aro cylindriska och sluta med en discus,
forsedd med en mangd koniska papiller, stodda
sma kalkstafvar; deras bas ar fastad vid en fra
staende del af den motsvarande vcrtebralserien, och
bestar af en fortsattning af huden, samt krets- och
langsfibrer. Hvarje tentakel star genom en enda
kanal i forbindelse med den inre blasan, son) ar
storre, men af sam ma byggnad som sugfotternas, och
som, pa samma vis som dessa, genom ett tvarror
sammanhanijer med den vertebrala karlstammen.
Har finnes saledes en forbindelse mellan kansel-

461

appendix ocIj karlsystemet, som saknas lios Ecliimis.
3. Galblasoiiia lillhora Ac fyra petaloidlska stia-
larna. Hvarje yttre blasa, af trekantig I'orm, bar i
sig tva, randen foljande kanaler, som genom tviir-
kanaler sta i sammanbang med bvaraiidra, ocb star,
irenorn tva skalet ijenomo^aende ror, i forbindelse
med en inro storre blasa af samma bjggnad, ocb
denna bar sitt tvanor, som gar till (!en stoia ver-
lebralkarlstammen. Dessa bJasor, afvensom karl-
stammen, inneballa ett svart blod med tah^ika lins-
formioa kulor, bvilkas stora nucleus svnes (ora farg-
arrinet. Saledes tillbora bos Spatangus alia tre sy-
stemerna af appendices samma karlsystem, men bafva
tre funktioner, lokomotion, kiinsel, respiration.

JoH. Mueller bar till karakteren af franvaron Asteroi-
eller narvaron af en analoppning lagt en ny liitt Fitter,
iofenkanneliij. Hos alia slagten utan anus, Astro-
pecten, Luidia, Ctenodiscus, aro sugfotterna koniska
ocb spetsiga i andan, som kan instjelpas, ocb bos
de tva forstnamnda ar forsedd med en orlans. Hos
alia med anus forsedda slagten deremot aro fotterna
valslika, i andan tvart afskurna, ocb forsedda med
en sugskifva, som ofverskjuter folens bredd, bos
Arcbaster t. ex. som batten pa en svamp. Opbio-
thrix, Ophiolepis, Opbiocoma, Opbioscolex sakna
sugskifvor. Hos ingen Asterias eller Opbiura bafva
fotterna inre kalkskelett. Erste Abbandl. 27; Zweite
Abbandl. 13, not.

Agassiz anfor om Asteriernas karlsystem fol- KUrl-
jande. Det ar bekant, att det vatten, som fyller '^* *™'
kroppsbalan, dit intriinger genom talrika oppningar,
spridda isynnerbet pa stralarnas yla, samt att det
dessutom finnes ett slutet vattensystem, bestaende af
ett ringkarl, omgifvande munnen (arter enl. TiE-
demann), som star i forbindelse med de inre gal-
blasorna ocb med sugfotterna. Huru detta slutna

462

system utifran emottar vattnet, har man icke vetat.
Medelst injektion vann Agassiz visshet derom, att
vattnet insilas genoin mad reporpla tens mvcket fina
porer i kalkkanalen och derifran i de membranosa
vattenroren omkring munnen, i blasorna och am-
bulakral-tentaklerna. Den kanal, som leder fran
madreporplaten till munnens ampulla, skulle, om
den ej vore kalkartad, vid sjostjernans rorelser vara
bristning underkastad, men ar hos Echinus hinn-
aktig. Comptes rendus, 1847, II, 680. Jfr. Shar-
PEY, Cyclopledia of Anatomy, II, 35. — JoFi. MuFX-
LER anmarker, att madreporplatens flltrum icke ar
allmant hos Astei iderna och derlore synes vara icke
oumbarligt for en Echinoderms valtensystem. Eu-
ryalae hafva annu madreporplaten ventral, utan sten-
kanal, vid ett af de fern munnhornen; hos Ophiura
igenkannes nagon gang ett intryck, likaledes vid en
at' de fem munnskoldarna, men aldrig en porositet.
Detta tyder derpa, att madreporplaten mindre har
en bestamd funktion an sam man hang med slagtenas
utvecklingssatt. Berliner Abhandlungen, 1848.
Crinoidea. Agassiz har i Sill. Journ. 1848 meddelat en

jemforelse mellan Crinoideerna och larven af Aster ias.

JoH. Mueller gaf i sin Monografi af Coma-
tula, Berliner Abhandl. 1846, en noggrann under
sokning af de yttre delarna hos detta slagte.

ROMER beskref med noggrannhet ett inre fern-
deladt parti af kalkskelettet hos Cupressocrinus,
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 291.

Von Buck meddelar, efter Romer, att goda'
exemplar af Caryocrinites ornatus fran Lockport i
Albany-Museum visa armar, cirrformiga, odelade,
och sannolikt afven till betydelsen afvikande fran
andra Crinoideers tentakelbarande armar. Finnes
nagot sammanband mellan den af Sowerby i Zool.
Journ. II, 318 beskrifna formen och Agelacrinites

463

Vanlxem, Geol.N.Y. HI, 306, och till och meci Pseiido-
ciinites Garnet?, se nedan 465, 472; Arsh. 1843 — 1844,
191. Denna sednare, fran Dudley, ar af tre former,
en med fyra ambulakrer, en med tva, en belt platt-
tryckt, utan arniar ocli ambulakrer. Men alia hafva
de markvardiga oppningarna vid skiljelineen mellan
tva assulae, nemligen en pa en quadrant upptill, en
annan pa den bredvid liggande nedtill. Den ofra
oppningen bar en trekantig, nedat riktad lapp ocb
derofver en storre lapp, elter langden lint strierad.
Den undra oppningen bar den glatta lappen uppat,
med samma infattning af en trekantig, pa langden
fmt strierad lapp. Dessa oppningar kunna icke vara
ovarialoppningar. Rroppen bildas af fyra rader stora
sexsidiga platar, sex i bvar rad. De aro omgifna
af ambulakrerna, som med en gloria. Pa dessa am-
bulakrer boja sig, anda nedat, ett stort antal sma
styfva armar, som kunna, pa ambulakerfaltet, lag-
gas tillsammans fran hoger och venster. Leonh. u.
Bronn, n. Jabrb. 1846, 60.

RoEMER bar fun nit en Pentatremit, som visar, Biastoi-
att detta slagte pa intet vis narmar sig Ecbiniderna, "*
utan ar en verklig Crinoid. De fina bal, som i tva
randstallda rader genomborra de fern s. k. ambu-
lakralfalten, aro icke, som man hittills antog, be-
stamda for mjuka trefvare, utan de aro narings-
kanaler for pinnulse lika dem pa Crinoideernas ar-
mar. Hvarje pinnula bar till bas, hvarmed den ar
fiistad ofver poren, ett enda kalkstycke, i spetsen
trubbvinkligt, bvarpa folja, i tva alternerande rader,
mindre stycken ocb slulligen mot andan storre plat-
form iga stycken. Bland Crinoideerna bilda Penta-
tremiterna en egen grupp, utmarkt genom de fem
omkring centraloppningen pa vertex belagna store
oppningarna ocb kalkens egendomligt enkla plat-
byggnad. Verkliga armar sakna Blastoideerna, sasom

464

redan Sa.y kallade clem, liksom Cystidea V. BucH.
Om de fern oppningarna pa vertex aro ovarial-
oppningar, kan man ej, sasom hos andra Crinoideer,
anse pinnuloe for till fortplantningen horande or-
ganer. Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 292.
Cystidea. VoLBORTH upptog och besvarade V. Bucks in-

kast mot tillvaron at armar hos Cystideerna, ocli
nekade de s. k. molimina brachlalia. Han anser
Cystideerna hufvudsakligast skilja sig fran ofriga
Crinoideer deri, att den dorsala sidan sa torherrskar
ofver den ventrala, att denna ar reducerad till ett
minimum, endast till munnoppningen, och armarna
saledes ryckt vida narmare munnen an eljest. Haji
delar dem i tva grupper: 1) Sadana, hvilkas kalk
visar radiation: Hemicosmites, Coryocystites, Echino-
encrinites och Cryptocrinites. 2) Sadana, i hvilkas
kalk nastan hvarje spar af radiation forsvunnit,
Sphaeroniter: Echinosphoerites, Sphaeronites och Pro-
tocrinites. Forf. beskrifver Echinosphaerites auran-
tium Gyll., visar, att porerna genotnborrade skalet,
att rafflorna egentligen tillhora inre ytan deraf, att
bada organerna upptagit respirationsorganer, homo-
losa med de s. k. tentaklerna hos Echini o. s. v.
Fem, mycket sallan sex assulae bilda den trehor-
niga munnoppningen, och i dess horn ledytor for
armarna. Deras ofra rand ar besatt med tentakler,
som ofverga pa armarna. Dessas antal ar vanligen
Ire, nagon gang Iva eller fyra, da munnens form
rattar sig derefter. Armarna aro stundom tvadelade.
Deras genomskarning ar trekantig och visar lumen
af den ventrala rannan mellan tentaklerna. Anus
ar alltid omgifven af fyra assulae, och tillslutes
tre sma trekantiga klaffar. Sphaeronites Leuchtenber'
gii V.= Sph. pomum Leucht., Beschreib. neuer Thier
Reste von Zarskoe Selo, 1843, och Protocrinites ovi

formis

405

loiHiis EicHWAr.D bt'skrifvas ocli afbilclas noggrannt.
Verliandl. d. lussischen mineralog. Gesellscliaft ,
1845-6.

Austin anmarker vid v. Bucks i Arsbei-. 1843
— 44 refererade afhandling om Cystidea, att mim-
nens ceiitrala liige icke ar fullt karakterisiiskt for
dessa djiir, da ett stort antal Cririoideer af slagtena
Platycrinus, Actinocrinus ocli Poteriocrinus afven
liafva det centra Jt, sa att de alter, som hafva ex-
centrisk rnunn, snarare aro undantag an regel. Vid
V. BucHS uppgift, att sa snart basalia icke aro all-
deles lika i form och fordelning, man kan vara vlss*
att niunnen ligger excentriskt, t. ex. hos Actino-
crinus amphora Portl., anmarker Austin, att hos
alia andra arter af detta slagte munnen ar central*
och att denna art, just for munnens excentriska
lage af Austin blifvit ofverford till Amphoracrinns
Aust., hvarvid likval basalplatarnas form och lage
hos bada ar detsamma, hvilket visar, att munnens
lage icke kan vara beroende deraf. V^issa arter af
Platycrinus hafva munnen central, andra excentrisk,
men hos bada slagen aro basalplatarna af samma
bildning. Hos Gyathocrinus, der basalplatarna aro
fern likadana, ar munnen i vissa arter excentrisk.
Mot VON BucHS och andras utsago, att Cystideerna
uteslutande tillhora siluriska formationeti, anfor Au-
stin, att bans Sycocrinus (se Arsb. 1843 — 44, 191),
som V. BucH anser identisk med Cryptocrinites, fo-
rekommer i Norfolks kolkalk, men Forbes anmar-
ker, Mem. geol. survey, II, II, 531, att deaf Austin
bar for Cystideer ansedda former snarare aro beslag-
tade med Pentremites. Quart. J. geol. Soc. IV, 291.
Forbes bar i en afhandling ofver de hittills
kiinda engelska ^^irlerna af Cystideer, Mem. geol.
survey, II, ii, 483, gifvit en framstallning af deras
Prof. Lov^ns Arsb. 1845—49. 30

466

bvggnnd. Oppningaina aro vanligen, oin iokc all-
lid, tre: inumien, anus derbredvld, och generatioiis-
oppningen, en pyramid tned valver. Munnen, be-
lagen ofvantill, central, inotsatt stjelkens laste, ar
bos Spbseronites liten och rund, bos Caryocystites
rner eller inindre forlangd pa tvaren ocb loberad,
bos Heiincosmites belagen i andan af en platbelagd
proboscis, bos de fiesta Ecbinoencriner longitudinel
framifran bakat, begransad af egna platar, bos de
med armar forsedda Cystideerna en kretsformig opp-
ning, omkring hvilken dessa appendices boja sig. Anus
ar tydbg, men utau serskilla platar bos Sphaeronites
ocii Caryocystites. Hos de engelska arlerna af Ecbi-
noencrinus tinnes pa en af de sma munnplatarna pa
hogra sidan en balfmanforniig fara, som i bvardeia
iindan synes sluta med en por, ocb som bar, antin-
gen forenad med sig eller belagen nedanlor sig, en
oppning i suturen, liksom i foreningen mellaii tva
munnplatar. Denna apparat ar l)elagen omedel-
bart ofver den semirhombifera platen, en af serien
ofver genitaloppningen. Detsamma ses bos Apio-
cystites pa bogra sidan, mellan tva af armarna, ocb
antydning deraf ses bos Pseudocrinus. Den unde^
faran belagna eller dermed forenade poren raotsvj
rar anus bos Sphgeroniten, bvilket blir tydligt dera(7
att hos Echinoencrinus baccatus Forb. en betydli^^
oppning bar samma lagt; till munnen, ehuru bolJj^Hl
Sphoeronites sjelf delta lage icke ar sa konstant, och
hos Agelacrinites analoppningen ar belagen bakat,
ofver konspyramiden, ett lage, som den ocksa synes
hafva bos Protooinites oviformis Volb. — Den py-
ramid iska konsoppningen ar karakteristisk for Cy-
stideerna. Valverna synas bos Sphaeroniterna vara
starkt artikulerade, till ocb med sammanviixta, och
perforerade i spctsen. Hos Echinoencrinus, Pseu-
docrinites och Apiocystites voro de fria och utan

467

perforation. Hos alia sliigten med icke perforerade
valver (iindantagande Heniicosmites?) ar koiispyra-
midens has omgifveii af en krets sma supplementara
platar. Valvernas antal ar fern eller sex, de supple-
mentara platarnas nio eller tio. Konspyraniiden
ligger alltid pa kroppens ofra halft, subcentralt,
midt emot mtinnens ena anda, nar denna ar for-
langd. Nar tre rliomber aro tillstades, aro tva af
dem belrigna en pa hvarje sida om konspyraniiden,
och den tredje pa motsatta sidan, pa ett lagre plan.
Hos de slagten, der platarnas ordning ar bestamd,
bar konspyramiden alltid samma lage i forhallande
till de stora platarna i dess narhet. — Cystideernas
platar aro alltid antingen femhorniga eller sexbor-
niga, eller ofullkomligt fyrhorniga, och sluta sig
fullkomligt till bvarandra utom vid de tre oppnin-
garna. De aro an variahia till antalet, t. ex. hos
Sphseroniterna, mycket talrika och utan synbar ord-
ning, an, hos flertalet af slagten, af bestamdt antal
och mycket regelbundet och konstant ordnade. De
kunna indelas i: basalserien, sadana som bilda krop-
pens has,- subovarialserien, som ligger i ett plan un-
der konspyramiden; centrolateralserien, i konspyra-
midens plan; supraovarialserien, i ett plan ofvanfor
pyramidenj oralplatar, som omedelbart omgifva mun-
nen; circaovarialplatar, som omgifva pyramiden. Hos
Sphseronites och Agelacriniles synas, med undantag
af basalserien, hvilken hos de forra bar sex sma
platar, hos de sednare fern eller sex, de ofriga vara
samma nsatta af flera likadana subserier. Hos Cry-
ptocrinites bestar basen af tre platar. Hos alia de
andra genera, som hafva ett bestamdt antal af pla-
tar, ar basalserien sammansatt af fyra platar, nem-
ligen hos Caryocystitcs och Hemicosmites tva sex-
horniga och tva femhorniga platar, hos alia andra
britiska slagten Ire femhorniga och en sexhornig.

468

Den sexhorniga platen pekar iiied venstra hornet
at pyramiden, och den niotsvarande femljoiniga biir
ena halften aF en kamnirefflad rhomb. Ernedan
denna stallnlng ar konstant hos Echinoencrinns,
Prunocystites, Pseudocrinites, Aplocystites, har For-
bes numrerat platarna i en spiral Tciijd fran basen
uppat, fran venster till hoger, pa foljande vis. Un-
der antagande, att pyramiden ar belagen pa baksi-
dan, kommer den motsatta semirhombifera basal-
platen att ligga pa framsidan. Denna blir saledes
1, den till hoger derom belagna femhorniga 2, den
sexhorniga 3, den derpa foljande feni horniga 4;
delta ar basalserien. Subovarialserien har fern pla-
tar: 5, en sexhorning, biirande andra halften af den
rhomb, hvars ena halft var pa 1; 6, en sexhor-
ning; 7, stor sexhorning, utskuren pa ena sidan for
circaovarialplatarna j 8, femhorning, likaledes oftast
utskuren; 9, stor sexhorning. Centrolaterala serien
har likaledes fern platar: 10, sexhorning; 11, sex-
horning; 12, sexhorning, ofta barande en half^
rhomb, hvilken likval stundom iir belagen pa 1(
som ofvantill och till venster begransar pyramiden;
14, vanligen forlangd pa Ivaren, oftast barande half-
ten af en rhomb. Supraovarialserien bestar af 15,
som bar andra halften af denna rhomb, samt anni
tre eller fyra platar, af variabel form. Oralplatarna^
aro sma, och oregelmessiga till form och antal. —
Platarnas ytor aro hos de fiesta Cystideer mer eller
mind re prydda med faror, sriae eller rugae, stundom
med porer, spridda eller pariga och sammanlankade
genom en fara. Fran centrum af hvarje plat utga
oftast mer eller mindre tydliga stralande ribbor
eller faror, som ofverga i och fortsatlas nied de
nastgransande platarnas ribbor eller faror, sa att
det monster, som derigenom uppkommer, standigt
aterkommer cifver kroppsytan, och platarna, nar de

469

icke hafva tjclllga kaiiter, blifva vtlerst svara alt
nrskilja. Slunclotii, serdeles lios Hemicosmites, aro
(le stiaJande i il)borna brntiia i rader af knoJar, ocli
inellanrufiimeii aro farade pa tvaren. Dubbelporer
ses hos atskllliga Caryocystiter. Hos Echinoencrinus
iir strabiingen nastan obsolet, ocb ytaii oregelbiindel
skrynklig. Hos Pseudocrinites arc radiation och ru-
gositet foienade. FoRBi s a user saiinolikt, att f'arorna
och strierna sta i sammanhang med fordehiingen aF
Himmerciber pa kiopperis yta. — De kanimiefflade
rhoinberna forekomma bos Apiocystites, Prunocy-
stites, Ecliiiioeiici'inus, Pseudocriniles, isynnerhet hos
de Iva sistnamuda slarkt utvecklade. Hvarje rliomb
beslar aF tva hallter, hvarje bureri aF serskilt plat,
llvarje lialFt iir nier eller mindre triangular eller
njurlik, sa all de, higda bas mot bas, bilda en nier
ellei- inindre tydHg rhomb. Midten aF hvarje halFt
tir vaiibgen mqr eller mindre nedtryckt och bar
parallela IvatFaror, oFta gaiiska djupa, aF olika an-
lal hos olika arler och i olika rhomber hos sanima
art. Farorna iiro lani^fst i midten aF halFrhomben
och aFtaga mot hvardera andan. Rhomben iir oFta
begriinsad aF en uj)ph6jd kant, som likval nagon
gang iir, oFtast j)a den ena halFrhomben, obsolel,
HalFihomben molsvarar en aF platens Iriangulara
strierade aFdelningar, och en aF platens sidor bildar
dess bas; olta iir den mycket mindre iin denna aF-
delning, nagon gang synes den vara storre. Den
synes vara en metamorFos aF ett aF platens segmen-
ter. Faiorna synas icke genomborra platen. Rhom*
bernas antal ar hos Pseudocrinites och Apiocystites
alltid tre, hos Echinoenciinus tva eller tre, okandt
hos Prunocystites. INar rhomberna aro tre, iir den
basala rhomben beliigen pa Framsidan, med sin lagre
hiilFt pa platen I i basalserien, och sin oFre hiilFt
pa platen 5, clhr dvn Forsla i subovarialserien. De

470

tva andra sitla hogre upp, en pa hvarje sida om
pyramiden, sa att, om alia platarna projicieras i
plan, och man sammanbinder alia tre rhon)bema,
iippkommer en triangel, som innesluter pyramiden
och stjelkens utgangspunkt. Det ar svart att tyda
rhombernas natur. l)e arc icke analoija med de
kroppar, som pa amerikanska Caryoci initer anses sa-
som outvecklade armar. De arc metamoiToser af
platens vanliga faror och striae. I'orbes anser det
sannolikt, att medan strieina pa Cystideens kropp
utmarka riktningen af ciliefasten, ihombeina aro
homologa med fllmmerepaletterna hos Echiiiuslar-
verna. — Appendices aro armar och munnlentakler.
De finnas blotl hos vissa slagten. Pseud ocrin us,
Apiocystites, Agelacrinus hafva armar; Piunocysliles
och enligt Volborth tva arter af Echinoencrinus,
hvilka likval torde bora skiljas Fran delta slagte,
hafva munnlentakler. De armar, livilkas tillvaro
V^OLBORTH upptiickte, riSen som fornekades af VON
BucH (se ofvan p. 464; Arsb. 1843—44, 186, 188), aro
munnlentakler, men af en ovanlig byggnad, regelbun-
det ledade, tradlika, af en dubbel serie af kalkleder,
jemfdrliga endast mahanda med Ophiureinas armar.
Crinoid-armar iiro de icke. De aro stallda omkring
munnen och synas vara fyra till antalet. Sadana
aro de afven hos Prunocystites FoRB. Hos Pseudo-
crinus deremot finnas tva eller fyra, hos Apiocystites^—
fyra, hos Agelacrinites fern armar af betydlig st^^*^^!
lek, symmetriska, af sammansatta Icder, med ledade
finger, lika dem som Vot>borth forst iakllog. Mei^_.
dessa armar aro mycket olika Crinoidernas, i<^l^"^H
som dessa utvecklade fran dorsalsidan, ulan fran
den ventrala eller orala, tillbakabojda mot basen,
icke riktade fran basen mot munnen. De iiro i
sjelfva verket fria ambulacra, lika den storre delcn
af armarna hos Ophiurae och Euryalae, och identiska

471

nied arm;uiia hos Penlremiles. — Alia thomber ba-
lande Cystideer, rned filer ulan armar, aro forsedda
ined stjelk; sa aFvcii Agelacriiiites. De armlosa Cy-
slideerna utaii ilioinber synas lialva varit fastade
aiitingt-n slai)digt ellei' under en tidigare period af
deras liF; men beskafFenlielen af de sannolikt korla
sljelkaiua ar obekanf. Hos Ecbinospliaerites ocb
Pseudociiniles ar sJJelken al" sanima byggnad son^
hos Crinoideerna, cylindrisk, af ringforniiga leder,
vanligen bredare, men tunnare mot kroppen, a(
olika tjocklek och slundorn af alternerande olika
storlek. Stundonj ar deras yttie jla kolad, hvari-
genom de najijot likna Cornuliter, med bvilka de for
ofrigt bafva inlet gemensamt. — J)e britiska Cysti-
deerna uppstaller Forbes pa foljande vis.

A. Assularum numerus definitus.

a. Brachiis pra}dita et rhombis peclinatis. (Form. siJurea
superior).

Pseudocrinites Pearce Proc. geol. soc. IV, 160.
— "Corpus orbiculare, di-seu-letragonum, rhom-
biferum, angulis truncatis; brachia duo vel qua-
tuor, exserta, appressa; sulci brachiales recti. Os
rotundum.'* terminale; anus lateralis, subterminalis;
ossicula ovarialia sex. Assulae basales quatuor;
infraovariales quinque; centroJaterales quinque; su-
praovariales quinque; apicales? Basis plana; co-
lumna longa, crassa, cylindrica, prooe basin tu-
mida." — P. bifasciatus Peapce t. 11; P. magni-
ficus FoRB. n sp. t. 12; P. quadrifasciatus Pearce
t. 13; P. oblongus Forb. n. sp. t. 14. Omnes ad
Dudley.

Apiocystites Forb. n. g. — "Corpus oblongum,
telragonum, rhombiferum, angulis truncatis, ex-
cavatis; brachia quatuor, plana, in sulcis angu-
lorum inclusa; sulci brachiales oblique lobulati. Os
transversum, terminale; anus lateralis, subterminalis;
ossicula ovarialia lateralia sex. Assula3 basales qua-
tuor; infraovariales quinque; cenlrolaterales quin-
qiit>; supraovarialos quinque; apicales? Basis pla-

472

na; columna?" — - A. penlremitoides Forb. n. sp,
t. 15. — Dudley,
b. Brachiis destituta; tentaculis oralibus et rhombis prae-^
dita. (Form, silur. superior).
Prunocystites FJetcheri Forb. n. g. et sp. t. 16.
p. Brachiis destituta et tentaculis oralibus; rhombis pra^-
dita. (Form, silur superior).
Echinoencrinus H. v. Meyer = Goniocrinites Eich-
WALD = Sycocystites v. Bucn. — "Corpus subcy-
lindricum, rhombiferum, brachiis nullis. Os api-
cale, transversaJe; anus lateralis, subapicalis. Os-
sicala ovarialia quinque 1. sex. Assula3 basales
quatuor; infraovariales quinque; centrolaterales
quinque; supraovariales quatuor 1. quinque; api-
cales Qcto-decem. Basis plana; columna longa,
crassa, cylindrica." — E. armatus Forb. t. 18, 19;
E baccatus Forb. n. sp. t. 17.

d. Brachiis destituta et rhombis; corpus seriebus qua-
tuor assularum constitutum, exclusis assulis oralibus.
(Form, silur. inferior).

Hemicosmites v. Buck, t. 12. — H.? squamosus
Forb. n. sp.; H. pyriformis v. B. ; H. oblongus
(Echinosphoerites) Pander? t. 20.

e. Brachiis et rhombis destituta; corpus seriebus assu-
larum ultra quatuor constitutum, exclusis assulis ora-
libus. (Form, silur. inferior).

Caryocyst i tes v. Bdch, t. 21. — C. granatum
Wahlenb.; C. Davisii M'Coy n. sp ; C. Litchi F'okb.
n. sp.; C. pyriformis Forb. n. sp.; C..'' munitus
Forb, n. sp.
B, Assularuni numerus indefinitus.

a. Brachiis praedita; rhombis destituta. (Form, silur,
inferior).

Agelacri nites Vanuxem Geol. Rep. N.Y., 168, cfr,
Zool. Journ. II, 318. — A. buchianus Forb. t. 23.

b. Brachiis et rhombis destituta. (Form, silur. inferior).

Sphaeronites His. t. 22. — S. aurantium Gxllenii.;
S. arachnoideus Forb. n. sp. ; S. balticus Eichw.
= Echinosphaerites aranea Volb.; S.? punctatus
Forb. n. sp.

Forbes sluier sig till Wahlenbergs asigt, alt Cy-
stidc.i sta einelUin Crinoidcerna ocli tie hogre Ecliiuo-

473

dennenui, Kchiiii och Asterlades. Fran Crinoideeina
bildas ofvergangeii af Caryociinus, genotn demias
likliet mod Ilemlcosmites. Mellan denna sednare
ocli de armade och rlionibiTera forrnerna, Echino-
encriniis, Pi unocystites, Pseudocrinites, Apiocystites,
star Cryptocriiiites, medan Carycx ystitcs bildar Ian-
ken mellan Heniicosmites och SphxMonircs, Agela-
crinites. Den sistnamnda naimar slg myckct Pale-
chinus M'CoY (Synops. cail)onir. foss. Irel.; FoRB.
Mem. geol. Survey, II, l, 384) och Archa'ocidaris
bland Echinerna, medan Apiocystites narniar sig till
Pentremiterna, som genom saknaden al konspyra-
miden iiro utanfor Cystideernas griins, och derige-
nom till Asterler och Opliiiirer. Vid jemftiielse
mellan den armbarande ytan af Pentremites penla-
gonalis och iindra ytan aF Asteropsis piilvillus (In-
ner nemlioen Forbes, att den sednares ambulacra
svara mot den lorras arinar, och dispositionen af
ossicula i sjostjernans interbrachialrum mot strierna
pa analoga delar af Pentremiten. De delar, som
lorete storsta skiljaktigheten, aro de yttre konspo-
rerna, hvilka aro stiillda parvis marginalt hos sjo-
stjernan, men hos Pentremiten narmade till munnen,
hvarvid ett af de fern paren blifvit supprimeradt,
och dess plats intagen af anus, hvilken bar ar of-
verford pa munnsidan, medan den hos Asterias ar
qvar pa ryggsidan. Men sadana forandringar i laget
af genitalporerna och anus forekomma ofta hos Aste-
rider och Flchinider. Vid jeujforelse mellan Pentre-
mitens och Asterians ryggsjdor finncr Forbes iifven
en viss likhet, ehuru madreporplaten hos den sed-
nare llgger excenlriskt, medan sljelkens laste hos
den forra ar centralt, Mellan munnsidan af en
Ophiura och af Pentremiten finner Forbes iinnu
storre likhet, isynnerhet om n)an forestaller sig de
tva platar, som ligga vid basen af hvarje arm hos

474

Opbiura sa forstorade, att de inlaga hula diskcii nicd
undantag af i\en centrala ringcMi af sainniaiivaxta os-
sicula. Penhemiten forenar salcdes Cystideeina ined
Asteriderna pa sainrna salt soin Palechinus forenar
dem mcd Ecliinema. Derigenom koinma Cystidea
alt sla ofver Cririoidp.i.

Utveck- Om EcliinodernuMnas lUveckliDi^ liafva vi tatt

"' hogst vigtiga upplysnlngnr genoiii Sars, V. Baer,
Daniei.sen och KoREN, DuFOSsE, Derbes, Krohn,
Desor ocli Agassiz, men isynnerliel geiiotn JoH.
Muellers (ortiaffliga iindersokningar. Ur aggrt iit-
vecklas ei) larv, som ar bilateral. Dess iorvand-
ling till Echinoderni sker inojii olika grupper pa
olika scitt.

Ecliina- 1. "D c 11 b i 1 a t e r a 1 a 1 a r v e n vS lo r v a n d I i n g

stei . j E c b i n o d e r rn e n sker i den lid, da 1 a r v e n

Astera- '

iithion. a n n u star pa e ni b r y o ii t y p e n s stadium, o (Hi
a r o r V e r a 1 1 1 b e t a c k t m e d oilier, u t a n f 1 i m-
iri e r I) r- a m . En del a 1 1 a r v k r o p p en a n t a r
E (• b i n o d e r in ens for m , r c s t e n a b s o r b e r a s a f
denna". JoH. Mueller, Dritte Abbandlung, 33.
Sadan ar den lorvandling af Echinaster Sarsii M, T.
och Asteracantbion MQlleri Sars, som Sars beskref,
se Arsb. 1843—44, 181, och sednaie i sin Fauna
litoralis Norvegiae, Cbristiania, 1846, 47. En lik-
nande, men i Hera banseenden skiljaktig utveckling
bafva Desor ocb Agassiz, Proc. Boston Soc, 1848,
Febr.; M. A. 1849, 79; Muellers Zweite Abhandl.
2i; Agassiz, Lectures on embryology, American Tra-
veller, XXIV, n. 41, Daily evening Traveller, IV, 224,
iaktta:^it bos en arj)erikansk Echinaster. Den ur a£j-
get utkomna embryonen foreter en portion, som
smaningom lorvandlar sig tdl formen aF skifva eller
stjerna, en annan, som sasom en stjelk hanger vid
skilvan, och som ett bihang bin* qvar pa dess ven-
tialsida uiira munnen, ukmi slullinen alldeles absor-

475

l)eias. Afven lios Asteracantljiou Miilleri hlef en
kolflik process qvar pa stjernans veutrala sicia, och
forsvinner der smaningom. Det ventrala bihanget
hos den amerikanska arten aiiser Dfsor for en slags
vitellussack. Da delta utskott ar ventralt, kunna de
primiliva utskotten hos Ecliinastcr-larven icke alia
forvandlas i madreporplaten. Men tva af dem sag
SarS flytta sig iippat ryggen och forsvinna der,
hvarest madreporplaten ar. Mueller tvder denna
hastiga och enkla utveckling pa foljande vis. Ett
ytterst kort, nastan enibryoniskt larvlillstand ;ir For-
handen, och det torde dei fore val vara, att dessa
larver fore sin for vand ling icke ega nagra narings-
organer och ingen niiinn, ehuru en niera samnian-
satt byggnad ar saniiolik af afsattuingen af kalk-
jord, soni forsiggar innan den blifvande sjostjernan
fatt sin mnnn oppen. Larvens axel ar icke den-
san)ma som sjostjernans. Sasoin larvens axel be-
traktar Mueller, i ofverensstainmelse nied forhal-
landel hos aiidra Echinoderni-larver, en linea dra-
gen fran en dorsal inlerradius i stjernan till niot-
svarande ventrala interradius, hvilken linea samman-
faller med den sednare bildade stenkanalen och
madreporplaten. "Larven, sa enkel den ar, kan of-
van och nedtill hafva sina utskott. Dessa synas an
vara symmetriska, tva ofvan, tva nedan, an blott tre
eller ett, och niir sjostjernformen upplrader, qvar-
blifva dessa utskott an pa bada sidor, an pa en,
hos Asteracanthion Miilleri atrninstone ett ventralt,
hos den af Agassiz och Desor iakttagna Echinaster
endast ett ventralt, som n)aste betraktas sasom lor-
liingnlngen af deu enibryoniska larvens axel. Da
denna ventrala stjelk, sasom den afbildas och be-
skrifves af Agassiz och Dfsor, icke sammanfaller
med 6cn sednare blifvande munnen, iitan star pa
sidan om denna, synes del stalle, der denna ventrala

476

stjelk fiiiiritracUM-, vara ititet aiinal, an del stalle,
hvarest lios lullvaxta sjostjernan stciikanalen stoter
till veiitralsidat) oth mynnar in i i ingkanalen". IMuKL-
i.ER, 1. c. — Vid Nizza Ainn JoH. Mueller en besyn-
nerlig larv, soin kaii tydas antingen sasoin larv till
en Acalof eller till en rnaniyarmiff Asterias af san)nia
Litvecklingstyp soni de af Sars ocli Desor beskiifna,
niojligen Asteiacantliion tenuispinosus. Den liar en
haHsleiisk, sednare skiflik kioj)p nied mage oeli i
mid ten nedli;ingande svalg. iMen den ror sig kiet-
sande med ttimmercilier, aid rig genom sanimandrag-
ning och utvidgning af" skifvan sasom unga maneter.
Den har, likt larverna af Ecliinaster ocli Astera-
cantliion, flera, tva, tie till sex, olikstora, cilierade,
langa kolFviga utskott, pa iindersidan, ulan flim-
merbram. Pa undersidan sta dessiitom tva till fyra
sfua slyFva ror. Sednare blir skifvan liornig, en
gang attahornig, livilket talar mera lor tnanet an
sjosljerna. Kalkafsattning finnes icke. Dritte Ab-
liandlung, 33, t. 7, f. 9—11.

2. "D en b i I a t e r a 1 a I a r v e n s f o r v a n d -
ling till E ell i n o d e r ni s k e r pa den t i d , da
iarven iir fullkomligt organ iserad, d. v. s.
li a r n a r i n g s o r g a n e r, ocli e 1 1 s e r s k i 1 1 f 1 i m-
merbram. Echinodermen tillkotnmer sa-
som en malning pa elt staffli, ett stic-
ker i i en s t i c k r a in , och ii p p t a r d e r p a i sig
I a r V e n s n a r i n g s o r g a n , h v a r e f t e r Iarven
s m a n i n g o m f 6 r s v i n n e r (O p h i u r a , E c li i n u s),
ellei" med ens afskiljes (vissa Asleriei)".
JoH. Mueller, I. c.
y .•.„^ De iakttaijelser oin dessa formers ntvecklini^^ vi

fatt emottaga aro liufvndsakligen foljande.

Baer hai- gjort lyckade forsok att artiHcielt
befrukta de mc^gna ^igg<*n Ik's Ecljinns. Efter 16
limmar V(iro larverna utvecklade och liknade da

477

larveina i\{ Medusa aurita, sadana som dessa loie-
komma i siickarna pa arniarna, men voro met a
platta. — - Hos E. lividus Lamr. iiro aggeii viil min-
dre an hos E. brevisplnosus Risso, men vida ge-
tiomsklnligare. Det mogna iigget foretedde pa ett
stalle af ylan en klar krels, livars diameter var un-
gefar lika nied en attondedeJ af Iiela aggets. Sa snart
vitelluskulan, genom att upptaga fluidum ("Fliissig-
kelt"), har erliajlit tillracklig rorlighet inoni sitt ge-
nomskinliga hylic, saiiker sig den trakt, der den klara
kretsen ar, nedatj den torde saledes vara den tyng-
sta. Alt det, som utanpa synes som en klar krets,
icke ar en blasa eller cell, ulan en ganska mjuk
kropp, blef t^ydligt genom forsok med delnlng ocli
reagentier. Baer vill kalla den aggets k;irna. Att
domma af dess rorhallande tinder ao^ijets forsta bild-
ningssiadium, ar den identisk med Wagners fro-
flack. "Men under sednare stadier intar den del,
som synes vara (roblasa, en sa ansenlig del af iig-
get, att mat) blir tviflande i afseende pa dess tyd-
ning". I alia fall synes namnet flack icke serdeles
passande for en icke mycket liten kropp, som
vid pressning tydlfgen visar resistens, och det sy-
nes ganska sannolikt, att den rol, som denna karna
(eller froflack) spelar i Echinens agg, i andra djurs
agg tillkommer froblasan. I Echini agg forsvinner
froblasan temligen lang tid fore fulla mognaden.
— Sa snart det mogna agget uppsugit det i vatt-
net fordelade sperma, sanker sig karna n ner at dju-
pet, at det inre af gulan. Den omgifvande vitellus-
substansen ofvertiicker foist riinderna, sedan midten
deraf. Efter fa minuter ar den forsvunnen, men
man aterfinner den i gulans inre, fast otydligt be-
gransad, slundom endast som ett sken; men pressas
gulan, framtrader den med kretsformig, skarp be-
gransning. Efter n^gon hvilotid forliinger sig tern-

478

ligeti liHsfigt (Jcmia liittllls klolforniiga kiii na ; begge
andania svalla, miilteii fortuunas och delar sig slut-
ligen lielt och hallet, sa att tva kometforrniga kar-
iior ligga mot hvaiandra rned deros svansar. Dessa
svansroimii>a hilianij^ drajT^a siij o^anska hasliot till-
baka till de kLdfornilga massorna, ocli man har tva
karnor. Redan fore delningen liar den lusprung-
liga kiirnan tilltagit i massa och gor det annu mera
under debiingen, sa att hvardera af de bada nja
karnorna har, niira nog, den urspiungligas storlek.
Men tillika tyckes deras substans hafva blifvit mera
flytande. Sedan de begge karnorna nagon tid legat
bred V id hvarandra och gatt nagot mera isar, upp-
star en insnorning pa gulan, hvarigenom denna son-
derfaller i tvenne till hvarandra hiiftande halfvor,
och hvardera karnan nil liar en omgifning af vi-
lellussubstans. — Baer anmarker, alt, afven enligt
KOLIJRER och Bagge, froblasan lullkomligt forsvin-
ner, livilket ar emot ofvan anforda iakttagelser;
men Baer har ej funnit nagot enda moment, der
karnan felades. Till och med i f^rodaijijet menar
lian hafva, efter befruktningcn, aterfunnit froblasan,
''men sa fluid och kanske utan hylle, att den icke
lat sig framstallas i sin helhet'^ Hvardera af de
tvenne karnorna forlanger sig nu och delar sig i
midten i tva karnor, omkring hvilka vitellusmassan
ocksa delar sig, sa att det hela blir fyra samman-
haftande massor. Hvarje fjerdedel afrundar sig sa,
att midten blir tom. Dessa quadranters delning gar
for sig pa det siitt, att det nya skottet (Aussprossen)
star lodriitt pa de narmast foregaende. Sa fortgar
det med nya delningar, i det for hvarje ny vitellus-
del en karna formar siij ffenom delninof af en forut-
varande. Dessa in re massor, som vi kallat karnor,
synas nu vara bestiinidt fluida; en omgifvande hinna
torde bilda s\<y forst efter nagfon hvilotid. Atmin-

479

sloiie scutes under livilopei ioderna karnans begiaiis-
ningsiinea vara skarpare, men var under utskjut-
nlngens period icke bestamdt igenkiinnelig. Med
stor precision ser man, i de sednare delningarna,
som aro omgifna af en ringa poition vitellus-
massa, att vid karnans delning Icke nya celler bilda
sig i en modercell. Processen ar tydlig anda till
32-delningen, men kan sednare endast har ocli der
foljas. Annu nar embrjo letnnat agget och ror sig
med ciber, bar bvarje histogenetiskt element ("vulgo
cell") en mycket tydlig kiirna, ocb alia synas har-
stamma fian dvn urspruiigliga karnan i agget. Det
ar grund till att antaga, att dessa elementer allt
fortfarande genom dylik delning lata nya framga,
ocb att saledes gulans klyfning endast ar borjan af
den bistogenetiska differentiering, som f'ortskrider
anda till djurets sista utbildning. Ar denna asigt
riktig, sa ar det nya individets prccexistens ej nier
att betvifla. Det obefruktade agget ar embryo med
latent lil. Gefruktningen gor dess \'\( aktivt. Bull.
Petersb. Ill, 31 Maj 1846. Fror. Not. XXXIX, 38.

LeidiG, om gulans klyfning bos Echinodermer,
Isis, 1848, 166.

Dufossf: meddelade i A. S. N. ser. 3, VII, 44;
Instltut, 1847, 175, nagra iakttagelser ofver utveck-
lingen af Ecbinus. Larven ar rundaktig, med en
depression som antydning af munnen, blir sedan
paronformigt forlangd mot den anala polen. Tarm-
kanalen ar redan synlig. Omkring anus visar sig
en rosett af sma skifvor, mellan bada polerna snja
skoldar sasom kretsformiga lineer, omkring munnen
labialtentakler. I detta tillstand forloras flimmer-
haren, och djuret faster sig, pa sextonde, adertonde
dagen, med analpolen, och utvecklar en stjelk. Tag-
gar bilda sig omkring munnpolen, djuret loser sig
Iran sin sljelk. lakttagelsen, icke atfoljd af figurer,

480

stammer icke med aiidias har nedaii anforda, och
innebar ingeii hoi'^ren |oi> sin palitligliet.

Derbes's iakttagelser aro foljande: Hannar af
"E. esculentus" (enl. Mueller sannollkt E. lividiis
Lamk.) kuiina icke pa nagot yttre maike skiljas
fran lionorna. Genom de fern genitalporerna ut-
gjutes en tjock viitska, mjolkhvit af spermatozoider
lios liannarne, orangerod af agg hos bonorna. Te-
stiklarna innehalla bade fullkoniliga spermatozolder
och oiitbildade, och ovarierna mogna och omogna
agg. Ett af de sednare bestar af tre koncentriska
sfeiei- (fioflack, froblasa, vitellus); sednare forsvin-
ner den medlersta, 'sa att der atersta endast den
yltre, som ar gulan, och den inneista, som ar fro-
blasan" (bor val beta: froflacken, d. v. s. alt fro-
blasan forsvinner fore befruklningen). Da ar agget
tjenbgt till befruktning och utveckling. Befrukt-
ningens forsta verkan ar framliadandet af ett all-
deles genomskinligt hjlle, som omger gulan pa nagot
a [stand. Vi tell us undergar dervid en slags "plisse-
ment^', sa att den pa nagra stallen skiljer sig fran
sin omgifvande hinna, hvilken samtidigt utspiinnes
och aflagsnar sig fran giilan, bvarpa denna atertar
sin sferiska form, med sina forra dimensioner. (Detta
sjnes vara gwlans forsta rorelser; om de aro atfoljda
af froflackens utdrifning, kan man ej finiia af be-
skrifning eller figurer). Det hyalina hyllet (albu-
men?) ar icke alltid lika betydligt; det forblir
stundom adherent vid gulan, men i de fall, da det
blir mera tydligt, ser man gulan omgifven a( en
annan hinna, som narmast omger den (vitellushin-
nan). Utanfor det hyalina hyllet foljer slutligen ett
tjockt lager af ett "mucilaginost" amne, sa genom-
skinligt, att det markes nastan endast da sperma-
tozoiderna strafva igenom detsamma. Fa minuter

efter

481

cfter alt dessa intrangt till sjelfva agget borjar "ag-
get att rolera, pa tre olika salt'*. l:o Det rnuclla-
giiiosa lagiet, det hyalina liyllet och gulan rora sig
solidariskt; da aro de fiesta spermatozoidcrna in-
hiiddade i det mucilaginosa lagret, men visa icke
na<Xon serdeles llfliirhet. 2:o Det mucilaofinosa lagret
forblir ororligt, medan lorelsen ar solidarisk i det
hyalina hyllet och gulan; da ar lorelsen hastigast,
spermatozoidcrna talrikast, dessas rorelser taga en
gemensam riktning, och aggets rotation foljer denna.
3:o Det hyalina hyllet ar skildt fran gulan, och
denna ensam roterar, oaktadt de sperniatozoider,
som framtriingt till det hyalina hyllet, aro myckct
lifiigt rorliga. Detta tredje fall anser fori, emel-^
lerlid icke fullt konstaleradt, afvensom det ar visst,
att agg kunna utvecklas, utan att de visat nagon
rorelse. Spermatozoidcrna ofverskrida aldrig det
hyalina hyllet och intranga icke i det egentliga ag-
get. Klyfningen sker i tva, fyra, o. s. v. kulor.
Niir tva kulor aro tillstades, innehaller hvardera af
dem en liten blasa, som synes vara uppkommen ge-
nom delningen af froblasan, och ar omgifven af en
otydlig strallik skuggning. Vid fyrdelningcn aro
blasorna forsvunna, vid de foljande iifven denna
skuggning. Sex till sju timmar efter befruktningen
kan man icke mera rakna kulorna. Da bestar vi-
tellus af ett periferiskt lager af tydligare, klarare
kulor och ett centralt af morkare, otydligare. Ef-
ter sjunde timman aro de periferiska cellerna tal-
rikare och tatare; de bilda nastan en vafnad ("tissu"),
det centrala partiet ar mera begriinsadt. Vid tionde
timman ar djuret fardigt att klackas, u(om att det
annu saknar. cilier. Klackningen sker, efter om-
standigheterna och afven efter individerna, pa tolfte
till tjugufjerde timman. Ungen ar nu sferisk, of-
Prof. Lovens Arsb. 1845 — 49. 31

482

verallt betiickt med cllier. Inorn nya tolf timmar
far den pa ett stiille en intryckning, sorn snart blir
en oppning, konimnniceiande med anliiggningen till
en inre intestinalhaln. Fran delta ogonblick fores
denna oppning framat ocli oftast uppat. Den yta,
som omger oppningen^, blir nagorlunda tiekanlig,
och djuret far foinien af stynipad pyramid, i Ijvars
has munnoppningen (enl. KllOHN anus, se nedan) iir
belagen. En af vinklarna af denna basalyta forstoras
pa del siitt, att den efter nagon tid blir oregel-
bundet fyrkantig, och en af de fyra andra sidorna,
den framie, far en annan oppning, som ar anus
(munnen Krohn, se nedan). Munnen ar omgifven
af starka oilier. Nagra roda flackar i ytan. Mel-
Ian yttre betackningen och tarmen nagra oregelbun-
dct spridda ofargade kulor. Nu framtradde i det
inre tva niarkvardiga fasta sprot, hvardera fyragre-
nigt. De sitta hvardera med sin langsla gren pa-
rallel med en af de langre sidorna af den framie
ytan, och utskicka, af de tre andra grenarna, som
alhi utga fran en punkt i hornet mellan den framre
sidan och munnytan, en till hvarandra, en, kort, till
det egna hornet, en, lang, i rat vinkel till ncirmaste
horn. Deras spetsar sticka utom djurets betacknin-
gar. Under tillviixten forvandlas nu djuren sa, att
munnytan blir konkav, i det dess kanter hoja sig,
och det sa, att munnen kommer att ligga narniare
den bakre randen och mycket stupande. Man ur-
skiljer nu bakom munnen en stor oesophagus, som
efter en sammansnorning oppnar sig i en vid mage,
som foljes af en annan kavitet, hvilken mynnar utat
genom anus. Denna foljd af kaviteter ar stalld i
en kroklinea, sa att munnen och anus vetta bada
nagorlunda uppat, medan den djurets del, som ar
motsatt mot den ursprungliga munnytan, iir spetsig,
och det hela bildar en sued fyrsidig pyramid med

483

koiikav basis. Men nu borja alia vinklar att af-
rundas och oblltcreras, och djuret syiies ga tillbaka
till den rundade formen. Sprotena la nagra flera,
men oregelbundna korta grenar, men lorlora af sina
gamla. Ungarna, som hittills simmat i ytan, sankte
sig nu mot bottnen, der de stannade, fria, men med
troga rorelser. Sproten oblitererades an mera, dju-
rets form blef mera sferisk, och dess volum min-
dre. TJLigu djgn efter befiuktningen var analopp-
ningen utstaende, besatt med knolar, det inre visade
liksom tecken till en vriden larm, anus och munn
hade annu starka cilier, men ofriga delar endast
svaga och spiidda, och ciliernas lorelse var sa svag,
att den icke flyttade djuret. Slutligen, pa tjugutredje
till tjugufjerde dygnet, var ungen en liten ororlig
rund kropp, munn och anus otydliga, cilierna en-
dast bojde sig belt svagt. Ytan var kulbetackt, som
i klyfningens sista stadier, och omgifven af en hya-
lin hinna, som bar pa ett stalle en intryckning, om-
gifven af cilier, kanske en aterstod af dem, som
oingafvo munnen, kanske en ny bildning. 1 detta
tillsland dogo alia de ungar, som upplefvat det.
A. S. N. 3 ser, VI [I, 80.

Krohn behandlade i en skrift: Beitrag zur
Entwickelungsscliichte der Seeigellarven, Heidel-
berg, 1849, samma amne. Han gjorde konstig be-
fruktning af aggen af Echinus lividus Lamk. Det
mogna agget bestar af agghylle (vulgo chorion),
vitellus, froblasa och froflack. Froblasan forsvinner
icke, sasom enligt Derbes, fore befruklningen. Vi-
telli roda farg tillhor kornen. Agghyllet liknar i
bog grad zona pellucida i ryggradsdjurens agg. Det
ligger tatt intill vitellus, utan spar af albumen, och
ar mycket genomskinligl. Omkring en half timma
efter befruktningen aflagsnar sig hyllet fran vitellus,
genom endosmos, och visar sig derpa besta af tva

484

lager, clet inre tunnarc, fastare, del yltrc tjockare,
niistan slemmigt, ' i hvilket spcrmatozoerna fastna,
Forf. fragar, om det inre lagrct uppkommer geiiom
koagulation, det yttre genom upplosning. Frobla-
san iir nu (oisviinnen. 1 det inre af vitellus ses
deremot ett Ijusf oniia(Je, nagot storre an IVoblasan,
iiggets kiirna enligt Baer. Derpa intrader, i tredje,
fjerde titnman, klyfoingen. Under densamma visar
vitellus den af Derbes (orst iakttngna oscillerande,
aldrig fullstandigt kringgaende, till riktningen onn-
vexlande livallningen, soni med inlet annat ar jem-
forlig an med den af BiscHOF iakttagna rotalionen
i kaninagget, som likval upplior innan vitellus delar
sig. Derbes anger, att hvalfningen upphor efter
sextondelningen; Krohn fann den annu forlfara
derefter. Med Derbes fann ban, att agg utveckla-
des alldeles utan hvalfning, hvilken stundom till orb
med saknades inom bela k alien. Sedan bela vitel-
lus ombildat sig till embryo, borjar denna alt roteia
genorn mycket langa cilier pa bela ytan. Den be-
star af ett tjockt periferiskt lager, ocb en central-
bala, hvars diameter icke ar storre an det forras
maktigbet. Lagret bestar af ofver bvarandra lig~
gande polyedriska celler, annu mycket lika klyf-
ningskulorna, ocb som annu inneballa de vitellusku-
lor, hvilka foRut utgjorde klyfningskulornas inneball.
Dessutom ses i hvarje cell en karna, liknande dessas
blaslika karnor. Genom tillsats af sott vatten fram-
trader den tydligare. Vid tjugufjerde timman bri-
ster iigghyllet, ocb larven trader ut. Den ror sig
langsamt. Den blir elliplisk, kroppsbalan storre,
det periferiska lagret tunnare, utanpa jemnare. Ena
polen blir trubbigare ocb bredare; larven blir agg-
formigj spetsiga polen gar framst. I det inre af
kroppsbalan, mot trubbiga polen, ses en samling af
runda, tatt bopade, morka, temligen stora kulor,

485

till kemisk nalur niest heslagtade med kariibildnin-
gar. De skola forvandla sig till den fina, natlika
vafnad, som sednare genonidrager hela kroppshalan
ocli faster naringskanalen vid dess vaggar. Dessa
karnors i borjan riiiga antal tillvaxer, och de fdr-
delas jcQinare inom kroppshalan; de bli oregelbun-
dct kantiga eller spindeiformiga, och hvarje horn
eller anda spinner sig ut till en fin trad, som sam-
mansmalter med grannkarnans trad. Derbes sag
denna vafnad, men omtalar den endast sasom oregel-
bundet spridda ofargade kulor mellan yttre betack-
ningen och tarmen. Omkring trettionde timman
uppstar i mid ten af den trubbiga polen en fordjup-
ning, forsta anlaggningen af anus (munnen Derbes,
se ofvan) och tarmkanalen. Fordjupningen sanker
sig mer och mer in, och embryo blir appleformig,
kroppshalan bar blifvit storre, periferiska lagret tun-
nare. Derpa an tar kroppen den pyramid iska for-
men, med tre ytor och fyra afrundade horn. Anal-
insaiikningen har dragit sig in och bildar en annu blind
kanal, hvars anda smaningom uppnar den mot krop-
pens spetsiga fiamre horn belagna vaggen af inre
halan. Det ar anlaggningen af tarmkanalen. Dess
vagg, den indragna huden, har dennas strukturj
dess nuvarande oppning, som borjade sasom en in-
sankning, ansags af Derbes sasom munn. I larvens
yttre form, tresidig med fyra afrundade horn, ut-
trycker sig den bilateralt-symmetriska typen, som
sedan rader genom alia forandringar. Pa tredje da-
gen upptrada de forsta kalksproten, tva sma, under
huden belaixna trekantisja stafvar. Pa framre, anal-
sidan motsatta andan fiamtrader en toffs af mycket
langre, lilliga cilier, medan de ofriga cilierna synas
mindre langa an l()iut. Framre andan forlanger
sig och drar sig nagot uppat; den bakres, analsidans
tva horn vaxa ut, till anliiggning af de bakre ar-

486

mania, hvilkas inre sprot nu framtrada. Larvens
ro reiser iiro nu liastigare an forut, ocli blifva har-
cfter langsammare. Kroppen vaxer i liingd ocli blir
kilformig. Hudens celler innelialla annu vltellus-
korn, men i rlngare antal, hvarigenom huden iir
genomskinligare. Anus intar ej mera mldten af
jjakre ytan, utan bar flyttat sig nagot uppat. De
bakre armarna iiro liingre och divergera. Alia spro-
ten iiro forlangda, isynnerhet de blifvande klubb-
formiga. De bagformiga sproten borja att visa sin
krokning. Hudens celler alltmer otydllga, men iinnn
med finkornigt innehall. Pigmenttlackar i huden.
Tarmkanalen, starkt bojd, bar pa fjerde dagen af-
snort sig i tre afdelningar, af hvilka magen ar tyd-
ligast. Nu bryter tarmkanalens hittills blinda anda
genom yttre betackningen, ocb munnen framtrader.
Sproten bafva fatt taggar. Kroppen blir allt langre.
De bakre armarna aro smalare, spetsigare. De friimre
armarna anliiggas. Munnen blir storre. Pa femte
dagen blir kroppen mera paronformig. Tarmkana-
lens afdelningar aro tydligare; tarmens ocb magens
inre yta flimrar; djuret ater. Hudens celler bafva
ej mera vitelluskorn, utan hom.og'en substans. Pa
sjette dagen ar paronformen iinnu tydligare; bakre
ylan ar mycket starkare hvalfd; pigmentet i huden
ar rikare. Pa den sjunde bar larven -^jj millim. i
langdj pa den attonde iir svalget bekladt med svin-
gande cilier. Pa elfte dagen ar kroppen ej mycket
forandrad; larvens Ifingd iir | milbm. Nu ar lar-
ven sadan som Derbes aftecknar den pa sin fig.
18, innan den af honom beskrifna aterbildning bor-
jar, som utan tvifvel ar anomal och beroende pa
sjukdom. Den glasklara kroppen ar aflangt paron-
formig. Den ofra tjockare iindan ar djupt urhol-
kadj munnen ligger pa den stupande ytan deraf,
omgifven af tva ofre och tva undre, langre armar.

487

Micit emot munnen, pa kroppens ansvallda del lig-
gcr anus. Den inre balan iiinelialler naringskana-
len, ocb ar genomdragen af ofvanbeskriTna tradiga
vafnad, som forbinder tarmkanalen med yttre betack-
ningen. Huden bestar af ett enkelt lager temligen
stora celler, som utom ett klart fluidum innehalla
en kiirna med dess karnkropp, bvilken ligger nara
viiggen. Hudens yta ar betackt med oilier, tatare
ocb regelmassigare kring anus, pa utskotten ocb
arkaderna (Muell.) mellan dem, pa munnens lap-
par. Sprotslallningen bestar af tva symmetriska
grupper, hvardera af fyra grenar, som utga fran en
gemensam utgangspunkt vid utskottens bas. Hvarje
gren af den ena gruppen motsvarar en gren af den
andra ocb bildar med den ett par, saledes fyra par.
Ett par af dessa ar det klubbfoimiga, som gar rakt
till kroppens bakre spetsj det andra gar in i de
bakre armarna; det tredje paret ar bojdt efter
munnytans konkavitet ocb gar forbi munnen in i
de framre armarna; det fjerde paret ar rakt ocb
ligger under djupet af denna konkavitet. Tarmka-
nalen, af tre koita sacklika afdelningar, oesopbagus,
magen, tarmen, bildar en bage. Dess inre yta flim-
rar ofverallt- dess vaggar besta af celler, fuUkom-
ligt liknande budens. Svalget, nara fastadt vid den
omgifvande yttre betackningen, fastballes dessutom
genom en temligen stark ligamentos Strang pa bvarje
sida, som loper bakat ocb insererar sig pa insidan
af l^roppsbalans vagg. Den glidande rorelsen sker
genom cilierna, med armarna framat, ocb under
rullning omkring langflaxeln. Munnlapparnas ocb
armarnas cilier gora, Jiksom bjuldjurens, bvirflar i
vattnet, bvilka indraga fodan till Uiunnen. Denna
form forandrar sig nu, sa att bakre smalare delen
smaninffom rundas ocb blir sferisk. Paronformen
forgar dervid. Kanderna af de bagformiga utskar-

488

iiingania (arkaderna) mellan armarna blifva lUbojda,
starkaie (bramets bildiilng); annarna aro langa,
sniala. Djvirets langd ar en half millimeter. Jii
mera den bakre delen af kioppen rundas, destomera
afliigsnas fran hvarandra andarna af de klubblika
sproten, men de vaxa med detsamnia bagformigt
emot hvarandra, och fa langa taggiga utskott. Af-
ven de bagformiga sproten fa langa utskott, som
iorgrena sig, stundom anastomotiskt, sa att ett litet
natverk uppstar, eller ringar. Afven nya, isolerade
sprot framtrada hiir och der. Det ser saledes ut,
som om genom denna spiotbildning slutligen i hela
huden skuUe kunna, hos larven af Echinus lividus,
bildas ett inkrusterande kalknat. Likval bar sprot-
stallningen bos de af Mueller beskrifna utviixta
larver forblifvit i sin uisprungliga enkla gestalt,
ehuru spar finnas i bans afbildningar af en ombild-
ning, fastiin i ringare grad. Hvad slutligen angar
den del af den af Derbes framstallda forvandlingen,
under hvilken embiyo smaningom forlorar armarna
for att atertaga klotformen, beror den utan tvifvel
pa sjuklighet, och ar en monstros hamningsbildning,
som nastan alltid visar sig vid utveckling i fangen-
skap. — Nar Krohns Echinus-larver hade uppnatt
ofvan beskrifna stadium, dogo de. Det fuljande af
deras miirkvardiga oden ar uliedt af en annan.

Johannes Mueller, som redan forut anstallt
foljdrika undersokniiigar ofver nagra mikroskopiska
djurformer, som lefva i bafsytan, och ofver deras
utveckling till Echinodermer, foljde iifven den af
Derbes undersdkta larven i alia utvecklingstillstand.
Den blir sednare lik vissa med flimmer-epaletter
forsedda larver (se nedan) och far lika manga ar-
mar af samma form. Den hoga (langa) bakkrop-
pen behaller den, och endast derigenom samt genom
de tva klubblikt slutande s})r6ten skiljer den sig fran

489

larver med nHnmer-epalt'ttor (nnna viil Helgoland.
MuEiT.KR iakltog Derbes's larv iitida lilldess den he-
gynte anlagga Echinus-skifvan (se nedan). Derbes
bar, enllgt Muef.ler, sett endast larvens yngsta for-
mer. Hvad lian lioll for fortgaende iilveokling, ar
dels annu yngre, dels monstrost. Derbes's E. escu-
leiitiis synes vara E. lividus Lamk., hvars utveck-
liiig Krohn iakttog. M. A. 1849, 1{2. Geiiom dessa
lakttagelser af J. Mueller fylles luckan, som eljest
fanns emellan de af Derbes och Krohn observe-
rade stadier, och dein der Muellers iakttagelser
vidlo^^o. De ori^aner, som saknas eller aro tnindre
utvecklade hos de af de forra beskrifna larver, men
som iitmarkte de af Mueller vid Flelcfoland forst
uiidersokta en half linea langa former tiro: fyra
epalettformiga flimmer-organer, belagna pa de stal-
len, der kroppens fyra utskott ofverga i dess horn;
en med flimmerhar besatt fall eller bram, som fol-
jer kanlen af alia utskotten (armarna Krohn) och
bagarna (arkaderna) dem emellan; en dylik briini
omkring munnen. Zweite Abhandl. ur Berl. Abh.
1848, t. 5. Krohns iakttagelse af miinn och anus
ar riktig. Del inre af munnhalan, svalget och ma-
gen flimrar. Den del af djuiet, som ar motsatt
munnen, och som hos Derbes's och Rrofins larver
forst var spetsig, sedan blef sferisk, kallar Mueller
hvalfvet. Forsta tecknet till forvandlino- iir tillkom-
sten, i August! och September, af en oval skifva i
smala sidan af hvalfvet, under dess hud, stiilld i
mycket sned stupning mot djurets axel. Den iir
foga konvex, och gulfliickig, 1. c. t. 5, f. 2, 4, 5, 6, c.
Det ar Echlnodermens, Echinens forsta framtradande*
Sklfvan far en fembladig figur, och fem stjernlikt
stallda lober, som i midten niistan berora hvaran-
dra, hvarje med dubbla, vidt skihla konturer. Pa
hvalfvet framtrada, midt emot denna skifva, redan

490

roiligci, men sessila peclicellailer, vanligtMi tva par,
trearmiga, som de aro lios Ecliinerna, — hos Aste-
rierna aro de tvaarmiga. Skifvan vfixer, lobenias
andar slula sig lingForrrilgl, ooli i de feiii periTerl-
ska fallen mellan dem visa sig fern kretsar med
diibbelkonturer, anlaggningar af fern stora opariga
sugfotter. De ofriga afdelningarna i periFerien lioja
sig till runda tuberkler, 1. c. t. 5, f. 7, som blifva
cylindiiska, och foivandia sig till taggar. Niir Echi-
nodermen ar sa vidt utvecklad, att den bar en svagt
konvex yfa med taggar och fern fottcr, skjuta bade
tao-o'ar och fotter iitofver hvalfvets yla, och fotterna,
som rora sig at alia riktningar, kunna redan taga
fiist i motande foremal, 1. c. t. (5. C 10, 11, 12.
Afven taoforarna rora s\cr, De fern fotterna ha hvar-
dera en skifva, i hvars midt en knappj de aro iha-
liga, men, som hos alia Echinodermer, blinda mot
andan (icke oppna, som Valentin antar), der en
liten polygonal kalkskifva ligger, 1. c. t. 6, f. 4.
Taggarna, omgifna af en valsfurmig hud, innehalla
en kalkstallning, ett sexkantigt prisma, af regelbnn-
det gallerverk. Att endast fern opariga fotter aro
tillstades, ar annu icke forklarligt, men tiitt invid
livarje af dessa, niirmare mot midten, ser man re-
dan tva sma kretsformis^a anlap^c^nins^ar till fotter,
som saledes bilda en krets af tio tentakler, och lan-
gie bort mot periferien framkomma annu andra
pariga tentakelanlaggningar. Sjelfva skifvati innehal-
ler sitt egna kalknat, som uppstar af spridda tre-
armiga figurer, hvilka sedan forvandla sig till ett
gallerverk med runda maskor. Larvens hud gar
ofver midten af skifvan, utan hal eller afbrott, in-
let tecken ses till Echinens platar. Larven si m mar
nu med sina flimmerorganer och kryper med de
fern fotterna, rorer pedicellarierna som tanger och
hvarje enskilt tagg. Men larvens miinn ligger iinnu

491

pa sitt fona stalle ocli ar, llksorn svalget, i full
veiksamliet. Men sednare foisvinna alia dclar af
lien iirsprungliga larvcn, sa alt endast nagra kalk-
spiot aro qvar, till dess afven dessa forloras. Da
iir Echinodermens kropp niira klotfoimig; den har
en sida, soni iir utan taggar ocli fotter, och endast
])etackt aF den fordna larvens hud; den andra sl-
dan iir, rned iindantag af midten, betiickt med tag-
gar och fotter, hvilka sednare hafva vid siigskifvan
den ringkalkskifva, som Echlnerna hafva, men icke
Cidariderna, och som sakiias hos alia Asterier och
Ophiurer; hos Spatangus iir fotens iinda papillos,
och af annan byggnad. Kalkplatar i skalet finnas
iinnu icke hos Echinus-ungen, men viil dendritiska
kalkfiii^urcr i och under huden. Den tas^oficra sidan
liar iinnu intet hal i midten, den motsatta sidan
ingen oppning. Taggarna aro iinnu sexsidiga pris-
mer, men med sma spetsiga ojemnheter pa kanterna,
och iitlopa i nagra spetsar. Fotterna hafva pigment-
fliickar, liksom sma tre till fyra lineer stoia ungar,
hos hvilka tasfi^arna blifvit manj^kantiija och niira

Do O O

cylindriska. — Andra larver, som iifven funnos vid
Helgoland, 1. c. t. 3, utan flimmer-epaletter, och
med tretton mycket langa armar, alstrade ocksa
hvarje sin Echinus, som visade sig som en skifva,
hvilken fick langa taggar, med sexsidigt gallerprisma,
men inga pedicellarier. Afven hos dessa forsvinna
larvernas armar och sprot. Fotterna fingo aid rig
sugskifvor, utan vdro blaslikt ansviillda utan kalk-
niit. Niir, utom nagra sprot, alia Jttre delar af den
fordna larven iiro forsvunna, har Echinen en niira
sferisk form, men saknar munn- och analoppning.
Ena sidan iir, utom i midten, betiickt med mycket
langa taggar, och deremellan med manga fotter,
den andra sidan iir utan taggar och fotter, betiickt
af den brunspriickliga huden. Den forra, taggiga

492

sidan, don sorn lorst sasom skifva fVamlradde hos
larven, ar den dorsala, den sednarc, nakna, den ven-
trala, ty niirmasl den ligga, under huden, och nied
sin konvexa sida niirmast denna, i en vid krets med
spetsarna mot hvarandra, de fern tanderna, som be-
sta af tat massa, sasom hos utbildade sjoborrar, 1. c.
t. 7, r. 9, 10. Analoppningen, i midten af den an-
dra sldan, ar antydd, 1. c. t. 4, f. 8, men iinnn
betackt af larvhuden. Att de nu utbildade djuren
vei'kligen aro Ecliiner, bevisas af deras form, af" tan-
derna oeh dessas sammansrittninir, a I" suoffotternas
byggnad, soni ar Ecliinernas, ej Cidaris-arternas, ej
Spatangernas, aF Pedicellarierna, som aro trearmiga
(en gang sags en tvaarmig), medan de hos Asteri-
erna, med ett undantag, Luidia maculata fr. Japan,
iiro Ivaaimiga. Det aterstar nu for de unga Echi-
nerna alt utbilda skalet och de stjelkade pedicella-
rierna, och att, sedan de upphort att foras af flim-
merrorelsen, sjunka till bottnen, der man trafFar
dem af 3 — 4 lin. diameter med utbildadt skal,
strafva taggar och en Ijust gulgron farg med sma
bruna fliickai'.
Pluteus- 1 mycket ofverensstammande med sjoborrens

pjiura. ijjj.yjj|jgt5,^^{ ;|p Ophiurans, som Johannes Mueller
upptiickte. Larven liknar i allmanhet den af Echi-
nus, och bcskrefs forst, i forvantan pj\ dess vidare
ulveckling, undei- namnet Pluteus paradoxus, M. A.
1846, 108^ 1847, 160. Forsta tecknet till Ophiurans
utveckling i och ur dess inre bestar deri, att vid
sidan af magen och svalget fiamsta vissa blindtarm-
lika figtirer, som slulligen sasom en krans omgifva
magen, och trada fram ofver djurets yta, 1. c. t, 1.
De utgora Ophiurans discus. Derpa visa sig, utan-
for omkietsen af dessa, fem par andia, som iiro
armarnas forsta anliigguing, i det hvarje par inbor-
des smaller tillsammans. Ophiuran ligger snedt pa

493

Plutei kropp, sa att en af sjustjcrnnns annar hiltlar
fit kors mod Plutei stora axel. Sa snart cle blind-
tarmlika hildningaina utgora en krans eller sljerna,
hegynner afsatfiiingen af kalk i grenlga figiirer, som
forena sig till ett gallerverk. Samtldigt forvrides
den del af Pliiteus, der munnen var, och denna ar
(orsvunnen, livareniot, i stallet for den forra at si-
dan liggande Plutei inunn, en for Ophiuran central
munn visar sig, enligt analogieu med forhallandet
lios Echinus, sannolikt en ny bildning, icke en 6f-
verflyttning af larvens munn till Ophiuran. Dennas
ujunn ar Plutei mycket olik, i borjan rund, sed-
nare stjernformig. Eftersom Ophiuran nu vaxer till,
bllr larven mer ett bihang till denna, och forsvin-
ner smaningom, sa att magen ar det enda, som fran
Pluteus gar upp i det nya djuret. Annu innan
Plutei armar forsvunnit, framtrada fotterna hos
Ophiuran, forst tio, som bilda en kians pa skifvan,
tva framfor hvarje arm, 1. c. t. 2, f. 1, 2, 3, i det
innanfor basen af hvarje arm visa sig tva hal, ur
hvilka tva fotter sljelpas ut. Fotterna aro ofverallt
besatta med sma knolar, sasom man ser det endast
hos Ophiurer, serdeles Ophiothrix. Man igenkanner
ocksa Ophiuran derpa, att armarna begransa sig
fran skifvan och blifva liksom med ett led forenade
dermed. Men armen ar nu endast sista andledet
af den blifvande Ophlurans arm. De forsta tag-
garna uppkomma liksom de forsta fotterna, fem par
i en krets, hvardera genomtrangd af sitt kalknat.
De aro rorliga, hvilket ocksa tillkannager Ophiuran.
Nar denna blifvlt sjelfstandig, bar hon en af galler-
verk genomvafd skifva, en munn omgifven af fem
trekantiga interradiala skoldar, utanfor hvilka sta
pa buksidan tva laggar bredvid hvarandra, sa langa,
alt de ofverskjuta skifvans rand. Framfor roten af
den inledadc armen framtrada tva tentakler. Sa-

494

daiia Opinurcr tiaffas annu i oppna liaCvct, fostiin
hvarje spar af Plutetis ar forsvunnet. Ett nytt arm-
led bildar slg niellan skifvan och del primitiva le-
det, och dv lorsedt med tva fotter, tva taggar. Den
uiiga Ophiuran, med tva armleder, ar da 1 Imea
stor. Man finner sadana fria i hafvet tills de liaFva
lyra leder pa armarna, ocli pa hvarje led tva par
taggar, samt | till en lineas diameter. Kalian lor
alia nya leder ar skifvan, pa dess ventrala sida,
niellan skifvans interradiala fait. Unoarua tillhora
sannolikt Ophiolepis. Abhandl. Akad. Berlin. 1846;
Berl. Bericht, 1846, 294; M. A. 1847, 157.
Bipin- I sin afhandling ofver utvecklingen af Asterias

Ast«Tas. ytti^atle Sars, att det besynnerliga vasen han 1837
beskref under namnet Bipinnaria asterigera vore ett
Litvecklingssladium af nagoii sjostjerna; jfr. Arsb.
1843—1844, 183. Danielsen och Koren, i Nyt
Mag. for Naturvid. V, 264, samt Johannes Mueller
i Berliner Abhandl. 1848, M. A. 1849, 84, hafva vi-
dare fortfoljt denna fraga. Den tidigaste form, un-
der hvilken Bipinnarian eller Asterias-larven nu ar
kand, fann Mueller vid Helsingor i September.
Den var I till | linea lang, batformig, med rygg-
sidan starkt konvex, med ena andan ombojd at buk-
sidan, och ofver buksidan af den andra, icke om-
bojda, tiubbiga andan en skifva, liksom ett dack,
Berl. Abhandl. t. 1. Mellan denna och den om-
bojda delen ligger en djup fara, hvari munnen ar
beliigen, fran hvilken tarmkanalen afgar med mage
och tarm, men annu utan tydlig analoppning. Flim-
merbriim, sa karakteristiska for Echinodermlarverna,
aro har tvenne, ett lopande kring randen af hela
det storre batformiga, ombojda ryggpartiet, ett kring
den mindre skifvan. Niir larven blifvit dubbelt sa
stor, ar den mera platt, ryggsidan skoldformig, buk-
skifvan (dacket) och den icke ombojda delen af

495

rvcfiJfskifvau foilang^dn orli smalare, 1. c. t. 1, f. 4,
5, 7, 8, X, y, analoppningen tyHll<r- fiiinmerrorelse
i licla tarnikanalen. Deipa utvecklar sa val ivgg-
skcildcn som bukskifvan I sin rand symmetriska, oron-
lika, i randen lued flimmerbramet bekladda lober, x, y,
af livilka de mellersta, opariga, redan forut I'orlangda
()( b smalare, dervid blifva bredaie an de audra ocb
liirigrc, de skola nemligen blifva Bipinnarians dubbla
sitnfena. Man ser tva bbndtaiinlika lor, som ban-
ga tillsammans under munnen. Annii syntes intet
spar till sjostjernan. — Sedan denna (ramiradt, kan-
ner man larven genom Danielsens ocb Korens of-
vannamnda undersokningar, dem JoH. Mueller yt-
teiligare bekraftat ocb rullstandigat. Bipinnaria aste-
riijera ar till slaotet utan tvifvel identisk med de
vid Helsiiigor observerade, men till arten skiljaktig.
Hos Bipinnarian aro nu de tva opariga loberna x,
y, den dorsala ocb den ventrala, iitdragna till myc-
ket langa simfenor, 1. c. t. 2, 1". 1, d, d', de otriga
loberna deremot, bar smalare ocb langre, aro sju
par, sammanslallda omkring olVa fjerde- eller tredje-
(lelen ; djuret ror dem standigt under simningen.
Flimmerbramet ar bar, som bos de forra, dubbelt,
ett for ryggdelen ocb dess sex par lober, ett for
bukskifvan ocb dess ena par lober, det sjunde. Al-
dra ofverst, mellan de tva ofversta loberna, sitter
sjostjernan. Larvens munn ar annu tydlig, belagen
i den bagformiga faran mellan ventralskifvans ofra
rand ocb den ombojda delen af ryggskifvan, 1. c.
t. 2, f. 1, c. Derofvan, straxt under sjostjernan,
ses larvens analoppning i iindan af ett framskju-
tande ror, ib. b. Fran munnen forer svaliret in i
sjostjernan. Det ar nu gemensamt for Bipinnarian
ocb sjostjernan, som nu vuxit omkring larvens tarm
ocb mage ocb upptagit dem som sina egna, men
icke genom sin egen munn, bvilken annu ar sluten

496

genom sjostjernnns deiolVer oafbrutet gaende hud,
Ulan motsatt denna, genom ryggen, 1. c. t. 2, f. 2, 3.
Larvens hud kommunicerar med sjostjernans, lar-
vens kroppshala omkring svalget med sjostjernans
kroppshala. Hos yngre exemplar hanger iinnn en
del af magen ur sjostjernans kroppshala soni en sack
in i larvens kroppshala, och lorbindelsen mellan
larv och sjostjerna ar hredare an pa exemplar, (\cv
sjostjernan ar storre. Med ryggsidan ar saledes sjo-
stjernan fiistad vid sin larv, pa sued, med ett af
sina interradialrum j den iinnu slutna munnen van-
der hon bort fran larven. Sjostjernans idea la axel,
genom dess dorsala och ventrala centrum, gar snedt
bakat nedifran uppat. Analroret star sa, att dess
ideala fortsattning i sjostjernan faller till venster
cm dennas nedre interradius, pa sidan om midten,
der hvarest hos den utbildade sjostjernan finnes
den lilla analoppningen. Sjostjernans axel korsar
sig med larvens; hennes buksida vetter uppat och
bakat, och tillika nagot at sidan. Hon har fem
korta armar, en hvalfd rjgg, randen utan randpla-
tar, 1 hvarje armfara tva rader folter med kolf-
lika andar. Pa rygg- och buksida sta spridda tag-
gar, som utanFor ventralfarorna ordna sig i en rad,
sa att hvarje fot hai- en tagg bred vid sig. Hon
borer saledes icke till Asteracanthion, som har fyra
fotrader. Hon hor vidare till sjostjernorna med
analoppning. Hon kan icke vara Asteropsis pulvil-
lus, som icke har taggar, men mojligen en Aste-
riscus eller Pteraster.
Madre- Bipjnnarians sjostjerna har ingen madreporplat.

tenT upp- Sars antog, att denna plat ar market efter de ut-
komst. jjkott, genom hvilka larven till Echinaster Sarsii hal-
ler sig fast i modrens rufningshala. Daniei,sen och
KoREN samt Mueller framstalldc forst en annan

asijTt.

497

&sigt. Sasom ofvan sades, leder larvcns miinn- ocli
svalgror (resplratlonsior Dan. el Koren) in i sjo-
stjcrnan. Niir den vitbildade sjostjernan sklljer slg
fian den utbildade larven, skulle detta ske sa, att
delta ror, under starka kontraktioner, slites af, och
forblir i sammanhang med lesten af larven, medan
sjostjernan liar qvar en oppning nara anus, der
bvarest detta ror har sutlt fast. Genom arrbildninsf
ofver denna sedan sammanvaxande oppning antogo
D. o. K., att madreporplaten uppkom. Mueller un-
dersokte noga sjostjernaji och fann, att larvens starka
svalgror ingar i sjostjernans ryggsida excentriskt och
interradialt. Genom en trangre fortsattning oppnar
sig svalgroret direkt i magen. Till venster oni
denna oppning, men belt nara derintill, ligger anal-
roret, icke i nedra interradialrummet, utan i ven-
stra tillgransande radialrummet, betjdligt aflagsnadt
fran sjostjernans midt. Magen ar en stor, rund sack,
som fortsatter sig i en slingrad tarm till anus. Nar
man med vald skiljer sjostjernan fran larven, an-
rnarkes foljande. Det stalle, der larvens svalgror
ar afslitet, ligger midt pa interradien, lika langt
fran det dorsala centrum som fran interradiens ven-
trala slut. Men den afslitna sjostjernan bar annu
tva andra oppningar i samma interradialfiilt, nemli-
gen en straxt ofvan, en straxt nedom den namnda
oppningen. Den ofra forer in i sjostjernans kropps-
bala, mellan magen och vaggen, den nedra icke i
kroppshalan, utan tatt under sjostjernans bud i en
siirskilt temligen vid kanal, som gar iinda till in-
terradialfaltets ventrala anda, och beslamdt 'i borjan,
formodligen under hela sin langd, har egna vaggar.
Denna kanal ansag Mueller sasom antingen forsia
anlaggningen till stcnkanalen eller den hala, som
bos den fidlvaxta sjosfj(Mnan stracker sig fran ma-
dreporplaten till munnvinkeln, dev den slutar l)lindt,
Prof. Lovcns Arsb. 1845—1849. 32

498

fjcli bar till yttre, dorsal vagg sjosrjernans hud, till
inre vagg en egen hinna, i livilken stenkanalen gar
frail inre ytan af rnadreporplaten till ventralsidnn,
interradialt, vid sidan om munnen. Saledes skulle,
enligt Danielsens och Korens af Mueller upp-
tagna och vidare forbatlrade tydning, antagas, att
rnadreporplaten bildar sig pa ett stalle, der larvens
svalgror skiljer sig fian den dittills gemensatnma
niagen, ocb der dessiitom en an nan forening an
denna genom naiingsorganerna, slites och forarras.
Madreporplaten vore att anse som nafveln, genom
bvilken Echinodermen sammanhiinofde med larvens
naringskanal, i det Bipinnarians sjostjerna till larven
hade samma forhallande som ett ryggradsdjur till
secundinse (vitellussack, nafvelstrang, placenta).

Men Johannes Mueller bar sjelf i sin sed-
naste tredje afhandling ofver Ecbinodermernas ut-
veckling, t. 7, f. 5 — 8, visat, alt denna tydning af
madieporplatens tippkomst icke ar den riitta. Han
fann nemligen pa nya, fnllstandiga exemplar af Bi-
pinnaria asterigera, pa den annu med larven oska-
dadt sammanbangande sjostjernan, madreporplaten,
en liten af sma papiller omgifven varta, belagen pa
samma stalle, der, pa de forut undersokta exem-
plaren, den andra oppningen var belagen, som ledde
in i en kanal. Denna varta ligger i narheten af
det stalle, der larvens svalg intrader i sjostjernan, i
riktning derifran till buksidan (icke pa sjelfva bnk-
sidan) i interradien mellan de tva larven narmaste
af sjostjernans armar, bos alia undersokta exemplar
noga pa samma stalle. Fran vartan begynner den
mycket tydliga stenkanalen, som ofvergar i den lika
tydliga vattensystems-ringkanalen, fran bvilken langs-
kanalerna for armarnas fotter utga. Vaitan ar full-
komligt sluten, endast nagot ins.'inkt, men utan opp-
ning. Emedan den ligger pa granscn mellan sjo-

499

stjcrna och larv, kan varlan latt saras vid sjostjer-
nans afslifantle, hvarlgcnoin den cippning torde liafva
nppkommit, som sags vid den foira iindersoknin-
gcn. Sjosljeriians analror IVam trader pa larvens buk-
sida, ofvanfor dess munn. Slenkanalen utgar der-
emol pa mofsatta sidan, dm nemligen, hvarest lar-
vens ryggsida griinsar till sjostjernans motsvarandc
interradialrum. Om nn man forcstaller sig, att
stenkanalen, sasom slamm till det blifvande vatten-
karlsystemct, vore anlagd i Bipinnarian redan fore
sjostjernans utvecklitig, sa skulle dess anda vara be-
Ingen pa Bipinnarians ryggsida. Delta ar nu det
bige som tillkommer del ror, hvilket ses hos Tor-
naria (sc nedan), som med skal bor anses toy en
Asterias-Iarv, och som hos Auricularia, Holothiirians
larv (se nedan), afgar fran ett nafvelformigt stiille
pa I'Jggen och vid hvars in re anda den blifvande
Holothiirians tentakelsystem ntvecklas, ntan att det
likval iinnu liar kunde afgoras, om roret star i for-
hallande till tentaklernas forhala, eller blir stamm
till tentaklernas vatlenkarlsystem, i hvilket fall dot
ar jemforligt med den fran den porosa madrepor-
platen afgaende stenkanalen, hvilken sasom stamm
fcir vattenkiirlsystemet sammanhanger med ringka-
nalen omkring miinnen. Fortsatta undersokningar
skola visa, om har ar verklig identitet. Bekraftar
sig denna, sa bevisas derigenom, att stenkanalen, el-
ler den kanal, som hos Tornaria ar tillstades redan
fore tentaklernas utveckling, hos denna larv ar det
forsta som framtrader af den blifvande Echinodermen.
Hos Echinaster Sarsii M. T. och Asteracanthion
Miilleri Sars, hvilkas utveckling gar efter den of-
van under 1 betecknade typ, afskiljer sig icke en
gang en del af larven, utan aterstoden deraf forta-
res, och absorberas af sjostjernans upptradande foi m.
Men hai- ar larvens byggnad icke bekant. Dessa

500

sjostjernor med fiillkomlig forvandllng och absorption
af larvorganerna i sjostjernformcn kii una jem Coras med
de nakna anifibierna, Dlpinnarierna med do ofriga
ryggradsdjuren, t\ hos de nakna anifibierna forvand-
las hela vitellussaeken i djurets buk- ocb tarmvag-
gar oeb intet bibang blir ofrigt, bosandra rjggrads-
djui' dereniot bblva vitellussacken ocb andra foetus-
organer ofxer sasom bibang. For ofrigt bbr bos alia
sjostjernor iiagot qvar, som visar larvens ursprung-
liga forballande till sjostjernan, nemligen stenkana-
lens lilla pclave, som utgar fran den excenhiskt
interradiala madreporplaten ocb med andra andan
stoter till ventralsidan, interradialt, excentriskt. Om,
utom naringsorganerna, annu en annan kanal med
cirkiilerande korn fortsalter sig in i sjostjernan, sa
star den sednare blifvande stenkanalen i samband
dermed; ocb bvem tanker icke, i denna bandelse,
pa ryggradsdjurens ligamentuni teres ocb nafvel?
Likviil, mcdan ligamentum teres iir en oblitererad
karlkanal, star stenkanalen i oppen iorbindelse med
fotternas vattenkarlsystem ocb emotlar eller afson-
drar utat vatten genom den porosa madreporplaten,
som, enligt Sharpey ocb Agassiz (se ofvan p. 462),
ar ett fdtrum for vatlensysleniet, nemligen bos Aste-
riae, ty bos Euryal?P, der den ar ventral, saknar den
stenkanalen, bos Opbinran bar den ingen porositet.
Bracliio- En annan med Dipinnaria beslagtad larvform,

laria. i^^^^.g Ecliinodcrm bittills ar obekant, kallar J. Muel-
ler Bracbiolaria ocb beskrifver den. Berliner Ab-
handb 1848, t. 2, f. 4, 5j t. 3.

De bar samtnanslallda ulvecklingsfoljder bafva
det gemensamt, att den ur agget ulvecklade larven
ar bilateral, simmande, forsedd med ett flimmer-
bram, som omger alia dess fria kanter. Pa ett
stalle i denna larvs kropp, i narbeten af magen,
uppstar en sasom ett minimum anlagd knopp, som

501

blir Ecliinodcrmen, livilkcn tillvaxer pa larvens be-
koslnad, upptar i sig dess mage och tarni, men skil-
jer ifraii sig det ofriga af dess kropp. Ecliinoder-
nien ar eu uy varelse i laiveuj dess miuin iir en
annan an larvens, den uppstar ny och pa ett belt
annat stalle; larvens axis ar en annan an Ecbino-
derniens, och korsar slg dermed, den enas sidor arc
skiljaktiga fran den a'ndras. Denna melamorfqs ar,
sager Mueller, forvandt med den konlosa knopp-
bildningen i generationsvexlingen. JNarmasl star Mo-
nostomiim mutabile (Arsb. 1840 — i842, 116), d. v. s.
nar larvbildningen genoni inre knoppar frambringar
blott en enda knopp i stallel for fleia, ar den icke
alt skilja fran Echinodermernas melamorfos; men
om en eller flera knoppar alstras, det kan icke
vara vasendtligt. Saledes iir larven hos Asterier,
Ophiurer, Sjoborrar en amma i dubbel niening, dels
i Steenstrups, dels i den vanliga, ty larven malar
sin Echinoderm, som sin knopp. Har ar saledes
tydligen generationsvexliiig, men dessutom nagot,
som icke hor till dennas princip. iitan till meta-
morfosens. Det nya, af en knopp uppkomna vii-
sendet vaxer omkring det garnlas mage och tarm-
kanal, ofvertar dessa, liksom grodan ofvertar de fie-
sta, men icke alia grodlarvens organer. Saledes arc
bar larverna verkliga larver och generationsvexlin-
gens och metamoifoscns principer aro coexistenta,
de ntesluta hvarandra icke, iitan aro snarare for-
vandta, sa, alt den enkla metamorfosen, nar den
upptrader oberoende af generalionsvexling, likvai
icke riktigt kan uppfattas, om den icke sammanstal-
les och jemlores med de fran densamma mest aflagsna
fenomenerna af verklig generalionsvexling och med
Echinodermernas, en ofvergaiig bildande titveckling.
Derigenom, alt icke en i larven sasom ett mi-
nimum anlagd knopp utvecklar sig till Echino-

502

deriiien, Lilan licla laivcii forvandlas till Echinoder-
men, sa alt nietanioifoscn forlorar all likliel rued
gcneratioiisvexling, skiljer sig foljande utvecklingsfoljd
fran de ofvan skildrade.

3. Larvens forvandling sker tva gan-
ger; forst ofvergar den fran bilateral typ
med late rait flim mer b r a m till radial typ,
o c h ^ f a r i s t ii 11 e I for f 1 i m m e r b r a m e t f 1 i m-
m e r 1 i s I e r s a s o m n y a 1 o k o ni o t i v a 1 a r v o r g a-
ner; ur detta tillstand utvecklar sig Eclii-
nodernien, utan att en del af larven eller
p u p p a n a f s k i 1 j e s. N u a n t i n g e n u t v e c k 1 a s
Echinodermen pa en del af den maskfor-
miga larven och det ofriga af larven ab-
sorb e r a s i Echinodermen (s a h o s T o r n a r i a ? ,
och hos en maskforniig Aste rias-la r v), el-
ler he la larven forvandlas samtidigt i
Echinodermen (H o 1 o t h u r i e r).
Tornaria- Tornaria kallar Mueller en la rv form, funiien

s enas. ^-j ^arggiUg qq\^ Nizza, som i det biialerala fliin-
raerbramets form narmast liknar Bipinnaria i dennas
tidigaste alder, men i faran mellan "diicket' och
ryggsidan har tva ogonpunkter, och i motsatta an-
dan snart en i krets gaende flimmerlist, i midten
hvaraf anus. En muskelslrang gar fran den del af
det inre, der svalget ar, till den paronformiga knapp,
pa hvilken ogonen silta. Just der inre iindan af
denna muskel stoter till traklen mellan svalg och
mage^ afgar, i rat vinkel mot denna, en annan
Strang till djurets rygg. Denna sednare Strang ar
ett ror, hvars viiggar invandigt iiio besalta med af-
langa, sUodda kiirnor, innerst betackla af en roret
bekladande (in hinna. Rorets anda insererar sig i
ryggens hud, i midlen, pa ett granuleradt, rundt,
nafvelformigt stiille, sonj vid Iryck visar tva koncen-
triska kretsar (oppning?). Alt denna larv skall bli

503

en sjostjerna, Ixv af flimmerbramets likhet med Bi-
plnnarias sannolikt. Men roret mellan ryggen och
svalget synes vara detsamma, som det lor hos Ho-
lothurielarven Auricularia, vid bvars inre anda, som
vid en stam, bildar sig den rosett af bllndtarmar,
af hvilken tentaklerna och deras vattensystem ut-
vecklas. Det ar derfcire annu ovisst, cm Tornarians
ror star i forhallande till sjostjernans blifvande munn
eller iir stam till karlsystemet, nemligen stenkanalen.
I sednare fallet ar det vigtigt att veta, gm sjostjer-
nans madreporplat bildar sig vid rorets inre till
larvsvalget stotande iinda, eller vid den yttre naf-
velformiga arxlan. Det sisla ar, sa vida hela for-
utsattningen iir riktig, sannolikare, emedan hos Au-
ricularia tentakelrosetten bildar sig vid rorets inre
anda. Men om Tornarians ror skulle motsvara
Asteriernas stenkanal, kunde man vanta samma an-
laggning afven hos Bipinnarierna i det stadium, da
valtenkarls- och tentakelsystemet borjar att utvecklas,
jfr. ofvan vid Bipinnaria, p. 499. Slutligen kunde
hos Asterier med flera madreporplatar och stenka-
naler vantas, att deras larver skulle hafva flera sa-
dana utifran inat gaende ror, som Tornaria har ett.
M. A. 1849, 390; Zweite Abhandl. ur Berliner Abh.
1848, 29, t. 5, f. 4—10,- Dritte Abhandl. 23, t. 6,
f. 1—7.

En larv, som JoH. Mueller fann vid Marseille, AnHcu-
i Februari och Mars, och som han kallade Auricu- jjjjjoj^ij'y,
laria, ar larven till Holothuria, sannolikt en Chiro- "»•
dota, Zweite Abhandlung, 26, t. 4; t. 5, f. 1 — 3;
Berliner Abhandl. 1848; M. A. 1849, 364. Den ar
byggd efter samma plan som Bipinnarian i dess
yngre tillstand, men med den skilnad, att flimmer-
bramet ej iir skildt i tva, ett for kroppens ryggdel,
ett for den ventrala skifvan, utan briimet ofvergar
fran dorsaldelens kant pa ventralsklfvans och fort-

504

Idper samnianliangancle runtUomkrlng. Analoppnln-
gen ar tydlig. Larven aterfanns vid Nizza i Aiigusti
och September, af ^^ till -^% linca. Drilte Abhand-
Iiing, t. 1, Berl. Abh. 1849. 1 det ombojda rygg-
stycket sitta sma hjulformiga kalkstycken och en
rundaktfg kalkdrus. Hjulen bildas sa, att otnkring
den venlrala .kalkkarnan bildas forst de tolf till sex-
ton ekrarna, och derefter den periferiska ringen, af
sma stycken, soni snart sammansmalta. Forsta teck-
net till forvandling ar uppkomsten af en rosett af
blindtarmlika bildningar, beliigen at ryggsidan ofvei-
iriagens borjan, nagot at sidan. Den bestar af fem
stoire blindtarmar, som omvexla med fem mindre.
Vore har nu likhet med vissa Asteiier, Ophiura,
Echinus, sa skulle denna rosett utveckla sig till
Echinodermen, men sa ar det icke. Rosetten ar an-
liiggningen eller knoppen endast till munntentaklerna.
Fran rosettens midt afgar en rorformig Strang till
huden af larvens ryggsida; knoppen ar genom den-
na, redan mycket tidigt, fastad dervid, och icke vid
masfen eller sval^^roret. Hela Auiicularian forvand-
lar sig nu till ett maskformigt vasen, som ocksa
lefver i oppna sjon, 1. c. t. 3. Det har till formen
ingen likhet med Auricularian; det liknar en tunna
onigifven af tunnband, fem svagt upphoj^a, med
flimmerhar besatta lister, ungefar som unga Anne-
liders flimmerlister. Det inre runimet ar deladt i
en framre mindre och en bakre storre afdelninff.
Den framre bildar en forhala till bukhalan och ar
upptagen af fem langa och tjocka koniska tentakler,
stallda i krets, an indragna i halan, an utstrackta
utom dess fria rand, trefvande, fastsugande sig. Krop-
pcn ar redan svagt pentagonal. Mellan de fem ten-
laklerna komma fram fem andra. Vid deras basis
ar ingangcn till tarmkanalcn, i borjan vid, bakat
smaningom triingre, med en slinga afgaende till

505

biikersto riinifncrlisten, dor den oppiiar sig iilat, sa-
ledos icke i bakre midlen. Bakoiii teiitaklerna ses
ocksa kalknngen, af tio stycken, pa hvilken titvan-
digt hanga tio runda blasor af Iva membraner, i
hvilkas Ini^ fyra till atta diibbelkorn ses dana, san-
nolikl af fliminerrorelse. Bakom kalkringen ar na-
riiigskanaleiis borjan omgifven af en cii kelkanal, fran
bvilken iitga fem kanaler till de fern tentaklerna,
ocli med samma cirkelkanal forenar sig i niolsatt
riktning elt sjickformigt bihang. I bukhalans inre ses
feni langsmuskler pa regelbiindna afstand i kropps-
vaggarna. Slutligen ses en egen kanal, som frarn-
till begynner i narheten af kalkringen, ocli, liggande
niira intill kroppsvaggen^ kan foljas ganska langt
tillbaka, ocb lUniarker sig derigenom, att pa dess
friimre del, icke langt bakom kalkringen, ligger en
baijforniisf, i midten ansvalld kalklist; kanalens ur-
sprung blef ej klart, men den synes icke samman-
luinga med cirkelkanalen, da den bos ett annat spe-
cies af sma Holothurier kunde foljas ofver denna.
Denna kanal kan tydas som anlaggningen af kons-
orjT^anernas utforsganir bos Holothuria. Huden be-
star af sma cellartade korn, ocli i tentaklernas vag-
gar ser man aflangt runda afdelningar, som sta lod-
ratt mot tentaklets yta. I allt delta igenkannes
Holothuria ns byggnadj men annu ar hon utan (ot-
ter, rorelseorganeina aro endast munntentaklerna och
flimmerlisterna. Hvad som bevisar, att denna unga
Holothuria iir Auricularian i en helt annan larvform,
det ar, for det forsta, narvaron af denna sednares
kalkhjul och kalkdrus, i fullkomligt samma form
och storlek, och med samma olikhet i antalet. La-
get ar annu i narheten af analoppningen, men icke
mer pa sidorna om denna, utan ofver den, i midten.
For det andra lyckades det Mueller, att finna unga
Holothurier, i tunnformen med flimmerlisler, men

506

hos hvilka tentaklerna anmi ickc voro fiia, utaii
bildade en fi a in for kalkringen belagen sljerna af
Llindtarniar i den for dem bestainda forhala, soni
iinnu var kupolformigt tillsluten och just borjade
alt (a en liten oppning i midten, omgifven af den
fVanista fliinnierlisten, I. c. t. 2, F. 3, 4, I. 3, f. 1.
Dessa sma djiir voro nu liksom pupporna. Pressas
ett sadant djur nagot litet med en glasskifva, da
foriindras dess gestalt och liknar nagorlunda Auri-
cularians allmanna form, ocli det bilaterala flimmer-
briimet, som forut varit gcirndt, tradei- nu fram, men
med endast vagigt (orlopp. Vidare iaktlog Muel-
ler Auricularier, bos hvilka bb'ndtarnisrosetten, af
hvilken tentakleina uppsla, var befydligt forstorad,
och redan liade stor likhet med anla^ffninix^^n «f

Do O

tentakleina lios pupporna, medan larven i ofrigt
iinnu hade alia egenskaper af Auricularia, dess flim-
merbram, och annu intet af puppornas flimmerlister.
Spar sags redan af kalkafsattning vid blindtarms-
kransen. Om man nu filler luckorna mellan dessa
iakttagelser, synes det, alt Auricularian ur mellersla
delen af sin kropp utvecklar den valsformiga Ho-
lolluiriepuppan, medan dess egna sidolober och bi-
lalerala flimmerbiam forkortar sig, drar in sig och
forsvinner anda till de ringa, ofvan namnda ater-
sloderna, och alt vid denna tid de nya flimmer-
lislerna uppsla. Af den forra tviirfaran hos Auri-
cularia, hvari munnen lag, ses intet mera; hennes
munn och svalg synas alldeles fcirsvinna, sasom hos
de andra Echinoderm-larverna, och en ny munn
bildas i sammanhang med tentakelstjernan, hvarvid
den annu slutna forhalan med tentaklerna oppnar
sig, d, V. s. genombryler kroppsviiggarna. Den stjern-
formiga tenlakelanlaggningen i Auricularian ar be-
I.igen {)a ryggsidan om magens och svalgets borjan
och den nya Echinodermen bryter ui pa ryggsidan

507

lej

a\ lui'vons pyiamidala (fian anus aflagsiiaste) d<
hvilken afriuidas och hvalfver slg. AT kalkhjulens
i'onn slutai" Mueller, alt del ar en Chirodota, livars
utveckling lian har foljt, ocli anatomien bekraftar
denna lorniodanj mojligen ar del Chirodola Chiajii
Gruee cller CI), dlgitata (Hololhuria) MoNT. — En
an nan Aurlcularia, vid Marseille och, Nizza, for-
vandlades pa samma vis ocli igenkiindes soni pnppa
ocli Hololhuria, icke pa kalklijul, utan pa en kalk-
drus med laggar och elfva blasor, deraf tio langs
sidorna, den elite terminal i bakre andan, sanit pa
en grupp af bojda sm?i kalkslafvar, belagen pa den
till konsdelarne horande kanalen, der hvarest denna
hos foreoaende larv hade endast en ba<iformi<i^ kalk-

& on

list. Blasorna aro beliigna i de niycket ijocka viig-
garna, och molsvarigt laterala, sa alt den tvasidiga
I'ormen ar antydd, redan innan spar visar sig af sug-
iotter. Sliigle och art arc obekanta, mojiigen Ho-
lolhuria pudendum regale.

Saledes ar Holothurians melamorfos mera in-
vecklad an nagon annan Echinoderms. Hon genom-
gar Iran agget till Tullandade formen atminstone tre
forvandlingsstadier. 1 den foisla ar hon Aurlcula-
ria, rent bilateral med lateralt flimmerbram; i det
andra mask form io[t-radial med kretsformiija flimmcr-
lister liksom Annelid-larverna. Derpa bryla muim-
tenlaklerna fram, och hon kryper med dem och
simmar med flimmerlisterna, men sedan dessa iiro
iorsvunna, kan hon, i Iredje sladiet, endast krjpa.

Slutligen beskrifver J. Mueller en larv af j%
linea, som pa ryggsidan och baktill visar en mask-
Foimig, i fern segmenter delad kropp, men pa buk-
sidan, pa tre fjerdedelar af hela liingden, ar ut-
priiglad till en femarmad stjerna med fem par fot-
ter. Dritle Abhandlung, 26, t. 6, f. 8 — 12, t. 7, f.
1 — 4. De fyra transversela rygglarorna forlora sig

508

uiideitill i iiiskarningarna iiicllan arniania. Eii af
dessa iir riklad (Vamat ocli ufgor uiidersidan af
IVamre alVundade aiulaii. Den (orsta af ryggciis

^ lyia tvarfaror loper undertill pa hvarje sida in i

inskiirningen mellan denna framre strale och den
fiamre sidoarmen, och den andra faran in 1 del
mellan (ram re och bakre sidoaiinen, den tredje be-
griinsar bakre randen af de begge bakre sidoarmarna.
Sljernan bar anna ingen tydlig munn. Flimmerkran-
sar och flimmerbram saknas. Vid pressning Iram-
triider en sljernformig kalkring omkring mtinnen,
hvars form visar, att dt^t hiir ar fraga om en sjo-^
stjerna, icke o«n en Holothuria. Den hlttills mask-
Formiga ryggsidan blir ocksa pentagonal, och pa
dess fern sidor framtriida korta spetsar, llksom an-
laggningar till laggar. Mojligen ar denna form en
omvandling af Tornaria.

Comatula. BuscH bar gifvit bidrag till utvecklingen af Co-

matiila. Nar iiggen trada ut ur pinnuhe, aro de
redan befruktade. Ytlre agghyllet aflagsnar sig pa
nagra stiillen fran innehallet, som annu ar kulfor-
migt, och som bar utomordenlligt fina cilier. Snart
falla spridda agg ut ur det slem, som omger dem
och faster dem vid pinnulan. De hafva nu en af-
lang form med en tjockare, en smalai-e anda, och
embryonen rullar, inom sitt hylle, omkring sin langd-
axel medelst de mvcket fina cilier, som betiicka dess
yta. Agghylieb brister, och embryonen simmar om-
kring, rullande som forut, med sin tjocka iinda
framat. Efter tre dagar framlrada vid tjockare an-
dan storre flimmerhar, i ett knippe, och icke langt
fran dessa bildar sig pa den undra ytan ett Ijusare
stalle, ett hal (niunn?). Tre ringlister, snart fyra,
omgifva det maskformiga djuret, och hafva hvar-
dera tva framstaende stiillen, som biira flimmerk nip-
pen. Huden visar struktur. Niira bakom munnen

509

bildar slg en uy Ijns fliick, soni i borjnn ar krets-
rnntl, sed.in oval, ocli ar ell ha I, soni gcnomhryler
(Icii anclia rin<xcn, iilan alt del bkC klait livait del
forde. Djtiiel kroker sig lilet ofver huksidan. lin-
dens kalkniit framtrader. Huden hojer sig Fran kar-
nan af djuret, sa alt ringlislerna bli slarka insnor-
ningar, isynneihet den bakersta. Andra individer,
hemlade fran liafsdjiipet, visade den vidare lUveck-
lingen. De krypa med snia fotter, som nlga fran
buksidan, fran trakten af den sloia oppningen. Flim-
nierlisterna forsvinna. Den klo, som Ijos den utvaxta
ComatLiIan sitter i spetsen af bvarje arm, framtra-
der vid bakre andan, och tva klor, nara samman-
siltande, pa buksidan. Etl annat, langre kommet
stadium var femarmigt som en sjosfjerna, med tva
klor i andan af bvarje arm, inellan hvUka redan
en skilnad var, som, centralt forlgaende, skall fram-
bringa etl tioarmadt djur; i centrum en oppning,
omgifven af femsidig stjerna. Saledes synes Coma-
tnla-larven ytterst basligt genomlopa det bllaterala
stadiet och inlrada i puppstadlet med flimmerlisler.

Melamorfos ar nu pavisad inom alia afdelnin-
gar af Echinodermer. Betecknar man sasom em-
bryontyp det tillstand, 1 hvilket djuret utgar ur ag-
get och de inre organerna annu icke aro utbildade,
sa erhaller man fyra typer eller stadier: embryon-
typen, larvlypen, pupptypen och echinodermtypen.
Djuret kan fran bvarje af de tre forsta ofverforas
i den sista eller genomga dem alia. M. A. 1849,
400, 439.

J. Mueller beskref slutligen en annu oulredd
larv, Pilidlum gyrans, M. A. 1847, 159.

Orsted, om Echinodermer funna vid Dvohak, Geografisk
Kroyers Tidskrift anden Ra;kke, I, 423. ning^

Thompson, om vid Trland funna arter, A. N. H.
XVllI, 393.

510

Verany, om Echinodeimer vid Genua, Descrl-
zione di Genova e del Genovesato, I, 1846, p. 75,
cnligt Isis, 1847, 711.

MiCHELiN,arter fran Mauritius, Gucr. Mag. 1845, 1.

AgaSSIZ meddelar i sitt ofvan anforda aibele

en geografiskt ordnad fcirteckning ofver Ecliiniderna.

Geoios;isk M'CoY meddelar i A. N. H. sec. ser. 11, 418,

uthrtd- foiteckninof ofver mesozoiska Ecliinodermer, sotn icke

ning. o '

aro upptagna i Morris's katalog.

RoiJiLTJER cell VossiNSKY, ai'tei' ur ryska Jura,
Bull. Moscou, 1847, 1, 438.

Morton, tva arter fran Nord-Amerika, Sill.
Journ. 1846, II, 273.

Agassiz betraktar de i de aldsta forma tionerna
upptradande Stelleriderna, Crinoiderna, som proto-
typer for Echinodermernas klass, som "synthetiska"
vasen, bvilka pa en gang bafva karakteren af den ord-
ning de till bora ocb af de typer inom klassen, livil-
kas forelopare de aro; de egenlieter, som gora dein
skiljaktiga fran deras nuvarande representanter an-
tyda de modifikationer, som uppstatt inom klassen,
bvilka, da de i sednare perioder uttala sig med
storre inlensitet, bafva framkallat andra vfil skilda
ordningar. Under denna synpunkt aro de forsta
Ecbinodermerna, de siluriska Crinoiderna, de bogsta
Stelleriderna. De bade alia munn ocb anus, bvil-
ket icke ar bandelsen med sednare perioders Aste-
rider. De antaga sferoidiska former, liknande de
bogre staende Ecbinernas, for att sednare ofverga
till Asteriernas stjernform, bvilka sta lagre an Ecbi-
nerna. I endast ett afseende iiro de aldsta Crinoi-
derna liigre an de andra Ecbinodermerna j de aro
fastade vid marken ocb sakna ogon, som finnas till
ocb med bos Asterierna. Men smaniuijom forsvinna
dessa primitiva former, nya typer ersatta efter band

511

de aldre, och slutligcn aro de srjelkade Crinoiderna
reducerade till tva slaglen, i niiverlden samtidiga
niecf ett storl antal egentliga sjostjernor, som alia
sfa pa ett l.-igre steg an Ecliiuerna, och liafva i nii-
verlden alldeles forloiat den yttre analogi, som de
tldigaste Crinoiderna hade med klassens ofriga ord-
ningar. Foljande exempel upplysa detta fdrhallnnde.
Saledes knnde Cystideerna och Echinocriniterna latt
(orblandas med Echinerna; de tillhora uteslutande
ofvergangsperioden. Comadilse deremot, som arc
fria Crinoider, npptrada forst i Juraperioden. Pa
samma satt ar det med Ophiurerna och de egent-
lisfa Asterierna. Men i stallet aro dessa i nuverl-
den representerade aF mycket lalrika former. A. S.
N. ser. 3, Vr, 312.

Hvad serskilt Echinidernas i^eoloo'iska utbred- Echini-
ning angar, visar Agassiz, att af Cidariderna, de
liigsta aF klassen, npptrada Cidarides proprii re-
dan i kolforande kalken (Palat'chinus M'COY vi-
sar sig redan i siluriska lager), Echinides proprii
med Diadema i niusselkalken, Pedina i lagre Jura,
men med storre mangfald Forst oFvanom Lias,
Saleniae i kritan, Echinometrie, de hogsta aF Fa-
mil jen, Forst i tertiarbildningen, och talrikt i nu-
verlden. — Clypeastroiderna npptrada i eocena
perioden och aro mest uthildade i nuverlden, der
Formernas slora mangFald ar eft Faktum, analogt
med Ammoniternas Forhallande under deras sista
tid i kritbildningen, da ett antal besynnerligt vridna
slafjten Framtrada eFter de aldre laefrens sa re-
gclbundna och Fullkomligt symmetriska arter. —
Cassidiilidernas bada grnpper visa sig samtidigt;
i lagre ooliten Clypeus och Pyguius, Holectypus
och Hy body pus. AFven har ga de rnnda For-
merna Fore de Forlangda, emedan man Fran Cly-
peus oFvergar till Echinolampas, Fran Holectypus till

512

Galerites och Pyriiia. Men dc bada grupperna bi-
behalla sig icke ined lika beslandigliet i foljande
perioder. Medan Nucleobdenia iitvecklas betydligt
i terticirperiodcn, da utmarkt stora arter af Ecbi-
nolampas ocli Pygoi hynclius frarntrada, forsvlnna
Echinoneidenia niistan fullkombgt, sa att i niiverl-
den endast ett slagte alerstar, Echinoneiis. — Bland
Spatangoideriia, de hogsta af klassen, aro Holaster,
Toxaster, Ananchytcs, Dysaster de aldsta och tiJlika
de, som sakna pedicellarler, och rnest nanna sig
Cassiduliderna, nemligen genom en egen disposition
af tuberklenia, som aterkallar Galeriternas. Dysa-
ster narmar sig dessntom Cassiduliderna genom mun-
nens form, som ej ar tvalappig, utan naslan fem-
hornig, och genom ambulakrernas struktur pa undra
sidan. De aro de enda Spatangoiderna fran Jura-
perioden. — Hvarje geologisk period har saledes
afven bar sin forherrskande karakter, uttryckt i re-
presentanterna af en klass, "le caractere de I'epoque".
— En efter formalionerna ordnad forteckning pa
fossila Echinider afslutar arbetet. A. S. N. ser. 3,
VI, 311 j Vlll, 358.

Forbes fann Echinocyamus pusilliis identisk med
en pliocen art fran Medelhafvets kuster, en miocen
fran Touraine och i Crag, en eocen i Pariserbac-
kenet, A. N. H. XIII, 518, och Philippi visade, att
den iir sa foranderb'g till formen, att de af Agas-
Siz uppstiillda arter till en del maste sammanfalla.
W. A. 1845, 356.

Gras, Description des oursins fossiles du de-
partement de I'lscre, 8:o 6 pi. Paris 1848, Masson.
avec additions.

SoRiQUET, Echinides du departement de I'Eure,
Bull. Soc. geol. YI, 441.

Desor,

513

Desou, IcrliaiM F^li in icier Iran Patagonien, fjiill.
soc. geol. IV, 287.

Merian, oni Ananchytos i Jura, Basel. Ber.
VIll, 29.

TPtOOST, om Iva paloeozoiska Ecliinider i Te-
nessee, Proc. Am. Assoc, sec. meeting, 59.

Forbes bar i Mem. Geol. Survey, II, ii, 457,Asterider.
gifvit en granskning af alia ki'inda arter af fossila
Asteriadei-. Man har hitlills, anmarker han, anta-
git, att sjostjernor saknades belt ocb ballet under
den paloeozoiska perioden, en af de flera negative
karakterer, som dcnna period skenbart foreter. Man
bar likvcil bittills lagt alltfor mycken vigt pa sadana
negativa karakterer, ocb af dem dragit alltfor all-
nianna slutsatser. I den nu lefvande naturen va-
gar ingen att Iran kanncdomen af ett lands fauna
draga slutsatser angaende niirvaron eller franvaron
af likiiande djur inom en annan icke undersokt del
af jorden, ocb detsamma maste galla for de utdoda
djuren. Men for niirvarande ar endast en ganska
liten del af jorden geologiskt undersokt, ty Europa
ocb Norra Amerika, bittills de bast granskade, bafva
tydligen varit delar af en enda stor djurprovins.
Likval bar man, forgatande dessa forballanden, an-
sett sig kunna antaga en arternas allmanna utbred-
ning under de tidigaste perioderna, ocb deri sett ett
bevis for ett allmiint lika klimat; organisationens
ulveckling i tid, fran lagre till bogre former; fran-
varon af stora klasser, beroende pa serskilta atmo-
sferiska ocb terrestriska forballanden — antaganden,
som, eburu till en del riktiga, icke alltid aro gruii-
dade pa sunda slutfoljder ocb tillrackligt sakra pre-
misser. Att i manget fall bvarje spar af talrika
varelser, som lefde under aflagsna geologiska perio-
der, nu maste vara forsvunnet, ar lika tydligt, som
Prof. Lov^ns Arsb. 1845—49. 33

514

det ar roivanaiuir, att i aiulia fall sa inyckel iir hi-
behallet. VicI draggiiing pa haCsbottneii (Inner man
ytterst sallan leniningar af doda sjostjernor, jifven der
letvande aro yniniga. AF fianvaron af fossila letn-
ningar hade vi saledes icke ratt alt sluta till Aste-
liernas icke lillvaro under forgangna tider. Det liar
ocksa visat sig, att de ganska tidigt upptriidde pa
jorden. Man liar tills for fa ar sedan saknat Aste-
riader i alia lager aid re an oolitens. De hafva se-
dermera hlifvit (unna afven i Jildre siluriska lager.
Nar i Oala-kalken och de denned forbundna sand-
stens- och skifferbildningar det organiska lifvet forst
upptrader i ymnighet och storre mangfald, visa sig
afven Asterier, i Cumberland, Wales och pa Trland,
med arter af Uraster == Asteracanthion M. T. I
Nordainerikas siluriska lager hafva narstaende, ma-
hiinda identiska arter blifvit funna, Hali,, Palseont.
New-York, Locke, Proc. Acad. nat. sciences Philad.,
Ill, 33, Troost, Trans, geol soc. Pennsylv., I, 232.
I "terrain a nth rax i fere" i Dep. de I'Aisne har Tho-
RENT funnit en annan art af samma slagte, Mem.
soc. geol. Ilf. Fran sekundara bildningar har man:
Uraster, Goniaster, flera arter af Aslropecten, en Lui-
dia; fran kritan Arthraster Forb., Oreaster, Goniaster
i lalrika arter, Palmipes antiquus His. "gronsand"
(Hoburgens sandsten!), Astropecten; fran lertiara lager
Uraster, Goniaster, Astropecten. Coclaster Agass. an-
ser Forbes icke bora till Asteriderna, ej eller de af
GoLDFUSS bestamda Asterias scutata, stellifera, tabulata.
De siluriska arterna af Uraster hafva mycken likhet
med de nu lefvande. Slagtet tillhor numera hufvud-
sakligen norra Atlantiska oceanen, medan storre delen
af kritans arter, Goniaster, Oreaster o. a. nu iiro mer
eller mindre tropiska. Mem. Geol. Survey, II, ii, 457;
Ed. n. philos. Journ. XLV, 379. Jfr. Figures and De-
scriptions of british organic remains, Dec. I, t. 1 — 4.

515

Graham, Anthony och James beskrefvo i Sill.
Jonrn., sec. ser., 1846, I, 442, en Asterias Agass. ?,
cii Goniaster (Van bla kalken vlcl Cincinnati.

Locke, oni en fossil Asterias fran samma stalle,
Proc. Acad. nat. sc. Phil. Ill, 32, 1846.

Troost, om tva paloeozoiska Asterider fran Te-
nessee, Proc. Amer, Assoc, sec. meeting, 59.

Forbes beskref en ny form af Euryaleae, Pro- Ophlurae.
taster Forb., silurisk fran Ludlow. Mem. geoi. Sur-
vey, Fig. and descriptions, decas I, t. 4.

Hagenow beskref en Aspidura fran Mussel-
kalk vid Jena; Dunker et v. Meyer, Palaeontolo-
gica, I, 21.

Austin, Monograph of recent and fossil Crl-Criooider.
noidea, har till och med altonde haftet, nied till-
sammans sexton plancher, 4:o, kommit Ref. tilllianda.
Arbelet kommer att besta af tjugu haften.

Troost Pann inom staten Tenessee i siluriska
bildningar ej mindre an 71 arter Crinoideer och sex
"Astylocriniter". Han ger deraf en namnlista, inne- -
hallande ej mindre an sexton nya genera, men utan
beskrifningar. AgAssiz och Haij. bifogade anmark-
ningar. Proc. Amer. Assoc, second meeting, 59.

Merian, om Crinoider i Jura, Bas. Bericht, VIII,
275 Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1849, 876.

Desor, Crinoider funna i Schweitz, Bull. See.
Neuchat. 1845, 12.

Gastaldi och D'Orbigny, om tertiara Pentacri-
niter vid Turin, i Basses Pyrenees, i Veronese, Bull,
soc. geol., 1844, II, 53, 198, 574, III, 485, IV, 255 j
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1845, 637.

R. Leuckart, som i sin skrift: Ueber die Mor- Systema-
phologie der wirbellosen Thiere, 31, sammanstallt
kannedomen om Echinodermernas byggnad, upptar
foljande af Streubet. i Ersch och Grubers Encyclo-
pedic foreslagna indelning:

51(i

I. Pelmatozoa l\. Lkuck.
Cystidea. Crinoidea.

II. Actinozoa Latr. R. Lkuck.
Echinides. Asterides.

III. Scytodermata Burm.
Hololhuriae. Sipunculides.

Agassiz framstaller i sitt ofvan citerade aibete
foljande indelning af Echiniderna:

A. Dentata.

Fam. I. CiDARiDES. Forma orbicularis. Os centrale, mem-
- brana clausum buccali, aiiis nuda, aliis squamosa. Anus
ori oppositus intra annulum situs assularum decern, ge-
nitalium quinque, ocellarium quinque, alternantium.
Diameter longitudinis corpore madreporiformi indicatus,
cum assula genitali impari confluente. Testa tuberculis
ornata seriatis, spinas gerentibus forma diversas, in-
terdum longissimas. Apparatus masticatorius, "laterna
Aristotelis", partibus triginta compositus: "pyramidibus",
"falcibus", "pyxidi nantica" etc., et dentibus quinis. Ad
marginem oris auriculae interna;, laternae sustentacula.

Denna familj ar den lagsta iiiom klassen. Den
star narmast Asteriderna iyenom den stranijt stralio;a
formen. De egentliga Cidariderna aterkalla, pa eft
liogre steg, Crlnoidernas oiganisalion, genom inter-
ambulakralsmaplatarnas form, som aro myoket hoga
i jemforelse nied deras pcriferiska diameter, och der-
igenom mycket tydliga. Ambulacra iipptaga ocksa
ett ringa rum pa ytan. Arlkaraktererna aro inom
denna familj i hog grad konstanta, men ofta af en
finliet, som gor distinktionen ganska svar. Cidari-
derna utgora en af dessa "families par series", hvil-
kas arter synas sa nara forenade, att deias sam-
lande i skllda geneia synes gora vald pa naturen.
Men de fina skilnaderna aro likviU sa konstanta, att
man masle tillerkanna dem ett viirde lika slort,

517

sorn vissa mycket fVainstacndc karakterer, pa hvilka
slagteiia j^Mui)(las inorn familjtM* aF starkare priigel.
Men de genera, som salunda uppkonima inorn fa-
miljer af dessa olika lynnen, hafva olika vcirden,
ocli (ill ocli nied arterna inorn ett och samrria
sliigte hafva icke samma affinitet sins ernellan. For
att noga kunna alergifva dessa gradationer i affini-
teten, vore det derfore nodvandigt, att nier an van-
ligt niangfaldiga giuppernas antal, och gifva dessa
gi upper ett bestiinidt varde inoni deras "hierarki",
For att sa niira soni mojiigt uttrycka de stora skilj-
aktiglieter, soin naturen erbjtider i organisniernas
kedja.

a. Cidarides proprii. Testa crassa. Tiibercula in-
tetambulacralia parum numerosa, magna, crenulata,
perforata; spinis validis crassis, interdiim clavatis.
Pori per paria singula dispositi. Denies canaliculati,
intus ecarinati. Pyramides laternic supra apertae. —
Ambulacra angusta. Series du3e tuberculorum in
areis interambulacralibus.

Cidaris Lamk. — Goniocidaris Desor. — H e-
micidaris Agass. — Acrocidaris Agass. — Acro-
peltis Agass. — Palaeocidaris Desor.

b. Saleniae. Assulae genitales, ocellares et assula im-
par supraanalis discum formanles peculiarem. Am-
bulacra angusta. Tubercula magna, aliis perforata,
aliis imperforata. Pori ambulacrales per paria sin-
gula dispositi.

Salenia Gray. — , Peltastes Agass. — Gonio-
phorus Agass. — Acrosalenia Agass. — Gonio-
pygus Agass.

c. Echinides proprii. Testa tenuis. Tubercula nu-
merosa, aliis perforata, aliis imperforata, spinis gra-
cilibus, subulatis. Pori aliis per paria singula, aliis
per paria plura, oblique aut arcuatim posita. Dentes
tricarinati, cum carina prominenle interna. Maxillae
quam in Cidaridibus minus solidse. Pyramides su-
perne arcuatim conjunctae. — Tubercula ambulacralia
et interambulacralia fere ejusdom magnitudinis. Spi-
nce striata), squamosa).

518

Astropyga Gray. — Diadema Gkay. — llemi-
di edema Agass. — Cyphosoma Agass. — Eclii-
nocidaris Desml. — Echinopsis Agass. — A r-
bacia Gray. — Eucosmus Agass. — Goelopleu-
rus Agass. — Codiopsis Agass. — Mespiiia
Desor. — Micro cyphus Agass. — Salmacis
Agass. — Temnopleurus Agass. — Glypticus
Agass. — Polycyphus Agass. — Amplypneu-
stes Agass. — Boletia Desor. — Tripneustes
Agass. — Holopneustes Agass. — Echinus L.
— Pedina AgAss. — Heliocidaris Desml.
d. Echin ometrae. Testa oblique, non ad axem orga-
nicum, oblonga. Fori per paria obliqua dispositi,
arcus transversos formantia.

Echinometra Klkin. — Acrocladia Agass. —
Podophora Agass.

Skalets forliingda, fast sneda form iittrycker
bar ett narmaiide till S(3atangoiderna, hvaiigfiiorn
Echinometrce blifva de hogsta inom Cidariderna, livil-
ket ocksa aiitydes af deias seiia geologiska upptra-
dande.

Fam. II. Clypeastroides. Forma pentagona, elliptica aut or-
bicularis. Testa crassa. Spinie minutae, aequales. Tu-
bercula minuta, conferla, nudique aequalia. Os centrale,
pentagonale. Anus posticus, marginalis aut inframargi-
nalis. Apparatus masticatorius partibus decern compo-
situs, maxillas quinque horizontales formantibus, co-
lumnis denis suffultas facie testae interna prominentibus,
interposita rotula arliculari. Denies simplices, apice ob-
lique cultrati, et canali media2 maxillarum inserti. Ca-
vitas interna jam indivisa, jam septis aut columnis par-
tita. Ambulacra superne petaloidea, inferne linearia aut
anastomosibus conjuncta. Assulae genilales circa corpus
madreporiforme annulum formantes. Assulae ocellares ge-
nitalibus interpositae ad apicem ambulacrorum.

Den organiska langdaxeln ar hiir alltid tydligt
uttryckt, afven eliiiru kioppens tvardiameler stundoni
ofverstiger langddiameteni. Den an fylliga, stundom
aggformiga, an platta foiinen, nied an rundade, an,
oflare, sammantryckta, utskurna, tandadc eller per-

519

lorernde kaiiJer, syncs liar aiifycia cmi obestanidliet i
oig.'uilsatioiisplaiien, soin sliindom forrader sig ge-
uom iiioiistrosileler, defectu och exccssu, till och med
goiiom dlfrormiteter, som aro mycket sallsynta inoin
de aiidia faiiiiljoina. Man finiUM" neniligeii Clypea-
steier tiied lyia elier sex ambulacra, och iiiom en
ocli satnma art betydliga rormvarielcter. Six iiro
sciilellae ofta vanskapliga, och lUskainingarna och
halen hos Mcllita, Encope, Lobophoriis aro ganska
oj'eiTjelbLindna. Till ocli med liiiret af anus varierar.
Inom dcnna familj iiro salcdes arterna svara alt skiija
pa ett annat vis an inom Cidariderna, nemligen ge-
nom kaiaktcrernas slora foranderlighet. Det ar ocksa
niistan omojligt, att uppstiilla naturliga underafdel-
ningar inom Clypcastroiderna, oaktadt hos vissa ge-
nera tiiggapparaten ar innesluten i en kavitet, alskild
(ran i\cAi, som iimehaller tarmkanalcn, niedan hos an-
dra ingen sadan afskiljning v^^ev ruin cllei* endast
genom enkia pclare, och skalet hos nagra ar gc-
nomdraget med ganska inveckladc kanalcr, som hos
andra heh och ballet saknas.

Clypeaster Lamk. — Laganum Klkin. — Echi-
narachnius Van Phels. — Arachnoides Klein.
— Scutella Lamk. — Dendraster Agass. —
Lobophora Agass. — Encope Agass. — Rot u la
Klein. — M e 1 1 i t a Klein. — R u n a Agass. — M o u-
11 n si a Agass. — Scuteilina Agass. — Echino-
c yam us Van Phels. — Fibuiaria Lamk. — Le-
n i ta Desor.

D. Kdentata.

Fam. IH. Cassidulides. Forma elongata aut suborbicularis.
Spinae minutae. Tubercula saepius sporadica, inter-
dum seriata. Os cenlrale aut antrorsum nonnihil ex-
centricum. Testa ad marginem oris replicata. Anus
posticus aut. infernus. Ambulacra aliis petaloidea, aliis
simplicia. Assulae oculares quinque, genilalibus inter-
positae.

520

Inoin (It'iHia liimilj iiciniiMr sig (lalerius till
Dysaster oc h Ananchjtes bland Spataiigoiclei na ge-
norn Hjbocljpus; Echinolampas a ena siclaii till de
verkliga Spalangen)a, a andra till do veikliga Cly-
peastererna. Pygaster ocli Holectypns alerkalla Echi-
nus genom (ormen, de vertikalt ordnade Uibei klerna,
genom den kretsrunda, i omkretsen inskurna mnnuen.

a. Echi noneides. Ambulacra simplicia.

Echinoneus Van Phels. — Pygaster Agass. —
Holectypus Desor. — Disco idea Gray. — Ga-
le rites Lawk. — Pyrina Desml. — Global or
Agass. — Caratomus Agass. — Nucleopygus
Agass. — Hyboclypus Agass.

b. Nucleolides. Ambulacra petaloidea.

Nucleoiifes Lawk. — Clypeus Klein. — Cas-
sidulus Lawk. — Catopygus Agass. — Pygau-
lus Agass. — Archiacia Agass. — Pygorhy ri-
ch u s Agass. — Pygurus Agass. — Echinolampas
Gray. — Amblypygus Agass. — Conoclypus
Agass. — Aster ostoma Agass.

Fam. in. Spa ta ngoides. Forma elongata aut suborbicu-
laris, bilateralis. Os bilabiatum aut subangulosum. Anus
posticus. Ambulacra quina apice jam disjuncta, jam con-
juncta, quorum anierius, impar, saopius in suico posilum,
ceteris simplicius. Testa sappius tenuis. Spinae setaceae,
rigidae, intermixtis inlerdum spinis longioribus tuber-
culis crenulatis et perforalis suffultis. Pori genitales
saepius quatuor, ruro tres aut duo, invicem jam ap-
proximati, jam dislantes. Foramina ocellaria quinque.
Fasciolae in quibusdam adsunt pedicellarias minutissimas
gerentes.

Denna grnpp av den hogsta. Har fianUrader
tjdligt tvasidig symmetri. En af dc fVni siralarna
ar vanligen till struktmen skiljaktig Iran de lyia,
hvllkas parighet derigenoni blir tydiigate. Genitai-
oppningarna aro ofta fyra, till och rned tva. Mun-
iien bar ryckt framat, anus bakat. Vissa Spatan-
goider liafva pedicellarier stallda i egct (argadc
zoner, fasciola^ Desor. De slagten, so»]i sakna dem,

52 J

Holitster, Toxaster, Ananchytes, Disaster narma sig
Casslduliderna, alerkalla genom tuberklenias dispo-
sition Galeriterna, ocli iiro de iildsla Spatangoider,
Dysasler t. ex. den enda (Van Jurapeiiodeii.

a. Ambulacra petaloidea apice convergentia. Fasciolje
structura diversae. Os semper bilabialum.

Spatangus Klein. Agass. — Macropneustes
Agass. — Eupatagus Agass. — Gualtieria De-
soR. — Lovenia Desor. — Am ph idet us Agass. —
Breynia Desor. — Brissus Klein. — Br is sops is
Agass. — Hemiaster Desor. — Agassizia Valenc.
— Schizaster Agass. — Micraster Agass. —
Toxaster Agass.

b. Ambulacra simplicia, apice apparatu genitali et ocel-
iari disjuncta. Assuiae oceHares non angulis genita-
lium interposKae, sed in eadem linea. Os subpent.a-
gonum aut imperfecte bilabialum.

Holaster Agass. — Ananchytes Agass. —
Hemipneustes Agass. — Dysaster Agass.

Anlalet af sliigten ar nitlio, af hvilka omkring
liedjedelen aro nya eller forul voro eiulast orull-
koniligt kanda. Aiteina, som" hafva koita diagno-
ser nied hurvndsakiig syDoiiyini, aro niira ett tii-
sen, utan att laknn nagra hundrade, af hvilka en-
dast (Vagmcnter eller ofijlistaiidiga exemj)Iar aro
kanda.

DuvERNOY liar, pa grund af sina ofvan p. 454
anfoida undersokningar loreslagit foljande indelning
af Echiniderna.

A. "Homopodes" Duv.
Verlebralregionen likrorniig i hvarje slralo, med endasj,
sugl'dlter fran pel till pel.

a. Cidarides Ag. Des.

b. Galerides Duv. = Echinoneidos Agass. Des.

B. "Ex 0 br a n ch es" Duv.
Verlebralregionen at' de fyra eller alia fern slralarna pa
dorsalsidan mer eller niindre tydligt pelaloid, med porer i
dubbel series, och biirande yllre giilar i slallel lor I'oller;

522

det ofriga af samriui region barande fotler eller kSnsel-
appendices, hvarje molsvarande endast en por.

a. Cassidiilides Duv. = Nucleolides Agass. Des.

b. Clypeastroides Agass. Des.

c. Spatangoides Agass. Des.

M'CoY anmarkei', atr, Diedati alia kanda Echini-
tier lialva ska let sai)ui)nnsatt af Ijugu verlikala plat-
rader, tlo atnbulakrala ocli tlo iiiterambulakrala, liafva
de pakeozoiska lagrens Echlnider tie eller Oeia lader
at" Intel am hula kralplatar, vanligen ett ojemnt antal,
hvarfoie deras skal Icke, efter siiturerna, kan delas
i feni Ilka delar. Sa liai- Palacchiiius tie till fern
platrader i liUeiaiiibiilacra, och Archaaocidaris M'CoY
liar sexkantiga platar, och saledes nier an tva rader
al interarnbulakralplatar. SIstnainnda slagte kallades
af Agassiz forst Echinocrinus i Mon. d. Echinod.
loss. II, derpa i ofvan refererade katalog Paheoci-
daris, utan att deniie anmarkle interambulakralpla-
tarnas egenheter. Nil bildar M'CoY af dessa palseo-
zolska Echlnider en serskilt ordning, Perlschoechlnida?,
af tva famlljer: Pahechinida?, som hafva Interambii-
lakralplataina besalla med snia, nagot olikstosa, tagg-
barande, icke genonibori ade tuberkler, och taggar af
en form: Pahtchinus, Melonitcs OwKN et JNoRWOOD,
samt Archa}ocldarldye, soni hafva tul)erkler och tag-
gar af tva former 0('h storlekar, de primara taggarna
mycket stora, vanligen smataggiga, krenulerade vld
basen, hvarje buren pa en stor, njammillerad och
perforerad primar tiiberkel omglfven af en iipphojd
ring, en pa hvarje plat: Archieocidaris IM'C'oY och
Perischodomus M'CoY. A. N. U. sec. ser. IJI, 251.

Ufom 1 ofvan anforda arbeten aro 1 spridd lit-
teratur beskrifna:

Anaperus Troschel n. g. Sporadipodi Buandt all"., Wgm. A.

1846, 60.
Ore u la TuosciiEL n. g. priori afT. 6;^.

5123

Colochirus Tuoschel n. g. Sticliopodi aff. 1. c. 64
Holothuria? sp. "the nigger", lent, viginti, Cornwall, Peach,
A. N. H. XV, 171.

Cidai'is n. sp. Medelh. Piiilippi, Wgm A. 1845, 351; foss.
eocen. Morton, Proc. Acad. nat. sc. Phil. Ill, 51; Sill
Journ. 1846; A. N. H. XVllI, 357; Jura, Ryssl., Auf.r-
BACH, Verh. d. russ. miner. Gesellsch., 1845 — 6, 199.

Hemicidaris n. sp. Ool., M'Coy, A. N. H. sec. ser. H, 412

Salenia sp. Forbes, Mem.geol. survey, figures and descriptions
Dec. I, t. 5.

Acrosalenia n. sp. Ool., M'Coy, A. N. H. sec. ser. II, 411

Diadema n. sp. xMichelin, Gu^r. Mag. 1845, Echin. 13.

Di pi 0 podia M'Coy, n. g. Diademati afF. sp. foss. Ool., A
N. H. sec. ser. II, 412.

Arbacia n. sp., grdnsand, M'Coy, A. N. H. sec. ser.
II, 410.

Temnopleurus n. sp. Valenc, Voy. Venus, Zooph. t. 1.

A mbly pneustes n. sp. Valenc, lb. t. 2.

Echinus n. sp. Valenc 1. c. t. 3 — 9, 11; foss. Forb. 1. c.
t. 6; M'Coy, A. N. H. sec. ser. II, 409.

Palaschinus M'Coy n. g., Syn. Mount, limest. foss. Ireland;
Forb. Mem. geol. surv. II, I, 384; Bergkalk, Fisch. v. Waldh.
Bull. Moscou, 1848, 245.

Perischodomus M'Coy n. g. A. N. H. sec. ser. Ill, 253.

Echinometra n. sp. Eydoux et Souleyet, Voy. Bonile, t. 1.

Metaporinus Agass. n. g. sp. foss., Krilform., Guer. Re-
vue, 1846, 61.

Echi na rachnius n. sp. Valenc Voy. Venus, t. 10.

Scutella n. sp. S. Carolina, Ravenel, Proc. Acad. nat. sc.
Philad. II, 253.

Pygaster n. sp. Ool. M'Coy, A. N. 11. sec. ser. H, 41 4.

Disco idea n. sp. Ool. M'Coy, A. N. II. sec. ser. II, 413.

Galerites sp. Forbes, 1. c. t. 7, 8; n. sp. eocen, Morton,
Proc. Acad. n. sc. Philad., Ill, 51; A. N. H. XVlll, 357.

Nucleolites sp. foss. Forbes, I. c. t. 9; n. sp. Ool., M'Coy,
A. N. II. sec. ser. II, 417.

Pygorhynchus n. sp. Bouve, Millstone grit, Georgia, A.
N. H XX, 142.

524

Spa tang us subgen. Tripylus PiiiL. pons genital, tnbus, n.
sp. Wgm. A. 1845, .H44.

Brissus n. sp. mediterr. Wgm. A. 1845, 347.

Agassi zia Valenciennes n. g. Voy. Venus, t. 1.

Micrasler canaliferus obs. Phil. Wgm. A. 1845, 351.

Dysaster n. sp. Ool. M'Coy, A. N. H. sec. ser. II, 414.

MeJonites Engrlmann n. g. dubiura, sp. foss. Kolform. Mis-
souri, S:t Louis, Sill. Journ. 1846, II, 225, III, 124,
Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 380, Biblioth. de Ge-
neve, IV, 108.

Asteracan th io n Miilleri Sars, Fauna litoralis Norv., I, 56.
Uraster Forb. = priori, n. sp. foss. Forbes. Mem. geol. sur-
vey, 11, 11, 463, fig, and descriptions, t. 1.
Eohinaster sanguinolenlus Sars = E. Sarsii M. T., Sars

Fauna lit. Norv. I, 47.
Goniaster sp. foss. Foub. I.e. 468; n. sp. foss. Krita, M'Coy,

A. N. H. sec. ser. II, 408.
Oreaster n. sp. Michelin, Guer. Mag. 1845, Echin. 23;

foss. Forbes, 1. c.
lleresaster n. sp. Michelin, Guer, Mag. 1845, Echin. 19.
Ophidiaster n. sp. Michelin, I. c. 21.
Arthraster Forb. n. g. aff. Opiiidiastri, sp. foss. Kritform.,

Mem. geol. survey, II, II, 465.
Astropecten n. sp. foss. Ool. Forbes, I. c. 477, fig. and

descriptions, Dec. I, t. 2; Kritform. M'Coy, A. N. H. sec.

ser. II, 409.
"Asterias" n. sp. foss. silur. Hall, Pal. NewYork, I, 91,

318; Locke, Proc. Acad. n. sc. Phil. Ill, 33.
Pro taster Forb. n. g. Euryalearum, sp. foss. silur. Mem.

geol. survey, fig. and descript., Decad I, t. 4.
Aspidura Magenow . n. g. sp. foss. Musselkalk, Dunker et

H. V. Meyer, Paiaeontograph. I, 21.

Coma tula Monogr. J. Mueller, Berl. Abhandl. 1846.
l^yathidium Steenstrup n. g. lik Eugeniacrinites, men sessil,

ulan stangel, sp. foss. Kritform., Faxoe, Boricht Versoml.

Kiel, 1846, 148; Leonh. u. Bronn, n. Jahrb. 1848, 248.
Platycrinus n. sp. Austin, Monogr. 6; M'Coy, A. N. 11.

sec. ser. Ill, 246.

525

Dichocrinus n. sp. Austin, I. c. 45.

Hexacrinus Austin n. g. I. c. 48.

Caryocrinus n. sp. Austin, J. c. 53.

Cyathocrinus sp. Austin, 1. c. 58.

Poter iocrin us n. sp. Austin, 1. c. 68; Hall, Pal. N.Yoik,

I, 83; M'CoY, A. N. H. sec. ser. Ill, 245.
Tribrachyocrinus M'Coy, n. g. Kolform. Auslral., lik-

nande Triacrinus Muenst. och Poteriocrinus, A. N. H.

XX, 228.
Cupressocrinus n. sp. M'Coy, A. N. H. sec. ser. Ill, 244.
Synbathocrinus n. sp. Austin, 1. c. 93.
Extracrinus Austin n. g. typ. Pentacriniles briareus Mill.

1. 0. 95.
Pentacrinus n. sp. foss. Austin, I. c. 117; M'Coy, A. N. H.

sec. ser. H, 407; Kutorga, Verb. russ. mineral. Gesellsch.,

1845—6, 133.
Eucal y p tocri n us n. sp. M'Coy, A. N. H. sec. ser. Ill, 248.
Hypanthocrinus n.sp. Wenlock, Lewis, Lond. geol. Journ.

I, 99; BucKMAN, Rep. Brit. Assoc. 1846, 61.
Actinocrinus n. sp. Hall, Palaeont. NewYork, 1,18; M'Coy,

A. N. H. sec. ser. Ill, 247.
Schizocrinus Hall, n. g. Dimerocrino Phill. aff. 1. c. I,

81, 316.
Scyphocrinus Hall, n. g. Cyathocrino aff. 1. c. 85.
Heterocrinus Hall n. g. silur I. c. I, 278.
Glyptocrinus Hall, n. g. silur. 1. c. I, 281.
Bourgueticrinus n. sp. Kritform. M'Coy, A. N. H. sec.

ser. II, 405.

Ap iocrin us n. sp. Ool. M'Coy, 1. c. II, 407.
Dadocrinus H. v. Meyer, obs. v. Buch och H. v. Meyer,

Leonh. u. Bronn. n. Jahrb., 1848, 54, 308, 690.
Pentremites n. sp. Verneuil et D'Archiac, Bull. Soc. geol.,

II, 479; M'Coy, I. c. Ill, 249.

Codaster M'Coy n. g. Pentremiti aff. Kolform., 1. c. Ill, 250.
Agelacrinites Vanuxem n. sp. silur. Bohmen, Beyuich,

Leonh. u. Bronn, n. Jahrb., 1846, 191; pa Conularia,

parasit?
Echinoencri nus n. sp. Hall, I, 89, 318.

526

Aealeplisie.

Cteno- R. Wagener, om egenclomllgt hildatle liar lios

phora. pgpQg (3(.|^ Cydlppe, som mycket ]ano;i, pa etl stalle
ansvallda, ororliga, utga fran cilieribborna. M. A.
1847, 193.
Disco- Agassiz anser Echlnodermerna, Acalepherna och

phorw. Polyperna som de tre typerna af Radlata, och fin-
saHon. ncr iiiellan aem foljande homologier. Armarna kring
munnen lios Acalepliue aro hoinologa med lapparna
bos Polypi, dessas tentakler med randtiad^rna lios
de forra, de straligt stiillda kanaleina hos Medu-
sorna med Polypernas mellanvaggar. Ogonen bafva
samma plats hos Lucernaria och Aurelia. Echino-
dermernas harda betacknlng ar homolog med Me-
dusornas gelat'inosa massa och Polypernas hinnaktiga
hyllen. Polypernas och Acalephernas isolerade ten-
takler eller randtradar aro bar ombildade till yttre
giilar, som framtrada mellan den harda betiicknin-
gen och munnens hinnaktiga betackiiing. Denna ho-
niologi bekraftas af de pinnerade tentaklerna hos
atskilliga Actinier. De inre galarna hos Echino-
dermerna, med sina ambulakralpediceller, forebildas
hos Polyperna i de sma vertikala raderna af porer
hos Actinia. Dylika oppningar visa sig ocksa som
vatlenporer af ett eget system hos Echinodermerna.
Proc. Amer. Assoc, second meeting, 389.

Frey och Leuckart, ofver organ isationsforhal-
landen hos Medusor, Beitriige zur Kenntniss wirbel-
loser Thiere, Braunschweig 1847, 33.

Huxley meddelade i Phil. Trans. 1849, 413,
vigtiga anmiirkningar om Maneternas byggnad, men
som, utan figurer, ej medgifva nagot utdrag.

527

Frky, Ucher die ncdcckmigcn i\vv nioclcren
Tliicrc, 30, belinndlar Acalepljernn.

R. Wagener liar undersokt iiasselorganerna hos Nasscl-
Tubularicr. Tenlakleitia hafva intet e[)it helium pa ^"'S""*^''*
ytan, nian aro besatta med glashka kulor, utan ord-
ning iiibiiddade i den striiktuilosa vafnaden. Hvarje
kiila a I" forsedd rned en koiiisk, korl spets^ vid basen

forsedd med f\ ra tasfcrar, ocli kulan liar tva tao-irar

or) ' no

motsvarande dessa lyra. Pressar man armeii, sa
framkomma bleka, tunnvaggade blasor med en myc-
ket lang svans, hvars faste ej blef alldeles tydb'gt;
men de synas utga fran kulorna. Ehkenbergs fram-
stalhiing ar liktig, endast att den glatta blasan icke
ar den fastsittande delen, ulan den med hakar for-
sedda. Se Arsb. 1840—2, 344, 356, 358. — JIV.
DuJARDiN, A. S. N. ser. 3, IV, 259.

EcKER liar. For att ulreda den kontraktila snb- Siibstans;
stansen bus lagre djiir, noggrannt imdersokt Hydra
viridis. Han fann ingenstades muskier, ingenstades
cellei", utan bela dess kropp bestaende af en lik-
form ig, dels klar, dels kornig, mjuk, tanjelig, ela-
stisk och kontraktil substans, som ar natformigt ge-
nombruten ocli i bahiimmen innesluter en mer och
mindre klar vatska. De tre lager man antagit hanga
otnedelbart tillsammans och skiija sig: 1) det yttre
genom hak- och nrisselorganer samt storre gleshet
i vafnaden; 2) det mellersta genom grona korn och
en mindre genom brulen grundsubstans, och 3) det
innersta genom de bruna exkret-kornen och under
digestionen genom atskilliga upptagna iimnen, fett-
droppar o. dyl. Vid denna likhet ar det sannolikt,
att de alia aro lika kontraktila, likval mest det mel-
lersta lagret. Ingenstades, utom i huden, ses bild-
ningar af konstant form. Natet uppstar egentligen
derigenom, att i en grundsubstans bilda sig halrum,
genom samling af droppbara viitskor (liksom i brod

528

genoin gaser), men natet liar ingon besliimd form,
lialrumnien samnianflyta, eller blott fa sadana aro
forhanden. Subslansen bildar ingenstades (llatnenler,
knippen, nerver. Det ena ar iioga lorbundet mod
det andra, ocli foist nar nerver utveckla slo', kunna
muskier saltas 1 verksamhet. Utaii elt samtnanbin-
dande iiervsystem aro muskier Icke nuijliga; diffe-
rentieriiigen af muskier ocb nerver ur den enkla
subslansen ar alltid liktidig. Den kontiaktila sub-
stansen hos Hydra iir fnllkomligt identisk med Du-
JARDINS sarcode med dess vaeuoler, sadan som det
renast visar sig hos Amoeba och polygastriska infu-
sorier, ocb enligt Quatrefages aterfinnes bos Syn-
bydra ocb Eleutheria, samt hos Rotatorier och Tai-
diijrader, hos bvilka sednare det visar ofveri^ano-
till egentlig muskelsubstans. Den oformade kon-
traktila subslansen hos de lagsta djuren antar hiii-,
med bibehallande af sin histiologiska beskafFenhet,
yllre form af muskier, och lemnar sltitligen rum
for formad kontraktil substans eller verklii^a musk-
ler. Det vill synas, att samma ofvergang e^rer rum
i djurindividets utveckling, att saledes bade i djur-
riket ocb individet den oformade kontraktila sub-
slansen ofvergar i formad, d. v. s. i nruskel. Den
kontraktila substansen upplriider i fdljande former:
1) Genomskinlig, homegen, struklurlos substans, mer
eller mindre nalformigt genombruten, i alia riktnin-
gar kontraktil, sammanhangande genom hela krop-
pen, bildande dess storre massa; intet nervsystem.
O f o r m a d kontraktil substans (In ( usor ier, Hy-
dra, Hydroider). 2) Genomskinlig, hon)ogen, slruk-
tui'los substans ulan fibrer, men skild i muskellika
massor. Nerver upptriida (Systolider; unga insekt-
larver). 3) Af fibrer beslaende, i deras riktning kon-
traklil substans. Formad kontraktil substans

eller

529

eller in u sk el siibsta n s. 4) Kontraktila celler sy-
nas, om man afser fVaii Gregarina och flimmercel-
lerna, hvilkas utskott (liar) am kontraktila, fore-
komma endast i embryonalt tillstand (Planarier,
lijertceller hos Al^ytes och Sepia-emhiyoncr, svans-
blasa lios Limax-embryoner). Siebolds och Kolh-
kers Zeitschr. f. wiss. Zool. I, 218.

Forbes, som Indelar Discophoraa EscHscn. i tvaGymnoph

P I I • thalmae.,

aldeniingar:

Stega noph thalmata: med ogonen skyddade af mer eller

mindre sammansatta hufvor eller lober, och med mycket

fdrgrenade samt anastomoserande kSrl.
G y mnoph thai ma ta: med nakna ogon, stundom inga, och

kSrlen antingen alldeles enkla eller fdrgrenade, men al-

drig anastomoserande.

bar ofver de vid Britannien forekonimande arlerna
af denna sednare grupp utgifvit: a Monograph of
the british naked-eyed Medusye, with figures of all
the species; London printed for the Ray Society,
1848. Discus kallar ban umbrella och urskiljer pa
denna: undra sidan, subumbreila; den randen in-
nantill foljande hinnan, vehim,- randen sjelf med
dess cirri marginales och ocelli. Fran medelpunkten
af subumbrella hanger nedat pedunculus, inneslu-
tande magen och hos nagra slaglen ovarierna, samt
i andan forande munnen med kontraktila lappar
och stundom tentakler. Man urskiljer med polari-
seradt Ijus tva olika vafnader: en farglos, "gelatinos",
en granules. Den forra utgor kroppens massa, ar
ororlig, ej kontraktil, elastisk, ej extensil; den sed-
nare bildar munnens riinder, randen af umbrella
samt tentaklerna och ar mycket kontraktil. Bada be-
sta af celler, som i den kontraktila viifnaden aro nu-
kleerade celler af den fibrosa oidningen och blan-
dade med granulosa kroppar. Epithelium ar cilieradt
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 34

530

j)a inre }lnii at lapparna hos Geryonia, idegastio-
vaskulara kanalcrna lios Tljauniantias ocli samiolikt
alia sliigteLi. Nasselceller roiekoinma samiolikt hos
alia a Iter, men ingen branner. Muskels^slemet he-
star vanligen af en marginalrlngnHiskel, hvars viif-
nad ar en fortsaltning af randtentaklernas, koncen-
trlska ringinuskler, soin hilda tentakleinas vaggar,
och en dylik ring i lappranden. Hos Tunis lill-
komma iinnu longitiidinela niuskelband fian pedun-
kelns has till den mar^inala rinirmiiskeln. — Pe-
dunkelns hala ar magen. Vid dess has ar en nier
eller mindre utbildad hala, i hvilken de gastro-
vaskuliira kanalerna oppna sig, hvilka, ined undan-
tag for Willsia, odelade alga till randkailel, och,
stundom, sasom blinda forlangningar, in i tentak-
lerna. Men hos Thaumantias finnes ingen forhin-
delse niellan dessas haliijhet och kanalerna. Karl-
systemet ar dels nnlritivt, dels respiratoriskt, phle-
benteriskt. De af Wir.i, angifna, dessa kanaler
atfoljande finare blodkarlen kunde Forbes lika litet
soin Frey och Leuckart aterfinna. — Foitplant-
ningskoitlarna iiro belagna anlingen pa subumbrella
sasom hos Stomobrachium, Geryonia, Thaumantias,
Circe och Slabberia, eller pa inre och ofia delen
af pedunkelns halighet, sasom hos Tunis, Saphenia,
Oceania, Willsia. De aro icke sa tydliga hos Sar-
sia, Steenstrupia, Modeeria, der hela substansen af
pedunkelns vaggar synas besta af "germproducing
tissue". Hos Bougainvillea och Lizzia haller anord-
ninjren af konskortlarna medelvaofen mellan dessa
tva salt. Konen aro efler all sannolikhet skilda hos
alia artei*. — Vid bascn af randcirrerna sitta hos
de fiesta ogonen och otolitblasorna; de saknas hos
vissa Geryonier och Circe. Bada organerna aro
inncslutna i en gemensam bulb. Ololiterna vibrera
hos arter af Thaumantias och Oceania. Ogonen aro

531

pigmentflackar af olika iarg. Nerver aio ej med
siikerhet pavisade. — Ingen art at Gymnoplithal-
iData nasslar. — Fosforescens iakltocr Forbes bos
alter af Turns, Oceania, Diana^a, Thamnantias, Mne-
mla, men icke alltid ocli endast vid reining. Kastas
Thauinantias i solt valten eller sprit, lyser den lia-
stigt ocli lifligt, liksom Serliilaria abietlna, Penna-
tula phosphorea. Hos Tliauttiantias utglck Ijuset
fran randcirrernas biilbi- bos Dianoea appendicidata
tycktes det utga Iran forlplantningskortlarna.

Frf.y ocb Leuckart nrieddelade i sina Beitrage utveck-
zur Kenntnlss vvirbclloser Tbiere, f^raunscbweig 1847, *"^'
19, en grundbg kritisk ofveiblick af forballandet
niellan ulbildade Acalepber ocb Hydrinerna.

Det begynner nu blifva sannolikt, att iippam-
ning ur bydroider tillkoinrner Discopbora? stegano-
pbtlialnise, atminslone giiller delta oni Cyanea, Aii-
relia, Cepbea, Cbrysaoraj jfr. Forbes, I. c. 78.

Graham DAT>YEr>L beskrifver saliinda, buru ur Stegano-
aggen af en art Cbrysaora utvecklades "Planulae", ^^mx.
bvilka forvandlade sig till attaarmade Hydror; Re-
marcable animals of Scotland T, 102.

Frantzius foljde utvecklingen af Cepbea Wag-
neri fran agget till dess dew blef en attaarmad po-
lyp, ocb fann inom dessa granser fullkomlig ofver-
ensstammelse med forballandet bos Aurelia aurita.
Ueberslcbt d. Arb. d. scbles. Gesellscb. f. vaterl.
Kultur, 1848, 77.

Reid sluderade utvecklingen af en Medusa —
arten angifves icke — ocb bekraftat Sars' iaktta-
gelser, se Arsb. 1840—42, 339. I Scypbistoma-
stadiet fann ban kroppen ocb tentaklerna saniman-
satta af tva lager, ett yttre, tunnare, strukturlost,
med spridda sma "nuclei", ocb talrika nasselkapslar,
inneballande en trad, rullad i spiral kring en rak,
rundad columella, en in re, tjockare, af "nuclei ocb

532

niikleer.'ide celler". De (yra nodstigniule valkarna aro
enligt R. kanaler, livilka ofvan olVerga 1 ctt ring-
kiirl, soin oingcr ninnncn ocli i livilket tentaklernas
haligheler oppiia sig. De fyra af Saus pa ofra
diskcn anmarkla oppningarna iiro, enllgl R., endast
lika manga intryckningar (depressions), motsvarande
ofra and an af dessa kanalei*. Ofver deras boiren
stracker sii^f en tunn liinna. Delninjjen iifenoni stio-

o on

bila-stadiet i Mediisor skedde sa, att sedan rincfaina
fatt sina atta lober, blefvo Scyphistonians tentakler
smaningom atrofierade ("giadually wasted away").
Den nedersta delen af Scypliistoman dereniot, dess
f'astslltande bas, delade sig icke i Medusor ocb fick
inga ringar, utan skot fram nya tentakler innan dc
sista unga Mednsorna voio bild^[jde ocb fortfor alt
lefva som en larv. Den unga Medusan bar om-
kring den fyrkantiga miinnen fyia tveklufna ibaliga
processer, med basen fiistade vid inre ytan af nia-
gens iindre vagg. De aro bctackta med talrika nas-
seltradskapslar. Kristallerna i ogat depolarisera Ijuset.
A. N. H. XVIII, 209^ sec. ser. 1, 25,- Trans, liter, and
philes. Soc. S:t Andrews.

Price meddelade iifven bit borande iakttaofelser:
Report of Rritish Association, 1846, 86.

Desor visade, att Scypbistoma, amman till Me-
dusa aurita, utvecklar maneterna genom knoppning,
utgaende icke som bos Syncoryna fran dess axel
oiler sida, utan fran det inre af tentakelkretsen,
i form af en rod bernia, som forlanges, far tviir-
rynkor ocb slutligen blir till lika manga Medusor,
som der iiro sadana tviirdelningar. Proc. Bost. Soc.
1849, 138.

Scypbistoma-stadiet af en Medusa beskiifves af
Giles ocb Ci^arke sasom en ny zoopbyt, A. i\. H.
sec. ser. IV, 26.

533

ToMMAsi, om iitvockiingcn al Uliizoslonia, Eser-
citazioiii accademiclic tlogli aspiraiiti naturalisti, JNa-
poli 18415 <^i»er. Rev. 1845, 293. Eiiligt denna pa
sislnaiDnda sliille rerercrade aChandling skulle hiir
ingcii nietamorfos, ingeii generalionsvexllng ega rum,
iitan iir iigget ntvecklas en Rhizosloma nied iim-
hit'Ila, peduiikt'l ocli ajla delar.

Allen Tho>ison iakltog en Hydra, som pa
samnia gang hade ''siideskapslar" ocli "aggkapslar".
Ed. n. phil. JoLun. LXll, 281.

Agassiz hanfor Polypi liydroidei (ill Acale-
plieina, till livilka dc sta i samma lorhallande som
Crinoideeiiia till de (Via Asteiieriia 5 de iiro verk-
liga Medusas burua pa stiinglar, ocli icke allcnast
polyplika djur, som iVambringa alternerande gene-
ratiouer a I" (Via Medtisor. Proc. Amej'. Assoc, sec.
meeting, 392.

Uppamning ur Coryneer, Tubularincr, Sertu- Gymno-
lariner synes deremot, sasom FoRRES anmaiker I. c. '^'jj.'^"''
82, vara legel hos Discophbiae gymnophthalmae,
isynnerlict aF familjen Sarsiadaj. De a( Corymorplia
nutans ocli Coryne fritillaiia utvecklade Medusor
sluta sig nemligcn nJiia till slagtet Steenslrupia ; de
aC Van Beneden pa Tubulaiia och Eudendrium
iakttagna till Lizzia, medan de al densamma pa
Campanulaiia iakttagna paminna om Tima ocli Ge-
ryonia. Hit bora nu loljande nya iakltagelser,

DuJAllDiN meddelade nya undeisokningar ofver
utvecklingen af Medusae ur Coryneer; jfr. Arsb.
1843 — 1844, 210. Cladonema, den Medusa, som ut-
vecklas af i\vn Syncoryna, ban kallai* Stauridium,
bar jTieniixa randtentakler, ocb sa<'s an simma om-
kring, an last a sig vid glasels vagg med de straligt
ulstrackta tentaklerna. Tva Cladoneincr isolerades,
ocb slraxt dereftcr funnos pa lioltnen i deras glas
12 — 13 iiij's som bade utvecklal sig i magens viiggar,

534

hvilka aiinu sagos utspanda at" dylika agg. Aggen
hade ett genomskinligt by lie iilan ellier, och syiias
hafva under<Tatt en abnorni klvfninij. Men nafrra
agg, - pa bottnen af glasel, sertlelts "de soni Medu-
san sjelf bade (astat vid glasel", lUvecklade sig till
im£ra Slaurldiei'. Cladonema, som under en rnanad
blilvlt ymnigt (odd med Cyclops, vande om sin um-
brella ocb sammandiog den pa ofversidan, 1 det
dess diapbragma slets sonder, De sainmandragna
tentaklerna blefvo derlgenom riklade at ryggsidan,
i motsats mot nnunnen, som nu fii lorde sig, ocb
liksom sokte rof. Fori", lat djuret nu ata mera
Cyclops, i bopp att det skulle lagga resten af sina
i^i^gi men som det synes ntan (Vamgang. — Stbenyo
kallar DujaRDIN en Medusa, som ulvecklas fian Syn-
coryna decipiens DuJ. AfVen denna viinde ut ocb
in pa sig, utan att lorf. fick reda pa bvad delta
betydde. Den ar sannolikt en Sarsia. Callicliore,
som synes narma sig till Tbaumantias, ar en tredje
Medusa, uppammad af Syncoryna gland ulosa. —
Forf. {jer bar Medusa n endast ett allmrint sljiii^t-
namn, men anjman ett speciesnamn. Han finuer
likval nu, att "Medusan ar ett utvecklingssfadium af
Hydrapolypeu, nemlii^en dess fruktilikalionsstadium.
icke dess larv; ocb Polyjien ar icke Medusans larv,
Ulan dess vegetaliva stadium. Del bela iir icke
jemforligt med insektens metamorfoser, sua rare ana-
logt med vaxlens utveckling, t. ex. med svamparnas,
der Mycelium, det vegetaliva stadiet forf plantar sig
standigl, utan att framte individualilet, medan batten
ocb stipes aro friiktinkationsstadiet". Forf. fragar:
om dessa Medusor val skillle bafva framkommil, om
Syncoryna n varit lemnad i bafvel? om de ej voro
fram.kallade genorn for Syncorynan nya forballan-
den, slillbet, ringa Ijus, annan foda, liksom Iriid-
gardsmiislaren framlockar blad ellei blomknoppar

535

eltei' hc'hagi — ocli sliitligeii om det ej skuiie
vnia iiiojiigt att geiH>m i))'a yllre ('6rhalland(Mi af
Ijus, vanue, foda, vislelseort, la Hydra att fiam-
brii)ga den Acalepli, som bor reproducera den ge-
nom iigg, i stiillet for dcss knoppar ocb bulbillcr?
A. S. N. 3 ser. IV, 257.

Sars ainiKirkte, att hos Podocoryna carnea Sars
de j)olyper, sotn saknadc "genimer", d. v. s. som ej
ammade Acalepber, bade 8 — 16 tentakler, af livilka
2, 3 miiKbe an de andra, "saledes utvaxande", nie-
dan de nied genimcr forsedda voro halften mindrc
0(di hade 4—6 lentaklei", eller dertill stundoni 2
utvaxande. Afven bar sai>' ban Medusorna befria
sig fran polypen. De bade fyra stora randcirri ocb
mellan deni viixte fram fyra andra, som bos Me-
dusa ocb Cyanea^ de liknade eljest Sarsia FORB. Men
en annan gang, vid samma arstid, d. 24 — 26 Mars,
sag Sars poly per bka stora som de icke ammande,
ocb nied 12 — 3<> tentakler, som buro "geinmer" i
en krans oni midten af kroppen. Dessa "gemmer"
voro kb)trun(bi, gbisklaia,' utan synbar oppning i
fria andan, utan randknoppar ocb cirri, inviindigt
forsedda med en smal kiigellik, guirod mage, ocb
innesloto lackroda ixg^, i bvilka utvecklade sig de ci-
b'erade infusorlebka embryonerna. De agglosa "gem-
nierna", Acalepberna bailer Sars for andra produk-
tioner an de aggbarande. Fauna litoralis Norve-
gia?, I, 4.

Densamme beskref det nya slrigtet ocb arten
Perigonimus muscoides S. Fran det metnbranosa
roret utga polyperna utan markbar ordnlng, kunna
icke draga sig tillbaka ocb likna polyperna af Po-
docoryna. "Gemmerna" utveckla sig ofverallt pa
stammen, sallan pa grenarna, aid rig pa polyperna, ocb
ofverensstamma med dem pa Podocoryna. De aro Aca-
lepber, liknande Sarsia FoRB. Fauna litor. Norv. I, 8.

536

Saks iaktlog, alt de pa Synco»}na Sarsii ul-
vecklatle Acaleplier frigjordo sig fran poly pen ge-
nom liiifliga kontraklioner, ocli voio mycket lika
Oceania tubulosa Sars, slagtet Sarsia Forb. Fauna
litoralls Norvegiae, 1, 1; och

Desor anmarkte, att den Medusa, som upp-
ammas af en i harnnen vid Boston forekommande
Syncoryna, lik S. Listeri Van Benkden, ar Oceania
tubulosa, hvilken i April och Maj ar mycket allniiin
vid Boston. Proc. Bost. Soc. 1849, 134.

Danielsen ocli KoREN beskrefvo, huru Tu-
bularia larynx uppammade en Medusa med sexton
cirri kring randen. Nyt Mag. for Naturvid. V, 253.

QuATREFAGES bestrider, i Bull. Brux. XII, l,
116, Van Benedens mening, att Eleutheria dicho-
toma ar en unge af nagon Tubularia (se Arsb.
1843 — 44, 208). Den sednare vidlialler denna asigt
ib. 124.

Van Beneden liar fortsatt sina undersokningar
ofver Serlularina, pa Thoa lialecina. I de stora
axillara kapslarna sag han iiggen med froblasa och
froflack. Ofvanpa kapseln sag han framtriida tva
polyper, mycket lika de ofriga konlosa. Han anser
dessa vara bildade af gemmer, och tror dem vara
amnade att "lagga aggen". Men de aro icke Me-
dusor. Hos Sertidaria cupressina framtiiider ur kap-
seln, i stallet for polyper eller medusor, en rund
sack utan alia organer, hvars vaggar oppna sig, sa
att iiggen utga. Ur aggen framkomma cilierade,
infusorielika larver. — Den Medusa, som alstras af
Campanularia volubilis, har en halfsferisk klocka
och fyra randcirrer. Bull. Brux. XIV, 1, 448.

Steenstrup har bekraflat, att de af Coryne
squamata uppammade klockor iiro, pa en del, ofla
pa alia, som viixa utat (lera fanjnar vid si randen,
endast honor, hvilkas iingar utkomn)a i silt infuso-

537

riulikn, cilierade tillstand, pa en aiuian del endast
hannar, som liafva t^'dliga spei niatozoider. Kloc-
kornas faig lojer koiiet, och de Coryner, som upp-
amma hannar, iiro koitare an de som haia honor.
AFven hos Tubularia, Eudcndiinm, Cam[)anularia
sag han blott endera konet iippammas, pa olika
polypstockar. Undersog. over Hermaphroditismen,
55. Jfr. Krohn, Arsb. 1843—4, 206.

Desor gjorde sanuna anmarkning i afseende pa
Campanularia. Han fann spcrmatozoerna likna dem
aC Endendrium enligt Kolliker. Proc, Bost. Soc.
1849, 158.

Couch, om Seriulariernas klockor i anlednlng
af FoRBEs's i Arsb. 1843 — 44, 211, framstallda asig-
ler; A. N. II. XV, 161.

Men Icke alia uv dessa former af ammor ut-
vecklade gymnophtlialma Medusor hafva fnllt iilbil-
dade konsorganer. Nagra synas till och med annu
vara endast ammor.

Sars laktlog nemligen, att Cytieis octopunctala
S. (slaglet Lizzia FoRB.), sasom fulibildad, frl Aca-
leph, uppammar nya Acalepher, hvilka uppsta, kors-
I'ormigt stjillda^ pa yltre sidan af niodrens njage,
fyra i sender, de tva midt emot hvarandra beliigna
alltid mer utbildade an de tva andra. Fardiga han-
ga de vid modren med en slags niycket kort stjelk,
som slutligen afslites. Ungen visar, redan straxt cf-
ter det den blifvlt fri, fyra knolar, anliiggningar till
en ny^; generation. Samma forokningssatt fann Sars
hos Thaumanlias multieirrala S. Fauna liloralis Nor-
vegioe, I, 10.

Forbes, som till dessa lagt egna iakttagelser,
anmarker att knoppningen kan ske pa fyra siitt:
1) fran ylan af ovarierna, sasom Sars beskrifver den
hos Thanmantias mullicirrata, och Forbes sett den
hos Th. lucida. 2) Subsymmetriskl fran pedunkeln,

538

hos Li/zia octopunclata enlist Sars^ cle i'yvix knop-
paina iiio syinnietriskt stiillda, men en ar alltid
niera ulvecklad an de tie odiga. Sa afven enligt
Forbes Iios Lizzia blond ina. 3) Oregclbundet fran
vjiggaina af den tubiilaia pedunkein, iaktraget af
Forbes hos Sarsla gemmifera. 4) Fran baseina af
de fyra randclrii, i klasar lios Sarsia proliFera en-
llgt Forbes. Gemmationen synes saliinda kunna utga
hvar som heist fran den orratmlara motoriska vafna-
den eller fian ovarierna, d. v. s. fran de delar, som
synas vara fos foreseen sens kalla, men icke fran an-
dra delar, 1. c. 16.

BuscH iakttog vid Orkneyoarna en polyptitveck-
ling af miirklig art. Af nastan klotrunda, ofver hela
kroppen flimrande, med nasseloiganer forsedda, fritt
simmande djur, blefvo aHanga vasen, liknande em-
biyoner af iMedusa aurita. Dessa fa fyra iilskott,
och mellan dem fyra till; djtiret flimrar om-
kring som altaarniig sljerna, och pa buksidan vlsar
sig en munnoppning, som drar ul sig i ett snabel-
foimigt organ. Stjernan slar sig tillsammans om-
kring delta magror, blir saledes medusaformig ,
hvarpa pa deu mimnen molsatta sidan en stjelk
framtrader, med hvilken djuret satter sig fast sasom
attaarmig, nasslande, flimrande polyp. Under denna
metamorfos drifver djuret vid munnen rundaktii^a
gemmer, som f(5rlangas, afsnoras och simma fria om-
kring for att genomga samma process med samma
fortplantning. Ofta hanga vid miinnranden fyra
knoppar i olika ntvecklingssladier. M. A. 1849, 440.

Owen liar i en serskildt skriFi; on partheno-
genesis or the successive production of procreating
individuals from a single ovum, a discourse intro-
ductory to the huuterian lectures on generation and
development for the year 1849, London Van Voorst,
fran)stallt sin lydning af generationsvexlingen. Han

539

vill ej slanna vid (Midast saintnanfallniiigcii, under
delta namn, aF en viss krcts al' fakta, och ser i be-
namningeu amnia endast etl blldllgt uttryok, soni
bor utbylas mot det biillre: laiv, eller det iinnu
baltre: "parent", mot hvilket ord de skandinavlska
spraken ej ega nagot motsvarande. — Det viisendt-
liga vllkoret for foitplantningen iir: tillvaron af en
nukleerad cell, agget, och spermatozoon, produkten
aF en annan nukleerad cell, spermcellen, sanit kom-
bineringen aF bada. Vld belrid^tningen emottar iig-
get spermatozoets amne, och niir agget dereFter de-
lar sig i derivcrade celler, innehaFva alia dessa hvar
sin del aF den spermatlska kraFten. AF dessa celler
uppga nil de fiesta, Forandrade, i vaFnaderna och vat-
skorna aF ett nylt individ, men vissa aF dem For-
bliFva oForandrade och inneslutas 1 den kropp, soni
iir bildad aF deras melamorFoscrade brodei". Sa-
lunda ar, hos vertebralerna, der den allra storsta
delen aF celler melamorFoseias och atgar till em-
bryoncns bildning, en aFkomma aF den primitiva
Frocellen tillfinnandes i embryonens ovarier, och
torde lagga grunden till dessa, men den spermati-
ska kraFten ar har hos denna cellaFkomma icke bi-
beliallen, ufan stimulus aF en ny parning ar nod-
viindig For att vacka den till utveckling. Sa Forhal-
ler det sig deremot icke hos de liigsta djuren och
hos vaxterna. Ju lagre ett djur iir, desto mindre
iir den del aF iiggets cellei', som metamorFoserad
ingar i det nya individets viiFnader, desto slorre an-
talet aF inom delta innehallna derivcrade Frocellc^'
och nuclei, deslo slarkare individualiteten och sper-
nialiska kraFten hos dessa, hvilka derFore behoFva
endast den gynnsamma inflytelsen pa det dem iu-
neslu la nde individet aF viirma, Ijus, Foda, For alt
viickas till utveckling. Tillvaron aF dessa olorbru-
kade, med oForsvagad spermatisk kraFl begaFvado

540

cliriverade rioccllcr ar vilkoitl for sjelfdelning,
knoppbilJning, uppyinning, som (or n^a delars lil!-
komst ocli leproduktion af forlurade delar. Hos
Polygasfrica t. ex. sktM" sjcirdelniiigen dcrigenom, alt
en central kropp, testis Ehrknb., en innesliUen fro-
cell, borjar dela sig 1 tva, livarigenom uppkonitna
tva asslniilatlonscentra lor den plasrnaliska stroniinen,
hvllka straFva att skiljas at, ocli nar detla skett, iiro
centra i tva individer, soni nu fa de organer, som
fnllanda deras sjelfslandighet. Fran sjelFdelningen
skiljer sig knoppbildningen endast deri, att vid dan
sednare den deriverade cellen ar mycket liten i for-
hallande till det hela. I bada fallen ar cellen de-
riverad; vid utvecklingen i agget ar den primar.
Hydra fort plan tar sig bade genom agg ooli genom
knoppar, och dessa fortplantningssatt kunna alternera,
pa det vis, att det ur agg utvecklade individet ge-
nom knoppning framalstrar ett annat, som i sin
ordning fortplantar sig genom agg o. s. v., bvarvid
alia de omvexlande lederna liafva moderdjurets
lorm. Inom de Ilesta andra djurklasserna deremot
afstannar, under fortgaende (illviixt, utvecklingen pa
vissa stadier, under form af larv, och ju tidigarc
ett sadant stadium intrader, desto storre i\v antalet
af innehallna, ofoiandrade, deriveiade, befruktade
I'roceller och nuclei, af hvilka en eller flera satta i
utofning den formaga af utveckling de medfort Iran
den priniara cellen. Ur Aoalephernas agg t. ex. al-
stras en inCusorielik larv, hvars yttre, af metamor-
foserade cellor bildade cilierade liylle omsluter en
niassa af oforbrukade froceller. Den utvecklar ar-
niar, faster sig som polyp och forokar sig genom
knoppning. Men den spermatiska kraften hos de
deriverade cellerna ar annu ej uttomd; genom den
uppslar, under sjelfdelning, ur det endu individet
ett antal nya fullkomligare individer, hvilka nu aro

541

liannar ocli honor; froccllcrna liafva pa fiambriii-
gandet af dcssa aitens hcigst organlscrade (brmer
utlomt sin arfda spermatlska kraft, och stimulus aF
en ny parning ar nodvandig. Pa samma salt lios
Disloma och anda till Aphis. Hos Hydra aro de
massor af oforbrnkade celler, som gifva upphof till
knoppaina, belai^iia pa ett bestiinidt stiille mellan
boltnen af digeslionsliFdan och foten — hos A|)his-
ammoina i ovidukterna och uterus, snarare i ova-
rium. Inseklerna iiro de hogsta djur, hos hvilka
parthenogenesis och mulfipar fortplantning forekom-
mer; inom vertebraternas klasser ar fortplantnin-
gen unipar.

Victor Carus, Zur niihcren Kennlniss des
Generalionswechsels. Beobachtungen und Schliisse.
Leipz. 1849.

Carpenters kritik ofver Steenstrups uppfatt-
ning af generationsvexlingen, se Medico-chirurgical
review 1848, Owen, on Parthenogenesis, 41, Forbes
Monogr. of British naked-eyed Medustc, 84.

Steenstrup drog af sina undersokningar a^ Siphot
Physophora den slutsats, alt denna ar att anse som ^ "''^
en frill simmande, oceanisk, och derfore gelatines
Actinia, hvars vattensackar aro ombildade till de
herrliga simmklockoina, och hvars straliga basis bil-
dar den straligt randade blasan. Han bestyrktes i
denna asigt genom iakltagelser pa belt sma Aclinier,
nar de rora sig i vattnet. Undersogelser over Her-
nia phrodilismen, 59.

Sars gaf i sin Fauna liloralis Norvegiye, I, 3?,
en god beskrifning af det nya slaglet Agalmopsis
Sars, hvars karakter ar: Partes cartilagineae su-
periores seu natatoriop ut in Agalmatej inferiores
numerosae, solidae, triangulares, sparsae, non tubum
componentes, sed modo una earum extremitate ca-
nali reproductorio afiixa3 ceterumque liberoe, pro

542

einissioiie tiibuloriim suctorlorum ac tenlaculoruni
ubicuinque fissuras praibentes. Canab's reproducto-
rius longlssliTuis, tubulos suctorios, vesiculas varice
lormoR et tentacula ofFerens. Tentacula rarniilis cla-
vatis (clava variae formoe) obsita. Fran September
till Mars ar den tidtals allinan vid Floroe. Don
bllr (ran sex turn till en aln lang. Stainnien, soiu
innebitller reproduktionskaiialen, iir i ofVa delen rak,
i den nedra bojd. Den slutar ofvan i siniblasan,
soni innehaller luft och i spetsen syntes hafva en
liten oppning. Derpa lolja de broskigt gelatinosa
siminorgnnerna, hos gamla individer till 15 par, bos
unga anda till blott tva par, stallda synimetriskt i
tva lanijsrader, omvexlande, rundaktifja, samtnan-
tryckla, inat forsedda med tva bihaiig, med bvilka
de onfifatta stammen och tillsammans bilda en kanal
ornkring denna. Deias hala innehaller den kon-
traktila simmsackcn, sorn oppnar sig xitat med en
rund oppning. Simmoiganerna aflosa sig lalt. Nya
tillkomina ofvan, der de, under simtnblasan, forst
visa sig som en hop aF sma blasor. Simmorganerna
tjena afven som respirationsorganer; ett fmt ror
ulgar fian stafnmens kanal och Forgrcnar sig i
hvaije sitnmsacks vaggar. Denna oFra del aF stam-
men, der simmorganerna sitta, ar styFj den nedra
och langre, som nil Foljer, ar bojlig. Denna iir
omgifven aF talrika, spridda, genomskinliga, blad-
formigt trekantiga broskstycken. Mellan dessa sitta
sugror, Fangtradar och blasFormiga bildningar. Sug-
roren sitta pa vissa mellanrunj, aro iinda till tju-
guFyra, ulom de tva, tre oFversta, som icke iiro
FuUt utvecklade, foriinderliga till Formcn, samman-
dragna, ovala, tjocka, utslrackia iinda till tradlika,
roda vid basen, aF kornig viiFnad med fina liings-
strier, som aro att betrakta som miiskelfibrer. De
rora sig treFvande, oppna och sliita munnen. Fang-

543

riadarna, som sifta en vid hasen af livarje siioror,
lorlialla sig olika hos olika individer. Do llohta
om liosten fangade, fyra till alia turn laiiga, hade
fangliadar af tva slag, neniligeni: pa ofia lialffen at'
stammcns nedra del mjcket langa tradar incd Fern,
sex bihadar, hvarje sliilande i en klockformig hiasa,
hvilken inneshiter en spiralvriden trad, sotii kaii
iitskjutas, ocli livars purpurroda liiig syiies lianora
af nagoii viitska; pa uiidra halften af stamnien lan-
ga tradar ined vartor, nasselorgaiier?, pa ytan, och
fyrtio till fenitio korta bihadar, hvarje slutande med
en in indie, piironforinig, i iindan harbesalt blasa,
inneslutande en purpurrod, tvarstrierad karna. An-
dra sanitidigt fangade individer saknade "delta andra
slag af blasor, men hade, jemte de af forsta slaget,
manga af annan byggnad, forsedda med en stor
blasa, besatt med flimmerhar, inneslutande en tjock
spiralvriden rod trad, besatt med nasselvajtor, samt
mellan dess vindnin<Tar en klar slinijrad tjad, och
ulanpa iindan af blasan tva kontraktila korta tradar
med niissel vartor och en kontraktil blasa med tvar-
muskeliibrer och flimmer-epithelium. De storsta,
fran November till Mars fangade individerna hade
endast fangtradar af forsta slaget med klockformiga
blasor. Dessa olika former af fangtradar antyda
icke olika arter, — Bland sugroren sitta kortstjel-
kade, aflanga blasor med knapp i andan, af sugro-
rens langd, genomskinliga, kontraktila, innehallande
en vattenklar vatska med rorliga molekuler, saledes
sannolikt saftreservoirer, genom hvilka fangfradarna
utslrackas. — Mellan sugroren sitta dessutom, ser-
deles hos storre individer, a) talrika klasar af sma
hvitakliga eller genomskinliga, klot- eller riggrunda
kroppar, med flimrande yta och inre stor halighet,
som synes oppna sig utat, och innehaller /igglika
kroppar med tva i hvarandra inkapslade blasor,

544

frofliick och froblasa. Jem re dessa lorckomina b),
hogst maikvardigt, spridda blasor, som utveckla sig
till Acaleplioider, lika iinga Oceanier, (orst fastsit-
tande med kort stjelk, slulhgen losande sig och
simmande pa maneters vis, med klocklik nnibrella
med fjra kiirl, med velum kring iimbrellans ime
rand, med kolflik mage (pedunkel), som innelioU
spermatozoer med lund kropp och mjcket fin svans.
Dessa sednare aro tydligen uppammade, med fort-
plantningsorganer forsedda individer, hannar, de forra
honor (/), och Physophoran vore saledes en am ma.
Sars undersokte afven med noggrannhct Di-
phyes truncata Sars, som tilJika med D. biloha Sars
i September — December forekommer vid Floroe. Det
pyramidiska, femkantiga framstycket iir baktill afskii-
ret i tva ytor, den ofra lodriit, den nedra sned. Midt
pa den Forra ar reproduktionskanalen (stammen)
fastad, och fran dennas faste afgar inat pyramiden
den s. k. vatske-reservoiren, Fylld med elt rosen-
rodt (luidiim och sannolikt tjenande till att utvidga
reproduktionskanalen och dess fangtradar. Utom den-
na halighet innehaller framstycket den stora simm-
halan, hvilken pa den nedra sneda ytan oppnar sig
utat med en rund oppning och innehaller den kon-
traktila simmsacken. Bakstycket, afven femkantigt,
fogar sig med sin framre stympade anda till fram-
styckets ofra rata afskarningsyta, och har endast en
hala , simmhalan med sin kontraktila simmsack.
Fran reproduktionskanalen ingar i detta slycke ett
kort ror, som delar sig i tva enkla kanaler, lopande
langs simmhalans broskiga vaggar, Saledes ar bak-
stycket respirator iskt. Reproduktlonsroret, som san-
nolikt star i forbindelse med vatskereservoiren, hanger
fritt nedat fran silt faste vid framstycket, ar langt,
tradlikt, hesatt med femtio till sextio sugror, till

form en

545

formen som hos Agalmopsis. Hvarje sngrcir skyd-
das af elt mycket tunnt broskfjall, och vid dess has
sitter pa ena sidan en faiifi^trad, mycket lang, med
manga bitradar, som sluta i aflanga purpurroda
blasor, fran hvilkas midt en kort trad utgar. Pa
andra sidan sitter en blaslik bildning, den Meyen
kallade agg-gommet, men som, medan den till for-
men mycket I i knar bakstycket, bar i bottnen en oval
karna, inneballande cigg «ned froflnck och froblasa.
Dessa "agg-gommen" hafva liflig, egen^ ma.netartad
rorelse, alldeles sasom de vid Agalmopsis beskrifna
manliija bildnin^farna, och aflosa si<j latt tillsammans
med sugroret, fjallet och fangtraden. De aro gem-
mer, "nya framvaxande, med modren olika individer
af en andra sjeneration, som sannolikt aldrij? blifva
lika modren, analoga n»ed dem som forekomma hos
Coryneer, Tubulariner, Sertnlariner". — Till denna
art hor det af Stuwitz i IVIag. f. Naturvidensk.
XIll, 252, beskrifna djuret fran Christianiafjorden.
Bland andra ar afven Ersiea Eschsch. ett pa frag-
raenter af Dipbyes bildadt slagte, som bor forsvinna.
Fauna litoralis Norvegiae, I, 41.

Costa gaf anatomiska iakttagelser om Dipbyes
i sin Fauna del regno di Napoli, utdr. i Isis,
1848, 430.

HoLi.ARD har i A. S. N. ser. 3, 111, 248, gifvit
undersokningar af Velella spirans (Holothuria) FoRSK.
EscHSCTiOLTZ = V. limbosa Lamk. Han a user delta
djur sta mellan Meduserna och Actinia. Pa undra
ytan star ytlerst en rad fina, langa tentakler, och
derinom tva, tre rader af kortare, tjocka, kontrak-
tila, i andan ansvallda sugare, vattenror, for respi-
rationen. 1 midlen af dessa bgger den rorformigt
framstaende munnen, som leder till magen, hvilken
at andarna fordelar sig i randen, utan att, som
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. ^^^

546

Lesson anfort, sta i forbindelse med sugarna. Ma-
gens ofra yta ar belagcl med en brun,' kornig massa,
med manga djiipa faror, som ar lefvein. Vid ba-
sen af sugarna sitta snia greniga caeca, som aro
ovarierna.

Krohn undersokte luftkanalerna hos Velella
och Porpita. Den broskartade skifvan hos dessa djur
ar fylld med koncentriskt ordnade luftkammare, som
genom runda oppningar kommunicera med hvaran-
dra. Fran dessa kammare, hos Velella likval endast
fran de midt i skifvan belagna, utga mycket tal-
rika, mangfaldigt slingrade och forgrenade, men icke
anastomoserande luftkanaler, som silfverfargade ge-
nomga den morka lefvermassan och sprida sig un-
der huden pa djurets ventralsida. Deras mikro-
skopiska byggnad synes vara ganska markvardig.
Luften i dem hariorer antingen fran atmosferen,
eller ar den, som i fiskarnas simmblasa, en produkt
af organisk afsondring, hvilketdera ar ovisst. Wgm.
A. 1848, 30.

Huxley har undersokt Physalia. Han delar
djurets kropp i luftblasan och de mer eller mlndre
langa bihang, som nedhanga derlfran. Blasan be-
star af en yttre hinna, och en inre, den egentliga
luftsacken, hvilka aro forenade endast i en punkt,
der de ocksa aro oppna utat genom ett litet sam-
mansnorpt foramen, alltid belaget pa ofra sidan.
Bihangen aro mycket olika tillstorlekj de storre sitta
utat, de mindre, utvaxande i n)ellersta delen. De
aro af tre slag: magsackar, tentakler och corpora
cyathiformia. Magsackarna "upptaga rofvet", men
det ar oafgjordt om den digererade fodan cirkule-
rar i de cilierade vattenforande kanalerna eller belt
och ballet absorberas af belt andra kanaler. I sed-
nare fallet synas de i magsackarna befintliga villi
hafva funktionen att absorbera narande iimnen och

547

Fora dem genom sin centralkanal till mellanrummet
mellan yttre och inre hinnan, men foif. liar aldrig
sett i delta mellanrum nagia kroppar liknande dem,
som Will beskrifver sasom blodkorpuskler. Han
formodar, att de villositeter, Milne Edwards an-
miirkte i Apolemias magsackar, aro samma organer,
icke ovarier, sasom denne antar, och visar, att dy-
lika finnas lios Diphya (Eudoxia). Tentaklerna aro
prehensila och forsvarsorganer, dock ingalunda, som
Lesson antagit, dukter for nagon skarp vatska af-
sondrad i en hypothetisk kortel. Icke eller aro
nagra af de farglosa tentaklerna, sasom denne me-
nar, att anse som galar; de aro hvad de ofriga
tentaklerna aro, endast af annan farg. De s. k.
corpora cyathiformia (cyathiform bodies) hafva en
viss likhet med Physophorernas simmorganer, men
de aro rudimentara hos unga Pbysalier och i mycket
ofverensstammande med konsorganerna hos Diphya.
Physalia bor, enligt Huxley, stallas bland Physo-
phorae, nara Discolabe och Angela. Den ar en Phy-
sophora, hvars utvidgade anda bar fatt okade di-
mensioner pa bekostnad af det ofriga af stammen.
A. N. H. sec. ser. IV, 207.

EiCHWALD, om Sertulariner vid Revalj BuW. Geogra/isk
Moscou, 1849, I, 460. ""l^^f-

Frey och Leuckart, om de vid Helgoland fore-
kommande arter, Beitr. z. Kenntn. wirbell. Thiere, 137.

Thompson, om de vid Irlands kust funna, A.
N. H. XVni, 394; sec. ser. Ill, 357.

De NotAris och Verany, om Acalepher och
Sertulariner vid Genua, Descrizione di Genova e del
Genovesato, I, 75, Genova 1846; Isis 1847, 710.

Graham Dalyell beskrifver och afbildar vid
Skottland forekommande arter i Remarcable animals
etc. I, samt II, 241.

54«

Forbes uppraknar i sitt aihete ofvcr Disco-
phorse gymnoplilhalmae foljande aricr af stegano-
phthalmae, som forekomma vid Diitanniens kuster:
Aurelia aurita med varieteterna A. lineolata Per.,
radiolata Lamk., Medusa purpuiata Penn. m. fl.;
Aurelia campanula Forbfs, soni synes vara Med.
campanula O. Faer.,- Pelagia cyanella Per. et Les.
jfr. A. N. H. XIX, 390^ Chiysaoia hysoscella L.;
Rhizostoma pulmo (R. Aldrovandi och Cuvievi Per.);
Cassiopaea borlasea Per.; Cyana3a capillata L.j C La-
ma rckii Per.

Forbes uppstaller fyrtlotre arler af briliska
Cymnophthalmer pa foljande satt:

1. KSrlen fdrgrenade. Willsiadae.

1. Willsia FoRB. — W. slellata F.

11. Karkn enkla; ovarierna sammanvecklade, bekladande
den pekunkulerade magen. Oceanidae.

2. Turris Less. — T. digitale 0, F. M. — T. ne-
glecta Less.

3. Saphenia Eschsch. — S. dinema Pj^r.

4. Oceania Per. — 0. octona Flmg. — 0. episco-
palis Forb. — 0. turrita Fore. — 0. globulosa Forb.

IH. Karlen enkla, §tta eller flera; ovarierna lineSra, langs
kSrlen, pa subumbrella. Aequoreadae.

5. S toftiobrach ium Brandt. — S. octocostatum Sars.

6. Polyxenia Eschsch. — P. Alderi Forb.

IV. Karlen enkla, Stta; ovarier lika manga som kSrlen,
sm§, p§ subumbrella. Circeadae.

7. Circe Mert. — G. rosea Forb.

V. Kfirlen fenkla, fyra; ovarier fyra, ISngs karlen, p§ sub-
umbrella. Geryoniadae.

8. Geryonia Per. — G. appendiculata Forb.

9. Tima Eschsch. — Bairdi Johnst.

10. Geryonopsis Forb. — G. delicatula Forb.

11. Thaumantias Eschsch. — A. Randcirri af tvS
slag (Cosmetira): Th. pilosella Forb. — B. Randcirri
af ett slag (Thaumantias). * Randcirri fyra: Th,
quadrata Forb. — Th. aeronautica Forb. — ** Rand-
cirri atta: Th. octona Forb. — *** Randcirri sex-

549

Ion och derofver: f Umbrella niycket konvex; Th;,
macula ta Forb. — Th. melanops Forb. ^- Th. glo-
bosa F'oRB^ — Thi. con vex a Fokb. — Th. gibhosa
Forb. — if Umbrella myckct nedtryckt: Th.. pilejata
Fore. — Th. lineata Forb. — Th. sarnica ForBs —
Th. Thooipsoni Forb. — Th. hemisphaerica Q^ F., M.
— Th. inconspicua Forb. — Th. lucifera Forb..^ —
Th. punctata Forb.

12. Slabberia Forb. — S. halterata Forb.

VI. KSrlon enkia, fyra; ovarierna i pedunkeln. Sarsiadae.

13. Sarsia Less. — S. tubulosa (Oceania) Sars. —
S. pu lobelia Forb. — S. geramifera Forb. — S. pro-
lifera Forb.

14. Bougainvillea Lesson. — B. britannica Forb. —
B. nigritella Forb.

15. Lizzia Forb. — L. octopunctata (Cytaeis) Sars. —
L. blondina Forb.

16. Modeeria Forb. — M. formosa Forb.

17. Euphysa Forb. — E. aurata Forb.

18. Steenstrupia Forb. — S. rubra Forb. — S.
flaveola Forb.

FrischmAnn, oni ett aftryck af en utdod tnanet Geoiogisk

*^ ^tAred

ning.

lagren vid Eichstadt, Zeilschr. d. deulschen geol.

Gesellschafl, I, 437.

Forbes meddelar i sitt ofvan anforda arbete, 91, LUtera-
en fortecknJng ofver litteraUiren for Discophorae
gjmnophthalmce.

Meneghini, Osservazioiii sul ordine delle Ser-
tulariee, Venezfa 1845, 4:o, pp. 19, tt. 3^ ur Mem.
dell Istituto veneto, II.

Medusa pulmo L., M. octotentaculata Maori, Memorie delP

Accad. di scienze di Napoli, V, I, 453.
Geryonia proboscidalis Forsk., Asia minor, descr. Forbes,

A. N. H. XY, 196.
Agalmopsis Sars n. g. Physopborae, Agalmati aff., Fauna

liloralis Norv. 1, 32.
Dipbyes n. sp. Sars, I. c. 1, 45.

De af Forbes och Dujardih iippstallda iiya
slagteii, se olvan p. 533, 548.

550

Podocoryna Sars n. g. Dysmorphossc Phil. aff. (cfr. Arsb.

1840—42, 362; 1843—44, 209) Fauna litor. Norv. I,

4. — P. carnea Sars = Hydractinia Van Beneden, Bull.

Brux. XVI, I, 455. Cfr. Quatrefages Bull. Brux. XII, I,

118, 125.
Perigonimus Sars n. g. Syncorynae affine, Fauna liloralis

Norv. I, 8.
Anisocaiyx Meneghini n. g. Sertularinarum, J. c.
Lovenia Meneghini n. g. ejd. fam. 1. c.

551

Polypi.

Leuckart fiamstallde i sin skrift Ueber die
Morpliologie und die Verwandtschafts-Verhaltnisse
der vvirbellosen Thiere, 13, vigliga anmarkniiigar 6f-
ver Anthozoa ocli Acalephae, hvilka tillsammans bilda
klassen Coelenterata Leuck.

Sars beskref Arachnaclis albida S., en bilateral Anatomi.
zoophyt. Den liknar nagorlunda en lilen Actinia, ^""^[l'^'"*'
men f\ei\ sacklika kroppen bar ingen sugskifva.
Munnen ar aflang. Tentaklerna aro 12 — 14 ytlre,
mycket langa, smala, mot andan spetsiga, och 8 —
12 inre, knappt tiondedelen sa langa. Begge tenta-
kelkretsarna aro framtill, vid ena andan af munnen
nagot afbrutna ocb der tillkomma de utvaxande nya
tentaklerna. Deri uttryckes en tydlig tvasidighet.
I det inre ar kroppshalan, som bos Alcyonium, de-
lad genom straligt stallda lameller, som riicka till
ungefar midten af kroppens langd. Om de der aro
forenade genom nagon sphincter eller bafva ett op-
pet mellanrum, kunde icke afgoras. Vid nedra an-
dan af lamellerna syntes omkring sex smala, langa,
mangfaldigt sammanslingrade morkbruna tradar, "ma-
handa lefversackar". Djuret ar litet, ^ linea langt,
de yttre tentaklerna 1^ linea langa, och simmar i
bafvet, i eller nara ytan. Fauna litoralis Norveg.
1, 28.

Agassiz anmarkte, atl den bilaterala formen hos Rhodacti-
Rhodactinia Daviesii antydes genom munnens form,
som sammandragen ar ratlinig, ocb genom tentakler-
nas stallning deromkring, i ett multipelt anlal af fem.
Ur agg, som lades af denna Actinia, utvecklades

552

unsfar med endast tio tenia kler ocli af en feindor-
nig form, som iifven var tydlig i f'oldisken. De
vertikala inre skiljevaggania voro afven tio, ocli
niagen var vidt oppen nedat, mot kroppshalan.
Ovarier ocli testiklar, soni hiinga vid dessa mellan-
vaggar, utvecklas ganska tidigt. Nya tentakler till-
komma utom och mellan de forsta. Kroppshalan
ar iy\\d af valten, som intianger genom munnen oeb
noagen och genom porerna, och iitdrifves genom ten-
taklerna och samma porer. Digestionens produkter
blandas standi<>t med delta vatten, men som mun-
nen, magen och tentaklernas spetsar kunna Irivilligt
tillslutas^ kan den utspiidda naringsvatskan lange
cirkiilera mellan kroppshalans skiljevaggar och i ten-
taklernas inre. Samma individ fodde pa samma gang
iigg och wngar, sa alt denna Actinia ar pa en gang^
vivipar och ovipar. Comptes rendus, 1847, II, 6T9.
Actinia. HoLLARD granskade tentaklernas stallning hos

Actinia. Hos de undersokta arterna voro de ord-
nade i fyra kretsar. Tentaklerna i hvarje krets
motsvara mellanrummen i de andra kretsarna. Om
innersta kretsen har fem tentakler och fern mellan-
rum, har den andra kretsen ocksa fem tentakler.
Derigenom okas mellanrumniens antal till tio. Sa-
ledes har tredje kretsen tio tentakler, hvilka genom
delning oka mellanrummens antal till tjugo, sa att
fjerde kretsen far tjugo tentakler. Saledes hafva
de tva inre kretsarna tva ganger sa manga ten-
takler som den innersta kretsen 5 de Ire innersta
kretsarna tva ganger sa manga som de tva forega-
endej och alia fyra kretsarna fyra ganger sa manga
som de tva innersta. Hvarje tentakelkrets har sin
motsvarande inre serie af mellanvaggar. De bla
sackarna hos Actinia equina anser forf. for ett slags
synorganer. Comptes rendus, 1847, II, 975. Hol-
laed, Etudes sur I'organisation des Actinies. These

553

pour le doctorat-es-sciences Paris, (848. Guer. lie v.
1849, 479.

Will fann elt karlsystem hos Actinia effoeta.
I tljuiets substans, omedelbart under den med fJim-
mer-epithelium forsedda betiickningen af kroppslia-
lan, ga lodratt (Van f'oten till arniarna i obestamdt
antal fina kiirl, som ofvanlill dels utbreda sig pa
armarna, dels niellan arniarna ga till magen ocb i
dess substans forlopa iinda till dess inre (Via rand.
Deras inneball ar en gulaktig viitska med fina korn.
Amtl. Bericht d. Versaml. zu Nurnberg, 1845, 202.

WymaN gjorde iakttagelser pa Actinia niargi-
nata Les., bvilka meddelas af Dana i inledningen
till dess verk ofver Zoopbyterna, 31. Tentaklerna
bafva i spetsen en fin punklur. Tentaklets inre
lialigliet iir samniandragen nara spetsen, ocb derpa
nafjot utvidijad innan den slutar med denna lilla
oppning. 1 narbeten af denna inneballer vafnaden
manga mikroskopiska spiculae. Magens inre yta
visar, utom cilier, sma svagt Iramstaende spetsar,
bvilka latt aflosas i form af blasor, samt spicula?,
bvilka aro annu yinnigare i kroppens integumenter.
Actinia anses som bermafrodit. JNaora af de vertikala
lamellerna bara sadesstriingar, andra ovarier. I de
forra finner ban fyra former af spermatozoidlika
kroppar: en form af mycket sma, mest lika sades-
djur, ocb bvilkas natur sasom sadana ban synes
betvifla, ocb tre former tnycket stora, alia med af-
langt bufvud ocb svansen anlingen lineai* ocb enkel,
eller midtpa fortjockad, eller dertill iinnu forsedd
med framatriktade taggar — ocb i dessa tre former
vill ban snarast foiinoda spermatoforer.

CoNTARlNis arbete om Actinia meddelas i ut-
drag i Isis 1848, 697^ se Arsb. 1843—44, 213.

Frey ocb Leuckart, om Actinia, Beitr. z.
Kenntn. wirbell. Tbiere, 1.

554

Astraogia. Agassiz fami i Vineyard Sound vid Boston en

lefvande art af Astra ngia E. et H., A. Danie Ag.
Tentaklernas antal ar sex, tolf, tjugufyra, allt efter
aldern. Nar sex iiro tillstades, aro de sa stallda,
att tva sitta mot hvarandra vid munnens langsta
diameter, och, pa lika afstand, i en cirkel, sitta de
andra fyra. Under djurets tillvaxt tillkomma sex nya
tentakler, alternerande med de forra, men mindre,
och slutligen komma annii sex, alternerande med
de forra. Saledes tjugufyra tentakler i tre rader,
aftagande i storlek. Under munnen ligger en ka-
vitet, magen, som i nedra andan ar tillsluten genom
sammandragningen af sina viiggar, och omedelbart
derunder utvidgar sig till en storre halighet, den
allmanna kroppskaviteten. Under digestionen aro
munnen och magens undra mynning tillslutna. Nar
fodan ar digererad, oppnas denna undra mynning
och contenta nedfalla i kroppskaviteten. Stundom
oppnas likval munnen forst, och de harda, otjenliga
delarna af fodan ulkastas. Nar den dicjererade fo-
dan kommit ned i kroppshalan, tillslutes magens
undra mynning. Kroppskaviteten ar forsedd med
straligt stallda mellanvaggar, som ofvantill, genom
att fasta sig pa magens yttre sida, fullstandigt af-
dela den, men nedantill lemna oppna mellanrum, sa
att de der sla i oppet sammanhang med hvarandra.
Kroppshalan ar alltid fylld med vatten, som blan-
das med den digererade fodan, och fores omkring
genom de cilier, med hvilka alia ytor i kroppska-
viteten iiro betackta. — Kroppens vaggar hafva pa
yttre sidan, sa val som pa den inre, ett flimmer-
epithelium, af niistan klocklika celler, flala utat,
och pa hela deras rand besatta med cilier. Mellan
de tvenne cell-laojren lifjija ofvantill muskelfibrernas
mycket langdragna cellei', men vid basen och ne-
dantill de celler, som i sig afsondra kalkcn, som

555

aflagras 1 form af sma korii. — Korallen forokar
sig pa tva salt. Den mjuka vaggen far en hernie-
lik sack, sotn inom atta till lio timmar bar ett
knappnalsluifvuds storiek, ocb inom fyratioatta tim-
mar oppnar sig i andan, och far sex sacklikt bil-
dade tentakler. Huru dessa knoppar fa barda delar
i sitt inre, blef icke iakttagetj mabanda losa de sig
genom sammandragning ocb fasta sig nagonstades
for att bilda en ny koloni. Det andra foroknings-
sattet ar det, att kroppsvaggens binna vid basen ut-
slracker sig ofver sin vanliga grans och afsatter ett
flatt Jager af kalk under sig, bvarefter membranen
vaxer uppat ocb bildar en utstaende sack, som slut-
ligen oppnar sig till polyp, ocb vaxer saledes ut
fran moderslammen. — Tentaklerna aro ibaliga och
invandigt kladda med cilier, "som bilda ett slags
feston pa inre ytan, med vibrerande fransar bela
vagen**. Derpa folja muskelfibrer, longitudinela och
iransversela, ocb utanpa ater ett lager af flimmer-
celler. 1 detta lager ligga bopar af nasselorganer,
ordnade ofver bela ytan, nastan i rader. Hvarje
nasselorgan ar en cell, i bvilken en trad ar spiralt
sammanrullad, i nagra omkring en pilformig kropp.
Traden ar ett ror, en omedelbar fortsattning af cel-
len sjelf. Nar den utskjiites, ses den forst mycket
bastigt rulla kring, och derpa, sedan en del redan
kommit ut, glider det ofriga ut genom den redan
utkomna delen, tills bela traden ar ute. Den van-
des saledes ut ocb in, som ett bandskfinger. Den ar,
utkommen, enkel, icke vriden, men omgifven af en
spiral, pa bvilken siita fina styfva bar. Bland nassel-
cellerna ser man nagra, som annu icke iiro utveck-
lade, liksom Agassiz bos embryoner af Crepidula
sajv flimmerceller undei* utbildninc: med cilierna annu
inuti sig, der cilierna visade sig vara icke tillkom-
mandc delar, bildade utanpa cellen, utan en del af

55()

cellens vagg vand iiiat, som en invand sack. Nas-
selceller forekomina dessutotn icke endast pa ten-
taklerna, utaii afven pa hela yttre ylan, pa rnunn-
vaggarnas inre yta och pa de slrangar pa mellan-
vaggarnas inre rand, hvilkas funktion annu icke ar
utredd. Pioc. Arner. Assoc, second meeting, 68.

Palythoa. DanA undersokte Palythoa csesia D., lefvande,

vid Feejee-oarna, der den bildar rundade nafvestora
massor, af ett stort antal forenade polyper, Nar
dessa aro indragna, bar del hela ett graaktigt lader-
artadt utseende, med sma oppningar, genom livilka
polyperna livalFva sig ut ocb visa balftumsbreda disci
med en frans af korta tentakler. Polypariets massa
bestar "af korallsand, sammankittad genom den dju-
riska vafnaden; sanden, som Faller pa den vaxande
zoopbyten, omsbites af ytans slemmiga afsondringar
ocb indrages slutligen i vafnaden. Tentaklema, utan
papilb)r, bafva en liten punktur i spetsen. Magen
bar inre ytan veckad, ocb djuret kan, om del vill,
tillsluta dess botten. De fanijade individerna bade
sadesstrangar, men inga ovarier. Utom sadesslran-
garna fiinnos vid fria randen af bvarje vertikal la-
mell, omedelbart under magen, ett par galbka or-
ganer, genomskinbga, ciberade, pa tviiien delade i
smabi rum, livarje mm geiiomlupet af ett tydligl
karl, som sliitar i ett litet utskolt i randen. Hvarje
par bar en gemensam ductus, genom bvilken det
fastes vid randen af lamellen. Expl. Exp., Zoo-
phytes, 39.

Tubipora. DanA fann, att pinnulae pa Tubiporas tentakler

bafva en fin punktur i spetsen. Kalkroret ar of-
vantill bojiigt, ocb bojes in nar djuret drar sig till-
baka. De vertikaUi himellerna iiro atta ; sex af deni
bara sadesstrangar, de tva ofriga klasar af mjolk-
bvita iigg, som upptaga niistan beb» diametern af
visceralbalanj L c. 42.

- 557

SaRvS undersokte Liicernarin qiiadiicoriiis Muelf.., Lucema-
som i utviixt tillstand ar L. fascicularis Flem. De
atta parvisa stralarna hal'va i andan knippen af 100
— 120 tentakler, i spetsen knappformiga och for-
sedda med en sugskifva. En mage finnes icke,* hela
kroppskaviteten ar digestlonshaJa, som innehaller inga
andra organer an fyra langa muskier ocl) atta a(-
langa generationsorganer. De fyra musklerna utga
fran stjelkens muskulosa griindyta, ga uppat genom
stjelken, aro fastade intill inre sidan af ski (vans ofra
betackning, ga ut i de fyra bufvudslralarna, tva-
dela sig med dessa och lopa sa ut till deras spet-
sar, der tentaklerna sitta. Ofra ytan af skifvan visar
straligt fran munnen mot randen lopande muskel-
fibrer ocli munnen ar omgifven af langs- och cir-
kelfibrer. De atta konsorganerna inneliollo hos nagra
individer aggj ovidukter saknas och aggen falla san-
nolikt ut i kroppshalan. Hos andra voro de hvita,
och innehallet slemmiglj sannolikt voro dessa hannar.
Lucernarian svaljer Rissoer och Lacuner och ger de
toma skalen fran sig. Forsok visade, alt djuret,
stympadt, lefver ganska lange, och Sars fann indi-
vider, som visade reproducerade delar. Fauna lito-
ralis Norv. I, 20.

Agassiz iakttog hos en Lucernaria atta ogon
belagna i insankningar midt ibland tentaklerna och
till utseendet liknande Echinodermernas och Medu-
sornas ogon. Comptes rend us, 1847, II, 679.

Frey och LeuckART, om Lucernarias inre bygg-
nad, Beitrage z. Kenntn. wirbell. Thiere, Braunschweig
1847, 9.

Nardo gaf anmarkningar om Zoofitari sarci-
noidi alcyonarij Annali del regno lombardo-veneto,
1845; Isis, 1848, 154.

Leidig, om gulans klyfning i polypers agg,
Isis, 1848, 163.

558

Syitema- Dana liar gifvlt ett mycket omfattande arbele

ofver polyperna: United States Exploring Expedi-
tion, under the command of Charles Wilkes, YII,
Zoophytes by James D. Dana, with a folio atlas of
sixty-one plates. Philadelphia 1846; A. N. H. XVIIl,
155, XX, 101. Forf. nyttjar uttrycket zoophyt for
hela polypmassan, antingen enkel eller sammansatt,
korallbildande eller ej; polyp for individerna, co-
rallum for det af polyperna afsondrade skelettet.
Denna afsondring eger rum antingen fran polyper-
nas inre vafnader eller fran basen, och hos nagra
fa arter i den yttre huden. Nar zoophyten lefver,
ar derfore korallen i allmanhet alldeles dold inom
polyperna. Inga olikheter i byggnaden skilja de
korallbildande polyperna fran dem som icke afson-
dra koraller; djuren af bada slagen hora till samma
familj, och denna egenhet utgor hogst en generisk
karakter. DanA indelar Zoophyterna i tva stora af-
delningar: Hyroidea och Actinoidea. Da den forra
omfaltar endast Hydra, Sertularia, Tubularia, Coryna
m. fl., hvilka tillhora Acalephae, ar det har endast
mad Actinoidea vi hafva att gora. DanA upptar
indelningen i

I. "A c t i n a r i a".
Tentakler, med fS undantag, nakna , icke papiliosa,
sex, tolf eller flera. Calyces hos de korallbildande arterna
mer eller mindre fullstandigt str§liga. Actinia, Madrepora,
Astraea m. m.

II. "Alcyonaria".
Tentakler §tta, fransade med papiller. De korallbil-
dande arterna hafva aldrig stralig calyx. Tubipora, Geryo-
nia, Alcyonium m. m.

Bland Actinaria hafva Antipathacea endast sex
tentakler; Madreporacea tolf i enkel series, stundom
af omvexlande olika storiek, stundom ar ett tentakel
liingre och mera bojligt an de ofriga, stundom aro

559

alia obsoleta. I (let inre aio vanligen tva motsatta
interlamellaia rum bredare iin de andra, som lios
Aciiiiia, ocli vanligen iiro dessa tva mycket olik-
stora. Bland de kottiga liar Actinia clavus Q. et G.
ensain tolf tentakler. Hos Porites nedsliger visceral-
lialan icke till djurels bas. Caryophyllierna och
Astraeerna liafva nier an tolf tentakler, i tva eller
flera serier eller spridda, Actinia, Zoanthidae. De
sednare narrna sig Gemmiporidoe bland Caryophyl-
lacea. De hafva en vid discus, som bojer sig till-
baka mot basen. Tentaklerna aro korta, och mot-
svara hvar och en en strallinea i discus, och hos
nagra arter ar en af dessa stralar af annan farg
och storlek an de ofriga, antydande nagon egenhet
i tentaklets funktion, sannolikt motsvarande det lan-
gre tentaklet hos vissa Madreporse. Gemmiporiderna
hafva samma allmanna form och korta tentakler, men
discus ar ej strierad. Caryophyllidernas tentakler aro
mycket lika de vanliga Actiniernas. Astroeiderna haf-
va talrika, olikstora tentakler och en flat eller enkelt
konvex discus. Fungia ar en utplattad Actinia, med
tentaklerna spridda utan spar af serier j deras upp-
komst sammanhanger med septa, sa, att hvar ett nytt
septum hojer sig till ytan, uppkommer derofver ett
tentakel. 1 olikhet med Astroeerna, kunna Fungi-
erna icke betacka sina sammandragna tentakler ge-
nom att ofver dem invika randen af den yta, pa
hvilken de sitta; en sadan rand finnes icke. Det
finnes ofta hos Fungier en linea, lopande fran en
eller flera sidor af den aflanga munnen till om-
kretsen, utefter hvilken septa motas i spetsig vinkel
och sammanvaxa. Delta uppkommer genom en liten
forvridning af det kretsrunda djuret, och heist hos
dem, som hafva septa undulerade, hvarigenom dessa
latt komma i inbordes beroring. — Antalet af ten-
takler ar mycket allmant en multipel af sexj hos

560

Orbicellx' bland Astroeerna adcrlon, tjiigufyra, tret-
tiosex, fjrtioatta. Sex iif afven cjrundtalet hos Oeii-
linoe, DefKlropIiyllia?, Caryopliylliie, Madiepoia, Aii-
lipalhes. Men stuiidoni ar Fyra submultipel, sasom
hos Lucernaria, och afven, genom niunnens vikar,
hos vlssa Actlniei", der ofta ett storre och tie min-
dre Intervaller ahernera; och i allnianhet synes
muhipehi af sex, t. ex. tolf, afven vara muhipel
af fyra, Hos nagra Actinier aro miinnen och ran-
den feniloberade.

Hos Alcyonarierna ar attatalet inycket konstant
och tentaklerna variera egentligen endast i langden
cell laget af papillerna, som stundom aro i enkel
rad, stundom i tva eller tre pa hvarje sida, sasom
hos Tubipora, an, soni hos en Xenia fran Feedjee-
oarna, varthka, spridda ofver hela tentaklet. Punk-
tnren i spetsen af papillen ar karakteristisk for Al-
cyoniernas grupp.

Polyparlet ar, som ofvan namndes, antingen kal-
kigt och bihJadt i Inre viifnader, eller kalkigt, hornigt,
eller «agon gang kiselartadt och bihladt i polypens has
eller fot, Vafnadsafsondringen eger rum i huden en-
dast hos vissa Alcyonarier, genom aflagring af kalk
i dess textur; hos ofriga Actinoidea iir fiuden mjuk
och kottig, och doljer fullkomligt polypariet. Ofra
delarna af polypen, magen, det inie af visceral-
halan forblifva mjuka. — Fotafsondringen, som
eger rum i basen af hvarje polyp, bildar den fasta
axeln, hornig hos Gorgonia, Antipathes, kalkig hos
Coralllum. Man har sagt, att Actinia faster sig ge-
nom en klibbig afsondring fran sin has; denna torde
vara analog nied stain men af Gorgonia, men skilj-
aktig genom sin ringare massa. Om Velella och
Porpita komma nara Actinia i tentaklernas och
niunnens byggnad, torde den broskiga skifvan ijch

det

561

del s. k. soglot motsvara dossa folafsonclrinoar. Luft-
discus lios Actinecla, som tjenar till ett flote, synes
vara aF samma uppkoinst som skifvan Iios de forra,
eliuru skiljaklig i sin cellulara struktur. — Till sin
keiiiiska saminansattiiing bestar, enligt SiijimAn jun.,
kalkpolypai iet aF 97 till 99 piocent kolsyrad kalk,
saml dessutom ringa delar talkjord, lerjord, jeni,
kiseljord, fosforsyra och fJiior. Gorgonias honistam
innehoU l)etyd]igt lerjord, dessutoin fosforsyra, kol-
syrad kalk och 93 pioc. djuriska aninen (jfr. oni
Antipalhes SiLi.lMAN, Proc. Amer. Assoc, second
meeting, 130). — Polyparicts yttre former arc
manga, och hero pa gemmation. Domelika Astraeer
finnas af anda till tolf fols diameter, Poriter anda
till tjiigu fot tviirtofver. Alia begynte med en enkel
polyp, som skcit knoppar, hvilka i sin ordning for-
okade sig pa samma salt. En Astraea-dome af toll
fots diameter innehaller omkring etthundratusen po-
lyper, hvar och en af en half qvadrattumj en Po-
rites af samma dimensioner fem och en half mil
lioner polyper af mindre an en lineas bredd. De
niangfaldiga formerna — nitton hufvudformer upp-
raknas — bero pa olika satt att tillvaxa. grenar-
nas coalescens, knoppningens sa(t, forgreningssattet,
hvilkel allt annu narniaie blifvit utredt af MilnE
Edwards, se nedan.

Dana indelar "Aclinoidea" pa foljande vis.

1. AGTINARIA.

Tenlaculis 6, 12 out pluribus, sa3pissime non papil-
losis et apice perforatis; saepe coralligena, coralJis calcareis
(rarissime cornels), cellis radiatis.

Tribus I. Astraeagea.
Multitentaculata, tentaculis subseriatis aut sparsis; saepe
gemmipara, gemmatione superiore, polypis superne Jateraliter
prolatantibus; saepe coralligena, coralHs calcareis, cellis multi-

Prof. Lovdns Arsb. 1845—^9. 36

562

radiatis, lamellis ultra cellas produclis, itaque superficie co-
ralJorum aggregatorum lamello-striata.

Familia 1. Actinidie. Animalia non coralligena, sse-
pius affixa.

Actinia L. — Anthea Johnst. — Capnea Forb. — Iluan-
thus Forb. — Edwardsia Quatrkf. — Actinecta Blv. — Epi-
cystis Ehrknb. — Actinodendrum Blv. — Lucernaria Mukll.

— Metridium Oken. — Actineria Blv. — Heterodactyla Ehrb.
— - Epicladia Ehrb. e. s. p.

Familia II. Astroeidae. Calcareo-coralligena; tenta-
culis margine disci disposilis, discis interdum seriatim tan-
tummodo confluentibus; corallorum cellis excavatis, slellis
circumscriptis, interdum lobatis aut lineatis; lamelJis co-
rallorum aggregatorum in medio septo saepius interruptis.

Euphyllia Dana. — ■ Ctenophyllia Dana. — Mussa Oken.

— Manicina Ehrenb. — Caulastrsea Dana. — Tridacophyllia
Ehrenb. — Astraea Lamk. — Maeandrina Lamk. — Monlicu-
laria Lamk. — Phyllaslraea Dana. — JMeruIina Khrenb. —
Echinopora Lawk.

Familia III. Fungidae. Coralligena; discis non cir-
cumscriptis, tentaculis sparsis, brevibus et sa:'pe obsoletis;
simplicissima et aggregato-gemmata; aggregatis, discis, undi-
que confluentibus, interstitiis nullis; corallis superficie la-
mello-striatis et saepius stellatis, cellis veris nullis; lamellis,
aggregatis, ex uno ad alium centrum productis.

Fungia Lamk. — Cyclolites Lamk. — Herpetolithus
Eschsch. — Halomilra Dana. — Polyphyllia Q. et G. —
Zoopilus Dana. — Pavonia Lamk. — Agaricia Lamk. —
Psammocora Dana.

Tribus II. Caryophyllacea.

Multitentaculata; saepissime gemmipara, gemmatione in-
feriore, gemmis lateralibus, raro (sicut in quibusdam Cyatho-
phyllidis) sursum crescentibus, polypis superne non prola-
tantibus: saepe coralligena, corallis calcareis, cellis multi-
radiatis, superficie interstitiali non lamello-striata.

Familia I. C ya th op h y I li dae. Coralligena; polyporum
singulorum corallo interne ad medium saepius transverse
obliqueve septato et celluloso.

Cyathophyllura Goldf. — Calophyllum Dana. — Am-
plexus Sow. — Caninia Mich. — Acervularia Schweigg. —
Arachnophyllum Dana. — Cystiophyllum Lonsdale. — Glisior-

563

phyllum Dana. — Michelinia Koningk. — Columnaria Goldf. —
Sarcinula Lamk.

Familia il. Ca ry o p h y 1 1 idae. Coralligena; tentaculis
confertis, elongatis; oribus longe exsertis; corallo interne
non transverse septate, cellis multiradiatis (radiis duodecina
saperantibus) calyculis margine tenuibus; interstitiis num-
quam lamello-slriatis, (Lamellis fere integris.)

Ecmesus Phil. — Gyathina Eiirknb. — Sleganophyllia
Mien. — Turbinolia Lamk. — Desrnophyllum Ehrenb — Cu-
licia Dana. — Caryophyilia Lamk. — Dendrophyllia Blv. —
Oculina Lamk. — Anthophyllum Sciiweiggeu. — Stylina Lamk.
— Astroitis Boccone.

Familia III. Gemmiporidae. Coralligena; tentaculis
brevibus, marginalibus, 2— '3-seriatis, disco lato, paullum
convexo; corallis porosis, calyculis margine crassis, lameJJis
fere aequalibus, non exsertis.

Gemmipora Blv. — Astracopora Blv.

Familia IV. Zoa n t h i d ae." Non coralligena, extus sub-
coriacea; tentaculis brevibus, marginalibus, 2 — 3-seriatis,
disco suepe convexo, margine radiate striato et interdum
valde reflexo.

Isaura Savigny. — Zoantha Cuv. — Palythoa Lamk.

Tribus lU, Madrepouacea.

Tentaculis uniseriatis, duodecim (raro pluribus), inter-
dum obsoletis; gemmipara, gemmatione laterali: coralligena,
corallis calcareis. cellis parvulis, radiis 6 — 12 aut obsoletis;
superficie interstitiali non lamello-striata.

Familia L M a d re po r i d ae. Polypis 12-tentaculalis,
basi media non coralligenis, ifaque cellis profundissimis, ad
medium corallum usque produclis.

Madrepora L. — Manopora Dana.

Familia II. Favositidae. Polypis 12-tentaculatis, basi
seriatim coralligenis, itaque cellis fundo calcareis, et medio
corallo transverse septatis, raro solidis.

Alveopora Blv. — Sideropora Blv. — Seriatopora Lamk.
— Pocillopora Lamk. — Favosites Lamk. — Gatenipora
Lamk. — Heliopora Blv. — Heliolilhes Guett. — Mille-
pora L.

Familia III. Poritidae, Polypis interdum tentaculis
duodecim superantibus, tota basi omnino porose coralligenis;
corallis undique aequali'er porosis, cellis parum profundis

564

aut superficialibus et medio cornllo vix dispiciendis, radiis
fere obsoletis.

Pontes Cuv. — Goniopora Q. et G.

Tribus IV. Antipathacea.

Animalia sex-tentaculala, secreliones corneas basi ela-
borantia.

Antipalhes Pall.

II. ALGYONARIA.

Animalia octo-lentaculata, lenlaculis papillosis, papillis
apice perforatis; soepe coralligena, corallis calcareis aut cor-
neis, rare siliceis, cellis numquam radiatis.

Familia I. Pennatulidae. Numquam afFixa, aut libera
aut basi defossa.

Renilla Lamk. — Veretillum Cuv. — Virgularia Lawk. —
Pennatuia L. — Pavonaria Cuv. — Umbellularia Cuv.

[•"amiiia II. Alcyonidae. Carnosa, penitus saepe cal-
carea spiculigera.

Rhizoxenia Ehrenb. — Anthelia Sav. — Xenia Say. —
Ammothea Sav. — Sympodium Ehrenb. — Nephlhya Sav.

— Alcyonium L. — Spongodia Less.

Familia III. Corn ula r idae. Corallis lubujatis, corneis.

Cornularia Lamk.

Familia IV. Tubiporidae. Corallis tubulatis calcareis.

Aulopora Goldf. — Telesto Lamk. — Tubipora L. —
Syringopora Goldf.

Familia V. Gorgon ida\ Secretiones epidermicas basi
elaboranlia, et saepissime alias quoque calcareas inlernas.

Corallium Lamk. — Hyalonema Gray. — Briareum Ely.

— Gorgon ia L. — Primnoa Lamk. — Bebryce Phil. — Isis
L. — Mopsea Lamk. — iMelitaea Lamk.

Elt stoit anlal arter upplagas iitom de under
resaii iakttagna ocli manga nja l)eskrirvas. Jfr. Sil-
limans Journal, sec. ser. Ill, 1, IGO, 337; d'AJton
ocli Burnieister Zeitung-, I^ 36, 38, 39, samtanniark-
ningar af Michei.in, Guer. Rev. 1846, 227.

Korallens MiLNE EdWARDS Ocll JULES HaLME hafva i A.

siruktur. s. JN. ser. 3, IX, 37, 211; X, 65, 209 5 XI, 233;
Xll, 95} XIII, 63, samt i inledningen till sina nio-

565

noofrafier ofver britiska fossila koraller, ut^ifna af
Palaeontographical Society, tneddelat resultaferna af
grunclliga och vlgliga undcisokningar ofver koral-
lerna. Foljande bor bar meddelas. Polyparium ar
hvarje serskilt massa, bildad af en cllor flera sins
emellan organiskt forenade polypers harda delar.
Enkelt 'polyparium ar dot, soni tilllior isoleradt In-
divid; sammansaU polyparium del, som uppkommcr
genom den nara foreningen af flera serskilta indi-
vider; polyparit ("polypierite") sanimanfattniiigen af
de harda delar, soni tillhora hvarje af de salunda
sanimanhallna individerna, sa att polyparit inotsva-
rar enkelt polyparium. Polyparoid (polypiero'ide)
iir den mer eller njindre laderartadt Casta massa,
som, t. ex. hos Alcyoiiium, Cornularia, "barken" hos
Gorgonia etc., motsvarar polyparium, rnen iir ofull-
standigt forkalkad. Polypariets vafnad iir ej ho-
molog med brosket, ej med benen af en vertebral,
ej med det amne, som utgor cephalothorax hos
Crustacea, ej n*ed skalet hos molluskerna. Den iir
af en egen karakter och far namn af sclcrenchyma.
Hos ''Polypes coralliaires" (Zoantharia och Alcyo-
naria) besta de mjuka delarna af Oeia skiljaktiga
viifnader: den yttre hinnan, huden, som, fiirgad,
intager kroppens yta och gar ofver in i munnen
for att bilda niiringsroret, hvilket hiinger midt i
kroppshalans ofra del; och den inre serosa hinnan,
som bekliider inre ytan af huden, d. v. s. viiggen
af kroppshalan, som inat mot medellineen forliinger
sig i langsveck, och rundt omkring niiringsroret bil-
dar en serie af slraligt stiillda lodrata skifvor, hvilka
tjena sasom mesenterier och vanligen nedstiga till
bottnen. Mellan de bada hinnorna eller i inre hin-
nans veck ligga konsorganerna och musklerna. Krop-
pen delar sig i tva delar, som kunna anses sasom
djurets bal och hufvud, nemligen den nedra, tjoc-

566

kare, fastarc, icke konliaktila delcn, ocii tlen ofra
mjuka, bojilga, kontiakfila, soiu kan neddragas i den
forra. Dot ar denna basaldel al polypens jthe liin-
na, som konstiluerar polypariet. Denna yttre hlnna
bestar af tva delar, eti yitie tnnn, jeinforlig med
epidermis, en inre, tjock, derma. Forkalkningen
sker dels i epidermis, dels i derma.

Epidermalsclerenchymet tillvaxer genom tillkom-
slen af nya delar under de redan bildade, d. v. s. mel-
lan dessa ocli derma. Delta sclerenchym utvecklas
naStan uteslutande endast vid kroppens bas (Dana's
pedal secretion), an endast tWl en s\t\g epitheca, mem-
braniformis (Monilivaliia), eller pellicularis (Balano-
phyllia, Flabellum), an genom lange fortsatt tillvaxt
till en betydlig fjocklek. Salunda bildar, hos t. ex,
Corallium ocb Gorgonia, den korta och hinnaktigl
iitbredda polypen i bela tjockleken af sina vaggar
en dermal-poly paroid ("barken"), ocli med sin un-
dra y(a en epidermalvafnad, sclerobasis, af olika
natur, kalkartad bos Corallium, skenbart bornartad
hos Gorgonia. 1 sin begynnelse utgor den en
tunn binna, fiistad vid den frammande kropp, pa
bvilken polypen salt sig, viixer genom nya delars
tillkomst mellan hinnans ofversta yta ocb derma,
bojes, genom staikare tillvaxt pa en punkt, till en
knapp, som lyfter polyparoiden, sanit efterhand till
en stam, som tilhar genom nya afliigringar, ocb blir
grenig genom fornyelse pa vissa pnnkter af bvad
som skedde vid dess forsta aniaggning. Sclerobasen,
ehuni tradformig, intar basalytan af hvarje polyp
ocb bibeballer samma lage till det dermala scle-
rencbymet, bvilket likt en slida omkliider densamma.
Sadan ar den bade bos Corallium, Gorgonia ocb
bos Pennatula?^ den ar ej eft secret, utan en orga-
nisk vafnad, som vaxer. Hos andra sammansatla

567

polyper, t. ex. SaiciiiLila, anlai dct epiclermala scle-
lencljjinet en amiau form. Huden utbreder sig till
en tunn iiiautel, soin (orenar iiidividerna, och denna
mantel bildar pa sin iindra yta en f'oljd af liori-
zontala, ofver hvaraiidra (oljande lager, som, vanli-
gen foga fasta, bladiga eller spongiosa, sammanhan-
gande eller periodiskt afsalta, Tylla mellanrummen
mellan polypariterna, livilkas baser de omfatta. Dessa
aCsattningar kallas peritheca. Dess yngre lager aro
vanliijen mera kornioa ocb tatare an de aldre, hvil-
ket visar, att bildiiingen icke blir liflos, utan atmin-
stone under en tid bar ett vegetativt lif. — Dermal-
sclerenchymet visar sig mycket olika. An ar det ofull-
stjindigt forkalkadt, sasom Alcyoniernas ocb Gorgo-
niernas polyparoid, an fullstandigt forkalkadt till ett
stenbardt polypariuni, som iir kompakt ocb oafbru-
tet, eller genombrutet af bal, eller spongiost, eller
sammansatt af kamstiillda taggar. Det vaxer nem-
ligen genom kalkdelars afsattning i den mjuka sub-
stansen pa tva olika siUt. I ena fa Met ar ossifika-
tionen diffLis ocli miliar; den sker pa manga iso-
lerade punkter, i det sma oregelbundet rundade
massor bildas, bvilka forlangas i olika riklningar
till tiiberkler eller grenar, af bvilka en eller annan,
genom en slags knoppning, i sin ordning blir en
medelpunkt, fran bvilken ntga nya tuberkler ocli
grenar, tills en bar ocb der ansviilbl ocb grenig
liten "nodule" uppkommer, men dennas tillvaxt af-
stannar snart, ocb dessa noduler forblifva isolerade
fran bvarandra, endast forenade genom omgifvande
mjuka delar; nar dessa upplosas, faller polyparoi-
den isar. I det andra fallet, i egentliga polyparier,
sker ossifikationen lokalt ocb irradierande, i det att
den, genom bildning af greniga noduler, sasom i
forra fallet, atgar fran en enda punkt, bvarifran
den fortsattes i ett sam man bang, sa att bos den

568

yngsta, soin lios den iildsta polypen alia sclerencliy-
■iiets delar aro loreiiade, icke genom en inellanlig-
gande mjuk substans, utan genom deras egen, nodu-
lernas, substans. INodulei na, det fasta sclerenchymets
elemenler, frainkalla i^^enoni sina egna forhallanden
niodifikationer i pol^pariels stiuktur. De aro an-
tingen enkla tuberkler, eller liafva de grenar: upp-
stigande, tviiigaeiide eller fVamal och bakat utgaende.
Genoni knoppblldningen i dessa grenar bilda nodu-
lerna uppstigande seiier ofver hvarandra, hvilkas
korrespondeiande noduler foienas med hvarandra
genom sidogrenarna, och allt efter grenarnas lika
eller olika tillvaxt eller forblifvande i rudimentiirt
tillstand, deras stone eller mindre regelbundenhet,
deras salt att sjellVa genom ansvalining bildas till
nya noduler, far den mur de bilda olika bygg-
nad. — De delar af ett enkclt polyparium eller en
polyparit, som gifva denna dess forniella samman-
satlning, arc foljande. Den yttersta iir theca, upp-
kommen genom ossifikationen af den egentliga hu-
den; dess grundform ar den af en strut, som i ofra
kanten hojer sig under zoophytens tillvaxt. 1 be-
gynnelsen ar den en enkel discus, belagen pa undra
sidan af den koniska sack, som bildas af polypens
membranosa vaggar. Om nodulernas tillvaxt sker
i forhallandet af periferien till radien, bibehalles
discus-formen hos theca, sasom hos Fungia och Ste-
phanophyllia; om ej, uppkommer formen af en strut,
vanligen sa, att utvidgningen upptill ar ringare i en
yngre alder, men sednare tilltar, eller alt den of-
verhufvud icke tilltar, da struten narmar sijj formen
af ett ror. Turbinolia cyclolitoides BellArdi fore-
nar bada dessa former, i del den forst ar en om-
vand kon, som derpa utbreder sig discusformigt,
for att slutligen hoja sig cylindriskl. Saledes iir
det samma theca, som utgor undr^i ytan af en

569

FiHigia ('Her Steplmnophyllla, den yllre slrulforrniga
inuren hos Tiirbinolla, roret afSarcinula, Tublpora,
i\ei) prisnialiska skldan af en Coluinnaria. Theca
beslar-luifvLidsakligcii af det dermala sclerencliymet,
men iir ofta bekladd af epidermal-sclerenchymet
sasoni epitheca eller perltheca. Hos Tublpora ocb
nagra andra ar thecan enkel tillstades; hos de flesta
far den annu andra mycket vigiiga delar. Den af
derma omgifna kroppshalan ar nemligen genom de
inat afgaende, af den seiora hinnan bildade verti-
kala vecken, niesenterierna, delad i en periferisk
foljd af rum, hvilka ofvantill sfa i sammanhang
nied tenlaklernas halighet. Hos Alcyonarierna aro
mesenterierna ocb run) men atta, bos Zoantharierna
mycket tablka, ocb antaga en pa rig stalbiing, sa att
bvarje subtentakularrum iir skildt fran det nast-
gransande, ej som bos Alcyonarierna genom ett
mesenteriskt veck, utan genom tva niira sammansta-
ei)de, bvilkas mellanrum kan kallajs inlerlokular-
rannan. Den inre, till yttre sidan af rummen sto-
tande ytan af derma gar i djurets tidigare alder
jemnt fram ofver densamma, utan alt genom for-
langning deri intranga, ocb sadant ar afven forbal-
landet i kroppens ofra del bos Zoantbarierna, ocb
bos Aclinierna i kroppens basaldel, men bos de fiesta
korall poly per utvecklar sig ibecans sclerencbym i
riktningen utifran inat pa vissa punkter, som mot-
svara midten af bvarje rum, strafvar att i dessa
riktningar bilda en vertlkal inie mellanvagg, ocb
den af muren omgifna baligbeten blir derigenom
underafd-elad i ett visst antal kammare, stallda i
krets omkring centralaxeln. Pa narvaron af dessa
septa beror den stjerniga strukturen i Zoantbarier-
nas polypariter, ocb septernas tillkomst pa tillvaron
i ibeca af noduler af tva slag, fordelade i vertikala
band. De af det ena slaget, till laget motsvarande

570

mesenterierna, hafva en knoppbildning, som endast
gar ut pa niurens lillviixt i tjocklek, ocli kuiiim
kallas steiila i jemforelse med deni aF det andra
slaget, som till liiget motsvara yltie sldan aC do
subtenlakiilara rumnien, och livilkas knoppbildning
dessutom liar en centripetal riktning, d. v. s. vin-
kelratt (Van tlieca mot polypens axel. Niir dcrfore
theca Jir discusfoi'mig, aro septa riktade vertikalt
uppat, och vaxa initran utat^ nar tlieca ar vertikal
och roiformig, iiro septa riktade utifran inat, och
till vaxa nedifran uppat. Nodidernas forhallande be-
stammer vidaie septernas struktur. Afger hvarje
nodul endast en enkel centripetal gren, kornmer
septum alt besta af en loljd af skilda bjelkar, sa-
som hos Pocillopora fenestrata Lamk.j afger deretnot
hvarje nodul afven en forenande gren till sin mot-
svarande granne, antar septum formen af ett galler,
sasom hos Coscinaslrtea, eller en sil, sasom hos Tnr-
binolia elliptica BronGN.; iiro ater nodulerna rnycket
niirbelagna till hvarandra och deras grenar tjocka,
sammanflyta de till en sammanhangande skifva, i
hvilken nodulernas narvaro tillkiinnaijer siiif ijenom
tuberkler, som utmarka de i rudimentart tillstand
forblifna transversala grenarna. Septum bestar vi-
dare val slundom af en enda vertikal serie af no-
diiler, men oftast af tva serier, d. v. s. af tva blad
forenade antingen direkt eller genom en mellanlig-
gande granulos vafnad. — Thecans noduler kunna
afven drifva grenar i en riktning motsatt septernas,
och dessa grenar komma da att pa dess yttre sida
bilda upphqjda, vertikala, iVamstaende skifvor, costm^
livilkas utveckling oftast star i omvandt forhallande
till septernas. Costoe iiro an direkta fortsattningar
af septa, iin synas de vara till theca tillkomna skif-
vor, alltefter som de noduler, af hvilka de bildas,
sta i nara forening med thecans sterila noduler eller

571

niccl soplmias. Stmidom snknas de sterila, inter-
hepljil.'j nodiilraderna, ocli tliccan synes utanpa v.iia
hildad cndast af si'plalcosfae, sasom hos HeJerocya-
llius ocli stundom lios Fuiigla. JNiistan alllid till-
viixa ocksa septa mer an de inferseptala raderna,
livarigeiiom polypariiim ofvantill blir omgifvet af
en tandad rand. — Ehrknbkrg visade, att ett vlsst
forliallande esfer lum meJIan anlalet af lentakler
ocli septa, och att dcssa sednares ar multipelt af 4,
6, o. s. V. Dana iakttog iifven tentaklernas och
septernas tilltaj^ande i antal med aldern, och HoL-
LARD sokte l)eslarnnia lagen for tuberklernas mang-
faldigande hos Actinia. MiiNK Edwards liar nu
Hmnit foljande. En ung polyp Ijar endast fa septa,
vanligen sex, septa primaria, hvilka iifven lios den
fullvaxta igenkannas pa belydligare liojd, tjocklek
och fraintiangande niinnare mot axeln. Fran jttre
hottnen af de genoin dessa septa vippkomna pri-
mdra kammare {loculi) afga dercfter, ofverallt lik-
forniigt, nya septa till ett visst antal. Alia de septa,
soni bilda sig i en och samina pri mar kammare, iit-
gora ett system, ocli strukturen af ett polyparium
finnes genom att rakna antalet af systemer och be-
stiimma karakteren af ett sadant. Enligt hvad ofvan
iir sagdt, innesluter hvarje primarkammare tva tatt
sammansfaende njcsenferialveck af den serosa hin-
nan, skilda genom interlokular-rannan. Vid poly-
pens tillviixt bildas nu i denna ranna ett nytt sub-
tentakular-rum, som pa sidorna begransas af tva nya
mesenterialveck, hvilkas ena sidoyta stoter till de al-
dre mesenteriernas motsvarande yta; den forst enkla
interlokular-rannan klyfver sig nemligen, och ett nytt
subtentakular-rum uppkommer mellan dess bada gre-
nar. Straxt derefter borjar den del af iheca, som
motsvarar yttre vaggen af detta rum, att i sin ord-
ning utveckla sig utifran inat och ett nytt scleren-

572

ohymalost sekunddrt septum, alltid igcnkanneligt pa
mindre fulbtandig utveckling, skjtiter sig in mellan
hvarje tva priiiiara septa ocli fordiibblar antalet,
hvarvid den primara kamniaien delas 1 tva sekun-
ddra kammare. Hos vissa Zoantliarier, Pocillopora,
Seriatopoia, Porites, stannar septernas mangfaldi-
gande pa denna pnnkt, ocli hvarje system bestar af
ett sekiindart septum mellan tva primara. Hos Tur-
binoliderna deremot, Caryopbyllacea ocli Astraeacea,
upptrada efterliand flera nya septa, livilka alltid bil-
das pa I" vis inom hvarje system, och stiilla sig syni-
meti'iskt pa hvarje sida om det sekundara septum.
Salunda uppkomma tertidra septa, hvardera i midten
af en sekundiir kammare, hvilken de dela i tva,
Intill denna punkt fordubblas saledes for hvarje
ordning af septa antalet af likformiga kammare,
i det det okas fian 1 till 2 och till 4. Fortginge
nu de nya septernas bildning pa samma vis, sa borde
septa af fjerde ordningen vara fyra och kamrarna
atla, sexton o. s. v., och hos de arter, som hafva
sex systemer, skulle alia septernas antal stiga, fran
borjan, som 6, 12, 24, 48, 96, 192 o. s. v. Men
sa sker det icke. Niir septernas antal fian sex blif-
vit tolf och derpa tjugufyra, stiger det icke dirckt
till fyratioatta, utan forst till trettiosex, och niir det
uppnatt fyratioatta, icke pa en gang till nittiosex,
utan forst till sexlio, derpa till sjuttiotva och attio-
fyia. Hvarje system, langt ifran att fordubbla an-
talet vid hvarje tillvaxtperiod, riktar sig saledes med
tva septa hvar gJing, och foljaktligen iir det ej en
multiplikation, utan en enkel arithmetisk progression,
som ultrycker dess tillvaxt. — Alia de septa, som
aro nodvandiga for att i en jemnt fortgaende series
af likformiga kammare underafdela antingen det hela
af polypariets intramurala kavitet, eller den fullstan-
diga serien af redan bildade kammare, kallas en

573

cyclus. De piini;ira, tie sekiindain, de tertiary karn-
rarna iitgora saledes, hvarje ordniiig (or sig, en cykel.
Men septa af Ijerde ordiilngen aro ej tillrackliga att
utgura en cykel, Xy fore deras bildning funnos i
hvarje system fyra kamtnare, af Ijvilka genom deni
endnst tva un(JerafdeIas, sa att systetnet- komnier att
besta af olikformijja kanimare. Likforniiira bllfva
dessa ater genom septa af femte ordningen, som
dela de tredje cykehis kanimare, hvilkn forblefvo
obesatta efter fjerde sept-ordningens upptradaiide.
Saledes bestar fjerde cykelii af septa af tva ordnin-
gar, den fjerde och den femte, och som den inne-
haller tva ganger sa manga kammare sum den fo-
regaende cykeln, kan den fnllst:indlgt underafdelas
endast genom dnbbla antalet af nya septa. Den
femte cykehi maste saledes besta af fyra sept-
ordningar, ncmligen den sjetle, sjunde, altonde och
nionde, och oni en sjette cykel skall bildas, maste
den ufgoras af tionde, elfte, lolfle, treltonde, fjor-
londe, femtonde, sextonde och sjuttonde ordnin-
garna. Cyklerna aro enklare ju aldi'e de aro, och
normala antalet af septa i den sista cykeln ar alltid
lika med summan af alia de foregaende cyklernas
septa tillsammans. — Foi' att utmarka kamrarnas
karakterer, kan man nytija en formel, i hvilken de
l)egr;insande septernas ordningsnummor ar exponent,
och cykelns ordningsnumnier star till venster om
kammarens tecken, t. ex. 2A.'^^^ for andra cykelns
kanimare, hvilkas v;iggar bildas af septa af forsta
oeh andra oidningen, pa sarnma siitt 3A"*^^, 3A^^'^
o. s. V. — Lagarna for kamrarnas och septeinas
successiva ulveckling inom hvilket som heist poly-
pariuni aro foljande:

1. Bildningen af nya septa sker samtidigt inom
alia kammare af samma exponent.

574

2. BildiiingcMi i\( nya septa sker surcessivl Iiioin
de kfuninare, soiii liafva olika oxponenter.

3. Oidniiigen al dcmia succession l)estainnies
narmast i>enom .nldern aF den cykel, till livilkeii
sepia liora, oeh tnejubia af en ny cykel borja ej
alt bildas lorr an (oregaende cykel ar tLdlstiindio.

4. Bland de katnmare, soni tliliiora en och
samma cykel, men som Uafva olika exponenter, be-
stainnies precessionen i nnderaldelning genoin den
lagre suniman af exponentens tva teinur.

5. Bland de kanimare, soin tillliora en och
samma cykel, men som baCva olika exponenter, men
hvilka gifva samma siinuna genom de tva termernas
addition, bestammes ordningen af septei nas upptia-
dande genom forliallandet njcllan de minsta tei-
merna, ocli nya septa bilda sig lorst tlcv, livarest
den minsta termen finnes.

Saledes: nar endast lorsta ordningens septa aro
tillstiides, ar alia kamiarnas exponent l + l, och en-
ligt I la de samtidigt sina sekundiira septa, hvari-
genom kamrarna alia la exponenten l + '2. Dessa fa
nu alia samtidi^jt sina tva tertiiira septa, och sep-
ternas antal i hvarje systeni stiger Iran e(t till tie,
kamrarnas fran tva till lyra. Men dessa fyra kan<-
raare hafva olika exponenter, i dct tva a(" dem hal'va
formeln 3K^^\ tva 3^'^^^ Enligt 2 bora de ej sam-
tidigt, utan successivt la nya septa. Enligt 4 upp-
Iriida Ijerde ordningens tva septa (orst i SlO^^, d.
v. s. i de bada yttersta kamrarna. Nar de upptradl,
bar polypaiiet i det hela trettiosex septa, och hvarje
primarkammare sex deriverade kammare: SAT^"*"*,

3/^-4+3^ 2^3+2^ 2A^2+3^ 3/^-3+4^ 3/^4+1^ ^ ^^ ^,^^,„^, ^^^^_

dan exponenten 1+4 innehaller en mindre term an
den minsta termen i exponenten 3-f2, eidigt 5, kam-
rarna 3^^"^* och 3K*^^y ater de yttersta, iinderafdelas
genom nya septa; men 2K^^' och 2A-^^ iiro af en

575

aldre cykel, ocli dcrfore nppkomina, enligt 3, femte
ordiiinj^ens septa, S^, rnellaii S^ ocli S"S i '2K^^^, ocli
2^2+3^ ocli aterslalla symmetrieii. I^'jerde ocli femte
ordiiingens septa, S*, S^, utgora saledes tillsaminans
fjerde cykein, oeli etl polypaiiurn tned Fein ordniii-
gar af septa liar i hvarje system f'oljande kammare:

4A^i+\ 4A*+^ ^K^^\ 4li'+\

4/^-24-5^ 4^5+3^ 4/^3+4 4^'4+l

Einedan lui alia kamrarna aro af sainma cykel, .'ir
del ater de bada ytteista, soin lorst skola delas a I'
S^i emedaii suinnian af lermerna i deras exponent
a I" niinst. Det ses ocksa, att, ornvandf, tredje ocli
sjette kamrarna skola sist blifva delade af S^. Men
andra, fjerde, femte, sjunde kamrarna hafva icke
alia samma exponent, och summan af exponenternas
termer iir densamma. Da beslammes, enligt 5, pre-
cesslonen efler minsta lermen i exponenten ocli det
blir 4/r'^^' och 47^2+% som dflas af S^ Salunda
ser man, bos Leptophyllia fJabellata, hvarest de sex
ordningarna af septa aio st;illda pa loljande vis:

s\ s\ s\ s^ s% s^ s\ s^ s^ s«, s\

att S^ skjuta sig in i A^+* ocli K*^^. Hos Stepha-
no[)hyllia elegans MlCHEr., som 1 hvarje system bar
elfva deriverade septa, ar septernas foljd :

s^ s^ s\ s^ s% s^ s^etc,

bvarvid den fjerde cykelns Ivenne se[)ta, S^, S^,
motsvara, L\eii fcirra 3A^^^, den sednare 3A^^^. —
Det inses latt, att septernas tillvaxt i antal inom
hela polypariet ocb de motsvarande delarnas symme-
triska disposition inom hvarje system foija af samma
lagar. Forsta cykelns kamrar, som hafva samina for-
mel, crhalla samtidigt bvai- sitt septnm, likaledes ocksa
andra cykelns kammare. Men sedan tredje cykebi
tillkommit, ar systemets forme! S^+S^+S^+S^+S*,

570

hvari ej mer i\n tva kaminarc halva satnina expres-
sion, ocli ej mer an tva i sender kunna uncleral-
cJelas. Detsamma galler oni fjeide cykeln. Den
arithmetiska progresslonen niecl 2 ar saledes en foljd
a I de bada forsla lagaina. Af dern foljer ocksa re-
petltionen af motsvariga delar pa omse sidor om
de priniara septa, ocli om de sekundiira, sa att, om
man raknar rundtomkring polypariets calyx, Fuljden
af de yngre sjeplernas oidningsnummer vander om
hvarje gang man passerar ett af foista eller af an-
dra ordningen, d. v. s. i ett polyparium af sex
primitiva septa och fyra cykler:

s' {s\ s\ s% s^ {s% s^ s*), SI {s\ s^ s^), s^ (s-\
s^ s*), s^ (s*, s^ s'), s^- {s\ s^ s*), s^ {s\ s^
s% s^ (s% s^ s*), SI {s\ s^ s^), s^ (s% s-\ s*>
s^ (S*, s^ s-^), s^- (s% s^ s*).

Man kan vanligen i fullvaxta polyparier igenfinna
alia dessa septordningar, eH)edan deras utveckling
star i forhallande till aldern, men bast ses de genom
att jemfora individer af olika alder, serdeles inom
sliigtet Fungia. Den fullvaxta F.* palellaris liar of^-
ver fyraliundrade septa, men sma individer af en
lineas diameter endast sex primarkammare ocb sex
primarsepta. A'agot stoire indi\ider visa sekundara
kanimare och septa, de som hafva tva lineer i dia-
meter hafva redan anlagt sina lertiara septa, nagot
slorre individer hafva i hvarje system fern derivc-
rade septa, andra annu iildre sju, nio, elfva, tretton
o, 8. V. — Niir septernas antal blir mycket storf,
hiinder det, att vissa systemer utvecklas hastigare
iin andra, och att till och med tiagra septa stanna
i sin tillvaxt, hvarigenom oregelbundenhet uppkom-
mer. Stundom vaxa de sekundara septa nastan lika
hastigt som de prin)ara, och kinina hos de fullvaxta

icke

577

icke skiljns fran de scdnaic, hvarigcnom systeinerna
synas vara dubbelt lalrlkare och mindre samman-
sallaj detsamma hiir foljden iinnu meia, nar de
teillaia septa aio rnjcket utvecklade. Hos Acan-
thocjatlius ocl) nagra andia utvecklas i tva sysle-
mer de sckuiidara septa sa niycket, inedan dei) slsta
cykelns septa bortfalla i alia de andra sysletnerna,
att polypariet ser ut att liafva atta systemei, eliuru
det primitlvt liar endast sex. Likaledes iippkoinma
bos Cyatbina cyalbus skenbart tio sysletner dcrige-
noii), att tva aF de sex slanna i viixtcn, sedan fjerde
cykebis septa iipptradt, medan 1 de fyra ofriga sy-
steinerna femte oykeln konstituerar sig ocb de se-
kundara septa bli nastan b'ka stora soni de primara.
— Septa striicka sig nagoii gang blott elt lltet stycke
fran tbera mot axebi ocb (orbbfva frla i inre kan-
ten, t. ex. bos Astiaeopora, ocb detta ar vanligast
fallet rned de yngsta septa, men oftast ar det icke
sa med de pVimara ocb sekundara septa, till ocb
med i polypariets ofversta del, ocb i allmanbet ar
i dess nedersta del intet septum fritt i inre randen.
Septa forliinga sig nembgen mot axeln oftast me-
delst en spongios vafnad, eller de fasta sig vid en
columella Etm. Hos Rbizoti-ocbus sammauvaxa de
med inre kanterna, offare rullas dessa kanter under
foitsatt tillvaxt tillsammans ocb bilda en pseudo-
columella, t. ex. bos Clisiopbyllum DAna och andra
Cyatbopbylliner. Hos Paracyatbus m. fl. dela sig
septa i inre kanten i bjelkar, som resa sig upp i
elt knippe, columella septalis; bos andra fordela de
sig i talrika oregelbunda grenar ocb smagrenar, tra-
beculic, som vaxa tillsammans till en spongios vaf-
nad, columella parietalis. Den egentliga pelaren
slutligen, columella propria, utvecklar sig oberoende
af septa, kompakt ocb stylusformig eller knipplik,
Prof. Lov^ns Irsb. 1845—1849. 37

578

eller sponglos, fr^n polyparitts l)otlen, ocli reser sig
nied sin fiia oira j'inda ej sallan ofvei" dc omgil-
vaiide septa, t. ex. Tin binolia sulcata, Cyalhina c_ya-
thiis, Tuibiriolia obosa. Dess verlikala stalvar knmia
foienas inbordes anlingeii genoin luellanliggnnde tra-
becul^e eller dlrekt, da de kunna bilda en sarnman-
hangande skllva, som delar habgheten 1 tva haJfler,
sasom hps Tiirbiiiolia crispa och bos Discocyatbus,

Mellan septa ocli colmnella aiimaikei- man ofta

en krets af verlikala stalvar eller skifvoi-, paluU,
alltid stiillda i forliingningen af septa af en eller
ilera bestamda cykler. De aro vanligen lastade vid
sina septers inre land, ocb synas nagon gang utgora
endast en lob eller stark tandning pa dessas inre
ocb ofre randj men oflast urskiljas de genoni rikt-
ningen af de sclerencbymatosa nodulerna, bvilka i
septa lopa snedt ocb tilltaga utifran inat, medan de
i paluli bilda verlikala serier ocb tilltaga uppat.
Antalet af paluli iir mycket olika, ocb dc bilda iin
en en da krets, an tva, tre eller flera; men liiget iir
alltid bestamdt genom de motsvarande septernas,
ocb deras tillkomsj bunden vid dessa organeis ut-
veckling. Ar endast en krets a( paluli tillstades,
sasom bos Porites, Cyatbina, sa motsvara de sep-
ternas nastsista cykel; bnnas tva ki'etsar, sasom bos
vissa Oculiner, sta de mot septerna af nastsista ocb
foregaende cykel 5 tinnas tre kretsai*, sasom bos Tro-
cbocyatbus, sa aro fyra cykler af septa tillstades,
af bvilka de tre forsta bafva bvardera paluli sliillda
i forlangningen af sina elemenler. Saledes: bvarest
en krets af paluli finnes motsvarande de primiira
septa, kan det ej finnas mer an tva cyklei* af septa ;
men om paluli aro stiillda emot de sekundiira septa,
ar antalet af cykler tre; slutligen, om paluli aro
stiillda i forlangningen af tredje ordningens septa, iiro
vanligen fem ordningar af septa tillstades, d. v. s. fyra

579

rullst;iii(lign cyklor. Fimies en krels af pitluli mot-
svaraiide do sckundara septa, kunna ocksa paluli
vara tillstades vid de priniaia, men delta iir icke
konstant. Dessa st'duaie kunna saknas, och i ett
polypariiini nied tie sept-cvkler (innns aldiig paluli
niotsvaiande de piiniara sej)ta, oin ej de sekundara
septa visa forlangnin^. Pa saniina vis, i ett poly-
pa riutn af fyra sept-cykler oeli en enda krets af
paluli, hora dessa till de lertiara septa, d. v. s. nast-
sisla cykeln. De fornanista paluli linnas all t id frani-
iov naslsista eykein; de soni fnt)tsvar;j fildie septa
syn;is vara af ninulie vigt. Utveckling-en af paluli
ar till oeh med sa beroende af blldningen af sep-
ternas si^ta cykel, aft de nastan alllid aro yngre an
denna eykel, ocli alt, oin de serskilta sepfordningar,
af livilka en cykel b n* besta, icke alia konstituera
sig, forlora se})ta af foregaende cykel sin rattigbet
alt bafva paluli, ja aft om i en i delta banseende
fullstandig <yl<<^l, fu eller flera septa abortiera pa
nagon punkt, saknas afven de paluli, soni motsvara
n;irmasle septa i foregaende cykel. Salunda, oni i
ett polypaiium med fern septordningar ett system
bar blifvit ofullstandigt i ena biilften, t. ex. S^, S*,
S'\ S^, S", S^, SS sa befiiHias de fornamsta paluli
sorn vanligt framfor S^ i foista balften, men i an-
dra balften finnas inga framfor S^. Del foljer baraf,
att forballaiidet mellan septa ocb paluli iir sa kon-
stant, att om i ett fragment af elt polyparium man
kunde bestamma karakleren af paluli, skulle man
deraf kunna slula till kom[)likalionen af septsyste-
met. Tv narvaron af paluli forutsatter alminslone
tva orduingar af septa, tie krelsar af paluli fern
septordningar, fyra kretsar af paluli, sasom bos
Trochocyathus revolulus, nio ordningar af septa,
fem, som bos Tnrbinolia sinuosa, sannolikt trellon
ordningar af septa. — Utoni dessa det sclerencby-

580

nialosa skcleltets clclar visa slg lios vissa former
annu nagra andia. Oin nenjligen kamrarna i hela
sin utstrackning bibehalla slii prlmiliva karakter,
nedstiga mesenterierna iVitl aiifia till polypariets bot-
ten. Men oni kamrarna straFva att i man af sin
tillvaxt (ylla slg i sin nedra del, hafva mesenteri-
erna rum endast ofvanrill, i calyx. Denna kamrar-
nas fyllning kan ske pa tva salt, antingen genom
bildning af en foljd af liorizontala skifvor ofver
hvarandra, '''planchers'\ golf, iabulce, som genomga
hela polypariets vidd, eller, ofullstandigare ocli min-
dre regelbundet, genom bildning af en miingd cristii?
eller lan»eller, "traverses'", tvarbjelkar, trabes, som
ulvaxa fran thecans inre viigg eller seplernas ytor,
ocli med randen sammanviixa med nargransande
delar llkt bjelkarna i elt golf. Bada slagen i»pp-
komma genom utvecklingen af etl epillielial-scleren-
chym, en endotheca, pa dermas inre yla, der livarest
den serosa binnan skiljer sig fran densamma under
tillvaxlens forlgfrng. Enklasl ses fyllningen bos Sar-
cinula, en foljd af papperstunna tvarbjelkar, som
bilda kammare ofver bvarandra, bvilka utmarka del
stycke, bvarmed under djurels tillvaxt mesenterierna
flyltat sig uppat. Ar denna flyttning ojemn, upp-
komma sadana oregelbundna tvarbjelkar som lios
Oculina; ar den langsam, kan den bilda en blasig
massa sasom bos Cystiphyllum. Ar polypariets bot-
ten plait ocb forsiggar den serosa binnans flyttning
pa en gang i kammaren eller bela lialan, bildas en
foljd af golf, som dela del inre i vaningar, och in-
skranka mesenterierna till calyx. Sa ar dct allmant
bos bogt vaxande polyper, Caryopbyllier ocb Astroeer,
men isynnerhet bos Cyathopliyllerna, t. ex. Am ple-
xus Sow., bos hvilka septa deremot aro svagl ut-
vecklade, ocb an mer Iios Strom bodes, der theca
nastan tyckes saknas, ocb polyparium vara samman-

581

sail cndast af cmi foljd aF vida slriitar, dtn cna af-
ven d(Mi andra. En liknande bildnitig aC liorizon-
tala laineller visar sig stuodoin iifven utaiipa poly-
pariet mellan costoL', och bildar t. ex. hos vissa Astraeer
en forbindtiing, exotheca, emellan polypaiitenia. —
Genom dessa fina undersokningar liar saledes Milne
Edwards lyckats att bringa till enkelhet poljpa-
rieinas skeiibart niyoket sammaiisatta byggnad, Vid
beskiiluingen af faniiljer, slagten och arter, lefvande
ocli fossila, aio alia olikheter i dessa delaljer och
annu fleia ined mycken iioggiannhet utforda.

Milne Edwards och J. Haime uppstalla Poly-
perna eller deias Corallaria pa foljande vis.

CORALLARIA.
Actinoidea Dana.
Inre reproductionsorganer tydliga, magen omgifven af
str^ligt stallda Jamelier,

Ordo I.

ZOANTHARIA, Blv.; M. E.; Gray; Dana.

Tentakler koniska, roformiga, enkla eller greniga, aldrig
bipinnerade; de perigastriska lamellerna tajrika, innehallande
reproductionsorganerna.

Seclio I. MoLUA,
Actinia et cet.

SeCtiO II. SCLERENCHYMATOSA.

Subordo I. Zoantharia Aporosa.

Polypariet hufvudsakligen sammansatt af det lamellara
dermala scierenchymet; septalapparaten mycket utvecklad,
fullkomligt laniellar, primitivt bestSende af sex elementer.
Inga golf.

Fam. I. THi'lilnolidae hafva kamrarna oppna i hela
deras hdjd, aldrig innehallande nagon endotheca. Theca icke
genomborrad, aldrig betackt med exotheca eller peritheca,
stundom med en tunn epitheca. Alia septa hela, icke genom-
borrade, af tvS blad, med ofra randen fri och hel.

582

Turbinoliderna aro, med f& andantag, alia ufeslufande
ovipara, saledes enkia; endast fyra arler aro kSnda att Sfven
vara gemmipara, af sl8gtena Coenocyathus och Blastotrochus.
Ingen art ar fissipar, om ej mShanda Sphenotrochus crispus.
En del arter aro under hela lifvet fastade, andra, i tidigaste
§ldern fastade, blifva sedan fria, antingen sa, att foten skiljer
sig Iran det fdremal, hvarvid den var fastad och fdljer med
kroppen, eller sa, alt foten, afdod, forblir fflstad vid fore-
malet, och en mer eller mindre hastig atskiljelse sker mellan
densamma och den jinnu lefvande deien af kroppen, i hvilket
fall dJLiret blir fritt pa bekostnad af en stundom betydlig
del af sin kropp. Den saryta, som uppkommer genom at-
skiljelsen fdrarras icke altid t. ex. hos n)anga Fiabeller,
stundom fdrSrras den fullkomligt, och hvarje spar af broltet
fdrsvinner. — Nodulernas tillvaxt och fdrokning sker hos
nagra sa, alt mellan de redan bildade nodule-lineerna in-
skjuta sig nya, deriverade, mycket hastigt och mangfaldigt,
bvarigenom polypariet blir discusformigt, sasom bos Disco-
Irochus och Discocyalhus, hos andra sa, att de nya lineerna
upptrada tidigt och naslan pS samma gang, hvarefter inga
nyare lineer bildtis, hvaraf uppslar det cylindriska polypa-
rium hos Heterocyathus, Coenocyathus cylindricus. Hos fler-
talet deremot inskjula sig nya lineer successivt j manga om-
gSngar, bvarigenom den turbinerade formen uppstar, hos
Turbinolia, Cyathina. Hos Trochocyathus cyclolitoides aro,
sasom ofvan anfdrdes, de tre formerna forenade. Men de
nya lineerna upptrada icke lika pa alia punkler af omkret-
sen af calyx. En sidrre verksamhet eger ofla rum symme-
triskt p§ tva motsatta punkter, bvarigenom polypariet synes
sammanlryckt och calyx blir elliptisk, sasom hos Spheno-
trochus, Desmophyllum, Tropidocyathus orb de fiesta Tro-
chocyathi. Tillika ar de nya lineerna^; tillvaxt icke likfor-
mig dfverailt, lUan svagare vid den ISngre diameterns andar,
bvarigenom randerna af calyx komma att icke ligga i snmma
plan, utan dess minsla diameter i ett plan dfver den stdrre,
sasom hos Bathycyalhus och de fiesta Fiabeller. Ofla ut-
vecklar sig den ena halften af iheca mer an den andra,
bvarigenom polypariet blir krdkt, hvilket saledes icke beror
pa yttre tillfalligbeter, ulan ar konstant hos alia individer
af samma art, ofta hos alia arter af samma slagte. Nar po-
lyparium ar sammanlryckt, ligger krdkningens bage i planet
af den ena af calyx-diametrarna, och det pa ett bestjSmdt
satt bos hvarje art; Trochocyathus plicalus bar sin krdk-

583

ningsbage i den mindre diameterns plan, T. versicostatus sin
i den storres. — Uppslallningen ar foljande:

Tribus I. Cyathininae.

En eller flera kretsar af paluli.

a). En enda krets af paluli.

Cyafhina Ehrenb. typ. C. cyathus Ehrenb. — Coenocya-
Ihus E. et H. — Acanthocyathus E. et H. — Bathycyathus
E. et H. — Brachycyalhus E. et H. — Discocyathus E. et
H. — Cyclocyathus E. et H.

b) Tva eller flera kretsar af paluli af olika ordningar.

Trochocyathus E. et H. typ. Turbinolia mitrata Goluf,
— Leptocyathus E. et H. — Thecocyathus E. et H. typ.
Cyalhophyllum tintinnabulum Goldf. — Paracyathus E. et
H. — Heterocyathus E. et 11, — Deltocyathus K. et H. typ.
Stephanophyllia italica Mich. — Tropidocyathus E. et H. lyp.
Flabellum Lessonii Mich. — Placocyathus E. et H.

Tribus II. T u r bi n o I i n a e.

Inga paluli; septa uppna columella eller motas i centrum
af calyx.

a) Theca naken eller med endast en ofullkomlig epitheca.

Turbinolia Lamk. typ. T. sulcata Lamk. — Sphenotro-
chus E. et H. typ. Turbinolia crispa Lamk. — Platytrochus
E. et H. typ. Turbinolia Stokesii Lea. — Ceratotrochus E. et
H. typ. Turbinolia multiserialis Michel. — Discotrochus E.
et H. — Desmophyllum Ehrenb.

b) Theca fullsfandigt betackt af en hinnaktig epitheca.

Flabellum Less. — Placotrochus K. et H. — Blasto-
Irochus E. et H. — Rhizotrochus E. et H.

Den aberrerande gruppen : Pseudo tu r b i no I idae, bar
ett enkelt polyparium med oppna loculi utan endolheca, sa-
som hos Turbinolidae, men septa representeras af grupper
af tre vertikala skifvor, som icke sammanhanga utom nara
deras yttre kant, der de aro fdrenade medelst en gemensam
costa, en struktur, som ar alldeles anormal i hela ordningen.

Dasmia E. et H.

Arternas antal inom denna familj ar etthundradefyrtio.

Fam. n. Ociiliiilclse hafva ett hufvudsakligen der-
malt polyparium af kompakt vafnad, med stark utveckling

584

af theca och af coenenchymet; alltid sammansatf, genom la-^
teral knoppning, vanligast tradformigt. Septa Sro skifformiga,
hela, mycket utvecklade, utan synapticulye (se nedan vid
Fungidae), vanligen foga talrika. Kamrarna hafva fS tvar-
bjelkar eller ofulUtandiga golf, men strafva att ned§t sam-
mandra sig eller till och med att fylla sig, genom stark
ulveckling af theca och afven af columella. Theca ar aldrig
genomborrad, och fortsatter sig utvandigt i ett compakt
coenenchym, p§ hvars yta costalsystemet representeras af
foga utmarkta strier eller endast af fina granulationer, aldrig
taggar. Denna vafnad ar belt och ballet dermal, och fdreter
saledes hvarken tvarbjelkar i sitt inre eller epitbeca pa sin
yta, ar aldrig perforerad, och utvecklar sig i allmanhet myc-
ket med aldern.

a) Septa af olika storlek, bildande skilda cycli.

Oculina Lamk. typ. Madrepora virginea Ell et Sol. —
Trymhelia E. et H. — Cyathelia E. et H. typ. Madrepora
axillaris Ell. et Sol. — Astrbelia E. et H. typ. Madrepora
palmata Goldf. — Sclerhelia E. et H. — Synhelia E. et H.
typ. Lithodendrum gibbosum Goldf. — Acrhelia E. et H. —
Lopbelia E. et H. typ. Oculina prolifera Lamk. — Amphelia
E. et H. typ. Madrepora oculata Esp. — Diplhelia E. et H.
typ. Oculina raristella Defh. — Enallhelia d'Orb. typ. Litbo-
dendron compressum Goldf. — Euhelia E. et H.

b) Septa af lika storlek, skenbart bildande en enda
cyclus.

Axhelia E. et H. — Grypthelia E. et H. — Endhelia
E. et H. — Stylaster Gray typ. Oculina rosea Lamk.

Ofvergangsgruppen Pseudoc ul i n idoe bar ell samman-
satt polyparium med elt hogt utveckladt, spongidst eller cellu-
Idst, echinuleradt, dermalt coenenchym. Gostae aro rudimen-
tara; theca perforerad. Sepia utvecklade; golf foga talrika.

Madracis E. et H. — Stylophora Schwkigg. typ. Ma-
drepora pistillaris Esp. — Dendracis E. et H. typ. Madre-
pora Gervillii Defr. — Araeacis E. et H. typ. Astraea sphae-
roidalis Mich.

Denna familj innehaller 42 arter.

Fam. in. Astrceidse hafva poiypariten omgifven af
en bel, icke genomborrad theca, septa skifTormiga och mycket
utvecklade, kamrarna mycket djupa och afdelade horizontalt
af tunna tvarbjelkar, men utan egentliga golf. Genom de
mycket utvecklade septa skiljas Astraeiderna frSn Millepora,

585

Pocillopora, Favosites; genom de hela sepia frSn Poritidae,
som hafva dem genombriitna; genom tvarbjelkarnas nSrvaro
fran Turbinoliderna, genom desammas stora antal frSn Eu-
psammiderna. Den betydliga utvecklingen af endolheca nar-
mar Astraeiderna till Cyathophyllinerna, men bos dessa bestar
endolheca af hela golf. Fr§n Fungierna skiljas Astraeiderna
deri, alt de fdrra hafva sepia fdrenade hvarken genom bjel-
kar eller golf, utan genom sma v§rtlika utvaxler, synapti-
culoL*, fran deras sidoylor. Derigenom alt theca Sr hel, skiljas
de fran Eupsammidae savSl som fr§n Poritidae, Madrepori-
dae 0. s. v. hvilka hafva thecan genomborrad; genom dess
lamellSra sfruklur fran Oculinidae, bos hvilka den Hr kora-
pakt och fast. Slutligen 8r det tillvaron af theca mellan
de individer, som alstras det ena af det andra utan att
atskiljas, samt kamrarnas djuphel, som skiljer mellan Astraei-
derna och Agariciernas typ. Familjen ar formrik och visar
manga ofvergangar till andra grupper. Hos Barysmilia antar
theca en fasthet, som pSminner om Oculina; hos Astroitis
ar den deremot reducerad, af en areolar vSfnad, ungefar
som hos Eupsammiderna ; IvSrhjelkarna hos Sarcinula likna
de golf man finner hos Oculinerna, fill och med hos Mille-
pora, Pocillopora, Cyathophyllum, medan de hos Acantha-
str<]eerna, serdeles hos Cyphaslra3a hafva den byggnad, som
utmSrker Poritidae. Medan i allmanhet polypariten f§r myc-
ket djupa kammare, ar den hos Echinopora, fdga djup, och
polypariet utstrScker sig §t sidorna i form af knoppbildande
skifva ungefar som hos Agaricierna. — Astraeiderna aro till
ett ringare antal endast ovipara, och polypariet saledes en-
kell; de fiesta aro fissipara eller gemmipara. De arter, hvil-
kas polyparier vaxa genom utveckling af knoppar, synas til-
lika kunna dela sig i kalkarna, men pa endast ett tillfalligt
salt, hvaremot man aldrig ser spar af knoppning hos nagon
^f de arler, som normalt mangfaldiga sig genom klyfning.
Denna sednare beror derpS, att hos en enkel polyp i midten
af discus tv§ verksamhets-centra upplrada vid sidan af hvar-
andra, och utveckia lika kraft; da delas det enda individet
snart i tvenne lika halfter, som hvardera strSfvar att full-
standiga sig som individ. Men atskiljelsen genomgar icke
djuret i hela dess langd, och individerna blifva aldrig obe-
roende af bvarandra, sasom bland injusorierna; de hafva all-
tid atminstone en gemensam has. Atskiljelsens grader arc
mangfaldiga. I narmaste inbordes fdrening fdrblifva indi-
viderna hos Eusmilinae confluentes och Astraeina;; confluentes.
Hos dessa meandroidiska former bestSr polypariet af en eiler

586

flera langdserier, raka elier krokiga, jemnt fortgSende eller
ofta afbrutna, men hvarje utgorande en enda calyx-dal (vallee
calicinale), med en enda, genomgaende, oafbruten columella,
raed septa icke straligt stallda, ulan inbdrdes parallela, lik-
som tentaklerna, och stallda i tva motsatta rader. Men po-
lypernas munnar aro skilda. Har blef den primitiva polypens
calyx genom forsta delningen utdragen pa ISngden, utan att
Stskiljelsen strackte sig djupare an till de aldra dfversta or-
ganerna, och endast munnarna skildes. Derpa delades hvar-
dera af dessa tva, och nar saledes fyra munnar eiler fyra
individer voro bildade, delade sig de tva yltersta, hvarvid
uppkommo sex polyper, af hvilka ater de tvenne yttersta
blefvo delade o. s. v., s§ att serien standigt vaxle vid an-
darna, men atskiljelsen standigt endast gallde de dfversta
delarna, aldrig de sclerenchymatdsa partierna. Men klyfnings-
fdrmagan bar icke fdr alllid afstadnat hos de medlersta in-
dividerna; Sfven dessa dela sig ofta, och fdljande en rikt-
ning, lodrat mot den fdrsla seriens, bilda de forsta termerna
fdr collaterala serier. I dessa meandroidiska polyparier Sr
seriernas fdrlangning det enda sparet af klyfningen. Hos
Astroria Sr daJen genom en tvar-theca delad i korlare serier;
hos nagra Meandriner ses serien pa vissa afstand blifva
bredare och columellan pa dessa stallen stdrre; hos Sym-
phyllia aro kalkarna tydligare och columellerna isolerade, septa
ej parallela, utan mera riktade mot medelpunklen. Genom
Lobophyllia sker nu dfvergangen till dem, som hafva hvarje
calyx omgifven af en thecu, Parastraea, Goniastraea, Eusmi-
lia, Dasyphyllia, Calamophyllia. Polypariets form beror pa
dessa fdrhallanden, och pS polypariternas inbdrdes stallning.
Aro de fdrenade i serier, och hafva dessa sidorna fria, blir
formen mer eller mindre solfjaderlik, s§som hos Rhipidogyra,
flera Lobophyllier, eller lik en veckad skifva, sasom hos
Trochophyllierna. Da gar utvecklingen hufvudsakligen mot
hdjden. Aro polypariterna med sidorna fdrenade, biir poly-T,
pariet massformigt, och tillvaxer nastan lika i hdjd och i
yta, t. ex. Meandrina, Symphyllia. Aro polypariterna be-
gransade och ofvantill omgifna af en theca, kunna de fdr-
blifva fria och polypariet blifva fasciculeradt eller tradfor-
migt, eller fdrenas till en massa. — De tva individer, som
upokomma genom klyfningen hafva oftast samma storiek,
men stundom ar det ena stdrre, hvilket torde hafva fdran-
ledt Dana till antagandet, att ingen skiljaklighet finnes mel-
lan mangfaldigandet genom klyfning och knoppning. Dessa
Iva fdreteelser aro likval af djupt skiljaktig beskafTenhet.

587

Vid klyfuingen ofskilja sig nSgra utbildade organer fr3n del
primitiva individet och ingS i elt nylt; vid knoppningen
nybildar sig ell individ hell och haJlet genom en ulskjut-
ning of del primitiva individels vafnader, utan alt della der-
till ger nagot af sina ulbildade organer. Alia punkler af
en' polyps yla kunna blifva utgangspunkter for knoppar, och
dessa aro bestamda for hvarje art, men i de fiesta fail be-
lagna i polypens hufvuddel, nara den del afdess kropp, som
genom ossifikationens fortgang blir polyparium. Till laget
kunna knopparna vara: calyculara (perisfomiska), basilara och
laterala, eller sitta pa gransen mellan dessa regioner. Hos
Prionastraea, bland Astraeinae agglomeratse uppsta calyculara
knoppar nara randen af calyx, langt fran columella. Ungen
bildar sig forst pa bekostnad af en del af moderdjurets theca
och septa, men fullstandigar sig snart, sa alt slutligen det
sednare ej bar forlorat nagon af sina konstituerande delar.
Denna submarginala knoppning lillhdr afven Siderastraeerna
och Thammaslraeerna, medan knoppningen ar marginal hos
Stylocoenierna, d. v, s. alt knopparna uppkomma pa theca,
i fdreningspunkten mellan flera calyces, hvarvid ungen sa-
ledes icke lanar nagot af det primitiva individels calyx.
Ofverallt der knoppningen ar marginal eller submarginal, aro
rSnderna af calyx aldrig fria, utan polyparilerna tatt slutna
till hvarandra och forenade genom sina Ihecae. Det ser der-
fore ut som om det primitiva individet hade begynt med alt
drifva laterala knoppar, men de tail sammanstallda polypa-
rilerna, i fdljd af stark reproduktionskraft, ej haft annan
utvag for knoppningen Sn genom calyces; men sa ar det
icke, knoppningen ar vid polypariets fria kanter likaledes
calyculjjr, aldrig lateral. Det iir den marginala och submar-
ginala regionen, som hos dessa former uteslulande eger fdr-
magan all drifva knoppar; polypariet blir derigenom massivt
och hdgt, och afven bredl, da ungarna hafva elt konstant
strafvjinde alt ulveckia sig hufvudsakligen pa ytlre sidan
om moderdjurets axel. — Den marginala knoppbildningen
bildar dfvergangen till den laterala, som tillkommer elt slort
antal arler." Den ytlre sidan bar knoppar pa olika hdjder
hos olika arter; oflast sitta de I narhelen af calyx och bdja
sig hasligt uppat. Det ar i de fiesta fall omdjiigt alt i elt
polyparium igenkSnna det primitiva individet, emedan delta
vid en viss punkt ej mera vaxer, utan upphinnesaf de yngre,
och i samband harmed star det fdrhallande, alt det primi-
tiva individet vanligen drifver endast tva till tre knoppar,
och upphdr sedan dermed atminstone for en tid, medan do

588

nya tillkomna oka antalet af koloniens medlemmar. SS ar
det med de Astraeider, hviikas polyparium uppkommer genom
lateral knoppning, medan man hos Madreporae och stdrre
delen af Eupsammidae igenkanner de primitiva individerna,
som aro mycket stdrre an de andra och lange fortfara att
vaxa och drifva knoppar. Det ar genom den laterala knopp-
ningen som de olika dendritiska polyparierna uppkomma, Sn
sa, att calyces sitta omvexlande utefter en enda axel sasom
hos Dendrosmilia, an dessutom under bildning af sekundara
axlar, sasom hos Pleurocora alternans, Sn mera oregelbundet
sasom hos Cladocora, hvarigenom mera sammansatta massor
uppkomma, afven p§ det satt, att ursprungligen skilda poly-
parier sammanflatas inbdrdes, eller nya uppkomma inom de
gamla genom agg och fria embryoner, som fasta sig vid deras
baser. — En karakter, som redan Pallas och sednare Dana
med framg&ng anvandt, ligger i septernas dfra rand, som hos
nagra ar hel, hos andra delad och flikig. Den ger tvS stora
hufvudafdelningar i denna farailj, Eusmilinoe och Astraeinae.
Tribus I. Eusmilinae.
Septa fullstandigt utvecklade, hela i dfra kanten; costae
alltid obevapnade. Columella ofta kompakt, till och med
styliform.

A. Eusmilinae propriae. Polyparium enkelt eller
sammansatt, i sednare fallet tradformigt, fasciculeradt eller
med polypariterna i linear anordning, dessa alltid fria pa
sidorna, atminstone till stor del af deras langd, och aldrig
hafvande calyces sammansmalla ; reproduction hos de sam-
mansatta vanligen fissipar.

Cyclosmilia E. et H. typ. Caryophyllia altavillenses Defr.
— Placosmilia E. et. H. typ. Turbinolia cymbula Mich. —
Trochosmilia E. et H. — Parasmilia E. et H. typ. Madre-
pora centralis Mant. — Coclosmilia E. et H. — Lophos-
milia E. et H. — Diploclenium Goldf. typ. Madrepora lu-
nata Brug. — MontlivalLia Lamx. — Peplosmila E. et H. —
Axosmilia E. et H. typ. Garyoph. extinctorium Mien. —
Eusmilia E. et H. typ. Madrepora fastigiata Pall. — Aplos-
milia D'Orb. typ. Lobophyllia aspera Mich. — Leptosmilia
E. et H. — Thecosmilia E. et H. typ. Lithodendron tricho-
tomum Goldf. — Barysmilia E. et H. — Dendrosmilia E.
et H. — Slylosmilia E. et H. — Placophyllia D'Orb. typ.
Lithodendron dianthus Goldf.

B. Eusmilinae confluentes. Polypariuin samman-
satt; polypariterna i rader, icke skilda, meandritiska; repro-
duction fissipar.

589

Clenophyllia Dana. typ. Madrepora meandriles Sol. et
Ell. — Dendrogyra Ehrenb. — Rhipidogyra E. et H. typ.
Lobophyllia flabellum Mich. — Pachygyra E. et H. typ. Lo-
bophyllia labyrinthica Mich. — Plerogyra E. et H.

C. Eusmilinae aggregata?. Polyparium sammansatt,
massivt; polypariterna icke ordnade i rader, och, ehuru skilda,
fdrenade genom sina thecae, genom ett costalt coenenchym
eller genom ringformiga utbredningar fran Iheca.

Stylina Lamk. — Stylocoenia E. et H. typ. Astraea emar-
ciata Lamk. — Astrocoenia E. et H. typ. Astraea formosissima
Mich. — Stephanocoenia E. et H. typ. Astraea intersepta
Lamk. — Phyllocoenia E. et H. typ. Astraea radiata MicH.

— Dichocoenia E. et H. typ. Astraea porcata Lamk. — He-
lerocoenia E. et H. typ. Lithodendron exiguum Mich.

D. Eusmilinae immersae. Polyparium sammansatt;
polypariter ordnade som i fdregaende afdelning, men inbad-
dade i en cellular epitheca, och icke forenade genom costala
lameller eller ringformiga utbredningar af theca; knoppnin-
gen lateral och basal; reproduction aldrig fissipar.

Sarcinula Lamk. typ. Sarcinula organum Lamk

Tribus IL Astraeinae.

Septa med ofra randen lobulerad, tandad eller bevSpnad
med taggar och ofta ofullstandig nara inre kanten; costae
afven taggiga, tandade eller crenulerade, men aldrig bildande
enkia cristae sasom ofta ar handelsen hos Eusmilinae; colu-
mella vanligen spongios, sallan lamellos, aldrig styliform;
polyparium i allmSnhet massivt.

A. Astraeinae hirtae. Polyparium enkelt eller sam-
mansatt, i sednare fallet bildadt af fullkomligt begrSnsade
polypariter, uppkomna genom klyfning eller genom calycular
knoppning.

Caryophyllia Lamk. e. p. typ. Anlhophyllum truncatum
GoLK. — Thecophyllia E. et H. typ. Anthophyllum decipiens
GoLDF. — Lobophyllia Blv e. p. typ. Caryophyllia angulosa
Lamk. et L. multilobafa E. et H. — Symphyllia E. et H. —
Mycelophyllia E. et H. — Eunomia Lamx. — Galamophyllia
Blv. typ. C. striata Blv. — Dasyphyllia E. et H. — Colpo-
phyllia E. et H. typ. Madrepora gyrosa Ell. et Sol. — Oulo-
phyllia E. et H. — Latomeandra D'Orb. typ. Lithodendron
jilicatum Goldf. — Tridacophyllia Blv. typ. T. lactuca Lamk.

— Trachyphyllia E. et IL — Aspidiscus Konig typ. Cyclo-
lites cristata Lamk. — Scapophyllia E. et H.

590

B. Aslraeinae confluenles. Polyparium massivi, me-
androidiskt, tillvaxande genom klyfning, och bildadt af en
{series af polypariler, hvilkas individualifeler icke jiro skild;);
Calyces, forenade i en gemensam dal, hafva sina septa ord-
nade parallela i tvS rader; coluinellan, nar lillslSdes, Sr sam-
manhangande genom hela langden af raden.

Meandrina Lamk. e. p. typ. M. filograna Lamk. — Ma-
nicina Ehrknb. typ. Madr. areolata Ell. et Sol. — Diploria
E. et H. typ. Meandr. cerebriformis Lamk. — Leptoria E. et
H. — Coeloria E. et H. typ. Madr. lab\ rinlhica Ell. et Sol.

— Astroria E. et H. typ. Madr. dx^dalea Ell, et Sol. —
Hydnophora Fisch. = Monticiilaria Lamk.

C. Astraeinae dendroideae. Polypariet vaxer genom
lateral knoppning; polypariterna skilda, ordnade i tradform
eller i knippen; septa regelbundet och fint sagtandade; paluli
vid septa af de -fdrnamsta cycli.

Cladocora Eukknb. typ Madrep. flexuosa Ell. et Sol. —
Pleurocora E. et H.

p. Astraeniae aggregatae. Polypariuin sammansatt,
massivt, tillvaxande genom knoppning eller klyfning, poly-
pariterna i sednare fallet aldrig ordnade i rader, men a si-
dorna nara fdrenade, likval val begr^nsade, aldrig forlorande
sin individualitet, sasom hos Aslraeniae confluenles.

Astra3a Lamk. e. p. typ. Madr. cavernosa Esp. — Cy-
phastraea E. et H. typ. Astr. microphthalma Lamk. — Oula-
straea E. et H. typ. Astr. crispata I.amk. — Plesiastraea E.
et H. — Leptastraea E. et H. — Solenastraea E. et IL —
Phymastraea E. et H. — As(roides Q. et G. = Astroilis
Dana, typ. Caryophyllia calycularis Lamk. — Prionastraea E.
et IL typ. Madr. abdita Ell. et Sol. — Siderastrasa Blv. e.
p. typ. Madr. galaxea Ell. et Sol. — Baryastraja E. et H.

— Acanthastraea E. et H. — Synaslraea E. et H. • — Tha-
mnastnea Le Sauv. — Goniastraea E. et H. typ. Madr. solida
var. b FoRSK. — Aphrastraea E. et H. typ. Astr. deformis
Lamk. — Parastraea E. et H.

E. Astraeinae reptantes. Polyparium tillvaxande
genom knoppar pa stoloner och hinnaktiga basal-ulbrednin-
gar; polypariterna icke forenade med sidorna, om ej tillfal-
ligtvis medelst theca, och fdrblifvande korta; sepia svagt
tandade; endotheca ofullslandig. Angia E. et H. typ. Den-
drophyllia rubeola Q. et G — Gryptangia E. et IL — Rhi-
zangia E. et H. — Astrangia E. et IL — Phyllangia E. et
IL — Oulansia E. et H.

591

Den aberrernnde gruppen Pseu d ast r aei dae har ett sam-
mansalt, tunnt, bladformigt polyparium, som lillvaxer genom
extracalyculijr knoppning; polypariterna jiro korla, val om-
skrifna, spridda pa ytan af en gemensam lamellar skifva;
coenenchyma taggigt ; septa vSl utvecklade, mycket taggiga;
golf icke talrika; inga synapticuloe; den gemensamnoa Iheca
icke genomborrad, subcostulerad och naken.

Echinopora Lamk. = Echinastraea Blv.

Astraeidifi omfatta saledes 78 slagten med 463 bar be-
skrifna arter, hvartill kommer ett betydligL anta! af andra
beskrifna, som ej till slagtet kunnat beslammas eller af for-
fattarne undersokas.

Ofvergangsgruppen Pseudofungidae har elt samman-
satt och bladformigt polyparium, med en genomborrad basal
theca sasom bos Fungidae, och endotheca som bos Astrifiidae;
calyces bilda stralande rader, skilda genom lober eller ryg-
gar; inga synapticula^.

Merulina Ehrknb.

Fam. IV. Fungfidse hafva ett enkelt eller samman-
satt polyparium, som kort och utbredt bildar en bladig skifva.
Calyx har mycket ringa djup och ar pa sidorna dppen bos
de enkia arterna, sammanflytande och obegransad bos de
sammansatta. Septa aro icke skilda fran costie, bildade af
hela, ej genomborrade skifvor, med tandade kanter och si-
dorna betackta med utskott, som motas och bilda synapti-
cula3 tvars dfver kamrarna. Ingen endotheca. Theca basal,
vanligen pords. De sammansatta arterna ej fissipara, utan
marginalt gemmipara. Den perforation, som visar sig i theca
hos formerna af fdrsta afdelningen, och i septa bos Cyclo-
lites visar en ofvergang till Zoantharia perforata.

Tribus I. C y c I ol i t i nuj.

Polyparium enkelt; den basala thecan har en utvecklad,
concentriskt veckad epitheca.

Cyclolites Lamk. — Paheocyclus E. et M. typ. Madrep.
porpita L.

Tribus II. F u n g i n ae.

Polyparium enkelt eller sammansatt; basaltbeca utan
epitheca, vanligen starkt taggig och pords.

Fungia Lamk. typ. F. patellaris Lamk. — Micrabacia E.
et H. typ. Fungia coronula Goldk. — Anabacia D'Okh. typ.
F. orbulites Lamx. — Genabacia E. et H. — Herpetolithus
EscHscH. typ. Madrep. pileus Ell. et Sol. — Gryptabacia E.

592

et H. typ. Fungia talpa Lamk. — llalomitia Dana typ. F.
pileus Lamk. — Podabacia E. et H. — Lithaclinia Lkss. —
Polyphyllia Q. et G. — Zoopilus Dana.

Tribus III. Lophoseri nae.

Basai-theca hvarken perforerad eller taggig; ingen epi-
theca.

Cycloseris E. et H. typ. Fungia cyclolites Lamk. —
Diaseris E. et H. typ. Fungia distorta Mich. — Trochoseris
E. et H. — Cyalhoseris E. et H. — Lophoseris E. et H.
typ. Pavonia boietiformis Lamk. — Agaricia Lamk. typ. Madr.
undata Ell. et Sol. — Pachyseris E. et H. lyp. Agaricia
rugosa Lamk. — Phyllastraea Dana = Helioseris E. et H. —
Haloseris E. et H. — Leptoseris E. et H.

Suboi'do IL Zoantharia Perforata.

Polyparium sammansalt hufvudsakJigen af porost, till
och med natformigt sclerenchyrn; septalapparaten vjil ut-
vecklad, af sex primiliva elementer, men stundom ersatt af
endast trabeculae; endolheca ofullslandigt utvecklad, inga golf.

Fam. V. Eiii|isaitiiiiiflse hafva ett porost polyparium
utan peritheca och exotheca, aidrig omgifvet af en full-
standig epitheca. Kan)rarna aro dppna till hela sin hdjd
eller slutna af ett lilet antal ofullstandiga golf, med vissa
afstand emellan. Theca sil-formigt genomdragen af sma hal,
utantill betackt med tata och talrika korn, och derigenom
chagrinerad. Septa breda, fdga eller icke framst§ende ofvan-
till; de af sista cykein beslSende af ofullstandiga skifvor
med delad rand, alltid bojda mot de af nastfdregaende cykel.
En mer eller mindre spongids columella. Inga paluli.

Eupsammiderna aro till en del endast ovipara, andra
afven gemmipara, nagra fissipara. Nar polyparium Sr sam-
mansatt, ar det tradformigt eller likt Aslraeernas. Hos Den-
drophyllia ramea och Coenopsammia viridis afger den pri-
mara polypen en knopp §t ena sidan, derpa en at den mot-
satla, hdjer sig derpa, gemmifierar aler pa samma satt o.
s. v., sa att den primara polypariten bildar en axel for tva
motsatta, alternerande serier af sekundara. De fiesta sekun-
dara polypariter fdrblifva sterila, endast de aldsta, vid basen
sitlande afgifva sednare knoppar, och blifva sekundara axlar.
Hos Coenopsammia oequiserialis aro knopparna parvisa, mot-
satta, men hvarje par sifter i en annan plan an det fdre-
gaende. Hos Dendrophyllia digitalis och taurinensis aro de

mot-

593

molsatta, men efler en ofullkomligt uttryckt spiral riktning
omkring axeln. Hos Dendrophyllia arnica, ceciliiana, gracilis
afge alia polypariter knoppar pa flera obestamda punkter,
sa alt det sJutligen blir svart alt urskiija den primara.
Hos andra synes den primSra polypen hafva bdrjat att nara
sin spets afge en eller flera knoppar, som fore sin gemmi-
fiering vunnit nSstan samma storiek som den primSra, hvil-
ken derigenom ofvantill kommit att afvika frSn riktnrngen
af sin axel, hvarigenom, under fortgSende knoppning den
primSra polypariten blifvit bortblandad; sa hos Dendrophyllia
cornigera och axifuga. Alia dessa gemmifiera at sidorna och
nara calyx. Hos Dendrophyllia irregularis deremot och Goe-
nopsammierna Sr knoppningsverksamheten inskrankt till den
mer eller mindre utbredda basen af alia polyperna, hvilken
hojer sig emellan dem, sa att deras kalkar blott obetydligt
framsta. Dessa polyparier fS derigenom Astrasernas utse-.-
ende, och Lobopsammia far samma form ej genom knopp-
ning, utan genom sjelfdelning. — De sammansatta Eupsam-
midernas polyparium Sr alltid fastadt, likasa fleras af de
enkia, men nagra af dessa aro fria, och fortfara att vaxa
bade uppat och vid basen, som aldrig visar sar efter af-
skiljelsen. Tva fria Balanophyllier bibelialla pedicellen, hos
alia andra bortvaxer hvarje marke efter vidfastningen, s§-
som hos Eiipsammia brongniartiana, hos Endopachys och
Stephanophyllia, och hos nSgra Eupsammier alerstar blott
en trubbig knol, i en liten rund grop. ' — Formen ar re-
gelbunden, fr^n konisk till cylindrisk, hos Slephanophylli-
erna cyclolithisk, hos Endopachys vigglik, endast hos den
fiBsipara Lobopsammia oregelbunden.

Eupsammia E et H. typ. Madrcpora trochiformis Pall.
— Endopachys Lonsd. e. p. typ. Turbinolia Maclurei Lea. —
Balanophyllia S. Wood. — Heteropsammia E. et H. — Lepto-
psammia E. et H. — Endopsammia E. et H. — Stephano-
phyllia Mich. — Dendrophyllia Blv. — Lobopsammia E. et
H. typ. Lithodendron cariosum Goldf. — Coenopsammia E.
et H. typ. Tubastraea coccinea Less. — Stereopsammia E. et H.
Arternas antal ar 52.

Fam. VL ]fIacli*e|»oi*lcl«e hafva polyparium samman-
satt, tillvaxande genom knoppning, icke genom klyfning. Coe-
nenchymet ar ymnigt, spongiest och natformigt; theca mycket
poros och icke skild fran coenenchymet; septa lamellosa, val
utvecklade; loculi fria.

Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 38

594

Tribus F. Mad reporinae.

Calyx delad i tv& lika delar genom tv& af de princi-
pala septa, som Jiro mer utvecklade an de andra och motas
med sin inre rand.

Madrepora Lamk. typ. M. muricata Ell. et Sol.

Tribus II. Explanarinte.

Atminstone sex lika utvecklade principala septa.

Explanaria Lamk. e. p. = Gemmipora Blv. typ. Madr.
crater Pall. — Astraeopora Blv. typ. Asti-. rayriophthalma
Lamk,

Fam. VU. Poriticlse hafva polyparium belt och ballit
sammansatt af natformigt sclerenchym. Septalapparaten, va!
utvecklad, men aldrig lamellar, ar sammansatt af serier af
stylusformiga utskott eller trabecuLje, hvilka tillsammans bilda
ett slags oregelbundet galler. Theca bar samma byggnad som
coenenchymet och ar icke skiljaktig derifran. Endotbeca till-
stades, men aldrig i form af verkliga golf.

Tribus L Poritinae.

Sakna coenenchym eller hafva det blott ofullstandigt ut-
veckladt.

Porites Lamk. e. p. typ. P. conglomerata Lamk. — Li-
tbaraea E. et H. typ. AstraDa Websteri Bowerb. — Coscina-
raea E. et H. — Microsolena Lamx. — Goniopora Q. et G.
— Rhodaraea E. et H. typ. Astraea calycularis Lamk. — Po-
raraea E. et H. typ. Pocillopora fenestrata Lamk. — Ilola-
raea E. et H. typ. Alveolites parisiensis Mich.

Tribus H. Mon tiporinae.
Ett ymnigt, spongiost coenenchym.

Alveopora Q. et G. — Montipora Q. et G. = Manopora
Dana. — Psammocora Dana typ. Pavonia obtusangula Lamk.

Subordo IlL Zoantiiaria tabulata.

Polyparium sammansatt hufvudsakligen af det mycket
utvecklade thecala systemet; kamrarna genom fullstandiga
golf delade i en fdljd af vaningar; septalapparaten rudimen-
tar. Golfven aro icke beroende af septa och stracka sig fran
sida till sida af kalkens halighet i stallet for att intaga en-
dast loculi; septa, ehuru svagt utbildade, hafva samma all-
manna anordning som i foregaende subordines, och aldrig
den korsstiillning, som tillhor foljande afdelning.

Fam. VIIL Iflilleiioi'ldse hafva polyparium samman-
satt af ett mycket ymnigt coenenchym, skiljaktigt fran poly-

595

pariternas thecoc och af ror- eller cellular byggnad; septa foga
talrika; golfven talrika, viil utbildade.

Millepora Lamk. e. p. = Palmipora Blv. typ. M. alci-
cornis Lamk. — Heliopora Blv. e. p. — Heliolites Dana =:
Palaeopora M'Coy = Geoporites D'Orb. — P'istulipora M'Goy.
— Plasmopora E. et H. typ. Por. petaliformis Lonsd. — •
Propora E. et H. typ. Por. tubulata Lonsd. — Axopora E.
et n. — Lobopcra E. et H.

Fam. IX. Favositiclse hafva polyparium bildadt huf-
■vudsakligen af lamellara thecae med ringa eller intet coenen-
chym; golfven talrika och val utvecklade.

Tribus L Favositinae.

Polyparium massivt, perforerade thecae, rudimenlara septa
och intet coenenchym.

Pavosites Lamk. typ. F. gothlandica Lamk. — Michelinia
KoNiNGK. — Koningkia E. et H. — - Alveolites Lamk. e. p.
typ. Calamopora spongites Goldf.

Tribus IL Chaetetinae.

Polyparium massivt, icke perforerade thecae och hvarken
septa eller coenenchym.

Chaetetes Fisch. — Dania E. et H. — Stenopora Lonsd.
c. p. — Constellaria Dana.

Tribus III Halysitinae.

Polyparium sammansatt af polypariter, som bilda verti-
kala skifvor eller knippen, mer eller mindre fria at sidorna,
och forenade genom sammanbindande ror eller utbredningar
fran thecae, hvilka aro val utbildade och icke porosa; septa
tydliga, men sma.

Ilalysites Fisch. = Catenipora Lamk., typ. C. escharoides
Lamk. — Harmodites Fisch. typ. Syringopora ramulosa Goldf.
— Thecostegites E. et H.

Tribus lY. Pocillopor inae.

Ett massivt, knoligt eller subdendritiskt polyparium med
tjocka, icke perforerade vaggar, som bilda mot ytan ett ym-
nigt, kompakt coenenchym; septa alldeles rudimentara.

Pocillopora Lamk. typ. P. acuta Lamk.

Fam. X. l§ei*iatO|ioi*iclae hafva polyparium dendritiskt
eller buskformigt med ett ymnigt, kompakt coenenchym; lo-
culi fyllas genom tillvaxten af columella och thecae, och hafva
endast fa spar af golf.

596

Seriatoporti Lamk. — Dendropora Mich. — Rhabdopora
E. et H. typ. Dendropora megastoma M'Coy.

Fam. XI. Tlieciclfe hafva polyparium massivt, med
ett ymnigt, kompakt coenenchyma spurium. bildadt af de pa
sidorna sammanvaxande septa; golfvcn talrika.

Thecia E. et H. typ. Agaricia swinderniana Goldf. Po-
riles expatiata Lonsd.

Subordo IV. Zoanthari\ rugosa.

Polyparium enkelt eller sammansatt, med en septalap-
parat, som aldrig bildar sex skilda systemer, sasom hos fore-
gaende zonntharier, utan synes harstamma fran fyra primi-
tiva elementer. Denna anordning ar stundom tydlig genom
narvaron af fyra val utbildade primara septa, eller af lika
antal intryckningar i bottnen af calyx, som bilda ett kors;
stundom ar endast ett af dessa septa eller intryck utveck-
ladt, sa att det afbryter systemets straliga form, och &ter hos
andra finnes intet spar af septa, utan dessa representeras af
talrika lika utvecklade straliga strier, som hoja sig pa ytan
af golfven och stracka sig uppat inre sidan af thecae. Poly-
pariterna aro alltid fullkomligt skilda och aldrig forenade ge-
nom ett coenenchym; de bilda aldrig lineara serier, sasom
ofta i foregaende grupper. De foroka sig genom knoppning,
och knopparna utvecklas i allmanhet pa ytan af moderpoly-
pariternas calyces, hvarigenom dessa afstadna i sin vaxt och
generationer afsattas ofver hvarandra. Septa, ehuru i all-
manhet mycket ofullstandiga, aro aldrig porosa, bara aldrig
synapticulae. Calyx-h§ligheten fylles i allmanhet fran bottnen
genom en foljd af tvargolf eller genom en blasartad structur,
som ofta utgor storsta delen af polyparium.

Fam. Xll. Staiiritlie hafva ett polyparium med val
utbildade septa, hvilka utan afbrott stracka sig fran bottnen
till randen af calyx, forenade genom lamellara golf, och ord-
nade i fyra systemer, karakteriserade genom ett lika antal
stora, primara septa.

Stauria E. et H. — Holocystis Lonsd.

Fam. XIII. Cyatlia!iLOiiitl<e hafva utbildade, fullstan-
diga septa, som stracka sig fran bottnen till randen och icke
bilda en regelbundet stralig krets; de af den primara cykeln
aro icke mycket storre an de ofriga och bilda icke ett fyr-
armadt kors, sasom hos Stauridae; en tydlig septal fossula;
inga golf.

Cvathaxonia Mich.

597

Fam. XIV. Cyatliopliyllitlie hafva ofullstandiga septa,
som icke stracka sig fran bottnen till kanten; de primara aro
lika de dfriga och bilda icke ett centralt, fyrarmigt kors; fos-
sulae septales \ariera till antal och storlek; golf i loculi.

Tribus I. Zaphrentinae.

En enda septal fossula, utbildad eller ersatt af en fara
eller crista, hvarigenom uppkommer storre eller mindre ore-
gclbundenhet i septalapparatens straliga anordning; polyparium
enkelt, fritt hos alia kanda arter.

Zaphrentis Rafin. et Cliff. = Caninia Mich. = Sipho-
nophyllia Scouler. — Amplexus Sow. = Cyathopsis D'Orb. —
Menophyllum E. et H. — Lophophyllura E. et H. — Aniso-
phyllum E. et H. — Baryphyllum E. et H. — Hallia E. et
H. — Aulacophyllum E. et H. — Trochophyllum E. et H. —
Hadrophyllum E. et H. — Combophyllum E. et H.

Tribus II. Cy a thophy Hi nae.

Septalapparaten regelbundet stralig och oafbruten eller
lika delad i fyra grupper genom fyra ytliga septala fossulae;
ingen columella propria, men stundom en col. spuria bildad
af septernas inre rand.

Cyathophyllum Goldf. e. p. typ. C. helianthoides Goldf.
— Pachyphyllura E. et H. — Camptophyllum E. et H. typ.
Cyathoph. flexuosum Goldf. — Streptelasma Hall. — Om-
phyma Rafin. et Cliff, typ. Madrepora turbinata L. — Go-
niophyllum E. et H. typ. Turbinolia pyramidalis His. — Cho-
nophyllum E. et H. typ. Cyathoph. perfoliatum Goldf. —
Ptychophyllum E. et H. — Heliophyllum Hall. — Metrio-
phyllum E. et H. — Clisiophyllum Dana. — Aulophyllum
E. et H. — Acervularia Schweigg. — Strombodes Sciiweigg.
e. p. typ. S. pentagonus Goldf. — Phihpsastraea D'Orb. —
Eridophyllum E. et H.

Tribus III. Lithodend ronidae.

En styliform eller lamellar columella.

Lithodendron Phill. non Schweigg. = Siphonodendron
M'CoY. — Nematophyllum M'Coy (et Stylaxis M'Coy). — Li-
Ihostrotion Flemg. — Axophyllum E. et H. — Syringophyl-
lum E. et II. = Sarcinula Dana non Lamk. typ. Madrepora
organum L.

Fam. XY. Cystliiliyllicla.^ hafva polyparium hufvud-
sakligen vesikulart med fa eller inga spar af septa eller stra-
liga strier.

Cystiphyllum Lonsd.

598

Subordo V. Zoantiiaria cauliculata.
Antipathacea Dana.
Polyperna burna af en sclerobasis. Polyparii form i all-
manhet som hos Isis, Gorgonia o. s. v. inom Alcyonaria, men
skildt genom sin taggiga eller slata, aldrig, som hos dessa,
farade yta.

Fam. Aiitiiiatliiclse. Gray, Dana.
Antipathes Pall. e. p. typ. A. myriophylla Ell. et Sol.
— Cirrhipathes Blv. — Leiopathes Gray.

Zoantiiaria iNCERTiE sedis.
Heterophyllia M'Coy. — Mortieria Koningk. — ? Cyclocri-
nites EicHw.

Ordo II.
ALCYONARIA.
Tentaklerna bipinnerade, Stta perigastriska skifvor in-
nehSllande reproductions-organerna.

Fam. I. Alcyoiiitlse hafva polyperna sammanhangan-
de, icke forsedda med epidermalt sclerenchym.

Tribus I. Cornularinae.

Polyperna enkla eller skilda, genom knoppning pa kry-
pande stoloner eller hinnaktiga basalutbredningar, utan lale-
rala knoppar eller sammanbindande appendices.

Cornularia Lamk. — Clavularia Q. et G. — Rhizoxenia
Ehrenb. — Sarcodictyon Forb. — Anthelia Sav. — Sympo-
dium Ehrenb. — Aulopora Goldf. — Cladochonus M'Goy.

Tribus II. Tubiporinae.

Polyperna fasciculerade, forsedda med serskilta rorformiga
polypariter, hvilka p& omvexlande hojd forenas genom hori-
zonlala skifvor, hvilkas ytor frambringa knopparna.

Tubipora Lamk.

Tribus III. Telestinae.
Polyperna skilda och forokande sig genom laterala knop-
par, sa att de bilda dendritiska buskar.
Telesto Lamx.

Tribus IV. Alcyoninae.

Polyperna samlade och forokande sig genom lateral knopp-
ning, s&lunda bildande en forgrenad, loberad eller enkel massa.

Alcyonium Pall. typ. A. digitatum L. — Xenia Sav. —
Nephthya Sav. — Paralcyonium E. et II. = Alcyonidia M. E.
— Sarcophyton Less. — Cespitularia Valenc. — ? Disticho-
pora Lamk. typ. D. violacea Lamk.

599

Fam. U. Goi'jt^oniclse hafva ett tjockt, korklikt coenen-
chym, som omger en central stam, hvilken med sin has fast-
sitter pS en frammande kropp, och Sr bildad af dermalt scle-
renchym.

Tribus I. Gorgoninae.

Den gemensamma axeln oledad, hornig eller fasciculerad,
men icke kalkig.

Gorgonia Pall. e. p. typ. G. tuberculata Esp. — Ptero-
gorgia EiiRKNB. — Bebryce Phil. — Phyllogorgia E. et H.
typ. Gorg. dilatata Esp. — Phycogorgia E. et H. typ. Gorg.
fucata Valenc. — Muricea Lamx. — Primnoa Lamx. — So-
landeria Duchass. et Mich. — Briareum Blv. — (Hyalonema
Gray ar grundadt pa en Spongia besatt med parasitiska zo-
antharier).

Tribus 11. Isinae.

Axeln ledad, af omvexlande olik byggnad.'
Isis L. — Mopsea Lamx. — Melitaea Lamx.

Tribus IH. Gorallinse.

Axeln oledad, fast, kalkig.
Corallium Lamk.

Fam. IlL Peiinatiiliclse hafva polyperna sammansit-
tande pa en gemensam stjelk, som i midten innehaller en
halighet, i hvilken oftast en fast axel, en styliform sclerobas,
som aldrig ar utbredd i sin nedra anda eller fastad vid fram-
mande kroppar.

Pennatula L. e. p. typ. P. setacea Esp. — Virgularia
Lamk. typ. Pennatula mirabilis Muell. — Pavonaria Cav. typ.
P. antennina L. — Graphularia E. et H. typ. Pennatula
Sow. et Wetherell Geol. Trans, sec. ser. V. i, 136. — Um-
bellularia Guv. — Veretillum Cuv. — Lituaria Valenc. typ.
Penn. phalloides Pall. — Cavernularia Valenc. — Renilla
Lamk. — Graptolithus L. star niirmare Virgularia an nagon
annan lefvande Zoophyt; dermed narbeslagtad ar Websteria
E. et H. Hall anmarker, att vissa exemplar af Graptoliter
tyckas visa en inre njislan kalkartad kropp och en yttre
mjukare betackning, hvilken, ehuru plattryckt, vanligen ar
allt som ar bibehallet i skiffero. Palaeont. NewY., 265. Gei-
NiTZ deremot vill af Graptoliterna gdra ett bihang till Cepha-
lopoderna. Bericht iib. die Versaml. d. Naturf. in Niirnberg
1845, 144.

600

Ordo III.
PODACTINARIA.

Magen ar omgifven af fyra vertikala membranosa septa,
som hvardera vid sin dfra Snda hafva fyra par tarmlika re-
productionsorganer; tentaklerna aro discusformiga, stjelkade,
icke tubulara som hos Zoantharia och Alcyonaria, utan un-
gefar som hos Echinodermerna. Munnen ar snabellik och
svalget omgifvet af talrika, inre, tradsmala, kontraktida ap-
pendices.

Lucernaria Lamx.

Gray gaf i A. N. H. XIX, 127 foljande iipp-
stallning af stenkorallerna.

I. Animal radiis ad daodecim, tentacuh's totidem unica
serie dispositis; calycibus gemmiferis, circumscriptis, simpli-
cibus, septis ad duodecim, columella interdum praeditis. Les
Madrepores Blv. Phytocorallia dodecactinia Ehuekb.

Fam. I. Pociloporidae Gray.

Polyparium durum, solidum, fragile, spinulosum 1. gra-
nulatum; calyces hexagonae, simplices, parum profundae, ci-
liatae 1. spinulosae.

Seriatopora Lamk. — Pocillopora Lamk. — Stylopora
ScHW. (Sideropora Blv. et Anthopora Gray.)

Fam. II. Stylasteridae.

Polyparium minute porosum; calyces profundae, cylin-
dricae, "sulcis senis, quovis poro et stylo centrali terminate."

Stylaster Gray.

Fam. III. Madreporidae Gray.

Polyparium porosum, spongiosum, rude; calyces profundae,
orbiculares, septis sex 1. duodecim, immersae aut productae,
subcylindricae, columella nulla.

Madrepora Lamk. — Heliopora Blv. — Asteriopora Blv.
— Montipora Blv. — Millepora L. (Palmipora Blv.)

Fam. IV. Poritidae Gray.

Polyparium valde porosum, spongiosum, rude; calyces
polygonae, marginibus granulosae, septis plus minus imper-
fectis, filamentosis, spinulosis, theca pertusa, reticulata.

Porites Lamk. Alveopora Blv.

II. Animal multiradiatum, tentaculis numerosis per se-
ries duas 1. plures dispositis; calycum septis duodecim et ul-
tra. Les Madrephyllies Blv. Zoocorallia et Phytocorallia po-
lyactinia Erenb.

601

a. Calyces circumscriptae, centro unico; septa laevia aut
leviter serrata; polypi gemmipari. Ocellina Ehrenb.

Dendrophyllidae.

Polyparium modice durum, porosum; superficies longitu-
dinaliter tenue striata; calyces truncatae, concavae, centro sae-
pius convexo.

Tubastraea, Dendrophyllia Blv. (Gladocora Ehrenb.) —
Explanaria Lamk. (Gemmipora Blv.)

0 c u I i n i d ae.

Polyparium durum, membrana vitrea tectum; calyces
concavae, septis ultra marginem productis, aut margine ex-
terno radiatim sulcato.

Cyathina Ehrenb. — Oculina Lamk. — Anthophyllum
ScHW. (A. fasciculatum).

b. Calyces circumscriptae 1. indistinctae, confluentes, centris
numerosis; septa serrata et producta, extrorsum reflexa 1. a
centro ad centrum extensa; polyparium durum, superficie
vitrea dura; fissipara. Daedalina Ehrenb.

Caryophylliadae.

Calyces profundae, orbiculares 1. sinuosae, centris pluri-

bus; septa laciniata, serrata; (columella) centro sinuoso, torto,

additis saepius laminis minoribus centrum non attingentibus;
polypi sursum accrescentes, sensim expansi.

Caryophyllia Lamk. (Lobophyllia Blv.) — Tridacophyllia
Blv. — Manicina Ehrenb. — Dipsastraea Blv.

Maeandrinidae.

Calyces profundae, elongatae, compressse, ''septis unica
serie disposiiis depressionem linearem unicam in centro for-
mantibus"; polypi sursum continue accrescentes, sensim ex-
pansi.

? Fungia Lamk. — Flabellum Less. — Maeandrina Lamk.
— Monticularia Lamk.

A g a r i c i a d ae.

Calyces angustae, non circumscriptae sed sparsae, laminis
invicem conjunctae in facie polyparii radiifera; animal ad la-
tera expansum, polyparium formans frondosum.

Agaricia et Pavonia Lamk. — Stephanocora Ehrenb. — -
Echinastraea Blv, ?Astraea Lamk.

602

Geografisk DanA meddclar i sitt stora arbele ofver Zoo-

uiired- phy tenia, i Sill. Journ. Mars och Maj 1847, A. N.
H. XX, 98, en ofverslgt af Polypernas utbredning.
Actinidoe ooli Alcyonaria hafva en vidstrackt utbred-
ning, Carjophyllidae, BlaINVII.les Caryophylliae, jemle
Dendrophyllia^, Ocullnoe etc. aro spridda nastan sa
vidt som Actinia anda till den kalla zonen, och pa
djupet till mer an 200 famnar. Madreporacea och
Astra^icea, tillsammans med Gemmiporidoe ibland
Caryophyllacea aro, med fa undanlag (En phy Ilia)
banvista till varniare trakter, och bilda korallrefven.
Den temperatur som begriinsar deras utbredning ar
19o_20o C, men de utliarda 18° C. I stilla haf-
vets varmaste delar, med 26° — 28° C. temperatur
aro de mest utvecklade. Vid Sandvvichs-oarna, som
ligga nara deras nordliga grans herrska Porites och
Pocillopora3, men fa arter finnas af Astraea, Mussa,
Mseandrina, som aro allmanna narmare aeqvatorn.
Utbredningen mot djupet ar mycket ringa. Tjugu
eller kanske sexton famnar innesluta nastan alia
arterna af Madreporer och Astrseer. Temperaturen
ar bar icke det bestammande, ty 20° C. finnes un-
der oeqvatorn till inemot 100 famnar. Ljus och
trvck, det sednare i dess forhallande till manjxden
af luft i vattnet, aro sannolikt de hufvudsakliga or-
sakerna. Vagorna, som sallan na djupare an trcttio
famnar, kunna icke bidraga att fornya luften i vatt-
net pa djupet som i ytan. Korallernas utbredning
beror dessutom pa deras utgang fran vissa centra.
De vestindiska arterna aro i manga hanseenden eg-
na, ingen identisk med ostindiska. De som lefva i
midten af stilla hafvets region aro nastan lika sa
egna; fa af dem vid Feejee-oarna aro identiska med
indiska oceanens. Foljande tabell visar det allmanna
forhallande^ sasom det nu visar sig. Hvarje ko-

lumn ger antalet af arter egna for en viss

603

Astrajacea.

Astraeidae

Fungidae

Caryophyllacea.
Caryophyllidae . . .
Gemmiporidae . . .

Madreporacea.
Madreporidae , . .
Favositidae . ^. . .
Poritidae

Ostindien, Indi-
diska hafvet, el-
ler Roda hafvet.

Stilla hafvet och

Ostindien eller

Indiska oceanen.

3
3

139

117

162

428

Hiiraf synes, alt af 306 arter endast 27 aro
bekanta sasom gemeiisamma for Ostindien och Stilla
Oceanen. Mellan Ostindien och Vestindien aro en-
dast tva, Meandrina lal)yrinthica och Astraea galaxea,
mojligtvis gemensamma. Vestindien synes icke hafva
arter af Fungia, Pavonia, Herpetolithus, Merulina,
Monticularia, Gemiriipora, Anlhophylliini, Pocillo-
pora, Sideropora, Seriatopora, hvilka alia aro all-
manna i motsatta hernisferen. Agaricia?, med un-
dantag af tva ofvergaende arter, aro inskrankta till
subgenus Mycedia, som ar uteslutande vestindiskt,
innehallande mycket fasla, compakta koraller ofta
liknande Astrceer. Milleporae aro de enda kanda
Favosilida?, och endast omkring sex Madreporer aro
hittills funna. Manicina3, Caryophyllise, Oculinse aro
talrikare i Vestindien an annorstades och Ctenophylliic
finnes endast der. Porites har der nagra arter, men
som aro mer brackliga och porosa an i de stilla och
indiska oceancrna, och polyperna aro mer exserlila,
saledes liknande Goniopora?.

604

Milne Edwards och Haime anmarka, att Tur-
binollderna iiro, bland Zoaiitbarier nied kalkigt po-
lypai iiiin, de som ga till hogsta breddgraderna, nem-
ligen till vara kuster ocb i soder till Maluinerna.
Flabellum tilllior China, Australien och Amerikas
vestra kust. A. S. N. ser. 3, IX, 342. — Af fyr-
tiotva alter Oculinidoe lefva tjugusju i nutidens
haf och nio af tretton Pseudoculinider. Familjen
tillhor de varmare hafven, men bar representanter
i JVIedelhafvet, till och med vid Norge. Pseudocu-
liniderna bebo hafvet vid Bourbon, Seychellerna och
roda hafvet, indiska och australiska hafven, langst
mot norr vid Madera. Andra afdelningen af Ocii-
liniderna, med likstora septa, och Pseudoculiniderna
med samma karakter, tillbora alia nuverlden. L. c.
XIII, 108. — Astrasiderna tillhora alia de varmare
hafven. L. c. XII, 189. — Eupsammiderna ga icke
sa langt at norr som Turbinoliderna, och aro ym-
niga i stora oceanen. Man (inner dem i medelhaf-
vet och i sodra delen af gascognerbugten, men
storsta antalet bebor Chinas haf och indiska ocea-
nen. Vid Amerika aro de svagt representerade; 1.
c. X, 113.

King anfor, att Oculina prolifera blifvit funnen
vid Zetland, A. N. H. XIX, 279.

Leibold Beitrage ztir Naturgeschichte der Po-
lypen und Korallengebilde, Dresden 1849, skildrar
korallbankarna vid Cuba och Mexico, och ger en
teckning ofver hafsboltnens utseende. AUgem. deutsche
naturhisl. Zeitung, I, 263, II, 77.

DucHASSAiNG, om korallref vid Guadeloupe,
Bull. soc. geol. II, 663.

Rink, om korallrefven vid nikobariska oarna,
Forhandl. vid Skand. naturforsk. mote i Kopenhamn,
1847, 556.

605

Jukes, om en korallhank, Afhcnopiim 1847, N:o
1032; Bibl. de Geneve, 1848, I, 86.

Stokes om poly per pa stora djup i antarkti-
ska hafvet; Ross, Voyage to the southern and an-
tarctic regions, I, 334^ Ed. n. phil. Journ. XLIII, 258.

Harting, De Magt van het Kleine zigtbaar in
de Vorming der Korst van onzen AardboJ, Utrecht
1849, lemnar en val ordnad ofversigt.

Dana anmarker, att ogriipperna i stilla hafvet
fcirete en gemensam strykning fran N.O. till S.V.,
och en allman parallelism, sa Hawaii- gruppen, Mar-
quesas, Paumatu, Tahiti-gruppen, Navigatorsoarna,
Nya Hebriderna och Nya Caledonien. Salskaps- och
Herveyoarna tillhopa med Navigatorsoarna bilda en
stor cenlialgrupp, som smaningom bojer sig nord-
veslligt, och utgora med Fakaafogruppen, straxt norr
om Navigatorsoarna, Ellices, Kingsmills och slutligen
iMarshallsoarna en stor kedja af 3800 e. mil, som
i sin vestllga riktning bojer sig at norr, och ar
convex mot soder. Hawaiigruppen, 2000 e. mil,
har en ringa bojning, convex at norr. Marquesas
med Fanning bilda en nastan rak linea af 1500 e.
m., Panmotus en annan af lika liingd. Nya Hebri-
derna och Nya Caledonien hora genom Santa Cruz,
Solomonsoarna, Nya Irland, Ajniralitetsoarna till en
racka, som bojer sig vestligt at Nya Guinea och
Java, och derpa nord vestligt genom Sumatra. Det
gifves ocksa transversala riktningar i oceanen. Nya
Zeland har en sadan, N. 30^ O., och den fortsattes
nordligt i Kermadecoarna och Tongagruppen. Den
ar den storsta transversala riktningen och pekar
vinkelratt pa Navigators-gruppen. Oar aro endast
de hogsta spetsarna af submarina bergskedjor, hvil-
kas riklnin^T^ar de hiir ani^fifva. Tillvaron och rikt-
ningen af stilla hafvets stora sjunkningsaxel sam-
manhiinger harmed. Om man drar en linea fran

606

Amiralitclsoarna genom Navigators- ocli Siillskaps-
oarna till Gambiers, ar denna linea gransen mellan
de manga koralloarna i noir, ocli de hoga oarna i
soder. Carolinerna, norr om denna linea, aro, utom
tre, koralloar, liksoin Paumatus och de manga spridda
oarna mellan dessa stora arkipelager. Enligt Darwins,
af Dana hesannade theori hafva vi bar be vis, att
norr om denna linea en allman sjiinkning Toregatt,
Oarna nara linean aro storre och talrikare an liingre
bort norrut, och straxt norr om a3qvatorn ar en
trakt niistan ulan iifven sma oar. Saledes ses sjunk-
ningen, som var obetjdlig soder om lineen, blifva
allt betydligare norrut, och straxt norr om aeqva-
torn sa betydlig, att den lat bade hoga oar och de .
dem omgifvande korallref forsvinna. Omkring 250
koralloar utijora i stilla oceanen monumenter ofver
sjunkna lander, och om vi fa antaga dessa landers
hojd lika med de nuvarande oarnas i stilla hafvet
medelhojd, sa uppgar sjunkningen till 6000 — 10000
fot. — Pa andra sidan aeqvatorn visar Hawaiigrup-
pen fa tecken till sjunkning liksom de hoga oarna
soder om den ofvan dragna lineen. Sjunkningens
stora omrade ligger saledes mellan Hawaiioarna i
norr och Sallskaps- och Navigatorsoaina i soder. En
linea dragen fran Pilcairns o, genomskarande a3qva-
torn vid 162*' V. langd, och fortsatt till medlersla
Japan 36" N. bredd, genomgar den trakt, som en-
ligt iakttagelser foreter den storsta sjunkningen. Den
vestra delen af Havvaiirackan, hvilken del deraf ar
narmast denna axel, beslar for det mesta af atol-
ler, och derfore bar sjunkningen der varit betydli-
gare an langre oster i rackan. Sjunkningens be
lopp ar i Gambiers grupp omkring 1150 fot, vi
Sallskapsoarna 250 f. , vid Samoa 100, vid Kauai
Hawaiigruppen icke ofver 100, sannolikt mindre
Pa den si da af sjunkningsarean, som ar midt emot

607

Gamblers gJ'i'pp* ''gg^^ ^'^ hoga Marquesasoarna, som
tlllkannagifva ansenlig sjiinkniiig, men palagligen
mindre an i syclvest vid Paumatus. Fidjioarna visa
betydllg sjunkning, men mindre a sodia an nord-
ostra sidan. Det visades ofvan, ntt den stora oked-
jan bar convexltet at soder, Marquesas bllda en
nastan rak linea, och Hawallkedjan ar convex at
norr. De tva bojda kedjoina utvisa de bada si-
dorna af sjunkningens elllptiska area, den raka
Marquesaslinean antyder sin narbet till dess axel.
Denna axel llqi^er 1 stllla oceanens lan^jsta dia-

CO o

meter ocb ar parallel med oarnas medelriktnlng.
[ Pescadoresoarna ocb nagra andra af de nordllga
Carol Inerna, de oar som aro narmast denna axel,
finnas bevls for annu forlgaende sjunkning. Dessa
koralloar arc nastan utan vegetation, ty forst nar
sjunkningen uppbor borjar atollen att emottaga en
sadan. Pioc. Amei*. Assoc, second meeting, 321.

Mri.NE Edwards ocb Haime bafva funnit, sdi Geoiogisk
Turblnobdernas familj forst upplrader i juraforma- ^ning'
tionen, men anda till slutet af sekundara perloden
bar endast fa representanter. I den tertiara perl-
oden blifva Turbinolierna deremot ganska ymniga
ocb annu mera i nutldens baf. De utdoda arternas
antal forballer sig till de lefvandes som 1 till 3.
Cyatblninoe visa sig tidlgasf, Turblnolinoe forst i
Nummulltlagren, men de sednare iiro for narva-
rande mindre ulbredda an de forra. Slagtformerna
aro 1 nutldens baf mera mangfaldlga an under na-
qon foregaende geologlsk period. De tidlgast upp-
tradande slagtena, t. ex. Tbecocyatbus, Discocyathus
finnas ej numera, ingen lefvande art kan foras till
nagot af juratldens sliigten, ocb bland krltformatlo-
nens sliigten aterlinnes blott ett enda, Cyatblna i
nuverlden. De fiesta fossila slagten aro inskrankta
till en enda period, blott nagra fa genomga flera

608

pa hvarandra foljancle perioder, ocir nagra af clessa
slagten lefva annu. Arterna aro, i de aldra flesia
fall, inskriinkta till den geologiska period, i livil-
ken de upptradt, ocli de flesia liittills inom olika
perioder sasom identiska anglfna arter aro skilda.
Endast tva arter gora undantag: Cera tot roc luis dno-
decim-costatus, som ar miocen vid Turin och plio-
cen vid Asti, och Cyatliina pseiidoturbinolia, som
ar pliocen pa Sicilien och lefvande i Medelhafvet.
A. S. N. ser. 3, IX, 338. — Af fyrtiotva arter Ocn-
linider aro endast fern ton utdoda och af Psendocu-
liniderna fyra af tretton. Oculiniderna af andra af-
delningen, med likstora septa, iifvensom Pseudocu-
linerna med samma karakter finnas ingenstades fos-
sila. Familjen upptrader i ofrigt med fa aiter i
juraperioden, fortgar genom kritperioden och tilltar
nagot i den terliara. Ingen art ar hillills kand i
tva pa hvarandra foljande perioder j 1. c. XITT, t08.
— Astraiiderna hafva ingen representant i pala^o-
zoiska lager, ty Palaeosmilia, som i borjan fordes
till denna familj, befanns vid nogare granskning vara
en Cyathophyllid. De visa sig forst i musselkalken,
fortga genom alia foljande perioder, och na sitt ma-
ximum i niitidens varmare trakter. De fossila ar-
terna aro ungefar lika manga som de lefvande, och
de forra mest talrika i coral-rag, craie tufau, och
molassen. Af 78 genera aro 30 uteslutande fossila,
28 uteslutande lefvande, och 20 innehalla bade lef-
vande och fossila arter; 1. c. XII, 189. — Eupsam-
miderna hafva nastan samma geologiska utbredning
som Tiirbinoliderna, men upptriida icke forr an i
krilformationen, med tre arter. I tertiara perioden
blifva de talrikare, men annu mera i nutidens haf,
der man kiinner lika manga lefvande arter som
fossila i alia foregaende perioder. Der ar

slf'igte

' 609

slajTftciias nKlngfald stone. Artorna synas i do aldra
(le-sta fall vara inskrankta till den (brniation, i livil-
ken de ii[)ptiada. Endast den pliocena Balanophyllia
itallca ar pa en gang pliocen vid Asti, och lefvande
i Medelliafvetj l/c. X, 112.

MlCHELlN, Iconogiapliie zoophjtologique, De-
scription des polypiers fossiles de France, Paris 1848,
4:o, ar nu afslutad.

D'Orbignv, Note sur les polypiers fossiles, Paris
1849, innehaller attiofyra nya genera, soni icke aro
upptagna af Milne Edwards ocli Haime. Guer.
Rev. 1849, 527.

Enliirt Verneuii. hafva Nord-Amerikas och Eu-
ropas palseozoiska lager nio arter koraller gemen-
samnia, deribland af svenska arter Favosites gott-
landica Goldf., Fnngia gotllandica L. = Cyclolites
numismalis His., Porites interstincta, Catenipora escha-
roides. Bull. Soc. geol. IV, 706.

M'CoY gaf i A. N. H. sec. ser. Ill, 1, 119, 132,
en beskrifvande forteckning ofver palajozoiska koral-
ler, upptackta efter ulglfvandet af iMoRRiss katalog.

M'CoY beskref fossila poly per ur kolforande
kalken i Australien, A. N. H. XX, 226.

Halt, aninarker, att Graptoliterna aro egen-
domliga for de lagre siluriska lagren. Endast en
art ar funnen i Ludlow-lagren och i Arnerika in-
gen hcigre an Clinton-gruppen. Eniedan hvarken i
silui'iska, devoniska eller kolbildniiigar nagot spar
finnes af Sertularier, betviflar ban Graptoliternas
slagtskap med dessa. Proc. Amer. Assoc, second
meeting, 351.

Dana, Genera of fossil Corals of the family
Cyathophyllidae, Sill. Jon in. sec. ser. 1, 178.

LONSDATE, om koraller i Englands och New-
Yerseys krila, Quart. Journ. geol. soc. I, 65; V, 55.
Prof. Lovffis Arsb. 1845—49. ^^

610

Reuss, (lie I'ossilen Polyparien des Wiener Ter-
tiar-Heckens, ein monoj^rnfisclier Versuch, Wien 4:o,
iir Nairn wissenscharilichc Abliandlungen gesanimelt
von Haidinger, II.

MicHELTN anrnarkte, att bland de talrika tertiara
polyperna vid Snperga, Tortona, Asli, i Piemont,
vore eiidast fa analoga med nu Icfvande arter, ett
forballande, som kunde lorklaias deiaf, att glacial-
perlodens kold dodat deni. Bull. Soc. geol. If, 487.

Lonsdale, om koraller i Nord-Amerikas teitiara
lager, Quart. Journ. geol. Soc. I, 495, 509.

Spridd Actinia n. sp. Skottland, Reid. A. N. H. sec. ser. F, 34.
a '^'■^ "''• j^hodact i nia Agassiz n. g. Nord-Am. Gomptes rendus, 1847,
II, 678; Guer. Rev. 1847, 374.

Corynactis Aliman n. g., Irland, A. N. H. XVII, 417.

Arachnactis Sars n. g. Fauna litor. Norv. I, 28.

Turbinolia n. sp. foss. tert. Alabama, Geinitz, Al!gem.

deutsche naturh. Zeitung, II, 160.
Dentipora n. sp. foss. Col. M'Coy, A. N. H. sec. ser.

II, 399.
Stylopora n. sp. foss. Ool. M'Coy, 1. c. II, 399.
Montlivaltia Lamk. obs. et n. sp. foss. Ool., M'Coy, I. c.

II, 403.
Astraea n. sp. foss. Ool., M'Coy, I. c. II, 400.
Siderastraea n. sp. foss. Ool. M'Coy, I. c. IF, 401.
Meandrina n. sp. foss. Ool. M'Coy, 1. c. II, 402.
Endopachys Lonsdale n. g. sp. foss. Quart. Journ. geol.

Soc. I, 214.
Dendrophyllia n. sp. foss. Ool., M'Coy, A. N. H. sec. ser.

II, 403.
Palajopora M'Coy n. g. sp. paloeoz., A. N. H. sec. ser.

ill, 129.
Fistulipora M'Coy n. g. typ. Manon cribrosum Goldf.,

A. N. H. sec. ser. Ill, 130.
Chaeletes n. sp. silur , Hall, Palaeont. N.York, I, 18, 48,

611

Calamopora n. sp, silur. Kutorga, Verb. d. russ. mineral.

Gesellsch. 1845 — 6, 128.
Choristopetalum Lonsdale n. g. Helioporae off., sp. foss.

Kritform., Quart. Journ. geol. Soc. V, 69.
Dendropora n sp. foss. M'Gov, A. N. H. sec. ser. HI, 129.
Cyathophora n. sp. foss. Kritform. Lonsdale, Quart. Journ.

geol. Soc. V, S:i.
Pol y CO el i a King n. g. Cyathophyll., sp. foss. perm. A. N. H.

sec. ser. HT, 388; Perm. foss. Palaeont. Soc. 22.
Sty lax is M'Coy, n. g. A. N. H. sec. ser. Ill, 119.
Siphonodendron M'Coy, n. g. 1. c. Ill, 127.
Strombodes obs. M'Coy, 1. c. Ill, 10.
Strephodes M'Coy n. g. Strombodi' aff. sp. foss. palaeoz.

1. c. HI, 4.
Lonsdaleia M'Coy n. g. prioribus aff., 1. c. Ill, 12.
Nematophyllum M'Coy n. g. prior, aff. I. c. Ill, 15.
Clisiop by 1 lum n. sp. M'Coy, 1. c. Ill, 3.
Petraia Muenster obs. M'Coy, 1. c. Ill, 1; King, Perm.

Foss. 25. Ansags fOrut vara en snacka.
Streptoplasma Hall = priori, Pal. NewY. I, 17, 49,69.
Favistelia Hall n. g. Pal. NewY. I, 275.
Columnaria Goldf., char, emend. M'Coy, A. N. H. sec.

ser. Ill, 121.
Chaunopora Lonsdale gen. inc. sed., n. sp. Fiscii. v. Waldh.

Bull. Moscou, 1848, II, 468.
Heterophvllia M'Coy, n. g. inc. sed. A. N. H. sec. ser.

Ill, 126."
Stromatocerium Hall, n. g. inc. sed. Pal. NewY. I, 48.
Sycidium Sandbeuger n. g. foss. Eifel, Conod^ctyo Goldf.

aff. Leonh. u. Bronn n. Jabrb. 1849, 671.
Discophyllum Hall n. g. inc. sed. Pal. NewY. I, 277.

Aulopora ti. sp. foss. Kritform. Giebel, D'Alton u. Burm.

Zeit. I, 10; silur., Hall, Pal. NewY. I, 76.
Alecto n. sp. foss. silur. Hall, 1. c. I, 77.
Intricaria n. sp. silur. Hall, 1. c. I, 76.
Cladoc bonus M'Coy, n. g. aff. Auloporae, sp. foss. Kolform.

Austral., A. N. H. XX, 227.
Stellipora Hall n. g. Anlheliae Blv. aff., Pal. NewY. 79.

612

Alcyonites n. sp. foss. Bowerb. Quart. Journ. geol. Soc,

V, 319.
Gorgon ia n. sp. Valenc. Voy. Venus, t. 11 — 16; foss. silur.

Hall, Pal. NewY. I, 16, 76.
Primnoa n. sp. Valenc. Voy. Venus, t. 12; antarct. hafvet,

Stokes, Ross Voy. to the ant. regions, I, 334; Ed. n. phil.

Journ. XLIII, 281.
Pterogorgia n. sp. Duchassaing et Michelin, Guer. Rev.

1846, 220.
Solanderia Duchassaing et Micu. n. g. inter Melitaeam et

Corailium, Guer. Rev. 1846, 218.
Is is obs. et n. sp. Steenstrup, Videnskabl. Meddelelser fra

den naturhist. Forening, 1849, 66.
Moltkia Steenstrup n. g. inter Isidem et Corailium, sp. foss.,

Kritform. Faxoe, Bericht ub. d. Versaml. Kiel, 1846, 148.
Pen n a tula n. sp. Sars, Fauna litor. Norveg. I, 17.
Virgularia n. sp. Danielsen et Koren, Nyt Magazin f. Na-

turvid. V, 269.
Sarcoptilus Gray n. g. Pennatulac, A. N. H. sec. ser.

Ill, 76; Illustr. Proc. Zool. Soc. XVI, 45.
G rapt ol it bus n. sp. Hall, Pal. NewY. I, 79, 265; Sal-
ter, Quart. Journ. geol. Soc. V, 15. Jfr. ofvan p. 599.
Lucernaria n. sp. Sars, Fauna litor. Norveg. I, 20; fig.

Cuv. R. A. ed. ill. Zooph. t. 63.

613

Polytlialaiiiia. Infusoria.

Agassiz angaf sasom resultat af egna iiya un- Polytha-
dersoknlngar, att Polythalamierna hafva den storsta "'^"'^^'
likliet med embiyoniska former af Gastropoda, af
hvilken klass de bora anses soin en lagre form. Proc.
Amer. Assoc, second meeting, 391.

Clark, som i A. N. H. sec. ser. Ill, 380, med-
deJar undersoknlngar ofver flera Polytlialamier, bar
funnit, att endast de sista cellerna innehalla den
lefvande bruna membranen, hvilken saknas i alia
forejjaende. De extensila tradarna anser ban som
galar. Polythalamiei na lefva fiistade, Orthoceroe och
Lagenoe hafva stjelkar, det sednare slagtet flera in-
divider i en rad sammanhaftade med korta stanglar.

Gervais iakttog, att Triloculina ar vivipar.
Ungarna iitkojrima, omkring hundrade at gangen,
genom skalets oppning, utstriicka genast sina i bor-
jan mind re taliika tradar och hafva ett enrummigt,
aggformigt skal, mycket hkt Gromia, sa att Trilo-
culina och Gi'omia ingalunda bora skiljas i olika
afdelningar af klassen. Ungarna sprida sig lang-
samt, ga omkring 15 till 20 millim. om dygnet. En
kort tid fore denna forlplantning sagos Triloculinas
halla sig parvis tillsammans, hvarvid i hvarje par
individerna voio nagot skiljaktiga till skalets form
och storlek, sannolikt hanne och bona. Comptes
rendus, 1847, 11, 467- Guer. Revue, 1847, 291.

VerhAEGHE studerade med noggrannhet Nocti-
luca miliaris, hvilken af V^AN Beneden anses sasom
en naken Polythalam, Bull. Brux. XIII, 1, 85; II, 3;
Mem. Brux. couronnes, XXII.

614

DoYERE, orii Noctllura, Institut n:o 677; Bibl.
cle Geneve, IV, 109.

Costa, om Noctlluca tinlinnabiilnin, Eseicitaz.
accadem. etc.; Guer. Rev. 1845, 294.

July och Leymerie, som unclersokl Niimtnuli-
terna i det subpyreneiska baokenet, hafva stannat
dervid, att de aro Polytbalamier. Vaggania iiro ge-
nomboirade med hal sasom bos Rotalia, Nonionina;
mellanvaggarna bafva oppningar sins emellan och
med foregaende vindling, sa att alia kainraina bafva
samband med bvarandra,- de voro alia samtidlgt
upptagna af djurets mangdelade kropp, bvars seg-
menter voro med bvarandra Forenfide grenoni ror
eller sifoner. Comptes Rend us 1847, 25 October,
Guer. Revue, 1847, 349.

Keysermng uppbettade Nummuliten ofver en
laga ocb afkylde den plotsligt i kallt vatten. Da
klyfver den sig i ett plan riitvinkligt mot axeln.
Man ser da lydligt, att raderna aro spirala. Hos
vissa arter ar spiralen flerradig, d. v. s. flera rader
bredvid bvarandra aro rullade i en spiral. Jfr. Hai-
dingers Bericbte iib. Mitheilungen etc. V, 189, ur
Verba ndl. d. Russischen min. Gesellscb. 1847, 16.

ScHAFHAUTL deremol finner strukturen cyklisk,
icke spiral, ocb bailer Numnuiliterna for barda delar
af Acalepber, sasom Porpifa. Leonb. u. Broun n.
Jabrb. 1846, 406.

Thompson, on) Polytbalamier vid Irland, A. N.
H. XX, 175.

Williamson, om de engelska arterna af Lagena,
A. N. H. sec. ser. I, 1.

Enligt D'Orbigny kiinner man Polytbalamier
fossila i foljaude forballanden:

Kolform. Jura. Krita. Tertiar. Nutiden.

Genera . . 1. 5. 34. 56. 68.

Species . . 1. ' 20. 280. 450. 1000.

615

Af Icrvniule nrtrr kamior D'Orb. 575 (Van rlcn lictn
zoiien, 350 (Van deii lenipcrerade, 75 Iran den kaJIa.
Foraminiteres fossiles du Hassln leitiaire de Vienne,
Uonh. II. Bronn Jalub. 1847, 117.

Verneuil, oni Fusulina i Oliios kolformation,
ledande som i Ryssland, Sill. Journ. 1846, II, 213;
Bull. Soc. geol. IV, 12.

Strickland, om Polylhalamier i Lias, Qua it.
Journ. gcol, Soc. 11, 30.

CoRNUEL, i Meocomien, Mem. Soc. geol. Ill,
241—263.

Mantell, i krita orh flinta, A. N. H. XVI, 73.

Lyelf., om arter i NewYerseys krita, Quart.
Journ. geol. Soc. 1, 64.

MiCHET.OTTi, Saggio storico dei Rhizopodi ca-
latterislici dei terreni sopra-cretacei, 4:o. Modena
1841, ur Akadeniiens i Modena Handlingar, XXII.

Harting, i Hollands diluvium, de Magt van
liet Rleine, 2<)1.

Von Buch anFor om nummulit-lagrens begrans-
ning, att de vidtaga vid Ailantiska liaCvet. folja fot-
terna af de berg, som begriinsa Medelha fvet, genom
Italicn, GreUland, Natolien, oFver Euplirat och Ti-
gris till Zagros bergkedja, der Susa ar bygdt pa
Nummuliter, till Mekran, liings efter Persiska viken,
till Indus, och sluta liastigt vid foreningen mellan
Cabul och Indus, v. Bucri, Bull. soc. geol. IV, 542.

Leyivierie, Boubee, Dufrenoy, Elie de Beau-
mont, Bull. soc. geol. IV, 56 >, Tai.lavigne ib. 1127,
bestamma de pyieneiska nummulit-lagrens alder till
en lormedlande lank mellan kritrormationen och
eocena bildningar.

BoUE visar i V\^ien. Bericht. Ill, 446, IV, 51,
135, att de aro eocena. Jfr. V. Hauer, ib. VI, 261.

ScoRTEGAGNA, om Nummuliteina, Padua, 1849,
utdragf i Guer. Revue.

616

Jor.Y et Leymerie, Memoire sur les Nummu-
llles conslderes zoologiquement etc. Toulouse 1848.

Leymerie, D'Archiac, Delbos, Raulin, om de
subpyrenelska Numniulit-Ingren, Bull. soc. geol. II,
II, 270; 111, 475; IV, 537, 715, 1006; V, 114,433;
VI, 531.

Brunner, Mitheil. d. Gesellscli. in Bern, 1848,
9, ocli BuRCKHARDT, Baseler Bericht VII, 71, oni
Nummulit-Iajrer i Scliweitz.

Kaiser, om Nunimulit-lagren vid Triest, Wie-
ner Bericbte, IV, 158.

Const. Prevost, om Siciliens Nummul it-lager,
Bull. Soc. geol. II, 27.

Lyell och Forbes, om Orbituliler i Nord-Ame-
rika, som blifvit ansedda for Nummuliter, Quart.
Journ. geol. Soc. IV, 10.

BouE ger fiillstandig litteratur olVer Numniu-
literna, Wien. Ber. Ill, 457.

Hauer, om tertiara Polytbalamier i Krain,
Wien. Bericbte, II, 109.

D'Orbigny, Foraminiferes fossiles du bassin ter-
tiaire de Vienne, decouverts par J. de Hauer, Paris
1846, 4:o.

Bacon, Polytbalamier i sand fran Sabara, Bost.
Journ. nat. bist. V, 4()2.

Mantell, om marken af Polytbalamiers mjuka
delar, Trans. Roy. Soc- 1846, 465.

DiESiNG gaf i Wiener Sitzungs-Bericlite en of-
versigt af" Foraminifera D'Orbigny, Amoebea ocb
Arcellina.

Frondiculina obs. Reuss, Leonh. u. Bronn n. Jabrb.
1849, 839.

Nod OS aria n. sp. Kolf. kalk. Irl. M'Coy, A. N. H. sec. ayr.

Ill, 132.
ChiJostomella Reuss n. g. sp. foss. tert. Haid. Bericbte

iiber Mittbeilungen, V, 50.

617

Allomorphina Reuss n. g. priori affine, I. c.
Lagena Walker n. sp. Williamson, A. N. H. sec. ser. I, 1.
Entosolenia Eiirenb. n. sp. Williamson, 1. c. 1, 16.
Nummulites n. sp. Brunner, I. c.

Nummulina n. sp. et obs. Rouillier, Bull. Moscou, 1849,
I, 336.

Otn de s. k. Polygastriska infusoriernas natur infusoria.
gifves det annu tva stridiga asigter, en som nied ^affo"„f
Ehrenberg ser i dem organiserade djur med tarm-
kanal, clrknlationsapparat, koiisorganer, en annan,
som, framstalld af Sieeold, Kolijker n\. fl., for-
klarar atminstone de fiesta af dem for encelliga djur
utan inre organisation jemftirlig med de hogre dju-
rens. Den sednare asigten forvisar Bacillarierna,
Closterinerna, Volvocinerna till vaxtriket.

POUCHET undersokte Vorticella infusionum Duj.,
Kolpoda cucullus Muell., Glaucoma scintillans Ehrb.,
Dileptus folium Duj., hvarvid han, for att fasthalla
individet inom synfaltet, lade det under presskifvan,
pa batist, som da gaf sma rutor af 0,10 till 0,12
millim. Han fann Ehrenbergs uppgifter bekraf-
tade. Polygastrica hafva mer eller mindre talrika,
blasformiga magar, hvilkas antal och storlek ar be-
stiimd hos hvarje art i dess utbildade, tillstand. Hos
Vorticella riiknade han trettlo till fyratlo magar af
0,008 till 0,010 millim. diameter, nar de aro fulla
af foda, ocli hos Kolpoda tjugu till trettlo af 0,010
millim. Ma^rblasorna sammansmalta aldri^ vid be-
roring- de hafva tydligt egna vaggar. Deras rota-
tion iir en optisk illusion. De aro bestamda till
sitt liige, och afliigsna sig ej derifran utan genom
vafnadens elasticitet. Fodan bildar icke hollar, som
slumpvis bilda vacuoler, utan upptages smaningom
och ses till en del upptaga magblasorna for att
slutligen fylla dem. De kontraktila blasorna aro

618

verkliga ciikiilalionsorganer, som representera do
hogre (1)11 rens eiula eller flerfaldiga hjerta. De
kunna ej anses sasom respirations- eller generations-
oiganer. Vanligen fimies blott en sadan hjeitblasa,
som innehaller eU iDed blodet analogt fluidum al'
Ijusgul farg. Hos Vorlicella bar den en ofantlig
storlek, en diameter af 0,020 millim. bos ett individ
af 0,080 iiiillim. langd. Den bar der egna vaggar
ocb slutar framat i en dnctus af gul (arg. Hos
Kolpoda ocb Glaucoma ar den afven ensam, men
mindre i forballande. Hos Dileptus finnas tva bjert-
blasor, som sammandraga sig successivt, den ena i
bakre delen af djurets kropp, den andra i dess
midt. Hos Vorficella fjller sig blasan langsamt,
ocb tommer sig efter langa mellanstunder, men da
bastigt. Den sammandrar sig bvar annan till bvar
sjette miniit, alltefter temperaturen ocb djurets lif-
ligbet. Hos Kolpoda deremot ocb Glaucoma arc
blasans rorelser tatare, ocb den utvidgar sig ocb
fylles ogonblickligen med blod. Sammandragnin-
garna ske, vid 20° varma, bvai* sjunde till bvar
tionde sekund. Comptes rend us, 1848, H, 517.

EcKHARD gaf i Wgm. A. 1846, 209 en fram-
stallning af Infusoriernas natur, deri ban bekraf-
tande sammanstaller Ehrenbergs ocb egna iakt-
lagelser.

Siebold deremot, som indelar Protozoa i tva
klasser, Infusoria ocb Rbizopoda, ser i bada encel-
liga djur. De forete ingen fran den ofriga vafnaden
afscindrad muskelmassa, utan en alltigenom kon-
traktil gelatinos kroppsmassa. Endast i Vorticellans
stjelk finnes en langsmuskel, som far tvarstrier vid
den spiraliga sa m ma ndragn ingen. Djuren forrada i
rorelserna Ij'dlig kansel ocb vilja, ocb mottagligbet
for vissa sinliga intryck, men den roda flacken star
icke i forbindelse med nagot sasom nervmassa tyd-

619

bait parli. "Astonierna" upplagn foda genoni in-
sugning nied liela kioppsytanj Opaline raiiarum
t. ex. blir gion, nar den nagon tid uppehallit sig
i den med mycken galla fyllda delen af tarmen.
De rum, soin Ehrejnberg haller for magar, aro va-
cuoler, sasom Dujardin tydde dem. "Stoinatoderna"
hafva pa bestanidt stalle en munn och elt svalg,
genom hvilket fodan upphemlas for att trangas in
i kroppens nastan fluida parenchym, utan att I'pp-
tagas i magar, eliuru lesiduum hos nagra utdrifves
genom en anus. Fodan samlas, jemte insuget vat-
ten, i vacuolerna, hvaiaf tva, nar de komma i niira
beioring, kunna sammansmalla till en enda, ett be-
vis, att de ej aro omgifna med egna liinnor. Harda
slukade delar ses stundom, utan blasig omgifning,
sitta i parenchymet. Den "roda magsaften^' hos
Bursaria vernalis, Trachelius meleagris, ar en optisk
illusion. De violetta flackarna hos Nassula elegans
ot;h Chilodon ornatus aro hopar af pigmentkorn,
som hos Nassula stundom saknas. Den upptagna
fodans och det losa parenchymets rorelser, som likna
en cirkulation sadan som hos Chara, och som hos
Loxodes bursaria ar sa markvardig, beror pa obekant
orsak, men icke, sasom Ehrenberg antagit, derpa,
att tarmkanalen, pa magsiickarnas bekostnad, utvid-
gar sig anda derhan att fylla hela kroppen. De
hos Stomatoderna utan undantag, men bland Asto-
merna endast hos Cryptomonas ovala och Opalina
planariarum, forekommande pulserande rummen (sa-
desblasor enl. Ehrenb.) aro forsta antydningen af ett
ciikulationssystem. Protozoerna fortplanta sig genom
delning eller knoppar, aldrig genom agg. Dehiin-
gen borjar i kiirnan, som ligger los i parenchymet,
och icke synes forga efter djurets dod. Nar en
Euglena viridis sammandiagit sig klotforrnigt och
omgifvit sig med en slags kapsel eller cysta, sasom

620

lion enllgt Ehrenberg gor nar lion skall do, bibe-
haller sig hcnnes kiirna annii laiig ticl otorandrad,
forstorar sig till ocli med, och liar ej utseendet af
en doende kropp, sa att man snarare kunde for-
rnoda, att den skall begynna ett njlt leFnadslopp
under annan form. Mahanda ciro Euglena viridis
och manga andra infusorier endast larver af andra
djur. Lelirbiich der vergl. Anatomic von Siebold
und Stannius, I, 7.

Frantzius undersokte Oplirydium versatile och
fann, att det kommer niira Vorticellerna. Pa ytan
af en gelatinos rundad massa, hvars ursprung han
for ofrigt icke lyckades utleta, sitta djuren med
baktill afgaende fina strangar insankta i massan anda
till dess medelpunkt. Djuret bar intet pantsar. Man
ser det indraga sin flimmerapparat, blifva tjockare
i den bakre, forut smalare andan, utveckla, nara
denna bakre anda, en krans af fina mjukare cilier,
derpa losa sig fran massan och simma fritt omkring,
med den nu bredare andan, som forr var den bakre,
framat. Derpa faster det sig med denna anda vid
najjot fast foremal och stracker ut siaf. Den bakre
flimmerkransen forsvinner, och utan att annu ut-
stracka den framre, delar djuret sig longitudinelt i
tva. — Den framre flimmerapparaten ar som hos
Vorticella, bagbojd, med etl segment barande fyra
till sex styfva, langa cilier och mellan dem rader
af mycket sma och fina. En trattformig oppning
forer till en lang och smal oesophagus, hvars inre
yta ar bekladd med cilier, som aro i standig ro-
relse, medan de langre, som sta vid randen af ap-
paraten, efter djurets vilja kunna aterdragas. Vid
a^sophagi slut upphor dess begransning och kan ej
langre foljas. Kulorna af fargad (oda vandra fran
dess slut till motsatta iindan, vanda om i en bage,
ga framat igen, folja sidan af oesophagus och ut-

621

drifvas bredvid den genom on lilen oppning, for att
sedan slungas i en siirskilt forlgaende strom, men
ined hibehallande af sin kulform, hvaraf del vill
synas, att de samnianhallas i en seg gclatinos massa.
Om har funnes nag on tarm, horde dess con tenia och
exkrementerna taga dess form, men sadant iakttages
aldrig. Alltid aro de kulformigt samlade. Afven
hos Paramaecium sag forf. fodan inga i oesophagus,
der hikJas till hollar, som vandia ned till mot-
satta sidan af djuret och derpa ater tillhaka for
att utkastas niira munnen. Frantzius, Analecta ad
Ophrjdii versatilis historiam naturalem. Dissertatioj
Breslau 1849.

ScHMARDA, om Stentor Millleri och de hylsor
i hvilka i\en iinncs innesluten, Kleine Beitrage zur
Natiirgeschichte d. Infusorien, Wien 1846 j Haidingers
Berichte, I, 24.

NicOLET, som Lindersokte Actinophrys, finner
dess kropp samniansatt af: ett centralt ovarium,
sferiskt, med hinnaktigt hylle, inneslutande mycket
sma glohuler, rudimenter af aggj ett lager af ett
slemmigt-kornigt amne omgifvande ovariet, och hvars
korn, i analogi med hvad som iakttages hos Stentor,
synas vara fortplanlningsorganer,- ett annat lager af
hvitl, slemmigt amne, genomskinligt, iitan kornighet,
som spontant urhalkar sig i vaciioler, i hvilket di-
gestionen forsiggar, och som bildar djurets yttre
periferi. Fran detta lager utga de stralande tradar,
med hvilka Actinophrys fangar sitt rof, hvilket icke
sker genom agglutination. Tradarna omfatta rofvet,
klamma det, ruUa sig omkring det och fora det sa-
lunda till kroppens yta. Pa kroppens yta bilda sig
tid efter annan blasformiga utvaxter, stundom af
betydlig storlek, hvilka i det de fa intryckningar
utan bristning (en se deprimant sans se percer)
bilda mer eller mindre djupa gropar, i hvilka rofvet

622

upptages' ocli digereras sasom i tilHalliga magar.
Afbordandet ai dot till n;iring otjenliga sker pa
omvandt satt, men alltid utan biisfniiig. — Acli-
iiophrys fortplantar sig genom klyfniiig ocli genoin
agg. Aggen aro femtio till sextio ocli liiggas ge-
nom djurets plotsliga decomposition. Ungen ar
slagtet Halteria DuJ., och belialler denna form till
dess den t'emdubblat sin storlek, da cilicrna falla
samman utefter kroppens undra yta, och tiadarna
framtrada at alia sidor. Men utom denna utveck-
ling vill NicOLET hafva iakttagit ftiljande. jNar en
"Rotator inllatus" dodt, ser man i dess lik upp-
komma sma kulor, forst genomskinliga, derefter
opaka, storre, talrikare, slutligen aflanga, sa att de
bilda klnmpar af spetsiga knolar. livarje kula liar
da blifvit ett blindt, till foimen oregelbundet \6v,
innehallande en kornig vatska, Hvarje ror oppnar
sig och utslapper iimehallet, som vid hvardera iin-
dan bilda r en kulformig kropp med rorelse och li(,
som far cilier, en Halteria som frigor sig med ett
sprang och nastan omedelbart fdrvandlar sig till en
Actinophiys. Denna forvandling sker stundom re-
dan innai\ Halterian frigjort sig, och da uppkommer
Aclinophrys pedicellala Mueli. ; bilda flera cylindrar
en grenig massa, blir det hela Dendrosotna radians
Ehrb. Denna utveckling sker inom sexton limmar,
och har inlet gcmensamt med utvecklingen ur agg,
hvilken fordrar flera dagar. Comptes rend us, 1848,
1, 118; Guer. Rev. i848, 25.

KOLLIKERS beskrifning af samma djiir ofverens-
stammer med Nicoi.ets i allt hufvudsakligt. Afven
ban fann Actinophrys besta hel och hallen af en
enkel homogen substans med sma fettkorn och va-
cuoler. Denna substans ar anlagd i tva delar, en
yttre, som bar fanglradarna, och en nagol morkare
karna, som innehaller flera korn. Ytan ar nagol

623

fastare an dct ofiign, och cle derifran iitgaende
(anj^tradai na aro omedelbara fortsaltninofar af den-
samnia. Djurel sakiiar miinn ocli tnage, och fortar
sin foda sasotu Nicolet aii'^er. Konimer del nara
ett infusorium, ett lijuldjui-, en Lynceus, en Dia-
toniace, fastnar delta vid en af" de klibbio^a fanijlra-

' Do

darna, soin derpa langsamt forkorlar sig, under del
alt narstaende tradar sla sig tillsammans derofver.
Traden liar ingen dodande egenskap sasom Ehren-
BERG angaf. Motsvarande del af ytan sanker sig nu
in och bildar en grop, som upptar rofvet och blir
allt djupare, smaningoin flaskfoiinig, tills ytan sluter
sig derofver, och rofvet ar alldeles insankt i det
yllre lagiet. Der drojer det en stund och ofvergar
slutligen in i kiirnan, der det upploses. Ar det elt
nijukt infusorium, forniinskas smaningoin det rum,
som upptagit det, och forsvinner slutligen; blir, af
en Ijynceus eller ett hjuldjur, det osmaltliga skalet
ofver, sa bana nya sammandragningar i den homo-
gena substansen en vag ulat for detsamma, och
denna kanal, som kan vara belagen pa samma stiille
som den inforande kanalen, eller pa ett annat, for-
svinner derpa sparlost. Hvarje punkt af ytan kan
pa delta scitt upptaga foda och bortfora dess resi-
duum. For hvarje bit bildar sig hvar som heist
en hala. Det osmiilla afgar ouKslutet af en droppa
vatska, som ulom djuret forflyter. Har djuret fastat
lange, ar dess subslans klar och ftittig pa korn;
har det manga bitar i sig, aro kornen talrikare. —
Djurets hela subslans ar kontraktil, ulan nerver och
muskier, rorelserna mycket langsamma. Fangtra-
darna sammandragas iinda till forsvinnande, och
skjuta ater fram, om pa samma sialic kunde ej be-
stammas. Huiu djuret flyttar sig ar obekant; det
hojer sig icke genom upptagande ur vattnet af luft,
som det ater afi^er, sasom Ehrenberg och Eichhorn

624

anlogo. Pulserande rum, sotn Siebold sag, markte
KOLLIKER icke. Om vattiiel haftigt omrores, in-
drager djuret temligen hastigt alia sina fangtradar.
— Sjelfdelniiig iakttogs icke, men val att tva full-
standiga individer smaningom smalte tillsammans till
ett enda. I karnan forekomma stundom kroppar
Ilka celler med cellkarna, mojligtvis keimbildningar,
ty hos vissa infusorier forekommer bestamdt fort-
plantning genorii i det ini e iitbildade "Keime". Sa-
dana liar Kolltker iakttagit hos Euglena, sa, att i
ett individ bildades fyra till sex detsamma alldeles
fyllande dotterdjur, hvilka slutligen forsedda med
sin roda piinkt och flimmertradar sprangde det ocb
qvarlemnade det som en lom Iiylsa. — Actinophrys
bar mycken forvandtskap med AmoeKneerna och
DuJA'RDiNS Rhizopoder, hvilkas kropp, af homogen,
kontraktil substans med korn och vacuoler, likale-
des afo^er utskott af vexlande och for^^nnfjliij form.
Hvad man vet om dessas siitt att upptaga naring
synes ocksa antyda, att det sker som hos Actino-
phrys. Amoeberna och Rhizopoderna hallas tillsam-
mans i en afdelning, som val bast far namnet Rhi-
zopoder. Familjer derinom vore Amoebaeerna, Acti-
nophrys, hvartill sannolikt komrner Acineta, samt
de med skal forsedda, hvilka ater kunna afdelas i
enkla: Arcella, Difflugia, Gromia m. fl., och de med
flerfaldigt insnord kropp: Polythalamierna. Dessa
Rhizopoders karakterer vore da: en strukturlos
kropp af homogen, kontraktil substans, utan munn,
tarm och andra organer, med rorliga utskottj upp-
tagande af foda pa hvilket stiille som heist af kroppens
yta, genom bitens indragande i det inre, dess dige-
stion i ofvergaende uppkommande rum och bortdrif-
vandet af residuum utat pa hvilken [)unkt som helst^
fortplantuing genom delning? genom "Keime"? —

- Nu

625

Nil fiagas: aro dessa Rhizopoder Infusorier? Infu-
son'ei'iia, utom de till vaxterna horande liacillarierna,
Volvocinerna, Clostei ineina, besta alia utan iindan-
lag af en enda cell, sorn lios nagra ar alldeles slii-
len : Gregarina, Opaliiia, Euglena o. s. v., Iios andra
liar en inunn eller till ocli nied tva oppningar.
De hafva oftast en kontiaktil fliinrande cellmein-
bran, ett ofta delvis kontraktilf cellinnelmll med korn
ocli vaciioler, och nastan allfid en liotnogen , ofta
besynneiligt foimad karna. Nii blii- fragan: kunna
Rhlzopoderna stallas lika med en cell? Vid forsta
paseendet icke. Amoeba, Actinophrys hafva intet
by lie, som kan g.illa sasom cellmembran, ocli manga
sakna kiirna. llos Actinophrys, hvais inre karnlika
kropp knrippast kan laknas hit, torde en karna hafva
funnits, men saknas hos det utbildade djiiiet, eller
den kan alldeles saknas och djui-et likval hafva be-
tydelsen af en cell. Dct foi'sta iir fallet med men-
niskans blodkorn, och hvad det sednaie angar, torde
celler kunna gifvas utan karna. Det gifves vissa in-
fusorier, som oaktadt sin stora likhet med andra be-
stiimdt encelliga, likval ej innehalla nagon karna.
Hvad membranen angar, ges det celler med sadan
af de\i finhet, att den icke kan siirskiljas fran inne-
hallet, t. ex. blodkorn hos honsembryoner, hos gro-
dor. Rhizopodernas strukturlosa^ homogeua innehall,
dess kontraktilitet och vacuoler erinra om de en-
celliga infusoriernas kroppsinnehall , liksom deras
enkia foim och siilt att nara sig. For ofrigt bar an-
tagandet, alt Rhizopoderna hafva betydelsen af enkIa,
om oeksa modifierade celler det (or sig, att eljest
intet annat ar att gcjra med dem. Det ar icke
antagligt, att de besta af ett aggregat af celler, icke
att de utgoras af en massa djurisk substans uran
vidare difTerenliering, af blott cellinnehall. Det blir
Prof. Lovens Arsb. 1845—49. 40

G26

(lerloie bast, iUt bt'trakt;> Uhi/opotlLina sFisorn egen-
domligt niodifierade cnkia celler, hvilka njaliaiicla
hafva en inenibran, men atniinstone i utbildadl lill-
stand sannolikt ingen kaina, och alt slalla dein lios
de andra infiisoiierna i de encelliga djurens klass.
— Rhizopodeinas kontraktila substans ar ntan tvif-
veJ inycket niira forvaiull nied deii som Ecker be-
skrifver bos Hydra, se ofvan p. 527. I hela djur-
riket upptrada sasom sadana substanser blott Iva:
cellmembranen ocb ctdlinnehaliet, livijka anlincftn
hvar for sig elhr tillsanioians bilda en konliaktil
elementardel. Andia delar, sasom cellkainor ocb
deras derivata, karnfibrer ocb elasliska fibrer, ofor-
mad substans som ej bgger i celler, coagulerad
fibrin o. s. v., aro aldrig kontraktila. Kontraktila
cellmembraner forekofnma: a) bos encelliga djur:
sasom belt kontraktila menibrancr bos Gregarina,
Leucopljrys, Coleps, Tracbelins, Loxodes, Bursaria,
Kolpoda, Uroleptns ocb manga andra infusorier^
sasom roiliii^a ntvaxter af en kontraktil eller orcirliof
menibran bos Opalina, Bursaria m. fl. 5 b) bos icke
sjelfstandiga, enkla celler: sasom in toto kontraktila
membraner, t. ex. hjertcellerna bos Alytes- ocb
Sepia-embryoner, Planarie-embryonernas celler, de
i svansen bos Tuhicat-larver, i svansblasan bos Li-
max-embryoner j sasom partielt kontraktila membra-
ner, flimmerbar pa epitheliumceller; c) bos celler,
som aro sammansmalta till ett roi', kapillara lymi-
ocb blodkiirl. Kontraktilt cellinneball finnes: a) bos
encelliga djurj b) bos icke sjellstandiga celler: sper-
matozoiderna, bvilka uppsta som nederslag i sades-
cellcrnas karnor; c) bos ror, som uppstatt genom
sammansmaltning at' celler: de animala eller tvar-
strierade njuskelknippena. Kontraktila membraner
ocb kontraktilt cellinnehMl samniansmalta i en massa
visa: a) encelliga djur, (orutsatt att Actinopbrys ocb

627

llhizopodei na aro sadana; h) flercelliga djiir, hos
livilka alia c(dler aio sanimansmalta till bildningen
af en liomogen kioppssubstans: 1) Hydra, som,
eluiiLi den enligt EcKER ej visar spar till cellar,
likval nias(e anses sasoin iirsprungligl bildad af en
hop celler, emedan den ju utvecklar sig ur agg
soin genomga klyfningsprocessenj den cellcoinplex,
soni bildar Hydian, franistaller sednare en massa,
sedan alia cellers menibianei- och innehall samman-
flutit i en likformig massa; 2) Dicyema paradoxum,
se ofvan p. 420; c) vissa till fibrer lorlangda celler
hos liogre djur, Kollikers muskelfiberceller eller
de glatta rnusklernas elementer, som aro att anse
som en forlangd cell, i hvilken membran och inne-
hall (orenat sig till en mjnk massa. Dessa aro dju-
rens alia kontraktila delar och dessa sonderfalla i
tva kategorier, kontraktila cellmeinbraner och nied
rorelse begalvadt celliiinehall. lAIen dermed ar icke
sagdt, att del gifves endast tva slags kontraktila ele-
mentaidelar, f'astmer maste flera sadana antagas,
alltelter son) menibranerna eller innehallet tar ge-
stalt. Mest passande ar foljande series. Kontraktila
elementardelar aio: 1) Den oformade kontraktila snb-
stansen = a) ett celliiinehall, b) en eller fleia med
rnembran och innehall till ett sanimansmalta celler.
2) Spermatozoiden = ett Tormadt cell-, resp. karn-
innehall. 3) Flimmerharet = en utvaxt af en cell-
niembran. 4) Den kontraktila blasan = en hel cell-
mendiian. 5) Dot kontraktila rciret = ett antal
sammansnialta cellmenibraner. 6) Den kontiaktila
fibeicellen = en forlangd cell, med by lie och in-
nehall lorenade i ett. 7) Det kontraktila fibrill-
knippet (anirnala muskelknippet) = innehallet af en
series af sammaiisinalta celler, hvilket forvandlat sig
till ett homogent, kontraktilt r(3r. Af dessa griip-
pcr aro 1, 2, 3, 4 till sina rorelser oberocnde af

028

nerver, mctlnii nerver invcika pa 5, 6, 7. ZeksvUr,
L wiss. Zool. 1, 198.
Uiveck- POUCHET, som f'oljt ulveckliiigeii af flera infii-

'*"^* sorier, har funnit, att nagra lennia agget med mo-
derdjurels form, Kerona, Vorlicella, niedan aiidra
undeiga forvandlingar, sasom Kolpoda ocli Dileptus.
Glaucoma scintillans Ehrenb. i'\r Kolpoda cucullus
MuELL. i oiitbildadt tHIstand. I VorlicelJas jigg, af
0,04 millim., foreter vitelliis gyratoriska loielser,
alldeles som hos Molhisker ocli andia d|nr. Nar un-
garna aro fardiga att lemiia agget ("leur coque"),
iakltages redan den kontraktila blasaii, lelativt min-
dre an lios det fullbildade djuret, och med mind re
tata pulsationer. Hos Vorticella finnes iifven en stiin-
dom mycket tydllg sack, bclagen pa motsatra sidan
mot den kontraktila hjerlblasan. Dess inre visar
molekiilariorelser, som tyda pa n;irvaron af flim-
mercilier. Siicken ses stundom sammandraga sig
fVamifVan bakat och synes i denna riktning flytta en
rorlig massa, mycket skiljaktig Fran magblasorna.
Denna s;ick ar respirationsorganet. Comtes rendus,
1849, I, 82.

Wedl iaktloof utvecklinjr ur '^cfcr hos Vorti-
cella chlorostigma, Wien. Ber. II, 153, och

Perty iakttog utvecklingen Euglena , Cerco-
monas, Pleuromonas, Miltheil. d. naturf. Gesellsch.
in Bern, 1848, 193, medan

Leidig nekade aggens tillvaro bos Polygastrica,
Isis 1848, 163.

Arlidge, om fortplanlning genom inre knopp-
ning hos Trichodina pediculus Ehrenb.? A. N. H,
sec. ser. IV, 269.

Fresfnius npptog den gam la fragan om infu-
soiiers foivandling till alger ocli fasrade uppmark-
samheten pa roda flackar, lika de s. k. ogonen, hos
de rorliga sporerna af Cha'tophora elegans. Ziir

629

ConlrovcrsL" liber die V^erwandluug der liifusorien in
Algeu, Frankruit 1847; D'Alloiis o. Burnieisters
Zeitung, I, 40.

SchmARDA anrnarkte, alt manga inrusoiier upp-
sta pa Ijus-losa stiillen, men att de i allmanhet kraf-
tigaie wlvecklas i Ijuset; aft de giona djur, som
bilda Priestleys materia endast uppsta i Ijuset; att
flora infusorier visa tydlig Ijusfornimmelse, att Vol-
vox globator Ayr Ijnset, som sokes af Monas vinosa,
snlFurosa, Dunalii, Pandorina inorum, Cldamidomo-
nas piilvisciilus, Eugleiia viridis, dcses, triquctra,
Stentor, niger, ocli att i\en roda flacken sannolikt ar
ett oga. Hafdinger, Berichte I, 17. RIeine Bcitrage
/. Naturgesch. der Infusorien, Wien 1846.

Ehrenberg, oin en lifligt gron f'iirg hos var-
vallnet vid Berlin, fcirorsakad af tva nya nakna mo-
nad I ika vasen, livaiaf den ena ar typ for en ny
familj, Hydromorina, Berl. Ber. 1848, 233. Den-
samma vsag det gamla iinderverket med blod pa brod
ocli andra fodoamnen biirleda sig (ran narvaron af
en monad, M. prodigiosa, ib. 1848, 349, 354,
384, 462 5 1849, lOL

JOLY, om Monas sulphuraria J., sotn rodfar-,
gar svafvellialtiga kallor, Mem. Acad, do Toulouse,
ser. 3. 1845, 16.

PiNEAU upptog de gamla forsoken med infu-
sioner. Ett stycke muskel af en kalf lades i -brunns-
vatlen, i fria luften. Effer tiettio timmar under-
soktes ett (iberknippe, som var sa betydligt upp-
mjukadl, alt dess normala tvaistrier voro till stor
del iitplanade, och en del deraf var en bomogen
pulpa, en annan del sammansatt af oregelbundna,
ytterst fina granulationer. Denna granulation fore-
gar enligt BuRDACH uppkomslen af organismer i
infusioner. Kornen liknade alldcles Bacterium termo,
och vid iindan af tibern sagos de skilja sig deri-

63U

train sasoin verkliga Baoterier. ForF. droi^ af" Jakt-
tagelsen den slntsats, att organisk substans lagd 1
infusion, ofveigar sjelf, genom delning, i vasen, sum
smaningoni antaga djurisk karakter. Nagra delar af
fibern blefvo Bacterier, andia upploste sig i indi-
vider af Monas lens DuJ. ocli togo lif. En infu-
sion pa husbloss gaf korn, som fingo cilier och blefvo
Enchelys ovaia Duj. — Vorticella infusionum DuJ.
lUvecklades pa foljande vis, i en infusion pa atskil-
liga vaxter. En granulos massa delade sig i sferi-
ska kulor. Dessa fingo straligt utgaende jemnbreda
utskott, men forblefvo ororliga, och liknade Acti-
nophrys Eiirenb. I borjan voio utskotten jemn-
stora, men snart blef ett stone an de andra och
fiiste sig med andan pa en narbelagen kropp, sa
att djuret liknade en kula hvilande pa en smal stjelk
och forsedd med straliga lineara ulskott, Actino-
phrys pedicellata DuJ. Kroppen blef nu smaningom
paronlik, utskotten rorde sig langsanjt, och en munn
borjade att framlrada pa ofra ytan, Acineta Ehrenb. ?
Munnen vidgade sig, omgafs med tydliga vibrerande
cilier, hvarpa utskotten foisvunno och stjelken blef
kontraktil, och Vorticellan smaningom var utbildad.
A. S. N. ser. 3, 111, 182, IV, 103.

MacAIRE har gjort forsok med gifters veikan
pa infusorier. Han anviinde konosift sublimat, cy-
anvatesyra, svafvelsyra, ammoniak, snltsvrad baryt
och hafssalt, alltid med haslig verkan. Verhandl. d.
schweiz. naturf. Gesellsch. ScliafThausen, 1847.

Geogra/isk Weisse afhandlade de vid Petersburg forekom-

^l^lJf' niande infusorier och beskref nya arter: Bull. S:t
Petersb. V, 1847, 225; VI, 106.

ElCHWALD Infusorienkunde Russlands, erster
Nachtrag, Bull. Moscou, 1847, II, 285; zweiter Nach-
irag ib. 1849, I, 400, 469.

631

ScHMARDA, adriatiska hafvets aiter och de vid
Wien ocl) Olruiilz forekoinniaiide; Klfine Beitrage
z. Naturgeschiclite d. Infusorien, Wien 1846 j Hai-
dingers Bericlitc, I, 177.

HeNLE, M. a. 1845, 369; FrANTZIUS, ohser va-Gregarina.

tiones quoedam de Gregarinis, Beiolini 1846, Wgin.
A. 1848, 188j Steln, M. A. 1848, 182; Koi.uker,
Sclileiden u. Nagelis Zeitsclir. f, wissenscliaftl. Bota-
nik, 1845, 97, Zeitschr. f. wissenscliaftl. Zoologie, I,
1, Mittlieilungen d. Gesellscliaft in Zurich, 1, 41;
Brucii, Zeitschr. {\ wiss Zool. II, 110; Hammer-
SCHMiDT, Haid. Ber. , I, 78, hafva meddelat under-
S()kningar oni Gregarinerna. Dessa djur forekonima
i tarmkanalen, nagongang i bukhalan hos insekter
och insektlarver, hos hafs- och sotvatlens-maskar,
hos Lumbrici i generationskortlarna. Bland insekterna
i\v det inest rofdjur, as och excrementer fortarande
arter som hysa dem. Storleken ar hogst en linea
(Didyrnophyes gigantea ensam hlir fern Jin. lang),
de fiesta aro niycket mindre. De yngsta individerna
hafva noga de aldres form. Kroppen ar en ^g^- , vals-
eller spindelformig blasa, utan miinn och anus.
Stein indelar Gregarinerna i tre fanjiljer: 1) Monocy-
stideic, oledade, hufvudlosa^ 2) Gregarinariuel nied
tvadelad kropp, idet den genom en yltre insnorning
och inre skiljevagg ar delad i hufvudsegment och
kroppsegnient, hvardera med sin egna halighet; 3)
Didyniophyidye, som hafva afven kroppsegmentet de-
lad t i tva genom insnorning och skiljevagg, och sa-
ledes hela kroppen delad i tre skilda halor, hufvud,
JVamkropp och bak kropp. Hyllet ar hos alia glas-
klait, glalt, elasliskt, strukturlost, homogent, losligt
i iittiksyra, hos nagra ntvuxet i frans- eller harlika
utskott, som alltid aro ororliga. Det ar i hog grad
permeabelt for valskor. I det inre finnas inga or-
ganer, utan endast en konsistent, sannolikt agghvit-

632

artaci vatska, 1 hvilken ligga oriikneliga glasarlade,
morkt randade koni, fettkorn, af olika form och
storlek, livilka sakiias lios de yngsta individerna och
framtriida loist under tillvaxteii. Hos Monocysli-
deerna ocli i kroppslialan hos Giegarinarierna, yngre
och aldre, ligger tVi en solid, geleeartad, klar
kaina med morkare niicleoler. Dcss memhran iir
oloshg i iittiksysa. I den tredje faniiljen forekom-
iner dTeniia kaiiia hos Didyniophyes paradoxa dub-
bel, en i frani-, en i bakkioppen, hos D. gigantea
saknas den alldeles. Fodan upptages endosnioliskt.
Hyllet ar i hog grad kontroktilt och kansligt. De
fritt lefvande foiinernas loielsei' ;iro iijlidande, men
lediga. Vissa Monocystldeer traffas aldiig rorliga,
men att de i tidlgare alder liaft rorelseform«iga ses
deraF, att de finnas tva och tva last sammanhiin-
gande med sina liknamniga, plattade andar. De hade
saledes sokt upp hvarandra. Dessa fran tidigaste
aldern parvis sammanhangande stela Monocystideer
bilda slagtet Zygocyst is Stein, de oliiga ensliga,
rorliga, slagtet Monocystis Stein. Gregarinaria; dela
sig afven i koplade: Gregarina DuF., som med olik-
namniga iindar (huf'vud mot kropps.'inda) samman-
hanga, vanligast parvis, sallan tre, fyra; och enkla,
som iiro sliigtena: Sporadina Stfin med enkelt hn(-
vud ; Stylorhynchus St. med hufVndet uldraget i
en spetsig hnflapparat, Aclinocephalus St. med huf-
vudet bildadl till en rund, stralig liallskifva. De
tva sednare formerna sitta fast vid tarmvaggarna,
men losa sig nar de aro utbildade, med forlust aF
haftapparafen och traffas Fria, lifligt rorliga i tar-
men, der de soka hvarandra. Den markviirdiga Fort-
plantningen iakttog Stein. Zygocysiis cometa St.,
hos Lumbricus, bestar aF tva kagelFormiga, med
basen sammanhangande, i spetsarna Franslikt utlo-
pande individer. Fransarnas spetsar Forsvinna, hvar-

633

ffcra kroppcn blir nastan Iinlfk lot form ii»-. De vid
hvarandra liistade hascrna losorberas, hjllets sido-
vaggar sammansmalia Fran eiia individet till det
aiidra, sa alt de begge hyllena bHfva en enda cysta
inneslutande tva liairklotForniiga niassor af korn med
hvar sin karna. De bada niassorna samniansmalta
till en, karnoina forsvinna. Koi nniassan -delar sig i
hopar, till nagon likhet med vitellusklyfning (en-
ligt Bruch en verkllg klyfning); derpa uppsta deri
runda blasor med kornio^t innehall, som smaningom
blifva ovala ocli ur det oufgifvande geleeartade flui-
dum la ett iiylle, livarigenom de blifva spindel-
f'ormiga Naviceller, sasom Siebold forst kallade dessa
vasen. De fylla icke hela cyslan, ulan ligga nara
ytan aF densamnia, som blifVit nastan alldeles genom-
skinlig. Navicellkapseln uppstar saledes genom kop-
pling, conjugation (liar intiadd i tidigaste aldern)
a I tva Monocystideei', ocb Navicellerna uppkomma
genom npplosningen af de lusprungligen grofva
fettkoinen ocb ur den genomskinliga konsistenta
grundmassan; de besta af en cellartad karna, om-
kring bvilken sednare lagger sig ett glasklait skal,
ocl) iiro icke iigg, iitan "Keim''kroppar. — Grega-
riner s. pr. bos Tenebrio molitor incysterade sig pa
det salt, att af det fullvaxla paiet antog hvardera
individet en enkei oval form; skiljvaggen mellan
hufvud ocIj kropp resorberades ocb bada indivi-
derna blifva tva intill bvarandra tiyckta enkla kulor.
Dessa iitsvetta en geleeartad vatska, som incysterar
bada individerna ocb smaningom stelnar, bvarpa
bvarje individs uisprungliga hylle resorberas ocb det
korniga inneballet sammanflyter till en enda massa.
Pa samma vis bildades ovala cyster i samma insekts
tarm af tva fria individer af Stylorbyncbus ovalis,
som forlorat sin baftappaiat. Deras koppling skedde
med kroppainas sidor. Afveii Sporadina ocb Acli-

634

noceplialus koppla sig fore Iiicysteringen. Oni Didy-
inopliyiderna vcta vi 1 detta liauseende anim iutet.
Mugna cyster, ined utblldade keimkorn, Naviceller,
ses iiastan aldrlg i insekternas tarmkanal, men i
excreineiiterna, ocli de iitvecklas saledes icke lorr
an de kominlt utom djmet. I excrementerna af
Tenebrlo molitor tiaffades cystae med niogtia navi-
celler, ocli som hade atta till tolF straliga remiior,
gonom livilka Navicellerna trangde ut, sanit toinina,
sainmanfallna cyster. Cyslerna renina saledes af sig
sjelfva, keimkornen bli fria, ocli fortaias af Tene-
brioner, for att i dessas tarmar ater blifva nya Gre-
gariner, ty lios Hlatta trafFades i tartnkanalen jemte
keimkorn, som tydligen voro slukade med faeces,
afven individer af Greg, blaltarum knappt storre an
keimkorn, y^^ lin. langa, och som sakert belt nyli-
gen utgatt ur dessa. Bruch deremot, som afven
fann, alt de i testes hos Liunbricus befintliga navi-
celler ej vidare ufvecklade sig inom dennas kropp,
formenar, att Gregarinerna riro metamorfoserade
("stillgevvordene") Filarier (Anguillula) livilket be-
strides af KoLLiKER. — Stein sliiller Gregarinerna
sasom ordningen Symphytae i Protozoernas klass,
der Euglena bar en mycket nara forvandskap till
Monocystis. Kolliker anser Gregarinerna utbildade,
encelliga djiir bestaende endast af cellmembran, cell-
innehall, karna ocIj nucleoli. Men Stein anmarker
mot denna asigt, att vi ej kiinna nagon cell, som
genom in re skiljevaggar ar delad i tva och tre icke
Tiled hvarandra kommunicerande kammare, hvilka
icke iiro af lika varde och sjelfstiindiga, och saledes
icke kunna anses sasom tva eller tre sammanvaxta
celler, samt att vissa Gregariners utbildade haftap-
parat pa hufvndet icke val kan tillkomma en ele-
mentarcell.

635

LeidiG beskrel under naninct Cryptobia elt:cljnr
nf mvcket forilndci lig form, med tva iiiolsatfa svan-
sar, ocli elt innehall af korii ocli tva stora celler,
som svnes vara besliigtadt nied Gregarina. Det lef-
ver i spermatotlieca lios Helix albolabi'is, Iridentata
och alternala. Proc. Acad. n. sc. Phil. Ill, 100; A,
N. H. XIX, 209.

ScHMARDA, oin nya former a f Polygastriea, Wien.
Sitzungs-Bericlite, VI, 57.

Difflugia n. sp. Schlumberger, A. S. N. 3 s(5r. Ill, 2 54.

Lecquereusia Sghlumberg,er, n. g. Difflugiae affine, A. S.
N. 3 ser. HI, 255.

Gromia n. sp. Schlumberger, A. S. N. 3 ser. Ill, 255.
Cyphoderia Schlumberger, n. g. Gromiae et Trinemae Duj.
affine, A. S. N. 3 ser. Ill, 255.

Pseudodiff lugia Schlumberger, n. g. Difflugiae afT. A. S.
N. 3 ser. Ill, 256.

Sphenoderia Schlumberger, n. g. Trinemae Duj. afT., A. S.
N. 3 ser. HI, 256.

SiEBOLD, Lebrbuch der vei<:^leicbenden Anato- 5''*^^f"'

... fusorier,

miej MeisegHINI, sulla anlmalita delle Diatomee, Ve-

nedig 1846; Nageli, Gattiingen einzelliger Algen

physiologisch iind svsteinatisch bearbeitet, Zurich

1749; Focke, Bericht. d. Vers, in Bremen 1844, d.

Vers, in Niiinberg 1845, Physiologische Studien, I,

Bremen, 1847^ Rales, British Desmidiaceae, London

1848, m. fl, hafva meddelat undersokningar, hvilka den

forstniimnda sammanstallt i Zeitsch, f. wiss. Zoologie,

I, 270, och som leda derhan, att de af Ehrenberg

sasom djur beskrifna Closterinerna, Bacillarierna, Vol-

vocinerna, afvensom sannolikt manga Monadiner till-

hora vaxtriket sasom encelliga alger. Sedan den quaf-

velria cellmembranen ej mera ar en egenhet for viixten

(se ofvan 427), rorelse ej mera karakteristisk for djuret,

ar det sa mycket svararc alt finna skiljemarket mellan

636

riknias eiiklaste forniei', sotn cle grona koriien lios
Hydra viiirJis, hos vissa Turbollaiier, lios Euglena
viridis, Stonlor o. s. v., till kenriska egfiiskaper toide
vara niira heslagtade, oin ej idenliska nied chIoi-o-
phyllet, ocli det roda f;irg;irniiet hos Leucoplirys
sanguiiu'a ocli Astasia h.iematodes med erythrophyllet,
hvilket (let iifveii liknar deri, att det ofta ofveri'ar
i grout, liksorn de "ogoupunkter" liknando roda
dropparna hos vissa grona alger stundoiii ses upp-
koniina genom (orandring aF chlorophyllet. Afven
starkelsets iiarvaio synes icke vara liillt afgcirande
for vegetabilisk natur, einedan det enligt Nageli
icke iir tillstades i alia utvecklin<Tslillstand hos de
vaxter, soin kiinna forvexlas med encelliga djur.
Chlorophyllblasor hos vissa alger, dem Ehrenberg
aiiser sasotn djur, Arthrodesrrius, Tassarthra, Micra-
sterias, m. fl. tyddes af honom sasom testes, de farg-
losa, med vatten (yllda haligheterna sasom magar,
de grona chlorophyllkorneii sasum mojligen iigg. —
Forlplanlningen sker hos de encelliga algerna: genom
delning, da modercellens innehall individualiserar
sig i tva, nagongang fyra partier, Palmellaceoe (Go-
nium), Diatomaceae, Desmidiaceae; genom kopulation
eller zygosis, da, hos Desmidiaceer, Glosteriner, Dia-
tomaceer, tva individcr l.igga sig tiitt till hvarandra,
och i en gemensam, af omsesidiga utvexter bildad
kanal eller genom dehiscens, eller pa andra salt,
toinma siti hela innehall, hvilket sedan vaxer ut till
ett nytt cellindivid, eller, sannolikare, blir ett spo-
rangium, i hvilket flera nya individer utbildas. Dessa
genom kopulation bildade kroppar tyder Ehrenberg
som dubbelknoppar, ehuru vid knoppbildning omoj-
ligen en cells hela innehall kan, sasom hiir, ga up[)
i i\en nybildade kioppen, men uppfattade jemval lik-
heten i denna process med Zygnemernas kopulation,
hvilka tillhora vaxtriket ujcd icke storre riilt an

637

Cfosfei ierna. Att einedlorJid kopiilalion t'j utesliilaiide
lillhor Vcixlrikct vein vi ninneia, t. ex. genoin ofvari
anforda iakltagelser pa Actiiiophrys, men den ar
icko (oienlig ined tillvaron of en saniniansalt rorelse-
apparat, digestionsorganer, manllga ocli qvlnliga kons-
oiganer, sasom de hvilka EhuenberG beskrifvit. — [)et
(or djni'kroppen egendoniliga ar (orniagan af kon-
tiaktioii och expansion. De rorelser af koin ocli
safler, sorn ses i Closterier, utga ej (Van nagon kon-
haktil del af cellen, ntan niolsvara s.-dislioinningai na
lios Cliara, Vallisnerla o. s v. De encelliga algei-
nas roielser hero pa de vegetatlva processerna af
(Ijtande aninens upptagande ocli afgifvande, ocli bild-
ningen och npplosningen af fasia amnen. Closte-
riernas och Bacillai ieinas roielser aro sadana, icke
frivilliga. De af EhrElNBERG heskrifna, lios de forra
ur tva oppningar frarntradande vartforiniga organerna,
har ingen annan kunnat alerfinna, ntan aro dessa
organers hasalpapiller liopar af darrande korn, inne-
slntna i tva blasformiga rum. Det en sniickas lot
liknande, af Ehrrnberg, Eckard och Schiviidt he-
skrifna organet, son) hos Navicula skall utskju-
tas ur en af skalets medlersla oppningar, har ej
eller kunnat aterhnnas, och fie sex oppningarna hos
Navicnla finnas icke, ulan aro fortjockningar af skalet,
omgifna af inat framstaende upphojda kanter. iMel-
lan riessa fortjockningar h)pa fyra lineer, som aro
oppna faror, genom hvilka tlen inre hinnan kommer
i beroring med vatlnet, och utefter hvilka liitta par-
tiklar foras af en strom fram och tillbaka mellan
fortjockningarna, men icke ofver dessa; det ar dessa
r()relser Ehrenberg tillskref en utstriickt fot. —
Encelliga alger svarma, liksom sporerna af Hercel-
liga, ensliga eller i familjer. De hafva agglik, kort
paronlik, mera sallan klollik, alltid stel, oforanderlig
form, biira i smalare, farglosa (rot-)andan tva, fyra,

(>38

eller en krans af flna (llnimorljar eller iiro donned
helt helackla. Den Carglosa andan gar forut, cellen
roterar omkiing sin axel ocli rorelsen saknarspon-
taneilet. Nageli anser sporernas fliinmerhar riglda
ocli endast passlvt roiliga, i det icke de aro oisa-
ken till cellens (Vaniflyttning, ulan denna uppkoni-
nier at endosrnos genom rot;indan, exosmos i dvw
niolsatta, hvarvid flinimeiharen passlvt sattas i lo-
relse genoni vatlnets stiomning. SiEBOr.l) anniarker,
alt detfa sa mycket mind re kan vara riktigt, soin
de ofta laiiga tiinirrierharen da horde bojas tillbaka,
icke riktas franiat i lorelsens liktning. INageij ger
denna tydning emedan ban eljesl anselt sig bora
antaga kontraklilitet lios dcssa vaxtdelar, men SiE-
BOLD annjarker, att bade vaxfernas ocb djurens (lim-
merliai-, niellan bvilka ingen olikbet ar, aro att be-
trakta sasom icke koiitraktda delar, bvilkas lorelser
Forsigga pa ett oss iinnii alldtdes obekant satt, genom
enkla bojningai* ocb svangningar, utan Forkoitning
ocb forlanj'ninor Jortiocktiini-' ocb fortnnnin"-. INaora
arler af encelliga alger svarrna under Iiela silt jif,
de fiesta likval endast en kort tid, tills de nied rot-
andan Casta sig ocb gro. De likna i bog grad Mo-
naderna ocii Cryptoinonaderna. Sa simma sporerna
af Conferva gloniei'ata ocb rivularis, ocb Hera andra,
ined tva snarlar, de af Cba3toj)bora elegans ocb lly-
drodictyon utriculalum ix)ed fyra sadana, ocb bafva
dessutoin det roda s. k. ogat, bvilket loi* ofrigt lill-
kominer sporerna af (Jera andra alger. Det ar dcv-
foie sannolikt, atf atrninslone en de! Monad iner, Cry-
ptonionadiner ocb Volvociner aro dels encelbga alger,
dels sporer af flercelliga.

Weisse iakftojj vid Petersburij Cbloroijonlnni
eucblormn Ehrenb. Den inre grona niassan forde-
lade sig, drufklaslikt, i ovala korn, son) forandrade
form ocb antogo rorelse, tills det klara byllet sprang

639

tvaisdrvt'i' ocU tomcio lit dem all.i. De qrona kor-
nen voio mi Uvello Bodo. liaii slular af iaktta-
gelsen, alt Uvello Bodo, Glenonioruni lingens och
('ldorogoi)iuin eiichloruni aro satiima djiir 1 olika
utvecklingsstadier. Burmelster anniarker, hum denna
iaktfaijelse hanvisar Cliloioo-oniurii till vaxtilket, oe-
nom olveivnsstamrnelse nied Clostrriuin och de lef-
vande sporerna hos alger. Bull. d. St. Peters!). VI,
N:o 20; Wgm. A. 1848, (35; D'Altons u. Burm.
Zeitung I, 108, 115

Thwaitfs cm Dlalomacea, A. N. H. XX, 9,
343; sec. ser. I, 161; om Bacillaria paradoxa Gm.
il). XIX, 200.

Ralphs fann, att de geiiom Desmldiaceei iias
kopulation iippkonina spoiangiei- of'tast hafva en
klotlik form, och hos nagra en slat, hos andra en
knolig eller taggig yta, hvarvid taggarna ofta blifva
tva- till Ijrspetsade, till stor likhet med Xanlhldiuni
i fiintan. Denna framstalles ocksa af Agassiz sasom
en vaxt af de lagre algernas g«*upp» Proc. Amer.
Assoc, second meeting, 89. Sieboi.d 1. c. 291.

Perty, om Bacillai ler sasom vaxter, Mittheil.
d. natiiif. GesellschaFt in Bern, 1848, 161;omPleu-
romonas lb. 206.

Dickie, om mangden aF Diatomaceer 1 magen
af vlssa moUuskeiv, A. IN. H. sec. ser. 1, 322.

Ehrenberg, Darwin, Cohn, Goppert, Steen- Geogra/isk
STRUP, Dickie, m. fl. liaCva riktat vetenskapen n\ed logisk^^i-
vlgtlga undersokningar ofVer det minsfa li('\ets i^{^ brednms.
brednlng, olver dess upplradande 1 massa, 1 atmo-
sleien, sasom meteoiiskt stolt, i vulkanernas iitkast-
nlngar, i vulkaniska bildningar, i de losa joid-
lagren, och aldre formationer. Ehrenberg fann kl-
selorgamsmer 1 det passadstoft som faller 1 atla nil-
ska oceanen, och som hetingat Aral)ernas s. k.
lockenhaf; Einleilungsrede bel dei Gedachtnissf'eier

(i40

sina inani'Talcliiyn i;tkttairelser ofvei

vida nier ligger inom geolo<Tiens an zooloirieiis om-

K. Fricdrlcli cl. zweitin, 1848, l5orl. Her. 1845, 61
(jfr Darwin Quart. Journ. grol. soc. 11, 26); i tlet
som fallit vid Malta ib. 376; incd Sirocco vid Ge-
nua, ib. 1846, 2o2, 379, vid Lyon ib. 319, i Schle-
sien, vid Wien, vid Salzburg ib. 1848, 107, 195; nied
Folin, i Pusterdalen, i san)band nied atlantiska
stoftmeteorer, ib. 1847, 285, 1848, 65; i Berlin un-
der cboleraliden, 1849, 91. Han anmarkte enalianda
blandning i kanel- och tegelfargade stofhDeteoier,
som tallit under 44 ar, ib. 1847, 319, 427, ocb
sammanstallde ib. 1848, 325, 349, 370, och i en
egen storre afliandling i Berlin. i4bhandlungen, alia

delta anine, som
ologi«

rade. Jfr COHN, IJebers. der schles. Gesellsch. 1849,
54. — CoHN och GoppEPxT undersokte aler den s.
k. Oderhaut, Uebers. d schles. Gesellsch. 1849, 50. —
SxEr-NSTRUP, oai niikroskopiska viisen i hafvel, Over-
siijt af danska Akad. Forh. 1849, 52. — I de losa
niassor, som vulkanerna ulkasta fann Ehrenbe[\G
tydliga spar af kiselorganismei'. Sa i den af Hekla
utkaslade askan, och den som samtidigt foil pa
Orkneyoarna, Berl. Ber. 1845, 398, 1846,' 149, 376;
i den fran vulkanen Imbiibnru i Quito, ib. 1846,
190, och den, som samlidigt med vnlkanulbrottet
pa St. Vincent 1812 foil pa Barbadoes, ib. 1847,
152; i slammet fran vulkanen Scheduba i Indien,
ib. 1846, 171; i vulkanisk tuIT vid Rhen, pa Ascen-
sion, i Patagonien, i phonolilh fran Wislerschau, I
irachyt, ib. 1845, 133, 146, 149, 1846, 158. De.
losa, yngsta jordlagren i manga delar af jorden er-
bjodo EhrenberG talrika former af kiselorganismei
och polythalamier, hvarofver ban meddelade rik-
halliga upplysningar, for alperna och glaciererna
ib. 1849, 287, for Portugal och Spanien, ib. 1845, 304,

for

641

for Anieiika i Berl. Ikiichl. 1845, 57, 1848, 3, 5,
213, 1849, 87, deribland om inassor pa Barbadoes
af 300 lots niiigtigliet, saminansatta till storsla delen
af Polycystiner, ib. 1846, 382, 1847, 40, ofver livil-
ken grupp en ofversigt gifves ib. 1847, 53; om 500
fot maktlga lager i Oregon, ib. 1849, 76; for Lo-
anda, Comoro, Mozambik och Nigern i Afrika, 1845,
308, 1848, 225; for indiska oceanen, Indien, Persien,
China, Java och Japan, Jordan, Doda hafvct, ib. 1845,
311, 1847, 476, 1849, 187. Uouiltjer beskref, i G.
Fischers Jubjlaeumsskrift 1847, ett lager af fossila
kiselorganismer vid Moscou, och . DiCKlE elt dylikt
vid Al)erdeen, A. N. H. sec ser. II, 93. A IV en om
det minsta lifvet under aldre geologiska perioder
gaf Ehrenberg fortsatta nndersokningar, om kisel-
organismer i bernsten, ib. 1848, 17, i brunkol, ib.
1848, 8, i terliar gips, ib. 1849, 193, och om en
med Peridininm monas mycket niira besliigtad form
i svart hornsten ur stenkolslagren vid Potschappel,
ib. 1845, 30, 69, 244, 322.

Bailey anger foljande salt att upptacka orga-
niska delar i sedimentiira aflagringar, anvandbart
isynnerhet nar de inorganiska dermed blandade de-
la rna utgora en lelativt betydlig mangd och hafva
ncistan samma specifika vigt. Man torkar massan
starkt, hvarigenom skalen fyllas med luft, och ror
den sedan hastigt i valtcn da de flyta upp, och
forblifva flytande sedan det ofriga sjunkit. Proc. amer.
assoc, second meeting, 409.

Prof. Lovens Arsb. 1845—49. ^^

642

Carter anser dessa vasen for djur; A. N. H,
sec. ser. I, 303, IV, 81. Han undersokte nagra vid
Bombay forekonimande sotvatteiisarter och beskrifver
deras struktur, utveckbng, ocli den aF DujArdin iakt-
tagna, oni Amoeba eritirande rorelsen.

Hancock undersdkte Cliona, af bvilket slagte
hail kanner nara fenUio arter, lefvande i snackor,
musslor, eller sten, karakteriserade genom gangar-
nas form och spicula. Han anser denna svamp for
ett djur, och visar, att den sjelf borrar sina gan-
gar, icke genom kemisk inverkan, utan mekanisk.
Ganijarnas va-iffjar aro fulla mod fina hal och for-
djupningar, tydligen miirken efter kiselspicula och
andra i ytan liggande mycket harda, krystalb'ka
delar. Rorelsen af dessa harda delar anser ban
bero pa liela djurets starka kontraktilitet. A. N. H.
sec. ser. HI, 322. Sbigtet iir identiskt med Vioa
Nardo (Arsb. 1840 — 42, 37(j), som, jemte Micheun,
forut visat, att de gangar det bebor aro dess egna
verk. Atti d. sesta riunione degli scienziati, Milano
1844; MicHELiN Guer. Rev. 1846, 56^ Morris A.N.
H. sec. ser. IV, 239, 355.

Ehrenberg, om okrystalliserade kiseldelar hos
Spongier, serdeles Sp. erinaceiis Ehrenb. fieri. De-
richt, 1846, 96.

BowERBAiNK, som i den rnikroskopiska struk-
turen fann karakterer for genera, foreslar att be-
balla slagfnamnet Spongia endasl for de tvenne i
handeln forekommande arterna, och meddelar ka-
rakterer hemtade fran fiiska i spiritus forvarade
exemplar. A. IN. H. XVI, 402.

Thompson och Scouler, om Spongier vid Ir-
land, A. N. H. XVll, 176: XMU, 395.

643

D'Orbigny gaf i Guer. Rev. 1849, 545, nya
genera af fossila Spongier.

TouLMiN Smith och Bowerbank, om flintan i
kritans ofra lager, A. N. H. XIX, 249, 289.

Tethyum? n. sp. Drdbak, Orsted, Kroy. Tidskr. andra Riikke,

I, 426.

Halichondria n. sp. Johnst., A. N. H. XVIII, 475.
Cliona n. sp. Hancock, A. N. H sec. ser. Ill, 332; Nardo 1.

c, A. N. H. sec. ser. IV, 239, Guer. Rev. 1846, 56.
Spongilla n. sp. Bombay, Carter, A. N. H. sec. ser. IV, 82.
Dunstervillia Bowerb. n. g. sp. Algoa Bay, mycket lik

Sphaeronites tessellatus Phil;., och Ischadites Konig, A. N. H.

XV, 297, 406.
Verongia Bowerb. = Fistularia Bow. an tea, typ. Sp. fistu-

laris Lajik., A. N. H. XVI, 403.
Auliskia Bowerb. n. g. priori off. ib. 405.
Stematumenia Bowerb. n. g. ib. 406.
Cartilospongia Bowerb. n. g. ib. 408.
Aulocopium Oswald n. g. sp. foss. mellan Siphonia och Cne-

midium, Uebers. schles. GeseJlsch. 1846, 58.
Plocoscyphia n. sp. foss. Gronsd. M'Coy, A. N. H. sec. ser.

II, 397.

Jerea n. sp. foss. Gronsd. M'Coy, ib. 398.
Man on n. sp. foss. Kritf. M'Coy, ib. 399.
Conis LoNSD. n. g. sp. foss. Kritform. Quart. Journ. geol. Soc.

V, 63.
Siphonia n. sp. foss. silur. Rower, Leonh. u. Bronn., n. Jahrb.

1848, 680.
Blumenbachium n. sp. foss. silur. Romer, ib.
Spongia n. sp. foss. silur. Romer, ib.

T il I a g g.

P. 163. Fred. Edwards, Monograph of the
eocene Mollusca of England, I, Cephalopoda, edit,
by the Palaeontol. Society, 1849.

644

P. 228. vid Criocerns, n. sp. De Zigno, Gior-
nale d. J. R. Istituto Lomb. di scienze, lettere ed
arti, e Bibliotheca itallana. Milano 1845.

P. 267. DuJARDiN meddelar i Comptes rend us,
XXIX, 28, att hos Ammothea, Nymphon, Pallene,
Phoxichilus, ovarierna aro belagna i den nagot an-
svallda fjerde artikeln (femur) aF livarje ben. Ag-
gen, i borjan stjelkade och forsedda med froblasa,
derpa bekliidda med slna hinnor, framtrada pa en
linear "placenta", belagen langs framre ytan af
fjerde artikeln. De utdrlfvas genom en 0,04 till 0,05
mm. stor oppning, belagen nara bakre andan af an-
dra artikeln af hvarje ben. Hos hannarna ligger
testis i den fjerde, mindre ansvallda artikeln af
hvarje ben, och denna ar forsedd mot sin framre
anda med en sty m pad spets, som i andan bar en
oppning af 0,01 millim. De accessoriska benen An-
nas hos bada konen, ej allenast hos honorna, hos
hvilka de iiro kortare an hos hannarna, och till och
med saknas, nar de hos hannen iiro mycket sma.
Hos honan af Pycnogonum ar det endast de baker-
sta benen, som pa andra artikeln hafva en oppning
for aggenj hon har tillika en bredare abdomen, sa
att de agg, som innehallas i benen, men hvilkas
uppkomst der icke blifvit iakttagen, mahanda icke
bildas uteslutande i fjerde artikeln af hvarje ben. —
Forsla segmentet, som oriktigt blifvit kalladt hufvu-
det eller snabeln, har en trekantig munnoppning,
och innehaller icke en trang oesophagus, utan en
vid pharynx i form af ett trekantigt prisma, som
gor tjenst sasom aspirations-organ, och lifligt erinrar
om svalgapparaten hos Nematoder. Detta organ har
icke, sasom Latreille antog, spar af tva maxiller,
ett labrum och en tunga, utan tre symmetriska
tandapparater molsvarande hvarje yta af prismat,
och hvardcra rcprcsenterande ett system af delar

645

analoga med de pa ephipliarynx hos vissa Coleopte-
ra. -Hvarje yta af svalgets prisma ar i hvila konkav,
och i beroring med de tva ofriga, men ett antal
muskelfibrer, lodratt aPgaende fran denna yta, gora
den, genom sin sammandragning, mindre konkav,
dei'pa plan, slutligen konvex, hvarigenom ett inre
tomrum uppkommer. Alia tre ytorna aro i midten
besatta med sma tander och i bakre halften med
tjugusex till trettiotva rader af har barna af regel-
bundna hornbagar.

P. 307 vid Tomopteris: jfr Steenstrup, Vid.
Meddelelser af den naturh. Forening, v.

P. 311. Frey och Leuckart, anatomi af Pria-
pulus, Beitr. z. Kenntn. wirbell. Thieu, 40.

P. 411. DuJARDiN nekar, mot BlancfiArd, tili-
varon af ett nervsystem hos Taenia; Comptes rendus
XXIX, 30.

P. 426. DoBiE, om Floscularia, A. N. H. sec.
ser. IV, 233. — DuchassAing om Oiibasia n. g.
nara Megalotrocha, A. S. N. ser. 3, VIII, 382.

Rdttelser.

Pag. 28, rad. 15 uppifran star Sciiezler Ids Schnezler.
» 264, » 13 » » Marmon » Maimon.

» 451, » 14 )) » Martius » Martins.

— K^»^^^««< —

O-C-O -0H3-0-0-0-0HD-O-O-0-0-0-O-O-0O-O-0-O-0-0-

Kostar h^ha^-^idr S2 sk, B:ko.

-O-OOHD-O-O-O-C'-O-O-O-O-O ■

>»^v4^

. ■ . ^*

' 4:?y^v£,

:JJm;

i ^

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Ber*attelse om Framstegen i Molluskernas, Crustaceernas och de lagre Skelettlosa Djurens Naturhistoria under aren 1845-1849"

See other formats