Berättelser ur svenska historien : till ungdomens tjenst

BERÄTTELSER

VR

SVEMSIiA HISTORIEM.

sjii^Di: »££.!:%,

DROTTNING KRISTINAS FÖRMYNDARE.

FÖRSTA AFDELNINGEN.

/y

TILL UNGDOBENS IJENST UTGIFVEN
AF

AND. FRYXELL.

^tXJjÄ

tis '^^f

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS L. J. II JER T A,

1838.

INNEHÅLL.

Kap. Sid.

1. Tillståndet i Sverge efter Gustaf II Adolfs död 1.

2. Regeringsformens antagande 11.

3. Axel Oxenstjerna i Tyskland .... 22.

4. Evangeliska Förbundet 29.

5. Fälttåget 1632 efter Gustaf Adolfs död . 39.

6. Fälttåget 1633 41.

7. Wallenstein och fälttåget i Schlesien 1P33 48.

8. "Wallensteins sista månader 61.

9. "Wallensteins död 76.

la Fälttåget 1634 85.

11. Slaget vid Nördlingen 90.

12. Slagets följder 98.

13. Stilleståndet med Polen 108.

14. Förbundet med Frankrike .:.... 114.

15. Fridsunderhandlingarna och Oxenstjernas

sista år i Tyskland 118.

16. Axel Oxenstjernas hemresa 127.

17. Johan Baner och kurfursten af Saxen . . 129.

18. Fälttåget 1635 136.

19. Fälttåget 1656 och slaget vid Wittstock . 141.

20. Fälttågel 1637 152.

21. Fälttåget 1638 165.

22. Fälttåget 1639 170-

23. Fälttåget 1640 177.

24. Baners vintertåg 1641 ISI-»

Kap. Sid.

25. Om Johan Baner 185.

26. Johan Baners död I9l.

27. Svenskarna utan fältherre 195.

28. Underhandlingar 1G41 198.

29. Leonhard Torstenssons fälttåg 1641 . . 202.

30. Fälttåget 1642 och slaget vid Leipzig . . 205,

31. Fälttaget 1643 • . . 215.

32. Om Sverge och Danmark 218.

33. Tvisterna om Öresundstullen , . . . . 222.
3-i. Torstenssons infall i Jutland 237.

35. Danmarks rustningar 240.

36. Sverges rustningar 248.

38. Fälttåget 1644 254.

I Jemlland 254.

I Dalarna 255.

I Wermland 258.

1 Westergötland 260.

Krigsrörelserna kring Göteborg .... 261.

Fälttåget i Skåne eller Gustaf Horns krig . 2*)5.

Om De Geers flotta 269.

Stora flottans första tåg 271.

Stora flottans andra tåg 277.

Fälttåget i Jutland 282.

Vestra sidohäreu i Tyrkiand . . . . • 285.

Östra sidohären i Tyskland 286.

Hufvudhären i Tyskland 286.

39. Rustningar till fälttåget 1645 .... 294.

40. Fälttåget mot Danmark 1645 .... 297.

41. Freden i Brörasebro 503.

FÖRETAL,

Bland alla tidskiften uti fäderneslandets historia
iir drottning Kristinas förmyndareregering ett bland
de rikhaltigaste både på stora karakterer, lysande
fälltåg, betydliga förbättringar i inre förvaltningen
och djupt ingripande yttre statsförbindelser. De
trenne sista åren af trettioåra kriget samt Westfa-
liska freden leddes, åtminstone i början, hufvud-
sakligen af samma personer och hänga i alla fall sä
nära tillsammans med de föregående fälttågen, att
författaren ansett sammanhanget fordra att afhandla
dem tillsammans med riksförmyndarnes regering.
Genom dessa förenade omständigheter har arbetet
växt till betydlig vidd. Bet utgifves derföre i tvän-
ne afdelningar. Den scdnare, innefattande slutet af
trettioåra kriget samt riksförmyndarnes karakteristik
cell inre förvaltning, skall inom några veckor lemna
pressen. Stockholm. Oct. 1838.

FÖRSTA BERÄTTELSEN".

OM DROTTNING KRISTINAS
FÖRMYNDARE.

FÖRSTA KAPITLET.

TILLSTÅNDET I SVERGE EFTER GUSTAF II
ADOLFS DÖD.

Under November månad 1632 hade uli Stockholm
Tarit församladt elt utskott af de tre högre stånden,
hvilket enligt konungens förslag beslutade dels att fort-
farande ulgifva, dels att öka de af samma stånd förut-
beviljade skatter. Der beslöts äfven att till Tyskland'
alTärda ombud för att lyckönska konungen till hans
segrar, men derjemnte också för att anhålla, det haa
måtte komma tillbaka till fäderneslandet. GabrieC
Gustafsson Oxenstjerna var redan till nämnde beskick-
ning utsedd, och mötet nyligen afslutadt , då man (T.
29 Nov. hörde af ryktet omtalas en stor seger , somt
konungen skulle hafva vunnit. Man sväfvade länge i
ovisshet härom, tills slutligen, men först d. 8 Dec. rådet"
erhöll sann och fullständig berättelse om slaget vid
Liitzcn och om konungens död. Det var den gångea
församladt uli pfalzgreiven Johan Kasimirs rum, och
dagens protokoll ulgöresafde orden: »Senaten li!lbragt(j
»hela dagen i giåt och klagan,» dock med det tillägg,
»att innan rådsherrarna om aftonen skildes åt , beslöto
»de gemensamt, att med hvaraudia lefva och dö för

1

»fosterlandet, och alt med inbördes enighet och allo

i)ma'j;t hemma i riket upprätthålla ordningen, och att

»mot fienderna fullfölja kiiget, tills man kunde vinca
»en säker fredi) 1).

Sverge var i en ganska vådlig ställning. Till
tronföljare var redan förut liyllad Krislina, dei igenom
och säsom den älskade konungens dotter visserligen en
föieningspunkt och ett namn att hålla sig till, men
ocksä föga mer ; sjelf ett fem års barn, modern sna-
rare lill binder äu hj^-lp, och hvarken inora eller utom
riket några mägtiga förbindelser , som kunde göra hen-
nes rättigheter gällande. Landets innevånare af alla
klasser voro ovanligt bårdt betungade med en mängd
dels nya, dels ökade skatter, hittills beviljade och bur-
na af kärlek eller af undseende för den store konun-
gen. Man fruktade, att folket numera icke kunde be-
vekas till samma uppolTringar, och i allmänhet att det
icke skulle kunna till enighet , lydnad och ordning
sammanhållas af riksförmyndare, hvilka förut varit och
om någon tid åter skulle blifva folkets likar och raed-
undersåtare. Och likväl behöfdes nu, mer än förr,
endrägt och uppolTi-ingar. Polska hofvet började hvar-
jehanda stämplingar för alt störa rikets inre lugn och
bereda Uladislaus vägen lill Svenska tronen. Hos Oxen-
stjerna, Sten Bjelke och Ilerm. Wrangel hade Uladis-
laus i sådan afsigt bort sig före, men blifvit afvisad 2].
Med mera lycka lät han bland allmogen utsprida, det
en af Sigismunds söner vore färdig antcga lutterska
läran och derigenom närmast berättigad till Svenska
kronan. Uti Finnland , Sigismundianernas lordna till-
håll, och uti Småland, omfattade man begärligt detta
rykte ; och allmogen i sistnämnde landsort hade till
och med låtit inbilla sig, att Gustaf Adolf sjelf utvalt

i) Ril^sark. Rädfprot. d. i7, 20, 22, 29 Tiov. och
Dec. 163a.

Q) S. st. d. i2 Febr. iG33.

ea af Polska prinsarna till efterträdare ^}. Det vän-
tades derföre och förehades äfven mångahanda hemliga
slämplingar att stifta oro bland ständerna; och flere
mordbrandsförsök uti Stockholm tillskrefvos ej blott
vanliga missdådare, utan äfven sådana, som ville å-
stadkomma missnöje och villervalla ^), Utomlands var
riket inveckladt uti ett krig , större och svårare än
Sverge förut någonsin fört. Det var otvifvelakligt, att
konungens dcd skulle nedslå bundsförvandternas, men
öka fiendernas mod; och att de sednare skulle med
lifvadt hopp anstränga sina krafter för att jaga
Svenskarna ut, lika tomhändta, som de kommit. Tyska
protestantiska furstarna, som endast med ovilja ödmju-
kat sig till lydnad under den store Gustaf Adolf, skulle
än mindre hörsamma en förmyndare-regering, samman-
satt af endast Svenska adelsmän; och sjelfva de härar,
som borde skafla denna reglering lydnad , bestodo och
anfördes till större delen af Tyskar , naturligtvis mer
tillgifna sitt än ett främmande land. De närrasta gran-
narna , Danmark såg gerna Sverges anseende sjunka,
och Polen kastade begärliga blickar på Preussiska stran-
den och på Liffland. Det enda stöd, Sverge hade, var
å ena sidan Ryssland, som angrep och derigenom sys-
selsatte Polen, och å den andra Frankrike , som för
alt motarbeta kejsaren lemnado Sverge betydliga un-
derhållspenningar.

T denna svåra tidpunkt visade det sig, huru stor
(iostaf Adolf varit, äfven i val af vänner. Sverge an-
sågs fallet; men just då steg det som högst både i inre
välmåga, yttre anseende och krigisk ära. Det har der-
för att tacka först och främst den store Axel Oxensljerna ,
och jemnte honom Jakob de la Gardie, Gabriel Gustafsson
Osenstjerna, Klai Fleming, Per Brahe, Per och Axel
Baner, Sten Bjclke och Adler Salvius uti rådkamma-
ren, samt Gustaf Horn, Johan Baner, Leonhard Tor-
steasoa och Karl Gustaf Wrangel i fältet; alla af Gu-

i) Riksart. Radsprjt. d. 9 Ji\ iG33.
2) S. st. d. 5 Jan. i633.

staf Adolf framdragna; alla utmärkta för snille, dug-
lighet och arbetsdrift; nästan alla för kunskaper, sed-
lighet och oegenn) tia. Dessa Toro de , som räddade
Sverge, eller rättare sagdt, Gustaf Adolf räddade ge-
Dom dem sitt fädernesland och sitt Terk.

Tidigt om morgonen efter det sorgliga budskapet
församlade sig rådet ånyo , och efter några timmars
hemlig öfverläggning ulfäidades genom ilbud till lands-
böfdingar och biskopar befallning att förmana folket
Till enighet, till tålamod, samt till trohet mot dea
Bnga drottningen. Alla höfdingar Tid gränserna tilU
sades att sorgfälligt undvika hvarje oenighet med grann-
rikena ; men till yttermera säkerhet qvarhöUos i lan-
det älskilligi till Tyskland ämnade troppar; gränsfäst-
ningarna blefvo i tysthet omsedde och för att Tinna lan-
dets bevågenhet soldat-ulskrifningen ännu till en tid
uppskjuten ^j. Slutligen utly^t^s fifven riksdag tilt
d, 6 Febr. 1633.

Med delta riksmöte åsyftades förnämligast trenne
ting, ncmligen först att få den unga drottningens
till till kronan erkänd, och att derigenom förekomma
alla slämplingar, som kunde föranledas af en osäker
tronföljd; för det andra, att få bestämdt, huru un-
der drottningens omyndiga år regeringen skulle för-
valtas, hvarförulan riket skulle råka i villervalla; och
för det tredje, att af ständerna erhålla bifall till de
förra skatternas fortfarande. Det första och andra hop-
pades man utan särdeles svårighet drifva igenom; det
tredje icke så; ty man fiuktade, alt hvart och elt af
stånden skulle passa på tillfället och af den nya, ännu
icke sadelfasla regeringen tvinga sig till befrielse fråa
några af de förut beviljade skatterna. Det farligaste
var , alt inom sjelfva radct sulfo åtskilliga herrar, sora
mindre sågo på xikets behof än på egna utgifter , och
derföre yrkade nedsättning på sLatierna i allmänhet,
men isynnerhet på adelis, för att dervid också sjelfva

i) S. st. d. 9 Pec. iG32.

njuta någon lättnad, Axel Oxenstjerna rådde ifrigtj
»att motarbeta hvarje sidant försök, ty riket var nu
«mer än någonsin i behof, och allt skulle falla öfver-
«Unda, derest dst lemnades ulan understöd. Delta,))
skrifter han sedermera, »detta medgifva visserligen
sälla, s^ ISnje man blott talar om saken i allmänhet,
cmen när det gäller uppoCfring af egen fördel och iS'
»egna privilegier, då ändras lungomålet. Värst är, att
*de, som pruta och träta emot, och vid alla goda försla^i
-»hafva svårigheter alt intända, att just de blifva ans-
åsedda som d» klokasla och bäst:, ehuru, då man'
»beder dem p4 annat sätt hjelpa saken, så förslå de
edet mindre än andra» ^). Serskildt yttrade han silt^
missnöje deröfrer, att flera bland adeln och blan^-
ejelfra rådet vilU undandraga sig qvarn- och lilla tul-
len, och att de betraktade »sin skalteskyldighet som ett'
spträldomsok och deremot under namn af frihet sökte
»sjelfsvåld , så att de skulle slutligen störta fädernes-
»landet i förderf)) *]. Inom regeringen taltes härofia
fram och åter, Jakob De la Gardie ansåg i början våd-
ligt att med anspråk på alla skatternas fortfarande'
£töta ständerna för hufvud«t ; men Klas Fleming oclj
cned honom flertalet och slutligen älven De la Gardie,
beslölo följa rikskanslerens mening , eller att åtmin-
stone göra ett försök dermed ; »ty nedsattes utlagorna
)}nu, så vore svårt, kanske ogörligt, alt vid möjligtvis
»växande behof få dem åter beviljade; och om emot'
Dförmodan något öfverskott skulle uppkomma, kun-
jpde det till framtida trångmål sparas» ^].

Efter dessa förberedelser öppnades riksdagen i början
af Febr. På regeringensvägnar talade vid första sam-
xnanträdet Gabriel Gustafsson Oxenstjerna. Då han

i) Falk. Ax. Oxenstjcrnas Lrcf. Memorial för radct, d. 8
Ott. i633.

a} Rik v ark. Bref frän Ax. Oxenstjerna 10.^3. Jcmnf.
Falk. Ax. Oxenstjcrnas memorial d. 8 Okt. 1G33, samt
Lrcf Ii II Galir. Gson Oxenstierna d. 27 Sept. iG35..^

3) Riksark. Rådsprot. d. 3 Jau. iG33

började med dessa ord: Konungen ar dödi utbrast
bcla församlingen i så högljudda snyftningar, alt de fle-
re gånger afbröto talaren. Men när han framställde
förslaget att erkänna Krislina för Sverges drottning,
hördes ett knölande sorl bland allmogen; ty många
hade låtit bedraga sig af ryktena från Polen. En bland
bönderna, vid namn Lars Larsson, afbröt Oxensljerna
och sade: »Hvem är denna konung Gustafs dotter? Vi
»känna henne icke, och hafva henne aldrig sett.» —
))J skolen få se henne, om j viljen,» svarade Oxen-
sljerna och hämtade strax den unga furstinnan in i
rikssalen och visade henne för allmogen. Lars Larsson
steg fram, betraktade noga hennes anletsdrag och ut-
brast slutligen: »Ja! det är hon sjelf. Se! det ar sa-
»lig konungens näsa, ögon och panna I Henne vilja vi
»hafva till vår drottning I» Härpå leddes Kiistina siraxt
upp till tronen och blef af samteliga ständerna som
drottning erkänd.

Det finnes visserligen spår, alt Svenska adelns re-
publikanska afsigler vid detta tillfälle åter varit å ba-
pa ; samt alt några velat iakttaga den gynnande tid-
punkten, att inskränka arfsrätten och kanske kqnunga-
magten , och rådet undvek verkligen och med flit alt
uttala den allmänna grundsatsen, att Sverge var arf-
rike. Men å andra sidan finner man hos alla ansed-
dare personer en liflig glädje att uli Kristinas person
och arfsrält hafva en fast punkt alt sluta sig till un-
der striden mot de skilda partier, som otvifvelaktigl
skulle uppkomma. Kristina, hennes arfs- och kungliga
rättigheter blefvo just den stödjepunkt, hvarpå den nya
regeringen grundade sin byggnad.

Del första och vigtigasle ärendet var således lyck-
ligen afgjordl; men det återstod alt bestämma, huru
under drottningens minderårighet regeringen skulle för-
valtas. Bönderna yrkade, det landet borde såsom for-
dom styras af en ensam riksföreståndare ^); men här-

f i) S. st. d. 6 Febr. i633.

^

emot talade för närvarande flere slal , hvilka af Oxen-
stjerna uti ett vidlyftigt bief till rådet på följande sätt
utvecklades f): »Regei ingens förvaltande af många per-
»soner förhindrar alllid ärendernas gång och lan, så-
)>som man af flore exempel erfarit , lätt störta ett ri-
))lie i förderf, serdelcs då det är vant att af en re-
»gera?. Sålunda måste antingen en eller några få der-
»till förordnas. Skäl för och mot båda delarna finnas
»uti våra slatsläror nog. Jag måste för min del be-
»känna, att jag anser en riksföreståndare vara mest öf-
))verensstämnia'.de med förra tiders vana, och i stor
»nöd den bästa tillflykten. Men så mycket jag vet,
»hade salig konungen aldrig håg till detta medel, utan
»såsom rådet kunnigt är, ämnade han i sådant fall an-
»förtro regeringen åt de fem höf^a riksämhetsmännen.
»Denna femmanna-slyrelse, med rikets råd och cch kol-
))legior bredvid, är ock-å sakiare mot en eller cnnans
»uppväxande äregirighet ; och om rågon af dessa äm-
»betsmän dör, så blir dock regeringen beståndande och
»ärenderna uti sin jemna gång; dä deremot en ny riks-
»föresländare ofta slår omkull, hvad den förre byggt.»
Dessa Oxenstjernas tänkesätt blcfvo först af lådet, och
sedan af ständerna gillade. Det beslutades derfcre att,
tills man vid nästa riksdag finge närmare ofveriäj^ga om
detta ämne och om likets styrelseform i allmänhet,
skulle regeringen af besagde 1cm riksärabetsmän för-
valtas.

Nu återstod det tredje och svåraste, nrml. att
skalTa medel åt dennn regering, Pådet föreslog ;le för-
ra skatternas fortfarande. Det mötte motstånd öfver
allt. Bönderna framlemnade angående qvarn- och lilla
tullen en skarp och, som rådet tyckte, opassande skrif-
velse, hvilken en missnöjd prestman hade åt allmogen
uppsatt. Men det lyckades, ock utan serdeles svårig-

i) En^estr. Chrisfinn. 4:o lV:o 1. Ax. Oienstjcrna till
rådet. Hall d. Ii Febr. 1033.

s

hct^ alt upplysa dem om forbällandel; de fogade sig,
och hotade till och med att, om de Cnge falt pi prä-
sten, som förlcdt dem, skulle de kasta ut honom '^e-
nom fönstret i). I hufvudsaken voro borgrarna 5ndå.
beredvilligare; men deremot envisades de med ett an-
«at påslående, neml. att alla uti Sverge varande KaU
•vinisler borde tvingas alt bevista Lutherska gudsljen'5
sten. Anledningen till denna hos borgerskapet ovan-
liga nitälskan befanns vara, alt några köpmän, afund-.
ÄJuka och kanske till en del lidande genom Ludvig De*
Géers stora rörelse , ämnade på detta sätt drifva bort
lians utländska arbetare och kanske slutligen honom
ejelf ^]. Deras begäran blef afslagen. Adeln var svå-
jare. Den fordrade, alt fi sina privilegier försäkrade,,
-sin tullfrihet tillbaka o, s. v. Gabriel Gustafsson Oxen-
stjerna och Klas Fleming nödgades slutligen gå ned pÄ
Riddarhuset, då efter en läng ordvexling adeln ändtli-
;gen gaf med sig, dock ogerna och med knöt •). Pre-
mierna voro svårast. Den högt ansedda Westerås-
jaiskopen , Johannes Rudbeck, stod här i spetsen föB
^notstandet, samt fordrade afskafTandet af qvarn- och.
lilla tullen, samt af boskapsskallen. Gabriel Gustafs-
-son Oxenstjerna och Karl Gyllenhjelm gingo ned till
'preslernas samlingsrum, och utverkade slutligen löfte
•om bättre svar. Men då efter några dagar svaret kom,
yar det föga bättre än förut och »hotade regeringen,
»med Guds vrede och hämnd, derest icke presterstån-
»det blefve från nämnde skattebördor befriadt.» Då^
tippkallades en del af preslerna uti rådet, der Jakob
De la Gardie och Per Baner förehöllo dem: »att der-
j)est Guds slrafT komme för nämnde pålagor skull, bor-
o)de del äfven komma öfver presterskapef, hvilket, lika-
j)Som de andra stånden, bifallit och underskiifvit be-
»slulet om dessa pålagor. Eljest hör ican också bonden

i) Biksarli. Rådsprot, d. ao Fubr. i633.

2) S st. d, 21 Febr. 1 633.

b) S. st. d. i9, 20 Febr., 5 Mars i633.

omangen gång på samma sSlt bannas och Lola, då pre-
Hsterna af honom ulkräfva deras tionde. Rådet hade
uhoppats, att presterna icke ekulle komma med dylikt
»tal.)) Presterna invände, alt de talat om »del miss-
obruk, som med nämnde uppbörder bedrefs.» — Pec
Baner svarade; »J viljen uttryckligen afskaffa icke blott
»missbruket, utan ock bruket; ty de fel, som begås,
*7kunna rättas, så snart de blifva öfverklagade, Vcten
>)i eljest några andra medel till rikets uppehållande,
nså skola vi gerna dessa nu öfverklagade afskaffoj) Pre-
sterna föreslugo; »att då nämnde tullar föranledda
»allehanda försnillning, kunde man i deras ställe lägga
»en bestämd mantalsafgiit på b var person.» Rådet vi-
sade: »huru en sådan beskattning vore obillig, ty då
»Gnge en bonde eller en faltig prest betala lika myc-
jiket som den rikaste herre. Nu deremot måste den,,
»som är rik, och har stort hus och stor förläiing, i
»förhållande derefter skälla i både qvarn- och lilla,
»tullen.» Presterna begärde »att efter nödtorften fä
»hafva drängar fria från utskrifning.» Jakob De ]a>
Gardie svarade: »alt deiom var redan förordnadtimen»
tillade han, »i sjelfve låten ofta vid utskrifningen taga
»från enkan hennes enda di äng, men den förmögne
»bonden lålcn i behålla både fyra och fem karlar. För
»öfrigf, allt det i nu begären, länder till salig ktmun-
»gens förakt, och likasom riket icke kunde bära de
»skatter han pålaggt, icke en gång tills han hunnit i
»jorden. Men velen i icke lätta under armarna , så
»måste allt falla, och då Gud nåde oss alla, och eder
»med. Edert stånd borde icke blåsa under elden,
wutan i dess ställe tyda allt till det bästa. Minnens i,
»huru salig konungen uti sitt afskedstal bad eder för-
»mana allmogen till trohet och villighet? Gören i det
»licke, så vilja vi iiiför Gud vara urskuldade för alla,
»de olyckor , som deraf kunna IräfTa vårt fädernes-
uland.» — Presterna allägsnade sig, men beviljade in-
genting. Några dagar derefter samtalades åter härom
med biskop Rudbeck, men lika fåfängt. Regeringen

10

vågado ej ISngro, brodas med prestena, emedan desse
i landsorterna hade ett öfvervägande inflytande på all-
mogen. Mest af denna crsak, och äfven för alt visa
beredvillighet mot samtelige ständerna , afstod rege-
ringen från den förhöjning uti qvarn- och lilla tullen,
som år lö30 blifvit beviljad i). Sedan uppsattes
riksdagsbeslutet, hvari Kristina erkändes för drottning;
de fem höga riks',mhotsmännen för hennes förmyn-
dare; de förra skatterna med nämnde undantag bc-
\iljades, cth höga stralT utsattes för den, som med
Wasa-ätlen uii Polen plägade några underhandlingar.
I medlet af Mars skildes ständerna åt.

De, som vid konungens död sedermera ända till
Axel Oxensljernas hemkomst, mottogo och bibehöllo
bufvudledningen af alla ärender, voro Jakob Pe la
Gardie, Gabriel Gustafsson Oxenstjerna, Klas Fieming
och Per Fanor. Dessa fyra herrar, alla hvar för sig
högt aktade, i hufvudsaken alllid eniga med hvai^an-
dra och med Axel Oxenstjerna, fingo just härigenom
tillräcklig kraft alt näslan alltid kunna drifva igenom,
hvad de ansågo vara fäderneslandet nyttigt och således
gifva enhet åt ärendernas gång. -) I synnerhet hade
de mycket stöd af Axel Oxenstjerna. Såsom gimstling
hos föria konungen hade han ägt tillfälle göra sina
stora egenskaper allmänt kände, och tillika hade alla
äfven de högre ämbetsmännen blifvit vande vid vörd-
nad för den mäglige mannen. Härtill kom ocliså, all
han, som konungens närmaste förtrogne, ansågs hafva
mesta kännedomen om dess planer, lillämnade medel
och om hela styrelseverket i allmänhet. Delta anse-
ende kom nu både riket och Oxenstjerna väl till pass,
och han sjelf visste begagna det fördelaktiga i sin belä-
genhet. Till llere ämbetsverk och under riksdagarna
till stånden skickade han bref uppfyllda med förma-
ningar till samdrägf , till tålamod, till hörsamhet, skrif-

i) S. st. å. 25 Fehr., i, 4 M.-irs lai"?.
l) S. st. Se Rådsprot. för degs.i år.

ii

na med en förvånande kännedom om alla förhallanden,
och med en broderlig uppriktighet och kärlek, som e]
kunde förfela sin verkan. I samma anda skref han
till rådet sjelft, inom hvars talrika krets, Irällystnad
och egennytta, mången gång ■ville gifva sig luft, men
bvilka lidelser af Axel Oxensljerna och hans vänner
till fäderneslandets lycka qväfdes.

ANDRA KAPITLET.

REGERINGSFORMENS ANTAGANDE.

Genom ofvannämnde riksdag hade man visserligen
iindargjort det första och oumltärligastc för ordningens
bibehållande; men ännu återstod dervid ganska m} eket
alt göra. Hiket saknade nemligcn en rcgerini^sform.
Uti konungabalkcn funnos \äi i delta hänseende några
allmänna löreskiilter, dock olilhäckliga; ty mycket
lemnades der åt personligt godtiiimande. Denna brist
hade hittills varit mindre känbar, ty lefnadss^ätt och
statsrörhållanden voro i sig sjelfva så enkla, att utför-
ligare stadgar icke af behofvet påkallades. Också hade
Sverge alltsedan Sturarna haft både till år och för
det mesta till duglighet fullmyndiga konungar, bvilka
ersatt bristerna i författningen. IVu åter väntades en
lång förmyndaretid med legeringen sammansatt och
ärenderna allt mer och mer ökade och invecklade, så
inom som utom landet. Det behöfdes en lag, en be-
stämd föreskrift att förekomma oordningar inom styrel-
sen och ohörsamhet bland folket.

Att Sverige räddades från denna hotande fara,
också derföre har det att tacka Gustaf Adolf och Axel
Oxenstjerna. Under Preussiska krigen och sedermera
allt framgent tycke* konungen bafva anat sin snart
förestående död. För att så mycket som möjligt före-

12

bygga alla af en sådan händelse uppkommande oredor,,
beslöt han låta uppsätta en regeringsform i allmänhet,
och serdeles för inträffande förmyndarestyrelser; och
det var åt Axel Oxenstjerna, soiu han lemnade detta,
vigliga förtroende. »Jag drog i betänkande,» sägep
Oxenstjerna, »alt gripa saken an, ty det var ett hett
DJern att röra vid. ^] Han efterkom likväl konungens,
befallning och uppsatte redan uti Preussen första ut-
kastet. 1 Tyskland visade han det för Gustaf Adolf»
bvilken gillade och ämnade bekräfta hufvudinnehållet;
«nen de under dåvarande krig för hvarje dag tvingande
göromålen hade hindrat honom att vid föroidningen
lägga sista handen, och sedan densamma underskrifva
och utfärda. Emedlerlid var det allmänt kändt, att
£n sådan skrift blifvit uppsatt, och Svenska regerin-
gen uti sin genom konungens död iråkade svåra belä-
genhet insåg tydligt, huru mycket stöd riket deraf
skulle hafva; ty man kunde förmoda, alten regerings-
form, utarbetad af Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna,
skulle vara i sig sjelf nyttig och god, och äfven hos
ständerna lättare att genomdrifva än hvilken annan
som häldst. Redan några dagar efter underrättelsen
om konungens död beslöt derföre rådet att från
Oxensljorna infordra nämnde regeringsform.*) Men
denne hade sjeif fallit på samma tanke, och redan in-
jaan Svenska rådet hunnit få veta konungens död , hem-
skickade han för nämnde ändamål regeringsformen, med
Xars Grubbe, en allmänt aktad man, hvilken intygade»
att konungen densamma öfversett och gillat. Sjelf råd-
de Oxenstjerna ifiigt, »att, om också en eller annan
uartikel deri skulle finnas betänkelig, man likväl nu
jostraxt målte antaga det hela, och deipå grunila re-
))geringen; ty någon ordning är dock bättre än ingen.
i)Om detta försummas och regeringens anseende får

i) Riksark. Ril^slwinslcrns anlwomne brcf 1611. — Ett
memorial for Griil)l)e vid dess hemri-sa d. 5 Dec. 1632.
2) Riksark. Rad^prot. d. 13 Dcc. 1632.

lä

»falla, då skall snart oenighet uppstå, och saken se-
»derraera icke utan farliga medel, kanhäSnda icke utan
))åderlåtning kunna botas. ^))) Uti början af Januari
1633 kom regeringsformen till Srerge. Rådet beslöt
göra allt möjligt för dess införande; men det blefder-
Tid mycken fräga om, huruvida den borde föreläggas
ständerna eller ej. Man fruktade neml. »att om den
»ulan föregående riksdags-öfverläggning blefve endast
»af regeringen påbuden, skulle rikels innevånare icke
»vilja ställa sig densamma till eflerlefnad ;» om man
åter droge saken till riksdag, »alt ständerna skulle så
»gräla och mäslra med förslaget, att det hela blefve
Danlingen förderfvadt eller alldeles öfverändakastadt. -J
» — Det vore vådligt,» mente Gabriel Gustafsson Oxen-
stjerna, natt låta bönderna dömma om en sådan sak,
»som en regeringsform');» och Jakob De la Gardie yt-
trade det samma om riddarhusel, »hvarest det sutte
»åtskilliga unga och oerfarna karlar. Om man låter
»dessa mästra och skrufva på saken, skall man få höra
»mer galenskap än förstånd. **)i> I allmänhet befarade
man, alt de missnöjde i landet och inom hofvct, li-
kaså alt främmande uiliggare skulle bearbeta saken
som ett medel alt relä sinnena och väcka oro. Vid
-den förut omtalade riksdagen 1633 blef dock regerings-
formen uppläst för ett utskott af adeln, biskoparna,
■och borgmästrarna ^), b vilka sjelfva gillade, och på
hviikas ord också samlelige ständerna till eflerlefnad
densamma antogo; likväl blott, tills den hunnit vid nä-
sta riksdag nocare skärskådas.

O Eng. Chrislina 4:o lS':o 1 Ax. Oxcnstjerna til! Sven-
ska V-icUt. Hall. d. 12 Febr. 1633.

2) Riksnrk, Rädsprot. d. 9 Jan. 1G33.

3) S. st. d. 18 Febr. 1633.

4) S. st d. 11 Mars 1G33.

5) S. st. d. 18 Febr. 1633.

H

Det synes, sum rikskanslern just inom adeln våa-
tat svåraste hindret mot den nya regerinjjsfurmen,
serdeles i afseende på åtskilliga ståndels lureli ädesrät-
tiglieler, hvilka deri närmare bestämdes och derigenom
inskräiiktes. Genom bref till rådet erinrade hau der-
fure: »huru framfarna konungar ofta gjort intrång i
»adelns privilegier, ja ofta helt och hållet tillvällat sig
udess gods; men alt sådant icke skett af något öfver-
»helens begär alt förtrycka, utan emedan armod och
»nöd dertill tvungit, då inga andra utvägar till ri-
»kels upprätthållande förefunnits. Härvid borde dock
»adeln å andra sidan betänka, att framfarna konungar
»begäfvat dem sjelfva och deras förfäder med många
»län och gods, och det icke blott i de eröfrade laad-
»skapen, ulan ock i sjelfva kronan och riket, hvilka
»gods sedan blifvit ärfda, bortbytta ellev försålda» så
»alt de nu mera ick-i ulan stor förvirring kunaa till
»kronan återkallas. Härigenom hafva dock rikets årli-
»ga inkomster blifvit förminskade, h vilken brist måste
»fyllas till kronans och fäderneslandets upprätlhållan-
»de; och bör således adeln, för det goda, som den af
»kronan åtnjuter, också medelst afslående af några
»bland sina rättigheter kronan tillbaka understödja fj.u
— I denna anda skref och varnade iik<ikanslern ofta;
och rådet följde vanligen hans ledning. Stundom fram-
slack likväl kärleken till privilegierna. Då enligt öf-
vcrenskommelse regeringsformen jemnte rådets anmärk-
ningar åter utskickades att af rikskanslern för sisfa
gången öfverses, blef tillika, på rådets vägnar, till
Oxenstjerna afsänd en skrifvelse af följande innehålJ;
»Vi hafva förnummit vår broders yttrande om orsa-
»ken, hvarföro fordna konungar ofta ingripit i så väl
»adelns rom andre stånds rättigheter, neml. dels rikets
»nöd, dels, alt konungens och folkets rättigheter icke
»varit noga utstakade. Vi önskade derföre gerna, ait

i) Falk. A Oienstjernas memorial. Frankfurt ara Main
d. 8 Okt. 1G33.

»vår broder, som är af Gud med mycken förfarenbet
ni dessa ärender begåfvad, målle sammansälla ett adels-
»privilegium, sådant som vore konunj^en drägeligt och
»adeln nyttigt; desslikes hvilka rättigheter åt de andra
»stånden kunna föreslås hvarigenom mellan öfverliet,
»undersåtare och medständer god enighet kunde bibe-
»hållas. Vi tvifla icke, att om vår broder tager sig
»denna möda uppå , skall han bland många andra sina
»förtjenster också efterlemna dclla, framliden och det
»adeliga ståndet till en odödelig minnesvård.» Det fin-
nes icke upptecknadt, om rikskanslern i anledning
häraf företagit någon åtgärd; men straxt derefter kom
regeringsformen tillbaka från Tyskland, blef ännu en
gång af rådet granskad, för alt sedan för de samman-
kallade ständerna till slulligt antagande föreläggas.

Vid midsommarsliden 1634 sammanträdde riksda-
gen uli Stockholm. Den var af ovanligt stor vigt;
der skulle nemligen en ny regeringsform antagas, den
nya förmyndarestyrelsen en gång för alla blifva bekräf-
tad, och i allmänhet den anda oih gång bestämmas,
som samma regering sedermora allt framgent borde
föija. Delta regeringsformens antagande var det mål,
styrelsen sökte, men hvilket också de olika partierna
inom landet motarbetade. Härlill begagnades vanliga
medlen, neml. afundsjukan mellan olika samhällsklasser,
och benägenheten att nedsätta skatterna. De, som
isynnerhet, men under hand upprörde tvisten, voro
dels hofvet, nemligen enkedrottning Maria Eleonora
och pfalzgrefven Johan Kasimir, hvilka önskade draga
förmyndareregeringen hvar till sig; dels också Polska
partiet för alt gem ra oro och villervalla bereda Ula-
dislaus vägen till Svenska tronen. Genom dessa om-
ständigheter blef 1634 års riksdag så orolig, att man icke
på länge hvarken förut eller sedermera haft dess like ^].

1} Ene:. Christina 4:o i. Rådet till Ax. Oxcnstjerna.

Stockholm fl. 17 Febr. 16U.
2) Brnh. P. Brahes biefväxlJLi^. T. 13. — Per Baner till

P. Brahe Stlim d. 7 Au?. 1634.

16

Kinkigaste punkten var som vanligt skatterna. Re-
gerin<;en fordrade de förras bibehållande blott med det
tillä<.'g, alt äfven adelns bönder skulle betala boskaps-
skatt och undergå utskiifning. ^) Det tyckes som prest-
och borgareslånden varit tämligen villiga; men icke så
de andra. Svenska härarnas hittills äfven efter konun-
gens död hafda framgång gjorde i allmänhet ständerna-
öfvermodiga, så att de tyckte riket icke vara i fara-
eller i behof af så stora uppoffringar. °| Adeln vägrade
i början flera gånger, och alldeles att åtaga sig bo-
sknps>katt och utskrifning inom frihetsmilen; men dsf
Gabriel Bengtsson Oxenstjerna och Klas Fleming kom-
rriit ned på riddarhuset och framställt saken, bifölT
ä!idte!igen ståndet till en del af dessa fordringar, ^'j
Bönderna voro serdeles svåra och omöjliga. De hade
till rådet inlemnat en lista på sina missnöjen, bvilka
icke blott angingo den tunga beskattning, öfver hvil-
ken de med skäl kunde klaga, ulan äfven några nya
förordningar angående kornhus och skjutsfärd , hvilka
likväl just till böndernas lättnad blifvit utgifna. Skrif-
ten var dessutom författad med bitterhet, och troli-
gen, icke af bondehand. Dock äfven sjelfva bönderna
voro högst oroliga och hotade alt resa hem från riks-
dagen, om ej desse deras besvär afhjelptes. Regerin-
gen uppkallade i rådet ett utskott af allmogen, då Per
Baner gaf dem allvarsamma föreställningar; men det
hjelpte ej. De båda folkkäraste bland rådsherrarna,
Gabriel Gustafsson Oxenstjerna och Klas Fleming, gin-
go ned till allmogen på gillesstufvan , men kunde föga
uträtta. En Finnsk bonde g?f väl lofvande svar, men
blef derföre straxt angripen af en Upplänning, hvilken
kallade honom Her r ehy 1 lar e, och vid fortsalt ord-
växling slutligen lät Finnen smaka knytnäfvarna. Så-
dan

i) Riksark. 'Radsprot. d. 8 Jul. 1634.

■2) Brah. s. st.

3) Riksark. RäJsprot. d. 14 Jul. 1534.

dan var sinnesslämningen, atl styrelsen ej vågade straf-
fa våldsverkaren. Ett namnlöst smädebref fanns en
dag inkastadt uti räkenkammaren; en annan gång låg
utanför rådsdörren böndernas klagoskrift med en stor
sten inuti. Dessa uppträden födde allmän oro och
fruktan. Man misstänkte, att Danska och Polska ut-
liggare hemligen blas,te under elden. Per Baner ville
inkalla ett regemente knektar, men rådet ogillade hans
förslag. Slutligen lyckades det med biträde al de an-
dra stånden alt lugna bönderna och utverka deras bi-
fall till de förra skatternas fortfarande, i)

Sedan detta lyckligen var genomdrifvet, gick det
temligen lätt att få regeringsformen antagen. Den
upplästes för ett utskott af presler, borgare och bön-
der samt för hela adelsståndet enligt dess uttryckliga,
envisa begäran och tvärtemot Per Baners råd. Adel ,
borgare och bönder gjorde blott ett par obetydliga
anmärkningar; presterna genom biskop Rudbeck, att
landshöfdingarna icke borde befullmägtigas till någon
uppsigt öfver andeliga" ting ^j. Men i sammanhang med
frågan om regeringsformen och innan den afgjordes,
bragte presterskapet en annan sak å bana. Uti de pri-
vilegier, som Gustaf II Adolf år 1617 åt adeln utfär-
dade, förekommo de orden: »att till rikets högre syss-
»lor skulle ingen vanbördig framdragas, adeln öfver
')hufvudet.)) Med ordet »vanbördig» menades då egent-
ligen »ofrälse.» Detta förordnande hade väckt ovilja,
icke så mycket för saken skull, ty man var vid detta
adelns företräde sedan långliga tider van; ulan mera
för ordet, hvilket tycktes medföra något vanhedrande.
Bedan förra riksdagen hade ofrälseslånden deröfver kla-
gat; nu skedde det formligen af presterståndet och ge-
nom biskop Rudbeck, hvilken besvärade sig »öfver de

i) Rik sark. Radsprot d. 7, 9, 15, 22 Jul. 4 Aug. 1634.
2j S. st. d. 7 Juli i634.

i8

»mänga skotlkolfvar , till bvilka delta ord gifver anled-
Bning.i) Rådet ville behälla det qvar, »em-;dan det var
«underskrifvet af salig konungens band; . och påstod,
»att med van börd i g menades ej ofrälse, utan odug-
»sen, eller den, som af hederliga föräldrar född, från
i)dem vansläglats ; ständerna kunde sjelfva se, alt dug-
«liga ofrälsemän voro flerestädes framdragna högt öfver
»mänga af adeln ^y» Med denna förklaring gålVo sig.
presterna tillfreds; och regeringsformen blef d. 29 Juli
1634 af alla ständerna enhälligt antagen. Kort deicf-
ler blefvo, enligt densamma, ämbetsverken ordnade
och sysslorna besatta.

Hufvudinnehållet af denna regeringsform var föl*'
jande: l:o Så konung som undersåtare skola endräg-
tigt förblifva vid den rena Lutherska trosläran, i öf-
verensslämjuelse med allmänna Symbola, Luthers kate-
lies, Augsburgiska bekännelsen och Uppsala mötes bö-
«luL 2:o. Arfsrätten till riket förblifver, som stad-
gadt är åren 1544, 1604 och 1627. ?:o. Konungen.
Sger styra och råda för borg, land, och all sin och
lironans rätt, som lag säger. 4;o. Till bistånd härii
\äljer konungen efter lag och tycke sitt bland infödde.
riddare och svenner riksens råd till ett antal af minst'
25, deri inberäknade rikets fem höga ämbeten, drots,
marsk, amiral, kansler och skattmästare. Rådet ålig-
ger, alt efter bästa förstånd påminna konungen om>
riksens rätt och bästa, samt tillika h'jlla ständer och.
•allmoge till trohet och villighet. 5:o. Till ärendernas
ordentliga behandlande, dock konungens rätt och hög-
het oförkränkt, tillsättas fem kollegier, nemligen: a)
För rättegångssaker Hofr ätten i Stockholm, med
riksdrolset till ordförande; samt dessutom Hofrätterna^
1 Jönköping, Abo och Dorpt. Vigtiga högmål skola dö-
mas af en riksrätt, b) För kri^'särenderna till lands
Krigskollegium, ur.der riksmarsken, c) För krigs-
ärenderna till sjöss Amiralitetskollegium, under

i) S. st. d. 21 Juli 1 634.

1»

riksamiralen, d) För underhandlingar med främmanw
de, och för likels inre styrelse Kanslikollegium, undec
rikskansleren. e) Förinkräfvandet och förvaltandet af riketS'
inkomster Råknekammaren, under riksskatlmästareiu-
Uti hvart och ell af dessa kollegier sitta, utom ord--
löranden, 2 ellar 4 af rikets råd, 2 eller 4 bisittar«
af adel, och 2 eller 4 ofiälse inom verket förtjent*
cnän, 6:0. Hofret, artilleriet, kronans stall och stu»
lerier samt dess skogar och jagl skola stå änder föt»
Janda fyra ämbetsmän: riksmarskalk, rikstygmastare,
riksstallmäsiare och riksjägmästare. 7;o. Länsregerin»
gen anförtros åt tjugutre landshöfdingar, med öfver»
ståthållaren i Stockholm främsl. 8;o. Rättvisan p4
landet skipas under bofrätlerna af sjutton lagmansrät-»
■ter, med underlydande häradshöfdingar. 9:o. Rege-».
menterna blifva åtta till häst och tjugu till fot. 10:q,
Alla embelsmän uti den högre förvaltningen skola ovill--
korligen, och derest de ej å sotesäng ligga, hvarje %t,
på viss tid aflägga räkenskap inför de fem höga riks^-
kollegierna, och dessa åter inför konungen sjell'. 1I:Q,
Till allmänna riksdagar kallas adel, prester, krigsbefäl,
borgare och bönder; men derest för påkommande ha-
stighet eller andra skäl riksdag icko tryggeligen kan^
hållas, äger regeringen tillkalla de fem höga riksäm-
betsmännen, två bisillare ur hvart kollegiimi, 2 afadeL
från hvar lagsaga, alla biskoparna, samt fiillmägtige
från de sex största städerna. Detta utskott äger att
afgifva betänkande om allmänna ärender. Men riksda^
garnas beslut skola efterkommas af enhvar, som ål ko-
nungen och riket lydnad skyldig är. 12:o. Ingen får
utan rättmätig ursäkt undandraga sig konungens och
rikets tjenst. 13:o. Då konung sjid<, frånvarande ek-
ler omyndig är, föres regeringen af do fem höga riks-
Smbetsmännen; dock äga dessa förmyndare icke göra,
någon lag mot arfföreningen eller till den konungsliga
höghetens förfång, ej heller meddela privilegier till
konungens olägenhet eller dess inkomsters stadiga för-
miaskning; ej heller sälja, boilhvta, bortgifva eller ^k

20

något sätt förytlra krono- eller staltegods eller andra
kronans rättigheter. Om likväl sådant sker, äger ko-
nungen magt, då han till hälsa, riket eller myndiga
år kommer, att allt sådant återkalla och igentaga. Li-
kaledes äger till myndiga år kommen konung rätt alt
öfverväga och antingen gilla eller upphäfva de stadgar,
förordningar och ämbetsutnämningar, som förmyndare
vidtagit. 14:0, Dör konung utan laglig arfvinge, skall
regeringen förestås af de fem bcga riksämbetena , tills
ständerna binna sammankallas och konung utvälja.

Denna regeringsform har i sednare tider blifvit
tadlad derföre, att råds- och några andra högre äm-
beten uteslutande förbeböllos åt adeln. Men ett sådant
stadgande öfverensstämde helt och hållet med bvad,
då för tiden var och i många århundraden varit i bruk;
hvarföre man icke finner, att detsamma väckte minsta
motstånd, icke ens någon uppmärksamhet. Det miss-
nöje, som förspordes, var tvärtom just från adelns si-
da, för hvilket stånds fri- och rättigheter många an-
sågo den nya regeringsforMen vara mindre gynnande.
Andra mcnte, att konungamagien blifvit genom den-
samma allt för mycket inskränkt, så att staten mer
liknade en republik, än ett konungadöme. — I och
för sig sjelf har emedlertid denna statsförfattning blif-
vit af de flesta kännare högeligen berömd, serdeles för
de tiderna. Märkas bör också, att den var en af de
första utförliga regeringsformer, som i Europa före-
funnits, och således ett nytt vittne om den höga stånd-
punkt, som Sverge bland de odlade folken då för (i-
iien innehade.

Rikskanslerns ovänner då och sedermera hafva ut-
spridt, det Gustaf Adolf aldrig befallt denna regerings-
forms uppsättande, och aldrig densamma öfversett;
utan att allt detta blifvit falskcligen föregifvet för att
Öfvertala ständerna till dess antagande. Denna sägen
har sedermera hos många till och med häfdatecknare vun-
nit trovärdighet; men är dock alldeles ogrundad. Re-
dan några dagar efter underrättelsen om Gustaf Adolfs

död, och innan ännu något bref derom kunnat hinna
till Sverge från den i medlersta Tyskland då varande
Oxensljerna, väcktes uti rådet tal om denna konungens
och rikskanslerens regeringsform, hvars tillvaro således
redan då vari Stockholm känd ^). Den 11 Nov. fick
rikskausJeren underrättelse om konungens död; redan
d. 5 Dec. afskickade han till Sverge regeringsformen;
och under mellantiden var han näsfan beständigt på
resor, hvilka, jemnte de nu öfver honom ensam hopade
T3'ska ärenderna gjorde det nästan till en omöjlighet,
att på den korta tiden bafva kunnat sammansätta ett
sådant arbete ^]. Slutligen åberopar han sjelf flere
vittnen, att konungen uppgifvit grundidéerna till rege-
ringsreforraen och gillat utförandet; och det finnes
ej spår , att någon då för tiden tvillat på sanningen
här af.

Sedan den stormiga riksda.en 1634 var lyckligt
öfverstånden, följde, i afseende pä inre angelägenheter
en lugnare tid. Regeringens anseende var befästadt
och belastades dagligen allt mera genom det bruk,
den gjorde af sin magt. Den uppträdde med drift
och omsorg i de inre angelägenheterna, med beslut-
samhet och kraftiga rustningar i det yttie; och lycka-
des pLi detta sätt att både hos vänner och fiender bi-
behålla det anseende, som Sverge under den utmärkte
konuniren förvärfvat.

i) Riksark. Rädprot. d. i3 Dcc. iG32.

2) Riksark. Rikstfnf.lrrcns ankomna Lrcf i633. Me-
morial for Grubbc. Erfurt d. 5 Dec. i632.

22

1-REDJE KAPITLET.
AXEL DXENSTJERNA I TYSKLAND»

Då Axel Öxenstjerna uti Cronstadt skildes frått
Gustaf Adolf, tog hau öfver Schweinfurt och AYurtz-
burg återvägen till Frankfurt am Mayn, för att der-
ilrån enligt konungens befallning foga anstalt om mötet
i Wien. Just då han på denna resa anlände till Ha-
nau, mötte underrättelsen om konungens dCd. Det var
då, som Öxenstjerna hade den första sömnlösa natt i
sin lifstid.

Också hade han framför alla andra stora anled-
ningar till bekymmer. Han Tar konungens erkända vän
och förtrogne ridgifvare, samt Sverges derute Tärande
förnämsta ämbetsman. Till honom Yönde sig derföre
alla, både främmande sändebud, tyska furstar, stater
och riksstäder, underhandlare, generaler, soldater,
derjemnte täta budsn,ickningar från hemmet; alla begär-
de af honom råd, hjelp, understöd, försvar. Och han,
som skulle öfvertaga allt detta. Tar i sig sjelf endast
en Svensk ämbets- och adelsman, utan någon laglig
öfvermagt inom Sverge, än mindre inom Tyskland.
•Det syntes blifva honom en omöjlighet, att göra sig
åtlydd af de furstar och fältherrar, som förut knappt
velat lyda konungen sjelf. Vid första underrättelsen
om dennes död, förklarade de också, den ena efter
en andra, KurSaxen, Brandenburg, Liineburg, Pom-
mern m. fl., alt de nu mera kunde sjelfva fursvara
sig; de ville ej längre stå under Sverges ledning. Mån-
ga, ja de flesta, trodde, att det var förbi med Sver-
ges magt uti Tyskland.

Öxenstjerna sjelf tviflade. I bref till brodern Ga-
briel skref han på efterföljande sätt: »Uti hvad för-
»virring jag med våra saker härute råkat genom salig
»konungens död, och hvilka hvälfningar den skall för-
»orsaka icke allenast der hemma, utan ock här; på

2S

ndelta allt tänker jag ofla, oeh tviflar ej, alt du och
»flera miiie medbröder göra så med. Hvad skall jag
»skrifva? Det är ett stort Guds straff, att sal. konun-
3)gen blifvit sålunda ifrån oss tagen. Men,» tillägger
han: »Det är elt ouadvikli.t ondt, hvilket Ti kunna
obegråta och bek!ai;a, men icke förändra; endast bedja-
»Gud om nåd att falta manliga beslut till fäderneslan—
udets välfärd och hibeliäliande. — Jag kan nu föga
Dskrifva, är af göromål öfrorfallen Cfch förtyngd, med
»föga hjelp under mig, och hrad yärrst är, ingen myn-
«dighet öfver mig, att deremot hafv^ ryggvärn. Börda»
»är odräglig, och hade jag fuller orsak att löpa der-
»ifrån, derest ej ära och samvete hölle mig tillbaka,
»Men mitt fädernesland bekymrar mig mer än någon-
»ting annat i verlden. Gud gifve, jag alllid finge go-
iida tidningar från eder, att i visligen, men modigt
»och med enighet lagen sakerna före. Jag beder, att
«i läggen all afund åsido, och med samfälldta råd hål-
»len fäderneslandet i ro ^). Jag beder också för Gud»
»skull och för eder egen: låter icke uppehålla eder af
»småsaker och enskilda afseenden; förnöter ej heller
»liden uti rådet med fåfänga samtal, såsom stundom
»plägat ske; utan besinner, att andra lider fordra an-
»dra seder. Våren ej heller klenmodige och obeslut-
»sarame i regementet; och lider intet fickfack, ej hel-
»ler någon, som icke gör ett med eder! Den, som.
»icke förstår saken, han tige stilla och lemne det åt
»en annan; men hålle likväl med! .4kter eder för Irä-
■»lor; viker hvar den andre, och förer regeringen med
»det anseende, som sig uppå vett, förstånd och för-
»siglighet grundar.»

Med dessa grundtatser för sig och för andra grep
Oxenstjerna det vigtiga verket an. Fiån Hanau skyn-
dade han genast till Frankfurt am Mayn, der säude-

i) Falk. Ax. Oxenstjprnn t'Il GMiir. Giisfnf^. Oxenstjcrna.
Jaiior. d. 6 Dec. i632, och utan skrifort d. ^4 Febr.
i633.

bud frän flere protestantiska stater voro församlade.
Dessa kallade han tillhopa, lugnade, tröstade, upp-,
muntrade till irvod och enighet; tillika skref han till
Sverge, om hvad der var alt göra. Utan att genom
tvekan och obeslutsamhet förlora en enda dag, nemäg-
tigade han sig alla arenderna, hvaiigenom han rädda-
de dessa från en eljest oundviklig förvirring, och tilli-
ka hindrade hvarje annan ma;j,t att vid detta kinkiga
tilHälle tränga Sverge från ledningen af de Tyska ange-
lägenheterna.

Huru emedlerlid dessa sednare skulle ledas ,
blef föremål för vigtiga öfverläggningar. Först neml.
om man skulle söka ireJ med kejsaren. Detta visade
sig genast omöjligt. Katolikerna trodda, att så hastig*.
som Gustaf Adolfs uppträdande läddat protestanterna,
lika hastigt skulle nu hans död åter störta deras magr.
Wallenstein rådde väl till fred. Men hos kejsar Fer-
dinand återvaknade de gamla förslagen att göra sig en-
väldig öfver Tyskland och att der utrota protestanti-
ska lärorna. Uti Österrikiska aifländerna anställdes
för detta sednare ändamål de grymmaste förföljelser;
så att flera hopar af protestanter rymde derifrån.
Tillika gjorde kejsaren kraftiga rustningar. Spanska
konungen lofvade alt sända hjelptruppar från lialien;
påfven, att för året lemna all sin tionde uti Spanska
riket. ÖiVer hela Österrike påböds en ny krigsgerd;
penningeägare skulle gifva 2 procent af sin hufvudstol,
köpmän 5, ämbetsman 10 procent af sina inkom ter,
och Wallenstein anställde oerhörda pressningar. Mot
Sverge återtog Österrike samma stötande högdragen-
het, som före slaget vid Breilenfeld, och till den
fredsunderhandling, som för syns skull anställdes, vår-
dade man sig icke ens att serskilfc inbjuda detta rike.
Det sågs på allting, alt kejserliga partiet ämnade i
dubbelt mått taga den lidna skadan igen. Att Tysk-
land derigenom skulle ännu i många år blottställas
för krigets eländen, derom bekymrade man sig föga.

25

Som lösen för det kejserliga parliets tänkesätt hörde
man ofta framställas följande verser :

Will's Rcich niclit unser cr])lich soyn,
So wollen wir's che gar werflcii eiii.
AVas ha ben wir auch das Roicli zu schiitzen,
Davoii wir habeu kcinen Kutzcii i}.

Protestanterna kunde således ej vänta någon fred,
om icke både ofö'delaktig och skymllig; och om en
sådan ville de icke höra talas ; aldraminst Sverge.
England, Holland, Ilere Tyska stater, och i synnerhet
Frankrike, förut afundsjuka öfver Gustaf Adolfs bråd-
växande magt, började nu åter frukla för Österrike
och sände derföre genast till Oxer.stjerna uppmanin-
gar att icke gifva hoppet förloradt, och, löiten om
rika penningeunderslöd. Älven några Tyska generaler
och furstar skyndade att erkänna Sverges förmanskap,
ty de hoppades att under en främmande, allägsen
förmyndare-iegering få friare bänder alt under allmän-
na villervallan bevaka sitt eget bästa. Dessa alla för-
delar undföUo icke Oxenstjernas blick, och de, jemnte
Österrikes oförsonlighet, bestämde honom för krigels
kraftfulla fortsätlanUe. Derlill också stoltheten som
Svensk. Hans landsmän innehade nu nära halfva
Tyskland; det vore för dem en outplånlig nesa, alt
utan ens något försök tiU motvärn låla skrämma sig
från så stora fördelar. Hela verlden skulle då säga,
att den förra framgången berott på Gustaf Adolfs per-
son ensam, och alt Sverge och Svenskarna honom
föl utan vore af ingen betydenhet. Alt genom elter-
gifvenhet vinna bällre frids\illkor af kejsaren, vore
också ett fåfängt hopp: »ly,» skrifver Oxensljerna,
»den hund, som morrar och visar tänderna, får alllid

i) Vill TysVhind fj smdqi aiTriVc tillhura o^s, Så skola vi
fpfvrrändakasta Het. Ocli hvarföre skulle vi skydda
det laiul. Af hviikct ri icke Iwfira någon nytta?

nmer, Sn den, som sticker svansen mellan benen och
»springer sin väg^}.» Han rådde derföre natt modigt
ufortsätta kriget, till dess Sverge erhölle fullkomlig
)vskad<!ersättning; men att man tillika skulle laga så,
»att kriget fördes under Sverges namn och ledning,
Dmen med Tysklands blod och mynt, Sverge bör en-
udast försäkra sig om Östersjökusten, och för öfrigt
iispara sina krafter till angelägnare tilirällen; det får
jvaf Tyskland ändå aldrig annat än otack til ön ^ »
Oetta råd följdes till punkt och pricka af Svenska re-
geringen. Det öfverensslämde till en del med Tyska
folkets egna tänkesätt, ty genom långa tvister och
^resternas uppretande predikningar Toro katoliker och
(protestanter å ömse sidor bragta uti en sådan gäsning,
«tt oaktadl tolf års krig, ingendera var ännu upprik-
tigt böjd för försoning. Alt Tyskland på delta sätt
äter för många år blottställdes för krigets eländen,
derom bekymrade sig de nppbragta Tyskarna fSga,
Svenskarna allsintet. Tvärtom Oxensljerna tillstyrkte,
»att om Tyskarne icke ville lemna Sverge full ersätl-
»ning, sknlle man dit inkalla Fransmän, Holländare
j)Och Engelsmän, och med dem dela Tyskland, hvarvid
»Sverge borde bemägtiga sig länderna kring Elbe ocb
i)Oder ^).)> »Så ,» sade en samtida författare , »blef
Tyskland det schackbräde, h varpå Österrike, Sverge
och Frankrike spelade, och det med Tyskarne sjelf till
Jfigurer.))

Oxenstjernas första omsorg blef att åter till för-
i)und sammanknyta och till gemensamt försvar ordna
de genom Gustaf Adolfs död splittrade protestantiska
staterna. Härtill begagnade han sitt af konungen er-
hållna uppdrag, att till Ulm sammankalla de sydvestra

l) Eniresfr. Arta om dr. Krisfinn. 4:o 1. A. Oxonstjrr-
na till Sv. rai\rt. Frankfurt tim Mayn d. 1.3 Maj 1G,«.

a) Uik.sart. Rikskansl. A. Oxenstjernas ankomna bref
till racU t d. 3 och 4 Tebr. 16.3.1

3) Riksark. Rädsprot. d. 9 Jan. 103.3,

kretsarne, och han utfärdade genast brefven derom.
1 detta företag understöddes han af Frankrike, Bran-
läenburg, Wurleinberg, men motarbetades från andra
båll både ifrigt och ihärdigt, serdeles från Kur- och
Neder-Saxen. För att besegra nämnde hinder, begaf
«ig Oxenstjerna ofördröjligen till Dresden. Kurfursten
mottog honora med yttersta höflighet, och talade myc-
ket om sin förbindelse till Sverge och dess aCidne
konung, och om sitt beslut att icke öfvergifva prote-
^estantiska saken; men då Oxenstjerna yrkade närmare
förklaring och mera bestämda åtgerder, svarade kur-
fursten blott med allmänna ordalag. Oxenstjerna gick
honom då närmare på lifvst och föreslog, att antin-
igen I:o skulle det protestantiska Tyskland nu, som
under Gustaf Adolfs lifslid, ställa sig under Sverges
ledning; eller 2:o dela sig i två serskilda härar, hvar-
af Sverge och Kur-Saxen kunde anföra hvar sin; eller
3;o om Tyskarne ensamma mögtade försvara sig, att
de då borde gifva Svenskarna full skadeersättning.
Men äfven på dessa förslag kunde intet svar erhållas.
Kurfursten var för högmodig att enligt det första
ställa sig under Sverges ledning; och han visste ej,
hvar han skulle anvisa skadeersättningen enligt det
tredje. Den andra utvägen syntes drägligast , men
kurfurstens egenkärlek fordrade, alt han, som den
förnämsta protestantiska landsherren, också borde en-
sam stå i spetsen för protestantiska partiet, och så-
som sådan kände han äfven lifligare det förnedrande
för Tyska staterna, att ställas under ett främmande
rikes ledning. Men med allt detta var han för svag,
och obeslutsam för att fatta, än mer för att uttala nå-
got afgörande beslut. Oxenstjerna måste lemna Dres-
den ulan att hafva utpressat något sådant. Också
Frankrike och Brandenburg bemödade sig att närmare
förena kurfursten med Sverge, men fåfängt. Tvärtom
märkte man hos honom en tydlig obenägenhet för
detta land, och i sina bref till de andra Tyska prote-
stanterna varnade han dem ofta från att öfverlemna

28

sig åt främlingar och derigenom nedsatta Tysklands
frihet och ära.

Från Dresden begaf sig Oxenstjerna till Berlin,
dfir han fann kurfursten ganska gynnsamt sinnad mot
Sverge. Orsaken var å ena sidan det redan af Gustaf
Adolf å bana bragta giftermålet mellan kurprinsen och
drottning Krislina, samt å andra sidan afund och
missnöje med del förmanskap, som Kur-Saxen tillväl-
lade sig. Båda dessa förhållanden visste Oxensljerna
begagna. Kurfursten lofvade närmare förbinda sig med
Sverge, hvarlill han äfven uppmanade de tiil Ulm
sammankallade sluiiderna.

Sedan beL;af sig Oxenstjerna till Neder-Saxen.
ITär h de hertig Georg utlyst en kretsdag; man gissa-
de på hemlig tillstyrkan af Danmark och Kur- Saxen,
samt i afsigt alt upprätta en af Sverge oberoende
styrka. Dclla misshagade Oxenstjerna på det högsta.
Såsom ianehafvare af Magdeburg, var Sverge den stat,
bvilken enligt Tyska rikets grundlag var berättigad att
utlysa Ncder-Saxi>ka krelsdngar, och Oxenstjerna un-
derlät icke alt begrgna denna fördel. lian ban-
nade de Liineburgska sändebuden för deras herres
djerfhet. »Ilär,» sade han och slog sig för bröstet,
»här står den, som ensam har rätt, att sammankalla
»Neder-SaxisUa krelsen.D lian skickade till Neder-
Saxen Svenska generalerna Kniphausen och Sleinberg
med troppar och hotelser, båda så kraftiga, att hertig
Georg skrämdes och a Hyste sin kretsdag. Derpå fick
Salvius, som då var Sverges sändebud i Hamburg, sig
uppdraget att vaka öfver tillståndet i Neder-Saxec.
Denne afslöt med kretsen en öfverenskommelse om
dess bidrag i manskap och penningar. Med flit und-
vek Sverge att ingå någon närmare förbindelse, fö"-
att ej nödgas utlåta tig om fordringarna på skadestånd
utaf Meklenburgska eller Pommerska landet.

Redan uti Februari 163."{ hade Oxensljerna slutat
denna vigtiga resa och anlände åter öfver Erfurt ocfe
Wurlzburg till Schvvaben.

FJERDE KAPITLET,

OM EVANGELISKA FÖRBUNDET.

Under denna tid hade krigshärarna härmat sig
trakten af Ulm, så att denna stad blef en mindre bå-
de angenäm och säker vistelseort. Oxenstjerna sam-
mankallade derföre det utlysta mötet till Heilbronn,
och skyndade med detsamma, på det icke Kur-Snxen
skulle få lid alt besinna sig och sjelf utsätta något
dylikt sammanträde, och derigenom möjligtvis locka
från Sverge en del af de protestantiska ständerna. Ett
sådant förslag var nemligen å bana, uppgjordt af Rus-
dorf, minister hos Pfalziska kurfurstehuset, och förut
soldtagare hos Gustaf Adolf. Denne man föreställde sig, att
Sverge nu mera skulle ohjelpligen falla från sin vunna
höjd, och han bemödade sig derföre ifrigt alt under
Englands förmanskap stifta ett förbund mellan Saxen,
Brandenburg och Pfalz, hvilket förbund skulle ufver-
laga krigets ledning. Alla dessa bemödanden blefvo
dock liliintetgjorda genom Brandenburgs afund mot
Saxen, Saxens ovilja mot Pfalz, och slutligen genom
den kraft och beslutsamhet, som felades hos Kur-
Saxen och England, men hvilken Axel Oxenstjerna äg-
de i så rikt mått.

I början af Mars anlände derföre till Heilbronn
sändebuden från de inkallade fyra kretsarna, neml.
Schwabiska, Frankiska, Öfver- och Neder-Rhenska,
utgörande vid pass sextio serskilda stater; de förnäm-
sta deribland hertigen af Wiirtenberg och markgrefven
af Baden. Den 8 Mars öppnades sammankomsten med
Gudstjenst, hvarefter alla de församlade begåfvo sig
till Oxensfjernas boning uti Tyska ordenskapitlets
hus. Rikskansleren förutsåg inbördes afund och hög-
sätestvister. Han hade derföre med flit låtit ur salen
borttaga alla stolar, hvarigencm församlingen blef stå-
ende rundt omkring utan någon viss ordning; och

deiföre utan all anledning till tSflan. Sjelf på samnia
sätt stående, framslällde han Svenska kronans förslag.
Förnämligast innehöll det: l:o Att mellan de fyra
lre*sarna och Sverge skulle ett Evangeliskt förbund,
ingås till ömsesidigt försvar. 2:o Å\i Tyska, eller
«om det då kallades, Romerska riket, skulle återstät*
las uli alla sina fri- och rälligheter. 3;o Att Sverga
skulle bekomma skadeersälluing för sina uli Tyskland»
gjorda omkostnader.

När underhandlingarna härom började, uppstod
naturligtvis mycken villervalla genom de serskilda sta-
ternas ombud, af hviika hvart och ett talade för sig,
la för det allmänna; och det tycktes nära omöjligfe
att förena dem till gemensamt beslut. Alt förbund
skulle ingås och rikets frihet uppriitlhållas , deron>
voro alla ense; men om medel och sätt, uppslodQ
4ånga och svåra tvister. Först och främst hvem, sorft
skulle blifva ledare af kriget. Tysklands stolthet ville
ogerna underkasta sig flammande förmanskap, ulan
häldre till anförare välja en infödd herrc^ Härtill kurr^
de ingen annan komma i fråga, l\n Johan Georg at
Sa:sen; hvilken också tydligen efterslräfvade denna ut-
nuärkelse, och det icke utan medhålL Men, allt sedan
han för att vinna Lauritz, förrådde kurfursten af P alz,
hade han ådragit sig det protestantiska Tysklands miss-
troende och hat, liksom hans ögna person ådragit sig.
allas förakL Dessutom tycktes dol orimligt alt taga.
Kur-Saxen till öfverhiifvud , hvarigeaora dc>s fällherrap
Arnheim och hertig Frans Albert af Lauenburg, beg-
gedera med tvetydigt rykte, skulle föra befälet öfver
sådana män, som de Svenska höfdingarna Gustaf Ilorn,
Joban Baner, hertigarna Bernhard af Weimar oc!i Georg at
Luneburg m. fl. För Sverge talade äfveu mycket annat:
den tacksamhet, det räddade Tyskland var detsamma
skyldigt: den omsländighelen, alt både Saxen och he-
la det protestantiska Tyskland redan engång slällt sig
under Sverges ledning: slutligen att Sverge hade da
bäsla härar och härförare, samt nycklarna till Tysklands

n

starkaste fästningar. »Det syntes bårdt, att ställa sig under
»förmanskap af Oxenstjerna, en flammande ämbetsman;
»men i statens nöd tog.» Romrarna Cincinnalus från plogaa
»och gäfvo honom Diclators magt och myndighetj) Det-
ta allt stämde många sinnen till Sverges förmån; dock
«notarbelades det från andra håll ifrigt; i första rum'-
lEiet af Österrike. Denna magt sökte att gifva Sverg*
dödshugget genom att undanrycka detsamma Oxen-
^tjernas bjelp. Den gjorde genom Arnheim ett försöt
att med löften om stora fördelar draga rikskanslereu
från Sverges till Österrikes tjenst; men detta försök
4om ej längre än till första början. På samma sätt ,
men ändå enträgnare, närmad» sig Frankrike. Des^
plan var att på Tysklands bekostnad utsträcka sina>
.gränsor ända till venstra Rhenstranden. Ilärliil skultf»
Oxenstjerna vinnas. Ludvig den trettonde tillskrafhQ-
jiom smickrande bref, hvari han beständigt kallade honom,
»iMin kusin ^); och genom sändebudet Feuquicre lät Ri-
chelieu försäkra honom om Franska regeringens ut?-
märkta aktning och välvilja, samt äfven erbjuda dess
.hjelp att ställa till giftermål mellan drottning Kristina
och Oxenstjernas yngsta son Erik; till och med att
g«uom penningar och folk understödja rikskansleren,,
om denna giflermålshandel skulle i Svergo föranled»,
några oroligheler. Men Oxenstjerna kunde ej iocka^
att för egna fördelar öfvergifva fäderneslandets. Då
gjorde Frankrike ett annat försök. Det begärde att
ingå som deltagare uti Evangeliska förbundet. Afsi^ten,
var att deri<-'enom få insteg i Tyskland, rycka till sig)
en eller annan provins och dela, försvaga eller kan-
ske tillintetgöra Sverges inflytande. För att vinna
detta ändamål sparade Richelieu intet medel, och.mån-
ga bland ombuden uti Heilbronn erhöllo Fransyska

i) Riksark. Rik^kanslercns ankomna brcf jG33. LnJ-
vig XIV, kontrasiniieraJt BouthiHier till Ax. Oxen-
stjerna. St. Gormaiue en Laye. d. 1 Febr, i633. m. fl.
uti R idderst.

gåfvor och årspenninj^ar. Men Oxenstjerna visste att
med klokhet och ståndakli>;het afböja älven delta för-
slag. Franska sändebuden blefvo uppbragla, och kla-
gade hos Richelicu öfver Oxenstjernas envishet och
hö|^mod. De sökte i hemlighet förminska Sverges
inflytande öfver Tyska angelägenheterna; men af fruk-
tan för det ändå mägtigare Österrike vågade de icke-
öppet bryta hvarken med Sverge eller med rikskansle-
ren; tvärtom förnyade de slutligen under yttre höflig-
hetsbetygelser det redan i Gustaf Adolfs lid afslutade
förbundet mellan Sverge och Frankrike.

Åfven England uppträdde som Sverges medtäflare.
Såsom slägtinge till det af kejsaren afsatta kurfurstliga
Pfalziska huset, tog sig Engelska konungen anleilnisit;
att erbjuda en krigsliär till besättande af Pfalziska län-
derna; hvarmed han åsyftade att småningom, enligt
Rusdorfs plan , tillvälla sig förmanskapet öfver det
Evangeliska förbundet. Men dels oenigheterna inom^
England, dels overksamheten hos dess konung gjorda
det för Oxenstjerna lätt att afböja detta försök.

Ett annat dylikt skedde från Holland. Det er-
bjöd sig att lemna Sverge både troppar och pennin-
gar, samt alt understödja dess anspråk på hela södra
Östersjökusten, om Sverge deremot ville lemna Bre-
men åt Holland. Men Oxenstjerna nekade alt ingå på
detta förslag.

Så bestormades han af de främmande magiernas
sändebud, och icke mindre af Tyskarna sjelfva. Det
är omöjligt att här uppräkna de många tvister, som'
dageligen och stundeligen föreföUo; den småaktighet ,^
hvarmed man vanligtvis gick till väga; den afund, som
beständigt visade sig inbördes och mot Sverge. Stän-
derna kommo väl tämligen snart öfverens om att åt
Sverge uppdraga ledningen af kriget, och de erbödo
således Oxenstjerna att blifva Evangeliska förbundets
Direktor. Men till inskränkande af hans magt föreslo-
go de en under-direktor för hvarje krets. Oxenstjerna

tackade

3S

tackade för tillbudet, men svarade öppet, )!att han
))rned en sådan författning och inskrinkning icke var
»var nö^d. Fienden stode dem med svärdet öfver huf-
»vudet; det vore derföre icke tid att väga alla ord
»och former; ej heller att hafva underdirektörer med
»magt att mästra allt, hvad som skedde; fy i nöden
»måste man göra mycket, som eljest icke tål att ra-
»gelfaras.» S' änderna voro dock envisa med sitt för-
slag, dertill i hemlighet af Frankrike uppmuntrade.
Också en annan fråga väckte långa tvister. Oxenstjer-
na hade fordrat, att hela förbundet skulle öppet för-
klara kejsaren krig. Men en lemning af dels vördnad'
för det kejserliga majestätet, dels fruktan för Wallen-
steins svärd gjorde, att de fyra kretsarna skyggde till-
baka för ett så öppet steg. De kunde dertill icke be-
vekas; ehuru Oxenstjerna föreställde, att, »då de nu i
»verkligheten stridt och ämnade sig att strida mot
»kejsaren, borde de förklara honom för sin rättmätiga
»fiende; eljest kunde de sjelfva med all rätt förklaras
»för upprorsmakare.»

Under denna och många dylika tvister förgick den
ena dagen efter den andra. Oxensfjerna var flere gån-
ger nästan uppgifven. »Jag är,» skref han *), »så led-
»sen vid detla verk, att jag skulle det genast ölver-
»gifva, om ej fäderneslandet annat fordrade. Jag vet
»stundom ej, hvad rättast är att göra, och stridi-
ga tankar stångas med hvarandra i mitt hufvudo
»Det är ofta svårt att drifva igenom en sak hos dem»
»öfver hvilka man har laglig magt och myndighet; ha-
»ru mycket mer hos dessa, som alla äro mägtiga ocb
»hafva i hufvudet anor och inbillningar, flera hundra
Ȍr gamla. Slutligen Tysklands afund mot Sverge
»hvilken redan mången gång gjorde salig konungen Jör-

*) Riksark. RIkstanslerens ankoana bref i633 till rå-
det. Heilbronn. d. i^ Mars iG33.

34 ^

»tviflad. Mot mi^, en blott främmande adelsman, äro
»de än dristigare. Men när jag betraktar fäderneslan-
»dets och vår unga frökens väl, samt vårt folks ära,
»då synes mig bättre göa, hvad jag kan, stundom
»med, stundom ulan hopp, dock alllid min pligt.
»Också bättre, att med våld och efter Srligt försvar
»blifva undanträngd, än af klenmodighet förlöpa saken,
»Jag beder blott, alt i bröder, s-som mine och fä-
»derneslandets vänner, viljen hålla mig hufvudet uppe,
»samt då några fel begås, dem ursäkta, och likväl mig
»understödja. Dock skall jag icke lälteligen bringas till
»sådana rådslag, som mitt fädernesland i någon måtto
»besvära kunna.»

Då mötet började draga allt för mycket på läng-
den, fruktade Frankrike, att det måhända skulle till
vinst för Österrike upplösas med oförrättade ärender.
Feuquiere begynte derföre ifrigare påskynda ständerna
och med mera allvar understödja Oxenstjerna. Sålun-
da blef saken åndteligen afgjord, och d- 13 April fat-
tades sjelfva beslutet af innehåll: l:o att mellan Sverge
och de fyra kretsarna blef ingånget ett fast förbund
till upprätthållande af Tysklands fria författning och af
protestanternas rällighelcr; detta förbund kallades det
Evangeliska. 2:o. Högsta ledningen öfver samma
förbund lemnades åt Svcrge, hvars fullmyndige legat,
rikskansleren Axel Oxenstjerna, valdes till förbundets
direktör. 3:o. Till hans biträde utnämndes ett con-
silium formatum, beslående af ombud från de ser-
skilda' staterna, 4:o. Alla tillsammans förbundo sig
att underhålla en krii^shär af 60,000 man, samt att
understödja Sverge, tills det genom en hederlig fred
fått passande skadestånd; samt 5:o. Alt ingen stat
ensam, utan alla på engång, skulle sluta fred med
fienden.

Dessa stadganden blef ytterligare bekräftade uti
Trankfurt samma år; hvarförutan också Neder-Saxisks
iretsen sedermera beslöt desamma antaga, samt för
«ig uppsätta 21,000 man, Scblesieu begärde också

35

blifva inlaget i förbundet. För att ordna allt detta
och förena hela det protestantiska Tyskland uti ett en-
da stort förbund, utlyste Oxenstjerna ett nytt allmänt
möte uti Frankfurt ara Mayn till Mars månad 1634.
Men oaktadt ombuden voro derstädes flera månader
tillsammans, kunde dock ingenting afgöras. Den oför-
modade framgång, som protestanterna också efter Gu-
staf Adolfs död haft, gjorde dem öfvermodiga, oeniga,
oböjliga. Frankrike förorsakade också mycken oenighet
och tidsutdrägt genom sina anspråk på Filipsburg; oth
en mängd småtvister mellan ständerna sj«jlfva drogo ut
frampå sommaren och hindrade alla vigtiga ärender.
Hufvudsvårigheten var dock frågan om Sverges skade-
stånd. Oxenstjerna, för att ej reta någon viss fiende,
ville, att dess närmare bestämmande skulle fördröjas
till fredens afslutande, då man visste, hvad man med
skäl kunde fordra. Man anade dock allmänt, att Sver-
ge ämaade taga Pommern, på hvilket land åter Bran-
denburg hade gamla och lagliga arfsanspråk. Kurfur-
sten af Saxen yrkade nu, alt Sverge skulle bestämdt
förklara, hvad det fordrade i skadestånd; öfverlygad,
all så snart det nämnde Pommern eller Ost-Preussen,
skulle Brandenburgs dittills varande vänskap förvandlas
1 hat. Oxenstjerna såg snaran, och sökte i flera må-
nader undvika den. Men Kur- Saxen, som föesatt sig
alt tillintetgöra Sverges inflylanuc, var ytterli-t en-
vist, och förstod alt vinua de andra staterna lör sin
åsigt. Efter mångfaldiga undllyktor blef hjulteligen
Oxenstjerna tvungen till tydligare utlålando, så alt det
var klart, att han syftade på Pommern. Nu kom
elden lös uti församlingen. Brandenburg ropade högt
emot, och underslöddes dervid af de flesta Norra sta-
terna, hvilka fruktade Sverges sålunda blifvandc grann-
skap. De åberopade Gustaf Adolfs ofta upprepade
yttrande: »att han kommit till Tyskland, icke för att
wgöra eröfriögar af land, utan lör att skydda landet. d
D€ södra slaterna deremol gillade förslaget, ty det
gällde icke dem, och så uppstod jemn'c de aiidra t vi-

36

stsrna, en häftig ovilja mellan Norra och Södra Tysk-
land. Förslag till förlikningar uteblefvo icke. Somli-
ga ville åt Sverge afträda de katolska stiften i Fran-
cen och Neder-Rhen; men Oxenstjerna vägrade, eme-
dan dessa genom sin aflägsenhet blifvit Sverge till fö-
ga nytta, och dessutom svåra att bibehålla. Andra,
och deribland också Svenska riksdagen 1634, föreslo-
go, att Pommern, jemnte några biskopsstift, borde lem-
nas åt Brandenburg, hvilket deremot skulle åt Sverge
afstå hela Ost-Preussen. Detta förslag var, som man
tror, det, hvilket Gustaf Adolf vid första öfverfarten
till Tyskland hemligen hade i sigte; fastän sedermera
hans oväntade framgång och hertig Bernhards råd in-
gåfvo än vidsträcktare planer. Men ufven derom kun-
de man icke komma öfverens, och likasom Kur- Saxen
började också numera Brandenburg att uppreta till
oenighet. Oxenstjerna, harmsen och utledsen, reste
ilera gånger från den trätande församlingen, men må-
ste för sitt fäderneslands bästa snart åter tillbaka. Så
förgick hela sommaren 1634, tills slaget vid Nördlin-
gen inträffade.

Emedlertid hade Sverges ära och anseende stigit
till en märkvärdig höjd. Man hade väntat, att delte
aflägsna rike skulle vid Gustaf Adolfs död falla ned till
sin förra obetydlighet; så mycket mer förvånades mari
att se detsamma, om icke stiga, dock orubbadt bibe-
hålla sitt vunna inflytande. Om riksdagsträtorna i
Stockholm visste man genom brist på tidningar föga;
men om de kraftfulla riksdagsbesluten blefvo Tyskarna
påminta genom de välrustade troppar, som derifrån
anlände, och genom den beundransvärda enighet, som
•visade sig uti alla regeringens företag. Samma enighet
rådde också mellan Svenskarna uti Tyskland, dels ge-
nom deras egen klokhet, dels genom det slägt- och
vänskapsband, som' förenade Svenska legaten Axel
Oxenstjerna och hans måg, Svenska öfverfaltherren Gu-
staf Horn. Med undantag af hertig Bernhard, och ho-
nom hade Svenskarna vunnit på sin sida, fanns orkså

bland protestanterna ingen Tysk, som kunde jemnföra
sig med sådana miinner, som Gustaf Horn, Johan Ba-
ner, Leonhard Torstenson. Detta i fältet. Hemma i
rådkammaren suto Jakob De la Gardie, Klas Fleming,
Per och Axel Baner, Karl Gyllenhjelm, Johan Skytte,
m. fl.; och på mötet uti Frankfurt föreställdes Sverge
af Axel Oxenstjerna och Per Brahe, båda kunniga,
kloka, ansenliga män, derslädes också eniga, och ge-
nom allt detta högt öfver många af de Tyska herrar-
na, hviika der lefde i sus och dus, i inbördes trätor
och egennytla, och slutligen så låa, alt under sam-
mankomsten deras sekreterare måste s!å bakom stolar-
na och hviska hvar och en i örat, hvad han skulle
svara. Dessa Svenskarnas föroträden sträckte sig icke
blott till de högre stånden. Sjelfva den Svenska sol-
daten var framför de andra känd och högaktad för
lydr.ad, ordning, mensklighet , och tillika för mod
och duglighet. Gustaf Adolfs anda lefde qvar bland
hans landsmän. De började Ufven så högre som lägre
snart inse sitt värde; hvaraf uppkom öfverraod hos
dem sjelfva och afund hos andra. De äro »Nordens
Ca s ti lian are,!) sade man, »och anse sig vara af
bättre slag, än alla andra folk.o

I följe af detta stora anseende, visste också Sven-
skarna att göra sig öfverallt gällande, såväl i afseende
på yttre prakt, som verklig myndighet. Båda delarna
visade sig tydligast hos deras hufvudman Axel Oxen-
stjerna. Han, i sitt hvardagslag tarflig, aktade nu
nödigt alt också genom yttre ståt inverka på Tyskar-
na. Man såg honom på sina resor vanligtvis med sex
hästar för åkdonet. Tyska furstcliga personer gingo
som smäsvenner i städerna före och vid sidorna af
vagnen, och f; amburo med afläckt hufvud tvättfat,
handduk och mat. Till hans ära slogos efter mötet i
Heilbronn tvänne skådepenningar, på hviika han före-
ställdes, som Tyska frihetens beskyddare. Tyska (ur-
starna smickrade honom, och såsom företrädande drott-
ning Kristina bar han Hessiska kurprinsen till dopet.

38

Sjelfva de uli Heilbronn församlade ständerna erböJo
honom att blifva protestantisk kurfurste uli Maynlz»
Oxenstjerna lät genom sin broder derom inhämta Sven-
ska rådets tanka, dock med ett slags tillkännagifvande,
att ban ej ämnade mottaga anbudet, ulan endast ville
nämna det, dels emedan det blifvit offentligen föresla-
get, dels såsom en för honom hedrande händelse. Rå-
det biföll, men med villkor, alt han skulle fortfara i
Sverges tjenst och tillika söka åt andra Svenskar skaffa
smärre andeliga lägenheter.

Uti de Tyska ärenderna handlade han med ovän-
tad myndighet och framgång. Dagen efter, sedan han
blifvit utnämnd till Evangeliska förbundels direktor;,
återställde han i alla deis rättigheter såsom kur-
furste af Pfalz sonen till den olycklige konungen
af Böhmen. Likaledes lemnade hau åt Bernhard af
"Weimar herligdöraet Franken; flere smärre förläningar
alt förtiga. När vid något dylikt tillfälle en af Tyska
furstcrna (troligen hertig Bernhard) hade sålunda af
Oxenstjerna begärt och erhållit en förläning, vände sig
rikskansleren till sina Svenskar och sade; »Det bör till
»evärdeligt minne i våra häfder upptecknas, att en Tysk
nfurste har af en Svensk adelsman begärt detta, och
»att den Svenske adelsmannen har midt uli Tyskland
))åt den Tysku fursten beviljat en sådan förläning.))

Vi hafva förut omtalat, huru Oxenstjerna på mö-
tet i Heilbronn försvarade Tyskland mot alla försök
till ingrepp både af Frankrike och Holland. Detta var
dock icke händelsen, om han kunde förvärfva något åt
Svenskarna och Sverge, Så var han sjelf nära att vin-
na hela kurfurstendömet Mayntz. Al Gustaf Horn
lemnade han Mergentheim jemle Tyska ordens stor-
mäslareskap. Johan Baner hade fått det stora godset
"Egeln uli Magdeburgska landet. Al Torstensson äm-
nades Burgau uti Schwaben; åt >yafaborg Osuabiiick,
och hertig Bernhard måste mottaga Franken såsom län
af Svenska kronan. När man besinnar delta, och tilli-
la, huru Tyskar uppmuntrades alt nedsätta sig uti

Sverge, alt deltaga uli Svenska handelskompanierna,
så synes det icke otroligt, att Gustaf Adolfs sednaste
stora planer åter till någon del börjat vakna hos Sven-
skarna, fills slaget vid Nördlingen på en gång tillin-
tetgjorde alla dessa förslager.

FEMTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1G32 , EFTER GUSTAF ADOLFS DÖD.'

På slagtråltet vid Liitzen var det hertig Bernhard
af Weimar, som vid konungens dödsfall egenmägtigt
men med framgång öfvertog högsta befälet öfver Sven-
ska hären; och han bibehöll det, genom sin fursteliga
börd, sin ovanliga duglighet och kraft, samt soldater-
nas kärlek. Dagen efter konungens fall lät han infor
hären framsätta liket, höll dervid ett lågande tal, upp-
manade soldaterna »att hämnas den store konungen,
»så att denne också efter döden skulle blifva sina Qen-
«ders skräck, och sotdaterna f^jetfva visa, att äfven de
»vore oöfvervinnerliga.» Hela hären ropade högijudt
sitt bifall och lofvade alt följa hertigen till verldens
ända. Så lyckades det för Bernbard af Weimar att
verkligheten skaffa sig högsta befälet; laglig rätt der-
lill hade han icke. Men ett sken deraf visste han
dock att förskaffa sig på följande sätt.

Uti lägret vid Niirnberg hade hertig Bernhard blif-
vil utnämnd alt nast under konungen föra befälet öf-
ver allt rytteriet; men vid samma tillfälle blef också
hans äldre broder, hertig "Wilhelm af Weimar, utnämnd
till konungens generallöjtnant, d. v. s. den, som näst
Gustaf Adolf skulle befalla öfver hela hären. Hertig
Wilhelm var således ulan molsögelse närmast berättigad
till öfverbefälet; men för iiärvarande låg han sjuk uti
Erfurt. Dagen efter konungens död skref hertig Bern-

^hard honom till, ftreslällde, »huru vigtigt det vore,
»att icke låta härens ledning gå si;; bröderna ur hän-

. »der, och begärde derföre hertig "Wilhelms fullmagt,
»att föra befälet, tills denne återvunnit hälsan.» Hertig
Wilhelm sände genast den begärda skrifvelsen och för-
sedd med denna den enda lagliga fullmagt, scm då
var möjlig, befästade sig hertig Bernhard utan motsä-
gelse uti öfverbefälef.

Om några veckor tillfrisknade äldre brodern och
^ille återtaga sin befallning; men nu vägrade Bernhard
att densamma fråntiäda, och både soldater och befäl
junderstödde hans anspråk, Wiltielm ropade högt om

'bedrägeri och öfvervåld; men Bernhard lät det icke
bekomma &ig. Williclm klagade hus Oxensfjerna ; den-
ne vågade icke slöta sig med Bernhard, utan lofvade
förskafla hertig "V^'ilhelm ett annat och eget öfverbefäl.
Detta drog emellertid på tiden. Hertigen tröUnade
och vände sig snart uteslutande 1:11 styrelsen af Wei-
marska landet, samt öfvergafden krigiska banan. Den-
ne hertig AYilhelm anses vara författare till N.o 330 i
vår nya psalmbok.

Det öfverbefäl, som hertig Bernhard hade på så-
dant sätt ernått, förde han med klokhet och kraft,
^traxt efter konungens död dro^ han till sig Kur-Sasens
pcb hertig Georgs af Liineburg troppar, och innan
årets slut hade han jagat alla de kejserliga ur Saxen.
Uti Bajern förde pfalzgrefven af Birkenfeld befä-
let, em.edan Johan Baner ej ännu tillf; isknat efter så-
ret vid Niirnberg; ^) men pfalzgrefven hade svårt att
försvara sig mot den öfverlägsna fienden.

Uti Elsas spelade Gustaf Horn mästare efter den
af honom vunna betydliga segern vid Wiselccb. Han
skickades derföre i slutet af året öfver Schvvaben till
Bajern, för alt der upprätthålla Svenska vapnen. Ef-
ter honom skulle rhengrefven Otto Ludvig föra befälet
i Elsas.

O Se 6 delen p. 443.

ål

Frankcn skyddades af öfverste Hastfehr, som med
sina WestgöJsr och några andra regementer låg uli
Wiirtzburg. Uti Westfalen förde Baudis och i Schle-
sien Thurii, Duvall och Arnheim boiälet. På ingen-
dera stället blef nögot hufvudsakljgl iiträttadi, hvarken
af ena eller andra partiet.

SJSTTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1633.

Sedan Axel 0\enstjcrr>a fått oinskränkt full-
magt att efter sitt goutflnnande leda ärenderna i Tysk-
land, bestämde han lördelr,i;)gen af Svenska härarna
för året lö33 på följande satt. Schlesien tkrJIe för-
svaras genom en förenad här af Svenskar under Thurn
cch Duvall, af Saxare under Arnheim och af Branden-
burgare under Burgdorf; Kur- Saxen af sig sjelft och af
Wilhelm af Weimar; Nedersaxen och Westfalen af Georg
af l.ijneburg samt Kniphausen; Hessen af landtgrefven
sjelf; Norra Khen af Baudis; Frankeu af hertig Bern-
hard och Schwaben af Gustaf Horn med bufvudhären.
Ka reserv-här under Johan Baner skulle samlas i
Thulingen. Vi vilja i korthet berätta de förnämsta
krigsrörelserna på alla dessa ställen; men dcrvid spara
Schlesien (ill ett serskildt kapitel.

Kur-Saxen fick i början af året njuta lugn; ty
Wallenstein bvilade uti Bohman. Kring medlet af April
inskickade han några ströftroppar, hvilka dock genast
blefvo af hertig Wilhelm förjf.gade. Uti Maj gjorde
Holks kroater ånyo ett försök, men råkade ut för
Taupadels dragoner, hvilka jagade dem hals öfver huf-
vud ut igen. I Augusti blef del allvarsammare. Holk
sjelf, åtföljd af ett betydligt antal troppar, föll från
Böhmen in uti södra delen af Kur-Saxen , framträngde

42

Mnda till Leipzig och anställde derunder härjningar, de
rysligaste, som trettioåra kriget omtalar, så att nästan
hvarje stad, hvarje by blef ett Magdeburg, ett Pase-
walk. Kurfursten, hvars troppar för tillfället voro i
Schlesien, inneslöt sig i Dresden, och anropade Baner,
Brandenburg och hertig Wilhelm om bjelp. Dessa nal-
kades, men genast drog sig Holk under fortsatta härj-
ningar tillbaka åt Böhmen, likväl icke ulan alt lida nå-
gon förlust af den förföljande Taupadel. Det var under
detta återtåg, som Holk, på sätt, som vi förut omta-
lat, afled. ^) Vid denna tiden ingick Wallenstein ett
stillestånd med kurfursten , hvilken lemnades den öfriga
delen af året i ro. Kanhända ville man deiigenom
locka honom hån Svenskarna.

Uti NYestfalen inföllo på en gång Knipnausen
och hertig Georg af Liineburg från norra, och landt-
grefven Wilhelm af Hessen från södra sidan; samt er-
öfrade den ena staden efter den andra. Kejser! ga ge-
neralen Gronsfeld blef förjagad, hvarefter hertigen och
Kniphausen började belägra Hameln. Denna stad blef
dock af besättningen både tappert och länge försvarad,
så att Gronsfeld erhöll tid att samla tillhopa nära
14000 man, med hvilka han och Merode skyndade till
undsättning. Hertig Georg hade blott 9000, men
beslöt alt icke vika. Del kora till en häftig och afgö-
rande drabbning vid Oldendoip, nära Hameln. Grons-
feld och Merode tvistade om öfverbefälet, och den sed-
nare angrep tvärtemot den förres vilja, hvaraf uppstod
oreda bland de kejserliga. Segern afgjordes genom
Hessislia geneialen Melanders försigtighetsmått, samt af
Svenska rytteriet under Lars Kagg. Det scdnare in-
nehade sina vanliga platser på hö^ra flygeln. Stål-
handske och Wittenberg med Finnarna, Soop med
Wesfgötarna, Säck med Södermaniänningarna; Smålän-
ningarna voro ock med, men denna gången utan den
vid Liitzen svårt sårade, sedan hemförlofvade Fredrik

O Se VI del. p. 215.

Stenbock. Fienden förlorade 16 kanoner, 74 fanor,
3000 fångar, (,000 döda, deribland general Merode
sjelf; Svenskarna deremot blott 300 man, utom de så-
rade, bland hvilka märkas Soop och Stålhandske. Ef-
ter denna vigtiga seger, hade Svenskarna ända till
årets slut en bestämd öfvervigt i Nord-vestra Tysk-
land. Deras bundsförvandter Hessarna hade tagit
Paderborn; de sjelfva togo ITaraela och Osnabiuck;
och blefvo slutligen så säkra pi sin sak, att de sände
Släihandske med flere regementer rytteri inåt Belgien
för att mot Spaniorerna understödja Holland.

Vid Norra Rhen förde Baudis befälet, icke
utan framgång; men då hans oraälliga girighet icke af
Svenska regeringen kunde tillfredsställas, begärde han
afsked och hotade med hämnd. Rådet gaf honom pas-
sande svar och utnämnde i stället pfalzgrefven Krislian
af Birkenfeld, under hvars befäl Svenskarna också på
denna sidan bibehöllo öfvervigten. Baudis gick sedan i
Kur-Saxens tjenst, och blef en af Sverges bittraste fiender.

Uti Norra Elsas hade samme Birkenfeld förut
haft befälet, då Svenska fotfolket under Raulzau och
Witzlhum uti striden vid PfafTenhofen d. i Aug. till-
kämpade sig en betydlig seger, fastän Birkenfeld med
rytteriet förut blifvit drifven på flykten.

Södra Elsas försvarades af rhengrefven Otto
Ludvig, dels mot oroliga bönder, dels mot kejserliga
besättningen i Breisach.

Franken var egentligen anförtrodt åt hertig Bern-
hard af Weimar. Men som denne för det mesta var
sysselsatt uti södra kretsarna, förcrdnade han i sitt ställe
Taupadel, hvilken sålunda ställd i midten af Tyskland,
fick tillfälle att efter sitt lynne dellaga i krigsrörelser-
na på alla sidor, hvar häldst sådana inträffade.

Då Gustaf Adolf sista gången tågade uppåt Saxen,
lemnade han uti Bajern och Schwaben en styrka,
tillräcklig blott för de vigtigaste fästningarnas för-
svar. Den stod egentligen under Johan Baner; men
som denne led ganska mycket af sitt vid Niirnberg erhåll-

44

na sår, fördes befälet af prins Kristian af Biikenfeld
Då underrättelsen om konungens död anlände, fattade
kurfursten af Bajern mod och samlade under Altrin-
gers befäl troppar, hvilka snart jagade de underlägsna
Svenskarna öfver Lech inåt Schwabcn, dL-r Altringer
började intaga den ena staden efter den andra. Men
på Oxenstjernas befallning hastade, som förut är sagdt,
den segrande Gustaf Horn med största delen af sina
troppar från Elsas och förenade sig med Baner och
Wlirtenbergiskt folk; då Altringer åter måste vika
tillbaka. Men sedan cckså han fått förstärkning, gin-
go Bäjrarna ånyo frsm för att angripa Wijrlenberg.,
hvarifrån de dock hindrades af Horn, du båda härarna
blefvo n::gon tid liggande midt emot hvarandra. -—
Euiedlertid hade. Oxensfjerna befallt hertig Bernhard
skynda till Horns förstärkning. Heriigen gjorde så,
och efter el t segrande tåg genom Franken, der Tau-
padel lemnades, förenade han sig i medlet af Mars
med Horn vid Augsburg. Nu måste Altringer skynd-
samt vika tillbaka till Mimchen; efter honom fiam-
trängde Horn, hertigen och derlill den ur fångenska-
pen utlöste Torstensson. De intogo Landsberg och
Neuburg; och Bajern var på %ägen alt åter blifva af
fiender ölversviimmadt, då det räddades genom soldat-
upproret i Svenska hären.

Alltsedan konungens död hade det gått allt mer
och mer oordentligt till med uldelningeu af sold och
lifsförnödenheter, likaså med krigstukten. Soldaten,
utan sitt ordentliga uiiderliåll, grep till plundring och
förvildades ; alla härmades öfver alt se sig nästan
tvungna till ett stråtröfvarelif. På mötet i Heilbronn
klagades mycket och bittert öfver roflystnaden och
vildhelen hos just de protestantiska tropparna. Delta
kom snart till härens kunskap och gjorde ond blod.
Man klagade å denna sidan, ))alt herrarna med pen-
•mao visste åt sig undansnilla all solden, och unnade
»ändå icke ens födan åt dem, som fåktade med svär-
»det, och under köld och hunger hvarje dag blott-

4$

»ställde sina lif.» Detta var tonen icke endast hos
soldaterna utan ock bland officerarne, af hvilka mån-
ga voro, enligt Osenstjernas ord, endast lyckorid-
dare. I spetsen för rörelsen stod öfverste Joachim
Mifzlaff. Sjelf hade denne i Danmark blifvit förklarad
ärelös och bortjagad; sedan upptogs han i Svenskt
tjenst. Han var en orolig och elak man, dock gan-
ska slug och vältalig, och hade helt och hållet vunnit
soldaternas öra. Längre fram öfvergick han till kejsa-
ren, blef fången, förd till Sverge och salt i fängsligt
förvar på Nyslott, der han dog. Den andre anföra-
ren var öfverste Konrad Bertram Pfuel, eljest kallad
lille Pfuel, med nästan alldeles lika sinnelag och öden,
som den förre. Dessa två manner upphäfde sig till
försvarare för det allmänna bästa. De tadlade Osen-
sljerna, äfven Horn, mot hvilken sednare de utsprid-
de nidskrifter, hvilka af mången gerna lästes, ty i
sjelfva soldathopen var Horn ej älskad, emedan han
med sina menskliga tänkesätt ville sälta gräns för
plundringar och ty^ellöshet. MilzlafF och Pfuel vun-
no förtroendet; Horn misstrodddes. Skottarna ville
dock aldrig deltaga uti upproret, och gamle Ruthwen
yttrade högljudt sin aft.ky, då man sökte leda honom
dertill. Men bland Tyskarna grep orolighetsandan om-
kring sig. Man anade också mägtigare fast osynliga
ledare. Kurfursten af Saxen, på hvilken Protestanter-
aa gerna ville skylla allt ondt, sades hafva mutat
Mitzlaff. Andra påstodo, och troligen med mera skäl,
att hertig Bernhard hemligen haft sin hand med i spe-
let för att vid detta tillfälle drifva igenom sina enskil-
da afsigter. Allt nog. Den 20 April undertecknade
större delen af befälet en skrifvelse, hvari förklarades,
»att de ville veta, hvem de tjena, hvem de betalas af;
»de vilja ej lefva som röfvare, utan fordra ordentligt
»uppehälle, och föreslå, att hvart regemente skulle
»Hl ea viss nejd att lefva af. Fcrr än detta skedt,
»ville de icke taga ett enda steg mot fienden^) o. s. v.
H^rn, som redan förut varit hos Oxenstjerna och un-

46

derrättat denne om sammanhanget, tog saken allvar-
samt, och förklarade den som ett uppror, ett förrä-
deri. Också hertig Bernhard tadlade befälets företag;
men blott såsom mindre passande och för närgångei.
I detsamma reste han till Oxenstjerna i Heilbronn
och framställde sina anspråk. De voro l:o att få her-
tigdömet Franken, hvilket Gustaf Adolf redan skulle
hafva lofvat honom. 2;o att blifva generalissimus öfver
liären. 3:o att få öfverstyrelsen öfver kriget. 4:o att
få utdela alla belöningar o. s, v. Dessa efter Wallensteins
exempel bildade fordringar blefvo af Oxenstjerna al-
slagna. Hertigen hotade då alt Icrana Svenska Ijen-
sten; men Oxenstjerna lät icke skiSmma sig, utan gaf
honom på stället det begärda afskedet, odi förklarade,
att brodern hertig Wilhelm af Weiraar, som nu länge
•varit frisk, skulle få emotlaga det befäl, hvartill han
enligt konungens fullmagt ägdo nUimaste rättigheten.
Nu hlef Bernhard orolig, och började gifva med sig.
Äfven Oxenstjerna ville ej låta saken komma till det
yttersta; ty hertigen var i sig sjeii en ovanlij^t kraft-
full och duglig man; älskad och nästan allsmägtig hos
soldaterna, och dessutom hälft ämnad till gemål åt
pfalzgrefven Johan Kasimirs äldsta dotter i Sverge.
Förlikning ingicks. Under Svensk höghet och med
undantag af Wiirtzburg och Königshofeu erhöll hertig
Bernhard hela Franken; men sina öfriga anspråk måste
han låta falla; och med detta besked återvände han
till hären, der nära 5 millioner riksdaler dels i pen-
ningar dels i gods utdelades, hvarefter upproret af-
stannade ^"y Det hade varat tvänne heia månader.

Under denna lid sökte kurfursten af Bajern på
alla sidor efter bjelp. lian bad Walienslein flera gån-
ger derom, men förgäfves. Då erhöll kejsaren löfte,
att Spanska ståthållaren uti Mailand, hertigen af Fe-
ria , skulle med en här af Spaniorer och Italienare
tåga genom Schweitz och komma de kejserliga till un-
derstöd. För att hindra dennes inträde i Tvskland

i; iliksÄfl. Radsprotokoll. <l 20 NoY. 1G3-.

47

begaf sig Horn nedåt Scbweilziska gränsen och be-
lägrade Conslaus både länge och ihärdigt; men staden
försvarades lika kraftfullt, och då Horn icke kunde hindra
beständig tillförsel från sjösidan, nödgades han upphäfva
belägringen efter betydlig förlust af både tid och folk.

Emellertid hade Feria på annan väg kommit in
uti Bajern, förstärkt sig med Allringer , och ryckte nu in
i Schwabcn, hvarest också Horn och hertig Bernhard
förenade sig för att göra motstånd. De ville skydda
bundsförvandten Wiirtemberg och drogo sig derföre dit
åt; men Feria narrade och skyndade förbi dem åt
Elsas, der han undsatte Breisach, hvilket Svenskarna
voro nära att eröfra. Nu skildes hertigen och Horn,
Den förre gick till Öfver-Pfalz; den sednare skyndade
ensam efter Feria och Altringcr, och vissto derunder
leda sina rörelser så väl, att han tvingade fienden till
Siterlåg genom hela Schwahen. Detta återtåg blef för
Feria ganska förstörande; ty Italienare och Spaniorer,
ovana vid kylan på SchwarzAvald och die Rauhe Alp,
häldsL ii5i November månad, kunde ej göra motstånd,
ej uthärda mödorna, utan föllo hoplals iör sjukdomar
eller svärd. Trettiotusen man hade Feria, då han
började återtåget från Elsas; deraf återstodo blott
tolftusen, då han vid jultiden återkom till Bajern,
Sjukdora och sorg lade också honom sjelf i gralven.
Han klagade, att Altringer genom ogenhet och trassel
med flit föranledt olyckorna. Många trodde också
förhållandet vara sådant. Wallenstein såg nemligen
högst ogerna Ferias uppträdande i Tyskland; emedan
kejsaren sålunda skulle kunna erhålla en egen af Wal-
lenstein oberoende här; derföre skulle Wallen»tein haf-
va åt sin förtrogne Altringer uppdragit, att omintet-
göra Ferias hela företag, hvilket Altringcr också säges
hafva efterkommit.

Bajern. Då hertig Bernhard uli 0<;tober skildes
från Horn, begaf han sig till öfra Pfah, hvarest han
fick en förstärkning af 5000 Svenskar under Lars
Kagg, hvilka eftef seger» nå CWdendorf ej mer b«li<Jf-

48

des uli "NVestfalen. Nu kastade sig hertigen öfver Re-
gensburg, hvars belägring han började, och med till-
hjelp af Kagg och Taupadel inom fjorton dagar med
framgång slulade. Bajern kunde ej undsätta staden,
ly alla dess troppar voro i Schwaben under Feria;
ej heller kejsaren, ty hans härar stodo under Wallen-
steins envälde; och denne, ehuru af både kejsaren och
kurfursten ombedd och uppmanad, ville på länge ej
röra en enda soldat till Bajerns räddning. Sedan her-
tig Bernhard förordnat Lars Kagg till befälhafvare i
Regensburg, trängde han sjelf framåt, gick lyckligt
öfver den af Johan de Werth försvarade Iserfloden;
sedan till Inn, den han också ämnade cfverstiga, för
att infalla i Österrike ofvan Ens och kolla till resning
dervarande protestantiska bönder. Men dels den in-
brytande vintern, dels en nalkande rörelse af Wallen-
stein, ka'lade hertigen tillbaka till Regensburg, och
dermed slutade årets fälttåg. Nästan öfver hela Tysk-
land hade Svenskarna haft en afgjord öfvervigt. En
bland de förnämsta orsakerna dertill var, att Wallen-
stein, deras på engång skickligaste och mägtigaste mot-
ståndare, tillbringat näsfan hela året uti en besynner-
lig overksamhet. Vi skola i nästa kapitel lemna här-
om utförligare underrättelse.

SJDIVDE KAPTILET.

OM WALLENSTEIN OCH FÄLTTAGET J
SCIILESIEN 1633.

Att Wallenstein alltsedan sin afsättning 1630 ha-
tade Bajern och var missnöjd med kejsaren, detta var
i Tyskland allmänt känd t, och derföre utspriddes re-
dan före Gustaf Adolfs död rykten om hemliga under-
handlingar, som Wallenstein skulle hafva fört i afsigt
att störta det kejserliga partiet. Det ar också säkert,

att

4Ö

att han under denna tiden förehade Sn med Sverge
än med Kur-Saxen misstänkta öfverläggningar, ehura
man icke lyckats upptäcka deras egentliga innebålL
Vigten af dessa misstankar ökades sedermera genom
Wallensfeins uppföra ide under fälttåget år IG33.

S3dan Gustaf Adolf, protestanternas fön.ämsta
härförare, fallit, väntade kejsaren och hela Europa, att
Wallenslein skulle \iniia en bestämd öfverlägsenhet;
eller att han åtminstone skulle tillkämpa sig vinter-
qvarler uti något fiendlligt land; men man bedrog sig.
Wallenslein gjorde icke något allvarligt försök att bi-
behålla sill ställning inom Kur-Saxen, utan gick till-
baka till Böhmen, och tog med hela hären vinterqvar-
ter uti delta kejserliga land. Der sysselsatte han sig
först med alt strängeligen bestraffa de regemeuter, som
uli slaget vid Liilzeu uppfört sig illa; sedan användes
vintern och hörjan af våren under krigsrustningar;
men krigisk overksamhet; ehuru på samma tid flere af
de andra härarna voro i full rörelse; och ehuru oenig-
het mellan Svenska och Saxiska generalerna i Schle-
sien lofvade Wallenslein en lätt seger. Men efter Gu-
staf Adolfs död tyckes han fattad af en besynnerlig
villrådighet. Den visade sig genast under vintermåna-
derne 1G33. Än styrkte han kejsaren till snar och
fullkomlig fred; än förklarade han, att Svenskarna icke
borde få någon fred. Härjemnte visade sig spår af för-
räderi eller åtminstone trots och ovilja mot kejsaren.
Wallenslein upptog och begagnade som förtrogna un-
derhandlare fiere personer, som voro i fiendlligt för-
hållande till kejsaren, t. ex. Raschin en öfvcrste i
Svensk Ijenst, samt Bubna och Kinsky, tvänne af kej-
saren landtförvista Böhmiska adelsmän. De två först-
nämnda skickade han som hemliga underhandlare till
Oxensljerna och lilll.ännagaf, del han önskade göra sig
till konung uti Böhmen och begärde dertill Sverges
biträde; hvilket också Oxensljerna lofvade. Men in-
nan del (a svar hann återkomma, öppnade Wallenslein
fälttåget.

4

50

Redan i Mars Lade han skickat Gallas mc-d 18000
m^n före sig inåt Schlesien. Htt annat läger bildades
vid Pilsen under Holk, och det var derilrån, som de
förut omtalade infallen uti Kursaxen föietogos. Sjelf
dröjde Waliensteiii ännu någon tid på sitt slott Git-
schin. Ändtligen d. 5 Maj bröt han upp derifrån med
mer än konungslig prakt. Hans enskilda hof bestod af
40 förnäma herrar till uppvaktning, 14 sexspända
praktvagnar, 120 betjenler, alla nyklädda u(i blått och
rödt, och bland annat tio trumpelare med förgyllda
silfvestrumpeter , sådana som endast funnos i kejsarens
hof. Så ankom han till Prag, hvarifiån han uppbröt
med en serdeles väl utrustad här af 25,000 man. Öf-
ver Königinrgräts tågade han in uli Schlesien och för-
enade sig med Gallas; Ufven med Altringer, som kom
med förstärkning från Eäjern, så alt ^ya!lensfein nu
hade 49,000 eller kanske 43,000 man under sitt be-
fäl. Protestantiska hären utgjorde 24,000 man och
anfördes af de sins emellan oeniga höfdingarna , Thuru
Arnhefni och Burgdorf.

Vid Munsterlerg möttes båda härarna, och stodo
i åtta dagar midt framför hvarandra under blott smärre
skärmytsiingar. Natten till d. 19 Maj bröt Wallenstein
upp, tågade till Nimnilscb, som hade en besättning af
400 man Saxare och Svenskar. Den uppfordrades, mea
försvarade sig. Efter en kort, men häftig storm blef
fästet taget, då Wallenstein lät nedskjuta den Saxiska
kaptenen och Svenska löjnanten , derföre, att de vågat
göra motstånd, Protestantiska tropparna hade emel-
lertid följt efter, hvarpå båda härarna uti nio dagar
återigen stodo inom skotthåll midt emot hvarandra
utan alt något hufvud^akligt företaga.

Den 28 Maj, just under denna lid, kom helt o-
förmodadt Wallensteins svåger, grefve Terzka till Arn-
heim och inbjöd denne till öfverläggning om stillestånd.
Arnheim kom , och tog med sig sex Svenska , Saxi-
ska och Brandenburgska öfverstar, neml. två af hvar-
dera folket. För dessa började Wallenstein beskrifva

51^.

»huru baii önskade, det kejsaren måtte sluta fred med
»Sverge och med Tyska protestanterna, samt betala
»krigsomkostnaderna, och tillfredsställa en hvar. Detta
»allt berodde nu förnämligast på Wallenstein. Ville
»kejsaren icke antaga fred på nämnde villkor , skulle
»Wallenstein sälta sig i spetsen för alla protestantiska
»härarna, tåga till Wien och jaga kejsaren för f-n i
»våld.» Dessa sista orden hviskade han i örat på
Svenska öfversten Fels. Vidare tyckte han; »att alla
»landtförvibta borde benådas, alla Jesuiter som freds-
»förstörare fördrifvas ur Tyskland: och slutligen alla
»härarna föras mot Turken.» Arnheim och öfverstarna
vågade ej på eget beråd yttra sig angående dessa vidl-
utseende förslag, hvarföre ingenting annat kunde ut-
rättas än, att stillestånd afslulades för fjorton dagar,
under hvilkea tid enhvar från sitt hof skulle inhämta
förhåliningsbref. Emellertid lefde båda härarnas generaler
på den ömsesidigt vänskapligaste fot och gjorde åt hvaran*
dra gästabud på gästabud. Serdeles visade sig Wallenstein
glad och gästfri ; och man såg honom olta och vän-
skapligt umgås med de af kejsaren landtförviste Böhm-
rarna Bubaa och gamla Thurn, treltioårakrigets första
antändare. Fur denne sistnämnde talade han »om de
»olyckliga Böhmiska landtförvisla; om svårigheten att
»förmå kejsaren till deras benådoing; om de andra
»furstarnas obenägenhet mot dem) o. s. v. Af dylika
yttranden blef gamla Thurn hänförd , och trodde sig
genom Wallenstein kunna befordra både Böhmens och
Sverges fördel. Det berättas, att V^^allenstein under
dessa samtal begärt, att om något skulle företagas, blifva
i förväg försäkrad om följande sina egna fordringar,neml.:
>sl:o konungariket Böhmen; 2:o hela herligdömet Mähren
ni stället för Meklenburg, Sagau och inneslående sold;'
»3:0 Österrike of van Ens, hvilket nu var förpantadt åt ■
»Bajern; 4;o att alla härarna ställas under Wallenstein,
»hvilken skulle med dera gå till Wien och tvinga kej-
Hsaren att antaga friden.» Dessa Wallensteias anbud

52

AuUe framställas för Oxensljerna och hofven i Diesde»
och Berlin.

Redan i samma månad Lade för Wallensteins räk-
ning underhandlingar af ungefär samma innehåll blifvit
öppnade med Frankrike. Till Feuquiere, Franska
sändebudet i Dresden, kom, liksasom af sig sjelf, gref
Rinsky, en släglinge till Wallenstein , men af kejsaren
vid de sista Böhmiska oroligheterna land Iförvist. Den-
ne begynle omtala: »huru otacksamt Österrike upp-
»förde sig mot Wallenstein; huru föga godt denne af
»samma hof kunde vänta; samt huru Wallenstein vore
»färdig förena sig med kejsarens fiender , om dessa ville
»försäkra honom om Böhmens krona; men alt han ön-
»skade förbinda sig endast med Sverge och Frankrike.»)

Dessa förslag blefvo på olika sätt upptagna.
Richelieu omfattade saken med ifver, dels för alt för-
svaga kejsaren , dels för att i Tyskland kring Wallen-
stein bilda ett paili, som kunde motväga Svenskarnas.
Redan Feuquiere hade gifvit Kinsky förhoppning cm godt
svar, och ett sådant intriiffade äfven; ly Ludvig dea
trettonde lofvade uttryckligen att med allt sitt anse-
ende och sina och sina vänners vapen arbeta på atS
göra Wallenstein till konung i Böhmen. — På detta
löfte följde dock från Wallenstein intet svar; men Kin-
sky frågade åter liksom af sig sjelf, »hvad säkerhet
»Wallenstein skulle få? På hvad sätt Wallenstein skulle
»förklara sig mot kejsaren? Huru Bajern skullo, behand-
»las? Hvart härarna skulle tåga? Om Wallenstein skulle
»föra befälet öfver dem alla, o. s. v.» På dessa frågor
lemnadc Feuquiere ett gynnande utlåtande. Men också
denna gången erhölls intet svar från Wallenstein sjelf,
utan Kinsky kom tillbaka och »försäkrade sig vara viss
»derom, alt Wallenstein skulle framdeles bryta med
»kejsaren, men ännu vore ej allt tillräckligen förbered!»
o. s. v. Nu lät Richelieu genom Feuquiere och Kinsky
formligen göra Wallenstein följande förslag : »l;o
»Frankrike ansåge nyttigt, och ville gerna bidraga der-
»till, att Wallenstein blefve konung i Böhmen, eme-

53

»dan detta land blifvit ologligen af Österrike under-
»kufvadt; 2:o om Wallenstein behöfde penningar, skulle
wFeuquiere gifva honom 100,000 riksdaler, eller om så
iibehöfdes, ända till 500,000 livrés; 3:o om Wallen-
wslein gjorde uppror mot Österrike och ville mot det-
»samma underhålla en Lär af 35,000 man, skulle
»Frankrike betala 1,000,000 livrés årligen.» — Delta
Eichelieus förslag blef länge obesvaradt, och då Wal-
lenstein under tiden uppsade stilleståndet och angrep
protestanterna, så började Feuquiere att betvifla , om
med nämnde underhandlingar varit något allvar. Uti
Augusti kom dock Kinsky åter, och sade sig haf-
va i uppdrag af Wallenstein att fråga, om Frank-
rike ännu hyste samma (änkesält, som ^då sista försla-
get gjordes, hvartill Feuquiere jakade, men tillika ytt-
rade sina tvifvelsmål om Wallensteins upprigtighet;
och härmed slutades för en längre tid denna under-
handling.

Hos Oxenstjerna gick det mycket fortare. På
den framställning, som Thurn å Wallensteins vägnar
gjorde, svarade rikskanslern, »att hela förslaget vore
j)en orimlighet; antingen ville Wallenstein dermed narra
»sina motståndare, eller vore han narrad sjelf, om han
»trodde sig kunna verkställa något sådant. Dessutom
»den, som förråder sitt eget land, förråder ock andra,»
Oxenstjerna ville derföre icke på allvar inlåta sig i den-
na underhandling; men han låtsade dellaga deri , för
att om möjligt locka Wallenstein till ytterligheter, och
derigenora slifta oreda inom Oslerrikiska partiet.

Brandenburg och Kur-Saxen synas deremct hafva
tagit saken allvarsamt. Här hade Wallenstein föresla-
git, »att kejsaren skulle afskeda sina troppar; afstäfrån
»alla anspråk på Magdeburg och Halberstadt; lemna
»Schlesien till delnings mellan Kur-Saxen och Branden-
»burg; fördiifva Jesuiterna, samt jemnte Katolskan li-
»gan betala Sverges krigsomkostnader, o. s. v.» —
Arnheim kom med båda kurfurstarnas gynnande svar
tillbaka till Wallenstein; men nu fordrade denne oför-

modadt, alt hela norra Schlesien skulle åt hans troppar
inrymmas, innan underhandlingarna kunde fortsättas. Då

.Arnheiin och de andra höfdingarna vägrade, kom det
till bittra ord , och öfverläggningen afbröts. Emedan va-
penh\iian samma dag var tilländalupen, sände "NVallen-

iStein några kompagnier ryttare att försöka öfverraska
de fiendtliga höfdingarna, som voro församlade i Stre-
len, och han skulle hafva lyckats, om ej händelsevis
klockaren varit i kyrktornet sysselsatt med duffångst,
och derunder märkt den anryckande fienden, och var-
nat. Sålunda hade alla dessa underhandlingarna varit
alldeles gagnlösa, och kriget utbröt ånyo; det skedde
d. 12 Juni.

Men utom Holks första förut omfala<5e infall uti
Kursaxen, tilidrogo sig inga betydliga krigshändelser,
ehuru båda härarna också denna gången snart lågo
inom skotthåll midt mot hvarandra. Så förflöto åter-
igen några veckor, under ett för båda partierna för-
.' störande svältkrig; och liksam sist under öfverläegnin-
gar och samtal; ly redan d. 16 Juni, d. v. s. fyra
dagar efter förra vapenhvilans slut, började Wailen-
, st€in begära nya sammanträden med Arnheim, och d.
2 Aug. afslöts åter ett stiilestånd på fyra veckor.

Dessa många och besynnerliga underhandligar hade
icke kunnat hållas hemliga. En del deraf hade blifvit
J)ekant både i Wien och i det öfriga Tyskland. Häri-
genom föranleddes också ganska olika omdömen ; vid
det kejserliga hofvet isynnerhet. Ferdinand och Wal-
lenstein stcdo till hvarandra uti det mest spända för-
hållande af fruktan och hat; och detta var allmänt
kändt , äfven ömsesidigt. Wallensteins uppfcraude
täckte derföro både hos hof och folk en liflig oro,
Man fruktade, att han skulle göra allvar af sina un-
derhandlingar och med hela hären gå öfver till fienden;
och allmänt både i "Wien, i Tyskland och till och med
i kejserliga hären omtalade man, huru Wallensteiu äm-
jaade göra sig tijl konung öfver Böbmen. Deremot blef

han anmi hos kejsaren [crsvarad af nägia sina vänner,
hvilka fcregålvo, att han med nämnde underhandlingar
endast sökte slifta misstroende inom molpartiet , och
dymedelst arhela för kejsarens bästa. Dels blef detta
skäl godkändt, dels ock kanske fCrnämligast vågade
man icke anklaga den mägtiga mannen; hvarföre kej-
saren denna gången ingenting företog. Afven pro-
testanliika partiet visste ej , huru de sIuHe förklara
Wallensteins uppförande. Slnndom t! ödde de, att han
ville förlåda kejsaren ; stundom åter , att han ville ge-
nom låtsad t förräderi bedraga dem sjelfva.

Under allt detta förde Wallenstein ett hof, som
var mera lys nde än kejsarens, och som sjorcle ett skä-
rande afbrott mot det elände, som kriget utbredt på
alla sidor. Hans hofsfat utgjordes af 8i!9 personer,
1072 Lastar, silfret 32,000 lod; allt detta blott lält-
staten, utan att räkna, hvad han hade hemma på sina
slott, och serskildt vid hertiginnans hof. Denna sed-
nare säges han aldrig hafva sett på de sista två åren;
och öfverhufvud märker man hos honom ett tilltagan-
de ondt lynne, dels efter nederlrget vid Lntzen , dels
i följe af tilltagande sjuklighet , isynnerhet fotgikt ,
hvilken stundom så ansatte honom, alt köttstycken må-
ste skäras ur benen. Då han befallte något , hade han
örut vanligen tillaggt, »att det skulle ske med Fnria ;i) nu
hette det, »att befallningen sf.ulle vid lifsstraff verk-
ställas.)) Förut hade han plundrat flammande; nu bör-
jade han belägga icke blott de Kejserliga utan också
egna underhafvande med odrägliga bördor. Kammarråder-
a uti hans hertigdöme frågade, j.Iivarifiäa undeisålarne
skulle t; ga penningar för att betala så dryga skatter.))
Wallenstein svarade, »att den frågan skulle nästa gång
))kosta radernas huf\ud.)) Äfven i lägret begynte hans
tilltagande onda lynne mer och mer låta känna sig,
•och så väl af soldaterna som af folket började han
allmänt utmärkas med binamnet tyranner.

1 början af Augusti kom Arnheim till Oxenstjerna
X)ch berättade om de sistnämnde underhandiingarna

^6

^-följande: »Så snart slillestånd var afslutadt, både Wal-
ulenstein genom trägna beskickningar öfvertalat Arn-
»heim till ett personligt samtal. Wallenslein både då
»yttrat missnöje med de fredsunderbandlingar, som kej-
jisaren vid denna tid låtit under Dansk beraedling öpp-
«na. Som orsak till silt ogillande både Wallenstein
»uppgifvit, att kejsaren ville bebålla jesuiterna qvar i
»Tyskland; att kejsaren ville sluta fred med de flesta
»Tyska furstaina, men icke med Sverge och Frankrike
»m. m.» Slutligen berättade Arnheim, att Wallenslein
gifvit tillkänna, »det ban ännu icke glömt den skymf,
»han lidit genom förra afsältningen, och att ban nu
HUtur uppsnappade bref både fått veta, alt kejsaren
»inkallat Feria till Tyskland för att kunna ånyo afskeda
»Wallenslein. Derföre, om Wallenslein blott vore sä-
»ker om de Evangeliskas bjelp, så ville ban hämna?.
»På Holk , Gallas och de flesle oflicerarue kunde Wal-
»lenslein med tiygghet lita; de andra voro redan eller
»skulle under stilleslåndet blifva bortskickade. Delta
»slillestånd hade Wallenslein ingått, endast för att så
»mycket lättare kunna underhandla om nämnde företag,
»och på det Ainbeim skulle få lid alt resa till Oxen-
»sljerna med dessa underrättelser. Nu föreslog Wal-
»lenstein, att han sjelf skulle lemna sex sina minst på-
»litliga regementer åt Arnheim; och Oxenstjerna der-
))emot några af sina bästa troppar åt Holk; bvarefter
»Wallenslein borde genom Döhmen tåga mot Wien,
»Holk mot Passau , hertig Bernhard mot Bsjern och
»Gustaf Horn mot Feiia.» — Allt delta förekom Oxen-
stjerna ganska misstänkt, och han befarade, alt man
blott ville narra från Sverge dess bästa troppar. Då
han frågade om Arnheims öfverlygelse; svaiade denne
tvekande; »han visste ej sjelf, hvad han sku'Je länka
»om Wallenslein; om förslaget vore allvar eller ej;
»om Wallenslein verkligen hade så stort inflytande,
»att han kunde förleda sin här till något dylikt; Arn-
))heim hade tält med Holk härom, men älven denne
»hade gifvit tvetydiga svar.)) I följe af allt delta vå-

57

/gade Oxensljerna icke företaga något mer, än att för-
stärka hertig Bernhard, så alt denne om så behöfdes
skulle kunna lemna Ilolk ett kraftigt understöd. För
öfrigl beslöto både Arnheim och Oxenstjerna alt så
mycket som möjligt uppägga Wallenslein till fortsät-
tande af företagel. — En annan berättelse innehåller
också, alt Böhmaren Bubna vaiil på Wallensleins väg-
nar hos Oxenstjerna och återkommit derifrån med
denne sednares skrifteliga löfte att understödja AVal-
lenstem, om denne ville upphäfva sig till konung uti
Böhmen.

Äfven med Kur-Saxen och med Brandenburg för-
nyade Arnheim på Wallensteins vägnar underhandlin-
garna om samma ämnen , hvarvid Wallenslein utfåste
sig att mot erhållandet af Böhmen öfvergå till de Evan-
geliska. De båda kurfurstarna lofvade å sin sida och
det skiiftligt, alt till återuppi ättande af den förra re-
ligionsfriden och rikets lugn ställa sina troppar under
Wallensteins befäl.

Med dessa svar från Oxensljerna och från kurfur-
starna återkom Arnheim till Wallenslein. Denne yt-
trade nu något missnöje med resan till Oxenstjerna;
men berömde för öfrigt Arnheims visade drift, och sa-
de, alt denne derigenom »gjort sig förljent af verldens
»tacksamhet.» Under ömsesidiga hcllighetsbetygelser
skildes de åt; men som Arnheim icke öfverenskommit
med Wallenslein, huru de för ofvannämnde ändamål
skulle sins emellan fördela qvarteren och ordna sitt
framryckande, sände han hertig Frans Albert i sådan
afsigt tillbaka. Också denne blef med serdeles fryndt-
lighet emoltagen. Efter ett långt samtal, frågade ändt-
ligen hertig Frans, »hvart man nu sUuUe ställa sitt låg?»
jiRakt mot fienden;» sade Wallenslein. »Hvem är då
»)fiendeii?» frågade hertigen. »Det är,» sade Wallen-
slein, »Svenskarna; de äro våra närmsla fiender; dem
»skola vi först jaga ur landet.» Hertigen trodde, »alt
!)det vore skämt;» men Wallenstein påstod, »att det
jivar hans sista och oiubbliga beslut.» Hertigen invän-

58

de; »att då Svenskarna vant jemDte Kur-Saxen och
»Brandenbuig inneslutna uti den förda heoiliga under-
»handiingen, så vore det mot Gud, ara och samvete
»alt nu på sådant sätt bemöta dem. Wallensteiu måtte
»derföre fatla ett annat beslut.» Men denne s\ ärade:
»Jag blifver vil, hvad jag sagt, och tager intet annat
»beslut.» Då blef hertig Frans uppbragt, och sade:
»I handlen icUe ärligt med oss, i trolösa påfveträlar !»
.Hvarpå han svängde sig upp på hästen och red der-
ifrän, och sålunda slulades hela denna underhandlicg.
Wallenstein uppsade stiiieståndet till den 21 Septem-
ber.

Den gamla fiendskapen mellan S^fxiska och Sven-
ska häiiöiarna visade sig åfer, och blef denna gången
ganska förderilig. Tliurn och Duvvall \sgrade att ställa
sig under .4rnhcims befäl, utan stannade med omkring
5000 Svenskar qvar \id Steinau, for att, som de sa-
de, bevaka Oderstrcmmen. Arnheini stod rärraare
Breshiu. Walienstein begagnade denna oenighet. Ha-
stigt uppbröt han från Schweidnitz, iemnade under
Schafgotsch 8000 man qvar i Schlesien, lågade med
den öfriga hären åt I.ausitz, och lät öfveralit utsprida,
att han ämnade sig åt Kur-Saxen, och att Piccolomini
redan gått föiut fur alt i sådan afiigt bemägtiga sig
TorgauerbryLgan. Arnheim med hela Svenska hären
ilade efter för att skydda lin kurfurstes land. Wal-
lenstein fortsatte tåget inåt bergen, men långsamt,
och lät Arnheim obehindrad skynda förbi. När denne
sednare redan hunnit ett par dagslåg inåt Saxen, vän-
de Wallenstein om och skyndade genom dag och natt
in åt Schlesien igen , förenade sig med Scha'"gotsch
och kastade sig öfver Svenskarna.

Dessa, fcrut glada Cfver Wallensteins aftågande,
ämnade i all maklighet sträcka sina qvarter öfver hela
;Scblesien, ja till och med inåt Mähren. Hastigt visa-
de sig hela den återkommande kejserliga hären. Schaf-
gotsch vadade öfver Öder, och innestängde Svenskarna
Irån östra, Wallenstein sjelf med 70 kanoner Iran ve-

-«9

strå sidan, så att efter kort nieu hältig strid och
sedan en del af rytteriet kommit undan, de qfriga iu-
sågo omöjligheten att rädda eller försvara sig, häldst
Thurn hade förloggt Svenskarna icke i någon fästning
utan endast inom dåliga förskaasiiingar på llacka fältet.
Thurn nödgades dagtinga, fick blott en half timmes
betänketid och måste derefler lemna sig och Leia hä-
ren fången. Thurn, Duwall och helälet, till och
ined kaplenerna, skulle hafva rotligLet att begifva sjg
hvart de \ille; soldaterna och undevbelälet utgörande
2500 man skulle irgå i VVaUcnstcins ijenst. Sexton
kanoner, sextio fanor och en stor märgd munförråd
blefvo segrarens rof. Delta tilldrog sig omkring den
1 October.

Tvärt emot löfte lät "Walienstein qvarhålla Thurn,
Duwall, Fels och llere utmärkta cfficerarf. lian till
och med satte dem i fängsligt förvar och fordrade, att
de skulle befalla Svenska borghöfdiugarna uti de öfriga
Schlesiska läbfningarna att iipp-;if\a sina platser. Då de
fångne Aägrade, fjamstölte Lan hotelser att hugga
Thurn och Duwall i st) eken ; så alt dessa slutligen
blefvo tvungna att skrifva under brefv^n. Sedermera
och under många vänslapsbclygelser släppte han Thurn
på fl i fot igen. Emellerlid ich genom dessa medeJ
hade Schafgotsch ulan svärdslag inbekommit några min-
dre fästen i södra Schlesien: men Svenskarna i Glo-
gau förklarade, alt de icke rittade sig efter de fångca
herraroas befallning, utan ämnade i det yttersta för-
svara staden. Då hotade "NVallenstein att låta framför
murarna hänga upp general Duwall. Svenskarna vä-
grade det oaktadt. Wallenstein lät då uppresa en gal-
ge midt för en af Glogauer portarna och sedan ditleda
Duwall och gifva honom nattvarden, rsär Svenskarna
. Sågo dessa tillredelser , dpgtingade de mot villkor ojb
fritt ailåg, hvilket löfte ej heller blef af Wallenstein
hållet. Duwall dercmot lyckades att befiia sig, som
mången trodde, icke utan ^^"allensteins hemhga vet-
skap.

60

Denne framträngde nu och eröfratle Frankfurt ana
Öder och Landsberg, samt hotade Pommern. Bjelkes
rådighet, gamla Alexander Lesslies mod och den för-
stärkning, som Svenska rådet oförtöfvadt ditsändt,
tryggade dock landet. Terzka svärmade inemot Berlin,
men hann ej brandskatla det. Sjelf vände sig Wallen-
stein mot Görlitz. Besättningen gjorde tappert mot-
stånd. Wallensteiu lät storma; staden intjgs, lemna-
des till plundring och befälhafvaren blef skjuten, der-
före att han gjort motstånd. Nu gällde det Baulzen;
befälhafvaren, skrämd af den förres olycka, uppgaf sta-
den mot löfte om fritt aflåg. Det bröts genast och
400 man instuckos i Wallensteins regementen.

Detta allt inträfl"ade vid samma tid, som å ena
sidan Gustaf Horn hade förstört Ferias troppar och
hotade alt öfver Lech intränga uti Bajern; och som
ä andra sidan hertig Bernhard höll på att angripa det
nästan försvarslösa Regensburg. Redan hade flere bud-
skickningar från Kejsaren och kurfursten Maximilian
anhållit om Wallensteins bjelp, men förgäfves. Ändte-
ligen, sedan Regensburg fallit och då hertig Bernhard
hotade Österrike, samlade Wallenstein sina troppar och
tågade ned åt Böhmen; men stannade åter några da-
gar uti Pilscn. Här träfiade han TraulmansdorlT en
af kejsarens förnämsta rådsherrar. Inför denne ut-
bredde han sig vidlyftigt, »huru han var misskänd vid
))hofvet: huru alla hans gerningar uttyddes till det
»värrsta; och huru man sökte försvaga hans anseende
»inom hären. Tillika yrkiide han på nödvändigheten
»för kejsaren att sluta fiid.» Enligt någras berättelse
skall han hafva förklarat, »att han för sin del ville nöja
»sig med hela Lausilz, Xeumark, Hertigdömena Glo-
»gau, Sagan och Friedland, allt föreuadt med Öfversaxi-
»ska kretsen, och (ullkomligen oafhängigt;» om hvilket
förslag TrautmansdorlT också genast lemnaie kejsaren
underrättelse.

Dagen efter detta samtal eller den 18 Xov. upp-
bröt Wallenstein från Pilsen och tågade öfver Böhmi-

6t

sta skogen åt Öfra Pfalz, liksom för alt angripa her-
tig Bernhard, hvilken nu som bäst huserade i Bajern
och hotade Österrike, Men då denne kom honom djerft
till mötes och då derigenom Österrike blef befriadt
från faran, vände Wallenstein om, gick åter in i Böh-
men och lät sina regementer taga vinterqvarter uti
detta land och i Mähren; hvarigenom också hertig
Bernhard fick ostörd ligga vintern öfver uti Bajern
och Pfalz.

ÅTTONDE KAPITLET.

WALLENSTEINS SISTA MÅNADER.

Detta Wallensteins återtåg väckte uti Wien och
Miinchen liflig ovilja. Sju gånger hade Maximilian an-
ropat Wallenstein om hjelp, men alltid förgafves. Då
kurfursten yrkade »nödvändigheten af att återtaga Re-
Hgensburg,!) svarade Wallenstein »att detta kunde upp-
»skjutas till näsla sommar. Nödvändigaie vore att ej
»genom ett vinteriåg förstöra kejsarens krigshär.» Wal-
lensteins underbefälhafvare, Suys, hvilken låg 1 Öster-
rike ofvan Ens, fick tre serskilda gånger kejsarens he-
fallning att öfver Inn framrycka till Bajerns skydd;
men Suys svarade hvarje gång, »det Wallenstein hade
»befallt honom ligga stilla,» och han gjorde så. Ferdi-
nand kunde ej längre dölja sitt missnöje så öfver det-
ta, som öfver den oväntade inqvarteringen i arflän-
derna. Han klagade öfver obehaget att »hafva en med-
»konung, hvilken icke lemnade kcj=:aren fri ratt öfver
»sina egna arfländer.» Redan vid första ryktet om Wal-
lensteins afsigt alt taga vinterläge uti Böhmen, gaf
Ferdinand d. 23 Nov. åt Questenberg i uppdrag, »att
»föreställa Wallenstein, huru Böhmen nu två vintrar ä
»rad varit betungadt med underhållet af hela (>>terri-

621

»tiska hären: Luru man derföre llere gånger yrkat,
»det ArVallenstein borde laga så, alt kejsarens egna
»länder blefve från denna börda bt friade. På under-
»såtarnes lika enträgna begäran hade Ferdinand också
»gifvit dem löfte derom. Men tvärtemot detta kejsare-
»ord \ille nu Wallensleia genom dilläggande af vinter-
»lägret störta innevånarne i yttersta elände. Det vore
»ju bättre att underhålla hären på främmande länders
»bekostnad, och låta sina egna hviia och hämta kraf-
»ter. — Men kunde Wallenstein icke föimås att lem-
»na Buhmen, så borde han åtminstone låta sina förord-
»ningar om vinterqvarterens fördelning underställas kej-
»sarens beprölvaude, hviken väl ändå bord'^. äga rältig-
»bet att förordna om sitt eget land, och sina egna
»undersåtare. Sker ej detta skall kejsarens anseende
»så väl hos undersåtare som främmande maj^ter betyd-
»ligen förminskas.»

När Questenberg anlände till Pilsen, hviiken stad
Wallenstein redan vintren ulvalt till vistelseort, hade
denne redan gjort fördelning af vinterqvarteren, och
skrifvit till kejsaren derom, med tillägg, »alt det nu me-
»ra vore omöjligt att dervid företaga någon ändring.)) När
Questenberg framförde silt uppdrag, svarade >Yallenstein,
»att han redan förut flere gånger visat kejsaren omöjligheten
»af ett vintertåg; men då denna åsigt blifvit i >Yien för-
»kastad, ville Yvallenstein icke ensam taga saken på sitt
»ansvar, utan önskade, att också det öfriga befälet naåtte
»höras.)) Derpå !ät han till Pilsen d. 7 Dec. samman-
kalla sina generaler och ofverstar och för dem genom
fältmarskalken Illo framställa kejsarens begäran. Des-
se gillade och underskrefvo ett af nämnde fältmarskalk
uppsatt betänkande af innehåll: »att de förnummit det
»af kejsaren genom Questenberg gjorda förslaget; de
»skulle också gerna vilja befria arfländerna från krigs-
»bördan, men kunde nu omöjligen göra det. Först
»för Böhmens egen skull. Ty om man begåfve sig åt
»norden, skulle hertig Bernhard från Donautrakten ge-
nnäst falla in uti landet; vände man sig åt söder, så

e3>

nkomme Arnheim ur Saxen, Vidare skulle ett viater-
•.)tåg åt hvad sida som häldsl utsätta hären icke blott
»för fienden, utan för hunger, kökl och eländen af
»alla slag, ja för en fullkomlig förstöring. Häraf skulle
»uppstå missnöje hos det högre befälet, hvilka af un-
»dersåtlig trohet gått i stora föi skott, ocli hvilkas för-
»nämsta egendom bestode i deras troppar. För un-
»deroificerare och soldater hade man icke ens vågat
»nämna förslaget af fruktan, att det kunde bringa dem
»till uppror. Slutligen bedja alla höfdingarna under-
»dånigast, alt Wallenslein nu som tillfövene ville åta-
»ga sig befälets och de arma soldaternas sak, och hos
»kejsaren utverka, att hären icke måtte enligt förslaget
»i otid och utan gagn störtas i förderf.» Detta betän-
kande jemnle ett brefisamma anda skickades af Wal-
lensteia till Kejsaren; och strast derefter kommo från
Böhmen klagomål, alt Wallenslein gjorde inqvarterin-
gen ändå mera tryckande, än den först var föreslagen.
Äfven lät han kalla till sig flere i Mähren förlaggda
regementer, förebärande, alt de fordrades till Böhmens
försvar. Slutligen och i samma dagar ankom Kia^ky
till Franska sändebuden i Dresden samt tilikännagaf,
»alt Wallenslein nu vore färdi,; antaga Richelieus un-
»der förra sommarn gjorda förslag.;)

Ferdinand underkastade sig emellertid fältherrens
vilja, och återtog d. 14 Dec. sin befallning; men be-
gärde deremot, att Wallenslein måtte »ålägga Suys alt
»rycka in i Bäern, och sjelf dilsända 4000 man.»
Några gissa, att kejsaren med dessa truppafsändningar
ville småningom försvaga Walienstein. Kanske förkla-
rades det så af denne sednare, I sjelf va verket undan-
drog han sig att efterkomma kejsarens önskan. Mund-
teligen försäkrade han Queslenberg, »del han ville gö-
»ra sin skyldighet, om han också dervid skulle falla.
»Men den föreslagna hjelpsändningen vore i sig sjelf
MOtillräcklig. Dessutom kunde tropparna under en så-
iidan vinter på tre dagar lida mer, än på tre år kun-
»de återställas.)) Till kejsaren skref han, »att ett vin-

64

»)tertåg vore omöjligt; det skulle också bringa befSF
»och soldater till förtviflan , och deraf kommande
»olyckor. Också behöfdes alla tropparna till Böhmens
»försvar. Hvad Suys beträffar, hade Wallenstein till-
»kallat honom, för att sjelf allting närmare undersöka.
»Hvad då befinnes nyttigast, skall utan dröjsmål blifva
»verkslälldf.D — Också denna gången måste kejsaren
gifva efter. »D. 23 Dcc.n förklarar han uti bref till
"Wallenslein , »att, då denne ansåg den föreslagna hjelp-
»vändningen till Bajern otillräcklig, så ville kejsaren
»derifrån afstå; och i fråga om vinterqvarter låta bero
»vid Wallensteias välmening, och sjelf genom förmin-
»skande af sin egen hofstat låta anskaffa 100,000 gyllen
»för att inköpa förråder till de uttröttade soidaternar
»vederq vickande.»

Alla dessa omständigheter gåfvo emellertid ny
fart åt misstankarna mot Wallenstein. Det berättades,
att han ämnade ofördröjligen förena sig med Svenska
tropparna; att dagen redan var bestämd, på hvilken
han skulle låta kröna sig i Prag; att han beslutat mel-
lan sina fällöfverstar dela motståndarnes länder; Pic-
colomini skulle få Glatz samt Slavatas egendomar ; Gal-
las skulle få Giogau och Sågan samt Eggenbergs her-
resäten; Terzka skulle få Mähren o. s. v. allt under
Wallensteins konungsliga höghet. Det säges, att, då
Wallenstein framställde hela detta delningsförslag för
Piccolomini, har denne invändt, det utförandet vore
en omöjlighet; hvarlill "Wallenstein svarat, attdeticke
blott vore möjligt, utan till och med af stjernorna
föreskrifvet. Slutligen berättade man, att Wallenslein
hade uti Wien hemliga utliggare för att bortsnappa
eller döda kejsaren och den kejserliga familjen. Det!a
allt var rykten, hvilkas grund kan nu mera i all-
mänhet h varken bestämdt nekas eller jakas. Men der-
till kommo många verkligheter af betänklig arf. I
lägret spriddes och underhöllos fiendfliga rykten mot
kejsaren. Wallenstein började tala föraktligt om do

rid-

ii

dareordnar han af kejsaren mottagit, och alt bortgifva
de äreskänker, han fått af konungen i Spanien. At sin
svåger Terzka, h vilken var invecklad uti de tve-
tydiga och hemliga underhandlingarna, anförtrodde
han ej mindre än fem serskilda regementer, och de förrä-
diska underhandlingarna med Frankrike samt olydnaden
mot kejsaren fortforo. Desse anledningar lemnades ej
obegagnade. Jesuiterna, hvilkas fördrifvande Wallen-
stein ofta yrkat; Bajerska kurfursten, hvilken han be-
ständigt leranat ett hjelplösl ref för flenden; och Spa-
nien, mot hvilket land han också visat sig fiendtlig;
alla förenade hos Ferdinand sina föreställningar, och
Spanska sändebudet förklarade, det hans herre ej län-
re ville betala några underhålispenningar, såframt icke
Wallenstein blefve skild från befälet. Nu ändteligen
beslöt Ferdinand följa dessa råd; men af skonsamhet
eller fruklan ville han göra det så höfligt som möjligt.
Det skulle hetas vara dels för Wallensteins sjuklighets
skull, dels för att få kejsarens son, konung Ferdinand
af Ungern i spetsen för hären, och alt derigenom för-
må Ungrarna till verksammare deltagande i kriget.
Till framhärare af detla kinkiga förslag valdes Wallen-
steins vän, Questenberg, samt Quiroga, en kapuciner-
munk, utmärkt för både klokhet och vältalighet.

På dessa föreställningar svarade Wallenstein: natt
»en så vigtig sak fordrade betänkningstid; att den
»vore af kejsarens Gender tillställd;)) slutligen, »att han
»»skulle lyda, men ville först hafva sin betalning.» Til-
lika klagade han öfver »otacksamhet mot sig, mot hä-
»ren o. s. v.» Denna underhandling väckte emedlertid
uti lägret stort uppseende; ty många hade ingått i
kejserhga hären, mera i förtröstan jiå Wallenstein, än
på kejsaren; hvarföre de också mången gång kallade
sig Friedländska och icke kejserliga krigare. Af-
ven fick lUo af Wallenstein i uppdrag att förkunna
öfverstarna , »det denne i anseende till försvagad hälsa,

€6

och af kejserliga hofvet tillfogade oförrätter ämnade
taga afsked. Efter då fattadt beslut gick IIlo, åtföljd
af fyra öfverstar till "Wallenstein, och föreställde, »att
»det var på dennes ord, som befälhafvarne ingått i
»)kejsareas här; de bådo honom derföre åtminstone än-
»nu någon tid qvarstanta vid öfverbefälet; och utfäste
Msig deremot att följa honom till sista blodsdroppan.»
Wallenstein lofvade då, »att icke utan deras vett och
»vilja öfvergifva hären.» Detta skedde troligen d. 1
Januari 1634. Dagen derpå, eller d. 2 Jan., voro alla
generaler och öfverstar samlade på ett stort gästabud
hos Terzka. Der blef stark dryckenskap, hvarunder
hördes bittra ord mot Spaniorer, Jesuiter och mot
alla dem, som ansågos vara Wailensteins fiender. Just
när denna sinnesstämning var som lifligast, kommo
Terzka och Illo med det förslag, att hela krigsbefälet
borde med en af dem alla undertecknad skrift närma-
re förbinda sig med Wallenstein. Illo och Terzka ha-
de i förväg uppsatt en dylik skrifvelse, hvilken nu för
de församlade höfdingarna framlades. Den begynte
med de orden: »Ingralii servire nefas^).» Innehållet
var: »att krigsbefälet hade förnummit, huru hertigen
»af Meklenburg och Friedland, m. m. i anseende till
»många honom tillfogade obehag, skymfande oförrätter
»och förvägradt nödigt underhåll åt tropparna. Lade
»fullkomligen beslutat att nedlägga befälet och draga
»sig från hären. Genom en sådan afsägelse skulle kej-
»sarens tjenst, det allmänna bästa och hela krigshären
»lida, ja alldeles blifva förstörd; isynnerhet det högre
»befälet , hvilket uteslutande på hertigens löften och
»nåd kunnat hoppas erkännande och belöning för den
ntrogna tjenst, hvari de blottställt både lif och förmö-
»genhet. Om de nu mistade herti;;en, skulle de stör-
a»tas i yttersta förderf; ty af Questenbergs medförda
»kejserliga förhållningsbref hade de med högsta be-
»sörtning förnummit, att en sådan olycka hotade. För

s) "Det lir orätt att tjcna de otacksamir.a."

67

Dalt nu hindra härens fullkomliga undergång, hade öf-
Dverslarna redan under fältmarskalk lUo haft sina om-
»bud hos hertigen. Denne hade då på deras enträgna
»böner lofvat att åsidosätta de af honom anförda be-
»vekliga orsakerna till afsked och stanna, tills de blif-
»vit försörjda med det nödvändigaste, och att icke
Dutan öfverslarnas vett och vilja lemna hären. Dere-
»mot förbinda de sig härmedelst alla och enhvar på
jidet kraftigaste och såsom med en kroppslig ed, att,
(»sålänge hertigen stannar i kejsarens tjenst, troget och
»redligt hålla sig till honom, på intet vis låla sig från
iihonom fkiijas: och i synnerhet, att ända till sista
»blodsdroppan befordra det, som länder till härens
j)0ch hertigens försvar. Skulle någon häremot bryta,
»förpligta de sig att sådant på hans lif och gods
»hämna.» Denna skrift blcf nu samlingen föreläst.
Oaktadt alla vidtagna förberedelser drogo dock flere i
betänkande att densamma underskrifva. Men dessa
tviflare blefvo öfverfallna med hot; serdeles af Terzka
och hertig Henrik Julius af Lauenburg, hvilken sed-
nare visade sig ganska nitisk och ropade, »att den
»som icke hölle med AVallenstein, vore en skurk, som
»borde strypas, kastas genom fönstret o. s. v.» Några
hotade han med halfdiaget svärd. Äfven Piccolomini
var, eller låtsade vara rusig och utlät sig så häftigt,
att en ung hertig af Toscana slutligen fann nödvändigt
leda honom ur sällskapet. Emedlertid heqvämade sig
alla att undersknfva, hertigen öf Lai.enburg som riks-
furste först, sedan 41 andra af högre befälet; deri-
bland också Piccolomini, Maradas m, fl. Men under-
skrifterna buro spår af dryckenskap, och voro orediga,
några oläsliga. Då derföre skriften följande dagen af
flere höfdingar framlemnades till Walieiistein , foikla-
de denne, »att han icke ville emotlaga densamma i så-
))dant skick; också derföre, alt han hört, det flere vi-
»sat motvilj-a för underskrifvandet.» Höfdingarna gingo
då ut i förmaket till öfverläggning, men kommo genast
tillbaka, begärde och erböllo förlåtelse, hvarefter tre

58

rediga afskrifter togos, och som några tro, ånyo un-
dertecknades, hvarefter ett exemplar sändes till Altrin-
ger i Bajern, ett till Schafgotsch i Schlesien, och ett
iehöUs qvar. Wallenstein skref till kejsaren i samma
dagar, men nämnde ingenting om denna vigtiga till-
dragelse. Deremot samma dag, eller enligt andra käl-
lor , 10 dagar före krigsbefälets förslå beskickning
skref Kinsky till Franska sändebudet, »att Wallen-
»stein nu ändtligen vore färdig att afsluta det förut
»omnämnda förbundet med Frankrike.»

Fyratiotvå generaler eller öfverstar hade under-
tecknat skriften af d. 2 Jan. 1634; men alla voro
dock icke Wallenstein uppriktigt tillgifna. Det var i
allmänhet en stor skillnad mellan den här, som han
första gången 1625, och den han anfra gången eller
1632 uppsatte. Den första bestod af äfventyrare från
hela Tyskland; ofta protestanter, personer utan för-
bindelse till kejsaren. Ar 1632 hade medtäflaren,
Gustaf Adolf, dragit till silt läger de fleste af dessa
protestantiska krigare; och Wallensteins kompanier be-
stodo derföre till största delen af katoliker och af inföd-
da Österrikare, hvilka från barndomen voro vana alt
betrakta kejsaren som deras ärfda och lagliga öfverhet
och Österrike som silt fädernesland. Redan af detta
skäl var den sednare hären Wallenstein mindre ute-
slutande tillgifven än den förra. Derlill kom, att
Wallenstein icke med någia synnerliga bragder upp-
friskat sitt anseende som fältherre. Vid Lijtzen hade
han blifvit slagen af en hufvudlös här; och hela som-
maren 1633 hade, oaktadt Wallenstems stora öfver-
lUgsenhet, förflutit ulan något hufvudsakligt, mer än
träflfningen vid Sleinau, hvilken egentligen var blott
en öfverraskning. Den med hans sjukdom tilltagande
bitterheten började slutligen ådraga honom soldaternas
icke blott fruktan, utan ock hat. Verkan af dessa
ändrade förhållanden fick han snart erfara.

Redan dagen efter gästabudet begärde och erhöll
Piccolomini tillstånd att resa till Prag. Från denna

ea

stad skickade han genast ett förtroget ilbud fill Wien,
underrättade kejsaren om sisla sammanträdet uti Pilsen
och dessutom, alt Wallenstein redan kallat hertig
Bernhard och Svenskarna till hjelp. Piccolomini råd-
de derföre, »att döda skorpionen på såret.» Kejsaren
vacklade; men just nu kom också Altringer sjelf till
Wien med samma underrättelser och med sjelfva det
till honom sända exemplaret af skriften. Alla Wallen-
steins motståndare började nu med högsta ifver yrka,
det kejsaren borde sörja för sin och statens säker-
het. Såsom ett ombud för dem alla [^ick Spanska sän-
debudet upp till Ferdinand och framställde från mörka-
ste sidan »Wallensteins förslag, hemliga fillställningar
»och förbund. Kejsarens hitintills visade långmodighet
»vore visserligen att berömma, ty man måste ofta öf-
))verse med stora fel hos en eljest nyttig och trogen
»tjenare. Men nu har kejsaren nog länge lidit af Wal-
»lensteins högmod, girighet och stolthet. Kejsaredömet
»vore förråd t ocli genom vinterqvarteren Böhmen och
»en del af Österrike inkräkladt, sjelfva Wien derige-
»nom nästan belägrad t, och hela kojsarehuset fängsladt.
»Aldrig hade en undersåte pröfvat sin öfverhets tå-
»lamod till den grad, som Wallenstein nu gjort. När-
»varande förhållanden tvingade kejsaren alt förekomma
»hans ytterligare försök. Man kunde ej genom att iakt-
»taga en hop formaliteter dröja, tills Wallenstein inför
»verldens ögon utvecklat sina upproriska planer, ty det
»vore försent att förekomma dem, sedan det borgerliga
»kriget redan blifvit antändt. Denna olycka kunde
»hindras genom en enda menniskas död; det behöfdes
»blott en kula eller ett dolksling, så vore knuten upp-
»löst och både soldater och befäl skulle med glädje
»återvända till sin lagliga landsherro.» Ofverläggnin-
garna härom blefvo nu mera icke långa; Kian beslöt för-
klara Wallenstein för upprorsmakare och fogelfri, samt
anförtro hären ål Gallas, Altringer och PiccolominL
Den 14 Januari underskref kejsaren en kungörelse, hvar-
»igenom alla uti hans här, både höga och låga, frisades

70

»från lydnad mot "Wallenstein, och befalldes att tills
»vidare anse Gallas som öfverbefålbafvare. De, som
»deltagit i underskrifvandet i Pilsen, erhöllo förlåtelse,
»utom Terzka och Illo, bvilka tillika med Wallenstein
»varit de förnämsta upprorsstiftarne- Sist kommo löf-
nten om nåd och rikligt underhåll åt hären.» Denna
kungörelse lemnades åt Gallas och tillika serskild be-
fallning »att bemägtiga sig Wallenstein, Illo och Terzka,
»döda eller lefvandci) Fruktan för Wallenstein och
för hans inflytande på haren var dock ännu så stor,
att dessa beslut höUos ganska hemliga, på det Gallas,
Piccolomini, ra. fl. skulle undertiden kunna locka hä-
ren eller de förnämsta härförarne från Wallenstein.

Tänkesätten uti kejserliga haren voro emedlertid
delade. Många officerare hyste allehanda betänklighe-
ler vid den af dem sjelfva undertecknade skriften. Uti
Prag gick ett rykte, att Wallenstein ämnade den 10
Mars derstädes låta kröna sig till konung i Döhmen,
hvarföre några trogna kejserliga officerare, för att före-
komma sådant, logo kronan och de öfriga regalierna
och förde dem till Wien. Man berättade det för
Wallenstein, hvarpå denne, enligt sägen, skall hafva
svarat: »De hafva åndå måst lemna landet qvar, och
»jag har till en ny krona guld och adelstenar nog.»
Redan förut omkring d. 10 Jan. hade han genom her-
tig Frans Albert öppnat nya underhandlingar med Sa-
xen, också derom underrättat kejsaren; men många
påstodo, att under dessa lagliga underhandlingar fördes
också hemliga; att nemligen Wallenstein försäkrat, »det
»han nu vore viss på sin sak, och på hären; ämnade
»derföre att på eget beråd sluta fred, och om kejsa-
»ren ej vore nöjd dermed, skulle Wallenstein jaga ho-
»nom från både folk och land.»

På vägen till Pilsen hade Gallas med Altringer
och Piccolomini ett hemligt möte för alt öfvcrlägga
om sättet, huru man borde förfara mot Wallenstein.
Man vågade ännu icke öppet våld. Gallas och Picco-
lomini begåfvo sig till lägret, icke utan fruktan, ty^

7t

om Wallenstein fått minsta aning om det hemliga upp-
draget, skulle det kostat deras lif. Uti Pilsen, lika-
som sedermera uti Prag, visade de under tysthetslöfte
det kejseiliga af- och lillsättnings-brefvet för flere ge-
neraler och öfverstar, hvilka alla straxt lofvade att det-
samma efterkomma. Wallenstein sjelf, okunnig härom,
säges hafva gifvit Gallas de rikaste löften. Denne lät ej
märka sig, utan biföll alla Wallensteins förslag; men sade
sig frukta motstånd af Altringer. Då befallte Wallen-
stein honom resa bort for att vinna Altringer, och han lå-
nade honom för denna resa sitt eget anspann. Gallas
skyndade glad ur lägret, och begynte taga de mått
och steg, han fann tjenligast. Piccolomini stannade
qvar. Han var född under samma himmelstecken,
som Wallenstein, hvarföre och för Piccolominis ovanli-
ga duglighet Wallenstein alltid för honom hyste ett
serdeles förtroende; också denna gången. Då den bort-
reste Gallas icke inom öfverenskommen tid återkom, af-
skickade Wallenstein på samma sätt och med egna hä-
star äfven Piccolomini, med uppdrag att återföra Gal-
las. Härigenom fick också Piccolomini tillfälle att ef-
ter väl anlaggda slämplingar draga sig ur faran af en
möjlig upptäckt. Ännu d. 29 Januari hade Wallen-
stein det förtroende till Piccolomini, att han uppdrog
honom att besätta Passau, dit han samma dagar in-
bjudit hertig Bernhard med Svenska tropparna.

Uti Wien hade emedlerlid oron stigit högt. En
Wallensteins dervarande öfverste blef fängslad, och
ryktet berättade, det denne haft i uppdrag att tända
staden, samt mörda kejsarehuset; och tre på engång
infallande eldsvådor gåfvo fart at denna sägen. Wal-
lensteins kröning i Prag påstod man vara utsatt till d.
10 Mars; och Piccolomini skulle hafva lemnat under-
rättelse cm ett emellan de tre fältherrarna Wallenstein,
Arnheim och hertig Frans Albert ingånget hemligt för-
bund att hjelpa hvarandra, den första till konung i
Böhmen, den andre till kurfurste i Brandenburg, den
tredje i Saxen. Dessa rykten, den hotande faran och
derjemnte hoppet, att förnämsta delen af hären redan

7^

vore lockad från >yallenstein, gjorde, alt kejsaren den
8 Febr. utfärdade en ny Kungörelse. Uli denna förde han
öppet språk och förklarade Wallenstein för »en trolös
»edsbrytare, den det sökte störta det kejserliga huset,
»och det medelst dess egna soldater och befälhafvare, hvil-
»ka han genom allehanda falska uttydningar och hop-
»spunna dikter sökt locka från deras ed och trohet,
nDerföre befalldes tropparna att hädanefter lyda en-
»dast Gallas, Altringer, Piccolomini, Maradas och Col-
»loredo.» Hittills hade man mot Wallenstein gått till
väga med mycken förställning, och ehuru Ferdinand
redan d. 14 Januari hemligen afsatloch nästan som fogelfri
förklarat denne härförare, fortfor han dock att tillskrifva
honom artiga och förtroliga bref allt intill d. 3 Februari.
Men sedan sista kungörelsen blifvit undertecknad, bort-
kastades all förställning och kungörelsen skickades till
hvarje tropp, jemnte uppmaning att öfvergifva W^allen-
stein och blifva kejsaren trogen.

Dessa uppmaningar voro nästan öfverflödiga. Af
förut anförda skäl hade Wallenstein (ill en stor del
förlorat både anseende och tillgifvenhet hos soldaterna.
De hemliga underrättelser, som Gallas och Piccolomi-
ni utsått, verkade mer, än man väntat. Utom i Schle-
sien förklarade sig alla de spridda tropparna för kej-
saren; och uti sjelfva Pilsen, der man af fruktan för
Wallenstein, Illo och Terzka icke vågado visa sina
egentliga tänkesätt, voro flere, sorn i hemlighet lofvat
bistå kejsaren; och så många, som kunde, skaffade sig
tillfälle alt under hvarjehanda förevändningar komma
derifrån. Dels häraf, dels genonä hemliga spejare i
Wien hade Wallenstein ändiligen märkt oräd; och
snart fick han veta, hviika kejseiliga bref Gallas uti
Pilsen uppvisat. lian blef nu så mycket verksammare
i sitt företag. Till sina i öfre Österrike varande trop-
par hade han efter Suys som befälhafvare skickat Ul-
feld, på hvilken han trodde sig kunna lita. Nu gaf
han honom anvisning att förena sig med hertig Bern-
bard och Svenskarna. I Schlesien skulle Schafgotsch

73

leda upproret; Wallenstein hade med honom redan för»
ut uppgjort, huru alla angelägenheter der i landet
skulle förvaltas.

Vid sjelfva hären utfärdades allvarsamma befall-
ningar, att icke lyda någon annan än Wallenstein, Illo och
Terzka, och alla de spridda tropparna kallades alt d.
13 Febr. infinna sig i Prag. Som man trott, ämnade
Wallenstein der låta upproret utbrista. Också af främ-
mande magter sökte han hjelp i detta sitt företag.

Kedan d. 20 Dec. 1633 och genom vanliga om-
budet Kinsky hade han med Frankrike öppnat nya och
hemliga underhandlingar jm affall från kejsaren, och
yttrat brinnande begär alt sålunda hämnas sina lidna
oförrätter. Nu blef han än ifrigare och hälsade,
»alt orsaken, hvarföre han ej förr utlåtit sig mot Frank-
»rike, bestod deri, alt han ej varit säker på Öfver-
»starna; men nu hade de underskriivit, nu vore han
s)viss på sin sak, och färdig att taga Böhmen och jaga
»Österrikiska huset till helvetet.)) Men också P.ichelieu
hade i anseende till Walleiisleins iörul visade ombyt-
lighet blifvit misstrogen, så ftt saken icke gick så
fort, som Wallenstein nu mera önskade och behöfde;
likväl anlände i dessa dagar en Fransysk imderhandla-
re till lägret. Öfverläggningarna med Saxen genom
hertig Frans Albert halva vi redan nämnt. Arnheim
yrkade också enträget alt med Saxiska tropparna få
tåga åt Böhmen, och han hotade att taga afsked, då
kurfursten af Saxen ej genast ville derlill lemna bifall.
Slutligen, när "NVallenstein lick veta det hemliga upp-
drag, Gallas hade haft, drels han till det yttersta och
samma dag, som kejsaren i Wien utfärdade den andra
kungörelsen, eller d. 8 Februari, ats-ande också Wal-
lenstein från Pilsen, raärkeligt nog, Arnheims ombud
och Kur-Saxiska generalen, hertijj Frans Albeit så-
som sin egen underhandlare till hertig Bernhard,
och erböd sig att afialla fiån kejsaren, samt bad
hertigen besätta Passau och Eger, och komma till
Pilsen för alt förena sig med Wallenstein. Beru-

74

bard och Oxenstjerna, af samma skäl som Richelieu,
vågade icke tro Wallenstein , häldst man fick höra, alt
han just vid denna tiden kallat till Pilsen ett stort an-
tal troppar och gjort sitt artilleri färdigt till uppbrott,
hvilket kunile lika så snart vara i afsigt att angripa
Svenskaina, som alt öfvergifva kejsaren. »Den, som
»icke tror på Gud,» sade hertigen, »på honom kan ej
uheller någon menniska tro.» Men då från Terzka det
ena ilbudet efter det andra anlände med allt häftigare
anhållan om förening, och när för visso berättades om
Wallensteins afsattning, och när hertig Frans Albert erböd
Landsberg och Frankfurt am Öder till underpant, då
beslöt hertigen att, fast med mycken försigtighet, våga
företaget, och han begynte alt från Donau draga sina
troppar upp emot Böhmiska gränsen.

Under allt detla sökte dock Wallenstein genom
låtsad undergifvenhet föra kejsaren bakom ljuset, och
sålunda narra honom att underlåta alla kraftigare åt-
gerder. Till d. 10 Februari lät han i Pilsen samman-
kalla en hop af de högre befälhafvare, som underteck-
nat förbindelsen af d. 2 Januari. Vid denna nya sam-
mankomst uppsatte befälhafvarne en skrifvelse af in-
nehåll, »att, då de undertecknade det förra brefvet,
»hade de på intet sätt haft i sinne att stämpla mot
»kejsaren; men att de deremot också nu förnyade sia
»förra förbindelse till Wallenslein, hvilken på deras
»begäran och för härens bästa lofvat ännu qvarblifva
»vid befälef.)) Wallenstein lät i samma bref inrycka
sin förklaring, »att aldrig i hans tankar kommit att
»tillåta, än mindre att sjelf utföra några anslag mot
»kejsarens höghet; att han blott på härens enträgna
»begäran stannat qvar vid befälet; samt att han ingått
ni förra öfverenskommelsen för att såmedelst vinna
»skydd mot de många stämplingar, af hvilka han för-
»följdes; att han hoppades, det nämnde befälhafvare full •
»gjorde, hvad de lofvat honom; att han deremot fri-
»sade dem från all förbindelse, cm de märkte, att han
»stämplade mot kejsaren.» Detta skedde d. 10 Febr.

7$

Samma dag stickade "Wallenstein och begärde ett per-
sonligt sammanträde med Arnheim.

Följande dagen eller d. 11 Februari afskickade^
Wallenstein till hofvet i Wien ett bref, hvari han för-
säkrade, »alt han mot kejsaren hade intet ondt i sin-
»aet; ulan vore färdig nedlägga befälet på hvad ort
»och tid, kejsaren ville utsätta.» Samma dag aflärda-
de han till markgrefven Krislian af Brandenburg, bvil-
ken som Evangelisk befälhafvare stod uti Culrabach,
ett annat förtroget sändebud med följande förslag:
»Wallenstein hade alltid af kärlek för Tyska riket velat
»stifta en driJglig fred, men sådant hade vid kejserliga
»hofvet blifvit med ogunst betraktadt, hvilken ogunst
»nu gått så långt, att Wallenstein blifvit afsatt, och
»att kejsaren låtit troppar samlas och med ed förbin-
»das att taga hufvudet af Wallenstein och skicka det
»till Wien. Detta oakladt ville Wallenstein icke öf-
»vergifva sina fredssliflande förslag, utan bad markgref
»ven infinna sig uti Eger; dit skulle komma, utom
»Wallenstein, också Arnheim, hertig Bernhard och her-
»tig Frans Albert af Lauenburg; der kunde man ytter-
»ligare få samlala om förslaget, och äfvcn sätta sig i
»förbindelse med Svenska rikskansleren.» Ytterligare
samma dag blef Terzka skickad åt Prag för att under-
söka tillståndet, och huruvida tropparna hade enligt
Wallcnsleins befallning hunnit derstädes samlas. På
vägen fick han vela, att tropparna visserligen voro till
större delen i Prag samlade, men att de under Ma-
radas och Piccolomini öfvcigålt till kejsarens parti, och
att allt hopp från den sidan vore förloradt. Med denna
oväntade och förskräckliga tidning kom han tillbaka till
Pilsen. Wallenstein fann sig fångad uti ett nät, om
icke finare, dock mera sammanhängande än hans eget.
Fruktad men icke älskad , blef han ock i faran öfver-
gifven. Under d. 10 och 11 Febr. samt natten derpå
aflägsnade sig fiån honom den ene befälhafvaren efter
den andre, hvar med sin tropp; och fåfängt hvarje
bemödande att hålla dem tillbaka. Slutligen hade haa

7t

qvar endast en ringa hop soldater, och bland öfver-
starna blott några l'å tiligilna. Dertill var han sjelf
så besvärad af gikt, att han hvarje dag nödgades sitta
en timme i svettbad.

Uti Prag deremot var annat lif. Wallensteins
fiender fröjdades högljudt och bemägligade sig hans,
Terzkas, lUos m. 11. egendomar, hvilka af kejsaren hlif-
vit lemnade åt dem, som verksammast bidragit till
Wallensteins fall. Öfverstarna, hvilka förut så högtid-
ligen lofvat Wallenstein evärdlig trohet , ville nu icke
kännas dervid. De förklarade, att de aldrig anat , det
han mot Österrike förehaft några slämplingar, att de
alla hyste den största afsky för hans förslag, o. s. v.
En och annan, och deribland först en öfverste-löjtnant
Teuflel , erböd sig att mörda Wallenslein. Såsom be-
löning för detla trohetsbevis, fick han också genast af
kejsaren löfte om nästa lediga regemente.

NIONDE KAPITLET.

WALLENSTEINS DÖD

Den 11 Februari om aftonen fanns hos Wallenstein
af det högre befälet qvar endast Terzka, lUo, hertig
Henrik Julius af Lauenburg, och fälltyguiäiitaren Sparre.
AUa tropparna utgjordes af Wallensteins lifkompagni,
fem kompagnier af Terzkas kuirassierer och vid pass
dubbelt så många ryttare, hörande till hertig Henrik
Julius af Lauenburg. Fem kompagnier af dessa sed-
nare hade Terzka för Wallensteins säkerhet nyligen
hämtat till staden; ty man litade icke på det så kal-
lade lifgardet. Också öfvergaf det Wallenstein denna
sista natt, som han uti Pilsen tillbragte.

När Wallenstein såg , alt han med de få qvac-
blifna tropparna kunde mot sina fiender ingenting ut-.

77

rätta, beslöt han tåga till Eger, och i denna starLa
fästning söka och afbida förening med de Evangeliska.
Som han stundeligen fruktade att blifva angripen , ut-
sattes afresan från Pilsen till kl. 6 f. m. den 12 Febr.
En hvar beredde sig i hast derlill. Wallenstein och
grefvinnan Terzka sysselsatte sig med att uppbränna
det vigtigaste af deras hemliga brefväxling , stigande,
som man sade, till 600 bref. Illo affärdade ilbud att
påskynda hertig Bernhards annalkande. Terzka ordna-
de tropparna och plundrade. Kl. 10 f. m. var man
ändtligen färdig, eller rättare sagdl, man vågade ej
dröja längre. Wallenstein, försvagad af gikt, sattes pä
en hängbår och fördes fram till Pilsen, beledsagad af
Terzka, Kinsky, Illo, Sparre, hertig Henrik Julius af
af Lauenburg, och af den just då ankommande Butler.
Fem kompagnier af Lauenburgs rytteri lemnades qvar
för att försvara Pilsen, hvarest funnos stora förråder,
hvilka Wallenstein nu icke hann bortföra. Dagen der-
på blef dock staden öfverlemnad åt de kejserliga, hvil-
ka der emottogos, som efterlängtade befriare.

Den VZ Febr. hann Wallenstein till slottet Miess,
hvarest han tog nattläger. Härifrån och ännu samma qväll
sände Illo till Ulfeld i öfra Österrike förnyad befallning att
förena sig med hertig Bernhard och framrycka mot
Eger. Wallenstein sjelf deremot affärdade till kejsaren
en öfversle Breuner med anbud, att om Wallenstein
finge fritt draga sig till Hamburg, ville han åt kejsa-
ren återlemna hären. Breuner medförde äfven till kej-
saren, samt till Eggenberg och Trautmansdorff öppna,
af Wallenstein undertecknad; hvita fullmagter eller
så kallade chartes blanches, på hvilka kejsaren
sjelf kunde inskrifva de befallningar, som han i Wal-
lensteins namn ville till hären utfärda. Tillika kallade
Wallenstein till sig flere befälhafvare och förklarade,
»att om de trodde honom ämna företaga något emot
»)kejsaren, hade de rättighet att straxt aflägsna sig.»
Också blef Wallenstein nu öfvergifven af hertig Henrik
Julius och af hans fem kompagnier, likaså af Sparren.

78

Dessa båda herrar skyndade till Prag , ursäktade sig
och bedyrade, att do förut ej vetat ett ord om Wal-
lensteins trolösa planer.

Bland de få, som qvarslannade, var Cfverste Wal-
ter Butler. Denne, till börden Irländare, Lade redan
i Preussiska fälttågen tjenal under Gustaf Adolf, nu der-
emot flere år inom Österrikiska bären. Han hade i
dessa dagar varit med sitt regemente förlaggd på
gränsen mot Ofra Pfah, då han midt i en natt fick be-
befallning att likasom de undra regementerna d. 13 Febr.
infinna sig i Prag. Butler lydde, men anade förräderi.
Vid Pilsen mötte han Wallenstein , just då denne for
derifrån. Han blef då genast noga, men under sken
af artighet, bevakad samt aflsgsnad fiåu sitt regemente,
hvilket skickades förut på vägen åt Eger. Under resan
till samma stad kall.ade Wallenstein honom till sin
bängbår och började klaga , »att kejsarens cgennytta
»)0ch trolöshet ej tillåtit belöna Butler efter förljenst.
»Nu deremot ämnade Wallenstein strida på egen hand,
»och tvinga kejsaren till ordhållighef. Han gaf der-
»före Butler två regemenler, och lofvade penningar att
Hvärfva mer.» Butler tackade ödmjukligen och sade, att
han ville ingen häldre tjena än Wallenstein; han önskade
dock först begära kejsarens urlof derlill. Men samma
dag om qvällen, det var d. 12 Febr., afsände Buller sin
biktfader till Gallas eller Piccolomini med bref, hvari
ahan lofvade förblifva kejsaren trogen. Kan hade ej
»velat öfvergifva sitt regemente, häldst han kanske kun-
»de vid delta tillfället vira ämnad till att uträtta något
»>stort. Han hade nemiigen redan på vägen velat
»fängsla Wallenstein, men af farhåga för Terzkas kui-
))rassierer icke vågat försöket. Nu ämLade han följa
»med till Eger och der gcia sitt bästa. Skulle Arn-
»heim nalkas inom två mil , så erbcd sig Buller att
»tilfångataga eller döda Wallenstein ^).»

i) Universitetets bihlioteksarkiv i Wien. ]N":o ic45i. "Al
"Lcrti Ducis Fridlaiulire credis — descriiilio por T. P.
"Taafe." Denne Taafc var Bullers Liktfnr.

79

I detta sällskap, samt sjuk och i hängbår , upp-
bT'61 Wallenstein d. 13 Febr. fråQ Miess. Hvar han
tillbragt nästa natt, ar icke antecknadt; men d. 14
Febr. kl. 4 e. m. anlände han till Eger, ännu förd på
hängbår. Besättningen i denna stad utgjordes af några
hland Terzkas kompagnier, under anförande af öfverste-
löjtnant Gordon. Denne , till börden Skotte , hade
blifvit ur obemärkt fattigdom bjelpt och framdragen af
Wallenstein, hvilken nu derföre väntade tacksamhet och
trohet. Straxt efter sin ankomst lät Wallenstein der-
före tillkalla Butler, Gordon och Lesslie , den sednare
också en Skotte, som näst Gordon förde befälet i Eger.
För dessa omtalade han öppet hela sin ställning, vi-
sade sig vänligare och mer språksam än vanligt, samt
förklarade slutligen, »att han icke ämnade någon tvin-
»)ga, utan alt enhvar ägde frihet begifva sig, hvart han
»önskade. Lesslie svarade, att, om Wallenstein kun-
•)de lösa deras ed till kejsaren, vore både han och hans
»landsmän färdiga följa Wallenstein, hvilken de hade att
»tacka för så många goda och lyckliga dagar.» Men
xedan i förväg hade hemliga bref från Gallas och Pic-
colomini kommit Gordon tillhanda och gjort honom
tvekande. På hemvägen om qvällen gingo derföre alla
tre till Builer, eller som andra säga, till Gordon och
började öfvcrUigga, hvad man borde företaga. Butler
uppvisade nu den mot Wallenstein riktade sista kejser-
liga kungörelsen. Gordon ansSg det vara omöjligt att
i sakernas närvarande läge någonting uträtta; han råd-
de derföre till flykt. Men nu anlände (ill staden ett
ilbud, och ehuru kl. var 11 på natten, kallades dock
Lesslie åter upp till Wallenstein. Der fick han veta,
att ilbudet var afsändt från hertig Frans Albert , och
att enligt medförda bref »Svenskarna under hertig
»Bernhard stodo i fullt tåg mot Eger, för att der för-
»ena sig med Wall-^nstein, så att denne snart skulle
»blifva jemnstark mot sina menediska fiender.» Då
Lesslie med dessa underrättelser återkommit till Butler
och Gordon, uppstod ny öfverläggning. Man fruk-

tade, att, om Wallenstein finge förena sig med fienden^
skulle han snart liilocka många af sina fordna anhän-
gare, och uppväcka elt blodigt inbördes krig; det vo-
re dessutom för hvarje kejsarens krigare en oveder-
sägelig pligt att försvara dess fästning Eger, hvilken
"Wallenstein nu ville förrädiskt öfverlemna åt Svenskar-
na; slutligen också hoppet om väntad belöning. Detta
allt dref dem till verksamhet. Att fängsla Wallenstein
midt ibland hans vänner och anhängare syntes nära
omöjligt. Lättare var att mörda både honom och hans
vänner. Detta sednare beslut blef ock fattadt, och på
draget svärd af dem alla tre besvuret. Utförandet
skedde på efterföljande sätt.

Större delen af Terzkas rytteri förlades utom sta-
den; af Bullers dragoner deremot 100 man straxt
utanför porten och 100 inuti staden. Den 15 f. m.
användes af de kejserlige sammansvurna att värfva nya
anhängare för sin plan, och komma närmare öfverens
om utförandet. "Wallenstein och hans sammansvurna
höUo också en hemlig öfverläggning, hvarvid Terzka,^
Illo och Kinsky svuro Wallenstein trohet, samt utfär-
dade till borgerskapet en hotande befallning att dagen
derefter uppkomma på rådhuset. Till middagen gaf
Terzka åt hela befälet elt stort gästabud, hvilket till-
fälle Gordon iakttog för att till aftonmåltid hos sig
(han bodde på sjelfva kastellet) inbjuda Illo, Kinsky,
Terzka och denne sednares både ledare och verktyg,,
en ryttmästare vid namn Neumann. Alla fyra lofvade
komma.

Mot tiden, då dessa herrar väntades, lät Gordon
uti ett rum bredvid gästabudssalen instänga Geraldino
och sex dragoner, och i elt annat sidorum ryttmästar
Deveroux med ijugufyra dragoner, allt af Bullers rege-
mente. Man lemnade dem endast svärd och korsgevär
i hand, på det inga skott måtte i förtid väcka upp-
märksamhet. Också rasade samma afton en ovanligt
häftig storm, uvars dån skulle borttagit allt ljud af den

till-

tillSmnade striden. Wallensteins lösen för dagon Tar
S:t Jakob; Gordon gafåt de sina ordet Österrike..
Klockan 6 e. ra. kommo de fjia Wallensteinska
gästerne till Gordon. Jemnte dem voro bjudne Butier
och Lesslie. Man satte sig till bords, drack och Tar
Tid godt raod. Vinet lossade tungan. Det sages, att
Illo med glädje berättade, »huru V»'allenstein inom S-
»dagar skulle befinna sig i spetsen för en ansenlig här;n
och Neumann, »huru nian då skulle tvätta händerna
>-uti Österrikiskt blod.n Medan mä' tiden varade, gick "^
Lesslie ut. Under förevändning att blifva förplägade,
lockades gästernas befjenter in i ett aOSgsit rum och.
blefvo der inspärrade. Derpå öppnades stadsporten ocb
de utanför varande Butlerska dragonerna insläpptes,
af hviika en del användes att förstärka högvakten och
den andra delen fördes till Gordon. Sedan detta var
gjordt, uppdrogs vindbryggan till kastellet, och när
vid pass kl. 8 sockerverket inbars till gåstabudssalen^
gaf Lesslie det öfverenskomna tecknet. Nu inrusade
Geraldino med sina sex dragoner och ropade: Lefve
huset Österrike! Då inträdde också från andra
sidan Deveroux med sina tjugufyra man och ro-
pade: Hvem är god kejserlig? Butier, Gordon
och Lesslie togo då hvar sin ljusstake från bordet,,
lyfte den högt och ropade: Lefve Ferdinand! och
drogo sig derefter till sidan, likasom för att gifva rum
och ljus åt striden. Dragonerna störtade mot gästerna.
Kinsky blef genast nedhuggen. Illo ville till försvar
nedrycka sin värja från väggen, men blef i detsamma
genomborrad. Terzka hann att med ryggen mot en
mur sätta sig i försvarsstånd. Dertill skyddad af ett
tjockt elghudskyller, nedstötte han de närmast angri-
pande, ropade högt, »att Gordon var en feg, skändlfg
»förrjidare och utmanade honom och Lesslie till envig.»
Då inga hugg skadade Terzka, men han sjelf fällt eller
sårat fiere af sina angripare, sprungo dragonerna ho-

6

82

nom på lifvet och nedstötte honom med sina dolkar.
Neumann lyckades alt, ehuru sårad, bryta sig ut och
komina till nedra våningen ; men också der mötte But-
lerska dragoner. Hvad är lösen? frågade de. S:t
Jakoh! svarade han; och blef derpä utan försköning s
nedhuggen. En Terzkas tjenare var den enda , som
uiidkom, fast man efter honom ailossade tvänne skott.
Han sprang till grefvinnan Terzka, hvilken bodde midt
emot Wallenstein, och var, som det säges, afvsn nu
sysselsatt med alt bränna hemliga bref. Hon utbröt i
högljudd och förtviflad klagan; men hann icke vid-
taga några mått och steg , innan händelserna -sidare
utvecklade sig.

Så snart mördandet var slut, lemnades Gordon
att bevaka kasteilet. Lesslie skyndade till högvakten,
fann den i gevär i anseende till ljudet af de lossade
skotten. Men det lyckades honom alt lugna soldater-
na och förmå dem att åter svärja kejsaren trohetsed,,
hvarefter haa sålunda med dem höll högvakten besatt.

Buller skyndade från kasteilet rakt till V»'allen-
steins boning, lät från alla sidor omgifva densamma
med soldater och skickade Deveroux med sex man upp
till sängkammaren. Lifvakten, som trodde, alt Dev€-
rourv kom för alt gifva Wallenstein något bref, släppte
dem fram.

Det säges, att Wallenstein äfven denna qväll haft
hos sig stjerntydaren Seni, samt a^t denne hade var-
nat för en nära förestående fara, hvilken åter Wallen-
stein förnekat. Seni gick och Wallenstein begaf sig till
hvila. Men förmodligen oroad af bullret på gatan och
af grefvinnan Terzkas klagorop i huset midt emot,
steg han upp och gick till fönstret, för att lyss-
na. Just nu kom Deveroux med kamrater. I förma-
ket mötte kammartjänaren, och förböd »dem göra nå-
»got larm, emedan hertigen redan gått till hvila.» — -
»Jo!» svarade Deveroux, »nu ar det just tid att föra
)darm,» hvarpå han begärde nyckeln. Kammartjenarn
vägrade, men blef straxt nedhuggen, hvarpå dörren

83

sprängdes och Deveroux med kamrater störtade in.
Ljusen brände ännu och Wallenstein i nattkläder stod
vid fönstret. Deveroux tilltalade honom häftigt: »Ar
»du den skurk, som vill rycka kronan från kejsarens
))hufvud och förråda hans folk ät fienden?» Wallen-
stein teg och öppnade armarna. Deveroux stötte ho-
nom korsgeväret genom bröstet och utan ett ljud
sjönk Wallenstein död till golfve', hvarefter han er-
höll ännu flera sår.

Liket utlemnades åt enkan, som lät bisätta det,
i elt af Wallenstein stiftadt kloster i Gitschin. Etthun-
drade femtioett år derefter fick en af slägtingarna til-
låtelse att högtidligt begrafva det i Miinchengrätz.
Att Juhan Baner fört hufvudet och högra armen till
Sverge, är en dikt.

Åt mördarna utdelades rika belöningar. Gallas
fick Friedland och Piccolomini det stora godset Nachod.
Butler och Lesslie blefvo grefvar, kammarherrar och
fingo guds. Sjelfva mördaren Deveroiix erhöll nade-
kedja och egodelar; hvarje deltagande dragon 500
riksdaler.

Hertig Bernhard af Weimar hade redan hunnit
Böhmiska gränsen och hans förtroppar ända till Iiger,
då han fick veta Wallensteins fall och vände tillbaka.
Hertig Frans Albert, som skyndat förut, blef af Butler-
ska dragonerna uppfångad, och förd till Wien, der
han efter någon tid antog katolska läran och kejsarens
tjenst. T Böhmen var ingen, som försökte göra mot-
stånd; och några af Wallensteins anhängare blefvo i
Prag utan hinder afrättade. I Schlesien deremot ut-
bröt verkligen det tillämnade upproret, men blef, vid
ryktet', om hurvulmannens död, lätt och hastigt
kufvadt.

Angående Wallenstein hafva olika omdömen blif-
vit fällda. De flesta hafva ansett honom brottslig,
några oakyidig, andra åter rubbad till sina sinnen.
Orsaken till dessa olika omdömen ligger i Wallensteins
6gel lynne. Först i hans hemlighetsfulla Väsende, som

S4

aldrig ägde en förtrogen v5n, aldrig med ord, an min-
dre med skrift, yppade sina afsigter; och som slutli-
gen, efter förbrännande af sina bref, sjelf , jemnte handt-
langare föll ofrågad, stum, medförande sin hemlighet
i grafven. Ur detta mörker finnes ingen annan led-
ning, än den af hans handlingar. Men här visar sig
den andra Wallensteins egenskap, som gör honom svår-
fattlig och mångtydd. Denna egenskap är hans besyn-
nerliga ombytlighet. Stundom tycker man sig finna
spår att han velat återgifva lugn åt Tyskland, kanske
ock för att derigenom skaffa sig sjelf en tryggad besittning
af de redan vunna fördelarna. En annan gång, och
oftast, tyckes han hänförd; än af ärelystnad efterstraf-
va Böhmiska, eller kanske sjelfva kejsarkronan; än af
hämndlystnad roa sig med att nyckfullt reta Österrike
och Bajern. En annan gång, men med föga sannolik-
het, tyckes han, genom låtsande af sådana tänkesätt,
vilja bedraga och sedan till kejsarens fördel krossa pro-
testanterna. Till detta hans naturliga vankelmod, kom
ovissheten hos en själ, som hvar natt läste en olika
framtid i stjernorna, och som derefter beständigt än-
drade sina beslut; och som ej heller från dessa för-
ändringar hindrades genom någon slags känsla af ära
eller ordhållighet, utan lika oförsynt bedrog vänner
och fiender, och derföre blef till slut lika misstrodd
af alla. Af dessa orsaker, och för flere, som det sy-
nes, alldeles ändamälslösa företag var det, som mån-
ga ansett honom mindre redig till sinnes, och de haf-
va till stöd för denna sals anfört Gustaf Adolf, hvil-
ken kallade Wailenstein en Galning.

Hvad troheten mot Österrike beträffar, så har
han väl fått en och annan ifrig försvarare. Det synes
dock oemotsägligt, alt de olika planer, hvilka att döm-
ma af gemingarna föresväfvade ^Yallenslein, voro dock
alla^tleri lika, att de stodo i strid med hans trohets-
ed mot kejsaren. Om man också antoge, att Wallen-
Stein åsyftade Tysklands bästa, så skedde det på ettsätt,
som var stridande mot kejsarens enskilta fördel. Hos en

-sjelfständig furste, hos en kejsarens fiende hade dessa pla-
ner varit berömliga. Hos en kejsarens tjenare voro de för-
räderi, häldst som de skulle utföras med kejsarens
troppar och medel , men mot kejsarens vilja och för-
del. Man har förebrått denne sednare, att han utan
laga dom och ransakning lät lönnmörda Wallenstein.
Det har blifvit svaradt, alt fruktan för Wallensteins
magt och för inbördes krig icke tillät en formelig rät-
tegång samt att Wallensteins gerningar och underrättel-
serna från Gallas och Piccolomini m. fl. icke lemnade
något tvifvel om dess brottsliga afsigter : och' att
kejsaren dessutom icke befallt att lönnmörda, utan
Wott att gripa Wallenstein lefvsnde eller död. Butler
och Gordon hafva också sjelfve erkänt, att de utförde
sin bragd på eget bevåg.

Detta om Wallensteins brottslighet eller cskuld'.
Ätt bedömma, hvilken plan varit hans egentliga, eller
om han ens haft någon sådan, det synes nu mera
omöjligt. Den samlidige, i alla statshemligheter djupt
invigde Axel Oxensljerna bekände, att Wallensteins upp-
förande var ett bland de ting , som han aldrig kunnat
förstå.

TIONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1634.

Uti Schlesien stod vid årets början Duwall
■med nä^ra Svenska troppar, brinnande af ifver att
hämnas nederlaget vid Steinau, och icke utan hopp
derom, i anseende till den vid Wallensteins död för-
modade villervallan bland de kejserliga. Men Duwalls
egen styrka var ringa; han blef öfvergifven af Saxarne,
och lemnad utan penningunderslöd af Breslau, så att

jians soldater af brist på scld bixjade skingras. Sor-
gen cfver alla dessa vedervärdigheter lade Duwall först
på s^ul^sängen , sedan i grafven. Efter hans frånfälle
blef ncstan hela Schlesien utrymdt af Svenskarna.
Arnheim, scm med Saxiska hären vunnit vid Lignitz
eo betydlig seger öfver de kejserliga, sökte lägga he-
la Schlesien under Kur-Saxen, och att tvinga de få
återstående Svenska tropparna att utrymma lar.det el-
ler att antaga Saxisk tjenst.

Svenskarna begagnade omedhrtid det uppehåll,
som Wallensteinska oroligheterna förorsakade. Alexan-
der Lesslie, den Svenska generalen nemligen, icke den
Lesslie, som deltog i Egermorden, sammandrog några
i Pommern varande troppar och återtog Landsherg.
Sedan kom Johan Baner med reservhären och återtog
Frankfurt am Öder, samt skickade straxt derpå Stål-
handske att taga Glfgau. Knappt hade denne kring-
ränt och uppfordrat staden, förrän också Ainheim med
Saxiska troppar kom dit , och fordrade, att belägrin-
gen skulle åt honom öfverlåtas; tillika förklarade han,
att Svenskarna icke kunde få några qvarter uti Schle-
sien, hvilket land '>orde besättas endast med Saxiska
troppar. Baner kände mer än väl obilligheten af det-
ta förslag, men han vågade ej stöta sig med Kur-Sa-
xen, häldst han visste, att de i hären varande Bran-
denburgska tropparna liade befallning att i sådan hän-
delse följa Saxarna. Han beslöt derföre tåla och tiga;
men då det var dyrt att underhålla Svenskarna i
bundsförvandters land, föreslog han, att Saxare och
Svenskar gemensamt skulle infalla i Böhmen. Härtill
nekade kurfursten ; men rådde Baner, att i dess ställe
angripa Mähren; likväl skulle denne icke för sådant
ändamål erliålla fritt tåg genom Schlesien. Ett så far-
ligt försök kunde Baner icke våga, och på detta sätt
gick nästan hela Juni månad onyttigt förbi. — Uti
Juli ändteligen förenade sig Saxiska hären med den
Svenska, inbröt i Böhmen och framträngde ända till Prag,
der kurfurstens vankelmod återigen hindrade alla fram-

8t

steg. ETter tar.deniiUelsen cm Regensburgs eröfiing af
Gallas, befarade kurfursten he!a kejserliga liiireris an-
lioiTiSt, och \iile draga sig UBdar till Saxiska gränsen,
Döt var endast med muda, som Baner kunde förmå ho-
nom a It slanna i Bthmen, för att, som han sade, »så 1 än ge
»som möjligt, binda hästen vid fiendens gär-
ndesgård.n Då emedlertid kejserliga hufvudhären vän-
de sig åt Schwaben, yrkade Baner, att Svenskar och
Säxare borde föietaga något huTvudsakligt; men åter
hindrades han af kurfursten , och så Iciflöt hela Au-
gusti månad i overksamhet. Derpå kom underrlittel-
sen om nederlaget vid Nördlingen. Slraxt blef Panér
Ölvergifven af både Saxare och Brandenburgare, hvar-
på han med de återstående Svenska tropparna drog sig
till Thtiringen.

Samma öTvermcd , oenighet och afund, som vi
fÖtut beskrifvit dels vid mötet i Frankfurt, ^lels vid
'härerv i Schiesien, fanns i början af året 1634 bland
alla proleslanterna i Tyskland. De ansenligare s;alerna
ville göra sig cafhängiga af Sverge och a!' hvarandrn.
Så kurfurstarna af S;ixen och Brandenburg; så älven
hertig Georg af Liineburg i Neder-Saxen, landtgrefven
Wilhelm i Hessen; det återuppsatta Pfalziska huset vid
Hhen, och "NViirlembergska hertigen i Schv.aben; hvil-
lia alla stridigheter det sktille blifva för vidlyftigt att
här beskrifva: men hvilka fortforo, tills tmdcrrältelsen
TiOm om nederlaget vid Nördlingen.

Näst detta förhållande i allmänhet låg enskilda
anledningen till den för protestanterna olyckliga utj.,ån-
gen af detta fälttåg egentligen uti oenigheten emellan
Gustaf Horn och hertig Bernhard. Oxenstjerna vågade
icke lemna hulvndhären i händerna på denne sed n are,
hvilken tycktes hafva både förmåga och lust alt, lik en
an^an ATallenslein, använda den till sitt eget, och icke
till sin öfverhets bästa. Derföre anförtrodde Oxen-
stjema förnämsta styikan åt Horn. Likväl vågade han
icke ställa den stolte hertigen under Horns befäl. Så-
Itmda blefvo båda slående bredvid hvarandra, med nä-

SS

.stan lika magt och anseende. För att undvika sam-
manstötningar, gaf deiföre Oxenstjerna hertigen befall-
ning, att i händelse af behof tillkalla Baner, hvilkea
såsom blott general kunde lättare än Horn, som var
rältmarskalk, ställas under hertigens befäl, och hvars
troppar ej heller voro så betydliga. Men för krånglet
med Kur-Saien kunde Baner ej komma dit. Horn
joch Baner blefvo tvungna att handla tillsammans.

Genast efter Wallensleins d^id blef till befälhafva-
reöfver alla Österrikiska troppar utnämnd kejsarens
:äldsta son, vid namn Ferdinand; och näst under ho-
jiom GaUas. Ifrån detta ögonblick kom på de kejser-
ligas sida nytt lif och ny verksamhet uti krigsrörelser-
na. I Maj månad bröto tropparna från Böbmen in uti
Ofra Pfalz, der först Taupadel och sedan hertig Bern-
liard nödgades vika undan, då denne sednare kastade
sig med plundringar in på Horns vinterqvarter uti
ischwaben, hvarigenom deras gamla tvister förnyades.
Undertiden tågade Gallas mot Regensburg och började
dess belägring. Hertig Bernhard hade till befälhafvare
utvalt Lars Kagg och lemnat honom flere regementer
till besättning. Kagg var likväl för svag att i läng-
den motstå den kejserliga hufvudhären. Hertigen skyn-
dade derföie tillbaka och lyckades att under skär-
mytslingar ytterligare inkasta tvenne Svenska regemen-
ter under Hastfer och Brink. Derpå tågade han d.
24 Maj åt Franken, och lofvade återkomma inom åtta
dagar. Horn erböd sitt bistånd till Regensburgs be-
friande; men emedan den vid samma tid af Kur-Saxea '
>öfver de kejserliga vunna segern vid Lignitz ingaf pro-
testanterna öfvermod, visade sig hertigen likgilltig om
den erbudna hjelpen, och började sjelf belägra Forch-
heiia. Dit ankommo likväl snart utskickade från Regens-
burg och begärde hjelp, häldst krutet började tryta.
Hertigen vågade icke ensam uppträda mot Gallas^
som bad» 37,000 man, utan måsle nu begära under-
stöd af Horn, hvilket ock lofvades. Men Cere veckor
iSrgingo, innan d« hunnit afgöra alla dertill erforder-

89

Jjga villkor. Ändleligen d. 2 Juli förenades de \id
Aiigsburg och inryckte derpå i Bajern. Vid Landshut
mijtle dem Altringer, som med flera tusen man besatt
-Staden och den dervarande bron öfver Iserfloden. Det
varade ett par dagar, innan de förmådde tränga honom
undan. Dessa och andra omständigheter hade fördröjt
tåget, och då Svenskarna komrao Regensburg på fyra
mil nära, mötte dem underrättelsen om dess öfver-
§ång.

Lars Kagg hade försvarat sig med så mycket mod
och med så utmärkt skicklighet, att han derföre allt
sedermera både inom och utom fäderneslandet vana
en ryktbarhet, som varade så länge han lefde, cliuru
han inom kort tid och i synnerhet under denna be-
lägring fått så svåra sår, att de sedermera hindrade
honom från all verksammare krigstjenst. Han hade
uti Regensburg afslagit 7 stormar, gjort 465 ulfall,
afskjutit 700,000 styckeskott. Sjelf hade han ei^-dast
förlorat 1000; Gallas dercmot, enligt uppgift, ända till
14,000 man i döda ocb rymda. Ännu hade Kagg och
hans besättning både mod och magt att försvara sta-
éen; men hertig Bernhard både lemnat för litet krut
qvar, och denna brist kunde ej fyllas. Då nödgades
Kagg dagtinga. Med stort anseende bland både vän-
ner och fiender lemnade han staden d. 16 Juli, och
erhöll fritt aftåg för sig och hela besättningen.

Horn och hertig Bernhard hade emedlertid hunnit
in emot Regensburg. Deras troppar voro af det på-
skyndade tåget ganska utmattade. Framför sig hade
de Gallas med hela dess af framgången stolta här ; på
sidan och i ryggen framryckte genom Tyrolen en hop
andra troppar, hvilka kejsaren tillkallat ur Italien,
Horn Och hertigen måste derföre skyndsamt draga sig
tillbaka, och blefvo i sjelfva verket med mycken för-
lust utjagade ur Bajern. Vid Augsburg skildes de åt;
Bernhaid åt norr, Horn åt söder; emedan Gallas gjor-
de ett uppehåll i förföljandet för att sända förstärk-
ning till Prag, som vid denna tiden hotades af Arn-

heim och Banor, Men då genom Kur-Saxens uppföran-
de denna fara visade sig föga fruktansviird, tågadfe
Gallas åter mot Sch^vaben, eröfrade Danauv.erth och
\ände sig mot Nördlingen. Horn och hertig Bt^rnhard
förenade sig åter d. 6 Aug. , och gingo sedan till nor-
ra sidan om Donau för att skydda Wurtemberg, Fran-
lieii och först och främst Nördlingen. Deras troppar
voro dock så förminskade och utmattade, att de skrefvo
tiil Oxensfjerna och ifiigt anhöllo, det ha» till deras
hjelp ville från Nord-Tyskland nedsända en hop Svenska
r€gementer. Oxensljerna, som insåg faran, och icke
hann efterskicka Svenskarna från Pommern, bad Hes-
sen och hertig Georg af Liineburg om hjelp; men för-
gäfves. Han gjorde dock, hvad han kunde ; och rhen-
grefven Otto Ludvig frän Elsas, Craiz fiån Franken
och den nyss befriade Lars Kagg tingo befallning att
skynda till Nördlingen.

ELFTE KAPITLET.

SLAGET VID KÖRDLIKGEN ^).

Då Horn och herlig Bernhard nalkades Nördlin-
gen, mötte dem en mängd kejserliga ströfvare. Desta
blefvo fort och lätt drifna undan, hvarpå Svenskarna
d. 12 Aug. slogo läger vid Bopfingen. Fråga uppstod,
om man borde angripa fienden eller ej. Hertig Bern-
hard yrkade det förra, Horn det sednare. Dennes skäl
voro 'lätt fienden räknade 33,000 man, Svenskarna ej
mer än 17,000, och dessa i dåligt stånd; alt Sven-
skurna med första väntade Cra-tz från Forchheims be-

i) K. K. S taats- Rci clis und H.aus Arcliiv i Wi ca,
Kncjjs-acteii. Drt-ysifrjalir. Krie(j. F;isc. 30. Ron. af
lDi7"erns berättelse om slaget vid NurdliiiRcn.

91

lagring med 3000, Kagg med Regensburgs besättning
af 2000 och rhengrefven Otto Ludvig med haren i
Elsas af7000 man; att deremot en del af Spanska trop-
parna skulle innan kort öfverge Gallas och tåga till
"Holland. Horns mening antogs; man lågade mot Nörd-
lingen; hei tigen skärraytslade med fienden , medan Horn
kastade någon förslärkniug in i staden, och lofvade
undsättning inom 6 dpgar, ty så snart väntades rhen-
grefven. Derefter; drogo sig Svenskarna åter till Bo-
pfingen.

Emellertid vände Gallas hela sin raagt mot Nord-
lingen, så att staden efter ett par diigar begärde oför-
töfvad hjelp af Svenskarna. Mellan Horn och hertigen
uppstod nu om dess undsättning samma tvist som för-
jt och af samma skäl. Man fruktade, att rhengrefven
»kulle komma för sent, fy borlkallad från en nära
fulländad heliigring al Breisach, var han missnöjd, tå-
gade långsamt och lät soldaterna uppehålla sjl; med
plundring. Nordlin gen hade redan begynt alt om nät-
terna med eldar ur tornen gifva nöd tecken. Hertigen
förklarade, »att han lemnat sitt hedersord i pant, det
»staden skulle räddas. Dessutom; Regensburg och Do-
»nauvverlh hade fallit. Om nu också Nördlingen, den
»tredje riksstaden, lemnades ulan hjelp, skulle alla de
»fria riksstäderna, hvilka hittills varit protestanternas
»bästa stöd, förlora modet.)»

Då derföre Cratz och Kagg den 25 Aug. med sina
troppar ankommo, beslöt man att icke invänta rhen-
grefven utan tåga till Nördlingcns undsättning. Likväl
skulle man enligt Horns råd icke våga öppet fältslag
mot den ännu öfverlägsna fienden, utan endast bemäg-
tiga sig Arensberg, en höjd belägen straxt vester om sta-
den, och derifrån afskära tillförseln från de kejserliga,
och tränga sig med undsättning in uti Nordlin gen.
Den 26 Aug. skulle beslutet verkställas. Hertig Bern-
hard i spetsen anlände på eftermiddagen till Arensberg
och dref lyckligt undan åtskilliga dervarande kejserliga
regementer. Uppmuntrad af denna framgång, sökte

^2

han mot öfverenskommelse tränga vidare, och bemäg-
tiga sig en annan mindre skogshöjd mellan Arensberg
och staden. Men här mötte han hårdare motstånd,
och blef tillbakaslagen. Aftonen började skymma, hvar-
före han för den gängen måste upphöra med anfallet.
Om natten blef ny öfverläggning. Hertigen, upp-
muntrad af den hittills hafda framgången, yrkade strid:
»lyckan visade dem vägen till seger.» Horn åter villa
»stanna på Arensberg, derifrån sträcka sina förskans-
»ningar nedåt Nördlingen, då man otvifvelaktigl skulle i
»säkerhet kunna undsätia staden.» Hertig Bernhard yr-
Ji.ade åter på anfall: »Svenskarna ledo brist på hästfo»
-»der; staden kunde falla; fiendens ströflroppar hade
»hittills gjort så föga motstånd, att man ej kunde vän-
»ta mycket mod hos dess hufvudLär.» Hertigens me-
ning gillades af flertalet; ty beständiga segrar hade
gjort Svenskarna öfvermodiga, och de äggades dessutom
af Wiirtembergska sändebudet, som hoppades att genom
en seger skulle alla de sugande härarna aHägsnas från
hans herres stater. Horn ville dock alldeles icke lå-
ta öfvertala sig. Då utbrast öfverste Hofkirchen, en
gunstling hos hertig Bernhard i häftiga förobråelser:
»Om konung Gustaf Adolf följt så fega råd, hade han
»aldrig på två år ei ölVat halfva Tyskland.» Horn sva-
rade: »Om konung Gustaf Adolf lefde, skulle han gifva
»mig det vittnesbörd, att jag icke någonsin varit feg.
»JVlen han sjelf sökte aldrig en oviss seger, då han kun-
»de vinna den utan våda.» Hofkirchen svarade bittert,
och tvisten hotade att öfvergå till personlig fejd, hvil-
ket dock. genom de andra afstyrdes. För att undvika
en furderflig oenighet sade Horn ändtligen med förso-
nande åtbörder: »V^älan, Hofkirchen, jag vill nedlägga
»min mening under eder och flertalets. Jag vill fakta.
»Men sanna mina ord, vi få händerna fulla att göra.)»
Man beslöt alltså alt tidigt följande dagen angripa fien-
den; hertigen skulle föra venstra flygeln, Horn den
högra. Lösen blef protestanternas vanliga: »Gud
oaed oss!»

9a

De kejserliga å sin sida voro ej heller overksam-
ma. Hären ställdes i så god ordning som möjligt, ock
på den ifrågavarande skogshöjden uppkastades trenne
skansar, hvilka besattes med kanoner och folk.

Tidigt följande morgon, just som anfallet skulle
begynna, föll ett så starkt regn, att det hindrade ut-
sigten öfver nejden. Horn ville derföre dröja, men
hertigen påstod, att regnvädret just borde begagnas,
emedan det för flenden dolde tropparnas antågande. Dg
begåfvo sig alltså framåt. Artilleriet hade gått förut
och skadat vägarna. Derföre, och genom oordning
under den ännu dunkla gryningen, blef Horns flygel
något uppehållen; den hann dock i god tid fram till
höjden. Rytteriet, som kom först, ställdes nere i da-
len utom skotthåll, och inväntade fotfolket, som skulle
börja anfallet. Under tiden red Horn sjelf upp åt höj-
den för att taga belägenheten i cgonsigle. Detta såg
en öfvcrstelöjtnant Witzleben vid rytteriet, och inbil-
lade sig, att planen vore ändrad, och alt man genast
borde anfalla. Han ryckte derföre med sitt regemente
i sporrstreck framåt, angrep och tillbakaslog en Cendt-
1ig tropp; men blef dervid sjelf af öfvermagten seder-
mera nästan omringad, så att Horn till hans hjelp
nödgades framsända flere regementer, hvilka väl räd-
dade honom, men icke utan förlust. Nu framkom fot-
folket. Två brigader fingo befallning att storma borget
och intaga den medlersta skansen, hvilken gjorde
Svenskarna största skadan. Det skedde och med fram-
gång. Skansen intogs, två dervarande kejserliga rege-
menter förlorade sina öfverstar och fördrefvos; men
tvärtemot befallning stannade ej brigaderna qvar uti
skansen utan förföljde fienden utåt bergshöjden. Svenska
rytteriet hade dels för krutröken ej sett, hvad som
förehades, dels dragit sig för långt tillbaka, och kunde
ej hinna fram att i tid understödja. Derföre då Picco-
lomini med friska troppar störtade mot de tvänne Sven-
ska brigaderna, måste dessa draga sig tillbaka till skan-
sen. Men olyckligtvis kom der eld uti kruttunnorna.

och med en förskräcklig knall flögo många hundrade
Svenskar i luften. Da öfriga flydde utför berget och
under nägra ögonblick stod skansen tom; ty de upp-
skrämda soldaterna kunde ej förmås att ånyo rycka der-
ia. Inom kort blef den likväl af Piccolomiai åter be-
satt. Horn kallade fram två friska brigader. De och
andra troppar stormade femton serskilda gånger mot
berget, men med orubbligt mod ledde Piccoloraini för-
svaret; och då Svenskarna slutligen från den höjd, der
striden fördes, sågo förvirring bland sitt rytteri på
hertigens flygel , förlorade de modet och veko tillbaka.
Horn hade begärt hjelp af hertigen och denne skicka-
de unga Thurn med dess brigad och med det ryktbara
gula regementet. Men Thurn gick vilse, och i stället
för den ifrågavarande skansen angrep han en annan
punkt, der han mötte Italienska troppar till ett öfver-
lägset antal. Striden blef häftig. Gula brigadens nya
soldater försvarade det gamla namnets ära. De utsto-
do 17 anfall, och bibehöUo sin plats och derigenom
också förbindelsen mellan högra och venstra flyglarna.
Under dessa strider och smärre trälTningar mellan ryt-
teriet hade på höj-ra flygeln hela förmiddagen fö!fl.ulit.
På den venstra hade emcdlertid hertigen, ehuru
något sednare än Horn, hunnit fram emot fienden,
men till kl. 8 på morgonen fördes striden endast med
kanonernas eld. Sedan angrep hertigen, och då de
första kejserliga tropparna lyckligen ferdrefvos, upplö-
ste sig de förföljande Evangeliska rytteriregementerna
för att så mycket lättare kunna jaga efter. Men snart
möttes starkare fiender, hvilka det upplösta rytteriet
icke mägfade motstå. Det blef tillbakakastadt, hvaraf
uppstod oordning och oro. Längre ut åt venstra fly-
geln hade hertigen sändt annat rytteri, som skulle i
Nördlin^en inkasta förstärkning; men d«t blef af De
Werth tillbakaslaget. Ändå längre bort på samma fly-
gel hade Gallas skickat några regementer Kroater om-
kring, hvilka lyckades att öfverrumpla Svenska trossen
och jaga bort den svaga betäckningen. Det var dessa

pji venstra flygeln uppkomna oordningar, hvilka sågos
till den högra och väckte bestörtning och nedslagen-
het. Sjelfva bröstet af venstra flygeln hade emedlertid
under herliyen drifvit Gallas framför sig ända till mid-
ten af kejserliga hären; men der möttes större delea
af Österrikiska tropparna, hviika nu i sin ordning dref-
vo hertigen tillbaka, så att också denne måste begära
hjfilp af Horns fotfolk; ehuru sådant icke kunde lem-
nas. Derefter begynte hertigen och Gallas att endast
på långt håll beskjuta hvarandra, och undvika allt när-
mare handgemäng, i afvaktan på utgången af striden
mellan Horn och Piccolomini. På sådant sätt förgick l
förmiddagen på venstra flygeln.

Åtta timmar hade Horns flygel redan stått i el-
den. Den var utmattad af sår och af trötthet, samt
hade en ofördelaktig ställning nere i dalen; då der-
emot den talrikare fienden kunde med friska troppar
aflösa de uttröttade, och från höjden rikta en förderf-
vande eld emot dalden. Horn lät fråga hertig Bern-
hard, om man ej skulle draga sig tillbaka; men denne ,
påstod, att man borde försvara sin plats till natten.
EmeHerlid trängde den uppmuntrade fienden allt liäf-
tigare framåt, och höll på att skilja protestanternas
båda flyglar. Straxt på eftermiddagen förnyade derföre
Horn sitt förslag; och nu biföll hertigen och lofvade
att med iin fiyj:el så länge uppehålla fienden, tills Horn
kunnat komma i säkerhet på A rensberg. Horn började
derföre genast återtåget, men lät, för att dölja det-
samma, något rytteri företaga ännu ett låtsadt anfall
moi fienden.

Langs dalen bakom Svenska hären gick en bäck^
och vid den saemia, just under foten af Arensberg, .
lå-g en liten by, Hirnheim, der den enda bro fanns, >
som ledde öfver vallendraget. Detta pass ämnade Horn
besätta och försvara. Redan hade Svenska artilleriet
gått derigenom uppåt berget; redan hade främsta de-
len af Horns flygel uppnått byn; den sednare var blott

»6

trehundrade steg derifrån, och allt tycktes vara rad-
dadt, då en ny olycka intraflfade.

Fienden hade nemligen med hela sin styrka öfver-
fallit den nu mera ensamma hertig Bernhard. Striden
blef ytterst häftig. Tre gånger störtade den tappre
Johan De Werth mot Svenska rytteriet, tre gånger
blef han återdrifven; men ijerde gången lyckades an-
fallet, och Svenskarna började rubbas och vika. Her-
tigen sände en adjutant, att med några sqnadroner la-
ga De Werth i sidan, och sjelf red han framåt, fat-
tade den hvita guUstickade fana, som tillhörde hans
lifregemente, och störtade mot fienden. Men adjutan-
ten blef straxt tillbakadiifven och hertigen följdes blott
af några få ryttare. Han kom midt i handgemänget.
Hästen blef skjuten, och hertigen förlorade fanan;
man säger, att det var De Werth sjelf, som ryckte
henne till sig. Hertigen var nära att blifva tiiiiånga-
tagen; men en ryttmästare vid Taupadels regemente
afstod sin häst, och det lyckades honom att dermed
fastän sårad bryta sig ut ur trängseln. Då gaf han allt
förloradt och tillsade rytteriet, att enhvar söka sia
räddning. Folket hade redan förut vändl sig tillflykt,
nu ökades brådskan; och just, som Horn skulle draga
sig öfver passet, kommo dessa ryttareskaror i vild
oordning och störtade in bland tropparna, spridde
förskräckelse och villervalla öfverallt, och med hvart
ögonblick ökades de flyendes antal, tills hertigens hela
flygel kastade sig in uti det trånga passet, så att bron.
spärrades af vagnar och sårade. I hälen efter kom-
mo de kejserlige. Horn stod med några ännu ord-
nade troppar vid sidan af bron, men de förföljande
fienderna störtade förbi honom efter de flyende. Nå-
gra rådde Horn att sjelf genom flykten rädda sig, men
det var omöjligt alt öfvertala honom dertill; han ville
i det längsta söka rädda den slagna hären. Med nämn-
de sina regementer angrep han derföre fienden för att
hindra den från förföljandet. Då vände sig en af de

bästa

97

bästa Spanslia brigaderna emot honom. Den blef med
stor förlust tillbakaslagen. Sedan kom en tropp dra-
goner. Det gick dem på samma sätt. Nu blef han
angripen från alla sidor. Fienden ropade flere gånger,
att han borde gifva sig; men förgäfves. Han fäktade
sjelf som ett lejon midt i handgemänget, likaså hans
män, af hvilka ingen enda begärde frid, så länge fält-
marskalken sjelf förde värjan. Snart glesnade den
tappra hopen, och Horn blef öfvermannad och tagen,
då slutligen de få återstående nedlade gevär.

Svenska hären i fullkomlig upplösning rusade
emellertid öfver Arensberg, deribland hertigen sjelf,
som i förtviflan afslet sitt hår och ropade, »att Horn
»varit en vis, en klok man. Jag deremot ,» sade han,
»jag är en narr, en dåre, och orsaken till Horns död;»
ty så trodde man i början. Nederlaget blef föriärligt.
De kejserlige förlorade blott 1,200 man; Svenskarna
deremot 6000 döda och 6000 fångna, dessutom 40OO
lastade trossvagnar, 300 fanor, alla kanoner, all tross;
så att till och med hertigen icke ägde i behåll mer än
kläderna. Förlusten träffade isynnerhet fotfolket; den
hade äfven hunnit rytteriet, om det icke 3 mil deri-
från möU den nu antågande rhengrefven , hvilken till-
bakaslog de förföljande kroaterna.

Många ansedde Svenska höfdingar blefvo fångna,
deribland den sedermera så ryktbare Wittenberg; äf-
ven Bajerska öfverlöparen Cratz, hvilken nu med huf-
vudet fick plikta för sina förräderier. Horn deremot,
till och med af sina fiender högt ansedd såsom en vär-
dig Gustaf Adolfs lärjunge både i mod och mensklig-
bet, blef med de utmärktaste ärebetygelser emottagea,
och sjelfva Spanska prinsen lemnade honom högakt-
ningsfullt sitt eget tält att bebo.

98

TOLFTE KAPITLET.

SLAGETS FÖLJDER.

Uli slaget vid Nördlingen förlorade Sverge 12,000
man; men vida vigiigare var förlusten af dess krigare-
ära , och af det anseende, hvarmed det hittills hade
åtminstone till en dA lyckats att hålla protestanterna
tillsammans. Underrättelsen om nederlaget kora som
ett askslag öfver det ännu i Frankfurt am Mayn trä-
tande Evangeliska förbundet. I största hast och, så-
som några berätta, på en enda natt fattades det förut
så länge omtvistade beslutet. Man beviljade nu både
mynt och folk, så att, om ett dylikt beslut förut blif-
vit taget, skulle olyckan vid Nördlingen svårligen kun-
nat inträffa. Nu var det för sent. Också stod hjelpen
endast på papperet; många kunde icke, andra ville ic-
te underskrifva. De flesta skyndade hem, enhvar att
bevaka sitt eget bästa. Uti November sammankallades
de åter till Worras; få kommo; inga vigtiga beslut
blefvo tagna; och när fienden nalkades, skingrade sig
alla ledamöterna. I början af följande året samlades
de ånyo, men för sista gången. Efter några obetyd-
liga öfverläggningar skiljdes de åt. En del sökte skydd
hos Frankrike; de andra och flesta hos kejsaren.

Efter slaget delade sig Svenska hären åt två si-
dor. Rhengrefven Otto Ludvig gick åt Elsas, och när
Österrikarne trängde efter, och han förtviflade om att
kunna föi svara sig, började han underhandla om för-
bund med Frankrike, men dog d. 6 Oktober till stor
saknad för protestantiska partiet.

Hertig Bernhard blef genast efter nederlaget ut-
drifven ur SchvNaben och gick med lemningarna af sin
och Horns kiigshär nedåt Mainz. Oordning och elän-
de föregingo och följde. Sverge mägtade ej understöd-
ja honom. Frankrike, Kur-Saxen, Liineburg, Branden-
burg och Hessen viili ej. De protestantiska städerna

antingen motlogo honom ovilligt, eller stängde sina por-
tar. Soldaterna, drifna af nöd, urartade till plundring
och vildhet; och hertigen, i allmänhet öfverscende
med detta fel, blef det än mera genom nödvändighe-
ten. Sä tillbragte han följande vintern i trakten kring
Frankfurt. Uti Mars 1635 blef han utnämnd till Evan-
geliska förbundets fältherre; men fick hvarken soldater,
mynt dier förråder; hvarföre också Gallas och Picco-
lomini i Juni samma år lätt kastade honom tillbaka öf*
ver Rhen. Nu sökte kejsaren vinna honom genom an-
bud af Franken , men hertigen vägrade. I stället ha-
de han redan i April öppnat underhandlingar med
Frankrike, samt fått löfte om Elsas. Uti Juli förenade
han sina troppar med de Fransyska. Ännu ville han
duck icke heit och hållet skilja sig från Sverge. Men
när detia land råkade i kiig med Eur-Saxen, och med
de Qesta Tyska protestanterna, ansåg han det alldeles
förloradt; och undertecknade d. 26 Okt. förbundet
med Frankrike. Han skulle med titel af landtgrefve
få Elsas under Fransysk höghet , samt under kriget
4,000,000, efter friden 150,000 livrés årligen; hvar-
emnt han borde hålla i fält 12,000 man till fot och
<>000 till häst. På dessa villkor ölverlemnade sig her-
tig Bernhard med den här, han anförde. Detta var
egentligen ett förräderi; ty hären Lade blifvit värfvad
i Sverges namn och för Sverges räkning. Några af
befälet gjorde också invändningar; men liertigen lät
fängsla en af de motsägande, och sköt en pistoHula
efter en annan; hvarpå motståndet upphörde. Så för-
lorade Sverge på en gång betydliga troppar, och mån-
ga skickliga ofiicerare , såsom hertigen sjelf, Taupadel,
Erlach, och den utmärkte parligängaren Reinhold von
Rosen, hvilken började fördunkla sjelfva Taup.idels rykte.
Delta Bernhards företag var mycket lörolämpande för
Sverge. Richelieu fruktade, att Oxei stjerna skulle i
harmen sluta enskild fred. Denne hade så gjort , om
kejsaren erbjudit drägliga villkor. Nu måste Sverge^

#00

oaktakt den lidna förolämpningen, tiga, tåla och hålla
sig till Frankrike.

De kejserligas framsteg efter slaget vid Nördlin-
gen voro snabba. Redan i September var hela Schw a-
ben öfversväramadt; i Oktober Franken, der ArViirtz-
burg, Schweinfurt och Königshofen föllo. I Novem-
ber hunno de kejserliga till Rhen, slogo Hessarna och
intogo Spejer i början af följande året. Efter en läng
belägring och svår hurgersnöd uppgafs också d. 3 Mars
1635 Augsburg , protestanternas förnämsta vapen-
plats uti sydliga Tyskland, och d. 17 Jan. rvurnberg,
Gustaf Adolfs ögonsten.

Men mera olycksbringande än alla dessa förluster
var freden i Prag. Den allmänna förvirringen efter
slaget vid Nördlingen var för kurfursten af Saxen ett
godt tillfälle att ställa i verket den plan, han länge
hyst, att nemligen sluta fred med kejsaren, aflägsna
Svenskarna , och upphöja sig till hufvudman för alla
Tysklands protestanter. Stolthet , beqvämlighet , äre-
lystnad, kärlek till friden, afund mot Sverge; sådana
voro de bevekelsegrunder, hvilka vid detta tillfälle öm-
sevis drefvo kurfursten. Redan förut voro underhand-
lingar emellan honom och kejsaren öppnade i Leulm«-
ritz; efter Nördlinger-slaget flyttades de till Pirna.
Kurfursten af Saxen hade alltid Icfvat Sverge att icke
göra enskild frid ; men nu kunde han ej motstå be-
gäret att på engång erhålla betydlig landvinning och
visa sig som enväldig sakförare för hela protestantiska
partiet, Derföre utan att rådfråga sig med Sverge eller
med en enda af protestanterna, afslöt han d. 23 Nov.
beredelsefriden på följande villkor: »allmän frid och
nförsoning för alla Tyska stater och furstar, med un-
ndantag af Wörtemberg och Pfalz, och dem, som ej om-.
»fattade denna frid: alla främlingar skulle fördrifvas ur
»riket: för detta ändamål borde upprättas en gemen-r
»sam här under anförande af kejsaren och Kur-Saxen;
»ville Svenskarna innan d. 25 Febr. antaga denna frid
»och draga sig tillbaka, skulle de i krigskostnad er-

»hålla 1 million riksdaler : hvarom icke, med våld för-
»drifvas: Kur-Saxen behåller Lausitz och far derlill
»»Magdeburg åt sin andra kurprins; men fyra byar af
»)området åt sjelfva Kur-Saxen; Brandenburg lar Pom-
)>mern, om det ingår i föreningen, o. s. v.» — Denna
afhandling blef sedan bekräftad genom en uti Prag for-
meligen afslutad fred d. 20 Maj 1635. Den har blif-
vit mycket och bittert tadlad ; förnämligast att kur-
fursten öfvergaf sina bundsförvandter, isynnerhet Sven-
skarna, hvilka flere gånger äfven med största uppoff-
ringar räddat hans eget land. Man ansåg honom ej
heller af någon nöd tvungen, ty sändebud från Frank-
rike erbödo bistånd, och gjorde allt för att hindra den
förhastade freden. Likaså tadlade man, att Kur-Saxen
egenmägtigt upphåfde sig till hela det protestantiska
Tysklands målsman. Åfven väcktes deltagande för
Schlcjien. Detta nästan helt och hållet protestantiska
land, bad Kur-Saxen, att religionsfrihet skulle åt det-
samma betingas, och Arnhcim använde för sådant än-
damål allt sitt inflytande hos kurfursten , hvilken afven
gaf lofvande svar. Sådant oaktadt blef Schlesien all-
deles öfvergifvet och lemnadt åt kejsarens godtycke;
hvaröfver Arnheim så härmades, att han genast tog af-
sked och förklarade öppet, att han efler en så skänd-
1ig fred ej mera ville tjena Kur-Saxen. Uti den reli-
gionsfrihet, som kurfursten betinf^at för Lutheranerna ,
hade han ej heller inbegripit de Reformerta, hvilkas
stora skara sålunda blef förbigången. Man trodde sig
häruti igenkänna , utom kurfurstens ofördragsamhet i
trosläror , äfven hans gamla ovilja mot Pfalziska
huset, och dessutom hviskades, att hans öfverhofpre-
dikant, doktor Hohenegg, fått 10,000 riksdaler af kej-
saren, för att i deana sak och i afseende på Schle-
sien leda kurfurstens sinne. Sist anmärktes äfven, att
flere af dessa öfverklagade punkter hade af kejsaren
blifvit tillaggda efter och i strid emot beredelsefriden
i Pirna; men ändå af kurfursten antagna,

102

Oaktadt delta allmänna ogillande lat kurfurstcK
öfver fridens afslulande sjunga, O Gud vi lofve digl
uti alla sina kyrkor; och långt innan årets slut var
/riden antagen af nästan hela Tyskland; Brandenburg
och Meklenburg de sista. Den ende , som stod qvar
på Sverges sida, var landlgrefven af Hessen, ehuru
också han vacklade.

TRETTONDE KAPITLET.
STILLESTÅNDET HED POLEN.

Svårigheten af Sverges belägenhet vid denna tide-
punkt ökades ganska mycket derigenom, att det i Gu-
staf Adolfs tid afslutade stilleslåndet med Polen just
nu gick till ända; och man kunde med skäl förmoda,
att den unge konung Uladislaus ville begagna Sver-
ges förlägenhet, samt att kejsaren skulle göra allt möj-
ligt för att uppreta honom och Polska ständerna
till krig.

Men före slaget vid Nördlingen hade Svenskarna
icke synnerligen oroat sig öfver delta förhållande. I
anseende till den vanliga oenigheten mellan Polens
ständer och regering, ansågs delta land icke farligt;
och Svenska rådet först och ständerna sedermera be-
slöto att förnya stilleståndet endast på det villkor, att
Uladislaus afsade sig tittel och anspråk på Sverge, samt
formligen afträdde Liflland och dessutom uti krigs-
omkostnader allt, hvad Svenskarna för närvarande i
Preussen innehade; om delta afsloges , hotade man
infall både från Liflland och Preussen i). Straxt efter

i) Riks rk. Riksprot. d. 7 och i6 Juli i634.

103

detta beslut Uom underrättelse om slaget vid Nörd-
lingen. Fjorton dagar derefter väcktes åter fråga
om Polen. Då rådde Johan Skytte att afslå besittnin-
garne i Preussen ; me:. Jakob De la Gardie satte sig
ännu deremot, och saken uppsköts. Sedermera kom-
mo allt svårare tidningar om de olyckliga följderna af
ofvannämnde slag, hvarförutan minnet af den nyss slu-
tade oroliga riksdagen 1634 hotade. Derjemnte hade
flera års missväxt och nu nyligen ett fall i stora
Itoppargrufvan ökat förlägenheten och undersåtarnes
otålighet. Äfven kom underrättelse , att Uladislaus
vunnit betydliga fördelar mot Ryssen. Sverge sökte
väl genom en stor beskickning uppmuntra denne sed-
nare till längre motslånd; men fåfängt. Tsaren slöt
fred, och på villkor, som voro för Polen ganska för-
delaktiga. Oi^kså de handlande staterna , England och
Holland, visade missnöje öfver den tull, hvarmed
Sverge genom de sä kallade licenterna betungade de-
ras rörelse på Danzig, Königsberg och Memel. Af
alla dessa skäl vågade Svenska rådet ej spänna bå-
gen så högt som förut. Tvärtemot rikskanslerens råd
beslöt man att för vinnandet af ett långt slillestånd
afstå Preussiska kusten, om Uladislaus å sin sida af-
stode Lillland och Svenska konungatitteln. Till sän-
debud vid underhandlingen valdes Per Brahe, Her-
man Wrangel, Ake Natt och Dag och Johan Oxen-
stjernrf. Förhållningsbrefvet var uppsatt af Axel Oxen-
stjerna, hvars låd ombuden ockslå skulle inhämta och
följa T).

Polska hofvet var deremot vid ganska godt lynne.
Stolt öfver den frid, som konungen afslutat med Rys-
sen, och höll pä att slula med Sverge och Turkiet,
slog man en skådepenning, som föreställde Uiadislaus

i) RiksarTc. Rärlsprot. d ii Olvt. , 9.6 Nov. , 4 och i9
Dcc. iG34. Falk. Ax. Oxensljeriia till Gabriel O xcii-
sljcrna. Wismar d. 27 Sept. .655.

104

till hast, och framför honom tre Turkiska och tre
Svenska män, hvilka strödde oliveqvistar på vägen.
Modet och ifvern hejdades dock af Polska ständerna,
hvilka yttrade fredliga tänkesätt, och förklarade, »att
»landets tillgångar vore genom kriget mot Ryssland så
»medtagna, att det ej mägtade bära nya rustningar.»
Några till och med rådde Uladislaus att bortlägga
Svenska konungatitteln för att undvika hvarje anledning
till ovänskap. Konungen i Danmark deremot sökte if-
rigt reta Polackarna och yttrade öfverljudt; »alt de
»vore ganska dåraktiga, om de icke iakttoge tillfället
»att af Svenskarna utkräfva hämnd.)) Han sjelf ämnade
iakttaga tillfället att äfven åt sig vinna några fördelar.

Pen 14 Jan. 1635 öppnades underhandlingarna uti
den lilla staden Holland ej långt från Elbingen. Svå-
righeter mötte redan vid granskningen af fuUniakteraa,
i synnerhet de Polska. Uladislaus hade nemligen kal-
lat sig Sverges konung; han hade ej med ett enda ord
nämnt drottning Kristina, likasom hon icke funnits till;
han Iiade tält om de Svenska sändebuden, såsom om
si.ua undersålare. Tvisten härom blef så mycket svå-
rare att slita, som af medlarne endast Brandenburgs
och Englands ombud voro komna, hvilka begge visade
öppet våld för Polen; den förre, emedan han redan i
Tyskland stod i fiendtligt förhållande till Sverge; och
den sednare för ofvannämnde tulltvister samt emedan
Uladislaus just då höll på att fria till en prinsessa af
Pfalz, systerdotter till konungen af England. Af dessa
orsaker och för att hämta nya förhållningsbref blefvo
öfverläggningarna på några veckors tid afbrutua.

L/et let under tiden illa för Sverge; från Tysk-
land endast motgångar; från Danmark hot, och tvety-
diga rustningar; från handelsstaterna missnöje öfver
Svenska tullarna; ehuru Oxensljerna genom hjclpsänd-
ningea 1633 ^) sökt vinna Hollands bevågenhet. Sjelf-
Ta städerna Danzig och Königsberg förklarade, att de

i) Se pag. 43.

105

Iriviiligt skulle pä ett års tid nedlägga all handel, för
alt genom licenteas förminskning eller till och med
försvinnande tvinga Sverge till eftergift. Men rådet i
Stockholm lät ännu icke tvinga sig. Det beslöt att
aader Jakob De la Gardie och Lennart Torstensson ut-
rusta och till Preussen öfversanda en här af 20,000
man; och då skattmästaren invände brist på medel,
föreslog Gabriel Gustafsson Oxenstjerna; »att rådet skulle
i>på egen räkning förskjuta pengar för att såmedelst
»uppehålla verket.» Per Baner tyckte »det orättvist,
»att rådet ensamt skulle draga bördan.» Oxenstjerna
svarade, »att han, för att freda samvetet, vore färdig
»lemna bort kannan från bordet och kappan Irån ax-
»larna.» Dessutom lofvade de förmögnare af adeln
samt biskoparna frivilliga bidrag. Då provianten icke
förslog, lät man i Ålands kronoparker skjuta 100 el-
gar, hviika skickades efter åt Preussen. Medelst dessa
och dylika ansträngningar samlades medel att rusta
och underhålla hären, hvilken 20,000 man stark, vid
midsomraarsiiden seglade öfvcr till Preussen ^].

Der hade redan i början af Maj nya underhand-
Ungar blifvit öppnade. Nu hade utom de förra med-
larne älven Franska och Holländska sändebud ankom-
mit, hviika begge försvarade Sveriges bästa. Också
tycktes det i början likna sig väl, och man beslöt, att
både Uladislaus och Kristina skulle, dock med ömsesi-
diga insagor, nyttja Ssenska konungatitteln och sålunda
blef det en mc>jlighet att få underhandlingen i gång.

Medlarne ville nu, för att drifva saken till hastigt
slut, locka ur Sveaska ombuden hela vidden af deras
lörhållningsbref. Fransmannen påstod derföre, man vet
nu mera icke, om det var med sanning eller ej, att
han från Stockholm erhållit full visshet derom, att
sändebuden vore befullmägtigade att i yttersta nöd-
fall lemna Preussen emot blott ett förlängdt stille-

i) Riksark. Rädsprotok. 1635 d. 18 Apr,, d. 8 och 14
Juni, d. 27 och 28 Aug.

106

stånd. Öfvcr delta påstående blefvo ombuden försagdar.
De ansågo ändamålslöst att längre neka; men hoppa-
des tillika, att, om Sverge tillkännagåfve sitt beslut
att lemna Preussen och dess tullar, sLuUe det å ena
sidan visa sitt allvarliga begär efter fred, och å andra
sidan utplåna den ovilja, som handelsstaterna hillills
för Preussiske tullarnas skull visat. Sfraxt i början af
underhandlingen eller d. 20 Maj förklarade derföre
Svenskarna, att de vore färdiga afslå Preussen, om
Uladislaus ville afstå Svenska konungalitteln i). Detta
erkännande gjorde Polackarna mycket öfvermodiga. De
trodde Svenskarna hjelpiösa, skrämda och beredda till
än större medgifvanden. Derefler ställde de ock sina
fordringar. Uladislaus kora i början af Juni till Thorn,
dit han samlat betydliga troppar. Uti Sverge lät han
genom några förledda studenlcr utsprida öppna bref ^),
hvari han talte »om sina riittmäiiga anspråk på Sver-
»ges krona; ehuru hertig Karl af Södermanland och
»dess son hertig Gustaf Adolf tvungit Svenskarna till
»allehanda otillbörliga och våldsamma konungaval, hvil-
»ka öl ver Sverge nedkallat Guds vrede, krig, hunger
«och pest, så att mången Svensk man, ja hertig Gu-
))staf Adolf sjelf måst tillsälta lifvet. Desslikes hade
»under denna olagliga öfverhet folket blifvit förtryckt
»genom många förut ohörda skattebördor, såsom qvarn-
))tullen, stora och lilla tullen m. m., från hvilka Sver-
»ge icke kunde blifva befriadt, förrän det åter erkän-
»de sin rättmätiga konung. Men i detta fall lofvade
»Uladislaus dem deras fordna räfiigheter, samt full
»trosfrihet.» På Svenska sändebudens redan omnämnda
billiga förslag svarade Polackarna: »att Sverge borde
»till konung antaga Uladislaus, i hvars frånvaro bro-
»dern Johan Kasimir skulle förvalta regeringen; Ula-
»dislai bröder och systrar borde tillfredsställas med

i) Falk. Ax. Oxcnstjcrna till Gabr. G:son Oxensfjcrna,

, Wismar d. 27 Sept. 1636.

a) Riksark. Rädsprotok. d. 1 St-pt. 1635.

107

i)Finnland och Ingermanland; och Kristinas utrustande
j)med passande henigift öfverlemnas åt Uladislaus. Detta
»för konungahuset. För Polska republiken deremot for-
»drades Preussen, Liffland och Estland, hvilka tillkom-
j)mo icke konungen utan republiken Polen, som hade nog
3)krafter alt lörsvara dessa sina tillhörigheter.» Sven-
skarna, harmsna öfver dylika anspråk, drogo sig till-
baka till Elbingen. England hotade med krig, men d&
läto ej skrämma sig. Uladislaus jemnkade sina fordrin-
gar, och lofvade nedlägga anspråken på Sverge, om
Sverge afträdde Liffland och Preussen ; men också det-
ta vägrades, och det såg ut, som hela fridsunder-
bandlingcn skulle misslyckas. Men nu kom frän Axel
Oxensjerna till Franska sändebudet skarpa förebråelser,
att »denne genom utlockande och spridande af Sven-
askarnas hemliga förhållningsbref (illiogat dem både
»skada och skymf.» Äfven hotade Oxenstjerna; »att der-
»est ej Fransmannen ifrigt bemödade sig alt godtgöra
»detta sitt uppförande, skulle Oxenstjerna lemna allting
»i Tyskland handlöst åt kejsaren för att med odelad
»kraft vända sig mot Polen, der Sverge hade mer både
»att vinna och förlora t).» Tillika anlände vid samma
tid De la Gardie med sina 20,000 man.

Från detta ögonblick ändrades tonen hos Polska
partiet. Brandenburg, som befarade inbrott i sina
Ost-Preussiska länder, började ifrigt råda till frid. Ja-
kob De la Gardies namn var i Polen kändt och fruk-
tadt sedan Ryska och LitHändska fälttågen, och då nu
Polackarna oförmodadt sågo honom i spetsen för en
så betydlig här, och för sig sjelfva nödvändigheten af
gerder och utskrifningar, föll genast modet och de
rådde Uladislaus att nedstämma sina fordringar. Sven- r
ska regeringen hade äfven å sin sida gifvit än mera ef- .
ter. Den fruktade missnöjen inom landet och kriget j
i Tyskland; dessutom visade sig snart pesten bland De ,
la Gardies troppar. Tvärt emot Oxenstjernas råd, och",

i) Falk, Ax. Oxenstjerna till Gabr. G: son Oxenstjerna.

108

äfven utan Lans vetskap, hvilket båda delarna var
ganska sällsynt, beslöt man alt lemna bort Sverges
Preussiska besittningar och det utan någon krigsersätt-
ning, utan att Uladislaus nedlade sina anspråk, ja utan
att ens erhålla någon riktig frid; utan blott mot yt-
terligare stilleslånd, hvilket man sålunda med uppoff-
ring af de betydliga Preussiska tullarna skulle köpa ij.
Efter långa upp- och nedprutningar afslutades ändteli-
gen d. 2 Sept. ett stilieitånd på 26 år. HufvudsaHiga
villkoren voro: att både Kristina och Uladislaus skulle
föra Svenska konunga-namnet, den sednare dock utan
några derpå grundade anspråk; och alt Sverge skulle
tills vidare behålla Est- och Liffland, men åt Polea
återlemna alla besittningarna i Preussen.

Axel Oxenstjernas uppförande uti hela denna sak
är märkvärdigt och visar hans lynne och ställning.
Det synes, som han icke blott af fosterlandskärlek utan
ock ai personlig stolthet ogerna velat bortlemna Preus-
sen, emedan denna eröfring var ett hedrande minne
af hans konungslige väns tapperhet och af hans egen
lådighet och underhandlingskonst. Det var också der-
före i början hans afsigt alt draga fridsundorhand-
lingen på tiden, tills Sverge hunnit reda sig ur
Tyska oväsendet, cch kunde med odelad styrka vända
sig mot Polen. Han påstod ifrigt, »att man på intet
»villkor borde lemna Preussiska hamnarna ; ty om man
»blott höUe sig modig och rak, skulle Polen nog låta
»dem fora.» Också utbredde han sig mycket om de sto-
ra inkomsLer, Sverge hade från dervarande tullar, och
med hvilka man hittills upprätthållit skolor och många
ämbetsverk, hvilka eljest af brist på medel skulle haf-
va förfalli*. Några i rådet påstodo, att man ej hade
serdeles stor behållning af Preussen. Andra anteck-
ningar deremot säga, att Danzigs tull ensam år 1634
gaf 1,400,000 R:dr, och Oxenstjerna påstod, »att alla
i)Preussiäka tullarna tillsammans gåfvo mer än balfva

r) Riksark. Rad«protok. i 18 Apr, 1635.

lOd

nSverge, hvarföre man också borde försvara dem i det
»yttersta ^).)) Likväl, då olyckorna i Tyskland hopade
sig, medgaf han, att Preussen kunde afstås, men blott
i nödfall och om Uladislaus deremot slutade en pålit-
lig fred och för sig och syskon nedlade alla anspråk
på Sverges krona; dock borde man laga så, att Sverge
finge behålla tullarna ännu ett år. Sonen Johan Oxen-
stjerna påminde han allvarliijen, alt Svenska fredsom-
buden skulle gå försigtigt till väga och icke låta narra
sig att i förtid yppa vidden af sina förhållningsbref; och
som han erkände sjelf, skref han skarpt till varning
och väckelse också för de andra fridsombuden, för
hvilkas ögon brefvet möjligtvis kunde komma.

I allmänhet synes, som den mellan Axel Oxenstjer-
na och Per Brahe stundom dolda, men ständigt hysta
afundsjukan inverkat också på detta ärende. Per Brahe
var måhända missnöjd att hafva blifvit ställd under
Oxenstjernas ledning, hvilket missnöje ej litet ekades
genom denne sednares kanske något för stränga bref;
hvarföre också Brahe företog sig att med Oxenstjernas
förbigående, vända sig rakt till regeringen i Stockholm.
Oxensfjerna deremot, redan förtretad öfver Svenska re-
geringens eftergifvenhct, blef ännu mera uppbragt, då
han såg sig försummad. Så blef det å ömse sidor salt
i surt öga. När Oxensljerna ändteligen fick underrät-
telse om Svenska ombudens ofvannämnda eftergift d.
20 Maj, och om Polackarnas derpå följande öfvermod,
och tillika, att Svenska regeringen än mera gifvit ef-
ter och beslutat med uppoffring af Preussen köpa
stillestånd af samma Polackar, hvilka han förut så ofta
besegrat, då utbrast hans missnöje utan återhåli. Ett
bref af den 11 Juli till Johan Oxenstjerna börjr>r så-
lunda: »Det grämer och förtretar mig högligen, alt
»jag måst upplefva den dag, då milt folk så hastigt

i) Riksark. Rådsprotok. d. 26 Nov. 1634. Falk. Ax.-
Oxenstjerna till G?liriel Gustafsson Oxenstjerna. Wie-
mar d. 20 Get., d. 30 Nov. 1636.

110

nförgälit deras stora konungs dygd och h(5ga mod, samt
»det anseende, han åt oss i verlden förvärfvat, och
»för hvars bibehållande jag alllid «-ch serdeles efter
i>hans död idkeligen arbetat, och aldrig någon möda
»eller fara skytt hafver. Mig gör ondt, att våra om-
wbud sitt värf så oförsigtigt handtera; enkannerligen,
»att du skall vara med derom och således befläcka
»jmitt namn, hvilket jag hittills, Gudi lof, uti både
wDanska, Polska och andra oväsenden bibehållit; så
»)att jag aldrig låtit skrämma mig till något, som va-
»rit mitt fäderneslands heder och välfärd emot. — Jag
»hafver ofta varnat enskildt och bedt dig med vett
»och försigtighet men också med mod handtera saken;
»serdeles att ej i otid komma framsläppandes med in-
}>nehållet af edra förhållningsbref. Om någon i Sverge
»derom pratat ur skolan, så baden i kunnat neka der-
»till, och icke låta Franska sändebuden sålunda med
»svek locka eder tungan ur halsen, och sedan göra
»der spott och löje af. Gällde det blott edra perso-
»ner, så skulle jag ej bry mig derom; men alt hela
»vårt rike och folk derigenom lida förlust och förakt,
»det beklagar j;ig af bjertat. Kan du och de andra,
»så söker att bota, hvad feladt är; drager på tiden,
»och om det beböfves, så söker någon förevändning alt
»kunna göra om hela afhandlingen. Görer det dock
»med finhet och förstånd 0(;h icke såsom en bonde
»kommer fraraplumpande i ett par stöflar. Dig, min
»son, varnar jag slutligen, alt aldrig hädanefter uti
»så flepiga rådslag deltaga ^].n Tvänne dagar efteråt
skref han ytterligare om samma sak: »Käre Son! Jag
»skref mitt förra bref med en fars rätt till sin son i
»skarpa ordalag, på det att du skulle visa det för di-
»na kamrater vid fridsverket; ty jag sörjer, alt fäder-
»neslandets bästa blifver så illa vårdadt. Laga nu, att
»sådant bättras! Ursäkta, förneka, försäkra, alt eder

f) Falk. Axel Oxenstjorna till Joh. Oxcastjerna. Mngde->
burg d 11 Juli 1635.

Ill

Dmening varit annorlunda; all den ej blifvit rätt för-
»stådd; att nya föreskrifter kommit, och dylikt! Jag
»anser visserligen icke rätt, att jag såsom far, lärer
»dig, min son, sådana konstgrepp, då jag förr borde
»derifrån varna dig. Jag ikulie ej heller någonsin vil-
»ja, att du i ditt enskilda lif dcraf begagnade dig, hvar-
»ken mot vänner eller Gender. Men det är bättre,
»att du begår ett fel, som enskildt rörer dig, än ett,
»hvaraf hela fäderneslaiidet lider; häldst i bafven emot
»eder menniskor, som nyttja samma knep och icke på
»annat sätt kunna öfvervinnas.)) Jemnte detta bref ha-
de rikskansleren afsändt en för alla ombuden gemen-
sam skrifvelse, förmodligen också i ganska allvarsamma
ordalag. Det blef alltsammans illa upptaget och lem-
na<it ulan svar. Han skref om igen och begärde un-
derrättelser från sin son i), men sju veckor gingo för-
bi, utan att han Gck ett enda bref från Preussen.
Slutligen mottog han från sin bror Gabriel i Stockholm
en skrifvelse, hvaruti denne nämnde, »att fäderneslandels
»nöd gjorde friden med Polen i det hela angenäm, fast ej
»alla punkter deruti kunna vara behagliga. Tillika talade
»han om rikskanslerens hårda skrifvelse till fridsom-
»buden , och att den blifvit illa upptagen; hvarförc
»Gabriel rådde honom, att med elt bref i mildare
»ordalag ställa ombuden tillfreds.» Rikskansleren sva-
r-ade: »Alt mitt bref förlruiit en och annan bland om-
»buden, kan jag fuller förstå, ty sanningen är ofta
»hård att höra. Men sanning har jag skrifvit, och kan
»försvara hvarje ord, om de vilja anklaga mig inför rege-
»ringen, eller inför regeringen och rådet, eller om icke
»det är nog, inför ständerna, samt låta trycka sjelfva
»min skrifvelse. D.> visste, att det var jag, som upp-
»£att deras förhållningsbref och sjelfva fridspunkterna,
»och att detta allt blifvit af eder stadfästadt. De hade
»ock regeringens befallning att höra mitt råd. Också

j_) Falk. Ax. Oxcnstjcrna till Joh, Oxcnstjerna. NimLurg
d 27 Aug. i635.

112

»har jag handterat dessa Polske saker så länge, att
»jag kan dem såsom ett Fader vår; då ingen af frids-
»ombuden förut derom hört ett enda ord. Jsg tycker
»derföre, att i denna sak hade grefve Per af mig väl
»kunnat hålla till godo ett ord eller par. Herman
»Wrangcl är och vill vara en blott soldat och kan ej
»styra fcr en sådan underhandling. Vår svåger Ake
»Axelsson har jag såsom förmyndare, ja väl som en
»far vårdat; och mot min son Johan vet jag väl, hu-
»ru jag min faderliga rätt bruka skall. De hade der-
»före alla fyra bort taga mina ord till efterrättelse
»och icke till förargelse. Om de också laggt hat på
»min person, så hade de likväl icke derföre bort för-
»summa fäderneslandels tjenst. Men nu hafva de i
»sex veckors tid lemnat mig utan den ringaste under-
»rättelse. Jag vet ej, huru det går? Om fred slutas
»eller ej? Om det i Preussen varande Svenska krigsfol-
»ket kommer hit, och på hvad väg? Om Polska trop-
»parna gå till kejsaren eller ej? Om detta och myc-
»ket dylikt, hvilket dock för fäderneslandets bästa är
»mig nödigt att veta, känner jag ej mer, än hvad jag
»ryktesvis från Tyska hofven och Preussiska bandels-
»bref kunnat förnimma. Är man missnöjd, må man ta-
»la mig till, men icke så otillbörligen försumma fä*
nderneslandels välfärd. — Att i mildrade ordaiag ur-
»säkta mig, som min broder råder, dertill hafver jag
»inga skäL Jag ser nog, att enighet göres oss behof;
»har också och skall mig derom städse vinlägga; men
»att göra svart till hvitt, det slår mig icke an. I
»mitt enskilda !if skall jag ingen förtörna; men i det
tisom länder min drottning och mitt fädernesland till
»gagn eller skada, der hvarken kan eller vill jag nå-
»gonting fördölja. Att fältherren!^, min gamle broder
»och vän, också blifvit missnöjd öfver mitt bref, det

undrar

i) Med denna ti I tel betccTcnadcs alltid rikets marsk, fom
nu var Jacob De la Gardie.

ni

»undrar jag på, ty jag visste ej, att han i denna un-
»derhandling deltagit, och hafver mot honom aldrig
»menat ett enda ord. Men, om han varit med derom,
»så kan jag det icke hjelpa; ty jag har sett på saken
»och icke på personen. — livad slulhgen »jelfva Tre-
nden beträffar, så beder jag min broder vara öfverty-
*gad derom, all den i och för si^ sjelf icke misshagar
»mig, ty han är oss både nödig och nyttig, häldst näp
»vi sjelfva icke sakerna med manligare beslutsamhet .
»handtera. Men det, som grämer mig, är, att vårt
»folk så uppenbart inför hela verlden visat klenmo-
»dighet och ett alltför ifrigt bejjär efter frid. Jag
»marker, att det sätt, hvarpå salig konungen och jag
»fattade våra beslut, nu mera icke följes; och efter
»mina råd misshaga, så skall jag ej dermed så ofta
»besvära. På ämbetes vägnar kan jag dem icke allde-
»les underlåta, dock skola de hädanefter icke så hop-
»tals komma. Gerna önskade jag dem alldeles slippa,
»och att i måtten skicka hit ut andra, de der saken
»bättre förslå , än jag. Derföre beder jag dig hos re-
»geringen anmäla, det jag önskar, att en annan måtte
»blifva hit i mitt ställe utskickad, och försäkrar jag,
»alt du dermed gör mig den största tjenst, som en
»broder göra kan ^).)) — Rådsherrarna tego och talte
hans brummande. Men oaktadt brodern skref och
bad honom för inbördes sämjas skull dölja sitt miss-
nöje öfver den Preussiska friden, förekommer dock
ofta både i bref och rådsprotokoller hans klagan, »att
»Preussen och dess indragtiga tullar voro borta, och
))med dem rikets halfva magf.»

i) Falk. Ax. Oxcnstjcrna till Gabr. G:son Oxenstjerna.
Wismar d. 27 Scpt 16J5. Stralsund d. 21 Noy. 1635.

tu

FJORTONDE KAPITLET.

FÖRBUNDET MED FKANKRIKE.

Frankrike styrdes ännu af kardinal Richeiieu.
Denne statsman och Oxenstjerna hade i afseende på
Tyskland tvenne gemensamma syrtemål. Först alt
hindra kejsaren från allmänt och uteslutande herraväl-
de öfver hela nämnde land; ty om alla dessa stater
sammansmälte till en enda, skulle ingen annan uti
Euro;ia kunna göra den motstånd. För att hindra
detta, bemödade sig både Sverge och Frankrike att mot
kejsaren uppreta alla serskilda furstar, stater och
folk. För detta ändamål använde man stundom salig-
hetslärans namn; »Tyskarna borde nemligen akta sin
»samvetsfrihet för katolikernas förtryck,» detta var Sver-
ges språk. Stundom använde man den medborgerliga
frihetens namn, och uppmanade ständerna »att icke lå-
»ta kufva sig af kejsaren, icke låta beröfva sig sin fri-,
»het» o. s. v., detta var både Sverges och Frankiikes
språk. Tyskarne lyssnade dertill , och så lockades
Saxare, Hessare, Wurtembergare, Bäjrare till oenighet
sins emellan och till oenighet med kejsaren, på det
hvar och en skulle försvara sin sjelfsfändighet. Genom^
Westfaliska freden stadråstades äfven de serskilda Ty-
ska ständernas nästan fullkomliga oafhangighet; hvilket
just Frankrike och Sverge hemligen önskat och be-
fordrat såsom varande Tysklands söndring och svaghet.
— Det andra gemensamma syftemålet var alt under
den villervalla, som i Tyskland genom dessa hvälfnin-
gar förorsakades, rycka till sig en eller annan del af
detta land såsom ersättning för alla de uppofTringar,
man gjort för alt, som det hette, försvara Tysklands
frihet. Sverge ville hafva Pommern och kanske ännu
något mer; Frankrike ville hafva Lothringen, och om
möjligt hela venstra Rhenstranden. I början hade
Frankrike föga utsigler, ty Gustaf Adolf och Axel

115

•Oxenstjerna efter hvarandra visste drifva spelet uteslu-
tande för Sverges räkning och hindra Frankrike från
allt närmare deltagande deri; och deras bemödande
understöddes af Svenska vapnens fortfarande lycka*
Richelieu hade derföre i hemlighet sökt genom "Wal-
lenstein eller genom Danmark bilda i Tyskland ett
tredje parti, för att sålunda komma i tillfälle att för-
svaga Svenskarnas inflytande och sjelf mera omedel-
bart blanda sig i spelet. Men slaget vid Nördlingea
ändrade på en gång förhållandet. Sverge, öfvergifvet
af Tyska bundsförvand terna, kunde ej längre ensamt
försvara sin ställning, och Oxenstjerna måste ofördröj-
ligen inbjuda Frankrike till det deltagande i Tyska
kriget, bvilket han förut på allt sätt velat afböja.
Straxt efter nederlaget öppnade han för Fransmänneii
Filipsburgs fästning , samt föreslog Richelieu att åt
Frankrike öfveriemna hela vestra Tyskland med dess
nu af Sverge innehafda fästningar till Weser, eller
ända till Elbe; om Frankrike ville lemna Sverge fria
händer på ösira sidan om Elbe, och dertill 1 mi'lion
livrés årligen. Vi hafva ej funnit anlecknadt, hvad
Richelieu svarade, och Lan behöfde knappt svara; fy
redan i början af September 1634 öfverlemnade sig stör-
sta delen af Elsas frivilligt i hans händer ; och många
af Evangeliska förbundets stater slöto i Oetober sam-
ma år förbund med Frankrike i stallet för med Sver-
ge. Richelieu tyckte, att han nu mera icke var i
serdeles stort behof af sistnämnde land; och när der-
före Hugo Grotius i början af 1635 kom som Svenskt
sändebud till Paris, kunde han ingenting uträtta. Då
beslöt rikskansleren att sjelf fara dit. Med ett säll-
skap af 200 personer anträdde han i Apr. 1635 resan
från Strasburg Öfver Lothringen till Compiegne, der
hofvet vistades och dit Oxenstjerna anlände d. 26
April. Han hade öfverallt blifvit med utmärkta he-
dersbetygelser mottagen; så äfven här. Han och hans
sällskap underhöllos på konungens bekostnad och up-
passades af dess betjening. Sedan han besökt konuo»

116

gen och drottningen, begaf han sig till Richelieu.
lEnligt hvad man i förväg öfverenskommit, skulle kar-
dinalen såsom värd lemna högra banden åt Oxenstjer-
Da. Han erböd den äfven, men då Oxenstjerna gjorde
en åtbörd, som liknade afbcijande böfligbet, intog kar-
dinalen genast bögra sidan. De samtalade uti tre
timmar på Latin, men den gången blott om likgilltiga
ämnen. Dagen derpå kom Richelieu till Oxenstjerna
ocb då börjades ocb fullbordades på en gång bela un-
derhandlingen, så alt redan på tredje dagen eller den 28
April förbundet blef underskrifvet. Dei innehöll huf-
vuubakli,;en; »att ingendera skulle göra fred med kej-
»saren utan den andres samtycke ocb skadeersättning;
»fii religionstfning åt Tysklands katoliker; både Sverge
»ocb Fraukrike skulle mot kejsaren försvara Tyska sta-
rternas oafhängighet; Frankrike skulle åt Sverge tiU-
Dhandabålia Mainz, Worms ocb några kringliggande
»orter samt betala undei hållspenningar till ett belopp,
»som framdeles borde närmare bestämmas.» Dagen der-
på tog Oxenstjerna af.^-ked af konungen och drottnin-
gen, ocb erhöll dervid en gulddosa med konungens
porträtt ocb rika diamanter, samt en gulddiamantring,
värderad till 10 eller 12,000 riksdaler. Richelieu
Yille ej underlåta att göra Oxenstjerna afskedsbesök,
ehuru det var motbjudande för hans stolthet. Han
låtsade derföre vara stadd på en resa, och af denna
orsak klädd i stöflor, hvilket den tiden ansågs vara
mindre höfligt, kom han i förbifarten upp till Oxen-
stjerna. Denne låtsade ej märka förhållandet, ej bel-
le åtskilligt annat så vid underhandlingen, som i Ri-
chelieus uppförande för öfrigt; ty det var för Sverges
anseende i Tyskland ganska vigligt, att det hettes va-
ja nära och godt förstånd mellan denna krona och
Frankrike. Den 30 April lemnade han Compiegne ocb
for till Hugo Grolius i Paris, der hans boning stän-
digt omgafs af folk, som voro nyfikna att se den store
rikskansleren. Från Paris for han öfver Dippe sjövä-
gen till Holland, der ban inför General- Staterna vid-

lyftigt utvecklade Sverges afsigter, »berömde Hollän-
»darnes ihärdighet mot Spanien; men bad dem också
»bidraga tifl försvarandet af Tysklands fri tet; ty om
whela delta land komme tillsammans i ett rike, skulle
)idet för grannarna blifva farligt.» Hoiländarne, som
trodde, att det var förbi med Sverges inflytande i
Tyskland, undandrogo sig allt närmare deltagande,
och med utmärkta hedersbevisningar men ingen vun-
nen fördel begaf sig Oxenstjerna derifrån till Tyskland
igen-

Det med Frankrike afslutade förbundet blef icke
på rum tid stadfästad t. Sverge ville så länge som
möjligt hålla vägen öppen till enskild frid. Medan
Sverges sak ansågs förlorad , och Saxen och Österrike
erbödo detsamma endast nesliga och nästan oantagliga
villkor, visade sig också Richelieu ganska likgilllig.
Men i slutet af året, sedan Baner vunnit slaget vid
Dömitz och några andra fördelar, och då Saxen er-
böd antagligare villkor, blef Richelieu orolig, och
började ifrigt yrka på förbundets stadfästande samt
lofva rundeligt biträde. Svenska regeringen genomskå-
dade lätt afsiglen att så länge scm möjligt på bekost-
nad af Svenskt blod föra kriget; men sjelf i lugn dra-
ga fördelarna deraf. »Dock hoppas jag» skref Oxen-
stjerna, »att medan han sålunda vill fiska uii grumligt
»vatten, skall han sjelf råka deri öfver öronen; så att
»han ej lätt skall återigen komma derutur t).» Så gick
det äfven. Inran kort blef Frankrike sjelft inveckladt
i striden. Men det var dock först i Maj 1637 och
sedan alla utsigter till fred försvunnit, som Svenska
regeringen stadfästade ofvannämnde förbund -].

j) Falk. A. Oxenstjerna till Gabr. Gison Oxenstjerna.

Wismar d. 2 Apr. 1636.
2) Ri ksark. Rädsurolok. d. 22 Jan. 1636 och d. 19 Ma]

1637.

}18

EFMTONDE KAPITLETi

FRIDSUNDERIIANDLINGARNA. OCH OXENSTIERNAS?
SISTA ÅR UTI TYSKLAND.

Då Oxensfjerna från Frankrike återkom till Tysk-
land, blef det vigtigaste föremålet för hans bemödande
att reda Sverge ur det invecklade förhållande, hvari
det råkat genom den förut omnämnda Pragerfriden.
Härvid bör Kur- Saxens uppförande närmare betraktas.
Före slaget vid Nördlingen hade Oxenstjerna och Evan-
geliska förbundet flere gånger föreställt kurfursten, att
hela protestantiska partiet borde gemensamt företaga
en allmän fridsunderbandling; men förgäfves. Kur-Sa-
xen var Sverges bundsförvandt, och af Svenska vapnen
inom tre år tre gånger räddadt från kejsarens härjnin-
gar. Detta oaktadt, så snart lyckan blef Svenskarna
vidrig, skyndade kurfursten att öfvergifva dem , och slöt
fred till sin enskilda fördel och med åsidosättande af
alla sina bundsförvandter, i synnerhet af Sverge. Åt
detta rike betingades blott en million riksdaler i krigs-
kostnader, och äfven detta endast i händelse Svenskar-
na ville erkänna friden och godvilligt aftåga; i motsatt
fall skulle de af kejsaren och Kur-Saxen genast ur
Tyskland fördrifvas. Detta Kur-Saxens uppförande var
för Svenskarna ganska förolämpande, icke blott genom
lumpenheten af det erbjudna skadeståndet, utan ock
genom öfvermod; ty kurfursten hade oombedd upp-
häft sig titl icke blott fullmyndigt ombud, utan helt
och hållet till en förmyndare för Sverge, hvilket land
skulle antaga och lyda hans med Oenden uppgjorda
villkor. Dertill kom ett lika slötande öfvermod hos
kejsaren, hvilken nu mera ansåg det under sin värdig-
het, att sjelf underhandla med Svenskarna; utan for-
drade, att de skulle vanda sig till kurfursten. Icke
ens åt denne lemnade Ferdinand någon fullmagt, utan

iigr

förbehöll sig alt framdeles stadfästa eller ej, bvad emel-
lan Kur-Saxen och Sverge kunde hlifva öfverens-
kommet.

Redan uli Mars månad 1G35 hade Sveusta rådet
gifvit rikskansleren i uppdrag alt slula fred med kej-
saren. Det leranades honom dervid temligen stor fri-
het att göra och låta, som honom bäst syntes. Rådet
yttrade blott, alt han häldst borde söka ersättning uti
land, eller om det ej lyckades, uti penningar. Om
slutligen intet skadestånd kunde erhållas, skulle han
nöja sig med en hederlig frid ^;. Detta var under
vintern 1G35. Men sedan i Maj månad den för Sver-
ge skymfliga Pragerfriden blifvit afslutad, tycktes det
som både Svenska regeringen och Oxenstjerna i ägon
tid varit rådvilla, häldst stilleståndet med Polen ännu
icke var förnyadt. När derfäre Saxen underrättade
Oxenstjerna om Pragerfriden, började denne först an-
föra en hop klagomål öfver kurfurstens uppförande;
men då härmed ingenting kunde uträttas, frågade han
ändteligen (d. 31 Aug.), om kurfursten »kunde gifva
»något förslag, huru man borde företaga saken till er-
»hållande af en fullkomlig frid; samt tillika, om kur-
»fursten vore af kejsaren befullmägligad alt under-
»handla med Sverge.» Härtill svarade kurfursten: »att
»han icke kunde inlåta sig i svaromål på någondera
»frågan, förrän Svenskarna utan någon slags fiendtlig-
»het eller plundring utrymt alla länder omkring EI-
»ben och utfäst sig alt genast lemna b^^la Tyskland.

Om Oxenstjerna ville å Sverges vägnar lofva och låta
»verkställa delta, så försäkrade kurfursten i enlighet

med Pragerfriden och ägande fullmagt, att hvarken det
»Romerska riket eller hans majestät kejsaren skulle på>
»hennes kongliga värde af Sverge eller några dess tje—
»nare hämnas eller straffa, hvad dem emellan sig till-
pdragit hade.»— Att ealigt dessa villkor i förväg och

ny R4k<saTk; Radspföt. d. i8 Wars 16.15.

120

blott på lurfurstens ord, samt ulan att hafva åt Sver-
ge betingat någon fördel, icke ens säkerhet om frid,
öfvergifva allt, bvad Svenskarna i Tysklard ännu in-
nehade, d. v. s. större delen af Norra Tyskland med
flere dess förnämsta fästningar; detta öfverensstämde
ingalunda med Oxenstjernas lynne. Sjelfva ordalagen
i brefvet voro stötande. Kristina kallades ej merKongl.
Majestät, utan blott Kongl. Värde; och lika-
som Svenskarna varit Tyska undersåtare, hette det,
alt kejsaren lofvade icke straffa dem för delta-
gandet i Tyska kriget. Delta måste Oxenstjerna läsa
och smälta. Han qväfde emedlertid harmen och skic-
kade å ^in sida ett förslag till fxed. De tvisliga punk-
terna \oio deri sålunda affattade; l:o »alla oförrätter,
»skador m. m. blifva å ömse sidor förlåtna och glöm-
»da, icke blott mellan staterna, utan ock mellan en-
»skilda. 2:0. Sverge får penningar i krigsomkostnad,
»och tills dessa betalas, några sjöstäder i pant. 3:o.
»Härens fordringar betalas af Tyskland. 4:o. Kejsaren
»stadfästar friden. 5:o. Sverge lemnar alla eröfrade ka-
»noner.» — Kurfurstens svar innehöll: »1:0 all all-
»män förlåtelse lemnas blott med de i Prager friden före-
»skrifna inskränkningar. 2:o. Ehuru kurfursten ej var
»förpligtad dertill, lofvade han att efter yttersta för-
»måga söka öfvertala Evangeliska ständerna att inom
»fyra eller fem år betala Sverge en million riksdaler.
»3:o. Härens fordringar känner ej kurfursten, kan
»alltså icke yttra sig derom. 4:o. Kejsarens stadfä-
»stelse innefattas redan i Pragerfriden ; till öfveiQcd
»vill kurfursten med esen hand och sigill på kejsarens
»och dess bundsförvandters vägnar lofva, att i glömska
»begrafva , allt bvad Sverges ministrar och härar sedan
»l')30 begått.» — Således fordrade kurfursten, alt
Sverge skulle öfvergifva sina bundsfcrvandter, sin bär
och alla sina eiöfringar; hvaremot han icke lofvade
att anskaffa utan blott att söka anskaffa 1 million riks-
daler; och ytterligare skulle denna frid af Sverge an-
tagas på kurfurstens ord, utan kejsarens stadfäslelse.

tu

Slutligen voro äfven nu ordalagen så ställda, som skulle
Sverge genom sill dellagande i kriget bafva begålt ett
brott, som behöfde genom serskildt fridsvillkor begraf-
vas i glömska. Oxenstjerna, i hopp att på annan väg
komma genare liil målet, sände d. 17 Sept. ett ser-
skildt ombud till kejsaren med fridsförslag. Kejsaren
bevärdigade icke Oxenstjerna med omedelbart svar;
m':n i dess s'.älle framförde kurfursten från honom den
hälsning, att han endast beviljade Svenskarna fritt af-
tåg; och ingenting mer.

Under hela denna lid trängde kurfursten allt när-
mare in på Svenska hären, så att denna för att und-
vika öppet krig måste draga sig tillbaka. På samma
gång utfärdade han till alla uti Svenska hären varan-
de Tyskar öppna kungörelser, hvari de uppmanades
alt öfvergifva främlingjirna och återvända till egna fur-
star samt derigenom förskaffa frid åt eget fädernes-
land. Dessa bief blefvo ej utan verkan. Många öf-
vergåfvo Svenskarna; andra började underhandla med
Saxen; nästan alla voro mer eller mindre missnöjda.
Uli Magdeburg, der Oxenstjerna vistades, uppstod ett
myteii, så alt han sjelf bief af sina soldater formeli-
geu tillfångatagen, fast sedermera af Cancr befriad, så-
som vi framdeles skola berätta. Som emcdlertid Saxi-
ska hären nalkades, och kejserliga troppar botade Pom-
mern, begaf sig Oxenstjerna uti slulet af September
från Magdeburg liU Stel lin, derunder lilligt förlöljd af
kejserliga generalen Marazini. Denna Oxenstjernas af-
resa firklaiade kurfursten som albrott i underhandlin-
gen; ehoru riKskansleren efterlemnal ombud och dess-
utom underrättelse, nvart han farit; och ehuru Johan
Baner ifrigt och till och med ödmjukt yrkade på frids-
underhandlingens forlsältande. Men händelsen var, att
kejsaren och äfvenså konungen i Polen skickat betyd-
liga hjelplroppar, så att kurfursten ansåg det vara gan-
ska lätt att fördrifva Svenskarna. Den 6 Nov. gaf han
derföre sitt sista utlåtande. Alla de förra punkterna
vidhöllos, utom att han nu lofvade två och en balf million

riksdaler, dock med många afdrag och foga säkerhet.
Men samma dag, som han afskickade detla bref, ut-
färdade han också åt sin fältherre Bandis befallning
att med vald drifva undan Svenskarna, en befallning,
som han sjelf och samtiden kallade Blodsorderna.

Oxenstjerna, som länge förutsett denna utgång,
hade befallt Baner att i sådan händelse icke längre lå-
ta drifva sig tillbaka, utan möta våld med våld. Tilli-
ka skref han till kurfursten ett ganska allvarsamt bref,.
och gjorde honom ansvarig för det nya krig, och för
all den blodsutgjutelse och allt det elände, som af kur-
furstens visade obillighet hädanefter kunde förorsakaSi.
Sålunda brast det förhärjande kriget åfer löst.

Om dessa förhållanden skref Oxenstjerna till de
hemmavarande sålunda : »Kurfurstens falskhet och elak-
»het hindrar Sverge från att med heder ernå den frid,
»som det så väl behöfvcr. Han skyirfar och bes^pottar
»oss, och tvingar oss att taga till vapen, så framt vi
»ej såsom föraktliga vanvettingar vilja förlöpa allt sam-
»mans och låta hela verklen skämma ut oss , hviikct
jag hoppas, ingen ärlig Svensk vill lida ^). Ty skola
»vi härut, så är bättre att efter manligt försvar hlifva
mned våld fördrifne, h\ilket kan hända äfven de tapp-
»raste folk; än att handlöst och fegt öfvergifva alla si-
»ma fördelar.» Men regeringen i Sverge, hvilken skulle
skaffa medel fill krigels underhållande, var icke så be-
slutsam. Sjlvius lät uli rådet förstå, »att Axel Oxen-
DStjerna skulle af stolthet häldre dö än ingå en min-
j)dre hederlig dock för riket nu nödvändig frid.» Kur-
fursten af Saxen lät också hos Svenska rådet anklaga
rikskansleren, såsom den der hindrade freden. Dock
var slörsta delen af rådet ännu på Oxenstjernas sida;
men de fruktade riksdagen. Den blef sammankallad,
och icke utan oro. Adeln med Per Brahe i spetsen
vägrade att göra flera uppoffringar af sina privilegier.

1) Falk. Ax. Oxrtist. till Gabr. Gustafs. Oxcnst. Wiss^
mar d. 20 Get, 16.^5;

123

Bönderna, serdéles från Småland och Nérke knorrade
högt, begärde nedsättning i skatterna, hotade att eljest
gå hem, och kallade dem, som understödde regeringen
för herrsky I lare o. s. v. Rådet ville, att Joh.
Skylle, hvilken ansågs företrädesvis en folkels man,
skulle gå ned till bönderna och lugna dem; men han
undandrog sig. Bönderna blefvo då uppkallade i rå-
det och varnade. Älven gingo Per Baner och Klas Fle-
ming ned till deras samlingsrum; och med biträde af
Dalkarlsbönderna, hviika understödde regeringen, lyc-
kades det att med någon eftergift ställa allmogen lill-
Ireds och hålla verket tillsaramans ^). Rikdagsbeslutel
blef, »att ständerna ansågo både osäkert och emo!
uSverges höghet stridande att underhandla med kejsa-
»rens undersåte, kurfursten i st. f. med kejsaren sjelf;
»ständerna fordrade uttryckligen en hederlig och s5-
»ker frid. Men om fienden iortfore med nesliga och
»osäkra villkor, då tillbjuda sig ständerna att våga lif,
»blod och e^odelar, tills Gud förlänar en frid, som
»Sverges höghet likoaälig är. Och slutligen, emedan en
»ringa tillfällighet lätt kan förändra ett långt rådslag,
»derföre lemna ständerna åt regeringens högförnuftiga-
»re omdöme att häri göra och låla, hvad rikels väl
»och omständigheterna fordrade.» — Ehuru regeringen
lyckats öfvertala ständerna till detta högsinnta beslut,
vacklade den likväl sjell, och befallde Oxenstjerna sö-
ka frid; äfven om ingen ersättning erhölles; till och
med utan kejsarens omedelbara dellagande och blott
på försäkran af båda kurfurstarna af Brandenburg och
Saxen. Detta var i Axel Oxenstjernas ögon en klen-
modighet, som han ej kunde fördraga. »Jag fruktar,»
»kref han tillbaka, »att en sådan frid icke biifver lång-
»varig, och att kriget sedermera snart blåser öfvertill Sver-
»ge. Dock skall jag följa edra föreskrifter och famla ef-
»le» friden, i ljus och i mörker. Gud gifve lycka att

i) Riksark. Radsprotok. MW d. 2€ Oct. Hll ii Nov,

124

•.)fa honom fatt, och sedermera snart slut på mina da-
»gar, sedan jag måste se, att alla de manliga rådslag,
»som hittills med Sverges ära förde blifvit, nu mera
»hafva tagit en ända.» ^). Man hade tillika från Sverge un-
derrättat honom om Salvii ord angående hans stolthet
och obenä genhet för frid, samt om Kur-Saxens klago-
mål m. m. »Min stolthet,» svarar Oxenstjer- a, »är att sluta
»en hederlig frid, och alt resa, men icke rymma från
»Tyskland. Jag är eljest af delta utrikes väsendet så
»mätt, att jag önskar förlos^as derifrån icke allenast
»med lifvet, utan ock genom döden, om det ej på an-
»nat sätt ske kan. Allt medan jag vistats härute, haf-
»\er j.'ig vant en träl, och likväl förföljd och afundad
»af både vänner och Gender; utsatt för arbe'e, plågor
»och anfall ;uot hade ära och lif. Men allt hafver
»dock varit ett intet emot den förtret, jag dessa sista
»tiderna måst utstå, sedan nöd och förakt kommit mig
»ända inpå kläderna. Jag måste dock tiga och tåla,
»om jag ej skall störta fäderneslandet i än störieolyc-
»kor. Härtill kommer önskan att befrias från min lån-
»ga nu tioåriga landsflykt, och förr än jag dör, få
»återse mitt fädernesland och hugna mig af vänner,
»hustru och barn. Men, om vi icke kämpa oss till en
»säker och hederlig frid, så få vi, icke blott spott och
»spe, utan ock kriget snart efter oss in i Sverge. —
»Jag hör, att Danska sändebudet i Stockholm till Kö-
j)penhamn inberättat, huru i aren så ledsne vid kriget,
»att i pä hvad villkor , som häldst önsken komma der-
»ifrån. Jag beder dig, min bror, att så mycket som
»möjligt varna från sådant fegt tal och uppmun-
»tra vårt folk och i synnerhet våra medbröder uti rå-
»det att häldre om vårt fädernesland alltid och alle-
»städes tala högt och modigt såsom andra högsinnade
»folk. Det oss felar, böra vi rätta, men dock dölja

i) Falk. Ax. 0.\cnsfjerna till Gabr cl Gustafs. Oxenstj.
Straisund d. 21 Kov. i635.

125

»och lör verldcn visa friskt mod; deri beslår rikets bå-
»de anseende och välfärd. Jag litar på dig, min bro-
»der, på marsken ^ och flera vänner, alt i häruti if-
»)rigt och samdrägtigt befrämjen fäderneslandets bäsla *).
Emedlertid gick det ånyo påbegynnla kriget helt
annorlunda, än kejsaren och kurfursten väntat. Inom
tre veckor efter d^ss utbrott hade Saxarna lidil flera
förluster och deribland det icke obetydliga ned<^rlagct
vid Dömilz. Emedan härarna vände sig uppåt Meklen-
burg, blefvo detta landets båda hertigar ganska ifiiga
att genom allmän fred förekomma härjandet af de-
ras besiltningar. Hertig Adolf Fredrik åtog sig derföre
det svåra medlarevärfvet. Fyra serskilda gånger for
Lan under November och December månader fram och
tillbaka mellan kurfursten och rikskansleren. Genom
den oväntade motgången hade den förre biifvit mera
eftergifvande; den ena tvistepunkten efter den andra
samuianjemnkades, och slutligen återstodo för beredel-
sefriden oafgjorda blott frågorna om Svenska härens
aftågande och om försoning för alla protestanter, hvil-
ken sednareOxenstjerna fordrade, men Kur-Saxen vägra-
de. Till d. 18 Jan. 1636 utsattes dock ett möte för
fridens fullkomliga och allsidiga afslulande; och många
hoppades en snar och lycklig utgång på det olycks-
bringande kriget. Men kejserliga hofvel fortfor alt med
stötande öfvermod icke vilja underhandla med Sverge,
och då det sent omsider gaf kurfursten ordentlig fuUmagt
dertill, nämndes i brefvet endast Sverges krona, men
ej drottning Krislina; detta påtagligen för alt gifva
stöd åt Uiadislai anupråk på Sverge. Om det utsat-
ta fridsmölet hördes också från Wien icke ett en-
da ord: man sade, att kejsaren såge det ogerna, så-
som ett nytt tillfälle för protestanterna alt före-
na sig inbördes och med främmande magier. Äfven

i) Jakob De la Gardie,

i) Falk. Ax. Oxenstjerna tfll Gabr. G:son Oxenstjcrna.
Wismar d. 3i Dec. i635 och a9 Mtrs i636.

126

kurfursten af Saxen repade återigen mod och blef bå-
de förtretlig och obillig. För det utlysta mötet gjor-
des ingenting. Då kurfursten skref om Svenskarnas
deltagande i treltioåra-kriget, det deltagande, hvari-
genom han sjelf blifvit räddad, skedde det under namn
af denoro, som efter 1630 i Tyskland upp-
stått, likasom der förut skulle hafva varit lugn. Då
Oxenstjerna hade om Gustaf Adolf skrifvit konungen
1 Sverge, ärorik i åminnelse, utströk kurfursten
dessa sednare ord och salte i deras ställe: förra
konungen af Sverge. Oxenstjerna måste åter för
fridens skull qväfva sin harm och tiga. Men kurfur-
sten fortfor dessutom att envist yrka, det Svenskar-
na redan före det utsatta mötet, och endast på kur-
furstens ord utan någon annan säkerhet skulle frivil-
ligt afskeda sina troppsr och utrymma alla länder och
fästen, som det i Tyskland innehade, undantagande
några af sjchamnarna. Detta förslag att sålunda före
friden afväpna Sverge och binda dess händer afslog
Oxenstjerna såsom obilligt, och inför regering och folk
oförsvarligt. Skriftvexlingen blef ånyo bitter. Baner
hade också drifvit undan kurfurstens troppar och här-
jade nu rysligt uti sjelfva Saxen, hvarigenom oviljan
än mera ökades. Danmark Sggade kurfursten , och
Richelieu stämplade på aila sidor att hindra friden.
Då nu uti Februari också Brandenburg förklarade Sver-
ge krig, växte Saxiska kurfurstens mod och hans kun-
görelser mot Svenskarna voro fulla af skymfande bit-
terhet. »Till friden,)) skrifver Oxenstjerna, »är nu mera
»intet hopp. Kurfursten tager inga skäl; hans mot oss
»utgångna öppna bref visa endast förbittring och ill-
»vilja. Han är förstockad, som Farao. Jag tror säker-
nligen, han likaledes går sitt förderf till mötes *).)i
Sedan förmanade Oxenstjerna rådet till manhaftighet.
»Den, som söker frid ,» skref han, »måste först och med

1) Falk. Ax. Oxenstjerna till Gabr. G:son Oxenttjerna.
Wisrnar d. 6 Mars i63G.

nkraft taga svärdet i banden. Hade salig konungen det
»icke gjort, så hade Sverge ej stått, der det nu står.
»Gören i likaledes, så behöfven i icke tvifla om en
»god frid. Gören i annorlunda, sä följer deraf bvad
»redan följt, neml. förakt för oss, och dylika skamliga
»förslag, som kurfursten af Saxen en sådan dryckesbult
»och medelmåttig herre understått sig att tillbjuda
vårt fädernesland ^).»

Sedan alla förhoppningar till fred voro försvunna,
mottog Oxenstjerna Frankrikes anbud och afslutade d.
1 Apr. med detta rike en närmare bestämning af det
förra förbundet.

SEXTONDE KAPITLET.

AXEL OXENSTIERNAS HEMRESA.

Regeringen i Sveige hade länge kämpat mot åt-
skilliga oordningar, som ville intränga sig i förvaltnin-
gen och biand folket. Den hade derföre i känsla af
rikskanslcrens öfverlägsna förmåga länge bedt honom
återvända till fäderneslandet. Han önskade det sjelf;
men dels ofvanberaälde fredsunderhandlingar, dels an-
dra vigtiga ärender hade hittills fordrat hans närvaro
i Tyskland, Också var man i stor förlägenhet om
duglig efleitradare. Johan Baner önskade som genera-
lissimus högsta ledningen af alla Tyska ärenderna; men
rikskansleren afrådde det; ty dels kunde ej Baners tid
räcka till att sköta allt, dels kunde han med »sitt stur-
»ska , sjelfkära och ärelystna hufvud allting förvirra.
»Hans broder, Per Baner, vore den bästa, man kunde
»föreslå; också derföre, alt han som broder skulle lät-

i) Falk. A. Oxenstjerna till Gabr. G:son Oxenstjerna.
Wismar d. a9 Mara i63G.

199f

»lare 5n någon annan med herr Johan förlikas; mefi
»han var dock allt för sjuklig. Drotsen , marsken,
»skattmästaren kunde ej tagas från sina kollegier. Klas
»Fleming icke från hufvudstaden och flottan. Per
»Brahe vore duglig, men hans fru nu dödssjuk; Sven-
»ska ståthållaren i Pommern, Sten Bjelke, för fet och
»orörlig, men eljest genom förstånd, goda egenskaper
»och en lagom ärelystnad mest passande.» Men, hvem
man föreslog, mötte alllid det gemensamma hindret,
att man fruktade, det Johan Baner, som med ovilja
underkastat sig rikskanslerens förmanskap, skulle all-
deles icke bry sig om att lyda någon an.ian. Regeringen
och Oxenstjerna voro öfver denna angelägenhet uti
långa och svåra bekymmer. Andtligen skulle det hela,
det rikskansieren resle hem endast på ett par måna-
der, och att Tyska ärenderna skulle till hans återkomst
skötas af Sten Bjelke och Salvius; på delta sätt ville
man förakomma en häftig brytning med Baner. Då
emellertid denne icke enligt sin önskan fick blifva ge-
neralissimus, begärde han alsked; men efler Oxenstjer-
nas råd svarade regeringens höfligt , tackade för hans
bevista tjensler, bad honom ej öfvergifva fäderneslan-
det och öfverlalade honom sålunda att stanna qvar t).
Rikskansieren hade ämnat komma hem uti Maj
eller i början af Juni, både till sin äldsta sons bröl-
lop och före riksdagens slut. Men angelägna under-
handlingar uppehöUo honom öfver tiden. Sonens bröl-
lopp lät han såsom en l)Iott enskild högtid i sin från-
varo fira; men bad deremot, att ständerna måtte af-
vakta hans hemkomst. Andtligen d. 4 Juli afseglade
han från Slralsund, och landsteg d. 14 samma månad
vid Kalmar, sedan han uti nära tio år oupphörligt vi-
stats utom sitt fädernesland.

Rege-

l) Falt. Ax. Oxenstjerna till Gahr. G:son OxeDstjcrna.
Wismar d. ^9 Mars 1636. Riksark. Rådsprof. d. lo
Febr., i6 Apr. i636.

1«»

Regeringen och ständerna inväntade hans ankomst
till Stockholm. Då han d. 15 Juli nalkades portarna,
möttes han af utskickade från ständerna samt af en*
stor hop åskådare och blef med bifallstecken emotta-
gen och högtidligen införd till staden. Dagen derpå
gick han upp i rådet, der han efter eget förordnande
intog en stol vid nedersta ändan af bordet och aQade
en vidlyftig redogörelse för sitt värf. Dagen derpä var
han åter uppe i rådet, då Jakob De la Gardie förkla-
rade regeringens och rådets bifall till ofvannämnde riks-
kanslerens åtgerdei , och uppmanade denne att intaga
sin plats. Då framträdde Axel Oxensljerna, intog riks-
kanslersstolen, och började i kraft af sitt ämbete leda
leda rådets öfverläggningar. Hvad han på denna plats
verkade och genomdref, skall längre fram blifva före-
målet för vår berättelse. Nu måste vi för ordningens,
skull återvända till Tyska kriget.

SJUTTONDE KAPITLET»

OM JOHAN BANER OCH KURFURSTEN AF SAXEN.

Ehuru ganska svag af de sår , han under slaget
vid Niirnberg erhållit, hade dock Johan Baner blifvit
af Gustaf Adolf förordnad att leda Svenska trop-
parna uti Bajern. Men underrättelsen om konun-
gens död gjorde så djupt intryck på den alltid
liflige , nu dertill af sjukdom försvagade Baner, att
han begaf sig uppåt Tyskland för att med sin välgö-
rares lik återvända till Sverge, och för alltid öfver-
gifva krigarebanan. Men Oxenstjerna , som under vä-
gen träffades, såg ogerna, alt en sådan man lemnade
läderneslandets tjenst. Han föreställde Baner, huru

9

190

det förnämligast ålåge Gustaf Adolfs vänner alt rUdda
Gustaf Adolfs verk och tillika det nu i nöd varande
fäderneslandet. Med dessa och dylika skal förmådde
han Banor att stanna qvar och åtaga sig ett nytt be-
fäl. Dock var Baner ännu så svag, att han icke ge-
nast kunde träda i verksamhet. Sedan han derföre
fällt afskedets tårar vid konungens lik, begaf han sig
med maka och bara till Egeln vid Magdeburg, for att
der uti lugn återvinna hälsan.

Efter Thurns redan omtalade nederlag vid Stei-
nau ^) kallade Oxenstjerna Baner åter till verksamhet
och förordnade honom till anförare för den betydliga
reservhär, som Sverge uti Öfver-Saxen uppsatte. Det
var i spetsen för dessa troppar, som Baner hade det
kinkiga med Saxarna gemensamma fälttåget 1634, hvil-
ket vi redan förut berättat -).

Då efter slaget vid Nördlingen Baner blef i Böh-
men öfvergifven af både Saxen och Brandenburg , tå-
gade han till Thuiingen. Han hade önskat vända sig
åt Franken för att derifrån understödja hertig Bern-
hard; men vågade ej, ty Saxens och Brandenburgs
tvetydiga uppförande hotade att slänga Svenskarna från
Oilersjön. Också började Brandenburg redan drifva
Lemliga slämplingar med Pomeranerna, och var på god
väg att locka dem från Svcrge , då Oxenstjerna och
Baner ditsände tre regementen rytteri, h vilka aiskräm-
de dem från hela företaget.

Sedan mellan kejsaren cch Kur- Saxen beredelse-
friden uti Pirna blifvit afslutad, måste kurfursten dra-
ga sina troppar ur de kejserliga arfländerna. Han
ville sedan icke med de samma belasta sina egna un-
dersåtare. Uti Pirna var dessutom öfverenskommet, att
kejsaren skulle åtaga sig Fransmännens, men kurfur-
sten Svenskarnas fördrifvande. Mot slutet af år 1634
skref och begärde derföre den sednare, alt Svenskarna

i) Se pag. 59. a) Se pag. 8G.

måtte lemna honom en del af Thiiringen till vinter-
qvarter. Baner blef ganska brydd; om han nekade,
kunde kurfursten förklara krig; om han jakade, biefve
Svenska härens egen ställning ganska ofördelaktig. Men
kurfursten afvaklade ej något svar, utan tågade rakt på
Naumburg, och begärde ett samtal med Baner. Den-
ne, som förutsåg det kinkiga ämnet, och ville i det
längsta undvika att lemna afgörande svar , sände en
annan i sitt ställe. Kurfursten förklarade då , att han
ville hafva en del af Thiii ingen till vinterqvarter, och
att han sjelf måste tala med Baner , om han också
nödgades sjelf uppsöka honom; tillika började Saxiska
tropparna att häv och der tränga de Svenska ur vin-
terqvarteren. Baner, som ej längre kunde komma un-
dan, mötte kurfursten uti Sandersleben d. 2 Januari
1635. Underhandlingen fördes dock i början genom
Arnheim. Saxen begärde hela Thiiringen till vinter-
qvarter; Baner sträfvade länge emot, måste dock idet
mesta gifva efter af fruktan att eljest reta Saxen till
öppet kiig. Man öfvt:« iskorn derföre, att Baner skul-
le behålla Erfurt och några områden uti Thiiringen ,
samt båda biskops-sliften Magdeburg och Halbersiadt.
Sedan man druckit på det lyckliga afslutandet af
denna underhandling, framlades de renskrifna exempla-
ren för att undertecknas. Då märkte Baner, att or-
den voro tvärt emot öfverenskommelse så ställda ,
att Sverge skulle öfverlemna hela Thiiringen och be-
hålla biskops-stilten endast cfver nästa vinter; man
hade förfalskat uppsatsen i hopp, alt Baner efter gä-
stabudet icke skulle märka bedrägeriet. Förtretad ne-
kade han nu alt skrifva under, och ville genast resa.
Då infördes han uti inre rummet, der kurfursten sjelf
J€mnte furstarna af Anhalt afbidade utgången. Kurfur-
sten utfor i bittra ord: nBanér skulle genast skrifva
»under; ty kurfursten måste ändå hafva vinterqvarte-
»ren. Ville Baner ej med godo vika ur Thiirin^,en,
»skulle kurfursten med ^åld drifva honom både deri-
från, och från båda stift jn.» Baner svfrade oför-

132

slräckt. »Det blifver ej lätt att drifva mig från Er-
»furt och Magdeburg; och den, som det försöker, ho-
»nom bränner jag på fingrarna.» — »Hvad!» ropade
liurfurslen, »vill ni bränna mig på fingrarna? Ni
»Svenskar skolen endast laga er bort ifrån Tyskland,
»eljest skall min fot hjelpa er på vägen.» — »Annor-
»lunda,» svarade Baner, »föllo orden, då vi först kom-
»mo till Tyskland. En sådan tacksägelse och ett så-
»dant afsked hafva ej Gustaf Adolf och Svenskarra af
»Saxen förtjenat.n Kurfursten saktade sig. Man stan-
nade vid dot mundteliga beslutet, ulan att något
skrifteligt uppfattande deraf kom i fråga, och skildes
slutligen efter utseendet såsom vänner; Baner måste
utrymma största delen af Thiiringen och betydligei*
inskränka sina vinterqvarter.

Uti April månad röjdes ett mordförsök mot Baner,
hvilkens utmärkta fnseende och duglighet af Sverges'
fiender mycket fruktades. Stallman, fordom Svensk
soldtagare och kansler i Magdeburg, men derifrån af
Baner afsatt, och UfversleCapo från I\iigen, hvilken ansåg
sina tjenster icke vara nog belönade, ingingo ett för-
förbund att döda Baner; som de sade, för att åt Tysk-
land förskaffa det lugn, som Baner nu mera ensam hin-
drade. De värfvade flere anhängare, ibland andra Capos
bröder, eller som de vanligen, kallades Kapunerna.
Slutligen vände de sig också till en öfverste Plato,
som var personlig fiende till Baner. Men denne af-
skydde och anmälde brottet. De sammansvurne flyd-
de och dogo sedermera alla i elände.

Den svåra och besynnerliga ställning, hvari Sver-
ge hade kommit till sina förra bundsförvandter, och
i allmänhet till hela Tyskland, födde mycken oro
bland det hcgre befälet i Banors här. De egennytti-
gare fruktade, att Sverge skulle genom en drägelig
fiid draga sig ur spelet, och lemna det främmande
krigsfolket obelönt, obetaldt, ett föremål för fiender-
nas förföljelser. Många bland de bättre sågo med
ovilja det krig, som hotade utbrista mellan Svenska

133

tronan, och deras egna tros- och bundsförvandter,
Saxarna. Oaktadt Bamir sökte förekomma de vådliga
xörelser, som af dessa länkesält kunde förorsakas, sam-
manträdde dock uli Maj månad 1635 de flesta gene-
xaler och öfverstar, samt fordrade af Oxensljerna och
Baner redogörelse, huru hären skulle soldas och den
allmänna friden beredas. Den gången lyckades det
väl alt lugna och förmå dem till att afgifva ny tro-
hetsförbindelse. Men kurfursten af Saxen lemnade
icke denna sinnesstämning obegagnad. Genom lönnbud
lät han i Svenska lägret, serdeles till befälet, utdela
bref, hvari han försäkrade, »att det medelst friden uti
»Prag vore sörjdt för Svenska härens säkerhet, betal-
j)ning, ja till och med belöning; om den endast ställ-
})de sig samma frid till efterrättelse och lemnade Tysk-
jdand i ro.» På samma sätt lät kurfursten här och
der inom Svenska lägret uppslå en kejsarens kungörel-
se, hvarigenom denne uppmanade alla Tyskar »att öf-
»vergifva Svenska fanorna; och förklarade, att de,
»som vägrade efterkomma denna uppmaning, skulle
j)Som liender till Tysklands lugn och välfärd, blifva
»med hårdt straff ansedda.» — Samma uppmaningar
kommo äfven i enskild väg. Tyska befälet uli Baners
här hade nemligen uti den Saxiska många slägtingar,
och sedan de gemensamma fälttågen förtrogna vänner.
Dessa skrefvo till Baners officerare bref på bref, och
uppmanade dem »att ej längre understödja främlingar-
»nas företag mot det gemensamma fäderneslandet.» I
synnerhet var den mot Svenskarna högt förbit! rade,
nu mera Saxiska fältherren Baudis ifrig uti dylika un-
derhandlingar. Bland gemenskapen och det lägre be-
fälet hade dock dessa uppmaningar ingen serdeles
verkan; icke heller bland de Tyskar, som voro öfver-
löpare eller landsflyktiga från Böhmen, Österrike eller
Bajern. Men bland de andra Tyskarna blef oron så
mycket allmännare; och hvad som var betänkligast,
de i sjelfva verket bästa och anseddaste bland högre
befälet , generalerna Sperreuter , Lohusen , Wedel ,

t34

Winckel, likaså bland öfverstarna voro, de mest oroli-
ga. Kurfursten inbillade dem, att det var Oxenstjer-
na och Baner, som egennyttigt och illvilligt hindrade
friden, tvärtemot Sverges väl och Svenska regeringens
önskan. Att bevisa detta sednare lät han i hemlighet
uppvisa bref af just sådant innehåll, hvilka skrifvelser
verkligen af Osenstjernas fiender i Stockholm blifvit
afsända. Tyska generalerna blefvo häraf än mera
oroade. »De ville ej längre, till tjenst för några främ-
»mande personers egennytta och ärelystnad, sönderslita
»sitt eget fädernesland; de ville ej längre sirida mot
»egna landsmän, mindst mot Saxarne, som voro deras
»både slägf ingår och trosförvandter ; haldre ville de
»taga afsked.i) Oxenstjeina och Baner kunde ej få dem
ur denna öfvcrtygelse. Kurfursten deremot begagnade
tillfället , och med sin nyss förstärkta här tågade han
rakt på Hall, som Svenskarna innehade, men som be-
fålhafvaren icke vågade försvara utan straxt öfvergaf.
Berifrån trängde kurfursten de Svenska inqvarterin-
garna ytterligare undan, och intog deras platser ända
upp till Bernburg. Baner kokade af vrede, men ehu-
ru till och med öfverlägsen, vågade han ej göra mot-
stånd, för att ej förspilla den sista möjligheten till
frid. Än mer; hans Tyska generaler påstodo , att
Svenskarna borde »frivilligt draga sig tillbaka ända till
»Magdeburg , för att förekomma den anledning till
»fiendllighet, som af det nära grannskapet med Saxiska
»hären kunde uppslå.» Baner och Oxensljerna måste
afven till detta lemna sitt bifall; men knappt hade de
d. 4 Sept. 1635 dragit sig till Magdeburg, förrän kur-
fursten tågade efter och besatte de lediga qvarteren,
så att grannskapet blef lika nära som förut. Des utom
sträckte han sina troppar norr om Magdeburg ända
upp mot Havelberg, likasom för att afskära Svenskar-
na från Östersjön.

I Magdeburg började Baners Tyska befäl alt offent-
ligt och på egen hand underhandla med kurfursten.
Snart var det icke mer fråga om Sverges, utan om

135

härens tillfredsställande. Fåfängt sträfvade Oxenstjerna
emot. En gång, då Baner va" borta, lörkiarade de
missnöjda rikskansleren för sia fånge, tills han från
Sverge anskaffade dercs innestående sold. Oxenstjprna,
som mägtade leda riken, ständer, rådsherrar och fur-
star, förmådde ej tygla soldaterna. Nu hemkom Ba-
ner. Med honom samt med Skottarna Lesslie oeh
Ruthwen höll Oxenstjerna en vigtig öfverläggning.
Man ansåg orätt , att Oxenstjerna och Baner , på
hvilka Sverges öde i Tyskland helt och hållet be-
rodde, skulle vistas tillhopa på ett så vådligt ställe;
der, om de båda blefve fångna, allt vore förloradtc
Afven började de kejserliga att genom Schlesien tåga
mot Pommern, der alltså någon behöfdes för att ord-
na försvaret. Det häraf föranledda beslutet togs och
utfördes genast. Midt i natten till d. 19 Sept. förde
Baner Oxenstjerna ulur Magdeburg, och lät några
sqvadroner ledsaga honom på vägen till Pommern.
Hären kaotade hö^t öfvcr rikskanslerens flykt. Då
sammankallade Baner först det missnöjda öfverb^fälet
och skrämde ihop dem, så godt han förmådde; sedan
berättas det, att han uppställde hela hären och höll
till densamma ett lal, hvari han lifligt framställde
»nesan af Pragerfiiden; det trolösa och skamliga i Kur-
»Saxens uppförande, och hoppet att snart hämnas.»
Slutligen ropade han: »Den, som är hedern, Sverge
»och den Evangeliska läran trogen, följe mig!i) och
hären blef honom tro.en.

Det lugn, som sålunda tillvägabragtes, var dock
ingalunda pålitligt. Derlöre, och emedan i de t; ånga
qvarteren alla förråder snart voro förstörda, och för
att komma från det förledande grannskapet med
Saxiska hären, drog sig Baner d. 22 Sept. åt vester
och inqvarterade sig uti Neder-Saxen, icke utan häf-
tigt motprutande af dervarande furstar och myndighe-
ter. Men äfven här fortgingo oroligheterna inom hä-
ren; dock tyckes det, som flere af generalerna menat
ärligt med Sverge, och nu börjat skåda Kur Saxens

136

uppförande u!i dess rätta ljus. Baner sökte emedler-
tid förekomma fridsbrott och skref flere gånger höfligt
och undfallande till kurfursten. Men denne, som
trodde Svenska hären nu mera nästan upplöst och sig
sjelf viss om segern, beslöt att fö'ja kejserliga sände-
budets enträgna föreställningar, och skrida till öppen
flendtlighet. Uti Aschersleben utfärdade han de förut
omtalade Blodsorderna, hvarigenom det nästan af-
stannade kriget ånyo tändes för att denna gången
brinna uti nära tretton år.

ADERTONDE KAPITLET,

FÄLTTÅGET 1635.

Så snart kurfursten utfärdat ofvannämnde Blods-
order, tågade han utan någon vidare krigsförklaring
mot Baner. Uti Egeln blelvo 30 Svenskar redan d.
8 Okt. nedhuggna, och två sqvadroner, hvilka ej vän-
tade någon fiendtlighet, blefvo i nejden deromkring öf-
verraskade och förstörda; på lika sätt eröfrades Wer-
ben. Kurfurstens ena syftemål var att afsk'ira Baner
i Braunschweig från Fluthvven i Aitemark. Det miss-
lyckades. DuAvall, Slange och Rulhwen drogo sig ha-
stigt tillhopa och förenades med Baner söder om Lau-
enburg. Kurfurstens andra syftemål var alt afskära
bela Svenska hären från återgången öfver Elben; der-
före hade han redan i förväg sändt sina troppar ned
åt Werben; också derföre blef nu Baudis med ena de-
len af hären afsänd utefter norra stranden af Elben,
under det andra delen följde södra sidan och påskyn-
dade dervid tåget så ifrigt, att på två dagar tilhyg-ga-
lades 14 mil. Men Baner var ännu snabbare och före
dem vid Lauenburg, der en bro ledde öfver floden.
Några af de förföljande Saxarna, som blefvo alltför

137

närgångna, slog Pfuel vid Blekede tillbaka, så att de
förloiade 150 man. Straxt derefter kom hela Saxiska
bärens förtiaf. Sjutton sqvadroner deraf utskickades
att undersöka Baners ställning. Denne mötte, angrep
och slog dem genast, så att de förlorade 70 fångar,
2 fanor, och deribland en af de förnämsta, hvilken
Baner tog med egen hand. Den 22 Oktober drog sig
Svenska hären utan att oroas tillbaka öfver Elben.

Emellertid hade kurfursten skickat Baudis alt in-
taga den lilla staden Dömilz; Baner å sin sida hade
skickat Ruthwen att undsätta den. Baudis, i hopp om
föga motstånd, hade oj medtagit några kanoner och
dessutom bortskickat rylleiiet att uppåt Meklenburg
förlölja några Svenska ströftroppar. Han hade således
endast fotfolk, men deraf icke mindre än 7000 man.
Med dessa låg han i förstaden utanför Dömitz och sök-
te storma; men Svenska besättningen der innanför
gjorde tappert motstånd. Då RuthAven kom och såg
förhållandet, beslöt han genast angripa. Också besätt-
ningen, som märkte Rutbwens ankomst, gjorde utfall,
itände förstaden och tvingade sålunda Baudis ut pä
fältet. Der blef denne oiörtöfvadt af Ruthwen angri-
pen. Westgöla rytteri var i spetsen för Svenskarna.
Utan hästfolk och kanoner kunde Saxarna icke göra
betydligt motstånd. 2,500 blefvo fångna , nästan alla
tle andra nedhuggna. Flere af Saxiska befälet föllo
eller fångades. En af Svenskarna hade fått Baudis sjelf
fast uli bältet; men denne lossade spännet och lemna-
de både bälte och svärd. Blott hans ovanligt raska
springare kunde simmande öfver floden rädda sin herre.
Denna betydliga framgi-ng, det är det sä kallade sla-
get vid Dömitz, ingaf Svenskarna nytt mod; och
de sade, »att man tydligen kunde se Guds straff
»öfver de trolösa Saxarna.»

Baner begagnade segerfarten. Vid Lentzen sökte
Saxarna göra en bro, för att gå öfver Elben och an-
gripa Bant-r. Denne skyndade sjelf dit, körde Saxarna
tillbaka och sköt ned bron. Straxt der ofvanför vid

t38

ett vad hade kurfursten s*ändt några sqvadroner öfver
floden och stod sjelf färdig aft med en betydlig del af
hären följa efter. Baner skickade Erik Slange dit; Saxi-
ska ryttarne blefvo dels nedhuggna, dels fångna, dels
jagade i strömmen, så att de drunknade. Straxt der-
efter kom Baner sjelf och skrämde kurfursten från alla
ytterligare försök.

Allt detta hade tilldragit sig inom föga mer än
två veckor efter fiendtligheternas utbrott. Baners här
var ganska ringa; (y de opålitliga regementerna hade han
redan från Braunschweig skickat åt Westfalen. Efter
så många strider och utomordentliga ansträngningar voro
derföre de få närvarande tropparna alldeles uttröttade.
Dels för att skaffa dem hvila, dels för att förena sig
med de från Preussen kommande regementerna, gick der-
före Baner uppåt Malchin vid gränsen af För-Pommern.
Sedan nemligen det tjugusexåriga stilleståndet med
Polen blifvit afslutadt, skickades större delen af der-
varande Svenska krigsstyrka till Tyskland under befäl
af Torstensson och Axel Lilje. Vid ankomsten till
Wollia, blefvo de af kejserliga generalen Marazini an-
gripna; men Torstensson dref anfallet kraftigt tillbaka;
hvarefter tropparna, som tågat hela landvägen från
Danzig, fingo någon tid hvila ut. Detta gaf an-
ledning till missnöje bland Baners soldater, der den
förra orolighetsandan började vakna. Man påstod , att
tropparna från Preussen, hvilka voro infödda Sven-
skar, gynnades af Oxenstjerna och Baner; alt de ha-
de rika qvarter i Hinter-Poramern , medan Banerska
Lären lemnades åt mödor, fattigdom och faror; att
Oxenstjerna och Baner ämcade med de infödda Sven-
skarna rymma tillbaka öfver Östersjön , och lemna de
värfvade till pris åt fienden m. m. Förgäfves sökte
man öfverlyga dem om motsatsen. Det var ingen an-
nan råd, än att till förekommande af alla misstankar
oförtöfvadt kalla Torstenssonska tropparna till Meklen-
burg; ehuru Marazini derigenom erhöll fritt fält uti
hela Hinter-Pommern, der de missnöjda Stetlinarne

139

leredde sig att genom förräderi lemna honom deras
vigtiga fästning. Omkring den 25 Nov. förenade sig
Baner och Torstensson vid Grubenhagen.

Harmsen öfver de oväntade motgångarna, hade
kurfursten gripit sig an och fiillsländigat de under-
taliga regementerna, samt tågade nu i medlet af No-
vember åter öfver Elbefloden rakt emot Svenskarna.
Han gjorde det så oförsigtigt, att Baner och Riithwen
återigen lälteligen kunnat förstöra en afskild betydlig
del af hans troppar; men det var under ofvannärande
orolighetstid, och regementerna vägrade lyda silt be-
fäl. Kurfursten hann rätta felet och lade sig sedan
framför Svenskarna uti Södra Meklenburg.

Sedan Baner och Torstensson blifvit förenade,
uppstod fråga, hvad man borde företaga. Med undan-
tag af några spridda, föga pålitliga regemenler, ut-
gjorde denna här det enda och sista stöd, som Sverge
hade att i Tyskland påräkna. Det var derföre allt
skäl att så litet som möjligt sätta den på sjiel. Men
man förutsåg, att snart skulle alla tre härarna, den
kejserliga, den Saxiska och den Svenska, blifva sam-
manträngda uti Pommern, der den sistnämnde skulle
antingen svälta ihjel, eller nödgas strida. Man beslöt

'derföre att gripa till svärdet, häldre frivilligt än

■ tvunget.

' Den 28 Nov. anföll Baner sjelf en hop fiendtligt

Tytteri, hvaraf många nedhöggos och trehundrade jemnte
trossen blefvo tagna. Derifrån tågade han rakt till
Parchim, dit kurfursten anländt för att förena sig med
Marazini, hvilken gått öfver Öder. Kurfursten vågade
ej invänta Baner, utan vek undan till Havelberg, men

'Sande åtta hästregementer alt verkställa föreningen med
de kejserliga. Torstensson med fyra regementer rytteri
hastade efter och upphann d. 7 Dec. vid Kirilz de
åtta Saxiska, slog dem i grund, teg 10 fanor, nästan
all trossen och tvåtusen fångar. At Mirazini var vid
Fehrbelliii tillagad samma lek, men han blef varnad
och drog sig tillbaka. Baner sjelf skyndade till Ha-

140

velberg, jagade kurfursten öfver floden, tog den 9
Dec. staden samt 1200 fångar och många kanoner,
Derifrån sände han King och Torstensson, hvilka den
15 Dec. skrämde hefälhafvarne i Werhen att uppgifva
staden. I samma dagar blef Fehrbellin intaget af .'\xel
Lilje, Bulzow af Slange och Zedemich af Karl Gustaf
\Vi ängel. Kurfursten hade emedlertid förenat sig med
Marazini och de gingo sjelfva juldagen än en gång
framåt och återtogo Fehrbellin. Men tredje-dagen blef-
vo de ånyo af Baner bortjagade. Denne hotade nu
sjelfva Berlin ; men Saxiska hären skyndade till dess
försvar, och i denna ställning slutade året.

TROrPAUNA I ■VVESTFALEN.

Då Baner, som förbemält är t), tågade från Mag-
deburg åt Braunschvveig, nyttjade han den försigtighe-
ten, att lägga de pålitliga regementerna närmast åt
Saxen till, de andra deremot längre bort åt vester för
att ej utsätta dem för frestelsen. När han sedan må-
ste skynda uppåt Elben för alt icke af kurfursten blif-
va afskuren, hann han icke medtaga dessa sistnämnda
regementerna. De lingo ej heller sedermera tillfälle
att med honom förena sig, utan drefvos omkring uti
Westfalen, helt och hållet lemnade åt sig sjelfva.
Sperreuter, den förnämste bland dess befälhafvare,
öppnade hemliga underhandlingar med fienden och lof-
vade öfverlala alla regementerna till kejsarens tjenst.
Men det misslyckades; äfven med hans eget, der Hans
Kristofer Königsmark var öfverste-löjtnant och troget
bevakode Sveriges bästa. Speri-euter gick året derpå
öfver till kejsaren; mun blef dervid nästan ensam. Dock
vacklade tropparna; ett regemente upplöste sig helt
och hållet; somliga underhandlade med Kur-Saxen; an-
dra med hertig Georg af Limeburg; men ilerc mot
Sverge trogna befälhafvare, i synnerhet nämnde K(j-

0 Pag. 135.

141

nigsraark, bearbetade saken så, alt de flesta troppar-
na stannade under Svergesfana, äfven i denna frestan-
de villervalla.

Den i flera berättelser omtalade general Kniphau-
sen hade för något missförstånd lemnat Svenska tjen-
sten. Nu kom han till Oxenstjerna och erböd sig att
taga befälet öfver de i Westfalen varande Svenska re-
gementerna. Rikskanslern mottog anbudet. Kniphau-
sen begaf sig mot slutet af året 1G35 till AVestfalen
och ordnade Svenska tropparna. Men sjelfva nyårs-
dagen 1636 blef han på ett tåg angripen af de kej-
serliga. Redan i början af striden fick han en kula
genom hufvudet. Svenskarna, genom hans död upp-
bragta men icke förvirrade, ordnade sig under närmsta
öfversten och slogo de kejserliga på flykten, så att
desse förlorade 4 kanoner, 500 fångar och 1300 slag-
na på fältet.

NITTONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1636 OCH SLAGET VID WITTSTOCK.

Uti det förbund, som Oxenstjerna med Frankrike
ingått, hade han lofvat, att Sverge skulle för sina un-
derhållspenningar uppsätta tre härar i Tyskland. Detta
ordnade han sålunda: alt hufvudhären skulle beherr-
ska Elben, ena sidohären Weser och den andra Oder-
strömmen. Denna indelning blef sedermera under hela
den återstående liden näslon beständigt bibehållen.

För öfrigt antog kriget från denna lidpunkt en
helt olika anda mot förut. Sverge hade nn mera,
med undantag af Hessiska landtgrefven, ingen enda
bundsförvandt i hela Tyskland. Delta var väl i många
hänseenden svårt. Men i andra lättade det krigets
förande; ty, numera helt och hållet oberoende af an-

142

dras tycken och råd, kunde Svenska fältherrarae obe-
hindradt företaga, hvad dem syntes nyttigast; och då
nästan hela Tyskland var deras förklarade fiende, kun-
de de som i fiendeland öfverallt framtåga och sjelfva
taga sina behof. Derföre, och då Sverge saknade me-
del att underhålla den kostsamma hären, befallde re-
geringen Baner att låta kriget underhålla sig sjelft. Dock
skulle han med skonsamhet behandla protestanterna;
undantagande kurfursten af Saxen, hvilkens öfvermod
och förräderi borde straffas.

Också i ett annat hänseende ändrade Sverige sin
grundsats för krigets förande. Hertig Bernhards och
flere andra furstars sjelfrådiga och egennyttiga planer
samt det Tyska ölverbefälets opålitlighet hade ofta
laggt stora hinder i vägen för Sverges framgång. Re-
geringen beslöt derföre att hädanefter aldrig i tjenst
antaga någon främmande furste, och alt uti hären al-
drig utan nödfall låta någon icke Svensk stiga hcgre
än till öfverstcgraden.

Efter dessa anmärkningar om kriget i allmänhet,
skola vi följa de serskilda Svenska härarna.

nUFVDDUÄRE.V.

Kurfursten af Saxen och kejserliga generalen Ma-
razini hoppades, alt Baner skulle gå i vinierqvarter
och derigenom lemna både iig och dem någon hvila.
Men redan den 11 Januari mönstrade han sina trop-
par uti Batenau, och tågade sedan föibi de ilendtliga
härarna rakt ned åt Kur-Saxen tog efter fem stormar
in Barby och öfversvämmade Thiiringen. Kurfursten
hastade öfver Wittenberg till Meissen; men Baner lät
dels rifva, dels noga bevaka alla bryggor öfver Saale-
floden, så att kurfursten nödgades stanna i sitt eget
land och kunde alldeles icke komma åt Svenskarna i
Thiiringen. Dessa huserade der obehir.diadt och våld-
samt, serdeles i de orter, som hörde till Kur-Saxen.

143^

Hvarje stad, hvarje by blef hårdt brandskaltad och
dock ofta plundrad. Vid ankomsten till Naumburg
tiiikännagaf Baner, att, om staden mot honom atlos-
sade ett enda skott, skulle den brännas och ingen
menniska lemnas vid lif. De skrämda innevånarne
öppnade portarna. Svenskarna tågade in, utkräfde
15,000 R;dr i brandskatt, röfvade det oaktadt kyr-
kornas dyrbarheter, sönderslogo deras prydnader, våld-
förde qvinnorna och plundrade hvarje hus. Ingen af
stadens råd fick ens tala med Baner. Detta skedde i
samma Naumburg, der tre år förut, straxt innan sla-
get vid Liilzen Svenskarna blefvo mottagna som befri-
ande englar, och stadsfolket i hänryckning kysste fål-
larna af den Svenska konungens kläder.

Vid denna tiden insjuknade Baners första gemål
ganska häftigt. Baner skyndade till Magdeburg, der
hon vistades, och öfverlemnade under tiden befälet åt
Torstensson. Denne följde samma plan som Baner,
och motade lyckligt och kraftfullt kurfursten, hvarhäldst
denne sökte tränga öfver Saalen. Så gick det under
vexlande, men för Svenskarna ofia lyckliga skärmyts-
lingar uti hela Februari månad, under hvilken tid stör-
sta delen af Svenska hären fick i ro uppfriska sig uti
tämligen ymniga vinferqvaj ter. Men till kurfurstens
hjelp nalkades framuii Mars månad kejserliga generalen
Hatzfeld med betydliga troppar. Han kom från veslra
sidan, så att Svenskarna mot honom ej längre vore
skyddade af Saale-floden. Den återkomne Banor öfver-
gaf derföre Thiiringen och Saalestranden samt tågade
åt norr och ställde sig bakom den eljest obetydliga,
men nu af vinterregn svällda Bodeelfven, hvars alla
bryggor han ref eller bevakade. Nu i slutet af Mars
slapp ändteligen kurfursten öfver Saale och förenade
sig med Hatzfeld uti Thiiringen, hvarest de härjade
lika om ej värre än Svenskarna. Men alt skada dessa
sednare förmådde de ej. Likasom förut bakom Saale
mot kurfursten, på samma sätt försvarade sig Baner
nu bakom Bodeströmmen mot båda sina fiender. Så

144

förgick en del af April. Men genom då inträffande
torr väderlek föll Dode-strömmen och kunde snart hvar
som häldst öfver vadas, hvarförutan munförråd började
tryta. Dancr drog derföre längre ned emot Magdeburg,
Med en stark besättning i denna stad, tågade han un-
der tre veckors tid fram och tillbaka kring densamma ^
skärmytslade med sina fiender, ultrctlade och lockade
dem fram och åter i det lörrådslösa landet. Slutligen,
kunde han ej längre underhålla sina egna troppar. Han
lade under öfverste Drake en besättning af två rege-
menter uti Magdeburg, och tågade sjelf till Werbeu
för alt skaffa hären förfriskning och hvila.

Men der utbröt återigen myteri. Ofverstarna ön-
skade, att en viss summa af Fransyska underbållspen-
ningarna skulle utdelas på hvart regemente, och de
gingo till Baner för att framställa denna sin begäran.
Han visste förut afsigten och lät dem derföre ingen
gång få ordet, utan började sjelf dugligt banna upp
dem »för den dåliga ordningen bland tropparna, öfver
))hvilkas plundringar och rysliga öfvervåld beständiga
»klagomål inkommo. Men nu,» sade han, »nu skall
»jag låta uppfånga dessa vanartingar och sedan straffa
»både dem och deras anförare, som ej hålla dem i bät-
»tre ordning.» Derpå, utan att afvakta något svar ^
gick han ifrån dem in i sitt inre rum; men inkallade
efter sig öfverste Krokow, hvilken var sjelfva hufvud-
mannen i sammansvärjningen. Denne bannade han i
än skarpare ordalag »för deras närvarande olagliga och
»oförståndiga förehafvande. Edert företag,» sade han,
»kan jag icke anse för något annat än en sammansvärj-
»ning, och nu ämnar jag icke som i fjor tiga och tå-
»la, utan genast taga upphofsmännen för hufvudet.
»Lagen er derför, hvar och en till edra regementer,
»och hållen de sjelfsvåldiga soldaterna i ordning. Och
»ni, öfverste KrokoAv, tågar straxt ut med 200 ryttare
»att fasttaga våra plundrare.» Krokow började ursäk-
ta sig: »äfverslarne hade blott velat framställa sina

»öiisk-

t4ä^

»önskningar, icke vara sitt berål olydiga» m. m. För
att visa denne sin hörsamhet aftågade han genast och
återkom inom kort med fyra gripna syndare. Dessa
blefvo afstraffade och sammansvärjningen hördes ej
mera ulaf.

Emedlertid hade Baudis och Hatzfeld angripit
Magdeburg. Staden försvarades i början tappert och
den förstnämnde blef dervid så illa sårad, att han
nödgades taga afsked, hvarefter kurfursten anförtrodde
sitt öfverbefäl åt hertig Frans Albert af Lauenburg.
Baner beräknade som säkert, alt Magdeburg skulle
försvara sig ännu någon tid och låg derföre stilla uppe
vid Werben. Men oförmodadt öfverlemnade Drake sta-
den d. 5 Juli uti fiendens våld.

Harmen och skadan för Svenskarna var ganska
stor. De hade numera söder om Stettin ingen enda
betydlig fästning till stöd, och deras har måste derföre
flyta omkring utan fast fot. Emedan nu kurfursten
och Hatzfeld förstärkte sina troppar, och dessutom åter
förenade sig med Marazini, ansåg Baner sin styrka för
svag. Den 2 Augusti tågade han derföre från Werben
uppåt Liineburg, förenade sig med den från Westfalen
ditkallade general Lesslie och dess troppar; och eme-
dan de kejserliga under tiden intagit nästan alla fästen
utefter Elben, drog sig Baner inåt Mecklenburg, der
han förenade sig med 4000 man under Witzthum,
hvilka Herman Wrangel från Pommern skickat honom
till förstärkning, så alt Baner nu ägde 16,000 eller
efter andra uppgifter 22,000 man under sitt befäl.

Oaktadt denna styrka var han dock i fara att blif-
va nedträngd till hafsstranden och der uthungrad.
Framför honom stod vid Perleberg den förenade hä-
ren, vid pass 30,000 man stark. Dertill väntade kur-
fursten hvarje dag betydliga förstärkningar, dels under
kejserliga generalen Göta, dels från hertig Georg af
Luneburg, hvilken nu öppet förklarat sig för Sverges fi-

10

146

ende. Om dessa förstärkningar hunnit ankomma, skulle
Svenskarna varit alldeles förlorade. De syntes redan
nu vara det. Förråderna började tryta, soldaterna
rymma, befälet knota; och Götz och Liineburgarne
nalkades. Då beslöt Baner att våga det yttersta, och
angripa den öfverlägsna fienden. Han uppbröt från
Parchim och tågade rakt på Perleberg, der Hatzfeld
stod i ett fördelaktigt och väl förskansadt läger. Två
dagar å rad ställde sig Baner i slagtordning framför
fienden, men denne låg orörlig; och det hade varit
en orimlighet att angripa honom. Baner gjorde derfö-
re en sidorörclse och tog Havelberg. Då uppbröt Hatz-
feld och gick åt Meklenburg för att lättare kunna för-
gna sig med Liineburgarna, hvilka stodo närmare Pom-
mern. Baner skyndade efter och hann fienden utan-
för "Wittstock. Vid underrättelsen om Baners annal-
kande, stannade Hatzfeld på Schreckenberg, en betyd-
lig sandhöjd, söder om nämnde stad, uppkastade i
hast några jordvallar och ställde mellan dem tross-
vagnarna så, att de bildade en slags förskansning. Det
var hans fulla afsigt att här likasom vid Perleberg
undvika striden.

SLAGET VID "SVITTSTOCK,

Men det var också Baners fulla afsigt att drifva
saken till afgörande slut. Vid middagstiden kom han
inemot Schreckenberg, såg fiendens fördelaktiga ställ-
ning och beslöt att det oaktadt genast angripa. An-
ordningen gjordes ofördröjligen. Generalmajorerna Stål-
handske och King togo venstra flygelns rytteri och
gjorde dermed en lång omväg för att från vester
komma upp på höjden och taga fienden i ryggen. Ba-
ner och Torstensson med högra flygelns rytteri gingo
upp på en ås straxt öster om Schreckenberg, i afsigt
att draga fienden ditåt och ifrån förskansningarna, bak-
om hvilka han var oangriplig. Midten, som bestod af

147

fotfolk, fördes af Alexander Lessliej och ett långt styc-
ke bakom stod Wilzthum med reserven.

Utgången var hufvudsekligen beräknad på båda
flyglarnas anfall; först på den högra. Klockan tre ef-
termiddagen ryckte . Baner och Torstensson upp på höj-
den och började striden. De vunno en del af deras
•afsigt, ty mängden af fiendtliga bären vände sig från
förskansningarna ditåt. Men härigenom blef också Ba-
ner utsatt för en allt för stor ölvermagt. Striden blef
långvarig och het. Den ena gängen efter den andra
fördes Svenskarna i elden; men blefvo med förlust
slagna tillbaka. Baner gjorde allt för att uppehålla de-
ras mod och fäktade sjelf än till häst, än till fots,
och Torsteiisson understödde honom med lika manna-
mod. Ryttrarna voro sina anförare värdiga, serdeles
Lifflänningarna och Finnarna. Det fanns ingen squa-
dron, som ej fördes sex, somliga ända till tio gånger
i elden. Slutligen blefvo de likväl trötta. Men just i
sam:iia vefva gingo från Schreckenberg fyra brigader
Hendtligt (otfolk för att taga de kämpande Svenskarna
i sidan. Dessa tycktes förlorade. Fienden trodde, att
"Baner fallit, och uppgaf höga segerrop. Men Lesslit , som
undertiden enligt befallning stått stilla, skyndade nu
fram med fem brigader och dref tillbaka det fotfol-
Tiet, som ämnade sig åt Baner, hvars rytteri derige-
nom fick någon hvila. Lesslie sjelf blef dereraot af
fiendens både häst- och fotfolk anfallen och illa hand-
terad ; så att två af hans brigader mistade sina fanor
och blefvo alldeles förstörda. Han sände till Wits-
thum och begärde hjelp frän reserven och Banor ha-
de redan med samma befallning ditskickat flere bud.
Men Witzthum stod orörlig: »Jag vet nog, när jag
Dskall komma,)) svarade han ilbuden. Till sina office-
rare sade han: »Här kommer det att gå som vid Nörd-
»lingen, jag har det redan länge förutsagt.»

Sådan tycktes äfven slagets utgång blifva. Det
led mot aftonen; Stålhandske och King sågos icke till;
Lesslies troppar voro nära uppgifna; Witzthum höll

sig undan, och sjelf blef Baner ånyo häftigt anfallen af
öfvermaglen. Han trodde sig förrådd och slaget för-
loradt; men kämpade ännu med förlviflans sista mod.
Ändteligen mot skymningen efter flere oförmodade hin-
der kommo King och Stålhandske fram till fiendens
högra sida, nu mera oväntade för både vänner och
fiender. Salvor och höga rop tillkännagåfvo, huru de,
brinnande af stridslust, föllo fienden uti ryggen. I reser-
ven hade också öfverste BerghofT, otålig öfver AVitz-
thums dröjsmål och utan hans befallning ryckt fram,
hvarpå "NYilzthum sjelf följde efter till Lesslies bjelp.
Nu vände sig på en gång bladet ^y Fienden, oroad
öfver reservens framryckande och alldeles föibryllad öf-
ver Stålhandskes oförmodade men ytterst häftiga an-
fall, förlorade modet och grep till flykten, rytteriet
främst. Fotfolket lemnades utan all hjelp; det Saxiska
led mycket; det kejserliga blef nästan förstördt, så att
mellan fyra eller fem tusen lågo på valplatsen. Sven-
skarna togo allt fiendens skytteri, beslående af trettio-
tre kanoner och två mörsare med stora förråder, all
trossen och deribland kejserliga generalernas och sjelf-
va kurfurstens rika bordsilfver, samt slutligen 151 fa-
nor och standarer, hvilka Baner åt öfverlemnarna be-
talte med 10, ja ända till 30 dukater för stycket, allt
efter deras värde. Svenskarne hade förlorat i sårade
2,200 och i döda 1,100, deribland också öfverste Berg-
hoff, som först förde fram reserven.

Under natten höll Hatzfeld med rytteribefälet en
öfverläggning, antingen man borde förnya striden eller
draga tillbaka. Det sednare ansågs för rådligast, och
verkställdes. Men tidigt morgonen derpå sände Baner
Stålhandske och King att med rytteriet förfölja de fly-
ende. Dessa verkställde uppdraget och återkommo ej
förr än d. 29 September. De hade under tiden ned-
huggit många hundrade af flyktingarna och medförde
nu 35 fanor, tvåtusen fångar, och bland annat en af

i) Riksark. Kådsprotok. d. i6 och 3i Aug. 1638.

149

iturfurslens praktvagnar, hvilken Slålhandsle förärade åt
Banor. Kurfursten sjelf stannade på sin flykt icke förr
än i Leipzig.

Denna afgörande seger väckte uti hela Europa den
största uppmärksamhet; hos vännerna högljudd glädje,
hos fienderna oro och harm; hos alla förvåning öfver
Svenskarnas ihärdighet, lycka och kraft. Den bidrog
också alt befria Sverge från en ny flende. Under sken
af overksamhet hade nemligen general Arnheim nu i
två år legat på sitt slott Boitzenburg norr om Berlin.
Men under denna tid hade han sökt bilda ett tredje parti,
beslående af Polen, Danmark, Liineburg, Meklenburg
och Lauenburg. Detta var nära färdigt att träda i
verksamhel., då det genom slaget vid Wittstock gjordes
om intet. När Krislian den fjerde i Rendsburg fick
underrättelse om denna Svenskarnas seger, slog han
förtretad hatten i bordet och iitbiöt uti bittra ord.
Men Baners namn började att åtföljdt af beundran gå
kring hela Europa. Konung Ludvig den trettonde i
Frankrike förklarade honom skriftligen sitt välbehag,
lofvaile bistånd, lät öfverlemna honom en äreskänk af
12,G00 riksdaler, samt kallade honom Mon Cousin,
en titlel, hvarmed under hela treltioåra kriget Frank-
rikes konungar funno för godt att hedra de store Sven-
skarna Oxenstjerna, Horn, Baner, Torstensson och
Wrangel.

Baner hade velat utan dröjsmål förfölja den slag-
na fienden och tränga djupare in uli Tyskland. Det
var omöjligt. Genorn de många ansträngningarna var
hären uttröttad och behöfde hvila. Framför honom lå-
go efler hvarandra länderna Brandenburg och Magde-
burg, båda alldeles uttömda. Sli' derna kring Haveln
och Elben hade inom 6 veckor blifvit plundrade två
gånger af Svenskarna och en gång af de kejserliga; de
voro nu nästan öde. Likaså landet. Ehuru skörden,
om någon blifvit qvarlemnad, borde just nu finnas
att tillgå, så ansågs likväl landet för en sådan ödemark,
att det för en större här var omöjligt tåga dei igenom

m

utan att medföra stora munförråder. Sådana saknad®
Baner, äfven dragare. Han stannade derföre vid Wer-
ben och lät krigshären hvila. Sina sårade sände han
upp till Meklenburg, att der inqvarteras och vårdas;
men fursten, i hemlighet Svenskarnas ovän, befallde
sina undersåtare att icke ens för betalning taga emot
Svenskarna; och undersåtarne, sjelfva af samma tänke-
sätt, lydde dessa befallningar. En stor mängd sårade
dogo af hunger, frost och vanvård. Utanför portea
till hertigens hufvudslad, Schwerin, ihjelfröso på en
enda natt 13 sårade Svenskar. Det var denna Meklen-
i)urgska hertigen , som, af Wallenstein fördrifven och
afsatt, hade i Sverge funnit först beskydd, sedan den
hjelp, hvarigenom han åter kommit till besittning af
sitt fädernesland.

Efter fjorton dagars hvila och nu medelst öfver-
löpare förstärkt till 30,000 man, drog Baner genom
Altmark nedåt Tiuiringen, Brandenburg och Hessen
samt utdref ur dessa länder Hatzfeld och äfven Götz,
som kommit den förre till hjelp. Sedan nalkades han
Hessen och uppmuntrade landtgrefven och innevånar-
na, hvilka före slaget vid Wittstock voro nära att i
förtviflan sluta frid med kejsaren. Derpå sände han
Lesslie med några trupper åt Westfalen och gick
sjelf till Thiiringen samt lyckades att bekomma den
vigtiga fästningen Erfurt. Men som detta land va?
alldeles utplundrad! af både Svenskar, Saxare och
kejserlige, vände han sig till Meissen, för att derslä-
des hos kurfursten taga vinterqvarter.

Efter slaget vid Wittstock hade denne sednare a£
hela sin krigshär kunnat rädda och tillsammanshålla endast
2000 man. Baner ansåg sig derföre obehindradt råda
öfver hela landet. Juldagen utfärdade han till dess
innevånare en kungörelse af innehåll; »att, oansedt
•jhan efter vanligt krigsbruk ägde rättighet att behand-
»la dem helt och hållet som fiender och råda öfver
«både deras ägodelar och personer; ville han dock
»vidmagthålla ordning och rättvisa, om Saxarna (den

151

»ordentliga krigshären undantagen) bemötte honom stil-
»la och fredligt.)) Derpå tågade han in i landet. Han
ville bemägtiga sig Torgau för att öfver dess brygga
hafva säkert återtåg, om så skulle behöfvas. Den 3
Januari tågade han derföre från Leipzig, öfverraskade
och förstörde \id Eulenburg 6 der nyligen sammanskrifna
hästregementer, eröfrade Torgau och tog två fotrege-
menter till fånga, hvilka nästan helt och hållet öfver-
gingo till Sverges tjenst. Sedan Torgau fått tillräck-
lig besättning, återvände han till Leipzig.

YESTRA SIDOIli'REN.

Efter Kniphausens död ledo Svenskarna någon tid
afbräck uti Westfalen. Åndtligen öfvertalade Oxen-
stjerna Alexander Lesslie att uti Februari 1636 der-
städes öfvertaga befälet. Nu började det gå bättre.
Svenskarna intogo Minden genom ett förräderi, som
redan af Kniphausen var uppgjordt med en hans i
fästningen varande siägtinge. Lesslie lockade till sig
mycket af Liineburgs troppar. Hessarna efter långt be-
tänkande förenade sig med Svenskarna i Maj. 1 Juni
undsattes Jakob Eamsay i Hanau, hvarom mera fram-
deles. Dock ledo äfven Svenskarna uti flere skärmyts-
lingar. Uti Augusti blef Lesslie och hela hans styrka,
som förut är berättadt, kallad till Baner, då de kej-
serliga fingo i Westfalen fritt spel och nästan helt
och hållet qväfde Hessarna. Efter slaget vid Witt-
stock kom Lesslie tillbaka; men kunde endast med
möda till årets slut försvara sig mot den kejserliga
generalen Götz och mot dess talrika troppar.

ÖSTRA SIDOH^AREN

blef först detta året bildad och bestod dels af nykom-
met folk ifrån Sverge, dels af troppar, som blifvit
ditskickade från Preussen. Den anftrdes af gamla
fältmarskalken Herman Wrangel, segraren vid Gorzno;

^62

och hufvudbestämmelsen var, att uppefter Öder in-
tränga i Schlesien, gifva dervarande protestanter luft,
och skydda Baners venstra sida. Mot Wrangel
stod kejserliga generalen Marazini , båda för svaga
att företaga något hufvudsakligt, och än mera försva-
gade genom beständiga hjeipsändningar till hufvudhk-
rarna. Efter slaget vid Wittstock ryckte dock Wran-
gel fram, eröfrade Garlz och tågade till och med in i
Berlin, der han utUräfde en dryg brandskatt, dock
mest i varor till härens behof. Sedan trängde han
fram till Frankfurt; men då en fiendtlig styrka nalka-
-des, drog han sig uti December tillbaka till Stettin,
och gick i vinterqvarter.

TJUGONDE KAPTILET.

FÄLTTÅSET 1G37.

HUFVUDIIÄKEN.

I stället för alt söka vinterqvarter, började Baner
^tt genast i Januari månad belägra Leipzig. Han dref
detta företag med yttersta ansträngning i afsigt att
begagna den vigtiga släden till vapenplats. Redan ha-
de han fört belägringen ganska långt, stora murbrott
voro nedskjutna, och han påskyndade arbetet så myc-
ket ilrigare, som en stark kejserlig här under Götz
och Hatzfeld från Westfalen nalkades till undsättning.
Lesslie hade för deras öfvermagt nödgats vika tillbaka
till Baner. Han befalldes nu att jemnte Pfuel och
Stålhandske hindra fienden från att framtränga öfver
den svällda floden Unstrulh. Pfuel och Stålhandske
förvillade sig på vägarna; Lesslie trodde sig ensam
för svag, och vek undan; fienden, det var ännu blott
förtropparna, bemägtigade sig obehindrad alla öfver-

1*3

gångarna öfver floden. Baner, högeligen uppbragt,
skickade återigen Lesslie och Stålhandske med en stor
del af sin här till Saalen, och befallde dem strängeli-
gen att åtminstone vid denna flod hindra fienden. Men
det gick på samma sätt. Ett rykte, att de kejserliga
nalkades, 30,000 man starka, skrämde bort Svenskar-
na; och fienden gick öfver Saalen icke långt från
Leipzig.

Vid sistnämnde stad var emedlertid Baner nära
att vinna sin afsigt. Den 6 Februari om aftonen ha-
de ett murbrott af 24 alnars längd blifvit nedskjutet.
Baner gick uppmuntrande omkring bland tropparna.
»Lustigt bröder!)) sade han, »i morgon skall Leipzig
nblifva vårt.» Natten och morgonen tillbragtes under
förberedelser till stormning; men just en timma, in-
nan den skulle begynna, anlände ett ilbud med un-
derrättelse, alt de kej^^erliga kommit öfver Saale och
nalkades. Utom sig af harm måsfe Baner lemna det
nästan tagna rofvet och draga sig tillbaka.

Den återstående delen af Februari månad till-
bragtes under växlande skärmytslingar samt Iram och
återtåg uti landet Meissen. Men emedan Svenskarne
voro sin fiende redan från början underlägsna cch
denne likväl alltid undvek fältslag, men deremot nä-
stan dageligen erhöll nya förstärkningar, så blef det
slutligen för Baner omöjligt att bibehålla sig i fria
fältet. Han beslöt derföre att använda det krigssätt,
som redan med fördel blifvit af Gustaf Adolf begag-
nadt vid Sch^vedt, Werben och rsiirnberg, och af
Baner sjelf föregående året vid Magdeburg. Han sän-
de King och Ruthvven med en hop troppar till Wesf-
falen, alt der återigen utbreda Svenska vapnen, me-
dan Baner sjelf drog öfver sig och sysselsatte alla de
Cendtliga härarna. För detta sistnämnde ändamål lät
han så mycket som möjligt belästa Torgau och från
kringliggande nejder dilföra så mycket munförråd, han
kunde öfverkomma. Med denna fästning till stöd för-
svarade sig Baner mot vida öfverlägsna fiender; neml.:

154

Saxiska tropparna, de kejserliga härarna från Pom-
mern under Marazini , från Schlesien under Mansfeld,
och från Weslfalen under Halzfeld, och dessutom mot
de uppretade bönderna i nejden. Oakladt denna sia
öfverlägseuhet , mägtade dock icke Oenden stänga Ba-
ner inne. Svenska tropparna ströfvade på ömse sidor
Elben ända till Leipzig, Dresden och Schlesiska grän-
sen, under växlande skärmytslingar och härjningar.
Landet led förskräckligt, ty det bahandlades lika illa
af vänner och fiender. Serdeles ryktbar blef Wurtzens
förstöring, hvilken skedde af Svenskarna. Den lilla
staden betalade först en dryg brandskatt, blef det oak-
tadt sedermera under hela påskveckan på det ohyggli-
gaste sätt plundrad, innevånarne misshandlade, mör-
dade och staden sluUigen uppbränd. En flygskrift,
kallad Wurtzens kors och plågovecka spridde
kring hela Europa underrättelsen om denna illbragd,
hvilken förljenade rum bredvid Fasevvalks och Magde-
burgs förstöringar.

För att skaffa sig mera utrymme, hade Baner
befallt Herman Wrangel alt från Pommern göra en
rörelse mot Schlesien. Detta lyckades så till vida,
att Marazini och Mansfeld nödgades öfvergifva Baner
och vände sig mot Wrangel. Men i deras ställe nal-
kades från Thiiiingen Gallas och från Bchmen Schwar-
zenberg med vida betydligare troppar än de, som af-
gått. Ban(jr sökte att före deras ankomst lemna de
kejserliga ett fältslag, men förgäfves. Det sågs tyde-
ligt, att fienden valt den i dess tanke säkrare utvägen
att genom öfvermagten qväfva Baner. Denne hade nu
under hela Mars, April och Maj månader försvarat
sin ställning; sjelf visserligen lidit förluster, men till-
fogat fienden vida större. Dock, fiendens blefvo er-
satta, Baners icke. Nu i slutet af Maj kommo Gallas
och Gleen från Thiiringen och Isolani med Schvvarzenberg
från Böhmen. Svenskarna blefvo di ifna från Wittenberg,
från Eulenburg; de kejserliga gingo vid Wittenbeig och
Dresden öfver Elben, innestängde Torgau från begge si-

155

dorna, samt började alt både orvan och nedan om
denna stad slå skeppsbryggor öfver floden, för att
kunna tränga Baner ännu närmare på lifvet. Det var
nu, som han ändleligen beslöt anträda sitt återtåg.

Detta försök var dock ganska vådligt. Baner
sjelf hade endast J 1,000 man; de fiendtliga härarna
omkring honom utgjorde enligt sägen 60,000. Af
dessa stod Gleen med en betydlig styrka norr omi
Baner vid Witlenberg, och Marazini samt Mansfeld
ändå längre bort vid gränsen af Pommern; båda vid
den väg, på hvilken Baner skulle anträda återtåget.
Dessutom var landet öde , så att munförråd måste
medföras, hvilket jemnte de många floderna otvifvelag-
tigt skulle göra (åget både långsamt och vådligt. Oak-
tadl alla dessa svårigheter, måste det dock försökas.

Ännu återstodo uti Torgau betydliga munförråd
och 2000 åmar vin. Häraf lät Baner under flere da-
gar förpläga sina soldater för att gifva dem krafter
och mod; det bästa återstående lades på trossvagnar.
Staden ransakades noga och alla dyrbarheter bortto-
gos; eljest skedde intet öfvervåld, utom att Elbqvar-
narna med tillhörande hus och brygga nedbrändes,
för att hindra fienden från att denna väg förfölja. Den
18 Juni om aftonen uttågade ändteligen Banor med
hela sin här ifrån Torgau. Afsigten var att öfver Öder
och Warta utefter Polska gränsen, den enda möjliga
vägen, framtränga till Pommern för att der förena sig
med Herman \Vrangel. Fiendens afsigt blef deremot
att genskjuta och komma före honom till någon af
floderna och der hindra återtåget. Nu började derfö-
re en kapplöpning. Fienden, genast underrättad om
Baners aftåg, uppbröt tidigt den 19 Juni från Pretsch;
och sände serskildt ett tusen Kroater, som skulle an-
gripa Baners eftertroppar och hindra tåget. Denna
dag komrao Svenskarna till Hertzberg, de kejserlige
till Jessen, båda vid Svarta Elsterfloden. Den 20
kommo Svenskarna till Lucka, fienden till Jiiterbock.
Den 21 kommo Svenskarna under svåra skärmylslin-

156

gar med de förstärkta Kroaterna endast till Lubbe-
rass, fienden till Barut. Den 22 blefvo Svenskarna
åter igen af skärmytslingar uppehållna och kommo
blott något närmare Odern; de kejserliga deremot till
Furstenwalde. Den 23 gick Baner vid Furstenberg
utan förlust öfver Odern; fienden, som redan vunnit
behöfligt förspräng, hvilade ut, för att hämta krafter.
Den 24 Juni komrao Svenskarna till Drossen; de kej-
serliga tågade på vestra sidan Öder till Kiistrin; och
Marazini, som förut varit i Kiistrin, skyndade till
Landsberg. Den 25 Juni hunno Svenskarna halfväges
1'rån Drossen till Landsberg; Gleen deremot gick från
Kiistrin till att förslärka Marazini. Den 26 kom Ba-
ner till Landsberg. Han hade ämnat att i denna stad,
som ännu innehade Svensk besättning, gå öfver War-
tafloden, och sedan på vinst och förlust slå sig ige-
nom Marazinis troppar. Men han fann för sig icke
blott Marazini utan äfven Gleen, således en nära dub-
belt så stark fiende, i hvars åsyn det var alldeles
omöjligt att gå öfver den månggreniga, träskomgifna
Warta. Baners ställning var förlviflad; framför honom
"Warta med öfverlägsen fiende; till höger Polen, Sver-
ges haliiiende, som troligen skulle begagna ett sjelfta-
get genomtåg till krigsanledning, och som deremot
gerna skulle öppna sitt land för de kejserliga, hvilka
således der likaså lätt som vid Landsberg kunde stän-
ga öfvergången öfver Warta. Till venster var Oder-
strömmen, och der bakom de öfriga kejserliga trop-
parna under Isoiani och Buchheim. Omkring Baner
■uti det hörn, der han stod, ingen fast ort till försvar,
intet förråd till underhåll, ej ens för ett par dagar.
»Nu,i> skrefvo de kejserliga härförarne till Wien, »nu
tihafva vi ändlligen fått Baner in uti säcken. d

Baner var utom sig af ängslan och harm. Den-
na sista känsla gaf han i synnerhet luft emot Beaure-
gard, ett ombud, som Richelieu underhöll uti Svenska
lägret. Baner påstod nämligen, att hela hans olycka
kom deraf, att Frankrike drog så länge i betänkande

15^

att gå öfver Rhen och taga verksam del uti kriget,
genom hvilket dröjsmål kejsarn fått tillfälle att använ-
da alla sina troppar mot Svenskarna. wOm,» sade
han hotande, »om jag och de kejserlige någon gång
»skulle gemensamt fakta mot Frankrike, så skall jag i
»sanning icke göra så många omständigheter vid att
»gå öfver Rhen.» Men ett beslut måste fattas. Den
27, 28 och 29 Juni hade Baner stått vid Landsberg
och öfver floden vexlat kanonkulor med Gleen och
Marazini under åtskilliga misslyckade försök att kom
ma öfver. Den sista dagen eller den 29 Juni förkla-
rade ändteligen Baner, att han beslutat göra återtåget
genom Polen. All den sämre trossen brändes för att
ej vara till hinder; Baners gemål med qvinnorna sän-
des under tillräcklig betäckning i förväg åt Polska si-
dan. Baner sjelf sammankallade det högre befälet,
tillkännagaf sin afsigt och förmanade strängeligen att
under tåget genom Polen förekomma alla plundringar,
på det man måtte gifva Polska regeringen så liten an-
ledning till missnöje som möjligt. Dessa åtgärder blef-
vo snart bekanta hos de kejserliga, hvilka på sin sida
också sände en hop troppar in åt Polen för att äfven
der hindra öfvergången.

Men den 30 Juni, tvärt emot föregifven afsigt,
återkallade Baner de åt öster sända qvinnorna, och
skyndade uti jagadt tåg vester ut mot Odern, hvilken
han fann af fienden obesatt. Vid Göritz, straxt söder
om Kiistrin, vadade han åter och äfven denna gången
utan förlust öfver nämnde flod, öfverraskade och tog
100 kejserliga vagnar med välkommet munförråd. Den
1 Juli gick det ännu i sträcktåg ända bortom Brietze.
Den 2 Juli med mera säkerhet och lugn blott till
Frienwalde; ty nu mera kunde ingen hindra honom
att d. 3 Juli komma till Schwedt och i der varande
fasta läger förena sig med Herman Wrangel. Hären
var räddad och det utan betydlig förlust. Man be-
rättade för Baner, hvad de kejserliga generalerna skrift

138

vit om hans belägenhet. »Jali) sade han, »de hade
»mig fången; men de glömde att knyta för säcken.»

Baners vid detta tillfälle visade beslutsamhet,
kraft och lycka, väckte mycken uppmärksamhet, och
Återtåget från Torgau har blifvit ganska ryktbart
i krigshistorien. Jemnte Baner utmärkte sig under
detsamma Erik Slange, Karl Gustaf "NYrangcl och Adam
Pfuei.

Det tyckes, som fienderna sjelfva blifvit så förvå-
nade, öfver Baners lyckliga räddning, att de i början
icke visste, hvad de skulle företaga; ty Svenskarna
lemnades flere veckor i ro, ehuru de också efter före-
ningen voro sina fiender helt och hållet underlägsna.
Men mot slutet af Augusti närmade sig Gallas, hvil-
ken nu tagit befälet öfver alla de förenade härarna.
Då lemnade Baner Stettin åt Torstensson och Hinter
Pommern åt Adam Pfuel att försvaras. Emedan fien-
den tycktes rikta sitt anfall förnämligast mot För-Pom-
mern skyndade Baner och Herman Wrangel sjelfva
dit, och ställde sig den förre bakom Trebel-floden vid
Triebsees, den sednare bakom Peenefloden vid Loilz,
för att, förskansade vid dessa vattendrag, skydda Sver-
gcs sista Tyska besittning, det bakom liggande hörnet
af Pommern. Det var alldeles samma ställning, hvari
Gustaf Adolf första gången hejdade Tillys anfall. I
tre veckor niotstodo också Svenskarna hvarje Gallas
bemödande, så att han för brist på munförråd måste
den 11 September draga baklänges åt Neder Saxen. —
Men sedan hans soldater blifvit derstädes uppfriskade,
kom han tillbaka mot Svenska tropparna bakom Tre-
bel. Dessa voro uti en belägenhet, mer ömkansvärd
än någonsin under hela kriget. Allt vunnet byte hade
under det jagade återtåget måst öfvergifvas, då äfven
befälets och större delen af rytteriets hästar blifvit
borttagne för att rädda kanonerna. Befälet hade inga
pengar, soldaterna trasiga kläder och inga skor; på
krigs och munförråd var den största brist. Men hä-
ren anfördes af Baner, Herman Wrangel, och den nu

1^9^

ditkomne Leonhard Torstensson, de lägre att förtiga.
Också blef Gallas för andra gängen kastad tillbaka
in åt Meklenburg. Emedlertid hotades Svenskarna af
hungersnöd. För .att undvika denna och om möjligt
åter draga de kejserliga från sjökanten, tog Baner det
förtviflade beslutet att ännu en gång störta sig in
bland fienderna. Han tågade verkligen nedåt Schvvedt
och derifrån åt Hinter-Pommern; men hans styrka var
så obetydlig, att Gallas ej brydde sig om att förfölja
den, utan lemnade detta åt Marazini, och lät sjelf
sina troppar under tiden hvila ut.

Ty också den kejserliga hären hade lidit utom-
ordentligt, så väl genom hunger som genom beständi-
ga fram och återtåg uti de öde nejderna Brandenburg,
Meklenburg och Pommern. På landet voro nemligen
nästan alla hus uppbrända, så att soldaterna också
under denna sena årstid nödgades frysa nätterna ige-
nom under bar himmel. Inga lifsmedel, inga menni-
skor, annat än döda, hvilka öfverallt lågo vid vägarna,
blandade med hästar, båda dels skjutna dels hungrade
ihjel. Sedan Gallas gjort flere fåfänga försök att inta-
ga Anclam och der öJver Peene intränga i Pommern,
samt äfven, såsom vi förut omnämnt, tvenne serskil-
da gånger blilvit tillbakaslagen vid Trebelfloden, miss-
tröstade han att detta år kunna någonting vidare ut-
rätta, och ämnade derföre leda sin här till mindre
förödda länder och der taga vinterqvarter. Herman
AVrangel, som trodde, att Gallas förföljde Baner och
öfvergifvit sina anslag vid Trebelfloden, reste till
Greifswald för att med den nyss från Sverge öfver-
komna Lesslie rådgöra, huru försvaret vidare skulle
föras. Under tiden lemnade han åt AVitzlhum högsta
befälet Öfver tropparna vid Trebel.

Men emedlertid hade en Pommersk adelsman, vid.
namn Kussow, kommit till Gallas och erbudit sig att
visa en säker och obevakad väg öfver Trebelfloden.
Gallas antog förslaget och öfverhopade Kursow med
löften. Till denne sednare sällade sig en annan Pom-

160

mersk adelsman, Georg Behr, från hvilken Svenskarna
tagit några spann hästar och som derföre var upp-,
bragt. Under ledning af dessa båda män, gingo de
kejserhga åt Triebsees till och medförde på vagnar
tvenne båtar från Malchin. Ett stycke söder om
Triebsees var den anvista platsen. Båtarna drogos en
Ijerdingsväg öfver omgifvande träsk ända till floden ,
hvarpå 100 soldater natten mellan dén 23 och 24
Oct. rodde öfver, intogo genom öfverraskning fästet
vid Tribsees och insläppte öfver dervarande vindbryg-
ga den utanför väntande kejserliga hären. Nu var
gärdet uppgifvet, det enda lilla, som Svenskarna ännu
innehade af Tysklands jord. Hela För-Pommern öf-
versvämmades och Svenskarna innestängdes uti Stral-
sund, Anclam och Greifswald, de enda städer, som
der kunde försvaras. I Hinter-Pommern skärmytslade
Baner med fienden, men var i det hela underlägsen,
så att äfven detta land för det mesta öfversvämmades
af de kejserliga; Usedom och Wallin förlorades äfven,
och det var endast sen årstid och tryckande förråds-
brist, som hindrade Gallas att bemägtiga sig det oför-
svarade Riigen.

Aldrig under hela trettioåra kriget var Svenskar-
nas ställning så föi'tviflad, som nu. Men Baner, alllid
störst i olyckan, var det äfven denna gången och for
oupphörligt omkring, kämpada med fienden och upp-
muntrade sina egna.

De kejserligas belägenhet var ej heller afundsvärd.
Uti det förhärjade Pommern funno soldaterna icke ett
bröd, hästarna icke ett strå. Bakom låg det utät-
na Meklenburg, det alldeles ödelaggda Brandenburg ocb
Saxen; hvarföre också alla förråder måste föras lång-
väga från Öfra Tyskland. Af denna orsak, och eme-
dan Gallas i allmänhet var föga skicklig förrådskaffare,
började de kejserliga snart att lida brist, ja nä^
stan hungersnöd, hvarjemute pestartade sjukdomar upp-
kommo. Gallas kunde ej längre bibehålla sig i Pom-
mern.

mern. Med en af elände nSstan förstörd här, som
det säges, från 60,000, förminskad till 15,000 man, drog
han sig den 25 Dec. tillbaka, och tog vinterqvarter
uti Meklenburg, Liineburg och en del af Holstein.
Det var efter detta fälttåg, som man började gifva ho-
nom tillnamnet Härför störar en.

Witzthum begaf sig genast efter fälttågets slut till
Sverge, emedan han blifvit anklagad för sitt uppföran-
de både vid Wittstock, Tribsees och annorslädes. Men
då han i allmänhet ansågs vara långsam och vankel-
modig, men dork egenkär och envis, frikände regerin-
gen honom från beskyllningen för förräderi och lät
honom, dock afskedad återvända till Tyskland ^).

Detta år d. 15 Februari afled kejsar Ferdinand
den andre, förnämsta anledningen till det krig, som
nu i nitton år härjat hans fädernesland. Han dog un-
der lifliga försäkringar, att, hvad han gjort, hade skett
i öfverlygelse att dermed befordra Guds rike på jor-
den, och att han ännu i dödsstunden hyste samma fa-
sta tro. — Hans son och efterträdare, kejsar Ferdi-
nand den tredje, var i mycket sin fader lik, dock ej
så kraftfull och bestämd. Han behöll samma rådgifva,-
r»5 och samma åsigler som fadern,

VESTRA SIDOHABEX.

I början af året blef Lesslie med Svenska irop-
parna jagad ur Westfalen, då han vid Leipzig förenade
sig med Baner. Sedan, när svältkriget vid Torgau be-
gynte, skickades Rutinven och King med några Sven^-
ska regementer tillbaka åt vester. Dels i förening med
Hessaina, dels på egen hand försvarade sig Svenskar-
na uli dessa trakter till årets slut; kanske mest derfö-
re, att fienden använde alla sina krafter mot Baner, i
den beräkning, att sedan denne med hufvudhären blif-

j) Riksarlc. Rädsprotok, d. i6 Jan.; ii, iG, 21 Au-
gusti i63S.

11

162

vit förintad, skulle det vara lätt att gCra slut på både
Ruthwen och King.

För öfrigt började nu i dessa nejder visa sig nå-
gra män, hviika sedermera blefvo mycket ryktbara.
Den ene var Hessiska generalen Mel änder, en dug-
lig man, men hårdsinnad, egennyttig, hämndlysten.
Den andrevar Herman Booth, Meklenburgisk adels-
man, utmärkt icke så mycket för någon skicklighet,
som icke mera för en osläcklig illvilja mot Sverge.
Denne förehade en hop stämplingar med Arnheim,
med kungen i Danmark m. fl. för att samla troppar
mot Sverge. Men Salvius fick uti Hamburg snart vä-
der af saken, och gaf en vink derom åt King, som
«traxt öfverraskade och tillfångatog Booth och dermed
afbröt hela förelaget. Den tredje var Hans Kristof-
fer Königsmarck, h vilkens trohet vid Sperreuters af-
fall räddade åt Sverge icke blott dennes ulan genom
exemplet också flere andra regementer. Till belöning
utnämndes han till öfverste för det fordna Sperreuter-
ska regementet och började redan i detta fälttåg ut-
märka sig för en ovanlig skicklighet i det så kallade
lilla kriget.

Den 24 September detta år dog Sverges nu va-
rande enda bundsförvandt i Tyskland, landtgrefven
Wilhelm af Hessen. Ryktet talade om gift, men tro-
ligen ulan skäl. Under barnens minderårighet fördes
styrelsen af enkan, den hjeltemodiga Amalia Elisabeth,
hvilken följde sin aflidne makes åsigter och qvarblefpå
Svenskarnas sida.

ÖSTRA SIDOIIÄRE.V.

Denna här stod också i år under Herman Wran-
gels befäl, och skärmytslade hela vintern och våren
mot de kejserliga uti Brandenburg, dock ofta medför-
lust. I Maj gjorde Wrangel en rörelse mot Schlesien
för att underlätta Baner, men blef snart af Marazini
och Mansfeld diifven tillbaka. Efter återtåget från

Torgau förenade sig och sammansmälte Baners ocli
AVrangels troppar och delade sedermera samma olycks-
öden under de sista månaderna af fälttåget.

För öfrigt tilldrog sig på denna sidan åtskilligt
annat minnesvärdt.

I förra kapitlet hafva vi nemligen omtalat det
förbund, som Arnheim stiftade mellan Danmark, Mek-
lenburg, Lauenburg och Polen, för att med väpnad
hand uppträda uti Tyskland; men hvilket afbröts ge-
nom segern vid Witlstock. Någon tid derefter upp-
togs underhandlingen å nyo, och det var i samman-
hang dermed, som ofvannämnde Booth anställde sina
värfningar. Det var Salvius, som uppläckte och angaf
dessa dolda anläggningar. Svenska regeringen beslöt
att förekomma utbrottet. Booth blef, som förbemäldt
är, tillfångatagen. Salvius ulfäsle en belöning åt den,
som lyckades att lura ut och döda den fruktade Arn-
heim. Då delta skändliga förslag ej lyckades , försökte
man ett annat. I Mars 1637 kom befallning till Sven-
sVa styresmannen öfver Pommern, Sten Bjelke, att
bemägliga sig Arnheim. Denne sednare vistades på
sitt slott Boitzenburg norr om Berlin, ulan att vara i
någon synlig tjei\sl. Oförmodadt blef han af en Svensk
slröftropp öfverfallen, förd lill Sletlin och derifrån sjö-
ledes lill Sverge, och med hans försvinnande upplöstes
hela det ifrågavarande förbundet. — Från flere hof
kommo nu till Stockholm medlande bref för Arnheim;
men regeringen var oböjlig och lät stiängt bevaka ho-
nom. Han ansågs som en farlig »prac tikan t» och
skulle föras till Kastelholm; men då denna ort icke
syntes nog säker mot en öfverraskning från Dantzig,
skulle han i stället lill Örebro. Likväl Ock han tills
vidare stanna i Stockholm; men om befrielse eller ut-
växling kunde man icke komma öfverens. Arnheim
beslöt då att sjelf söka befria si^. Mot hösten 1638
började han klaga öfver sjuklighet och begärde att få
flytta från slottet till varmare rum ned i staden. Det
bifölls; men snart klagade han ånyo öfver köld, och

ft4

fick derföre tillstånd att öfverdraga väggarna med klä-
de. Sedan utverkade han pass åt en sin tjenare, som
enligt föregifvande skulle i enskilda äronder resa till
Tyskland. Nr började Arnheim låtsa en svårare sjuk-
dom och det så naturligt, att han bedrog både läka-
re och vakt; den förra uppskref läkemedel, hvilka Arn-
heim hvar natt kastade ut genom fönstret; den sedna-
re underlät olta att ransaka rummet hos den förmente
sjuklingen. Denne hade emedlertid ulat af fönstergall-
ret samt sönderskurit klädet och deraf gjort ett tåg. När
nu en gång Axel Oxensljerna och regeringen voro ur
Stockholm, iakttog Arnheim tillfället af en mörk höst-
natt och hissade sig ned från fönstret, samt lyckades
att med betjentens pass komma undan till kusten, och
derifrån på ett segelfärdigt fartyg till Tyskland ^j.

Uti Mars månad detta år dog hertig Bo-
gislaus i Pommern, den siste af sin ätt. Brandenburg
hade nu lagliga anspråk på detta land; men som kur-
fursten var i krig med Sverge, behöllo Baner och
Bjelke så mycket, som de kunde, af hertigdömet. På
deras begäran uppgjorde Pomnieranerna sjelfva en egen
regering, hvilken i skydd af och förbund med Sverge
skulle besörja landets styrelse. Kurfursten af Branden-
burg, för att härvid icke genom tystnad försitta sina
rättigheter till Pommern, ditskickade en offentlig skrif-
velse, genom hvilken han förklarade, »det landet efter
))hertig Bogislai död vore i följe af öfverenskommelse
»och lag nu mera förenadt med Brandenburg. Kur-
»fursten förböd derföre den nyss tillsatta med Sverge
»i förbund varande styrelsen öfver Pommern alt som
»sådan fortfara. Kurfursten och ingen annan vore lan-
»dets lagliga regent.» Pommerska ämbetsmännen blef-
vo villrådiga. Af fiuktan för Sverge och det närva-
rande vågade de icke lyda Brandenburg; af fruklan för
Brandenburg och det tillkommande vågade de icke ly •

i) Ritsark. Ratlsprot d. 9 och 24 Maj i637, d. 10 Oct,
och i9 WoY. i638.

165

^a Sverge. Slutligen lade de alla ne.l sina ämbeten
och landet blef styrelselöst. Axel Ox^iistjerna rådde
då, »att genast iakttaga tillfället, förciiälla Pommeraner-
»na vådan af regeringslöst tillstånd, och för att före-
»komma ett sådant, tillförordna en Svensk styrelse. På
jrtiet .^ättet finge man god anledning att draga hela
»landels regering till Sverge, och att förvandla Pom-
»mern sjelft till en Sverges provins i stället för en
»dess bundsförvandt, som det fCrut varit.» Försla-
get blef af rådet gilladt ^) och straxt af Baner under
det lyckligare fälttåget 1638 verkställdt; och det var
sedan omöjligt att tränga Svenskarna från denna
deras vunna föidcl.

TJUGUFÖRSTA KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1638.

Erfurt inuti landet och några få städer vid Öster-
sjökusten var allt, som återstod af Sverges eröfringar
•uti Tyskland; några tusen halfnakna , utLungrade sol-
dater det enda, som åslerstod af dess härar. Enhvar
väntade, att det fatliga, svaga landet skulle fälla mo-
det och fly en fortsatt strid. Man bedrog sig. Jo-
han Baner misströstade ej att med understöd hemifrån
kunna åter upphjelpa saken -). Regeringen i Sverge,
anförd af Axel Oxenstjern? , misströstade ej att med
understöd af Svenska fosterlandskärleken kunna anskaf-
fa behöflig hjelp. Piådet beslöt att icke låta det hit-
tills så ärorikt förda kriget sluta på ett så nes-
ligt och ofördelaktigt satt; man ville häldre med all
magt rusta till ett nytt fälttåg ^J. Ständerna tillfrå-

i) Riksark. Radsprot. d. 3 cch 5 Apr 1G38.
a) Riksart. Rådsprot. d- 3i Jan. i63S.
3) S. st. d. i7 Jan. i638.

jjades, om de ville åtaga sig nya gerder för alt åter-
upprätta sista årets förlust. Prester och borgare för-
klarade sig genast villiga. Några bland rJdderskapet,
anförda af Ake Tott och Axel Baner, ville som veder-
lag för de nya gerderna utsträcka adelns handelsrätt på
bekostnad af borgrarnas; men de blefvo afvista af Jakob
Dela Gardie, bröderna Oxenstjerna samt af Johan Sky t-
te ^). Bönderna, imder anförande af en Måns Davids-
son från Småland, voro i början ogena; men blefvo
slutligen öfvertalade. Alla stånden åtogo sig dryga be-
villningar, och lofvade dessutom alt uppmuntra sina
hemmavarande till tålamod och villighet under de bör-
dor , som fäderneslandets ära och räddning fordrade.
Frågan om krig och fred öfverlemnades som förut till
regeringens afgörande, »hvilken med sin närmare kän-
»nedom af omständigheterna kunde fäderneslandels fördel
»bäst bevaka.» Försedd med denna fullmagt, fattade
regeringen med all ifver i saken; utskiifningar skedde;
förråd anskaffades och flottan hölls i beredskap. Sän-
debud skickades alt mot Österrike uppreta Sieben-
burgska fursten Betlen Gabor. Det af Oxenstjerna med
Frankrike år 1 636 afslutade förbundet blef y tterligai e stad-
fästadt och dervid bestämdt, att Frankrike skulle utbetala
en Sverges fordran på 400,000 riksdaler och sedan lika
mycket årligen uti underhållspenningar, samt sj el f för-
klara kejsaren krig; hvarefter sedermera ingendera mag-
ien skulle sluta fred utan den andras deltagande. I
följe af allt detta uppträdde Sverge återigen som en
fruktansvärd fiende. Men det var svårt att fortsätta
den gjorda ansträngningen. Oaktadt alla de goda löf-
tena under riksdagen, yppades dock fram på sommaren
mycket missnöje öfver de nya skatterna, och flerestä-
des utbrast uppror. Rådet fruktade att på denna väg
icke kunna erhålla de nödiga medlen. Det var derföre
nu, som man frampå hösten beslöt sälja kronogods för

O S. st. 22 Febr. i638.

200,000 riksdaler, hvilka medel skulle användas lilL
statens underhållande.

IIUFVUDHÄREN.

Under hela förra hälften af året 1628 stannadef
Baner uti Pommern, hvilade sina uttröttade soldAter,,
samt inväntade förstärkning.

Uthungrad och förstcrd, hade öfverlefvan af kej-
serliga hären tagit vinterqvarter i Neder-Saxen och
till och med i Holstein, ehuru mot Kristian den fjer-
des vilja. Denne vredgades och hotade; men för att
ej blifva Sverges medhjelpare mot kejsaren, måste han
foga sig uti att betala 160,000 R:dr i brandskatt,
hvarpå Gallas lemnade Holstein och stannade sedan
overksam uti Neder-Saxen hela våren. Delta har blif-
vit tadladt. Man har påstått, att Gallas bort med
yttersta ansträngning skaffa medel och förråd samt
iakttaga tillfället alt angripa och alldeles förjaga de
nu helt och hållet underlägsna Svenskarna.

Sådant skedde likväl icke. I Juni kom Svenska
förstärkningen och Baner mönstrade en här af 21,000
man, med hvilken han i början af Juli ryckte mot fi-
enden. Under Juli, Augusti och största delen af Sep-
tember lågo båda härarna midt mot hvarandra, Baner
norr och Gallas söder om Peenefloden. Baner hade
ondt om munförråd, men kunde dock berga sig genom
tillförsel från sjösidan, och låg derlöre qvar; ty Gallas
med förödda länder bakom sig led af ännu större brist;
och förlorade dagligen en mängd folk dels af hunger^
dels af sjukdom. Likväl envisades han alt ligga stilla.
I slutet af September började nöden att trycka äfven
Baners läger, hvarföre han framtågade emot Gallas.
Denne vågade ej med sina försvagade troppar göra
motstånd, utan flydde med förlust af 3000 man. Ba*
nér ville förfölja honom, men kunde ej; ty vägen låg
genom det förödda Brandenhurg, och bakom detsamma
stod Gallas tryggad af Elben och med lättare tillför-

168

sel. Baner kunde ej komma genom ödemarken utan
att för tåget medföra stora förråd. Sådana saknades
och skulle, om de också funnits, likväl icke kunnat
medföras. Uti Svenska hären hade neml. en smitto-
sam sjukdom dels dödat, dels försvagat hästarna. Mån-
ga kanoner drogos af soldater, och man såg ryttrarna
sjelfva bära sadel och skabrak på egen rygg och vid
betslet leda efter sig de magtlösa hästarna. Det sades,
att Tyska soldathustrurna gifvit kreaturen förgift, för att
dermed hämma krigsrörelserna och tvinga till fred.
Baner måste derföie ännu någon tid låta sina troppar
stanna i Meklenburg.

Uti November gingo Gallas och Baner åter emot
hvarandra och möttes vid Perleberg. Baner öfverra-
skade och tillintetgjorde flere af Gallas troppafdelnin-
gar, hvarföre denne snart drog sig tillbaka till Magde-
burg, svälte en tid på tropparna, och måste slutligen
taga vinterqvaiter uti de kejserliga arflanden.

Baner stannade öfver vintern uti Meklenburg för
att derstädes sjövägen erhålla någon tillförsel. Mellan
honom och Gallas låg hela norra Tyskland som en öde-
mark, hvarest icke någon krigshär, knappt de ringa
qvarlefvorna af " befolkningen kunde finna en torftig
lifsnäring.

VESTRA SIDOnXBEN.

General King efterträdde i Westfalen sin lands-
man Alexander Lesslie som anförare för Svenska trop-
parna, med hvilka den nya kurfursten af Pfalz förena-
de sin styrka. Königsmarck utmärkte sig som vanligt;
men Svenskarna voro för svaga att uträtia något huf-
\udsakligt, och Gallas sysselsatte sig uteslutande med
Baner, så att afven han skickade blott en mindre styr-
ka åt vester. Kriget fortgick derföre på denna sida
med växlande lycka, och utan afgörande följd.

Hessarna voro genom det långa kriget alldeles
uttröttade, dertili modlösa genom Svenskarnas förlu-

169

ster. De ropade efter förlikning med kejsaren. Landt-
grefvinnan Amalia afslutade också uti April detta år
en sådan beredelsefrid; men kejsaren, som hoppades
att snart och fullständigt besegra Svenskarna, ville ej
stadfästa afhandlingen, utan fordrade ännu fördelagtigare
villkor. Hessarna blefvo uppretade, och fingo rådrum
att besinna sig. Under tiden erhöll Baner ofvannämn-
de förstärkning och vågskålen började luta till fördel
för Sverge. Hessen öfvergaf fridsunderhandlingen och
förnyade sitt förbund med Sverge och blef dervid be-
ståndande allt intill krigets slut.

Bland de många Skottar, som under konung Gu-
6taf Adolfs tid ingått i Sverges Ijenst, hade en Jakob
Ramsay serdeles utmärkt sig och slutligen stigit till
värdighet af general-major. Då efter slaget vid Nörd-
Jingen Svenskarna förjagades ur hela södra Tyskland ,
var nämnde Ramsay Svensk befälhafvare uti Hanau,
hvilken fästning han beslöt alt i det yttersta försvara.
Detta beslut utförde han på ett sätt, som gjorde Ja-
kob Ramsay och Hanaus belägring serdeles ryktbara
på dessa tider. Från hela södra och medlersla Tysk-
land blefvo, som förbemäldt är, Svenskarna fördrifna
redan under året 1634. Men länge och på alla sidor
omgifven al fiender, och dertill af fiendtliga borgare
inom sjelfva staden, försvarade sig Ramsay lyckligt och
oafbrutet uti nära fyra års tid. Blott en enda gång
neml. om sommaren 1636 fick han någon undsättning
af Lesslie med Vestra Sidohären. Eljest var han alltid
öfverlemnad åt egna krafter. Men dessa visste han för-
träffligt begagna för att Iiilla borgrarna i slyr, göra
lyckliga utfall, bortkapa fiendens förråder och afslå
-dess angrepp. Han hade säkert ännu längre kunnat
försvara sig; men uti Februari detta år lyckades det
fienden alt genom hemligt förstånd med stadsfolket in-
tränga i fästningen. Ramsay blef efter ett envist för-
svar fången. Han dog några dagar derefter af sår och
vanvård.

170

ÖSTRA SIDOHAREN

var under hela detta år sammansmält med hufvudhä-
ren. Dess förra anförare, gamla Herman Wrangel,
blef hemskickad som mindri3 användbar dels för ålder
dels för yppad oenighet med Johan Baner.

TJUGUANDRA KAPITLET.

FÄLTTAGET iC39.
IIUrVUDIIAREX.

Ehuru Baners troppar utgjorde numera endast
12,000 man, kunde han dock icke öfvir vintern lif-
nära dem i det uthungrade Meklenburg. Trakterna
rundtomkring voro än mera förödda och omöjliga att
genomtåga; utom Liineburg och Braunschweig, hvilka
nu i några år mindre lidit af kriget. Men hertig Georg
al Limeburg och konungen af Danmark hotade med
krig, om Baner vände sig deråt. Nöden dref honom
dock att våga försöket. Redan i Januari gick han vid
Lauenburg öfver Elben, Hertigen af Liineburg, då han
såg, att Svenskarna icke läto skrämma sig, föll till
föga och begärde neutralitet. Baner skyndade emeller-
tid för att rädda Erfurt, der Svenska besättningen var
iiragt till det yttersta. I Halberstadt lemnade barr
fotfolk och skytteri under Torstensson, hastade sedan
sjelf med rytteriet och undsatte Erfurt, samt skickade
derifrån Pfuel, hvilken vid Oelsnitz slog kejserliga ge-
neralen Salis, tog honom sjelf och en myckenhet folk
och jagade resten ål Böhmen. Sjelf dref Baner Saxar-
na ned emot Freiberg; och Stålhandske förföljde en
annan tropp ända till murarna af Dresden. Allt dett»
var gjordt inom Januari och Februari månader. Det
var en bland de märkvärdiga ansatser, som stundom

kommo öfver Baner, då både han och hans här gjorde
underverk.

Medan nu Svenskarna belägrade det tappert för-
svarade Freiberg, samlade sig till dess befriande en
styrka af öfver sjulusen man under Marazini. Tillika
spordes, att en större kejserlig här under Hatzfeld vo-
re i antågande. Baner beslöt derföre att angripa Ma-
razini, förrän Hatzfeld hunne fram. För detta ända-
mål kallade han till sig Torstensson och tågade rakt
mot Marazini. Denne ville undvika striden och drog,
sig tillbaka; men Baner följde så tält i spåren, att
Marazini måste vid Chemnilz stanna och försvara sig.
Den 4 April stod träffningen. Den förenade Saxiskt-
kejserliga hären hade valt en fördelaglig ställning;
men Svenskarna under Baner, Torstensson, Wachtmei-
ster och "NVittenberg angrepo med en oemotståndlig
kraft. Fiendtliga rytteriet blef jagadt på flykten och
förföljdl; fotfolket, som ville draga sig undan åt Erz-
bergen, blef af Slange och Stålhandske genskjutet och
nästan till intet gjordf. Marazini förlorade 8 kanoner,
63 fanor, all trossen och 1500 fångar; hvarförutan
nejden på en mil derorakring låg beströdd med lik.
Baner förlorade ej mer än 300 man.

Efter denna betydliga seger utbredde sig Sven-
skarna enrådande öfver hela Meissen och Lausifz^
brandskattade, plundrade och härjade både städer och
land. Sedan vände sig Baner åt Böhmen. Karl Gu-
staf "Wrangel med förtroppen tog Teschen d. 20 April;
sedan kom Stålhandske och tog Aussig och Leulmeritz;
slutligen Baner med hufvudhären och framträngde mot
Prag. För att skydda denna hufvudstad ställde sig kej-
serliga generalerna Hofkirchen och Montecuculi med
en betydlig styrka bakom Elben. Baner beslöt att vid
Melnitz gå öfver floden för alt komma åt Prag. Men
för att verkställa och på samma gång dölja denna af-
sigt, tågade han med hela hären längre åt söder tili
Alt Bundzlau, De kejserliga följde och lägrade sig på
stranden midt emot. Baner började öfver floden be-

172

skjuta dem och laga till öfvergång; men under samma
tid lät han föra en hop båtar till Melnilz och gömma
dem bakom en skogig ö. Sedan lemnade han ett par
regementer för sken skull qvar vid Alt Bunzlau och
gick med den öfriga hären obemärkt tillbaka till Mel-
nitz och der lyckligt öfver Elben. Hofkirchen märkte
iör sent, hvad som förehades. Han skyndade dit för
alt drifva Baner tillbaka; men blef sjelf i dess ställe
jemnte Montecuculi efter en kort strid tagen tillfånga,
och alla hans troppar jagade på flykten med förlust af
ett tusen man.

Nu stod vägen till Prag öppen, och Baner skyn-
dad-» dit. Men dagen efter ofvannämnde strid hade
också Hatzfeld med en betydlig styrka ankommit och
inryckt i staden. Baner ställde sig utanför i slagtord-
jiing, skickade några kulor öfver murarna och utma-
nade Hatzfeld till strid; men fåfängt, ehuru han vän-
tade hela dagen. Då gick han derifrån och inqvarte-
xade sina troppar vidt och bredt omkring uti nord-
östra Böhmen, och nu började i dessa nejder ett af-
skyvärdt lefverne med härjande, plundring, mordbrand
och alla slags våldsamheter. Baners svåger, Adam
Pfuel, skröt öfver att insam hafva uppbränt 800 byar
och småstäder. Någon frågade, »huru Baner ville en-
»gång ansvara för alla dessa rysligheter.)) Han gen-
mälte: »För dem få de ansvara, som gifvit mig befall-
»ning derom.» Det var honom nomligen ålaggdt att
låta kejserliga arfländerna känna krigets tyngd för att
förmå kejsaren till fred. Osterrikrarna sjelfva plun-
drade detta sitt eget land med samma hårdhet som
Svenskarna, dock icke med samma lycka. Af sitt tag-
na rof sålde Svenska soldaterna i hemlighet allehanda
förråder åt de utblottade kejserliga.

Uti September gick Hatzfeld till Meissen för
att fördrifva dervarande Svenska besättningar, och
på samma gång draga Baner ur Böhmen. Baner måste
följa. Hans tåg gick förbi det lilla fästet Prix. Baner
skickade dit och fordrade brandskatt. Innevåname

173

svarade blott; Prix giebt Nichts tj. Baner åter-
svarade: Prix wird zu Nichts ^); staden storma-
des och lades i aska.

Uti Meissen kunde Hatzfeld icke hålla stånd mot
Svenskarna, utan måste draga sig undan och lemna
dem fritt fält. Baner vände sig då emot Pirna. Denna
lilla ort hade ett svårt öde. Den bestod af en befä-
slad stad och ett derinom beläget än starkare befästadt
slott. Efter den misslyckade belägringen för Freiberg
kom Baner redan i April månad delta år till Pirna,
angrep, stormade och intog stadsmurarna. Saxiska be-
sättningen drog sig till slottet. Svenskarna inrusade
på gatorna under rop af: staden är vårl mordl
rof! plundringl och nu följde alla de vid sådana
tillfällen vanliga rysligheterna. Detta varade uti två
hela dagar; först på den tredje böd Baner slut på plun-
dringen. Sedan öfverlemnade han befälet i staden åt
Kinnimundt, en vildsinnt Skotte, hvilken obarmhertigt
plågade och misshandlade innevånarne, tills han slut-
ligen i ett anfall af raseri sköt sig sjelf. Beständig^t
ansatta af Saxarna, dels från Pirna slott, dels från det
närbelägna Dresden, kunde dock Svenskarna, ehura
med möda, bibehålla sig i Pirna stad; men dennes in-
nevånare ledo dervid mycket både af Svenska besätt-
ningens uppförande och af Saxarnas skjutande från
slottet. För alt genom Pirna kunna hålla Dresden i
tygel, hade Baner på dess eröfrande uppoffrat myc-
ken tid och nära tretusen man, men förgäfves. Vid
återkomsten från Böhmen var han derföre ganska upp-
retad och förklarade, att han skulle uppbränna staden,
efter kurfursten icke ville åt honom afstå slottet. Bor-
gerskapels ombud öfverlemnade en skriftlig ansökan om
försköning. Baner mottog, genomläste och bortkastade
den. »När,» sade han, »eder egen kurfurste icke sko-
»nar er, så kan jag som fiende än mindre göra det.

l) Prix ?ifvcr intet!

a) Pri t blifver till intet!

174

tiGån bort, och fogen er i edert öde.» I staden om-
gåfvo de honom ånyo, föllo på knä och bådo, »att han
»måtte förskona dem från brand.» — »Om ,» svarade
han, »om ni ej med hustrur och barn inom två lim-
»mar lemnat staden, så blifven i också sjelfve plun-
»drade och brända.» Ännu en gåog upprepade de sina bö-
ner. »Packa er ur staden,» svarade Baner, »och lem-
»)na mig i fred; eljest skall jag nog sätta fötter un-
«der er.» En prest utbröt då: »Om vi ej få barmher-
»tighet här, så lefver det en Gud i himmelen, som en
»gång skall straffa alla tyranner.» Baner hotade åt ho-
nom med käppen; men det blef dervid. Allt folket
vandrade ut. Murarna refvos, husen genomplundrades
ännu en gång; men, just då de skulle anländas, kom
en skriftlig förbön för staden , utskickad från kurfur-
stinnan uti Dresden. Baner, alllid artig mot könet,
lät nu beveka sig och staden blef skonad. Straxt der-
efter utkom en lång, vidlyftig skrift, hvilken förvarat
minnet af de många lidanden, som Pirna under en tid
af nära ett hälft är af Svenskarna utstått.

Emedan Hatzfeld hade från Meissen gått till Fran-
cen, återvände Baner till Böhmen, och stod redan d.
i 1 Oktober ännu en gång framför Prag , intog några
titanverk och besköt staden, så att kulorna flögo genom
^et lusthus, der erkeherlig Leopold Wilhelm då uppe-
höll sig. De blefvo dock icke obesvarade, ty uti Ba-
ners eget tält föllo två öfverstar för kanonkulorna från
Prag. Staden kunde likväl icke eröfras; deremot här-
jades landet vidt och bredt ända nedåt Tabor och
Pilsen.

Hatzfeld skyndade tillbaka för att försvara Böh-
men; på sitt ändamålslösa tåg genom Meissen och
Franken, hade han förlorat 3000 man. Men Piccolo-
mini från Belgien och en mängd Österrikiska troppar
väntades och kommo jemnle Hatzfeld till Böhmen;
dock så sent, att ingenting kunde uträttas. Afven Ba-
ner förlade sina troppar i vinterqvarter , sedan han

skickat Stålhandske till Schlesiea och Königsmarck till
Franken.

VESTBA SIDOHÄEEIf.

Den gamle, trogne, men föga ansedde general
King måste nu för ålderdomssvaghet taga afsked. Med
förbigående af några äldre, utnämndes Königsmarck till
efterträdare och visade sig förtjent af detta förtroende;
ty han upprätthöll med mycken lycka Svenska vap-
nens anseende. Likväl hlef ingenting hufvudsakligt ut-
rättadt, dels af samma skäl som förra året, dels eme-
dan Königsmarcks egentliga styrka låg i det så kallade
lilla kriget, hvilket icke lemnar så i ögat fallande
följder.

Hertig Bernhard af Weimar, om hvilken vi sedaa
1634 ingenting talat, hade under hela denna tid vaiit
i Frankrikes tjenst. Men innan Sverge stadfästat för-
bundet med nämnde land, ville Richelieu icke göra nå-
gra uppoffringar på Tyska kriget; hvarfcre Bernhard af
Weimar blef under åren 1635, 1636 och 1637 föga
understödd, och kunde alltså fö;^a uträtta. Detta var
också orsaken till Svenskarnas många olyckor under
samma år; ty de kejserliga fingo tillfälle att mot Ba-
ner vända hela sin magt, odelad; men efter förbundets
förnyande 1638 blef hertig Bernhard bättre utrustad,
och följderna svarade deremot, ty under loppet af sam-
ma år slog han de kejse/liga flera gånger uti Elsas och
intog slutligen fästningen Breisach, hvilken beherrskar
samma land. Dessa framgångar väckte ånyo hertigens
ärelystnad och egennytta samt andras misstankar och
afund. Det taltes om ett tillämnadt äktanskap mellan
hertigen och enkelandtgrefvinnan Amalia af Hessen, på
hvilken förbindelse skulle grundas ett af främlingar obero-
ende Tyskt-protestantiskt förbund med hertigen till anfö-»
rare. Detta frieri är dock en blott gissning. Säkrare är,
att redan Gustaf Adolf tänkte på att förmäla hertigen med

176

sin systerdotter, Kristina Magdalena och att denna föf^
bindelse nu tycktes ånyo komma i fråga, samt att herti-
gen åter närmade sig Sverge. Alldeles säkert är, att
missnöje rådde mellan honom och Richelieu ; att her-
tigen i Paris försakade flere äktenskapsbud , deribland
ett med Richelieus systerdotter; att Frankrike fordra-
de, men hertigen behöll Breisach, och lät slå mynt med'
Saxiska och Breisachska vapnen; med mera dylikt, som
tillkännagaf hans af Frankrike oberoende tänkesätt. Sä-
kert är ock, att han af Frankrike begärde för sin räk-
ning Elsas och Burgund samt vägrade att öfverlemna
sin af Franska penningar besoldade här. Hans planer,
hvilka de än voro, blefvo afbrutna, då han under lop-
pet af 1639 oförmodadt afled; han sjelf och ryktet sa-
de af förgift, och man nämnde Richelieu som upphofs-
man, en Genevare som handtlangare. Sednare forsk-
ningar hafva gjort det sannolikare, att sjukdomen blif-
vit förorsakad, dels af hertigens omåtllighet , dels af
hans förargelse öfver de hinder, Richelieu lade i vä-
gen för hans äregiriga företag. Hertig Bernhard af
"Weimar var, sade Hugo Grolius, den ende då lefvan-
de Tyska furste, som genom duglighet och kraft var
värd furstenamn.

Den icke obetydliga här, som följt hertigen, stod
nu utan befäl, utan att egentligen tillhöra någon magt.
Frankrike, Österrike, Sverge och Plalz täflade om att
draga den till sig. Soldaterna hade mesta benägenhe-
ten för Sverge; men det var fattigt och kunde ej gifva
stor sold. Kejsaren var hatad. Frankrike muta-
de de förnämsta generalerna , isynnerhet Erlach, och
lyckades slutligen att draga till sig hela hären. Oxen-
stjerna höll god min i elakt spel; och var nöjd, att
tropparna kommo åtminstone en Sverges bundsförvandt
till godo.

ÖSTRA

171

ÖSTRA SIDOUAREN.

Stod i början al året under Liljehök och rensade Pom^
mern från de qvarvarande kejserliga besättningarna.
Sedan skickades den ned åt Schlesien och ställdes un-
der befäl af Stålhandske, hvilken Baner ditsändt med nå-
gra regementer från hufvudhären. Mot honom stodo
de kejserliga under Mansfeld; men ingendera kunde
göra några betydliga framsteg.

TJUGUTREDJE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1640.

De kejserliga hade nu under fyra år vunnit den
bestämda erfarenhet, att hvarken Gallas , Hatzfeld,
Marazini, eller någon af deras vanliga härförare var
anér vuxen. Oaktadt de kejserligas stora öfverlägsen-
het uti manskap och medel, hade dock Baner drifvit
dem undan och från Pommerska stranden flyttat kri-
get tillbaka till Österrikiska arfländerna. Som nu kej-
saren genom hertig Bernhards död hade på vestra sidan
blifvit befriad från en farlig fiende, beslöt han att
ännu en gång söka genom en kraftig ansträngning kros-
sa Svenskarna. Såsom beFälhafvare bredvid erkehertig
Leopold Wilhelm tillkallades derföre Piccolomini ,
hvilken nu någon tid anfört Spanska tropparna i Ne-
derland och ansågs för den skickligaste krigshöfding på
katolska sidan. Han kom och medförde äfven flera af
de ryktbara Wallonska regementerna. Baner, för att
motstå den sålunda förstärkta fienden , tillkallade Eö-
nigsmarck med hela vestra sidohären; men fann sig än-
då för svag. Sedan norra Böhmen blifvit genom för-

1%

178

nyade härjningar alldeles utlömdt, gick der före Baner d.
14 Mars åt Meissen. Piccolomini följde efter; täta skär-
mytslingar föreföllo. Königsmarck segrade vid Leipzig,
Slange i Erzbergen; men Wittenberg blef slagen vid
Plauen. Svenska styrkan ensam var dock alltför svag;
Richelieu tillät derföre, att lörra Weimarska hären,
nu stående under Longueville och Guebriant , skulle
förenas med Baner; likaså landgrefvinnan af Hessen
för hennes troppar, ehuru sjelfva anföraren, general
Melander, ifrigt arbetade emot; han ansågs vara mu-
tad af kejsaren. Efter några underhandlingar gick äf-
ven hertig Georg af Liineburg öfver på Svenska sidan
och skickade till Baner fina troppar under anförande
af Klizing, hvilken var hemligt besoldad af Sverge.
Således samlades uli Erfurt en här, af 36,000 man,
den största protestantiska, som man på länge uti
Tyskland sett; men den bestod af fyra serskilda delar,
Svenskar, Weimarianer, Luneburgare och Hessare,
hvar under eget oberoende befäl. De tågade mot Pic-
colomini , som redan förut med 40,000 man lägrat
sig vid Saalfeld. De förenade kommo den 8 Maj dit
och slogo läger straxt bredvid; båda härarna befästa-
de sig; ingendera vågade angripa den andre, och så-
lunda började ett svältkrig, som inom kort förde nöd,
hunger och sjukdomar in uti båda lägren. Piccolomi-
ni trodde sig engång kunna med fördel anfalla Baner,
men en gammal furst Stadion, af kejsaren med stor
myndighet skickad till lägret, fruktade Svenskarnas
segervana och ville ej tillåta, att kejsarens hela styrka
vågades i några timmars strid. A andra sidan ville
både Longueville, Melander och Klitzing anfalla Pic-
colominis läger, men Baner ansåg det farligt; haa
trodde sig kunna med hunger tillfoga fienden större
skada. Också var nöden hos Piccolomini så svår, att
ett stycke bröd, stort som en knytnäfve, kostade en
dukat. Men det var hos Baner sjelf föga bättre, och
dessutom hotade oordning att insmyga sig; soldaterna
ville ej lyda befälet, befälet icke öfverbefälet, och öf-

17%

"verbefålet var oenigt. Longueville hade förnämsta
platsen ; men den dugligare Baner ledde besluten.
Detta skulle dock någorlunda burit sig, ty Longueville,
en klok och tillika eftergifvande herre, lemnade Baner
gerna fri hand; men icke så det närmsta Franska öf-
verbefålet; än mindre Helander, som beständigt krång-
lade. Deremot hade Baner stöd af Klitzing; men då
snart ett rykte förkunnade, att denne var Svensk
soldtagare, måste han ofta för sken skull motarbeta
Baner. Melander dref slutligen sitt spel så långt, att
han blef af landgrefvinnan afsatt; men emedlertid ha-
de månget gynnande tillfålle gått förloradt. Då seder-
mera Baner var borta för att i Magdeburg begrafva
sin afljdna andra gemål, passade Piccolomini på tillfället,
drog sig d. 8 Juni ur det svåra läget, och gick ge-
nom Franken åt Hessen; Longueville och Klitzing kun-
de ej hindra honom undkomma. Jemnt en månad ha-
de svältkriget varat. Det ansågs hafva kostat lika
mycket folk, som tvänne fältslag.

Efter åtskilliga fram och återtåg samt ömsesidigt
misslyckade försök alt öfverlista hvarandra, stannade
härarne åter i tvänne närbelägna väl befäslade läger,
Piccolomini i Fi-itzlar, Baner i Wildungen , i hvilka
läger de under ömsesidiga skärmytslingar och stor brist
lågo öfver en hel månad neml. från d. 7 Augusti till d.
18 September. Men äfven denna gången hade Baner
"valt fördelagtigaste läget och träffat bästa förrådsan-
stalterna. Piccolomini var den, som först af hungern
•drefs ut på fälteU För att på en gång få goda qvar-
ter, straffa ©n trolös vän och draga fienden från södra
Tyskland, skyndade Piccolommi oförsedt och hastigt åt
Westfalen; han ville vid Höxter gå öfver Weserfloden
•och infalla uti den till Svenskarna öfvergångne hertig
Georg af Liineburgs länder. Baner insåg genast af-
sigten och huru nödvändigt det var att densamma
med skyndsamhet förekomma och han lyckades äfven
deri. De kejsarliga måste återgå till Hessen.

fSO

Efter detta fruktlösa försök och några obetydliga'
fram och återtåg sökte tropparna vinterlägen; Picco-
lomini i södra Tyskland, Hessare och Liineburgare
hemma, Svenskar och Weimarianer i Thiiringen.

Då den förenade hären skulle skiljas åt, höUo alla
iefålhafvarne ett sammanträde uti Hildesheim den 28
Oct, Det var för att rådgöra om vinterläge, följande
fälttåg m. m.; och slutades med omåttligt drickande.
Ett par af dem, som deltagit i utsväfningen, sjuknade
och afledo inom kort; ett hälft år derefter dogo äfven
Baner och hertig Georg. Af dessa händelsevis sam-
manträffade dödsfall uppkom ett rykte, att de aflidne
Wifvit af katolikerna under nämnde gästabud förgifta-
de; man ville till och med veta, att det var en Fransysk
munk, som blandat giftet; och gästabudet uti
Hildesheim blef länge ett allmänt samtalsämne i
Tyskland.

Baner har aldrig misstänkt eller klagat öfver nå-
got sådant. Deremot yttrade han ofta stor förtrytelse
öfver alla de tvister och obehag, som han genom det
delade befälet fatt erfara. Detta jemnte den farlige
motståndare Piccolomini var, gjorde, att Baner ansåg år
1640 som det svåraste och obehagligaste fälttåg, han
under hela sin lefnad haft.

VESTBA SIDOnÄREN.

Denna afdelning hade redan i Januari blifvit kal-
lad till hufvudhären , och följde densamma sedermera
under hela fälttåget; i synnerhet som Baner sjelf större
delen af året uppehöll sig i vestra Tyskland , hvilket
and eljest tillkommit Königsmarcks troppar att skydda.

ÖSTRA SlDOnÄREK.

Stålhandske försvarade mot Mansfeld under hela
detta år sin ställning uti Schlesien. Ingendera hade
jaågon afgörande framgång. Vid årets slut tog Stålhand-

181

ske vinlerläge i Lausitz, Mansfeld i södra Schlesien. ^
Hinter-Pommern försvarades af Liljehök och För-Pom-
mern af Axel Lilje.

TJUGUFJERDE KAPITLET.

BANERS VINTERTÅG 1641.

Mot nyåret 1641 inträffade en så ovanligt stark
vinter, att nästan alla Tysklands floder betäcktes af
is. Baner beslöt derföre att söka öfverraska kejsaren
och alla ombuden vid den riksdag, som nu var för-
samlad uti Regensburg. Han hoppades att ytterligare
<)fver den tillfrusna Donau kunna intränga i Bajern
och göra fienden mycken afbräck. Guebriant, den
Weimarska härens nuvarande anförare, lofvade att med
sina troppar understödja företaget, och Taupadel, som
var undergeneral i samma här, bedyrade, att han
ville följa Bancir i lif och död. Den 2 Januari inbröto
derlöre Svenska och Weimarska härarna uti Qfver-
Pfalz. Königsmarck med förtrafvet slog fienden vid
Amberg. Banor följde med hufvudstyrkan och ankom
d. 17 Januari till Kegenstauf, hvarifrån han med stör-
sta delen af rytteriet, samt tusen fotknektar och nå-
gra kanoner nalkades Regensburg så nära , att en ta-
landes ord kunde höras öfver strömmen.

Uti denna stad rådde i början mycken häpnad
och villervalla. Kejsaren , en mängd furstar och om-
bud, alla med stora sällskap , hade för riksdagens
skull blifvit derstädes församlade. Om Baner kunde
gå öfver den frusna floden och slänga tillförseln från
södra så väl som norra sidan, så skulle inom ett par
veckor hungersnöd otvifvelaktigt uppkomma i den öf-
verbefolkade staden. Men kejsarens ståndaktighet lug-
nade sinnena. Han förklarade, att han skulle stanna
qvar och försvara Regensburg till sista blodsdroppan;

182

tillika gjordes alla möjliga anstalter mot fienden. De
lehöfdes ej. Samma dag, som Baner kommit till Be-
gensbnrg, förvandlades vintern till töväder, oeh isen
på Donau bröt genast upp. Sexhundrade Svenska
ryttare hade redan vid Werth öfver densamme infal-
lit och plundrat i Bajern, och kommit lyckligt tillba-
ka. Men delta var allt. Det blef sedan en omöjlig-
het att på detta sätt komma öfver; äfven att slå nå-
gon brygga, ty den med floden drifvande isen hindra-
de hvarje sådant försök.

Baner ämnade dock icke släppa fienden så lätt.
Men nu vägrade Weimarska tropparna alt deltaga i
ett längre fortsalt vintertåg, utan fordrade goda och
rymliga qvarter. Baner sökte öfvertala dem alt blifva
tillsammans; han framställde vådan af att skiljas just i
detta ögonblick, då fienden sannolikt skulle framrycka
med alla sina krafter. Han föreslog att sjelf med
Svenskarna laga vinlerläge i södra Böhmen och lemna
Öfver Pfalz åt Weimarianerna ; dock så nära, att de
kunde understödja hvarandra. Men allt förgäfves. Nå-
gra påstå, alt Guebriant önskade skilsmessan, emedan
Baner hemligen försökte locka "Weimarianerna från
Frankrikes tillbaka till Sverges tjensl. Antingen nu
detta eller något annat förhållande var orsaken, så blef
dock den ömsesidiga bitterheten såstor, att Baner och
Taupadel, oaktadt deras förut så högt omtalade lillgif-
venhet, nästan råkade i slagsmål, och redan d. 21 Ja-
nuari gingo Weimarianerna bort och drogo sig till
Franken. Baner stannade qvar uti Öfver Pfalz, der
hans här under Januari och Februari månader förplä-
gade sig bättre, än den på många år gjort.

Kejsaren och hans höfdingar voro ganska upp-
bragta öfver detta Baners djerfva anfall. De beslölo
en blodig hämnd, men gingo dervid med yttersta för-
siglighet till väga. De utspridde öfver allt, att kato-
likerna voro för utmattade att under vintern något
företaga; att de ville afbida våren, nya utskrifningar
o. s. v. Men under tiden samlade de med största if-

18S

ver, men också i största hemlighet, troppar från Ba-
jern, Österrike och Buhmen. Erkehertig Leopold Wil-
helm och Piccolomini, samt under dem Gleen och
Mercy skulle föra befälet. Chamb uti Öfver Pfalz och
den 9 Mars utsattes till ort och dag för mötet. Sa-
ken hölls ganska hemlig. Broarna, som Piccolomini
lät göra öfver Donau, sades ämnade för kejsarens åter-
resa till Wien ; och Regensburgs portar höUos tre da-
gar stängda, på det ingen hemlig Svenskvän skulle röja
företaget. Troligen hade Svenska hären blifvit öfver-
raskad och helt och hållet förstörd, om ej Gleen, som
tillkallades från Böbmen , hade vid tåget till mötesplat-
sen gätt så nära Baner, att denne skrämdes upp, hör-
de sig före och märkte genast oråd. Han fann sig
alldeles för svag till motstånd; enda räddningen var
att skynda undan till Böhmen. Utan att förlora en
enda dag, anträdde han sjelf detta återtåg, och ga£
befallning derom åt alla sina höfdingar. En bland
desse, neml. öfverstc Erik Slange, hvilken låg närmast
fienden, hann icke i rätter tid draga sig tillbaka, utan
blef uti Neuburg omringad. Denna lilla stad hade då-
liga försvarsverk, och Slange blott 2000 ryttare, föga
fotfolk, inga kanoner. Likväl beslöt han göra mot-
stånd. Han försvarade sig d. 8, 9 och 10:de Mars.
Erkehertigen sände en underhandlare, som föreställde
omöjligheten af längre motstånd och erböd dagtingan.
Slange genmälte, »att han skulle försvara sig, så länge
»han hade högra armen qvar,» (den venstra hade han
mistat i lägret vid Saalfeld) och han tillade, »att nä-
»sta budbärare skulle till svar erhålla endast en kula
»genom hufvudet.» Erkehertigen sände dock en trum-
slagare med nya förslag; men Slange höll ord, och
trumslagaren föll. Erkehertigen lät skjuta ett stort
murbrott; Slange lät timra en ny förskansning innan-
för. Erkehertigen nedsköt murarna å nyo, och tillika
sjelfva husen, så att man kunde utifrån se ända in pj
torget i den lilla staden. Slange, som på slutet en_
dast haft stenar att försvara sig med, begärde nuänd.

teligen dagtingan, men också fritt aftåg för befälet.
Det vägrades. Ännu försvarade sig Svenskarna några
timmar, men måste slutligen gifva sig till långa. Det
skedde d. 11 Mars, d. v. s. efter nära fyra dagars
strid. Det är med anledning af detta försvar som
Slange erhållit tillnamnet, den Svenske Leonidas,
Det var också detta försvar, som räddade Sven-
ska hufvudhären. Om Slange ej gjort så långvarigt
motstånd, eller om erkebertigen lemnat bonom oanta-
stad ocb skyndat åt Chamb, så hade Baner troligen
blifvit genskjuten. Nu kommo Svenskarna genom Wald-
miinchen öfver till Böbmen, dock derunder lifligt för-
följda af Gleen, hvars förtraf beständigt skärmytslade
med Bantjrs efter troppar. Men äfven uti Böbmen var
Baner icke på långt när räddad. Han hade uti detta
land ingen enda lastning till stöd för sin underlägsna
här. Enda räddningen var att öfver Erzbergen kom-
ma till Saxen och der förena sig med Guebriant, bvil-
ken genom ifriga budskickningar blifvit från Franken
ditkallad. Genaste vägen till Saxen låg genom Press-
nitz, ett pass uti Erzbergen, bvilket ställe också blef
gemensamma målet för Baners och Piccolominis kapp-
löpning. Baner hade vid Kaden gått öfver Eger; Pic-
colomini, sednare koramen men bättre underrättad,
tog en betydlig genväg öfver Schlackenwalde och var
ganska nära alt hinna före Svenskarna. Blott en half
timme förut kom Baner till det afgörande stället och
hade jemnt och nätt hunnit föra sin bär öfver bron,
då Piccolominis förlraf visade sig. Så snart öfvergån-
gen var verkställd, intog Baner sjelf med några kano-
ner och lätta troppar en höjd norr om passet, och
försvarade det mot den efterträngandc Piccolomini från
middagen in till sena qvällen, under hvilken tid den
öfriga hären kom undan. Den 20 Mars förenade han
sig vid Zwickau med Weimarianerna under Guebriant,
hvilken nu betygade sin ånger öfver den förhastade
skilsmessan. — Utom Slanges troppar hade Baner icke

lidit någon betydligare förlust, och detta hans återtåg
blef nästan lika så ryktbart, som det ifrån Torgau.

Kurfursten af Saxen hade ansett Svenska hären
förlorad och höll just på att i glädje deröfver hålla en
tacksägelsefest. Tre timmar sedan öfverhofpredikanten,
den ryktbare Hohenegg, kommit ned af predikstolen,
visade sig utanföi Dresden plundrande ströftroppar af
den Ivcklist räddade Svenska hären.

TJUGUFEMTE KAPITLET.

OM JOHAN Bx\NÉR.

Uti föregående berättelse hafva vi redan talat om
Johan Banors ungdom och uppkomst t) likasom i den-
na berättelsen om hans sednare öden. Han var nu
uti sin bäsla ålder, 44 år gammal, då han redan ha-
de utfört alla här ofvan omtalade bragder. Han var
snarlik konung Gustaf Adolf till anletsdrag, och ännu
mera till gestalt; till och med så, att de stundomför-
växlades.

Af samtiden ansågs Baner vara en utmärkt här-
förare, outtröttlig i farans stund, rättvis mot under-
hafvande, serdeles skicklig att bedömma ett slagtfält,
att samla skingrade troppar, och i synnerhet att reda
sig från omringande fiender. Återtågen från Torgau
och från Öfver Pfalz hafva alltid blifvit beundrade som
mästerstycken. Belägringar voro icke hans starka sida;
också använde han ingen synnerlig möda derpå ; utan
lemnade snart fienden i fästet för att uppsöka fienden
på fältet. Och der blef Baner aldrig besegrad. Han
ägde icke blott mod utan ock, då det behöfdes, deremot
svarande omtanka och försigtighet. Han berömde sig

i) Sjeltc delen p. 146.

186

öfver, att icke någonsin utan noga beräkning hafva
inlåtit sig i strid, och han var i allmänhet ganska
rädd om sina soldaters blod. Icke så om Gendens,
Han förstörde en Kur-Saxisk här under Baudis, och
trenne kejserliga, nemligen två under Gallas och en
under Piccolomini. Det beräknas, att 30,000 Saxare
och 60,000 kejserliga fallit för hans svärd, och att
han som segertecken hemskickat 600 från Sverges fien-
der tagna fanor. — I krigsyrket införde han åtskilliga
förändringar, såsom det lägre befälets tillsättande efter
tjenstålder, och högre magt åt öfverstarna inom deras
regementen. En bland hans grundsatser var »att haf-
»va gamla generaler i fästningar, unga i falt:» en an-
nan, att uti sitt läger alldeles icke emottaga några
furstesöner, och så litet som möjligt söner af högadeln;
»de hade for stora anspråk; togo sig friheter, som man
»måste för slägtens skull öfverse, men som genom
»exemplet skämde bort de andra.') Och dock var Ba-
ner mindre än någon annan fallen för sådana biafseen-
den. I sin här tålde han ingen motsägelse, ingen magt
utom sin. »H vårföre,)) sade han till en förtroj^en vän;
»hvarföre går det alltid så illa med Gallas och Picco-
»lomini? Jo de måste rätta sig efter krigsrådet i
»Wien, som icke förstår krig, då jag deremot är en-
»väldig i min här.»

Baner var hvarken girig eller slösare. Han, som
härjat så många länder, kunde såsom en Tott, Wran-
gel, Königsmarck, Lilje, ra. fl. hafva derunder samlat
omätlig förmögenhet; men han lärer vid sin död haf-
va lemnat endast 200,000 R:dr. Orsaken var ej afsky
för plundringar, ty i detta afseende var han icke ser-
deles finkänslig, utan liknöjdhet för rikedom och upp-
offringar för fäderneslandet. Man finner stundom, att
han af egna medel lemnat kronan betydliga förskotter.
Hans trohet mot Sv«rge var orubbelig. Två ser-
skilda gånger frestades den. Första gången under fält-
tåget 1639, då Baner inträngde uti kejserliga arflän-
derna. En grefve Schlitt, president i Prag och slag-

1^

tinge till Baners andra fru, lät i hemlighet fråga, om
ej Baner \ille medla enskild fred mellan Sverge och
Österrike, och på detta och annat sätt främja kejsa-
rens bästa. Som belöning lofvades de fordna Wallen-.
steinska förläningarna Glogau och Sagan med riksfurste-
värdighet. Försöket var fåfängt. Det förnyades dock
sista vintern, Baner lefde. Man lolvade då riksfursten-
döme, öfverbefälet öfver hela Öslerrikista hären mot
Turkarna, samt en dryg årlig aflöning. Man hoppades,
att detta allt skulle verka; man trodde Baners afslag
vara låtsadt. »Låt honom prata,» sade Österrikiska
ministern Trautmansdorff, »låt honom prata, det är
»endast halmeld. Ett årligt underhåll af 40,000 du-
»kater kan nog förblända en menniska ^j.» Men Johaa
Baner lät icke förblända sig af guldets glans, utan dog
sitt fädernesland trogen.

»Jag bekänner, att Gud gifvit herr Johan stora
»egenskaper, men också stora fel derjemnte, så att jag
»icke rätt vet, hvilketdera öfverväger. Man kan ej tro,
»hvilket underligt hufvud han är -).» Delta Oxensljer-
nas yttrande, ehuru måhända något partiskt mot Ba-
ner, hans då varande ovän, var dock i många hänse-
enden grundadt. Oxenstjerna m. fl. klagade ofta och
mycket öfver Baners »sturska och sjelfkära väsende ^j.»
Detta fel, som var förenadt, kanske föranledt af en
utomordentlig kraft, blef dock det medel, hvarmed
Baner tyglade och sammanhöll den förvildade hären.
Lycka för Baner, att hans underbefäl bestod af Stål-
handske och AViltenberg, som icke voro honom på
något sätt vuxna, af Karl Gustaf Wrangel och Königs-
marck, som voro fur unga, och af Adam Pfuel, som

i) Miinchen. Hof- und Staclls- Bibliotek. Corresponz.
Fol. N:o 204.

2) Falk. A. Oxenitjerna till Gabr. G:son Oxenstjcrna
Wismar d. 21) Mars 1636.

3) Fal k. Se ofvan , samt Spcns till Gabriel Oxenstjerna
Werbcn d. 13 Ang. 1631.

IBS

var hans svåger. Ändå större lycka, att Leonhard
Torstensson, hvilken näst Baner hade högsta befälet,
var en man, som aldrig gaf anledning till missnöje,
och som alltid visste med lugn och eftergifvenhet und-
vika hvarje tvist med sin hetlefrade förman. Det var
på detta sätt, som de båda tillsammans utförde sina
stora bragder till Sverges och egen ära. Deremot med
den gamla och styfsinnte Herman Wrangel, som en
tid förde östra sidohären, kom Baner snart i sådan
oenighet, att Wrangel måste resa hem. Med Axel
Oxenstjerna var förhållandet ej det bästa; Baner lydde
honom ogerna, stundom alls icke. Efter Oxensljer-
nas hemresa måste den beqvämligc Sten Bjelke i Stet-
tin helt och hållet dansa efter Baners pipa; och med
Salvius uti Hamburg låg han uti beständiga tvister.

Svårare är förebråelsen för grymhet. Det var un-
der Baners befäl , som Svenska härens plundringar å-
drogo sig Tysklands förbannelser. Härjandet i Saxen
och Böhmen var afskyvärdt. Det kan icke ursäktas
genom Sverges nödställda belägenhet, eller föreskrifter-
na från Stockholm. Baners råa och häftiga lynne gjor-
de honom till en passande verkställare af sådana blods-
domar. Efter honom återtog Svenska hären ett mil-
dare krigssält.

Outtröttlig uti mödan, öfverlemnade sig Baner
dessemellan med lika ytterlighet åt nöjen och vällust.
Qvinnor voro hans svaga sida, stundom med åsidosättande
af äktenskaplig trohet. Vid bordet och glaset var han,
i likhet med tidens sed, så omåtllig , att man derifrån
härledde hans försvagade hälsa och förtidiga död. Fran-
syska skriftställare påstå, att han för dessa nöjen stun-
dom försummade sina pligter; ja, att man någon gång
icke på flere dagar kunde träffa honom redig.

Johan Baner var tre gånger gift, först med Kata-
rina Elisabel Pfuel, en fröken, som från Brandenburg
kommit in till Sverge med drottning Maria Eleonora.
Hon dog 1636 på Egeln vid Magdeburg. Baner flck
af riksförmyndarna tjenstledighet för att fara till Sver-

ge och besörja hennes begrafning. Det var -vid samma
tid, som äfven rikskanslern skulle lemna Tyskland. Den-
ne sednare blef förlörnad och bannade rätt allvarsamt
upp regeringen för dess »efterlåtenhet att på en gång
»bevilja tjenstledighet åt både Oxenstjerna och Baner,
»och således lemna hela Tyska väsendet hufvudlöst,
»isynnerhet vid en så svår tidepunkt. Orsaken, en be-
»grafning, vore lumpen. De döda kunde begrafva sina
»döda; och fosterlandets väl borde ej för sådant sättas
»i fara.» Det gick efter Oxenstjernas vilja. Liket sän-
des till Sverge. Baner stannade i Tyskland ^).

Under sin sista och långa sjukdom blef denna hans
fru med mycken ömhet vårdad af en enkegrefviana
Löwenstein, född Elisabet Juliana af Erpach. Den
döende makan bad derföre på sitt yttersta Johan Ba-
ner och nämnde enkegrefvinna alt efter det snart före-
stående dödsfallet äkta hvarandra och ömt vårda de ef-
terlefvande barnen. Hennes önskan gick i fullbordan ,
och ännu samma år förmälde sig Banor för andra gån-
gen. Fru Juliana var utmärkt genom förstånd , mild-
het och duglighet. Hon var Baners goda engel, och
ledde honom så mycket som möjligt till skonsamhet
och lugn. Hären vördade henne som en moder. År
1640 under svältkriget vid Saalfeld sjuknade hon häf-
tigt och dog. Hennes lik fördes med stor prakt till
Sverge och bisattes uti Bane'rs grafkor.

Denne var i början otröstelig; men enligt sitt
lynne ej länge. På tåget åt Hessen straxt derefter
tyckte sig några vaktsoldater flere nätter å rad höra
en röst, som ropade: »Kom, Baner, kom, nu är det
tid!» De ville igenkänna den aflidna fruns stämma och
förespådde Baners snara död. Denne skrattade åt ryk-
tet. »Man ropar mig till kommande segrar,» sade han,
och gjorde sig lustig vid glasel, lät gifva en salva med

i) Falk. Axel Oxenstjerna till E. Oxenstjerna. Stral-
sund d. 26 Apr. 1636.

190

artilleriet, och önskade, att de kejserliga snart ville
möta konom i fältet.

Under svältkriget vid Fritzlar samma år, icke fullt
fyra månader efter fru Julianas död fick Baner på slot-
tet Arolsen se den sextonåriga vackra markgrefvinnaa
Johanna af Baden-Durlach och blef straxt betagen a£
en häftig kärlek. Fransmännen påstodo, att han för-
summade lägret för att göra täta och långa besök på
Arolsen. Snart anmälde han sig som friare , men er-
höll icke genast bestämdt svar. ZSågra dagar derefter
bände sig, att innevånarne uti de kringliggande Hessi-
ska städerna, till och med uti Cassel , Gngo höra ett
ovanligt häftigt skjutande i trakten af Svenska lägret.
Alla trodde , att Baner och Piccolomini voro med
hvarandra komna till ett afgörande fältslag, och folket
stormade till kyrkorna för alt bedja för Protestanter-
nas vapen. Snart Gck man veta rätta orsaken. Bane'r
iade ändtligen från Arolsen fått det efterlängtade Ja-
ordet, och lät i glädjen aflossa alla lägrets kanoner
gång på gång. Brölloppet firades d. 6 September;
men just som presten slutat vigseln, kom underrättelse,
att Piccolomini anträdt det förut omtalade för Sven-
skarna vådliga tåget uppåt BraunschAveig. Nästan
titan alt taga afsked, öfvergaf Eaiu-r både bröllopp
och bru'l, kastade sig till häst och skyndade till lägret,
rsågra dagar derefter sedan fiendens anslag var om-
intetgjordt och allting åter tryggadl, hämtade han sin.
imga brud , och mottog henne framför den uppställ-
da hären under salvor af hela Ijgrets artilleri.

fdl

TJOGUSJETTE KAPITLET.

OM BANERS DÖD.

Redan år 1636 ville Johan Baner lemna sitt be-
fäl och resa hem. Denna önskan föranleddes till eu
del af hans vacklande hälsa, till en del af sorg öfver
den första gemålens död; kanske äfven til en del af
hans då varande oenighet med rikskansleren. Enligt
denne sednares föreskrift svarade rådet förbindligt och
smickrande, samt bad fältmarskalken ej öfvergifva fä-
derneslandets försvar. Då han likväl envisades , lem-
nade regeringen honom Norrby gård i förläning , tills
drottningen blefve myndig. Nu gaf han sig för någon
tid åter tillfreds.

Det svåra fälttåget 1640, en försliten hälsa och
sorg öfver den andra gemålens död vände åter hans
tankar åt hemmet. Genom brod«rn, Axel Baner, lät
han i rådet anhålla om afsked. Axel Oxenstjerna ta-
lade vidlyftigt deremot. »Svenska magten i Tyskland
»hade genomgått två ganska svåra brytningar, konun-
Mgens död och nederlaget vid Nördlingen; Baners bort-
»gång skulle blifva den tredje. Många gamla , goda
»härförare skulle icke låta sig af någon annan befallas.
»Också kunde ingen fylla Baners rum, häldst Torlens-
»son vore lika om ej mer sjuklig. Baner kunde från
»sängen styra tropparna bättre, än de andra från häst-
»ryggen. Visst vore hans syssla deruti mycket tung,
»men sådan ar ofta fäderneslandets tjenst; och likväl
»måste alla mot detsamma uppfylla sin pligt, tills dö-
»den derifrån förlossar. Man hoppas, att Hr Johan är
»så ädelmodig, och tänker på samma sätt ^). Af dessa
skäl blef Baners begäran afslagen. Den förnyades flere

i) Riks ark. Rådsprot. d. 8, 26 Mars, ii, 3o Juni och
2o Aii^. l64o.

192

gånger under hösten och understöddes af Baners båda
bröder och af hans svåger riksskatt;iiästaren; men be-
ständigt sträfvade rikskansleren deremot. Per Baner
blef sjuk af harm, och uti December samma år upp-
stod uti rådet mellan honom och rikskansleren en så
häftig ordväxling, att ljudet, till och med orden, hör-
des af vaktmästrarna i yttre rummet. Men Oxenstjer-
Ba dref igenom sin sats: ^Sverge behöfde Johan Ba-
nners tjenst; derföre måste Johan Baner tjena.»

Och Baner tjenade, och gjorde ytterligare det för-
ut omtalade lysande anfallet mot Regensburg. Men
under det brådstörsta återtåget led hans hälsa af harm
öfver Weimarianerne, af oro för hären och af brist på
hvila, då han knappt dag eller natt kom ur sadeln.
Detta försvagade krafterna. TräfTningen vid Pressnitz,
då han mot Piccolomini skyddade Svenska hären, var
sista gången, som Baner kämpade för sitt fädernesland.
Vid inträdet i Meissen kände han sig illamående. Uti
Itenburg blef sjukdomen svårare och öfvergick i slu-
tet af Mars från hvardags- till tredjedagsfrossa. Af if-
ver i tjensten lät dock Baner kringföra sig än i häng-
bår, än i vagn; men sjukdomen förvärrades, och han
måste snart hålla sig inne. Emellertid nalkades de kej-
serliga allt mer och mer; och Svenskarna, ehuru för-
enade med Weimarianerna, förmådde ej göra motstånd.
Baner måste lemna Altenburg d. 6 Apr. lian hade si-
sta veckan hållit sig inne och derunder hämtat kraf-
ter, så att man första dagsresan med glädje såg honom
sitta upprätt i vagnen. Men skakningen och kylan re-
tade sjukdomen. Andra dagen d. 7 Apr. mellao Zeitz
och Weissenfels fördes han åter i hängbår. Också här
ingen hvila, ty de kejserliga följde i hälarne. Den 8
ämnade han sig till Merseburg, men talte ej skakningen
af en påskyndad resa. Han kom fram först d. 9 ApriJ,
försvagad, afTallen, så att han knappt kunde igenkän-
nas. Läkare förklarade, att en fortsatt resa skulle o-
felbart medföra döden. Af detta likasom af verkliga

krigs-

193-

krigsskäl beslöto höfdingarna, att söka försvara sig på
Testra sidan om Saale, och hindra Piccolomini från att
öfvergå samma flod. Så skedde, och Baner återhämta-
de sig något, dels genom stillheten, dels genom god
behandling; ty de bästa läkare från kringliggande stä-
der hade skyndat till hans h;elp. Men olyckan var ,
att han beständigt oroades af förfrågningar från befäl--
bafvare, främmande sändebud m. fl., och att hans egen
verksamma själ icke tillät honom vägra sitt deltagande.
Ett angeläget krigsråd skulle i slutet af April hållas i
lägret. Baner lät bära sig dit, men bars tillbaka half*
död; dock äfven denna gång segrade hans starka na-
tur och han började snart åter gå uppe i rummet ;
men läkaren förklarade beslämdt, att han borde i sex
veckors tid noga afhålla sig frän rörelse och kall luft;
eljest kunde han ej raer räddas.

Emellertid hade Piccolomini dragit till sig än fle-
re troppar och angrep Svenskarna, just med den be-
räkning, att de, i saknad af Baners ledning, skulle lät-
tare öfvervinnas. Weimarianerna, hvilka ångrade och
ville godtgöra sitt förra fel , voro nu som förut Sven-
skarnas eftertropp, och Taupadel afslog lyckligt ett de
kejserligas försök att komma öfver floden. Men d. 1 Maj
trängde sig ändlligen Piccolomini igenom, och svärmade
nu uppåt Merseburg; Bruay, hans undergeneral, öfver-
rumpiade den 3 Maj en af portarna , inbröt i staden
och var nära att tillfångataga Baner sjelf; men ble£
dock af den tappra besättningen åter fördrifven. Emel-
lertid framträngde de kejserliga öfverallt; Svenskar och
Weimarianer måste vika undan , och snart var Bane'r
med sin lilla tropp nära omgifven af fiender, och det
uti en stad, illa befästad, omöjlig att försvara. Fån-
genskap hotade, om han stannade; döden om han re-
ste. Han reste. Den 6 Maj bars han till Eisleben,
den 7 till Quedlinburg, den 8, beständigt jagad af Gen-
derna, till Halbersladt. Sjukdomen lörväriades , öfver-

13

194

gick Ull den så kallade svarta gulsolen , och började
åtföljas af ryckningar cch vilda feberdrömmar , hvar-
J€mnte blod och var upphostades. Emellanåt var han
redig och lugn och tillkännagaf sin önskan, alt Tor-
stensson, hvilken nu var i Sverge, skulle blifva hans
efterträdare. Tills denne hunnit anlända , borde be-
fölet gemensamt föras af de tre förnämsta generalerna
Pfuel , Wittenberg och Karl Gustaf Wrangel , hvilka
han kallade till sin dödssäng och förmanade till enig-
het. Med Guebrianl ingick han fullkomlig försoning,
^Jch erhöll som bevis derpå dennes dyrbara befälsvärja.
Efter nattvardens begående och svåra plågor afled han
d. 10 Apr. kl. mellan 4 och 5 på förmiddagen.

Baners döda kropp åtföljde Svenska hären ända
till den 4 Juni, då den under dubbla salvor af skyt-
teriet fördes från Altmark upp till Wismar. Här möt-
te Ture Bjelke med ett örlogsfarlyg, som till likets
hemförande blifvit ulrustadt af regeringen, hvilken för
»amma ändamål dessutom anslagit 6000 riksdaler ^').
I slutet af Augusti kom den till Sverge och d. 9 Sept.
firades högtidligen beg^rafningen. Tvålusen man voro
uppställda, alla kanonerna i staden aflossades, de mån-
ga tagna segertecknen buros före liket; drottningen
sjelf deltog i sorgetåget.

Likasom sin store valgörare, lärare cch konung,
hade Baner åt s.g låtit upplöra ett giafkor uti Rid-
darholmskyrkan. Här nedsattes den store mannens lem-
ningar. Griften vanvårdades af sonen , den så kallade
Dulle Baneren, likasom sedermera af slägten. Riks-
rådet Höpken lät 1758 af vördnad för det ärorika
minnet pryda grafkoret samt förfärdiga och dit insätta
en marraorkista, i hvilken Baners föiut i grafkällareu
undangömda stoft uppflyttades.

Då i sednare tider det gamla Banérska stamgodset
Djursholm bortgick från släkten, fåldes äfven dervaian-

i) Riksark. Arta Salviana T. 111. S\r. Rp[eringen till
Salviii«. Stockh. d. 8 Juli i64i.

de r-islkammare, för det mesta bestående af vapen,
hvilka tillhört slägtens förfäder. Då inropades en
präktig den store fältherren fordom tillhörig rust-
ning, och tillika det harnesk, hvari Peder Axel-
son Baner blef 1565 skjuten i slaget vid Born-
holm ^). Båda skänktes till Riddarholms kyrkan, der
de jemnte segerfanorna från åren 163 t till 1641 pry-
da Johan Baners minne och graf.

TJUGUSJDKDE KAPITLET.

SVENSKARNA UTAN FÄLTHERRE.

Pluel, Witlenberg och Wrangel öfvertogo efter
Baners död och enligt hans förordnande öfvp.rbefälet.
De sammankallade hären, tillkännagåfvo fältmarskalkens
frånfälle och förmanade till trohet mot Sverge. Men
det sista särdeles svåra återtåget hade uttröttat folket;
några månaders sold var obetald ; och med menniskor-
nas vanliga cgenkärlek och egennytta hade öfverstarna
länge tyckt, att de icke haft det inflytande på hären?
ledning, ej heller erhållit de belöningar, som de an*
sågo sin erfarenhet och sina bragder hafva förtjenat*
Fruktan och undseende för Baners person hade hittills
hållit deras klagomål tillbaka. Nu utbrast det. De förkla-
rade enhälligt, alt de ämnade vara Sverge trogna; men
fordrade deremot den innestående soldens erläggande*
belöning för sina mödor, rättighet att deltaga i och
inverka på alla beslut angående hären, slutligen att
befordringar skulle ske icke efter fältherrens godtycke
utan genom lottning. De tre generalerna måste, ehurU
ogerna, bifalla de flesta af dessa fordringar; äfven den,

i) Se Berälltlser ur Sy. Historien Del. 3 p. 274, 257.

190

Att öfverstarna skickade till Stockholm tvänne ombad
att der föra deras talan, och slutligen, alt de sins
emellan ingingo en förbindeiso, icke olika den, som öf-
verstarna år 1633 i Donauvserlh uppgjorde mot Oxen-
stjerna och Gustaf Horn. En bland punkterna säges
hafva varit, att af Svenska regeringen begära on fält-
herre af Tysk härkomst; eller sedermera, att icke
mottaga en Svensk, såframt han icke åtföljdes af fulL
betalning.

Dessa rörelser tycktes lofva framgång åt Piccolo-
mini, hvarföre denne beslöt nyttja tiliräilet. Han upp-
bådade sina af förra jagten utmattade troppar och tå-
jgade mot Svenskarna, icke utan lycka i åtskilliga smär-
re strider. Slutligen träffade han den förenade Sven-
ska, Weimarska och Liineburgska hären, sysselsatt med
Wolfenbiittels belägring. Kanske med beräkning af of-
vannamnde upproriska rörelser angrep han just den
flygel, som bestod af Svenskar. Men ännu hade icke
lydnad och enighet helt och hållet försvunnit. An-
fallet träffade isynnerhet Karl Gustaf Wrangel, som
med fotfolket låg i halffärdiga förskansningar på ett
skogigt berg. Wrangel försvarade sig med yttersta
hårdnackenhet. Blåa regementet, uppslälldt i en liten
förskansning långt framför de andra, uthärdade och af-
»log angreppen af tre kejserliga brigader. Fienden sök-
te med sitt rytteri taga Svenskarna i ryggen; men Kö-
sigsmarck mötte och slog honom tillbaka. Efter Ire^
andra säga fem, timmars häftig strid måste Piccola-
mini vända ryggen till. Svenskarnas förlust var ringa;.
de kejserligas mellan tre och fyra lusen man. Den
hade blifvit större, om bundsförvandterna gjort sin
skyldighet. Men nu blefvo Svenskarna öfverlemnade åt
sig sjelfva; Limeburgare cch Weimarianer stodo sysslo-
lösa, utom att Taupadel med några sqvadroner ryckte
fram och underslödde Königsmarck.

Genom denna betydliga seger blef visserligen hä-
ren för någon tid tryggad mot fienden; men det inre
tillståndet förvärrades, äfven mellan befälet. Pfuel, som

i95r

lildst, hade i början haft platsen före Wrangel och
Wittenberg; sedan började dessa, som infödda Sven-
skar, tillvälla sig mera magt; och äfven dessutom yp-
pades någon missämja mellan Pfuel och "Wrangel. Wei-
marianerna med högre sold blefvo just i dessa dagar
af Franska regeringen betalda, och b^Jrjade kläda upp
sig och lefva kräsligt. Svenskarna iingo ännu yänta,
svälta och gå i trasor. Danska konungen, i hemlig
förening med Kur-Saxen och kejsaren, sökte bortlocka
alla Tyskar ur den Svenska hären. En^^viss Svvichard
kom dit, föreställde under hemliga samtal, »huru illa
»de Tyskar gjorde, som understödde främlingarna; hu-
»ru enhvar af dessa sednare sökte blott egen vinst,
äiSverge, Pommern, Frankrike, Elsas; huru ingendera
»brydde sig om Tyskland och Tyskarna; huru kejsarea
»vore benägen att under Danska kungens bemedling
»sluta en billig fred, blott främlingarna icke hindra"
»de o. s. v.» Dessa skäl gjorde många tvifvelaktiga.
Från Sverge komrao inga pengar; de skulle anlända
med Torslensson, för att göra honom så mycket väl-
Jkomnare ; men hans vanliga fotgikt fördröjde afresan.
Sinnena förbittrades mer och mer, och allt tycktes
gå öfver ända. Men Richelieu, som fruktade en sådan
sina bundsförvandters olycka, befallde Frankrikes bådo
befäl och sändebud att på allt sätt förmana Svenska
hären till trohet och enighet. Salvius i Hamburg,
kom också genom sina utliggare underfund med Swi-
chards förehafvande och skickade äfven från sin sida
hemliga underi andlare, hvilka i motsatt anda talade
med befäl och soldater, varnade för Swichard och
Danska konungen, och till och med föreviste bref till
Salvius af innehåll, att kejsaren hade intet allvar med
sina fredsförslag, utan blott önskade bortlocka Sven-
ska hären för att sedan enväldigt kufva hela Tyskland
under sitt ok. När slutligen nöden hos Svenskarna
blef .'llt för stor, anskaiTade Salvius på eget nama
60,000 riksdaler och sände dessa penningar till de
tucst tryckande behofvens afhjelpande. Slutligen kom-

i9«

mo från Sverge h*årens ombud tillbalia. De hade i
Stockholm blifvit utmärkt väl emottagna. Flere af de-
jas fordringar hade visserligen blifvit afslagna; men de
ÄJelfva liksom hären prisade för hittills visad tapperhet
och trohet. Sjelfva rikt begåfvade, och med lika löften åt
hären, återvände de uti bästa sinnesförfattning, och
meddelade den äfven åt sina kamrater. På detta sätt
lyckades det alt sammanhålla tropparna, tills den nya
befälhafvaren anlände.

TJC GUATTONDE KAPITLET

UNDERHANDLINGAR 1641.

Innan vi begynna raden af Leonhard Torstens-
sons fälttåg, vilja vi anföra de flere vigtiga tilldragel-
ser, som under detta år timade.

Efter sin fångenskap i Stockholm, blef Arnheim
mer än förut upptänd af ett lågande hat mot Sverge,
oth han sökte på allt sätt hämnas. Han for omkring
till Köpenhamn, Berlin, Warschau och Dresden, och
srbetade öfverallt på ett förbund mot Sverge. Första
afsigten tyckes hafva varit att bilda ett tredje parti;
men då sådant medförde många svårigheter, vände man
sig slutligen till kejsaren. Lik en ny Wallenstein, lof-
vade Arnheim uppsätta en här af 16,000 man, och
Jjlef i förväg af kejsaren och Kur-Saxen utnämnd tilj
generalissimus öfver samma troppar. Till honom säl-
lade sig alla Sverges bittraste fiender; mest befälhaf-
Vare, som öfvergifvit dess tjenst; hertig Frans Albert
«if Lauenburg, som skulle blifva fältmarskalk; MitzlafT,
upprorsmakaren mot Horn 1633; Krokovv, upprors-
makaren mot Baner 1635; och slutligen den ytterliga
Svenskfienden j Meklenburgaren Herman Booth, hvilken

19»

1638 såsom en obetydlig man släpptes ur sitt fängelse
i Sverge ^), men genast åter började sina slämplingar.
Ärnheiras lörehafvande var nära sin mognad , då han
om våren 1641 till Sverges lycka hastigt fick anfall
af slag och dog. Hertig Frans Albert skulle efterträ-
da; men hade ej nog anseende att sammanhålla ver-
ket. Troppar och befäl skingrades. Boolh värfvade
soldater kring Hamburg och ämnade sig dermed till
Polen för att i spetsen för en hop kossacker för kej-
sarens räkning och med Polens bifall göra elt infall i
LilTland. Sal vins uppvädrade företaget, mutade och
bortlockade en hop af Booths underbefäl, och ställde
så till, att denne sjelf blef för någon tid fängslad;
genom hvilket allt stormen för den gången gick Sver-
ge förbi.

[]ti November 1G40 dog kurfursten Georg Wil-
helm af Crandenburg, hvilken af sin förste minister
Schwarlzenberg blifvit ledd i nära öfverensslämraelse
med kejsarens afsigter. EUerträdaren, Fredrik Wilhelm,
han, som sedan erhöll namnet den store kurfursten,
följde andra grundsatser. Schwartzenberg lemnade
Berlin och dog ungefär vid samma tid som Arnheim.
Nu drog sig Brandenburg genom neutralitet ur kriget.
Det öfverlemnade åt Sverge fem fästningar, betalade
åt besättningarna 140,000 riksdaler och åt hären årli-
gen 1000 tunnor spannmål. Svenska regeringen tve-
kade dock länge, om det ej vore fördelaktigare att
hafva Brandenburgarn till fiende och således få fritt
och obehindradt plundra hans land. Slutligen bekräf-
tades dock fördraget.

På den nu samlade Tyska riksdagen gjorde kejsa-
ren åtskilliga försök alt inbördes försona och till ett
förbund mot utlänningarna förena de skilda Tyska sta-
terna. Frankrike och Sverge fruktade, att det skulle
lyckas; och att kejsaren skulle på sådant vis kunna
bereda sig tillfälle att i framtiden utvidga sin magt

O Riksarh. Radsprol. d. 24 ^'aj i638.

200

öfver Tyska riket och sammansmälta det till en enda
stat. 1 största hemlighet lät derföre Axel Oxenstjer-
na en i Svcrges tjenst varande författare vid namn
Chemnilz uppsätta och under falskt namn utgifva en
flygskrift med tittel ; »Om Statsförfattningen i vårt
»Tyska kejsaredöme ^) ,» hvilken genast trycktes och
iitspriddes. Den varnade och uppskrämde de enskilda
staterna för kejsarens magt; »de borde akta sin frihet;
«de borde icke gifva sig till slafvar under någon en-
'«våldsherre; icke kejsaren ulan ständerna borde äga
»rätt att besluta om rikets bästa o. s. v.» Boken väl
skrifven blef allmänt läst, omtyckt och berömd, samt
gjorde sin verkan. Hvarje stat blef ytterst angelägen
om att försvara sin sjelfständighet och alt motarbeta
hvarje försök till sammansmältning. Tänkesättet vid
riksdagen vändes mot kejsaren; hans försök misslycka-
des och Tyskland fortfor alt vara främlingarnas rof.

Kejsaren gjorde detta år ett försök att sluta en-
skild fred med Sverge. Han erböd Eiigen, Förpom-
mern och fyra millioner riksdaler; om förslaget ej an-
toges, hotade han med en Siciliansk aftonsång. Sal-
vius lyssnade till anbudet; men på Oxensljernas råd
beslöt regeringen i Stockholm, att icke mot gifvet
löfte sluta frid ulan sin bundsförvandt. Det uppenba-
rades slraxt efteråt, att kejsarens anbud varit blott
ett försök, att stifta misstroende mellan Sverge och
Frankrike.

Mellan dessa tvänne magter skulle nytt förbund
vid denna liden ingås, hvarom i Svenska rådet upp-
stodo långa öfverläggningar. Richelieu erböd 480,000
riksdaler i årliga vinderhållspenningar, samt förbund
till kiigets gemensamma sHif. Axel Oxenstjerna med
största delen af rådet tillstyrkte förslagets antagande.
Per Baner talade lika ifiigt deremot; »det vore nesligt
»att för 400,000 riksdaler sälja Sverges ungdom till
»slaglbänken, och dess krona till Frankrikes sköld.»

i) "De ratione status in imyerio nostro Germanico.

201

Klas FlemiDg »visste ej, bur kriget skulle utan dessa
»Franska medel kunna föras.» Per Baner svarade: »att
»förut hade Sverges egna krafter varit nog; man bor-
«de förtrösta på dem och på Guds hjelp. Israel blef
Dfordom genom sina förbund olyckligt.» Axel Oxen-
•sljerna svarade, »att Guds hjelp icke får väntas ome-
»delbart, utan genom förståndiga medel.» — Baner in-
vände, »att Fransosen låter Svensken utslita sig, och
»tager sedan sjelf lönen.» »Ja,» svarade Oxenstjerna,
»salig konungen fick ofta för deras falskhet stort huf-
»vudbry; men hvad ville han göra. Nödvändigheten
»är ett stort skäl. Det var honom icke angenämt ta-
»ga Frankrikes sold; men, sade han, för en klump
»guld måste man stundom låta reputationen falla. Vi
»böra besinna, att förbundet med Frankrike ökar vårt
»anseende i Tyskland. Pengarna från Frankrike äro
»oundgängliga för att underhålla vår här, och skola
»eljest användas att tubba bort våra troppar.» Sjeifva
Johan Skytte, och flere andra eljest Oxensljernas van-
liga motståndare, understödde dock denna hans me-
ning , äfven Axel Baner. Slutligen gick också Per
Baner öfver och man beslöt, »alt en ärlig för alfa
nbundsförvandterna gemensam fred vore bäst; tills den
»vunnes, skulle förbundet med Frankrike förnyas t].»

Den hemkomne Oxensljernas kraftiga och välgö-
rande styrelse samt stoltheten öfver Baners segrar ha-
de emedlertid upplifvat sjeifva Svenska folket, så att
flere år efter hvarandra riksdagarna aflupo tämligen
lätt, och ständerna utan svårighet beviljade allt, som
för krigets fortsättande erfordrades.

Baners härjande besök i kejserliga arfländerna,
Arnheims död, Brandenburgs neutralitet, det misslyc-
kade riksdagsförsöket i Regensburg, Portugals lyckade
uppror mot Spanien, det fortsatta inbördes kriget i
Katalonien, Turkarnes hotelser, det förnyade förbun-

i) Riksark. Rådsprotok. d, 8 Maj, 19 Jun., 20 Kor. 1640,
d. 15 Mars och 16 April 164!.

202

det mellan Sverge och Frankrike , och slutligen Sven--
ska ständernas mod och beredviliighet ; detta allt sam-
manlaggdt började nedslå kejserliga partiets förut öf-
verdrilna sjellTörlröstan. Det var derföre i slutet af
år 1641, som det slutligen beqvämade sig att låna
örat till form iga fridsunderhandlingar, hvilka vid den
tiden börjades i Hamburg.

TJUGUNIONDE KAPITLET.

LEONHARD TORSTENSSONS FÄLTTAG 1641.

Då underrättelsen om Baners hotande sjukdom
anlände till Stockholm, började rådet genast tänka på
efterträdare; men beslöt, att Johan Liljehök skulle
emedlertid i egenskap af fälltygmästare skynda till
Tyskland och nast Baner under dennes sjukdom föra
befälet. Innan detta hann verkställas, kom bref om
Baners död. Valet af efterträdare blef så mycket mer
angeläget och brådskande. Man såg sig omkring. Ja-
kob De la Gardie och Herman Wrangel voro för gam-
sa, Karl Gustaf Wrangel och Liljehök för unga, den
sednare dessutom i hären föga känd; Pfuel utlänning;
Kagg genom sina sår för sjuklig. Allas blickar stan-
nade på Lennart Torslensson. De hade länge varit
på honom fastade. Redan Gustaf Adolf ansåg honom
för sitt bästa fältherreämne; Johan Baner önskade ho-
nom till efterträdare, likaså sjelfva hären. Äfven rå-
det delade dessa tänkesätt och hade redan förut län-
ge sökt öfvertala honom att af »kärlighet till fäder-
»neslandet qvarstanna hos Baner.» Men i hög grad
besvärad af en plågsam foigikt , hade Torstensson
hösten 1640 utverkat sig af>kcd och våren 1641 åter-
kommit till Sverge , der han ämnade i lugn vårda sin
fiälsa. Delta lugn blef ej långvarigt. Några veckor

203

efter. Lans hemkomst anlände brefvet om Baners död;
och samma dag uppstod Oxenstjerna och bad i hela
rådels namn, »att herr Lennart ville se mera till fä-
»derneslandets nöd än sin egen sjuklighet, och åtaga
»sig det lediga öfverbefälet. Regeringen slvuUe gerna
»bevilja alla hans dervi I bifogade önskningar. Blefve
»hans hälsotillstånd allt för svårt, så kunde han lå re-
Hsa hem igen, så snart han ordnat verket och beredt
»vägen för en ny efterträdare.» Efter tre dagars be-
tänketid jakade Torsfensson. Han blef fältmarskalk
med 17,0C0 riksdalers lön; dessutom styresman öfver
Pommern med 12,000 riksdaler. Till hans hjelp för-
ordnades i stats och förvaltiiingsärender Lars Grubbe,
och i krigssaker fälltygmästaren Liljohök; hvilken re-
geringen ville draga fram till hans efterträdare.

Pfuel, Wrangel och Wiltenberg hade ogerna bi-
fallit de upproriska öfverstarnas begäran att deltaga i
generalernas krigsråd. Nu begärde de sjelfva »alt den
»nya fältherren icke måtte tillä{:gas så enväldig magt,
»som Baner haft; utan alt hädanefter generalerna bor-
nde höras, innan fältherren fattade något vigligare be-
»slut» Detta afslogs. Torstensson blef enrädande vid
hären; han fick till och med rättighet att af och till-
sätta öfversteplatserna. Dessutom försågs han med en
hop friska troppar och med rika förråder af skor,
slöflor, kläde, samt med 235,000 riksdaler att vid sin
ankomst dela ut bland tropparna. Så utrustade Svenska
regeringen den man, som skulle föra Sverges sak mot
dess fiender.

Denna utrustning var färdig omkring midsommars-
tiden, men ett svårt och långvarigt anfall af lotgikt
hindrade Torstensson att afsegla förrän fram i Septem-
ber. Under tre veckors lid kastades han af storm
omkring på Östersjön, innan han d. 4 October, än
mera försvagad, landsteg vid Stralsund.

Vid underrättelsen, att Liljehök blifvil förordnad
till närmsta befälhafvare under Torstensson, blef Adam
Pfuel missnöjd, emedan han såsom äldste generalma-

1204

jorn hade anspråk på denna plals. Han begärde af-
sked. Svenska regeringen hade svårt att längre qvar-
hålla honom i tjenst utan att framdeles gifva honom
an högre befäl, hvilket man icke ville, emedan han ej
var infödd Svensk. A andra sidan befarades, att han,
^fskedad, skulle gå öfver till kejsaren, der han som en
duglig man kunde tillfoga Sverge skada. Han erhöll
derföre sitt alsked, men på ett så smickrande sätt och
med så betydlig årspenning, att han icke mer locka-
des alt öfvergå till fienden ^j.

Torstensson fick efter den långa och svåra sjöre-
san ett nytt anfall af fotgikl. Först i början af No-
vember anlände han till hären, hvilken låg vid Wia-
sen i Liineburg. Han hade ämnat genast angripa fien-
den; men Weimarianerna öfvergåfvo honom och tåga-
de på Richelieus befallning åt vester. Det helte, »att
»Frankrike behöfde dem; att Svenskarna kunde nume-
»ra hjelpa sig sjelfva.» Sålunda försvagad, och emedan
årstiden var långt framskriden, gick Torstensson i
vinterqvarler norrom AllerfloJen; Piccolomini längre
ét sydost uli Anhalt och Halberstadt.

VESTRA SIDOIIXREN

var under hela della år förenad med hufvudhären och
dellog i dess rörelser och strider.

ÖSTRA SIDOHÄRF.K

stod under Torslen Stålhandske hela året igenom i
Schlesien. Mot honom kämpade först Gölz , sedan
herlig Frans Albert. I slutet af året blef Stålhandske
tvungen alt draga sig tillbaka ur Schlesien och taga
vinteiiäge i Neu-Mark. Orsaken ansågs vara, dels de

i) Riks ark. RåJspr. d. 24 Mars 1642; d. 25 Oct. 1643.

205

kejserligas öfverlägsenhet, dels alt Stålhandske, ehuru
en tapper krigare och Ijcklig partigängare, var min-
dre skicklig att på egen hand leda större företaga).

TRETTIONDE KAPTILET.

FÄLTTÅGET 1642.

Emedan Svenskarne i sina vinterqvarter ledo brist
på förråder, bröt Torstensson redan d. 2 Jan. 1G42
upp derifrån och tågade till Altmark. Här blef han
åter anfallen af gikt i både händer och fötter, så att
han icke kunde skrifva, icke färdas på annat sätt än
i hängbår. Han stannade derföre och valde bakom
"Wechte floden en ganska förmånlig ställning. Då yp-
pade sig förräderi inom Svenska lägret. Bristen ,
och det föga lysande sätt, hvarpå Torstenssons fält-
herrebana öppnades, hade väckt missnöje. En fången
kejserlig öfverste, som på hedersord gick ledig i lägret,
upphetsade sinnena med föreställningar »om kejsarens
»benägenhet för frid; om Svenskarnas egennytta, om
»Tyskarnas pligt att vara enhälliga mot främlingarna,»
o. s. v. Många lyssnade härtill, isynnerhet Tyska öf-
versten Seckendorf. Denne började hemliga under-
handlingar med fienden; icke ensam utan i spetsen för
flere liklänkande. En trumpetare förde brefven. Han
tappade dem i ett stall; och okunnig om deras bety-
denhet gjorde han sig icke mödan att åter uppsöka
dem. Några dagar efteråt hände sig, att en kattunge
krafsade dem fram ur smutsen och började leka med
papperen. De blefvo upptagna, lästa och till Torsten-

i) Riksark Acta Salviana. Joh. Oxcnstjcrnas och Sal-
va brcfyä^^iinjT,

206

son framlemnade. Denne tillsatte genast en krigsratt,
bestående af blott Tyskar. Bevisen voro klara. Sec-
kendorf dömdes till döden och afrältades. Torstens-
son förböd alla vidare efterspaningar; han ville ej kan*
na de andra medbrottsliga.

Med anledning af Svenskarnas orörlighet, eller
kanske af Seckendorfs sammansvärjning, utbredde sig
bland de kfjserliga ett rykte, att Torslensson var död.
Piccolomini tå|^ade fram för alt angripa den hufvud-
lösa hären ; men hufvudet lefde och hade åt hären valt
en så god plats, att Piccolomini icke vågade angripa.
Denne vände sig sedermera mot Meklenburg, mot
Mittel-Mark, men mötte öfverallt hunger och ödemar-
ker, så att han mrste draga sig tillbaka till Meissen
och Thiiringen. Bäjrarne, som förut följt honom, tå-
gade nu bort för alt undsätta sin landsherres broder,
kurfursten af Köln.

Delta sednare hade Torstensson förutsett och vän-
tat. Nu var han jemnslark med fienden och fram i
Mars begynte giktplågorna minskas. Han beslöt der-
fore sälta hären i verksamhet. Tre ^ägar stodo öpp-
na. Först åt vester; men der skulle snart Bäjrarna
åter förenas med Piccolomini, och om Weimarianerna
också förentes med Svenskarna, skulle dock sjelfsvåldet
och den högre solden hos de förra, inverka ofördelak-
tigt på de sednare. Dessutom lemnades då Pommern
öppet för hertig Frans Albert, som redan jagat Stål-
handske ur Schlesien. Andra vägen var rakt fram mot
fienden, men ledde genom de öde Halbersladtska och
Magdeburgska landen, samt mot Piccolomini, som med
bättre förråder innehade en förträfflig ställning bakom
Saale och Unstrulb. Tredje vägen gick ål Schlesien,
visserligen också genom öde länder, men den skyddade
Pommern, räddade Slålhandske och förde kriget in i
kejsarens egna länder, hvilket var så väl Svenska re-
geringens som i synnerhet Torstenssons önskan. Den-
na väg valdes. At Westfalen till upprättades magasi-

207

ner, och Königsmarck sändes några dagståg ditåt, hvar-
igenom fienden missleddes om verkliga afsigten.

Den 17 Mars uppbröt Torstensson från Salzwe-
del, tågade öfver Elben och Haveln, gick sedermera
mellan Berlin och kejserliga hären öfver Jiiterbock
och Lucka samt förenade sig d. 17 April vid Sorau
med Stålhandske. Tåget genom det öde landet kostade
mycket; bland annat, enligt sägen, 10,000 hästar^).
Hären var efter föreningen med Stålhandske 9000 till
fot, 7000 till häst och 3000 ryttare utan hästar.

Denna styrka tågade genast mot Glogau, norra
Schlesiens förnämsta fästning. Hertig Frans Albert
skyndade till dess undsättning. För att förekomma
honom och en tryckande hungersnöd stormade Tor-
stensson genast och tog fästningen i första anfallet.
Svenskarna fingo der 26 kanoner, 500 centner krut,
8000 tunnor mjöl, 3000 sadlade hästar tch fast fot
i Schlesien. De kejserliga förlorade dessutom 800 dö-
da, 600 fångar. Detla skedde den 24 April. Nu öf-
versvämmade Svenskarna Norra Schlesien och hertig
Frans Albert, som var underlägsen, lade sig vid Bres-
lau för att invänta Piccolomini. Men när Svenskarna
drogo sig åt Schweidnilz, fruktade hertigen, att också
denna fästning skulle på samma sätt som Glogau blifva
eröfrad , hvarföre han beslöt sjelf kasta sig in i deu
samma. Genom fångar upptäckte Torstensson afsigten,
påskyndade derföre sitt tåg och hann stänga de kejser-
liga från staden. Hertigen, förekommen, ville draga
sig tillbaka ; men Torstensson skickade efter honom
Königsmarck med rytteriet. Denne upphann och an-
grep hertigen och uppehöll honom , tillis Torstensson
med hela hären anlände till stället. Nu blef den un-
derlägsna hertigen helt och hållet slagen; mistade 4
kanoner, 14 fanor, 3000 ryttare och sitt eget lif.
Sårad i högra armen, blef han neml. tagen af en Kö-

i) Riksnrk. Acta Historien SeIccUora 16^3—1644. Sal-
vius till rådet. Hamburg d. J5 Oct. 1642.

!M)8

nigsmarcks rytlmastare; men ville hvarkea gifva sig fän-
gen eller omtala sitt namn. Då sköt ryttmästuren ho-
nom genom länderna ^). Han föll, sade sitt namn och
dog efter några dagar under plågor och jemmerrop.
Af hans funna papper visade sig de vidlyftiga, för
Sverge vådeliga planer, som han med Ärnheim före-
haft. Denna träffning stod vid Zobtenberg d. 21 Maj^
Hertigens här var helt och hållet upplöst Pic-
colomini, nu mera Svenskarna underlägsen, vågade ej
angripa utan gick nedåt Mähren för att der förena sig
med de flyende lemningarna af hertigens här och in-
vänta nya förstärkningar. Hela det öppna landet af
Schlesien blef af de kejserliga öfvergifvet.

Schvveidnilz öppnade genast portarna, och deref-
ter utbredde sig Svenska hären öfver hela Schlesien,
jagade de slagna tropparna framför sig, intog de flesta
borgarna, lemnade några de svårare bakom sig; och
redan d. 31 Maj gick Torstensson med Helmut Wran-
gel i spetsen öfver Sudeterna och inbröt uti Mähren,
det var Svenskarnas första besök i detta land. Infal-
let skedde så hastigt och oförmodadt, att när de Sven-
ska ströftropparna började plundra förstäderna af 01-
miitz, trodde innevånarne, att det var kejserliga flyk-
tingar och hotade med öfverhetens straff. Snart fingo
de veta, alt hela Svenska hären nalkades och alla rikare
personer flydde åt söder; men Torstensson lät Helmut
"Wrangel jaga efter, och denne upphann och tog mån-
ga flyktingar och stort byte. Torstensson sjelf belä-
grade Olmiitz. Befälhafvaren, Miniati, hade nästan li-
ten besättning, och skrämdes att på fjerde dagen upp-
gifva fästningen; det kostade sedan uti Wien hans huf-
vud. I Olmiitz fick Torstensson 4000 centner bly,
1800 centner krut, 50 kanoner, 5000 drägter åt fot-
folk, 3000 åt ryttare, 3000 musköter, 300,000 riks-
daler

i) Riksark. Acfa Salvlana. Job. Oxcnstjerna till Salviiis,
Slettin d. 2 Juui 1642.

^Ö9

daler i brandskatt, vin och spanneröål öfverflödigt , samt
slutligen fast fot i Mähren. Till borghöfding utnämn-
des Georg Paikull, en sträng, kraftfull och allvarsam
herre. Denne lät afbränna förstäderna, hvarefter 2000
soldater dagligen arbetade på fästningsverken, tills de
kommo i ett förlräffligt stånd. Borgrarna måste med
ed lofva att icke inlåta sig i några hemliga underhand-
lingar med Österrikarne; och då likväl någon tid der-
efter en sådan stämpiing uppläcktes, lät han halshugga
24 de förnämsta deltagarne, och anföraren sjelf blef
som menedare af fyra hästar söndersliten. Denna sträng-
het, förenad i öfrigt med duglighet, krigslakt och ord-
ning verkade lydnad för framtiden. Först under Pai-
kull, sedan under en öfverste Winter bibehöll sig till
krigets slut den Svenska besättningen i Olmiitz, en ty-
gel på landel, och ett törne i hälen på de kejserliga
tropparna.

Piccolomini hade icke hunnit så fort till Briinny
som Torstensson till Olmiitz,. Hela Mähren låg derföre
öppet för Svenskarna, hvilka öfverallt tågade plundran-
de omkring. Serdeles utmärkte sig Helmut Wrangel>
hvilken med sina lätta troppar ströfvade ända till grann-
skapet af Wien, och utspridde så mycken oro, att
kfjsaren lät sin omvårdnad för mera trygghets skull
flytta undan ned åt Grälz.

Emedlertid hade Piccolomini hunnit till Briinn
och börjat samla förstärkningar. Svenskarnas ställning
var mindre säker, emedan de ifrån Olmiitz icke hade
någon pålitlig fästning förr än i Schweidnitz. Att fram-
tränga till Wien och der tvinga kejsaren till fred var
beständigt Torstenssons afsigt; och för att trygga vä-
gen ditåt behöfdes en kedja af starka fästningar. De
voro Stralsund, Stettin, Glogau, Schweidnitz, Brieg,
Olmiitz och Briinn. Af dessa voro nu alla utom Brieg
och Briinn i Svenskarnas våld. Torstensson beslöt med
all magt angripa den förstnämnde och tågade dit. Me»

14

-här träffades ett oväntadt och tappert motstånd, icke
så mycket af besättningen, som icke mer af befolknin-
gen. Lifvad af stadens hertigar och af de kejserliga
berälhafrarna gjorde innevånarne täta och lyckliga ut-
fall. Torstensson deremot var försvagad genom många
qvarlemnade besättningar under flere de dugligaste
höfdingarna. Soldaterna, bortskämda af lycka och
plundring, ville också häldre ströfva kring nejden än
förrätta det hårda belägringsarbelet. I anseende till
ställets vigt var dock Torstensson ganska envis i sitt
förelag. Från d. 16 Juni till d. 17 Juli låg han utan-
för staden och förlorade der flere tusen man. Men nu
nalkades till undsättning Piccolomini med vida öfvcr-
lägsen styrka. Torstensson bröt upp, dref framför sig
200 vagnar, lastade med byte och, som det påstås,
10,000 röfvade kreatur, och stannade ej förr än vid
gränsen af Pommern. Härifrån skickade han Königs-
marck med en flygtropp åt Saxen och inväntade sjelf för-
stärkningar från Sverge; men begärde tillika sitt afsked,
emedan han fruktade, att den förlamande fotgikten skul-
le med höstkylan återkomma.

De kejserliga under erkehertig Leopold "Wilhelm
och Piccolomini följde efter åt Schlesien och belägra-
de Glogau. Men här gick det för dem icke lyckligare
än för Tortensson vid Brieg. Helmut Wrangel var borg-
höfding, och försvarade sig med orubblig ståndaktighet,
samt gjorde ulfall på utlall och tröttade derigenom
de belägrade så, att erkehertigen måste muta sina sol-
dater till att fortfara med arbetet. Emellertid skulle
dock Helmut Wrangel hafva blifvit tvungen alt gifva
sig för öfvermagten, om ej undsättning i tid ankommit.

Karl Gustaf Wrangel hade varit hemma i Sverge
för att mönstra och utföra den lofvade hjelpsändningen.
Den 17 Juli landsteg han i Pommern med 4000 til
fot och 300 till häst. I Greifi"enhagen skulle han in-
vänta än mera efterföljande troppar; men Glogaus nöd
och Torstenssons bref påskyndade uppbrottet. Den 26
Aug. förenades han med Torstensson, hvarpå de tågade

211

mot Glogau och erbödo Piccolomini strid. Men denne,
lagrad på förskansade höjder mellan Svenskarna och
staden, undvek hvarje träffning. Torstensson kom hvar-
len åt alt angripa honom eller alt undsätta staden.
Han behöfde komma öfver till östra sidan af Öder; mea
visste hvarken bro eller vad. Tillfälligtvis uppläcktes
ett slälle, der floden samlat så mycket sand, att un-
der nallen till d. 30 Aug. hela Svenska bären med fot-
folk, tross och skytteri lågade på 5 timmar öfver den-
samma, oskadade och af fienden obemärkta. En timma
derefler ändrade floden sitt lopp och sköljde undan
sanden, så alt icke ens en ryttare mer kunde komma
öfver. Från östra sidan nalkades nu Torstensson obe-
hindradt Ull Glogau. Piccolomini upplöste belägringen
efter en förlust af 1,200 man.

Straxl härefter kom Axel Lilje med den cfriga
hjelpsändningen från Sverge, och dcrigenom blefvo bå-
da bärarna ungefär lika starka. Nu begyntes ett fram-
och återtagande, bvarunder de båda fältherrarna sökte
öfverlisla hvarandra; men förgäfves. Torstenssons af-
sigl var alt ur det ödelaggda Schlesien intränga i Böh-
men, eller alt tvinga Piccolomini till en afgörande
drabbning. Under hela September tågade han i sådan
afsigt fram och åter; men Piccolomini höll sig alltid
framför honom på höjderna af P»iesengebirge, hvari^enom
ban skyddade Böbmen. Alla Torstenssons försök miss-
lyckades och Svenska hären började lida brist. För att
undvika denna sista olycka, och tillika framtvinga Pic-
colomini, uppbröt Torstensson d. 7 Okl. från Lausilz,
gick in ål Saxen, tillkallade Königsmarck och började
belägra Leipzig. Stadens vigt och kurfurstens nödrop
kallade Piccolomini genast ditåt, Torstensson ville ej
stå emellan Leipzig och den antågande fienden, utan
gick till Breilenfeld. De kejserliga trodde det vara
räddhåga och gingo efter. Här på samma plats , som
under Gustaf Adolf år 1631, stod nu de andra sla-
gjt vid Breitenfeld, eller s^m det vanligen 1 allas
slaget vid Leipzig.

212

Den 23 Oktober om morgonen möttes bärarn».
Svenskarnas högra flygel fördes af Willenberg i första
ocb Slålbandske i andra linien; mot dem stodo Bucb-
heim och Borneval. Midten fördes af Liljebök , Karl
Gustaf Wrangel och Mortaigne i första linien, reserven
bakom af Axel Lilje. Mot dem stodo Fernamond och
Camillo Gonzaga. Svenska venstra flygeln fördes af
Slange i första, Königsmarck i andra linien; mot dem
stodo Kannibal Gonzaga och Bruay. Ofverbefålet för-
des af Torstensson på Svenska, af erkehertig Leopold
"Wilhelm och Piccolomini på kejserliga sidan. Sven-
skarna innehade ungefär samma ställning som Tilly,
och Piccolomini samma som Gustaf Adolf år 1631
innehaft.

Kanonerna öppnade striden. En af de första kej-
serliga kulorna gjorde ovanligt stor förödelse och ho-
tade med ån större. Hon träffade först Torstenssons
hSst, dödade den och afslet fältherrens rockskört, så •
' Mde sedan pfalzgrefven Karl Gustafs häst, dödade rytt-
mästare Rabenaus häst, afslet statssekreteraren Grubb
midt på, och stannade slutligen i låret på en fältskrif-
■vare. Redan i början, då härarna nalkades och kommo
till handgemäng, blef Slange skjulen. Hans flygel
(Svenskarnas venslra) råkade dervid i oordning, det
närmaste fotregementet rubbades och dess Öfverste
blef tillfångatagen. Men Königsmarck och pfalzgrefven
Karl Gustaf gjorde sitt yttersta att ånyo ordna trop-
parna och förmå dem att hålla stånd. Det lyckades,
och der samt i midten uppstod en hårdnackad strid.

På andra flygeln gick det på annat sätt. Innan
ännu de kejserliga hunnit ordna sig , störtade Witten-
berg öfver dem, då Ungrare och Kroater genast togo
flykten. Några Österrikiska regementer gjorde väl mot-
stånd, men blott till en tid. Erkeherligen skyndade
dit, sökte återhålla de flyende och uppmuntra de
stridande. Han bad, besvor, hotade, slog, men för-
gäfves. Folket flydde och kom ioke mer tillbaka.

21S

Svenslia ffygeln förföljde dem icke, ty den fruktade
att för myckel aflägsna sig frän den öfriga hären.

Genom denna flykt blef venstra sidan sf kejser-
liga fotfolket blottad. Liljehök märkte det och förde
Douglas med fyra regementer från reserven samt tog fi-
enderna i sidan. Desse sökte draga sig tillbaka inåt
en liten skogsdunge. Liljehök ilade med ett par squa-
droner att genskjuta och hindra dem. Men erkeherlig
Leopold Wilhelm, som insåg faran, hade ditsändt sitt
lifgarde, hvilket så mottog Svenskarna, att Liljehök
stupade. »Barn!» sade han till soldaterna, »jag dör
»gerna, ty nu har jag visat er vägen; men bären mig
»blott undan in i buskarna!» Pfalzgrefven Karl Gu-
staf , som nu befann sig på denna flygeln, lät ef-
terkomma hans begäran ; men skyndade sjelf ge-
nast tillbaka till stridsbullret , ledde Svenskarna till
nytt anfall, hvarvid erkeherligens lifregemente måste
Tika.

På andra flygeln och i midten hade emellertid
striden rasat med oafbruten häflighet. Erkehertigen
lägtade som simpel soldat. En Svensk ryttare satte en
gång sin pistol mot hans lår och tryckte af, men skot-
tet brann ej löst; och två gångor var det endast hä-
stens snabbhet, som räddade honom från omgifvande
fiender. Piccolomini på samma sätt; sex gånger ledde
han sitt lifregemente till anfall mot Königsmarck |
men fcr^^äfves. Slutligen efter en å ömse sidor med
ovanlig tapperhet utförd strid , och då de kejserliga
sågo sig anfallna i ryggen , grepo de till flykt. Rytte-
riet kom undan, fotfolket drog sig till skogsdungen.
Men Torstensson kanoneradc dem så , att de nödgades
än en gårg fram på fältet. Här blefvo de genast af
Svenska rytteriet tagna eller nedhuggna.

De kejserliga förlorade 5000 döda och 4,500 fån-
gar, 190 fanor, 46 kanoner, all trossen, erkehertigens
bordsilfver ra. m. Orsaken till slagets förlust för de
kejserliga var Buchheims försummelse att ordna sin fly-

3i4

gel, samt Ungrares och Kroaters feghet. De hlefvo
derföre af hertigen hårdt bestraffade.

Svenskarna förlorade 2000 man i döda oeh såra-
de. Hos dem, liksom hos de kejserliga, hade öfver»
befälet lidit mycket. Stålhandske , Gustaf Otto Sten»
bock, och Gustaf Lewenhaupt voro sårade. Förlusten
i döda var än mera känbar. Grubbe, en utmärkt dug-
lig och pålitlig man; Slange , den Svenske Leonidas,
och slutligen Liljehök, hvilken nu mera redan i hög.
grad vunnit härens tillgifvenhet och förtroende. Så
snart hetaste striden var förbi , skyndade pfalzgrefvea
Karl Gustaf till det ställe, der han hade laggt den dö-
ende Liljehök. Denne lefde ännu. Han frågade om
slagets utgång och gladde sig åt Svenskarnas seger.
Sedan anbefallde han maka och barn i pfalzgrefvens
beskydd, och: »Gud välsigne er, och genom er mitt
nfädernesland Id tillade han betydelsefullt och dog.

I Leipzig firades samma dag en tacksägelsefest för
befrielsen från Svenska belägringen. Då folket kom ur
kyrkan, mötte dem en hop sårade, hvilka från slagt-
fältet fördes till sjukhusen. Litet derefter var allt af-
.gjordt; och en Svensk trumpetare kom och uppfordra-
de staden. Den uppgafs en månad derefter och beta-
lade 150,000 riksdaler i brandskatt. Slanges lik blef
begrafvet i förnämsta kyrkan.

Brist på mynt och förråder, den sena årstiden^
härens fullkomliga uttiöltning efter ett så långt och
•verksamt fälttåg, allt detta samraanlaggdt hindrade
Torstensson att begagna denna seger, såsom han ön-
skat. De sista dagarna af December började han dock
att belägra Freiberg.

ÖSTRA OCH VESTRA SIDOHÄBARNA

voro nästan hela året förenade med hufvudhären. Men
på vestra sidan vunno Fransoser och Hessare flere be-
tydliga fördelar, hvarigenom icke allenast Bäjrarne
blefvo tvungna att öfvergifva Österrike, utan äfvea

215

detla måste dela sina krafler. Genom och från detta
lyckliga fälttåg var de förenade Svenskarnas och Frans-
männens öfvervigt gifven, och de bibehöilo den nästan
orubbad till krigets slut.

Det beständigt föi härjade Kur-Saxen hade lidit
mycket. Nu började så väl landet som hofvet, ser-
deles prinsarna att förtvifla om möjligheten att krossa
Sverges magt. De önskade neutralitet, och underhand-
lingar öppnades. Men Österrike retade kurfurstens
gamla afund och utfästc sig till all möjlig hjelp. Un-
derhandlingarna med Sverge blefvo afbrutna och Kur-
Saxen å sin sida lofvade kejsaren trohet in till sista
man.

TRETTIOFÖRSTA KAPITLET<

FÄLTTÅGET 1643.

IIUF^^;D^iREN.

Den af Torstensson under förra året påbegynta
belägringen af Freiberg gick olyckligt. Fältherren sjelf
led hela Januari månad af fotgikt och kunde derföre
icke i egen person drifva på arbetet, hvilket dessutom
hindrades af beständigt regn. Staden försvarades af öf-
verste Schweinitz, en tapper och ihärdig man, och så
väl besättning, som stadsboar och inflyttade landtmän
grepo ifrigt till vapen. Kunniga i ortens bergshand-
tering, gjorde de äfven å sin sida minor och hindrade
derigenom Svenskarna. Genom en lång underjordisk
väg skickade äfven kurfursten den ena gången efter den
andra uppmuntrande bud. Oaktadt dessa hinder hade
Svenskarna redan eröfrat ett af tornen, nedskjutit ett
betydligt murbrott och voro färdiga alt löpa till stoims,
då erkehertigen och Piccolomini enligt kurfurstens

trägna böner nalkades. Den 17 Februari måsle Tor-
Stensson bryta upp och draj^a norrut till Elben. Han
hade för Freiberg förlorat nära 2000 man.

Den befriade slädens glädje och stolthet var stor.
Ben yfdes att genom sitt tappra motstånd hafva uppe-
hållil och hejdat segraren från de besegrades förföljan-
de. Torstensson deiemot påstod, att hans uttröttade
här i alla fall icke kunnat förfölja de fl} ende; men att
han genom belägringen tillfogit de kejserliga stor ska-
da, emedan de blifvit tvungna att midt i vintern upp-
bryta ur sina qvarter och ända ned ifrån Österrike
tåga till Freibergs undsättning.

Vid denna tiden uppkom något missförstånd mel-
lan eikehertig Leopold Wilhelm och kejserliL;a mini-
stern Trantmansdorfl', i anledning hvaraf den förra
lemnade hären. Afven Piccolomini behöfdes och skic-
kades alt i Nederländerna kämpa mot Fiankrike. I de-
ras ställe blef Gallas åter befäliiafvare för de kejserli-
ga till icke ringa glädje för Svenskarna. Kejsaren hade
dock ålaggt honom att undvika drabbning, och blott
skydda arfländerna.

Brist på munlörråder samt Torstenssons sjuklighet
hindrade till någon tid Svenskarnas företag; men i Mars
gingo de ur sina viiiterqvarter och lågade till Lausilz.
Gallas lade sig vid Köninginngrälz för att kunna ' evaka
både Scblesiska och Böhiniska vägen till Mähren, dit
man visste, att Svenskarna ämnade sig. Torstensson
gick då åt vester och vid Melnifz öfver Elben. Gal-
las gick efter och lade sig vid Brandeis för att skyd-
da både Prag och vägen till södra Böhmen. En dag,
det var den ?1 Maj, då Gallas hade större delen af
sitt rytteri långt borta på skaflning, bröt Torstensson
upp, gick, hvad Gallas ej trodde att han skulle våga,
midt emellan Prag och kej>^erliga lägret, derifiån sedan
i sträcktåg öfver Kultenberg, Chrudim och Zwittau in
i Mähien. Gallas, med lyllcriet borta, kunde ej hin-
dra, ej förfölja, förr än det var försent.

2ir

I Mähren tog Torslensson en' mängd småstäder
och ej ringa by le. Gallas kom efter. Torstensson,
underlägsen, men med öfvade soldater, erböd flere gån-
ger sliid. Gallas med många men nyss utskrifna rege-
menler, undvek. De stannade midt emot hvarandra i
två befästade läger, Svenskarna i Dobitscbau, Öster-
rikarna i Koyetin, och elt svältkrig begynte. Båda
lägren voro sidländta, ohälsosamma. Torstensson flyt-
tade sfg lill Prerow, en sund och ymnig nejd. Här-
ifrån svärmade han på alla sidor kring Gallas; plun-
drade förstäderna till Briinn, flyttade sig sedan liär-
mare denna stad cch slröfvade nedåt (jsterriLe. Gal-
las drog sig efter till Brimn, men undvek strid. Han
•väntade en så stor förstärkning, att Svenskarna skulle
derigenom alldeles förkrossas. Kejsaren hade nämligen
uppbådat Ungrarna; och det helte, att 30,000 man
skulle komma. Ferdinand reste verkligen sjelf till Nic-
lasburg för att möta dem. Men till lycka för Sven-
skarna innehöll Ungerska grundlagen den föreskrift, att
Ungrarna icke vore förbundna lill krigs' jenst utom fä-
derneslandet; hviiket lagrum af regeringens motparti
gjordes gällande. Torstensson försummade ej heller sin
fördel. Underrättad om allt, sände han lill Ungrarna
de högtidligaste försäkringar, att han förde krig endast
med deras kejsare, ej med dem; och att han icke skulle
taga ett enda steg inom deras gränsor. Detta allt ver-
kade. I stället för 20,000 kommo knappt 3000. Kej-
saren, misslynt, reste tillbaka lill Wien och var nära
att på vägen blifva bortsnappad af Svenska ströfvare.

Torslensson väntade Königsmarck med förstärkning
för att sedan intränga uti Österrike. Men denne ute-
blef af sedermera sig yppande orsaker. Torstensson
ville derföre ej för långt aflägsna sig från Olmiitz utan
gick till dess grannskap, der han eröfrade slottet Ey-
lenberg , hvaresl Svenskarna fingo elt rof af omkring
en million riksdaler. Här och i slutet af September
träfTade honom det af Svenska regeringen utsända il-
budet, Jakob Törnsköld, med andra och oväntade upp-

S18

drag, hvilkas innehåll skall blifva föremålet för ett
sednare kapitel.

VESTRA SIDOHÄREN.

Uti Schwaben voro Fransoserna mindre lyckliga.
Guebriant blef skjuten; Turenne kora likväl i stället.
Men uti medlersta och nordvestra Tyskland huserade
Königsmarck fram och tillbaka genom Meissen, Fran-
ken, Hessen, Thiiringen och Neder-Saxen, tills haa
slutligen kallades till Pommern.

ÖSTRA SIDOHÅREN

hade hela tiden varit förenad med hufvudhären. I
Augusti skickade Gallas den ur Sverges tjenst förlupna
öfverste Krokow att genom ett infall i Pommern draga
Torstensson ditåt. Anfallet skedde och det genom Po-
len, som, oaktadt sin neutralitet, gynnade och tillät
Krokows rörelse. Königsmarck skyndade till Pommern,
och efter ett häftigt motstånd tvingades Krokow att
vika. Han räddade sig samma väg, som han kommit,
nemligen genom Polen. &E4*ii.a^

TRETTIOANDRA KAPITLET.

OM SVERGE OCH DANMARK,

Minnet af inåi ga och blodiga krig, samt obehaget
af ännu fortfarande tvister , underhöll mellan Sverge och
Danmark känslorna af misstroende och ovilja. Detta
sjelfva folkens tänkesätt delades af regenterna Gustaf
Adolf och Kristian den fjerde, båda utmärkta, båda
fruktande hvarandra. Hos Krislian hcrrskade i början

210

€n Känsla af öfverlagsenhet, hvilken dock förvandlades
till afund, serd^les efter Bigas eröfring 1621 och an
mera under Svenskarnas stigande lycka i Preussiska och
Tyska krigen. Svenska konungens afsigter på Bremen
och Pommern blefvo snart kända, åtminstone anade.
Genom eröfringen af dessa länder skulle Sverge vinna
betydlig öfverl^igsenhet, samt ett serdeles gynnande
tillfälle att när som häldst falla Danmark i ryggen.
Kristian den fjerde insåg förhållandet mer än väl och
sökte derföre på allt sätt att hindra nämnde planer.
Då han af kärlek till freden erböd sig att öppna och
leda underhandlingarna mellan tiettioåra krigets par-
tier, åsyftade han derjemnte att på samma gång kun-
na motarbeta hvarje Sverges försök till Tyska landvin-
ningar; och med denna föreskrift voro de Danska till
Westfaliska freden komna sändebuden försedda. Men
under allt detta var Krislians ställning ganska kinkig;
ty i följe af Danmarks belägenhet fruktade han nästan
lika myckel kejsarens öfverlagsenhet, som Sverges.
Sålunda, när han skulle medla mellan båda, blef han
af båda misstänkt och ogerna sedd. Det var också
derföre, som han den ena gången efter den andra sök-
te bilda ett tredje parti, än med Polen , än med Bran-
denburg, oftast med det besläglade Kur-Saxen. Att
detta Kristians bemödande misslyckades, der till låg or-
saken i Tysklands oenighet och afmattning, i Oxen-
stjernas och Salvii klokhet och slutligen i tillståndet
inom sjelfva Danmark. Konungens magt var nemligen
i hög grad inskränkt; landets styrelse och mesta jord-
egendom nästan uteslutande i rådsherrarnas och hög-
adelns händer. Dessa sjelfva och med dem hela folkel
hade under trettio års fred nedsjunkit i vällefnad och
elapphel. Med undantag af flottan, bvilk-sn konungen af eg-
na medel byggt och underhållit, var hela den öfriga
krigsmagien så godt som upplöst, utan öfning, utan dug-
liga befälhafvare, ulan förråder, utan underhållna fäst-
ningar. Då konungen för dessa ändamål begärde me-
del, hade rådet alltid svarat, det landet ej mägtadft

tio

utlägga nägra större skatter. Det gällde nemligen deras
egen pung, ty rådet sjelft med sina släglingar ägde slörre
delen af landet. Man befarade också, alt konungen,
genom ett lyckligt krig skulle vinna än mera anse-
ende bland folket och sedan med tillhjelp af de ofrälse
stånden utvidga sin magt och öfverändakasta den ari-
stokratiskt republikanska statsförfattningen. Af dessa
skål var högadeln obenägen för krig. Flere gånger gjorde
Kristian sina riksråder uppmärksamma på Sverges våd-
liga planer; huru det var nära alt bemägliga sig Öster-
sjöns kuster och handel; att tränga i ryggen på Dan-
mark; att nästan omgifva detta land. Ar IC36 då Ba-
ner ensam och med oviss framgång kämpade mot kej-
saren och Kur-Saxen, ville Krislian infalla i Tyskland,
påskynda Svenskarnas förjagande och för alllid afbryta
deras ärelystna planer. Ar 1642, då Torstenssons se-
grar ökade Sveriges magt och derföre också Danmarks
fara, förnyade Krislian sina föreställningar och begär-
de rådels bilrädc, »samt förklarade, att han för sin
Dperson och för sina efterkommande ville vara und-
»skyllad, för hvad i framtiden kunde inlräffa.» Men
båda gångerna fick han vägrande svar: »Danska riket
»kunde ej bära de pålagor, som fordrades för att be-
»gynna och fullfölja krig mot Sverge. Undersåtarne
»skulle genom elt sådant förelag störtas i både sorg
i)0ch fara» o. s. v.

Svenska statsmännorna genomskådade lätt så väl
Kristians som Danska rådets syftemål. Men dels var-
nade af fordna motgångar, dels hindrade af Tyska kri-
get, ville de så länge som möjligt undvika öppen fejd
mot Danmark. Efter (juslaf Adolfs död, den första
knuten, bedrog Krislian sig sjelf med hopp om förmät-
ning mellan sin son och drottning Kiislina, en sak,
hvilken Svenska rådet aldrig ämnade bifalla. Efter sla-
get vid Nördlingen, den andra knuten, öfverlemnade
man åt Danmark erkebiskopssliftet Biemen. Under he-
la tiden sökte man genom undfallande afböja hvarje
anledning till krig. Med noga kännedom om förbål-

221

landet mellan konungen och rådet i Danmark, skref
Svenska regeringen till det sednare flere bref med för-
säkringar om sina fredliga tänkesätt o. s. v. för att
derigenom locka till ytterligare motstånd mot konung
Kristians krigiska afsigter. De hinder, nämnde konung
laggt i vägen för Sverges Tyska planer, och kännedo-
men af, hvad han ytterligare i denna väg velat, fast
ej kunnat utföra, alstrade dock hos Svenska regerin-
gen ovilja och ett fast beslut att vid framtida tillfälle
hämnas. I synnerhet ville man till hvad pris som
häldst slippa konungen som medlare i Tyska fridsun-
derhandlingen , ty man förutsåg, att han skulle ifrigt
motarbeta Sverges afsigter på Pommern.

Utom dessa vigliga skäl till inbördes ovilja, fcre-
kommo äfven flera andra, ehuru mindre.

At konung Krislian hade för en fordran hos her-
tigarna af Meklenburg några dervarande gods blif-
vil förpantade. Han begärde, alt dessa skulle af Sven-
skarna skonas från alla krigsbördor. De skonades hvar-
ken af de kejserliga eller af Svenskarna , hvaröfver
konungen knutade högt.

Det var en Gustaf Adolfs och Axel Oxensljernas
uppfinning att skafla staten penningar genom tullarna
vid Danlzig, Königsberg och Memel. Efter Gustaf
Adolfs död ville Kristian befria sina undersåtares han-
del från denna pålaga, och hotade med våld. Svenska
regeringen gaf denna gången icke vika. Men år 1635
afträddes land och tullar till Polen, och tvistämnet
försvann.

Lärd af exemplet, lade Kristian sjelf ett par vakt-
skepp vid den lilla Pommerska ön Ruden och utkräfde
tull af alla, som seglade på Slralsnnd och Greifswald,
samt lemnade stundom hjelp åt kejserliga besättningar-
na vid kusten. Sverges klagomål kunde ej afskaifa
missbruket.

Svenskarna hade besatt Warnemiinde skans vid
inloppet till Roslock och utkräfde tull af alla, som

222

der drefvo handel; äfven af Danskarna, oaktadt alla
Krislians insagor och klagomål.

Med den fria riksstaden Hamburg hade kosung
Kristian åtskilliga tvister. Slundom sökte konungen att
i egenskap af hertig i Hulslein tillvälla sig något slags
herravälde öfver staden; flere gånger ville han genoaa
tullar på Elben, serdeles vid Gliickstadt skaiTa sig en
god inkomst, Hamburgs handel till betydligt förfång.
Oenigheten gick stundom ända till öppen fiendllighet.
Sverge hade genom Salvjus sin hand med i spelet, och
retade Hamburg till motstånd, naturligtvis för att hin-
dra Danmarks tillväxt. Detta kunde oaktadt allt be-
mödande icke ske så hemligen, att ju konung Kristian
icke kom under fund dermed.

Sverge hade tullfrihet uti Sundef. Danmark kla-
gade, och som det synes med skäl, alt under Svenska
pass gingo en mängd utländska både varor och skepp,
hvarigenom konung Kristian led en betydlig och orätt-
vis förminskning i tullen.

Dessa och flere smärre oenighefer voro icke så
mycket anledningar lill krig, som icke mer följder af
den inre oviljan mellan båda statern?. Det ämne, som
slutligen och hufvudsakligast bragte kriget till ut-
brott, vilja vi här nedanföre i ett serskildt kapitel be-
handla.

TRETTIOTREDJE KAPITLET.

TVISTERNA OM ÖRESUXDS- TULLEN.

Uti äldre tider och innan folkrättens lagar blefvo
gällande, var det vanligt, att strandboarna vid segel-
l)ara strömmar eller sund kräfde tull af dem, som på
.sådana vatten drefvo handel. Denna afgift betraktades
dels såsom vederbörlig skatt ät den, som ägde vatten-

223

draget ; dels och ännu oftare som en lösepenning att
derigenom befria sig från furstens eller strandboarnas
plundringar. Af denna dubbla anledning hade äfven
från äldre tider genomfarten a( Öresund varit belaggd
med en sådan tull; och emedan Seland städse var Dan-
ska magiens hufvudsäte, och de»sutom bästa segelledea
går utefter denna kust, så betalades afgiflen åt Selands
konung. Huru saken förhöll sig i äldre lider är nu
mera icke så noga kändt; men afgiften lärer hafva va-
rit blott en rosenobel för hvarje köl, lasten deri in-
beräknad. Segelfarten på Öresund var också den lidea
ganska obetydlig; ty Östersjöhandeln drefs af Danlzig,
Stralsund, och hufvudsakligen af Lybeck, som på land-
vägen hån och till Hamburg hämtade Söderns och ut-
förde Nordens varor. Kristian den andre och hans
efterträdare uppmuntrade Holländarnes Östersjöhandel;
förnämligast för att derigenom bryta Hansestädernas.
Det lyckades fullkomligt. Nu blef Sundska tullen be-
tydlig och väckte uppmärksamhet och tvister. Kejsar
Karl den femte, som då beherrskade Holland, och
konung Krislian den tredje i Danmark ingingo derföre
1544 uti Spejer en öfverenskommelsc, hvilken under
namn af Spejerska eller Burgundiska fördraget är dea
första skriftliga urkund för Sundska tullen. Uti dea
samma bestämdes, alt för hvarje köl skulle betalas den
hittills vanliga tullen. Nu påstodo Holländarna, att
denna tull aldrig varit mer än en rosenobel. Kristian
<len fjerde deremot, att främmande stater icke hade
rättighet inskränka hans magt öfver Danmarks
strömmar; ty som sådana ville han betrakta Sundet
och Bälten. De handlande deremot ville anse dem så-
som allmänna segelleder på samma sätt som kanalen
och Gibraltars-sund.

Obetydlighe'en af Sverges handel gjorde, att det-
ta ämne icke på länge väckte någon oenighet. Det
synes, som Sverge af ålder åtnjutit tullfrihet uti Sun-
det. Men det dröjde länge, innan dit hörande frågor
blefvo närmare bestämde. I Stetlinska fördraget 1570

224

beviljade båda grannstaterna hvarandra tullfri handel
äfven genom Öresund, »såsom af ålder brukligt
»var.D Delta allmänna stadgande kunde likväl icke
förebygga flera tvister, hvilka gåfvo anledning till ett
möte i Flacksjöbäck 1580, hvilket synes hafva aflupit
fruktlöst. Vid ett nytt möte på samma ställe år 1591
stadgades ömsesidigt tullfri handel med egna varor ^
afven genom Sundet, Men för främmande gods och
drycker skulle dock betalas tull såväl i Sundet till
Danmark, som ömsesidigt i hamnarna till landsherren,.
Sålunda sammanblandades ännu Sundska med den vanliga
ut- och införseltullen. Närmare bestämningar härom
skedde först efler IGll års krig. Medan denna fejd
varade, hade Krislian den fjerde till Hollands stora
harm fördubblat tullen t). För Gustaf Adolf, som åsyf-
tade Svenska handelns upphjelpande, blef det derföre
angeläget att beskydda sitt folk mot denna beskattning.
Svenska seglatsen var, som sagdt är, ännu så obetyd-
lig, att Kristian utan olägenhet kunde bifalla. Genom
freden i Knäröd 1613 medgafs åt Svenskarna tullfrihet,
utom för dryckesvaror, för hvilka de borde erlägga
lika afgift som Danskarna sjelfva. Härvid förblef det,
tills Gustaf Adolf genom Lilllands och Rigas eröfring
■väckte Kristians farhågor. Redan 1622 förböd denne
sednare att föra soldater eller krigsförråd genom Sun-
det. Förbudet gällde alla stater; men träffade förnäm-
ligast Sverge, som den tiden ännu hämtade sina krigs-
förnödenheter från Holland. Man klagade , men få«
fSngt. Aret derpå blef det än värre, ty nu började
Kristian, alt tvärt mot fördraget fordra tull af Sven-
skarna. Han trodde, att Gustaf Adolf, djupt inveck-
lad i Polska kriget, skulle gifva efler; men han be-
drog sig. Häftiga tvister uppkommo; och Sverge gjor-
de stora rustningar. Krislian hade velat göra detsam-
ma; men Danska rådet vägrade medel. Gustaf Adolf

kom

i) Riks ark. Radsprot. d. 7 Dcc. 1639.

225

kom sjelf hotande till gränsen och Kristian måste gif-
va efter. Svenskarnas tullfrihet förnyades, äfven för
krij^sförråder , dock skulle dessa sednare hos Danska
konungen hvarje gång anmälas. Kristian klagade, »alt
»om rådet följt hans förmaning och i tid rustat, hade
»saken fått annat slut.»

Härefter fortgingo några år i stillhet. Men 1635
klagade Svenskarna ånyo öfver intrång, Danskarna öf-
ver falska sjöpass ^); och 1637, då Svenskarna voro i
Tyskland som hårdast ansatta, ja i nästan förtviflad
belägenhet, började konung Kristian att förbjuda krigs-
varors förande genom sundet, och alt fordra, det
Svenska skepp skulle för Kroneborgs slott stryka flag-
f!a. Förbudet mot krigsvaror syftade egentligen mot
Sverges handel. Genom förmyn iare-regeringens omsor-
ger och Ludvig De Géers duglighet hade neml. Sven-
ska slöjderna stigit till en förut okänd höjd. Krut,
harnesk, värjor, kanoner, gevär m. m., hvilka snan
förut måste köpa, tillverkades nu inom landet, och
det icke blott till eget behof utan till betydlig för-
säljning. Kristian den fjerde, som ehuru med mindre
framgång sökt upphjelpa Danmarks handel, såg med
afund Sverges växande rörelse och med farhåga de
krafter, som deraf alstrades. Han beslöt att öka tul-
len och genom allehanda olägenheter skada Svenska han-
deln. Han skulle på detta sätt vinna flere afsigter.
Tullen ökade hans inkomster betydligt, och| var så
mycket kärkomnare, som den tillföll hans enskilda kung-
liga kassa och ej stod under rådets uppsigt. Det på
sådant sätt utöfvade väldet öfver Sundet ökade äfven
hans kungliga herrskare-anseende. Genom den tillta-
gande tullen kunde han hindra eller kanske tillintet-
göra Sverges växande välstånd, och sålunda från den
sidan trygga Danmark utan att behöfva mlåta sig i ett

; o Riksark. Rädsprot. d. 22 Aug., 12 Sept. 1635.

15

226

■vådligt krig, och utan att med sina motsträfviga råder
nödgas underhandla om krigsgerder.

Är 1638 gjordes än vigtigax-e förslag. Danmark
ingick i nära förbund med Spanien och £ngland. Me-
ningen å Danmarks sida var, att från HoUändarne
rycka till sig den lönande handeln mellan Spanien och
dess nybyggen å ena sidan samt Östersjöstaterna å den
andra. Spanien åter ville genom denna flyttning af
handelsvägen skada de upproriska Holländarna. Tili
ändamålets genomdrifvande utrustade Spanien en be-
tydlig flotta och Kristian började en värfning, som
skulle stiga till 20,000 man. Men konungen i
England blef genom inhemska oroligheter tillräckligen
sysselsatt och Spanska flottan uti kanalen af HoUän-
<iarne besegrad, hvarefter hela förslaget förföll.

Så mycket ifrigare omfattade Krislian sina tull-
planer. Han förböd HoUändarne att fiska vid Spits-
bergen, påstående, att dessa öar hörde till Grönland,
som lydde under Danmark. Han fordrade tull af de
Holländska fartyg , som ofvan Nordkap seglade på
Byssland, likasom Ishafvet också varit ett under hans
välde liggande vattudrag^]. Ar 1G39 höjde han åter
igen , tullen och det till i medeltal 30 procent af va-
rornas värde. HoUändarne försäkrade, att de under
samma år betalat 6,000,000 riksdaler i tull. På nå-
gra Svenska skepp, som ej ströko flagga , lät han från
Helsingör skjuta skarpt. Emedan Kristian förbudit fri
utförsel af krut , började Svenskarna utföra salpetter i
stället. Nu förböd han äfven denna vara. Fartygen
undersöktes i Helsingör, och blefvo af ringa stundom
af ingen anledning återförda till Köpenhamn, der så
väl de tillåtna som de egenmägligt förbudna varorna
måste urlastas, handelsmännen blefvo huttlade, och
om de frikändes och släpptes, skedde det stundom ej
förr, än hela Svenska handelsflottan afgått, då skeppet
sedermera al fruktan för kapare icke vågade ensamt ut

O Riksark. Rädspr. d. 24 Juli 1640.

»27

på hafvet^). I spetsen för tuliuppsyningen uti Hel-
singör hade Kristian förordnat en bankrutterad köp-
man från Göteborg , en förrymd borgmästare från
Westervik, och främst en Kock, f. d. uppsyningsman vid
Svenska tullen utanför Dantzig, men derifrån rymd
för försnillning; allt män, hvilka noga kände Svenska
handelsvägarna, hatade Sverge och iakttogo tillfället
att visa sin ovilja. Den, som vädjade från dessas
domslut, blef hänvisad till öfvertullrätten i Köpen-
hamn, hvars ordförande var konungens måg, Corfitz
Ulfeld, en öfvermodig, hetsig och mot Sverge Oendt-
1ig man. Holländarne klagade, och åberopade Spejer-
ska fördraget. Krislian gaficke efter; och hvad Spejer-
ska fördraget angick, påstod han, att det var afslutadt
med kejsaren , hvarföre Holländarne icke numera kunde
under detsamma inbegripas, sedan de skilt sig från sin
förra herre och blilvit en egen stat. Holland erböd
Sverge att genom väpnadt förbund afvärja sådant öf-
vervåld. Men Svenska regeringen vägrade. »För nå-
jigra tusende riksdaler kunde man ej störta fädernes-
j)landet i ett nylt och vådeligt krig.n Man beslöt »att
»i höfliga ordalag begära grannsämja, samt alt uti
»Sverge bemöta alla Danskar utmärkt väl, och icke
»gifva dem någon anledning till missnöje; och att för
HÖfrigt tiga och tåla både skada och skymf, så framt
»det ej ginge fäderneslandet allt för nära-).» Holland
grep sig nu sjelft an. Det värfvade 10,000 man och
förböd för år 1640 sina undersåtare all handel på
Östersjön för att således genom den uteblifna tullen
skada Danmark. Men Kristian skrämdes hvarken af
hotelser eller förlust, och Svenska regeringen upp-
manade köpmännerna i Stockholm att begagna HoUän-
darnes overksamhet såsom ett tillfälle at!. tränga sig in
i den rörligare handeln.

i) Riksark. PSd<piotik. A. 15 IVI;j, 2 Aug. 1639.

2) Riksark. Rädsprot. d, 17 Jan, d. 15 Maj och d. 2

Ang. 1639.

År 1640 höjde Kristian återigen tullen, så att t,
ex. för en centner salpetfer, som kostade 16 Rdr, beta-
lades 14 Rdr i tull. Holländarne, för att ej trängas
ur handelsbanan, skickade sina fartyg till Östersjön;
men redan förut beslöto de att till Stockholm affärda
en högtidlig beskickning för att ingå förbund till han-
delns skyddande. Nu blef konung Kristian orolig, och
•sökte med löften om lindring förekomma beskicknin-
gen. Men det var försent; och i Juli månad anlände
Holländska sändebuden till Stockholm. I Sverge ha-
de det fortfarande och alltjemnt ökade prejeriet i hög
grad retat sinnena; hvilka än mera uppbragtes genom
änkedrottning Maria Eleonoras vid samma tid och med
Danmarks råd och hjelp företagna flykt. Gamla Jakob
De la Gardie knotade: »att Danus sätter sig på vår
»näsa.» Axel Oxenstjerna , »att Danmark handterade
»Svenskarna som skolpojkar; att det ville genom tul-
»len suga Hollands och Sverges must, för att seder-
»mera, då Danmark blifvit stärkt och Sverge försva-
Hgadt, angripa det sednare.» Han yttrade: »att man
»borde möta dem i förstugan, innan de komme in i
»huset ; att man borde klappa dem med stålhand-
»skarna o. s. v^).» Holländarne blefvo derföre i Stock-
holm väl emottagna, rådet beslöt ingå det föreslagna
förbundet, och till underhandlare valdes Axel och so-
nen Johan Oxenstjerna, Johan Skytte och Klas Fle-
ming. Förbundet afslutades och innehöll löften om
ömsesidigt understöd mot Danmark. Men hela denna
underhandling hölls serdeles hemlig. Då saken blef i
rådet föredragen, utvisades sekterarne, och icke ens
alla rådsherrarna kände hela innehållet. Axel Oxen-
stjerna förde alltid med egen hand protokollet och
tog det sedan hem till sig, der det under hans ögon
blef omskrifvet. Rådets af Danmark mutade skrifvare,
Nils Tungel, kunde alltså denna gången icke lemna

:) Riksark. Rådsprot. d. 23, 24 Jul. 1640, d. 4 Jani
1641.

229

någon upplysning. Danska ministern Peder Wibe vän-
de sig derföre till Oxeastjernas kända motståndare, Jo-
han Skytte, i hopp att hos honom kunna något upp-
leta eller ock uppreta. Skytten, som i sjelfva verket
hade ifrigt talat lör Holländska förbundet, visade för
Dansken mycket missnöje dermed, tadlade Oxens' jerna,
och förde så sändebudet bakom ljuset. Dock anade
denne oråd och varnade sitt hof. För att stifta ondt
mellan Sverges regering och folk och derigenom för-
lama båda, hade Danmark redan förut understödt Ma-
ria Eleonoras flykt. För att än mera re a sinnena
utmålades denna drottning såsom helt och hållet oskyl-
dig, såsom förföljd af förmyndare regeringens och i
synnerhet af Oxensljernas elakhet, hvarförutan Danska
sändebudet rådde sitt hof att till Svenska pres'erna,
adelns vanliga motståndare, och i synnerhet till biskop
Rudbeck sända öppna försäkringar om fredliga tänke-
sätt, så skulle nog detta stånd på riksdagen hindra
alla krigiska förslag, om regeringen också ville några
sådana genomdrifva. Men allt detta misslyckades.
Oxenstjerna bjöd biskop Rudbeck ut till sig på Tidön,
och vann honom för sitt förslag; på riksdagen blef
Holländska förbundet gilladt, och uti hela landet vi-
sade sig allmänna tänkesättet vida mer på regeringens
än på den förrymda enkedrottningens sida ^).

Emedan krut och salpetter voro bland Sverges
förnämsta utförsvaror, men tillika uti Sundet hårdast
beskattade, började man år 1640 att föra dessa och
sedermera äfven andra varor landvägen till Göteborg,
der de af HoUändarne alhämtades. Dessa sednare
kommo på den tankan, att man från Göteborg öfver
Göta elf, Wennern och de andra Svenska insjöarna
kunde draga en kanal , och sedan på densamma drifva
.Sverges handel, befriad från både Sundska tullen och

1) Riks.irk. Radsprot. Jul. — Dec. 1640.

Geheifli. arkivet i Köpenhamn. Danska mi-
nistern Wibes missiver är 1640

230

den svåra seglatsen i Kattegat. Förslaget mötte i
Sverge föga deltagande, uti Danmark bittert åtlöje,
såsom en alldeles orimlig sak.

Ar 1641 gick det på samma sätt. Holländarne
klagade och begärde nedsättning till 1637 års tull.
Kristian vägrade. Svenskarna voro väl berättigade till
tullfrihet, men Kristian började nu att tungt beskatta
handelsfartygen från Estland och LifTland, under före-
giivande, att dessa inkräktade landskap icke egentligen
hörde till Sverge, och således icke vore berättigade
till dess tullfrihet. Sverge klagade, men fick alslag.
Det klagade öfver förnyadt våld och prejeri i sundet.
Kristian förklarade sig okunnig derom. Sverge måste
ännu tiga och tåla.

Ar 1642 växte olägenheterna. Tullen på träd-
varorna steg till halfva värdet. Ulfeld och Kock med
kamrater hultlade Svenska handeln på ett odrägligt
sätt. Skepp, som redan vid Helsingör betalt tull och
fått fribref , fördes tillbaka till Köpenhamn , tvungos
att återigen lasta ur, hvarvid kistor uppbrötos, varor
kringkastades och borttogos stundom utan, stundom
med ringa anledning, såsom då för Ludvig de Geer
en hop kanoner qvarhöllos, emedan måttet af kullop-
pet ickejemnt svarade mot uppgiften i passet. De Geer,
såsom den der ägde största rörelsen, var också för-
nämsta föremålet för dessa åtgerder. Men hela Sver-
ges uppblomstrande handels- och slöjdväsende började
skakas och lida, dels af osäkerheten, dels af de omått-
liga afgifter, som uti Sundet måste erläggas. Svenska
regeringens tålamod led till slut. Axel Oxenstjerna
tillstyrkte, »att nära förbinda sig med Frankrike; att
»utefter Danska gränsen i tysthet upprätta magasiner,
»och i ståndsätta fästningarna; att under förebäran-
»de af tropparnas trötthet hemkalla några regementer.
»Emellertid borde man tåla den skymfliga behandlin-
»gen, erlägga den fordrade tullen och likväl här hem-
»ma lemna Danskens varor fria och honom sjelf oan-
»tastad. Men också sedan, när tillfälle kommer, slå

231=

»till honom med långlinan, så att han vänder benen
»vädret ^).))

Året 1643 ingick. Dryckesvaror, hvilka sedan
fördraget 1624 varit Iria, blefvo nu uti sundet belagg-
da med tull. Sverge beslöt ännu en gäng »att tiga
»och lida; men draga ihop sig som en igelkott. Man
»skulle inspara krafter och medel för att sedan på all-
Mvar laga ihop med Danmark -).

Då emellertid villervallan inom Svenska handeln
blef fram på våren allt mer och mer betänklig, väck-
tes uti regeringen fråga om att genast börja kriget.
Emedan saken var i sig sjelf både vigtig och vådelig,
ville rådet, att dea snart myndiga drottningen skulle
sjelf bevista öfverläggningarna, för att både nu och i
framtiden kunna rätt bedömma saken ^j, och den 12
Maj 1643 uppträdde Kristina för första gången i Sven-
ska rådet, dock blott för att afhöra, icke deltaga i dess
förhandlingar.

Man talade först om farorna af det ifrågavarande
kriget. Danmark ansågs i sig sjelft icke fruktansvärdt.
Konung Kristian, den utmärktaste man i landet, var
gammal; hans magt inskränkt af det egennyttiga och
afundsjuka rådet; folket under adelns förtryck och
många års frid nedsjunket i dvala; tropparna oöfvade
och få, fästningarna förfallna, härförarne inga.

Men till Danmarks hjelp kunde komma Polen med
den unga, dugliga Uladislaus i spetsen; då sväfvade
Lillland och Estland i stor fara. Man hoppadea dock
att genom Svenska och Fransyska sändebunden kunna
i hemlighet så bearbeta sinnesstämningen hos Polska
ständerna, att de skulle vägra Uladislaus både pennin-
gar och folk.

Ryssland växte i enighet och tystnad. Det hade
kunnat blifva farligt ; men var nu ultröttadt genom ett

i) Riksark. Rädsprot. d. 'o Jnn. 1 643.
a) S. st. a. i7 Febr. 20 Mars i643.
3) S. st. d. 12 Maj i643.

232

mot Polen fördt olyckligt krig, och fruktade Svenska
svärdet alltsedan Jakok De la Gardies lid. Regeringen
i Stockholm beslöt detta oaktadt att till Moskau affär*
da en slåtelig beskickning för att uppvärma vän-
skapen.

Engelska och Danska hofven voro i nära förbund.
Men inom England var en betydlig statsomhvalfning i
full gäng. Det kunde ej sköta sig sjellt, än mindre
Ljelpa andra.

Spanien var aflägset och af Holländska flottan
stängdt från Norden; samt kämpade dessutom med det
upproriska Katalonien och nyss Irigjorda Portugal.

Ytterligare anmärktes, att Sverges krafter skulle
måhända icke förslå till både Tyska och Danska krigen
på engäng. Ifall det förra blelve försummadt, kunde
man gå miste om de fördelar, man i Tyskland redan
tillkämpat sig, nemligen hoppet om Pommern. Rådet
ansåg likväl Sverges förhållande till Danmark vida vig-
tigare än det till kejsaren. Pommern vore väl godt
att hafva, för att derifrån kunna falla Danmark eller
Polen i sidan; men det skulle blifva dyrt att under-
hålla samt inveckla Sverge i många strider. Att vin-
na ett af Danmarks för Sverge välbelägna landskap
vore vida bättre. Således häldre än att ytterligare tå-
la tullprejningarna borde man i afseende på Tyska fri-
den lemna hoppet om landvinning och nöja sig med
penningar ; summan utsattes till mindst 13,000,000
riksdaler.

Efter dessa förberedande öfverläggningar uppstod
fråga om krig eller fred. Axel Oxenstjerna och Per
Baner voro de enda i hela rådet, som framställde nå-
gra betänkligheter. Alla de andra, anförde af Per Brahe,
voro ifriga på krig. Johan Skylte rådde till »kraftiga
•»beslut , deraf skrämmes ofta Julen.» Gyllenhjelm
ville »angripa Dansken, innan denne tappat blodet af
»oss så, att vi sedermera ingenting förmå.» Den gam-
le, nära blinde Jakob De la Gardie framkom med sitt

3S3

i sådana fall vanliga råd. »Man skall först med allo
»magt söka en kristlig frid. Kan den, såsom nu, icke
»vinnas, då måste man öppna på pungen och rusta sig
»till ; och sedan tro Gud om godt och gå rakt på fi-
»enden. Så gjorde jag med Moskoviten.» Oxenstjerna
prutade länge emot. Han satte i fråga, huruvida man
hade fulla skäl till fridsbrott; samt föreställde faran
att förlora , hvad man redan i Tyskland tillkämpat sig.
Slutligen gick han öfver på de andras sida. »Tull-
prejerierna,» sade han , »äro redan »ett hemligt krig,
»men ett krig, hvaraf Sverge ensamt lide:- , och Dan-
»mark utan kostnad och fara växer till. Danmark har
»passat sin tid och plågat oss, medan vi voro af andra
»fiender sysselsatta. ZSu skola också vi, fast på annat
»sätt, passa vår tid.» Kriget blef enhälligt beslutadt.

Andra frågan var, huru kriget borde föras. Axel
Oxenstjerna ville ej inom Sverge »invänta fienden ,
»utan häldre binda våra hästar vid hans gärdesgård.»
Det blef också beslutet. Mot Norge skulle ingen syn-
nerlig styrka användas; ty dels var detta land för krig
oländigf, dels skulle hofvet i Köpenhamn icke stort
bevekas, om äfven hela Norrge blefve öfversvämmadt.
Sverge följde nu, likasom med få undantag både förut
och efteråt den grundsatsen, alt icke geina vända sin
förnämsta styrka mot Norrge och genom krig och härj-
ningar förbittra dess innevånare; utan snarare genom
skonsamhet och hemliga underhandlingar vinna deras
välvilja Tj, reta dem mot Danmark och göra förenings-
bandet med detta land så löst som möjligt, för att se-
dan lättare kunna rycka Norrge till sig , eller åtmin-
stone skilja det från Danmark , och sedan lättare an-
gripa än den ena, än den andra staden. I Skåne der-
emot ville regeringen använda en betydlig styrka.
Sjelfva hufvudangrepet borde dock ske öfver Holstein

i) Riks rt. Rudsprot. d. 19 Jan, i644.

234

och Jutland, och sedan vintertiden in på Sarna; »ett
»infall på Sedand vore alt gripa Danmark om hjertal.»

I afseende på krigets utbrott beslöt man att gå
tillväga på följande sätt. Sverge skulle tåligt lida o-
förrälterna i tullen; visserligen någon gång klaga der-
ölver, men i undfallande ordalag lör att sålunda göra
Danmark säkert. Tillika skulle man i största hemlig-
het samla troppar och förråder samt låta Torstensson
under allehanda förevändningar draga sig åt Norra
Tyskland, och sedan framemot vintern utan krigsför-
klaring bryta in uti Holstein och Jutland. Misslycka-
des detta inbrott , kunde Svenska regeringen förneka
all del uti detsamma och bibehålla freden. Om det
lyckades, skulle en betydlig Svensk här infalla i Skåne
och sålunda krossa det fursvarslösa DanmarL

I öfverensslämmelse med dessa beslut uppsatte
Axel Oxensfjerna förhållningsbrefvet till Torstensson.
Med då för tiden vanligt förtroende till den valde
verkställaren , lemnades dock åt Torstensson mycken
frihet, ända derhän, atl han, ora god lägenhet visade
sig mot kejsaren, kunde uppskjuta anfallet till nästa år.
Detta bref sattes först i teckenskrift, för att med il-
budet Jakob Törnsköld sändas till Torstensson ; men
man ansåg icke ens denna utväg rätt säker , ty äfven
ett sådent bref skulle väcka misstankar , om det fölle
i andras händer. Man lät derföre Törnsköld lära sig
hela förhållningsbrefvet noga och väl utantill; hvarefter
han begaf sig på resan.

Detta bref afsändes i medlet af Juni. Öfverlägg-
ningorna höllos i medlet af Maj ; de höllos inför den
sjuttonåriga drottningen, uti ett råd af stundom nära
20 personer ; fram på sommaren meddelades innehål-
let åt en och annan af krigshöfdingarna ; mot hösten
sammankallades ständerna, med hvilkas hemliga utskott
regeringen rådgjorde om ett krig mot Danmark i all-
mänhet. Under allt detta hade Danmark som sände-
bud i Stockholm den skarpsinnige Peder Wibe, och
denne i sin sold en sekterare i rådet (den omförmälte

235

Tungel) och en handskritvare hos Jakoh De la Gardie.
Detta oaktadt hölls dock saken så hemlig, att på flere
månader hade Danmark ingen aning derom. Bunds-
förvandterna Frankrike och Holland , till och med
Svenska fredsombuden Johan Oxenstjerna och Adlej?
Salvius voro derom lika okunniga. Sådan var andan
och samhälligheten inom styrelsen. »Sverge,» sade
en gång rikskansleren, »kan ingå många förbund;
»men intet förbund är för våra fiender farligare, än det
»enighetsförbund , som är mellan oss här vid rådsbor-
»det, och sedan mellan oss och ständerna.»

Danska sändebudet kunde väl ingenting bestäradt
uppgifva, men misstänkte åtskilhgt, och varnade hofvet
i Köpenhamn. Corfitz Ulfeld skrattade deråt och gjor-
de narr af hade Wibe och Svenskarna.

I Stockholm öfverlade regeringen, huruvida man
borde än en gång hos Danska styrelsen anföra klago-
mål öfver de nya prejningarna. Några ville det ej, ty
konung Kristian kunde derigcnom i förlid varnas. Men
Axel Oxenstjerna rådde att skrifva ; »ty det vore ärha-
»ra folkslags sed att klaga, innan de slå till. Har man
»klagat, så är man urskuldad.» Ett bref i sådan anda
skickades till Danska rådet, hvars fredliga tänkesätt
man kände. Svar kom genast, det var blott från
trenne Kristians gunstlingar och innehöll tomma
undflykter. Nu ville Per Brahe, Per Baner och Klas
Fleming »icke längre skrifva ulan slås.» Men rikskan-
sleren och med honom det öfriga rådet beslöt motsat-
sen ; »man kunde genom fortsatt underhandling måhän-
»da få det onda afhjelpt, och således undvika krig.
»Om deremot klagomålen ej medförde någon förändring,
»kunde man sedermera genom brefvens kungörande re-
»ta Danskarna mot deras konung, och rättfärdiga sig
»sjelf inför både egna ständer ocn det öfriga Europa.
»Man borde för dessa ändamål skrifva allvarsamt.» Den
19 Aug. afgick ett sådant bref; men för att icke här-
igenom uppskrämma Danmark, alTärdades på samma
gång till Svenska sändebudet i Köpenhamn befallning

236

att under låtsad räddhåga tala höfligt med Danskarna,
afråda Svenska köpmännen från klagomål!, beskydda
dem lamt, äfven mot påtagliga orättvisor o. s. v. Äf-
ven Salvius Gck tillsägelse alt väl i yttersta hemlighet
hädanefter som hittills reta Hamburg mot Danmark;
men att med skenbar ifver söka bilägga alla stridighe-
ter mellan staden och nämnde rike. Dessa konstgrepp
verkade. Danska rådet trodde sig säkert och svarade
undvikande och kallt. Med afseende på hotelserna i
Svenska rådets sista bref, yttrade Corlitz Uifeld, »att
))han sett, det Svenskarna förklarat sig ej längre kunna
»lida Danska åtgerJerna i sundet. Han ansåg det-
i)ta som en krigshotelse och bad Svenskarna va-
»ra välkomna. Danskarna skulle möta dem på halfva
Dvägen.»

Uti Oktober samlades Svenska ständerna. Adeln
gick i spetsen och lofvade i händelse af rikets behof
öka sina skatter, om de andra stånden ville göra
så med. Efter något, men obetydligt prutande åtogo
sig alla ständerna icke blott de gamla skatterna, utan
ock någon furliöjning. Hemliga utskottet (med undan-
tag af Bengt Skytte, som här första gången visar sig
och sin motsögelseanda) röstade alla för krig emot
Danmark, så framt ej Sverges rättvisa anspråk bifölles.
Vid riksdagens upplösning tackade Oxenstjerna »stän-
»der och utskott för deras beredvillighet och hjelp,
»hvarigenom fäderneslandet nu står upprätt, och äfven
i)kan för framtiden hoppas på Guds hjelp ^).i)

Hela sommaren väntade Svenska regeringen på svar
ifrån Torstensson, men fåfängt; ju längre det dröjde,
desto oroligare blef man. Ändtligen fram på hösten
kom från andra håll underrättelse, att Torstensson
dragit sig åt norden. Rådet förstod nu, att deras be-
fallning kommit fram och att han ämnade densamma
verkställa. Sedan återkom äfven Törnsköld och be-

j) Riksarl. Radsprot. Maj— Nov. 1643.

237

kräftade deras gissning. Under ytterst hemliga krigsbe-
redelser, afvaktade Svenska regeringen tyst och upp-
märksam, hvad vidare skulle inträffa.

TRETTIOFJERDE KAPITLET.

TORSTENSSONS INFALL I JUTLAND.

Då ilbudet Jakob Törnsköld kom inåt Tyskland,
fann han bergstrakterna mellan Schlesien och Mähren
så fulla af kejserliga ströfvare, att han icke vågade resa
derigenom, utan stannade någon tid hos Svenska be-
sättningarna i södra Schlesien. Deraf uppkom det för
regeringen i Stockholm så oroande dröjsmålet. Änd-
teligen när Torstensson återkom till norra Mähren
och intog det just i samma bergstrakter liggande slot-
tet Eulenberg, veko de Österrikiska ströfrarna undan,
och Törnsköld kom fram. Han blef välkommen. Tor-
stensson kunde i dessa nejder ingenting mer uträtta
mot sina mycket öfverlägsna och likväl försigtiga Gender.
Han beslöt derföre att genast verkställa befallningen,
och begynte förse sina Mähriska fästningar med både
folk och förråder. Under tiden utspridde han det ryk-
te, att Krokows infall uti Pommern påkallade Svenska
hufvudhärens dervaro ; hvarefter han d. 3 Oktober bröt
upp och tågade från Mähren in uli Schlesien. Gallas
följde efter. Torstensson, ehuru underlägsen, erböd
fältslag. Gallas undvek det, höll sig försigtigt på höj-
derna ut efter Riesengebirge dels för att skydda Böh--.
men, dels för att icke kunna tvingas till strid. För
att trygga sig under det blifvande tåget och enligt
Svenska regeringens befallning föreslog nu Torstensson
en vapenhvila af några veckor. Han hade fullmagt att
i nödfall för densammas erhållande afstå alla af Sverge

23^

innehafda fåslen i Mährea och södra Schlesien; såstor
vigt fastades vid Danska kriget, (jallas lyssnade till
detta förslag; men afgörandet i Wien drog på tiden,
och Torstensson kunde ej längre dröja. Under många
och besynnerliga fram- och återlag drog han sig slut-
ligen till Schlesiens norra ända, allt under föregifvan-
de att det gällde Krokow uti Pommern; Gallas följde
med, men på försigtigt afstånd och utefter Böhmiska
gränsen.

Emedlertid hade bemälte Krokow redan af andra
Svenska troppar blifvit ur Pommern utjagad , så att
han och hans företag icke mer kunde af Torstensson
begagnas till förevändning. Nu skulle således tåget mot
Danmark begynnas. Torstensson afskickade Törnsköld
till Stockholm med hälsning, »att han hoppades, det
»Svenska hären skulle om nägra veckor stå uli Hol-
»stein.» Sjelf lemnade han Helmut Wrangel i Glogau,
och tågade åt vester genom Lausitz till Jiilerbock.
Här hvilade han några dagar och gjorde anstalt om
en brygga vid Torgau; det hette, att nan ämnade sig
åt Meissen för att sedan taga vinterqvarter i Öfra
Pfalz. Gallas skyndade till Lausitz för att äfvcn från
denna sida skydda Böhmen, och kurfursten af Bajern
började rusta och utskrifva folk. Men när Torstens-
son uppbröt ånyo, vande han sig i dess ställe till
Zerbst; och det hette nu, alt han skulle vid Barby gå
öfver Elben. Plötsligen tågade han ändå längre norrut
till Tangermiinde och Sandau, samt bcrjade arbeta på
en brygga vid förstnämnde ställe för att der, som han
sade, gå öfver Elben och taga vinterqvarter i nejden
Iring Halberstadt. Gallas hade skickat Kroater efter
honom. Dessa återkommo snart och afmålade det öds-
liga tillståndet i norra Tyskland sådant, att Gallas ej
vågade ditföra sina troppar. Han nöjde sig med att
intaga några fästen i Lausitz, hvarefter hans af pest och
iltåg mycket förminskade här återfördes till vinterqvar-
ter i de kejserliga arfländerna.

239

Torstensson dereraot ämnade innan fälttågets slut
utföra många bragder. Han lemnade obegagnad den
vid Tangermiinde öfver Elben slagna bryggan och lågade
i ställe till Havelberg. Nu kunde afsigten ej längre
döljas för öfverbefälet, hvilket jemnte hela Tyskland
icke litet undrat öfver detta, som dem syntes, ända-
målslösa och skadliga återtåg. Också behöfdes hädan-
efter en skyndsamhet, så utomordentlig, att den ej
utan befälets nitiska bidragande kunde åstadkommas.
Likväl ville Torstensson ännu icke röja, det man åsyf-
tade ett verkligt krig mot Danmark. Det skulle heta,
att han blott ämnade uppfriska tropparna genom vin-
terqvarter i det rika, orörda Holstein. Han samman-
kallade derföre större delen af sina högre officerare och
talade om »bärens och befälets trogna och trägna tjenst.
»Han hade varit vittne dertill och ingen ting högre
»önskat, än att tropparna måtte efter så stora brag-
»der erhålla belöning och vederqvickelse. IS"u kunde
»detta hopp snart gå i fullbordan, och hären bekora-
»ma vinterqvarter uti det bördiga af kriget orörda
»Holstein. Men ännu kiäfdes en uppoffring. För att
»kunna öfvcrraska och fullkomligt inkräkta bemälte
»land fordrades att med yttersta skyndsamhet ila dit,
»och likväl medföra kanoner. Detta vore dock svårt;
»ty skytteriets hästar voro döda eller uttröttade, och i
»nejden inga andra att få. Enda medlet vore att be-
»fälet öfvergåfve sitt byte samt lemnade alla enskilda
»derigenoiu lediga hästar åt skytteriet, som är en krigs-
»härs dyrbaraste tillbehör. Fältherren lofvade på he-
»dersord, att förlusten skulle rikligen ersättas.» Efter
en kort öfverläggning aflemnade befälet lätt och med
glädje mer än 500 hästar, samt uppbrände största de-
len af sitt hittills medförda byte.

Nu, den 6 Dec, gick hären äfver Haveln och
sedan i tre afdelningar, under Torstensson, Witten-
berg och Karl Gustaf Wrangel åt Holstein. Redan d.
12 Dec. inträffade alla tropparna på den utsatta mö-

1?4D

tesplatsen i Ratzeburg; och dagen derpå inföUo de i
Holstein.

Detta land väntade ingen fiende och var alldeles
försvarslöst. Ständerna, sä väl de under konungen,
som under hertigen, hade vägrat alla medel till last-
ningarnas iståndsättande, hvarföre dessa, med undan-
tag af Glijckstadt, voro alldeles förfallna. Följden vi-
sade sig. Redan den 14 togo Svenskarna Oldeslohe;
sedan delade de sig och inom en vecka tog Mortaigne
genom öfverraskning det gamla Rantzowska stamslottet
Bredeberg, Karl Gustaf Wrangel Rendsburg, och
Torstensson sjelf landets hufvudstad Kiel, dit han för-
lade sitt högqvarter, och hvarifrån han straxt derpå
eröfrade fästningen Kristianspris. På alla ställena er-
hölls rikt byte. Efter en kort underhandling köpte sig
hertig Fredrik af Holstein neutralitet. Han lemnade si-
na fästen och betalade 100,000 riksdaler. Emedlertid
framträngde Svenskarna öfverallt. Med undantag af
fästningarna Gliickstadt och Krempe blef hela landska-
pet eröfradt; och så slutades 1643 års fälttåg.

TRETTIOFEMTE KAPITLET.

DANJMARKS RUSTNINGAR.

På Fredriksborgs slott satt konung Kristian om-
gifven af barn och hof för att i lugn och glädje fira
julen, då han erhöll det oförväntade budskapet om
Svenskarnas infall i Jutland. Bestörtning och vrede
växlade i konungens själ. Han skyndade till Köpen-
hamn för att närmare underrätta sig om förhållandet
pch foga anstalter till försvar.

Re-

341

Redan d. 26 Dec. hade det i Julland varande
Danska riksrådet Anders Bille frågat Torstensson om
orsaken till infallet. Denne teg först i två veckor;
sedan svarade han enligt Svenska rådets hemliga före-
skrift; »alt nöd och hunger drifvit honom till Hol-
»stein för alt med goda vinterqvarter uppfriska sitt
»folk. Han kunde nu göra det med samma rält, som
»Gallas gjorde det vintern mellan 1637 och 1638.))
Samma svar erhölls af Svenska fredsombuden i Osna-
briick. Konung Krislian frågade genom sin i Stock-
holm varande beskickning, »om Tor Stenssons infall skett
))på regeringens befallning eller ej.» Det svarades; »att
»emedan Danska konungen under sisla veckorna qvar-
»hållit Öresundsposten, kunde Svenska regeringen icke
»så noga veta, hvad Torstensson sig företagit, och hu-
»ruvida det öfverensslämde med föreskrifterna från
»Stockholm.)) Men sedan Svenska regeringen fått sä-
ker underrättelse, alt Torstenssons uppdrag blifvit
lyckligen ulfördl, ansågs ytterligare förställning onödig.
Den 16 Januari utfärdade man, icke någon kiigsför-.
klaring, ty en sådan skulle nu hafva kommit för sent,
utan en kungörelse, hvari uppräknades alla anlednin-
garna till kriget. I delta hänseende kunde Svenska
regeringen utan svårighet rättfärdiga sitt förelag; men
när det blef fråga om att försvara sättet för sjelfva
anfallet, var och förblef det svårare. Med nämnde
kungörelse, sådan den var, afsändes till Danmark en
härold, hvilken dock genast och med förakt blef åter-
visad; man ville der ej mottaga någon slags krigsför-
klaring, emedan Sverge redan förut börjat kriget. Men
kort derefler utgaf Danska konungen en kungörelse
som svar på den från Stockholm. Det var och blef
honom svårt alt vederlägga Svenskarnas påslående,
alt han genom ofvcrvåld, prejerier, och åtgerder stri-
dande mot ord och förbund hade sjelf föranledt kri-
get. Med så mycket mera framgång och fart utbredde

16

242

han sij5 öfver det baksluga uti Svenskarnas anfall. Han
lät öfver dessa förhållanden slå en skådepenning med
öfverskrift; »Justus Jehovah Judex^).

Sjelf svag och oberedd , måste Kristian söka bunds-
förvandter. Ryssland hade mot Sverge förlorat både
härar och landskap; det var Sverges naturliga fiende
och borde således anlitas. Kristian, redan förut böjd
för krig mot Sverge, hade till Ryssland afskickat sin
naturliga son, grelve Waldemar, dels af sådan anled-
ning, dels för alt söka förmälning med någon af stor-
furstens döttrar. Men en tvist om deras olika tros-
bekännelser hindrade förslaget. Ryssland hade dess-
utom helt nyligen slutat ett olyckligt krig mot Polen ^
det fruktade både denna granne och Tartarerna, och
dessutom af gammalt Jakob De la Gardie och Sven-
skarna. Dessa tänkesätt visste regeringen i Stockholm
att underhålla. Den lät i Lillland och Estland den ena
gången efter den andra hålla högtidliga tacksägelser
för stora mot Danskarna vunna segrar; afsigten var,
att ryktet derom skulle spridas till Ryssland och af-
skräcka dess regering och folk från krig mot Sverge.
Det berättas till och med, att Gustaf Ilorn från Skåne
uppskickat trennc tillfångatagna herrar, hvilka i Stock-
holm blifvit tvungna att ulgifva sig för Danska sände-
bud och i Rysska beskickningens närvaro hos Svenska
rådet bönfalla om fred; genom hvilket konstgrepp man
ville än mera afskrärama Ryssarna -). Afven hotade
Frankrike att reta Tartarerna till anfall, i händelse
Ryssland rörde Sverge. Allt delta verkade. Ryssland
blef en sysslolös åskådare af striden ^).

Dernäst kom Polen. Konung Uladislaus var ännu
i sina bästa år och hade med framgång krigat mot

i) Gud, en rättvis domare.

2) Lunds Ak. Bibi. Acta Publica. Vertraulich Go-
spräch.

3) Hugo Grotii brcfväxling.

Ryssar, Turkar och Tarlarer; han brann af begär att
angripa Svenskarna, återtaga Lifiland, kanske äfven.
Estland och utkräfva hämnd för Polens och sin faders
många nederlag. Men ju större lycka konungen haft,
desto större var ständernas misstänksamhet. De fruk-
tade, alt han genom ännu ett segrande fälttåg skulle,
dels hos folket, dels hos krigrarna vinna så mycket
anseende, att han kunde utvidga sin makt och störta
deras frihet. Härtill obenägenheten för gerder och
utskrifningar, samt den tanken, att Polackarna kunde
lefva lika lyckliga utan som med Liilland; de borde ej
för vinnandet af delta landskap stiirta sig i omkostna-
der, faror och blodsutgjutelse. Uladislaus förutsåg,
att Svenska regeringen ämnade vid den blifvande riks-
dagen i Warschau bearbeta och begagna dessa tänke-
sätt. Att förekomm:i sådant förvisade han Svenska
sändebudet ur Polen t). Men Oxenstjerna hade skaf-
fat sig en i Danlzig boende pålitlig kunskapare, hvil-
ken lemnade underrättelse om alla Polska statsförhand-
lingar-). Också lät man i Riga utsprida, att Danska
rådsherrarnas förlikningsförslag vore en bön om fred,
hvilket rykte jemnte ofvannämnda i Lillländska kyrkor-
na hållna tacksägelser skulle afskrämma Polackarna från
att börja ett krig, hvars tyngd de snart ensamma kun-
de få bära^), dessutom skref man de rundligaste för-
säkringar om Sverges fredliga tänkesätt emot Polen,
men man skickade dem till ständerna, icke till konun-
gen, allt i afsigt att vinna de förra för Sverge och för
freden •*). På Sverges begäran affärdade också Frank-
rike sitt sändebud baron D'Avaugour till Warschau.
Denne hade redan engång förut varit Fransyskt sände-

i) Gcheim. Ark. i Wien. Acta Danica. Plettenbergs
missiver fräa Köpenhamn.

2) Riksark. Radsprot. d. 27 Mars 1645.f*

3) S. st. d. 16 Febr. 1G44.

4) S. st. d. 3 Febr. och 11 April 1644 m. Q.,

244

bud i nämnde siad, och der motarbetat hvarje Ula-
dislai försök alt angripa det i Tyska kriget invecklade
Sverge. Nu hade han i uppdrag att göra detsamma i
afseende på Danska kriget, och han lyckades. Också
dog just ou Uladislai första gemål, en Österrikisk er-
lehertiginna, hvarigenom det krigiska partiet inom
Polen än mera försvagades. Riksdagen vägrade pen-
ningar och folk; och Uladislaus stod der med tomma
händer ^). Svenska regeringen hade förutsett denna ut-
gång. Då Torstensson i början af fältfåget yttrade far-
håga för Polen, svarade honom rådet: »Vi skola nog
»laga så, att Ryssen och Polacken sitta stilla, medan vi
»plocka fjedrarna af Dansken ^j.

Uladislaus ville dock ej så lätt släppa det gyn-
nande tillfället. Sverskhataren Baudis for mäklande
fram och tillbaka mellan honom och Krislian. Det var
fråga om, att 2000 kossacker skulle år 1645 genom
norra Tyskland under anförande af Baudis låga Dan-
niark till hjelp ^); en annan gång, att på Ösel skulle
samlas 6000 man och derifrån under Hubald eller Ebbe
Ulleld angripa Liffland. Penningar dertill, 200,000
B;dr skulle Uladislaus förskjuta och Krislian hade re-
dan skickat deremot svarande skuldsedlar till Dantzig.
Men det blef ingenting utaf. Uladislaus saknade så
ynt som mogt. Ännu gjorde han ett försök. Det
Tar på en ny riksdag i Warschau vintern mellan^ 1644
och 1645. Kan och landtmarskalken föreställde till-
fällets vigt, faran af dess försummande, och af Sver-

i) Riks art. Radsprof. d. 27 Au?. 1^42, cl. 1 Maj 1643.
Acta Salviana J. Oxenstjerna lill Adl. Salvius d.
16 Febr. 1G43. Jcmnför Siaiige och Riulawski.

2) Köpenhamn. Gcheim. Arcliivct. Fol. ]N:o 123, p. iO.
Svenska regerinccns bicf till Leouhard Torstensson d.
27 Maj 1644.

3) Kön. Kejserl S t aals , Reich un d Hausarchivi
Wien. Acta Danica. Plettcnbcrgs missiv. Köpcuhamu
d. 22 Oct. 1644.

245

ges växande magt och begärde medel att densamma
hejda. Men två Svenska ombud deribland en slägtin-
ge till Axel Oxenstjerna, den blifvande kanslipresiden-
ten grefve Bengt infunno si;; i Warschau. Deras upp-
4lrag sades vara hemligt, men hade troligen samman-
hang med detta ämne. Polska ständerna besvarade
också konungens förslag med »Nej!» samt upplöste sjelf-
va och egenmägtigt riksd^^gen. Då yttrade landtmarskal-
ken i afskedet dessa ord: »Jag har gjort, hvad jag kun-
»nat. Den sena efterverlden skall döma derom, och dess
»dom skall straiTa dem, som stiftat all denna oro uti
»vårt fädernesland j).» »Det var,» skrifver en samtidig
häfdatecknare -) »Polackarna sjelfva, som hindrade Ula-
»dislaus att taga Lillland från Sverge. Deras högmod y
»lättja, afund och oenighet skola snart bereda Polens
»undergång.»

Hos sin slägtinge Karl den förste i England gjor-
de konung Kristian icke många försök. Det lönade e
heller mödan. Landet var i fullt uppror; och för att
sysselsätta England inom ej;et hus underblåste Sverge
flamman och retade de förut uppbraj^ta Skottarna än
mera ^). Från denna sida fick Danmark icke den min-
sta hjeip.

Tyska fursiarna, serdeles uti norra delen af lan-
det, borde vara Danmarks naturliga bundsförvandter
mot Sverges växande öfvermagt. Men de skrämdes af
Torstenssons ovanliga lycka och blefvo dessutom me-
delst löfte om neutralitet lockade till overksamhet;
detta kallades i Sverge »olt behandla Tyska furstar på
wTyskt maner-*). BrauschAveig-Liineburgska huset våga-

i) Riksaik. Ada Historien 164.0— iCGO. Anka rlijelm till
Sv. rejier. d. 30 Maj 1045 samt ett anonymt bref frän
Dantzig d. 7 Apr. 1645.

a) Rudawski.

3) Riksark. Rädsprot. d. 20 Jan. 1644.

4) Geheime arch. i Köpenhamn. Rrfreringens bref
till Torslens on. Stockliolm d. 9 Dec^ 1643.

éé föra djerfvare språk, och begärde genom ett sän-
debud alt befrias från alla krigsgerder. Torstensson
satt länge tyst, kastade näsduken som en boll upp och
ned, och sade slutligen: »Det kan icke beviljas.» Sän-
debudet fällde några ord, som liknade en hotelse och
begynle tala om sin furstes magt. Torstensson fortfor
att leka med näsduken och sade slutligen helt likgill-
tigt: »En furste, som ej mägtar uppställa mer än
))4000 man, kan icke föreskrifva mig några lagar;»
eller enligt annan sägen; »En sådan der liten furste
»kan jag, om jag vill, kasta utför trapporna ^].» Både
denna och de andra furstarna hello sig stilla.

Kejsaren och Danmark, med nu mera samma fien-
de, borde i följe deraf blifva pålitliga bundsförvandter.
Underhandling derom öppnades också genast, men för-
des med Österrikes vanliga långsamhet. Plettenberg,
dess sändebud i Köpenhamn, hade i början icke till-
räcklig fuUmagt. Dea blef i Wien utfärdad först den
2 Maj 1644. ÄfT»n ömsesidig och >id delta tilirålle
ganska olycklig afundsjuka kom emellan. Kristian ville
åt sin son Fredrik bibehålla , kejsaren åt sin bror Leo-
pold Wilhelm vinna ärkestiftet Brehmen. Ännu i Juli
1644 hade man ej hunnit komma öfverens om villko-
ren, och det synes, som förbundet aldrig blifvit form-
ligen afslutadt ^).

På sådant sätt blef konung Kristian nästan öfver-
gifven af alla främmande magier och helt och hållet
återvisad till sitt eget rikes krafter. Dessa voro, ehu-
ru efter lång frid , svaga. Man saknade fästningar ,
Jörråder, öfning och anförare. Dugliga främlingar ville
ej heller låta värfva sig, utan sökte häldre Sverges och
Torstenssons segersälla fanor. Danska flottan var det
enda, som befanns i godt stånd. Sjelfva Danska folket

l) Wien. Kön. Kejs. Staats-, Reichs und Haus-

archiv. Acta Danica 1644. Plettenberg till hofvet

i Wien, Köpenhamn d. 15 Febr. 1644.

2) Wien. Kön. Kej.% Staats-, Reichs- nnd Haiis-

arch. Acta Danica i644. Pieltenbcrgs till hofvet i

Wien skrifna brcf hela aret 1644.

247

visade sig villigt alt med uppoffringar understöd-a
lonungen, isynnerhet Köpenhamns borgare, hvilkas han-
del det också förnämligast gällde ; äfven Isländska kom-
pagniet erböd flere sina skepp ^). Men de ofrälse
stånden ägde hvarken magt eller medel. Båda delarna
funnos hos högadeln och rådet; men af förut anförda
skäl arbetade detta parti på allt sätt emot kriget.
Badet värfvade väl på enskild bekostmd några trop-
par, men det tycktes hafva varit mer sken än verk-
lighet. »Det synes tydligen,!) skref Österrikiska sän-
debudet, »att rådet mindre fruktar fienden, än sin egen
))konung i vapen. Det vill häldre af fienden förtram-
pas, än af sin egen konung bringas till ordning -). Konun-
gen blef verkligen både illa och ovilligt understödd.

Också inom eget hus och hof möttes Krislian af
besvär och obehag. Hans äkta och många oäkta barn
voro oeniga sins emellan cch med hans sista frilJa.
Ingen bland dem alla kunde vara honom till någon
betydlig hjelp. Den dugligaste var andra sonen i ord-
ningen, prins Fredlik, hvilken som erkebiskop i Bre-
men sattes till anförare för Danmarks i Tyskland värf-
vade troppar. Kronprinsen var -'•juklig och föga an-
vändbar; dock missnöjd öfver att ej oftare användas ^].

Sålunda blef Kristian slutligen hänvisad nästan en-
dast på sig sjelf och sin egen förmåga. Och denna var
ännu förvånande stor. Den osedliga lefnad, med hvars
efterdöme han föregått och förslappat sin omgifning ,
hade dock ej mägtat försvaga hans egen kraftfulla na-
tur , och ännu vid 67 års ålder visade han utmärkt
liflighet. Genast efter första underrättelsen om Sven-
skarnas infall, skickade han troppar åt Julland, samt
hastade sjelf till Fyen för att foga anstalter mot öfver-
gången öfver Lilla Balt. Derpå ilade han åter till
Köpenhamn. Nu hade ändtligen Sverge öppet förkla-
rat sig. Den gamle konungen, ytterst uppretad, drog

1) s.

st.

2) S.

st.

,3) S.

st.

248

värjan cch sade: »Med denna skall jag bana mig va-
»gen Ifll Stockholm.» Uli Norge gafs öfverbcfälet åt
Kannibal Sehesled, i Skåne åt Ebbe Ulfeldt, på Fyen
ät Anders Bille. Till Danlzig skickades Nils Kock ef-
ter krut och hjelp från Skåne. Sjelf var kungen out-
tröttlig och öfverallt. »Der jag sjelf icke är med ,»
sade han, »der blir ingenting uträtladt.» På flottan,
sitt eget verk, och för närvarande rikets enda stöd,
såg man honom ofta från morgon till afton sjelf
styra och drifva på arbetet t). Derjemnte de många
underhandlingarna med flammande, nästan alla aflöpan-
de olyckligt; dock konungen alllid med oförminskad
ifver. Alla beundrade honom, äfven fienderna. »Dan-
»mark var ,» säger en Svensk författare, »alldeles obe-
»redt. Det styrktes af ingenting så mycket som af sin
»ojemnförliga konungs tapperhet oeh mod. För att
»rädda sitt fädernesland gick han ännu uti sin gråa
y)ålderdom som en soldat ut i faran. Genom sina ger-
»ningar, sina råd, och isynnerhet genom sin utmärkta
»ihärdighet var det han, som, så mycket möjligt var,
»räddade Danmark från den öfverhängande faran.»

TRETTIOSJETTE KAPITLET-

SYERGES RUSTNINGAR TILL KRIGET.

Vi hafva redan uti föregående kapitel omtalat
Svenska regeringens åtgerder så väl vid krigsförklarin-
gens afkunnande, som hos de främmande magter, hvil-
ka ansågos kunna blifva Danmarks bundslörvandter.
Med egna vänner blef saken lätt uppgjord.

Prinsen af Oranien var visserligen Svenskarna o-
benägen och HoUändarne kunde ej förmås till öppet
krig mot Danmark; men så mycket mera nitiskt un-
derstödde de i enskild väg Svenskarnas företag.

Franska regeringen misstyckte, att Sverge, densam-
ma oåtspord, inlåtit sig i ett så betydligt företag. Den
klagade, »att Frankrike lemnades ensamt mot kejsaren;

i) S. st.

249

•»det ville derföre icliC längre betala underhållspennin-
»gar o. s. v.» Sverge svarade, »att då Frankrike slän-
»digt krigat \id sina egna griinsor, hade Sverge nu i
»många år fört vapnen djupt in i kejsarens eget land;
»det hade der ännu talrika besättningar; det ämnade
»icke öfverjjifva Tyska kriget; ty det Danska vore en
»derifrån helt och hållet afskild sak ,» o. s. v. 'J.
Ville Frankrike ej nöjas med delta svar, beslöt man,
helt enkelt, alt , »om Frankrike indroge sina under-
Dhållspenningar , skulle Sverge genast sluta en enskild
»fred med kejsaren» -). Frankrike måste gifva sig här-
med till tåls, och sökte blott all så snart som möjligt
stifta frid mellan Danmark och Sverge, för att få det
sednares krafter odelade ut mot kejsaren.

Det neutrala Brandenburg hade kunnat som fien-
de blifva ganska farligt, serdeles i anseende till Pom-
mern. Derföre, dels gaf man del några fästningar till-
baka, dels synes Svenska regeringen återigen ha fva loc-
kat den unge kurfursten genom förhoppningar om gif-
termål med drottning Kristina ^). Han förblef overksam.

Sålunda tryggad i afseende på främmande magter,
ansträngde Svenska regeringen alla sina krafter för att
genom stora rustningar bereda en snar och lycklig ut-
gång på kriget. Flere regemenler uti Lillland, Estland
och Finnland, jemnte de derstädes sist gjorda utskrif-
ningarna hade blifvil qvarlemnade i landet i fall af be-
bof mot Ryssen eller Polen. Uti sjelfva Sverge höllos
äfven flere regemenler hemma; de på sista riksdagen
beslutade utskrifningarna verkställdes med all ifver;
och adeln måste rusta för sina skärgårdshemman , bvil-
ket förut ej skett •*). Genom dessa och dylika ansträng-

j) Köpenhamn. Geheim. Arcliiv. Act.i zum Kiiege
ztvischcn Danmnrk iiiult Scliwedcii. A:o 1644 gehörig.
Fol. N:o 1-23. Sv. regeringen till Jolian O.xenstjerna
d. 9 Scpt. 1644,

2) Riksark. Rädsprot. d. 3 Jan. i644.

3) Wien. Kön. Kajs. St»ats-, Reichs-, und
Haus-Archiv. Acta Danica i644. Plettcnberg till
hofvtt i Wien. Köpenhamn d» il Ang. i644.

4} Riksark. Radspiot. d. 9 Febr. i644.

250

ningar samlade man nere uti Småland en icke obetyd-
lig här, hvilken under Gustaf Horn och Lars Kagg:
skulle infalla i Skåne. Smålandsrytlrarnas gamla öfver-
sle, Fredrik Stenbock, sattes till anförare för en hop
utskrifna Smålänningar, med uppdrag mot Hallands
Till Westergölland och Wermland förordnades blott
en mindre styrka föi alt gå försvarsvis till väga. Från
Dalarna skickades beväpnade bönder under presten
Buschovius it Norrska gränsen; och några troppar un-
der Henrik Fleming skulle angripa Jemtland.

På den stora flottans utrustande arbetades med
hegsta ifver. Klas Fleming s!od i spetsen och, emedan
man i förväg beredt sig på kriget, Llef flottan snart
färdig och så stark , alt den kunde mata sig msd den
då för tiden högst betydliga Danska.

Förmyndareregeringen nöjde sig icke med dessa
rustningar. Man hade länge velat utom sin egen an-
skalTa också en Holländsk flotta och i tysthet beredt
sig derlill. Så snart underrättelse kom, alt Torstens-
son inryckt uti Holstein, fattades genast det afgörande
beslutet. Ludvig de Geer fick i uppdrag att resa till
Holland, och om han ej kunde förmå sjelfva staten till
krig mot Danmark, borde han åtminstone förhyra och
till örlogsskepp utrusta och bemanna en hop Holländ-
ska fartyg, hvilka sedan skulle användas i Danska kri-
get. Medel härtill skulle han dels taga af Holländska
underhållspenningarna, dels sjelf förskjuta. För att an-
skaffa de i början nödigaste summorna sammansköt rå-
det, några af de mindre betydande undantagna, genast
femtiotusen riksdaler, hvilka skulle sedermera med 8
procents ranta genom gods i de eröfrade provinserna
betalas. Redan i Januari 1644 reste de Geer med
dessa uppdrag till Holland. En tredje flotta, beståen-
de af 60 lådjor, d. v. s. smärre fartyg, samlades i
Kalmar under Henrik Hanssons befäl; och skeppsmajor
Blum fick i uppdrag att samla en dylik uti Wismar,
hvilken sålunda blef den fjerde.

231

Planen för användandet af alla dess krafter var
följande. Mot Norge och Halland skulle man med un-
dantag af infallen i Särnadalen och i Jemlland gå en-
dast försvarsvis till väga. Gustaf Horn skulle med
Småländska hären eröfra hela Skåne och sedan med
tillhjelp af stora flottan och lådjorna från Kalmar an-
gripa Seland. Klas Fleming med stora flottan skuUa
hålla den Danska sysselsatt, oroa Seländska kusten
och om möjligt hjelpa Horn öfver Sundet. Detta från
norr. Från södra sidan borde Torstensson söka öfver
de frusna Balterna intränga på Fyen och Seland; om
det ej lyckades skulle De Geers flotta och Blums lå-
djor sederrarra föra honom öfver. Så , med två flot-
tor för hvardera af krigshararna, Hcrns och Torstens-
sons, och dessutom med väntad isbrygga för den sist-
nämndes, hoppades man, att icke blott Jutland och
Skåne utan ock öarna skulle blifva öfversvämmade;
och att båda fältherrarna skulle snart från hvar sia
sida möta hvarandra u( anför Köpenhamn. »Om,» sade
Axel Oxensljerna, »om konung Krislian så länge och
»ifrigt, åslundat krig, emot oss, så skall han nu ock-
»så få det, och det med besked.»

Sverges enighet och kraft väckte hos fienderna
beundran, hos vännnerna hänryckning. Hugo Grolius,
ehuru mindre nöjd med det sätt, hvarpå kriget bör-
jades, var alldeles förtjust öfver det sätt, hvarpå det
fördes, och kunde ej nog upphöja Sverge och Sven-
skarna. Rådsprotokollerna för dessa åren innehålla en
mängd efterdömen af oegennytta, mod och fosterlands-
kärlek. Gamla Jakob De la Gardie utmärkte sig sär-
deles. Nära blind, och förut ofta frånvarande, kom
han under denna brytning nästan alllid tillstädes, samt
uppmuntrade till mod och uppolTring. Stundom råd-
de han, »att i Småland lägga skansar vid vägarna,
»såsom han gjort mot Moscoviten ;» en annan gång,
»att ej spilla krafterna mot Norrge utan tåga mot Kö-
»penhamn och sålunda gripa Dansken om bjertat:»

252

oftast helt enkelt, »alt gå flux på fienden t).i) Då fram
.på sommaren Svenska flottan led betydliga förluster,
och regeringen behöfde mynt, yrkade han, att alla
stånd borde betala en krigsgerd af 1 eller 2 procent
af hela sin förmögenhet. Sjelf ville han gerna föregå
med eget exempel. Gyllenhjelm, hans gamla kamrat
på Wolmars murar, instämde i förslaget; men det
kunde ej följas, ty man fruktade, alt presterna skulle
blifva för missnöjda och reta allmogen till uppror ^j.
X.edaren i hela företaget var Axel Oxenstjerna. Han
behöfde ej, som Krislian den fjerde , sjelf fara om-
kring och bestyra om allt. Han satt stilla i rådet
eller i sitt rum. Men sålunda sjelf orörlig, rörde
han med sin hand hela Sverge och utfärdade sina be-
fallningar åt Fleming på stora, åt Thiessen på lilla
flottan, åt Torstensson i Jutland, Horn i Skåne och
Stenbock i Halland; och han hade valt sådana m*n,
åt hvilka han med förtröstan kunde lemna utförandet.
Rådet ledde han nästan utan motsägelse. Alla beräk-
ningar, underhandlingar, förhållningsbref uppsatte han
med egen hand. Stundom igenkänner man i dessa
skrifter en viss skadeglädje alt på Danmark få hämnas
de förödmjukelser, som Sverge åren 1613, 1624 och
nu sist vid tullprejerierna måst underkasta sig. Detta
jjemnte fosterlandskärleken och hoppet om framgång
uppehöll hans krafter, »Jag har,» skrifver han, »icke
»på lång tid varit med svårare arbete belastad. Men
»hvad hjelper det alt klaga. Jag har med arbete lef-
»vat, måste väl också med arbete dö.»

En känsla af kraft och mod genomströmma-
de hela Sverge , stundom nära nog till öfvermod.
Tolket gick gladt och villigt till Danska fejden ulan
^att misströsta om utgången. Regeringen ämnade ge-
'Hom sitt kraftfulla angrepp öfverraska Danmark, skräm-

i) Riks ark. Radsprot. d. 9 Febr., d. 30 T/laj och 21
Ang. 1644, och hela aret.

■1) S. st. d. 2G Aiig. 1G44.

253

ma rådet och konungen till fiid, innan dessa ännu
hunnit sätta sig i försvarsstånd. Man hoppades att
efter ett hälft års krig, kunna tilltvinga sig en för-
månlig frid. Den första framgången ingaf än djerfvare
förhoppningar. Svenska rådet öfverlade verkeligen :
»huruvida det vore fördelagtigt eller ej att intaga hela
»Danmark ; om man i sådan händelse borde flytta
»hufvudstaden till Norrköping eller Vadstena, o. s. v.
^)Man beslöt dock att nöja sig med Sundet till gräns,
»eller i händelse af motgång med Halland, Blekingen
»och Bohuslän ^j.»

Bland Sverges många fiender och afundsmän gaf
detta krig och i synnerhet sättet, hvarpå det börjades,
anledning till bittra anmärkningar. Uti en serskild till
främmande folk ställd skrifvelse klagade Danmark öf-
ver Sverges trolöshet och krigslystnad. Boken fann
bifall och trycktes fyra serskilda gånger. En annau
dylik kallades Danmarks Pinos Historia, i hvi'-
ken på detta rike användes, hvad som är sagdt om
frälsaren; och Sverge, Axel Oxenstjerna, Gustaf Horn,
Fleming, Torstensson m. fl. få öfvertaga Pilati, He-
rodis, Judas Ischariolh m. fl. personer. Oxenstjernas
»namn förvrängdes som vanligt till »Tjurskallen, hvil-
»ken nu satte sina båda Horn, Horn och Torstensson,
»i Danmarks båda sidor.» Torstensson kallades än
»det hårda lejonet» af Leonhard; än »son af törsten
»efter penningar och ära,» en annan gång »Trotsets
»Son, allt förvrängningar af Torstensson. Tyskland
ropade högt öfver Sverges rof^irighet. »Svenskarna,»
skref man, »äro ledsna v'd sina strömmingar och kom-
»ma som de gamla rofgiiiga Göterna hit ut för att
»fylla magen och pungen.» Man tadlade deras förbund
med Siebenbiirgen och förvände den gamla psalmen
och sjöng: »Behåll oss Herre vid ditt ord, Förhindra
»Svenskens och Turkens mord I o. s. v.»

i) Riksark. Radsprot. d. 22 Mars Mars 1G44.

254

TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET IG 44.

Detta märkvärdiga fålltåg fördes på flere serskilda
ställen, till lands ända upp från Lappska gränsen
längst ned uti södra Tyskland, och lill sjöss både uti
Östersjön, Kattegatt och Nordsjön. Det är tillika ett
bland de vigtigaste, som Sverge någonsin fört. Till
att reda och lätta öfversigten vilja vi, börjande från
Norden, framställa fälttåget uti de afdelningar, som
belägenhet och sammanhang föranleda.

FÄLTTAGET I JEMTLAND.

Hannibal Sehestedt, gift med en af Kristian den
fjerdes oäkta döttrar, var vid denna tiden ståthållare
öfver Norrge, och bland Danmarks dåvarande höfdin-
gar den ende, som med eftertryck underslödde sin
konung. Han bemödade sig nemligcn mod yttersta if-
ver att icke blott sätta Norrge i fursvarstånd, utan
äfven att kunna mot Sverge gå anfallsvis till väga.
Detta hans personliga ingripande uti kriget gaf också
åt detsamma hans eget namn. Det kallades Hanni-
balsfejden, eller enligt allmogens förkortade uttal
Balsefejden; under hvilket namn det länge omtala-
des utefter hela gränsen.

Redan i Februari månad affärdade Svenska rege*
jingen lill Jeratläningarna en föreställning, »huru dessa
»liksom alla Norrges innevånare varit Danmarks trälar.
»Nu uppmanadei de att förena sig med Sverge, och
nnjuta af dess frihet t).i) I början af Mars ryckte Hen-
rik Fleming med några hundrade man från Medelpad
in i Jemtland. Vid Räfsund mötte honom Jakob Ul-
feld med en skara uppbådade bönder. Men denna

i) Riksark. Radsprot. d. 16 Febr. 1G44.

255

fann sig för svag att motstå den välrustade Svenska
styrkan, och drog sig derföre småningom tillbaka inom
gamla Norrska gränsen, åtföljd af de flesle landets pre-
ster. Nu öfversvämmadc Fleming hela orten; en krigs-
gerd af 8 R:dr lades på hvarje hemman; nya prester
införskrefvos från Sverge, och innevånarne svuro drott-
ning Kristina trohetsed. Efter sålunda slutad förrätt-
ning reste Fleming åt Stockholm. lian anklagades
sedermera för att hafva egennyttigt försnillat brand-
skatten, och att af oförsigtighet hafva låtit Jemtlands-
bönderna behålla deras skjutgevär.

Under hans frånvaro förde Johan Strijk befälet.
Fiampå sommaren återkommo Danskarna under anfö-
rande af Kristofer liasmusson, en för sin tapperhet
ryktbar Norrman. Med honom förenade sig alla Jemt-
länningarna, hvarefler de 3 eller 4000 man starka
omringade och belägrade Fiösön, der Strijk hade sitt
högqvarter ^). En kapten Lars Persson samlade väl
några Helsingar för att befria Strijk, men blef vid
Gilbosund af den öfverlägsna fienden tillbakadrifven.
Efter lång belägring och då genom en härjande farsot
ej mer än 40 man af besättningen voro tjenstbara,
måste ändteligen Strijk dagtinga. Han hade då försva-
rat hela Frösön uti fyra, och sedermera Frösö skans
i sju veckor. Nu återföll Jemlland uti Danmarks våld.
Svenskarna upprättade och bemannade skansar vid
Bergsjö till Medelpads och vid Kårböle till Helsinge-
iands försvar. Och dermed slutade Jemtländska fält-
tåget.

FJiLTTÅGET I DAL4RNA.

Svenska regeringen ålade landshöfdingen i Falun
att mana Dalkarlarna till ett infall i Norrge; »de skulle
»dermed på en gäng trygga sig sjelfva och visa sig haf-
»va ärft förfädernas mod och fosterlandskärlek.» Lands-

1) RiksarL R5dsinot. d. 21 Ang. 1G44.

256

höfdingen for uppåt Mora och efter öfverläggning med'
prosten öfver Österdalarna beslöts att angripa öfversta
ändan af samma landskap, bestående af Särna, Idre
och Hede bygdelag, hvilka, ehuru de nu lydde under
Danmark, likväl genom sitt läge voro mera passande
för en förening med Dalarna och med Sverge. Allmo-
gen sammankallades till Mora; den var icke ovillig,
men tyckte ej om någon af de anförare, som lands-
höfdin.en föreslog. Han frågade slutligen, hvilken de
sjelfva önskade. Dalkarlarna svarade och ropade: »Få
»vi varom Daniel , så farom vi gladom åstad.» Denne
man var Daniel Buschovius, då varande kaplan uti
Elfdalen.

Hans slägt var i landet af gammalt länd och hög-
aktad. Farfadern var den första lutherska kyrkoher-
de i Mora, af Gustaf Wasa tillsatt, och honom under
de många Dalupproren slädse trogen ^). Fadern var
kyrkoherde uti Efdalen och hade i konung Gustaf Adolfs-
tid genom finllighet och mod lyckats att qväfva ett då
bland Dalkarlarna ansliffadt uppror. Den nu ifrågava-
rande Daniel var en glad och frimodig man, hade lätt
för att tala med allmogen och var derföre af densam-
ma från sin barndora känd och älskad. Landshöf-
dingen biföll Dalkarlarnas förslag och Daniel efter-
skickades. Denne ursiiklade sig: »det vore mot hans
»ämbete att föra lekamliga vapen.» Men landshöfdin-
gen på drottningens och prosten på biskopens vägnar
befallde honom alt åtaga sig befälet, och han lydde.
Till biträde förordnades länsmannen i orten; och för
båda utfärdades öppen fullmagt att åt folket i Särna-
dalen »erbjuda Gudstjenst, lag och ratt lika med Sver-
»ges andra innevånare; men om detta ej anfoges, att
»hemsöka dem med eld och svärd.» På kallelse infun-
no sig nu 200 Morakarlar , beväpnade med spjut,

bågar,

i) Eugertv. Acta om Christma T. 2. 4:o. — Proityi-
sitatious-prolokoll i värna d. 2 Juli 1674,

257

bågar, jagtbössor m. m. Just som tåget skulle begyn-
na, hände sig att, under det länsmannen utdelade
krut åt allmogen, kom eld i en del deraf, hvarvid
länsmannen blef så uppbränd, att han icke kunde följa
tåget. Daniel Buschovius blef derföre ensam anförare.
Han utrustade sig efter lägenheten, och i Westerås
förvaras tvänne stora träddosor, bvilka han, fyllda af
krut, bar på sig under tåget. Som adjutanter hade
han å ena sidan en gammal soldat med en väldig mu-
skött och å den andra sin klockare med handbok och
sockenbudstyg. Hela hären var försedd med skidor.
Den 18 Mars begaf den sig åstad. Efter fyra dagars
tåg öfver den obebyggda skogen kommo de den 22 ned
till Särna , alldeles oväntade. Innevänarne i byn blef-
vo omringade. Mäster Daniel hopkallade dem, framträd-
de i midten, uppläste sin fuUmagt, och talade sedan
det bästa, han förmådde. Folket, som i denna aflägs-
na del sällan haft Gudstjenst, såg med glädje bland sig
en prest, som lofvade dem att ordentligt få tillgodo-
njuta ordet och sakramenterna. De gåfvo sig utan
motstånd under Sverges krona och icke den ringaste
blodsutgjutelse skedde.

Till söndagen derpå, d. 25 Mars, lät mäster Daniel
utlysa Gudstjenst. Folket från de trenne bygdeiagen
fröjdade sig mycket åt den sällsynta högtiden, och in-
funno sig talrikt. Daniel predikade, vigde, döpte och
gaf hela menigheten nattvarden. Några bland de till
dop framförda barnen voro så gamla , att de under dö-
pelsen fattade i handboken och sönderrefvo flere blad.
Dagen derpå vände Daniel tillbaka och medförde från
hvarje bygdelag ombud, hvilka på hela Särnadalens
vägnar inför iandshöfdingen svuro Sverges krona tro
octi huldhetsed. Och denna dal har sedermera be-
ständigt varit med Sverges rike förenad.

Daniel Buschovius utnämndes sedan till kyrko-
herde i Kumla pastorat i Westmanland , hvarest af-

17

komlingama i fl^ie släglleder blefvo hans efterträ-
dare.

FÄLTTAGET I "\rERMLAND.

Utefter gränsen af Wermland ämnade Svenska re-
geringen att så mycket som möjligt hålla sig vid försva-
ret. Man hoppades också, att det af sjöar och berg
brutna landet skulle försvåra hvarje försök af fienden.
Endast ett ringa antal troppar ditskickades, och med
dessa jemnte uppbådade bönder skulle landshöfdingen
Olof Stake skydda gränsen ^).

Redan d. 11 Januari uppkom i Gilberga socken
ett rykte, att fienden inbrutit. Det spridde sig hastigt
till Karlstad med tillägg, att fienden redan vore i de
närmsta socknarna. Klockor och trummor rördes; de
vapenföra samlades; de räddhågade flydde. Ryktet gick
före dem åt Kristinehamn och Nerkessidan, alltid med
tillägg, att fienden var i närmaste socken. Slutligen
var alltsammans ett tomt rykte. Fienden hade ing
gång varit öfver gränsen.

Han tycktes ej heller vara till ar fall sinnad. Norr-
männen, vana vid lång fred, knotade öfver kriget, och
öfver konung Kristian, som gifvit anledning dertill.
Som ofta händer i landskap, aflägsna från sin rege-
ring, voro Norrmännen vana vid motspänstighet och
olydnad, samt lätt lockade af falska rykten. Sådana
utspriddes; nemligen alt »det alldeles icke var något
»krig mellan Sverge och Danmark;» eller »att det snart
»skulle biläggas.» Norrmännen knotade; »de hade icke
»något att göra med konung Kristians tvister, då han
»ådrog sig flera fiender, än han kunde sköta. De ville
»der före häldre sitta i ro, än böija strid med gran-
imarna.» — Ledd af denna anda, ville allmogen icke
hörsamma Schestedts uppmaningar till beväpning; och

i) Riksark. RådsproL d. 20 Januari cch d. 21 Mars
1644.

■den till och med nedref de vårdkasar, som för krigets
skull voro uppresta.

Ändtligen frampå vintern hade Schestedt hunnit
öfvertyga Norrmännen om verkligheten af kriget, och
samlat en styrka af 2,000 man, hvilka vid Magnorahro
inföllo i Wermland. Men Olof Stake mötte dem ge-
nast. Han hade enligt Svenska uppgifter blott en,
enligt Danska 3 sqvadroner ryttare; men han skiftade
den lilla styrkan uti tre serskilda delar, och lät dem
från olika håll men på en gång angripa Danskarna.
Besse, förblindade, dels af ett starkt solsken, som låg
dem i ögonen, dels af den myckna krutröken, trodde
sig angripna af tre regementer, och gingo hastigt till-
baka. Svenskarna anlade och besatte skansen Morast.
Danskarna deremot tvänne dylika vid Emterud och
Magnorahro. Mot höstsidan trängde Svenskarna längre
fram, och eröfrade Emteruds och sedan Magnoraskans.
För att hämnas, samlade Bredow en hop krigare och
inbröt åter i Wermland. Olof Stake hade nu farit ned-
åt Dal för att der möta Genden; och en löjtnant Gö-
ransson förde på hans vägnar befälet uti Morast. Den
18 Nov. blef denne af Bredow anfallen. Bönderna i
skansen förlorade straxt modet och kastade sina va-
pen; soldaterna voro för få , löjtnanten sjelf råd- och
modlös; bönderna påstodo sedan, att han varit för-
trollad. I ångesten uppgaf han fä>tet.

Svenskarna, under en kapten Lorentz, fattade åtef
stånd mellan Hugn och Bysjön, och höggo tvärt ölver
den sistnämnde en bred vak för att icke från den si-
dan blifva af fienden kringgångna. Den 22 December
angrepos de af Danskarna. Striden blef skarp och
-varade hela dagen. Svenskarna med fördelen af vind
och ställning försvarade sig lyckligt. Mot aftonen be*
\gynte dock kulor felas; bonddrängarna skuro då ur
«ina tröjor tennknapparna och sköto med dem. Men
nu föll kapten Lorentz. Svenskarna, utan ledning,
skingrades. De påstodo, att de sjelfve blott förlorat
30, men Danskarna säga 300 man. Huru härmed

260

må förhålla sig, så var dock denna dagslånga strid
den betydligaste, som under hela kriget föreföll utefter
Wermländska gränsen , och den slutades till Danskar-
nas fördel. Ty efter densamma utbredde sig deras
skaror öfver Nordmarks och en del af Jösse och Gill-
bergs härader under sköfling och brand. SebestedS
berättade till Köpenhamn, att vägen stod honom öp-
pen till Karlstad, och att mellan denna stad och Stock-
holm icke funnos några troppar till försvar- På ryk-
tet om denna skrifvelse berättades i Köpenhamns salar,
huru Sehestedt redan intagit och plundrat Karlstad,
och på Köpenhamns gator, huru Sehestedt redan ströf-
Tade inemot Stockholm ^j.

FJiLTTAGET I WESTERGÖTI.AND.

Mot Dalsland begagnade Sehestedt icke vapen utan
bref , i hvilka han sökte locka innevånarne till aflall ,
men förgäfvcs. Efter fåfänga försök mot Göteborg,
och mot Gamla Lödöse, gick han till det nyss anlagg-
ga Wennersborg. Befälhafvaren sökte hvarken försva-
ra sig, eller att invänta den förstärkning, som nalka-
des under Olof Stake, utan uppgaf genast staden,
hvilken blef af Danskarna bränd. Stake kom med und-
sättningen för sent. Han vände sig i dess ställe till-
del då Danska landskapet Bohuslän, samt intog och
brände Uddewalla; men måste sedan skynda upp åt
"Wermland igen.

På detta sätt lemnades W^stergötland öppet för
fienden. Svenska regeringen, som icke väntat så sto-
ra ansträngningar af Sehestedt, måste äfven å sin sida
gripa sig an. Lars Kagg fick befallning att med några
troppar gå ned till Westergötland för att skydda det-

x) Wien. K. K. Reichs-, Staats- undHaus-Archiv. Acta
Danica i6^3 — 1645. Walter v. Pletteubergs bref till
hofyet i Wien. Köpenhamn d. 7 och 17 Jan. i645.

261

ta Sverges ädlaste landskap ^). Den 1 Augusti
inföll han på Hisingen, slog fienden vid Lundby och
Tingstadby samt tog 4 kanoner. En af dessa kallades
Bohus. Den hade någon tid förut blifvit från fästnin-
gen af samma namn förd nedåt Hisingen för att an-
vändas mot Göteborg; hvarvid Sehestedt yttrade: »Nu
går Bohus ned för att taga Göteborg in.» Kagg skic-
kade den nu eröfrade kanonen in till staden. Göte-
borgrarna ställde den på sitt torg, och sade:

Nu hafver staden Göteborg
Tagit Bohus och satt | ä sitt torg 2).

Kagg sjuknade något härefter, då Per Brahe öfvertog
befälet och rensade trakten kring Göteborg, hvarefter
"Wester götland fick under den återstående delen af året
vara i ro.

KRIOSRÖRELSERNA TID GÖTEBORG.

Ofvannämnde krigsrörelser i Jemtland, Dalarna,
Wermland och Westergötland hafva vi med mera nog-
grannhet beskrifvit endast derföre, att de timat inom
fäderneslandet, och alltså förtjena närmare uppmärk-
samhet. I afseende på det hela och äfven i sig sjelf-
va voro de för öfrigt af föga betydenhet. Men vi nal-
kas nu de ställen, der största anslrängningarne gjor-
des och den mångsidiga striden förnämligast utkäm-
pades.

Alltsedan 1613, det vill säga under 20 års orub-
badt lugn och under Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjernas
för handeln gynnande styrelse hade Göteborg år för år
tillväxt. Äfven prejerierna i Sundet bidrogo att vända
mycket af handeln till denna stad. Man begynte tala
om slussar vid Trollhättan , om kanaler genom hela ri-

1) K ö p e n I). G e h. Are h. N:o 123. Res

d. 5 Juli 1644.
a) Palmsk. 4:o XVIII p. 923.

ket. Allt väckte Danmarks gamla afund, och förstö-
randet af Göteborg blef det första mål, som konung
Kristian sökte , äfven med åsidosättande af försvaret
mot den öfver hufvudet hängande faran. Genom ut-
omordentlig ansträngning hade konungen fått större de-
len af sin flotta färdig till första dagarna af April må-
nad. Oaktadt alla afrådare steg han sjelf ombord der-
på ') och seglade genast åt Göteborg.

Svenska regeringen hade väntat något sådant. Sta-
den var väl befästad och försedd. Borghöfdingen Nils
Asarsson Mannersköld var en gammal bepröfvad krigs-
man, hvilken förut i elfva år såsom befälhafvare uti
Dorpt vaktat Lifiländska gränsen. Tillika fick De Geers
flotta befallning att vid förbifarten befria Göteborg
från de faror, som möjligen kunde från sjösidan hota.
Vid afseglingen till Göteborg hade konung Kri-
stian befallt Sehestedt från Norrge, och Ebbe Ulfeld
från Halland att landvägen möta vid nämnde stad,
samt medföra så många troppar, de kunde samla. Han
hoppades att genom både öfverraskning och öfvermagt
betvinga staden, innan hjelp hunnit ankomma. I fall
det misslyckades, trodde han sig åtminstone genom
anfallet på denna vigtiga stad kunna draga Gustaf Horn
ifrån Skåne.

Kristians medförda flotta utgjorde elfva örlogsfar-
tyg. Vid Elfsborg visade den Holländsk flagga, på det
Mannersköld skulle tro, att det var De Geers skepp ,
och släppa den obehindrad fram ttU staden. Men då
denna krigslist icke lyckades, lät konungen hissa Dan-
nebrogsflaggan och lade sig på ett kanonskotts afstånd
från fästningen. Sedan landsteg han på Hisingen och
besökte Bohus. Dagen derpå gick han upp på Ram-
berget och betraktade länge och uppmärksamt det geni
emot liggande Göteborg. Mannersköld såg betraktaren
och anade, hvem det var. Han lät framföra två grof-

i)Wien. K. K. Reichs-, Staats- und Haus-Archiv.
Acta Danica. Plettenbergs bref d. 20 Apr. 1G44.

ses-
va kanoner, riktade och afsköt dem. En af kulorna
slog ned straxt bredvid konungen.

Straxt efter Kristians ankomst inföll d. 12 Apr.,
som var hans 68:de födelsedag. Han firade den med
mönstring af hela sin styrka. Midt under högtidlighe-
ten visade sig tvänne fartyg uti inloppet; de voro Hol-
ländare och hörde till De Geers utrustning. Vid åsy-
nen af Danska flottan vände det n^iudre fartyget, en
liten galeas, genast om och sökte öppna hafvet. Men
det större, benämnd Sankt Matthias, hissade Dansk flagga i
föra, men Svensk öfverst på stormasten och seglade
så med strykande vind midt igenom Danska flottan.
Af densamma liksom från stranden häftigt beskjutet,
kom det likväl med föga skada förbi fienden och lade
sig under Elfsborgs kanoner. Det hade gått endast ett
par alnar från Danska amiralskeppet; men innan folket
derstädes hunnit rusta sig och fartyg ordning, var Hollän-
daren redan i säkerhet. Han hade likväl sjelf med si-
na väl riktade skott tillfogat Danskarna en förlust af
18 man. Konung Krislians fest slutades med harm
och skada *).

Efter tre dagar vågade den lilla Holländska ga-
leasen att, gynnad af nattens mörker, komma tillbaka.
Han märkte, att på hvarje af de Danska fartygen brann
en skeppslykta. Detta tjenade honom till ledning.
Tyst och försigtig smög han genom hela flottan, och
när det dagades, sågo Danskarna honom ligga helt trygg
bredvid sin kamrat Sankt Matthias inne i Göteborgs
hamn. Konungen blef ganska förbittrad. Fem sjövak-
ter blefvo för visad försumlighet hängda.

Emedlertid hade konungen uppfordrat staden.
Mannersköld svarade med alt öfversända Svenska krigs-
kungörelsen. Då tillskref honom Kristian om igen,
kallade »kungörelsen lögnaktig;» och sade, »att Sverges
»ständer ogillade det krig, hvarigenom regeringen nu
»stört rikets handel och vandel; Göteborg borde om dessa

i) S. st. Plettenbergs bref d. 30 Apr. i644.

264

»angelägenheter med konung ris tian öfvei lägga. Stå-
nden borde ej heller förlila sig på den väntade fralsa-
»ren, Ludvig De Geer; ty, om Göteborg icke sjelfmant
»inginge en billig ölverenskommelse, ämnade konungen
»försänka inloppet, så att hvarken Ludvig^De Geer eller
»ens några slags fartyg skola komma deriu.» Dessutom
sökte konungen att genom kringspridda bref i samma
anda väcka oro och om möjligt oenighet och missnöje
så väl i staden som på kringliggande landsbygd.

På detta bref svarade Mannersköld med en skrif-
velse af följande innehåll: »Eders kongl. majestäts bref
Ȋr mig i dag tillhandakommet. Hvad Svenska rege-
»ringens kungörelse angår, så behöfver den intet för-
»svar. Skulle något dervid förändras, så vore det att
»uppräkna ännu långt flere tilltag, hvarmed eders ma-
»jestät hafver vår kongl. regerings tålamod i långliga
»tider pröfvat. — Oss hotas nu , att inloppet till Gö-
»teborg skall försänkas. Det kan så möjligen ske. Men
»jag hafver ofta sett, att hvad menniskohänder gjort,
»det kunna ock menniskohänder åter förstöra, och om
»det ej kan förstöras, så hoppas jag, att hvarje Svensk
»undersåtare älskar fäderneslandet mera än sin kö-
»penskap. — Eders majestät kallar Ludvig De Geer
»vår frälsare. Men jag vet, att han, likasom vi, sta-
»dens innebyggare, håller Gud allena för den rätte
»Irälsaren och att De Geer, likasom vi, ej åslundar
»högre namn, än att vara hennes kongl, maj:ts Sverges
»utkorade drottnings trogna undersåtare. — Det eders
»majestät säger, att Svenska regeringen mot ständernas
»vilja börjat detta krig, så är det en sak, hvilken det
»icke tillkommer mig att undersöka; men jag beklagar
»den kongliga regeringen, som för sin slora möda och
»omsorg måste vara sådana omdömen underkastad. —
»Hvad slutligen uppmaningen till dagtingan beträffar,
»så beder jag eders Majestät ej mer göra mig så skymfe-
»liga förslag, utan anse mig för en man, den der i
»alla sina lifsdagar burit ett ärligt namn och mot sin
uöf verbet ett trofast bjerta, hvilket allt jag också vill

265

•)lemna mina efterkommande i art — Den oenighet,
»fruktan och nedslagenhet, som eders majestät \ill
»med sina bref hos den enfaldiga hopen kringsprida,
»den skall jag med den mig allernådigst gifna magt och
»myndighet så veta afböja , alt eders majestät af slika
Msina försök ingenting vinna skall.»

Detta svar erhöll konungen d. ?0 April. Dagen
derpå kom underrättelse, att De Geers flotta skulle af-
segla från Holland. Han måste skynda till dess möte.
Tåget mot Göteborg var förfeladt. Staden kunde ej
eröfras. Horn lät ej heller locka sig från de södra or-
terna. Icke ens någon försänkning hann göras. Den
första Maj måste konungen skyndsamt segla derifrån.

Fem Danska fartyg stannade för att stänga Göte-
borgs inlopp och handel. Frampå sommaren kom De
Geers flotta och dref dem boil. De återkommo ännu
en gång; men frampå hösten återkom också för andra
gången De Geerska flottan och befriade staden, hvar-
efter den under återstående delen af året fick åtnjuta
lugn.

Krigsrörelserna uti Halland voro obetydliga. De
fördes af Fredrik Stenbock på Svenska och Ebbe Ulfeld
på Danska sidan, hvilka båda voro allt för svaga att
företaga något annat än ömsesidiga ströftåg.

FÄLTTAGET I SKÅNE

ELLER

GUSTAF nonNS K BI G.

Redan d. 8 Februari mönstrade Gustaf Horn vid
Wernamo en styrka af omkring 8,000 man. Dagen
derpå gick han till Markaryd och sedan öfver gränsen.
Två vägar ledde inåt Skåne; den ena till Lund förbi
Wittsjö skans, der Ebbe Ulfeld med några soldater
och flere bondhopar lägrat sig; den andra till Helsing-
borg öfver Tranarp, hvarest bron var besatt af några
Daiska troppar och ditvägarna genom FagerbuU och

2S6

Örkelljunga socknar stängda medelst bråtar , som be-
vakades af bönder. Horn valde den sistnämnda vä-
gen. Bråtarna genombrötos och bönderna förjagades
lätt, hvarefter Rönne å öfvergicks vid Sönnerslöf i stäl-
let för vid Tranarps bro. Den 17 Februari intågade
Horn ulan motstånd uti Helsingborg, och derefter
på samma sätt i Lund, hvarest han tog sitt bög-
qvarter.

Konung Kristian måste använda sin förnämsta
styrka mot Torstenssou, och hade således föga trop-
par att ställa mot Gustaf Horn. Han kunde blott
förstärka besättningarna uti Malmö och Kristianstad,
och sända något beläl att uppreta och leda Skånska all-
mogen till deltagande i kriget. Detta lyckades lätt.
Uti äldre tider hade nemligen krigen mellan Sverge
och Danmark förnämligast bestått uti omenskliga härj-
ningar, hvilka förvildade och ömsesidigt retade gran-
narna. Så hade å Svenska sidan Småland och We-
stergötland, å den Danska Halland, Blekingen och
Skåne blifvit flere gånger förhärjade, hvarföre ock-
så på ömse sidor brann ett bittert hat. Konung Kri-
stian grep till den förtviflade utvägen att uppägga och
begagna denna sinnesstämning. Ebbe Ulfeld talte med
allmogen, gaf dem några Danska officerare och soldater
till ledning, och anvisade gången af det hela. De så-
lunda upprättade krigshoparna, man begynte snart
kalla dem Snapphanar, gjorde sällan öppet mot-
stånd; men samlades bakom Svenskarnas rygg, afbröto
förbindelserna, uppsnappade förstärkningar och förrå-
der, nedgjorde smärre troppar och förorsakade myc-
ken skada. Horn sökte först att genom mildare åt-
gerder afväpna dem, men fåfängt. Deras förnämsta an-
förare voro Ebbe Ulfeld sjelf och en bonde vid namn
Bengt Månsson från Fagerhult. Denne sednare gjorde
till och med ett ströftåg inåt Markaryd, der han bort-
jagade Svenska vakten och plundrade både kyrkan ocb
förrådshusen. Dessa företag blefvo dock icke ohämna-
de. Horn utsände starka ryttaretroppar, hvilka på

267

många ställen öfverraskade eller upphunno bönderna,
som då, ovana vid en ordentlig strid, blefvo till flere
hundradetal nedhuggna.

På de trånga vintervägarna hade Horn icke kun-
nat medföra gröfre kanoner. Nu behöfdes dock sådana
för belägring af Landskrona eller Malmö. Han sände
derföre Klingsporre med 800 ryttare att hämta beläg-
ringsskytteriet från Jönköping, och tillika att tuktade
oroliga bönderna. Uppdraget verkställdes. På återvä-
gen kom det till en häftig strid, många bönder föUo
och deribland Bengt Månsson sjelf, hvarefter Kling-
sporre med sina kanoner kom segrande till Lund. Bön-
derna gåfvo sig ändå icke till freds. För att hålla sto-
ra vägen fri måste Horn låta på bada sidor om den
samma fålla och afbränna skogen till ett muskötthålls
bredd.

Sedan kanonerna numera framkommit, skyndade
Horn mot Landskrona. Fästningen var stark, men
besättningen blott 26 soldater och 274 bönder. Sta-
den blef genast intagen, sedermera af Horn än starkare
befästad och försedd med en besättning af 1000 man.
Landskrona med fästning och hamn blef Svenskarnas
stjödjepunkl i Skåne under hela detta krig.

Sedermera sändes Hans Wachtmeister på slröftåg
till Ystad och Horn sjelf förföljde Ulfeld åt Kristian-
stad. Bedan förut hade han fått underrättelse om
konung Kristians anfall mot Göteborg, men också på
samma gång Svenska regeringens stränga befallning att
icke lemna Landskrona, förr än det var intaget; och
i allmänhet att endast af Göteborgs yttersta nöd låta
locka sig från Skåne. Från Kristianstad drog ban sig
dock åt vester, intog Laholms slott och besåg Halm-
stad. Men då Kristian lemnade Göteborg, återvände
Horn till Skåne och Landskrona.

Nu öfverlades, om man med lillhjelp af den lilla
från Kalmar ankomna lådjeflottan, borde försöka en
landstigning på Seland, eller om man skulle belägra
Malmö. Svenska stora flottan var nemligen af den Dan-

2^8

ska inslängd i Kieler fjord ; De Geers flotta hade blifvit
tvungen att återvända till Amsterdam, och Torstensson
skulle snart Tå fullt göra med den antågande Gallas.
Horn ansåg derföre vådligt att ensam med sin lilla
styrka och med fästningen Malmö och hela det fiendl-
liga Skåne bakom sig företaga en landstigning på Se-
land. Också Svenska regeringen rådde honom att häl-
dre angripa Malmö, »på det man om möjligt måtte
»kunna fatta tag i Skåne med hela handen, och ej som
»nu hålla dei'i med spetsadt finger i). Den 18 Juni
kom Horn till staden; men det fasta läget, de nyla-
gade vallarna , en besättning af 3000 man och dess-
utom beständig tillförsel , hjelp och uppmuntran från
det gent öfver liggande Köpenhamn gjorde hvarje för-
sök fåfängt. Tiden användes deremot att eröfra och
brandskatta kringliggande herresäten.

I slutet af Augusti kommo från Köpenhamn 6000
krigare till Malmö, och straxt derefter den gamla
konungen sjelf. Danskarna, nu nästan öfverlägsna,
ryckte ut ur staden och lägrade sig gent mot Sven-
skarna, hvarefter flere skärmytslingar med skiftande
lycka föreföUo. Skånska bönderna blefvo nu än djerf-
vare; de oroade Svenskarna beständigt och gåfvo dem
ingen, Danskarna öfverflödig tillförsel. Så, och af den
sena årstiden uppkommo sjukdomar i Horns läger. Han
gick i slutet af September till Lund. Kristian följde
efter. Hela October förgick under ömsesidiga fruktlösa
försök. Sedan återvände Kristian till Köpenhamn, och
hans troppar till Malmö. Horn tog vinterqvarter i
och kring Ystad, hvilken nejd hittills minst lidit af
kriget, och derföre lofvade de bästa förråder.

Så slutades detta fälttåg. Med undantag af Mal-
mö och Kristianstad hade Svenskarna eröfrat hela

i) Gehcim-arch. i liöpenhamn. Acta niaistentbeils
ziim Krieg zwischcn Danmarck undt Schweden a. o.
1644 gehörig. Ktgcr. i Stockholm till Torslenssoii d.
27 Maj 16441

269

Skåne. Kristian hade länge fruktat ett sådant anfall
och derföre också föreslagit att i stånd sätta de andra
fästningarna. Men Skånska adeln hade vägrat skatter
dertill ; den byggde häldre på sina egna praktfulla
herresäten. Nu blefvo likväl dessa nästan alla af Sven-
skarna intagna och plundrade.

Detta krig, som efter en tjuguårig fred härjade
hela landet, och som genom böndernas indragande deri
blef mer förstörande än eljest, lemnade långvarigt
minne hos folket. Det kallades Gustaf Horns krig,
och ännu hundrade år derefler beräknade allmogen
från denna tidepunkt de märkligaste tilldragelserna i
sin och sina fäders lefnad.

OM DE GEEnS FLOTTA.

Den till Holland affärdade Ludvig De Geer sökte
derstädes förmå Nederländska staterna till krig mot
Danmark; men förgäfves. Samma utgång fick äfven
samma försök, först med staten Holland och sedan
med staden Amsterdam enskildt. Nu återstod blott
den sista utvägen, den nemligen att på egen kassa,
anseende och namn hyra och utrusta en krigsflotta och
detta lyckades. Inom 3 månader voro 32 fartyg hyrda,
utrustade och bemannade med 3000 man. De anför-
des af Martin Thiessen, en Zeeländare, eller Zeeouw,
som de sjövana innebyggarna i detta HoIläHdska land-
skap vanligen kallades. Näst honom förde Henrik
Gerdtsson befälet. Flottan bestod för det mesta af
handelsskepp och handelsmatroser, icke egentligen äm-
nade eller förut använda till örlogsstrider ; men man
hoppades, att sjövana, snabbsegling och mod skulle
ersätta bristerna.

Den 3 Maj seglade Henrik Gerdtsson med 14
och straxt efteråt Thiessen med 18 skepp från Hol-
land och anlände till Schleswigs vestra kust. Här
mötte Torstensson, skickade om bord några hundra
man till förstärkning, och befallde amiralerna segla

2JQ

kring Skagen till Aarhus för att der satta Svenska hä-~
ren öfver till Fyen. Faran var stor för de värnlösa
öarna. Men vid första underrättelsen om Thiessens
tillämnade utsegling lemnade konung Kristian, som för-
bemäldt är, Göteborg, och kom sjelf med nie de snab-
baste sina fartyg ut i Nordsjön. Han mötte Thiessen
utanför Schleswig och angrep genast. Konungen må-
ste först vika undan för öfvermagten; men då Thiessen
med sitt eget skepp ifrigt följde efter, blef han öfver-
gifven af de flesta sina sjökaptener, hvilka, ovana vid
strid och örlogsfartyg, icke vågade med sina små yt-
terligare angripa de stora Danska krigsskeppen. Thiessen
kunde med möda draga sig tillbaka, hvarefter han
lade sin flotta uti Liisters djup, ett inlopp mellan öarna
Sylt och Rom. Konungen, förstärkt först till 13 sedan
till 17 fartyg, lade sig derutanför på vakt; ty i anse-
ende till det grunda farvattnet kunde han icke med
sina djupgående skepp angripa; i synnerhet som Tor-
stensson till De Geerska flottans försvar lät på stran-
den uppföra och bestycka tvänne skansar.

Men Torstensson, hvilken fruktade att förlora den
dyrbara tiden, befallde Thiessen segla ut och angripa
konungen. Segrade Thiessen, skulle han efter förra
förslaget skynda till Aarhus ; blefve han slagen, skulle
han åiervända till Holland. Thiessen lydde. Den 24
och 25 Maj besköto båda flottorna hvarandra ; men
svåra och ihärdiga stormar hindrade ett afgörande slut.
Thiessen, som behöfde laga fartygen och skaffa nya
förråd, återvände till Holland.

Här utbrast ett svårt uppror bland de hemkomna
matroserna. De beskrelvo för sina hustrur krigets alla
fasor och faror, i synnerhet de vidunderligt stora skepp,
mot hvilka de kämpat. De ropade ve och förbannelse
öfver Ludvig De Geer, som narrat dem till så våd-
ligt företag; de trängde botande in i hans hus och för-
öfvade allehanda våldsverkan. Styrelsen i Amsterdam
lät gripa de oroligaste; men öfverlade tillika om att

271

sälja De Geers der varande hus för att tillfredsställa
de bullrande matroserna.

Men nu utvecklade Ludvig de Geer en förvånan-
de kraft och ihärdighet. Långt ifrån att genom mot-
gången afskräckas, fördubblade han sin förra verksam-
het. Penningar anskaffades, matroserna dels blidkades,
dels afskedades, och nya hyrdej. Några sjökaptener,
som i striderna vid Listersdjup visat oduglighet eller
feghet, blefvo af Thiessen entledigade; och d. 1 Juli,
d. v. s. blott en månad efter hemkomsten gick flottan
åter åt Norden 22 skepp starL En under nästa hela
Juli månad fortfarande motvind qvarhöU den länge i
Nordsjön. Uti Augusti anlände den slutligen till Gö-
teborg, befriade denna stad från de Danska vaktskep-
pen; seglade sedan med hissad Svensk flagga genom
Öresund midt under kanonskotten från Kroneborg.
Vid Saltholmen lågo stora Danska kanonpråmar, som
besköto farleden, och Thiessen fick ej en enda lots.
Men Holländska styresmännerna visade nu en noga
kännedom af farvattnet. Djerft men lyckligt seglade
de genom den så kallade Flintrännan förbi pråmarna.
Derutanför mötte dem Kristian med 10 Danska örlogs-
fartyg, hvilka dock snart drefvos undan. Längre ned
vid Mön kom han åter efter dera, och nu förstärkt
till 30 skepp, men de snabba Holländarne seglade
lyckligt undan. Så kom Thiessen till Kielerljord, der
han hoppades finna den stora Svenska flottan. Men
denna hade redan hemvändt till Stockholm, och Tor-
stensson lemnat Jutland. Thiessen seglade då till Kal-
mar, för att der inhämta ytterligare befallningar.

STORA FLOTTANS FÖRSTA FÄLTTAG.

Danmarks flotta var dess förnämsta styrka. För
att blifva densamma jemngod om icke öfverlägsen an-
strängde Sverge alla sina krafter. Om Ludvig de Geers
flotta hafva vi redan talat. Båda lådjeflottorna äro
också i korthet nämnda.

272

Mesta kostnaden användes på den stora flottan».
Den bragtes upp till ett antal af 46 fartyg, en styr-
ka, som Sverge sedan Gustaf Wasas och Erik den
flortondes tider icke haft under segel. Till öfveramf-
ral nämndes Klas Fleming och näst honom Klas Bjel-
kenstjerna och Åke Ulfsparre. De gingo d. 22 Älaj
från Stockholm till Elfsnabben. Den unga drottnin-
gen, större delen af rådet, hofvet och en myckenhet
Stockholmsboar reste dit för att åskåda och önska
lycka , då flottan den 1 Juni seglade ut åt Östersjön t].

Efter fyra dagar hade den uppnått Tyska vallen.
Som konung Kristian med Danska flottan ännu ej åter-
kommit från Nordsjön, gjorde Fleming ett försök mot
Köpenhamn. Den 16 Juni anlände han utanför Drag-
ör;'men hamnen var försvarad af kanonpråmar och
några qvarlemnade skepp, stranden af väpnadt folk
under Danska kronprinsen. Dagen derpå gick Fleming
i samma afsigt till Kjöge, men äfven der mötte en be-
tydligare styrka-), hvarföre han seglade ned till Hol-
steinska kusten , rådslog med Torstensson och eröfra-
de tillsammans med honom ön Femern, hvarefler de
började förbereda en landstigning på Fyen, då hastigt
underrättelse ankom, det Danska konungen med sin
flotta nalkades.

Den 22 Juni kom denne tillbaka till Köpenhamn,
sjelf uppmuntrad genom sin framgång mot Thiessen,
och af folket med glädje emottagen; han hade också
från deras öar aflägsnat en af de många botande fa-
rorna. Han skyndade nu att möta de öfriga och först
Flemingen med Sverges stora flotta. Man afrådde ho-
nom från öfverdrifna ansträngningar, men han svara-
de; »Då jag är af ålder stel och ovig för landtkriget,
»så skall jag följa med flottan, på det hela efterverl-

»den

i) D'Albetl. Oxenstjernska slägtboten.

2) Wien. K, K. Reichs-, Staats- und Haus-Archiy. Acta
Danica 1644. Plettenberirs bref till Wien.

»dén må finna, att jag menat ärligt med mitt fäder- b
»nesland.D Oaktadt det var sjelfva midsommarstiden, ar--
betades dock från morgon till qväU på de hemkomna
fartygens iståndsättande; och om fyra dagar voro 40
skepp återigen färdiga att utlöpa. Tidigt om morgo-
nen, det var den 26 Juni t), tillkallade konung Kristi-
an kronprinsen jemnte sina förnämsta rådgifvare och
höfdingar. Han förkunnade sin afsigt »att i den blif-
»vande striden, segra eller dö; och i händelse af det
»sista, lemnade han nu åt kronprinsen såsom efterträ-
»dåre sin krona.» Sedan reste han ut till Fredriks-
borg, tillbragte der några timmar i enslighet och be-
gick nattvarden, hvarefter han på eftermiddagen for
tillbaka till Köpenhamn och steg kl. 6 på aftonen
ombord. Mot morgonen d. 27 Juni uppkom gynnan-
de vind, och konungen med hela flottan seglade af in-
åt Östersjön -).

Den 1 Juli möttes båda flottorna på Colberger
Heide, en hafsbugt vester om ön Femern. Konungen
hade vinden för sig. Genom en djerf vändning lycka-
des det för Svenska amiralen att vinna denna fördel
tillbaka och nu öppnades striden. Den blef långvarig,
blodig. Fyra serskilda gånger drabbade flottorna till-
sammans. Konung Kristian och Flemingen utmärkte
sig både genom mod och ihärdighet. En Svensk, kula.
var nära att afgöra hela striden. Den träffade en ka-
nonlavett bredvid konungen, krossade den och krossa-
des tillika sjelf, så att skärfvor af jern och träd flögo
vidt omkring. Många personer sårades, några, deri-
bland tvänne Ulfeldar, dödades. Konungen sjelf fick ej- .
mindre än 23 större eller mindre sår, de svåraste
deribland en jernbit, som fastnade i pannbenet ocb
en annan, som utslog högra ögat. Konungen föll tili

1) Slån ge p. 1242 säger d. 30 Jun:

2) Wien. Plettenbergs bref.

IS

274

däcket, men sprang genast upp igen och bad folket
icke förlora modet. Man ville föra honom undan.
Han nekade. »Jag vill,» sade han, »dö, eller segra
»)fullkomligt;» och med blodet strömmande öfver ansig-
tet stannade han qvar på däcket, och uppmuntrade
sitt folk^).

Fleming hade emedlertid hårdt angripit Danska
amiralen Göran Wind , hvarvid denne sednare blef
skjuten, och dess skepp så illa tilltygadt, att det må-
ste draga sig undan. Häraf och genom konungens sår
uppstod någon villervalla inom Danska flottan. Fle-
sming märkte det, befallte alla sina fartyg »att följa
»honom och genombryta den fiendtliga flottan.» Han
seglade sjelf främst, och sedan Bjelkenstjerna med tre
andra skepp. De öfriga blefvo efter; Ulfsparre ute-
blef alldeles. Fleming sålunda utsatt för en öfverläg-
jsen fiende, blef illa handterad och kunde med möda
Itomma tillbaka. Då han detta oaktadt började fjerde
anfallet, inbröt natten och skilde de stridande åt. Det
säges, att Fleming förlorade 2 skepp.

Morgonen derpå infann sig Svenska flottan på
valplatsen; den Danska fanns der icke mer. Derföre till-
vällade sig Svenskarna segern och läto anställa fröjdebe-»
tygelser. Dock hade deras flotta blifvit skingrad, må-
hända redan under slaget, somliga till Sverge, andra
till Wismar. De flesta under Flemingen sjelf gingo
dagen efter slaget till Kielerfjord för att bota sina
lidna skador.

Straxt derefter kom konung Kristian och lade sig
utanför inloppet till denna hamn, hvarigenom, och i följe
af fortfarande motvind Svenska flottan blef derstä-
des under flere veckors tid innestängd och overksam.
Af denna anledning, och af Svenska flottans förlust
under slaget och förskingring efter det samma tillväl-
lade sig Kristian segern och lät öfverallt i sitt rike
deröfver anställa fröjdebetygelser.

i) S, st.

Konungen var emedlertid öfver bröst och axlar
alldeles svartblå af de inånga sår och slag, som han
vid det för honom olyckliga kanonskottet erhållit.
Jernskärfvan blef visserligen genast ur ögat uttagen,
men den andra satt ännu Here dagar efteråt qvar i
pannan. Man ville föra honom till Köpenhamn för
att blifva bättre vårdad. Han vägrade. »Jag vill ej
»lefva längre,» sade han, »om jag ej får hämnas på
i)Svenskarna.» Och en annan gång: »Denna flotta har
i)jag till större delen byggt, icke på rikets utan min
»egen bekostnad, och jag vill på densamma hämnas
oeller dö*).» Först nära tre veckor derefter, och då
utom ett sysslolöst vaktande ingenting var att göra,
reste han tillbaka till Köpenhamn, och lemnade sin
flotta qvar under den 70 åriga amiralen Peder Galte.

Fleming hade laggt Svenska flottan längst in uti
Kieler-fjorden. Om Gallas med kejserliga hären vid
deUa tillfållo kOmmit dit, hade Svenska flottan troli-
gen blifvit tillintetgjord. Han nalkades äfven; Tor-
stensson måste gå honom till möte och nödgades der-
före lemna Svenska flottan från landsidan obetäckt.
Konung Kristian begagnade tillfället af Torstenssons
bortovaro. Från Fyen skickades 1200 man, hvilka
med kanoner landsattes i Holstein. Desse uppkastade
vid Neumöhien en skans och började derifrån d. 26
Juli beskjuta Svenska flottan. Afståndet var för långt;
blott en enda kula gjorde någon betydlig skada. Denna
studsade mot vattnet och flög in genom akterfönstret
på Svenska amiralskeppet. Det var kl. 6 om morgo-
nen. Fleming stod och tvättade sina händer, då ku-
lan kom, krossade hans vänstra lår och dödade tjena-
ren, som höll handfatet. Enhvar såg, att amiralen sjelf
snart skulle aflida och allmän bestörtning uppstod.
Men Fleming tillkallade hcfdingarna, utnämnde den af
Torstensson ditskickade Karl Gustaf Wrangel till flotr
tans befälhafvare , samt tog löfte al underamiralerna,

I) S. st.

276

att vara den nya anföraren lydiga. Tillika förordnade
ban, att bans lik skulle stanna pä flottan, tills den
återvände till Stockholm. Sonen Herman stod bred-
vid den döende. Det berättas, att Klas Fleming
till honom yttrat: »Gråt icke, min sonl Jag dör
»Danmarks fiende. Låt se, att du gör på samma
sätt !»

i)en förut beständigt hinderliga nordanvinden ka-
stade samma dag om till vestan. Torstensson inne i
jäolstein märkte det och skyndade genast till Kiel för
att med landskansar skydda flottan vid utlöpandet. På
vägen fick han underrättelse om Flemings död. Hämnd-
lystnad, sorg och oro för flottans öde påskyndade tå-
get. Han gaf sig icke tid att till Neumöhlens eröf-
rande invänta fotfolket, öfverste Säck med 300 Sö-
l^ermanlandsryttare ditskickades i förväg. De angrepo
så häftigt, att Lansiarna IcU uunHO gifv? mer än en.
enda salva, förrän Södermanlänningarna bröto in och.
nedhöggo utan barmhertighet hela besättningen, hvil-
3s.en utgjorde 200 man. Nu erhöll Säck förstärkning
af ett helt regemente rytteri, och kastade sig sedan
ofver 1300 fiender, som stodo på fältet bredvid. De
ilefvo genast upprifna; tvåhundrade Tyskar tillfånga-
tagna, elfvahundrade Danskar nedhuggna på slagfäl-
tet utom de tvåhundrade förut i skansen, allt för-
soningsoffer åt Klas Flemings skugga. — Här-
efter gjorde Torstensson ett besök på flottan, mön-
strade den, bekräftade Karl Gustaf Wrangel i öf-
verbefälet, och uppmanade, »att efter nu Gud gifvit
»passande vind, skulle också amiralerna sjelfva fatta
»det beslut, som vore Sverge nyttigt och alla Sven.
»skar hedrande, nemligen att i Jesu namn gå till sjöss
»emot fienden. Försummas denna vind, kan det aldrig
»hvarken för Gud eller menniskor försvaras.»

Wrangel och de andra amiralerna efterkommo rå-
det. Flottan hade beständigt legat färdig, hvarföre de

m

också samma dag eller den 28 Juli seglade ut mot fjor-
dens mynning. Amiral Galte med Danska flottan vek
tillbaka åt öppna sjön för att, som han sade, lättare
kunna angripa Svenskarna. Så kom Wrangel ur det
trånga sundet. Det säges, att han erbudit Galte strid,
men alt denne undvikit. Allt nog, Svenskarna kom-
mo utan förlust till hafs igen; och amiral Galte för-
lorade derföre sitt hufvud. Men Svenska flottan, ska-
dad och utmattad af brist, sjukdomar och strid, an-
lände i början vf Augusti åter till Elfsnabben.

STOBA FLOTTANS ANDRA TA&.

Vid denna tiden hade kriget mot all förväntan
tagit en för Sverge mindre gynnande vändning. De
<jeers flotta var hemjagad till Holland, der i fullt upp-
ror, och väntades ej mer tillbaka. Stora flottan sking-
rad, skadad, innestängd, ändtligen hemkommen, men
utblottad på allt. I landet brist på medel och nästan
på mod till ett nytt försök. Skåne var väl öfversväm-
tnadl; men Malmö och Kristianstad försvarades ännu,
och konung Kristian beredde sig att, såsom vi förut
berättat, med samlad styrka gå dit och fördrifva Horn,
likasom han förut fördrifvit båda flottorna. Mot Tor-
stensson kom slutligen ' Gallas med kejserliga hären*
»Om,» sade man i Köpenhamn, »om Gallas någorlunda
»fullgör sin pligt, så skall väl Svenskarnas öfvermod
»blifva tämligen qväst ^j.»

Svenska regeringen hade icke efter så stora och
väl beräknade ansträngningar väntat denna utgång. Den
öfverlade ej längre, huruvida man borde förena Dan-

i) Wien. K. K. Reichs-,"; Staats- und Haus-Ar-
chiv. Aeta Dauica. 1644. Pleltenber^s br^f.

278

mark med Sverge eller ej. Den hade svårare bekym-
mer. Medel till krigets fortsättande saknades; man
förmådde ej nyrusta flottan, knappt en del deraf.
Oxenstjerna, Gyllenhjelm, De la Gardie föreslogo alle-
handa uppoffringar; men intet beslut fattades. Man
var också villrådig om ny amiral. Axel Oxenstjer-
na erböd sig att med en god medbjelpare sjelf gå om-
bord på flottan. Den 70 åriga riksamiralen Gyllen-
hjelm ville deremot nödvändigt i egen person göra
sin tjenst. Både regeringen och rådet afstyrkte , ja
vägrade; men gubben var envis och rustade till afre-
sa, hvilken dock ej flck komma till verkställighet ^).

Hvad som i denna kinkiga belägenhet upphjelpte
Sverge, var Ludvig De Geers ihärdighet samt Lennart
Torstenssons utomordentliga skicklighet och mod.

Det är nemligen förut omtaladt, huru De Geer
mot förmodan lyckades att återbringa sin flotta under
segel, och huru Thiessen, oaktadt den beständiganor-
danblåsten och hindren i Öresund, slutligen arbetade
henne in i Östersjön. Vid första underrättelsen om
hennes ankomst började Svenska styrelsen återigen resa
på hufvudet, och beslöt att af stora flottan utrusta 14
skepp. Thiessen och Henrik Gerdtsson kommo till
Stockholm för att öfverlägga om kriget. Ju mindre de
voro väntade, desto mer blefvo de välkomna. De fin-
go heders-guldkedjor och Thiessen dessutom årligt un-
derhåll af 500 riksdaler, samt adelskap med namnet
Ankarhjelm, hvarpå han sändes tillbaka till sin flotta
vid Kalmar. Inom tvänne veckor voro de fjorton
Svenska örlogsskeppen i ordning. Ehuru Wrangcl icke
egentligen var sjöman, valdes han dock till befälhafvare
med Blum som medbjelpare. De afseglade d. 14 Sep-
tember från Dalarön; förenade sig d. 5 Oktober med
De Geers flotta vid Kalmar, och gingo åt söder. Den
1 October vid Femern, just der förra slaget stått,
ngo de sigte på Danska flottan, 17 fartyg stark.

i) Riksark. Rädgprot. i Juli och Aug. 1644.

27d

I Köpenhamn hade man tagit för afgjordt, att
Svenska flottan låge i Stockholms hamn, aftacklad för
att i år ej vidare utlöpa, minst under så sen års-
tid. Derföre voro endast ofvannämnde 17 fartyg ut-
rustade för att hålla De Geers flotta i tygeln. Af för-
summelse, eller som andra säga, af sparsamhet hade
man icke utskickat några spejarefartyg. Konung Kri-
stian blef derföre högeligen bestört, när han från Kal-
marsidan Ock veta, att en så betydlig del af Svenska
flottan åter var utlupen. Han anade ondt; men det
var för sent att detsamma förekomma.

Danska flottan låg för ankar och hade en betyd-
lig del af sin besättning i land , när den Svenska nal-
kades. Men samma och följande dag uppstod en sä
häftig storm, att hvarje fartyg hade nog sysselsättning
med att sköta sig sjelft. Den 13 October blef det åter
lugnt. Svenskarna ordnade sig ofördröjligen och an-
grepo; det var klockan 10 på förmiddagen. Danska
flottan skingrade sig genast. Tre de största örlogs ^
skeppen under amiralerna sjelfva höllo stånd, och
blefvo af Svenskarna angripna. Alla de öfriga äm-
nade fly och, emedan de icke voro alldeles så djup-
gående som de trenne amiralerna, så hoppades hvar-
je kapten att utefter de grunda stränderna komma
undan. Denna feghet blef orsak till än större för-
lust. De flyende blefvo nemligen förföljda af^de än
plattare och mer snabbseglande Holländska skeppen.
Ankarhjelm anställde en förfärlig jagt. Af de åt den-
na sidan flyende Danska fartygen blef ett uppbrändt;
fyra upphunna och tagna; fyra jagade på grund och
tagna, sedan besättningen rymt i land; tre andra jaga-
de på grund, der de dock genom landskansar försva-
rades; bott två undkommo. Så stor var, enligt sä-
gen, förskräckelsen bland de flyende, att ett Hol-
ländskt tog två Danska fartyg, och alt när Thiessen
ej hann förfölja alla, sände han sin lilla brefjagt,
åt hvilken ett Danskt skepp med 28 kanoner gaf sig
fanget.

aeo

Mea Danska amiralerna , i strid mot den öfver-
lägsna Svenska magten, försvarade sin och sin flottas
heder med yttersta ihärdighet; så att Svenskarna i bör-
jan trodde, att gamle kung Kristian sjelf var med i
slaget. Vice-amiralen Jasmundt, angripen af flere
Svenska fartyg , blef oms.der tagen. Lindormen , förd
af vice-amiral Grabow , försvarade sig länge. Slutli-
gen kom der elden lös, så att Grabow med roder-
stången i hand måste från den brinnande akterstäfven
hoppa i hafvet; han blef straxt af Svenskarna uppta-
gen och fången. Mot Danska öfver-amiralen Pros
Mundt på Patientia styrde genast i början af slaget
Svenska öfver-amiralen Karl Gustaf Wrangel med Små-
ländska Lejonet. Striden blef långvarig och ytterst
äftig. Wrangel, van vid handgemäng till lands, ville
nödvändigt äntra; men tågvirket blef sönderskjutet och
hindrade hans rörelse. Slutligen måste han vika un-
dan. Tvänne andra Svenskar lade sig nu på hvar sin
sida om Danska amiralen. Efter ett förtvifladt mot-
stånd föll Pros Mundt och hans oigenkända lik blef
jemnte en hop andra i hafvet nedkasladt af Svenskarna.
Ty dessa trängde nu från alla sidor in på däcket och
eröfrade ändteligen det länge försvarade skeppet.

Striden hade varat fem timmar. Svenskarna hade
förlorat 1 Holländskt fartyg, som öfverseglades. Dan-
skarna förlorade 2000 man i döda och sårade, deri-
bland en amiral, samt 1000 man fångna , deribland två
amiraler; 10 deras skepp med öfver 300 kanoner blefvo
tagua, 2 brändes, 3 drefvos på grund. Af 17 fartyg
undsluppo blott 2, hvilka skyndade till Köpenhamn att
berätta olyckan.

Efter segern gick Wrangel till Kiel för att bota
skadorna och aflemua de tagna fartygen. Danska ami-
ralskeppet Patientia skickades uti triumf till Stock-
holm.

Wrangel hade befallning att på något sätt anpri-
;Pa Danska öarna; men brist, sjukdomar, och sen års-
tid hindrade. Han seglade dock upp emot Köpenhamn,

281

för att skrämma konung Kristian från Skåne och skaffa
Gustaf Horn friare utrymme. Konungen hade dock re-
dan förut återvändt till Köpenhamn och försvarskriget.
Wrangel sände då några sina fartyg till Stockholm,
och gick sjelf med de öfriga till Wismar att der öf-
vervintra.

De Geers flotta kostade för detta år enligt räk-
ning mellan 4 och 500,000 riksdaler; men den hade
gjort skäl derför, ty det var onekligen den, som gaf
sjukriget en för Sverge så afgjordt gynnande utgång.
Namnen Ankarhjelm, Ankarstjerna , Sjöhjelm vittna på
Svenska riddarhuset, att sådant af regeringen förr eller
sednare erkändes.

Efter slaget vid Femern seglade Ankarhjelm
hem igen. Han fick veta, att Danska amiralen Owe
Gedda med några fartyg åter stängt inloppet till Göteborg.
Ankarbjelm skyndade dit; men Gedda, varnad, drog sig
tillbaka under Marstrands kanoner. Ankarhjelm ville
nu gå till Christiania för att förstöra en hop fartyg,
hvilka der lastades med sten i afsigt att försänka Gö-
teborgs inlopp. Men Holländska matroserna vägrade,
knotade och längtade hem. Ankarhjelm ville då qvar-
lemna otta fartyg i Göteborg för att skydda inloppet
mot den eljest snart återvändande Owe Gedda. Fyra
fartyg öfvertalades mot ökad och i förväg betald sold
att stanna qvar. De öfriga voro obevekliga. Flottan
afseglade och anlände till Holland, dock efter att haf-
va lidit ganska mycket af de rasande vinterstormarna.

De Geer frågade, om Svenska regeringen önskade
hans flotta för nästa år. Man tackade, men fann den
för dyrköpt ^), häldst segern vid Femern och Torstens-
sonska fälttåget gåfvo hopp om en snar och fördelagtig
frid. Dock beslöt man sedermera att äfven för det
följande året en del af samma flotta borde användas.

i) Riksark. Rådsprot. d i6 Dec i644.

282

FÄLTTAGET I JTTTLAVD.'

Under första farten af det lyckliga infallet i Hal-
stein trängde Svenskarna redan i Januari 1644 uppåt
Jutland. Danska fältherren Anders Bille kom från
Fyen med en icke obetydlig styrka, för att göra mot-
stånd ; men när Torstensson angrep honom , flydde
Bille med sina bästa troppar tillbaka; de öfriga vid
pass 4,500 blefvo tillfångatagna. Derefter skickades
Helmut Wrangel uppåt Wendsyssel, der han nedgjorde
några samlade bondhopar och underkufvade hela lan-
det ända upp till Skagen. Detta allt var fullbordadt i
Januari månad. Nu gick Svenska hären i vinterqvar-
ter ; Torstensson sjelf i Hadersleben med afsigt att, så
snart Lilla Balt hunnit tillfrysa, gå öfver till Fyen.

Vintern 644 blef i allmänhet ganska mild, och
Balterna för det mesta isfria, hvarförufan konung Kristian
kom sjelf till Fyen och ordnade vid stranden isvakar,
skansar och fältvakter för att hindra Svenskarnas öf-
vergång. Torstensson fick aldrig anledning alt ens vå-
ga försöket.

Här under denna tid började först alt visa sig
Suapphanar och deras namn. Det var i Holstein,
som konung Kristian hegynte, hvad han sedermera
Norrge och Skåne fortsatte, neml. att i brist på sol-
dater locka bönderna till resning mot fienden. I Hol-
stein leddes företaget af aralmannen Jesper v. Buch-
wald och dess fogde v. Harten , hvilka redan första
veckorna af detta år uppreste och beväpnade allmo-
gen, serdeles uti Ditmarschen. Från denna sida skall
namnet Snapphanar först hafva kommit ^j. Dessa
krigare uppförde sig vanligtvis med mycken vildhet

i) Ku pcnh anm. Kgl. Bibliotek. Acfa PubUca. Kiirzcr
und wahrliafTtcr Bcricht, wcr der Sclinajilinnen , Stras-
senräiiber und Land-Dicbe orden in Hostcin a:o i644
gestifftct, von Abrah. Rcinhard. — Dedicerad till Hel-
mut Wrangel.

283

och omensklighet. Flere gånger , då de lyckats öfver-
raska och nedgöra Svenska soldater, roade de sig med
att afskära näsorna och på annat sätt stympa liken. -
De tillfogade Svenskarna stora förluster, men sig sjelf-
va ändå större, ty deras land blef härjadt och brändt,
de sjelfva i stor mängd nedhuggna , och slutligen af
Helmut Wrangel i November månad tvungna alt ned-
lägga vapnen.

Sedan den milda vintern hindrat Torstenssons för-
slag att på isen komma öfver till Fyen, kallade han
till Aarhus amiral Blum med de Tyska lådjorna för alt
på dem sätta sig öfver Bälten. De voro dock för få,.
Han väntade för samma ändamål också De Geers flotta;
men vi hafva redan berättat, huru denna blef från Li-
stersdjup af konung Kristian jagad tillbaka till Holland.
Han väntade ytterligare stora flottan under Klas Fle-
ming; men vi hafva också berättat, huru denna blef af
konung Kristian innestängd i Kielerfjord. Torstensson
kunde dock ej i overksamhet se midt framför sig den
lockande Fyenska kusten. I Juni gjorde han med tillhjelp
af Bluras lådjor två serskilda landstigningar på Fyen,
men blef med förlust tillbakadrifven. Sedan var det
fråga om ett tredje försök; men det blef afbrutet ge-
nom ankomsten af den kejserliga hären.

Då Torstensson år 1643 plötsligen inbröt uti Hol-
stein, afl"ärdade konung Kristian täta budskickningar till
kejsaren och begärde hjelp, samt erböd förbund. Till-
fället tycktes lockande ; man hoppades att möjligtvis
kunna på Julland innestänga och utsvälta hela den
Svenska hären. Men när Torstensson förra året lem-
nade Österrikiska arfländerna och gick åt norilen, var
det likasom kejsaren, dess höfdingar, härar och stater,
befriade från en tung börda, hvilat sig och hämtat an-
dan. De syntes alla angelägnare om att begagna den
gifna ledigheten till egen vederqvickelse , än till Dan-
marks hjelp. Derföre, och af orsaker , som vi redan
förut omtalat, gick det ganska trögt med förbundets
afslutande; och hjelpen dröjde i det längsta. Kejsaren

^84

ville också , att Österrikiska tropparna under Gallas
skulle gemensamt med de Bajerska under Hatzfeld an-
gripa Svenskarna. Men den ena gången sades, att
turfurstea Maximilian af fruktan för Fransmännen icke
vågade aflägsna sina troppar. En annan gång , att Hatz-
feld fick försent beklädnadspengar; slutligen hviskades,
att denne sistnämnde ej ville stå under befäl af Gallas,
o. s. v. t]. Ändteligen efter fåfäng väntan måste de
kejserliga tåga ensamma uppåt Norden. Men Gallas
fördröjdes ytterligare genom en tvist med konung Kri-
stian sjelf. Gallas yrkade neml., att de kejserlige trop-
parna skulle vid detta tillfälle underhållas på Danmarks
bekostnad, och Gliickstadt stå dem öppet som stödje-
punkt; till hvilka båda fordringar Kristian deremot väg-
rade. Genom dessa och dylika tvistefrågor spilldes tid
och enighet. I Mars hade Gallas enligt löfte bort kom-
ma; först den 19 Juli kom han in uti Holstein ^].
Han hade då kunnat genast vända sig mot Kiel, och
bidraga till förstörandet af der instängda Svenska flotta;
men han stadnade i nejden af Oldeslohe, och under-
handlade med Danskarna om villkoren för deras för-
ening. Omkring d. 1 Aug. hade ändteligen tvisten hun-
nit afgöras, hvarefter de förenade gingo mot Kiel; den
28 Juli hade Svenska flottan, såsom förbemäldt är,
lyckligt sluppit ur trängseln.

Såsom vanligt hade Gallas icke åt sina troppar
anskaffat tillräckliga förråder, hvarföre nöd, sjukdomar
och missnöjen snart yppades, derjemnte en stark rym-
ning och vilda plundringar, så att Holstein led mer af
dessa sina så kallade vänner än af sina fiender Sven-
skarna. Ä andra sidan hade konung Kristian enligt
kejserliga uppgifter lofvat åt Gallas 12,000 soldater
och 9000 stridbara bönder. Också hade Gallas om-

i) Miinchen. Kön. Universit. Bibi. Micrpt. •<

2) Wien. Kön. Kejs. Staats-, Rcichs-uud IIaus<
a re hl v. Acta Danica. 1644.

28^

talat huru han skulle med dessa förenade stridskrafter
innestänga och förstöra Torstensson. Men nu hade han
sjelf endast vid pass 10,000 man, och de Danskar ^
som förenade sig med honom, utgjorde tillsammans
blott 4000. Torstensson drog till sig de flesta Svenska
besättningarna, hvarigenom han fick omkring 15,000
man, det vill säga en större här än Gallas. Med det
utlofvade innestängandet tillgick på efterföljande sätt.
Gallas låg vid Neumiinster. Torstensson gick dit med
hela Svenska hären, ställde sig d. 9 Aug. framför fien-
den och erböd strid. Gallas låg orörlig, men också
oangriplig uti ett läger, skyddadt af småskog och träsk.
Då gick Torstensson öfver Bornhöfd och Segeberg till
Oldeslohe. Gallas följde genast efter. Torstensson stan-
ade och erböd ånyo strid. Gallas undvek den ånyo.
Nu gick Torstensson till Ratzeburg och var således åter
fri och ledig ute på Tysklands slätter igen. Gallas
kom efter och tågade till Mollen. Danskarna klagade
högt öfver den ringa hjelp, de af hans troppar erhållit;
och uti Hamburg blef till minne af krigståget slagen
en skådepenning. På ena sidan stod: »Hvad Gallas
»hafver uträttat i Holstein, finnes på andra sidan.D
På andra sidan fanns ingenting.

Hvad mellan Torstensson och Gallas ytterligare
föreföll, skall framdeles under Tyska fälttåget förtäljas.
Vi vända våra blickar tillbaka till Jutland.

När Torstensson gick inåt Tyskland , sände han
Helmut Wrangel med 5000 man tillbaka upp åt Danska
staterna, hvarest denne befriade Svenska besättningen i
Pinneberg från en svår belägring, samt åter eröfrade
Kiel. Förstärkt med en hop Svenska soldater från den
nu efter segern vid Femern återvändande De Geerska
flottan gick han ytterligare åt norr samt intog Haders-
leben och Ripen. Men nu kommo Danska fältmarskal-
ken Anders Bille och Danska prinsen Fredrik med be-
tydligare troppar. "Wrangel, underlägsen, måste vika
och hade lätt blifvit innestängd, om ej den vanliga
oenigheten mellan Danska rådet och Danska konunga-

286

huset Sfven här visat sig. Efter nägon ordväxling om de
åtgerder, som borde vidtagas, gick Bille missnöjd till.
baka till Fyen och medförde de honom tillhöriga ryt»
teritropparna. Prinsen kunde ensam icke göra tillräck-
ligt motstånd. Under sista månaderna på året svär-
made Helmut Wrangel obehindrad omkring, kufvade
Snapphanarna och utplundrade hela Holstein.

YESTHA SIDOIIÄREN I TYSKLAND

stod under Eönigsmarck. Danska prinsen Fredrik, hvil-
ken, som förhemäldt är, innehade erkestiftet Bremen,
tog öppet och kraftfullt sin faders parti, samt värfva-
de troppar och förde dem i fält. Men han blef af
Köuigsmarck snart slagen och jagad från Bremen åt
Jutland till. För öfrigt svärmade Königsmarck hela
året fram och tillbaka mellan Saxen och Westfalen ,
under nästan beständigt lyckliga krigsbragder. Än
rensade han Bremen från Danska soldater; än gick
han in i Holstein och skadade den kejserliga härens
eftertroppar ; än försvarade han de Svenska besättnin-
garna i Meissen mot kejsarens anfall ; i September för-
enade han sig slutligen med hufvudbären under Tor-
sstensson.

ÖSTRA SiDOIlÄREN I TYSKLAND.

Som föreningsband mellan båda sidohärarna låg
Axel Lilje med stark besättning i Leipzig. Douglas
skulle försvara Pommern och anföra östra sidohären.
Men denna bestod blott af ett par flygande troppar ^
samt af några besättningar. Långt bort mot Polska
gränsen försvarade sig Svenskarna i Glogau, ändå läng-
re bort uti Olmiilz hela året ut.

nUF\Tj'I)IlÄREN I TYSKLAND.

Kejsaren, missnöjd med Danmark så väl i afseende
|jå härens underhåll som de lofvade tiopparna, hade

2BStt

gifvit Gallas tillåtelse att från Holstein draga sig när-
mare (le kejserliga arfländerna. Denne ämnade dock
stanna uti Mollen och bevaka Torstensson; men de
Danska tropparna ville ej utan sin konungs befallning
lemna Holstein. Gallas var ej synnerligen ledsen öfver
deras bortgång. De voro nu ej mer än 700 man. Af
intet blir intet, sade han. Det kom till ömsesidi-
ga tvister, bittra förebråelser och öppen ovänskap.
Danskarna beslöto alt öfvergifva Gallas; denne, å sin
sida alt öfvergifva Danmark och han gick derföre vid
Lauenburg öfver Elben och derifrån ytterligare åt sö-
der. Af fruktan för Torstensson vågade Danskarna icke
att från Mollen gå raka vägen tillbaka till Holstein,
utan följde den hatade Gallas öfver Elben till Harde-
vik, hvarifrån de tågade söder om Hamburg och sedan
gent emot Gliickstadt åter öfver Elben , hem i sitt
land igen. Gallas deremot skyndade deremot ned åt
Saxen och stannade ändteligen vid Bernburg, der han
upprättade ett befästadt läger och tyckte sig hafva
valt en god lägenhet att på Saale och Elbefloderna
erhålla tillförsel från kringliggande nejder.

Svenska regeringen hade ålaggt Torstensson att
icke utan högsta nöd lemna Jutland; »han skulle,»,
hette det i förhållningsbrefvet, »hafva ett öga på kej-
Dsaren, men två på Danmark.» Häremot talade dock.
ilere skäl. På den nu mera tömda Julska balfön var
-det nv.s^an omöjligt alt längre underhålla hela Svenska
hären; Konung Kristian skulle också efter slutadt fält-
tåg i Skåne, troligen komma med alla Danska trop-
parna öfver till Julland; då torde ock Gallas medför-
stärkningen återvända, och Svenskarna duka under
för dubbla Gender. Deremot kunde man hoppas be-,
tydliga fördelar genom alt förfölja den oskickliga och,
nu mera äfven underlägsna Gallas. Paikull, i Olmiilz
hårdt ansatt, ropade äfven på hjelp; likaså bundsför»
vandten Ragotzki i Siebenbijrgen ; slutligen bestorma-
des Torstensson af Franska klagomål, det Sverge icke
i Ty«ka kriget gjorde skäl för sina underhållspenningar.

2S8

Af dessa orsaker beslöt Torstensson att tvärtemot Sven-
ska regeringens föreskrift lemna Jutland och följa Gal-
las i spåren. Detta hans företag blef också genast af
regeringen gilladt och sedermera af utgången rättfär-
digadt,

I följe af ofvannämnde beslut gick Torstensson åt
söder och öfver Elben. Från Blekede skickade han,
som förbemäldt 3r, Helmut Wrangel tillbaka till Hol-
stein, och skyndade sjelf efter Gallas, förenade sig i
Halberstadt med Königsmarck och dess troppar, an-
lände den 16 Sep t, till Saale, gick dagen derpå öfver
samma flod vid Alsleben och hade således afstängt
Gallas från Österrike och Kur-Saxen. Torslensson be-
slöt vidare att med sin ständigt växande här söka in-
nestänga och uthungra den underlägsne Gallas. För
sådant ändamål befästade han bryggan vid Alsleben,
och intog d. 18 Sept. slottet Beruburg, som gent mot
staden låg öster om Saalefloden på elt högt berg, och
på hvilket slott Gallas hade laggt en alldeles otillräck-
lig besättning. Derifrån gick Torstensson åt norr, slog
vid Miinch Neuburg en ny brygga öfver Saalen, befä-
stade densamma och lade Svenska hären uti ett starkt
förskansadt läger straxt bredvid, men på östra sidan
floden. Öfver båda bryggorna vid Alsleben och vid
Miinch-Neuburg sände han ytterligare starka afdelnin-
gar af sitt rytteri, hvilka besatte Miinch Neuburg, Kal-
be, Halberstadt, Ascania och Mansfeld. Nu var Gal-
las omgifven liksom af ett nät. Svenska lägret och
besättningen i Bernburgs slott afskuro all hjelp och
tillförsel från öster; bryggorna vid Alsleben och Munch-
Neuburg hindrade likaledes all tillförsel på floden, vare
sig från söder eller norr. De förrådsskafTare, som Gal-
las skickade åt rester, den enda öppna sidan, blefvo
beständigt oroade af ofvannämnde Svenska rytteri-be-
sättningar. Inom tre dagar hade Tosstensson allt detta
i ordning. Gallas låg undertiden nästan orörlig.

No

28gr

Nu började återigen ett svältkrig, men denna gån-
gen härjade hungern endast på kejserliga sidan, ty
Svenskarna hade ymnig tillförsel. Äfven i andra hän-
seenden var deras ställning bättre vald. Från höjder-
na af Berriburgs slott och från Svenska lägret oroade
deras kanoner de kejserliga så, att Gallas tvänne gån-
ger måste ymsa plats för sitt läger. Ändå envisades
han att ligga qvar, befäslade sig ånyo, inväntade för-
stärkningar och undvek sorgfälligt hvarje öppen strid.
Men snart förspordes brist och hans skaffare återkom-
mo ollast lomhändta, ofta slagna; det sednare äfven
fast talrika betäckningar följde. En sådan utskickad
tropp blef den 4 October af Königsmarck öfverfallen
och så slagen, att af 1500 man endast 300 undkom-
mo, och dessa icke en gång till kejserliga lägret utan
skingrade ned åt Thin inger sidan. Straxt efter denna
olycka fick Gallas förstärkning af två kejserliga och
flere Kur-Saxiska regemeater under Enkeforth; men
äfven Torstensson tillkallade från kringliggande besätt-
ningar så mycket folk, han kunde, och erhöll löfte om
snar förstärkning från Hessen.

Emedlertid steg nöden uti kejserliga lägret till
högsta elände. Gallas önskade nu att kunna draga sig
ur den svåra belägenheten ; men så hade Torstensson
hesatt alla vägar och stigar, att det syntes ingen möj-
lighet bryla sig igenom. Hela Europas blickar rikta-
des på de Bernburgska lägren, och Danskarna sade
gäckande, »att Gallas, som lofvat innestänga Svenskar-
»na på Jutska hallon, var nu sjelf af Svenskarna inne-
»stängd och det midl på Tyska slätterna.»

Den enda tillflyktsort, som för Gallas återstod,
var Magdeburg, hvilken stad innehades af Kur- Saxen;
och det enda sätt att komma dit var en hemlig flykt.
Dels af hunger, och dels för att lätta en sådan flykt,
blefvo derföre uti kejserliga lägret alla åsnor, hundar
och höns slagtade, på det de icke genom oljud skulle

19

290

under det tillämnade hemliga återtaget delsamma för-
råda , hvarjemnte också alla andra förberedelser vidto-
gos. Torstensson förstod, att något sådant skulle kom-
ma i fråga, och lät derföre vid Åken slå eir brygga
öfver Elben, samt besätta Zerbst, så att i hän-
delse Gallas undkomme till Magdeburg, Svenskarna
skulle öfver samma bro kunna hastigt gå till östra si-
dan och derifrån samt med stöd af Zerbst instänga
Magdeburg, liksom förut Bernburg.

Den 11 Nov. hade Gallas under en betäckning af
1,500 man utskickat sina skaffare, för att ifrån Eisle-
ben inbringa förråder. Königsmarck var frånvarande.
Torstensson satte sig derföre sjelf i spetsen för en ska-
ra ryttare och skyndade efter. Det blef en muleu
höstnatt. Gallas iakttog tillfället af mörkter och de
ibåda Svenska höfdingarnas frånvaro, samt bröt upp och
tågade till Magdeburg med så stor skyndsamhet, att
en mängd trossvagnar och sjuka lemnades i lägret
samt två kanoner på vägen. Svenskarna märkte redan
samma natt fiendernas bortgång och fyrade af tvänne
kanonskott. Torstensson hörde det öfverenskomna teck-
Eet och skyndade genast tillbaka; men Gallas hade fått
för stort försprång och Svenska ryttarne voro af tåget
åt Eisleben så uttröttade, att Torstensson icke ens böd
till att förfölja. Medan Svenskarna höllo på att plun-
<dra det öfvergifna lägret , kommo de kejserliga skaff-
rarna med deras betäckning tillbaka från Eisleben.
Okunniga om, hvad som förefallit, blefvo de lätt af
Svenskarna öfverraskade och omkring 1,200 deribland
tillfångatagna.

Nu tågade Torstensson öfver bryggan vid Åken,
slog vid Schönbeck staxt söder om Magdeburg en ny
förskansad brygga öfver Elben, och skyndade sedan
norr om Magdeburg samt bemägtigade sig Burg med
dervarande brygga öfver samma flod. Svenska rytteri-
skarorna på vestra sidan flyttade sig också något mera
åt norr, och sålunda var inom några dagar Gallas och
Magdeburg i alldeles samma belägenhet, som förut Gal-

tas och Bernburg; samma hunger, samma fiender, all-
deles samma innestängda ställning; här så mycket svå-
rare, som Saxiska besättningen i Magdeburg visade
Österrikarne mycken ovilja.

För att undvika den också nu hotande hungers-
nöden, tågade allt det kejserliga rytteriet, under an-
förande af Bruay och Enkeforth, hemligt från Magde-
burg, och ämnade skynda undan till Dresden eller
Schlesien. Torstensson fick genast underrättelse onx
förelaget och gissade dess afsigt. Han lemnade åt Kö-
nigsmarck befälet kring Magdeburg, satte sig sjelf i
spetsen för rytteriet och skyndade öfver Zerbst åt Ki-
meck, för att genskjuta de kejserliga. Svenskarna gin-
go med all skyndsamhet och tysthet , utan eld , skott
eller rop. Natten till d. 23 Nov. nära Nimeck fingo
<le se fiendens vakteldar. Tysta smögo Svenskarna när-
mare, och när i dagningen fienden (det var Bruay ocb
hans afdelning) fortsatte sin väg, skickade Torstensson
några ströftroppar att taga honom i ryggen och för-
dröja tåget. Det lyckades. Bruay stannade och bör-
jade försvara sig. Snart kom från ena sidan Enkeforth,
från andra sidan hela Torstenssons styrka. Den sed-
nare vände sig mot Enkeforth, hvilken försvarade sig
tappert; Bruay deremot, när han såg alla de anryc-
iande Svenskarna, förlorade modet och grep till flyk-
ten. Enkeforth sjelf blef nu tagen, hans troppar slag-
na, och jemnte Bruays förföljda hela vägen från Ni-
meck till Jiiterbock. I trängseln vid sistnämnde stad
blefvo stora hopar upphunna och nedsablade, så attea
af gatorna till minne af nederlaget ännu bibehåller
namnet Blodsgatan. Inemot staden Lucka i Lausitz
förföljdes qvarlefvorna. De voro till slut ganska obe-
tydliga. Rytteriet var alldeles (orstördt. Svenskarna
togo 18 fanor, 3,500 hästar, 1,500 ryttare, en gene-
ral, två öfverstar, en mängd befäl. De döda blefvo
oräknade, ty de lågo spridda utefter hela vägen från
Mmeck genom Jiiterbock och inemot Lucka. Sven-

292

siarnas förlust var nästan ingen. Denna träffhing var
det så kallade slaget vid Juterbock.

Straxt derefter kom den af Torstensson begärda
"Hessiska förstärkningen, hvilken jemnte en del af Sven-
ska hären ställdes under Königsmarcks befäl att ytter-
ligare bevaka och belägra Magdeburg.

Med qvarlefvorna af sin förra bär, nu mera knappt
2000 man, qvarstannade Gallas ännu i sistnämnde fäst-
ning; ty af fruktan för Svenskarna vågade han icke ut
på fältet. Königsmarck bevakade så noggrannt alla vä-
gar, att ingen tillförsel skedde. Stadsfolket och den
Kur- Saxiska besättningen visade ovilja; det förra hade
inga förråder, de sednare endast små och ville af des-
sa icke meddela åt Gallas ett enda bröd. Hans sol-
dater började lida förskräcklig hungersnöd. Snart voro
alla hästar förtärda; ordningen kom till hundar och
kattor. Det säges, att soldaterna i förtviflan sökt ge-
nom en mina spränga Gallas i luften och sålunda på
honom hämna allt sitt lidande. Han sjelf uti harm
och förtviflan sökte att i ett två dagars rus dränka
alla sina sorger.

Ändtligen inbröt vintern. Stora isstycken började
simma Elben utefter och förstöra broarna vid Åken.
Schönbeck och Burg, samt hindra deras återställande.
Härigenom blef Svenska hufvudstyrkan, hvilken nu befann
sig på vestra sidan Elben, hindrad från att komma öfver
till den östra. Gallas begagnade tillfället att slippa
undan. Likväl vågade han icke på engång föra ut
hela sin lilla styrka. Den bortskickades uti smärre
hopar med befallning att smyga sig genom fienden och
sedan mötas på bestämd plats i Böhmen. Dagen lore
julaftonen gick Gallas sjelf med sista styrkan , ungefär
1000 man, från Magdeburg, och skyndade åt Witten-
berg. De få Svenska tropparna öster om Elben för-
följde både honom och hans ofvannämnde ströhopar,
och togo eller slogo vid pass hälften. 1000 man

29*'

var allt, som Gallas hade qvar, när han inemot
nyåret ändllio*'^ lyckades rädda sig inom Böhmiska
gränsen.

Efter träffningen vid Jijterbock vände sigTorstenssoa
nedåt Meissen, eröfrade flere städer och brandskattade
landet. Otaliga öfverlöpare strömmade till hans seger-
rika fanor. Hans här var nära fördubblad och väl för-»,
sedd med alla förnödenheter, när han inemot nyåret
framträngde till Böhmiska bergen, bemägtigade sig flere
af passen och endast afvaktade vägarnas hopfrysande
för att åter infalla i de kejserliga arflanden.

Så fördes och slutades det märkvärdiga fälttåget
1644, kanske det mest ärorika Sverge någonsin fört,
med segrarna vid Femern och Jiiterbock på samma
blad. Undantagande några socknar i vestra Wermland,
fanns på Sverges då varande jord icke en enda fiende.
Svenska troppar deremot innehade Herjedalen , Särna-
dalen, Bohuslän, Halland, Skåne, Jutland , Holstein,
Bremen, Pommern, Brandenburg och Kur-Saxen; samt
fästningar ända ned uti Mähren. Danmarks landttrop-
par voro försvagade, dess flotta till hälften förstörd;
kejserliga hären alldeles tillintetgjord; Sverges härar
och flulta deremot starkare än någonsin. — Det var
i dessa förhållanden , som riksförmyndarne lemnade
Sverges styrelse uti den nu myndiga drottning Kristi-
nas händer.

Vi kunde derföre här afbryta vår berättelse om
riksförmyndarnes regering; men för sammanhangets
skull vilja vi förut berätta allt, som rörer Danska och
Tyska krigen intill deras slut

294

TRETTIONIONDE KAPITLET.

RUSTNINGAR TILL FÄLTTAGET 1645.

Den för Danmark olyckliga utgången af 1644 års-
fålltåg smärtade konung Kristian högeligen; serdeles för-
lusten af flottan, Danmarks förnämsta försvar och tilli-
ka hans eget verk. Sedan underrättelsen om denna o-
lycka kommit till Köpenhamn, såg man den gamla,
fordom glada och rörliga konungen sitta ensam och
tyst under de långa höstaftnarna t). Också hade han
hvarken inom rådet eller sitt eget hus någon, som
med deltagande eller hjelp kunde lindra hans be-
kymmer.

Efter någon tid hämtade han dock ännu en gång
mod och började med drift bereda sig till nästa
fälttåg.

Med Ryssland fortfor missförståndet i anseende
till prins Waldemars misslyckade frieri; derifrån kun-
de ingen hjelp erhållas.

Konungen Uladislai bemödanden och deras olyck-
liga utgång hafva vi förut omtalat; Irån Polen kom ej.
heller någon hjelp.

Kejsaren missnöjd med Danmark, hade ingen ser-
deles benägenhet alt understödja della rike, ej heller
magi derlill. Han hade nog göra med att efter slaget
vid Jankovitz försvara sig mot den till hjertat af Öster-
rike framträngande Torstensson.

Furstarna i norra Tyskland tordes nu mindre än
förr någonting företaga mot det segrande Sverge. Till
och med kurfursten af Saxen, konung Kristians vän
och anförvandt, och Svenskarnes billraste afundsman,
såg sig tvungen att med dem sluta stillestånd.

i) Wien. Kön. Kajs. St»ats-, Rcichs-, und
Haus-Archiv. Acta Danica. Kejserliga ministern
Pleltenbergs relationer från Köpenhamn.

295

Kristian sökte skilja Holland från förbundet med
Sverge; men fåfängt. Holland låtsade neutralitet. Det
erböd Danmark tillåtelse att i Amsterdam värfva skepp
och sjöfolk, liksom Sverge gjort. Holländarne visste
mer än väl, att Kristian saknade alla dertill nödiga
medel.

Uti England växte de inre oroligheterna. Deri-
från var ej heller någon hjelp att hoppas.

Således återigen, och nu mer än förra året, var
Kristian inskränkt endast till sina egna krafter. Dessa
voro mycket försvagade; de få tillgångarna medtagna
och halfva flottan förstörd. Det värsta var, att rådet
och högadeln af förut nämnde skäl undandrogo sig alla
bidrag till fäderneslandets försvar. Flere gånger un-
der vintern anmodade dem konungen att med gerder
bispringa riket. De ursäktade sig, åberopade sina fri-
heter och landets fattigdom samt rådde till frid. Uti
April intogs kronprinsen uti rådet, hvarest han upp-
manade till manligt försvar. För att dertill skaffa
medel erböd han att sjelf jemnte gemål sälja alla sina
juveler och öfriga klenoder; men han ville, att riksrå-
derna och alla andra undersåtare skulle också med
motsvarande uppoffringar bispringa fäderneslandet. Detta
förslag väckte i rådet motstånd och en liflig ordväx-
ling serdeles mellan prinsen och Kristian Lindenau,
en man af föga duglighet, men gift med en af konun-
gens oäkta döttrar. Prinsen synes hafva något förhet-
sat sig. Då svarade Lindenau: »Jag beder Eders Hög-
»het betänka, att jag såsom en af rådet, är också en
»af dem, som vid nästa tronledighet skapa en konung
»åt Danmark.» Prinsen måste tåla och liga och hvarje
försök att förmå rådet till krigsgerder misslyckades.
»Jag fruktar,» skref Österrikiska sändebudet, »att Gud
»kommer att utsträcka ett straffande ris öfver Dan-
»skarna, emedan de ej redligt velat understödja sitt
»fädernesland.» Det taltes om, att konungen bor-
de ändra regeringsformen och utvidga sin magt ;
men man vågade ej försöket af fruktan , att hög-

Iiögadeln skulle i sådant fall kasta sig och på samma
gång riket i Svenskarnas armar. Det taltes äfven om,
att konungen, alldeles ulledsen vid förhållandet i Dan^
mark, ämnade med flottan öfvergifva detta rike och
nedsätta sig i Norrge; men i sistnämnde land herrska-
de bland allmogen nära nog samma obenägenhet för
uppoffringar, 30m i Danmark bland högadeln; och
konungen öfvergaf snart alla tankar på detta förslag ^j.

Han gjorde emedlertid, hvad han med sina in-
skränkta tillgångar, förmådde. Man såg honom hvarje
dag vid Amager sjelf drifva på flottans utruslande.
För att få penningar, föreslogs att bortpanta Island;
och all adeln samt prester och borgare sammankalla-
des. Dessa förklarade sin önskan, »att, om kriget
»skulle fortsättas, det måtte ske med manliga råd, så
»som Svenskarna göra. Dock öfverlerana ständerna af-
»görandet åt konungen och rådet. Och rådet,» tilläg-
ger den samtida berättaren, »önskade fred på hvad
»villkor som häldst ").i>

Uti Sverge gick det annorlunda till. Ständerna
sammankallades i slutet af året 1644, då drottning
Kristina förklarades myndig och tillträdde styrelsen.
I anseende till det fortfarande och nu dubbla kriget
begärde regeringen , och ständerna biföllo enhälligt, att
»efter yttersta förmåga komma hennes majestät och
»fäderneslandet till undsättning.» Man beviljade en
icke obetydlig förhöjning af de förra dryga skatterna,
och detta icke blott för 1645 utan äfven för 1G46,
om ej frid innan dess kunde erhållas. »Gudi vare iof,
»för den endrägt och villighet, vi allestädes finna,»i
skrifver rikskansleren. Med de sålunda förhanden blif-
vande medlen rustade sig Sverge med all drift till det
kommande fälttåget.

i) S. st. brefven d. 19 Nov. 1644, d. 4 Febr. 29 Apr, 8

Jul 1645 m. fl.
a) S. st.

29S

FYRATIONDE KAPITLET,

FÄLTTÅGET MOT DANMARK 1645.

Vi vilja här uli vår berättelse följa samma ord*
ning, som för fälttåget 1644, och begynna således
från Norden.

Uti Jemtland skedde blott obetydliga och i Sär-
nåda len alldeles inga krigsrörelser under detta år.
Det förra landskapet lörblef i Danskarnas, det sednare
i Svenskarnas våld.

Uli slutet af 1644 hade, såsom vi förut berättat,
Sehestedt öfversvämmat och brandskattat en del af
vestra Wermland. I början af 1645 tågade han
derifrån ned åt Dal, slog Ivar Bagge vid Åmål och
Johan Wrangel vid Köpmannabro, öfversvämmade lan-
det samt belägrade och stormade tre serskilda gånger
Wennersborg, som dock tappert och lyckligt försvara-
des af Per Lilje. Då en betydligare Svensk styrka
under Gustaf Otto Stenbock nalkades, gick Sehestedt
mot slutet al Februari tillbaka inom Norrska gränsen.
Svenska tropparna under nämnde Stenbock rensade
först hela Dal och Vestra "Wermland från fiender och
angrepo sedan Morast. Men i början och under hela
Mars månad utgjordes Stenbocks belägringstroppar för
det mesta af sammanrafsade bönder, hvarföre hans för-
sök misslyciiades. I Maj fick han förstärkning. Nu
uppgåfvo Danskarna Morast. Derifrån gick Stenbock
längre fram mot fienden. Vid hans annalkande brän-
de Danskarna skansen vid Magnora-bro och flydde. På
samma sätt gick det fästena vid Magnor, och vid
Äfedskog. Antändandet af sislnäiunde fästning skedde
så förhastadt, att 30 dervarande sjuka soldater jemnte
en skildtvakt blefvo uppbrända. Danskarna stannade
först bakom Glommen. Här upphörde också Svenskar^
nas framträngande; Stenbock saknade tillräckligt folk

29S

och nejdens oländighet försvårade alla framsteg ;
hvarförutan en Norrsk prost, vid namn Kield Stub,
hvilken redan under förra fälttåget utmärkt sig för
drift och tapperhet, förde här befälet öfver en hop
beväpnade bönder och tillfogade Svenskarna mycken
skada. Sålunda hade Stenbock rensat Wermland och
Dal f'^ån fiender och i farten af ett enda infall tagit
4 serskilda fästen och ett betydligt antal fångar. Des-
sa kunde han icke med sin ringa styrka bevaka. Der-
före lät han dem på hedersord, »att ej mer Ijena mot
»Sverge,» återvända hem. För att så mycket som möj-
ligt skilja Norrmännen från Danmark tillade han, att
»man visade fångarna denna skonsamhet, emedan de
»icke voro Danskar, Sverges fiender, utan Norrmän,
»Sverges grannar och vänner.» Efter denna rörelse
föreföll utefter Wermländska gränsen ingenting minnes-
värdt under det öfriga fälttåget.

Uli Westergö Iland tilldrog sig ej heller något
hufvudsakligt, sedan Sehestedt i Mars månad blifvit
från Wennersborg tillbakadrifven till Norrge. Redan
nalkades fredsslutet och Kristina hade befallt sina höf-
dingar att ej mer gå anfallsvis tillväga; då den niti-
ske Sehestedt med en samlad styrka af 9000 man i
början af Juli åter företog ett plundrande ströftåg
nedåt Göteborg. Svenska styrkan under Lars Kagg
och Harald Stake skyndade dit, dref Sehestedt tillba-
ka, härjade Bohuslän och brände Kungelf. Norrmän-
nen klagade högt, att Sehestedt genom sitt onödiga
tåg lockat fienden in i deras land. Men innan Kagg
hann längre framtränga, ankom underrättelse om fre-
dens afslutande.

Mot Göteborg riktade konung Kristian detta li-
kasom föregående året en betydlig styrka. Ehuru med
otrolig möda lyckades det honom dock att öka och
utrusta sin flotta till ett antal af 26 skepp, hvilka
under anförande af Owe Gedda redan i Maj månad
anlände utanför Göteborg. Men på skyddandet af den-
aa stad hade också Svenska regeringen användt syn-

299-

nerlig uppmärksamhet. Såsom förbemäldt är, hade.
Ankarhjelm vid hemresan hösten 1644 derstädes qvar-
lemnat några af De Geerska skeppen. Redan tidigt
på våren hade han åter från Holland tillbakakommit,,
åtföljd af sex nyrustade fartyg, med hvilka han oroade
förbindelsen mellan Xorrge och Danska öarna. Vid
Owe Geddas ankomst gick Ankarhjelm till Göteborg,
och lade sina fartyg inom udden Billingen. Danska
amiralen måste stanna utanför, och kunde ingenting;
annat företaga än söka stänga inloppet medelst sän-
kande af några med sten lastade skutor, hvilka för så-
dant ändamål blifvit i Marstrand hållna i beredskap.
Men snart blef hans flotta öfverfallen af en svår storm;-
fiere fartyg förgingos, deribland sjelfva amiralskeppet
Sofia, som sjönk med hela sin utrustning och deri-
bland 64 kanoner. När amiral Gedda vid samma till-
fälle skulle springa ned i sin slup, bröt han ena be-
net af. Ett bland skeppen blef också af Svenskarna
öfverraskadt och taget. Vid samma tid kom befall-
ning från Köpenhamn, att med alla Danska fartygen
återvända till försvar af samma stad. Owe Gedda.
lydde och Göteborg var återigen befriadt.

Från Marstrand och derstädes till försänkning
samlade stenskutor hotade ny fara. Ankarhjelm stan-
nade derföre med sina skepp hela tiden i dessa far-
vatten, dels för att skydda Göteborg, dels för att oroa.
Danska sk^^ppsfarten *).

Tredje faran hotade Göteborg från Bohus fästning..
Under vintern mellan 1644 och 1645 lät dervarande
horghöfding straxt nedanför fästningen göra betydliga,
försänkningar uti den egentliga Götaelf. Afsigten var
att leda vattendraget derifrån till Nordre Elf och så-
lunda tillintetgöra Göteborgs inrikes handelsförbindelse
och om möjligt förvandla elfven till ett ofarbart träsk.

i) Köpenhamn. Geh ei me - A rki vet. Acta om kri-
get lfi4.^. Fol. N:o 124. Kristina till K. G. Wrantjel-
d. 6 Mars, till E. Ryning å. 31 Maj 1645.

300

Men det myckna arbetet kunde ej medhinnas och
frampå sommaren befallte Kristian delsamma afbrytas,
för att ej ytterligare reta Svenskarna och derigenom
hindra freden. Det skulle nu heta, att försänkningen
var gjord för att vid Bohus erhålla vattenfall till några
qvarnar åt fästningen.

Så slutades fälttåget mot Norrge. Kannibal Sehe-
stedt hade derunder visat utmärkt nit och verksamhet.
Om han blifvit bättre understödd, så hade Sverge
kunnat genom anfall från denna sidan betydligen hind-
ras uli sina många öfriga företag, och kriget hade
måhända fått annan utgång.

I södra Skåne låg Gustaf Horn vintern öfver i
goda qvarter. Meningen var, att sedermera angripa
Malmö; men ett sådant företag var svårt, så framt
det icke af flottan understöddes. Horn hade således
på vårsidan ingenting vigtigt att företaga, utan lät
tropparna hvila ut ända tills fram uti Maj. Då bröt
han upp och tågade åt norr, underkufvade Blekingen,
tömde landet och belägrade Kristianstad. Vid under-
rättelsen, att Svenska lloltan ändteligen kommit ut i
Östersjön, qvarlemnade han Gustaf Adolf Lewenhaupt
att hålla Blekingsboarna i ordning, och skyndade sjelf
med hufvudstyrkan åt söder för alt angripa Malmö.
Men amiralerna på Svenska flottan ansågo det svårt,
kanske ogörligt, alt stanna i sundet och från sjösidan
stänga nämnde stad; »vattnet vore för grundt; farle-
«den okänd, af Danska försänkningar afbruten, afDan-
Mska kanonpråmar oroad; dessutom saknades munför-
»råd.» Horn beslöt, att äfven utan tillhjelp af flottan
belägra Malmö, emedan han visste, att staden var illa
försvarad och illa försedd. Just som han för sådan af-
sigt begynt uppkasta de första skansarna, ankom drott-
ning Kristinas befallning, att i anseende till den nära
förestående freden, endast instänga mea icke belägra
Malmö. Efter någon tid kom fredsbudet.

De Geerska flottans förelag under detta fälttåg
hafva vi redan bland krigsrörelserna kring Göteborg
berättat.

Wrangels flotta kallades den afdelning, som
efter sjösegern vid Femern både under Karl Gustaf
Wrangels befäl tagit vinterläge i Wismar. Den ut-
gjordes af 21 fartyg och blef under vintern åter istånd-
satt. Man uppläckte ett försök att i hamnen förstöra
densamma genom mordbrand. En Pommeranare, Hans
Grteff benämnd, hade af en, som han sade, okänd
person, blifvit i Lybeck för 1000 riksdaler lejd till att
tända flottan, och sökte i denna afsigt föra tvänne
med eldfängda saker fyllda kistor ombord på densam-
ma. Han uppgaf sig hafva mutat flera matroser; men
dessa nekade och kunde ej öfverbevisas. Gra^fF upp-
hängdes i sakta eld och brändes till döds. I Maj gick
Wrangel med sina fartyg ut i Östersjön i afsigt att
förenas stora flottan. Men då denna efter långvarigt
sökande icke kunde finnas, angrep han Bornholm, dels
för att icke vara sysslolös, dels också för att från
öns närbelägna hamn kunna lättare oroa Danmark.
Försöket lyckades. Den 9 Juni landsteg han vid Nexö.
Inom 8 dagar var hela ön med fästningen Hammer-
hus intagen och drottning Kristina öfverallt hyllad.
Men dagarna derefter blef han öfverraskad af en så
svår storm, att många fartyg skadades och ett blef all-
deles förgånget.

Stora flottan utrustades i Stockholm. Den be-
stod af 22 eller, efter andra underrättelser, 36 skepp,
hade 3,300 matroser och 2,200 soldater ombord och
anfördes af Erik Ryning. I början af Maj var den fär-
dig att löpa ut. Den skulle förena sig med Wrangels
och Ankarbjelms afdelningar och sedan under Rynings
öfverbefäl understödja belägringen af Malmö, göra land-
stigning på Seland, samt stänga och om möjligt för-
störa Danska flottan i Köpenhamn. Den sålunda för-
enade Svenska flottan skulle utgöra 57 eller, efter an-
dra uppgifter 72 skepp. Mot denna öfverlägsna styr-

^02

ka hade det nu alldeles hjelplösa Danmark svårligen
kunnat försvara sig. Det Gck ett opåräknadt försvar.
En stark och ihållande motvind, och sedermera samma
storm, som skadade Wrangels fartyg, qvarhöU bland
Stockholmsskären den Svenska stoia llottan i 8 vec-
kors tid. Tjuguen serskilda gånger löpte den ut, men
måste för den starka motvindens skull vända tillbaka
inom Landsort. Först efter midsommar kom den i öpp-
na sjön, tog i förbifarten Wisby och förenade sig den
5 Juli med ^^'rangels afdelning. Men denna var af
stormen skadad, och båda behöfde skaffa sig nya mun-
förråder, ty de i Maj inlastade voro redan förtärda.
Sedan de i sådant ändamål besökt Tyska kusten, segla-
de flottorna uppåt Sundet, men tilltrodde sig ej att
belägra Malmö. Innan någonting annat hann företagas,
inträffade underrättelsen om freden.

Äfven Holländarne skickade detta året en stor
örlogsflotta till Sundet. Den företog väl ingenting
iiendlligt mot Danmark; men det nära förbundet mel-
lan Sverge och Holland gjorde flottans ankomst för
konung Kristian högst misstänkt och oroande.

I Jutland blef Helmut AVrangel under början af
året angripen af fienden; men lyckades att med djerf-
•va och oförmodade anfall den ena gången eiter den
andra öfverraska och slå sina motståndare, tills han un-
der Januari och Februari månader åter fördrifvit dem
ur nästan hela Hol,stein. Utmattad genom dessa före-
tag, erhöll han i Maj månad 2000 mans förstärkning
från Königsmarck. Med dessa började han belägra
Rendsburg, dock under dermed förenade täta ströftåg
uppåt Jutland. Härmed fortfor han till fredens af-
slutande.

Uti Bremen sökte prins Fredrik försvara sig mot
Königsmarck; men fåfängt. Inom de första månader-
na af året blef landet af Svenskarna öfversvämmadt.

Under hela detta fälttåg visade sig tydligt Dan-
marks hjelplösa tillstånd och Sverges stora öfverläg-
senhet. Likväl blef ingenting hufvud sakligt af Sven-

m

ekarna uträttadt. Orsaken var förnämligast de vidriga
stormar, som fördröjde och skadade flottorna; mea
också till en del den omständighet, att Kristina, helt
olika sina förmyndare, antingen förlamade eller åtmin-
stone icke pådref krigsrörelserna; hvilket förhållande
vi i nästa kapitel utförligare skola berätta.

F YR ATIOFÖ RST A KAPITLET.

FREDEN I BRÖMSEBRO.

Danmark önskade fred; Sverge likaså, och Frank-
rike var om båda de nordiska magternas förlikning högst
angeläget, på det Sverge måtte vända sina vapen ode-
lade mot kejsaren. Ett mete utsattes. Underhandlare
på Svenska sidan voro Axel Oxenstjerna, Johan Skytte
och tvänue andra riksråd; å deo Danska rikshofmästa-
ren Corfitz Ulfeld, rikskansleren Kristian Sehestedt
också biträdda af tvänne riksråd: medlare några Hol-
ländska sändebud, anförda af Jakob de AVitt, samt
fransmannen La Thuillerie. De möttes i Februari vid
gränsen mellan Småland och Blekingen; Danska, Fran-
syska och några af de Holländska sändebuden stanna-
de i Kristianopel ; Svenska och den Holländska de Witt
i Söderåkra. Brömsebro, just på gränsen, skulle blif-
va det egentliga underhandligsstället.

Emedan ömsesidiga sinnesstämningen mellan de
båda stridande var högligen uppretad, föreslog La
Thuillerie, att fredsombuden borde undvika personliga
sammankomster, hvilka lätteligen kunde föranleda ord-
växling, bitterhet och slutligen fredsverkets upplös-
ning. De krigförande borde i stallet genom sina
medlare skriftligen underhandla. Delta antogs öm-
sesidigt.

Frågan om Sundska tullen var den första, som
väcktes. Oxenstjerna fordrade »fullkomlig tullfrihet för
»alla Sverges landskap, och alla Svenska varor,» samt
talade äfven »om obilligheten af tullen i allmänhet.»
Danskarna deremot försvarade »sin konungs höghet och
»rätt öfver Sundet; han rådde deröfver med lika
»magt, som öfver dess stränder.» Men äfven för
skriftliga meddelanden voro sinnena alltför upphetsade.
Svar och gensvar angående ifrågavarande ämne blefvo
snart så bittra, att La Thuillerie äfven med "detta un-
derhandlingssätt befarade fredsmötets upplösning. Han
föreslog derföre, att ombuden skulle icke ens skrift-
växla, utan enhvar tillkännagifva sin mening för medlar-
na, hvilka sedan ägde med passande ord framställa den
för motparten. Äfven detta förslag antogs.

Svenskarna ville hafva sin tullfrihet afgjord, innan
något annat mål bragtes å bana. Kristian hade der-
emot strängeligen befallt sina ombud att först begära
skadeersättning och de eröfrade landskapen tillbaka.
Således uppstod en häftig tvist redan om ordningen,
hvari punkterna skulle förekomma. Enligt medlarnes
begäran bådo Danska ombuden flere gånger, att Kri-
stian skulle gifva efter, men han vägrade beständigt.
Emellertid kommo underrättelser , huru Königsmarck
intagit hela Bremen; huru Helmut Wrangel besegrat
sina motståndare i Holstein; och slutligen huru Tor-
stensson vunnit vid Jankowitz en afgörande seger öf-
ver de kejserliga. Detta allt ökade Sverges och ned-
slog Danmarks mod. Dessutom började Oxenstjerna
föreställa HoUändarne, »huru angeläget det vore för
»dem sjelfva, att understödja Sverges insaga mot Dan-
»marks höghet öfver Sundet; ty samma anspråk, som
»vid detta tillfälle gjordes mot Svenska fartyg, skulle,
»om det nu blefve gilladt , framdeles också göras mot
»de Holländska.» Efter denna vink började Holländarna
att i tullfrågan än mera nitiskt understödja Svenskarna
oeh Oxenstjerna, stolt öfver de ankommande segerbu-
den.

9Mk

deOf böjde sia stämma än mer. Han talade »om alla
»nationers rätt till tullfrihet i Sundet,» och likasom
uppmanade enhvar att denna sin rättighet bevaka. Då
Holländarne sedermera föreslogo att sjelfva betala tuUea
efter Spejerska fördraget, vredgades Oxenstjerna öfvet
deras eftergifvenhet. »Jag lofvar» sade han, »att DaU"
itmark kan och skall tvingas att afsäga sig all Öresunds
wtuli, så väl af Holländarne, som af alla andra foIk.)i
Danska fredsombuden, oroliga öfver dessa svåra för*
hållanden, skrefvo ytterligare och bådo Kristian gifva
efter. De skrefvo i samma anda till Danska råds-
herrarna. Dessa samlade sig, gingo upp till kungen
och utverkade ändteligen hans eftergift. Sverge »er-»
»höll åt sig och underlydande landskap tullfrihet uti
»Sundet för alla slags varor, och det både vid in- och
»utförseln.» Först den 26 Mars blef denna fråga afgjord.
Och först sedan denna fråga var afgjord, ville
Oxenstjerna inlåta sig i vidare underhandling. Konung
Kristian hade begärt sina länder tillbaka samt skade-
ersättning. Sverge deremot påstod, att konung Kri-
stian, som genom sina tuUåtgerder tvingat till krig,
var också den, som borde gifva skadeersättning; och
Oxenstjerna fordrade som sådan följande landskap;
Bremen, Pinneberg i Holstein, Wendsyssel i Jutland,
Skåne, Halland och Blekingen. Medlarne studsade;
Danskarna häpnade; å ömse sidor begärde man fiåa
sina hof nya föreskrifter. Undertiden blef Sehestedt
fördrifven ur Wermland, Ove Gedda från Göteborg,
Svenska flottorna väntades dageligen till Köpenhamn,
och det vigtigaste af allt var, att Holland befallde si-
aa ombud icke längre underhandla i egenskap af med*
lare, utan som Sverges bundsförvandter, hvarjemnte
och till stöd för dessa underhandlingar den stora Holländ-
ska flottan skulle komma till Sundet. Danskarna vågade
ej längre tala om fordringar, utan måste i dess ställe
göra Svenskarna anbud. Den 7 Maj erböds »Jemtland;»

ga

S06

Oxenstjerna nöjde sig ide med detta »af klippor ocb
»träsk fyllda landskap.» Den 2 Juni lades »Ösel» der-
till; det var ej nog. Den 7 Juni tillades ytterligare
Halmstads län. Oxenstjerna vägrade; men föreslog i
stället Bohuslän. Men härtill nekade Danskarna, ty de
påstodo, »att sistnämnde landskap vore $å godt, som
»halfva Norrge.» Den 12 Juni erböds »Gottland» i stäl-
let för Halmstads län. Oxenstjerna fordrade ändå mer.
Den 16 Juni tillad«s »Halland på ungefär 25 år.»
Svenskarna fordrade ändå Blekingen dertill : men lof-
•vade slutligen att i stället nöja sig med Herjedalen,
Under allt detta förde Danskarna högljudda och bittra
klagomål öfver Svenskarnas hårda fordringar, öfver sin
egen olycka o. s. v. »Jag tror nog, att det faller dem
»surt,» sade 0:!Lenstjerna ; »men de få nu smaka på,
»hvad godt jag hade, då jag fordom i Knäröd måste
»taga emot deras •xillkor. Sedan den tiden har bladet
»vändt sig; och det är denna gången Sverge, som af-
Hgör punkterna ').»

Men då konung Kristian blef underrättad om alla
de uppoffringar, med hvilka freden skulle köpas, upp-
blossade hos honom återigen det gamla modet. I af-
sigt att genom en förtviflad ansträngning rädda sig och
sitt rike från denna både skamliga och skadliga fred,
sammankallade han ständerna och frågade, »om de ej
»häldre ville strida, än mottaga så förnedrande villkor.»
Prester och borgare, svarade någorlunda efter konun-
gens sinne; men adeln rådde till fred, »hurudan också
»Gud ville den förläna.» Rådets tänkesätt hafva vi förut
omtalat. Det slyrkte också till fred på hvad villkor, som
häldst '-^j. Man påstod till och med, att det var
enligt hemlig öfverenskonimelse med rådet, som Dan-
ska fridsombuden lagat så, att Sundstullen, Gottland

i) k. k. Staats-, Reichs untl Hans-Archir. Acta
Danica 1644. Plettenbcrg till Kejsaren. Köpenhamn
d. i;9 Apr. 1645.

a) S. st. d 2 och 9 Sept. 1C45.

«ch Ösel 'först afstodos. Inkomsten af dessa trenne
punkter skulle nemligen bafva tillfallit icke statens
utan konungens enskilda kassa, hvars förminskande
partiet ej ogerna såg ^). Denna adelns motsträfvighet
och då alla ansträngningar nu mera kommo för sent,
kufvade Kristians stolta sinne, och han måste foga sig
efter nödvändigheten.

Under sådana förhållanden skulle Oxenstierna kun-
nat tvinga Danmark till än större uppoffringar, och
måhända hade Sundet redan nu blifvit Sverges gräns,
om ej inom styrelsen i Stockholm förändrade grundsat-
ser gjort sig gällande. Kristina hade såsom myndig
tillträdt regeringen. I afseende på Danska kriget röjde
lion ett besynnerligt vankelmod. Den 12 April skref
hon till rikskanslern om nödvändigheten att begagna
tillfället och af fienden utpressa så goda villkor som
möjligt, och att man i sådan afsigt borde draga un-
derhandlingen på längden, och lita på Gud och sina
vapen. Tre dagar därefter talade hon i rådet om be-
hof af frid, om faran att spänna bågen för högt ^j.
Den 20 Juni skref hon till Oxenstjerna i tvekande or-
dalag: »Sverges fordringar borde nedsättas; flertalet
»bland rådet önskade fred; allmänna omdömet skulle
»beskylla Sverge för eröfringslystnad, om det drefve
»sina anspråk längre; Kristina sjelf skulle i händelse af
»motgång få skuld för olyckan, i medgång åter ingea
»del af äran; denna sednare skulle tilläggas andra» o,
s. v. Den 24 Juni befall le hon Oxenstjerna »nöja sig
iimed, hvad då redan budit var» d. v. s. med Jemt-
land, Ösel och Gottland. Den 30 Juni, då underrät-
telse kommii , att Oxenstjerna tilltvingat sig också Hal-
land på en längre tid, yttrade drottningen, »att hon
»aldrig kunnat hoppas sådana fördelar; men lyckan väi-
»lade lätt; det vore oförsvarligt, om de nu erbudna
»villkoren förkastades» o. s. v. I början af Juli beslöt

i) S. st.

a) Riksark. Radsprotok.

308

Kristina, att Svenska härarna skulle gå endast försvars-
vis tillväga , för att ej utsätta dem för olyckor, ej re-
ta fienden till förtviflan och på något af dessa sätt
aflägsna freden. Denna drottningens mening motsades
dock af Jakob De la Gardie, hvilken yrkade, att Sver-
ges nu med stor kostnad i ordning varande härar och
flottor borde med all kraft användas; det skulle än
tättre främja freden. »Man borde,» sade han, »lägga
»flottorna utanför Köpenhamn midtför näsan på Dan-
wsken och sålunda visa honom riset i).» Drottningens
mening segrade i rådet, och befallning om dess verk-
ställande afgick. Sverges rustade härar blefvo overk-
samma och det försvarslösa Danmark oangripet. Litet
derefter samlades ett utskott af de tre högre stånden.
Prester och borgare röstade med drottningen för fred
på billiga villkor. Adeln, anförd af Per Brahe och Ja-
tob De la Gardie, rådde att begagna tillfället och från
fienden taga så mycket man kunde få o. s. v. ^j. Drott-
ningen följde vid verkställigheten sin egen öfverlygelse.
Detta Kristinas uppförande, af hvilka orsaker det
också föranleddes, inverkade ofördelaktigt både på kri-
gets och underhandlingens gång; äfven så mycket, som
jnöjligt var, på Oxenstjerna. Denne lät dock icke ser-
deles bekomma sig, utan beslöt att icke så lält, som
den unga drottningen , släppa fäderneslandets fördel nr
händerna. Hon hade föreskrifvit honom att sluta fred
äfven utan Blekingen eller Herjedalen; men Oxenstjer-
Jia dolde detta såväl som flere andra förhållningsbref och
tippsatte med egjn hand de vigtigaste handlingarna, så
att ingen, hvarken fiende eller medlare, kunde få reda
på något af deras innehåll. Så lyckades det honom,
att utöfver och till och med i strid mot drottningens
föreskrift pruta sig till Herjedalen likasom förut Hal-
land; det skedde d. 21 Juli. Ännu återstod tvisten
om Bremen, hvilket land konung Kristian gerna ön-

x) S. st. d. 1 Juli 1645.
3) S. st. d. 21 Juli 1645.

309

stade åt sin andra son; men hvilket afven Sverge ef-
tertraktade såsom godt i sig sjelft och desstitom ett
törne i hälen på Danmark i). La Thuillerie, som ville
i något göra Kristian till viljes, och Holländarne , som ej
tyckte om alt genom Bremen få Sverge till granne,
imderstödde Danmark. Fransmannen föreslog, att prins
Fredrik skulle genom ett ombud hos Kristina begära
och erhålla Bremen under länsrätt; dock med villkor,
att Sverge under Tyska kriget innehade landets fästen.
På detta förslag ingick Kristina och befallde Oxenstjer-
na, alt icke låta Bremen blifva något hinder lör fre-
den. Men Oxenstjerna var ej heller denna gången så
släpphändt. Han förteg Kristinas svar, och Danmark
måste afstå från sina anspråk äfven på detla land. Den
8 Aug. voro ändtligen alla frågor afgjorda och den 13
i samma månad möttes sändebuden på den lilla hol-
men uti Brömsebäcken, utvexlade de ömsesidigt un-
derskrifna fridsbrefven, och hälsade och samtalade med
hvarandra; alla tacksamt erkännande den stora möda,
den myckna skicklighet, den varma fridskärlek, som
La Tliuillerie vid delta tillfälle ådagalaggt, utan hvil-
ien tvisterna troligen icke så snart kunnat biläggas.

Villkoren för den ingångna freden voro i korthet
följande; »Sverge erhöll för alla sina undersåtare full-
wkomlig frihet från HelsingörsluUen i Öresund och från
i)Gliickstadtska tullen på Elben. Danska tullen vid ön
wRuden nedlades helt och hållet. Hvarje stat behöll
«de kanoner, skepp och förråder, som den eröfrat.
wDanraark aflrädde till Sverge Jcmtland med Herjedalen
»intill Norrska fjällen; Gottland och Ösel, båda med
»tillhörande små-öar ; samt till säkerhet, att löftet
»om tullfrihet iakltages, Halland som pant uti trettio år;
smed villkor, att då samma trettio år äro förlidna,
»skall åt Sverge till framtida säkerhet öfverlemnas an-
utingen samma Halland, eller något annat land, som
»Sverge kan finna deremot svarande.» Att Danmark

i) S. st. d. 22 Juli 1645.

^10

ej vidare skulle uppträda som medlare i Tyska freds-
underhandlingarna, var visserligen icke upptaget bland
villkoren; men blef en följd af förhållandet, och en ic-
te obetydlig ej heller opåräknad vinst för S ver ge.

Särnadalen, mäster Daniels eröfring, blef vid
fredslutet bortglömd. Men Svenskarna hade landet i
handom och behöllo det. Om hösten samma år gaf
Kristina folket nedsättning i pålagor. Aret derpå sän-
de konung Kristian fogdar dit, kräfde skatt och ville
göra sin gamla rätt gällande; men folket svarade , att
de lydde och ville lyda under Sverge. Underhandlin-
gar uppstodo. Sverge påstod nu, att ifrågavarande bygd
hörde till Svegs kyrka i Herjedalen öster om Norr-
ska fjället och således blifvit till Sverge aflrädd. Dan-
mark åter mente, att den hörde till Aggerhus stift
och Elfverums prestgäll. Det segrande Sverge behöll,
livad det hade, och tvisten afstannade ^).

Denna fred väckte i Danmark olika känslor. Konun-
;gen klagade bittert öfver krigets utgång och rådets
cgennylta. Rådet och högadeln tröstade sig med den
anmärkningen, »att, hvad Sverge nu vunnit, var nästan
»ingenting annat, än hvad Danmark förut tagit från
mSverge.» Men sjelfva Danska folket härmades och sörj-
<ie med sin konung. Då tacksägelsen för freden hölls,
■sade en prest högijudt från predikstolen: »Det är befallt
j)tacka för freden, ja, som några saga, för en skön fred.
»Men jag säger: Freden är stor, fredenär god, emedan
»det nu kommit så längt, att fienden endast behöfver
4)utsträcka armarna för att lägga oss under oket» ^j.

l)Köpenh. Konferentzradet Engelstofts samling. Acta mel-
lem Danmark och Svorrig, fra i6J7 — 1669. Kristina till
Danska rädet (i. 16 Febr. :648. Jemnf. Riksark. hads-
prot. d. iT.Jan. i643 , d. 23 Jan. 1647, d. a3 Juli 1649.

a) W i e n. K. K. Staats- , Reichs- und Haus-Archlv.
Acta Danica Plettcnberg till kejsaren. KiJpenhama
d. 2 och 9 Sept. 1645.

Detta krig med derpå följande fred utgör i inånga
fall vändningspunkten af förhållandet mellan Danmark
och Sverge, samt begynnelsen till ett nytt tidehvarf.

Sedan de stora Waldemarernes tid hade hos
Danska folket länge bibehållit sig de under då va-
rande strider framkallade egenskaperna af kraft, mod
och duglighet , hvilken sinnesstämning under uni-
onstidea än mera utvecklades genom ansträngningarna
alt kufva Sverge. Dessa egenskaper, jemnte enighet
och högre bildning, gåfvo en bestämd öfvervigt öfver
Svenskarna, hvilka under och efter Folkungatiden för-
svagade sig genom egennytta och inbördes tvister. Ock-
så efter Unionens upphäfvande forlforo af gammal vana
dessa känslor. Sverge ansåg det mycket vunnet att
under Sturarna och Gustaf Wasa hafva befriat sig från
Danmarks ok ; och Danmark smickrade sig med dröm-
mar om återställandet af sitt fordna öfvervälde. Till
och med Gustaf Adolf delade denna gamla fördom och
tyckes hafva fruktat Danmark mer än någon annan af
sina fiender. Men Danmark hade länge upphört att
vara fruktansvärd t. Konungen och rådet, sins emellan
oeniga och afundsjuka, rycktes om den delade magten,
i stället för att använda den mot fiender. — Rådet
och högadeln med landets egendom i sina händer, ville
deraf till landets underhåll och försvar föga eller in-
genting gifva , utan förlärde i lättja och öfverflöd sina
stora inkomster, samt uppfostrade barnen i okunnig-
het, egennytta, olydnad mot och oduglighet i regerin-
gen, samt ovana vid krig och uppoffringar. Af denna
adel beherrskades landet och de ofrälse stånden; och
med undantag af det, som närmast stod under den
kraftfulle konungen, hade allt sjunkit i lägervall. Sven-
skarna deremot hade under stora furstar och svåra krig
blifvit uppfostrade till enighet, kraft och uppoffrande
fosterlandskärlek. Det var Kristinas förmyndare , som
först insågo och begagnade dessa ändrade förhållandea
och utgången rättvisade deras förmodan. Från Mag-
nus Smek intill 1643, ett tidehvarf af omkring 300

312

år, hade Danmark en nästan oafbruten öfverlägsenhet
öfver S ver ge. Efter 1643 följde ett tidehvarf af mot-
satt beskaffenhet.

Sverges konung och dess förnämsta folkstam bod-
de kring Mälaren och dervarande kuster af Östersjön.
Derföre hade också Svenskarna i äldre tider för det
mesta vändt sin styrka mot Öster. Åt den aflägsna
vestern egnades mindre uppmärksamhet. Danmark
hade genom Bohuslän och Halland stängt Sven-
skarna nästan helt och hållet från Vesterhafvet; dock
ägde de från uråldriga tider vid Götaelfs utlopp, lika-
som ett andhål, en port till gemenskap med samma
haf. I äldre tider och medan handeln isynnerhet på
vestra sidan var obetydlig, fastades härvid mindre upp-
märksamhet. Erik den fjortonde började ana och Karl
den nionde insåg vigten af en stad vid Göta elfs mynning,
och huru mycket Sverge hittills förlorat derigenom,
att innevånarne i Småland , Westergötland och Dals-
land drifvit sin handel uti Danska städerna i Halland
eller Bohuslän. Att förekomma sådant och qvarhålla
handelsvinsten inom riket, blef Göteborg anlaggdt; men
också från samma stund ett föremål för Danmarks o-
viija. I de trenne krigen af 1563, 1611 och 1644
var förstöringen af Elfsborg, Lödöse eller Göteborg
ett bland Danskarnas förnämsta syftemål. I de tvänne
första segrade Danmark och Sverge Gck två gån-
ger med dryg Elfsborgslösen återköpa den dyrbara
platsen. Tredje gången segrade Sverge och tryggade
Göteborg, samt eröfrade i Halland fem nya städer vid
Westerhafvet. Först från denna tiden kunde Sverge
drifva en större och sjelfständigare handel åt nämn-
de sida.

Under alla föregående krig hade Sverges anfall
varit riktade dels men blott sällan mot det olän-
diga och ofruktbara Norrge, der alla framsteg voro
svåra att göra, och, om de gjordes, ingenting inverka-
de på regeringen i Köpenhamn; dels och oftare mot
Skåne , som väl öfversvämmades , men der Sundet skyd-

31S

dade Köpenhamn och bjertat af Danmark. Det var un-
der Tyska kriget, som Gustaf Adolf föll på den tanken
alt från Holstein falla Danmark i ryggen. Förslaget
verkställdes af Oxenstjerna och Torstensson, hvilka på
detta sätt åt Sverge vunno Jemtland, Herjedalen, Gott»
land, Ösel och Halland; samt anvisade den väg, hvar-
pä Sverge sedermera 1658 tog Bohuslän, Skåne och
Blekingen och 1814 hela Norrge.

Grunden till Sverges långvariga förbindelse med
Holstein lades under detta krig. Hertigarne af Holstein
Gottorp härstammade från konung Kristian den tredjes
broder Adolf, och hade ofta med konungarne af Dan-
mark lifliga tvister om sin länsrättighet. Oxenstjer-
na började inse, huru nyttigt det vore för Sverge, om
Holstein kunde hållas oberoende af Danmark , och så-
ledes med vanlig afund mellan grannar blifva en för
Sverge alltid påräknad och naturlig bundsförvandt.
Konung Kristian kunde antingen icke förutse eller icke
hindra denna afsigt. I Iredsafhandlingen blef derföre
afven hertigen af Holstein Gottorp intagen, samt ehu-
ru i allmänna ordalag , dock med en siags borgen af
Sverge försäkrad om sin hertigliga höghet och rätt.
Kedan 1647 begärde han i följe häraf Sverges beskydd
mot Danmark, hvilket också på Oxenstjernas råd bevil-
jades ^). Den gifna anvisningen följdes sedermera i
nära hundrade år. Giftermåls -förbindelser ingingos
mellan Svenska och Holstein-Gottorpska hofven ; och
vid hvarje Danmarks försök att med det öfriga riket
sammansmälta Holstein, var Sverge alltid en säker för-
svarare af nämnde hertigdöme och dess sjelfständighef.

i) Riksaik. Radsprot. d. 24 Juli i647.

Slut pd första Jjdelningen.

Rättelser:

sid.

rad.

stär :

läs:

lO

i4

död

död och

22

4

Cronstadt

Arnstadt

8

Wien

Ulm.

3o

27

egna

egen.

34

28

direktör

direktor.

36

blef

blefvo.

45

12

der han dog

hvarifran han dock sedan.

rymde.

5i

34

Sagau

Sagan

58

26

Svenska

Saxiska

G2

20

redan

för

64

24

Sagan

Sagan

77

i3

fram till

frän

103

59

infall

med infall

J09

38

1636

1635

211

37

Nimburg

Nienburg

n6

39

Dippe

Dicppe

123

5

Hcrreskyllare

Herrehyllare

160

2o

Wallin

Wollin

191

26

deruti

derute

ai4

37

Österrike

Österrikrarna

228

34

omskrifvet

renskrifvet

233

33

staden

s'aten

234

2

Sedand

Seland

255

28

Bergsjö

Borgsjö

27i

2o

styresmännen

styrmännen

BERÄTTELSER

UR

^TIIM^MA mSTCmiEM.

ATTOXIdK UKIiElV

DROTTNING KRISTINAS FÖRMYNDARE.

ANDRA AFDELNINGEN.

IILL UNGDOMENS TJENST UTGIFVEN

AND. FRYXELL.

'■^. x/vi/iL^^.'Wi./1/i/i./vi^ r\j\/\.r\.^\/\.r\/\/\j\/\/\.t\/\/\f\/\/\^
STOCKHOLM,

TRYCKT nos L. J. IIJERTA,

1838.

INNEHÅL L.

Kap. Sid.

1. Tysta fäUt?get 1645 1.

Slaget vid Jankowiti 3.

Fortsättning af Tyska fälttåget 1645 . . 8.

2. Om Leonbard Torstens^on 14.

3. Om Karl Gustaf Wrangel 18.

4. Fälttåget 1646 24.

5. Fälttåget 1647 29.

6. Fälttåget 1648 36.

7. Krigshöfdicgarna i kejserliga härarna . . 46.

8. Krigets Lärjniiigar 50.

9. Westfaliska fieden CO,

10. Sverges \inst i Westfaliska freden . . . 68.

Pommern 69.

Wisaiar 73.

Bremen och Verden 73.

Osnabiiick 74.

Benfelden ' 7~\

Minden 76.

Penningar 76.

11. Fredens verkställande SO.

12. Krigets följder för Sverge 83,

13. Axel Oxensfjerna 86.

14. Axel Oxensfjerna i Svenska rådet , . * . 99.

15. Axel Oxensljernas samtida ...... 114.

Slurarna 114.

Per Brahe * , . i 115.

Jakob Te la Gardie ; .... 1 . i 12?.

Kap. Sid.

Oxenstjernorna , . 124.

Gustaf Horn 127.

Bancrer, Stenbockar, "Wranglar .... 128.

Königsmarck . . . . « 128.

Klas Fleming 130.

Axel Lilje 136.

Torsten Stålhandske 137.

Karl Gyllenbjelm 138.

Johan Skytte 138.

Ludvig De Geer 145.

De Besche, Geijer, Grissbach ..... 155.

Johannes Rudbeck . 156.

Johan Adler Salvius 175.

Nils Nilsson Tungel 177.

IG. Om adeln 178.

17. Om 2>resterskapet 181.

18. Om undervisningsverken ...... 187.

19. Om ämbetsmännen 191.

20. Oai borgerskapet och näringarna . . . 193.

21. Om bondeståndet 201.

22. Om Sverges öfversjöländer 205.

23. Om Sverges förhållande till utländska magter 208.

Om Pxyssland . . 209.

Om Polen 210.

Om Holland och England ...... 212.

Om Spanien och Portugal ...... 214.

24. Förmyndareregeringens nya inrättningar . 216.

25. Förmyncfareregeringens hushållning . . . 223.

26. Kronogodsens försäljning ...... 225.

27. Missnöjen under förmyndareregeringen . . 248,

FÖRSTA KAPITLET.

TYSKA FÄLTTÅGET 1645i'

HUrVUDIIAREN.

i5edan Österrikiska krigshären under Gallas blifvit
mot slutet af år 1644 alldeles förstörd, beslöt Torstens-
son att återigen infalla i de kejserliga arflanden. Den
9 Januari mönstrade han sin här. Den bestod af 9000
man till häst, 6,500 till fot, alla väl rustade och öf-
vade, samt genom ständiga segrar vid godt mod. Dels
ofver Leutmerilz, dels genom Pressnitzer-passet inbröt
han i Böhmen och samlade sina troppar vid Kaden.
Afsigten synes hafva varit att tåga till Österrike ofvan
Ens, dit han var af de protestantiska bönderna inbu-
den med löfte om resning vid Svenskarnas ankomst.

Kejsaren genom förlusten af hela den förra hären
alldeles värnlös, ansträngde sina yttersta krafter för att
göra den hotande Qenden motstånd. Till Bajern skrelvos
jemmerklagande bref, så att kurfursten, medan Fransoserna
lågo i vinterqvarter, måste skicka till Böhmen tretusen
man under Johan De Werth, dock med villkor att snart fa
dem tillbaka. Afven påfvcn och flere Italienska fur-
star understödde med mynt eller troppar. Från Un-
gern tillkallades flere regementer, och i sjelfva Öster-
rike värfvades starkt. På detta sätt sammanbringades
inom kort tid 1 6,000 man. Dessa troppar ville kej-
saren icke öfverlemna åt Gallas, hvilkens anseende ge-

nom det sista olyckliga fälttåget blifvit alldeles tillin-
tetgjordt. Hatzfeld skulle nu blifva fältherre. För att
iifva tropparnas mod, for kejsaren sjelf med erkeher-
tig Leopold Wilhelm uppåt Prag. I anseende till Sven«
skarnas segervana hade han under sista fälttågen för-
bjudit Gallas att i drabbningar på en gång älventyra
hela sin bär; men samma här hade i dess ställe gång
efter annan blifvit småningom, men likväl alldeles i
grund förstörd. Nu ville kejsaren försöka motsatsen,
och befallte Hatzfeld att med svärdet i band möta fi-
enden; han försäkrade derjemnte, att jungfru Maria i
en dröm uppmanat honom till strid och lofvat seger,
för att genom nit för den katolska kyrkan visa sig
värdig en sådan ynnest, utfärdade han i Prag flere
iUaot protestanterna ganska stiänga förordningar.

Torstensson blef under några veckor dels af vin?
*ter, dels af sjuklighet hindrad från uppbrott. Ändt^r
ligen d. 8 Februari efter bållen bönedag gick han öfy
ver Egerfloden och tågade åt söder, alltid i full slagtr
ordning, ty fienden var ej långt borta; Torstensson vi(j[
Ulattau och Hatzfeld vid Grönberg stodo knappt någr^
timmars väg från bvarandra. Hatzfeld anade Torstensr
sons afsigt på Österrike ofvan Ens och skyndade derr
före så fort som möjligt åt söder, gick vid Horatzier
Avitz öfver den lilla Ottawaelfven och stannade på sö-
dra sidan. Torstensson kom straxt efter. Från båda
stränderna beskuto härarna bvarandra och Torstensson
erböd fältslag; men då Hatzfeld icke ville lemna sia
fördelagtiga ställning, kunde Torstensson ej angripa.
Han gick der före österut läcgsefter Ottawa och sökte
att på något annat ställe komma öfver nämnde elf för
att sedan falla ia i Österrike; men Hatzfeld följde med
yttersta uppmärksamhet motsatta stranden, så att Tor-
stensson ingenstädes kunde vinna sin afsigt. Denne än-
drade då plan. En ovanligt hård vinter hade genom-
kälat marken. Med begagnande af denna tillfällighet
appbröt Torstensson d. 19 Februari från Strakonitz
-och gick på en eljest till och med för vanliga bond-

vagnar ofarbar väg norrut till Suickow, och derslädes
d. 20 Febr. öfver Muldaelfven, skytteri och hästfolk
genom ett vad, fotfolket på isen; sedermera rakt åt
öster för att inbryta i Mähren, befria Olmiitz och för^
ena sig med Ragotzki.

Men Halzfeld ville förekomma äfven denna afsigt.
Skyndsamt gick han vid Tein öfver Mulda ; sände trosr
sen åt Budweiss och ilade således äo mera lättfotad
att genskjuta Torstensson. Det lyckades. Då Svenskar-
na den 23 Febr. om aftonen nalkades Jankow , eller som
det ofta kallas Jankowitz, funno de kejserliga hären
framför sig och vägen åt öster afskuren, likasom förut
åt söder.

SLAGET VID JA^TKOWITZ.

Båda fältherrarna beslöto genast att våga ett af-
görande slag; Torstensson, emedan Svenskarna i främ-
mande land under stark köld, och ständigt följda af
en fefverlägsen fiende, ledo mycket; Hatzfeld, emedan
kejsaren befallt och egen öfverlägsenhet tillstyrkte strid;
också derföre, att Bajerska bjelptropparna skulle om
några dagar hem igen. Ännu samma qväll red Tor-
stensson ut och besåg nejden. Den var uppfylld af
kullar, skogsdungar och bäckar, således till ordentligt
fältslag ganska otjenlig. Torstensson beslöt dock an-
gripa. Venstra flygeln ställdes under Douglas, der un-
ga Ascheberg, som ryttmästare stod ytterst; midten
under Mortaigne; venstra flygeln under Wittenberg
och Goldstein. Lösen var Hjelp Jesus.

Äfven Hatzfeld tog samma afton nejden i ögnasig-
te och var derunder nära att af Svenskarna blifva lill-
iangatagen. Han ordnade sedermera venstra flygeln un-
der Götz , midten under Suys , högra flygeln , som mest
bestod af Bajerska bjelptroppar, under Johan De Werth.
Lösen var katolikernas vanliga: Jesus Maria.

Härarna voro först uppställda med långsidorpa
från norr till söder, Svenskarna på vettra sidan ^4

Jankow, de kejserliga på den östra vid Wotitz. Men
tidigt om morgonen den 24 Febr. skickade Torstensson
sin högra flygel att intaga en åt söder belägen höjd.
Han följde sjelf med hela den öfriga hären efter; af-
sigten var att draga fienden från dess förut intagna
fördelagtiga ställning. Götz, som blifvit ålaggd, men
försummat bevaka ifrågavarande höjd, såg nu och ville
förekomma Svenskarnas afsigt. Hans väg var kortare,
men obanad, trång, skogig. Svenskarna hunno före
honom upp och började med sina kanoner spela på
hans i den trånga dalen hoppackade rytteri. Gölz
gick då något tillbaka och ville fatta stånd i en skogs-
dunge, men Svenskarna angrepo honom genast. I bör-
jan af denna strid blef Götz skjuten, hvai efter hans
folk råkade i oordning och började fly. Emellertid
skyndade Hatzfeld med de öfriga kejserliga tropparna fill
hjelp, i^ch nu hade slällningen ändrat sig så, att hä-
rarna stodo i sträckning från vester till öster, Sven-
skarna på södra sidan, de kejserliga mellan Jankovv och
"Wotitz på den norra. Hatzfcld kunde emellertid icke
vederbörligen ordna sitt folk, dels för den oländiga
marken, dels för den villervalla, som Götz's flyende
ryttare förorsakade. Efter en häftig skärmytsling drog
han sig derföre tillbaka. Tvänne Svenska regementer,
som allt för nära eftersatte honom, blefvo med förlust
återjagade, hvarefter han bakom en höjd ånyo fattade
stånd och ordnade sina troppar. Detta var förmiddags-
träfl"ningen. Den hade medfört en betydlig förlust för
de kejserliga; och allmänt ansågs Götz hafva genom
sin olydnad och försumlighet föranledt olyckan. Det
klef sedan ett i Böhmen länge brukligt ordspråk: Bä-
ra sig åt som Götz vid Jankov^^itz. Detla var
samma Götz, om hvilken vi första gången hafva talat
uti berättelsen om Pasevvalks förstöring.

Genom de kejserligas återtåg hade vägen till 01-
IDiitz blifvit för Torstensson öppnad. Denne ämnade
också i början att nöja sig med den redan vunna för-
delen och att utan vidare strid fortsätta sitt tåg åt

öster. Men straxL på eftermiddagen erhöll han un-
derrättelse, att mycken oordning rådde bland de fi-
endtliga tropparna, serdeles bland något fotfolk, som
besatt närmsta skogshöjd. Torslensson, i hopp att
kunna tillfoga Genden än mera skada, hastade sjelf dit
med en hop fotfolk och 10 småkanoner. Men förhål-
landet befanns helt annorlunda än uppgifvet var. Så
väl den kejserliga förtroppen på höjden, som hela den
öfriga hären der bakom stod i slagtordning. Torstens-
son blef tillbakadrifven och mistade alla sina kanoner.
Han kallade några regementer till hjelp. De kejserliga
trodde, att striden icke längre kunde undvikas, tågade
derföre med alla tropparna upp på höjden och störta-
de sig derifrån ned mot Svenskarna med ovanlig häf-
tighet. Det var Johan De Werth, som sålunda ryckte
hären med sig, och tvingade till en ny strid. Den bör-
jades vid pass kl. 2 e. m., och blef utefter hela liniea
ytterst hårdnackad. På Svenskarnas venstra flygel,
som nu stod bredvid Jankow, fäktade Douglas och De
Werth med brinnande häftighet; unga Ascheberg förde
sin sqvadron 9 serskilda gånger i elden och De Werth.
var två, andra säga tre hvarf fången, men slet sig ånyo
lös. Flere gånger lyckades det Svenskarna att skingra
de Bajerska ryttareskarorna; men dessa hade ibland sig
•ute på flygeln en hel brigad fotfolk, bakom hvilkea
de. funno skydd och åter kunde ordna sig. Slutligen
förenade Douglas tre sqvadroner till en enda och stör-
tade med denna öfver fotbrigaden, hvilken nu ändteli-
gen blef upprifven och huggen i stycken. Derefter rå-
kade hela denna kejserliga flygels rytteri i oordning
och flydde med stor förlust.

På Svenskarnas högra sida nära Wotitz hade Wit-
tenberg efter striden mot Götz ännu icke hunnit ordna
sina troppar, när de kejserliga började anfallet. Stri-
den blef derföre en lång stund ganska tvifvelagtig.
Det var på denna flygel, hertig Karl Gustaf stod soia
/öfverste för Kurlänningarna. Nästan alla officerare vid
hans regemente blefvo skjutna. Han sjelf var. nära

deran. En kula genomborrade hans hatt, en annan
rocken, en tredje till och med skjortan, en fjerde af-
ryckte på högra sidan hans efter tidens sed långa bår.
Han sjelf blef dock oskadad. Efter en lång och svcr
strid lyckades det äfven för denna flygil alt drifva
fiendtliga rytteriet på flykten. Klockan var fyra på
eftermiddagen när ungefär på en gång båda de kejser-
liga flyglarna blefvo förjagade.

Ännu återstod midten. Der fäktade Hatzfeld och
fotfolket med okufvad ihärdighet. Men sedan de kej-
serliga flyglarna blifvit förjagade, drog sig hela Sven-
ska hären likasom i en halfmåne kring den kejserliga
midten. BioLt en half timme kunde denna, sålunda
lemnad åt sig sjelf, motstå det allsidiga anfallet. Större
delen af fotfolket biet nedhugget eller taget tiil fånga.
Hatzfeld sjelf trängde okänd igenom Svenska lederna
och höll på att smyga sig undan. Slutligen kom en
Svensk korporal, som med pistolen för pannan tvang
honom att stanna och gifva sig fången. Hatzfeld var
dock nära att efter undergången plundring återigen
slippa lös; men då korporalea fann i hans fickor lOO
dukater, misstänkte han sin fånges betydenhet och för-
de honom just vid slutet af slaget till Torstensson ,
der han genast blef igenkänd.

Under sjelfva striden hade Svenskarnas högra fly-
gel blifvit kringgången af några sqvadroner kejserligt
rytteri. Om dessa då genast angripit ryggen af Sven-
eka tropparna, så hade det måhända ledt till motsatt
utgång af slaget. De kastade sig i dess ställe öfver
Svenska trossen, började plundra den och hade till och
med tagit Torstenssons grefvinna till fånga; men hon
blef snart befriad och de kejserliga ströfrarna förjaga-
de. Fem sqvadroner af dessa ryttare kommo sedermera
just mot slutet af striden fram bakom Svenska mid-
ten, men blefvo nu lätt öfverväldigade och nedhuggna.

Vid Tabor sökte De Werth samla det flyende ryt-
teriet till anfall mot Svenskarna, hvilka han nu trodde
af segern berusade och i oordning; men det var omöj-

r

ligt att leda de slagna till något nytt företag. Han
måste sjelf dela deras flykt, och gick med sina trop-
par tillbaka till Bajern.

Svenskarnas seger var allmän och fullkomlig. De
kejserliga förlorade i döda en fältmarskalk, två öfver-
star och så mycket man på det vidsträckta slagtfältet
kunde räkna, 4000 man; i fångar deremot öfverbefäl-
hafvaren fältmarskalken grefve Hatzfeld, fem generaler,
deribland Bruay och Mercy, åtta öfverstar, 14 öfvei-
stelöjtnanter, femtiosex kaptener och ryttmastare, ett-
hundrade sextiotre löjtnanter, fåndrickar och kornet-
ter, 4000 soldater och underbefäl, fyratioåtta stånda-
ren, trettiofyra fanor, tjugusex kanoner, samt all sin
medförda tross. Den häi'{i[^a striden aflopp icke utan
förlust för Svenskarna; de saknade i döda två öfver-
star, en hop af befaiet och två tusen man.

Denna seger var den mest lysande, som alltsedan
slaget vid Nord lin gen blifvit under trettioåra kriget
Vunnen. Orsakerna till dess utgång voro flere ; förnäm-
ligast oordning och brist pä lydnad och sammanhang
i kejserliga häi-en; så förstörde Gölz förmiddagsträffnin-
gen, och uti eltermiddagsslaget störtade sig De Werth
utan befallning mot Svenskarna. En olycka för de kej-
serliga var ock, att nästan allt deras skytteri i förmid-
dagstiälTningen förlorades, hvarföre Torstenssons kano-
ner uti sjelfva slaget obehindrade spridde död och oord-
ning. Man har äfven anmärkt som en serdeles lycka v
för Svenskarna, att före slaget voro vägarna af den.
starka kölden så sammanfrusna, att Torstensson med'
tamlig lätthet kunde föra sin här och sina kanoner,,
hvart han ville; likaledes att han sjelf var vid så god'
hälsa, att han under hela slaget kunde sitta till häst
samt obehindradt rida omkring och leda rörelserna.
Straxt efter slaget kom tö; vägarna blölnade upp och
Torstenssons giktplågor började ånyo, så att han må-
ste föras i den vanliga hängbåren.

FORTSJiTTM>;G AF FiLTTACET 1645.

Dånet af kanonerna vid Jankowitz hördes till Prag
med en styrka och långvarighet, som tillkännagaf ett
afgörande slag. Kejsaren for derföre omkring i alla
kyrkorna för att bedja om framgång för sina vapen.
När olycksbådet kom, beslöt han att genast ila till
Wien. Närmaste vsgen kunde han af fruktan för Sven-
skarna icke taga. Han for öfver Pilsen till Regensburg
och derifrån till "Wien.

Här rådde ångest och villervalla. Vägarna i Mäh-
ren och norra Österrike hvimlade af flyktingar, dels
kejserliga soldater, dels landtboar, hvilka alla dagligen
inströmmade till hufvudstaden. Kejsarens mor och
barn samt en mängd Wienerboar flydde till Grätz,
andra till Salzburg, många ville ända till Venedig; men
tejsaren förböd att öfvergifva fäderneslandet.

Ferdinand den tredje visade nu samma oböjliga
ihärdighet, som utmärkte fadren. Han syntes nära för-
lorad. Inom fem månader hade Torstensson förstört
tvänne kejserliga hufvudhärar , den ena under Gallas
vid Bernburg, den andra under Halzfeld vid Janko-
vvitz; nu återstod knappt ett enda fullständigt rege-
mente. Från de förra bundsför vand terna föga bjelp;
Bajern sysselsatt af Frankrike; Kur- Saxen, uttröttadt,
sökande efter stillestånd. Deremot nalkades med ho-
tande härar Svenskarna från Mähren och deras bunds-
förvandt Bagoizki från Ungern. Kejsaren förlorade
dock icke modet. Jemnte sin gemål qvarstannade han
i Wien för att hålla dess innevånare vid godt mod.
Från Spanien och Italien begärdes och erhölls betydlig
hjelp. I arfländerna blefvo starka utskrifningar påbud-
na, i Böhmen hvar tionde, i Österrike hvar femte
man. I Wien beväpnades 4000 gesäller, och emedan
nästan allt skytteriet gått förloradt, hämtades från
Magdeburg de kanoner, som Gallas vid slutet af förra
året derstädes qvarlemnat. Denne härförare blef sjelf

åter tagen till nåder och fick i uppdrag att samla de
i Böhmen qvarblifna lemningarna af hären. Erkeher-
tig Leopold Wilhelm skulle försvara Donau och tillika
som fältherre anföra alla de kejserliga tropparna. Oord-
ningen var dock så stor, att erkehertigen sjelf blef en
gång såsom okänd angripen och misshandlad af kejser-
liga ströfvare, och Gallas var en annan gång nära att
lida samma öde.

Men långt innan dessa anstalter hunnit vidtagas,
hade Torstensson inträngt i det värnlösa landet. Efter
en dags hvila vid slagtlältet, ilade han raka vägen åt
Mähren och tog d. 3 Mars Iglau, som måste betala
60,000 R:dr i brandskatt. Härstädes några dagar för-
dröjd af giktplågor, sände han undertiden och befriade
Olmiitz från belägringen. Snart gick han åter framåt,
to^ d. 9 Mars Znaien; kom den 14 till Krems vid
Donau, tog samma stad d. 19 och skickade ströftrop-
par, som på södra sidan af floden, indrefvo brand-
skatter. Af brist på fartyg kunde den öfriga hären icke
följa efter. Derföre och för att uppmuntra Ragotzki,
gick Torstensson åt öster, tog Korn-Xeuburg d. 30
Mars, eröfrade vid Wien ena broskansen öfver Donau,
slog några till hjelp framilande Ungerska troppar, och
inqvarterade slutligen Svenskarna i och omkrint^ Mi-
stelbach för att rasta ut efter det påskyndade vinter-
tåget.

Efter åtta dagars hvila uppbröt Torstensson åter
igen, samt intog nästan alla kringliggande slott och
städer; och då Ragolzki ännu icke syntes till, och det
var omöjligt alt komma öfver Donau, började han att
d. 24 Apr. belägra Biiinn, för att genom denna stad
få fulländad den kedja af fästningar, som Svenskar-
na innehade från Östersjön anda ned mot Wien.

Briinn var serdeles väl beläget, befästadt och för-
sedt; borghöfding öfverste de Souches. Denne hade
förut varit i Svensk tjenst, då han för några ohöfliga
skrifvelser blef af Stålhandske satt på högvakten, hvar-
ifrån han rymde och öfvergick till kejsaren. Han vtr

således mot Svenskarna förbittrad och fruktade tillika
såsom öfverlöpare deras hämnd; hvarföre han också
ledde försvaret med all möjlig kraft.

För att kunna vända sina vapen odelade mot Sven-
skarna, hade kejsaren åt RagotzUi erbudit fred med
alla de villkor, som denne sjelf fordrat. Underhand-
lingen var nära afslutad, då till Ragotzki kom under-
rättelse om Torstenssons framsteg, och tillika en Frän-
sysk underhandlare, som böd penningar. Ragotzki
afbröt då fredsverket och sände sin underhöfding med
7000 ryttare till Biiinn. I början af Juni nalkades
han sjelf med en här af 8000 till fot, 17,000 till häst
samt 40 kanoner. M*d denna sfyrka hade mycket
kunnat göras; men Ungerska tropparna voro otuktadsj
och oordentliga, samt rymde ofta och hoptals till hem-
bygden. Ragotzkis förnämsta rådgifvare var af kejsa-
ren mutad; Ragotzki sjelf obeslutsam. Han och Tor-
stensson hade olika afsigter och kunde ej förena dem.
I början af Augusti slöt han frid med kejsaren och
återvände till Siebenbiirgen utan att hafva med sina
troppar något hufvudsakligt uträttat; men under den-
na tid voro Svenskarna inne öfver Ungerska gränsen,
«röfrade några fästen, och gjorde äfven i detta land
sina segerrika vapen kända.

Belägringen af Briinn fortsattes ifrigt, men med
mindre framgång; emedan Torstenssons styrka serdeles
i fotfolk var genom många strider och besättningar
försvagad. Han tillät sig derföre att i spetsen för
stormningarna framdrifva en hop främlingar, ena gån-
gen Ragotzkis soldat r, andra gången en mängd sam-
manfösta Mähriska bönder, allt för att spara Sven-
skarna. Men hans bemödanden strandade mot det ihär-
diga försvaret; och då krut begynte felas i fästningen,
lyckades det de Souches att insmuggla flere lass deral.
A ena sidan blefvo nu Svenskarna öfvergifna af Ra-
gotzki, och å den andra voro deras bundsförvandter
Fransmännen fullt sysselsatta af Bäjrarna. De kejserli-
ga samlade tropparna och nalkades. Torstenssons sjuk-

lighet tilltog, så att ban under en hel månads tid
icke kunde sjelf leda belägringsarbetet. Han misströ-
stade derföre om framgång. Efter nära fyra månaders
tid och betydlig förlust nödgades han upphäfva beläg-
ringen. Befrielsedagen firades af Brunnerboarna ännu
hundrade år derefter; kejsaren gaf dera till belöning
tullfri införsel af vin och öl; och de Souches blef se-
dermera vid sin död förd till Briinn och derstädes un-
der en. vacker minnesvård begrafven.

Torstensson tågade ännu en gång mot Donau och
Wien. Södra stränderna af denna flod voro också nu så
starkt försvarade, att icke mer något öfvergångsförsöi
kunde göras. Norra Österrike var deremot utan skydd
lemnadi i Svenskarnas hand, och blef i grund utsugef. Til-
lika lät Torstensson på det starkaste befästa Korn-Neu-
burg och der under öfverste Copys befäl inlägga eö
besättning af 900 man jemnte stora förråder. Menin-
gen var ött få denna fästning till stödjepunkt i stället
för Brimn.

Vid S.enskarnas sistnämnde tåg, hade de för an-
dra gången nalkats och intagit broskansen vid Wieui
Erhehertig Leopold >Yilhelm deltog sjolf uti försvaret.
En gång, just då han i sitt tält på Wolfsaue gjorde
bön, flög «n Svenosk kula genom väfven. Detta skedde
på St. Britas dag. Till rninne häraf, och som en gerd
af tacksamhet för sin räddning, byggde erkehertigen
dersammastädes ett kapell åt St. Brita; och fäl-
tet hette sedermera och ännu i dag Brigittiner-aue.
Med Ungrarna hade emedlertid pesten kommit in
i landet, äfven bland Svenska tropparna. De af de
»ednare, som undsluppo denna farsot, ådrogo sig an-
dra och svåra sjukdomar, isynnerhet genom omåttligt
förtärande af äpplen och vindrufvor, hvilka frukter vo-
ro för nordboarna en ovanlig förplagning. Hela landet
blef förgiftadt af dessa smittor, och två Svenska rege-
menter dogo nästan helt och hållet ut, Munförråder
började felas; alla sådana hade blifvit medtagna af de
under hela sommaren genomtågande Svenska, Ungerska

i?

och Österrikiska tropparna. Terstensson beslöt der-
före söka bättre vinterqvarter. Men först lät han af
alla städer och slott utkräfva dryga brandskatter; och
tågade derpå åt Böhmcn. Här uppfriskade sig hären
på några i östra landet liggande gods, hvilka tillhörde
kejserliga fällherrarn och derföre hittills af dem blif-
vit, så mycket som möjligt, från krigsbördan för-
skonade.

Emedlertid förvärrades Torstenssons giktplågor
stundeligen; han kunde ej fragla sig mer an två
mil om dagen; snart tålde han icke ens hängbå-
ren, och gikten började flytta sig uppåt. Ledsen öf-
ver de många tillfällen, som sålunda förlorades, och i
afsigt att genom ordentlig läkarevård återvinna hälsan,
lemnade Torstensson i början af December hären och
begaf sig till Leipzig. Tills den utsedda efterträdaren,
Karl Gustaf Wrangel, hunnit ankomma, skulle Witten-
berg föra tropparna. Men genast derefter anlän-
de Wrangel med betydliga förstärkningar. Sven-
skarna gingo till vestra Böhmen och togo der vinter-
qvarter.

■VESTRA SIDOriÄREX.

Såsom i berättelsen om Danska kriget redan ar
anfördt, inkräktade Königsmarck under första månader-
na af detta år hela Bremen. Han blef derifrån kallad
till Torstenssons bistånd i Böhmen; men landtgrefvin-
nan af Hessen, angripen af de segrande Bäjrarna, for-
drade understöd och hotade att sluta fred med kej-
saren, om hon lemnades hjelplös. Königsmarck gjor-
do således först ett tåg nedåt Darmstadt och Heidel-
berg. Sedan Hessare och Fransmän hunnit i dessa
trakter tillräckligen förstärka sig, gick han derifrån,
brandskattade Franken, och sedan tillhopa med Axel
Lilje Saxen, tills kurfursten afslöt stillestånd. Derpå
gick Königsmarck nedåt Böhmen och Mähren för att
understödja Torstensson. Här försedde han Olmiitz

13

och dess sidofåsten Neustadt och Eulenherg med rika.
förråder; intog och brandskaltade en hop städer i
Schlesien; gick sedan genom Böhmen inåt Meissen,
dit han mot slutet af hösten anlände, sedan han på
detta år genomtågat nästan hela Tvskland.

ÖSTRA SIDOniEEN

var beständigt förenad med hufvudhären; så framt man
ej \ille anse den i Leipzig förlaggda starka Svenska
besättningen under Axel Lilje såuom en serskild af-
delning.

För öfrigt märkes, att Svvnskarnas bittraste fien-
de och afundsman, kurfursten Johan Georg af Saxen,
nu ändtligen tvingades till fredliga tänkesätt. Redan
efter slaget vid Leipzig 1642 hade kurprinsarna ofta
rådt till fred; men kurfursten ville ej höra talas der-
om; han bibehöll sin gamla ovilja mot Sverge, ocl: en
af hans förnämsta rådgifvare var mutad af kejsaren.
Men Österrikarnas nederlag vid Jiiterbock och Janko-
vvitz ökade Saxens fruktan för Svenskarna, och be-
gär efter fred. Kurprinsarna likasom Saxarna sjelfva
bådo kurfursten enträget att likasom Brandenburg slu-
ta stilleslånd med Sverge och derigenom rädda sitt
land från krigets förödelser. Ännu var dock Johan
Georg envis och kejsaren lockade honom med smicker
och med löfte om Schweidnitz åt den tredje bland kur-
prinsarna. Då befalldes Lilje och Königsmarck attför-
härja hela Meissen ända till Dresdens portar. De gjor-
de så, och med eftertryck. Äfven dog vid denna tid
den bekanta öfverhofpredikanten doktor Hohenegg. Kur-
fursten gaf nu ändteligen vika och afslöt d. 26 Aug.
med Svenskarna ett stiilestånd på sex månader. Han
måste lemna dem Leipzig, rättighet att tåga genom lan-
det, och 11000 riksdaler månadteligen. Stilleståndet
blef sedan förlängdt till krigets slut.

Det var efter Torstenssons första infall i kejser-
liga arfländerna 1642, som Österrike började visa nå-

gon tydligare becagenhet för fred. Efter fälttåget
J1645 och Torstenssons tredje och svåraste ijifall blef
kejsaren ännu mera försonligt sinnad.

ANDRA KAP2TLET.

om. LEONH^UID TORSTEXSSON.

Torstenssonska slägtep härstammar frän Wester-
götland. Ättfadern var Hans i Todene, en mägtig
man i början af ijortonhundratalet. En bland ättlin-
garna fick genom giftermål Forstena gård, hvilken se-
dan blef stamgods. Slägten hade stort anseende. Un-
der Erik den fjortondes tid var en Leonhard Torstens-
son öf vers te för Westgötarna och föll i kriget mot
Danmark. Sonen, Anders Lennartsson, Karl den nion-
des vän och trogna härförare är i dessa berättelser of-
ta omtalad; äfven andra sonen, Torsten Lennartson
Sigismunds anhängare och den ifrågavarande Lennarts
far. Längre än någon annan bibehöll denna slägt dep
gamla seden alt blott benämnas efter fadern och god-
set. Den hade ej något ättnamn, utan kallades i sam-
lida skrifter vanligen Forstenaslägten. Men efter den
store fältmarskalken antogo och bibehöllo hans efter-
kommande som ättnamn det genom Louom verldskuni»
ciga fädei-nenamnet Torstensson.

Om Leonhard Torstenssons ungdom hafva vi uli
foregående berättelse talat; äfvenledes huru han i stri-
den vid Niirnberg 1632 blef lagen till fånga.

Denna olycka var nära att för alltid afbryta hans
krigarebana. Han, blef nämligen förd till Ingolstadt
och der instängd uli ett kallt och fuktigt fängelse,
hvars murar voro öfverviltrade med saltpetter. Efter
anmälda klagomål haro.m» befallte kurfursten ^aximji-

15

han, att borghöfdingen, öfverste Snetter, skulle lemna
Torstensson frisk lult och rörelse samt alla de för-
plägningar, som han ville bekosta. Men, när vintern
inbröt, måste Torstensson bos kurfursten anföra nya
jklagomål, innan han fick sitt fängelse eldadt. Und,er
denna tid blef hans hälsa förstörd. Saltpettersfuktgn
föranledde en gikt, som sedermera aldrig kunde öfv^-
vinnas ^),

Kurfursten ville emedlertid draga all möjlig nytta
af sin fånge. Han begérde 12,000 dukater i lösepep-
ning, och då Gustaf Adolf iubröt i Bajern, befallde
han Torstensson att hos konungen utverka landets mil-
dare medfart; motsatsen skulle eljest på honom sjelf
iiämnas ^). Slutligen år 1633 blef Torstensson ut-
Texlad mot Wallensteins svåger Harrach.

Hemkommen, förordnades han till rikstygmästare,
och åtföljde till Preussen dtn här, som 1635 'ilrustades
jmot Polen. Efter stilleståndets förlängning förde han
samma här till Tyskland, der han, såsom närmsta
mannen under Johan Baner, deltog uti alia dennes
fälttåg. Hans hemresa för sjukdom och hans utresa efter
'Baners död hafva vi omtalat, likaså hans fältherre-
bragder från år 1642 till och med 1645; hvilka utgjort
innehållet af många kapitel. Få härförare uti verldshisto-
rien kunna uppte en sådan rad af lysande och ärorika
ifälttåg, bland Svenska fältherrar knappt någon enda.

Leonhard Torstensson var af ett mildt och skämtande
lynne, samt älskade godt bord och godt glas, dock
»ingendera till vana eller öfverdrift. Han var hvarken
.hård eller hämndlysten. Han gaf länge understöd åt
>enkan och barnen efter den Seckendorff, som mot ho-
nom stämplat lönnmord. Kriget antog under Tor-

vi) Miinchen. Pueichsarkiv. Acta des dreysigjährigtn
Krieges. V. 199 Maximiliau till Öfverste Snettei'. ,fl.
13 Scpt., 9 Okt-, 23 Dec. 1632, oeh den 17 Mftrs
1633.

a) S. st.

16

Stensson ett mildare lynne. Han utpressade väl dry-
ga brandskatter, hvilka till härens allmänna bästa an-
vändes; men han förböd och straflFade plundringar»
Ulver hans minne hvilar intet Magdeburg, intet Wiir-
zen, inga härjningar sådana som 1637 i Meissen, 1639
i Böhmen. Detta jemnte den föga del, han för sin
sjuklighets skull kunde taga i fältlefnaden, var kanske
orsaken, hvarföre han icke lyckades vinna någon sär-
deles tillgifvenhet hos de sedan Baners tid förvildade
soldaterna.

Han var utmärkt så till minne som förstånd;
hans ärlighet öfver alla tvifvelsmål. Redan 1639 vid
tillfälle af ett mutningsförslag, sade hertigen Georg af
Braunschvveig Liineburg: »Jag känner Torstensson oeh
»säger eder, att det är förgäfves.» Han behöll samma
anseende allt framgent. Egennytta var icke hans sva-
ga sida, ej heller lemnade han stor rikedom efter sig.
Det är väl sannt, från Holstein hemskickade han ett,
som det sades, med byte lastadt fartyg, hvilket dock
uppbringades till Köpenhamn. Men med sin stora af-
löning, och med öppet tillfälle alt plundra det förut
orörda öslerrike och Mähren, hade Torstensson lätt
nog kunnat tillrycka sig flere sådana skutlaster. —
Men från girighet likasom från andra brott hindrades
han af en varm och lefvande Gudsfruktan. Ofta, och
serdeles före afgörande strider upplifvade han sin för-
tröstan genom Ordets läsning; i synnerhet brukade
han vid sådana tillfällen upprepa Davids språk; »Du
»uppehåller mig vid din högra hand- Du leder mig
»efter ditt råd och upptager mig på ändalycktone med
■äran. När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel
»och jord intet;» och i plågans stunder tillade han:
»om mig än kropp och själ försmäktade, så är du
»dock Gud alltid mitt hjertas tröst och min del.»
Detta sista språk förordnade han också till ämne för
den en gång efter honom blifvande likpredikningen.

Som

17

Som fältherre var han ovanligt sliicklig, och det
i nästan alla afseenden. T synnerhet beundrade man
snabbheten i hans rörelser, och kallade honom derföre
Blixten. Denna egenskap förtjente så mycket större upp-
märksamhet, som han en stor del af tiden låg till
sängs. Uti hären och lägret höll han en förträfflig
ordning, hvilken sedermera efterföljdes af konung Karl
den tionde och af Franska fältherren Turenne, h vilka
båda erkände, att de af Torstensson lärt, den förre
allt, den sednare mycket. Skytteriet var Torstenssons
förnämsta vapen, och i hans hand serdeles verksamt;
fienden ansåg honom derföre ensam så god som 10,000
man. Vid belägringar hade han mindre lycka, än'
skicklighet. Från Freyberg drefs han 1643 af vintern
och annalkande fiender; från Brieg samma år af kejserliga
öfvermagten; från Briinn 1645 af Ragotzkis aiTall och
egen sjuklighet; alla tre gångerna med stor förlust.
Det var derföre ett bland de kejserliga gängse ord-
språk :

*'Freyberg imd Brieg mid Briinne
"Mach(fn dem Schweclen das Heer iliinnei)."

Men nämnde missöden öfvervägdes af än större
vunna fördelar. Torstensson hade mottagit blott en
enda Svensk här, och den svag, samt drifven inemot
Östersjön. Han efterlemnade tre Lärar; deraf den ena
vinterlägrad uti kejserliga arfländerna, med fästen och
besättningar nästan till portarna af Wien.

Länge hade Torstensson i anseende till sin stora
sjuklighet anhållit om afsked; men regeringen var ej
rätt ense om efterträdare, ville äfven i det längsta be-
gagna Torstenssons lycka och skicklighet, samt öfver-

i) Freyberg, Brieg och Brunn
Göra Svenska hären tunn.

18

talade honom derföre år fran år att stanna q\ar. Men
under återtåget från Österrike år 1645 blef sjukdomen
så häftig, att Torstensson måste öfvergifva hären, till
och med innan den utnämnde nya fältherren hunnit
fram. Efter dennes ankomst ålades Torstensson att
en längre tid stanna i Tyskland för att gå Wrangel
till hända med sina råd, och, om så behöfdes, med
sitt anseende; äfven för att återtaga krigsledningen, i
händelse den för "Wrangel skulle aflöpa mindre lyck-
ligt. Först om hösten 1646 kom han åter till Sverge.
Här hastade alla att erkänna den utmärkte mannens
förtjenst. Då gikten hindrade honom från att upp-
vakta på hofvet, kom drottning Kristina sjelf till ho-
nom på besök. Så väl mundlligt som skriftligt erkän-
de hon de vigtiga tjenster, han gjort fäderneslandet,
de stora och underbara framsteg han i Tyskland haft.
På en dag upphöjdes han till både friherre och gref-
ve; grefskapet blef Ortala med Lyhundrad härad i
Boslagen, Sedermera fick han ytterligare många gods
i Westergötland.

Torstenssons uppförande vid Kristinas hof och
hans sista öden skola vi framdeles berätta.

TREDJE KAPITLET.

OM KARL GUSTAF WHANGEL.

En utmärkande egenskap hos Svenska förmyndarcr
regeringen var dess oupphörliga bemödande att hafvaN
i beredskap skickliga ämnen för de högre ämbetsplat-
sernas beklädande. Så snart lofvande anlag upptäck-
tes, finner man, huru regeringen sökte draga dem
fram, gifva dem tillfälle att visa sig, att göra sig för-
tjenta af fäderneslandets allmänna tacksamhet, för att
sålunda få skäl att till de högsta platserna framdraga

%9

idem före äldre, ofta väl' förtjenta, men af naturen
icke så rikt utrustade medtäflare. Så infördes unga
hoppfulla adelsmän att först afböra sedan deltaga i rå-
<iets förhandlingar. Så framdrogos ofrälsemannen Sal-
vius, Nicodemi, Terserus, m. fl. Så under Gustaf
Horns tjenstelid qvarhölls Johan Baner uti Tyskland,
lör framtida möjligtvis inträffande behof. Under Ba-
ners fältherretid var Torstensson ämnad till efterträ-
dare; och då denne sednare för tilltagande sjuklighet
måste resa hem, stannade enligt Baners och Torstens-
sons förslag valet på Johan Liljehök. Men innan nö-
diga anstalter hunno vidtagas, dog Baner. Liljehök
var ännu icke mogen; Torstensson måste ut, dock,
som det först hette, blott på en kort lid, och Lilje-
hök följde med för att blifva i hären känd; hvarjemnte
han utnämndes till rikstygmästare för att sålunda re-
dan på förhand sättas framföre de andra generalerna.
Men 164^2 blef Liljehök skjuten. Nu råkade regerin-
gen i nytt och svårt bryderi. Rådet frågade Torstens-
son, huruvida Stålhandske kunde framdeles till en så
hög plats användas ^). Svaret lärer hafva utfallit ne-
kande; och man har mot Stålhandske anmärkt förmyc-
ken kärlek till glaset och att han, ehuru tapper och
skicklig som öfverste, likväl icke kunde som fältherre
på egen hand reda sig^j; hvilket ock sedermera af er-
farenheten bekräftades. Arvid Wittenberg kom också
i fråga; men, ehuru regeringen erkände honom för »en
Dgod ryttare,» troddes han »dock icke hafva hjerna
»nog, att så stort verk förestå;» var dessutom icke
rätt ense med Torstensson, ej heller älskad af fotfol-
ket ^j. Königsmarck var utmärkt i det lilla kriget;

1) Köpenhamn. Geheim. arlciv. Acta Svccica N.o 123.
Fol. Regeringens memorial tiil L. Torstcusson d. 24;
Jan. 1643.

2) Brah. Brefväxl. T. Xllf. Fol. Herman Wrangel till
Karl Gustaf Wrangel. Stockholm d. 23 Jan. 1643.

3) Riks ar k. Rådsprot. d. 25 Jul. 1645.

jnen utan erfarenhet i ledningen af en större här;
(dessutom af ett egennyttigt och öfvermodigt lynne.
Han låg just nu uti skriftväxling med Svenska regerin-
gen, visade derunder en stötande stolthet och yttrade
kland annat, det han ej ville låta befalla sig af någon
annan än af drottningen eller af Torstensson o. s. v. t)
detta som generalmajor; hvad skulle han ej göra på
lältherreplatsen? Slutligen var han en utlänning, hvil-
ien när som häldst kunde öfvergifva Sverge, och med
lynne af Wallenstein eller hertig Bernhard använda
hären till egna förslag. Utom dessa trenne fanns in-
gen, som kunde komma i fråga, mer än Karl Gustaf
"Wrangel. Men denne var vid Liljehöks frånfälle en-
dast 29 år gammal. Likväl befinnes, att Torstensson
Tedan år 1644 gifvit rådet förslag på den unge man-
Ben såsom mest skicklig till öfverbefålet , och att rå-
det fastade uppmärksamhet vid detta förslag-). Den
lysande sjösegern vid Femern gaf just i detsamma än-
31U mera anseende åt "NVrangel. Regeringen och Tor*
Stensson stödde under. De gåfvo honom det ena till-
fället efter det andra att visa sig, samt utnämnde ho-
nom 1645 till rikstygmästare, en plats, som vanligen
ansågs som förberedande steget till fältherrevärdighe-
ten. Man ämnade låta honom komma med förstärk-
ningar från Sverige 1645 till hären och sedan under
Tor Stenssons öfverbefäl följa densamma året 1646 för
att sålunda genom vanan blifva till fältherrevärdighe-
ten införd, och icke inköpt, som man 1641 måste
göra med Torstensson ^). Men denne sednares sjuk-
dom kom för hastigt uppå, så att han måste lemna
hären, innan Wrangel hann från Sverge dit ankomma.
I Eulenberg möttes båda fältherrarna , då befälet form-
ligen åt "Wrangel öfverlemnades. Dock, såsom förbe-

i) Riks ark. Radsprot. Maj manad 1645.

2) Köpenhamn. iGelieim. ark. Acta Svccica. Fol. 123,

Sv. Regeringen till Torstensson d. 26 Oct. 1644.
3)_Riksark. Rådsprotok. d. 27 Mars 1645.

Ii

mäldt är, måste Torstensson för alla händelser stanna
qvar uti Tyskland. Först frampå sommaren 1646»
och sedan fälttåget tagit en gynnsammare vändning,
utnämndes Wrangel till fältmarskalk , hvarefter det
tilläts Torstenssou att återvända till Sverge.

Denne Karl Gustaf Wrangel var äldsta sonen a£
segraren vid Gorzno t), Herman Wrangel, hvilken un-
der Karl den niondes tid inkom i Sverge '). Modrea
hette Margareta Grip, en bland de sista ättlingarna af
den fordom mägliga riksdrotsen Bo Jonsson.

Släkten Wrangel är så gammal, att man ej be-
stämdl kan uppgifva, hvar den först tagit adeligt nama
och sköldemärke. Den anses härstamma från SVestfa-
len, hvarifrån flere grenar inflyttade till Danmark.
Sedermera följde några Wranglar den Danska konun*
gen Waldemar Seger på dess eröfringståg till Lillland»
En och annan stannade i sistnämnde land qvar, och.
lemnade der talrika afkomlingar, hvarje gren benämnd
efter sitt stamgods; Wranglar till Elstfehr, till AdinaU,
till Sausis, till Sag och till Fall, hvilka den ena efter
den andra blifvit intagna på Svenska riddarhuset. Un-
der sjuttonde århundradet ökades slägten så, att uti
slaget vid Pultava stupade ej mindre än 22 Wranglar»
De många grenarna hafva icke kunnat redogöra för sin
gemensamma slägtförhindelse ; men anses dock af en
och samma ätt, eller som det kallas, sköldslägtin-
gar, emedan de föra ett och samma sköldemärke.
Detta utvisar en svart kransmur i hvitt fält. I anled-
ning häraf anses namnet vara sammandraget af Wehr-
angel, d. v. s. Skydds-mur.

Herman Wrangel hade af Karl den nionde fått
Sko-kloster, beläget nära Ekoln, en af Mälarens vac-
kraste fjerdar. På denna egendom föddes Karl Gustaf
Wrangel d. 13 Dec. 1613. Här tillbragte han sin för-
sta ungdom, redan då utmärkt för kraft och allvarlig

i) Se Berättelsen om Gustaf Adolf, tap. 23 cch 23.
i) Se Berättelsen om Karl deu nionde, kap. 1.

verksamhet. Att segla ut på Mälarens Ijerdar var ett
bland hans karaste nöjen, likasom ett förebud till fram-
tida sjöbragder. Från tio till tretton år undervisades
han i Skytlianska kollegiet i Uppsala ; men följde sedan
fadren till Preussiska fälttåget 1627. Han var ännu
för ung till ordentlig krigstjenst; men fadren ovetan-
de deltog han ofta i skärmytslingar och strof tå g. Gu-
staf Adolf, som fick veta det, varnade fadern, och
bad honom efterse, det den hoppfulla gossen icke ge-
nom otidig hetta måtte bringa sig om halsen.

Efter stilleståndet vid Stumsdorf begaf han sig på
utländska resor och stannade ett helt år uti Holland,
der han uppmärksamt studerade skeppsbyggeriet och
sjöfarten. Sedan for han till Paris; men blef liksom
andra resande Svenskar af konungen återkallad för att
deltaga i Tyska kriget. Nu blef han genast kammar-
junkare och vid nitton års ålder ryttmästare vid lif-
regementet. Såsom sådan hade han tillfälle att nära
följa konungen och blifva bemärkt. Vid öfvergången
af Lech 1632 var Wrangel en af de första, som fram-
störtade öfver bryggan. I slaget vid Liitzen följde han
konungen. Denne uppdrog honom att med en befall-
ning rida öfver till venslra flygeln. Wrangel bönföll
om tillåtelse att få stanna qvar, emedan konungen hade
endast få personer omkring sig. På förnyad befallning
måste han dock rida. Vid återkomsten var konungen
fallen.

Sedermera tjenade Wrangel under Baner och ut-
märkte sig vid alla tillfällen, serdeles under svältkri-
get vid Torgau 1637, då han en gång blef sårad, lam-
slagen, fångad och till hälften afklädd och plundrad,
innan han af de sina återtogs. Uti det svåra fälttåget
i Pommern samma höst var han outtröttelig och del-
tog sedan i alla krigsrörelserna 1638, 1639, 1640 och
1641. Såsom vi förut berättat, uppstod mellan Baner
och gamla Herman Wrangel, bägge stolta och korta
om hufvudet, ett missförstånd, som slutligen växte sä
högt, att gamla Wrangel måste lemna sitt befäl och

23

resa tillbaka till Sverge. Detta hindrade likväl icke
Baner från att erkänna sonens, Karl Gustafs, förtjeu-
ster. Denne blef 1635 öfverstelöjtnant, 1636 öfverste,
1638 d. v. s. vid 25 års ålder general-major; med
Dalkarlarna till regemente.

Efter Baners död var han en af de tre generaler,
som gemensamt styrde Svenska hären; och tillika den,
som uti striden vid Woifenbiittel 1641 uthärdade och
afslog Piccolominis anfall och förnämligast bidrog till
segern. Åren 1642 och 1C43 tjenade han under Tor-
stensson och blef ofta och med framgång använd. Hans
segerrika sjötåg åren 1644 och 1645 hafva vi nyligen
berättat.

Karl Gustaf Wrangel hade reslig växt, Kfliga ögon;
välljudande röst och angenämt umgänge, blandadtmed
en viss ridderlighet. Uti tornerspel och andra idrot-
ter öfver träffades han af få. Han hade ganska goda
kunskaper i historia, matematik, krigskonst både till
lands och sjöss, samt i flere språk. Till lynnet var
han klok, driftig, oförskräckt, men derjemnte egen-
sinnig och öfvermodig, serdeles i yngre åren, derföre
af befälet icke älskad; men så mycket mer af solda-
terna, hvilka han lemnade friare tyglar än Torstensson
gjort. Han älskade prakt och vällefnad; men var der-
jemnte god hushållare. Fadren bad honom att »under
»kriget taga för sig som de andra ; ty den, som tar nå-
»got, han har något.» Karl Gustaf Wrangel tog också
lör sig så rikligen, att han deraf uppbyggde och pryd-
de Skog-klosters slott, den dyrbaraste boning, som nå-
gon enskild man i Sverge låtit uppföra.

Under Tyska kriget fattade han kärlek till fröken
Anna Margareta von Haugwitz, från Magdeburgska
området. Det säges, att gamla Herman Wrangel va-
rit dermed missnöjd, ty han önskade åt sin hoppfulla
son en mer lysande förbindelse än med denna fattiga
fröken. Men fadrens stolthet måste vika för sonens
kärlek och 1640 firades förmälningen. Vid första barn •

m

dopet året derpå hade dåvarande generalmajor Wran-
gel till faddrar åt sitt barn landgrefvinnan af Hessen
och två hertigar af Braunschweig.

FJERDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1646.

Alltsedan det obehagliga fälttåget 1640 och under
Torstenssons hela befälstid, hade Svenska och Fransyska
härarna varit åtskilda. Båda men hvar för sig sökte
iramträDga till Österrike, den förra genom Böhmen,
den sednare genom Bajern. Österrike och Bajern ord-
nade i följe deraf sin krigsstyrka sålunda. Om somma-
ren lemnades i Österrikiska arfländerna endast ett
mindre antal troppar med uppdrag alt mot Svenskar-
na gå blott försvarsvis till väga ; under det Österrikare
och Bäjrare förenade kämpade mot Frankrike. Men
om vintern , och medan de ömtåligare Fransoserna
iivilade, vände sig samma förenade här mot Svenskar-
na, då dessa blefvo af öfvermagten drifna ur de om
sommaren vunna fördelarna, och dessutom i sin vin-
terhvila oroade. Torstensson insåg svårigheten häraf,
och rådde derföre "NVrangel att antaga ett nu af Frank-
rike gjordt försL-ig om härarnas förening för att sedan
med gemensamma krafter angripa den gemensamma fi-
enden. Wrangel följde rådet och underhandlingar i
sådan afsigt blefvo genast öppnade.

Med de af Wrangel öfverförda tropparna utgjorde
den Svenska i Böhmen vinterlägrade hären 15,000
man till häst och 8C00 till fot; utan att räkna Kö-
nigsmarcks flygande tropp och alla besättningar. Den-
na starka och välrustade här väckte hos de kejserliga
mycken farhåga. Men det gick, som förra åren. Er-
kehertig Leopold skyndade till Miinchen och utverkade

25

Bajerska härens förcDing med den Österriska. Sålun-
da vida öfverlägsen, tågade han mot Wrangel, som
måste lemna sitt vinterläge uti Böhmen. Genom passet
vid Pressnilz drog han sig öfver Meissen till Thiirin-
gen. Erkehertigen följde vid sidan och gick in i Fran-
ken. Emedlertid var med Turenne öfverenskommelse
slutad om Svenska och Fransyska härarnas förening.
"Wrangel skickade derföre Wiltenberg till Schlesien att
bevaka Tysklands östra sida; men tågade sjelf uti April
åt Westfalen, intog Höxter och Paderborn, gick sedan
Maj till trakten af Wetzlar, förenade sig med Hes-
sarna och i början af Juni med Königsmarck.

ISu väntade han efter öfverenskommelse den Fran-
syska hären, och Turenne hade redan slagit brygga
för alt gå öfver Rhen ; men i detsamma fick denne sed-
nare från Paris befallning att tåga mot Luxemburg,
der hans troppar vore mera behöfliga. Detta för Sven-
skarna vådliga löftesbrott sökte Mazarin ursäkta der-
med, att om Frankrike cfvergåfve Svenskarna, skulle
Bajern öfvergifva Österrikarna. Men så skedde ej. Bäj-
rarna förenades med erkehertigen, cch nu kastade sig
dea öfverlägsna hären, 30,000 man stark, öfver Wran-
gel. Denne kom i svårt betryck. Mot Torstenssons
råd och skälig anledning ville han ej våga fältslag mot
den starkare fienden. Han drog sig tillbaka, intog vid
Amoeneburg nära Marhurg ett befästadt läger, hvarest
han hade god tillförsel och kunde någorlunda skydda
Hessen. Erkehertigen kom efter, och då Svenskarna
icke läto tvinga sig till fältslag, lade han kejserliga
hären uti befästadt läger straxt bredvid, och ett svält-
krig uppstod, som räckte vid pass fjorton dagar. Detta
var vid midsommarstiden. De kejserliga ledo mest.
Efter en förlust af 4000 man gingo de till stranden
af Nidda elfven. Wrangel följde efter och stannade
nära Giessen.

Emellertid klagade Svenska både hofvet och
fältherrarna högt öfver Frankrikes uppförande. Äf-
ven Turenne förklarade sitt missnöje öfver den ändra-

de befallningen, och föreställde Mazarin , huru mycket
som kunnat uträttas af de förenade Svenska och Fran-
syska härarna. Detta verkade. Från Paris kom tillå-
telse att förena sig med Wrangel, hvilket också den 31
Juli nära Giessen verkställdes. Man öfverenskom, att
under ena veckan skulle Wrangel, under den andra
Turenne utdela befallningarna; men att alla vigtigare
företag borde mundtligen och gemensamt afgöras. Det
länder Wrangel och Turenne till ära, att detta de-
lade öfverbefäl aflopp utan några vådliga tvister.

Det var vid denna tiden , som Torstensson fick
resa hem, och Wrangel utnämndes till fältmarskalk med
17,000 R:drs lön. Tillika kom från Stockholm befall-
ning »att gå rakt på Bajern; icke spilla tid med be-
»lägringar, utan att om möjligt öfvertala Fransmännen
watt strida så väl vinter som sommar.)) Drottning Kri-
stina skref dessutom enskiidt och uppmanade Wrangel,
»att visa sig företrädaren värdig.»

Erkehertigen hade uti sitt läger vid Friedherg och
Nidda-elfven ganska rik tillförsel ; de förenade vid Gies-
sen stodo i ulätet land De beslöto derföre bana si»
väg åt Bajern, och innan erkehertigen hann förekomma
det, gingo de vid Bonnameis öfver Nidda-ån. Båda
härarna på hvar sin sida om den smala men högstranda-
de elfven besköto hvarandra i några dagar, men ville
ingendera angripa. Erkehertigen gick sedan åt norr i
tanka att locka de förenade efter sig. Men dessa skyn-
dade i dess ställe åt söder förbi Hanau, AschafTen-
burg, Heilbronn, i slutet af Augusti öfver Donau vid
Donauwerth, i början af September öfver Lech vid
Oberndorf. De till båda strömmarnas försvar sammanraf-
"sade Bajerska bönderna blefvo slagna, lätt och med
ringa förlust för Svenskarna. Bland de sårade nam-
nes här för första gången öfverste Grundel , sedan be-
kant under namnet Helmfeldt.

Förskräckelsen i Bajern blef stor. Kurfursten
flydde till Braunau och befallde rifva alla broar i det

strömskurna landet. Tillika klagade han bittert öfver,
alt erkehertigen lemnat honom försvarslös. Denne sed-
nare skyndade genom öfra Pfalz tillbaka till Bajern,
och kom just i rattan tid för att befria Augsburg från
en belägring af de förenade härarna. Dessa måste
draga sig tillbaka till Schwaben, erkehertigen följde
efter, men framträngde oförsigtigt nog ända öfver lUer-
floden och blottade sålunda Bajern. De förenade, som
dragit sig åt norr, begagnade tilirållet, kastade bakom
honom hela sin här öfver Lech in i Bajern igen, och
sände ströfvare, som härjade landetända till Miinchen,
Sjelfva den förenade hären stannade på östra sidan af
Lech och utslängde i nära fjorton dagars lid erkeher-
tigen ifrån Bajern, medan detta hnd af Svenska och
Franska ströfvare härjades. Ändlligen d. 7 Nov. lyc-
kades det för erkehertigen alt vid Thierhaupten trän-
ga sig öfver floden in i Bajern igen. Men nu delade
sig hans här. Erkehertigen sjelf med Österrikarna gick
hemåt; Bäjrarna lemnades att nästan ensamma försvara
sitt land.

Det hade nemligen uppkommit missförstånd mel-
lan dessa hittills under hela kriget troget förenade
bundsförvandter. Kurfursten Maximilian hade nu liksom
alltid uppoffrat ganska mycket för utrustning och un-
derhåll af sina troppar. Också hade dessa ej sällan
segrat, Öslerrikrarna nästan aldrig ; likväl gällde hos
kejsaren Trautmansdorff och Schlick mer än kurfur-
sten; och denne sednare såg nu sitt land under ett
fälttåg två gånger blottställdt för fienden, ehuru erke-
hertigen hade en så betydlig styrka under sitt befäl.
Maximilian klagade derföre ölver kejsarens olacksam-
het, öfver trötthet vid kriget, öfver landels utarmade
tillstånd, och tillkännagaf sin önskan alt sluta enskildt
stillestånd , måhända fred. Delta var just, hvad Fran-
ska hofvet önskade , nemligen att skilja Bajern från
Österrike, och alt bibehålla det förstnämnde tillräckli-
gen starkt, för att i framtiden kunna blifva en mot-
\igt mot det sednare. Tillika var man afundsjuk öf-

n

ver Sverges framsteg. Af dessa skäl kom från Paris
befallning tfU Turenue att icke inbryta i Bajern , utan
lemna dess kurfurste slillestånd. Wrangel , som såg
hela landet öppet ocb efter erkeberligens bortgång nä-
stan utan försvar, hade ämnat öfver svämma detsamma
ända till Inn och derstädes taga vinterqvarter. Då
derföre Turenne vägrade att följa, blef Wrangel höge-
ligen uppbragt; han hotade, han föreställde, han bad;
men allt fåfängt. Turenne sjelf ogillade Franska hof-
vets befallning och skref till Paris, »huru sällsynt det
»tillfälle vore, som nu försummades; huru Svenskarnas
»öfvermagt icke kunde egentligen blifva så fruktansvärd.»
Det hjelpte ej. Han måste lemna Bajern och taga vin-
terqvarter i Schwaben kring Donau. Svenskarna vcro
tvungna alt följa. De stannade vid Bodensjön.

Medan underhandlingarna om stilleståndet fortsat-
tes, beslöt Wrangel alt icke låta tiden och vintern gå
onyttigt förbi. Det var kändt, att under alla de fält-
tåg, som förhärjat Schwaben, hade folket från kringlig-
gande landskap fört sina sina dyrbarbeter till Bre-
genz , en liten vid Bodensjön belägen stad , hvil-
ken genom aflägsenhet och serdeles trånga och ber-
giga tillvägar ansågs skyddad mot fiendtliga anfall.
Wrangel vågade försöket. Några mutade bönder ledde
tropparna öfver bergen. Hopar af landtfolk visade sig
och gjorde tappert motstånd , men blefvo nedskjutna.
Sjelfva juldagen togo Svenskarna staden och på samma
gång ett byte, som värderades till 40 tunnor guld, det
ville då för tiden säga 4,000,000 R:dr. Det säges, att
Wrangel beböfde 500 vagnar till dess bortförande. Der
samlades grundplåtarna till Skogklosters präktiga slott»

Schweitzarne , som oroades och började rusta,
blefvo genom fredsförsäki ingår lugnade. Wrangel an-
grep sedermera staden Lindan; men måste efter be-
tydlig förlust af tid och folk upphäfva belägringen ,
hvarpå han tog vinterqvarter i södra Schwaben.

99

VESTBA SIDOHAREN

under Königsmarck var i början af året på egen hand
uli \^'estfalen. Sedan början af Juni månad följde han
hufvudhären.

ÖSTRA SIDOHAEEN

nära 5000 man stark, blef under Arvid "NYittenberg i April
afsänd till Schlesien. Der mötte Montecuculi med li-
ka styrka och lycka. Men fram på sommaren fick
Wittenherg från Sverge 3000 man till förstärkning. Nu
måste Montecuculi efter en förlorad träffning vika un-
dan åt Mähren, hvarefter Wittenberg gjorde ett hastigt
infall i Böhmen, samt undsatte Svenskarna i Olmijtz,
rveustadt och Eulenberg. Krems' och Korn-Neuburg
hade redan blifviL af de kejserliga tvungna till dagtin-
gen. >Yittenberg gick derföre tillbaka till Schlesien
hvilket land han vid fälttågets slut till större delen
innehade.

FEMTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1647.

Den i förra kapitlet omtalade underhandlingen om
slillestånd med Bajern fortsattes under början af året
1647. Kejsaren sökte på allt satt motarbeta den. För
att stifta misstroende erböd han Sverge enskild fred.
Till hela Bajerska hofvet skref han afstyrkande, varnan-
de bref, men allt var förgäfves. I början af Mars af-
slutades stilleståndeL. Det omfattade å ena sidan Sver-
ge , Frankrike , Hessen och kurfursten af Trier; å den
andra bröderna, kurfurstarna af Bajern och Köln. Vill,
koren voro, »att Köln och det egentliga Bajern skulle

»befrias från fiender; men ÖJfra Pfalz stå öppet för ge-
imomtågande ; kurfurstarna skulle iakttaga fullkomlig
»neutralitet, och vid afskedande af sina troppar icke
»visa någon slags vald genom att öfverlemna dem åt en
»Uer annan af de krigförande magierna; slilleståndet
skulle »inom 5 månader å ömse sidor stadfästas , och
»borde till den allmänna freden förlängas.»

Kejsarens ställning syntes nu ganska betänklig.
Den ene efter den andre af hans bundsförvandter blaf
tvungen att med fienderna ingå stillestånd. Branden-
burg 1640 y Kur-Saxen 1645 , Bajern , och straxt
derefter Maintz 1647. Han stod ensam mot sina fi-
ender ; mot samma fiender, som förut varit både ho-
nom och hans bundsförvandter tillhopa öfvermägtiga.

Men denna betydliga framgång alstrade å andra si-
dan oenighet. Frankrike ville förekomma en alltför
stor öfvervigt hos Svenskarna, likasom hos kejsaren;
de ifriga katolikerna började också tala högt om gud-
lösheten af att hjelpa en kättersk, och helt och hållet
stjelpa en rättrogen furste; hvarförutan försvaret mot
Spanska Nederländerna fordrade folk. Af sådana orsa-
ker fick Turenne genast efter stilleståndets afslutande
befallning att öfvergifva Wrangel. Han lydde, fast o-
gerna; och tvang i förb.tågande kurfursten af Maintz
att äfven ingå neutralitet.

Sverge och Österrike stodo således hvar för sig,
stat emot stat. Sverge blef den anfallande. Königs-
marck var redan i Februari skickad uppåt Westfalen
för att der hålla stången mot hertigen af Lothringen.
Wrangel sjelf gick i medlet af Mars från Schwaben,
förenade sig vid Nördlingen med Gustaf Adolf Lewen-
haupt, hvilken medförde friska troppar från Sverge ,
tågade sedan åt Franken, eröfrade efter 14 dagars be-
lägring Schweinfurth; derifrån åt Böhmen , der hänför-
enade sig med Wittenberg och började belägra den vig-
tiga , väl försvarade staden Eger.

9t

Kejsaren hade återigen fast med ökad svåriget upp-
satt en betydlig här. Men det var än svårare alt skaf-
fa en duglig härförare. Gallas dog just i samma da-
gar; hade dessutom förlorat allt anseende; likaså den
ur fångenskapen hemkomne Hatzfeld. Erkehertig Leo-
pold hade under förra fälttåget visserligen varit mindre
olycklig än de båda förstnämnde, dock långt ifrån lyck-
lig; var derföre också vid kriget ledsen. Piccolomini
behöfdes i Nederländerna; Montecuculi var för ung;
de andre för obetydliga. Slutligen antog kejsaren i
sin tjenst den från Hessen öfvergångne Melander. Så
högt hade nöden stigit, att kejserliga härarna i striden
för katolska lärans utbredande anfördes af en öfver-
löpare, hvilken dessutom bekände sig till reformer-
ta läran.

Men genom denna utnämning tycktes en bättre
anda komma öfver Österrikiska tropparna. Melander
vägrade, att som Gallas, Hatzfeld m. fl. ställa sig un-
der Wienska krigsrådets ledning. Han fordrade och
erhöll oberoende fullmagt öfver hären. Denna skötte
och vårdade han med kraft och framgång. Snart hlef-
vo regementerna fullsatta, väl försedda, ordnade och
uppmuntrade till verksamhet och sjelfförtroende. Kej-
saren, glad öfver denna början , utnämnde Melander
tiil grefve af Holzapfel. Detta ord betyder Skogs-
äpple. Soldaterna, i sin beundran för Melander, bru-
kade med afseende på detta namn säga : »den som skall
»taga riksäpplet från kejsaren, får först ett suräpple
»att bita i.»

Den välrustade hären skyndade åt Böhmen för att
befria Eger. Kejsaren sjelf, full af glada förhoppnin-
gar, följde tåget och tillika flere hans ministrar. Ge-
naste vägen till Eger gick öfver några gods, som till-
hörde grefve Schlick, hvilken var ordförande i Wien-
ska krigsrådet samt kejsarens gunstling och följeslagare
på resan. För alt skona sina egendomar utverkade
denne mägtiga man, att hären för deras kringgående
måste göra en omväg , som fordrade två dagars tid.

Xndtligen d. 7 Juli nalkades tropparna till Eger. Tre
timmar förut hade staden efter ett hjeltemodigt försvar
nödgats öppna sina portar för Svenskarna, hvilka der-
städes funno betydliga förråder, förstärkning för sin
här och slutligen en fast plats uti Böhmen. Likasom
Torstensson för sitt ändamål sökte bilda en kedja af
Svenska fästningar från Stralsund till Wien; så tyck-
tes Wrangel tillämna en dylik från vester till öster ,
för att tjena till samband mellan honom och Frank-
rike. Schweinfurth och Eger voro första länkarna
deraf.

Att återtaga nämnde vigtiga fästning blef nu kej-
sarens hufvudsakliga syfte; men det var nästan omöj-
ligt i närvaro af Wrangels hela styrka. Båda härarna
stannade, sida vid sida, och började skjuta och svälta
på hvarandra. Så lågo de först vid Eger; sedan vid
Triebel, ett litet slott norr om Pilsen; slutligen vid
Tepla eller Töppel '^j. Skärmytslingar föreföllo. Vid
Eger gjorde Helmut Wrangel ett nattligt infall i kej-
serliga lägret och spridde der mycken villervalla.
Några Svenskar framträngde ända till trappan af kej-
sarens boning, der de kommo i handgemäng med lif-
vakten, så att kejsaren i blotta nattkläderna måste
taga flykten åt andra sidan. I lägret vid Triebel blef-
vo Svenskarna af De Werth och Montecuculi öfver-
raskade och ledo en förlust af flere hundrade man,
deribland också den ryktbare Helmut Wrangel. I
lägren vid Töppel lågo båda härarna tätt bredvid hvar-
andra på jemna fältet, utan någon slags skilnad emel-
lan sig, mer än förskansningarna. Enhvar väntade
fältslag hvar dag och timma. Men fåfängt. Ifrån d.
7 Juli till d. 8 Sept. hade härarna sålunda mera med
hunger än med svärd trängt hvarandra fram och till-
baka på en liten rymd mellan Eger och Pilsen. Men
nu inträffade en händelse, som förändrade krigets gång»

Det

i) En ort äfyen i Pilsens krets.

3S

Det stillestånd, som kurfursten Maximilian med
Svcrge afslutat , väckte också inom Bajern mycket
missnöje. De ifriga katolikerna härmades. Krigsbefäl
och soldater, vana vid plundringar, trifdes ej med o-
verksamhet och nedsatt sold. I allmänhet föreföll det
besynnerligt, att Maximilian i sista stunden öfvergaf
sin kejsare, slägtinge ocb gamle bundsförvandf. Bajer-
ska generalen Gleen blef missnöjd och tog afsked.
Hans kamrater, Sporck och den namnkunnige De Wertb,
gin^o än längre. De sökte locka större delen af Ba-
jerska tropparna till kejsaren. Det misslyckades, och
generalerna måste ensamme fly till Österrike; hvarvid
ett ändå allvarsammare missförstånd tycktes uppkom-
ma mellan båda staterna. Men å andra sidan lågo
jesuiterna öfver Maximilian och sökte förlika honom
med Öiteriike. Polen och Spanien arbetade till sam-
ma mål; och man lyckades. Kristinas stadfästelsebref
på stilleståndet var redan kommet, då Bajern på grund
af några svepskäl icke blott vägrade att å sin sida be-
kräfta underhandlingen, utan också slöt nytt förbund
med kejsaren och lät sina troppar tåga till denne sed-
nares hjelp.

Sedan det svåra året 1617 hade Svenskarna uti
Tyskland aldrig sväfvat uti så stor fara. Deras bunds-
förvandt Frankrike var fjerran och i overksamhet. Bak-
om hären lågo Kur-Saxen och Brandenburg, längtande
efter tillfälle att jaga bort de förhatliga främlingarna;
framfore hären kommo kejserliga och Bajerska troppar-
na, efter föreningen nära tre gånger så starka som de
Svenska. Enda, men aflägsna hjelpen var förening
med Königsmarck och Hessarne, samt möjligtvis med
återvändande Fransmän. I afsigt all söka denna hjelp,.
gick Wrangel genom passet vid Pressnitz in uti Meis-
sen, skyndade hastigt och skonsamt genom detta land
för att ej reta dess kurfurste , sände AVittenberg till
Schlesien att skydda Pommern och fästningarna i Mäb-

54

ren och tågade sjelf åt Westfalen. Melander följ-
de efter. Svenskarna ansågos förlorade , och det var
så mycket vådligare , som oenighet uppstod mellan
Wrangel och Königsmarck, och denne sednare under
allehanda skäl tväremot 'NVrangels befallning stannade
sjelf qvar vid Rhen och sände blott några få regemen-
ter hufvudhären till hjelp. Men först lemnade Melan-
der sina troppar tvänne veckors rastelid uti Kur-Saxen;
redan detta gaf Svenskarna något försprång; sederme-
ra förföljde han icke Wrangel norråt "Westfalen , utan
angrep i dess ställe Hessen. Han uppgaf som orsak
härtill, att Bajerska bjelplropparna icke ville längre af-
lägsnas från sitt land. Andra och de flesta sä-
ga, att Melander sjelf ville genom elt infall i Hessen
tillfredsställa sitt hat och sin hämndlystnad mot land-
grefvinnan. Men i detta ulätna och bergiga land le-
do hans troppar mycket så väl genom brist, som ge-
nom de Hessiska böndernas sjelflorsvar. När Melan-
der ändtligen efter vilda härjningar lemnade nejden,
var hans här mycket försvagad , och årstiden för sen
till större företag. Svenskarna voro räddade. Wran-
gel hade nemligen fått tid att ordna och förslärka sig;
slutligen också genom Königsmarcks ankomst. Äfven
Fransmännen skyndade Svenskarna till hjelp. Melan-
der måste derföre länka på hvila och förstärkningar.
Bäjrarna togo vinterqvarler i Franken; de kejserliga
kring södra gränserna af Hessen , hvilket land Melan-
der i det yttersta ville plundra; Svenskarna stannade i
trakten kring Halberstadt och Hildesheim.

VESTRA SIDOIIÄREX.

I Februari månad detta år blef Königsmarck med
en hop troppar skickad från Schwaben till West-
falen för att skydda Hessen och bibehålla förbindelsen
med NordTyskland. Här tillbragte han hela våren
och sommaren under en i det hela fördelaktig strid
aaot de kejserliga och mot kurfursten af Köln , hvil-

3S

ken ej antog det för honom på samma gång som för
Bajern afslutade stilleståndet. Det var under denna
strid, som Königsmack erhöll Wrangels befallning att
skynda till hufvudhärens förstärkning mot de förenade
kejserliga och Bajerska tropparna. Oaktadt fältherrens
befallning och härens vådliga belägenhet, sände Königs-
marck blott aågra få regementer, och stannade sjelf
med de flesta qvar i Westfalen för alt, som han sa-
de, ej derstädes lemna fienden fritt fält. "Wrangel
härmades öfver denna olydnad och klagade hos rege-
ringen. Äfven Kristina blef missnöjd, men vågade ej
stöta Königsmarck för hufvudet. Hon beslöt dölja sin
ovilja, och bad Wrangel göra detsamma. I November
förenade sig ändtligen Königsmarck med hufvudhären.
Hertig Bernhards efterlemnade här bestod hufvud-
sakligen af Tyskar, hvilka, ehuru nu i många år under
Fransyskt öfverbefäl och tillsammans med Franska
troppar, dock alltid höUo sig tätt tillhopa och utgjor-
de likasom en för sig sjelf bestående afdelning. Deras
förnämsta ledare efter Bernhards död voro i början
Erlach och Taupadel, i sednare år Reinhold von Ro-
sen. Af flere anledningar voro dessa troppar missnöj-
da med Frankrike och med Turenne. Delta missnöje
öfvergick till uppror, »är de i början af året skull^e
föras åt Belgien. Turenne kunde hvarken med ondo
eller godo förmå dem all längre stanna i Frankrikes
tjenst. Tillsaramans utgörande elfva regementer, brö-
to de upp och öfvergålvo Fransmännen samt förkla-
rade, att de ämnade återgå i tjenst hos Sverge, hvil-
ken magt de ursprungligen tillhört, och som fortfor
alt på Tysklands jord kämpa för Tysklands både bor-
gerliga och andeliga frihet. Häldst ville de komma
under Königsmarck. Men hvarken Sverge^) eller Kö-
nigsmarck var serdeles angelägen om deras mottagande,
dels för alt ej stöta Frankrike, dels på det ej Wei-
marianernas sjelfsvåld, stora anspråk och uppstudsig-

0 Riks ark. RäJsprot. d, 6 Aug. 1647.

36

het skulle smitta Svenskarna. Å drottning Kristinas^
vägnar sökte man derföre genom allvarliga föreställ-
ningar öfvertala dem att stanna i Frankrikes sold;
men när de, otåliga deröfver, hotade att gå till kej-
saren, kommo Frankrike och Sverge öfverens om, att
tropparna skulle mottagas af Königsmarck, hvilket ock
skedde. Men af ofvannämnde skäl sökte denna gene-
ral att så mycket som möjligt hålla dem skilda fråir
sitt öfriga manskap.

ÖSTRA SIDOIiXrEN

stod i Schlesien under Wittenberg. Den kämpade i
början af året emot de kejserlige under Montecuculi.
I Maj kallades båda med sina troppar, den ene till
Wrangels, den andre till Melanders hjelp och följde,
dem under sommaren. Uti Schlesien förehades under
tiden endast några smärre rörelser. Frampå hösten
kom Wittenberg med sina troppar tillbaka till nämn-
de landsort; och gick åt söder för alt undsätta def
hårdt belägrade Iglau. Men på vägen mötte under-
rättelse, alt släden blifvit af de kejserliga eröfrad;
hvarföre Wittenberg lade sina troppar i vinterqvarter
i Norra Schlesien.

SJETTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1648.

Bajern sökte att hos Frankrike ursäkta det gjorda
stilleståndsbrottet genom den invändningen, alt det
gällde blott Sverge, men icke Frankrike; hvilket sed-
nare land således borde å sin sida lemna Bajern i fred".
Det tycktes, som Frankrike i början godkänt skälet;
men från Stockholm kommo så allvarsamma bref, och

37

saken var i sig sjelf så betänklig, att Turenne snart
fick befallning uppsäga stilleslåndet med Bajern och
understödja Wrangel. Deras förening skedde i Januari
i trakten kring Frankfurt am Mayn. Wrangel med
Königsmarck hade 17,000, Turenne 7000 man. Mo-
lander, ännu ej tillfrisknad efter ett svårt sår, och
jned en af mödor uttröttad och förminskad här, jaga-
des ur sina vinterqvarter nedåt Schwaben, förföljd af
de förenade. U.ider vägen gjorde Königsmarck en ut-
flykt åt Bölimen samt undsatte det belägrade Eger,
hvarefter han skyndade till Wrangel igen.

I Schwaben togo alla härarna några veckors hvi-
la. Men d. 1 Maj brölo Wrangel och Turenne åter-
igen upp och gingo mot Giinzburg, der fienden låg.
Melander inväntade ej ankomsten. Han drog sig till-
baka på vägen åt Augsburg för alt mot denna fästning
stödja sin underlägsna här. De förstnämnde fälther-
rarna ville vid underrättelsen om detta återtåg göra
jagt på fienden, hvarföre Turenne med tre och Wran-
gel med sex regementer hästfolk skyndade efter. När
de om aftonen d. 6 Maj nalkades Zurmarshausen, en
liten stad vid Zusambäcken, sågo de på afstånd Me-
landers hela här, lägrad på en höjd. Wrangel och
Turenne voro för svaga att angripa. De drogo sig
derföre hastigt tillbaka för att ej blifva bemärkta;
men skickade också genast befallning till den öfriga
hären att, så fort som möjligt, skynda till stället. Så
skedde. Trossen lemnades efter, och alla tropparna
uppbröto från Lauingen, gingo i sträcktåg hela natten
igenom samt anlände kl. 2 på morgonen inemot Zus-
jnarshausen.

I dagningen gick hela bären rakt emot fienden;
Wrangel och Turenne med rytteriet i spetsen. Me-
lander, ehuru okunnig om sina motståndares företag,
hade likväl brutit upp för att fortsätta återtåget. Ba-
jerska tropparna voro redan afgångna och de kejserli-
•ga stodo färdiga att följa, då Wrangel och Turenne
kommo till stället, och utan att afvakta understöd af

38

sitt fotfolk började angripa. Det var Gustaf Kurcfe
med 800 valda ryttare, som ledde anfallet. Men
1400 man af kejserliga fotfolket under Montecuculi,
stående mellan skog och träsk, försvarade sig både
tappert och länge. Först , sedan Königsmarck bör-
jade att kringgå sidan, veko de något tillbaka, men
fattade ånyo stånd, och kunde ej fördrifvas, förr än
flere Svenska och Fransyska fotregementer tillkommit.
Just som Montecuculi för andra gången nödgades dra-
ga sig tillbaka, kom Melander från förtropparna med
betydlig förstärkning t). De kejserliga stannade för
tredje gången, och begynte försvara sig. Men genast
i början af denna tredje skärmytsling fick Melander en
kula genom högra skuldran. Han kunde ej mer silta
till häst; men ehuru matt och öfverhöljd af blod lät
han på fyra korslaggda pikar bära sig till de farliga-
ste punkterna. Då några soldater började vika, ropa-
de han häftigt; »soldater! kamrater lo mer hann han
icke säga, ty en kula genomborrade i det samma brö-
stet. Hans död spridde förvirring och Montecuculi
måste för tredje gången vika tillbaka. Dennes förnya-
de och kraftiga försvar hade likväl räddat hären från
fullkomlig förstöring. De Bajerska tropparna, hvilka
förut afgått från Zusmarshausen , hade nu hunnit till
Heinhofen på östra sidan Schmutterbäcken. Här fat-
tade de stånd, besatte passet, och skyddade samt
upptogo de efterkommande Österrikarna. Hertig Ulrik
af Wiirtenberg på kejserliga sidan stod med sina ryt-
tare vid passet och skyddade bron, orörlig, fastän midt
i kulregnet från de Svenska kanonerna , orubbelig,
fastän fem hästar blefvo under honom skjutna. Hans
köld räddade hären för andra gången. Svenska och
Fransyska fotfolket hade ännu icke hunnit till passet.
Derföre och emedan aftonen inbröt, ville Wrangel och

i) Berättelserna uro olika; Äomliga säga, alt Melander
deltog i striden fian dess början.

Turenne icke med blotta r}ttfriet angripa så fördelag-
tigt ställda fiender. Dessa åter ville ej afbida elt an-
fall dagen deipå, utan drogo sig under nattens mör-
ker till det en mil derifrån belägna Augsburg. De
hade förlorat nio kanoner, nästan all trossen och 20C0'
döda, denbland fältherren Molander vjelf. Denna träff-
ning är det, som ofta omtalas under namn af iisbget
»vid Zusmarshausen.»

Weimarianerna voro oaktadt den ingångna öfver-
enskommelsen ett beständigt trätofrö mellan Svenskar
och Fransmän. Derföre blef genast efter tiäflningeB
Königsmarck med de Weimarska och en hop andra
troppar afskickad till Böhmen, dit äfven Wiltenberg
borde skynda från Schlesien. Tillsammans skulle de
hindra kejserliga utskrifningar och tillika ditdraga en
del af de i Bajern varande Österrikiska troppsrna.

Sjelf gi( k "Wrangel rakt mot Lech, just till det
ställe, der Gustaf Adolf för mer än sexton ?r sedan
verkställde sin öfvergång, hvarvid Wrangel sjelf, en
nittonårig ryttmäsfare, var en bland de första, som
öfver bryggan skyndade fram mot Tilly och dess Wal-
loner. JNu blef öfvergången ej så vådlig. Gronsfeld,
hvilken efter Melaiider tagit öfverbelälet, stod på an-
dra sidan, men vågade icke göra motstånd. Svenskar
och Fransmän utbredde sig obthindradt öster om Lech.
Bäjrarna ämnade först försvara sig bakom Iser; men
öfvergåfvo försöket och drogo sig tillbaka ända till
Inn. Så lemnades hela landet öppet. Den .'juttioåtta-
åriga kurfursten måste ånyo fly från sin hufvudstad,
först till Wasserburg, sedan Inn utfcre till Biaunau,
slutligen ända till Salzburg. Borgare och till och
med bönder följde exemplet och rymde till skogarna
jch bergen. Byarna stodo öde och man såg mångenstädes
(.vaktad boskap ströfva kring landet. Fransriiän och
Svenskar mötte intet motstånd utom af det nybefäste-
di Miinchen. De härjade vildt, serdeles Fransoser—

na ^). Fältherrarna hade önskat att öfver Inn tränga
fram till Österrike ofvan Ens, der protestantiska bön-
der väntade deras ankomst för att göra uppror; men
sommaren blef ovanligt regnig och vägarna derige-
nom för kanoner obrukbara. Alla genom Bajern från
Alperna nedströmmande floder växte till så ovanlig
höjd , att krigsrörelserna också deraf betydligen försvå-
rades. I nöden hade äfven Piccolomini blifvit af kej-
saren tillkallad och stora rustningar förehades. Af al-
la dessa skäl var det omöjligt eller åtminstone vådligt
att intränga i Österrike. Sedan Bajern blifvit alldeles
uttömdt, måste de förenade härarna draga sig deri-
från, hvarunder "NVrangel var nära att på elt jagtparti
blifva af De Werth öfverraskad och tillfångatagen.
Turenne ville ej gå åt Öfra Pfalz, hvarföre Wrangel
måste följa honom genom Schwaben åt Franken till.
Här träffade dem underrättelsen, all friden ändleligen
var afslutad.

VESTRA SIDOIIÄREN

bestod förnämligast af Weimarianerna , i spetsen för
hvilka Königsmarck blef efter träffningen vid Zusmars-
hausen skickad åt öster, neml. åt Böhmen. På ditvä-
gen gjordes honom förslag om Prags intagande genom
öfverraskning. En man, benämnd Ernst Odovvalsky,
af ringa börd och ingen förmögenhet, hade allt från
sin urgdom tjenat i kejserliga häien och fiån soldat
stigit till öfverstelöjtnant; då under fälttåget 1C39 er
kanonkula borttog högra armen och derigenom ^-jordt
Odowalsky till krigstjenst oduglig. De följande srei
lefde han derföre i stillhet på en liten egendom i Böh-

l) Miinchen. Rcich- Arcliir. Act:t des drcysigjäIinV«n
Kriepcs. I nästan nlla spicial-btskrifniiigar om krijs-
händfiscrua uren 1G4G ocli lf48 berättas, liuru Svci-
skarna visade mera mensklighet, »rdlialliglitt och ocgai-
nytta än Frausmunncn.

41

men. Men år 1647 blef gården af Svenskarna utplun-
drad och så förstörd, alt Odow«lsky fann sig med hu-
stru och barn bragt till tiggarstafven. Han for till
Wien, fick af kejsaren mundlligt löfte om penningar
och ny tjenstebefattning; men kunde i krigshofrådet
icke bekomma någondera, ehuru han uti nära ett hälft
år härom beständigt uppvaktade. Slutligen hotade han,
att söka främmande tjenst. Af liknöjdhet eller kan-
ske tvungna af bristen gaf man honom blott ett par
hundrade riksdaler och lät honom gå; och han gick
till Svenskarna, och gaf förslag om Prags öfverrask-
ning. Königsmarck fäste sig dervid, lemnade Odowal-
sky underhåll, och begärde från Wrangel mera fotlolk
till företagets utförande. Wrangel kunde ej efterkom-
ma denna begäran. Königsmarck beslöt att våga före-
taget med den styrka, han hade; visserligen ett be-
tydligt rytteri, men af fotfolk blott 500 man. Försla-
get kändes blott af Kiinigsmarck och Odowalsky. Alla
andra fördes bakom ljuset. Det hette först, att man
ämnade ang.ipa Ellenbogen; sedan Pilsen ; men från
nejd'n af sistnämnde stad gick Köni^jsraarck d. 14 Juli
till Rackonitz och lät noga besätta alla derifrån till
Prag ledande vägar för att hindra hvarje underrättelse.
Den 15 Juli gick han i sträcktåg till en liten skog,
belägen två Svenska mil från Prag. Här stannade han,
meddelade åt befäl och soldater sitt beslut, samt un-
derrättelse, om hvad hvar och en skulle göra; lösen,
blef Gud med oss; fälttecknet, en grön qvist uti
hatten.

Prag är anlaggdt på båda strändernra af Mulda-
floden; på östra sid^n ligger den så kallade gamla el-
ler stora staden; på vestra sidan kejserliga slottet,
flere rika kloster och de förnämares byggnader; denna
delen kallades Lilla Sidan och var den, som skulle
bestormas.

Klockan tolf, natten mellan d. 15 och 16 Juli,
anlände Königsmarck till det så kallade hvita berget
vester om staden. Genast vid ankomsten hörde han

rörelse och rop från murarna, och trodde sig förrådd;
men Odowalsky påstod, att bullret endast förorsaka-
des af det vanliga vaktombytet. Detta var också hän-
delsen. Straxt derefter hördes kloslerklockorna ringa
till oltbön; men sedan afstannade rörelsen, och hela
staden låg försjunken i tystnad och sömn. Nu framgick
Odowalsky, åtföljd af fotfolket. Hundrade man deraf
förde han till en courtine, på hvilken de klättrade upp.
En skildtvakt märkte försöket och började ropa; men
försent, fy han blef genast kastad utföre vallen. Odo-
walsky skyndade till närmsta port, der vakten blef
nedhuggen, dörrarna uppbrutna och vindbryggan fälld,
hvaröfver först det ölriga fotfolket och lilet derefter
Königsmarck med aUt rytteriet skyndade in. Bryggan
till gamla staden blef genast besatt, på det ej från
denna folkrikare del hjelp skuUe komma; och i och
med det samma var eröfringen af Lilla Sidan i Prag
fullbordad. Den hade kostat Svenskarna en död och
två sårade.

Bytet blef det största, som under trettioåra kri-
get någonsin vanns. Alltsedan slaget på hvita berget
1620 hade Prag varit af fienden ofla holadt, men al-
drig intaget; det ansågs nvstan ointagligt. Till Prag
hade deiföre alla förmögnare i vidt kringliggande land-
skap räddat penningar och dyrbarheter, och på Lilla
Sidan bodde just de förmögnasto. Nu gafs allt till
spillo för tre dagars plundring. Königsmarck hade
dervid föreskrifvit, att kejserliga skattkammaren skulle
lemnas orörd för Svenska kronans räkning; tillika hade
han åt hvar och en af sina höfdingar anslagit något
visst af de förnämsta husen till plundring och egen-
dom. Men den lössläppta soldaten aktade föga dessa
förbud; flere af de utmärkta husen blefvo of knektarna
plundrade; äfven den kejserliga skattkammaren upp-
bröts och genomströfvades , till dess Königsmarck kom
i egen person och tog det återstående i beskydd.

Bland detta återstående var en boksamling som
fyllde 30 lårar, en stor mängd dyrbara taflor, skåde-

penningar, konstsaker, sällsynta handskrifter, m. m.
allt högeligen välkommet för den bok- och konslalskan-
de drottning Kristina. Uti redbart mynt, samt i guld
och silfver blef hennes lott icke så betydlig, ty sol-
daterna hade förstått att genast uppsöka och bortsnap-
pa allt sådant. Attalio metall- och en oräknad mängd
jernkanoner blefvo tagna, jemnte stora krigsförråder.
Helt nyligen hade kejsaren derifrån bortfört Böhmiska
konungakronan; eljest hade afven den blifvit segrarens
rof.

Königsmarck sjelf fick ovanligt stort byte. Hvad
han under plundringen tog, vet ingen; men han var
en man, som kunde taga för sig, och det berättas,
att han från Prag sände fem med guld och silfver la-
stade vagnar åt Westfalen. Drottningen lemnade ho-
nom rättighet att behålla lösepenningen för alla de
tillfångatagna verldsliga herrarna. Deremot befallde
hon, att den likaledes tillfångatagna kardinal Harrach
skulle, såsom icke varande krigare, utan lösen frigifvas.
Königsmarck hade väntat något sådant, och derföre re-
dan förut lössläppt kardinalen mot en måttlig afgift.
Man känner ej dess belopp. Men det påstås, att Kö-
nigsmarck i lösepenniiigar vid detta tillfälle uppburit
omkring 80,000 riksdaler.

OdoAvalsky blef adlad med namnet von Streilberg,
fick af Svenska styrelsen ett regemente och af Königs-
marck serskildt 6000 R:dr af de åt denne öfverlemnade
lösepenningarna.

Soldaterna togo , man vet ej huru mycket; men
man såg dem; utstyrda i de grannaste Ungerska och
Österrikiska drägter, med ädelstenar till knappar och
fickorna fyllda af klingande mynt. Det säges, att de
i ett klosteri ensamt funno en grefve Schlick tillhörig
skatt, belöpande sig till 100,000 riksdaler. En sol-
dat hade kommit öfverenring, som infattade en ovan-
ligt dyrbar rubin. Han sålde den till en ryttare för
fem riksdaler; denne till en officer för tjugu riksda-
ler; denne till Königsmarck för tusen riksdaler och en

44

ridhäst; Königsmarck förärade den slutligen till drott-
ningen. Den ansågs vara värd 6000 riksdaler. Allt
rofvet skattades till 7 eller af någr« till 12 millioner riks-
daler och många prydnader på så väl konungsliga som
adeliga slott uti Sverge härleda sig från eröfringen af
Prag.

Det var en lycka för Königsmarck, att allt krigs-
förrådet i Prag var förvaradt på Lilla Sidan och såle-
des koai i Svenskarnas våld; eljest hade hans ringa
styrka snart och lätt blifvil fördrifven; ty i gamla sta-
den funnos 10,000 vapenföra borgare. Königsmarck
insåg dock omöjligheten att med så ringa manskap för-
svara den vidlyftiga fästningen. Wittenberg blef der-
före genast efterskickad och kom. Man j:jorde ett för-
sök mot stora staden, men mötte mångdubbel styrka;
ty också Österrikiska generalen Buchheim hade med
Aina troppar blifvit ditkaliad. Wittenberg började der-
före ströfva kring landet. Han eröfrade den starka
lastningen Tabor med ovanligt stort byte. Sedermera
öfverraskade och tillfångatog han Buchheim J-jelf, jemn-
te flere af fiendtliga befälet. Delta skedde vid Bud-
vveiss på samma lid, som Wraiigel och Turenne hu-
serade uti Bajern. Båda Svenska härarna vuro nära
att läcka l.varandra händerna och gemensamt inbryta
i Österrike. Det var, som vi förut anmärkt, blott
-det ovanligt ymniga regnet, som hindrade denna de-
ras afsigt.

Uti Stockholm hade emedlertid unga pfalzgrelven
Karl Gustaf blifvit utnämnd till generalissimus öfver
Sverges i Tyskland varande härar. Många orsaker om-
talades; t. t\. att Wrangel icke hade nog lycka, icke
nog anseende öfver jemnåriga eller äldre generaler;
att han ej heller förstod att göra sig af dem älskad.
Af dessa anledningar väcktes redan under det svåra
fälttåget 1G47 flere gånger den frågan, om man ej bor-
de förmå Torstensson att återtaga befälet ^). I följande

j) Rilsark. Radspro^.

4^

berättelse skola vi anföra de verkliga orsakerna, hvar-
före pfalzgrefven Karl Gustaf valdes. Man ville likväl
icke slöta Wrangel, utan smickrade honom på allt säit,.
och det finnes ej heller spår, att han visat något miss-
nöje öfver den skedda utnämningen.

Med en förstärkning af 000 man afseglade pfalz-
grefven från Sverge, och ankom till Prag d. 24 Sep-
tember. Genast börjades anfallet mot gamla staden.
Svenskarna lades i tve läger, det första under Magnus
Gabriel De la Gardie, Gustaf Adolf Lewenhaupt cch
Paikull; det andra under Königsmarck, det tredje un-
der Wiitenberg. Man hoppades framgång, ty staden.
hade få kanoner och svag besättning; men vid storm-
ningarna mötte hårdt motstånd. Borghöfdingcn, gref-
ve Kudolf CoUoredo, försvarade sig med kraft. På pre-
sternas lifliga uppmaningar grep borgerskapet man-
grannt till vapen ; likaså studenterna. Under anföran-
de af den tappre jesuiten Placki, utmärkte sig de sed-
nare ganska mycket. En student, vid namn Wunsch,
försvarade under en af stormarna Moldauerbryggan
mot, som det säges, 18 Svenska soldater. Äfven pre-
ster och munkar togo ifrig del i striden och många
sådana finnas i förteckningarna öfver döda och sårade-
På detta sätt växle försvararnas antal till tre gånger
si stort, som de angripandes; och dessa försvarare
voro eldade af mod och ifver att mot främlingar skyd-
da sin fädernestad.

Svenskarna, öfverlägsna i vapen och vana, skulle
dock slutligen hafva segrat öfver mängden. Redan vo-
ro murarna på en sträcka af 600 fot nedskjutna , ocb
Svenskarna hade fått fast fot i vallarna, ja inom sjelf-
va staden, då kejserliga hjelplroppar till ett antal af
8000 man nalkades; så att pfalzgrefven måste upphäf-
va belägringen. Han tågade ned åt Budweiss för att
understödja Wrangel, då underrättelse kom, det freden
var afslutad.

45

ÖSTRA SIDOIUREX,

under Witlenberg, kämpade i början af året emot
Buchheim. Ingenting serdeles föreföll. Efter eröfrin-
gen af Prag blef Wiltenberg dilkallad, och följde se-
dan Königsmarcks troppar till fälttågets slut.

SJUNDE KAPITLET.

OM KRIGSIIÖFDINGARNA UTI KEJSERLIGA
HÄRARNA.

Bland Tysklands furstar uppstod under denna lide-
rymd ingen märkligare man. Hertig Bernhard dog;
kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg var för
ung, Maximilian al Bajern för gammal; hela den öfri-
ga fursteskaran obetydlig. De öfverträffades alla af
Hessiska landtgrefvinnan Amalia Elisabeth, om hvilken
vi i det föregående ofta talat.

Sedan Tilly, Pappenheim, Altringer och Wallen-
slein inom kort tid lemnat skådebanan, framstod Mat-
thias Gallas som den förnämsta kejserliga kiigshöf-
dingen. Han var af Italiensk börd, född 1589. Un-
der Italienska, Tyska och Nederländska fälttåg utmärk-
te han sig fördelaktigt och steg till värdigheten af ge-
neral. Efter Waliensteins död blef han jemnte kejsa-
rens äldste son satt i spetsen för Österrikiska hären;
och vann i sådan egenskap den stora segern vid Nörd-
liiigen; dock mindre genom egen förljenst än genom
Piccolominis hjelp och hertig Bernhards förhastande.
Nämnde seger var dock i ett hänseende olycklig både
för Gallas och för kejsaren; ty man fick derigenom en
så hög tanka om denna krigare, att man envisades
qvarhå/la honom vid befälet, oaktadt flere sedermera

kommande olyckor. Detta kostade lejsaren många
krigshärar, och Gallas fick den ena gången efter den
andra till egen förödmjukelse sjelf erfara och för an-
dra tydligen ådagalägga, att han icke var verket vu-
xen. Han saknade drift och beslutsamhet; men var i
dess ställe envis och egensinnig. Till slut började han
i glaset söka tröst öfver sina många motgångar. Man
kan väl icke egentligen säga, att Gallas någonsin blef
slager uti en större drabbning; men sådant kom deraf,
att han efter segern vid Nördlingen aldrig blottställde
sina vunna lagrar, utan sökte genom fram- och åter-
tåg samt svältkrig förstöra sin fiende. Men detta var
just det farligaste för Gallas sjelf; ty han visste aldrig
bereda sina troppar goda qvarter och riklig tillförsel,
och slutade derlöre vanligtvis med att förstöra sin
egen här. Soldaterna sade derföre, att han var icke
en härförare, ulan en härförstörare. Han gjor-
de skäl för detta namn förslå gången vid Rhen emot
hertig Bernhard 1G36; sedan mot Baner 1637 och
1638, hvarför han också 1039 fick afsked och hlef
ordförande i kiigshofrådet i Wien. Men kejsarens gunst-
ling, Trautmansdorfl', bibehöll dock en fördelaktig tan-
ke om Gallas. Derföre, då Piccolomini 1C42 blef af
Torstensson vid Leipzig besegrad, togs Gallas åler till
nåder och fick öfverbelälet. Ar 1644, efler den ömk-
liga utgången af tåget till HoUtein och svällkrigef vid
Bernburg, blef han för andra gängen afskedad; men
efter slaget vid Jankovvilz fur tredje gång<in kejserlig
fältherre igen. Genast derelter insjuknade han af gikt,
och dog samma vinter.

Hans medtäflare Ha t z fel d synes hafva varit till
och med Gallas underlägsen. Slagen af Baner vid
"VVittstock, af Torslensson vid Jankowilz, förlorade han
både befäl och anseende.

Mer än båda dessa fältherrar var kejsarens broder
erkehertig Leopold \N'ilhelm både lycklig och
skicklig; likväl ingender» tillräckligt fcr att btsigra
Svenskarna.

48

Slägten Piccolomini, med anor från åttonde
århundradet, härstammande från Rom. Den räknar
bland sina medlemmar många utmärkta män, två påf-
var, två kardinaler, en jesuitergeneral, flere utmärk-
ta prelater, vettenskapsmän och krigare. En bland
dessa sednare blef gift med en Arragonisk konung:i-
dotter på sidolinien, och fick derföre tillstånd alt
bära Arragoniens vapen i sin sköld, och dess namn
\id sitt eget. Från denna gren, Piccolomini af Ar-
ragonien , härstammade den i föregående berättelser
ofta omtalade Octavio Piccolomini ^y Han var
född 1599, tjente först bland Spanska tropparna uti
Italien, kom sedan som öfversle åt Tyskland, der han,
ehuru utlänning, steg till befälet öfver hela kejserliga
hären. Såsom sådan var han Svenskarnas farligaste
motståndare. Under 1640 års fälttåg kunde Baner mot
honom ingenting vinna. Ar 1641 jagade han Baner
ur Öfra Pfalz, och man kan tillägga, ur lifvet. År 1642
trängde han genom kloka tåg Torstensson ur kejserliga
arfländerna tillbaka till Saxen; och i nödens stund
1648 blef han åter tillkallad för alt rädda Öiterrike
och Bajern. Att Piccolomini var ganska skicklig, er-
kändes af alla; men han yar deremot icke lycklig.
Svenska höfdingarna gladde sig dock alllid, så snart
Piccolomini kallades till Nederländerna; och Gallas el-
ler Hatzfeld kom uti hans ställe. Octavio Piccolomini
var en utmärkt skön man, med lifliga ögon, gladt
lynne, stark hälsa och en kropp, så vig och kraftfull,
att han kunde fullrustad springa i sadeln utan att vid-
röra stigbyglarna. På sin tapperhet gaf han mångfal-
diga bevis; ansågs derjemnte vara en klok och rätt-
sinnad man. K'ijsaren utnämnde honom till riksfurste,
och konungen af Spanien till hertig af Amalfi; en be-
sittning, som några hans förfäder innehaft. Efter kri-
gets

i) Enligt andra underrättelser härstammade han frän en
annan rrcn af ätten.

Ar

gets stut gifte han sig med en furstinna af Saxen-Lauen-
burg ; men afled utan barn.

Bajerska generalen Johan de Werth, son af en
Nederländsk bonde, hade utan uppfostran, börd ellar
penningar, blott genom mod och duglighet bragt sig
upp. Han var känd som den skickligaste partigänga-
re på katolska sidan; en motståndare mot Königsmarck
och Taupadel på den evangeliska. Men härjemnte för-
enades elt våldsamt och rått sinnelag; hans ryttare ut-
märkte sig för vildhet och härjningar; han sjelf kalla-
des af folket Den svarta grefven. Han råkade
sluthgen i missförstånd med kurfursten af Bajern, och
dog straxl efter krigets slut.

Dessa voro de förnämsta härförare på katolska si-
dan. De voro icke många, och med undantag af Pic-
colomini och De Werth ej heller utmärkta. Då man
granskar förhållandet, finner man, att endast erkeher-
tigen och Hatzfeld voro infödda Tyskar; De Werth
Nederländare; Gallas och Piccolomini Italienare. Äf-
ven flere härförare af andra ordningen voro utlännin-
gar t. ex. Montecuculi, De Souches, Gonzaga, Bruay,
isolani, Maradas, m. fl. Det är märkvärdigt, att, ehu-
ru nästan hela Tyska folkmassan stod under vapen,
kunde den likväl icke frambringa en enda fältherre,
som förmådde mäta sig med främlingarna; Baner, Tor-
stensson och W^angel från Sverge; Condé och Turenne
från Frankrike; Piccolomini från Italien. Icke i afse-
ende på mängden, men på godheten var det i Tysk-
land en fullkomlig missväxt på både furstar, krigare,
stats- och vettenskapsmän. Så hämnade sig Tyskland
på det slägte, som i inbördes split sönderslet sitt eget
fädernesland och inkallade främlingar att detsamma än
värre förhärja.

z%*^

ÅTTONDE KAPITLET.

OM KllIGETS HÄRJNINGAR.

Ofvanbeskrifna trettioåia krig våren bland de vil-
»l&ste fejder, som i sednare tider härjat Europa. Der-
till bidrog föniämliga'jt den bitterhet, som utmärker
så vid borgerliga som troskrig ; och delta var från bör-
jan bada delarna. Sedermera innästlade sig deri flere
utländska magter, hvilka hyste föga eller intet delta-
gande för Tysklands lidanden; och slutligen uppväxte
under den långa fejden ett förvildadt slagte, som icke
ägde '"egrepp om lagbunden sammanlefnad, icke en
gång om Skriftens allmännaste sedebud. I början be-
stodo härarna ännu till det mesta af soldater, uppfostrade
uti ordentliga samhällen och vanda vid tukt och sedlig-
het. Det var den tiden endast oordentliga partigänga-
re samt kroaterna och dylika half- eller helvilda kri-
gare, som tilläto sig de omenskliga härjningarna. Men
när Wallenstein i stort utförde den tanken, att låta
hären föda sig sjelf, då upphöjde han på samma gång
plundring till rättmätigt skällande och antog den sat-
sen, att landet var till för härens skull och icke tvärt-
om. Mer eller mindre följdes hans exempel af de fle-
sta sednare härförare.

Det är också från Wallensteins tid, och den der-
på följande, som de bittraste klagomålen öfver våld
och plundringar förskrifva sig. Oflicerarna borttogo
älia dyrbarheter eller tvungo förmögna personer, hela
oyar och städer att utbetala stora lösepenningar för
Iribet från plundring, mord och brand. Sä samlade
mungen stor förmögenhet och Altringer hade samman-
skrapat omätliga skatter, hvilka han nedsatt i Genuas
och Venedigs banker. För andra, för de flesta, gick
penningen, som han kom, med brådska och brott, i
spel, dryckenskap och liderlighet, samt qvarlemnade
blott fördubblad törst efter nya byten till medel för

si?

nya ulsväfningar. Dessa beFälets exempel följdes gerna
och snart af soldathopen, som fröjdade sig åt friheten
från strängare tukt. Snart började krigarne anse som
iiin egendom allt, hvad landets innevånare ägde, och
togo oförsynt kläder, föda, penningar. Dä slutligen
folket antingen icke ägde något qvar, eller gömde det
undan, började soldaterna med pinliga medel fram-
tvinga de dolda förråden. De använde tumskrufvar,
stucko svafvel under nagelrötterna och antände det,
framtvingade tungan och drogo hårstrå derigenom upp
och ned, skuro remmar ur rygghuden, sågade sönder
skenbenen, refvo allt köttet undan fotsålarna och strödde
^salt i såren o. s. v. Ett uti hertig Bernhards krigs-
liar uppfunnet och ofta användt plågomedel bestod deri,
,.«lt bakbinda sitt cfler, med en kafle spärra upp dess
mun och sedan di'hälla gödselvatten i den mängd, att
magen svällde till onaturlig I}öid, hvarefter soldaterna
hoppade upp och ned derpå, tills Vä!Ir"'t Då sådant
sätt åter utpressades ur munnen. Detta kallaut,!,
den Svenska drycken, antingen derföre, att den
törst användes af den i Svensk sold slående >Yeimar-
ska hären, eller af hat till Svenskarna i).

Brott födde brott. Snart var det icke mer af
sgennytta utan af blott skadeglädje, som soldaterna
använde dessa plagomedel, och än värre. Landtfolket
jagades som vilda djur, ögon utstuckos, öron och nä-
tior afskuros; man band menniskorna tillsammans och
utställde dem till målskjutning; barn kastades hand-
löst mot murarna i gatan, stundom i elden. Kroater-
na till och med slucko lefvande menniskor in i upp-
hettade bakugnar till stek-. ing. Stundom gjorde de
alldeles rent hus och nedhöggo innevånarne af alla
åldrar, stånd och kön.

Qvianorna ledo dubbel misshandling. Från intag-
na byar eller städer blefvo de skocktals drifna till
lägren, tvungna att nakna dansa om med soldaterna,

i) Stcnzels Preussis. Gesch. p. 522.

^2

och sedan öfverlemnade åt dessas vilda begär. Den
jnake eller far, som bjöd till att skydda dem, blefge-
jiast nedhuggen. Mången ädel qvinna måste, för att
Tädda föräldrar och barn, öfverlemna sig åt de fräcka
brottslingarna. Man såg sådana, efter långt och fåfängt
jnotstånd, med vansinnigt hånlöje kasta sig uti solda-
ternas armar, och sedan vid första tilUälle i dödens.
Andra qvarstannade i lägren, den enda plats, som
gaf någon slags säkerhet. Så var ofta den åtföljande
skaran af qvinnor och barn mångdubbelt talrikare än
sjelfva troppen. År 1648 uppgaf Bajerska generalen
sjelf, att med den förenade katolska hären af 40,000
man följde 140,000 qvinnor, barn och annat löst folk.

Hvar häldst en sådan svärm framtågade, blef all-
ting innan kort så förtärdt, att blott en öken återstod.
Soldaterna till och med roade sig nied att ödelägga
landet, förderfva planteringar, ttedtrampa säd, genom-
JJryta fördärn^,;];-,gar, uppbränna byar och städer; så
^it pä några dagar förstördes, hvad arbetsamma för-
fäder behöft och efterkommande behöfde århundraden
att uppföi'a. Baners härjningar i Böhmen hafva vi re-
dan beriittat. Så och än värre huserade hertig Bern-
hard kring Rhen, Turenne i Bajern. Under fälttåget
J647 lät Melander blott i Hessen uppbränna sjutton
städer, 30 slott och 300 större byar.

Decta förstörande af sjelfva landet jemnle osäker-
heten gjorde, att slutligen nästan ingen vårdade sig att
idka studier, handel, handtverk eller jordbruk. Studen-
ten, skrifvaren, gesällen, bonddrängen, alla ville hiJ-
-dre taga svärdet och plundra, än arbeta och plun-
dras. Så uppkom brist , och af bristen sjukdomar och
hungersnöd. Redan 1630 bakades nödbröd af ekollon,
hampfrö, och allahanda rötter. Längre fram funnos
menniskor döda med hö, med jord i munnen. Man
såg dem bleka och affallna söka onaturlig näring, stun-
dom på afrättsplatser. Vid kyrkogårdar måste man
hålla vakt för att skydda de aflidnas halfmultnade
i-roppar. Stundom såg man menniskorna springa ef-

ter hundar för alt döda och förlära dem; stundom
såg man uthungrade hundar angripa och iörlära men-
niskor. På andra ställen nästade vargar i de öde hu-
sen och öfverföUo den oförsigtige vandraren. Trop-
parna sjelfva, då de måste tåga genom dylika ödemar-
ker, ledo ofta den förfärligaste hungersnöd. Då upp-
kommo härjande farsoter, och inom kort voro hel*
regementer, hela stadsbefolkningar likasom bortblåsta
från jorden. Hungersnöden dref till uppträden af den
rysligaste art. I häktena såg man fångar kasta sig öf-
ver sina döda kamraters lik och med tänderna slita
dem sönder. Man såg brodern äta upp sin döda sy-
ster, dottern sin mor. Man såg föräldrar i hungrens
raseri slagta och förtära sina egna barn, och sedan i
ånger och vansinne döda sig sjelfva. I Franken hade
^n hop bönder och förrymda soldater sammanrotat sig
till menniskojagt. De drefvo länge sin näiing i trak-
ten af Forchheim, men blefvo slutligen öfverraskade.
De funnos då sittande kring en kokande kittel, fylld
af menniskolemmar.

Det långvariga krigstillståndet vände upp och ned
pä begreppen om godt och ondt. Soldaterna förvildades
och kallade sina vederstyggliga brott för goda ger-
ningar. Gudsfruktan och mensklighet deremot var
'-Satans tjenst. Prester blefvo framför alla andra
med raseri förföljda och plågade. Många krigare ville
xaldrig deltaga i Gudstjenslen; de uppläste gäckande hela
abcd, och sade, att deri innehöUes alla böner; Gud
kunde deraf sammansätta hvilka ord, han häldst åstun-
dade. Andra men te, att en god morgonöppning vore
den bästa morgonvälsignelse. De redlige, de rättsin-
nade häpnade öfver hädelserna och brotten. »Om
o)det funnes någon Gud, skulle hans straffande Ijung-
iHeld krossa de förhärdade.» Så trodde de, och vid
Ibrottslingarnas stratllöshet förtviflade mången om Gud,
dygd och evighet, samt öfverlemnade sig s: art åt d«
förut afskydda Usterna.

5*

Svenskarna voro visserligen ansedda som de min«t
våldsamma bland dessa vilda skaror, dock äfven de
bedrefvo rysliga illgerningar, h vilka fästa tårar, blod
och förbannelser vid de vunna lagrarna. Mångenstä-
des visar man ännu i skogar och berg de gömställen.,,
der landets olyckliga innevånare stucko sig undan för
Svenskarna; och länge bibehöll sig det bruket, a4t
skrämma olydiga barn för Svenskarna, likasom annorstä-
des för Busen. Ännu sjunges i synnerhet uti Böhmen
en visa, hvilken har afseende härpå, och hvaraf de van-
ligaste verserna lyda sålunda:

Drr Schwede ist gekommen.
Hat alles wcfrgenommeD ;
Die Fenster eingeschlagen;
Das Vieh davon gctragcn.
.f- Buh: Tiuh! Buh! Der Schwede i)! , ;

Före krigets utbrott var Tyskland måhända det
lyckligaste land i Europa, med handel, handtverk och
åkerbruk i blomstring. Men kriget förstörde innan
kort allt. Första fälttågen gingo någorlunda skonsamt
öfver, men de härjningar, som Mansfeld och hertigen
af Braunschweig i norra och vestra Tyskland anställde,
voro ett prof af det, som komma skulle. Ty Waller.»
stein kom, och norra Tyskland och Böhmen blef all-
deles utsuget. Efter den frejdade krigarens exempel
Idygdes man ej mer för att plundra. Baner, Gallas
och Hatzfeld gemensamt gjorde under fälttågen från år
163G till 1641 hela nordöstra Tyskland till en sådan
ödemark, att der intet krig sedermera kunde föras.
Under samma tid blef vestra Tyskland på samma sätt
behandladt af Bäjrare, Fransmän och Weimarianer. Un-
der fälttågen från 1642 till 1646 hvälfdes krij-et till-

i) Svenslien har kommit och borttagit alU, .«<in(lrrslagit
fönsteriia ocli bortdrifvit boskapen. Biih ! Buk! BuH !
Svensken !

55

baka öfver Schlesien , Böhmen , Mähren och norra
Österrike, h vilka länder alldeles utplundrades. Aren
1646 och 1<;48 blef också Bajern i grund förstördt.
Det lilla hörn af Österrike, som aTstänges genom Do-
nau och Innfloderna, var af hela Tyskland det enda,
som återstod oiördt; d(.'t öfriga en ödemark. Städer-
na hade ej en Ijerdedel qvar af sin förra befolkning,
och de tomnca Lusen iiedrefvos till bränsle. I den
lilla staten Wiirtemberg funnos nära 58,000 hushåll
mindre än vid krigets början. Egendomar såldes till
en tjugondedel af förra värdet. Åkrarna stodo för
det mesta osådda, beväxta med ogräs och träd. Bön-
derna måste draga plogen sjelfva ; liandtverkare och
konstnärer hade försvunnit; alla skolor voro förstörda;
de få öfverlefvande presterna lifnärde sig som skoma-
kare, spelmän o. s. v. Osäkerheten var allmän, dels
för krigare, dels för röfvare, dels för vargar, hviika
med erhållen smak på menniskokött ströko mordgiriga
kring landet.

Så hade Tyskland blifvil tilltygadt, på ena sidan
af Svenskar, Skottar, Nederländare , Fransmän och
Weimarianer , hviika alla gemensamt kallade sig Tysk-
lands beskyddare mot kejsarens förtryck eller mot
påfvens irrläror; å andra sidan af Österrikare med
Ungrare, Kroater, Bäjrare, Italienare och Spaniorer,
hviika kallade sig Tysklands beskyddare mot utländskt
våld och gudlöst kätteri. Tyskarna sjelfva hjelpte
båda partierna uti det gemensamma fäderneslandets
förstörande.

Några klokare män insågo likväl och beklagade
djupt sitt fäderneslands förvillelse och förnedring. Äf-
ven en och annan ädelsinnad författare sökte upplysa
det förvillade tänkesättet. Serdeles utmärkte sig häfda-
tecknaren Wassenberg. Uti sin uppmaning till Ty-
skarna talar han sålunda: »Fransoser och Svenskar skry-
»ta högljudt, alt Tyskland är af dem underkufvadt ;
»och i Paris och Stockholm visa de oiTentligt våra fa-
»nor, dem likväl vi sjelfva ryckt ifråo bvarand^a, vi

'^6

»dåraktiga tjenare åt en främmande ärelystnad. Konun-
»gar, som fordom måste hörsamma vår kejsares kal-
»lelse , de besluta nu midt i Tyskland om Tysklands
»öde; de sammankalla riksmöten, sitta till doms öfver
»oss och hafva genom \år oenighet blifvit våra herrar.
»De ropa och vi komma, de tala och vi lyssna, de
»lofva och vi tro, de hota och vi darra som slafvar.
»Framför våra ögon och midt i Tyskland sätta de sig
»ned och afgöra, huru mycket de skola taga ifrån oss,
»och huru mycket de skola lemna oss qvar.»

»Redan Gustaf Adolf fordrade sträng undergifven-
»het; han var dock en konung, och en stor konung.
»Men hvad skall man väl säga derom , att Tyska fur-
»star, prelater, kurfurstar uppassa en främmande adels-
»man, frambära åt honom kappa, mat, tvättvatten, och
»mottaga af honom tillrättavisningar, ja förakt. Uti
»det från sin kejsare afvikna Tyskland herrskar han
»enväldigt, ända derhän, att han sjelf vämjes vid vår
»ödmjukhet; såsom då han vid förläningen af ett Tyskt
»land åt en Tysk furste sade: »denna förläning må va-
»ra ett minne af den Tyska furstens bön och den Sven-
»ska adelsmannens bifall; ty båda delarna skola för
»efterverlden synas otroliga.» »

»Med Judaskyssar nalkas dessa våra sig så kal-
»lande befriare. De räcka oss i smyckade bägare ett
»välsmakande, långsamt verkande gift. De söka skilda oss
»från kejsaren , kejsaren från oss. De uppväcka bland oss
»mer än en Masinissa, genom hviiUen de hoppas split-
»tra och sedan kufva Tyskland. Från Rhen, Nordsjön
»och Östersjön speja de efter hvarje strid, som antin-
»gen på deras tillställning eller af vår dårskap oss
»emellan uppslår , och straxt äro de , liksom for-
»dom Ri>marne bland Grekerna, tillreds att blanda
»sig deri , först som vänskapliga rådgifvare, sedan do-
nmare, sist herrar.»

)>0 Tyskland, Tyskland, vakna upp, tänk på dig
»sjelf och stå upp från denna dödskamp! Tyskland kan
»blott af Tyskland räddas och genom den gudomligt

57

Dnådens sol, likasom en Fenix stå upp ur sin aska.
»Ej böra vi hindras genom egenskaperna af katoliker
»och protestanter, eller af påfviska och lutheraner,
»allt namn, som äro våra arglistiga fiender välkomna.
»Såsom medlemmar af en kropp, af en stat, ja som brö-
»der, måste alla Tyskar i kärlek omfatta hvarandra ,
»och med alla krafter och dygder eftersträfva det sto-
»ra målet. Ty att bevara och skydda fäderneslandet,
»dertill är enhvar, dertill äro alla pligtiga. Men att
»hälla på båda sidorna, att kasta sina blickar än åt
tiStockholm , än åt Paris, att bortgifva landskap, att
»köpa sig frihet, — vid Gud, sådant är och var aldrig
»Tyskt. Från den slund, som vi vilja och våga, hvad
»rätt är , försvinna de få främlingarnas hela magt. En
»ärofull frid skall sluta det förstörande kriget, ocb dub-
»belörnens hufvuden skola bekransas , det ena med
»lagern, det andra med oliven.»

Dessa och dylika uppmaningar verkade mycket ,
och allt mer, ju längre freden fördröjdes. Sverge och
Frankrike hyste också mycken fruktan, att Tysklands fur-
star och folk skulle med vaknad kärlek till det gemen-
samma fäderneslandet försonas och resa sig mot ut-
länningarna. Detta inträffade dock icke. En anda af
sjelfviskhet, split och ofördragsamhet hade bemägtigat
så höga som låga. De förnämsta furstarna , kejsaren ,
kurfurstarna af Bajern, Saxen och Brandenburg, hertig
Georg af Liineburg m. fl. drefvos en hvar af uteslu-
tande egennytta, utan afseende på hvarandra , eller på
det hela. Detta hindrade dem från enighet sins emel-
lan, och det gjorde äfven, alt Tyska folket icke med
förtroende omfattade någon af dessa fursfar. Kejsaren
var viiiserligen den, kring bvilken staterna bort sluta
sig; men genom ofördragsamhet i trossaker, och genom
det egennyttiga och djerfva sätt, hvarpå han ser-
deles under de tolf första krigsåren våldförde rikets
lagar, hade han så aflägsnat från sig de andra furstar-
nas, folkens och isynnerhet protestanternas tillgifven-
het och förtroende, att de i det längsta ville häldr*

bära krigets eländen, än sluta sig till honom. — Äf-
ven hos de smärre staterna, hos riksstäderna, ja hos
sjelfva folkmassorna röjde sig samma sjelfviska sinne,
samma bemödande att främja blott enskild fördel, ona
ock på bekostnad af det hela. Tysklands tvänne ut-
märktaste fältherrar voro Wallenstein och herlij; Bern-
hard; men de, framför alia andra, drelvos af samma
egennytta; ty icke nog, alt de ej hade hjerla för det
gemensamma fäderneslandet, de hyste icke ens trohet
mot de furstar, i hvilkas tjenst, de stodo; utan sökte,
lika forntidens äfventyrare, alt åt sig sjelfva med svär-
det eröfra konungadömen och väldigheter.

Visserligen omtalas några bemödanden att bilda
ett tredje så kalladt Tyskt parti, hvilket, liendiligt mot
de båda andra, skulle rädda Tyskland från så väl kej-
sarens som utlänningarnas förstörande afsigter. Vi haf-
\a förut omtalat sådana försök af kurfursten Johan
Georg, Arnheim, Krokow , Both, Sperreuter m. 11,
De misslyckades, dels emedan anförarne saknade antin-
gen yttre magt eller personlig förmåga, dels emedan
flere af dem med skäl ansågos drifna mer af enskild
vinnings- eller ärelystnad, än af kärlek till det all-
männa. De misslyckades äfven och förnämligast der-
före, att tiden var för sådana försök ännu icke mogen.
Den då gällande allmänna tidsandan lade nemligen yt-
tersta vigt på hvarje af troslärans punkter. På deras
innehåll ansåi^s hvarje menniskas varde i lifvet och sa-
lighet efter döden till en stor del bero. En hvar höll
sin lära för den enda rätta och alla olika tänkande för
kättare, hvilka både för deras egen och för det allmän-
na bästas skull borde med eld och svärd tvingas till den
enda saliggöraode tron. Alt vid en sådan omvändelse
alla samhällen, all beslående ordning öfverändakastades,
att hvällningen åtföljdes af härjningar, blodsutgjutelser
och de gröfsla brott; allt detta aktades föga mot den
föreställningen, att möjligtvis kunna rädda verlden och
menniskornas själar från hvad hvarje parti kallade ea
för tid och evighet olycksbringande villfarelse. Till ocb

59»

med furstarna sjelfva voro intagna af en sådan blind-
ifver för trosbekännelsen på papperet. Hertig Bern-
hard, som lät sina soldater ulöfva de rysligaste härj-
ningar, läste dock regelbundet hvarje dag ett kapitel i
bibeln, och mente sig vara en rättrogen och gudfruk-
gti lutheran. Kurfursten af Saxen ansåg sig af samve-
tet förbunden att motarbeta och skada de reformerta
endast derföre, att dessa i några trospunkter skilde sig
från lutherka bekännelsen. Kurfursten af Bajern, kan-
ske den, som genom envishet och vinningslystnad mest
bidrog till förlängandet af krigets eländen, fastade och
gisslade sig ofta; och då Fransoser och Svenskar 1(546-
och IG48 ödelade Bajern, tröstade han sig genom med-
vetandet alt hafva kämpat, för hvad han ansåg vara
Guds sak; medvetandet att icke hafva en enda källare
bland sina undersåtare. Hufvudskålarna af några hel-
gon fördes på samma tid till Mimchen, och syntes ho-
nom vara ersättning för olaliga förluster. Likaledes
kejsar Ferdinand den andre. Då kurfursten af Saxen
år 1634 afslöl den för Österrike fördelagtiga beredel-
sefriden i Piina, tvekade kejsaren länge, om han bor-
de ingå någon slags förlikning med den lutherska kur-
fursten ; och det var först efter långa öfverläggningar
med sina biktfäder, som han bekräftade freden. Med
undantag af Oxensljerna, Bichelieu, Traulmansdorffoch
nSgra deras likar, delade äfven sjelfva statsmännorna
samma åsigter, och vid fredsmötet i Weslfalen blefvo
de fä bland ombuden, som talade om fördragsarahet
och försoning, af båda de stridande partierna hårdt an-
gripna och ledo mest. Man kan häraf dömma till län-
kesättet hos folkmassan. Der herrskade en af enfaldi-
ga eller ofördragsamma predikanter beständigt under-
hållen bitterhet, hvilken icke tillät någon försoning,,
och hvilken var förnämsta orsaken, hvarföre alla försök
att bilda ett tredje parti misslyckades. Det skedde
nemligen ej blott af brist på mynt, utan ock af brist
på folk, som ville af verklig öfvertygelse ställa sig under
dess fanor. Det var ^örst såsom en följd af det långa

€0

■Och blodiga kriget , som man började allmännare in-
se, att sjelfva troslärans innehåll ej uteslutande be-
stämmer menniskans värde; samt alt Gudsfruktan och
:sedlishet kunna finnas äfven hos olika bekännare.

NIONDE KAPITLET.

OM ^YESTFALISKA FREDEN.

Det elände, 50m kriget utbredde, väckte ett all-
mänt och mer och mer lifligt begär efter fred; och
en hvar af de krigande magierna sökte eller låtsade
söka snart slut på blodsutgjutelsen. Mången gång var
likväl föga allvar dervid. Freden hindrades af för-
bittring mellan olika trosbekännare; af vinningslystnad
och ötvermod i medgången; af stolthet och ihärdighet
i motgången. Så bidrogo menskliga lidelser och öden,
äfven de mest motsatta , likväl gemensamt till förlän-
gande af mensklighetens olyckor.

Kejsaren, så fadren Ferdinand den andre som
sonen Ferdinand den tredje , hoppades i det längsta
att genom ihärdighet vinna sitt från början åsyftade
ändamål; nemligen påfvelärans och isynnerhet Öster-
rikes envälde öfver Tyskland. Det var Baners segrar,
«om först tvingade kejsaren till någon eftergift. Sven-
ska vapnens fortfarande framgång och krigsförödelsens
inträngande inom Österrikiska arfländerna, nästan alla
bundsförvandternas aiTall, samt slutligen en fullkomlig
utmattning ; allt detta fordrades, innan kejserliga par-
tiet kunde förmås att helt och hållet uppgifva sina
planer.

Spanien kämpade mot uppror i Katalonien, i
Portugal, i Nederländerna; det kämpade olyckligt,
nen med tillhjelp af Amerikas guld envist. Det kun-

61.

de ej en gång förmås att vid Westfaliska freden biläg-
ga sina tvister mot Frankrike.

Kurfursten af Bajern längtade visserligen att
slippa Svenskarnas och Fransmännens härjningar; men
han ville för ingen del återgifva, hvad han redan in-
kräktat, nemligen ÖfraPfalz, och kurfurstevärdigheten»

Frankrike var utmattadt genom kostnaderna för
ett lysande hof, genom många och långvariga krig, och
betydliga åt Sverge lemnade underhållspenningar. Lan-
det behöfde Och önskade fred; likväl icke dess styrelse,
hvilken ansåg af högsta vigt att en gång för alla bryta
kejsarens hotande öfvermagt, och kanhända äfven sökte
genom yttre krig vända folkets uppmärksamhet från
missbruken i det inre. Mången trodde, att Frankrike
skulle >id Richelieus länge väntade frånfälle sluta fred.
Kejsaren ville i hopp derom draga på tiden; ty så
snart Frankrike loge sin hand från protestanterna, trod-
de han sig lätt kunna besegra dem. Men han bedrog
sig. Mazarin följde i det längsta Richelieus grundsat-
ser. Fattigdom, eländen och upproriska rörelser tvun-
go honom likväl att förr, än man väntat, söka fred.
Han bemödade sig dock så mycket som möjligt att äf-
ven medelst krigets förlängande åt Frankrike vinna alla
möjliga fördelar.

Holland, Frankrikes och Sverges bundsförvandt,
försvarade sin sjelfsländighet mot Spanien. Det råkade
likväl mot slutet af denna tid i missförstånd med Frank-
rike; emedan detta land befanns eftersträfva Spanska
Nederländerna och skulle då blifva en farlig granne för
Holland. Äfven med Sverge, emedan Holland af Dan-
mark förpaktade Sundska tullen och derigenom fick
åtskilligt obyti med Svenskarna. Holland drog sig af
dessa orsaker tidigare ur spelet och slutade enskild
fred.

Tysklands furstar, städer och stater voro alla
i största behof af fred; men bland dem rådde en för-
bistrin^ och tillika en vanmagt, som hindrade dem bå-

^2

de att fatta ett gemensamt beslut och att göra något
sådant gällande.

S ver ge var bland alla de krigförande staterna
den, som näst Holland minst led och mest vann al
den fortfarande striden. Tysklands byten och Frank-
rikes underhållspenningar betäck'e en stor del af krigs-
kostnaden. En hop folk skickades väl ärligen till Tv-
ska slagtfälten; men dertill utskrefvos förnämligast van-
-artade drängar och gesäller, afsigkomne köp- eller äm-
betsmän. Gifta välartade bönder och handtverkare
lemnades deremot qvar till rikets förkofran. Handel
-och slöjder uppblomstrade, märkbart nog, under sjelfva
kriget. Så voro Sverges förluster jemnförelsevis ringa:
icen ära och byten af de många segrarna, båda i rikt
mått., strömmade tillbaka öfver landet. Äfven andra
'bevekelsegrunder omnämnas, t. ex. att regeringen ön-
skade att beständigt hafva en öfvad här till hands för alL
'dcrigenom injaga fruktan hos de illa tilllygade gran-
narna, Ryssland, Polen och Danmark; att det unga
befälet önskade kiig för alt hastigt göra lycka; adeln
för att få gods i Pommern och Tyskland, liksom fuiut
=i Estland och Liflland; också för att vid ut^k^ifnin^,ar-
na kunna tvinga och skrämma sina underlydande bön-
der ^j. Man påstod äfven, att regei ingen icke ogerna
såg krigets fortfarande, emedan alla de lifliga, men orö-
rliga män, som genom oorclentlighet och laster låkat i
obestånd och, hvilka eljest vanligtvis stifta missijoje,oro
och villervalla inom landet, blefvo nu utskickade till
Tyskland och således icke blott oskadliga, utan till
■och med nyttiga, emedan just sådana af naturlig vild-
-iiet i lynnet och förtviflan öfver sin svåra belägenhet
-djeifvast störtade sig i farorna. — Dessa skäl kunna
▼isserligen hafva inverkat på en ellt.T annan; de voro
dock ej de afgörande. Rätta orsaken till Sverges lik-
,§illlighet för fred var den, att det icke ville nedlägga

j.) RäJamhs sa ml. pä Ströö. FoI. 100. Danska niiru-
•!ern P. Wibes relation ora tillstandel i Sverge 164'J.

63

vapnen utan de fördelar, hvarlill det ansåg sig genom
så många lyckliga fälttag berältigadt. Säkert är, att
efter Baners framgång åren 1G38 och 1639 hvarken
förmyndareregeringen eller ständerna visade någon
brinnande länglan efter fred; ehuru mana andra sidan
«j kan förebrå dem att hafva lemnat något skäligt an-
bud obegagnadt. Medlidande med Tyskland och dess
olyckliga tillstånd befmnes dock aldrig hafva inverkat
på Svenska förmyndareregeringens bandliDgssätt. Detta
åsyftade uteslutande att åt Sverge vinna så mycket som
möjligt, äfven om krigets eländen skulle derigenom ett
eller annat år förlängas. — Sedan Kristina blef myn-
dig, ändrades förhållandet till någon del. Redan af
ålder och kön var hon benägen för fred; äfven för att
derigenom slippa de många göromäl, och^ det beroen-
de, serdeles af .'^xel Oxenstjerna , hvilket genom kri-
gels fortfarande förorsakades. Dels på allvar, dels för
att bemantla ofvannämnde personliga drifljedrar, an-
förde hon farhåga för lyckans omkastning, för uppro-
ren i Frankrike, för Hollands affall frän förbundet,
för Tyskarnas slutliga förtviflan o. s. v. Öppet, och
mången gång i strid mot hela sitt råd visade hon myc-
ken benägenhet att för fredens erhållande nedsätta si-
na fordringar, ehuru Svenskarnas beständigt växande
framgång berättigade till motsatsen.

Redan när Frankrike och Sverge år 1638 förnya-
de sitt förbund, talades om behofvet af fred, och man
bestämde , att underhandlingar derom skulle öppnas af
Frankrike i Köln, af Sverge i Hamburg. Till freds-
ombud valdes Per Baner, hvilken gladde sig åt den
ära, som pä sådant sätt skulle förenas med Banérska
namnet; då den ene brodern, Johan, förde kriget och
den andre brodern, Per, fredsunderhandlingen. Rum
voro redan i Lybeck åt honom beställda, då kejsarens
motsträfvigbet gjorde företaget om intet t}.

O Riks ark. Rudsprot. d. 12 Juni 1638.

Under åren 1639 och 1640 utkommo i Tyslland
inånga flygskrifter, hvilka uttalade en liflig längtan
efter fred; och på riksdagen i Regensburg 1'j41 blef
kejsaren af alla ständerna öfverhopad med böner att
snart sätta mål för krigets härjningar. Äfven påfven
Urban den åttonde, som mer fruktade kejsarens öfver-
välde än protestanternas framsteg , förde samma språk.
Spanien, från hvilket land kejsaren hittills erhållit be-
tydliga understöd, blef nu helt och hållet sysselsatt
genom upproret i Portugal. Detta jemnte Baners se-
grar stämde Ferdinand till fredligare tänkesätt. lian
sände år 1640 till Hamburg en underhandlare vid namn
Lvitzow, hvilken efter mycken möda lyckades att den
15 Dec. 1641 med de flesta magternas ombud tiäffa
öfverenskommelse om ett blifvande fredsmöte. Det ut-
sattes till d. 1 Juli 1643. För att undvika högsätes-
tvister och göromålens sammanblandande skulle Sven-
skarna stanna i Osnabriick, Fransmännen i Miinster.
Medlare skulle blifva staten Venedig, i Europa nästan
den enda, som icke var mer eller mindre inblandad i
striden. Äfven Danmark uppträdde som medlare, men
var af Sverge dertill hvarken inbjudet eller erkändt.
Också påfven ditskickade ett ombud, dels som medlare,
men blott mellan de katolska magterna, dels för att
bevaka sin kyrkas fördel.

Sverge stadfästade genast öfverenskommelsen om
detta sammanträde och utsåg till ombud Johan Oxen-
stjerna, rikskanslerens äldsta son och hofkansleren Ad-
ler Salvius. Olika lynnen och förhållanden alstrade
emellan dessa tvänne herrar en bitter ovilja, hvilken
mycket inverkade på ärendernas gång. Denna märk-
värdiga tvist är dock så nära förenad med drottning
Kristinas person, att vi måste till nästa del uppskjuta
berättelsen derom.

Först i början af 1643 blef nämnde Liitzowska öf-
verenskommelse af samtlige magterna stadfästad. Kej-
saren dröjde längst. Han påstod i början, att Liitzow

sått

65

gått för långt, och skilde denne derföre från all vidare
befattning med underhandlingen. Han vägrade stadfä-
sta Liitzows förbindelser; han erböd Sverge enskild
fred, m. no. Slutligen måste han dock beqväma sig
att gilla öfverenskommelsen.

Det kejserliga sändebudet anlände till fredsmötet
först den 30 Juli, d. v. s. en hel månad efler utsatt
dag. Det var ändå det första på stället. Spanska om-
budet kum lörst i October, Venetianaren d. 16 No-
vember, Adler Salvius d. 17 i samma månad. Fran-
ska ena sändebudet d. 17 Mars följande år, Johan
Oxensijerna d. 27 Mars, och den andra Fransmannen
först fram uli Maj. Så föga angelägna om fred visade
sig de valde fredsombuden.

Sjelfva underhandlingarna gingo trögt. Man sys-
selsatte sig för det mesta med lullmagter, tittlar, hög-
sätestvisler och mera dylikt. Ibland annat föranled-
des en lång och häftig träta om Excellens-titteln.
))0m,» skrifver Brandenburgska sändebudet, »Om detta
»fördömda excellenskapet icke varit, så hade vi ändå
»kunnat uträtta något godt.» Sverges anfall mot Dan-
mark gjorde äfven uppehåll i underhandlingen. En hvar
ville nemligen se, hvad utgång detta nya uppslag af
saken kunde medföra. Danska medlareombuden blefvo
också vid detta tillfälle hemkallade, till icke ringa hug-
nad för Svenskarna.

Först i slutet af år 1644 hade alla dessa förbere-
dande åtgerder hunnit afgöras och med år 1645 be-
gyntes den egentliga underhandlingen. I medlet af
samma år framställde Sverge och Frankrike sina första
anspråk, men ofullständigt; hvarefter allt tycktes af-
stadna. Slutligen i November 1645 anlände som nytt
ombud från Österrike kejsarens gunstling, grefve von
Trautmansdorff. Denne var en allmänt aktad och äl-
ikad man, så väl för ufverlägsen klokhet som redligt
och fridsälskande sinnelag. Han var enligt allas er-

60

känDaade deo utmärktaste bland fredsombuden, och
blef snart den, som hurvudsakligen ledde ärenderna,
och som ledde dem med drift, måtta och ömsesidig
välmening. Men i anseende till denna bans oväld lyc-
kades det för det strängt katolska partiet att i slutet
af underbandlingen afiägsna honom derifrån, såsom den
der vore mot protestanterna allt för eftergifven.

Uti dessa fredsunderhandlingar deltogo ombud från
Sverge, Holland, Frankrike, Spanien, Venedig, påf-
ven och dessutom från hvarenda furste och riksstad uti
hela Tyskland. Det är alltså lätt att förstå, hvilken
otalig mängd af tvister, konstgrepp, plundringar och
dylikt, som der skulle förekomma. De, som voro en-
se i ett, voro oense i annat; h varförutan den växlande
krigslyckan ofta förändrade ombudens språk. Det hör-
de också till tidens statskonst att gå tillväga med all
möjlig bakslughet. Utförliga historien om de fem års
långa underhandlingarna utgör 6 stora folio band. Vi
kunna här endast i korthet anföra det för Sverge vig-
tig as te.

Första och förberedande frågan var, om kejsaren
ensam skulle föra Tysklands talan, eller om enhvar af
de många Tyska staterna skulle skicka eget sändebud
till fredsmötet. Kejsaren påstod det förra; ty han
fruktade småstaternas afund och ville i egenskapen af
Tysklands sakförare hafva ännu en anledning att anses
som Tysklands beherrskare. Sverge och Frankrike ar-
betade emot; ty de ville ej åt keisaren inrymma en
sådan öfvervigt; och räknade dessutom på bistånd af de
smärre Tyska staterna. Dessa höllo med främliDgarna
och kej-aren måste på den svåra riksdagen 1640 gilva
i detta hänseende vika. lian sökte sedermera hjelp
från annat håll, neml. från Danmark, och föreslog,
att freden mellan delta rike och Sverge skulle afslutas
tillsammans med den allmänna. Derlill nekade Sverge;
ty Danmark hörde ej till Tyskland, och kriget mellan
Danmark och Sverge hade intet sammanhang med det
trettioåriga. Nu sökte kejsaren vinna de Tyska om-

buden, genom att reta dem mot utlänningarna. Det
lyckades med några, misslyckades med de mesta. Deu
af Oxenstjerna föranstaltade skrilten , Om Tyska
statsförfattningen, lästes under fredsmötet flitigt
och med påräknad följd, neml. att väcka hat och miss-
troende mot Österrike. Sverge och Frankrike ville
i början, att också kejsarens upproriska undersåtare
uti Böhmen , Schlesien och Österrike ofvan Ens skul-
le skicka ombud; men detta afslogs helt och hållet.

Tyskarna yttrade nu, att biiäggandet af deras egna
tvisti-heter skulle blifva första föremålet för under-
handlingen. Men Sverge och Frankrike befarade att, i
händelse Tysklands stater blifvit sins emellan förlikta,
skulle utlänningarna sedermera bafva svårt alt få sina
enskilda önskningar uppfyllda. De lagade derföre så,
att Sverges och Frankrikes ersättning afgjordes före
eller tillsammans med de öfriga frågorna. Det skul-
le blifva allt för långt att berätta gången af de vid-
lylliga underhandlingarna härom; till och med att an-
föra, hvad hvarje stat förlorade eller vann. Vi nämna
blott det hufvudsakligaste.

Freden blef afslulad och undertecknad först den
10 October 1648. Förnämsta punkterna voro föl-
jande:

1:0. Ömsesidig förlåtelse beviljades åt alla de sins
emellan krigande Tyska staterna.

2:0. Bajern fick behålla det från Pfalziska huset
tai;na Öfverpfalz jemnte Chamb. För Pfalziska huset
med återstående besittningar vid Rhen inrättades dea
åttonde kurfurstevärdighrten.

3:0. De andeliga lägenheterna skulle af en hvaf
behållas så, som de innehades den 1 Janvari 1624.

4:0. Religionsfreden uti Augsburg blef stad-
fästad och utsträckt äfven till reformerta lärans be-
kännare.

5:o. Att förekomma kejsarens envälde öfver Tysk-
land var så väl Sverges som Frankrikes oaflåtliga be-
mödande, så under kriget scm fredsunderhandlingen*

68

Svenska regeringen förmanade sina ombud, »att fram-
»för allt sätta Tyska ständerna i deras förra frihet^
»om man äfven mot deras vilja måste draga dem der-
»till ^).)) I freden blef också hvarje stats så kallade
Landshöghet erkänd, och kejsarens öfverherrskap be-
tydligen inskränkt.

6:0. Frankrike vann Österrikiska andelen af EI-
sass, fullt herravälde öfver Metz, Toul , Verdun och
Pignerol, samt rättighet alt hålla besättning i Fiiips-
burg. Deremot skulle det betala 3 millioner livrés
åt erkehertig Ferdinand Karl, hvilken förut hade stora
besittningar i Elsass.

7:0. Hessen-Cassel erhöll, hufvudsakligen för
sin trohet mot Sverge och genom dess förord, Hirsch-
feld, fyra anct och (jOO,(100 riksdaler.

8:0. I stället för För-Pommern fick Brand en-
bur g Halberstadt, Magdeburg, Minden och Cammin.

Berättelsen om Sverges ersättning spara vi tili
ett serskildt kapitel.

TIONDE KAPITLET.

OM S^^RGES VINST UTI WESTFALISKA FE EDEN.

Ar 1643, då Sverge väntade det afgörande kriget
med Danmark, hade förmyndareregeringen i afseende
på den blifvande Tyska freden beslutat nöja sig med
en rundelig penningesumma, och att deremot afstå
från alla förhoppningar på så väl Pommern som andra
Tyska besittninger -]. Men de båda utmärkt lyckliga
fälttågen 1644 och 1645. samt den med Danmark af-

i) Riksark. Aeta Salviana FoI. T. III. Svenska rcge-

ringrii till fredskommissaricrua (i. 9 Sept. 1644.
2) Riksark. Rädsprot. d. 16 M.ij, 3 :ch 6 Oct. 164J.

69

slutade Brömsebrofreden ökade Sverges mod och an-
språk. Den 28 Dec. 1645 framställdes dessa sednare
för första gången formeligen. De voro Schlesien, hela
Pommern, Wismar, Warnemiinde, Bremen och Ver-
den samt 20 millioner riksdaler. »Hvad tanken i på?»
utropade TrautmansdorfT. »Sådana fordringar passade,
j)om kejsaren sutte fången i Stockholm!» Den mindre
lyckliga början af fälttåget 1646, Brandenburgs envis-
het mot Pommerns afstående, Tyskarnas allmänna ovil-
ja, Hollands benägenhet för enskild fred, m. m. , allt
Af Salvius lifligt fiamställdt, bevekte Kristina att ned-
sätta Sverges anspråk. Den 19 September fattade hon
sista beslutet. Hon begärde hela Pommern, Wismar,
Bremen och Verden samt 14,000,000 riksdaler åt hä-
ren och Osnabriick åt unga ^Vasaborg. I nödfall skulle
Hinter- Pommern afstås, och i yttersta nödfall Slettin,
Cammin och Garlz samt någon del af penningsum-
man ^). Sådana voro villkoren i det hemliga förhåll-
ningsbref, som Kristina till sina ombud aCfärdade. Be-
slutet derom var faltadt i strid mot Axel Oxenstjerna
och flere af rådet, hvilka yrkade, att man häldre bor-
de tvinga sig till hela Pommern, än nöjas med de fö-
reslagna styckade besittningarna.

För redighetens skull vilje vi serskildt berätta un-
oderhandlingarna om hvarje punkt.

POJIMKKN

var förnämsta tvisteämnet. Sedan tvåhundrade år
tillbaka hade Brandenburgska huset till nämnde land
arfsrätt efter den der regerande hertigliga slägtens ut-
gång. Detta förhållande hade af alla kejsare blifvit
stadfästadt och hvarje gång Pommerska ständerna hyl-
lat en ny hertig, hade de äfven hyllat Kur-Branden-
burgska lineen såsom framlida arftagare. Landet var
dessutom för nämnde slägt af den mest gynnande belä-

i) Riksark. RJdsprot. d. 17 Sept. 1646.

genhet, likasom en föreningslänk mellan dess bägge
besittningar , Brandenburg och Preussen. Kurfurstens an-
språk på Pommern understöddes af flere Tyska sta-
ter, äfven af Hessen-Cassel , hvilka alla fruktade Sver-
ges grannskap. Brandenburg, på sådant sätt under-
stödd, stretade derföre af alla krafter emot. Redan år
11633 sade kurfursten åt Gabriel Oxenstjerna: »1 Sven-
»skar skolen aldrig inbilla er att komma åt Pom-
»mern *);» och då uti Osnabriick allt tycktes luta der-
hän, att Sverge skulle få hela hertigdömet sig tiller-
kändt, sade Brandenburgska ombudet Wiltgenstein öp-
pet åt Svenskarna: »Om ni också denna gången tru-
»gar er till Pommern, så skola vi alJrig låta er få
»behålla det i fred.D Denna hotelse verkställdes redan
då. En Brandenburgsk utliggare, Filip Horn , sökte un-
der året 1646 på allt sätt att mot Sverge uppvigla
jnnevånarne i Pommern ^j.

Bland de landvinningar, som Sverge kunde i Tysk-
land erhålla, var Pommern utan tvifvel den mest pas-
sande så väl i anseende till läge, som till ledighet ef-
ter den sista barnlösa innehafvarens död; äfven der-
före, att kejsaren såg med misstroende den stora till-
växt, som Brandenburg skulle genom Pommern erhålla;
och var sålunda icke serdeles obenägen att åt Sverge
afstå detta land. Förmyndareregeringen hyste dock
allahanda betänkligheter. Man insåg visserligen förde-
len af att äga fast fot i Tyskland och kunna der mot-
arbeta kejsarens envåldsförsök, samt att från Pommern
)iunna taga Danmark eller Polen i sidan ^). Man fruk-
tade dock, att kostnaden för landets bibehållande
skulle öfverstiga nyttan deraf. Man önskade utbyta
det mot Ost-Preussen, hvilket låg nära Lifiland och
Sverges andra öfversjöländer , och 1634 beslöt ständer-
na att söka nämnde landskap och deremot låta alla

i) Riksark. Rå Isprotolt. d. 29 Get. 1633.

2) S. st d. i5 Jul. i646.

3) S. st. d. 16 Febr. 1641.

Tyska besittningar fara. Men när Preussen icke kun-
de erhållas, sökte rådet flere gånger att uttänka nå-
gon annan mera passande landvinning. Då ingen så-
dan kunde föreslås, stannade man vid Pommern.

Redan i April 1646 erbjöd Trautmansdorfi" på kej-
sarens vägnar hela Pommern åt Svenskarna. Den un-
ga kurfursten af Brandenburg vägrade bestämdt sitt
bifall dertill; de öfrige fredsombuden tycktes likväl
icke serdeles bry sig om dess insaga. Men vi hafva förut
berättat, huru och af hvilka skäl drottning Kristina om
hösten samma år beslöt nedsätta sina anspråk. Detta
skulle dock hållas hemligt. Men Frankrike önskade
naturligtvis att så litet som möjligt nedpruta sina eg-
na fordringar, och ville derföre, att Sverge skulN* gö-
ra det med sina i stället. Chanut, dess nuvarande sän—
debiid i Stockholm, var en kunnig, behaglig ocn för-
ståndig man, samt för sitt fädernesland en trogfn och
outtröUelig tjenare. Genom sina personliga egenskaper
hade han vunnit drottningens förtroende i hög grad.
Han förstod öka hennes utom dess lifliga åstundan
efter fred, samt tillika väcka misstroende mot Oxen-
stjerna och de af rådet, som motsade nedsättningen af
Sverges anspråk. Den oerfarna drottningen lockades i
snaran; hon trodde Chanut, och ingick ofla med ho-
nom i långa statssamtal, dä han oförmärkt ledde hen-
ne till åsigter , fördelaktiga för Frankrike, samt locka-
de från henne ullåtelser, hvaraf han kunde sluta till
Svenska regeringens tänkesätt. Då det förut omnämn-
da hemliga beslutet om Sverges furtlringar hade blif-
vit tagel, var Chanut angelägen att få veta innehål-
let. Han begärde samtal med rikskansleren. Denne
var sträf och omöjlig samt påstod, att »Sverge bor-
«de hafva hela Pommern. För-Pommern vore en obetyd-
»lighet; kunde knappt underhålla en liten hertigs bord»
»Oxenstjerna ville häldre dö, än råda sin drottning
»att nöjas med sådana styckade besittningar som För-
»Pommern, Wissmar och Bremen m. m.» Då Chanut
icke kunde komma någon väg med den gamla mini-

72

stern, vände han sig till den unga drottningen. Eennalem-
nade uppmärksamhet åt hans framställningar och gaf
allmänna samt vacklande svar. Chanut, derigenom
uppmuntrad, bad i de lörsigtigaste, men mest beve-
kande ordalag, »att hennes majestät ville gitva honom
»ett mera afgörande svar.» Krislina yttrade då, »det
»hon vore om Franska regeringens tillgifvenhet så fullt
»och fast öfvertygad, att hon ej tviilade, det nämnde
»hof skulle på allt sätt understödja hennes fordringar.
»Men att i värsta fall Svenska fredsombuden hade be-
»fallning att häldre eftergifva något af fordringarna, än
»afbryta fredsunderhandlingen ^).» Häraf drog Chanut
den slutsatsen, att Sverge ämnade i nödfall aft-tå Hin-
ter-Pommern; och Franska fredsombuden gjorde sig
från denna stund ingen serdeles möda att understödja
Sverges anspråk på iiela herlijjdömet odeladt.

Oivannämnde samtal föreföll i slutet af October
1646. Svenska och Fransyska härarnas lyckliga fram-
trängande till södra gränsen af Tyskland i slutet af
samma år ökade Sverges mod. Rådet, och till en del
äfven drottning Krislina sjelf, tycktes ångra den gifna
tillåtelsen att afstå Hinter-Pommern. Krislina tillkän-
nagaf i rådet, »det hon misstänkte, att Chanut anat
»innehållet af det till Svenska fredsombuden utfärda-
»de förhållningsbrefvet.i) Regeringen skref derföre ge-
nast till ombuden »och befallle dem envist hålla sig till
))hela Pommern, äfven om Brandenburg, der till vågra-
»de bifall -), »och drottningen ville nu mera i sina
samtal med Chanut icke höra talas om mindre än hela
hertigdömet.

Brefvet om detta nya beslut framkom för sent.
Ombuden hade måst gifva vika för Brandenburgs envis-
het. Den 8 Februari 1647 lofvade de afstå Irån Hin-

1) Drottning Kristina har sedertacra nelcat till sannin-
gen af denua (>lianuts berättelse. Dock tyckes dcu
gninHatl; se nedanstående citat.

2) Riksart. Rådsprot. d. O Jan i647.

73

tjer-Pommern. Då underrättelsen härom anlände till
Sverge, visade Kristina mycken tillfredsställelse öfver
att della hinder för freden var undanröjdt. Men Oxen-
stjernska partiet klagade högt, att fredsombuden spillt
fäderneslandets fördel. Oxenstjerna sjelf sade öppet:
)iom jag varit der, så hade jag aldrig afstått en enda
»tum af Pommern; ty Brandenburg förtjenar ingen nåd
»och kejsaren är så försvagad, alt han ingenting för-
»mår uträtta. Men,» tillade han, »efter saken är be-
»slutad i Osnabriick och gillad här i Stockholm, så
»får man den samma fördraga.»

Sverge begärde Wismar med närliggande amten
Poel och Neukloster. Kejsaren föreslog och Sverge
antog det villkor dervid, att stadens besättning borde,
ehuru egentligen lydande under Sverge , likväl bindas
med någon slags hyllning till hertigen af Meklen-
burg. Men denne sednare vägrade envist och länge
att åt Sverge lemna något slags välde öfver Wismar.
Då beslöt fredsmötet att gifva Wismar åt Svenskarna
utan någon slags inskränkning. Hertigen ångrade sig
nu, och ville gerna antaga det förra förslaget om ge-
mensamt herravälde. Anbudet kom för sent. Wismar
tillerkändes åt Sverge, ehuru Meklenburgska ombudet
i det yttersta ropade deremot, till och med i sjelfva
den stund, då det färdiga fredsbrefvet för alla ombu-
den upplästes och antogs. Hans inlaga blef af ingen
aktad ; hans herre fick dock någon ersättning.

BREMEN OCII AERDEN.

Vid frågan om Bremen ville prins Fredrik af Dan-
mark göra sina rättigheter gällande, såsom förut varan-
de innehafvare af bemälde erkebiskopsstift. Förnämli-
gast Sverge och äfven de andra staterna ville ej lem-
na det åt Danmark, hvilket derigenom kommit i till-

74

fälle att förr eller sednare tvinga riksstäderna Bremen
och Hamburg, samt måhända äfven Liibeck till under-
gifvenhet, hvarigenom Danmark fått en för grannarna
vådlig förslärkning. Prinsens anspråk blefvo derföre af
alla partier ogillade. Erkebiskopsstiftet Bremen och
det bredvid liggande biskopsstiftet Verden förklarades
för hertigdömen och tillerkändes åt Sverge. En annan
fråga uppstod om amtet Wilshausen, på hvilket både
Miinster och Bremen gjorde anspråk. Det måste dock
lemnas åt Bremen och således tillika åt Sverge , som
sedan förlänte det åt Gustaf Wasaborg. En tredje frå-
ga var, antingen sjelfva släden Bremen skulle enligt
sin önskan blifva fri riksstad, eller lika med det öfriga
landet laggd under Sverge. Kejsaren, Tyska staterna
och slutligen fruktan för ett förbund mellan Bremen
och Holland besegr de Svenskarnas motstånd. Bremen
förblef en fri riksstad, hvaraf i framtiden många obe-
hagliga tvister föranleddes. Åt Sverge tillerkändes in-
gen annan rättighet deröfver än den, som fordna erke-
biskoparna haft öfver stadens domkyrka och andeliga
angelägenheter. En fjerde fråga var om styrelsen öf-
ver Hamburgs kyrkoväsende och rättigheten till dess
domkyrka med prebender, hvilket allt förut tillhört er-
kebiskopen af Bremen, och hvilket Svenskarna såsom
dess efterträdare nu ål sig fordrade. Hamhurgarne
stretade mot och ville gerna bestå sig ett eget dom-
kapitel. Hertigen af Holstein sökte också tillvälla sig
nämnde öfverinseende. Dessa insagor hjelpte ej. Drott-
ning Kristina, såsom innehafvare af Bremen, fick ge-
nom Westfaliska freden sig formligen tillerkänd den
fordna erkebiskopliga myndigheten öfver Hamburgs
kyrkoväsende och äganderätten till dervarande fordna
erkebiskopliga kyrkolägenheter.

OSNABRiiCK.

Kristina begärde biskopsstiftet Osnabruck för att
lemna det åt Gustaf Wasaborg; och hon var ganska

75

envis i denna fordran; ehuru med allmänt motstånd.
Man gissade, att orsaken till hennes enträgenhet var
följande. Unga Wasaborg stod detta året i så myc-
ken ynnest hos drottning Kristina, att den andra gunst-
linj^en, Magnus Gabriel De la Gardie, började frukta
hans inflytande; häldst Wasaborg ansågs höra till Oxen-
stjernska partiet. Man trodde derföre, att De la Gar-
die önskade genom besittningen af Osnabriick få Wiåsa-
borg ur landet. De la Gardie var verkligen ganska if-
rig för Wasaborgs anspråk, och Svenska fredsombuden
hade derom stränga föreskrifter. Men enligt befallning
från Paris gick Chanut till drottningen och bad henne
»i detta hänseende gifva efter. Hon skulle derigenom
»visa sin kärlek för freden.» Drottningen afbröt honom
och sade: »att han borde vara tiilräckligen öfvertygad
»om hennes benägenhet för freden, då hon alltid den-
»samma yrkat, äfven mot sina förnämsta ministrars råd.
»Dessa hade nyligen visat mycket missnöje deröfver, att
»hon påskyndat underhandlingen. Då hon sålunda i
»sjelfva hufvudsaken efterkom Frankrikes önskan, borde
»också Frankrike i småsaker hjelpa henne mot hennes
»egna undersåtare och ej blottställa henne för den före-
»biåelsen, alt för Frankrikes skull hafia biindt efler-
»gifvit allt, och det tvärt emot sina ministrars råd.
>)Hon bad derföre Chanut att icke så ofta sätta henne
»i strid mot Svenska rådet, och föreslog nu i afseende
»på Osnabriick en medelväg.» Då Chanut icke vilfe
gå in derpå, syntes hon ledsen; men sade slutligen:
»Jag hoppas dock, att Franska regeringen skall fästa
»något afseende vid min person.» — Längre fram af-
stod hon från Osnabriick , och Wasaborg fick i dess
ställe 80,000 riksdaler och amtet Wilshausen.

" PENFELDEN.

Det var med undantagaf Wasaborg blott en Svensk,
åt hvilken Kristina sökte vid fredens afslutande utver-
ka egna besittningar i Tyskland. Denne var hvarken

76

Axel Oxenstjerna, Gustaf Horn, Wrangel , Torstensson
eller någon af dera, hvilka Sverge hade att tacka för
den lyckliga utgången af kriget. Det var åt gunstlin-
gen Magnus Gabriel De la Gardie. Kristina uppmana-
de sina fredsombud att söka åt nämnde herre förskaffa
besittningen af Benfelden, en belastad stad med om-
råde nära vid Strasburg. Förslaget kunde ej drifvas
igenom; men de på stället varande kanoner tillerkän-
des åt De la Gardie, och Franska regeringen, som tog
Benfelden jemnte det öfriga Elsass, måste för desamma
ielala honom 26,000 riksdaler.

Sverge gjorde äfven anspråk på Miuden i West-
falen. Det sages, att Salvius låtit förstå , det saken
iunde hjelpas med penningar, och att man derföre gif-
vit Salvius 20,000 och Johan Oxenstjerna 2ö,000 R:dr.,
ivarefter de afstodo från denna Sverges fordran.

PENNINGAR.

Ar 1645 funnos under Svenskarnas fanor uti Tysk-
Jand vid pass 70,000 man, större delen främlingar.
"Genom löfte om belöning hade Sverge hållit dessa trop-
par tillsammans, och det fordrade nu , att »Tyskland,
i)scm genom samma soldater blifvit befriadt från både
»andelig och verldslig traldom, skulle utbetala medlen
<:till deras belöning.» Detta var en punkt, som Sverge
vid alla underhandlingar enträget yrkat och derigenom
bibehållit härens >älvilja och förtroende. Den 4 Aug
1647 framlades fordringarna i detta hänseende.
Tropparna skulle då enligt uppgift utgöra 56 regemen-
ter vanligt rytteri, 6 regementer dragoner, 63 rege-
menter fotfolk. Deras besoldning och underhåll ansågs
stiga till 2 millioner r«:dr i månaden. Till soldaternas
ofvannämnde belöning fordrades nu sold och underhåll
(ÖT tio månader; det vill säga tjugu millioner liksdaler.

77

Vid denna fordran härmades hela Tyskland. Man på-
stod , »att bland de uppräknade regementerna voro nå-
»gra, af hvilka knappt befälet och en och annan soldat
»funnos i verkligheten; de andra blott på papperet. Och.
nom de också tunnes, så vore det nog, alt de redan
»utplundrat landet. Skulle de nu också belönas der-
»för? Med lika skäl kunde kejsaren, Bajern, Hessen,
»Frankrike fordra belöning åt sina troppar. Alla Ty-
»skar borde förenas med sin kejsare och jaga bort ut-
»länningarna, lika tomhändta, som de kommit» o. s. v.
Svenska rcgerinLjen hade emellertid sökt alt från sig,
hvälfva det förhatliga af detta förslag. Erskine, ea
dess underliandlare, framställde den ifrågavarande for-
dringen, icke på Svenska kronans ulan på Svenska hä-
rens vägnar; och då Tyska fredsombuden vägrade, ho-
tade han dem med tropparna, som måhända kunde
företaga sig alt sjelfva ulkräfva belöningen, hviiket blef-
ve än svårare. Sinnenas förbittring var emellertid så
stor, alt saken måste på någon tid uppskjutas. — —
Franska sändebudet Chanut yrkade emellertid ofla och
ifrigt, att Kristina skulle nedsätta ofvannämnde för de
utarmade Tyskarna högst besvärande fordringar. Vid
ett förtroligt samtal härom uti November 1647, gaf hon
honom att förslå, »det summan af härens belöning icke
»skulle göra så mycken svårighet, som man tänkte. Hon
»ämnade nog jemnka dermed; men ville ej i förlid rö-
»ja sitt beslut.» Chanut förstod nu förhållandet. Kort
derefler ankom till fredsombuden Kristinas befallning
att steg för steg nedsätta summan ända till 5 millio-
ner riksdaler. Dock skedde denna nedsättning icke ge-
nast, emedan Tyskarna ej bjödo fullt 2 millioner riks-
daler; och Sverge fruktade alt genom för hastig efter-
gift reta hären, hvilken ej ville nöjas med mindre än
10 millioner. Men fram på våren 1648, då Wrangel
och Turenne segrande öfversvämmade Bajern och ho-
tade Österrike, började Tyskarna gifva med sig. Under-
handling och prutning kom på båda sidor i gång. Det
lönade ej heller mödan för Johan Oxensljerna att längre

78

göra motstånd; ty Salvius hade nu röjt hemligheten af
deras förhållningsbref. Den 29 Maj 1648 gjorde der-
före Oxenstjerna sitt slutpåslående om 5 millioner
riksdaler; den 3 Juni blef det af Tyska sändebuden
antaget. Penningarna skulle utbetalas af de sju kret-
sarna, den SchAvabiska, Frankiska, Westfaliska, de bå-
da Rhenska och de båda Saxiska, hvilka ansågos vara
de länder, för hvilkas andeliga och verldsliga frihet
Svenskarna fäktat.

Vi vilja nu i korthet sammanföra allt, hvad Sver-
ge i följe af detta märkvärdiga krig och derpå följan-
de fred erhöll;

j:o För-Pommern med öarna Riigen, Usedom och
>yollin samt Oderflodens trenne utlopp; samt af då-
varande Hinter-Pommern , Steltin, Gartz , Golnau och
Damm; och dessutom arfsrätt till den öfriga delen af
Pommern i händelse af Brandenburgska husets utslock-
nande.

2:0 Wismar med tillhörande amten Poel och
Neukloster.

3:0 Erkebiskopsstiftet Bremen med amtet Wils-
hausen och biskopsstiftet Verden, förvandlade till her-
tigdömen, samt derjemnte den fordna erkebiskopens
besittningsrätt till domkyrkorna i Bremen och Ham-
burg med tillhörande prebenden, samt förmanskap öf-
ver båda städernas kyrkoväsende.

4:o Ofvanstående besittningar lemnades åt Sverge
som län under Tyska riket. Sverge fick för de samma
på Tyska riksdagarna tre röster.

5:o I stället för Osnabriick betalades åt Sverge
80,000 riksdaler.

6:o Till Svenska krigshärens belöning skulle Tysk-
land utbetala fem millioner riksdaler.

Detta var, hvad Sverge fick efter aderton års
oafbrulet krig, fördt med en lycka, tapperhet och an-
strängning , som hvar för sig nästan saknar exempel.
En blick på kartan visar de nya landvinningarnas sprid-
da och blottställda läge. De tycktes af fienderna be-

räknade på att framdeles kunna med lätthet blifva från
Sverge plockvis bortryckta; och de hafva så blifvit.
Denna mindre fördelaktiga utgång orsakades förnämli-
gast af Kristinas häftiga längtan efter fred, samt af
hennes ovilja mot båda Oxenstjernoroa; hvilka förhål-
landen med yttersta skicklighet begagnades ej blott af
Sverges fiender, utan äfven af Franska statsmän, samt
af Salvius m. fl. rikskanslerens ovänner, för att hvar
och en på sitt sätt deraf draga fördel. Oxenstjernska
partiet, deribland nu också Per Brahe, de fleste hårfö-
rarna, ja sjelfva pfalzgrefven Karl Gustaf, alla klaga-
de, att Kristina genom sin otålighet försummat Sver-
ges fördelar och ett tillfälle, som sent eller aldrig
skulle återkomma. Med kännedom om rikskanslerens
uppförande vid stilleståndet med Polen och vid Bröm-
sebrofredens afslutande, kan man lälteligen dönima till
hans känslor, då han såg frukterna af sina och den
store Gustaf Adolfs ansträngningsr samt af Sverges säll-
synta lycka på ofvannämde sätt förskingras. Han var
dock för ädel att offentligt uttala dessa sina tänkesätt
och derigenom än mera reta sinnena inom Sverge;
han ville ej öka fäderneslandets olycka genom att stör-
ta det äfven i oenighet. I rådet hade han länge och
bestämdt yrkat på hela Pommern, och det så, att han
föll i onåd. Sedan saken ej mer kunde ändras, drog
han sig från hofvet, och teg. 1 förtroliga href fram-
skymta dock tankarna. »Jag vill» skref han till sia
son, »ej fälla något omdöme om detta fredsslut. Men
»nog vet jag, hvad man kunnat hoppas, samt hur Sver-
»ges rådslag förr i verlden drifna blifvit.»

Det var dock Frid; frid efter ett långva-
rigt dyrt , menniskomördande krig. Det var den
första gången, Sverge på alla sidor haft fred, ända
sedan 1561; det vill säga på 87 år. Allmänna glädjen
var slor och hos de flesta uppriktig; högtidligheter,
skådepenningar och belöningar i oräknelig mängd. Il-
budet med första underrättelsen om fredens afslutande
erhöll en guldkedja om GOO dukater. Legationssekre-

80

teraren, som medförde sjelfva fredsbrefvet, adlades med
namnet Taubenfelt; skuldemärket var kronor genomflä-
tade af palmqvistar , samt deröfvei fridens dufva. Först
Salvius sedan flere härförare och underhandlare upp-
höjdes till rådsvärdighelen. Svenska exemplaret af
fredsbrefvet blef prydligen skrifvet på pergament,
bundet i siden, och sigillet förvaradt i en kupa af
guld, vägande 128 dukater. Kejserliga fredsbrefvet
var lika siradt, utom att kupan var förfärdigad af
svart träd.

ELFTE KAPITLET.
OM FREDENS VERKSTÄLLANDE.

Ehuru freden sålunda blifvit till sina hufvudpunk-
ter afslulad, så återstodo likväl oafgjorde en mängd
smärre frågor; i synnerhet angående den åt Sverge
tillerkända penningesummans fördelning och utbetalan-
de, samt fästningarnas utrymmande och tropparnas af-
sked. Att vid fredsmötet med alla der varande dyr-
lejda sändebud afgöra dessa frågor, hade blifvit för
kostsamt, kanske också lör långsamt. Derföre utsatte
man för sådant ändamål ett nytt möte, som följande
vår borde sammanträda i Niirnberg. På kejserliga
sidan skulle Oclavio Piccolomini, på den Svenska
pfalzgrefven Kail Gustaf föra ordet. Denne sednare
ville, men fick ej undandraga sig befattningen. Han
erhöll till biträde dervid unga Bengt Oxenstjerna, den
sedermera blifvande kanslipresidenten.

I April 1649 kom pfalzgrefven till Niirnberg och
underhandlingarna öppnades. De gingo efter vanlighe-
ten ganska långsamt. Många och stora gästabud för-
spillde ock tiden. Pfalzgrefven Karl Gustaf anställde

d. 25

d, 25 Sept. 1649 åt Piccolomini och de andra ombu-
den eo så ovanligt stor bjudning, att tryckta besknf-
ningar och kopparstick hafva deröfver utkommit. Freds-
verkets fullkomliga afslutande fördröjdes också deraf,
att kejsaren i början icke visade någon serdeles ifver
att påskynda saken. Men de Svenska ännu ej afskedade
tropparna kostade emedlertid Tyskland stora summor;
man säger 120,000 riksdaler dagligen. Tyskarna blef-
vo derföre otåliga öfver kejsarens dröjsmål , och en dag
samlades flere tusen menniskor utanför Österrikiska om-
budens boning, samt hotade alt storma och plundra
den t). Äfven drottning Kristina, dels drifven af eget
begär efter fred, dels äggad af Chanut och af Salvius,
påskyndade underhandlingen; och när den ej gick så
fort, som hon önskade, måste sjelfva Karl Gustaf i
bref på bref hålla till godo ganska skarpa föreställnin-
gar; hvilka föga minskades af alla hans försök att visa^
det sakerna icke kunde med Sverges ära och säkerhet
fortare medhinnas. Ändteligen uti Juni månad 1650
blefvo de förnämsta punkterna bestämda. Piccolomini
gjorde ett gästabud, svarande mot Karl Gustafs, och
d. 13 Juli reste denne sednare från Niirnberg. Änmi
voro dock ej alla ärenderna tillfullo afgjorda. Bengt
Oxenstjerna måste qvarstanna tills i Februari månad
1651 ; gränsbestämningen i Pommern slutades ej förr
än 1653. Sålunda kan man räkna, att fredsunder-
handlingarna varade i tretton år, eller från 1640 till
1653, då de sista punkterna af den invecklade tvisten
afgjordes.

Svenska tropparna i Tyskland utgjorde år 1648
enligt uppgift från Stockholm 104,000 man, anförda
af 14 i tjenst varande general jr. De innehade etthun-
dradenitton större eller mindre Fästningar. Bland des-
sa troppar voro 84,000 infödda Tyskar, hvilka alla

i) Riksark. Rådsprot. d. 28 Sept. 1649.

«2

blefvo afskedade; de 20,000 Svensiarna återväude till
fäderneslandet, större delen om hösten 1649. Trop-
parnas entledigande och fästningarnas utrymning skedde
uti tre terminer ; dock icke ulan orolighet. Soldaterna,
hvilka bekommo mindre penningar, än de önskat och
vänlat, gjorde här och der uppror, samt togo sina
anförare till fånga. Men Karl Gustaf hade i förväg så
skingrat dem, att hvarje oroligt regemente, skildt
från de andra, lätt tvingades till ordning. Både drott-
ningen och pfalagrefven sökte förmå de afskedade trop-
parna att antaga Fransysk tjenst, men fåfängt.

Med den stora åt Sverge tillerkända penninge-
summan , gick det på ett besynnerligt sätt. Kri-
stina efterskänkte vid olika tillfällen, än den ena,
än den andra delen deraf. Den nya kurfursten af
Pfaiz fick 1653 efterskänkt vid pass 66,000 riksda-
ler. Likaså större eller mindre summor åt Hessen
Cassel , Mayntz, m. fl. stater. Emedan i Uppsala den
lärde Freinshemius på drottningens födelsedag hållit öf-
ver henne ett snillrikt loftal, och för öfrigt såsom
lärd vunnit hennes ynnest , fick hans fädernestad Ulm
eftergift på större delen af sin andel uti betalningen
utgörande 120,000 floriner. Det beräknas, att hon på
sådant sätt dels eftergifvit dels icke utkräft tillsammans
två millioner riksdaler.

>'ära tre millioner blefvo till Sverges ombud ut-
betaldta. Häraf åtgingo stora summor till skulder
samt åt tropparna, ehuru dessas antal visserligen icke
på långt när var så stort, som det uppgafs. Hvar
ryttare fick 40; hvar soldat 12 riksdaler; de inhemska
3 månaders sold med löfte om lika mycket framdeles;
ett löfte, som aldrig lärer hafva blifvit uppfylldt. Myc-
ket utdelades äfven åt härförarna. Så fick t. ex. pfalz-
grefven Karl Gustaf 60,000 riksdaler, Gustaf Horn,
Leonhard Torstensson och Karl Gustaf Wrangel hvar-
dera 30,000. Den aflidne Johan Baners numera af in-
gen mägtig man underslödda barn blott 12,000 riks-
daler; Königsmarck 12,000, Wittenberg och Axel Lilje

SS

hvardera 15,000, och Magnus Gabriel De la Gardie,
som blott ett half år deltagit i kriget, 22,000 riks-
daler, utom lösen JTör kanonerna på fästningen Benfelden.

TOLFTE KAPITLET.

KRIGETS FÖLJDER FÖR SVERGE.

Såväl sjelfva kriget, som den derigenom erhållöa
landvinningen medförde i flera hänseenden vigtiga följ-
der för Sverge.

Under föregående tidehvai f hade fäderneslandet
"varit i föga beröring med medlersta, än mindre med
södra Europa, och näslan utan inflytande på verldsde-
lens allmänna angelägenheter. Nu blef det inom kort
en bland de vigtigaste magierna. Dess förbund sök-
tes, dess ovänskap fruktades af alla Europas folk. Dess
röst gällde vid de allmänna underhandlingarna mycket;
stundom afgörande. Genom Pommern och Bremen
kom det också för framtiden i tillfälle och stundom i
nödvändighet att blanda sig uti de allmänna Europei-
ska angelägenheterna.

Bella lidehvarf var för Svenska folket mihända
det mest ärorika, som dess historia kan uppvisa. Väl
var det elt verk af Gustaf .4dolfs och af Axel Oxen-
stjernas öfverlägsna egenskaper; men det var tillika en
■sjellva folkets blomstiingstid, under hvilken -AU kraf-
ter utvecklade sig; ansträngningen gaf tv^a^-io,-, fram-
gången uppmuntrade till nya ansträngningar. Sveree
framalstrade samtidigt en rad af fältherrar och stats-
man, hvars like sällan eller aldrig finnes. Dessa arbe-
tade gemensamt till Sverges väl med sällsynt klokhet,
Ihärdighet, kraft och tapperhet; med ännu sällsyntare
redhghet och oegennytta; och med en enighet nästan
ulan hke. Folket sjelft, faiiadt af samma anda, un-

84

derstödde sin regering. Så blefvo Sverges krafter till-
räckliga i striden mot stater med vida större tillgån-
gar. Så blef och Svenska namnet ett föremål för af-
und, beundran, vördnad. Svenska statsmän och fält-
herrar innehade främsta platserna bland alla samtida ;^
och man förehade i Tyskland ett förslag att under
namn af Das Schwedische Heldenbuch^) ufgif-
Ta de ryktbaraste Svenskars ansigts> och lefnadsmål-
singar; men döden bortryckte ledaren af företaget. Den-
na lycka och ära, samt känslan af att i många hänse*
enden håfva densamma förtjenat ingöt hös Svenskarna
en hög grad af sjelfförtroende och stolthet; en känsla,,
som i framtiden förde dem till uppoffringar och stor-
verk; men stundom äfven till öfvermod och deraf föl-
jande olyckor.

Sverge, i sig sjelft fattigt på folk och tillgångar,
hade, ehuru under ledning af sina många utmärkta
män, likväl aldrig kunnat vinna och bibehålla detta
stora inflytande utan öfverspänning af sina krafter. I
nödens stund måste det tillgripa medel, hvilka väl för
ögonblicket afhjelpte behofven, men för framtiden al-
strade missnöjen , villervalla och ökade behof. Ett så-
dant medel var kronogodsens försäljning, hvar-
om mera framdeles.

Men äfven med tillhjelp af sådana medel voro
Sverges krafter otillräckliga för den tunga och långva-
riga krigsbördan. Det begynte derföre taga underhålls-
penningar. Det var Gustaf Adolf, som först inledde
Sverge på denna bana ; Axel Oxenstjerna fortsatte-
den. Följderna blefvo skadliga. Så väl regering som
folk vande sig att åt utlänningen sälja Sverges blod
och krigiska anseende. Svenska styrelsen vandes vid
främmande underhållspengar utölver landets vanliga
tillgångar, och löner och statsbehof växte i förbållan»
de dercfter. Icke nu, men framdeles slöt man för-
bund, ej mer med afseende på statens fördelar i det

i) Den Svenska HjeltcBokcB.

SS

hela; utan på de underhällspenningar, som lofvades.
Sverges vänskap och Sverges härar stodo den mestbju-
dande till tjenst. De köptes, och föraktades. Denna
statens förnedring besmiltade sedermera också dess
enskida innevånare, hvilka började, först rådsherrarna
i rådet, sedan riksdagsmännen vid riksdagarne, att åt
utländningen sälja sin vänskap och sitt biträde, på
samma sätt, som staten sjelf lät betala sig.

En annan följd af tretlioåra kriget var, att Sven-
ska folket uteslutande riktade sin håg pä krigiska sys-
selsättningar. Gustaf Adolf och Axel Oxenstjeina sök-
te ifiigt och med framgång att väcka håg för handel,
slöjder och näringar. Men de beständiga krigen, hvil-
ka minskade näringsidkarens behållning; och det all-
männa anseende, den hastiga lycka, den stora rike-
dom, som fältlifvet ofta medförde, lockade alla unga,
lifliga och ärelystna sinnen från de välgörande, men
obemärkta näringarna. Folket sjelft vande sig att be-
undra segraren, omgifven af byten och blod, af öde
fält och förstörda städer; men att deremot förbise od-
laren, skaparen af nya skördar och näringar. Då se-
dermera genom slöserier det vunna bytet blifvit för-
tärdt, kände både regeringen, hären och till en del
^fven folket större benägenhet att under nya krig (ylla
statens pung genom underhållspenningar och den en-
skildes genom byten, än att göra det genom långsamt
och ihärdigt arbete, sparsamhet och klok beräkning.
Det var en lemning och tillika ett upplifvande af den
gamla vikingaandan.

Sederna blefvo mycket förändrade. Många tusen-
de krigare , vanda vid plundringar och oregelbunden
lältlefnad, hemkommo samt medförde och utbredde en
äfventyrareanda, en vana att lefva för dagen, att vå-
ga allt för att vinna allt; dertill en obenägenhet, till
och med förakt för laglig ordning och fredliga syssel-
sättningar, samt slutKgen råa fältseder och drycken-
skap i hög grad. ÖfTcrflöd och praktlystnad inkommo
på samma gång. Svenska räds- och fältherrar, hvilka

i Tyskland enväldigt herskat öfver furstar ochjherli-
gar, ville här hemma sjelfve lysa som sådana. Ekol-
sund, Skogklosler, Tidön, Stjernarp , Löfstad, och.
många af praktbyggnaderna i Stockholm uppfördes vid
denna tid, och öfverträfTade i prakt mången Tysk fur-
steborg.

Genom det långvariga kriget blef Tyska tungomå-
let allmänt kändt; men emedan detta språk ännu sak-
nade goda skrifslällare, så inverkade det föga på bild-
ningen, och led snart mycket intrång af den tidigare,
fullväxta Fransyskan.

TRETTONDE KAPTILET.

OM AXEL OXENSTIERNA.

Axel Oxenstjerna var under riksförniyndaretiden
Sverges konung, icke till namnet, men till magten
och gagnet. Han förljenar äfven nu uti fulla styrkan
af sin mannaålder ett serskildt kapitel.

Axel Oxenstjerna hade reslig gestalt och vörd-
nadsbjudande hållning; ansigte och växt fylliga; håret
brunt, kort och bakåt kammadt; pipskägget krusigt^
bredt och tvärklippt, likasom håret tidigt grånande;
pannan hög med djupa jemnlöpande fåror ; ögoneiv
mörkblå, stora, djupt liggande, med uttryck af klok-
het och välvilja, men derjemnte allvar och befallande
öfverlägsenhet. Munnen doldes af läpp- och pipskäg-
get. Kinderna blomstrade ännu på gamla dagar. Häl-
san var tämligen god, dock plågades han af ros i be-
nen, och måste derföre hvarje vår och längre fram
äfven om höstarna undergå sträng läkarevård.

Axel Oxensljernas boning i Stockholm var en oan-
senlig byggnad öfverst på norra sidan af Storkyrko-
brinken, midt emot det dåvarande kungliga slottet-

87

Han ämnade sedermera på samma ställe uppföra ett
större pala?s. Blott ena flygeln deraf blef färdig, och
igenkännes ännu af rik^äplet, kanslersämbetets sinne-
bild, hvilket som prydnad finnes anbragt öfver fönster-
na. Huset kallades sedermera gamla banken, emedan
det en längre tid var till dctla ämbetsverk uthyrdt.
Rikskanslerens förnämsta landtegendom var Tidön ,
hvilket han ärft med sin hustru. Belägenheten är sö-
der om Weslerås på en i Mälaren liggande halfö , om-
gifven af lundar, vikar och bergsuddar. Det var for-
dom af mägliga vikingar bebodt. På en bland de
högsta bergskullarna Gnncs ännu, en af gråstenar utan
murbruk uppförd ringmur, med märken efter portar
och murade portvärn; allt tillsammans en tämligen
väl bibehållen lemning af en hednisk vikingaborg. Ej
långt dei ifrån ligger elt yngre slott, uppfördt af mur-
bruk och till en del af tegelsten, med hög grundmur,
små fönster, och liten borggård. Den är ett prof på
adeliga boningar under katolska tiden. Axel Oxen-
stjerna lät på höjden bredvid uppföra ett tredje och
större slott, hvilket ännu slår qvar, som ett minne af
Svenska herresäten under det ärorika sjuttonde århun-
dradet. Detta slott inredde han för egen räkning,
och lät dit föra sin boksamling jemnte många och
dyrbara handskrifter. Här trifdes han bäst, och så
snart uågon ledighet från regeringsärenderna lemnades,
drog han sig undan till Tidön, sysselsatte sig med.
ordnandet af bref- och boksamlingarna, samt af sin
enskilda hushållning; ty äfven hufvudsakliga ledningen
af denna angelägenhet besörjde han sjelf. Här och i
sitt enskilda hvardagslif var han tarflig och enkel; till
och med hans byggnader i hufvudstaden och på Tidön
kunna ej jemnföras med Bondeska, Torsteusonska och
Wrangelska ^) husen i Stockholm, ej heller med Ekol-
sund, Skogkloster och ilere på landet under samma

i) Numera rådstugan, prins Knrls pslats ccli Stats-
kontoiet.

tid uppförda slott. I Södermanland ägde han säteriet
Fiholm, hvilket ämnades åt äldsta sonen Johan Oxen-
stjerna. Under dennes frånvaro vid fridsmötet lät fa-
dern uppföra flyglarna till det blifvande slottet. Det är
en sägen, att efter sonens hemkomst reste båda dit, och
fadern visade det gjorda arbetet. Johan tyckte allt
vara för smått tilltaget, och yttrade om flyglarna, »att
»de kunde vara passande nog till stall.» Gamla Axel
blef förtörnad och utbrast; »Om detta skall blifva
»stallet, så kan du sjelf uppbygga fähuset;» syftande
dermed på hufvudbyggningen. Dock lär ingen sådan
hafva blifvit uppförd. Johan Oxenstjerna och ställets
sednare ägare hafva funnit rum uti de af rikskansleren
byggda flyglarna.

Såsom vi förut nämnt, hade Axel Oxenstjerna åt-
njutit en ovanligt vårdad uppfostran, och ägde redan
från den tiden många och djupa kunskaper. Dessa
ökade han allt framgent medelst läsning af det bästa,
som utkom, till hvilken sysselsättning han midt under
de hopade göromålen visste skaffa sig tid. Häldst tog
han dock bibeln i hand, eller G-ekiska och Romer-
ska författare. Terentius läste han gerna och i så väl
hans bref som andra uppsatser finner man efter Taci-
tus, Syrach och Salomo både tankar och talesätt, i sällsam
förening blandade med hvarandra och med kraftfulla och
träffande ordalag ur enkla hvardags Svenskan. Sålun-
da sjelf lärd gynnade Oxenstjerna både lärdom och de
lärda. Westerås gymnasiihus blef till en del på hans
bekostnad uppbyggdt. Vid Uppsala underhöll han
vanligen sex till tio behöfvande, men välartade stu-
denter, ofta af ofrälse börd. Många i framtiden ly-
sande namn, Björnklo, Terserus, Salvius m. fl. åtnjöto
af honom skydd eller understöd. Han var kansler
för Erfurts och Uppsala högskolor. I denna sednare
befattning uppoffrade han mycken tid, och var un-
derstundom sjelf närvarande vid förhören. Han un-
derstödde inrättningen af högskolan i Äbo, och af
gymnasierna i Stockholm samt i landsorterna. Knappt

89

någon styrelse i Sverge har gjort så mycket för un-
dervisningsverken som drottning Krislinas förmyndare,
och dessa leddes af Axel Oxenstjerna. Han ville göra
än mer; och ifrade ofta för inrättandet af en arkiv-
skola i hufvudstaden. »De af adel, hvilka med beröm
»slutat lärobanan i Uppsala, ja afven de ofrälseynglin-
)»gar, som visat goda anlag, borde sättas uti nämnde
»skola att der noga studera de handlingar, som röra
»fosterlandet, dess lagar och förvaltning. Sedan bor-
«de till högre ämbetsplatser ing<>n befordras, som ej
»genomgått samma skola.» Detta hans förslag likasom
många dylika hindrades af kriget ^).

I ungdomen hade Oxenstjerna förnämligast stude-
rat teologi, och han var deri så kunnig, alt prester-
skapet vid några tillfällen ansåg sig böra inhämta hans
mening om dilhörande ämnen. I början gynnade han
bemödandet att sammansmälta lutherska och reformer-
ta lärorna; men i sednare år afböjde han allt sådant, ja
i allmänhet hvarje äfven det minsta försök alt åstadkomma
någon rubbning uti den antagna trosläran. Tvärtom
sökte han så mycket som möjligt stadga och befästa
den mot alla förändringar och mot intrång af främ-
mande bekännelser. Man hörde honom och hans vän-
ner flere gånger efter en resande främling upprepa det
infallet: »att största beviset för Svenskarnas andeliga
»och lekamliga hälsa var, att uti hela riket fanns blott
nen troslära och en läkare.»

Man har påstått, det Axel Oxenstjerna med egen-
nytta och hårdhet handterade sina underhafvande bön-
der. Man har till stöd för detta påstående likväl ic-
ke kunnat anföra mer än ett gammalt yttrande: »det
»gref Axel lefde bland sina underhafvande i förskräck-
»ligt minne.") Detta har man lämpat på rikskansleren;
men med orätt. Det finnes ej ett enda exempel , att
nämnde herre i den tidens handlingar benämnes grefve
Axel. Han blef så sent grefve, först i slutet af 1645,

O Riksark. Rädsprot, d. 17 och 26 Aug. 1636.

90

alt han äfven sedermera fick behålla qvar sin gamla
benämning rik.kansleren; hvarförutan man i anseende
till det växande antalet af grefvar, började bortlägga
de förut brukliga benämningarna grefve Per, grefve
Nils o. s. v. Med grefve Axel mentes i alla den li-
dens handlingar och säkert äfven på delta ställe Axel
Lejonhufvud, hvilken var allmänt känd och är redan i
dessa berättelser omtalad lör sitt egennyttiga och våld-
samma sinnelag. — Hvad Axel Oxenstjerna beträffar,
så var han en förståndig och sparsam hushållare, men
girighet eller hårdhet har icke kunnat honom bevisas.
Sednare undersökningar och mångfaldiga ännu i be-
håll varande bref ådagalägga, att han med godhet och
rättvisa behandlade sina underhafvande; ehuiu han på
samma gång höll dem till ordning och arbelsamhet.
Af staten tog han sin fulla lön; denna var stor, men
i förhålhmde mindre än många andras då för tiden.
Under förmyndare styrelsen utdelades en mängd gods,
men intet åt Oxenstjerna. Af Gustaf Adolf hade han
fått Kimito och Wenden; under sin egen förvaltning
tog hvarken han eller söner eller bröder en enda för-
läning-, det var Krislina fullmyndig, som sjelf gaf ho-
nom Södermöre grefskap, och hans söner de förläuin-
gar, som de innehaft. Han var delägare i koppar-
kompagniet, och likväl den, som hejdade dess försök
att rikta sig på kronans bekostnad. Uli rikshufvud-
böckerna finner man, det han i nödens stund lemnade
staten betydliga lån, nästan alltid utan ränta, och det
inträffade ej sällan, att hans löner lemnades länge
obetalda. Han ocknå var långt ifrån att söka utvidga
adelns friheter för alt sjelf deraf drsga vinst. Han
var t\ärlom den, som i rådet ifrigast försvarade kro-
nans och ofrälseståndens rätt, och talade mot alla,
men i synnerhet mot adelns öfverdrifna anspråk; en
omsländighet, hvarpå vi redan i föregående berättelse
anfört, och skola framdeles anföra ytterligare exempeP).

i) Se nästa kapitel.

94.

Man har äfven påstått, det Oxenstjerna riktade sig,
af Tysklands rof; men då man ej kunnat framdraga ett
enda bevis derpå, bar man gissat och utspridt, alt do
enligt sådan föi utsättning hopskrapade skatterna blifvit
vid Sandhammaren förlorade jemnte det skepp, som år
1634 skulle till Srerge öfverföra åtskilliga Oxenstjernas
tillhörigheter. Denna sägen har hos många blifvit an-
tagen som sanning. Af en händelse finnes ännu qvar
det bief, som rikskansleren vid underrättelsen om
nämnde skeppsbrott skref till sin son Johan. »Jag har ,«
säger han, »hört omtalas det skeppsbrott, hvarigenonx
»alla mina och dina saker, jemnte kansliböckerna, för-
»lorades. Det var för oss en märkelig skada , som lik-
»väl måste dragas. Kan du få något igen, så vore det
»godt, hvarom icke så må det blifva derhän; hvad-
»som bergås, är troligen också af vatten förderfvadt..^
»Mig oroa mest brefven och kanslipapperen. Illa om
»de äro borta; än värre om de fallit i Danskarnas hän-
»der. Hade jag dem i behåll, eller åtminstone visste
»dem icke i fiendens händer, så skulle jag det andra,
»föga akta» ^). Så hade ej Oxensjtcrna skrifvit, om nå-
gon serdeles skatt vid delta tillfälle gått för honooi
förlorad. En sådan hade ej heller kunnat blifva af
vatten förderfvad. Det förtjenar också att anmärkas ^
det Oxecstjerna icke efterlemnade större förmögenhet,
än hvad hans ärfda tillgångar, lagliga löner samt goda.
hushållning väl kunna förklara.

Man har tadlat Axel Oxenstjerna, såsom den der
sökt hindra freden, den Preussiska, den Westfaliska-
och den i Brömsebro. Hans afsigt skulle hafva varit,,
att genom krigets förlängande upprätthålla adelns mogt,
göra sig sjelf oumbärlig och hindra hälsosamma förän-
dringars införande uti den inre styrelsen. Det är sannt,
att Oxenstjerna ville så väl i Osnabiiick som iSlurasdorff
och Brömsebro vinna åt sitt rädernesland så många

i) Fa liv. Ax. Oxenstjerna till Joli. Oxenstjerna. Metj
d. 10 Jan. 1G35.

92

fördelar som möjligt, och han drog dervid icke i be-
tänkande att förlänga kriget några månader, kanske år.
Det kan ej heller nekas, att efter slaget vid Nördlin-
gen hade Sverge utan Axel Oxenstjerna troligen låtit
nöja sig med de villkor, som då erbödos. Men att hin-
dra freden, och att fordra för densamma billiga vill-
kor, äro tvänne olika ting. Man finner, att Oxenstjerna
ofla varit fredens förespråkare. Då efter segern vid
Wittstock några i rådet ville öka Sverges fordringar,
talade Oxenstjerna deremot, »ville nöjas, med hvad for-
»ut blifvit föreslaget; ty nu kunde man med ära ned-
»iägga vapen ^j. Westfaliska freden ville han ej hin-
dra, blott dervid skaffa åt Sverge hela Pommern, h vil-
ket också alla fredsombuden utom Brandenburg redan
bifallit,; och som säkerligen med någon ihärdighet på
Svenska sidan kunnat erhållas. Är 1648 blef i rådet
flere gånger föreslaget alt angripa Polen , »som var i
»dålig författning, och ej kunde försvara sig.» Oxen-
stjerna alrådde förslaget; »ty ett sådant anfall vore o-
»rättvist; och Sverge behöfde dessutom fred för att
»ordna sitt kammarverki) ^). Ar 1649 ville drottning
Kristina, hon, som året förut talade så mycket för freden,
med väpnad hand understödja konungen i Frankrike mot
Pariser-upproren; men äfven nu talade Oxenstjerna för
lugnets bibehållande •^). Uti de många hundrade bref,
som han under Westfaliska fredsmölet skref till sin
dervarande son, och hvilka ännu äro i behåll, finnas
många uppmaningar till försigtighet, till iakttagande af
Sverges fördelar; men intet enda uttryck, som kan ly-
das såsom ett bemödande alt hindra freden.

Om Oxenstjernas aristokratiska åsigler hafve vi re-
dan talat *), samt huru han ansåg adeln vara ensam
berättigad till rikets styrelse och förvaltning. Hans

i) Riksnrk. Radsprot. d. i5 Ok t. i636.

a) S. st. d. 4 Au?. if^48.

3) S. st. d. 9 Mar* i649.

4) 6 Del. png. V26.

93

bref till riksråden visa dessa tänkesätt tydligt ;
han talar om riket, dess inkomster och tillhörigbeter,
nära nog som vore det adelns enskilda arf och egen-
dom. Ordalagen vårt rike, våra tullar, våra
skulder m. m., hvilka der ofta förekomma, hafva i
brefskrifvarnes anda ej den nu vanliga bemärkelsen af
alla stäadernas gemensamma fädernesland, tullar, skat-
ter, utan betyda snarare de mägtiga slägternas gemen-
samma tillhörighet , föremålet för deras gemensamma
omsorger och vård. De andra, de lägre stånden der-
emot betraktades nästan som adelns underhafvande
eller som dess myndlingar. För nu gängse begrepp
äro dessa åsigter motbjudande, orimliga; de mötte äf-
ven då ovilja; dock ännu icke så serdeles, ty de lågo
närmare tidsandan och vanan. Men det för alla tider
orätta i grundsatsen mildrades, ja nästan helt och hål-
let försvann i utförandet; ty Oxenstjerna och hans
vänner ville i allmänhet behandla dessa de lägre stån-
den visserligen som omyndiga, men dock som älskade
bröder, hvilka det ålåg den äldre brödren, adeln, att
bemöta med godhet, förstånd och rättvisa ^). Det var
kanske just medvetandet af dessa ädla tänkesätt, som
gjorde, att Oxenstjerna sedermera så förifrades, när de
ofrälse stånden uppreste sig mot denna adelns uteslu-
tande företrädesrätt.

Af många yttranden visar sg, att Axel Oxenstjer-
na hyste benägenhet för republikanska statsförfattnin-
gar, och han förklarade öppet, »det han var högst
»begärlig efter frihet.» En republik på stark aristo-
kratisk grund, sådan som Rom eller Venedig, uti des-
sa staters vackra dagar, synes hafva varit förebilden
för hans önskningar. £j sällan finner man honom för-
svara Engelska parlamentet och Danska riksrådet i des-
sas bemödanden att inskränka sina konungars magt;
och det är nästan med uttrycket sf klagan, som han
anmärker, »att Sverge icke var passande till republik.)>

i) Se innehållet af nästa kapitel.

94

Hos rådet ville han lägga stor magt. Det sliulle såsom
i ständernas ställe »äga både rättighet och skyldighet
»att af egen drift samt också utan att påkallas fram-
»ställa inför konungen sina tankar och anmärknin-
.jigat/) ^). Han var ej road af riksdagar, men ville ej
'heller tillstyrka deras afsksfTande; »ly de hörde till fol-
'!)Vets rätt och frihet , samt tjenade att upplysa allmän-
•»heten och att sammanbinda den med regeringen» -].

Dessa Oxenstjernas republikanska tänkesätt kommo
någon gång i strid dels med hans benägenhet för ea
kraftfull regering , dels med de känslor af tillgifvenhet,
som han hyste för Gustaf Adolf och derföre äfven för
•dottern Kristina, och hvilka känslor befallde honom
-jsAl arbeta äfven för konungahuset och på hefåslandet
:af dess rätt och myndighet. Striden bilades dock lätt;
Xy hvarken i stats- eller troslära ansåg Oxensljerna fol-
kets väl uteslutande fästadt vid någon viss form af
lorfatlning eller af trosbekännelse. Han arbetade så-
ledes icke på verkliggöiandet af sin republik, lika lilet
•som för någon annan dylik tankebild. Han var dcr-
semot en man för det verkliga lifvel; och hans förnäm-
.sta bemödande gick ut på att ädelt och kraftfullt be-
gagna samt förbättra de bestående statsformerna.

Med ofvannämnde frilietssinne förenade Oxenstjerna
jnycken benägenhet för en kraftfull styrelse. »Regeringen,»
•5ade han, »borde sjelf samvetsgrannt uttänka och sedan
»låta verkställa hvad , som vore för landet bäst; och
'wdervid icke akta på de andras hvarken glädjesånger
■iieller klagovisor» -'). Han yrkade också fl^re gånger
att, innan riksdag sammanträdde, borde regeringen
"hafva inom sig bestämd t och i ordning uppgjordt allt,
som skulle föreslås och g^^nomdrifvas •*! , ly man kun-
de ej öfverlemna sådant åt ständerna; »det vore att
jitaga råd af dem, som saken intet förstå;» och dess-

1) Riksark. Räd^prot. d. 7 Febr, ir>4r
a) S. st. 15 An-. 16.W, d. 23 !^q>t. 1(541.
3) S. st. d. 27 Jan. KUl.
4) S. st. d. 12 Jill. 1644.

95

utom : »quod mulli faciunt mulli negligunt» ^].
Ännu finnas hans egenhändiga ulka«t till naslan alla
riksdagsproposilioner från 1G37 till 164G. Han an-
ansåg äfven bäst , »att icke ständerna utan regeringen
ricnsam ägde alt föreslå de ämnen, som borde på riks-
ndagar förekomma; ty, om vid ett möte af många hun-
»drade män, hvilka alla tycka sig äga lika frihet , magt
noch förstånd, enhvar finge framkomma med det, hans
fthjerna hopspunnit, då skulle ingen ända blifva på för-
»slag, trätor och partier; och riksvårdande saker skulle
»af enskilda ärender undanträngas.;) Derföre , frånva-
rande eller närvarande, uppmanade han regeringen att
föra styrelsen med mod och kraft. Så förde han den
sjelf. Det är nu för tiden nästan otroligt, huru stor
myndighet han visste taga och bibehålla. Att han kal-
lade upp till sig och som en fader tillrättavisade yngre
Ijenstemän af alla klasser och stånd, icke blott för
fel i tjensten, utan äfven för enskild oordentlig lefnad,
sådant var dock mindre att undra öfver. Men han be-
handlade på samma sätt äfven äldre ämbetsmän, ock-
så sådana, som stodo under någon annnan af riksförmyn-
darnas närmaste ledning. Frän kiig-^kollegium under De la
Gardie, flottan under Gyllenhjelm, kammaren under Ga-
briel Oxenstjerna , blefvo ämbetsmän af rikskansleren,
såsom af en deras högsta gemensamma förman , upp-
kallade och tillrättavisade eller bannade, ulan alt nå-
gon vågade sätta sig deremot. Då under riksdagar nå-
got stånd blef oense med regeringen, lät han uppkalla
det i rådssalen, ingick med det samma i vidlyftiga un-
dersökningar om deras klagopunkter, lat dem anföra
deras grunder, gillade det skäliga, vederlade det o-
riktiga, skrapade och med kraftig hand det obilliga ,
och släppte dem vanligtvis ej förr, än de to^o skäl
och gåfvo goda ord. Landshöfding«r , biskopar , gene-
raler, som kommo med djerfva för riket skadliga på-
ståenden, fingo genast af rikskansleren sä kraftfulla och

i) "Mänga försälla, det mänga förrätta. "

på saken gående svar , att både de sjelfva och andra
tego. Rådsherrar och adel, som tillbragte sin lid i
overksamhet, blefvo kraftigt uppmanade att »tänka och
»arbeta på förbättring af rikets handel och handtver-
»kerier och icke som hittills ligga på landet , röka
»tobak, dricka öl, och tänka enhvar blott på sin egen
»gård» ^). Till och med hans kamrater, riksförmyn-
darne, blefvo allvarsamt efterhållna. De ville stundom
taga tjenstledighet och begargna andra rådsherrar som
ställföreträdare i regeringen; men sådant tillät han säl-
lan, aldrig utan allvarliga föreställningar om deras
pligt emot fäderneslandet ^). Också i andra mål spa-
rade han ej heller sanningen, hvarpå rådsprotokollen
bära mångfaldiga bevis. Tagna beslut verkställdes med
kraft. En kamrer , Jost Hansson, hade förstått vinna
hade Oxenstjernas och regeringens gunst i så hög grad,
att han upphöjdes till adeligt stånd. Konrad Fal-
kenberg upptäckte och framdrog sedermera efter sam-
ma Jost flere grofva bedrägerier, försnillningar af kro-
nans medel, utraderingar i räkenskaperna m. m. Jost
erböd sig skalTa kronan 300 gårdar , om han skonades
till lifvet, och han hade lyckats vinna mägtiga före-
språkare, bland andra riksdrotsen Per Brahe och sjelf-
va den nu sextonåriga drottningen. Men i rådet ge-
nomdref Oxenstjerna lagens bokstaf, att bedragaren
skulle dö. Ännu en gång företog sig drottningen att
bedja om mildring. Men Oxenstjerna vägrade och do-
men gick i verkställighet '). Ständernas förböner ak-
tade han i sådana fall lika litet som hofvets. En bojjun-
kare vid namn Stjernsköld hade bortrymt med en hof-
fröken, som var med annan man förlofvad. Saken
väckte mycken förargelse så väl i hufvudstaden som

lands-

i) Riksark. Rädsprot. 23 Juli 1640.

a) S- st. d. 10 Aug. i636. Falk. Ax. Oxenstjerna till

GaLr. Oxenstjerna d. 20 Okt. 1635.
3) S. st. d. 30 Scpt. i640; d. 4 Mars, 25 och 27 Maj,

1, 10, i4 och i7 Juni.

9r

landsorterna. Sljernsköld dömdes efter lagens bokstaf.
Många förebedjare kommo; äfven de just då församlade
ständerna. Rikskansleren blef förtörnad. »Om stän-
»derna förstode sitt bästa ,» sade han, »så skulle de
»häldre rycka regeringen i kappan och påminna om
»dess pligt, att med allvar och kraft vidmagthålla ord-
»ning och tukt i landet.» Det blef åtminstone icke på
ännu ett år någon benådning utaf för den förrymde
hofjunkaren ^).

Att Axel Oxenstjerna inägtade vinna och bibehålla
en så afgörande myndighet och det bland sådana män,
som Jakob De la Gardie, Gyllenhjelm, Per Brahe,
Klas Fleming, Banérerna, Torstensson m. fl. , delta be-
visar å ena sidan den ovanliga öfverlägsenheten hos
Oxenstjerna sjelf ; men å andra sidan de lika om ej än-
mera ovanliga egenskaperna af klokhet, försakelse
och ädelmod hos nämnde herrar; hvilka, ehuru sjelfva
stora och utmärkta, icke begagnade dessa sina egen-
skaper till att under tvister och envishet göra sig en-
skildt gällande, utan tvärtom i frivillig undergifvenhet
använde dem att stödja den ändå större rikskansleren
och sålunda gifva enhet och kraft åt det hela. I detta
hänseende tillkommer en odödlig ära åt den älskvärde
Axel Baner, den folkkäre Gabriel Gustafsson Oxenstjer-
na, den store öfverståthållaren Klas Fleming och främst
åt Moskovitbesegraren Jakob De la Gardie. Under råds-
öfverläggningarna finner man, att dessa fyra nästan be-
ständigt understödde Axel Oxenstjerna ; och då han var
frånvarande, drogo de icke i betänkande att uppskjuta
vigtigare mål för att, som de öppet erkände, inhämta
hans upplystare omdöme.

Axel Oxenstjerna hade många och bittra fiender
och han måste hafva det i anseende till sin plats , och

i) Riksark. Rädsprot. d. 57 Jan. 1641 och d, 5 Mars
1642.

'B8

ännu mer i anseende till sin oförfärade verksamhet.
Derföre kringspriddes och finnes ännu om honom en
stor mängd nidskrifter och vanrykten. Stundom tog
han de förra med sig i rådet och uppläste dem derstä-
des högt till sin och de andras förlustelse. Men an-
märkas bör, att ingen enda anseddare man uppträdde
bland hans fiender. Dessa, hvilka de voro, dolde sig
bakom namnlöshetens slöja och begagnade nid- och
flygskrifter till vapen. Af de bättre sina samtida åt-
njöt Oxenstjerna alltid det högsta anseende. En stor
mängd vettenskaps- och ämbetsmän samt krigare så in-
rikes som utrikes visade hi^nom i skrift och gerning
den största vördnad och det äfven, sedan han kommit
i hofvets onåd. Den »Svenske Atlas,» eller den »Sven-
ske Salomo» äro benämningar, som ofta på honom an-
vändas. Hugo Grotius kallade honom den största man
på sin tid. Richelieu sade, »att Oxenstjerna var en
»outtömlig källa på goda råd;» och Mazarin yttrade:
»att, om alla Europas statsmän vore tillsammans på ett
»fartyg, så borde man öfverlemna rodret åt Oxenstjer-
»na.» Polska slorkansleren Lubomirski författade öfver
honom en grafskrift, der han kallades »prest utan
»prestvigning, konung utan konunganamn; ty han var
»större än alla namn. Måttligheten gaf honom ett
»sundt, sundheten ett långt. Gudsfruktan ett evigt lif.
Lika vördnadsvärd som i det allmänna visar sig
äfven Axel Oxenstjerna i sitt enskilda lif. Man liar
ännu qvar en mängd af hans bref till sönerna. De
andas faderlig kärlek och faderligt allvar, båda delarna
ulan flärd, utan öfverdrift. Tillika framlyser der öfver
allt en gtinomträngande klokhet och derjemnte en be-
undransvärd kärlek till billighet, sanning och rättvisa.
Till dessa dygder uppmanar han städse sina söner. Då
Johan i en och annan svår ställning begärde råd,
kom vanligen det svar »att hålla sig till det, som är
»rätt och ärligt, ty det hafver dock längst bestånd;»
eller ock heter det: »Gå, du min son, rakt fram på
»saken, det är bäst; dock» tillägger ban stundom,

9»

»klif ej derföre fram, såsom en bonde kommer fram-
»plumpande i ett par becksömsstöflar.i) Sällan och
blott i fäderneslandets nöd låder han till list och för-
ställning; men städse med tillägg att aldrig i det en-
skilda lifvet dylika använda. Till sin son Erik skrifver
han sålunda: »Verlden beslår af förställning och falsk-
»het. Detta måste man se och besinna, för att deraf
«ej bedragas; men icke för att detsamma efterfölja. För-
»tröstan på Gud, flit uti sitt kall, rättrådigt uppföran-
»de, styrkt af en ärlig försigtighet, äro de bästa medel
•att denna verlden väl genomgå.

FJORTONDE KAPITLET.

AXEL OXENSTIERNA I SVENSKA RÅDET-

Man kan ej lära känna Axel Oxenstjernas och
Svenska förmyndareregeringens tänkesätt bättre än vid
genomgående af de protokoller, som i rådet under ifrå-
gavarande tid fördes. Vi vilja i utdrag anföra några
sådana, hvilka kunna tillika tjena till upplysning om
lidens tänkesätt och samhällsförhållanden.

De för riket tryckande företrädesrättigheter, som
Gustaf Adolf vid anträdet till regeringen nödgades be-
vilja adeln, hade sedermera genom konungens stora
personlighet blifvit inskränkta, dock mer i utöfning,än
i bokstaf. Nu kornen förmyndareregering, bestående
af adelsmän, alla med stora egenskaper samt derföre
så mycket större förmåj^a alt drifva igenom, hvad den
önskade. Förmyndareregeringen skulle blifva långva-
rig, hade således godt tillfälle att också genom vanan
göra sina åsigter gällande. Den blifvande regenten var
slutligen en qvinna, hvilken borde lätt kunna förmås
att stadfästa, hvad förmyndarne beslutat. Alla dessa
lörhållandea voro tillsammans ett för adeln ganska loc-

100

kände tillfälle att göra sina skrifna företrädes-rättighe-
ter åter gällande samt än mera utvidga dem. Också
röjde sig genast ett parti, som syftade deråt. Det an-
fördes af Per Brahe och bestod af Per Baner, Äke
Tott, Ake Natt och Dag, m. fl. stundom, besynnerligt
nog, understödde af Johan Skytte och Gyllenbjelm. Mot
dessa anspråk kämpade sjelfva förmyndareregeringen
med Axel Oienstjerna i spetsen. Hans vänner, eller
det så kallade Oxensljernska partiet, utgjordes af Jakob
De la Gardie, Gabriel Gustafsson Oxenstjerna, K!as
Fleming, Gustaf Horn, Axel Baner m. fl. Detta parti,
det egentligen herrskande, bemödade sig att försvara
det allmänna bästa mot anfallen af olika samhällsklas-
ser. Hårdaste striden var likväl mot adeln. Vi vilja
ur densamma anföra några af de märkligaste uppträ-
dena.

Angående adelns skyldighet att kraftigare än hit-
tills bidraga till rikets underhåll uppstodo många tvi-
ster. Per Brahe gjorde flere gånger starka insagor
mot de skatter, som förmyndareregeringen lade på
frälseståndet och, understödd af Per Baner, ville
han, »att adeln skulle befrias från mantalspenningarna,
»hvilka liknade träldom ^V» Axel Oxenstjerna deremot
påminte, »huru Danska adeln under kriget mot kejsa-
»ren måste erlägga dryga bevillningar; huru Sven-
»ska adeln fick under Johan den tredjes tid betala
»krigsgerder och dertill åtaga sig tungan af borgläger.
Mfven nu borde adeln betala, ty på bonden kan in-
»genting mer läggas *). Under riksdagen 1642 var ett
Utskott af ridderskapet, deribland flere landshöfdingar
uppe i rådet, för att utverka ostCrdt bibehållande af
åtskilliga adelns friheter, serdeles Tid utskrifningen.
Ordförande för utskottet var landshöfdingen Gustaf
Oxenstjerna, en rikskanslerens frände. Ordförande för

l) Riksark. Rådsprcl. d. 18 Oct. 1636.
?) S. st. d. 17 Oct. 163&

101

regeringen var rikskansleren sjelf. Han bannade all-
varsamt upp både adeln och sin slägtinge. »Tror du,j»
sade han till den sednare »att du kan sitta i välstånd
»och trefnad, när det allmänna bästa sålunda genom
»din och dina likars undantagsfriheter störtas öfver ända?
»Och ,)) tillägger han vidare, »orsaken till de många
»tvisterna mellan vår adel och våra konungar har städse
»varit den, att adeln velat till statens underhåll in-
»geating gifva^).» Sina åsigter af saken i allmänhet
uttalade han sålunda: »Vi Svenskar, af alla stånd, må-
»ste föresätta oss att vara enijja och hålla fäderneslan- .*
»del uppe. Adeln skall afstå några sina fri- och rät-
»tij^heter, och presterskapet erbjuda en skälig gerd;
»borgaren löse på pungen och bonden dragé med sin
»häst, eller gifve penningar -).

Vid riksdagen 1633 begärde adeln stadFästelse på
sina af Gustaf Adolf gilna privilegier. Men regeringen
vägrade och uppsköt målet till drottningens myndiga
år ^j. När dessa nalkades, föreslog rikskansleren och
de fleste, att de adelsprivilegier, som till Kristinas be-
kräftande skulle föreslås, borde vara något inskränk-
tare än dem, som Gustaf Adolf gifvit ■*).

Se lan äldre tider bibehölls friskjuts för kronans
ämbetsmän, hvilken rättighet ofta till landets förtryck
missbrukades så al dessa, som af adelsmännen, hvilka
betraktade sig som offentliga personer. Regeringen
sökte afskaffa dessa oordningar. Men Per Brahe ville
ät adeln »bibehålla fri skjuts åtminstone till och från
»riksdagarna.» Axel Oxenstjerna kämpade mot ^). Han
klagade bittert, att landsböfdingarna missbrukade deras
friskjuts till enskilda körsloi^), och han ville till för«- "^^

O S. st. (1. 18 Jan. 1642.
1) S. st. (1. 19 Jan. 1641.

3) S. st. a. 19 Fehr. 16.33.

4) S st d. 25 Oct. 1643.
f)) S. st. d. 2 Mars 1642.
6) S. st. d. 19 Oct. 1636.'

102

kommande af allt^sådant, att ingen utom drottningen
skulle äga rätt till Tria hästar t); bvilket också några
är derefter stadgades.

Ett annat skadligt missbruk var vid denna tiden
allmänt gängse, nemligen: att några af adeln köpte
gårdar, lade dem under sitt rå och rör och ville se-
dan hafva dem med frälserätt befriade från skatten.
Häröfver klagade Ake Tott och Axel Baner, den sed-
nare med tillägg, »att saken vore ett bett jern att vid-
»röra.» Gabriel Gustafsson Oxenstjerna trodde, att i
"Westergötland, der han var lagman, hade mången
adelsman sålunda slagit under sig och olagligen frikal-
lat stundom 30 till 40 hemman. Kronan, mente han,
hade på sådant sätt förlorat kanske 6000 gärdar.
Per Brahe anmärkte, »att bönderna snilla från kronan
»mycket mer skatt, än adeln gör.» Ake Natt och
Dag ville, »alt adeln borde hafva rättighet alt bvar
»som häldst bygga sätesgårdar och derunder frikalla
»kringliggande hemman.» Axel Oxenstjerna invände^
»alt på sådant sätt skulle snart kronan komma i fat-
»tigdom och landet i uppror.» Han understödde Ba-
ners och Totts förslag och regeringen beslöt afskafTa
alla olagliga rå och rörshemraan ^j.

Uti Tyskland och an mer i Ingermanland och
Estland hade Svenskarna på nära håll sett och lärt
känna lifegenskapen. Några bland herrarna hogfälldes
efter iå oinskränkt magi öfver sina underhafvande.
Man försökte elt och annat syftande titåt. Några
frälsejords egare förbödo de drängar och pigor, somi
▼oro födda på godset , att utom detsamma antaga:
tjenst. Saken kom för rådet. Jakob De la Gardie,
Per Baner och Johan Skytle talade alla för bondens
frihet, och ogillade de gjorda försöken ^). Likväl hlef nå-
got dylikt återigen bragl å bana. Någon föreslog i rådet,

1) S. st. d. 6 FeLr. 1639.

a) S. st. d. 17, 18, 19 Oct. 1636.

3} S. st. d. 3 Not. 1635.

103

»att kronobonde och dess barn icke böra tillåtas taga
)itjenst hos (rälse, ej heller tvärtom.» Axel Oxenstjer-
na satte sig bestiimdt deremot, »I Sverge,» sade han,
»är bonden fri, och en ära att vara bondeson. När
»han i laglig tid tagit urlof, så har han ock laglig
»rätt att söka Ijenst, hvar han vill t].» Förslaget hör-
des sedermera icke af.

Vid riksdagen 1635 begärde ridderskapet och
adeln, alt alla dess medlemmar skulle erhålla plats öf-
ver biskoparna ; men regeringen afslog denna önskan
helt och hållet -).

Utskrifning af soldater tillgick sålunda, att på
krono- och skattehemman togs hvar tionde, på frälse-
hemman hvar tjugonde man; men på rå och rörs hem-
man och inom den så kallade frihetsmilen d. v. s. på
en mils omkrets kring säterierna voro alla fria. Äf-
ven prester, borgare och bergsmän hade i detta hän-
seende några företräden. Då under det brinnande
kriget utskrifningar skedde år efter år, började folket
draga sig från skatte- och kronogårdarna och söka
skydd hos de husbönder, som sådant kunde gifva.
Härmed skedde till kronans skada mycket underslef ,
och det bland alla stånd ^), men mest bland adeln.
Bondedrängarna strömmade till frälsemännen för att
blifva skrifna hälst inom frihetsmilen, der de voro från
utskrifning trygga, eller åtminstone på frälsejord, der
den blott trälTade hälften så många som på krono-
och skattejorden. Sådana kallades adelns försvars-
karlar och för detta försvar erlade de till sin skydds-
herre afgift eller tjenst. På sådant sätt hade adeln
en lätt inkomst, och dess egendomar blefvo befolkade
och uppodlade. Men på de sålunda allt mer obebod-
da skatte- och kronogårdarna föil tyngden år för år
allt svårare, och antalet af soldater minskades. Miss-

0 S. st d. 11 Jan. 1642.

2^ S. st. d. 7 Nov. 1635.
3) S. st. d. 27 Jau. 1640.

104

bruket var allmänt. I sittande råd sade Oxenstjerna
öppet, att till och med några af rådsherrarna lilläto
sig detta bedrägeri t); han ville afskafifa det och un-
derstöddes lifligt af Axel Baner, Jakob De la Gardie
och Gabriel Gustafsson Oxenstjerna. Denne sednare
föreslog till och med att i fäderneslandets nöd låta
alla adeliga privilegier i detta hänseende falla och ut-
skrifningen gä öfver all frälsejord på samma sätt, som
öfver skatte- och kronohemman ^j. Vid 1638 års riks-
dag lyckades det för regeringen att utverka adelns
tillåtelse till utskrifning inom både frihetsrailen och
rå- och rörshemman; adelns eget tjenslfolk skulle dock
vara fritt. Men dermed bedrefs återigen mycket un-
derslef. För att hindra allt sådant föreslog styrelsen,
att utskrifning borde ske efter gårdtalet, i stället för
mantalet; det vill säga, att ett visst större eller min-
dre antal gårdar, huru många invånare der också fun-
nes, borde alltid underhålla en soldat. Förslaget
väckte motstånd, serdeles hos adeln, som derigenom
skulle förlora många sina försvarskarlar och af dem
kommande fördelar. Oxenstjerna hade att strida mot
flere inom sjelfva rådet. Slutligen invände Ake Natt
och Dag, »alt, om bönderna i följe af det gjorda för-
»slaget kunde taga så många drängar, de vilja, skulle
»adeln förlora sitt tjenstefolk.» Oxenstjerna svarade:
»adeln förlorar ej sina drängar, ulan sina olagliga för-
»svarskarlar , dikare, tegelslagare och andra lösdrjfva-
»re, hvilkas antagande är ett adelns påfund och under-
»slef till kronans stora förlust; och det ar just sådant,
»som vi nu vilja afskaffa. Blott den är dräng, som
»har lön, och sitter vid adelsmannens disk och duk.
»Det är mig tungt, att ensam försvara kronans rätt
»och träta mot eder alla; men jag kan bevisa, att
»mången har från utskrifning försvarat sjuttio, ja väl

1) S. st. a. 4 Ang. 1636.

2) S. st. ^ Au-. 1636.

103

iiflere lösdrifvare ^ .d Härvid tystnade alla motståndare
och man beslöt, att hos ständerna föreslå utskrifning
efter gårdtalet, hvilken också blef antagen.

En serskild afdelning af dessa försvarskarlar voro
handtverkare. Adeln lät nemligen för någon ersätt-
ning i tjenst eller penningar hos sig skrifva personer,
som skräddare, skomakare, sadelraakare, guldsmeder
o. s. v. Som adelns handtverkare voro dessa fria
från flere skatter. De nedsatte sig hopfals så i städerna
som på landet, samt undersålde och togo förtjensten
från de ordentliga handtverkrarna, hvilka måste betala
vanliga utlagor. I Stockholm funnos t. ex. elfva såda-
na adelsguldsmeder, hvilka voro fria från all borger-
lig tunga-). Axel Oxenstjerna, understödd af Jakob
De la Gardie, Per Baner och Klas Fleming talade ofta
och skarpt mot dessa oordningar och visade, huru
hinderliga de voro för städernas och borgerskapets
uppkomst. Men han mötte ett häftigt motstånd af
Per Drahe, Karl Gyllenhjelm ra. fl., hvilka åberopade
adelns privilegier , bondens vana att sjelf vara sin
handtverkare o. s. v. ^) Missbruket sjspes ännu någon
tid hafva fortfarit.

Många bland grefvarna och friherrarna ville ger-
na utvigda sina fördelar och fä alla bönder inom gref-
och friherrskaperna betraktade som frälsebönder; det
allmänna till ej ringa förlust. Per Brahe ville också,
att salpettergerden och byggnadshjelpen inom gref-
skapet skulle tillfalla grefverj-^). År 1642 begärde
grefvar och griherrar formeligen, »att i gref- och fri-
»herrskapen boende krono- och skattebönder måtte i
!)fråga om skjutsning njuta samma frihet som frälse-
»bönder.» Härigenom skulle naturligtvis grefvar och

i) S. st. d. 7 Jul. 1640.

2) S. st 26 Oct. 1636.

3) S. st. d. 12 Au-. In36, d. 17 Nov. 16.33; d. 6 Mars
16.39, d. 28 Febr. 1642, d. 7 Aug. 1645,

4} S. st. 27 Oct. 163S.

106

friherrar vinna betydligt; och af båda slagen funnos i
rådet många och mägtiga män. Bland sjelfva riksför-
förmyndarne voro Per Brahe och Jakob De la Gardie
grefvar, Axel Oxenstjerna och Gyllenhjelm frilierrar.
Oxenstjerna satte sig häftigt mot förslaget; »det vore
»obilligt i sig sjelft. Dessutom kunde riksförmyndarne
»ej sitta och gifva sig sjellva privilegier.» Men Per
Brahe mente, »att, dä förmyndareregeringen kan sälja
»kronogods till drottningens myndiga år, så kan den
Ȋfven till samma tid gifva grefvar och friherrar de
»begärda rättigheterna.)) Johan Skytte, han var sjelf
friherre, tillade: »om våra bönder skola skjut«;a lika-
»som andra, så kunna vi, deras herrar, icke af dem
»hafva någon skjuts.» Oxenstjerna svarade: »Det
»måste vi tåla, häldre än att sitta här och på kro-
»nans bekostnad gifva oss privilegier.» Men,» sade Per
Brahe, »vi böra då i dess ställe hafva af kronan
»skjutspenningar likasom landshöfdingarna.» Oxenstjer-
na nekade: »ty grefvar och friherrar hade nog fördel
»derigenom, att vid utskrifningar alla deras bönder
»njuta samma rätt, som frälsebönder,» neml. att blott
hvar tjugonde tages — Dagen derpå fortsattes med.
ökad ifver samma tvist; på ena sidan Axel Oxenstjerna
och Per Baner, på den andra Per Brahe, Johan Skytte
och Gyllenhjelm. Axel Baner, Klas Fleming, Gabriel
Bengtsson Oxenstjerna tego; Jakob De la Gardie var
frånvarande. Per Brahe sade: »fogdar få till sina re-
»sor skjutsfärdspenningar, hvarföre då icke äfven jag,
»som också är en offentlig person?» Oxenstjerna in-
vände: »som grefve är du ingen offentlig person.»
Brahe sade, »men som riksdrots är jag åtminstone en
»offentlig person, och bör som sådan hafva skjutsfärds-
»penningar lika väl som fogdar och landshöfdingar.
»Nej,» sade Oxenstjerna, »ly då kunna med samma
»skäl riksmarsken, riksamiralen och jag och många
»andra komma och fordra skjutsfärdspenningar. »Ja,n.
inföll riksamiralen Gyllenhjelm , »det vore ej heller
k>obilligt. I synnerhet,» tillade Brahe, »som vi för vä-

107

nra bönder hafva mindre friheter in Tanliga frälsemän.))
Oxenstjerna svarade: »det är ej sannt. Adeln har bort-
))gifvit det, som är dess lagliga privilegium; men gref-
»var och friherrar hafva ingen annan rätt öfvcr sina
»bönder än kronans vanliga.» Brahe sade: »likväl har
»jag i mitt grefskap förut åtnjutit halfva skjutsen mot
»kronan.» Oxenstjerna svarade. »Det har icke varit
»grundadt på något privilegium.» Brahe invände: »jag
»hoppas, att staten är mot oss en moder och ej en
»stjufmoder.» Gyllenbjelm tillade: »grefvar och friher-
»rar äro rikets prydnader och böra som sådana be-
»handlas.» Brahe sade. »Vi blifva eljest i grund för-
»störda.» Gylleuhjelm tillade: »Då förmyndareregerin-
»gen gör adel, slutar förbund, säljer kronogods, så
»har den väl också magt till detta.» Oxenstjerna ytt-
rade slutligen: »om också i detta och åtskilligt annat
»några missbruk sig inrotat, så skola de väl derföre
»icke i evighet fortfara ^j.» Grefvarnas och friherrarnas
fordran lärer icke blifvit beviljad; men det tyckes,
som de ifrågavarande olagliga förhållandena länge
fortfarit.

Ett annat lika skadligt, som allmänt missbruk var,
att adeln i städerna ansåg det under sin värdighet och
emot sina privilegier att åtaga sig den skatt och tunga,
som andra stadsboar ålåg i afseende på brandordning,
gatuläggning och renhållning m. m. Likaså att lyda
de förordningar, som af borgmästare och råd utfärda-
des och i allmänhet att underkosla sig stadens bor-
gerliga styrelse. Axel Oxenstjerna ogillade högt denna
fördom, och angrep densamma i sittande råd. »Den,
»som bar gård i staden,» sade han »bör ock sjelf hafva
»vård derom ^). Men straxt derefter anmälde Per Ba-
ner missnöje deröfver, »att magistraten upphäft sig till
»domare öfver adelsmän , och till lagens tolkj) Klas
Fleming deremot försvarade »magistratens rättighet att

i) S. st. (1. 31 Jan. ocb i FcLr. 164^.
a) S. it. <L 27 Scpt 163C.

108'

»tillämpa lagen på de brott , som i stad föröfvas,»
hvari ban understöddes af Axel Oxenstjerna. Johan
Sk ytte var närvarande, men teg ^). Några dagar der-
efter htllos om dessa ämnen långa och häftiga öfver-
läggningar. Oxenstjerna började dem. »Den som flyt-
»tar till stad,)) sade han, »bör lyda under stadsrätt,
i)likasom på landet under landsrätt, och då adeln nyt-
»tjar stadens fördelar, så måste den ock rätta sig ef-
»ter stadens lag. Det är nog, att adelsmännen enligt
»privilegierna äro till sina personer fria. De la ej der-
iiföre anse borgrarna som slafvar.» Flere talade för
adelns frihet, och Per Brahe invände, »att städerna
»förkofrat sig just derigenom, att adeln i dem njutit
»sina friheter till godo.» Oxenstjerna svarade: »Det
»har icke varit någon frihet utan oordning och sjelfs-
»våld; ty nu finnes här hvarken myndighet eller lyd-
»nad, och sådant är en stads förderf. Adeln måste i
»staden bidraga till brandorduing, gatuiäggning m. m.
»likasom den på landet deltager i väghållning, och
»kyrkobyggnad. Adeln i städerna vill ej lyda magistra-
))ten; jag frågar då, hvilken skall den lyda? Villadela
»begagna stadslagens fördelar, så måste den ock vid-
»kännas dess skyldigheter.» Efter denna predikan föllo
alla till ftga. Sjelfva Ake Tott förklarade, »att ingen
»kunde vara så obeskedlig och för sådant söka städer-
»nas förderf,» och man beslöt, att en ordning skulle i
-detta hänseende utgifvas. — Men redan fyra dagar der-
efter upprefs beslutet, och saken kom under ny och
än häftigare öfverläggning. Flere påstodo, att adeln
borde vara fri från brandordningen. Jakob De la
Gardie svarade: »adelns hus hafva ju icke privilegium
»på att vara fria från brand; alltså bör adelnej heller
»hafva privilegium på att vara fri från brandordning
»och vaktens underhåll.» Per Brahe sade: »utrikes aro
»dock professorerna fria från brandordning, och betala
j)blott den, som vid eldsvåda hjelper dem. Svenska

i) S st. il 27 O.L 1636.

109

»adelns privilegium är att hafva fria hus.» Axel Oxen-
stjerna svarade: »Svenska adelns privilegium är alt
»hafva fria personer, men ej fria hus. I, som aren
urådsherrar, skolen tala för det allmänna bästa , och
»icke ensidigt för adeln.» Per Baner svarade, »men
»förra regeringar hafva dock skilt adel från borger-
uskap , och befriat de förre från lydnad under stadsla-
»gen.» Oxenstjerna invände: »Om ingen ordning blif-
»ver häruti hållen, så uppstå ju hela rader af adeliga
»frihus. Hvem skall derutanför hålla gatan ren?» Ake
Tott sade: »gatuläggning utanför sitt hus måste adels-
»man visserligen besörja. Men ,» frågade Axel Oxen-
stjerna, »om nu adelsmannen lägger än för högt, än
»för lågt, hvem skall rätta honom deri? »Det skall
»öfverståthållaren,» sade Åke Tott. Per Brahe tillade:
»allt, hvad adelsman i stad bryter, skall anklagas ej i
»magistraten, utan hos öfverståthållaren, som är konun-
»gens man.» Axel Oxenstjerna sade: »Om adeln så
»missbrukar sina friheter, så blifva de allesammans af-
»skafTade, så snart det kommer en konung, som har
')kraft och anseende. Här sitten i och försvaren adelns
»bästa; men in;^en talar för kronans och de andra stän-
»dernas rätt; sådant är mot alla riktiga statsgrunder.
»Det är,» inföll Per Brahe, .statsgrund nog, att adeln
»bör vara fri från borgerlig tunga.» Per Baner tillade:
»fordna konungar hafva ock befriat adeln från stadens
))domsrätt.» Rikskansleren invände: »jag har ju sagt,
»att denna frihet gäller edra personer, men ej edra
)4ius T).» Tvisten fortsattes länge, men intet beslut
blef fattadt. — Någon tid derelter klagar Oxenstjerna
om igen »öfver oordningar i staden, emedan adelsmän-
»nen icke vilja lyda stadsstyrelsen; också att hofljena-
■re och ämbetsmän begagna samma adeliga frihet 2);»
han skulle uppsätta en förordning deremot^); men det

i) S. st. d. 31 Get. och 3 Nov. 1636.
a) S. st. d. 17 Nov. 1638.
3) S. st. d. 17 Dec. s. L

110

lyckades ej drifva något sådant igenom. — Uli Januari
16i2 hände sig, att grefve Gustaf Lewenhaupts Ijenare
utan orsak angrepo stadsvakten. Det kom till slags-
mål, grefven sjelf blandade sig deri och biel sårad.
Han svor borgerskapet hämnd. Det säges, att Jakob
De la Gardie ^), hos h vilken magistraten klagade, ta-
git Lewenhaupts parti och sagt; »om grefvens sär är
»dödligt, så låter jag hänga hela vakten.» Borgarevak-
ten nedlade i vredesmod sina gevär och tillslöto stads-
vakten. Om qvällen kommo adelns tjenare med pipor
■och trumpeter, uppbröto vakthuset, förstörde allt,
b vad der fanns, och uppslogo der och på gatuhörnen
smädeskrifter mot borgerskapet. Förbittringen var gan-
ska stor och Klas Fleming befallte stadsvakten ladda
skarpt och försvara sig mot alla våldsverkare. Vi ve-
te ej, huru saken slutligen afgjordes; men som det ej
var första gången sådant hände, så uppkallade Axel
Oxenstjerna både grefve Gustaf och en hop andra ung-
herrar till kansliet, samt bannade dem strängt, och
rådsprotokollerna för samma tid innehålla många hans
klagomål öfver adelns sjelfsvåld, och derjemte ett rå-
dets beslut, att »till stadsvaktens förstärkande borde
»drabanter medskickas, och till fredsstörarnes varning
»en galge på jerntorget uppresas -j.d — I slutet af
samma år fortfor tvisten ännu. Soop och Gyllenbjelm
»ville för renhållningen betala i ett för allt, och ej
»som borgerskapet serskildt för hvarje kärra.» Men
Klas Fleming och Axel Oxenstjaraa satte sig mot den-
na åtskilnad. »Då adel och borgare lefva tillhopa, må-
»ste de ock hafva lag och förordning tillhopa. Men,»
tillade Oxenstjerna, »det är svårt, nästan omöjligt att
»verkställa sådant, när i, som sitten vid detta bordet,
»icke sjelfva viljen underkasta eder ^).» — Några smärre
åtgerder till oordningarnas förekommande tyckas hafva

i) Andra och med mera saunolikhet tro, att det var g.i ml a
Herman Wrangel.

2) S. st. a. 24 Jan 1642.

3) S. st. d. 5 Dec. 1642.

111

blifvit vidtagna; men ett afgörande slut på målet hann
Oxenstjerua icke upplefva. Först 1661 utkom den för-
ordning, som i dessa fall en gång för alla stadgade
magistraternas myndighet.

En bland frälseståndets gamla rättigheter var också
den, att tullfritt utföra allt, hvad adelsmannen från
så väl arfvegods som förläningar kunde aflåta. Härmed
drefs mycket underslef. Man utförde icke blott sina
utan i sitt namn också andras tillhörigheter, samt in-
förde med samma fartyg och som betalning för sina
egna en mängd främmande varor, hvilka sedan genom
allehanda slags landthandel spriddes kring riket. På
detta sätt förlorade kronan både ut- och införseltull
och uppkomsten af ordentlig stadshandei hindrades.
Axel Oxenstjerna ifrade derföre redan från Tyskland
mot denna adelns tullfrihet ^) och underslöddes af
rådet ^j. Vid hemkomsten angrep han saken ge-
nast och föreslog, »att adeln skulle afstå sin tull-
»frihet.» Per Brahe nekade, »så framt ej adeln fin-
nge någon annan frihet i ersättning, t. ex. frihet från
»mantalspenningarna.)) Ake Tott ville »alldeles icke af-
»stå den fria sjötullen,» och Per Baner anmärkte, »alt
»adeln ej ensam kan underhålla kronan,» Oxenstjerna
svarade: »men, som nu de andra stånden ingenting
»hafva, så måste väl adeln fram. De flesta af adeln
»göra också kronan ringa eller ingen nytta. Många
))hafva blifvit adlade utan någon synnerlig förljenst;
»andra med goda förfäder, hafva sjelfva blifvit odugliga.
»Alla sådana må åtminstone med skattebidrag göra kro-
j)nan något gagn för alla de fördelar, som de åtnjuta.
»Ty gör adeln något, så har den ock stora företräden
»framför de andra stånden.» Per Brahe klagade, »att
o)i intet land skattar adeln så mycket som i Sverge;
»snart är det förbi med Svenska adelns frihet!» Oxen-
stjerna inföll: »i menen det vara frihet, då i aren frie

1) S. st. d. 23 Jan. 1634.

2) S. st. d. 7 Maj 1634.

112

.; »från alla bidrag till det allmännas bestånd. Men den
~ »»sanna friheten grundas på statens välfärd , och den är
»rätt fri, som af kärlek till fäderneslandet gerna gif-
»ver, hvad till dess bästa fordras. Jag bekänner öp-
n »pet, att jag älskar friheten högt, ja ganska högt; men
1 »jag älskar läderneslandet än mer. Den, som icke vill
»skatta, till dess skydd, må uppgifva något förslag,
»huru verket skall på annat sätt uppehållas.» Per Bra-
he anmärkte , »alt mantalspengar på adelns personer
fe »liknade träldom; han ville i dess ställe hafva afgiften
i. »på adelns hästar.» Axel Oxenstjerna vederlade dessa
undflykter och utbrast slutligen: »Om i så undandragen
»eder, hvad fädernrslandet fordrar, så skall jag sam-
»mankalla ständerna och låta dem välja en riksföre-
»ståndare eller ock andra råd att föra regeringen. Ty
»skall riket gå under, så skall det icke ske genom mig,
»ej heller så länge jag sitter vid detta bordet. Jag
»vill förut afträda min plats.» Häruti instämde också
Jakob De la Gardie. Men Ake Tott och Per Brahe
prutade likväl emot. Axel Oxensljerna utbrast: »Vill
»ingen tala för fäderneslandet, så skall det snart falla
»öfver ändal Tager det allmänna bästa för ögonen,
»såsom rådsherrar anstår! Säger, om i veten några
»andra medel, och hvarom icke nyttjen dem, vi nu fö-
»reslagit.» — Slutligen beslöt regeringen, att vid nästa
riksdag föreslå adeln att på fyra år afstå sin tullfrihet ^].

Så kämpade Axel Oxenstjerna och förmyndare-
regeringen kraftigt och med tämlig framgång mot adelns
öfverdrifna anspråk. Vid närmare granskning finner
man, att de flesta och hufvudsakligaste punkterna fö-
rekommo redan 1636 eller genast efter Oxenstjernas
hemkomst från Tyskland. Det tyckes, som hans vän-
ner just med afseende på denna väntade strid så ifrigt
önskat hans hemkomst, för att, som de sade, »hjelpa

»till

x) S. st. d. 20 Get. 1636.

113

»till att motarbeta de många oordningar, som vilja in-
»smyga sig i riket.»

För öfrigt var det icke endast bland adeln , som
egennytta och öfvermod visade sig. Afven bland de
andra stånden funnos ganska många, som lefde i sjelfs-
våld och laglöshet, samt ville utvidga sina fördelar på
medsländernas eller häldst på den vanligtvis oförsvara-
de kronans bekostnad. Mänga spår af sådana bemö-
danden finnas, ehuru de ej blifvit för efterverlden så
fuUsländigl upptecknade som adelns uli rådsprotokol-
len. Vi skola dock framdeles berätta några bland des-
sa försök och tillika, huru Axel Oxensljerna och för-
myndareregeringeu äfven här sökte, så mycket möjligt
var, bibehålla måtta och billighet.

Angående rådet må för öfrigt anmärkas, alt de fem.
riksförmyndarne icke såsom en serskild afdelning skötte
styrelsen , utan alltid tillsammans med rådet , likasom
tonungen regerade med sitt råds rade. Så försigtigt
leddes ärenderna, att man ej kan upptäcka det minsta spår
till oenighet mellan rådet och riksförmyndarne. För
öfrigt handterade man saken allvarsamt. Rådels sitt-
ningar blefvo sällan afbrutna. Vid jultiden tog man
ledighet högst en vecka, ofta mindre. Den, som för-
fallolöst uteblef, skulle -bota fem riksdaler och åtnöjas
med de närvarand;s beslut ^); sedermera fördubblades
plikten -). Då Axel Oxensljerna om hösten 1636 på
ofvannämnde allvarliga sätt angrep en hop af adelns
missbruk och tryckande friheter, företogo sig några
af rådet att uleblifva från öfverläggningarna, antingen
för alt derigenom undvika tvisten eller ock för att för-
svaga beslutens krafl. Likaså när några vigtiga mål
förekomrao, hvilka i framtiden kunde medföra ansvar,
t. ex. då Krislina togs från enkedroltningen; då denna

i) Riksarli. Rådsprot. d. 18 Juni i634.
2) S. st d. II Mars i636.

114

sednare sattes under förmynderskap; då försäljningen
af kronogods beslöts o. s. v. I sådana fall ville några
rådsherrar icke dellaga i underskrifvandet, för att ej
heller dellaga i ansvaret, och böllo sig derföre från-
varande. Mot sådana genomdref Axel Oxenstjerna den lag,
»att på regeringens kallelse måste rådet ovillkorligen ia-
jifinna sig. Den, som med eller utan laga förfall ute-
»blifver, är dock med de närvarande för beslutet lika
5)ansvarig, så framt han ej kan visa, att det strider mot
»Gvids och Sverges lag. Den som af klenmodighet eller
nandra otillräckliga skäl drager sig undan , skall för-
nklaras rådsämbetet ovärdig.»

FEMTONDE KAPITLET-
AXEL OXENSTIERNAS SAMTmA.

STURAENA.

Af Stureslägten lefde blott en qvinna, Anna Mar-
gareta, sonsons-dotter af Svante Sture och Märta Le-
jonhufvud och sjelf gift med Johan Oxenstjerna, riks-
kanslerens son. Hon var i sig sjelf af ingen märkvär-
dighet och dog 1646 barnlös. Hennes mor, fru Ebba
Lejonhufvud , enka efter den sista Sture på manslinien,
och öfverlef vande moder åt den sista Sture på qvin-
nolinien, ansåg sig härigenom kallad att vårda minnet
af den slocknade ätten. Uli Uppsala domkyrka beko-
stade hon tvänne dyrbara grafvårdar af svart marmor;
den ena ötver alla de förra Slurarna från och med
Sten Sture den äldre ända och till och med hennes
egen man; den andra åt sig sjelf och åt ofvannämnde
sin dotter, den sista afkomlingen af den ryktbara
Stare- ätten.

115

PER BRAHE.

Bland Braherna märkes blott den förut omtalade
Per Brahe eller som han vanligen kallas unga grefve Per»
Hans duglighet och kunskaper hafva vi i sjette delen
omtalat, likasom den mellan honom och Axel Oxen-
stjerna gryende täflingen om Gustaf Adolfs ynnest. Den-
na läflan fortfor äfven sedermera, ehuru på annat fält.
I rådet var nemligen Per Brahe den enda , som vå-
gade sätta sig i spetsen emot Axel Oxensljerna, och den,
kring hvilken dennes svagare motståndare slöto sig. Inre
anledningen till många af striderna dem emellan var
troligen täflan om högsta inflytandet; ämnet deremot
för tvisterna vanligtvis frågor om adelns friheter. Per
Brahe var nemligen aristokrat till grundsats och i desS
strängaste bemärkelse. Adelns medborgerliga rättighe-
ter satte han högt , högre än Axel Oxenstjerna gjorde.
Han påstod i sittande råd, »att konungen ej borde gif-
nva adeln namn af undersåtare, ty sådant vore för dem
wträlaktigt , och satte konungen sjelf i likhet med en
i)Tysk furste , som också har adel till undersåtare.
»Svenska konungen, mcntehan, borde gifva adeln namn
»af sina ständer, så som konungarne af Spanien, Por-
»lugal och Polen göra» ^). Delta syftade åt den seder-
mera tydligt uttalade grundsatsen , att adeln ensam var
kronans, men ofrälsestånden adelns undersåtare. Med
dessa begrepp om frälseståndets företräden var han
tillika en serdeles god hushållare, hvilken ogerna afstod
någon fördelaktig punkt i privilegierna. Af dessa or-
saker uppkomrao de täta och häftiga tvister, af hvilka
vi förut anfört några de märkligaste.

Då Per Brahe 1631 heraförlofvades från Tyskland
och skulle inträda i rådet, fordrade han i egenskap af
grefve plats öfver alla de andra , äfven äldre rådsher-
rarna och näst sjelfva riksförmyndarna; likaså uti hof-
rätten, dit han serskildt hörde. Dessa anspråk mötte
motstånd och konungen afböjde Brahes försök, och sä-

i} Riksart. Rädsprot. d. 16 Nov. i642.

116

ges hafva lofvat honom i dess ställe drotsämbelet, när
farbrodern, gamla Magnus Brahe , en gång fölle undan^
Förmodligen hade dock Per Brahe genom ofvannämnde
fordringar retat de öfriga rädsherrarna , ty vid valet
till rJksdrots år 1634 fick han ingen enda röst. Riks-
kanslerens bror, Gabriel Gustafson, blef i stället der-
till utsedd. Stillestånds-underhandlingen med Polen
1635 leddes främst af Per Brahe. Den blef, såsom förut
är berältadt , högljudt och bittert tadlad af riks-
kansleren ; hvilken också under densamma blef af Bra-
he försummad och förbigängen. Det synes, som ovil-
jan mellan de båda mägliga männerna från denna tide-
punkt stigit till sin höjd. Brahe uppträdde genast der-
efler som Oxenstjernas politiska motståndare i rådet.
Alt ingå i hofrälten och der emottaga den honom till-
kommande rådsplatsen, derlill kunde han ej förmås.
Man uppgaf som orsak , att han som grefve ej ville
sitta under den äldre men blott adeliga rådsherren
Matthias Soop ^), Kanske ville han ej sitta som råd,
der han hoppats sitta som ordförande och drots. Den
verkliga drotsen, Gabriel Gustafson Oxenstjerna klaga-
de häröfver. »Han, Oxenstjerna, måste sitta i förmyn-
«dareregeringen; bland de öfriga i hofrälten var grefve
»Per den klokaste; denne borde alltså för ärender-
))nas skull tillhållas att gå dit och göra sin tjenst» -).
Men Per Brahe gick ej dit från år 1C35 till år 1641,
då han der som drots och ordförande inträdde.

De oupphörliga tvisterna mellan Oxenstjerna och
Brahe voro obehagliga för båda, menliga för fädernes-
landet. Ett år efter den förres återkomst ifrån Tysk-
land beslöt man å ömse sidor, att grefve Per skulle
som general-guvernör afgå till Finnland, hvarest han
finge tillfälle verka på egen hand och e'ter eget huX-
vud. Uti Oktober 1637 afreste han till Åbo.

% i) RiksarV. Rarlsprot. d. 4 Nov. 1635.
a) S. st. d. i4 Jmii iGiO.

117

Tillståndet i Finnland beskrifves såsom ohyggligt,
»lag har varit,» säger Oxensljerna , »uli Wenio och
iiMasko härader. Der bo ej menniskor, utan bestier» t).
Täta härjningar både under Ryska, och ännu mer un-
der det inhemska klubbekriget, hade helt och hållet
förstört landet och upplöst all ordning. Aflägsenheten
från hufvudstaden och regeringen underhöll och ökade
oredan, hvarlill för närvarande serskildt bidrog, att
landets Ivänne högsta ämbetsmän, presidenten i hof-
rälten Jöns Kurck och landshöfdingen på stället, gamla
Bror Andersson Wålamb, voro ovänner och motarbeta-
de hvarandra. Serdeles beskylldes denne sednare för
att vara ett envist och besynnerligt hufvud, och tyck-
tes ej alldeles oförljent af det hårda straff, som Gu-
staf Adolf lät honom för sonens iörbrytelse undergå -).
Af ofvannämnde orsaker var all ordning i landet upplöst.
En hvar lefde, som han ville , adeln i våldsverkan och
öfvermod; en Per Dufva, en Maurilz Horn m. fl. finnas
i rådsprotokoUerna bittert öfverklagade. Presterna ut-
märktes af okunnighet och laster. Den förra gick så långt,
att många inom gränsen varande Grekiska prester icke
kunde Fader Vår; och Brahe anmärkte som ea märk-
lig förkofran, alt om vintern 1640 funnos kring Kex-
holm 15 Grekiska prester, som kunde trosartiklarna
-utantill. Tillståndet bland lutheranerna var sådant,
att Brahe ansåg nödigt förbjuda antagandet af någon
prest, som ej kunde katekesen ^). Presterskapets laster
kunde i anseende till afståndet och det frånskilda läget
blifva af biskoparna sällan kända, än mindre straffade *].
Biskop Bothovius i Åbo klagar i många href, att han
mot sin vilja flyttades till denna svåra befattning, och
önskade och bad att få återkommn till sin förra lug-
na syssla som kyrkoherde i Nyköping. Lekmännen vo-

i) S. st. d. 25 Aug. i64o.

2) Se VI del.p. 3fi9. Riksark. Finsk. hand). i63G—i63S.
H) Riksark. Radsprot. d. i8 Sept. och a5 Aiig. i64o.
4) S. st. d. i7 Mars i647.

118

JO ej bättf-e. Fogdarna utmärkte sig för fylleri och
Jironostöld, det sednare tillsammans och i förbund med
prester och bönder. Kronans gårdar och inkomster
plundrades af den, som lättast kom åt och bäst kunde
dölja eller försvara rofvet. När ryttaren fallit eller
dött, behöll ofta enkan med tillhjälp af vänner och
grannar det underhållshemman, hennes man af kronan
Jiaft; De la Gardie trodde, att folket i Finnland på så-
dant sätt undansnillat 2 å 3000 gårdar. Bönderna be-
drogo kronan på både skatter och folk. När utskrif-
ping var pålyst i en by, befanns den någon gång all-
deles öde, ehuru några dagar förut tätt befolkad. Stun-
dom hände, att Finnarna vid sådana tillfällen brände
upp alla sina porten och flyttade boskap och bopålar till
andra nejder i de stora , okända skogarna. Ännu
var ingen fullständig jordbok öfver landet upprättad,
och många gårdar hade der inga bestämda namn. Att
ordna detta allt syntes svårt , om ej omöjligt ; ty lyd-
nad och samhällsordning, om den också förut hade fun-
nits, var nu mera alldeles försvunnen ^. Också hade
allt sedan gamle Klas Flemings tid icke uti landet va-
jit någon höfling med nog yttre anseende och inre
Jiraft för att hämma oredan.

Nu kom en sådan man uti Per Brahe. Redan vintern
mellan 1637 och 1638 gjorde han en resa till Wiborg,
Kexholm, Nyslott och Nöteborg, samt tillbaka till Åbo.
Sommaren samma år till Björneborg och norra Finn-
land. I början af 1639 återigen från Åbo till Kex-
holm, Wiborg och tillbaka. Sommaren samma år åter
till Helsingfors, Tavastehus, Nyslott, sedan utefter
jRyska gränsen till Kajana och Uleåträsk; derifrån elf-
ven utföre till Uleå, och efter Botniska viken tilf Abo
igen. Hösten samma år besågs Åland. Vintern 1640
reste ban åter till Wiborg, Nyenskans, Nyslott, Kuopio
och sedan genom medlersta Finnland till Åbo igen.

i) Riksark. Råclsprot. d. ii Febr., 8 Nov. i635, d. 7
Juni i637, ii Okt i638, d. aS Aug. , i8 Sept. i640,
d. 24 Mars i642 , d. 29 Apr. 164;.

11^

Samma vår åter till Helsingfors och tillbakr. Dessa
resor voro så mycket kinkigare, som vägarna voro inga
eller högst dåliga, land och folk nästan vilda, ocb
Brahe sjeif af svag hälsa , ehuru han lyckligt nog un-
der denna tid slapp hvarje svårare sjukdom. Men des-
sa resor voro också för landet af oberäknelig nytta.
Brahe var en man, som snart genomskådade alla för-
hållanden och så vidt möjligt afhjelpte felen. Han äg-
de tillräckligt anseende alt å ena sidan i Finnland
skaffa lydnad för lag och regering, och å andra sidan i
Stockholm göra Finnlands rättvisa behof gällande. Från
denna tiden. Finnarna kalladeden Grefvens tid, räk-
nar också landet sin uppkomst och förbättring. En
m&ngd oordningar rättades, felakliga ämbetsmän blefvo
straffade och nyttiga författningar utgifna. Här likasom
annorstädes arbetade Brahe förnämligast på främjandet
af Gudsfruktan och' kunskaper. Man började ölversätt-
ningen af en Finsk bibel. Flere stora socknar blefvo
delade och nya kyrkor uppförda. Större barnskolor an-
lades i Tavastehus, Nyslott och Kexholm. Några lär-
da skolor dels inrättades, dels förnyades. Ett gymna-
sium anlades i Wiborg; och en ny akademi i Åbo.
Detta sista hade också af Axel Oxenstjerna jedan länge
varit yrkadt i); men blef nu först af Per Brahe genom-
drifvet ; som det säges, icke utan ett slags mot-
stånd af Oxenstjerna -). Den nya högskolan valde Per
Brahe till sin ftrsta kansler, hvilket ämbete denne bi-
behöll och med sorgfällighet vårdade intill sin död. —
Abo blef befästadt och erhöll jemnte de öfriga stä-
derna bättre styrelse. Soldatskrifningarna ställdes i
ordning, Det var här och nu, som man återigen bör-
jade utskrifva knektar efter gårdtalet, och Per Brahe
har egentliga förljensten af denna förbättring.

i) Riks ark. Radsprot. d. 18 Ane. iG3C,.
2) Brah. Fol. 13. M. v. Fulkonbirg till P. Brahe,
Westcräs d. 2 Juli iG39.

120

Oxenstjerna säges hafva yrlat, det Brahe borde ann»
några år stanna qvar uti Finnland ^) ; men denne reste det
oaktadt hem och aflade i rädet berättelse om tillståndet
i nämnde landsort, och om hvad der blifvit uträltiidt.
Det var vid sådana tillfällen vanligt, att den hemkom-
ne blef af ordföranden, d. v. s. rikskansleren, å rådets
vägnar tackad för sina gjorda tjenster. Men d^it fin-
nss ej antecknadt, att Oxenstjerna sade Brahen ett en-
da sådant ord ^].

Det synes, som de båda medtaflarneej heller den-
na gången kunnat trifvas bredvid hvarandra; och man
ämnade derföie skicka Per Brahe som Sverges första
fredsombud till Osnabriick. Han hade också bislutat
antaga förslaget, ehuru mindre gerna; men ust i det
samma eller d. 27 Nov. 1640 dog riksdrotsel Gabriel
Gustafsson Oxenstjerna. Nu uppkommo tvänne partier.
Det ena ville med allo magt hafva Per Brahe till riks-
drotf. Det andra, eller Oxenstjernska partiet, ville der-
till upphöja riksskatlmästaren Gabriel Bengtsson Oxen-
stjerna. En sägen berättar, att båda partierna för att
undvika striden förenat sig om en tredje; nemligen om
unga pfalzgrefven Karl Gustaf, och erbudit åt drott-
ningen valet, med enskildl tillkännagifvande, att de ej
såge ogerna, om pfalzgrefven nämndes; men att drott-
ningen hänskjutit saken till rådet. Då skulle nämnde
förslag hafva förfallit; ty man beslöt, att alla när- eller
frånvarande borde skrifteligt afgifva sina röster. Detta
skedde d. 8 April, men emedan några ännu felades,
blefvo sedlarna förseglade och först den 13 öppnade.
Då befanns, att Axel Oxenstjerna och Klas Fleming
erhållit hvar sin röst, samt Per Brahe och Gabriel
Bengtsson Oxenstjerna hvardera 8 röster. Mellan dessa

i) Enrcstr. Acta om Krisfina. 4:o. T. i. "Copia lite-
"rsrtini nohilis ciijnsthim Siieci et primiirii viri" etc.
iG45; en bland de blilfie niilsViiftcrnn mot riksk;ins-
hrcn ; r6rf;<tt.Td mtd sluglu t, men full af falsk.i och half-
sanna beskyllningar.

a) KiLsark. Kadspot. d. 25 Ang. i64o.

121

sista vägde således valet. Man beslöt, att Kristina skulle
genom lotlning bestämma ulgånj;en; i hvilken afsigt
nksförmyndarne, åtföljde af Johan Skytte och Axel
Baner, ginj;o upp till hofvet. Drottningen svarade,
det hon redan dragit lott om saken, och att grefve
Per blifvit riksdrots. Man invände, att lottdragningen
för att vara formelig borde ske i närvaro af regerin-
gens ombud; och drottningen öfvertalades alt förnya
densamma. Axel Danér framräckte i sin mössa båda
lotterna, och drottningen framdrog också denna gån-
gen Per Brahes namn. Nu kunde inga invändningar
ytterligare göras. Ombuden åter\ände till lådet, der
Axel Osenstjerna å allas vägnar lyckönskade Per Bra-
he till att vara Svea likes drots. Samma dag, och
omedelbart efter föregående mål, utnämndes rikskansle-
rens äldsta son, Johan Ox^nstjerna, till Sverges första
sändebud vid "NVeslfalLska fredsmötet. Det var tydligen
en slags skadeersättning, gifven åt Oxenstjernska partiet.
Striden mellan Per Brahe och Axel Oxenstjerna
fortgick äfven under följande år. Småningom lade sig
dock hettan. Brahe såsom drots och riksförmyndare
kom i tillfälle och nödvändighet att mera se på rikels
än adelns bästa. Man började också å ömse sidor er-
känna hvarandras förtjenste^ Oxenstjerna talade med
beröm om Brahes verksamhet så väl i Finnland som i
hofrätten, och yttrade, »att grefve Per älskade sitt
»fädernesland högt.» Brahen å sin sida visade Oxen-
stjerna allt mer och mer uppmärksamhet, och när i
hvad ämne som hälit, äfven uti logväsendet, som var
riksdrotsets egentliga förvaltningsgren, nya förordnin-
gar kommo i fråga, yrbade han ofta, att, innan afgö-
rande beslut toge^, borde man deröfver inhämta Oxen-
stjernas betänkande ^). Genom giftermål mellan yngre
medlemmar af slägterna, samt genom den myndiga
drottningens nya regeringsgrunder blefvo snart de förra
fienderna ledda till försoning och närmare vänskap.

i) S. it. se åren 1643, 1644 och fleres'ädes.

122

Per Brahe var förmäld med fröken Kristina Katiina
Stenbock, sondotter af Erik Stenbock och Malin Sture.

JAKOn DE LA CARDIE

var näst rikskansleren den mest betydande man uti Sverge.
Han var tapper, duglig, fritalig, icke högmodig , ehuru
stolt, icke girig, ehuru rik och god hushållare. Han var
en bland de förmögnaste herrar i Sverge. Leckö, hans
grefskap utgjorde 242 mantal; Ekholmen, friherreskapet
52. Dessutom ägde han Runsa, Arnö,Axholm, Karlberg,
Jakobsdal, Antis, Lyckas, Reberga, Flältjebo, Håtuna
och Tibble, några socknar i Westmanland och Öster-
botten, samt i LiiTland godsen Fellin, Helmet och
Tarvest; hans grefvinna dessutom Kägleholm, Tullgarn
och Sundholm. Häldst uppehöll han sig på det efter
honom uppkallade Jakobsdal, nu mera Ulriksdal. Här
hade han en då för liden ovanligt vacker blomstergård
med springbrunnar och andra prydnader. Slottets in-
redning svarade ej deremot. Främmande sändebud
funno den högt ansedda riksmarsken, sittande på träd-
stol uti rum med nakna kalkväggar. I Stockholm ha-
de han sitt hus på Södermalm. Det står ännu qvar
och utgör kärnan af Schönborgska qvarteret. Jakob
De la Gardies och Ebba Brahes vapensköldar och sam-
manslingade namn synas ännu öfver yttre och inre
portarna. Sedermera fick han af drottningen en tomt
utefter Norrström, der han uppförde en i yggnad, som
på sin tid var den praktfullaste i hufvudstaden och
derföre kallades Makalös; det var den nu mera ned-
brunna Arsenalen eller så kallade Lilla Operan. Sina
egendomar förvaltade De la Gardie med ordning, all-
var och välgörenhet. Han sökte befordra underhafvan-
des upplysning så väl genom anställandet af ordentligt
presterskap, som inrättandet af skolor. Hvad han en-
dast vid de Liflländska godsen för sådant ändamål bort-
gaf, utgör en lång lista. Uti Österbolniska förlänisgen,
Pedersöre, anlade han Jakobsstad på den plats, som
Gustaf Adolf utsett; och en mängd välgörenhets inrätt-

123

ningar i riket erhöllo af honom betydliga gåfvor. Som
den för honom sjelf dyrbaraste gåfvan säges han under alla
sina fälttag halva medfört den ryktbara boken Arndts
sanna Kristendom?

Uti rådet var De la Gardie nästan alltid på riks-
kanslerens sida , ehuru närmare slägt med Per Brahe.
Man säger, att det var riksdrotsen Gabriel Oxenstjerna,
som sammanhöll å ena sidan sin bror, rikskansleren,
och å den andra sin svåger, riksmarsken. Under Axel
Oxeijstjernas frånvaro hade De la Gardie förnämligast
ledt ärenderna. När Oxenstjerna kom hem, uppstod
något missnöje, kanske trängsel mellan de båda mägli-
ga, som voro vana att hvar för sig styra t'. På ett
gästabud hos Ake Toll lärer Axel Oxenstjerna kommit
fram med sina vanliga klagomål öfver stilleslåndet med
Polen och öfver förlusten af de Preussiska tullarna.
De la Gardie, som öfvervarit och gillat närande under-
handling, tog eld, och tvist uppkom ^). Det lyckades
dock för Gabriel Oxenstjerna att lill allas lycka åter
och helt och hållet förlika dera. Af rådsprotokollerna
från denna liden synes tydligen, huru De la Gardie
öfverlemnade hufvudledningen åt Oxenstjerna; dock
icke så, alt han sjelf drog sig undan göromålen. Tvärt-
om, han deltog sådant oaktadt i öfverläggningarna och
använde sitt inflytande att också dermed stärka riks-
kanslerens. Så knöts mellan de båda stora männerna
ett fast band af vänskap och ömsciidig högaktning. Då
sedermera riksdrotsen Gabriel Oxenstjerna , förenings-
länken mellan dem båda, föll undan, verkade det blott
ett innerligare förtroende, likasom en gerd åt den gemen-
samma vännens minne. Detta förhållande fortfor orub-
badt. Då partierna längre fram växte Axel Oxenstjer-
na öfver hufvudet, då han föll i onåd, då hans för-
nämsta motståndare var De la Gardies egen son; så
förblef dock gamle Jakob alltid Oxenstjerna trogen, och

i) Riksarli. Radsprot. d. 10 och H Au?. 163fi.
2) Engestr. Acta om diollniiig Kristina 4:o Tom. 2 nyss-
nämnde partiskrift.

1,24

var den, som inför både hof folk och egea omvård-
Jiad tog den förtalade rikskanslerens försvar.

I statsfrågor hade De la Gardie samma tänkesätt
som rikskansleren ; samma öfvertygelse om adelns rätt
att styra riket; samma ovilja mot adelns egennytta och
inkräktningar på kronans eller medundersåtares rättighe-
ter. Då Axel Oxensljerna i långa tal utvecklat ämnet, kom
Jakob De la Gardie med korta och träffande ord och
satte likasom sigillet derunder. Sjelf föregick han med
exemplet af fosterlandskärlek och oegennytta, samt lem-
nade ofta åt den nödställda staten betydliga och van-
ligtvis räntefria lån. I brydsamma angelägenheter vi-
sade han nästan mera djerfhet och beslutsamhet än
sjelfva rikskansleren. Då hette det, att »ständerna må-
)!ste s-kaffa penningar;» han sjelf »ville föregå med godt
»exempel.» I krig var hans vanliga råd: »Man skall
»tro Gud om godt och gå flugs på fienden. Så gjorde
»jag med Moskoviten,» ett tillägg, h varmed han ofta
bekräftade sina råd om krigsrörelsernas ledning. Mot
slutet af denna tidrymd blef han af ålder sjuklig,
bvarjemnte synförmågan aftog nästan till blindhet. Han.
bOrjade derföre mera sällan infinna sig i rådskamma-
ren; men år 1643 när öfverläggningarna om Danska
fejden förekommo, likasom sedermera under sjelfva kri-
get, gick han åter, ehuru nästan blind, flitigt dit upp
och röstade alltid för uppoflVingar, och manliga beslut.

OXENSTJERNORNA.

Utom rikskansleren voro äfven några andra bland
Oxenstjernorna märkvärdiga, främst Axels bror, riks-
förmyndaren och drotset Gabriel Gustafsson, en
förståndig, ärlig, gladlynt och fritalig herre, älskad
af höga och låga. Huru han alltid mer än någon an-
nan var färdig till uppoffringar för fäderneslandet,
derpå hafva vi anfört många bevis. Huru han sam-
manhöll Axel Oxenstjerna och Jakob De la Gardie, är
också omtaladt. När tre män af sådana egenskaper,
'med sådant anseende, derlill såsom drots, marsk och

125^

kansler slående på rikets fre vigligaste platser, höllo
tillhopa i vänskap och förtroende, så var det en gif-
ven följd, att de skulle bemägtiga rikets styrelse.

Riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxen-
s jer na, syskonebarn till de föregående, var bland
riksförrayndarne den tredje af denna slägt. Han var
en klok och i många hänseende duglig man; dock af
allmanna rösten beskylld för egennylla, afven på sta-
tens bekostnad. Han köpte kronogods för 28,000
riksdaler; hvarvid man påstod, att kronan blifvit lidan-
de. Han hade på sitt landlgods uppfört en präktig
byggnad; allmänheten talade ej det bästa om medlen.
Han var ej heller utmärkt driftig att hålla sitt äm-
betsverk i ordning. Det hände, att på många år in-
gen räkning afTordrades proviantmästarne och att han
i rådet fick af Jakob De la Gardie uppbära snäsor för
långsamhet ^). Då Jost Hanssons bedrägerier upp-
läcktes, var riksskattmästaren för sin försumlighet illa
deran så väl inför rikskansleren, som för rådet, och
höll sig någon tid undan på landet. Oxenstjern-
ska partiet önskade honom till drols, enligt sägen för
att skilja honom från penningeväsendet. Befordrings-
skälet var ej hedrande, hvarken för den gynnade eller
för hans gynnare. Axel Oxensljerna tyckte i sjelfva
verket aldrig lält om honom. Rikskanslerens son
Erik tänkte på alt fria till en af riksskattmäslarens
döttrar. Fadern afrådde det; »ly.» sade han, »skatt-
»mästaren är hvarken i ämbetet eller som enskild be-
»römvärd; girigheten förleder honom till mycket opas-
»sande, samt gifver anledning till förtal hos allmänhe-
»ten och trätor med grannar, samt ökas dagligen').»
Riksskattmäslaren Oxensljerna var gift med Anna Ba-
ner, en syster till de tre ryktbara bröderna. Hon

i) Riksark. Rädsprot. d. 16 rJ)r. 1636.

a) Falk. Axel Oxcnstjcrna till Erik Oxens jcrna cl. 10
Maj och 5 Jul. 164'.

126

var dem lik, ett ganska aktningsvärdt fruntimmer,
flere gånger på förslag att blifva den unga drottnin-
gens öfverholmästarinna; n.en kunde icke tagas från
sina egna ovanligt många barn.

Rikskanslerens son, Johan Oxens tj erna och
hans deltagande uti "Westfaliska freden hafva vi förut i
korthet omtalat. Han var, likasom alla Axel Oxenstjer-
nas barn, serdeles kunnig och väl uppfostrad. Fadern
ledde hans bildning samt examinerade, ja stundom un-
derviste sjelf. Sonen studerade först vid Uppsala,
sedan i Paris, hvarest han blef magister. I Holland
öfvade han sig i räkenskap och bokhålleri; allt enligt
befallning af fadern, hvilken åsyftade, att Svenska
adeln skulle icke blott sköta sina landtegendomar, utan
som den i Venedig och Genua också öfvertaga handeln
och dess ledning. Slutligen deltog Johan Oxensljerna
någon kort tid uti kriget, och tjente som öfverste un-
der Gustaf Horn. Sedan började han vid tjugutre års
ålder biträda i utrikes beskickningar. Med sådan
uppfostran, erfarenhet och dertill rikskansleren till far
kunde lyckan ej dröja. Redan 1636 föreslog man att
inkalla den då tjugufemåriga ynglingen i rådet. Fa-
dern afböjde det. »Jag ser,» skrifver han till sin bror,
»jag ser visserligen icke många, som äro dertill dug-
»ligare än han; dock bör det ej ske, så länge jag lef-
»ver, åtminstone ej utan dess kraftigare skäl. Vi Oxen-
»stjernor äro redan förut belastade med nog arund
»derföre, att så många af oss sitta i regeringen och rå-
j)det. Dessutom skulle i följe af exemplet andra riks-
»råder sedermera vilja indraga äfven sina söner, fast
»dessa ock saknade all annan förtjenst. När vi då
»yttrade något deremot, skulle de stoppa oss detta ex-
»empel i munnen och sålunda hindra oss från att ta-
»la för det allmänna bästa i).» Saken förföll. Johan
Oxenstjerna fick åtskilliga andra uppdrag, och blef se-

i) Falk. Ax. Oxrnsljcrna till Gabriel Gu5tafsson Oxen-
stjerna. Wismar d. 29 Mars 1636.

127

dermera först år 1639 uti rådet intagen på förslag af
Jakob De la Gardie, men mot rikskanslerens uttryck-
liga varning T). Två år derefter valdes han till om-
bud vid Westfaliska fridsslulet. Han yttrade tvekan
om sin förmåga. Det var då, som fadren fällde det
bekanta yttrandet; »An nescis, mi Gli, qvantilla pru-
»dentia mundus regatur -)?» Johan Oxensijernas prakt-
lystnad samt stolta och häftiga sinnelag ådrogo honom
dock många obehag och tillrättavisningar. Yngre so-
nea, Erik Oxenstjerna, ännu blott en yngling, lofvade
att göra sin far mera glädje.

GUSTAF HORN.

Gustaf Horns bragder i så väl Tyska som Danska
kriget hafva vi redan omtalat. Hans milda seder vo-
ro ej i soldaternas smak, lika litet hans stränghet mot
plundringar och utsväfning. Han var derföre inom
sin bär icke serdeles älskad, hvadan det också lycka-
des för hertig Bernhard att både bland soldathopen
och inom krigsrådet tillvinna sig ett öfvervägande in-
flytande. Men för öfrigt ägde Gustaf Horn både an-
seende och tillgifvenbef. I sin fångenskap blef han
med mycken aktning behandlad , men länge qvarhål-
len. Orsaken till det sednare var dels, att fienderna
af fruktan för Horns utmärkta skicklighet sökle i det
längsta hålla honom overksam; dels, alt Johan de
Werth, mot hvilken han skulle utvexlas, var i Paris
så fruktad, att Fransmännen ej ville släppa honom
lös. Ar 1641 uti April var det bestämdt, att Horn
skulle utvexlas, och han blef i sådan afsigt förd från sitt
fängelse i Ingolstadt. Men i detsamma kom under-
rättelsen om Baners död. Fienderna ville ej vid delta
vigtiga tillfälle åt Sverge återgifva en så utmärkt kri-

i) Riks ark. Rädsprot. d. CO och 21 Aiijj. 16^9.
2) 'Vet du ej, min son, hur» liten khAhet det Leliöfs för
"att regera här i yeridcu ?"

128

gare som Horn. Han fördes tillbaka till Bajern,
och qvarhöUs till d. 30 Jan. 1642, då han ändteligen
utväxlades. För Horn ensam fick fienden tillbaka tre
generaler, neml. Hofkirchen, Buchbeim och den rykt-
bare De Werlh. Horn tog återresan genom Frankrike,
besökte konung Ludvig i lägret vid Perpignan, blef
likasom en furste mottagen med kanonsalvor och upp-
ställd här och bekom till skänk en med juveler besatt värja»
Af Richelieu, Turenne, Mazarin, Condc m. fl. likasom
öfverallt, der han framreste, visades honom utmärkta
hedersbetygelser. Ändteligen äterkom kan till Sverge
efter tretton års frånvaro. Uti Aug. 1642 återtog han
sin plats uti rådet ^), der han understödde Axel Oxen-
stjerna och dess grundsatser.

De tre bröderna Baner äro i föregående berät-
telse omtalade. De ryktbaraste bland Stenbockar-
na voro Fredrik, den gamla öfversten för Smålands
rytteri, samt yngre brodern Gustaf Otto, nu redan ge-
neralmajor, sedan riksamiral; båda sonsöner af Erik
Stenbock och Malin Sture. Bland Wranglarna,
de förut nämnda båda fältmarskalkarna, fadern Herman
och sonen Karl Gustaf oberäknade, utmärkte sig Hel-
mut Wrangel af en annan gren. Han var af ett ser-
deles häftigt och oförväget lynne, hvilket ådrog honom
tillnamnet Dulle Wrangel, d. v. s. den galna
Wrangel. För ett begånfret dråp hade han flytt ur
Svenska Ijensten tiil Brandenburgska; men fick efter
någon tid förlåtelse och vände tillbaka, samt utförde
en mängd djerfva och lyckh"ga krigsbragder, bland
hvilka vi här ofvan berättat några få, de märkvärdi-
gaste.

Slägten Königsmarck, känd redan från tionde
århundradet, härstammade från och innehade länge
godset Königsmarck uti Brandenburg. Då konung
Erik den tolftes gemål, Beatrix, flyttade till Sverge

var

3) Riksark. Rädsprotok. d. 13 Aug. 1642.

129

Tar hennes resesällskap anfördt af eu bland dessa Kö-
iiigsmarckar, hviiken stannade qvar och lemnade tal-
rik afkomma, som dock efter 200 år inom Sverge ut-
slocknade. En bland dem hade den föga hedrande
utmärkelsen att vara gunstling hos konung Erik af
Pommern. Den nu ifrågavarande Hans Kristofer v.
Königsmarck var af Tyska grenen och född år 1600.
Redan som gosse och hofsven hos åtskilliga furstar ut-
märkte han sig för allvar, arbetsamhet och tycke för
krigslekar. Sedan gick han i tjenst hos kejsaren och
steg snart fill ryttmästare; men när Gustaf Adolf upp-
trädde i Tyskland, öfvergick Königsmarck till Sven-
skarna, ty han var uppfostrad i protestantiska lärau
och henne tillgifven. Vi hafva omtalat, huru han vid
Sperreuters uppror utmärkte sig för trohet mot Sver-
ge, samt huru han sedermera hastigt steg från den
ena värdigheten till den andra. Han var den enda
utlänning, som under sednare delen af trettioårakriget
inom Svenska hären erhöll värdighet af general-löjt-
nant. Hans förtjensler Ivungo honom fram. Bremens
eröfring och bibehållande, samt öfverhufvud Svenska
vapnens framgång i nordveslra Tyskland var helt och
hållet Königsraarcks verk. Han ägde utomordentlig
både skicklighet och lycka, och de exempel deraf, vi
hunnit förtälja, äro blott en ringa del af hans många
krigsbragder. Kytteritjensten var starkaste sidan, jemnte'
ströftåg och öfverraskningar. Tillika var han en gan-
ska lycklig värfvare. Soldaterna älskade hans segerri-
ka fanor; äfven honom sjelf, ty han var glad, tilltag-
sen, häftig, men snart förlåtande, och förde alltid sina
troppar till seger och byte. Af det sistnämnde lät
han andra taga och tog sjeU så, att det förslog. Det
säges, att han vid sin död efterlemnade en förmögen-
het, som gaf 139,000 riksdalers årlig afkastning. Kö-
nigsmarcks stolthet samt tvisler med regeringen och
med Wrangel hafva vi förut berättat. De bilades

130

snart. Haa beslöt efter freden flytta till Sverge, köp-
te der en mängd gods, blef intagen i Svenska rådet
och riddarhuset, samt sedermera af drottning Kristina
upphöjd från adeligt på engång till grefveligt stånd.
Till grefskap erhöll han Westervik och Stegeholm, det
samma som den då utdöda Stureätten innehaft. I det
nya sköldemärket saltes tvänne lejon, förande i ramar-
na nycklar och kors, till minne af erkestiftet Bremens
eröfring.

Klas Fleming har så väl i föregående som
närvarande berättelse blifvit ofta nämnd. Han är ett
bland de v»ckraste minnen, Sverge äger; redlig,
oegennyttig, klok, verksam, driftig och dock lugn,
derföre också ihärdig ; alltid brinnande af kärlek till
fäderneslandet. Få hafva också för detsamma ver-
kat så mycket godt som han, och detta på så många
olika vägar.

Sedan Klas Fleming några år bortåt tjenat som
krigare till lands, blef han redan vid 27 års ålder af
Gustaf Adolf utnämnd till underamiral. Sverges flotta
vardt sålunda första kretsen för hans sjelfständiga verk-
samhet, likasom för hans sista. Den visade också spår
deraf. Alltsedan Erik den fjortondes tid hade den
ismåningom men oupphörligt sjunkit i förfall. Dess
islåndsättande blef för Gustaf Adolf af högsta vigt,
både för att motväga Danmarks under Krislian den
fjerde växande flotta, och ännu mer i anseende till de
beständiga öfversjökrigen. Det sålunda åsyftade ända-
målet vanns förnämligast genom Klas Fleming. Under
hans ledning blefvo många nya skepp byggda, de gam-
la, dels lagade, dels med vinst för kronan åt utlän-
ningen sålda T^). Också hade Gustaf Adolf redan vid
öfvergången till Tyskland mer än trettio krigsskepp
att begagna, och den flotta, som under fälttågen 1644
och 1645 täflade med och slutligen besegrade den
Danska, var till större delen Klas Flemings verk.

i) Riksark. Radsprot. d. 1 Sept. 1635. d. 7 Apr. 1636,

231

JFöre hans tid hade Svenska örlogsflottan sitt egentliga
läge vid Blasieholmeii, hvilket likväl nu började blifva
både trångt och i afseende på eldsvådor från den när-
belägna staden mindre säkert. Ar 1634 flyttades der-
före flottan och amiralitetet från Blasie- eller så kal-
lade Gamla Skeppsholmen till Nya Skeppsholmen, der
ändamålsenliga byggnader uppfördes och mera utrym-
me erhölls. Alla samlida vittnesbörd gifva Klas Fle-
ming största och uteslutande hedern för dessa för-
bättringar.

Jemnte ofvannämnde syssla deltog han ganska myc-
ket uti kammarärendernas förvaltning. Sedan 1622
hade riksskatlmäslaresysslan varit ledig. Göromålen
vårdades af Johan Skytle till 1629; sedermera af nå-
gra rikskammaråder, utan någon serskild styresman.
År 1630 uppkom det redan förut omtalade missför-
ståndet mellan Konungen och rådet ^). Gustaf Adolf
uppdrog då styrelsen af kammarärenderna åt sin svå-
ger Johan Kasimir och näst under honom åt Klas Fle-
ming. I denna befattning arbetade denne sednare "an-
ska. mycket, och det till både konungens och rikets
gagn. Då år 1634 riksskattmästaresysslan skulle till-
sättas, erhöUo Gabriel Bengtsson Oxenstjerna och Klas
Fleming hvardera åtta röster dertill. Båda ursäklade
sig. Men rådet beslöt, alt Oxenstjerna skulle mottaga
sysslan, ty »han vore äldst och hade rikskanslerens
4)röst; Klas Fleming kunde dessutom icke vid flottan
j)undvaras.)) Flere rådsherrar försäkrade dock öppet,
att, om det ej varit för flottans skull, hade också de
röslat på Flemingen -). Oaktadt således denne sed-
nare för Oxenstjernska partiets skull gick miste om en
plats bland riksförmyndarne, så visar sig dock ingen-
städes minsta spår till agg mellan honom och riks-

i) Föregående 6:te del, pag. 161.

•2) Riksark. Rådsprot. d, i3 Juni i634'

1S2

lansleren, utan tvärtom serdeles enighet, vänskap och
förtroende.

Under ofvannämnde gemensamma ijenslgöring uti
kammarverket grundlades mellan pfalzgrefven Johan
Kasimir och Klas Fleming en närmare tillgifvenhet ,
Jivilken också öfvergick på barnen. Man finner dock
intet spår, att Klas Fleming deltagit i de stämplingar,
som redan under drottning Kristinas tidigaie regerings-
|ir och sedan allt framgent obemärkt men oafbru-
tet förehades med afsigt alt lyfta pfalziska huset pä
tronen.

Emedan göromålen allt fcr mycket ökades för
kammarkollegium, beslöt regeringen år 1637, alt al-
la berg- och handels-ärender skulle skiljas derifrån
och öfverlemnas åt tvänne nya ämbetsverk, Bergs-
amtet och Kommerskollegium. För detta sedna-
xe sattes Klas Fleming till ordförande; och 1 andeln
befrämjade» mycket af denna hans befattning, likasom
af hans åtgerder såsom öfverståthållare i Stockholm.

Ty äfven denna syssla innehade han samtidigt
med ordförandeplatseii i handelskollegium cch sin be-
fattning vid flottan, och det är i egenskap af öfver-
ståthållare, som han blifvit mest märkvärdig. Förut
hade styrelsen öfver hufvudstaden tillhört landshöfdinge-
ämbetet i Uppland, och i anseende till ärendernas
mängd ofta blifvit försummad. Enligt 1634 års rege-
ringsform blef Stockholms styrelse anförtrodd åt en
dertill ensamt egnad öfverståthållare. Klas Fleming
"Tåldes att bestrida denna syssla. Han undanbad sig,
samt åberopade de många göromålen vid flottan; men
lådet öfvertalade honom ^), och han blef Stockholms
förste öfverståthållare.

Här blef hans verksamhet på mångfaldiga sätt
tagen i anspråk. Det föll enhvar genast i ögonen, att
stadens inre delar voro trångt och illa bebyggda, med
smala och krokiga gator ; obehagliga att se , osun-

. i) Riksark. Rädsp. d q6 Sej. i634.

ISS

da alt bebo, och ganska hinderlige både för rörelsen
och för släckning af infallande eldsvådor. Också hade
vid flere sådana nyligen inträffade tillflUen betydliga
delar af staden blifvit laggda i aska. — Båda malmar-
na åter voro slumpvis bebyggda utan någon slags plan
eller ordning. Att afhjelpa dessa olägenheter blef ett
bland Flemingens irdgasle bemödanden. Från 1637
till 1640 höll han i beständig verksamhet en kommis-
sion, som refvade Noi"rmalm samt bestämde gatornas,
gårdarnas ojh qvarterens lägen. Det anses haf-
va varit viJ detta tillfälle, som Drottning- och Re-
geringsgatorna rätades och bragles till deras nuva-
rande läge. Det var meningen , att Malmtorgsga-
tan skulle på samma sätt dragas rakt fram ända till
Brunnsviken, hvilket dock efter Klas Fleraings död
lemnades ofullbordadt. Också på Södermalm blefvo
gatorna rätade och vid Söderström den första ordent-
liga sluss uppförd. Uti staden besörjde Flemingett
slottets återställande efter en 1642 öfvergången svår
vådeld; och då riddarhuset uppfördes, blef Storkyrko-
brinken genom rifningar utvidgad och rätad. Man tror
äfven, att Stora och Lilla Nygatorna under denna tide-
rymd fått sin nu varande sträckning. Drottning Kri-
stina utfärdade sedermera befallning om dylika för-
bättringar också i öfriga delar af staden; men Klas
Fleming var död, och företaget afstannade. Hans verk-
samhet i detta ajseende inskränktes ej inom hufvudsta-
der. Uti Uppsala, och som det tyckes, äfven i några
andra städer, blefvo enligt rådets beslut qvarter och
galor ordnade ^) efter föreskrift af Klas Fleming. De
många förändringar, som vid nämnde tillfällen måste
ske, väckte förargelse och mot Klas Fleming många
ovänner; ehuru regeringen anslog en summa pennin-
gar att dermed inköpa husen och tillfred««lälla deras
förra ägare -). Men del hjelpte ej. Borgrarne kiaga-

i) Riks ar k. Radspr. d. 23 Febr. iG43..
2) S. st. d. 5 Juli 1640.

134

(le fleie gånger inför regeringen. Då pesten 16^9
härjade staden, påstods bland allmänheten, att den vore
ett himmelens straff för det orättvisa och gudlösa nedrif-
vandet af husen. Fleming var enligt samtida vittnes-
börd en tålmodig herre, och ej snar att reta till vre-
de» Han lät derföre folket ropa och gick dock orub-
bad till sitt mål. Fru Anna TroUe, en bland hans
bekanta, hade i ti akten af Jakobs kyrka ett hus, hvil-
ket måste rifvas. Vid underrättelsen derom skref hon
till öfverslåthållaren ett bittert och förolämpande bref.
Fiemingen svarade med följande rim:

Ack lijcrtans syster liulll
Hvi gör i er sä dull i)
För en sa ringa skull,
Som är dock rätt ett null ?
Om ert hus vor' af gull.
Sä skall det doek omkull.
Allt ned till mark ocli mull.
Och det fur gatans skull.
Min gamla Anna Trull.

Staden och Norrmalm hade förut till ömsesidig
skada och beständig oenighet varit tvänne serskilda
städer med olika styrelse och privilegier. Under Klas
Flemings tid blcfvo de tillsammanslagna. Norrmalm
hade nu omkring 1000 hus, men blott en kyrka; nem-
ligen Klara. Klas Fleming lät fullända den sedan Jo-
han den tredjes tid halffärdiga Jakobs kyrka. Han, en
hans slägtinge, samt Jakob De la Gardie skänkte der-
till de betydligaste bidiagen. När kyrkan var färdig,
delade öfverståthållaren Norrmalm uti tvänne försam-
lingar, Klara och Jakob. — För öfrigt anlade han all-
männa barnhuset; samt en stor repslagarebana, till-

j) Dull betyder i gammal Svenska galen.

135

räcklig för stadens och flottans behof. Klingsmidet
blef också af honom införd t, så att riket ej mer be-
höfde köpa utan tvärtom kunde sälja denna vara. Nya
brand- och skråordningar utfärdades; handelns fördel-
ning infördes. Föreskrifter utfärdades för borgmästar-
ne, för ålderman och gillen, för brokikare, för kröga-
re oth gästgifvare samt för tjäruhandeln. Främman-
de skeppare brukade förut att sjelfva i smått försälja
sina varor, krämrarna till stor förlust; delta blef nu
förbudet. — Men att göra nya inrättningar och för-
ordningar är mindre svårt. Flemingen gjorde, hvad
som är svårare; han höll ihärdigt och oafbrutet hand
öfver efterlefnaden af så väl gamla och nyttiga lagar ,
som af de nya ordningarna; hvarigcnom båda medförde
påräknad nytta, och de sednare hunno inföilifva sig
med folkets vana och öfverlygelse. För detta ändamål
utstod han många och bäfliga strider; ofta med borg-
rarna, hvilka, vana vid sjelfsvåld, icke ville underka-
sta sig en hälsosam ordning ^); ännu oftare mot adeln,
som af stolthet icke ville underkasta sig stadens lag
och styrelse.

Intill denna tid hade Holländarna på många stäl-
len uti Norrland egna utliggare, hvilka för deras räk-
ning drefvo dervarande handel , och sedan drogo vin-
sten ur riket. Detta var i anseende till Holländarnes
öfverflöd och Norrlänningarnas fattigdom pä penningar
svårt att förekomma. Uti Trosa, Norr- och Söder-
Telje m. fl. drefs jemnte den lagliga äfven mycken för-
buden handel och tullförsnillning, hvilket i anseende
till den vidlyftiga skärgården var omöjligt att hindra.
För att på engång afskära möjligheten för båda dessa
missbruk samt för att upphjelpa Stockholm, genom-
drefvo rikskansleren och Klas Fleming , alt all utrikes
handel blef både lör de Norrländska och närmaste stä-
derna förbuden. På sådant sätt blef tullen lättare att
bevaka och kronans inkomster växte. Så stannade ock

1) S. st 20 Nov. i6\0.

hela handelsvinsten inom riket, och i Stockholm till-
tog rörelsen så, att sjelfva anföraren för det med re-
geringen missnöjda partiet nödgades 1649 bekänna,
att stadens handel och näringar hade betydligen till-
växt I).

Jemnte dessa sina många befattningar var Klas
Fleming ganska trägen uti rådet, der han alllid för-
svarade sanning, billighet och fosterland.

Klas Fleming var förmäld i första giftet med An-
na Sneckenborg; uti det andra med Helena Bjelke,
€nka efter riksdsdrotset Magnus Brahe. Jakob De la
Gardie, som var gift med bemälte fru Helenas sljuf-
dotter, Ebba Brahe, afrådde delta sin s\ärmors sed-
nare giftermål; icke för Flemings skull, för hvilken
han förklarade sig hysa mycken högaktning, utan för
fiu Helenas, hvilken såsom riksdrotsenka hittills va-
rit näst konungahuset det förnämsta fruntimret i lan-
det; men, som, gift med Klas Fleming,skulle nödgas sti-
ga ned under alla grefvinnorna , älven under sin egen
stjufdoller. Fru Helena, Klas Fleming och Per Brahe,
som äfven rådfrågades, ansågo dock icke delta förhål-
lande af så betydlig vigt, och giftermålet gick derföre
i fullbordan. Det tyckes ej heller, som De la Gardie
sjelf fästat sig serdeles dervid; ty han och Flemingen
fortforo att som förut i rådet understödja hvarandra.
Det är likväl en sägen, att genom donna småsak la-
des mellan De la Gardieska och Flemingska ätterna
första grunden till den fiendskap, som under sednare
hälften af sjuttonde århundradet betydligt inverkade på
både fäderneslandets och de bägge slägternas öden,

Klas Fleming blef begrafsen i Wermdö kyrka;
drottning Kristina och en stor del af rådet bevistade
jorclfåstningen. En prydlig minnesvård utmärker hvilo-
rummet.

Axel Lilje var en i anseende till mod och er-
farenhet ryktbar krigare. Det var han, som år 1631

i) S st. d. iS relr,d. i7 Kov. i636, d. 20 ATars iC49.

137

•vid Mainz fick af en kanonkula det ena benet bort-
skjutet. Han nyttjade sedan trädben. Några år der-
eftei bände sig , att en kula krossade trädbenet. Lilje ,
såg helt kallt på kulan och sade: »det var väl det an- ^
»dra benet, du mente.» — Axel Lilje var en bland dem, ^
som under kriget visste bäst tag» för sig. Det sades , ^
att han ensamt i Wiirlzburg kom öfver en summa af
80,000 riksdaler t). Det präktiga slottet Lölslad uti
Ö-itergöthland är af honom efter återkomsten från Tyska
kriget uppbyggdt. På samma tid och med samma slags
medel läl general Douglas uppföra Sljernarp vid stranden
af Roxen. De sägas halva ämnat bygga slotten så höga,
alt båda krigskamraterna skulle från öfversla våningarna
kunna se och halsa på hvarandra. — A\el Lilje Yar
icke utan llere goda egenskaper och visste förskaffa sig
lydnad, hvarlöre han ej sällan af regeringen användes.
Me:i tillika måsie han stundom mottaga allvarsamma
föreställningar för häftighet, högmod och egensinne,
i;enoni h\ilka fel han skadade fäderneslandets tjenst.
I rådet var han en bland Oxensijernas motståndare.

Torsten Stålhandske, icke af Finska utan tg
af Wesfgöla-slägten , hade från simpel soldat arbetat
sig upp till general öfver rytteriet. Det var i egen-
skap af öfverste för Finnarna, som han isynnerhet ut-:„
märkte sig. Nästan i alla de större trairningarna från •*'
1630 till 1634 finner man Torsten Stålhandske med
Finnarna ytterst på högra flygeln; oftast segrande.
Mod och ihärdighet hade han i rikt mått; men för-
måga att på egen hand leda en här icke så alldeles.
Det försöktes några år i Schlewen, men utan framgång.
Deremot visste han sörja för egen fördel och samlade
betydliga rikedomar. Enkan köpte år 1647 sextio he-
la gårdar kronogods uti Äbo län -). Han skänkte till

i) Enncstr. H\ariflianda. Erik Andersson Oxes bref

till" Krister Ekel.lad. Schweinfurt den vta Okt. Ifi.Sl.

2^ D'Albcd. Gcnealogica et Biograj liica. Fol. Tom. VI.

138

den nyss inrättade Abo högskola en boksamling af nä-
ra 900 band, hvilken han troligen tagit uti Jutland.
Stålhandske hade också i Tyskland namn för att
vara hårdhändt; och då han under fälttåget i Holsteia-
1644 dog, berättade folket, huru en svart man kom
till dödsbädden och bortförde den aflidnes själ.

Karl Gyllenhjelm, Karl den niondes son tj ^
lefde under hela denna tiderymd, och var riksamiral.
Han synes likväl icke såsom sådan hafva något synner-
ligt uträtfat. De flesta förbättringar vid flottan voro
Klas Flemings verk. Måhända blef Gyllenhjelm af ål-
der mindre användbar. Han fick ej sällan föreställnin-
gar för sjelfrådiga och olagliga befallningar, och låg
ofla i tvist med underlydande ämbetsmän -). I rådet
vacklade han i sina åsigler. Stundom understödde han
Johan Skytte mot Oxenstjerna och kämpade då för nå-
gra folkväldefs allmänna grundsatser. Men när det kom
till enskilda fall, försvarade han stundom högadelns
företrädesrättigheter lika ifrigt, och understödde då Per
Brahe och aristokraterna ^), i hvilken anda han gjorde
stora föräringar till riddarhusel. En annan gång åter
visade han sig i bredd med Oxenstjernska partiet och
erböd stora uppoffringar åt fäderneslandet '*). Jemnte
allt detta ansågs han vara konungahuset och längre
fram isynnerhet Pfalziska grenen deraf enskildt och myc-
ket tillgifven. För öfrigt var han en gladlynt , ned-
låtande herre, sjelf lärd och gynnare af lärda. Han
dog af andtäppa år 1650.

Johan Skytte, intager bland sina samtida ett
utmärkt och för honom eget rum. Om hans ungdom,
hans stora förtjensler som Gustaf Adolfs lärare, samt

i) ?e 4:de del. p. 277, 6:de del p. ifJt.

2) Riksnrk. Radsprot. d. 24 Nov. ifi35, d. to Ang. i636,
d' 9 Mars ir)4o. Febr. i64[,d. 4 Aug. i645, d. lo ocli
24 Mars ir>48.

3) Rik sa rk. R.idsprol. d. 3i Jan., i och 28 Febr. i642»

4) S. st. d. 26 Aug. i644.

139^

hans då varande läflan med Axel Oxenstjerna bafva vi
redan förut talat ^). Skylte hade åtnjutit en serdeles
vårdad uppfostran, hvilken jemote flit och ovanliga na-
tursgåfvor gjorde honom till en af de lärdaste på sin
tid. Uti latinet var han en mästare af Europeisk namn-
kunnighet; isynnerhet som talare. Det var också der-
före, som han ofta af så väl Gustaf Adolf som af för-
myndareregeringen användes till vigtigare utrikes be-
skickningar; hvarvid hans kunskaper och vältalighet
vunno, om ej målet, dock alltid beundran. Konung Ja-
kob i England, en kännare af gamla språken, fana
stort behag uti Skyttens tal och slog honom till rid-
dare. Också efterträdaren Karl den förste värderad©
Skytten så högt, att när dennes söner några år der-
efter kommo till London , blefvo de dubbade (ill rid-
dare, och vid den då blott femtonåriga Bengt Skyttes
riddareslag tillade konungen som en förklaring de or-
den: af kärlek till eder fader. — Äfven närva-
rande språk och tidsförhållanden voro Johan Skytte
lika kända, ty efter slutad uppfostran hade han på Karl
den niondes bekostnad under flere års resor besökt
större delen af Europa, hvarefter han fick befattning i
kungliga kansliet. Det var under dessa resor, som han
fattade tycke för den Ramisliska filosofien , hvilken han
uti Paris försvarade med en ungdomsifver, som var nära
att ådraga honom förföljelse af de stränga katolikerna-
Hans första betydligare verksamhet var som lärare
åt Gustaf Adolf; och det allvar, det förstånd, den flit,
han dervid ådagalade, förvärfvade honom konungens
och i alla tider hela Sverges tacksamhet.

Efter denna befattning anförtroddes honom Gustaf
Adolfs hertigdöme , Westmanland; sedermera satt han
flere år som ledamot i hofrätten, blef derpå flyttad till
räknekammaren och dess ordförande från 1622 lill
1629, under hvilken tid han hade det ingalunda lätta
uppdraget, att skaffa medel till de beständiga och dy-

i) 5:tc delen p. 45; 6:te delen pp, 3, 4, i53.

140

ra Polska krigen. Ar 1629 blef han som general-
guvernör skickad till Riga, och år 1G34 som president
till den då inrättade Göta hofrält, uti hvilken befatt-
ning han dog.

I birjan ägde Johan Skylte konungens förtroende
i hög ^rad, hvarföre han upphöjdes till riksrad 1617
och till friherre 1624. I sednare år ändrades förhål-
landet. Skytten fick uppbära förebråelser för längsam-
het , för tomma undliykler o. s. v.; det tyckes nästan
som han slutligen mot konungens vilja lemnat kam-
marärenderna ^); och som han , ehuru i allmänhet dug-
lig, dock varit mera passande för talarens och tänka-
rens än lör ämbetsmannens verksamhet. Flere gånger
bad han alt blifva befriad från sina besvärliga sysslor ;
och klagade att han rycktes från lugnet och fiån sitt
älskade Grönsjö -).

Skyttes vackraste verksamhet näst konungens upp-
fostran var som lärd och lärdomens gynnare. Han bar
sjelf författat åtskilligt, samt besörjt utgifvandet af
den ryktbara konungastyrelsen. Gustaf Adolf an-
förtrodde i hans vård Lapparnas undervisning, hvilken
hittills \arit mjcket eftersatt. Nu inrättades i Piteå
en skola, som sedan flyttades till Lycksele, och hvil-
ken till en början nästan helt och hållet grundlades på
enskild i)ekosliiad af konungen och af Johan Skytte
samt genom medel, som denne sednare för sådant än-
damål hos nitälskande samlat ^). Skytten sjelf inköpte
och ditskänkte 400 dalers ränta i Umeå socken. —
Under det Skylten som general- guvernör förestod Liff-
land, \sr han äfven kanaler och den förste i ord-
ningen för den då inrättade Dorpts högskola. När
konung Gustaf Adolf 1622 fann nödvändigt att förord-

i) R a 1 a m 1). N:o i8. J. Skyllc till Ax. Oxensfjcrna*

Uppsala <1. O.7. OU. 10.9.
2; R ;i I a mb. N:o i8. Flere brcf fraii J. Skylte till Ax.

Oxnistjerna i6/9.
3, Riks ar k. Registral. d. 5 Nov. 1634.

141

na en kansler öfver Uppsala, valdes Johan Skylte äf-
ven till denna syssla, hvilken han förvaltade ända till
sin död, och med synnerlig förkärlek. Han besökte
lärosätet ofta och med granskning. Han gaf betydliga
anslag till lön åt en professor, som skulle under-
hålla och uti politiska vettenskaperna undervisa fattiga
adeliga ynglingar, hvilken läraresyssla jemnte tillhöran-
de boställe ännu bär Skyttens namn. Det var också i
början af Skyttens kanslerstiJ, som Gustaf Adolf till
akademien skänkte de Gustavianska arfvegodsen, för
hvilken gåfva man tror, att högskolan har till en del
Skyttens gällande förord att tacka.

Mellan Axel Oxenstjerna och Johan Skytte var
någon tid bortåt en ganska stark spänning; orsaken
oviss, antingen täflan om konungens ynnest eller olika
politiska åsigter; troligen båda. Man berättar flero
stickord dem emellan. En gång kom Skytten något
sent upp i rådet. Oxenstjerna yttrad^ då: »I hafven
»trol)g*3n varit uppehållen med alt studera Machiavell.D
Skytten svarade: »I kännen honom af naturen.» —
Skyttens namnfadci hette »Johan Skräddare.» Pä en i
rådet af Skytten gjord anmärkning, svarade Oxenstjerna:
rem acu tetigisti ^], hvilket uttyddes, som en hän-
syftning på skräddarebörden. — Skyttens ovilja mot de
rådande herrarna var allmänt känd. När Oxenstjerna
hemkom från Tyskland, besökte han under vägen Jo-
han Skytte på Grönsjö. En bland de unga sönerna i
huset pekade då på Oxenstjerna och frågade i barns-
ligt oförstånd helt högt: »Fader! är denne en af de der
»småkungarna?» Skytten sökte tysta gossen och vända
bort saken. Men Oxenstjerna, som hört frågan, sva-
rade helt högt: »Så grymtar gris, som gammal galt»-).
Fiendskapen tyckes hafva varit från längre tid tillbaka.
Redan 1614 hade båda medtäflarna ingått en förlik-

1) Ett i latinet vanligt taltsält, soui efter ordet betyder:
du h«r Hied nålen träffat saken.

2) Brah. Fol. 117 p. 109.

142

ning T). Men omkring 1629 och 1632 var Oxenstjer-
na åter missnöjd, och Skytte bad om den foidna vän-
skapen -j. Längre fram förloras spåren af denna per-
sonliga ovilja. Skyttens bref till Oxenstjerna hån den-
na sednare tid innehålla beständigt uttryck af den
högsta beundran och tacksamhet för rikskanslerens sto-
ra förtjenster. Oxenstjerna å sin sida, ehuru nästan
enväldig i rådet, lät dock alltid, när serdeles vigtiga
och svåra mål förekommo, Skytten väljas till en bland
dem, som skulle lägga hand dervid. Oxenstjerna ville
således, genom medtagande af sin kända motståndare,
aflägsna hvarje sken af vald, och gifva motparliet till-
fälle att sjelf närmare undersöka alla förhållanden och
föreslå bättre medel, om det kunde. Så invaldes Skyt-
ten i det utskott, som 1640 öfverlade om Holländska
förbundet och förberedde Danska kriget. Så valdes
han till ett bland fredsombuden i Brömsebro. Så till-
kallades han år 1641, då beslutet om försäljandet af
kronogods förnyades. Då rådet 1636 tog det vigtiga
beslutet att skilja drottning Krislina från hennca mo-
der, enkedrottningen , vägrade Skytten att skrifva un-
der, förebärande, att han var frånvarande, när beslu-
tet togs. Men Oxenstjerna gick honom på lifvet och
fordrade, »att han skulle antinj^en uppgifva något bät-
»tre förslag, eller antaga rådets;)) så att Skytten till
slut måste formligen gilla det sednare ^]. Emedan en-
tedrottning Maria Eleonora ofta kom med obilliga och
besynnerliga upptåg, och Skytten alltid var dea, som
mest tog henne i försvar, likasom också han jemnte
Gyllenbjelm var den ende i rådet, för hvilken hon vi-
sade något förtroende, så uppdrog regeringen just åt
honom att, nästan som en förmyndare, blifva hennes
hjelp vid utredandet af räkenskaperna och ledningen af

i) Rälanib. N:o 18 J. Skytte till Ax. Oxcnstjeraa. Upp-
sala d. 22 Get. 1629.

a) S. st. Jemnför. Falk. Ax. Oxenstjcrnas bref till Ga-
briel G:son Oxenstjerna.

3) Riksark. Rådspr.t d. 23 och 20 Aug. 1636.

14S

hela hennes hof t). Skytle lärer icLe hafva åtagit sig
det kinkiga värfvet; men också finnes han ingen enda
gång sedermera hafva försvarat hennes besynnerliga
förehafvanden.

Det, som gjort Johan Skylte mest ryktbar, är
hans politiska åsigter. Vi hafva redan i förra delen,
talat derom -). Dessa hans tänkesätt yttrade sig i två-
■faldigt hänseende. Först nemligen som ovilja mot hög-
adeln, yttrad vid många tillfällen, dels uti stickord,
dels ginom yrkandet af Karl den niondes åsigter om
nödvändigheten att nedsätta denna samhällsklass ^j.
Härmed förhåller sig dock på ett eget sätt. Redan
den omständigheten, att han uteslutande till adelns
fördel inrättade den Skytteanska lärostolen i Uppsala,
står icke rätt tillsammans med det bittra adelshat,
som man vanligtvis tillskrifver honom. Uti rådsprotc-
kollen visa sig hans tänkesätt om dessa ämnen än min-
dre sammanhängande. Då det gällde frågan i sin all-
mänhet försvarade han några gånger ofrälse ståndens
rätt. Men när i rådet enskilda fall förekommo, och
Axel Oxenstjerna med sina vänner kraftigt mot adeln
försvarade än kronans, än ofiäbeståndens rält, då fin-
ner man, besynnerligt nog, att Skytten oftast teg;
och då han talade, var det sällan för att understödja
Oxenstjerna, men oftare till försvar för de adeliga an-
språken och deras talare Per Brahe. Så yrkade han
den satsen, att adeln, ehuru boende i stad, icke vore
förpligtad till lydnad under stadens borgerliga styrel-
se*^); en annan gång, att bönderna i gref- och friherr-
skaper skulle i skjutsning njuta samma friheter som
frälsebönder. Också motarbetade han den för adeln
menliga utskrifningen efter gårdtalet ^j. Förhållandet är

i) S. st. Mars och d. 5 Maj 1639.

2) Bcrätt. ur Sv. Hist. 6 del. p. 154.

3) Räl. 4:o N:o 161. Uttydniug af ridderskapets och
adelns undfåiigne privilegier.

4) Riksark. Rådsprotok. d. 3 Get. 1635.

5) S. st. d. 31 Jan. 1642.

144

besynnerligt. Orsaken torde icke böra sökas i egennyt-
ta; ly Skytten offrade gerna H fäderneslandet; snarare
i det ärelystna bemödandet att störta den närvarande
styrelsen, för hvilket ändamål olika partier stundom
med grundsatsernas uppoffring förena sina krafter. Den-
na gången var det fåfängt. Oxensljerna stod segrande
qvpr vid styret.

Skyttens politiska åsigttr viaade sig ytterligare
som ea benägenhet för republikanska sfatsförfattnirgar^
Men äfven i detta hänseende finner man hos honom
besynnerliga motsatser. Hos Gustaf Adolf lillstyikte
han konungamagtens höjande genom adelns fall. Man
finner ock, att han velat sammankalla utskott i stället
för de i sin fulltalighet stundom omedgörliga ständerna ^).
Dereraot framträda ock andra syftemål, nemligen folkväl-
dets införande. I denna afti^t yrkade han på regerings-
formens tryckning och utdelande-); samt på ständernas
rätt att förklara lagen ^]. Då stilleståndet med Fölen
1635 var afslutadt, påstod Skytten, att det samma borde
af alla ständerna stadfästas; ty konung eller regering
ensamma ägde ej magt derlill ■*). Då rådet icke ville på
detta vis nedsätta konungamagten, yrkade han, att rå-
dets och ständernas eller åtminstone hela rådets s!nd-
fästelse skulle behöfvas ^j. Men emedan Polska rege-
ringen förklarat sig nöjd med förmyndarnes stadfäslel-
se, så beslöts, att densamma skulle för ifrågavarande
händelse gälla; men för framliden borde i slika fall ej
blott regeringen utan ock hela rådet underskrifva stad-
fästelsen och det »för rådets större anseende skull ^).
Så framträder vid delta tilllälle som Skyltens egentliga
syftemål bemödandet att förminska ^ regeringens m&gt

och

i) S st. a 29 O.t !«"..
a) S. st. d. 26 Oct. J.().S5.

3) S. st. d. i3 Nov. 1G35.

4) S. st. d 17 ocli 21 Oct. 1635.

5) S. st. d. 29 och 31 Oct. 1335.

6) S. s*. d. 31 Oct. 1035.

145

Och itt så mycket möjligt draga den häldst lill stan—
derna, eller åtminstone till rådet.

Vid betraktandet af alla ofvannämnde motsägelser
frestas man nästan till den gissningen, att Johan Sky I te med
alla sina stora egenskaper dock varit af obestämda och
vacklande grundsatser; antingen då detta kom af na-
turlig obeslutsamhet i lynnet, eller af bemödandet att
under olika omständigheter göra sig genom olika åsig-
ter gällande. Han är en bland de personer, som,
ehuru mycket framstående, dock är för häfdatecknarea
svår om ej omöjlig att fullt förklara.

lUDVIG LE GEER,

Svenska handelns och jernförädlingens fader och grund-
läggare, försvarar ärofullt sin plats bland Sverges hjel-
tar, stats- och vettenskapsmän.

Han var af gammal Brabantisk adel; stamfadern
Florent de Hamal lefde vid pass 1170. En bland
^ättlingarna antog omkring 1280 namnet De Geer, ef-
ter ett sitt slott, beläget vid Liittich. Ätten blomstra-
de länge, vann betydliga rikedomar och antog refor-
merta läran. När denna trosbekännels« blef af Span-
ska regeringen med yttersta häftighet förföljd, beslöt
dåvarande slottsherren, Ludvig De Gcer, att med hu-
stru och barn fly samvetstvånget och bland trosför-
Tandterna i Holland söka ett friare hem. Men det
var Belgierna förbudet alt begifva sig ur landet. I
tysthet sålde han derföre alla sina egendomar och sän-
de penningarna till Amsterdam. Sedan låtsade han en
tillfällig resa till Maastricht och medförde dervid hu-
stru, åtla sina barn och en trogen tjenare. I staden
väntade en hyrd skeppare, som van'igen plägade föra
torf utföre strömmen till Holland. Denna gången var
torflaslen laggd så, att inuti densamma fanas ett litet
rum. Der gömde sig De Geer med omvårdnad, och

10

146

sLuian fördes ulföie Maasströmmep. Be Spanska \äk-
trarce lemnade henne fri >äg. Ändteligen utropade
skepparen: »Nu äro vi i Holland.» Då trädde gamla
Ludvig De Geer med hustru, barn och Ijenare fram,
under den fria himlen och i det fria landet, hvarpå
alla genast med böjda knän tackade Gud för räddnin-
gen. Sedermera bosatte sig De Geer uti Amsterdam,
nedlade i enlighet med Holländarnes republikanska
tankesätt sitt adelskap samt idkade bankrörelse.

Dennes son, den ifrågavarande Ludvig De Geer,
var född 1587, och således blott nio år, nar han del-
tog uti ofvannämnde flykt. Det hemlighetsfulla, men
högtidliga uppträdet, jemnle fadrens brinnande nit och
sjelfuppolTring gjorde på gossen ett intryck, som
varade för lifstiden. Kärlek till samvetsfrihet jemnte
innerlig gudsfruktan blef ett hufvuddrag uti haus hela
lefnad.

Ludvig De Geer följde fadrens yrke och bragte
sin förmögenhet till ovanlig höjd. Då Gustaf Adolf år
1617 upptog ett stort lån, var De Geer en af de be-
tydligaste delägrarna deri. Detta var början till hans
förbindelse med Sverge. Han fick då höra omtalas,
huru i nämnde land funnes ymnig tillgång på malm,
skog och vattenfall; men att jernförädlingen genom
brist på medel och erfarenhet vore försummad. Re-
iian fl ån barndomen hade De Geer kärlek för dessa
yrken; emedan hans far i Wallonska landet ägt och
med fördel drifvit åtskilliga jernverk. De Geer föll
derföre på den tanken att genom uppdrifvande af Sven-
ska jernets förädling och afsättning bidraga till både
sin och landets förkofran. Skrifteligen bad han sin i
Sverga varande landsman, Wilhelm De Besche, gifva
förslag på något kronans jernbruk, som De Geer kun-
de med fördel köpa och förbättra. Denne fireslog
Finspång, ett då för tiden obetydligt verk. De Geer
fattade genast sitt beslut. Villkoren bestämdes. De
Geer hade af konungen en betydlig fordran, löpande
med 20 procent, en då för tiden hvarken olaglig el-

ier ovanlig räntefot. I pant för denna sin skuld öf<
verlät konungen Finspång samt kronans rätt af Fin*
spåoga län, bvilket bestod af sju närmast kringliggan*
de socknar, en nejd då för tiden föga uppodlad, och
hvarken för enskilda eller för det allmänna af någon
serdeles nytta. År 1618 öfverlemnades verket åt Dö
Geers ombud, förenämnde De Besche.

Från denna stund började för nejden ett nytt ti-
dehvarf. Inom kort uppfördes vid Finspång en ny
förbättrad masugn, tolf förbättrade härdar, en stål ham-
mare, ett styckgjuteri med treune borrvindar. Skyll-
bergi bruk inrättades till stångjernssmide. Jernverken
i Godegård fördubblades, och bland allmogen i derva-
rande ofruktbara nejd infördes det Lijttichska hand-
smidet af söm, spik och bästskor. Bönderna ansågo i
början det tr^goa arbetet som slafveri; men sedan aom
en nyttig binäring, hvilken ofta i hårdår skållade dem
ett eljest saknadt bröd. På alla d-^ssa ställen använde
De Geer förbättrade tillverkningssätt, mest derigenom,
att han ditskickade en mängd Walloner, hvilka gerna
flydde från sitt af katolikerna tvingade fädernesland
och medförde större erfarenhet och vana vid jernets
behandling. Från De (ieers verk spridde sig de nya
uppGaningarna till kringliggande bruk. Öfverallt öka-
des ja mångdubblades tiUverkningeci. Orten fick nytt
lif. Riklig arbetsförtjenst spridde välmåga , handel och
rörelse. Såsom en serskild följd häraf beslöt regerin-
gen att till ortens lättnad anlägga staden Askersund.
Det skedde 1640.

Men till förädling och afsältning af den sålunda
frambrtigta varumängden behöfde De Geer en passande
stapelstad. Härtill utsågs Norrköping. Platsen var
lyckligt vald. Den hade på Bråviken fri segelled ut åt
Östersjön och verldshafvet; på Motala »tröm båtled
tili det inre af landet; inom sjelfvå staden många cch
starka forssar för anläggande af vattenverk, och slutli-
gen den omgifvande rika Östgötabygden till vistbus.
Staden var förut obetydlig. Nu växte den foit. Re-

148

dan 1620 utverkades åt densamma nya privilegier med
rätt till utrikes handel. År 1623 anlade De Geer etf
harnesksmide, som dock, när sedermera dessa försvars-
vapen kommo ur bruk, förvandlades till gevärsfaktori.
Ar 1627 lät han genom De Besche dersaaamastädes
anlägga ett messingsbruk, som blef föresyn för alla sednare
inom riket, och steg till den betydenhet, att det 40
år derefter såldes för femtiotvå tusen riksdaler. Re-
geringen gaf tullfri utförsel på vapen, hvarefler han-
deln än mera tilltog. För de inånga utJänniogarna in-
rättades Tyska kyrkan, bvars pastor sedan 1643 lön-
tes ensamt af De Geer. För de reformerta hölls ser-
skild gudstjenst i De Geers hu«. Ar 1641 blef sta-
den efter en ny plan belydligen utvidgad. />r 1650
räknade den redan 5000 innevånare. I denna stad
och midt bland sl'a de nya anläggningarna valde De
Geer sin boning, då han år 1628 fcr första gången
besökte Sverge och han blef sedan allt framgent der-
sanmastädes boende.

Dannemora jern hade länge varit för sin godhet
bekant. Grufvan jemnte bruken Löfsta , Österby ocb
Giino tillhörde kronan; men genom bedrägliga eller
oskickliga fcrvaltare hade inkomsten deraf varit ringa.
Grufvan jemnte Österby och Löfsla, samt förmodligen
också Gimo arrenderades år 1626 åt De Geer och De
Besche, samt från 1633 åt den förra ensam. ArlöIS
köpte han af kronan alla lägenheterna, hvarefter de
mycket utvidgades och förbättrades genom införande
af främmande arbetare och af Wallonsmidet, hvarige-
nom och i följe af malmens utmärkta godhet Danne-
mora tillverkning vann och ännu bibehåller anseende
af det bästa jern, man känner. Äfven i denna ort li-
kasom i Östergötland spriddes genom de många nya
anläggningarna arbetsamhet, rörelse och välmåga.

Dessa egendomar voro i början endast genom pant-
rätt i Ludvig De Geers hand. Sedan kronogodsens
försäljning blifvit afgjord, beslöt De Geer att nämnde
lägenheter helt ocb hållet icköpa. Menjenligt förord-

I4t

Eingen såldes gods åt inga andra, 5n åt frälseman. Han
måsle derföre 1641 begära inträde på Svenska riddar-
huset, och anhöll att dervid få behålla sitt gamla
namn och sköldemärke. Rutorna i det sednare hade
af en Frankrikes konung blifvit prydda med de trenne
liljorna till belöning för den utmärkta tapperhet,
hvarmed en De Geer hade uli många fältslag kämpat
för Frankrike. Men Svenska adeln ville ej erkänna
rättigheter från främmande land ; och vid införandet
på riddarhuset blef vapnet förändradt. Sedan Krislina
uppnått myndiga år, klagade De Geer och återfick sitt
gamla sköldemärke.

Sålunda blifven Svensk adelsman, inköpte han år
1641 Finspång med underlydande bruk och hela Dan-
nemora socken, samt 1643 Lölsta, Österby och Gimo.
För de sednare trenne betaides 123,722 riksdaler, kö-
peskillingen uträknad efter den vanliga taxan. Be-
talningen skedde genom qvittning af De Geers förut
åt kronan lemnade förskotter. När Kristina blef myn-
dig, bekräftade hon 1646 för evärdeliga tider hela kö-
pet, dock måste De Geer vid samma tilirälle öka på
köpeskillingen med 62,459 riksdaler utöfver den förra.
Vid stadfästelse-brefvets utfärdande yttrade drottnin-
gens ombud: »Herr De Geer! Ni lägger er till de
»bästa egendomarna i riket.D De Geer svarade: »När
jjjag tog mot dem, voro de de sämsta.»

Äfven i många andra förhållanden var De Geer
landet till mycken nytta. Efter Brömsebro freden ut-
rustade han på egen bekostnad ett fartyg, som sökte
handelsförbindelser med Afrika. Början var lofvande.
Pa De Geers förslag inrättades 1649 Afrikanska han-
delskompaniet med nederlagskontor vid Capo Corso på
Guineiska kusten. — Uli flere år förestod De Geer
kopparkompaniet och förbättrade derunder bearbetnin-
gen af denna metall. — Det var också De Geer, som
lärde regeringen att på flottan nyttja kanoner af jera

i stället för de förut brukliga af koppar , hvilka voro
dyrare ^). Man CnDci honom ganska ofta af regerin-
gen i allmänna ärender använd eller rådfrågad. Jern-
förädlingen dref ban framåt så , att Sverge i stället för
att köpa kunde i betydlig mängd sälja kanoner ocb
allebanda slags vapen. Ar 1654 beställde England från
De Geerska verken på en gång 1500 kanoner.

Det mest ryktbara och ovanliga bland alla De
Geers företag var utrustningen af hans flotta. Vi hafva
redan talat om den samma ocb om den stora nytta,
som den åt Sverge medförde. Vid krigets slut uppgaf
De Geer sin fordran för densamma till 2,000.000
riksdaler och begärde Medelpad i pant -). Han fick
i afbetalning gods i Halland för 50,000 riksdaler, samt
derjemnte löfte om det öfriga vid bättre tider. Såda-
na kommo aldrig. Han påminte. Man svarade, att
räkningen var för hög. De Geer nekade; men erböd
sig frivilligt efterskänka kronan 950,000 riksdaler, om
blott den återstående millionen erlades. Ockso denna
blef obetald.

Ludvig De Geer var ej stor till växten, men sta-
digt byggd, något benägen för fetma: ansigtet med
tycke al Axel Oxenstjerna genom kalotten, det breda
pipskägget samt blickens allvar och klokhet. I sitt
yrke visade han mycken redbarhet, men lät också väl
betala sig. Hans arbetsamhet var outtröltelig. Många
gånger for han mellan Holland och Sverge fram och
äter, samt brefväxlade kring större delen af vestra
JEuropa. I sitt umgänge var han något butter; men
under ytan af tvärhet och sträng hushållning låg ovan-
lig välgörenhet. Redan vid 21 år gjorde han det löf-
te, att vid alla sina handelsföretag af vinsten afsatta
en tiondedel åt kyrkan och de fattiga , cch han höll
denna sin föresats, ehuru gåfvorna framdeles stego till
stora summor. Så gaf han betydliga medel ål Wal-

l) Riksark. Rådsprot. d. 4 Oct. 1644 och flcrcslliJes
3) S. st. d. 17 Dec. 1644. .. ^

lonska barnhuset i Amsterdam, at fördrifna trosför-
vandter, serdeles åren 1621 och 1622 åt flyktingarna
från Pfalz. Mot sina underhafvande var han en både
allvarsam och välgörande fader.

Hans gudsfruktan var innerlig, hans förtröstan
orubbelig. Det är om honom med sanning sagdt, att
han var en af dem, som göra våld på himmelriket;
så offrade och kämpade han för sin salighet. Inne-
hållet af hans dagbok visar en fast tro och lefvande
gudsfruktan, på samma gång som uttryck och form
ofta påminna om författarens yrke alt gifva och draga
vexlar.

Vi vilja ur denna dagbok anföra några utdrag:

»Norrköping d. 15 Nov. 1628. Emedan vi dag-
»ligen med våra synder bryta mot Gud och fcrljena
»hans straff, så böra vi ock dagligen bedja om hans
»nåd; likaledes att han måtte välsigna våra företag, på
»det vi må kunna uppehålla vårt hus och stödja de
»fattiga samt den tryckta församlingen. Ja, Gud böje
»våra hjerlan till sin kyrkas bjelp och till en fast för-
»tröstan. Vi bedja också, att Gud måtte nådigt bevara
»och till Amsterdam förhjelpa våra tvänne fartyg , och
»i stället för sjöförsäkring ulfästa vi oss att i sådan
»'aåndelse åt de fattiga betala ett tusen gyllen. Skep-
»pare äro Jakob Adriansen och Jurgen Bruynfrån Slral-
»sund. Gud gifve dem eu lycklig resa !»

En annan gång läses:

»På färden mellan Hamburg och Bremen var jag
»tre gånger i lifsfara. Ja^; lofvade då åt de fattiga lOOQ
»riksdaler, om Gud befriade mig. — Ofvannämnde 1000
»riksdaler äro till de fattiga utbetalda. Se räkeuskaps-
))boken p. 8 1 .»

»Är 1640 d. 16 Maj led jag ganska häftiga sten-
»plågor. Jag bad Gud på det innerligaste att göra slut
;)på min smärta, och utlofvade i sådant fall 1000 gyl-
»len åt de fattiga. Följande dagen bief jag bättre. —
»Gafvan utbetaldes d. 21 samma månad.»

Ar 1619. »Emedan Gud välsignat mig icke blott
nmed egodelar utan ock med barn (han hade ej mindre
ijän fjorton), så beder jag, att Gud värdes med sin
»Heliga Anda ledsaga dessa barn och lära dem framför
»allt Guds kärlek och fruktan, så alt de vandra hans
))vägar och vinna hans salighet. Fördenskull lofvar
»jag att för hvarje barn årligen åt de fattiga utbetala
»200 gyllen.»

Samma dag. »Om gåfvor till de fattiga ej genast
»utbetalas, utan gå i min rörelse, så skall jag deraf
»betala ränta efter sex för hundrade. Men om någon
»af mina slägtingar kommer i falligdom och nöd, må
»det vara mig obetaget att af dessa medel lemna bo-
»nom hjelp.i)

Ar 1625. »Om Gud skulle ålägga mJg det straf-
»fet att göra stora förluster på mina egna medel , så
»skola gåfvorna till de fattiga likafullt betalas till yt-
»tersta skärfven. Men , om Gud för syndens skull
»straffar mig än hårdare, då må jag ödmjuka mig inför
»Gud och menniskor. Då och icke förr må det vara
»mig tillåtet att af fatligmedlen taga något till egen
»hjelp. Men allsvåldige Herre I Gif att jag vandrar på
»dina vägar och genom sann ånger och rättskaffens
»lefverne från mig afvänder dylika straffdomar. Amen,
»Herre, Amen!»

För olyckliga protestantiska trosförvandter visade
han verksamt deltagande och mot katolikerna brinnan-
de nit. Uti Maasstricht upprättade han ett eget tryc-
keri, på det en af dåtidens lärda måtte derstädes kun-
na obehindrad utgifva sina mot päfveläran författade
böcker. De Geer fick veta, att den Heliga Skrift icke
var på Ungerska språket öfversatt , af hvilken orsak
alla der varande folk saknade tilirälle till dess läsning.
De Geer lät derföre på sin bekostnad författa och tryc-
ka en Slavonsk öfversättnirg af Bibeln, af hvilken flere
tusen exemplar utspriddes bland nämnde folk. Sjelf
medförde De Geer för sin enskilda gudsljenst en refor-
mert prest; och åt Wallonerne vid Löfsta underhöll

153

tian reformert både predikant och skolmästare. Detta
väckte oro bland de stränga lutheranerna, och några
afundsjuka borgare begagnade trosniiet som anledning
att motarbeta henom. Men De Geers lugna och oväl-
diga uppförande afväpnade ladlet. Och med hvad skäl
lunde lutherska presterskapet klaga , då De Geer åt
sina Tyska lutherska arbetare i Norrköping öppnade
i egen boning först en sal för deras gudstjenst , och
sedan underhöll på sin enskilda bekostnad en kyrkoherde
{©r deras uppbyggelse?

När Ludvig De Geer vid 20 års ålder gick på en
af gatorna i Dortrecht, såg han en halfväxt Uicka stå-
ende utanför ett hus. En ovanlig känsla likasom ea
aning uppstod hos De Geer. Han frågade : »Hvad he-
»ter du?i) — »Adriana,)) svarade flickan och rodnade.
))Hvad hela dina föräldrar?» frågade De Geer vidare.
»Min far heler Lorenz Gerard och min mor Ida de
»la Fosse,)) svarade flickan och sprang i detsamma in,
slog porten i lås och ilade till föräldrarna, samt be-
rättade, »huru en ung herre talat med henne på gatan;»
och tillade hon, »jag vet ej, hvarföre jag blef så hä-
»pen, uär han talade mig till.» — De Geer kände fa-
derus namn och fyra år derefter ingick han i äkten-
skap med den då fullväxta flickan. Deras sammanlef-
nad blef lycklig tills år 1634, då Adriana dog efter
att hafva framfödt sitt fjortonde barn , Benjamin De
Geer.

Ulom denna olycka pröfvades De Geer också af
andra motgångar. Ar 1631 blef han inför Gustaf
Adolf anklagad för oriktiga räkenskaper ; men efter an-
ställd undersökning frikänd och af konungen sedermera
med serdeles ynnest omfattad. Uti sitt bemödande att
upphjelpa Sverges handel och bergverk motarbetades
han ifrigt af missunsamhet bos så väl Holländska köp-
män som Belgiska jernverksägare , och hade från delta
håll många ledsamheter. Mesta sorgen dock inom eget
hus. Han gifte sin dotter Ida med Karl De Bescbe,
sonen af baos o/taDämnde bolagsman. Denne Kari D«

Bfcsche begärde och erhöll ofla och betydlig hjelp af
svärfadern. Men när magens fordringar blefvo för o-
mättliga , sade svärfadern Nej! Då uppträdde De
Besche inför Axel Oxenstjerna och Per Brahe samt an-
klagade De Geer för falska räkenskapsböcker med bort-
skurna blad, oriktiga summor o. s. v. Saken väckte
mycket uppseende. De Besche begärde, att nyss-
nämnde tvänne herrar skulle som skiljedomare under-
söka och afgöra saken; de biföllo, och äfven De Geer
sjelf. Men när dagen nalkades, rymde De Besche med
hustru och barn och begaf sig till Holland. De Geer
gick segrande äfven från denna anklagelse. — Hvad
som mycket smärtade honom var, alt kronan vägrade
godtgöra hans fordran för flottans utrustning; och det
just på samma tid, som drottning Kristina bortslösade
stora summor på utländska lärda och skalder, samt på
gunstlingar och hofnöjen. Han reUe 1651 till Hol-
land, der han året derpå dog under de svåraste sten-
plågor, dock med orubblig undergifvenhef.

De stora fördelar, som De Geer förstod att i Sver-
ge tillvinna sig, torde visserligen hafva uppvägt de
förluster, han på kronan lidit. De ursäkta dock ej det
allmännas länge fortfarande otacksamhet. Något äm-
bete eller hedersvärdighet gafs honom aldrig; kronans
kommissarius är den enda tittel, hvarmed han stundom
namnes. Oxensljerna , Brahe och De la Gardie voro
väl hans vänner och försvarare tj ; men Kristina för-
summade honom ofta. Hans stora fordran blef obe-
tald , och det för alllid. Han nödgades åt Krislina er-
lägga ett öfverskott på betalningssumman, för att få be-
kräftelse på köpet af Roslagsbruken. Likväl voro de
icke trygga. Vid Karl den elftes räfst blef det fråga
om deras återtagning till kronan, och Finspångs redan
då välbyggda slott var på förslag till öfverste-boställe
vid ett af Östgöta-regemenlerna. Karl den elftes rätts-
känsla hindrade detta sednare; men De Geers arfvin-

0 Rilsark. Radsprot. d. 12 Nov. 1^)45.

1S9

gar nödgades 1687 att för bibehållandet af Roslags-
bruken åtaga sig en årlig skatt af 4000 daler silfver-
mynt.

Ingen minnesvärd har blifvit uppförd åt Ludvig
De Geer , utom dem han sjelf rest, nemligen Sverges
förbättrade jernverk och handel, Roslagens, Finspån-
gatraktens och Norrköpingss tillväxt, samt den lyckli-
ga utgången af fälttåget 1644. Dessa vårdar äro oför-
gängliga. Allt, hvad Ovenstjernas statskonst, allt
hvad Raners , Torstenssons och Wrangels s^ärd under
blod och brand eröfrade från det förtryckta Tyskland,
är redan återigen förloradt. Hvad Ludvig De Geer i
gudsfruktan och Hit, i ordning och fridsamhet åt Sver-
ge vunrit, det har blifvit qvar och bär också åt den
sednastc framtid sina välgörande frukter.

DE BnsciiE.

Jemnte och bredvid De Geer visa sig äfven öere
andra män, hviika nitiskt arbetade på samma vägar.
Den omrämnda Wilhelm De Resche hade med sin far och
bror under Karl den niondes tid för det katolska förtryc-
kets skull flytt från Relgien till Sverge, De genomförde
flere nyttiga inrättningar, samt utvidgade och för-
bättrade Forsmarks bruk till ett af de förnämsta inom
riket.

Kristofer och hans bror Karl Geijer, bördiga
från Österrike, och gifta med två brorsdöttrar till Wilhelm
De Resche, nedsatte sig i Werraland, der de och deras
efterkommande uppodlade landet och förbättrade bruks-
rörelsen.

Som bevis, huru jernförädlingen under detta tide-
hvarf utvidgades, må anföras, att i hela AVermland fun-
nos före 1628 endast 12 bruk; men från 1628 till och
med 1644 anlades ensamt i detta landskap 21 nya
jernverk.

Georg Grissbacb, född i Braunschweig och
uppfostrad bland Harzbergen, blcf såsom en skicklig

156

minerare af Gustaf Adolf inkallad i riket och gjtirde
mycken nytta under Preussiska fälttågen. Ännu vigti-
gare blefvo hans arbeten inom riket såsom öfverberg-
mästare Genom anläggningen af vattenkonster spara-
de han årligen för kronan i Fala grufva 7000 och i
Sala 6000 riksdaler, samt genom en annan förbättring
■vid det sednare stället 20,000 riksdaler också år-
ligen. Han dog 1651 som ägare till Salneck i Upp-
land.

Desse m. fl. arbetade träget uti fredens välgöran-
de men icke lysande yrken. De voro alla utlänningar',
inkallade af Gustaf Adolf och skyddade af Axel Oxen-
stjerna, ett bemödande alt leda Svenskarna lili fredli-
ga sysselsäfningar, till slöjder och handel; mc:i hvil-
ket genom folkets vanor och böjelser, samt genom sed-
nare uteslutande krigiska styrelser motarbetades och blei'
slutligen helt och hållet tillintetgjord t.

JOHANNES EUDCECK,

den ryktbare biskopen i Westerås, härstammade från
Holsleiii. Stamfadern Peder Oxesson till Rudebeck
och Hoppendorf var konung Erik den trettondes råd.
En af ältlingarna, Johan Pedersson Rudbeck, inflyttade
under Karl den niondes tid till Sverge, fick der sitt
gifte och dog som stadsskrifvare i Örebro, Denne
hade tre söner, alla ryktbara för lärdom, mest likväl
den medlersta, Johannc>, född 1581. Sju år åtnjöt
han undervisning i Örebro skola, sedan i Uppsala och
slutligen i Wittenberg. På sistnämnde ställe blef han vid

22 års ålder magister och det med så mycket beröm,
ait han redan året förut hade både från Wittenberg
och Wiirzburg anbud att vid dessa högskolor blifva
professor. Han föreJrog fäderneslandet och blef vid

23 års ålder professor i matematiken i Uppsala. Men
undertiden vinnlade han sig om de teologiska kun-
skapsarterna och var 1608 en bland de farligaste motstån-
dare, som kalvinisten Forbesius vid sin disputation ha-

1S7

de att bekämpa ^). Ar 1610 blef ban professor i He-
breiskan och 1611 i teologien. Det var under denna
tid , som han råkade i den svåra och ryktbara tvisten
med Messenius, hvarom mer i nästa berättelse. Gu-
staf Adolf afgjorde saken så, att lUidbeck kallades till
hofprcdikant och följde såsom sådan konungen i sju
års tid, äfven under de svåra LiiHändska fälttagen 1614
och 1C15. Under denna tiden vann han i hög grad
Gustaf Adolfs förtroende såsom en lärd, sanningsälskan-
de och ovanligt driftig man. Han fick i uppdrag alt
tillsammans med Elof Terserus, Ler. icus, Johannes Bot-
vidi och några andra utarbeta en ny upplaga af Bibeln,
sedpn den första af 1541 var utgången. Arbetet föll
på lludbeck nästan ensam, och han bedref det med
sådan ifver, att Bibeln inom tre år var färdig. Denna
upplaga, den trycktes år 1618, var dock utarbetad
med så mycken noggrannhet, att den lades till grund
för de flesta sednare. Är 1617 vid konungens krö-
ning blef Rudbeck teologie doktor, eu då nyss införd
och sällsynt värdighet. Ar 1618, när några obehag-
liga uppträden föreföllo i Westerås stift, och den då
varande gamla biskopen ej kunde reda målen, blef
Rudbeck af konungen med sådant uppdrag ditsänd
och utförde sitt värf så, att, när året derpå stiftet
blef ledigt, han dertill erhöll både presterskapets och
konungens kallelse och således blef biskop i Westerås
vid S8 års ålder.

Det var i denna befattning, som Rudbeck inlade
en serdeles lysande ära. Stiftet hade i lång tid varit
utsatt för åtskilliga missöden. Biskop Oleeg hade un-
der Erik den fjortondes regering obehagliga tvister om
nattvarden. Efterträdaren Erasmus Nicolai blef med
biskopsstolen lockad alt antaga liturgien och förlorade
derigenom allt anseende. Efter en mellantid af åtta
år kom Bellinus, också liluigist, derföre bland pre-
sterna illa anskrifven, sedan af Karl den nionde afsatt,

i) Se Bcrä tesea om Farl den n'onlc. Kap. i4.

158

men åter på förbön benådad. Han hade dock härvid
förlorat allt anseende och myndighet. Slutligen blef
han också af ålder och deraf följande svaghet oduglig;
han uppnådde nemligen 103 år. — Under sådana sty-
resmän hade i stiftet inritat sig en mängd oordningar
och missbruk. Derjernnte var domkyrkan förfallen,
undervisningsverk och fattigvård i fullkomlig lägervall,
presterna okunniga, oordentliga, olydiga mot sina för-
män, olydda af sina åhörare. Sådant var det stift, Jo-
hannes Rudbeck tillträdde.

Hans försia omtauka var att skaffa medel till alla
behölliga förbättringar, och han talade med så mycken
värma för saken, och föregick s^elf med så stora upp-
oilringar, att han för sina allmänna företag samlade
betydliga gåfvor. Af konungen utverkade han dubbel
kronolionde ur kyrkoherbergena samt flera från kyr-
kan till slottet tagna sladstomter, några vattenverk,
llere skeppund koppar samt de böter, som Olof Strå-
le måste för Elfsborgs uppgifvande betala. Gustaf den
förstes enkedrottning, Kalrina Stenbock, hvilken då
ännu lefde, skänkte betydliga bidrag; likaså Jakob De
la Gardie, bröderna Axel och Gabriel Oxenstjerna ,
Ptr Banor, Klas Horn m. fl. Af presterskapet i stif-
tet erhöll han 2180, sjelf gaf han af egna medel 5300
daler kopparmynt. Då han på resor och visilationer
erhöll skänker, mottog och uppskref han dem för de
allmänna veritefts räkning, och redovisade för deras
likasom för de större gåfvornas användande.

Försedd med dessa medel, grep Rudbeck saken
genast an. Domkyrkan blef till större delen med kop-
parplåtar omtäckl och försedd med ny inredning och
prydnad; ett arbete, hvarlill åtgick mycken tid och
kostnad; bland annat 100 skeppund koppar.

Det gamla skolehuset var mörkt, trångt och för-
fallet. Redan året efter sin ankomst lät Rudbeck
påbygga en ny våning och sedermera upplöra tvänne
andra byggnader till lärosalar.

Hospitalet var förfallet och i oordning. Samma
år, som gamla skolhuset blef islåndsatt, begyntes äl-
ven nybyggnad af hospitalet , och efter tio år under-
hölls dcrstäd«s ett mot förut dubbelt antal fattiga.

Biskop Rudbeck nöjde sig icke med denna blott
yttre verksamhet, utan grep på det kraftigaste in uti
alla de ämnen, som hörde till hans förvaltning. En
ny och färbättrad kyrkoordning utkom för stiftet. Vid
sin död hade han tvänne gånger visiterat hvarje
kyrka inom sitt vidsträckta område. Oförtrutet och
oförskräckt arbetade han dervid på afskalTandet af en
mängd oordningar, missbruk och gängse laster. Eme-
dan de flesta församlingar voro för stora att af ensam
kyrkoherde rätt skötas, tillsatte han nästan öfverallt
kaplaner. Under samma visilationer införde han ock
bruket af utförliga inventarier och ordentliga kyrko-
böcker, och var den, som dermed föregick hela riket,
länge med sitt stift ensam; ty ännu 1643 iinner man,
att regeringen öfvergaf som en omöjlig sak förslaget
att påbjuda ordentliga förteckningar öfver födda, lef-
vaade och döda i hvarje församling ^). Under nämn-
de visilationer förde Rudbeck egenhändiga anteckningar
icke blott öfver presternas uppförande och församlin-
garnas tillstånd i allmänhet, utan ock listor öfver så
väl hårdnackade och obotfärdiga syndare, som öfver
faltiga och nödlidande inom hvarje församling, i ända-
mål att omvända, varna eller tukta de förra och un-
Uerstödja de sednare. För att ännu närmare lära kän-
na silt stift, dels utarbetade han sjelf, dels lät han
på sin bekostnad författa enskilda kartor öfver de fle-
sta socknarna, hvilka kartor voro de föfsla sådana in-
om delta landskap.

Presterskapel höll han i sträng ordning. Han
tålde icke ens skenet af flärd och grannlåt. Presterna
fingo ej nyttja kläder skurna, så som allmänna bruket
fordrade, utan måste visa sig uti ka sj a c kor, en

i) Riksark. Radspr. d. 3 Oct. 1643.

160

då för tiden nästan allmänt aflaggd dragt, samt små
skjortkragar, kort hår och låga hattar. Den, som bröt
der emot, och råkade ut för biskopen, blef näpst,
stundom pliktfälld. Likaså de, som gjorde för stora
gästabud. En bland kyrkoherdarna hade för biskops-
visitationen tillställt en kostbar bjudning. Rudbeek
blef förtörnad öfver sådant slöseri och fällde honom
att plikta 12 daler till fattighuset, samt utfärdade ett
ämbetsmemorial, som föreskref, huru högt kostnaderna
för ett visitations-gästabud finge sträcka sig. Prester,
som Tisade försumlighet eller laster, blefvo varnade,
straffade, stundom sattes de, som andra djeknar i
proban; en annan gång måste de från predikstolea
afberlja sina fel; icke i-ällan blefvo de afsatta. Då
man i sådana fall ville vädja till hans deltagande för
fordna urgdomsvänner , eller för deras barn, sva-
rade han , »alt ed och samvete vore vigtigare än
Dungdomsvänskap och en hel församlings vård angeläg-
»nare än den brottsliga prestens omvårdnad.» Tvänne
gånger hvart år höll han prestmöle, den ena gången
med kaplanerna och det yngre presterskapet serskildt.
Dessa sista möten varade stundom länge, en gång he-
la tre veckor. Disputationer och predikningar höllos
derunder nästan hvarenda dag, men presterna fingo
först kort förut vela de ämren, öfver hvilka de skuHe
tala. Genom dessa öfningar underhöllos oeh spriddas
kunskaper och läslust, och biskopen fick tillfälle att
noga lära känna sina underlydande prestmän.

Vid Rudbecks tillträde utgjordes lärarestaten i
Weslerås af en lektor i teologien, samt en rektor med
tre eller fyra medlärare; och samma förhållande var
■vid öfriga domkyrkoskolor. Detta befanns så mycket
mer otillräckligt, som då för tiden många vigdes till
prester, hvilka aldrig besökt något universitet eller åt-
njutit annan undervisning än vid domkyrkoskola. Så-
dana prester kallades Gulnäbbar och ansågos för
deras okunnighets skull med något förakt. Dels för

dessa

i6i

dessa prestämnen, dels för alt uppdrifva hela under-
visningen, utverkade Rudbeck år 1623 statsanslag till
löner åt flere lektorer och lärare, så att 1630 funnes
för gymnasium 9 lektorer och serskildt för skolan fem
kolleger, utom att tvänne af lektorerna skulle äfven
der undervisa. De äldsta gymnasisterna, hvilka för-
bereddes till andeliga ståndet, blefvo intagna uti en
serskild afdelning, nästan som ett seminarium, der de
fingo genomgå allehanda öfningar, som ansågos nyttiga
för deras framtida bestämmelse. Tillika införde Rud-
beck en serskild drägt, förutan hvilken djeknarna icke
skulle få visa sig. TiU ledning för hela verket upp-
satte han en skolordning, hvilken förblef gällande tills
är 1649 en ny och allmän vardt för hela riket anta-
gen. Genom alla dessa förbättringar och deras lång-
variga handhafvande steg Westerås läroverk till ovan-
ligt anseende. Det hände, att studenter från högsko-
lan dit återvände för att bättre inhämta nödiga kun-
skaper; och Stjernhjelm, Sljernhök, Terserus och Co
lumbus, under nästa tidehvarf de mest lysande namn
i Sverges vittra och vettenskapliga häfder, voro alla
bildade i Westerås skola och vid denna tid.

Westerås skola och gymnasium, så som de af
Johannes Rudbeck ordnades , blefvo också förebilder
för de undervisningsverk, som sedermera tid efter an-
nan vid biskopssätena och annorstädes blifvit inrätta-
de. De hade den tiden en riktning, att hvart och ett
blifva en slags högtkola i sitt landskap, hvarom också
gymnasiernas form ännu påminner.

Rudbeck ifrade icke blott för gamla språk och
teologiska kunskapsarter, hvilka ämnen eljest den ti-
den uteslutande sysselsatte skolorna och den lärda verl-
den. Han älskade sjelf och idkade matematik, naturkun-
skap och tonkonst. Han inköpte derföre en hop astro-
nomiska instrumenter och anlade en botanisk träd-
gård, samt inrättade derjemnte ett musikaliskt biblio-

Ii

162

tek och lät från Tyskland införa en hop instrumenter,
allt till ungdomens förkofran i dessa stycken. De
astronomiska och botaniska föreläsningarna råkade ef-
ter Rudbecks död i förfall; tidsandan var för dessa
kunskapsarter icke benägen. Men tonkonsten gjorde
i Westerås betydliga framsteg, hviika också, hofvet undan-
taget, voro nästande första inom riket. De leddes af en
lektor Columbus, som Rudbeck kallat till Westerås, och
hvilken sedan kom som professor ti!l Uppsala och
derifrån genom den studerande ungdomen spridde
kännedom och håg för nämnde konst. Denne Colum-
bus var fader till den ryktbare skalden af samma
namn.

Läroverkets hela l)okförråd bestod vid Rudbecks
ankomst af 75 band. Under hans tid ökades det till
333, hvaraf biskopen ensam gifvit 102. Axel Oxen-
sljerria fick 1631 af Gustaf Adolf det stora erkebi-
skopliga biblioteket i Mainz, och skänkte det till
Westerås, men fartyget, som skulle öfverföra detsam-
ma, förgicks. För att emedlertid så vid t möjligt före-
komma den dåvarande bristen på goda läroböcker, lät
Rudbeck anlägga ett domkapitlet tillhörigt tryckeri,
från hvilket sådana arbeten utgåfvos.

Åfven för kunskapernas spridning till de närande
klasserna arbetade Rudbeck med ifver. Vid hans an-
komst funnos skolor blott i fyra af stiftets städer,
samt i en landsförsamling, nemligen i Tuna. Bland
allmogen var knappt en enda, som kunde nödtorftigt
stafva i bok. Rudbeck upprättade nya skolor i Linde,
Nora, Säter, Sala och Avestad, hvarförutan Falu för-
ra folkskola förvandlades till trivialskola. I landsför-
samlingarna gick det trögare. Blott i två socknar
kunde skolor för allmogen inrättas. För andra könet
öppnade Rudbeck i Westerås en undervisningsanstalt,
der äfven qvinnoslöjder lärdes; i afseende på tiden
måhända den första flickskola i riket.

Fattigvården skötte biskop Rudbeck med ovanlig
drift. Kringstrykande liggeri sökte ban såsom ganska

US

skadligt alt på allt sätt förekomma, och inräctade der-
före fattighus, hvar han kunde. För det i Westerås
uppsatte han spis- och hushallsordning, granskade sjelf
olta dess malförråder, de fattigas uppförande, be-
handling o. s. v.

Så med ordning, drift och rättskänsla inverkade
Fiudbeck på allt, som hörde till hans befattning. Ge-
nom denna noggranna vård, i mer äa 20 års tid oaf-
brutet fortsatt, blef Westerås stift alldeles omskapadt,
och ett mönster för de andra. Sällan har någon äm-
betsman inom sin krets åstadkommit ea så fulikombg
och välgörande förändring.

Det salt, hvarpå Iludbeck förvaltade stiftet, gjor-
de, att Gustaf Adolf år 1027 befallte honom visitera
och ordna församlingarna i Estland och Ingermanland,
hvarest mycken villervalla herrskade. Rudbeck fanu
förhållandet ohyg^^ligt. Kyrkorna voro förfallna, bo-
stLllen och löner af de mäglige i landet borttagne el-
ler af folket borlprulade, så alt presterna måste äta
sina åhörares nådebröd, och derföre aldrig tordes an-
gripa deras laster. Presterna sjelfva okunniga, ofla af-
skedade soldater, kunde ej ett enda ord latin, knappt
sitt modarsmål, och lefde i dryckenskap och uppen-
bara synder; en prest befanns hafva tvenne hustrur.
Ingen ordning, ingen lydnad för förmän; derföre in-
gen möjlighet all få felen rättade. Med sådana lä-
rare var folket, ehuru till namnet lulherauer, nära
3iJg hedningar; adeln bylte sins emellan hustrur och
gåfvo jagthundar emellan samt handterade sina bönder
som djur; folket sjelft dyrkade i lundar och skogshus
belåten och stöder, samt öfverlemnade sig öppet åt
dryckenskap och lösaklighet; bonden hade vanligen flere
iiustrur, och ej sällan förelog man sig all i kyrkan
disputera mot presten på predikstolen. Då Rudbeck
började röra vid allt detta elände, fick han det häfti-
gaste motstånd, så af presSerna och landtadeln, som i
synnerhet af borgerskapeti Revel. Man påstod, all landets
kyrkoförfattning var i så godt skick, att dea ej behöfie för-

bättras; att Svensla regeringen ej hade rättighet att
blanda sig i dessa deras enskilda angelägenheter o. ?.
v. Ten kraftlulle Kudbeck, ehuru försedd med Gustaf
Adolfs fullmagt, kunde mot detta förenade mctständ
ingenting hufvud:akligl uträtta. Efter tre månader
återvände han till fäderneslandet.

Jemnte dessa sina stora förljenster hade Pudbeck
också några fel. Den ihärdighet och kraft, bvarmed
han dref igenom så mycket godt, urartade stur.dom
till halsstarrigbet och hårdhet. Hans stora förmsga
och brinnande nit gjorde, hvad med dylika personer
ofta händer, att han sökte stundom på andras bekost-
nad utvidga kretsen för sin verksamhet, hvilket föran-
ledde obehagliga tvister med andra både myndigheter
och enskilda. Sjelfrådighet, så mot underlydande som
förmän, låg uti hans lynne; och denna egenskap i
förening med minnet af hiskoparnas förra magt lytkes
icke hafva varit utan inflytande på hans ålgerder.
Dessa synas ock?4 någon gång hafva varit stödde mera
på stränga, kanske frånstötande rättsbegrepp, än på
den kärlek, som älskar och älskas, äfren då den agar.
Nämnde omständigheter voro troligen orsakerna till
Budbecks olyckor och beständiga tvister. Först till
trätan med Messenius, h^ari dock denne sedrare får
vidkännas största skulden; sedan till de många ovän-
ner, dels enskilda dels allmänna, som Rudbeck ådrog
sig i Westerås, och icke under sitt långa vistande
derstädes kunde försona. Detta var äfvcn orsaken lill
hans tvist med regeringen, hvilket upptiäde på den
tiden förorsakade serdeles mycken oro.

Första början till nämnde oenighet lades under
Gustaf Adolfs styrelse. Hvar och en biskop var vid
denna tiden nästan enrådande i sitt stift, hvaraf myc-
ken villervalla uppkom. Olika ordningar, hand- och
psalmböcker följdes i olik* stift. Då biskoparna voro
unga, tilläto de sig en mingd sjelfrådga tilltag ;r då de
blefvo gamit, lemnades en mängd sjelfsvåld och oord-
pingar utan rättelse. Dessa ölägenheter ansågos svåra

165

alt häfva, så länge ingen gemensam öfverdemslol fanns
mer än konungen. Gustaf Adolf bes!öt inrätta en så-
dan, för att åt de skilda stifts-styrelserna gifva mera
enhet och åt regeringen mer magt. Likasom de öfriga
äaibetsmaana-klasserna hörde hvar under sitt kollegium,
ville han iniätta ett dylikt äfven för presterska-
pet. Det skulle heta Consis torium genera le och
bestå af riksdrotset och erkebiskopen skiftevis ordföran-
de, med sex verldsliga och sex andliga bisittare, bland
de förra några riksråder. Delta förslag framlades först
1G23. Det blef ej för biskoparna välkommet, troligen
derföre, att deras egen magt skulle derigenom inskrän-
kas och regeringens utvidgas; dessutom hade prester-
skapet i allmänhet sedaa katolska liden mycken ovilja
mot hvarje förmanskap af lekmän. Ståndets svar blef
derföre afrådande; »ty af bibeln syntes, att verldsliga
»män icke böra i den andliga styrelsen deltaga» ^). —
Är 1625 gjorde konungen elt nytt förslag, enligt hvil-
ket flere prester borde ingå i domstolen; men som
dessa således skulle komma att dömma öfver sina för-
män, biskoparna, så afrådde presterskapet äfven denna
gäng. — Rudbeck var i spetsen för motståndet och
beskyllde Oxenstjerna, förslagets upphofsman, »alt ge-
»nom detsamma vilja vända upp och ned på staten.»
Konungen vågade ej reta de hos folket allsmägtiga pre-
sterna ccb lät saken falla; mia yttrade i vredesmod,
»att, om biskoparna hädanefter försyndade sig, skulle
»de till straff för siii motspänslighet i likhet med an-
»Jra brottslingar dragas inför hofrälten» -). Axel Oxen-
sljerna härmades likaså , och yttrade öppet till Rud-
beck, »att denne skulle inför Gud ansvara för det oa-
»da han gjort, då han hindrat det gagneliga förslaget.u
Men efler denna riksdagens slut började Rudbeck att i
tysthet samla en mängd handlingar om de lärdas och
presteståndets privilegier, om deras frihet från verlds-

1) Lund. Aknd Bibliot Bibi. Msc. H c. fol. i3.
2; Riks ark. Pvädsprot d. 22 Jan. 1636

166

lig öfvcrdomstol, o. s. v. Då regeringsformen af 1654
var under öfverläggning, begärde några biskopar , att
äfven för kyrkostyrelsen skulle upprättas ett serskildt
kollegium, men bestående blott af andeliga. Detta si-
sta villkor afslogs, och saken förföll ; men från denna
stund började Rudbeck att på sitt tryckeri i Westerås
trycka ofTannämnde samlingar ^].

Det finnes antecknadt , att Rudbects grundsatser
vid åtskilliga andra tilirällen väckt uppseende, och det
redan under konungens tid. Likaså fortfor han under
förmyndarestyrelsen. Vid alla riksdagar var han när-
varande (inalles sjutton gånger) och vid de flesta visa-
de han sig som anförare för det motstånd , som rege-
ringen ofta mötte inom presteståndet, och hvaraf vi
redan i början af denna berättelse anfört åtskilliga
exempel.

Ar I63G utbröt den hufvudsakliga tvisten. Rud-
beck blef i rådet anklagad för flere mål på en gång.
Först, att han sökt från ^verldslig domstol fritaga en
prest och anfcrvandt och draga dess tvistemål under
domkapitlets afgörande. Biskopen sökte försvara sig;
och fel synes hafva varit å ömse sidor. Andra klago-
punkten var, att Rudbeck i ett böneformulär icryckt
några ord af innehåll, det Tyska kriget måhända för
egennyltiga afsigter förlängdes. Tredje punkten , atfc
han i ett bref till sina prostar klagat öfver »ovanliga
»skatter, öfver stora hus och höga babelstorn , som af
»enskilda uppföras,» o. s. v. Delta sisträmnde bref ha-
de, ehuru mot biskopens afsigt, blifvit från prediksto-
larna uppläst och gjort mycken ond blod uti landet.
Fjerde och hufvudsakligaste punkten bestod i den för-
ut omtalade brefsamlingen, hvilken nu var nästan fär-
digtryckt och hvaraf han meddelade exemplar åt drot-
set och Johan Skytte. Ofverskriflen var ; »De lärdas
»m. m. privilegier, hvilka de i alla väl inrätlaJe sta-
«ter, så annorstädes som i vårt kära fädernesland, ge-

i) Riksark. Radsprot. d. 7 Juli 1645.

167,

»nom Guds nåd och berömliga rcgenters mildhet, samt
»genom läng vana hafva åtnjutit och ännu åtnjuta etc.»
Under denna til tel införde biskopen också flere under
katolska liden för presterskapet utfärdade privilegier,
likasom de ännu varit gällande. Deremot hade han
uteslutit Westerås recess af 1527 , genom hvilken
samma katolska privilegier sedermera blifvit in-
skränkta. Boken var tillegnad rådet, och i sjelfva före-
talet yttrades åtskilligt, som hade utseende af en upp-
maning till styrelsen »att ej glömma sin pligt mot kyr-
»kan och presterskapet; så framt den ej ville begå
»mened, samt anses för visare än Gud och fromma
»förfäder,» o. s. v. Boken, ehuru blott till få utlem-
nad, väckte liflig rörelse öf\er allt, serdeles inom rå-
det. Man härmades öfver sidohuggen mot regeringen ,
och öfver bemödandet att åter framdraga katolska pre-
sterskapets företrädesrättigheter. Serdeles var Johan
Skytte ifrig; han påstod, »att boken kullkastade flere
»af rikets lagar och författningar, samt vore den far-
»ligaste skrift , som i Sverge inom hundra år ut-
»kommif.»

Sakens svårighet ökades än mera genom den om-
ständigheten, att det i allmänhet och serdeles vid detta
riksmöte rådde en stark spänning mellan regeringen och
presterskapet. Den förra hade neml. i riksdagspropo-
silionen åter väckt frågor, hvilka syftade till samma
mål som Consistorium Generaie. Det var vanligt , att
hvarje stånd genom någon sin medlem mottog det sig
tillhöriga exemplaret af propositionen och vid samma
tillfälle yttrade några ord, likasom en hälsning till re-
geringen. Nu underläto presterna både det ena och
andra och gingo bort utan alt mottaga proposilionen
och utan att säga ett ord. Det blef illa ansedt. Bisko-
parna ursäktade sig; »de hade ej kommit sins emellan
wöfverens, hvem som skulle under nu varande erkebi-
»jkopsledighet föra ordet.» Till en del torde orsaken
hafva varit denna, till en del också en hemlig läflan
mellan biskoparsa Paulinus i Streognäs och Rudbeck. i

168

Westcrås. Det ar dock troligt, att ovilja mot sjelfva
propositionen också bidragit Så togs det af regerin-
gen och Per Baner hotade att sätta doinprosleu Wal-
iius i Uppsala till talman ufver alla biskoparna. Pre-
sterna å sia sida voro ihärdiga i motståndet, och deras
slutbetänkande innehöll , »att de aiisågo en ny allmän
»kyrkoordning öfverflödig; den gamla af 1572 vore god,
»blott man stadfästade några tillägg, som kyrkans
»förmän och samtelige p res ter skåp e t dervid
»gjort.» I inledoingen till detta belänkande gifva pre-
sterna genom anförande af några bibelställen tillkänna,
»att det tillkommer dem att draga vård derom, att allt
»skickeligen tillgår i församlingen; och alt deras stånd
»bäst bör veta, hvad derlill hörer» o. s. v. ^). Hela
tvisten var tydligen en fortsättning af den gamla stri-
den mellan andeliga och verldsliga mai;ten.

Dessa förhållanden ökade den förlägenhet, hvari
regeringen genom Rudbecks uppförande blifut försatt.

Alt tiga och tåla vore skymfligt och kunde fram-
locka än svårare försök; att angripa Rudbeck vore våd-
ligt, ty han var en förtjent man, derlill ihärdig oci
af det mod, att haa icke kunde böjas. Man vändj
sig först till ell utskott af de andra presterna. Eli pa*
bland de yngre ogillade Rudbeck. Men biskoparna ocl
de äldre undandrogo sig alt gifva något bestämdt ut-
låtande. Slutligen uppkallades Rudbeck sjelf. De la
Gardie, Skytten, Banérerna m. fl. angrepo honom if-
rigt; men han försvarade sig djerft. Derucder tillät
häri sig att till undvikande af ansvar förtyda sina egna
ord och förneka deras mening. Så sade han , »att
nåe utgifna privilegierna voro anförda icke såsom gäl-
»lande utan blott berättelsevis;» ehuru litteln innehöll
motsatsen. Så påstod han ock, »att de öfvorklagade
»uttrycken om pålagor, stora torn, fortsatta krig, eds-
rtbrolt m. m. vore blotta varningar i allmänhet, utan
»syfte på styrelsen;» delta, ehuru uttrycken påfagligen

O Pviksark. IliksdiigsliamU. för iG3G.

169

voro skrifaa och af allmänheten uttyddes såsom skott-
kolfvar mot regeringen och dess medlemmar. Med
käck fyndij3'het begagnade han likväl dessa och flere
försvarsskäl. Oakladt ett långt samtal kunde rådet ic-
ke förmå iionom att erkänna något fel. Han slutade
med de orden : »Jag har som prest bort tala sanning.
»Följer förargelse deraf, så är den tagen, ej gifvcn.
»Ingenting finnes, som ej kan illa uttydas. Uli intet
»slånd, kanske ej ens i regeringen gar det alllid så
»trådrätt till. Derföre måste jag säga sanningen och
»skall göra det, så länge jag lefver.» Bland sina be-
kanta yttrade biskopen: »det han vore värd mista kap-
»pan, om han återkallade elt enda ord af siu bok.»
Just nu kom Axel Oxenstjerna hem ifrån Tyskland.

Redan första gången, han dellog i rådets förhand-
lingar , kom Uudbecks sak under ö^veriäggning. Oxen-
stjerna ogillade högeligen så väl den tryckta boken,
som de till prostarna utgångna brefven; han tillstyrk-
te: »alt icke lätthändt umgås med biskopen; ty då
»skulle denne snart åter komma med nya påhitt.))
Biskoparna och preslerskapet blefvo uppkallade att
höra rådets och afgifva eget utlålande. Oxenstjerna
framslällde: »huru regeringen alllid hållit och ämnat
»hålla presterskapet i den vördnad och vid de fcrde-
!)lar, som detsamma tillkomma. Han undrade derföre,
»att biskopen ulgifvit ifrågavarande bok och deri in-
»fört allehanda prestpiivilegier sedan den påfviska ti-
»den , då biskoparna foga aktade sin predikstol, utan
»gjorde sig till furstar i staten. Bi>kopen ,» sade
Oxenstjerna, »anför alllid påfviäka företrädasrälli^heter,
»och synes mig , alt han sjelf hafver en dryg flik nf
»St. Peders kjortel. Icke beskyller jag honom för att
»vara en papist; men han lägger till påfvedömet den
»trappa, på hvilken hans eft»'rträdare sedan kunna upp-
»gä. Jag undrar, hvar hans velt var, när han denna
»boken skref. Om författaren vore en skolefux, kun-
»de man derföre stryka huden af honom. Vore det
»en yngling, kunde man ock saken föga akta; meu att

170

»en man, som stigit till höga ämbeten skall sin myn-
»dighet så missbruka, det finner jag helt underligt. —
»I företalet till bönedagskungörelsen förbigår biskopen
»de andra ståndens synder; men öfverdrifver deremot
»allt, som kan kasla skugga på regeringen, samt fram~
»ställer skatterna i den förhatligaste dager, hviiket allt
»låter Ijufligt i gemene mans öron. Vi uli regeringen
»bekänna öppet, att vi offa synda af oförständ, af för-
»summelse, eller af menskliga lidelser. Det kan ock
»hända, att \issa slags synder begås mer af regeringen
Ȋn af andra. Vi undandraga oss ej heller bestraffning
»derför; men biskopen hade bort först enskildt varna
»oss; ej heller uteslutande angripa regerirgen, såsom
»den der ensam eller förnämligast skulle synda; då jag
»likväl utan någons förtal vågar säga, att både bisko-
»pen och de andra undersåtarne äro lika så stora syn-
»dare som vi. — Biskopen talar om stora och odräg-
»liga skatter. Men, om i, vördige herrar, kände sta-
»tens ställning såsom jag, så skulle ingen af eder vilja
»sitta vid detta bordet. Nu går det någorlunda an ^
»ty jemnförelsevis hafva vi lugnväder; men stormiga
»tider kunna snart komma. Ryssland tillväxer; Polen
»har skaffat sig fast fot vid Östersjön; Danmark söker
»lägga under sig Ilolslein. Mot a!!a dessa måste äfven
»vi förkofra våra medel. Biskopen hade derföre bor£
»ursäkta och försvara, men ej s\ärta sin lagliga öfver-

»bet, än mindre mot henne uppreta undersåtarne.

»Regeringen vet, att det öfriga presterskapet ogillar
»biskopens förfarande och söker hålla allmogen tilf
»lydnad och förtroende mot öfverhelen. Vi bed-
»ja derföre, att ståndet måtte oväldigt säga sin
»tanka om saken, och huru den obehagliga tvisten kan
KafsluSas.i)

Efter en kort öfverläggning svarade presterskapei
nästan som förut : »de hade svårt att dömma öfver en
»ämbetsbroder; kunde ej tro, alt han haft någon ond
»afsigt ; hoppades för honom ursäkt , bäldst han lärer
»hafva erbjudit sig att undertrycka boken.»

171

Rilskansleren svarade: »I sägen det svårt alt an-
»gripa en medbroder. Mig synes, att i derföre bor-
))den hålla honom så mycket strängare; så skulle jag
))göra. Jag förmanar, att i ulan afseende på medbro-
»derskap endast söken sanningen; men jag fruklar, alt
»han öfverdyflar eder så , att i icke mot honom vågen
»lyfta munnen. Men läser igenom boken, serdeles fö-
»re- och eftertalel, och i skolen finna, huru illisligt
»och bittert han griper oss an. Sedan skolen i gifva
»oss tillkänna eder mening deröfver.» Härmed afskedj-
des presterna.

Vid underrättelsen om denna allvarsamma vänd-
ning blef Rudbeck orolig och gick till den vanliga
medlaren, riksdrolsen Gabriel Oxenstjerna, samt förkla-
rade sin ledsnad öfver alt hafva utgifvit boken, och-
erböd sig att inför rådet »ursäkta och afbedja de be-
»gångna felen, samt försäkrade, all han icke velat svär-
»ta regeringen, ej heller införa päfveläran.)) Tillika
begärde han alt genom drotsens bemedling få företräde
hos dess broder, rikskansleren.

Delta sista beviljades. Eudbtck »ursäktade och
»erböd sig samla och förstöra alla exemplaren af bo-
»ken, samt bad rådet icke göra honom någon nesa ))
Oxenstjerna svarade skarpt, omlalde hans förra »stämp-
»lingar mot Consistorium Generale och huru missnöjd
»konungen deröfver varit. Jag ville gerna,» fortfor
han, »rösta för mildare dom; men fruktar, all i då
»snart kommen igen med än värre upptåg.» De skil-
des utan bestämd öfverenskommelse.

Den 21 Juli skulle rådet fatta sitt afgörande be-
slut. Rikskansleren framställde saken. »A ena sidan
»kunde man straffa biskopen. Nu hade man honom
»fast, rätta hufvudmannen till alll motstånd. Prester-
»skapet lärer ogillat hans bok och han jjelf bäfvar.
»Nu kunna vi utan någons motsägelse på honom fast-
»ställa elt exempel, både till hans straff och till
»stadgande af regeringens anseeede. Släppa vi honom
»denna gången, så kommer han lilläfventyrs på elt Ii»

172

»nare men värre sätt igen. — För mildare åtgerder tala
»deremot andra skäl. Han har nu mistat sitt stora in-
»)fly lande och lärer ej mer reta folk mot oss, seende,
»att det är hans eget förderf. Hans ålder och stora
»förtjenster kräfva öfverseende. Man kunde ock på
»sådant sätt vinna ståndets välvilja; ty mild regering
»älskas.)) Slutligen tillade Osensljerna: »den, som har
»något att häruti påminna, han må göra det nu och
»här i rådkammaren. Men sedan beslutet är taget,
»måste vi derom alla tala med en mun.»

Beslutet blef, alt, om preslerskapet förklarade sitt
ogillande af nämnde skrift och fällde förord för Rud-
beck, skulle han få komma iuför rådet och aflägga för-
klaring och afbön, samt erhålla förlåtelse; dock blef
Rudbeck tillsai;d, att i sin förklaring icke gifva rege-
ringen nya anledningar till missnije.

Samma dag om eftermiddagen upptiädde presler-
skapet i rådet, erkände regeringens stora förijenstcr
om fäderneslandet, ogillade Rudbecks skrift och tad
om nåd för hans förseelse. Dagen derpå infördes Rud-
beck samt preslerskapet i rådkammaren, då biskopen
af Axel Ox-insijerna erhöll en ijenlig föreställning, och
gjorde derefter sjelf en slags förklaring och afbön; samt
fick i följe deraf tillgift, tackade derföre cch tog
samtliga rådsherrarna i hand ; hvarmed ftr^ouingen
skullQ vara fullbordad.

Erkebiskopsslolen var vid denna tiden ledig. Va-
let vägde mellan Rudbeck o^h biskop Paiiiinus i
Slrergiiäs. Rösterna hade utfallit på del sätt, att in-
om stiftet hade Rudbeck många, Paulinus inga; bland
riksdagspresterna deremot hade båda e!t lika antal ^).
I rådet voro De la Gardie, Brahe, Fieining, Gabriel
Gustafsson Oxeastjerna, m. fl. för Rudbeck; men riks-
kan »leren mot. »Rudbeck,» sade han, »kommer alltid
»alt slräfva mot regeringen och blifver som erkebiskop

i) Riks ar k. Riksda^shaudl. 1G3(3 och 1G37.

17S

»Un farligare t], Paulinus utnämndes. Delta upprörde
den gamla osämjan ånyo. Vid 1637 års möte blef
visserligen utnämningen af de flesta stiften formeligen
gillad; men Rudbeck och erkesliftet påstodo, att det
sednares lätt icke blif^it behörigen iakttagen, emedan
den utnämnde erkebiskopen inom det samma icke er-
hållit en enda röst ^j. Det tyckes äfven, som Kudbeck
och hans vän, professor Lenseus i Uppsala, personligen
angripit Paulinus föi detta förhållande. De blelvo der-
före i närvaro af flere bland presterskapet uppkallade
i rådet och af rikskansleren allvarligen bestraffade.
Rudbeck sade: »Jag har talat efler samvetet, och
»blifver derföre handteiad, som Elias.» Oxensljc-rna
svarade: »Det är stor skilnad mellan Elias och bisko-
»pen i Westerås. Elias led för religionens, men i för
»jurisdictionens skull, och derföre, att i viljt n slicka
»eder fot in i rådstugan. Men om i biskopar icke vil-
»jen vara fogliga, skola vi förordna jemnle eder super-
»intendenter; då eder magt och myndighet snart skall
»blifva lagom. Jag frågar eder andra af prestestån-
»det, om i hafven något mot Paulini utnämning?» De
svarade sig »dermed alla vara nöjda;» hvarpå det blef
ytterligare bekräfladt ^).

Ar 1640 förekommo nya klagomål. Landshöfdin-
gen anmälde, alt Rudbeck vägrat betala den vid riks-
dagen beslutade lilla luUen och i synnerhet accisen;
han hade påstått, att biskopar och domkapitlets med-
lemntiar borde vara derifrån fria; han hade hotat tull-
nären o. s. v. Saken var så mycket vådligare, som
allmogen i flera landsorter nyligen hade just för sam-
ma tullafgifters skull anställt oroligheter, hvilka med
understöd af en så betydande man, som biskop Rud-

i) Riks ark. Rådsprot. d. 25 Kov. 1636.

2) R. i Isar k. Riksdagsliandl. 1637.

3) E n g e s I r. Acta Historica Sclcctiora 1^33 ad annui
1644.

174

beck kunde blifva farliga. Danska sändebudet Wibe
sökte också begagna tillfället, och närmade sig till
3ludbeck för att möjligen genom honom motarbeta
Svenska regeringen, hvars planer mot Danmark \yibe
redan då anade ^). Rådet beslöt hålla undersökning
om det anförda käromålet. Rudbeck nekade väl i
början till klagopunkterna, men kunde ej helt och
hållet komma ifrån dem. Då de andra biskoparna upp-
kallades att med rådet öfverlägga om tvisten, bad han
derföre genom sina ämbetsbröder om förlåtelse, och
erhöll försäkran derom mot löfte att alidrig mera så-
dant oråd sig förelaga.

Det skedde ej heller. Ålderdom och de sista
årens ledsamheter medtogo krafter och lynne. Sten-
plågor, hvaraf han förut lidit, tilltogo så, att han
1641 ansåg sig oförmögen att vårda sysslan, och ville
derföre taga afsked. På det församlade prestmiUets
begäran bibehöll han dock ämbetet till sin död. Sista
åren låg han för det mesta till sängs, under hvilken
tid domkapitlet sammanträdde i hans rum, och ären-
derna vårdades med lika nit. Då prester under sjuk-
domen bepökte honom, plägade han låta dem uppläsa
stycken ur bibeln, lalade sedan deröfver, dem till un-
dervisning, sig till tröst. Äfven drottning Krislina he-
drade honom med ett besök, hvarunder han allvarligen
varnade henne för smickrare och för dem, som hos
henne i hemlighet svärtade andra personer. Efter svå-
ra plågor afled han ändteligen 1646.

Med första hustrun, en dotter af erkebiskop Ni-
colaus Bothniensis, hade han inga, med den sednare,
en prosledotter från Fellingsbro, deremot 14 barn,
från hvilka många både adeliga och prestslägter här-
stamma.

2) Köpenhamn. Gelicimc archivct. Eit brcf fian \yibe
till Kupenhamu d. 28 Febr. 1640.

175

JOir.VN ADLEU SALVIUS,

född i Strcgnäs år 1590, fick i barnaåren god uppfo-
stran, och när fadern, syndikus Peder Hansson, dog
och medel lill undervisningens fortsättning felades, er-
höll den hoppfulla gossen i.i biskopen betydlig bjelp.
Så genomgick han skola, gymnasium och akademi,
öfverailt med utmärkt beröm. I Uppsala tillades ho-
nom offenteligt understöd till utrikes resor. Dels med
denna bjelp, dels som lärare åt en serdeles rik guld-
smedsson från Stockholm, besökte han främmande län-
der ocli lärosäten från 1G12 till 1G19. Under denna
tid studerade han nästan alla då för tiden öfliga vet-
tenskaper, i synnerhet vältaligheten, samt läkare- och
skedkonsten. Men Axel Oxensljerna, hvilken under ti-
den fallat gynnande tankar om hans egenskaper, råd-
de honom alt vända sig till statsläran. Salvius, så
kallade han sig sedan Uppsala tiden, lydde rådet och
använde de sednare åren af sin utrikes resa till att
söka fullständig kännedom af främmande länder, deras
språk, författning, tillgångar m. m. Ar löl9 återkom
han till fäderneslandet.

Under Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjernas cgon,
samt af dem gynnad, steg han hastigt. Ar 1620 ledde
han enligt konungens befallning flyttandet af Göteborg
från Hisingen lill det ställe, det nu inr.ehar. Samma
år blef Lan assessor i Svea bofrält, men fick snart i
uppdrag att utföra några hemliga utrikes beskicknin-
gar. De utfördes väl, och 1624 upphöjdes Salvius till
adeligt stånd, samt antog namnet Adler Salvius.
Sedan under många år följde han konungen oafbrutet
och arbetade i eller förestod dess fältkansli; stundom
uppdrogos honom derjemnte vigtiga underhandlingar. I
början af Tyska kriget var han general-fältkommissa-
rius för hela hären. Men konungen behöfde honom
snart för kinkigare uppdrag. Han utnämnde honom
till silt hemliga hofråd, och befallde honom stanna
som Svenskt sändebud i Hamburg. Här skulle ban

176

hafva ett vaksamt öga på Tyska fursfarna, på Sverges
bundsförvandter, härar och härförare m. w. samt slut-
ligen mottaga och förvalla de främmande underhålls-
penningarna och anskaffa nya medel, då sådana behöf-
des. Ar 1G34 återkom han till Stockholm och ut-
nämndes till hofkansler; men då Axel Oxenstjerna 1636
lemnade Tyskland för alltid, lann regeringen ingen
skickligare att förestå Svenska dervarande underhand-
lingar än Salvius, hvilken redan förut ägde noga kän-
nedom af dessa ärender. Han måste derföre ånyo åta-
ga sig att blifva Svenskt sändebud i Hamburg med un-
gefär samma uppdrag, som förut. Denna gången stan-
nade han der ifrån 1636 till 1643.

Sysslan var en af de brydsammare. Salvius skulle
i första hand mottaga, besvara, eller fiamföra alla
fordringar, missnöjen och klagomål, och detta ömse-
sidigt hos fiender, bundsförvandter, Svenska härar och
bärförare, Tyska furstar, och slutligen hos Svenska
regeringen sjelf. Af honom begärde Frankrike upp-
skof på underhållspennmgarnas utbetalande, hvaremot
Svenska bärförarna ropade högt efter sold, och den,
som ej fick sin vilja fram, vände alltid harmen först
mot Salvius. Man förbittrades öfver hans motstånd,
hans ihärdighet, och i synnerhet öfver den slughet,
hvarmed han utspanade och tillintetgjorde några för
Sverge vådliga planer. Oviljan mot honom var stun-
dom så häftig, att han icke under flera veckors tid
vågade visa sig på Hamburgs gator af fruktan för sina
fiender och för Sverges. På denna kinkiga plats var han
likväl fäderneslandet högeligen nyttig. Vi hafva re-
dan förut berättat några tillfällen, då han bevisade
fäderneslandet ganska vigtiga tjenster. Ofta understödde
ban det också i i ödens stund med förskotter, stundom
ända till femtio, ja hundradetusen riksdaler; ty han
var en ganska rik man och hade dessutom hos penninge-
karlarna stort förtroende.

AU

177

All han på en sådan plats skulle fa ovänner, är
klart. Sådana saknades ej heller. Åke Tott, Johan
Baner m. fl. voro honom mycket gramse. Härtill bi-
drog också Salvii egen personlighet, hvilken ej var
egnad att vinna förtroende och kärlek. Han hade i
det enskilda lifvet ett retsamt, ojemnt och uppbrusan-
de lynne, ehuru klok och kall i allmänna sammanträ-
den. I hans sinnelag fanns ingenting stort eller ädelt,
som kunde vinna och bibehålla aktning eller cillgifven-
het. Penningar älskade och samlade han mycket. I
afseende på sättet taltes allehanda. Det finnes äfven
spår, att utländska magter sökt genom gåfvor vinna^
hans biträde, men inga säkra spår alt han derföre
verkligen uppoffrat fäderneslandets fördel.

Salvius ingick vid 30 års ålder i äktenskap med
sin lärjunges moder, en guldsmedsenka, mindre be-
haglig och till åren, men med ovanligt stor förmögen-
het. Sammanlefnaden var ej serdeles lycklig och oför-
delaktiga rykten utspriddes om Salvii lösaktiga lefverne.

Hans deltagande i Westfaliska freden och då va-
rande tvister med Johan Oxenstjerna skola vi jemnte
hans sednare öden i nästa del omtala.

NILS NrLSSON TUXC.EL,

son af en Karl den niondes räntemästare, blef 1630
antagen som kongl. sekreterare eller skrifvare i rå-
det och adlades 1037. Han började snart alt af Dan-
ska sändebudet i Stockholm taga mutor, ja årliga un-
derhållspenningar, hvaremot han för denne omtalade
allt, hvad i rådet förehades. Denna handel dref han
många år och utan att blifva upptäckt. Regeringen
tyckes dock hafva misstänkt något sekreterarnas förrä-
deri. Oxensljerna brukade derföre vid de vigtigaste *
angelägenheterna visa ut Tungel och de andra skrif-
rarna, hvarefter han sjelf förde pennan. Aien 1637

12

178

och 1641 ville afven styrelsen affärda Tungel som un-
derståthållare till Abo, och 1642 i samma egenskap
Ull Ingermanland t); men denne stannade häldre på
sin förra plats uti rådet. Han älskade icke och var
ej heller af Oxenstjernorna älskad; men sökte så myc-
ket mer ställa sig in hos Per Brahe och Salvius. I
sina bref till denne sednare talte han illa om Oxen-
stjernska partiet och rådde Salvius att stanna som
s»sändftbud utrikes och icke komma till Sverge, ty un-
nder denna förmyndareregering blifver den tjenare, som
')ej är af hög börd, föraktad och förtrampad, ju mera
ijhan af Gud utrustad är -).»

SEXTONDE KAPTILET.

OM ADELN.

Uli berättel))en om Axel Oxenstjerna och Svenska
rådet hafva vi anfört llere adelns bemödanden att ut-
vidga sin magt och frihet. Också andra dylika försök
gjordes, men förmyndarestyrelsen sökte på ett i all-
mänhet berömligt sätt, att i denna liksom andra frå-
gor hålla sig vid rättvisa och billighet. Den afslog
adelns begäran, att få de af Gustaf Adolf utfärdade
privilegierna redan under förmyndaretiden bekräfta-
de^). Den sökte tvärtom att icrmå adeln till yiter-
äigare medgifvanden , cch lyckades stundom; men må-
ste också någon gång meddela andra friheter i stället.
Det förnämsta, hvarmed adeln under denna regering

i) S. st. a. 13 Apr. 1C41, a. 22 Mais 1G42.

a)RiEsark. Acta Salviana. T. IV. Tungel till Jch.
Salvius d. iO Jan. 1638 m. 11.

3) S. st. Radsprot. d. 19 FcLr. 1G33:

179

gynnades, var dess företrädesrätt som köpare af kro-
nogods, hvarom mera framdeles.

Adeln inom sig kom till mera ordning och sam-
manhang medelst riddarhuset och riddarhusordningen.
Genom den af Gustaf Adolf införda röstberäkningea
efter klasser fick å andra sidan regeringen större in-
flytande inom ståndet än förut.

Man har omtalat denna tidens högadel och äm-
betsmän såsom utmärkta för stora kunskaper. Detta
gäller om Axel Oxensljerna, Johan Skytte, Per Baner
och Per Brahe, samt några få deras likar; men icke
om mängden. Man finner tvär tom bevis, att de va-
rit tämligen olärda, ehuru kanske i förhållande till
samtiden kunniga nog. Ebba Brahe, och riksdrotsen
Gabriel Gustafsson Osenstjerna m. fl. kunde ej tala
Fransyska, många bland rådet icke Lalin, knappt nå-
got främmande språk. Gustaf Adolf hade nyss före
sin död bestämt till rådsherrar åtskilliga personer,
bland andra äfven Axel Baner. Då dessa sedermera i
rådet inkallades, vägrade Baner att mottaga platsen,
»ty han fann sijj derliil ovärdig; han hade icke fått
»tillfälle att så visilägija sig om vettenskaperna ,
»som för ett sådant ämbete höfdes.n Jakob De la
Gardie deremot föreställde honom, »alt många af her-
»rarna i rådet hafva mera nyttjat svärdet än boken,
»hvadan de icke genomgått !?in skola så alldeles; men
»hoppades dock att genom ett goJt förstånd och red-
»lig vilja kunna vara sitt fädernesland nyttiga ^).» Det
var först efter enträgna förcjtällningar, som Axel Ba-
ner kunde förmås att mottaga det vigtiga kallet. —
För öfrigt fortfor också under denna tid det öfverkla-
gade förhållandet, att adeln uppfostrade sina söner till
»dans, jagt, nöjen och hoflefvernp;» men icke till »kun-
»skaper och arbetsarahet, hvarföre också kanslisysslor-
»na allt mer och mer måste falla i händerna på ofiäl-

i) Riks ark... RäJsprjt. d. 4 Febr. 1633,

180

»se stånden^).» Under ledning af Skytten och med Jo-
hannes Matthicc till första lärare, hade år 1625 för
adelns bättre uppfostran ett serskildt läroverk blifvit
i Stockholm inrältadt under namn af CoUegium illu-
stre, men det gick redan 1633 öfverända^) af brist
på medel.

För öfrigt bibehöllos från fordna tider ännu mån-
ga af adelns tryckande företrädesrättigheter så i lag
som bruk. Ännu kunde frälsemannen i följe af Gårds-
rätten sjelf till fängelse och mindre straff döma sina
bönder, hvilket ofta på det egennyttigaste och vilda-
ste sätt missbrukades, i synnerhet i Finnland, der
adeln var längre bort från öfverhetens öga och straf-
fande hand, samt tillika hade det nära exemplet af
de lifegnas behandling i Est- och Lillland. Bönderna
blefvo af en och annan icke blott med det trägnaste
arbete utblottade, ulan ock för föga orsak inkastade i
herregårdstornet och illa handterade. Åke Tott, Otto
Sperling m. 11. blefvo af regeringen för sådana sina
våldsamheter allvarligt skrapade '"*))

Adeln hade förut i lag och än mer i häfd uteslu-
tande rätt till de högre ämbetsverken. Regeringsfor-
men af 163 1 införde ett visst antal ofrälse medlem-
mar i hvarje kollegium , j:enom hvilket förordnande
ofrälseståndens rättighet till doltagande uti den högre
statsförvaltningen för första gången formligen erkändes..

De gamla begreppen om adelns höghet fortforo
hos dem sjelfva och hos många. Alanus, en professor
i Åbo, påstod offentligen, »all adelskap vore en gudom-
»1ig inrättning, och alt barn af förnäma föräldrar vo-
»re af ädlare och högre natur än andra.» I visst fall
ökades anspråken. Man börjar finna spår af det utri-

j) S. st. d. 13 Jan. 1636.

a) Engestr. 4:o Hislori&la Anlcclnlnf ar af Giisf, Ben-
zelsijerna.

3^ Riksark. och Regislnd. d. 21 Ang. 16:4.

181

IkCs ifrån införda begreppet om medelbara och
omedelbara undersåtar e. I Tyskland var i af-
seende på kejsaren hvarje furste en omedelbar under-
såtare, men furstens undersåtare blott medelbara un-
der kejsaren. Räånjia syftade im ehuru mindre öppet
<lerhän, att äfven i Sverge skulle adeln anses för kro-
nans omedelbara, men de andra stånden för dess me-
delbara undersåtare, och således som omedelbara un-
dersåtare under adeln. Ogifta medlemmar af lägre
adeln kallades junker och jungfru; den högre
eders herrlighet; slutligen infördes bruket af eders
excellens.

Förmyndareregeringen utnämnde under hela sin
tid icke en enda grefve eller friherre. Den ville i
början ej heller meddela adelskap, men i brist på an-
dra medel att belöna de många och stora förtjensterna
måste detta slutligen tillgripas. Några och femtio per-
soner blefvo under förmyndareregeringen upphöjda till
frälsestånd, hvarförutan ett betydligt antal utländska i
Svensk Ijenst varande adelsmän intogos på riddarhu-
set. Stundom finner man dock, alt Axel Oxenstjerna
varnat, och att rådet fruktat, det man med dessa
hedersbelöningar varit för frikostig.

SJUTTONDE KAPITLET.

OM PRESTERSKAPET.

Inom preslerskapet funnos många oordningar. Stån-
det led intrång af frälsemännen, hvilka ville befria a^la de
nya sätesgårdarna från tionde till presten, hvarigenom
dennes inkomster mycket förminskades. Efter bruket i
Tyskland började också adeln att, hvar i den församling,
-der han bodde, tillsätta prest, utan både biskopens och

182

allmogens hörande. Plebis est consentirei^), sade
man. Axel Oxenstjerna måste allvarligen hejda detta
missbruk. Äfven undandrog sig adeln att bevista den all-
männa gudstjensten, och höll i dess ställe enhvar
egna huspredikanter. Med små löner och långsam be-
fordran kunde härtill erhållas endast okunniga och
odugliga personer, hvilka ej sällan lifnärde sig som
landlbönder eller handtverkare åt sitt adelsherrskap.
Genom mängden af sådana led ståndets anseende och
framkomst. Äfven af inre oordningar. Stift och pa-
Slorater voro för stora att kunna rätt skötas -). Stif-
ten hade olika psalmböcker, ja olika handböcker, hvart
efter sin biskops behag ^j. Detta, ehuru en för hela
riket gemensam handbok var tryckt cch antagen. Icke
ens drägten var den samma. Mångenstädes bibehöll
man ännu ringkragen för altaret. Biskoparna voro i
hög grad sjelfrådiga ; de fordrade, att det lägre pre-
sterskapet icke skulle träda i giftermål utan deras til-
Jåtelse •*). Myndiga, motsägande domkapitelsmän gåfvo
de snar befordran och inkallade unga ja-Lerrar i stäl-
let. Redogörelse ville de ej gerna vara underkastade.
Oaktadt Gustaf "NVasas reform bibehöllo de ännu en
hetydlig del af sin fordna sjelf:>tändiga myndighet. Det
var af dessa och många dylika orsaker, som regerin-
gen önskade upprätta Consistorium Generale. Men lik-
som de andra stånden synes ock presterskapet och
isynnerhet biskoparna hafva velat iakttaga tillfället af
en förmyndareregring och tilitvinga sig större friheter;
jcke utan riktning till den af staten oberoende ställ-
ning, som ståndet under katolska tiden innehaft. Stri-
den mellan Axel Oxenstjerna och Rudbeck var der-
före i grunden en strid icke så mycket mellan frälse

i) "Det tillhör menigheten att bifalla."
2^ Riksark. Hrådspr. i640 utan da'o.

3) S. st. d. 5 Oct. iC35. d. i4 Febr. iG40, d. i5 Apr.
i64i.

4) S. st. d. 3 Nov. 1G35.

183

och ofrälseslånd , som ej mer mellan den verldsliga och
andliga ^magten. Rudbecks sträfvande misslyckades;
men så misslyckades äfven förmyndareregeringens för-
sök med Conf*islorium Generale, och Axel Oxenstjeraa
måste 1636 sjelf tillstyrka alt ej med detta förslag yt-
terligare reta presterna.

På riksdagarna var presterskapet regeringens far-
ligaste motståndare. Orsaken härtill var dels ovilja
mot de ökade skattebördorna; dels under ledning af
Rudbeck försvar för sina uteslutande rättigheter;
dels den känsla af jemnlikhet och oberoende, som bland
ofrälsestånden utvecklade sig först hos presterskapet,
och var en följd af deras nu erhållna högre bildning i
de under Gustaf Adolfs lid inrättade gymnasierna ^).

Näst försöken att bibehålla och utvidga sina egna
företrädes! ältigheter, riktade premierna sina bemödan-
den förnämligast mot adelns privilegier. Biskoparna
tillstyrkte visserligen mildare åtgerder; men vid 1644
års riksdag uppstod inom det öfriga presterskapet ett
parti, som icke lät sig af biskoparna ledas; utan för-
klarade, alt också de ville hafva sin röst i besluten,
eller också ingengång komma till riksdagen. Detta
parti dref igenom, att ståndet begärde, det adelns
bönder måtte till kriget betala lika stor gerd , som de
öfriga. Axel Oxensljerna svarade: att »sådant vore
»stridande mot lag. Hvarje stånd hade sitt privilegium
»att lefva af, adeln sina frälsebönder, presterna der-
»emot altaret och tionden.» — Biskopen, som förde
ordet, ursäktade sig; »han visste förslaget vara obe-
»hagligt, måste dock på ståndets befallning fram der-
»med; tyckte också, att uti rikets nu varande nöd
»borde likasom vid skeppsbrott och vådeld alla , utan
»afseende på stånd, vara lika skyldiga att hjelpa.»
Oxenstjerna svarade: »I fordren uppoffringar af oss^
»men viljen sjelfva ingenting gifva. Skola vi mista vå-
»ra friheter, så skola ock andra stånd mista sina, ocb

i) Se G;tc (Iclcn, pag. |59.

1S4

))då blifver en stor förvirring och villervalla. Bäst är,
»att tivart stånd bar sin lagliga börda, och njuter sin
»lagliga rätt.» Företaget gick ej i verkställighet.

Förmyndareregeringen drog nitisk försorg om guds-
tjenslens uppehållande äfven i de aflägsnare landskapen.
Bibeln blef på Finska öfversalt och utkom 1642, lika-
så en del deraf på Lettiska språket åt LilHänningarna.
De många Ryssar, som dels vid Kexholm, dels i In-
germanland kommit under Sverges krona, förorsakade
mycket bekymmer. De förra klagade, att man ville
tvinga dem till lutherska läran. Regeringen lofvade
dem då metropolit af deras egen bekännelse; men på
det denne icke skulle sättas i något beroende af Ryska
kyrkan och regeringen, skulle han sändas till Konstan-
tinopel för att af der varande patriark invigas ^).
En Simon Wessman föreslogs dertiil, men saken sy-
nes dock aldrig hafva blifvit verkställd. Ar 1642
spordes samma oro och samma klagan bland Ryssarna
liring Ivanogorod; icke utan misstanka, att de upp-
äggades från öster. Gyllenhjelm föreslog då, »att man
»ej borde lägga hela Luthers katekes på folket, utan
»till en början nc-ja sig med att lära dem tio Guds
»bud ur deras egen bibel; derunder försäkra dem, att
»vi hafva samma religion, som de; vinna deras prester
»med ekad lon, och dem sjelfva genom ungdomens un-
»dervisning i vår tro ").» Man hoppades på detta vis
lätt locka och leda dem; ty både de och deras pre-
ster voro i högsta grad okunniga, så alt de icke ens
skulle märka olikheten mellan båda bekännelserna, så
framt man ej gjorde dem derpå uppmärksamma.

Flere andra nyttiga förslag bragtes emellertid in-
om regeringen å bana. Några större pastorat, serde-
les i Norrland , skulle enligt Oxenstjernas förslag delas,

i) Engcstr. ^cla om droltnirjr Kristina. 4:o. t. Kri-

stirns href till Byssania i KcUiolras läa d. 23 Sept.
iG33.

2) Rilsarl. Rådsprot. d. ii Dce. i64?.

185

Roaktadt,» side han, »att kyrkoherdarna och
Kerkebiskopen pruta deremot ^j.» Man sökte
också undvika de oordningar, som så kallade spridda
församlingar, t. ex. den T} ska i Stockholm då föror-
sakade, hvarföre Oxenstjerna yrkade, att den och dy-
lika borde med terrilorialförsamlingarna sammanslås ^j.
Man beslöt, att vid nästa ledighet flytta superinten-
denten öfver Wermland från Mariestad till Karlstad.
nOm jag då lefvei-, skall det nödvändigt ske,»
sade Oxenstjerna ^j. Man önskade också, för att bättre
sammanhålla prester^kapet i Stockholm, att ditförord-
na en serskild superintendent ■*^); och Oxenstjerna,
med stöd af biskop lludbeck talade om nödvändigheten
att i hufvudstaden hafva både elt gymnasium för den
talrika ungdomens, cch elt domkapitel för det talrika
presterskapels skull; men magistraten arbetade deremot
af fruktan att genom denna nya myndighet förlora nå-
got af sitt anseende '^j.

Det ringa antalet af tvistepunkter mellan lutherska
och reformerta bekännelserna, men den myckna olä-
genhet och bittra fiendskap, som denna olikhet föror-
sakade, väckte hos många redliga män tanken på för-
aning mellan båda troslärorna. De, som yrkade en så-
dan, kaMades Syucretister , och man finner bland dem
många af tidehvarfvets störs'a tänkare och ädlaste män.
Bland sådana först och främst den lärde och snillrike
Hugo Grotius, hvilken skref och arbetade i afsigt att
förena alla kristna bekännelser, och således förekomma
de krig och olyckor, som af troslvister väcktes. Jo-
han Duraius, en prest från Skottland, hänfördes redan
i ungdomen af den tanken, att förena lutheraner och
reformerta. För delta ändamål utgaf han flere skrifter

i) S. st. d. 27 Jan. 1641.
a) S. st. 15 Apr. 1G41.

3) S. st. d. 30 Sept. 1G40.

4) S. st. d. la Sept. 1 642.

5) S. st. d. 27 Jan. 1641.

186

samt besökte många länder och regeater. I allmänhet
undvek han alt genom predikningar och tal reta den
stora hopens lidelser och derigeiiom söka styrka åt
sia sak. Han vände sig i dess ställe lill de kunniga-
re, der öfvertygelse och en lugn granskning kunde
väntas. Ar 1631 var han vid protestanternas möte i
Leipzig; år 1 634 vid Evangeliska förbundets samman-
träde i Frankfurt, saint talade med lärdom och värma,
men också med sansad värdighet för sin sak. Många
lyssnade dertill; men under krigels stormar och tvi-
sternas bitterhet kunde han ingen ting uträtta. Gyn-
nad af Axel Oxenstjerna, kom han år 1636 i samma
afsigt till Sverge, och vände sig äfven här lill rege-
ringen och domkapitlen. Han besökte och samtalade
med de förnämsta teologerna i riket. Hans värdiga
uppförande skaffade aktnipg. I Uppsala gaf man ho-
nom ett afslående, men liöfligt svar. Iludbeck bemöt-
te honom i början så, alt biskopens egen renlärighet
blef dragen i tvifvelsmål och han måste på ett prest-
möte förklara och rentvälta sig. Sedermera vardt han
Dur?ei oförsonligaste fiende. Drottningens lärare, Jo-
hannes MalthiiB, blef af Dur;ous så hänförd, att han
framdeles till sin olycka sjelf inträdde på samma ba-
na. Presterskapet begynte emedlerlid blifva oroligt
och reia sinnena, samt vid riksdagarna framkasta vin-
kar om kättare och falska profeter. Oxenstjerna be-
klagade, att presterna »icke bemödade sig om förso-
»ning , ulan i dess ställe hittade upp alla möjliga
»tvistepunkter sins emellan.» En bland biskoparna
anmärkte: »att de enfaldiga togo förargelse Öfver Du-
»ra)i lärosatser.» Oxenstjerna svarade: »de enfaldige
»hade aldrig fått veta något derom, så framt ej pre-
Hsterra i sina predikningar i otid framdragit tvisten
»för de enfaldigas öron, och dermcd väckt förargel-
»se.» Regeringen ville emedlerlid icke för denna sa-
kens slull väcka oro i landet. Dura^us måste resa.
Han begärde bevis om sitt uppförande. Presterna vil-

le, alt det skulle blifva mindre fördelaktigt. Men re-
geringen gaf honom efter förtjenst ett ganska hedrande
äfskedsbetyg ^).

ADERTONDE KAPITLET.

OM UNDERVISNINGSVERKEN.

Förmyndareregeringen fortsatte Gustaf Adolfs be-
mödanden lör Svenska undervisningsverken. Uti Abo
inrättades ett nytt universitet. Gymnasier anlades i
Skara, Wexiö, Stockholm och Wiborg, de tvänne
förstnämnde äfven med den biafsigt att hindra Sven-
ska ungdomen från att besöka nästgränsande Danska sko-
lor "]. Uti Hernösand samt fleresfädes uti Finnland
öppnades nya trivialskolor. De gamla läroverken blef-
vo underhållna och förbättrade. Serdeles anställde
Axel Oxenstjerna och Johan Sky t le vid Uppsala hög-
skola en allvarsam granskning, hvarvid många miss-
bruk afskalTades. Någon allmän skolordning fanns ej.
Johan Skytle uppyorde ett förslag dertill, enligt då
rådande tänkesätt. Undervisningsämnena i hela skolan
utgjordes af grammatik, retorik och logik, allt på la-
tinska språket.

Bland vettenskaperna var teologien den , som
mest och lifligast idkades, emedan den både rörde
menniskans vigtigaste angeläj^enhet och af lidsandan
krafdes i anseende till de många lärolvister, som lif-
ligt sysselsatte sinnena. Det Svenska högre prester-
skapet, för det mesta bildadt i Wittenberg, följ Je
noga ce strängt lutherska lärobegreppen ooh tillät

i) S st. d. 24 och 25 Maj 1638.
2) S. sf. d. 27 Jan. 1641.

188

hvarken Durajus eller någon annan alt göra den min-
sta jemnkning deri.

Rättsläran var föga utvecklad och Sv«rge räk-
nade ännu ingen utmärktare jurist.

Läkarekonsten hade förut till det mesta be-
stått uti vidskepelse och signerier eller botande af ut-
värtes sår, Fältskärer och barberare voro de för-
nämsta läkare. Den första Svenske man, som blef
verkligt promoverad doktor, var Johan Chesnecophe-
rus, broder till Karl den niondes bekanta gunstling.
Denne Johan Cliesnecopherus blef år 1613 den första
i Uppsala anställda professor i läkare-konsten; hvil-
ken vettenskap likväl ännu ansågs stå i nära förhållande
till stjernspådomen. Tvänne uoder denna tid tjenst-
görande professorer, vid namn Frank och Kirstein,
gåfvo yrket äa mera anseende och fart. Ett apotek
blef både för ortens och veltenskapens skull i Uppsa-
la inrälladt 1629 och nu förbättradt. Den första
anatomisal öppnades i Uppsala 1637; man fick eller
\ågade ej använda menniskokroppar, utan tog i dess
ställe hundar, svin m. m. Denna vettenskap var ej
blott alldeles ny och ovanlig, utan ansågs äfvea nes-
lig. Regeringen måste utfärda serskilda bref, alt de
lärare och lärjungar, som dermed sysselsattes, skulle
vara fredade från förakt och smädeord. Sakea hade
ändå ingen framgång, och 1641 måste regeringen form-
ligen ålägga professor Frank alt hålla anatomiska föreläs-
ningar. Detta oaktadt gick dermed ännu ganska trögt. —
Drottningen hade en utländsk läkare; Axel Oxeustjerna
blott en gammal regementsfällskär. Till Abo kunde man
ej skaffa någon verklig doktor till professor, utan måste
nöjas med en gammal student. I landsorterna fanns
ingen Ijkare. Den, som ej af natur eller huskurer
bjelptes, fick dö. Då pesten kom in i riket, härjade
den nästan obehindradt.

Botaniken blef genom ofvannämnde professor
Frank mycket uppdrifven mot förut. Man önskade

18&

för dess ytterligare befrämjande erhålla en botanisk
trädgård, men saken kom icke till verkställighet.

Kemien idkades af få, nästan endast af dem,
som sökt; konsten att göra guld. Fysiken var äfvea
föga drifven. De, som utforskat några förut okända
naturkrafter och med deras tillbjelp gjorde ovanliga
rön, ansågos för trollkarlar. En professor i Abo blef
för sådan misstanka nästan från högskolan fördrifven.

Si jernkunskapen drels med mera ifver; och.
en enskild man lät i Uppsala uppföra ett observatori-
um. Vettenskapen stod dock ännu i nära förening med
stjernspådom.

Jordkunskapen gjorde betydliga framsteg ge-
nom Anders Bureus, h^ilken år 1G2G utgifvit fullstän-
diga kartor öfver hela Scandinavien, samt serskildt öf-
ver Norrland och Finnland, hvilka kartor legat till
grund för alla, som sedermera öfver Sverge under detta
århundrade utkommit. För öfrigt var man ganska obe-
nägen för allmän försäljning al sådana verk; ty man
ansåg dem som vägvisare för fiendtliga infall.

Statsvettenskapen var nästan okänd. Hi-
storien deremot bearbetades med mera ifver. Mes-
senius, farfadern, skref sitt stora, mycket berömda ar-
beie. Girs författade sina krönikor öfver konungarna
Gustaf Wasa och Erik den fjortonde, för hvilket arbete
han åtnjöt offentligt understöd ^). Chemnitz blef anta»
gen till rikshisloriograf med 800 riksdaler i lön -) och
skref sin vidlyftiga historia om Tyska kriget.

Uii Filosofien hade Ramistiska läran vunnit
mycket anseende, i synnerhet som den uteslutande
gynnades af Johan Skytte, hvilken som kansler tillsatte,
vid Uppsala akademi endast sådana lärare, som gyn-
nade Ramismen. Vid Tyska lärosätena började dere-
mot den AristotelisVa filosofien åter göra sig gällande.
Alla Svenskar, som studerat utrikes, återkommo intag-

1) Riksark. Ratlsprot. d. 23 Febr. 1G41.
' 2) S. st. d. 11 Apr. 1644.

190

na af dess satser. Skytlen var högeligen förbittrad,
och sökte på allt sätt hämma den andeliga smittan.
Men förgäfves. Knappt var Skytten död, förr än nä-
stan hela Uppsala akademi öppet bekände sig till de
Aristoteliska lärosatserna.

Bland språken drefs det Latinska med serdeles
ifver. De lägre läroverken voro först nyligen inrättade.
Derföre hade de ännu icke hunnit sprida en allmännare
grundlighet i detta språk. Men den uteslutande sys-
selsättning dermed , som nu påböds i skolorna, jemnte
bruket alt der icke tala annat än latin alstrade de
många män, som under nästa tidehvarf visade så stort
mästerskap i detta språk. Grekiska och Hebreiska
voro mindre allmänt drifna.

Modersmålet låg ännu i linda. De från trettio-
åra kriget hemkomna Svenskarna medförde en hop Ty-
ska ord och talesätt. För många begrepp saknades
också Svenska uttryck, hvarföre man lånte främmande.
Regeringen fattade visserligen ett beslut att åtminsto-
ne i riksdagsförhandlingarna undvika sådana ^), men det
kunde ej alltid verkställas. Språket utgjordes af en
brokig, olikartad sammansättning: af Svenska, Tyska
och Latin, samt ett och annat ord Fransyska, Det var
långsläpigt samt ovigt. Ingen utmärktare skald upp-
stod; och sjelfva de snillrikaste författare hade svårt
att äfven i obunden stil kunna med behag och klarhet
uttrycka sina tankar.

Det var dock rikets eget språk. Regeringen ville
hedra det som sådant, och beslöt derföre att vid of-
fentliga sammanträden med främmande sändebud sjelf
alltid detsamma begagna -).

i) Riksark. Rådspr. d. 21 Oct. 1635.
2} S. st. ti. 2 Apr. 1633.

191

NITTONDE KAPITLET.

OM ÄBIBETSMÄNNEN.

Ett bland föremålen för Gustaf Adolfs hkasom för
Karl den niondes sträfvande var alt vänja så väl fol-
ket, som i synnerhet den sjelfrådiga adeln vid lydnad
för lagar och öfverhet. Derföre sökte de»sa konungar
förskaHa myndighet åt sina ämbetsmän, såsom varande
både öfverhetens och lagens ombud samt de, hvilka
skulle befrämja ordning och rättvisa i landet. Detta
sattes först uti riktigt sammanhang och utförlighet ge-
nom 1634 års regeringsform. Den ordnade del sätt,
hvarpå regeringens och lagens befallningar skulle ge-
nom alla grader af ämbetsmän utgå och göras gällande.
Adeln, som förut i följe af börd ansåg sig såsom la-
gens födda tolk, ja stundom stiftare, måste hädanefter
småningom böja sig för ämbetsmannen, lagens lagliga
tolk.

Förmyndareregeringen behandlade för öfrigt sina
underlydande ämbetsmän med mycket allvar. Man fin-
ner ofta, att landshöfdingar, hofrätter och andra högre
verk fingo kraftiga skrapor. Till och med rådsherrar
blefvo i sittande råd än af Jakob De la Gardie, än af
bröderna Oxenstjerna ;.anska allvarsamt tillrättavisade.

Jemnte denna stränghet visade regeringen ett ovan-
ligt stort förtroende till de ämbetsmän, den engång
valt. Huru Danska kriget 1643 helt och hållet öfver-
lemnadei åt Torstenssons afgörande, hafva vi redan
berättat. Med samma förtroende fingo Johan Baner,
Torstensson, Klas Fleming m. fl. föreslå, ja nästan ut-
nämna sina efterträdare. At generaler, ja äfven åt in-
rikes ämbetsmän lemnades vidsträckt frihet att efter
förefallande omständigheter och bästa förstånd på stäl-
let fatta sina beslut. Rådet ville ej genom omständliga
föreskrifter binda händerna på en duglig tjensleman. —
Detta förtroende visar sig ock i förhållandet mellan

192

ständerna och regeringen. Man finner i många riks-
dagsbeslut, att ständerna öfverlemnade en och anoan
vigtig angelägenhet »åt regeringen, som densamma bät-
»tre förstår och är i tillfälle att efter förefallande om-
»ständigheter lämpa beslutet.»

Enligt regeringsformen 1634 skuHe hvarje bety-
dande ämbetsverk engång om året inför styrelsen af-
lägga redovisning. Så skedde också i början. Man (in-
ner, att landshöfdingarna, ja sjelfva kollegierna, anför-
da af sina presidenter, hvilka också voro riksförmyn-
dare, i sådan afsigt uppträdde för regeringen t). Denna
åtgerd tyckes dock snart hafva blifvit betraktad som
en tidspillande onödighet och derföre aflaggd.

Det hette i 1634 års regeringsform, att ingen'
Svensk fick undandraga sig rikets tjenst. Detta stad-
gande blef af regeringen tillämpadt med en öfver en-
skilda lagen egenmägtighet, som nu skulle väcka för-
våning. Så tvingades Baner att mot sin vilja tjena,
och han var pj den ende. Vid tillsättandet af sysslor
uttalades och följdes den grundsatsen, att man borde
dervid se på det allmänna bästa icke på den enskilde
sökandens befordran -). Då vigligare ämbetsmän be-
gärde tjenstledighet för enskilda angelägenheter, t. ei.^
sina närmastes bröllopp, begrafningar m. m., blef det
esomoftast afslaget stundom med skrapor. De enskilda
förbindelserna måste vika för fäderneslandet.

Förmyndareregeringen följde i allmänhet den grund-
sats att framdraga och begagna endast personer af redligt
och hedrande uppförande. Den blef derföre i allmänhet
väl och troget tjenad samt tillvann sig hos folket akt-
ning och förtroende. Gustaf Adolf, som bland sina när-
maste icke tålde annat än ära och dygd, hade dock
serdeles på de sista tiderna tillåtit sig använda några
män af tvetydigt rykte. Sverge fick pliHa derför, då

dessa

i) Riksarli. Rådspr. -1635.
2) S. st. d. 4 Mars 1643.

193

dessa enligt vanan, snart med otacksamhet och stäaap-
lingar vände svärd eller pennor mot sin förra beskyd-
dare. Sådant hafva vi redan berättat om Arnheim,
Farensbach, Bandis, Mitzlaff. Afven Roussel, han som
åt Gustaf Adolf åtog sig den besynnerliga underhandlingen
om Polska kronan , rymde efter konungens död ur
Sverges tjenst, och anställde sedermera mot samma
land allehanda stämplingar ^). Dessa och dylika per-
soner, hvilka gjorde oro i riket, men (j kunde till lif-
vet straffas, blefvo vanligtvis bortförda och insatta i
fängelse på Kexholm, Nyslott, Kajanaborg, eller något
annat af Finnlands östliga fästen. Det var den lidens
Siberien, der regeringen i ödemarkerna gömde undan
sina statsfångar. Redan under Gustaf Adolf blef den
äldre Messenius och under förmyndarestyrelsen Messe-
nius sonen och upprorsmakarn Mililaff m. fl. ditskic-
ktde.

TJUGONDE KAPITLET.

OM EORGERSKAPET OCH NÄRINGARNA.

Städerna, serdeles de smärre, voro i början af
detta tidehvarf i ganska dåligt tillstånd, förorsakadt af
medellöshet, af landthandel, af frälseslåndets tullfrihet
och enskilda köpenskap , samt af det öfvermod och för-
tryck, som nämnde stånd i städerna utöfvade. Gustaf
Adolfs handelsordning synes ej heller hafva medfört
några välgörande frukter. Oxcostjerna yttrade 1633;
»Sverges städer voro klena förut. Nu äro de alldeles
»förderfvade för den träldom, som borgerskapet är un-

1} Riksark. Registrat. d. 24 Mars, 18 Apr. , 10 Maj 1634.

13

194

»tlerkastadt t].» Klas Fleming Llagade också öfver brist
på ihärdighet och efter: anka hos Svenska borgerskapet
sjelft, samt öfver den ovana, att nästan hvar köpman,
som kommit till någon förmögenhet, »icke håller sina
»barn till arbetsamhet och kännedom af yrket, utan
»låter dem tillbringa liden i lä;ija och junkrerande.
»När sedan,» sade Fleming, »sonen skall mottaga han-
»deln, förstår han sig icke deipå, är ej heller vid ar-
))'5ete van, utan blifver narrad och snart fattig igen,
»och sålunda uppkomma inga gamla och goda hus,
»som äga förstånd och medel att drifva en större han-
»del.» Regeringen sökte efter bästa förmåga att ge-
Dom ändamålsenliga författningar upphjelpa ståndet. Vi
Iiafva förut omtalat, huru adelns tullfrihet upphäfdes,
huru adelns landthandel och landthandtverkare förbö-
dos, samt huru Oxensljernska partiet sökte skaffa bor-
gerliga stadsstyrelsen mera myndighet och anseende.
Dock skulle äfven å denna sidan måtta iakttagas. Oxen-
stjerna anmälte, »att ordföranderna i flere stadsstyrel-
j)5er började kalla sig presidenter, och i anledning der-
»af tillvälla sig allt för stor myndighet. De kunde
»väl» mente han, »nöjas med att heta borgmästare,
»hvilket också vore ett ärligt namn -).

Flere nya städer anlades; t. ex, Askersund, Kri-
stinehamn, Nora och Linde, hvar för sin kringliggande
bergslag; nya Helsingfors för kuströrelsen i Finnland.
För att draga Dalbönderna från handel i Norrska städer
anlades Wennersborg och Ämål; den sista på ägorna
af byen Ämula^), d. v. s. Amynningen; deraf
ock namnet synes komma. Säter fick äfven nu sina
första privilegier.

i) Engestr. Acla om droftn. Kristina. 4:o Tom. 1. Axel
Oxenstjeriia till Gabriel G:son , Oxtnstjerna d. 8 Oct.
1633.

2) S. st. d. 11 Oct. 1642.

3) S. $t. d. 13 Juli 1640, d. i 6 Noy. 1642.

195

På liufvudstadens upphjelpande lade regeringen
mycTien vigl. För alt derstädes åstadkomma en han-
del i stort, lemnades åt Stockholm flere företrädesrät-
tigheter, stundom till och med tryckande för de kring-
liggande småstädernas handel ^). OcKså tillväxte sta-
dens välstånd på ett nästan förvånande sätt. I alla
riktningar spordes ökad verksamhet. En mängd per-
soner inflyttade och snart voro de gamla stadsgränsorna
alldeles för trånga. Redan år 1640 skänkte regeringen
en del af ladugårdsgärdet att af det årligen ökade sjö-
folket bebyggas. Det förslog ej länge. Ar 1644 skänk-
tes ytterligare en del af Kungsholmen. Men äfven
denna tillökning befanns otillräcklig, och 1647 tillades
hela Kungsholmen och Långholmen , och dessutom till
bodars anläggande Tjärhofvet. Det säges, att alla tul-
larna i Sverge och Finnland tillsammans lemnade år
1628 en inkomst af blott 110,000 daler silfvermynt;
men att under denna regering Stockholms tullar en-
samma stego till 600 eller 700,000 riksdaler årligen

I afseende på handeln hade Gustaf Adolf inrättat mån-
ga slags kompagnier , dels kronan tillhöriga , dels
under hennes ledning. Några , och deribland Johan
Skytle, tulade för nya dylika inrättningar; men Oxenstjerna
afrådde dem såsom hinderliga för borgrarna; han ansåg
bäst både för kronan och för det allmänna, att han-
deln lemnades fri åt den enskilda omtänksamheten ^j.
Aren 1636 till 1638 blefvo dock trenne haadelskom-
pagnier inrättade, men sedermera intet enda under
hela förmyndaretiden. — Gustaf Adolfs förslag att grund-
lägga ett Svenskt nybygge uti Nordamerika blef nu
verkställdt och lofvade framgång; så att man derstädes
uppförde fästningar och 1642 ditsände som ståthållare
en öfverste-löjtnant Prinlz, hvilken der skulle med si-
na tjenster försona det fel, han begått, att under

i) S. st. d. i7 Dcc. i636.
2) S. It. d. 27 Okt. i636.

196

Tysk» kriget förhastadt uppgifva fästningen Chem-
nilz T).

tlti slöjdväsendet voro sedan gamla tider många
missbruk qvar. Tyska handtverkare och handtverkeri-
skrån utöfvade ett orimligt inflytande. De antogo som
lärlingar sällan någon Svensk inföding, ulan häldst
Tyskar, och då någon ville erhålla mäslerbref, for-
drades, att han skulle resa ut till Tyskland eller Hol-
land; ty man mente, »alt kejsaren från fordom hade
»ett slags öfverinseende och magt öfver alla handlver-
»keriskrån,» en följd af hans omedelbara herravälde öf-
ver de fria riksstäderna. Klas Fleming angrep delta
missbruk. »Det var besynnerligt,» mente han, »alt en
»Svensk kunde i Sverge och under dess lagar arbeta
)/sig upp ända till att blifva konucg, men icke lill att
»blifva sämskmakare.» Rikskansleren instämde häri.
»Man borde ej tillåta skråmästrarna alt så fara fram
»efter sina galna hufvuden; de borde besinna, att uti
»Sverge bar kejsaren alldeles ingenting att befalla)) -).
I allmänhet sökte regeringen så mycket som möjligt
skilja stads- och landlmanna-rörelsen åt och inskränka
hvar och en inom sin krets, i öfvertygelse att sålunda
befrämja både handtverkeriernas utbildande och städer-
nas samt tullinkomsternas tillväxt. I afseende på frå-
gan om öppna eller slutna skrän finner man af Axel
Oxenstjerna och Klas Fleming, de tvänne, som med dit-
hörande ämnen mest sysselsatte sig, obestämda och
motsägande omdömen; likväl mest till fördel för de
förra ^).

En mängd förut okända eller illa drifna närings-
grenar blefvo under denna tid införda eller förbättrade.
J!tt saltbruk Tar inrättadt på Muskön '*). Man anla-
de finare glasbruk S), guld- och silfversnörmake-

i) Riksark. Rädsprot. d. 7 Juli iC4o och 4 Juni iC42.

2) S. st. d. II Juli i64o.

3) S. st, d. 12 Aup. i636.

4) S. st. d. 12 Sept, i84o.

5} S, st. d. i8 Nov. iC4o, i. ai Ftbr. i64).

i97

ier T); Irut- och gevärsbruk , repslagcrier, segelväfverier
förbätlrades. — Konung Gustaf Adolf hade infcrt boskaps-
skatten, hvilken betalades för hvarje treatur, som hunnit
en viss ålder. Folket började derföre småningom att
för skattens undvikande slagta sin boskap, så snart den
nått de bestämda åren. Iläraf försämrades boskapsaf-
vein, och det blef en fullkomlig brist på större hudar.
Af denna orsak afstannade garfverierna och man må-
ste till Sverge införa en betydlig mängd läder -). Re-
geringen insåg denna olägenhet och boskapsskartten blef
1842 mot en afgift i penningar utbytt; hvarefter garf-
verier åter infördes. Biand alla näringar var dock in-
gen, som så betydligt växte som bergsbruket, hvarom
vi redan talat uti berättelserna om Ludvig De Geer,
Grissbach, De Besche och Geijer. — I slutet af för-
myndare-regeringen var Sverges handel långt mera
blomstrande än någonsin förut och tullarna gåfvo be-
tydlig inkomst. Stockholm framför allt växte i ordning
och välmåga. En mängd varor, som förut införskref-
vos från utlänningen, blefvo också inom riket tillver-
kade, icke blott till landets behof, ulan ock till af-
salu. Till lältnad för inre rörelsen blefvo Arboga slus-
sar dels ombyggda, dels förbättrade.

Orsaken till denna fördelaktiga vändning låg ej
hos folket sjelft; ty bland de utmärktare ^eltagrarne
finner man knappt ett enda Svenskt namn. Förljen-
sten var hos styrelsen, som genom kloka stadgar och
användande af driftiga utlänningar framkallade handelns
och näringarnas blomstring , och det till allas förun-
dran midt under brinnande krig. Det, som härvid be-
tydligen lättade regeringens bemödande, var, att Sverge,
ehuru inveckladt i yttre fejder, dock inom sina grän-
sor hade stillhet och lugn, och äfven någon samvets-
frihet, under det nästan hela vestra Europa var in-
veckladt i borgerliga och troskrig, undan hvilkas härj-

1^ S. st. a. i9 Nov. iC)4o.
2) S. st. d. iifJuli iG4o.

198

ningar fridens yrken och deras vinst drog sig till det
aflägsna men fredliga Sverge.

Dessa många förändringar, ehuru de för det me-
sta äfven voro förbättringar, kunde likväl icke utan
mycket och bittert motstånd införas. Huru regerin-
gen måste kämpa mot adelns fria köpenskap, dess
handtverkare, dess sjelfsvåld uti städerna m. m. hafva
vi redan berättat. Mycket besvär förorsakades också
af borgerskapets egennytta samt ovilja för ordning och
laglydnad.

Ar 1639, då mycken oro var i hela landet, kom
till Stockholm en samling af utskickade från Westerås,
Arboga, Örebro, Karlstad och Mariestad. Deras ären-
den synas hafva varit, att hos regeringen fordra befri-
else från den åren förut beviljade tullen samt rättig-
het att hvar i sin stad ensam drifva handel utan täflan
med främmande köpmän ; derjemnte också några andra
klagomål och önskningar. De uppkallades i rådet och
erhöUo af Axel Oxensljerna en föreställning af följande
innehåll. »Då eder hitresa spordes, hoppades regerin-
»gen, att af eder få höra några förslag till handelns
»och städernas upphjelpande, men icke sådana egen-
»nyttiga fordringar, som de nu gjorda. I klagen öfver
»tullafgifterna, och likvisst äro de nu ett intet mot förr,
»ty vi hafva förminskat dem till hälften. I begären
»frihet från tullarna och erbjuden regeringen i dess
»ställe en viss afgift; men regeringen undrar högeligen,
»att i vfigen på sådant vis uppsätta eder, mot hvad bå-
»de edra och de andra ståndens ombud vid laglig riks-
»dag med hand och sigill bekräftat. — Det andra ,
»i begären, syftar derhän, att bereda hvarje stad till-
»fålle att utan medläflare dyrka upp sina varor så högt,
»en hvar lyster, och sålunda preja allmogen; men
»sådant ämnar regeringen icke tillåta. — Efter i vil-
»jen klaga, hvarföre klagen i icke häldre öfver de mån-
"ga Skottmän, som borgerskapet till eget förderf un-
»derhåller. De betala eder en ringa afgift, och få der-
»emot rättigfiet att å edra vägnar vandra omkring och

199

»drifva lanclthande! , hvilket §r mot lag och författning
»samt förstör stadshandeln. Dessutom hållen i eder
»och edra barn för goda till alt drifva handtverk, utaa
»alla skolen i handla, faslän snart ingen mer vill köpa
»edra krampåsar. I Tyskland hafva städerna blomstrat
»genom handtverk lika om ej mer än genom handel.
»Men i edra städer drifva handelsmännerne genom hö-
»ga stadsutskylder handtverkarne ut, hvarföre också lan-
»det kring Örebro är fullt af sådana landthandtverkare.
»Stadsbarnen sättas aldrig i handtverkslära, utan upp-
»växa, de rika i nöjen, de fattiga i tiggeri, båda i lätt-'*
»ja. Men, om i ej häri bättren eder, så skall rege-
»ringen skicka dit ned och till knektar utskrifva alla
»sådana lättingar. — I hafven ock en slem osed att
»vara borgare och bönder på en gång och derföre ingen-
»dera med besked. I bedrifven också dermed stort un-
»derslef mot kronan; ty när båtsmans-utskrifnlngen går
»öfver staden, då flytten i ut till landet och kallen
»eder åkermän; och när knekt-utskrifningen går öfver
»landet, då ärgn i inne i staden och kallen eder bor-
»gare, m. m.» ''■). — Några af klagomålen förklarades
deremot billiga och hjelp lofvades; och med detta svar
fingo de utskickade resa hem.

Borgrarna hade intill denna tid obehindradt drif-
vit köpenskap med hvarjehanda slags varor. Alla hand-
lade med allt. Man trodde sig finna , att detta ledde
till fuskeri i allt. Man hoppades, atl, om efter ut-
ländska efterdömen, enhvar finge handla blott med ett
visst slag af likartade varor, skulle dessa genom der-
åt ägnad noggrannare omsorg uppnå högre full-
komlighet och kunna drifvas till större höjd. Af
denna anledning och med borgerskapets bifall ut
färdades år 1635 genom Klas Fleming en stadga,
hvarigenom man införde en sådan handelns fördel-
ning, eller handelns partering, som det i den
tidens språk kallades. Några år derefter och då Klas

i) Riksarl. Radsprol. d. 5 Mars 1639.

'^90

Fleming började hålla band öfver författningens efler-
lefvande och pliktfålla några , som vid bållen under-
sökning funnos hafva brutit dei'emot, uppstod hos flere
bland borgerskapet mycket missnöje. De samkade sorl
mot regeringen och uppsatte en skrift, hvari de vä-
grade att underkasta sig handelsfördclningen, klagade
bittert »öfver skatter, näringslöshet, näringstvång, un-
»derstucken handel» o. s. v. Magistraten vågade icke
använda sin lagliga myndighet till rörelsens dämpande,
ulan teg. Klas Fleming ensam stridde emot och blef
' derföre af många hatad. Slutligen kallades både magi-
straten och de missnöjda upp för rådet och erhöUo af
Axel Cxenstjerna följande svar på sina klagomål. Han
uppräknade först allt, hvad regeringen för Stockholm
gjort. >)Handeln på Norrland, hvaraf förut HoUändar-
))ne hsft hela vinsten, hafva vi genom förbud för Norr-
»länningarnas omedelbara utrikes handel ledt till Stock-
»holm med en stor del af den vin^t, samma rörelse
»kan gifva. Likaså hafva vi dragit bit Söderteljes och
»»ndra småstäders handel. Vi hafva tvungit oss sjelfva
»samt adel, prester och ämbetsmän att afstå från förra
»tullfriheten, allt till Stockholms förkofran. Vi hade
»derföre af eder icke vänlat ett sådant oväsende och
»buller. I bafven ju sjelfva varit med och beslutat om
»handelns fördelning. Nu pruten i likväl emot och
»skrifven oanständigt mot regeringen. — I klagen ölver
»skatter; men jag säger eder, alt i aldrig' skattat så
»litet som nu; och om också regeringen borttogc än
»flere skatter, så tacken i derföre de första åtta da-
»garna, men sedan begären i ny lindring. I Stock-
»holms borgare sitten nu i en rosengård af privilegier,
»hvars like i förut aldrig haft. — I klagen öfver nä-
»ringslöshet. Men betrakten det arma, sönderslitna,
»näringslösa Tyskland och lären eder lacka Gud för
nden näring, i bafven. — I klagen, att främmande
udrifva här oloflig handel. Om så är, så ligger felet
»icke bos oss, utan bos eder magistral, som ej håller
»lagen vid magt. — I klagen öfver busecs nedrifnicg

201

»för de nya gatornas skull, och är eder klagan derut-
5)innan författad som en smädeskrift. Men denna sak
vangår stadens styrelse och ej regeringen. Det kunnen i
»likväl icke neka, att förut voro många hus illa bygg-
»da, stodo för tält tillsammans, kunde ej vid eldsvåda
»erhålla urdsättning o. s. v. Detta hade egentligen
nålegat magistraten att afhjelpa, men af nit för det all-
»männa har öfverståthållaren pådrifvit både beslutet
»och utförandet och sålunda lastat på sig icke blott
»besväret u!an ock alla de ovilligas hat. Men nu upp-
»mana vi eder, i gode män af magistraten, att framde-
»les iakttaga eder pligt och icke tillåla sådant ovä-
«sende och sjelfsvåld, som nu förevarit. Och om,
»som ofta och nästan alllid inträffar, illvilliga meuni-
»ikor finnas, hvilka ej akta skäl och råd, då skolen i
»begagna eder myndighet och befalla och vidmaglhålla
»det, som är rätt och lag. Ty att ämbetsmännen vid
»de lydandes oordningar tiga stilla och låta allt både
»besväret och hatet för lagens upprätthållande falla på
»regeringen, det är icke redligen gjordt. En rätt äm-
»betsman bör i allo bjelpa sin regerirg att draga den
ntun<:a bördan ^).))

lTjuguförsta kapitlet.

OM BONDESTÅNDET.

Vi hafva förut omtalat försöken att öfver Sverges
allmoge indraga lifegenskapen , och huru de misslycka-
des. Äfven i andra hänseenden länktes någon gång på
inskränkning af ståndets friheter. Då bönderna vid ett
par riksdagar efter hvarandra voro serdeles gensträfvi-
ga, föreslogo Klas Fleming och Gabriel Gustafsson

i.) S. st. d. 18 Apr. 1633.

202

Oienstjerna, »att man borde icke sammankalla hela
»ståndet på en gång, utan landskapsvis, då man skulle
»lättare kunna leda dem ^) » Men tvärt emot delta
förslag blef ståndets inflytande utvidgadt. Det synes,
som bönderna under Gustaf Adolfs tid icke på konun-
gens riksdagsförslag gifvit annat svar, än b vad den af
styrelsen tillsatta sekreteraren uppsatte; men att för-
myndareregeringen, för att vinna tillgifvenbet, tillåtit
bondeståndet sjelft närmare deltaga i bestämmandet af
sitt utlåtande -].

Allmogen, som begynte känna sin vigt, var
stundom likaså svår som adeln att öfvertala till dra-
gande af rikets behof. Likasom de öiriga stånden
djerfvare under en förmyndaretid, voro bönderna vid
flere riksdagar ganska bullersamma, bolade resa
hem, om de ej linge sin vilja fram, kallade dem, som
höllo med regeringen, för berr ehy Hare, ocb trak-
terade dem stundom med knytnäfvarna. Förnämligast
och beständigt ropade de mot skatterna. »Bönderna,»
sade Axel Oxenstjerna, »komma till riksdagen endast
»för att undanbedja sig skaller, likasom vore det deras
»enda riksdagsgöra ^j.d

Regeringen använde allebanda medel alt leda dem
efter sina afsigler. Man varnade dem för spy flugor',
som göra ond blod i landet •*). Klas Fleming, Ga-
briel Gustafsson Oxenstjerna, Gyllenhjelm m. fl. blef-
YO då ocb då sända till deras samlingsrum fcr att upp-
lysa och öfvertala dem. Ofta måsle landshöfdingar och
prester besöka dem för att såsom personligen kän-
da utverka bättre svar. Stundom kallades de i samma
afsi^t upp till rådskammaren, och det finnes spår, att
Axel Oxensljerna vid sådana tillfällen hållit skriftetal i
samma anda, som för adels-, presle- och borgarestån-

i) Riksark. RMsprot. d. 26 Oct 1635.

2) S. st. d. 29 Jan. 1649.

3) S. sL d. 3i Jan. 1638.

4) S. st. d. 22 Oct. 1644.

203

den , ehuru protokollen ej blifvit förde med samma
fullständighet.

År 1638, då regeringen begärde ökade skatter för
alt upphjelpa den genom 1G37 års fälttåg alldeles för-
störda Baiiérska hären, visade bönderna mycken ovilja.
De inkallades slutligen för rikskansleren. Westgöta-
bönderna klagade öfver för mycken väta. Oxensljerna
svarade: »alt vätan kommer från Gud och icke från
»regeringen, samt att, om Westgötarna ville som an-
»nat folk ordentligen dika sina åkrar, skulle de icke
»lida så mycket af den öfverklagade vätan.» Smålän-
ningarna klagade öfver tunga skatter. Oxenstjerna
svarade: »I stället för att klaga borden i tacka Gud,
»som låtit eder nu ifver tjugu år sitta i fred och lugn.
»Jag mins nog från min ungdom, huru Småland under
»dåvarande Danska och Polska krig beständigt förhär-
»jade«. I borden besinna, att det är bättre betala
»gerder och föra kriget i främmande land, än att få
»fienden hem i edra egna stugor ^).»

Någon gång användes sämre medel för att hos
bönderna genomdrifva regeringens ^ilja. Ar 1642 var
det åter fråga om förhöjning på skatterna. Bönderna
prutade mot. Då insmög sig i bondeståndet en, som
det säges, obehörig person vid namn Måns Dagsson,
och yttrade, r.är frågan förekom, »alt bönderna klaga-
nde utan skäl; de lede ingen nöd; de mägtade nog er-
slägga den begärda skatten» o. s. v. Detta ville bön-
derna ej kännas vid. Bedrägeriet upptäcktes och den
föregifna ståndsbrodern blef genast kastad på dörien.

Måhända var del samma Måns Dagsson från W"äc-
kelsång i Småland, som år 1638 var böndernas tale-
man. Vid mottagandet af riksdagsproposilionen yttra-
de han som hälsning till hofvet och regeringen följande:
»Vi önska den unga drottningen lycka och välsignelse
»och all vi under hennes regemente må åtnjuta hus-
»och hemfrid, och alt den kongl. slägten må fortplan-

1) Riksarl. RSJsprot. d. 22 Jan. 163S.

204

»tas till andra och tredje led, och att drottningen
»måtte fä en ung och vaclser konung. De stormaglige
»herrar, som lörsvara hus- och hemfrid, rätt och lag,
»vilja vi ock vara lydiga. Gud gifve på kriget en god
flända. Vi hafva kostat mycket derpå» ^).

Böndernas underhåll vid riksdagarna skulle egent-
ligen utbetalas af inflytande saköresniedel , hvilLa för
sådant ändamål borde i häradskistan förvaras. Dock
lärer det icke alltid galt så ordentligt till med denna
uppbörd , hvarföre bondeståndet också anmälte klago-
mål -). Det finnes äfven, att, då riksdagarna blefvo
långvarigsre, begärde och erhöllo bönderna på allmän
bekostnad så kallade herredagspenningar d. v. s. då
och då en riksJaler på personen till underhåll ^).

Lefnadssätlet bland allmogen var ännu i hög grad
rått och näfiälten oftast gällande. Så väl vid kro-
noskalternas betalning som vid utskriiningarna begin-
gos de gröfsta undansnillningar från kronan, stundom
med, stundom utom ämbetsmännens medgifvande.

Handelns och näringarnas tillväxt kunde måhända ej
fullt svara mot bördan af de år från år ökade skatterna
Utskiitningarna förminskade äfven det arbetsföra man-
folket, så att jorden icke kuside efter behofvet brukas.
Rymningar skedde ock, för att undvika dels skatterna,
xiels utskrifningen. Dock synes klagan öfver utflyttnin-
gar och öde hemman icke varit så stor, som under
Gustaf Adolfs lid, och resande utlänningar funno
"Svenska bonden bättre klädd och född än den Fran-
syska.

Ett bland de förnämsta hinderna för så väl åker-
brukets som böndernas uppkomst var den ännu fort-
farande seden alt löna ämbetsmän genom förlänings-
liemman. Icnehafvarne sökte oftast att för sin kort»

i) Riks nr k. Riksdag !,haiull. 1638.

i) Riksark.- Rrgisfr.-tt. d. 30 Juli 1G34.

3) S. st. Riulsprotok. d. 11 och 21 FeLr. 1642.

205

tid draga all möjlig vinst af förläningen, hvarigenom
både jorden och åbonden helt och hållet utarmades.

Det förtryck, som genom kronogodsens försäljning
hotade Svenska allmogen, skola vi framdeles närmare
framställa.

TJUGUANDRA. KAPITLET.

OM SVERGES ÖFVERSJÖ- LÄNDER.

Liffland, Estland och Ingermanland, i sig sjelfva
rika och bördiga landskap, utgjorde en ganska vigtig
del af Svenska riket, samt förtjenade derföre och er-
höUo serskild uppmärksamhet. Men regeringen synes
icke hafva varit fullt ense med sig sjelf, huru nämnde
landskap borde behandlas. Man ville stundom så nära
som möjligt sammansmälta dem meJ Sverge. Derföre
skulle man till lutherska läran locka de till den Gre-
kiska förut hörande Ingermanländningarna ^); derföre
skulle också lutheranerna i Liffland erhålla en kyrko-
författning lika den Svenska. Af samma orsak ville
också Axel Oxenstjerna, att Sverges konung borde
minst hvart tredje år resa till Narva för att hålla räfst
och regering med landet^); och han omlalte »som ett
»bland sina luftslott, alt konungen borde äga två huf-
»vudstäder, Stockholm och Narva ^).)y

A andra sidan syntes man frukta en närmare för-
ening. Gustaf Adolf ville ej på Svenska riddarhuset
upptaga den Liffländska adeln, ty den ansågs vara så
obändig, att den vid riksdagarna icke skulle på något

i) S. it. d. 16 Juli 1642.
a) S. It. d, 9 Mars 1643.
3) S. st. d. 20 Juli 1640.

206

sält kunna styras. Nu kunde man deremot öfver den-
samma befalla T). En annan gång tyckte man, att Sven-
ska regementer icke borde stanna cfver tre år uti
nämnde öfversjöländer, för att ej med dervarande folk
sammansmälta -j. Lilllänningarna förklarade väl sin ön-
skan alt närmare med Sverge föienas, och rådet bi-
föll ^); men några dertill ledande åtgerder synas icke
hafva blifvit vidtagna.

Tillståndet i dessa landskap var för öfrigt ganska
sorgligt, en följd dels af de långa och härjande krigen
mellan Ryssland, Sverge och Polen; dels af adelns
sjelfsvåld och oenighet; dels af den lifegna bondens
råhet. Häftiga, stundom blodiga tvister föreföUo mel-
lan adeln inbördes, mellan adeln och städerna, stä-
derna och presterskapet. Kronans ratt undansnillades
på gröfsta vis. Jakob De la Gardie, som sjelf derstä-
des ägde betydliga förläningar, anmälte med ovilja,
huru rustljensten af dervarande adel genom underslef
Bedsattes långt, under hvad den rätteligen borde ut-
göra *). Kyrkans och sedlighetens tillstånd hafva vi
redan i berättelsen om biskop l\udbeck framställt.
De mägtigare tilläto sig ett sjelfsvåld, som icke ville
vidkännas lagar eller öfverhet. »I Estländska herrar ,n
sade engång Axel Oxenstjerna åt en i Stockholm va-
rande beskickning från nämnde landskap, »i ansen det
»rätta adelskapet bestå i att skrifva sturskt mot eder
cregering och som tyranner prygla och plåga edra
»bönder ^j.>) Gustaf Adolf sökte införa någon ordning,
men måste dervid utstå många och hårda strider. Vid
konungens död ville Estlands adel passa på tillfället
och af den nya regeringen skrämma sig till än större
friheter. I detta ärende skickade de några sina med-
lemmar till Stockholm, och bifogade den hotelse, att

I) S. st. d. 15 Juli 1G42.
n) S. st. d. 30 Nov. 1644.

3) S. st. d. 8 Maj 1643.

4) S st d. 12 Juli 1642.

5) S. st. d. 4 Aug. 1640.

207

om sändebuden »eftergåfve någon af de föreslagne fri-
»och rättigheterna, skulle \id hemkomsten deras krop-
»par blifva förvandlade till svärdsbaijor.» Sändebuden
kommo raidt under den stormiga riksdagen 1634. Sven-
ska styrelsen lät dock ej skrämma sig, utan bad Est-
ländningarna betänka, »hvad Gustaf Adolf skulle hafva
»svarat på sådana anbud. Nu varande regering ämnade
»ej heller låta Eslländningarna uppsätta sina uppstudsiga
nhufvuden ^j.» Förslaget qväfdes; men landet fortfor
att vara en skådeplats för allehanda oordningar.

Svenska regeringen sökte el ter förmågan afhjelpa
dessa olägenheter. Rudbeck skulle ordna kyrkoväsen-
det; det nya universitetet i Dorpt skulle sprida kun-
skaper och ljus; hofrätten dersammastädes skulle skyd-
da rättvisan. Men adel, prester och borgerskap mot-
arbetade, ja nästan fördrefvo Rudbeck; och både hofrätt
och högskola måste allvarligen skrapas för sina bestän-
diga trätor, sina egna begångna orättvisor. Skraporna
föraktades, emedan de straffade sjelfva voro de förnäm-
sta herrarna i ett aflägset landskap, der de ej träffades
af andra jemngoda eller öfverlägsna medborgares ogil-
lande. Det hände till och med, att de offentliga myn-
digheterna likasom folket satte sig med öppet våld emot
öfverhetens befallningar. — De gods voro lyckligast,
som bortgåfvos åt Svenska herrar, sådana som Axel
Oxenstjerna, Jakob Dela Gardie, m. fl., ty der blefvo
mer än annorstädes gudstjenst, ordning och rättvisa
vidmagthällna.

Det synes dock, som Sverge någon gång följt en
oädlare statskonst, och som Gustaf Adolf underlåtit
stilla de mellan olika samhällsklasser i Lillland utbrust-
na tvistigheterna, endast i afsigt att derigenom så myc-
ket lättare styra det hela -}.

i) S. st. d. 30 Aug. 1634.
3} S. It. d. 6 Juni 1642.

20S

TJUGUTREDJE KAPITLET.

OJI SVERGES FÖRHÅLLANDE TILL UTLÄNDSKA.
MAGTER.

De öppna och redliga grundsatser, som förmyn-
dareregeringen i allmänhet följde vid in-^e förvaltnin-
gen, användes icke, då det var fråga om utländska
magter. Icke nog, att Sverge sökte sin egen fördel j
det sökte den icke sällan genom att skada sina gran-
nar, äfven i deras inre förhållanden. Man följde van-
ligtvis Richelieus, Romerska republikens och de flesta
eröfrande staters exempel. I sitt eget land ville man
hafva en stark och mäglig regering, soja förmådde
sammanhålla och med eftertryck använda statens kraf-
ter. Inom grannrikena deremot sökte man så mycket
som möjligt att bibehålla fria regeringssätt, och ju
mera sådana lemnade tillfälle för oenighet och partiers
uppkomst, ju mera de inskränkte magten hos grann-
statens regering, desto bättre, desto tryggare ansågs
det vara för Sverge. Grundsatsen utlalades ej sällan^
Då Danska rådet sökte i förväg än mera inskränka
magten för Kristian den fjerdes blifvande efterträdare,
anmärkte Jakob De la Gardie, »att detta vore för
»Sverge nyttigt, icke blott i Danmark och Polen,
»utan ock, om det kunde ske, i Ryssland.» Han tänk-
te på de förra Rysska oroligheterna, i hvilka Sverge
med så mycken framgång blandat sig. Axel Oxen-
stjerna biföll anmärkningen och tillade: »Tre ting haf-
»va hjelpt Sverge; först Rysslands alltför stora träl-
»dom; för det andra Polens alltför stora frihet; för
»det tredje Danmarks inre oenighet i).» En annan
gång anmärktes, att Sverges trygghet försäkrades der-
igenom, alt styrelsemagten var i Danmark delad mel-
lan

i) Riks ar k. Rådspr.ot. d. '.9 Oct. 1647.

209

lan konungen och rådet ^j. Detta tänkesätt stannade
ej vid orden, utan blef rättesnöret för regeringens
uppförande. Stundom oförmärkt, stundom öppet un-
derblåste den missnöjen och uppror i nästgränsande
stater; och hela kriget i Tyskland fördes till en stor
del för alt hindra kejsarens der hotande envälde.

Sverges förhållande till Danmark, Frankrike
och till de Tyska staterna, hafva \i redan förut i
denna berättelse utförligen fraoastälU.

RVSSLVJND.

Med Ryssland var oafbriiten v.inskap och fast
förbuiid. Detta rike ville ej kämpa niut del krigsvana
Sverge, utan söklc tvärtom dess understöd mot den
gemensamma fienden, Polen. Då Gustaf Adolfs död
förspordes, anlade derföre storfursten och patriarken i
Moskau sorgedrägt och fasta. För öfrigt var Ryssar-
nas råhet och okunnighet stor, deras osnygghet och
dryckenskap motbjudande; Svenskarna behandlade dem
med en ölverlägsenhet, hvaraf vi redan anfört några
exempel.

Sverges afsigt åt detta håll var för öfrigt tvåfal-
dig. Först nemligen, att städse bihehålla oenighet
mellan Ryssland och Polen; hvarfcre också Svenska
sändebudet i Mosknu fick Ir 1634 befallning, att med
allehanda löften förmå Ryssen till att fortsätta kriget
mot Polen. Dock undvek man besläradt förbund för
att ej inveckla sig sjelf i striden -). Sverges andra
och än vi£,tigare afsigt var att stänga den handel, som
Engelsmän och Iloliändare drefvi i Archangel och att
leda densamma till di Svenska handelsplatserna Revel,

i) S. st. d. 4 Mij 161?.

2) Rilisark. Rejjisf., Regeringen till sina T.ominissaiier i
Kysslanl d. 22 Apriloch 20 Maj IG 54.

14

210

Karva och Nyenskans. I synnerhet fastade han be-
tydlig vigt vid sistnämnde ort, hvilken med Nevva
strömmen och hela Ryssland bakom redan genom sitt
för handeln fördelaktiga läge väckt Gustaf Adolfs upp-
märksamhet. Riksförmyndarne åsyftade att uppbjelpa
fästet till en betydlig stad. Man anslog medel till
en skola på stället och till lön för ordentligt pre-
sterskap samt underhandlade i hemlighet med några
Ryska köpmän i Moskau, att dessa skulle vända sig
till Nyen i stället för Archangef; man lohade dem
nedsatt tull, frihet för visitering o. s. v. Åfven Lybeck
sökte man indraga i förslaget ^]. Men alltsammans
misslyckades; eller rättare sagdt, planen afbröfs ge-
nom Krislinas uppstigande på tronen. Under hennes
och Karlarnas regering blef Nyenskans försummad.
Först tsar Peter fastade dervid åter uppmärksamheten;
ty det var just invid det gamla Svenska IVyenskans,
som hau anlade Rysslands nu varande hufvudstad.

POLEN.

' Det förnämsta af Sverges förhårande lill Polen
hafva vi redan anfört ^). Mellan båda rikena var en
oupphörlig spänning. Uladislaus ville ej enligt stille-
ståndet på fullt allvar lägga bort sina arfsanspråk.
Uti bref lill Svenska generaler i Tysklsnd begagnade
han stundom samma ordalag och form, som då en ko-
nung skriiver till sina egna undersåtare, och han sök-
te vid flere tillfällen att få angripa det i många krig
invecklade Sverge. Polackarna sjelfva ,voro emot
Svenskarna upphragte för alla sina lidna förluster;
men kunde likväl icke förmås till öppet krig. De

i) S. st. J. 18 Apr. 1634, d. 5 Apr. och 13 kug. 1G42,
d. 1 Jun. 1643. Regis trät. Sv. rrcer. till Ai*. Spi-
rinjj d. 12 Mars 1634; tjU Ryska licptuäQ d. 8 Kars
1634. Till stålhäil. i higcrmanl. d. 23 Aug. 1634.

n) Se Kap. 13, 35.

i

fruktade gerder och utskrifningar, och äa mer att
draga öfver sig alla de i Tyskland varande Svenska
tropparna. Likväl röjde sig deras bjertans mening.
Det hette, att Polen var neutralt uti trettioåra kriget;
likväl visade de vid gränsen boende Polackarna öp-
pen partiskhet för de kejserliga. Antingen dessa ville
genom omvägar taga Sveuskarna i ryggen, eller ock i
nödens stund söka undflykt, så stod dem alltid Polen
öppet; för Svenskarna åter var det helt och hållet
stängdt. Fastän ordentligt stillestånd var mellan båda ri-
kena ingånget, skedde dock 1635 under anförande af Rad-
ziwill ett härjande infall i Svenska LilHand. Ar 1639
samlade den ryktbare Herman Both några hundrade
ryttare i Ostpreussen och Polen, samt företog ett nytt
plundringståg inåt samma LiQland. Han blef snart ut-
drifven, hvarefter Polackarna försäkrade, att de icke
haft någon del i hans företag. Polen var dock det
iand , hvarifrån infallet skedde, och der Both efter
misslyckandet fann skydd. Ar 1642 gjorde Polackarna
åtskilliga ströftåg uti det af Svenskarna besatta Pom-
mern och voro en gång nära att bortsnappa pfalzgref-
ven Karl Gustaf. Året derpå gick kejserliga generalen
Krokov genom Polen, då han angrep Pommern, och
när han blef derifrån af Königsmarck utdrifven, sökte
han och fann inom Polen undflykt och skydd. År
1645, då Danmark genom Brömsebrofreden afträdde
Ösel till Sverge, gjorde Uladislaus deremot öppna och
formeliga insagor. Han påstod, »att Ösel hörde till
»Lithauen och följakteligen under Polen.» Afren hade
konung Kristian af honom fått låna peningar på hvilken
underpant, som Uladislaus sjelf ville bestämma. Denne
»sade sig nu dertill välja Ösel.» Af dessa dubbla skäl för-
klarade »han öa för sin tillhörighet, och att han aldrig
»skulle samtycka dess afstående till Svenskarna.» Uti de
oITentliga skrifterna härom, äfven i dem, som inlemnades
till regeringen i Stockholm, undvek han att nämna Kri-
stinas namn utan talade blott om Srerges rike. På
Ösel förehade han dels med Danska ståthållaren Ebb«

212

Ulfeld, dels med nfgra af dervarande ridderslap alle-
handa slämplirgar, hvilka dock icke ledde till cågon
följd T].

Alla dessa och dylika oiälUisor och brott mot
ingången tfjeutralitet måste Svenska regerirgen tåla,
och låta sig ncja mod Polens haltande ursäkter. Sver-
ge hade så många andra fiender, att det for mindre
vigtiga anledningar icke ville begynna ett nytt krig.

Det bör likväl icke förtigas, att också Sverge å
sin sida visade någon liendtlighet , dels gencm att mot
Polen uppreta än Ryssar, än Tarlarer; dels genom en
och annan cgenmägtighet , som Svenska generalerna i
Tyskland tilläto sig utefter Polska gränsen; slutligen
genom den nära Riga upprättade Ewesta skans, hvil-
kea synes bafva vaiit belägen inom Polens område-].

Mellan Holland och Sverge var under hela den-
na tiderymd godt förstånd, i anseende till den ge-
mensamma st) iden mot Dsnm&rks öfverdrifna tullfor-
dringar. Följderna af de båda staternas förbund bafva
vi berättat.

England cch Sverge, båda försvarare af det
Pfakiska buset, sökte också under början af denna ti-
derymd att komma mrd bvarandra i närmare förbin-
delse; men fåfängt. I dess ställe rådde mellan båda
staterna en beständig, fa^t ej öppen fiendtlighet. En-
gelska folket tillade i Landcls>8g med Sverge sjelft

i} Riksarl. 'Konungens rcli r;ulcf.s i Polen bref 1646 —
1654. Uladislai iipimn insnpa mot Oftls förening med
Sverge. Waisclmii d. 20 Ort. 1645. Densammes bref
till Ebbe Uifcld cch lill riddc rsk;'jrt la Ösel, boda ax"
d. 27 Oct. 1645.
a) Riksark. Rådspiolok. d. i? / 1 r.. 1643.

213

och med dess bundsförvandt, Holland; och Engelska
hofvet var genom slägtskap förenadt med Sverges fien-
de, Danmark. Det förehades också mellan En-land,
Danmark och Spanien en plan, att uttränga Svenskar
och Holländare från, samt alt helt och hållet bemägtiga
sig Östersjöhandeln, hvilket förslag dock misslyckades.
England var lör öfrigt ingen farlig fiende. Der gaste
beständiga och våldsamma inre missnöjen, så att lan-
det, fullt sysselsatt med sig sjelft, hade hvarken upp-
märksamhet eller enhällighet nog för inblandning i
rammande staters företag. Svenska regeringen dere-
mot blandade sig i Englands angelägenheter och ägga-
de, ehuru i början obemärkt, de upproriska, i synner-
het i Skottland. Ar 163 i tog Alexander Lesslie af-
sked ur Sverges tjenst för att återvända till sitt fäder-
nesland, Skottland, och der med sin i Tyska kriget vunna
erfarenhet leda upproret mot Engelska konungen. Sven-
ska regeringen, för hvilken detta icke var någon hemlighet,
beviljade Leslies afsked och skickade med honom som
äreskänk en hop hjelmar och 2000 rauskötter tj. Två år
derefter anlände till Stockholm en öfverste Cocheran
som ombud för Lesslie och Skottarna. Han klagade,
»att dessa sednare förgäfves sökt försoning med sin
»)konung. Deras andeliga och borgerliga frihet hotades
»lika; den presbyterianska gudstjensten fläckades ge-
»nom införandet af Engelska kyrkans påfviska bruk.
»Underhandlingar med utrikes stater fördes beständigt
»i England; Skottska rådskammaren deremot försum-
»mades, landets gamla adel nedsattes och uppkomlin-
»gar framdrogos i stället; Engelska ordnar utdelades i
»Skottland och allt gjordes för att utrota hvarje skil-
lnad mellan folken, hvarigenora Skottland skulle blifva
»en provins under England, likasom Norrge under
»Danmark. Mot sådant förtryck var det, som Sven-
»skarna under Engelbrekt och Gustaf Wasa upprest
»sig. Nu önskade ock Skottarna hjelp af samma

i; S. st. d. 9 An- 1638.

214

»Sverge, bviJket alltid yarit den förtryckta frihetens
»försvar, och dervid ofta begagnat Skottska krigare.
»Man begärde likväl endast att få låna några rustade
»skepp; ty soldater och penningar funnos i Skottland
»så mycket, som beböfdes. På dessa andraganden gaf
Svenska regeringen undvikande svar; den ville gerna
stödja upproret, men fruktade att derigenom inveckla
sig i nya vidlyftigheter. Johan Skylte drog till och
med i tvifvel, »huruvida det vore rätt gjordt att bistå
»dem, som begynna uppror mot sin öfverhet.» Ändt-
ligen beslöts, »att under köpmannanamn låna Skot-
tarna några fartyg;» och Cocheran afskedades med rika
skänker ^].

SPAKIEN.

Med Spanien var Sverge under hela tiden i
öppen fiendskap. Förmyndareregeringen såg derföre
gerna den statsbvälfning, hvarigenom Portugal lösryck-
te sig från Spanien, och skyndade alt genast erkänna
det sålunda nybildade riket. Två år derefter kom från
Portugal en last kryddvaror till skänks åt Svenska
kronan. Man förärade åt konungen i Portugal till-
baka ett tusen harnesk, lika många musköt ter och
tvåtusen pikar ^j.

Ofta använde Svenska regeringen också ett annat me-
del till att försvaga sina fiender eller åtminstone upptäcka
och förekomma deras anslag; och detta medel var
penningar. Genom dem värfvades vänner i alla land.
J Danzig hade man vanligen en lejd spejare på Polen.
I Nijrnberg gjorde en viss Tieffenbacb samma tjenst i
afseende på södra Tyskland och åtnjöt derföre tusen
riksdaler ärligen ^). Hessiska hofrådet Wolf yar med

i) S. st. d. 8. 9, 17 och 27 Jul., samt 18 och 28 Aug.
1640.

2) S. St. d. 12 Maj och d. 6 Sept. 1642.

3) Riksark. Acfa Salyiana. T. III. Rcger, till Salvius
d. 23 Aug. 1643.

211^

Sverge i hemligt förstånd ^); och Salvius fick i upp-
drag att beslicka någon af borgmästrarne eller rådet i
Hamburg, för att genom dem förmå staden alt under
det tillämnade kriget mot Danmark understödja Sver-
ge-). Det synes, som förslaget lyckats; regeringen
hade också lofvat att icke spara dervid.

Äfven bland krigshöfdingarna utdelades pennin-
gar; dock icke att muta de Oendtliga härförarne , utan
när en duglig man gick ur Sverges eller något annat
rikes Ijenst, erhöll han ofla från Stockholm betydligt
underhåll, som det hette, antingen till belöning för
gjorda Ijenster, eller som handpenning att framdeles
vid yppad ledighet ingå i Sverges sold; men rätta af-
sigten var, att dessa härförare skulle sålunda lockas
att försaka fiendernas anbud, och bäldre i lugn taga
årspenniog af Sverge. Äfven några bland bundsför-
vandternas krigare hade hemligt underhåll. På så sätt
och skäl finner man, att Sverge besoldat Liineburgska
generalen Klilzing', öfverste Dörtlling "*) , Svenska af-
skedade generalen Adam Pfuel ^), öfverstarna Golz,
Österling m. fl. <') Äfven Svenskfienden Krokov erböd
sig till Sverges tjenst, troligen med hopp om sådana
fördelar; men rådet vägrade, ty han ansågs ej serdeles
duglig, men deremot otacksam, grälaktig och aldrig
nöjd '). Till och med Tyska furstar åtnjöto under-
håll. Hertig Georg af Liineburg hade redan af Gustaf
Adolf femtusen riksdaler; nu skulle han frestas med

i) S. st. RaJsprot. d. 4 Atifr. IG^G.

2) S. st. Acta Salviana T. III. d. 7 Maj 1642 och 5 Aug.
1643.

3) S. st. d. 21 Jan. 1642.

4) S. st. Rudsprot. a. 27 Mars 1643.

5) S. st. Acta Salviana T. III. Reger. till Salvius d. 18
Jul. 1643.

6) S. st. Acta Salviana T. III. Rcgcr. till Salviis d. 1
Jtd. 1642.

7) S. st. Radsprot. d. 25 Aug. 1641.

216

löfte om tieUsen; och hertigen af Mtklenburg samt
markgrefvea af Baden Durlach erböllo betydliga skän-
ker, troligen till en del i samma afsigt ^).

TJUGUFJERDE KAPITLET,

0:,I FÖ.i:,IYNDARE REGERINGENS NYA TN-
riÄTTXINGAR.

En ordentligare förvaltning af Sverges inre sty-
relse både redan blifvit grundlaggd af Karl den nionde
och Gustaf Adolf. Den blef nu af riksförmyndarne
fulländad, och bragt till det skick, hvari den seder-
mera förblef ända till Karl den elftes regering.
fflå Det första och förnämsta medlet härtill var rege-
ringsformen af 1634, genom hvilkea för första gången
en någorlunda fullständig ordning stadgades för alla
delar af riksstyrelsen. Denna författning medförde
dels ordnandet af gamla, dels införandet af nya äm-
betsverk, syftande på redigare och rättvisare lörvalt-
ningssätt. Såblefvo genast samma år amiralitetskollegium
bättre ordnadt, och till lättnad för de södra landskapea
Göta hofrält inrättad. Handels- och bergsärenderna,
hvilka förut stått under kamm3rkollegium, Gngo 1G37
hvardera sia egen förvaltning i kommerskollegium och
bergsamtet, hvilket sedoare längre fram erhöll namn
af bergskollegium.

Ännu fanns uti Sverge ingen ordentlig brefpost.
I äldre tider begagnades budkaflar, resande eller enkom
afskickade bud. Då dessa sednare foro i kronans ären-
der, skulle de äga fri skjuts och förtäring under hela
resan. Denna deras rättighet missbrukades af många
enskilda vägfarande. Då påbjöd Johun den tredje, att

i) S. st. d. 13 Sept. och d. 7 Dec. 1642.

217

kronans brefbärare skulle till skilnad från andra med-
föra ett så kalladt vägabref; och Karl den nionde gaf
dem irefdragarebrickor med utsatt tecken, huru mån-
ga hästar innehafvaren ägde rätt att begagna. Kun-
görelser och allmänna papper skickades med budkafle
från den ena länsmannen till dea andra. Alla dessa
postföringssält voro osäkra, dyra och långsamma. Ett
bref behöfJe ofta tre månader för att gå mellan Paris
och Stockholm; och en så vigtig nyhet, som konung
Gustaf Adolfs död, var en hel månad på vägen mellan
Leipzig och Stockholm. Alla önskade snabbare post.
Efter Tyska mönster utfärdides IG36 en ny postord-
ning. Uti hvarje stad förordnades posthus med post-
mästare och deremellan posthemraan med vissa be-
viljade friheter för sina åligganden, Brefven buros af
beväpnade postdrängar, hvilka skulle på alla möjliga
genvägar löpa mellan postgårdarna och derunder ge-
nom stötar i hornet i förväg ^ilva sin ankomst till-
känna, på det den nya postdrängen måtte vara i ord-
ning att mottaga brclVen och genast föra dem vidare.
Ea öfveruppsyning-^man i Stockholm, slående under
kanslikollegium, skulle vårda det hela. Den andre i
ordningen af dessa uppsyningsmäu, Johan Bejer, till-
satt 1(312, bragte den nyttiga inrättningen först i nå-
gorlunda ordning.

Friskjutsen fortfor att utgöra en af de tyngsta
bördorna på landtbruket. De flesta ämbetsmän hade
i stället för tillräcklig' penningelön andra motsvarande
fördelar; deribiand också fri^kjuts och förtäring på si-
na resor uti allmänna ärender. Detta missbrukades
till hög grad, älven af de äaibetsmän, som bort vaka
öfver rätta bruket. Rådet klagade, alt landshöfdingarna
och andra togo friskjuts för enskilda resor, ja stundom
utfärdade friskjulsbrickor för alldeles obehöriga perso-
ner ^). Underslef, öfvervåld och olaliga trätor följde
häraf, samt för landet och i synnerhet för folket vid

i) S, st. d. 9 Oct, 1G35.

218

de stora \ ägarna en alldeles odragelig tunga. Ar 1635
talades i rådet om att afskaffa friskjulsen mot någon
lindrig afgift på landet och deremot svarande löneföi'-
höjning åt de ämbetsmän, som förut haft friskjuts. Man
föreslog det också vid riksdagen; men hCnderna vägra-
de. Man påstod, alt de derlill äggades af läns- och
fjerdingsmän, hvilka trodde sig genom en mera ordnad
skjutsning förlora den magt och det inflytande, som
de under närvarande obestämda förhållanden ägde ^),
Också hade man inbillat bönderna, alt de icke skulle
få fritt brygga och baka i sina hus, om order.tliga
gästgifvaregårdar blefve anlaggda. Slutligen voro bland
rådsherrarna sjelfva åtskilliga, som ogerna ville mista
friskjutsrätten, och derföre icke nog kraftigt under-
stödde förslaget. Aret derpå, sedan rikskansleren hem-
kommit , togs saken åter i öfvervägande. Bröderna
Oxensljerna angrepo missbruket. Tvisten kastade sig
genast på frågan om ridderskapets vinst eller förlust
dervid. Rikskansleren anmärkte: »alt adeln städse åbe-
»ropade sina friheter och derigenom förorsakade både
»sig och kronan skada, stmt i det allmänna en stor
»förvirring. Man måste hålla medelvägen mellan kro-
»nans och adelns rätt.D Brodern Gabriel Oxensljerna
tillade; »Adeln får ej kasta kronan öfver ända, ty då
»kommer snart en konung, som lager alltsammans
»igen.» Per Brahe invände: »att kronans och adelns
»rätt borde noga bestämmas; ty hittills hafva kronan
»och konungarna mycket ingripit i adelns rättigheter,
»och adeln deremot medelbart bemägtigat sig kronans
»gods.» Axel Oxensljerna svarade: »Adeln har ingen-
»ting att klaga öfver kronan och konungarna; ty om
»ock gamle kung Gösta tog något adeln ifrån, så haf-
»va sednare konungar det rikeligen godtgjordt.n Ga-
briel Oxensljerna anmärkte: »Orsaken, hrarföre fri-
»skjutsen ej kan afskaffas, är, att vi här vid rådsbordet
»icke äro ense derom, och alt landshöfdingarna arbeta

I) S. st. d. 9, 17, 22 Cct. Ifi35.

21»

»deremot, emedan de bruka friskjuts också lill sina
»enskilda körslor. Kunde vi blott tvinga oss sjelfva
»och landshöfdingarna att afstå derifiån, så vore del
»öfriga lätt. Men om vi ej häri stifta lag för oss sjelf-
»va och skaffa ordning i landet, så skall bonden af
»denna friskjuts alldeles förstöras.» Landshöfdingen i
"Wermlard, Karl Bonde, invände: »Men när lands-
»höfdingarna resa omkring i ambetsärender, måste de
ni och för tjensten medföra många tjenare och profos-
»ser för att fasttaga förbrytare m. ra.» Axel Oxcn-
stjerna svarade: »Då kunde måhända profossen begag-
»na frihäst, men landshöfdingen bör rida sin egen.))
Karl Bonde tyckte, att »landshöfdingarna borde hafva
»fritt foder åt sina hästar, likasom i konung Karls tid»
Åke ^'att och Dag »ansåg omöjligt att afskaffa friskjut-
»sen, ty bönderna vilja icke i dess ställe åtaga sig nå-
»gon penningeutlaga.)) Axel Oxensljerna sade: »Det
»kan nog vara vådligt att på allmogen lägga skatt i
»stället för friskjuts; ty jag befarar, att i krig och i
»nödens stund lägges dem friskjutsen ändå uppå; och
»sedan få de draga både skjutsen och skatten. Men
))kunde bonden blifva för skjutsning fri, så förkofrade
))han sig bättre, och då förkofrades ock kronan.» Per
Brahe sade: »Det är dock att märka, det rikets råd
»alltid haft rättighet till fria hästar.» Rikskansleren
inföll: »Det är en skadelig rättighet.» Jakob De la
Gardie sade: »Men när en af rådet reser ut för att
»hälla ting, mönstring, räfst o. s. v., så är billigt, att
»han bar fria hästar eller får högre lön, ty en sådan
))resa kostar honom några hundra daler.» Axel Oxen-
stjerna sade: »De», som på en sådan resa kostar nå-
»gra hundrade daler, den förlorar några tusen genom
»den oordentliga friskjuls, som nu åligger hans frälse-
bönder. Bättre är att gifva ämbetsmännen ett eller
par hundrade daler mer i lön , och sedan förbjuda
»dem friskjuts.» Per Brahe sade: »emedan endast få
»af adeln äro närvarande, kan ju målet uppskjutas till
nästa riksdag, och cmedlertid strängeligen förbjudas att

220

»utan regeringens pass taga frihäst.» Axel Oxenstjerna
invände: »Men emedleilid lider det allmäiiiia. Man
»bör ej förhala med goda ordningars införande.) Ga-
briel OxensJjerua sade: »Om blott vi Lär i rådet för
»våra personer afstå från friskjutsen, så gifver nog den
»öfriga adeln med sij.» — Så fortgick tvisten Men brö-
derna Oxenstjerna talade denna gången förgäfves. De
understöddes icke af ntgon enda. Johan Skytte och
Gyllenhjelm fraaikaslade blott några obetydliga an-
märkningar. Jakob De la Gardie, eljest OxeasSjernor-
uas vanliga hjelp, lutade till motsidan. Förslaget må-
ste nedläggas och missbruket forlfor. — Tre är der-
efter började Axel Oxenstjerna åter yrka, »det all fri-
»skjuls borde afskafias, utom för konungen, och vid
»troppars genomtåg ').» Ha a tyckes nu hafva funnit
mer beredvil!i,:;het. Man höll på att inrätta flere gast-
gifvaregårdar -], och skjulslegan bestämdes till en mark
för milen under höst och vår, man till 5 öre den öf-
riga tiden af året ^). Rådet gick slutligen in på för-
slaget och vid 1642 års riksdag bragtes det å bane.
Från två sidor mötte motstånd. Först från bönderna;
regeringen måste arbeta i flere dagar, innan den kun-,
de öfvertyga dem om fördelen af att betala skjuts-
färds penningar, 3 daler på gården, och deremot
vara lediga från friskjutsen.. När ändlligen större de-
len af allmogen var härom öfvertygad, återstod en icke
ringa del, som, boende aflägset från allmänna vägar,
icke haft synnerlig olägenhet af friskjutsen, och der-
före länge ropade emot, innan den kunde öfverlalas att
till jemnande af bördan likasom de andra åtaga sig
skjulsfärdspenningar. Audra motståndet var inom rå-
det, der grefvar och friherrar ville åt alla bönder in-
om gref- och friherreskapen erhålla i afseende på

j) S. st. d. 6 FcLr. 1;"39.

2^ S. st. a. 9 Aug. ir).'59.

Febr. 1642.
2) S. st. d. 24 Scpt. 1G41

2^ S. st. a. 9 Aug. ir).'59, d. 15 Jan 163G. jcmnfJr d. 11
Febr. 1642.

2n

skjulscmg samma fördfelar, som frälsebönderna. Vi
hafva redan berälUt det derom hållna samtalet och
dess utgång. Sedan dessa båda hinder besegrats, blef
ändlligen den gamla frislijutsen afskaffad; dock ännu
endast på försök. Det skedde i Februari 1642.

I afseende på utskrifn ingen infördes en betyd-
lig föl ändring. Man hade förut användt olika sätt;
den era tiden tagit drängar, den andra endast tor-
pare. Under konungarna Johan och Karl hade utskrif-
ningen skett efter gårdtalet; Gustaf Adolf började omk' ing
1620 hålla den efter mantalet, och taga hvar tionde
skatte- och krono- och hvar tjugonde; frälsebonde.
Afsiglen var att få mera folk; och den vanns i börjac;
men sedan upphittade så väl alla.oge som herrar en
hop underslef, hvarigenom soldaliaiet minskades samt
orätt\i>or och tvister uppkommo tj. Adel och stånds-
personer antogo olagliga försvarskarlar; bondedrängar-
na stympade sig eller flydde undan. Från Finnland
bortrymde stundom stora hopar öfver Rysska gränsen;
en annan gång brände de sina gårdar och gömde sig
i skogarna; allt för alt undgå utskrifnicgen '). Från
dessa förhållanden hade Dalkarhrna länge gjort undan-
tag. De hade sins emellan uppställt ett en gång för
alla beslämdt antal soldater och deremot vaiit fria
från ut.'rkrifning ^\ Denna iniältning jemnte ofvan-
nämnde missbruk gaf Per Brahe anledning att under
vistandet i Finnland införa i Karelen utskrifiäng efter
gårdtalet. Både allmoge och regeiing blef dermed
nöjd; beggedera visste, hvad de hade att läkna på;
bonden kunde utan farhåga taga ^å många drängar, han
för sitt åkerbruk behöfde; och alla underslef voro fö-
rekomna. Regeringen ville genast införa samma sätt
uti Sverge. Vi hafva redan omtalat de häfiiga tvister,
som den härom måste föra mot de adeliga privilegier-

i) S. st. d. 9 J;ni. och 11 i6U, d. 9 Febr. 1642.

2) S. ft. d 3 Ko v. 1G43.

3) S st. d. 12 FcLr. 16i7.

22Z

nas försvarare inom rådet. Slutligen blef både der
och vid riksdagen utskrifning efter gårdtalet beslu-
tad. — För öfrigt steg under trettioåra kriget landt-
hären betydligen. Ar 1628 bestod den af sjutton, år
1634 af tjuguåtta, och år 1648 af etthundradetjugu-
tusen man; detta sista dock enligt den uppgift, efter hvil-
ken Tyskland skulle betala soldatersättningen. Enligt en
annan berättelse utgjorde hären under Karls tiJ 9000;
under Gustaf Adolfs 25,000; men efter 636 ett an-
tal af 44,000 till lands och 10,000 matroser tj.

För bättre förvaltnings skull blefvo några af de
största länen delta. Den under Gustaf Adolfs lid
först införda rikshufyudboken blef på ett lämpli-
gare sätt inrättad och fullständigt utförd -]. Till stor
vinst för handeln utkom 1637 en ny tullordning,
den första offentligt kungjorda. De förra höllos hem-
liga och sökte att genom ölverraskning preja den främ-
mande köpmannen. Som allmänt mått och vigt för
hela riket stadfdstades Stockholms tunnan med 32 Fin-
ska kappar samt den ännu gällande Örebro vigten.
Man sökte äfven förskaffa sig ett allmänt riksmynt, men
förslaget kunde ej genomföras. På Per Brahes förslag
blef under vicepresidenten i Göta hofrält nedsatt en
kommission lill granskning af lagen ^j; och Brahe yr-
kade tillika, att häradshöfdingarna skulle bo hvar
inom sin domsaga och sjelf sköta densamma. Förut
hade dessa Ijenster blifvit gifaa, som lönebidrag åt an-
dra häldst i Stockholm varande ämbetsmän, hvilka se-
dan förrättade sysslorna genom ofla ganska oskickliga
stäilföretrådare.

i) S. st. d. 18 No v. 1G45.

2) Br;ih. Fol. 117. Gabriel Bengtsson Oxenstjcrnas Icf-
vcrne.

3) Riksark. Radsprot. i\. 8 Febr., d. 18, Cl, 22 Mars
och cl. 8. Ainj. 1643.

223

TJUGUFEMTE KAPITLET.

0.1I FÖRMYNDARE-REGERINGENS HUSHÅLLNING.

Ämbetsmanna- lönerna blefvo i allmänhet under
deijna tid högt uppdrifna. Ett riksråd räknade 6000
daler silfvermynt i lön, och lika mycket i taffelpen-
ningar; hvar och en af riksförmyndarne 18,000 daler.
Många, ja de flesta bland dessa herrar, hade dessutom
dom- och lagsagor, eller ståthållare- och landshöfdinge-
sysslor, hvaraf de drogo mångfaldigt större inkomster.
Anda betydligare inflöto från förläningarna. Sådana
anvisades öfver allt, men för det mesta i LilTland och
Ingerraanland. Man finner, att under år 1634 tilläts
nedanstående herrar att efter vanan tullfritt af sin i
nämnde landskap anslagne spannemål utföra: Axel Baner
och Jakob De la Gardie hvardera 1,500 tunnor; Skytle
och Gyllenhjelm hvardera 1,200, Gabriel Bengtsson
Osenstjerna 1,700, Gabriel Gustafsson Oxenstjerna 600,
Per Sparre 1000, Lars Sparrc 1,300, o. s. v. ^].
Sålunda drog högadeln största fördelen af nämnde land-
vinningar och hade därigenom fursteliga inkomster.
Märkas bör dock , att nästan alla dessa förläningar vo-
ro redan af Gustaf Adolf gjorda; samt att riksförmyn-
darne sjelfva voro ganska sparsamma med dylika större
gåfvor. En mängd smärre godsutdelningar ansågo de
sig deremot icke kunna undvika, emedan man saknade
andra medel att belöna den stora mäujjden dugliga
tjenstemän af lägre grader. I allmänhet måste man
erkänna, att de flesta, så högre som lägre, gjorde fä-
derneslandet ovanligt stora tjenster; men det klagades
dock, att raåogen med liten duglighet fick stor lön,
blott för sin stora slägt. Äfven de väl förtjenta blef-
vo genom dessa brådväxande inkomster lockade till öf-
verflöd och stolthet och deras barn uppväxte i hcg-

i) Riksark. Riksrcgistrat. för samma år.

224

mod och orimliga anspråk, att hvart och ett bekom-
ma lika stora inkoncsler, som raderna haft.

Till skänker och besoldning af främmande furstar
och härförare användes årl.gea stora summor. I^etta
jemnle det tärande kriget gjorde rikets vanliga medel
alldeles otillräckliga. Derföre söktes nya inkomstkällor,
såsom underhållspenaingar af Frankrike och Holland;
skatternas höjning och kronogodsens försäljning.

1 det hela vårdades dessa medel och rikshushåll-
ningea med förvånande noggrannhet och framgång. Re-
geringen hade för det raesla det kommande årets behof
inne i förskott. Vid början af 1G32 var kronans skuld
2,180,045 daler; dalern lika med ungefär tvåtredjedels
riksdaler specie. I början af 1635 var den minskad
tilb 707,395 daler. Förlusten af Preussiska tullarna
och nödvändigheten att efter Nördlingerslaget och Ty-
ska bundsförvandternas alTall anlita Sverges egna till-
gångar, ökade den åler. Men vid 1645 års bokslut
(det för 1644 är förkommel) var kronans skuld 1,1 13,198
daler. Man hade under iiden sålt kronogods för
1,492,201 daler. När dessa sammanläi:gas, så uppstår
som kronans egentliga skuld, 2,605,399 daler. Såle-
des under 14 års beständi[;a krig, och deribland de
stora ansträngningarna mot Danratrk hade rikets skuld
eller kapitalförlust från år 1G32 endast blifvit ökad med
425,334 daler. Hrla skuldsumman hade lätt kunnat
inbetalas genom riktigt användande af de redan nu in-
tjenta 5,000,000 riksdaler er^ättningspenningar från
Tyskland. — Undor denna tid hade Sverge visserligen
förlorat Preussiska tullarna, men deremot vunnit Ösel,
Gottland, Halland, Särnadalen, Härjedalen, Jemtlanil,
och tullfrihet i Öresund , samt tillika hufvudsakligen
grundlägg t eröfringen af Pommern, Riigeu , Wissmar,
Bremen och Verden. Derjemnle hade handeln och stä-
derna blifvit upphjelpta, bergverken bragta lill mång-
dubbel afkastning, förut öde bergslager uppodlade och
bebyggda, nya ämbetsverk , Ilore gymnasier och sko-
lor

225

lor samt ett helt nytt universitet med stor kostnad an-
laggda. Att så mycket kunde utan rikets större skuld-
sättning verkställas, derlill bidrogo dels ständerna,
hvilka till ofvannäioide behof åtogo sig ökade skatter ,
dels ock styrelsen, hvilken med ovanligt förstånil, spar-
samhet och urskilining använde medlen; och, hvad än
mera är, föregick med exemplet af sjel/uppoffring och
oegennytta. Riksföremyndarne logo under sin hela för-
valtningstid och åt sina egna personer ingen enda för-
läning, utan öfverlemnade åt Kristina a t vid myndiga
år gifva den belöning, hon ansåg dem fcrtjena. Då sta-
ten var i behof gingo ofta riksförmyndare , råder , ge-
neraler, guvernörer hvar för »itt verk i siora, stundom
räntefria förskotter, dels kontant, dels genom attj^-
na sin lön innestående. Axel Oxensijerna och Jakob
De la Gardie utmärkte sig härvid framför alJa de
andra.

TJUGUSJETTE KAPITLET.

OjI kf.oxo g obsens försäljning.

Biand allt, hvad förmyndare-regeringen företagit,
har ingenting blifvit så myckel tadladt, som krono-
godsens försäljning. Vi förstå under detta all-
männa namn de trenne serskilda åfgerderna , att för-
sälja kronohemman och kronans inkomster af skattehem-
man, samt att bortbyta kronolägenheter. Dos?a för-
handlingar hafva också haft betydhgt iiiflytande på
fäderneslandets sednare öden. Det är derföre nödigt,
att dem med någon större utförlighet fraiaslälia.

Alla Sverges hemman indelas hufvudsakiigen i
trenne olika klasssr. Skatte, Frälse och Krono.

15

226

Ska t tcheairaan äro de, der innehafvaren äger jor-
den, men kronan räntan deraf, d. v. s. skatten. Fräl-
sehemman, då den enskilde innehafvaren äger både
jordea och större delen af dess ränta eller skatt.
Kronohemman, dåkronanäger både jord och ränta.
I äldsta tider funnos endast skatte- och kronohemman.
De sednare utgjordes hufvudsakligen af Uppsala öde.
Under katolska tiden infördes frälset. Andeligt frälse
voro de hemman , som skänktes eller köptes till kyrkor
eller kloster och derföre befriades frå.i skatt; adeligt
frälse de, hvilkas ägare höUo till kronans tjenst en full-
rustad ryttare och häst, och derföre befriades från öe-
re deremot svarande utlagor. Under katolska tiden er-
höll andeliga frälset genom gåfvor och testamenten en
betydlig mängd hemman af skatte och af adeligt frälse,
samt några af krono-natur. Största delen af alla dessa
indrog Gustaf Wasa till kronan, då han upphäfde ande-
liga frälset. Härigenom vann kronan på bekostnad af
skatte och frälse en betydlig tillväxt ; somliga beräk-
na, att Gustaf Wasa indrog på detta sätt 20 eller
30,000 hemman.

Af dessa många gods hade kronan betydlig in-
komst. En mängd utgifter bestriddes deraf till lätt-
nad för de skattdragande. Redan från äldsta tider
var derföre i konungaeden infördt ett förbud mot hvarje
föryttrande af Uppsala öde eller kronogods. Sådant
oaktadt skedde härmed under konungarna Erik och
Johan stora missbruk. Kronogods förläntes ofta med
sådana villkor, att de nästan omöjligen kunde till kro-
nan återfalla; stundom skänktes de helt och hållet
bort. Johan den tredje sålde bördsrätt till kronohem-
man för 50 till 100 daler för stycket, allt efter god-
heten. För att emellertid hindra förskingring af nämn-
de allmänna inkomstkällor beslöts 1594 och 1604, att
inga kronogods skulle bortskänkas för alltid; de borde
efter utgåendet af låntagarens manliga ätt återfalla til^
kronan. Sådana kallades Norrköpings besluts gods

227

Förbudet mot försäljningen fortfor; men det säges , att
sådant oaktaut såldes också under Karl den nionde
kronohemman , stundom hela mantalet för ett par oxar.
Gustaf Adolf dref saken^ i stort, dels med förpantning ,
dels med försäljning. Aren 1618 till 1620 dels sål-
de, men för det mesta bortpantade han flere härader;
1624 sålde han för 8000 daler, 1626 för 10,000 da-
ler allt silfvermynt, och 1629 för 20,000 riksdaler. I
denna handel inbegreps äfven räntan af många skatte-
hemman. De af Gustaf Adolf bestämda villkoren vo-
ro, alt, när hemmanets skatter i bestämda afgifter el-
ler så kallade vissa räntor gingo till tre riksdaler, er-
lade köparen derföre etthundrade riksdaler Detta gods-
säljande väckte redan då mycket missnöje. Man kla-
gade, att kronans framlida inkomster spilldes. Bön-
derna på de skattehemman, hvilkas ranta blifvit för-
såld, klagade vid riksdagen 1627, att köprarna ville
med allehanda påfund tvinga bonden att afstå sin skat-
terätt, d. v. s. sia eganderätt till jorden, för att se-
dan blifva blott köparens brukare, eller, som det i dea
tidens språk hette, dess Landtbo.

Redan i början af förmyndareliden ville Klas Fle«
jning åter indraga de bortgångna kronogodsen t • ^ea
frågan derom förföll. Hvad den store Gustaf Adolf
gifvit, var också svårt att återkalla, haldst för en för-
myndareregering. Är 1635, då under fredsuiiii.v.hand-
lingen i Preussen en betydlig här skulle skickas ut för
att skrämaia Pulackarna, lärer förmyndare-reg*^ringen ,
för att främja utrustningen, hafva sålt någii krono-
^ods, dock icke till serdeles myckenhet.

Vi hafva uti det föregående berättat 1637 års fält-
tåg och dess olyckliga slut. Det var neml. då, sjm Ba-
ner efter återtåget från Torgau blef nedti^iu;d till
Östersjön och hans här nästan alldeles utbl< ;=d och
upplöst. Antingen skulle Svenskarna segla h- 'i igen,

i; Riks ark. Rad^^prot. d. 6 Maj -034.

228

slagna, tomhändta, föraktade, eller ock göra nya ansträng-
ningar. Svenska regeringen och folket valde det sed-
nare, och riksdagen beviliade förhöjning af pålsgorna.
När dessa skulle indrifvas, uppstod nästan i alla stånd
och landsorter ett häftigt missnöje, flerestädes uppror;
och likväl befanns den gjorda bevillningen olilhäcklig.
Soldaterna voro snart utan sold , utan förråder, och
man fruktade att förlora äfven de sista fästningarna i
Tyskland. Att bekomma lån var omöjligt. Gustaf
Adolf hade för sådana i ränta erlaggt 8, 12, till ooh
med 20 för hundradet. Flere af dem stodo ännn obe-
talda; och ingen ville gifva nya. Slutligen, att på de
hårUt tryckta, och nu hälft upproriska undersåtarna
lägga än större skatter, ansågs för en omöjlighet.

I denna nöd tänkte man åter på försäljning at
kroncgods. Frågan derom väcktes för första gången d,
,31 Maj 1638 och af Axel Oxenstjerna. Då måiet da-
gen derefter förekom, framställdes allehanda skäl. Man
tvekade; »godsförsäljning var i regeringsformen förbju-
»den, den kunde väcka framtida räfst, o. s. v.) Man
eftersinnade andra medel till skaffande af penningar;
men intet befanns användbart. Tredje dagen voro alla,
afven Gyllenhjelm, ense om försäljningen; Joban Skytte
var ej i staden. Man lät dock förslaget ännu till en
tid hviia. Det synes nästan, som regeringen försökt
draga sig fram utan att tillgripa det betänkliga med-
let. Men de många upproren under sommaren 1638
visade omöjligheten att ytterligare besvära ständerna.
Ej heller kunde Baner under hela året tränga sig från
den öde Östersjöstranden, hvarföre han ännu var i be-
hof af understöd, ifall något med besked skulle uträt-
tas. Af dessa skäl upptogs förslaget ånyo, och blef å-
nyo bifallet. Afgörande beslutet fattades d. 5 Nov.
163N. Såsom skäl androgos: först rikets stora be-
hof. Konung Gustaf Adolf hade i nödens stund bort-
lemnat hela Jemtland; Ryssen likaledes Kexholms lan.
Förmyndare-regeringen hade väl också skäl att iör%in-
nande af betydliga fördelar sälja några kronogods. För

22»

det andra otillräckligheten eller saknaden af andra me-
del. För det tredje omöjligheten att pålägga ökade
skatter, likaså att erhålla lån. För det fjerde: kro-
nogodsen hade under förvaltare och ämbetsmän blifvit
och skulle troligen alltid blifva illa skötta och lemna
föga behållning. I enskild hand deremot skulle de upp-
odlas, gifva mångdubbel afkastning och derigenom för-
orsaka lifligare handel och åt kronan uti ökad tull ea
vinst, som fullt ut svarade mot godsens nu lemnade
behållning. För det femte: försäljningen vore visserli-
gen mot regeringsformen; m'en man hade tre föregå-
ende kungars exempel, och hoppades, att både sam-
tiden och efterkommande skulle se och erkänna, att
företaget skett af nödtvång och till fäderneslandets bä-
sta. , För det sjette: om försäljningen befunnes skad-
lig, ägde drottningen enligt regeringsformen rätt att
vid myndiga år lösa sina gods tillbaka. Af alla dessa
skäl beslöt man att sälja kronogods och räntor af
skattehemman för en summa af 200,000 riksdaler.
Villkoren voro: först för livar tredje riksdaler, som
hemmanet i så kallade vissa räntor gaf åt kronan ,
skulle köparen betala 100 riksdaler. Detta var enligt
den af Gustaf Adolf följda beräkningen. Men riksför-
myndarne märkte snart, att en sådan taxa skulle för-
orsaka kronan förlust och köparen en obillig vinst ;
emedan de så kallade ovissa räntorna voro ofta, ser-
deles på småhemmanen, ganska betydliga, så att köparen
hade från de samma en inkomst af stundom ända till
tio eller toK för hundradet. För att undvika denna
förlust, ändrades taxan så, att alla både vissa och
ovissa räntor sammanräknades och för hvarje fyra och
en half riksdalers inkomst deraf skulle köparen betala
ett hundrade riksdaler; och således af sina penningar
hafva fyra och en half för hundradet. Denna ändring
skedde några dagar efter första beslutet, och innan än-
Hu några kronogods blifvit sålda. Andra villkoret
var, att försäljningen skulle ske endast åt adel. Ingen
ofrälse ägde rättighet att på något sätt deltaga i dessa

230

köp. Tredje villkoret: att försålda kronohemman
skulle förvandlas till frälsehemman. Fjerde villko-
ret, att för de skattehemman, hvilkas räntor blifvit
sålda, skulle köparen äga i beskattningsväg full frälse-
frihet samt åtnjuta alla af hemmanet förut åt kronan
gjorda utlagor. Deremot var honom strängeligen för-
bjudet att tränga skattebonden och hans slägt från dess
bördsrätt, d. v. s. äganderätt. Med undantag af denna
omständighet blefvo således äfven skattehemmanen för-
vandlade till frälse. Femte villkoret, att drottnin-
gen hade vid myndiga år rättighet lösa tillbaka de sålda
godsen. Sådant borde dock ske inom natt och år efter
hennes tillträde till regeringen. De förbättringar, som
köparne under tiden gjort, skulle vid sådan inlösning
efter mätismanna ordom åter betalas, och om köparne
sålt, bortbytt, bebyggt eller med andra sätesgårdar
sammanslagit sådana köpegods, skulle de vid återlös-
ningen äga rätt att gifva andra motsvarande i stället.
På dessa villkor såldes i följe af föreslående beslut gods
för 200,000 riksdaler. Året derpå fattades ånyo be-
slut, att ytterligare sälja för lika stor summa, hvilket
också skedde. Det var genom ^dessa medel, som Ba-
nérska hären bragtes i det stånd, att den kunde ut-
föra det lysande fälttåget 1639, hvilket utgör under
Tyska kriget den vändningspunkt, från hvilken Svenska
vapnen erhöllo sin sednare och afgörande öfvervigt.

Emellertid skedde så väl vid sjelfva försäljningen
som vid de sålda godsens behandling många missbruk,
hvarigenom väcktes ovilja i landet, och äfvsn något
motstånd inom rådet, när återigen fråga väcktes om
åtgerdens förnyande. Detta skedde d. 15 Febr. 1641.
Orsaken var den vanliga nöden, samt fruktan, att
Frankrike skulle indraga sina underhållspenningar, ser-
deles om Richelieu blefve störtad, hvarpå man i Paris
vid denna tiden mycket arbetade. I anledning häraf
beslöt regeringen och rådet att som förut sälja krono-
gods, denna gången för 400,000 riksdaler. En del af
medlen borde användas att godtgöra delägrarna i kop-

231

parkorapagniet, hvill<a hos kronan ägde betydliga for-
dringar, pä hvilka Gustaf Adolf lofvat i ränta 20 för
hundradet, hvilket dock förmyndareregeringen nedsatt
till hälften. Msn ville genom alt betala denna skuld
för framtiden bibehålla kronans kredit. Adelns uteslu-
tande rätt blef dock äfven i delta fall bevakad. Den
ofrälse delägaren i kopparkompagniet kunde icke för
sin fordran bekomma kronogods, utan blott penningar.
Då detta beslut fattades, var Gyllenbjelm frånvarande;
Johan Skytte, ehuru närvarande, finnes icke hafva yt-
trat sig deremol.

Men straxt derefter blef nämnde beslut rifvet och
inom regeringen uppkom en märkvärdig tvist, hvilken
vi, så mycket som derom nu meia kan utredas, skola
berätta. Orsaken tyckes hafva varit tvåfaldig. Den
första, Skyttens och Gyllenhjelms allmänna missnöje
med Oxenstjernska partiet och serskildt med krono-
godsens försäljning. Den andra, anläggningen af Wen-
Eersborg. Man hade som serdeles fördelaktigt läge
dertill utsett Hufvudnäs, ett säteri tillhörigt fru Kri-
stina Sigrid Bjelke, hvilket gods man derföre år 1641
tillbytte sig mot Örbyhus. Detta sednare slott låg in-
om den då bortrymda enkedrottning Maria Eleonoras
lifgeding, hvilket af ständerna just då blifvit från enke-
drottningen indraget och liksom andra delar af riket
öfverlemnadt uti regeringens våld. Gyllenbjelm trodde
måhända, att lifgcdingets förminskande vore det oaktadt
olagligt, eller ock fruktade han, det Kristina möjligtvis
kunde vid myndiga år taga moderns parti och häm-
nas. Allt nog, ehuru både Skytte och Gyllerdijelm
utan att motsäga öfvervarit beslutet om bytet, vä-
grade dock den sednare att slrifva under och lät
Klas Fleming, som amiral, göra det i sitt, riksamira-
lens, ställe ^). Tillika lärer han hafva skickat till rå-
det ett bref, som innehöll åtskilligt emot krocogodsens
försäljning, och, som det tyckes, den förebråelsen, att

i) Kiksark. Rådsprof. d. 15 Jan., 8 Maj 1659, d. IG
Mars, d. 15 Apr., 16 Apr. 1641.

^82

nämiide åtgerd skett till enskild nytta. Regeringen an-
såg detta G}ilenhje!ms förelag kunna i framtiden leda
till allehanda betänkligheter. Man beslöt derföre, att
bytesbrefvet icke skulle utfärdas förr, än det blifvit af
Gyllenhjelm underskrifvet; samt ytterligare, att emedan
Gyilenbjelm och Johan Skytte tillsammans syntes ogilla
försäljningen, skulle de medelst serskildt bref inkallas
i rådet för att; l:o »höra regeringens skäl för för-
»säljningsbeslulel; 2:o vederiä-.-ga dessa skäl, om de
»kunde; 3;o uppmanas, alt föreslå ar dra medel till
»statens vidmaglhaliande.»

Skytte och Gyllenhjelm kommo cch de märkvär-
diga sammsnträdena hclios d. 4, 5 och 13 Maj, hem-
ma hos Axel Oxeristjerna, hvilLen af illamående var
hindrad fiån att uppgå i rådkammaren. PrctokoUerna,
de finnas blott i utkast, äro genom täta afbrott ofullstän-
diga. Vi meddela, hvad dtrur kunnat utletas. Frfgan
om bytesbrefvet och Gyllenhjelms underskrift förekom.
Gyllenhjelm påstod, );att, emedan Klas Flemirg var
»närvarande, då bytet beslutades, kunde också han
»skrifva under.» Jakob De la Gardie sade: »enhvar
»blifver i lådet uppmanad aft säga sin mening om det,
»som derstädes skall afgöras. När derföre beslutet
»är engång fattadt, bör man ej enskiklt utom rådet
»tala deremot. Vi tycka, det vore bättre, cm bror i
»dess ställe försvarade sina ämbetsbröder.» Gyllenhjelm
bad dem »hafva med honom tålamod; Lans glas vore
»snart förrunnet; han \il!e gcrna lefva med alla i bro-
»derlig vänskap; men nödgades beklaga sig öfver med-
»bröderna i amiralitetet.» Klas Flemifig och Eiik Ry-
ning, båda i amiralitetet, mente deremot, »att Gyllen-
»bjelm, uti några ämbetsskiifvelser gripit dem otiilbör-
»ligen an.» Gyllenhjelm svarade: »Jag vill fäga nu,
»som jag sade, då jag kom från Liilland och salig
»konungen påstod, att jag fcr mitt uppförande der
»bort mista hufvudet; men sedan jag fick föj klara
»mig, t].» Axel Oxenstjerna sade; »Vi se väl,

l^ Protokollet ofullstäiuliqt.

233

iihvad bror menar med delta. Men bror har gjort i
))amir£:itetet likasom i rådet. Bror hade i dess slålie
»bort här i rådet uppstiga och säga sina skäl emot
»beslutet, så hade vi antingen måst vederlägga eller er-
»käniia dem. Men nu, när bror kommit ned ur rådet,
»då griper han bytesbrefvet an.» Gyllenhjelin sade:
»först i3g hörde förslaget, yttrade jag, att Örbyhus låg
»för nära Uppsala och hörde till lifgedinget. Detta hä-
nde likväl icke hindrat mig från att skrilva under, men
»i viilen med våld tvinga mig dertili.» Rådet nekade
till denna beskyllning. Gyllenljjeim sade, »det han vid
»frågan om bytet hade i fönstret sagt sin mening åt
»Klas Fleming.» Oxensljerna svarade: »Det hade du
»bort säga här vid rådsbordet och icke i fönstret.» —
Dagea derpå förekom målet ånyo. »Man frågade, om
»Gyilenhjelm ännu vägrade underskrifva bytesbrefvet.»
Han svarade: »Jag giliar del visserligen, men efter jag
»ej känner förhållandet närmare, synes mig herr Klas
»Fleming bättre passande att skrifva under.» De la
Gaidie sade: »Men när nu riksamiralen är sjelf närva-
»rande, så är det enligt regeringsformen, att han så-
»som riksförmyndare och ordförande i silt kollegium
»sjelf skrifver under, så framt han gillar saken.» Oxen-
sljerna tillade: »När du gillar beslutet, och gillar, att
»K'as Fleming skrifver under, så är det ju af ingen
»nytta, att du sjelf undandrager dig. Bfen jag ser nog,
»hvarihän det syltar. Du och herr Johan Skytle hafva

»alllid mildare än de andra i)» Gyilenhjelm

svarade: »Jag hafver icke så mycket haft afseende på
»enkedrottningen . , . .» De la Gardie sade; »Jag fruktar
»vi få sådana tider, som under konung Karl.» Gyilen-
hjelm afbröt: »Jag beder, alt i skonen konung Karls

i' Protokollit orul!st"iu!ij;t; nicn 1 csTn yllniiiiron tjckcs
liafva vant, att Gj^llciilijclm ocli Shyltcn försvarat cn-
Kcdiottninsfcn , kansl^e i'i',r att drruied ställa si^j in lios
dolttrn Kristina, till den tid, dä denna £*'(lnare skulle
ijiifva myndig.

234

»åminnelse.)) De la Gardie svarade: »Du vet nog, att
»jag icke tadlar konungen sjelf utan de skälmarna Nils
»Cliesnecopherus och Erik Tegel, öfver hvilka också
»både salig konung Gustaf Adolf och hans mor ofta be-
»klagade sig.» Slutet på hela öfverläggningen blef, att
bytet gick i verkställighet, och efter all anledning tyc-
kes det, som Gyllenhjelm måste underskrifva beslutet
der om.

I afseende på godssäljand<3t uppmanade De la Gar-
die »hvar och en, som ej vore nöjd dermed, att sina
»skäl nu anföra; men att, sedan beslutet vore fattadt,
nej vidare tala deremot.» -- Oxenstjerna sade: »Det
»är ej godt att titta här, och på ena sidan hafva att
»göra med ständerna, och på andra sidan med kamra-
»ter, som vilja lefva efter sitt godtycke. Men, om i
»ansen något fel vara begånget, så anmäler det nu och
»låsom oss taga fram regeringsformen och derefter dö-
»rra oss emellan.» Gyllenhjelm svarade: »Låtom oss
»ej spilla liden med sådant. Det jag sist sade, var ej
»så ment, som jag sade det.» Oxenstjerna invände:
»Dina yttranden hafva gifvit oss full anledning alt öf-
»verlägga härom. Vi önskade 033 häldre enighetens
»anda, att först uppriktigt öfverliigga och sedan enskildt
»försvara, hvad gemensamt blifvil beslutadt.» Gyllen-
hjelm sade: »det är ju också ingen, som talar deremot.))
Oxenstjerna svarade: »Det är sagdt, att vi gifva gods
»åt oförtjenta; det kan visserligen hända, men har då
»skett ovetande. Man talar om, att försäljningen är
»emot regeringsformen. Men man tänker ej på, huru
»högsta nöden drifvit ojs derlill. Vi måste silta här
»och hafva allt besväret, derlill hatet af alla dem, som
»vi omöjligen kunna göra till viljes; slutligen oron öf-
»ver, att hafva gjort mot regeringsformen. Betänker
»då, huru man skall blifva till raodsl Men, emedan vi
»nu återigen om samma sak öfverlägga, så ber jag
»bror föreslå några andra medel, om bror sådana vet.
»Vi skola dem hjertans gerna antaga.» Gyllenhjeloi
kunde inga sådana uppgifva. De la Gardie anmärkte:

233

»alt också herr Johan Skytte varit med i saken.» Skyt-
ten förklarade: »alt han bifallit, hvad nu sist vore om
»köpegodsen beslutadt, men han gjorde en anmärkning
»mot uppställningen i brefvet derom.» Oxenstjerna
»erkände anmärkningens riktighet. Felet kom af riks-
»kanslerens då varande sjukdom och skrifvarens ova^
»na.» — Johan Skytte hade för öfrigt »anmärkt två
((Omständigheter; den ena, att lösningsdagen var för

»kort ^].

Dagen derpå, den 5 Maj, upplästes till gransk-
ning och förnyande regeringens 1638 fattade beslut
om godsförsäljningen. Protokollet nämner icke, att nå-
gon enda talat dercmot. Sedermera användes några
dagar till att uppsätta det nya beslutet. Den 13 Maj
framställde Oxensljerna utkastet derlill i hela rådets
närvaro, och uppmanade en hvar att dervid göra de
anmärkningar, som syntes behöfliga. Ingen anmärk-
ning finns i protokollet. Förslaget innehöll, »att, ehu-
»ru Frankrike förnyat sitt förbund och lofvat ökade
»underhållspengar, så var dock riket serdeles genom
i)herr Baners återtåg utur Pfalz och härens derefter
»lidna förluster i behof af mycken bjelp. Till dess
»anskaffande finnes nu liksom 1638 intet annat medel
»än godsförsäljning. Rådet och regeringen hade dock
»mycket betänkande vid denna utväg; 'y den minskade
»de årliga inkomster, hvaraf kronan hittills blifvit un-
»derhållen; den syntes stridande mot regeringsformen;
»slutligen skulle den också ådraga deras personer ett
»svårt efter fal. Om verket kunnat på annat sätt uppft-
»hållas, hade regeringen ingalunda velat tillgripa den-
»na nödhjelp. Men nu kan intet annat medel upp-
»tänkas. Dessutom befinnes, att godsförsäljning i ri-
»lets yttersta nöd är icke förbuden; »att den ej hel-
»ler är så förstörande, då regenten vid myndiga år
»kan lösa godsen tillbaka; och om de också förblifva

i) Protokollet aflji utet, sa att den anJra nnmärkningcu ej
finnes anförd.

»oinlösta och således frälsehemman för alltid, så hop-
»pas dock regeringen, alt landets odling, bergsbruk,
»handel .och tullar skola deraf så stiga, att kronan ic-
»ke hommer att lida någon förlust på sina inkomster.
»Äfven kan genom godsförsäljningen kopparkompagniets
»stora och växande fordran blifva betald och kronans
»kredit sålunda vidmagthållen. Alltså bafva vi bcslu-
»tat, alt på samma sätt och villkor som år 1638 sälja
»kronehemman och räntor af skattehemman , denna
»gången för en summa af fyrabundradetusen riks-
»daler.D

»Det är i regeringsformen förbjudet, att under
»konungens omyndiga år afyttra kronogods och upp-
»höja till adeligt stånd. Men salig konungen hade re-
iidan i sin lifitid gifvit om sådant flera löften, hvilka
»förmyndareregeringen ansåg sig förbunden uppfylla.
»Äfven hafva många under de sedermera förflutna
»åren gjort och kunna framdeles komma att göra fä-
»dernesiandet stora tjenster. Dessa har man ej kunnat
»lemna ohulpna; emedan ingen regering kan äga be-
»stånd ulan strafT och belöningar. Att gifva dem pen-
»ningar, har varit omöjligt; att uppskjuta deras belö-
»ning till drottningens omyndiga år, skulle också väckt
»missnöje och likgilllighet i tjensten. Alltså har re-
»geringen beslutat, att åt sådana välförtjenta personer
»utdela stundom gods, stundom adelskap, men båda
»delarna sparsammeligen och med noggrann urskilning.
»Till detta beslut har regeringen funnit sig nödsakad,
Dchuru den vet, att många antingen nu af partiskhet,
veller framdeles af okunnighet om närvarande förhål-
»landen och nöd, skola det tadla. Men vi uti regerin-
»gen och rådet hafva efter flitig öfverläggning och nog-
»grannt behjorlande af vår trohetsed mot hennes ma-
»jestät och fäderneslandet fattat förenämnde beslut och
»vilja dem nu och. i framtiden alla tillsammans och
»hvar för sig försvara, såsom det egnar hennes maje-
»stäts och rikets trogna råd, goda fosterlandsvänner
osamt ärliga och uppriktiga kamrater. Ingen skall hem-

237

»ligen eller uppenbarligen med ord eller gernmg un-
»dandraga sig ansvaret för dessa beslut, än mindr^ de-
nsamma tadla. Men under sjelfva öfverläggnir. garna så
»väl nu, som framdeles skall hvar och en öppenhjer-
»tigt men utan förbittring säga sin mening och sålun-
»da på engång främja fäderneslandets bästa, samt visa
»sina kamrater en medbroderlig lillgifvenhet. Till yt-
»lermera visso hafva de goda herrar af regeringen och
»rådet detta beslut med egna händer underskrifvif.»
— Peslutet är undertecknadt af de fem riksförmyn-
darne, samt af femton rådsherrar; deribland också af
Gyllenhjelm och af Johan Skytte. Dessa t^änne hade
förut ogillat regeringens ofvannämnde ålgerder. Det
synes tydligen, att Oxenstjernska partiet gått dem på
lifvet och tvingat dem atl antingen föreslå andra n^e-
del eller ock gilla de redan vidtagna. Andra sam-
tida bref förmäla, att mellan Skytten och Oxensijfirna
var under dessa dagar uti rådet en häftig stiid om
godsförsäljningen; och, att Skytten slutligen tiii någon
af sina bekanta yttrat, det han ej mägtsde stå riks-
kansleren emot. Han och Gyllerhielm måste nu, som
bemäldt är, v^nderteckna ofvannämnda skrifvelse och
således för samtid och efterverld öppet stadfästa och
gilla ofvannämnda regerings åtgerder.

Under alla de öfverlsggningar, som år 1641 om
godsförsäljningen förehades, var Per Brahe närvarande;
men Cnnes märkvärdigt nog icke på någondera sidan
hafva deltagit i striden.

Rådet ämnade först meddela den nu fjortonåri-
ga drottningen sitt tagna beslut, innan det underskrefs.
Oxenstjeina invände, att en sådan åigerd vore ovan-
lig och kunde störa den läkarevård , som drottningen
just nu för en sjukdoms skull genomgick. — Utan drott-
ningens hörande vardt brefvet underskrifvet.

Den beslutade försäljningen bkf verkställd. Det
Tar med de sålunda erhållr.a medlen, som regeringen
år 1641 utrustade Torslensson och dess här och för-

238j

beredde den I j sande raden af fälttågen 1642 tU
1645;

Förmyndareregeringen sålde under sin förralt-
fiingstid kronogods och räntor af skattehemman, för
994,801 riksdalen Deraf 1638 för 200,000, år 1G?9
för lika summa, och 1641 för 400,000. Det öfriga
lärer i mindre summor vara såldt dels 1635, dels ef-
t«r 1641.

Vid ofvannämnde godsförsäljningar skedde många
missbruk. Det förnämsta var, att beräkningarna på
gårdarnas så vissa som ovissa räntor blefvo stundom
alltför lågt nedsatta för att derigenom också nedsätta
köpeskillingen. Genom detta ämbets- och de köpande
adelsmännens gemensamma bedrägeri förkrade kronaa
betydliga summor.

Också vid behandlingen af de sålda godsen föröf-
vades mycken orättvisa. Mången adelsman , som köpt
räntan af ett skattehemman, ville äfven truga sig till
äganderätten deraf. För att till dess afstående tvinga
förra innehafvaren brukades stundom också olofliga me-
del. Genom slägt- och vänskapsförbindelser ställde
adelsmannen vid utskrifningar så till, att den bonde,
som vägrat sälja sin skattebörd, blef till krigstjenst ut-
tagen. Då detta ej kunde ske, blef bonden genom nya
pålagor och besvär tryckt och plågad , tills han sålde
sin jord. Klagomål öfver detta missbruk framställdes
redan under Gustaf Adolfs tid vid riksdagen 1627,
likaså 1643; men, när bönderna på anfordran icke
kundfc uppgifva något visst fall, utfärdade regeringen
begge gångerna endast allmänna förbud mot det öfver-
klagade missbruket. År 1644 förde bönderna samm*
klagan och angåfvo denna gången Thure Oxenstjerna ,
tväane Falkenbergar och Otto Sperling såsom skyldiga
till sådana brott. Vi hafva icte funnit antecknadt, om
någon ransakning eller något straff i (ölje häraf; men
väl, att missbruket fortfor. Ämbetsmännen voro dels
adelns slägtingar, dels af adeln beroende och de mäg-
tiga förbrytrarna lem»ades ofta ostraffade.

239

En olägenhet vid godsförsäljningen var , att kro-
nobonden, som förut ofta far efter son selat på gär-
den och haft viss;riigen icke i lag, men dock i häfd
en slags ärftelig åborätt, blef nu beroende af den nya
frälseägaren och kunde efter dess godtycke uppsägas
och blef också derföre ofta uppsagd. Allmogen kla-
gade; men regeringen svarade, att kronobonden icke
förut under kronan ägt ärftelig besittning på jorden,
kunde således ej heller under sin nu varande adeliga
ägare göra anspråk på någon sådan.

En annan olägenhet för tronobonden var, att han
förlorade sin förut innehafda rättighet att kunna köpa
sig till skatte. Man klagade deröfver. Det hjelpte ej.

Det var ej heller utan, att kronobönderna i vissa
hänseenden och kanske ofta vunno på bytet. Förut
blefvo deras gårdar lemnade till aflöning än åt den
ena, än åt den andra ämbetsmannen. Denne, som
visste, att han icke länge skulle innehafva hemmanet,
skyndade derföre att af detsamma draga all möjlig för-
del, hvarvid både bonden och gården utsögos. Den
nya frälseägaren deremot, som slulle lemna hemmanet
till arf åt sina barn , var angelägnare om alt bättre
vårda både jorden och brukaren. Sedan de förra kro-
nobönderna kommo und<!r frälset, fingo de också åt-
njuta flere dess fördelar, t. ex. half utskrifning, half
gerd m. m. mot den tiden, de voro under kronan och
erlade lika mycket som skattebönder. — Adeln for-
drade och fick sig tillerkända nsgra häremot svarande
fördelar af den fordna kronobonden.

Kronan led genom godsförsäljningen åtskilliga an-
dra förluster. Antalet af soldater aftog, ty på de
nya frälsehemmanen utskrefvos blott hälften mot förut,
då de voro krono eller skatte. En sådan förminskning
gällde ock i afseende på åtskilliga andra utlagor. Sta-
tens af kronohemmanen påräknade inkomster , hvilka
voro just de säkraste, och tillika de för landet minst
betungande , hotades med fullkomlig förskingring. I
deras ställe skulle kronan erhålla skadeersättning uti

240

ökade tullar och bevillningar, hvilka dock, såscm bero-
ende af riksdagarna, gjorde styrelsen långt mindre sjelf-
ständig än förut. »Vi få hädanefter j) klagade mot-
partiet, »en konung, icke som förr öfver Sverges jord,
»utan en konung öfver Sverges luiiar och acciser.D

Den åt adeln förbehållna uteslutande rätti-ghoten
att köpa kronogcds och skattf räntor, kunde i fiamti-
den ieda derhän, att a!l Sverges jord skulle stanna i
adelns hand; ofrälse stån«Jspersoner derigenom inskrän-
kas till handel, slöjder eller ämbetsmannabaDan; och
krono- och skattebönder slutligen alldeles försvinna.
Sedan bonden sålunda ej mer ägde någon jord, kunde
man snart taga andra steget och utestänga honom från
riksdagarna.

Af dessa anledniiigar väckte godsförsäijningen ett
häftigt missnöje, serdeles bland allmogen. Under riks-
dagarna 1643 och 1644 uttalades det öppet; isynner-
het under den sistnämnde. Bönderna begärde: »att,
»innan droltning Kristina anträdde regeringen, räfst
»måtte anställas med de bortsålda eller bc-rt^.ifna god-
»sen.» Regeringen varnade dem för »sp) flugor, som
»stifta ondt mellan stånden.» Men böi.derna vidhöllo
sina påståenden. De föreslogo att vid nämnde räfst
göra undantag för de af rådsherrarna köpta eller er-
hållna godsen; ett försök att genom denna eftergift
vinna rådets bifall. De fordrade ytterligare , alt kro-
nans återlösningsrätt skulle förlängas på obestämd lid ,
och tills det blefve kronan lägligt. De blefvo upp-
kallade i rådet, der Oxensijerna »föreställde, huru de
»med sådana förslag angripa drottningens höghet och
»kasta riket omkull. Han varnade dem för cstadighet,
»samt för misstroende till sina förmän.» En af Oxen-
stjernas motparli berättar, det rikskanslern härvid så
förifrat sig, att Per Brahe fann för godt erinra honom,
»det bönderna såsom riksstånd ägde dock rättighet att
»på en riksdag fritt utsäga sin mening.» Huru ock

här-

241

härmed sig förhöll , så blef böndeTrnas ansökning
fruktlös.

Anmärkas naå, att bland så många och bittra kla-
gomål intet då lör tiden fäste sig vid den omständig-
heten, att endast adel fick köpa kronogods. Detta
kommer väl tiil en del deraf, att, då de sålda krono-
och skattehemmanen efter försäljniiigen måste förvandlas
till frälse, kunde efter då gällande lagar endast frälse-
män vara ägare deraf. Att dock i afseende på sålun-
da uppkomna nya frälsehemman inga undantag till o-
frälseståndens fördel gjordes, eller ens begärdes, visar
tydligen då varande s-amhällsvanor och begrepp. —
Bland allt, hvad man förebrår godsförsäljningen , synes
denna orättvisa hafva varit den största. Om de an-
dra stånden fatt deltaga i köpet af kronogods, så hade
konung Karl den elfte troligen aldrig kunnat taga dem
tillbaka.

Af alla handlingar visar sig tydligt, att det var
Axel Oxenstjerna, som både upptänkte och genomdref
godsförsäljningen. Att rikels nöd dertill förnämligast
bidragit, är oemotsägligt. Men Oxenstjerna kunde ej
vara blind för de öfriga följderna af detta steg. Konun-
gamagten måste nödvändigt försvagas, då i stället för
den säkra af inga ständer beroende inkomsten från
många tusende kronohemman alla utgifter hädanefter
skulle bestridas genom tullar och ständernas bevillnin-
gar. Detta synes hafva legat i Oxenstjernas plan och
hänga tillsammans med hans kända republikanska tän-
kesätt. — I hänseende till kronans vinst eller förlust
på inkomster, tyckes han hafva varit fullt och fast
öfvertygad derom, att kronogodsens förvaltning af sta-
ten medförde så många förluster och gaf så ringa be-
hållning, att denna sednare skulle mer än godtgöras af
den tillökning i tull och personliga utlagor, som vän-
tades genom egendomarnas i enskild hand mångdub-
belt uppdrilna afkastning. Han följde hsrvid samma

16

242

stal , som uti vår tid ledt Preussiska regeringen till
försäljandet af dess kronohemman. — I afseende der-
emot på allmogen skulle man kunna frestas att tro,
det Oxenstjerna, genom krono- och skatteböndernas för-
vandlande till frälse, ämnat småningom betaga bonden
dess frihet. Men en sådan misstanka blifver i högsta
grad osannolik och orättvis , då man besinnar , att
godsförsäljnirgen genomdrefs af De la Gardie, Klas
Fleming och bröderna Oxenstjerna; af just samma per-
soner, som vid så många andra tillfållen mot adelns
anspråk försvarade ofrälsestånden. En annan och san-
nolikare gissning är, »att Oxenstjerna tänkt sig bon-
deståndet i Sverge, såsom i England, Frankrike och
flereslädes, bestående af fria, icke jordägare, utan för-
paktare, dock med bibehållandet af deras gamla Sven-
ska riksdsdagsrält.» — I början var Oxenstjerna" mycket
ifrig för godssäljandet och önskade dess stadfästelse,
men sedermera tyckes nitet bafva svalnat; och när
riksfcrmyr.darne nedlade sin förvaltning och för den-
samma afgåfvo redogörelse, försäkrade de drottnin-
gen, att hon med lätthet skulle kunna utsträcka lös-
ningstiden till två eller tre år längre än i första be-
slutet stadgadt var.

Detta godssäijande jemr.te ofvannämnde dess miss-
bruk hade visserligen medfört mycken skada , ännu
dock ingen oersättlig. Riksförmyndarne hade i sitt af-
sked tillstyrkt förlängd lösningstid. Genom regerings-
formen hade också Kristina en af deras föregående be-
slut helt och hållet oafhängig rätt att när som häldst
lösa tillbaka de sålda godsen. Köpeskillingen för dessa
utgjorde vid pass en million riksdaler. Vid Westfaliska
freden fick drottning Kristina fem millioner riksdaler.
Vitl pass ena* hälften deraf blef dels efterskänkt, dels
bortslösad i gåfvor ät gunstlingar, lärda och utlännin-
gar. Denna hälft hade varit nära tillräcklig att både
återlösa de sålda godsen cch betala alla rikets 1G44
^varande skulder.

24S

TJUGUSJUNDE KAPITLET.

]»USSNÖJEN UNDER FÖRMYNDAREREGERINGEK.

Redan under Gustaf Adolfs styrelse hade uti mån-
ga landsorter herrskat missnöjen, hvilka flere gånger
utbrusto i uppror, serdeles i Dalarna och Småland.
Denna gäsning i sinnena fortfor också under förmyn-
daretiden. Anledningarna voro flera. Först de betyd-
ligt ökade skatterna, hvilka ofta tryckte tungt, och
om de också genom inre fred, genom ökad handel och
rörelse lättare kunde bäras, likväl voro nya och der-
före väckte ovilja ; också genom sättet för uppbörden.
För boskapsskatlens rij^tiga bestämmande skulle presten
räkna och uppgifva antalet af kreatur hos hvarje soc-
kenbo, ett göromål, som väckte ståndets riksdagskla-
gan och böndernas högljudda missnöje. Landtmannen
dref förut obehindrad sin småstadsbandel; nu skulle
han vid tullportarna uppehållas och erlägga afgiiter,
Egennytta och bedrägerier hos uppbördsmännen ser-
deles vid tullarna ökade oviljan. — A andra sidan bär-
ledde sig också missnöjet frän folkets ovana vid och
ovilja för den mera bestämda och lagbundna ordning,
som tiden fordrade och regeringen genom sina många
nya stadganden infört. Allmogen hade bedrifvit mycket
underslef så väl vid utskrifningar som gerder, hvar-
igenom kronan gjort stora förluster. Då nu förmyn-
dareregeringen med ökad noggrannhet i förvaltningen
började efterforska och utrota dessa missbruk, ökades
förbittringen.

Redan 1635 var mycken oro uti Bergslagen och
Dalarna. Regeringen ditskickade Gyllenhjelm, såsom
af gammalt känd i orten. Men denna gången akta-
de bönderna honom föga ^). Vid hans återkomst

i) Riksark. Rådsprol. d. 21 Oct. och 21 Nov. 1635.

244

yttrade Ake Tott med mycket sjelfförtroende : »Om jag
»hade kommit dit upp, skulle kopparbjessarna icke
»blifvit så stormodiga.)) — »Ja,» svarade Gyllenbjelm,
5)om du haft med dig allt rytteriet, som du förde der-
»ute i Tyskland och Preussen; men ensam, som du nu
j)Ur, så skulle nog kopparbjessarna dragit styf finger-
vkrok med dig, min gubbe!»- — • Upproret blef emedler-
tid snart stilladt. Ar 1636 var något ovhsende vid
tullarna i Norrköping. Aret derpå började en Roslags-
bonde vid namn Olof Andersson ett upplopp, hvartill
Otto Sperlings hårda förfarande tjente till förevändning,
kanske också till en del var orsak. Bonden blef ta-
gen, lifdömd, men hållen i långvarigt fängelse t].

Ar 1638 och det följande ulbrusto på flere stäl-
len inom riket hotande oroligheter. Anledningen var,
först, att regeringen i följe af riksdagsbeslutet började
anställa noggranna undersökningar om de betydliga un-
derslef, som nästan öfverallt skedde med boskapspen-
ningar, samt med qvarn och lilla tullen; och hvarige-
Dom, enligt ständernas egna ord, »dessa punkter äro
»kronans inkomster till namnet, men icke till gagnet.»
Andra orsaken var den vid samma riksdag beviljade
förhöjning på skatterna. Tredje orsaken, att till vin-
rande af bättre ordning vid tullarna bestämdes en viss
taxa, enligt hvilken hvar 32 penning skulle erläggas.
Samteliga riksdagsmännen lofvade »att icke blott för si-
»na egna personer godvilligt betala kronan, hvad så-
»lunda utlofvadt blifvit, utan ock att med ord och
»förmaningar dertill hålla sina hemmavarande medbrö-
»der.» Men antingen nu de hemkomna riksdagsmän-
nernas ord föga aktades, eller ock, att de sjelfva kla-
gade i stället för att uppmana till tålamod; allt nog,
ett allmänt missnöje förspordes. Härtill kom, att den
ofvannämnde tulltaxan blef genom någon försummelse
ick« från predikstolarna uppläst, bvarföre många voro
om den samma alldeles okunniga. Upprorsstiftarne låt-

i) S. st. d. 26 Oct. 16:^, d. 20 Juni 1637.

245

sade vara det och begagnade försummelsen som väl-
kommen anledning till klagomål ocIj oro.

Första bullret uppstod vid midsommarstiden på
Elfkarleby marknad. En mjölnare vägrade betala den
föreskrifna tullen, samt bö.jade med tillbjelp af några
andra missnöjda ett upplopp. Han blef genast tillfän-
gatagen, lifdömd och i Uppsala afrältad.

Tullarna i Nerke, Wermland, Dal- och Wesler-
götland hade blifvit ställda under en Pelter Flygge,
mot hvars förvaltning åtskilliga klagomål gjordes.
Det sades, att han stundom med obillighet bemött fol-
ket; hvarigenom också missnöjet bröt härstädcs häfti-
gast ut. Vid Hofva tillkom den enskilda anledningen,
att stället för marknaden blifvit flyltadt till förra af-
xättsplatsen. ISär bönderna vid Kormessomarknad kom-
mo dit och funno fr.r sig bommar och tullhus, vid
hvilka afgifter fordrades, utbrast upproret. Bommar
och tullhus nedrefvos, kastades tillhopa i bål och brän-
des; tullnärerna eflerjagades och kunde blott genom
flykten rädda sina lif. Bönderna anfördes af en afske-
dad Westgötaryttare vid namn Olof Larsson samt af
några Finnar. Olof Larsson begaf sig sedan förbi Asker-
sund och begynte i Hammar socken uppresa allmogen,
samt försäkrade, att alla Westgötar hade gripit till va-
pen och ämnade komma efter. Men sockenpresten lyc-
kades att fängsla honom och en annan af upprorsstift-
rarna. Begeringen nedsände några af rådet och lät på
samma gång Lars Kagg under sken af mönstring sam-
mankalla en hop rytteri uti Skara. Upproret afstan-
nade. De två hufvudmännen lades på stegel och hjul;
de andra benådades ^).

Hofva-upproret smittade. Den 21 September, då
Mattsmesso-marknad hölls vid köpingen Bro, der se-
dermera Kristinehamn anlades, uppkom ett oväsende

i) Riksark. Rådsprot. d. 3 Juli, 5 Scpt. , 17 OcL, 10
och 19 Nov. 1638. — Palmsk. 4:o N:o XXXVIl
p. 147.

246

Äf samma art. En hop af Ludvig De Geers arbetare
vid Kroppa bruk, jemnte några ostyriga bondedrängar,
ledda af en förlupen Polack, angrepo tullar och tuii-
närer, oaktadt flere af den äldre och förståndiga all-
mogen afrådde. Tullhus och bommar nedrefvos och
tuUnärerna flydde. Gabriel Gustafsson Oxenstjerna ned-
skickades att på stället ransaka derom. De oroliga
sökte reta bönderna genom rykten, att Oxenstjerna frän
Stockholm medförde en hop bödlar för att hänga och
stegla alla dem, som deltagit i oväsendet. Saken aflopp
dock skonsamt nog. De äldre bönderna infunno sig
och begärde nåd. Prosten öfver Wermland, den be-
kanta Eifdalius dels ursäktade deras oförstånd, dels
fällde förböner. De erhöUo tillgift eller lätta straff.
Men knappt hade Oxenstjerna återvändt till Stockholm,,
förr än en fjerdingsman från Karlskoga utfärdade bud-
kaflar till allmogens sammankallande, som det synes
icke utan stöd af presterskapet. Mannen blef genast
gripen och upproret förekommet. Regeringen, retad
af den förnyade olydnaden, beslöt att strängeligen
straffa fjerdingsmannen. Men vid närmare undersök-
ning befanns denne vara en i hög grad enfaldig och
inskränkt karl; endast ett verktyg i händerna på listi-
gare ledare, hvilka ej kunde åtkommas. Äfven Petter
Flygge sjelf fällde hos regeringen förböner för den för-
villade. Man beslöt derföre näpsa och släppa honom;
och saken stannade af i).

Wermland, i sig sjelft aflägset och nyss uppod-
ladt, hade mindre än de gamla landskapen hunnit vänja
sig vid ordning och laglydnad, häldst det hitintills
haft inom sina gränsor hvarken landshöfdinge eller bi-
skop, hvilka med öfvervägande anseende kunnat hålla
å ena sidan ämbetsmännen, å den andra folket i ord-

i) Riksark Radspr d. 2 Oct. , d. 19 Nov. 1638: d, 25
Febr., d. 1, 5, 7, 8 Mars; 31 Juli 1639. — Diverse
Hist. Handlingar. — P. Flygets böneskrift d. 11 Mars
1639.

247

ning. Missbruken derstades voro också större än på
de flesta andra slällen. Prester, länsmän och bönder
i samråd med hvarandra gjorde kronan det gröfsta un-
derslef, så att ofta hela byar uteslötos ur längderna,
och kronan mistade deraf både soldater och sk-tter.
När nu ransakningar om sådant anställdes och tillika
den nya tulltaxan blef påbjuden, uppstod ett högljudt
missnöje. Från predikstolarna förkunnade presterna
Guds vrede och straff öfver land och regering för de
nya tullarnas skull. Ingen sådan afgift blef i Karlstad
uppburen; magistraten ursäktade sig med fruktan, att
ett försök dertill skulle tvinga dem att rymma landet.
Det synes, som Gabriel Oxenstjerna äfven besökt
nämnde stad och dämpat de der utbrustna orolighe-
terna '^).

Också Dalsland visade samma sinnesstämning ^],
De andra landskapen tycktes ej heller vara att lita på,
och vid riksdagen vankades namnlösa smädeskrifter.

Regeringen blef öfver dessa förhållanden bekym-
rad, men ej modlös. Hufvudmännen för de svåraste
företagen blefvo till lifvet straffade för att bereda lyd-
nad och varnagel. Men derjemnte togos mildrande
steg. Landshöfdingarna fingo befallning att vid skat-
teransakningarna gå med något öfverseende till vas^a,
för att ej uppreta den oförståndiga alimcgen. Pre-
sterna påmintes att undervisa folket om dess skyl-
digheter mot öfverheten samt tillse, att barnen upp-
fostrades i Gudsfruktan till landets framtida tryo^het
och förkofran. Man sökte också göra för allmogen
begripligt, att bland alla slags beskattningar var den
öfverklagade tullen just den, som jemnförelsevis minst
betungade bonden; och att deremot adel och stånds-
personer med stor förtäring och stor försäljning måste
i densamma erlägga vida högre a!'gifter. .Axel Oxen-
stierna förmanade i allmänhet både prester och andra

i' S. s*. (I. 3 Oct. 1638 och 17 J.-». 1G39.
i) S. st. d. 5 Sept 1638.

248

»ämbetsmän, »att arbeta på enighet och lydnad hos
»folket. De borde besinna och af Tysklands exempel
»se , att den , som ej vill skatta till sin naturliga öf-
»verhet, blifver sedan tvungen att skatta till en ut-
»ländsk. Men om ämbetsmännen undandraga sig och
»skjuta allt på regleringen, så blilver först denna och
»sedan hela fäderneslandet förhatligt.» För att genom
personlig närvaro gifva dessa föreställningar så mycket
mera kraft beslöts, att flera a( rådets medlemmar
skulle göra en resa genom riket och dervid mundteli-
gen föreställa så väl ämbetsmännen som folket, hvad
deras frid tillhörde. En sådan resa skedde om vårea
1639. Hela rådet följdes åt till Strengnäs, der pfalz-
grefvinnan Katriuas begrafning firades, och derifråa
till Örebro. Här delade de sig. Gabriel Bengtson
Oxenstjerna for åt Karlstad, Axel Oxenstjerna till Gö-
teborg, Gyllenhjelm till Småland och Gabriel Gustafs-
son Oxenstjerna till Östergötland. Sedan möttes de i
Jönköping och följdes tillbaka till Stockholm. Frampå
sommaren besöktes i samma afsigt Westmanland •).

Efter denna resa lugnades landet. Någon oro för-
spordes väl 1640 i Mönsterås och en betydligare 1643
i Norrköping-); men båda stillades snart och lätt.
Segrarna från Tyskland qväfde många klagomål. De
missnöjda ville också invänta de förändringar, som den
snart myndiga drottningens tillträde till regeringen
skul.e medföra.

i) S. st. d. 16 Oct. i63S, il. 14, 17 och 29 Jan., d. 6,
19, 20, 2G Febr.; 25 Apr. , 18 Juli 1639. — Acta
Salviana. T. IV. N- Tunsjel till Salvitis d. 20 Oct.
1G38, d. 2 Mars 1639.

2) Riksark. Radspr. Nov. 1640.

Rä

tio

ser:

Sid.

rad.

står:

läs:

9

17.

Znaieii

Znaim

20.

33.

EulenLcrg

Eulenburg

37.

22.

Zurmarshausen

Zusmarshausen

45.

21.

Moldauer

Mulda

66.

13.

plundringar

prutningar

67.

11.

yttrade

yrkade

70.,

■ 38.

Febr.

Apr.

73.

28.

inlaga

insaga

111.

32.

gör

ger

184.

4.

Företaget

Förslaget

PLEASE DO NOT REMOVE
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY

DL Fryxell, Anders

^^^ Berättelser ur svenska

^9 historien

1838

del 7-8

:!iili!i