Skip to main content

Full text of "Berättelser ur svenska historien : till ungdomens tjenst"

See other formats 


im^m 


BERÄTTELSER 

UR 

SVENSKA  HISTORIEN. 

TJCGONDESJETTE    DELEIV. 

KAKL  DEN  TOLFTES  HISTORIA. 

SJETTB    HÄFTET. 
VISTELSEN  I  STRÄ.LSUND 

SAMT 

IN-  OCH  UTRIKES  ÄRENDERNA. 

TILt     UNGDOMENS    TJENST     UTGirTCK 
AF 

ÄND.   FRYXELL. 


^■'fHt-^m.J'' 


STOCKHOLM, 

HOS    L.    J.    UJBBTA. 


STOCKHOLM, 

TRTCRT    HOS    JOH-    BICKMAW,    4858. 


INNEHA  L  L. 
FÖRSTA    AFDELNINGEN. 

OM    KAKI.    DEN    TOLFTES    VISTELSE    I    STRALSUND. 

hap.  Sid. 

1.  Svenskarnas  sinnesstämning  vid  Karls  ankomst  lill 
Slralsund  iTU i. 

2.  'Göriz  blilver  gunsliinff  hos  Karl  den  tolfte    ...  6. 

3.  Karl  och  svenska  rådet 12. 

4.  Valet  mellan  fred  öch  krig 17. 

5.  Fredsunderhandlingen  i  Braiinschweig 27. 

6.  Underhandlingen  om  kaperierna 29. 

7.  Krig  mellan  Sverge  och  Preussen  utbrister     ...  33. 

8.  Krig  mellan  Sverge  och  Hannover  utbrister    ...  39. 

9.  Förhällandet  till  andra  utrikes  magier '44. 

10.    Rustningar  i  Sverge 43. 

41.    Kriget  mot  Ryssland  1715 49. 

12.    Sjökriget  mot' Danmark  1715 52. 

43.    Början  af  Stralsunds  belägring. 56. 

14.    Sinnesstämningen  i  Sveree  hösten  1715      ....  59. 

45.     Svenskarna  drilvas  frän  J{iigen 63. 

16.     Stralsunds  belägring     .     .    " 67. 

17     Konungen  Återvänder  till  Sverge 73. 

18.  Fienderna  borttaga  Stralsund  och  Wismar  ....  76. 

ANDRA    AFDELNINGEN. 

IN-   OCn    LTRIKES    ÄRENDERNA. 

19.  Statsförfattningen -78. 

to.     Adeln "83. 

24.    Kyrkan  och  presterskapet 86. 

22.  Undervisningsverken 99. 

23.  Vetenskapernas  tillstånd 104. 


IV 

Kap.  Sid. 

S4.     Landllörsvarcl  <«.'i. 

45.     Sjdliirsvarct 4  26. 

26.     Lajislillninc  och  lagskipning      ...  430. 

ti.    Ämbeisvorkcn           .  434. 

?8.     HorjJfTslinp.   handel,  näringar,  tullar  .              .  136. 

lioruorsk.ip 436. 

Ber-ivcikL-n 43». 

Miiridcin 439. 

Ilnndivcrk  och  Fabriker .  U?. 

iiilliirna 4^4. 

29.  Banken  och  Mjnlet 144. 

M\ntel 140. 

30.  Jordbruk,  Bondeslånd  och  lös  befolkning    .     .  147. 
34.    Skrine  och  Blekinge 154. 

32.  Finnland 452. 

33.  Öslanhals- länderna 456. 

Inucrmanlnnd 456. 

Est-  och  Liiriand 156. 

34.  Sunnanhais-iJindcrna 464. 

35.  Sveraes  lörhallandö  (ill  utrikes  magier 163. 

3H.    ReduRiionen  och  kionogodscn IfiS. 

37.  De  nya  skallerna    . 175. 

38.  Hikshiishlllningen 480. 

39.  Leinadssältet 48?. 

40.  Missnöjen 18*. 


KARL  DEN  TOLFTES  KEGERING. 

^jette  Ijttftet. 


FÖRSTÅ  ÄF0ELNIN6EN. 

OM 

KARL  DEN  TOLFTES   VISTELSE  I 
STRALSUND. 


FÖRSTA     KAPITLET. 

SVENSKARNAS   SINNESSTÄMNING    VID    KARLS   ANKOMST 
TILL   STRALSL.M)    171 'l. 


F 


örsta  underrättelsen  oiu  denna  händelse  förorsakade 
hos  de  flesta  svenskar  så  slor  glädje  och  förtjusning, 
att  det  näppeligen  kan  beskrifvas.  Lidna  förluster,  nt- 
ständna,  ja  ännu  tryckande  vedervärdigheter,  h^sla 
misstroenden  och  missnöjen;  — ■  allt  sådant  glömdes 
med  ens.  Det  var,  tyckte  man,  som  en  svår  dröm. 
en  olycklig  förtrollning  hade  hvilat  öfver  både  konniiff 
och  folk;  bundit  den  förre  i  främniande  land.  och  oroat 
det  sednare  med  förfärliga  spökbilder.  Men  nu;  — 
nu  hade  förtrollningen  blifvit  löst ;  konungen  skyndade 
åter  till  sitt  folk.  och  detta  öjipnade  för  honom  i  kär- 
lek och  förtröstan  sin  famn  och  sitt  hjerta.  Nu,  så 
hoppades  man,  nu  skulle  den  hjeltemodige  och  rättrå- 
dige fursten  krossa  de  närgångna   fienderna,    återtaga 

Fnjxells  Ber.    XXVI,  < 


de  förloiJiile  läiidcriia,  aU'rfiirska(r;i  den  ('ficrläti^tade 
freden,  alcrställa  ilcii  nittbadc  .saiuliiillsordniiifffn:  dclla 
nlll  till  sUiiicK  rör  oväniicrna  iiioiii  ocli  fiir  klaffare 
oelj  blodsiii^arc  inom  laiidel;  ocli  lill  skam  lör  di- miss- 
tröstaiidi'  klandrare,  som  oroat  ocli  relät  det  trofasta 
folket.  Til!  dessa  trifrclsjuka  fno/cfrr  bette  det:  nu, 
i  sjcifklokc  sfalsmän!  J,  som  försäkrat  hela  vrrlden, 
all  Ikndcr  varit  den  likkista,  i  h  vilken  den  verldsbe- 
römde  Karl  bli/ vit  efter  Pultara-slayet  innesluten;  — 
och  i  tidningsskri/rare,  som  hcskrattat  de  ärliga  sven- 
skarnas förtröstan  pn  deras  älskade  konung;  —  och 
i  tci/Iarc,  som  med  höga  vad  försäkrat,  det  han 
aldrig  mer  skulle  återvända;  —  och  i,  sorn  till  och 
med  påstått,  att  det  ej  mer  fanns  någon  Karl  den 
tolfte  till  i  ver  Iden!  Eder  alla  lägger  jag  nu  detta 
blad  under  ögonen:  och  ropar:  Konungen  i  Sv  er- 
ge  är  återkommen!  och  i  hunnen  för  blygsel  icke 
framstamma  ett  enda  ord  till  svar.  Men  du  trogna 
svenska  folk!  och  du  beängstade  Stockholm!  läs  mitl 
bref  och  se  i  hvarje  dess  bokstaf  en  talare,  som  ropar 
till  dig:  Si!  din  Konung  kommer!  Gå  honom 
med  glädjerop  till  mötes!  Så  gjorde  ock  svenskarna. 
Del  är  omöjligt  atl  räkna  alla  fröjdebelvgelser,  verser, 
skådepenningar,  tal  vid  Lögskolorna,  tacksägelser  i 
kyrkorna,  samt  alla  de  oskrymtade  glädjetårarna. 
Skalden  Frese  hälsade  konungen  med  löijande  tilltal; 

Välkommen  glädjesol!  välkommen  kom  från  öster! 
Per  du  dig  brutit  Iram  utur  den  mörka  sky. 
Kom,  kom,  välkommen  kom!  vid  lusen  glädjerösler! 
Din  klarhets  strimma  nu  hvar  morgon  vare  ny! 
Til!  välkomst,  låta  bär  vi  alla  stycken  knalla; 
Vår  vördnad  och  din  gunst  det  båda  oss  befalla. 

Såsom  prof  dels  på  tidens  sätt,  dels  på  mångens 
sinnesstämning,  meddela  vi  några  rader  ur  en  »fägne- 
skrifl».  hvars  författare  är  oss  okänd.  Den  var  i  form 
af  en  öppen  kungörelse  och  kallades: 


Genljud  i  Nedansuog 
Mot  fröjderop  i  Ofvanskog, 
Till  Herrans  lof  i  Norden, 
Som  kringgår  hela  jorden; 

Då 
Jilar    {Jpprimnen,  jyästan    Lindergången,  J\u   (jrlim.nande, 

VhisienJietens  Angenäma,  Hatt   ijppsHgande,  Liånjtlysande    Lmder-^-jerna, 

DEN 

rrn'ofaste,    r\ufrervinnerUge    jifsens     r^örstes  ijrrogne    Trfterfuljare 

-'■rampat     '-'rmar,  ^idit       ^  örföljehe,    ■*■  röstat  ^fterl ömmande, 

vår  allernädigsle  herre  och  vårdande  landsens  fader 
förspordes  vara  lyckligen  kommen  från  Turkiet  hem, 
i  sina  arfländer  till  Slralsund  den  TI  November  1714. 
—  Der  infördes  svenska  folkel,  uttalande  sin  glädje, 
sina  böner,  sina  förhoppningar;  men  ock  sin  iindergif- 
venhet,  sin  beredvillighet  till  nya  offer.  Orden  voro 
följande: 

Näsl  Gud  vi  bedja  dig  vår  kung,  förlijelp  oss  snart 

til!  frid! 

Oss  svaras:  "Gör,  hvad  budet  är!  då  kommer  bättre 

lid." 

Ack  ja!  vi  lofva  Gudi  bot,  som  lofvat  oss  sin  näd. 

Till  krigshjelp  fä  vi  alltid  se'n  med  Guds  lijelp  nå- 
gon råd. 

Med  glädje,  hvad  som  lägges  pä,  vi  draga,  när  vi  se 

Vår   konung    vara  kommen  hem,  som  vill,  att  rätt 

skall  ske. 

Gud  låt   dock   fridsens   ande  snart  eländet   drifva 

bort! 

Förhjelp   hvar  fånge   till   sitt  hem,  så  oväns  folk 

som  vårt! 


Lål    Karl,   som   David,    gammal  bli,    Dic  dä  sS   kär 

som  iin^' 
Med    murlik    maka,   ')    maken    h«    (ill     iiialial<>«iHB 

kun;:. 

I  Karls  mnn  läf?gpr  skalden  di  r|i;i   liiljandr  ^var: 

Makalös  konung  är  Gud,  som  uiivit  miu  Svergc  till 

rike. 

Makalös  ömhet  om  oss  har  Gud  betygat  allt  härtill. 

Makalös  maka  jag  hall  i  Sverge  vid  makalös  mot- 
gång. 

hvareCter  skalden  anmärker: 

Makalös  konung  är  den,  som  allmänt  älskas  i  mot- 
gång. 

Makalös  folkäro  de,  som  härda  till  ändan  i   trohet. 

Makalös  trohet  till  slut  är  viss  om  makalös  lycka. 

Än  är  i  Gud  vår  hjelp.  Han  vet  mäng  maKalös  ut- 
väg. •) 

Sådana  känslor  funno  genljud  i  svenskarnas  bjcr- 
lan,  och  don  lilla  skriften  blef  inom  kort  fyra  sanjer 
upplaggd.  Tron  på  Karls  underbara  kallelse  iörao- 
ledde  också  nu  ålskilliga  sägner.  Det  berättades  t. 
ex.  all  år  1075  körde  några  bönder  vilse  på  Kolmor- 
den och  kommo  lill  elt  storl  förut  osedt  hus,  dit  de 
gingo  för  att  begära  hcrbergc  under  den  redan  in- 
brutna nallen.  En  person  kom  då  och  förde  dem  in  i 
så  sal,  så  stor,  att  de  ej  kunde  skönja  dess  anda;  och 
hvars  golf  var  betäckt  af  sofvande  harnesk-klädda 
ryttare.     Mannen  sade:  hveten  /.  hvad  delin  bel\jder?'( 


')  En  drottning,  lik  Karls  mor,  Ulrika  Eleonora  d.  ä. 

-)  Fjerde   upplagan   af  detta  så   kallade   Paté -it   finnes  i 
Brokinds  Arkiv. 


Bönderna  nekade.  »Jo!  sade  han.  Här  i  landet 
»skall  framdeles  regera  en  konung  vid  namn  Karl 
»den  tolfte,  hvilken  först  skall  vinna  underbara  segrar; 
»men  derpå  blifva  så  slagen,  att  icke  flere  undkomma 
»än,  som  kunna  äta  kring  botten  af  ett  upp  och  ned- 
»nändt  kar.  Derpå  skall  han  åter  framträda  i  stri- 
y;den  och,  ehuru  åtföljd  af  blott  en  ringa  hop,  lägga 
»under  sig  en  tredjedel  af  verlden  —  och  här  sen  i 
»just  de  kämpar,  som  dä  skola  uppstå  och  föra  hans 
»vapen.»  ')  Sä  de  luera  kri!<iskt  sinnade.  De,  som 
önskade  fred  framför  allt,  hugnades  af  en  annan  lika- 
ledes kring  landet  löpande  berättelse,  nämligen,  att 
konungen  blifvil  lielt  förändrad,  sä  alt  han  nu  mera 
älskade  fred  och  fredliga  sysselsättningar.  Både  ena 
och  andra  partiet  längtade  naturligtvis  efter  hans  åter- 
komst til!  sjelfva  den  svenska  jorden  och  räkna  ie  otå- 
ligt hvarje  dag,  hvarje  vecka.  När  han  likväl  dröjde 
i  Stralsund,  ställde  man  till  honom  å  fäderneslandets 
vägnar  Skriftens  kända  utrop:  »Kom  in,  du  Herrans 
»välsignade. '  hri  står  du  derute?» 

Men  icke  alla  delade  förhoppningarna  och  förtjus- 
ningen. Franska  sändebudet  berättade,  att  många  också 
i  denna  stund  påstodo.  det  li/stnad  efter  krig  och  per- 
sonlig utmärkelse  skulle  snart  drifva  Karl  återigen 
fram  på  stridernas  skådeplats.  -1  Andra  sågo  saken 
än  mer  i  svart  och  mente.  att  det  blott  var  för  att 
till  sina  krig  få  holsleinska  och  hessiska  hjelptroppar, 
som  Karl  förlät  Kristian  Augusts  slämplingar  och  bi- 
föll Fredriks  af  Hessen  frieri.  Inom  kort  anlände  ock 
några  budskap,  som  gåfvo  styrka  åt  dylika  spådomar. 
Det  berättades,  att  konungen  genast  fordrade  ut  till 
Tyskland    stora   summor   och   en   här   af  20,000  man: 


')  Link.  Bibi.  Arkiv.  Äldre  ocli  ii^are  haiidl.  Fol.  När 
denna  spådom  ulspriddes,  liafva  vi  qJ  antecknat-,  men 
all  dömma  af  innehållet,  tyckes  den  hörj  lill  tiden  lör 
Karls  hemkomst. 

^  Kr.  min    hr.  d.  29  Dec    1714 


6 

—  all  lian  ämnailo  iliöja  i  Pommciii;  —  ad  lian  'ler 
mest  sy.s:^('lsall('  sif?  nieil  soM.itörninijar  och  nislnin- 
gar;  —  atl  han  höll  [lä  alt  komina  i  kri?  också  mol 
Preussen;  —  all  lian  lillkänna'j:ar,  det  inj^cn  skulle 
frAn  Svcige  la  komma  öfvor  till  1'omiiioin  utan  alt 
scrskililt  vara  kallad  o.  s.  v. 

I  sjelTva  SlralsuniJ  bicf  vid  Karls  ankomst  mycken 
rörelse,  Borgerskapel  llck  10  ,^rs  skattefrihet,  borg- 
mästare och  rad  personligt  adelskap  och  de  pa  stället 
varande  soldater,  som  deltagit  i  kalabaliken,  hvardera 
sina   10  dnkater. 

För  öfrigt  ditkomuio  åtskilliga  främmande  sände- 
bud. De  och  hela  Europa  undrade  och  undrade  om- 
igen,  hvad  Karl  nu  skulle  förelaga.  Ilmrhnldst,  heter 
det  i  en  samtidig  berättelse;  hvarhlildsl  (re  eller  fyra 
personer  träffas,  faller  talel  pä  Karl  den  tolfte  och  på 
hans  oväntade  och  underbara  hemresa;  och  alltid 
stannar  man  vid  den  fräfjan:  ^)hvad  mande  nu 
v  ar  da  af  de  n  n  a  k  onunrj  e  n  /*» 


ANDRA     KAPITLET. 

GÖRTZ    BLIFVEU    GLNSTLING    HOS    KARL    DEN    TOLFTE. 

Redan  denna  företeelse  innehöll  svar  pä  sist- 
nämnde fråga.  Ett  bolag  mellan  Kar!  den  tolfte  och 
Görtz  var  ol3ck^!Jädande  för  hela  Norden.  Grundlägg- 
ningen deraf  är  redan  berättad,  i)  Se  här  falläud- 
ningen! 

De  bada  dödsfienderna,  Görtz  och  Bassewilz, 
skyndade  i  kapp  den  hemresande  konungen  till  möte, 
hvar  för  sig  i  afsigt  att  törst  vinna  hans  öra.  Görtz 
var  tidigast  ute;  men  blef  1  Wien  af  en  sjukdom  något 


')  Se  88.   156,  85.  230-232. 


fördröjd.  Sedermera  fortsättande  resan,  mötte  Iiaa 
Fabrice  och  fick  vela,  att  Karl  redan  genomfarit  Un- 
gern och  var  på  vägen  till  Pommern,  Görtz  skyn- 
dade efter  ocli  kom  till  Stralsiind  den  20  November. 

Alla  voro  nyfikna  att  se,  huru  han,  vällustingen, 
vinglareu,  skulle  mottagas  af  en  Karl  den  tolfte;  ny- 
fikna att  se,  hvad  straff  skulle  drabba  den,  som  vä- 
gat, Karl  oåtspord,  söka  bestämma  om  hans  krona. 
De  många  flenderna  hade  ej  heller  försummat  lägga 
hans  fel  och  siämplingar  för  konungens  ögon.  Att 
Görtz,  nnder  sådana  omständigheter,  reste  till  Stral- 
sund,  ansågs  vara  en  honom  af  Guds  rättvisa  ådömd 
förblindelse. 

Men,  som  vi  veta,  hade  konungen  blifvit  redan  i 
Turkiet  vunnen  genom  Fabrice.  I  enlighet  med  dennes 
råd,  ')  infann  sig  ock  administratorn  Kristian  August 
genast  i  Stralsund  och  utmålade  med  så  fördelaktiga 
färger  som  möjligt  både  sig  sjelf  och  Görtz.  Denne 
sednare  uppträdde  strax  efteråt  med  sin  vanliga  djerf- 
het  och  begärde  företräde.  Det  beviljades  och  varade 
länge.  Samtalets  innehåll  känner  man  ej.  Men  när 
Görtz  kom  ut  derifrån,  var  han  en  gnnslling,  som  se- 
dermera sågs  vid  Karls  sida  nästan  alla  tider  på 
dagen. 

Bassewitz  i  tanke,  att  Karl  skulle  välja  samma 
återväg  som  Stanislaus,  hade  rest  ät  Böhmen.  Der 
mötte  han  sin  vän,  general-major  Daldorff,  hvilken 
visste  berätta  om  konungens  redan  anträdda  hemfärd; 
men  icke  om  den  tagna  vägen.  Efter  15  dagars  ge- 
mensamt väntande  i  Prag  llngo  de  veta,  att  Karl  an- 
ländt  till  StralsiHid,  hvarpå  Bassewitz  genast  ilade  dit. 

Men  Görtz  hade,  sorn  sagdt  är,  fått  llere  dagars 
försprång  och  derunder  så  vunnit  konungens  förtro- 
ende, alt  några  vänner  afrådde  Bassewitz  från  hvarje 
tätlande  försök.  Denne  litade  dock  på  sin  sak  och  på 
ett  anbefallnings-bref  från  hertig  Karl  Fredrik  af  Hol- 

')  Se  SS.  232. 


8 

stein.  Ilnn  hpgärde  förofrädo,  inon  det  vägrades.  Ge- 
neral Mfjerfelt  ville  (ala  (ill  lians  bä^la;  men  dä  fram- 
lade (iörtz  för  Mejerfelt  ett  bref,  livari  Bassewitz 
klandrat  denne  scdnare  ocli  bland  annat  kallat  (lunom 
en  poltron.  Hassewitz  |)c'istod.  att  del  skulle  läsas 
patron.  Förklaringen  lijclple  ej:  och  MfjerfeK  drog 
sig  tillbaka.  Men  |}nsse\\i(z  hade  i  svensk  lj<Mist  en 
rörni  omtalad  .släglinge.  hviiken  nn  var  general-major 
och  i  stort  anseende  älven  hos  konungen,  fienne  be- 
gärde och  fick  företräde  och  framlade  d;^  bäde  Wed- 
derkops  och  landträdets  Basse\vitz"s  anklagelser  mo' 
Uörtz.  Karl  genomläste  brHda  med  uppmärksamhet : 
men  utan  att  säga  ett  ord,  och  utan  att  ändra  sitt 
uppförande.  Görtz  hade  ock  vid  konungens  sida  Ilcre 
vänner  och  försvarare;  t.  ex.  deltagaren  i  petersburg- 
ska  saken  Vellingk;  ')  dessntom  Grothusen,  Diiring 
och  administratorn  Kristian  August.  Denne  sedoare 
fordrade  till  och  med,  alt  Karl  skulle  lata  häkta  Bas- 
sewitz;  men  det  afslogs.  Dä  lät  samme  Kristian  Au- 
gust hos  rikshofrAdet  i  ^Vien  begära,  att  Bassewitz 
måtte  behandlas  såsom  en  mot  sin  öfverhet  otrogen 
Ijenare.  Vid  underrättelsen  härom,  och  emedan  i  Stral- 
sand  ingenting  mer  kunde  uträttas,  sk.vndade  Basse- 
witz till  Wien,  anmälte  hos  ministrarna  förhållandet 
och  lät  trycka  en  hop  papper,  rörande  sin  beskickning 
till  Petersburg.  Oviljan  mot  Görtz  ökades  i  samma 
mån,  dessa  uppträden  blefvo  bekanta,  och  kejsaren  lät 
Bassewitz  tills  vidare  njuta  skydd  i  slöa  stater;  men 
undvek  hvarje  inblandning  i  den  obehagliga  tvisten. 

En  fråga,  som  då  för  tiden  hördes  från  många 
läppar,  var  den:  huru  Görtz  kunnat  vinna  Karl  den 
tolftes  förlåtelse  för  sina  tronjötjare-stämplingar.  Nå- 
gra få  mente,  att  Karl  icke  ville  genom  dessas  vidrö- 
rande såra  sin  frände.  administratorn.  Vi  betviQa  dock 
tillvaron  af  en  sådan  bevekelsegrund.  Sannolikare  är. 
alt  Karl  blef  bedragen  af  Fabrice  och  af  Görtz,  hvilka 


*)  Fr.  min.  br.  d.  8  och  <ö  Dec.  ITU. 


alltjeuiDt  påslodo.  att  hela  underliandlingen  varit  blott 
en  list,  för  att  vinna  iippskof  ocli  vapeiilivila;  ty, 
Lette  det  nu,  Iiuiu  skulle  mau  kunnat  pa  allvar  före- 
taga någonting  sa  dumdristigt  som  att  t^ortskänka 
Sverges  krona,  medan  dess  store  ocli  taj)pre  konung 
ännu  lefde.  Då  man  nämnde  de  af  Basseuitz  fram- 
laggda  bevisen,  svarade  Görtz,  att  BasseMitz  af  elak- 
hel  dolt  undan  den  del  af  brefvexlingen,  som  visade, 
att  man  i  sjelfva  verket  blott  velat  bedraga  ryssarna. 
Karl  godkände  tolkningei),  och  förklarade,  enligt  Görtz's 
ord,  hela  saken  för  elt  lappri. 

Många  frågade  ock:  hur  Karl  den  tolftes  rälts- 
och  sedlighetskänsla  kunde  tillåta  honom  att  hafva  en 
Görtz  till  fjunstling?  Först  må  dervid  anmärkas,  att 
konungen  var  i  fråga  om  gunstlingar  sällan  rätt  lyck- 
lig eller  grannsynt.  Se  t.  ex.  Fabrice,  Grothusen,  La- 
gercrona,  Lybecker,  Reenstierua.  Hvad  Görtz  angår, 
ville  samtiden  förklara  saken  på  så  sätt,  att  Karls 
rättskänsla  blifvit  något  lörslöad,  och  att  Görtz  visste 
skickligt  undaudölja  sina  mörkaste  sidor.  Till  konun- 
gens öfverseende  bidrog  väl  ock  bådas  sinnesbeskaf- 
fenhet. Oaktadt  många  och  himmelsvidt  skilda  egen- 
skaper,  fuunos  dock  några  gemensamma  anlag  och 
fallenheter;  t.  ex,  en  afgjord  och  stark  lust  för  stora 
och  äfventyrliga  företag  samt  för  djerfva,  kraftfulla, 
ja,  obevekligt  genomgripande  åtgerder;  detta  allt  sa 
väl  i  krig  som  statskonst,  så  väl  i  planers  uppgöran- 
de som  medels  anskatfande.  De  både  beundrade  och 
behöfdc  hvarandra.  Karl  uppsatte  ett  lysande  och 
orubbligt  mål  för  Görlz's  fram-  och  tillbakasväfvande 
verksamhet;  och  Görtz  uttänkte  medel  för  att  möjlig- 
göra sträfvandet  efter  detta  jättehöga  mål.  Båda  voro 
htarandras  fyllnader,  och  bildade  tillsammans  ett  helt, 
hvars  like  historien  knap|)t  kan  uppte. 

Ömsesidig  nöd  utgjorde  dock  kraftigaste  företiings- 
bandet.  Görtz  var  nu  mera  vid  alla  nordens  liof  myc- 
ket illa  anskrifven,  och  hans  ärelystnad  hade  hädan- 
efter ingen  framgång  att  vänta,  om  ej  Karl    den  tolfte 


10 

kiintlc  inissIeJas  ocli  vinnas,  hvarlill  dock  oiimlgängli- 
gen  lonlradcs  all  gilla  och  untlcr.^töilja  konungens  mot 
August  riglade  afsällnings-planer.  (Jörlz  gick  in  på 
villkorel.  —  Karl  sjelC  säg  samma  planer  ogillas  af 
rädet  i  Slockbolm.  aT  Velliiigk  ocli  .Miillcrn  i  Stralsund 
saml  af  de  llesla  generalerna.  Alla  uloni  (iijrlz  för- 
klarade (u  ny  afsältning  overkställbar;  ingen  ulom 
Görtz  ville  försöka  dess  genomdrifvaude.  Karl  måste 
antingen  uppgifva  samma  plan,  eller  ock  anförtro  sig 
åt  Görlz.     Han  valde  deu  sednare  utvägen. 

För  att  vinna  Karls  personliga  tillgifvenhet  an- 
vände också  Görlz  sin  stora  förmåga  att  behandla 
»enniskor.  Man  rättade  sig  cfler  Karls  önskningar 
och  tycken;  i  synnerhet  de  krigiska.  Han  tvingade 
sig  alt  visa  personligt  mod;  —  han  talade  illa  om 
svenska  rädslicrrarna,  såsom  de  der  sjelfva  vore  Iröda 
vid  kriget,  och  lillika  sökte  genom  visad  fredskärlek 
ställa  sig  in  hos  folket;  —  han  lagade  så,  alt  admi- 
nislralorn  lemnade  sina  holsteinska  Iroppar  till  främ- 
jande af  Karls  krigiska  planer  o.  s.  v.  Det  är  sannt, 
att  så  väl  1715  som  åtskilliga  gånger  sedermera  har 
ban  och,  som  det  tyckes,  på  fullt  allvar  velat  skaffa 
Sverge  fred  med  en  eller  annan  lieude.  Men  när  KatI 
icke  pä  något  säit  kunde  förmås  till  antagliga  villkor, 
dä  gjorde  icke  Görlz,  såsom  flertalet  bland  svenska 
rädsherrarna,  hvilka  Ivådde  sina  händer  och  törkiara- 
de,  alt  riket  icke  längre  knnde  nthärda  ett  krig.  Görlz 
j»åslod  motsatsen,  och  näppeligen  har  någonting  kun- 
nat vara  mer  angenämt  för  den  efter  upprättelse  och 
ny  krigsära  törstande  konungen. 

Men  i  det  samma  uppreste  sig  mot  Görlz  en  ho- 
tande storm.  Vi  minnas,  huru  år  1708  en  hop  hol- 
steinare  anförde  klagomål  öfver  våldsamheter  och  orätt- 
visor, som  man  påstod  Görlz  halva  begått,  och  huru 
denne  icke  utan  mycken  svårighet  kom  ifrån  saken.  ') 
Hans  upplörande   hade   dock   äfven   sedermera    onder- 


')  Se  S5.  SS.  74,  75. 


11 

hållit  samma  missnöje,  och  hoisteinarne  hoppades  nu 
att  erhålla  hjelp  och  rättejse  genom  deu  hemkomne 
Karl,  som  var  unga  hertig  Karl  Fredriks  morbror  och 
förnämsla  målsman.  I  början  af  1715  uppsattes  en 
läng  klagollsta  öfver  det  sätt,  hvarpå  herligdömet  blif- 
vit  under  tormyudare-tiden  vårdadt.  Bevisen  voro  till 
en  del  desamma,  som  förra  gången;  men  nu  ökade 
genom  nya,  t.  ox.  uppförandet  mot  Wedderkop;  — 
försöket,  att  utan  Karl  Fredriks  vetskap  skaira  honom 
en  ryssk  brud;  —  djerfheten  att  åt  tsaren  lofva  en 
del  af  he)-tigens  ardänder;  —  inblandningen  i  det  nor- 
diska kriget,  hvarigenom  hela  Holstein  blifvit  af  fien- 
der öfversvämmadt,  o.  s.  v.  Skriften  trycktes,  och 
ett  exemplar  öfverlemuades  till  unga  hertigen,  hvilken 
dervid  fastade  mycken  uppmärksamhet;  ett  annat  likaså 
till  Karl  den  tolfte.  I  slutet  af  1715  tillsattes  deröf- 
ver  en  serskild  domslol,  beslående  af  Lejonstedt,  Gu- 
staf Bonde  och  Palmquist.  Undersökningen  hölls  1 
Stockholm  i  början  af  1716.  Men  Karl  hade  redan  i 
förväg  uttalat  sig  för  Krisdan  August  och  för  Görlz; 
och  allmänna  åklagaren  Palmfelt  dref  målet  med  föga 
eftertryck.  Ena  domaren  Palmquist  visade  motvilja 
för  alltsammans,  och  den  andre,  Bonde,  stod  i  per- 
sonliga förhållanden  till  görtziska  partiet.  Bassewitz, 
ehuru  kallad  till  Stockholm,  vågade  icke  infinna  sig. 
Bland  de  många  holsteinare,  som  underskri fvit  klago- 
målen, tycktes  ej  heller  någon  enda  hafva  kommit  till- 
städes. Som  svarande  för  sig  och  för  administratorn 
framträdde  dereraot  Görtz,  hvilken  redan  nu  blifvit 
Karls  allrådande  minister.  Tronföljaresaken  i  Peters- 
burg förklarades  på  sätt,  berätladl  är.  livad  deri  kunde 
vara  feladt,  liksom  några  andra  klagopunkler,  tillät 
sig  nämnden  icke  att  bedöma.  Besk}  Ilningarna  lör 
orättvisor,  egennytta  och  ämbetsförsäljning  hänskölos 
till  den  snart  myndige  herligens  eget  åtgörande.  I 
följe  af  allt  detta  blef  holsteinska  förmyndare-regerin- 
gen frikänd,  och  (ick  sedermera  mycket  beröm  till  och 
med  konungsliga  belöningar. 


IQ 

lliMtig  Kiirl  Iredrik  iindi-  liiUills  liällil  med  Bas- 
scwitz.  Men  lian  v/i?ade  ej  Jiellor  sluta  sig  med  den 
nn  mera  lios  Karl  alLsinä?li?e  guiisllingcn,  hvilken,  för 
ad  ytterligare  u))|)skrämiua  honom,  låtsade  vilja  öfver- 
ga  till  tiessiska  partiet.  Slutet  blef,  att  Karl  Fredrik 
a  ena  sidan  gaf  Bassewllz  ett  snäft  afsked,  och  ä  deo 
andra  förklarade,  att  han,  hertigen,  hade  genom  deo 
nu  hållna  undersökningen  funnit  sina  förra  misstankar 
ogrundade,  och  administratorns  och  dess  ministrars 
styrelse  förljent  af  tacksamhet.  Till  denna  förklaring 
ansägs  hertigen  vara,  icke  hlolt  skrämd  af  Gurtz.  utan 
äfvenväl  lockad  af  sin  gunstling,  för  detta  kammartje- 
naren  Koepsilorf;  hvilken  jus!  i  detsamma  blef  af  Karl 
upphöjd  i  adligt  stånd.  För  att  göra  den  erhållna  frl- 
käouelsen  alldeles  oåterkallelig,  hade  Guriz  ställt  sa 
till,  att  den  nu  blott  femtonärige  hertigen  förut  blifvit 
förklarad  myndig.  Sä  skulle  saken  anses  vara  siat. 
Men  den  bekante  sraygskhfiförfatlaren  Du  Cros ')  npp- 
satte  efter  sin  äsigt  en  berättelse  om,  huru  det  i 
sjelfva  verket  förhöll  sig  med  hela  denna  invecklade 
händelse. 


TREDJE     KAPITLET. 

KARI,    OCH    SVENSKA    RÅDET. 

Vi  hafva  sett,  huru  Karls  ovilja  mot  rådet  opp- 
kommit,  fortgätt.  växt  och  under  sommaren  1714  sti- 
git sä  högt,  att  den  bröt  nt  i  hotande  ord  och  svära 
beskyllningar;  sä  mycket  mer  betydelsefulla,  som  Karl 
TaDligtvis  var  ganska  lörsigtig  och  återhållsam  i  ut- 
trycken af  sitt  missnöje.  Det  tyckes  dock.  som  råds- 
herrarna   icke    låtit    sig    härigenom    afskrackas^    alao 

')  Se  ÄO.  192. 


13 

tvärtoiu  förberedt  en  ny  slormlöpnini?  mot  den  hem- 
komne konungen  i  alsi^t  alt  öfveitaia  honom  tiil  fred. 
med  alniinstone  nägra  blanii  fienderna.  Statskontoret 
anmälde  att  för  1715  skulle  ulsiflerna  med  icke  min- 
dre än  13  millioner  dal.  s.  ni.  öfverstiga  inkomsterna. 
.Alan  påstod  ock,  att,  om  denna  l)rist  skulle  fyllas,  for- 
drades, enligt  Karls  nya  krigsserds-förordning:.  en  lör- 
mögenhets-afgift  af  icke  mindre  än  24  procent.  Här- 
om afskickade  rådet  en  skrilvelse  till  konungen  octi 
bad  Liewen  understödja  saken.  ')  Men  detta  tyckes 
icke  hafva  blifvit  väl  laget.  Vellingk,  Görtz  och  ad- 
^inisiratorn  voro  nppbragta  mot  regeringen  i  Stock- 
holm,, som  vågat  försvara  Bassewilz.  De  sökte  för- 
denskull nedsätla  rådet  och  i  synnerhet  Gustaf  Cron- 
hielm  och  Arwid  Horn,  Följden  af  så  väl  deras  be- 
mödanden som  af  Karls  inrotade  ovilja  blef,  alt  han 
befallte  Liewen  för  rådsherrarna  uppläsa  ett  ultörligt 
och  strängt  bannebref.  Klagopunkterna  deri  voro:  l:o 
att  år  1711  om  våren  ingen  troppafsändning  till  Pom- 
mern skett;  ehuru  den  var  af  konungen  anbefalld  så- 
som för  dess  hemkomst  och  ära  nödvändig;  ^j  —  2:o 
att  rådet  äfven  1712  visat  i  samma  sak  samma  slapp- 
het, tills  konungen  sände  Stenbock,  som  påskyndade 
verket;  —  3:o  att  rådet  sammankallat  riksdag  och  så 
derigeuom,  som  genom  I  tryckta  skrifter,  uppenbarat 
rikets  nöd  och  );Styfvat)j  fiendens  mod;  —  4:o  all. 
oaktadt  Karls  föreskrift,  rådet  ej  befall  allmogens  kost- 
nad för  tremänningarnas  uppsättning,  hvilket  uraktlå- 
tande retat  undersåtarno  till  missnöje;  —  5:o  atl  rå- 
det blott  befallt  statskontoret  och  konfributions-ränle- 
riet  anskaffa  medel;  men  icke  pådrifvit  verkslällighc- 
teu;  —  6:o  alt  rådet  1714  gått  ifrån  Karls  nya  krigs- 
gerdsförordning,    o.    s.    v.  •'')      Horn    löiargades    öfver 


')  Rådsprot,  d.   H,  24  ocli  Ti  Nov.  HH. 

')  Se  a-1.  161—163. 

')  Riksark.    Senalens  brct  Ull  Karl  d.  2  Dec.   1715. 


14 

dessa  nnklaffolspr  sh.  atl  lian  blcf,  eller  låtsade  bllfva 
sjuk.  ')  Men  bätle  linii,  Croniiieliu  -)  och  hela  rådet 
fann  liir  godl  all  ödujjiika  sig  och  hedja  Karl  af 
iiiildhef  fihiuld  deras  djnfhvt  att  ajrika  frän  hans 
bud;  de  hade  efter  hasta  sawrcte  ansett  siy  vara  der- 
lill  af  rikets  niid  och  af  konuurjens  frånvaro  tvunr/na, 
o.  s.  v,  •')  IJönerna  voro  fruktlösa.  Karl  flck  nämli- 
gen i  detsamma  närmare  kunskap  om  de  la!>;ka  M 
Prott  pilria  sjijpassen.  ''j  Genast,  den  14  December, 
utfärdade  han  til!  allmänna  åklagaren,  liögsta  ombuds- 
mannen Lejonslcdt,  en  befallninfi  alt  för  nämnde  sak 
anklaga  liela  rädet.  ^j  1  afsigt  att  upptäck»  de  släm- 
piingar,  som  förmentes  lialva  varit  a  bana.  skulle  sam- 
me Lejoustedt  försegla  en  hop  under  Karls  frånvaro 
hållna  radsprotokoli  samt  alla  på  riddarhuset  förvarade 
handlingar,  rörande  riksmötena;  ja,  enligt  någras  sä- 
gen, till  och  med  Arvid  Horns  skrifrnm;  och  konungen 
begärde  alt  fä  en  del  af  dessa  papp  'r  sig  tillsända.  ^) 
Missnöjet  gick  ända  derliän,  att  pä  sex  veckors  tid 
erhöll  rädet  frän  honom  ej  ett  enda  bref.  ')  Att  döm- 
ma  af  sa  stora  tillredelser,  sku'Ie  man  väntat  en  ut- 
omordentligt svår,  till  och  med  blodig  rättegång.  .Men 
rädsherrarna  tycktes  nu  mera  taga  saken  tämligen 
lugnt.     1  bref  till  sjelfva  Lejonsledt  tillät  sig  Nils  Gyl- 


'J  Fr.  min.  br.  d.  8  Dec    nU. 

^j  Riks  ark.  Ada  Hislor.  Horn  till  Ivonungen  d.  4  Uec. 
1714.  G.  Cronhielm.  D;o  D:o  d.  27  Nov.  -1714  och  d- 
12  Juni  4710. 

^)  Riksark.    Senatens  brel  (ill  Karl  d.  2  Dec.  1714. 

')  Se  as.  233 

*j  Fr  min.  br.  d.  2ö  April  och  4  Maj  I7lö.  Dock  skulle 
Stenbock  ej  laglöras. 

'')  Fr.  min  br  d.  lö  Dec  1714  och  d.  2  Mars  1715. 
Månne  dock  dessa  Cainpredons  uppgifter  äro  lullt  till- 
förlitliga? 

')  Fr.  min.  br.  d    2o  April   1715. 


15 

leDstierna  att  behandla  alllsauimans  som  en  orimlig^bet. 
Oaktadt  konungens  kända  tänkesätt  och  den  hotande 
rättegängen,  fortforo  dock  rSdsherrarna  att  göra  honom 
allvarliga  föreställningar  om  rikets  nöd  och  behof  af 
fred,  ')  Den  nyss  skrapad?  och  hotade  Horn  fördri- 
stade  sig  att  skriftligen  säga  konungen,  det  allmogen 
ej  längre  kunde  uppsätta  eller  underhålla  de  regemen- 
ter,  sora  blifvit  socknarna  alaggda.  -)  Frampa  våren 
skref  Tessin  till  Miillern  i  Stralsund  följande  i  hans 
mun  än  märkligare  ord :  alla  här  hemma  sucka  efter 
freden.  Der  ute  finnas  dock  de,  som  icke  vilja  höra 
talas  om  folkets  oförmåga  att  längre  bära  krigets 
bördor.  Sådana  personer  beklagar  jag;  ty  de  skola 
det  en  gång  dyrt  ansvara  inför  Gud.  konungen  och 
fäderneslandet.  Jag  vet  ock,  att  herr  ombudsrådet 
(Miillern)  alltid  motsatt  sig  de  åtgerder,  som  sänkt  oss 
i  detta  djup.  Om  vi,  genom  att  följa  konungens  pla- 
ner, uppkomma  derutur,  så  sker  det  der  före,  att  Gud 
vill  visa,  huru  han  förmår  göra  utöfver  allt,  hvad 
menniskor  förmå  tänka.  ^)  Jemnte  dylika  varningar, 
förklarade  rådsherrarna  gång  på  gång,  att  de  hädan- 
efter aldrig  skulle  göra  någon  ting  annat,  än  hvad  ko- 
nungen uttryckligen  föreskrifvit;  '')  och  när  Ulrika 
Eleonora  ville  öfvertala  dem  ait  mot  eller  åtminstone 
utan  hans  föreskrift  anskaffa,  hvad  till  Stockholms  för- 
svar pröfvades  nödigt,  gäfvo  de  ett  vägrande  svar, 
och  Tessin  med  bifall  af  de  andra  sade:  vi  veta  alla 
nogsamt,  hur  illa  hans  majestät  upptagit  några  egen- 
mägtigheter,  som  vi,  tvungna  af  nödvändigheten  och 
efter  bästa  samvete,  tillåtit  oss.    Dä  vi  nu  redan  förut 


')  Rådsprot.  d.  3  Febr.  ^1715. 

^)  Riksark.    Rådets  bref  till   Karl.    Horns   brel   den    16 
Febr.  4715. 

')  Riks  ark.    Mullerns  brelVexl.    Tessins  bref  d.  20  Maj 
1715. 

•)  Rådsprot.  d.  7  och  28  Maj  1715. 


16 

iiro  sft  snirl  anlildfjndp,  /loppas  ri,  all  tar  miltln  och 
öde/niodifja  prinsessfi  rj  rill  störta  os<;  an  (Ijuparp  t 
onåd.  Ti/,  rhvad  ock  här  heslulrf;,  sä  hlir  det  rädet, 
nom  fär  bära  ansrarr-t.  Jay  förklfinir  fördenskull, 
och  en  ffäny  för  alhi,  att  jdf/  ämnar  hädaiu-ftcr  hlindi 
följa  hans  majestäts  befallninrjur,  och  anser  mitj  der- 
igetiom  ursäktad  inför  samrctet  och  hela  den  ärbara 
verlden.  ') 

De  anklagade  radslieirarua  hade  einellerlid  ingif- 
vil  .sina  rörklarii)u'ar; '-)  och  korl  dorertcr  plier  den  18 
Maj  blef  pa  koiiuiigeiis  berallniug  hela  den  .sa  baller- 
sanil  tillamnade  rältev^ansrfii  ncdlaggd.  Som  orsak 
uppgilva  några,  all  radels  lörtoljare.  Maiirils  Velliugk, 
fallit  i  onåd;  ')  andra,  all  l.ejonsledt  sagi  Karl,  alt, 
om  rhdsherrarna  genom  rättegången  sattes  i  overk- 
samhel.  skulle  ärenderna  afstauna  af  brist  p.^  perso- 
ner, dugliga  till  den  högre  lörvallningen.  *j  Måhända 
bidrog  också  en  tredje  orsak,  nämligen  brist  pa  skäl: 
atminslone  pa  sädana,  som  kunde  inför  allmänheten 
åberopas.  Det  var  i  dåvarande  omständigheter  en 
betänklig  sak  att  anklaga  rädet  för  handlingar,  som 
åsyftade  att  skälla  landei   fred  och  spara  svenskt  blod. 

.Målet,  angående  ofta  nämnda  sjöpass.  blef  dock 
fortsatt,  3)  och  det  var  i  följe;  deraf.  som  Rronstierua 
föll  i  onäd.  Efter  siii  död  I  Febrnari  1716  blef  denne 
herre  dömd  frän  råds-  och  president-sysslan,  och  till 
3,Ono  dal.  s.  m.  böter.  ^) 


■)  Rädsprol.  d.  7  Maj   1715. 

^)  Riksark.  Rådets  bref  till  Karl.  Bref  från  Horn  d.  4 
Jan.  1715. 

')  Fr.  min.  br.  d.  l-'i  .lan    1715. 

M  Loenboms  Hist.  Märk  v.  3.  »64.  Källan,  Gyllen- 
borgska parliskriflen,  är  dock  i  sina  uppgifter  föga  på- 
litlig- 

■)  Riksark.    Riksregistr.  d.  18  Maj  och  3  Aug.  1715. 

*)  Riddarhus-Genealog. 


17 

Rådets  u)a!?t  sjönk  dock  vid  deiiua  tid  mer  och 
mer,  dels  genom  den  nya  kansli-ordningen,  dels!  genom 
konungens  både  hemkomst  och  onåd,  hvilken  sednare 
fortfor,  ehurn  den  tillämnade  rättegången  nediades. 


FJERDE     KAPITLET. 

VALET  MELLAN  FUED  OCH  KRIG. 

Först  några  ord  om  Karls  egna  underhandlingar 
de  två  sista  åren  fiire  ankomsten  tiil  Stralsund.  Hiira 
Lan  hösten  1712  tillbakavisade  de  förslag,  konungarna 
Fredrik  at  Preussen  och  August  af  Polen  då  gjorde, 
är  redan  berättadt.  ')  Han  vände  sig  i  stället  till 
England  och  erböd  stora  handelsfördelar,  om  detta 
rike  ville  hjelpa  honom  i  kriget  mot  Ryssland,  samt  i 
Stanislai  återupprättelse;  -)  till  hvilken  sistnämnde  åt- 
gerd  England  också,  enligt  alt-ranstadtska  freden,  var 
fdrpligtadt.  England  deremot  förklarade  saken  omöj- 
lig; emedan  alla  andra  europeiska  magter  understödde 
August.  Karl  vände  sig  dä  tiil  Frankrike  fi5r  att  mot 
andra  fördelar  vinna  dess  biträde  vid  nyssnämnde  [lol- 
ska  plan;  •')  men  också  förgäfves.  Då  vände  han  sig 
återigen  till  Preussen  med  ungefär  samma  förslag,  och 
böd  till  ersättning  för  biträdet  först  Elbingen  och  se- 
dermera derjemnte  Ermeland,  hvaremot  man  skulle  åt 
Polen  skalTa  Smolensk  m.  m.  Karl  lofvade  ock  att 
till  sakens  främjande  sjelf  uppsätta  i  Tyskland   en  här 


')  Se  35.  kap.  8. 

')  Sjöö  Ark.    Karl  till  Vcllingk  d.  U  Sepl.  och  d.  5  Nov. 

*)  S.  st.    Karl  lill  Vellingk  d.  Ii  Maj  17 13. 

FryxelU  liar.    XXVI.  2 


18 

af  21.000  man.  Till  svar  boklaiade  Preussen,  att 
konungen  icke  njotla;,Mt  del  iircl  lijitil  gjorda  aiibiidel. 
Nri  sedan  fienderna  Öfversvämmat  l*oinmern,  sknlle  ät- 
gerdertia  komma  för  sent.  Mau  lät  äfve/i  framskymta 
sin  öfvertygelse  om,  alt  konungen  i  Sverge  icke  mäg- 
tadc  nppsätta  24,000  man,  än  mindre  niidertiälla  dem; 
liäldsl  s;l  länge  han  sjelf  stannade  i  friiminande  land, 
Vellingk  tillade:  om  ers  majostäl  crhjaihr  Stctlin. 
torde  Prcunsen  kunna  öfrerfalas  alt  gä  mot  ligss- 
land;  men  pä  intet  villkor  vill  det  fUrhinda  sig  till 
konung  Stanislai  återinsättande.  Emellerlid  lära  fien- 
derna innan  fälttagets  slut  laga  Finnland  och  alla  ers 
majestäts  utrikes  besittningar.  Det  gör  mig  af  hjerlat 
ondt  all  icke  hafva  hugneligare  tidningar  att  meddela; 
men  sanningen  fur  ej  heller  förtigas.  ')  Vcllingks 
spådom  slog  sä  till  vida  in,  att  Sverge  nnder  loppet 
af  della  är  förlorade  bästa  delarna  af  Finnland  ocli  af 
Pommern. 

I  slutet  af  1713  tycktes  Karl  benägen  till  Turso- 
nlDg  med  August.  -)  Måhända  var  det  i  följe  häraf. 
som  Preussen  änyo  sökte  förbnnd  med  Sverge.  Det 
lofvadc  till  Karls  hjelp  anskafjä  och  underhälla  25,000 
krigare;  derigenom  skulle  Frankrike  uppmuntras  till 
verksamt  biträde;  August  skrätnmas  till  medgörlig- 
hei,  och  tsaren  tvingas  att  nöja  sig  med  Petersburg 
och  kringliggande  nejder.  För  delta  biträde  fordrade 
Preussen  Sicitin  med  tillhörande  landskap.  —  På 
Karls  Ja!  hette  det,  berodde  nu  hela  saken,  och  för 
denna  enda.  besittnings  skull  borde  väl  ej  hela  det  öf- 
riga  Sverge  uppoffras;  —  staden  vore  dessutom  redan 
förut  sä  godt  som  i  Preussens  hand  o.  s.  v.  ^)  Men 
Karl  vägrade,  sägande  sig  hafva  med  dyr  ed  förbundit 


')  Sjöö  Ark.    Karls  bref   lilJ   Vellingk   d.    18  Maj    i7t3-, 
Veilinaks  svar  d.  5  och   tS  Aug.  s.  å. 

^)  Se  23.  s.  UO. 

^)  Sjöo  Ark.    Rådet  till  Vellingk  d.  27  Mars  4714, 


19 

sig  alt  aldrig  afslä,  en  enda  tum  af  sina  ärfda  besitt- 
ningar. Haii  väude  si?  i  sfället  till  DaomarU  och  er- 
böd  för  enskild  fred  5-  tiil  600,000  riksdalar  samt 
några  amter  i  Bremen  som  pant,  livaremot  Danmark 
skulle  g-enast  återställa  Ilolstein  till  dess  hertig  m.  m,  *) 
Antmdet  förkastades.  Frampa  året  1714  återtog  Karl 
sitt  gamla  beslut  om  Augusts  afsäitning,  och  sökte 
omigeu  Frankrikes  biträde  dertill;  men  också  nu  för- 
gäfves.  Emellertid  började  n\an  tala  om  Karls  snara 
återkomst.  Preussen,  ujipskrämdt  häraf,  uppskrämde 
ock  de  andra  tyska  staterna,  sägande,  att  den  hem- 
komna svenska  konungen  skulle  med  sin  krigslystnad 
snart  tända  eld  i  alla  knutar.  Sjelf  försäkrade  det 
sig  ytterligare  om  Stettin  och  begynte  smickrande  söka 
tsarens  vänskap  i  stället  för  ivarls.  -)  Sä  stodo  un- 
derhandlingarna vid  konungens  ankomst  till  Stralsund 
i  November  1714, 

Aldrig  hade  Karl  varit  af  så  många  omständig- 
heter uppmanad  till  fred  som  nu.  ilaus  undersåtare 
bådo  med  tårar  derom;  I)ans  rike,  stympadt  och  nt- 
mattadt,  var  i  högsta  behof  deraf.  Europas  neutrala 
raagter  rådde  och  ville  hjelpa  dertill;  hans  fiender, 
ännu  fruklande  det  sårade  lejonet,  vågade  icke  sätta 
sig  deremot.  lian  sjelf,  efter  en  lång  frånvaro  åter 
framträdande  pä  skådeplatsen,  var  i  tillfälle  ja  nästan 
uppmanad  att  visa  sig  som  ej)  ny  menniska;  ej  nier 
som  den  fordna  ungdomliga  krigarefursten,  utan  som 
en  genom  år  och  olyckor  pröfvad  och  mognad  man, 
den  der  af  krigets  eländen  lärt  värdera  och  söka 
freden. 

Men  inom  hans  bröst  qvarlefde  I  oförmin^skad 
styrka  den  gamla  mcnniskan,  med  sin  orubbliga  ihär- 
dighet, sin  lystnad  efier  krig,  utmärkelse  och  upprät- 
telse; sin  tro   på   rättvis  sak,   Gudomlig    kallelse    och 


')  S.  st.    Karl  till  Vellingk  d.  6  Maj  1714. 

O  S.  st.    Vellingk  till  konungen  d.  t  Aug.  MhK. 


20 

(iiidoinliff  l)jcl|t.  De,  som  kJinde  I\niio<,  fiJrnlsaco  ock 
rt'(l.'iii  i  Dciiiolika  crnlast  nya  krig  och  ii\n  äfvcnlxr; 
och  (leras  s|iaiIom  hckräKadcs  roilan  do  första  <la',,'arna 
af  lians  vistande  i  Sdaisnnd  Jag  har  sh/tidal  firm, 
sade  lian,  för  att  med  min  jcrnpenna  för/torla  un- 
drr/in)i(llinf/firna.  Återkommen  biand  sina  svenskar, 
liknade  !ian  vikiniren.  som.  eller  att  länge  liafva  legat 
under  solad  äs,  nii  ändtllgen 

"Åter  bland  kämpar  spejande  stod." 

Genast  rustade  lian  sig  ocli  dem  till  oya  strider,  för- 
bättrade fästningsverken .  mönstrade  tropparna  och 
sökte,  sä  längt  medlen  medgäfvo.  förstärka  sig  genom 
knekt-utskrifningar  1  Sverge  och  genom  värfningar  i 
utlandet.  Han  hoppades  ock  pä  främmande  lijelp:  t. 
ex.  af  Stanislai  polska  vänner,  af  holsteinska  och  hes- 
siska  regeraenter,  och  i  allmänhet  af  alla  tyska  pro- 
lestantiska  furstar;  och  tillika,  att  hans  hjelte-  och 
segerrykte  skulle  till  svenska  fanorna  locka  stora  ska- 
ror, sä  att  hären  kunde  uppdrifvas  ända  till  40.000 
krigare.  Vid  rätt  godt  lynne  räknade  man  till  och 
ined  pä  80.000,  och  att  Karl  med  sädana  härar,  samt 
understödd  af  Frankrike,  skulle  lätt  krossa  sina  fien- 
der. Dessas  ökade  antnl  ökade  hlott  hans  mod.  Ocksä 
Karl  den  tionde  hade  under  sina  sista  är  se.\  fiender. 
Man  ufgaf  dä  för  liden  en  skädepenuing.  som  före- 
ställde svenska  svärdet  upprätt,  ebnru  hotadt  af  sex 
andra.  Sinnebilden  inverkade  och  inträfTade  ocksä  pä 
sonsonen.  Denne  tycktes  vara  stolt  öfver  att  kunna 
trotsa  sä  mänga  fiender  på  en  gäng.  En  sådan  ka- 
lahalik  i  stort  syntes  honom  mer  ärorik  än  en  fred, 
köpt  genom  , eftergifter. 

Jlan  iuböd  honom  att  deltaga  i  en  till  Braun- 
schweig  utlyst  gemensam  fredsunderhandling.  Men 
fåfängt;  ///,  sade  han,  om  vi  uppgöra  saken  med  alla 
på   en   gäng,  dä  samsätla   de  sig  och   tvinga  oss  till 


2i 

allt  för  stora  eftergifter.  ')  Han  ville  i  stället  förlikas 
först  med  den  eua  och  sedermera  med  den  andra. 
Men  äfven  detta  bindrades  af  hans  tre  ofta  omtalade 
beslut,  nämligen  att  afsätta  August;  att  icke  afstä  eu 
enda  tum  af  silt  ärfda  rike;  ocb  att  icke  ens  börja 
någon  egentlig  fredsuaderliaudliog  förr,  än  man  i  för- 
väg lofvat  honom  återfå  de  borttagna  landskapen.  En- 
skilda försök  att  genomdrifva  sistnämnde  hans  grund- 
sats eller  fredsvillkor,  hafva  vi  ofia  förut  i  dessa  be- 
rättelser anfört.  '-)  Konungens  tankegång  dervid  tyc- 
kes hafva  varit  följande:  man  har  under  ett  orättvist 
päbörjadt  krifj  tagit  frän  Sverge  flere  dess  landskap. 
Hvad  man  med  orättvisa  tagit,  det  bör  man  genast 
ock  sjelfmant  återställa.  Tyska  rikslagcn  föreskrifver 
sådajit  binder  namn  af  restitutio  spolii.^)  Detta 
Sverges  anspråk  är  fördenskull  sä  ovedersägligen  rätt- 
mätigt, att  del  idie  kan  underkastas  någon  pröfning, 
någon  medlares  omdöme;  ulan  måste  tvärtom  blifva 
som  grundvillkor  antaget  förr,  än  någon  egentlig 
fredsunderhandling  öppnas.  —  Omisskänneligt  är,  att 
dessa  skäl  till  eu  del  hvilade  på  sträng  rättvisa;  och 
det  var  också  den,  som  ä  ena  sidan  stålsatte  Karl 
och  å  den  andra  förskaffade  honom  många  medhållare. 
Men  det  är  ock  lika  tydligt,  att  dessa  villkor  skulle 
blifva  ett  oöfverstigligt  hinder  för  freden.  Ett  annat 
dylikt  låg  i  halten  af  de  förslag,  Ivarl  gjorde  sina  fi- 
ender. Flere  sädana  äro  nyss  omtalade.  Se  här  ett 
nytt  dylikt!  Tsaren  hade  nu  intagit  Lilf-,  Est-,  Inger- 
man-,  Finn-  och  Åland.  I  Januari  1715  ämnade  Karl 
bjuda  honom  några  års  stiliestånd  på  följande  villkor. 
Tsaren  skulle  fa  tillsvidare  behålla   Ingermanland,   INö- 


')  Riksark  Ada  flistorica.  Vidl^riig  brelvexlin?  härom 
mellan  Karl,  Mullerii  och  Frankrike  17 H.  Kongl.  Bi- 
bliothek.  i  Stockholm.  Mullern  till  Vellingk  d.  20  Dec. 
4713. 

-)  Se  t.  ex.  81.  165.    as.  109. 

^)  Rofvels  återställande.  » 


22 

lebori?  och  Kf.xlioliiis  liiii;  alK  det  ofri^a  sktillc  hnn 
genast  iilfijiifva  och  tillika  lofva  att  iindor  tidci)  icke 
pfi   iiaRot  sätt   hispritipa   SvcrRcs   niidra   fiender. 

Dessa  inro  hevekelse{?riinder  till  krigets  fortsäit- 
Ling  understöddes  frenoni  de  tänkesätt,  som  af  andra 
personer  nttalades  hade  högljiidt  och  luangenstädcs. 
VI  liafva  till  och  med  frän  Sverge  hört  några  röster,  som 
ännu  manade  till  kamp  och  strid.  Detta  var  iin  mera 
händelsen  i  ntlandet.  Iivarest  man  icke  kiinde  iindersa- 
tarnes  verkliga  nöd  och  nlblottade  tillstand.  Det  laniis 
en  mängd  menniskor.  som  al  ren  och  oegenn\ttig  öf- 
vertygelse  gillade  Karls  krig.  Liksom  i  Sverge  sa 
och  kanske  än  mer  i  det  öfriga  Knrojia  hade  hans 
förut  djupt  sjunkna  anseende  stigit  hastigt  och  hiigt 
vid  budskapet  om  hans  underbara  hemkomst.  >ted 
vanlig  omkastning  i  tänkesätt  började  ocksä  mänga 
otiänduingar  misstänka,  att  de  förra  underrättelserna 
om  hans  besynnerliga  uppförande  varit  osanningar, 
kringspridda  af  samvetslösa  fiender,  o.  s.  v.  Man 
visste,  alt  han  ursprungligen  hade  rätlvisan  pa  sin 
sida;  —  alt  han  pä  det  lömskaste  sätt  blifvif  af  sina 
grannar  öfverfallen;  —  att  lian  med  exempellös  oe- 
gennytta  hade  i  All-Ransladter-freden  icke  tagit  nå- 
gonting för  sig  eller  för  sitt  folk;  —  att  han  nu  i 
sin  olycka  och  angripen  af  fyra,  snart  af  sex,  mägtiga 
grannar,  stod  ensam  och  öfvergifven;  —  han.  denne 
hjelte,  som  förvänat  Europa  genom  glansen  af  sina 
bragder,  renheten  af  sina  seder,  enkelheten  af  sitt  lef- 
Dadssätt,  orubbliglielen  af  sitt  mod.  allvaret  af  sin 
Gudsfruktan.  Och  tiurudana  voro  hans  fiender?  som 
krigare  honom  djupt  underlägsna;  som  statsmän  ut- 
märkta af  oärlighet  och  löftesbrott;  och  som  menni- 
skor besudlade  af  laster  och  utsväfningar.  I  alla  Eu- 
ropas länder  fnnnos  eir  stor  mängd  menniskor,  som, 
ledda  af  nämnde  åsigter  och  jemnförelser,  älskade  och 
beundrade  Karl  och  önskade  honom  fortfarande  lycka, 
på  det  verlden  måtte  en  gång  fa  bevittna  det  herrliga 
skådespelet    af    o.skuldens   och   rättvisans   seger   öfver 


lasterna  ocli  bedrägeriet.  Mest  ifriga  voro  Tysklauds 
protestanter,  fråu  Gustaf  Adolfs  tid  vanda  att  se  sin 
beskyddare  komma  frän  Norden.  Den  lärofritiet,  Karl 
1707  skatrat  Schlesiens  iutiieraner,  ökade  tiligifvenlie- 
ten.  Dessutom;  ju  mer  man  föraktade  konung  August, 
som  för  Polens  krona  afsvurit  fädernas  bekännelse; 
desto  mer  högaktade  man  den  i  sin  tro,  liksom  i  allt 
annat,  orubblige  svenske  konungen.  Så  spordes  öfver- 
allt  ett  liDigt  deltagande  för  denne  sednare  och  varma 
önskningar  för  hans  framgång.  Och  hvad  man  önskar, 
det  hoppas,  det  tror  man  ock.  Vi  minnas,  huru  hao 
sades  under  hemresan  halva  på  ett  hessiskt  värds- 
Lus  skrifvil  i  an  anteckningsbok  de  orden: 

Was  Zaget  Ihr  dochl 

Gott  und  Ich  leben  ja  noch?') 

Dessa  rader  blefvo  ett  slags  valspråk  för  hans  många 
vänner  och  välönskare,  och  lästes  ock  på  ett  bland 
de  då  utkommande  skådemynlen.  På  ett  annat  likna- 
des han  vid  en  diamant,  som  framkom  ur  olyckans 
brand,  renare  och  klarare  än  förut;  på  ett  tredje  vid 
ett  lejon,  som  öfvergaf  turkiska  halfmånan  och  åter- 
vände till  sin  rätta  plats  under  den  nordiska  karlavag- 
nens  glans.  På  ett  tjerde  bars  hans  bröstbild  af  se- 
gern och  ryktet,  och  inskriften  ui)pmanade  honom  att 
ytterligare  framgå  på  lijeltarnas  bana.  På  ett  femte 
lästes  följande  ursprungligen  tyska  ord: 

Polen,  häll  vakt! 
Preussen,  tag  dig  i  akt! 
Sverge  kommer  med  magt; 
Moskwa  blir  försagdt; 
Och  Danmark  nederlaggdt. 


')  Se  83.  <66. 

Hvarföre  sörjer  du  sä?  min  vänl 
Gud  och  jag,  vi  lefva  ju  an? 


24 

Ett  sjetlo  visailo  Karl  don  lollte  som  spolmaii.  hart- 
sande slrSktMi  och  med  omkrifl:  Noch  dnmahl  zum 
Tanz!  ')  och  på  andra  sidan  en  ryss,  en  polack,  en 
sachsare  och  en  dansk,  dansande  i  ring;  men  med 
nedslagna  ansikten  och  svigtande  knän,  ocli  med  öi- 
verskrilt:  fiald  inndc! '-]  ty,  menle  man.  dessa  stater 
sknlle  icke  mii2;ta  nthiinla  den  sirid,  (ill  hvilken  Karl 
dem  iKi  manade.  Också  i  medlersta  Knropa  framkom- 
ino  berättelser  om  underhara  syner,  i  samma  anda; 
Ijkasä  ströskrifler,  till  sä  stor  mängd,  att  deras  Motta 
Damn  sknlle  fylla  hela  sidor.  En  deribland  omtalade, 
huru  sultanen  i  en  dröm  såg  Karl  den  tolfte  vid  ett 
bord  omgifveu  af  de  andra  elfva  Karla-koniingarua 
samt  af  Gustaf  den  andre  Adolf,  och  huru  dessa  upp- 
manade honom,  att  med  mod  och  fiirlrijstan  fortsätta 
striden,  •')  Utförligast  och  häftigast  var  eu  skrift,  som 
är  1715  började  nlgifvas  i  smärre  häften,  och  under 
uamn  af  Das  Jetzlebvndc  Schucden.  *)  Ilvarje  tittel- 
blad  hade  till  ord  och  lösen  det  nyss  anförda  valsprå- 
ket: Was  sorgei  Ihr  dock.  Gott  und  Ich  Icbcn  noch. 
På  hvarje  tittelblad  såg  man  ock  en  i  sporrsträck 
framilande  turk,  en  sinnebild  af  den  hjelp,  man  trodde 
sig  kunna  vänta  från  sultanen.  Den  i  skriften  ständigt 
återkommande  hnfvudtanken  var  följande:  man  har  aagi, 
och  säger  gäng  pä  gäng,  att  är  det  förbi  med  Sver- 
ge,  och  att  dess  konung  aldrig  skall  komma  tillhaka, 
eller  kunna  återupprätta  sitt  land.  Men  nu  är  han 
likväl  återkommen;  och  se!  noch  lebcn  die  Schice- 
den.  ^)     Der  lästes  ytterligare:   man  ropar  öfver  allt: 


')  Ännu  en  sväng! 

«)  Snart  trötta! 

*)  Måhända  har  denna  skrift  ingifvit  första  tanken  till  Mal- 
kolm Sinclairs-visan  och  tilf  dess  bekanta  bild:  Kring 
om  ett  präktigt  silfverbord,  Tolf  svenska  Kar- 
lar suto. 

*)  Det  nu  lefvande  Sverge. 
*)  Än  lefva  svenskarna. 


25 

wAwr  förblindad  är  ej  svenska  konungen,  som  afvisar 
nfredsanbuden  och  hoppas  kunna  med  svärdet  åter- 
y>upprätta  sin  fallna  lycka!  Ser  han  ej,  all  han  har 
»emot  sig  tre  fiender,  hvar  för  sig  honom  öfver- 
■nlägsna?  Ser  han  'éj,  att  dertill  komma  snart  Preus- 
nsen  och  Hannover^  Ser  han  ej,  att  ryssen  borttagit 
nhalfva  hans  rike?  Ser  han  ej  den  verldsbekanta 
»bristen  på  allting,  sä  väl  i  hans  land  som  i  hans 
»här?»  Så,  tillägger  skpifleD,  sa  dämmer  en  tanklös 
verld  om  den  tolfte  Karls  planer.  Men  du  pratande 
skomakare,  blif  \nd  din  läst!  Tror  du  ej,  att  den  svenska 
konungen  vet,  hvad  han  gör  och  vågar?  Dessutom 
kan  Gud  gifva  seger  genom  få,  likasåväl  som  genom 
många;  det  har  genom  den  tolfte  Karl  många  gån- 
ger blif  vit  ådagalaggdl :  och  ännu  lejver  hans  gamle 
Gud  och  beskyddare.  Detta  känna  svenskarna,  och 
all  de  hafva  med  sig  i  faran  den  nye  Ccesar  och  hans 
lycka.  De  frukta  ej  fiendernas  hot  eller  hat;  utan 
säga:  oderint,  dum  metuant.  ')  Alltså,  du  på 
Gud  förtröstande  Karl!  gå  framåt  med  din  här  och 
med  din  Davids  mod,  och  ulkräf  hämnd  af  dina  fi- 
ender! Rätt  färdigheten  sjclf  skall  gilla  det.  Gå  fram- 
för dina  svenskar,  som  en  Josua,  en  af  Gud  utkorad 
Gideon,  och  fakta,  tills  du,  smyckad  af  lagrar  och 
segerpalmer,  kan  återvända  till  ditt  Stockholm.  Tid- 
skriftens häften  åtföljdes  af  kopparstick,  som  manade 
till  krig  ocli  lofvade  lycka  och  seger.  Ett  bland  de 
första  deribland  föreställde  Karl  i  en  framilande  strids- 
vagn, ocli  med  en  fana,  pa  livilkeu  lästes:  Frisch  ge- 
wagt  ist  halb  gewonnen!  -)  ty,  liette  det,  konungen 
har  Mars  i  sitt  bröst  och  lyckan  i  sitt  läger.  Som 
en  öfversvämmande  ström  skall  han  sopa  undan  sina 
fiender. 

I  sådan   anda   var   hela    tidskriften.     Den    utkom 
under  loppet  af  1715 — 1717   och   i  tjugutvå   scrsktlda 


')  De  må  hata,  blott  de  frukta! 
*)  Den,  som  vågar,  han  vinner. 


26 

hJiflcn.  Var  don  clt  alster  ar  lycksökorl.  oller  af  sjclf- 
hcdriigcri.  filer  al'  haila?  Var  den  beräknad  pa  Ku- 
ropa,  pil  sviMiskariia  eller  pa  Karl?  Siikert  är.  atl 
den  i  liiilviid.sakeii  ölvorcnsslämde  nied  den  sednares 
föriioppiiiiip:ar  oeh  äi;j;^ler  ocli  krariii^t  hldro?  alt 
.stärka   lioiioui   i  bada. 

iMeii  Iriin  andra  .sidan  liiijdes  andra  .stämmor  och 
äfven  do.ssa  rnftnsa  och  liijj^ijudda.  De  ntnjälade  Karl 
som  en  menskllf?lietens  fiende,  en  liardlijertad  blodgirig 
tyrann.  Iivilkcn  af  epensinne  samt  krigs-  och  hämnd- 
lystnad var  nos  samvetsiö.s  att  tillbakavisa  hvarje  bil- 
ligt Iredsliirslag;  —  nog  omensklig  alt  ilr  ni  och  är 
in  iiCver  eget  folk  och  alla  grannar  ntbrcda  krigets 
ständigt  växande  elänileu  och  fasor;  —  nog  olörstän- 
dig  att  \)ii  sådant  sätt  förstöra  sitt  eget  rike  och  till- 
intetgiira  sin  egen  magt.  Han  liknar,  sade  den  ene, 
biel,  som  bloll  för  alt  fä  sära  andra  uppoffrar  sin 
egen  gadd,  och  om  honom  kan  med  skäl  sägas:  cum 
ferio  per  no.  ')  —  Han  vill,  sade  en  annan,  truga 
fram  ett  sorgespel  för  att  sjelf  deri  fä  föreställa  hjel- 
tcn;  och  i  sanning!  så  länge  det  finnes  ett  Svcrge, 
skall  man  der  också  minnas  detta  sorgespel.  ■ —  Äfveo 
i  denna  rigtning  spriddes  en  lika  och  kanske  än  större 
mängd  böcker,  verser,  skädemynt  och  teckningar.  Mot 
Das  jetzt  lehendc  Schweden  svarade  på  fiendernas  sida 
en  annan  tidskrift,  kallad  Historische  Nachrichten  tom 
nordischen  Kriege,  -)  vidlyftigare  och  längre  fortsatt 
än  den  förra,  äfven  Ingnare;  men  ofta  af  ett  för  Karl 
ganska  menligt  innehall. 


')  Jag  dör  för  att  få  döda. 

')  Historiska  underrättelser  om  det  nordiska  kriget. 


27 


FEMTE     KAPITLET. 
FREDSLNDERHANDLINGKN    1    BRALNSCBWEIG. 

1  början  af  sill  jruostlingskap  lioppailes  Göitz.  att 
eu  lörliknin?  mellan  Karl  och  August  torde  vara  möjlig. 
Redan  i  slutet  af  1714  gjorde  han  ett  försök  dertill; 
varande,  som  det  tyckes,  beredd  all  för  sädanl  ändamål 
afslå  Slettin  ål  medlaren,  Preussen,  ')  Hemliga  under- 
handlingar öppnades;  men  strandade  snart  mot  konun- 
gens ofta  nämnda  föresatser.  Man  vände  nu  i  stället 
sina  förhoi)pningar  till  det  ofvan  omtalade  allmänna 
fredsmötet  i  liraunschweig. 

Efter  biläggandet  af  tvisterna  1707  -)  var  förhål- 
landet mellan  Karl  och  kejsaren  tämligen  vänskapligt, 
och  vi  hafva  sett,  huru  den  förre  under  vistelsen  i 
Turkiet  fick  flere  gånger  mottaga  anbud  af  säker  hem- 
resa genom  den  sednares  stater.  En  litlelfråga  störde 
förtroendet.  Den  nye  kejsaren,  Karl  den  sjetle,  hvil- 
ken  någon  tid  varit  konung  öfver  Spanien,  fordrade 
äfven  sedermera  samma  tiltel.  Men  Karl  vägrade;  ty 
han  ville  ej  stöta  Ludvig  den  fjortonde,  hvars  sonson 
numera  bar  nämnde  rikes  krona.  Detta  afbröl  bref- 
vexlingen;  dock  gjorde  kejsaren  fortfarande  livad  han 
kunde,  för  att  understödja  Karls  hemresa  från  Turkiel. 
Kejsaren  hade  emellertid  utlyst  ofvannämnde 
Braunschweiger-möte  i  afsigt  alt  der  bilägga  mlsshäl- 
ligheterna  mellan  Nordens  furstar.  Men  Karl.  som  då 
ännu  vistades  i  Demotika,  ville  ej  ditskicka  något  om- 
bud.    Som   orsaker   föreburos    tiltclfragau,    den   omla- 


')  Andra  misstänkte,  att  Görtz  af  hämnd  mot  Preussen,  se 
25.  s.  229,  hindrade  ölverenskommelscn  mellan  denna 
stat  och  Sverge.  Fr.  min.  br.  Relät,  de  Tétai  de 
Suede  4718. 

')  Se  31.  334-347. 


28 

lade  uviljiiii  inut  gciDOiisnin  treilsunilorlianiJIin^',  hnklHii 
atl  kcjsnren  skullu  suka  tillvälla  si?  nagoti  ölverinagt 
sasoiii  .skiijciioinarc.  samt  .slutligen  anspråket  att  i 
förväg  aterla  sina  lörlorade  besittniugar.  Selan  Karl 
koinniit  till  Slralsund,  hragtes  saken  äter  ä  bana.  Na 
samsatte  sig  (jörtz,  .Miilleru.  ')  Vellingk,  konung  Sta- 
nislaiis  ocli  de  bada  liessiska  landlgrefvarna.  fader  ocli 
son,  jemnte  nägra  svenskar,  i  afsigl  att  beveka  konun- 
gen, men  lorgäfves;  ocli  när  arljirinseu,  Fredrik  af 
Hessen,  märkte  de  envisa  framställningarna  väcka 
ovilja,  drog  han  sig  tillbaka,  fruktande,  atl  Karl  skulle 
af  missnöje  lägga  binder  i  vägen  för  Lans  ännu  ofull- 
bordade Jörmiilniug  med  Ulrika  Klcouora.  —  Da  be- 
slöts ett  annat  försök.  Man  skickade  Erik  Sparre  till 
Paris,  med  up[idrag  att  bedja  franska  konungen  söka 
öfvertala  den  svenska,  Görtz  skref  härom  till  Sparre 
följande  ord.  »Mi  vet  ganska  viil,  alt  allt,  hvad  som 
säges  af  oss,  konungens  omgifniny,  verkar  ingenting; 
och  alt  de  vackraste  ord  och  de  kraftigaste  stalsskäl 
förblekna,  när  de  räka  i  strid  mot  hatis  vilja,  lian 
tiger;  men  yifver  icke  med  sig.  Framstäthiingen  må- 
ste komma  frän  eder,  frän  Paris.  Jag  är  ufvertygad 
om,  att,  i  fall  konung  Ludvig  ber  honom  skicka  ett 
ombud  till  liraunschiceig ;  och  ber  honom  göra  det  af 
vänskap  för  Frankrike;  dä  torde  han  lättare  lata 
sig  bevekas;  ty  man  mäste  ställa  allting  efter  vår 
hjeltes  tycke  och  smak.  Alltså,  min  herr  baron!  Fä- 
derneslandets frälsning  beror  pä  eder  och  pä  eder  för- 
måga och  framgång  härutinnan.» '-)  Sparre  mötle 
dock    oöfverviunerliga    svärigheter  både  bos    den   ene 


')  Riksark.  Ant.  Hist.  om  Karl  den  tolfte.  Mullern  till 
Horn  d.  24  Jan.  niö. 

*)  Nuara  påstå,  att  Görtz  tvärtemot  dessa  sina  för  sken 
skull  sjorda  bemödanden,  slidlde  i  hemlighet  så  till,  att 
Karl  iniien  sång  affärdade  något  sändebud  till  Braun- 
schweig.  —  Vi  kunna  ej  algöra  tvisten;  men  anse  den 
sistnämnde  (olkningen  muidre  sannolik. 


29 

och  andre.  För  den  goda  sakens  främjande  jrjorde 
deremot  kejsaren  ännu  ett  steg.  Han  bröt  siu  tystnad 
ocli  bad  genoui  en  böflig  skrifvelse  konungen  skicka 
ombad  till  Braunschweig.  Men  Karl  ville  för  titteios 
skull  ännu  icke  afgifva  något  svar.  Man  föreställde 
honom,  att  sjelfva  konungen  i  Frankrike  hade  numera, 
efter  slutad  fred,  bifallit  kejsarens  nämnde  fordran; 
men  fåfängt.  Kejsaren  tog  då  ännu  ett  försonings- 
steg och  begärde  nämnde  tittel  icke  såsom  en  rättig- 
het, ulan  såsom  ett  vänskapstecken.  Nu  svarade  Karl 
höfligt  och  med  tacksägelser  för  visad  välvilja.  Så 
blef  brefvexlingen  återställd,  och  Gustaf  Cronhielm  ut- 
nämndes till  svenskt  ombud  i  Braunschweig;  men  kom 
ingen  gång  till  ort  och  ställe.  Karl  tyckte  orätt  vara, 
att  kejsaren,  honom  oåtspord,  bestämt  mötesplats  för 
fredsunderhandlingen.  Han  fordrade  alltså,  att  den 
skulle  förläggas  till  Danzig,  Breslau,  Liibeck  eller 
Hamburg;  tillika,  att  Frankrike  skulle  deri  såsom  med- 
lare dellaga.  Efter  lång,  nära  två  års  väntan  på 
sienskt  ombud,  reste  de  andra  slutligen  hvar  hem  till 
sitt,  och  mötet  upplöstes,  utan  att  hafva  kunnat  nå- 
gonting uträtta. 


SJETTE    KAPITLET. 

UNDERHANDLINGEN    OM    KAPERIERNA. 

Dessas  upphof  är  redan  omtaladt. ')  Under  loppet 
af  1712  och  1713  fortgingo  de  på  ungefär  samma 
sätt  som  förut.  Holland  och  England  knotade  och 
hotade,  och  rådet  måste  besvara  och  söka  vederlägga 
anmärkningarna;  ehuru  sjelfl  inom  sig   gillande    åtskil- 


')  Se  34.  s.  158. 


30 

li!?a  (Iciiblaiid.  Mt-ii  man  luiiste  liiilla  pod  min.  Då 
holländska  siindchndct  Klagade  iilver  svenskarnas  ka- 
pcrler,  svaiadt,'  Horn:  /-•(  (/öra  dock  inf/mdnf/  nnudt, 
än  litad  Ho/lund  ;jjordc  mot  oss  pä  Uiihi-talet.  ')  — 
Da  Horn  sade:  hrarföre  ogillar  ni  våra  kaperier,  som 
dock  kunna  med  mänya  skäl  försvaras.'*  geuuiälle 
liollänflaren:  vi  ogilla  dem  af  samma  skäl,  som  scen- 
skarna ogillade  vara  kaperier  pä  U>iH)-lalel.  —  Hol- 
ländaren sade:  livar  för  lem  nar  oss  icke  S  ver  ge  den 
fria  handel,  som  det  genom  ordentligt  förhund  lofrat/ 
Hoin  svarade:  hrarföre  lemnar  oss  icke  Holland  den 
hjelp  till  All-Ranstadter-fredcns  upprätthällande,  som 
det  genom  ordentligt  förhund  lofrat/  SIntligen  tlll- 
lade  liau:  scenska  rädet  gör  ingenting  annat  än  Igder 
sin  konungs  hefallning,  och  vi  hoppas,  att  holländska 
regeringen  sådant  gillar;  emedan  den  visserligen  sjelf 
vill  blifca  åfli/dd  af  sina  ämbetsmän.  Han  bad  der- 
löre  liolländarne  söka  hos  konuns^on  personligen  ut- 
verka rörändring.  De  gjorde  sa;  men  (örgäfves.  Rädet 
tillät  sig  dock  att  pä  eget  beväg  mildra  niigra  blanil 
kapare-stadgans  hårdaste  punkter.  Hans  Wachtmeister 
i  Karlskrona  följde  den  dereniot  obevekligt  och  efter 
bokslafven.  Längre  fram  pä  hösten  kom  frän  Karl  ny 
ocii  strängare  befallning,  sä  att  också  rädet  mäste 
göra  pä  samma  sätt.  -)  Emellertid  hade  engelsmän 
och  i  synnerhet  holländare  mer  och  mer  lillälit  tsaren 
jitt  i  deras  hamnar  uppköpa  örlogsfarlyg  och  värfva 
matroser;  detta  ocksä  för  att  sätta  honom  i  stånd  att 
bryta  det  öfvervälde,  som  Sverges  flotta  hittills  på 
Östersjön  alöfvat.  och  som  nu  användes  till  men  lör 
sjömagternas  handel. 

Året  1714  fortgick  med  samma  kaperier,  samma 
klagomål,  samma  försök  att  hos  Karl  utverka  lindring; 
meu  ock  med  samma  afslående  svar.    Slutligen  hotade 


')  Se  IS.  207-239. 

')  Fr.  min.  br.  d.  24  Juni  och  28  Okt.  4713. 


31 

Holland  med  krig.  Svenska  dervaraiidt»  sänilobndet, 
Palujqoisl,  svarade  bland  annat:  mitt  fädernesland  är 
på  branten  af  sitt  för  der f.  Holland  kan  visserligen 
påskynda  dess  fall;  men  då  har  det  ock  pä  samma 
gäng  störtat  den  siat,  som  varit  och  som  bör  vara. 
dess  trognaste  blinds  för  vandt.  Det  blef  iulet  krig:  af; 
men  den  2  Juli  detla  år  utfärdade  liolläudska  rege- 
ringen en  kungörelse,  i  Iivilken  svenska  kaperierna 
kallades  offeiUliga  sjöröfrericr  och  liafsroffcrier.  (Pi- 
raleris  puUiqucs  et  voléries  maritimes),  och  Holland 
tillät  sina  undersätare  möta  våld  med  våld.  Anförda 
ord  väckte  mycket  uppseende  octi  föranledde  flere 
stridskrifter.  Som  också  några  uppbringade  fartyg 
blifvit  af  rådet  frikända,  samsatte  sig  kaprarna  och 
Inlemnade  genom  amiral  Henck  till  konungen  en  lång 
klagoskrift  mot  det  hinder,  som  dylika  frikännelser 
lade  i  \'å^ei\  lör  kaperiernas  bedrifvande.  ')  Karl  blef 
uppbragt  och  detta  än  mer.  när  han  i  Stralsund  fick 
läsa  den  holländska  kungörelsen.  Vid  nyss  nämnde 
hårda  ord.  s»g  man  honom  skifta  färg  och  samman- 
pressa läpparna.  Ett  hotande  svar  blef  genast  algifvet. 
Giirtz  rådde  till  mildare  åtgerder.  men  fåfängt;  och 

1715  den  8  Februari  utfärdade  Karl.  rörande 
dessa  ämnen,  en  kungörelse,  som  var  skarpare  än 
den  förra,  och  som  tillät  hvilken  som  häldst,  älven 
främlingar,  att  under  svenska  kronans  skydd  idka  ka- 
peri mot  enlivar,  som  dref  handel  på  någon  bland  de 
fordom  svenska,  nu  af  fiender  besalta  hamnarna.  Rå- 
det blef  i  denna  sak  aldrig  hördt.  gjorde  derföre  h 
ämbetes  vägnar  inga  invändningar;  men  spådde  ondt, 
—  och  sannt.  En  mägde  kapare  öfversvämmade  Öster- 
sjön, Kattesjat  och  Nordsjön,  och  gjorde  nästan  all 
handel  omöjlig.  -)     SaKpriserna  stego  och    Sverge    led 


')  Link.  Bibi.  Ark.     Coileclan.  Hist.  Suec.  Civ,   illii.>;lranl. 
Berällelse  om  kaperierna,  uppsatt  ni9. 

•)  Fr.  min.  br.  d.  20  April,  d.  5  och  15  Juni  niö. 


32 

myckel.  Dm  80  April  1714  lindc  liillirikonistcrna  ') 
ph  (]i't  ärel  iippglitt  till  35,000  dal.  s.  in  ;  ar  1715 
samma  da?  hloti  lill  500,  och  engelska  kijpmiiii  pa- 
sloilo.  all  man  Iraii  dem  hade  hlott  i  elt  enda  kaperi 
liortlajjit  varor  och  skepp  för  90,000  pund  .sferling^. 
Man  knölade  allmänt  och  högljudt.  Srens/ui  honun- 
gen, helte  det,  finner  nöje  i  all  föra  hriff  äfren  dä 
det  gar  oh/ck/igf.  För  alt  ändå  fä  medel  till  dess 
förtsiilfande,  låter  han  borttaga  skepp  och  varor  frän 
enskilda,  oskyldiga  personer,  som  lyda  xinder  neutrala 
magier ;  hvitket  Ur  orättvist  och  en  stor  konung  ovär- 
digt. Men  l)as  Jetz  lehende  Schveden  försvarade  at- 
gerden.  Kaperiet,  sade  tidskriften,  är  ett  bättre  yrke 
än  bergsbruket,  ty  del  fordrar  ej  sä  stora  finiag  och 
gifcer  snarare  vinst;  —  bättre  än  handelsyrket,  ty 
det  är  hvarkcn  så  kostsamt  eller  vägsamt;  —  bättre 
än  att  uthyra  hus,  hvilket  har  många  olägenheter. 
J  sanning!  bodde  jag  vid  svenska  kusten,  skulle  jag 
snart  blifva  rik,  genom  att  sälja  gods  och  gärd  och 
gifva  mig  i  bolag  med  kaprarna. 

Sjömafftcrna  ville  emellertid  icke  öfvergä  till  öp- 
pet krif?.  I  .stället  .skickades  24,  andra  säga  32,  ör- 
logsfarlyg,  hvilka  skulle  åtfölja  och  skydda  deras  lill 
Öslersjö-hamnarna  nu  pä  en  gäng  och  i  början  af  Juni 
afgäende  handelsflolla.  utgörande  500  segel.  De  sven- 
ska kaprarna  och  den  svenska  flottan  gömde  sig  un- 
dan, lemnande  köpmännerna  öppen  väg,  livarpä  sjö- 
magteruas  örlogsllotta  lilef  i  Petersburg  pä  vänskapligt 
och  praklfuilt  sätt  mottagen.  .Sedermera  förde  den 
handelsskeppen  med  deras  nya  laster  ut  ur  Östersjön 
igen.  Dervid  gjorde  dock  engelska  amiralen  Norris 
ett  besök  hos  Karl  i  Slralsund,  för  att  utverka  större 
framlida  säkerhet  ät  sjömagiernas  handel.  Men  han 
misslyckades.  Karl  visade  mycken  köld.  varande  upp- 
bragt ocksä  deröfver.  att  Englands  konung,  tillika  kur- 
furste i  Hannover,   hade   i   sislnänuide    egenskap   köpt 


')  Måhända  blolt  i  Stockholm. 


33 

af  (laoska  hrooan  del  fiäu  svenskarna  tagna  landska- 
jiet  Bremen.  ■  Norris  hotade,  att,  om  kaperierna  fort- 
sattes, skulle  Englands  tlolta  borttaga  alla  svenska 
skepp.  Karl  säges  l)afva  svarat,  det  ban  i  sådan 
liäudelse  ämnade  med  sin  l)är  göra  ett  besök  i  Han- 
nover. Samtalet  medförde  blott  ömsesidigt  ocb  ökadt 
missnöje. 

Framdeles  skola  vi  beskrifva  det  sätt,  livarpä 
kaperierna  l)edrefvos  under  de  tre  sista  åren  af  ko- 
nungens regering. 


SJUNDE     KAPITLET. 

KRIG    MELLAN    SVERGE    OCH    PREUSSEN    UTBRYTER. 

Läsaren  känner  genom  föregående  del  den  sä 
kallade  seqvestern  af  Stettin:  nämligen,  huru  ryssar 
och  sachsare  sommaren  1713  öfversvämmade  södra 
Pommqrn  och  borttogo  nämnde  fästning;  —  huru 
preussiska  konungen,  medelst  utbetalande  af  400,000 
riksdaler,  löste  land  och  stad  från  dessa  fiender;  — 
huru  samma  stad  nödgades  mottaga  preussisk  och 
hoisteinsk  besättning;  —  huru  Preussen  lofvade  tsar 
Peter  och  konung  August  att  först  vid  krigefs  slut 
återställa  alltsammans  ål  Sverge.  och  huru  Preussen 
betingade  sig  rättighet  att  före  återlemnandet  bekomma 
sitt  gjorda  förskott  tillhaka.  ')  Om  denna  sak  uppstod 
nu  en  långvarig  och  invecklad  tvist.  Preussen  hade 
visserligen  häldst  velat  jaga  svenskarna  alldeles  bort 
från  Tysklands  jord,  och  sjelfl  taga  hela  Pomiuerii. 
Siidaiit  lät  sig  likväl  ännu  icke  göra.    Med  vanlig  för- 


')  Se  Ä5.  s.  Åik  —  iiO. 

Fryxelh  Uer.    XXVI. 


34 

siglit?liel  iiiskriiiikto  J*reii.sscij  dtrröro  sina  an.spr<'ik. 
Det  crtcrsträfvade  lör  tillfället  eudasl  Odcrns  myuriing; 
(].  v.  8.  Stottin  samt  landet  söder  om  Peene,  jemnte 
öarna  Qsedom  ocii  W  olliii ;  beräkiiaude,  alt  det  nöd- 
ställda Sverge  skulle  snart  ph  ett  eller  annat  sätt 
blilva  tvunget  afstii  nämnde  orter.  Men,  som  vi  vela, 
ville  Karl  lika  litet  bortlemna  denna  som  någon  annan 
del  af  sitt  ärfda  rike.  Stundom  ville  han  ej  lieller 
erkänna  Preussens  rättighet  att  äterbekomma  nämnde 
lösepenning.  De  redogörelser  för  dessa  tvister,  soui 
bada  partierna  sedermera  nlgäfvo,  äro  fulla  af  ömse- 
sidiga beskyllningar  för  osanna  uppgifter  och  obilliga 
anspråk.  Svenskarna  påstodo,  att  Preussen  icke  haft 
ringaste  rätt  till  inblandning  i  striden;  —  att  Stettin 
bort  utan  dröjsmål  ät  Sverge  tillbakalemnas;  —  att 
både  Frankrike  och  Hessen  velat  gifva  Preussen  sä- 
kerhet för  nämnde  penningesumma;  —  att  man  dertill 
föreslagit  åtskilliga  amter;  —  alt  Karl  erbjudit  sig  att 
icke  frän  Pommern  inbryta  hvarken  i  Polen  eller  Sach- 
sen,  o.  s.  v.;  men  att  Preussen  under  allahanda  före- 
vändningar undvikit  antagandet  af  dessa  villkor.  Preus- 
sen deremot  påstod,  att  det  inblandat  sig  1  tvisten, 
endast  för  att  skydda  det  arma  Pommern;  —  att  det 
aldrig  ärnade  för  egen  del  behålla  Stettin;  —  att  Karl 
ofta  vägrat  återbetalandet  af  nämnde  lösepenning;  — 
att  den  borgen,  som  för  penningarna  stundom  före- 
slogs, icke  hvilat  på  antagliga  villkor;  —  att  de  er- 
bjudna amterna  icke  gifvit  någon  säkerhet,  varande 
endast  öppna,  lätt  borttagna  landsträckor;  —  att  Karl 
aldrig  riktigt  och  bestämdt  förbundit  sig  att  afstå  från 
anfall  mot  Polen  eller  Sachsen;  —  att  han  tvärtom 
just  ämnade  Stettin  till  utgångspunkt  för  dylika  rörel- 
ser; —  alt  han  blolt  andats  krig  och  hämnd  och  der- 
före  icke  på  allvar  önskade  någon  försoning,  o.  s.  v. 
Svårt  är  ;itt  säga,  hvem  som  liade  rätt?  Troligt  är, 
att  begge  två  nu  mera  önskade  krigets  utbrott;  Karl 
af  vanlig  stolthet  och  krigslystnad;  Fredrik  Wilhelm  af 
begär  alt  få  deltaga  I  det   storskilte,   som    något  hvar 


35 

förutsåg  skulle  komma  alt  anställas  med  det    varimäg- 
tiga  Svfiiges  sunnaDliafs-länder, 

Staden  Wolgast  ocli  ön  Usedom  voro  de  punkter, 
genom  tivilka  den  ömsesiiliga  oviljan  först  urladdades. 
Sedan  Karl  kommit  till  Stialsund  och  vägrat  antaga 
seqvestern,  lät  konungen  i  Preussen  betrygga  nämnde 
orter  medelst  troppar  och  förbäitrade  fästningsverk. 
Som  rättighet  till  en  sådan  ätgerd  åberopades  det  nyss 
anförda  Steltiner-fördraget  samt  en  biartickel  deruti. 
Men  Kari  hade  aldrig  stadfästat  nämnde  seqvcster  och 
ville  än  mfiidre  höra  talas  om  sädana  dess  biarticklar. 
Redan  i  Februari  återtog  han  med  vapenmagt  Wolgast, 
ntau  att  Preussen  ännu  derföre  skred  till  verklig  bryt- 
ning. Efter  några  fruktlösa  underhandlingar,  beslöt 
Karl  sedermera  alt  likaledes  angripa  och  bortjaga  allt 
på  ofvanuämnde  öar  stående  preussiskt  manskap;  som 
många  trodde  i  afsigt  att  sålnnda  bereda  sig  väg  till 
Polen.  Daldortr,  Diiker,  Velllngk  och  hessiska  hofvet 
afrådde;  ty  ett  sådant  företag  skulle  gilva  åt  Karl  ut- 
seende af  angripare,  och  åt  Preussen  ett  godt  skäl 
att  öfvergå  till  Sverges  redan  alltför  många  fiender. 
Men  Das  Jetztiebende  Schweden  förde  annat  språk. 
Tittelkopparsticket  i  det  då  utkomna  häftet  visade,  huru 
Karl  höll  på  att  under  pukors  och  trumpeters  larm 
stiga  till  häst,  sägande:  nu  är  liden  kommen!  På 
ett  bord  bredvid  sågos  tärningar  och  orden:  än  är 
spelet  icke  slul!  och  i  skyn  sågs  en  krona  med  in- 
skrift: Gud  bevarar  den;  Karl  försvarar  den.  I 
sjelfva  skriften  hette  det:  ännu  behöfver  Sverge  icke 
söka  någon  fred.  Ofver  flotta,  läger,  kassa  och  för- 
rådshus kan  det  med  stolthet  skrifva:  »här  felas  in- 
genting!» Namnet  i^Karln  har  blott  fyra  bokstäfver ; 
men  en  hvar  bland  dem  liknar  en  åskstråle.  Som 
fordom  ordet  »Hannibal»,  sä  verkar  nu  ordet  »Karh 
en  allt  förlamande  häpnad.  Blixten  af  hokstafven  C 
hejdar  fienderna  vid  våra  gränsor,  och  blotta  namnet 
Karl  den  tolfte  skrämmer  dem  hetn  igen.  Tänk  då, 
när  han  sjelf  kommer!     Jag  vill  ock  säga  dig,  hvad 


36 

fijel/),  han  har  ntl  riinla.  lians  rän,  sultannt,  .♦/•/>- 
Itfir  Uirliirlihnii  inni  '2(H)JHH)  man  '*  mot  tsaren,  orh 
rizirvn  med  1()(>,il()()  asiatir  mot  Polen.  ')  Sji-lf  hmn- 
tncr  storhrrrn  miil  .'U}(),()IH)  turkar  svenskarna  till 
hjelp.  ')  Dessutom  lär  sistnämnde  herre  ha/ra  sundl 
till  Stralsund  en  hop  yjudar  med  penningcvexlar»  till 
svenska  konungens  tjenst.  -)  Frankrike  understödjer 
ock  denne  sednare  med  12,(fOO  man  och  med  en  fatta 
nf  27  ärlorjsfartij;/  '1  Frän  /vr)/-Jiriirken  komma 
10,000,  ';  och  frän  Hessen  13,000:  och  i  Pommern 
finjias  redan  30,000  inan.  ^}  I  Skåne  slå  12.000.  t 
mellersta  Srerrjc  10,000  ')  och  i  Finnland  20,000 
man,  •')  de  sednare,  under  arfprinsen  af  Hessen,  redan 
sia  g  fä  rdi f/o.  Nu,  tänker  den  tolfte  Karl,  nu  är  det 
tid  att  rycka  i  fält.  Nu  skall  jag  utkräfva  hämnd  af 
mina  fiender.  Sker  det  ej  nu,  sä  sker  det  ej  någon- 
sin. Ja!  sa  slatadp  förfaKaron;  jag  hor  krigets  dan 
öfver  Östersjöns  h-jljor.  Svenska  flottan  säker  under 
fulla  segel  efter  den  danska.  Kanonerna  äro  ladda- 
de; soldaterna  hafva  laggt  an.  Det  skall  bli f va  en 
brakande  och  dundrande  salva.  Hurrah!  An  lefva 
svenskarna. 

Deuna  auda,  oui  oj  dessa  ord.  förstärkta  geDOin 
ölvertygelsen  om  rättvis  sak.  ledde  Karls  beslnt.  Ko- 
nungen i  Preussen,  sade  han.  har  icke  mindsta  rät- 
tighet att  hålla  besättningar  på  den  jord,  som  tillhör 
svenska  kronan.  Otvilvelakti?!  är.  att  Karl  liäniliniian 
hade   till  en   del  rätl.     Men   han   betänkte   ej,   att  det 


')  Dessa  uppgifter  hvilade  pa  lösa,  grundlösa  gissningar; 
hvilka  icke  ens  till  den  ringaste  del  gingo  i  lullbordan. 

^)  Sådan  betydelse  gaf  man  nu  ät  de  många  fordringsegare,, 
som  töljde  Karl  från  Turkiet.    Se  23.  i 49. 

3)  Högst  iö-  eller  17.000. 

*)  Härmed  menas  väl  de  15,000  man,  som  under  Fredrik 
af  Hessen  lägo  pä  vakt  i  Roslagen. 

*j  1  Finnland  fanns  då  ej  en  enda  svensk  soldal  utom  Ka- 
janaborgs  besättning  af  kanske  3-  till  400  man. 


37 

var  rysf^ania,  som  först  bortlo;?o  nämnde  orter,  hvilka 
Sverge  ilä  icke  mägtade  försvara;  och  att  det  seder- 
mera var  frän  samma  ryssar,  som  Preussen  utlöste 
dem.  Hvad  Karl  dessutom  sällan  och  ej  heller  denna 
gång  betänkte,  var  försigtighetens  och  vännernas  varnin- 
gar. I  rak  strid  mot  dessa  sednare,  blefvo  alltså  några 
tusen  svenskar  öfverskeppade  till  Usedom,  Dervarande 
preussiska  besättning  mottog  dem  med  skarpa  skott; 
men  Karl  var  sjelf  på  stället  och  tienderna  blefvo  ge- 
nast besegrade,  tillfångatagna,  afväpnade,  men  derpå 
skickade  till  Preussen  igen;  ty  Karl  ville  Icke  hafva 
anfallet  betraktadt  säsom  ett  fredsbrott.  Men  sä  togs 
det  af  Fredrik  Wilhelm.  Svenska  konungen,  'sade 
denne,  har  gifvil  mig  en  örfil,  och  den  ämnar  jag 
icke  utan  vedergällning  hälla  tillgodo.  Danmark  ocli 
Ryssland  uppmanade  honom  ock  att  gripa  till  vapeu. 
Hvad,  som  tillika  förvärrade  Sverges  sak,  var,  att  Fri- 
sendortr,  dess  sändebud  i  Berlin,  kanske  okunnig  om 
Karls  krigsplan,  hade  dagarna  före  svenska  anfallet 
mot  Usedom  gifvit  en  slags  försäkran  om,  att  konun- 
gen i  Sverge  ämnade  i  stillhet  afvakta  fredsunder- 
handlingens slut  och  sålunda  visa,  all  han  aldrig 
ämnat  angripa  Preussen  eller  tillställa  oroligheter  i 
tyska  riket.  Denna  motsägelse  mellan  ord  och  hand- 
ling blef  mycket  tadlad  och  jemnförd  med  tsarens  upp- 
förande, när  denne  är  1700  lät  sitt  sändebud  hos  Karl 
försäkra  om  fredliga  tänkesätt,  just  under  det  Peter 
sjelf  inbröt  i  Ingermanlaud.  Konungen  i  Preussen  tog 
nu  sitt  afgörande  beslut,  nämligen  att  öj)pet  öfvergä 
till  Sverges  fiender.  Oiuedeiliart  efter  Karls  ofv.iii- 
iiämnde  anfall  blef  Frisendorff  bortvisad  frän  Berlin, 
och  holsteiuska  delen  af  seqvester-besätlningen  i  Stet- 
tin  genom  den  preussiska  öfvcrraskad.  tillfångatagen 
och  bortskickad,  samt  alla  svenska  ämbetsmän  afsatta 
och  preussiska  förordnade  i  stället.  Pa  detta  sält 
och  efter  67  ars  besittning  förlorade  Sverge  Stettin ; 
ehuru  formliga  afträdandet  ej  skedde  förr  än  fem  är 
sed  na re. 


88 

Shiodcs  h.Tdc  Svprge  fjitl  si?  en  ny  llrnde  på 
lialsci.  Knils  oförsonlifjlift  mot  Aniriist,  lians  niot- 
sliälvi^liol  ad  cikäiiiia  .scrivcslorn,  hans  hö.?l  drifna 
fordringar  ocli  lians  anfall  mot  Woljrasl  och  Lscdoui. 
allt  della  bcpfignadps  och  knndo  lält  begagnas  som 
uipdcl  att  ph  honom  kasla  hela  skulden  till  fredsbrot- 
tet. Preussen  var  dock  härutinnan  ej  så  oskyldigt, 
som  det  ville  synas,  och  som  det  vid  första  blicken 
synes.  Men  under  en  tvist,  sådan  som  denna,  var 
det  för  Preussen  ej  svhrl  att,  fastän  det  i  hjertat  ön- 
skade krig,  likväl  inför  verldens  ögon  gifva  sig  skenet 
af  att  älska  och  söka  friilen.  Karls  uppförande  gaf 
dertlll  både  skäl  och  svepskäl.  Vi  liafva  sett,  liurn 
Preussen  försäkrade,  att  det  var  för  Sverges  bästa, 
som  man  tillställt  seqvestern,  och  att  Preussen  allde- 
les Icke  ämnade  behålla  Stettin,  o.  s.  v.  Och  likväl 
bellnnes.  alt  samma  Preussen  och  Ryssland  just  vid 
samma  seqvesters  ingående  ömsesidigt  försäkrat  hvar- 
andra,  om  besinningen  af  Sleltio  åt  den  förra  och  af 
Litriand  och  Estland  åt  den  sednare  magten.  ') 

Just  vid  krigets  utbrott  anlände  som  fransysk 
medlare  grefve  de  Croissy,  broder  till  Ludvig  den  fjor- 
tondes utrikes  minister.  Denne  Croissy  blef  i  början 
liänförd  af  de  ovanliga  och  storartade  dragen  hos 
Karl  den  tolfte.  Till  sitt  hof  skickade  han  bref,  falla 
af  beundran  öfver  den  svenska  konungens  snille,  vis- 
het, mildhet,  enkelhet,  längtan  efter  fred,  -)  o.  s.  v. 
De  voro  i  mycket  motsatsen,  till  hvad  andra  franska 
sändebud  hela  tiden  bortåt  hade  skrifvit.  Torcy  bad 
också  Croissy  tygla  sin  förtjusning;  men  länge  för- 
gäfves.  Också  behandlade  Karl  fransmannen  med  en 
artighet,  som  väckte  uppseende.  Croissy  sägs  alltid 
vid   konungens   sida   och   tycktes    uttränga    deu   förra 


')  Arkiv.  Direkt  Rommels  anteckningar  i  Gas- 
se  1.  —  Några  säga,  alt  ölverenskommelsen  galide  ej  blott 
Stettin,  ulan  hela  För-Fommern. 

■)  Fr.  min.  br.  d.  40  Maj  och  d.  23  Juni  17 to. 


39 

Iivardags-juustlitigeD  Grothusen  ocli  oroa  sjelfva  Görtz. 
Konungen,  skref  deunc  seduare,  bemöter  Croissy  med 
sä  mycken  finhet,  som  vore  det  hans  älskarinna. 
Fransmannen  å  sin  sida  bidrog  mycket  att  styfva 
Karls  sinne,  försäkrande,  att  Strajsund  ej  slialie 
kunna  eröfras,  o.  s.  v.  Det  var  ock  genom  Iionom, 
och  just  under  närvarande  svåra  tid,  som  Karl  inled- 
des i  det  äfventyrliga  framdeles  förekommande  för- 
slaget att  i  England  åleriusätta  den  landsUyktiga  stu- 
artska  pretendenten. 


ÅTTONDE     KAPITLET. 

KRIG   MELLAN   SVERGE    OCH    HANNOVER    UTBRYTER. 

Karl  den  elfte  hade  talat  för  hertigens  af  Liine- 
burg  upphöjande  till  kurfurste  af  Hannover.  Följden 
blef  en  nära  förbindelse  mellan  båda  hofven.  Så  länge 
lyckan  gynnade  Karl  den  tolfte,  hade  ock  den  nyska- 
pade kurfursten  visat  mycken  tillgifvenbet  och  föresla- 
git svågerskap,  än  på  ett,  än  på  ett  annat  sätt. 
Efter  nederlaget  vid  Pultava  svalnade  vän&kapen ;  och 
när  de  andra  grannarna  begynte  sträcka  händerna  mot 
Sverges  besittningar,  kände  också  kurfursten  en  stark 
längtan  efter  de  för  honom  välbelägna  landskapen, 
Bremen  och  Verden.  I  början  vågade  eller  ville  han 
icke  helt  och  hållet  bryta  med  den  gamle  vännen; 
h vårföre  det  bicf  Danmark,  som  år  1712  borttog 
nämnde  två  hertigdömen.  •)  Derpå  följde  kalaballken 
i  Bender  och  Stenbocks  olycka  i  Tönningen.  genom 
hvilka  båda  tilldragelser  Karls  och  Sverges  anseende 
och  magt  sjönko  än  djupare.  Våren  1715  utbröt,  som 
berättadt  är,  kriget  mellan  Sverge  och  Preussen,  hvar- 

')  Se  S-1.  465. 


40 

igenom  dot  rörslniiiniiil.-i  likfts  f)ska  l)Pslt(nin?ar  an- 
sägos  iiiisinii  (jlij<'ljilii,'i'ii  liirloiadp.  Da  fattaili.'  kur- 
lurstcii  af  Hannover  (tian  var  nu  nnTa  tillika  koniinj? 
i  England)  sitt  beslut,  uätnlif^en  att  deltaga  i  det  slora 
luol  Svergc  riglade  rört)undet  för  alt  ock  få  deltaga 
i  den  blifvandc  plundringen.  Han  nppinanades  dertill 
af  Ryssland,  Preussen  och  Danmark.  Delnlngsförsla- 
get  tillerkände  Wolgast  och  Stetlin  med  område  ät 
Preussen,  Rugen  och  För-Pommern  norr  om  Peene  at 
Danmark,  och  Bremen  och  Verden  ät  Hannover,  som 
derCöre  sknlle  till  nu  varande  innchafvaren,  Danmark, 
utbetala  600, OUO  riksdaler.  ')  Kejsaren  i  (isterrike. 
som  var  nppbragt  öfver  Karls  stolthet  och  för  tillfäl- 
let behölde  kurfursten  af  Hannover,  satte  sig  icke 
med  någon  kraft  emot  den  si^tuämndes  anspråk  pä 
bemälde  hertigdömen.  Kurfursten  tillät  sig  äfven  att, 
i  egenskap'  af  Englands  konung,  med  8  krigsskepp 
understödja  danska  llottans  rörelser  i  Östersjön,  och 
att  lata  dessa  sina  fartyg  nalkas  svenska  sjöfästuin 
gar  utan  att  lossa  vanliga  hälsuingsskott,  '.i  hafva 
ocksä  nyligen  omtalat  den  ovilja,  som  detta  ;ir  föror- 
sakades genom  Karls  nya  kapare-stadga  oeii  genom 
lians  samtal  med  amiral  Norris.  -)  Hannover  utfär- 
dade snart  sin  formliga  krigsförklaring.  Nägot  enda 
verkligt  krigsskäl  förefanns  dock  ej.  I  stället  åbero- 
pade man,  dels  i  förklaringen,  dels  i  andra  skrifter, 
de  svenska  kaperierna,  samtalet  med  Morris  och  den 
sä  kallade  konyliga  swnska  oförsonlifjhetcn  samt  nöi!- 
vändigheten  af  att  tvinga  Karl  till  fred  och  alt  der- 
igenom  skaffa  lugn  åt  iNorden,  o.  s.  v. 


')  Andra  säga  150,000  pund  sterling;  andra  äter  6  tunnor 
guld,  samt  277,000  riksdaler  inriestående  skaller. 

»)  Se  sid.  32. 


41 


NIONDE     KAPITLET. 

FÖRHÅLLANDET   TILL    ANDRA    OTRIKES   MAGTER. 

Vid  medlet  af  1715  hade  Sverge  alltså  öppet  krig^ 
mot  sex  stater,  nämligen  RysslanO,  Polen,  Saclisen, 
Preussen,  Hannover  och  Danmark;  nära  nog  likaså 
luot  den  sjunde,  England.  Äfven  Österrike  och  Holland 
voro  missnöjda.  Den  ende  regent,  som  nu  mera  hy- 
ste verkligt  deltagande  för  Karl,  var  Frankrikes  ål- 
drige konung,  Ludvig  den  fjortonde.  Men  mattad  af 
år  och  tröttad  af  det  långvariga  spanska  tronföljare- 
kriget, ville  han  icke  för  en  främmarde  magts  skuld 
kasta  sig  i  nya  vidlyftigheter.  Våren  1715  afslöts 
dock  ett  förbund,  genom  hvilket  han  utläste  sig  att 
årligen  understödja  Sverge  med  600,000  riksdaler. 
Men  kort  derefter  afled  samme  konung.  Efterträdaren, 
riksförmyndaren,  hertigen  af  Orleans,  fortfor  någon  tid 
att^  utbetala  summan.  ')  Men  i  lijertat  hysle  han  för 
Sverge  föga  välvilja,  och  öfvergick  inom  kort  till  mot- 
satta sidan. 

Polen  var  ännu  förnämsta  målet  för  Karls  planer, 
och  denna  gång  med  någon  ehuru  ringa  ntsigt  till 
framgång.  Från  Pullava-slaget  och  från  Augusts  åter- 
komst till  nämnde  rike  hade  nu  nära  6  ar  förUutit; 
en  tid,  tillräckligt  lång  för  August  att  ådraga  sig  ny 
ovilja,  och  för  polackarn;^  alt  längta  efter  nya  Iivälf- 
ningar.  Ett  förhund  hade  ock  bland  dem  bildat  sig 
för  att  afsätta  August  och  återinsätta  Stanislaus.  Det 
berömde  sig  af  att  kunna  uppställa  80,000  man  och 
anhöll,  att  Karl  måtte  skynda  till  hjelp.  Men  de  mel- 
lanstående  fienderna  voro  så  öfverlägsna,   alt  hvarken 


')  E.  Sparre  tyckes  dock  halva  trott,  atl  dossa  underhalls- 
penningar  utbelalics  intill  Karls  död.  Upps.  Koseniiane. 
E.  Sparre  till  G.  Crouliielm  d.  U  Juni  17  4'.». 


42 

Kar!  kiiiido  komma  lill  upprorshcrrarna  eller  dessa  till 
lioiiDiii.  o(-Ii  inom  kort  IjIoI  hela  ileras  rörliurnl  ujiplösl. 
Kör  alt  frjiiiija  de  polska  plaricnia,  liade  Karl  bela 
lideu  horlal  liafi  siit  gamla  säiidobiid,  den  i  dessa 
ärender  djupt  iiivlydc  Waclislajcr,  liggande  i  Könlgs- 
berg.  Men  när  kriget  mot  Preussen  utbröt,  lilef  Wacli- 
slager  förvisad  frän  Königsberg,  livarefter  fiirbindelseo 
mellan  Karl  och  polackarna  nästan  lielt  ocli  liället 
uppliörde. 

Nägra  tyska  furstar  tyckas  hafva  i  början  af 
1715  velat  understödja  Karl  ocli  för  sådant  ändamål 
samla  en  här  af.  som  det  sades,  28-  eller  32,000 
krigare.  Men  man  kom  ej  öfverens  om  villkoren,  och 
vid  åsynen  af  Sverges  vanmagt  och  mänga  fiender 
drogo  sig  småfurstarna,  den  ene  efter  ilen  andre, 
tillbaka. 

Landtgrefven  af  Hessen,  nn  mera  genom  sonens 
giftermål  nära  förhunden  med  svenska  konnngahasel, 
hade  lofvat  till  Karls  tjenst  och  sold  6-  och  i  nödfall 
13,000  man;  dock  med  förbehåll  att  icke  deltaga  i 
kriget  och  att  vid  mindsta  fara  för  eget  land  få  kalla 
tropparna  tillbaka.  Men  gamle  landtgrefven  insåg  snart, 
hur  förtvinad  Karls  belägenhet  var,  i  synnerhet  efter 
preussiska  krigels  utbrott  och  Ludvig  den  fjortondes 
död.  För  att  undvika  all  möjlig  inblandning,  lät  han 
sina  regemenler  ingen  gång  aflåga  till  Stralsund.  ') 

Den  enda  tyska  furste,  som  uppträdde  på  Sver- 
ges sida,  var  admiuistratorn  Kristian  Augast,  hvilken 
åt  Karl  öfveraut vårdade  sina  troppar,  utgörande  vid 
pass  4,000  man.  Följden  blef,  att  Danmark  lät  ge- 
nast besälta  samme  administratörs  eget  lilla  fursten- 
döme  eller  biskopsstifi. 


')  Andra  siiga,  att  han  höll  dem  tillbaka  af  harm  derotver, 
att  Karl  "icke  ville  tillerkänna  tronföljden  ät  sin  syster 
Ulrika  Eleonora,  hvilken  nu  var  förmäld  med  landtgref- 
vens  son. 


43 

Vid  anblicken  af  Sverges  öfvergifiia  och  olyckliga 
beiägouliet  liördes  från  hela  nordliga  Euro!)a  allehanda 
anmärkningar.  Vi/l,  frågade  man,  vill  svenska  konun- 
yen  med  flit  göra  sig  olycklig  ock  spela  borl  det  land 
och  folk,  han  ännu  har  qvar?  Ser  han  ej  omöjlig- 
heten af  att  göra  sä  mänga  fiender  motstånd?  Be- 
griper han  ej,  att  det  är  bättre  genom  en  tidig  fred 
rädda  något;  än  genom  vanmägtigt  krig  förlora  allt. 
—  Härpå  svarade  Das  Jetztlebende  Schweden:  hvad 
vet  du  kannstöpare  härom?  Icke  det  ringaste.  Hoad 
angår  den  saken  dig?  Icke  det  ringaste.  Der  före 
hefll  din  mun  I  Den  tolfte  Karl  vet  nogsamt,  huru 
ett  krig  skall  föras.,  och  behöfver  ej  dertill  dina  råd. 
Vi  begripa  honom  visserligen  ej;  men  det  är  ej  heller 
sagdt,  att  vi  skola  hegripa  honom.  Tiden  skall  nog 
framlägga  för  oss  hans  afsigter.  Ej  fruktan,  men 
förtröstan  hor  i  hans  hjerta.  Den  tolfte  Karl  är  en 
Gideon.  Vid  hvarje  företag  hÖr  han  englarnas  upp- 
manande ord:  »Herren  är  med  dig,  du  stridbare 
»hjelte!)-  Den  tolfte  Karl  är  en  David,  som  midt  i 
den  vildaste  striden  utbrister:  »Jag  har  en  Gud,  som 
»hjelper,  och  en  Herre,  som  frälsar  från  döden.» 
Den  tolfte  Karl  är  en  Ccesar,  som  kan  säga:  »jag 
»kom,  såg  och  segrade;»  han  skall  i  evighet  aldrig 
vika  för  sina  motståndare. 


TIONDE     KAPITLET. 

RUSTNINGAR    I    SVIiRGE. 

För  att  möta  alla  ofvaii  uppräknade  fiender  hade 
Sverge.  såsom  vi  sett,  nästan  inga  andra  krafter  att 
tilllta  än  sina  egna.  Dessa  voro  väl  fornt  mycket 
medtagna.  Men  emedan  fred  sades  vara  för  tillfället 
omöjlig,  måste  kriget  fortsättas,  ehurn  tungt  dess  börda 


liyckl»',  Ueii  lälUnJcs  dock  i  börj.iu  genom  gliidjcn 
öfvcr  Karls  lioiukoiust  ocb  genom  lioppet  om  lysande 
s('!?rar  och  d(M|ia  röljaude  snar  fred.  I.edda  af  så- 
dana känslor,  visade  sig  mänga  benägna  att  omizeu 
gripa  till  badc  vapen  ocli  pung.  \i  skola  berätta, 
livad  Karl  i  bada  aiseenden  kriifde.  och  hvad  landet 
mägtade  iislailkonima. 

Först  och  Irämst  fordrade  han  en  betydlig  och  väl 
rustad  bädc  (lotta  och  krigshär.  Om  den  torra  skall 
framdeles  talas.  För  att  åstadkomma  nägot  i  den  sed- 
nare  vägen  blefvo  i  Tyskland  hästar  kiipta  och  värfniu- 
gar  anställda.  Lockade  af  Karls  genom  hemresan  upp- 
friskade rykte,  anmälde  sig  i  början  luaiiga  krigare.  Men 
snart  aftog  folkets  ilver,  i  samma  man  som  konungens 
iitsigt  och  medel  till  framgång.  Det  blof  således  Sver- 
ge,  som  mäsle  sliippa  till  det  behölliga  manskapet. 
Karls  hemkomst  haUe  visserligen  ocksä  der  aterväckt 
kämpaltisteu  I  månget  hjerta.  Utskrifuingarna  mötie 
dock  ofta  brist  pä  både  folk  och  vilja.  För  alt  göra 
krigsljensten  mer  lockande,  befallle  Karl.  att  gardes- 
regementet skulle  erhålla  mycket  högre  allöniug  och  de 
andra  tropparna  i  förhållande  dcrefler.  ')  Man  hade 
förut  ej  kunnat  ordentligt  utbetala  den  vanliga,  myc- 
ket mindre  nu  den  i  stort  ökade  solden.  Måhända 
har  det  dock  skett  genom  något  nödmynt,  t.  ex.  de 
så  kallade  löningssedlarna,  som  i  sig  sjelfra  hade  föga 
värde,  och  om  hvilka  mera  framdeles.  Den  förhöjda 
solden  oaktad,  fortfor  nämligen  missnöjet.  Bland  krigs- 
folket i  Stockholm,  och  just  bland  sjelfva  gardet  ut- 
brast i  April  1715  ett  svårt  myteri,  i  det  en  hop  sol- 
dater nedlade  gevären  och  vägrade  låta  inskeppa  sig. 
förr  än  deras  inneslaende  fordringar  blifvit  godtgjorda. 
Befiiiet  pryglade  dem  med  värjorna  sa  strängt,  alt 
llere  särades,  men  fafäagt.  Ua  blelvo  lOö  man  tagna 
i  fängsligt  förvar  och  följande  d;igeu  vid  hallen  krigs- 
rätt dömda,  livar  tionde  att  hängas  och    de   öfriga  alt 


')  Fr.  min.  br.  d.  19  Jan.  1745  säger  tredubbel. 


45 

springa  gatlopp.  Del  spdnare  blef  adniiidsfoiie  til!  en 
del  genast  verkslälldt;  men  vi  vela  ej.  hiini  iiialet  i 
öfrigt  allopp.  >)  En  i^.op  til!  landets  väni  niskrifna 
Vester- Bottens  bönder  stucKo  sig  undan  vid  törsta 
rykte  om  fiendens  annalkande  oeli  togo  kronans  gevär 
ined  sig.  -)  Den  lienikomne  konnngens  personlighet 
verkade  dock  i  de  flesta  orter,  dels  genom  fruktan, 
dels  genom  beundran  och  kärlek.  Man  lyckades  der- 
före  äter-uppsätta  regemenferna.  NAgra  bland  dem 
skulle,  tiIlhoj»a  med  uppbådade  bönder,  bevaka  Roslags- 
skären mot  ryssarna  eller  veslra  gränsen  mot  norr- 
männen. Andra  sändes  till  Stralsnnd.  så  att  der  slut- 
ligen samlades  15-,  somliga  säga  17,000  man.  De 
voro  illa  klädda,  än  sämre  lönta  och  många  trugade 
till  krigstjenst;  —  men,  påstod  Croiss.v,  sä  ftnarl  de 
komma  i  personlig  beröriwj  med  Karl,  för svunno  både 
hetänklifjhekr  och  missnöjen,  och  man  såg  med  för- 
våning, huru  soldater  och  befäl,  faslän  ofta  i  den 
svåraste  nöd,  likväl  genomträngda  af  kärlek  och  tro- 
het, stannade  orubbligt  qrar  vid  den  beundrade  kri- 
garekonungens sida. 

Andra  målade  förhållandet  med  andra  färgor. 
Miilleru  berättade,  att  i  Wismar  föreföll  våren  1715 
ett  upplopp,  hvarunder  knektarna,  af  missnöje  ölver 
uteblifveu  sold,  dels  nedlade  sina  gevär,  dels  började 
plundra  staden.  Vid  samma  tid  tilläto  siij:  svenska  sol- 
daterna i  Stralsiiiid  ungefär  samma  slags  oordningar, 
och  det  två  gånger  och  nästan  under  konungens  ögon. 

Till  underhåll  ål  alla  dessa  troppar  fordrades  be- 
tydliga medel.  Karl  begärde  i  Frankrike  att  la  låna 
eu  större   penningsumma;   det  vägrades;  ■^)   i   Spanien 


')  Rådsprol.  d.  20  April  och  d.  29  Maj   \H'6. 

')  S.  st.  d.  24  Mars  ni5. 

')  Uppsala  Bibi.  Sparreska  saml.  Sparrc  till  Mullern 
d.  G  Febr.  -1715.  Dock  utverkade  Sparrc  alt  al  Frank- 
rikes dä  lofvade  underhållspcnniiiirar  blelVo  300,000  ccus 


46 

och  ilollniul  likaIi-iJi:.s;  oliuiu  luiri  |iä  til  elli-r  aunat 
siiille  erbjöd  sitl  cf;ct  arirursltMidiJuiu  Zwtibiuckeu  I 
|tatit.  Hessen  var  den  enda  siat,  som  lemiiade  några 
lan;  ')  men  do  räckte  ej  långt.  Det  blcf  således  Sver- 
ge,  som  fick  släppa  till  ocksä  medlen.  Först  erladps 
de  vanliga  skatterna;  sedermera  den  vanliga  krigsger- 
dcn,  enligt  Karls  sisla  förordning,  medelst  Ivä  procent 
af  Iivars  ocli  ens  förniögenliet;  den  steg  lill  1,02-4.700 
dal.  s.  Hl.  Men  m)ck('i,  mycket  mera  hehöfdes.  Karl 
förklarade,  att  lian  omöjligen  kunde  begripa  orsaken 
till  den  brist  pä  medel,  som  öfverklagades;  octi  lian 
fordrade  till  sig  i  Stralsund  nägra  statskommissarier 
med  räkningar  öfvcr  rikets  inkomster  octi  utgifter.  -) 
livad  lian  deraf  sett  och  dömt.  käuna  vi  icke.  .Men 
han  säges  just  nu  hafvfi  i  Pommern  olskiifvit  en  gerd 
af  11  riksdaler  i  månaden  \)'A  hvarje  gärd;  kunde  pen- 
ningar ej  skairas,  borde  de  upplanas  hos  andra,  hvilka 
dä  egde  att  af  gärdens  inkomster  utlaga  sitt  förskott 
med  sex  procents  ränta.  Häremot  hördes  högljudda 
klagorop  och  svära  anmärkningar;  serdeles  den.  att 
penningemännerna  skalle  pä  sädant  sätt  inom  kort  ut- 
arma de  mindre  förmögna.  Saken  har  troligtvis  aldrig 
galt  i  verkställighet;  otksä  derföre,  alt  flenderna  1  det 
samma  öfversvämmade  hpla  hertigdömet. 

Litet  före  ankomsten  till  Stralsnnd  hade  Karl 
skickat  general  Mejerfelt  till  Stockholm  för  att  der- 
ifrän  hämta  100,000  riksdaler.  Men  statens  kassor 
voro  tomma.  I  första  glädjen  öfver  konungens  hem- 
komst, försköt  dock  borgerskapet  i  Stockholm  65,000; 
pä  eget  namn  upplänade   Mejerfelt    ytterligare  16,000; 


i  förskott  betalla  till  konungens  behof  under  Stralsunds 
belägring.  Upps.  Rosenhan.  saml.  E.  Sparre  till  G, 
Cronhielm  d.   i4  Jan.  -1719. 

')  Enlitit  Arkiv-Direkt.  I\ommels  aniecksinsar  i  Cassel  har 
Karls  skuld  tdl  landlgrefven  <717  sligit  Ull  l,27ö,000 
thaler. 

-)  Fr.  min.  br.  d.  ö  Jan.  1715. 


47 

och  återstoden  togs  på  det  kommande  årets  krigs- 
gerd, 1)  så  att  generalen  slutligen  kunde  återvända 
med  sina  100,000;  vi  veta  ej  säkert  om  riksdaler  eller 
dal.  s.  m.  Kort  derefter  kom  konungens  bref  om  den 
ökade  sold,  som  skulle  gifvas  åt  soldaterna;  derjemn- 
te,  att  ämbetsmännen  borde  erhålla  full  Itin;  —  att 
flottan  skulle  utrustas;  —  hären  likaledes,  o.  s,  v. 
Man  ville  medelst  nppgjord  beräkning  visa,  att  om  alla 
dessa  konungens  föreskrifter  skulle  gå  i  verkställighet, 
så  fordrades  dertill  en  fiirmögenhetsafgift  af  icke  blott 
2  utan  af  42  procent. '-) 

Framgång(^u  af  Stenbocks  uppträdande  i  Stock- 
holm sommaren  1712  lockade  til!  ett  nytt  försök  i 
samma  väg.  Det  skulle  nu  anställas  af  Liewen. 
Denne  sammankallade  borgerskap  och  ämbetsmän  och 
höll  till  dem  ett  uppmuntrande  tal  och  försäkrade,  att 
konungen  älskade  och  sökte  freden;  men  skulle  aldrig 
ingå  någon  sådan,  som  vore  skymflig  för  honom  och 
för  Sverge;  —  att  svenskarna  borde  lijelpa  honom  att 
en  sådan  nesa  afvända;  —  att  de  borde  genom  ger- 
der  och  rustningar  sälta  honom  i  stånd  att  tvinga 
fienden  till  fred,  o.  s.  v.  Men  både  tider  och  perso- 
ner voro  förändrade,  och  sinnena  afkylda  genom  den 
förra  olyckliga  utgången  och  genom  krigsryktena  fråo 
Stralsund.  Borgerskapet  drog  sig  undan  och  ville  in- 
genting betala  förr,  än  konungen  återvändt  till  sjelfva 
Sverge.  ^)  Liewens  och  kontributions-ränteriets  bemö- 
danden kunde  ej  i  försträckningar  hopskrapa  större 
summa   än   233,372    daler    silfvermynt.  ■»)     Som    detta 


')  Rädsprot.   d.   27   Nov.    1714.    Fr.    min.    br.    d.    24 

Nor.  s.  å. 
*)  Fr.  min.  br.  d.  10  Nov.  1714  och  d.  19  Jan.  1715. 
»)  Fr.  min.  br.  d.  8  5)ec.  1714. 

*)  Denna  summa  inflöt 

Frän  kansli-kollegium  genom  Arvid  Horn        5,000  dal,  s. 

Transp.  5,000  dal.  s. 


48 

v;ir  olillräcKligl.  bofjillic  l<oniiti|i(.'H.  alt  raflet  sUiillc  Ull 
rc;(cnnMit('rnas  nnilcrhnll  fippbrin^a  yittTligaro  800,000 
il;i!.  s.  iri.  J<i(j  vcf,  skrcf  lian.  ad  landlfolbl  Hr  ut- 
fdllujl.  liödct  slia/l  (lerpirc  (Ulhnlla  <ie  rika  alt  an- 
skaffa dessa  nwdcl.  —  Här  finnas,  tilläpgcr  berätta- 
jTfi,  visscrlif/pn  ndf/ra  rika,  t.  er.  Wrcdc,  Piper  och 
dlskilliya  kiipmän  ;  nwn  dessas,  liksom  de  öfrif/as  till- 
f/ängar, hafra  redan  Idnt/t  för  detta  hlifrit  hragla  i 
säkerhet  och  till  utrikes  ort.  '  >  Brislen  |iä  peiininsar 
/var  derföre  sranska  stor.  Arfprliiscn  Fredrik  knnde 
icke  af  staten  bekomma  no?  underhall  ht  de  trop- 
par, som  vaktade  Roslairen  mot  ryssarna.  Han  ville 
rterlöre  pa  eiret  namn  nppliinn  300.000  dal.  s.  hi., 
men  pennin-jrar  voro  icke  till  finnandes,  -j  Karl  blef 
mer  och  mer  bardliändt  och  tiilg^rep  i  sin  förtvillan 
älven  sädana  ätgerder,  som  voro  för  nndersatrarua  än 
mer  tryckande;  t.  ex.  nödnjynlen,  värde-förändringar- 
na, magasinslijelpen,  uppliandlings-depnfationen,  m.  fl., 
hvilka  skola  närmare  beskrifvas  i  teckningen  af  lians 
sista  regeringstid. 


Transp.  5,000  dal.  s. 

Från  Stockholms  siad  (tycks  till  betydlig 
del  al  borgerskapet,  men  måhända  ock 
af  ämbetsmän  och  andra  innevånare)    .     M6,i\i     " 

Från  Göteborgs  stad 61•,6^6     " 

Från  Östergötlands  innevånare  samt  åt- 
skiliise  andra 17,643     " 


S:ma  "233,372  dal.  s. 
Enligt  en  annan  uppgift  lemnade  Stockholm  Iö8.0ö3  dal. 
silfvermynt. 

'j  Fr.  min.  br.  d.  ö  Jan.  och  d.  9  Febr.  1713. 
')  S    si.  d    29  Maj  1715. 


49 


ELFTE     KAPITLET, 

KRIGET    MOT    RYSSLAND    1715. 

Under  loppetVaf  1714  hade  bela  Finnland  med 
undantag  af  Kajaneborgs  siolt  fallit  i  ryssarnas  bän- 
der. Tvärtemot  sanna  förhäilandet  försäkrade  dock 
Das  Jetztiebeude  Scbwedeu  i  början  af  1715,  att 
20,000  svenskar  inryckt  i  nämnde  landskap;  och  skrift- 
ställaren tröstade  innevånarne  med  följande  ord:  snart^ 
o  Finnland!  skola  dina  fiender  få  consilium  abeundi.^) 
Bli f ver  du  din  Karl  trogen,  så  kommer  han  och  räc- 
ker dig  glädjebägaren  i  stället  för  sorgekalken ;  ty  att 
kunna  trösta  och  återupprätta  dig,  det  är  hans  oupp- 
hörliga bön  till  Gud  både  dag  och  natt. 

Från  dessa  lysande  bilder  vända  vi  oss  till  verk- 
ligheten. 

Tidigt  pä  våren  sågos  några  rysska  krigsfartyg 
utanför  Roslagsskären.  Vid  underrättelsen  härom  blef 
folket  i  och  kring  Stockholm  ganska  oroligt.  2)  Ge- 
neral-löjtnant Taube  sknlle  väl  leda  kustförsvaret;  men 
hade  icke  tillräckliga  hvarken  troppar  eller  medel. 
Ulrika  Eleonora  sammankallade  rådsherrarua  och  före- 
ställde nödvändigheten  af  bättre  anstalter;  men  huru  och 
af  hvad  skäl  de  undandrogo  sig,  är  redan  omtaladt.  ^) 
Hennes  gemål  besåg  försvarsanstalterna  i  skären;  men 
egde  icke  laglig  magt  alt  sig  med  dessa  ärender  be- 
fatta. Man  hade  dock  väntat  och  han  sjclf  önskat,  *) 
det  konungen  sknlle  gifva  honom  ett   sådant  uppdrag. 


')  Befallning  alt  resa  bort. 
')  Fr.  min.  br.    Apr.  1 710. 
"•)  Se  sid.  1ö. 

*)  S'jöö  Ark.    Fredrik  till  M.  Veliingk  d.  30  Apr.  1746. 
rrijxells  Ber.    XXVI.  ^ 


50 

Men  (ItToin  liönlos  jiti  läripc  irifjciilinj»,  livarCörc  också 
arrjiiiiisen  hief  missnöjd  och  jiiuiiadc  filcrvända  Ull  slit 
liidernosland.  Dröjsniiiiot  ansats  komina  frhn  (Jörlz  ') 
och  frän  dennes  farhåga,  at(  nämnde  arlpiiiis.  ntniimiid 
till  befiilhafvare  öfver  de  i  Sverpe  varande  tro|i|iarna, 
skulle  för  iierti?  Kari  Fredrik  blifva  en  fariig  medtäf- 
lare  (ill  svenska  kronan.  Slutligen  erhöll  dock  arf- 
prlnscn  den  vifflisa  förtrocnde-plalscn;  likväl  icke  s:e- 
nora  någ:on  ordenlli^  fiillmasl.  nian  genon)  ell  enskildt 
href  till  Ulrika  Eleonora,  och  genom  en  deri  förekom- 
mande helsning  eller  befallning  till  rådet.  Saltet  var 
ovanligt.  Men  rädet  lydde;  begärde  dock  till  sin  sä- 
kerhet afskrift  af  nämnde  bref,  hvilket  prinsessan, 
ehuru  ogerna,  medgaf.  -)  Snart  fann  arfprinsen.  att 
flcre  regementer  voro  ofuliständijra,  några  utgörande 
blott  150  man;  —  t^tt  vid  andra  sjuknummern  steg 
till  tlerc  hundra;  —  att  folket  antingen  icke  utbekom- 
mit sin  sold  eller  lätt  den  i  mindre  användbart  nöd- 
mynt; —  att  mycket  missnöje  rådde,  o.  s.  v.  Som 
lian  tillika  kunde  hvarken  fä  hjdp  af  rådet  eller  lån 
för  egen  räkning,  blef  han  misslynt  och  hotade  stund- 
om nedlägga  befälet.  ^)  Ändtligen  fram  pä  som- 
raar?n  blef  något  understöd  aiiskatfadt.  Troppa rna, 
som  utgjorde  vid  pass  J  5.700  man.  lades  som  si  rand- 
vakt  kusten  utefter  frän  Gelle  till  Söderteljp.  Arfprin- 
sen sjelf  tog  sitt  hösqvarter  i  Uppland  på  Finsta  lier- 
regård,  tillliörig  Sven  Lejonmarck.  Frampå  sommaren 
ditkom    äfven    Ulrika    Eleonora,    sä    att    några  veckor 


')  Andra  saga,  att  Görlz  till  en  lid  låtsade  tala  för  denna 
utnämning,  i  afsigt  alt  dermed  skrämma  Karl  Fredrik  att 
frikänna  Krislian  August, och  GOrlz  Iran  allt  förm'yndare- 
ansvar, 

^)  Rådsprot.  d.  28  Maj  1715.  Fr.  min.  br.  d.  23  Maj 
s.  å.  Men  enligt  Riksregistr.  d  19  Mars  1715, 15 ekes 
Karl  redan  då  hafva  beslutat  uppdraga  nämnde  belal  ät 
Fredrik. 

»J  Fr.  min.  br.  d.  29  Maj  1715. 


51 

borljU  var  (ler  ett  litot  Iiof  församladt.  Gäns:  efter 
annan  Koiiirao  väl  rysska  farlyg:  ocli  gjordi'  liärjanile 
landsligningar  pS  Gräsön  och  i  Gefle-trakfen;  men 
vände  snart  tillbaka  ulan  alt  våga  något  större 
förelag. 

Tsaren  hade  dock  lofva)  biindsrörvaudlerna  att 
under  loppet  af  denna  sommar  söka  genom  en  stark 
landstigning  flytta  kriget  inom  gamla  Sverges  område, 
och  att  understödja  den  danska  flottans  rörelser.  Men 
när  det  kom  till  veikställighetpn,  drog  han  sig  under 
allahanda  svepskäl  tillbaka.  De  egentliga  orsakerna 
voro  flere.  Rysska  folket  behöfde  hvila,  och  tsaren 
sjelf  behöfde  tid  att  ordna  sitt  rikes  Inre  angelägeo- 
heter  och  förvaltningen  af  de  många  nyss  eröfrade 
landskapen.  Sverge  tycktes  ock  numera  så  försva- 
gadt,  att  Ryssland  ej  längre  hade  af  delsamma  någon- 
ting att  frukta;  snarare  af  bundsförvandJerna  Dan- 
mark, Preussen  och  Polen,  till  hvilka  tsaren  kom  i 
ett  mer  och  mer  spändt  förhållande.  Han  ville  der- 
före  icke  främja  dessas  ytferligare  erölringsplaner; 
utan  lät  i  stället  svenska  och  danska  flottorna  ömse- 
sidigt försvaga  hvarandra,  pä  det  Rysslands  skalle 
sedermera  så  mycket  lättare  herrska  på  Östersjön. 
Han  oroades  ock  af  hotelser  från  sina  grannar  i  sö- 
der, Hvad  nu  orsaken  var;  säkert  är,  att  han  fiir 
detta  års  fälttåg  icke  gjordo  någon  större  ansträng- 
ning, Hans  flotta  landsatte  på  Gottland  några  troppar, 
som  derifrån  bortförde  en  hop  boskap.  Sedermera 
seglade  den  uppåt  Roslagssidan,  hotade  Stockholm, 
härjade  här  och  der  på  kusten;  men  återvände  'snart 
till  Cronstadt  ntan  att  hafva  tillfogat  Sverge  någon 
betydligare  skada. 


52 


TOLFTE     KAPITLET. 

SJÖKRIGKT    MOT    DANMARK    1715. 

iDdcr  böljan  af  aret  1715  olFrades  \)h  svenska 
llottan  mjcket  blide  penningar  och  arbete,  ')  Missnöjd 
med  Gastar  Cronliielni.  Iiade  konungen  i  lians  ställe 
löroidnat  Liewen  lill  ledare  af  hela  sjöförsvaret;  ehura 
äfven  denne  sednare  var  i  ämnet  okunnig  och  länge 
undanbad  sig  förtroendet.  Han  ulrnslades  nu  med  stor 
magt  och  med  sä  stora  medel,  som  kunde  åstadkom- 
mas. Konungens  anspråk  svarade  deremot.  Till  Fin- 
ska viken  och  rvssarnas  motande  skulle  amiral  Lillie 
afgä  med  17  linieskepp,  2  fregatter  och  2  brännare. 
Till  skydd  af  Slockholms-skäreu  lörordnades  amiralen 
baron  lians  Wachtmeister  med  -4  linieskepp,  3  fregat- 
ter, 2  smärre  fartyg  och  50  bevarade  skärbåtar.  Till 
mcckleuburgska  och  danska  farvattnen  och  lör  att 
skydda  segelfarten  mellan  Sverge  och  Pommern  sän- 
des schoutbynachteu  grefve  Karl  Hans  Wachtmeister 
med  4  linieskepp  och  2  fregatter.  Ocks;l  frän  Göte- 
borg väntades  några  örlogsmän  till  den  sistnämndes 
förstärkande.  Slutligen  voro  i  Stralsund  förlaggda  en 
hop  smärre  fartyg  för  att  underhälla  gemenskapen 
mellan  Pommern,  Riigen  och  angränsande  kuster.  Det 
var  naturligt,  att  under  den  nöd,  som  rädde  i  Sverge, 
skulle  sä  många  och  sä  stora  utrustningar  icke  kunna 
åstadkommas.  Vi  känna  ej  säkert  förhållandet;  mrn 
det  t}ckes,  som  Göteborgs-fartygen  aldrig  uilupit;  och 
som  de  till  Finska  viken  och  Stockholms-skären  äm- 
nade (lottorna  varit  så  svaga,  att  de  ingenting  kunnat 


')  Arsutgiften  för  flottan  tyckes  halva  ulöfver  den  vanliga 
stitrit  lill  558,64-8  dal   s.  m. 


53 

nträlta.  Man  Iiar  förebrått  Kar!  att  liärutinnao  hafva 
begått  samma  fel  som  vid  östanhafs-läudorDas  försvar 
åren  1702 — 1708;  nämligen  att  skifta  svenska  magten 
i  så  många  delar,  att  livar  och  en  knnde  lätt  af  fien- 
dens samlade  magt  besegras.-')  I  synoerliet  föreföll 
det  besynnerligt,  att  del  vigtiga  farvattnet  mellan  Sver- 
ge  ocb  Pommern  icke  försvarades  af  en  betydligare 
styrka.  2) 

Denna  sednares  anförare  var,  som  sagdt  är, 
schoufbynacbten  grefve  Karl  Hans  Wacbtmeister,  son 
af  den  ryktbare  general-amiralen  grefve  Hans,  samt 
måg  åt  Magnus  Stenbock.  Han  var  en  redlig  och  tap- 
per herre;  men  icke  så  lycklig  som  fadren.  Det  upp- 
drag, Karl  gifvit  honom,  var  Icke  blott  att  skydda 
skeppsfarten  mellan  Pommern  och  Sverge,  ntan  ock 
att  på  de  danska  önrna  göra  landstigniugar,  härja  ku- 
sterna och  förstöra  alla  i  hamnarna  varande  skepp, 
0.  s.  v.  Svenskarna  medförde  ock  en  hop  sadlar  och 
betsel  för  att  genast  vid  hvarje  landstigning  kunna  till 
ströftåg  använda  de  bondhästar,  som  föredinnos.  På 
ön  Feraern  blefvo  ock  på  sådant  sätt  plundringar  an- 
ställda, och  en  dansk  fregatt  borttogs.  Men  snart 
kom  från  Köpenhamn  amiral  Gabel  med  7  linjeskepp 
och  2  fregatter,  sökande  instänga  svenskarna  i  viken 
vester  om  Femeru.  ^j  Wachtmeister  ansa:?  sig  för 
svag  och  sökte  i  skydd  af  dimman  komma  undan  uppåt 
Östersjön  eller  Stora  Bäit,  må!iända  1  hopp  att  möta 
de    från    Göteborg     väntade    örlugsmäiineu.  *)      Några 


')  Se  33.  U,  55 

')  Fr.  min.  br,  d.  2ö  Maj  17 lö 

')  Nåsra  uppifjlva,  alt  forsla  sammanlräffdndel  skedde  ösler 
om  Fcmeni. 

^)  Andra  siiua,  all  Wachtmeisler  hndo  konungens  besliimda 
föreskrin  all  angripa  danska  flollan,  iinr  och  huru  slark 
densamma  kunde  antralias;  en  belallniiiii,  som  blilvit  ut- 
färdad, ehuru  Vellingk  densamma  liöijiigen  afstyrkt. 


54 

siipa  Ock,  att  Iiari  icke  IukIp  lillriickligt  fiinäil  af  krut. 
(ialiel.  som  märkte  alsiglfri,  pcnsköt  ocli  tvanif  Waclil- 
uicister  till  vapcriskiri»'.  Del  var  (Jen  13  April,  Stri- 
den rördes  frati  klockan  2  (ill  klockan  9  eflermiilda- 
gen  och  med  tapperliet  pel  bada  sidor,  ännu  dock  utan 
arg;öraiide  fördel  h  någondera,  FJkväl  misslyckades 
Wachlmeislers  försök  att  bryta  sig  igenom.  Tidigt 
följande  morgon  ville  linn  omigen  komma  undan  uppåt 
Stora  IJäll;  men  danskarna,  octi  triimst  i  raden  kap- 
ten Wessel,  sedermera  bekant  under  namn  af  Torden- 
skiöld,  sökte  alskära  älerlaget.  Vinden  stillnaile;  sven- 
skarna, som  gfUt  för  nära  bolsteinska  knsten,  fördes 
af  strömdraget  till  bankarna  utanför  Kristianspris. 
Fiendens  liela  styrka  kom  efter,  och  all  utsigt  till 
räddning  var  förbi.  Wachfmeister  beslöt  da  göra  dan- 
skarnas blifvande  rof  sa  litet  och  s,^  obrukbart  som 
möjligt,  lian  lät  kap.a  masterna  och  i  .'^jön  nedkasta 
de  pä  däck  stående  kanonerna  samt  med  de  andra 
skjula  grundskott  i  sina  egna  fartyg.  Danskarna 
märkte  afsigten  och  läto  genast  tillkännagifva,  att,  om 
Wachtmeister  förstörde  sina  nu  ät  ilem  hemfallna  far- 
tyg, skulle  intet  lif  skonas.  Förstöringen  upphörde, 
och  Wachtmeister  mäsfe  gifva  sig  tillffinga.  Förtviflad, 
kastade  han  sin  värja  i  hafvet.  utropande:  dä  du  i 
min  hand  varil  sä  ohjcklUj,  skall  da  hädanefter  icke 
bänif;  hrarken  af  mi(j  eller  af  nägon  annan.  Gabel 
fäslaile  i  stället  sitt  eget  svärd  vid  den  tappre,  men 
olycklige  motständarens  sida. 

Svenskarnas  förlust  var  fem  eller  sex  örlogsskepp 
och  vid  pass  tvåtusen  man;  danskarnas  Jemnförelsevis 
ganska  obetydlig. 

Om  den  inträlFade  olyckan  skref  Das  Jetztlebendc 
Schweden:  vi  hälla  denna  motgång  som  ett  förehud 
snarare  till  ett  lyckligt  än  till  ett  objckligt  fälttag.  Sä- 
som  den  tappre  Karl  måste  af  segrar  forberedas  på 
nederlaget  vid  Pultava ;  likaså  måste  han  nu  genom 
nederlag  förberedas  till  nya  segrar.  Lekande  gossar 
känna  ju  också  den  sanningen,   »alt  den,  som  lappar 


55 

»i  förstone,  vinner  på  sistone.»  Låtom  oss  slutligen 
tänka  på  Guds  försyn!  Hela  verlden  vet,  att  den  tolfte 
Karl  har  pä  ett  obegripligt  sätt  blifrit  olgcklig.  Skulle 
det  för  Herren,  hans  Gud,  vara  omöjligt  att  på  sam- 
ma sätt  göra  honom  lycklig  igen? 

Den  svenske  olflcer,  som  egde  i  siu  vård  Karls 
ofvannämnde  befallning  om  danska  kusternas  förliär- 
jande,  hade  vid  tillfångatagandet  sönderrifvit  papperet, 
pä  det  skriften  icke  måtte  falla  i  fiendens  hand.  Dan- 
skarna påstodo  sig  dock  halva  säker  kännedom  af 
dess  blodiga  innehåll.  TConnng  Fredrik  hotade  förden- 
skull, att,  om  svenskarna  tilläte  sig  ett  sä  omenskligt 
förfarande,  skulle  det  betalas  med  samma  mynt.  Karl 
svarade  med  att  till  sina  ämbetsmän  utfärda  följande 
kungörelse.  Danskarna  hafva  försäkrat,  att,  om  vår 
flotta  härjar  deras  kuster,  skall  deras  göra  likaså  med 
våra.  Härpå  svaras,  att  danskarna  må  under  krigets 
lopp  göra  mot  oss,  hvad  de  förmå;  det  lemna  vi  dem 
fritt.  Men-  så  skola  ej  heller  några  hotelser  hindra 
oss  från  att  behandla  uppenbara  fiender  på  del  sätt, 
som  kriget  och  vår  egen  fördel  fordra. 

Längre  fram  på  året  hade  omigen  samlat  sig  eu 
dansk  och  eu  svensk  llotta,  hvardera  af  omkring  21 
örlogsfartyg.  Den  28  Juli  mötles  de  i  Pronervik  öster 
om  RUgen,  från  hvars  strand  Karl  åskådade  striden. 
Den  blef  långvarig  och  blodig.  Danska  llottan  behöll 
dock  valplatsen  och  den  svenska  återvände  till  Karls- 
krona. ')  En  gång  i  Oktober  och  en  gång  i  Novem- 
ber och  pä  Karls  befallning  sökte  en  del  deraf  att 
omigen  löpa  ut;  men  blef  båda  gångerna  af  stormar 
tillbakakaslad.  Ofvan  beskrifna  rörelser  jemnte  ett 
mindre  kryssniugstag  sommaren  1716  voro  den  sven- 
ska örlogsHottans  sista  försök  att  mäta  sig  med  (len- 


')  På  den  karta  ölver  koniniLt  Karl  den  tolftes  krig,  som 
blifvil  i  sammanhanii  ined  dolta  arbete  iiliiilven,  är  plat- 
sen för  i  fråga  varande  strid  orikligi  utsatt.  Den  före- 
föll myckel  längre  ål  söder,  i  den  så  kallade  Proner-vik. 


56 

den.  Inder  de  ålorslående  ärcn  af  Karls  rcforin:?  niå- 
sle  den  för  brisl  pii  medel  ocb  mauskap  ligga  overk- 
sam qvar  i  Karlskroiia. 


TRETTONDE     KAPITLET. 

BÖKJA>    AF    STRA».Sl>DS    nFJ.AGRI>G. 

Efter  de  första  krigsröreiserna  Fnellan  Sverge  i)ch 
Prenssen  föreföll  nnder  nägra  veckors  tjd  iugeiiliiig 
annat  än  ömsesidiga  heskylluingar.  flirklaringar  octi 
ursäkter.  Karl  var  för  svag  alt  angripa,  och  Fredrik 
Wilhelm  afvaklade  sina  bandsförvandters  hjt»lptroppar. 
för  att  kunna  göra  det  med  sä  mycket  större  säkerhet 
och  eftertryck.  Under  Jali  månad  samlades  ock  i  Pom- 
mern vid  pass  60.000  man.  danskar,  preussare  och 
sacbsare,  bvarjemnte  bannoverauare  och  andra  troppar 
inslängde  Wisroar,  ocb  en  betydlig  ryssk  styrka  vän- 
tades. Till  Pommerns  försvar  funnos  deremot  lilolt 
16,000')  man,  somliga  säga  nägot  mer,  andra  något 
mindre.  Här  företedde  sig  nu  en  stor  olikhet  meilao 
Karls  sätt  att  kriga  förr  och  nu.  Fienden  var  knappt 
fyra  gånger  starkare;  likväl  \illc  konungen  icke  väga 
eo  afgörande  strid  pä  öppna  fältet.  Han  lemnado  tvärt- 
om flere  gynnande  pass  obesatta  och  drog  sig  gonast 
tillbaka  inom  Stralsunds  murar,  bvilka  han  sökte  pa  allt 
sätt  förbättra.  Redan  i  Juli  hade  alltså  förbnndsmag- 
terna  kunnat  öppna  belägringen;  men  de  saknade  groft 
artilleii.  Dess  afhämtande  sjövägen  frän  Stettin  hindra- 
des af  svenskarna  i  Wolgast,  t  sedom  och  Peenemiinde 
och  af  deras  lilla  Stralsunds-flotta.  Under  loppet  af 
Juli  blefvo  fördenskull  dessa  fästen,  del  ena  efter  det 


Enligt  andra  uppgifter  hade  fienderna  36,000,  Karl  9,0Jö 
man. 


57 

andra,  af  flentlema  angripna  ocli  efter  hårdt  inolslåocJ 
eröfrade.  Karl  sjelf  deltog  pä  vanligt  sätt  i  strider- 
na, fick  två  gånger  hästen  under  sig  skjuten  och  torde 
blifvit  tillfångatagen,  sa  framt  ej  ena  gången  Rosen 
och  andra  gängen  Poniatowski  *)  lemnat  honom  sina 
spriugare  i  stället.  1  September  blef  slutligen  Stral- 
sunds-flottan  af  de  öfverlägsna  danskarna  tvungen  att 
draga  sig  tillhaka.  Stettins  grofva  kanoner  anlände 
nu  utanför  Stralsund,  och  i  Oktober  blefvo  löpgrafvarna 
öppnade. 

Kort  förut  hade  stadens  borgerskap  anhållit,  att 
Karl  måtte  genom  en  billig  fred  göra  slut  pä  det  för- 
dertliga  kriget  och  frälsa  dem  från  belägringens  fa- 
sor, ■-)     Men  förgäfves. 

Eq  annan  fråga  var  den,  huruvida  Karl  sjelf  skulle 
öfvervara  hela  belägringen,  eller  skynda  till  Sverge? 
Detta  sednare  hade  man  länge  önskat.  Vid  första 
ryktet  om  ankomsten  till  Stralsund,  skref  Horn  till  ho- 
nom bland  annat  följande  rader.  MciMc  nu  Gud  in- 
gi/va  eders  majestät  det  heslutet  alt,  sedan  alll  blifvit 
i  Stralsund  ordnadt,  komma  hit  till  Stockholm  och 
med  ett  sådant  besök  hugna  sitt  folk.  sin  farmor ^  sin 
syster  och  sin  systerson,  hvilken  sednare  ännu  aldrig 
sett  sin  store  morbror.  Genom  en  sådan  hitresa  skulle 
ock  eders  majestät  få  tillfälle  att  sjelf  återupprätta  och 
ordna  styrelseverket.  Vi  hafva  redan  länge  befarat 
dess  fullkomliga  omstUrtning.  Men  kommer  eders  ma- 
jestät snart  hit,  sä  kan  ännu  mycket  räddas.  ^)  Detta 
bref,  likasom  många  andra,  blefvo  dock  fruktlösa,  och 
konungen  stannade  hela  vintern,  våren  och  sommaren 
i  Stralsund.     När  sedermera   belägringen   började,   bad 


'J  Fr  min.  br.  d.  17  Aug.  M\'6 

*)  Andra   siiga,   att   bor^erskapet    visade  myckel  mod   och 

beredvillighet.  —  Jemnlör  härmed  elt  uppträde  1807.   Se 

Adlerbelhs  anteckningar  a.  2.'J3,  '2.'')4. 

')  Riks  ark.     Ada  Histor.     Horn  lill  konungen  d.   18  Nov. 
1744. 


58 

gnmlo  laiMllgrorvori  lioiiom  icke  spilln  sin  Md  jncd  rör- 
svaret  ;U'  en  oCursvarbar  fjislnin?,  nian  liäldre  atervämla 
lill  Sveigre  ocli  söka  (red,  'j  Också  arfprin.sen  Fredrik 
talade  i  samma  anda.  ./«y  her,  skreC  lian  från  Stock- 
holm, jag  i/er  eders  rnajeslät  /ör  (iuds  skuld  skynda  hem  ; 
lij  det  är  enda  siitlet  all  rädda  landel  frän  fuUkomlitj 
undcrfjäng.  Svenskarna  äro  väl  pälilllf/a,  och  jag  har 
aldrig  sett  elt  folk,  sin  konung  mera  troget.  Men  nn- 
dersälrarna,  förvirras  och  veta  ej,  hvad  de  skola  tänka, 
dä  de  se,  huru  eders  majestät  ännu  icke  återvänder 
lill  sitt  jädernesland;  utan  i  stället  störtar  sig  i  den 
ena  lifsfaran  efter  den  andra.  .Jag  älskar  hade  ers 
majestät  och  Sverge  för  mycket,  för  att  rada  eders 
majestät  låta  stänga  in  sig  i  en  gränsfästning.  Vi 
vilja  väl  alla  offra  våra  lif  för  eders  majestät :  men 
vi  frukta,  att  på  sådant  vis  bli/va  alla  bemödanden 
fåfänga.  Samvetet  tillåter  mig  icke  längre  förtiga 
dessa  sanningar.  -)  Brefvet  framfördes  af  Ranck, 
hvilken  i  sällskap  med  Ilere  i  Stralsnnd  varande  her- 
rar sökte  beveka  konungen;  men  fäfängl.  De  bädo 
då  gnnsllingen  för  dagen,  Croissy,  om  onderstöd;  men 
denne  svarade:  jag  skall  aldrig  råda  konungen  att 
återvända  till  Sverge  förr,  än  Stralsund  hlifvit  befri- 
adt;  ty  en  sådan  hemresa  vore  stridande  mot  hans 
ära  och  fördel.  ^)  Sådana  ord  nppeggade  Karl  än 
mer.  iMiiJIern.  inseende  förhållandet,  sökte  så  mycket 
möjligt  hindra  alla  samtal  mellan  konungen  och  den 
krigiske  Croissy.  *)  Men  sednare  på  hösten,  och  när 
faran  växte,  ändrade  fransmannen  sjelf  sina    tänkesätt 


')  Ark' v-direktor.  Romnielsi  Cassel  anteckningar 
till  Fredrik  I:s  Ifisloria. 

-)  Riksark.  Fredrik  af  Hessens  brel  lill  konungen  odale- 
radt,  men  troligen  skrifvet  i  Juli.  Se  Fr.  min.  br.  d.  6 
Aug.   1715. 

^)  Fr.  min.  br.  d.  G  Aug.   1715. 

"1  S.  st.  d.  22  Okt.  ilVå. 


59 

och  sökte  gäDg  på  gång  öiveiiala  Karl  att  lemna 
Slralsiind.  Men  denne  svarade:  en  konung  bör  ej  i 
farans  slund  (ifvergifva  sina  undersätare,  utan  med 
(km  dela  alla  krigets  vådor  och  lidanden.  ') 

Men    innan    vi    företaga    beskriCningen    om    dessa 
sednare,  må  några  ord  nämnas  om 


FJORTONDE    KAPITLET. 

SINNESSTÄMNINGEN    I    SVEUGE    HÖSTEN    1715. 

Vi  liafva  fornt  ocli  ofta  talat  om  det  myckna 
missnöjet  ocii  om  dess  anledningar.  Till  dessa  sed- 
nare kommo  under  årets  lopp  några  både  nya  ocii 
kraftiga  bidrag;  t.  ex.  gäckade  förhoppningar  om  se- 
grar och  fred;  —  två  nya  fiender,  Preussen  och  Hao- 
nover;  —  konungens  dröjsmål  i  Pommern;  —  han- 
delns förstöring  genom  kaperiarna;  —  den  misslyc- 
kade rättegången  mot  rådet;  —  nederlagen  till  sjös; 
—  och  först  och  sist  de  mer  och  mer  tryckande 
skattebördorna,  niskrifningarna,  nödmynten.  Sinnes- 
stämningen i  Stockholm  hösten  1715  beskrifves  af 
dervarande  franska  minister  sålunda.  Slörsla  delen 
bland  dem,  som  ega  närmare  kännedom  om  ären- 
derna,  tro  pä  fullt  allvar,  att  svenskarna  omöjligen 
kunna  komma  till  åtnjutande  af  fredens  välsignelse  på 
annat  sätt,  än  genom  konungens  död.  Så  stort  är 
ock  begäret  efter  denna  fred,  att  personer  finnas,  som 
önska  bekomma  den,  äfven  till  sådant  pris.  Det  är 
redan  länge,  sedan  jag  berättade  tillvaron  af  ett  dy- 
likt tänkesätt.  Det  har  nu  falt  mj  kraft  genom  de 
nya  skäl,  på  grund  af  hvilka  konungens  oräuner,  i 
synnerhet  holländare  och  engelsmän,   omigen  försäkra 


Fr.  min.  br.  d.  5  och  49  Nov.  Hlö. 


60 

folkel,  att  rndn  hindret  för  \onlrn<!  fred,  mdn  orsa- 
ken till  Svcrf/cs  lidanden,  är  konungen  och  den  er/en- 
sinnif/het,  hvarmed  han  tillbakavisar  alla  förliknings- 
anhud.  De  påstå,  nit  svenskarna  böra  befrias  från 
en  regent,  som  uppoffrar  dem  och  deras  land  för  sin 
enskilda  och  exempellösa  örelystnad.  ')  Från  utlandet 
Insuiuggflades  skrifter  i  dylik  anda.  Do  omtalade, 
huru  den  svenske  Karl,  mer  af  öfvennod  ön  af  hjel- 
temod,  retat  alla  grannarna,  i  stället  /ör  alt  se  tiU 
sina  undersätnres  blodstårar  och  unna  dem  och  andra 
folk  den  efterlängtade  freden,  o.  s.  v.  A  andra  sidan 
fördes  konunirens  talan  aT  ämbotsmäiinerna,  af  nägra 
skalder  samt  af  några  strö-  och  tidskrifler;  t.  ex. 
Das  Jetzt-lebendc  Schicedcn,  ur  hvilken  sednare  vi  an- 
fört nere  prof.  En  ny  profetia  omtalades  ock;  näm- 
]igren,  att  med  åren  1719  ocb  1720  skulle  lyckan 
återvända  till  Karl  den  tolfte. '-)  Men  verser,  tal  vc\\ 
spådomar  förlorade  mer  ocli  mer  sin  kraft,  i  strid  mot 
verklig:I)eterna.  Den  förljnsning:,  hvarmed  man  helsat 
Karls  hemkomsl,  svalnade  under  årets  lopp  på  märk- 
bart vis;  om  också  ej  till  den  ?rad,  som  franska  sän- 
debudet tyckte  sig  finna. 

Vi  hafva  sett,  huru  allt  från  år  1700  tronföljare- 
planerna  kommo  i  ökad  fart,  hvarje  gång  Karl  stör- 
tade sig  i  något  vådligare  krigsföretag.  Så  äfven  dq, 
och  kanske  i  högre  grad  äii  någonsin.  Prinsessan 
Ulrika  Eleonora  och  arfprinsen  Fredrik  hade  blifvit  mål 
för  mångas  välönskningar;  i  synnerhet  derföre,  att 
nian  hoppades  genom  dem  återfå  freden.  De  bemö- 
dade sig  om  alt  underhålla  en  sådan  sinnesstämning, 
naturligtvis  för  framlida  behof.  Man  tyckte  sig  se,  hurt 
arfprinsen  sökte  Frankrikes  understöd,  samt  huru  lian. 
allt  efter  som  tillfället  kräfde,  förespeglade  svenskarna 


'j  Fr.  min.  br.  d.  20  Ukl.  och  franska  regeringens   br.  liJI 
Campredom  d.  9  Dec    1715. 

*j  Link.  Bibi.    Rhyielius  Ull  PoMieth  d.  47  Aug.  474K. 


61 

äterställandet  af  rådels  magt,  af  ständernas  magi,  af 
adelns  gods,  af  efterläuglad  fred;  ocli  liiir  han  sersklldt 
sökte  vinna  den  ena  ansedda  mannen  efter  den  andra.  ') 
I  högqvarteret  på  Lejonmarcks  egendom  Finsta  Lafva 
troligtvis  dylika  planer  varit  ä  bana.  Flere  generaler 
och  öfverstar  i  Roslags-bären  sägas  ock  hafva  lofvat 
sitt  biträde,  i  fal!  Karl  blefve  vid  Stralsund  skjuten;-) 
och  i  Uppsala  hördes  domprosten  Molin  från  predik- 
stolen hälsa  arfprinsen  Fredrik  som  folkens  frälsare 
och  fridsfurste.  ^)  Också  bolsleinska  sidan  arbetade 
mycket,  *)  i  synnerhet  genom  Görtz  och  dess  nu  till 
Stockholm  återkomna  ombud,  von  der  Nath.  Man  hade 
väl  att  besegra  svenskarnas  gamla  hat  mot  Ilolslein; 
Domera  ock  oviljan  mot  den  uppväxande  hertig  Karl 
Fredriks  obetydliga  personlighet.  Men  1  andra  hänse- 
enden hade  förhållandet  vändt  sig  till  dennes  fördel. 
I  och  med  detsamma  Ulrika  Eleonora  i  Mars  1715 
och  otau  ständernas  hörande  förmälde  sig,  hade  hon, 
och  jäst  på  samma  sätt  soni  äldre  systern,  mistat  sin 
företrädesrätt  til!  svenska  kronan;  '^)  och  delta  så 
myckel  mer,  som  Ulrika  Eleonora  lörmäil  sig  med  en 
reformert  furste,  hvilket,  enligt  gällande  lag,  tillintet- 
gjorde arfsrätteu.  livarken  hon  eller  hennes  systerson 
egde  hädanefter  till  Sverges  krona  någon  laglig  arfs- 
rält,  utan  blult  ett  slags  arfs-häfd.  Enligt  en  sådan, 
skalle  fördenskull  Karl  Fredrik,  i  egenskap  af  son  till 
en  äldre  syster,  numera  ega  löreträdet.  Förändringen 
inverkade  på  mångas  tanke-  och  handlingssätt.  Också 
finner  man,  att  hertigens  parti  vid  denna  tid  omfatta- 
des af  llere  betydande  män,  hvilka  förut   tillhört   prin- 


')  Fr.  min.  br.  d.  "2  Febr.  1715  och  17  Febr.  1717. 

')  Fr.  min.  br.  d.  20  Okt.  och  9  Dec.  ilHJ. 

*)  Fr.  min.  br.     Rolalion   de   Télat    present  de  la  Suéde. 
1718. 

*}  S.  st. 

*)  Se  38.  72. 


02 

scssaiis,  1.  ex.  Aiviil  Horn.  Nils  (iyllcnstierna  och  de 
tniT  ocli  mer  fiamsliUMidf  hruilcrna  l\'r  ocli  Konrad 
llibbinj.  ')  Till  denna  vämlniiii,^  liidros  icki'  lilolt  öf- 
vorlygolson  om  licrlig^ods  olvannänindc  lorcträdcsrält; 
ntan  äfvcn  farhajran,  all  ilon  niojrtiailo  och  ansedde 
arfprinsen  och  lians  jrein;il.  den  lör  tilHällcl  al"  allniän- 
liclen  älskade  Ulrika  l^leonora,  sknlle,  i  lieändelse  de 
hiefve  Karls  eflerträdare.  lyckas  bibehålla  envåldsniai?- 
len;  man  iniiides  försöken  vid  riksdasen  1714.  ^) 
Nämnde  och  andra  frihels-  orh  framlidsmän  önskade 
lördensknll  liäldre  Karl  Fredrik,  hvilken  genom  ung- 
dom, obelydligliet  och  saknad  af  folkganst  Fällare 
kunde  förmiis  all  nöja  sig  med  en  inskränkt  konnn- 
gamagt. 

Osämjan  mellan  parlierna  nlliiöl  längre  frau)  vid 
cukedroUning  Hedvig  Eleonoras  hisällning  och  liegraf- 
ning.  Som  Karl  Fredriks  guvernör,  fordrade  Horn  ål 
nämnde  herlig  lörstegel  framför  arfprinseo.  Denne 
vägrade,  hvilket  iiade  lill  följd,  all  ingendera  kom  på 
hegrafn ingen,  ^j 

Karl  fick  genom  förtrogna  brefskrifvare  noga  un- 
derrättelse om  båda  partiernas  afsigler  och  föreliaf- 
vauden;  ehuru  han  lalsade  fullkomlig  okunnighet  der- 
om.  Han  behandlade  hegge  med  sä  afvägdt  lika  yn- 
uest,  alt  ingen  kunde  säga,  ens  gissa,  livilkendera  han 
mest  gynnade.  Det  var  också  denna  partiernas  oviss- 
het och  lätlan,  som  ömsesidigt  band  deras  bänder  och 
bidrog  alt  hindra  hvarje  tanke  på  att  begagna  Karl 
den  lolftes  frånvaro  på  samma  sätt,  som  Karl  den 
nionde  begagnade  Sigismunds. 


')  Fr.  min.  br.  d.  17  Febr.  1717. 

^  Se  35.  -199-215. 

';  Fr.  min.  br.  d.  14  Jan.  1716  och  d.  o  Febr.  1717. 


63 


FEMTONDE     KAPITLET. 

SVENSKARNA    DRIFVAS    FRÄN    RUGEN. 

Så  länge  Stralsunds  besättning  kiindo  från  Riigen 
hämta  miinförrAd  ocli  manskap,  b!ef  det  svart  att  in- 
taga besagde  fästning.  Fienderna  tiilrustade  fördenskull 
CD  landstigning  pa  nämnde  ö,  ocli  de  gjorde  det  med 
all  den  kraft  ocli  fullständigliet,  som  öfverlägsua  till- 
gångar medgäfvo.  Ungefär  40,000  man  lemnades 
utanlör  Stralsuud;  octi  i  Greifswald  samlades  18-  till 
19,000,  >)  bvilka  skulle  på  en  flotta  af  ungefär  400 
skutor  öfverskeppas  till  Riigen.  Anförare  var  preus- 
siska fältherren  furst  Leopold  af  Anbalt-Dessau,  sam- 
me krigare,  som  sedermera  blef  bekant  under  namn 
af  gamle  Dessauern.  Båda  konungarna,  Danmarks 
ocli  Preussens,  åtföljde  taget. 

Deras  afsigt  var  ingen  liemligliet.  Genom  ilbud 
begärde  Karl  förslärkning  från  Sverge;  men  vi  hafva 
sett,  huru  tlottan,  som  skulle  öfverföra  tropparna,  blef 
tvänne  gånger  af  häftiga  stormar  återkastad  till 
Karlskrona.  Konungen  gick  emellertid  sjelf  till  Riigen 
med  6-  eller  7,000  man,  ungefär  hälften  af  hela  sin 
pommerska  styrka,  och  lät  uppföra  skansar  på  de 
ställen,  der  Jandstigning  kunde  väntas.  Ridande  fält- 
vakter spejade  utefter  hela  stranden.  Ovännerna  hafva 
sagt,  att  i  brist  på  soldater  blefvo  här  ocli  der  hun- 
dar bundna,  på  det  deras  skällande  måtle  tillkänna- 
gifva,  om  någon  liendc  nalkades.  För  att  öka  antalet 
af  sina  krigare,  iofvade  konungen  tio  års  skattefrihet 
och  dessutom  lifegenskapens  npphäfvande  (ör  de  bön- 
der, som  kraftfullt  delloge  i  landets  försvar.  Så  slora 
skaror  infunne  sig  ock,  att  man  ej  hade  ordenlliga 
vapen  åt  mer  än  hälften;  utan  niåsle  bevara  de  öfriga 


Om  sifTerlalcn  se  dock  nolen  sid.  öG. 


6i 

iDfd  li;ir.  N.xor,  slaf^or  ui.  ii).  Mfn  en  annan  del  af 
allmogen,  hcfarnniio  svenskarnas  nederlag,  hade  (?enom 
liemliga  budsklckningar  sökt  i  förväg  vinna  förbunds- 
magternas  ynnest.  Deras  kamrafer,  de  på  Sverges 
bekostnad  beväpnade  bönderna,  gjorde  i  farans  slund 
konungen  icke  ringaste  bislfind. 

I  afsigt  att  försvära  liendcrnas  seglats,  hade  Karl 
låtit  nedsänka  några  gamla  fartyg.  Men  en  svensk 
lots  tog  mntor  och  visade  fienderna  de  ställen,  som 
blifvil  spärrade,  och  den  farled,  som  ännu  kunde  be- 
gagnas. Med  denna  ledning  och  i  det  längsta  skyd- 
dade af  en  regntjocka,  anlände  fienderna  den  4  No- 
vember till  Riigens  kust,  D€'igot  söder  om  Pulbns. 
Svenska  tropparna  voro  delade  till  mänga  olika  stäl- 
len; men  Karl  befann  sig  händelsevis  just  på  den 
punkt,  dit  llotlan  först  styrde.  Den  låtsade  förbereda 
en  landstigning.  Karl  tillkallade  genast  de  troppar  och 
kanoner,  han  hade  i  grannskapet.  Men  strax  derpä 
seglade  flottan  med  gynnande  vind  ett  betydligt  stycke 
längre  bort  och  anlände  klockan  4  eftermiddagen  utan- 
för byn  Stresow,  hvarest  blott  trettio  svenska  drago- 
ner fnnnos.  Här  verkställdes  landstigningen.  Des- 
sanern  hade  i  fullständigt  skick  allt.  som  erfordrades, 
och  blef  till  ka  gynnad  at  ett  nn  framträdande  klart 
månsken,  så  att  senare  på  qvällen  voro  10.000  ') 
man  landsatta;  och  dessa  försedda  icke  blott  med  va- 
pen, utan  ock  med  skansverktyg.  De  uppkastade  ge- 
nast vallar  och  grafvar,  hvilU  ytterligare  belastades 
genom  medlörda  spanska  rvttare.  Inom  fa  timmar 
voro  fienderna  således  omgifna  af  tämligen  starka  för- 
skansningar,  beräknade  på  att  bryta  våldsamheten  af 
det  svenska  anfall,  som  hvarje  ögonblick  väntades. 

Man  t!ck  ej  vänta  länge.  Omkring  klockan  tre  på 
morgonen  förkunnade  fältvakten,  att  svenskar  nalkades. 
De  leddes  af  konungen  sjelf,  omgifven  af  en  skara 
officerare.     Hao    medlörtie    2-    till    3,000    man.    samt 


Andra  säga  hela  landsiigningshären. 


65 

CroDsletIt  med  älta  af  dennes  snabbskjutauile  kanoner. 
Man  liade  atrådande  omtalat  liendernas  öfverlägsna 
styrka;  uicu  fåfängt.  Ocli  pä  sitt  vis  hade  Karl  rätt; 
ty  skulle  något  göras,  sa  skulle  det  göras  just  uu, 
och  just  enligt  lians  plan;  nämligen  genom  att  öf\ er- 
raska  ocli  i  liafvet  nedjaga  tienderna,  innan  dessa  fått 
fast  fot;  —  och  att  till  denna  bragd  välja  mörkret, 
ph  det  åsynen  af  motståudarnes  mängd  och  af  sven- 
skarnas fätalighct  icke  måtte  uppmuntra  de  förre  och 
nedslå  de  sednare.  Ungefär  klockan  3  eller  4  på  nat- 
ten framryckte  svenskarna,  i  hopp  att  finna  sin  luot- 
ståudare  värnlös  och  oberedd.  Hvad  är  det?  utropade 
Karl  med  förvåning,  då  han  stötte  på  de  spanska  rytt- 
rarna  samt  upptäckte  grafven,  vallen  och  de  bakom 
slående  stridsfärdiga  fienderna.  Han  drog  sig  något 
tillbaka  för  alt  än  bättre  ordna  sina  egna  troppar; 
men  störtade  snart  omigen  framåt,  hvarvid  Cronstedt 
sökte  med  sina  kanoner  röja  honom  väg,  Svenskarna 
kastade  undan  de  spanska  ryttrarua,  hoppade  ned  i 
grafven  och  började  klättra  uppför  vallen;  allt  detta 
nndcr  fiendens  eld,  men  också  under  konungens  ögon 
och  vid  ljudet  af  hans  muntrande  rösl.  Många  en- 
skilda krigare  kommo  verkligen  upp  på  vallen;  men 
blefvo  genast  nedskjutna  eller  nedkastade.  Blott  öf- 
verste-löjlnant  Karl  Ulrik  Torstenson,  ättling  i  andra 
led  af  den  berömde  fältmarskalken,  lyckades  att  med 
en  hop  lifgardister  (ränga  in  i  fiendens  läger.  Snart 
dock  af  det  öfverlägsna  antalet  angripen,  ställde  han 
sig  och  sina  busgar  med  ryggarna  stödda  mot  vallens 
Insida  och  försvarade  sig  der,  tills  dagen  började  gry; 
vägrande  att  lemha  sin  värja  och  sin  tropp  åt  någon 
annan  än  åt  Dessauern  sjelf,  hvilkei;  ock  med  välför- 
tjent  heder  bemötte  de  örvermiiniiade  lijeltania. 

Alla  andra  svenskar  hade  emellprtid  och  medan 
nattens  mörker  ännu  varade,  blifvit  från  vallen  nedka- 
stade. Fursten  af  Dessau  lät  från  ena  hållet  sitt  ryt- 
teri och  från  det  andra  sitt  artilleri"  rycka   ut   nr  fiir- 

Fryxells  Ihr.    XXVI.  5 


M 

skansriin?.irna  och  falla  svenskarna  i  sidan.  Striden 
lilcf  förfjirlij?.  General -uiajorcina  Groiliiisen ,  Karls 
gnnstlin?.  och  Bassewilz,  Alloiias  rörebedjare.  sitipade 
lör  atl  iildrip  mer  iippstS;  ocli  dödligt  särade  l)uros 
frän  fältet  öfverste  Jakob  Torslenson,  en  broiler  till 
dr-n  nyssnämnde,  samt  general-majoren  Daldorff,  Kails 
trogne  töljeslagare  genom  Polen,  Ukrän  och  Turkiet. 
Bada  alledo  nägra  dagar  derefter.  Mänga  andra  högre 
officerare  blefvo  skjutna.  Karl  sjeif  sväfvade  flere 
gånger  i  lifsfara.  Deroni  förtäljas  mänga  sägner. 
T.  ex.  En  dansk  officer,  som  under  stridslivimlel  igen- 
känt Karl,  fattade  honom  med  ena  handen  i  häret  och 
sökte  med  den  andra  vrida  frän  honom  värjan,  ropan- 
de: Sire,  gif  eder  (ill  fånga!  Eljest  är  ni  en  död- 
sens man.  Men  Karl  ryckte  med  venslra  handen  fram 
sin  pistol  och  sköt  dansken  genom  lifvet,  sä  att  denne 
tumlade  död  till  jorden.  Andra  fiender  kommo  i  stäl- 
let; men  då  framilade  ock  Poniatowski  och  räddade 
konungen  ur  den  faran.  —  En  annan  gång,  då  hans 
häst  blifvlt  skjuten,  kastade  han  sig  upp  på  general- 
major Strömfelts;  men  i  mörkret  fastnade  djnret  på 
en  spansk  ryttare,  och  blef  i  detsamma  af  en  stycke- 
kula krossadt  och  öfverändakastadt,  så  att  konungen 
kom  att  ligga  under  den  ilöda  kroppen.  I  denna  ställ- 
ning trallades  han  på  bröstet  af  en  muskötikula,  som 
visserligen  var  något  förlupen;  men  dock  orsakade  så 
stark  tryckning,  att  Karl  nästan  förlorade  sansen. 
Han  var  nära  att  i  mörkret  och  stridshvimlet  blifva 
öfvergifven  och  nedtrampad  eller  dödad.  Men  lyckligt- 
vis kom  drabant-korporalen  Nils  von  Baumgarteu  att 
rida  förbi.  Vid  kanonskottens  blixtar  igenkände  han 
konungen,  hjelpte  honom  upp  och  lemnade  honom  sin 
egen  häst. 

Svenskarna  voro  emellertid  på  alla  punkter  till- 
bakaslagna.  Karl  mägtade  ej  åter  leda  dem  till  stri- 
den. Försvagad  och  lialft  sanslös  fördes  han  till  Stral- 
SHud,  och  tropparna  drogo  sig  tillbaka  efter  alt  hafva 
mistat   Qfvannämnde   utmärkta    herrar  och  andra  deras 


67 

likar,  samt  mycket  manskap.  Förlusten  haile  blifvit 
än  större,  om  lörbandsmasrterna  haft  mer  (roppar  land- 
satta och  knnnat  förfölja  de  (lyende. 

En  del  biand  dessa  drog  si?  undan  till  Alte-Fehr, 
en  skans,  belägen  midt  emot  Slral*nnd.  Karl  hade 
befallt  dem  försvara  sis  till  sista  man,  ocb,  som  några 
säga,  hotat  lata  upphänga  en  livar,  som  dagtingade. 
De  dagtingade  dock;  ly,  helte  det,  besäHningen,  blott 
uUjörande  1,000  man,  kunde  ej  försvara  en  sä  illa 
he/äsUid  plals;  —  eller,  säga  andra,  de  flesta  bland 
dem  ville  hiildre  blifva  krigs/änyar  än  återvända  till 
Stralsund  och  deltaga  i  den  fiirtviflade  kamp,  som  ko- 
nungen der  tillämnade,  och  hrilken  man  fruktade 
skulle  ja  nägon  likhet  med  kalabaliken  vid  Bender.  ') 
En  general-löjtnant,  (re  general-mnjorer,  omkring  15 
regements-  och  61  kompani-officerare  samt  elt-  eller 
tvätusen  soldater  och  70  kanoner  föllo  här  i  fiendens 
hand.  Af  6-  till  7.000  man,  som  vant  pä  ön,  sägas 
blott  2,000  halva  äteikommit  till  Strafsniid. 


SEXTONDE     KAPITLET. 

STRAISIMIS    BKLA(iRIN4J. 

I  början  af  Juli  blef  staden  kringränd,  I  September 
anlände  belägrings-artilleriet  och  i  Oktober  öppnades 
löpgrafvarna,  bvarefter  anfall  och  försvar  forlgingo 
häfligt  och  oalbrutet.  Karl  bereilde  sig  till  en  strid 
pä  lif  och  död  och  skall,  säga  niigra,  hafva  uppmanat 
sina  krigare  alt  livaiken  begära  eller  bevilja  qvarter. 
Itauför  hvar  och  en  af  den  kringllnlna  stadens  portar 
och  bryggor  hade  han  låtit  anlägga  starka  lörskans- 
uingar,  för  att  sä  länge   som   ciöjlii^t   hindra  fienderna 


')  Lunds  Bibi.     Pen  kri^röramle  Kuil  m    m 


08 

frän  alt  angripa  don  inro  muren.  Men  koniiu^cii  af 
Prciisscti  liadc  oii  »riicrr  vid  namn  KcJpiuMi.  h vilken 
som  gosse  vislals  i  Straisnnd  och  nnder  badning  lärt 
noga  känna  de  kringliggamle  .stiandvaHiien.  ')  Ilau 
inbeiällade.  all  Iiafsvikon  iilanför  I  rankenlhor  var  så 
långgrund,  att  soldaterna  knndc  beqväniligen  vada  der- 
igenom  och  sålunda  kringgå  vallaii.a  och  komma  in  i 
svenskarnas  (örskansning  vid  brohnrvudef.  ->  En  nalt 
fram  uti  Oktober  gjordes  (örsökel  ocli  lyckades;  eharn 
vattnet  någon  gång  steg  preussarna  upp  till  hröslet. 
Duker  sökfe  taga  broliufvudet  tillbaka;  men  fåfängt. 
Stadens  och  lastningens  belägenhet  blef  genom  detta 
fiendens  nära  grannskap  mvcket  förvärrad.  Konungen 
af  Preussen  Irodde  fördenskull,  att  Karl  blifvit  uied- 
görligare,  och  lät  genom  en  svensk  audilör  erbjuda 
förlikning,  mot  vilkor,  all  Stralsnnd  borde  lemnas  som 
pant  åt  konungen  af  Preussen  för  att  vid  krigets  slut 
återställas.  Auditören  öfverantvardade  förslaget  åt  Dii- 
ker,  hvilken  visade  det  för  en  hop  svenska  herrar. 
Men  de  båda  gunstlingarna.  Croissy  och  den  då  ännu 
lefvande  Grothusen,  förklarade  detsamma  skadligt  och 
vanhedrande.  De  hoppades,  all  i  hela  srenshn  hären 
icke  skulle  finnas  en  enda  man,  sow  vågade  framlem- 
na  det  Ull  konungen.  Diiker  gjorde  det  dock.  Karl 
blef  myckel  uppbragt  och  afsatte  genast  auditören. 
hvilken,  som  det  hette,  ha/l  den  'lågheten  att  mottaga 
någonting  dylikt.  Sjelfva  förliknings-anbudet  bevärdi- 
gades  icke  med  något  svar.  ^)  Orsaken  till  delta  och 
andra  likartade  drag  torde  finnas  i  ett  Karls  yttrande. 


')  Enlint  andra  uppaifler  har  underrättelsen  om  vadslället 
biiivit  meddelad  af  en  svenslj  löjtnant,  som  för  något  fel 
fatt  smaka  sin  öfversles  käpp  och  derföre  af  harm  rymt 
lill  preussarna. 

')  Unsefär  på  samma  salt  som  VVrangel  )657  inträngde  i 
Fredriks-odde. 

')  Fr.  min.  br.  d.  28  Okl.  1715.  —  Jemnlör  härmed  ett 
uppträde  1806,  se  Adlerbclhs  anteckningar  3.  ?3C,  237. 


60 

Där  man  nyss  förut  ville  öfveitala  Iionom  att  affärda 
en  fredsbeskickiiing'  lill  Wien.  Nej^  svarade  iian,  icke 
förr,  än  jag  befriat  Sirafsund  frän  belägringen;  ty 
eljest  skulle  det  se  ut,  som  hade  jag  blifvil  tvungen  att 
begära  fred.  ') 

Kort  derefter  föreföllo  de  nyss  beskrifna  uppträ- 
ilen,  gcDom  bvilka  konungen  förlorade  Riigeu  ocli  stör- 
sta delen  af  sina  der  varande  troppar,  Hans  läge  blef 
hade  sorgligt  ocli  förtviOadt.  Strax  efter  förlusten  af 
Kligcn  instängdes  Stralsund  äfven  från  sjösidan.  Flotta 
uch  förstärkningar  frän  Sverge  Ijördes  icke  af.  Efter 
läktniogen  vid  Stresow  led  han  sjclf  af  plågor  octi 
vaumagi;  kanske  än  mer  genom  förlusten  af  sä  trogna 
vänner  och  kämpar,  som  tirothusen,  Daldorff,  liasse- 
vvilz  och  Torstensönerna;  kanske  allra  mest  af  harm 
iifver  de  svenskars  nppförandt,  som  vid  Alte-Fehr  gåfvo 
s\%  till  fänga.  Men  efter  nägra  dagar  hade  han  full- 
komligt återvunnit  sin  hälsa  och  i  och  med  detsamma 
sitt  mod  och  sin  ulailliga  beslutsamhet.  lian  uppeg- 
gades fortfarande  af  i)as  Jetzt-Icbende  Schweden,  och 
af  Uere  dylika  skriftställare  och  talare.  Ocksä  bör- 
jade man  mer  och  mer  förutse  och  frukta  en  ny  ka- 
labalik,  och  i  följe  deraf  stadens  fullkomliga  förstöring, 
iledan  lägo  mänga  byggnader  i  aska.  Nägra  dagar 
efter  förlusten  af  Riigeu  kommo  derföre  magistratens 
ledamöter  och  bädo  med  knäfall,  att  deras  stad  icke 
mätte  genom  ett  fortsatt  och  dock  ändamälslöst  för- 
svar uppotfras,  ja  tillintetgöras.  Men  Karl  vägrade, 
(  r!i  för  att  trösta  dem,  lofvade  han,  att  sjelf  stanna 
\  iästuingen  och  med  och  för  dem  våga  sitt  lif.  Lika 
liifänga  voro  de  svenska  herrarnas  bemiidanden  i  sam- 
ma väg.  Franska  hofvet  ville  ock  medla  fred,  och 
ttcfallte  Croissy  upphöra  med  sina  krigiska  eggelser. 
Denne  började  numera  alt  sjelf  inse  och  ilfven  öppet 
»Tkänna  omöjligheten  af  ett  längre  motstäiid.  Men  ko- 
nungen svarade:  min  sak  är  rällcis.     lläldrc   dö  mtd 

•  ')  Fr.  min.  br.  d.  4  Sept    1715. 


70 

rapcti  i  hand,  Hn  riha  för  valdel.  ')  Crolss)  blof 
misslynt  ocli  ville  rejia  sin  väg.  Karl  bad  honom 
slJinna  åtujiiislone  i  In*  dagar;  under  hrilhen  tid,  sade 
lian,  jaf/  far  visa  firvderna,  ad  del  icke  ar  nå(/on  nod, 
som  tvinyar  inuj  till  fredsanhud,  ulan  all  jag  ännu 
mäf/lar  ganska  väl  forsrara  tniy.  CroissN  invände, 
atl  kouuugon  borde  Läldie  uttänka  uägot  säil  all  rädda 
sina  soldater,  sina  ofiicerare  och  sitl  Slralsund.  I 
Lältiglielen  tillade  han:  eders  majesläts  skäl  hfckas  in- 
uehälla  mer  envislict  än  sanning;  och  med  sädana 
kan  man  affärda  harn^  men  icke  mig.  Och,  tillade 
lian,  emedan  jag  här  icke  kan  någonting  uirälta, 
ämnar  jag  begära  lillsländ  all  aflägsna  mig:  hvarpä 
han  hastigt  leinnade  rummet.  Dagen  derpa  kora  ä  ko- 
nungens vägnar  Ponialo\\ski,  bedjande  med  artiga  ord 
Croissy  stanna  qvar  ännu  nägra  dagar.  Han  gjorde 
sa.  men  n!an  atl  kunna  någonting  vinna.  '^>  Franska 
Lofvet  yttrade  mycket  missnöje.  Det  är  onwjligt,  sade 
man,  all  rädda  Sverge,  sedan  konungen  lålil  del  kom- 
ma  till  en  sådan  ytterlighet.  Man  talade  om  att  in- 
draga Sverges  nnderhSllspenningar.  säsora  de  der  vore 
äudamålsiöst  bortkastade;  och  slutligen  lemoade  Croiss\ 
Slralsund. 

Om  Karls  upplörande  förtretade  mänga,  så  funnes 
dock  andra,  som  förljosles  af  det  utomordentliga  mod. 
han  personligee  ådagalade,  nu  om  möjligt  mer  än  nå- 
gonsin fiirul.  Medan  farvattnet  ännu  var  liligHngligl. 
lät  han  en  dag  ro  sig  ut  mot  fienden  för  att  noder- 
söka  dess  ställning.  Snart  började  kalorna  hvina  kring 
slupen.  En  byggmästare,  som  var  .ombord,  lade  sig 
af  förskräckelse  ned  pä  bolJncu.  ».4r  ni  rädd?»  frå- 
gade Karl,  och  för  att  gifva  et(  alldeles  motsatt  exem- 
pel, reste  han  sig  upp  till  sin  fulla  längd  och  vinkade 
ined  handskarna  åt  lienderna,  liksom  uppmanande  dem 


•)  Fr.  min   br.  d   28  Dec    il\ö. 

*)  Fr.  min.  br.  d    b  Nov.  och  d.  3  Dec.  17<ä. 


71 

alt  välja  honom  till  mål  för  sina  eldgevär,  ')  Under 
beläyringen  iippeliöll  han  si?  vanligtvis  på  de  farliga- 
ste platserna,  och  ganska  ofta  vid  den  nu  mera  myc- 
ket blotlslällila  Franken-thor.  Stundom  hände,  att  han 
lät  i  dess  porthvalf  uppduka  sin  tarfliga  måltid,  och 
de  flesta  nätterna  frän  den  8  Oktober  till  den  9  De- 
cember sof  han  der  på  bara  marken,  insvept  i  sin 
kappa  och  med  hufvudet  på  en  sten.  —  Ed  gång  slod 
han  pä  torget,  ouigifven  af  några  officerare.  Hastigt 
föll  en  bomb  till  marken  midt  ibland  de  församlade. 
Alla  sprungo  undan;  utom  Karl.  Lugnt,  men  genast, 
sparkade  han  bomben  ned  i  en  bredvid  varande  grop, 
hvarest  den  ögonblicket  derefter  sprang  i  stycken  utan 
att  kunna  göra  någon  skada,  —  En  annan  gång  höll 
han  på  att  förestafva  ett  bref,  då  eu  bomb  nedslog  i 
rummet  bredvid,  Skrifvaren  släppte  af  förskräckelse 
pennan.  Hvad  är  del?  frågade  konungen,  hvarföre 
skrifver  ni  icke?  —  Ack!  —  utropade  mannen,  — 
ack,  ers  majestät,  bomben !  —  Hvad  har  bomben  att 
göra  med  brefvct?  svarade  konungen  och  fortsatte  sitt 
göromål,  liksom  ingenting  förefallit.  —  En  annan  gång 
hände  sig,  att  en  gammal  öfverste,  vid  namn  Reichel, 
trött  af  vakor  och  besvär,  hade  laggt  sig  på  en  bänk 
för  alt  taga  några  ögonblicks  hvila.  Men  i  detsamma 
kom  befallning,  att  han  återigen  skulle  ut  och  Ijenst- 
göra.  Den  gamle  reste  sig  upp;  men  under  vrede  och 
svordomar  öfver  det  myckna  bråket,  Karl  var  ej  län- 
gre borta,  än  att  han  hörde  orden.  Med  mild  uppsyn 
trädde  han  fram  och  sade:  ni  är  trött,  kära  Reichel; 
men  jag  är  uthvilad.  Lägg  eder  pä  min  kappa,  och 
tag  en  liten  lur!  Jag  skall  emedlertid  förrätta  tjen- 
sten  och  väcka  er,  när  det  behöfs.  Gabben  stretade 
emot;  men  Karl  insvepte  honom  i  kappan  och  befalltc 
Iionom  Ivda.     Det  är  lätt    a(t    förstå,    hurn    dessa    och 


')  Säfstaholms    Ark.      Nordbergs    tillagg   till    Karl    den 
tollles  historia. 


72 

dylika  drag  skulle  hänföra  manpas  sinnen,  ocli  allra- 
mesl  konunsens  krlRare  och  stridskamraler. 

Men  oaktadi  all  ta|i|»eiliel  och  sjelfii|i|)ofrrin?.  för- 
svårades belägenbelen  da;?  efter  da^.  Fieiulernas  bom- 
ber regnade  nu  mera  öfver  sjclfva  stailen,  och  ilet  ena 
huset  efter  det  andra  lades  i  aska.  Nägot  hvar  för- 
utSfig  fästningens  snara  fall.  och  hvnrje  dag  rymde 
tjngu  kanske  trettio  personer  öfver  till  de  belägrande. 
Den  2  December  kom  ortens  jtresterskap  och  bad  ko- 
nungen uttänka  nägol  medel,  genom  hvilket  staden 
kunde  bovaras  Hiui  olyckan  alt  blifva  förvandlad  lilt 
en  stenhop;  men  Karl  svarade,  alt  man  för  närva- 
rande icke  hade  nägon  ntsigt  till  fred.  Dagen  derpå 
kom  borgerskapet  pä  samma  sätt  och  med  samma 
bön;  men  fingo  samma  svar  och  dessutom  belalliiing 
alt  medelst  ny  tro-  och  huldhcts-ed  försäkra  konnniren 
pm  sin  tillgifvenhet.  Duker,  Miillcrn  och  P'eif  sökte 
likaledes  och  omigen  att  öfvertala  honom;  men  lör- 
gäfves.  I)c  måste,  säger  berättaren,  a/stå  från  färsu- 
ket  och  låta  honom  som  en  hopplöst  dödssjuk  menni- 
ska  få  siji  vilja  fram. 

Fienderna  fortsatte  belägringsarbetet  och  erhöllo 
förstärkning,  nu  mera  ocksfi  af  hannoveranska  troppar. 
Den  7  och  8  December  kämpades  en  förfärlig  strid 
om  förskansningarna  utanför  Kniperlhor,  Fienderna 
stormade  och  svenskarna  försvarade  sig;  bada  med 
utomordentlig  hardnackenhet.  Karl,  klädd  som  simpel 
soldat,  deltog  i  det  vildaste  handgemängct.  Blodbadet 
blef  å  ömse  sidor  stort.  Bland  andra  föll  öfverste 
During,  han  som  följde  konungen  ph  den  äfventyrliga 
ridten  frän  Turkiet.  Fienderna  blefvo  slutligen  i  be- 
sittning af  ocksä  denna  broskans. 

Så  föllo  den  ena  vännen,  den  ena  förskausningen 
efter  den  andra.  Vintern  började  ock  islägga  de  vat- 
ten, som  biltills  skyddat  Stralsund.  Fästningen  kunde 
ej  längre  försvaras.  Nn,  och  nu  fiirst  ntsträckte  Karl 
sin  hand  till  förlikning-  Konungen  i  Preussen  skulle  i 
pant  få   behålla    Stettin,    staden,    dock    icke    området. 


73 

Karl  skulle  med  vissa  villkor  erkänna  August  såsom 
kooung  i  Polen,  samt  gifva  Danmark  ersältnlng:;  men 
livad  Ryssland  beträlFade,  g^jordes,  oss  veterligt-n,  iuga 
besläoida  aohud;  ocb  den  nya  fienden,  Hannover,  blef 
icke  ens  nämnd.  Mot  dessa  medgrifvanden  fordrades, 
att  förbundsmagterna  skulle  lemna  Karl  i  ostörd  be- 
sittning af  Straisund  ocb  För-Ponimern.  Man  svarade, 
alt  anbudet  kom  för  sent  och  var  i  sig  sjelft  oantag- 
ligt; och  alt  om  Straisund  icke  frivilligt  öppnade  sina 
portar,  skulle  det  inom  ett  par  dagar  blifva  med  storm 
intaget.  Fienden  var  alldeles  säker  om  att  lyckas. 
Man  trodde  dock.  att  Karl  skulle  här  liksom  vid  Bender 
försvara  sig  i  det  yttersta.  Fördenskull,  ocii  liksom 
paschan  och  tarlarkhau,  sä  iälo  äfven  nu  båda  konnu- 
garna  befalla  sina  troppar  atl  vid  den  blifvande  storm- 
ningen skona  Karls  lif,  och.  i  händelse  han  tillfäoga- 
toges,  behandla  honom  med  den  aktning,  majestätet 
kräfde.  o.  s.  v. 


SJUTTONDE     KAPITLET. 

KARL  ÅTERVÄNDER    TIl.L    SVERGE. 

VI  känna  konungens  ofia  uttalade  beslut  alt  icke 
öfvergifva  Straisund.  Nägra  trodde  dock,  all  han  slut- 
ligen skulle  blifva  dertill  tvungen.  För  att  möjliggöra 
hemfärden,  hade  man  fördenskull,  dock  honom  oät- 
spord,  skickat  tvänne  fartyg,  brigantinen  Snapp-opp 
och  galiolten  Sn.nre-Sven,  hvilka.  kryssande  vid  llid- 
densee  pä  Kligens  veslra  kust.  skulle  passa  pä  för  att 
mottaga  och  iiemföra  den  tiyende. 

Sedan  fienderna  tagit  förskansningen  utanför 
Kniper-thor  och  afvisat  det  föreslagna  stilleslandet, 
återstod  för  Karl  endast  tlykten  eller  en  ny  kalabalik. 
Diikcr,  Miilleru  och  Feif  jemnle  llere  andra    talade    fiir 


di'i)  loiiJi  ocli  visailf,  att,  om  KoiiiiiiKon  slJiiiiiadc  gvar. 
baiii'  iinii  iiigou  nnnaii  alsigt  än  döden  eller  en  rån- 
g('iiska|).  under  hvilken  iian  skulle  som  etl  skadespel 
föras  kring  norra  lyskland.  Man  erinrade  ock  om 
nödvändigheten  al'  att  skynda 5  tv  me.I  livarje  da?  för- 
stärktes den  iilanlör  liggande  isen,  sä  att  snart  lorde 
all  räddning  vara  omöjlig.  Kari  gal'  ändteligen  vika. 
Man  lät  da  genom  isen  nppliugga  en  ränna  Iran  Stral- 
sund  iit  ät  hafvel:  Lvarefter  konnngen  valde  sig  en 
sexroddareslup,  förd  af  amiralitets-kaptenen  Cristofers,  '; 
hvilken  skulle  ro  bonom  iit  till  de  vid  Hiddensee  vän- 
tande fartygen. 

Den  1 1  December,  klockan  2  midnattstid,  -)  sleg 
han  ombord  pS  nämnde  farkost,  åtföljd  af  blott  en 
kammarpage  samt  af  general-adjutanterna  Gustaf  Fre- 
drik Rosen  och  Johan  Kristofer  von  Diiring.  De  tyck- 
tes valda  meå  Hit  och  med  tanken  pä,  att  det  var 
samme  Rosen  och  denne  Diirings  bror,  som  1714 
följde  Karl  pä  den  lika  vådliga,  men  dock  lyckligt  full- 
ändade färden  från  Turkiet. 

Till  afresan  valdes  nattens  uiörker  i  bopp  all 
undgå  fiendens  uppmärksamhet  och  att  före  dagningen 
vara  »loui  skotthåll.  Men  den  upphuggna  rännan 
hade  redan  omigen  tillfrosit  tämligen  hårdt.  Man  nöd- 
gades med  klubbor  och  yxor  slå  sig  fram,  hvilket  gö- 
romål  upptog  hela  natten.  Knappt  hade  fienden  vid 
första  morgonljuset  upptäckt  farkosten,  förrän  kanoner 
riktades  ditåt,  likväl  utan  serdeles  verkan.  Efter  ett 
svårt  arbete  under  12  timmars  tid  lyckades  man  änd- 
teligen komma  genom  den  fasta  strand-isen  och  ut  på 
hafvet.  Men  här  kunde  icke  något  af  de  till  Hidden- 
see förordnade  fartygen  upptäckas.  Lyckligtvis  låg 
der  i  stället  en  laslgaliott  eller  pråm  vid  namn  Hval- 
flsken.     På  denne  steg  konungen    ombord:   men   knnde 


'    Seiicrmcra  adlad  .^nckarcrona. 

-)  Andra  säga  klock-m  8  eftermiddagen  den  t  O  December. 


75 

odasl  med  svåiisliot  arbeta  sig  fram  genom  de  raånga 
^s-stycken,  som  i  bafvef  kriiiffdrefvo.  Först  vid  mid- 
nattstid träffade  man  fullkomligt  öppen  sjö  och  kunde 
styra  norr  nt  uiot  Ystad.     Seglatsen   var   dock    vådlig. 

ordenskiöid  kryssade  omkring  för  att  uppsnappa  alla 
;iyktingar;  ocli  förmiddagt-n  den  12  December  började 
vinden  kasta  sig  fram  ocli  tillbaka,  och  luften  att  fyl- 
las af  snö  och  regn.  Men  Karl  följdes  af  sin  person- 
liga lycka.  lian  undgick  den  danska  sjöhjeltens  blic- 
kar, ')  och  just  när  vinden  började  blifva  ostadig,  mötte 
iian  brigantinen  Snapp-opp.  på  hvilken  han  genast  steg 
ombord  och  slxrde  mot  skånska  vallen,  samt  anlände 
till  Iraklen  af  Trelleborg  klockan  4  förmiddagen  den 
13  December.  Konungen  och  hans  tre  reskamrater 
blefvo  gena>»t  landsatta.  Nattens  mörker  hvilade  ännu 
ötver  nejden  och  ökades  af  ett  hätigt  nedströmmande 
regn.  Karl  sökte  skydd  bakom  «n  hög  sten,  kallad 
Stafsten.  1  gryningen  lemiiade  han  med  sina  kam- 
rater stranden  och  gick  okänd  genom  Trelleborg.  Vid 
östra  tullen  satte  de  sig  pa  lejda  bondvagnar  och 
skyndade  ät  Ystad  till.  På  sista  hållet  bestego  de 
ridhästar  och  kommo  sä  klockan  3  eftermiddagen  till 
bemälte  stad.  Här  tog  konungen  in  i  samma  hus,  der 
han  bodde  i  Oktober  1700.  då  han.  efter  att  hafva 
tvungit  Danmark  till  Travenlhaler-freden,  beredde  sig 
att  segla  öfver  till  Liiriand  och  till  rysska  och  polska 
krigen.  Mellan  båda  tide|)nnkterna  låg  ett  skifte  af 
15  år.  med  alla  dess  sagolika  både  segrar  och  olyc- 
kor. Hjertal  ryser  vid  jemnförelse  mellah  Sverge  vid 
början  och  vid  slutet  af  denna  tidrymd. 

Vi  minnas,  huru  fartygen  Snapp-opp  och  Snare- 
Sven  fått  befallning  alt  utanför  Hiddensee  invänta  ko- 
nungen; men  att  de  vid  hans  ankomst  till  bestämd  ort 
icke   voro    til!    finnandes.     Försummelsen    blef   mycket 


')  Danska  häldalecknaren  Höjer  påslår,  all  konuuc  Fredrik 
med  flil  lat  Karl  sli|i|ia  undan.  Uppgillcn  är  belydels»- 
full,  om  sann. 


76 

Illa  up|)(af?on.  Del  förcgafs  väl,  all  isbainlcl  liiudrat 
ileiii  crici komma  b('raliiiiiig:('ii;  inon  ursäkleo  sodkäo- 
des  ej.  Sk('p|»iirori  jia  Siia|i|t-o|i|t,  Ii  vilken  dock  rnötl 
och  hcinlorl  lv()iiiit)S<'ii,  m^sic  lör  bristande  pj^passlig- 
licl  lida  kro|ipsslrair.  Pa  galioUcn  Snare-Svori,  som 
nndor  hemresan  insen  sauf?  shgs  till.  blef  belälhafva- 
ron  arkebuserad  och  besättningen  lick  slita  spö.  ') 


ADERTONDE    KAPITLET. 

FIENDIiRiNA    noUTTAGA    SlltALSIM)    riCH    WIS.MAK. 

Redan  före  Karls  afrc.sa  hade  Dilker  begynt  dm- 
derhaudla  med  lleiiden,  ocii  knappl  var  konungen  borta, 
förrän  staden  öppnade  sina  portar.  Vid  pass  lusen 
svenska  soldater  jemnle  något  öfverbefäl  skulle  fii  Åter- 
vända Ull  Svergo;^-)  de  öfriga  beliöllos  qvar  som  krigs- 
fångar. Pommern  söder  om  Peene  måste  hylla  konun- 
gen af  Preussen;  del  öfriga  jemnle  Riigen  likaså  ko- 
nungen af  Danmark. 

1  Sverge  hade  man  till  undsättning  af  StralsoDd 
nlrusial  fem  örlogs-  och  fjorton  fraktskepp,  pä  hvilka 
fnnnos  700  man  och  en  hop  förråder.  Gång  efter  an- 
nan försökte  denna  Jlolta  löpa  ut;  men  blef.  som  för- 
bemäldt    är.    al    senhö.slens    stormar    kaslad    tillbaka. 


')  Flera  häfdatecknare  beriitla,  bur  guvernören  i  Skåne,  Bu- 
renskiöid,  vägrade  förskjuta  2'6  dal.  s.  m.,  som  behöfdes 
lör  att  möjliggöra  Karls  återresa  Iran  Stralsund;  —  huri 
Görtz  ulbetalte  denna  summa  och  än  mer,  och  dymedelst 
hjelpte  konungen  hem.  o.  s.  v.  Denna  berättelse  är  upp- 
fylld af  enskilda  osanningar  och  i  det  hela  ganska  otro- 
lig, såsom  pä  elt  annat  slälle  visadt  är.  Se  Witlerhels-. 
Hisl.-  och  Anliqvil.-Akad.  Handl.  31.  del.  s.  ITo. 

')  Men  det  tyckes,  som  också  de  hafva  slutligen  blifrit 
qvarhållna  i  Pommern. 


77 

När  deii  slulligon  lyckades  knssa  sij?  fram,  var  det 
rör  sent.  Itantör  Riigen  iiiöUes  den  lieuialllyendu  ko- 
nungen, bvilken  befalKe  dem  styra  till  Wismar.  De 
lydde  och  kommo  lyckligt  fram.  Ehnru  på  sådant  sätt 
förstärkta,  kunde  likväl  svenskarna  derstädes  icke  länge 
försvara  sig.  I  April  1716  måste  de  åt  tienderna  öf- 
ferlemna  denna  den  sista  af  Sverges  snnnanliafsbe- 
siltningar. 

En  anmärkning  kan  härvid  icke  nnderlryckas. 
Om  neutraliteten  1710  blifvil  antagen,  hade  Sverge 
troligtvis  baft  utan  sordeles  ansträngning  (jvar  sina 
tyska  lydländer.  JNu  1716  voro  de  alla  i  liendens 
hand:  sedan  till  deras  försvarande  blifvit  nppolfrade 
stora  penningesnmmor.  Ilere  betydliga  sjö-utrustningar 
samt  Krassaus  här  1710;  Stenbocks  1712  och  Karls 
1715,  utgörande,  tillhopa  med  några  mindre  tropp- 
sändningar, troligtvis   10-  kanske  50,000  man. 


78 


ANDRA  AFDELNINGEN. 
IN-  OCH  UTRIKES  ÄRENDERNA. 

NITTONDE     KAPITLET. 

STA  TS-  FÖ  It  FaI  t  >  I  .\  (;  E.\ . 

Koiiuiigamaglcn  blef  i  mänga  och  deiibland  några 
rält  vigtiga  fall  utviclgail  och  lörstärki;  dock  ej  såsom 
under  Kail  den  elfte  i  enlighet  med  ständernas  frivil- 
liga eller  aftvungna  medgifvande;  ntan  i  följe  af  re- 
gentens  egenmägliga  tillgrepp.  Karl  den  tolfte  tog  fiir 
afgjordt,  att  under^atrarna  icke  hade  mindsla  rättighet 
att  härntinnan  hvarken  bevilja  eller  afslå;  icke  ens  alt 
blifva  hiirda. 

Flere  bland  de  märkligaste  nyheterna  äro  rcdao 
hvar  på  sitt  rnm  beskrifna.  För  sammanhangets  sknll 
ma  likväl  alla  och  här  pä  en  gäng  uppräknas. 

1:0.  Den  första  och  vngtigaste  var,  att  Karl  icke 
gafsina  under«älare  nägon  koniingalur.säkran.  ') 

2:o.  Att  han  icke  lät  sig  krönas  af  statens  och 
kyrkans  ombud;  utan  infann  sig  vid  högtidligheten  med 
kronan  föiut  pä  bufvudet,  såsom  varande  till  hennes 
bärande  redan  af  sig  sjelf  och  ulan  något  undersåt- 
rarnas  bifall  berättigad.  '-) 


)  Se  81.  28-34. 
»)  S.  s  t. 


70 

3:o.  Att  lian  stnmloin  utj;;.'ir  förordningar,  soio 
icke  voro  kontrasiarneraiie,  ')  livilkft  saininaiitiängde 
med  hans  vana  att  regera  ulan  räds  r.^ide;  hvarom 
längre  ned. 

4:0.  Att  Lan  utskref  gerdrr  och  andra  pålagor 
ulan  alt  derorn,  såsom  Karl  den  elfte  gjort,  rådfråga 
ständerna  och  intiemta  dessas  bifall.  Kedan  är  omta- 
iadt  -)  och  framdeles  skall  än  vidare  omtalas  ilet  sätt. 
hvarpå  man  sökte  genom  kontribnlions-ränleriet  och 
genom  några  åberopade  riksdagsheslut  bemantla  detta 
tillintetgörande  af  ständernas  sjcifbeskartningsrätt.  ') 

5:o.  Att  han  påbjöd  värfningar  och  uppsättande 
af  ståndsdragoner  samt  utskrifvande  af  fördubblings- 
och  af  tre-  och  femmännings-regementer,  sockenknek- 
tar m.  m.,  allt  detta  godl}ckligt  och  utan  ständernas 
hörande  och  dessutom  i  strid  mot  Karl  den  elftes  gifna 
förbindelse.  Uudersåtrarnas  bifall  till  indelta  härens 
npprättande  gafs  nämligen  mot  konungens  bestämda 
löfte,  att  folket  skulle  från  utsknfningar  och  alla  der- 
vid  hängande  besvär,  ehvad  namn  de  hafva  kunna, 
samt  frän  fördubhlingar  och  våldsamma  värfningar, 
nu  och  i  tillkommande  tider  vara  alldeles  qvitt  och 
befriadt.  ' 

6:0.  Att  han  till  nästan  oinskränkt  magt  öfver 
uudersåtrarnas  enskilda  egendom  ulsträckte  den  så 
kallade  ekonomiska  lagstiftningsrätt,  som  år  1682  blef 
åt  Karl  den  ellle  forpiligen  inrymd.  *)  Under  de  sista 
åren  af  sin  regering  har  Karl  den  lolfte  i  vissa  fall 
åt  kronan  förbehållit  uteslutande  rättighet  att  drifva 
jeruhandel  samt  bageri-,  bryggeri-  och  bränneri-rörelse.. 
Han  tillät  ock  statens  borgenärer  anskatfa  säkerhet  för 


)  Delta    tyckes   älven   Karl    den    elfie  någon  gång    halva 
gjort. 

•)  Se  ai.  76.     »4.  3. 

')  Se  lO.  228—231. 
*)  Se  åii.  20'i-20u. 


so 

sina  fo  ni  lin  par  etMioni  al(,  jordpgarcn  oii(s|ior(l,  (aga 
intrcknin}?  :  hvilKcii  onskild  PRondotn  som  iiäldsi.  o. 
s.  v.  8ä  l)it'r.  icke  frcnom  iiiigot  laplinf  filer  .skenltart 
medgifvande,  utan  genom  e(t  djeiit  (IIKog  salt  i  verk- 
slälligliel  den  (ömt  å  bana  bragta  satsen.  ')  nämligen: 
oU  S  nr  ges  jord  hörde  irkr  dess  enski/dn  aifj  sä  kal- 
lande eyare,  ulan  hela  riket  Ull;  och  att  den  alltså 
kunde  af  rikels  högsta  styresmun  fritt  an  randas,  så- 
som denne  fann  för  det  hela  häst  rara. 

7:o.  Alt  lian  mer  än  fornt  nedsatte  radsherrar- 
na; dels  genom  att  berufva  dem  pnrparn,  det  >ttre 
tecknet  af  deras  värdighet;  dels  genom  att  vid  krö- 
ningen befalla  dem  bära  tronbimmeln  och  uppassa  un- 
der den  högtidliga  maltiden;"^)  dels  genom  alt  mer 
och  mer  regera  utan  deras  hörsnde.  Under  kriget 
1701  — 1705  hade  Karl  hos  sig  blott  en  rådsherre, 
nämligen  Piper;  aren  1705— (709  blott  två.  F*iper  och 
Rehnskiöld;  aren  1709 — 17 1 1  icke  en  enda;  aren 
1715 — 1718  blott  tidlals  en  eller  annan.  t.  ex.  Vellingk, 
Tessin,  Cronhielm;  sä  framt  man  ej  vill  som  lagliga 
rädgifvare  räkna  hans  sä  kallade  ombndsräd.  Rådets 
verksamhet  ytterligare  inskränkt  genom  den  nya  kansli- 
ordningen,  om  hvilken  mera  framdeles. 

8:0.  Karl  den  elfte  hade  hållit  riksdagar  njigefär 
hvart  tredje  är;  också  efter  enväldets  införande.  Karl 
den  tolfte  ogillade  ständernas  sammankallande  1710 
och  1713,  och  skred  aldrig  sjelf  till  sådan  åtgerd: 
icke  ens  under  del  erändc  och  den  villervalla,  som  ut- 
märkte åren  1716 — 1718.  Man  sökte  på  annat  sätl 
skaffa  sig  åtminstone  ett  sken  af  undersåtrarnas  bifall. 
Dertill  användes  lacdskapsmöten,  eller  något  dylikt. 
Sådana  tyckas  år  1700  hafva  blifvit  hopkallade  för 
att  ordna  ståndsdragonerna;  och  längre  fram  hafva 
på    Karls    befallning    landshöfdingarna     stundom    hållit 


')  Se  IS.  413. 
•)  Se  38.  31. 


81 

samspråk  med  alImog:en  oni  de  nya  utskrifningarua. 
Ingendera  voro  dock  sädaua  fullständiga  landskapsmö- 
ten, som  de  fordna;  utan  blott  serskllda  ÖlVerläggnin- 
gar  om  sättet  för  det  nya  manskapets  uttagande.  En 
annan  myndighet  i  stället  för  ständernas  skulle,  som 
sagdt  är,  kontributions-ränleriet  vara.  Deri  sutto  lik- 
väl blott  adel,  prester  ocli  borgare.  Bönderna  ute- 
stängdes sålunda  frän  all  delaktighet  i  denna  blott 
skenbara  utöfning  af  svenska  folkets  fordna  riksdags- 
mannarätt. 

Under  Karl  den  tolftes  hela  regering  fortsattes 
arbetet  pä  den  tillämnade  nya  lagboken.  Dit  hörde 
ock  en  förändrad  konungabalk.  ')  Men  några  säga. 
att  !ag-nämnden  -1715  ej  ville  framlägga  nägou  sädan; 
ty,  hette  det.  undersätrarnas  pligler  kunde  i  högmåls- 
och  edsöres-balkarna  upplagas,  och  för  konungen  sjelf 
borde  ingenting  föreskrifvas ;  ty  han  vore  den  högst 
radande.  Förslag  till  en  sädan  balk  var  dock  aret 
derpå  uppsatt.  Genom  detsamma  blef  Karl  den  elftes 
envälde  i  bestämdare  ordalag  uttaladt.  och  än  vidare 
utsträckt,  och  det  i  några  högst  vigtiga  punkter.  Sä 
tillerkändes  a',  konungen  en  obeskränkl  magt  öfcer 
hela  arfrikct,  —  magt  att  alla  irrldsliga  och  andeliga 
sysslor  efter  sitt  behag  utdela;  —  magt  öfver  kyrko- 
och  andra  offentliga  medel,  så  rörliga,  söm  orörliga: 
—  magt  att  pålägga  skatter,  o.  s.  v.  Tillika  föreslogs 
straff  till  lif,  ära  och  gods  öfver  enhvar,  som  angrepe 
del  konungsliga  ennäldet;  eller  som  obeskcdligen  skrcfve 
eller  af  arghet  talade  dcremot,  eller  som  klandrade, 
hvad  konungen  påbjudit  och  stadgat;  eller  som  rissle 
af  slika  stämplingar  och  dem  likväl  förlege.  -)  Mycket 
i  förslaget  gick  tydligen  ut  pä  att  lagliggöra  några  Karl 
den    tolftes   redan   vidtagna   åtgerder.     Det   bildar  ock 


')  Jlr.  ■«.  230.     1».  99. 

')  Lin  k.  Ark.    Lag-kommissionens  förslag  d.   I  Maj  17t6. 

FnjxeUs  licr.    XXVI.  O 


82 

en  öfvergång  frAn  Karl  den  clflcs  autokruli  ')  till  den 
despotism,  -)  livilkon  Karl  don  lolfte  under  sina  sista 
regerlnssår  någon  sfinff  utufvade. 

Med  tiänsyn  till  riksdagarnas  sammansätlninir  mär- 
kes den  egenheten,  alt  1710  och  1713  har  riddarhn- 
set  besfjiU,  icke  af  ätternas  hiifvudiuän,  ulan  af  va'da 
och  befiillmägtigade  ombud  frän  landskapen;'')  ett  Itir- 
hållande,  som  också  tyckes  halva  fordom  i  vissa  fall 
egt  rum. 

Näranas  må  ock,  alt  Erik  Benzelins  redan  under 
denna  tid  omtalade,  huru  freds-ämbetsmännen  borde 
som  ett  femte  stånd  dellaga  i  de  allmänna  öfverlägg- 
ningarna. 

Förut  hade  vanligtvis  riksdagsbesluten  serskildt 
upptagit  hvarje  stånds  utlåtande  oui  skatter,  bevillnin- 
gar,  m,  m.  Under  envåldstiuen  blefvo  de  olika  sam- 
hällsklasserna också  i  detta  hänseende  något  hop- 
jemnkade.  Vid  riksdagen  1693,  då  inga  gerder  be- 
höfdes ,  blefvo  ej  heller  i  beslutet  några  serskilda 
ståuds-utlål anden  upptagna;  ej  heller  1710.  Frihets- 
lidens  riksdagsbeslut  sammansmälte  de  olika  stånden 
under  del  gemensamma  namnet  af  sumtlige  riksens 
ständer. 


')  Den  samhällsform,  som  berättigar  resentén  att  ensam  be- 
sluta om  stålens  allmynna  angelägenheter. 

*)  Den  samhälislorm,  som  sifver  re^enlen  magt  också  öfver 
undersäiarons  enskilda  person  och  egendom. 

')  Adelns  Prot. 


8a 


TJUGONDE     KAPITLET, 
ADELN. 

I  början  af  sin  rcgpiing  visade  Karl  mycken  last 
att  nedsätta  ridderskapet,  till  och  med  djupare  än  fa- 
dren  gjort.  Oml&ladt  är,  hnru  vid  hans  liylluing  stån- 
det ej  fick  som  förut  upplräda  till  bäst,  utan  som  de 
andra  till  fots;  ')  likaså,  hur  lian  vid  samma  riksdag 
tillbakavisade  ätskiliiga  dess  önskningar.  -)  Flere  drag 
i  samma  riktning  anmärktes.  Nägra  ofrälse  personer 
började  i  sina  sigill  nyiija  iijelmar  och  kronor,  lika  de 
adliga.  Ridderskapet  klagade;  men  Karl  genmälte,  atl 
hrukef,  ehuru  oanständigt,  vore  likväl  icke  olagligt, 
och  kunde  således  ej  heller  förbjudas.  Förut  skulle 
bland  hofrättens  medlemmar  de  adliga  alltid  iunehafva 
främsta  rummen;  men  ar  ItiöB  befallde  Karl,  att  plat- 
sen skulle  bestämmas  eller  Ijensleildren.  Förut  liade 
anklagad  adelsman  icke  kunnat  i  grötro  brottmål  döm- 
mas  af  lägre  domstol,  ulan  blolt  af  hofrätten;  men 
denna  skiluad  mellan  frälse  och  ofrälse  blef  år  1699 
upphäfd.  Det  ansågs  vara  Piper,  som  då  för  tiden 
ledde  konungen  till  sådana  tänkesätt.  Längre  fram, 
och  sjelf  blifven  varm  i  sin  grelliga  värdighet,  (yckes 
dock  nämnde  herre  hafva  småningom  antagit  andra 
åsigter.  Hans  vördnad  för  Aurora  Königsmarcks  anor 
är  redan  omtalad.  ^)  I  polska  fälttåget  deltog  en  ung 
Karl  Gastaf  Oxenstierna.  Oakladt  sonsons  son  af  den 
store  rikskansleren,  måste  han  dock  börja  sin  tjenst- 
görning  som  ryttare.  Under  samtal  med  konungen  an- 
märkte   Piper    förhållandet    och    tillade:    det    gör  mig 


•)  Se  81.    29,  30. 
')  S.  si.     26,  27. 
')  Se  31.     332. 


84 

ond/  om  i/»t/ti  grcftr  O.rcnslicnia.  Ers  wajisliil  hadr 
väl  hunnat  strax  göra  honom  till  korneli.  Karl 
svarade:  nej!  om  en  unrj  adelsman  genasl  upphöjes 
hU  offirer,  sa  heler  han  sir/  veiiliisl  mot  soldaterna. 
Men  nar  han  sjelf  far  smaka  pä,  hvud  f/emenshapen 
lider,  dä  lär  han  si//  all  bemöta  knektarna  nied  bil- 
ii(jhel.  Dessutom  .skulle  hans  framdrar/ande  förorätta 
mänga,  som  äro  äldre  i  tjensten.  Piper  svarade:  öf- 
vrr  grefvc  O.ren.stiernas  befordran  skulle  väl  ingen 
kunnat  harmas;  ty  han  härstammar  frän  rara  äldsta 
och  mest  lysande  ätter,  och  har  dessutom  lyckan  uti 
vara  eders  majestäts  anförvandt.  Karl  svarade:  gam- 
mal eller  ung  adel;  det  gör  ingen  ting  till  saken.  Vi 
hafva  mänga  rcgements-officerare .  som  äro  ofrälse, 
och  ändå  ganska  dugliga  karlar.  När  mannen  är 
braf  qvittar  det  lika,  om  han  är  af  adel  eller  ej. 
Dessa  och  dylika  drag  visa,  att  det  i  sjelfva  verket 
var  Karls  e?en  rättskänsla  och  oj  Pipers  råd.  som 
liärutinDan  bestämde  ätgerderria. 

Under  de  sju  fiirsta  åren  af  sin  regering  intog 
konnngen  jemntörelsevis  blott  fä  personer  pä  liddar- 
hiiset.  Men  omkring  1706  blefvo  i  grefligt  sländ  upp- 
höjda 7  och  i  friherrligt  9  slägter.  Sedermera  löljde 
en  tid  af  mera  spaisamhet.  tills  konnngen  nnder  sina 
tre  sista  är  utnämnde  8  personer  till  friherrar  och  86 
till  adelsmän.  Del  var  nästan  den  enda  belöning,  han 
dä  för  liden  hade  att  gifva.  Under  hela  sin  regering 
upphöjde  han  till  grefligt  sländ  16.  till  friherrligt  33 
och  till  adligt  '2i\   slägter. 

Karls  ovilja  mot  vissa  fredsämbeten  var  större, 
än  hans  ovilja  mot  ridderskapel.  Förra  styrelsen  hade 
stondom  adlat  utmärkta  tjenstemän  vid  tullverket.  Karl 
den  tolfte  tiilkännagaf  1712,  att  sådant  vore  stridande 
mot  ståndets  värdighet. 

Denna  var  dock  för  tillfället  föga  att  eftersträfva. 
Adlig  börd,  om  än  'aldrig  sä  gammal  ocli  lysande,  gaf 
inga  företräden,  hvarken  vid  hof,  här.  eller  förvalt- 
ning; men  deremot  åtskilliga  rätt  dryga   bördor.     Gyl- 


85 

lencientz  beräkna(i(%  alt  fVaii  1700  till  1710  liade 
hvarje  frälsehenuuaii  oriaggt  i  ulomorilentliga  gerder 
1,300  dal.  s.  ID.  M  Adelsfanan,  esentligen  icke  pligtlg 
att  tjeuslgöra  iifom  fäderneslandet,  måste  nu  riertili 
beqväiua  sig,  icke  utan  dryg  känning  för  ståndet.  Ut- 
armade genom  rednktioiien.  liade  många  frälseherrar 
ingenting  annat  iill  uppehälle  än  sina  tjeustelöner.  och 
hur  dessa  år  efter  år  af  kronan  förkoappades,  är  ofta 
omtaladl.  Andra,  som  egde  gods  qvar.  liyttade  dit 
och  tillbringade  sina  dagar  under  knotaude  missnöje 
och  indraget  lefnadssätt.  Så  föranleddes  umgängen 
och  förbindelser,  som  mindskade  det  stora  afstandet 
mellan  frälse  och  ofrälse,  på  sätt  vi  redan  förut  om- 
talat. -)  Ej  sällan  framträdde  dock  ännn  det  förra 
adeliga  öfvermodet.  Johan  Sparre  stängde  en  gång 
flere  söndagar  å  rad  Eogsö  kyrka  för  sina  socken- 
boar;  och  en  fru  Crcutz  i  Finnland  tvingade  underly- 
dande bönder  att  springa  gatlopp  mellan  hennes  be- 
tjenter. 

Så  länge  Karl  lefde,  kämpade  ståndet  under  hans 
lanor  med  trohet,  fast  under  ständigt  växande  betryck 
och  uppoffringar.  1  Halland  och  Bohuslän  fanns  1710 
knappt  någon  riksdagsmessig  adelsman  qvar.  ^)  Och 
hvem  kan  räkna  de  många  hundrade,  som  under  detta 
18-åriga  krig  föllo  för  konung  och  fädernesland?  Nå- 
gra slägter  tyckas  hafva  härulinnan  utmärkt  sig  mer 
än  de  andra.  Sådana  hjellestammar  voro  Albediihl, 
Hamilton,  Horn,  Hård,  Lievven,  Posse,  Rehbinder,  Ro- 
senstierna,  Wachtmeister,  Wattrang  och  i  synnerhet 
Wrangel.  Det  säges,  att  sislnämnde  slägt  har  under 
Karl  den  tolftes  fälttåg  förlorat  70.  och  ensamt  vid 
Pultava  22  medlemmar. 


')  Riddarhus  Ark.     Sekret.  Ulsk.  Fiol.  d    10  Maj  1710. 

'')  Se  ■«.  235.     IS.  :no,  416,  4n. 

^)  Se  Riddarhus  Ark.     Adelns  l'rol.  d.  2  Apr.  4710. 


86 


TJCGONDEFÖR8TA     KAPITLET. 

,  KYRKAN    OCH    PRESTERSKAPET. 

Föriil  är  omtaladt,  ')  liuru  under  Karl  den  elftes. 
reg(?riiig  svonsk-liillHMska  KviKan  blcf  för  första  gån- 
gen fullständigt  ordnad  ocli  sladfästad.  Elt  bland  ver- 
ken 1  denna  väg  hann  likväl  den  store  konungen  icke 
bringa  lill  fullbordan;  det  var  den  förbättrade  bibel- 
öfversällningen.  Under  sonen  blef  arbetet  snart  af- 
brutet.  År  1703  ulgafs  I  stället  en  ny  upplaga  af 
den  Heliga  Skrift,,  den  sS  kallade  Karl  den  tolftes  bi- 
bel; stor  ocb  praktfull,  dock  med  bibeliällandet  af  gamla 
öfversäilningeu.  Man  förklarade,  att  tiden  icke  tillät 
utarbetandet  af  en  ny;  och.  ty  värr!  en  sådan  har  ej 
heller  pä  de  sedermera  förflutna  154  åren  kunnat 
medhinnas. 

I  allmänhet  ntkommo,  angående  kyrkliga  ärender, 
jemnförelsevis  endast  få  konungabref;  sannolikt  der- 
före.  att  det  hufvudsakligaste  redan  förut  blifvit  stad- 
gadt,  och  alt  krig  och  bortovaro  hindrade  Karl  från 
närmare  befattning  med  dessa  ämnen. 

Någon  tid  bortåt  fortlefde  dock  inom  församlin- 
garna samma  ordning,  som  förut.  Kyrkotukten  blef, 
serdeles  i  början,  icke  blott  upprätthållen,  utan  ock 
skärpt.  Soldater,  som  dagen  före  sin  nattvardsgång 
svurit,  strafTades  med  fyra  par  spö;  och  det  hände, 
att  öfverste-löjtnanter  2)  till  och  med  generaler,')  som 
förbrutit  sig  mot  sjette  budet,  måste   i    egna   personer 


')  Se  l«.    10-39. 

')  Hof-Konsist    Ark     Fält-Konsist.    Prot.    d.    16   Sept. 
och   14  Nov.  1702. 

*)  Paris  Kejserl.  Bibi.      Mscpt  om  Sverge.   —  Uppsal. 
Palmsk 


87 

unilergå  uppenbar  kyik'opIikt.  Men  längre  fram,  och 
genom  förslappad  lagskipning,  inrotade  sig  mycken 
villervalla;  under  stränga  biskopar  envälde,  under  sva- 
gare sjelfsvåM.  Presternas  lönevillkor  försämrades 
ock  genom  uppkomna  ödcshemmau,  borttagen  tionde, 
pälaggda  gerder  samt  knekt-  och  dragonhåll.  Af  brist 
på  arbetare  måste  snart  mänga  prester  sjelfva  plöja 
sin  jord;  och  ofta  nödgades  krono-betjeningen  be- 
sörja boställenas  vederbörliga  häfd.  ')  Att  mången 
ståndens  medlem  måste  redan  1710  lifnära  sig  med 
nödbröd,  är  tillförene  omtaladt.  -)  Under  sådana  om- 
ständigheter mindskades  presternas  antal,  äfven  der- 
före,  att  llere  anstalter  till  deras  bildning  råkat  i  lä- 
gervall. Mångenstädes  och  mest  i  Finnland,  blef,  i 
brist  på  prester,  Gudstjensten  förrättad  af  andra  per- 
soner. Biskops-sysslornas  tillsättning  fördröjdes  stun- 
dom så  länge,  att  den  hemmavarande  regeringen  måste 
åt  andra  kyrkans  högre  ämbetsmän  uppdraga  rättighet 
att  viga  prester.  ^)  Dessutom  blefvo  ofta  sjelfva  kyr- 
kornas medel  och  dyrbarheter  borttagna  till  fyllande 
af  krigsbehofven;  samt  skolmästare,  orgelnister,  kloc- 
kare och  kyrkoväktare  skrifua  till  soldater.  Sålunda 
uppstod  brist  och  villervalla.  Gudstjensten  kunde  ej 
med  vederbörlig  höglidlighet  förrättas,  utan  måste  till 
och  med  ofta  inställas. 

Genom  allt  detta  aftog  presternas  både  nit  och 
inflytande.  Af  de  vördnadsvärda  kyrkofäderna  från 
Karl  den  elftes  tid  lefde  ännu   Spegel   och   Swedberg: 


')  Riksark.    S.   Cronhielm  till  Ccdersledt  d.  4  Maj  17^6. 
—  Landshöfd.  i  Westerås  lill  konungen  d.  27  Juli  17<6. 
Strengnäs   Domkyrko   Ark.      S.   Cronhielm   till 
Domkap.  d.  26  April  1716. 

')  Se  34.  s.  H9. 

«)  Rådsprol.  d.  4  Nov.  och  d.  16  Dec.  1710  samt  d.  S2 
Febr.  -1771. 

Strengnäs  Domk.  Ark.    S.  Cronhielm   till  Dom- 
kap. d.  26  Apr.  4716. 


88 

men  iugvn  ny  deras  like  fraiDslod;  om  icKo  biskop  Lund, 
Ijciislgöraiule  först  i  Wiborff  ocli  sedermera  i  Wexiö. 
LikgilKiglielon  oci»  oordningartia  hade  också  vid  slutet 
af  Karl  den  folftes  rcgcrin?  betydJigen  lillväxt.  Är 
1718  skickade  högste  ombudsmannen  LejonsteUt  till 
alla  domkapitel  en  skrifvelse,  livari  påstods,  att  pre- 
stershapef,  och  serdelcs  del  lägre,  bcf/ynte  förakta  bo- 
ken, värdslösa  Gudsljcnsfen  och  i  släl/el  söka ,  dä  I  i  f/t 
sällskap  samt  supa,  svärja,  släss,  o.  s.  v.  ')  Då  Karl 
samma  är  skulle  inrätta  sina  kronobrännerier,  tillät 
lian  äfven  prester  att  sädana  öfverlaga. 

Drag  af  egennytta  hos  åtskilliga  ständets  med- 
lemnjar  omtalas  ock;  t.  ex.,  att  de  vid  gerdernas  ut- 
görande visade  mycken  motsträfvighet; -)  att  de  vid 
deu  nya  krigsgerdsförordningens  tillämpning  nppgåfvo 
sina  inkomster  alltför  lagt;  —  att  de  af  sockenboarna 
fordrade  mer  än  lagligt  var;  —  att  de  ännu  försva- 
rade det  gamla  bruket  af  länga  sorgetåg  eller  hvarje 
afliden  person,  ^)  Presterna  ville  nämligen  bibehålla 
dessa  högtidligheter,  vare  sig  af  kärlek  för  fordoa  se- 
der, eller  af  begär  till  ökade  sportler.  Folket  deremot 
började  önska  blott  enkla  jordfästningar  enligt  hand- 
boken. Delta  sednare  blef  dä.  dels  i  tryckta  skrifter, 
dels  från  Stockholms  predikstolar  ntmåladt  som  snöp- 
ligt, okristligt  och  jemnförligt  med  Jeremia?  beskrif- 
uing  *)  pä  syndarens  hädanfärd;  der  det  heter:  man 
skall  icke  begråta  honom,  sägande:  ack  broder!  ack 
syster!  utan  han  skall  lik  en  åsna  begrafven  varda, 
släpad  och  utkastad  för  porten  i  Jerusalem.  Rådet 
Ogillade  detta  presternas  beteende  och  gaf  dem  en  all- 


')  Lin  k.  Ark.    Eccl.  Handi.  Fol.  V.    Lejonsledis  bref  till 
Domkap    d.  22  Nov.  4718. 

')  Räds  pr  o  t.  d.  -15  Sept.  1704. 

»)  Se  13.  »42. 

*)  Se  33.  kap.  18.  ' 


89 

varlig  skrapa;,  hvilken  sedermer<t  af  koonngeii  lör- 
nyailes.  i) 

Karl  deu  tolfte  -)  liksom  Karl  tleu  elfte  ocli  Gu- 
staf Adolf  3)  påbjöd  bestämda  tioiidesättiiiugar  emellan 
presterskapet  ocli  församlingarna  för  att  sålunda  af- 
skalTa  det  förhatliga  räknandet  på  åkern.  Men  denna 
förordning  utkom  ej  förr.  än  sista  året  af  konungens 
lefnad. 

Karl  ådagalade  under  sina  första  regeringsår  en 
viss  skonsamhet  mot  olika  trosbekännare.  Några  nit- 
älskande prester  ville  1698  truga  ingermanlä)ulningar 
ocbi  ester  till  lutherska  läran;  men  konungen  ogillade 
tvånget;  ocb  aret  derpå  tillät  han  katolska  arbetare 
nedsätta  sig  i  Bremen  och  Verden.  Men  sedermera 
och  under  åren  1700  till  1710  inföll  ett  tidskifte  af 
annan  art.  Karl  begynte  att,  liksom  fadren,  betrakta 
sig  som  lutherska  kyrkans  målsman,  och  som  sådan 
förpliglad  att  främja  dess  bästa  och  vaka  öfver  dess 
renlärighet.  Han  sökte  fördenskull  beskydda  utrikes 
lutheraner,  och  förtöljde  de  som  kält»Tre  ansedda  pieti- 
sterna,  hvarom  mera  framdeles.  Nu  helallte  han  ock. 
att  ingprmanländningarna  skulle  omvändas  till  luther- 
ska läran.*)  År  1711  ville  några  fransmän  af  refor- 
mert bekännelse  Hytta  med  sina  näringar  och  kapitaler 
till  Gottland;  men  det  vägrades;  emedan  de  fordrade 
religionsfrihet. 

Man  tror  dock.  att  efter  1710  hafva  Karls  åsig- 
ter  härutinnan  blifvit  rymligare;  och  detta  i  följe  af 
samtal  med  filosofen  Liebnitz,  med  Irilänkrama  Kabrice 
och  (Jrothusen  och  med  katoliken  Poniatowski;  likaså 
genom   umgänget  med  turkar,  judar,  greker  och  refor- 


')  Lund.    Miscell. 

-)  Link.  Konsist.  Prot.    A.  ).indiclms  bref  lill   Domkap. 
d.  2  Apr.  4718. 

»)  Se  IH.  33. 

')  Riksark.    Karl»  bref  lill  rAdet  d.  2  Jan  1702. 


90 

inorla.  De  judar,  Iivilka  som  borppnärer  Hjljile  Karl 
till  SviTf^e,  fingo  dcrslädcs  fri  rcligionsöfiiin?;  må- 
hända don  första  gjiiig  ori  sfidari  hlifvil  dom  dcrstädes 
bi-viljad.  Saiiima  frilict  Icmiiadfs  ock  atskillif^a  frAii 
Frankriko  till  Stockliolui  ar  1718  itikoinna  katolska 
näriii^^siilkart';  och  dessas  trosförvaridt,  Poriiatowski. 
hief  samma  ar  utnämnd  till  guvernör  öfver  det  prote- 
stantiska Zweibriicken.  I  Tyskland  och  Danmark  fira- 
des är  1717  jubeldagen  af  Luthers  första  uppträdande. 
Man  väntade,  att  sä  skulle  ske  äfven  i  Sverge.  Karl 
pämindys  derom,  men  uppsköt  festen  till  1721.  ') 
Nägra  ord  om  dagens  \igt  blefvo  väl  af  enskilda  prä- 
ster uttalade;  men  ioga  allmänna  högtidligheter  an- 
ställdes. Orsaken  torde  dock  böra  sökas  mindre  i 
likgillligbet  au  i  den  nöd  och  villervalla,  som  qväf- 
vande  låg  öfver  hela  landet.  Man  finner,  att  konun- 
gen, också  under  sista  åren,  sökte  upprätthålla  stats- 
kyrkan och  dess  lagar. 

Ännu  herrskade  mycken  vidskepelse.  Folket  upp- 
repade och  trodde  en  hop  hörsagor  om  syner,  spöke- 
rier, trolldom,  förbund  med  den  onde  anden,  tillvaron 
af  skogs-  och  bergsra,  o.  s.  v.  Uppträden  af  predik- 
sjnka  föreföllo  ock.  Mycket  ryktbar  i  sådant  fall,  och 
en  ännu  oförklarad  företeelse  var  pigan  Ester  Jöns- 
dotter  från  norra  Äby  i  Skåne.  Hon  höll  långa,  gnd- 
liga  tal,  ofta  på  vers;  och  afsvimmade  stundom  flerc 
gånger  i  timmen,  hvarunder  hon  sade  sig  hafva  varit 
så  bögt  uppe  i  himmeleu.  att  hon  sett  stjernor  vid  sin 
sida,  0.  s.  v.  Det  påstås,  att  hon  under  sex,  andra 
säga  tio  års  tid  icke  förtärt  någon  föda;  hvadan  ock 
kroppen  var  så  ntmerglad,  att  hon  knappt  kunde  röra 
mer  än  ögon  och  tunga.  Saken  väckte  oerhördt  upp- 
seende bland  både  höga  och  låga,  lärde  och  olärde: 
och  flere  skrifter  derom  blefvo  från  trycket  utgifna. 
Swedberg  påstod,  att  hon   lefde  af  Guds   ord.     Veten- 


•)  Lin  k.  Ark.    G.   Benrelslierna   till   Er.    Benzelius  d.  21 
Mars  och  4  7  Okt.  MM. 


91 

skapsmannen  doklor  Block  mente  ena  gången,  att  dol 
var  be(lräg:pri;  en  annan  gång,  aU  hon  måhända  lif- 
närdes  a!'  någon  verldsandens  finare  dock  födande  be- 
ståndsdel, som  med  Inften  indrogs.  Konungen  sjelf 
besökte  en  gång  af  nyfikenhet  den  underbara  menni- 
skan.  Men  slutligen  försvann  Lon  med  ens.  Kort 
derefter  fick  man  veta  orsaken;  "nämligen,  att  hon  haft 
kärleksförbindelse  med  en  dragon  och  framfödt  ett 
barn  till  verlden;  hvarefter  den  profetiska  förmågan 
alldeles  upphörde.  Deremot  återfick  hon  sina  kropps- 
krafter och  gifte  sig  med  samma  dragon,  hvilken  Karl 
också  gjorde  till  korporal. 

Äfven  högre  och  kunnigare  samhällsklasser  hyste 
mycken  vidskepelse.  Biskop  Swedberg  trodde  fullt  och 
fast.  att  man  år  1711  hört  varnande  englaröster  frän 
himlen.  Den  lärde  kyrkolierden  i  Klara,  Isogseus,  om- 
talade som  säkert,  att  några  soldater  kunde  genom 
häxerier  åstadkomma  underbara  ting;  t.  ex.  göra  sig 
hårda,  så  att  ingen  kula,  intet  stål  kunde  genomtränga 
deras  hud;  förtrolla  gevär,  så  att  dessa  antingen  icke 
smällde  af,  eller  icke  träffade  målet;  förblinda  fienden 
och  göra  sig  sjelfva  osynliga.  En  officer  blef  af 
lofrält  och  domkapitel  dömd  till  döden;  ty  man  an- 
såg honom  öfverbevisad  om  förbund  med  den  onde 
anden,  o.  s.  v.  Några  bland  de  många  profetiorna  om 
Karl  den  tolfte  hafva  vi  redan  omtalat.  Doktor  Block 
sökte  genom  flore  skrifter  utrota  vidskepligheten.  Men 
mot  honom  talade  ännu  del  allmänna  tänkesättet,  och 
sora  stjerntyderiets  försvarare  uppträdde  till  och  med 
Urban  Iljärne,  hvilken  dock  i  sin  ungdom  fört  förnuf- 
tets talan  mot  trolldom  och  ölvertro.  Den  lärde  bi- 
skop Rhyzelins  mente,  är  1716,  att  norrsken  bebådade 
stora  politiska  hvälfningar.  ') 

Vi  minnas,  huru  under  Karl  den  elftes  tid  sven- 
sHa    uybyggrarna   i    Norra   Amerika    erhöllo   understöd 


')  Link.   Ark     Ilhvzelius   till   Er.    Benzeliiis   den  8   Mars 


02 

ocli  liidiersUa  iiroslcr.  DoKa  lorl!?ick  under  Karl  den 
loirios  lida  rciicriiis:  clniru  Kriiict  medtog:  lillffansarna 
sa.  att  föt?a  pcmiiiiuclijclii  Kniidc  siindas.  Uet  anieri- 
kanskt- svenska  kNiko-saKiliindot  hibeliöll  sig  likväl; 
luen  ingick  fiiicnins  med  dervarande  föisamling:ar  at 
den  engelska  biskopliiia  Ijokännelsen.  sa  att  de  olta 
bejjagnade  sanjn^a  tempel,  ocli  nära  nog  samma  Gods- 
tjenst.  iNägra  ville  betrakta  det  som  ett  bevis  på 
vacklande  öfvertygelse;  andra,  som  ett  bevis  på  krist- 
lig Cördragsamliet.  Företeelsen  väckte  uppseende. 
Del  var  n)e(l  anledning  liiiraf.  som  engelska  prester- 
skapet  och  svenska  i  London  varande  sändebudet  Karl 
(ivllenborg  fiJreslogo,  att  de  båda  kyrkorna,  den  svensk- 
Intlierska  ocii  engelsk-biskopliga.  borde,  sä  vidt  möj- 
ligt, förenas,  för  alt  kunna  niolstä  de  päfviskas  ater- 
gäugsliirsök.  ')  Men  de  flesta  svenskar,  som  härom 
rådfrågades,  gäfvo  afstyrkande  svar.  Landets  nöd. 
konungens  fränfälle  och  den  derpä  följande  statshvalf- 
ningen  ryckte  ock  allmänna  uppmärksamheten  till  helt 
andra  föremal. 

Det  var  under  Kar!  den  elftes  tid,  som  pietismen 
började  uppträda.  Katolikerna  hade  drifvit  läran  om 
menniskans  förmåga  af  goda  gerniogar  så  långt,  att 
de  pästodo.  del  helgonen  törrättat  sädana  både  (lere 
och  större  än,  som  behöfiies  för  deras  egen  salighet; 
—  vidare  att  öfverskottet  af  dessa  goda  gerningar 
tillfallit  kyrkan;  —  och  slutligen  alt  delar  af  detta  öf- 
verskotl  kunde  säljas  åt  dem.  som  sådant  begärde. 
På  dessa  åsigter  grundades  läran  om  allat;  nämligen, 
att  kyrkan  kunde  för  penningar  sälja  syndernas  förlå- 
telse. Det  var  sistnämnde  missbruk,  som  uppretade 
allmänna  tänkesättet,  och  blef  förnämsta  drifrjedem  till 
Luthers  uppträdande.  Hans  angrepp  mot  aflatskräme- 
riet  riglades  ock  mot  de  läror,  pa  hvilka  man  det- 
samma grundat,  således  ock  mot  den  om  gerningarnas 


')  Link.  Domkap.  Ark.     K.    Gjllenborg    lill    Domkap.    d. 
29  Jan.   1718. 


93 

saliggörande  kraft.  Han  piislod  ilonna  vara  obiblisk, 
och  att  tvärtom  saligheten  berodde  blott  af  den  tro. 
Il  varmed  det  nppenbarade  ordet  och  Frälsarens  förfjenst 
omfattades.  Under  första  århundradet  efter  I.nthers 
död  blef  sistnämnde  åsigt  af  mänga  drifven  ända  der- 
häo,  att  man  tycktes  lägga  föga  vigt  på  gerningarna, 
endast  mennlskaii  hade  tron,  en  fullständig  käiinedjm 
af  och  en  fast  förtröstan  pä  den  antagna  försonings- 
lärans alla  punkter.  Renlärigheten  blef  vigligare  än 
renlefnaden.  Också  hade  niäugenstädes  i  Tysktands 
lutherska  länder  ett  stort  sedeförderf  inrotat  sig  bland 
både  fnrstar  och  folk,  och  det  utan  att  blifva  med  till- 
börligt allvar  af  presterskapet  bestratfadt. 

Häremot  uppträdde  under  sednare  hälften  af  1600- 
talet  tyskarna  Spener  och  Frtincke,  tvänne  män  i  hög 
g:rad  utmärkta  genom  lefvande  Gudsfruktan,  stark  rätts- 
känsla, varm  menniskokärlek  och  lågande  nit.  De 
satte  pj  så  mycket  värde  pä  trosbekännelsens  fullstän- 
dighet i  alla  punkter,  som  ej  mer  på  hjortars  och  lef- 
vernets  fromhet;  fästande  sig  mindre  vid  de  veten- 
skapliga spetsfnndigheter,  medelst  hyilka  man  ville  be- 
visa lutherska  lärans  sanning;  än  vid  de  gerningar, 
som  bevisade,  att  samma  lära  mägtade  lios  sina  be- 
kännare  verka  sann  kärlek  till  Gud  och  nästan.  Det 
hör  ej  hit  att  teckna  den  herrliga  tallan  af  dessa  båda 
lärares  lif  och  verksamhet.  Men  för  den  ovanliga 
Iromhet,  som  framlyste  i  deras  andaktsöfningar  och 
hela  lefverne,  erhöllo  de  och  deras  anhängare  namnet 
pietister.  De  flngo  snart  motståndare  af  hvarjehauda 
art.  Somliga  voro  af  vana  och  öfverlygelso  fastade 
vid  de  gamla  åsigterna  och  hade  efter  bästa  förmåga 
sökt,  enligt  dem,  fränija  Guds  rike.  Dessa  kunde 
svårligen  vänja  sig  vid  den  nya  uppfattningen  af  lä- 
ran; än  mindre  med  likgilltighet  höra  förkastelsedomar 
öfver  hvad  länge  utgjort  föremål  för  deras  egen  tro 
och  ledning  för  deras  egen  verksamhet.  Andra  voro 
för  tröga  och  beijvämliga  alt  taga  kännedom  af  de  nya 
åsigterna,    än    mer    att    följa    dessas    föreskrifter    om 


94 

slörie  andakt  och  kristligare  nit.  Andra  blefvo  af- 
undsjuka  öfvor  don  utmärkelse  och  <len  kärlek,  de  nya 
och  nlliske  predikanlerna  förvärfvadc.  En  stor  skara 
personer  af  alla  klasser  ogillade  [liolisterua  siisom 
skrymtare  eller  svärmare,  och  hyllade  del  vanliga  pre- 
sterskapet.  hvilket,  l\ckte  njan,  lo?  saken  mera  lugnt 
och  försliindigt.  Mest  skadades  dock  pietisoien  genom 
sina  egna  öfverdrifter.  Miinga  dess  anhängare  hördes 
med  bitterhet  fördöma  lärdom,  vetenskaper,  sköna  kon- 
ster, orgehnnsik.  verldsligt  nmgängeslif  samt  älven  det 
måttligaste  begagnandet  af  i  sig  sjelf  oskyldiga  nöjen, 
t.  ex.  spel  och  dans.  Kit  ofta  sorgset  och  nedslaget 
utseende  ådrog  dem  namn  af  liufoudhänrjnrc  och  hyck- 
ktre,  och  under  deras  yttre  ödmjukhet  ville  man  upp- 
täcka ä  ena  sidan  mycket  andeligt  högmod  oeh  å  den 
andra  ett  okristligt  fördömmande  af  andra  sidans  män. 
De  skilda  äsigterna  uttrycktes  stundom  på  följande 
sätt.  Pietisterna  sade:  den,  som  lefcer  fromt,  han 
har  den  rlilla  tron.  ')  Den  lutherska  statskyrkan  sva- 
rade: ingen  le f ver  fromt,  som  ej  har  den  rätta  tron.-) 
Båda  sidornas  aktningsvärdaste  män  omfattade  dock  i 
verkligheten  både  tron  och  gerningarna,  ehuru  i  parti- 
ifvern  talande  mest  hvar  om  sin  sida.  Sä  fortgick 
tvisten  länge  nog.  Som  vanligt  funnos  inom  bada 
partierna  mycket  både  godt  och  ondt,  många  både 
ädla  och  oädla  kämpar.  Otvifvelaktigt  var  dock  det 
mesta  goda  på  pietisternas  sida,  och  det  var  just 
detta,  som  också  slutligen  arbetade  sig  fram  och  mer 
och  mer  sammansmälte  med  den  tidens  lutherska  be- 
kännelse, 

I  Sverge  var  pietismen  icke  af  omständigheterna 
sä  påkallad,  som  i  Tyskland.  Inom  svensk-lutherska 
kyrkan  hade  från  början  förefunnits  en  viss  benägenhet 
för  de   åsigter,  enligt  hvilka   Melanchtou   mildrade  det 


')  Ubi  pie  vivitur,  ibi  bene  creditur. 

')  Non  pie  vivitur,  ubi  non  bene  crediliir. 


95 

stränga  förduminaiiilet  al'  geiningarnas  värde,  som  stun- 
dom undföll  Lultier  under  striden  mol  atlaten.  Är  1663 
sökte  man  väl  genom  antagande  af  Formula  Concordia 
att  fastbinda  Sverge  vid  de  strängare  Intlierska  asig- 
terna;  men  spåren  efter  iMelancliton  kunde  ej  helt  ocli 
hållet  utplånas.  Lefnadssättet  inom  liof  ocli  högre 
samhällsklasser  hade  ock,  i  synnerhet  under  Karl  den 
elftes  tid,  varit  mycket  renare  än  i  Tyskland.  Sven- 
ska församlingens  dåvarande  ledare,  Carlberg,  Geze- 
lierna,  Pontinus,  Spegel,  Swedberg,  m.  fl.,  hade  der- 
jemnte  både  åt  sig  och  åt  sin  kyrka  förvärfvat  en  be- 
tryggande aktning.  I  både  Karl  den  elftes  och  Swed- 
bergs lynnen  låg  dessutom  en  afgjord  riktning  till 
verklighet,  verkställighet,  således  ock  till  gerningarna.  ') 
I  de  kyrkoböcker,  som  under  deras  tid  antogos,  löre- 
komino  ock  llere  medlande  åsigter  och  uttryck;  ställen 
der  gerningariias  vigt  och  värde  öppet  uttalades. 
Swedberg  plägade  ock  tadla  dem,  som  höllo  sig  blott 
till  Stor  Tron,  d.  v.  s.  till  första  och  andra  arti- 
keln; men  ej  ville  veta  af  den  tredje  om  hehjelsen  och 
ett  heligt  lefverne.  Speners  ifrande  mot  det  ensidiga 
trospredikandet  var  således  i  Sverge  icke  så  påkalladt, 
som  mångenstädes.  Men  här,  liksom  Jillestädes,  be- 
höfde  både  tron  och  helgelsen  att  ytterligare  inskärpas. 
Pietismen  började  också  intränga  redan  under  Karl 
den  elftes  lid.  Denne  konung  var  visserligen  en  varmt 
GudfrukMg  herre;  men  hans  envålds-  och  ordnings- 
sinne kunde  ej  lida  en  Gudstjenst  på  annat  sätt,  äo 
det  han  sjelf  föreskrifvit.  Liksom  knektarna  på  öf- 
ningsfältet,  skulle  folkel  i  kyrkorna  dyrka  Gud  efter 
det  reglemente,  den  handbok,  konungen  med  så  myc- 
ket besvär  och  efter  sitt  bästa  samvete  lålit  ularltela. 
När  han  och  kyrkau  tillsatt  prester  1  församlingarna, 
ville  han  ej  veta  af  några  fria,  sjelfskapade  lärare; 
och  förutsåg  af  dem  endast  oro  och  villervalla.  År 
1694   utgaf  han   ock   en   sträng  förordning  mot  pieti- 

')  Se  18.  38. 


06 

sterna  och  deras  enskilda  andakls-sanimaiikoinsler. 
Det  var  en  förelöpare  till  koiivenlikel-|jlakatel.  Men 
l)('inödandet  blef  fafän?t.  i  synnerhet  under  Karl  den 
tolftes  kriu.  dli  den  oii|)|»hiJiIlgt  sli?atMle  nöden  än  mer 
stämde  sinnena  för  allvar  och  andakt.  Pietisincn  grep 
ocksh  nier  och  mer  omkring  sig.  Slriden  fördes  nu- 
gelär  pä  samma  säll.  som  i  T.vskland:  dock  med  min- 
dre härlighet.  Pä  pietismens  sida  uppträdde  visserli- 
gen tlere  redliga  och  aktningsvärda  män:  dock  Ingen, 
som  hade  nog  anda  och  gåfvor  att  knnna  med  fram- 
gång kämpa  mot  statskyrkans  ledare,  en  Spegel,  eller 
Swedberg.  Tvärtom ;  tlere  biand  de  mest  framstående 
pietisterna.  t,  ex.  Sch?efer.  Vlhegins.  Ulsladias,  Tör- 
fölio  till  öfverdritter.  bitterhet,  svärmerier,  stundoin  till 
uppenbara  anlenskaper  och  verkliga  brott,  med  hvilket 
allt  de  nedsalle  icke  blolt  sig  sjeifva  ulan  ock  den 
lära,  de  förfäktade.  Allmänheten  fastade  lördeusknll 
m^ndre'vigt  vid  deras  försäkringar,  att  t.  ex.  den  då- 
varande svenska  församlingen  var  en  satanisk  inrätt- 
ning, dess  presterskap  en  satanisk  skara,  den  ofTent- 
liga  (iudsljensten  och  kyrkogången  ett  afguderi.  o.  s.  v. 
Statskyrkans  seger  lättades  ock  genom  dess  fienders 
oenighet.  Läsaren  känner  från  det  löregående  Schon- 
Iieit.  ')  och  huru  denne  satte  allt  sitt  salighetshopp  på 
Kristi  förljenst.  Också  han  hatade  statskyrkan:  men 
om  möjligt  pietisterna  än  mer,  och  beskref  deras  så 
kallade  fariseiska  anlete  I  följande  verser: 

En  pietist, 

En  iarlig  krist: 

Uivertes  skön  som  marmorsten. 

Inverles  lull  med  dödas  ben. 

Med  mycket,  fasla,  myckel  be 

Han  dölja  vill  sin  farisé. 


')  Se  ;ä«.  196—198. 


97 


Men  Kristi  död,  förljenst  och  s5r 
Afskar  han  plall  för  Kristi  får; 
Och  vill  med  yttre  helighet 
Förvärfva  sig  sin  salighet. 


Han  presterna  fördömer  platt, 
Fast  Krislus  sjelf  har  dem  insatt. 
Han  håller  ock  den  satsen  bäst, 
Att  hvar  en  är  sin  egen  prest; 
Ogillar  så  all  kyrkogäng, 
Musik  med  orgel  ocli  med  sång.  ') 
o.  s.  v. 

Ilvilka  fel  än  hos  pietismen  förefuDnos,  i  svenska 
kyrkan  har  den  dock  infört  mera  lif  ocli  i  prediknin- 
parua  en  varmare  anda,  hvartill  biskop  Gezeilus  d.  y. 
>kall  hafva  mycket  bidragit.  Huru  asigten  inträngde 
bland  de  svenska  i  Ryssland  varande  fångarna,  skall 
framdeles  omtalas. 

Karl  den  tolfte  visade  mot  pietisterna  mycken 
ebenägenhet.  Orsakerna  voro  llere;  t.  ex.  den  stränga 
statskyrklighet,  den  vördnad  för  Luthers  lära,  i  hvilka 
han  blifvit  uppfostrad;  —  den  häfdvunna  äsigten,  alt 
Sverges  konung  skulle  vara  lutherska  bekännelsens 
förnämsta  stöd;  —  de  rad,  som  gåfvos  af  Piper,  Her- 
melin och  af  general-superintendenten  i  Pommern,  den 
anlipietistiske  Mayer;  en,  ehuru  häftig,  dock  i  mänga 
hänseenden  nitisk  och  aktningsvärd  man.  Ännu  en 
orsak  till  missnöjet  kan  anas.  Karls  beständiga  krig 
och  obenägenhet  för  fred  i  förening  med  lians  stränga 
förordningar  mot  pietisterna  verkade  hos  dem  en  mot- 
vilja, som  -pj  alltid  kunde   döljas.     Vi  känna   uppträdet 


')  Presteståndets  Ark.    Ecclesiast.  handl. 

iryxrlls  Ber.    XXVI 


98 

ined  Dippel  år  1707.  ')  En  annan  pictisf,  Laiirbech, 
predikade  redan  1706  mot  konungens  åtgcrder.  Par- 
tiet tyckes  älven  liafva  som  anhängare  velat  räkna 
prosten  Boelliins,  hvars  liänia  }llran(lfn  nioi  Karl  den 
tolClo  vi  Iramdeles  .skola  onilala.  Naliii  lisivjs  liar  delta 
hos  konmis^en  alstrat  samma  tänkesäil  tillliaka.  Uang 
på  gäng  utfärdades  lörbud  mot  pietisliska  böcker,  lä- 
rare ocIj  sammankomster.  Det  hände  till  och  med,  att 
Karl  sjeif  lios  sina  liofpredikanter  anmärkte  och  tad- 
lade  iillryck  af  sädan  rlKtning.  År  1706  ul färdade 
han  en  rörordning-,  i  hvilken  stadgades,  att  de,  som 
afföllo  frän  statskyrkan,  skulle,  frä  ni  lin  gar  na  landför- 
visas,  undersätrarna  afsällas,  eller  e/ler  ontsländifjhe- 
terna  än  härdare  strajfas.  Ingen  student  skulle  fä 
resa  utrikes,  som  icke  t  ill  för  ene  ajlaggt  bestämd  och 
renlärig  trosbekännelse.  Främmande  högskolor,  an- 
stuckna  af  pietism,  fingo  icke  besökas.  Vid  hemkom- 
sten skulle  härom  företes  gilltiga  bevis,  utan  h  vilka 
ingen  slags  befordran  kunde  erhållas.  Längre  fram 
på  samma  år  kom  den  nyss  omtalade  Francke  till  Alt- 
ranstadt,  för  att  utverka  mildring;  men  förgälves.  -) 
Karls  ovilja  var  någon  gång  slörre  än  andra  domares. 
En  kyrkoherde  Kriiger  biel',  pa  befallning,  •')  af  Riga 
konsistorium  anklagad  för  villomeningar  och  med  sUäng- 
het  dömd;  men  sedermera  af  en  andlig  kommissjon  i 
något  frikäud,  i  annat  mildare  behandlad,  Härnii  in- 
stämde ock  rådet.  '•)  hvarest  i  synnerhet  Gyldeiistolpe 
talade  för  varsammare  ålgerder.  Mnn  konungen  be- 
römde  konsistorii  stränghet   och   befallde,   alt    Kiiiger 


')  Se  SS.  339. 

*)  Enliul  Rädsprot.  d.  7  Maj  4707  har  dock  assessor 
Wolcker  i  Siockholm  sant,  alt  konungen  vid  den  liden 
läsl  uch  giiiai  en  pielisiisk  bok, 

*;  Rrokind.  Karls  bref  till  rådet  d.  9  Juni  och  -20  Sept. 
1704. 

*)Vr.  min.  br.  d.  10  .Aug,  1708. 


99 

skulle  afsädas,  och  rMet  och  deo  andliga  domslolen 
skrapas.  ')  kr  1709  bicfvo  åter  tväniio  piester  af- 
salta  för  pietism.  Snlnare  åtgorder  af  den  hi^uima- 
varaiide  res:prin?en  voro  mildare;  mi-n  efter  konungens 
äterkomst  nedsattes  en  nämnd  att  otnigen  nndersöka 
förtihliandena,  da  äfven  den  ryktbare  professor  Folcher 
blef  i  Febro;ui  I7j8  afsalt.  En,  elinru  obestyrkt,  så- 
gPD  plastar  dock,  att  nnder  fälttåget  i  Norge  (1716? 
1718?),  dä  en  prest  frän  predikstolen  utfor  ined  bit- 
terhet mot  pietisterna,  har  Karl  blifvit  förtörnad  och 
sagt,  det  presten  r}fore  med  lögn  och  drafvtl»  och  al- 
drig mer  skulle  få  predika  för  holvet. 


TJCGOIVDEANDRA     KAPITLET. 

U^DERVI8M>'GSVt:niiEN 

k?do  mycket,  icke  blott  genom  brist  pfi  tiilsyo,  ineiie! 
och  personer,  utan  ock  genom  gerder,  ulskrifning^u- 
och  fiender. 

Med  undantag  .af  Uppsala  och  till  en  del  Lund 
hiefvo  alla  högskolorna  efter  några  års  tvinsot  upplö- 
sta och  lör  tillfället  salta  ur  verU.^amhet.  Äfven  säHg- 
godinnorna  sågo  de  llesta  sina  boningar  förvandlade 
till  ödeshemmnn. 

Denna  olycka  träffade  först  liinändska  liögsholan, 
hvilken  onder  Karl  den  elftes  lid  åter  lorlau*es  lili 
Dorpl,  2j  Men  do  mänga  dervarande  svenska  profes- 
sorerna och  deras  hustrur  tänkte  med  bäfvan  pa  rys- 
■ska  grannskapet,  och  anhöllo  om  akademiens  (lyttniug 
till    Peruan,    fastän    sistnämnde   ort   var    fattigare   och 


•)  Rådsprot.  d.   IG  Mars  170b. 
']  IS.  4 1. 


100 

anslapen  mlndro.  Ucras  önskan  ^ick  i  verkställi{,'(icl 
år  1698.  Den  nya  liiigskolan  hann  likväl  aliliig  kora- 
nia till  stadga.  KriS'U  och  ryssarnas  liärjninirar  oro 
aile  sinnena  och  vilda  oslralFade  sliident-ujipliis  slördc 
ordningen.  Lller  nederlaget  vid  Pullava  fiiiiilsiig:  man, 
alt  tsaren  snart  skulle  horllasa  alla  östanliafsländerna. 
Redan  i  Seplenil)er  1709  bepärde  nianga  professorer 
tillåtelse  alt  fii  återvända  lill  fäderneslaridel;  men  rå- 
det vägrade.  ')  Under  senhösten  samma  är,  och  än 
mer  nnder  följande  vår  inträlTade  dock.  hvad  man  be- 
farat, nämligen,  alt  ryssarna  öfversvämmade  landet. 
Då  rymde  de  flesta  höi^skolans  ämbetsmän  öfver  till 
Sverge,  medförande  läroverkels  boksamling  och  pryd- 
nader. Undervisninfjs-anstalleu  var  upplösl,  och  Litl- 
lands  ungdODi  i  saknad  af  livarje  tillfälle  lill  högre 
bildning. 

Äbo  fiögskula  var  den  andra  i  ordningen,  som 
träffades  af  samma  öde.  Den  kämpade  länge  mot  de 
svårigheter,  kriget  och  ryssarnas  grannskap  förorsa- 
kade. Redan  från  året  1702  blefvo  stndenterna  öfvade 
i  vapen  (ör  att  kunna  möta  befarade  infali;  och  1706 
steg  oron  så  högt,  att  man  föreslog  hofrättens  flyt- 
tande från  Ibo  till  Österbotten.  Bland  till  läroverket 
anslagna  hemman  voro  år  1708  ej  mindre  än  60  ul- 
hlotlade  ända  derhän.  att  de  icke  gåfvo  någon  afkast- 
uing  År  1710,  när  ryssarna  eröfrade  Wiborg,  blefvo 
i  Åbo  till  soldater  eller  befäl  tagna  en  Lop  sådana 
studenter  och  djeknar,  som  visade  mindre  anlag  för 
stadier.  2)  Äfven  de  andra  uppbådades  till  vapenöf- 
ning.  och  professorerna  talade  med  sorg  om  den  rå- 
het, det  barbari,  som  skulle  utbredas  öfver  landet  ge- 
nom förlusten  af  de  unga  män,  som  voro  ämnade  att 
med  sina  kunskaper  och  sin  bildning  derstädes  sprida 
ljus  och  upprätthålla  ordning.    Är  1713  inträffade  äod- 


')  Rådsprot    d   7  Sept.  r09. 
»j  Se  s-a.  UT. 


toi 

tPli?en  (loB  länge  föinlsodda  olyckan.  Ryssarna  kom- 
ino  kosten  iitefler  frnmtiigande  mot  Abo.  Högskolans 
lärare  Uydde  lii!  Sveige,  livarigenom  ocks,^  detla  un- 
dervisningsverk tilliutelgjordes,  och  Finnland  öfverlem- 
nades  ät  samma  mörker  och  okunnighet  som  LitTland. 
Tjngöåtta  studenter  hade  dock  kommit  öfver  lill  Upp- 
land, der  de  skyddades  och  underhöllos  af  biskop  Ge- 
zeiins,  säiänge  denne  iörraaddé.  Efter  att  hafva  i 
Uppsala  ökat  och  utbildat  sina  kunskaper,  blefvo  de 
den  plantskola,  från  hvi!ken  Finnland  sedermera  häm- 
tade sina  förnämsta  ämbetsmän.  Rysska  guvernören 
öfver  nämnde  landsort,  furst  Gaiitzin,  sökte  väl  ordna 
ett  mindre  läroverk;  men  kunde  föga  uträtta.  Hög- 
skolans Inkomster  och  gods  blefvo  und/r  kriget  sä 
förskingrade  och  förstörda,  alt  ocksä  efter  freden 
många  år  åtgingo,  innan  verket  bann  omigen  ordnas, 
och  hejnmanen  så  bebyggas,  att  de  lemuade  någon 
behållning. 

Greifswald  var  den  tredje  svenska  högskola,  som 
löll  i  flendehand.  Det  skedde  år  1715  och  sedan  lä- 
roverket länge  lidit  af  ungefär  samma  ölägenheter, 
som  de  andra. 

Lunds  högskola  var  nära  att  dela  samma  öde. 
I  början  upprätthölls  den  af  tre  utmärkta  män,  sin 
kansler,  Nils  (Jyldensloipe,  sin  prokausler,  biskop 
Steochius,  och  en  sin  lärare,  professor  Anders  Ryde- 
lius.  Men  å  andra  sidor  flck  inrättningen  att  kämpa 
mot  många  svårigheter.  Från  1709  till  1713  egde 
det  ingen  laglig  kansler  eller  högste  styresman.  När 
danskarna  år  1709  öfversvämmade  Skåne,  blef  hög- 
skolan (ör  tillfället  upplöst.  Ar  1711  nedbrjinn  en  del 
af  staden,  och  pesten  liärjade  det  öfriga  jemnte  hela 
landsorten.  Under  loppet  af  1712  och  en  del  af  1713 
var  fördenskull  lärosätet  I  det  närmaste  ölvergifvet; 
måhända  också  ^(  fruktan  för  danska  landslignlngar. 
Ar  1714  kom  det  åter  I  gång,  förnämligast  genom 
Rjdelitis.  Ar  1716  om  vintern  bef.iIKe  konungen,  uH 
koDsistorinm    skulle    anställa    en    mönstring    med   alla 


102 

stiidpn(ori)a,  ocli  alt  de,  som  bornnnos  \ara  pf  trög: 
faUuiiipsfrhfva  cllor  oordcnilisa  seder,  sKullc  {i\^;\s  till 
lifnjardislor.  Unpdomeii  iiiili  pii  atl  söra  uppror,  och 
kunde  bloll  geiioii)  K>delii  anseende  ludnas. 

I  SeploMiher  1710  valde  konungen  l.und  (ill  liöff- 
qvarler.  Dit  slrömmade  alilsji  en  mänsd  ämhetsmän 
och  resande,  l.efnadsprisel  uppjagades  och  mm  och 
sängkläder  npplogos.  Vid  liösiiein)inens  böljan  ting^o 
de  flesta  ankommande  sludenlenia  resa  In-m  IgeB. 
Iriqvarforingen  biel'  deremol  sä  slark.  all  mänga  pro- 
fessorer mäsl(>  alSlä  sina  enskilda  arbelsruni.  P^rsätl- 
ning  gafs  dock  ej.  och  lönerna  ullöllo  hädanefter  blott 
i  mynt-tecken  eller  lönings-sedlar.  En  del  af  den  ål 
högskolan  anslagna  spannemäien  blef  ock  tagen  till 
härens  inagasiner,  för  att  sedi>ruiera  betalas  efter  del 
pris,  kronan  äsalle.  ')  Emellan  aren  1706  och  1719 
blef  Ingen  magister-promotion  hällen.  Aren  1717  ocb 
1718  tyckas  dock  nere  lärjungar  hafva  infunnit  sig 
och  erhällit  understöd;  dock  bcrältas  i  Aogusli  1717, 
att  till  det  högsta  blott  12  sludenter  knnnat  fä  ram 
inne  i  staden;  och  att  ingen  professor  hade  på  ett 
helt  års  tid  hållit  mer  än  K)  föreläsningar,  Deremot 
måste  nämnde  herrar  ofia,  riägra  säga  livar  fjortonde 
dag,  anställa  olfenlliga  tal-  eller  dispulatious-öfningar, 
af  hvilka  Karl  liade  sä  mycket  nöje,  att  han  nästan 
alllid  infann  sig  biand  äliörnrna. 

Uppsala  högskola  var  den  enda,  som  fortgick  oaf- 
brntet;  ehuru  lidande  genom  pest  samt  genom  pen- 
ninge-  och  folkbrist,  Ulskrifningen  skärptes  oupphör- 
ligt, i  synnerhet  1718,  dä  professorerna  klagade,  atl 
de  snart  nödgades  sjelfva  hugga  sin  ved.  Deras  löner 
liksom  studenlernas  stipendier  blefvo  ock  under  sista 
åren  ulbi-lalda  i  mynl-tecken.  Del  vetenskapliga  iilvel 
fortfor  dock  länge  oförminskadt;  om  man  nämligen  får 


')  Lunds   Konsist     A  kadern.   Prol.     Seplemb.  —  Not. 
4746 


103 

döma  efter  antalet  af  ntgiftia  skrifter.  ^)  Orsaken 
torde  till  eo  del  Lafva  varit  deu,  att  till  Uppsala  ström- 
made under  dessa  år  stndenler  äfven  från  de  trakter, 
som  eljest  plägade  besöka  Lund,  Abo,  Greifswald  eller 
Pernaii. 

Fiir  samma  svårigheter,  som  akademierna,  voro. 
i  synnerhet  under  konungens  sista  år,  äfven  skolor 
och  gymnasier  alsatla;  och  än  mer  anstalterna  för 
allmogens  bildning,  emedan  man  här  nlskref  till  krigs- 
tjcnst  icke  blott  lärjungarna  ntan  ock  deras  lärare, 
klockare  och  landtskolmastare.  Karl  deu  elftes  bemö- 
danden för  svenska  allmogens  bilduiug  voro  på  väg 
att  blifva  tillintetgjorda. 

Karl  den  tolfte  hade  för  vetenskaper  och  lärdom 
mycket  mer  sinne  och  anlag  än  Karl  den  elfte.  Men 
detta  visade  sig .  förnämligast  genom  den  personliga 
uppmärksamhet  han  fastade  vid  några  lärosatser  och 
deras  lösning.  Med  sådant  sysselsatte  han  sig  vid 
lediga  stunder  en  och  annan  gång.  och  var  road  af 
att  höra  lärda  män  dylika  ämnen  aföaudla.  Om  allt 
sådaut  brydde  sig  Karl  den  elfie  för  egen  person  föga. 
Men  i  fråga  om  undersätrarna  gällde  motsatt  förhål- 
lande. Han  gjorde  mycket,  ganska  mycket,  för  att 
bland  folkel  ordna  skolor  samt  sprida  ljus  och  kunska- 
per. En  för  alla  slags  läroverk  sä  olycklig  regering 
som  Karl  den  tolftes,  har  deremot  Sverge  sällan  haft. 
Att  okunnighet  och  råhet  under  den  samma  tilliogo. 
erkändes  öppet.  B"nz<'lius,  Swedenborg  och  några 
andra  sökte  underhålla  det  vetenskapliga  lifvet.  Men. 
skref  sistnämnde  herre  år  1718;  men  nät  ett  helt  land 
lutar  till  barbari,  lär  er  del  fur  några  enskilda  blifva 
omöjligt  att  Imnshaper  och  bildning  upprätthälla. 


')  Uppsal.    Gahms  samlincar.    Förlexkning  från  Upp- 
sala tryckeri  ulkomna  skriller  1670  — 1800. 


104 


TJUGONDETREDJE     KAPITLET. 

VKTl  NSKA!>1  RNaS   TIM  STÄND 

var  oc!i  uiasle  vara  (iij^a  liusnaiKli'.  Borälladt  är, 
liurii  landets  högsta  bildiiings-aiisfalter  rakade  i  förfall. 
Magra  serskilda  iilgorder  till  främjande  af  läidoin  ocli 
kunskaper  blefvo  blott  sällan  vidtagna.  Bland  sådana 
räkna  vi,  när  från  Bönder  några  svenskar  fingo  pä  ko- 
nungens bekostnad  göra  en    resa   till   österländerna.  ') 

Är  1710  var  för  pestens  sknll  högskolan  i  Upp- 
sala öfvergifven.  Bibliotekarien  Erik  Benzelius  d,  y. 
inbjöd  då  n.^gra  professorer,  Rudbeck  d.  y.,  Roberg. 
IJpiuark  ui.  II.  att  på  vissa  tider  sammanträda  lör  att 
samtala  om  lärda  ämnen.  De  gjorde  så,  och  snart 
förenade  sig  med  dem  Polhem  och  Swedenborg.  Detta 
var  lörsta  npphofvet  till  Uppsala  vclcnskaps-societef. 
Konungen  fick  kännedom  om  företaget,  gillade  detsam- 
ma och  ordade  om  inrättandet  af  en  vetenskaps-aka- 
demi; men  det  stannade  vid  blotta  talet.  Till  och  med 
de  af  Benzelius  instiftade  lärda  mötena  upphörde  under 
Karls  sista  regeringar,  i  anseende  till  den  oro  och 
nöd,  som  då  herrskade  i  Uppsala  liksom  öfser  allt. 

I  teologi,  rätts-  och  statslära  var  nu,  liksom 
under  Karl  den  elftes  tid,  forskningens  frihet  bunden 
af  del  envälde,  som  låg  tryckande  öfver  både  kyrka 
och  siat.  De  flesta  vetenskapliga  sinnen  kastade  sig 
Jerför  pä  naturkunskaperna. 

Angående  kologien,  hänvisa  vi,  till  hvad  om  kyr- 
kan sagdt  är.  -)  Dessu!om  må  anmärkas,  att  profes- 
sorer i  andra  vetenskaper  oHa  flyttades  till  den  teo- 
logiska.    Man  flnnrr  deraf,  alt  denna  ansågs  vara  dt-n 


')  Se  Ä3.  146. 
*)  Sid.  87. 


105 

högsta;  vidare,  att  dess  löner  roro  de  bästa;  och  slnt- 
ligen,  att  hvaije  vetenskapsområde  ätirin  var  så  in- 
skränkt, att  en  och  samma  person  l<nnde  omfatta  flere, 
och  iikväl  i  hrar  och  en  bland  dem  hinna  lili  piofes- 
sorlig  lärdom. 

I  filosofien  framstod  Rydelius  som  en  utmärkt  både 
tänkare,  och  skriftställare.  Hans  lärobyggnad  öfver- 
ensstämde  med  lutherska  bekännelsen,  hvarföre  tian 
ock  fick  obehindradt  fortsätta  sina  forskningar. 

I  rällsläran  ulgäfvos  blott  några  sammandrag  af 
äldre  författningar.  Slatsläran  höll  sig  än  tystare. 
En  Uppsala-magister  hade  1698  påstått,  all  lydnaden 
för  Gud  berodde  af  conscientia  cerla,  d.  r.  s.  af  det 
rätta  och  gudomliga  samvetet;  men  lydnaden  för  öf- 
verheten  af  conscientia  probabili,  eller  af  mensklig 
myndighet  och  öfvertygelse.  Dessa  läror  ansågos  irri- 
ga,  vådliga  och  qväfdes.  M  Andra  undersökningar  i 
sådana  ämnen  hördes  icke  af;  sä  framt  man  ej  vill 
fästa  sig  Tid  Boelhii  uppsatser  och  några  riksdags- 
manna-yttranden  1714. 

Läkarekonsten  idkades  med  framgång  af  Bromell, 
Hoorn  och  Hjärne.  samt  främjades  i  hög  grad  genom 
Robergs  ai  beten  i  anatomien.  Men  under  de  sednare 
åren  led  äfren  denna  vetenskap  mycken  afbräck.  An- 
talet af  dess  lärjungar  mindskadc-;  sjelfva  Uppsala 
saknade  män,  skickliga  i  yrket;  och  till  sina  krigsbe- 
hof  indrog  Karl  slutligen  några  löner,  som  voro  an- 
slagna åt  provincial-läkare,  samt  den  tullfrihet,  som 
varit  beviljad  för  läkemedel,  -j 

Man  har  från  denna  tid  intet  nyit  betydligt  verk 
hvarken  i  kemi  ej  heller  i  ört-  eller  jordkunskap,  utom 
Strahlenbergs  siberiska  kartor,  om  hvilka  mera  framdo- 
les.     Dahlbergs    Suecia-rerk    b!ef   ock   under  ifrågava- 


')  Upps.    Gahms  samlingar  om  lurbjiidna  böcker. 

»)  Riksark.     Upphandl.    Dcputal.    till    Karl    den   ?8    Aprii 
1718? 


lOG 

rande  lid  liilläiidfidl. ')  I  öriipt  liiboliöll  man  den  gamla 
fiirdoiMfn.  ad  Kartor  vore  viigvisarc  (ör  fliMidcn.  Är 
1716  (örböil  Karl  lUgifvandet  af  en  dylik  iifver  Gott- 
land.  -') 

I  mrhunik  och  fijuik  uitplräddc  Pollieni  ocli  Swe- 
denbor?  med  sina  vi2;li?a  arbpicn.  ?onom  iivijka  nämnde 
vetensKa|ier  pjorde  m;irkli?a  framsteg. 

Sfjcnihuriskopcn  sökte  man  rena  frän  det  gamla 
sljerntyderiel,  likväl  icke  nian  motstånd.  I  almanac- 
kan viiltogs  dessutom  följande  förändring.  Konung 
Johan  den  tredje  hade  infört  nya  stilen,  d.  v.  s.  den 
sä  kallade  Gregorianska  lideräk?)ingen.  Men  denna 
var  upplnnnen  eller  åtminstone  först  antagen  af-i  en 
päfve.  Den  blef  derföre  som  en  päfvisk  villfarelse 
förkastad  vid  det  Intherska  ätergängssträCvandet  nnder 
Karl  den  nionde.  Sedermere  nibehöll  Sverge  den  gamla 
stilen  eller  sä  kallade  Jtilianska  tideräkningen,  oaktadt 
dess  stora  fel.  En  tysk  lärd  vid  namn  Vigelins  kom 
till  norden  16Q7  för  att  öfvertala  till  nya  tideräknin- 
gens antagande.  "^  Det  lyckades  i  Danmark:  men  det 
strängt  lutherska  Sverge  ville  ännn  icke  gä  in  pä  ett. 
som  man  tyckte,  så  katolskt  brnk.  Ar  1700  infördes 
i  stället  ett  medlingsförsök.  Man  borttog  skottdagen 
frän  Febrtiari.  i  afsigt  att  smäningom  jemnka  gamla 
stilen  till  likhet  med  den  nya.  *j  Härmed  fortsattes 
intill  år  1712.  så  att  under  hela  denna  tid  svenska 
almanackans  dagar  kommo  ett  nummer  scduare  än 
förut;  t.  e,\.  slaget  vid  Pultava  inföll,  enligt  nya  sti- 
len, den  8  Juli;  enligt  gamla  stilen  den  27  Juni;  men 
enligt  den  serskilda  svenska  stilen  den  28  Jnni.  5)  Lik- 


')  Se  S«.   V6    46. 

•'-)  Upps.     Gahms  samlingar  om  förbjudna  böcker, 
ä)  Kr    min.  br.  d    1 6  Jan.  ^691. 
*)  Link   Ark     Bielkes  memoirer  om  Karl  den  lolfte. 
*)  Enligl  demia  sisl nämnda  blifva   vanligtvis  alla  dala  åren 


107 

väl  befanns  denna  tideräkning:  sS  obeqviim    och  villan- 
de, alt  inan  kr  1712  äteriop:  g:amia  slilen.  ') 

1  fäderneslandets  historia  skulle  Rmlbi-cks  asiater 
gälla.  De  blefvo  ock  på  fulll  allvar  här  och  der  an- 
tagna och  ingenstädes  pg:entligen  förkastade;  ty  sådant 
skulle  bafva  varit  alt  sätta  si?  mot  konung-ens  vilja 
och  fäderneslandels  sä  kallade  ära.  -)  Några  försök 
till  jemnkning  vågades  dock.  År  1698  t.  ex.  skulle  i 
Uppsala  afhandlas  en  disputation,  i  hviiken,  angående 
läget  af  gamla  Uppsala  tempel,  satser  )tlrades,  som 
voro  stridande,  mot  livad  Rudbcck  den  äldre  påstått, 
och  hvad  Karl  den  elfte  tycktes  hafva  gillat.  Den 
förre,  mycket  uppretad,  ville  hindra  hela  saken,  och 
borttog  för  sådant  ändamål  Dvckeln  till  det  rum,  der 
lalöfningen  skulle  hallas.  Men  prokanslern  och  pro- 
fessorerna fogo  den  tillbaka,  och  dispufationen  genom- 
fördes. Häröfver  blof  Karl  mycket  förtörnad:  och  gaf 
en  skrapa  ät  konsistorium.  Likväl  drogo  sig  veten- 
skapsmännen mer  och  mer  tillbaka  från  den  vidunder- 
liga atlantiska  lärobyggnaden.  De  följde  i  stället  den 
rigtning,  som  utgick  frän  antiqvitets-kollegium,  och 
som  redan  under  Karl  den  elftes  tid  framkallat  flere 
värderika  arbeten.  •')  \  synnerhet  under  Karl  den  tolf- 
tes första  år  utgåfvos  några  äldre,  för  våra  häfder 
högst  vigliga  arbeten;  t.  ex.  Sturlesons  Ileimkringla, 
Messenii  historia,  och  samlingar  gjordes  af  Spegel. 
Benzelius,  Palmsköld  och  af  Peringsköld  d.  ä.  Det 
var  genom  dylika  verk,  som  antiqvilets-kollegium  under 
Karlarnas,  den  elftes  och  tolftes  lid.  möjliggjorde  en 
framtida  egentlig  iiistoria,  samt  beredde  väg  för  den 
svenska  häfdatcckninirens  fader.  Dalin.    För  närvarande 


1700  — 17  M  beräknade  i  svenska  skiine;  ooli  /tiVen  i  för 
handen  varande  verk. 

';  Se  a»  29. 

»j  Se  2«.  17Ö— 477. 

^  Se  1».  52. 


lOS 

kniide  en  sådan  man  icke  uppträda;  också  iJfrfiirp,  alt 
envälde  och  tiyckhäns:  blindo  pennan.  St;  liär  ett 
fxompcl,  liuiu  lanf::t  nian  I  den  väsen  gick!  Professor 
lörner  hade  i  en  dispulation  onilurmält.  huru  de  f/arnUi 
göfernas  medfödda  hnf/s-  och  henskli/stnad  dref  dem 
till  verldcns  a/lär/snasfe  nejder,  .MafvTnda  anade  man 
liäruli  någon  anspelning  pft  konungens  längvariga  ri- 
stande i  det  fjerrbelägna  Östern.  Uppsatsen  blef  för- 
bjuden säsom  stridande  mot  de  skrifter,  Karl  lätit  nt- 
gifva  för  rättfärdisando  af  sljia  krig.  ')  Ar  1706  ut- 
kom en  bok.  i  livilken  tsar  Peter  erhöll  titeln  af  ma- 
jestät och  berömdes  (ör  sitt  uppförande  mot  några  i 
hans  hand  fallna  svenskar.  Ocksfi  denna  skrift  blef 
förbuden;  emedan  den  tycktes  ouikullkasta.  hvad  här 
i  Sverge  blifvit  saf/dt  och  tryckt,  angående  ri/ssem 
olirisleliga  förfarande  mot  iHh'a  der  fängna  lands- 
män. -) 

Vid  denna  tid  började  i  Sverge  nedskrifvas  så 
kallade  memoirer.  d.  v.  s.  jnteckningar  gjorda  af  kri- 
gare, stats-  eller  vetenskapsmän,  rörande  hvad  märk- 
ligt, nnder  deras  tid  förefallit,  hvilka  uppsatser  dock 
först  mänga  år  efteråt  blefvo  genom  trycket  offentlig- 
gjorda. Samtiden  deremot  öfversvämuiades  af  parti- 
skrifter; å  ena  sidan  högljudda  lofsänger  öfver.  och  å 
den  andra  bittra  utländska  smädeskrilter  mot  Karl  den 
tolfte;  de  förra  öfvervägande  i  början,  de  sednare  mol 
slutet  af  hans  regering. 

Omkring  1699  tillHmnades  en  historia  öfver  Karl 
den  elfte,  lika  med  Pufendorfs  öfver  Karl  den  tionde; 
men  kriget  uppslukade  medlen  och  hindrade  arbetet. 

Språk-kunskapen  fortgick  ungefär  i  samma  rikt- 
ning, som  under  Karl  den  elftes  lid;  dock  med  mindre 
fart.  Någon  gång  pä  hebreiska,  oftare  pä  grekiska, 
men  eson:oftasl  på  latin  höllos  tal   och   skrefvos   ver- 


')  Upps.    Gahnis  sapii.  om  förbjudna  böcker. 
•)  Upps.    Wah.ms  iaml.  orn  förbjudna  böek«r. 


109 

ser  af  sfor  föitrafflighel.  Äniiu  till  en  (id  lefde  och 
sjÖDgo  Upmarck,  Heimelio  och  Stobapus,  ')  och  med 
dem  instämde  nu  en  fänrik  Lili)on  och  den  äfvenlyr- 
lige  Röunow.  De  lefvande  tuiigfomäien  voro  jfmnfö- 
reisevis  föga  kända.  Någon  egentlig  språkforskning 
hördes  ej  heller  af;  utom  alt  Olof  Riidbeck  d.  y.  skref 
ett  verk  i  tio  tjocka  band,  till  bevis  för  likheten  mel- 
lan lappskan  och  hebreiskan,  göliskan  och  kinesi- 
skan, och  till  försvar  för  en  hop  af  fadrens  atlanlika 
satser.  Verket  hief  aldrig  tryckt,  och  hvarken  samlid 
eller  efterverld  har  tagit  närmare  kunskap  om  dess 
innehåll. 

I  afseende  pa  modersmålet  inträffade  en  vigtig 
brytning,  Swedberg  ville  i  någon  mån  bibehålla  eller 
återinföra  medel-svenskans  stafsält  och  ordböjningar, 
sådana  dessa  i  första  bibel-öfvorsättningen  begagnades. 
Men  Hjärne  uppstod  till  försvar  lör  de  enklare  former, 
hvilka  sedermera  utbildat  sig.  Efter  långa  och  häftiga 
tvister  gick  Hjäroes  åsigt  segrande  nr  striden,  och 
medel-svenskan  måste  vika  undan.  Först  sedan  språ- 
ket sålunda  vunnit  stadga,  var  det,  som  Sverge  kunde 
ta  och  äfven  genom  Dalin  flck  en  högre  och  mer  ut- 
bildad Titterhet. 

I  både  tal  och  brcf  begagnade  Karl  sjelf  en  hop 
fransyska  ord,  och  det  tämligen  onödigt;  men  i  offent- 
liga lifrel  \ar  han  mycket  angelägen  om  modersmålets 
renhet.  För  de  nya  sysslor,  han  skapade,  skapade 
han  ock  nya  inhemska  titlar,  t.  ex.  Ombudsråd,  llög- 
ale-Ombudsman,  Posthållare  o.  s.  v.,  och  silt  kansli 
befallde  han  alt,  så  myckel  som  möjlig!,  undvika  främ- 
mande ord.  Gyldenslolpe,  liorn  och  Hjärne  sägas  ock 
hafva  1707  ingåll  en  förening  till  främjande  af  mo- 
dersmålets reuhel.  Men  vid  språkels  dåvarande  låga 
ståndpunkt,  tyckes  det  hafva  varit  omöjligt  alt  umbära 
främmande    ord.     Sextonhundralalels    hasligt   nppblom- 


')  Se  l§.  53. 


I  10 

stratule  iinilrivisniiiKsvcrk  och  svenskainas  i\h  (öre- 
lagiia  mann^a  resor  i  fiäinmainH!  land  gafvo  dnn  jvär- 
liaslifft  (Ml  sadaii  iiiäii^Ml  nya  bcffrcpii.  att  språket  icke 
lianii  rölja  ined  oeli  bildji  ett  tillr;ickli'4l  aiit.il  inolsva- 
rande  ord.  Men  man  siriilvade  dilal.  Vid  lärda  hös- 
tider  viiijade  man  ouiigen  ')  att  da  och  dÄ  använda 
landets  tnni^omäl,  t.  ex.  när  profe.ssor  Hniién  är  1702 
firade  konungens  födelsedag,  och  fann  passande,  att 

Vår  svenska  konungs   lof  en   svensk    p§    svenska 

q  v  ä  d  e  r. 

Skaldekonsten  fortgick  pä  de  banor,  som  bli  vit 
öppnade  af  .Arrhenins,  Dahlstierna,  Lucldor  och  Spe- 
gel. -)  I  deras  spär  framsiingo  tiu  Krese,  Holmström, 
Rnnius,  bröderna  Gyllenborg  samt  fm  Breriner;  ingen- 
dera dock  med  den  lycka,  som  Arrhenins  och  Spegel. 
Man  märker  ock  en  viss  dragning  frän  den  hiltills  ra- 
dande tyska  och  italienska  vilterhefen  till  den  fransy- 
.ska,  hvilken  just  då  haft  ett  tidehvarf,  sä  lysande,  alt 
det  tilldrog  sig  hela  det  bildade  Enropas  beundran. 
Platta  rimmare  fingo  vid  denna  (id  en  skarp  häcklare 
i  Samuel  Triewald,  stamfadern  för  Sverges  lärda 
granskning.  Genom  allt  delta  förbereddes  det  länsre 
fram  uppblomstrande  dalinska  tidehvarfvet.  För  öfrigt 
var  det  i  synnerhet  konungens  mod  och  bragder,  .soin 
lifvade  skalderna;  första  aren  till  högstämdt  jubel,  .se- 
dermera till  sånger,  vexlande  mellan  mod  och  miss- 
tröstan, melinn  hopp  om  segrar  och  läniilan  efter  fred; 
hviika  dock  slutligen  under  de  (re  sista  aren  bortdogo 
i  förtvitlans  tystnad. 

Tonkonsten  främjades  sä  (ill  vida.  alt  1698  blef 
i  Lppsala  ett  musikaliskt  kapell  upprältadt.  men  om 
(less    lutlytande    på    folkel    flnues    ingenting    uäinndt. 


')  Se  1^.  55. 
O  Se  BS.  ö7,  :>8. 


Ill 

TrnmiDor,  trumpefer  och  kulornas  livinanJe  utgjorde  i 
sjelfva  verket  Karl  den  tolftes  musik. 

För  de  bildande  konsterna  syntes  konungen  bafva 
ärft  moderus  ocli  farmoderns  tycke.  Han  sysselsatte 
sig  i  början  gerna  med  dylika  föremäf  och  hemsände 
under  lörsia  krigsåren  ett  och  annat  konstverk.  Me» 
inom  kort  tillryckte  sig  kriget  både  tankarna  och 
medlen,  så  hos  honom  som  bos  undersåfrarna.  Fä 
voro  snart  de,  som  hade  råd  att  köpa  en  tatla,  en 
bildstod.  Några  konstnärer  från  Karl  den  elftes  tid, 
t.  ex.  Lemke  och  Avelen,  stannade  i  landet  qvar,  dock 
dnder  tryckande  omständigheter.  Många  Ehrenstralils 
och  Karlslens  lärjungar  lemnade  deremot  Sverge,  för 
att  i  främmande  land  söka  utveckling  och  utkomst. 
Under  Karls  sista  år  blef  dock  den  skicklige  mynt- 
präglaren  Hedlinger  af  Görtz  inkallad.  Men  ingen 
bildhuggare  uppträdde;  intet  nytt  verk  af  skön  bygg- 
nadskonst uppstod.  Arbetet  på  Stockholms  slott  för- 
lamades mer  och  mer,  tills  det  slutligen  afstannade. 
Ungefär  så  gick  det  ock  med  återuppförandet  af  Upp- 
sala år  1702  nedbrända  domkyrka,  livilken  aldrig  åter- 
vann sin  torra  sköuliet,  Deremot  började  Polhem  att 
under  Karls  sista  år  anlägga  dockan  i  Karlskrona 
och  slussar  vid  Trollhättan,  om  hvilka  verk  mera 
framdeles. 

Den  kungliga  bokmmlmgen  hade  till  stor  del  blif- 
vit  förstörd  vid  slottsbranden  1697.  Dess  tillgångar 
ökades  senom  årliga  slalsanslag  samt  genom  gåfvor 
af  Sparwenleldt;  dock  mest  derigenom,  alt  lilflänilska 
högskolans  bokfiirråd  llyltades  undan  ryssarna  till 
Sverge  och  sedermera  med  det  kongliga  förenades. 
OiQ  de  andra   är  ingenling  märkligt  all   törliilja. 

Trijclilriliel  fanns  lika  litet  nu  som  under  företrä- 
daren. ISagra  gånger  visade  dock  Karl  den  tolfte 
härulinnau  elt  stor.sinnadt  tänkesätt.  1  Sachsen  1706 
brydde  han  sig  icke  om  alt  stratFa  några  herrar,  som 
dorslädes  hade  till  hans  lörklenande    utgifvit    tidningar 


112 

och  böcker. ')  Under  sista  äieri  féilldcs  slundoiu  bittra 
ord  ölvMT  Lans  stadgar,  rörande  mynt-väsendet.  Sä- 
dana uttryck  blefvo  en  gång  till  honom  framburna. 
Men  mnnnc  dessa  klafjfare  anda  iche  h/da  samma  fiir- 
ordningnrna?  frågade  Karl,  —  Jo,  svarade  berätta- 
ren. Koiiiingen  genmälle  dä:  när  undersnlrarna  blolt 
lyda  hvad  jag  bejaUer ;  må  de  ger  na  säga,  hvad  dem 
behagar.  Man  omtalade  en  annan  gäng.  hnrn  en  per- 
son blifvit  häktad  för  oanständiga  skrifter  mot  nägra 
statens  ämbetsmän.  SUipp  honom  lös,  sade  konun- 
gen, vi  hafra  lust  aU  höra,  hvad  han  har  all  säga 
om  oss  sjelfra.  —  Andra  drag  visa  dock  andra  åsig- 
ter.  Under  fälttagen  var  det  officerarna  förbjndet  att 
i  bref  till  Sverge  ntförligl  boskrifva  tilldragelserna  vid 
bären. -j  Upplrädel  med  Hyltéen  är  redan  omtaladt.  ^ 
Censors-ämbetet  förklarades  ganska  vigtigt.  Också 
blefvo  mänga  böcker  och  dispnlationer  förbudna;  icke 
blott  politiska  och  pietistiska,  utan  ock  af  rent  veten- 
skapligt innehall,  såsom  vi  redan  visat.*)  Böcker  och 
skrifter  af  bittrare  innehåll,  t,  ex.  Boethii.  Patkulls  och 
Schonheils,  blefro  ofTcnlligHn  brända.  Tidningarna 
forlforo  naturligtvis  alt  vara  af  samma  obetydliga  in- 
nehåll, som  under  förra  regeringen,  ^i 


•)  Se  31.  330. 

*)  Dansk,  oeh  Fr.  min.  br   på  många  ställen. 

')  Se  S3.  2:. 

')  Se  sid.  108. 
^j  Se  IS   66. 


US 


TJ0GONO2FJERDE     KAPITLET. 

LANDTFÖRSVAKET. 

Vill  Karl  (Jen  elftes  död  återstod  äoou  något  af 
irnJelniiigsverkets  OiJJnande;  ')  men  änder  Karl  den 
tolflos  tid  bi  ef  för  krigels  skull  der  vid  iöga  gjordt. 
lorättniijgen.  äfven  om  deu  varit  fullständig,  kaode  lik- 
väl icke  i»ä  långt  uär  nnpställa  sA  mycket  maoskap, 
som  för  det  stora  kriget  fordrades.  Vi  fiafva  också 
berättat.  Iinrii  konunsen  befallde  sina  Rndersåfare  att 
lUöfver  indelningsverket  anskalfa  ståndsdragoner  samt 
föriinbblings-  och  tre-  ocii  feuirnännings-regementer. 
trossdrängar.  ui.  lo.;  likaså  de  oiänga  ödeshemmaD, 
den  folkbrist,  de  stegrade  soldatlegor,  som  deraf  för- 
orsakades; detia  redan  fiire  17 1 0  -)  Saaiina  ålger- 
der  forlforo  allt  framgent  och  förorsakade  samma  sfå- 
rjgheter  i  ständig  tillväxt.  När  krigskollegium  ocU 
rädet  icke  mägtade  |»ä  vanlig  väg  besegra  svårighe- 
(erna  sä  fort  och  fullständigt,  som  Karl  önskade,  sökte 
!ian  vinna  sitt  mål  pä  annat  sätt.  Ät  hvar  och  eo 
bland  defensjons-koromissjonens,  rädsherrar  uppdrogs 
af  sädan  orsak  ansvaretTör  ett  ellerjlere  regemeoter. 
Sä  skulle  framkallas  ett  täflande  nit  vid  dessas  upp- 
sättande och  iitrustning.  Följden  blef  dels  ökad  afund 
och  oenighet  mflla:;  riidshorrarna.  hvilka  begynte  sli- 
tas om  medlen  och  om  konungens  bifall;  dels  oreda 
iuon»  den  säluuda  splittrade  förvaltningen;  dels  de  van- 
lisa  ämbetsmännens  missnöje  öfver  det  nya  oregel- 
bundna o-inllytandet.  Hela  åtgerden  tyckes  ej  heller 
halva  intvlfilir  nägon  bet\(lligare  nvtl.i.     För    att   kom- 


')  Se  18.  "). 

')  Se  j«.  14,  ib,  tt8,  m. 

I''ri/.rell!>  LVr     XXVI. 


114 

ma  ifräo  de  baud,  kuekUkontraklfn  ålade  .•sluelsen. 
ville  uäpra  personer  slntligen  iijipiiärva  hela  indelnings- 
verket och  iUeriulöra  den  ijainla  ntskrifningeu.  säsom 
mer  hade  enkel  oeli  pilvande.  Dessa  och  ilc  mänga 
andra  medel,  souj  nnder  Karls  tre  <i.sl<i  regeringsår 
föreslogos  eller  tillgrepos.  skola  vi  framdeles  närmare 
beskrifva. 

Ar  1603  steg  sNeuska  landlliären  till  iingelär 
65.000  man.  Är  1098  säges  den  halva  nedgått  till 
55,250.  •;  måhända  genom  den  svåra  hungersnöd,  som 
åren  förut  ödelaggt  östra  och  norra  delarna  af  riket. 
År  1701  ocli  i  föije  af  konnngens  nva  anspräk.  upp- 
steg den  till  80.000  man.  -)  Bestämda  sillernppginer 
äro  sederniera  sällsynta  och  stundom  liv.-srandra  mot- 
sägande. Efter  1709  sjönk  dock  anlalei  betydligt, 
kanske  till  hälften,  kanske  än  djupare,  (lenoni  de 
stränga  atgerderna  efter  konnngens  hemkomst  1716. 
ska!!  det  hafva  hter  blifvit  nppjagadl  tiil  80,000.  och 
dessa  anskaffade  af  Sverge  ensamt,  emedan  hela  Finn- 
land samt  alla  både  östan-  och  snnnanhafsländer  fallit 
i  Qeadehand. 

Högsta  befälet  var  talrikt.  Ar  1704  bestod  det 
af  4  fältmarskalkar.  5  generaler.  11  general-löjtnanter 
och  26  generalmajorer.-*) 

Det  beräknas,  att  under  Karls  krig  hafva  blifvii 
skjutna  8  generals-.  2  amirals-personer  och  29  *)  öf- 
verstar.  Antalet  af  de  tillfäuga  tagna  kan  blolt  giss- 
nSngsvis  uppgifvas;  nämligen  2  amirals-  och  mellan  20 
och  30  generals-personer  samt  mellan  40  och  50  öf- 
Terslar.     Angående  del  lägre  befälet  och  sjelfva   mau- 


'j  Fr.  min    b r.    L élat  de  Suéde  d.  t  Jan.  ■1698. 

*)  Nämligen  ö4,806  fotfolk,  25,686  ritteri,    summa    80,492 
man. 

Fr.  min.  br,  d.  T  Apr.  1704  räknar  86,360. 

)  Fr.  min.  br.  d,  4  Apr.  1704. 

')  Kiler  U. 


115 

siiapci  iir  o.^akerbelrn  au  slorrc.     Maiiiiiiii.i  liaiv.i  oai- 
kiinf  300.000  inan  ntgStt.  mrn  aldrijr  Hlcrkommit.  •) 

Är/igra  koslnaden  för  häreus  umierliäll  stesr  är 
1693  IJlI  2,431,885  dal.  s.  m.  Deu  tyckes  .sedermera 
hafva  hibelKiIlit  sis.  vid  ungefär  lika  belopp,  atminslone 
intill  1715.  Hvad  iiären  dessutom  under  kripret  erliijii 
fraii  Sverge,  var  före  170fl  mellan  1.500,000  och 
3.500.000  dal.  s,  m.  ärligen.  -)  Denna  tid  lefde  dock 
lr(;|)pariia  lör  del  mesta  pä  (ieiideus  bekostnad.  Efter 
Pultava-slagct  föll  bördan  pa  hemlandet.  Ar  1710  be- 
räknades extra  krigskostnaderna  lill  7-.  ')  år  1714 
till  U- *)  och  ar  171ö  till  13  millioner,  allt  dal.  s.  m.'^\ 
Karls  plan  att  fördubbla  eller  tredubbla  soldaternas 
aflöning  är  redan  omtalad.  Kort  derefter  framka- 
stades följande  förslag.  Emedan  svenska  hären  var 
tillbakadrifven  inom  moderlandets  gränsor  och  tvungen 
atl  lefva  pli  dess  bekostnad,  ansäg  man  vigast  vara 
att  ät  hvarje  regemente  anvisa  ett  landskap  eller  nå- 
gon del  af  ett  sådant,  inom  och  af  hvilket  tropparna 
skalle  bekomma  husrum,  kläiler  och  underhäll.     Saken 


')  Nägra  uppeilva  400-  anda  lill  tiOO.OOO  man,  det  scdiiare 
iroligen  för  mycket. 

')  Rädsprot.  d.  tö  Sept.  1104,  då  Wredc  sade,  alt  kriget 
i  700— 1703  kostade  utom  staten  S,893.3i8  dal.  s.  m. 
.Jfr.  Si.   17. 

')  Riddarh.  Ark.  Sekrel.  Utsk.  Proi.  17t0.  Slalskom- 
inissariornas  uppsats. 

Suraman  var  7,^64,001. 

*,  S.  si.    Sekrel.    Utskoil.   Prot.   t7i9.    Slatskonlorels   be- 
ratlelse  d.  4  Eebr.  i7<9. 
Summan  var  9,754,120. 

^,   Hiksark.     .^cl.   Hislor.     Forslas   Ull  slalen    llKi.     Med 
kri^smajjleu  menas  kanske  både  don  lill  lands  och  sjös-, 
och  sa  \al  ordinarie,  som  evira  ordinarie  slalen'?' 
Summan  var  t3.7l8,*242 


116 

tvckos  till  nuf^un  del  hafva  ?ätt  i  verkslällighr (;  med 
Inillia  luljdcr  kan  ciilnar  lält  fursta. 

orta  svsselsaUc  sig  konnii(jcii  mod  niarhelaiidel 
al  regleiiiciitcn  tiir  vapeiiöriiinp^arua.  Man  umtaiar  så- 
dana mer  eller  mindre  ntfiirliga  at  J705.  1707.  1708. 
1709.  ocli  under  vislandet  i  HfMider  skall  han  hafva 
lälit  fnllskrifva  Iiela  böcker  ined  dylika  nppsatser. 
Reglementet  al  1705  lilef  berömd!  oeli  skull»-  anses 
sä  vigtigt,  sa  till  seger  bidragande.  aU  del  ej  flck  åt 
främlingar  meddelas;  ja  att  sådana  icke  ens  tillätos 
bevista  svenskarnas  vapenölningar;  l>  man  befarade, 
att  konsten  kunde  bortstjälas.  (ieneralerna  bördes 
dock  leende  {»åstå.  all  i  de  afgörande  ögonblicken 
kunde  dessa  röreskriller  blott  sällan  iakttagas:  ocb  all 
del  var  och  lörblel'  model  och  ihärdigheten,  som  be- 
stänide  utgången.  Bland  mycket  annat  uytt  införde 
konungen  i  början  af  aret  1709  också  nyj  benämnin- 
gar tor  högsta  befälet,  nämligen  (j/rer-kotnmendor  af 
arniécn  och  Andre  honimendör  af  arméen,  o.  s.  r. 
Efter  Pallava-slagel  råkade  dessa  tilliar  i  glömska; 
men  sknlle  \\k  konungens  belalliiing  år  1717  omigen 
opptagas. 

Fiir  att  så  ui\cktl  liältre  kunna  leda  manskapet, 
lät  Karl  i  många  falt  fördubbla  kompani-ofllceraruas 
och  längre  fram  också  ;inder-ofllcerarnas  antal. 

\id  rytteriet  infördes  åt-skilliga  förbäUringar.  De 
lunga  liarnesken  bortlatles:  huggvärjan  blef  förnämsta 
vapnet,  och  troppen  begagnades  mer  och  mer  till  an- 
fall, rian  att  lossa  ett  skott,  och  med  låqgt  större 
Lastighcl  än  förr,  störtade  den  mot  Jiendenj  genom- 
bröt dess  leder,  genomborrade  dess  krigare  och  till- 
grep icke  sill  eldgcvär  lön,  än  längre  fram  under 
handgemänget.  Urabanfcrna  skulle  alltid  läkta  med 
värjan  och  lingo  blolt  i  yttersta  nödrall  begagna  pi- 
stol eller  karbin. 

Törsta  krigsåret  älskade  Karl  företrädesvis  rytte- 
riet; men  Stt-nbock  lärer  redan  1701  hafva  för  huDom 
ådagalägg!  fot.folkets  stora  vigt.   bvarefter   Karl   äfveu 


nr 

«t  denna  del  af  sin  iiär  eciniide  j(i>cken  n|ipmärk sam- 
het. Den  var  ock  lika  nlmäikl.  som  nlteriel.  l^t- 
märktasl  blef  dock  slutligen  artiliorict  genom  de  vig- 
tiga  förtiättringar.  Croiistcdt  införde,  om  hvilka  mera 
framdele.s.  —  iliirii  fältmätnings-  och  Ijelästnings-offl- 
cerares  f)ildning  genom  Dablberg  fiirhältrades.  är  redan 
rörni  omtaladt.  ')  Eflerträdareu.  Stuart.  fortgick  på 
.samma  väg.  livarjemnte  Karl  upprättade  en  serskild 
tropji  sa  kallade  enspäunare.  Iivilken  sknlie  tjcna 
ifrågavarande  herrar  till  heläckning.  Men  dessa  af 
Oalilherg  och  .Stiiarl  danade  officerare  blofvo  under 
krigets  lopj)  skjul  na.  ocli  hildnings-anstallen  för  dylika 
!}ckes  hafva  ko?umit  ur  verksamiiet.  T.äugre  fram 
och  nnder  I  kiäner-lagel  .uiasle  man  hjeipa  sig  sä  godt. 
man  kunde  med  personer,  lagna  frän  de  vanliga  rege- 
nientcrna.  -  I  »der  Karls  sista  är  nödsakades  man  tiU 
oth  med  ail  inkalla  utländningar.  1.  e.\.  Folard,  Maig- 
ret  och  Sicre.  Aret  1718  had  konnngen  franska' re- 
geringen att  viterligare  tillåta  el(  par  dylika  herrar 
inga  i  Sverges  ijenst.  '■ 

Härens  krigareanda  var  Iiögligen  herönivärd.  Ar 
170(J  och  1701  bcikrefs  den  sälnnda:  svenska  so/da- 
tf.rnii  öfreriiäjja  alla  <ii}dra.  De  ada/ji/löf/ffo  en  krif/s- 
iuk(,  sow  aldrig  ruhhns :  elt  fdlamod,  som  aldrig  tröl- 
f-ns :  eU  mod,  sotn  aldrig  srigtur,  ock  en  alldeles  un- 
derhår förmåga  all  uthärda  hunger,  köhl,  vanvård 
och  alla  möjliga  försakelser.  I  striden  äro  de  oemot- 
ståndliga. Vid  åsynen  af  fienden  brinna  de  af  otå- 
lighet att  honom  aiigripa.  Om  faran  är  aldrig  så 
sfor,  blott  hefälhafrarn  .ter  ]>å  sina  soldater  uch  går 
förut,  sä  följa  de  efter.  \r  170S  skref  en  annan 
främling:  jag  kan  ej  nog  prisa  den  srenska  krigaren. 
Han  aihärdar  alhi-  rnöjliija  mitdor,  framtränger  genom 

')  Se  -iO.   ):!,  i;j. 

-')  Se  «a.  48fi. 

')  Kr   min.  br.  d.  l;i  Jan.  1718. 


lift 

otill;/fin(/lif/a  itrjdrr,  f/enomranftrar  djupa  moras  ork 
nöjrr  sig  mvd  rafdn  orfi  hriid.  fnfjcn  fi/rs(c  i  Europa 
kan  heroniuto  siy  itf  sndano  t/inlrrsa(rire.  \iina  ar 
1716  bpskipfvos  (le  af  Transkn  ministern')  uhmI  föl- 
jandi!  ord;  srvtisIcdriHr  fddas  med  (inlaf/  /nr  hriysyrkel. 
Botiden  förcand/us  snart  till  knvkt,  or/i  tror  orubbli- 
yeii  sin  pliyl  vara  all  t/d  i  döden  för  sin  konuny. . 
Orkså  ser  man  nästan  aldriy  näyon  i  t/amla  Sverye 
född  soldat  ri/mtna  fanan  dkr  fredskas  mot  befälet. 
Deras  vuna  vid  fattigdom,  arbete  oeh  Ijarkbröd  gör 
dem  ork  känslolösa  för  mödor,  köld  och  hunger,  och 
sätter  dem  i  .ttänd  att  kanna  följa  det  eljest  afskräc- 
kandé  exempeL  hvarmed  konungen  sjelf  dem  föregår. 
Sådan  var  den  anda.  Karl  den  elfte  ingjutit.  -!  och 
Karl  den  tolfte  till  otrolig  liiij>i  utbildade,  lian  ville, 
att  en  svensk  krigare  aldrig  skulle  ens  tänka  pa  möj- 
ligheten af  att  vika.  att  draga  sig  tillbaka,  och  för- 
bjui!,  soui  berättadl  är.  inlärandet  af  sådana  rörelser, 
som  begagnas  vid  Återtåg.  Genom  vanan  att  använda 
eldgevär  sä  litet  och  blanka  vapen  sä  nijckel  som 
möjligt,  aternppiifvaries  de  gamla  riddartidernas  per- 
sonliga mod.  1  allt  detta  föregick  han  n)od  eget  exem- 
pel, varande  en  oöfverlräffad  orbild  af  ihärdighet,  mod 
och  kämpalust.  En  sädan  konang  måste  blilva  soida- 
1  ernås  afgud;  och  han  b!ef  det.  Undrande  och  beun- 
drande läto  de  sig  af  honom  föras  till  de  svåraste  li- 
danden, de  förvägnaste  företag.  Detta  icke  blott  de 
gamla  knektarna.  Personer,  mot  sin  vilja  otskrifna 
och  med  vald  förda  till  fälflägren.  sä  snart  de  kommit 
i  beröring  med  konungen,  glömde  de  sitt  missnöje  och 
följde  honom  med  hänförelse.  Svenska  soldaten  var. 
som  krigare  betniktad.  den  första  i  verlden. 

Men   hvem    Wand    dessa   troppar    innehar   främsta 
rummet  i  ärans  tempel?     Vi  K«una  ej  besvara  frägan; 


')  Den  G  April  tMC 
')  Se  i».  32. 


119 

ty  hvarje  regeiuontfi,  da  det  fick  tillfallo  deitli!,  åda- 
galade ftt  mod  ticli  inlade  en  ära,  som  ej  k^inde  af 
uägol  annat  öiverträtras.  Oftast  förekomma  dock  biatid 
fotfolket  namnen  dalkarlar,  skaraborgare  och  uppiänd- 
»liDgar;  ocli  inom  rytteriet,  liiregomentot  till  hivst,  iif- 
dragonerna  ocli  Albediitils  dragoner;  allra  mest  dock 
Ijfdrabanterua.  Den  ar  1700  företagna  omskapnii^geu 
af  denna  tropp  är  redan  omtalad, ')  likaså  den  förtrö- 
stan, konungen  till  dess  krigare  satte,  -;,  de  otroliga 
bragder,  han  med  dem  utförde.  Sverge  är  fuilt  af  säg- 
oer  om  deras  underbara  mod  och  kämpadater;  i  syn- 
nerbet  om  den  jettestarka  tj\iitersfe!t;  huru  hasi  tog 
en  kanon  pa  armen  ocb  dermed  skyldrade  geviir;  — 
bnru  lian  med  sin  länga  hnggvärja  först  genomborrade 
fienden  ocii  derpä  slängde  den  iialldöda  kroppen  bakom 
sig  öfver  imfviidet;  —  linru  ijan  täflade  med  korumg 
August  i  kroppsstyrka:  —  huru  vid  något  d}iikt  till- 
fälle han  i  ett  porthvalf  med  laugtingret  omfattade  eu 
i  taket  sittande  krok  ocli  sålunda  lyfte  både  sig  ocli 
sin  bäst  från  jorden.  Anförare  för  dessa  bussar  voro 
Arvid  Horn  1700—1704,  Karl  Wrangel  170^—1707. 
Otto  Wrangel  1707  — 170H  och  Karl  Gustaf  Hård  se- 
dermera och  intill  1716.  Under  krigets  fortgång  blefvo 
tlere  de  utmärktaste  inom  troppen  befordrade  lill  högw 
värdigbeter;  och  man  sug  shitligt-n  generaler,  hvilka 
börjat  sin  bana  som  lifdrabanter.  De  ölriga,  brnina 
af  mödor  och  ansträngningar,  ilngo  lifsiinderbåll  eller 
mindre  kraftford  rande  sysslor.  De  flesta  föllo  i  kri- 
get och  fortare,  än  de  huniio  ersättas.  Vid  Pultava 
steg  dock  antalet  till  vid  pass  100.  i  Bender  till  24, 
år  17  Ii)  till  blott  några  få,,  hvilka  vid  liouungens  be- 
grafning  åtnjiito  den  hedern  all  också  der  få  närmast 
omgifva  sin  iilskade  lijelte. 


')  Se  31.  lot). 

•)  Se  S.  si.  t. "19,   19;. 


120 

K(  annn  okänd.i  skal  lät  knniiugen  efttr  mii  .tcr- 
kom^l  <ill  Svorye  nr  i?  16  opplösa  Urtlrabani-ti öppen. 
!  stället  inrätlado.v  <•«  sa'  kallad  /ifsf/vadron,  bestående 
af  .'560  raan.  med  ungefär  saninia  rang  otli  tjcn.sigör- 
ningf.  Fi»r  inträd<^  deri  fordrades  svensk  börd.  stark 
iielsa.  smärt  och  loifri  kropp.  n>ktert  lefnads,  ätt,  o!»in 
stäod.  rf;nl  rvkle.  Inst  fiir  vrkel  samt  iiviekl  ocb  liur- 
tigt  smnelap.  Ingen  bief  einoltagen,  som  lärt  nägot 
fjandtverk.  ingen  som  var  nitder  20  eller  iifver  30  är. 
Denna  tropp  linnn  dock  aldrig  lorvärfva  sä  stort  an- 
seende som  de  sramla  liCflrabanterna,  Kfter  konungens 
död  blef  den  upplöst. 

1  Träga  om  tJndsfrnktan  och  ordning  voro  i  bör- 
jan af  polska  kriget  svenska  tropparna  i  hög  grad  ut- 
märkta. Det  sägs.  alt  manskapet  uppväxt  under  den 
stränga  ordning,  till  hvilken  Karl  den  ellte  sökie  liålla 
»ilt  tolk.  Karl  den  tolfte  gjorde  i  hörjan  likaså.  *. 
Jnadan  ock  hans  krigare  voro  älven  i  det  hänseendet 
förenial  för  beundran  ocb  kärlek,  till  ocii  med  hos  tl- 
^»'•derDa,  '-)  Men  hatet  mot  Angnst  medförde  också  här 
olyckliga  följder.  I  slutet  af  1702  lossade  Karl  sjelf 
krigstuktens  banil  och  tillät,  ja  befallde  sitt  folk  plun- 
dra och  härja  de  polska  byar  och  städer,  som  gyn- 
nade motpartiet.  ")  Föreskrifterna  blefvo  härnliunan 
mer  och  mer  blodiga.  *)  orh  bidrogo  myckel  till  solda- 
leroas  förvildande.  Srevskornfi,  sade  man  är  1705. 
srörjo  och  pluvdra  liha  ohycjlifji,  som  undra  knekt^ar. 
I  Sachsen  skärples  äter  Krigstukten."')  Men  är  1708 
och  änder  läget  genom  Polen,  öfvades  .-.vara  valdsam- 
heter.     Ocksä    !h  ijddo   mänga    troppar  numera  icke  af 

')  DundIi  hilalos  redan   noi  sviira  härjningar  mnf  r>s.satna. 

Se  J9i.  iU. 

^)  Se  ,31.  t97. 

')  Se  ai.  219,  tto. 

*)  Se  31.  ^39,  UO,  -äSe.  273. 

^)  Se  3  3     1^0. 


121 

iufödda  svenskar,  otaa-  af  rräinlioprar,  hvilka  sökte  blott 
äfventjr.  rof  och  plundring.  •  1  var  orkså  nu.  ;soiii 
det  n>a  braket  infOrdPs  att  låta  öfver.-.tarna  efler  opet 
beliag:  inqvartera  ocli  rör^örja  sina  •soldater.  h\ilken 
ätgerd,  ilksoin  derat  följaoile  oordiiin,e:«r.  vi  redan  oin- 
nämnt.  ')  Slullisen,  under  del  iörlärliga  ukränska  fält- 
tager,  qpptörde  sig  alla  regementerria  iiäijefär  pa  .sam- 
ma vilda  sätt.  dertill  drifua.  icke  blott  af  rolly.stnad. 
utan  ock  af  äiöd.  förbitirinj?  och  förtviflau.  Vintreti 
I  "Oy  bräude  och  härjade  sveiiskani;i  stora  landsträc- 
Uor.  sa  all  kuappt  ey  by  återstod.  I,ik\äl  förrättades 
niorg^ou-  och  aftouhönerna  ordentiisl  och  man  liiicier. 
jjura,  oakladt  de.s:  ;  blodshragder.  iiade  kontinsren  och 
(.'fl  stor  dei  af  hären  trodde  si^:  hafva  en  .sann  och 
allvarlig  kristendom. 

Äfveåi  i  sedliut  hänseende  .stod  .svenska  soldaten 
i  början  ganska  höi?t;  och  vi  hafva  herätlat  den  sträng- 
het, bvarmed  Karl  är  1702"  hesiratraOe  iösaktighet  och 
jagade  frän  hären  alla  oordenlliga  qvinuor:  likaså  det 
iörakt,  han  vlfrade  lör  Aurora  Kiiuigsmarck.  -)  ni.  m. 
Men  liksoffi  pälven  sina  presfer.  sä  sökte  älven  Karl 
den  tolfte  hindr?  sina  soldater,  frän  äktenskap,  pä  det 
fle  skalle  lefva  endast  och  allenast  för  kriget,  och 
icke  af  husliga  förbindelser  frestas  till  längtan  efter 
fred.  Vi  berättade  03SS.  huru  han  i  sin  lifsqvadroa 
icke  ville  inlaga  någon,  som  var  genom  äktenskap 
Jvunden.  Knligt  hani»  egna  href  till  systern,  var  .det 
under  fälttågen  i  Polen  och  Snrhsen  vid  strnslm  hii- 
ve.ii  alhlfles  förhudit  ad  gifta  siy.  .Saken  läler  otro- 
lig; aluiinstone  hafva  ganska  mänga  undantag  egt  rum. 
Meu  ä  andra  .^idan  är  tvdiigt,  all  Karls  kända  tän- 
kesätt skulle   motverka   soldaternas   äkten.skap,   hvilUet 

•)  Se  aa.  \Zi. 

'  Se  ai.  -331.  Der  upp^iln;»  veiser  skuta  dock  vara  skiif- 
na  ej  ul  henne  litan  al  en  annan  «rh  lill  hennes  lmc- 
kande     I)»>nna  >annoliKa  ie,'P?dl  finnes  i    Nordin,    llist. 


122 

väl  l)i(lrap:it  till  framkallande  af  det  ntsväfvande  IcT- 
uadssättel  i  Sacbseii  1707,  ')  saml  af  de  stora  sköko- 
svärmar, som  följde  hären  1708.  och  icke  eos  af  Karl 
den  tolfte  nn  mera  kunde  bortjagas.  -) 

Sä  urartade  soldaflifvet  mer  octi  raer,  och  delta 
mider  konungens  ep:na  ögon.  Han  mäctade  eller  vå- 
gade ej  längre  upprätthålla  den  riirra  krigstnkten.  an-, 
vända  den  förra  strängheten.  Förhållandet  hemma  i 
Sverge  l)lef  jeranförelsevis  än  sämre.  Det  företräde, 
konungen  gar  soldat-yrket,  den  vigt,  samma  sländ 
under  brinnande  krig  hade  och  mäsle  hafva,  den 
vana  vid  sJtMfradighet.  fältlifvet  medfiirde.  allt  detta 
tillsaminaniaggdt  ingaC  bäde  befäl  ocli  soldater  en  hög 
tanke  om  eget  värde  och  egen  magt  samt  ett  djupt 
förakt  för  andra  samhällsklasser.  I  sina  kungörelser 
talade  värfvarne  med  hån  om  bonden,  såsom  en  ömklig 
stackare,  och  uppmanade  dess  söner  och  drängar  att 
öfvergifva  sä  simpelt  lefnadssätt  för  att  inträda  i  det 
ädla  krigsyrket.  Följden  nleblef  ej.  Bonde-drängen, 
lockad  eller  tvungen  till  krigstjenst,  fick  knappt  mun- 
deringen på.  förrän  han  log  sin  skada  igen  genom  att 
likaledes  preja  och  misshandla  sina  förra  kamrater. 
Ungefär  likadant  var  förhållandet  äfven  i  högre  kretsar. 
Bror  kan  ej  tro,  skref  1708  Hermelin  till  Hjärne,  hror 
kan  ej  tro,  har  litet  civila  ijenslemän  här  aktas.  Höga 
och  indrägtiga  freds-sysslor  blefvo  ock  som  alderdoms- 
bröd  gilna  åt  krigare:  ehuru  dessa  saknade  erforderlig 
bildning.  Betydelsefulla  äro  otnämningarna  till  kong- 
liga  råd  och  till  presidenter  i  holrätter  och  kollegier. 
Se  här  en  jemnförelse  mellan  de  åsigter.  som  följden 
af  olika  regeringar,  så  vidt  vi  dem  käuf  a.  Karl  Gu- 
staf utnämnde 

till  sådana  platser     b  krigare,   15  civil-ämbetsmäo. 


';  Se  af.  333. 

')  Se  28.    10'. 


123 

Riksförmyndarne  lik8k>(]es    3  krigare.  17civil-ämbetsmän. 
Karl  den   elfte         dito      16       ,,        aO  , 

Kari  den  tolfte        dito      23       .,        IS  ^)      , 

Äfveii  i  andra  fall  blefvo  krigrarna  framdragna. 
Kar)  befallte,  att  smärre  (iillsysslor  skulle  gilvas  åt 
^aoila  underofficerare  eller  soldater:  ocli  att  öfver- 
starna  ensamma  skalle  ega  tillsätta  och  i:!efalla  öfver 
regeinents-skrifrarna  samt  förvalta  regements-kassor- 
na.  -)  Mycket  betecknande  var  ett  konungens  bi  ef  till 
rjidet  •')  17  11.  Han  mcnle  (rof>}jarncf  hafva  lidil  drr- 
iijtiwnt.  (ttl  landshö/dinyar  och  fjurcrnörer  vid  yrätt- 
sonta  icke  auseti  si(j  forf>und?ia  /ijda  dersfädes  heföl- 
hafrandc  kri(/,shöfdinf/ar.  Han  påbjöd  dertöre,  att  iiå- 
danefhr  ftkuUe  tjeneralernas  förexkrifler  u(an  dröjsmål 
efterkommaa,  äfveu  i  händelse  giwernöre/)  och  lands- 
höfdirif/en  hade  någonting  att  mot  desamma  påminna. 
Sådant  skulle  anmälas  hos  konungen,  inför  hcilken 
generalerna  sedermera  fingo  för  sina  ålgexder  ansrara. 
Om  gurernör  eller  landshöfding  icke  li/dde,  tillerkän- 
des åt  generalen  rättighet  att  sjelf  i  läneJ  indrifva. 
Il  rad  kona.ugens  tjenst  och  härens  hasta  kräfde.  Här- 
igenom nppkom  stor  villervalla  i  förvaltningen,  hvar- 
jeninte  fredsrayudigheterna  blefvo  än  mer  nedsatta  un- 
der de  krigiska.  Följderna  af  allt  detta  visade  sig 
snart.  Karl  utfärdade  visserligen  mot  dylikt  sjelfsvåld 
och  öfversitieri  några  lörordniogar.  hvilka  ocksä  flere 
gånger  tillämpades.  Men  att  de  i  allmänhet  skulle 
biifva  (nikllösa,  är  naturligt,  i  anseende  (ill  konungens 
iraiivaro  och  behof  af  alt  genom  tillätet  sjeifsväid  vinna 
soldaterna.  .In  längre  deslo  mer  klagade  ocksä  landt- 
folk  och  iaiidslröldingar  iiiver  krigsfolkets  prejcrier  ocb 


)  Berakuirincti  ht  jijutd  eller  Ugglas  Kadslangd.  Nägra 
personel  halva  blifvil  ioriiigångna,  emedan  ri  ej  kaiinat 
bestämma,  till  hvdkepdera  klassen  de  bOra  raknäs. 

')  Såfslaholm.     Handl.  om  von  der  N'ath. 

')  Kiksark.  d    .tö  Maj   tTll. 


,      124 

\al(1baffihelcr.  ')  Ar  1710  ville  man  Irvcka  o«|i  niilcla 
Mnå  böckor.  som  skulle  till  efterföljd  rramlappa  M)lila- 
tens  ocb  roteboiirieus  iiihörfles  rätlifiheter  orfi  pliLMer. 
Vi  veta  ej  orscTkeii.  livarföre  sa  icke  skedde.  Men 
uiissbrcken  fordoio  och  ökades.  1  «>slergö»iiintl  iil- 
kiäfde  en  öfveiste  Biidslen  för  sin  j)er.soii  |.2(M»  dal. 
s.  ro.,  ntöfver  hvad  han  hade  rätl  till:  likalede.s  andra, 
befälhalVare.  sä  att  man  der  i  trakten  hade  olneliffl 
alpressal  allmogen  100. 000  dal.  s.  m.  (.andsliitfiJing: 
Hoshusen  aniiialte  1714.  all  i  Mpj)land  hade  fn  hop 
officerare  aHockat  böndenia  n)>cket  penningar,  ^ooi  del 
bette  för  alt  anskaffa  .soldater  ät  rolarna.  hvilke!  liHIe 
likväl  icke  uppfylldes.  Vid  rik.sda2:en  1 7  Jo  heskrelVe 
Skånes  ombud,  iiuru  der  förlagirda  knektar  irhe  nnjtirs 
Wfd  allnuujens  huamnnskost.  utan  fhr ärade  bäUrc  spis- 
Hing,  sarn/  öl,  lahffk  och  hränm'in,  icke  hlotl  lif  sit/, 
uton  ock  åt  sina  hllkalludp  hustrur  och  kamrater. 
När  förråden  t-oro  tömda,  tvingades  värden  sälja  sina 
lösören,  för  att  fä  medel  till  ny  förpläf/ninf/.  Dnhbel, 
srordam  och  fylleri  hörde  till  hmrdaijslifrrt.  Hylf- 
ruma,  nästan  viirre  än  knektarna.  tot/Q  sä  mycket 
fod^r.  de  vilJle,  utan  att  hry  sig  om,  hur  a  Innidetis 
kreatur  skulle  lifnäras;  och  under  sommaren  tju- 
drade  ryttaren  sin  häst  stundom  midt  i  jordbruka- 
rens åker.  Lagen  hade  förlorat  sin  kraft.  Hondc, 
■fom  kf/jgade,  hlef  ofta  heniötl  med  gäckeri  och  han, 
både  af  befäl  och  krigsrätt.  .Stämdes  saken  till  laga 
(ing,  hiinde  ena  gängen,  att  ryltart-  och  officerare  ule- 
Mefvo ;  en.  annan  gång.  att  de  infunno  sig,  men  ru- 
siga.  och  endast  för  att  trotsa.  .\r  1714  klag^ade  hof- 
rjitlen  å  ämbetes  väg:nar  öfver  tropparnas  oregerlif- 
het.  och  alt  bonde  sällan  bief  af  krigsrätten  behandlad 
enligt  !ag  och  billighet,  hvarföre  hofräUen  bad  lands- 
böfdiögörna     söka    skyddu     alimo?en     mot     .«iikt    lör- 


•;  Rådsprol    ii    z^  Juni   ;:C9.  d    T  Maj    tHi.   d.   17  Apr 
4714  uch  Mars  <7ir». 


125 

tiyck,  'i    F«rbäilan(l?{  efler  koonng^^cs  hemkomst  skola 
vi  fram(!eit's  omtala. 

Ännu  eii  anmärkning:. 

En  utsKrifven  och  än  mer  eti  vifirfvad  här  t<estår 
till  (let  mesta  af  ungdom  och  lös  helolknine:.  lUan 
närmare  personliga  förbindelser  med  sina  landsmän, 
knuna  sådana  Krigare  snart  hildas  ti!!  en  stat  i  sla- 
ten,  en  från  de  andra  afskild  safnliällsklass.  den  der 
lefver  blott  för  tjensten,  för  kamraiskapel,  tor  äran. 
för  bytet;  och  .som  i  befälefs,  i  bnherrskarens  hand 
lätt  kan  blifva  e(t  pä  en  gång  viljelöst  och.  villisf  red- 
skap till  medundersåtares  förtryck  eller  grannstaters 
plnndring.  Sädant  låter  sig  deremot  icke  s;i  lätt  göra 
iried  en  indelt  här.  Denna  är  närmare  fästad  vid  jord- 
brnket,  familjlifyet,  fäderneslandef.  freden.  Dess  med- 
leramar äro  ej  blott  krigare  utan  ock  medborgare, 
makar,  fäder,  husfäder;  olta  isomna  till  mogna  är  och 
mogen  besinning,  och  genom  allt  detta  lockade  och 
uppmanade  alt  sjeliva  befänka  rättvisan  och  ändamåls- 
enligheten af  det  krig,  som  sätter  på  s|»el  härens  blo-l 
ocli  hela  folkets  och  fäderneslandets  trefnad,  lycka 
od-fi  framtid.  Till  och  med  i  rent  krigiska  frägor  blif- 
ver  hos  en  sädan  tropp  den  bIJiida  lydnaden  försvagad, 
{"örsta  ehuru  föga  märkliga  tecknef  till  nägot  sådant 
visadd  sig  är  1712.  dä  Stenbock  och  ölverbefälet  vid 
hans  här  sammanträdde  oc!i  yttrade  åsigter  och  be- 
slutade ätgerder,  alldeles  stridande  mot  hvad  konungeu 
fiireskrifvil,  -)  Sednare  krig  hafva  visat  tydligare  prof 
(ta  en  dylik  sinnesstämning.  Manne  det  var  en  aning 
oui  dessa  förhailamlen.  som  ledde  Ivarl  den  tolfte  till 
ovilja  mot  soldaternas  äktenskap,  och  all  llli  en  lid 
lyssna  pä  förslaget  om  indelningsverkets  up[>häfvande? 
Med  eller  utan  afsigt  gingo  bada  ätgerderna  nt  pä  att 
slita  hären  frän  folket  och  att  cöra  den  till  ett  lydigl 
redskap  i  !:)«•(;«!''><   hand. 

')  t.ink.  Ark.     iiula  holratts  missiv  d.   i^2  Juni   <7U. 


120 


TJCGONDEFEMTE    KAPITLET. 

sjoFrtRSVAaKi. 

Vi  minnas  svenska  JlotlaDs  fiirlrämiga  skick  vid 
Kari  den  olftes  död.  ')  1'nder  forsla  aren  al  jjouens 
ref?eriB!?  växte  den  Trän  lyraUorcm  till  femlio  större 
örlogsfartvg.  -)  med  en  besättoiuji  af  inemot  18,0()<) 
tDAQ.  Äriijfa  kostnaden  steg  1698 — 1709  till  nåffol 
öfver  700.000,  år  1715  till  992.000.  ')  ar  1716  till 
1.^0.=>.192,  är   1717  till   1.548.000,  allt  dal.  s.  m.*) 

()l>er  lörvalluingeu  af  dessa  medel  hördis  en 
.ständigt  växande  klagan.  3lau  päslod  sig  tiafva  upp- 
täckt för.snmmelser.  oordningar  och  misshnshällning. 
samt  en  högst  klandervärd  egenoytla  sä  väl  i  Karls- 
krona .som  i  (iöteborg;  mest  hos  den  på  sistnämnde 
ställe  varande  guvernören,  amiral  .Sjöblad.  ^)  .sjells- 
våldet  gick  så  iängl.  att  pä  många  ar  inga  räkenska- 
per inskickades:  ehuru  statskontoret   derom  gäng  eller 

•)  Se  ■».  96. 

*)  Kr.  min.  br.  Lclal  de  Suéde  d.  I  .lan.  1698,  samI  >1a- 
nne  de  Suéde  1700. 

')  Statskontorets  räkenskaper.  Men  enligt  en  i 
Riksark.  befinllic  rakning  d.  U  Mars  1715.  underskrit- 
veu  at  Karl  och  Rudenhielm,  steji  summan  till  ^.•^•So,ll89 
dal.  s    in. 

*)  Uppsala.  Nordin.  Kklofls  räkninsar.  Aren  4746  och 
4747  lörebades  insen  större  sjönistniniz.  Underligt  der- 
iörfc,  ait  itoslnaderna  slitit  så-  bogt,  häldsl  deruli  ej  bcl- 
l«r  ar  upptagen  belalnincen  för  de  franska  fartyg,  som 
inköptes.  Mynt-tecknens  låsa  värde  torde  i  någon  mån 
förklara  den  höga  silfran. 

*)  Se  8«.  42,  13.    Jlr.  .\delns  Prot.  d.  23  Maj  4710. 

Rådsprot.   d.    \2   Dec.   4714.  Sept.    17).?  och  d.  6 
April  47t4  na.  fl. 


127 

annan  påaiictr.  HcfvndMoi  la?  boj^  hafvndet;  sa  väl 
bos  dt  t  högsta,  kouunsen,  som  aldri?  Iiesöktc  sitt  rike 
för  att  der  upprättbålia  ordnin;j  ocli  iaglvdnad.  såsom 
ock  hos  hurvudct  dernäst.  Iios  Haus  \Vachlme'ster, 
Denne  var  visserligen  oegennyttig  och  välsinnad,  men 
fyllde  vid  krigets  början  sitt  sextionde  och  under  fort- 
sättningen sitt  sjuttionde  hr.  och  ville  likväl  icke  l<^ga 
afsked:  ehurn  slappade  kropps-  och  själsförmögenhe- 
ter  sådant  fordrade.  Partier  iippkomuio  itioin  verket. 
Amiral  Aockarstierna.  skickligas!  i  st\rmauskonst  och 
manöver,  lade  största  vigten  p.i  dilhörande  föremål. 
Wachtmejsler  ilrade  lör  flottans  talrikliel.  hvarf  och 
byggnader,  m.  m.  Man  linner  ock,  all  under  kriget 
och  all  nöd  oaktad  hafva  intill  är  1710  ej  mindre 
äa  1.5  stora  örlogsiarlyg  gäll  af  stapeln.  ])essa 
föremål  upptogo  likväl  Wachtmeisters  tid,  sk  att  hao 
icke  hann  med  tillräcklig  uppmärksamhet  följa  medlens 
förvaltning.  ') 

Rädet  i  Slockholm  nndorrätlade  honom  om  klago- 
målen, päminie  om  IVlens  alhjeipaiide  -,  och  lät  !ill 
och  med  förstå,  alt  han  borde  draga  sig  tillbaka  och 
lemna  öfverbelälet  åt  någon  \!ij;re  person:  men  liir- 
gäfves.  Wachlmeister  stannade  qvar.  och  uppbragt 
öfver  rådets  åtgerder.  ingick  han  omkring  1711  i  de 
kounngskas  parti;  och  fick  deremot  af  Karl  fullmagt, 
att  i  allt.  som  rörde  flottan,  handla  efter  eget  god- 
tycke och  alldeles  oberoende  af  regeringen  i  Stock- 
holm. Dessa  brytningar  hai\a  vi  redan  utförligen  be- 
rättat; likaså,  huru  han  bekom  Stenbock  lill  medlijel- 
pare.  förlorade  ar  17r2  vid  Riigen  en  del  af  frakt- 
flottan,  föll  i  onåd  och  lick  slutligen  (lustaf  (Tonhieim 
till  öfver-'.jppsyning=;man.  Men  när  under  loppet  af 
1713  ej  heller  denne  mägtade  fullgöra  Karls  fordrin- 
gar, blef  general  Mejerfelt  i  stället    förorduad    alt    ii  Ils 


')  Fr.  min.  br.  1717.    Lelat  de  la  flotte  suedoise. 
')  Råds  pr  o  t   d.  i:{  Juli  47  (u  Dch  flereslades. 


villare  Ifda  verk«"t.'')  Kort  deuMt^-r  lemnadcs  ssmm» 
nppilrag  ät  g«'noral  Liewfn.  och  frän  171fi  tirttah  åt 
(iiistnr  Fre(Jrik  von  Rosen.  In^en  blanrt  (le?sa  innc- 
tiailc  najrori  hnrisliai»  eller  erfarenhet  i  sjiiväsondpt. 
Fleri'  birinit  dem  harte  or-k  ondanbertr  sip.  Men  färäof^t. 
Karl  misstrodde  amiralerna.  -')  och  femnade  af  sådan 
orsak  liirvaltniiig''!!  al  iiämrMJe.  i  vrket  oinvif^da  borrar. 
Hefälet  öfver  floiian.  dii  <!en  uthipit  mot  fienden,  mäsli^ 
dock  anförtros  a(  samma  amiraler.  En  dylik  splittriDg: 
kumlo  ej  annat  iin  verka  ofördelaktigt. 

Ujeliemodet  och  troheten  hos  Karl  den  tolftes  I  ri- 
gare  visade  sip:  dock  til)  sjös  lika  utmärkt,  som  till 
lands,  och  detla  såväl  hos  ^amla  Hans  'Wactitmei.sler. 
.som  hos  sonen  Karl  Hans  och  allra  mest  hos  l.öschera 
och  Khrenskiöld.  ehiini  ingendera  belönade.s  med  slot- 
liti  framgansr.  Lyckligare  var  kryssaren  tYonhawen. 
en  utmärkt  tapper  och  mångbepröfvad  sjölijeite.  tian- 
ska  ryktbar  blef  ock  amiralifots-kapteneri  Gustaf  von 
Psiiauiier,  Med  Örlogslartyget  Öland  skickades  han 
1704  till  Nordsjön  for  att  betry^?;*i  svenska  handeln. 
Der  möttes  en  engelsk  flotta  af  S  linjeskepp  och  1 
fregatt,  hvilkeii  fordrade,  att  Psilander  .skolle  som  öd- 
mjukhetsbevis  stryka  IJagg.  Det  vjjgrades,  bvarph  en- 
gelsmännen började  gifva  eld.  Svensken  svarade  så. 
att  det  ena  fiendtliga  skeppet  efter  det  andra  måste 
vika  undan.  Fienden  var  iilodnbb.-elt  öfverlägsen;  men 
lyra  och  en  half  tim?ne  varade  dock  striden.  Ändtli- 
gen  blef  det  ensamma  (Mand  sä  genomskjutet,  att  det 
ej  längre  knude  försvaras.  Psilander  ville  dock  ej 
stryka  fiai^g.  utan  hissade  den  i  schan.  som  dä  man 
i  sjiidöd  begär  iijelp.  Engelsmännerna  Iteliandlade  sven- 
skarna vä!.  Drottning  Anna  lät  i  ordningställa  och 
älerlemna    fartyget.     Hon   erbjöd    Psilander    en    fördel- 


')  Fr.  min.  br.  A.  tV  iMaj  »744  och   Rådsprot.  d    6  Apr. 
1714. 

-)  Bihsarh      Miillern  till  Gört2  d.  27  Jan    47<8. 


129 

aktig  pljils:  oc!i  nar  han  vägrade  och  iUorvancie  till 
sitt  fädernesland,  begäfvade  hon  honom  med  en  guld- 
kedja så  lång,  att  den  räckte  till  fötterna.  Psilander 
sjeir,  en  redlig  och  duglig  man,  dog  slutligen  som  pre- 
sident i  amiralitets-kollegium. 

Intet  lijeltemod  mägtade  dock  afvärja  de  olyckor, 
som  statens  ständigt  växande  svaghet  föranledde  till 
sjös.  liksom  till  lands.  Ar  1710  räknade  flottan  i 
Karlskrona  blott  44  större  fartyg. ')  Under  Liewens 
pädrifvande  b!ef  är  1715  en  betydlig  styrka  gäng  efter 
annan  skickad  mot  fienden;  men  utan  annan  påföljd 
än  nya  förluster.  År  1716  kunde  flottan  icke  ens 
bjuda  till  att  möla  fienden.  Allt  fattades.  I  brist  på 
matroser  sände  konungen  en  hop  landtsoldater,  att  till 
skeppstjenst  inöfvas;-)  och  år  1718  skulle  sjömäu 
anskaffas  från  Frankrike.  ^)  Under  Karls  sista  två  år 
låg  stora  örlogsllottan  overksam;  och  vid  hans  död 
hade  hon  nedsjunkit  till  ett  antal  af  33  fartyg,  ')  de 
flesta  i  redlöst  tillstånd. 


')  Fr.  min.  br.  L'état  de  la  flotte  suéd.  uppgifver,  att  frän 
^1707 — 4717  hade  flottan  lörlorat  U  linieskepp,  af  60— 
i 00  kanoner,  8  fregatter,  25  mindre  tarlyg,  4  brännare, 
3  galiotler,  o.  s.  v. 

')  Fr.  min.  br.  d.  -17  Okt.  47t6. 

')  Riksark.    Cronström  till  Görtz.    Juni  1718. 

*)  Riihs  5.  678. 

Fr.  min.  br.    L'état  de  la  flotte  suéd.  1717  räknar 
dem  dä  till  41. 


Fryxellf  Ber.     XXVI. 


130 


TJUGONDESJETTE     KAPITLET. 

LAGSTIFTNING    OCH    LAGSKIPMNG. 

Ed  betyillig  dol  af  den  lillämnadp  nya  lagboken 
var,  åtminstone  i  utkast,  färdi?  redan  vid  Karl  den 
elftes  död.  •)  Sedermera  gick  arbetet  längsammare, 
oaktadt  en  och  annan  påminnelse  från  Karl  den  lolfte. 
Men  sedan  Gustaf  Cronliielra  blifvit  år  1711  insatt  till 
ordförande,  log  saken  bättre  fart.  och  lagnämnden  an- 
såg är  1715  sitt  uppdrag  snart  fniländadt.  .Naturligt- 
vis skulle  det  undergå  konungens  pröfning.  Men  an- 
tingen hafra  de  färdiga  balkarna  aJdrig  blifvit  till  ho- 
nom framleninade,  eller  ock  har  han  om  dem  icke 
hunnit  taga  närmare  kännedom.  Vid  hans  hemkomst 
afstannade,  besynnerligt  nog,  hela.  saken.  Måhända 
blef  den  uppskjuten,  med  anledning  af  de  stora  förän- 
dringar, som  sista  åren  tillämnades  i  afseende  på  ko- 
nungabalk,  domstolar  och  dessas  atlöningssätt.  om  hvilka 
sednare  ämnen  mera  framdeles. 

Med  hänsyn  till  lagskipningen  var  Karl  den  tolfte 
i  början  kanske  hårdhändtare,  än  till  och  med  Karl 
den  elfte.  Kroppsaga  sparades  icke.  Spö.  gatlopp, 
halshuggningar  förekommo  ofta.  1  Estland  dömdes  ej 
sällan  brottslingar  att  knipas  med  glödande  tänger. 
Bedrägerier  i  handel  och  vandel  blefvo  med  stränghet 
efterhållna.  I  vissa  fall  skulle  de,  som  icke  betalade 
sina  skulder  till  banken,  straffas  med  vatten  och  bröd, 
ja  med  gatlopp.  Falska  baukruttörer  förklarades  för 
Ijufvar  och  dömdes  till  skampåle  och  fängelse-arbete 
pä  Marstrand.  Lika  sträng  var  konungen  i  frågor  om 
otukt  och  om  vanvördnad  mot  förmän,  husbönder  och 
föräldrar,  hvilka  brott  stundom  belades  med  döden. 
En  person,  som  slagit  sin  mor,  blef  af  hofrätten   fälld 


')  Se  18.  99. 


131 

till  kyrkoplikt  och  100  dal.  s.  ru.  bö(er,  Karl  dömde 
bonom  till  döden.  Hao  hade  tydligen  föresatt  sig  att 
på  samma  sätt,  som  fadren,  medelst  stränga  ätgerder 
uppfostra  folket  till  tukt,  ordning  och  sedlighet.  Skarp- 
rättareu  blef  också  tagen  i  konungens  skydd  och  för- 
klarad för  en  fjensteman  lika  ärlig,  som  de  andra. 

Ännu  voro  borgare  och  allmoge  ')  förpligtade  att 
med  spö  i  hand  <jenstgöra  vid  de  o'fta  förekommande 
galloppen.  Ar  1698  blef  borgerskapet  pä  begäran 
derifrån  befriadt.  Mer  och  mer  prutade  också  bön- 
derna emot,  och  slutligen  knnde  ingen  förmå  dem  alt 
med  eftertryck  fullgöra  ett  så  vedervärdigt  åliggande. 
De  endast  låtsade  slå  brottslingen,  och  det  hände  nå- 
gon gång,  att  denne  af  trots  och  blott  föV  ro  skull 
sprang  ett  eller  annat  hvarf  mer,  än  han  var  dömd 
till.  Rådet  befallde  derföre  år  1713,  att  gatloppen 
skulle  utbytas  mot  spöslitning  under  profossens  hand.  -) 
Efter  år  1700  blef  lagskipningen  mer  och  mer  slapp; 
en  följd  af  konungens  frånvaro,  af  rådets  mindre  både 
magt  och  beslutsamhet  samt  af  de  oupphörligt  växande 
oordningar,  mutor  och  prejerier,  hvilka  vi  förut  om- 
taladt.  3) 


TJUGONDESJUIfDE     KAPITLET. 

OM    ÄMBETSVERKEN. 

Bland    Karls    vigtigaste    åtgerder   härutiunan    var 
ISya   kansli-ordningen.     Vi    hafva    tillförene    omnämnt 


')  Jfr.  IS.  102,  der  det  orätt  säges,  att  borgare  och  all- 
moge redan  al  Karl  den  elfte  härifrän  befriades. 

■)  Linköp.  Ark.    Göta  Hofralls  missiv  d.  2  Juni  1*13. 

»)  Se  24.  8-11. 


132 

»nisshälliffheleii  niclljin  lionoin  ocIj  radcl,  ocli  Iiurii  de 
förut  ledande  liermrna.  Wrede,  lalkenherg;  ocli  Hoid, 
missnöjda  och  nedslås"»,  drogo  sig  mot  slutet  af  1712 
tillhaka,  lemnando  fältet  åt  Tessin,  Gustaf  tronliielm 
och  Reenstierna.  Iivilka  Karl  utvalt,  säsom  de  der 
skulie  med  större  ifver  försvara  ocli  främja  hans  af- 
sigter.  ')  Men  knapitl  hade  sistnämnde  lierrar  setal 
nairra  ninnader  vid  rädshordet  och  lärt  närmare  känna 
jilla  rörhällanden.  förr  än  de  öfvergingo  till  de  äldre 
Kamraternas  tänkesätt  i  afseende  pä  rikets  utblottade 
tillständ  och  behof  af  fred;  d.  v.  s.  just  till  de  åsig- 
ter,  som  förorsakat  de  förras  onäd.  Under  viutern 
och  vären  1713  afskickade  rädet  till  konungen  flere 
bref,  hvilka  innehöllo  samma  klagomal,  som  förut,  kan- 
ske med  än  mera  eftertryck  uttalade;  och  derjemute 
rSdcts  anhållan  om  större  frihet  vid'  fredsuuderhaudlin- 
gens  förande.  Följden  blef,  alt  konungen,  som  nämndt 
är,  paf  ät  den  i  Tyskland  varande  Vellingk  nästan  oin- 
skränkt fullmagt  i  sistbemälte  hänseende;  -)  men  der- 
emot  än  mer  band  händerna  på  de  andra  rc^dsher- 
rama.  För  att  blifva  af  dem  helt  och  hållet  obero- 
ende, utfärdade  han  från  Timurtasch  den  26'  Oktober 
1713  ifrågavarande  förordning.  Dess  hnfvuddrag  voro 
inrättandet  af  ett  kungligt  kansli,  som  skulle  efter 
ärendernas  olika  beskaffenhet  hafva  sex  serskilda  af- 
delningar,  hvar  och  en  under  ledning  af  ett  sä  kalladt 
Omhudsråd.  Alltsammans  var  en  förberedelse  till  de 
sedermera  biifvande  stats-expeditionerna,  under  sina 
stats-sekreterare  eller  föredragande  statsråd,  en  öfver- 
gång  från  kollegial-  till  minister-styrelse.  Tillika  ut- 
nämndes en  Högste  Ombudsman,  svarande  mot  nuti- 
dens justitie-kansler;  och  under  honom  en  Förste  Om- 
huchinav,   hvilka  tiåda  skulle   vaka   öfver  lagarnas  ef- 


')  Se  3€.  490. 

^)  Riksark.     Vellingk  till  Karl  d.  '1  Maj  <7l4. 


133 

lerföljd.  Geuoln  iiöga  löner  sökte  Karl  göra  dessa 
nya  ämbetsu^äa  omutliga. 

Vi  käDua  icke  npphofsmanuen  till  deuna  inrätt- 
ning. Men  formen,  liksom  mycket  annat  nnder  enväl- 
dets tider,  ansågs  lånad  från  Frankrike.  Åtgerden  i 
sin  belliet  inskränkte  rådets  verksamhet  än  mer  och 
lade  alla  ärender  omedelbart  i  konungens  hand,  gif- 
vande  dymedelst  laglig  tillvaro,  form  och  stadfästelse 
åt  den  sängkammar-styreJse,  som  under  Karl  den  elfte 
blifvit  införd.  Men  a  andra  sidan  bidrog  den  otvifvel- 
akligt,  till  hvad  Karl  äfven  åsyftade,  nämligen  att  åt 
ärenderna  gifva  mer  både  sammanhållning  och  fart, 
hvadan  den  också  bibehölls  af  sediiare  styrelser. 

Karl  befallde,  att  den  nya  förordningen  skulle  ge- 
nast sättas  i  verket.  Men  oordningarna  och  sjelfsvåldet 
i  alla  vägar  förorsakade  dröjsmål  och  trassel,  och  af 
gammal  vana  vände  sig  allmänhet  och  ämbetsmän  äfven 
sedermera  till  rådet,  såsom  den  i  alla  fall  mest  an- 
sedda myndigheten  inom  riket.  Men  efter  konungens 
hemkomst  blef  nya  kansli-ordningen  bragt  i  gång.  och 
från  och  med  171 G  begagnades  den  till  en  obegränsad 
euvåldsstyrelse  med  Görtz  till  gunstling  och  förste 
minister. 

Det  förlaraa^ide  i  åtgerden  drabbade  icke  blott  rå- 
det, utan  ock  andra  ämbetsverk.  Kammar-  och  krigs- 
kollegierna förlorade  en  del  af  sitt  inflytande;  emedau 
många  ärender  öfverfördes  från  dem  och  till  kammar- 
och  krigs-expeditionerna. 

Så  gick  det  omkring  1715  äfven  med  statskon- 
toret, hvilket  i  llere  fall  undanträngdes  af  den  då  in- 
rättade Upphdndltnz/fs-Depufalioncn,  om  hvilken  mera 
framdeles.  Förändringarna  orsakade  både  villervalla 
och  missnöje  inom  alla  ifrågavarande  verk.  '] 


Riddarhus  Ark.  Sekret.  Utskott,  Handl.  Hriiis-  och 
kamma r-koiiegii  samt  statskoniorcis  berättelse  till  sekret. 
ut?k.   1749. 


134 

Är  1711  sKiljdos  koinmors-kollcgium  frän  kain- 
mar-kollfgiiiiji:  oii  ;ilg:cr(l,  som  l}ckte.s  sia  i  fiirbin- 
(lelse  meå  det  samlidisra  beslutet  .itt  skilja  rablaii 
Wrede  friiti  de  flesta  af  lians  befatlning^ar.  ') 

Ämbetsmjinnernas  antal  och  löner  ökades  bel>(l- 
Ilgt,  serdcies  i  början  af  konnngens  regerin?.  Är 
1703  stego  de  sednare  till  624,890  dal.  .s.  m. -)  mer 
;in  1609.  Förbällandet  under  de  sednare  aren  känna 
vi  icke. 

De  förut  omtalade  ■^)  oordningania  inom  förvalt- 
ningen vävte,  icke  blolt  af  nyssnämnda  orsaker,  nö- 
den, konungens  aflägsenliet  ocli  det  mer  ocb  mer  in- 
vanda sjelfsväldet:  ulan  äfven  derigenom,  att,  sedan 
Pi|»er  blifvit  vid  Pultava  tillfångatagen,  föllo  alla  inri- 
kes målen  i  bäuderna  pa  Feil,  som  var  långt  mindre 
erfaren,  kunnig  ocli  duglig.  *) 

Men  denna  tidens  ämbetsmän  böra  icke  blott  an- 
klagas, utan  ock  beklagas.  Vi  liafva  omtalat  de  dem 
pälaggda  gerderna  ocli  ståndsdragonerna,  samt  liuru 
de  sällan  utbekommo  mer  än  balf  eller  tre  fjerdedels 
lön.  De  fyra  sista  aren  utföll  denna  ofta  i  nödmynt. 
År  1715  fingo  de  på  sistnämnde  sätt  mottaga  1,450,000 
dal.  s.  m.  i  löningssedlar.  ^)  Huru  de  på  sådant  sätt 
frestades  iill  lätlja  och  mutor  är  redan  päpekadt.  ") 

Deras  verksabihet  stördes  eller  förslappades  ock 
genom  förut  nämnda  undautags-åtgerder;  t.  ex.  att 
värden  af  enskilda  regemenler  anförtroddes  åt  enskilda 


')  Jfr.  34.  183. 

2)  Rådsprot.  d.  45  Sepl.  1704. 

')  Sg  sa.  3—6,  S-13. 

*}  Fr.  min.  br.  d.  27  Okt.  1714. 

'■}  R  i  KS  ar  k.  Acia  Histor.  Ordin,  och  extra  ordin,  staten 
för  1715  underskrifven  af  Karl  och  Rudenhielm;  men 
enligt  Riksdag.  1719,  s.  21,  blott  1,169,834  dal.  s.  m. 

'*)  Se  31.  9,  10. 


135 

rådsherrar,  I  stället  för  ät  krigskolleglnm;  —  att  vid 
gräDSorna  landsböfdiog  ställdes  under  befälhafvande 
general;  —  att  svenska  sändebuden  i  främraande  land 
fdrbjödos  lyda  rådet;  —  att  flere  högre  ämbetsmäo 
gjordes  oberoende  af  regeringen  i  Stockholm;  —  att 
hela  grenar  af  förvaltningen  lemnades  i  händerna  på 
personer,  som  voro  deruti  oerfarna;  —  och  ej  mindst 
deraf,  att  Karl  för  sin  tigen  person  vanligtvis  undvek 
beröring  med  sina  freds-ämbetsverk.  För  krigets  skull 
uppehöll  han  sig  i  Stralsund  hela  1715.  Men,  denna 
vistelse  undantagen,  har  han  under  hela  tiden  från 
1700  till  1718  aldrig  stannat  längre  tid  i  någon  stad, 
der  ett  vigligare  förvaltningsverk,  t.  ex.  en  läns-sty- 
relse, förefanns.  Han  undflydde  sädana  ställen,  och 
valde  deremot  till  högqvarter  småstäder,  slott  eller 
byar.  så  som  framdeles  skall  närmare  visas.  Huru 
föga  han  aktade  civila  tjenstemän  är  redao  berättadt. 
Dessa,  finnande  sina  personer  tillbakasatta  och  sin 
verksamhet  förbisedd,  frestades  snart  att  sjelfva  på 
samma  sätt  fästa  mindre  vigt  vid  sina  sysslor  och  vid 
dessas  fullgörande. 

Vi  hafva  mången  gång  talat  om  de  gåfvor,  högre 
ämbetsmän,  en  Lindskiöld,  Hastfer,  Piper,  m.  11.,  mot- 
logo.  För  nutidens  utvecklade  rättskänsla  är  dessa 
herrars  förfarande  ganska  vidrigt.  Så  var  icke  hän- 
delsen den  tiden,  hvilket  kan  anas,  då  man  ser.  att 
många  utmärkta  män  gjorde  sig  dertill  uppenbart  skyl- 
diga och  likväl  beskyddades  och  befordrades  af  Karl- 
arna både  den  elfte  och  tolfte.  Till  och  med  den  sed- 
uares  svåger,  hertigen  af  Holstein,  måste  med  dylika 
skänker  uppvakta  den  mägtige  Piper.  Saken  var  en 
lemnihg  från  fordna  tider,  dä  ämbetsmännernas  löner 
icke  som  nu  utgjordes  af  bestämda  piMiningesummor, 
utan  dels  af  förläuiugar,  dels  af  rältsökandes  och  l)ön- 
fallares  gåfvor.  Under  Wasa-tiden  infördes  mer  och 
mer  penningelöuer ;  men  den  gamla  vanan  fortfor,  och 
man  ville  anse  gåfvorna  som  ett  slags  till  sysslan  hö- 
rande sportler.     Nämnas   må   dock.   att   åtskilliga  lan- 


136 

dels  utmärktaste  inäo.  t.  ex.  Axel  Oxenstierna.  Johan 
G\ili'nsticrna  lu.  11.  aldrig,  sa  \'vM  kiindl  är,  uedlÄto 
sig  till  sådant  lörvärf. 

Under  Karl  den  tolftes  tre  sista  Ar  infördes  eller 
tillämnades  i  ämbetsverken  flere  .stora  fiiräudrinffar. 
Iivilka  framdeles  sk^ola  beskrifvas. 


TJUGONDEATTONDE     KAPITLET. 

BORGERSKAP,    HANDEL,    NÄRING.AR    OCH    HI.IAH. 

Borgerskapet  styrdes  och  rörde  si?  efter  samma 
grundsatser,  som  nnder  förra  regeringen;  dock  stän- 
digt attagande  i  förn)ögenhet  ocli  antal.  Or.sakerna 
voro  det  stränga  skrä-  och  handelstvtuigel;  de  för- 
dubblade och  gäng  pä  gäng  uttagna  bätsmansliälleu 
och  de  ständigt  växande  gerderna.  Redan  1709  voro 
dessa  sednare  fördubblade.  ')  Sedan  konungen  1715 
kommit  hem,  och  alla  svenska  troppar  hopträngdes 
inom  fäderneslandet,  stego  bördorna  till  otrolig  höjd. 
Se  hiir  en  teckning  deraf. 

Den  för  är  1714  gällande,  redan  mot  är  1700 
fördubblade,  krigsgerden  blef  seiiermera  (de  vanliga 
skatterna  oberäknade)  beständigt  ökad,  och  är  I7i8 
stegrad  till  dubbelt,  ofta  tre-,  nägon  gängs  fyr-  till  och 
med  scxdobbelt  belopp.     T.  ex. 


Stadens 
namn. 

Kristianstad     .     .     . 
Cimbritshamn  .     .     . 
Geile 

Kod  tribut. 

1714. 

.     .     .       1.200. 
.     .          300. 
.     .       2.400. 

Kontribut. 
1718. 

6.000, 
1.000, 
9.600. 

»)  Se  3-1.  ö4. 

137 


Stadens 
namn. 

Göteborg? 
HalmstaiJ 
Hernösand 
Malmö    . 
Stockholin 
Uppsala  . 


Konlribut. 
1714. 

8.059. 


0.  s.  v. 


.     .  -400. 

.  .  2.008. 
.  .  36,135. 
.  .  1.205. 
allt  dal.  s.  lu. 


Kontribut. 
1718. 

56,000. 
2,400. 
1,600. 
9,000. 
130,000. 
5,000. 


Som  orsak  till  denna  förhöjning  nppgafs,  alt  af 
rikets  liiltills  erlagg-da  skatter  hade  städerna  halt  mer 
fördel  än  andra  samhällsklasser.  Eftergfifter  gjordes 
blott  säHau.  Hudiksvall  hade  1714  i  gerd  erlaggt 
1,000  dal.  s.  m.  Staden  afbrann  samma  är.  hvarpå 
konungen  lofvade  innevånarna  frihet  från  åtskilliga  ut- 
lagor under  åren  1715 — 1718.  Men  löftet  gick  ej  i 
verkställighet.  För  möjliggörandet  af  sista  årets  fält- 
tåg blef  stadens  krigsgerd  tvärtom  fördubblad. 

Härvid  bör  märkas,  att  nämnde  afgift  fick  till  en 
del  erläggas  i  snart  värdelösa  nödmynt,  hvarföre  den 
icke  kändes  på  långt  när  sa  tung.  som  de  höga  siff- 
rorna utvisa.  Den  var  dock  svår  nog,  och  för  dess 
utgörande  blefvo  borgrarna  mångenstädes  pantade  inpå 
bara  kroppen;  stundom  t.  ex.  i  Hedemora  kunde  den 
icke  ens  pä  sådant  sätt  framtvingas;  ty  ingen  köpte 
de  ulbndna  varorna. 

Än  mera  led  borgerskapet  af  bördorna  i  natura, 
inqvartoringar,  körslor,  tvångslån  och  utskrifniugar. 
Ehuru  städernas  folkmängd  aftog.  blelvo  de  und(;rka- 
slaile  högre  båtsmanshåll  och  slulligen  också  kuekt- 
skrifning.  Ofta  voro  vid  sistnjiinndc  tilirållc!!  inga  an- 
dra personer  att  bekomma  än  irorgrarna  sjelfva.  F  t. 
ex,  Linde  blefvo  9,  i  Eskilstuna  13  sådana  tagna  till 
gardister;   och   till   matroser   ).'lier   niidra  krigsmän  nt- 


')  Denna  ovanliiit  stora  förhojnin';  aiisjits  vara  en  (öljd  af 
den  ovilja  Gorlz  mot  Gotebori;  liysie. 


138      ^ 

skrelvos  i  IkTiiösaiiJ  20,  i  Laliolm  22.  i  Sixlfilelge 
17,  i  Wexiö  20,  i  Öregrund  13  borgare.  Städcina, 
klagatle  man.  blifva  pa  sådant  sätt  fulla  af  faderlösa 
barn  i  brodlös  fattigdoni. 

De  svära  kronoskjiitsar,  som  1718  pålades,  skola 
vi  framdeles  beskrlfva. 

Följden  af  allt  detta  blef,  att  borgrarnas  antal. 
1718  iiade  mångenstädes  nedsjunkit  till  hälften,  till 
fjerdedeleu  af  dess  belopp  år  1700,  och  alt  denna 
återstod  var  alldeles  utfattig.     Se  här   njtgra   exempel. 

Stadens  Borgrarnas         Borgrarnas 

namn.  antal  är  1700.    antal  är  1749. 

Halmstad 176.»)  30. 

Hernösaod 200.  48. 

Köping 200.  80. 

Landskrona 200.  50. 

Nora 270.  47. 

Skara 140.  40. 

Några  städer,  t.  ex.  Alingsås,  Arboga,  Grenna,  Luleå, 
Södertelge,  Wennersborg,  Ystad  och  Uregrund  stodo 
till  en  tredjedel  öde. 

,  Vi  minnas  den  räfst,  Karl  den  elfte  flere  gåuger 
ämnade  anställa,  rörande  den  jord,  som  blifvit  åt  stä- 
derna förlänad.  -)  Samma  tanke  tyckes  hafva  före- 
sväfvat  också  Karl  den  tolfte.  I  sin  nöd  år  1717  in- 
fordrade han  uppsats,  på  huru  mycket  egor,  som  l)lifvit 
af  kronan  skänkta  åt  hvarje  stad.  och  till  hvad  ända- 
mål. •*)  Konungens  snart  derefter  iuträlfande  död  af- 
bröt  räfstens  fortsättning. 


')  Ar  1676. 

■^)  Se  1».  263—270. 

^)  Linköp.   Läns   Ark.    Karl   till   landshöfd.   d.   S   Not. 
!T17.     D.o  d.o  i  Rik  sregistrat. 


139 


BERGVERKEN 

fortgingo  ungefär  pä  samma  sätt  som  förut.  Sala  gaf 
årligen  2-  till  3,000  marker  silfver,  Falun  omkring 
8,000  skejipund  koppar,  och  hela  riket  200,000  skep- 
pund  jern.  ')  Karl  tyckes  visserligen  liafva  följt  detta 
ämne  med  mindre  uppmärksamhet  än  fadren;  likväl 
utkommo  luider  Pipers  tid  Ilere  ändamålsenliga  författ- 
ningar. Frän  1709  till  1712  finnes  deremot  intet  enda 
kungligt  bret;  och  1713 — 1715  tillhopa  bloU  tre.-) 
Ar  1715  ledo  bergslagerna  mycket  genom  höga  då 
pålaggda  tullar.  Näringens  öden  eller  rättare  sagdt 
missöden  nnder  de  sista  äreii  skola  framdeles  omtalas. 


HANDEL>'. 

I  afsigt  alt  lätta  rörelsen  inom  riket  framkommo 
återigen  förslag  om  segellarts  eller  batleds  öppnande 
mellan  Stockholm  och  Göleborg.  •')  Planen  dertili  skall 
framdeles  närmare  beskrifvas. 

Af  föregående  berättelser  känner  läsaren  nogsamt 
det  stränga  förmynderskap,  som  äldre  styrelser  och  i 
synnerhet  Kari    den   elfte   tillvällade  sig  öfver  alla  nä- 


')  Enligt  vanliga  uppgilter;  men  i  Kådsprot  d.  3  April 
4744  säger  Tessin,  att  i  Sverge  tillverkades  årligen 
600,000  skeppund  jern  h  'ö  rdr  skeppundet. 

I  Riksdagen  4749,  s.  '29,  säges,  att  vanligtvis  ut- 
lördes  200,000  skeppund  jern  årligen-,  men  att  1719 
kunde  ej  tillverkas  mer  än  480,000. 

^)  Enligt  Kon>;l.  Stadgar,  Förordniniiar  m.  m.  vid  Bergver- 
ken och  Bruken,  ir.  47;!(i.  Donna  sanihng  ar  dock  otidl- 
ständig. 

^)  Moraths  samling  p;l  Kallersta.  Feil  lill  Recn- 
slierna  d.  iö  Juni  4713  och  d    20  Maj  1714. 


i40 

ringar;  likaså  dol  handflstväng,  som  deraf  blef  en  följd. 
Mot  detsamma  iijtpväxte  slatligen  en  allmän  och  stark 
ovilja.  Stockliolins  köpmän,  understödda  af  rädot,  be- 
gärde 1708,  alt  inlörsellullarna  matte  nedsättas  och 
flere  förhud  afskaffas;  livarjemnte  rådet  ville  upphäfva 
Qionopolierna.  ')  Vid  riksmötet  1710  talades  mycket 
mot  sistnämnde  inrältninjrnr, -)  och  Tessio  anmärkte 
icke  en  utan  llere  gånger;  all  när  pAkel  icke  far  frill 
handla  och  röra  sif/,  kunna  de  infjenting  hvarken  för- 
tjena  eller  skaffa.  ^)  För  genomdrifvaudet  af  dessa 
äsigter,  samsatte  sig  år  1712  rädet,  kammar-  och 
kommers-kollegierna  och  horgerskapet  samt  begärde, 
att  handeln  måtte  befrias  från  de  höga  skyddstullarna 
och  från  flere  dittills  gällande  förbud  och  inskränknin- 
gar. Men  Karl  vägrade,  anseende  bäst  att  åtminstone 
tills  vidare  bibehålla  de  gamla  författningarna.  Sven- 
ska handeln  led  mycket  så  väl  häraf.  som  genom  de 
tunga  bördor  och  besvär,  hvilka  ålades  köpmännen 
liksom  det  öfriga  horgerskapet. 

Vi  minnas  Karl  den  elftes  kraflätgerder  till  sven- 
ska näringarnas  upphjelpande;  t.  ex.  handeln  på  Per- 
sien, kronans  tillämnade  förskotter,  de  främmande  köp- 
sveuuernas  utjagande.  *)  o.  s.  v.  Allt  detta  afstan- 
iiade  snart,  sedan  sonen  tillträdt  regeringen.  Kikel 
öppnades  åter  för  Englands  och  Hollands  handelsmän; 
måhända  af  tacksamhet  lör  nämnde  staters  biträde  i 
danska  krig:et  1700.  Liksom  förra  liders  hanseater 
funuos  ock  snart  i  hvarje  betydligare  hamn  engelska 
och  holländska  utliggare,  '•)  hvilka  samlade  mycken  för- 


')  Dansk.   min.   br.    d.    i   Febr.  och  Fr.  min.  hr.  d.  4 

Mars  1708. 

-)  Se  3-1.  i  19,   120. 

^)  Adelns  Prot.  d.  23  Maj  1710. 

')  Se  IS.  126-134. 

')  Fr.  min.  br.  d.  19  Juli  1702  och  d.  4  Mars  1713. 


14] 

mogenhet;  häldsi  ipgeriiigen  icke  kom  åt  att  beskatta 
dem  så  tiiugl  som  rikels  egna  innevånare.  Följden 
blef,  att  dessa  sednare  måste  den  ene  efter  den  an- 
dre nedlägga  sin  rörelse. 

En  resande  engelsman  omtalar  ett  annat  äfven 
fornt  päpekadl  *)  skäl  till  svenska  handelns  ringa  fram» 
steg.  Folkets  tänhesiilt  och  uppfostran,  skref  han,  är 
sädan,  att  en  ung  man  beträder  krigsbanan  häldre 
än  hvarje  annan.  Om  delta  icke  låter  sig  göra,  vill 
han  nödvändigt  blifva  ämbetsman,  för  att  få  heta 
kommisarie  eller  kunglig  sekreter.  Vid  dessa  beställ- 
ningar hafva  de  litet  att  göra;  men  också  litet  att 
lefva  af  De  välja  dem  dock  häldre,  än  att  gå  på 
ett  köpmanskontor  och  dymedelst  gagna  både  det  all- 
männa och  sig  sjelfva.  De  förakta  vanligtvis  ett  så- 
dant lefnadsyrke,  och  om  någon  derigenom  förvärfvat 
rikedom,  köper  han  en  tittel,  för  att  liksom  rentvå  sig 
frän  skamfläcken  af  en  gagnande  verksamhet.  Så- 
lunda måste  handelsyrkel  nödvändigt  råka  i  utländ- 
ningarnas  händer.  Jag  har  hört  mången  redlig  svensk 
beklaga  denna  sina  landsmäns  förblindelse. 

Framdeles  skola  berättas  de  omständigheter,  ge- 
nom hvilka  handeln  under  Karls  sista  regeringsår  nä- 
stan tillintetgjordes.  Här  må  blott  ett  par  drag  anfö- 
ras om  tillståndet  vid  konnngens  död  1718.  Hernö- 
sand  hade  lillförene  haft  1 1  och  Hudiksvall  omkring 
25  lartyg;  men  egde  år  1719  det  förra  blott  en,  det 
sednare  blott  fyra  farkoster;  Gelle  blott  ett  litet  fartyg 
och  del  i  ett  annat;  och  till  Malmö  hade  pä  trenne  år 
ingen  seglare  anländt.  Är  1697  fiinnos  ensamt  i 
Stockholm  229  skepp,  som  knnde  brukas  i  utrikes 
handel. -j  Ar  1718  fnnnos  i  hela  Sverge  endast  200 
d}lika,  bland  hvilka  blott  19  uppgingo  till  100  lästers 
drägt. 


')  Se  S.  194.     14.  -166. 

'-)  I  m.   135  sages  oriUt,  all   alla  dessa   voro  v  ärbara, 
hviiket  iicillde  ensamt  79  biand  dem. 


142 


HANDTVLItK    OCH    F.VHfilKEK 

ledo  på  samma  sätt  ocli  ar  samma  orsaker^  som  han- 
deln. Konungen  vidhöll  nämligren  också  härntiunan  sin 
lailcrs  f^rundsatscr.  Tegel-  ocli  repslajare,  kalkbrän- 
nare  m.  II.  blefvo  ej  sällan  rörhndiia  att  ät  annan  kö- 
pare sälja  sina  lillverkninjrar.  Innan  kronan  fält  sitt 
Itehof  lylldt;  sågverk  fingo  ej  anläggas,  om  de  kunde 
förstöra  skogen  lör  bruksegrarna;  dessa  sednare  fingo 
ej  åt  ulländningen  sälja  sitt  jern,  förr  än  de  erbjndit 
det  ät  stapelstads-borgaren,  o.  s.  v.  Dä  tobaks-spin- 
nare  vägrade  att  pä  kredit  lemna  sin  vara  ät  hären, 
hotades  de  med  privilegiernas  förlust. 

Handtverkrarna  rakade  ocksä  mer  och  mer  i 
trängmäl.  Pest  och  nlskrifningar  ')  borttogo  arbetar- 
ne,  gerder  penningarna,  kaperier  och  handelstvång  rå- 
varorna. Det  biet  omöjligt  sälja  till  samma  pris,  som 
förut.  Men  nu  klagade  allmänheten  öfver  höjda  varu- 
värden och  lefnadskostnader,  Karl  utfärdade  då  en 
förordning,  som,  vid  stratT  af  privilegiernas  förlust,  be- 
stämde de  pfiser,  för  hvilka  slagtare,  bagare,  skräd- 
dare och  skomakare  m.  fl.  skulle  afyftra  sina  varor. 
Den  kunde  ej  efterlefvas ;  ty  alla  ofvan  uppräknade 
ölägenheter  fortforo  och  växte,  och  dessutom  infördes 
nödmynten,  hvilka  än  mer  uppjagade  priserna.  Antalet 
af  handtverkare  aftog  slutligen  sä,  alt  deras  arbeten 
ej  mer  kunde  motsvara  allmänhetens  behof,  och  en 
mängd  tillverkning'är  måste  köpas  från  utlandet.  Den 
sedermera  mycket  ryktbare  Alströmer  erböd  väl  1715 
sitt  biträde  till  näringarnas  upphjelpande;  men  konun- 
gen tyckes  ej  halva  fästat  sig  vid  de  gjorda  försla- 
gen. För  att  afhjelpa  bristen  pä  arbete  och  arbetare, 
tillgrep  han  under  sitt  sista  lefnadsär  Uere  nya  utvä- 
gar. Den  ena  var  att  förbjuda  Frimfmdafjar  och  be- 
falla, att  hvar  gesäll,  som  en   måndag  fauns   på    krog 


')  Se  31.  <6. 


143 

eller  källare,  skulle  geuast  vara  fiirfalleu  li!l  krigs- 
tjänst. Den  andra  var  att  tillåta  soldater  drifva  det 
handtverk,  de  händelsevis  inlärt,  ')  eu  sammaobland- 
ning  med  krigsyrket,  som  han .  förut  icke  velat  med- 
gifva.  Den  tredje  var,  att  han  befallde,  det  alla  ar- 
betsföra tiggare  skulle  fasttagas  och  sändas  till  fabri- 
kerna eller  till  skråmästrarna.  -)  Den  fjerde  var  att 
inlocka  främmande  handtverkare,  tyskar,  fransoser  och 
engelsmän.  Dessa  flngo  betydliga  fördelar  framför  de 
infödda;  t.  ex.  frihet  frän  värfning  och  frän  alla  slags 
skatter  och  gerder;  dessutom  enhvar  bland  dem  trettio 
eller  fyrafio  daler  silfvermynt  till  respenningar,  trettio 
daler  s.  m.  vid  ankomsten;  och  tillika  boning,  eld- 
ning, ljus  och  handtverksredskap  fria,  samt  till  dags- 
penning 1  R:dr,  dock  i  mynttecken.  Tillverkningarna 
skulle  lemnas  åt  kommers-kollegium  och  af  delta  till 
fastställda  priser  försäljas.  En  hop  arbetare  inkommo 
verkligen,  ^)  men  Karls  död  afbröt  hela  företaget.  Det 
var  i  samma  ända  och  vid  samma  tid,  som  konungen 
sökte  likaledes  draga  under  kronan  alla  brännerier, 
bryggerier  m.  m.  Båda  åtgerderna  voro  beståndsdelar 
af  ett,  troligen  görtziskt,  försök  att  drifva  statens  eko- 
nomiska förmynderskap  till  dess  ytterligaste  slutfölj- 
der; ett  försök  att  från  monarkisk  ståndpunkt  verklig- 
göra  några  bland  de  läror,  som  legat  till  grund  för 
vår  tids  natlonal-verkstäder  och  kommunistiska  inrätt- 
ningar. 


')  Linköp.  Läns  Ark.  Kongl.  br.  d  7  Febr.  1718.  Jir. 
Riksregistrat.  d.  6  Febr. 

*)  Link.  Läns  Ark.    Kongl.  br.  d.  S  Nov.  171S. 

')  Riksark.  Upphandl,  Deputat.  till  Karl  d.  29  Nov.  1718. 
—  Bref  frän  Slralenheim  ocii  från  Cronslröm  till  Görtz  i 
Juni  1718.  —  Mande!  Mil  Görtz  d    14  Okt.   1718. 


141 


K  LI.AKNA. 

Inkomsten  af  dessa  mindskades  naturligtvis  i  sam- 
ma miin  som  liandplii.  En  granska  kännbar  (örlnst 
drahliade  riket,  niir  tsaren  borttog  alla  östanljafs-ham- 
narna,  Jivilkas  tullar,  saile  man,  voro  för  Sverge  lika 
vigtiga  som  Sunds-tnllen  för  Danmark. 

För  öfrigt  blefvo  tull-inkomsterna  ej  sällan  bort- 
Jt\jda.  deras  taxor  ej  sällan  ändrade.  Men  emedan 
ämnet  ännu  ej  hunnit  tillräckligen  utredas,  knniia  vi 
om  detsamma  icke  lemna  nägra  närmare  npjHysningar. 


TJDGONDENIONDE     KAPITLET. 

BANKEN    OCH    MYMET. 

Under  sednare  åren  af  Karl  den  elftes  regering 
hade  banken  stort  förtroende,  och  öfversvämmades  af 
penningar,  som  både  enskilda  personer  och  staten  der 
insatte.  Redan  1698  ändrades  lörhällaudet;  ty  man 
lick  veta.  att  den  unga  konungen  började  derifran  ut- 
taga stora  summor.  Oron  ökades,  när  nägot  hvar  be- 
gynte  är  1699  förutse  den  blifvaude  danska  fejden. 
Huru  Karl  redan  dä  afrädde  delegrarna  (ran  att  uttaga 
deras  i  banken  stäende  medel  är  omtaladt.  ')  Sinnena 
Ingnades  dock  i  någon  mån  genom  såväl  en  ny  kun- 
görelse från  konungen,  '-)  som  en  undersökning  före- 
tagen af  ständernas  oijibud.  och  slutligen  genom  den 
lycka,  som  i  början  följde  Karls  företag;  h vårföre  han 


')  Det  var  ett  afrädande,  icke  etl  förbud.    Jfr.  3S.  22,  73. 

-)  Enliiil  en  sådan  af  d.  3  No  v.   ITOo   tillätos  enskilda   ut- 
taga sina  i  banken  innestaende  pennin;;[ar. 


145 

ock  bekoii!  Bitp  ocli  drvfa  bauliolän.  ')  Mru  efter 
1709  alslogo  ständernas  fullujäcli?e  alla  yllerlljare 
förskott:  tills  rädet  är  1712  lyckados  att  ti!!  steD- 
bockska  rnstniDg:en  utverka  ett  sådant  af  25.353  dal. 
karoliner.  -)  I  allmäDliet  visade  Karl  i  det  längsta 
mycken  ömbet  om  bankens  upprältliällande.  Vi  erinra 
oss  blott  etl  enda  undanlag,  nämligen  då  han  genom 
det  nya  beskattniugsförslaget  1713  utkrälde  bevillning 
af  de  summor,  som  voro  dersiädes  insalta.  •*)  ,  All- 
mänbelens  förtroende  blef  dock  mer  ocb  mer  vack- 
lande. Efler  Pultava-slaget  stormade  fordringsegarns 
till  ocb  ville  bafva  ut  sina  [tenniugar;  men  det  tilläts 
ej.  Hanken  sjelf  kunde  ej  beller  ntltekomma  sina  lios 
enskilda  [lersoner  innestäende  fordringar.  i)e  atgerder. 
Karl  under  sista  aren  ämnade  i  afseende  pä  nämnde 
verk  vidtaga,  skola  framdeles  omtalas.  Men  staten 
tyckes    bafva    blifvit    hos    banken    än    mera   skuiilsalt. 


')  S.  si. 

-')  Kidi^it  Föll  atlnsniiar.  rörande  banko- ve  rket,  af 
Schwerin,  s.  4oo,  liadc  banken  till  och  med  1712  för- 
skjiilil  kronan  4,l8ö,3ö3  daler  karoliner,  och  4u0,000 
daler  courant.  Alvikaiide  uppgilier  linnas  i  Tessin  och 
TessHiiana,  s.  .315—320,  enligt  hvilka  kronan  till  och 
'med  ^709  lånat  af  banken  0,650,000  dal.  s.  m.  — 
Sclml/.enheims  brel  om  rikels  pennimieverk,  s.  452, 
iippaiiver  statens  skuld  till  banken  ar  HIG  halva  varit 
(;,9T6,'IU2  dal.  s.  m. 

I  Riksark.  Ada  llislor.  uppailver  Danckwardt  d.  9 
Januari  1714,  alt  statens  riiniebotalnin:;  lill  banUen  det 
året  slec  lill  tre  ocli  en  halt  Inmia  gnid,  d  v.  s.  3-')0.000 
dal.  s.  ni 

S.  st.  Ordinarie  ocli  extra  ordinarie  ulaill-staten 
1715,  imderskriiven  ai  Karl,  upptas^er  samma  ränta  lill 
341, (iuo  dal.  s.  m.  Dessa  hösja  riiniebelopp  t>rkas  visa. 
alt  slalen  då  iinnu  varit  sksldi;;  Imiiken  vlver'  5,000,0o0 
dal.  s.  m. 

')  Se  85.  125. 

Frijrelis   llrr.    XXVI.  10 


146 

De  lan.   M)ni  scilrMUiera ,  luastc    af   (ribcistidnj    hetalas, 
siego  nJimliKoii  till  »Ml  belopp  af  vid  pass   12  iiiillioiipr 


MYMET. 

Det  förut  gängse  silfret  började  redan  under  för- 
sta krigsåren  g;i  nr  riket;  dels  till  underhall  at  liären, 
dels  lill  räntor  ät  fordringsegare.  dels  genom  under- 
vigt i  handel.  Brislen  lät  redan  1707  och  1708  känna 
sig.  Man  tänkte  i)ä  åtskilliga  lijelpmedel.  rröllch  lät 
i  Riga  genom  onislämjilin?  fördubbla  myntels  namn- 
värde: meii  denna  sjeirrädigiicl  och  detta  slags  mynt- 
tecken blefvo  ännu  af  konuugen  ogillade.  När  läget 
till  Ukrän  anträddes,  och  likaså  efter  Pulfava-slaget, 
sägas  mänga  halva  flyttat  sina  penningar  utom  riket. 
Förlägenheten  ökades  derigeuom  än  mer.  -.Några  före- 
slogo  d«i  att  utgifva  sedlar,  men  ej  heller  detta  medel 
ville  konungen  ännu  använda,  utan  tillgrep  i  siJillet  den 
gamla  kopparmviitningen.  Man  påstod,  att  danska  kri- 
get hindrade  metallens  försäljning  ht  utläudningarna. 
och  beslöt  alllscT  dess  upi)myntning;  men  detta  räckte 
ej  långt.  Är  1711  upptog  Karl  sjelf  förslaget  om 
sedlar:  meu  saken  kom  ej  ännu  till  verkställighet. 
Kopparmyntets  varuvärde  begynte  emellertid  öfverstiga 
iiamuvärdet;  hvarföre  ock  en  mängd  plåtar  såldes  åt 
Htländniugen.  Ar  1715  höjde  fördenskull  Karl  deras 
värde  från  sex  lill  nio  daler  s.  m.;  h vilket  förorsakade 
rubbning  i  mänga  förhållanden. 

Vid  slutet  af  Karl  den  elftes  regering  hade  rikels 
reda    rörelsekapital   stigit   till   ungefär  4,500.000fnks- 


')  Besalniiigen  erlades  under  loppet  al  åren  1722—1769, 
och  sle?  till  10,950,183  dal.  s.  m.,  877,8ö4  daler  cou- 
rani  och  37,.34ö  riksdaler  specie;  i  hvilka  summor  upp- 
lupna räntor  troligen  ingAtt.  '       ' 


147 

daler;  i  slutet  af  1715  ansågs  det  utgöra  b!ott2,000,000 
dal.  s.  ID.  Uuder  Karls  tre  sista  regeringsår  vidtogos 
i  myntväsendet  ganska  många  och  ganska  vigliga  för- 
ändringar, hvjlka  skola  framdeles  beskrifvas. 


TRETTIONDE     KAPITLET, 

JORDBRLK,    BONDEST.i.ND    OCH    LÖS    BEFOLKM>(i, 

Hvad  om  dessa  ämnen  kan  sägas,  är  hvarken 
mycket  eller  angenämt.  Den  för  allmogen  gaguligaste 
lörfaltningen  var,  när  åbonde  1703  fick  sig  tillerkänd 
företrädes-rätt  till  skatteköp  af  kronobemman/  Meö -blott 
fä  begagnade  sig  deraf.  De  mägtade  det  ej  för  brist 
|iå  penningar;  de  ville  det  ej;  af  fruktan  för  egendomar- 
nas ständigt  sjunkande  värde  octi  stigande  beskattning; 
de  behöfde  det  ej  heller,  ty  öfver  allt  funnos  öde  hem- 
man att  för  intet  tillträda.  Jordbruket  gick  oupphör- 
ligt och  brådstört  ntföre.  Kriget  borttog  landtmannens 
behållning  och  arbetare;  ämbetsmanna-  och  soldatför- 
tryck likaså  hans  trefnad.  Under  dylika  omständighe- 
ter kunde  han  hvarken  lörkofra  sin  förmögenhet  eller 
förbättra  sin  jord.  De  inre  landskapen  ledo  mindre. 
I  Linköpings  län  t.  e.\.  fanns  1718  ej  mer  än  46  öde 
hemman.  ')  Men  vid  gränsorna  blef  det  svårare.  I 
Skaraborgs  län  funnos  samma  år  114  dylika,  upp- 
komna efter  ar  1700,  '-)  och  vi  hafva  berättat,  huru 
redan  1708  en  stor  del  af  Abo  län  var  öde,  och  i 
Skåne  år    1712   ej   mindre   än   hvart   sjunde  hemman. 


')  Hiksark.    Landshöid.  bref  liil  konungen  d.  7  Maj  I718|-, 
blott  krono-  och  trälsehemman. 

^)  S.  st.  d.  -27   Sept.   1718. 


14S 

Kniigl  ])r(;l  Iräri  (ibrtz.  liar  ar  1718  Ivåtrpdjfdclar  al 
Sverg^cs  jord  legal  osafld. 

Ijylik  nöd  löranieddc  slulligcii  iia^ra  Itcmijdanden 
;ill  iii)|ii)j('lj)a  akcrhriikcl.  Sisla  arcl  af  sin  Itliiad  tillät 
komiDgcii  .större  lieiiJiDans-kl}Tiiing  iiu  lönit  och  gaf 
femtio  ars  skattofriliet  h  i)}-ni»|)tagna  åkrar  oeb  ängar. 
Huru  han  belnlide  laiidshördiugarna  hindra  npitkommati- 
(let  af  (jdesiiemman,  skall  Iraiudelcs  omtalas. 

Som  bidragande  orsak  till  allmogens  nöd  berättas 
följande.  Inder  krigels  början  tog  man  vid  ntskrif- 
iiingarna  till  soldater  aldrig  hel-  och  säiiaiij  halfgerds- 
bönder,  ulan  blott  sådana,  som  sutto  på  mindre  hem- 
mausdeiar.  Mänga  bland  dessa  seduare  slällde  lörden- 
skuli  sa  lill,  att  deras  lotter  lörmedjades  iippät  och 
(örvandlades  till  halfva  eller  hela  hemman,  och  de  be- 
talte gerna  den  dermed  lörknippade  högre  skatten; 
blott  för  att  slippa  utskrifniug.  31en  för  den  växande 
folkbristens  skull  blefvo  längre  fram  älven  sädana  bön- 
der tagna  till  soldater.  Egarens  personliga  frihet  frän 
krigstjenst  försvann:  men  hemmanels  ökade  skatter 
stodo  qvar.  ') 

Hnru  ochl  af  hvilka  orsaker  allmogens  undervis- 
ning blef  tillbakasalt,  är  redan  omtaladt.  Ocksä  möter 
man  mot  slutet  af  denna  tid  mänga  klagomal  öfver 
<Iess  rähet,   dryckenskap  och  oregerlighet. 

I  afseende  pä  tjenstehjon  fortforo  Karl  den  eifles 
stadgar  och  kronans  förmynderskap.  Se  här  ett  exem- 
pel! Den  tilltagande  bristen  pä  arbeisgilla  karlar  för- 
anledde dränglönernas  uppjagande  och  böndernas  kla- 
gomal. I  anledning  deraf  lät  konungen  är  t71ö  för 
Upp-  och  Weslmanland  utgifva  följande  förordning. 
Först  bestämdes  dränglönens  belopp.  Dernäst  stadga- 
des, att  dräng,  som  ej  toge  tjenst,  utan  satte  sig  in- 
hyses, skulle  som  lösdrifvare  genast  sKrifvas  till  knekt 


O   Uppgilten  är  af  Blix  i  ,Sv^.  jordbrukels  hist,  s.  22. 
Vi  halva  dock  ei  lunnit  någon  bekriiiteise  dera. 


149 

eller  bät-siuan;  —  att  ijonde,  som  Iierljergeratle  eu  sä- 
vlan.  skulle  pligta  .40  mark;  —  att  driiug,  soiu  be- 
gärde, eller  boude.  som  bjöde  högre  lön  än  d^a  stad- 
gade, skulle  bota  lönens,  hela  belopp;  —  och  slutligen 
att  af  dessa  böter  skulle  en  tredjedel  tillfalla  angifva- 
ren,  vare  sig  drängen,  bonden  eller  tredje  personen.  ') 
1  öfrigt  blefvo  tjenstehjon  intill  1712  beskatfade  unge- 
fär på  samma  sätt,  som  före  1693.  Att  Karls  nya 
krigsgerdsförordning  af  1712  trälfade  äfven  denna  sam- 
hällsklass, är  redan  omtaladt. -)  Ärj  1716  skref  lauds- 
höfdingen  i  Westeriis  till  konungen:  jag  får  i  nnder- 
dånighel  hrräfta,  ad  dränr/ar  och  pigor  mest  öfver 
allt  är  o  till  dt  högre  kapital  uppshaffade  än,  hvad  de 
cga.  ^)  Men  år  1717  vardt  den  gamla  gerden  återta- 
gen, och  dessutom  tillkom  upphandlings-afgiften.  Se 
här  en  beräkning  öfver  tjenstelijoneus  beskattning  sam- 
■  ma  år.  iilom  vanliga  mantalspenningar. 


Tjenstel 

Betjent, 
Gerden      .     .     2. 
Upphaudli(ig.s. 
afgift    .     .     4%. 

ijon  hos 
person. 

.    DränjT 
2. 

3. 

slånds- 

Figa. 
1. 

3. 

I  jeiisieii 
ailmoiie 
handi 

Driing. 
1. 

|(iii  nos 
eiler  vid  '■ 
verk. 

Piga. 

.Summa     6'/,. 

5. 

allt  dal 

4. 

.  s.  m. 

2'/,. 

•%, 

Man   boräknadt',    att    1717    fingo   dräng   och    piga 
skatta    till    kronan    ungefär    hälften     af    deras    lön.  «) 


')  Riks  ark.    Handlingar  rörande  Görlz. 
-)  Se  »5.  t83. 

°)  Riksark.    f.andsliörd.   bref  li!l   konungen  den  22  Juni 

171(3. 

*)  Stenbocks  Ark.    Blacksladius  lill  grefvinnan  Slenbock 
d    31   Aug.    1717.      ' 


150 

IIuiii  slraii?!  Karl  den  tolflc  hoifrado  all  ucnsiörlishel 
mot  liu.sboiHlcfolk.   Iiafva  vi  redan  otDlalal. 

Lösdrifvarc  biorvo.  sa  vjdi  man  kiindr  kooiina  at 
dem.  (Ifis  lajrna  Ull  Knektar,  dels  bela?c;da  med  en 
?erd,  stigande  til!  6  dal.  s.  m.  på  personen.  Arbets- 
föra tiffsare  skulle  lastfapas  och  IvhiRas  lill  s\ssel- 
sättnin*;.  Liksom  i  andra  dylika  ämnen  hvllade  Karl 
deo  tolfte,  angående  den  lösa  beColkninijen.  samma 
grundsatser,  som  hans  fader.  ') 

Vldj  denna  tid  träffar  man  najrra  nppiifier  angå- 
ende rikels  folkmängd.  Omkrin?  är  1700  liar  man 
gissningsvis  antagit  den  till  2'  .,  million  för  Iiela  sven- 
ska väldet.  Franska  ministern  beräknade  sedermera, 
att  Sverse  hade  frän  1700  till  1717  förlorat  300.000 
man  genom  kriget,  ocli  800.000  menniskor  genom  pe- 
sten.-)  Antalet  af  mantalsskritna  personer  har  minskats 
i  Dalarna  frän  1701  till  1719  med  ungefär  3.000  per- 
söner;  i  Uesteräs  län  frän  ar  1700  till  1718  med 
4.000.  och  i  Skäne  frän  1700  til!  1715  fued  13.000.') 
pä  Dalsland  från  1700  till  1720  med  1.500.  I  R.-seue 
socken  i  Ångermanland  blef  är  1719  af  brist  pä  tjen- 
1ig  mansperson  en  qvinna  tagen  till  kyrkovärd.  ^)  Är 
1716  beräknades  folkmängden'  i  Sverge  lill  535.548 
personer.'  deruli  likväl  icke  inbegripna  Finnland,  ej 
heller  adel   och   ämbetsmän.  ^)     Vore  uppgiften   fillfiir- 


')  Se  Ii*.  149— -löt. 

^)  Se  2-1.  -139. 

*;  Enligt  ungefärliga  berakniiscai.  grundade  p?  mantals- 
penningarna enligt  iandsbötherna,  lörvarade  i  kammar- 
kollegii  arkiv. 

*)  Anteckningar  ur  socknens  kyrkobok.  meddelade  af  pro- 
fessor Berlin. 

^J  Upps.  Nordin.  Upfigirien  säges  halva  blilvit  af  sven- 
ska ministern  meddelad  ål  beskickningen  i  Paris;  dock 
utan  alt  angifva,  pä  hvad  siiind  den  hvdar. 

I    Riksark.    Handlingar,    rörande  Görtz,    finnes    ett 
bref  till  denne  irån  O.  Cedersiram  al  den  9  Juli  47 tS,  i 


151 

litliff.  .skiilk'  vid  slutel  af  Karl  (ioii  (alHos  regerin» 
Sverge  med  Skåne,  Halland  och  Blekinge,  men  utom 
Finnland,  egt  en  (olkmängd  af  nngefär  600.000  per- 
soner, (i.  v.  s.  lika  mycket  som  år  1850  fanns  eosamt 
i  Smaland  och  (»slergötland. 


TRETTIONDEFÖRSTA     KAPITLET. 

skam:    (m:II    RI.EK!>Gr. 

Jemlland.  GoKiand.  Halland  och  Bohuslän  hade 
nninera  sä  sammansmäll  med  Sverge.  att  deras  histo- 
ria för  det  mesta  är  ingen  annan  an  det  helns.  Icke 
s^  alldeles  ännn  med  Skåne  och  Blekinge.  Genom 
landens  natur  och  folkens  minnen  mer  skilda  frän  det 
gamla  Sverge.  omfattade  de  ock  ett  område,  noff 
stort,  för  alt  kunna  utveckla  en  sjelfständig  egen- 
domlighet. 

Detta  var  i  synnerhet  händelsen  med  adeln.  Den 
lefde  under  Karlarnas,  den  elftes  oc!i  tolftes,  tid  för 
det  mesta  pä  sina  gods  och  under  stort  enskildt  sjelfs- 
väld,  men  i  öfritn  stilla  och  i  vissa  fall  ganska  tarf- 
ligl.  Den  behöfde  fördenskull  icke  härdt  suga  sina 
bönder,  och  gjorde  det  vanligtvis  ej  lieller:  men  höll 
dem  deremot  i  siräng.  nästan  Irälaktig  lydnad.  Sjelfva 
rika  och  allägsna  frän  konungamagtens  medelpunkt, 
voro  de  liksom  fornäldrens  Storbönder  mdn  för  aUj 
och  undveko  hofvet.  tjenstebefadningarna  och  beroen- 
det af  andra,  uiissaklande  svenska  adelns  torftighet, 
och  missnöjda  med  bäde  svenska  och  danska  styrelse- 


hvilkel  Sveriies,  Finnland  naturlislvis  deruti  icke  inbe- 
gripet, då  varande  l(ilkm;ini:d  ber;iknas  idl  .iou-.  eller 
590,000  personer;  enligt  en  annan  al  La-jerbrint;  till  vid 
pass  1, -200,000. 


152 

sältciis  onviildc.  Dock  lAfo  tlaiiska  iniimeu  fjvar  i 
dPias  lijertai),  liksom  danska  kusten  för  deras  ögon; 
och  (l(?t  i  en  dager,  lörskönad,  i  saraiua  luän  svenska 
krigsbördorna  växte;  detta  hos  sh  adel,  som  andra 
samliäilsklasser.  Deraf  stora  välviljan  mot  danskarna 
1709. 

Ingen  del  al  det  vester  om  (Jstersjön  liggande 
Sverge  biel'  lor  krigeis' olyckor  sa  utsatt,  som  Skänf'. 
Nyligen  är  berältadt,  Inirii  vid  pass  1.300  hemman  re- 
dan   1712  dersiädes  rakat  i  ödesmål. 


TRETTIONDEANDRA     KAPITLET. 

FIN.M.AAD. 

Lnder  Karls  vistelse  i  Turkiet  rycktes  Finnland 
frän  Sverges  sida.  och  stod  sedermera  under  en  tid  af 
omkring  7  år  under  lyssk  styrelse;  ett  lorespel  til! 
händelserna  liaudrade  är  derefler. 

Vestra  och  norra  Finnlands  kyrkliga  ärender  led- 
des intill  1713  af  biskopen  i  Äbo,  Johan  Gezeliiis 
d.  y.,  hvilkeu  fortsatte  fadreus  verk  och  uppdref  pre^ 
sterskapets  och  allmogens  bildning  till  en  för  den  tideu 
hög  grad.  Tillståndet  i  östra  Finnland  var  icke  så 
tillfredsställande.  Ortens  laudshöfding,  Cronhiort.  hade 
ej  bästa  rykte,  och  i  stifts-styrelsen  rådde  mycken 
slapphet,  Inga  visitationer  anställdes;  preslerna  för- 
.summade  husförhören,  gjorde  ej  räkenskap  för  kyrko- 
medleu  och  höllo  ofta  försäljning  af  öl  och  brännvin; 
tills  den  nitiske  biskop  Lund  är  1705  kom  dit  och 
sökte  affijelpa  missbruken, 

Abo  hofräit  skulle  vaka  öfver  lagskipuingen.  Men 
stundom  voro  presidenter  eller  vice  presidenter  antin- 
gen icke  utnämnda,  eller  icke  tillslädes. 


153 

IJur  (öga  nppodlaii  ocli  derfur  riiija  uppskattad 
deiiua  stora  laudsort  ännu  var,  kan  måhända  i  någon 
juån  bedömas  deraf.  att  da  fjerdi^parten  aC  värdet  för 
alla  Iiiis  i  .vtäderna  ocli  liela  värdet  af  all  fast  ocli  lös 
egendom  i  Sverge  med  Finnland  är  1713  värderades 
till  63.-i89.300.  uppskattades  den  är  1714  och  sedan 
största  delen  af  Finnland  var  borta  till  59.693.100, 
sä  att  värdet  af  nämnde  storfurstendöme  skulle  liafva 
sUgit  till  blott  3.786,200,  allt  dal.  s.  in.  »)  .Samma 
landskap,  redan  fornt  af  hunnersnöden  linrniadt.  hade 
ocksä  i  höir  grad  lidit  af  kri^sserder  och  ntskrifnin- 
gar.  Säsom  nämndt  är.  skall  Abo  län  ensamt  hafvn 
intill  1709  uppsatt  40.000  man.  och  del  pästäs,  att 
redan  är  1702  liafva  omkring  320  jordegaude  bönder 
derstädes  tagits  till  knektar,  och  atl.  i  följe  deraf, 
mänga  gärdar  blifvit  öde.  Detta,  metlan  ännu  sven- 
skarna innehade  landet.  ?]fter  en  blodig  kamp  ocli 
förfärliga  härjningar  lades  det  1713  och  1714  noder 
Ryssland,  l.ycka  var.  att  tsaren  till  dess  högsta  sty- 
resman lörordnade  furst  Galil/.in.  en  u)an  med  förstånd 
i  Imfvudet  och  menniskokärlek  i  lijertat.  Denne  sökte 
upprätthålla  Gudstjenst  och  samhällsskick.  Men  det 
var  ej  lätt;  emedan  största  delen  ämbetsmän  af  alla 
slag  rytöt  öfver  till  Sverge.  Likväl  ställdes  några 
smärre  skolqr  åter  1  gång;  landet  indelades  i  mindre 
kretsar,  inom  hvilka  kyrkolierdar  förordnades  att  som 
ij»'nstgörande  biskopar  viga  prester  och  styra  försam- 
lingarna. En  prost,  Jakob  Ritz,  bördig  frän  Liineburg. 
har  pä  sådant  sätt  inom  Abo  stift  uträttat  mycket 
godt,  hållit  kyrkomöten,  kringsäiidt  herdahref.  o.  s.  v. 
För  prestbristens  skull  måste  dock  lägenheterna  stun- 
ilom  sammanslås,  än  oftare  besättas  med  omogna  djek- 
nar.  Ritz  förmanade  dem  likväl  pä  det  innerligaste, 
att  bland  det  arma  folket  söka  upprätthälla  tukt  och 
kristendom,  och  motverka  den  iifverhandtagande  vild- 
heten. 

■)  Detta  iinine  tal  närmare  Undersöknin*. 


151 

Lika  slor  var  rflcr  17i;i  brisltn  \u  aiiflra  lji*n- 
sleniäii.  Till  lantlsliördinpf^-äiiihcItMias  vår«J  to^os  lop- 
(lar  ocii  länsmän,  och  i  (lo«<sas  slällc  stiimloin  iircsier. 
sliintjoin  skrifkniiiii^a  hiinilcr.  1  Wasa  hief  en  sach- 
sisk (Iraf^on   (öiordnad   till   hoijriiiäsljue. 

Kliiiin  iilörvadt  af  en  (Jalilziii.  kändes  dock  n  >«- 
ska  väldet  iranska  tryckaiid)';  häldst  tsaren,  som  ana- 
de, alt  lian  icke  skulle  la  behålla  landet,  lät  des.s  lill- 
ganp^ar  lued  flit  förstöras,  inän^a  hundrade  derhoende 
hushall  ocii  i  synnerhet  deras  ynsre  luedlenimar  t)ort- 
llyttas  för  att  l)e|olka  Rysslands  öde  eller  LitTlands 
ödela!?<;da  nejder.  Detta  var  den  af  r\  sska  reseriiisen 
anbefallda  behandlinnren.  Verkställd  af  dess  raa  kri- 
gare, urartade  den  till  ohy^filiira  och  \ilda  n)i()(räden. 
Presfer  eller  bönder,  som  blifvii  satta  till  loedar 
eller  länsmän,  slratfades  me<l  kimt|tiska  eller  sal^e. 
om  de  ej  kunde  allenina  sa  stora  gerder.  som  nian 
fordrade.  Samma  öde  väntade  dem,  som  nnderhöllo 
förbindelse  med  svenskarna.  Hur  rysska  krigsfolket, 
lemnadt  at  sig  sjelft.  missliandlade  de  värnlösa  inne- 
vånarna, är  redan  herättadt.  ')  Ett  nytt  drag  må  till- 
läggas. I  .Mars  17 lö  utsändes  en  ryssk  major  med 
500  ryttare,  hvilken  ströfvade  kring  i  nordöstra  Finn- 
land, dref  folk  och  boskap  in  i  hus  och  lador,  och 
brände  sedan  upp  alltsammans,  sa  lörhärjande  landet, 
alt  slutligen  pä  40  mil  ingen  monniska  var  till  lin- 
uande.  Nöden  och  eländet  ulbredde  sig  ocksä  till  an- 
dra nejder.  Folket  dog  bort  af  vanvärd  och  brist; 
vargar  biirjade  djerff  stryka  kring  gårdarna  och 
söka  efter  rof.  häldst  af  menniskokött.  Hungern  dref 
slutligen  menniskorna  sjelfva  till  samma  spis.  modren 
till  tiirtärande  af  sina  egna  barns  lik.  Man  har  be- 
räknat, all  när  Finnland  1721  blef  åt  Sverge  tillbnka- 
lemnadt,  steg  dess  folkmängd  ej  högre  än  ti!!  200,000 
menniskor. 


')  Se  SS.   149.     2S.  j38. 


155 


TRETTIOIVDETREDJE     KAPITLET 

ÖSTA^■HAKS-I.Ä^DER^A. 

Frän  och  med  1561  liafva  besillniiijrar  i  dessa 
nejder  u(e:jort  en  del  af  vart  fädernesland,  deras  bi- 
sforia  en  del  af  var  e?en.  Ron  är  det  nn  för  sista 
srången. 

Vi  känna  Karl  ilen  elftes  bemödande  ad  försven- 
ska ifrä?a\ ärande  länder.  Intet  bland  dem  lånade  sij 
dertlll  sä  lätf,  som  det  lilla 


LNGERMAMANO. 

Befolkningen  var  nrsjirmiffli^eu  finsk  och  således 
senom  språk  och  slägtskap  förbunden  ^med  de  öfrlga 
under  Sversjes  krona  lydande  tinnarna.  Karl  den  elfte 
begra?nade  förliällandet.  Redan  1081  lades  landet  un- 
der Åbo  hofrätt.  Guvernören  (Jöran  Sperliu»  och  su- 
perintendenten .Johan  (jezelius  arbetade  mycket  för 
nämnde  sammansmällninjr.  I  synnerhet  sökte  man  om- 
vända folket  frän  £rrekiska'^till  lutherska  läran.  Redan 
är  1684  säires  detta  halva  lyckats  med  lifver  3.000  (?) 
hushall.  Karl  den  tolfte  liiljde  samma  s;rnndsatser,  och 
befallde,  att  de.  som  öfverpätf  till  hillK^ska  kvrkan. 
skulle  befrias  frän  mantalsijennins^ar:  likaså,  och  intill 
trettionde  ärel.  den  i  j^rckisk.  bekännelse  födda  un?- 
dora,  som  uppfostraiies  i  den  lutherska.  Men  nn  ut- 
bröt kriget.  Redan  1703  ätertog  tsaren  hela  landska- 
pet. Det  hopsn)ält*'  genast  med  Ryssland  och  detta 
så  mycket  lättare,  som  drt  före  1617  nästan  bestän- 
digt hört  till  samma  rike. 


ir)f> 


EST-    OCH    MFFIA.ND. 

Karl  iJ(.'iJ  filtes  rcdiilvtion  liaile.  suiu  hckaiil  ar, 
lios  niimnile  landskaps  tyska  adel  ot-li  boisierskap  ■) 
iijipväckt  ston  uiissnijje,  sä  att  uiäii?a  n-dau  1690 
önskade  lösiycka  si?  dan  Sveige  ocli  äter  förenas 
med  Polen.  -)  År  17()U,  bragt  i  Iranffiual.  lofvade  väl 
Karl  den  tolfte  att  lata  anställa  en  granskning  öfver 
redaktionen,  en  räfst  öfver  räfsten;  uien  kriget  lilu- 
drade  utförandet,  ocU  folket  litade  ej  pä  löftet.  När 
Karl  är  1700  anlände  till  Liniand.  infann  sig  i  bans 
läger  blott  eu  ringa  hop  af  landets  adelsmän.  Efter 
segrcB  vid  Narvva  kouimo  de  sä  mycket  talrikare. 
Men  undertiället  af  svenska  bärarna  aren  1700  och 
1701  blef  för  dessa  länder  sä  tungt,  och  uttlrifvandet 
fleraf  skedde  sä  våldsamt,  att  missnöjet  mot  Sverge 
började  sträcka  sig  älven  till  prester  och  bönder.  ^) 
Redan  är  1700  uttog  konungen  dubbelt  antal  krigare 
mot  det  vanliga.  Det  har  ock  blifvit  beräknadt,  att 
Liffland,  som  det  tyckes,  utom  Estland,  har  under  lop- 
pet af  året  1700  fatt  till  krigsgerd  anskalfa  290.850 
d.  s.  m.,  12,192  tunnor  råg.  1.000  hästar,  .500  förråds- 
vagnar  och  lika  många  körare.  Året  1701  blef  kan- 
ske lika  dyrt,  om  ej  dyrare.  År  1702  härjade  rys- 
sarna eu  stor  del  af  landet.  *)  Den  förskräckelse  och 
den  afsky  för  dessa  gäster,  hvilkeu  ännu  dä  för  tiden 
beherrskade  innevånarna,  kan  bedömas  af  följande  drag. 
En  estnisk  piga  hade  varit  spejare  ät  ryssen.  Bön- 
derna märkte  det,  och  dränkte  i  vredesmode  den  olyck- 


')   Se  It.   344,  34o,  4 IS,  4IU. 

-)  Se  äS.  140,  l4o. 

•j  Se  as.  138,  och  Fr.  min.  br.  d.  20  Apr.  och  \   och  <8 

Maj  r.Oi. 

'    Se  SS.  tr» 


157 

liga.  —  Ed  !)ond!iiistrii  i  samiua  iaudsoit  hade  med 
siisa  barn  gömt  sig  uiidao  for  luigra  i  gärde!!  plnn- 
drande  Hendor.  Det  yngsta  liiirjade  jemra  sig.  Mo- 
drea.  liäldre  än  att  liärigenoiii  lörradd.  falla  i  de  för- 
färliga tiendernas  händer,  satte  tummen  pä  barnets 
strupe  och  qväfde  dess  röst  —  ocli  dess  lif. 

Ar  1703  häijades  landet  om  möjligt  än  omensk- 
ligare  än  tiiliörene.  ')  Karl.  som  för  striden  mot  Au- 
gust liehöfde  sina  svenska  regeraenter.  ville,  att  Est- 
och  Liffland  skulle  tiirsvara;  sig  i  det  närmaste  med 
egna  krafter,  och  påbjöd  derstädes  en  !!\  och  stark 
iilskriffiiiig.  Men  liungersnöden  1697  och  krigen  1700 
— 1702  hade  i  liög  grad  förminskat  folkmängden  och 
iidelaggl  landet,  (»fversten,"  som  skulle  hälla  utskrif- 
niugen.  sökte  i  sitt  svar  visa  det  olyckliga  tillståndet 
och  omöjligheten  af  att  anskaffa;  sä  m}cket  soldater, 
som  konungen  begärt.  Ed  ork  plif/f,  skref  han,  ttll- 
förbinda  mir/  att  sfifja  eders  majestät,  huru  i  ktndskn- 
pet  Jlarrien,  som  består  af  2,S31  haheländ,  nrifjefär 
800  ära  öde;  i  Wirland  likaledes  1J50  af  2.m ;  t 
Jervcn  lilaledcs  450  bland  1.200,  o.  s.  v.  Skulle  nu 
den  anbefallda  skrifnirujen  (jd  för  sig,  måste  flereslä- 
dcs  ftvsbondens  sista  dräny  och  dragare  bortföras,  ja, 
ofta  husbonden  sjelf,  hvarigenom  än  jlere  hemman 
blifva  så  förstörda,  att  de  hvarken  kunna  gifra  kri- 
gare eller  skatt;  alltsammans  till  eders  majestäts  egen 
stora  skada.  Detta  redan  är  1703.  Ar  1709  låg  hela 
trakten  från  Riga  till  Dorpt  som  en  ödemark,  och  llere 
bland  dess  förut  blomstrande  städer  voro  llirvandlade 
till  ohyggliga  grushögar  och  öde  källarhvalf.  bebodda 
af  ormar,  grodor  och  vilddjur. '-)  liinevänariias  länkar 
och  känslor  vid  allt  detta  kunna  lält  gissas.  Redan 
är  1701  spordes  missiiöjp.  icke  blott  öfver  de  lunga 
gerderna.  utan  ock   öfver   Karls    obenägenhet  för   fred 


)  Se  SS.  28. 

')  Bond.     Clodis  .loiirnal 


15b 

ijiL'tl  August.  ')  Aren  1702—1705  blefvu  innevänarua 
allljemiit  rCtntle  i^enoiu  svenska  'tjerder  ocli  rvsska 
härjnini^ar;  octi  allramesl  deial'.  att  konungen  fördju- 
pade sig  i  Polen  i  stället  för  alt  skynda  sina  under- 
satare  till  tijflp.  Mänga  sade,  alt  svenska  kronan  icke 
niäglade  försvara  Litfland;  andra  paslodo,  att  den  öf- 
verallt  segrande  Karl  liade  lätt  kunnat  skynda  dit  och 
jaga  bort  ryssarna ;  men  att  man  med  Hit  lät  både  den 
tyska  och  estniska  befolkningen  utrotas,  för  att  seder- 
mera knnna  besätta  landet  med  endast  svenskar.-) 
Andra  lörklarade  sig  lika  nöjda,  antingen  de  komme 
under  Ryssland  eller  under  Sverge,  endast  de  komme 
till  fred  och  Ingn.  Andra,  icke  blott  adel,  utan  äfveii 
bönder,  började  sammansvärja  sig  med  ryssarna,  ocli 
man  hörde  sädana  glädja  sig  ät  Lewenhaupts  olycka 
vid  Lissua.  ^)  Mänga  llydde  till  Ryssland,  andra  till 
Sverge,  andra  till  Hamburg,  o.  s.  v.  Stockholms  da 
för  liden  störste  predikant,  Possieth,  sade  sedermera 
frän  predikstolen  och  i  hofvets  närvaro,  alt  est-  orU 
liffländnmgarna  hade  i  mänya  är  önskat  komma  från 
Sverf/es  och  under  nugot  annat  rikes  öfverherrskap.  *) 
Sådan  var  landets  sinnesstämning,  när  underrät- 
telsen om  Pultava-slaget  anlände.  Redan  nu  trodde 
mänga,  att  berörde  östauhafsläuder  vore  för  Sverge 
förlorade;  och  de  blefvo  det  genom  pesten,  genom 
rysska  öfvermagten,  genom  Karls  fortfarande  frånvaro 
och  nu  mera  äfven  genom  litfländningarnas  egna  be- 
mödanden. Det  sluga  sätt,  hvarpä  innevånarna  af  rys-/ 
sarna  retades  mot  Karl,  är  tillförene  omtaladt.  ^)  Un- 
der Rigas  belägring  måste   Strömberg  i  Januari    171Ö 

')  Fr.  min.  br.     Juni  1701. 

')  Dansk.  min.  br.  skrifna  frän  Dorpt  d.  2o  Febr.    t701, 
och  flera  af  samma  innehåll.    Se  IS.  162,  16.3. 

')  Fr.  min.  br.  d.  H  Dec.  1708. 

^)  Säistaholms  Ark.    Clodts  journal  17 13. 

^)  Se  2S.   1 50. 


159 

al  fFiiktan  lör  orolii^lieter  liilata  adeln  ocli  borfjorska- 
|)('t  öälla  lamildagar  och  att  iltMuiuler.  iiäslari  obero- 
ende af  svenska  kronan,  örveiiägsra  om  sina  och  sitt 
lands  an?;elä?i'nheter.  Berätfadt  Jii-  ock,  hur  vid  sta- 
dens sluliiga  uppgllvande  litfländnintrarna  genom  en 
serskild  öCverenskommelse  underkastade  sig  tsarens 
välde.  M 

Eulist  första  delningsfördragen  mellan  Peter  och 
Angnst,  hade  Est-  och  Liffland  bort  läggas  nnder  Po- 
len. Sä  ville  ock  sistnämnde  furste.  Men  Peter  sva- 
rade; det  är  jay  ock  mina  ryssar,  som  besegrat  sven- 
skarna och  eröfrat  dessa  landskap,  och  jag  ämnar 
der/öre  behålla  dom.  August  mäste  underkasta  sig 
raagispräket. 

Den  öfveVenskommelse,  liiriändningarna  är  171U 
uppgjorde  med  Scheremetjevv,  l)lef  af  tsaren  1711 
stadfästad  och  1712  till  Rysslands  fördel  nägot  jemn- 
Uad.  och  sedermera  för  dessa  landskap  allt  framgent 
gällande.  Frän  och  med  1710  voro  de  således  i  verk- 
ligheten skilda  frän  Sverge  och  förenade  med  Ryss- 
land; ehuru  förstnämnde  stat  icke  förr  än  1721  form- 
ligen erkände  törhällandet. 

I  allt  detta  gick  tsaren  tillväga  med  mycken  klok- 
het. [Jan  ville,  att  nämnde  orters  förening  med  Ryss- 
land skulle  vara  eller  åtminstone  hetas  vara  ett  icke 
blott  det  segrande  våldets,  utan  ock  det  fria  valets 
.verk;  ungefär  sä.  som  när  de  första  gången  öfverlem- 
nade  sig  ät  svenskarna.  -)  Han  lät  alltså  innevånarna 
i  landet?;  nordliga  delar  för  sken  skull  öfverlägga  om 
och  antaga  de  vid  Riga  uppgjorda  villkoren.  Han 
sökte  ock  på  hvarjelianda  'sätt  vinna  förtroende  och 
lillgifvenhet.  Lutlieranerna  flngo  behålla  sin  kyrkofri- 
het; men  i  stället  för  döda  eller  borllIyitad(!  svenska 
presler  togos  tyskar  och  iiielistcr,  hviika  både  genom 
börd    och    asigter    voro    främmande   för  och    liendlligt 


')  Se  2-1.  14-2,  143. 
^)  Se  IT.  292,  293. 


sliiuidn  niot  Svci?"  (/<h  mol  tlcss  sl}itsK}rkn.  ocb  så- 
ledes löriuodadcs  lvoimn;i  alt  iiti  mer  uppreta  (len  ovil- 
ja, soin  hos  tyska  lielojkniiigeu  redan  i  Karl  den  elf- 
tes tid  uppslall.  ')  DiMemot  sökte  tsaren  aidrip  alt  i 
Cfieiillis?  lueiiiiig  uied  H\.sslaiid  l)0|)smälta  sina  nya  er- 
(ifrinuar.  dels  emedan  ett  sådant  svenska  Kronans  he- 
iiiödandc  viicki  iiiissniije  ocli  hlilvit  af  liononi  sjell  ofta 
aheropJidt  ocli  ladladt:  dels  emedan  lian  liäidrc  ville, 
all  iNssariia  skulle  saniniansinälla  med  de  bildade  lilF- 
liindningarna.  Ar  1713  (löll  lian  också  i  Revels  skola 
30  rysska  irossar  för  att  lära  dem  tyskarnas  seder 
ocb  språk.  Rysska  tideräkningen,  som  verkeligen  var 
bättre  än  den  dåvarande  svenska,  infördes  väl  genast, 
men  i  det  mesta  lick  folket  behålla  sina  gamla  vanor 
ocii  stadjrar.  ocli  ålminstone  en  skugga  af  sina  gamla 
landtdagar.  Åi  landiraden  tillerkändes  högre  rang.  och 
alla  förnämligare  ämiieten  skulle  besällas  meil  inländsk 
adel.  Ar  1722  efter  afshitad  fred  anställdes,  rörande 
reduktionen,  en  nndersiikning,  hviiken  slutades  så.  att 
ridderskapet  återtick  4,000  hakeland.  Älven  mot  de 
tyska  borgrarna  visade  tsaren  mycken  nåd.  atergaf 
dem  redan  17 JO  och  sedermera  allt  framgent  det  ena 
af  Karl  den  elfte  imlragna  godset  eller  det  andra,  lät 
sig  personligen  intagas  i  deras  gillen,  iievistade  deras 
bröllo]!.  iofvade  dem  att  till  städernas  styrelse  blott 
begagna  tyskar,  sökande  derjemnte  j)å  hvarjebanda 
sätt  Irämja  deras  handel  och  näringar.  Den  gamla 
fiendskapen  mellan  LifTlaiids  adel  och  borirerskap  skall 
dock  längre  fram  hafva  hlilvit  begagnad,  som  medel 
alt  i  någon  mån  tindergräfva  de  friheter,  landet  er- 
liållit. 

I  öfrigl  låg  der  ett  sloi't  svalg  emellan  grnntlsaf- 
serna  för  Karl  den  elftes  ocli  för  tsar  Peters  hand- 
lingssätt. Den  förre  sökte  nedhålla  adeln  och  det 
mägtiga  tyska  borgerskapet :  tnen  att  deremoi  npp- 
Iijelpa  innevånarna,    den    fmska.   estniska    eiier   lettiska 

')  Se  IS.  162,  163. 


161 

allmogeo.  Tsaren  gick  motsatt  väg.  Tyskarna  syn- 
uades,  urfolket  icmuades  ät  sitt  öde.  Adolu  uppliöj- 
des,  icke  till  dess  fordna  politiska  magt,  frilieten  upp- 
åt; utan  till  dess  furdna  sociala  ma^t,  fritieteu  nedåt, 
rättigtieten  att  nära  nog  efter  godtycke  behandla  sina 
bönder  och  underhafvande,  hvilka  ock  på  sådant  sätt 
snart  ouiigeu  sjönko  djupt  ued  i  llfegenskapens  okon- 
uighet  och  träldom.  ^) 


TRETTIONDEFJERDE     KAPITLET. 

SLNNANHAFS-LÄK  DERNA. 

POMWEKN  och  Sverge  voro  nu.  souj  vanligt,  hvar- 
audia  till  besvär  och  skada.  För  Pomiuerns  skull, må- 
ste Sverge  årligen  tillsätta  70-  till  90,000  dal.  s.  m. -) 
och  dessotom  deltaga  i  hvarje  allmännare  krig  inom 
Tyskland.  Pommern  sjelft  blef  illa  förvaltadt  lör  af- 
ståndets  och  ofta  härjadt  för  krigens  skull.  Karl  den 
elfte  sökte  ställa  saken  i  bättre  skick,  men  lyckades 
ej.  Vid  hans  död  var  landet  ganska  fatligt,  och  blef 
det  sedermera  i  ojemnförligt  liögre  grad  till  följe  af 
ständigt  ökade  utskrifningör,  gerder  och  inqvarteriu- 
gai-;  efter  1710  också  genom  fiendtliga  infall.  I  sla- 
tet  af  1715  var  en  stor  del  af  befolkningen  död  eller 
förlupen.  Det  nästan  öde  landet  föll  i  fiendernas  hän- 
der och  förblef  der  under  Karls  återstående  lifstid; 
också  delta  ett  förespel  till  händelserna  hundrade  år 
sednare. 


')  Jfr.  18.   167-  161». 

'j  Kniigt  en  annan  npiigill   U2,Ii(»4  dal.  s.  w.  —  Jlr.  lör 
äldre  tider  l-I.   185,  186. 

tffi/xeUs  Hor.    XX  M.  '  ^ 


162 

Hp(1raii(le  lör  Svrrse  är  dock,  aU,  oaktadt  «n!la 
de.ssa  lidanden,  liaTva  innevänarna,  i  .syiirnTliet  I  Sli't- 
tin,  visat  vid  llere  lilKälieu  slor  liilgifveiiljet  för  siveu- 
!ika  kruiiaii. 

wiSMAR  kostade  jiknlodps  80-  till  90,((0()  dal.  s. 
m.  årliircii.  ')  År  1714  ville  hettisen  af  .Mcckletibnrj 
inlösa  denna  stad;  men  Karl  vädrade.  -)  Redan  aret 
derpa  eller  1715  blef  den  af  fienderna  bt^ä^rad  och 
1716  eröCrad  och  fick  1717  sina  faslninjisverk  ued- 
rlfna,  livarelter  den  stairnade  i  flcndehand  lutitl  konun- 
gens död. 

BRLi.MKN  gaf  en  behållning  af  30-  lill  50,000  dal. 
s.  ni.;'')  öieu  i  följe  af  det  frånskilda  lä^el  var  för- 
eningsbandet  med  Sver;?e  tämlijren  löst;  na?ra  säga 
dock  älskadt,  andra  motsatsen.  ')  Horn  lamlel  blef  af 
danskarna  1712  eröfradt  och  1715  saldl  lill  Hanno- 
ver, är  redan  beiäitadt.  ^)  Det  återkom  aldrig  mer, 
under  Sverges  spira. 

zwEiBRuCKUN,  konnngahusefs  enskilda  pfaltsgref- 
skap,  ansågs  gilva  i  heliåiltiing  70.000  reus  elier  nå- 
got mera.  Efter  ryssviksKa  fredin  1G97  aierlemnades 
det  åt  Sverge;  nlen  af  fransmännen  nlplnmlradl.  Lud- 
vig den  tjortonde  ville  1698  lösa  del  lill  sig;  men 
Karl  vägrade,  och  iippfiade  det  i  stället  år  1699  för 
en  hop  i  Frankrike  niissliandlade  protestanter.  Under 
spanska  tronföljare-kriget  led  landet  återigen  på  mån- 


')  Enlist  andra  15fi,458  riksdaler  ;dal.  s.  m.  ?).  —  Ar  Ho» 
var  brislen  194,600  dal.  s.  m.  enligt  Lund.  Collectiones 
Lai;erbringianae. 

»)  Riksark.    Vellingks  bref  I7U. 

»)  Jfr.  för  äldre  lider  l-T.  185. 

*)  Sjöö  Ark.    iM.  Vellingk  lill  Karl  d.  U  Mars  47 H. 

')  Se  S*.  lt,4,  165;  och  36.  40. 


163 

fahanda  sätt.  Hnrn  Karl  .sluiligt^u  niipliit  dctsamaid 
åt  (leu  l;iinJsl!yk(ige  Stanislaus  Lee/,  nski.  är  reilan  lill- 
forene  bcrällaiit.  ')  Eftor  Karls  död  tiiUöll  del  hans 
slägtiiigp,  Gustaf  Samuel  Leopold,  yiijste  souen  af 
beitlg  A^Jolf  Jolian.  ^) 


TRETTIONDEFEMTE     KAPITLET 

S>ER(.ES    FÖIiHALLA>DE   TJI  L    tJ1«IKES    MAGTEI". 

Det  vigtigaste  liäruliiitiau  är  redan  eller  blifver 
framdeles  utfurligen  ouitaladt.  Här  ujä  blott  uägra 
aDiuärknin;:ar  göras. 

Af  löregiieDde  delar  veta  vi,  tiiiru  Karl  den  elfte 
ferna  undvek  livarjc  beröring  med  utrikes  sändebud. ') 
Karl  den  lolfte  var  lika  otillgänglig.  Redan  från  I70i 
liade  han  med  få  undantag  iörbjudlt  sädana  berrars 
vistelse  lill  och  med  besök  i  lägret,  älven  om  deras 
uppdrag  voro  aldrig  sä  vigliga.  och  kunde  afslulas 
inom  nägra  dagar.  När  de  ända  trugade  sig  dit,  läl 
han  dem  vänta  ofta  llere  veckor,  innan  de  kunde  er- 
bälla  en  eller  par  timmars  liirelräde;*)  eller  ock  blefvo 
de  visade  till  Piper  eller  till  regeringen  I  Slockiiolm, 
Det  hette  vanligtvis,  alt  konungen  lör  krigsärcndernas 
sknll  icke  hade  tid  att  mottaga  och  höra  dem.  Alla 
sågo  dock,  huru  han  hvarje  dag  tillbragte  5  eller  O 
timmar  med  ridter  kring  nejden.  Sändebuden  tyckte 
sina  uppdrag  vara  vigtigare,  och  blefvo  myckel  lörar- 
gade;  lueu  måste  tiga  och  tåla,  så  länge  Karl  synua- 


')  Se  33.  Ui. 

')  Se  1».  too. 

')  Se  1».  8. 

«)  Se  SI.  188,  iog,  ito. 


164 

des  af  l\rk;in.  IJtriiKailt  är.  Iiiirii  on^clsniaiiricn  Ko- 
binsoii  liirtMo?  sif;  att  möta  konunpccn  nridor  eo  af 
ridterna.  och  aft  pJi  shilaiit  sätt  !riig:a  slff  till  förp- 
träde.  ')  Genom  niyckon  onträfjoiihct  lyckades  preas- 
siska  sändfbudct  Dolina  att  iil verka  löfle  om  ett  dy- 
likt. Karl  ?af  det  dä  ute  |ia  ii|i|)iia  Tältet  och  nnder 
storm  och  sniiyia;  sjcir,  som  vanllKf.  med  hatten  än- 
der armen,  säliinda  dm  ill  tvingande  älven  prens.saren 
och  de  iifriga  herrarna.  S.wiitalct  varade  en  hel  lim- 
me,  och  vid  dess  sint  voro  allas  hnlvnden  pndradc  af 
snö.  Dft  tyckes  nästan,  som  konnngen  med  flit  ställt 
så  till,  för  alt  afskrämma  de  andra  sändi-hoden  frän 
ytterlif^are  försök  i  samma  vä?. 

Hvad  var  väl  orsaken  lill  detta  nppföraude?  Visst 
icke  fadrens  oförmäga  aft  lägga  sina  ord.  Karl  den 
tolfte  var  dmitinran  ganska  lycklig.  När  Robinson. 
enligt  livad  vi  nyss  berätlade,  mötte  honom  pä  vägen, 
sade  engelsmannen:  jag  ber  om  tillåtelse  att  få  liär 
under  har  himmel  framföra  min  drottninr/s  ärende. 
Karl  svarade:  gcrna!  Den  tronhimmel,  vi  nu  ha  öf- 
ver  oss,  är  bättre  sticliad  än  någon  annan.  —  Orsa- 
ken var  ej  heller,  som  hos  Karl  den  elfte,  någon  oför- 
måga atl  vpfa,  hvad  man  borde  besluta,  livad  man 
borde  svara,  Karl  den  tolfte  led  sällan  af  sådan  vill- 
rådighet, snarare  af  motsatsen.  Rätta  orsakerna  till 
hans  nppförande  voro  väl  först  och  främst  begäret  att 
insvepa  sig  och  sina  företag  i  en  ogenomtränglig  hem- 
lighetsslöja, Iivarföre  han  ock  sökte  utestänga  de  s^ie- 
jande  främlingarna,  liksom  han  lörböd  sina  officerare 
skicka  nyheter  till  Sverge. 

Elt  annat  skäl  torde  hafva  legat  i  hans  obenägen- 
het för  vidlyftiga  och  invecklade  underhandlingar,  och  i 
hans  benägenhet  alt  liäldre,  som  Alexander,  med  svär- 
det afhngga  Iivarje  intrasslad  knut.  Sannolikt  är  ock, 
att  han  ville  undvika  sändebudens  enträgna  föreställ- 
ningar rörande  vissa  ämnen,  om  hvilka  han  redan  till- 

•)  Se  81.  228. 


165 

föipue  fadal  siU  orubbliga  brslnl.  T.  ex.  i  träga  om 
polska  tiouarsälliiiiigci)  lade  iiäinnde  lierrar  för  hans 
ögou  tydliga  bevis  på  tie  stora  lördear,  bädt  baus- 
eget  och  andra  riken  skulle  vinna  gouum  försoning 
med  August.  Detta  måste  kännas  sh  mycket  mera 
obehagligt,  som  Karl  hvarken  kunde  vederlägga  skäleo 
eller  ville  följa  råden.  —  Nägra  undantag  skedde  dock 
for  sådana  herrar,  hulka  i  någon  mån  delade  hans 
åsigler  eller  vunno  hans  tycke,  t.  ex.  Fabrice.  Croissy 
och  Görtz.  Med  dem  samtalade  han  gerna,  och  upp- 
manade dem  stnndom  (ill  tvister  och  motsägelser. 
horn!  sade  hau  eu  gång  till  Croissy,  Iwin  och  låtom 
os.':  tala  illa  om  sccnsha  konunyen! 

Pä  de  sednare  åren  gingo  underhandling;irna  med 
utrikes  magier  mer  och  mer  oordenlligt  och  afbrutel. 
Svenska  säiidebudeu  i  främmande  land  förlorade  sitt 
anseende  i  samma  mån  Sverge  föilorade  sin  magt, 
och  de  sjelfva,  hela  åratal  igenom  lemnade  lönlösa, 
sjimko  i  fnttigilom  ocii  skulder.  Sluiidum  visste  de 
ej  heller,  li;in  hvem  föreskrifter  skulle  begäras,  frau 
rädel  el^i^r  från  konungen;  ocli  på  denne  t;ednares 
svar  flngo  de  ofta  vänta  allt  för  länge.  Våren  1716 
sägas  de  liafva  på  fyra  månader  icke  låt;  mottaga 
något  enda  breffrån  sin  konung.  Värst  var,  om  det 
är  sannt.  hvad  Görtz  berättar;  näiuligen,  att  ifråga- 
varande lierrar  hafva  slutligen  icke  hlotl  ogillat  hausf 
statskonst,  ulan  icke  ens  rör  utländningen  dolt  delta 
sitt  ogillande,  lihvid  alla  svenska  sändebud,  skref 
han  1715.  ar  Erik  Sparre  den  ende,  .som  med  all- 
var och  kraft  förscarar  sin  konuti/js  dtyerder.  Niir 
fräinmaridv  herrar  tala  med  de  andra  härom  och 
pasta,  alt  konanyens  personliija  tänkesätt  ära  hin- 
derliga for  fredens  vinnande;  dä  förnimmer  man, 
har  des.^a  hans  egna  ombud  stundom  hällt  bifalla, 
stundom  tiga,  slundom  betydelsefullt  draga  pä  axlar- 
na. .Sijjirt  aiisagds  dock  uiii!ei!iaiid!ingar  med  sven- 
sk.-! kronan  täniligen  äiidaniålsliisa;  ty  dels  rätlaile 
sig  konungen  mindre  eller  dem  än  efter  .siua  pa  egen 


160 

lianrt  raftadp  bcsliil:  dels  försjönk  riket  i  sä  djup  van 
tnuzU  an  <lpf  ''j  kunde  lijelpa  si?  sjdft.  än  mindre 
andra.  FIcre  p;1n?iM'  yltradcs  den  Ji^iirten.  alt  »Mt 
svenskt  fi)rt)nnd  medförde  uppoffrinirar  i  stället  för 
Tinst.  Frankrike  liade.  som  sas;dl  är.  17  15  lofval  ett 
jirsnnderhäli  af  600.000  riksdaler.  Tsaren  (öreslälldo 
liofvet  I  Parl.s.  att  dessa  penniiiirar  liäldre  bort  utbe- 
talas hi  Ryssland,  som  kunde  p:öra  verkli?  nytta  der- 
för.  än  åt  Sverge,  af  hvilkot  Ingentin?  var  att  lioppas. 

Eröfrande  stater  blanda  sig  vanligtvis  I  grannri- 
keuas  inre  styrelse,  uppreta  de  missnöjda  och  alaga 
sig  än  det  ena  än  del  atidra  partiet.  I  afsist  all  för- 
svaga ncli  iippliisa  det  liela.  Sverge  började  drifva 
deiia  spel  redan  under  Erik  och  Johan,  men  i  synner- 
het under  Kart  den  nionde,  som  nppeffg;i(!e  Szniskij>< 
liga  i  Ryssland  S  ena.  och  de  mot  Polen  uppstudsiga 
llffländnin?arna  å  andra  sidan.  Med  undantag  af  Karl 
den  elfte  följdes  denn-i  statskonst  af  Sverges  alla  ef- 
terföljande regeringar,  också  al  Karl  den  tolfte:  se 
beskyddandet  af  Holstein,  underhandlingarna  med  Rad- 
ziejowski.  med  Stor-Polens  konfederation,  med  Mazep- 
pa.  med  kossackerna,  med  zaporogerna  och  med  Ja- 
bohiterna  i  England.  Snart  vände  tsar  Peter  samma 
statskonst  mot  honom  sjelf.  Vi  erinra  oss  Rysslands 
kungörelser  fill  lifriändniegarna  1710.  ')  till  finnarna 
1713. '^j  till  svenska  ständerna   1714.^; 

Genom  minnen  af  unionen  och  af  de  inånga  ocb 
närgångna  krigen  hade  Danmark  tiittills  varit  den  för 
svenskarna  mest  förhatliga  grannen.  Ryssland  förak- 
tades dä  för  tiden,  och  krigsrörelserna  på  Karelens 
och  Lifflands  gränsor  kändes  föga  liemina  I  Sverge. 
Förlusterna  under  Karl  den  tolfles  krig  jemnte  tsa- 
rens härjningar  I  Finnland.  Vesterbotten   och  Roslagen 


')  .Se  SS  .   1^1. 
')  Se  S.V  t?8 
»)  Se  sa.  iRf 


167 

i;jorfIe  moskovit-väldet  från  denna  tid  till  främsta  fö- 
remålet fiir  svenskaiuas  ovilja;  dock  ieke  så  alldeles 
för  Karl  den  tolftes.  Under  sina  sednare  regeringsår, 
1716,  1717  och  en  del  af  1718,  sökte  han  tsarens 
vänskap   med  mer  ifver  än  nåjjon  annan  furstes. 

Gnstaf  Adolf  hade  an^ifvit  den  åsi;j;l,  Sverge  se- 
dermera nnder  åtlalio  ar  följde;  nämligen  alt  med  yt- 
tersta sorgliillighet  slänga  Ityssland  från  Östersjön. 
Karl  iivn  tolfte  slog  in  på  en  annan  bana.  Först  och 
under  polska  afsättningskriget  släppte  han  ryssarna 
fram  till  nämnde  liaf,  och  änder  sina  sista  år  ä'mnade 
Lan  formligen,  åt  dem  afsiå  flere  ÖstiMsjö-hamnar  mot 
ersättningar  vesterut.  Det  var  ett  förebud  till  1S12 
års  politik. 

Sins  emellan  vidt  afskilda,  hade  Sverge  och  Po- 
len icke  bort  komma  med  hvarandra  i  mycken  berö- 
ring. Genom  sammanlräirande  tillfälligheter  och  kittlande 
ärelystnad,  blef  dock  delta  händelsen  ända  från  Johan 
den  tredjes  dagar  inlill  Karl  den  tolftes  död;  och  till 
outsäglig  skada  för  bada  rikena.  Hvad  har  ej  Polen 
lidit  genom  svenska  släniplingar  och  svärd?  Och  den 
olyckliga  polska  kronan!  till  hvilken  falsk  oeb  för 
Sverge  olycksalig  statskonst  har  hon  ej  lockat  Johan 
den  tredje,  Sigismund,  Karl  Gnstaf  och  Karl  den  tolfte, 
i  någon  mån  älven  Gnstaf  Adolf?  en  slalskonst,  icke 
beräknad  pa  Sverges,  nian  pa  konnngahnsets  fördel, 
eller  pä  den  enskilde  konungens  ära;  och  slutligen 
ländande  till  vinst  för  Sverges  och  Polens  gemensam- 
ma liende.  Vid  Karl  den  tolfles  död  upphörde  slutli- 
gen den  förderlliga  striden;  men  för  sent.  Olyckan 
både  redan  inträffat. 

Också  i  alseende  på  Ilolstein  ntgör  Karl  den  tolf- 
tes regering  en  vigtig  vändpunkt.  Allt  ifrån  Karl  den 
niondes,  men  i  synnerhet  från  Karl  Gustafs  förmälning 
med  en  furstinna  från  Ilolstein,  hade  delta  land  statt 
i  oupphörlig  och  nära  förbindelse  med  Sverge.  Genom 
Görtz  och  rysska  giftermåls-underhandlingen  1713  och 
1714  förbereddes  å  ena  sidan    upplösningen  af  det  di 


168 

sexlioariga  svensk  holstfiriska  loibuinlel,  ocli  a  den  an- 
dra iiiffai-nilet  al'  det  an  langvariff.ire  ly.ssk-holslein- 
,ska,  hvilkef  slutligen  lyckades  sälla  ?oMuri)ska  fur- 
star först  pfi  Rysslands  ocli  sedi-rujera  älven  pa  Svit- 
ges  tron. 


TRETTIO:VOESJE  rrE     K4PITLET. 

RRDLKTIOiNE.N    OCH    KRDNOGODSEN. 

Till  bvad  om  delta  ämne  redan  berättadl  är,  ') 
meddelas  här  några  sedermera  anträfTride  upplys- 
IJ  ingår 

Genast  efter  Karl  den  elftes  döil  yllrades  et(  all- 
mänt ocli  högljiidl  missnöje  mot  rr-duktioiien.  Vid  riks- 
dagen 1697  begärde  adeln  lindring  i  niiffra  dess  punk- 
ter. Ar  1699  Ijar  öfverliofpredikaiiten  Wallin  ä  äm- 
betets vägnar  talat  mot  dess  missbruk:  mot  reduk- 
tions-herrarna ocIj  allramest  mot  Gyllenborg.  -)  Men 
den  nya  regeringen  ville  ännn  Icke  tillåta  nägra  större 
medgifvanden,  och  adeln  tick  pa  sina  böner  eti  tvärt 
afslag.3)  Ar  1700,  Tid  krigets  utbrott,  beböfdes  stora 
lan;  men  ingen  ville  sådana  lemoa,  ingen  ville  hafva 
med  kronan  att  göra.  *)  Konungen  infordrade  rädets 
och  kammar-kollegii  utlåtande.  Biida  förklarade,  att 
så  länge  reduktionen  fortfore,  skulle  det  för  svenska 
kronan  hlifva  omöjligt  att  erhålla   betydligare   förskott. 


')  11.  353-335, 

*,  Th örsjö  Ark.    Charlotte  Oxenstiernas  bref  d    i*   .\pril 
4699. 

»}  Se  81.  26,  27. 

•)  Se  1».  4t5. 


16^ 

De  rådtle  föidensliall  att  uppliäfva  aliniustone  några 
bland  dess  svåraste  grundsatser,  i.  ex.  de  om  oTrakt- 
bara  fordringar,  ')  om  myntförvandlingenj^j  ni.  m.,  ocli 
liäldsl  att  upplösa  hela  verket.  Allt  detta  Innebar  väf 
ett  formligt  ogillande  af  Karl  den  elftes  åtgerder;  men 
Karl  den  tolfte  följde  rådet;  dock  icke  helt  och  hållet. 
Hao  bibehöll  bland  annat  en  del  af  uordsköldska  re- 
duktionen. '^)  atsträckt  äfven  till  städernas  och  kyr- 
kornas medel.  Förordningen  om  detta  reduktionens 
delvisa  iipphäfvande  utfärdades,  som  berättadt  är,  *) 
den   13  April    1700. 

Rådet  och  kammar-kollegium  hade  yttrat  förhopp- 
ning om,  att  denna  åtgerd  skulle  stärka  kronans  kre- 
dit och  lätta  möjliglieten  af  att  erhålla  lån.  Men  i 
början  blefvo  sådana  blott  till  ringa  antal  och  belopp 
erbjudna;  ty  pcnningekarlarnas  farhågor  voro  djupt 
rotade,  och  en  oc!i  annan  börjaile.  m;'d  ledning  af 
Karls  lynne,  förutse  svåra  ocli  långvariga  krig.  När 
alltså  inom  de  tre  första  veckorna  inga  större  lån 
kunnat  erhållas,  blef  den  sjutton  årige  konungen  otå- 
lig samt  bannade  rådet  och  kollegium,  såsom  de  der 
genom  falska  fiirespeglingar  narrat  honou)  till  reduk- 
tionens upphiifvande.  Rådets  öfveiläggningar  i  anled- 
ning häraf  äro  upplysande  nog.  Reduktionen  blef  der- 
under  n^er  eller  mindre  tadlad,  och  sådant  också  af 
de  herrar,  som  hos  Karl  den  elfte  varit  i  stor  nåd; 
t.  ex.  Bengt  Oxenstierna.  Kristofer  Gyllenstierna,  Lars 
Wallenstedt.  Ja,  sjelfva  del  förnämsta  reduktions- 
rådfl,  Jakob  Gyllenborg,  trädde  i  spetsen  för  det  än- 
drade tänkesättet.  *)  Rådet  försvarade  sina  åsigter 
och    förklarade,    alt.    emedan    kronans    kre(]it    varit   så 


')  Se  tt.  123. 

■^)  Se  t7.  »09 

»)  Se  13.  269 --270. 

*)  Se   15.  354.     21.  87. 

*)  Rädsprot.  d.  3-5  Maj   47o«. 


170 

jiinpc  ocli  s,i  gnmdllgl  förslörd,  kunde  densamma  icKr 
basllirl  alerappiäiias-. 

År  1710  (aladc  Horn  och  Karl  Gyllonstierna  med 
innderstöd  af  eiikfdioifningrMi  för  alla  de  aierslaende 
rednktionsverkrns  riillkomiiga  upplösning;  •;  raen  det 
bif()ll.s  ej;  ulan  räfsleo  fortgick  p.^i  sält.  vi  redan  be- 
skiifvil.  "^j 

För  att  bf'komma  nödiga  medel,  tillgrep  Karl.  re- 
<lac  i  krigets  början,  den  gamla  atgerden  alt  bortpanla 
kronans  Inkomster  och  god.s.  Till  är  1712  både  sta- 
ip\\  på  sådant  satt  bekommit  lan,  stigande  till  2,361,508 
4i\\.  s.  m.  En  del  af  denna  summa,  nämligCD  987,244 
dal.  s.  m.,  var  glfven  emot  panter,  belägna  i  östan- 
filer  snnnanhafslätiderna,  livilka  alla  slotligen  föllo  i 
fiendens  hand.  så  att  pant-innehafvarne  af  de  samma 
i€ke  åtnjöto  sin  beräknade  inkomst.  ^)  Har  andra  de- 
ras: likar  blefvo  ar  1713  tvärtemot  löfte  Ivongna  att 
erlägga  bevillning  af  sina  pant-Inkomster,  är  redan 
berättadt.  '*)  Bada  dessa  händelser  bidrogo  att  äo 
mer  alskrämma  penningekarlarna  från  all  förbindelse 
med  kronan. 

Den  andra  gamla  ätgerd,  Kar!  den  tolfte  tillgrep. 
var  hvad  Kari  den  elfte  sä  strängeligen  tadlat,  nämli- 
gen att  sälja  kronogods.  Härvid  åberopades  nn  icke 
blott  förra  konungars  bruk,  utan  ock  de  af  Gustaf 
Adolf,  af  Kristina  samt  af  hennes  förmyndare  anförda 
skälen;  nämligen,  att  samma  gods  skulle  i  enskild 
fgares  band  bättre  nppodlas  och  gifva  större  afkast- 
Bing.  *)     F^örsäljningcn  gick  likväl  ganska  trögt.     För- 


')  Rådsprol.  d.  9  Aug.  4*10. 

*,  Se  fa   35« 

*)  Kammar-kollegii  berättelse  till  Sekret  Utskott,  å. 
47  Januari  17  49.  finne?  ock  i  Nordins  historia  regnm  C*- 
rol.  XII. 

*i  Se  85    4S.S. 

'/  Se  ♦*.  S29.     19.  <S. 


171 

delen  af  all  ejra  elt  jordagods  blef  mofväfrd  eller  för- 
intad ?pnoin  lie  slora  skalterna.  Ocksä  kunde  fivem 
som  hälilst  spnast  ocli  för  Insren  lin?  fa  lilliräda  ett 
eller  tlere  af  de  infir.trpnslädes  uppkomna  ödeshemma- 
ncn.  Man  behöfile  sSledes  icke  iilbelala  penningar  för 
att  panta  eller  köpa  si?  til!  nå?ra  andra.  Häniti  Ihg 
en  bland  orsakerna  till  det  af  förmögna  personer  ofta 
öfverklagade  förliSliandet,  att,  ehuru  de  ville  på  sina 
enskilda  gods  npplåna  ponningar  för  alt  sedermera 
lemna  dessa  1  förskott  ål  kronan,  blef  det  dem  omöj- 
ligt, emedan  ingen  ville  gifva  dylika  lån.  Karls  ifver 
alt  afyltra  kronogods  gick  slutligen  så  långt,  alt  lian 
år  1717  lillåt  deras  försäljande  mot  blott  mynt-tecken 
eller  myntsedlar.  ')  Köpesumman  för  alla  under  bans 
regering  sålila  kronogods  steg  dock  ej  till  mer  än 
481,276  dal.  s.  m.,  '^)  trollgen  af  skäl,  som  redan  äro 
angifna. 

Nu,  som  fornt,  blef  staten  härvid  mycket  lidande, 
och  fick  vid  så  väl  förpantning  som  afsaln  ofta  myc- 
ket mindre  än.  hvad  den  borde  hafva,  i  synnerhet  pH 
slutet;  om  nämligen  gods  i  sjelfva  verket  blefvo  af- 
yllrade  för  blotta  mynt-tecken. 

Härvid  bör  ihågkommas,  att  förra  styrelser  sålde 
sina  kronogods.  en  del  till  skatte,  men  de  flesta  till 
frälse.  Karl  den  tolfte  sålde  dem  blott  till  skatte,  på 
det  hvilken  svensk  man  som  hä!dsl  skulb'  ega  rättig- 
het att  de  samma  sig  tillhandla.  Köpesumman  blef 
väl  derigenom  mindre;  men  klandret  likaledes.  När 
förut  de  mesta  godsen  såldes  till  adeln,  hörde  maa 
de  andra  undersålrariia  högljudt  öfverklaga  åtgerden, 
samt  yrka  reduktionen,  under  påstående,  att  krono- 
godsen vore  för  staten  alldeles  oumbärliga.  Under 
Karl    den    tolfte   dcitogo    alla    samhällsklasserna   i  b«- 


V  Riksregistral.  d.  29  Nov.   ni". 

*;  Kammar- kolicgii   berntlelse    lill   Sekret.   U(sk.  d-  47 
.lan.  4749. 


172 

uiiillc  liniHlcl,  Inailan  ilen  uck  \>\i-i  al'  ingiMi  blaud  dem 
ölvfrklafiad;  ocli  man  lycktcs  cnliälligi  komma  öfver- 
fiis  om.  alt  slalcn  kiiiik'  biira  s\<;  utan  ilrågavaraudt* 
matiga  kroiiogoils. 

Ar  1703  stadsaiJc-i,  alt  vid  dessa  skatlt'k()|)  skulli' 
hfmmaiifis  {itxjtidc  o^^a  lörcliädesiälttTi. 

Bildt  sJillan  tiilgreji  Karl  det  (oidiia  saltet,  alt 
uicd  galvogods  belöna  sina  tjenare.  Del  skedde  !lk- 
vlsst  en  eller  annan  gäng.  ')  Stundom  var  dock  skän- 
kens värde  ganska  Ivifvelakligl.  Är  1714  1.  ex.  lof- 
v.ides  al  Liewen  slarostiel  Marienburg.  DeUa,  be- 
läget i  sydöstra  iJtriand,  hade  dä  åtminstone  under 
fyra  ärs  tid  varit  i  ryssarnas  baud.  oc!i  förblef  der 
allt  framgent. 


Ännu  nägra  anmärkningar  rörande  det  vigliga 
ämnet! 

Skulden  till  kronogodsens  och  skatleräutornas  för- 
skingring etter  Gustaf  Wasas  död  lag  främst  och  för- 
nämligast bos  regenterna  sjeliva.  Jusl  denne  konungs 
ättlingar,  frän  ocb  med  Erik  den  fjortonde  till  och  med 
Kristina,  voro  de,  som  friviliigl  begyule  sälja,  bort- 
panta  eller  borlgifva  nämnOe  kronans  tililiörigheter. 
De  gjorde  det  för  alt  fa  medel  till  fyllande  af  den  bri>t, 
deras  misshuslialluing  och  ärelystnad  förorsakat,  — 
eller  till  underliällande  af  den  prakt,  deras  arfkonanga- 
döme  ocli  berligdiimcn  ansagös  fordra;  för  livllket  allt 
kronans  gamla  inkomster  icke  voro  tillräckliga.  Nya 
skatter  vågade  man  ej  pålägga  så  stora,  som  fordra- 
des, ulan  tillgrep  i  stället  kroitogodsen  och  skatlerän- 
lorna.     iMan  besinnade  ej    att  följden  måste   blifva    ko- 


')  Lin  k.  Läns  Ark.  Kongl  bref  d  IS  Jm.  Mil  betalier 
alt  ät  Mörner  inrymma  odisponerade  gfids  lor  495  dal 
£.  m  liinta;  förmodliL'en  var  deiU  iiålva,  ej  köp  eller 
lörpautning. 


173 

nnogaraagtens  försvagande  ocfi  svenska  allmogens  träl- 
(lom.  Alla  legoiingarna  forlglngo  på  denna  bana,  tills 
vid  Krisfinas  lionafsägelse  slörsta  delen  af  besagde 
tillgångar  voro  horla.  På  Wasa-regen(erna  faller  alltså 
ntan  all  jemnförelse  den  t}ngsla  lörebråelsen.  Men 
denna  sanning  har  man  antingen  icke  niägtat  inse  eller 
icke  velat,  icke  vågat  uttala,  knappt  med  några  lätta 
ord  påpeka,  nämligen  då  Kristinas  hcjdlösa  slöseri 
tvingade  att  bryta  tysfnrulen.  —  Man  liar  i  stället  ka- 
stat skulden  en^ast  på  adeln.  Oemotsägligt  är  ock, 
att  en  del  af  förebråelserna  bör  falla  på  nämnde  sam- 
hällsklass, hvilkon  ofta  egeunytfigt  begagnade  konun- 
garnas rörläg(MiIiet  eller  frikostighet,  missbrukade  sin 
öfver  allmogen  erhållna  Diagt,  och  sträfvade  efter  ett 
fullkomligt  adelsvälde.  Denna  sida  af  saken  har  man 
ensamt  och  uteslniande  framhållit  och  med  mörka  fär- 
ger utmålat;  dels  för  att  kunna  undangömma  regen- 
ternas  andel  i  felet;  dels  för  ati  kunna  nedsätta 
den  samhällsklass,  hvars  magt  och  frihetssinne  mot- 
arbetade konungarnas  envåldsplaner,  och  hvars  rike- 
dom, öfvermod  och  hotande  förtrjck  uppretade  ofrälse- 
ståndens  afund,  rättskänsla  och  frihetssinne.  Så  har 
bildat  sig  det  ensidiga  sätt,  hvarpå  historien  om  kro- 
nogodsens afsöndrande  blifvil  och  än  i  våra  dagar  ofta 
hlifver  behandlad. 


Inneliafvande  största  delen  af  kronogodsen  och 
skatteränlorna,  bicf  adeln,  genom  fruktan  för  reduk- 
tion, beroende  af  både  konung  och  medständer;  och 
hindrad  från  att  sjelfständigt  uppträda  mell.m  båda. 
Kget  är  att  länka  sig  Sverges  öde,  i  händelse  skatte- 
räntorna och  kronogudsen  icke  blifvit  liirskingrade. 
Regenten  hade  genom  deras  besittning  varit  stark,  nä- 
stan oberoende;  —  allmogen^ likaså  genom  oförkränkt 
eganderätt  af  sina  hemman,  blott  med  villkor  af  skat- 
ternas erläggande  till  kronan:  —  likaså  den    ännu  fa- 


174 

tåliga  gauilfl  Jord-adeln,  genom  sina  siora  arlvegodä. 
Ingenting  liaile  hindrat  don  sediiare  Trän  rull^urandet 
ar  livarje  .sann  aristokratis  piigt,  näinlisen  att  bll)C- 
iialia  jeuinvlgten  mellan  konunga-  ocli  folkmagl.  Sain- 
hällel.s  alla  tre  besliindsdelar,  det  monarkiska,  aristo- 
kratiska ocli  demokratiska  liade  en  livar  inom  sig  egt 
lif,  kraft  och  sjellstandighel.  Statsförfattningen  hade 
iD.-iiiända  utbildat  sig  till  likhet  med  den  engelska.  Vi 
säga  icke,  att  del  hade  varit  bättre;  vi  säga  blott,  att 
det  hade  kunnat  inträtfa.  Sveuaka  samhällsklassernas 
närvarande  strid  slutar  måhända  med  att  framkalla 
något  än  bättre,  nämligen  en  aristokrati.  Icke  orörliff 
och  bunden  vid  börden,  utan  rörlig  och  beroende  på 
personlighet,   förmögenhet  och  förtroende. 

Frän  gamla  lider  förläljes  om  dyrbarheter,  rike- 
ilomar  och  gods,  vuiiua  med  orättvisa  och  blod,  och 
^erlöre  åtföljda  af  ol}cka  och  förbannelse.  F.n  sadaa 
Fafners  skatt  voro  ofia  nämnde  gods.  Kalolska  pre- 
sterskapet  förvärfvade  dem  ofta  genom  vidskepelse  ocb 
bedrägeri,  —  förleddes  genom  dera  till  yppighft,  la- 
ster och  öfvermod,  —  samt  lörlorade  dem  gei;om  en 
i  lagliga  former  Klädd  och  af  nödvändigheten  före- 
skrlfven  våldsbragd.  Det  var  Gustaf  Wasa  i  förbund 
med  adel,  borgerskap  och  allmoge,  som  tog  kyrkans 
gods  och  gaf  dem  mest  åt  konungahuset  och  åt  sta- 
ten; ingendera  med  välsignelse.  De  sista  Wasa-ärt- 
Ijugarna  dogo  i  fattigdora.  och  staten  förlorade  snart 
de  från  kyrkan  ryckta  godsen,  hvilka  i  llykten  tog» 
med  sig  en  mängd  skallehemmans  räntor,  också  detta 
medelst  en  ny  1  skenlagliga  former  klädd  olaglighet. 
Denna  gång  var  det  adeln,  som  bemägtigade  sig  olycks- 
rofvet,  och  som  af  det  samma  iörleddes  till  yppighet 
och  öfvermod.  och  sluliigen  förlorade  alltsammans 
genom  en  tredje  dels  laglig,  dels  olaglig  räfst,  hvarvid 
de  från  kronan  vunna  god=en  och  räntorna  togo  I 
llykteD  med  ,slg   mänga    bland   adelns   egna   arfvegods. 


175 

Denna  redergMIIuing  lät  ej  vänta  pä  sig.  Godsen  hade 
knappt  bunnit  till  tredje  adliga  arrvingen,  torr  än 
Karl  den  elfte,  i  förbund  med  ofrälse  slAnden,  an- 
ställde den  stränga  efterräkningen.  Han  gaf  väl  god- 
sen icke  åt  enskilda,  utan  ät  staten,  octi  till  främjan- 
de af  det  allmänna  bästa.  Men  orättvisan  drog  också 
denna  gäng  olyckan  med  sig;  och  svenska  folket  1  sio 
helhet  har  aldrig  varit  tryckt  af  tyngre  bördor,  än 
under  Karl  den  tolfte,  oaktadt  de  mllriga  nyss  ät  sta- 
u^n  förvärfvade  egendomarna.  Men  nu  hade  ock  alla 
sauihiillskiasser  med  lidande  och  blod  pliktat  för  sina 
andelar  i  de  begångna  plundringarna,  Gaslaf  Adolf 
gaf  första  vinken  om  en  biifvande  försoning,  dh  haa 
<it  rikets  äldsta  hiigskola  skänkte  en  betydlig  del  af 
konuogahosets  aupart  i  de  af  Gustaf  Wasa  indragna 
kyrkogodsen.  Karl  den  elfte  tog  pä  samma  bana  Ivä 
stora  och  afgörande  steg;  det  ena  då  han  ät  staten 
öfverlemnade  alla  konongahnsets  enskilda  återstående 
egendomar;  det  andra,  då  han  till  det  allmännas  bästa 
anslog  en  stor  del  af  de  från  adeln  tagna  godsen. 
Körsouingen  fortgick,  när  under  och  i  synnerhet  efter 
Karl  den  tolfte  .*>törsla  delen  af  kronogodscn  blefvo  af 
svenske  män,  utan  åtskilnad  af  börd  eller  stånd,  inlö- 
sta. Nu  mera  har  det  ursprungliga  förhållandet  åter 
inträdt.  Kn  del  af  godsen  användes,  liksom  det  fordna 
Ippsala-öde,  till  ämbetsmäns  löner  och  förvallningeus 
upprätthållande;  den  andra  delen  har  återfallit  1  en- 
skilda egares  händer. 


TJUGONDESJUNDE     KAPITLET. 

OF.    i>VA    SKAnEU.\A. 

De  vanliga  stego  i   början  af  Karl  den  tolftes  tid 
lika  högt,  som  i  slutet  af  Karl  den  elftes,  d.  r.  s.  Ull 


176 

omkring  6,000,000  il;il.  s.  iii.  .Mcii  snart  sinade  iu- 
konislkällorna,  sa  Mt  redan  ntider  tredje  och  fjerde 
,^iret  liade  Miniinari  nedgall  lill  onikriiiff  4.0(J(i.()0();  är 
17 1 '2  yltorliffare  (ill  omkring  :i.6()0,(  00.  ')  Inkom- 
sterna rörslogo  saletles  icke  under  Ireds-,  än  miudre 
onder  krigslid:  hvarlörc  iiiau  ock  snart  uog  nödgades 
tillgripa  nya  skatter. 

iöriiäai.st  (lerihland  var  siora  krujsyerden,  eller, 
som  den  vanligen  knllades.  l,ofifriljulioiirn,  livilken  ut- 
gick (ortlarande  alla  är,  tills  Karis  M}a  krigsgerds- 
förordning  ar  1712  påbjöds.  Häda  ;iro  redan  fornt 
beskrifna. -)  Ar  1717  atskalFades  den  s(s((i;iiiinde  och 
återtogs  den  förra  geiden.  Bland  de  Öfriga  nya  påla- 
gorna före  1710  hafva  vi  redan  beskrifvil  durktäya- 
gcrdcu,^;  (tjdraget  pä  iinibed^manna- lönerna*)  och 
uppsällandet  af  stdndsdragoncr  samt  af  Ire-  och  fcm- 
männings -  regcnicukr.  ^)  Dessa  alla  bördor  fortforo 
oafbrutet  frän  krigets  början.  Efter  i709  tillkommo 
än  Dere.  Presters  krono!iO[ide  och  k\rkors  medel 
blefvo  gäng  eller  annan  tagna.  Vid  riksmötet  1710 
beslöt  man  en  scrskild,  mr-n  snart  äter  allyst,  skatt 
på  eldstäder,  vagnar,  peruker,  fontanger,  m.  m.  Dess- 
atoni  liiijdes  skjuts-  och  poslpeuningar.  samt  karta- 
sigiilata-afgiften.  Under  åren  17  11  — 1714  utgingo 
dessutom  åt>killi^a  bevillningar  och  krigshjelper.  De 
bördor,  som  efler  konungens  hemkomst  ytterligare 
lades  på  folket,  skoia  framdeles  omtalas. 

Karl  den  elfte  hade  aldrig  påbjudit  någon  ny  gerd 
eller  tunga,  som  icke  förut  blifvit  pä  riksdag  beviljad. 
VI  hafva  sett,  att  några  få  bland  de  har  uppräknade 
voro  af  ständerna  sjelfva  år   1710  anslagna.    De  flesta 


■)  Jfr.  a*     18,  19. 

»)  SeaB.  S6.     2-1.  20.     SS.   120,  183. 

*)  Se   a-t.   21.     Denna   gerd    steg  vanligtvis    lill    150,000 

dal.  s.  m. 
*)  Se  a-l.  25,  26. 

»)  Se  a-l.  a,  15. 


177 

ocii  betydligaste  bar  Karl  den  tolfte  påbjudit  af  eg^en 
magtrnllkornlijiiet  ocli  nian  stäiidccnas  tiöraiide.  I  för- 
sta ivnngörcispii  om  en  sådan,  eller  i  den  af  1699, 
nämndes  icke  ell  oid  om  något  ständernas  bifall. 
Karl  tog  för  afgjordf,  att  något  sådant  aldrig  borde 
komma  i  fråga,  utan  att  han,  som  enväldig  arf- 
konung.  egde  till  nya  skattepabuil  en  alldiMes  oin- 
skränkt magt.  ']  Men  efter  nåirra  år  växte  nöden 
och  missniijet.  Då  vidtogos  härntinnan  två  märkvär- 
diga åtgerder.  Den  ena  var.  alt  de  nya  gerderna, 
hvilka  liittills  varit  påbjudna  i  konungens  namn.  blefvo 
efter  1703  och  intill  171.5  för  det  mesta  påi»jadna  i 
rådets.  -)  Den  andra  var.  atl  man  sökle  åt  de  god- 
tyckliga skattepåbuden  gifva  ett  sken  af  lairligbel,  så- 
som skalle  konungen  varit  af  ständerna  derlill  bemyn- 
digad. Se  bär  de  trådar,  af  hvilka  täckemanteln  hop- 
virkades.  Vid  riksdagen  168ö  gåfvo  adel.  prester  och 
borgare,  bönderna  mera  villkorligt,  följande  löfte:  om 
krig  framdeles  infaller  och  kongliy  majeslät  dä  icke 
kan  kalla '  sina  sländer  tillsammans,  sä  böra  vi  icke 
desto  mindre  finnas  villiga  och  redehogna  att  åtgöra, 
bcvillningar  för  tvänne  krigsår.  Tydligen  gällde  med- 
gifvandet  blott  för  tillfället,  —  blott  för  Karl  den 
elfte.  —  blott  för  tvänne  år  —  och  blott  för  den  hän- 
delse, att  konungen  icke  kunde  sammankalla  ständerna. 
Är  1689  blef  detta  medgifvande  ntvidgadl.  Ständerna 
lofvade,  att.  i  hämlt-lse  af  infallande  krig  och  behof, 
skulle  Karl  den  elfte  ega  rättighet  alt  upplåna  sä  stora 
summor^  som  hehöfdes,  sä  länge  kriget  varade;  hvil- 
kel  län  ständerna  loj  rade  sedermera  betala,  när  fred 
erhölles.  Detta  upprepades  äfven  I60l3.  Alla  tre  löf- 
tena voro  uttryck  af  folkets  förtroende  för  den  fred- 
älskande  ocli  sparsamme  Karl  den  elfte;    men    alldeles 


')  Se  16.  228-231. 
■■)  Se  Ä€.  47. 

Fry  xr  I  In  ller.    XXVI  12 


178 

icke  nilgot  nppoirrandc  af  folkets  sjelfbeskaltningsrätt. 
Men  sii  skulle  de  nu  fapas.  Man  åberopade  dem, 
sasoin  (le  der  skulle  berälUga  äfven  Karl  den  tolfte 
att  godtycKlis;t  nlskrifva  de  perder,  hans  krij?  for- 
drade. Det  var  sedan  rhdet  i  ejret  namn  utfärdade 
påbuden  oui  samma  gerder,  som  man  sökte  på 
detta  sätt  gifva  ett  slags  lagligliet  deråf.  Ingen 
vågade  motsäga  tolkningen;  och  vid  riksmötet  1710 
upprepade  ständerna  samma  löfte.  Delta  sista  med- 
gifvande  anfördes  sedermera  vid  alla  de  skattebördor, 
som  inlill  konungens  död  blefvo  folket  pålaggda.  Huro 
också  konlributions-ränteriet  begagnades  för  att  efter 
1715  åt  nämnde  pålagor  gifva  ett  sken  af  laglighet, 
af  ständernas  bifall,  är  tillliirene  antydt,  ')  och  skall 
Dfförligare  beskrifvas  vid  teckningen  af  konungens  si- 
sta regeringstids. 

År  1712  och  likaså  1716  sökte  Karl  att  förbe- 
reda en  rättvisare  fördelning  af  grnndrnntorna  samt 
att  afskatfa  de  många  olägenheterna  vi_d  deras  uppbörd. 
Han  ville  nämligen  hafva  dem  uträknade  till  en  viss 
summa  penningar  i  ett  för  allt  och  jemnkade  efter 
hemmanens  godhet.  Hvar  bonde  skulle  ock  för  hvart 
tionde  år  få  en  motbok,  hvari  hans  debetsedel  och  af- 
betalning  borde  årligen  införas.  Förslaget  är  ett  nytt 
bevis  på  det  skarpsinne,  hvarmed  Karl  genomskådade 
hvarjehanda  förhållanden,  så  snart  blicken  ej  skymdes 
af  hans  vanliga  lidelser;  tillika  ett  bevis  pä  en  Iran 
fadren  ärfd  benägenhet  att  genomdrifva  allmänna  grund- 
satser, oaktadt  de  hinder,  förhanden  varande  omstän- 
digheter lade  i  vägen.  Dessa  hinder,  konungens  från- 
varo och  beständiga  krig.  gjorde,  att  ofvannämnde  för- 
slag aldrig  kommo  till  verkstäHighet. 

I  skatteväsendet  utgöra  eftergifterna  en  besyn- 
nerlig företeelse.  Omtaladt  är,  hur  Karl  1704  började 
befalla   rådet  utdrlfva   skatterna   med  godo,  -)  och  hor 


')  Se  2*.  3.    S6.  79. 

')  Se  9*.  il-U. 


179 

bao  flere  gänf^er  påminde  ooj,  att  de  fattigare  skalle 
skonas.  Men  vi  liafva  äfven  -sett,  huru  lians  stora 
kraf  på  model  ocii  manskap  gjorde  en  sådan  skoning 
omöjlig.  Än  märkvärdigarfi  var,  att,  då  under  åren 
1703  till  1715  kungörelserna  om  gerder,  knektatskrif- 
niugar  m,  m.  utfärdades  i  rådets,  ')  biefvo  deremot 
ofta  nog  kungörelserna  om  eftergifter  utlärdade  i  ko- 
nungens namn. 

Dessa  sistnämnde  gällde  vanligtvis  de  obetalda 
resterna  af  förra  årens  skatter  eller  gerder.  Ett  ko- 
nungens bref  af  sådant  innehall  kom  att  väcka  m3Cket 
uppseende.  Det  anlände  till  Sverge  vintren  1711  och 
ungelär  på  samma  gång,  som  hans  befallning  till  rådet 
om  sä  många  och  bet3dliga  rustningar,  -)  att  medlen 
icke  på  långt  när  skulle  räcka  till,  äfven  i  händelse 
alla  de  genom  brefvet  afskrifna  medlen  influtit.  Re- 
sterna från  1708  voro  ock  redan  anslagna  till  bestri- 
dande af  några  vigtiga  statsutgifter.  Rådet  tillät  sig 
fördenskull  att  afknappa  konungens  nådebevisning.  Del 
lillkännagaf,  att  eftergiften  icke  skulle  gälla  mer  äo 
resterna  före  1708,  och  blott  en  del  deraf.  Konungeo 
fick  reda  på  saken  och  förtörnades,  och  sände  samma 
kungörelse  omedelbart  till  livar  landshöfding,  på  det 
dess  innehåll  skulle  komma  undersåtrarna  till  känne- 
dom ocli  till  godo.  ^)  Ett  par  andra  likartade  drag 
berättas  ock.  Då  Karl  1707  lefde  i  det  sachsiska  öf- 
verllöde},  befallde  han.  att  ämbetsmännen  skulle  utbe- 
komma fulla  löner;  men  Wrede  satte  sig  nu,  liksooi 
1704,*)  öppet  och  djerft  deremot,  påståeude,   att  sta- 


')  Dock  stundom  med  åberopande  af  Karls   befallning  eller 
bifall. 

■')  Se  a-l.  170—477. 

^)  Riksark.    Rådet  till  landshöfd.  d    46  Juni  1741. 

Fr  min.  br.  d.  10  Juni    17H.     Ämnet   (arfyar  dock 
närmare  utredning. 

")  Dansk.  min.  br.  d.  6  Jan.  4704 


180 

ten  iiiiDii  ej  h:iili'  ifii]  <ii-rtill.  iit;in  Ii;  Ii ö Ne  tor  rramlida 
hätnlflser  jituiinslont'  iihcoii  iloi  aC  (les.>a  hespiiiinear. 
ÄriilMMsmäiiiicn  löibitliaiirs.  prcsierskapol  biiMradc  fräo 
predikstolarna,  ocli  Karl  holailo;  lucii  Wrrde  gaf  ej 
eflcr  förr.  iiii  Konungen  lörnyaf  sin  befallnl/ig  ocl»  der- 
til!  laggt  en  .■illvarsain  skrapa.')  Ar  1711  beTalldp 
han  oiniiren  lönernas  fnlla  wlbelalande:  men  rådet  fijr- 
klarade  saken  omöjlig,  som  den  väl  denna  giuig  också 
var.  Sä  besynnerliga  föreleelser  gifva  anledning  till 
olika  förklaringar;  l.  ex.  att  Karl  ville  inbilla  folket, 
(let  skatterna  kommo  frhn  rädet.  eflergillerna  frän  ho- 
nörn; —  eller,  alt  rade}  ville  reta  folket  mot  konon- 
gen  genom  att  dölja  undan  dennes  skonande  föreskrif- 
ter. Vi  veta  ej,  livilkendera  tydningen  är  den  sanna; 
kanske  hädadera;  kanske  ingendera;  kanske  var  allt- 
sauimans  ett  verk  ai'  tilll;illig!ieter.  Karl  påstod  dock, 
att  rädet  med  flit  undaiuiillil  folket  lians  välgerningar, 
och  delta  utgjorde  en  biand  de  punkier.  för  bvilka  rä- 
det  17 1 5  skulle  anklagas. 


TRETTIONDEATTONDE     KAPITLET.        ^ 

OM     RIKSHISHÅMIMNGEN. 

Rörande  detta  ämne  är  bäde  mycket  ocli  litet  att 
säga;  myckel,  om  man  skulle  nppräkiia  alla  de  olyck- 
h'ga  omständigheter,  som  nedsänkte  riket  i  djupaste 
fattigdom;  Lilet,  om  man  skulle  uiedelst  bestämda  sum- 
mor augifva,  huru  fort  och  hnru  djujit  fallet  skedde. 
De  förra  hafva  redan-)  och  skola    än   ytterligare  visa 


')  Dansk.  min.  b  r.  d.  d.  22  Juni  och  d.  2t  Sept    1707. 

»)  Se  81.  73-76,    86.     SS.    28.   3i,    147- <50.     84.  r 
—37,   117. 


181 

sis-  Oet  sednare  är  svårt,  i  flesta  fall  omöjligt;  ock- 
så derföre,  att  Karl  förbjijd  räkenskaps-vprkeo  afgifva 
nagfra  rpdovisriinjar.  Do  fä  bestämda  suirmior,  vi  lyc- 
kats finna,  skola  inlagas  pa  en  tabell  vid  slutat  af  be- 
rättelsen om  Karls  regering. 

Aldrig  har  nasron  konung  varit  för  sin  egen  per- 
son luer  sparsam;  men  i  sin  förvaltning  mer  misshns- 
hållare,  än  Karl  den  tolfte.     Se  liela  bans  historia! 

Nägra  siffror  må  redan  här  visa  följderna.  Bri- 
slen i  ordinarie  freds-staten  var  år  17(J()  lika  med 
800.000;  år  1710  med  1.185.729;  år  1713  med  2 
millioner.  Hela  sfafsbristen  år  1700  nfjrjorde  ålta,  år 
1714  tio  eller  frelton  millioner.  Utöfvcr  de  årliga, 
förut  vanliga,  statsiilgirteriia  hade  riket  under  åren 
1700 — 1709  ulbelalt  nära  25  millioner.  Under  Karls 
tre  sista  år  säges  skulden  hafva  bliivit  ökad  med  31 
millioner.  Vid  hans  död  skall  den  hafva  stigit  till  60 
millioner,  allt  dal.  s.  m..  det  vill  då  för  tiden  säga  20 
millioner  riksdaler  specie.  ')  Man  kan  beräkna,  att 
Karls  regering  har,  ulötver  de  vanliga  skatterna  och 
utom  indrifna  gerder  i  främmande  l.-md,  kostat  S\erge 
i  kontant  mindst  82  millioner  dal.  s.  m.  -)  Under 
krigsåren  1632 — 1644  blef  statens  skuld  ökad  med 
291,781;  under  åren  1700  —  1718  med  60  millioner 
dal.  s.  m. 


')  Andra   säca   dock,    att   skulden    år    ni8   steg   blott   till 
11,712,833  riksdaler  specie. 

')  Nämli?en : 

Karl  den  elftes  skatter millioner    3. 

Gerder,   bevillninsar,   upphmdlinss-depu- 
talions-arailler,  magasinshjelp  in.  m.  I7U0 

— 17-18  allra  mindst  1  million  om  året  .  "          i9. 

Skulden  1718  i  December  .    .    .    .    •    ■         " 60: 

Summa  millioner  82. 


182 


TRETTIOIVDENIONDE     KAPITLET. 

OM    I.l.lNADSSÄTTET. 

K.Trl  (len  elfto  kunde  aldrig  lida  öTvornöd,  grann- 
låt och  utländska  seder.  Men  under  Karl  den  tolftes 
första  regeringsår  inbröto  sädaua  med  oeraotstandelig 
fart.  Fransyska  skade;-«pel,  slyfigortlar  och  fontanger 
ra.  m.  framkallade  de  gamlas  harm,  Jesper  Swedbergs 
strafTpredikningar  samt  ständernas  och  i  synnerhet 
presterskapets  förnyade  anhållan  om  en  öfverllöds  rör- 
ordning.  Tarfligheten  återkom  dock  snart  nog  till  följe 
dels  af  nöden,   dels  af  begär  att  likna  konungen. 

Redan  under  Karl  den  elftes  tid  hade  grundsatsen 
af  envälde  och  strängt  förmynderskap  infört  i  umgän- 
geslifvet  en  viss  tröghet,  förorsakad  af  högdragen  stel- 
het hos  den  ene  och  af  krypande  ödmjukhet  hos  den 
andre.  Härtill  kom  den  kruserlighet,  som  frän  Ludvig 
den  fjortondes  hof  spridde  sig  öfver  hela  Europa. 
Karl  den  tolftes  bref  till  systrarna  äro  talande  exem- 
pel pä  denna  ton.  I  Sverge  stannade  deu  \jk\'å\  för 
det  mesta  vid  ytan.  Under  eller  bredvid  densamma 
fortlefde  och  utbildades  mycken  grofhef.  Hofvets  in- 
dragna lefuadssätt  och  högadelns  fattigdom  nedstämde 
umgängestonen.  Ungdomen,  som  säg,  att  den  endast 
genom  värjan  kunde  göra  lycka,  blef  okunnig,  inbilsk 
och  framfus.  Soldatens  rähet  var  dock  i  mänga  fall 
bättre  än  dåtidens  tillkonsllade  fransyska  artighet. 

Sedlighetens  tillstånd  är  svårare  att  bedömma. 
Biskop  Gezelius  klagade  1708,  att  oordningar,  laster 
och  gudlöshet  år  från  är  tillväxte,  och  alt  hans  prä- 
ster icke  ville  fullgöra  sina  skyliligheter,  o.  s.  t. 
Möjligtvis  är  det  ett  af  dessa  klagomal  öfver  tidens 
växande  fö;  lerf,  som  man  i  alla  tider  får  höra.  Men 
det  är  ej  iieller  otroligt,  att  villervallaa  och  brotten 
ökades  genom    kriget,   nöden  och   den    slappade    lag- 


183 

skipningen.  Männernas  hortovaro  g:af  dessutom  anled- 
ning till  mänga  förbrytelser.  Domkapitlens  protokoll 
äro  falla  af  undersökningar  om  sådana  mål.  Redan 
1709  tyckas  de  i  åratal  öfvergifna  tiustrurna  hafva 
vid  dylika  brottmål  stundom  blifvit  behandlade  och  be- 
straffade såsom  ogifta  qvinuspersoner.  •)  Genom  fån- 
gar och  hemkomna  soldater  infördes  och  kringsprid- 
des  vederstyggliga  sjukdomar  långt  mer,    än  tillförene. 

I  början  af  konungens  regering  bedrefs  ej  sällan 
dryckenskap  också  i  högre  samhällskretsar.  Sägner 
finnas  om  vilda  utsväfningar  af  detta  slag;  och  den 
gamla  oseden  tyckes  hafva  bibehållit  sig  tämligen  all- 
mänt. Ir  1709  berättas  nämligen,  såsom  ett  hedran- 
de undantag  för  Arvid  Horn,  att  vid  hans  bord  fick 
hvar  och  en  dricka  efter  eget  behag,  ulan  att  trugas 
eller  öfvertalas.  -)  Oaktadt  egen  alerhällsamhet,  lät 
konungen  sin  omgifning  mången  gång  taga  rundligen 
till  bästa,  ehuru  aldrig  till  öfverlastning.  Ingen  vå- 
gade i  rusigt  tillstånd  visa  sig  för  hans  ögon,  och 
det  hände,  att  soldater  för  dryckenskapsfe!  dömdes  till 
gallopp.  Elt  måttligt  bruk  af  hrännvin  var  dock  iuoui 
hären  tillätet.  Redan  under  polska  kriget  och  än  mer 
under  de  sista  fälttågen,  tyckes  det  hafva  utgjort  en 
del  af  soldaternas  dagliga  förplägning. 

Brännvins-lagsliltuingen  vacklade.  Vid  riksdagen 
1697  begärde  ständerna,  att  tillverkningen  målte  in- 
skränkas, hvarföre  ock  Karl  förbjöd  att  dertill  använ- 
da råg  eller  hvete.  Efter  olyckan  vid  Pultava  lät  rå- 
det inställa  all  slags  brännvins-hräoning;  men  under 
pest-tiden  1710  blef  den  åter  tillåten,  som  det  hette 
»för  helsans  skull»  och  på  landshöfdingarnas  och  stä- 
dernas enlriigna  begäran.  Karls  är  1718  fattade  be- 
slut alt  inrätta  kronobrännerier  skall  framdeles  omtalas. 

Vi  hafva  tecknat  skuggorna  på  denna  tids  sed- 
lighet.    De  voro  likväl  blotta  undantag.     Hos    svenska 


')  Link.  Bibi.    Rådet  till  Domkap.  d.  43  Dec.  4709. 
*)  Dansk,  min   br.  d.  29  Maj  4709. 


184 


folket  i  ilcss  lii'ilii'1  lorlloltlf  iiiimliiicn  i  .siillsiiurd  liiijd 
(le  l)tMÖiiiliL'a  csjcnsKjipcriia  af  (iijtlsfruklari,  ordniiij?, 
larlliiilii'!  orh  kiafl.  Det  var  fuljilcii  föiht  ocli  fräiii.-.l 
af  Karl  den  clfics  väl;iiirani!e  sl)i('ls(!  oc!i  ntiiiiiikia 
prcslcrskai);  mcii  iifvcii  och  i  ej  ritiua  friad  af  Karl 
ilen  tolftes  pcrsoiiliijlii'!.  Ju  iitiniirktaic  denne  konniij 
var,  ilosto  irier  inverkade  hans  e.veajpel.  Säkert  är 
ock,  alt  de  liJirda  priifnin^ar,  folket  måste  genomsa, 
kraftigt  bidrogo  att  vidma^Mlifilla  sedernas  renhet  och 
länKcsältels  allvar. 

Hela  denna  lid  stod  Slockholnjs  siott  ntidi'r  om- 
byg^aiad,  De  kungliga  personerna  liodde  somrarna  pä 
liistslollen  oc!i  vinlrarna  i  det  sa  kallade  knngshinet  pa 
Kiddarholnien.  Oe  första  aren  upprällliöllos  ännu  i 
nägoM  man  hofvels  Miöjen  och  fflans.  Men  de  perso- 
ner och  förhållanden,  som  dertiii  mest  bidragit,  fiir- 
svnnno  den  ena  efter  den  asidra.  Johan  (iabrie!  Sten- 
bock dog  1705  och  Greta  Wrangel  1706;  dä  ocksä 
franska  skådespelare-troppen  masle  för  brist  pa  medel 
afskedas.  Är  1708  alled  eiikeliertiginnan  Hedvig  So- 
da, det  hemmavarande  koiinngalinsels  förnamsla  per- 
sonlighet. De  äterslaende,  den  73-hriga  enkeilrodnin- 
gen,  den  O-iuiga  holsteinska  hertigen  och  di'n2l-ariga 
Ulrika  Eleonora,  voro  alla  tre  obetydliga,  nien  sins 
emellan  lör  Ironfiiljdens  skull  oeniga.  Lägg  Iiarlill  ko- 
nungens frånvaro,  landels  växande  nöd.  förlusler  ocli 
missnöjen,  och  man  har  lörkiaringar  nog  af  det  en- 
samma, indragna  lefnadssätt,  det,  som  usan  sade,  dyslra 
kloslcrlif,  som   liofvet  förde. 

Den  hemmavarande  adeln,  nlblotlad  gmiom  reduk- 
tioner oc!)  gerder  samt  missnöjd  med  bad(»  enväldet 
och  med  krigen,  höll  sig  merändels  af  ovilja  oc!i  be- 
hof  undan  frän  hofvet  och  lefde  pä  sina  landtegendo- 
niar.  slilla  och  indraget,  men  under  knöt  och  afvaktan 
pä  bättre  tider.  Om  lefnadssättet  bland  medelklassen 
ocli  bönderna  är  ingenting  antecknadt  mer  än  stän- 
diga klagomal  öfver  växande  nöd,  eländen  och  oord- 
iiingar. 


185 


FYRATIOIVDE     KAPITLET. 

MISSNÖJEN    I    !A\DL;. 

rjiisia!'  Wasa  pläsado  säs^a:  svenska  nia  behöfva 
en  orädd  konmif/  med  knrlnsinne,  icke  en  meser  utan 
en  hnsker ;  ej  fingret  mellan.  I  krig  vilja  de  veta  af 
blod,  men  ingen  parlaments  ring.  Eii  sådan  Konung 
och  sådana  krig  liadi?  svcnsknina  nu  fått.  I  början 
var  ocksä  denne  koiinna:  el(  töicmäl  för  deras  inner- 
liga kärlek  otii  högljudda  beundran".  Men  i  fråga  om 
blod  och  ingen  parlanien!cri/ig,  dref  lian  saken  sä  pä 
allvar  och  sä  längt.  alt  svnnskarna,  oakla.il  aiit  deras 
vikingalynne,  snart  tröttnade,  ofta  förtviilade.  Uetta 
blef  i  synnerli'.'t  liändelsen.  när  sfoltlieten  öfver  ko- 
nungens segrar  oc!i  krigels  ära  pä  ena  sidan  bör- 
jade molvägas  af  sorgen  öfver  nederlag-  och  förlu- 
ster på  andra  häll.  Tör  hvarje  del,  hvarje  lem.  soiu 
rycktes  frän  statskroppen,  hördes  ur  landets  lijerta 
ångestrop  af  en  (örskräckelse.  en  hopplöshet,  som  an- 
säg  allt  vara  förloradt.  Sedermera  sansade  man  sig, 
vande  sig  vid  den  lidna  förlusten,  nedsatte  anspråken 
och  gaf  sig  till  tals  med  det  Sverge,  man  iiade  qvar. 
Om  ers  majestät  snart  kommer  hem,  sk  ref  man  gäng 
efter  annan,  torde  ännu  mycket  kuiuia  räddas.  Meu 
konungen  kou)  i'j.  ulan  i  stället  nya  olyckor,  nya  för- 
luster, och  med  dem  en  ny  liopplöshet.  Sädana  vex- 
lingar  af  förtvillan,  undergifvenhet,  nytt  hopp  och  ny 
fört  villan  genomgick  Sverge,  när  Ryssland  aren  1702 
— 1704  tog  Nöt<'borg  och  iNarwa.  samt  framträngde 
till  Östersjön;  likasä  när  del  är  1710  tog -1'. st-  och 
Litfiand;  likasä  när  aren  I7!2 — 1715  Bremen.  Pom- 
mern, Äland  och  heia  Finnland  fiirlorades.  För  hvarje 
gäng  höjdes  ropen:  na  är  det  förbi  med  Sverge!  och 
sista  gängen  med  mesta  skälet.  Ty  i  sanning!  För 
dem,  som  mindes  Sverge  är    1700,    var   det    svart    alt 


186 

vänja  sig  vid  elt  Svorge,  sSdanl  detta  I  början  af  Sr 
1710  återstod. 

Alt  liäiar  mycken  oro,  till  och  med  upplopp, 
skulle  föranledas,  är  tydligt.  Dessa  och  de  vigtigaste 
dragen  af  landels  missnöje  före  1716.  likasom  orsa- 
ken hvarföre  mängdens  ktiot  länge  riglades  icke  mot 
konungen  utan  mot  rädet;  alla  dessa  omständigheter 
äro  redan  nllörligen  framställda.  ')  Se  här  dock  en 
tidsordnad  öfversigt  af  det  hela. 

Redan  1698  tadlade  man  gotlorpska  raseriet, 
misshnshällningen,  förföljelserna  mot  Boeethius  och 
Bielke,  utelemnandet  af  konungaförsäkran  m.  m.  Karls 
sexton  är  antogos  ilock  som  ursäkt  lör  de  närvarande 
felen,  och  hans  mänga  storartade  anlag,  som  borgen 
för  en  bättre  framlid.  IJans  snart  stadgade  uppföran- 
de och  underbara  segrar  aren  1700  och  1701  tycktes 
bekräfta  ho[ipet  och  nedtysta  h varje  tvifvel. 

Vigtigare  blef  det  sedermera  uppkommande  klan- 
dret öfver  de  egenmägtigt  utkräfda  gerderna.  öfver 
polska  afsältningskriget,  öfver  östanharsiänderuas  blott- 
ställande och  öfver  frederna  1705  och  1706,  i  hvilka 
ingen  fördel  betingades  åt  Sverge.  Delta  utgjorde 
missnöjets  andra  skede. 

Det  tredje  och  betänkligare  inföll  mellan  1708 — 
1712  och  i  följe  af  läget  till  Ukrän,  dröjsmålet  i  Tur- 
kiet och  neutralitetens  förkastande.  Ännu  funnos  dock 
mänga  till  och  med  kunniga  och  ansedda  män.  som 
hoppades  pä  Karl  och  pä  hans  förhoppningar  om  tur- 
kisk hjelp. 

Men  nu  följde  tjerde  skedet,  aren  1713  och  1714. 
under  hvilka  kalabaliken  vid  Bender,  förkastandet  af 
Stettiner-seqvestern,  sängligiandet  i  Timurtasch  och 
det  fortsatta  dröjsmålet  i  Turkiet  på  ett  hotande  sätt 
ökade  missnöjet  både  till  utsträckning  och  djup,  såsom 
riksdagen  1714  tydligt  ådagalade. 


')  Se   SI.    65.     9*.    29-59,   <'18-'I24,    45i-<5ä,   466- 
495. 


187 

Konangeus  återkomst  till  Stralsund  lifvade  för  ett 
ögonblick  svenskarnas  mod  och  tillgifvenhet.  Men  när 
landet  i  stället  för  fred  tick  två  nya  fiender,  och  när 
konungen  först  dröjde  ett  helt  år  i  Pommern  och  se- 
dermera, hemkommen  till  Sverge,  Ingen  gång  pä  tre 
års  tid  besökte  sin  hufvndstad.  icke  slöt  fred  med  nå- 
gon bland  sina  fiender,  ntan  pSlade  folket  de  förfärli- 
gaste bördor  af  skatter,  nödmynt  och  utskrifniugar; 
—  då  utbildade  sig  hos  alla  samhällsklasser  den  djupt 
nedslagna  sinnesstämning",  som  under  Karls  tre  sista 
år  herrskade  I  Sverge,  och  som  utgjorde  femte  och 
sista  skedet. 

Mot  dessa  missnöjen  och  anledningar  till  missnö- 
jen kämpade  länge  och  mägtigt  folkets  känsla  för 
kraft  och  krigsära,  för  konung  och  fosterland  och 
serskildt  för  sin  dåvarande  konungs  många  ul märkta 
egenskaper.  Oaktadt  alla  försakelser  och  lidanden, 
kunde  svensken  ej  annat  än  känna  stolthet  och  glädje 
Öfver  de  underbara  segrar,  genom  hvilka  Karl  förherr- 
ligade  sig  s\v\(  och  sina  undersåtare.  Hela  Europas 
högljudda  lofsånger  till  hans  och  till  svenskarnas  ära 
iuåste  högeligen  smickra  också  dessa  sednare.  Sjelfva 
besynnerligheterna  gjorde  sitt  till.  De  voro  nämligen 
så  egna,  så  storartade,  att  mången  kände  sig  stolt 
öfver  att  hafva  dellagit  i  eller  bidragit  till  bragder, 
som  måste  blifva  föremål  för  alla  folks  och  tiders 
häpnad  eller  beundran.  Härtill  kom  hos  många,  ja 
hos  mängden,  den  länge  underhållna  öfvertygelsen  om, 
att  det  var  lienderna  och  deras  oförsoiilighet  och  obil- 
liga anspråk,  som  hindrade  freden.  Mot  dessa  orätt- 
visa grannar  kände  sig  svensken  så  villig  som  pliglig 
att  i  lif  och  död  understödja  sin  tappre,  sin  oskyldigt 
angripne  och  förföljde  konung.  —  Och  slutligen,  om 
det  också  vore  denne  konung,  han  och  ingen  annan, 
som  störtade  riket  I  elände,  så  blef  detta  af  många 
ansedt  som  en  Guds  skickelse,  en  af  honom  pålaggd 
pröfning  eller  bestralTning,  den  man  borde,  icke  egen- 
mägtigt    undvika,    ulan    ödmjukt    underkasta   sig.     An- 


188 

häiijrarnn  al  eii  .saila,n  l;ir«  iiiinsk.-nies  visscrli?**!)  mer 
och  mer;  men  i  sjcICva  asiglcn  läg  Ptt  sä  rriit  drag 
af  Giui^rniklan.  sjciruppofTring  ocli  koniingatiolicl.  alt 
(let  riiidvJimligi.  skulic  liänriira  infånga  siiiixTi.  ocli  i 
syiincrlict  (lem,  som  Icke  Jirsilgo  annan  vinninp  än  tro- 
hetens och  scgrens  ära.  LlläniJtiingarna  talaiJe  ock 
med  liöffsta  licMiHlriUi  om  det  oiiliriiltlisra  tålamod,  hvar- 
med  svenskarna  hiiro  krigets  rörliniiga  lidanden,  ora 
den  oruliliiiga  trohet,  de  slädse  visade  sin  konung. 

Också  har  aldrig  nagol  folk  hlifvil  sä  jirölvadt, 
aldrig  så  beställ  prolvet.  Inom  de  högre  samhälls- 
klasserna Itinnos  llere,  som  lidigt  och  tydligt  genom- 
skådade Karl  och  fönitsägo  den  olyckliga  nitrangen. 
De  sviglaiie  mellan  sina  jiligter.  ä  ena  sidan  mot  ett 
älskadt  läderncslaiid,  ocli  ä  den  andra  mot  en  i  mänga 
fall  stor  och  ärorik  konung.  För  alt  spara  eller  rädda 
det  (orra  sökte  de  slundoni  lägga  iiinder  I  vägen  lör  den 
sednares  väilliga  ocli  vidtsvälvande  förelag  och  liiiikn 
att  rör  Iramtiden  bereda  ett  bättre  samhällsskick.  Upp- 
skrämda af  ka!alialik!'n.  af  siingliggandet  och  af  ryssens 
Iramsleg,  tänkte  de  ocksä  pä  tillsättandet  af  en  annan 
regen!.  Men  snart  insägo  de  vadan  och  broitsligheten 
af  en  dylik  ätgerd  och  liänfördes  af  känsla  lör  ära 
och  irohel  och  iijelteuiod.  Horn.  som  ofta  ntlalad*'  det 
knölande  länkesältot.  uttalade  vid  mänga  andra  lillläl- 
len  ocksä  de  molsalla  känslorna.  Vi  rnastv,  sade  hao, 
stä  var  brofca  konung  bi;  ')  —  och  en  annan  gäng: 
oss  Cillkommer  att  lyda  konungens  befallning.  Om 
vi  derigenom  hlifca  olyckliga,  sä  vilja  vi  som  redliga 
undersåtare  falla  med  ära.  häldrc  än  att  gä  mot  vår 
konungs  bud;  -■)  —  och  en  tredje  gäng:  om  fienden 
ock  skulle  förhärja  allt,  det  jag  eger,  och  göra  mig 
su  olycklig,  som.  wijligt;  sä  vet  jag  dock  ej  bättre 
råd,  än  att  vi  söka  försvara  oss,  tills  konungen  sjelf 
gör  slut  pä  kriget. 


')  Rädsprot.  d.  3  Sept.  t7<3. 
')  S.  st.  d.  22  Juli   1743. 


189 

LiKa  benndiiiiisvärd  var  ilen  stora  nieiiig;!ieleii. 
Ehnrn  lidande  och  qvidande  under  nästan  ofroligra  an- 
slrängniiigar,  fastade  den  så  länge  möjligt  sitt  hopp 
oc!i  sin  tiilgifvenhet  vid  konungens  person.  Gäng  pä 
gång  deiutinnan  bedragna,  återlifvades  dock  dessa  kän- 
slor, i  lyckans  dagar  genom  stoitheien  iifver  hvarje 
ny  framgång,  i  olyckans  genom  deltagande  för  den 
fordue  segerhjelfens  motgångar,  och  genom  hoppet  alt 
änder  och  med  honom  återvinna  ära  och   fred. 

Tre  serskilda  gånger  npittlammade  detta  tänkesätt 
till  en  låga  så  lysande  af  mod  och  så  brinnande  af 
kärlek,  att  vi  endast  ogerna  knnna  vända  vara  iilickar 
dcrifrän. 

Första  gängen  var.  dä.  ef(er  nederlaget  viii  Pul- 
tava,  Sverge  kastade  danskarna  ur  Skäne  ocii  rustade 
sig  till  kraftliillt  sjeltTörsvar.  allt  under  föriils-iUning 
af  alt  snait  se  sin  hjellekonnng  återvända  meii  seger 
och  fred.  Hoppet  t)edrog  oc!i  förtjusningen  slocknade 
för  den  gången.  Den  tändes  omigen  och  två  år  der- 
efter,  när  hela  Sverge.  lifvadt  af  Stenbock  och  litande 
på  lians  löften,  uppsatte  den  Iiär.  som  skulle  slå  fien- 
derna samt  möta  och  hemföra  konungen  och  Ireden. 
Vi  minnas  uppträdet;  men  ock.  huru  ätven  dessa  för- 
hoppningar blefvo  gäckade,  och  grymt  gäckade.  Och 
likväl  tändes  de  ännu  en  gäng.  Ännu  en  gäng  lyllade 
sven<-ka  folket  fiirtröslansfnlli  sina  blickar  och  ;!rmar 
tnot  konungen  under  ho|)p  och  bön  om  frälsning  och 
fred.  Det  var  huslen  1714  och  vid  underrättelsen  om 
Karls  återkomst  till  Stralsund.  Detta  häfle  har  visat 
på  sina  första  blad  folkets  då  rådande  känslor:  me» 
sedermera  ock.  huru  de  äfven  denna  gång  blefvo 
bedragna. 


NAMNLISTA. 


A. 

Adolf  Johan,  pfaltsgrefve  af  Zwey-Bruckcn,  s.   162. 

d'Albedyhl,  s.  8,  H9. 

Alexander,  s.  164. 

Anckarcrona,  T.,  s.  74. 

Anckarslierna,  Corn.,  s.  127. 

Anna,  drotln.  af  England,  s.  !28. 

Arrhenius,  J„  s.  110. 

August,  se  Fredrik  August. 

Avelen,  s.  ill. 


B. 

Bassewitz,  H.  F,  v.,  s.  6,  13. 

Bassewitz,  V.  E.  v.,  s.  8,  66,  69. 

Baumgarlen,  N.  v.,  s.  66. 

Benzetiux,  E.,  d.  y.,  s.  82,  103.  104,  107. 

Bielke.  N  ,  s.  186. 

Bildsten,  s.  124. 

Block.  M.  G.,  s.  91. 

Boethius,  J.,  s.  98.  105.  112,  186. 

Bonde,  G.,  s.  11. 

Brenner,  S.  EL,  s.  110. 

Bromell,  M-,  s.  105. 


C. 


CeBsar,  s.  25,  43. 

Carlberg,  J.,  s.  95. 

Creulz,  s.  85. 

Christophers.  se  Anckarcrona. 

Croissy,  s.  38.  39,  45,  58,  68.  69.  70,  165. 

Cronhawen,  P.,  s.  128. 


192 

Cronluelm.  O.,  s.  13.  14.  29.  52,  KO.  127.   1.10.  132 
Cronliiorl,  Abr.,  s.  I.'i2. 
Cronstedl,  Ii.,  s.  65.  117. 


U. 

Dahlberg.  E.,  s.  lO."».  117. 

Daklslierna,   (i.,  s.  110. 

Valdorff,   Val.,  s.  7,  .%r..  66.  69. 

öa/ni.  O.  v.,  s.  107. 

DaiuV/,  s.  25,  43 

Dipjicl,  J.  C,  s.  98. 

Dohnn,  1.  K.,  s.  164. 

öu  Cro5.  s.  12. 

Duktr,   K.   G.,  s.  35,  G8,  72,  73. 

DiiiiTig,  J.  K.,  s.  74. 

Diiring,  O.  F.,  s.  8,  72. 


K. 

Ehrcnskiöld,  E.  iV.,  s.  128. 
Elirenslrahl,  D.  K.,  s    111. 
Erik  XIV,  kon.  i  Svcrge.  s.  166,  172. 
Ester  JOnsdoller.  s.  90. 


V. 

Fabrice,  s.  7.  8.  9.  89.  165. 

Falkenberg,  G.,  s.  152. 

Fcif,  K.,  s.    72,  73,  1.-54 

Filip,  hert.  af  Orleans.  *.  41. 

Folard,  K.,  s.  117. 

Folcher,  J.,  s.  99. 

Francke,  A.  H.,  s.  93—98. 

Fredrik,  arfprins  af  Hessen,   s.  5,  28.  35,  48,  50,  58.  60.61. 

Fredrik,  hert.  af  Holstein,  s.  135.|! 

Fredrik,  kon.  af  Preussen,  s.  17. 

Fredrik  /K.  kon.   i  Danmark,  s.  55.  63.  75.  76. 

Fredrik  August,  kon.  i  Polen,  s.  17.  18.  19,  21.  25.  27,  38, 

38.  41.   73,  119,   120.   157,  158.   159.  165. 
Fredrik  Wilhelm,  kon.  i  Preussen,  s.  58.  37.  36,  63,  68,  72, 

76 
Frese,  Jak.,  s.  2.  Hl. 


193 


Frisendorff,  K.  G.  v.,  s.  37. 
Fröhlich,  K.  G.,  s.  146. 


'  O. 

Gabel,  s.  53— S5. 

Galilzin,  M.,  s.  lOt,  153,  154. 

Georg  I,  kon.  i  England,  s.  39,  40. 

Gezelius,  d.  y.,  s.  95,  97,  101.  152,  155,  182. 

Gezelius,  d.  ä..  s.  95. 

Gideon,  s.  25,  45. 

Grolhusen,  K.  A.,  s.  8,  9,  39,  66,  68,  69,  89. 

Gustaf  I,  kon    i  Sverge,  s.  172,  174,  175,  185. 

Gustaf  II  Adolf,  kon.  i  Sverge,  s.  23,  24,  89,  166.   170,175. 

Gustaf   Samuel    Leopold,   pfaltsgrefve    af    Zwey-Brilcken,   s. 

163. 
Gyldenslolpe,  N-,  s.  98,  101.  109. 
Gyllenborg,  J.,  s.  168,  169. 
Gyllenborg,  K.,  s.  92.  HO. 
Gyllenborg,  O.,  s.  110. 
Gyilencreulz,  K.  G.,  s.  85. 
Gyllenslierna,  Joh.,  s.  136. 
Gyllenstierna,  K.,  s.  170. 
Gyllenslierna,  Kr.,  s.  169. 
Gyllenstierna,  N.,  s.  14,  62. 
Gyntersfell,  s.  119. 
Gorlz,  G.  B.  v.,  s.  6—13,  27,  28,  31,  39,  50.    61,    tit.    135, 

148,    165.   167. 


H. 

Uamilton,  s.  85. 

Hastfer,  J.  J.,  s.  135. 

Ilidlinger,  s.  111. 

Hedvig  Eleonora,  enkedroltn.  af  Sverge,  s.  62,  184. 

IJidvig  Sofia,  enkehert.  af  Holstein,  s.  184. 

t  leneli,  M.,  s.  31. 

Hi-rmelin,  O.,  s.  97,  108,  122. 

Jijärne,  V.,  s.  91,  105.  109,  122. 

Höghusen,  J.,  s.  124. 

Hdjer,  A-,  s.  75. 

Holmström,  J.,  s.  Hl. 

Hoorn,  J.  v.  d.,  s.  105. 

l'-r>,xvlls  Ihr.    XXVI.  ^^ 


10^ 

florn,  A.  B.,   s.    45,    14.   15,   30,   H7,   62.    109,    119,    ir,2,    170. 

185. 
nom,  s.  81>. 
Jlard,  R.  8S. 
0dr(/.  £^.  G.,  6.  119. 


I. 

Isogwus,  S.,  8.  91. 

jr. 

JoAon  ///,  kon.  i  Svcrge,  s.  166,  1€7. 
Josua,  s.  25. 

■^* 

Earl  IX,  kon.  i  Sverpe,  s.  62,  166,  167. 

Karl  X  Gnslnf,  kon.  i  Svcrgo,  s    122,  167. 

Earl  XI,   kon.  i  Sverge,   s.  .-59.  78,  79.    82.    89.    91.    95,    99. 

10.1,  107,    i08.   111.   ll.-S,  118,  120.    12.-5,    l.i8.    139,    146. 

148.   l.Sl,   155.   l.-SG,   160,  161,   162,   164,    166.    168,    169, 

175.    176,  177,   182.    184. 
Sarl  XII,  se  hela   boken. 
Karl,  kej>are  i  Öslerrike,  s.  27.  28.  29,  40. 
Karl,  Irtndlgrefve  af  Hessen,  s.  28,  .^5.  42.  58. 
Karl  Fredrik,  herl.  af  Holstein,    s.    7,   11,    12,   50,   61,   62, 

184. 
Karl  Leopold,  hert.  af  Mecklenburg-Schwerjn,  s.  162. 
Karlslen,  A.,  s.  111. 
Krassau,  E    D..  s.  77. 
Érislian   August,   hert.   administratör   i  Holsleiu,  s.  S,  T,  8. 

10.   11,   1.^,  42. 
Krislina,  droiln.  af  Sverge,  s.  170,  172,  173. 
Kräger,  s.  98. 

Königsmarck,  Aur.,  s.  83,   121. 
Koppen,  i.  68. 


I<. 


Lagercrona,  A.,  ».  9. 
Laurbeck,  J.,  s.  97. 


195 

Ltczfnski,  Slanislaus,  kon.   i   Polen,  s.  7,   47,    18.    20.   28, 

41.   162. 
Leibtiilz,  W.  G.,  s.  83. 
Lejonmarck.  Sv.,  s.  50,  Gi. 
lejoristedt.  A.,  s.  11,  14.  16,  88. 
Lemke,  s.  111. 

Lenpold,  furste  af  Anhalt-Dcssau,  s.  63,  65. 
Lfwenlujupt.  A.  L.,  s.  158. 
Liewen,  s.  85. 

Liewen   H.  U.  v.,  s.  13,  47,  52,  128.  129,  172. 
LiUie.  E.  J.,  s.  52. 
Lindskiöld,  s.  135. 
Lilhou,  G  ,  s.  109. 
Lucidnr,  s.  110. 
Ludriq    X/K,    Lon.    i   Frankrike,    s.   27.   28,   2».  38.  41,  42, 

162,  182. 
Lund,  D..   s.  152. 
Luther,  M-,  s.  92.  98. 
Lybecker,  G.,  s.  9. 
Löschern  v.  Herlzfeld,  K.  G.,  s.  128. 


SI. 


Mfaigrel.  s.  117. 

JUnyer,  J.  F.,  s.  97. 

Mazcppn,  J.,  s.  166. 

»Irjerfdl.  J.  A  ,  s.  8.  46.  127. 

mdnnchlon,  F.,  s.  94,  95. 

Mfsxeriius,  J.,  s.  107. 

Uniin,  L.,  s.  61. 

JUUllevn,  n.  G.  v.,  s.  10.  15.  21.  28,  4.5    .^8,   7?    77 

Uörner,  K.  G.,  s.  172. 


Mwrris.  s.  32.   ,33.  40. 


O. 


Oxenstierna,  Ax.,  s.  1.36. 
Oxenstierna,  B.,  s.  169. 
Oxenstierna,  K.  G.,  s.  83,  84. 


196 


r. 


Pahnfdt,  G.,  s.  11. 

Paliiiguisl?  s.  11,  31. 

rahusknld,   E.,  s.  107. 

Patkulls.  J.   l{ ,  s.   112. 

Prrinyslinld,  J.,  s.  107. 

Peler,  isar  i  Uyssland,  s.   18,  21,  30,  5^,  51,  108.    159.    160. 

16f.  1G6. 
Piper,  K.,  s.  48,  80.  83,  84,  97,  134.  IS.»},  139,  162 
Polhem.  K.,  s.  104.  106,  111. 
Ponialawski,  St.,  s.  57,  66.  70.  89,  90. 
Ponlinus,  M.,  s.  95. 
Posse,  s.  85. 
Possiclh,  J.,  s.  15}!. 
Pro/;,  s.  14. 

Psilander.  G.  v.,  s.  128. 
Pufendorf,  S.  v.,  s.  108. 

Badziejowski,  M..  s.  166, 
Rartck,  G.,  s.  58. 
Recnslirrna,  J ,  s.   9,  16,    \T-ifi. 
Rchbitidcr,  s.  85. 
Rehnskinid,  K.  G.,  s    80. 
Rfichel,  s.  71. 
Jihyzclius.  A.,  s.  91. 
Ribbing,  K.,  s.  '62. 
Riuhi)»g,  P..  s.  62. 
i?//r,  j.,  s.  453. 
Bilberg.  L.,  s.  104. 
Robinson,  s.  164. 
Itoepsdnrf.  J.  A.  V-,  s.   12. 
TfoÄfw,  fi.  F.  v  .  s.  57.  74.  128. 
Ro.scnslicrna,  s.  85. 
Rudbeck.  O.  d.  y.,  s.  104,   109. 
Ruilbcck.  O.  d.  ä.,  s.   107. 
Rudén.  T.,  s.  110. 
Runlus.  J ,  s.  111. 
Rydelius,  A.,  s    101,  102.   105. 
Rönnoio,  M ,  ^.  109. 


S. 


SchcBfer,  P.,  s.  96. 
Sclieremeljcw,  B.,  s.  i.W 


197 


Schonheit,  J.  H.,  s.  96,  H2. 

Schulzenheim,  D.  v.,  s.  145. 

Schwenn,  F.  B.  v.,  s.  1-45. 

Sicre,  s.  117. 

Sigismutid,  kon.  i  Sverge,  s.  62,  167. 

Sinclair,  M.,  s.  24. 

Sjöblad,  £..  s.  126. 

Sptirwcrifcldl,  J-  G.,  s.  111. 

Sparre,  E.,  s.  28,  41,  45,  165. 

Spärr e,  J,  s.  85. 

Spegel,  H.,  s.  87,  93.  96,  107,  110. 

Speiier,  F.  J..  s.  93. 

Sperling,  G.,  s.  155. 

Stenbock,  J    G.,  s.  184. 

Stenbock,  M-,  s.  13.  39,  47,  53,  77,  116,  125,   127. 

Sleuchius,  M-,  s.  10 1. 

SlobcBUS,  A.,  s.  108. 

Strahlenberg,  Fil.  J..  s.  105. 

Strömfell,  J ,  s.  66. 

Stuarl,  K.  M.,  s.  117. 

Slurlesnn,  S.,  s.  107. 

Swedberg,  J.,  s.  87,  90,  91.  95,  96,  109,  182. 

Swedenborg,  Em.,  s.  105,  104,  106. 

Szuiskij,  W.,  s.  166. 


T. 

Taube,  G.  A.,  s.  49. 
Tessin,  N.,  s.  15,  80,  132,  140, 
Torcy,  s.  38. 

Tordenskiold,  P.,  s.  54.  75. 
Totstfvson,  J.,  s.  66,  69. 
Torslen.ion,  K.  V.,  s.  65,  69. 
Tnewald,  S.,  s.  110. 
Törner,  s.  108. 


U. 

Vlhigius,  s.  96. 

Vlsliidiux,  L.,  s.  96. 

Ulrika  Eleonora  d.  y.,  prinsessa  af  Sverge,  s.  15,  28,  42,  49, 

HO.  60.  61.  62,  184. 
Ulrika  Eleonora  d.  a  ,  drottn.  i  Sverge.  s.  4. 
Upmarck,  J.,  s.  103,  109. 


198 

V. 


Tellingk,  JU..  »•  8.  10,  l.\  16.  18,  21,  28,  80,  132 
Vigelius,  s.  106. 


Wachslagcr.  G.,  s.  42. 
Worhlnit  fslcr,  s.  85. 
Wurhtmeislcr.  II..  s.  ."50,  S.l,  127.  128. 
Wochlmcisler,  K.  II-,  f-Tcfvc,  s.  52,  .^5,  128. 
Wnchlmiisler,  K.  IL,  friherre,  s.  S2. 
Walenslidl,  L.,  s.  169. 
Walliri,  G.,  s.  168. 
Wallraiig.  s.  EU. 
Weddcrknp.  M.  v.,  s.  8.  11. 
■Wessel,  se  ToidensUioId. 
Wrangel,  s.  S.*?. 
TFr«w.(/r/.  G  relä,  s.  184. 
Wruyujel.  Karl,  s.  119. 
TFrflt)'^f/.  Oao,  s.  119. 
Wrede,   E.,  s.    «8.  115.  132.  134,  179.  180. 


RÄTTELSER 

Sid.     1^8,  r.     Å,  stär:  fann  läs:  Tunno. 

«       34,  r.  26,     »       ofta  »      stundom. 

»       49,  r.     4,     »       licia  »      återstoden  af. 

j)       80.  r.  23,    j)      yllerligare  »     blef  yttprligare. 

»     123.  r.  26,     »       dylikt  »      knolitarnas. 

»     137,  r.  27,     o       nödmynt      »      nödmynt    och    att    värdet 

af  en  dalcr  silfvermynl 
nedsjönk  1713  frän  en 
hair  till  en  tredjedels  riks- 
daler specie. 

»     141,  r.     8,     »       är  »      äro. 

»       —    r.     9,     »       sådan  o      sådana. 

»     182,  r.     6.     n       «tora  u      den  stora. 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SUPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


DL  Fryxell,    Anders 

648  Berättelser  ur  svenska 

F79  historien 

1838 

del  26