Skip to main content

Full text of "Berättelser ur svenska historien"

See other formats 


BERÄTTELSER 

UR 

SVENSKA  HISTORIEN. 

FYRATIONDEFEMTE    DELEN. 

ADOLF    FREDRIKS    REGERING. 

SJDNDE  hIfTET. 

ADOLF  FREDRIKS  SAMTIDA  SKALDER  OCH 
KONSTNÄRER. 

TILL     U  N  G  O  O  M  E  N  S     T  J  E  N  S  T     U  T  G  I F  V  E  N 


AND.    FRYXELI/.  ^^^ 


.,  e,  ©  ^!  «>  «> 


STOCKHOLM, 

].     .].    in  KUTA  S    1- ÖK],  AGSEXPEDITION. 

1878. 


STOCKHOLM, 

TRYCKT    HOS    K.    L.    BECKMAN. 

1878. 


Innehåll. 


Kap.  Sid. 

1.  Fru  Nordenfiycht 5. 

2.  Skaldeparet  Creiitz  och  Gyllenborg   44. 

Gustaf  Filip  Creutz 46. 

Gustaf  Fredrik  Gyllenborg 47. 

3.  Karl  Mikael    Bellman 73. 

Bellmans  förfäder ■ 74. 

Bellmans  ungdom  och  första  författareverksamhet...  76. 
Bellmans     öfvergång     till    bacchanaliskt    lefnadssätt 

och    skaldskap   81. 

Bellmans  första  bacchanaliska  umgänges-kretsar 89. 

Källar-sällskapet  eller  Bacchi  Orden 89, 

Krogsällskapet    95. 

Sånger  om  naturen   102. 

d:o          glaset       105. 

d:o          qvinnan  117. 

Bellmans  musik 119. 

Bellmans  religiösa  skaldskap  122. 

Bellmans  tillfällighets-dikter   124. 

Bellmans  politiska  poesi  och  förhållande  till  Gustaf 

den  tredje  12C. 

Bellman    och    Elis    Schröderheim   142. 

Allmänna   anmärkningar    om    Bellmans    skaldskap   ...  146. 

Konstnärens    148. 

Mannens  och  medborgarens 150. 

Bellmans  personlighet  156. 

Bellmans  deltagande  i  dryckeslagen 159. 

Bellmans   enskilda   lefnads-omständigheter    161. 

Bellmans  sista  år 168. 


Bellmans  skalderykte   1766 — 1777 176. 

d:o       d:o     1778—1792 180. 

d:o       d:o     1792—1812 184. 

d:o       d:o     1812 187. 

Karl  Fredrik  Adelcrantz  207. 

Tobias    Johan    Sergel   208. 

Återblick  på  frihetstidens  utmärktaste  personer 210. 


ADOLF  FREDRIKS  SAMTIDA  SKALDER 
OCR  KONSTNÄRER. 


FÖRSTA  KAPITLET. 

FRU    NORDKNFLYCIIT. 

Bland  skalderna  må  främst  nämnas  Dalin,  hvil- 
ken  afled  först  1763.  Hans  person,  verk  och  öden 
äro  likväl  i  dessa  berättelser  redan  serskildt  be- 
skrifna').  Hänvisande  till  dessa  ställen,  vända  vi 
oss  derföre  till  det  yngre  slägtet  och  först  till  of- 
vannämnda  skaldinna. 

Vanligtvis  har  hon  blifvit  framställd  som  en 
lärjunge,  en  efterföljare  af  andra  ryktbara  skrift- 
ställare; och  såsom  luirande  någon  gäng  till  Stiern- 
hielms-),  oftare  till  Dalins  tidehvarf.  Från  Stiern- 
hielm  var  hon  dock  skild  genom  en  tid  af  70 
år,  genom  hela  den  mellanliggande  både  dahl- 
stjernska  och  dalinska  vitterheten,  och  tillika  ge 
nom  en  bestämd  olikhet  i  både  anda  och  fram- 
ställningssätt. 1  sistnänmde  hänseenden  var  hon 
lika  skild  från  Dalin,  med  hvilken  hon  för  öfrigt 
icke  hade  någon  vitter,  åtminstone  icke  vänskap- 
lig beröring.  Med  understöd  förnämligast  af  Gyl- 
lenborg har  hon  tvärtom  bildat  en  fri  och  sjelf- 
ständig  vitterhetsskola,  som,  stående  mellan  Dalin 
och  Kellgren,  var  genom  bestämda  gränser  skild 
från  begge.  Den  var  egentligen  ett  svenskt  uttryck 
af  den  allvarligt  moraliska,  halft-stoiska  anda,  som 


')  32.  181.    44.  113. 

^)  Siave  och  skalder,   2:a  del. 


Bellmans  skalderykte   1766 — 1777 176. 

d:o                d:o            1778—1792 180. 

d:o                d.o            1792—1812 184. 

d:0                 d:o             1812 187. 

4.  Karl  Fredrik  Adelcrantz  207. 

5.  Tobias    Johan   Sergel   208. 

6.  Återblick  på  frihetstidens  utmärktaste  personer 210. 


ADOLF  FREDRIKS  SAMTIDA  SKALDER 
OCH  KONSTNÄRER. 


FÖRSTA  KAPITLET. 

FRU    MORDE^NFLYCHT. 

Bland  skalderna  må  främst  nämnas  Dalin,  hvil- 
ken  afled  först  1763.  Hans  person,  verk  och  öden 
äro  likväl  i  dessa  berättelser  redan  serskildt  be- 
skrifna').  Hänvisande  till  dessa  ställen,  vända  vi 
oss  derföre  till  det  yngre  slägtet  och  först  till  of- 
vannämnda  skaldinna. 

Vanligtvis  har  hon  blifvit  framställd  som  en 
lärjunge,  en  efterföljare  af  andra  ryktbara  skrift- 
ställare; och  såsom  hörande  någon  gäng  till  Stiern- 
hielms-),  oftare  till  Dalins  tidehvarf.  Från  Stiern- 
hielm  var  hon  dock  skild  genom  en  tid  af  70 
år,  genom  hela  den  mellanliggande  både  dahl- 
stjernska  och  dalinska  vitterheten,  och  tillika  ge- 
nom en  bestämd  olikhet  i  både  anda  och  fram- 
ställningssätt. I  sistnämnde  hänseenden  var  hon 
lika  skild  från  Dalin,  med  hviiken  hon  för  öfrigt 
icke  hade  någon  vitter,  åtminstone  icke  vänskap- 
lig beröring.  Med  understöd  förnämligast  af  Gyl- 
lenborg har  hon  tvärtom  bildat  en  fri  och  sjelf- 
ständig  vitterhetsskola,  som,  stående  mellan  Dalin 
och  Kellgren,  var  genom  bestämda  gränser  skild 
från  begge.  Den  var  egentligen  ett  svenskt  uttryck 
af  den  allvarligt  moraliska,  halft-stoiska  anda,  som 


1)  32.  181.     44.  113. 

^)  Siare  och  skalder,   2:a  f3el. 


då  för  tiden  lifvade  en  icke  obetydlig  del  af  Euro- 
pas vitterhet  och  egentligen  utgått  från  England. 
Detta  lands  litteratur  hade  under  Stuartarnas 
sista  tider  och  såsom  spegelbild  af  dessas  hoflif  varit  i 
hög  grad  lättfärdig  och  tadelvärd.  Men  från  den- 
samma vände  sig  snart  och  med  ovilja  landets  äd- 
lare sinnen  under  ledning  af  Collier,  Addison, 
Richardson,  Steele,  m.  ti.,  hvilka  sökte  återupplifva 
känslan  för  dygd  och  sedlighet,  och  derigenom 
blefvo  fäder  eller  fosterfäder  åt  den  renare  och  äd- 
lare anda,  som  sedermera  på  hedrande  sätt  utmärkt 
största  delen  af  Englands  vitterhet.  Samma  anda 
gjorde  sig  nu  i  Sverge  gällande  genom  fru  Nor- 
denflycht  och  Gryllenborg;  och  ju  ädlare  målet  var, 
desto  ifrigare  sträfvade  ock  dessa  skriftställare  efter 
dess  uppnående.  I  sjelfva  verket  har  deras  anda 
beherskat  största  delen  af  vår  vitterhet  under 
vid  pass  ett  fjerdedels  århundrade  eller  från  1753 
till  omkring  1777  och  derunder  utöfvat  en  stor  och 
vjilgörande  inverkan.  Till  följd  af  dessa  skäl  och 
tacksamhetens  bud,  vilja  vi  egna  henne  en  utförli- 
gare lefnadsteckning. 

Fadren,  Anders  Nordbohm,  kamrer  i  kammar- 
kollegium, utmärkte  sig  genom  flit  och  ämbets- 
mannaduglighet  och  blef  1727  adlad  med  namnet 
Nordenflycht;  modern  var  prestdotter  från  Öster- 
götland. Det  vngsta  bland  deras  sju  barn,  Hed- 
vig Charlotta,  föddes  i  Stockholm  d.  28  Nov.  1718. 
Redan  vid  femte  året  Itiste  hon  innantill  och  sam- 
mansatte vid  det  sjunde  åtskilliga  småvers  och  sa- 
gor, ådagaläggande  derjemnte  en  läslust  och  vet- 
girighet, som  omfattade,  icke  blott  romaner  samt 
historiska  och  poetiska  verk,  utan  äfven  andra  och 
svårfattligare  ämnen.  Hon  ville  ock  deltaga  i  bro- 
derns lärotimmar  för  att  inhemta  främmande  språk, 
och  bland  andra  äfven  latinet.  Modern  deremot 
sökte  förmå  henne  alt  öfvergifva  boken  och  i  stäl- 
let sysselsätta  sig  med  hushällsgöromäl  och  qvinn- 
liga    slöjder.     Men    för    allt   sådant    visade  dottern 


en  bestämd  ovilja  och  tillika  en  så  afgjord  oför- 
måga, en  så  löjlig  tafatthet,  att  modern  blef  än 
förargad,  än  nedslagen.  Fadern  tog  saken  mera 
lugnt  och  tillät  dottern  lära  musik  och  tyska  språ- 
ket. Vid  hennes  trettonde  år  flyttade  föräldrarna 
till  landet,  hvarefter  större  frihet  erhölls,  och  hon 
kastade  sig  nu  märkligt  nog  äfven  på  strängt  ve- 
tenskapliga både  teologiska  och  filosofiska  skrifter; 
flere  troligtvis  i  andan  af  de  redan  nu  framträ- 
dande nya  rationalistiska  lärorna. 

Redan  vid  fjorton  års  ålder  studerade  hon  dy- 
lika ämnen  med  mycken  ifver,  men  ock  med  den 
följd,  att  hon  började  betvifla  åtskilliga  bland  kyr- 
kobekännelsens läror,  och  sådant  till  icke  ringa  oro 
för  hennes  känsliga  sinne.  I  fadrens  hus  och  som 
medhjelpare  vid  några  fabriksanläggningar  vistades 
då  för  tiden  en  ung  person  vid  namn  Tideman, 
utmärkt  genom  obehagligt  yttre,  men  ock  genom 
stilla  och  älskvärdt  uppförande,  klar  och  lugn  blick, 
stora  kunskaper  och  ädla  tänkesätt.  Han  var  en 
lärjunge  af  Polhem  och  tyckes  hafva  varit  utbil- 
dad af  och  i  det  då  gryende  upplysnings-tidehvarf- 
vets  anda  och  således  sträfvat  efter  en  moralisk 
renhet,  grundad  mer  på  sedelärans  än  religionens 
bud;  dock  med  fast  tro  på  Gud  och  odödlighet. 
Han  blef  snart  den  unga  flickans  vän  och  gaf  henne 
anvisning  på  hvilka  böcker,  hon  borde  läsa  och 
tillika  på  deras  både  förtjenster  och  fel.  Detta  bi- 
drog till  vidgande  af  hennes  omdöme  och  bildande 
af  hennes  smak;  måhända  ock  till  utbildande  af 
hennes  redan  förut  hysta  religiösa  tvifvel.  För 
dessas  lugnande,  hänvisade  Tideman  lika  litet  till 
kristna  kyrkans  trosläror  som  till  den  metafysiska 
filosoliens  satser,  utan  till  sin  enkla,  praktiska  åsigt, 
enligt  livilken  sträfvandet  efter  sedlig  förädling  var 
för  menniskan  långt  angelägnare  än  sträfvandet 
efter  att  begripa  religionens  öfvernaturliga  dogmer, 
eller    den   spekulativa   filosofiens  metafysiska  läror. 

Ofvannämnde    af  Tideman  förestafvade  åsister 


8 

gjorde  djupt  intryck  på  den  unga  qvinnan  och  ut- 
öfvade  märkbart  inflytande  pu  hennes  blifvande 
verksamhet  och  öden.  Förmågan  att  med  tro  och 
f()rtröstan  omfatta  kristna  kyrkans  läror  och  af  dem 
iiemta  tröst  och  stöd,  ljus  och  ledning,  var  helt 
och  hållet  och  för  alltid  förlorad.  Den  stoiska  mo- 
ral, Tideman  i  stället  lärde,  hade  hon  väl  till  följd 
af  dess  enkelhet  och  flere  ädla  sidor  med  värme 
omfattat.  Svårligen  kunde  den  likväl  i  alla  för- 
hållanden lugna  ett  sinne,  som  så  längtade  efter 
värme  och  kärlek  och  tillika  efter  lif  och  poetisk 
åskådlighet.  Redan  nu  var  hennes  personlighet 
ganska  märkvärdig.  Den  företedde  flere  lysande 
och  löftesrika  drag,  brinnande  vetgirighet,  starkt 
minne,  skarpt  omdöme  och  ett  öppet  och  varmt 
sinne  för  alla  högre  och  vigtigare  frågor,  såväl 
mensklighetens  som  vetenskapens  och  derjemnte 
anlag  till  en  utmärkt  skriftställare-förmåga.  Men 
bredvid  dessa  egenskaper  visade  sig  äfven  och  det 
redan  nu  åtskilliga  anlag,  hvilka  såväl  i  sig  sjelfva  som 
genom  sina  motsägelser  bådade  svåra  strider;  t.  ex.  en 
varm  längtan  efter  det  ljus,  den  frid,  en  fast  religiös 
tro  gifver,  men  tillika  en  fullkomlig  oförmåga  att  nå- 
gon sådan  omfatta;  —  en  redan  i  första  ungdomen 
tänd  och  städse  brinnande  kärlek  till  filosofiska 
undersökningar,  men  derjemnte  en  fullkomlig  oför- 
måga att  sådana  genomföra ;  —  en  redan  tidigt 
känd  obelåtenhet  med  de  filosofiska  systemernas 
slutföljder,  men  likväl  en  så  häftig  kärlek  till  filo- 
sofisk sysselsättning,  att  hon  aldrig  mägtade  deri- 
från  fullkomligen  lösrycka  sig;  —  en  häftig  läng- 
tan, ett  ifrigt  sträfvande  efter  qvinnans  andliga 
oberoende  och  sjelfständighet,  men  derjemnte  redan 
nu  och  Likaså  allt  framgent  ett  bjert  framträdande 
behof  af  både  manligt  och  andligt  stöd.  Dertill 
kom  en  utomordentligt  stark,  nästan  konvulsivisk 
känslighet,  hvilken  vid  svårare  pröfningar  bröt  ut 
i  stormar,  så  våldsamma,  att  de  öfverröstade,  öfver- 
ändakastade    allt  hvad   religion  eller  filosofi  kunde 


9 

till  tröst  anföra.  I  dessa  förhållanden  ligger  förkla- 
ringen till  inånga  sedermera  inträftade  besynnerliga 
uppträden.  Hennes  lefnad  företer  ock  en  märklig  prof- 
karta  på  de  brytningar,  en  så  danad  och  i  sådan  rigt- 
ning  utbildad  personlighet  vanligtvis  kommer  att  ge- 
nomgå. Icke  blott  i  litterärhistoriskt  utan  ock  i 
psykologiskt  hänseende  förtjenar  hon  alltså  en  ut- 
förligare lefnadsteckning,  och  det  är  till  fortsät- 
tande af  en  sådan  vi  nu  öfvergå. 

Hennes  fader  såg  den  vänskap,  som  rådde  mel- 
lan de  unga  tu,  och  grundade  på  densamma  en  för 
deras  framtid  beräknad  plan.  Kännande  sitt  slut 
nalkas,  förekallade  han  begge  och  tillkännagaf  sin 
önskan,  att  de  måtte  med  hvarandra  ingå  äkten- 
skaplig förbindelse,  h varefter  han  inom  kort  af- 
somnade.  Dottern  vördade  fadrens  minne  och  vilja 
och  hyste  för  den  föreslagna  fästmannen  mycken 
högaktning  och  vänskap,  men  ingalunda  någon 
känsla,  som  liknade  kärlek.  Han  var  visserligen 
iing,  blott  några  år  äldre  än  hon,  men  svag  och 
sjuklig,  liten  och  puckelryggig,  och  till  lynnet  lugn 
och  betänksam,  t.  o.  m.  skenbart  kall;  hon  dere- 
mot,  den  nu  sextonåriga  flickan,  hade  en  stark  och 
fyllig  växt,  behagliga  ehuru  något  koppärriga  an- 
letsdrag och  ett  hjerta  fullt  af  brusande  känslor. 
Så  angenäm,  skref  hon,  Tideman  var  mig  som  filo- 
sof att  höra,  liJca  odräglig  var  han  som  fästman 
att  se.  Oaktadt  all  sin  litterära  tillgifvenhet,  kände 
hon  dock  djup  ovilja  vid  hvarje  tanke  på  äkten- 
skaplig förbindelse.  Han  märkte  förhållandet,  yr- 
kade derför  icke  på  uppfyllandet  af  fadrens  före- 
skrift och  iakttog  i  öfrigt  ett  uppförande,  så  grann- 
laga  och  finkänsligt,  att  det  ökade  hennes  högakt- 
ning, förtroende  och  tillgifvenhet.  Hon  började 
blygas  för  sin  olydnad  mot  faderns  vilja,  för  sin 
hårdhet  mot  en  sådan  friare,  för  sin  svaghet  för 
ytan,  sin  likgilltighet  för  kärnan.  Den  häftiga  stri- 
den mellan  motsatta  känslor  medförde  i  hennes  li- 
delsefulla hjerta  så  mycket  oro,  att  helsan  led;  och 


10 

slutet  blef,  att  hon  i  enlighet  med  faderns  önskan 
lofvade  Tideman  sin  hand.  Men  hjertat  ville  in- 
galunda följa  med,  Det  blef  en  förlofningstid,  ut- 
märkt genom  bevis  pä  högaktning  och  genom  lä- 
rorika ömsesidiga  meddelanden  om  teologiska,  filo- 
sofiska och  poetiska  ämnen,  men  aldrig  om  sådana 
känslor,  som  kärlek  ingifver.  Fästmön  hade  inga 
sådana  att  meddela,  och  fästmannen  vågade  ej  med 
de  sina  falla  besvärlig;  bröllopet  blef  gång  efter 
annan  uppskjutet.  Efter  en  nära  treårig  förlofnings- 
tid  af  nu  beskrifna  egendomliga  art,  föll  han  i  en 
sjukdom,  som  under  ett  års  tid  höll  honom  vid 
sängen  och  slutligen  lade  honom  i  grafven.  Sörj 
icke,  sade  han  till  fästmön,  sörj  icJce  min  bortgång! 
Jag  dör  med  liign;  ty  jag  har  lychats  ingifva  dig 
fast  Mrlek  till  dygden.  Den  nu  nittonåriga  flic- 
kan kände  djupt  den  bortgångnes  värde  och  sin 
egen  förlust,  —  men  äfven  sin  vinst,  värdet  af  sin 
erhållna  frihet. 

Numera  flyttad  till  Stockholm,  ville  hon  ytter- 
ligare förkofra  sig  i  h varjehanda  studier  och  fick 
till  lärare  Jakob  Fabricius,  en  ung  vid  flottan  an- 
ställd prestman.  Han  var  utmärkt  genom  behag- 
ligt utseende,  angenämt  umgänge,  goda  kunskaper, 
rena  seder,  ädla  tänkesätt  och  en  varm  känsla  för 
vitterhet  och  vetenskap.  Han  har  ock  författat  åt- 
skilliga för  den  tiden  tämligen  läsvärda  skalde- 
stycken. Mellan  en  sådan  lärare  och  en  sådan 
lärjunginna  uppstod  snart  en  ömsesidig  och  brin- 
nande kärlek,  hvilken  ock  beseglades  genom  öm- 
sesidiga löften  om  framtida  äktenskap.  Men  Fa- 
bricius  var  ofrälse,  och  så  starka  kändes  ännu  de 
adliga  fördomarna,  att  fröken  Nordenflychts  bro- 
der, ehuru  hans  egen  fader  var  född  ofrälse,  vägrade 
sitt  giftomanna-bifall.  Förlofningen  mägtade  han 
likväl  icke  bryta,  utan  förbindelsen  fortfor  i  några 
års  tid  under  ömsesidiga  och  varma  uttryck  af  in- 
bördes kärlek  till  hvarandra  och  gemensam  kärlek  till 
skaldekonstens  skönhet  och  vetenskapens  uptäkter. 


11 

Se  här  ett  par  prof  af  deras  i  bref  vexlade   tänke- 
sätt.   Måhända  med  anledning  af  fästmöns  stundom 
oroliga  sinne,  tillskref  henne  Fabricius  följande  strof: 
Lyft  dig  modigt  ifrån  gruset. 
Du,  som  himla-adel  bär! 
Tag  emot  det  sJcära   ljuset, 
Som  från  högsta  höjden  är. 
Det  Jean  göra  sinnet  klart: 
Det  ger  hjertat  Ufiig  fart. 
Fästmön  hemtade  tröst  af  vännens  ord  och  en- 
ligt vana  och  lynne  också  af  naturens  skönhet  och 
svarade: 

Skogens  prydnad  börjar  knoppas; 

Allting  hoppas; 
Solen  delar   lif  och  saft. 
Ja,  min  själ  från  oro,  raka, 

Upp  att  smaka 
Hoppets  ro  och  Gudakraft  I 
Vår  vexling  af  bref,  skref  hon  sedermera,  var 
ej  annat  än  en  vexling  af  herdaqväden.  Till  for- 
men begagnade  ock  deras  säng,  enligt  tidens  bruk, 
herdelifvets  drägt  och  ord,  men  till  innehållet  var 
den  en  vexelsäng  mellan  två  ädla  andar,  h vilka 
lika  vårens  lärkor  sjungande  stiga  mot  höjden,  un- 
der det  vandraren  glad  lyssnar  till  deras  toner  och 
söker  med  lyftad  blick  följa  deras  bana.  Fru  Nor- 
denflycht  har  sedermera  beskrifvit  dessa  år  såsom 
de  lyckligaste  i  hela  hennes  lefnad. 

Fabricius  var  en  nitisk  och  samvetsgrann  prest. 
Att  döma  af  de  utgifna  skrifterna  har  han  dock  i 
kristendom  hyllat  och  framhållit  förnämligast  dess 
sedelära.  De  religiösa  åsigter,  fästmön  förut  in- 
hemtat  dels  genom  egen  läsning  dels  genom  Tide- 
mans ledning,  torde  sålunda  hafva  blifvit  af  Fabri- 
cius understödda,  åtminstone  icke  motarbetade. 

Slutligen  utnämndes  han  till  amiralitets-])astor, 
en  tjenst  vid  hvilken  han  hoppades  kunna  försörja 
maka  och  V>arn.  Hennes  broder  gaf  nu  sitt  efter- 
längtade bifall,  och  bröllopet  firades,    h varefter  det 


12 

nygifta  paret  1741  flyttade  till  Karlskrona.  En 
betydlig  del  af  deras  förmögenhet  gick  under  dit- 
resan  genom  skeppsbrott  förlorad;  men  de  sörjde 
föga  öfver  förlusten,  ty  de  egde  qvar  hvarandra 
och  sin  ömsesidiga  kärlek.  Deras  lyckliga  samman- 
lefnad  har  hon  beskrifvit  i  följande  vers: 

Hvad  ren  Tcärleh  mägiar  sTcänJca, 
Och  man  tänka 

Kan  om  vänskap  och  om  dygd; 

Allt,  hvad  Ijnjiig  själasämja 
Kan  befrämja, 

Njöto  vi  i  fridens  skygd. 
Dessa  ömsesidiga  känslor  och  den  högaktning 
och  kärlek,  hennes  man  inom  kort  förvärfvade  bland 
sina  församlingsboar,  gjorde  deras  verld  till  ett  pa- 
radis, såsom  den  unga  skaldinnan  gång  på  gång 
uttr3^ckte  sig. 

Men  intet  jordiskt  paradis  har  länge  egt  be- 
stånd, och  ej  heller  detta.  Efter  sju  månaders  lyck- 
lig sammanlefnad,  sjuknade  Fabricius  i  hetsig  fe- 
ber. Hans  maka  anade  genast  en  olycklig  utgång, 
och  denna  närmade  sig  ock  med  snabba  steg.  Hon 
slösade  med  den  kärleksfullaste  vård,  de  ymniga- 
ste tårar,  de  innerligaste  böner.  På  sina  knän  an- 
ropade hon  Gud  och  besvor  hon  läkaren  att  rädda 
den  älskades  lif,  men  förgäfves.  Den  unga  enkans 
sorg  bief  utomordentligt  häftig,  såsom  man  kunde 
vänta  af  ett  sådant  sinne  och  efter  en  sådan  för- 
lust. Dåningar,  sömnlöshet  och  förtviflan  uttömde 
snart    krafterna    och   föi*anledde   en    svär  och  låns;- 

o  o 

varig  sjukdom.  Återställd  derifrån,  lemnade  hon 
det  främmande  Karlskrona  och  återvände  till  Stock- 
holm. Vänner  och  anhöriga  sökte  der  genom  del- 
tagande och  vård  lindra  hennes  sorg,  men  förgäf- 
ves; och  hvarken  kristendom  eller  stoicism  kunde 
i  någon  mån  lugna  det  våldsamt  stormande  hjer- 
tat.  Hon  tyckte  sig  hafva  först  varit  den  lyckli- 
gaste, men  derefter  blifvit  den  olyckligaste  menni- 
ska    på    jorden.     Hon    sköt   ifrån   sig  all  tröst,  allt 


13 

sällskap  och  ansåg  sitt  nöje  och  sin  pligt  vara  att 
lefva  endast  för  att  sörja.  För  att  få  alldeles  ostörd 
öfverlemna  sig  åt  dessa  känslor,  dessa  s.  k.  pligter, 
flyttade  hon  till  ett  ensamt  torpställe  på  Lidingön, 
der  t.  o.  m.  namnet  påminte  om  hennes  lidna  för- 
luster, hennes  djupa  lidanden.  Det  samma  skulle 
äfven  rummet  och  omgifningen  göra;  några  skil- 
derier  af  dystert  innehåll  erinrade  om  den  fördy- 
strade  taflan  af  hennes  eget  lif,  en  cymbal  med  sina 
darrande  ljud  om  de  klagande  tonerna  i  hennes 
bröst,  och  det  utanför  brusande  hafvet  om  desval- 
lande känslorna  i  hennes  hjerta.  Att  oupphörligen 
beskåda,  betänka  och  besjunga  dessa  föremål,  blef 
hennes  enda  och  käraste  sysselsättning.  Hon  be- 
skref  den  med  följande  ord: 

Äter  börjar  jag  min  lust, 

Men  en  lust  bemängd  med  galla, 

Att  utgjuta  sticJc  och  pust, 

Låta  tårar  strömlikt  falla, 

Är  den  enda  ro,  jag  har 

Af  de  fordna  nöjen  qvar. 
På  detta  ställe  och  sätt  tillbragte  hon  omkring 
ett  år  och  sammanskref  derunder  flere  skaldestyc- 
ken, som  alla  uttryckte  den  djupaste  sorg,  den  var- 
maste känsla,  och  detta  med  ett  för  den  tiden  nå- 
gorlunda rent  språk  och  ledig  versbyggnad. 

Hon  hade  fattat  det,  som  hon  trodde,  orubb- 
liga beslut  att  för  hela  sin  återstående  tid  lefva  i 
denna  boning  och  för  denna  sorg.  Den  lättrörda 
inbillningskraften  fann  ett  nöje  i  att  med  bjerta 
färger  utmåla  ädelheten  af  ett  dylikt  s.  k.  lefnads- 
heslut,  och  den  tragiska  skönheten  af  ett  sådant  ät 
kärlek  och  sorg  egnadt  lif.  Hon  skref  derom  bland 
annat  följande  vers: 

Emellertid  jag  här  min  fordna  lust  beser, 
Det  Ijufva  jyaradis,   som  likt  en  ros  förblehnai. 
Och  trogna  tårar  till  dens  dyra  minne  ger, 
Hvars    härlelc,    vett    och    dygd  jag  i  min   själ  upp- 
tecknat. 


14 

Hår  sTcall  jaci  repa  upp  min  herdes  dyra  namn; 
Här  sTcola  klippor  på  min  sorgetoner  svara ; 
Här  skall  jag  göra  mig  hekanfer  med  den  hamn, 
Der  rena  själar  få  i  evig  kärlek  vara. 

En  vän  samlade  och  utgaf  några  bland  dessa 
dikter  under  namn  af  »Dew  sörjande  turturdK/vans 
sånger».  Det  var  ett  litet  häfte  af  blott  elfva  blad 
och  nio  skaldestycken,  men  ådrog  sig  genast  myc- 
ket uppseende.  Redan  den  25-äriga  skaldinnans 
person,  öden,  sjelfvalda  enslighet  och  otröstliga 
sorg  väckte  allmänhetens  nyfikenhet  och  deltagande, 
likaså  hennes  dikter.  Svenskarna  hade  dittills  hört 
för  det  mesta  blott  glada  och  lätta  sånger,  sådana 
som  Dalins;  men  sällan  förut  toner  så  djupa,  så 
till  känsliga  eller  sorgbundna  sinnen  talande;  och 
den  unga  skaldinnans  namn  och  sånger  hördes  snart 
från  allas  läppar.  Man  berättade  ock,  huru  hon 
en  gång,  vid  en  eldsvåda,  hade  med  egen  lifsfara 
burit  sin  mor  ur  det  brinnande  huset;  ett  uppträde, 
som  vid  hennes  person  än  mer  fäste  allmänhetens 
blickar  och  deltagande  ^). 

Den  illa  omsedda  torparstugan  hade  emellertid 
ådragit  henne  gikt,  och  den  häftiga,  oafbrutna  sor- 
gen åtskilliga  andra  krämpor,  för  hvilkas  botande 
hon  nödgades  inflytta  till  Stockholm. 

Sorgen  och  saknaden  följde  henne  äfven  dit. 
Hon  tyckte  sig  alljemnt  vara  högst  olycklig 
och  återtog  under  grubblandet  häröfver  läsnin- 
gen af  hvarjehanda  teologiska  och  filosofiska  skrif- 
ter. Man  vet  ock,  att  hon  satte  stort  värde 
på  Bayle,  Helvetius,  Leibnitz,  Locke,  Montesquieu 
och  Pope.  Hon  ställde  Helvetius  vid  sidan  af  Sn- 
krates  och  Galilée;  och  Voltaire  var  hennes  afgud-). 
Men  hvarken  teologer  eller  filosofer  kunde  lugna 
hennes  oro,  hennes  tvifvel.  För  att  erhålla  råd 
och  tröst  vände  hon  sie  till  några  då  lefvande  ut- 


')    Vi    veta    ej    rätt,  hiiruvida  detta  inträffade  förut  eller 
tii\gon  tid  sednare. 

'-)    Kongl.  Bibi.  Gjörwells  bref   13  Nov.   1758. 


15 

märkta  skriftställare  och  bland  andra  till  dansken 
Holberg.  Denne  rådde  henne  att  söha  lösningen 
af  lifvets  gåtor  icke  genom  teoreiisM  grubbel  utan 
genom  praktiskt  religiös  verksamhet,  hvilken  vore  för 
lugnets  återvinnande  det  enda  möjliga  medlet.  Det 
var  ungefär  samma  råd,  hon  redan  förut  erhållit 
af  Tideman  och  efteråt  af  sin  slägtinge,  Klingen- 
berg,  hvilken  af  alla  högt  aktade  man  blef  från 
denna  tid  skaldinnans  vän  och  rådgifvare. 

Till  att  vända  hennes  sinne  från  den  djupa 
sorgen  och  de  oroande  grubblerierna  bidrog  snart 
en  annan  omständighet,  nämligen  det  stora  bifall, 
hennes  dikter  vunno.  Skaldeärans  lager  började 
undanskymma  enkesorgens  cypress,  skaldeärans  strå- 
lar undanjaga  tanketviflens  moln.  Hon  öfvergaf 
mer  och  mer  all  teologi  och  filosofi  för  att  i  stäl- 
let sysselsätta  sig  med  moral,  historia  och  skalde- 
konst, i  synnerhet  med  den  sednare.  Under  namn 
först  af  nEn  herdinna  i  Norden»  och  sedermera 
af  Fi'U  Nordenflycht  började  hon  från  och  med 
1744  att  tidtals  utgifva  samlingar  af  sina  skalde- 
stycken, sina  så  kallade  »Qvinliga  Tankespel»  och 
fortfor  dermed  ända  till  1750.  Att  hon  numera  an- 
tog namn  efter  sin  egen  adliga  börd  och  icke  bi- 
behöll det  efter  sin  djupt  sörjda  make,  tyckes  ock 
antyda  en  viss  förändring  i  känslorna. 

Till  denna  nya  tanke-  och  verksamhets-rigt- 
ning  blef  hon  dock  ingalunda  drifven  af  blott  per- 
sonlig utmärkelselystnad.  De  ädla  frön,  Tideman 
och  Fabricius  i  hennes  hjertan  nedlaggt,  hade  der 
funnit  bördig  jordmån  och  började  nu  skjuta  upp 
och  utveckla  sin  fägring  och  frukt.  I  den  unga 
qvinnans  själ  vaknade  tanken  på  en  lefnadsverk- 
samhet,  ojemnförligt  högre,  ädlare  och  med  hennes 
anlag  mer  öfverensstämmande  än  den,  som  dittills 
henne  föresväfvat;  högre  än  både  den  förra  sorgen 
öfver  en  förlorad  make  och  det  sednare  sträfvan- 
det  efter  lysande  skalderykte.  f~>jelf  mer  och  mer 
hänförd   af  historiens   lärorika  och  moralens  föräd- 


16 

lande  studium,  beslöt  hon  att  med  sin  skaldegåfva 
ingifva  sina  landsmän  kännedom  af  och  kärlek  till 
den  förres  lärdomar  ocli  den  sednares  sanningar, 
och  att  dymedelst  arbeta  för  svenska  folkets  upp- 
l3^sning  och  förbättring.  Höjden  och  ädelheten  af 
denna  tanke  A-isar  höjden  och  ädelheten  af  hennes 
själs  stämning,  och  alstrade  den  verksamhet,  som 
utgör  glanspunkten  i  hennes  lif. 

Vi  fortsätta  nu  teckningen  af  de  inre  och  yttre 
omständigheter,  som  beredde  och  genomförde  denna 
hennes  utveckling. 

Ar  1753  blef  hon  intagen  i  det  vittra  sam- 
fundet TanJcebijggareorden,  om  h vilket  mera  fram- 
deles. Hon  var  dess  största  ])oetiska  förmåga  och 
anmodades  snart  blifva  dess  ledarinna.  Här  kom 
hon  i  nära  beröring  med  åtskilliga  yngre  skalder 
och  i  synnerhet  med  Creutz  och  Gyllenborg,  hvilka 
nyligen  lemnat  högskolorna  och  fått  anställning  i 
hufvudstaden,  och  nu  med  förtjusning  slöto  sig  till 
den  betydligt  äldre  skaldinnan.  Detta  sällskap  ut- 
gaf  frän  1753  sina  arbeten,  hvilka  under  namn  af 
»Våra  försök»  innehöllo  medlemmarnes  skaldestyc- 
ken och  deribland  de  flesta  och  bästa  af  fru  Nor- 
denflycht  med  namnteckningen  U — ie  d.  v.  s.  Uranie. 

Inom  det  stora  antalet  medlemmar  i  nämnde 
orden  bildade  sig  sedermera  ett  mindre  sällskap, 
bestående  af  Creutz,  Gyllenborg,  A.  G.  Leijonhuf- 
vud,  två  bröder  Torpadius  och  några  andra  ut- 
märkta personer,  hvilka  vanligtvis  samlades  hos 
fru  Nordenflycht.  Hon  bodde  då  för  tiden  i  det 
nu  s.  k.  bergianska  huset  vid  Karlbergs  alléen,  i 
närheten  af  förd  na  kyrkoherde-bostället  i  Adolf 
Fredriks  församling.  Från  denna  trakt,  från  båda 
dessa  boningar,  hafva  således  utgått  tvä  herrliga 
företeelser  inom  vår  fosterländska  litteratur:  frän 
den  förra  den  Nordenilycht-gyllenborgska  vitter- 
hetsskolan,  från  den  sednare  1819  års  psalmbok. 

Sällskapet  samlades,  sade  vi,  hos  fru  Norden- 
flycht.     Den    dittills   för  ojiraktisk  tafatthet  begab- 


17 

både  skaldinnan  utvecklade  i  denna  boning"  sin 
qvinnliga  personlighet  på  ett  lika  behagligt  som 
oförniodadt  sätt.  Det  var  liksom  hon  velat  i  verk- 
ligheten visa  sanningen  af  sitt  påstående,  att  qvinnan, 

Om  hon  har  upphruliad  själ, 

Lär  hon  sig  snart  hushålls- slöjder. 

Är  hon  rått  till  vishet  höjder, 

Vet  hon  och  att  styra  väl. 
Hennes  hem  liksom  hennes  aftonmåltider  ut- 
märkte sig  visserligen  genom  några  egenheter,  men 
tillika  genom  en  angenäm  och  för  gästerna  behag- 
lig anordning,  och  hon  sjelf  uppträdde  som  en  den 
mest  artiga  och  lörekommande  värdinna.  Sällska- 
pets vanliga  sysselsättning  bestod  i  att  läsa  andras 
och  egna  arbeten,  och  att  granska  äfven  dessa  sed- 
nare,  och  detta  skedde  med  den  sällsynta  förenin- 
gen af  en  upprigtighet,  som  alltid  gagnade,  och 
en  grannlagenhet,  som  aldrig  sårade.  Känslan  af 
gemensam  vänskap  för  hvarandra,  gemensam  kär- 
lek för  yrket  och  gemensamt  ansvar  för  verksam- 
heten var  så  stark,  att  medlemmarna  tyckte  sig 
utgöra  icke  en  samling  litterära  personer  utan 
tillhopa  en  enda  litterär  personlighet,  sä  att  gransk- 
ningen gällde  icke  den  enskilde  författaren  utan 
hela  förbundet.  På  detta  sätt  genomgingo  de  nu 
sina  i  samlingen  »Våra  FörsöJc»  tiUförene  tryckta 
dikter,  ströko  ul  ibland  hela  stycken,  ibland  en- 
skilda ställen  samt  gjorde  många  ändringar  och 
tillägg.  Timmarna,  säger  Gyllenborg, /örj^ö^o  under 
slcimt  och  infall  och  under  en  sysselsättning,  som 
förädlade  icke  blott  författarnes  dikter  utan  ock 
deras  personer,  samt  vidgade  området  för  deras 
känslor  och  tankar.  Urvalet  af  deras  ungdoms- 
dikter utkom  derefter  i  förskönad  gestalt  och  un- 
der namn  af  Vitterhets  Arbeten  samt  beledsagade 
af  nya  än  mer  förädlade  frukter  af  deras  skalde- 
konst. Det  var  här,  Sverge  fick  läsa  de  nu  mog- 
nande   skriftställarnes   ryktbaraste  verk;  af  Creutz, 

Fryxells  Berätt.     45.  2 


18 

Afis  och  Camilla  och  af  Gyllenborg  sången  öfver 
3IennisJcans  nöjen  och  eländen  och  hans  Satir  öfver 
mina  vänner  m.  fl.  Jag  Jean  aldrig  glömma,  skref 
den  sednare,  de  glada  stunder,  vi  tillhragte  under 
dessa  arbeten.  Vi  ansågo  hvarandras  foster  lilcsom 
våra  egna,  logo  åt  våra  misstag  och  voro  de  första, 
som  dem  erkände.  Bättelserna  meddelades  utan 
högmod  och  antogos  utan  förödmjiilcelse.  Ingens 
stolthet  kände  sig  sårad  genom  anmärkningarna 
mot  honom  sjelf;  och  ingens  aficnd  genom  beröm- 
met öfver  andra;  sådant  var  tänkesättet  inom  den 
krets,  som  stiftade  den  Nordenflycht-gvUenborgska 
vitterhetsskolan.  I  nämnde  s.  k,  bergianska  hus 
förvaras  ännu  flere  porträtter  af  de  snillen,  som 
besökte  denna  boning,  och  som  derifrån  spridde 
öfver  fäderneslandet  kärlek  till  sanning,  till  Ijus- 
och  till  hjertats  ädlaste  dygder. 

Detta  snillrika  och  lysande  sällskap  blef  snart 
ryktbart,  och  att  i  detsamma  fä  inträde  eftersträf- 
vades  af  flere  för  lärdom  och  bildning  utmärkta 
personer.  Fru  Nordenflychts  boning  blef  i  smått 
en  bild  af  de  likartade,  ryktbara  sällskaper,  som  i 
Paris  slöto  sig  kring  några  dåtidens  för  snille  och 
behag  utmärkta  fruntimmer. 

Man  undrar,  hvarifrån  hon  tog  medel  till  ut- 
öfvande  af  en  sådan  gästfrihet.  Genom  skepps- 
brott, eldsvåda,  stöld  och  bedrägerier  hade  hon  för- 
lorat sin  egen  obetydliga  förmögenhet  och  blifvit 
bragt  i  verklig  nöd  och  tvungen  att  begära  un- 
derstöd, och  det  stundom  på  ett  nästan  förödmju- 
kande sätt.  Hon  vände  sig  till  konung  Fredrik 
med  en  rimmad  bönskrift,  i  hvilken  bland  annat 
lästes: 

Mig  ödet  hotar  nu  med  ängslig  undergång ; 
Min  stämma  tynar  af,  min  harpa  måste  tiga. 
Fast  vetenskapens  Ijtis  och  smak  i  Sverige  stiga; 
Min  skaldgudinna  dock  försmägtar  vid  sin  sång. 
Men  lätt  hon  vcderfås,  en  enda  nådehlick, 
Ett  ord,  o  store  kting!  till  dina  trogna  männer, 


19 

Som  lyda  dina  bud  och  äro  visJietsvänner, 
Kan  bringa  åter  snart  mitt  skaldespel  i  sJcicJc. 

Äfven  till  ständerna  vände  hon  sig  med  an- 
hällan  om  hjelp  och  med  försäkran,  att  hon  eljest 
måste  nedlägga  sin  penna.  Så  älskade  voro  dock 
både  hon  och  hennes  sånger,  att  alla,  och  som  det 
tyckes,  med  icke  ringa  gåfvor  skyndade  till  hennes 
understöd;  så  konungarna  Fredrik  och  Adolf  Fre- 
drik, så  drottning  Lovisa  Ulrika  och  kronprinsen 
Gustaf,  så  äfven  ständerna,  hvilka  anslogo  åt  henne 
ett  årsunderhåll  af  600  d.  s.  m.  Hon  skickade  ock 
till  storfursten  Paul  i  Ryssland  en  sång,  i  hvilken 
hon  prisade  hans  företrädare  och  uppmanade  honom 
att  likna  dem  i  kraft  och  furstliga  dygder,  och  hon 
erhöll  för  detta  qväde  en  gäfva  af  6,000  d.  k.  m. 
Genom  sådana  understöd  och  något  författarearvode 
fick  hon  medel  att  underhälla  sitt  anspråkslösa  men 
behagliga  hem. 


Fru  Nordenflyclit  som  skaldinna  utmärkte  sig 
icke  genom  rik  uppfinningsförmåga  eller  skapande 
inbillniugskraft,  och  har  ej  heller  efterlemnat  nå- 
gra verk  af  större  episkt  eller  dramatiskt  värde. 
Känsla  och  reflexion  voro  de  starka  sidorna  i  hen- 
nes anlag,  lyrik  och  didaktik  i  hennes  poesi.  Den 
häftiga  och  glödande  känslan  hafva  vi  ofta  omtalat, 
och  läsaren  återfinner  den  i  hennes  många  lyriska 
dikter.  Turtiirdufvans  sånger  äro  vanligtvis  ena 
gången  erotiska,  andra  gängen  elegiska;  »eld  och 
tårar»,  sade  man,  »voro  beståndsdelarna  i  hennes 
både  person  och  lyrisha  sTcaldeTconst.» 

Den  andra,  den  sednare  framträdande  sidan 
deraf,  reflexionen,  utvecklade  sig  allt  mer  genom 
hennes  smak  för  och  sysselsättning  med  teologi- 
ska, filosofiska  och  moraliska  ämnen,  och  den  fram- 
kallade många  didaktiska  och  satiriska  skaldestyc- 
ken. En  bismak  från  den  filosofiska  källan  röjde 
sig  ock  i  hennes  satirer,  hvilka  mer  sysselsatte  sig 
med    de    allmänna  åsigter,  som  lågo  till  grund  för 


20 

tidsandan;  hvaremot  hennes  vän,  den  wiindre  filo- 
sofiske Gyllenborg,  mer  rigtade  sina  satirer  mot 
enskildheter  i  sederna  och    lefnadssättet. 

Aret  1753  och  bekantskapen  med  Creutz  och 
Gyllenborg  anses  hafva  utgjort  en  vändpunkt  i  fru 
Nordenflychts  skaldskap.  Berörde  herrar  iugåtVo 
henne  ökadt  tycke  för  franska  vitterheten  och  för 
dess  regelbundna  form,  fina  smak  och  rundade  full- 
ändning. Man  finner  ock,  att  hon  från  denna  tid 
mer  och  mer  öfvergaf  det  dittills  vanliga  men  en- 
formiga och  ofta  onaturliga  bruket  att  kläda  sina 
skaldestycken  i  herdedrägt  och  att  söka  oskuld  och 
dygd  blott  i  herdelifvet.  Man  har  ock  velat  finna 
den  konstnärliga  formen  i  de  sednare  dikterna  nå- 
got felfriare  och  bättre,  andan  och  innehållet  deremot 
något  kallare  än  förut.  Långt  vigtigare  var  dock 
en  annan  och  något  äldre  förändring.  Enligt  fö- 
regående föga  berömliga  bruk  af  en  Lucidor,  Ru- 
nius  och  Dalin,  m.  fl.  hade  också  fru  Nordenfiycht 
skrifvit  en  mängd  tillfällighetsvers  vid  namns-,  fö- 
delse-, bröllops-  och  begrafningsdagar  och  äfven 
till  kungliga  och  furstliga  personer  dikter,  stundom 
vanställda  af  motbjudande  smicker.  Hon  hade  t. 
o.  m.  en  gång,  vi  hoppas  till  följe  af  okunnighet, 
kallat  ryska  kejsarinnan  Elisabet  ■alla  kröntas  ära  , 
och  omtalat,  huru  denna  furstinna  gjorde  qvinnans 
Jijeltedygä  för  all  verlden  Imnnig.  Fru  Norden- 
flychts i  grunden  rena  och  ädla  hjerta  vände  sig 
dock  snart  med  ovilja  från  en  dylik  snillets  för- 
nedring. Om  det  förakt,  den  ådragit  sångens  gu- 
domliga gåfva,  skref  hon  följande  rader: 
Men  rot  till  det  förtrycTc,  som  skaldeJiOnsten  l/otar, 
Ar  mest  det  felsteg,  som  i^oeten  sjelf  begår. 
Med  nedrigt  ändamål  han  så  sin  ära  motar, 
Att  sjelfva  Jconsten  till  sin  höghet  lida  får. 
När  skalden  obetänJct  sig  låga  ämnen  väljer 
Och  ärans  lagerblad  som-  kram  för  vinsten  säljer. 

Efter    detta    utbrott  af  harm  öfver  missbruket, 
vände    hon    sina    tankar   till  det  ädlare  bruket  och 


21 

framställde  med  glödande  ord  skaldens  heliga  pligt 
att  sjunga  till  dygdens,  hjeltens  och  storverkens  ära; 
och  att  för  Jcommande  slägter  framhålla  den  i  en 
sanning,  en  glans,  som  trotsar  hade  glömsJcans  och 
förtalets  tnagt.  Det  var  ett  svenskt  qvinnohjerta  och 
dess  tor  högre  och  renare  tänkesätt  varma  känsla,  som 
sålunda  til!  förädlad  och  förädlande  verksamhet  om- 
skapade sitt  fäderneslands  dåvarande  skaldekonst. 
Ofvannämnde  sång  skrefs  senast  1747  och  visar,  att 
det  var  af  egen  ingifvelse  och  före  bekantskapen  med 
Creutz  och  Gyllenboi-g,  som  hon,  en  29  årig  qvinna, 
framlade  dessa  nya  och  högre  åsigter,  och  det  var  också 
i  enlighet  med  dem,  som  hon  i  tankebyggare-orden 
antog  eller  mottog  namnet  Urania.  Från  nämnde 
tid  försvunno  ock  ur  hennes  dikter  mer  och  mer 
de  vanliga  tillfällighetsrimmen  och  än  mer  det  mot- 
bjudande smickret.  Hos  henne  och  visserligen  ock 
genom  henne  utbildades  den  högre  anda,  som  ut- 
märkte de  flesta  af  dåtidens  yngre  skalder.  Med 
ord  och  efterdöme  och  med  växande  klarhet  och 
kraft  uttalade  denna  skriftställarekrets  sin  varma 
öfvertygelse  om  skaldens  herrliga  kallelse  och  he- 
liga pligt  att  till  dygdens,  sanningens  och  mensk- 
lighetens  tjenst  offra  sina  krafter  och  helga  sitt 
snille.  Öppna,  skref  hon  i  sådan  sinnesstämning: 
Öppna  din  andliga  syn,  du  andliga  himmelska  låga! 
SträcJc  till  himlarna  iit  din  åtrås  hela  förmåga! 
Välj  ej  skapade  ting,  så  att  skaparen  sjelf  för- 
glömmes! 
Dessa  förgås,  det  eviga  allt  ej  nånsin  uttömmes. 

Det  kan  ock  med  sanning  sägas,  att  hennes 
vitterhetsskola  har  genom  allvar  och  renhet  ut- 
märkt sig  framför  såväl  den  föregående  som  efter- 
följande tiden. 

Fru  Nordenflychts  verldsåsigt  var  i  mycket  en 
återspegling  af  den,  som  mensklig  forskning  och 
tanke  hade  då  för  tiden  hos  en  del  af  den  kunni- 
gare allmänheten  utbildat.  Hon  leddes,  som  nämndt 
är,    hvarken    af   kyrkligt  religiösa  eller  af  spekula- 


22 

tivt  filosofiska  läror,  utan  förnämligast  af  den  mo- 
raliska lefnadsvishet,  som  den  s.  k.  sens-commun- 
filosofien,  sundt-förniifts-filosotien,  hos  många  sina 
anhängare  utbildat.  Betraktom  hennes  förhållande 
till  en  hvar  bland  dessa  tre   rigtningar! 

Först  till  statshyrhans  dogmatisTca  lärort  Man 
finner  hos  henne  nästan  intet  spår  af  tillgifvenhet 
för  eller  tro  på  dessas  innehåll.  Hon  har  väl  som 
författare  dem  aldrig  angripit,  men  ej  heller  nå- 
gonsin försvarat,  knappt  vidrört.  Ej  heller  kunde 
någon  bland  dåtidens  religiösa  afvikningar  från 
statskyrkan,  hvarken  pietismen,  herrnhutismen  eller 
swedenborgianismen  tillvinna  sig  hennes  bifall.  Hon 
hade  helt  och  hållet  förlorat  allt  förtroende  till,  all 
tro  på  den  uppenbarade  religionen,  i  hvilken  form 
den  ock  framträdde.  För  ett  sä  varmt  hjerta,  en 
så  liflig  känsla  var  denna  vändning  mycket  besyn- 
nerlig. Den  föranleddes  troligen  af  flere  omstän- 
digheter; t.  ex.  af  hennes  tidigt  framstående  tvif- 
velsjuka  och  tidiga  fritänkeri-läsning;  —  af  det 
för  känsla  och  förnuft  stötande  sätt,  hvarpå  kri- 
stendomens försoningslära,  underverk  och  dogmer 
då  för  tiden  ofta  framställdes,  i  synnerhet  af  herrn- 
hutismen och  Rutström  ^)  —  af  de  skarpa  anmärk- 
ningar, det  qvicka  gäckeri  öfver  dylika  ämnen, 
hon  fick  läsa  hos  samtidens  utmärktare  snillen,  en 
Bayle  och  Voltaire  m.  fl. ;  —  af  det  bifall,  hvar- 
med  dessa  gäckerier  hos  flertalet  af  dåtidens  kun- 
nigare allmänhet  mottogos;  —  af  de  flere  vackra 
och  ädla  sidor,  som  den  i  stället  erbjudna  natur- 
religionen framlade;  —  och  sist  af  förtroende  till 
de  högt  aktade  män,  en  Kiingenberg  och  Tideman, 
som  henne  besagde  läror  förestafvat.  Troligtvis 
har  det  varit  dessa  omständigheter,  som  aflägsnade 


')  Det  är  ej  anvisadt,  än  mindre  bevisadt,  men  ganska 
sannolikt,  att  det  sätt,  hvarpå  Rutström  framställde  förso- 
nings-lärarn m.  m.  har  mycket  bidragit  till  framkallande  af 
de  deremot  stridande  äsigter,  som  fru  Nordenflycht  och  Swe- 
denborg  hvar  på  sitt  sätt  ådagalade. 


23 

henne  från  dåtidens  uppfattning  af  kristendomen. 
Ledd  af  djup  vördnad  för  många  dennas  sanningar, 
tillät  hon  sig  dock  aldrig  några  mot  densamma  rig- 
tade  speord  eller  anfall. 

Af  den  andra  omtalade  verldsäsigten,  af  den 
s.  k.  speliulativa  filosofien,  kände  hon  sig  ej  heller 
tillfredsställd.  Dess  undersökningar  och  läror  om 
menskliga  kunskapsförmågan,  om  tingens  A-erklig- 
het  eller  skenbarhet  och  om  flere  dylika  ämnen 
har  hon,  liksom  troligen  många  dåtidens  skriftstäl- 
lare, ansett  vara  dels  för  mj-cket  invecklade  och 
svårfattliga,  dels  för  litet  sammanhängande  med  de 
i  hennes  ögon  för  menniskanvigtigaste  lifsfrågorna. 
Och  i  afseende  pä  dessa  sednare  t.  ex.  om  förl^ål- 
landet  mellan  Gud  och  menniskan,  mellan  tid  och 
evighet,  mellan  frihet  och  nödvändighet;  —  med 
den  spekulativa  filosofiens  försök  att  lösa  dessa  lif- 
vets  gåtor  och  att  leda  lifvets  verksamhet  kände 
hon  sig  ej  heller  tillfredsställd.  Hon  tyckes  hafva 
delat  den  misstro,  den  ovilja,  som  många  den  ti- 
dens tänkare  hyste  mot  all  metafysik,  mot  all  sådan 
spekulation,  som  ville  filosofiskt  förklara,  hvad  de 
trodde  intet  menniskoförnuft  kunna  förklara. 

Härigenom  leddes  hon  till  ofvannämnde  tredje 
rerldsåsigt,  den  som  af  henne  för  det  mesta  hylla- 
des; och  icke  blott  af  henne  utan  ock  af  flere  den 
tidens  utmärkta  personer.  Den  har  utöfvat  stort 
inflytande  icke  blott  på  henne,  utan  ock  på  hela 
tidehvarfvet,  också  inom  värt  land,  och  förtjenar 
således  att  åtminstone  i  sina  grunddrag  kännas. 

Det  var  en  ur  Lockes  filosofi  utbildad  åsigt, 
hvars  här  ifrågavarande  hufvudpiinkter  och  läror 
voro,  att  menniskan  hvarken  genom  sitt  naturliga 
förnuft  eller  sin  så  kallade  spekulativa  filosofi  mäg- 
tade  lösa  lifvets  öfvernaturliga  gåtor;  —  att  hon  der- 
före  icke  borde  sträfva  efter  en  sådan  utom  områ- 
det för  hennes  fattning  belägen  kunskap;  —  att 
hon  i  stället  borde  sträfva,  teoretiskt  efter  kunskap 
om  för  henne  begripliga  föremål,  och  praktiskt  ef- 


24 

ter  fullgörandet  af  henne  åliggande  pligter;  —  och 
att  hon  borde  just  deruti  sätta  sin  ära,  sin  sällhet. 
Man  trodde  å  ena  sidan  på  Gud  och  odödlighet; 
men  å  den  andra  på  omöjligheten  att  deras  tillvaro 
bevisa,  deras  beskafl^nhet  utransaka.  Man  trodde 
på  saken;  men  icke  på  något  bland  de  många  be- 
visen eller  beskrifningarna.  Bibeln  talar  om  sådana 
personer,  som  icJce  se,  och  äocJc  tro.  Beskrifningen 
kan  i  någon  mån  gälla  älven  dessa  slags  fritänkare, 
hvilka  trodde,  ehuru  de  icke  sägo,  icke  ens  trodde, 
att  de  eller  någon  annan  dödlig  kunde  se^).  De 
trodde,  sade  vi,  på  Gud  och  odödlighet,  m.  m. 
Men  denna  tro  var,  om  vi  sä  få  uttrycka  oss,  hvar- 
ken  den  religiösa  uppenbarelsens  eller  den  spekula- 
tiva filosofiens  öfvertygelse,  utan  en  tro,  som  hvi- 
lade  på  menniskans  medfödda  religiösa  känsla.  De- 
ras Gud  var  icke  en  sådan  personlighet,  om  hvars 
tillvaro,  magt,  rättvisa  och  kärlek  de  trodde  sig  ge- 
nom uppenbarelse  faktiskt  förvissade,  och  pä  hvilken 
de  sålunda  kunde  bygga  sin  tro  och  sitt  hopp. 
Den  var  i  stället  en  skapelse  af  deras  egen  kän- 
sla, tanke  och  inbillningskraft;  en  Gud,  om  livars 
tillvaro  och  egenskaper  de  icke  hade  någon  annan 
säkerhet  än  en  subjektiv  öfvertygelse  derom,  att 
en  sådan  rättvis  och  allsmägtig  Gud  borde  och 
måste  finnas.  Men  deras  föreställning  om  honom 
vexlade  naturligtvis  efter  hvar  enskild  menniskas 
personliga  uppfattning  och  var  således  ganska  om- 
b3'tlig  och  obestämd;  likaså  begreppen  om  hans 
belönande  och  strafTande  rättvisa  och  magt,  ni.  m. 
Många  dåtidens  skriftställare  gåfvo  sig  likväl  med 
dessa  sväfvande  åsigter  tillfreds;  kanske  mest  der- 
före,  att  de  voro  öfvertygade  både  om  omöjlighe- 
ten att  komma  till  större  visshet,  och  om  möjlig- 
heten att  äfven  med  en  sådan  verldsåsigt  kunna 
utöfva  en  kärleksfull  och  välsis-nelserik  verksamhet. 


')  Under  Gustaf  den  tredjes  tid  tog  fritänkeriet  ett  stort 
steg  framåt.  Man  började  dä  att  förkasta  icke  blott  beskrif- 
ningarna och  bevisen,  utan  ock  saken. 


25 

Sådan,  dock  med  sina  personliga  vexlingar, 
var  äsigten   lios  fru  Nordenflycht  och  hennes  vänner. 

Hon  befarade  väl  stundom,  att  Lockes  filosofi 
skulle  tillintetgöra  tron  på  Gud  och  på  själens 
odödlighet;  dessa  dyrbara  föremål  för  hennes  kär- 
lek, hennes  hopp.  För  det  mesta  ansåg  hon  sig 
dock  kunna  förena  dem  med  nämnde  lilosofi;  — 
hon  ungefär  på  samma  sätt,  som  många  den  ti- 
dens tänk:,ire  gjorde;  och  det  var  denna  anda,  som 
hufvudsakligen  ledde  hennes  skriftställeri.  Hon  ut- 
talade den  ock  i  många  sina  skaldestycken:  t.  ex. 
i  nedanstående  rader. 

Gt(d  sjelf  i  ett  ljus  har  sin  bonino  beredt, 
Dit  ingen  Jean  Jcomma  och  ingen  har  sett. 
Här    har    han  gett  sTmggan  och  spår  af  hans  ljus 
U^ppgår  i  de  sällare  himlarnes  hus. 

Vi  äro  beredda  till  sanning  och  fröjd, 
Hvar  en  till  att  nå  sin  lycksalighets  höjd. 
Bland  mörTcer,  villfarelser,  svaghet  och  fel, 
Som  blifvit  de  tänhande  jordmasTcars  del, 
Uppgår  docJc  en  stråle,  ett  ljus  är  här  satt, 
Att  lysa  oss  ut  från  vår  eländes  natt; 

Den  rena,  osmittade  verJcliga  dygd. 
Få  eviga  grunder  och  sanningar  byggd. 
Är  den,  som  vår  endaste  sällhet  utgör, 
Oss  fram  till  den  sanna  lychsaUghet  för. 

Med  denna  verldsäsigt  har  hon  ock  för  det 
mesta  känt  sig  tillfredsställd.  Dock  icke  alltid. 
Hennes  själ,  som  ej  sällan  våldsamt  hänfördes  af 
ögonblickets  ingifvelser  och  intryck,  mägtade  ej 
orubbligt  fasthålla  denna  ehuru  sjelfvalda  åsigt-,  ej 
heller  med  densamma  och  med  dess  slutföljder  åt- 
nöjas.  Hon  hade,  som  vi  sett,  bortkastat  religio- 
nens tros-stege  och  i  stället  tillgripit  den  tanke- 
stege, hennes  egen  eller  tidens  sens-commun-filosofi 
erbjöd.  Men  hunnen  till  dennas  öfversta  steg,  säg 
hon  der  framför  sig  icke  en  efterlänutad  himmelsk 


26 

och  färgrik  förklaring  öfver  både  tid  och  evighet; 
utan  i  dess  ställe  den  enkla  och  klara,  men  för 
mångens  öga  kalla,  kala,  t.  o.  m.  ödsliga  utsigt, 
som  forntidens  stoicism  och  dåtidens  naturalism  er- 
bjödo.  Hennes  vänner  hade,  som  nämnd  t  är,  låtit 
sig  dermed  nöjas  och  likväl  känt  sig  till  ädel  verksam- 
het uppmanade.  Likaså  gjorde  väl  som  oftast  fru  Nor- 
denflycht  sjelf,  i  synnerhet  så  länge  någon  bland  dessa 
vänner  stod  stödjande  och  styrkande  vid  hennes 
sida.  Hon  var  dock  alltför  mycket  både  qvinna 
och  skaldinna  för  att  alltid  kunna  af  denna  natur- 
religion eller  stoicism  känna  sig  tillfredsställd.  Lem- 
nad  åt  sig  sjelf  och  vid  svårare  pröfningar,  började 
hon  stundom  betvifla  dess  läror,  stundom  att  all- 
deles förkasta  dem;  —  dem  liksom  alla  andra,  både 
filosofiska  och  religiösa.  Dylika  tidtals  förekom- 
mande brytningar  voro  förfärliga.  Tviflande  om 
allt  och  troende  på  intet,  kände  hon  sig  högst 
olycklig.  Med  ångestrop,  pressade  ur  djupet  af  ett 
förtvifladt  hjerta,  utbrast  hon:  lyclclig  den,  som 
han  förtrösta  på  fars  och  farfars  gamla  hibelfro ! 
LycMig  ock  den.,  som  Tean  förtrösta  på  naturens 
ljus  och  eget  förnuft,  och  derför  lugn  och  trygg 
följer  dessas  föresTcrifter I  Lycklig  till  och  med  den, 
som  tror  hvarken  xki  Gud  eller  odödlighet,  utan 
glad  och  obesvärad  tillfredsställer  alla  sina  önsk- 
ningar! Men  olycklig  den,  som  icke  har  någon  fast 
grund  för  sina  tankar;  den,  som  trängfar  efter 
ljus,  men  icke  finner  något;  den,  som.  vill  glädja 
sig  åt  tron  x}å  Gud  och  dygd,  men  fruktar,  att 
båda  äro  bedrägliga  irrbloss. 

Ur  detta  tviflets  mörker,  dessa  förtviflans  stor- 
mar blef  hon  dock  som  oftast  räddad  genom  den  i 
hennes  hjerta,  oaktadt  alla  motsägelser,  dock  all- 
tid lefvande  tron  pä  Gud  och  odödlighet;  dessa 
odalsanningur  som  Rydelius,  dessa  medfödda  idéer, 
som  Cartesius  och  Leibnitz  kallade  dem.  Också 
hos  fru  Nordenflycht  voro  de  medfödda  och  till  ett 
lif,    som    kraftfullt    kämpade    för    sin   tillvaro.     Ur 


27 

tviflets  natt  framglänste  de  snart  ån^^o  som  räd- 
dande stjernor,  och  hon  öfverlemnade  sig  då  åter- 
igen och  förtröstansfullt  åt  deras  ledning.  Detta 
gjorde  hon  likväl  icke  på  grund  af  några  teolo- 
giska eller  filosofiska  tankeslut,  utan  enligt  sitt 
skaplynne  till  följe  af  den  känsla,  för  hA'ilken  nämnde 
läror  äro  natur-nödvändigheter,  äro  menniskoandens 
postuiater;  och  dessutom  också  hon  till  följe  af  det 
hopp,  som  mägtar  tro  utan  att  se,  och  af  den  själs- 
stämning, som,  ju  samvetsgrannare  den  lyder  dyg- 
dens läror,  desto  klarare  förnimmer  deras  sanning 
och  gudomliga  ursprung.  Med  sädana  ätervaknade 
känslor  i  hjertat,  återvände  hon  med  förnyad  styrka 
till  sina  vanliga  åsigter  och  utbrast: 

Jag  vill  då  härvid  stödja  mig, 

EJmr  mitt  lefnadslop})  må  ila. 

På  motgångs  eller  lyclcans  stig 

Vid  Gud  och  dygden  slcall  jag  hvila. 

Odödligheten  för  mig  står; 

Stor  sak,  hur  tiden  än  försvinner ; 

Om.  den  i  sorg  eW  fröjd  förrinner, 

Först  jag  det  sanna  målet  når. 
Liksom  mänga  den  och  andra  tiders  tänkare, 
tog  hon  från  religionen  och  frän  den  spekulativa 
filosofien  sin  tillflykt  till  moralen,  såsom  innebä- 
rande det  enda  allmängilltiga,  man  kunde  veta  om 
menniskors  förhållande  till  Gud.  Moraliska  tankar, 
skref  hon,  äro  dock  en  skymt  af  det  eviga  ljuset. 
Moralen  blef  fördenskull  stödjepunkten  för  hennes 
åsigter  och  handlingar,  och  att  framhålla  dess 
sanning  och  skönhet  bästa  sättet  att^  främja  men- 
niskoslägtets  förädling  och  lycka.  At  dessa  äm- 
nen egnade  hon  ock  sitt  skriftställeri,  och  ut- 
vecklade dervid  ett  rikt  förråd  af  teoretiska  kun- 
skaper, praktisk  erfarenhet,  skarp  blick,  stor  fyn- 
dighet, och  framför  allt  en  ren  och  fin  rättskänsla. 
Det  finnes  inom  menskligt  bröst,  inom  menskligt 
samhällsiif,  få  ljusa  eller  mörka  sidor,  få  dygder 
eller    laster,    som  icke  hennes  spanande  blick  upp- 


28 

täckte  och  hennes  brinnande  nitälskan  framdrog, 
livar  efter  sin  art,  till  beröm  eller  bestraffning  ^). 
Samlingen  af  sådana  dikter  skulle  blifva  ganska 
stor  och  tillika  ganska  hedrande  för  henne,  både 
som  mennika  och  författarinna.  De  verkade  ock 
förädlande  på  allmänna  tänkesättet;  ty  skrifna  med 
för  (len  tiden  ovanlig  grad  af  snille  och  värma,  och 
vanligtvis  lämpade  till  allmänt  kända  melodier, 
blefvo  de  mycket  älskade  och  sjungna,  och  in- 
gjöto  i  månget  bröst  skaldinnans  kärlek  till  dygd 
och  sanning.  Rummet  tillåter  ej  att  införa  vid- 
lyftigare utdrag,  dock  må  till  prof  några  bland 
de   kortare  epigramm.erna  meddelas. 

1. 

Ett  qvicJct  och  bittert  sJcämt  i  scillsTcap  mest  behagas; 
Men  vakta  dig  för  tungans  fina  mord! 
Sälj   vänska}),   dygd   och  frejd  ej  för  ett  artigt  ord, 
Och  låt  ditt  hjerta  ej  utaf  ditt  vett  bedragas! 

2. 

Låt  andras  oförrätt  ditt  sinnes  ro  ej  bry! 

Det  är  ett  svaghetsprof  på  menskors  ondska  klaga. 

Hvarthän  i  verlden  vill  du  fly, 

Om  du  ej  dårskap  kan  fördraga? 

3. 
Döm  lindrigt  andras  fel!    Sker   dig  ej  samma  rutt, 
Var  lika  mild  ocli  öm  i  ord  och  lefnadssätt! 

4. 

Att  sina  tankar  kunna  dölja 
Det  kallas  klokhet  i  vår  bygd. 
Att  ej  behöfva  hjertat  hölja 
Det  är  en  ändå  större  dygd. 

5. 

Af  allt,  hvad  jordiskt  är,  hör  ingenting  oss  till! 
Hvad  kan  då  kallas  mitt?  blott  hvad  jag  gör  och  vill! 

' )  Med    tidens    politik    och    partier   har  hon  dock  nästan 
aldrig  sysselsatt  sig. 


29 

Såsom  vi  se,  finner  man  stundom  i  hennes 
skrifter  ätskilliiia  tankar,  som  sedermera  blifvit 
genom  fru  Lenngrens  snille  och  behag  utvecklade 
till  än  större  skönhet  och  sanning.  Fru  Korden- 
flycht,  fru  Lenngren  och  Fredrika  Bremer!  huru 
många  sanna,  rena  och  ädla  tankar  hafva  icke  dessa 
tre  qvinnliga  snillen   ingjutit  hos  svenska  folket. 

Ej  få  bland  fru  Nordenflychts  dikter  härleda 
sig  frän  och  syfta  på  hennes  egna  och  personliga 
åsigter  och  öden ;  t.  ex.  då  hon  ena  gängen  lof- 
sjunger,  andra  gängen  fördömmer  kärleken;  båda 
delarna  med  glödande  värma  och  på  fullaste  allvar, 
och  allt  efter  den  rigtning,  de  brusande  känslorna 
för  tillfället  togo.  Knappast  har  dock  någonting  så 
ofta  och  häftigt  inverkat  på  hennes  författareskap, 
som  harmen  öfver  det  sätt,  hvarpå  man  ville  hin- 
dra qvinnan  från  vitter  och  vetenskaplig  bildning; 
och  öfver  det  sätt,  hvarpå  mången  tadlade  hennes 
egen  sysselsättning  med  dylika  ämnen.  I  visst  fall 
var  hon  den,  som  först  framträdde  med  de  läror, 
hvilka  sedermera  blifvit  utvecklade  till  den  s.  k. 
qvinno-emancipationen;  och  hon  A'ann  för  dem  re- 
dan på  sin  tid  många  anhängare,  och  i  synnerhet 
Gryllenborg.  Bitterheten  och  orättvii^an  af  det  klan- 
der, som  mot  henne  och  mot  hennes  S3'sselsättnin- 
gar  stundom  rigtades,  h^r  han  beskrifvit,  genom 
att  låta  en  hennes  motståndare  utbrista  i  följande 
ord : 

Hveni  bryr  sig  om  en  fru,  som  mäter  sol  och  jord, 
Och  icke  mäter  fram  till  sitt  och  folJcets  horcl'^ 
Jag  han  förarga  mig  på  våra  unga  snärtor, 
Som  fladdra  på  visit,  bal,  bollhus  och  konserter. 
De  läsa  boJc  på  boTc  och  kunna  dock  till  slut 
Ej  koka  sig  en  bit,  ej  väfva  sig  en  klut. 
Hur  tiden  skiftar  sig!  Jag  kan  min  farmor  minnas, 
Ej  någon  verldslig  bok  hos  henne  skulle  finnas. 
Sitt  hushåll  skötte  hon,  och  veckan,  förrn  hon  dog. 
Hon  sina  ijsalmer  sjöng  och  sina  xngor  slog. 
Välsignad  hlef  hon  ock  för  sådant  ärbart  sinne; 


30 

Tre  stora  valnötssJcåp  med  allt  för  kostbart  linne 
Hon  lemnat  efter  sig.  o.  s.  v. 

Efter  denna  teckning  af  förra  tiders  tänkesätt 
prisade  Gyllenborg  fru  Nordenflycht,  som  vågade 
förena  mannahufvud  med  qvinnohjerta,  och  han 
uppmanade  henne  att  förakta  det  vanliga  pratet 
mot  kunskapsrika  fruntimmer.  Hon  följde  hans 
råd  gerna  och  uppträdde  äfven  sjelf  till  strid,  mot 
hvad  lion  ansåg  vara  en  orättvisa  mot  sitt  kön  och 
mot  sin  person.  Hon  var  stolt  öfver  sitt  vetande 
och  tyckte,  att  också  Sverige  borde  vara  stolt  öf- 
ver att  hafva  någon,  som  liknade  utländningarnes 
qvinnliga  ryktbarheter,  en  Dacier,  en  Scuderi  m.  fl. 
och  hon  dolde  ingalunda  denna  sin  stolthet.  Hon 
tvekade  ej  heller  att  mot  hvem  som  häldst  gripa 
till  vapen,  när  det  gällde  att  försvara  sitt  kön,  sig 
sjelf  och  sina  åsigter.  Hon  anföll  sjelfva  Rousseau, 
för  hans  ringaktning  af  qvinnokönet,  men  berömde 
deremot  den  svenske  häfdeforskaren  Stjernman,  som 
samlade  uppgifter  om  Sverges  lärda  fruntimmer;  och 
likaså  den  svenske  skalden  Kolmodin,  som  besjungit 
bibelns  ryktbaraste  qvinnor.  Sina  egna  skrifter  tilleg- 
nade  hon  än  åt  Lovisa  Ulrika,  än  åt  några  riksrådin- 
nor,  än  åt  alla  hoflröknarna,  och  uppmanade  dessa  sed- 
nare  att  försvara  könets  rättigheter  och  derigenom  ock 
sina  egna  personer,  sina  egna  kunskaper,  sin  egen 
bildning.  Många  fruntimmer  tadlade  dock,  som 
nämndt  är,  hennes  sysselsättning  med  penna  och 
bok  såsom  hinderlig  för  uppfyllandet  af  qvinnans 
egentliga  pligter.  Men  dessa  motståndarinnor  ut- 
manade hon  formligen  och  ofientligen  till  täflings- 
försök,  hvilkendera  kunde  bäst  sköta  sitt  hushåll, 
de,  som  föraktade,  eller  hon,  som  älskade  kunska- 
per och  vitter  sysselsättning. 

Mot  de  män,  som  ville  qvarhålla  qvinnan  i 
okunnighetens  mörker  och  sysselsatt  blott  med  vagga, 
spinnrock  och  kök,  mot  dessa  var  hon  än  mer  för- 
grj-mmad.  Hon  kallade  dem  herrar  Matvett  och 
påstod,    att    deras   åsigter  voro  alster  af  nedrig  af- 


31 

und  i  svaga  mannahjernor;  och  lyckönskade  dem 
att  fa  till  hustrur  blott  dumma  fjollor. 

Troligtvis  var  det  ock  erfarenhet  om  det  mot 
henne  rigtade  tadlet,  som  dref  den  för  opraktiskhet 
kända  skaldinnan  att  till  dess  vederläggande  ut- 
veckla den  förraäga  och  det  behag,  som  utmärkte 
hennes  förut  omtalade  aftonkretsar. 

Oaktadt  allt,  hvad  hon  härom  skref  och  beslöt, 
gjorde  sig  dock  de  ui'sprungliga,  de  starkaste  an- 
lagen emellanåt  gällande.  Frän  verldens  och  säll- 
skapslifvets  buller^,  och  från  hushållets  bestyr  flydde 
hon  med  glädje  till  sina  älskade  böcker  och  helsade 
dem  med  följande  ord : 

Du  vishetssamling,  du  förnuftets  hasta  föda, 
Du  ledsna  stunders  hot,  du  ädla  sinnens  ro ! 
Hur  trygg  Tean  jag  hland  er,  I  stumma  vänner,  bo, 
Som  synas  utan  smink,  och  vinnas  utan  möda. 

Med  lika  stor  glädje  helsade  hon  äfven  naturen 
och  ensligheten  och  sjöng: 

Kom  aftonstjerna  snart  att  häda 
De  hasta  stunder  af  mitt  lifl 
När  stillhet  öfver  allt  får  råda, 
UppvaJcna  mina  tidsfördrif. 

Ännu  en  anmärkning!  Fru  Nordenflycht  var 
stolt  öfver  sitt  författareskap.  Hon  hade  dertiil 
utom  det  poetiska  också  ett  annat  skäl.  Det  var 
hon,  som  efter  Dalins  på  slutet  ofta  jollrande  poesi, 
återgaf  en  högre  och  ädlare  anda  åt  svenska  skal- 
dekonsten och  derigenom  ock  åt  svenska  folket. 
Med  den  konstnärliga  lagern  på  hennes  hjessa  bör 
derföre  ock  sammanflätas  den  eklöfskrans,  som  till- 
kommer hvarje  fäderneslandets  välgörare  och  i  syn- 
nerhet den,  som  upplyst,  renat  och  förädlat  sitt 
folk  och  dess  tänkesätt. 

Fru  Nordenflycht  var  äfven  utomlands  känd 
och  värderad.  Inom  Sverige  voro  hennes  dikter 
mycket  älskade  och  sjungna,  men  af  efterverlden 
och    t.  o.    m.  af  samtiden  mindre  än   Dalins;  ehuru 


32 

dennes  i  afseende  på  anda  och  renhet  voro  bestämdt 
underlägsna.  Orsaken  lill  det  företräde,  lian  dock 
vann,  låg  väl  deruti,  att  fru  Nordentl^cht,  med  all 
sin  lärdom  och  all  sin  käriek  för  konsten,  likväl 
aldrig  mägtade  tillkämpa  sig  någon  större  magt 
öfver  språk  och  versb3'ggnad.  Nästan  alla  hennes 
dikter,  äfven  de  frän  sednare  tider,  ledo,  såsom  vi 
sett,  af  ställvis  förekommande  oegentliga  ord  samt 
tunga  och  trugade  ordstäilningar.  Dalin  dere- 
mot  vann  och  bibehöll  allmänhetens  tycke  genom 
både  tankens  och  versens  lediga  gång,  genom  ut- 
tryckets klarhet  och  behag  samt  genom  det  glada, 
skämtsamma  ofta  qvicka  innehållet,  hvilka  sist- 
nämnda egenskaper  alltid  l>ehaga  den  stora  all- 
mänheten långt  mer  än  allvarliga  och  sedelärande 
skrifter. 

O 

Ar  1753  stiftades  samtidigt  men  oberoende  af 
hvarandra  de  två  litterära  samfunden  Vitterhets- 
akademien och  Tankebyggare-orden.  Om  bådas  anda 
och  verksamhet  mera  framdeles.  Förnämsta  skrift- 
ställarne  voro  i  det  förra  Dalin,  i  det  sednare  fru 
Nordenflycht.  Om  dessas  inbördes  förhållanden  här 
några  ord. 

Dalins  snille  låg  företrädesvis  i  hufvudet,  fru 
Nordenflychts  i  hjertat,  Dalins  i  formen,  fru  Kor- 
denflychts  i  andan;  Dalin  beskrattade,  fru  Nordén- 
flycht  bestraffade  dårskaperna  och  brotten.  Dessa 
olikheter  hafva  troligen  varit  hufvudorsaken  till 
den  märkbara  köld,  som  dem  emellan  rådde.  Fru 
Nordenflycht  kallade  väl  Dalin  Den  svenske  Or/etts 
och  hans  sång  om  Svenska  Friheten  för  ett  mä- 
stersfyche,  som  med  sin  skönhet  vann  håd^  väns  och, 
oväns  tt/cJce.  Men  hon  anmärkte  tillika,  att  man  i 
dessa  toner  velat  finna  några  fel.  Hon  berömde 
hans  Svenska  Argus,  men  tillade  den  önskan,  »aff 
skriftens  sanningar  måtte  återspeglas  i  skriftställa- 
rens vandel ,  och  att  denne  måtte  sjelf  iakttaga, 
hvad  han  förcskref  andra.»  Den  anspelning,  som 
ligger  i  dessa    ord,    torde    väl    till  någon  del  vara 


33 

framkallad  af  den  köld,  hvarmed  å  sin  sida  Dalin 
behandlade  hennes  arbeten-  Derjemnte  kan  ock  vå- 
gas den  gissning,  att  fru  Nordenflychts  starka  rätts- 
begrepp och  finkänsliga  sinne  instämde  i  de  an- 
märkningar, som  enligt  mängas  uppfattning  kunde 
göras  mot  Dalin  med  afseende,  t.  ex.  på  de  van- 
arter, som  fått  hos  hans  lärjunge  prins  Gustaf  in- 
rita sig;  —  på  den  tjenstaktighet,  med  hvilken 
Dalin  understödde  hofvets  magtutvidgnings-planer; 
—  och  på  de  belöningar,  de  befordringar,  han  mot- 
tog ').  Att  hon  med  ovilja  betraktade  hans  smic- 
ker för  fröken  Taube,  och  den  bittra  skriftvexlin- 
gen  derom,  hafva  vi  redan  berättat  -).     Dalin  å  sin 

')  I    en    skrifven    visbok    från   medlet  af  1700-talet  läses 
följande  med  H.   C.  N.  undertecknade  verser. 
Att  ju  Argus  medförakt 
Lett  ut  stolthet,  guld  och  praht, 

Ingen  fara. 

Men  att  han  dem  sjelf  ej  skyr, 

Utan  jiojkar  gerna  styr, 

Kan  väl  vara. 


Att  han  filosofisk  är. 

När  hans  lycka  synes  tvär, 

Ingen  fara. 

Men  att  han  ej  vrängt  försmår. 

När  han  tjenst  och   tittel  får, 

Kan  väl  vara. 

Om    uppgiften    är   rigtig,    skulle  verserna  vara  föranledda 

af  ofvannämnda  förhållanden. 

^)  38.  11 — 23.  Det  första  poetiska  täflingsämne,  akade- 
mien utsatte,  var  en  sång  om  Karl  Gustafs  tåg  öfver  Balt. 
Priset  tilldömdes  en  dansk  man  etatsrådet  Luxdorph,  som  öf- 
ver ämnet  skrifvit  en  latinsk  dikt.  Fru  Nordenflycht  hade 
väl  ock  inskickat  en  t.äflingsskrift ;  men  lyckades  icke  vinna 
priset.  Några  hafva  antydt  som  orsak  dertill  Dalins  afuud 
eller  ovilja.  Troligare  är  dock,  att  man  velat  främja  grann- 
sämjan genom  att  belöna  den  egna  och  oväntade  händelsen, 
att  en  dansk  man  besjungit  ett  sådant  ämne.  Fru  Norden- 
flychts täflingsskrift  var  ej  heller  af  något  serdeles  värde. 
Den  någon  gång  framkastade  misstanken,  att  Dalin  undan- 
gömt hennes  arbete  för  att  sålunda  undansnilla  henne  sjelf 
en  eljest  troligtvis  vunnen  belöning,  denna  anklagelse  är  i 
högsta  grad  osannolik. 

Fryxells  Berätt.     45.  3 


34 

sida  har  väl  mundtligen  klandrat  fru  Nordenflychts 
tunga  språk  och  trugade  ordvändningar  m.  m.,  men 
oss  veterligen  aldrig  offentligen  yttrat  ett  ord  ^) 
hvarken  af  beröm  eller  tadel,  ej  heller  haft  med 
henne  och  hennes  skaldekrets  (Gyllenborg  undan- 
tagen) någon  beröring,  hvarken  vänskaplig  eller 
fiendtlig.  Man  har  som  tadel  mot  honom  anmärkt, 
att  fru  Nordenflycht  icke  blef  kallad  till  ledamot  i  Vit- 
terhetsakademien. Orsaken  torde  dock  hafva  varit 
dels  könet,  dels  det  oroliga  och  öfverspända  lynnet, 
dels  att  akademiens  verksamhet  blef  snart  afbruten. 
Märkas  bör  ock,  att  det  var  hufvudsakligen  Lovisa 
Ulrika,  som  bestämde  valet  af  de  personer,  som 
borde  inkallas.  Af  Avazu-  och  Valassisorden,  i 
hvilken  Dalin  hade  stort  inflytande,  blef  skaldinnan 
till  medlem  inbjuden. 


Vi  hafva  redan  nämnt  fru  Nordenflychts  släg- 
tinge  och  vän,  akademi-sekreteraren  Klingenberg. 
Han  var  af  alla  högt  värderad  för  stora  kunskaper, 
klart  förstånd  och  ädla  tänkesätt.  Frän  fru  Nor- 
denflychts ungdom  hade  han  haft  hennes  förtroende 
och  blef  efter  Fabricii  död  hennes  trogne  ledare, 
hennes  förtrogne  vän,  och  föremål  för  en  känsla, 
som  i  qvinnans  hjerta  måhända  gränsade  till  kär- 
lek, och  blef  af  en  och  annan  så  tolkad.  Genom 
sin  utmärkta  personlighet  mägtade  han  i  någon 
mån  tygla  och  leda  hennes  häftiga  själsrörelser  t)ch 
har  troligen  pä  detta  sätt  bidragit  till  den  lugnare 
hållning,  som  utmärkte  hennes  medelålder.  Hon 
kallade  honom  vanligtvis  sin  Criton;  troligtvis  ef- 
ter den  bekante  deltagaren  i  det  sällskap,  som  sam- 
lades kring  Sokrates.  Stundom  förklarade  hon  i 
sin  förtjusning,  att  han  var  en  jemnlike  med  So- 
krates, med  Locke  och  med  Montesquieu.  Hans 
tänkesätt  tyckas  hafva  varit  i  det  närmast  de  samma 


')  Man    liar    dock    gissat    på  Dalin  som  författare  till  en 
mot  fru  Nordenflycht  rigtad  tidningsartikel. 


35 

som  Tidemans.     Fru  NordenflA^cht  har  tecknat  dem 
på  följande  sätt: 

Att  tänka  Hokt  och  göra  väl 

Är  ett;  vi  höra  ej  de  tvänne  tingen  skilja. 

Ju  mera  upplyst  vett,  ju  mera  dygdig  vilja. 

Och  såleds  är  en  menskas  rätta  pligt, 

Som  är  och  blir  af  högsta  vigt, 

Ätt  odla  upp  sin  själs  förmåga, 

Och  sanning  i  naturen  efterfråga. 

Hon  sjelf  hyste  visserligen  härutinnan  stun- 
dom några  tvifvelsmål ;  men  utbrast  hon,  det  är  i 
alla  fall  säkert,  att  seglingen  öfver  hafvet  går  bättre 
och  säkrare  for  den,  som  har  kompass,  än  för  den, 
som  saknar  all  ledning..  Detta  öfverensstämde  med 
hennes  egen  längtan  efter  och  tro  på  ljuset,  och  på 
dess  förädlande  inverkan.  Hon  hade  tagit  till  sin- 
nebild vintergatan,  och  dervid  till  tänkespråk:  Ex 
lumine  candor  ^). 

Denne  Klingenberg  atled  1757,  och  hans  bort- 
gång blef  beklagad  af  flere  Sverges  utmärktaste 
personer  och  vetenskapsidkare  -),  allramest  af  fru 
Nordenflycht.  Hon  förklarade,  att  verlden  hade 
efter  hans  bortgång  blifvit  för  henne  en  öcken. 
Klingenbergs  död,  sade  hon,  har  tillintetgjort  mitt 
lugn  och  rubbat  sammanhanget  af  min  varelse. 

Denna  poetiska  utgjutelse  blef  ock  en  j^rofetisk 
förutsägelse.  Fru  Nordenflychts  skrifter  tala  högt 
om  qvinnans  sinnesstyrka  och  sjelftillräcklighet; 
hennes  lefnad  dock  än  högre  om  motsatsen,  eller 
åtminstone  om  hennes  personliga  behof  af  ett  starkt 


' )   Af  ljuset  renhet. 

')  Den  sällsynta  samlingen  af  dessa  sorgeqväden  kallas 
Skuygor  af  en  förlorad  vän,  och  innehåller  dikter  af  fru  Nor- 
denflycht, Beronius,  Creutz,  Gyllenborg,  Axel  Gabriel  Leijon- 
hi;fviid,  Alf  och  fyra  andra  mindre  ryktbara  vitterhetsälskare. 
—  Gjörwell  har  anfört  det  rykte,  att  Klingenberg  varit  en  ami 
intime  förlofvad  med  fru  Nordenflycht,  att  han  dött  hos  henne, 
att  hon  af  sorg  deröfver  blifvit  nästan  sinnesrubbad  och  velat 
strypa  sig  sjelf.  Af  flere  skäl  synes  oss  åtskilliga  delar  af 
detta  rykte  högst  osannolika,  några  alldeles  osannfärdiga. 


36 

manligt  stöd.  Ett  sådant  hade  hon  haft  efter  hvar- 
andra  i  Tideman,  i  Fabricius,  i  Klingenberg.  Se- 
dan den  sistnämnde  aflidit,  och  hon  sålunda  blifvit 
öfverlemnad  ät  egen  ledning,  föll  hon  liksom  ofta 
förut  i  hvarjehanda  sväfvande  tankar,  dystra  grubb- 
lerier, pinsamma  tvifvel.  Efter  några  så  tillbragta 
år,  trodde  hon  sig  åter  finna  ett  nytt  manligt  stöd 
för  sin  själ,  ett  nytt  värdigt  föremål  för  sin  vän- 
skap, sin  tillgifvenhet.  Det  var  en  sedermera  som 
ekonomisk  skriftställare  bekant  herre  vid  namn 
Johan  Fiseherström,  en  visserligen  aktningsvärd  och 
sedlig  man,  likväl  alltför  oerfaren  att  kunna  som 
de  äldre  vännerna  lugna  och  leda  hennes  häftiga 
känslor.  Ar  1761  kom  han  till  Stockholm,  vid 
pass  23  år  gammal  och  en  varm  älskare  af  skal- 
dekonstens alster,  och  ej  minst  af  fru  Nordentlyehts: 
dertill  troligen  ledd  af  den  ädla  anda,  som  i  de- 
samma uttalade  sig.  Han  sökte  och  vann  inträde 
i  hennes  umgängeskrets,  och  med  den  följd,  att  hans 
beundran  for  skaldeverken  snart  öfvergick  till  en 
lika  varm  beundran  för  skaldinnan.  Deras  gemen- 
samma kärlek  för  vitterhet,  deras  gemensamma  för- 
tjusning öfver  skaldekonstens  sköna  alster  födde 
snart  hos  båda,  såväl  den  24  äriga  beundraren  som 
den  44  åriga  skaldinnan,  en  ömsesidig  förtjusning 
öfver  hvarandras  tänkesätt,  egenskaper  —  och  äf- 
ven  personer;  följden  hos  Fiseherström  af  oerfaren- 
het, obetänksamhet  och  ungdomseld;  hos  fru  Nor- 
denflycht  af  hennes  brusande  blod  och  berusande 
inbillningskraft,  hvilka  icke  ens  den  nu  uppnådda 
medelåldern  och  de  mångfaldiga  lefnadserfarenhe- 
terna  mägtat  lugna.  Hon  såg  nu  i  Ficherström, 
hvad  hon  fordom  sett  i  Fabricius,  en  urbild  af  man- 
lig fullkomlighet,  och  det  äfven  med  hänsyn  till 
andliga  egenskaper  och  dygder.  Denna  företeelse, 
alstrade  nu  som  då  en  alldeles  gränslös  beundran 
och  kärlek.  Med  hela  häftigheten  af  sitt  lynne 
öfverlemnade  hon  sig  åt  denna  nya  känsla,  hvars 
beskaffenhet    förskönades    och   beslöjades  genom  en 


37 

verklig  kärlek  till  hans  andliga  företräden  och  dyg- 
der. Dessa  känslor  uttalade  sig  ofta;  t.  ex.  i  hen- 
nes nedanstående  till  honom  skrifna  bref  ^).  Ni  är 
född  att  godtgöra  alla  de  olyckor,  som  drabhat  Jier- 
dinnan  i  norden.  Ni  har  hittills  varit  föremål  för 
min  lika  starka  som  oemotståndliga  känsla;  och  nu 
är  ni  föremålet  för  hvarje  min  själs  tanke.  Jag 
älskar  er,  jag  beundrar  er,  jag  tillbeder  er.  Genom 
eder  ömhet  har  min  hydda  blifvit  för  mig  en  him- 
mel. Eder  dygd,  finkänslighet,  styrka  och  likväl 
mildhet  äro  outtötnliga  föremål  för  mina  betrak- 
telser. Ni  är  dygdig,  ni  är  stor;  och  jag  tackar 
försynen,  som  åt  slutet  af  mitt  lif  förbehållit  den 
skönaste  belöningen,  då  clen  gifvit  mig  eder,  eder, 
eder ! ! ! 

Hon  hade  ät  denne  sin  skyddling  skaflat  ett 
fördelaktigt  arrende  af  Sjöö  herresäte,  beläget  vid 
Mälaren  och  tillhörigt  en  grefve  De  la  Gardie. 
Kort  derefter  säges  läkaren  hafva  råd  t  henne  sjelf 
att  för  helsans  bättre  vårdande  bosätta  sig  på  lan- 
det. Af  grefvinnan  Brahe  hyrde  hon  då  en  liten 
bostad,  benämnd  Qvarnlöten  och  belägen  nära  Sko- 
kloster vid  Mälaren  och  gent  emot  det  på  andra 
sidan  liggande  Sjöö.  Här  uppförde  hon  åt  sig  en 
liten  boning,  i  både  yttre  och  inre  hänseende  väl 
ordnad.  Hon  kallade  den  Lugnet  och  utmålade  i 
sin  inbillning  den  frid,  den  sällhet,  hon  der  skulle 
smaka.  Det  var  i  visst  fall  ett  motstycke  till  hen- 
nes boning  och  känslor  20  är  förut  i  torpstugan 
på  Lidingön.  Se  här  de  ord,  med  hvilka  hon  hel- 
sade    sitt   nu    valda  hem,  sitt  nu  motsedda  lif! 

Långt  från  den  storm,  som  verlden  skakar, 

I  lugnet  jag  min  hydda  fäst. 

Med  glädjen,  som  mitt  hjerta  smakar. 

Naturen  fägnar  der  sin  gäst. 

Der  skall  den  strid  hos  mig  försvinna, 

Ätt  vara  vis  och  icke  nöjd; 


')    Vetenshupsakademiens    hill.   Bergianska  saml.   18  s.    198. 


38 

Ber  skall  med  stilla  själ  jag  hinna 

Att  le  åt  verldens  gychelfröjd. 

Men  hvad  hon  der  icke  fann,  det  var  just  lug- 
net. Sökte  hon  det  verkligen?  Var  det  väl  i  så- 
dan afsigt,  hon  valde  sin  biifvande  boning  så  nära 
Fischerström,  och  med  utsigt  till  hans?  Säkert  är, 
att  genom  detta  grannskap  blef  hennes  lugn  icke 
stadgadt,  utan  stördt;  förstördt,  i  synnerhet  då  hon 
efter  någon  tid  tyckte  sig  märka,  att  hans  tillgif- 
venhet  minskades,  hvilket  väl  ock  var  händelsen. 
Förhållandet,  orsakerna  äro  ej  till  fullo  bekanta. 
Måhända  var  Ficherströms  känsla  i  grunden  ingen- 
ting annat  än  beundran  och  tillgifvenhet  för  skal- 
dinnans snille  och  tänkesätt,  och  att  han  förden- 
skull, när  han  niäi'kte  hennes  känsla  öfvergå  till 
verklig  kärlek,  drog  sig  försigtigt  tillbaka.  Kanske 
ock,  att  äfven  hans  tillgifvenhet  i  början  varit  mer 
personliga);  men  att  den  snart  afkyldes  genom 
hennes  tilltagande  år  och  aftagande  behag,  hennes 
ofta  påkommande  giktkrämpor,  hennes  alltid  be- 
synnerliga och  oroliga  lynne.  En  annan  sägen  är, 
att  han  förlofvat  sig  med  ett  yngre  fruntimmer  och 
upprigtigt  meddelat  fru  Nordenflycht  underrättelse 
härom.  Slutligen  tillkom  en  annan  och  afgörande 
omständighet.  Grefve  De  la  Gardie  på  Sjöö  var 
gift  med  en  fröken  Tauloe,  en  syster  till  konung 
Fredriks  ryktbara  älskarinna.  Denna  grefvinna  De 
la  Gardie  åtnjöt  stort  anseende,  bland  annat  också 
för  det  ädla  och  kraftfulla  sätt,  hvarpå  hon  försva- 
rat några  för  trolldom  oskyldigt  anklagade  perso- 
ner och  bidragit  till  att  hejda  dylika  den  tidens 
vidskepligheter.  Väl  hade  också  hon  uppnått  sina 
40  år,  men  var  dock  liksom  systrarna  ett  älskvärdt 
fruntimmer,  och  fann  måhända  behag  i  att  stun- 
dom samspråka  med  den  bildade  och  liflige  Fischer- 
ström.    Dessa  omständigheter   och  deraf  föranledda 


')  Gyllenborg  säger,  att  Fischerström  var  förälskad  i  fru 
Nordenflycht;  att  han  var  galen,  hon  oförsigtig,  Uppsala  Bibi., 
G.  F.  Gyllenborgs  sjelfblografi. 


39 

sqvalleiTykten  väckte  hos  fru  Nordenflycht  oro, 
sorg  och  svartsjuka;  alla  tre  enligt  hennes  lynne 
och  i  hennes  eremitlif  snart  drifna  till  den  vådliga 
ytterlighet,  som  vållade  det  sorgliga  slutet.  Ett 
sådant  hade  till  följe  af  våldsamheten  och  motsä- 
gelserna i  hennes  känslor  och  åsigter  alltid  varit 
en  möjlighet;  —  nu  och  genom  sammanstötande 
tillfälligheter  blef  det  en  verklighet.  Vid  den  nu 
påkomna  pröfningen  voro  alla  de  förut  stödjande 
vännerna  Tideman,  Fabricius  och  Klingenberg,  re- 
dan borta,  —  och  de  till  stöd  påräknade  lärorna, 
naturreligionen  och  stoicismen,  vacklade  för  våld- 
samheten af  hennes  stormande  lidelse.  Kristendo- 
mens lära  om  korset  och  om  menniskans  pligt  att 
detsamma  tåligt  och  till  sin  förädling  bära,  hade 
hennes  stolta  och  våldsamma  själ  aldrig  rig- 
tigt  underkastat  sig.  I  sin  sorg  efter  Fabricius 
hade  hon  med  ett  nära  nog  upproriskt  sinne  kla- 
gat och  knotat,  men  icke  undergifvet  ödmjukat  sig. 
Kristendomens  lära  om  ett  kommande  lif  hade 
väl  hennes  känsla  och  inbildningskraft  i  vackra 
verser  besjungit,  men  hennes  filosofiska  öfvertygelse 
aldrig  omiattat  så  varmt  och  så  fast,  att  den  nu  i 
nödens  stund  gaf  henne  tröst,  tålamod  och  styrka. 
Så  blef  hon  utan  inre  eller  yttre  stöd  stående  en- 
sam, som  ett  rö,  svigtande  för  vindkasten  af  sina 
häftiga  och  vexlånde  känslor.  T  denna  öfvergif- 
venhet,  denna  andliga  natt  trefvade  hon  ängsligt 
efter  än  den  ena  än  den  andra  tröstegrunden.  Än 
sökte  hon  inbilla  sig,  att  tycket  för  Fischerström 
var  blott  vänskap;  ehuru,  sade  hon,  denna  Jcänsla 
är  i  ett  bröst  sådant  som  mitt  starkare  och  ömmare 
än  hos  andra  mennislcor.  Än  uttalade  hon  tänke- 
sätt, som  tydligen  voro  beslägtade  mer  med  kärlek 
än  med  vänskap;  än  utbröto  hennes  sorg  och  svart- 
sjuka i  ord,  som  ovedersägligen  ådagalade  både 
verkligheten  och  styrkan  af  hennes  lidelse.  Hvad, 
skref  hon. 


40 

Hvad  har  jag  sett?  Jwad  gruftig  plågat 

Hvad  nya  ämnen  för  mitt  qval! 

Hvad  olja  på  min  olycTcslåga! 

Hvad  öde  för  mitt  hjertas  val! 

De  ögon,  som  af  ömliet  hrunnit, 

Som  ha  mitt  lif,  min  död  i  sig. 

Ha  nyss  af  sorg  och  saknad  runnit  — 

För  hvem?  acJc  för  en  ann  än  mig  I 
Åter  höjde  rättskänsla  och  stolthet  sina  röster. 
Hon  ville  ej,  att  Fischerström  skulle  af  tacksam- 
het, af  pligtkänsla  eller  af  någon  annan  drit^jeder 
än  kärlek,  qvarhållas  vid  hennes  person.  Låt, 
skref  hon, 

Låt  dock  ej  Damon !  dygd  och  ära 

I>ig  hålla  qvar  i  något  bann! 

Jag  svär  vid  dig  och  hjertats  lära, 

Att  jag  det  aldrig  tager  an. 

Förr  må  min  sorg  mitt  lif  förtära, 

An  gå  i  tvungen  vänskap  in. 

Du  han  min  sällhet  icke  göra. 

Om  jag  ej  högst  kan  göra  din. 
Under  och  genom  dessa  brytningar  blef  hennes 
själ  våldsamt  och  oupphörligen  kastad  fram  och 
tillbaka  och  till  slut  bragt  ur  all  jemnvigt.  Under 
eftervintern  1763  och  i  dylik  sinnesstämning  for 
hon  en  gäng  öfver  till  Sjöö,  hvarest  under  samtal 
med  grefvinnan  De  la  Gardie  harmen  och  svart- 
sjukan utbröto  med  hela  häftigheten  af  hennes  lynne, 
hennes  för  tillfället  tygellösa  känslor.  Grefvinnan 
bibehöll  visserligen  lugn  och  värdighet  i  det  yttre; 
men  skall  af  uppträdet  blifvit  så  skakad,  att  den 
häftiga  sinnesrörelsen  tros  hafva  bidragit  till  hen- 
nes snart  derefter  timade  död.  Fru  Nordenflycht 
for  hem  till  sin  boning,  det  s.  k.  Lugnet;  men  med 
ständigt  växande  stormar  i  sitt  hjerta.  Under  vå- 
ren '1763  förvärrades  kropps-  och  själstillståndet  mer 
och.  mer.  Om  hennes  slutligen  inträffade  död  och 
om  orsakerna  dertill  finnas  inga  säkra  underrättel- 
ser, men  flere  vexlande   sägner.    Den  vanligaste  är. 


41 

att  hon,  hvilken  man  kallat  Ben  svenska  Sajjpho, 
sökte  sluta  sina  dagar  pä  samma  sätt  som  den  gre- 
kiska skaldinnan,  och  att  hon  störtat  sig  i  böljorna, 
men  blifvit  med  lifvet  uppdragen;  —  eller  ock,  att 
hon  i  sådan  afsigt  sprungit  oklädd  till  stranden, 
men  blifvit  hejdad  och  tillbakaförd;  och  att  dessa 
försök,  det  ena  eller  det  andra  ^)  ådragit  henne 
en  förkylning  och  deraf  följande  bröstvattensot. 
En  prestman,  dock  okallad,  besökte  henne  under 
sjukdomen  flere  gånger.  Vid  besvarandet  af  hans 
meddelanden  var  hon  dock  ganska  fåordig,  men 
försäkrade  sig  nöjd  med  att  dö.  Nådemedlen  ansåg 
hon  ej  heller  nödvändiga  för  sin  frälsning,  utan 
hoppades  också  utan  dem  på  det  högsta  väsendets 
kärlek  och  harmhertighet.  Till  hennes  sjukbädd 
skyndade  både  Gyllenborg  och  Fischerström  med 
råd  och  med  vänskaps-  och  ömhets-betygelser.  Men 
numera  kunde  ingenting  gifva  lif  ät  de  domnande 
själskrafterna,  ljus  åt  det  mörknande  sinnet,  tröst 
åt  det  förtviflade  hjertat;  förtvifladt  kanske  ej  minst 
vid  tanken  på  den  svaghet,  hon  visat,  den  skugga, 
som  deraf  skulle  kastas  öfvev  hennes  minne.  Hon 
låg  för  det  mesta  halfslumrande  eller  stum,  utan 
att  på  de  närvarandes  frågor  gifva  något  svar. 
Det  var,  som  hon  icke  förnummit,  icke  velat  för- 
nimma eller  besvara  dem;  icke  ens  tröstens,  delta- 
gandets ord.  H varje  sådant  medförde  en  smärtsam 
påminnelse  om,  hvad  hon  häldst  ville  dölja  för 
både  sig  sjelf  och  andra.  Slutligen  hördes  från 
läpparna  de  brutna  orden :  jag  vill  hvarken  ihågkomma 
människor  eller  bli/va  af  menniskor  ihågkommen. 
Dessa  voro,  säger  man,  hennes  sista  ord.  Hon  af- 
led  den  28  Juni  1763. 

Dödsfallet    väckte    stort    uppseende.     För    den 


*)  Berättelsen  om  dessa  dränkningsförsök  voro  den  tiden 
allmänt  gängse.  Gyllenborg  har  hvarken  upptagit  eller  för- 
nekat, utan  förbigått  dem  med  tystnad  och  blott  i  allmänhet 
klandrat  de  många  osanna  rykten  och  försmädelser,  som  blifvit 
mot  skaldinnan  utspridda. 


42 

kärlek  till  sanning,  renhet  och  dygd,  som  hos  sven- 
ska folket  lefde,  hade  fru  Nordentlycht  och  hennes 
sånger  varit  på  sin  tid  ett  bland  de  ädlaste  uttryc- 
ken;  visserligen  till  form  och  språk  ännu  icke  full- 
moget;  men  så  mycket  mer  till  tankens  renhet  och 
allvar,  värma  och  djup.  Med  sjelfkänslans  glädje 
och  stolthet  hade  ock  svenska  folket  lyssnat  till 
denna  sång,  såsom  till  en  röst  ur  sitt  eget  hjerta, 
ett  uttryck  af  sitt  eget  ädlare  sjelfmedvetande. 
Denna  stämma  hade  nu  förstummats  och  alla  käns- 
ligare sinnen  erforo  dervid  en  djup  sorg;  ej  minst 
öfver  det  bedröfliga  sättet.  Egenheterna  och  den 
sista  tidens  svaghet  glömdes  eller  ursäktades  dock 
vid  tanken  på  den  myckna  njutning,  hennes  dikter 
förskaffat  konstens  och  känslans  vänner;  den  ädla 
anda  de  hos  alla  ingjutit.  Många  beundrare  infunno 
sig  ock  vid  begrafningen.  Af  Fischerström  ordnad, 
firades  den  med  mycken  högtidlighet.  I  en  då  ut- 
delad minnessång  prisade  Gyllenborg  hennes  egen- 
skaper och  förtjenster  samt  uttalade  fäderneslandets 
och  skaldekonstens  förlust  och  de  efterlefvandes 
saknad.  I  det  festligt  smyckade  likrummet  sågos 
framför  kistan  ett  lagerkransadt  porträtt  af  den 
bortgångna  skaldinnan,  och  utefter  sidoväggarna 
bröstbilder  af  förut  hädangångna  stora  skriftställare, 
hvilka  liksom  helsande  skådade  ned  på  den  snill- 
rika qvinna,  de  nu  fingo  mottaga  i  sin  krets.  En 
ljus  sommarqväll,  det  var  den  3  .Juli,  gick  sorge- 
tåget till  Skoklosters  gamla,  minnesrika  kyrka, 
hvarest  hennes  stoft  blef  invigdt  åt  den  sista  hvi- 
lan,  åt  det  verkliga  lugnet. 

Ja  stoftet!  men  ryktet,  minnet?  Det  ovanliga 
i  uppträdandet  och  verksamheten  väckte  också  efter 
hennes  död  ofta  nog  en  undran,  som  ej  alltid  var 
beundran,  och  de  sista  uppträdena  föranledde  ailt- 
jemnt  uttryck  af  klander,  medömkan  eller  åtlöje. 
Ännu  fjorton  år  efter  hennes  död  framkastade  Kell- 
gren i  skaldestycket  Mina  Löjen  begabbande  ord 
om    den    svenska    Sapplio,    och    huru  hon  var  mer 


43 

hade  ful  och  älsJcogsJcranJc  än  den  grelcisTca,  hvilka 
speörd  af  då  rådande  tidsanda  ofta  och  under  bi- 
fall och  löje  upprepades.  Men  å  andra  sidan  höjde 
sig  ock  deltagandets,  tacksamhetens  och  rättvisans 
röster.  Man  tycker  sig  förnimma  en  inom  allmänna 
tänkesättet  fortgående  tvist  mellan  de  olika  äsig- 
terna.  Hela  hennes  lefnad,  anmärkte  några,  var  jn 
en  den  fullständig  aste  vederläggning  af  hennes  lära 
om  qvinnans  sjelf ständighet?  Ja,  svarade  andra, 
men  huru  många  snillen  hafva  ej  likaledes  och  på 
ett  vida  mer  stötande  sätt  genom  sin  lefnad  veder- 
laggt  sina  läror.  —  Några  påpekade  det  dystra 
moln,  i  hvilket  hennes  lefnadssol  nedgick,  och  som 
kastade  förmörkande  skuggor  tillbaka  öfver  hennes 
lif  och  framåt  öfver  hennes  minne.  Ja!  svarade 
andra,  men  om  hon  sjelf  aflidit  några  år  förut, 
eller  Klingenherg  några  år  sednare,  skulle  troligen 
hennes  lefnadssol  nedgått  i  den  herrligasie  glans.  — 
Några  klandrade  bristen  pä  religiositet.  Ja!  sva- 
rade andra:  men  också  hon  var  ett  ba?'n  af  sin  tid; 
och  de  läror,  hon  i  stället  hyllade,  hade  i  sig  sjelfva 
fiere  ädla  sidor  och  hade  hlifvit  henne  af  ädla  per- 
sonligheter meddelade.  —  Men,  sade  man,  den  våld- 
samma, stormande  häftigheten!  Ja!  svarade  andra, 
men  af  hvilka  svåra  pröfningar^  Tidemans,  Fahri- 
cii  och  Klingenhergs  död  och  Fischerströms  köld 
hade  ej  det  ytterst  känsliga  hjertat  slag  efter  slag 
hlifvit  träffadt:,  —  och  den  utomordentligt  starka 
känslighet,  som  slutligen  störtade  också  denna  fan- 
tasiens martyr,  —  det  var  dock  just  den,  som  förut, 
lifvad  af  ädla  tankar,  alstrat  de  sånger,  som  på 
sin  tid  tröstat  många  andra  krossade  hjertan,  och 
hos  tusentals  läsare  ingjutit  sköna,  varma  och  för- 
ädlande tankar. 

Ur  en  dylik  strid  mellan  olika  omdömen  gjorde 
sig  dock  slutligen  bland  ädlare  sinnen  deltagandets, 
rättvisans  och  tacksamhetens  stämmor  gällande. 
Kellgren  sjelf  ångrade  och  sökte  försona  sitt  förra 
hån,   och   förklarade   redan  två  är  derefter,  att  fru 


44 

NoräenflycJits  lagerJcrönfa  namn  sJcnlle  hlifva  odöd- 
ligt så  länqe  menniskor  veta  värdera  det,  som  är 
högt  och  ädelt.  I  likartade  omdömen  har  ock  B. 
E.  Malmström  och  några  sednare  författare  instämt. 
Men,  hördes  omigen  några  röster  invända,  men 
svagheterna,  det  sorgliga  slutet!  Atterbom  ^)  har 
låtit  henne  svara  med  Lidners  ord: 

Älskande  hjertan,  kommande  tider 
Freden  mitt  minne  och  gråten  min  lott  I 


ANDRA  KAPITLET. 

SKALDEPARET  CREUTZ  OCH  GYLLENBORG  -). 

Båda  voro  nästan  jemnåriga,  födda  Gustaf 
Filip  Creutz  1729,  Gustaf  Fredrik  Gyllenborg  1731. 

Båda  voro  af  greflig  börd.  Creutz  härstam- 
made från  en  gammal  finsk  ätt,  som  gifvit  fäder- 
neslandet flere  krigare,  rådsherrar  och  högre  äm- 
betsmän, utmärkta  för  personliga  och  medborgerliga 
dygder;  Gyllenborg  från  en  nyadlad  slägt,  af  hvil- 
ken  många  gjort  sig  kända  för  stora  själsförmö- 
genheter  och  kunskaper.  Båda  åtnjöto  god  upp- 
fostran, och  inhemtade  många  kunskaper,  serdeles 
språk,  sä  gamla  som  nya.  Creutz  älskade  i  syn- 
nerhet den  grekiska,  Gyllenborg  den  romerska  lit- 
teraturen. Man  har  ock  velat  häruti  spåra  deras 
olikhet,  vare  sig  till  anlag  eller  utbildning;  hos 
Creutz  till  grekens  finhet,  smidighet  och  behag; 
hos    Gyllenborg  till  romarens  allvar,    sedlighet  och 


' )  Siare  och  Skalder. 

2)  Siare  och  Skalder  3:e  del.  räknar  dem  till  Gustaf  den 
3:es  vitterbetsskola.  Crentz  afbröt  sin  skaldeverksamhet  redan 
1763  och  Gyllenborgs  rj'ktbaraste  och  mest  omtyckta  qväden 
skrefvos  på  1750-talet,  och  flere  hans  sednare  under  Gustafs 
tid  författade  skrifter  voro  icke  i  andan  af  den  egentligaste 
gustavianska  vitterheten.  Som  skalder  höra  begge  två,  Creutz 
uteslutande.  Gyllenborg  förnämligast  till  frihetstiden. 


45 

Irihetssinne.  Båda  hyste  varm  kärlek  till  vitter- 
heten och  hyllade  och  löljde  de  grundsatser,  som  frans- 
mannen Boileau  och  engelstnannen  Pope  utvecklat, 
och  likaså  de  exempel,  Frankrikes  skalder  från 
Ludvig  den  tjortondes  och  femtondes  tidehvarf 
gifvit.  Båda,  den  ene  från  Abo,  den  andre  från 
Lund,  kommo  ungefär  samtidigt  eller  omkring  1750 
till  Stockholm  och  ingingo  i  statens  tjenst;  snart 
och  i  nära  vänskap  med  hvarandra,  till  följe  af 
likhet  i  ålder,  samhällsställning,  tänkesätt,  och  bö- 
jelser. Båda  följdes  åt  under  vintrarna  i  hufvud- 
stadens  umgängeskretsar,  under  somrarna  till  det 
landtliga  Skenas.  Båda  blefvo  snart  nog  intagna  i 
den  förut  omtalade  litterära  så  kallade  "Tanhehyg- 
gare-ordenn  och  derigenom  ock  i  fru  Nordenflychts 
enskilda  umgängeskrets.  Båda  blefvo  med  hänsyn 
till  ömsesidig  vänskap  och  gemensamma  skalde- 
anlag kallade  tvillingssfjernorna  på  Sveriges  vittra 
himmel;  och  en  annan  gång  och  till  följe  af  olika 
lynne  liknade  Creutz  vid  svanen,  Gyllenborg  vid 
örnen.  Båda  blefvo  1756  af  riksdagen  utkorade 
till  kavaljerer,  Creutz  hos  prins  Fredrik  Adolf, 
Gyllenborg  hos  kronprinsen  Gustaf.  Båda  blefvo  i 
denna  sin  nya  befattning  af  hofvet  behandlade  med 
stötande  motvilja,  och  »Jingo  ej  ofta  deltaga  i  dess 
nöjen.»  Båda  ansågo  likväl  detta  vara  på  sätt  och 
vis  en  fördel ;  ty  de  blefvo  derigenom  oftare  än 
eljest  befriade  från  uppvaktningens  tvång  och  tid- 
spillan och  fingo  mer  ostörda  lefva  för  sina  litterära 
sysselsättningar.  Båda  lyckades  dock  slutligen  att 
genom  egenskaper  och  uppförande  tillvinna  sig  ko- 
nungahusets aktning  och  förtroende.  Båda  skrefvo 
under  dessa  är,  1753 — 1763  sina  bästa  och  rykt- 
baraste skaldestycken,  om  hvilka  mera  här  nedan. 
Sedermera  skildes  de  åt  och  inträdde  på  olika  ba- 
nor; Creutz  gick  som  sändebud  till  Madrid  och  se- 
dermera till  Paris;  Gyllenborg  stannade  i  Stock- 
holm som  kammar-  och  längre  fram  som  kansliråd. 
Efter    döden    inträdde  åter  den  fordna  gemen- 


46 

samheteii.  Bådas  ära  har  blifvit  tolkad  af  samma 
hand.  Franzén  är  den,  sum  skönast  och  \  armast 
besjungit  Creutz  samt  tecknat  både  hans  och  Gyllen- 
borgs förtjenster  och  minne. 

Ännu  en  gemensam  lott!  Bådas  skaldestycken 
voro  en  tid  mycket  lästa  och  beundrade,  men  hafva 
sedermera  blifvit  af  den  stora  allmänheten  lemnade  åt 
glömskan.  Här  inä  de  dock  ingalunda  med  tystnad 
förbigås.  Deras  jemnte  Dalins  och  fru  Korden- 
flychts  skrifter  utgjorde  skönaste  och  ädlaste  blom- 
man af  våra  då  lefvande  förfäders  vittra  bildning, 
högsta  uttrycket  af  deras  lefnadsvishet,  käraste  fö- 
remålet för  deras  beundran.  Vi  deras  efterkom- 
mande i  tredje  och  fjerde  led  vilja  derföre  betrakta 
dessa  bilder,  lyssna  till  dessa  toner  och  det  med 
lärgirighet  och  deltagande;  —  också  med  glädje 
öfver  att  hos  våra  förfäder  finna  en  så  ren,  så  kraf- 
tig och  sä  ädel  anda.     Vi  sysselsätta  oss  först  med 

GUSTAF    FILIP    CREUTZ. 

Han  egde  ringa  eller  ingen  förmögenhet.  Un- 
der första  tiden  i  Stockholm  fick  han  derföre  om 
somrarna  följa  Aännen  Gyllenborg  till  dennes  moder, 
som  då  bodde  på  Skenas,  beläget  i  Vingåker  och 
på  stranden  af  sjön  Kolsnaren.  Här  tillbragte  de 
sina  dagar  i  landtligt  lugn  och  under  än  landtliga, 
än  vittra  sysselsättningar  och  nöjen;  och  här  skref- 
vos  ock  flere  bland  deras  berömdaste  dikter.  Det 
var  ock  här,  som  Gyllenborgs  systerson,  Johan  Ga- 
briel Oxenstierna,  längre  fram  ofta  vistades  och 
författade  sina  skaldestycken.  Huru  många  ädla 
tankar  och  sköna  bilder  hafva  icke  från  denna 
punkt  utgått  öfver  Sveriges  land,  samt  renande  och 
förskönande  ingått  i  svenska  folkets  hjertan ! 

Inbjuden  i  Tankebyggare-sällskapet,  antog  Creutz 
ordensnamnet  Medelväg  och  valspråket:  3Iedio  tu- 
tissimus    ibis  ^).     Detta    betecknar    hans,    den   blif- 

' )   Medelvägen  ur  säkrast. 


47 

vande  diplomatens  lynne,  hvilket  gerna  undvek 
hårda  brytningai-,-  ocli  använde  i  stället  medlande 
ätgerder.  Som  skald  var  han  i  afseende  på 
inbillningskraftens  rikedom,  språkets  renhet  och 
versbyggnadens  behag  både  fru  Nordenflycht  och 
Gyllenborg  öfverlägsen ;  men  icke  med  afseende  på 
innehållets  ädelhet  och  kraft.  Hans  ryktbaraste 
arbete  var  en  herdedikt  i  fem  sånger,  kallad  nAtis 
och  Camilla.»  Den  utkom  1761  och  var  på  sin 
tid  allmänt  läst  och  beundrad,  såsom  det  vackra- 
ste, svenska  skaldekonsten  dittills  frambragt.  Hans 
öfriga  dikter  voro  få  till  antalet,  och  mindre  ut- 
märkta till  formen,  mindre  rena  till  innehållet,  och 
på  svenska  folkets  andliga  och  moraliska  ^)  utveck- 
ling har  han  icke  utöfvat  något  större  inflytande. 
Tidsandan  växte  ock  snart  ifrån  herdepoesien  i 
allmänhet  och  från  de  åsigter,  enligt  hvilka  Atis  och 
Camilla  blifvit  författad,  och  redan  1794  var  detta  for- 
dom högt  prisade  skaldestycke  i  det  närmaste  af  all- 
mänheten förgätet.  Efter  1763  har  Creutz  också  med 
ett  par  undantag  öfvergifvit  det  poetiska  författa- 
reskapet.  Vitter  läsning  och  vittert  sällskapslif 
deremot  voro  och  förblefvo  i  alla  tider  hans  kä- 
raste sysselsättning,  hans  största  nöje.  Tankspridd 
som  en  boklärd  och  misshushållare  som  mången 
skald,  var  han  i  öfrigt  en  mycket  älskvärd  man, 
och  åtnjöt  inom  Frankrikes  vittra  och  vetenskap- 
liga verld  stort  anseende.  Gustaf  den  tredjes  för- 
troende och  nåd  upphöjde  honom  slutligen  till  kan- 
slipresident, och  hans  politiska  verksamhet  och  öden 
kunna  blott  i  sammanhang  med  denne  konungs 
historia  skildras. 

GUSTAF  FREDRIK  GYLLENBORG 

härstammade  från  en  slägt,  af  hvilken  flere  då  lef- 
vande  medlemmar  utmärkt  sig  genom  hufvudets 
egenskaper;  en  bland  dem,  riksrådet  Johan,  tillika 

')  På  den  vittra  an.ses  den  hafva  i  flere  fall  inverkat. 


48 

genom  hjertats.  Han  ansågs  mer  välsinnad  och 
allvarlig  än  flere  dåtidens  herrar  af  samma  namn. 
Han  ogillade  1748  införandet  af  riddare-ordnar;  ty 
sade  han  de  hicnna  niisshruTcas  som  medel  att  för- 
leda fåfänga  och  svaga  medborgare.  Slägtingen, 
Fredrik  Gyllenborg,  sökte  en  gång  med  mycken 
enträgenhet  öfvertula  honom  hjelpa  till  vid  genom- 
drifvandet  af  en  mindre  rättvis  sak,  och  var  dervid 
något  envis.  Slutligen  utbrast  Johan  Gyllenborg: 
om  edert  parti  satt  mig  till  rådsbordet  för  att  främja 
orättvisa  planer,  så  har  man  misstagit  sig,  och  kan 
hvad  stund,  man  vill,  flytta  mig  dcrifrån.  Äfven 
som  krigare  hade  han  pä  ett  ganska  hedrande  sätt 
utmärkt  sig  genom  både  mod  och  ädelmod  Hans 
maka,  en  dotterdotter  af  Erik  Dahlberg  hade  ärft 
dennes  snille  och  ädla  tänkesätt.  Hon  älskade  vit- 
terhet, men  hatade  prål  och  fåfänga  och  trifdes 
bäst  på  sin  landtegendom  Skenas  ^).  Af  dessa  för- 
äldrar föddes  och  uppföddes  Gustaf  Fredrik  Gyllen- 
borg till  de  känslor  och  tänkesätt,  han  sedermera 
i  egenskap  af  både  menniska  och  skald  ådagalade. 
Dessas  allvarliga  rigtning  visade  sig  tidigt  och  tyd- 
ligt. Vid  högskolan  ådagalade  han  så  mycket 
snille  och  flit  och  ett  så  hedrande  uppförande,  att 
hun  vid  19  års  ålder  valdes  till  studenternas  s.  k. 
rector  illustris.  Den  både  politiska  och  vetenskap- 
liga andan  af  hans  studier  bevittnas  genom  valet 
af  den  disputation,  han  åtog  sig  att  försvara,  näm- 
ligen en  af  Nehrman  författad  undeisökning  om 
liegentens  rättigheter  inom  vetenskapens  område.  En- 
ligt faderns  önskan  studerade  han  väl  lagfarenhet; 
men  hade  ej  synnerlig  hog  för  denna  vetenskap, 
så  mycket  mer  deremot  för  vitterhet.  Han  äl- 
skade i  synnerhet  Horatius  och  Tacitus.  Äfven  fi- 
losofien, i  synnerhet  den  stoiska,  ådrog  sig  liflig 
uppmärksamhet  och  han  afskref  länga  stycken  ur 
Epietetos    och    Marcus    Aurelius,     Min   i  sig    sjelf 


')    Upsala  Bibi.     G.  F.   Gj-Uenborgs  sjelfbiografi. 


49 

veha  haralder,  yttrade  han  sedermera,  iicTi  genom 
dessa  allvarliga  studier  en  hehöflig  stålsäUning  '). 
I  Tankebyggare-sällskapet  tog  han  till  ordensnamn 
ordet  »Trofast»,  och  till  valspråk  orden  Amicis 
et  scientiis  ^).  Också  var  han  trofast  mot  både 
vännerna  t.  ex.  Creutz,  fru  Nordenflycht,  Kell- 
gren m.  fl.  —  och  mot  vetenskaperna,  eller  rät- 
tare sagdt  mot  vitterheten,  se  hela  hans  lefnad. 
Grunddragen  i  hans  karakter,  både  som  menniska 
och  skald,  voro  en  brinnande  kärlek  till  sanning, 
och  dygd,  rättvisa  och  frihet;  och  denna  kärlek 
var  grundad  mindre  på  brusande  känsla  och  sväf- 
vande  inbillningskraft,  än  på  lugn  och  klar  besin- 
ning, hvarföre  den  ock  hos  honom  alstrade  en  varm 
och  allvarlig  vilja  att  dem  befrämja.  Det  var 
också  nu  och  icke  blott  genom  fru  Nordenflycht 
utan  ock  genom  Gyllenborg,  som  en  högi'e  bana 
öppnades  för  svenska  vitterheten.  Denna  ut- 
tnärJctes,  säger  Franzén,  iclce  blott  genom  stilens 
större  fullkomlighet,  titan  ocJc  genom,  en  högre  åsigt 
af  sjelfva  Jconsten.  Förut  var  vitterheten  i  Sverge 
hlott  ett  leJcande  barn,  som  med  de  förgängliga  blom- 
mor, hon  Tiringströdde,  icke  hade  annat  syfte  än  att 
för  ögonblicket  jpryda  och  förljufva  det  af  mödor 
och  bekymmer  u-p-^tagna  hvardagslifvet  ^).  Nti  fram- 
trädde hon  i  sin  fulla  skönhet  och  styrka,  liksom 
en  varelse  från  en  högre  verld;  dit  hon  ock  hänvi- 
sade tanken  och  inbillningskraften  genom  framställ- 
ningar af  en  förädlad  natur  och  af  den  renaste 
känsla,  de  renaste  tänkesätt.  I  ordenssällskapets 
skrifter    »Våra  försök»    införde  Gyllenborg  många 


')  S.  st. 

2)  För  vänner  och  vetenskaper. 

3)  Åtskilliga  stycken  af  t.  ex.  Dalin  och  Frese  utgöra 
väl  undantag  härifrån;  men  största  delen  af  Lucidors,  Runii 
och  Dalins  dikter  ådagalägger,  att  Franzéns  ofvanstående  om- 
döme öfver  den  närmast  föregående  vitterheten  var  i  det  hela 
grundadt. 

Fryxells  Berätt.     45.  4 


50 

sådana  uppsatser  af  än  satiriskt,  än  didaktiskt  inne- 
håll. Sin  egen  personlighet  har  han  målat,  sina 
åsigter,  sina  föresatser  har  han  uttalat  i  tvänne 
serskilda  dikter  »Försvar  för  ungdomen^  och  »Af- 
slced  från  ungdomen^;  skrifter,  hvilkas  innehål!  all 
svensk  ungdom  borde  lägga  pä  minnet,  på  hjertat. 
I  den  första  bland  dem,  tillegnad  Creutz,  uttalade 
han  sin  trofasta  tillgifvenhet  för  vännen,  sin  tro- 
fasta kärlek  till  dygden,  sitt  fasta  hopp,  att  en  sed- 
lig ungdom  skulle  medföra  en  frisk  och  lycklig  ål- 
derdom, och  sitt  fasta  beslut,  att  sjelf  liksom  grefve 
Creutz  på  sådant  sätt  bereda  sig  en  behaglig  lef- 
nadsafton.  I  sidostycket  »AfsTced  från  ungdomen»., 
oeh  vid  inträdet  i  mannaålderns  allvarliga  verk- 
samhetstid uttalade  han  sina  dåvarande  känslor 
oeh  föresatser  med  följande  verser. 

Farväl  min  ungdomsro !  jag  ändar  lifvets  vår, 
Och  får  med  lätta  steg  ej  mer  x>å  blomster  vandra. 
Med  möda  fyllas  hör  den  väg,  som  återstår. 
Jag  lefvat  har  för  mig,  jag  lefva  hör  för  andra. 

I  rena  himla-ljus!    I  dygder,  samlen  er. 
Och  tagen  in  det  rum,  som  mina  nöjen  lemnat! 
Jag  er  titi  mitt  hröst  det  främsta  stället  ger, 
Det  i  ej  alltid  haft,  men  jag  er  alltid  ämnat. 

Du  ömma  mensMighet,   som  följt  min  ungdoms  vår, 
Blif  i  mitt  hjerta  qvar,   som  var  ditt  f ordna  läger! 
Att  jag  med  ålderns  tyngd  dess  hårdhet  iche  får, 
Men  af  min  svaghetstid  en  dyrhar  lemning  eger. 

Kom  sanning!  staha  iit  den  väg,  jag  ärnar  gå, 
Och  med  din  klarhet  fyll,  hvad  jag  i  hänsla  mister. 
Jag  med  din  yta  lelct,  låt  mig  din  It  är  na  få; 
Min    själ    en  föda  gif,  som  för  mitt  hjerta  brister. 

Och  du  min  skaldemö !  dig  hallar  jag  härnäst 
Att  bli  mitt  tidsfördrif,  men  ej  min  arbefsplåga. 
Kom  stundom  på  besöJc,  blif  icke  hvar dagsgäst! 
Och  gif  mig  icke  lust,  om  du  ej  ger  förmåga! 


51 

Detta  skaldestycke  väckte  dä  för  tiden  allmän 
förtjusning  och  gjorde  på  hvarje  ädlare  sinne 
ett  djupe,  ett  än  mer  förädlande  intryck.  Franzén 
har  beskrifvit,  huru  han  knappt  mer  än  gosse  fick 
uti  Uleåborg  af  sin  från  Stockholm  hemkommande 
fader  mottaga  Gyllenborgs  samlade  dikter;  och  huru 
han,  fast  ännu  icke  fullt  fattande  hela  deras  inne- 
håll, dock  tjusades  af  de  sköna  bilderna,  den  ädla 
anden ;  och  i  synnerhet  af  det  nyss  anförda  Äfshe- 
det  från  ungdomen.  Sedermera,  och  som  mognande 
man,  har  han  i  ett  skaldebref  till  Gyllenborg  be- 
skrifvit sina,  gossens,  känslor  och  tankar  vid  denna 
läsning.     Ditt  afsked,  heter  det. 

Ditt  afsked  ifrån  ungdomen, 

Hur  Ijuft  det  trängde  i  mitt  sinne! 

Jag  såg  din  själ  som  i  en  spegel, 
Så  hjertligt  sann,  så  ädelt  god, 
Och  ropade  med  eldadt  mod, 
O!  hlef  hans  sång  min  lefnadsregel! 
01  att  en  himmelsk  hand  hvar  rad 
I  djupet  af  mitt  hjerta  skrefve, 
På  det  min  ungdoms  målning  blefve, 
Som  hans  så  lärorik  och  glad! 

Så  eldades  min  ungdom  re''n, 
O!  skaldefar  af  dina  sånger. 
Hur  dyrbart  var  ditt  namn  mig  se''n!  o.  s.  v. 

I  samma  anda  voro  Gyllenborgs  öfriga  skrif- 
ter från  den  tiden,  hans  »Satir  öfver  mina  vänner», 
hans  sånger  öfver  »Menniskans  nöjen,  och  öfver 
menniskans  eländen;»  m.  fl.  Mycket  berömda  voro 
ock  hans  skaldestycken  om  'Själens  styrka»  och  om 
»Verldsföraktaren.»  Vi  känna  oss  stolta  öfver  att 
vårt  Sverige,  att  våra  förfäder  egde  bland  sig  män, 
som  mägtade  uppfatta  och  vågade  uttala  sä  höga 
och    fria    känslor;  —  stolta    öfver    att    kunna    för 


52 

samtid  och  måhända  föv  efterverld  framte  dessa 
ärorika  och  till  ärorik  efterföljd  uppmanande  ord. 
Mycket  missnöjd  med  flere  frihetstidens  fel  och  för- 
villelser, misskände  han  dock  icke  friheten  sjelf,  ej 
heller  dess  värde  och  välgörande  verkningar.  Han 
vände  sig  derföre  till  forntiden  för  att  i  dess  hjel- 
teminnen  och  uppträden  finna  näring  för  sina  åsig- 
ter,   sin  frihets-förtjusning.     Lyssnom  till  hans  ord! 

I  ålderdomens  ljus!    I  höga  Jijeltesjälar! 
Er  anda  hallar  jag  att  gjutas  i  mitt  bröst. 
När  en  förgäten  dygd  för  veklingar  och  trålar 
Och  för    ett   lättsint  folk  skall  tolkas  af  min  röst: 

Du  mod,  som  själens  styrka  föder, 

Och  Frihet,  Dygd,  förenta  gudabloss, 

Mig  söker  er,  I  mina  stöder. 

Hos  ålderdomen,  ej  hos  oss. 

Hvad  är  det  höga  mod,  som  vi  hos  hjeltar  dyrka., 
Som  mer  än  lyckan  sjelf  vår  stumma  undran  drar? 
Hvad  lifvar  ärans  barn,  hvad  är  den  sinnesstyrka, 
Som  hemlig  öfvermagt  på  cdla  hjertan  har? 

Du  ädla  dygd!  det  är  din  ifver; 

Hos  jordens  son  du  himlens  låga  är. 

Man  nienska  var,  man  hjelte  blifver. 

När  tnan  dig  fattar  till  begär. 

O  Frihet!  till  hvad  höjd  har  du  ej  själar  drifvif ! 

Ur  dvalans  mörka  faynn  de  skynda  vid  din  röst. 

Du  snillen  åt  Aten,  åt  Sparta  hjeltar  gifvit; 

En  oförgänglig  kraft  de  sugat  vid  ditt  b7'öst. 
Hvad  väcker  ej  för  ädel  låga. 
De  kära  ljud:  »för  frihet,  fosterbygd!» 
Hvad  kunna  ej  de  hjertan  våga. 
Som  lifvas  af  din  helga  dygd! 

Slutligen,  vänd  till  hvarje  fosterlandets  och  san- 
ningens vän,  utbrast  han: 


53 

Låt  dina  svaga  landsmän  hälla 

Din  dygd  för  hög,  din  lära  tung  och  svår! 

När  de  som  stoft  till  jorden  falla, 

Ditt  namn   till  efterverlden  går. 

Hans  andra  nyss  omtalade  skaldestycke  Verlds- 
föraktaren  var  ett  ädelt,  kraftigt  och  snillrikt 
utbrott  af  harm  öfver  åtskilliga  dåtidens  klan- 
dervärda företeelser;  en  harm,  som  oförskräckt 
uttalade  sig,  äfven  när  det  gällde  högt  uppsatta 
personers  åtgerder,  t.  ex.  Höpken  hade  till  fördel 
för  Hattpartiets  åsigter  utgifvit  en  då  för  tiden 
mycket  beryktad  skrift :  Om  ngttan  af  öfverflöd. 
I  sin  verldsföraktare  omtalade  Gyllenborg  med  ovilja 
den  lära,  som  påstod,  att  brist  och  fattigdom  kunna 
hämmas  genom  i^rakt.  Vi  minnas,  huru  under 
sin  vistelse  på  Åkerö  Tessin  genom  inskrifter  pä 
väggarna  talade  om  sin  belåtenhet  med  landets 
ensamhet  och  frid.  Många  ansågo  detta  filoso- 
fiska lugn  vara  tillgjordt  och  beräknadt  pä  att 
vinna  deltagande  och  bifall.  Så  trodde  väl  äfven 
Gyllenborg.  I  en  bland  sina  dikter  framlade  han 
följande  den  verkliga  lefnadsvishetens  och  förnöj- 
samhetens uppfattning  af  det  undangömda  ofta  af 
verlden  glömda  lifvets  behag.    Min  hydda,  skref  han: 

Min   hydda  liksom  jag  skall  bygdens  ordning  lyda. 
Jag    vill  dess  låga  vägg  med  ingen  stenstyl  pryda, 
Jag  vill  ej  synas  glad,   om  ledsnan  mig  förtär. 
Och  ropa  öfverljudt:    Kom  se,  hur  säll  jag  är! 

Serdeles  uppbragt  var  han  mot  flere  under 
riksdagen  1760 — 62  förefallna  uppträden  ^)  t.  ex. 
många  adelsmäns  tilltag  att  sjelfrådigt  öfvergifva 
pommerska  kriget  och  resa  hem  till  riksdagen  -)  eller, 
som  han  sade,  den  läran  att  fritt  ur  krigets  eld  ett 
caput  rymma  får.    Genom  den  poetiska  inbillnings- 

')  40.  162—165. 

2)  40.   92—95;   104—108. 


54 

kraftens  förstoringsglas  såg  han  dessa  och  andra  i 
sig  sjelfva  mycket  vedervärdiga  företeelser  i  än 
mer  motbjudande  gestalt  och  målade  förhållandet 
med  följande  ord, 

—  —  allt  heg7'e2jp  om  ära  har  försvunnit. 
Till  den  förnedringsgrad  ha  våra  seder  hunnit, 
Att  man  sitt  tänkesätt  som  varor  håller  falt, 
Och  tingar  äran  hört  å,t  den,  som  mest  betalt. 

och  han  förklarade  enligt  Rousseau,  att  det  var  blott 
bland  landsbygdens  okunniga,  obildade  befolkning, 
man  kunde  finna  dygd,  trohet  och  heder.  Dikten 
blef  pä  sin  tid  mycket  läst  och  beundrad,  också 
inom  konungahuset,  som  gerna  såg,  att  Gyllenborg 
läste  lagen  också  för  ständerna.  I  ett  annat  hans 
skaldestycke,  Vinterqvädet,  förekommer  dock  en 
vers,  som  mer  än  alla  andra  blifvit  älskad,  upp- 
repad, beprisad.  Med  varma  böner  och  allvarliga 
varningar  vände  sig  skalden  till  den  älskade  foster- 
bygden och   sjöng: 

Du  land,  som  varit  hjeltars  moder, 

Blif  aldrig  trålars  usla  bo! 

Den  dygd,  dig  vunnit  ärestoder, 

Låt  evigt  i  ditt  sköte  gro! 

An  hör  du  verlden  dygder  lära. 

Låt  fosterhrödratro  och  ära 

I  helgd  hos  svenska  hjertan  bli! 

Dens  namn  må  evigt  mörker  gömma, 

Som,  född  i  Sverge,  vågar  glömma 

Sig  vara  född  att  lefva  fri! 

Dessa  sånger  blefvo  mottagna  med  ett  omät- 
ligt jubel  till  följe  af  deras  kärlek  till  dygd,  frihet 
och  fosterland.  Några  biomständigheter  gjorde  in- 
nehållet än  mera  välkommet  och  älskadt.  De  hade 
blifvit  uppstämda  af  en  skald,  om  hvilken  alla 
visste,    att    h varje  hans  ord  kom  från  hans  hjerta. 


55 

De  voro  uppstämda  också  just  under  de  år,  då 
Lovisa  Ulrika  sökte  genom  stämplingar  och  vålds- 
bragder tillintetgöra  svenska  folkets  medborgerliga 
frihet,  och  då  Dalin  i  sin  ryktbara  dikt  omtalade,  huru 
fyi-a  par  herdar  (de  fyra  stånden)  skulle  beläggas 
med  blå  och  gula  tömmar  och  spännas  för  husbon- 
dens (Adolf  Fredriks)  vagn  för  att  af  honom  sjelf 
köras.  En  hvar  kan  lätt  förstå,  med  hvilken  hän- 
ryckning Gyllenborgs  frisinnade  sånger  skulle  också 
till  följe  af  dylika  tidsförhållanden  mottagas.  Något 
hvar  kände  dessutom  i  djupet  af  sitt  hjerta  san- 
ningen och  vigten  af  deras  innehåll,  också  af  de- 
ras varningar.  De  voro  ock  i  sjelfva  verket  före- 
gångare till  de  likartade  och  än  skönare  sånger 
och  uppmaningar,  hvilka  under  en  annan  tid  af 
hotande  utsigter  Tegnér  genom  sitt  skaldestycke 
Svea  ställde  till  svenska  folket.  Liksom  sedei-mera 
Tegnérs,  så  blefvo  ock  på  sin  tid  Gjilenborgs  sån- 
ger öfver  allt  spridda,  älskade  och  upptecknade 
i  tusentals  afskrifter,  tusentals  minnen  och  hjertan. 
Deras  innehåll  var  så  ädelt,  att  det  hänförde  alla. 
Partivänuen  Fersen  hade  Gyllenborgs  skrifter  lig- 
gande på  sitt  bord;  Dalin,  ehuru  mindre  vänligt 
stämd  mot  den  nya  skaldeskolan,  gillade  och  be- 
römde dock  Gyllenborgs  skrifter  och  egnade  deras 
unge  författare  sin  förekommande  vänskap.  Den  be- 
römde professor  Porthan  i  Åbo  gjorde  Gyllenborgs  sån- 
ger till  föremål  för  sina  föreläsningar,  och  det  i  både 
etiskt  och  estetiskt  hänseende;  och  Franzén  har  berät- 
tat om  sig  sjelf  som  student  och  om  många  sina  kam- 
rater, huru  Gyllenborgs  sånger,  beledsagade  af 
Porthans  utläggningar,  alstrade  i  deras  unga  hjer- 
tan en  varm  och  oförgänglig  känsla  af  sannt  rnen- 
niskovärde  och  medborgerlig  dygd.  Man  har  kallat 
Creutz  och  Gyllenborg  ett  par  tvilling-stjernor  på 
vår  litterära  himmel  och  med  skäl,  om  man  har  af- 
seende  på  deras  personliga  vänskap,  gemensamma 
ungdomsöden  och  verksamhet.  Men  i  afseende  på 
anda    och    själsrigtning    var   Gyllenborg  långt  mer 


56 

en  tvillingstjerna  till  fru  Nordenflycht.  Gj^llenborg 
uppläste  en  gäng  för  henne  sitt  dä  nyss  författade 
skaldestycke  Mennishans  Nöjen.  Deri  beskrefs  den 
rena  glädje,  hjertat  njuter  redan  under  barndomsåren, 
icke  blott  af  oskyldiga  lekar,  utan  ock  af  redan 
då  hägrande  aningar  om  högre  föremål.  Det  hette 
bland  annat: 

För7'  än  jag  namnet  Gud  förstod, 
Jag  glädjeoffer  honom  tände; 
Och  förr  än  jag  hans  allmagt  hände, 
Så  hände  jag,  att  han  var  god. 

Vid  dessa  ord  afbröt  honom  fru  Nordenflycht 
och  utbrast:  ni  är  poet,  grefve  Gyllenborg !  tänk  ej 
att  blifva  någonting  annat;  ni  blir  det  aldrig. 
Grefve  Creutz  gör  snarare  lycha  i  verlden.  Gör 
ni  sjelf  er  egen  lycha,  blif  er  egen  tillfredsställelse! 
och  var  säker  om  ett  namn,  mer  varahtigt  än  nå- 
gon ämbetsmaiis,  hur  högt  han  än  må  stå.»  Gyllen- 
borg följde  rådet,  troligen  också  derföre,  att  det 
öfverensstämde  med  hans  kärlek  för  skaldekonsten 
och  för  lugnet,  och  likaså  med  hans  likgilltighet 
för  yttre  utmärkelser,  och  med  hans  ovilja  mot 
allt  lycksökeri,  hans  vedervilja  för  de  stämplingar, 
de  många  föraktliga  medel,  han  såg  tillgripas  af 
såväl  hofvet  som  de  båda  partierna.  Hans  tänke- 
sätt härutinnan  hav  enligt  följande  hans  egna  ord 
bestått  uti 

Ett  medfödt  verldsföraht,  en  afsky  för  att  trängas 
På  lyckans  shådeban,  der  hopen  skockar  sig; 
En  smak  för  enslighet,   att  fjerran  utestäyigas 
Från  arga  dårars  krig.  —  —    — 

Utan  någon  större  egen  förmögenhet,  kunde  han 
likväl  icke  helt  och  hållet  öfvergifva  ämbetsmanna- 
banan, utan  qvarstannade  pä  den  som  kammar-  och 
sedermera  som  kansliråd,  dock  utan  att  stiga,  utan 


57 

att  vilja  stiga  högre,  och  utan  att  på  verksammare 
sätt  deltaga  i  de  allmänna  äreudernas  ledning. 

Det  kan  frågas,  huruvida  han  häruti  uppfyllde 
sin  medborgerliga  pligt?  —  frågas,  huruvida  icke 
hans  orubbliga  rättskänsla,  fasta  vilja  och  stora 
kunskaper  inneburo  en  bestämd  kallelse  till  högre 
verksamhet?  —  frågas,  huruvida  han  ej  kunnat 
genom  dessa  egenskaper  på  någon  bland  sam- 
hällets högsta  platser  åt  sitt  fädernesland  bereda 
större  fördelar  än  genom  sina  sednare  vitterhets- 
alster  och  genom  en  mindre  vigtig  ämbetsmanna- 
sysselsättning?  —  frågas,  om  det  var  rätt  att  skjuta 
från  sig  en  dylik  högre  kallelse  och  att  göra 
det  af  fruktan  för  bekymmer  och  stormar,  och  af 
längtan  efter  ostörd  njutning  af  vitterhetens  nöjen 
och  lugnets  trefnad.  Gyllenborg  sjelf  har  icke  va- 
rit döf  för  dessa  frågor.  I  en  bland  sina  dikter 
låter  han  någon  vän  uttala  följande  uppmaning. 

y)Låt  dina  gåfvors  ljus  i  dagen  lysa  fram! 
Du  har  ett  öppet  fält  att  dina  dygder  öfva; 
Mot  lastens  yra  svcmn  bör  du  din  styrka  pröfva. 
En  enda  oförsagd  kan  skrämma  hennes  här. 
Hon  eger  ej  ett  tnod,  som  blott  i  dygden  är. 
Var  säker  på  ditt  vett,  du  segrar,  om  du  vågar, 
Du  dina  pligter  vet,  blott  du  ditt  hjerta  frågar. 

Gyllenborg  förklarade  sig  öfvertygad  om  åsig- 
tens  sanning  och  villig  att  ställa  sig  den  till  efter- 
rättelse. Beslutet  fattades  likväl  blott  på  papperet, 
men  icke  i  hjertat.  Han  egnade  sig  fortfarande 
endast  åt  vitterhet  och  vanliga  ämbetsgöromål,  utan 
att  på  kraftigare  sätt  deltaga  i  de  strider,  som  vare 
sig  under  frihetstiden  eller  under  Gustafs  regering 
blefvo  förda  i  politiskt  och  administrativt  hänseende 
till  främjande  af  fäderneslandets  välstånd,  ljus  och 
förädling.  Var  detta  en  följd  af  blott  längtan  efter 
ostördt  lugn  och  ostörd  vitterhetsnjutning'?  Näppe- 
ligen.    Oaktadt  sitt  blygsamma  och    tillbakadragna 


58 

väsende,  hyste  Gyllenborg  om  sin  poesi  en  icke 
ringa  tanke  och  förmente  sig  1772  vara  Sverges 
enda  namnkunnige  skald.  Han  insåg  och  erkände 
visserligen,  att  hans  sånger  icke  i  någon  högre 
grad  utmärktes  genom  snillets  eld  och  inbillnings- 
kraftens prakt.  Men  livad  han  deremot  kände, 
visste  och  värderade,  var,  att  de  i  ovanligt  hög 
grad  utmärkte  sig  genom  innehållets  renhet,  ädel- 
het och  sanning;  och  han  hoppades  väl,  att  dessa 
dygder  skulle  genom  egen  skönhet  och  kraft  fram- 
tränga samt  välgörande  inverka  på  svenska  folkets 
känslor  och  tänkesätt,  derigenom  ock  på  dess  öden. 
Troligt  är,  att  han  betraktade  sin  verksamhet  som 
författare  större  och  vigtigare,  än  den  kunde  blifva 
som  ämbetsman,  om  ock  pä  en  högre  plats;  och 
att  det  var  äfven  denna  tanke,  som  inverkade  på 
hans  beslut.  Han  ville,  han  hoppades  måhända 
att  genom  sin  personlighet  och  sina  skrifter  blifva  för 
svenska  folket  någonting  liknande,  hvad  Gamla  Testa- 
mentets profeter  voro  för  sina  landsmän.  Härtill 
har  troligen  också  bidragit  en  annan  känsla,  näm- 
ligen den  af  växande  tvifvel,  dels  om  egen  stats- 
mannaförmåga,  dels  om  den  då  gällande  statsför- 
fattningens användbarhet,  och  här  komma  vi  till 
en  annan  sida  och  till  en  sednare  utveckling  af 
hans  personlighet  och  öden. 


Berättadt  är,  huru  han  1756  blef  af  riksdagen 
och  mot  de  kungliga  föräldrarnas  vilja  förordnad 
till  tjenstförrättande  kavaljer  hos  kronprinsen  Gu- 
staf^); och  med  hvilken  ovilja  han  liksom  hans 
kamrater  behandlades  af  hofvet  och  i  synnerhet 
af  Lovisa  Ulrika;  lian  hör  ju,  utbrast  \\on,hanliör 


')  Se  39.  174—192.  Med  rigtning  till  frihetstidens  ned- 
sättande säges  i  Siare  och  Skalder  (3.  566.)  att  Gyllenborg 
fann  obehaglif/t  nödi/as  mottar/a  denna  befattning.  Gyllenborg 
sjelf  säger,  att  han  vid  utnämningen  dertill  blef  iitom  sig  af 
glädje.     B.  E.  Malmström,      Se  Vitterhetshist.  1.  348. 


59 

ju  och  till  la  maudite  race  de  GyUenhorg  ^).  Min- 
dre än  de  andra  påtrugade  kavaljererna  blef  han 
dock  föremål  för  konungahusets  ovilja,  troligtvis 
derföre,  att  han  föga  blandade  sig  i  partistriderna, 
men  deremot  mycket  fastade  sig  vid  kronprinsens 
person.  Troligen  har  han  icke  kunnat  vara  blind 
för  dennes  under  gossåren  invanda  fel;  men  han 
kunde  ej  heller  vara  blind  för  de  lysande  egen- 
skaperna; skaldesnillet  Gyllenborg  ej  heller  för 
skaldesnillet  Gustafs  rika  begäfning.  Varm  och 
gemensam  kärlek  till  vitterhet  drog  dem  ock 
snart  till  hvarandra.  Med  förtjusning  genomgingo 
de  tillhopa  franska  skaldekonstens  förnämsta  al- 
ster. Den  förening  af  smak,  snille  och  hänryck- 
ning, hvarmed  prinsen  uppläste  alla  sköna  och 
ädelsinnade  verser,  gällde  i  Gyllenborgs  ögon  som 
osvikligt  bevis  på  en  varm  och  stark  kärlek  till 
de  dygder,  de  ädla  tänkesätt,  samma  verser  utta- 
lade. Denna  äsigt  vann  ökad  styrka,  när  han  såg, 
liur  den  fjorton-  till  femtonårige  prinsen  lade  bort 
den  ena  efter  den  andra  af  gossårens  vanarter-,  en 
företeelse,  som  lofvade,  att  den  mognande  mannen 
skulle  likaledes  bortlägga  de  fel,  som  hittills  följt 
ynglingen,  och  att  en  så  högt  begäfvad  furste  skulle 
i  fi-amtiden  blifva  en  högst  förträfflig  konung.  Gustafs 
stora  förmåga  att  vinna  menniskor  gjorde  väl  äfven 
sitt  till.  Troligtvis  har  han,  och  det  af  själ  och  hjerta. 
varit  serdeles  förbindlig  och  älskvärd  i  umgänget 
med  sin  för  tillfället  varande  poetiska  vän,  och 
detta  har  tvifvelsutan  i  sin  mån  bidragit  till  de 
varma  känslor,  med  hvilka  denne  tillbaka  omfat- 
tade sin  blifvande  konung.  Samtidigt  härmed  in- 
träffade riksdagen  1760 — 1762,  denna  vedervärdiga 
blandning  af  våld  och  list,  förhetsningar  och  mot- 
sägelser; detta  olycksdigra  alster  af  Lovisa  Ulri- 
kas eller  Pechlins  ränker,  af  Höpkens  svaghet 
och  vankelmod,  af  Karl  Scheffers   hugskott   och  af 

')   Den  förhannaäe  slägten  GijUenhonj. 


60 

sjelfva  folkombudens  oefterrättlighet.  Gyllenborg 
hade  vid  sitt  första  inträde  i  verlden  varit  en  fri- 
hetens ifrige  försvarare.  Men  nämnde  riksdag- 
väckte  hos  honom  liksom  hos  många  andra  mycken 
misstro  till  det  fria  statsskicket  och  mycket  miss- 
nöje med  sjelfva  folkombuden.  I  sitt  redan  om- 
talade skaldestycke,  Verldsföraktaren,  bestraifade 
han  ock  dessa  sednares  vankelmod  och  mutbar- 
het,  och  det  så  igenkännligt  och  kraftigt,  att  det 
ådrog  honom  bittert  hat  af  Pechlin  och  af  dennes 
vänner,  men  deremot  tillvann  honom  hofvets  och 
alla  rättänkandes  bifall. 

Till  följe  af  nu  uppräknade  omständigheter 
började  han  omkring  1762  öfvergå  frän  Hattarna, 
t.  o.  m.  från  frihetsmännen  och  till  hofvet.  Förändrin- 
gen fullbordades  och  stadfästades  genom  reduktions- 
riksdagen 1765.  Redan  i  egenskap  af  skald,  hyste 
Gyllenborg  mer  benägenhet  för  hofvets  och  Hattar- 
nas lysande  åsigter  och  storartade  planer,  än  för 
de  nu  segrande  Mössornas  sparsamhet  och  försigtiga 
statskonst.  Aristokrat  till  födsel,  i  någon  mån  ock 
till  åsigter,  kunde  han  ej  heller  vänja  sig  vid  ofrälse 
ståndens  växande  anspråk  och  inflytande.  Miss- 
nöjet ökades,  när  dessa  under  samma  riksdag  verk- 
ligen tillvällade  sig  en  afgörande  öfvermagt;  och 
än  mer,  då  de  begagnade  den  till  åtskilliga  klander- 
värda åtgerder,  t.  ex.  mot  Sveaborg  och  mot  ar- 
méens flotta,  och  derjemnte  till  flere  reduktioner, 
som  utarmade  några  Gyllenborgs  vänner  och  åt- 
minstone för  tilltallet  skadade  flere  landets  närin- 
gar. Dertill  kom,  att  Gyllenborgs  mycket  rika 
svärfader,  en  bankokassör  Gottsman,  jjlef  genom 
någon  af  ständerna  anställd,  kanske  obillig  O,  efter- 
räkning beröfvad  alla  sina  egodelar,  till  stor  förlust 
också  för  Gyllenborg  sjelf.  Sådana  uppträden  blefvo 
icke  utan  inflytande  på  dennes  tänkesätt,    och  han 

')  K.  G.  Malmström,  hvilken  mer  än  någon  annan  stude- 
rat den  tidens  riksdags-handlingar,  anser  Gottsman  hafva  blif- 
vit    orättvist    behandlad.  —  Han   fick  också  1770  en  pensjon. 


61 

gladde  sig  mycket,  när  genom  reaktions-riksdagen 
1769    demokratiens    öfvervälde   krossades.     Att  det 

1771  återigen  uppträdde  och  med  än  större  anspråk, 
väckte  ånyo  hans  missnöje.    De  under  åren  1765 — 

1772  inträffade  täta  partivexlingarna  ökade  ock 
hans  misstro  till  folkombudens  hållning  och  hans 
oro  för  framtiden.  Mer  och  mer  syntes  honom 
denna  bäst  tryggad,  om  ledningen  af  fäderneslan- 
dets öden  anförtroddes  åt  en  stark  konungamagt, 
hälst  denna  snart  skulle  falla  i  händerna  på  en 
furste  med  så  utmärkta  egenskaper,  som  dem  han 
visste  förefinnas  hos  landets  dåvarande  kronprins. 
Efter  Adolf  Fredriks  död  och  vid  tidningen  om 
Gustaf  den  tredjes  snara  hemkomst,  uttalade  han 
ock  sådana  sina  förhoppningar  bland  annat  med 
följande  verser: 

Som    snö,  i  drifvor  förd,    af  vårens   sol  förjagas, 

Och  löses  i  en  flod,  som  jordens  sköte  när; 

Så  skall  i  Gustafs  tid  partiens  magt  försvagas, 

Och  båda  sammandragas 

Till  ett,  som  Sverges  är. 

Du  (Svea)  aldrig  kunnat  än  en  konung  dig  begära 

Med  mera  hug  för  ära, 

Och  mera  nit  för  dig. 
I  dessa  -höga  mål,  ack!  skall  han  hinder  skåda? 
Nej,  Svea,  gynna  du  de  dygder  hos  en  drottl 
Att  i  ett  lyckligt  land,  i  blifven  frie  båda, 

D%i  fri  att  lagligt  råda, 

Han  fri  att  göra  godt. 

Missnöjet  med  tidens  politiska  sträckte  sig 
ock  till  dess  poetiska,  och  vetenskapliga  före- 
teelser. De  två  klaraste  stjernorna  på  svenska  vit- 
terhetens himmel,  Dalin  och  fru  Nordenflycht,  dessa 
föremål  för  Gyllenborgs  ungdomsförtjusning,  voro 
1763    för    alltid  nedgångna;   och  äfven  hans  jemn- 


62 

åriga  författare  hade  fördunklats,  förstummats,  eller 
försvunnit.  Det  yngre  framträdande  slägtet  kunde 
i  hans  ögon  icke  ersätta  förlusterna.  Bellman  hade 
väl  uppstämt  mänga  bland  sina  mest  berömda  sån- 
ger; men  dessa  stodo  mot  Gyllenborgs  grundsatser  i  sä 
öppen  strid,  att  denne  icke  ansåg  dem  förtjente  af 
någon  gillande  uppmärksamhet.  Bergman,  Ihre 
och  Lagerbring  utgåfvo  ock  under  nämnde  tid  sina 
stora  verk^);  mänga  andra  utmärktheter  att  för- 
tiga. Men  i  sin  dä  varande  fördystrade  sinnes- 
stämning, var  Gyllenborg  döf  för  Bellmans  poetiska, 
och  blind  för  Bergmans,  Ihres  och  Lagerbrings 
vetenskapliga  förtjenster.  För  den  spegel,  skaldens 
af  missnöje  grumlade  inbillningskraft  framhöll,  vi- 
sade sig  tidskiftet  1762 — 1772  såsom  en  i  vittert 
och  vetenskapligt  hänseende  dyster  ödemark,  en 
det  svenska  snillets  allmänna  förmörkelse.  I  sitt 
inträdes-tal  i  Vitterhetsakademien  1773  framlade 
han  en  afskräckande  målning  af  nämnde  demokra- 
tiska tid  och  påstod,  att  under  dessa  år 

Snillet  Sverge  öfvergaf. 
Och  på   Vitterhetens  graf 
Växte  Dagligt  Allehanda'). 

Detta  förhastade  och  mot  sanningen  rakt  stri- 
dande omdöme  har  sedermera  och  såsom  ett  drä- 
pande bevis  mot  frihetstiden  blifvit  mångfaldiga 
gånger  åberopadt  först  af  Gustaf  den  tredjes  och  seder- 
mera af  fosforisternas  historiska  skola  och  i  allmänhet 
af  flere  sednare  författare.  Om  dess  sanning  var  ock 
Gyllenborg  sjelf  upprigtigt  öfvertygad,  och  han  ut- 
talade högljuddt  sin  glada  förhoppning,  att  under 
Gustaf  den  tredje  skulle  Sverge  få  hugna  sig  af 
ett  tidehvarf,  rikt  pä  vitter  och  vetenskaplig  blom- 


' )  Verldsbeskrifningen,  Glossarium  Sueogothicum  och  Svea 
Rikets  historia. 

-)  Det  demokratiska  Mösspartiets  dåvarande  tidning. 


63 

string;  äfven  pä  politisk  lycka  och  ära.  Han  be- 
rättar ock,  att  han  i  förväg  egt  kännedom  om  stats- 
hvälfningen  1772;  men  att  han  i  dess  förberedande 
deltagit,  derom  känna  vi  ingen  uppgift.  Närmaste 
åren  derefter,  har  han  likväl  densamme  flere  gån- 
ger beprisat.  Han  kom  också  nu  till  konungahuset 
i  ett  närmare  och  vänskapligare  förhällande  än 
förut.  Lovisa  Ulrika  intog  honom  i  Vitterhetsaka- 
demien och  derjemnte  i  sin  enskilda  umgängeskrets. 
Grustaf  den  tredje  nämnde  honom  1772  till  riddare 
af  nordstjerneorden  och  kort  derefter  till  kansliråd. 
Han  blef  ock  kallad  till  deltagande  i  de  vittra 
aftonkretsarna  hos  konungen  sjelf,  hvilken  han 
äfven  sedermera  under  några  är  fick  åtfölja  på 
spektakler,  kungsgårdar  och  resor.  Under  denna 
tid  sammanskref  han  flere  sina  sednare  arbeten, 
deribland  några  skådespel,  på  Lovisa  Ulrikas 
eller  konungens  begäran  och  enligt  deras  anvis- 
ning. 

Oaktadt  en  så  nära  och  både  vitter  och  per- 
sonlig beröring  blef  dock  föi-hällandet  mellan  vitter- 
hetsid karen  Gyllenborg  och  vitterhetsbeskyddaren 
Gustaf  aldrig  rätt  varmt  och  förtroligt,  snarare 
tvärt  om ;  och  nu  komma  vi  till  det  tredje  skedet 
i  Gyllenborgs  historia. 


Jag  va7\  berättar  han  sjelf,  jag  var  hvarken 
danad  för  eller  angelägen  om  körningens  närviare 
förtroende.  I  sjelfva  verket  passade  de  icke  för 
hvarandra.  Mannen  och  skalden  Gyllenborgs  all- 
var, sedlighet  och  ursprungliga  frihetskärlek  öfver- 
ensstämde  ingalunda  med  konungens  lefnadsvanor, 
äsigter  och  fordringar.  Gyllenborg  skulle  ock  svår- 
ligen kunnat  beqväma  sig  till  så  högstämda  loford, 
som  dem  konungen  var  van  att  frän  sin  omgifning 
mottaga;  —  svårligen  låtit  begagna  sig  till  sådana 
underhandlingar,  som  dem  Creutz  dref  med  hertigen 


64 

af  Aiguillon  och  madame  Dy  Barry;  ej  heller  till 
sådana  åtgerder,  som  ät  konungen  utfördes  af  Avm- 
felt,  Per  Lilliehorn,  Munck,  Schröderheim  m.  fl. 
Häri  torde  man  finna  en  bland  orsakerna,  hvarföre 
han  drog  sig  frän  all  politisk  A'erksandiet  under 
Gustafs  regering,  liksom  förut  under  frihetstiden. 
Efter  1774  blef  han  ej  heller  af  konungen  ihäg- 
kommen  med  någon  enda  ordensutnämning  eller 
ämbetsmanna-befordran;  möjligt  likväl,  att  han 
sjelf  aldrig  sädana  sökt,  kanske  tvärtom  afböjt. 
En  berättelse  säger  dock,  att,  när  till  följe  af  rid- 
darhusets  nya  indelning  i  klasser  Gyllenborg  1779 
mistade  sin  befattning  som  bankofullmägtig,  be- 
gärde han  till  ersättning  en  plats  vid  tullsocieteten; 
men  att  Gustaf  vägrade  och  sade:  jag  beklagar,  att 
detta  liändt  min  f ordna  kavaljer,  men  det  kan  vara 
nyttigt,  att  man  får  se,  huru  behagligt  det  är 
att  bero  af  ständerna  och  att  yrka  på  deras  rät- 
tigheter. Ar  1781  återfick  dock  Gyllenborg  genom 
adeln  den  förlorade  platsen.  Oaktad  t  en  möjligtvis 
förevarande  inre  ovilja  eller  åtminstone  köld,  har 
konungen  likväl  bevarat  skenet  af  fortfarande  väl- 
vilja. Några  år  derefter  gaf  han  Gyllenborg  en 
befattning  vid  nummerlotteriet,  och  derigenom  en 
behöflig  tillökning  på  inkomsterna.  År  1786  kal- 
lade han  honom  ock  till  medlem  af  Svenska  Aka- 
demien. Men  som  skäl  eller  förtjenst  anfördes  icke 
några  bland  skaldens  skönare  och  frisinnade  ung- 
domsdikter, utan  sången  om  Karl  Gustafs  täo;  öfver 
Balt. 

En  annan  sida  af  saken  är  Gyllenborgs  eget 
uppförande  med  hänsyn  till  konungen.  Han  tyckes 
snart  nog  funnit  sig  bedragen  i  de  första  glada 
förhoppningarna  på  dennes  blifvande  monarkiska 
styrelse,  liksom  förut  i  sina  förhoppningar  på 
det  fria  statsskickets  blifvande  välgerningar.  Sin 
egen  svåra  ställning  mellan  de  båda  motsatta 
åsigterna  synes  han  i  sitt  skådespel,  Sune  Jarl, 
hafva     antvdt,     när     han     låter     en     bland     dess 


65 

lijeltar  omtala,  hur  olyckligt  det  var,  alt  för  sitt 
samvetes  skull  ej  kunna  deltaga  i  någondera  par- 
tiets öfverdrifter,  och  att  derföre  vara  illa  anskrif- 
ven  hos  båda.  Förhållandet  till  konungen  blef  ock 
tämligen  kyligt.  Etter  1774  har  väl  Gyllenborg 
liere  gånger  och  med  varma  ord  beprisat  den  »odöd- 
lige» konungens  snille  och  vitterhetskärlek,  men 
aldrig  uttalat  något  allmänt  och  högstämd  t  loford 
öfver  den  förut  så  ifrigt  efterlängtade  furstens  egent- 
liga regeringsätgerder.  Det  ser  också  ut,  som  Gyl- 
lenborg längre  fram  ansett  någon  öfverdrift  hafva 
legat  i  det  sätt,  hvarpå  han  omkring  1772  bepri- 
sade statshvälfningen  och  klandrade  frihetstiden.  Jag 
har,  så  beskref  han  sedermera  detta  sitt  uppförande, 
jag  har  med  hjernan  berusad  af  revolutionens  fram- 
gång med  all  möjlig  hetta  prisat  densamma  och 
uttömt  min  galla  mot  den  krossade  demokratien. 
Han  bibehöll  visserligen  äfven  sedermera  en  viss 
ovilja  mot  Mössorna,  men  den  fordna  kärleken  till 
monarkien  tycks  hafva  svalnat.  I  sitt  inträdestal  i 
Svenska  Akademien  1786  vidrörde  han  icke  med  ett 
enda  berömmande  ord  statshvälfningen  1772  ej  heller 
några  konungens  regeringsätgerder,  utan  blott  dennes 
snille  och  nitälskan  för  vitterheten  och  modersmålet. 
Såsom  Svenska  Akademiens  kansler  förde  han  or- 
det den  20  December  1792  vid  akademiens  första 
högtidliga  sammankomst  efter  Gustaf  den  tredjes 
död.  I  sitt  då  hållna  ')  tal  yttrade  han  sorg  öfver 
förlusten  af  denne  konung  i  egenskap  af  akademi- 
ens stiftare,  beskyddare  och  välgörare,  men  icke 
■ett  ord  af  beröm  öfver  hans  regentvärde,  och  märk- 
ligt nog  ej  heller  om  det  ohyggliga  sätt,  hvarpå 
han  bortrycktes.  Ar  1795  utgaf  Gyllenborg  sina 
vitterhetsarbeten  och  införde  der  tvänne  år  1771 
skrifna  sånger  till  Gustaf  den  tredjes  ära.  I  före- 
talet anmärkte    han  dock,  att  just  dessa  dikter  vi- 

')   Af  akademien  förut  gilladt. 

FryxeUs  Berätt.     45.  5 


66 

sade,  huru  tiderna  förändrats,  och  han  uppma- 
nade sina  läsare  år  1795  att  icke  anse  dessa  sån- 
ger vara  1771  framkallade  af  begäret  att  smickra; 
ty,  tillade  han,  när  de  skrefvos,  voro  de  ett  svagt 
återljxid  »a/  nmedhorgai^cs  dåvarande  förtjusning 
öfver  deras  unge  konung.  I  nämnde  af  honom 
sjelf  utgifna  samling  förekommer  intet  enda  af 
honom  till  Gustafs  ära  efter  1771  skrifvet  skalde- 
stycke. Ett  bland  de  högsta  föremålen  för  Gyllen- 
borgs önskningar  och  förhop))ningar  hade  varit  att 
få  bevittna  det  älskade  fäderneslandets  förkofran 
och  lycka.  I  ungdomsåren  hoppades  han,  att  detta 
skulle  ske  genom  den  fria  statsförfattningen;  i 
mannaåren  genom  förstärkt  konungamagt  och  i 
synnerhet  genom  Gustaf  den  tredjes  person.  Båda 
åsigterna,  båda  förhoppningarna  hade  varit  sä  varma 
och  starka,  att  de,  och  i  synnerhet  de  förra, 
eldat  honom  till  flere  sånger.  Båda  förhoppnin- 
garna slogo  dock  felt,  och  vid  inträdande  ålder- 
dom hade  i  den  vägen  skalden  ingenting  mer  att 
vänta.  Med  hoppets  röst  tystnade  ock  den  glada 
och  högstämda  sången.  Som  nämndt  är,  hade  han 
visserligen  under  1770-talet,  och  enligt  hofvets  ön- 
skan skrifvit  några  skådespel  ^).  Mycken  skalde- 
verksamhet nedlade  han  ock  i  en  stor  samling  fab- 
ler, de  flesta  från  andra  språk  öfversatta;  dikter, 
i  hvilka  han  kunde  under  hvarjehanda  förklädnad 
framställa  sina  tankar  och  känslor.  Derjemnte  har  han 
ock  sökt  genom  den  uppmärksammaste  granskning 
gifva  åt  sina  äldre  och  yngre  dikter  all  möjlig 
fulländning.  Också  blefvo  hans  sednaste  arbeten 
på  sin  tid  mycket  prisade;  men,  som  det  tyckes» 
mindre  af  beundran  för  dem  än  af  aktning  och 
kärlek  för  deras  författare.  Det  ryktbaraste  bland 
dem.    Tåget    öfver  Balt,    var   och  förblef  ett  bland 

')  KgJ.  Bibi.  Gjörwell  t.  P.  Alströmer  d.  12  Dec.  1774 
beklagar  Gyllenborg,  som  pä  befallning  tvungits  skrifva  ett 
sådant  arbete  som  Birger  Jarl.  Det  författades  1774  till  fi- 
rande af  hertig  Karls  förmälning. 


67 

dessa  stora  skaldeverk,  som  många  berömma 
men  få  läsa.  Några  nya  snillrika  ingifvelser 
förnummos  ej.  Skaldesinnet  hade  blifvit  kyldt  ge- 
nom de  fyllda  sextio  åren  och  genom  allt,  hvad 
han  sett  och  nu  säg.  Ar  1795  klagade  han  öfver 
samtidens  sorgliga  företeelser  af  än  despotism,  än 
anarki^  och,  skref  han,  vid  åsynen  af 

An  hmc/ars  våld,  än  folkens  yra. 
Med  fasa  rycks  jag  från  min  lyra 
Som  ock,  förnött,  har  fyllt  sin  tid. 

Med  känsla  häraf  lät  han  henne  ock  för  det 
mesta  hvila.  Genom  sin  personlighet  och  genom 
minnet  af  de  äldre  skrifterna,  var  han  dock  före- 
mål för  allas  kärlek  och  vördnad.  Hyllad  af  så- 
dana sin  omgifnings,  sin  samtids  känslor,  ge- 
nomlefde  han  en  ålderdom,  så  lugn  och  stilla  som 
den,  hans  iingdomssänger  förutsagt.  Kännande  slu- 
tet nalkas,  yttrade  han  sin  önskan,  att  dödsfallet 
skulle  blott  genom  en  vanlig  tidningsannons  för 
allmänheten  tillkännagifvas.  Han  afled  är  1808 
vid  77  års  ålder.  Både  konungen  och  Svenska 
Akademien  anslogo  underhäll  ät  den  i  torftiga  om- 
ständigheter efterlefvande   enkan. 

Gyllenborgs  utseende  var  behagligt,  i  synner- 
het de  stora  blå  ögonen,  h vilka  talade  ena  gången 
om  välvilja  och  mildhet,  en  annan  gång  om  all- 
varliga och  djupa  tankar;  sä  djupa,  att  han  i  dem 
försjunken,  ofta  förlorade  ur  sigte  den  yttre  verlden 
och  dess  föremål,  och  gaf  genom  tankspriddhet  och 
själsfränvaro  anledning  till  löjliga  uppträden. 

Hans'  vitterhet  sysselsatte  sig  föga  nästan 
aldrig  med  kärlek,  detta  vanliga  föremål  för  unga 
skalders  sånger.  Enligt  hans  egen  up])rigtiga 
berättelse  var  det  ej  heller  någon  häftigare  li- 
delse utan  tycke  och  sansadt  omdöme,  som  1764 
bestämde  hans  val  af  maka.  Det  föll  på  en 
dotter    af    den    då    för    tiden    rike    bankokassören 


68 

Goltsman,  och  han  fick  af  denne  till  skänks  tvänne 
landtegendomar,  och  deribland  Bockholmssätra  vid 
Mälaren.  Här  tillbragte  han  första  sommaren  af 
sitt  äktenskap.  Men  året  derpå  kom  reduktions- 
riksdagen 1765.  Då  anställdes,  som  nämndt  är,  med 
svärfadern  en  efterräkning,  som  slutades  sa,  att 
denne  dömdes  att  till  staten  äterbära  summor,  så 
stora,  att  den  förut  rike  mannen  bragles  nära  nog 
till  tiggarestafven.  De  egendomar,  G3'llenborg  af 
honom  fått  till  skänks,  hade  blifvit  inköpta  mot 
skuldförbindelser,  som  Gottsman  nu  mera  icke  mäg- 
tade  inlösa.  Gyl'enborg  hade  väl  detta  oaktadt 
kunnat  behålla  godsen,  ty  han  för  sin  person  hade 
dem  pä  lagligt  sätt  bekommit.  Men  deras  iörra 
egare  hade  utan  sitt  förvållande  gått  misste  om 
lofvad  betalning.  Detta  grämde  Gyllenborg  djupt. 
Han  sålde  derföre  egendomarne  och  inlöste  med 
köpeskillingen  svärfaderns  ifrågavarande  reverser. 
Några  ogillade  och  beskrattade  ett  sådant  uppfö- 
rande; men,  skref  han,  de  förra  egarne  fingo  deri- 
genom  behålla  sin  förmögenhet,  och  jag  mitt  goda 
samvete  ^).  Han  och  hans  fru  inskränkte  sina  ut- 
gifter och  lefde  lyckliga  i  känslan  af  ömsesidig 
aktning  och  kärlek.  Gyllenborg  var  ock  en  ut- 
märkt god  make,  fader  och  husbonde.  Om  sin  sy- 
sterson, den  blifvande  skalden  och  riksmarskalken 
J.  G.  Oxenstierna,  drog  han  ock  öm  försorg,  och 
utsåg  till  lärare  åt  honom  den  snillrike  och  kun- 
nige Bergklint. 

Gyllenborg  har  visserligen  ådagalaggt  någon 
retlighet  i  fråga  om  eget  skalderykte  -)  och  ensi- 
dighet i  bedömmande  af  andra  partiets  åtgerder. 
Men  på  hans  enskilda  lefnad  hvilar  ej  minsta  fläck. 


')  Genom  reaktionsriksdagen  1769  tick  han  någon  ersätt- 
ning för  dessa  förluster. 

^)  Siare  och  Skalder  6.  1.  189  berätta,  att  Hallman  ge- 
nom sin  Skeppar-Rolf  parodierat  Gyllenborgs  skådespel  Birger 
Jarl;  att  Gyllenborg  klagat  deröfver  hos  konungen;  att  denne 
till  straff  ålade  Hallman  att  skrifva  en  parodi  öfver  skådespe- 


69 

Hans  författareska p  var  utmärkt  genom  stilens 
klarhet  och  lättfattlighet.  Om  vigten  af  dessa  egen- 
skaper har  han  sjelf  sjungit: 

När  tanken  harmsen  är,  att  han  sitt  ord  ej  funnit, 
Var  viss,  att  han  ännu  ej  har  sin  mognad  hunnit, 
Han  lik  Minerva  går,  när  han  är  dagen  värd; 
Ur  hjernan  väpnad  ut. 

Det  var  ett  förebådande  anslag  till  Tegnérs 
ryktbara  ord. 

Hvad  du  ej  klart  kan  säga,  vet  du   ej. 
Med  tanken  ordet  föds  på  'inannens  läppar. 

Att  hans  författarskap  var  likaledes  utmärkt 
genom  rena  och  ädla  tänkesätt,  är  tillförene  an- 
märkt; äfvenså  att  han  sjelf  hade  starkt  medve- 
tande af  denna  deras  förtjenst,  men  att  han  dock 
öppet  erkände,  sig  icke  vara  i  besittning  af  de 
snillegåfvor,  som  tillhöra  en  skald  af  högre  ord- 
ning. Sjelfkänslan  fick  i  detta  hänseende  undergå 
en  hård  pröfning.  Ar  1785  stod  han  vid  51  års 
ålder  på  höjden  af  ett  lysande  och  stadgadt  skal- 
derykte. Mot  honom  uppträdde  då  den  28-årige  Leo- 
pold med  en  offentlig  och  utförlig  granskning  af 
Gyllenborgs  mest  omtalade,  och  af  honom  sjelf  mest 
värderade  dikt.  Tåget  öfver  Balt.  Recensjonen  var 
hållen  i  vördnadsfull  ton  och  erkände  skaldens 
och  skaldestyckets  många  förtjenster;  men  gjorde 
ock  frimodigt  och  öppet  mot  detsamma  mänga  an- 
märkningar, hvilka  en  sednare  tid  i  flesta  fall  gil- 
lat. Gyllenborg  vardt  visserligen  ej  litet  uppbragt 
öfver  den  unge  mannens  anfall,  men  sansade  sig 
snart,    tillstod    rigtigheten    af    flere    anmärkningar, 


let  Thetis  och  Peléc,  till  hviikct  konungen  ansågs  hafva  upp- 
gjort planen,  och  att  Hallman  då  skrifvit  Petis  och  Telée. 
Fryxell  har  hört  litteraturlustorikern  Sondén  berätta  nngefär 
samma  uppträde,   men   såsom  inträffadt  med  Wellander. 


70 

och  vidtog  med  anledning  af  dem  några  ändringar 
samt  öppnade  sjelf  en  vänskaplig  brefvexling  med 
sin  granskare.  Till  följd  af  det  vackra  ocli  vär- 
diga sätt,  hvarpå  striden  å  båda  sidor  fördes,  blef 
frän  denna  stund  mellan  den  gamle  och  unge  skal- 
den ingången  en  vänskap,  som,  grundad  på  ömse- 
sidig aktning,  mer  och  mer  tillväxte  i  innerlighet 
och  styrka. 

I  allmänhet  har  Gyllenborg  med  varm  och  af- 
undsfri  kärlek  hyllat  de  flesta  skalder,  hviika  på 
hans  tid  förädlade  svenska  språket  och  sången. 
Dalin  var  städse  föremål  för  hans  tacksamhet  och 
vördnad.  Oaktadt  fru  Nordenflychts  brister  som 
skaldinna  och  svagheter  som  menniska,  förstod  han 
dock  att  värdera  den  i  båda  hänseenden  ädla  kär- 
nan, och  det  var  med  varm  känsla  och  hög  röst 
han  vid  frånfället  uttalade  hennes  beröm,  fäder- 
]ieslandets  förlust  och  sin  egen  sorg;  likaså  och 
gång  pä  gång,  när  ungdomsvännen  Creutz  bortgick. 
Vid  sitt  inträde  i  Svenska  Akademien,  när  denna  1786 
stiftades,  uttalade  Gyllenborg  sin  och  allmänhetens 
sorg  att  vid  detta  tillfälle  sakna  x4.tis  och  Camil- 
las  sångare;  och  han  gjorde  det  med  ord  och 
röst  af  sä  djup  rörelse,  att  de  framkallade  tårar 
i  konungens  och  många  andras  ögon  ^).  Med  be- 
undran och  kärlek  fäste  han  sig  ock  vid  yngre 
skalder,  ehuru  han  kände  sig  af  dem  öfverträtfad. 
Med  en  känsla,  som  erinrade  om  hans  ungdoms- 
tillgifvenhet  för  den  äldre  skaldinnan,  fru  Norden- 
tlycht,  egnade  han  liflig  beundran  också  åt  fru 
Lenngren.  Är  1797  beslöt  Svenska  Akademien 
att  genom  en  hedersmedalj,  pensjon,  gäfva  eller 
någon  annan  utmärkelse  ådagalägga  sitt  erkän- 
nande af  hennes  snille,  sin  erkänsla  för  den  ädla 
och  förädlande  andan  i  hennes  skaldeverksamhet; 
och  konungen  gaf  dertill  med  nöje  sitt  bifall.  Fru 
Lenngren  undanbad  sig  dock,  hvarje  sådan  heders- 


' )  Sv.  AÅ\  bibliotek.    Rosensteins  brefvexling. 


71 

bevisning  ^).  Men  på  akademiens  högtidsdag  upp- 
läste dä  Gyllenborg  till  hennes  öfverraskning  en 
till  hennes  ära  skrifven  säng  -).  Förhällandet  till 
Leopold  är  redan  berättadt.  För  Kellgren,  beha- 
gens, ljusets  och  sanningens  sångare,  hyste  han  in- 
nerlig tillgifvenhet.  Vid  dennes  begrafning  voro 
alla  hufvudstadens  anseddare  snillen  tillstädes,  äf- 
ven  Gyllenborg.  När  jordfästningen  var  slut  och 
sällskapet  skulle  åtskiljas,  såg  man  den  då  64-ärige 
skalden,  gripen  af  en  oemotståndlig  känsla  och  med 
tårfyllda  ögon,  framträda  och  lägga  sina  händer 
på  likkistan.  Det  var,  som  ville  han  än  en  gäng 
klappa,  säger  Leopold,  omfamna  säger  Franzén  den 
bortgångne  A'ännen  ^). 

Under  sin  sednare  samtid  och  närmaste  eftertid 
blef  Gyllenborg  som  skald  icke  af  den  stora  allmänhe- 
ten så  högt  uppburen  som  i  början  af  sin  bana.  Orsa- 
ken var  visserligen  till  en  del  den  vanliga,  att  ett 
yngre  slägte  i  mycket  växer  frän  det  äldres  tankar 
och  känslor,  åtminstone  dess  språk  och  uttryckssätt, 
hvilka  två  sednare  dessutom  aldrig  hos  Gyllen- 
borg uppnådde  någon  större  fulländning  '^).  I  hans 
skaldestycken  funnos  ej  heller  nog  snille,  st3^rka 
och  inbillningskraft  för  att  öfverglänsa  formens  fel 
och  att  dem  oaktade  tilltvinga  sig  också  efterverl- 
dens  beundran.  Han  blef  dessutom  snart  och  just 
inför  denna  efterverld  öfverglänst  genom  det  friare 

')  Svenska  Akademiens  pi-otolc.  d.  20  Maj;  1,  15  Juni,  7 
Dec.   1797. 

^)  Stockholms  Posten  d.  29  Dec.  1797.  Hvarken  denna 
sång  eller  ens  berättelsen  om  dess  uppläsande  finnes  intagen 
i  Sv.  Akad.  handlingar;  troligen  på  den  anspråkslösa  skal- 
dinnans begäran. 

■*)  Uppsala  Bibi.  N.  v.  Rosensteins  brefvexl.  Leopold  t. 
Rosenstein  d.  4  Maj  1795.  Jfr  Franzéns  berättelse  i  Sv.  Akad. 
handl.  2.  6.  8.  Uppgiften,  att  Gj'llenborg  med  utbredda  armar 
kastat  sig  öfver  likkistan  öfverensstämmer  hvarken  med  Gyl- 
lenborgs lynne   eller  med  samtida  berättelser. 

■*)  Hans  sednare  arbeten  hafva  likväl  i  dessa  hänseenden 
bestämdt  företräde  framför  de  äldre;  i  hänseende  till  kraft 
och  lif  dock  tvärtom. 


72 

tehaget  och  den  större  fovmfulländningen  hos  den 
också  snillrikare  Kellgren.  Andra  skäl  tillkommo. 
Den  gedigna  kärnan  i  hans  både  personlighet 
och  skaldskap,  den  sedliga  renheten,  det  stränga 
allvaret  och  den  varma  frihetskärleken,  passade 
ingendera  rätt  tillsammans  med  andan  i  Gustaf 
den  tredjes  tidehvarf;  ej  heller  med  andan  iios  så- 
dana den  tidens  och  äfven  sednare  tiders  vitterhets- 
älskare,  som  mest  tycka  om  den  sång,  som  passar 
till  glasens  klang,  men  deremot  finna  hvarje  all- 
varligare skaldekonst  torr  och  tråkig.  Den  20 
år  derefter  kommande  fosforistskolan  var  i  allmän- 
het mycket  ogynnsamt  stämd  mot  sä  väl  sedelära  i 
skaldekonst  som  frihets-sinne  i  politik,  hvilka  åsig- 
ter  dock  såsom  hufvudsakliga  beståndsdelar  ingingo 
i  Gyllenborgs  författareskap.  Hänförd  af  ädelheten 
i  också  dessa  egenskaper,  gjorde  väl  Atterbom  slut- 
ligen dem  och  Gyllenborg  sjelf  rättvisa,  och  det 
med  hjertliga  och  högtidliga  ord.  Men  det  hela 
af  den  åsigt,  fosforismen  infört,  har  allt  framgent 
'ogillat  den  art  af  poesi,  som  utgjorde  grundtonen 
i  den  gamle  skaldens  författareskap.  Det  är  dock 
just  denna  grundton  och  ädelheten  i  densamma  lik- 
som i  skaldens  personlighet,  som  öfver  hans  minne 
kastat  en  långt  klarare  glans  än  några  mer  lyckade 
dikter  kunnat  göra.  Han,  skaldefadren,  som  han 
på  slutet  vanligtvis  kallades,  är  en  bland  dessa 
författare,  hvilka  icke  blott  genom  sina  estetiska  utan 
än  mer  genom  sina  etiska  egenskaper  hänfört 
och  välgörande  inverkat  på  sin  samtid;  en  bland 
dessa  skalder,  som  mindre  förtjusat  läsarens  inbill- 
ningskraft än  förädlat  hans  hjerta.  De  känslor, 
som  vid  dessa  skaldestyckens  genomläsande  Fran- 
zén erfor  och  beskrifvit,  hafva  visserligen  i  många 
andra  samtida  ynglingars  och  mäns  hjertan  blil- 
vit  på  samma  sätt  väckta;  —  och  till  samma  väl- 
görande och  välsignelserika  verksamhet.  Äfven 
hos  det  sednare  slägtet  har  Gyllenborgs  minne 
i  samma    rena    och    förädlande    gestalt   lefvat,   och 


73 

framkallat  utti7ck  af  vördnad  och  tacksamhet. 
Genom  det  döfvande  bullret  af  mångfaldiga  po- 
litiska och  litterära  stormar  har  det  tid  efter 
annan  låtit  höra  sin  stämma  och  blifvit  före- 
mål för  tacksamhet  och  vördnad»  Talemän  för 
dessa  känslor  hafva  varit  fäderneslandets  sednare 
skalder,  litterär-historiska  författare  samt  litterära 
stiftelser  och  samfund ;  främst  och  mest  dock  Sven- 
ska Akademien.  At  ingen  bland  sina  förut  af- 
gängne  medlemmar  hade  den  egnat  någon  ser- 
skild  och  fortvarande  hedersbetygelse.  Vid  Gyl- 
lenborgs bortgång  år  1808  beslöts  för  första 
gången  en. sådan.  Det  är  en  minnesvård,  huggen 
af  Byström  och  uppsatt  i  Klara  kyrka.  Den  min- 
neskrans, som  i  historiens  tempel  blifvit  lastad  öf- 
ver  hans  bild,  är  sammanflätad  af  blad,  på  hvilka 
läsas  namnen  Dalin,  fru  Nordenflycht,  Creulz,  Por- 
than, Kellgren,  Oxenstierna,  Franzén,  Tegnér,  At- 
terbom  och  B.  E.  Malmström. 

TREDJE   KAPITLET.  | 

KARL    MIKAEL    BELLMAN 

var  en  både  som  person  och  i  synnerhet  som  skald 
högst  ovanlig  företeelse.  Hans  lefnad,  hans  sånger 
och  de  omdömen  och  åsigter,  bägge  föranledt,  hafva 
utöfvat  betydligt  intr3'ck  på  och  de  sednare  tillika 
varit  betydelsefulla  uttryck  af  det  allmänna  tän- 
kesättet hos  en  ej  ringa  del  af  våra  landsmän. 
Skiftevis  än  klandrad  eller  försvarad,  än  ringaktad 
eller  beundrad,  har  han  i  våra  dagar  (omkring 
1850 — 1870),  varit  firad  mer  än  någon  bland  Sver- 
ges  hädangångne  vare  sig  regenter,  statsmän,  kri- 
gare eller  skriftställare,  och  man  har  förklarat  ho- 
nom, framför  andra,  vara  svenska  folkets  skald, 
Sverges  nationalskald.  Om  en  så  utomordentligt 
högt  uppburen  person  bör  efterverlden  erhålla  så 
fullständig  och  pålitlig  kännedom  som  möjligt.   För 


74 

att  efter  förmåga  söka  bereda  våra  läsare  en  sådan, 
skola  vi  låta  skalden  sjelf  teckna  sin  bild  genom 
sitt  lif  ^)  och  sina  sånger.  De  sednare  utgöra 
hans  ryktbarhet  och  nästan  enda  verksamhet.  Vi 
skola  fördenskull  af  de  vigtigaste  bland  dem,  så 
väl  de  mest  berömda  som  de  mest  tadlade,  in- 
föra ett  så  stort  antal,  att  läsaren  må  kunna  af 
dem  och  genom  deras  sammanställande  bilda  sig  ett 
eget  omdöme,  öfver  så  väl  hans  person  och  skrifter, 
som  öfver  den  inverkan,  de  utöfvat,  de  måst  utöfva 
på  hans  landsmän. 

BELLMANS    FÖRFÄDER. 

Hans  farfars  far,  den  svenske  stamfadern,  skräd- 
dare till  yrket  och  kommen  från  Bremen,  hade,  ef- 
ter gesällvandringar  genom  medlersta  Europa,  slut- 
ligen satt  sig  ned  i  Stockholm.  Dennes  maka  Bar- 
bara Klein,  likaledes  född  i  Tyskland,  var  utmärkt 
genom  dygd,  duglighet  och  för  sin  tid  ovanlig 
bildning,  hvarföre  hon  ock  blef  för  unga  qvinnor 
inom  sin  klass  framställd  som  ett  efterföljansvärdt 
mönster.  Hennes  son  och  äfven  hennes  sonson  er- 
höllo  i  dopet  förnamnet  Johan  Arndt,  troligtvis 
till  följe  af  den  kärlek,  slägten  hyste  för  den  rykt- 
bare författaren  af  dåtidens  högt  värderade  upp- 
byggelseskrift:  Den  Sanna  Kristendomen.  Det  var 
sedermera  af  vördnad  för  besagda  stammoder  och 
för  hennes  egenskaper  och  rykte,  som  sonsons- 
sonen, Karl  Mikael,  besynnerligt  nog  upphöjde 
henne  till  ett  slags  skyddshelgon  för  det  bekanta 
sällskapet  Par  BrikoU. 

Stamföräldrarnas  äldsta  son,  Johan  Arndt  Bell- 
man  d.  ä.,  var  en  ypperlig  tenorsångare,  skicklig- 
virtuos  på  flere  instrument,  lycklig  författare  af 
både    latinska   och   svenska   dikter    och  åtnjöt  der- 


')  Berättelserna  om  många  bland  hans  öden  och  hand- 
lingar, så  de  pris-  som  tadelvärda,  hvila  på  blotta  sägner. 
Vi  hafva  bland  den  stora  skaran  af  båda  slagen  upptagit 
blott  dem,  som  hans  beundrare  och  förra  lefnadstecknare  till- 
erkänt någon  vigt. 


75 

jemnte  sä  stort  anseende  för  lärdom,  snille  och  upp- 
förande, att  han  nämndes  till  den  utmärkte  Peter 
Lagerlöfs  efterträdare,  d.  v.  s.  till  professor  i  ro- 
mersk vältalighet  och  skaldekonst.  Redlig,  fin- 
känslig och  i  allo  angenäm,  var  han  ock  af  alla 
älskad;  och  hans  äktenskap  förljufvades  genom  den 
varmaste  inbördes  kärlek.  Men  efter  fem  år  blef 
den  unga  makan  af  döden  bortryckt,  och  den  efter- 
lefvande  mannens  smärta  dervid  så  häftig  och 
gränslös,  att  vännerna  högligen  oroades.  När  inga 
tröstande  ord  hjelpte,  öfvertalade  man  honom  att 
på  tredje  dagen  efter  begrafniugen  resa  till  Stock- 
holm för  att  derigenom  i  någon  män  skingra  de  dy- 
stra tankarna.  Men  förgäfves.  Genast  vid  fram- 
komsten n)äste  han  intaga  sängen,  och  afled  efter 
tre  dagars  sjukdom  blott  fyratiofem  år  gammal. 
Ämbetsbrödernas  och  lärjungarnas  saknad  och  sorg 
har  Upmarck,  högskolans  då  för  tiden  yppersta 
minnestecknare,  tolkat  i  ett  tal,  hvilket  ansågs  vara 
ett  bland  de  vackraste,  denne  mästare  efterlemnat. 
Den  bortgångnes  son,  Johan  Arndt  Bellman 
d.  y.,  född  1707,  blef  sekreterare  i  slottskansliet, 
med  tittel  af  lagman,  och  älskade  äfven  han  lärdom 
och  vitterhet.  Hans  maka,  Katarina  Hermonius, 
var  skön  till  utseende,  smakfull  i  klädsel,  behaglig 
i  åtbörder,  god,  älskvärd  och  finkänslig  i  hela  sitt 
väsende  samt  begåfvad  med  förträfflig  sångröst. 
Deras  hus  var  utmärkt  genom  ordning  och  guds- 
fruktan, der  höllos  dagliga  bönestunder;  —  likaså 
genom  välstånd,  frun  hade  ärft  någon  förmögenhet;  — 
likaså  genom  angenämt  umgänge,  både  värd  och 
värdinna  voro  älskvärda  sällskapsmänniskor;  — 
likaså  genom  umgängeskretsen  sjelf,  hvilken  be- 
stod af  flere  kunskapsrika  och  framstående  per- 
soner. Också  detta  äktenskap  var  genom  inbördes 
kärlek  lyckligt,  man  frestas  säga  öfverlyckligt;  ty 
det  välsignades   med  tjuguett  barn').     Liksom    det 

')  Enligt    Karl    Mikael    Bellmans    uppgift;    Maria    kyrkas 
dopbok  upptager  blott  femton. 


76 

äldre  slägtledet  dog  äfven  detta  par  samtidigt  eller 
år  1765. 

Denne  lagman  Bellman  hade  en  broder,  som 
blef  svensk  konsul  i  Cadiz  och  af  några  berömmes 
för  angenämt  väsende,  hjelpsamhet  och  fosterlands- 
kärlek. Han  har  dock  blifvit  för  oordningar  och 
försummelser  några  gånger  skrapad  och  slutligen 
afsatt,  åtminstone  för  tillfället').  Derjemnte  omtalas 
en  Joh.  Martin  Bellman,  som  1763  var  landsliskal 
i  Finnland,  men  blef  afsatt  för  prejerier  mot  bön- 
derna-); och  en  J.  M.  Bellman,  som  1768  var  ex- 
tra ord.  kanslist  i  general-tullstyrelsen");  —  och 
dessutom  en  siden väfvaregesäll  med  samma  slägt- 
namn,  hvilken  för  lättja  och  oordningar  blef  satt 
på  spinnhuset '*). 

BELLMANS      FÖRSTA      UNGDOM      OCH       FÖRFATTARE-VERK- 
SAMHET. 

Hos  en  ättling  inom  slägtens  fjerde  led  fram- 
trädde i  märklig  förening  mänga  bland  de  anlag 
och  egenskaper,  som  utmärkte  namnets  äldre  in- 
nehafvare;  moderns  och  mormoderns  behagliga  ut- 
seende och  goda  hjerta ;  moderns  och  farfaderns 
veka  och  lättböjliga  lynne  samt  musikaliska  anlag; 
faderns  och  farfaderns  böjelse  för  vitter  sysselsätt- 
ning; tidtals  ock  slägtens  fromma  tro  och  kärlek 
för  andakts-öfningar..  Hvad  han  deremot  saknade, 
var  stammoderns,  den  omtalade  fru  Barbaras  all- 
var, ordning  och  kraft,  i  hvilkas  ställe  han  snart 
nog  visade  benägenhet  till  det  oregelbundna  lef- 
nadssätt,  som  tyckes  hafva  förefunnits  hos  en  och 
annan  nyss  omtalad  innehafvare  af  samma  slägt- 
namn.  Den  ättling,  som  sålunda  hos  sig  liksom  i 
en  brännpunkt  förenade  dessa  anlag  och  egenheter, 
var  Karl  Mikael  Bellman. 

')  Rådsprot.   d.    13  Juni   17(53,  d.   17  Juni   17G6. 

*)  Råchprot.  i  Just.ärend.   d.   21    Sept.   1763. 

*)  Geiieral-fuUsti/reltiens  protokoll  d.  11  Maj  1768.  Månne 
genom  misskrifning  i  st.  f.  K.  M.  Bellman? 

■*)  Bankens  arkiv  Riksens  Ständers  komissariers  protok. 
De  tre  sista  ovisst  om  af  samma  slägt. 


77 

Han  var  född  den  4  Febr.  1740.  De  nyss  om- 
talade föräldrarna  bodde  pä  Södermalm  vid  då- 
varande Brunnsgatan  och  nästan  midt  emot  Maria 
sydvestra  kyrkogårdsport-  Deras  samhällsställning 
och  anseende  kunna  bedömmas  deraf,  att  vidderas 
vigsel  tjenstgjorde  som  marskalkar,  kammarrådet 
Wulfvenstierna  och  sedermera  blifvande  presiden- 
ten Lillienberg,  och  vid  sonens  dop  som  fadder 
kanslipresidenten  Karl  Gyllenborg  ^).  Sin  under- 
visning erhöll  han  dels  i  Maria  skola,  dels  af  en- 
skilda lärare,  bland  hvilka  en  var  så  svag  och 
oefterrättlig,  att  lärjungen  med  tillhjelp  af  en  sin 
kamrat  gaf  honom  stut.  En  annan  lärare  deremot 
tilldelade  Bellman  sjelf  kännbar  aga  derför,  att 
denne  visade  mycken  ovilja  mot  matematik  och 
metafysik.  Bellman  har  sjelf  beskrifvit  förhållan- 
det med  följande  vers: 

Hjernan  ännu  i  mig  vandes. 

När  jag  tänker  på  Euklides 

Och  på  de  trianglarna, 

A,  B,  C,  och  C,  B,  A; 

Svetten  ur  min  panna  gnides 

Värre  än  på  Golgata. 
Musik  och  poesi  deremot  voro  hans  älsklings- 
ämnen. I  fädernehemmet  fanns  en  cittra,  som  far- 
fadern medftht  från  Italien.  På  denna  lärde  sig 
nu  sonsonen  redan  i  gossåren  och  på  egen  hand 
att  uttaga  de  melodier,  han  mest  tyckte  om,  och 
förvärfvade  slutligen  stor  färdighet  i  dess  behand- 
ling. Lika  tidig  och  afgjord  var  böjelsen  för  skal- 
dekonst, och  redan  vid  sjunde  året  började  han 
göra  vers.  Man  blef  t.  ex.  mycket  förvånad,  när 
han    under    en    febersjukdom    talade  långa  stycken 

')  Enligt  kyrkoboken.  I  sin  lefveinesbeskrifning  har  Bell- 
man sjelf  uppgifvit  Jan  Gyllenborg;  —  och  ytterligare,  att 
hans  farmoder  Elisabet  Daurer  stod  fadder.  Men  denna  hade 
redan  1709  aflidit,  och  det  var  i  stället  hans  farmors  mor;  — 
ytterligare,  att  dopet  troligtvis  förrättades  af  biskop  Rhyzelius; 
men  det  skedde  af  eu  prestman  vid  namn  WoUeniiis. 


78 

på  rim;  och  icke  blott  talade  utan  sjöng  denn  på 
sjelfvalda  eller  sjelfgjorda  melodier,  och  båda  de- 
larna på  ett  sätt,  som  väckte  moderns  och  allas 
undran.  Föräldrarna  och  deras  vittra  vänner 
ville  nödvändigt  bereda  de  ovanliga  anlagen  en 
motsvarande  utbildning,  och  skaffade  honom  till 
enskild  lärare  en  vitter  och  begåfvad  man  vid 
namn  Ennes.  Under  dennes  ledning  inhemtades 
flere  kunskaper,  mest  i  språk;  och  det  säges,  att 
lärjungen  slutligen  kunde  skrifva  tyska,  fransyska 
och  engelska,  t.  o.  m.  italienska  (?)  —  likaledes  i 
vitterhet,  så  äldre  som  nyare;  —  äfven  i  dess  ut- 
öfning.  Redan  som  lärjunge  fick  han  börja  skrifva 
vers,  hvilka  af  Ennes  granskades  och  rättades. 
8å  tidigt  som  vid  femton  års  ålder  företog  han  ock 
öfversättningar  ur  den  pietistiska  så  kallade  halli- 
ska  psalmboken.  Vid  16  till  17  års  ålder  ådaga- 
lade han  en  ovanligt  rik  ock  lycklig  skriftställare- 
förmåga, och  i  tidningarna  infördes  flere  af  honom 
författade  sånger.  De  flesta  bland  dem  voro  af 
andeligt,  stundom  pietistiskt  innehåll,  t.  ex.  tankar 
öfver  yttersta  domen,  långfredags-tankar,  öfversätt- 
ningar ur  Scrivers  Själaskatt  och  ur  en  annan  tvsk 
uppbyggelseskrift,  kallad  Evangeliska  Dödsbetrak- 
telser. Sistnämnde  vid  17  års  ålder  utförda  verk 
tillegnade  han  sin  moder  med  en  öfverskrift,  som 
bevittnade  hans  kärlek  till  henne  och  till  ämnet. 
Jag  vet,  skref  han, 

Jag  vet,  hur  högt  min  mor  behagar, 
Hvad  ädelt,  rent  och  gudligt  är; 
Hur  samvetsfrid  är  henne  kär, 
Hur  hon  i  all  sin  vandel  lagar. 
Att  med  sin  Gud  i  vänskap  stå. 
Ty  hoppas  jag,  det  gunstigt  tgdes, 
Att  med  dess  namn  mitt  arbeV  prydes, 
Den  Ijufsta  vinst  jag  önskat  få. 

För    denna    mor    hyste   han  djup  vördnad  och 
innerlig  kärlek.    Hans  känslor  för  det  andra  könet 


79 

voro  ock  vid  den  tiden  af  ren  och  ädel  art.  I  ett 
vid  18  års  ålder  skrifvet  skaldestycke  agade  han 
med  kraftiga  ord  unga  fruntimmers  behagsjuka, 
flärd  och  jagt  efter  nöjen.  Sitt  dåvarande  qvinn- 
liga  ideal  målade  han  med  följande  ord. 

Nit  om  Gud  och  dygder  rena, 

Stadigt  sinne,  alltid  nöjd; 

Skild  från  verldens  falska  fröjd, 

Lefva  tyst  i  ro  allena. 

Ädelt  vett  i  ädel  själ. 

Ögon  utaf  mildhet  rika. 

Dygd  och  skönhetsglans  tillika, 

Det  en  Iris  pryder  väl. 
I  första  början  af  sin  skriftställare-bana  ådaga- 
lade Bellman  också  mycken  kärlek  för  Sverges  då- 
varande fria  statsskick  och  skref  till  dess  ära  nå- 
gra verser;  men  öfvergick  snart  till  alldeles  mot- 
satta åsigter,  om  hvilka  företeelser  mera,  dä  fråga 
blifver  om  skaldens  förhållande  till  konung  Gustaf 
den  tredje.  Mest  ryktbar  och  beprisad  bland  hans 
nu  utgifna  arbeten  blef  en  från  fransyskan  öfver- 
satt  skrift,  benämnd  Undervisning,  lemnad  af  en 
fader  åt  en  bortresande  son.  Den  innehöll  en 
i  dåtidens  anda  väl  tänkt  och  skrifven  afhand- 
ling,  beledsagad  af  åtskilliga  lefnads-  och  vishets- 
regler ^).  Som  prof  på  tidens  språk  och  Bellmans 
tänkesätt  införa  vi  några  bland  dessa  lefnads- 
regler. 

Haf  alltid  något  godt  för  händer,  och  före- 
ställ dig  alltid,  att  Gud  är  närvarande,  så  före- 
kommas  onda  tankar  och  gerningar! 

En  allvarsam  tanke  på  evigheten  åstadkommer 
ett  godt  bruk  af  tiden. 

Var  dygdig,  så  slipper  du  besväret  skrymta! 
En  syndig  vana  är  en  orm,   som  man  föder  i 
sin  egen  barm. 


' )   Om    dessa,    ehurn  af  Bellman   och  i  hans  bok  utgifna,. 
Llifvit  af  honom   författade,   synes  dock  ovisst. 


80 

Vinets  dunster  förvirra  hjernan,  högmodets 
dunster  förståndet  och  kårlekens  dunster  både  hjer- 
nan  och  förståndet. 

Lösaktig  kärlek  af  bildas  naken,  icke  allenast 
att  dermed  afmäta  dess  fräckhet,  utan  ock  att  lära 
oss,  det  han  gemenligen  till  bara  kroppen  af  kläder 
dem,  som  ära  derpå  begifna. 

Var  trogen  mot  din  öfverhet!  ty  din  egen  sä- 
kerhet försvinner,  om  dess  magt  försvagas. 

Sök  ej  sådant  sällskap,  der  du  är  förnämst! 
ty  deraf  har  du  liten  uppbyggelse,  mindre  sede- 
öfning  och  minst  heder. 

Välj  dig  en  maka  med  öronen,  mer  än  med 
ögonen!  och  —  sist  kom  ihåg  dessa  tre  varningar: 
akta  din  själ,  din  tid  och  din  helsa;  Gudi  allena 
till  ära! 

Detta  verk  tillegnade  Bellman  ät  sin  farbror, 
och  förklarade  det  vara  en  förberedelse  till  sin 
egen  förestående  resa  genom  lifvet  och  dess  besvär- 
ligheter och  slippriga  vägar;  tillika  ett  bevis  på 
sin  fasta  vilja;  att  med  Guds  bjelp  sådana  grund- 
satser sorgfälligt  efteriefva.  Den  fordne  läraren 
Ennes  helsade  verket  med  en  framför  detsamma 
tryckt  fägneskrift  och   förklarade, 

—  —  —  att  sedeläran 
Hos  kloka  folkslag  vunnit  pris. 
Hon  leder  till  den  sanna  äran. 
Som  är  att  dygdigt  vara  vis  o.  s.  v. 

En  annan  vän  skref  och  lät  till  boken  trycka 
ett  annat  förord,  fullt  af  beröm  och  förhoppningar, 
och  verket  fick  nya  upplagor.  Alla  fäste  sig  med 
lifligt  deltagande  vid  den  så  rikt  begåfvade  och 
så  allvarligt  sinnade  ynglingen.  Emedan  fadrens 
tillgångar  längre  fram  blef\o  för  de  många  bar- 
nens uppfostran  otillräckliga,  antog  man  denne 
hans  älsta  son,  ehuru  blott  17  år  gammal,  till  tjen- 
steman  i  banken,  och  lemnade  honom  likväl  till- 
Tälle    att  för  inhemtande  af  mera  kunskaper  någon 


81 

tid  bevista  Uppsala  högskola.  Sånger  af  honom 
blefvo  tid  efter  annan  införda  i  tidningarna  och 
berömdes,  i  synnerhet  af  Gjörwell.  Man  lade  nå- 
gra bland  dem  för  den  gamla  mästaren  Dalins 
ögon,  hvilken  hade  föga  att  vid  dem  anmärka. 
Bellman  blef  till  och  med  formligen  och  som  s.  k. 
ämnesven  föreställd  för  Vetenskaps-akademien.  Det 
skedde  tillsammans  med  den  dä  35-årige  kapten- 
löjtnanten, sedermera  blifvande  vice-amiralen  Nor- 
denanckar  M,  en  i  sanning  ovanligt  hedrande  ut- 
märkelse för  en  dä  blott  17-ärig  yngling.  Infö- 
randet i  Vetenskaiis-akademien  skedde  genom  bergs- 
rådet Adlerheim,  en  umgängesvän  hos  Bellmans 
föräldrar  2);  man  kan  föreställa  sig  deras  och  deras 
vänners  glädje  och  förhoppningar. 

BELLMANS  ÖFVERGANG  TILL  BACCHANALISKT  LEFNADS- 
SÄTT  OCH  SKALDSKAP. 

Om  denna  stora  och  oväntade  förvandling 
samt  dess  orsaker  och  omständigheter  finnas  inga 
andra  underrättelser  än  tvänne  af  honom  sjelf  tret- 
tiofem år  derefter  afgifna.  Den  ena  lyder  orda- 
grannt som  följer. 

»Är  1759  var  jag  första  gången  plakat,  sof- 
vande_  i  min  mors  knä,  sedan  jag  hos  holländska 
ministern  Marteville  tagit  mig  ett  pontaks-rus. 

Jag  kom  hem,  så  röd  och  skön, 
Eftermiddag 671  mot  fyra, 
Då  till  dagens  aftonbön 
Man  såg  folket  sig  utstyra. 

')  Bellman  tillägger  ock  hofmarskalken  Jennings;  meu 
denne  hade  redan  året  förut  blifvit  ledamot  af  akademien. 

'^)  Enligt  Bellmans  egen  uppgift.  Akademiens  dagbok 
innehåller  likväl  ingen  ting  derom.  Det  tyckes  ock,  som  äm- 
nesvenner.  d.  v.  s.  sådana,  som  tillätos  öfvervara  akademiens 
sammanträden,  blifvit  då  för  tiden  antagna,  utan  att  någon 
uppgift  derom  i  dagboken   infördes. 

Fryxells  Berätt.  45.  6 


82 

Mina  systrar,  pjåkiga 
Med  bindmössor,  syntes  niga, 
Men  jag  rosenblommig  stiga 
Till  min  mor  och  kjortlarna. 

7>Min  Karl  Mihaeh,  sade  hon, 
Hvar  min  gosse  har  du  varit'? 
Ah  min  mor,  jag  har  erfarit 
En  mig  något  stor  portion. 
Jaså,  så  så,  Kalle  Ulla! 
Luta  då  ditt  hufvud  ner, 
I-jägg  dig  på  mitt  knä,  jag  ber 
Vet,  dill  mor  vill  dig  ej  illa! 

Är  det  då  unde7'ligt,  att  hela  min  varelse,  hvar 
minsta  taiike,  hvar  andedrägt  upplifvar  tnin  olyck- 
liga varelse  att  hålla  af  fruntimmer?  Guds  hämnd 
vare  öfver  mig,  om  jag  icke  blir  förtjust  af  en 
gammal  utsliten  stubb,  med  alla  sina  trasor,  på 
sopbacken  vid  Packartorget!  Jag  ser  en  kärleks- 
gudinna i  hvarje  loppa  och  en  Åstrild  i  hvar  ut- 
kastad nedandel.  En  uttrampad  nedkippad  sko  .  .  . 
min  Gud!  .  .  .  ett  fruntimmers  såla,  hvarpå  hon  van- 
drat i  Gröna  Gången,  ger  mina  ögon  mera  lif  och 
vällust  än  den  lager,  hvarmed.  man  mig  på  me- 
daljen  hedrat. 

Det  andra  uppträdet  inträffade  samma  år. 
Jemnte  en  annan  kamrat  besökte  han  den  rykt- 
bare borgmästaren  Renhorn  på  en  i  Stockholms 
hamn  liggande  jagt,  som  skulle  föra  denne  till 
Arboga.  I  kajutan  tillagades  genast  punch  och, 
berättar  Bell  man,  jag  röker,  jag  dricker,  jag  som- 
nar, jag  vaknar  —  och  ser  då  icke  Maria,  utan 
Strengnäs  kyrktorn.  Der  landsatt  utan  en  fyrk 
på  fickan,  träffade  han  genast  en  bekant,  i  »hvars 
svägerska,  skref  han,  jag  blef  kär,  ty  hon  var  vac- 
ker som  en  dag;  —  —  —  men  Herre  Gud!  ett 
fruntimmer,  antingen  vacker  som  en  engel  eller  ful 
som  Nymanskan,  har  att  befalla  mig  kyssa  sina  fj ät. 
Det    var    på   bysättningshäktet  och  1794  eller  året 


83 

före  sin  död,  som  den  då  femtiofyra-årige  Bellman 
på  detta  sätt  uppfattade  och  beskref  sina  första 
dryckesäfventyr. 

För  närmaste  åren  efter  dessa  uppträden  finnas 
nästan  inga  underrättelser.  Hans  lefnadssätt  under 
samma  tid  kan  dock  anas,  af  livad  man  om  honom 
vet  från  1763,  d.  v.  s.  från  hans  tjugutredje  år. 
Som  nämndt  är,  hade  han  1757  blifvit  i  bankens 
tjenst  antagen,  men  blott  på  prof;  1759  dock  som 
extra-ordinarie  och  sedermera  som  kontorsskrif- 
vare.  Sin  befattning  i  småsedelskontoret  och  vexel- 
banken  har  han,  enligt  ett  sednare  betyg,  skött 
med  nit  och  skicklighet;  men  i  andra  hänseenden 
gifvit  mycken  anledning  till  missnöje.  Föräldrarne 
lefde  ännu,  och  han  hade  hela  tiden  bott  hos  dem; 
men  det  oaktadt  redan  nu  åsamkat  sig  skulder, 
som  stego  till  17,446  ^)  d.  kpm.  Hans  anklagare, 
tre  kamrater,  kontorsskrifvare  i  banken,  beskyllde 
honom  icke  blott  för  »förderjiiga  penningetransak- 
tioner)^,  utan  ock  för  verkliga  nhrottmål»  nämligen 
att  hafva  »olojligen  tillskansat  sig  andras  medeU. 
Han  fann  ock  rådligast  rymma  riket  och  begaf  sig 
sommaren  1763  till  Fredrikshall.  Härifrän  begärde 
han  få  göra  konkurs,  men  ville  icke  återvända  till 
fäderneslandet  utan  förut  erhållen  lejd.  Sådan  be- 
viljades äfven  ^),  likväl,  sägs  det,  med  villkor  att 
han  skulle  stå  under  uppsigt  ^).  Formlig  rättegäng 
blef  anställd.  Bellman  dömdes  väl  att  (tills  vidare?) 
stå,  som  nämndt  är,  under  uppsigt;  men  skulderna 
blefvo  betalade  och  rättegången  nedlaggd,  båda  de- 
larna måhända  genom  fadrens  mellankomst.  Sonen 
fick  sålunda  återkomma  till  Stockholm;  men  in- 
ställde sig  icke  till  tjenstgörning  i  banken.  Styrel- 
sen öfver  detta  verk  beslöt  fördenskull  att  honom 
afskeda,  dels  af  besagde  skäl,  dels  derföre,  att  han 

')  Enligt  andra  IG, 400. 

-)  Rådsprot.  i  Justit.   ärender  d.   28   Sept.    1763.     Jfr  Kgl. 
Bihl.     Ekeblads  dagbok. 

')  En   annan  sägen  är,   att  han  dömdes  till  arrest. 


84 

i  hvarjelmnda    vinglerier    lockat    andra  unga  män. 
Dessa    de    verkliga    orsakerna    blefvo  likväl  icke  i 
utslaget    införda;    troligen    derföre,    att    man    ville 
skona    den    högt    aktade  fadren,  måhända  ock  den 
högt    begåfvade    sonen,    hvilken    ännu    blott  24  år 
gammarkunde  ändra  sitt  uppförande.     Det  hette  i 
stället,  att  entledigandet  blifvit  beviljadt  på  fadrens 
begäran,    och    med    beräkning,    att    sonen  skulle  i 
något  annat  verk  göra  bättre  lycka.     Man  emellan 
anmärktes  dock,  att  få  ämbetsmän   voro  så  väl  af- 
lönade  som  bankens  i).    Året  efter  afskedet  ur  ban- 
ken dogo  både  föräldrarne,   och  från  denna  tid  öf- 
verlemnade    sig    Bellman    än   mer  åt  bacchanaliska 
nöjen;  ännu  likväl  med   något  återhåll.     Han  hade 
nu  fått  plats  i  manufaktur-kontoret;  nämligen  på  för- 
ord af  en  äldre  der  anställd  tjensteman,  som  intygade 
Bellmans  ekonomiska  kunskaper  och  lofvade   tillse, 
att    han    skulle    blifva    ordentligt  sysselsatt ').     Är 
1766  blef  likväl  detta  ämbetsverk  af  de  sparsamma 
Mössorna    indraget,    och   Bellman  sålunda  tjenstlös. 
År    1767    antogs  han  till  extraordinarie  kans- 
list i  general-tullstyrelsen  och  befordrades  året  der- 
på    till    kopist.     När    1771  verkets  notarie  anställ- 
des vid   riksdagen,   uppdrogs  åt  Bellman  att  under 
tiden    sköta    dess    syssla,    och    han    fortfor  dermed 
till  den  20  januari  1772.    Men  frän  och  med  denna 
dag  blef  med  tvärt  afbrott  uppdraget  anförtrodt  åt 
andra  ^),  och  Bellmans  namn  förekommer  ej  mer  i 
årets    protokoll*).      Under    åren    1772—1775    har 


')  Bankens  arkiv.  Bankofullmägtiges  protokoll  d.  1  Dec. 
1763;  deras  resolutioner  d.  4  April  1764,  och  11  Apr.  1770. 
Bankens  handl.  N:o  84  s.  160—169.  —  Silfverstolpes  register 
öfver  bankoverket. 

2)  KammarJcollegii  arkiv.  Manufakturkont.  prot.  d.  22 
Nov.   1764. 

3)  Se  verkets  protokoll  d.  21  Ang.  1767,  d.  11  Maj  1768, 
d.   18  Juli   1771,  d.   22  Jan.    1772. 

■")  Protokoll  för  de  närmsta  åren  saknas. 


85 

han  ock  frän  verket  utgått;  ovisst  när  ^)  och  af 
hvad  orsak  ^).  Bellman  var  nu  äter  tjenst-  och 
lönlös  men  fortsatte  sitt  förra  lefnadssätt.  Det  var 
ock  nu  han  friade  till  Wilhelmina  Norman,  hvarom 
mera  framdeles. 

Som  vi  sett,  hade  han  varit  uppfostrad  i  ett 
ordentligt  och  gudfruktigt  föräldrahem.  I  sin  första 
ungdom  var  det  ock  till  religionens  och  sedlighe- 
tens ära,  han  uppstämde  sina  sånger,  och  det  med 
mycket  bifall.  Vid  första  inträdet  på  utsväfnin- 
garnas  bana  hade  han  ock  erhållit  afskräckande 
varningar  genom  afstegens  genast  inträffade  olycks- 
följder.  Men  allt  förgäfves.  Han  framgick,  han  fram- 
störtade med  hejdlös  fart  på  den  nu  beträdda  banan. 

Orsaken  till  en  sä  plötslig  och  djup  förändring 
låg  blott  till  ringa  del  i  yttre  och  allmänna  tids- 
och  kultur-förhållanden.  Några  tala  väl  om  Luci- 
dors  och  Runii  exempel,  men  ingenderas  person 
eller  poesi  lockade  till  efterföljd.  I  Tyskland  och 
omkring  1750  hade  väl  uppstått  en  ny  dock  kort- 
lifvad  s.  k.  anakreontisk  skola;  men  dess  anda  var 
olik  Bellmans  och  dess  tillvaro  honom  troligtvis 
alldeles  obekant.  Snarare  kunde  man  gissa  på  in- 
verkning af  några  Frankrikes  skriftställare.  Men 
dessa  dyrkade  mer  qvinnan  än  glaset;  Bellman 
deremot  slutligen  mest  det  sednare,  och  båda  de- 
larna ofta  med  en  cynism,  som  sällan  fanns  hos 
de  bättre  bland  hans  franska  föregångare. 

Egentliga  orsaken  till  förändringen  låg  i  hans 
egen  personlighet;  dels  i  ett  sinnelag,  som  glömde  för 
nöjet  sin  pligt,  för  dagen  dess  morgondag,  för  njutnin- 
gen dess  följder;  dels  ock  i  medfödd  ytterst  våldsam 
böjelse  för  qvinnan,  för  glaset,  och  i  början  kan- 
ske allra  mest  för  uppsluppna  muntrations-sällskap. 


')  Måhända  redan  1773;  ty  d.  19  Aug.  och  15  Oktober 
s.  å.  har  han  i  Stockholms  stads  konsist.protok.  erhållit  blotfc 
den  allmänna  titteln  af  sekter.,  ej  af  någon  befattning  i  gene-- 
ral- tullstyrelsen. 

')  Gjörwell  tyckes  antyda  försummade  göromål. 


86 

En  gång  i  dessa  kretsar  inkommen,  kände  han  sig 
der  genast  Iiemmastadd,  och  liksom  i  den  verld, 
för  h vilken  han  blifvit  skapad;  den  verld,  den 
enda  verld,  inom  hvilken  han  kunde  rätt  njuta  sitt 
lif,  rätt  och  fullständigt  utveckla  sina  just  för  den- 
samma egnade  snillegåfvor.  I  dessa  personliga 
egenskaper  ligger  första  och  rätta  orsaken  till  den 
plötsliga  och  våldsamma  öfvergången. 

Att  han  sedermera  på  samma  bana  fortgick 
med  växande  och  nästan  oafbruten  fart,  dertill  bi- 
drogo  sjelfva  de  ovanliga  skaldegåfvorna.  En  gäng 
väckta  till  medvetande  om  sin  snillrikhet  och  styrka, 
läto  de  sig  ej  mer  nedtystas.  Och  Bellman  sjelf! 
Sedan  han  i  sina  först  uppstämda  dryckes-sånger 
engäng  fått  höra  dessas  hänförande  toner,  kunde  han 
ej  förmå  sig  tillbakatränga  de  mänga  deras  likar, 
han  hörde  klinga  i  sitt  inre;  ej  heller  förmå  sig  att 
öfvergifva  det  tanke-  och  lefnadssätt,  som  framal- 
strat  och  kunde  fortfarande  framalstra  sådana  i  sitt  slag 
oöfverträffade  mästerverk.  Han  kunde  ej  förmå  sig 
till  ett  dylikt  poetiskt  sjelfmord;  —  men  utsatte  sig  i 
stället  för  ett  moraliskt,  genom  att  öfverlemna  sig 
åt  det  förslöande  och  förstörande  dryckenskapslif- 
vet.  Till  denna  fortgång  och  utgång  medverkade 
ock  den  frestelse,  som  både  före  och  efter  honom 
dragit  många  tusen  snillrika  ynglingar  steg  efter 
steg  ned  i  förderfvets  djup.  Alla  s.  k.  muntra 
bröder  tätlade  om  att  till  deltagare  i  sina  gillen 
få  räkna  den  nu  25 — 30  årige  sångaren,  hvilken 
då  med  hela  ungdomsstyrkan  af  sitt  snille  förlu- 
stade  sällskapet  och  kastade  öfver  dess  lefnadssätt 
skaldekonstens  förskönande  slöja.  Sägner  omtala 
ock,  huru  han  i  dylika  samqväm  med  outtömlig 
och  oefterhärmlig  qvickhet  och  med  lika  outtöm- 
liga ögonblickets  ingifvelser  icke  blott  roade  utan 
alldeles  hänförde  sina  åhörare.  Detta  skedde  stun- 
dom medelst  serskilda  verser  för  hvar  och  en  bland 
dem;  —  verser  stundom  så  fria,  så  närgångna,  att 
man,    då   han  rätt  kom  i  taget,    utvisade   betjenin- 


87 

gen,  för  att  lemna  obehindradt  lopp  åt  hans  snille 
och  infall.  Naturligtvis  blef  han  af  sådana  slags 
vänner  beundrad,  eftersökt,  lockad,  trugad  samt 
för  deras  nöjes  skull  förförd  och  förstörd.  —  jPö>- 
störd!  ja,  som  menniska  och  medborgare;  —  men 
som  poet'?  —  Orubbadt  fortgående  på  sedlighetens 
bana,  hade  han  blifvit  en  aktningsvärd  man,  äm- 
betsman, äfven  skald:  en  Adlerbeth,  Bergklint, 
Gyllenborg;  men  aldrig  en  Fredman.  Kroglifvet 
hade  varit  honom  så  främmande,  så  motbjudande, 
att  han  hvarken  kunnat  eller  velat  besjunga  det. 
Hans  dock  just  för  ett  sådant  skaldskap  utomor- 
dentliga anlag  hade  blifvit  outvecklade  och  Fred- 
mans epistlar  och  sånger  oskrifna.  Hänförande  kär- 
lek till  bacchanaliskt  lefnadssätt  var  ett  oeftergif- 
ligt  villkor  för  hänförande  mästerskap  i  dess  be- 
sjungande, —  men  tillika  en  oemotståndligt  ver- 
kande orsak  till  skaldens  personliga  undergång  '). 
En  ande,  som  ursprungligen  hade  varmt  älskat 
dygd  och  sedlighet,  kunde  dock  omöjligen  till  alldeles 
motsatt  tanke-  och  lefnadssätt  öfvergå,  utan  att  dervid 
också  genomgå  svåra  själsstrider.  Att  föräldrarna 
gifvit  honom  ömma  och  allvarliga  varningar,  likaså 
att  han  sjelf  i  början  känt  bittra  samvetsförebrå- 
elser, detta  kan  anas;  ehuru  man  icke  om  någon- 
dera eger  närmare  underrättelser.  Bland  hans  sån- 
ger finnes  dock  i  sistnämnde  hänseenden  ett  eller 
annat  spår.  Ar  1760  hade  han  börjat  föra  ett  oor- 
dentligt lefnadssätt.  Han  kom  derunder  att  en 
gång  fästa  sig  vid  den  evangeliska  berättelsen, 
huru  Kristus  sade  till  den  borttagne:  dijia  synder 
förlåtas  dig.  Tag  din  säng  och  gäck!  Detta  grep 
den  tjuguårige  ynglingen.  I  en  då  skrifven  sång, 
klagade  han  öfver  att  hafva  fläckat  sin  oskuld  och 


')  Här,  om  någonsin,   men  på  ett  förfärligt  sätt,  besanna- 
des skaldens  ord: 

Was  unsterblich  im  Gesang  soll  hben, 
Muss  im  Leben  untergehji. 


88 

haft    sin    trefnad  i  mörksens   gerningar,    samt   ut- 
ropade : 

Bort  syndasäng  och  syndalarf, 

Bort  afgrundseld  mot  himlens  värma, 

Troligen  var  det  ock  under  samma  tid,  som 
han  skref  nedanstående  vers: 

Som,  jag  låtit  mig  förblinda 
Uppå  verldens  falska  stråt; 
Så  låt  nu  min  hön  och  gråt 
Dina  vredes  händer  binda! 
Hjelp!  —  Jag  släpper  Dig  ej  förr! 
Stp\  o  Gxid!  se^7i  så  min  handel, 
Att  jag  med  en  helig  vandel 
Nalkas  må  min  griftedörr. 

Men  sådana  samvetets  ångestrop  voro  jemnfö- 
relsevis  endast  få  och  blefvo  snart  helt  och  hållet 
öfverröstade  af  hans  egna  brusande  begär  och  af  säll- 
skapsbrödernas berusande  loford  och  döfvande  bi- 
fallsstorm. Sista  från  den  tiden  kända  uttryck  af 
en  ångeriull  sinnesstämning  är  af  1763,  samma  år 
han  måste  lemna  banken.  Att  dock  denna  mot- 
gång väckt  honom  till  förändradt  lefnadssätt,  derpå 
känna  vi  intet  bevis. 

Huru  nu  ock  förhållandet  må  tolkas,  förän- 
dringen blef  stor  och  fullständig.  Redan  omkring 
1766  framstod  Bellman  både  som  menniska  och 
skald  sådan,  han  sedermera  förblef;  naturligtvis 
med  de  förändringar,  som  ökade  år  och  förslöade 
krafter  jemnte  andra  omständigheter  medförde. 

Hans  personliga  öden  äro  för  efterverlden  af 
jemnförelsevis  ringa  vigt;  men  skola  dock  vid  slutet 
af  vår  uppsats  i  korthet  berättas.  Hans  bacchana- 
iiska  poesi  deremot  utgör  en  vigtig  beståndsdel  i 
vårt  fäderneslands  litterära  och  politiska  historia, 
och  skall  derföre  blifva  främsta  och  förnämsta  före- 
målet för  vår  fortsatta  tecknine. 


89 

BELLMANS     FÖRSTA     BACCHANALISKA      UMGÄNGESKRETSAR 

Enskilda  bjudningar  oräknade,  voro  de  säll- 
skap, i  hvilka  han  frän  början  rörde  sig.  af  två, 
stundom  med  hvarandra  sammanblandade,  dock  i 
visst  fall  olika  slag,  källarens  eller  krogens;  för 
att  benämna  dem  efter  skådeplatserna  för  hvarde- 
ras  möten.  Det  förra  bestod  af  medlemmarna  i 
Bacchi-orden ;  och  det  sednare  af  det  Movitz-Moll- 
bergska  sällskap,  som  i  Fredmans  Epistlar  omtalas. 
Hvartdera  förtjenar  sin  egen  beskrifning. 

KÄLLARE-SÄLLSKAPET    ELLER    BACCHI     ORDEN. 

Dess  flesta  medlemmar  voro  obetydliga  eller 
åtminstone  för  efterverlden  obekanta  personer  och 
tyckas  hafva  bestått  af  sädana  mest  till  medel- 
klassen hörande  män,  som  älskade  muntra  gillen, 
men  ännu  icke  sjunkit  ned  till  krogen,  utan  för- 
lustade  sig  medelst  besök  på  källare  och  värdshus, 
och  ännu  hade  tillgångar  nog  att  emellanåt  göra 
egna  dylika  bjudningar.  Se  här  beskrifningen  öf- 
ver  en  sammankomst  af  sistnämnde  slag.  Orden 
äro  af  den  då  nittonårige  J.  G.  Oxenstierna  ^).  Den 
4:e  Dec.  1769  -).  Berghlint  och  Kexel  hommo  och 
förmådde  mig  att  med  dem  gå  till  kom7nissarien 
Lisander  för  att  se  på  Bellmans  upptager.  Jag 
följde  med  och  har  ännu  i  all  min  tifstid  ej  skrat- 
tat så  mycket.  Bellman  har  inrättat  en  orden  till 
Bacchi  ära,  hvaruti  ingen  får  intagas,  som  ej  till 
det  ininsta  två  gånger  för  allas  ögon  legat  i  ränn- 
stenen.  Han  håller  detta  kapitel  ibland  och  dubbar 
riddare,  allt  efter  som  förtjenta  ämnen  förekomma. 
I  qväll  höll  han  pareniation  efter  en  död  riddare, 
allt  på  vers,  satta  efter  operastycken,  och  han  sjun- 

')  Se  hans  autobiografi  på  Uppsala  bibliotek.  Vi  känna 
ej  utom  denna,  någon  annan  öfver  dessa  möten  gjord  beskrif- 
ning af  i;tom  sällskaj^et  stående  person. 

^)  I  Bellmans  skrifter  förekommer  under  denna  dag  ett 
Ceremoniel  i  riddarkapitlet  af  De  två  förgyllda  svinen;  m.å- 
hända  samma  uppträde. 


90 

ger  dervid  sjelf  och  spelar  på  cittra.  Hans  gester, 
röst  och  spel  äro  oförlikneliga  och  föröka  det 
nöje,  man  har  af  sjelfva  versen,  som  alltid  år  vac- 
ker och  innehåller  tankar  ömsom  löjliga,  ömsom 
sublima,  alltid  nya,  oväntade  och  starka.  Den  6 
Dec.  s.  å.  bevistade  Oxenstierna  ett  annat  dylikt 
möte  och  med  samma  känslor.  Man  finner  ock, 
att  en  och  annan  ung  vitterhetsidkare  t.  ex. 
Adlerbeth  någon  gång  af  nyfikenhet  besökt  dessa 
samqväm.  Deras  vanliga  medlemmar  voro  dock, 
som  sagdt  är,  blott  obetydliga  personer.  Undantag 
härifrån  äro  dock  Hallman  och  Kexel  '),  tvä 
Bellmans  skalde-  och  sällskapsbröder;  väl  inga- 
lunda så  snillrika,  dock  pä  sin  tid  ryktbara,  som 
författare  af  omtyckta  lustspel.  Folksägnen  har 
efter  sin  vana  utstyrt  de«i  med  några  drag,  ovisst 
i  hvad  grad  diktade  eller  sanna,  men  angifvande 
allmänhetens  uppfattning.  Bellman,  hette  det,  kom 
efter  gårdagens  rus  en  morgon  in  pä  källaren  och 
begärde  sillsalad,  men  kyparen  svarade,  att  sådan 
icke  fanns.  Bellman  förklarade  sin  ledsnad;  men 
en  i  rummet  sittande  herre  erbjöd  sig  afhjelpa  bri- 
sten och  tog  upp  ur  fickan  en  pappersstrut  inne- 
hållande nämnde  anrättning  samt  förklarade  sig 
vara  alltid  dermed  försedd.  Sel  utropade  dä  Bell- 
man, det  är  att  vara  rangerad  karl.  Den  främ- 
mande var  Kexel,  och  mellan  de  två  muntra  her- 
rarna blef  från  denna  stund  närmare  bekantskap 
ingången.  Hallman  utgjorde  snart  tredje  mannen 
i  förbundet,  hvilket  plägade  fira  sina  morgonsam- 
mankomster hos  en  på'  Kungsholmen  boende  apo- 
tekare, som  var  bekant  för  sitt  ypperliga  brännvin, 
och  för  sin  rödblommiga  näsa,  för  hvilkens  skull 
han    ock    kallades    Nasenblom.      Detta    tremanna- 


')  Man  har  flere  gånger  anfört  ett  berömmande  omdöme 
öfver  Kexel  äfven  som  meuniska.  I  skrifter  från  den  tiden 
hafvu  vi  deremot  flere  gånger  funnit  honom  omtalad,  visser- 
ligen som  qvick  och  rolig,  men  ock  som  oordeutlig,  opålitlig 
och  klandervärd. 


91 

förbund  firades  ock  med  den  än  i  dag  ofta  hörda 
sången :  bror  T^ellman,  bror  Hallman  och  br07' 
Kexel.  I  Bacchi-orden  voro  de  alla  högst  vigtiga 
personer,  Bellnian  och  Hallman  som  dess  talare  och 
sångare,  och  Kexel  som  ordnare  af  dess  högtid- 
ligheter och  teatraliska  föreställningar.  Sällskapet 
hade  till  samlingsrum  först  Stadshus-källaren,  seder- 
mera ock  Klas  på  Hörnet  eller  Kejsarkronan  i  hör- 
net af  Freds-  och  Drottninggatorna.  Bellmans  sån- 
ger och  Kexels  tillstäUningar  ökade  sällskapets 
nöjen,  snart  ock  dess  antal,  så  att  det  för  att  er- 
hälla  större  utrymme  flyttade  till  Börskällaren. 

För  omvexlings  skull  och  till  ökande  af  nöjet 
började  Bellman  och  hans  muntra  sällskap  snart 
och  sednast  1766  att  utom  vanliga  sammanträden 
fira  serskilda  högtider,  hvilka  kallades  Bacchi Ordens- 
kapitel och  tillika  voro  gäckande  vrångbilder  af 
statens.  Man  utnämnde  der  tid  efter  annan  några 
framstående  sällskaps-bröder  till  adelsmän,  till 
riddare,  till  kommendörer;  allt  i  Bacchi  orden. 
De  der  antagna  namnen  och  sinnebilderna  äro 
mycket  betecknande.  Sjelfva  orden  kallades  i  bör- 
jan De  Två  Förgyllda  Svinen,  och  de  nya  adels- 
männen omdöptes  t.  ex.  till  OeJilheim,  Källarcreutz, 
Ehrensugga,  Adlerstop.  Deras  vapensköldar  före- 
ställde, den  förstes  en  röd  näsa  i  blått  fält;  den  andres 
en  guldbägare  i  rödt  fält;  den  tredjes  ett  svin  vid  en 
ho;  den  fjerdes  ett  stop  med  en  derur  uppflygande 
örn  och  en  derunder  liggande  hvalfisk,  i  hvars  öpp- 
nade gap  lästes  ordet:  Gutår!  Tillika  höllos  der  min- 
nestal öfver  aflidna  ordensbröder,  och  frän  1766 
till  1792  har  Bellman  vid  minst  20  dylika  tillfällen 
skritvit  de  flesta  talen  och  verserna,  stigande  till 
minst  90  stycken.  Under  namn  af  än  Bacchi  Or- 
den än  Bacchi  Tempel  fortlefde  sällskapet  på  un- 
gefär samma  sätt  intill  1769,  då  det  blef,  som  man 
säger,  af  Schröderheim  omdöpt  till  Par  Brikoll,  men 
icke  omskapadt  till  anda.  Hertig  Karl  bjöd  en 
gång  hela  sällskapet   till  sig  på  maskerad,  hvarvid 


92 

en  bland  medlemmarna  visade  sig  med  det  fordna 
sällskapets  crachan,  tvä  förgyllda  svin,  på  bröstet. 
Fere  sånger  från  denna  tid,  bland  hvilka  några 
skola  framdeles  anföras,  vittna  ock  om  den  råa  ton, 
der  ännu  herrskade.  Men  omkring  1779  gjorde  sig 
en  något  anständigare  hållning  gällande,  så  att  äf- 
ven  åtskilliga  mer  ansedda  personer  i  sällskapets 
nöjen  deltogo.  Under  åren  1792 — 1795  inträdde  i 
samma  rigtning  än  större  förändring  till  följe 
dels  af  förädlad  tidsanda,  dels  genom  en  sällska- 
pets medlem  vid  namn  Lundström,  en  mycket  om- 
tyckt person.  Sammanträdena  antogo  mer  och  mer 
karakteren  af  en  snillrik,  men  måttlig  och  sansad 
sällskaps-  och  lefnadsglädje,  och  man  såg  nu  mera 
i  dem  deltaga  många  Sverges  dåvarande  utmärk- 
tare  personer. 

Som  prof  på  andan  i  detta  sällskap  vid  dess 
början  och  äfven  på  Bellmans  skaldekonst  vid  den 
tiden  inrycka  vi  en  bland  de  mest  utmärkta,  eller 
åtminstone  mest  bekanta  uppsatserna,  nämligen  ver- 
serna öfver  Lundholm.  Mannen  hade  varit  bränn- 
vins-brännare,  och  Bellman  berättade  efter  honom 
som  ett  betecknande  drag,  att 

»Han  söp  tre  qvart  jjå  sex,  och  klockan  sex  han  dog.» 

När  samme  man  i  Bacchi  ordens-kapitel  dub- 
bades till  riddare,  blefvo  ceremoniel  och  riddared 
föreskrifna  af  Bellman  på  följande  sätt: 

Hör  pukor  och  trumpeter! 

Hvar  riddare  står  så  feter 

Med  rosor  och  guldbeslag; 

I  dag  blir  det  riddarslag . 

Stig  frain,  du  Bacchi  hjeltel 

Knäpp  igen  ditt  riddarbälte! 

Och  Liundholm  stå  ej  så  tvär! 

Stig,  riddare,  fram  och  svär! 

Hör,  Knapen  han  spelar! 

Lundholm,  var  värdig!  Tag  stjernanhär!  :  ||  : 


93 

Sjelfva  riddaredens  ord  voro  följande: 
Jag  Lundholm,  jag  bedyrar: 
Af  brännvin  min  hjernayrar, 
Af  brännvin  är  all  min  blod. 
Och  flaskan  är  min  klenod. 
I  stjernan,  jag  nu  vinner, 
Mitt  timglas  sakta  rinner. 
Ack,  ack,  töcken  stjerna  . . .  lull  .  . . 
Aj,   aj,  om  hon  vor''  af  gult! 
Hör,  Knapen  han  spelar! 
Var,  Appelstubbe,    värdig!     Fall  ej  omkull!  :  \\  : 

När  samme  Lundholm  sedermera  dog,  hölls 
öfver  honom  parentation  d.  15  Okt.  1769  medelst 
följande  af  Bellman  författade  ceremoniel  och  af- 
skeds-qväde. 

Lundholms  kista  ses  vid  ingången  till  koret 
och  lyftes  på  sitt  paradbräde  af  närvarande  kom- 
mendörer under   följande 

Kor  af  kommendörer. 
Baccims  vi  dyrka, 
Här  är  vår  kyrka. 
Bacchus,  gjut  styrka 
I  dina  krus! 

Kor  af  prestinnor. 
Vi  ära  qvinnor, 
Bacchi  prestinnor 
Och  tjenarinnor. 
Uti  hans  hus. 

(Prestinnorna  niga,  kommendörerna  buga.) 
Kor  af  kommendörer. 
Låtom  oss  alla 
Bacchus  åkalla, 
Och  nederfalla 
I  hvar  minut! 

Kor  af  prestinnor. 
Lundholm  här  vakat, 
Vällusten  smakat, 


94 

Flaskorna  skakat 
Och  tömt  dem  ut. 

Kor 

fmed  ackompanjemang  af  klockorna) 

Hör,  klockorna  med  ängsligt  dån 

Nu  ringa  för  en  Bacclii  son. 

För  riddarn  Lundhohn  der  i  vrån; 

Äf  döden  uppsluken; 

Se  ordens-peruken! 

Se  stjernan  på'w/ 

Hör  klockorna  vid  mörksens  tull! 

Sof,  gamle  Lundholm,  sof  . .  .  lull-lulU 

Kupido  sjunger  vid  din  mull: 

Om  nånsin  din  maka 

SkuW  kysst  på  din  haka, 

Hon  blifvit  full. 

Din  ynorgonsol  brann  sällan  klar, 
Din  middag  blott  en  skymning  var, 
Din  näsa  aftonrodnan  bar: 

Så  rödlätt  och  trinder, 
Af  mörkblåa  kinder 
Hon  skugga  har  o.  s.  v. 

Huru  mycket  af  dessa  och  dylika  s.  k.  cer- 
monier  varit  af  sällskapet  sinnebildligen  utfördt, 
eller  blott  af  Bellman  på  papperet  framkastadt,  torde 
nu  mera  vara  omöjligt  att  afgöra. 

Som  talande  prof  icke  pä  Bellmans  skaldekonst 
utan  på  andan  i  detta  hans  sällskap  äfven  så  sent 
som  1779  må  följande  berättas. 

I  Oktober  nämnde  år  och  vid  ett  sammanträde 
på  börskällaren  höll  kornetten  A.  A.  Stjerncrantz  ^) 

')  Måhända  den  sekreter  Stjerncrantz,  som  (enligt  Fersen 
5.  148.)  deltog  i  författandet  af  en  mot  Karl  Sparre  1783 
rigtad  smädeskrift,  som  konungen  och  Armfelt  misstänktes 
hafva  tillställt. 


95 

en  slags  Giidstjenst,  som  parodierade  statskyrkans. 
Se  här  några  prof!  Predikstols- versen  var  af  föl- 
jande lydelse. 

O  Bacchus!    du,  som  vistas  här, 
Der  dig  till  ära  drickas  plär; 
Ty  detta  rum  dig  helgadt  är. 
Kom  stärk  nu  vår  strupa! 
Att  pimpla  och  supa 
Ar  vårt  begär. 

O  Bacchus!  blif  du  vår  kusin. 
Vi  dricka  skall  din  skål  i  vin. 
Men  tystne  nu  allt  skrål  och  grin! 
Se  presten  uppträder . 
Din  ankomst  oss  gläder. 
God  dag,  ditt  svin! 

Prestens    och     församlingens    sista    ömsesidiga 
helsningar  bestodo  i  följande  ord: 
Presten :  Fylleriet  vare  med  eder  alla ! 

Församlingen:     Så  ock  jemväl  i  din  skälla! 
Presten:  Aren  i  nyktra  eller  fulla'? 

Församlingen  :      Vi  äro  fulla. 

I  stället  för  slutordet  Amen!    ropades  Jamen! 

I  detta  sällskap  hade  ock  hertig  Karl  ingått 
som  medlem  och  beskyddare  och  blef  der  mycket 
prisad. 

Vi  veta,  att  inom  detsamma  gjorde  sig  dock 
från  denna  tid  en  anständigare  ton  gällande.  Det 
var  måhända  en  reaktion  mot  den  anda,  om  hvil- 
ken  nyss  anförda  uppträde  gifver  vittnesbörd. 

Efter  denna  korta  teckning  af  Bacchi  Orden 
och  af  Bellmans  skaldeverksamhet  inom  densamma, 
vända  vi  oss  nu  till  den  andra  kretsen,  till  det  an- 
dra   föremålet    för    hans    bacchanaliska    poesi,    till 

KROGSÄLLSKAPET. 

De  flesta  deri  deltagande  medlemmarna  voro 
afsigkomna    förrumlade    personer,    icke    egentligen 


96 

elaka,  än  mindre  väldsverkare  eller  gröfre  brotts- 
lingar; utan  tvärtom  godmodiga  men  af  naturen 
slöa  eller  af  utsväfningar  förslöade  menniskor,  hvilka 
sökte  genom  glaset  döfva  tanken  pä  sin  olyckliga  belä- 
genhet, rycka  för  tillfället  upp  sina  domnade  krafter 
och  skaffa  sig  den  njutning,  för  hvilken  de  numera 
voro  mest  känsliga,  deiunder  obekymrade  om  mor- 
gondagen och  om  följderna;  så  obekymrade  äfven  om 
sedlighetens  bud,  som  hade  dessa  varit  dem  alldeles 
obekanta.  En  enda  till  sällskapet  nedträngande  tanke 
eller  ton  från  en  renare,  en  högre  verld  skulle  ock  för- 
stört deras  nöje,  gjort  deras  brottslighet  medveten, 
och  derigenom  omöjlig  att  bemantla,  att  försköna, 
vare  sig  för  deras  egna  eller  för  läsarens  ögon. 
I  detta  sällskap  har  ock  deltagit  en  och  annan 
person  ur  högre  samhällsklasser;  t.  ex.  en  ung 
snillrik  men  snart  förrumlad  baron  Tilas,  och  till 
en  tid  också  Elis  Schröderheim,  troligen  ock  flere 
andra  och  i  synnerhet  Hallman  och  Kexel,  ehuru 
dessas  namn  ej  förekommer  i  Fredmans  år  1790 
tryckta  Epistlar  ').  Till  detta  sällskap  hörde  ock 
flere  qvinnor  af  det  slag,  som  trifves  i  sådana  kret- 
sar; qvinnor,  om  sjelfva  icke  blott  iskänka  utan  ock 
tömma  glaset,  och  dessutom  på  sitt  vis  öka  nöjet 
för  de  manliga  kamraterna.  Se  här  några  bland 
<Je  af  Bellman  oftast  besjungna  sällskapsbröderna: 
Fredman,  son  af  en  förmögen  urmakare,  skulle 
idka  samma  rörelse;  men  hade  snart  h varken  verk- 
stad eller  ur,  utan  tillbragte  sin  mesta  tid  på  öl- 
stugor, stundom  ock  i  rännstenen.  Det  var  i  dennes 
mun,  Bellman  1768  lade  epistlen  n;o  23:  Ack  du 
min  moder!  säg  hvem  dig  sände.  Fredman  hade 
dock  försupen  och  utfattig  aflidit  redan  1767;  men 
Bellman  har  sedermera  ofta  gömt  sitt  eget  författar- 
skap bakom  Fredmans  namn,  men  ock  vid  andra  till- 
fällen undertecknat  sig  än  Movitz,  än  Haquin  Bager. 

')  Måhända  ville  dessa  herrar  vid  den  tiden  icke  inför  all- 
mänheten framställas  som  kamrater  åt  Movitz,  Mollberg  och 
dylika  personer. 


97 

MOLLBERG,  en  lång  och  ståtlig  karl,  först  fabri- 
kör, sedermera  stånddrabant  eller  gardeskorporal, 
slutligen  vaktmästare,  tjenstgörande  vid  bröllop  och 
graföl  m.  m.  och  derunder  ofta  tagande  sjelf  öf- 
verflödigt  till  bästa.  Han  var  äfven  dansmästare, 
och  det  är  om  en  hans  bragd  i  den  vägen,  som 
Bellman  sjunger: 

Hjelp  himmel!  —  —  —  nål 

Nii  sprang  han  öfver  disken, 

Bums  i  en  så, 

Der  krögarmor  har  fisken. 

Himmel,  ack,  se  j^å,  hxir  luten 

Dryjjer  af  syrtutenl 

Näsan  tätt  med  blommor  gjuten, 

Skiner  som  en  sol. 

MoviTZ,  först  paraplymakare,  blef  derefter  ar- 
tilleri-korporal  och  slutligen  näringsidkare.  Hustrun 
var  likväl  den,  som  skötte  rörelsen,  under  det  han 
sjelf  besökte  andra  krogar  och  värdshus,  der 
han  förplägade  sig  sjelf  och  roade  gästerna  med 
musik;  ty  han  spelade  flere  instrument.  Han 
dog  1779  af  lungsot.  Bellman  har  åt  allmänheten 
meddelat  åtskilliga  tänkespråk,  hvilka  han  utgifvit 
såsom  de  grundsatser,  Movitz  hyllade;  t.  ex. 

»Democritus  gret  vid  allt,  som  hände:  Herak- 
litus  skrattade  åt  allting.  Den  vise  tar  sig  en  sup 
vid  alla  lifvets  händelser. 

Hvad  man  kallar  dygd,  är  ofta  ej  annat  än 
oförmögenhet,  och  nykterheten  nästan  alltid  brist 
på  penningar  eller  kredit. 

Den  druchies  öga  ser  mer  än  filosofens.  Hvad 
tid  och  möda  har  det  icke  kostat  de  lärda  att  be- 
visa, det  jordeh  går  omkring!  Stackars  narrar! 
Tolf  supar  brännvin  öfvertyga  derom  långt  krafti- 
gare än  alla  deras  demonstrationer.» 

KRISTIAN  BREDSTRÖM,  skoflickarc,  nsåg  ej  dagen 
oftare    än    genom    buteljens  botten»;    knapen,    f.  d. 

Fryxelh  Berätt.  45,  7 


98 

hofkapellist,  sedermera  försupen  och  utfattig  namns- 
dagsblåsare,  vistades  vanligtvis  på  krogar.  gåse^ 
filosofie  kandidat,  om  hvilken  det  heter^  att  han 
»Sjöng,  raglade  och  drack  och  jernnt  på  qvinnfolk 
glodde;  vidare,  att  han  söp  kläderna  af  kroppen; 
att  han  stundom  vandrade  omkring  på  Djurgården 
i  blotta  skjortan;  att  han  en  gång  måste  låna  Ulla 
Vinblads  förkläde  för  att  skyla  sin  skröplighet; 
hans  sista  lefnadsöden  äro  obekanta.  De  öfriga 
sällskapets  medlemmar  voro  hvarjehanda  likartade 
personer,  afsigkomna  notarier,  tuUnärer,  sockerba- 
gare, klädmäklare,  handtverkare  o.  s.  v.,  omkring 
40  till  antalet;  visserligen  i  det  yttre  något  skil- 
jande sig  från  livarandra,  men  för  det  mesta  blott 
olika  skiftningar  af  en  gemensam  urbild.  Ingen 
enda  bland  dem  hörde  till  den  klass,  allmogens 
eller  arbetarens,  som  man  stundom  betecknar  med 
namn  af  folket.  Sällskapet  bestod  i  stället  af  sä- 
dana slags  halfherrar,  som  från  en  något  bättre 
samhällsställning  hade  genom  oordentligt  lefnads- 
sätt  nedsjunkit  till  de  omständigheter,  i  hvilka 
Bellman  dem   tecknat. 

Inom  hela  sällskapet  var  Ulla  Vinblad  den 
mest  framstående  personen,  och  sällan  har  någon 
svensk  enskild  qvinna  blifvit  så  ofta  omtalad  och 
besjungen.  Vi  vilja  fördenskull  se  till,  hurudan 
en  sä  ryktbar  person  i  verkligheten  var.  Fadern, 
gardeskorporal,  dog  tidigt  likaså  modern,  så  att 
dottern  fick  växa  up])  utan  föräldravård  ^).  Hon 
var  af  medelstor  längd,  växten  yppig  och  väl- 
bildad,  kroppsbyggnaden  mycket  stark,  lynnet  el- 
digt, ansigtet  behagligt,  hullet  fint,  ögonen  bruna, 
håret  rikt,  lockigt  och  svart,  vanligen  betäckt 
af  en  schäferhatt.  Hon  var  i  början  värdshus- 
jungfru, blef  sedermera  en  så  kallad  kammar- 
mamsell,    som    bodde    för    sig    sjelf   och    lefde    ef- 

')  Att  dömma  af  en  Bellmans  sång  tyckes  hon  hafva 
varit  född  på  en  vid  Mälarens  strand  belägen  krog  n:o  46, 
kallad   Blå  kanin. 


99 

ter  eget  behag  och  af  egna  behag.  Hon  deltog 
som  förnämsta  personen  i  mänga  af  de  nöjen  och 
bacchanaliska  högtider,  Bellman  beskrifvit,  och  gaf 
]if  och  glädje  åt  dem  genom  sin  dans,  sin  säng, 
sitt  vackra  utseende  och  genom  sitt  obesvärade 
deltagande  i  sällskapets  alla  nöjen.  Bellman  sjelf 
beskrifver,  huru  hon  var  fru  än  åt  Mollberg,  än 
åt  Movitz,  än  åt  Norström,  än  åt  Jenssen;  stundom 
åt  alla;  och  han  säger  en  annan  gång,  att  hon 
hvarenda  dag  stod  brud.  Vid  denna  af  honom 
sjelf  så  beskrifna  qvinna  tyckes  han  hafva  varit 
mycket  fästad.  Ofta  åkte  han  med  henne  och  en 
annan  åyWk  person,  kallad  Pommerska  Rofvan, 
ut  till  Djurgården,  till  någon  skepparkrog,  der  han 
trakterade  dem  med  ankstek,  filbunke  och  rödvin. 
En  gång  mötte  hon  honom  på  Drottninggatan 
och  bad  om  ett  penningelän  för  att  köpa  en 
krage.  >.Gerna!'>  svarade  Bellman,  och  de  gingo 
till  ett  närbeläget  klädstånd,  hvarest  en  dylik  verk- 
ligen fanns;  men  den  kostade  4  plåtar,  och  Bell- 
man hade  ej  mer  än  2  ').  Nu  satte  klädmäkler- 
skan  glasögonen  på  sig,  betraktade  honom  skarpt 
och  sade:  »Skulle  herrn  kanske  vara  Bellman')?  — 
Ja,  min  goda  madam!  —  Poeten?  —  Det  också!  — 
Han,  som  så  ofta  narrat  mig  att  skratta?  —  Tör 
väl  hända.  —  Ah  min  goda  herre!  det  förändrar 
saken;  kragen  kostar  väl  4  plåtar  men  för  en  så 
rolig  herre  står  den  till  tjenst  för  två,  och  Ulla 
Vinblad  fick  mottaga  sin  efterlängtade  prydnad  2)  — 
I  sjelfva  verket  var  denna  qvinna  Bellmans  sångmö, 
och  det  länge  nog  nästan  mer  än  sjelfva  glaset.  Han 
tröttnade  aldrig  att  besjunga  det  buckliga  håret, 
den  leende  munnen,  den  kullriga  länden  och  i  syn- 
nerhet de  sköna  ögonen.  Han  egnade  en  ser- 
skild  dikt  till  idylliskt  beprisande  af  hennes 
barndomshem.     Till   hennes  ära  hafva  ock  flere  de 

')  Andra  eäga  blott  1. 

^)  Allt    enligt    Atterboms    ord.     Andra  berätta  sägnen  på 
något  olika  sätt. 


100 

vackrare  epistlarna  blifvit  skrifna;  t.  ex.  n:o  25 
Biåsen  nu  alla,  om  hennes  utfärd  till  Djurgården;  — 
ii:o  48  Solen  glimmar  blank  och  trind,  om  hennes 
hemresa  från  Essingen;  —  n:o  82  Hvila  vid  denna 
källa!  om  en  hennes  utfart  i  det  gröna;  —  n:o  36 
Vår  Ulla  låg  i  sängen  och  sof,  om  hennes  bort- 
förande till  spinnhuset.  I  början  fann  hon  sig 
smickrad  af  så  mycken  uppmärksamhet,  så  mycket 
beröm;  men  det  oförställda  sätt,  hvarpå  Bellman 
mer  och  mer  beskref  hennes  lefnadssätt,  förvand- 
lade snart  tillfredsställelsen  till  harm,  välviljan  till 
hat.  Hon  beklagade  sig  högt  öfver  den  otåcke 
Bellman  och  öfver  hans  fula  visor,  och  kallade 
honom  en  drinkare,  en  suput.  När  han  förde  en 
bekant  till  henne  på  besök,  mötte  hon  dem  med 
eldgaffel  i  hand  och  utbrast:  är  du  nu  här  igen,  du 
infama  karl,  som  belackar  mig  med  dina  förbannade 
visor.  En  annan  gång  lär  hon  hafva  på  öppen 
gata  öfverfallit  honom  med  skällsord;  men  fått  så- 
dana svar,  att  hon  tystnade  och  grep  till  flykten. 
Bellman  var  dock  ingalunda  oförsonlig,  ej  heller 
svartsjuk.  Hans  Ulla  tyckes  någon  tid  haft  till 
företrädesvis  gynnad  älskare  en  bland  sällskapets 
muntra  bröderj  vid  namn  Norström,  med  hvilken 
hon  ock  slutligen  blef  gift.  Denne  önskade  få  en 
besökare-syssla  vid  sjötullen.  Öfverdirektör  i  detta 
verk  var  en  Stapelmohr,  svärfader  åt  Bellmans 
gynnare  Schröderlieim.  Till  denne  Stapelmohr  och 
till  förmån  för  Norström  ingaf  då  Bellman  följande 
böneskrift: 

En  ringa  supplikant  ur  gruset  jag  framdrager, 
Som  till  min  ringa  hjelp  en  ringa  tillflykt  ^  tager, 
lian  tror  uti  sin  själ,  —  Gud  vet  hvem  den  tillhör!  — 
Att  han  har  vunnit  allt,  när  han  blir  visitör. 

Norström  fick  sysslan.  Enligt  sägen  har  Ulla 
Vinblad  flyttat  med  honom  till  Norrköping,  der 
blifvit  enka,  men  omgift  sig  med  en  vaktmästare 
i  Stockholm,  bott  vid  Svartensgatan  på  Söder- 
malm och  slutligen  under  1820-talet  aflidit.  Så- 
dan   var    Bellmans    sånggudinna,    den   ojemnförligt 


101 

främsta  bland  qvinnorna  i  hans  sångarverld  De 
öfriga,  mer  eller  mindre  henne  lika  i  lefnads- 
sätt,  voro  krögaremadamer,  källarjungfrur,  krogpi- 
gor o.  s.  v.,  ingen  dock  af  någon  i  hans  sånger  mer 
utmärkt  betydenhet;  men  alla  af  bacchantiskt  lynne, 
liksom  den  manliga   befolkningen  af  bacchanaliskt. 

Vi  hafva  öfverskådat  personerna  i  det  sällskap, 
som  under  många  år  utgjorde  föremålet  för  Bellmans 
här  i  frågavarande  skaldeverksamhet.  De  jagade  alla 
efter  tidsfördrif,  nöjen  och  njutningar,  skämtets,  sån- 
gens, dansens,  glasets  och  sinnlighetens.  Sommartiden 
företogo  de  ofta  gemensamma  utfarter  till  Mälarens 
och  Saltsjöns  stränder  och  dervarande  näringsstäl- 
len. Under  vintrarna  möttes  de  pä  åtskilliga  kro- 
gar,  belägna  dels  i  stadens  gränder,  dels  i  dess 
utkanter,  t.  ex.  Lill-Jans  på  Norr,  Gröna  Lund  på 
Djurgården,  Tantobommen  på  Söder  m,  fl.,  hvilka 
genom  Bellmans  snille  och  sånger  fått  en  viss  rykt- 
barhet. Sällskapet  tyckes  hafva  småningom  upp- 
löst sig  och  efter  1781  alldeles  försvunnit.  Men 
hvad  som  sent  eller  aldrig  försvinner,  äro  de  dik- 
ter, Fredmans  Sånger  och  i  synnerhet  Epistlar,  hvilka 
Bellman  just  för  eller  om  detta  sällskap  uppstämde. 
De  utgöra  kronan  af  hans  skaldekonst  och  hafva 
i  sitt  slag  icke  oss  veterligen  blifvit  inom  hela 
verldslitteraturen  öfverträfiäde,  icke  ens  uppnådda. 
Ty  såsom  Bellman  i  dessa  diktsamlingar  har  väl  sällan 
någon  skald  utmärkt  sig  genom  rik  inbillnings- 
kraft, blixtrande  snille,  sprittande  qviekhet,  liflig 
åskådlighet  och  en  beundransvärd  lätthet  att  finna 
rim  och  bilda  verser,  och  en  lika  beundransvärd 
förmåga  att  ät  obetydliga  stundom  motbjudande 
föremål  gifva  ett  skimmer  af  poetiskt  behag. 

I  dessa  liksom  i  många  andra  af  sina  dikter, 
var  det  i  synnerhet  åt  tre  föremål  han  egnade  sin 
lyra,  nemligen  åt  naturen,  glaset  och  qvinnan-^  och 
det  var  ock  genom  dessas  besjungande,  han  för- 
värfvade  sitt  stora  rykte. 


102 

Den    vackraste    sidan    af   detta   skaldskap   var 
naturmålningen.    Bellmans  poetiska  landskaps-taflor 
utmärka  sig  genom  en  hög  grad  af  friskhet,  åskåd- 
lighet   och    natursanning.     Vi   införa  som  prof  föl- 
jande hans  beskrifning  öfver  en  sommarmorgon. 
Luften  spelar  frisk  och  skön. 
Minsta  blomma.,  växt  och  frön 
Öppna  sina  knoppar, 
Le  åt  daggens  droppar, 
Präktigt  randas, 
Vällust  andas, 
Med  sefirens  fläktar  blandas. 
Skogen  skymtar  mörk  och  blå. 
Berg  och  kullar  prydda  stå 
Med  båd''  lam  och   qvigor. 
Bygdens  barn  och  pigor 
Gå  och  valla, 
Le  och  tralla. 
Sina  hjordar  sammankalla. 
Lärkan  i  skyn 
Fläktar  så  sval, 
Tup)pen  i  byn 
Flaxar   och  gal; 
All  7iaturen  börjar  vakna,  o.  s.  v. 
Se    här    en   annan    täck  ^)    skildring  af  samma 
föremål; 

Opj)  Amaryllis!  vakna  min  Ulla! 
Vädret  är  stilla, 
Luften  sval. 
Regnhågen  prålar 
Med.  sina  strålar, 
Randiga  målar 
Skog  och  dal. 
Amaryllis!  låt  mig  utan  våda 
I  Neptuni  famn  dig  frid  bebåda! 
Söinnens  Gud  får  icke  iuera  råda 
I  dina.  ögon,  i  suckar  och  tal! 

')  I  Siare  och  Skalder  0.   88,   säges,    att  denna  enda  visa 
vore  nog  att  göra  Bellman  odödlig.(!) 


103 

Kom  nu  och  fiska  —  noten  är  hunden  — 

Kom  nu  på  stunden, 

Följ  mig  åt! 

Kläd  på  dig  tröjan, 

Kjorteln  och  slöjan, 

Gäddan   och  löjan 

Ställ  försåt! 
Vakna,  Amaryllis  lilla,  vakna; 
Låt  mig  ej  ditt  glada   sällskap  sakna! 
Bland  deljiner  och  sirener  nakna 
Sku  vi  nu  plaska  med  vår  Ulla  båt. 

Tag  dina  metspön,  ref  var  och  dragen! 

Nu  böljar  dagen, 

Skynda  dig! 

Söta  min  lilla, 

Tänk  icke  illa! 

Skulle  du  villa 

Neka  mig'? 
Jjåt  oss  fara  till  det  lilla  grundet, 
Eller  dit  bort  till  det  gröna  sundet, 
Der  vår  kärlek  knutit   det  förbundet, 
Hvaröfver   Tirsis  så  härmade  sig! 

Stig  då  i  båten!    Sjungom  vi  båda! 
Kärlek  skall  råda 
I  vårt  bröst. 
Eol  sig  härmar. 
Men  när  han  larmar, 
I  dina  armar 
Ar  min  tröst, 
fjycklig  uppå  hafvets  vreda  bölja, 
I  din  stilla  famn  kan  jag  ej  dölja. 
Hur  i  döden  hjertat  dig  vill  följa. 
Sjungen  sirener  och  härmen  min  röst! 
Knappt    någon    enda    skald    har   med   så  myc- 
ken    skönhet    och    sanning,    som   Bellman,  beskrif- 
vit    en    svensk    sommarmorgon.      Valerius  berättar 
ock,    att    Bellman    stundom   plägade    under  vackra 
morgnar    vandra    ensam    ut    till    Solnaskogen     för 


104 

att    der    hämta    ingifvelser   och   bilder.      En   tredje 
dylik    tafla    förekommer    i    episteln    n:o   48,    Solen 
glimmar,    blank    och  irind,   hvilken   derjemnte  lik- 
som    många    andra     målar     hufvudstadens    vackra 
omgifningar.      Af    dessa    har     Bellman    serdeles    i 
nämnde  epistel  lemnat  taflor,  så  lefvande  och  åskåd- 
liga, att  de  än  i  dag  af  stockholmaren  med   glädje 
för    minnet    återkallas,   då  han  i  verkligheten  eller 
i  tankarna    ser  sina   och  sina  vänners  på  Mälarens 
stränder  liggande  landtställen  eller  förlustelse-orter. 
Denna  mycket  kända  epistel  förenar  inom  sig,  med 
undantag    af    det    vildare  bacchanaliska  lifvet,  alla 
bellmanismens  olika  beståndsdelar;  dess  såväl  skön- 
heter  som  fel ;    lyckade  målningar  af  naturens  fäg- 
ring    och     af    Stockholms    omgifningar;    lätta    och 
skämtande    anspelningar   på   sällskapets  glada  njut- 
nings- och  samlif ;  andra  också  lätta  och  skämtande 
men    likväl    betydelsefulla    påminnelser,   åt  sällska- 
pets hjelte  om  kurhuset,  åt  dess  hjeltinna  om  tukt- 
huset; här  och  der  intrugade  rim-  och  strof-fyllna- 
der;  grofva  bilder  ur  hvardagslifvet,  och  i  sista  ver- 
sen exempel  på  det  råa  språk  och  den  stötande  osed- 
lighet, hvilka  hos  denna  skald  stundom  förekomma. 
Jemnte    dessa    landtliga    taflor    sysselsatte    sig 
Bellman    ganska    ofta   med    tecknandet  af  en  min- 
dre   vacker    verklighet;    man    kan    ej    säga  natur; 
den    nämligen,    som    förekommer    i    hufvudstadens 
trånga    och    mörka    gränder,    under  qvälluppträden 
af    dryckenskap,    gräl    och    slagsmål.     Äfven    den, 
som    afsk3'r    dylika    verkligheter,   kan  ej    annat  än 
beundra    målningarnas    lif  och  åskådlighet,  och  vi 
anföra  ett  prof  af  också  detta  hans  skaldskap. 
Skådoin  mi  Kolmätargränden, 
Smal  och  smutsig,  full  af  grus! 
Rådstu-taket  syns  vid  änden, 
Sé'n  blott  krog  och  jungfruhus. 
Ur  ett  bugnadt  fönstergaller 
Syns  en  nymf  med  skinn-karpus  — 
Straxt  burdus 


105 

Slagsmål  och  sqvaller, 
Nakna  hjessor,   tomma  krus. 

Mot  en  vägg  med  skälmar  tryckta 
Står  en  kärra,  full  med  dränk. 
I  en  sönderslagen  lykta 
Ryker  en  uthi^unnen  dank; 
Och  i  rännsten  på  sitt  öra 
Ilvilar  en  gesäll  så  pank. 

Kors  hvad  stank! 

Hvad  ska  vi  göra? 
Vräk  den  saten  mot  ett  plank! 

Kors,  bland  dessa  Sodoms  murar 

Ar  det  svårt  att  hitta  rätt: 

Mörka  hvalf  och  heta  skurar 

Brylla  ögat  på  allt  sätt. 

Här  bor  Movitz  .  . .  Kors  hvad  buller^ 

Brandsignal  och  bajonett. 

Menuett, 

Tjufvar,  patruller. 
Jungfru-röster^  klarinett!  'J 

Den  andra,  den  mest  rikhaltiga  och  ryktbara 
beståndsdelen  af  Bellmans  poesi  utgöres  af  dryc- 
kessånger, bland  hvilka  många  äro  genom  lif  och 
snille  högeligen  beundransvärda.  Det  är  förvånande 
att  se,  huru  Bellman  mägtat  gifva,  som  sagdt  är,  så 
mycket  lif  och  omvexling  och  så  mycken  verklig  poesi 
åt  så  obetydliga,  ofta  så  vedervärdiga  personer  och 
uppträden.  Vi  skola  här  inrycka  några  sådana 
hans  sånger  såsom  prof  af  det  snillrika  sätt,  hvarpå 
han  skildrat  drinkarens  olika  åsigter  och  sinnes- 
stämning under  de  olika  skeden,  denne  genomgår  från 
första  glada  indansandet  på  rummel-lifvets  bana, 
till  sista  domnande  nedsjunkandet  i  dess  förfärli- 
gaste djup  ;  —  scener,  tillsammans  utgörande  ett  dra- 
matiskt trettio  år  ur  en  drinkares  lefnad;  —  — 
eller  ett  poetiskt   sidostycke  till  Hogarths  snillrika 

')  Epistel  n:o  34. 


106 

bilder-epos :  The  Rakes  Progress.  Se  här  några  ver- 
ser, tagna  ur  en  säng  från  det  första  skedet,  en  tafla, 
förskönad  genom  vackra  naturmålningar  och  en 
lekande  glädje,  som  vid  första  anblicken  synes 
oskyldig,  men  dock  har  ett  och  annat  för  fram- 
tiden betänkligt  drag.  Det  är  den  för  både  ord  och 
melodi  berömda  episteln  n:o  82. 

Hvila  vid  denna  källa! 
Vår  lilla  frukost  vi  framställa: 
Rödt  vin,  med  pimpinella, 
Och  en  nyss  skjuten  heckasin. 
Klang,  hvad  buteljer,   Ulla, 
I  våra  korgar  öfverst  fulla, 
Tömda  i  gräset  rulla, 
Och  känn,  hvad  ångan  dunstar  fin ! 
Ditt  middags-vin 
Sku  vi  ur  krusen   hälla 
Med  glädtig  'min. 
Hvila  vid  denna  källa, 
Hör  våra  valdthorns  klang,  kusin! 

Präktigt  på  fältet  pråla 

An  hingsten  med  sitt  sto  och  fala; 

An  tjurn  han  höres  vråla. 

Och  stundom  lammet  bräka  tor. 

Tuppen  på  taket  hoppar 

Och,  liksom  hönan,  vingen  loppar; 

Svalan  sitt  hufvud  doppar, 

Och  skatan   skrattar  på  sin  stör. 

Lyft  kitteln,  hör! 

Låt   kaffeglöden  kola 

Der  nedanför! 

Präktigt  på  fältet  pråla 

De  ämnen,  som  mest  ögat  rör. 

Biåsen,  I  musikanter, 
Vid  Eols  blåst  från  berg  och  branter! 
Sjungen,   små  kärWcspanter, 
Bland  gamla  mostrars  kalt  och  gnag ! 


107 

Syskon!  en  sup  vid  disken, 

Och,  pro  sekundo,  en  på  fisken! 

Krögarn,  den  hasilisken, 

Summerar  tafian  full  i  dag  .  .  . 

Klang,  du  och  jag! 

Klang,   Ullas  amaranter 

Af  alla  slag! 

Biåsen,  I  m,usikanter. 

Och  hvar  och  en  sin  kallsup  tag. 

Andtlig  i  detta  gröna 

Får  du  mitt  sista  af  sked  röna: 

Ulla,  farväl,  min  sköna. 

Vid  alla  instrumenters  ljud! 

Kredman  ser  i  minuten 

Sig  till  naturens  skuld  förhruten: 

Kloto  re''n  ur  syrtuten 

Af  klippt  en  knapp  vid  Karons  bud. 

Kom,  hjertats  gud, 

Att  Fröjas  ätt  belöna 

Med   Bacchi  skrud! 

Andtlig  i  detta  gröna 

Stod  Ulla  sista  gången  brud  ^). 

Följande  sång  ^)  målar  sinnesstämningen  hos 
den  unge  man,  som  med  ystert  sinne  och  ännu 
oförstörda  krafter  störtar  in  på  rummellifvets  bana; 
ännu  dock  dyrkande  Venus  med  större  ifver  än 
Bacchus. 

Fader  Bergström,  stäm  upp  och  klinga! 
Oppjna  kråset  för  bröst  och  bringa ! 


')  Denna  sång  är  tillegnad  Icongl.  sekreteraren  Leopoldt, 
hvilken  först  efter  1785  blef  konungens  handsekreterare. 
Af  nämnda  anledning  hafva  några  tiott  episteln  vara  skrif- 
ven  först  efter  detta  år.  Möjligtvis  är  den  likväl  författad 
långt  förut,  ehuru  den  vid  tryckningen  1790  tillegnades  Leo- 
pold. Till  anda  och  form  liknar  den  mer  Bellmans  äldre  än 
sednare  dikter.  Ulla  Vinblad  hade  väl  ock  före  1785  afflyttat 
från  Stockholm  ? 

2)  Epist.  n:o   C3. 


108 


Vi  ska  dansa  och  vi  ska  svinga. 

I  ditt  glada   hus. 
Låt  oss  ge  våra  små  mamseller 
Vin  och  sviskon  och  karameller  1 
Pimpinella  mor  Maja  häller 

Uti  glas  och  krus. 
Vi  ä'  vana  att  jemnt  traktera 
Och  med  glaset  i  hand  orera. 
Fader  Bergström,  nu  qvintilera 

Under  sus  och  dus! 

Se,  der  dansar  flickan 
I  sin  rosenröda  koft  och  kjol! 

Hvar  är  nu  den  brickan  '), 

Som  hon  bar  i  fjol? 

Korgen  med  citroner 
Tynger  inte  mera  hennes  arm. 

Nu  ibland  baroner 

Dansar  hon  sig  varm. 
Med  solfjedren  hon  bröstet  fläktar, 
Niger  djujyt  och  med  armen  f äktar, 
Sockrar  vofflor  och  dricker  nektar 

Under  pukors  larm. 

Fader  Bergström!  re'n  månen  glimmar. 
Nyckelharpan  i  rummet  stimmar. 
Och  mor  Maja  vid  skänken  primmar 

Med  sin  sneda  trut. 
Gladt  på  Djurgåln  kring  alla  backar 
Skymta  kjortlar  och  hvita  klackar; 
Första  nymf,  som  på  dörren  knackar, 

Inom  dörren  skjut! 
Långt  till  måndan,  I  raska  bröder, 
Likså  långt  som  från  Norr  till  Söder ! 
Morgondagen  blott  oro  föder 

Hela  året  ut. 

Väljom  nattens  sköte 
Under  aftonstjernans  klara  brand 


')  Ett  märke,  som  bars  af  uppassare-flickor  hos  den  tidens 
fruktmånglerskor. 


109 

Till  vårt  glada  möte 

Med  pokaln  i  hand. 

Och  i  mörkrets  dvala 
Res  Kiipidos  altar,  der  du   spor, 

JBacchi  källarsvala 

Drufvans  ångor  strör! 
Låt  den  dumtna  i  oket  tråka 
Och  den  sluga  sin  hjerna  bråka; 
Vin  och  Jlickor  och  Fredmans  stråka 

Natten  Ijuflig  gör. 

Denna  sång    har    hänfört    många    genom    sin 

åskådlighet  och    sitt    sprittande    lif,    och    ej  minst 

genom    sin  vackra    melodi,    isynnerhet    vid    öfver- 

gången  till  de  äfven  i  sig  sjelfva  klangfulla  orden: 

Väljom  nattens  sköte 

Under  aftonstjernans  klara  brand 

Till  vårt  glada  möte 

Med  pokaln  i  hand! 

Följande  sång  ^)  tecknar  rumla  rens  sinnesstäm- 
ning under  ett  tredje  skede;  nämligen  då  han  med 
ännu  oförstörda  kroppskrafter,  men  med  redan  för- 
mörkad och  förvillad  själ  medvetet  och  hejdlöst 
öfverlemnar  sig  åt  äfven  ganska  vilda  utsväfningar, 
på  en  gång  i  tjenst  hos  både  Bacchus  och  Venus. 
Han  sjunger: 

Hej!    sade   Fredman,  hvar  gång  han  hörde  valdt- 

hornen  börja  skrala 
Och  spelmän  såg. 
Verlden  är  ej  så  ful,  som,  vi  henne  ängsligt  afmåla, 
Med  storm  och  våg. 
Allt  leker  för  vår  håg. 
Skönhet  i  hvar  ögna-stråla. 
Brännvin  och  dubbelt  öl  ha  vi  nog, 
Fioler  på  hvar  krog. 

')  Epistlen  n:o   11. 


110 

Hår    kommer    Ulla    Vinblad,    Ge  rum!     Och  kors- 
gevären unnan! 

Blås  nu  med  force! 
Ser  du  Cupidos  altar  f  Släpp  in  den  de jlig a  nunnan! 

Stick  om,  ni  tors! 

Korsgevären  nu  i  kors! 

Slå  till  porten,  öppna  tunnan! 

Käraste  bröder,  amen,  gutår! 

Det  bästa   återstår. 

Följande  sång  ^)  är  från  ett  fjerde  skede;  tiden 
för  ännu  fortfarande  utsväfningar,  men  redan  bör- 
jande både  lekamlig  och  andlig  försoffning;  —  från 
den  tid,  då  mindre  Venus  än  Bacchus,  och  ej  mer 
det  brusande  sällskaps-rumlet,  utan  den  berusande 
drycken,  blotta  strupen  och  supen  blifva  hufvud- 
sakliga  föremålen  för  rumlarens  sång;  —  den  sin- 
nesstämning, som  känner  en  slags  sällhet  i  att  för- 
lora medvetandet  af  sig  sjelf  och  att  på  detta 
sätt  smälta  tillsammans  med  universum,  som  man 
säger.     Han  sjunger: 

Kom  sköna  källar-fiickor, 
I  hurtigt    språrig,  i  tripp  och  traf! 
Slå  upp  båd  sprund  och  svickor, 
Och  låt  mig  supa  braf! 

Torstig  är  jag, 

Natt  och  dag 

Matt  och  svag: 
Gif  mig  vin  af  femton  slag ! 

Hur  Ijufligt  månd^  det  vara 
Att  tappert  dricka  glasen  ut 
Och  se  sig   sjelf  i  fara 
Att  dimpa  kvar  minut! 

Hurtigt!    Jag  ler; 

Rättnu  ser 

Jag  ej  mer 
Att  gå  hem  till  mitt  qvarter. 


n:o    15. 


111 

Jag  vill  ej  vara  nykter 

För  allt  för  mycket,  mycket  godt. 

Man  lefver  så  hetryckter. 

När  inte  vankas  vått. 

Jag  håller  för, 

Strupen  bör 

Som  ett  rör 
Läskas,  vätskas,  tills   man  dör. 

Se,  stjernorna  de  blänka 
Och  nattens  kulna  dimmor  stå 
Jag  orkar  ej  mer  tänka. 
Ej  se,  än  mindre  gå. 

Gubbar!  minsayin. 

På  hvarann 

Måste  man 
Nu  förlikas,  som  man  kan. 

Jag  dimper  öfver  ända: 
Min  hjertans  supebror,  jag  ber, 
Din  skål,  min  vän!    Kanhända 
Vi  aldrig  råkas  mer. 
Nu  ha  vi  fått 
Mycket  godt, 
Mycket  vått. 
Som  vårt  hjerta  efterstått. 
Följande  sång  ^)   äv  från  ett  femte  skede;  från 
tiden  för  alldeles  domnade  både  själs-  och  kropps- 
krafter. 

J^ort  vid  en  grind  uti  en  skog 
Ett  litet  gammalt  tempel  stog, 
Dit  hvarje  man  med  längtan  drog. 

Det  hade  två  fenster 

Och  dörren  till  venster 

Och  hette  krog. 

Ett  tempel  utan  torn,  gunås! 
En  gammal  dörr  förutan  lås! 
Ej  minsta  bok  der  kunde  fås: 

')   Sång  n;o   24. 


112 

Församlingen  surra, 
Och  psalmen  var  hurrah! 
Och  koret  bås. 

En  syndare  der  i  sin  nöd 

Ej  nånsin  bad  om  dagligt  bröd, 

Ej  heller  om  sin  scdla  död. 

I  skjortan  stod  j^f esten, 

På  tröskeln  låg  gästen 

Så  rosenröd. 

En  sjette  dikt  framställer  en  gammal  drinkare, 
som  känner  sin  helsa  förstörd  och  sin  död  påskyn- 
dad. De  deraf  föranledda  tankarna,  drinkarens 
både  sorg  ooli  tröst,  beskrifver  Bellman  i  följande 
sång  '). 

Drick  ur  ditt  glas;  —  se,  döden  på  dig  väntar, 

Slipar  sitt  svärd  och  vid  din  tröskel  står! 

Blif  ej  förskräckt!  han  blott  på  grafdörrn gläiitar, 

Slår  den  igen  —  kanske  än  på  ett  år. 

Movitz,  din  lungsot,   den  drar  dig  i  grafven. 

Knäpp  nu  oktaven, 

Stäm  dina  strängar,  sjung  om  lifvets  vår!   :  ||  : 

Guldguler  hy,  matt  blomstrande  små  kinder, 

Nedkramadt  bröst  och  platta  skulderblad! 

Låt  se  din  hand:  hvar  ådra,  blå  och  trinder, 

Ligger  så  svälld  och  fugtig  som  i  bad. 

Banden  är  svettig  och  ådrorna  stela. 

Knäpp  nu  och  spela. 

Töm  ur  din  Jiaska,  sjung  och  drick,  var  glad!  :  \\  : 

Himmel!    du  dör:    din  hosta  mig  förskräcker : 
Tomhet  och  klang!  inelfvorna  ge  ljud. 
Tungan  är  hvit,  det  rädda  hjertat  kläcker. 
Mjuk  som  en  svamp  är  sena,  märg  och  hud. 
Andas!  •  • .  fy  ty  san,  hvad  dunst  ur  din  aska! 

')  Episteln  n:o  30, 


113 

Lån  mig  din  flaska! 

Movitz,  gutår !    skål !  —  Sjung  om  vinets  gud  I    ;  ||  : 

Utur  hans  kärl  din  död  i  droppar  flutit 
Helt  oförmärkt  med  löje,  sång  och  ro. 
Ja,  detta  glas  hedröfligt  inneslutit 
Glödande  maskar,  vill  du,  Movitz,  tro. 
Allt  är  förtårdt:    dina  ögon  de  rinna; 
Tarmarna  bri7ina. 
Orkar  du  ropa  än  gutår"?     »Jo,  joh  :  ||  : 

Nåså,  gutår  I    Dig  Bacchus  af  sked  bjuder: 

Från  Fröjas  tron  du  sista  vinken  får. 

Ömt  till  dess  lof  det  lilla  blodet  sjuder, 

Som  nu  med  våld  ur  dina  ådror  går. 

Sjung,  läs  och  glöm,  tänk,  begråt  och  begrunda: 

Skull'  du  åstunda 

Ännu  en  fälsup?   Vill  du  dö?   »Nej  —  gutår  I»  :  \\  : 

Följande  sång  är  slutligen  frän  det  sjunde,  det 
sista  skedet  och  målar  en  bland  dessa  förfärliga 
stunder,  då  den  alldeles  förstörde  drinkaren  vaknar 
åtminstone  för  ett  ögonblick  upp  till  medvetande 
om  sitt  elände;  men  ock  nästa  ögonblick  söker  i 
en  ny  syndaflod  af  rusdrycker  dränka  denna  pin- 
samma känsla.  Sången  ^)  beskrifver,  huru  han, 
efter  qvällens  rus  insomnad  i  rännsten  utanför  kro- 
gen, vaknar  upp  tidigt  en  klar  sommarmorgon, 
ser  sin  uselhet,  sitt  elände  och  utfar  i  bittra  före- 
bråelser mot  de  föräldrar,  som  frambragt  honom 
till  ett  så  olyckligt  lif,  och  derpå  utbrister. 

»Ett  troget  hjerta  platt  jag  föraktar: 
Tvi  både  far  och  mor! 
Här  ligger  jag  i  rännsten  och  betraktar 
Mina  gamla  skor. 
Tvi  tocka  hasor!  — 
Rocken  i  trasor! 


')   Epistlen  n:o   23. 
Fryxells  Berott.     45. 


114 

Skjortan  svart  som  sot! 
Si  pä  halsduken, 
Lamskinns-peruken 
Och  min  sneda  fot! 
Det  kliar  på  min  kropp: 
Kom  och  hjelp  mig  opp! 

Känn  mina  händer,  magra  och  kalla, 

Darra  vid  larm  och  dån: 
Se  dem  af  vanmagt  vid  min  sida  falla, 

JLiksom  vissna  strån! 

Ögon  och  kinder. 

Allt  sammanbinder 

Dubbel  skröplighet. 

Himmel!  min  tunga 

Orkar  ej  sjunga 

Om  den  fröjd,  jag  vet: 

Om  kärleks  ro  och  qval 

Och  en  full  pokal 

JLäska  min  tunga,  ack,  söta  safter! 

Spriden  i  kärlen  ljud. 
Jag  är  en  hedning:  hjerta,  mun  och  krafter 

Dyrka  vinets  gud. 

Fattig,  försupen, 

I  denna  strupen 

Fins  tnin  rikedom. 

I  alla  öden, 

I  bleka   döden 

Läskar  jag  min  gom. 

Och  i  min  sista  stund 

Glaset  för  till  mund. 

Men   krogdörrn  öppnas,  luckorna  skrufvas: 

Ingen   i  staden   klädd. 
Stjernan  af  morgonrodnan  liksom  kufvas 

Ned  i  molnens  bädd. 

Solstrålar  strimma. 

Kyrktornen  glimma. 

Luften  blir  så  ljum. 


115 

Hvar  är  nu  kappan'? 
Här  ser  jag  trappan 
Ned  till  Bacchi  rum. 
Gif  mig  en  sup:  min  själ 
Törstar  snart  ihjel. 

Nå  så,  gutårl    Jag  vill  mig  omgjorda, 

Ragla  till  bord  och  stop. 
Nu  ska  de  styfva  leder  blifva  smorda, 

Smorda  allihop. 

Hurra,  kurage! 

Lustigt  bagage! 

Friskt  i  flaskan,  hej! 

Nu  är  jag  modig, 

Tapper  och  frodig, 

Och  jag  fruktar  ej. 

Ännu  en  sup  elV  par! 

Tack,  min  mor  och  far! 

Sången  beskrifver  vidare,  huru  drinkaren  efter 
att  hafva  ånyo  grundligen  berusat  sig,  blifver  åter 
glad  och  nöjd  med  sin  tillvaro  och  utbrister  i  tack- 
sägelser till  sina  föräldrar.  Början  och  slutet  af 
denna  epistel  äro  af  sådant  innehåll,  att  vi  ej  ve- 
lat aftrycka  dem.  Hela  stycket  är  likväl  det  kan- 
ske mest  snillrika,  fulländade,  men  förfärliga,  Bell- 
man  någonsin  skrifvit  ^). 

Sångerna  om  dessa  olika  dryckenskaps-skeden  äro 
icke  författade  i  någon  tidsföljd  af  Bellraans  egen  ut- 

')  Denna  epistel  blef  för  många  år  sedan  i  ett  större 
karlsällskap  föredragen  af  den  bekante  Bellmans-sångaren  Raab 
och  nnder  högljiidda  skratt  och  bifallsrop  af  en  talrik  skara 
åhörare.  Efter  sångens  slut  gick  Raab  in  i  ett  närbeläget 
rum.  Der  mötte  honom  sedermera  blifvande  general-major 
Loven,  som  sade:  lycka  till  det  högljudda  bifallet!  Men  enligt 
mitt  omdöme  borde  man  vid  den  sången  icke  skratta  och  hurra, 
utan  snarare  häpna,  tystna  och  gråta.  Plötsligt  grep  honom 
då  Raab  om  armen  och  utbrast :  tack,  broder  Loven,  för  det  or- 
det! Så  känner  jag  det  ock;  och  det  är  påkostande  att  höra, 
huru  gåsskocken  derute  i  stället  kacklar  och  skrattar  åt  den  för- 
färliga skildringen.  (Muntlig  berättelse  nf  general-major  P. 
Kr.  Loven.) 


116 

veckling.  Flere  bland  dem,  t.  ex.  de  anförda  epist- 
larna n:o  23,  och  30,  hvilka  beskrifva  drinkaren  un- 
der dennes  djupaste  och  ända  till  trasor  och  rännstens- 
bädd  sjunkna  tillstånd,  äro  författade  före  1772,  till 
hvilken  tid  likväl  skalden  sjelf  ännu  höll  sig  tämligen 
uppe.  Dessa  dikter  kunna  således  icke  betraktas  som 
uttryck  af  hans  egna  känslor  under  dylika  af  ho- 
nom sjelf  genomgångna  lefnadsskiften.  De  äro  i 
stället  om  hvarandra  framkommande  ingifvelser, 
alstrade  af  de  verkligheter,  som  andras  exempel 
visade,  och  hans  egen  inbillningskraft  ytterligare 
utmålade.  Att  betrakta,  beskrifva,  beskratta  och 
att  i  någon  mån  deltaga  i  dylika  uppträden  var 
dock  hans  nöje,  och  han  kunde  derifrån  hvarken 
afhållas  genom  renare  sedlighetskänsla  eller  af- 
skräckas  genom  deras  förutsedda  slutliga  följder. 
Dessa  har  han  visserligen  sjelf  målat  i  deras  för- 
färande sanning;  men  ock  i  en  sä  poetisk  dager, 
att  både  han  sjelf  och  hundradetals  läsare,  bländade 
och  hänförda,  hafva  för  diktens  snille  och  glans 
blundat  för  verklighetens  förfärliga  skuggor. 

Förutom  de  berömda  diktsamlingarna  Fred- 
mans Epistlar  och  Sånger  har  Bellman  skrifvit 
en  stor  skara  andra  qväden  af  samma  art.  I 
den  samling,  som  kallas  Fredmans  Testamente, 
finnas  omkring  300  dylika  och  deribland  vid 
pass  60,  hvilkas  tittel  eller  begynnelse-ord  innehål- 
ler Bacchi  namn;  och  hvilka  beskrifva  denne  som 
prest,  munk,  filosof,  skriftställare,  domare,  advokat, 
general,  soldat,  trumslagare,  sjöman,  dansmästare, 
tunnbindare,  skoflickare  o.  s.  v.  Bellman  har  dess- 
utom börjat  en  samling  lefnadsteckningar  öfver  Stock- 
holms mest  beryktade  krögare;  men  ej  medhunnit  mer 
än  fyra  deribland.  Nu  nämnde  hans  bacchanaliska 
qväden  äro  dock  i  allmänhet  underlägsna  dem,  som 
i  Fredmans  Epistlar  och  Sånger  förekomma,  men 
för  öfrigt  hållna  i  samma  anda.  Vi  anse  derföre 
onödigt  upptaga  läsarens  tid  med  några  derur  hem- 
tade  utdrag. 


117 

Tredje  föremålet  för  Bellmans  skaldskap  var 
qvinnan.  Detta  är  dess  svagaste  sida.  Om  nå- 
gon kärlek  könen  emellan,  grundad  på  inbör- 
des aktning  och  tillgifvenhet  eller  på  gemen- 
sam känsla  för  religion,  sanning  och  ädla  tän- 
kesätt, om  någon  sådan  kärlek  finnes  icke  ett  ord, 
icke  en  aning  i).  Om  en  visserligen  i  grunden 
sinnlig,  dock  ännu  tämligen  ren  känsla,  finnes  en 
sång,  nämligen  den  nyss  anförda  Opp  Amaryllis; 
men  knappt  någon  enda  mer.  De  ölriga  besjunga 
blott  den  djuriska  njutningen,  stundom  på  ett  lätt 
och  lekande  sätt,  men  ofta  med  sådana  ord  och 
uppträden,  att  de  ej  kunna  ens  som  exempel  an- 
föras ^).  Åtskilliga  redan  inryckta  dikter  och  i 
synnerhet  episteln  no  63  gifva  något  begrepp  om 
den    kärlek,    som   förekommer  i  några    bland   sam- 


^)  Nämligen  i  hans  Epistlar,  Sånger,  Testamenten  och 
Bacchanaliska  Ordens-fester.  —  Men  bland  tillfällighets-dikter 
finnes  stundom  erkännande  af  qvinnliga  dygder  hos  de  perso- 
ner, åt  hvilka  dessa  sånger  varit  egnade. 

^)  De  läsare,  som  måhända  tro  ofvanstående  omdömen 
för  stränga,  anmodas  att  genomögna  epistlarna  n:o  4,  23, 
25,  v.  5,  7,  44,  v.  3,  4,  56,  v.  3;  sången  n:o  55,  ordenskapitlets 
handlingarna;  n:o  10  Bacchi  fest  den  4  Dec.  1771,  uppträdena 
mellan  Ulla  Vinblad  och  ena  gången  Collin,  andra  gången 
Jenssen;  Bacchi  tempel  öppnadt  vid  en  hjeltes  död,  Ulla 
Vinblads  klagan  öfver  Movitz,  m.  ra.  och  sången  n:o  45 
Om  ödet  mig  skull  skicka 
En,  skön  och  dugtig  flicka. 

Många  likartade  prof  skulle  kunna  tilläggas  ;  men  något  hvar 
skall  redan  efter  genomläsning  af  de  nu  uppgifna  finna  våra  om- 
dömeu  snarare  för  milda  än  för  stränga.  Ån  ett  prof!  Den  kärlek, 
som  i  Bellmans  dikter  förekommer,  kan  till  beskaffenhet  ytter- 
ligare karakteriseras:  \  :o  genom  beskaffenheten  af  de  qvinnor, 
Ulla  Vinblad  och  hennes  kamrater,  som  voro  dess  föremål; 
2:0  genom  beskaffenheten  af  de  ställen,  som  Bellman  kallade 
Kårlekens  teini^el,  Cupidos  altaren  o.  s.  v.  Se  Episteln  n:o  4, 
n:o  25,  v.  5,  n:o  63,  v.  2;  3:o  genom  den  omständigheten,  att 
samma  kärlek  är  vanligtvis  höjd  öfv«r  eller  rättare  sagdt  ned- 
sjunken under  all  svartsjuka,  och  till  ett  slags  kommunism. 
Man  läse  t.  ex.  den  nyss  anförda  visan  Om  ödet  mig  skulle 
skicka,  m.  fl. 


118 

lingens  mindre  stötande  sånger.  Vi  meddela  här 
ett  annat  prof,  taget  från  ett  lägre  utvecklingsskede. 
Drinkaren  har  af  sin  älskarinna  blifvit  bedragen 
och  klagar  deröfver  på  följande  sätt: 

Fader  Movitzl  slå  i,  slå  i! 

Min  flicka  ha?'  glömt  mig,  jag  dör  trogen. 

Natt  och  dag  jemnt  i  fylleri, 

Skall  all  min  sorg  gå  förbi. 

Flickans  skål  uti  tankarna. 
Fast  hon  har  kostat  mig  bra! 

Ja,  jag  har  gett  henne  skänker  och  gult: 

Få  barnhuset  skaffa''  jag   barnet. 

Barnet  det  dog:  med  kalas  på  dess  mull, 

Jag  söp  dödgräfvaren  full. 

Ofta  ha  paltarna  gått  på  patimll: 

Jag  har  då  friat  det  lidliga  skarnet. 

Vågat  för  henne  båd^  ryggbast  och  hull, 

Och  slagit  de  hjeltarna  kull. 

Men,  min  Anna  Greta,  men. 

Nu  är  jag  lik  fogeln,  snärd  i  garnet, 

Som  vill  ut  till  sin  frihet  igen, 

Och  har  knappt  döden  till  vän. 

Slå  i  åt  mig:  kanske   smärtan  förgår 

Af  safternas  Ijufliga  syra. 

Tårarna  rinna  på  näsan:  Gutår! 

Mitt  hjerta  bättre  nu  mår. 

Knappt  har  jag  lefvat  i  femtio   år, 

Dock  kan  jag  tryggt  för  er  alla  bedyra, 

Att  sådant  finkel,  som  jag  söp  igår, 

Ar  kostligt  mot  kärlekens  sår. 

Dryp  en  d7'oppa  eller  två. 

Och  häll  den  på  hjertat,  häll  man  fyra  — 

Svedan  skall,  ta  mig  tusan,  förgå: 

Tag  blott  en  sup   ofvanpå! 


119 

Aj !  nä?'  jag  tänker  uppå  hennes  hy 

Och  ögonens  brinnande  lekar, 

Hjertat,  af  ängslan  så  tungt   som  ett  bly. 

Vill  från  buteljerna  fly. 

Bröstet  det  liknar  en  sväf vande  sky: 

Fröja  mig  lockar  och  Fröja  mig  nekar: 

Händerna  fängslas,  mig  ögonen  bry. 

Ack  himmel!  min  sorg  blir  nu  ny. 

Men,  min  Anna  Greta!  nog, 

Nog  vet  du  nu  väl,  på  hvem  jag  pekar: 

Fan  i  dej,  så  du  mig  bedrog! 

Slå  kypare  i!  det  är  nog  ^). 

Qvinuan  i  sitt  kärleksförhållande  till  mannen 
har  näppeligen  af  någon  skald  blifvit  framställd 
i  så  låg,  så  djurisk  gestalt  som  af  Bellman,  och 
det  nästan  utan  undantag  '^).  Detta  har  väl  jemnte 
det  öfriga  innehållets  beskaffenhet  bidragit  till  den 
ovilja,  med  hvilken  hans  dikter  oftast  blifva  be- 
traktade af  det  kön,  som  eljest  är  serdeles  känsligt 
för  snille  och  poesi.  Men  i  detta  fall  har  det  visat 
sig  känsligt  också  för  sedlighet  —  och  för  sin  egen 
ära  ^). 

BELLMANS    MUSIK  *). 

I  Bellmans  Epistlar  utgör  musiken  en  väsendt- 
1ig  beståndsdel.  Det  är  ett  eget  förhållande,  att 
flere  bland  Sverges  skalder,  Geijer,  Valerius  och 
Vennerberg,  varit  så  rikt  begåfvade,  att  ur  deras 
inre   framsprungo   på  en  gång  både  ord  och  tillhö- 

')  Fredmans  epistlar  n:o  35.  En  mängd  likartade  exem- 
pel kunde  ytterligare  anföras. 

j-,)  Märk  dock  noten   1.  sid.   117. 

')  Den  företeelsen,  att  fruntimmer  vanligen  hysa  mindre 
tycke  för  Bellman,  förklaras  i  (Siare  och  Skalder  6.  341)  komma 
deraf,  att  storartad  komih  är  fullt  begripliff  endast  för  mannen, 
icke  för  qvinnan;  och  tilVdgger  A-ti^vhoxa,  för  den  qvinna,  hvilken 
fälkomligt  såsom  en  man  kunde  förstå  och  njuta  Bellman,  skulle 
jag  och  troligen  de  flesta  af  mina  läsare  hysa   böfvan. 

*)  Någon  vetenskaplig  framställning  af  detta  ämne  har 
ännu  icke  blifvit  utarbetad^ 


120 

rande  musik,  hvarföre  de  ock  kunna  i  dubbel 
bemärkelse  kallas  sångare.  Detta  var  händel- 
sen också  med  Bellman.  Hos  honom  mer  än 
hos  någon  jinnan  är  musiken  en  oumbärlig  föl- 
jeslagare ät  sången.  Läs  hans  dikter,  och  du  skall 
icke  ens  till  hälften  fatta  deras  anda,  än  mindre 
erfara  deras  tjusningskraft;  kanske  skall  du  tvärt- 
om, såsom  många  gjort,  anse  dem  icke  förtjenta 
af  något  högre  loford.  Men  hör  dem  sjungas,  och 
du  skall  blifva  hänförd.  "Man  känner,  säger  Kell- 
gren, ej  mer  än  till  hälften  dessa  poemers  värde, 
om  man  betraktar  dem  blott  som  poenier.  Åldrig 
änmi  voro  skaldekonst  och  tonkonst  mer  systerligt 
förenade,  —  —  och  ingen  kan  utan  öra  och  röst 
deras  värde  bedöma. 

Så  var  det  ock.  För  enhvar,  som  ej  känner 
den  ofta  konstigt  brutna  rytmen  i  dessa  verser  och 
melodier  och  tillika  deras  åtföljande  mellanspel, 
synes  skaldestycket  ofta  taktlöst,  trögt  och  nästan 
omöjligt  att  rätt  läsa,  rutt  uppfatta,  rätt  uppskatta. 

Som  berättadt  är,  var  Bellmans  anlag  för  ton- 
konsten ett  arf  frän  modern  och  farfadern.  Första 
medlet  för  dess  utveckling,  den  gamla  cittran,  var 
också  ett  arf  frän  den  sednare;  ett  älskadt  arf, 
hvilket  sonsonen  under  sina  skiftande  öden  dock 
alltid  troget  bevarade.  Han  förvärfvade  stor 
färdighet  i  dess  liksom  i  lutans  behandling;  m.en 
egde  derjemnte  ovanlig  förmåga  att  härma  flere 
andra  instrument.  Detta  skedde  genom  ljud  på 
olika  sätt  frampressade  dels  medelst  tunga  och 
läppar,  dels  medelst  tummens  och  fingrarnes  rö- 
relse mot  bordskifvor  eller  glas,  hvarföre  han 
ock  kunde  och  plägade  med  dylik  härmande 
musik  sjelf  beledsaga  sina  sånger.  Han  började 
vanligen  att  under  sädana  rörelser  trefva  efter  den 
melodi,  på  hvilken  han  ville  sjunga,  under  det 
tankar  och  inbillningskraft  likaledes  trefvade  efter 
de  tankar  och  bilder,  han  ville  begagna.  Att  an- 
ställa dessa  förberedelser  kallade  han  att  operera. 
När  efter  några  minuter  allt  var  färdigt,  höjde  han 


121 

hufvudet  och  började  sitt  föredrag,  då  från  läpparna 
samtidigt  strömmade  både  ord  och  musik,  och  icke 
blott  sjelfva  melodierna,  utan  ofta  ock  ett  mellan- 
spel af  härmade  instrument.  Stundom  tillslöt  han 
härunder  sina  ögon,  på  det  inbillningskraftens  skapel- 
seakt icke  skulle  störas  af  den  omgifvande  verklig- 
heten. Detta  allt  var  bland  vännerna  allmänt  bekant. 
Derföre,  och  när  man  såg  honom  rigtigt  modd^ 
som  det  hette,  satte  man  framför  honom  ett  bord 
med  buteljer  och  glas,  och  den  beräknade  påföljden 
uteblef  sällan.  Som  bevis  på  härmnings-förmågan 
omtalades,  huru  han  en  gång  efterapade  utgångs- 
musiken ur  en  kyrka  och  det  så  mästerligt,  att 
man  t3'ckte  sig  höra  om  hvarandra  ljuden  af  or- 
gelverket, af  de  smällande  bänkdörrarna  och  af 
folkmassans  prat,  tramp  och   buller. 

Melodierna  voro  lånade  stundom  från  andliga- 
eller  folksånger,  oftare  frän  gängse  fransyska  visor 
och  från  dåtidens  dramatiska  tonsättningar.  Dessa 
lån  behandlade  han  dock  mycket  godtyckligt  och 
ändrade  och  använde  dem,  efter  hvad  sångens  in- 
nehåll fordrade.  Några  har  han  sjelf  skapat  ^)  och 
deribland,  säger  man,  den  till  episteln  n:o  81; 
»Märk  kur  vår  skugga,  märk  Movitz,  mon  frerel» 
och  det  berättas,  att,  när  Bellman  första  gången 
sjöng  den  för  Kraus,  har  denne  sagt,  det  tonen  F 
i  slutet  af  tredje  och  åttonde  raderna  vore  värd  en 
dukat.  Både  samtid  och  efterverld  hafva  egnat 
hög  och  enhällig  beundran  åt  det  snille  och  den 
fina  takt,  med  hvilka  Bellman  valde  eller  samman- 
satte dessa  melodier  och  lämpade  dem  och  orden 
ömsesidigt  efter  hvarandra.  Några  anse  just  detta 
utgöra  höjdpunkten  af  lians  snille  och  flere  hans 
melodier  hafva  biifvit  intagna  i  danska  lustspel.    Det 

')  Enligt  egen  uppgift.  Men  Ahlström  skall  hafva  förkla- 
rat, enligt  Wiesselgren,  att  Bellman  ej  komjionerat  en  enda 
melodi;  men  enligt  Atterbom,  att  han  åtminstone  haft  förmåga 
ombilda  tonsiittningar,  lånade  frän  andra,  Om  melodierna  till 
Bellmans  dikter  hafva  upplysningar  biifvit  lemnade  af  Atter- 
bom i  Siare  och  Skalder  (6.  53—62),  och  af  Eichhorn  i  Skrif- 
ter af  Bellman   2.   393. 


122 

har  ock  blifvit  anmärkt,  att  de  flesta  personer  vid 
sjungandet  af  Bellmans  dikter  ofta  upprepa  blott 
en'  eller  annan  strof,  likasom  vore  det  mindre  or- 
den än  musiken,  som  väckt  deras  förtjusning. 

Vi  hafva  sett  mängden  och  höjden  af  Bell- 
mans anlag,  pä  en  gång  till  skald,  tonsättare,  sån- 
gare, skådespelare,  i  visst  fall  också  till  virtuos. 
Sällan  har  väl  för  en  bana,  sådan  som  hans,  fun- 
nits hos  en  person  förenade  så  många  och  stora 
anlag,  kallelser,  —  frestelser. 

BELLMANS    RELIGIÖSA    SKALDSKAP. 

Efter  att  hafva  betraktat  förnämsta  sidan  af 
Bellmans  skaldekonst,  nämligen  den  bacchanaliska, 
må  ock  något  nämnas  om  hans  öfriga  poetiska 
skrifter. 

Redan  förut  är  berättadt,  huru  han  någon 
gång  sysselsatte  sig  med  religiösa  och  bibliska  äm- 
nen. Hans  skaldekonst  företedde  likväl  pä  detta 
fält  tvä  olika  sidor,  en  allvarlig  och  en  gäckande. 
Den  förra  var  ett  arf  från  slägten  och  fädernehuset. 
Redan  före  sitt  nittonde  år  hade  han,  som  berättadt 
är,  öfversatt  åtskilliga  andeliga  skrifter  och  sjelf 
författat  några  sådana  ').  Sedermera  inträdde  han 
dock  pä  en  helt  annan  bana,  den  bacchanaliska. 
Ett  besynnerligt  afsteg  från  denna  skedde  dock, 
när  iian,  omkring  40  år  gammal,  utgaf  en  samling 
andeliga  skrifter  kallad  Zions  Högtid,  hvilken  vann 
så  allmänhetens  tycke,  att  den  kunde  i  ny  och 
förbätti-ad  upplaga  utgifvas.  Den  innehöll  mänga 
rimmade  evangelii-betraktelser,  hvilka  voro  någor- 
lunda bekännelse-trogna,  men  ingalunda  så  snillrika, 
som  hans  dryckessånger,  ehuru  i  den  tidens  smak 
tämligen  väl  skrifna.  Vi  meddela  också  af  dem 
några  prof.  En  gång  tilltalade  han  sig  sjelf  med 
följande  ord: 

Ransaha  dig,  min  själ,  %i'pptänd  din  låga  sakta! 
Sök    Gud  uti   din  hön,  lär  rått  hans  nåd  betrakta, 

')  Sid.  76. 


123 

Att  ej  ditt  hus  blir  tomt,  eländigt  och  förstördt, 
Och  att  ditt  hesa  rop  ej  blir  ur  af  grund  hördt! 
Låt  detta  hårda  bröst  hvar  dag   bli  förödmjukadtl 
Träd  till  Guds  nådebord  —  det  står  ju  för  dig  dukadtl 
Glöm  verldens  gyckleri,  besinna,  märk  och  lär: 
Ju  mera  nåd  du  fått,  ju  mer  ditt  ansvar  är  I 

I  en  annan  säng  berättade  han,  huru  den  ka- 
naneiska  qvinnan  bad  Jesus  förbarma  sig  öfver 
hennes  dotter,  som  jemmerligen  qvaldes  af  djefvu- 
len,  och  huru  frälsaren  slutligen  lyssnade  till  de 
bönfallande  ropen,  hvarefter  Bellman  för  sin  egen 
person  utbrister: 

Milde  Gud,  mitt  rop  besvara: 
I  mitt  Sodom,  der  jag  bor  '). 

Sådana  utbrott  af  andakt,  ånger  och  bön  fö- 
rekomma dock  i  jemnförelse  med  de  bacchanaliska 
sångerna  ytterst  sällan.  Under  sista  åren  återupp- 
tog han  visserligen  också  ett  annat  mer  allvarligt 
arbete  frän  sin  första  ungdom,  en  öfversättning  af 
Gellerts  fabler;  men  hann  dermed  icke  långt. 

Dessa  Bellmans  moraliska  och  religiösa  skrif- 
ter blefvo  dock,  äfven  på  det  bibliska  fältet,  ofta 
öfverröstade  och  undanträngda  af  sånger  i  alldeles 
motsatt  anda.     Några  hafva  misstänkt,  att  det  var 


')  Ofvannämnde  skrifter  stå  i  bjert  motsats  till  hans  då 
för  tiden  vanliga  bacchanaliska  poesi.  Man  kunde  gissa,  an- 
tingen att  de  blifvit  åtminstone  till  större  delen  författade 
under  hans  första  skriftställaretid,  ehuru  ej  förr  än  1780  ut- 
gifna;  eller  ock,  att  de  voro  alster  af  en  verklig  väckelse, 
förorsakad  genom  det  förenade  inflytandet  af  religiösa  ung- 
domsminnen och  af  de  allvarligare  tankar,  som  den  ingångna 
äktenskapsförbindelsen  samt  pligterna  mot  maka  och  barn 
måste  ingifva  en  så  lättrörd  och  i  grunden  så  godhjertad  per- 
son som  Bellman.  Några  lösa  sägner  antyda  ock,  att  han  om- 
kring 1780  tycktes  vilja  återvända  till  ordentligare  lefnads- 
sätt.  Men  dessa  förklaringar  äro  dock,  som  sagdt,  blott 
trefvande  försök  att  tyda  det  besynnerliga  uppträdet.  An- 
märkas må  ock,  att,  i  fall  någon  omvändelse  egdc  rum,  så  var 
det  i  rigtning  till  kyrkobekännelsens  läror.  Efter  dåtidens 
naturreligion  och  stoiska  moral  finnes  hos  Bellman  intet  spår. 


124 

till  motstycke  af  Zions  Högtid,  Bellman  i  förän- 
drad sinnesstämning  kort  derefter  utgaf  Bacchi  tem- 
pel. Ofta  tillät  han  sig  ock  h varjehanda  gyckle- 
rier  med  bibliska  föremål.  Man  trodde,  att  det 
var  för  att  gäcka  Pauli  epistlar  till  de  Korinter, 
Efeser  och  Galater,  som  han  åt  en  del  af  sina 
sånger  gaf  namnet  Epistlar  och  ät  några  i  dem 
förekommande  personer  namnen  Gutårinter,  Olfeser 
och  Galimater.  Tillika  skref  han  en  mängd  sån- 
ger om  personer,  som  förekomma  i  Gamla  Testa- 
mentet, om  Adam,  Noak,  Josef,  Judit  m.  fl.;  sånger, 
stundom  oskyldigt  lekande,  men  ej  sällan  i  ord  och 
beskrifningar  nog  cyniska.  Flere  voro  dock  så  qvicka 
och  snillrika,  att  de,  näst  Fredmans  Epistlar  och 
Sånger,  bäst  bibehållit  sig  i  allmänhetens  minne; 
t.  ex.  de  allbekanta  visorna  om  Gubben  Noak,  om 
Judit,  om  Susanna  m.  fl. 

BELLMANS     TILLFÄLLIGHETS-DIKTER 

voro  till  antalet  ganska  mänga  både  under  hans 
första  ungdomstid  och  intill  hans  allra  sednaste  år. 
En  betydlig  del  af  dem  var  egnad  åt  Gustaf  den 
tredje  och  konungahuset,  men  äro  märkvärdigare 
i  politiskt  än  poetiskt  hänseende.  Vi  skola  derföre 
upptaga  dem  icke  här,  utan  i  en  serskild  afdelning. 
Hans  öfriga  tillfällighets-dikter  äro  både  till 
innehåll  och  föremål  af  mycket  olika  beskaffenhet. 
Ehuru  sjelf  föga  prisvärd  som  make,  fader  eller 
ämbetsman,  saknade  han  likväl  icke  sinne  för  det 
enskilda  lifvets  dygder,  när  de  uppenbarade  sig 
hos  andra,  och  han  stämde  då  ej  sällan  sin  lyra 
till  deras  besjungande.  Naturligtvis  var  han  än  mera 
känslig  för  vitti*a,  konstnärliga  och  mecenatiska 
förtjenster,  och  har  sålunda  egnat  varma  hyllningar 
åt  Dalin,  Gyllenborg,  Holberg  och  Lehnberg,  åt  Mo- 
zart,  Sergel  och  Vogler,  åt  bröderna  Alströmer, 
Grill,  Karl  Scheffer  m.  fl.  Som  prof  pä  sådana 
vackra  tänkesätt  införa  vi  följande  hans  sång  vid 
Wargentins  död. 


125 

Du  hedersman  af  rena  seder, 
Som  vid  vår  klagan  skils  från  oss, 
Och  nu  vid  nattens  bleka  bloss 
I  jordens  sköte  sänkes  neder! 
Hur  ädelt  var   ditt  lif  och  godt? 
Den  lärde,  gråtögd  vid  din  kista, 
Knappt  vågar  att  din  runa  rista, 
Så  sällsynt  var  ditt  snilles  lott. 

Så  hvälf  då  fritt  ditt  trötta  öga, 

Från  jordens  klot  och  mörka  pol, 

Att  vid  en  oförgänglig  sol 

Med  evig  lust  bese  det  höga, 

Som  dig  så  saligt  undangömt! 

Emellertid  ditt  namn  helt  stilla 

Skall  sväfva  kring  vårt  låga,  lilla, 

Välsignadt,  äradt  och  berömdt. 
Detta  och  några  dylika  stycken  visa,  att  Bell- 
man  hade  känsla  också  för  sedlig  renhet  samt  ve- 
tenskaplig och  konstnärlig  verksamhet.  Men  sådana 
hans  verser  genomglödgas  icke  af  den  brinnande 
eld,  som  utmärker  hans  snillrikare  dikter  till  be- 
sjungande af  glaset  och  den  sinnliga  njutningen. 
Jemnförelsevis  mot  dessa  äro  de  ock  till  antalet 
ganska  fä.  Flere  hans  ät  serskilda  personer  egnade 
lofsänger  peka  dessutom  hufvudsakligen  på  erhållna 
eller  väntade  välgerningar;  —  eller  på  njutna  eller 
väntade  gemensamma  förlustelser.  Sådana  äro  ock 
stundom  egnade  åt  ganska  klandervärda  personer. 
Samme  skald,  som  stämde  sin  lyra  vid  Wargen- 
tins  död,  stämde  henne  både  förut  och  efteråt  till 
grafqväden  öfver  helt  andra  personer,  t.  ex.  öfver 
Knapen,  öfver  kopplerskorna  Platskan  och  mor 
Maja,  brännvinsbrännaren  Lundholm,  krögaren  Mo- 
vitz,    krögerskan    Mor   Brita  '),  krögerskan  Löfberg 

')  Denna  grafskrift  berättar,  hur  sånggudinnan  befallt  ho- 
nom att  en  yriftruna  rita.      Sista  raderna  deraf  lyda  så: 
Välan,  mitt  snille,   tänk  och  yfva   dig  mitt  kar! 
Men  hvem  kan  vara  död  f  Hvem  är  det  då  f  Mor  Brita, 
Som  dessa  rim  beställt  —  och  till  hvad  p7'ls?  Gutår! 


126 

vid  Tanto-bommen  o.  s.  v.  De  personer,  Bellman 
dock  oftast  och  varmast  då  för  tiden  besjungit,  ära 
Gustaf  den  tredje,  hertig  Karl,  Ulla  Vinblad  och 
Elis  Schröderheim. 

BELLMANS     POLITISKA     POESI     OCH     FÖRHÅLLANDE     TILL 
GUSTAF    DEN    TREDJE. 

Som  inledning  må  Bellmans  politiska  tänkesätt 
och  dikter  under  en  föregående  tid  tagas  i  betrak- 
tande. 

Till    följe    af    antingen    sjelfskapad    eller   från 
föräldrarna    ärfd    öfvertygelse   var  han  i  sin  första 
ungdom    en    beundrare   af  Sverges  dä  varande  fria 
statsskick.      När    år    1756    Oehlreichs     veckoskrift 
Ärlig  Svensk  upphörde,  helsade  honom  den  sexton- 
årige  Bellmans  sångmö  med   följande  vers. 
Tack,  Årlig  Svensk!  som  lag  och  rätt 
Oss  lärt  att  rätt  förstå. 
Dermed  har  Du  gjort  hördan  lätt. 
Hos  man  så  väl  som,  qvinna. 
Är  Du  ej  allom  till  behag, 
Så  säger  jag  ändå: 
Vill  ingen  ann,  så  vill  dock  jag 
Stads  bli  din  tjenarinna  ^). 
Från  samma  tid  förskrifver  sig  troligen  ock  en 
annan  sång,  ur  hvilken  vi  afskrifva   följande  strof. 
JEn  skål  du  himlabarn!    Lef  du 
Vår  svenska  frihet  säll! 
Hvar  en  dig  vörda  vill  ännu 
Uti  sitt  ti/sta  tjäll. 

Drick  glasen  ut  och  sjung  med  frid: 
Lef  svenska  frihet  du! 
Du  får  dock  pris  i  sinom  tid; 
Och  vi  dig  vörda  sku  2). 

')  Salvii  Lärda  Tidningar,  d.  3  Maj  1756.  Under  stycket 
lästes  signaturen  C.  M.  B. 

^)  Tryckt  i  Völschovs  samlingar  dock  utan  uppgifven  tid 
för  författandet.  Att  den  tillhör  Bellmans  ungdomstid  synes 
troligt  deraf,  att  Völschov  upptagit  den  bland  de  allra  första;  — 


127 

Snart  ändrades  dock  härutinnan  åsigterna;  och 
som  det  tyckes  hos  honom  liksom  hos  flere  andra 
samtidigt  med  1760  års  riksdag  och  den  tidens  ve- 
dervärdiga politiska  uppträden.  Nämnde  år  utgaf 
han  en  dikt,  kallad  Månan,  som  med  skärpa  be- 
skref  flere  frihetstidens  mörka  sidor,  mutbarheten, 
oenigheten,  öfverdådet  och  i  synnerhet  okunniga 
personers  och  samhällsklassers  sjelfkloka  kannstö- 
peri.  Dessa  äsigter  utbildade  sig  mer  och  mer  till 
obenägenhet  mot  fria  statsskick  samt  benägenhet  för 
stark  konungamagt,  och  han  uppstämde  redan  åt 
Adolf  Fredrik  och  Lovisa  Ulrika  och  likaledes  åt 
reaktions-riksdagen  1769  lofprisande  sånger.  För- 
ändringen var  en  följd  af  icke  blott  riksdagen  1760 
och  dåtidens  uppträden,  utan  ock  af  personliga  an- 
lag. Liksom  många  dylika  snillen  trifdes  Bellman 
ej  rätt  väl  under  republikanska  författningar  med 
dessas  kontroller  och  invecklade  förvaltning;  och 
än  mindre  med  Mössornas  stränga  anspråk  på  spar- 
samhet och  regelbundet  arbete.  Oviljan  mot  stats- 
skicket och  i  synnerhet  mot  Mössoi-na  ökades,  när 
han  tre  gånger  efter  hvarandra  förlorade  sina  inne- 
hafda  sysslor;  ena  gången  till  följe  af  egen  oor- 
dentlighet,  andra  gången  till  följe  af  Mössornas 
sparsamhet;  tredje  gången  man  vet  ej  rätt  af  hvad 
orsak.  Måhända  hoppades  han  mer  framgång  under 
ett  sådant  enväldigt  regeringssätt,  som  både  för 
regent  och  undersåte  gjorde  gällande  ett  sjelfsvål- 
digare  lefva  och  låta  lefva;  —  ett  regeringssätt, 
hvilket  ock  för  vissa  skaldenaturer  är  serdeles  loc- 
kande genom  sin  anstrykning  af  patriarkalism  och 
tillika  genom  enklare  former,  praktfullare  hoflif 
och  mer  lysande  företag  o.  s.  v.  Ett  sådant  stats- 
skick tycktes  nu  så  mycket  mer  lockande,  som  den 
tillämnade  större  magten  snart  skulle  falla  i  hän- 
derna på  dåvarande  kronprinsen  Gustaf,    vid  hvars 

och  än  mer  deraf,  att  den  prisar  svenska  friheten,  det  fria 
statsskicket,  hvilket  under  skaldens  sednare  tid,  åtminstone 
efter   1771,  aldrig  var  föremål  för  hane  lofsånger,  utan  tvärt  om. 


128 

snille  Bellman  som  skald  och  medborgare  fäst  stora 
förhoppningar.  Vid  dennes  äntrade  till  regeringen 
skref  ock  Bellman  några  verser,  hvilka,  ehuru  i 
dunkla  ord,  likväl  antydde,  huru  skalden  väntade 
af  honom  en  stor  förändring.  Denna  inträffade  ock 
1772,  och  Bellmans  då  uppstämda  herrliga  triumf- 
sång *)  visar  hans  tänkesätt,  hans  förtjusning.  Re- 
dan från  besagda  tid  sökte  ock  Gustaf  den  tredje 
taga  vara  och  fasta  på  detta  lysande  snille,  som 
derjemnte  var  så  utmärkt  genom  sin  kärlek  för 
konungamagten  och  genom  sin  förmåga  att  den- 
samma besjunga,  försköna  och  stödja.  Från  samma 
tid  uppträdde  ock  Bellman  som  Gustafs  lofsjungare, 
dels  enskildt,  dels  i  ett  för  sådant  ändamål  stiftadt 
samfund.  Betraktom  båda  sidorna  af  denna  hans 
verksamhet;  och  först  det  ifrågavarande  sällskapet! 
Någon  tid  efter  revolutionen  1772  stiftades 
en  orden,  kallad  Augustibröderna  -).  Främjande 
af  redlighet,  barmhertighet,  fosterlandskärlek,  o.  s.  v. 
uppgafs  här,  såsom  i  ordnar  ofta  sker,  vara 
samfundets  ändamål;  men  tillika,  och  detta  var  väl 
hufvudsaken,  skulle  man  derstädes  fira  statshvälf- 
ningen  d.  19  Augusti  1772.  Ordens  årliga  tre  hög- 
tidsfester voro  nämnde  revolutionsdag  samt  konun- 
gens namns-  och  födelsedagar  ;  —  dess  ordenstecken 
i  högsta  graderna  en  öfver  samma  statshvälfning 
slagen  skådepenning;  —  dess  beskyddare  prins 
Karl;  —  dess  ordensstormästare  revolutions  riksda- 
gens landtmarskalk  Axel  Gabriel  Leijonhufvud  ;  — 
dess  ordensskalder  och  talare  Bellman,  Hallman, 
och  sedermera  Envallsson;  dess  ceremonimästare 
Kexel  ^);    dess    fiirsamlingsrum    stundom    orangeri- 

')   42.   2G4. 

^)  Måhända  på  konungens  födelsedag  d.  24  Jan.  1776, 
hvilken  dag  står  på  dess  skådepenning.  Första  kända  1  säll- 
skapet hållna  tal  är  af  Hallman  och  från  den  24  Jan.  1777. 
Ar  1782  blef  ett  skaldestycke,  kalladt  Augustiade  och  skrifvet 
för  sällskapet  A.  B.  (Augusti-Bröderna?),  inlemnadt  till  tid- 
ningen   Den    Välsignade    Tryckfriheten,    men  der  icke  intaget. 

^)  Oss  veterligen  har  för  öfrigt  ingen  anseddare  skrift- 
ställare deltagit  i  berörde  sällskap.  Vi  hafva  dock  ej  lyckats 
återfinna  dess  handlingar. 


129 

salen  på  Karlberg,  stundom  Piperska  Muren,  stun- 
dom för  tillfället  valda  platser  i  den  fria  naturen. 
Hvem  som  bekostade  ordens  utgifter,  är  ickekändt; 
men  torde  kunna  gissas  ').  Andan  i  sällskapet  kan 
bedömmas,  dels  af  hvad  berättadt  är,  dels  ock  yt- 
terligare af  der  hållna  föredrag.  I  t.  ex.  Hallmans 
tal  på  konungens  födelsedag  1777  lästes:  Sverges 
hopp  började  tindra  likasom  nordstjernan  från  sin 
höjd  och  njöt  sin  sälla  tillfredsställelse  om  morgo- 
nen den  24  Jan.  1746  -).  Lycksaliga  timma^  efter- 
längtade ögonhlickl  Sverges  sällhet  vred  sig  straxt 
efter  det  dyra  barnet,  liksom  blomman  efter  sin 
sol;  och  allt  upplifvades  o.  s.  v.  Ar  1785,  har 
Bellman  den  19  Aug.  hållit  inför  besagde  orden 
eit  tal,  i  hvilket  såväl  frihetstiden  som  statshvälf- 
ningen  1772  beskrefvos  enligt  gustafvianska  skolans 
anda.     Det  hette  om  den  första: 

Förbistring  hos  en  flock  och  hämnden  hos  den  andra 
Af  snikna  styresmän  inblåstes,  vild  och  stark. 
Till  rikets  möten  opp  sågs  rikets  bödlar  vandra 
Att   p)lundra  få    hvarann  och  fängsla  sin  monark; 
Att    åt    en   utkmdsk   arm   (hvem  häldstj  sitt  hjerta 

skänka 
Och  mot  sin  fosterbror  i  blodigt  harnesk  blänka. 

och  om  den  sednare: 

Vår  frihetsfest  i  dag  (d.   19  Aug.)  vi  fira 

Uti  vår  sälla  fosterbygd. 

7,  Svea  folk,  kring  Gustafs  spira 

Lof sjung  om  ömt  hans  hjeltedygd! 

Riksdagen  1789  efterlemnade  mycket  missnöje 
mot  Gustaf  den  tredje;  men  vid  Augusti-brödernas 
nästa  sommarhögtid  uppstämde  Bellman  ett  lofqväde 
öfver    konungen    och    dess  åtgerder ;  och  1792  vid 

')  Redan  1774  hade  konungen  skänkt  Bellman  3,000  och, 
Kexel   2,000   d.  k.   m. 

^)  Gustaf  den  tredjes  födelsestund. 

Fryxells  Berätt.     45.  9 


130 

dess  död  likaledes  en  mycket  berömmande  sång  ^). 
Man  hai*  ännu  qvar  många  i  sällskapet  hållna  tal 
dels  af  Bellman,  dels  af  Hallman  m.  fl.  och  alla  i 
ofvanbeskrifna  anda. 

Samfundet,  i  öfrigt  föga  kändt,  fortfor  dock  i 
flere  år  och  upplöstes  först  efter  statshvälfninaen. 
1809. 


Vi  vända  oss  nu  til!  Bellmans  enskildt  per- 
sonliga verksamhet  i  konung  Gustafs  tjenst.  Bästa 
öfversigten  deraf  torde  erhållas  genom  en  tidsord- 
nad  framställning  af  dess  förnämsta  uppträden. 

Redan  år  1771  skref  Bellman,  som  berättadt 
är,  flere  sånger  till  nämnde  konungs  ära. 

År  1772  skref  han  sin  herrliga,  redan  införda'-) 
triumfsång  öfver  revolutionen,  jemnte  några  andra 
dikter  af  likartadt  innehåll.  Vi  minnas,  huru  främ- 
lingen Michelessi  utgaf  en  skrift,  hvilken  inför 
Europa  berättade  och  mycket  berömde  detta  års 
statshvälfning  ^),  Gustaf  gaf  honom  en  dyrbar  för- 
äring  och  anmodade  Bellman  skrifva  verserna  der- 
till,  hvilket  denne  ock  gjorde*). 

Under  åren  1773  och  1774  skref  Bellman  ånyo 
några  qväden  till  Gustafs  ära.  Det  tyckes  ock 
hafva  varit  vid  denna  tid,  som  Schröderheim,  nu 
kommen  i  stor  nåd  hos  Gustaf,  lyckades  till  dennes 
uppmärksandiet  än  mer  framdraga  Bellman.  I 
slutet  af  1774  erhöll  ock  den  sednare,  som  närandt 
är,  en  nådegåfva  af  3,000  d.  k.  m. 


' )  Stycket  var  dock  så  svagt,  att  det  stundom  blifvit  ur 
Bellmans  samlade  skrifter  uteslutet.  En  sägen  är,  att  större 
delen   af  upplagan  blifvit  på  hög  befallning  förstörd. (?) 

=  )  42.    264. 

3)  42.   270. 

*)  Gåfvan  tyckes  bestätt  i  juveler  och  en  dyrbar  dosa, 
hvilka  dock  blefvo  Michelessi  fränstulna.  År  1777  skref  Bell- 
man en  lofprisande  inskrift  för  en  minnesvård,  som  Höpken 
och  Scheffer  då  ämnade  uppresa  öfver  Michelessi.  En  sådan 
med  inskrift  på  latin  blef  ock  af  nämnde  herrar  i  Jakobs  kyr- 
k-omur  insatt. 


131 

Är  1775.  Oaktadt  nyss  erhållna  summa  var 
Bellman  snart  omigen  i  svart  betryck.  I  december 
1775  inlemnade  han  till  konungen  en  rimmad  böne- 
skrift om  sekreteraresysslan  vid  nummerlotteriet, 
och  förklarade,  att  han  i  händelse  af  bifall  skulle 
vid  sitt  champagneglas  sjunga  så  som  Dalin  och 
Gyllenborg  sjungit.  Han  blef  ock  till  besagde  syssla 
utnämnd.  Af  lönen  3,000  d.  k.  m.  afstod  han  ena 
hälften  åt  en  person,  som  förrättade  tjensten  ^). 
Andra  hälften  2)  uppbar  Bellman  som  årlig  pensjon 
hela  sitt  lif  igenom.  Några  hafva  ock  trott,  det 
konungen  äfven  dessutom  flere  gånger  ur  ?in  hand- 
kassa^ gifvit  honom   betydliga  understöd. 

Ar  1776.  Vi  erinra  om  frihetsmannen  öfver- 
ste  Gyllensvan.  I  en  tvist  mot  landshöfding  Gylden- 
stolpe,  hvilken  hörde  till  konungens  parti,  blef  han 
dömd  från  tjensten,  och  detta,  påstodo  några,  till  en 
del  genom  Gustafs  personliga  bedrifvande.  Många 
sade  och  säga  ännu,  att  konungen  hade  lag  och 
billighet  på  sin  sida;  och  att  Gyllensvan  var  en 
klandervärd  person.  Många  sade  och  säga  ännu, 
att  konungen,  ledd  af  politisk  ovilja,  tillät  sig  olag- 
ligheter i  rättegångssättet  och  oloflig  inverkan  på 
domstolen,  och  derigenom  skärpte  utslaget  mer  än 
lagligt  eller  billigt  var.  Säkert  är,  att  han  blef  af 
flere  strängt  tadlad.  Men  då  uppträdde  Bellman 
med  några  verser,  i  hvilka  han  ställde  sig  på  ko- 
nungens sida  och  prisade  dess  åtgerd. 

Samma  år  1776  blef  ofvanbeskrifne  orden  Augu- 
sti-bröderna stiftad,  och  några  nya  Bellmans  lof- 
sånger  öfver  Gustaf  diktade.  Denne  gaf  honom 
tittel  af  hofsekreter  och  började  vid  samma  tid 
hedra  honom  med  namn  af  Den  Svenske  Anakreon, 
hvilket  kungliga  vitsord  medförde  i  den  vittra  verl- 
den  ej  ringa  anseende. 


')  En  sägen  är,  att  han  någon  tid  sjelf  bestridt  göro- 
målen. 

^)  Beräknad  af  några  till  300  d.  s.  m.,  af  andra  till  om- 
kring 700 — 1000  kronor. 


132 

Ar  1777  diktade  Bellman  nio  sånger,  som  dels 
omedelbart  dels  i  förbigående  prisade  Gustaf  den 
tredje.  Bland  dem  må  i  synnerhet  nämnas  en  ställd 
till  Rehröderheim  och  fylld  af  det  liögstämdaste 
beröm  öfver  konungen. 

Ar  1778  blef  på  förord  af  Schröderheim  Bell- 
man utnämnd  till  notarie  i  bondeståndet;  en  be- 
fattning, som  medförde  ringa  arbete  ^) ;  men  tro- 
ligen ej  ringa  arvode.  Under  loppet  af  samma  år, 
hördes  från  Bellmans  lyra  vid  sex  serskilda  tillfällen 
utbrott  af  förtjusning  öfver  Gustaf  den  tredje. 

Frän  åren  1779—1782,  finnas  efter  Bellman 
likaledes  flere  dylika  lofsånger,  Gustaf  visade  ho- 
nom ock  fortfarande  mycken  välvilja  och  lät  1780 
måla  hans  porträtt.  När  1781  en  Bellmans  son 
föddes  och  döptes  till  Gustaf,  lät  konungen  sig 
och  drottningen  skrifvas  som  faddrar  och  vid  do- 
pet föreställas  af  hofmarskalken  Ridderstolpe  och 
öfverhofmästarinnan,  grefvinnan  Fersen.  Dopet  för- 
rättades i  slottskapellet  och  af  biskop  Troil  -). 

År  1783  oaktadt  ofvannämnde  årliga  lön  eller 
pensjon    var    Bellman    i    nödställd    belägenhet    och 

' )  Riksarkivet.  Bondeståndets  der  befintliga  protokoll  vid 
besagde  års  tre  månaders  långa  riksdag  upptager  blott  8  ark  in 
f olio ;  och  deraf  äro  6  sidor  tomma,  och  öf verläggningarna  angå 
oftast  ceremonier  och  gåfvor  till  konungahuset.  Besagde  ämbets- 
tillsättning  har  Fersen  beskrifvit  (4.  55,  61)  med  följande  ord : 
Till  sekTelerure  i  bondeståndet  utnämndes  af  konungen  herr 
Schröderheim  och  till  notarie  en  Bellman;  den  förre  beryktad  i 
riket  och  vid  hofvet  för  dess  egennyttigheter  med  tjensters  för- 
säljande, men  den  sednare  var  allmänt  känd  för  dess  krogpoesi 
och  ett  liderligt  -uppförande  samt  comiqua  uppgänge.  Dessa  män 
anförtroddes  bondeståndet.  Herr  Schröderheim  fick  månadtliga 
tajfelpeiiningar  att  tractera  bönderna  och  hålla  dem  i  godt  lynne. 
Trakteringen  gafs  i  början  i  Schröderheims  egen  våning.  Hu- 
ruvida Bellman  vid  178G  års  riksdag  hade  samma  befattning, 
känna  vi  ej ;  ty  bondeståndets  protokoll  för  den  tiden  äro  ej 
till  finnandes. 

^)  Kgl.  Bibi.  Anteckn.  af  K.  M.  Bellman  i  hans  familj- 
bibel, samt  Hojförsamlingens  födelse-  och  dopbok,  hvilken  dock 
som  faddrar  uppgifver  Deras  Konglige  Majestäter  utan  att 
nämna  deras   ställföreträdare. 


133 

vände  sig  åter  till    konungen  med  en  böneskrift  af 
följande  innehåll. 

Stor yyiäg tig ste  Allernådigste  Konung  ! 

Sedan  under  den  liögstes  välsignelse,  rnin  un- 
derdåniga nit  och  glädjesång  mycket  bidragit  till 
afsättningen  af  de  regala  bränneriernas  goda  va- 
ror, och  äfven  till  ujipmuntran  af  hasnrderade 
glupska  insättningar  på  konglige  Nummer-lotteriet, 
vågar  jag  underdånigst  bönfalla  om  en  liten  gra- 
tifikation af  333  ')  riksdaler  specie  uppå  någondera 
af  dessa  fonder. 

Allernådigste  Konung! 

Bacchi  Tempel  ^)  är  nu  öppnadt.  Allmänhe- 
ten har  derigenom  fått  första  gången  del  af  mina 
arbeten.  De  medföra  ingen  elak  verkan,  då  de 
roa  ^);  och  om  någon  gång  min  lyra  jagat  bekym- 
ren från  tronen,  äger  jag  all  den  förtjenst,  som 
gjorde  Maros  lycka. 

Framhärdar  till  dödsstunden  i  djupaste  under- 
dånighet Eders  Kongl.  Majestäts 

Allerunderdånigst  *)  tropligtigste  tjenare 

Carl  Michael  Bellman. 

Måhända  var  det  som  bi  häng  till  denna  ans()- 
kan,  som  Bellman  skref  följande  vers: 


')  Motsvarar   1,332   kronor. 

^)  Ett  af  Bellman  nämnde  år  iitgifvet  skaldestycke. 

^)  Det  Bacchi  Tempel,  Bellman  här  som  en  förtjenst  in- 
för konung  Gustaf  åberopade,  bestod  i  en  ganska  lång  (117 
sidor  i  Sondéns  upplaga)  beskrifning  öfver  den  högtidlighet, 
med  hvilken  det  vanliga  sällskapet  på  sitt  vanliga  vis  år  1779 
firade  likbegängelsen  efter  Movitz.  Den  innehöll  bland  annat 
Ulla  Winblads  anvisning  på  det  träd,  under  hvilket,  och  den 
tufva,  på  hvilken  hennes  bröllop  med  Movitz  stått  (S.  st. 
s.  113),  samt  beskrifning  på  hennes  plågor,  (S.  st.  210  — 
212)  då  hon  framfödde  en  son  åt  Movitz.  Der  finnes  ock  vi- 
san: Om  ödet  mig  skull  skicka  En  skön  och  dugtig  Jiicka  etc. 
(S.  st  163)  det  i  sedligt  hänseende  kanske  mest  motbjudande, 
Bellman  skvifvit. 

■•)  i^nligt  originalet  i  riksarkivet,  men  i  De  la  Gardieska 
arkivet  står  genom  tryckfel  allernddigste.  Atterbom,  Siare  och 
skalder    0.  83,    antager,    att  Bellman  verkligen  skrifvit  allernå- 


134 

Hade  jag  millioner  livrés 
I  min  kista  och  min  pung, 
Skulle  allt,  så  sannt  jag  skrifver, 
Genast  höra  till  min  kung. 
Men  ett  ting  för  barn  och  maka, 
Vore  underdånigst   be 
Att  i  nåder  få  tillbaka 
Blott  trehundra-trettiotre. 

Huruvida  Bellman  erhöll  den  begärda  summan, 
är  oss  obekant  ^).  För  att  öka  afsättningen  på 
kronobränneriernas  tillverkningar  hade  Gustaf  för- 
bjudit brännvinsbränning  i  enskilda  bus.  Af  många 
blef  detta  klandradt,  som  ett  ingrepp  i  medborga- 
rens rättighet  att  få  sjelf  förädla  sin  vara.  Till 
ätgerdens  försvar  uppträdde  dock  Bellman  i  en  sång, 
som  uppräknade  Gustaf  den  tredjes  storverk  och 
bland  andra  också  det  förhållande,  att  numera 
£j  i  hvart  torp  en  ohjckskittel  sjuder. 

Att  förbudet  utgafs  för  att  öka  inkomsten  från 
kronobränneriernas  stora  olyckskittlar,  derom  nämn- 
des ej  ett  ord.  Vid  samma  tid  hade  Bellman  lemaat 
några  bidrag  till  en  då  ulgifven  tidning,  kallad 
JJen  välsignade  Tryckfriheten.  Men  när  bladet 
började  misshaga  konungen,  drog  sig  Bellman  der- 
ifrån,  och  fortfor  att  sjunga  Gustafs  lof. 

Från  dessa  tider  berättas  ock,  att  när  Gustaf 
kom  på  besök  till  Carleson  på  Mellby,  plägade  man 
dithämta  Bellman  för  att  roa  konungen.  Dennes 
för  den  muntre  skalden  gynnande  tänkesätt  var 
äfven   så    allmänt   bekant,  att  tjenstsökande  utbådo 


digste  och  med  flit  för  att  åstadkomma  komisk  effekt,  och  ser 
deri  ett  bevis  för  sitt  påstående,  att  det  var  blott  ett  skämt, 
då  Bellman  inför  konungen  berömde  sig  af  att  hafva  med 
sina  sånger  befordrat  afsättningen  från  kronobrännerierna. 
Åtterbom  söker  derigenom  befria  båda  Gustaf  och  Bellman 
från  den  mörka  skugga,  bemälte  böneskrift  kastar  öfver  bådas 
minnen. 

')   Att  så  skett  antages  i   Siare  och  Skalder  s.   22. 


135 

sig  Bellmans  förord,  hviika  vanligen  gåfves  i  rim- 
mad form  oeli  ansågos  mycket  verksamma. 

Ar  1785  började  missnöjet  med  flere  konun- 
gens åtgerder  blifva  mer  allmänt  och  hotande.  Då 
och  i  Augusti-brödernas  sällskap  höll  Bellman  till 
dennes  försvar  ocli  ära  ett  längre  rimmadt  tal,  ur 
hvilket  redan  några  betvdelsefuUa  rader  äro  införda. 

Under  åren  1787—1792  inträdde  dessa  iörhål- 
landen  i  ett  än  märkligare  skede.  Missnöjet  mot 
konungen  blef  mer  och  mer  högljudt,  lofsängerna 
mer  och  mer  svaga  och  sällsynta.  De  anseddare 
skalderna,  med  undantag  af  Leopold,  började  iakt- 
taga en  betydelsefull  tystnad.  Något  serskildt  lof- 
qväde  öfver  Gustaf  den  tredje  såsom  regent  ^)  hör- 
des frän  Gry  1  lenborg  icke  efter  1775,  från  Adler- 
beth  och  Kellgren  icke  efter  1783,  och  i  den 
sednares  kantat  1789,  i  denna  patriotiska  uppma- 
ning till  fosterlandets  försvar,  förekommer  ej  ett 
enda  ord  om  konungen  -).  Sedan  sålunda  vid  dennes 
<3jerfva  och  olagliga  tilltag  1788—1792  de  flesta 
anseddare  skalderna  tystnat,  var  det  för  Gustaf 
så  mycket  dyrbarare  att  blifva  af  Bellman  bepi'i- 
sad  med  om  möjligt  ökad  ifver  och  värma.  Vi 
hafva  räknat  14  serskilda  gånger,  som  Bellman 
■under  dessa  år  stämt  sin  lyra  till  Gustafs  ära,  dels 
i  serskilda  för  sådant  ändamål  skrifna  dikter,  dels 
medelst  tillfälliga  i  andra    sånger   fällda   yttranden. 


')  Som  vitterhetsbeskyddare  blef  han  ofta  beprisad. 

^)  Mellan  denne  skald  och  Bellman  inträdde  nu  en  märk- 
-värdig  olikhet.  Under  slutet  af  1770-  och  en  del  af  1780- 
talet  hade  båda  uppstämt  sina  erotiska  och  bacchanaliska 
ofta  ganska  betänkliga  qväden,  och  derjemnte  varma  lofsånger 
till  konungens  beröm.  Småningom  ändrades  förhållandet. 
Kellgrens  politiska  lofqväden  tystnade  efter  1783,  hans  erotiska 
likaså  efter  1700;  och  han  egnade  mer  och  mer  sin  penna  åt 
högre  och  för  menskligheten  vigtigare  föremål.  Bellman  der- 
emot  stannade  qvar  i  sin  förra  verksamhetskrets  och  fortsatte 
med  oförminskad  ifver  sina  icke  blott  bacchanaliska  utan  ock 
rojalistiska  qväden. 


136 

Straxt  efter  viksdagen  1789  och  säkerhetsaktens 
framdrif  vande  har  han  inom  Augustibrödernas 
sällskap  och  i  en  serskild  säng  beprisat  Gustaf 
såsom  den,  der  Gudar  lik,  hifvade  nattens  rän- 
ker och  stormens  böljor  semit  stadgade  rikens 
väl.  Tillförene  hade  det  vanligtvis  varit  Adlerbeth, 
Gyllenborg,  Kellgren  eller  Oxenstjerna,  som  författat 
de  större  eller  mindre  skådespel,  hvilka  till  hofvets 
nöje  stundom  på  lustslotten  uppfördes.  Nu  och 
sedan  de  fleste  dessa  herrar  tystnat,  blef  det  emel- 
lanåt Bellman  som  hedrades  med  sådana  uppdrag, 
en  gång  1787  och  tre  gånger  1790. 

Sist  kommo  efter  hvarandra  riksdagen  1792 
och  konungens  mord.  En  hemsk  rysning  gick  ge- 
nom landet,  och  nästan  alla  ansedda  skalder  iakttogo 
en  dyster  tystnad  ^).  Men  i  Augusti-brödernas  säll- 
skap uppstämde  Eellman  en  klagosång,  som  för- 
klaradcj  att  Gustaf  varit  den  bäste  kung,  som  ännu 
burit  krona,  och  att  segren  slösade  sina  lagra)'  åt 
hans  mod  o.  s.  v.  Detta  var  Bellmans  afskedsqväde 
till  nämnde  konung.  De  kända  dikter,  i  hvilka 
han  på  ett  eller  annat  sätt  sjungit  dennes  ära, 
stiga  enligt  vår  räkning  till  ett  antal  af  73. 

De  många  fiender,  samme  konung  fick  under 
sednare  åren,  sågo  naturligtvis  med  missnöje,  med 
förakt  detta  Bellmans  författareskap,  och  kallade 
honom  och  Leopold  hofshalderna.  Denna  åsigt  de- 
lades af  ej  få,  och  i  en  dansk  lärd  tidskrift  med- 
delades en  öfversigt  af  Sverges  vitterhet,  i  hvilken 
Bellman  kallades  en  hofpoet,  soift  uppbar  lön  af 
Gustaf  den  tredje  -). 

Nekas  kan  ej,  att  i  visst  hänseende  Bellman 
förtjenade  denna  benämning;  men  icke  i  ordets  säm- 
sta bemärkelse.  Saken  tarfvar  närmare  under- 
söknina;. 


')  Utom  Leopolds   sånger  vid  begrafniugsakten. 

-)  Nordia.  Dansk  tidskrift  1795.  1.  68.  Uppsatsen  an- 
sågs skrifven  af  Karl  Uggla,  kammarherre  och  författare  till 
Svea  Rikes  Rådslängd. 


137 

Att  Gustaf  med  sitt  noggranna  iakttagande  af 
konungavärdighetens  yttre  sken  likväl  hyllade  och 
drog  till  sig  en  person  sådan  som  Bellman;  — 
och  att  denne  sednare  orubbligt  fastade  sig  vid 
den  mer  oeh  mer  klandervärde  konungen;  detta 
märkliga  förhållande  har  sin  förklaring  i  flere  hos 
båda  gemensamma  karaktersdrag.  Visserligen  före- 
lanns,  och  det  ä  båda  sidor,  en  egennyttig  beräk- 
ning; hos  konungen  att  städse  hafva  en  ifrig  och 
snillrik  lofsjungare  ^),  och  hos  Bellman  att  städse 
hafva  en  frikostig  och  mägtig  gynnare;  och  eme- 
dan båda  beräkningarna  slagit  in,  alstrades  ock 
ömsesidiga  känslor  af  tillgifvenhet.  Men  förbin- 
delsen hvilade  utan  tvifvel  också  på  varm  sam- 
känsla med  och  för  h varandras  personer.  Ty  emel- 
lan begge  snillekonungarna,  den  ene  pä  tronen,  den 
andre  på  krogen,  förefanns  oaktadt  all  yttre  skil- 
nad  dock  mycken  inre  likhet;  deras  upprigtiga 
kärlek  till  snille  och  poesi;  deras  oemotståndliga 
åtrå  efter  nöjen  och  njutningar,  hvar  på  sitt  vis; 
deras  bestämda  ovilja  mot  hushållning,  sparsamhet 
och  fräget  arbete;  deras  fladdrande  lättsinne  och 
äfventyrslystnad.  Hos  båda  voro  ock  dessa  fel 
i  mycket  öfverskylda  genom  snille,  qvickhet  och 
ett  gladt  och  i  grunden  välvilligt  lynne.  Ingen- 
dera egde  dessutom  nog  stark  rätts-  och  sedlighets- 
känsla för  att  djupare  såras  af  den  andres  fel; 
men  begge  hyste  för  qvickhet  och  snille  en 
beundran,  en  kärlek  så  stark,  att  de  för  dessas 
skull  ömsesidigt  öfversågo  med  de  moraliska  bri- 
sterna. Dylika  gemensamma  drag  i  personlighe- 
terna alstrade  inbördes  deltagande  och  välvilja  mel- 
lan   personerna.     Flere    sägner   om    ett  sådant  för- 


')  Några  säga,  att  konungen  med  flit  uppmi;ntrade  en 
epikureisk  vitterhet,  och  att  han  ville  genom  nöjen  och  njnt- 
ningar  döfva  svenska  frihetssinnet  och  leda  folket  från  all 
sysselsättning  med  allmänna  angelägenheter.  Närmare  gransk- 
ning af  denna  anklagelse  hör  till  Gustaf  den  tredjes  egen  hi- 
storia. 


138 

hållande  berättas  ock.  En  gång  mötte  konungen 
Bellman  och  frågade:  hur  står  det  till?  Nu  ser 
du  mig  ut  att  icke  kunna  hitta  på  ett  enda  nm. 
Denne  bugade  sig  och  svarade  genast: 

Helt  tomt  är  mitt  schatull, 
Min  lyra  är  i  kras. 
Men  ändå  på  mitt  glas 
Står  Gustafs  namn  i  gull '). 

En  annan  gång  mötte  honom  konungen  och 
anmärkte:  jag  tycker,  du  är  tämligen  illa  klädd, 
Bellmanl  —  Jag  kan,  svarade  denne,  jag  kan  ändå 
i  underdånighet  försäkra,  att  jag  kar  hela  min 
garderob  på  mig.  —  En  annan  gång,  när  Bellman 
vistades  ute  på  Haga,  trätTade  Gustaf  honom  en 
morgon  ute  i  parken,  sittande  helt  dufvwi  på  en 
soffa,  undei'  det  framför  honom  låg  i  gräset  en  sof- 
vande  arbetskarl.  Gud  bevare  mig  I  utbrast  konun- 
gen, jag  tror,  du  redan  skaffat  dig  ett  rus,  Bell- 
man! Denne  pekade  på  arbetskarlen  och  svarade 
genast: 

»Tänk,  hvad  den  fähund  vet  att  nyttja  väl  sin  dag, 
Som  klockan  åtta  är  långt  fullare  än  jag.» 

En  annan  gång  fick  han  inför  konungen  härma 
dennes  två  fordna  guvernörer  Tessin  och  Scheffer, 
och  han  gjorde  det  på  ett  sätt,  som  väckte  alla 
närvarandes  beundran  och  löje.  —  En  annan  sägen 
är,  att  Gustaf  en  gång  haft  någon  förtret  och  der- 
före  uppskjutit  ett  tillämnadt  ordenskapitel,  och  i 
stället  efterskickat  Bellman  för  att  genom  honom 
komma  i  gladare  sinnesstämning.  Denne  anträffa- 
des på  källaren  Kejsarkronan;  men  svarade,  att 
han  för  tillfället  icke  hade  tid  att  komma;  ty  han 
var  sjelf  sysselsatt  med  ett  ordens-kapitel.  Men 
efter  en  stunds  besinning,  kanske  ock  öfver  hvad 
han  skulle  föredraga,   gick   han   upp  till  konungen, 


')  Enligt  en  annan  sägen  skrefs  denna  vers  som  ett  bontes- 
rimés. 


139 

der    han    fick    plats    framför   en    rykande   bål,  och 
sjöng    då    sin    sedermera    tryckta    dikt   om  Bacclii 
adelsmän  ^).      En    annan    gäng   och    under  sednare 
bekynimersamma     tider,     hade    konungen    en    ru- 
skig   höstafton    sändt    en    vagn    för    att    till   Haga 
hämta    lustigmakaren    Bellman,   på  hvad  ställe  och 
i  hvad  tillstånd  denne  ock  anträffades.    Budet  fann 
honom    slutligen   på   Djurgården,  men  så  beskänkt, 
att    han    icke    ville    visa    sig    för    konungen.     Det 
hjelpte    ej;    han    fördes  i  hotvagnen   och  till  Haga. 
Här  sattes  han  framför  ett  med  champapne  dukadt 
bord  och  böi-jade  dricka  och  sjunga  den  ena  visan 
efter  den  andra.    Men  snart  domnade  krafterna,  huf- 
vudet    sjönk    ned    och    han   inslumrade.     Konungen 
lät  honom  sofva  och  gick  till  sin  qvällsvard.  Åter- 
kommen   derifrån,    fann    han    sångaren   ännu   slum- 
rande   och     utbrast:    »jag    undrar,    hvad    Bellman 
skulle  säga,  om  jag  nu  väckte  honom  och  fordrade 
en   sång    till  7nig.n     I  blinken  lyfte  skalden  hufvu- 
det,  gnuggade  ögonen  och  svarade:  »då  skulle  Bell- 
man   säga    så    härh   h varpå    han    genast   sjöng  på 
Marlborough-melodien  '^)  följande  strof. 
De  nattliga  skyarna  draga 
Tungt,  tungt,  tungt  hän  öfver  Haga, 
Och  stjernorna  glimma  sä  svaga, 
Och  skogen  mörknar  och  flyr. 
O  Kung!    din  hvila  är  dyr. 
Gå,  Kung!    din  hvila  att  taga; 
JLugnt,  lugnt,  lugnt  hvila  på  Haga! 
När  rymderna  åter  sig  dag  a, 
Ditt  folk  ined  mildhet  du  styr  ■'). 

Utmattad,  dignade  han  ånyo  ned  i  sitt  förra 
läge  och  blef,  med  en  gåfva  i  fickan,  sofvande  förd 
till  sitt  hem. 


')  Fredmans   Sånger  n:o   1. 

^)  En  fordom  ofta  hörd  fransysk  visa:  Marlhorouyh  s'en 
ra't  en  guerre. 

•*)  Dessa  verser  har  Bellman  sedermera  inryckt  i  ett  till 
hofvets  förlustelse  uppfördt  skådespel. 


140 

Mot  bevisen  på  konungens  fortfarande  ynnest 
svarade  bevisen  pä  Bellmans  fortfarande  tillgifven- 
het.  Han  skref,  som  berättadt  är,  allt  framgent  till 
Gustafs  ära  en  mängd   lofsånger. 

Dessas  poetiska  värde  var  mycket  olika.  Nå- 
gra i  synnerhet  omkring  1772  A'oro  genomglödgade 
af  förtjusning  och  verkliga  mästerstycken.  De 
frän  sednare  åren  icke  så.  Både  smickret  och  to- 
nen blefvo  gröfre  än  förut.  Se  här  ett  exempel! 
Öfver  Högar ths  bekanta  tafla  Midnatts-gillet  för- 
fattade Bellman  en  rimmad  beskrifning,  som  började 
med  följande  strof. 

Kom  Apollo!  gäck  din  skald   tillhanda, 

Om  mig  egnar  kallas  din. 

Skänk  mig  Hogarths  öga,  eld,  och  anda. 

Låt  hans  teckning  hlifva  mini 

Redan  min  skugga  tungt  i  en  dvala 

Röner  sömnens  roliga  gräl, 

Och  re^n  mig  tyckes  vinet  sqiiala 

Kring  min  hjessa  och  min  själ. 

Derpå  följde  en  beskrifning  öfver  taflans  inne- 
håll och  personer.  Den  var  af  Hogarth  målad  i 
afsigt  att  från  dryckenskap  afskräcka  genom  att 
framställa  dess  vedervärdighet  och  olyckliga  följder. 
Bellman  deremot  fäste  sig  blott  vid  det  lustiga, 
det  löjliga,  utan  någon  antydan  på  ohygglighe- 
terna. Han  framställde  tvärtom  det  hela  som  ett 
sällskap  Gustaf  den  tredjes  beundrare,  hvilka  sam- 
lat sig  för  att  prisa  denne  konung,  hvarföre  ock 
Bellman  slutade  sin  sång  med  följande  strof: 

Kom,  drick,  tills  dagens  fackla  sig  tänder, 
Drick  konungens  skål  i  Svea  länder. 
Som  Norden  lugn  och  frid  beredt  ^). 
Klockan  skrider  rätt  nu  till  ett. 


')  Detta  skrefs  straxt  efter  den  af  Gustaf  tillställda  rysska 
fejden,  och  under  hans  förberedelser  till  krigisk  inblandning  i 
Polens  eller  Frankrikes  angelägenheter. 


141 

Detta  skaldestycke  aflemnade  han  till  konungen 
d.  13  febr.  1791^").  Se  här  ett  annat  prof!  År 
1790  och  på  kronprinsens  födelsedag  öfverlemnade 
Bellman  åt  honom  ett  exemplar  af  Fredmans  Epist- 
lar, åtföljdt  af  nedanstående  sång. 

Hvad  gräl  om  Bacchi  kannor 

Bland  templets  -)  tjenstemän  i  dag 

Med  violetta  pannor 

Och  blödiga  behag! 

En  ropar  i  sin  ifver: 

n Prins  Gustaf  Adolf  lef ve  han!» 

En  åter  varsamt  klifver, 

Men  tumlar  på  en  ann. 

Der  drifvans  safter  strömma 

Uti  en  bacchanalisk  lut, 

Sig  hje7'tat  ej  kan  gömma. 

Det  trängs  i  tårar  ut. 

»Gud  må  vår  prins   bevara!' 

Blir  hela  lagets  hesa  skrål  o.  s.  v. 

Att  Bellman  trodde  sig  kunna  åt  Gustaf  och  ät 
dess  kronprins  framlemna  dylika  dem  tillegnade 
sånger,  och  att  Gustaf  tillät  sådant  ske,  och  lät  för 
sig  gång  på  gång  Bellmans  smickrande  men  obe- 
tydliga ofta  råa  lustspel  uppföras  och  stundom  in- 
bjöd honom  till  sina  nöjen,  detta  med  mera  dylikt-^) 
är  af  stor  betydelse  för  konungens  dåvarande  sin- 
nesstämning och  beliigenhet,  och  för  den  anda,  som 
dåförtiden  herskade  i  och   utgick  från  detta  hof. 


I  öfrigt  var  det  icke  blott  för  Gustaf  person- 
ligen, som  Bellman  uppstämde  sina  lofsånger;  utan 
ock  för  alla  konungahusets  medlemmar,  drottningen, 


')  Den  vanliga  uppgiften  af  är  1793,  anses  nnmera  vara 
origtig. 

'■')  Bacchi  tempels. 

')  T.  ex.  att,  som  förbemäldt  är,  Bellman  1783  inför  ko- 
nungen åberopade  som  förtjenst  en  sådan  sin  dikt,  som  Bacchi 
tempel,  öppnadt  vid  en  hjeltes  död. 


142 

enkedrottningen,  kronprinsen,  prinsessan,  bägge  her- 
tigarna, t.  o.  m.  för  prins  Fredrik  Adolfs  mamsell 
Hagman  och  för  hofgunstlingarnas  gunstling  Johan 
Simmingsköld.  Men  i  synnerhet  var  han  fästad  vid 
hertig  Karl,  dels  till  följe  af  slaget  vid  Högland» 
hvilket  Bellman  städse  omtalade  som  en  lysande 
seger;  dels  måhända  till  följe  af  hertigens  delta- 
gande i  åtskilliga  muntra  lag,  så  Augusti-brödernas 
som  Par  Brikolls.  Till  bemälte  furstes  ära  skref 
han  ock  flere  sånger,  hvilkas  anda  kan  bedömmas 
af  följande  exempel. 

Dyraste  prins  Karl,  du  är  vår! 

Hvar  finns  väl  den,  som  till  altaret  ^)  går, 

Och  icke  ined  tårar  bekänner  mi  med  mig, 

Att  Sverge  räddadt  är  af  Gud  och  kung  och  Dig! 

och  en  annan  gäng  : 

Men  som  vi  segren  hunnit. 

Så  svallar  glädjen  i  min  barm,. 

Prins  Karl  har  segren  vuiinit 

Med  Karl  den  tolftes  arm. 

Vid    sin    tredje   sons  döpelse  skref  Bellman  en 
sång,  som  slutade  med  följande  rader: 
Så  lugnt,  så  still,  så  tyst  jag  denna  fest  inviger. 
Ja,  till  och  med  jag  sjelf,  jag  bara  står  och  tiger. 
Tills  pilten  skall  få  namn.  Dä  ropar  jag :  Jlin  vän! 
Vet  han  skall  heta  Karl,  som  jag  och   hertigen. 
och  han  har  en  annan  gång  förklarat,  det  Voltaire 
borde  till  samma  hertigs  ära  dikta  en  Caroliad. 

BELLMAN  OCH  ELIS  SCHKÖBERHEIM. 

Sistnämnde  herre  förtjenar  i  så  väl  personligt 
som  politiskt  och  litterärt  hänseende  mycken  upp- 
märksamhet. Här  skola  vi  taga  i  betraktande  blott 
hans  förhållande  till  Bellman. 

När  och  hur  bådas  vänskap  började,  är  obe- 
kant.    Man    vet    blott,    att   under    några  år  af  sin 

')  Bacchi  tempels. 


143 

ungdom  har  Schi'öderheim  varit  Bellmans  vän 
och  dubroder,  och  här  nedan  införda  bref  gifva 
något  begrepp  om  det  lefnadssätt,  de  stundom  till- 
sammans förde.  Under  denna  tid  hade  ock  Schrö- 
derheims  befordran  gått  ganska  långsamt.  Är  1764 
inträdde  han  i  statens  tjenst,  men  hade  nio  är  där- 
efter ej  hunnit  längre  än  till  kopist.  Men  efter 
statshvälfningen  1772  blef  han  af  Gustaf  genast 
framdragen  och  utnämnd  1773  till  kanslist  och 
protokollssekreterare,  1774  till  ordenshärold,  1775 
till  expeditions-sekreterare  o.  s.  v.  Till  följe  af 
dessa  befordringar  måste  han  väl  draga  sig  från 
de  fordna  dryckeslagen,  men  visade  dock  alltid 
mycken  tillgifvenhet  för  den  i  fattigdom  qvar- 
lefvande  vännen.  Är  1774  åtföljde  Schröderheim 
konungen  pä  resa  till  Skåne.  Då  tillskref  honom 
Bellman  ett  för  tiden  och  personerna  betecknande 
bref^).  Dess  egentliga  innehåll  var  att  till  Herre- 
stads pa&torat  rekommendera  Bellmans  fordne  lä- 
rare Ennes  ^).  Brefvets  större  del  utgjordes  af  en 
beskrifning  öfver  det  sätt,  hvarpå  deras  förra  ge- 
mensamma vänner,  fader  Berg  och  Ulla  Winblad 
m.  fl.  hade  i  ett  muntert  lag  uttalat  sin  tillgifven- 
het för  den  fordne  sällskapsbrodern  och  sin  vörd- 
nad för  den  nu  på  ärans  trappa  uppstigande  pro- 
tokollssekreteraren. Bellman  berättade,  huru  den 
ene  ropade:     Skål  för  Elis!    och  hur 

JUn   annan   gäspar   tungt,   med  armarna  på  duken, 
Och   hur  han  nicka    till,  i  stopet  föll  peruken. 
En  raglar  åter  fram,  som  stapplar  på  sitt  mål, 
Och  sjunger  vid  en  klunk  det  täcka  könets  skål. 
Två    ta  hvarann  i  hand  och  ki/ssas  och  bli  bröder. 
Den  ene  mist  sin  hatt,  den  andres  näsa  blöder. 


')  Den  24  Aug. 

^)  Denne  fick  ej  Herrestad,  men  år  1777  och  sägas  det 
på  Schröderheims  förord  ett  annat,  benämndt  Röke  och  Torup. 
Han  förföll  på  slutet  till  dryckenskap. 


144 

Men  vid  den  stora  båln,  som  uppå  bordet  röker, 
En  flunsig  glad   madam  den  tjocka  armen  kröker. 

Hon  dricker  Elis's  skål. 

Idörrn,  som  står  på  glänt,  en  nymf  man  varse  bkper, 
Som    med  en  kullrig  buk  inö/ver  tröskeln  klifver 
flon  raglar  vid  hvart  hörn,  af  vin  och  lustar  sjuk, 
Och  hennes  panna  bär  en  rutig  silkesduk. 
Med  glaset  uti  hand  hon  menlös  står  och   tiger. 
Man  dricker  Elis's  skål;  hon  rodnar  och  hon  niger. 
Straxt  klingar  hvar  och  en  och  skrapar  med  sin  fot; 
Men  flickan  sprang  nu  in  i  dörren  midtemot. 
Allt  laget  reser  sig:  man  stöter  i  trumpeten. 
Sjelf  fader  Berg  steg  tipp  och  snöt  sig  i  serveten. 
Drack   Ulla    Winblad  till,    ined  syster  Ann    Katrin' 
Bror  Movitzs  syskonbarn  och  fader  Bergs  kusin  o.  s.  v. 
Schröderheims    likaledes    rimmade    svar    d.    4 
September    är    till    ord  och  innehåll  sådant,  att  vi 
ej    kunna    införa    det:   blott   nämna,  att  han  ålade 
Bellman    taga    vård    om    den  ifrågavarande  tärnan 
och  låta  hennes  blifvande  barn   döpas  till   Bibalius 
Mikael  och  med  Stockholms  dubbelöl   till  dopvatten 
samt  Eredman,  Movitz,  fader  Berg  och  Ulla  Win- 
blad till  faddrar  '). 

Trollat  är,  att  Schröderheim  bidragit  till  de 
många  nådebevis,  Bellman  fick  under  åren  1774 
och  sedermera  åtnjuta,  och  att  han  låtit  denne  är 
1778  biträda  vid  de  muntrande  förplägningar,  hvar- 
med  konungen  lät  på  sin  bekostnad  Schröderheim 
hålla  riksdags-bönderna  i  godt  lynne. 

För  Schröderheims  fru  tycks  Bellman  hafva  hyst 
verklig  tillgifvenhet.  Hon,  Anna  Charlotta  v.  Sta- 
pelmohr,  var  dotter  till  hans  fordna  förman  inom 
general-tullstyrelsen  och  utmärkt  för  behag,  qvick- 
het   och   fria'  tänkesätt.     Hon  fick  redan  som  ogift 

')  Kgl.  Bihliot.  Skrifter  af  Bellman.  Enligt  Jalcohs  för- 
samlings kyrhohok  döptes  d.  31  Nov.  s.  å.  en  Anders  Mikael  med 
Bellman,  en  kypare  och  två  med  Bellman  bekanta  qvmnor  till 
faddrar. 


145 

och  äfvcn  sedermera  af  Bellman  mottaga  verser, 
som  tycktes  vittna  om  vackrare  känslor:  men  stun- 
dom ock  om  hans  hopp,  att  hon  skulle  öfverse  med 
det  vågade  i  hans  dikter,  hvarföre  han  äfven  skickade 
henne  sin  mycket  burleska  parentation  öfver  Lund- 
holm ^).  Vid  hennes  död  uppstämde  han  ett  klago- 
qväde,  som,  satt  till  en  bland  hans  vackrare  melodier, 
på  sin  tid  och  länge  efteråt  sjöngs  öfver  hela  Sverge^). 
Karon !  din  färja,  den  horn  ej  för  sent. 
För  Schröderheim  sjelf  hyste  Bellman  likaledes 
mycken  tillgifvenhet.  Han  uppkallade  efter  honom 
en  bland  sina  söner,  hvarvid  Schröderheim  stod 
fadder.  Han  tillskref  honom  ock  dikter,  som  inne- 
höllo  uttryck  af  nämnde  känslor  och  tillika  flere 
vackra  naturbeskrifningar.  Stundom  förekommo 
dtick  uppträden  af  det  besynnerliga  lustighetsma- 
keriet.  Han  hopklistrade  af  pappersark  en  bred 
remsa,  65  alnar  läng,  hvilken  enligt  forntidens  bruk 
hoprullades  öfver  en  kafle.  På  denna  remsa  ned- 
skref  h.an  en  mängd  af  sina  dikter  och  skänkte  år 
1780  dessa  så  kallade  väfrim  ^)  åt  Schröderheim. 
Den  fordna  gemensamma  bacchanaliska  andan  i  allt 
dess  sjelfsvåld  bröt  ock  stundom  fram  äfven  under 
sednare  tider.  Som  betydelsefullt  prof  deraf  inrycka 
vi  följande  säng  på  någon  statssekreteraren  "*)  Schrö- 
derheims  födelsedag. 

Alle  man  i  hålen  I 
Gissa!    livars  är  skålen? 
SJcrälen,  gode  vänner,  skrålen! 
Han  med  stora  magen  ^) 

1)   Se  sid.   93. 

''')  Liksom  Atterbom  har  äfven  Fryxell  i  sin  barndom  ofta 
hört  denna  sång. 

^)  Måhända  var  det  med  anledning  häraf,  som  han  en 
gång  anhöll  att  för  sina  väfnader  af  rim  erhålla  premier,  på 
samma  sätt,   som  andra  för   deras  väfnader  af  ylle  eller  linne. 

••)   Således  efter   1782. 

')  Afser  Schröderheims  växt. 

Frijxells   Berätt.     45.  10 


146 

Blef  på  denna  dagen 
Fram  Ull  denna  verlden  dragen; 
Älskad  af  kamrater. 
Vördad  af  magnater, 
JRikshärold  och  statssekter  i  rikets  och  i  nöjets  stater. 
Tar  han  smak  och  toner 
Efter  ort,  personer, 
Ämnen,  ordning,  tid  och  skick. 
Drick ! 

Ett  ting  ej  vi  glömma, 
När  vi  glasen  tömma. 
Att  vår  Elis  högt  berömma. 
Önskom  honom,  bröder, 
Allt,  hvad  kroppen  göder. 
Allt,  hvad  muntert  snille  föder ! 
Måtte  kreditorer 
Och  exsekutorer 
I  ditt  förmak  lemna  rum  för  välhemedlade  pastorer ! ') 
Må  så  dina  dagar, 
Efter  ödets  lagar 
Långsamt  skrida  till  sitt  mål! 
Skål ! 

ALLMÄNNA    ANMÄRKNINGAR    OM    BELLMANS  SKALDEKONST. 

Hans  religiösa,  politiska  och  tillfällighets- 
dikter samt  flertalet  af  de  bacchanaliska  -),  ehuru 
mycket  snille  och  qvickhet  i  dem  förekommer,  Iiöja 
sig  dock  icke  så  betydligt  öfver  andra  den  tidens 
bättre  skaldestycken,  att  de  ådragit  sig  någon  större 
uppmärksamhet,  eller  fordra  någon  serskild  gransk- 
ning. Så  mycket  mera  är  detta  händelsen  med  de 
samlingar,  som  äro  bekanta  under  namn  af  Fred- 
mans Sånger  och  i  synnerhet  hans  Epistlar.  Till 
antalet  147  utgöra  båda  visserligen  blott  en  mindi-e 
del    af  hans  poetiska  qvarlåtenskap,  hvilken  stiger 

' )  Schröderheim,  statssekreterare  i  ecklesiastik-expeditionen, 
sålde  ofta  pastoraten  till   den   mestbjudande. 

^)  Fredmans  testamente   och  sångerna  i  Bacchi  Orden. 


147 

till  vid  pass  1,000  serskilda  stycken  ^).  Men  ur 
denna  massa  har  han  mot  slutet  af  sin  lefnad  ut- 
valt just  nämnda  epistlar  och  sånger,  såsom  varande 
af  allmänhetens  uppmärksamhet  mest  förtjenta.  De 
äro  det  älven  och  tillika  de  enda  större  dylika 
samlingar,  han  sjelf  utgifvit,  och  de,  efter  hvilka 
han  förnämligast  bör  bedömmas  och  blifvit  både 
bedömd  och  berömd.  Den  teckning  af  hans  skald- 
skap,  hvilken  här  nedan  förekommer,  afser  sålunda 
i  synnerhet  det  sätt,  hvarpå  han  i  nämnde  två  sam- 
lingar uppträdt  2). 

För  att  vara  en  skalda  en  konstnär  af  högsta 
ordningen,  egde  Bellman  de  flesta  vigtigare  egen- 
skaperna; först  och  sist  en  oöfverträffad  originalitet 
i  så  väl  uppfattning  som  framställningssätt;  ytter- 
ligare ett  blixtrande  snille,  en  lysande  och  out- 
tömlig inbillningskraft,  en  ständigt  sprittande  qvick- 
het,  en  ovanligt  stor  fyndighet  i  fråga  om  både 
infall,  uttryck  och  rim,  och  en  lika  ovanlig  för- 
måga att  gifva  lif  och  åskådlighet  åt  allt,  hvad 
han  framställde;  en  förmåga,  hvilken,  såsom  redan 
är  anmärkt,  visade  sig  ej  minst  i  den  skicklighet, 
hvarmed  han  mägtade  åt  de  obetydliga  och  ruskiga 
personerna  i  sina  dikter  och  åt  deias  lika  obetyd- 
liga och  ruskiga  samlif  gifva  en  ofta  hög  grad  af 
poesi,  omvexling,  t.  o.  m.  behag.  Alla  dessa  egen- 
skaper af  en  stor  skald  egde  han  ock  i  ovanligt 
rikt  och  öfverflödande  mått.  Bland  svenskar  kan 
härutinnan  ingen,  utom  Tegnér,  med  honom  jemn- 
föras,  och  hans  mest  lyckade  dry ekes- visor  äro  i 
sitt  slag  på  en  gång  så  snillrika  och  så  egendom- 
liga, så  oöfverträfFade,  att  man  om  dem  med  rätta 
sagt : 

»Bet  finns  ej  land,  som  deras  liJce  har.) 


')  Vi  tro  088  hafva  funnit  1,005.  Några  deri  inberäk- 
nade  numror  utgöras  at  längre  skådespel  eller  längre  skalde- 
stycken. 

")  Några  enskilda  citat  äro  dock  liemtade  ur  andra  hans 
sedermera  utgifna  skrifter. 


148 

I  detta  omdöme  äro  nästan  alla  granskare  ense. 
Men  för  vinnande  af  den  högsta  skalde-ära  saknade 
dock  Bellman  en  bland  de  vigtigaste  egenskaperna, 
nämligen  allvaret; — så  väl  konstnärens,  som  man- 
nens; konstnärens  i  afseende  pä  formen;  mannens 
i  afseende  på  innehållet. 

Konstnärens.  Han  älskade  icke  sina  verk  så 
högt,  att  han  åt  deras  formfulländning  egnade  nå- 
gon större  uppmärksamhet,  någon  rätt  grundlig 
granskning.  Visserligen  har  han  stundom  sökt  an- 
ställa en  sådan;  men  aldrig  med  behöflig  stränghet. 
Hans  dikter  voro  alster  af  ögonblicket,  och  ofta  blott 
för  ögonblicket,  och  någon  föregående  begrundning 
eller  efterföljande  granskning  kom  dervid  sällan  i 
fråga.  Också  stöter  läsaren  esomoftast  på  betydliga 
fel  mot  tankeföljd,  språk  och  versbyggnad;  likaså 
många  nödrim  och  stroffyllnader.  Men  ingifvelsens 
tankar,  bilder  och  infall,  vackra  och  fula  om 
hvarandra,  framstörtade  så  våldsamt,  att  skalden 
omöjligen  hann  besinna  och  granska  hvarken  deras 
form  eller  innehåll.  Åhöraren  eller  läsaren  hinner 
på  samma  sätt  blott  beundra  det  skimrande  poe- 
tiska strömfallet  i  dess  helhet,  icke  att  granska, 
icke  ens  urskilja  de  enskilda  hvarandra  jagande 
dro]>parna,  hvilka  dessutom  alla,  de  smutsiga  lik- 
som de  rena,  gemensamt  glittra  i  en  strålande 
glans  af  qvickhet  och  snille.  Skönhets-  t.  o.  m. 
sedlighetskänslan  blifver  vid  det  praktfulla  skåde- 
spelet öfverraskad  och  bländad,  åtminstone  vid  för- 
sta anblicken. 

Men  vid  förnyad  genomläsning  träda  de  teck- 
niska  felen  och  stötande  osedligheterna  mer  och 
mer  fram  och  såra  form-  och  språk-sinnet,  skön- 
hets- och  sedlighets-känslan,  samt  nedpruta  i  någon 
mån  den  höga  förtjusning,  som  först  af  det  hela 
framkallades.  Ju  oftare  genomläsningen  förnyas, 
desto  mer  blifver  detta  händelsen.  Endast  några 
få  bland  Bellmans  dikter  ingifva  den  oafbrutna,  jemnt 
stegrade    förtjusning,    som    ett    icke   blott    snillrikt 


149 

utan  ock  formfulländadt  och  rent  skaldestycke  fram- 
kallar, och  som  gör,  att  det  blifver  som  en  älskling 
för  hela  lifvet  omfattadt  af  läsarens  både  minne  och 
hjerta.  Häruti  ligger  orsaken,  hvarföre  jemnförel- 
sevis  endast  i'å  personer  kunna  i  deras  helhet  utan 
till  något  större  antal  af  de  högt  prisade  Bellmans- 
dikterna:  under  det  en  otalig  skara  läsare  har 
många  och  långa  stycken  af  Runeberg  och  Tegnér 
i  minnet  och  på   läpparna. 

Man  har  i  afseende  på  formen  serskildt  anmärkt, 
att  stundom  förekomma  tvärt  afbrutna  meningar  och 
hvarandra  jagande  utrop;  t.  ex. 

Käraste  bröder  !    Amen!    Gutår! 
eller: 

lltirra,  Tcurage! 

Lustigt  bagage ! 

Fris/it  i  fiashanl  Hej! 
hvilka  synas  slumpvis  och  huller  om  buller  fram- 
kastade. De  hafva  dock  sitt  sahimanhang,  sitt 
gemensamma  upphof  i  djupet  af  en  sinnesstämning 
så  glödande,  att  den  ofta  blott  genom  vulkaniska 
utbrott,  genom  interjektioner,  hinner  uttala  sin  för- 
tjusning. Häruti  och  i  en  lika  vulkanisk  inverkan  på 
läsaren  hafva  de  ock  sitt  försvar,  sitt  berättigande. 
Man  har  i  afseende  på  formfelen  ytterligare  satt  i 
fråga,  huruvida  ej  dessa  dikters  många  betänkliga  lä- 
ror och  uppträden  skulle  blifva  än  mer  anstötliga, 
om  man  finge  läsa  dem  i  ett  språk,  som  vittnade 
om  afsigt  och  medvetande;  sättas  i  fråga,  huruvida 
de  ej  genom  en  närmare  och  konstnärlig  putsning 
skulle  i  någon  mån  förlora  det  uttryck  af  ursprung- 
lig friskhet  och  naturlif,  som  nu  förlänar  dem  ett 
eget  behag.  Många  betrakta  ock  dessa  fel,  som 
följder  af  det  förakt,  ett  högsinnadt  skaldesinne 
hyser  för  formella  småsaker,  och  känna  sig  just 
derigenom  uppfordrade  till  än  större  beundran. 
Kellgren  har  ock  sagt,  att  ynglingen,  hänförd  af 
sin  lågande  känsla,  icke  ser  dessa  fel,  icke  stötes 
af  dem,   utan  tvärtom  blifver  ofta  just  genom  dem 


150 

än  mera  hänförd.  Sannt!  Men  sannt  är  ock,  alt 
ehuru  mycket,  som  blifvit  sagdt  och  kan  sägas  till 
deras  ursäkt,  måste  dock  inför  den  finkänslige  och 
skarpsynte  granskarens  ögon  dessa  många  och  be- 
tydliga fel  i  ej  ringa  grad  nedsätta  den  hänryck- 
ning, Bellmans  dikter  i  öfrigt  ingifva. 

Detta  om  den  brist  på  allvar,  som  hos  Bell- 
man  i  egenskap  af  konstnär  förekommer. 

Och  nu  till  den  långt  vigtigare  frågan  om  man- 
nens, om  medborgarens  allvar! 

En  varm  känsla  för  fädernesland  och  mensk- 
lighet  och  för  deras  framsteg  i  ljus  och  dygd,  i 
frihet  och  välstånd,  och  en  liflig  önskan  att  dem 
befrämja;  dessa  tankar  och  sträfvanden  höra  till 
kronan  på  all  mensklig  verksamhet,  äfven  skaldens. 
Se  Kellgren,  Tegnér,  Schiller  m.  fl.  Dit  hör  ock 
kärleken  till  sedlig  renhet,  detta  oeftergiiliga  villkor 
för  så  den  enskildes  som  samhällets  föjädling.  En 
rättsinnig  skriftställare  söker  derföre  att  äfven  i 
sina  skämtdikter  undvika  hvarje  ord,  hvarje  bild,  som 
kunde  villseleda  omdömet  eller  orena  inbillningskraf- 
ten, känslan  och  tankarna;  och  han  söker  i  stället  in- 
föra sina  läsare  i  den  rena  verld,  i  hvilken  han  sjelf 
lefver  och  hafver  sin  varelse;  se  t.  ex.  Franzén  och 
Runeberg. 

Den  förherrligande  glans,  nämnde  egenskaper 
gjuta  öfver  skaldens  lager,  finnes  ej  hos  Bellman. 
Icke  renhetens,  sedlighetens;  hans  skaldskap  rörde 
sig  tvärtom  förnämligast  inom  en  krets  af  råa  la- 
ster samt  uppstämde  lofsånger  till  dessas  ära;  —  ej 
heller  i  mannens  eller  medborgarens  allvarligare 
och  högre  sträfvande  efter  samhällets,  efter  mensk- 
lighetens  förädling.  Bellman  har  visserligen  många 
gånger  uppmanat  sina  landsmän  att  tappert  för- 
svara fäderneslandet  och  att  troget  hylla  dess  ko- 
nung. Men  i  öfrigt  ådagalade  han  mycken  likgill- 
tighet  för  allmänna  angelägenheter,  mensklighe- 
tens,    kyrkans,    statens^);     kraftfulla    från     hjertat 

')  Sången  vid  nj'åvet  1780  är  ett  ehuru  svagt  försök 
i    den     vägen.      Måhända    kunna    några     flere    likartade    upp- 


151 

utgångna  uppmaningar  till  verksamhet  i  dessas 
tjenst  iörekomma  ej;  snarare  gäckerier  öfver  de 
personer,  som  lefva  och  arbeta  för  dylika  högre 
mål;  i  stället  för  att,  obekymrade  om  allt  annat, 
jaga  efter  ögonblickets  ofta  högst  orena  njutningar. 
Deremot  är  rummellifvets  förherrligandc  föremål  för 
flere  hundrade  Bellmans  sånger,  och  det  är  i  san- 
ning högeligen  smärtsamt  att  se,  huru  i  dessa  dik- 
ter snillets,  skaldekonstens  och  musikens  rikaste 
gåfvor  blifva  använda  till  lofsj ungande  af  just  de 
mest  förförande  och  förstörande  lasterna,  —  och 
det  pä  ett  sätt,  som  lockat  och  kommer  att  locka 
nya  skaror  in  på  deras  olycksbringande  bana. 

Några  allvarligt  afrädande  varningar  förekomma 
icke;  ej  heller  några  ord  af  ogillande  eller  ånger. 
Den  nedslagenhet,  det  missmod,  som  stundom  utta- 
las, härrör  icke  från  sådana  känslor,  utan  från  sorg 
öfver  aftagande  njutnings-förmåga  och  öfver  rum- 
mel-glädjens  snara  slut;  och  den  enda  tröst,  som 
deremot  uppgifves,  är  att  så  vidt  möjligt  och  i  si- 
sta stunden  fortfarande  jaga  efter  dessa  njutningar; 
berusa  sig  med  t.  o.  m.  den  vedervärdiga  botten- 
draggen  i  deras  bägare.  När  i  den  gripande  epi- 
steln n:o  30  det  heter: 

Movitz,  din  lungsot  han  drar  dig  i  grafvenl 
tillägges  genast: 

Töm  nr  din  flaska,   sjung  och  drick,  var  glad! 

I  en  annan  sång  tröstar  sig  den  olycklige  med 
den  tanken  : 

Bag  och  natt  jemnt  i  fylleri 
Skall  all  min  sorg  gå  förbi  ^); 
och  i  den  s,  k.  betraktelsen  öfver  döden  slutas  hvar 
och    en    af  de   åtta  stroferna  med  följande  uppma- 
ning "^y. 

letas.  Att  också  i  tillfällighetsdikterna  sådana  dygder  hoa  an- 
dra stundom  berömmas,  är  redan  anmärkt. 

')  Fredmans  Epist.  n:o  35. 

^)  Fredmans   sång  n:o    21. 


152 

Tycker  äu,  att  gr  af  ven  är  för  djup, 
Nå  välan!  så  tag  dig  då  en  sup! 
Tag  dig  se'n  dito  en,  dito  två,  dito  tre, 
Så  dör  du  nöjdare. 

I  hundradetals  andra  qväden  uttalas  på  samma 
sätt  varma  och  snillrika  uppmaningar  att  djerft  och 
oafbrutet  fortgå  på  utsväfningarnes  bana.  När  t.  ex. 
Ulla  Winblad  blef  från  krogen  bortförd  till  spinn- 
huset, beskrifves  uppträdet  med  oöfverträffligt  snille 
och  behag;  men  på  ett  sätt,  som  kastar  öfver  ord- 
ningens och  rättvisans  tjenare  åtlöje  och  ovilja; 
men  öfver  krog-n3'mfen,  öfver  oordningens  och  la- 
stens prestinna,  en  försonande  och  förskönande  da- 
ger, och  framställer  henne  nära  nog  som  en  per- 
son, hvilken  var  föremål  för  orättvisa  förföljelser, 
men  borde  vara  föremål  för  hyllningar.  En  annan 
sång  omtalar  i  triumf,  hur  hon  lyckades  rycka  sig- 
från  de  poliskarlar,  som  ville  föra  henne  till  spinn- 
huset, hvarefter  skalden  ställer  till  henne  följande 
uppmaning: 

Så  sJcgnda  dig  att  Fröja  lyda, 

Glöm  afunds  hand! 
Låt  nöjets  bloss  din  himmel  pryda 

I  Pafos  land! 
Gå  tänd  och  dela  än  en  lusta. 

Som  naturen  ger  lif! 
Gråt  inte  mer,  Jiåll  upp  att  pusta 

Och  lycJclig  blif!^) 

Huru  Bellman  i  allmänhet  uppmanade  sina  lä- 
sare, sina  åhörare  till  det  bacchanaliska  lifvet,  är 
genom  många  anförda  exempel  visadt.  Äfven  med 
afseende  på  familjlifvet  uttalas  samma  läror.  Till 
en  ännu  någorlunda  ordentlig  dryckesbroder  sjöng 
han  följande  uppmaning. 

Kom  låt  oss  lefva  och  göra  dagen  lätt! 
Tömmom  ett  anckar, 

')  Fredmans  epistel  n:o   28. 


153 

Med  Instiga  tanJcar! 
Slor  sak  i  hustrun  och  barnens  Hp  och  pip  !^) 

Och    på   ett   annat   ställe  sjunger  han  till  en  dryc- 
kesbroder: 

Nii  flashorna  skaka, 
Och  safterna  smaka, 
Och  piska  din  maka  o.  s.  v.  ^) 

Äfven  åt  sina  barn  gaf  han  stundom  likartade 
lärdomar.  Till  en  sin  son,  när  denne  höll  på  att 
lära  sig  katekesen,  skref  han  året  före  sin  död  föl- 
jande uppmaning. 

Hvarje  hudord  lär  dig  rent! 
Var  beskedlig  mot  din  nästa! 
Si!  då  blir  dig  ej  förment 
Ätt  i  BaccM  kamrar  gästa. 

I  en  annan  säng  heter  det. 

Pojke,  upp  ur  vaggan,  tmge! 
Du  skall  supa  med  din  far. 
Mor  och  gamla  tanter  sjunge: 
Här  skall  Bacchus  få  en  karl! 
Pojke!  blomstre  dina  kinder! 
Och  ditt  fruktträd  spire  opp! 
Gå  till  Chloris  med  små  hinder. 
Men  burdus  till  Bacchi  tropp !  '^) 

Sin  egen  åsigt  har  han  uttalat  med  följande  ord  : 

Femton  års  flicka  och  fullcr  pokal 

Är,  hvad  i  verlden  häldst  mig  behagar. 

Ack !  hvad  jag  önskar  uti  mina  dagar 

Hos  Venus  bli  fänrik,  hos  Bacchus  korjoral  *). 

En  bland  hans  utförligare  trosbekännelser  läses 


')  Bellmans  skrifter,  utgifna  af  Eichhorn,    I.   63. 

")  Episteln  n:o   68. 

')  Fredmans  testamente  n:o   110. 

■•)  Fredmans  Sånger  n:o  7. 


154 

i  följande  sång  ^),  den  han,  som  det  heter,  sig  och 
bröderna  till  filosofish  hugsvalelse  diktat. 

Är  jag  född,  så  vill  jag  lefva 

Och  må  väl  på  hasta  vis, 

Som  en  Adam  med  sin  Eva 

Uti  paradis. 

SteMa  S2)arfvar  uti  munnen  få, 
DricTca  neJctar,  sofva  sött  och  upp)å  rosor  gå, 

Klappa  den  mitt  hjerta  tmiker  på. 
Sjunga  visor,  dansa  polslia,  tumla  då  och  då. 

Vid  min  flasJca  vill  jag  somna, 

Vid  min  flicha  vaJcna  opp. 

När  min  hjerna  börjar  domna, 

Saktar  sig  mitt  lopp. 

Mina  dagar  då  försvinna 

Lustigt  på  vår  sorgeparJc. 

Venus,  blif  vår  hj  ert  gudinna, 

Bacchus,  strup-monark ! 

Snäser  någon  mig  för  fylleri. 
Hut  för   tunnor  tusan,  lian  sJcall  alltid  torstig  hli! 

Får  jag  inte  Chloris  ta  uti, 
Ta  mig  tunnor  tusan  i  förtreten  supa  vi ! 

Kom,  kamrater,  låt  oss  stimma! 

Punsch  och  hischof  upp  i  skyn. 

Till  dess  döden  med  sin  dimma 

Skymmer  för  vår  syn! 


Sädana  voro  de  lefnadsåsigter,  Bellman  genom 
sång  och  exempel  meddelade  åt  sina  läsare,  åt  sin 
omgifning,  åt  sina  barn.  Med  erkännande  af  det 
snillrika  i  utförandet,  men  med  harmfuUt  förka- 
stande af  lärorna,  har  en  stor  del  af  hans  samtid 
och  nästan  hela  hans  närmaste  efterverld  dragit 
sig  tillbaka  från  dessa  läror  och  från  deras  för- 
kunnare.  Huru  deremot  fosforismen  sedermera  för- 
klarade,   att   det  innersta   af  Bellmans  skaldekonst 

■'')  Fredmans  Sånger  n:o   16.     En   stor  mängd  alldeles  lik- 
artade kiinde  anföras. 


155 

•var  ett  sedligt,  och  att  dess  totalintryck  var  en 
osTculd,  denna  besynnerliga  företeelse  skall  fram- 
deles omtalas. 

Vid  öfversigten  af  Bellmans  skaldeverksamhet 
finner  man  med  förvåning,  att  han  kunnat  skrifva 
om  hvarandra  dikter  af  den  mest  olika  art  och 
anda;  än  blixtrande  snillrika,  än  misslyckadt 
platta;  än  religiösa,  än  bibelbespottande;  än  mora- 
liska, än  bacchanaliska;  än  rena  och  anständiga, 
än  råa  och  liderliga  ;  än  mycket  frisinnade, 
än  ytterst  rojalistiska.  Förhållandet  har  dock  sin 
förklaring.  Det  finnes  menniskor,  som  likna  skepp 
med  stora  segel  men  intet  styie,  och  som  derföre 
blifva  af  hvarje  vindkast  drifna  i  än  den  ena,  än 
den  andra  rigtningen.  En  sådan  var  Bellman.  Utan 
fast  öfvertygelse,  man  frestas  säga,  utan  förmåga 
att  kunna  bilda  sig  någon  sådan  hvarken  för  tan- 
ken, lifvet  eller  sången,  blef  han  ständigt  fram-  och 
återkastad  af  ögonblickets  känslor,  ingifvelser,  vind- 
stötar. Bland  dessa  voro  dock  de  bacchanaliska, 
de  bacchantiska  ojemnförligen  till  antalet  de  flesta 
och  till  innehållet  de  snillrikaste,  och  de  som  ome- 
delbarast  utströmmat  från  hjertat  af  hans  person- 
lighet. Det  har  också  varit  just  de,  som  åt  hans 
skaldskap  förvärfvat  största  ryktbarheten. 


Man  har  anmärkt,  att  Bellman  blef  genom 
Dalins  skrifter  ledd  till  poetisk  verksamhet. 
Oaktadt  mycken  olikhet,  funnos  dock  hos  bägge 
vissa  gemensamma  drag,  t.  ex.  deras  glada,  lek- 
fulla och  godmodiga  sinnesstämning;  deras  vana 
att  ofta  på  obetydliga  föremål  slösa  sina  gäfvor; 
deras  förvånande  lätthet  att  finna  rim  och  bilda 
verser;  på  sätt  och  vis  ock  deras  förfarande  dervid. 
Vi  erinra  om,  huru,  när  sällskapet  väntade  besök 
af  någon  bland  dem,  plägade  man  på  försåt  fram- 
sätta, för  Dalin  ett  bord  med  papper  och  penna, 
för  Bellman  ett  bord  med  vin  och  glas;  lockelser, 
hvilka  de  sällan  kunde  motstå;  häldst  de  yttre  fre- 
stelserna   understöddes   af  inre;    af  den  stora  rike- 


156 

domen  på  tankar,  som  ville  tränga  sig  fram;  den 
stora  lättheten  att  hjelpa  dem  fram  och  gifva  dem 
anta.t;lig  form,  och  slutligen,  det  stora  nöjet  att 
dermed  roa  sin  omgifning  —  och  sig  sjelfva.  Så  till- 
kom den  talrika  skaran  ofta  qvicka  men  ofta  tämligen 
obetydliga  småvers,  med  hvilka  de  firade  tilldra- 
gelserna hvar  inom  sin  krets,  Dalin  bland  hofvets 
fröknar,  Bellman  bland  krogarnas  nymfer.  Båda 
liknade  hvarandra  också  deruti,  att  de,  bland  fri- 
hetstidens anseddare  skalder,  äro  de  enda,  efter 
hvilka  några  dikter  kunnat  under  en  längre  tid 
bibehålla  sig  i  allmänhetens  minne;  t.  ex.  efter  den 
förre  hans  Förblindade  Verld  samt  några  skämt- 
samma herde-  och  kämpa-visor,  och  efter  den  sed- 
nare  flere  Fredmans  Epistlar,  Sånger  samt  några 
andra  stycken.  De  öfriga,  både  den  enes  och  an- 
dres hundradetals  tillfällighets-  och  småvers  hafva 
sjunkit  i  glömska. 

BELLMAXS    PERSONLIGHET. 

Bellmans  ansigte  var  välbildadt  och  behagligt'), 
men  hyn,  åtminstone  under  sednare  åren,  något 
blek,  kinderna  infallna  och  ögonen  dufna ;  förete- 
elser, hvilka  jemnte  den  försvagade  helsan  blefvo 
af  många  betraktade  som  följder  af  lefnadssättet. 
Drägten  var  tarflig,  ofta  torftig,  vanligtvis  en  blå 
kappa,  röd  väst  och  gulbrun  rock,  då  Bellman  ej, 
som  ofta  hände,  visade  sig  i  skjortärmarna.  Be- 
skaffenheten af  hans  inre  menniska  kan  i  flesta  fall 
bedömmas,  af  hvad  redan  berättadt  är.  Sjelf  har 
han  året  före  sin  död  lemnat  deroni  följande  korta 
beskrifning.  Jag  är  en  herre  af  mycTiet  liten  djup- 
sinnighet,   och  frågar    ej   efter,    om  solen  går  eller 

')  Det;  finnes  två  olika  porträtt  af  Bellman;  det  vanliga- 
ste är  mäladt  efter  Sergels  medaljon,  hvilken  Gjörwell  ansåg 
ega  mycken  likhet.  Bellmans  der  framställda  anletsdrag  sägas  er- 
inra om  Boccacios.  Dessutom  finnas  efter  Sergel  två  hand- 
teckningar öfver  Bellman,  begge  med  tillhörande  buteljer  och 
glas. 


157 

jorden  axlar  sig.  livad  jag  lian  hedyra,  är,  att 
jag  vill  ingen  menniska  i  naturen  ondi,  älskar 
oändligen  en  ädel  man  och  med  ovpijlwrlig  låga 
fruntimmer  samt  små  hesJcedliga  harn,  —  äter  efter 
aptit,  litet  och  godt,  söndagen  hvitkål,  torsdagen  är- 
ter, lördagen  strömming. 

Han  var  i  sjelfvä  verket  godhjertad  och  gif- 
mild;  .och  bortskänkte  ofta  ät  andra,  hvad  maka 
och  barn  kanske  bättre  hehöft.  Till  sina  vänners 
hjelp  använde  han  de  medel,  som  stodo  honom  till 
buds.  Ett  sådant  var  att  genom  sjiiugande  samla 
bidrag  till  deras  understöd.  När  Lidner  dog,  sak- 
nade sterbhuset  medel  till  vanlig  begrafning.  Bell- 
man  författade  dä  och  uppstämde  i  några  sällskap 
följande  sång: 

Skalderna  ha  aldrig  råd, 
Att  en  hror  i  gr  af  ven  sänka; 
Knappt  till  svepningen  en  våd; 
Mindre  facklorna  som  blänka. 
Visen  ömhet,  visen  nåd 
Mot  poeten  Lidners  enka  I 

Försöket  lyckades  och  han  kom  till  henne 
med  en  hopknuten  näsduk,  ur  hvilken  han  pä  bor- 
det uttömde  50  specie  i-iksdalrar,  sägande :  Se 
här!  detta  har  jag  sjungit  ihop  åt  dig.  Ett  annat 
medel  till  vännernas  hjelp  bestod  deruti,  att  han 
till  deras  ansökningar  om  tjenster  eller  understöd 
skref    rimmade    förord,    såsom    redan    berättadt  är. 

Bellman  var  icke  blott  god  —  utan  ock  gladlyn- 
nad,  hvarom  hans  lefnad  och  dikter  bära  luindra- 
detals  vittnesbörd.  vStundom  och  i  synnerhet  under 
sednare  åren,  satt  han  dock  med  dufna  ögon,  slu- 
ten mun  och  trumpen  upps}^! ;  och  det  var  först 
efter  några  glas,  som  den  förra  lifligheten  vaknade. 
En  och  annan  säger,  att  han  på  slutet  var  stundom 
nödbedd  till  både  glas  och  sång.  Måhända!  Men 
motsatsen  tyckes  ådagaläggas  genom  det  stora  antal 
sånger,  som    man   ock  från  hans  sista  år  har  i  be- 


158 

liåll;  sånger,  diktade  för  eller  vid  glaset  eller  åt 
vänner  och  bekanta  till  firande  af  deras  personer 
och  högtider.  Att  dock  på  närgången  begäran  af 
hvem  som  häldst  uppträda  som  beställd  vers-  och 
lustighets-makare,  dertill  ville  han  ej  beqväma  sig. 
At  dem,  som  försökte  något  sådant,  gaf  han  till 
svar  stundom  ganska  bitande  minnesrim,  t,  ex.  åt 
en   prest  ^) : 

En  visa  vill  jag  sjunga, 

När  vinet  stnaJcar  bäst. 

Hin  Jiåle  i  en  gunga 

Han  satf  en  gång  en  prest; 

Han  gunga  honom  af  och  an 

Och  fast  han  var  en  riksdagsman, 

Så  tog  han  honom  .  .  . 

Bli  inte  rädd  och  slagen, 
Men  drick  ditt  glas  i  ro ! 
Hin  lemna  likväl  kragen 
Och  satf  en  på  en  so. 
En  annan  gång  sä  hände. 
Han  den  för  presfen  kände. 
Och  så  tog  han  den  med; 

åt  en  polis-gevaldiger : 

En  far  hade  tre  barn, 

Alla  voro  de  kanaljer. 

Två  hlef  hängda  med  segelgarn. 

Den  tredje  hlef  en  gevaldiger; 

åt  en  herr  Griis : 

Af  drufvor  pressas  vin; 
Af  grisar  hlifva  svin  '^). 

Fy!  nej!  sade  mannen;  jag  vill  hafva  något 
ståtligt,  något  kungligt.  —  Gerna,  svarade  Bellman 
och  framsade  genast  följande  vers: 

')  Man  säger  biskop  Filenius, 

^)  Infallet  förekommer  redan  förut  hos  andra. 


159 

Salomo  var  en  Jconunga-son, 
Och  Absalon  var  hans  broder. 
Och  grisen  var  en  galtes  son, 
Och  siiggan  var  hans  moder. 

BELLMANS  DELTAGANDE  I  DRYCKES-SÄLLSKAPERNA. 

Att  veta  om  och  i  hvad  grad  detta  egde  rum, 
är    af  vigt   för   bedömmandet  af  hans  personlighet. 

Utom  de  enskilda  bjudningarna  är  det  tre 
sällskapskretsar,  som  härvid  komma  i  betraktande, 
källarens  och  krogens,  såsom  vi  tillförene  benämnt 
dem,  samt  Augusti-Brödernas.  Hans  myckna  del- 
tagande i  enskilda  gästabud  eller  dryckeslag  anas 
och  intygas  af  hans  mänga  för  sädana  tillfällen  dik- 
tade sånger. 

I  källare-sällskapet  Bacchi  orden,  sednare 
Par  Brikoll,  och  i  dess  nöjen  har  han  ock  flitigt 
deltagit  från  dess  början  1766  och  till  sina  sista 
år,  häldst  han  varit  dess  förste  stiftare  och  seder- 
mera i  omkring  25  år  dess  ordensskald.  Detta  för- 
hållande är  oemotsägligt.  Sä  ungefär  var  det  väl 
ock  med  Augusti-Brödernas  samfund. 

En  annan  fråga  är,  om  eller  till  hvad  grad 
han  deltagit  i  det  kroglif,  Fredmans  Epistlar  be- 
sjungit. —  Att  han  med  sitt  rika  snille  och  efter  att 
hafva  erhållit  god  uppfostran  och  många  kunskaper 
kunde  finna  trefnad  tillsammans  med  en  Movitz, 
IMollberg,  Bredström  och  med  dylika  honom  i 
allo  djupt  underlägsna  personer  samt  i  deras  råa 
och  ruskiga  nöjen,  detta  synes  besynnerligt,  nästan 
otroligt.  Några  hafva  ock  förmenat,  det  han  blott 
då  och  då  infunnit  sig  bland  dem  för  att  skratta 
åt  befängdheterna  och  tillika  liemta  ämnen  för  sina 
dikter.  Detta  torde  väl  ock  någon  gång  varit  hän- 
delsen, serdeles  i  början.  Men  att  sådana  besök 
snart  öfvergingo  till  nära  och  förtroligt  umgänge, 
det  intygas  af  hans  just  om  detta  krogsällskap 
skrifna  sånger,  och  af  deras  både  antal  och  inne- 
håll; —  likaså  genom   hans   biografier  öfver  Stock- 


160 

holms  krögare,  hvilka  alla  skrifter  ådagalägga  en 
ganska  nära  bekantskap  med  dåtidens  krogar,  krog- 
lif  och  kroghjeltar.  Hans  införda  bref  till  Elis 
Schröderheim  bevisar  ock  pä  ett  enskildt  och  ta- 
lande sätt,  att  de  båda  vännerna  ännu  år  1773 
stundom  lefde  i  denna  krets  och  deltogo  i  dess  för- 
lustelser. 

En  annan  fråga  är,  huru  djupt  han  sjelf  ned- 
sjunkit i  dryckenskapslasten.  Att  detta  till  ej  ringa 
grad  varit  händelsen,  kan  man  sluta  sig  till  också 
af  hans  dryckessångers  icke  blott  innehåll,  utan 
ock  antal,  hvilket  steg  till  öfver  400  ').  Hvaraf 
framkallades  det?  Oemotståndligt  påtvingar  sig  här 
det  gamla  ordspråket :  hvaraf  hjertat  fuUt  är,  der- 
af  talar  och  munnen.  Med  denna  åsigt  instämma 
ock  samtidens  vittnesbörd.  Kellgrens  stränga  om- 
döme i  den  vägen  skall  framdeles  anföras.  Fersen 
säger,  att  Bellman  var  1778  en  allmänt  missaJcfad 
drinkare  och  en  gychelm åkare  för  det  lägsta  follcet, 
samt  händ  för  liderligt  ttppförande.  Ulla  Winblad 
har  Ivallat  honom  en  drinlare^  en  supiit.  Gjörwell, 
från  ungdomen  med  honom  bekant,  har  sagt,  att 
hans  hropp  hlef  i  förtid  utnött  genom  nästan  dag- 
lig tjenstgörning  i  Bacchi  tempel  och  genom,  en  dyr- 
han utan  gräns.  Blom  berättar,  huru  1793  vid 
grafölet  efter  en  slags  vitterlekare  de  ef terlef vande 
tröstade  sig  piå  källaren  till  hl.  5  på  morgonen, 
11  eliman  i  ett  hörn  med  hränvinsflashan,  de  of  riga 
med  punch  eller  något  dylikt. 

Troligtvis  har  dock  Bellman  i  verkligheten  icke 
varit  så  hejdlöst  utsväfvande,  som  hans  dikter 
antyda.  Till  en  försupen  rännstensliggare  har 
han  icke  sjunkit.  I  fall  han  varit  en  sådan, 
skulle  han  svårligen  kunnat  skrifva  så  pass  läsliga 
dikter,  som  dem  han  också  under  de  sista  åren 
författade;  —  ej    heller    mägtat    hålla   sig    så  pass 


')  Vi    hafva   räknat  412.     Men  bacchaiialiska  beståndsde- 
lar ingå  till  stor  mängd  i  också  andra  hans  sånger. 


161 

uppe,  att  konungen  kunnat,  om  också  blott  i  smyg, 
kalla  honom  till  sitt  sällskap;  och  att  Svenska  Aka- 
demien kunnat  1791  offentligen  hedra  honom  med 
sin  belöning.  Leopold  och  en  prost  Ekström 
lära  ock  hafva  sagt,  det  han  visserligen  en  eller 
annan  gång  varit  öfverlastad,  men  ingalunda,  hvad 
man  kallar,  en  fyllhund.  Några  säga  ock,  att  han 
till  följe  af  antingen  nedsatta  krafter  eller  ingån- 
get giftermål  ^)  har  under  sista  ärtiotalet  fört  ett 
stillare  lif.  Kanhända!  Men  hvarken  i  sånger  af 
honom  eller  sägner  om  honom  frän  dessa  sednare  år 
finnas  några  spår  efter  en  sådan  mer  djupt  gri- 
pande förändring;  utan  tvärt  om  efter  ett  än  dju- 
pare förfall,  såsom  vår  berättelse  framdeles  skall 
visa. 

BELLMANS     ENSKILDA    LEFNADS-OMSTÄNDIGHETER. 

Vi  hafva  redan  berättat  Bellmans  missöden  på 
ämbetsmannabanan,  såväl  i  banken  som  manufaktur- 
kontoret och  generaltullstyrelsen  2). 

Hvad  han  efter  utträdet  ur  sistnämnde  verk 
haft  att  lefva  af,  är  oss  okändt.  Med  anledning  af 
hans  många  redan  då  till  Gustafs  ära  uppstämda 
sånger,  kunde  man  dock  gissa  på  åtskilliga  ur  den- 
nes handkassa  erhåUna  understöd.  Detta  har  åt- 
minstone varit  tillfället  vid  följande  för  Bellman  i 
flere  fall  betecknande  uppträde  just  vid  i  fråga 
varande  tid. 

Hans  känslor  för  Ulla  Vinblad  hade  tidigt 
trädt  i  dagen.  Men  det  oaktadt  blef  han  verkligen, 
ehuru  på  sitt  eget  sätt  år  1773  förälskad  i  ett  an- 
nat fruntimmer,  Vilhelmina  Norman,  boende  i  Yx- 
smedsgränd  mellan  Vesterlånggatan  och  Stora  Ny- 
gatan. Hon  var  ej  ung,  men  vacker,  välväxt  och 
god  sångerska,  samt  rask  och  tilltagsen,    I  spridda 


')  Tidningen  Den  Välsignade  Trj'ckfrilieten  klagade  d.  23 
Maj    1781,  att  Anakreon  gift  sig  och  ej  mer  shref  vers. 

^)  En  anteckning  från  Nov.  1776  tyckes  dock  visa,  att 
han  då  ännu  hade  befattning  vid  något   räkenskaps-verk. 

Fi'yxells  Berätt..      45.  11 


162 

uppsatser  talade  han  gång  på  gång  om  den  fagra 
Vilhelmina  ocii  om  hennes  för  kyssar  gäldhundna 
ho;  och  Jiu7'ti  i  St.  Vilhelminas  domJci/rJca  slculle pastor 
Bellmannus  p7'edika  både  ottesång,  högmessa  och 
aftonsång  m.  m.  ^).  Det  gick  slutligen  så  långt, 
att  han  i  all  sin  fattigdom  verkligen  friade,  och 
föremålet  för  hans  kärlek  t3'cktes  i  början  icke  all- 
deles obenäget.  Men  icke  ens  i  denna  vigtiga 
sak  kunde  han  afhälla  sig  från  skämt  och  gyckel. 
Både  till  mor  och  dotter  skickade  han  bref  af  egen- 
domlig art.  Den  förra,  madam  Norman,  kallade 
han  redan  i  förväg  sin  svärmor.  I  brefvet  till  henne 
införde  han  bland  andra  lustigheter  också  följande 
merit-lista. 

1740  är  jag  till  verlden  född 

Och  af  mina  föräldrar  gödd. 

Sjuttonhundra  fyratioett 

FicJc  jag  två  års  vett. 

Sjuttonhundra  fyratiotre 

Gick  jag  i  kolt  och  amman  breve. 

Sjuttonhundra  fyratiofyra 

Kröp  jag  som  en  myra. 


Sjuttonhundra  fyratiosex 
Blef  jag    Versifex  -). 
Sjuttonhundra  fyratiosju 
Var  jag  så  toldg  som  nu. 
Sjuttonhundra  fyratioåtta 
Lärde  jag  röha  och  spotta. 

Sjuttonhundra  sjuttiotvå 

Visste  mitt  hjerta  inte  då, 

Att  jag  i  Augusti  sjuttonhundra  sjuttiotre 

Skulle  min  älskvärda    Vilhelmina  få  se. 

Kära  svärmor  mig  nåd  bete! 


')    Kf/1.  Bililiotheket.     Bellmaniana. 
^)  PJmsmed. 


163 

Tala  väl  hos   Vilhelmina 
För  en  herde  sjuk  och  här. 

Hans  friarebref  till  dottern  var  af  följande  ly- 
delse. 

Högädla  3Iademoiselle ! 

Med  och  inunder  den  strida  tåreflod,  som  mina 
ögon  utpressa  för  hennes  nådigaste  fötter,  dristar 
jag  allerödmjukast  och  troinnerUgen  uppvalda  henne 
denna  p)ostdag.  Gud  i  himmelen  vet,  huru  mitt  be- 
klämda hjerta  utgjuter  suclcar  natt  och  dag  för  den 
lyckan  att,  med  dygd  och  kärlek  förknippad,  kunna 
göra  mig  värdig  hennes,  högädla  mademoiselles, 
åtanka.  Charmanta  mademoiselle !  hvarföre  plågar 
hon  med  sitt  stillatigande  den,  hvars  diktan  och 
traktan  är  att  i  stoftet  vörda  hennes  gunstiga  per- 
son? Sannerligen,  liknar  mitt  sårade  hjerta  en  tät- 
ting, skjuten  af  Dianas  solglimmande  blomsterpilar. 

Förr  skall  solen  sluta  skina, 
Förr  skall  hafvet  gå  sin  kos, 
Än  jag  glömmer   Vilhelmina, 
Täck  och  söter  som  en  ros! 
Ja,  förr  skall  mitt  trogna  hjerta 
Bli  förbytt  titi  ett  stop. 
Än  jag  glömma  kan  min  smärta  . . . 
Herre,  hjelp  oss  allihop ! 

Aller  nådig  aste !  fläta  mina  tårar  i  sin  chinjong, 
virka  mina  tankar  i  sin  roherong,  och  gör  slut 
uppå  min  pina  lång!  Hon  är  den  endaste  i  verl- 
den,  med  hvilken  jag  vill  dö,  aflida  och  begrafvas 
i  den  mull,  som  oss  arma  syndare  slutligen  be- 
täcka skall,  sedan  det  jordiska  är  förbytt  i  det  him- 
melska! Öfverhölj  mitt  beklämda  bröst,  som  in  i 
grafvens  mörka  vrå  beständigt  utgjuta  vill  suckar 
utan  ända  —  tårarne  stå  mig  i  munnen  och  tan- 
karne i  ögonen  .  .  .  Adjö,  charmanta  vän!  Glöm 
ej  en  trogen 

Haqvin  B  äger. 


164 

Dylika  bref  hafva  troligtvis  mer  skadat  än  be- 
fordrat författarens  sak,  och  en  så  bacchanalisk 
och  dessutom  fattig  friare  ville  slägten  icke 
veta  af;  snart  ej  heller  Vilhelmina  sjelf.  Då 
han  slutligen  i  egen  person  anmälde  sig,  sva- 
rade hon  med  några  spotska  ord  om  hans  orena 
linneMäder.  Han  gick  hem  och  skref  i  förtviflan 
en  klagosång;  men  konungen  gaf  honom  3,000  d. 
k.  m.,  med  hvilka,  säger  berättaren,  han  troligen 
betalade  åtskilliga  källar-räkningar  och  sedermera 
tröstade  sig  ^),  och  man  hör  ej  mer  i  hans  sånger 
Vilhelmina  Norman  omtalas. 

Den    nödställda    belägenheten   fortfor.     Men  år 

1776  nämnde  honom  konungen  till  sekreterare  i 
nummerlotteriet,  hvarefter  han  också  benådade  ho- 
nom med  tittel  af  hofseki-eter,  sä  som  berättadt  är. 
Man  ser  t3'dligen,  huru  Gustaf  sökte  hålla  denne 
sin    ifrige    lofsjungare   uppe;    men    fåfängt.     Redan 

1777  samma  år,  han  gifte  sig,  och  kort  efter  erhål- 
len syssla  med  lön  beskref  han  sig  sjelf  som 

—  —  ett  Pindi  vrak, 
HvilTcet  under  nattens  kulna  tah 
Var  om  husrum  angeläget, 

och  som  derföre  hos,  man  vet  ej  hvem,  anhöll  om 
bostad.  En  annan  gäng,  ovisst  när,  har  han  hos 
hofmarskalken  bedt  om  två  rum  på  Karlberg,  och 
beskrifvit,  huru  han,  i  händelse  af  bifall^,  skulle 
med  sin  son  i  famnen  tolka  ömt  kung  Gustafs 
namn.  År  1783  var  han  stämd  till  betalning  af 
en  ingången  borgesförbindelse.  Under  åren  1785 
— 1789  blef  han  tre  gånger  och  för  egna  skulder 
lagsökt^);  ena  gången  var  ej  summan  större  än  17 


')  Vetenskaps- Ahademiens  Bibi.  Bergianska  Sami.  Band.  16. 
Gjörwell  till  P.  Alströmer  d.  12  Dec.  1774.  I  Siare  och  Skal- 
der 0.  33  antages,  att  intet  frieri  varit  i  fråga  och  att  här 
anförda  bref  blifvit  akrifna  endast  på  skämt.  Motsatsen  åda- 
galägges  dock  genom  Gjorwells  anförda  bref. 

^)  Slottskansliets   arkiv. 


165 

riksdaler.  År  1788  begärde  han  få  göra  konkurs  i); 
men  tog  snart  sin  ansökan  tillbaka,  emedan  han 
troligen  genom  arf  efter  farbrodern  i  Cadiz  erhållit 
medel  att  åtminstone  för  tillfället  lugna  sina  for- 
dringsegare.  Hans  ekonomiska  belägenhet  blef  dock 
mer  och  mer  bedröflig,  hvarom  längre  fram. 

Hans    frieri   till    Vilhelmina  Norman  och  huru 
det    misslyckades,    är   nyligen  berättadt.     Efter  att 
sedermera   hafva    erhållit  hofsekreterare-tittel  samt 
syssla    med    lön    friade    han    år   1777    till    ett    an- 
nat   fruntimmer    vid   namn   Lovisa  Fredrika  Grön- 
lund,   dotter    till    en    väg-    och   stämpelmästare  vid 
packhuset.     Hon     var    dä    20  är  gammal    och    be- 
skrifves    som    en     välväxt    och     behaglig    qvinna, 
med    hög     panna,     bruna     genomträngande     ögon, 
skarpt,   qvickt,    något   satiriskt   lynne,   samt  ståtlig 
hållning    och    stark    karakter.     Ått    hon,    utrustad 
med  sådana  egenskaper,  lät  fästa  sig  vid  en  sådan 
make,    synes  måhända  underligt;    men  torde  hafva 
sin  förklaring  icke  blott  i  hans  snille,  godmodighet 
och    behagliga    utseende,    utan   ock  i  den  förhopp- 
ning,   att    hon    med    sina   stora   själsförmögenheter 
skulle    kunna    rädda   och   till  ordentligt  lefnadssätt 
återföra  den  utmärkte  mannen;  sam.ma  förhoppning, 
som  dårat  Lidners  maka  och  lockat  i  förderfvet  så 
många     andra    qvinnor.      Likväl    torde    det    något 
stillsammare  lefnadssätt,  hvilket  enligt  somligas  be- 
rättelse Bellman   skall   hafva  fört  efter  1780,  varit 
till  någon  del  hennes  förtjenst.    Men  den  förändring, 
som  möjligtvis  egde  rum,  var  ringa.   Hans  maka  hade 
behof    af    allt    sitt    förstånd,    all  sin  själsstyrka  för 
att    uthärda    de    många    pröfningarna,   nöden,   hus- 
villan   samt  mannens  fortfarande  oordentlighet  och 
lättsinne,    häldst    ett    sådant    uppförande  var  i  hög 
grad  stridande  mot  hennes  eget  lynne.     Detta  kan 
i  någon    män    bedömmas   af  följande   hennes  berät- 
telse   från    den    tiden.     Hon    skall   hafva   sagt:    en 

')  Skuldsumman  var  omkring  530  rdr. 


166 

qvåll  satt  Mikael  hemma  och  spelte  och  sjöng  helt 
ifrig  för  sig  sjelf,  så  att  vi  trodde  oss  få  en  rigtigt 
huslig  afton.  Men  då  Jcom  den  skojarn  Sergel  och 
drog  honom  ut  med  sig,  och  sedan  såg  jag  icke  till 
honom  på  ett  par  dagar.  Af  detta  omdöme  öfver 
Sergel  kan  man  sluta  till  hennes  tankar  om  Bell- 
mans  andra  umgängesvänner,  kanske  i  någon  mån 
om  Bellman  sjelf.  Bland  dennes  dikter  finnes 
ej  heller  en  enda  sång  om  henne,  men  en  stor 
mängd  om  Ulla  Vinblad.  Man  har  ock  velat  här- 
af  sluta  till  ett  mindre  godt  förhållande  makarna 
emellan.  Rätt  godt  kunde  det  väl  ej  heller  vara; 
men  efter  något  klandervärdt  uppförande  på  hustruns 
sida  finnes  "intet  spår;  —  ej  heller  efter  några 
svårare  upptiäden  makarna  emellan.  Sådana  blefvo 
troligen  afböjda  genom  hans  godmodighet  och  hen- 
nes förstånd. 

Hon  öfverlefde  sin  make  i  femtio  år,  men 
iakttog  rörande  hans  person  en  tystnad,  hvilken 
tycktes  visa,  att  hon  ansåg  sig  icke  böra  tadla, 
men  ej  heller  kunna  berömma  i).  Sägner  finnas 
dock  om  ett  eller  annat  ofrivilligt  frambrustet  stänk- 
ord. När  vid  aftäckandet  af  Bellmans  byst  1829 
hans  beröm  öfver  allt  genljudade,  äfven  från  några 
fruntimmers  läppar,  skall  hon  hafva  yttrat:  jag  må 
väl  tindra,  hvad  de  skulle  hafva  sagt,  om  de  haft 
honom  till  man.  Hon  afled  slutligen  1847  vid  en 
ålder  af  90  år. 

Med  denna  sin  maka  hade  Bellman  fem  barn. 
Två  dogo  i  unga  är,  tvä  stannade  utrikes  och  den 
femte,  som  stundom  författade  lyckliga  vers,  blef 
sidenkramhandlare  och  en  ansedd  borgare  i  Stock- 
holm; men  slutligen  sinnesrubbad. 

')  Författaren  till  dessa  rader  var  omkring  1821  flere 
gånger  i  enkefru  Bellmans  sällskap  och  en  gång  i  hennes  då- 
varande boning  i  huset  N:o  110  vid  Drottninggatan  och  fann 
hennes  personlighet  alldeles  sådan,  hon  här  ofvan  blifvit  efter 
Atterboms  ord  beskrifven.  Hennes  dåvarande  bekanta  berat- 
tade också  de,  att  hon  aldrig  ville  tala  om  sin  man.  Atterbom 
har  i  sistnämnde  hänseende  erhållit  andra  uppgifter. 


167 

Också  inom  familjekretsen  gjorde  sig  Bellmans 
godmodighet  gällande  genom  åtskilliga  de  sina  till- 
egnade  verser.  Öfver  svärfadern,  som  tyckes  hafva 
varit  en  glad  och  lefnadslustig  man,  skref  han  tre 
sånger;  öfver  sin  moder  en,  sin  svärmoder  en,  sina 
barn  flere.  En  bland  dessa  sednare  börjar  med  föl- 
jande ord: 

Lille  Karl,  sof  sött  i  frid! 
Ty  du  får  tids  nog  vaJca, 
Tids  nog  se  vår  onda   tid, 
Och  hennes  galla  smaka. 
Verlden  är  en  sorge-ö; 
Bäst  man  andas,  måst  man  dö, 
Och  bli  mull  tillhaha. 

Denna  vaggvisa  är  allt  igenom  af  ett  rent  och 
oskuldsfullt  innehåll  och  har  på  den  tiden  och  länge 
efteråt  klingat  frän  tusentals  kärleksfulla  mödrars 
läppar  '). 

Att  skrifva  vackra  verser  åt  sina  barn,  dertill 
var  Bellman  villig;  men  icke  så,  när  det  gällde  att 
för  deras  vård,  deras  uppfostran  afsäga  sig  nöjen, 
eller  underkasta  sig  försakelser  och  ihärdigt  arbete. 
Ehuru  numera  egande  i  sitt  hem  maka  och  barn, 
har  han  dock  i  det  hela  och  allt  framgent  fortfa- 
rit med  samma  lefnadssätt  som  förut,  och  vi  minnas, 
huru  han  t.  o.  m.  uppmanade  en  dryckes-broder 
att  ej  låta  från  det  muntra  lifvet  afhålla  sig  genom 
hustrun  och  barnens  lip  och  pip.  Man  finner  ej 
heller  hos  honom  förr  än  på  dödsbädden  något  djupare 
spår  af  ånger,  af  samvetsförebråelse  öfver  den  sorg, 
han  gjorde  sina  föräldrar,  den  nöd,  hvari  han 
störtade  hustru  och  barn.  Man  frestas  tro,  att 
han  härutinnan  har  af  natui"en  saknat  eller  genom 
fortsatta  utsväfningar  förlorat  allt  samvete,  och 
det  så   helt  och  hållet,  att  han  icke  visste  af,  icke 

')  Det  finnes  efter  Bellman  också  flere  andra  vackra  vagg- 
visor, som  ytterligare  bära  vittnesbörd  om  hans  kärlek  till 
oskuldens  och  menlöshetens  ålder. 


168 

förstod,  hur  illa  han  uppförde  sig;  utan  nedsjun- 
kit till  en  medvetslös  naturvarelse,  som  ej  kunde 
för  sina  gerningar  ställas  till  ansvar.  De  våld- 
samma begären,  det  gränslösa  lättsinnet,  jemnte 
vännernas,  beundrarnes  gränslösa  beröm  hafva  väl 
ock  hvar  i  sin  mån  bidragit  till  att  öfverrösta, 
t.  o.  m.  nedtysta  de  varningar,  pligtkänslan  möj- 
ligtvis  stundom  lät  höra. 

BELLMANS    SISTA    AR. 

De  naturliga  följderna  af  hans  lefnadssätt  kunde 
icke  uteblifva,  och  sjukligheten,  fattigdomen  och 
skulderna  ökades  år  efter  år.  De  sistnämnde  blefvo 
än  mer  besvärande,  sedan  hans  förut  vanliga  hjelpare 
voro,  den  ene  konung  Gustaf  död,  den  andre,  den 
sjelf  fattige  Schröderheim,  i  onåd.  En  rik  borgare, 
Abraham  Vestman,  skulle  väl  ordna  Bellmans  pen- 
ninge-angelägenheter;  men  det  lyckades  ej,  och  nå- 
gon tid  våren  1794  var  denne  för  skuld  bysatt  *).  Nå- 
gra vänner  utlöste  honom  väl  från  häktet;  men 
han  befann  sig  hela  tiden  i  ganska  torftiga  om- 
ständigheter. Det  omtalas,  hur  han  någon  gång  -) 
kom  till  sina  bekanta  med  skor  så  slitna  och  obruk- 
bara, att  han  fick  stanna  qvar  och  begagna  vän- 
nens tofflor,  tills  ny  fotbeklädnad  hunnit  anskaffas. 
Liksom  ofta  förut  befann  han  sig  också  nu  i  förlä- 
genhet om  bostad.  Med  anhållan  om  hjelp  här- 
utinnan  vände  han  sig  ock  till  dåvarande  regenten 
hertig  Karl  och  bad  att  få  sig  upplåten  en  stuga 
vid  Drottningholm  och  lofvade  till  gengäld  besjunga 
hertigens    dygder   och    att  icke  instämma  i  den  ti- 


' )  En  sägen  är,  att  detta  tillställdes  af  en  fordringsägare 
vid  namn  Nobelius,  och  af  harm  deröfver,  att  denne  ej  lyckats 
förföra  Bellmans  hustru;  (hon  rar  nu  37  är  gammal  och  hade 
haft  flere  barn).  I  åtskilliga  verser  har  ock  Bellman  framka- 
stat stickord  mot  bemälte  Nobelius;  men  i  en  inlaga  till  slotts- 
kansliet d.  19  November  1785  har  han  deremot  berömt  samme 
man  för  ädelmodigt  och  oegennyttigt  uppförande. 

^)  Kanske  redan  förut. 


169 

dens  revolutionära  sånger.    Orden  voro,  att  om  her- 
tigen beviljade  Bellmans  bön,  då  skulle  från  dennes 

—  —  —  Krönta  lyra 

HjeUen  öfver  böljorna  *) 

Aldrig  höra  >'fa  ira» ;  ^) 

Nej  hans  dygd  skall  jag  hedyra. 

Får  jag  dit  ^)  mitt  hushåll  styra  ? 

Eders  Höghet,  svara  ja ! 

Hertigen  gaf  det  begärda  löftet.  Också  ät 
Gustaf  Adolf  egnade  Bellman  sin  lyra  och  skref 
bland  annat  för  dennes  sjuttonde  födelsedag  ett 
tämligen  långt  lustspel,  som  slutade  med  mångfal- 
digt upprepade  uttryck  af  beröm  öfver  den  blifvande 
konungen. 

Bellman  hoppades  att  i  den  erhållna  bostaden 
vid  Drottningholm  återvinna  sina  krafter.  Men 
helsotillståndet  var  numera  mycket  försvagadt,  till 
följe  af  det  myckna  sjungandet,  sade  några;  drickan- 
det, sade  andra*).  Hvilken  än  orsaken  må  hafva  varit, 
helsan  var  för  alltid  borta.  När  vännerna  löste  honom 
från  bysättningshäktet,  begärde  de  i  ett  då  tillställdt 
samqväm  få  höra  någon  bland  hans  roliga  visor.  Han 
efterkom  deras  önskan,  dock  med  motvilja.  Blicken 
var  matt  och  rösten  bruten,  och  den  roliga  visa, 
han  uppstämde,  var  den  kända  episteln  DricJc  ur 
ditt  glas!  Se  döden  på  dig  väntar!  De  flesta  be- 
rättelserna och  en  mängd  hans  egna  dikter  visa 
dock,  att  han  äfven  under  sista  åren  vidhöll  samma 
tanke-  och  lefnadssätt,  som  förut.  Hans  ord  och 
sånger    blefvo    t.    o.    m.    än   mer  råa  och  stötande. 

1)  Hertig  Karl. 

^)  En  då  för  tiden  ryktbar  republikansk  revolutionär  sång 
i  Frankrike.  Man  visste,  att  hertig  Karl  byste  mycken  fruk- 
tan för  de  från  detta  land  inträngande  idéerna. 

^)   Till   stugan  vid  Drottningholm. 

■*)  Gjörwells  ord  voro:  utaf  den  snart  dfu/liga  tjenstgö- 
ringen  i  Bacchi  tempel,  af  en  dyrkan  utan  gräns  hlef  hans  krojip 
i  förtid  utnött,  sinnet  förslappades,  helsan  förlorades  och  lungsot 
tillkom.     . 


170 

Vi  minnas  det  sätt,  livarpå  han  nu,  år  1794,  be- 
skref  sina  första  utsväfningar  ^);  liloså  de  baccha- 
naliska  lärdomar,  han  gaf  sin  egen  son.  Mot  slu- 
tet af  1792  skref  han  en  dikt,  kallad  Bacchi  Port, 
ur  hvilken  vi  anföra  följande  två  strofer: 

Kors  ur  mundgipan,  Jivad  röda  floder, 
Sillsalad,  hycHing  och  TcycMing,  pastej; 
Fatta  i  Jdappen  p)å  porten,  broder! 
Håll  fast  i  knappen,  i  sJcörtet  på  mej! 
Bulta  på  porten  och  dansa  och  klifl 
Medan  jag  lemnar  min  råga  i  gränden, 
In  genom  strupen  och  ut  genom  änden: 
Summa  summarum,  vårt  vanskliga  lif. 

Såg  oss,  om  nedrig  nog  du  kan  vara, 
Mot  lilla  Iris  i  Gråmnnke-gränd, 
Inte  dess  bolster  och  krus  försvara, 
Just  liksom  nymfen  dig  vore  okänd. 
Ut  då  för  tusan,  från  bordsändan  ner. 
Brinnande  klart  till  vinets  ära, 
Våga  dig  inte  att  nalkas  oss  nära. 
Om  du  ej  Venus  och  Bacchus  tillber  ^). 

Ar  1792  umgicks  han  mycket  med  en  major 
Kempensköld  på  Tjelfvestad  i  Nerke.  Till  denne 
skref  han  flei*e  dikter,  ofta  rätt  ruskiga  och 
illustrerade  genom  motsvarande  teckningar.  En 
gång  lät  han  både  i  säng  och  pä  bifogade  ritnin- 
gar sina  fordna  vänner,  Movitz,  Bred  ström  och  fa- 
der Berg  m.  fl.,  förvandlade  till  svin  och  med  på- 
tecknade igenkännings-numror,  paradera  för  herr- 
skapet Kempensköld  vid  dettas  intåg  i  Söder-Telje. 
I  en  s.  k.  gratulation  till  sig  sjelf  på  Karlsdagen 
beskref  han,  huru  vid  hans  blifvande  begrafning 
kistan  skulle  frän  lazarettet  bortbäras  af  p)oliti-kar- 
lar  och  vissa  medlemmar  af  andra  könet.  Om  sin 
begrafning  skref  han  en  annan   gäng: 

')  Sidd.  81.   83. 

^)  Flore  dikter  i  samma  anda  kunde  från  dessa  år  införas. 


m 

Men  go'  vänner,  hör  min  tanJca: 
Gör  min  jordafärd  ej  grann! 
Blott  ett  litet  sJcranJc  af  2)lanTia, 
Der  min  Jcista  ställas  Tean  ! 
Svep  mig  bara  i  ett  laJcan, 
Som  tillhört  en  viss  mamsell! 
Lägg  en  jpsalmhoTc  under  hakan 
Och  i  mun  en  Jcaramell! 

Fäst  sé'n  vackert  på  min  kista 
En  försilfrad  messingsxolåt, 
Der  min  födsel  och  mitt  sista 
Läsas  kan  med  suck  och  gråt. 
»Skrif:»    I  denna  kista  hvilar 
En  olycklig  vandringsman., 
Sårad  utaf  Astrilds  pilar. 
»Amen,  amen Sofve  han!» 

År  1793  uppsatte  han  följande  ordning  om 
processjonen,  då  hans  lik  en  gång  skulle  från  kro- 
gen Förgyllda  Lyran  föras  till  grafven. 

1:0  ledet.     Härolden  Nyström  med  lyrestafven. 

2:0      »          Fruarna     Westman,     JBellman,     Schrö- 

derheim  ^). 
3:0      ))          Fruarna  Quiding,  Palmsiedt,  Billmark; 
en    härold,   brödren    Roth,  med  pre- 
stafven;    brödren    Fjellman    i    lång 
nattrock  med  flor  i  hatten. 
4:0      »         Sex  politigubbar  med  facklor  och  Teresia 

med  gr  af  öls-kringlor  na. 
5:o      »  Tvenne  Bacchi   män  med  hvar  sin  an- 

kare på  hufvudet. 
Brödren   Wetz  med  likkransen. 
Brödren    Blix    med  parentation  på  en 

tallrick. 
Brödren  Hilleström  med  porträttet. 
Fyra    Bacchi    kommendörer    med    kista 
upp  och  nedvänd. 

')  Död  redan   1791. 


6:o 

)) 

7:o 

» 

8:o 

» 

9:o 

n 

172 

10:o  ledet.     Hund  och  svin. 

TraJcteringen  sker  på  Kräftriket  o.  s.  v. 

Med  landets  anseddare  skriftställare  eller  per- 
sonligheter har  Bellman  under  dessa  sista  år  icke  stått 
i  närmare  förbindelse;  de  tyckas  hafva  mer  eller 
mindre  dragit  sig  från  honom  tillbaka.  Orsaken 
låg  ej  blott  i  beskyddarnes,  konung  Gustafs  ock 
Schröderheims  bortgång  och  i  hans  eget  mycket  ut- 
blottade tillstånd,  utan  förmodligen  ock  i  beskaf- 
fenheten af  hans  sednare  skaldestycken  och  i  dessas 
aftagande  snille  men  bibehållna  eller  ökade  feP); 
och  i  deras  beständiga  och  ytterliga  lofsjungande 
af  de  för  tillfället  magtegande,  vare  sig  Gustaf, 
Karl  eller  Gustaf  Adolf.  Detta  och  i  synnerhet 
beprisandet  af  den  förste  också  efter  1789  års  riks- 
dag har  troligen  väckt  mycken  ovilja.  Som  Bell- 
mans  sällskaps-vänner  och  gynnare  framträdde  nu 
förnämligast  en  gulddragare  Wiman  -),  en  fru  He- 
lena Quiding  ^)  på  Heleneborg,  och  de  förut  omta- 
lade bryggaren  Westman  och  kaptenen  Kämpen- 
sköld.  Det  var  till  ära  för  dessa  personer  och  de- 
ras hem,  som  Bellman  nu  mera  uppstämde  sina 
flesta  tillfällighets-vers. 

Från  och  om  hans  sista  tid  finnes  en  berät- 
telse af  följande  ordagranna  innehåll: 

»Anande,  att  hans  yttersta  timma  ej  vore  af- 
lägsen,  lät  han  tillsäga  några  återstående  förtrogna, 
att  ett  samqväm  med  dem,  liksom  i  förflutna  dagar, 
skulle  vara  honom  kärt.  Han  trädde  dem  till  mö- 
tes nästan  skugglik,  men  med  sitt  f ordna  vänliga 
leende;  äfven  i  glasens  klang  deltog  han,  ehuru- 
sparsamt;  och  snart  förkunnade  han,  att  han  ville 
låta  dem  »ännu  en  gång  höra  Bellman».  Mägtigare 
än  någonsin  grep  honom  nu  sångens  ande,  och  sam- 
manfattade alla  st7'ålarna  af  hans  flyende  bildning s- 

')  Se  t.  ex.  stycket  Bacchi  Port  sid.   170. 

^)  Hans  sommarlandställe  var  Elfvik  på  Lidingön.  I 
grannskapet  bodde  den  politiske  skriftställaren  Blix,  med  hvil- 
ken  Bellman  derigenom  kom  i  någon  beröring. 

')   Sedermera  skild  från  sin  man,  hvilken  rymde  ur  landet. 


173 

■kraft  till  en  improviserad  afskedshelsning.  En  hel 
natt  igenom,  xinder  oafhrutet  ströminande  ingifvelse, 
sjöng  han  då  sina  glada  lefnadsöden,  sin  milde  ko- 
nungs lof,  sin  erkänsla  mot  försynen,  som  låtit  ho- 
nom födas  bland  ett  ädelt  folk  och  i  detta  nordiskt 
sköna  land.  Slutligen  gaf  han  kvar  och  en  af  de 
församlade,  med  en  serskild  strof  och  melodi,  som 
uttryckte  det  egendomliga  både  af  den  tillsjungnes 
personlighet,  t.  ex.  Hceffners  tysk-svenska  brytning, 
och  af  skaldens  förhållande  till  honom,  sitt  tack- 
samina farväl.  1  tårar  bönföllo  omsider  hans  vän- 
ner, att  han  skulle  upp>höra  för  att  skona  sitt  re- 
dan starkt  angripna  bröst;  7nen  han  svarade:  »Zå- 
tom  oss  dö,  som  vi  lefvat  i  musik  !y)  tömde  sitt  sista 
champagne-glas  och  itppstämde  i  dagbräckningen 
sista  strofen  af  sin  sång  .  .  .  Från  denna  stund 
sjung  han  icke  mery)  ^). 

Redan  är  berättadt,  huru  under  sednare  åren 
hans  helsa  mer  och  mer  försvagades.  I  November 
1794  nedlades  han  på  sjukbädden.  Plågorna  blefvo 
långvariga  och  svåra.  Drag  af  det  skämtsamma 
lynnet  sägas  dock  hafva  emellanåt  framskymtat. 
Det  berättas  t.  ex.  att  hans  maka  en  gäng  kla- 
gande omtalade  sitt  blifvande  armod,  och  att  han 
då  bad  henne  uppspänna  en  paraply,  och  när  hon 
med  en  sådan  öfver  sig  framträdde,  sade  han:  Se 
så!  nu  dör  jag  lugn;  ty  jag  ser  dig  hafva  tak  öf- 
ver hufvudet  2).  Under  sjukdomens  fortgång  in- 
trädde dock  en  allvarligare  sinnesstämning,  och  han 
författade  nedanstående  skaldestycke : 

' )  Denna  utförliga  berättelse  och  dess  praktfulla  ordalag  äro 
af  Atterbom,  hvilken,  liksom  Sondén,  uppgifver  Hseffner  som  sa- 
gesman för  sjelfva  uppträdet.  (Phophoros  1813  sid  58  och 
Siare  och  Skalder  6.  35).  Om  sagesmannens  opålitlighet  och 
vana  att  improvisera  fakta,  se  Eydquist  (Pantheon  20.  84.) 
och  Palmblad  (Biogr.  Lex.  0.  306.)  och  Ljunggren  (Sv.  Vitterh. 
Häfder  2.  258.)  Man  vet  dock,  att  Bellman  atundom  hållit  sådana 
poetiska  möten  (s.  sid.  80.)  Det  är  alltså  ganska  troligt,  att 
något  uppträde  af  dylik  art  också  nu   egt  rum. 

^)  J.  G.  Carlén  säger,  att  denna  allmänt  spridda  berät- 
telse är  ogrundad. 


174 

Med  denna  svaga  hand  jag  fattar  än  en  gång 

Min  lyra  för  att  ge  kanske  min  sista  sång. 

Dess   ton,  förstämd  och  svag,  om  min  förvandling 

bådar. 
Jag  re^n  i  trädens  skygd  den  tysta  mullhög  skådar, 
Der  jag  naturens  skuld  skall  återbörda  få, 
Och  en  lycksalig  hamn  mot  lifvets  stormar  nå. 
Glad  kastar  jag  en  blick  på  detta  fridens  läger, 
Och  med  förnyad  kraft  mitt  rörda  hjerta  säger: 
Se  denna  tillflyktsort,  som  ödets  Herre  gaf. 
En  gräns  för  ditt  förtryck,  ett  slut  på  lifvets  smärta; 
Ljuf  och  högtidlig  syn  för  hvarje  dödligt  hjerta; 
Då  brottets  uslingar  med  rysning  se  sin  graf. 

Denna  vers  uttalar  helt  andra  känslor  och  tan- 
kar än  de  förut  vanliga;  ännu  dock  endast  trötthe- 
tens längtan  efter  hvila,  men  icke  någon  ånger, 
något  ogillande  af  det  fordna  lefnadssättet-  Dessa 
känslor  inställde  sig  dock  slutligen,  också  de.  Vi 
minnas,  huru  han  förut  under  fulla  styrkan  af  sin 
manna-ålder  och  i  fulla  farten  af  sina  nöjen  hade 
några  gånger,  ehuru  hlott  sällan,  vaknat  till  in- 
sigt  af  det  förkastliga  i  sitt  lefnadssätt,  och  huru 
han  i  sådan  sinnesförfattning  uttalade  allvarliga 
varningar  till  både  andra  och  sig  sjelf,  t.  ex.  föl- 
jande  bön: 

Milde  Gud!  mitt  rop  ajiamma 

I  mitt  Sodom,  der  jag  bor. 

Dessa  jemnte  den  första  ungdomstidens  religi- 
ösa tankar  började  slutligen  vakna  med  förnyad  och 
oemotståndlig  kraft.  Han  yttrade  nu  mera  djup 
ånger,  samt  höll  för  sin  omgifning  andeliga  upp- 
byggelse-tal.  Haii  blef,  heter  det,  under  sin  si- 
sta sjukdom  tillfullo,  till  både  kropp  och  själ,  nyk- 
ter, ångrade  sina  öfverskred,  höll  de  mest  andliga, 
tal  för  hustru  och  barn  och  dog  med  stor  uppbyg- 
gelse  för   alla   närvarande  ^).     Det  inträffade  d.  11 

')  Orden  äro    af    Gjörwell,  den  ende,  från  hvilken  vi  ega 
underrättelse  om  Bellmans  sista  stunder. 


175 

februari  1795  och  han  begvofs  på  Klara  kyrkogärd, 
som  det  tyckes,  utan  någon  större  högtidlighet  ^). 
Dödsfallet  väckte  för  tillfället  föga  uppmärk- 
samhet. En  slägtinge  och  vän  införde  i  Dagligt 
Allehanda  ett  kort  och  mycket  berömmande  grifte- 
qväde;  den  gamle  kamraten  Hallman  skref  ett  annat 
men  mycket  tillkonstladt  -).  För  öfrigt  egnades 
icke  ät  hans  frånfälle  någon  uppmärksamhet,  någon 
vers,  hvarken  af  de  lärda  tidningarna,  ej  heller 
af  någon  bland  då  tidens  anseddare  skriftställare; 
hvarken  af  Adlerbeth,  Bergklint,  Blom,  Franzén, 
Gyllenborg,  Kellgren,  Leopold,  Oxenstierna  eller 
Thorild.     Alla  iakttogo  en  betydelsefull  tystnad. 


En  återblick  öfver  Bellmans  författare-bana 
finner  deri  fyra  olika  skeden,  dock  med  i  hvaran- 
dra  sammanflytande  gränser. 

Det  första,  åren  1756  till  1760  innefattar  det 
religiösa  och  moraliska  skriftställeriet. 


')  En    sednare    tiders  motsatta   berättelse  saknar,  så  vidt 
vi  veta,  alla  bevis. 

^)  Som  prof  på  hvad  då  stundom  skiille  anses  för  qvickt, 
införa  vi  det  i  ordagrann  afskrift. 

Dolhnan   heg, 

Och   de  skantra  f ålders  muder 

Svander  kalkande  uskader 

Enne  dälskling  toterag. 

Bock,  som  äst  han  lintsen  kransar, 

Håg  på  honom  loldt  och  mig, 

Grede:    Sakland  pist  en  hundar 

Erge  sven  —  och    det  är  näg. 
För  den,    som  lyckades  utgissa  bokstäfvernas  omflyttning, 
blef  innehållet  följande. 

Bellman  dog, 

Och   de  muntra  skalders  fader 

Under  svalkande  kaskader 

Denne  älskling  återtog. 

Och  som  bäst  han  kransen  lindar, 

Såg  på  honom  mildt  och  log; 

Sade:    Grekland  haft  en  Pindar, 

Sverge  en  —  och  det  är  nog. 


176 

Det  atidra,  åren  1760 — 1772  är  företrädesvis 
det,  under  hvilket  skalden,  utan  tanke  eller  beräk- 
ning pä  någonting  annat,  sjelf  hänförd,  sjöng  sina 
hänförande  dityramber  till  glasets,  qvinuans  och  den 
bacchanaliska  sällskaps-glädjens  ära.  Detta  var  hans 
högsta  blomstring  och  den  tid,  under  hvilken  han 
skref  de  flesta  bland  sina  mest  berömda   dikter. 

Det  tredje  skedet,  1773 — 1792,  var  på  en  gång 
bacchanaliskt  och  politiskt  M.  Han  uppstämde  der- 
under  sina  sånger  mest  till  Bacchi,  men  ganska  ofta 
också  till  Gustaf  den  tredjes  och  hofvets  ära.  Vid 
skedets  slut  framstå  på  ena  sidan  Kellgrens  beröm- 
mande företal  och  Svenka  Akademiens  belönande 
pris:  —  men  på  den  andra  förstörda  kropps-  och 
själskrafter,  och  ett  hos  många  förstördt  anse- 
ende; näml.  hos  dem,  hvilka  betraktade  honom  som 
en  förrumlad  person  och  tillika  som  en  besoldad 
hofpoet. 

Det  fjerde  skedet,  1793 — 1795,  visar  honom 
med  hänsyn  till  kroppskrafter,  till  poetisk  förmåga, 
till  anseende,  till  umgängeskrets  sä  nedsatt,  som  vi 
nyligen  beskrifvit. 

BELLMANS    SKALDERYKTE. 

Vexlingarna  härutinnan  äro  mycket  beteck- 
nande för  allmänna  tänkesättet  under  olika  tidskif- 
ten och  utgöra  vigtiga  bidrag  till  Sverges  inre  hi- 
storia. 

Hvilka  och  huru  stora  förhoppningar  Bellman  vid 
sitt  17:e  och  18:e  år  ingaf,  är  redan  berättadt-); 
likaså,  huru  han  kort  derefter  kastade  sig  in  i  det 
bacchanaliska  lefnadssättet  och  skaldeyrket.  Båda 
delarna  stodo  i  uppenbar  strid  mot  andan  hos  den 
tidens  tongifvande  författare,  en  Bergklint,  Celsius 
Gjörwell,  Gyllenborg,  Lilliestråle  m.  fl.  Det  är 
derföre    troligt,    att   dessa   redan  af  moraliska  skäl 


' )  Att  han  derunder  utgaf  också  Zions  högtid,  är  berättadt. 
2)  Sid.  80,  81. 


177 

känt  mot  honom  och  hans  skaldekonst  en  ej  ringa 
ovilja.  Dertill  kom,  att  friheten,  för  att  icke  säga 
sjelfsvåldet,  i  också  den  yttre  formen  af  hans  dikter 
var  för  denna  tid  någonting  alldeles  nytt  och  tillika 
stridande  mot  dittills  antagna  äsigter  och  regler.  Bell- 
man  blef  ej  heller  af  dåtidens  medelålders-littera- 
törer intagen  i  deras  Tankebyggare-orden;  icke  ens 
i  det  sällskap,  kallad  t  Vitterleh,  som  Bergklint, 
dä  varande  student,  hade  för  yngre  skriftställare 
stiftat  ^).  Han  stod  ej  heller  i  närmare  beröring 
med  någon  bland  dessa,  vare  sig  äldre  eller  yngre 
författare,  utan  i  stället  med  sädana  som  8chrö- 
derheim.  Hallman  och  Kexel.  I  dessas  sällskap  och 
anda  utbildade  han  än  mer  sin  personlighet  och  sin 
skaldekonst.  Denna  sednare  hade  ock  redan  1772 
mognat  till  både  form  och  innehåll.  I  Juli  månad 
sistnämnde  är  ämnade  han  utgifva  en  samling  af 
134  mest  bacchanaliska  qväden.  Bland  dessa  befinnas 
ganska  många  af  de  för  honom  mest  karakteriserande 
och  af  kännare  mest  berömda.  Handskriften  var  re- 
dan färdig,  och  författaren  anhöll  hos  regeringen  om 
privilegium  till  utgifvandet  och  om  frihet  från  charta- 
sigillata-afgift.  Ansökningen  hänvisades  till  veder- 
börande ämbetsmyndighet,  men  intet  svar  följde,  intet 
privilegium  gafs,  eller  hann  af  denna  regering  gifvas; 
ty  fem  veckor  derefter  inträffade  årets  bekanta 
statshvälfning.  Men  ej  heller  frän  Grustaf  sjelf, 
som  nu  fått  afgörande  magten  i  sin  hand,  erhölls  2) 
något  svar,  nägot  privilegium.  Konungen  hade 
visserligen  redan  vid  denna  tid  fäst  uppmärksam- 
het   vid    Bellman.     Dennes    då    framställda   förslag 

^)  I  Nya  Allmänna  Tidn.  1773  n:o  181  har  dock  Berg- 
klint infört  en  vers  med  beröm  öfver  Bellman;  men  dervid  uttalat 
den  önskan,  att  renare  känslor  måtte  få  plats  i  skaldens  hjerta. 
I  sina  bref  till  den  unge  Oxenstierna  (i  oxenstjernska  arkivet) 
har  ock  Bergklint  omkring  1763  varnat  denne  sin  förre  lär- 
junge för  de  muntra  qvällsamqväm,  som  stundom  ledde  till 
rännstenen. 

^)  Så  vidt  man  vet. 

Fryxells  Berätt.  45,  12 


178 

att  inför  allmänheten  framlägga  nämnde  dryckesvisor 
gick  likväl  icke  i  verkställighet.  Orsaken  var  må- 
hända den,  att  både  då  och  under  närmast  följande  år 
var  tonen  för  ett  sådant  skaldskap  mindre  gynn- 
sam ^).  Mot  detsamma  uppreste  sig  den  kyrkliga 
myndigheten.  År  1773  infördes  i  några  tidningar 
en  kort  af  Bellman  författad  vers  af  något  ehuru 
ej  serdeles  fritt  innehåll.  Den  öfverklagades  af 
konsistorium,  och  Gustaf  lät  justitie-kansleren  till- 
dela författaren  en  varning  -).  Den  bacchantiska 
och  bacchanali&ka  andan  i  Bellmans  sånger  öfver- 
ensstämde  ej  heller  med  de  tänkesätt,  som  lifvade 
och  ledde  den  tidens  i  alla  vägar  framstående  per- 
soner; vetenskapsmännen  Bergman,  Ihre,  Lager- 
bring,  Linné,  ämbets-  och  medborgsmännen  Bäck, 
Ehrensvärd,  Faggot,  Nordencrantz  och  Örnsköld, 
skriftställarne  Celsius,  Gjörwell,  Gyllenborg  m.  fl. 
Med  rätts-  och  sedekänsla,  stärkt  genom  sä  många 
och  vördade  medborgares  ord  och  exempel,  har  den 
tidens  svenska  folk  visserligen  beundrat  snillet  i 
Bellmans  sånger,  men  dragit  sig  tillbaka  för  inne- 
hållet. Som  taleman  för  dessa  ogillande  tänkesätt 
framträdde  ock  Kellgren.  Uppfostrad  i  ett  fromt 
och  ordentligt  föräldrahem  hyste  denne  i  sin  första 
ungdom  dermed  öfverensstämmande  tänkesätt  och 
hade  dylika  uttalat  i  flere  redan  under  vistelsen  i 
Åbo  tryckta  dikter.  Med  sådana  åsigter  ogillade 
han  mycket  i  Bellmans  sånger;  och  äfvenså,  att 
man  liknade  denne  vid  Ånakreon,  hvilkens  visser- 
ligen sinnliga  dikter  likväl  vanligen  voro  utmärkta 
af  finhet  och  formfulländning.  Ehuru  Gustaf  den 
tredje  redan  tagit  Bellman  i  beskydd  och  till  med- 
lem i  Augusti-brödernas    sällskap,    kände   sig   dock 


')  Det  var  ock  först  1790,  som  man  från  trycket  utgaf 
Fredmans  Epistlar,  bland  hvilka  dock  de  flesta  redan  1772  voro 
färdiga  till  tryckning. 

2)  Dagl.  Allehanda  N:o  180.  Nya  Allm.  Tidn.  N:o  121. 
E&dsprot.  d.  4  Nov.  och  Stadskonsist.  prot.  d,  19  Aug.,  6 
Okt.  allt  1773. 


179 

Kellgren  drifven  att  mot  både  skaldearten,  skalden 
och  hedersnamnet  uppträda,  och  han  gjorde  det  of- 
fentligt och  med  den  sårade  rätts-  och  sedekän- 
slans förtrytelse  och  med  den  varmhjertade  ungdo- 
mens brusande  ifver;  så  brusande,  att  han  glömde 
göra  rättvisa  ät  det  myckna  snillrika  och  sannt  po- 
etiska, som  dock  hos  den  angripne  sångaren  före- 
fanns.     Kellgrens  ord  voro  följande: 

»Anakreon,  hvar  är  ditt  loff 
En  annan  stulit  har  din  lyra, 
Som,  rik  i  fylleri  och  yra, 
Förtjusa  lärt  Priapi  hof; 
Som  lik  i  otukt  med  Chrysipper, 
Och  lika  rik  på  vittra  föl, 
Ur  svenska  krogars  Äganipper 
Sin  ådra  fyllt  med  dubbelt  öl. 
Hans  muser  sig  på  spinnhus  nära, 
Hans  gracer  ligga  under  kur. 
Och  uti  Platskans  ')  jungfru-bur 
Han  kärleksgudens  språk  lärt  föra  ^). 

Vi    känna    ej    något    annat   Bellmans  yttrande 
härom,  än  följande  till  fru  Schröderheim  sända  vers. 

Att  mina  strängar  spänna 
Och  nu  på  lutan  slå, 
Det  vågar  jag  ej  på. 
En  Kellgren  hvässt  sin  penna 
Mot  mig  i  stad  och  hof. 
Göm  detta  ^)  för  hans  öga ; 
Fastän  det  rör  mig  föga, 
Hans  klander  eller  lof. 


')  En  kopplerska,  vid  namn  Plåten,  som  i  Adolf -Fredriks- 
trakten höll,  hvad  Kellgren  kallade,  jungfrubur. 

^)  Orden  förekommo  i  första  upplagan  af  Kellgrens  skal- 
destycke Mina  Löjen. 

^)  Det  var  en  af  skrift  af  parentationen  öfver  Lundholm. 
Se  sid.  93. 


180 

Med  någon  afprutning  på  den  ungdomliga  och 
poetiska  häftigheten,  var  troligen  i  början  af  1770- 
talet  den  bildade  svenska  allmänhetens,  åtminstone 
flertalets,  omdöme  öfver  Bellman  ungefär  detsamma, 
som  Kellgren  uttalat.  Huru  den  tidens  bättre  skal- 
der icke  i  sina  kretsar  honom  upptogo,  är  redan 
berättadt;  likaså  huru  Fersen  betraktade  hans  dik- 
ter som  »krogpoesio.  Gjörwell  yttrade  sig  ock  med 
ovilja  om  dessa,  som  han  kallade  dem  »Vällustiga 
visor».  Äfven  Bergklint  och  Oxenstierna,  tyckas 
hafva  hyst  åtskilliga  betänkligheter.  Pä  denna 
punkt  stod  Bell  mans  skalderykte  åren  1766 — 1777. 


Men  under  Gustafs  regering  blef  litteratörernas 
och  allmänhetens  moraliska  finkänslighet  mycket 
försvagad;  orsakerna  dels  allmänt  europeiska  och 
litterära,  dels  enékildt  svenska  och  personliga,  för- 
hållanden. 

Frankrikes  då  för  tiden  stundom  mycket  lätt- 
färdiga litteratur  blef  till  följe  af  sin  snillrikhet 
mer  och  mer  i  Sverge  ')  känd  och  prisad,  och  1}^- 
kades,  kanske  ej  minst  genom  sitt  lättsinne,  att 
undantränga  den  föregående  tidens  allvarligare 
men  ock  mindre  lockande  vitterhet.  Härigenom 
blef  hos  mången  den  förra  känslan  för  renhet 
och  sedlighet  försvagad,  och  på  samma  gång 
naturligtvis  ock  den  förra  oviljan  mot  Bellman. 
Den  viltra  smak,  som  beundrade  Voltaires  sång  om 
La  Pucelle,  kunde  ej  fördöma  Bellmans  om  Ulla 
Vinblad.  Till  förändringen  bidrog  ock  Gustaf  den 
tredje  sjelf.  Det  mer  och  mer  osedliga  lefnadssät- 
tet  vid  hans  hof  och  bland  flere  hans  gunstlingar 
spridde  till  följe  af  både  konungens  och  gunstlin- 
garnas  snille   och   behag    sin  förledande  smitta  till 


')  Vid  samma  tid  har  en  dylik  anda  gjort  sig  gällande 
också  hos  Wieland  och  flere  Tysklands  skriftställare ;  på  sätt 
och  vis  likaså  i  England  genom  Fierlding  m.  fl. 


181 

andra  folkklasser.  Exemplet  från  tronen,  alltid  verk- 
samt, blef  det  än  mer,  när  det  gafs  af  en  snillrik  och  i 
mycket  älskvärd  konung.  Och  denne  sågs  nu  på 
ett  i  ögonen  fallande  sätt  hylla  Bellman.  Skalden 
hade  väl  blifvit  på  ett  föga  hedrande  sätt  skild 
från  den  första,  kanske  ock  från  den  tredje  bland 
sina  förut  innehafda  sysslor  och  hade  i  öfrigt  som 
person  ett  tämligen  tvetydigt  rykte.  Sådant  allt 
oaktadt  gaf  honom  konungen,  som  berättadt  är, 
inom  fä  år,  en  fördelaktig  syssla  samt  en  hoftittel; 
och  ehuru  dåtidens  anseddare  skalder  icke  ville 
kalla  honom  till  medlem  af  deras  sällskaper,  lät  dock 
konungen  stundom  kalla  honom  till  deltagande  i  sina 
enskilda  förlustelser,  och  sig  sjelf  kallas  till  fadder  vid 
hans  sons  dop.  Härigenom  hade  han  tagit  i  för- 
svar och  pä  sätt  och  vis  adlat  Bellmans  vitterhet. 
Följderna  uteblefvo  ej.  De,  som  ogillade  åtskilligt 
i  dennes  dikter,  vågade  ej  öppet  uttala  tänkesätt, 
så  uppenbart  stridande  mot  dem,  konungen,  den 
mägtige,  snillrike,  litterärt  bildade  konungen  äda- 
galaggt.  De,  som  till  följe  af  eget  tanke-  och  lef- 
nadssätt  ursäktade,  kanske  älskade  bellmanismens 
sjelfsvåldighet,  blygdes  ej  längre  att  öppet  uttala 
sina  tänkesätt,  sedan  konungen  med  sådant  exem- 
pel föregått.  De,  som  hittills  icke  tagit  kännedom 
om  den  af  många  klandrade  sångaren,  ansågo  sig 
numera  dertill  förpligtade,  sedan  denne  blifvit  af 
konungen  så  uppenbart  hyllad.  Det  blef  alltså  snart 
en  modesak  att  läsa  och  prisa  en  af  den  utmärkte 
fursten  så  firad  skald.  Beprisandet  blef  dock  snart 
icke  blott  en  modesak,  utan  ock  en  följd  af  den 
beundran,  som  bekantskapen  med  hans  stora  snille 
väckte;  och  dessutom  af  den  nya  anda,  det  fran- 
syska lättsinne,  som  begynte  göra  sig  gällande. 
Till  följe  af  denna  tidsrigtning  bihjade  nämligen 
några  skriftställare  att  stundom  egna  sina  snillen 
och  pennor  åt  föremål  af  mindre  sedlig  art;  och 
detta  blef  händelsen  också  med  Kellgren.  Denne, 
hvars    ungdoms-känsla    häftigt   upprest   sig  mot  en 


182 

dylik  vitterhet,  blef  dock  under  vistelsen  i  Stock- 
holm snart  lockad  att  sjelf  till  sådana  tänkesätt 
öfvergå;  lockad,  dels  af  starka  personliga  anlag, 
dels  af  den  i  många  högre  kretsar  herskande  tonen, 
dels  af  de  hasande  exemplen  från  Frankrike.  Han 
började  fördenskull  att  låta  i  Stockholms-Posten  in- 
taga articklar  af  den  förut  bittert  klandrade  Bell- 
man ;  och  skref  och  tryckte  sjelf  flere  skaldestyc- 
ken, i  hvilka  han  till  sina  älskarinnor,  Zulma  och 
Rosalie  m.  fl.  uttalade  känslor,  hvilka,  ehuru  klädda 
i  finare  ord,  likväl  voro  i  grunden  lika  klander- 
värda, som  dem,  Bellman  sjungit  för  Ulla  Vinblad^). 
Till  följe  af  sådana  tänkesätt  åtog  han  sig  ock  1790 
att  skrifva  ett  lofordande  företal  till  Fredmans 
Epistlar,  hvilka  då  skulle  utgifvas.  I  detta  gjorde 
han  rättvisa  åt  Bellmans  snille,  och  förklarade  hans 
dikter  vara  framhrustna  ur  en  lågande  hildnings 
sköte.  Han  ursäktade  ock  åtskilliga  dess  formfel. 
Eg.,  skref  han,  skaldens  känsla.,  eg  ynglingens  hjerta., 
älska,  drick  och  sjung,  och  du  skall  se  dessa  fel 
förvandlas  till  snilledrag,  eller  skall  du  ej  se  dem. 
Kellgren  tillät  sig  också  ett  försvar  för  oanstän- 
digheterna; ett  försvar,  som  ogillade,  icke  oan- 
ständigheten, osedligheten  i  sig  sjelf,  utan  blott 
framställninss-sättet,  om  nämlioen  detta  icke  var 
nog  lätt  och  behagligt.  År  1790  skref  Bellman 
flere  smärre  lustspel,  som  uppfördes  till  hofvets 
nöje.  Aret  derpå  och  med  Kellgrens  förord,  gaf 
honom  ock  Svenska  Akademien  det  lundbladska 
priset,  åt  honom  framför  Lidner  och  Hallenberg  -), 
och  förklarade  dervid  sin  aktning  för  hans  säll- 
synta och  originella  snille.  I  Februari  1792  har, 
säges  det,  Leopold  till  honom  skrifvit  en  sång,  som 
började  med  följande  rader: 


' )  Jfr.  t.  ex.  Kollgrens  sång  till  Rosalie  med  Bellmans 
till  Ulla  Vinblad  Epist.   N:o  2S  v.    5. 

^)  Lidner  hade  då  skrifvit  Spastaras  Död,  Aret  1783, 
Medea,  Yttersta  Domen;  och  Hallenberg  3  delar  af  sin  all- 
männa historia,  och  börjat  utgifva  Gustaf  Adolfs. 


183 

Odödlige  Belhnanl  du  andas  då  än! 
Ditt  blod,  som  din  vers  än  med  lijlighet  Jlyter ; 
Än  Sverge  af  kungen  bland  sångare  skryter, 
An  skryter  jag  af  att  dig  äga   till  vän. 

Så  högt  stod  i  vissa  kretsar  Bell  mans  anseende 
vid  slutet  af  Gustaf  den  tredjes  regering.  Littera- 
törernas välvilja  och  beröm  hade  likväl  äfven  då 
sin  gräns.  Oaktadt  Bellmans  erkändt  stora  snille, 
oaktadt  konungen  och  Schröderheim  honom  mycket 
hyllade;  detta  allt  oaktadt,  gjorde  sig  dock  rätts- 
ock  sedekänslans  fordringar  äfven  här  gällande. 
När  179!  lundbladska  priset  tillerkändes  åt  snillet 
i  hans  sånger,  yttrade  Svenska  Akademien  tillika, 
att  den  icke  derföre  gillade  valet  af  dessas  fö- 
remål ^)  och  anförde  dessutom  Bellmans  behöf- 
vande  tillstånd,  som  också  ett  skäl  att  tilldela 
honom  nämnda  belöning.  Ehuru  gäng  på  gång 
ombetrodd  att  skrifva  för  hofvets  nöje,  blef  han 
dock  aldrig  invald  i  Svenska  Akademien,  icke  i 
Vitterhets-akademien,  icke  ens  i  sällskapet  Utile 
Dulci.  T.  o.  m.  inom  Par  BrikoU  tyckes  han  hafva 
på  slutet  blifvit  i  någon  mån  undanträngd  af  Hall- 
man. Han  tillegnade  väl  flere  sånger  ät  några 
ryktbara  författare,  t.  ex.  Kellgren  och  Leopold, 
och  dessa  gjorde  rättvisa  åt  hans  snille.  Men  hvar- 
ken  de  eller  några  andra  anseddare  skriftställare 
plägade  med  honom  ett  närmare  och  personligt  um- 
gänge. Den  ende  bland  dåtidens  anseddare  snillen, 
som  förtroligare  med  honom  umgicks,  var  Sergel, 
hvilken  sjelf  någon  tid  gerna  sökte  muntra  lag. 
Kågra  andra  herrar  slogo  väl  öfver  honom  en  skå- 
depenning och  läto  på  sina  porslins-tallrikar  måla 
uppträden  ur  hans  dikter,  samt  voro  stolta  öfver 
att  se  hos  sig  den  ryktbare  och  snillrike  sångaren, 
oaktadt  dennes  mer  och  mer  tilltagande  torftighet. 
Men    bland    dem,   som    under   sista  tiden  mest  hyl- 


')  Svenska  Akad.  prot.  d.   19  Jan.   1791, 


184 

lade  och  drogo  till  sig  hans  egen  person,  fanns 
som  nämndt  är,  ingen  enda  anseddare  skriftställare. 
På  detta  sätt  och  till  denna  punkt  hade  under  åren 
1777—1792  Belhnans  rykte  utbildat  sig. 


Berättadt  är,  huru  efter  1792  de  andra  skal- 
dernas vänskaps-betygelser  tystnade.  Dertill  bidrogo 
icke  blott  konungens,  den  mägtige  beskyddarens  död 
samt  beskafienheten  af  Bellmans  sednare  sånger, 
och  lefnads-omständigheter;  utan  derjemnte  några 
då  inträflade  allmänna  och  verldshistoriska  händel- 
ser. En  ny  regent  förskjuter  ofta  den  föregåendes 
gunstlingar,  en  ny  tid  den  föregåendes  äsigter. 
Detta  sista  skedde  vid  nu  ifrågavarande  brytning 
så  fort  och  så  i  stort,  att  en  mer  hastig,  allmän 
och  djupt  gående  förändring  sällan  inträfiat.  Den 
fransyska  revolutionens  rysliga  företeelser  uppska- 
kade och  uppskrämde  alla  sinnen,  och  man  började 
inse,  att  orsaken  till  de  inträffade  gräsligheterna 
låg  till  betydlig  del  i  den  anda  af  otro,  lättsinne 
och  osedlighet,  som  tillförene  herrskat.  Från  ru- 
set af  dessa  förvillelser  uppväcktes  följaktligen  de 
flesta  Europas  folk,  och  äfven  det  svenska;  ocli 
detta  sednare  med  stort  skäl.  Högst  betänklig  hade 
näml.  varit  den  anda,  som  inom  vårt  fädernesland 
gjorde  sig  under  Gustaf  den  tredjes  regering  mer 
och  mer  gällande.  Sverge  Hck  bevittna  framdra- 
gandet af  mycket  sedeslösa  gunstlingar;  vidtagan- 
det af  många  också  i  moraliskt  hänseende  klander- 
värda styrelse-åtgerder;  uppkomsten  och  gynnandet 
af  en  litteratur,  som  gäckade  religionens  läror 
och  hvars  erotiska  och  bacchanaliska  sånger 
öppet  försvarade  ett  lättsinnigt  och  lastfullt  lef- 
nadssätt.  Det  var  naturligt,  att  svenska  folket, 
sedermera  väckt  till  allvar  och  eftersinning,  skulle 
vända  sig  med  ovilja  frän  det  myckna  klandervärda 
i  dessa  företeelser.     Ett   mer  allvarligt  oeh  sedlio;t 


185 

tänkesätt  gjorde  sig  ock  snart  gällande,  äfven  inom 
litteraturen.  Kellgren  sjelf  började  under  sina  sista 
är  att  till  ämne  för  sin  sång  välja  ej  mer  de  sju- 
dande lidelserna  eller  den  blinda  kärlek,  som  rasar, 
njuter,  ångrar  sig  och  flyktar,  utan  de  stilla  dyg- 
derna, tro,  sämja,  redlighet  och  oskuld.  I  dessa 
renare  och  ädlare  toner  instämde  det  yngre  skal- 
deslägtet,  och  i  synnerhet  Franzén.  Förändringen 
var  visserligen  i  sin  helhet  en  följd  af  verldshisto- 
riska  tilldragelser.  Inom  svenska  vitterheten  var 
dock  sist  nämnde  skald  det  främsta  och  förnämsta 
uttrycket  för  den  anda  af  renhet  och  allvar  som 
gjorde  sig  gällande  i  motsats  till  den  nästföregåen- 
de   tidens    såväl   erotiska  som  bacchanaliska  poesi. 

Med  hänsyn  till  den  förra,  minnas  vi,  huru  den 
med  allt  sitt  snille,  dock  hade  sitt  lif  och  sin  lust 
i  den  smittsamma  atmosferen  af  yppighetens  bou- 
doirer  eller  krogarnas  s.  k.  kärlckstempel,  och 
bland  sådana  skönheter  som  Rosalie  och  Zulma 
i  den  förra  och  Ulla  Vinblad  i  den  andra  kretsen, 
samt  i  den  dyrkan,  som  åt  sådana  huldgudinnor 
egnades.  Hvad  hade  för  svenska  folket  följden  blif- 
vit,  om  en  sådan  erotisk  vitterhet,  åtföljd  af  en 
motsvarande  bacchanalisk,  fått  en  längre  tid  in- 
verka på  allmänna  tänkesättet?  Det  var  Franzén, 
som  från  en  sådan  fortsättning  frälsade  oss.  Det 
var  han,  som  genom  sina  sköna  sånger  om  Selma 
återförde  svenska  erotiken  till  oskuldens  och  naturens 
paradis. 

Lika  kraftigt  och  välgörande  inverkade  han  ock 
på  den  bacchanaliska  litteraturen;  eller  rättare 
sagdt  på  de  glada  sällskaps-sångerna.  Sådana  upp- 
stämdes också  af  honom,  men  icke  sjelfsvåldiga  och 
vilda,  såsom  Bellmans,  utan  lugna  och  smakfulla, 
mer  verkligt  anakreontiska.  De  voro  tillika  i  hög 
grad  både  snillrika  och  formfulländade,  t.  ex.  Sörj 
ej  den  gryende  Dagen  förutl  eller  Goda  gosse, 
glaset  töm!  m.  fl.     Vi  minnas  verserna 


eller 


186 

Drick  ur  den  sparade 
Ungdomens  hål! 
Drick  den  bevarade 

Oskuldens  skål! 

Glädje  och  dygd 

Elda  hvarannan; 

Kransad  om  2)a7inan, 

Visheten  skämtar  i  vinrankans  skygd. 

Drick  inen  sällan  och  med  mått ! 
Minns,  hvad  Syrach  skrifvit! 
Vin  och  vänskap  smaka  godt, 
När  de  gamla  blifvit. 
Tänk  hvad  fröjd  på  gamla  daW 
Gubbens  hjerta  känner! 
Gammalt  vin  har  gubben  qvar 
An  åt  gamla  vänner. 

Hvilken  himmelsvid  skilnad  i  anda  och  ton 
mellan  en  dylik  sång  och  Bellmans!  Att  i  synner- 
het under  den  allvarligare  tid^  som  efter  1792  in- 
trädde, dessa  så  sköna  och  tillika  så  rena  sånger 
skulle  i  hvarje  ädlare  sinne,  hvarje  ädlare  sällskap 
undantränga  bellmanismen,  var  naturligt.  Så  skedde 
ock.  Uppburna  af  vackra  åhlströmska  melodier  och 
tillika  af  ett  innehåll,  som  kunde  sjungas  och  må- 
ste älskas  i  hvad  sällskap  som  häldst,  blefvo  de 
ock  under  nu  inträdande  tidskifte  med  förtjusning 
sjungna  långt  mer  än  med  Bellmans  varit  händel- 
sen både  förut  och  efteråt. 

Ofvannämnde  omskapning  genomförde  Franzén 
utan  någon  polemik  mot  den  förra  tidens  författare. 
Han  uppstämde  blott  sina  egna  snillrika  ocli  rena 
sånger.  Det  behöfdes  ej  mer.  Vid  dessa  ljud  vände 
sig  svenskarne  genast  från  den  förra  tidens  både 
erotiska  och  bacchanaliska  sånger,  och  helsade  med 
jubel  uppenbarelserna  af  en  högre  och  renare  vitterhet. 

Till  denna  förändring  bidrogo  ock  flere  den 
nya  tidens  skalder,  A.  Gr.  Silfverstolpe,  A.  C.  Kull- 


187 

berg,  i  flere  fall  ock  J.  D.  Valerius;  och  ej  minst 
fru  Lenngren.  Genom  hennes  snillrika  teckningar 
ur  folklifvet,  såväl  allmogens  som  medelklassens, 
blefvo  också  på  detta  fält  Bellmans  dikter  undan- 
trängda 5  häldst  dessa  sednare  förnämligast  tecknade 
icke  det  egentliga  folklifvet,  utan  blott  en  del  af 
hufvudstadens  kroglif. 

Under  flere  år,  ungefär  1795—1812,  har  all- 
mänheten vanligtvis  fällt  öfver  Bellman  det  om- 
döme, att  han  var  en  utomordentligt  rikt  begåfvad 
skaldenatur,  och  tillika  en  god-  och  gladlynnad  men- 
niska ;  —  men  att  han  bortslösade  på  ovärdiga 
ämnen  sina  herrliga  poetiska  gäfvor,  och  på  ett 
oordentligt  lefnadssätt  sin  helsa  och  sin  tid ; 
och  att  hans  bästa  dikter  visserligen  öfverflödade 
af  lif  och  snille,  men  tillika  ofta  nog  af  råhet, 
sjelfsvåld  och  osedlighet  ^).  Också  hördes  de  nästan 
aldrig  i  fruntimmerssällskap  föredragas,  och  äfven 
i  manliga  samqväm  blefvo  de,  som  sagdt,  mer  och 
mer  undanträngda  af  Franzéns,  Valerii  m.  fl,  sånger. 

Sådana  ungefär  voro  de  äsigter,  som  under 
åren  1795 — 1812  mer  och  mer  stadgade  sig  såsom 
allmänhetens  slutliga  omdöme  öfver  Bellman  och 
hans  poesi. 

Ehuru  grundad  och  rotfästad  denna  uppfatt- 
ning tycktes  vara,  började  dock  efter  några  är  en 
helt  annan  låta  höra  sig. 

Upplysnings-tidehvarfvets  rationalism  hade  äl- 
skat mer  förnuftet  än  inbillningskraften  och  inom 
poesien  h3'st  ej  ringa  benägenhet  för  lärodik- 
ter. Den  sedermera  uppträdande  europeiska  reak- 
tion, vi  nyss  omtalat,  var  fiendtligt  sinnad  mot  hela 
upplysnings-tidehvarfvet    och  dess  rationalism,  följ- 

')  J.  G.  Carlén  säger,  att  mau  under  den  tiden  skämdes 
för  att  sjunga  Bellman.  Så  torde  ock  ofta  nog  varit  händel- 
sen. Danska  tidskriften  Xordia  1794.  s,  48  tillerkände  Bell- 
man snille,  qvickhet,  naivitet;  men  beskyllde  honom  för  osed- 
lighet i  innehåll  och  smaklöshet  i  form. 


188 

akteligen  ock  mot  lärodikten;  men  hyllade  i  stäl- 
let den  skaldekonst,  som  hufvudsakligen  rörde  sig 
inom  känslans  och  inbillningens  verld.  Denna  den 
europeiska  reaktionens  åsigt  följdes  helt  och  hållet 
af  dess  fosterbarn,  den  svenska  fosforismen.  En 
bland  dennas  läror  var,  att  man  borde  skilja  skal- 
dekonst och  sedelära  frän  hvarandra;  och  icke  ge- 
nom inblandning  af  den  sednare  grumla,  som  man 
sade,  innehållet  af  den  förra.  De  flesta  vittra  tide- 
hvarf  hade  dock  tvärtom  sökt  förena  begge  och 
fordrat  af  skaldekonsten,  att  den  skulle  icke  blott 
försköna  utan  ock  förädla.  Det  grekiska  kalon 
kagathon,  det  latinska  Utile  Dulci,  det  danska  Ej 
blöt  til  Lyst,  det  svenska  Nytta  och  Nöje  utgjorde 
dock  lösen  för  det  vittra  tänkesättet  under  flera 
föregående  tidehvarf,  också  här  i  Sverge;  t.  ex. 
det  Nordenflycht-gyllenborgska  och  det  leopoldska. 
Men  det  var  just  mot  denna  åsigt,  denna  förening, 
som  fosforisterna  förklarade  krig.  De  framhöllo 
sin  nya  grundsats  sä  mycket  ifrigare,  som  det 
var  också  på  den  och  pä  dess  påstådda  sanning 
och  vigt,  som  de  grundade  sitt  anspråk,  att 
vilja  införa,  och  sin  ära  att  hafva  infört  en  all- 
deles ny  skola  i  Sverges  vitterhet.  När  den  när- 
mast föregående  blef  af  dem  underkänd,  anfördes 
som  ett  dertill  bidragande  skäl,  att  dess  sällskaps- 
och  dryckes-sånger  genom  sina  uppmaningar  till 
sans  och  måttlighet  innehöllo  en  moralisk  och  sen- 
timental beståndsdel,  som  icke  hörde  till  skalde- 
konsten, utan  tvärtom  störde  den  af  allt  annat 
oblandade  skönhets-förtjusning,  poesien  borde  åstad- 
komma. I  detta  hänseende  angrep  man  i  synner- 
het Valerius,  hvilkens  dryckes-  och  sällskaps-sån- 
ger voro  vid  den  tiden  serdeles  älskade,  men  mot 
hvilken  fosforist-anföraren  Atterbom  ^)  besynnerligt 

')  Atterbom  som  både  person  och  i  allmänhet  som  skald 
var  utmärkt  genom  sedlig  renhet.  Hans  omdöme  öfver  Bell- 
man  utgör  derföre  ett  nästan  oförklarligt  undantag,  en  högst 
besynnerlig  psykologisk  företeelse. 


189 

nog  hyste  en  verklig  förbittring  Denna  gaf  sig 
luft  medelst  en  i  Phosphoros  1812  införd  mellan  Va- 
lerius  och  Bellman  anställd  jemnförelse,  hvilken 
med  motbjudande  orättvisa  nedsatte  den  förre,  och 
upphöjde  den  sednare  —  också  derföre,  att  dess 
poesi  icke  grumlades  af  någon  moralisk  tillsats. 
Besagde  recensjon  var  det  första  svenska  kraftful- 
lare uppslaget  till  den  Bellmans-dyrkan,  som  seder- 
mera tagit  fart.  Emellan  förra  tidens  nyss  anförda 
uppfattning  af  nämnde  skald,  och  den  beundran, 
Atterbom  ville  införa,  uppstod  nu  en  häftig  och 
långvarig  strid.  Sedekänslan  vände  sig  fortfa- 
rande med  ovilja  från  det  ultra-  både  bacchanti- 
ska  och  bacchanaliska  i  hans  poesi,  hvaremot  Va- 
lerii  och  än  mer  Franzéns  snillrika,  glada  och  god- 
modiga sånger  voro  mycket  älskade  och  blefvo, 
fosforismen  till  trots,  beständigt  sjungna  också  inpå 
1820-talet.  Men  allmänheten  älskar  ombyte ;  och 
fosforisterna  voro  outtröttliga  i  bemödandet,  att  in- 
pregla  nämnda  sina  åsigter  och  lyckades  att  mer 
och  mer  göra  dem  hos  det  up])växande  slägtet  gäl- 
lande. Sådant  blef  möjligt  till  följe,  icke  blott  af 
ofvan  uppräknade  skäl  och  af  den  sanning,  som  till 
en  del  i  fosforismens  påstående  förefanns,  utan  ock 
af  hvarje  ungdoms  vanliga  benägenhet  att  omfatta 
nya  åsigter  och  tro  sig  kallad  att  införa  en  ny 
tid.  Skuggsidorna  hos  Bellman  hade  ock  1812  bör- 
jat glömmas  och  af  hans  poesi  kände  allmänheten 
blott  hans  epistlar  och  sånger,  och  bland  dem  en- 
dast några  de  utmärktaste.  Derlill  kom  ock  den 
tillfälligheten,  att  samtidigt  med  hvarandra  just  då 
framstodo  jemnte  den  äldre  Hjorts  berg  tvä  yngre 
mästare  i  konsten  att  sjunga  Bellman,  näml.  Ker- 
nell  och  Raab,  hvilkas  föredrag  mägtigt  verkade  till 
skaldens  stigande  anseende.  Att  älskare  af  ett  upp- 
sluppet sällskaps-lif  skulle  med  glädje  omfatta  en 
åsigt,  som  öfver  detsamma  kastade  ett  poetiskt 
skimmer,  är  lätt  att  förstå.  Redan  omkring  1816 
hördes  ock  i  Uppsala  åtskilliga  studenter  med  stöd 


190 

af  fosforisternas  beröm  anföra  snillet  Bellman,  som 
ursäkt,  som  försvar  för  deras  eget  oordentliga  lefnads- 
sätt  ^),  likaså  flerestädes  inom  vårt  fädernesland. 
Sedekänslan  och  de  gamla  äsigterna  sträfvade  dock, 
som  sagdt,  länge  och  ihärdigt  mot  denna  Bellmans- 
dyrkan.  Några  till  dess  allmännare  införande  gjorda 
försök  ville  derföre  icke  då  för  tiden  lyckas.  Till 
firande  af  nämnde  skald  och  af  det  lustiga  lifvet 
på  hans  tid  och  i  hans  sånger,  blef  förnämligast 
af  Dahlgren  som  grundläggare  eller  åtminstone  som 
främste  sångare  år  1824  stiftadt  ett  s.  k.  Bellmansht 
Sällskap.  Det  bestod  af  några  bildade  personer 
med  böjelse  för  hvarjehanda  glada  tidsfördrif,  dock 
alltid  med  sans  och  mätta.  Enligt  stadgarna  borde 
likväl  alla  kunna  förtära  brännvin  och  sillsalad. 
På  Dahlgrens  förslag  skulle  ock  en  hvar  bland  dem 
uppträda  som  en  gengångare,  en  alter  idem  af 
någon  bland  de  bellmanska  kroghjeltarna;  Dahl- 
gren sjelf  som  magister  Gåse.  Om  sällskapets  verk- 
samhet skref  han  ett  protokoll  på  spetsen  af  ett 
hrännvins-glas ;  —  en  annan  gång  och  till  sällska- 
pets uppbyggelse  en  predikan  öfver  Bellmans  vers: 
Är  jag  född,  så  vill  jag  lefva  '^)  —  —  en  tredje 
gång  en  åt  sällskapet  egnad  dikt;  egentligen  en  tra- 
vestering af  första  raderna  i  Tegnérs  Axel.  Det 
hette  : 

Den  gamla  tiden  är  mig  kär, 

Den  fredmanska  försupna  tiden; 

Ty  glad  den  var  som  juletiden., 

Och  modig  såsom  finkel  är. 

An  ligger  bort  vid  Djurgårds-landen 

Dess  återsken  vid  himlaranden, 

Och  rusiga  gestalter  gå, 

I  gula  byxor,  jackor  blå, 

')  Vi  åsyfta  härmed  ingalunda  de  Atterbom-kernellska 
Bellmans-mötena,  hvilkas  renhet  är  både  känd  och  erkänd  j 
utan  andra  samqväm  af  högst  förderflig  art;  och  af  hvilka  vi 
sågo  många  motbjudande  exempel. 

2)  Se  sid,   164. 


191 

Från  himlen  och  till  krogen  neder. 
Med  vördnad  ser  jag  upp  till  eder, 
I  kämpar  från  en  högre  verld, 
Med  becksömsskor  och  korta  svärd. 
-    En  utaf  dessa  små  kusiner 
Jag  kände  i  min  harndomsdar. 
På  jorden  stod  han  ännu  qvar; 
En  brännvins-Jlaska  i  ruiner. 
Från  purpurfärgad  näsa  sken 
Allt  brännvin,  som  han  nedsväljt  hade; 
Och  skråman  i  hans  panna  sade, 
Hvad  runan  på  en  bautasten  o.  s.  v. 

Dessa  och  dylika  försök  att  återupptaga  den 
bellmanska  dryckes-sången,  ville  man  likväl  då  för 
tiden  icke  lemna  ät  offentligheten.  Medlemmarna, 
män  af  medborgerligt  anseende,  kunde  ej  heller 
tycka  om  att  inför  allmänheten  framställas  som 
gengångare  af  Mollberg,  Movitz  m.  fl.  I  längden 
kunde  de  väl  ej  heller  finna  sig,  än  mindre  visa 
sig  roade  af  en  vitterhet,  sådan  som  den,  af  hvil- 
ken  vi  nyss  infört  ett  prof,  och  hvilken  tiden  och 
en  förädlad  sinnesstämning  alldeles  växt  ifrån.  De 
drogo  sig  småningom  tillbaka  frän  dessa  nöjen,  och 
sällskapet  upplöstes. 

Ett  annat  försök  rönte  också  i  början  föga  men 
sedermera  sä  mycket  större  framgång.  År  1823 
öppnades  subskriptionslistor  för  resande  af  en  min- 
nesvård öfver  den  ryktbare  dryckessångaren  ^), 
och  meningen  var  att  i  ett  tempel  uppställa  hans 
kolossala  bild.  Men  svenska  folkets  då  varande 
sinnesstämning  understödde  icke  företaget,  och  den 
summa,  man  lyckades  åstadkomma,  steg  blott  till 
omkring  6,000  kronor.  Man  måste  således  åtnöjas 
med  att  uppresa  blott  hans  bröstbild.  Konungen 
skänkte  dertill  passande  plats  på  Djurgärden,  och 
Byström    utarbetade    modellen    kostnadsfritt.      Den 


')  Det  skall  hafva  varit  i  synnerhet  af  en  rådman  Berger 
i  Stockholm,  som  denna  sak  blifvit  diifven  och  grnomdrifven. 


192 

26  Juli  1829  blef  bilden  aftäckt  i  närvaro  af  ko- 
nungen,^ kronprinsen  och  af  en  stor  skara  menni- 
skor.  Årsdagen  deraf  har  sedermera  allt  jemnt 
varit  högtidligen  firad.  Stockholms  innevånare  hafva 
talrikt  deltagit  i  dessa  fester,  lockade  af  årstidens, 
ställets  och  bildens  skönhet  samt  af  skaldens  snille 
och  tillika  af  tacksamhet  för  de  sånger,  med  hvilka 
han  förherrligat  deras  vackra  stad  och  dess  om- 
gifningar. 

Striden    mellan    de    olika    uppfattningarne  var 
dock  härmed  ingalunda  utkämpad. 

Uppresandet  af  Bellmans  bild  och  årliga  fi- 
randet af  hans  minne,  hans  mer  än  andra  skalders 
och  medborgares,  blef  af  många  icke  blott  ogilladt, 
utan  ock  med  bitterhet  tadladt.  Då  ännu  lefvande 
Baltzar  Bogislaus  v.  Plåten,  grundläggaren  af  Göta 
kanal,  sades  hafva  med  skarpa  ord  klandrat  orätt- 
visan af  att  med  serskild  minnesvård  hedra  en  så- 
dan person  som  Bellman,  under  det  stora  statsmän, 
krigare  och  snillen  t.  ex.  Axel  Oxenstierna,  Len- 
nart Torstenson,  Erik  Dahlberg  m.  fl.  icke  erhål- 
lit någon  motsvarande  utmärkelse.  En  annan  sä- 
gen var,  att  Matthias  Rosenblad  sagt:  så!  skall 
man  nu  resa  tninnesvård  åt  Bellmanl  jag  har  sett 
den  herrn  ligga  i  rännsteiien  ffj  Wieselgrens  rätts- 
och  sedlighetskänsla  kom  i  uppror  och  framkastade 
skarpa  ord  så  väl  mot  bellmanska  festerna,  som 
mot  Bellmans  skaldekonst.  Vi  minnas  infallet;  fin- 
kel är  finkel,  äfven  om  det  hålles  i  geniets  guldpo- 
kal. Han  blef  väl  för  sina  äsigter  med  mycken 
förbittring  angripen  af  W.  v.  Braun,  men  fick  å 
andra  sidan  mänga  medhållare.  När  firandet  af 
Bellmans-festen  började  öfvergå  till  årshögtid,  lästes 
i  ett  par  tidningar  en  protest,  ur  hvilken  vi  an- 
föra följande  ord.  Skall  man  nu  en  gång  hvarje 
år  fira  Bellmans  minne,  men  Luthers  blott  en  gång 
under  hvarje  århxindrade.  —  Bellman  var  visserligen 
ett  stort  snille;  men  är  han  väl  till  en  sådan  utmär- 
kelse berättigad,  han  mer  än  Stiernhjelm,  Kellgren, 
Lidner  och  Stagnelius  ?  —  Maji  måste  visserligen  be- 


193 

undra  snillet;  men  månne  man  ej  bör  beklaga  an- 
vändandet? och  månne  icke  Belhnan  adlat  fylleriet? 
och  bör  man  väl  på  så  utmärkt  sätt  fira  en  man, 
som  varit  ett  ovärderligt  fast  kanske  medvetslöst 
redskap  i  den  dåvarande  brännvinsidkande  regerin- 
gens egennyttiga  händer,  m.  m.  Mot  dessa  anklagelser 
kom  till  tidningen  Dagligt  Allehanda  ')  en  s.  k. 
vederläggning,  som  påstod,  att  Bellmans  väsende 
var  fint,  luftigt,  skyggt;  att  han  icke  var  en  rum- 
lare;  att  han  var  svår  att  locka  till  kalas;  att  han 
drack  stundom  ett  par  glas  fnare  vin,  men  blott 
sällan  öfverlastade  sig;  att  hans  källarlif  bestod  i 
att  stundom  i  en  vrå  vid  en  butelj  svagdi^icka  och 
med  pipa  i  munnen  betrakta  hvimlet  och  uppsnappa 
originalerna  till  sina  figurer;  —  att  han  aldrig  hade 
några  källareskulder;  att  i  Lafontaines  gråtmilda 
romaner  finnes  tiotusen  gånger  mer  obskeniteter  än 
hos  Bellman !  2)  att  denne  troligtvis  aldrig  vewlat 
ett  ord  med.  Mollberg,  Movitz  eller  Ulla  Vinblad 
o.  s.  V.  Artickeln  stod,  som  man  ser,  i  öppen  strid 
mot  nyss  anförda  samtida  uppgifter,  och  ingen  hade 
ined  utsättandet  af  sitt  namn  velat  svara  för  inne- 
hållet. Den  blef  ock  af  tidningen  Journalen  i  mänga 
])unkter  motsagd  och  vederlaggd  ^),  utan  att  någon 
sedermera  till  dess  försvar  uppträdde.  —  Så  be- 
skaffad var  denna  skrift.  Men  oaktadt  ingen  an- 
gifvit  sig  som  dess  ansvarige  författare;  oaktadt 
dess  i  ögonen  fallande  osannolikheter  och  osan- 
ningar; oaktadt  den  stod  i  öppen  strid  med  flere 
samtidas  u])pgifter;  oaktadt  Journalens  utförliga  ve- 
derläggning blifvit  obesverad;  allt  detta  oaktadt, 
liafva  dock,  märkvärdigt  nog,  många  inhemska  för- 
fattare antagit  den  som  historisk  källa.  I  följd 
häraf  blef  Bellman  också  i  utlandet   firad,  dock  oss 


')  D.   13  Sept.  1832. 

')  Med  anledning  af  utfallet  mot  Lafoutaine  ocli  af  an- 
dra omständigheter  misstänktes  artickeln  vara  kommen  från 
fosforisterna. 

=  )  N:o   254—259  år   ]832. 

Fryxells  Berätt.     45.  -  13 


194 

veterligen  blott  inom  Tyskland  och  Danmark.  I  det 
förra  hade  Arndt  redan  längesedan  förklarat  honom 
vara  idealistisk,  humoristisk,  icke  utsväf vande;  och 
nu  uppträdde  der  flere  eftersägare,  af  livad  fosforis- 
men lärt.  Också  i  Danmark  har  han  blifvit  mycket 
uppburen  ;  i  förra  tider  af  Baggesen  och  fosforist- 
vännen  Mollbech  och  i  sednare  tider  än  mer  af  Heiberg. 
K.  Ploug  har  ock  ät  dem,  som  klandrat  Bellman, 
gifvit  namn  af  Spidshorgere  i  Aandens  Rige,  o.  s.  v. 
Denna  nya  Bellmans-dyrkan  rönte  dock  fortfa- 
rande motstånd.  Man  tyckte  väl,  att  ett  skaldestycke 
kunde  vara  förträffligt,  utan  någon  deri  bestämdt 
framträdande  sedlig  rigtning,  men  ingalunda  med  en 
bestämdt  osedlig;  —  och  man  påstod,  att  moralens 
bud,  som  gällde  för  allt  annat,  borde  gälla  äfven 
för  skalden,  för  skaldekonsten.  Hvad  serskildt 
Bellmans  dryckessånger  angick,  tyckte  man,  att 
flertalet  bland  dem  hade  sin  lust  och  varelse  just 
i  grofva,  osedliga  utsväfningar.  Att  nu  en  sådan 
skaldekonst,  om  än  aldrig  så  snillrik,  skulle  fram- 
för andra  beprisas,  deremot  protesterade  man  ytterli- 
gare ifrigt,  ihärdigt,  oafvisligt.  Hvad  i  den  vägen 
inom  Sverge  yttrades,  är  redan  berättadt.  Äfven 
från  främmande  land  förnummos  ogillande  röster. 
I  Frankrike  hette  det,  att  Bellman  sysselsatte  sig 
med  att  beskrifva  sin  tids  förstörda  rumlare  och 
deras  utsväfningar  ^).  Tyska  litteratur-historikern 
Scherr^)  berömde  snillet  och  egendomligheten,  men 
tillade,  att  Bellman  var  jemnte  poet  också  en  van- 
lig rumlare  och  dryckeshult  ^);  och  att  han  alltför 
ofta  uppträdde  i  sistnämnde  egenskaj)  och  var  då 
en  brännvinskrogens  Anakreon,  som  med  välbehag 
rörde,  till  och  med  vältrade  sig  i  den  simplaste  rå- 
het *),    och    att    han    då    sjönk    ned    till  en  ömklig 

')  Des  scenes  cVorgie  et  le  train  de  vie,  que  menaient 
les  roueés  de  cette  epoque.     (Biographie  universelle). 

^)  Allgemeine  Literatur  Geshichte  tr.  1861,  l:sta  upplagan 
är  af  1750—51. 

')  Gemeiner   Wiistling  und  Trunhenhold  s.   522. 

*)   In   Trivialität  und  Gemeinheit. 


195 

krogpoesi  ^),  som  var  lika  dålig  till  innehåll  som 
form.  Professor  Linsen  i  Helsingfors  skref  år  1843, 
att  Bejlman  var  en  rusets  och  liderlighete7is -)  poet, 
att  han  utmärkt  sig  genom  oanständiga  sånger  ^), 
och  att  dessa  otäcka  själsutg jutets  er  *)  vanpryda 
nordlanjiens  rena  och  allvarliga  språk  ^),  och  att 
man  måste  undra  öfver,  att  han  kunnat  blifva  så 
hedrad,  så  tillbedd  ^).  8å  allvarliga  voro  ännu  åt- 
skilliga protester  mot  den  Bellmansdyrkan,  man 
efter  1812  ville  införa. 


I  fall  detta  sedlighets-känslans  envisa  motstånd 
skulle  kunna  besegras,  måste  man  fördenskull  bibringa 
allmänbeten  den  öfvertygelse,  att  Bellman  och  hans 
sånger  icke  voro  moraliskt  klandervärda,  utan  sna- 
rare tvärt  om.  Detta  märkvärdiga  försök  åtog  sig 
Atterbom  år  1852,  och  gick  deri  så  långt,  att  han 
påstod  och  sökte  bevisa,  att  det  ^innersta  af  Bell- 
mans  skaldekonst  var  ett  sedligt..,  och  att  »total- 
intrycket  af  densamma  innehar  en  oskuld»  Vi  tro 
dock,  att  dessa  och  flere  andra  hans  omdömen  öf- 
ver  Bellman  liksom  några  till  stöd  för  dem  an- 
iörda  uppgifter  äro  alldeles  stridande  mot  sanna 
förhållandet.  Derföre  och  emedan  de  likväl  blifvit 
som  sanna  af  en  stor  mängd  antagna,  och  tillika 
emedan  de  äro  både  historiskt  och  moraliskt  vill- 
seledande;  —  af  båda  dessa  skäl  tro  vi  oss  böra 
dem  bestämdt  motsäga  och  tillika  gifva  skäl  för 
vår  i  flere  fall  mot  Atterboms  m3'cket  olika  upp- 
fattning. Vi  skola  fördenskull  till  läsarens  pröf- 
ning  inrycka  punkt  efter  punkt  de  skäl,  Atter- 
bom härutinnan  till  försvar  för  besagde  åsigter 
framlaggt:  —  och    likaså    hvad    deremot  varit  an- 

')   Zu  jammerlichen  Bänkelsängerei . 

*)    Vita   temulenUe  et  dissolutce  vatem. 

')   Obscenis  canticis. 

*)  Focdce  (inimi  effussiones. 

*)  Ingenuam  et  gravera  lingtiam  septen(rionum. 

*)  Adeo  coli  et  adorari. 


196 

märkt  af  Journalen  (1832  d.  29  Okt.  och  följande) 
ined  tillägg,  af  livad  för  denna  sida  af  saken  blif- 
vit  eller  kan  ytterligare  bliiVa  anfördt.  Under- 
sökningens utförlighet  har  sitt  försvar  i  ämnets 
historiska  och  i  synnerhet  moraliska  vigt. 

1:0.  Som  ursäkt  för  lättsinnet  och  osedlighe- 
ten i  Bellmans  sånger,  har  Atterbom  sagt,  att  dessa 
Häckar  voro  mer  tidsandans  än  hans  fel;  och  att 
de  voro  följder  af  den  oordentliga  och  osedliga 
anda,  som  då  rådde  i  Sverge  '). 

Svar.  Det  var  ej  sä.  Den  anda,  som  under 
tiden  för  Bellmans  bildning  och  första  bacchana- 
liska  uppträdande  (1762 — 1772)  rådde  i  Sverge, 
förtjenar  icke  en  sådan  beskyllning.  Enskilda  och 
ej  få  drog  af  lättsinne  förekomma  då,  liksom  all- 
lid och  öfverallt,  och  det  i  så  väl  lifvet  som  vitter- 
heten. Men  i  det  hela  taget,  herrskade  en  i  många 
iall  serdeles  allvarlig  sinnesstämning.  Den  tidens 
konungahus  och  hof  voro  långt  mer  sedliga  än 
under  närmast  både  föregående  och  efterföljande 
regenter.  Den  tidens  vitterhet,  företrädesvis  danad 
af  fru  Nordenflycht  och  Gyllenborg  och  i  samma 
anda  utbildad  af  Bergklint,  Celsius,  Gjörwell,  Lillie- 
stråle,  Mörck  m.  fl.,  ifrade  varmt  för  dygd  och  rena 
seder.  Den  tidens  vetenskaplighet,  ledd  af  Berg- 
man, Celsius,  Dalin,  Ihre,  Lager bring,  Linné  och 
Wargentin,  har  i  djup  och  allvar  sällan  haft  sin 
like.  Den  tidens  politik  företedde  en  vigtig  strid 
om  bästa  sättet  att  främja  fäderneslandets  väl, 
genom  antingen  konungamagtens  ökande  eller  det 
fria  statsskickets  bibehållande,  genom  antingen  Hat- 
tarnas eller  Mössornas  grundsatser;  en  strid,  som 
manade  hvarje  fosterlandsvän  till  allvarliga  tan- 
kar, allvarlig  sinnesstämning.  Den  tidens  reli- 
giösa lif  företedde  lika  vigtiga  strider  mellan  stats- 
kyrka, pietism,  herrnhutism  och  swedenborgianism. 
Sådan,  så  i  alla  rigtningar  allvarlig  var  den  tid, 
i  hvilken    Bellman    fick    sin    bildning,  och  det  var 

'y^Siare  och  Skalder  6.   5.   U3.   148. 


197 

tillika  i  ett  ordentligt  och  kristligt  föräldrahem, 
som  han  uppfostrades  och  sjelf  skref  sina  första 
sånger. 

2:0.  Som  en  annan  förklaring,  en  annan  ur- 
säkt har  Atterbom  anfört,  att  yrseln  i  Belhnans 
dryckessånger  var  eti  verkan,  ett  uttryck  af  det 
glädjerus,  hvarmed  nationens  flertal,  efter  slutet  af 
den  långa  och  föraktade  partistyrelsen,  kände  sig 
under  en  ungdomlig  konungs  spira  vaknadt  till  nytt 
ungdomslif  ^). 

Svar.  Det  var  ej  sä.  Vid  revolutionen  1772 
var  Bellman  32  är  gammal  och  som  person  och 
skald  fullbildad.  Han  hade  redan  flere  är  förut 
stiftat  Bacchi  orden  och  i  den  samma  liksom  vid 
tlere  andra  tillfällen  skrifvit  många  hacchanaliska 
sånger,  utmärkta  genom  yrande  osedlighet  och 
dryckenskapslust.  Hans  redan  på  1760-talet  fram- 
trädande och  fullt  utbildade  s.  k.  yrsel  kunde  så- 
ledes icke  vara  alstrad  af  förtjusning  öfver  en  först 
sednare  inträffad  statshvälfning. 

3:o.  Atterbom  har  sagt,  att  Bellman  var  en 
omedelbar  naturskald; -)  det  vill  väl  sägn,  icke  en 
bland  dessa  lärda  poeter,  som  bildat  fig  efter  främ- 
mande, mest  fransyska  mönster. 

Svar.  Ovedersägligt  är,  att  Bellman  i  mycket 
följde  sin  egen  och  sin  sjelfvalda  omgifnings  natur 
och  var  i  många  fall  en  högst  originel  företeelse. 
Men  genom  vårdad  uppfostran  var  han  ock  en  låid 
poet,  som  kände  flere  främmande  länders  språk 
och  vitterhet.  Hans  dikter  öfverllödade  af  utländ- 
ska ord  och  voro  i  åtskilligt  bildade  efter  fransyska 
dels  äldre,  dels  yngre  mönster^).  PJn  ej  ringa  del 
af  hans  musik  var  likaledes  lånad  från  samma 
land.  Han  var  således,  ehuru  i  annan  väg,  påver- 
kad af  franska  föredömen  5  han  liksom  Kellgren 
och  Leopold. 

' )  Siare  och  Skalder  (».  G. 
^)  Siare  och  Skalder  6.  4. 
')  Se  härom  Journalen   1832   Okt.  månad. 


198 

4:0.  Atterbom  liar  föi-estafvat  och  andra  hafva 
efter  honom  inängfaldiga  gånger  och  som  en  tros- 
artickel  upprepat  det  påståendet,  att  det  är  sven- 
ska folklifvet,  som  Bellnian  målat.  Man  har  sagt, 
att  hans  dikter  innehålla  någonting  albnänneligen 
svenskt,  någonting  ur  svenska,  grundlynnets  djupa- 
ste innandöme  hämtadt;  ^)  och  en  annan  gång,  att 
att  han  gripit  det  närvarande  national-lifvet  i  dess 
innersta'-). 

Svar.  Nej,  och  Nej  omigen !  Hos  svenskar 
liksom  hos  andra  nordiska  folk  anträlfas  tyvärr 
ofta  nog  mycken  benägenhet  för  dryckenskap ;  men 
denna  last  är  icke  derföre  grund-hjnnet  hos  dem 
mer  än  t.  ex.  iios  engelsmän,  nordamerikanare, 
ryssar  m.  fl.  Det  rumlarlif  och  tänkesätt,  Bell- 
man  skildrat^  är  dessutom  alldeles  icke  det  egent- 
liga svenska  folkets,  och  hans  gestalter,  Mollberg, 
Movitz  m.  fl.  äro  ingalunda  hemtade  från  den  sven- 
ska arbetskarlens  eller  bondens  klass,  utau  frän 
sädana  personer,  som  från  bättre  omständigheter 
hafva  genom  oordentligt  uppförande  nedsjunkit  till 
kroglifvet.  Det  är  orättvist  att  framkasta  ett  mot 
sanningen  så  stridande  och  mot  svenska  folket  så 
skymfande  påslående  som  det,  att  Belhnan  genom 
skildrandet  af  denna  samhällets  drägg  gripit  sven- 
ska national-lynnet  i  dess  innersta,  eller  tecknat 
något,  sf)m  är  hämtadt  ur  svenska  grund-lynnets 
djupaste  innandöme. 

Någon  skulle  kunna  säga:  det  är  dock  det  sven- 
ska kroglifvet  och  således  åttninstone  en  sida  af 
svenska  national-lijvet,  som  Bellman  besjungit. 

Svar.  Uppgiften  tål  prutning.  Den  skald,  som 
besynnerligt  nog  företagit  sig  att  besjunga  krog- 
lifvet, och  som  gjort  det  med  mesta  snille^  är  vis- 
serligen svensken  Bellman.  Deraf  följer  dock  ej, 
att  detta  kroglif  var  i  sig  sjelft  en  serskild  svensk 
företeelse.     I    det    närmaste    samma  slags  krogper- 

')   Siare  och  Skalder  6.   G. 
-)  S.   st.   sid.    130. 


199 

soiier,  civilisationens  enfants  perdus,  och  samntia 
slags  krogu])pträden,  civilisationens  parties  honteu- 
ses,  finnas  och  måste  finnas  mångenstädes  ^),  ehuru 
i  olika  kostymer  för  olika  land.  Bellmans  förtjenst 
är  utförandets  snillrikhet,  icke  ämnets  nationalitet. 
I  hans  taflor  finnes  visserligen  en  nationalitet,  men 
den  är  mer  lokalens  än  personalens.  Skådeplatsen 
är  svensk,  skådespelarne  kosmopoliter. 

5:0.  Atterbom  har  sagt,  att  hos  Bellman  det 
cyniska  sällan  förehommei'  oftare,  än  det  är  nöd- 
vändigt för  målningens  sanning  och  fulla  liflighet'^). 

Svar.  Om  för  målningens  sanning  de  många 
cyniska,  eller  rättare  sagdt,  ohskena  bilderna  voro 
nödvändiga,  hvad  skall  man  då  säga  om  taflor,  som 
oundgängligen  fordra  så  vidriga  beståndsdelar?  hvad 
om  den  skald,  som  gäng  pä  gång,  ja  hundradetals  gån- 
ger väljer  sådana  ämnen  och  med  synbart  välbehag 
åt  dem  egnar  sin  penna?  och  som  framställer  dem 
icke  till  varning,  utan  snarare  i  en  ursäktande,  en 
poetiskt  förskönande  dager  ^).  Han  skrattar  vis- 
serligen ät  dessa  företeelser;  men  på  hvad  sätt? 
Som  motsats  till  romerska  folkets  sedeförderf  har 
Tacitus  yttrat  om  germanerna  de  verldsbekanta 
orden:  nenio  ihi  vitia  ridet;  nec  corrumpere  et  cor- 
rumpi  seculum  vocatur  *).  —  —  —  Dessutom ! 
Ifrågavarande  groft  obskena  uppträden,  äro  de  väl, 


')  Se  t.  ex.  Hogarths  taflor  Midnight  Conversation, 
Gin-Lane,  Rakes  Progress  m.  fl. 

2)   Siare  och  Skalder  6.    141. 

^)  När  Svenska  Akademien  tillerkände  ett  pris  åt  Beli- 
man,  oaktadt  de  ämnen,  han  valt,  ej  kunde  gillas,  anförde 
den  som  skäl,  att  han  liksom  Hogarth  målat  jyassjonerna  ej  på 
en  retande,  utan  a/skräckande  sida.  För  vår  del  kunna  vi  icke 
instämma  i  detta  omdöme.  Det  gäller  visserligen  om  Hogarths 
taflor;  men  icke  om  Bellmans  dikter.  Dessa  beskrifva  visser- 
ligen ofta  nog  dryckenskapens  olyckliga  följder,  dock  i  en  för- 
villande poetisk  dager;  men  ojemnförligt  oftare  och  kraftful- 
lare har  han  till  dessa  olycksbringande  laster  omedelbarligeu 
uppmanat.     Se  nästa  stycke  och  s.   117   not  2. 

■•)  Trigen  ler  der  åt  lasten;  och  att  förföra  och  förföras 
får  ej  7iamn  af  tidens  anda. 


200 

böra  de  väl,  kunna  de  väl  väva  föremål  för  skö)t 
konst?  Bör  denna  framställa  sädana  uppträden, 
som  den  naturliga  känslan  söker  undangömma? 

6:0.  Atterbom  har  sagt,  att  Bellman  sken- 
hart lofprisat  drychenskaps-lasten  ^)  och  att  han  var 
i   viss  mening  en  slags  sokratisk  filosof-). 

Svar.  Vi  protestera  på  det  bestämdaste  mot 
dessa  påståenden,  och  åberopa  hela  samlingen  af 
Bellmans  bacchanaliska  sånger,  hvilka  med  synbar 
och  hjertlig  förtjusning  lofprisa  dryckenskapen,  äf- 
ven  den  till  vedervärdig  omåttlighet  drifna,  —  och 
hvilka  till  denna  last  många  hundrade  gånger  och 
med  de  varmaste  ord  uppmana ! 

7:0.  Atterbom  har  sagt,  att  för  en  allsam- 
manfattande  poetisk  blick  visar  sig;  att  i  Bellmans 
skaldekonst  dess  innersta  är  ett  sedligt; — ja  att 
dess  total-intryck  innehar  en  oskuld;  ^)  och  på  ett 
annat  ställe  *)  att  Bellman  sjöng  af  hokstaflig  Gu- 
daingifvelse. 

Svar.  Dessa  påståenden  anse  vi  vara  mot 
både  religion,  sedlighet  och  sanning  så  stridande, 
att  de  skulle  påkalla  en  utförlig  och  skarp  veder- 
läggning; så  framt  de  icke  tillika  vore  så  uppen- 
barligen sanningsvidriga,  att  ingen  sådan  bör  be- 
höfvas.  Inom  Sverge  har  ock  i  dessa  Atterboms 
omdömen  ingen  enda  anseddare  författare  instämt, 
men  deremot  flere  andra,  mest  anon^^ma.  I  Dan- 
mark och  med  understöd  af  en  röst  från  Norge 
har  man  deremot  påstått,  att  Bellmans  dikter  äro 
genomträngda  af  kristna  känslor,  och  att  de  hos 
sitt  puhlikuni  sådana  känslor  bevara!!! 

8:o.  Atterbom  har  sökt  genom  långa  filoso- 
fiska bevis  ^)  ådagalägga,  att  i  Bellmans  dryckes- 
sånger finnes  en  humor  af  den  art,  att    deras    lätt- 


')  Siare  och  Skalder  6.   148. 

2)  S.  8t.  6.   80. 

3)  Siare  och  Skalder  6.   148.    141. 
^)  Fosforos   1812    s.   56. 

•■*)  Siare  och  Skalder  6.   87—120. 


201 

sinniga  och  osedliga  uttryck  och  måhiingar  hvila 
på  en  grundåsigt  af  sedlighet  och  oskuld;  —  att 
dess  tokroliga  gestaltei'  äro  i  hotteii  högst  allvarliga 
sinnebilder;  ^)  —  och  att  den  råa  hacchanaliska 
inasken  idealiseras  derigenom,  att  den  är  ett  ge- 
nomskinligt omhölje  för  ett  högre  väsende  -). 

Svar.  Det  torde  icke  blifva  lätt  att  uppgifva, 
hvilka  de  högre  väsenden  äro,  för  hvilka  Fred- 
man,  Gåse,  Bredström,  Movitz,  Ulla  Vinblad  m.  fl. 
äro  genomskinliga  omhöljen!  —  och  vidare!  I  fall 
med  humor  förstås  den  själsstämning,  som  älskar 
och  eftersträfvar  idealet;  men  som  finner  sig 
och  andra  under  detta  sträfvande  begå  det  ena 
misstaget,  brottsligt  eller  löjligt,  efter  det  andra, 
och  då  på  en  gång  vemodigt  sörjer  och  godmodigt 
ler  öfver  dessa  misstag;  —  —  om  detta  är  humor, 
då  finnes  i  Bellmaiis  dryckessånger  ingen  humor. 
Der  finnes  nämligen  ingen  längtan  efter  idealet. 
Den  sorg,  som  stundom  yttras,  gäller  icke  omöj- 
ligheten att  nå  idealets  fröjder  utan  omöjligheten 
att  längre  mägta  njuta  af  sinnlighetens.  Ve7nods- 
draget  uttrycker  i  verkligheten  en  sorg,  icke  öf- 
ver moralisk,  utan  öfver  fysisk  svaghet.;  och  endast 

genom  musikens  djup  erhåller  det  högre  adel. 

Om  deremot  med  humor  menas  förmågan  att,  utan 
all  tanke  på  idealet,  upptäcka  samt  godmodigt  och 
snillrikt  framställa  det  löjliga  i  en  hop  menskliga 
förehafvanden,  då  eger  Bellman  ett  ovanligt  rikt 
förråd  af  humor;  men  en  sådan,  som  är  beslägtad 
mer  med  burlesken,  än  med  den  högre  humorn. 

9:o.  Atterbom  har  sagt,  att  Bellmans  dikter 
äro  kanske  de  enda  rentaf  nationella,  vi  ega  ^), 
och  man  har  mångfaldiga  gånger  upprepat  det  på- 
ståendet, att  Bellman  är  en  svensk  folkskald '^) ; 
eller,  som  man  vanligen  uttrycker  sig,  en  national- 
skald, o.   s.  v. 

1)   Siare  och  Skalder  fi.   G. 
^)   Siare  och  Skalder  0.   89. 
3)  Fosforos   1812  s.    5G. 
••)   Siare  och  Skalder  0.  4,   5. 


202 

Svar.  Nej!  Gudskelof!  Han  var  det  icke, 
han  är  det  icke  och  han  blir  det  icke,  hvarken 
till  poesi  eller  verklig  popularitet. 

Icke  till  poesi!  Hvad  han  skildrat,  är  som  sagdt, 
alldeles  icke  svenskt  folklif,  utan  den  allestädes 
förekommande  bilden  af  en  ur  bättre  omständig- 
heter till  kroglifvet  nedsjunkande  eller  nedsjunken 
samhällsdrägg  ^). 

Men  ej  heller  i  afseende  på  popularitet.  Det 
som  för  tillfället  mest  och  högljuddast  beprisas,  är 
ej  alltid  det,  som  i  verkligheten  mest  älskas  och 
läses.  Inom  medel-  och  högre  samhällsklasser  fin- 
nas många,  hvilkas  högt  drifna  Bellmans-dyrkan 
förorsakas  af  en  så  öfvervägande  stark  känsla  för 
snille  och  qvickhet,  att  den  mutar  omdömet  och 
gör  dem  till  en  viss  grad  blinda  för  felen  mot  form 
och  sedlighet.  Dessa  personer  utgöra  Bellmans- 
beundrarnas  kärntropp.  Eftertroppen,  den  stora  och 
larmande  massan,  höjer  sina  hurrarop  dels  af  kär- 
lek för  rummel-lifvet  och  af  tacksamhet  för  dess 
sångare,  dels  för  att  visa  sig  snillrika  genom 
att  dyrka  snillet  i  alla  dess  uppenbarelser.  Bland 
sådana  lofprisare  finnas  många,  som  sjelfva  känna 
blott  några  de  bästa  af  Bellmans  dryckessånger; 
men  som  på  åtskilliga  högljudda  autoriteters  upp- 
repade ord  antagit,  att  hans  glada  lefnadsåsigt 
och  glada  sånger,  oaktadt  några  anstötliga  enskild- 
heter, likväl  hvila  på  en  sedlig  grund,  och  att  de- 
ras tokroliga  gestalter  äro  i  botten  allvarliga  siii- 
nehilder  ^)  o.  s.  v.  Hänförd  af  de  vackra  melo- 
dierna sjunger  man  en  eller  annan  strof  t.  ex.  So- 
len  glimmar  blank  och  trind,  eller  Biåsen  nu  alla; 
men  de  öfriga  med  deras  stundom  råa  och  osed- 
liga innehåll  kan  man  icke,  vill  man  icke  sjunga; 
och  på  sådant  sätt  hafva  för  den  stora  allmänhe- 
ten bellmanismens  klandervärda  beståndsdelar  sjun- 
kit i  glömska.      Under    åren    1812- 1840    och    till 


3)   Sid.   198. 

■*)   Siare  och  Skalder  6.   6. 


203 

följe  af  Atterboms  läror  och  de  tre  ofvannämnde 
sångrarnas  snillrika  föredrag  voro  Bellmans  dikter 
inom  vissa  manliga  sällskap  ofta  hörda.  Sedermera 
hafva  de  likväl  blifvit  mycket  undanträngda. 

Än  mindre  kan  man  påstå,  att  hans  poesi  är 
populär  inom  lägre  folkklasser.  Bland  vår  allmoge, 
våra  arbetare  har  han  städse  varit  och  kommer 
han  att  städse  förblifva  föga  känd  och  högst  säl- 
lan sjungen.  För  dem  helt  och  häll&t  obekanta 
till  ord  och  till  begrepp  äro  flere  af  Bellmans- 
poesiens  öfver  allt  förekommande  beståndsdelar; 
t.  ex.  den  stora  mängden  sådana  ord  som  roberon- 
der, chignoner,  ducriner,  entrechaquer,  dulcianer^ 
falbolaner  girandoller,  contentement  m.  fl.  m.  Il;  — 
likaså  de  ofta  förekommande  tyska  eller  fransyska 
fraserna;  —  likaså  de  många  frän  fordna  mytolo- 
gier och  herdedikter  lånade  namnen  t.  ex.  Eolus, 
Karon,  Pafos,  Arakne,  Kloto,  Amaryllis,  Damon, 
Tirsis  m.  fl.;  —  Kan  någon  föreställa  sig,  att  en  ar- 
betskarl, en  man  af  allmogen  skall  finna  behag  i 
uppräknandet,  besjungandet,  af  en  mängd  för  ho- 
nom alldeles  främmande  föremål,  t.  ex. 

Simmen,   Tritoner, 
Och  sjungen,  millioner, 

Fröjas  lof! 
Svaren,  postiljonen, 
I  Neptuns  ho  fl 
Se    Venus  i  sin  prakt! 
Kring  henne  hålla  vakt 
Englar,  delfiner,  sefirer  och  Pafos  hela  rnagt. 

Sak  samma  med  de  bellmanska  melodierna. 
Ytterst  sällan  hvila  de  på  inhemsk  nationell  grund; 
utan  äro  lånade  från  utländska,  mest  franska  ton- 
sättare och  skådespel,  och  voro  redan  derigenom 
för  folket  främmande^).    Dertill  kommer,  att  de  kon- 

')  Genom  Bellmaus  snille  och  deras  eget  behag  hafva 
likväl  många  bland  dem  sedermera  blifvit  i  hög  grad  natio- 
naliserade. 


204 

stigt  invecklade,  brutna  och  ovanliga  versarterna 
ej  kunna  i  rätt  takt  uppläsas  utan  kännedom  af 
tillhörande  melodier,  och  ej  heller  rätt  uppfattas 
utan  det  accompagnement,  som  förutsattes;  men  till 
hvilka  musikaliska  hjelpmedel  hvarken  allmoge 
eller  arbetare  hafva  tillgång.  Man  har  visserligen 
försökt  att  bland  visor  tryckta  i  år  sälja  bellman- 
ska  sånger;  men  de  hafva  funnit  endast  få  köpare^). 
—  Främmande,  Gud  ske  lof!  för  massan  af  samma 
folkklasser  är  ock  det  tänkesätt,  de  belimanska 
kroghjeltarna  hysa;  —  Och,  min  läsare!  Du  kän- 
ner och  med  skäl  estetisk  beundran  för  Bellmans 
stora  snille.  Men  skulle  du  väl  i  sjelfva  verket 
önska,  att  han  vore  en  allmänt  känd  och  älskad 
folkskald?  Skulle  du  vilja  insätta  hans  verk  i 
.•-ockenbiblioteken?  inviga  i  hans  poesi  dina  barn, 
dina  underhafvande?  —  Bellman  svensk  foikskald! 
Han  framför  Wallin,  Runeberg  och  Tegnér!  fram- 
för Wallin,  med  dennes  psalmer,  hvilka  sjungas  i 
alla  våra  kyrkor  och  älskas  och  lefva  i  mänga 
tusendes  hjertan  och  minnen;  —  framför  Runeberg, 
med  dennes  lifliga  och  oöfverträffade  skildringar 
af  det  verkliga  folklifvet,  och  med  hans  Fänrik 
Ståls  sägner  och  hans  Vårt  land,  vårt  land,  vårt 
fosterland!  —  och  framför  Tegnér  med  dennes 
Svea,  Nattvardsbarn,  och  Frithiof!  —  Dessa  skal- 
der, hvilka  sannt  och  snillrikt  tecknat  nordens  herr- 
liga natur  och  kraftfulla  tolk;  dessa  skalder,  hvil- 
kas  sånger  i  en  mängd  upplagor  utgått  öfver  lan- 
det och  finnas  äfven  i  allmogens,  i  arbetskarlens 
hem;  dessa  de  verkliga,  de  stora,  de  vördnadsvärda 
folkskalderna,  dem  förbigår  man,  och  gifver  i  stäl- 
let besagde  hedersnamn  företrädesvis  åt  Bellman!!! 
åt  Bellman,  som  är  af  allmogen  föga  känd;  —  åt 
Bellman,  i  hvars  poesi  och  åsigter  man,  när  det 
kommer  dertill,  icke  vill  inviga  vårt  folk. 

Vi  hafva  ansett  vår  historiska  och  medborger- 


')   Se  uppsatsen  i  Journalen   Okt.    1832. 


205 

liga  pligt  vara,  att  uttala  denna  öp])na  insaga  mot 
den  uppfattning  af  Bellman,  som  Atterbom  fram- 
laggt,  och  som  sedermera  gjort  sig  hos  många  gäl- 
lande. Vi  anse  dem  nämligen  rakt  stridande  mot 
sanna  förhållandet,  och  redan  derföre  böra  bestämdt 
tillbakavisas.  Vi  tro  ytterligare,  det  Atterbom  ge- 
nom att  förneka  eller  undanskymma  det  myckna 
klandervärda  i  Bellmans  lefnad  och  sång,  och  ge- 
nom att  i  stället  utbreda  en  förskönande  dager  öf- 
ver  beggedera,  bidragit  och  kommer  att  bidraga 
till  förvillande  af  rätts-  och  sede-känslan  och  till 
ganska  många  olyckliga  föi^eteelser  inom  både  det 
enskilda  och  det  litterära   lifvet. 

Ofvanbeskrifne  uppträden  visa,  huru  häftig  och 
långvarig  (1812 — 1852)  striden  var  mellan  de  olika 
uppfattningarna  af  Bellman. 


Oaktadt  det  starka  och  långvariga  motståndet 
lyckades  dock  Atterbonis  uppfattning  att  på  1850- 
och  1860  talen  blifva  af  många  skriftställare  gillad, 
och  på  dessas  ord  af  den  stora  allmänheten  anta- 
gen. En  viss  benägenhet  dertill  låg  i  sjelfva  den 
för  tillfället  rådande  tidsandan;  i  dess  benägenhet 
att  beundra  och  beprisa  snillet  och  kraften  i  sig 
sjelfva,  utan  afseende  på  användandet;  —  —  en 
benägenhet  att  försvara  snillrika  men  ilefnadssätt  och 
skrifter  klandervärda  författare,  och  att  framställa  som 
orättvisa  förföljelser  af  förmän  och  samhällsord- 
ning de  motgångar,  ifrågavarande  skriftställare 
sjelfva  sig  ådragit;  —  —  —  hos  många  ock  en 
sympatisk  benägenhet  att  så  mycket  möjligt  ur- 
säkta och  förgylla  ett  mindre  ordentligt  lefnads- 
sätt  och  dess  förnämsta  sångare.  Man  har  dock  till 
följe  af  sednare  tiders  i  allmänhet  sedligare  äsigter 
måst  förvandla  Bellman  från  den  person,  han  i  verk- 
ligheten var,  till  en  visserligen  glad  och  lefnads- 
lustig,  men  dock  sansad,  sedlig  och  anständig  re- 
presentant af  det  svenska  sällskaps-nöjet.  Man  har 
fördenskull  fördolt  eller  för2,vllt  de  fel,  som  funnos. 


206 

och  tilldiktat  förtjenster  och  poetiska  biomstän- 
digheter, som  icke  fnnnos,  och  såhinda,  som  vid 
mytbildningar  plägar  ske,  förvandlat  honom  till  en 
sådan  person,  som  man  ville  eller  inbi'lade  sig,  att 
han  varit.  På  detta  sätt  blef  det  möjligt  att  fram- 
kalla den  högt  drifna  förtjusning,  allmänheten  för 
närvarande  hyser.  Men  denna  ur  egnad  icke  åt 
Bellman,  sådan  denne  i  verkligheten  var,  utan  åt 
den  Bellmans-myt,  man  på  sista  tiden  tillskapat,  och 
hvilken  man  sålunda  gjort  en  passande  medelpunkt  för 
den  högtid,  medelst  hvilken  hufvudstadens  innevånare 
årligen  fira  och  vilja  fira  och  vä!  komma  att  fira  som- 
marens, Djurgärdens,  och  det  fria,  glada  säilskaps- 
lifvets  folkfest.  Den  så  framkallade  Bellmans-för- 
tjusningen  har  slutligen  upparbetat  sig  ända  der- 
hän,  att  man,  på  1800-talet  egnat  flere  och  större 
hyllningar  åt  honom,  än  ät  någon  bland  Sverges 
största  män  och  välgörare.  Hvarken  Linné  eller 
Berzelius,  hvarken  Sten  Sture  eller  Axel  Oxenstierna, 
hafva  under  sednaste  tiden  varit  föremål  för  så 
många  och  lifliga  hyllningar,  som  Bellman.  Sven- 
ska Akademien  har  rest  en  minnesvård  öfver  hans 
graf.  Hans  bild  har  blifvit  uppställd  på  flere  stäl- 
len; hans  minne  har  blifvit  hedradt  genom  flere 
skådepenningar  och  genom  årliga  högtidsfester; 
hans  namn  har  blifvit  gifvet  åt  hoteler,  gator  och 
tidningsblad,  och  hans  skrifter  utstyrda  med  mer 
illustrationer  än  de  flesta  våra  skriftställares.  Kor- 
teligen ;  man  har  firat  honom  så,  som  hade  han 
varit  en  bland  vårt  fäderneslands  vördnadsvärda- 
ste män  och  största  välgörare.  Hvad  han  i  verk- 
ligheten var,  hafva  vi  sökt  genom  denna  nu  slu- 
tade framställning  visa. 

PJERDE    KAPITLET. 

KARL    FREDRIK    ADELCRANTZ. 

Byggnads-konsten  hade  under  konung  Fredriks 
tid  samt  genom  Tessins  storverk,  Stockholms  slott, 


207 

haft  sin  gullålder.  Den  fick  under  Adolf  Fredriks 
tid  en  också  under  Gustaf  den  tredje  fortlefvande 
silfver-ålder,  och  den  ganska  lysande.  Det  var 
Adelcrantz,  som  nu  i  Tessins  spår  ledde  denna 
verksamliet.  Han  var  född  1716  i  Stockliolm  af 
svensk  ätt,  fadren  hof-  och  stadsarkitekt.  Efter  den 
här  i  frägavarande  sonen  har  Sverge  och  i  synner- 
het dess  hufvudstad  flere  minnen  och  prydnader 
och  detta  just  i  sin  skönaste  medelpunkt;  t.  ex. 
den  af  honom  fullbordade  Lejonbacken,  genom  hvil- 
ken  och  genom  andra  tillbyggnader  det  kungliga 
slottet  fick  sin  fulländning;  ytterligare  men  först 
något  sednare  Norrbro,  genom  hvilken  Adelcrantz 
åt  sin  lärares  Larcheveques  mästerstycke,  Gustaf 
Adolfs  bild,  liksom  beredde  en  passande  väg  upp 
till  den  för  en  sådan  hjelte  egnade  Lejonbacken 
och  till  den  för  en  sådan  furste  passande  konun- 
gaborgen, kanske  den  skönaste  i  Europa; — ytter- 
ligare ehuru  än  sednare  operahuset,  inom  hvars 
murar  uppträden  ur  samma  hjeltekonungs  lefnad 
blefvo  framställda,  likasom  derutanför  hans  hjelte- 
bild,  båda  delarna  till  föremål  för  svenska  folkets 
beundVan  och  tacksamhet  och  genom  försorg  af  en 
bland  Sverges  snillrikaste  regenter ;  —  ytterligare 
Adolf  Fredriks  kyrka  och  några  försköningar  af 
de  kungliga  lustslotten.  Denne  Adelcrantz  var 
en  utmärkt  skicklig,  arbetsam  och  aktningsvärd 
man  och  omfattade  sitt  yrke  med  allt  uppoffrande 
kärlek.  Adolf  Fredrik  uppdrog  åt  honom  några 
nybyggnader  och  försköningar  vid  Drottningholm ; 
men  egde  ej  tillgångar  nog  att  låta  uppföra 
dem  så  fasta  och  formfulländade,  som  de  och 
stället  förtjenade.  För  att  fylla  bristen  och  full- 
ända verket  pantsatte  då  Adelcrantz  sitt  eget  silf- 
ver  och  anskaffade  behöfliga  lån;  men  förteg  saken 
för  att  ej  såra  konungen.  Efter  dennes  död  fick 
likväl  Gustaf  den  tredje  reda  på  förhållandet  och 
återinlöste  då  både  silfver  och  förskrifningar  samt 
öfverlemnade  så  det  ena  som  andra  åt  den  ädle 
konstnären. 


208 

FEMTE  KAPITLET. 

TOBIAS    JOHAN    SEUGEL. 

Fadren,  bördig  frän  Tyskland,  hade  under  ko- 
nung   Fredriks   tid  kommit  till  Sverge  och  i  egen- 
kap    af    hofbroderare  i  guld    arbetat    v.d  det  r^ya 
kungliga    slottets    inredning   och  utstyrsel.     Sonen 
född    1740,    blef,    genom  hvad  han  daghgen  hoide 
och    såg,      idigt    väckt    till    kärlek  för  de  bildande 
konsterna.      Redan    som    skolgosse    roade    han    sig 
Sa      afteckna  eller  modellera  åtskilliga    oremal 
och    deltog   sedermera  vid  några  under  slottsinred- 
ninaen  förekommande  stenhuggerier.  Anlagen  väckte 
uppmärksamhet,   och  han  erhöll  -^dervisinijgi  Må- 
lare- och  Bildhuggare-Akademien  samt  af  dåtidens- 
utmärkta  konstnärer,  och  t-k  biträda  Larcheveque 
vid    arbetet    på  Gustafvernas  bildstoder.     Ai   1 /5y 
fick    han    ock    åtfölja    samma    »^ä^^are   på  en  lesa 

till  Paris,  och  erhöll  som  "PP"^""*!",^"  ^S^^^^Vkwi 
demiens    stora    guldmedalj    och    tillika    fordubblad 

'''^'Dåtidens  bildhuggare  arbetade  vanUgtvis  i  den 
anda  och  efter  de  grundsatser,  som  bhf-t  ang  ft  a 
och  följda  af  italienaren  T^ernini.  Dennes  sola 
utmärkte  sig  genom  flere  för^]enster  och  genom 
noggrann  utarbetning  af  enskildheterna  De  s 
der  voro  dock  ej  sällan  i  anda  och  hållning  till- 
gjorda,  konstlade,  onaturliga-,  men  derjemnte  ofta 
så  väl  utförda,  att  de  lockade  til  f  ^fjj^' .°^^ 
det  nästan  öfverallt.  Afven  Stockholm  ^ar  nagia 
minnen  deraf,  t.  ex.  fyra  bilder  öfver  portarna  mel- 
lan börsen  och  storkyrkan,  m.  ti. 

Redan  i  sin  ungdom  kände  ^^rgel  en  viss  n  ot- 
vilja  för  det  onaturliga,  det  osköna  i  dj^ka  aibe- 
ten,  och  tillika  en  aning  om  högre,  enkla  e  ocl 
Ik^a^-e  konstverk.  Han  väcktes  till  sådana  tankai 
vid  åsynen  af  Stockholms  slott  i  dess  ^n^-l^^^tatisj^^a 
både  enkelhet  och  skönhet;  likaså  genom  åskådan- 
det   af   några    den    grekiska  konstverldens  mastei- 


209 

stycken,  Laokoon,  ApoIIo  di  Belvedere  och  Venus 
de  Medicis,  m.  fl.  hvilka  Sverge  fick  nu  för  första 
gången  se  nämligen  i  afgjutningar,  som  Tessiu 
frän  utlandet  hemfört.  Till  Sergels  väckelse  torde 
ock  i  någon  mån  hans  mästare  Larcheveque  bidra- 
git; ty  dennes  bildstoder  öfver  de  tvänne  Gustaf- 
verna  höjde  sig  i  allvar  och  enkel  storhet  betyd- 
ligen  öfver  det  förut  vanliga  maneret.  Förnämsta 
väckelsen  kom  likväl  från  Sergels  eget  konstnärs- 
sinne. Ännu  kunde  han  likväl  icke  göra  sig  fullt 
reda  för  de  tankar,  de  åsigter,  som  i  hans  inre 
kämpade  mot  den  yttre  omgifningen.  Deraf  al- 
strades en  oro,  ett  missnöje  med  sig  sjelf  och  med 
verlden,  hvilket  stundom  yttrade  sig  i  frånstötande 
sträfhet. 

Hans  snillrika  anlag  hade  emellertid  blifvit 
mer  och  mer  erkända,  och  han  erhöll  i  synnerhet 
på  Larcheveques  förord  ett  resestipendium  af  3,000 
d.  s.,  så  att  han  1767  kunde  anträda  en  resa  till 
Italien,  till  Rom,  föremålet  för  hans  varma  och  länge 
hysta  önskningar. 

Af  de  många  den  antika  konstens  mästerverk, 
som  der  pä  en  gång  framträdde  för  blickarna,  blef 
han  i  början  så  betagen  och  öfverväldigad,  att  han 
förlorade  håg  och  mod  att  på  denna  väg  fortsätta 
sina  arbeten,  och  att  vid  sådana  mästares  sida  upp- 
träda. Men  snart  vaknade  känslan  af  egen  sniile- 
och  skapare- kraft,  och  nu  grep  han  sig  an  med 
det  ena  arbetet  efter  det  andra.  Redan  1770  hade 
han  ock  fullbordat  två  bland  siira  ryktbarare  verk, 
Den  liggande  faunen  och  Monumentet  öfver  Car- . 
tesius,  hvilka  bägge  vittna  om  den  nya  anda,  hvari 
han  arbetade,  och  tillika  om  den  mognad,  han 
redan  i  denna  rigtning  hunnit. 

Det  var  vid  samma  tid,  som  den  ryktbare 
Winckelmanns  skrifter  fäste  konstverldens  upp- 
märksamhet på  felen  hos  dä  rådande  bildhuggeri- 
skola  och  på  nödvändigheten  af  att  återgålill  den  mer 
enkla   och    natursanna  uppfattning,   som    legat    till 

Fryxells  Berätt.  45.  14 


210 

grund  för  grekernas  berömda  konstverk.  Den  bild- 
huggare, som  i  sina  verk  först  upptog  och  med 
snille  och  framgång  gjorde  gällande  dessa  Winckel- 
manns  läror  och  tillika  sina  egna  aningar,  var 
svensken  Sergel.  Han  gick  derigenom  i  spetsen 
för  den  nya,  förädlade  konstrigtning,  i  hvilken  han 
blifvit  af  Canova  och  Thorwaldsen  m.  fl.  efterföljd 
och  öfverträfFad  i  arbetenas  mängd  och  mångsidig- 
het,   men   ingalunda  i  snillets   styrka  och    djup. 

Nämnde  hans  konstnärliga  pånyttfödelse  var 
fullbordad  redan  1770.  Hans  sednare  öden  och 
verksamhet  tillhör  sednare  tiders  historiska  bild- 
huggare att  framställa. 


SJETTE  KAPITLET. 

ÅTERBLICK     PÅ     FRIHETSTIDENS     UTMÄRKTARE    PERSONER. 

De  äro  redan'0  hvar  för  sig  tecknade;  men  en 
gemensam  öfverblick  gifver  anledning  till  några 
allmänna  anmärkningar. 

Hvad  som  genast  faller  i  ögonen,  är,  att  många 
bland  dem  härstammade  från  slägter,  som  under 
sednare  tider  inflyttat  i  landet,  t.  ex.  Bellman, 
Chapman,  Cronhielm,  Cronstedt,  Ehrensvärd,  Fag- 
got,  Fersen,  Frietzcky,  Gyllenborg,  Höpken,  Ihre, 
Lantingshausen,  Löwenhielm,  Pechlin,  Rudbeck, 
Scheffer,  Sergel  och  Tessin.  Det  sydländska  lyn- 
nets och  blodets  värma  och  liflighet  gjorde  sig  äf- 
ven  här  gällande.  Slägterna  Adlerbeth,  Alströmer, 
Benzelius,  Björnstierna,  Celsius,  Engeström,  Gylden- 
stolpe,  Hermanson,  Rosenius,  Sandels,  Sköldebraud 
och  Örnsköld  m.  fl.  bevittna  dock  äfven  den  gamla 
svenska  stammens  magt  att  framalstra  stora  person- 
ligheter. 

Få  äro  de  slägter,  som  framvisa  en  under 
längre    tid    fortgående    rad    utmärkta    medlemmar. 


')  I  32,   38,   48,  44  och  45   delarna. 


211 

Vanligtvis  har  bland  de  mer  ryktbara  ätterna  livar 
och  en  haft  en  längre  eller  kortare  blomstringstid. 
Sådana  hafva  varit  på  1500-talet  slägterna  Baner, 
Bielke,  Brahe,  Horn,  Leijonhufvud,  Sparre,  Sture 
och  Wasa  ;^  nå  1600-talet  Baner,  Bjelke,  Bonde, 
Brahe,  De  la  Gardie,  Gyllenstierna,  Horn,  Königs- 
marck,  Oxenstierna,  Rudbeck,  Sparre,  Stenbock, 
Wachtmeister  och  Wasa;  på  1700-talet  Ben- 
zelius,  Bonde,  Celsius,  Cronstedt,  Ehrensvärd,  En- 
geström,  Gyldenstolpe,  Gyllenborg,  Horn,  Lewen- 
haupt,  Linné,  Rosén-Rosenblad-Rosenstein,  Rud- 
beck,  SchefFer,  Tessin  och  Wallerius.  Dessa  tre 
efter  olika  sekler  ordnade  rader  äro  betecknande. 
De  två  förra  utmärka  tiden  för  den  gamla  sjelf- 
skapade  jordadelns  nästan  uteslutande  välde;  men 
den  tredje  upptager  flere  sådana  slägter,  som  med 
tillhjelp  af  1600-talets  nybildade  läroverk  begynte 
ur  ofrälse  klassen  uppstiga  och  med  de  äldre  täfla 
om  rikets  högsta  värdigheter. 

Friheten  uppmanar  städse  menniskoanden  att 
i  vigtigare  ämnen  utbilda  sig  en  egen  öfvertygelse, 
och  gifver  derjemnte  tillfälle  och  mod  att  densamma 
uttala.  Under  frihetstiden  har  ock  svenska  folket 
härutinnan  utvecklat  en  förut  okänd  förmåga  och 
verksamhet;  och  det  i  alla  vägar.  Vi  finna  tale- 
män i  politiskt  hänseende  för  både  envälde  och 
republik;  —  i  socialt  för  både  aristokrati  och  de- 
mokrati;—  i  national-ekonomiskt  för  både  prohibitism 
och  frihandel;  —  i  religiöst  för  både  pietism  och 
herrnhutism,  för  både  neologi  och  statskyrka;  —  i 
vetenskapligt  för  naturkunskap  och  språkkunskap, 
för  matematik  och  historia;  —  i  vitterhet  för  både 
stoiskt  allvar  och  epikureiskt  lättsinne.  På  denna 
rika  tafla  fästas  våra  blickar  först  och  vanligtvis 
på  de  lysande  namnen  Bergman,  Dalin,  Ihre,  La- 
gerbring,  Linné  och  Wargentin  m.  fl.  dessa  sven- 
ska folkets  uppfostrare  och  ledare  i  teoretisk  veten- 
skaplighet. Men  mycket  välgörande,  ehuru  mindre 
omtalad,    var    samma    tids    praktiskt  vetenskapliga 


212 

verksamhet  rörande  flere  medborgerlighetens  och 
mensklighetens  vigtiga  föremål.  I  frihetstidens 
sjelfva  statsskick  lågo  redan  frän  dess  begynnelse 
frön  till  en  utveckling,  som,  sjelf  ledd  af  ljus  och 
förnuft,  sökte  leda  samhällslifvet  till  frihet,  rättvisa 
och  ordning.  Utvecklandet  af  dessa  frön  motar- 
betades dock  länge  af  en  mängd  från  förra  tider 
ännu  qvarstäende  orättvisa  och  förmörkande  lagar, 
vanor  och  fördomar;  likaså  af  de  omogna  eller  en- 
sidiga uppfattningar  och  skadliga  tillämpningar, 
till'  hvilka  tidens  olika  partier,  hofvets,  Hattarnes 
eller  Mössornas  gjorde  sig  skyldiga.  Men  det  är 
både  lärorikt  och  hugnerikt  att  se,  hur  nämnde  tid 
och  då  lefvande  fosterlandsvänner  sökte  oaktadt 
alla  hinder  uppdraga  nämnde  frön  till  mognad,  och 
huru  sanning,  förnuft  och  rättskänsla  slutligen  bör- 
jade genomtränga  och  ofta  undantränga  många 
bland  de  förra  villorna  och  i  deras  ställe  bland 
svenska  folket  sprida  och  mer  och  mer  göra  gäl- 
lande den  nya  tidens,  upplysnings-tidehvarfvets, 
sannare,  friare  och  rättvisare  åsigter;  t.  ex.  genom 
de  första  s.  k.  riksfäderna  och  genom  Oehlreich  i 
fråga  om  förhållandet  mellan  regent  och  underså- 
tare-,  —  genom  Nordencrantz  i  fråga  om  enklare 
och  sparsammare  förvaltning,  om  laglig  jemnlikhet 
i  rättigheter  och  pligter  och  om  fri  yttranderätt; 
—  genom  Faggot  i  fråga  om  friare  och  rymligare 
stadgar  för  landtbrukarens  yrke  och  arbetarens 
verksamhet; — genom  Chydenius  i  fråga  om  friare 
handelsrörelse  —  genom  Rosenstein  och  Bäck  i 
fråga  om  förbättrad  helsovärd;  —  och  i  vittert  hänse- 
ende genom  fru  Nordenflycht  och  Gryllenborg  i 
fråga  om  qvinnans  rätt  till  högre  bildning,  och 
om  skaldens  pligt  att  sysselsätta  sig  med  ädla  och 
förädlande  ämnen.  Flere  likartade  företeelser  kunde 
uppräknas,  ifall  tid  och  rum  tilläte. 

Under  ljuset  och  värmen  af  frihetens  sol  har 
sålunda  svenska  folket  sökt  till  blomstring  uppdraga 
alla  i  dess  anlag  och  statsskick  liggande  bildnings- 


213 

frön,  så  af  ena  som  andra  slaget.  Oberoende  af 
både  öfverhet  och  allmänhet,  framträdde  en  hvar 
med  sin  personliga  öfvertygeise  och  föranledde 
derigenom  lifliga  och  upplysande  menings-utbyten, 
hvilka  tillsammans  bildade  en  tafla  af  mångsidig 
verksamhet,  samt  utbildade  folkets  sinne  för  sam- 
hällets allmänna  angelägenheter.  Svenska  frihets- 
tiden har  förtjenat  sitt  ädla  namn. 

Nämnde  fria  utveckling  har  ock  serdeles  under 
tidehvarfvets  sednare  del  frambragt  en  för  Sverige 
ovanlig  mängd  egendomliga  personligheter,  s.  k. 
originaler;  t.  ex.  Bellman  Gjörwell,  Nordencrantz, 
fru  Nordenflycht,  Malte  Ramel,  Esbjörn  Reuter- 
holm,  Rutström,  Swedenborg  och  Warmholtz  m.  fl. 
Det  mer  och  mer  mognande  frihetssinnet  tillät  och 
nästan  uppmanade  enhvar  att,  oberoende  af  god- 
tyckliga bruk  och  sällskapsvanor,  utveckla  sina  an- 
lag och  följa  sina  tycken. 

Återblicken  öfver  frihetstidens  utmärktare  per- 
sonligheter gifver  mycken  ledning  för  omdömet 
också  öfver  det  sätt,  hvarpå  det  fria  statsskicket 
i  allmänhet  betraktades.  Mänga  t.  ex.  Bergman, 
A.  Celsius,  Klingenstjerna,  Linné,  fru  Nordenflycht, 
Sahlgren  och  "Wargentin  lefde  förnämligast  för  sina 
vetenskapliga,  vittra  eller  ekonomiska  sysselsätt- 
ningar och  hafva  icke,  så  vidt  vi  känna,  på  ut- 
märktare sätt  uppträdt  till  försvar  för  hvarken  det 
ena  eller  andra  regeringssättet  eller  partiet.  Några, 
men  jemnförelsevis  fa,  t.  ex.  Bselter,  Beylon,  och 
Lagerbring,  hafva  hyst  beständig  ovilja  mot  det 
fria  statsskicket.  Flere  voro  i  börian  och  stundom 
länge  nog  vänner  af  det  samma;  men  blefvo  seder- 
mera genom  dess  missbruk  eller  genom  enskilda 
bevekelseskäl  öfverförda  till  andra  sidan;  sådana 
voro  t.  ex.  Bellman,  Dalin,  Gjörwell,  G.  F.  Gyl- 
lenborg, Hermanson,  Karl  och  Ulrik  Schefler  och 
K.  G.  Tessin.  Men  nästan  hela  den  öfriga  skaran 
af  tidens  utmärktare  personer  voro  anhängare  af 
det  fria  statsskicket.    Se  här  några  bland  männerna 


214 

i  denua  kärn tropp:  E.  Berizelius,  G.  Bonde,  K. 
Cronstedt,  J.  Diiben,  Ekeblad,  Faggot,  Fersen,  flere 
G3^1Ienborgar,  Horn,  Höpken,  Ihre,  Lagerberg,  Lan- 
tingshausen,  Löwenhielm,  Nordencrantz,  Oehlreich, 
K.  E.  Reuterholm,  Rudbeck,  Serenius,  Swedenborg 
och  WarmhoKz.  Alla  dessa  man  hafva,  som  sagdt 
är,  med  värma  omfattat  och  med  ihärdighet  för- 
svarat det  fria  statsskicket.  Så  skulle  de  ej  hafva 
gjort,  om  detta  varit  så  riksförderfligt  och  oefter- 
rättligt, som  nu  i  hundrade  år  en  stark  ultra- 
rojalism,  först  gustafvianskt-  dynastisk  och  seder- 
mera fosforistiskt-reaktionär,  sökt  intala  svenskarna'). 
Det  är  dessutom  ganska  lärorikt  att  jemnföra  of- 
vanstående  lista  öfver  frihetsmännen  med  de  per- 
soner, som  1772  hjelpte  till  att  öfverändakasta  det 
fria  statsskicket. 

Ett  folks  yttre  trefnad  och  välstånd  beror  i 
mycket  på  förmågan  och  nitet  hos  dess  politiska 
ledare;  den  andliga  utvecklingen  likaledes  på  egen- 
skaperna hos  de  män,  som  i  religiöst  eller  vittert 
hänseende  framträda  med  största  snillet  och  största 
förmågan,  derför  ock  med  största  inflytandet.  Huru 
olika  blifva  ej  följderna,  om  ett  folk  lossnar  till 
de  ädla  och  rena  känslornas  sångare  eller  till  Ulttsin- 
nets  och  lastens;  —  lyssnar  till  Brehmer,  Franzén,  Gei- 
jer,  Runeberg,  eller  till ■ — !  Ju  snillrikare  upp- 
satserna, sångerna  äro,  desto  mera  snabbt  och  oemot- 
ståndligt utbreda  de  sig  öfver  landet  och  desto 
djupare  inpregla  de  i  läsarens  minne  sitt  innehåll 
och  i  hans  själ  sina  åsigter ;  —  och  med  hvad  följ- 
der? —  I  sanning!  —  dessa  menniskoandens  le- 
dare och  fosterfäder  äro,  välgörande  eller  förstö- 
rande, ofta  af  större  vigt  än  ledarne  af  landets 
timliga  angelägenheter.  En  statskropp,  som  är  i 
andligt  hänseende  förgiftad,  blifver  det  snart  också 
i     verldsligt;    och    samhällsmedlemmarnas    andliga 

')  Det  är  dessa  sammanträffande  tidsförhållanden,  som 
till  stor  del  föranledt  det  länge  gällande  ensidiga  och  orätt- 
visa nedsättandet  af  frihetstiden. 


215 

skall  snart  medföra  samhällets  lekamliga  död.  Af 
sådana  orsaker  hafva  vi  egnat  mycken  uppmärk- 
samhet åt  den  ifrågavarande  tidens  andliga  ledare, 
inom  såväl  det  religiösa  som  vetenskapliga  och 
vittra  området. 

Men  ett  folks  öde  beror  icke  blott  af  dess  le- 
dare utan  ock  af  folket  sjelft  och  af  det  sätt,  hvarpå 
dess  enskilda  medlemmar  följa  eller  tillbakavisa  de 
förestafvade  lärorna,  de  gifna  exemplen.  Hvar  en- 
skild medborgare  har  härutinnan  sin  stora  vigt, 
sin  allvarliga  pligt.  Om  i  en  mur  de  enskilda 
stenarna  vittra  och  upplösas,  dä  nedstörtar  snart 
hela  byggnaden,  om  än  aldrig  så  väl  och  konst- 
rikt uppförd.  Vår  nästa  och  sista  del  skall  söka 
gifva  en  öfversigt  af  det  sätt,  på  hvilket  svenska 
folket  i  sin  helhet  använde  de  grundsatser,  stats- 
skicket innebar,  samt  de  läror  och  exempel,  med 
hvilka  landets  så  andliga  som  verldsliga  ledare 
föregingo. 


NAMNLISTA. 


Adam,  s.   124. 
Åddison,  J.,  e.   6. 
Adelcrantz,   K.   F.,   s.   207. 
Adlerbeth,   G.  G.,  a.  87,  90,  135, 

136,   175. 
Adlerheim,  P.,  s.   81. 
Adlerstop,  s.   91. 
Adolf   Fredrik,    kon.  i  Sverge, 

s.   19,   55,   61,   127,   207. 
Aiguillon,  8.   64. 
Alströmer,  s.   124. 
Amaryllis,  s.   102,    203. 
Anacreon,     s.     131,     178,     179, 

195. 
Anna  Greta,   s.   118,   119. 
Ann'  Katrin',   s.   144. 
Arakne,  s.   203. 


Armfelt,  G.  M.,  e.  64. 
Arndt,  E.  M.,  s.  194. 
Arndt,  J.,  s.  74,  194. 
Atterbom,   P.   D.    A.,   s.   44,   69, 

72,   73,    119,    133,   134,   188, 

189,  205. 

B. 

Bmlter  Sv.,  s.   213. 

Bager,  H.,  s.   96. 

Baggesen,  J.,  s.   144. 

Bayle,   P.,   s.    14,   22. 

Bellman,  J.  A.,  d.  y.,  s.   75. 

Bellman,  J.  A.,  d.  å.,  a.   76. 

Bellman,   s.   76. 

Bellman,  K.  M.,  s.  62,  73—206, 

213,   214. 
Benzelius,  E.,  a.  214. 


216 


Berg,  s.     143,   144,   170. 

Berger,  s*   191. 

BergMint,    O.,    s.     64,    87,    89, 

175.   177,   180,   191. 
Be7-gman,     T.    O.,    s.     62.    172, 

196,  212,   213. 
Bergström,  s.   107,   108. 
Berninl,  J,  L.,  s.   208. 
Beronius,  M.,   B.   35. 
Berzelius,  J,,  s.  206. 
Beylon,  J.  F.,  s.    213. 
Billmarh,  s.   171. 
Blix,  M.,  B.   171,  172. 
Blom,  J.  R.,  s.   175. 
Boccacio,  G.,  s.   156. 
Boilenu,  R.,  s.   45. 
Bonde,   G.,  s.   214. 
Brahe,   C.   C,  f.  Piper,  s.   37. 
Brann,    W.  v.,  s.   96. 
Bredström,  b.   97. 
Brehmer,  Fr.,  s.   29. 
Brita,  s.   125. 
Byström,  J,  N.,  s.   191. 
Bäch,  A.,  s.   178,   212. 


Canova,  A.,  s.   210. 

CarUn,  J.  G.,  s.   187. 

Carleson,  A.  L.,  s.   134. 

Chydenius,   A.,   s.   212. 

Collier,   s.   6. 

Collin,   3.   117. 

Cre?«te,    (7.    Z',,    s.    16,    17,   20, 

21,    35,   44—47,  49,  50,  55, 

56,   63,   70,   73. 
Criton,  s.   34. 
Cronstedt,  K.,  b.  214. 

D. 

Dacier,  A.,  s.   30. 

Dahlberg,  E.,  s.  48,   192. 

Dahlgren,  K.  F.,  s.   191,   192. 

Dalin,  O.  v.,  s.  5,  14,  20,  31 
—34,  46,  49,  55,  61,  70, 
73,  81,  124,  131,  155,  156, 
196,  212,   214. 

Damon,  s.   203. 


Daurer,   E.,   s.   77. 

De  la  Gardie,  P.  F.,  s.   37. 

De  la  Gardie,  K.   C,  f.  Tanbe, 

s.   38,  40. 
Democritus,  s.  97, 
Du  Barry,  M.  J,,  s.   64. 
Diihen,  J.  v.,  s.  214.' 

E. 

Ehrensitgga,  s.   91. 
Ekrensvärd,  Aug.,  s.    178. 
Eichhorn,  K.,  s.   121. 
Ekehlad,  K.,   s.   214. 
Ekström,  s.   161. 
Elisabet,  kejsarinna  i  E}'s=land, 

B.  20. 
Ennes,  K.  L.,  s,   78,   80,   143. 
Envallson,  K.,  s.    128. 
Eolus,  s.  203. 
Epictetos,  8.  48. 


Fabricius,    J.,    s.    10 — 12,    15, 

34,  36,  39,  43. 
Faggot,     JaJc.,     s.      178,     212, 

214. 
Fersen,    C.    F.,  född  Sparre,  s. 

132. 
Fersen,    F.    A.    v.,    s.    55,   132, 

214. 
Fielding,   H.,   s.   180. 
Fjellman,  s.   171. 
Filenius,  P.,  s.    5,   158. 
Fischerström,  J.,  s.   86 — 42. 
Franzén,  Fr.   M.,    s.  46,  49,51, 

55,    71,    73,    150,    17^,    185, 

186,   187,   214. 
Fredman,  s.   96,   109,  201. 
Fredrik,    kon.    i   Sverge,   s.    18, 

19,   38,  207,   208. 
Fredrik  Adolf,  hertig  af  Öster- 
götland, B.  45,   142. 
Frese,  J.,  s.   49. 

G. 

Geijer,  E.  G.,  s.   119,   214. 
Gellert,  K.  F.,  s.  123. 


217 


Gjörwell,  K.  K.,  s.  35,  81,  156, 
164,   169,   176,  178,  180  196. 

Gottsman,  s.   60,   68, 

Griis,  s.   158. 

Grill,  s.   124. 

Grönlund,    L.     Fr.    s.   IG 5,   166. 

Gustaf  3:e,  kon.  i  Sverge,  19, 
24,  .33,  44,  45,  47,  57—73, 
79,  126—144,  161,  164,  168, 
172,  176,  178,  180,  183,  184, 
207,   208,   213,  214. 

Gustaf  2:a  Adolf,  kon.  i  Sverge, 
s.   207. 

Gustaf  4:e  Adolf,  kon.  i  Sverge. 
8.   141,   172. 

Gyldenstolpe,  N.  F.,  s.   131. 

Gyllenhorg,  Fr.,  s.  48. 

Gyllenborg,  G.  F.,  s.  5,  6,  16, 
17,  18,  20,  21,  29,  30,  34, 
35,  38,  41—73,  87,  121, 
131,  135,  136,  175,  176,  178, 
196,   212,   214. 

Gyllenhorg,  J.,   s.  48,   77. 

Gyllenhorg,   K.,   s.   77. 

Gyllensvan,   F.,  s.   131, 

Gåse,  s.  98,  192,  201. 

H. 

Eceffner,   J.   K.    F.,   s.   173, 
Hagman,  s.   142. 
Hallenherg,  J.,  s.   182. 
Hallman,    K.    I.,  s.   68,   69,   90, 

91,    96,    128,   129,   130,   176, 

173. 
Heiberg,  s.   194. 
Helvetius,  K,  A.,   s.   14. 
Heraclitus,  s.   97. 
Hermanson,  M.,  s.   214. 
Hermonius,  Kat.,  s.    75. 
Hilleström   P.,   s.    171. 
Hjortsberg,  L.,   s.   189. 
Hogarth,    W,.   9.   105,    140,   199. 
Holberg,   L.,  s.   15,   121. 
Horatius,  s.   48. 
Horn,  A.  B.,  s.   214. 
Höplcen,    A.    J.    v.,    s.    53,  60, 

130,   214. 


Ihre,  J.,  8.   62,   178,   196,   212, 
214. 


Jennings,  J.,  s.   81. 
Jenssen,  s.   117. 
Josef,  B.   121. 
Judit,  s.   121. 

K. 

Karl,  hertig  af  Södermanland, 
8.  91,  95,  126,  128,  142, 
168,   169,   172. 

Karl  10:e  Gustaf,  kon.  i  Sverge, 
s.   33. 

Karon,  s.   203. 

Kellgren,  J.  H.,  a.  5,  42,  43, 
49,  71,  72,  73,  120,  135, 
136,  150,  175,  178,  179, 
180,  182,   183,  185,  192,  198. 

Kempenslcöld,  Dan.,  s.  170,  172. 

Kernell,  P.    U.,  s.   189,   190. 

Kexell,  O.,  s.  89,  90,  91,  96, 
128,   129,   176,   177. 

Klein,  B.,  s.   74,  76. 

Klingenherg,  8.  15,  22,  34,  35, 
36,   39,  42,  43. 

Klingenstierna,  Z.,  s.   213. 

Kloto.  s.   203. 

Knapen,  s.   97,   125. 

Kolmodin,   O.,  d.  ä.  s.  30. 

Kraus,   J.  M.,  8.   120. 

Kullberg,   A.    C,   s.    186. 

Källarcreutz.  s.   91. 


Lafontaine,  A.  L.,  s.   193, 
Lagerberg,  Sv.,   s.   214. 
Lagerbring,     s.    62,    178,     196, 

212,   213. 
Lantingshause?7,  J.  A.,  s.   214. 
Larcheveque,  P.,  s.  208,   209. 
Lehnberg,  M.,  s.   124. 
Leibnitz,  G.   W.,  s.   14,  26. 


218 


Leijonhufvud,  A.  G.,  s.   16,   35, 

128. 
Lenngren,  A.  M.,  s.   29,  70,  71, 

187. 
Leopold,  K.  G.  af,  s.  69,  71,  107, 

135,   136,  161,  175,  183,  198. 
Lidner,    B.,    s.    44,    157,    165, 

182,   192. 
Lilliehorn,  P.,  s.   64. 
lAllienherg,  J.  G.,   s.  77. 
Lilliestråle,  J.    W.,  s.   176,  196. 
Linné,  K.  v.,   e.   178,   196,  206, 

212,   213. 
Linsen,  a.   195. 
Lisander,  s.   89. 
Locke,    J.,    s.    14,    23,  25,  34. 
Loven,  P.  K.,  s.   115. 
Jjovisa,  Ulrika,  drottning  i  Sver- 

ge,    e.    19,    30,    55,    58,  60, 

63,  127. 
Lucidor,  L.,  s.   20,  49,   85. 
Lundholm,  s.    92,   99,   125,  145, 

179. 
Lundström,  s.   92. 
Luther,  M.,  s.   192. 
Luxdorph  s.  33. 
Löfberg,  s.   125. 
Löxvenhielm,  K.   G,,  s.   214, 


M. 

Maja,  s.   108,   125. 
Malmström,  B.  E.,  s.  44,   73. 
Marcus,  Aurelius,  kejsare  i  Rom, 

s.   48. 
Murlboroiig,  H.,  a.   139. 
Marteville,  s.   81. 
Michelessi,  Bom.,  s.   130 
Mollberg,    s.    89,    97,    99,   159, 

191,   193,   198. 
Montesquieu,  K.,  a,   14,  34. 
Movitz,  s.  89,   98,   97,   99,  105, 

113,     121,     125,     133,    144, 

159,  170,  191,  193,  198,  201. 
Mozart,   W.  A.  s.   124. 
Munck,  A.  F.,   s.   64. 
Mörk,  J.  E.,  s.   196. 


N. 

Nasenblom,  s.   91. 
Nehrman,  D.,   s.  42. 
Nobelius,  s.    168. 
Nordbohm,  A.,  s.  6. 
Nordenanckar,  J.,  s.  81. 
Nordencrantz,    A.,   s.   178,   212,- 

213,   214. 
Nordenflycht,   H.    C,    s.   5 — 46, 

49,    56,    61,    70,    196,    212, 

213. 
Norman,     V.,    s.    85,    161,   165. 
Norström,   s.   99,   100. 
Nymanskan,  s.  82. 
Nyström,  s.   171. 


Oelheim,  s.   91. 

Oehlreich,    N.    v.,    s.   126,  212, 

214. 
Oxenstierna,    Ax.,    d.  y.,  s.  177. 
D:o.,        å.  ä.,  8.   192,  206. 
Oxenstierna,    J.    G.,    s.    46,  68. 

73,    89,    136,   175,   176,  180,^ 

P. 

Palmblad,    V.  F.,  s.   173. 
Palmstedt,  s.   171. 
Paul,  kejsare  i  Ryssland,  s.  19.. 
Pechlin,  K.   F.,  s.   60. 
Plåten,  B.  H.  v.,  s.   192. 
Platskan,   a.   125,    179. 
Ploug,  K.,  s.   194. 
Polhem,  K.,  a.   7, 
Pope,  A.,  a.   14,  45. 
Porthan,  H.  G.,  a.  55,   73. 


Quiding,  H.,  s.   171,   172. 

R. 

Raab,  A.,  a.   113,   189. 
Ramel,  M.,  s.  213. 


219 


Eenhorn,  O.  B.,  s.   82. 
Reuterhohn,  E.  K.,  s.  213,  214. 
Rhyzelius,  A.   O.,  s.   77. 
Richardsson,  S.,   s.   6. 
Ridderstolpe,   F.    V.,  s.   132. 
Rosalie,  s.   182,    185. 
Rosen,  v.  Rosenstein,  N.,  a.  212. 
Rosenblad,  M.,  s.   192. 
Roth,   8.   171. 

Rousseau,  J.  J.,  s.   30,   54. 
Rudbech,   T.   G.,  s,   214. 
Runeberg,    J.    L.,    s.   150,   204, 

214. 
Runius,  J.,  s.   20,  49,   85, 
Rutström,  A.   C,  s.   22,   213. 
Rydelius,  A.,  s.   26. 
Rydqvist,   J.  E.,   8.    173. 


s. 


Sahlgren,  N.,  s.   213. 

Sappho,  s.  42. 

Sckeffer,  K.  F.,  b.  60,  124,  130, 

138,   214. 
Scheffer,    U.,  a.   214. 
Scherr,  J.,  s.   194. 
Schiller,  F.,  s.   150. 
Schröderheim,    A.    C,    född    v. 

Stapelmohr,  s.  144,  145,  171, 

179. 
Schröderheim,  E.,  s.  64,  96,  100, 

126,     130,     132,     142—146, 

168,   172,   176,   177,   183. 
Scriver,   s.   78. 
Scuderi,  M.,  s.   30. 
Serenius,  J.,   s.   214. 
Berget,  J.   T.,  s.   124,  156,  183, 

208—210. 
Silfverstolpe,  A.   G.,   s.   186. 
Simming sköld,  J.,   s.    142. 
Sokrates,  a.   34. 
Sondén,  P.  A.,  s.   68,    133. 
Stagnelius,   C.  J.,  s.   192. 
Stapelmohr,  Kr.  v.,   s.   100. 
Steele,-  E.,  s.   6. 
Stierncrantz,   A.   A.,    s.   94. 
Stiernhjehn,   G.,   a.  5,   192. 


Stiernmann,  A.  A,,  s.  30. 
Sune,  a.   64. 

Swedenborg,  E.,  s.  22,  213,  214. 
Syrach,  s.    186. 


Tacitus,  s,   48,    199. 

Taube,  se  De  la  Gardie. 

Taube,  E.,  a.  33. 

Tegnér,    E.,    s.    35,    147,    150, 

204. 
Teresia,  s.   171. 
Tessin,  K.   G.,  s.  53,   138,   207, 

209,  214. 
Thorild,   T.,  s.   175. 
Thorwaldsen,   A.,   s.   210. 
Tideman,  s.   7 — 10,   15,   22,  35, 

36,   39,  43. 
Tilas,  S.  O.,  a.  96. 
Tirsis,  s.   103,   203, 
Torpadius    J.  och  K.,  a.   16. 
Torstenson,  L.,  s.    191. 
Troil,   U.,  a.   132. 


u. 


Uggla,  K.,  a.   136. 
UjJmarck,  J.,  s.   7  i 


Valerius,    J.    D.,    a.    103,   119, 

186,   189. 
Vogler,  G.  J.,  a.   124. 
Voltaire,    M.    F.    A.    de,    a.  22, 

142,   180. 
Völschov,  s.   126. 


W. 

Wallin,  J.   O.,  s.   204. 
Wargentin   P.,    V.,   a.   124,   125, 

196,   212,   213. 
Warmholtz,  K.    G.,  a.  213,  214 


220 


Wellander,  J.,  s.    69. 

Wcnnerberg,  G.,  s.   119. 

Westman,  A.,  s.   171,   172. 

Wetz,  a.   171. 

Wieland,  K.  M.,  s.   100. 

Wieselgren,  P.,  s.   121. 

Winchelmann,  J.,  s.   216. 

Wiman,  s.   172. 

Winblad,  Ulla,  s.  98—101  106, 
107,  110,  117,  126,  133,  143, 
144,  152,  166,  180,  182, 
185,   193,    206. 

l]'ollemu$,   s.   77. 

Wulfwenstierna,   J.,  "s.   77. 


Zulma,  s.  182,   185. 

Å. 

Ahlström,  O.,  s.    121. 

Ä. 

Ål/,  S.,  s.  35. 

ö. 

örnsköld,  P.  A.,  s.   178. 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


DL  Fiyxell,    Anders 

^^Ö  Berättelser  ur  svenska 

F79  historien 

1838 

del  4-5