Full text of "Berättelser ur svenska historien"

See other formats

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at|http: //books, google .com/l

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

v I

■ i

-s ■

W- ■ Ii

»^

BERÄTTELSER

SVENSKA HISTORIEN.

SJUNDE DELEN.

DROTTNING KRISTINAS FÖRMYNDARE.

VÖR8TA AFDBLNINQEN.

TILL UNGDOaiNS TIENST UTGIFVEN

• j

■) •»

. AF' '
« > ti

' ' ' /
åt t '

* ' ' »

AND. FÅVXEIiL.

< ' - - i ,

u b « fi ' t , I t i

■»■»■«» »T ^ « » «

, • » » y , i » •

. • . , ' t ' ' ' ' '

ANDHA DPPLAGAH.

STOCKHOLM,

HOS L. J. H JER T A.

. r .• : • »v ,

• « • • «

• • • •% .

• • • . .. ••• -•: • -

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS JOH. BECKUAN, 1850.

INNEHÅLL.

Kap. Sid.

ii Tillståndet i Sverge efter Gustaf II Adolfs död 1.

2. Regeringsformens antagande 11.

3. Axel Oxenstierna i Tyskland . . . . . 21.

4. Evangeliska Förbundet 28.

5. Fälttåget 1632 efter Gustaf Adolfs död . . 37.

6. Fälttåget 1633 39.

7. Wallenstein och fälttåget i Schlesien 1633 46.

8. Wallensteins sista månader 59.

9. Wallensteins död 74.

10. Fälttåget 1634 82. '

11. Slaget vid Nördlingen 87.

12. Slagets följder 94.

13. Stilleståndet med Polen . 98.

14. Förbundet mej» Frs nkr ske» •, ; . .^'« /. . 110. .

15. Fredsunderhandlingarna öch O^ensti^i^^lsista

sår i Tyskland ;.»;..*. .^ ../ * . . . 114.

16. Axel Oxenstiernas liemresa .- ■» . . . . 123.

17. Johan Baner och «ku,f(Husl-?a jul S§tch?en . . 125.

18. Fälttåget 1635 ."* . '.**." ."W .* . . . 131.

19. Fälttåget 1636 och slaget vid Wittstock . . 136.

20. Fälttåget 1637 147.

21. Fälttåget 1638 . 159.

22. Fälttåget 1639 164.

23. Fälttåget 1640 170.

24. Baners vintertåg 1641 174.

Kap. , ' Sid.

25. Om Johan Baner 178-

26. Johan Baners död 184.

27. Svenskarna utan fältherre ...... 188.

28. Underhandlingar 1641 191.

29. Leonhard Torstenssons fälttåg 1641 . . . 195.

30. Fälttåget 1642 och slaget vid Leipzig . •. 197.

31. Fälttåget 1643 207.

32. Om Sve^ge och Danmark 210.

33. Tvisterna om öresundstullen 214.

34. Torstenssons infall i Jutland 228.

35. Danmarks rustningar . 231.

36. Sverges rustningar 239.

38. Fälttåget 1644 244.

I Jemtland 245.

I Dalarna 246.

I Wermland .... - 1 248.

I Westergötland 250.

Krigsrörelserna kring Göteborg . . . . , 251.

FälttS^l*» 5kSW eUejf GÄ|fef /Horns krig . 255..

Om 4e«rfeér^ &tta *•*.*•* .•••.•* •. . . . . 259.

Stora flottans fförJtiltJgJC; 261.

Stora flottarts "äwirå^tå^* . • 266

FäittågetVi;-^H^M-:>':f 5 271.

Vestra siäoliäVen *i* ^yskla*ncl . . . . . 275.

Östra sidohären i Tyskland —

Hufvudhären i Tyskland . .- —

39. Rustningar till fälttåget 1645 ..... 282.

40. Fälttåget mot Danmark 1645 285.

41. Freden i Brömsebro 291.

FÖRETAL.

Bland alla tidskiften uti fäderneslandets historia
är drottning Kristinas förmyndareregering ett bland
de rikhaltigaste bäde pä stora karakterer, lysande
fälttag, betydliga förbättringar i inre förvaltningen och
djupt ingripande yttre statsförbindelser. De trenne
sista åren af trettioära kriget samt Westfaliska fre-
den leddes, ätminstone i början, hufvudsakligen af
samma personer ocjb hänga i alla fall sä nära till-
sammaos med de föregäende fälttagen, att författaren
ansett sammanhanget fordra att afhandla dem tillsam-
mans med riksförmyndarnes regering. Genom dessa
förenade omständigheter har arbetet växt till betydlig
vidd. Det utgifves derföre i tvänne afdelningar. Den
sednare, innefattande slutet af trettioära kriget samt
riksförmyndarnes karakteristik och inre förvaltning,
skall inom nägra veckor lemna pressen. Stockholm.
Okt. 1838.

FÖRSTA BEEiTTILSIir.

OM DROTTNING KRISTINAS
FÖRMYNDARE.

■^w^

FÖHSTA KAPITLET.

TILLSTÅNDET 1 SVERGE EFTER GUSTAF II ADOLFS DÖD,

nder November månad 1632 både uti Stockbolm varit
församladt ett utskott af de tre bögre stånden, bvilket en^
ligt konungens förslag beslutade dels att fortfarande ut**
gifva, dels att öka de af samma stånd förut beviljade skat-
ter. Der beslöts äfven att till Tyskland affiärda ombud för
att lyckönjska konungen till bans segrar, men derjemnte
också för att anbålla, det ban måtte komma tillbaka till
fäderneslandet. Gabriel Gustafsson Oxenstierna var redan,
till nämnde beskickning utsedd, pch mötet nyligen afslu*
tadt, då man d. 29 No v. hördp af ryktet on^talas en stor
seger, som konungen skulle bafva vunnit. Man sväfvade
länge i ovissbet bärom, tills slutligen, men först d, 8 Dec.
man erböll sann pcb fullständig berättelse om slaget vid
Lötzen och om konungen» död. Rådet var den gången
församladt uti pfaltsgrefven Joban Kasimirs rum, opb da-
gens protokoll utgöres af dp orden: »Senaten tjljbragte bela
»dagen i gråt och ]f lagan,» dqck m^ det tillägg, »att in*
»nan rådsberrama om aftonen skildes åt, beslöto de gemen-
»samt, att poed bvarandra lefva och dö för fosterlandet,
Koch att med inbördes enighet och allo magt bemma iri-

frif9$U$ BfTi VII. %

»ket upprätthälla ordningen, och att mot fienderna full-
/»följa kriget, tills man kände vinna en säker fred» i).

S?erge yar i en ganska vådlig ställning. Till tron-
följare var redan förut hyllad Kristina, derigenom och så-
som den älskade kenuagens éokfter visserl^en en förenings-
punkt och ett namn att hSlla sig tilT, men också föga mer;
sjelf ett fem iH barn, modera snarare till hinder än hjelp,
och hrarken inom eller utom riket några mägtiga förbin-
delser, S9m kund» göra hennes riltigtieter gällande. Lan-
dets innevånare af alla klasser voro ovanligt hårdt betun- ^
gade med en mängd dels nya, dels ökade skatter, hittills
beviljade och burna af kärlek eller af undseende för den
store konungen. Man fruktade, att folket numera icke
kunde bevekas till samma uppoffringar, och i allmänhet*
att det icke skulle kunna till enighet^ lydnad och ordning,
sammanhållas af riksförmyndare, hvilka förut varit och om
någon tid åter skuHe blifva folkets likar och medundersä^^'
täre; Och likväl befaöfdes nu, mer än förr, endrägt och
uppoffringar. Polska hofvet började bvarjehanda stSmpIin-
gar för att störa rikets inre lugn och beteda Uladislaus
vägen til? svenska tronen. Hos Oxenstierna, Sten Bielke
och Herm. Wrangel hade Uladislans i sådan afsigt- hört
sig före, men blifvit afvisad. Med mera lycka lät han bland
aHmogen utsprida, det en af Sigismunds söner vore färdig
antaga luthm^ka läran och derigenom närmast berättigad
t9! svenska kronan. Uti Finnland, Sigismundianernas fordna
tiflbåll, och uti Småland, om&ttade man begärligt detta
rykte; och allmogen i sistnämnde landsort hade till och »ed
låtit inbilla stig, att Gustaf Adolf sjelf utvalt en af polska
prinsame till efterträdare t). Det väntades derföre odb^Fö-
reliades äfven mångahanda hemliga stämplingar att stHta
oro Uaod ständerna; och flere mordbrandsförsök ntiStock-
h(to tillskrefvos ej blott vanliga missdådare, utan äfven

4) Eiksark. Rådsprot (L 47/ 20^ 2S| ^ Huv. oob S D«c.

. 4631

%} Riksark. Rådaprot. d. 9 Jan. 4633. • '

sUaBa aom ville åstadkon»» missiköje och villefvalfa i).
[Jtomlands vsr riket invecfcbdt uti ett krig, stöirre ooh
flvirare ftn Sv^g» förut nSgonsin fört. Det var otvifVel-
akiigt, att koDnngeBS död akiille nedslå bundsförTandler-
Baa, men öka fieMJerna* mod; oob att de sednare skalles
nad lilvadt bepp anstrtlnga sina krafter får att jaga »?aii'-
skam» ut, lika tomhfindta, som de kommit. Tyska fnro-
testantiBka farstårna, som endast med oväja Odmjukal sig
tai lydnad UBder den store Gustaf Adolf, skulle fln mindre
h^amma en förmyndare-regering, sammanaatt af endast
svenska adelsmän; och sgelfva é^ bårar, som borde skaffa
denna regering lydnad, bestod» oeb anfördes till större de«
kxL af tyskar, naturligtvisi mer ttllgifba sitt ftn ett frftm-
aaande land. De nftrmsta grannarna, Danmark såg gema
överges anseende ijunka, ocb Polen kastade beg&rliga blic-
kar på preussiska stranden oeh på Liffland. Det enda
sted, Sverge hade, var å ena sidan Ryssland, som angrep
odi derigenom sysselsatte Polen; ocb å den andra Frank*
nke, som för att motarbeta kejsaren lemnade Sverge be*
tydliga vinderbållspenningar.

I denna svåra tidpunkt visade det sig, bura stot Gu-
staf Adolf varit, ftfven i val af vSnner. Sverge ansågs
foliet; men just då 8tt% det som bögst både i inre vftl-
B^ga, yttre anseende och krigisk Sra. Det bar derför att
tacka först oob främst den store Axel Oxenstierna, ooh
jemnte honom Jakob de la Gardie, Gabriel Gustafsson Oxen-
stierna, Klas Fleming, Per Brahe, Per och Axel Sanér,
Sten Bielke och Adler Salvius uti rådkammaren; sao^tGu'*
staf Horn, Johan Bänér, Leonhard Torstensen ocb Karl
Ckistaf Wrangel i faltet; alla af Gustaf Adolf framck^agna;
alh utmärkta för sniMe, duglighet ocb arbetsdnft; nMan
alla ' för kno^aper, sedlighet och oegennytta. Dessa v^ire
ée mfin, som rtddade Sverge ur den öfverfaängande faran.
Tidigt om mei^onen efter det sorgliga budskapet far*
sandade sig rådet ånyo^ och efter nigra timmra bembg

1) S. st, d. 5 Jan. 4633,

öfverlSggning utfärdades genom ilbud till landshöfdingar och
biskojiar befallning^ att förmana folket till enighet, till tå-
lamod, samt till trohet mot den unga drottningen. Alla
höfdingar vid gränserna tillsades att sorgfälligt undvika
h varje oenighet med grannrikena; men till yttermera sä-
kerhet qvarhöllos i landet åtskilliga till Tyskland ämnade
troppar; gränsfästningarna blefvo i tysthet omsedde och för
att vinna landets bevågenhet soldat-utskrifningen ännu tiH
en tid uppskjuten i). Slutligen utlystes äfven riksdag till
den 6 Febr. 1633.

Med detta riksmöte åsyftades förnämligast trenne ting,
nemligen först att få den unga drottningens rätt till kro-
nan erkänd, och att derigenom förekomma alla stämplin-
gar, som kiinde* föranledas af en osäker 'tronföljd; för det
andrdj att få bestämdt, huru under drottningens omyn-
diga år regeringen skulle förvaltas, hvarförutan riket skulle
råka i villervalla; och för det tredje, att af ständerna er-
hålla bifall till de förra skattemas fortfarande. Det första
och andra hoppades man utan serdeles svårighet drifva
igenom; det tredje icke så; ty man fruktade, atthvartoch
ett af stånden skulle passa på tillfället och af den nya,
ännu icke sadelfasta regeringen tvinga sig till befrielse från
några *af de förut beviljade skatterna. Det farligaste var,
att inom sjelfva rådet sutto åtsl^illiga herrar, som mindre
sågo på rikets behof än på egna utgi(ter, och derföre yr-
kade nedsättning på skatterna i allmänhet, men i synnerhet
på adelns, för att dervid också sjelfva njuta någon lätt-
nad. Axel Oxenstierna rådde ifrigt, »att motarbeta hvarje
»sådant försök, ty riket var nu mer än någonsin i behof,
»och allt skulle falla öfverända, derest det lemnades utan
»understöd. Detta», skrifver han sedermera, »detta med-
»gifva visserligen alla, så länge man blott talar om saken
»i allmänhet, men när det gäller uppoffring af egen för-^
»del och af egna privilegier, då. ändras tungomålet. Värst
»är, att de, som pruta och träta emot, och vid alla goda

1) S. st. d. 40 Dec. ^^2%

»fdrs]ag bafva svårigheter att invflnda, att just de blifva
»ansedda som de klokaste och bdsta; ehuru, då man be-
»der dem pä annat sflit bjelpa saken, så förstå de det
»mindre Sn andra» f). Serskildt yttrade han sitt missnöje
deröfver, att flera bland adeln och bland sjelfva rådet ville
undandraga sig qvam- och lilla tullen, och att de betrak-
tade »sin skatteskyldighet som ett tr&ldomsok och deremot
»under namn af frihet sökte sjelfsyäld, sä att de skulle
»slutligen störta fäderneslandet i förderf» i). Inom rege-
ringen taltes hfirom fram och åter. Jakob de la ^Gardie
ansåg i början vådligt att med anspråk på alla skatternas
fortfarande stöta ständerna för hufvudet ; men Klas Fleming
och med honom flertalet och slutligen äfven De la Gardie,
beslöto följa rikskanslerens mening, eller att åtminstone
göra ett försök dermed; »ty nedsattes utlagorna nu, så
»vore svårt, kanske ogörligt, att vid möjligtvis växande be-
»hof få dem åter beviljade; och om emot förmodan något
»öfverskott skulle uppkomma, kunde det till framtida trång-
»mäl sparas» 5].

Efter dessa förberedelser öppnades riksdagen i början
af Febr. På regeringens vägnar talade vid första sam-
manträdet Gabriel Gustafsson Oxenstierna. Då han bör-
jade med dessa ord: Konungen är död! utbrast hela för-
samlingen i så högljudda snyftningar, att de flere gånger
afbröto talaren. Men när han framställde förslaget att er-
känna Kristina för Sverges drottning, hördes ett knotande
sorl bland allmogen; ty många hade låtit bedraga sig af
ryktena från Polen. En bland bönderna, vid namn Lars
Larsson, an)röt Oxenstierna och sade: »Hvem är denna
»konung Gustafs dotter? Vi känna henne icke, och hafva
»henne aldrig sett.» — »I skolen få se henne, om i vil-

4) Falk. Ax. OxenstierDas bref. Memorial för rådet, d. 8
Okt. 4633.

2) Rik 8 ar k. Bref från Ax. Oxenstierna 4633. Jemnf. Falk.
Ax. Oxenstiernas memorial d. 8 Okt. 4633, samt bref till
Gabr. Gison Oxenstierna d. 27 Sept. 4635.

3) Riksark. Rådsprot. d. 3 Jan. 4633.

jijeby» inrarade Oxeiistiema och blfmtéd« skex den angå
forstiiman in i rikssalen och visade .liettne fdr tlliDo^da.
Lars Latsson steg fram, bcitraktade nega hennes anletsdrag
ooh utbrast slutHgen: »Jå! det fir iion s/elf. Sel det ftr
»salig konungens nåsa, ögon och panna! Hemne vilja vi
»bafva till vår drottning!» HSrpå leddes Kristina etraxt
\tjpp till tronen och blef ,af samteliga ständerna som drott-
ning erkänd.

Det finnes visserligen spår, att sven^a adelns repu-
blikanska afsigter vid detta tillfälle äter varit å bana; samt
att några velat iakttaga den gynnande tidpunkten, att in-
fkrftnka arfsrfltten och kanske konungamagten, och råd«i
undvek verkligen och med flit att uttala den allmänna
grundsatsen, att Sverge var arfrike. Hen å andra sida*
finner man bos aUa anseddare personer en liilig giftdjeatt
uti Kristinas person ioch arfsrätt hafva en fast punkt att
sluta sig till under striden mot de skilda partier, som otvif-*
velaktigt skulle uppkomma. Kristina, hennes arfs* ock
kungliga rättigheter blefvo just den stödjepunkt, bvarpä
den 4y& regeringen grundade sin byggnad.

Det första och vigtigaste ärendet yar således ly^ckli*
gen afgjordt; men det återstod att bestämma, huru under
drottningens minderårighet regeringen skulle förvaltas. Bön-
derna yrkade, det landet borde såsom fordom styras af en
ensam riksföreståndare i); men häremot talade för närya**
rande flere skäl, hvilka af Oxenstierna uti ett vidlyftigt
biref till rådet på följande sätt utvecklades i): »Regeringens
^förvaltande af många personer förhindrar alltid ärender-»
»nas gäng och kan, såsom man af flere exempel erfarit^
»lätt störta ett rike, i förderT, serdeles då det är vant aitt
»af en regera& Sålunda måste antingen en eller några
»fä dertill förordnas. Skäl för och mot båda delarna fin-
»nas uti våra statsläror nog. Jag måste för min del be-

4) 8. st d. 6 Febr.' 1633.

t) Engestr. Qiristina. i:o N:o 4. Ai. OKeastierna liil råd«t.
Hall d. 42 Febr. 4833.

jiliiBniiy Ml jag 4naer .ctt.rikilfire$tliidare ?«ra nefei tif*
^vereiMBtämiBamde med förm tidors vaDa, och i aUr nöd
«ém bftata tillflykten. Mdo sfi mycket Jag vet, hade salig
»konimgen akbig håg till detta medel, utan aåsom ridet
xkanaigt ^r, ämnade han i sådant fall anförtro^ regeringen
»åt de fem h^ riksfimbetsmfinnen. Denna femnMnna*-
Nstyrelaeiy med rikets ikd och kollegier bredvid, Sr ockaå
ssSkrM^ naot ens eller annans ^ppvftxande Äregirigt; och
»om någoaa al dessa ämbetsmAn ddr, så blir dock reigeriii-^
»gen beetåndande och ärenderna uti sin jemna gftng^ då
»dereinot en ny riksföreståndare ofta siar iomkull, favad den
»förre byggt.» Decsa Oxenstiernas tankesätt blefvo fbrst
af rådet, och sedan al ständerna gillade. Det healutttdes
derloie att, lilla man vid nSsta riksdag finge närmare öf-
verM^a om detta lunne och om rikets styrelseform i all^
ttfadiei, skulle rogeringen af besagds fem riksAmbetsmAn
Alnraitas.

Nu återstod det tred^ och svåraste, netnl. att skaffa
medel åt denna reg^ing. Eådet föresk^ de förra skatter-^
nas fsrtfarande. Det mötte motstånd öCver allt. fiönderna
framlämnade angående qvaro- och lilla tullen en skarp
ech, som rådet tyckte, opassande skrif velse, h vilken en miss*
ndid prestmaa hade åt allmogen up{)saU;. Men det lyc*
kades, och utan serdeles svårighet, att upplysa dem om
förhållandet; de fogade sig, och hotade till och med att,
om de finge fatt på presten, som förledt dem, skulle de
kasta Jut honom genom fönstret i). I hufvudaaken vore
horgrarna "^ ändå beredvilligare; men deremot envisades de
med ett annat påstående, neml. att alla uti Sverge va-
rande kalvinister borde tvingas att bevista lutherska gods*
tjenflten. Aaiedmngen till denna hos borgerakapet ovan-
liga nitaldmn branns vara, att några köfnsän, sfund^uka
seh kanske till en del lidanda genom Ludvig De G^rs
itora rördae, Aaonade pä detta sfttt dnfva bort hans ut-

4) Riksark. Rådsprot. d. 80 Febr. 4633.

Iftndska arbetare och kanske alvthgefi honom sjjelfi)^ De^
ras begftran blef afslagen. Adeln var syårare. Den for^
drade^ att fä sina privilegier försäkrade, sin tullfrihet tilt'^
baka o. s. y. Gabriel Ga^afeson Oxenstierna och Klas
Fleming nödgades slutligen gä ned pä riddarhaset^ då ef'-
ter en läng ordvexling adeln flndtligen gaf med sig, dock
ogema och med knöt t\ Presterna voro 'svärast. Den
högt ansedda Westeräsbiskopen, Joiiannes Rudbeck, stod
har i spetsen för motständet, samt fordrade afskaffandei
af gvam- och lilla tullen, samt af boskapsskatten. Gn*-
briel Gustafsson Oxenstierna och Karl Gyllenhielm gingo
ned till presternas samlingsrum, och utverkade slutligen
löfte om bättre svar. Men dä efter några dagar svaret
kom, var dét föga bättre än förut och »hotade regeringen
»med Guds vrede och bdmnd, derest icke presteståndet
»blefve från n&mnde skattebördor befriadt.» Dä uppkalla-
des en del af presterna uti rädet, der Jakob De la Gardie
och Per Baner förehöllo dem: »att derest Guds straff komme
»för nämnde pålagors skull, borde det flfven komma öFver
»presterskapet, hvilket, likasom de andra stånden, bifallit
»och underskrifvit beslutet om dessa pålagor. Eljest hör
»man också bonden mången gång pä samma sätt bannas
»och hota, dä presterna af honom utkräfva deras tionde.
»Rådet hade hoppats, att presterna icke skulle komma med
»dylikt tal.» Presterna invände, att de talat Om »det miss-
»bruk, som med nämnde uppbörder bedrefs.» — Per Ba-
ner svarade: »I viljen uttryckligen afskaffa icke blott m»s-
»brnket, utan ock bruket; ty de fe), som begås, kunna
»rättas, sä snart de blifva öfverklagade. Yeten i eljest
»några andra medel till rikets uppehållande, så skola vi
»gerna dessa nu öfverklagade afskaffa.» Presterna fOre-
slogo: »att då nämnde tullar föranledde allehanda försnill-
»ning, kunde man i deras ställe lägga en bestämd man-
»talsafgift på hvar person.» Rådet visade: »huru en sä-

4) S. st. d. 24 Febr. 4633.

t) S. st. d. 49, 20 Febr., 5 Mars 4633.

»dbo beskattfling vore obilli^ ty då 6nge en bonde eller
»en fottig prest belala Hka mycket som den rikaste herre.
»Na deremot mfiste dm), som fir rik, och har stort hos
soch stor , förtäring, i förhållande derefter skatta i både
»gram- och liJJa tullen.» Presterna begSrde »att efter
»nödtorften få hafva drSngar fria från utskrifning.» Jakeb
De la. Gardie syarade: »att derom var redan fOrordnadt;
»men», tillade han, »i sjelfve låten ofta vid utskrifningen
»taga från enkan hennes enda drSng, men den fOrmOgne
»bonden låten i behålla både fyra och fem karlar. Allt -
»det i nu begSren, länder dessutom till salig konungens
»förakt, och likasom riket icke kunde bfira de skatter, han
»pålaggt, icke en gång tills han hunnit i jorden. Men
»velen i icke Ifltta under armarna, så måste allt falla, och
»då Gud nådé oss alla, och eder med. Edert stånd borde
»icke blåsa under elden, utan i dess sifllle tyda allt tiil
»det bfista. Minnens i, huru salig konungen uti sitt af-
Bskedstal bad eder förmana allmogen till trohet och villiga
»het? Gören i det icke, så vilja vi inför Gud vara ur*-
»skuldade för alla de olyckor, som der&f kunna traffiavårt
»fådernesland.» — Presterna aflagsnade sig. men beviljade
ingenting. Några dagar derefter samtalades åter hArom med
biskop Rudbeck, men lika ftfangt Regeringen vågade ej
längre brottas med presterna, emedan desse i landsorterna
hade ett öfverv&gande inflytande på allmogen. Mest af
denna, orsak, och ftfven för att visa beredvillighet mot stfm-
telige stunderna, afstod regeringen från den förhöjning uti
qvam- och lilla tullen, som år 163Ö blifvit beviljad I);
Sedan uppsattes riksdagsbeslutet, hvari Kristina erkflndes
för drottning; de fem höga riksfimbetsmfinnen för hennes
förmyndare; de förra skatterna med nSmnde iindantag be-
viljades, och höga strafiF utsattes för den, som med Wasa-
ätten uti Polen plägade några underhandlingar. I medlet
af Mars skildes stflnderna åt.

4) S. 8L d. 26 Febr., 4, 4 Mars 4633.

Da^ som vid konunfeiut éoå ooh aeéottsanL 6flda lill
Axel Ozenétienifts hemkodut^ moliogo och bibofaöllo hafvud*
kdnin^Bn af alla ärender^ voro Jakob De la G«rdie, €vd-p
kriel GiBtå&son OxeBstidrna, Klas Fleming och Per Baner,
Dessa fyra herrar^ »Ha hvar för sig högt fitktade^ i balvad*
sakea alltid en^a med hvarandra och med Axel Oxen-
stiemiBi^ fingo just härigenom tilkdcklig kraft aOt nästen
aiiiid kunna drifva igenom, hvad de ansägo yara fäderoes^
landet nyttigt och således gifva enhet åt ärendernaa gång l)w
I synnerhet hade de mycket stöd af Axel Oxenstierna
Såsom guhatling hos förra konungen hade han ägt4illföile
ffim sina stora egenskaper allmänt kända, och tillika hade
aHa äfven de högre ämbetsmänaen blifvit vande vid vördar
nad för den mägtige mannen. Härtill kom också, att han^
som konungens närmaste förtrc^ne, ansågs hafva mesta
kännedomen om dess planer, tillämnade medel och om hela
styreiseverket i allmänhet. Detta anseende kom nu både
riket och Oxenstierna väl till pass, och han sjelf visste
begagna det fördelaktiga i sin belägenhet. Till fiere fim-*
betsverk och under riksdagarna till stånden skickade han
bref uppfylkla med förmaningar till samdrägt, till tålamod,
till hörsamhet, skrifna med en förvånande kännedom om
alla förhållanden, och med en broderlig uppriktighet och
kärldc, som ej kunde förfel^ sin verkan. I samma anda
skref han till rådet sjelft, inom hvars talrika krets, träi-»
lystnad ocb egennytta, mången gång ville gifva sig luft;
men hvilka lidelser af Axel Oxenstierna och hans vännw
tiU fäderneslandets lycka qvftfdes.

4) S. st. Se rådsprot. fi^ dessa år.

•"• • • S|1

AlVDAA KAPITLBT.

# ■

llSfiBftlNfi6VOftMSI>9ft ANTACrANM. .

Genom efTamamDde' rikadag hade aaan vissoHigeD un-
dangjoii det första oeh oumbftrligaste idr ordningBOs bibe**
hållande; men ftnnu återstod dervid ganska mycket aU
göra. Riket saknade nemligen en regeringsform*. . Uti ko-
DoagallatkeD fiinnoa tåi i detta hänseende några .^J^mflnna
fOreskriflter^ dock-otiJkfickhga; ty mycket^. Jenwados >der åi
per96n]igt godtfinnande. ■ Itona brist hade < hittiUs varit
Bundre kftnhar, - ty lefnadssAtt och statsf^rhållandea .yor^ i
»g sjelfya så enkJa, att utförligare stadgar icke af bebof-
yet jékallades; • Också hade> Sverge^ alltsedan iSturarna haft
både till Sr och för det mesta till krafter fullmyndiga ko-
nungar, hyilka ersatt bristerna i författningen. Nu åter
ftatades en Iång.lörynynd0r^id:,me4 .r^eringe9 samman^r
satt och ftrendema meroofatimer iökade.iOch invecklade, så
inom som utom landet Det behöfdes en lag, en bestämd
föreskrift att förekomma oordningar inom styrelsen ocb ohör-*
samhet bland folket.

Alt Sverge rftddades från denna botande fara, också
derföre har det att tacka Gustaf Adolf och Axel Oxen-
stierna. Under preussiska krigen och sedermera alltframT
geni tyckes konui^n hafva anat sin snart förestående död.
För atl så mycket som möjligt förebygga alla af en sådan
händelse upi^ommande oredor, beslöt han låta författa en
rageringsfbrm i aHminhety' ooh serdeles för inträffande för-
myndarestyrelser; och det yar åt Axel Oxenstierna, som
han lemnäde detta yigtiga förtroende. »Jag drog i betan-
kande,!» sftger Oxenstierna^ »att gripa saken an, ty det var
iiett hett jem att röra vid» i). Han efterkom hkväl ko-

4) Riktark. Bäskmslefns ankomne bref 463a. ^ Eu nH-
morial lör Grubbe vid dets hbiofafa d..5. Dec. 463$L

nungens befallnmg och uppsatte redan uti Preussen företa
utkastet I Tyskland visade han det för Gustaf Adolf,
hvilken g^lade och flmnade bekr&fla bufTudinnehållet; men
de under c|åyarande krig för hvarje dag tvingande göro-
målen hade hindrat honom att vid förordningen Idgga sista
handen, och sedan densamma underskrifva och utfårda.
Emedlertid var det af några kSndt, att en sådan skrift
biifvit uppsatt, och svenska regeringen uti sin genom ko-
nungens död iråkade svåra belägenhet insåg tydligt^ huru
mycket stöd riket deraf skulle hafva; ty man kunde för-
moda, att en regeringsform, utarbetad af Gustaf Adolf och
Axel Oxenstierna, skulle vara i sig sjelf nyttig och god,
och flfven hos ständerna Isttare att genomdrifva, fin hvil-
ken annan som häldst. Redan några dagar efter under-
rättelsen om konungens död beslöt der före rådet att bos
Oxenstierna efterfråga n&mnde regeringsform I). Men denne
hade sjelf fallit på samma tanke, och redan innan svenska
rådet hunnit fö veta konungens död, hemskickade han för
nämnde findamål regeringsformen, med Lars Grubbe, en
allmänt aktad man, hvilken intygade, att konungen den-
samma öfversett och gillat. Sjelf rådde Oxenstierna iftrigt,
»att, om också en eller annan artikel deri skulle finnas
»betflnkelig," man likväl nu straxt måtte antaga det hela,
xK>ch derpå grunda regeringen; ty någon ordning är dock
»bättre än ingen. Om detta försummas och regeringens
»anseende får falla, då skall snart oenighet uppstå, och
»saken sedermera icke utan farliga medel, kanhända icke
»utan' åderlåtning kunna botas» 2). I början af Januari
1633 -kom regeringsformen till Sverge. Rådet beslöt göra
allt möjligt för dess införande; men det blef dervid mycken
fråga om, huruvida den borde föreläggas ständerna eller
ej. Man fruktade neml. »att om den utan föregående
»riksdags-öfverläggning blefve endast af regeringen påbuden,

4) Riksark. Rådsprot. d. 43 Dec. 4632.
t) Eng. Christina 4:o N:o 4 Ar. Ozenstierna till svenska ré-
d€t &I1. d. 42 Febr. 4633.

sfåolle rik«te iniievliitré kke viija •Ulla sig debsamiu tili
efterJefnad;» om man åter droga aakaii till riksdags »aU
Dståndarna skalle så grfila och mftstra med förslaget, att
»det hela bkfve antingen förderfvadt eller alldeles Ofver-
»andakastadi ft). — Det vore vådligt^» mente Gabriel Gu*-
stafisson Oxenatierna, i»att låta bönderna dOmma om en st-
sdan sak, som en regeringsform» t); och Jakob De ia
Gardie yttrade detsamma om riddarhuset, »hvarest det sutte
»åtskilliga unga och oerfarna karlar. Om man låter dessa
»mSslra och skrufva på saken, skall man f& höra mer ga-
»lenskap an förstånd» a). I allmänhet befarade man, att de
missnöjde i landet och inom hofvet. likaså att främmande
utliggare skalle bearbeta saken som ett medel att reta sin-
nena och v&cka oro. Vid den förut omtalade riksdagen
1633 blef dock regeringsformen uppläst för ett utskott af
adeln, biskoparna och borgmästrarna 4), hvilka sjelfva gil-
lade, och på b vilkas ord också samtflige ständerna till ef-
terlefnad densamma antogo; likväl blott, tills den buimit
Tid nästa riksdag nogare skärskådas.

Det synes, som rikskanslern hade just inom adeln
väntat svåraste hindret mot den nya regeringsformen, ser-
deles i afseende på åtskilliga ståndets företrädesrättigheter,
hvilka deri närmare bestämdes och följakteligen inskränk-
tes. Genom bref till rådet erinrade han derföre: »huru
»framfarna konungar ofta' gjort intrång i adelns privilegier,
»ja, ofta faelt och hållet tillvällat sig dess gods; men att
xäådant ioke skett af något öfverhetens begär att förtrycka,
»Utah emedan armod och nöd dertill tvungit, då inga an-
»dra utvägar till rikets upprätthållande förefunnits. Här-
»vid borde dock adeln å andra sidan betänka, att fram-
siarna konungar begåfvat den sjelfva och deras förfäder
»med många län och gods, och det icka blott i de eröf-

4) Riks ar k. Rådsprot. d. 9 Jan. 4633.

2) S. st. d. 48 Febr. 4633.

3) S. st. d. 44 Mars 4633.

4) S. st d. 48 Febr. 4633.

»rtde landsbapeoy vå»n ook i ijvtffa kronaii 'mh nket;
»bvilka gods sedan blifvtl Krfda, bortbytta eller fdrsftléty
3mA alt de numefa icke utan stor förvirring ktmna till
»kronan återkallas. Harigetaom häfta dock rikets åriiga in-
3»kom8ter blifvjt förminskade, kvilken brist n^ste fyllas till
»kronans och födemeslandets uppråttbäilande^ och bdr-^
»ledes adeln^ för det goda, som den af kronan åtnjuter^
}oockså medelst afstående af några bland sitm rättigheter
»kronan titfbaka undenMiödja» l). — I denna anda skréf
ocb Yarnftde rikskanslern ofta; och rådet följde vanligen
hans ledning. Stundom framstack likval kärleken tilipri-^
vilegierna. Då enligt öfverenskommelse regeringsformen
jemnte rådets anmärkningar åter utskickades att af rik9«
kanslern för ^sta gången öfverses, blef tillika, på rådets
vagnar, till Oxenstierna afsänd en skrifvelse af följande
innehåll: »Vi hafva förnummit vår broders yttrande om
»orsaken, hvarföre fordna konungar ofta ingripit i så vaf
»adelns som andre stånds rättigheter, neml. deb rikets nöd,
»dels, ' att konungens och folkets rättigheter icke varit noga
»utstakade. Vi önskade derföre geroa, att vår broder, som
»är af Grud med mycken förfarenhet i dessa ärender begåf->
»vad, måtte sammansätta ett adelsprivilegium, sådant som
»vore konungen drägeligt och adeln nyttigt; desslikes ii vilka
»rättigheter åt de andra stånden kunna föreslås, hvarige-
»nom mellan öfverhet, undersåtare och medständer god
»eAighet kunde bibehållas. Yi tvifla icke, att om vår bro-
»der tager sig denna möda uppå, skall han bland många
»andra sina förtjänster också efterlemna detta, framtiden'
»pch det adeliga ståndet till en odödelig minnesvård»!).
Det finnes icko upptecknadt, om rikskandem i anledning*
häraf företagit någon åtgerd; men straxt därefter kom re~
goringsformen tillbaka från Tyskland, btef ännu en gång

4) Falk A. Oxenstiernas memorial. Frankfurt am Bfain d.
8 Okt. 4633.

2) Eng. Christina 4:o 4. Rådet tiU Ax. Oxenstierna. Stock-
holm d. 47 Febr. 4634.

af tMei gmnakådyför tU sodio fördeaatmiankallidealftli-
deriia iill ftloUigi aoiagandd föreiftggaa.

Yid midMnmarstideD i634 aammantradde rikidagan
i StockliclBk Den var af ovanligt ator vigU Der akulla
nämligen en ny r^eringaform antagaa, den nya fltainynf*
daresiyrelaen en- gäng för allaf blifva bekriftad, och i aU«
mftahei den anda och gån^ bestflmmaa^ aom samma rege-
riilg sedermera allt framgent borde följa. . Detta regerings-
farmars antagande var det mål, atyrels^ft sökte, men bvil-
ket också de olika partierna inom landefc motarbetade. Här^
till begagnades vanligaiimedlen, neml« afundsjnkan. melkm
olika samhöUsUasser,. och benägenheten ,attt nedsatta skat-
terna* De, aom i synnerhet, .meo/ under band upprörde tvi**
sten, voro dels- faofvet, nämligen enkedrottning Maria Eleo-
nora och pfaltsgrefven Johan Kasimir, hvilka önskade draga
förmyndareregeringen hvar till sig; dels också polska par**
tiet för att genom oro och villervalla bereda Uladislaus
vftg till svenska, ijronen. : Genom dessa omständigheter blef
1634 års riksdag så orolig, att man icke på Iflnge hvar*
ken förut eller sedermera haft dess like i).

Kinkigaste punkten var som vanligt skatterna. Re-t
geringen fordrade de förras bibehållande, dock med det til-'
lågg att fifven adelns bönder skulle betala boskapsskatt oeb
undergå utskrifning a). Det tyckes som prest- och bor-*
garestånden varit tAmlia$en villiga; men icke så de andra*'
Svenska härarnas hittills flfven efter konungens död bafda,
framgång g>orde i alhnänhet stdnderna öfvermodiga, så att
de tyckte riket icke jrara i fara eller i behof af så ator»
uppoffringar a). Adefai vägrade i början (lera gånger, och
aUdeles att åtaga sig boskapsskatt ooh utskrifning inom
firihetsmilen; men då Gabriel Bengtsson Oxenstierna och
Klas Fleming kommit ned på riddarhnset och framställt

4) Brah. P. Brahes brefvilxling. T. 43. — Per Baner till
P. Brahe. Stbm d. 7 Aug. 4634.

5) Riksark. RådspfOt. d & Juli 4634.
3) BnJu. s. st.

t«

saken, biföll flndtéligen ståndet till en del af dessa for*
dringar i). Bönderna voro serdeles svåra och omöjliga. De
hade till rådet inlemnat en lista på sina missnöjen, hvilka
icke blott angingo den tunga beskattning, öfver hvilken de
med skäl kunde klaga, utan Sfven några nya förordnin-*
gar angående kornhus och skjutsfärd, hvilka likväl just
till böndernas lättnad blifvit utgifna. Skriften var dess-
utom^ författad med bitterhet, och troligen, icke af bonde-
hand. Dock äfven sjelfva bönderna voro högst oroliga oqh
hotade att resa hem från riksdagen, om ej dessa deras be-
svär afhjelptes. Regeringen uppkallade i rådet ett utskott
af allmogen, då Per Baner gaf dem allvarsamma föreställ-
ningar; men det hjelpte ej. De båda folkkäraste bland
rådsherrarna, Gabriel Gustafsson Oxenstierna och Klas Fle-
ming, gingo ned till allmogen på gillesstuTvan, men kunde
föga uträtta. En finsk bonde ^af väl lof vande svar, men
blef derföre straxt angripen af en Upplänning, hvilken
kallade honom Herrehyllare, och vid fortsatt ordvexling
slutligen lät Finnen smaka knytnäfvarna. Sådan var sin-
nesstämningen, att styrelsen ej vågade straffa våldsverka-
ren. Ett namnlöst smädebref fanns en- dag inkastadt uti
räkenkammaren; en annan gång låg utanför rådsdörren
böndernas klagoskrift med en stor sten inuti. Dessa upp-
träden födde allmän oro och fruktan. JMan misstänkte,
att danska och polska utliggare hemligen underblåste elden.
Per Baner ville inkalla ett regemente knektar, men rådet
ogillade hans förslag. Slutligen lyckades det med biträde
af de andra stånden att lugna bönderna och utverka de-
ras bifall till de förra skatternas fortfarande t).

Sedan detta lyckligen var genomdrifvet, gick det tem-
ligen lätt att Qi regeringsformen antagen. Den upplftstes
för ett utskott af prester, borgare och bönder samt för
hela adelsståndet enligt dess uttryckliga, envisa begäran och
tvärtemot Per Baners råd. Adel, borgare och bönder

4) Riksark. Rådsprot d. 44 JuU 4634.

5) Riksark. Rådsprot. d. .7, 9, 45, Si Juli, 4 Aag. 4634.

gjorde blott ett par obetydliga anmftrkningar. Presterna
framdrogo de flesta och vigtigaste anmärkningarna. Af
några deribland sSgs, att ståndet fruktade adelns stigande
TAlde; af andra åter, att ståndet var ahgelSget om sin egen
magt. Men i sammanhang med frågan om regeringsfor»
men och innan den afgjordes, bragte presterskapet en an*
nan sak å bana.: Uti de privilegier, som Gustaf II Adolf
år 1617 åt adeln utfSrdade, förekommo de orden: »att till
»rikets högre sysslor skulle ingen vanbördig framdragas,
»adeln öfver hufvudet.» Med ordet »vanbördig» menades
då egentligen »ofrälse.» Detta förordnande hade vSckt
ovilja, icke så mycket för saken skull, ty man var vid
detta adelns företräde sedan långliga tider van; utan mera
för ordet, iivilket tycktes medföra något vanhedrande. Re-
dan förra riksdagen hade ofralsestånden deröfver klagat;
nu skedde det formligen af presteståndet och genom biskop
Rudbeck, hvilken besvarade sig »öfver de många skottkolf-
»var, till hvilka detta ord gifver anledning.» Rådet yille
behålla det qvar, »emedan det var underskrifvet af salig
»konungens hand; och påstod, att med vanbördig menades
»ej ofrälse j utan odugsen^ eller den, som af hederliga för-
»Sldrar född, från dem vanslflgtats; ständerna kunde sjelfva
»se, att dugliga ofrälsemän vpro flerestädes framdragna högt
»öfver många af adeln» i). Med denna förklaring gåfvo
sig presterna tillfreds; och regeringsformen blef d. 29 Juli
1634 af alla ständerna enhälligt antagen. Kort derefter '
blefyo, enligt densamma, ämbetsverken ordnade och syss-
lorna besatta.

Hufvudinnehållet af denna regeringsform var följande:
l:o Så konung som undersåtare skola endrägtigt förblifva
▼id den rena lutherska trosläran, i öfverensstämmelse med
allmänna Symbola, Luthers katekes, Augsburgiska bekän-
nelsen och Uppsala mötes beslut. 2:o Arfsrätten till ri-
ket förblifver, som stadgadt är åren 1544, 1604 och
1627. 3:o Konungen äger styra och råda för borg, laiid,

4) a tt. d. 24 Jufi 4634.

66h «U sin «2b Inronans ratt, som lag sflgdr. 4:o Tfllbi-»
•tand hftri väljer konttngen efter tog och tycice ettt bkanå
iafodde riddare och svenner riksenfl rid till ett aniai af
mint 25, deri inberätiwde rikets lem höga ämheten, <toli^
nar^, amiral, kansler och sfcattadistare. Rådet ålig^Bi^
att efter bflsla förstånd påminna konungen om rikaens ritt
och bfista, samt tillika hålla ständer och allmoge lill tro*-
faet oeh villighet. 5:o Till Srendernas ordentliga hefaand*
lande, dock konungens rfttt och hdgbet oförkränkt, tiUsit«
tas fém kollegier, nemiigen: a) FOr rftttegångssaker Eof*'
tjåtten i Stoeidiolmj med riksdrotset till ordförande; samt
dessutom Hofrfttterna i JOnkCping, Åho och Dorpt Vigtiga
hOgmål skola dömas af en riksrätt b) För krigsarendenm
till lands Kr%g^koU&§ium, under riksmareken, c) För krig»*
drenderna till sjöss ÅmiralitetskoUegiumj under nksamir»-
len« d) För underhandlingar med främmande, odi för m
kets inre styrelse K9,n^ikoUegium^ under rikskanslonB^
•) För inkräfvandet och förvaltandet af rikets inkomster
Riätnekammarm, under riksskattmästaren. Uti hvart och
•tt af dessa kollegier sitta, utom ordföranden, 2 elier 4
af rikets råd, 2 eller 4 bisittare af adel, och 2 eller 4
ofrälse inom verket förtjente män. 6:0 Hofvet, artilleriet^
kronans stall och stuterier samt dess skogar och jagt skbla
•tå under lejande fyra ämbetsmän: riksmarskalk, rikstyg**
mästare, riksstallmä^ftare och riksjägmästare. 7:o Läosre^
gerii^[en anförtros åi tjugutre landshöfdingar, med dfrer^
ståthållaren A Stockholm främst. 8:0 Rättvisan på landet
skipas under hofrätterna af sjutton lagmansrätter, med an-
deriydande häradshöfdingar. 9n> Regementema blifva åtta
Ull häst och tjugu till fot. 10») Alla ämbetsmän uti dan
högre förvaltningen skola ovillkorligen, och derest do ej å
acMwsäng ligga, bvaije år på viss tid aflägga räkenskap in-
för de fem höga rikskollegiema, och dessa åter inför ko*«
nungen ejelf. ll:o Till allmänna riksdagar kallas adel»
prester, krigsbeföl, borgare och bönder; men derest för
påkommande hastighet eller andra skäl riksdag icke tryg-
geligen kan hållas, äger regeringen tillkalla de. fem högii

1»

riblmbetaQft&DSii, tvft biBittaoo nr hfart kdlegimn, 2 af
•dei från bvar lagsaga, åtta biskoparna, aamt fullmagtiga
Irfa de 4ex största sUbderna. Detta otskoti ftger att af-
gifra betinkanåe eaa aJfaDftnna ftreeder. Men riksdagarnas
toshit skola eflerkemnuifl af enhTar, som åt konmigen ock
nfcet lydnad idcykiig Sr. 12:o Ingen ftr utan rdttmfttig
orsak undandraga sig konungens och rikets tjenst. ldu>
Då konung sjuk, frånvarande elkr omyndig Ar, föres re*
gonngen af de feea böga riksSaDbetsmännen; dock Aga
dessa förmyndare icke göra någon lag mot arJBfbfeningen
Ar till den konungsliga bögbetens förfSng, ej heller med-
dela pcivilegier till konungens olågenbei eller dess inkom»
stors stadiga förminskniog; ej heller sälja, bortibyta, ber^
gifva eller på något satt föryttra krono- eller sksMegods
eller andra kronans rättigheter^ Om iiktåi sådant skeiv
Sgsr konungen miagt, då han till hfllsa, riket eller myn*
d%a år kaoHner, att allt sMatnt återkalla oöb igentagS:
Likaledes figer till myndiga år kommen konung rått atl
flfTenråiga och antingen gilla eller upphflfta de stadgar, fdr-
ordaingar och tmbetsatnämningar, som förmyndare vidta**
git. l4:o Dör konung ntan laglig arfvinge, skall regerin-^
gen förestås af de fem böga riksämbetena, tills ständerna
kinna sammankallas och konung utTal|a.

Denna regeringsform bar i sednare tider bKfvit tad-*
lad derföre, att råds- och några andra högre åmbeten ute-
slutande förbehöUos åt adeki. Men ett sådant stadgande
öfvnruffistftmde helt och hållet med hvad, då för tideirvur
ech i många århundraden ^arit i bruk; bvarföre man icke
inner, att detsamma vfickte minsta motstånd, kke ens nå»
gon nppmärksaoibet. Det missnöje, som förspordes, var
Ivflrtom just från adelns sida, för bvilket stånds fri- ooli
rftttigbefeer många ansågo den nya regerif^formen vara
mindre gynnande. Ändra mente, att konungamagten blt^
vit genom densamma allt för mycket ioskrflnkt,8å attsta-^
ten mer liknade en republik, än ett konungadöme. Också
innehåller 45 $ det m&dLellga stadgande: att mot Stan-
demoM Be$lut på allmån riksdag kotfver ttaftn något att

9aga, Stället ftr, . oss veteHigen, det första formliga stad-
gande af RikHens Ständers beslutande rätt. För öfrigt var
denna regeringsform icke egentligen en staUför fattning^ som
närmare bestämde förhållandet mellan öf verbet och under-
sätare, och. deras inbördes rättigheter och skyldigheter; ty
i 9llt sådant hänvisades till gamla konungabalken. Det
var tvärtom i ordets inskränktare bemärkelse en Regerifigs^
form, ett utförligare reglemente för ämbetsverkens ord-
nande och för sjelfva förvaltningen. — I och för sig sjelf
har emedlertid denna författning blifvit af de flesta kännare
högeligen berömd, serdeles för de tiderna. Märkas bör
också, att den var en af' de första utförliga regeringsfor-
mer, som i Europa förefunnits, och således ett nytt vittne
om den höga ståndpunkt, som Sverge bland de odlade fol-
ken dä för tiden innehade.

Rikskanslerns ovänner då och sedermera hafva utspridt,
det Gustaf Adolf aldrig befallt denna regeringsforms upp-
sättande, och aldrig densamma öfversett; utan att allt detta
blifvit falskeligen föregifvet för att öfvertala ständerna till
dess antagande. Denna sägen har sedermera hos mänga
till och med häfdatecknare vunnit trovärdighet; men är
dock alldeles ogrundad. Redan några dagar efter under-
rättelsen om Gustaf Adolfs död, och innan ännu något
bref derom kunnat hinna till Sverge från den i medlersta
Tyskland då varande Oxenstierna, väcktes uti rådet tal
om denna konungens och rikskanslerens regeringsform ^
hvars tillvaro således redan då var i Stockholm känd i).
Den 11 Nov. fick rikska nsleren underrättelse om konun-
gens död; redan d. 5 Dec. afskickade han till Sverge re-
geringsformen; och under mellantiden var han nästan be-
ständigt på resor, bvilka, jemnte de nu öfver honom en-
sam hopade tyska ärenderna gjorde det nästan till en omöj-
lighet, att på den korta tiden hafva kunnat sammansätta
ett sådant arbete t). Slutligen åberopar han sjelf flere vitt-

h) Riksark. Rådsprot. d. 43 Dec. 4632.
t) Riks ar k. RikskaDslerens ankoniDa bref 4633. Memorial
fOr Grabbe. ErAirt d. 5 Dec. 4632.

nen, att konnngen uppgifvit grunddragen till regerings-
formen och gillat utförandet; och det finnes ej spår, att
någon då för tiden tviflat på sanningen hSraf.

Sedan den stormiga riksdagen 1634 yar lyckligt Öf-
verständen, följde, i afseende på inre angelägenheter en
lagnare tid. Regeringens anseende yar befästadt och be-
ftstades dagligen allt mer genom det brak, den gjorde af
sin magt. Den upptrSdde med drift och omsorg i de inre
angelägenheterna, med beslutsamhet och kraftiga rustnin-
gar i de yttre; och lyckades på detta sfltt att både hos
TSnner och fiender bibehålla det anseende, som Sverge un-
der den utmärkte konungen förvSrfvat.

TREDJE KAPITLET.

AXEL OXENSTIERNA I TYSKLAND.

Då Axel Oxenstierna uti Arnstadt skildes från Gu-
staf Adolf, tog han öfver Schweinfurt och WOrtzburg åter-
vägen till Frankfurt am Main, för att derifrån enligt ko-
nungens befallning foga anstalt om mötet i Ulm. Just
dä han på denna resa anlände till Hanau, mötte under-
rättelsen om konungens död. Det var då, som Oxenstierna
hade den första sömnlösa « natt i sin lifstid.

Framför alla andra hade också han stora anlednin-
gar till bekymmer. Han var konungens erkända vän och
förtrogne rådgifvare, samt Sverges derute varande ^förnäm-
sta ämbetsman. Till honom vände sig derföre alla, både
främmande sändebud, tyska furstar, stater och rikastäder,
underhandlare, generaler, soldater, derjemnte täta budskick-
ningar från hemmet;. alla begärande af honom råd, bjelp,
understöd, försvar. Och han, som skulle öfvertaga allt
detta, var i sig sjelf endast en svensk ämbets- och.adels-
man, utan någpn. laglig öfvermagt inom Sverge, än mindre
inom Ty^Uandt Det syntes blifya l^onom en omCli^iS^®^

aU gdro sig åtl|idd al de furstar oefa fSldiemr, san fömt
knappt velat lyda konnogen sjdf. Vid första uDdenrftlo
telsen om dennas åHåj förklarade ocksfi^ den eåa efter den
aadra^ Rar^Sacbsin, Brandeabiirg, Lunabarg, Pommern m.
Q*y alt dei nu mera knndet sjeifva försyara sig; de Tiflto ej
låfigra stå under Sverges* ledning. Mån^, ja de flealay
tarodde^ att det var förbi med Sverges augt uti Tyskland.
Oxenstierna i^lf tviflade. I bcef titi brodern Gabriel
skref ban på efterföljande sMt: »Uti b vad förvirring jag
»med våra saker härote råkal genom salig konungens ddd^
»ooh bvilka bvälfningar den skall förorsaka icke allenast
»der hemma, utan ock hflr; pä detta allt tänker jag ofta^
»och tviflar ej, att du och flera mine medbröder göra sä
»med. Hvad skall, jag skrifva? Det är ett stort Guds
»straff, att sal. konungen blifvit sålunda ifrån oss tagen.
»Men», tillägger ban: »Det ftr ett oundvikligt ondt, bvil-
»ket vi kunna begråta och beklaga, men icke förändra;
»endast bedja Gud om nåd att fatta manliga Wlut till
»fäderneslandets välfärd och bibehållande. — Jag kan nu
»föga skrifva^ fir af göromål ÖfiwrfoDen och förtyngd^ med
»föga hjälp under mig, och hvad värst är, ingen myndig<-
»bet öfrer mdg, att deremot hafva ryggvarn. Bördan tr
»odräglig, och kide jag fuUer orsak att löpa deriMn, deresl
»ef ära oeb samvete hölle mig tälbaka. Men mitt fader*-
»aeiiaBRt bekymrar mig mer än någ(Niting annat i vorl-*
»den. Gud gifve, jag alltid Ikige goda tidningar från eder,
»att i visligen, men modigt ocfa OMd enighet tagen sa-
»tona före. Jag beder, aU i läggen all afund åsido, odi
»■ed samlallda råd båHea fäderneslandet i rot). Jag be»«
»der också för Guds sknll och för eder egen: l&ter icdce
^mppehålla eder af småsaker och enskilda afseenden; fOrw
»nöter ej helter tiden uti rådet med fåfänga samtal, såaam
»atundom plägat ske; utan besimner, atl an<£ra tider fordra
»andra seder. V«*en ej heller klenmodige och obealuu^

f) Falé. Ax. Oxenstierna till (irftbr. 6hi6tai^. Oxenstierna. Jauer
0. « Dm. i^n, oek utto sfaifM-t 4 U Ifébn 4«33.

wmrnm» i i^gemtitflft; oob Mor intet fiokfack, e) heUte
jwågm, aoB icke gSr ett med eder! Den, aom icke iét^
MCår eakes, han tiga stilla oeb leflM» det åt en annan;
»men båU» likvfti medl Akter eder for trfttor; Tiker bfar
»den andre^ och förer regeringen med det aneeende,. sam
»Mg vEfifå T«tt, fflntånd och fönigtigfaet grundan»

Med deean grnndntser för tig och fOr andra grefi
Oxenstierna det vigtiga i?erket am Från Hanan dcyndad»
han genast till Frankfurt am Main, der sflndebud från flere
protestantiska stater toto fökwmlade. Dessa kallade han
tillhopa, lugnade, tröstade, uppmuntrade tiTl mod och enig-
het; tillika skref han tiO Sverge, em hvad der var att
g0ra. Utan att genom tvekan och obeslutsamhet förlora en
endft dag^ besiftgtigade han aig alla ftrenderna, bvarigenom
han räddade dessa fria en eljest omndviklig förTirringn ooU
tiUika hindrade hvaije annan magt att Tid detta kinkign
tililfclle tränga Sverge från ledntngen af de Tjska angeUr-
genheterna.

Huriå anedlertid dessa sedaare skuUe ladasy blef före^
vM fi^ vigtiga öfverUiggiungar. Först Moiligen an bmo
skttlle anka fred med, kc^ren* Detta visade aig genaat
OBvljIigt* Katolikerna trodde, att så hastigt aom Guatal
Aéalfo uppträdande råddat protestanlernay lika hastigjt skulW
na hans död åter stdrta deras magt» WaUoMtein rådda
idtf tili fred. Kea hos kejsar Ferdinand återvaknade da
flUmiliB fördagaa att gOra sig eavftldig ^er Tfskknd ock
att der atrotB ivotaataatiska lår erna. Uti österrikiska ar^
lawWan anställdes lör detta sedaare ändaaail dagrynuaa*>
ala förSöii^i;; ,aå ait flera k>par af proteirtanter ryoiåi
desiMnu Titiika gjord» k^jaaren kraftiga rastnittga^ Spa»*
aka konuaisa lef?«da att sänd» hjelptfoppar fria italie»;
ptftea^ att för firei lemtia all m tionda uti spaaska, ril^et;
Oi^et hala Österrike påhitis en ny krigjsgwrd; peimini^
ägare skulle gifva 2 procent af sin hufvudstol, köpmän 5,
ämbetsmän 10 procent af sina inkomster, och Wallenstain
anställde oerhörda p^easoingar^ Mot Sverge åtectqg Öster-
rike samma stötande högdngiahet^ wam löoa aiagal vid

Breitenfeld, och till den fredsunderfaaDdliDg, som fdr syns
skull anställdes, vårdade man sig icke ens att serskildi in-
bjuda detta rike. Det sågs på allting, att kejserliga par-
tiet flmnade i dubbelt mätt taga den lidna skadan igen.
Att Tyskland derigenom skulle ännu i många år blottstäl-
las för krigets eländen, derom bekymrade man sig fOga..
Som lösen för det kejserliga partiets tankesätt hörde man
ofta framstfillas följande verser:

WiU*s Reich nicht unser erblich seyn.
So wollen' wir^s ehe gar werfen ein.
Was haben wir auch das Reich za schtltzen,
Davon wir haben keinen Nutzen4)?

Protestanterna kunde således ej v&nta någon fred,
om icke både ofördelaktig och skymflig; och om en sådan
ville de icke höra talas; aldraminst Sverge. England, Hol-
land, flere Tyska stater, och i synnerhet Frankrike, förut
afundsjuka öfver Gustaf Adolfs brädvSxande magt, började
nu åter frukta för Österrike, och sdnde derföre genast till
Oxenstierna uppmaningar att icke gifva hoppet förlöradt,
och löften om rika penningeunderstöd. Äfven några tyska
generaler och furstar skyndade att erk&nna Sverges för-
manskap; ty de hoppades att under en främmande, aflag-
sen förmyndare-regering få friare bånder att under all-
mftnna villervallan bevaka sitt eget bSsta. Dessa alla för»
delar undföUo icke Oxenstiernas blick, och de, jemnte
Österrikes oförsonlighet, bestämde honom för krigets kraft-
fulla fortsättande. Dertill också stoltheten som svensk.
Hans landsmän innehade nu nära halfva Tyskland; det
vore för dem en outplånlig nesa, att utan ens något för-
sök till motvärn låta skrämma sig från så stora fördelar.
Hela verlden skulle då säga, att den förra framgången be-
rott på Gustaf Adolfs person ensam, och att Sverge och

4) Vill TysJEland ej som arlHke tillhöra oss, Så skola vi Öfver-
Andakasta det. Och hvarf&re skulle vi skydda det land, A(
kvilket vi icke hafva någon nytta?

svenskarne honom förutan vore af ingen betydenhet. Att
genom eftergif^enhet vinna bAttre fredsvillkor af kejsaren,
vore också ett fåfängt hopp: »ty», skrifver Oxenstierna,
»den hund, som morrar och visar tänderna, får alltid mer,
»än den, som sticker svansen mellan benen och springer
»sin vflg» i). Han rådde derföre »att modigt fortsätta krr-
nget, till dess Sverge erhölle fullkomlig skadeersättning;
»men att man tillika skulle laga så, att kriget fördes un-
»der Sverges namn och ledning, men med Tysklands blod
»och mynt. Sverge bör endast försäkra sig om Östersjö-
»kosten, och för öfrigt spara sina krafter till angelägnare
»tillfällen; det får af Tyskland ändå aldrig annat än otack
»till lön» 2). Detta råd följdes till punkt och pricka af
svenska regeringen. Det öfverensstämde till en del med
tyska folkets egna tänkesätt, ty genom långa tyister och
presternas uppretande predikningar voro katoliker och pro-
testanter å ömse sidor bragta uti sådan gäsning, att oak-
tadt tolf års krig, ingendera var ännu uppriktigt böjd för
försoning. Ait Tyskland på detta sätt åter för många år
blottställdes för krigets eländen, derom bekymrade sig de
uppbragta tyskarna föga, svenskarna allsintet. Tvärtom,
Oxenstierna tillstyrkte, »att om tyskarne icke ville lemna
»Sverge full ersättning, skulle man dit inkalla fransmän,
»holländare och engelsmän, och med dem dela Tyskland,
»hvarvid Sverge borde bemägtiga sig länderna kring Elbe
»och Öder» 3). »Så», sade en samtida författare, »blef
Tyskland det schackbräde, hvarpå Österrike, Sverge och
Frankrike spelade, och det med tysk^rne sjelfve till figurer.»
Oxenstiernas första omsorg bi^f att åter till förbund
sammanknyta och till gemensamt f0rsvar ordna de genom
Gustaf Adolfs död splittrade protestantiska staterna. Här-
till begagnade han sitt af konungen erhållna uppdrag, att

4) Engestr. Acta om dr. Kristina, 4:o 4. A. Oxenstierna
till Sv. rådet. Frankfurt am Main d. 43 Maj 4633.

2) Riks ar k. Rikskansl.' A. Oxenstiernas ankomna bref till rå-
det d. 3 och 4 Febr. 4633.

3) Riksark. Rådsprot. d. 9 Jan. 1633.

FryxtUs Ber, VII. 2

till Ulm sammankaUa de sydvestra kretsarne, och han ut-
färdade genast brehen derom. I detta företag understöd-
des han af Frankrike, Brandenburg, Wurtemberg, men
motarbetades från andra håll både ifrigt och ihärdigt, ser-
deles från Kur- och Neder-Sacbsen. För att besegra nämnde
binder begaf sig Oxenstierna ofördröjligen till Dresden.
Kurfursten mottog honom med yttersta höfligbet, och ta-
lade mycket om sin förbindelse till Sverge och dess aflidne
konung, och om sitt beslut att icke öfvergifva protestan-
tiska saken; men då Oxenstierna yrkade närmare förkla-
ring och mer bestämda åtgerder, svarade kurfiu*sten blott
med allmänna ordalag. Oxenstierna gick honom då när-
mare på lifvet och föreslog, att antingen l:o skulle det
protestantiska Tyskland nu, som under Gustaf Adolfs lifs-
tid, ställa sig under Svergcs ledning; eller 2:o dela sig i
två serskilda härar, bvaraf Sverge och Kur-Sachsen kunde
anföra hvar sin; eller 3:o om tyskarne ensamma mägtade
försvara sig, att de då borde gifva svenskarna full skade-
ersättning.' Men äfven på dessa förslag kunde intet svar
erhållas. Kurfursten var för högmodig att enligt det för-
sta ställa sig under Sverges ledning; och han visste ej,
' hvar han skulle anvisa skadeersättningen enligt det tredje.
Den andra utvägen ' .syntes drägligast, men kurfurstens
egenkärlek fordrade, att han, som den förnämsta prote-
stantiska landsherren, också borde ensam stå i spetsen för
protestantiska partiet, och såsom sådan kände han äfven
lifligare det förnedrande för tyska staterna, att stå under
ett främmande rikes ledning. Men med allt detta var han
för svac och obeslutsam för att fatta, än oter för att ut-
tala något afgörande beslut. Oxebstierna måste lemna
Dresden utan att hafva utpressat något sådant. Också
Frankrike oeh Brandenburg bemödade sig att närmare för-
ena kurfursten med Sverge, men fåfängt. Tvärtom märkte
man hos honom en tydlig obenägenhet för detta land, oeh
i sina bref till de andra tyska protestanterna varnade han
dem ofta från att öfverlemna sig åt främlingar och der-
igenom nedsätta Tysklands frihet och ä£a.

Frän Dresden begaf sig Oxenstierna till Berlin, der
bao fann kurrursten ganska gynnsamt sinnad mot Sverge.
Orsaken var å ena sidan det redan af Gustaf Adolf å
bana bragta giftermålet mellan kurprinsen och drottning
Kristina, samt å andra sidan afund och missnöje med det
förmanskap, som Kur-Sachsen tillvalJade sig. BSda dessa
föriiällanden visste OxeDstiei*na begagna. Kurfursten lof*
vade nflrmare förbinda sig med Sverge, hvartill han åfven
uppmanade de till Ulm sammankallade ständerna.

Sedan begaf sig Oxenstierna till Neder-Sacbsen. Bflr
hade hertig Georg utlyst en kretsdag; man gissade på
hemlig tillstyrkan af Danmark och Kur-Sacbsen, samt i
afsigt att upprfltta en af Sverge oberoende styrka. Detta
misshagade Oxenstierna på det högsta. Såsom innehafvare
af Magdeborg, var Sverge den stat, hvilken enligt tyska
rikets grundlag var berättigad att utlysa Neder-Sachsidca
kretsdagar, och Oxenstierna underlät icke att begagna
denna fördel Han bannade de Itlneburgska sändebuden
för deras herres djerfhet. »Här», sade han och slog sig
för bröstet, »här står den, som ensam har rätt, att sanv-
»mankalla Neder-Sachsiska kretsen.» Han skickade till
Neder-Sachsen svenska generalerna Kniphausen och Stein-
berg med troppar ocfa hotelser, båda så kraftiga, att her-
tig Georg skrämdes och afiyste sin kretsdag. Derpå fick
Salvius, som då var Sverges sändebud i Hamburg, sig
uppdraget att vaka öfver tillståndet i Neder-Saebsen.
Dfröne aisiöt med kretsen en öfverenskommelse om dess
bidrag i manskap ocfa penningar. Med flit undvek Sverge
att inga någon närmare förbindelse^ för att (9 nödgas ut-
låta sig om fordringarna pl skadestånd utaf meklenbui^-
^ka dier pommerska landet.

Redan uti Februari 1633 hade Oxenstierna slutat
denna vigtiga resa och anlände åter öfrer Erfurt och
Wörtzburg till Schwaben.

FJERDE KAPITLET.

OM EVANGELISKA FÖRBUNDET.

Under denna tid hade krigshärarna Därmat sig trak-
ten af Ulm, så att denna stad blef en mindre både an-
genäm och säker vistelseort. Oxenstierna sammankallade
derföre det utlysta mötet till Heilbronn, och skyndade med
detsamma, på det icke Kur-Sachsen skulle få tid att be-
sinna sig och sjelf utsätta något dylikt sammanträde, ocb
derigenom möjligtvis locka från Sverge en del af de pro-
testantiska ständerna. Ett sådant förslag var nemligen å
bana, uppgjordt af Rusdorf, minister bos pfaltsiska kur-
furstehuset, och förut soldtagare hos Gustaf Adolf. Denne
man föreställde sig, att Sverge nu mera skulle ohjelpligen
falla från sin vunna höjd, och han bemödade sig derföre
ifrigt att under Englands förmanskap stifta ett förbund
mellan Sacbsen, Brandenburg och Pfalts, hvilket förbund
skulle öfvertaga krigets ledning. Alla dessa bemödanden
blefvo dock tillintetgjorda genom Brandenburgs afund mot
Sacbsen, Sachsens ovilja mot Pfalts, och slutligen genom
den kraft och beslutsamhet, som felades hos Kur-Sachsen
och England, men hvilken Axel Oxenstierna ägde i sä
rikt mått.

I början af Mars anlände derföre till Heilbronn sände-
buden från de inkallade fyra kretsarna, nemligen schv^a-
biska, fränkiska, Öfver- och neder-rbenska, utgörande vid
pass sextio serskilda stater; de förnämsta deribland herti-
gen af Wurtejiberg och markgrefven af Baden. Den 8
Mars öppnades sammankomsten med gudstjenst, b varefter
alla de församlade begåfvo sig till Oxenstiernas boning uti
tyska ordenskapitlets hus. Rikskansleren förutsåg inbördes
afund och högsätestvister. Han hade derföre med flit låtit
ur salen borttaga alla stolar, hvarigenom församlingen blef
stående rundt omkring utan någon viss ordning; och der-
före utan all anledning till täflan. Sjelf på samma sätt

flående, framstflllde han svenska kronans förslag. För-
Dämligast innehöll det: l:o Att mellan de fyra kretsarna
och Sverge skulle ett evangeliskt förbund ingås till Ömse-
sidigt försvar. 2:o Att tyska, eller som det då kallades,
romerska riket, skulle återställas uti alla sina fri- och rät-
tigheter. 3:o Att Sverge skulle bekomma skadeersättning
för sina uti Tyskland gjorda omkostnader.

Nitr underhandlingarna härom började, uppstod natur-
ligtvis mycken villervalla genom de serskilda staternas^ om-
bud, af hvilka hvart och ett talade för sig, men få för det
allmänna; och det tycktes nära omöjligt att förena dem
till gemensamt beslut. Att förbund skulle ingås och ri-
kets frihet upprätthållas, derom voro alla ense; men om
medel och sätt uppstodo långa och svåra tvister. Först
och främst hvem, som skulle blifva ledare af kriget. Tysk-
lands stolthet ville ogerna underkasta sig främmande för-
manskap, utan häldre till anTörare välja en infödd herre.
Härtill kunde ingen annan komma i fråga, än Johan Georg
af Sachsen, hvilken också tydligen eftersträfvade denna ut-
märkelse, och det icke^ utan medhåll. Men, ^llt sedan han
för att vinna Lausitz förrådde kurfursten af Pfalts, hade
han ådragit sig det protestantiska Tysklands misstroende
och hat, liksom hans egen person ådragit sig allas förakt.
Dessutom tycktes det orimligt att taga Rur-Sachsen till
öfverhufvud, hvarigenom dess fältherrar Arnheim och her-
tig Frans Albert af Lauenburg, beggedera med tvetydigt
rykte, skulle föja befälet öfver sådana män, som de sven-
ska höfdingarna Gustaf Horn, Johan Baner, hertigarna
Bernhard af Weimar och Georg af Liineburg m. fl. För
Sverge talade äfven mycket annat: den tacksamhet, det
räddade Tyskland var detsamma skyldigt: den omständig-
heten, att både Sachsen och hela det protestantiska Tysk-
land redan en gång ställt sig under Sverges ledning: slut-
ligen, att Sverge hade de bästa härar och härförare, samt
nycklarna till Tysklands starkaste fästningar. »Det syn-
»tes hårdt, att ställa sig under förmanskap af Oxenstierna,
»en främmande ämbetsman; men i statens nöd togo rom-

»rarna Cincinnatus från plogen och gäfvo honom Dictators
»magi och myndighet.» Detta allt stAmde många siDnen
till Syerges fördel; dock motarbetades det från andra häll
ifrigt; i första rummet af Österrike. Denna magt sökte
att « gifva Sverge dödshugget genom att undanrycka det-
samma Oxenstiernas hjelp. Den gjorde genom Arnheim
ett försök att med löften om stora fördelar draga riks-
kansleren frän Sverges till Österrikes tjenst; men detta
försök kom ej längre än till första början. På samma
satt, men ändå entrdgnare, närmade sig Frankrike. Dess
plan var att på Tysklands bekostnad utsträcka sina gran-
9or ända till venstra Rhenstranden. Härtill skulle Oxen-
stierna vinnas. Ludvig den trettonde tillskref honom smick-
rande bref, hyari han beständigt kallade honom »Min
kusin i); och genom sändebudet Feuquieres lät Richelieu
försäkra honom om franska regeringens utmärkta aktning
och välvilja, samt äfven erbjuda dess hjelp att ställa till
giftermål mellan drottning Kristina och Oxenstiernas yng-
sta son Erik; till och med att genom penningar och folk
understödja rikskansleren, om denna giftermålshandel skulle
i Sverge föranleda några oroligheter. Men Oxenstierna
kunde ej lockas att för egna fördelar öfvergtfva fädernes-
landets. Då gjorde Frankrike ett annat försöL Det be-
gärdei att ingå som deltagare uti evangeliska förbundet.
Afsigten var att derigenom få insteg i Tyskland, rycka
till sig en eller annan provins och dela, försvaga eller
kanske tillintetgöra Svergés inflytande. För att vinna
detta ändamål, sparade Richelieu intet medel, och många
bland ombuden uti Heilbronn erhöllo fransyska gåfvor och
årspenningar. Men Oxenstierna visste att med klokhet
och ståndaktighet afböja äfven detta förslag. Franska sände-
buden blefvo uppbragta, och klagade hos Richelieu Öfver
Oxenstiernas envishet och högmod. De sökte i hemlighet
förminska Sverges inflytande öfver tyska angelägenheterna;

■ - I

4) Riksark. Rikskanslerens ankomna bref 4633. Ludvig Xm,
kontrasigneradt Bouthillier till Ax. Oxenstierna. S:t Ger-
main en Laye, d. 4 Febr. 4633, m. fl. uti Ridderst.

men af fraktan fOr det ändå mfigtigare Österrike vågade
de kke Öppet bryta hrarken med Sverge eller med riks-
kansleren; tvärtom förnyade de slutligen under yttre hdf-
lighetsbetygelser det redan i Gustaf Adolfs tid afslutade
förbundet mellan Sverge och Frankrike.

Äfven England uppträdde som Sverges medtäflare.
Såsom slägtinge till det af kejsaren afsatta kurfurstliga
pfialtsiBka huset, tog sig engelska konungen anledning att
erbjuda eB krigshär till besättande af pfaltsiska länderna;
hvarmed han åsyftade att småningom, enligt Rusdorfs plan,
tillvälla sig förmanskapet öfver det evangeliska förbundet
Men dels oenigheterna inom England, dels overksamheten
hos dess konung gjorde det för Oxenstierna lätt att af-
böja detta försök.

Ett annat dylikt skedde från Holland. Det erbjöd
sig att lemna Sverge både troppar och penningar, samt
att understödja dess anspråk på hela södra östersjökusten,
om Sverge deremot ville lemna Bremen åt HoUand. Men
Oxenstierna nekade att ingå på detta förslag.

Så bestormades han af de främmade magternas sände-
bud, och icke mindre af tyskarna sjelfva. Det är omöj-
ligt att här uppräkna de många tvister, som daghgen och
stundligen föreföllö; den småaktighet, hvarmed man van-
hgtvis gick till väga; den afund, som beständigt visade
sig inbördes och mot Sverge. Ständerne kommo väl täm-
ligen snart öfverens om att åt Sverge uppdraga ledningen
af kriget, och de erbödo således Oxenstierna att blifva
evangeliska förbundets Director. Men till inskränkande af
hans magt föreslogo de en under-director för h varje krets.
Oxenstierna tackade för tillbudet, men svarade öppet, »att
»han med en sådan författning och inskränkning icke vore
»nöjd. Fienden stode dem med svärdet öfver hufvudet;
»det vore derföre icke tid att väga alla ord och former;
»ej heller ätt bafva underdirectorer med magt att mästra
»allt, hvad som skedde; ty i nöden måste man göra myc-
»ket, som eljest icke tål att nagelfaras.» Ständerna voro
dock envisa med sitt förslag, dertill i hemlighet af Frank*

rike uppmuntrade. Också en annan fråga väckte långa
tvister. Oxenstierna hade fordrat, att hela förbundet skulle
öppet förklara kejsaren krig. Men en lemning af dels
vördnad för det kejserliga majestätet, dels fruktan för
Wallensteins svärd gjorde, att de fyra kretsarna skyggde
tillbaka för ett så öppet åteg. De kunde dertill icke be-
vekas; ehuru Oxenstierna föreställde, att, »dä de nu i
»verkligheten stridt och ämnade sig att strida mot kejsa-
»ren, borde de förklara honom för sin rättmätiga 6ende;
»eljest kunde de sjelfva med all rätt förklaras för upp-
»rorsmakare.»

Under dessa och många dylika tvister förgick deji
ena dagen efter den andra. Oxenstierna var flere gånger
nästan uppgifven. »Jag är>), skref han 1), »så ledsen vid
»detta verk, att jag skulle det genast öfvergifva, om ej
»fäderneslandet annat fordrade. Jag vet stundom ej, hvad
»rättast är att göra, och stridiga tankar stångas med hvar-
»andra i mitt hufvud. Det är ofta svårt att drifva igenom
»en sak hos dem, öfver h vilka man har laghg magt och
»myndighet; huru mycket mer hos dessa, som alla äro
»mägtiga och hafva i hufvudet anor och inbillningar, flera
»hundra år gamla. Sluthgen Tysklands afund mot Sverge,
»hvilken redan mången gång gjorde salig konungen för-
> t villad. Mot mig, en blott främmande adelsman, äro de
»än dristigare. Men när jag betraktar fäderneslandets
»och vår unga frökens väl, samt vårt folks ära, då synes
»mig bättre göra, hvad jag kan, stundom med, stundom
»utan hopp, dock alltid min pligt. Också bättre, att med
»våld och efter ärligt försvar blifva undanträngd, än af
>?klenmodighet förlöpa saken. Jag beder blott, att i brö-
»der, såsom mine och fäderneslandets vänner, viljen hålla
»mig hufvudet uppe, samt då några fel begås^ dem ur-
»säkta, och likväl mig understödja. Dock skall jag icke

V) Riksark. Rikskanslerens ankomna bref 4633 tiU rådet.
Heilbronn d. 42 Mars 4633.

»latteljgen bringas till sådana rådslag, som mitt fädernes-
»land i någon måtto besvära kunna.»

Då mötet började draga allt för mycket på längden,
fruktade Frankrike, att det måhända skulle till vinst för
Österrike upplösas med oförrättade ärender. Feuquieres
begynte derföre ifrigare påskynda ständerna och med mer
allvar understödja Oxenstierna. Sålunda blef saken ändt-
ligen afgjord, och d. 13 April fattades sjelfva beslutet, af
innehåll: l:o att mellan Sverge och de fyra kretsarna blef
ingånget ett fast förbund till upprätthållande af Tyskjands
fria författning och af protestanternas rättigheter; detta
förband kallades det Evangeliska. 2:o. Högsta ledningen
af samma förbund lemnades åt Sverge, hvars full myndige
legat, rikskansleren Axel Oxenstierna, valdes till förbun-
dets director. 3:o. Till hans biträde utnämndes ett con-
cilium formatum^ bestående af ombud från de serskilda
staterna. 4:o Alla tillsammans förbundo sig att under-
hålla en krigshär af 60,000 man, samt att understödja
Sverge, tills det genom en hederlig fred fått passande
skadestånd; samt 5:o, att ingen stat ensam, utan alla på
en gång, skulle sluta fred med fienden.

Dessa stadganden blefvo ytterligare bekräftade uti
Frankfurt samma år; h varförutan också neder-sachsiska
kretsen sedermera beslöt desamma antaga, samt för sig
uppsatta 21,000 man. Schlesien begärde också blifva in-
taget i förbundet. För att ordna allt detta och förena
hela det protestantiska Tyskland uti ett enda stort för-
bund, utlyste Oxenstierna ett nytt allmänt möte uti Frank-
furt am Main till Mars månad 1634. Men oaktadt om-
buden voro derstädes flera månader tillsammans, kunde
dock ingenting afgöras. Den oförmodade framgång, som
protestanterna också efter Gustaf Adolfs död haft, gjorde
dem öfvermodiga, oeniga, oböjliga. Frankrike förorsakade
också mycken oenighet och tidsutdrägt genom sina anspråk
på Pilipsburg; och en mängd småtvister mellan ständerna
sjelfva drogo ut frampå sommaren och hindrade alla vig-
tiga ärender. |Iufvudsvårigheten var dock frågan om Sverges

skadestånd. Oxenstierna, för att ej reta någon viss fiende,
ville, att dess nfirm^re bestämmande skalle fördröjas tili
fredens afslutande, då man visste, favad man med skäl
kunde fordra. Man anade dock allmänt, att Sverge Äm-
nade taga Pommern, på hvilket iand åter Brandenburg
både gamla och lagliga arfsanspråk. Kurfursten af Sach-
sen yrkade nu, att Sverge skulle bestämdt förklara, hvad
det fordrade i skadestånd; öfvertygad, att så snart det
n&mnde Pommern eller Ost-Preussen, skulle Brandenburgs
dittills varande vänskap förvandlas i bat. Oxenstierna såg
snaran, och sökte i flera månader undvika den. Men
Kur-Sacfasen, som föresatt sig att tillintetgöra Sverges in-
flytande, var ytterligt envist, och förstod att vinna de an-
dra staterna för sin åsigt. Efter mångfaldiga undflykter
blef ändtligen Oxenstierna tvungen till tydligare utlåtande,
så att det var klart, att han syftade på Pommern, Nu
kom elden lös uti församlingen. Brandenburg ropade högt
emot, och understöddes dervid af de flesta norra staterna,
h vilka fruktade Sverges sålunda blifvande grannskap. De
åberopade Gustaf Adolfs ofta upprepade yttrande: »att han
»kommit till Tyskland, icke för att göra eröfringar af land,
»utan för att skydda landet.» De södra staterna deremot
gillade förslaget, ty det gällde icke dem, och så uppstod
jemnte de andra tvisterna, en häftig ovilja mellan Norra
och Södra' Tyskland. Förslag till, förlikningar uteblefvo icke.
Somliga ville åt Sverge afträda de katolska stiften i Fran-
ken och Neder-Rhen; men Oxenstierna vägrade, emedan
dessa genom sin aflägsenhet blifvit Sverge tilPföga nytta,
och dessutom svåra att bibehålla. Andra, och dehbland
också svenska riksdagen 1634, föreslogo, att Pommern,
jemnte några biskopsstift, borde lemnas åt Brandenburg,
hvilket deremot skulle åt Sverge afstå hela Ost-Preussen.
Detta förslag var, som man tror, det, hvilket Gustaf Adolf
vid första öfverfarten till Tyskland hemligen hade i sigte;
fastän sedermera hans oväntade framgång och hertig Bern-
hards råd ingåfvo än vidsträcktare planer. Men äfven
derom kunde man icke komma öfverens, och likasom Kur-

Sadisen började också numera Brandenbarg att nppreta
tdl oenighet. Oxenstierna, harmsen och utledsen, reste
flera gånger från den trätande församlingen, men måste
i^ sitt fäderneslands bästa snart åter tillbaka. Så förgick
bela sommaren 1634, tills slaget vid Nördlingen inträffade.
Emedlertid hade Sverges ära och anseende stigit till
en märkvärdig böjd. Man hade väntat, att detta aflägsna
rike skulle vid Gastaf Adolfs död falla ned till sin förra
obetydlighet; så mycket mer förvånades man att se det-
samma, om icke stiga, dock orubbadt bibehålla sitt vunna
iiiflytande. Om riksdagsträtorna i Stockholm visste man
genom brist på tidningar föga; men om de kraftfulla riks-
dagsbesluten blefvo tyskarna påminta genom de väl rustade
troppar, som derifrån anlände, och genom den beundrans-
värda enighet, som visade sig uti alla regeringens företag.
Samma enighet rådde också mellan svenskarna uti Tysk-
land, dels genom deras egen klokhet, dels genom det slägt-
och vänskapsband, som förenade svenska legaten Axel
Oxenstierna och hans måg, svenska öfverfältherren Gustaf
Horn. Med undantag af hertig Bernhard, och honom hade
svenskarna vunnit på sin sida, fanns också bland prote-
stanterna ingen tysk, som kunde jemnföra sig med sådana
manner, som Gustaf Horn, Johan Baner och Leonhard Tor-
stenson. Detta i fältet. Hemma i rådkammaren suto Jakob
De la Gardie, Klas Fleming, Per och Axel Baner, Karl
Gyllenhielm, Johan Skytte, m. fl.; och på mötet uti Frank-
furt föreställdes Sverge af Axel Oxenstierna och Per Brahe,
^da kunniga, kloka, ansenliga män, derstädes också eniga,
och genom allt detta högt öfver många af de tyska her-
rarna, hvilka der lefde i sus och dus, i inbördes trätor
och egennytta, och slutligen så råa, att Under samman-
komsten deras sekreterare måste stå bakom stolarna o(5h
Mska hvar och en i örat, hvad han skulle svara. Dessa
svenskarnas företräden sträckte sig icke blott till de högre
stånden. Sjelfva den svenska soldaten var framför de an-
^ känd och högaktad för lydnad, ordning, mensklighet,
och tillika för mod och duglighet. Gustaf Adolfs anda

]efde qvar bland bans landsmän. De började äfyen så
bögre som lägre snart inse sitt värde; bvaraf uppkom öf>
vermod hos dem sjelfva och afund hos andra. De dro
»Nordens Castilianarev) sade man, y>och anse sig vara af
bättre slag, än alla andra folk,»

I följe af detta stora anseende^ visste också sven-
skarna att göra sig öfverallt gällande, såväl i afseende på
yttre prakt, som verklig myndighet. Båda delarna visade «
sig tydligast hos deras hufvudman Axel Oxenstierna. Han,
i sitt hvardagslag tarflig, aktade nu nödigt att också ge-
nom yttre ståt inverka på tyskarna. Man såg honom pä
sina resor vanligtvis med sex hästar för åkdonet, tyska
furstliga personer gingo i städerna som småsvenner före
och vid sidorna af vagnen, och framburo med blottadt
hufvud tvättfat, handduk och mat. Till hans ära slögos
efter mötet i Heilbronn tvänne skådepenningar, på hvilka
han föreställdes, som tyska frihetens beskyddare. Tyska
furstarna smickrade honom, och såsom företrädande drott-
ning Kristina bar han hessiska kurprinsen till dopet. Sjelfva
de uti Heilbronn församlade ständerna erbödo honum att
blifva protestantisk kurfurste uti Mainz. Oxenstierna Iftt
genom sin broder derom inhämta svenska rådets tanka,
dock med ett slags tillkännagifvande, att han ej ämnade
mottaga anbudet, utan endast ville nämna det, dels eme-
dan det blifvit offentligen föreslaget, dels såsom en för
honom hedrande händelse. Rådet biföll, men med villkor,
att han skulle fortfara i Sverges tjenst och tillika söka åt
andra svenskar skaffa smärre andeliga lägenheter.

Uti de tyska ärenderna handlade han med oväntad
myndighet och framgång. Dagen efter, sedan han blifvit
utnämnd till evangeliska förbundets director, återställde
han i alla dess rättigheter såsom kurfurste af Pfalts sonen
till den olycklige konungen af Böhmen. Likaledes läm-
nade han åt Bernhard af Weim^r hertigdömet Franken;
flere smärre förläningar att förtiga. När vid något dylikt
tillfälle en af tyska fur^arna (troligen hertig Bernbard)
hade sålunda af Oxenstierna begärt och erhållit en förlä-

niog, Tände sig rikskanslereii till sina svenskar och sade:
»Det bör till evArdeligt minne i våra hfifder upptecknas,
>iatt en tysk furste har af en svensk adelsman begSrt
}9detta, och att den svenske adelsmannen har midt uti
a>TyskIand ät den tyska fursten beviljat en sådan förlSning.»
Vi hafva förut omtalat, huru Oxenstierna på mötet i
Heilbronn försvarade Tyskland mot alla försök till ingrepp
både af Frankrike och Holland. Detta var dock icke hän-
delsen, om han kunde förvärfva något åt svenskarna och
Sverge. Så var han sjelf ndra att vinna hela kurfursten-
dömet Mainz. Åt Gustaf Horn lemnade han Mergentheim
jemnte t/ska ordens stormdsterskap. Johan Baner hade
fått det stora godset Egeln uti magdeburgska landet. Åt
Torstensson Smnades Burgau uti Schviraben; åt Wasaborg
OsnabrQck, och hertig Bernhard måste mottaga Franken
såsom län af svenska kronan. Nar man besinnar detta,
och tOlika, huru tyskar uppmuntrades att nedsatta sig uti
Sverge, att deltaga uti svenska handelskompanierna, så sy-
nes det icke otroligt, att Gustaf Adolfs sednaste stora pla-
ner åter till någon del börjat vakna hos svenskarna, tills
slaget vid Nördlingen på en gång tillintetgjorde alla dessa
förslager.

FEMTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1632, EFTER GUSTAF ADOLFS DÖD.

På slagfältet vid LOtzen var det hertig Bernhard af
Weimar, som vid konungens dödsfall egenmägtigt men med
framgång Öfvertog högsta befälet Öfver svenska hären; och
han bibehöll det genom sin furstliga börd, sin ovanliga
duglighet och kraft, samt soldaternas kärlek. Dagen efter
konungens fall lät han inför hären framsätta liket, höll
dervid ett lågande tal, uppmanade soldaterna »att hämnas

»den store körningen, så att define odeaå efter döden skulle
)»yifTa sina fienders skräck, och soldaterna sjeifva visa, att
»ttfyen de vore odfvervinnerliga.» Hela hfiren ropade hög-
Ijudt sitt bifall och lofvade att följa hertigen till verMens
ända. Så lyckades det lör Bernhard af Weimar att i
verkligheten skaflGEt sig högsta befölet; laglig rätt dertill
hade han icke. Men ett sken deraf visste han dock att
förskafSa sig på följande sätt.

Uti lägret vid Ntlrnberg hade hertig Bernhard blifvit
utnämnd att näst under konungen föra befålet öfver allt
rytteriet; loen vid samma tillfälle blef också hans äldre
broder, hertig Wilhelm af Weimar, utnämnd till konun-
gens generalKytnant, d. v. s. den, som näst Gustaf Adolf
akuRe befalla öfver hela hären. Hertig Wilhelm var så-
ledes utan motsägelse närmast berättigad till öfverbefälet;
men för närvarande låg han sjuk uti Erfurt. Dagen efter
konungens död skref hertig Bernhard honom till, före-
ställde, »huru vigtigt det vore, att icke låta härens led-
»ning gå sig, bröderna, ur händer, och begärde derföre
»hertig Wilhelms fullmagt, att föra befölet, tills denne
»återvunnit hälsan.» Hertig Wilhelm sände genast den
begärda skrifvelsen, och försedd med denna den enda lag-
liga fullmagt, som då var möjlig, befästade sig hertig Bern-
bard utan motsägelse uti öfverbefälet.

Om några veckor tillfrisknade äldre brodern och ville
återtaga sin befattning; men nu vägrade Bernhard att
densamma fränträda, och både soldater och befäl under-
stödde hans anspråk. Wilhelm ropade högt om bedrägeri
och öfvervåld; men Bernhard lät det icke bekomma sig.
Wilhelm klagade hos Oxenstierna; denne vågade icke stöta
sig med Bernhard, utan lofvade förskaffa hertig Wilhelm
ett annat och eget öfverbefäl. Detta drog emellertid på
tiden. Hertigen tröttnade och vände sig snart uteslutande
till styrelsen af wéimarska landet, samt öfvergaf den kri-
giska banan. Denne hertig Wilhelm anses vara författare
till N:o 330 i vfir nya psalmbok.

Det dfferbeffl), som hertig Bernhard hade på lådant
sdtt ernått, fMe han med klokhet och kraft. Straxt efter
konungens död drog han till sig Kur-^Sachsens och hertig
Georgs af LQnehurg troppar, och innan årets slut hade
han jagat alla de kejserliga ur Sachsen.

Uti Båjem förde pfaltsgrefven af Birkenfeki hefftlet,
emedan Johan fianér ej flnnu tillfrisknat efter såret vid
Niirnberg i); men pfaltsgrefven hade svårt att försvara sig
mot den öfverl&gsntt fienden.

Uti EUoå spelade Gustaf Horn mflstare efter den af
honom vunna betydliga segern vid Wiseloch. Han skicka-
des derföre i slutet af året öfver Schwaben till Bftjern, för
att der upprätthålla svenska vapnen. Efter honom skulle
rhengrefven Otto Ludvig föra bef&let i Elsas.

Franken skyddades af öfverste Hastfer, som med sina
westgötar och några andra regem^nter låg uti Wtlrtzburg.
Uti Westfalen förde Baudis och i Schlesien Thurn, Dnvall
och Amheim befälet På ingendera stallet blef något huf*
vudsakligt utrftttadt, h var ken af ena eller andra partiet.

SJETTE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1633.

Sedan Axel Oxenstierna fått oinskränkt fullmagt att
efter sitt godtfinnande leda ärenderna i Tyskland, bestämde
han fördelningen af svenska härarna för året 1633 på föl-
jande sätt. Schlesien skulle försvaras genom en förenad
här af svenskar under Thurn och Duvall, af saehsare un-
der Arnheim och af brandenburgare under Burgdorf ; Kur-
Sachsen af sig sjelft och af Wilhelm af Weimar; Neder-
Sachsen och Westfalen af Georg af Lttneburg samt Knip-

4) Se VI fclei), p. 443.

baiisen; Hessen af landtgrefven sjelf; Norra Rhen af Bau-
dis; Franken af hertig Bernhard och Schwaben af Gustaf
Horn med hafvudhären. En reserv-här under Johan Ba*-
nér skulle samlas i Thttringen. Vi vilja i korthet berfitta
de förnämsta krigsrörelserna pä alla dessa ställen; men
dervid spara Schlesien till ett serskildt kapitel.

Kurr-ScLchsen fick i början af året njuta ^ugn; ty
Wallenstein h vilade uti Böhmen. Kring medlet af April
inskickade han nägra ströftroppar, hvilka dock genast blefvo
af hertig Wilhelm förjagade. I Maj gjorde Holks kroater
änyo ett försök, men råkade ut föf Taupadels dragoner,
hvilka jagade dem hals öfver hufvud ut igen. I Augusti
blef det allvarsammare. Holk sjelf, åtföljd af ett betydligt
antal troppar, föll från Böhmen in uti södra delen af Kur-
Sachsen, framträngde ända till Leipzig och anställde der-
under härjningar, de rysligaste, som trettioåra kriget om-
talar, så att nästan hvarje stad, hvärje by blef ett Mag-
deburg, ett Pasewalk. Kurfursten, hvars troppar för till-
fället voro i Schlesien, inneslöt sig i Dresden, och anro-
pade Baner, Brandenburg och hertig Wilhelm om hjelp.
Dessa nalkades, men genast drog sig Holk under fortsatta
härjningar tillbaka åt Böhmen, likväl icke utan att lida
någon förlust af den förföljande Taupadel. Det var under
detta återtåg, som Holk, på sätt, som vi förut omtalat,
afled i). Vid denna tiden ingick Wallenstein ett slillestånd
med kurfursten, h vilken lemnades den öfriga delen af året
i ro. Kanhända ville man derigenom locka honom från
svenskarna.

Uti Westfalen inföllo på en gång Kniphausen och her-
tig Georg af Löneburg från norra, och landtgrefven Wil-
helm af Hessen från södra sidan, samt eröfrade den ena
staden efter den andra. Kejserliga generalen Gronsfeld blef
förjagad, hvarefter hertigen och Kniphausen började be-
lägra Hameln. Denna stad blef dock af besättningen både
tappert och länge försvarad, så att Gronsfeld erhöll tid att

4) Se VI delon, pag. 24 S.

samla tilliiopa nära 14,000 man, med hvilka han och Me-
rode skyndade till Hodsflttning. Hertig Georg hade blott
9,000, men beslöt att icke vika. Det kom till en hflftig
och afgörande drabbning vid Oldendorp, nöra Hameln.
Gronsfeld och Merode tvistade om öfverbefälet, och den
sednare angrep tvärtemot den förres vilja, hvaraf uppstod
oreda bland de kejserliga. Segern afgjordes genom bes-
siska generalen Molanders försigtighetsmått, samtaf^enska
rytteriet under Lars Kagg. Det sednare innehade sina
vanliga platser på bögra flygeln, Stålhandske och Witten-
berg med finnarna, Soop med westgötarna. Säck med sö*
dermanlänningarna ; smålänningarna voro ock med, men
denna gången utan den vid LOtzen svårt sårade, sedan
hemförlofvade Fredrik Stenbock. Fienden förlorade 16 ka-
noner, 74 fanor, 3,000 fångar, 6,000 döda, deribland ge-
neral Merode sjeif; svenskarna deremot blott 300 man,
atom de sårade, bland hvilka märkas Soop och Stålhand-
ske. Efter denna vigtiga seger, hade svenskarna ända till
årets slut en bestämd öfvervigt i nord-vestra Tyskland.
Deras ^undsförvandter hessama hade tagit Paderborn^ de
sjelfva togo Hameln och Osnabrtlck; och blefvo slutligen
så säkra på sin sak, att de sände Stålhandske med flere
re^menter rytteri inåt Belgien för att mot spaniorerna
understödja Holland.

Yid Norra Rhen förde Baudis befälet, icke utan fram-
gång; men då hans omätliga girighet icke af svenska re-
geringen kunde tillfredsställas, begärde han afsked och ho-
tade med hämnd. Rådet gaf honom passande svar och ut-
nämnde i stället pfaltsgrefven Kristian af Birkenfeld, under
b vars befäl svenskarna också på denna sidan bibehöllo öf-
vervigten. Baudis gick sedan i Kur-Sachsens tjenst ocK
blef en af Sverges bittraste fiender.

Uti Norra Elsas hadevsamme Birkenfeld förut haft
befälet, då svenska fotfolket under Rantzau och Witzthum
uti striden vid Pfaffenhofen d. 1 Aug. tillkämpade sig en
betydlig seger, fastän Birkenfeld med rytteriet förut blifvit
drifven på flykten.

Södra El$4U försvarades af rhengrefreo Otto Ludvig,
dels mot oroliga bönder, dels mot kejserliga besättningen i
Breisach.

Franken var egentligen anförtrodt åt bertig Bernbard
af Weimar. Men som denne för det mesta var sysselsatt
uti södra kretsarna, förordoade ban i sitt ställe Taupadel,
bvilken sålunda ställd i midten af Tyskland, fick till&lle
att efter sitt lynne deltaga i krigsrörelserna på alla sidor,
hvar bftidst sådana inträffade.

Då Gustaf Adolf sista gången tågade uppåt Sacbsen,
lénnade ban uti Bajern och SchwaJmi en styrka, tillräck-
lig blott för de vigtigaste fästningarnas försvar. Den stod
egentligen under Joban Baner; men som denne led ganska
mycket af sitt vid Narnberg ^erbållna sår, fördes befälet af
prins Kristian af Birkenfeld. Då underrätteisen om ko-
nongens död anlände, fattade kurfursten af Bajern mod
ocb samlade under Altringers befäl troppar, hvilka snart
jagade de underlägsna svenskarna öfver Lecb inåt Scbwa*
ben, der Altringer började intaga den ena staden efter den
andra. Men på Oxenstiernas befallning hastade, som förut
är sagdt, den segrande Gustaf Horn med största delen af
sina troppar från Elsas ocb förenade sig med Baner och
WOrtembergtskt folk, dä Altringer åter måste vika till-
baka. Men sedan också han fått förstärkning, gingo Bäj-
rama ånyo fram för att angripa WOrtemberg, bvarifrån de
dock hindrades af Horn, då båda härarna blefvo någon
tid liggande midt emot bvarandra. — Emedlertid både
Oxenstierna befallt bertig Bernhard skynda till Horns för-
stärkning. Hertigen gjorde så, och efter ett segrande tåg
genom Franken, der Taupadel lemnades, förenade ban sig
i medlet af Mars med Horn vid Augsburg. Nu måste
Altringer skyndsamt vika tillbaka till Mänchen; efter ho-
nom framträngde Horn, hertigen ocb der till den ur fån-
gen^pen utlöste Torstensscm. De intogo Landsberg och
Neubarg, ocb Bajern var på vägen att åter blifva af fien-
der öfversvämmadt, då det räddades genom soldatupproret
i svenska hären.

Ailtsedan konungems död hade det gftit allt mer ooh
mår oordentligt till med utdelningen af sold och lif8fdr<*
Bödenheter, likaså med krigstukten. SokJattt), utan aiti
ordentliga underh&ll, grep till plundring och förYädadas;
och de bittre härmades Ofver att se sig nfistan tvungna
till ett stråtröfvarelif. Pä mötet i Httlbronn klagades myc*
ket och bittert öfver roflystnaden och vildheten hos just
de protestantiska tropparna. Detta kom snart till hftrens
kunskap och gjorde ond blod. Man klagade å denna si*
dan, »att herrarna med pennan visste ät sig undansnilla
»all solden, ooh unnade ändå icke ens födan ät dem, som
j»ftktade med svärdet, och under köld och hunger hvarje
»dag hlottstftUde sina lif.» Detta var tonen icke endast
bos soldaterna utan ock bland officerarne, af hvilka många
voro, enligt Oxenstiernas ord, endast tffckoriddarei 1 spet*
sen for rörelsen stod öfverste Joachim Mitzlaif. Sjelf hade
denne i Danmark blifvit förklarad ärelös och bortjagad;
sedan upptogs han i svensk tjenst. Han var en orolig och
elak man, dock ganska slug och vältalig, och hade helt
och hållet vunnit soldaternas Öra. Längre fram Öfvergick
han till kejsaren, blef fången,^ förd till Sverge och satt i
fängsligt förvar på Nyslott, h varifrån han dock sedermera
rvmde. Den andre anföraren var öfverste Konrad Bertram
Pfiiel, eljest kallad lille Pfuel, med nästan alldeles lika sin-
nelag och öden, som den förre. Dessa två männer app«
håfde sig till försvarare för det allmänna bästa. De tad-
lade Oxenstierna, äfven Horn, mot hvilken sednare de ut-
spridde nidskrifter, hvilka af mången gerna lästes, ty i
sjelfva soldathopen var Horn ej älskad, emedan han med
ana mänskliga tänkesätt ville sätta gräns för plundringar
och tygellöshet. Mitzlaff och Pfuel vunno förtroendet; Horn
misstroddes. Skottarna ville dock aldrig deltaga i uppro-.
ret, och gamle Ruthwen yttrade högljudt sin afsky, då
man sökte leda honom der till. Men bland tyskarna grep
oroligheisandan omkring sig« Man anade också mäktigare
£ast osynliga ledare. Kurfursten af Sachsen, på hvilken
protestanterna gerna ville skylla allt ondt, sades hafva mu-

tat Mitzlaff. Andra pfistodo, och troligen med mera ska],
att hertig Bernhard hemligen haft sin hand med i spelet,
fdr att vid detta tillfälle drifva igenom sina enskilda afsig-^
ter. vAlIt nog. Den 20 April undertecknade större delen
af befälet en skrifvelse, hvari förklarades, »att de ville veta,
»hvem de tjena, hvem de betalas af; de vilja ej lefva som
i>röfvare, utan fordra ordentligt uppehälle, och föreslå, att
»hvart regemente skulle få en viss nejd att lefva af. Förr
»ftn detta skedt, ville de icke taga ett enda steg mot fien*
joden» o. s. v. Horn som redan förut varit hos Oxenstierna
och underrättat denne om sammanhanget, tog saken all-
varsamt, och förklarade den som ett uppror, ett förräderi.
Också hertig Bernhard tadlade befälets företag; men blott
såsom mindre passande och för närgänget. I detsamma
reste han till Oxenstierna i Heilbronn och framställde sina
an^råk. De voro l:o att få hertigdömet Frankeh, hvilket
Gustaf Adolf redan skulle hafva lofvat honom. 2:o att
blifva generalisstmus öfver hären. , 3:o att få öfverstyrelsen
öfver kriget. 4:o att få utdela alla belöningar o. s. v.
Dessa efter Wallensteins exempel bildade fordringar blefvo
af Oxenstierna afslagna. Hertigen hotade då att lemna
svenska tjensten; men Oxenstierna lät icke skrämma sig,
utan gaf honom på stället det begärda afskedet och för-
klarade, att brodern, hertig Wilhelm af Weimar, som nu
länge varit frisk, skulle få emottaga det befäl, hvartill han
enligt konungens fullmakt ägde närmaste rättigheten. Na
blef Bernhard orolig, och började gifva med sigi Äfven
.Oxenstierna ville ej låta saken komma till det yttersta; ty
hertigen var i sig sjelf en ovanligt kraftfull och duglig
man, älskad och nästan ailsmäktig hos soldaterna, och
dessutom hälft ämnad till gemål åt pfaltsgrefven Johan Ra-
simirs äldsta dotter i Sverge. Förlikning ingicks. Under
svensk höghet och med undantag af WUrtzburg och Kö-
nigshofen erhöll hertig Bernhard hela Franken; men sina
öfiriga anspråk måste han låta falla; och med detta besked
återvände han till bäi^en, der nära 5 millioner riksdaler

dels i penningar, dels i gods otdeladesy hyarefter upproret
afetannadel). Det hade varat tvflnne hela månader.

Under denna tid sökte kurfursten af Bsjern pft alla
sidor efter bjelp. Han bad Wallenstein flera gånger derom,
men förgäfyes. Då erhöll kejsaren löfte, att spanska ståt-
hållaren uti Mailand, hertigen af Feria, skulle med en h&r
af spaniorer och italienare tåga genom Schweitz och komma
de kejserliga till understöd. För att hindra dennes intrade
i Tyskland, begaf sig Horn nedåt sphweitziska gränsen och
belägrade Constanz ^ både länge och ihärdigt; men staden
försvarades lika kraftfullt, och då Horn icke kunde hindra
beständig tillförsel från sjösidan, nödgades han upphäfva
belägringen efter betydlig förlust af både tid och folk.

Emellertid hade Feria på annan väg kommit in uti
Bäjem, förstärkt sig med Altringer, Och ryckte nu in i
Schwaben, bvarest också Horn och hertig Bernhard för*
enade sig för att göra motstånd. De ville skydda bunds-
förvandten Wdrtemberg och drogo sig derföre dit åt; men
Feria narrade och skyndade förbi dem åt Elsas, der han
undsatte Breisach, hvilket svenskarna voro nära att er-
öfra. Nu skildes hertigen och Horn. Den förre gick till
Öfver-Pfalts; den sednare skyndade ensam efter Feria och
Altringer, och visste der under leda sina rörelser så väl,
att han tvingade fienden till återtåg genom hela Schwa-
ben. Detta återtåg blef för Feria ganska förstörande; ty
italienare och spaniorer, ovana vid kylan på Schwartzwald
och die Rauhe Alp, häldst uti November månad, kunde ej
göra motstånd, ej uthärda mödorna, utan' föllo hoptals för
sjukdomar eller svärd. Trettiotusen man hade Feria, då
han började återtåget från Elsas; deraf återstodo blott tolf-
tusen, då han vid jultiden återkom till Bajern. Sjukdom
och sorg lade också honom sjelf i grafven. Han klagade,
att Altringer genom ogenhet och trassel *med flit föranledt
olyckorna. Många trodde också förhållandet vara sådant.
Wallenstein såg nemligen högst ogerna Ferias uppträdande

t) Riksark. R&dsprotokoU. d. 29 Not. 4633.

i Tyskland; emedan kejstren sålunda skulle kunna erblUa
en egen af Wallenstein oberoende bår; derföre skulle Wal-
lenstein bafr» åi sm förtrogne Akringer uppdragit^ att om-
intetgöra Fenas beia förelag, brilket Altringer också sftges
hafva efterkonmiit.

Båjem. Uå bertig Bernhard uti Oktober skildes från
Horn, begaf ban sig till ö£ra Halts, bvarest bftn fick en
förstårkniog af 5000 s¥enskar under Lars Kagg, hvilka
efter segern yid Oldendorf ej uMSt beböfdes uti xWeatfalen.
Nu kastade sig hertigen öfver Regensbui^ hvars belägring
han börjfide, och med tillbjelp af Kagg och Taupadel inom
fjoi:ton dagar med framgång slutade. BSjern kunde ej und-
sätta staden, ty alla dess troppar voro i Scbwaben under
Feria; ej heller kejsaren, ty hans härar stodo under Wal-
lensteins envälde; och denne, ehuru af både kejsaren och
kurfursten ombedd och uppmanad, ville på länge ej röra
en enda soldat till Bajerns räddning. Sedan hertig Bern-
bard förordnat Lars Kagg till befälhafvare i Regensburg,
trängde han sjelf framåt, gick lyckligt öfyer den af Johan
de Werth försvarade Iserfloden; sedan till Inn, den han
också ämnade öfverstiga, för att infalla i Österrike ofvan
Bns och kalla till resning dervarande protestantiska bön-
der. Men dels den inbrytande vintern, dels en nalkande
rörelse af Wallenstein, kallade hertigen tillbaka till Regens-
burg, och dermed slutade årets fälttåg. Nästan öfver hela
Tyskland hade svenskarna haft en a^jord öfvervigt. En
bland de förnämsta orsakerna dertill var, att Wallenstein,
deras på engång skickligaste och mägtigaste motståndare,
tillbringat nästan hela året uti en besynnerlig overksam-
bet Yi skola i nästa kapitel lemna härom en utförli-
^re underrättelse.

SJrnVOB KAPITLET.

Ok WAIXENSTBIN OCH FÄLTTÅ6BT I SCSLSftlEN iCSS.

Att WalJensftcin alltaedan sin als&ttning 1630 1mi<-
tade Bäjsrn och var misgnöjd med kejsaren, d«tU var i
Tyskland allmänt kändt, och derföre utspriddes redan fibre
GttsUf Adc^ död rykten om hemliga underbandlisgar,
som Wallenstein skulle hafva fört, i afsigt att störta det
kejserliga partiet. Det ftr ocks& säkert, att han under
denna tiden förehade ftn med STerge, än med Kur-Sach-*
sen misstänkta överläggningar, ehuru man icke lyckats
upptäcka deras egentliga innehåll. Yigten af dessa mis»*
tankar ökades sedermera gmom Wallensteins uppförande
under fälttåget år 1633.

Sedan Gustaf Adolf, protestanternas förnämsta bärftH
rare, fallit,^ väntade kejsaren och hela Europa, att Wal-
lenstein skulle vinna en bestämd öfverlägsenbet; eller att
han ätminstcxie skulle tillkäo^ sig vinterqvarter uti nå-
got fiendtligt landi Men man bedrog sig. Wallenstein
gjorde icke något allvarligt försök att bibehålla nn ställ-
ning inom Kur-Sachsen, utan gick tillbaka till B<^men
och tog med hela hären vinterqvarter uti detta kejserliga
land. Der sysselsatte han sig först med att strängeligen
bestraffa de regementer, som uti slaget vid Lttti»n upp-
fört sig illa; sedan användes vintern och början af våren
undo* krigsrustningar, mai krigisk overksambet; ehuru på
samma tid flere af de andra bärarna voro i foll rörelse,
ocb ehuru oeni^et mellan svenska och sachsiska genera-
lerna i Schlesi^ lefvade Wallenstein en lätt seger. Men
efter &astaf Adolfs död tyckes han fattad af en betyn^
nerlig rilkådighet. Den visade sig genest under vinter*
månadetne 1633. ibi styrkte han kejsaren till snar oeh
fullkomlig fred; än förklarade han, att svenskarna iofce
borde fk någon fred. Härjeonte visade sig spår af förrth-

deri eller åtminstone trots och OTiJja mot kejsaren. Wal-
lenstein upptog och begagnade som förtrogna underhand-
lare flere personer, som voro i fiendtligt förhållande till
kejsaren, t. ex. Raschin, en öfverste i svensk tjenst, samt
Bubna och Kinsky, tvänne af kejsaren landsförvista böh-
miska adelsmän. De två förstnämnda skickade han som
hemliga underhandlare till Oxenstierna och tillkännagaf,
det han önskade göra sig till konung uti Böhmen och be-
gärde dertill Sverges biträde;' h vilket också Oxenstierna
lofvade. Men innan detta svar hann återkomma, öppnade
Wallenstein fälttåget.

.Redan i Mars hade han skickat Gallas med 18,000
man före sig inåt Schlesien. Ett annat läger bildades vid
Pilsen under Holk, och det var derifrån, som de förut om-
talade infallen uti Kursachsen företogos. Sjelf dröjde Wal-
lenstein ännu någon tid på sitt slott Gitschin. Ändtligén
d. 5 Maj bröt han upp derifrån med mer än konungslig
prakt. Hans enskilda hof bestod af 40 förnäma herrar
till uppvaktning, 14 sexspända praktvagnar, 120 betjen-
ter, alla nyklädda uti blått och rödt, och bland annat tio
trumpetare med förgyllda silfvertrumpeter, sådana som en- •
dast funnos i kejsarens hof. Så ankom han till Prag^
hvarifrån hän uppbröt med en serdeles väl utrustad här
af 25,000 man. Öfver Königinngrätz tågade han in uti
Schlesien och förenade sig med Gallas, äfven med Altrin-
ger, som kom med förstärkning från Bajern, så att Wal-
lenstein nu hade 40,000 eller kanske 45,000 man under
sitt befäl. Protestantiska hären utgjorde 24,000 man och
anfördes af de sinsemellan oeniga höfdingarna, ThuVn, Arn-
heim och Burgdorf.

Vid Munsterberg möttes båda härarna, och stodo i
åtta dagar midt framför hvarandra under blott smärre
skftrmytslingar. fJatten till d. 19 Maj bröt Wallenstein
upp, tågade till Nimmtsch, söm hade en besättning af 400
man sachsare och svenskar. Den uppfordrades, men för-
svarade sig. Efter en kort, meri häftig storm blef fästet
taget, då Wallenstein lät nedskjuta den sachsiska kaple-

nqn och svenska Idjtnanten derföre, att de vågat göra mot-
stod. Protestantiska tropparna hade emellertid följt efter,
hvarpä båda bfirarna uti nio dagar återigen stodo inom
skotthåll midt emot hvarandra utan att något hufvudsak-
ligt föietaga.

Den 28 Maj, just under denna tid, kom helt oför-
modadt Wallensteins svåger, grefve Terzka till Arnheim
och inbjöd denne till öfverldggning om stillestånd. Arn-
heim kom, och tog med sig sex svenska, sachsiska och bran-
denburgska öfverstar, neml. två af hvardera folket. För
dessa började Wallenstein beskrifva »huru han önskade,
»det kejsaren måtte sluta fred med Sverge och med tyska
)>protestan terna, samt betala krigsomkostnaderna, och till-
»fredsställa en hvar. Detta allt berodde nu förnämligast
»på Wallenstein. Ville kejsaren icke antaga fred på nSmnde
»villkor, skulle Wallenstein sätta sig i spetsen för alla
»protestantiska härarna, tåga till Wien och jaga kejsaren
»för f-n i våld.» Dessa sista orden hviskade han i örat
på svenska öfversten Fels. Vidare tyckte han: »att alla
»landsförvista borde benådas, alla jesuiter som fredsförstö-
»rare fördrifvas ur Tyskland; och slutligen alla härarna
»föras mot turken.» Arnheim och öfverstar na vågade ej
på eget beråd yttra sig angående dessa vidtutseende för-
slag, hvarföre ingenting annat kunde uträttas än, att stil-
lestånd afslutades för fjorton dagar, under hvilken tid en-
bvar från sitt hof skulle inhämta förhåll ningsbref. Emel-
lertid lefde båda härarnas generaler på den ömsesidigt vän-
skapligaste fot och gjorde åt hvarandra gästabud på gä-
stabud. Serdeles visade sig Wallenstein glad och gästfri;
och man såg honom ofta och vänskapligt umgås med de
af kejsaren landsförviste böhmrarna Bubna och gamla Thurn,
trettioära krigets första antändare. För denne sistnämnde
talade han »om de olyckliga böhmiska landsförvista; om
»svårigheten att förmå kejsaren till deras benådning; om
»de andra furstarnas obenägenhet mot dem» o. & v. Af
dylika yttranden blef gamla Thurn hänförd, och trodde
Fr^åfetis Ber. VII. 3

sig genom Wallenstein kunna befordra både fidfamens ocb
Syerges fördel. Det berAttag, att WaUenstein nnder deaaa
lanital begärt, att om nfigoit skalle företagas, blifva i för->
vSg f(H^krad om följande sina egna fordringar, nemL: »1»
»konungariket Böhmen; 2:o bela bertigdömet Mabreii i
»stallet för Meklenburg, Sagan ooh innestående sold; 3:o
»Österrike of van Ens, hvilket na var förpaoiadt åt Bajern;
»430 att alla bArama ställas under Wallenstein, hvilkoD
»skulle med dem gå till Wien och tvinga kejsar^d att an^
»taga freden.» Dessa Wallensteins anbud skulle fram-
ställas för Oxenstierna ocb för hofven i Dresden ocb Berlin.

Redan i samma månad hade för Wallensteins rak-
ning underhandlingar af ungefSr samma innehåll bJifvit
öppnade med Frankrike. Till Feuquieres, franska sände-
budet i Dresden, kom, likasom af sig sjelf, gref Rinsky,
en slägtinge till Wallenstein, men af kejsaren vid de sista
bdhmiska oroligbetema landsförvist. Denne begynte om-
tala: »huru otacksamt Österrike uppförde sig mot Wal-
»lenstein; huru föga godt denne af samma bof kunde
»vänta ; samt huru Wallenstein vore färdig förena sig med
»kejsarens ^nder, om dessa ville försäkra honom om Böh-
»mens krona; men att han önskade förbinda sig endast
»med Sverge och Frankrike.»

Dessa förslag blefvo på olika sätt upptagna. Ricbelieu
omfattade saken med ifver, dels för att försvaga kejsaren,
dels för att i Tyskland kring Wallenstein bilda ett parti,
som kunde inotväga svenskarnas. Redan Feuquieres hade
gifvit Rinaky förhoppning om godt svar, och ett sådant
inträffade äfven; ty Ludvig den trettonde lofvade uttryck-
b^n att med allt aitt anseende och sina och sina vänners
vapen arbeta på att göra Wallenstein till konung i Böh-
men. — På detta löfte följde dock från Wallenstein intei
svar; men Kinsky frågade åter liksom af sig sjelf, »hvad
HeäkeFfaet Wallenstein skulle ft? På hvad sätt WalJeBsieiii
»skulle förklara sig mot kejsaren? Huru Bajern skulle b»^
»liandlas? Hvirt bär«rna skuHe tåga? (hn Walleastein
»skulle föra befälet Öfver dem alla?» o. s. v. På dessa

Mgor leomade Feuqaiares ett gynDande uiillande» Men
också denna gängen erhölls intet sYar fr&n Waltenstein
8jä{, atan Kinsky kom tillbaka och sförsäkrade sig yara
»?iss deroffi, att Wallenstein skulle framdeles bryta med
Dkejsaren, men finnu yore ej allt tillrftckligen förberedt»
0. s. y. Nu lAt Ricbelieu genom Feuquieres och Kinsky
formligen göra Wallenstein följande förslag: »1:0 Frankrike
»ansåge n3fttigt, och yiUe gerna bidraga dertill, att Wal-
»lenstein blefve konung i Böbmen, emedan detta land blif-
»yit olagligen af Österrike underkufyadt; 2:0 om Wallen*
»stein befaöfde penningar, skulle Feoquieres gifva honom
»100,000 riksdaler, eller om så behöfdes, anda till 500,000
»livrés; 3:o om Wallenstein gjorde uppror mot Österrike
»och ville mot detsamma underhålla en bftr af 35,000
»man, skulle Frankrike betala 1,000,000 livrés årligen j^
— Detta Richelieus förslag blef länge obesvaradt, och då
Wallenstein under tiden uppsade stilleståndet och angrep
protestanterna, så började Feuquieres att betvifla, om med
nämnde underhandlingar varit något allvar. Uti* Augusti
kom dock Kinsky åter, och sade sig hafva i uppdrag af
Wallenstein att fråga, om Frankrike ännu hyste samma
tänkesätt, som då sista förslaget gjordes, bvartiU Feuquieres
jakade, men tillika yttrade sina tvifvelsmål om Wallen-
steins uppriktighet; och härmed slutades för en längre tid
denna underhandling.

Hos Oxenstierna gick det mycket fortare. På den
framställning, som Thurn å Wallensteins vägnar gjorde,
svarade rikskanslern, »att hela förslaget vore en orimlig*
»het; antingen ville Wallenstein dermed narra sina mot*
»ståndare, eller vore han narrad sjelf, om han trodde sig
»kunna yerkställa något sådant. Dessutom, den, som för*
»råder akt eget land, förråder ock andra.» Oxenstierna
ville derföre icke på allvar inlåta sig i denna underhand*
ling; men han låtsade deltaga deri, för att om möjligt
locka Wallenstein tiU ytterligheter, och derigenom stifta
oreda inom österrikiska partiet.

Brandenburg och Kur-Sacbsen synas deremot hafva
tagit saken allTarsamt. Här hade Wallenstein föreslagit,
»att kejsaren skulle afskeda sina troppar; afstä från alla
»anspråk på Magdeburg och Halberstadt; lemna Schlesien
»till delnings mellan Kur-Sachsen och Brandenburg; för-
»drifva jesuiterna, samt jemnte katolska ligan betala Sver-
»ges krigsomkostnader,» o. s. v. — Arnheim kom med
båda kurfurstarnas gynnande svar tillbaka till Wallenstein;
men nu fordrade denne oförmodadt, att hela norra Schle-
sien skulle ät hans troppar inrymmas, innan underhand-
lingarna kunde fortsättas. Då Arnheim och de andra höf-
dingarna vägrade, kom det till bittra ord, och ÖfverlSgg-
ningen afbröts. Emedan vapenhvilan samma dag var till-
ändalupen, sände Wallenstein några kompagnier ryttare
att försöka öfverraska de fiendttiga höfdingarna, som voro
församlade i Strehlen, och han skulle hafva lyckats, om ej
händelsevis klockaren varit i kyrktornet sysselsatt med
duffångst, och derunder märkt den anryckande fienden,
och varnat. Sålunda hade alla dessa underhandlingarna
varit alldeles gagnlösa, och. kriget utbröt ånyo; det skedde
d. 12 Juni

Men utom Holks första förut omtalade infall uti Kur-
Sachsen, tilldrogo sig inga betydliga krigshändelser, ehuru
båda härarna också denna gängen snart lägo inom skott-
håll midt emot b varandra. Så förflöto återigen några vec-
kor, under ett för båda partierna förstörande svältkrig, och
liksom sist under öfverläggningar och samtal; ty redan d.
16- Juni, d. v. s. fyra dagar efter förra vapenhvilans slut,
började Wallenstein begära nya sammanträden med Arn-
heim, och d. 2 Aug. afslöts åter ett stillestånd på fyra
veckor.

Dessa många och besynnerliga underhandlingar hade
icke kunnat hållas hemliga. En del deraf hade blifvit be-
kant både i Wien och i det öfriga Tyskland. Härigenom
föranleddes också ganska olika omdömen; vid det kejser-
liga hofvet isynnerhet. Ferdinand och Wallenstein stodo
till hvarandra uti det mest spända förhållande af fruktan

och bat; och detta var allmänt kfindt, äfven ömsesidigt.
Wailensteins uppförande vfickte derföre både hos hof och
foik en liflig oro. Man fruktade, att han skulle göra all-
var af sina underhandlingar och med hela hflren gä öfver
till fienden; och allmänt både i Wien, i Tyskland och till
och med i kejserliga hären omtalade man, huru Wallen-
stein ämnade göra sig till konung öfver Böhmen. Der-
emot blef han ännu hos kejsaren försvarad af några sina
vänner, b vilka föregåfvo, att han med nämnde underhand-
lingar endast sökte stifta misstroende inom motpartiet, och
dymedelst arbeta för kejsarens bästa. Dels blef detta skäl
godkändt, dels och kanske förnämligast vågade man icke
anklaga den mägtiga mannen; h vårföre kejsaren ännu in-
genting företog. Äfven protestantiska partiet visste ej, huru
deskulle förklara Wailensteins .uppförande. Stundom trodde
de, att han ville förråda kejsaren; stundom åter, att han
ville genom låtsadt förräderi bedraga dem sjelfva.

Under allt detta förde Wallenstein ett hof, som var
mera lysande än kejsarens, och som gjorde ett skärande
afbrott mot det elände, som kriget utbredt på alla sidor.
Hans hofstat utgjordes af 899 personer, 1072 hästar, silf-
ret 32,000 lod; allt detta blott fältstalen, utan att räkna,
hvad han hade hemma på sina slott, och serskildt vid her-
tiginnans hof. Denna sednare säges han aldrig hafva sett
på de sista två åren; och öfverhufvud märker man hos
honom ett tilltagande ondt lynne, dels efter nederlaget vid
Lutzen, dels i följe af tilltagande sjuklighet, i synnerhet fot-
gikt, hvilken stundom så ansatte honom, att köttstycken
måste skäras ur benen. Då han befall te något, hade han
förut vanligen tillaggt, »att det skulle ske med Furia;»
nu hette det, »att befallningen skulle vid lifsstraff verk-
ställas.» Förut hade han plundrat främmande; nu började
han belägga icke blott de kejserliga, utan också egna un-
derbaf vande med odrägliga bördor. Kammarråderna uti
hans hertigdöme frågade, »hvarifrån undersåtarne skulle
»taga penningar för att betala så dryga skatter.» Wal-
lenstein svarade, »att den frågan skulle nästa gång kosta

»radernas bnfvud.» Äfyen i lägret begynte hans tilltlK
gande onda lynne mer och mer }äta k&nna sig, ocb så
t8] af soldaterna som af folket började han allmänt nl-
märkas med binamnet tyrannen,

I början af Augusti kom Arnheim till Oxenstierna
och berättade om de sistnämnda underhandlingarna föl-
jande: »Så snart stillestånd var afslutadt, hade Wallen-
»stein genom trägna beskickningar öfvertalat Arnbeim till
»ett personligt samtal. Wallenstein hade då yttrat miss-
»nöje med de fredsunderhandlingar, som kejsaren vid denna
»tid låtit under dansk bemedling öppna. Som orsak till
»sitt ogillande hade Wallenstein uppgifvit, att kejsaren ville
»behålla jesuiterna qvar i Tyskland; att kejsaren ville dnta
»fred med de flesta tyska furstarna, men icke med Sverge
»och Frankrike m. m.» Slutligen berättade Arnheim, att
Wallenstein gifvit tillkänna, »det han ännu icke glömt den
»skymf, han lidit genom förra afsättningen, och att han
»nu utur uppsnappade bref hade fått veta, att kejsaren
»inkallat Feria till Tyskland för att kunna ånyo afskeda
»Wallenstein. Derföre, om Wallenstein bk)tt vore säker
»om de evangeliskas bjelp, så ville han hämnas. På Holk,
»Gallas och de fleste officerarne kunde Wallenstein med
»trygghet lita; de andra voro redan eller skulle under
»stilleståndet blifva bortskickade. Detta stillestånd både
»Wallenstein ingått, endast för att så mycket lättare kunna
»underhandla om nämnde företag, och på det Arnbeim
»skulle få tid att resa till Oxenstierna med dessa under*
»rättelser. Nu föreslog Wallenstein, att han sjelf sku))e
»lemna sex sina ipinst pålitliga regementer åt Arnbeim,
»och Oxenstierna deremot några af sina bästa troppar ät
»Holk; hvarefter Wallenstein borde genom Böhmen tåga
»mot Wien, Holk mot Passa u, hertig Bernhard mot Bajern
»och Gustaf Horn mot Feria.» — Allt detta förekom Oxen-
stierna ganska misstänkt, och han befarade, att man blott
vtlle narra från Sverge dess bästa troppar. Då han frå-
gade om Arnhcims öfvertygelse, svarade denne tvekande:
»han visste ej sjelf, hvad han skulle tänka om Wallen-

iBitam; om féndaget Tore alhar eller ej; om^WaUensteiii
»▼erkligen hade så slort inflytande^ att han kunde förleda
stiA bar Ii]] något dylikt; Arnheim hade tält med Holk
»hfirom, men ftfven denne hade gifvit tvetydiga svar.^ I
följe af allt detta vågade Oxenstierna icke företaga något
mer, fln att förstHrka hertig Bernhard^ så att denne, om
så befaOfdes skoUe knnsa lemna Holk ett kraftigt under-
stöd. För öfrigt beslöto både Arnheim och Oxenstierna
att sä mycket som möjligt uppfigga Walienstein till fort*
sittande af företaget — En annan berättelse innehåller
också att böbniaren Bubna varit pä Wallensteins hägnar
bos Oxenstierna och återkommit derifrän med denne sed-
nares skrifteliga löfte att understödja Walienstein, om denne
ville tipphafva «g till konung uti Böhmen.

ÄfTen. med Knr-Sachsen och med Brandenburg för-
nyade Arnheim på Wallensteins vägnar underhandlingarna
om samma dmnen, hvarvid Walienstein utfäste sig att mot
erhållandet af Böhmen öfvergå till de evangeliska. De
båda kurfurstarna lofvade å sin sida och det skriftligt, att
till återupprättande af den förra religionsfreden och rikets
lugn ställa sina troppar under Wallensteins befäl.

Med dessa svar från Oxenstierna och från kurfur-
starna återkom Arnheim till Walienstein. Denne yttrade
nu något missnöje med resan till Oxenstierna; men be-
römde för öfrigt Arnheims visade drift, och sade, att denne
derigenom »gjort sig förtjent af världens tacksamhet.» Un-
der ömsesidiga höflighetsbetygelser skildes de ät; men som
Ambeim icke Öfverenskommit med Walienstein, huru de
för ofvannämnde ändamål skulle sins emellan fördela qvar-
teren och ordna sitt framryckande, sände han hertig Frans
Albert i sådan afsigt tillbaka* Också denne blef med ser-
deles fryntlighet emottagen. Efter ett långt samtal, frå-
gade ändtligen hertig Frans, »hvart man nu skulle ställa
Dsitt tåg?» »Rakt mot fienden»; sade Walienstein. »Hvem
»är då fienden?» frågade hertigen. »Det är», sade Wal-
ienstein, »svenskarna; de äro våra närmsta fiender; dem
»skola vi först jaga ur landet.» Hertigen trodde, »att det

»vore skämt»; men Wallenstein påstod, »att det var hans
»sista och orubbliga beslut.» Hertigen invände: »att då
»svenskarna varit jemnte Kur-Sachsen och Brandenburg
»inneslutna uti den förda hemliga underhandlingen, så vore
»det mot Gud, ära och samvete att nu på sådant sätt be-
»möta dem. Wallenstein måtte derföre fatta ett. annat
»beslut.» Men denne svarade: »Jag blifver vid, hvad jag
»sagt, och tager intet annat beslut.» Då blef hertig Frans
uppbragt, och sade: »I handlen icke årligt med oss, itro-
»lösa påfveträlar !» Hvarpå han svängde sig upp på hästen
och red derifrån, och sålunda slutades hela denna under-
handling. Wallenstein uppsade stilleståndet till den 21
September.

Den gamla fiendskapen mellan sachsiska och svenska
härförarna visade sig åter, och blef denna gången ganska
förderflig^ Thurn och Duwall vägrade att ställa sig un-
der Arnheims befäl, utan stannade med omkring 5,000
svenskar qvar vid Steinau, för att, som de sade, bevaka
Oderst rommen. Arnheim stod närmare Breslau. Wallen-
stein begagnade denna oenighet. Hastigt uppbröt han från
Schweidnitz, lemnade under Schafgotsch 8,000 man qvar
i Schlesien, tågade med den öfriga hären åt Lausitz, och
lät öfverallt utsprida, att han ämnade sig åt Kur-Sachsen,
och att Piccolomini redan gått förut, för att i sådan afsigt
bemägtiga sig Torgauerbryggan. Arnheim med hela sach-
siska hären ilade efter för att skydda sin kurfurstes land.
Wallenstein fortsatte tåget inåt bergen, men långsamt, och
lät Arnheim obehindrad skynda- förbi. När denne sednare
redan hunnit etf par dagståg inåt Sachsen, vände Wal-
lenstein om och skyndade genom dag och natt in åt Schle-
sien igen, förenade sig med Schafgotsch och kastade sig
Öfver svenskarna.

Dessa, förut glada öfver Wallensteins aftågande, äm-
nade i all maklighet sträcka sina qvarter öfver hela Schle-
sien, ja till och med inåt Mähren. Hastigt visade sig hela
den återkommande kejserliga hären. Schafgotsch vadade
öfver Öder, och innestängde svenskarna från östra, Wal-

lenstein sjelf med 70 kaDoner från vestra sidan, så att
efter kort men häftig strid och sedan en del af rytteriet
kommit undan, de öfriga insågo omöjligheten att rädda eller
försvara sig, bäldst Thurn hade förlaggt svenskarna icke i
någon fästning utan endast inom dåliga förskansningar på
flacka fältet. Thurn nödgades dagtinga, fick blott en half
timmes betänketid och måste derefter lemna sig och hela
bären fången. Tbum, Duwall och befälet, till och med
kaptenerna, skulle hafva rättighet att begifva sig hvart de
ville; soldaterna och underbefälet, utgörande 2,500 man
skalle ingå i Wallensteins tjenst. Sexton kanoner, sextio
fanor och en stor mängd munförråd blefvo segrarens rof.
Detta tilldrog sig^ omkring den 1 October.

Tvärt emot löfte lät Wallenstein qvarhålla Thurn^
Duwall, Fels och flere utmärkta officerare. Han till och
med satte dem i fängsligt förvar och fordrade, att de skulle
befalla svenska borghöfdingarna uti de öfriga schlesiska
fästningarna att uppgifva sina platser. Dä de fång ne vä-
grade, framstötte han hotelser att hugga Thurn och Du-
wall i stycken; så att dessa slutligen blefvo tvungna att
skrifva under brefven. Sedermera och under många vän-
skapsbetygelser släppte han Thurn på fri fot igen. Emel-
lertid och genom dessa medel hade Schafgotsch utan svärd-
slag inbekommit några mindre fästen i södra Schlesien:
men. svenskarna i Glogau förklarade, att de icke rättade
sig efter de fångna herrarnas befallning, utan ämnade i
det vttersta försvara staden. Då hotade Wallenstcin att
låta framför murarna hänga upp general Duwall. Sven-
skarna vägrade det oaktadt. Wallenstein lät då uppresa
en galge midt för en af Glogauer-por tärna och sedan dit-
leda Duwall och gifva honom nattvarden. När svenskarna
sago dessa tillredelser, dagtingade de mot villkor om fritt
aftåg, h vilket löfte ej heller blef af Wallenstein hållet.
Duwall deremot lyckades att befria sig, som mången trodde,
icke utan Wallensteins hemliga vetskap.

Denne framträngde nu och eröfrade Frankfurt an der
Öder ocb f^ndsberg, samt hotade Pommern. Bielkes rå-

digbet, gamla Alexander Leaälies mod ooh den förstärkning,
som STenska rådet ofOrtöfvadt ditsfindt, tryggade dock lan»
det Terzka svftrraade inemot Berlin, men hann ej brand»
skatta det. SjelC vflnde sig Walienstein motGöHitz. Be-
sättningen gjorde tappert motstånd. WaUenstein lat storma;
staden intogs, iemnades till plundring och befälhafvaren
Mef skjuten, derföre att han gjort motstånd. Nu gftilde
det BsQtzen; befélhafvaren, skrämd af den förres olycka,
uppgaf staden mot löfte om fritt aftåg. -I>et bröts genast
och 400 man instnckos i WallensCeins regementen.

Detta allt inträfifode vid samma tid, som ä ena sidan
Onstaf florn hade förstört Ferias troppar och hotade att
öfver Lech intränga uti Bajern; och som å andra sidan
hertig Bernhard höll på att angripa det nästan försvars-
lösa Regensburg. Redan hade flere bndskickningar frän
kejsaren och kurfursten Maximilian anhållit om Wallen»
steins hjelp, men förgäfves. Ändteligen, sedan Regensburg
fallit och då hertig Bernhard hotade Österrike, samlade
Walienstein sina troppar och tågade ned åt Böbmen ; men
stannade åter några dagar uti Pilsen. Här träffade han
Trautmansdorff, en af kejsarens förnämsta rådsberrar. In»
för denne utbredde han sig vidlyftigt, > huru han var miss-
»känd vid hofvet; huru alla hans gerningar uttyddes till
»det värsta; och huru man sökte försvaga hans anseende
»inom hären* Tillika yrkade han på nödvändigheten för
»kejsaren att sluta fred.» Enligt någras berättelse skall
han hafva förklarat, »att han för sin del ville nöja sig
»med hela Lausitz, Neumark, hertigdömena Glogau, Sagan
»och Friedland, allt förenadt med öfversachsiska kretsen,
»och fullkomligen oafhängigt;» om hvilket förslag Traut»
mansdorff också genast lemnade kejsaren underrättelse.

Dagen efter detta samtal eller den 18 Nov. uppbröt
Walienstein från Pilsen och tågade öfver böhmiska skogen
åt Öfra Pfalta, liksom för att angripa hertig Bernhard,
hvilken nu som bäst huserade i Bajern och hotade Öster-
rike. Men då denne kom honom djerft till mötes och då
derigenom Österrike blef befriadt från faran, vände Wal*^

Jeitttein om, gick åter in i Böbmen och U( sina regemen^
ier laga vinterqvarter uti detta land ocb i Mdhren; hvar-
igMMim också hertig Bernhard fick oetörd liggs vintern öf*
ver uti fiäjern ocb PfaMs.

ÅTTONDE KAPITLET,

WAtUSBiSTSIIIg 8i8TA mINADBR.

Delta Wallensteins återtåg vfickte uti Wien och Mttn*
chen ]iflig ovilja. Sju gånger hade Maximilian anrot>ajt
Walienstein om bjelp, men alltid förgäfves. Då kurfur«-
sten yrkade »nödvflndigbeten af att återtaga RegenaburgD,
svarade Walienstein, natt detta kunde uppsjcjutas till nästa
»sommar. Nödvändigare vore att ej genom ett vintertåg
»förstöra kejsarens krigshär.» Wallensteins underbefftlhaf-
vare, Suys, bvilken låg i Österrike ofvan Ens, fick tre
serskilda gånger kejsarens befallning att öfver Inn fram-
rycka till Bajerns skydd; men Suys svarade bvarje gång,
»det Walienstein hade befallt honom ligga stilla», och han
gjorde så. Ferdinand kunde ej längre dölja sitt missnöje
så öfver detta, som öfver den oväntade inqvarteringen i
arfländerna. Han klagade öfver obehaget att »hafva en
»medkonung, hvilken icke leronade kejsaren fri Vätt öfver
»sina egna arfländer.» Redan vid första ryktet om Wal-
lensteins aCsigt att taga vinterläge uti Böhmen, gaf Ferdi-
nand d. 23 Nov. åt Questenherg i uppdrag, »att föreställa
»Walienstein, huru Böhmen nu två vintrar å rad varit
»betungad! med underhållet af hela österrikiska hären;
»huru man derföre (lere gånger yrkat, del Walienstein
>.borde laga så, att kejsarens egna länder blefvefrån denna
»börda befriade. På undersåtar nes lika enträgna begäran
»hade Ferdinand också gilvit dem löfte derom. Men tvärt-
»emot detta kejsareord vilie nu Wallenstetn genom ditläg-

»gande af TlnteHägret störta innevånarne i yttersta elände.
»Det vore ju bfittre att underhålla bären pfi frdmmande
»länders bekostnad, och låta sina egna hvila och hämta
»krafter. — Men kunde Wallenstein icke förmås att lemna
»Böhmen, så borde han åtminstone låta sina förordningar
»om vinterqvarterens fördelning underställas kejsarens be-
»pröfyande, hvilken väl ändå borde äga rättighet att för-
»ordna om sitt eget land, och sina egna undersåtare. Sker
»ej detta, skall kejsarens anseende så väl hos undersåtare
»som främmande magter betydligen förminskas.»

När Questenberg anlände till Pilsen, hvilken stad Wal-
lenstein för vintren utvalt till vistelseort, hade denne re-
dan gjort fördelning af vinterqvarteren, och skrifvit till
kejsaren derom, med tillägg, »att det nu mera vore omöj-
»ligt att dervid företaga någon ändring.» När Questen-
berg framförde sitt uppdrag, svarade Wallenstein, »att han
»redan förut flere gånger visat kejsaren omöjligheten af ett
»vintertåg; men då denna äsigt blifvit i Wien förkastad,
»ville Wallenstein icke ensam taga saken på sitt ansvar,
»utan önskade, att också det öfriga befälet måtte höras.»
Derpå lät han till Pilsen d. 7 Dec. sammankalla sina ge*
neraler och öfverstar och för dem genom fältmarskalken
Illo framställa kejsarens begäran. Desse gillade och un-
derskrefvo ett af nämnde fältmarskalk uppsatt betänkande
af innehåll: »att de förnummit det af kejsaren genom Que-
»Stenberg gjorda förslaget; de skulle också gerna vilja be-
»fria arfländerna från krigsbördan, men kunde nu omöjli-
»gen göra det. Först för Böhmens egen skull. Ty om
»man begåfve sig åt norden, skulle hertig Bernhard från
»Donautrakten genast falla in uti landet; vände man sig
»åt söder, så komme Arnheim ur Sachsen. Yidai^ skulle
»ett vintertåg åt hvad sida som häldst utsätta hären icke
»blott för fienden, utan för hunger, köld och eländen af
»alla slag, ja för en fullkomlig förstöring. Häraf skalle
»uppstå missnöje hos det högre befälet, hvilka af undersåt-
»lig trohet gått i stora förskott, och hvilkas förnämsta
»egendom bestode i deras troppar. För underofficerare och

Moidater hade man icke ens vfigat nttiniia förslaget af fruk-
otan, att det kunde bringa dem till uppror. Slutligen
»bedja alla höfdingarna underdånigast, att Wallenstein nu
D90in tillfdrene ville åtaga sig befälets ocb de arma solda<*
»temas sak, ocb hos kejsaren utverka, att hären icke måtte
»enligt förslaget i otid och utan gagn störtas i förderf.»
Detta betänkande jemnte ett bref i samma anda skickades
af Wallenstein till kejsaren; ocb straxt derefter kommo
från Böbmen klagomål, att Wallenstein gjorde inq varterin-
gen ändå mera tryckande, än den först var föreslagen.
Äfven lät han kalla *till sig flere i Mäbren förlaggda re-
gementer, förebärande, att de fordrades till Böhmens för-
svar. Slutligen och i samma dagar ankom Kinsky till
franska sändebudet i Dresden samt tillkännagaf, »attWal^
»tenstein nu vore färdig antaga Ricbelieus under förra som-
»marn gjorda förslag.»

Ferdinand underkastade sig emellertid fältherrens vilja,
och återtog d. 14 Dec. sin befallning; men begärde der-
. emot, att Wallenstein måtte »ålägga Suys. att rycka in i
»fiajern, och sjelf ditsända 4,000 man.» Några gissa, att
kejsaren med dessa triippafsändn ingår ville småningom för-
svaga Wallenstein. Kanske förklarades det så af denne
sednare. I sjelfva verket undandrog han sig att efterkom^
ma kejsarens önskan. Mundteligen försäkrade han Que-
Stenberg, »det han ville göra sin skyldighet, om han också
»dervid skulle falla. Men den föreslagna hjelpsändningen
»vore i sig sjelf otillräcklig. Dessutom kunde tropparna
»under en sådan vinter på tre dagar lida mer, än på tre
»år kunde återställas.» Till kejsaren skref han, »at{> ett
»vintertåg vore omöjligt; det skulle också bringa befäl och
»soldater till förtViflan, och deraf kommande olyckor. Också
»befaöfdes alla tropparna till Böhmens försvar. Hvad Suys
»beträfifar, hade Wallenstein tillkallat honom, för att sjelf
»allting närmare undersöka, Hvad då befinnes nyttigast,
»skall utan dröjsmål blifva verkställdt.» — Också denna
gången måste kejsaren gifva efter. Den 23 Dec. förklarar
han uti ett bref till Wallenstein, »att, då denne ansåg den

»(bnslagtM hjdptaiidningeii ti]l Bfljirn ottUrflcklig, sfi ville
i»kcgMren derifrån afstå; och i frfiga om vinterqvarter låta
»bero yid Wallensteins Tfllmening, och sjelf genom fdrmin-
Dskande af sin egen bofstat låta anskaffa 100,000 gyllen
»för att inköpa förråder till de attröttade soldaternas ve^
»dergvickande.»

Alla dessa omständigheter gäf?o emellertid ny fart åt
omstankarDa mot Wallenstein. Det berättades, att han
ämnade ofö/dröjligen förena sig med svenska tropparna;
atl degen redan var bestflmd, på hvilken han skalle låta
kröna sig i Prag; att han beslutat mellan sina {ältöfver-
står dela motståndarnes lUntier; Piccolomini skulle få Glatz
samt Slavatas egendomar; Gallas skulle fk Glogau och Sa*
gan samt Eggenbergs herresäten; Terzka skulle fö Måfaren
a s» v., allt under Wallensteins konungsliga höghet Det
sfiges, att, då Wallenstein framställde hela detta delnings*
förslag för Picpolomini, har denne invflndt, det utförandet
vore en omöjlighet; hvartill Wallenstein svarat, att det
icke blott vore möjligt, utan till och med af stjernorna fö-
reskrifvet. Slutligen berättade man, att Wallenstein hade
uii Wien hemliga utliggare för att bortsnappa eller döda
kejsaren och den kejserliga familjen. Detta allt var ryk-
ten, hvilkas grand kan nu mera i allmänhet hvarken be*
stAmdt nekas eller jakas. Men dertill kommo många verk-
ligheter af betänklig art. I lägret spriddes neml. och un-
derhöllos fiendtliga rykten mot kejsaren. Wallenstein bör-*
jade tala föraktligt om de riddareordnar, han af kejsaren
mottagit, och «tt bortgifva de äreskänker, han fått af ko-
nungen i Spanien. Åt sin svåger Terzka, hvilken var in-
vecklad uti de tvetydiga och hemliga underhandlingarna,
anförtrodde han ej mindre än fem serskilda regementer,
och de förrädiska underhandlingRrna med Frankrike samt
olydnaden mot kejsaren fortfora Desse anledningar lem-
nades ej obegagnade. Jesuiterna, hvilkas fördrifvande Wal-
lenstein ofta yrkat; bajerska kurfursten, hvilken han be-
ständigt lemnat till ett hjelplöst rof för fienden; och Spa-
nien, mot hvilket land han också visat sig fiendtlig; alla

färenade hoe Ferdinand sina föreslSllniiigar, och spanska
stedeöodet förklarade, det bana herre ej lingre ville bei*
taia några uDderfaållepenningary så frarat icke WalJenstein
blefve skild från befftleU Nu ändtJigen bealdt Ferdinand
följa dessa råd; men af skonsambet eller fruktan ville han
göra det så höfligt som asöjligt Det skulle hetas vara
dels för Wailensteins sjukligbets skull, dels fdr att £å kej^
sareos son, konung Ferdinand af' Ungern, i spetaen för
haren, och att därigenom förmå ungrarna till verksamoMte
deltagande i kriget Till frambftrare af detta kinkiga för*-
slag valdes Wailensteins vän, Questenberg, samt Quiroga,
en kapucinermunk, utmflrkt för både klokhet och vftlta«>
lighet.

På dessa föreställningar svarade Wellenstein: »att en
»så vigtig sak fordrade betSnkningstid; att hela förslaget
»vore af kejsarens fiender tiilstålldtx>; slutligen, i>att han
»skulle lyda, men ville först hafva sin betalning.» Tiltika
klagade han öfver »otacksamhet mot sig, mot baren a s. v j»
Denna underhandling vfickte emedlertid uti lagret stort
uppseende; ty många hade ingått i kejserliga haren, mer
i förtröstan på Wallenstein, än på kejsaren; hvarföre de
också mången gång kallade sig Friedlä$^ha och icke k^^
feriiga krigare. Äfven fick Illo af Wallenstein i uppdrag
att förkunna Ofverstärna, »det denne i anseende till för-
»svagad bSlsa, och af kejserliga bofvet tillfogade oförrätter
>4ltmnade taga afsked.»^ Efter dä fattadt beslut gick Illo,
åtföljd af fyra öfverstar, till Wallenstein, och föreställde,
»att det var på dennes ord, sam befälhafvarne ingått i
»kejsarens här; de bådo booom derföre åtminstone ännu
»någon tid qvaratanna vid öfverbefälet, och utfäste sig
»deremot att följa honom till sista blodsdroppan.» Wal-
lenstein iofvade då, »att icke utan deras vett och vilja
>Hifvergifva hären.» Detta skedde troligen d. 1 Jan. 1634.
Dagen derpå, eller d. 2 Jan«, voro alla generaler och öf*
verstar samlade på ett stort gästabud hos Terzka. Der
blef stark dryckenskap, h varunder hördes bittra ord mot
spaniorer, jesuiter och mot alla dem, som ansågos vara

Wallensteins fiender. Jäst nllr denna sinnesstämning var
som lifligast, kommo Terzka och Illo med det förslag, att
hela krigsbefälet ' borde med en af dem alla undertecknad
skrift nflrmare förbinda sig med Wallenstein. Illo och
Terzka hade i förväg uppsatt en dylik skrifvelse, hvilken
nu för de samlade höfdingarna framlades. Den begynte
med de orden: »Ingratis servire nefas» i). Innehållet var:
»att krigsbefälet hade förnummit, huru' hertigen af Meck-
»lenburg och Friedland, m. m. i anseende till mänga bo-
»nom tillfogade obehag, skymfande oförrätter och vägradt
»nödigt uinderhåll åt tropparna, hade fullkomligen beslutat
»nedlägga befälet och draga sig från hären. Genom en
»sådan afsägelse skulle kejsarens tjenst, det allmänna bd-
»sta och hela krigshären lida, ja blifva alldeles förstörd;
»i synnerhet det högre befälet, hvilket uteslutande på ber-
»tigens löften och nåd kunnat hoppas erkännande och he-
»löning för den trogna tjenst, hvari de blottställt både lif
'»och förmögenhet. Om de nu mistade hertigen, skulle de
»störtas i yttersta förderf; ty af Questenbergs medförda
»kejserliga förhållningsbref hade de med högsta bestörtning
»förnummit, att en sådan olycka hotade. För att nu bin-
»dra härens fullkomliga undergång, hade öfverstarna redan
»under fältmarskalk Illo haft sina ombud hos hertigen»
»Denne hade då på deras enträgna böner lofvat åsidosätta
»de af honom anförda bevekliga orsakerna till afsked och
»stanna, tills de blifvit försörjda med det nödvändigaste,
»och att icke utan öfverstarnas vett och vilja lemna hä-
»ren. Deremot förbinda de sig härmedelst alla och en-
»hvar på det kraftigaste och såsom med en kroppslig ed,
> att, sålänge hertigen stannar i kejsarens tjenst, troget och
»redligt hålla sig till honom, på intet vis låta sig från
»honom skiljas; och i synnerhet, att ända till sista blods-
»droppan befordra det, som länder till härens och herti-
»gens försvar. Skulle någon häremot bryta, förpligta de
»sig att sådant på hans lif och gods hämna.» Denna skrift

4) "Det är orfitt att tjena de otacksamma."

blef DU samlingen förelflst. Oaktadt alla iridtagna förbe-
redelser drogo dock flere i betänkande att densamma un*
derskrifva. Men dessa tviflare blefvo öfverfallna med hot;
serdeles af Terzka och hertig Henrik Julius af Lauenburg,
hvilken sednare visade sig ganska nitisk och ropade, »att
»den som icke bölle med Wallenstein, vore en skurk, som
»borde strypas, kastas genom fönstret o. s. v.» Några
botade han med halfdraget svärd. Äfven Piccolomini var,
eller låtsade vara rusig och utlät sig så häftigt, att en
UDg hertig af Toscana slutligen fann nödvändigt leda ho-
nom ur sällskapet. Emellertid beqvämade sig alla att un-
derskrifva, hertigen af Lauenburg som riksfurste först, se-
dan 41 andra af högre befälet; deribland också Piccolo-
mini, Maradas m. fl. Men underskrifterna buro spår af
dryckenskap, och voro orediga, och några oläsliga. Då
derföre skriften följande dagen af flere höfdingar framlem-
Dsdes till Wallenstein, förklarade denne, »att han icke
»ville emottaga densamma i sådant skick; också derföre,
»att han hört, det flere visat motvilja för underskrifvan-
»det.» Höfdingarna gingo då ut i förmaket till öfverlägg-
ning, men kommo genast tillbaka, begärde och erhöllo för-
låtelse, bvarefter tre rediga afskrifter togos, och som nå-
gra tro, ånyo undertecknades, bvarefter ett exemplar sän-
des till Altringer i Bajern, ett till Scbafgotsch i Schlesien,
och ett behölls qvar. Wallenstein skref till kejsaren i
samma dagar, men nämnde ingenting om denna vigtiga
tilldragelse. Dereroot samma dag, eller enligt andra käl-
lor, 10 dagar före krigsbefälets första beskickning, skref
Kinsky till franska sändebudet, »att Wallenstein nu ändt-
»ligen vore färdig att afsluta det förut omnämnda förbun-
»det med Frankrike»

' Fyratiotvå generaler eller öfverstar hade undertecknat
skriften af den 2 Jan. 1634; men alla voro dock icke
Wallenstein uppriktigt tillgifna. Det var i allmänhet en
stor skillnad mellan den här, som han första gången 1625,
och den han andra gången eller 1632 uppsatte. Den
första bestod af äfventyrare från hela Tyskland; ofta pro-

testarnter, personer utan förbindelse täl kejsaren. Ar 1632
hade medtdfiaren, Gustaf Adolf, dragit till sitt låger de
flesta af dessa protestantiska krigare; och Wallen^iiis
kompanier bestodo derf<)re till största delen af katoKker
och af infödda österrikare, hvilka från barndomen voro
vana att betrakta kejsaren som deras ärfda och lagliga
öfverhet och Österrike som sitt fädernesland Redan af
detta skäl var den sednare haren Wallenstein mindre ute-
slutande tillgifven ftn den förra. Dertill kom, att Wallen-
stein icke med några synnerliga bragder uppfriskat sitt
anseende som fältherre. Vid Ltktzen hade han blifvit sla-
gen af en hufvudlös här; och hela sommaren 1633 hade,
oaktadt Wallensteins stora öfverlägsenhet, förflutit utan
något hufvudsakligt, mer än träffningen vid Steinau, hvil-
ken egentligen var blott en öfverraskning. Den med hans
sjukdom tilltagande bitterheten började slutligen ådraga ho-
nom soldaternas icke blott fruktan, utan ock hat. YeFkan
af dessa ändrade förhållanden fick han snart erfara.

Redan dagen efter gästabudet begärde och erhöll Pic-
colomini tillstånd att resa till Prag. Från denna stad
skickade han genast ett förtroligt ilbud till Wien, under-
rättade kejsaren om sista sammanträdet uti Pilsen och
dessutom, att Wallenstein redan kallat hertig Bernhard
och svenskarfia till bjelp. Piccolomini rådde derföre, »att
»döda skorpionen på såret.» Kejsaren vacklade; men just
nu kom också Altringer sjelf till Wien med samma un-
derrättelser och med sjelfva det till honom sända exem-
plaret af skriften. Alla Wallensteins motståndare började
nu med högsta ifver yrka, det kejsaren borde sörja för
sin och statens säkerhet. Såsom ett ombud för dem alla
gick spanska sändebudet upp till Ferdinand och fram-
ställde från mörkaste sidan »Wallensteins förslag, hemliga
»tillställningar och förbund. Kejsarens hitintills visade läng-
»modighet vore visserligen att berömma; ty man måste
>x)fta öfverse med stora fel hos en eljest nyttig och tro-
»gén tjenare. Men nu har kejsaren nog länge lidit af
»Wallensteins högmod, girighet och stolthet. Kejsardömet

»Tore förrådt acb genom vinterqyarteren BObmen och en
J9äel af Österrike inkräktad!, sjelfva Wien derigenon ni'»
»Btao belflgradt, ocb hela kejsarhoset f&ngstodt. Aldrig
i>bade en undersåte prdfvat sin öfverbets tålamod till den
»grad, som WaDenfltein nn gjort. Närvarande förbållan*
»den tvingade kejsaren att förekomma bans ytterligare för-
Mök. Han kunde ej genom att iakttaga en bop formali*
i>tet«r dröja, tills Wallenstein inför verldens ögon ntveck-
»lat sina upproriska planer; ty det vore för sent att före»
»komma dem, sedan det borgerliga kriget redan blifvit an-»
»tändt. Denna olycka kunde bindras genom en enda
»menniskas död; det beböfdes blott en kula eller ett dolk-
»sting, så vore knuten upplöst ocb både soldater ocb be-
»fäl skulle med glädje återvända till sin lagliga landsberre.»
öfverläggningarna bärom blefvo nu mera icke långa. Man
beslöt förklara Wallenstein för upprorsmakare ocb fogelfri,
samt anförtro bären åt Gallas, Altringer ocb Piccolomini.
Den 14 Januari underskref kejsaren en kungörelse^ »bvar-
»tgenom alla uti. bans bär, både böga ocb låga, frisades
»från lydnad mot Wallenstein, oeb befalldes att tills vi-
ndare anse Gallas som öfverbefälbafvare* De, som delta-
»git i underskrifvandet i Pilsen, erböllo förlåtelse, utom
»Terzka ocb Illo, bvilka tillika med Wallenstein varit de
»förnämsta upprorsstiftarne. Sist kommo löften om nåd
»ocb rikligt underbåll åt bären.» Denna kungörelse lem-
nades åt Gallas ocb tillika serskild befallning »att bemäg-
»tiga sig Wallenstein, Ulo ocb Terzka, döda eller lefvand^.
Fraktan för Wallenstein ocb för bans inflytande på hären
var dock ännu så stor, att dessa beslut höllos ganska bem-
liga, pä det Gallas, Piccolomini, m. fl. skulle under tiden
kunna locka bären eller de förnämsta bärförarne från Wal-
lenstein.

Tänkesätten uti kejserliga bären voro emedlertid de-
kide. Många officerare hyste allehaoda betänkligbeter vid
den af dem sjelfva undertecknade skriften. Uti Prag gick
ett rykte, att Wallenstein ämnade den 10 Mars derstä-
des låta kröna sig till konung i Böbmen, bvarföre några

trogna kejserliga officerare, för att förekomma sådant, togo
kronan och de öfriga regalierna och förde dem till Wien.
Man .herättade det för Wallenstein, hvarpå denne, enligt
sägen, skall hafva svarat: »De hafva ändå måst lemna
»landet qvar, och jag har till en ny krona guld och ädel-
»stenar nog.» Redan förut, omkring d. 10 Jan. hade han
genom hertig Frans Albert öppnat nya underhandlingar
med Sachsen, också derom underrättat kejsaren; men många
påstodo, att under dessa lagliga underhandlingar fördes också
hemliga; att nemligen Wallenstein försäkrat, »det han nu
»vore viss på sin sak, och på hären; ämnade derföre att
»på eget beråd sluta fred, och om kejsaren ej vore nöjd
»dermed, skulle Wallenstein jaga honom från både folk
»och land.»

På vägen till Pilsen hade Gallas med Altringer och
Piccolomini ett hemligt möte för att öfverlägga om sättet,
huru man borde förfara mot Wallenstein. Man vågade
ännu icke öppet våld. Gallas och Piccolomini begåfvo sig
till lägret, icke utan fruktan, ty, om Wallenstein fått min-
sta aning om det hemliga uppdraget, skulle det kostat de-
ras lif. Uti Pilsen, likasom sedermera uti Prag, . visade de
under tysthetslöfte det kejserliga af- och tillsättningsbref-
vet för flere generaler och öfverstar, hvilka alla straxt lof-
vade att detsamma efterkomma. Wallenstein sjelf, okun-
nig härom, säges hafva gifvit Gallas de rikaste löften.
Denne lät ej märka sig, utan biföll alla Wallensteins för-
slag; men sade sig frukta motstånd af Altringer. Då be-
fallte Wallenstein honom resa bort för att vinna Altringer,
och han lånade honom för denna resa sitt eget anspann.
Gallas skyndade glad ur lägret, och begynte taga de mått
och steg, han fann tjenligast. Piccolomini stannade qvar.
Han var född under samma himmelstecken, som Wallen-
stein, hvarföre, och för Piccolominis ovanliga duglighet,
Wallenstein alltid för honom hyste ett serdeles förtroende;
också denna gången. Då den bortreste Gallas icke inom
öfverenskommen tid återkom, afskickade Wallenstein på
samma sätt och med egna hästar äfven Piccolomini, med

uppdrag att återföra 6a]Jas. Härigenom fick också Picco-
lomini tillfdlle att efter väl anlaggda stämplingar draga sig
nr faran af en pöjlig upptäckt. Ännu den 29 Januari
hade Wallenstein det förtroende till Piccolomini, alt han
uppdrog honom att besätta Passau, dit han samma dagar
inbjudit hertig Bernhard med svenska tropparna.

Uti Wien hade emedlertid oron stigit högt. En Wal-
lensteins dervarande öfverste blef fängslad, och ryktet be-
rättade, det denne haft t uppdrag att tända staden, samt
mörda kejsarhuset; och tre på en gång infallande eldsvå-
dor gåfvo fart åt denna sägen. Wallensteins kröning i
Prag påstod man vara utsatt till d. 10 Mars; och Picco-
lomini skulle hafva lemnat underrättelse om ett emellan
de tre fältherrarna Wallenstein, Arnheim och hertig Frans
Albert ingånget hemligt förbund att hjelpa h varandra, den
första till konung i Böhmen, den andre till kurfurste i
Brandenburg, den tredje i Sachsen. Dessa rykten, den
hotande faran och derjemnte hoppet, att förnämsta delen
af hären redan vore lockad från Wallenstein, gjorde, att
kejsaren den 8 Februari utfärdade en ny kungörelse. Uti
denna förde han öppet språk och förklarade Wallenstein
för »en trolös edsbrytare, den der sökte störta det kejser-
»liga huset, och det medelst dess egna soldater och befäl-
»hafvare, h vilka han genom allehanda falska uttydningar
»och hopspunna dikter sökt locka från deras ed och tro-
»het. Derföre befalldes tropparna att hädanefter lyda en-
»dast Gallas, Altringer, Piccolomini, Maradas och Colloredo.»
Hittills hade man mot Wallenstein gått till väga med
mycken förställning,, och ehuru Ferdinand redan den 14
Januari hemligen afsatt och nästan som fogelfri förklarat
denne härförare, fortfor han dock att tillskrifva honom ar-
tiga och förtroliga bref allt intill d. 3 Febr. Men sedan
^ sista kungörelsen blifvit undertecknad, bortkastades all för-
ställning och kungörelsen skickades till hvarje tropp, jemnte
uppmaning att öfvergifva Wallenstein och blifva kejsaren
trogen.

Dessa uppmanin^r voro nä$taii öfverflödiga. Åf f^ut
anförda skäl hade Walleostoin till en stor del förlorat b&de
anseende och tillgifvenhet hos soldaterna. De hemliga un-
derrättelser, som Gallas och Piccolomini utsått, verkade
mer, än man väntat* Utom i Schlesien förklarade sig alla
de spridda tropparna för kejsaren; och uti sjelfva Pilsen,
der man af fruktan för WaUenstein, UIo och Terzka icke
vågade visa sina egentliga tänkesätt, voro flere, som i hem-
lighet lofvat bistå kejsaren; och så många, som kunde,
skaffade sig tillfälle att under hvarjehanda förevändningar
komma derifrån. Dels häraf, dels genom hemliga spejare
i Wien hade Wallenstein ändtligen märkt oräd; och snart
fick han veta, hvilka kejserliga bref Gallas uti Pilsen upp-
visat. Han blef nu så mycket verksammare i sitt företag.
Till sina i öfre Österrike varande troppar hade han efter
Suys som befälhafvare skickat Ulfeld, på hvilken han trodde
sig kunna lita. Nu gaf han hohom anvisning att förena
sig med hertig Bernhard och svenskarna. I Schlesien
skulle Schafgotsch leda upproret,; Wallenstein hade med
honom redan förut uppgjort, huru alla angelägenheter der
i landet skulle förvaltas.

Vid sjelfva hären utfärdades allvarsamma befallnin-
gar, att icke lyda någon annan än Wallenstein, Ulo och
Terzka, och alla de spridda tropparna kallades att d. 13
Febr. infinna sig i Prag. Som man trott, ämnade Wal-
lenstein der låta upproret utbrista. Också af främmande
magter sökte han hjelp i detta sitt företag.

Redan den 20 Dec. 1633 och genom vanliga om-
budet Kinsky hade han med Frankrike Öppnat nya och
hemliga underhandlingar om affall från kejsaren, och ytt-
rat brinnande begär att sålunda hämnas sina lidna oför-
rätter. Nu blef han än ifrigare och försäkrade, )>att or-
»saken, hvarföre han ej förr utlåtit sig mot Frankrike, be-
»stod deri, att han ej varit säker på öfverstarna; men nu
»hade de underskrifvit, nu vore han viss på sin sak, och
»färdig att taga Böhmen och jaga österrikiska huset till
»helvetet.» Men också Richelieu hade i anseende till Wal-

leost^uis förut visade ombf tligbet blifvit misstrogen, så att
sakeo 'icke gick så fort, ^m Wallenstein nu mera ön*
akade och bebö£de; likväl anlände i dessa dagar en fraa-
sysk underhandlare till lägret. Öfverläggningarna med Sach*
sen genom hertig Frans Albert hafva vi redan nämnt.
Arnbeim yrkade också enträget att med Sachsiska trop- .
paroa få tåga åt JBöhmen, och han hotade att taga afsked,
då kurfursten af Sachsen ej genast ville dertill lemna hi-
falL Slutligen, när Wallenstein fick veta det hemliga upp-
drag, Gallas hade haft, drefs han till det yttersta, och
samma dag, som kejsaren i Wien utfärdade den andra kun-
görelsen, eller den 8 Februari, afsände också Wallenstein
från Pilsen, märkligt nog, Arnheims ombud och Kursach-
siska generalen, hertig Frans Albert, såsom sin egen un-
derhandlare till hertig Bernhard, och erböd sig att affalla
från kejsaren, samt bad hertigen besätta Passa u och Eger,
och komma till Pilsen för att förena sig med Wallenstein.
Bernbard och Oxenstierna, af samma skäl som Richelieu,
vågade icke tro Wallenstein, häldst man fick höra, att
han just vid denna tiden kallat till Pilsen ett stort antal
troppar och gjort sitt artilleri färdigt till uppbrott, bvil-
ket kunde lika så snart v9ra i afsigt att angripa sven-
skarna, som att öfvergifva kejsaren. »Den, som icke tror
spå Gud», sade hertigen, »på honom kan ej heller någon
»menniska tro.» Men då från Terzka det ena ilbudet ef-
ter det andra anlände med allt häftigare anhållan om för-
ening, och när för visso berättades om Wallensteins af-
sättning, och när hertig Frans Albert erböd Landsberg och
Frankfurt an der Öder till underpant, då beslöt hertigen
att, fast med mycken försigtigbet, våga företaget, och han
begynte att /rån Donau draga sina troppar upp emot böh-
miska gränsen.

Under allt detta sökte dock Wallenstein genom låt-
sad undergifvenhet föra kejsaren bakom ljuset, och så-
lunda narra honom att underlåta alla kraftigare åtgerder.
Till d. 10 Februari lät han i Pilsen sammankalla en hop
af de högre befälhafvare, äom undertecknat förbindelsen af

den 2 Januari. Vid denna nya sammankomst up(>satte
befälhafvarne en skrifvelse af innehåll, »att, då de under--
»tecknade det förra brefvet, hade de pä intet s&tt haft i
»sinne att stämpla mot kejsaren; men att de deremot ock-
»så nu förnyade sin förra förbindelse till Wallensteiji,
»hvilken på deras begäran och för härens bästa lofvat
»ännu qvarblifva vid befälet.» Wallenstein lät i samma
bref inrycka sin förklaring, »att aldrig i hans tankar kom-
»mit att tillåta, än mindre att sjelf utföra några anslag
»mot kejsarens höghet; att han blott på härens enträgna
»begäran stannat qvar vid befälet; samt att han ingått i
»förra öfverenskommelsen för att såmedelst vinna skydd
»mot de många stämplingar, af hvilka han förföljdes; att
»han hoppades, det nämnde befälhafvare fullgjorde, hvad
»de lofvat honom; att han deremot frisade dem från all
»förbindelse, om de märkte, att han stämplade mot kej-
»saren.» Detta skedde d. 10 Februari. Samma dag skic-
kade Wallenstein och begärde ett personligt sammanträde
med Arnheim.

Följande dagen eller d. 11 Febr. afskickade Wallen-
stein till hofvet i Wien ett bref, hvari han försäkrade,
»att han mot kejsaren hade intet ondt i sinnet; utan vore
»färdig nedlägga befälet på hvad ort och tid, kejsaren ville
»utsätta.» Samma dag affärdade han till markgrefven Kri-
stian af Brandenburg, hvilken som evangelisk befälhafvare
stod uti Culmbach, ett annat förtroget sändebud med föJ»
jande förslag: »Wallenstein hade alltid af kSrlek för ty-
»ska riket velat stifta en dräglig fred, men sådant hade
»vid kejserliga hofvet blifvit med ogunst betraktadt, bvil-
»ken ogunst nu gått så långt, att Wallenstein blifvit af-
»satt, och att kejsaren låtit troppar samlas och med ed
»förbindas att taga hufvudet af Wallenstein och skicka
»det till Wien. Detta oaktadt ville Wallenstein icke öt^
»vergifva sina fredsstiftande förslag, utan bad markgrefven
»infinna sig uti Eger; dit skulle komma, utom Wallen-
J98tein, också Arnheim, hertig Bernhard och hertig Frans
»Albert af Lauenburg; der kunde man ytterligare fä sam-

»taJa om förslaget, och fifven satta sig i förbindelse med
»svenska rikskanslereB.]» Ytterligare sasnAa dag blef Terzka
skickad ät Prag för att undersöka tillståndet, och huru-
vida tropparna hade raligt Wallensteins befallning hunnit
dostades samlas. Pä Tfigen fick han veta, att tropparna
visserligen voro till större delen i Prag samlade, men att.
de under Maradas och Piccolomini öfvergätt till kejsarens
parti, och att allt hopp från den sidan vore förloradt. Med
denna oväntade och f(^skräckliga tidning kom han till-
baka till Pilsen. Wallenstein fa^n sig fångad uti ett nfit,
om icke finare, dock mera sammanhängande än hans eget.
Fraktad men icke älskad, blef han ock i faran öfvergif-
ven. Under d. iO och 11 Febr. samt i^atten derpå af-
lägsnade sig från honom den ene befälhafvaren efter den
andre, hvar med sin tropp; och föfängt blef h varje be-
mödande att hålla dem tillbaka. Slutligen hade han qvar
endast en ringa hop soldater, och bland öfverstarna blott
några få tillgifna. Dertill var han sjelf så besvärad af
gikt, att han hvarje dag nödgades sitta en timme i
svettbad.

I Prag deremot var annat lif. Wallensteins fiender
fröjdades högljodt och bemägtigade sig hans, Terzkas, Illos
m. fl. ^ndomar, hvilka af kejsaren blifvit lemnade åt
dem, som verksammast bidragit till Wallensteins fall. öf-
verstarna, hvilka förut så högtidligen tofvat Wallenstein'
evärdlig trohet, ville nu icke kännas dervid. De förkla-
rade, att de aklrig anat, det han mot Österrike förebaft
några stftmplingar, att de alla hyste den största aCsky för
hans förslag, o. s. v. En och annan, och deribland först
en öfverste-löjtnant Teuffel, erbjöd sig att mörda Wallen-
stein. Såsom belöning för detta trohetsbevis, fick han
också genast af kejsaren löfte om nästa lediga regemente.

WryxflU Ber. VII. 4

WAlXBflSTBINa ^I>.

JDeo t± Februari om aftonen fanns bo» Walksoaioiii
af det hdgre befälet qvar endast Terzka^ l\\^ bertig Heo^
rik Julius af Lauenburg^ och falttygmdal^réti Sperre» Xroi>*
parna utgjordes »f Wallensteins lifkontpegn^ fem kon^tof^
nier af Terzkas kuirassierer och vid pass dubbelt så. m&ngg
ryttare, hörande till hertig Henrik Julius af Laueftbuig.
Fem kompagnier af dessa sednare hade Terzka för Wftl^
knsteins säkerhet nyliges bSmtat Ull staden^ ty man.li^
Ude icke. på det så kallade lifgardeU Ockdå öfver^. det
Wallenstein denna den sista natt^ som ha» uti Pilsen till-
bragte.

N&r Wallenstein såg^ att han med de få q^arblifna
tropparna kunde mot sita fiender ingenting uträtta, beelöi
han tåga till Egér, och i denna starka fästning s<^ka ooh
afbida förening med de evangeliska. Som han stundligen
fruktade att blifva angripen^ utsattes a&«san fram Pilsen
till kL 6 C m. den 12 Febr. En hvar beredde m$ i
hast dertilL Wallenstein och grefvinnan Terzka sysselsatte
sig - med att uppbr&nna det vigtigaste af deras hemliga
brefvexling, stigande, som man sade, till 600 bret I]k>
affiSrdade ilbud att påskynda hertig Bernhards annalkande*
Terzka ordnade trc^pperna och plundrade, kl. 10 f, m..
var man ändtligen fftrdig, eller rättare sagdt, man vågade
ej drCja Ifingns. Wallensteih, försvagad af gikt, sattes på
en hängbår och fördes från Flisen^ beledsagad al Terzka^
Kinsky, lUo, Sparre, hertig Henrik Julius af Lauenb^trgr
och af den just dä ankommande Butler. Fem kompagnier
af Lauenburgs rytteri lemnades qvar för att försvara Pil-
sen, hvarest funnos stora förråder, hvilka Wallenstein nu
icke hann bortföra. Dagen derpä blef dock staden öfver-
lemnad åt. de kejserliga, hviJka der emottogos som efter-
längtade befriare.

Ben 12 Fobn hailii WaHedftein till sloiiéi Miii%
li«ircBt han tog- miffBgef. - Hirifråti oeh flnnu aatmnt ((Ttll
sftode lik tiS IHfdd i öfra Österrike förayad bofallAk^
att förena »% mtå hertig Bernbard odi fraiatrycka mot
Eger. Wflllemtein ayelf dcfemot affiirdade till kejsafan m
öfverffte Brenner med anbud, att om Walleiiatein fing»
fritt draga s% till Hamlmrg, ville han åt kcysaren fiter*-
lentna hären. Brenoer medförde ilfven till kijacren, saat
till Eggenberg ocb Trantmansdorff öppna, al lyaliensteJn
itfldertecknade britå fuUmagUt eller så kallade cariM
hiaiiu:h99j på hvilkaj kejsaren sjelf kunde ^inskrifVa de be-
fiiHtiingar, aom han i Wallenatéins namn tiUe till hare»
tttlftfda. Tillika kallade Wallenstein till sig flere befäl-
hafvare och förklarade, »att om de trodde honom ämna
jrföretaga något emot kejsaren, hade de rättighet att ftraxt
»aflagsna sig.» Också blef Wallenstein nu Ofvergihen af
hertig Henrik Julius och af hans fem kompagnier, likaså
af Sparren» Dessa l^da herrar skyndade till Pirag, ur-
sfiktade sig och bedyrade, att de förut ej vetat ett ord
oitt Wallensteins trotösa planer.

Blandade fö, som qvarstannade^ var dfverste Walter
Butler. Denne, till börden Irländare, hade redan i preus-
siska .fälttågen tjenat ui&der Gustaf Adolf, nu deremot flere
år inom asterrikiska bären. Han både i de6sa dagar va-
rit med sitt regemente förlaggd på gränsen mot flfra Pfalts,
d9i han midt i en natt fick befallning ått likaeom de sm-
drä. regementerna d. 13 Febr. infinna sig i Prag. Butler
lydde, men anade förräderi. Vid Pilsen mötte han Wal-
lenstein, just då denne for derifrån. Hen blef dä ge-
nast noga, men under sken af artighet, bevakad samt af-
Iflgsnad från sitt regemente, hvilket skickades förut på vft-
gen åt Eger. Under resan till samma atad kallade Wal-
lenstein honom till sin bängbår och började klaga, »att
»kfijjsarena egennytta och trolöshet ej tillåtit belöna ButkS'
efter förtjenst. Nu deremot ämnade Wallenstein etrid» på
»egen händ, och tvinga kejsaren till ordhåDighet. Han
»gaf derföre Butler två re^^enter^ oph lofvadb penningar

»atl värf^ mer.» Bulier tackade ödjnjakli^en ooh^sade^
att ben ville ingen hftldre tj«»a An Waiiensteini haa ön*
^kade dock först begära kejsarens urlof dertilL Men aaoK-
ma dag om qvSlfon, det var d. 12 Febr., a&Ande Batler
sin biktfader till Gallas eller Piccoiomini med href, bvart
2^n lofvade förblifva kejsaren trogen. Han hade ej velat
»öfvergifva sitt regemente, häldst ban kanske kunde vid
»detta tiHfallet vara fltnnad till att uträtta något stoet*
»Han hade , nemligen redan pä vSgen velat fö ngsla Wal*
»ienstein, men af farhåga för Terzkas kuirassierer icke vå^
»gat förs^^et Nu ämnade han följa med till Eger och
»der g^ra sitt bästa. Skulle Arnbeim nalkas inom två
»mil, så erböd sig Butler att tillfångataga eller döda Wal*
»lenstein» i).

I detta sällskap, samt sjuk och i bäogbår, uppbrGI
Wallenstein d. 13 Febr. från Miess. Hvar ban tiilbragt
nästa natt, är icke antecknadt; men d. 14 Febn kl; 4
e. m. anlände han till Eger, ännu förd på hängbår. Be-
sättningen i denna stad utgjordes af några bland Terzkas
kompagnier, under anförande af öfverste-löjtnant Gordon.
]>enne, ti^ll börden skotte, hade blifvit ur obemärkt fattig-
dom bjelpl och framdragen af Wallenstein, hvilken nu
derföre vSntade tacksamhet och trohet. Straxt efter sin
ankomst lät Wallenstein derföre tillkalla Butler,^ Gordon
och Lesslie, den sednare också en skotte, som nflst Gror-
don förde befälet i Eger. För dessa omtalade han öppel
hela sin ställning, visade sig vänligare och mer spräksaro
än vanligt, siamt förklarade slutligen, »att ban icke äm-
»nade någon tvinga, utan att en hvar ägde frihet begifva
»sig, hvart ban önskade. Lessiie svarade, att, om Wal*-
»lenstein kunde lösa deras ed till kejsaren, vore både han
»och hans landsmän färdiga att följa Wallenstein, hvilkei^
>jde hade att tacka för så många goda och lyckliga dagar*»
Men redan i förväg hade hemliga bref från Galks och

i) Universitetets biblioteks-arkiv i Wien. N:o 40,454. '^Alberti
"Ducis Fridlandiae csedis — descriptio par T. P. Taafe."
Denne taafe var Butlers biktfar.

Heeoiommi kommit Godku' UDbaiidt och gjort honom tva-
kude* På h«DTågfrn om qvillen gingo derföre a]la tre
till Butier, eller som andra såga, till Gordon och började
d^rerlägga, hvad man hörde företaga. Butlar . uppvisade
na den mot WaUensteio riktade sista kejserliga kungö-
relsen. Gordon ansåg det vara omöjligt att i sakernas
DfifTasaiide läge någonting uträtta; han rådde derföre till
flykt. Men nu anlände till staden ett ilbud, ooh ehuru
kl. yar 11 på natten, kallades doek Lesslie åter upp till
W^Uenstein. Der fidc han .veta, att ilbodet Tar afsftBdt
från hertig Frans Albert, och att enligt medförda bref
»svefiskarna under hertig Bernhard stodo i fullt tåg mot
»Bger, för att der .förena sig med Wallenstein, så att
»denne snart skulle blifva jemnstark mot sina menediska
»fiender.» Då Lesslte med dessa underrätteisar återkom-
mit till Butler och Gordon, uppstod ny öfferläggning. Man
fruktade, att, om Wallenstein finge förena aig med fien^
den, skulle han snart tillocka många af sina fordna an-
hängare, och uppväcka ett blodigt inbördes krig; det vore
dessutom för h varje kejsarens krigare en ovedersäglig- pligt
att försvara dess fästning Eger, hvilken Wallenstein nu
ville ' förrädiskt Öfverlemna ät svenskarna; slutligen kom
också hoppet om väntad belöning. Detta allt dref dem
titt verksamhet. Att fängsla Wallenstein midt ibland hans
vänner och anhängare syntes nära omöjligt. Lättare var
att mörda både honom och hans vänner. Detta «ednare
beslut bl^ ock fattadt, och på draget svärd af dem aUa
tre besvuret. Utförandet skedde på efterföljande sätt.

Större delen af Terzkas rytteri förlades utom staden;
af Butlers dragoner deremot 100 man straxt utanför por^-
tea och 100 inuti stiideo. Den 15 f. m. användes af
de • kejserlige safnmansvurna att värfva nya anhängare för
sin pian^ och komma närmare öf verens om utförandet.
Waliénetein och hans sammansvuréa höllo också en hem^
lig öfverläggning, bvarvid Terzka, IIlo och Kinsky svuro
Wallenstein . trohet, samt utfärdade till borgerskapet en ho-
tande befellniog att dagen derefter.up);)komma: på rIdhOset.

THI fiiidd»g«ii gaf Tenka §t helt Mftist sM atort giften
bäd) h?iikst tilKiile Gövdon iakttog för att tiH aftoninåt*
tid bos sig (han bodde på sjeiffa kaatellot) iafajoda liki^
KtBsky, Terzka och donne sedaares både ledare ocfa vwk'^
iyg/en rfttmftatare "vid namn Nenmann. A)ia fyra kif*
^ade komma.

Mo( tiden, då dessa herrar Tfintados, ]8t G«vdoii uti
ett rum bredvid gSstabadasalen instiiaga G«nal^Kno ocb a^
dra^per, och i ett annat sidoram fyttmMar Deviorout
med ijugnfyra dragoner, allt af Butlers regemente. Mad
lemnade dem endast svärd och korsgevär i hand, pä dei
inga skott måtte i förtid vftcka nppmarkaambet. Ocfeal
rasade samma ^ afton en ovanligt häftig storm, bvars dån
skalle borttagit alh ljud af den tillåmnade striden. W«l«-
lensteins ktaen för dagen var Sd Jakob; Gordon gaf åt
de sina ordet ÖBUrrike.

Klockan 6 & m. kommo de fyra vrollenatdnska ga«-
sterne till Gordon. iemnte dem voro bjodne Botler och
Lesslie* Han satte aig till bords, drack <»h var vid godt
mod. Yinet lossade tangan. Det säges, att IIlo med glidje
berittat, »huru Wallenstein inom 3 dagar skulle befinna
»ng i spetsen för en ansenlig bär»; och Neumann, »hora
»man då ^ulle tvätta händerna uti teterrikidct bkdj»
Medam måltiden varade, gick I^^asite ut Under fdreväad->
ning alt blifva förplägade, lockades gästernas betjentar io
i ett aflfigsel rum och blefvo der inspärrade. Derpå Öpp»
Bades stadsporten och de utanför varande butlerska chra*»
gonema insläpptes, af bvilka en del användes att förstärka
högvakten och den andra delen fördes till Gordon. Sedan ,
detta var gjordt, uppdrogs vindbryggan till kasteilBt, ocb
när vid pass kl 8 sodcerverket inbars t gästabudssaien,
gaf Les^ det öfvermiskomna teeknet; Na rarasade G«^
raldino med sina sex dragoner och ropade: Lef^e hnB&i
(klerriket Då inträdde oclréå från andra sidan Deveroorx
med sina tjugofyra man oeh ropade: Hvem är god ktf-
99rUgF Botler, Gordon och Lesslie togo då bvar sin Ijua-
atai» fAn bordet, lyfte den högt neh ropade: l^fioe Fer-

7»

émtmå! ooh dn^ 9% dertfter tiil sidan, likaaem {dr alt
gihf» ^ufln oeh ljus It striden. Drtgonenia st^Jrtade oa«t
gIstsniB. Kinsky bkf geMst nedbu^ien. lijo. ville till
fftrtvar nedrycka sin viija från vftg||eo, mea blsf i dat^
jamoaa yasmborrad. Tanka haan att med ryggen mot
en mar sätta sig i försvarsstånd. Dessutom skyddad al
dt tjocåt els^mdsskyller, nedstötte ban de nArmast angrip
{Mtnde^ Fopada högt, »att Gordon yar en feg, skändlig fört-
»fftdare och utmanade honom och Lessiie till enrig»» Då
inga hugg skadade Terzka^ men hut sjeH faUt eUer sårat
flere af sina angripare^ sprungo dragonerna honom på li^
vei och nedstötte honom med sina dolkar. Neomann lyo^
kades M\Xj ehuru sårad, bryta sig ut ooh komma t»ll nedra
våningen; men också der mötte butlerska dragoner» Bvmd
åt l0ami? frågade de. S.-t Jakob/ svarade ban; ooh blef
derpå utan försoning nedhuggen. • Bn Terzkas Renare
var dm eoda, som undkom, iast man efter honom afloe-
sade tvSnne skott. Han sprang till grefrinnnn Terska,
bviflaen bodde midt emot Wallenstein, och var, som det
sftgea, afv«n nu syssdsatt med att brftnna hemliga bref.
Hen utbröt i högljudd och förtfiflad klagan; men hann
icke vidtaga några mått och steg, innan hai^laerna vi-
dare utviecklade sig.

Så snart mördandet var slut, lemnades Gordon att
bevaka kastellet. Lessiie skyndade till högvakten, fftmi
den i gevftr i anseende till ljudet af de khssade skottan.
Men det lyckades honom att lugna soldaterna och fihrmå
dem att åler svfirja kejsaren trohetsed, hvareftar han så»
Ivnda med dem höll högvakten besatt.

Biitler skyndade från kastellet rakt till Wallensteins
boning, lat från alla sidor omgifva dettsamma med solda-
ter och skickade Deveroux med sex . man upp till sftng-
kammaren. Lifvakten, so(n trodde, ett Deveroux kom f<Sr
att gifva Wallenstein något bref, släppte dem fram.

Det sages, att Wallenstein afven denna qvaU haft
hos sig stjemtydaren Seni, sailit att. denne, bads varnat
för en nära förestående fara, hvilken åter Wallenstein för-

Inakat. Seai gick o6k Walienttein begaf äg tiii bviia.
Men förmodligeof oroad af buiiret på gatan och af gref-
▼innan Terzkas klagorop i hmaei midt emot, ateg han upp
och gick till fönstret iör att lyssna. Just nu kom Deve^
roux med kamrater. I förmaket mötte kammartjenaf^n,
och förböd »dem göra något larm, emedan hertigen redan
-Mgått till hvila.» — »Jo»! svarade Deverouz, »nu flr det
»just tid att föra larm», favarpå han begflrde njrckein.
Kammartjenarn vSgrade, men Uef strazt nedhuggen, hvar-
på dörren aprSngdes och Deveroux med kamrater störtaés
in. Ljusen brunno ännu och Walleostein i nattkJftder
•stod vid fönstret. Deveroux tilltalade honom häftigt: »Är
»du den skurk, som vill rycka kronan från kejsareivs bof-
wvud och förr&da hans folk åt fienden?» Wallensteia teg
och öppnade armarna. Deveroux stötte honom korsgevä-
ret genom bröstet, och utan ett ljud sjönk Wallenstein
död till golfvet, hvarefter han erhöll Snnu flera sår. •

Liket utlemnades åt enkan, som lät bisätta det^ i
ett af Wa])enst«in stiftadt kloster i Gitsehin. Etthundrade
femtioett år derefiefr fick en af slägtingarna tillåtelse att
högtidligt begrafva det i Munchengrätz. Att Johan fiånér
fört hufvudet och högra aroien till Sverge, är en dikt.

Åt mördarna utdelades rika belöningar. Gallas fick.
Friedland och Piccolomini éet stora godset Nachod. Butler
ooh Leaslie blefvo grefvar, kammarherrar och fingo gods.
Sjelfva mördaren Deveroux erhöll nådekedja och egodelar;
hvarje deltagande dragon 500 riksdaler.

Hertig Bernhard af Weimar hade redan hunnit böh-
miska gränsen och. hans förtroppar ända till Eger, då han
fick veta Wallensteins fall och vände tillbaka. Hertig
Frans Albert, som skyndat förut, blef af butlerska drai-
gOBerna uppfångad, och förd till Wien, der han efter nå-
gon tid antog katoJska läran och kejsarens tjenst. I Böb-
men var ingen, som försökte göra motstånd ; och några af
Wallensteins anhängare blefvo i Prag utan hinder afrät-
tade. I Schlesien deremot utbröt verkligen det tiHftmnade

iqpniet, «wn Itlef^ Tié> rjrkiet om hafvadmanneiks död,
JW eeh hastigt kufvtdt.

Angående Wallenstein bafva o]ika omdömen blifvit
Otilda. De flesta halva ansett honom brottslig, några
odLyMig, andra åter rubbad till sina sinnen. Öriken till
dessa olika ooMlömen ligger i Wallensteina eget lynne,
l^rat i hans hemlighetsfulla väsende, sam aldrig flgde- en
förtrogen vftn, aldrig med ord, Sn mindre med skrift, yp-
pade sina afeigter; och som slutligen, efter förbrännande
af lina bref, sjelf jemnte handtlangare föll ofrågad^ stum,
medferande sin hemlighet i grafven. Ur detta mörker
finnes ingen annan ledning, fin den af hans handUngar.
ilen hör visar sig den andra Wallensteina egenskap, som
gör honom svårfattlig och mångtydd. Denna egenskap tr
bans besynnerliga ombytligheL Stundom tycker man aig
finna spär, att han velat återgifv^a lugn åt Tyskland, kan-
ske ock för att därigenom skaffa sig ^elf en tryggad be-
sittning af de redan vunna fördelarna. En annan gång,
och oftast, tyckes han fin af ärelystnad efterstrftfva
böbffliska, eller kanske sjelfya kejsarkronan; fin af hömnd-
iystnad roa sig med att nyckfullt reta Österrike qeh Bft-
jern. En annan gång, men med föga sannolikhet, tyckes
han, genom låtsande af sådana tänkesätt, vilja bedraga
och sedan till kejsarens fördel krossa protestanterna. Till
detta hans naturliga vankelmod kom ovissheten hos en
själ, som hvar natt Ifiste en olika framtid i stjernorna, och
som derefter stdndigt ändrade sina beslut; och som ej
heller från dessa förändringar hindrades genom någon slags
Ldnsla af fira eller ordhåDighet, utan lika oförsynt bedrog
vftnner och fiender, och derföre blef till slut lika misstrodd
af alla. Af dessa orsaker, och för flere, som det synes,
alldeles öndamålslösa företag var det, som många ansett
h<mom mindre redig till sinnes, och de bafva till stöd för
denna sats anfört Gustaf Adolf, hvilken kallade Wallen-
stein en galning.

Hvad troheten mot Österrike betrftffar, så har han
v3] fått en och annan ifrig försvarare. Det synes dock

tMHolilgfigt) Hit die olik* plitttr, bvilka Mi damift af
gerAitigarna föresvflfvade WalJensIm, yéro doek aiit deiv
hké^ att de dtodo i strid ttied faaiis Iralietaed nol kejsa-
ren. Om Aen ocksft antoge, att WaHenstem åsjrftade
Tyskfonds bäste, så skedde det på ett sitt, som var atrt*-
dande mot kejisarens enskilda fördel; Hes en sjeKstflmiig
furste, faoB en kejisarens fiende både deesa planer' Tarit be-
rimliga. Hos en kejsarens tjenare Toro de fdrrflderi, bti^fat
som de skulle utföras med kejsarens troppar odi medel,
men mot kejsarens Tilja ocb fördel. Man har förobrfttt
denne sednare, att han ntan laga dom ocb ranaakning låt
lönttmörda Wallenstetn. Det har blifvit svaradt, att fruk'-
tan för Wallensteins magt och för inbördes krig icke tal-
ISt en formlig rftttegfing, samt att Walieneteina geroingar
oeh underrättelserna frän Gallas ocb Piccolomiai m* fl.
icke lemnade något tTifvel om hans brottsUga afsigter: mch
att kejsaren dessutom icke befaHt att lönnmörda, utan
blott att gripa Wallenstein lefyande eller död. Butler odi
(}ordon bafva också sjelfve erkfint, att de utförde sin bra^d
på eget bevåg.

Detta om Wallensteins brottslighet eller oskuld. Att
bedömma, byHken plan varit hans egentliga, eller om ban
ena haft någon sådan, det synes nu mera omöjligt; Den
-samtidige, i alla statshemligheter djupt invigde Axel Oxen*
aCSema bekände, att Wallensteins uppföraude var ett bland
de ting, som han aldrig kunnat förstål).

TIONDE KAPITLET.

FÄLTTAGET 1634.

Uti Schteimn stod vid årets början Dttwall med nå-
gr» tven^a troppar, brinn»Dde af ifver att b&omas Beder-

i) Förf. har noga granskat de skrifter, Förster utgifvit till Wal-
lensteins försvar-, men just genom dem blifvit an mera öfver-
tygad om Waltenstdns brottslighet.

higst "nå Sukmij ac^ Mto iittii bopp dtrom, i tiMeMMie
m åmk vid Wallecisusiiit ddd fsrnodade villeryalkn btead
d# kej80ri^« Men Daimlls «gta «tyrki» irar iiiic;a; btn
Mrf afver^ifveo af sacbsarney ocå leaiDid utan penniBg^
understöd gå Brestau^ så att bana soldatar af brist på wM
bArjad» fl^iQgra& Sorgen öfver alla dessa yederTirdigbe^
ter ]ade DowaB fSrst på sjuksangeD, sedan igrafven. E^
lar bana fråoAilie hief tiftstan bela Scblesien utrymdi af
svankaroa. Arnbeiin, som med sacbsieka bfiren vunnit vid
LiegDJtfl en betydlig s^er öfver de kejserliga, sökte lig^a
hela ScMésien änder Km^Sacbsen, odi att tvinga de fli
återstående svenska tropparna att utrymma landet eller att
aata^ sachsisk tjenst.

Svenskarna begagnade emedlertid det «ppdiålly sem
wallenstetnaka oroligbeterna fdrorsafcade. Alexander Lesriie,
dm aveneka generalen nemligen, icke den Leaslie^ som del-
tog i Egermorden, sammandrog några i Pommern varande
troppar ocb återtog Landsberg. Sedan kom ioban Baner
awd' reservfall ren och återtog Frankfurt an der Öder, samt
skickade straxt derpå Stålhandske att taga Glogan, Knappt
hade denne kringrfint ocb uppfordnrt staden, f(krrin ocleså
Apnfaekn med sacbsiska troppar kom dit, ocb fordrade^ att
belägringen skalle åt honom öfverfötas; tillika förklarade
han, att svenskarna icke kunde få några qvarter uti Seble»
sien, bvilket land borde besättas endast med sacbsiska trop*>
par. fianér kftnde mer ftii val obilligheten af detta fÄr-
^g, men han vågade e| stöta sig med Knr-Sacbsen, hftldst
han visste, att de i hSren varande brandenburgska trop»
parna hade befallning att i sådan händelse följa sacbsama.
Ban beslöt derföre tåla och tiga; 4nen då det var dyrt
att onclerbfillft svenskarna i bundsförvandters land, föreslog
han, att sachsare och svenskar gemensamt skulle infalla i
Böbmen. Mrtill nekade kixrfursten; men rådde Baner, att
i atftHet angripa Måbren; likval skulle denne icke för aå^
dant åndamål erhålla fritt tåg genom Scblesien. Btt al
färKgt' försök kunde Baner icke våga, ocb på detta sitt
giek nåstan bela Juni månad onyttigt förbi. — Uti loli

<iidteU06tt Arenade sig aaobsKka hiren med den ev^Bska?
iabrOt i Bdhoiea och firamtrftngde finda till Pragf, der kur^
Ittcsteos iFaakelnod återigea hiadrade alla framsteg* Efier
imderfatteidén om Regeasburgs erOlring af Gallas^ befaraMie
kurfursten hela kejserliga hftrens ankomst) och ville draga
sig umiantill sachsiska^ grftnsen. Det yar endast med
mOda^ som Baner kunde förmå honom att stanna i BOh^
men, för att, som han sade, »»å långe åom mCjligt, binda
T^äsUn Dfd fiendens gårdesgårdM Då emedlértid kejaer-
liga hufvudharen yfinde sig åt Schwaben,^ yrkade Baner,
att svenskar och sachsare borde företaga något hufvudaak-
ligt; men åter hindrades han af kurfursten, och så förflöt
hela Augusti månad i overksamhet* Derpå kom under-
rättelsen om nederlaget vid Nörd]ingen. Strazt blef Baner
öfvergifven af både sachsare och brandenbucgare, bvarpå
han med de återstående svenska tropparna dn^ aig till
Thurtngen.

Samma öfvermod, oenighet och afund, som vi fdrut
beskrifvit dels vid mötet i Frankfurt, dels vid haren i Schle-
sien, fanns i början af året 1634 bland alla protestan-
terna i Tyskland. De ansenligare staterna ville göra sig
oafhAngiga af Sverge och af hvarandra. Så kurfurstarna
af Sachsen och Brandenburg; så äfven hertig Georg af Lu-
neburg i Neder-Sachsen, landtgrefven Wilhelm i Hesaen;
det återuppsatta pfaitsiska huset vid Rhen, och wärtem-
berg^a hertigen i Scbwaben; hvilka alla stridigheter det
skulle blifva för vidlyftigt att har beskrifva: men hvilka
fortforo, tills underrättelsen kom om nederlaget vid Nord*

Näst detta förhållande i allmänhet låg enskilda an^
ledningen till den för protestanterna olyckliga utgången af
detta fälttåg egentligen uti oenigheten emellan Gustaf Horn
och hertig Bernhard. Oxenstierna vågade icke lemnahuf*-
vndhftren i händerna på denne sednare, hvilken tycktes
Kefra- både förmåga och lust att, lik en annan WaUan-
stain, använda den till. sitt eget, och icke till sin öfver-
bete bästa. Derföre anförtrodde Oxenstierna förnämsta styr-

käft åt BonL L&vSl vågade btn icke Milt den Mdte
hert^a under Horas befftl. Sålunda blefvo båda slåwide
bredvid bvarandra, med nfiatan lika magt ocb anaeende.
Fdr aU undvika saasoanaiöiningar, gaf derföre Oxenstierna
bertigen befallniAg, afct i bändelse af bebof tillkaJk Baner,
bvilken såsom bloU general kunde lättare an Horn, som
var fältmarskalk, ställas under hertigens befftl^ ocb .bvars
troppar ej heller voro så- betydliga. Men för krånglet med
Kur-Sacbsen kunde Baner ej komma dit. Horn och her-
tig Bernbard blefvo tvungna att bandia tillsammans*

Genast efter Wallensteins död blef till befälbafvare
öfver alla österrikiska troppar utnämnd kejsarens äldsta
son, vid namn- Ferdinand; och näst under honom Gallas.
Ifrån - detta ögonblick kom på de kejserligas sida nyti lif
ocb ny verksamhet uti krigsrörelserna. I Maj månad bröto
tropparna från Böbmen in. uti öfra Pfalts, der först Taup-
adel och sedan hertig Bernhard nödgades vika undan, då
denne sednare kastade sig med plundringar in på Horas
viiiterqvarter uti Schwaben, bvarigenom deras gamla tvi^
ster förnyades. Under tiden tågade Gallas mot. Regen»-
Imrg och' började dess belägring. Hertig Bernhard hade
till beffilbafvare utvalt Lars Kagg och lemnat honom fiere
regementer till besättning. Kagg var likväl för svag att i
länken motstå den kejserliga bufvudhären. Hertigen skyn-^
dade derföre tillbaka och lyckades att under skärmytsliU'^
gar ytterligare inkasta tvenne svenska regementer under
Hastfer och Brink. Derpå tågade han d. 24 Maj ^t Kran-
ken, och lofvade återkomma inom åtta dagar. Horn erböd
sitt bistånd . till Regensburgs befriande; men emedin den
vid samma tid af Kur-Sacbsen öfver de kejserliga vunna
s^ern vid Liegoitz ingaf protestanterna öfverrood, visade
sig bertigen likgilltig om den erbudna bjelpen, och böljade
sjelf belägra Forcbbeim. Dit ankommo likväl snart ut^
hickade från Regensburg och be^rde .bjelpt häldst krutet
böljade tryta. Hertigen vågade icke ensam uppträda mot
Gallas, som hade 37,000 man, utan måste nu begära, un-
derstöd af Horn, bvilket ock lofvades. Men flere veckor

fdfgmgo, rninm de bimnil afgOra dSh derlitf erforderliga
Tiniwr. Andteligen d. 2 luli fOrenadeB de vid Augobtirg
oeb ifrrjdkta derpå i Bajern. Vid Lftndsfaiit möUe deaa
AHringer, som oned flera tmett nMm besatl staden oöhdea
denrarande bron dfver Iserfloden. Det varade ett par da*
gar, innan de förmådde trflnga honom undan. Dessa oeh
fftidra omstftndigfaeter hade fördröjt tåget^ och dfi sven-
åkarna kommo Regensburg på fyra mil nftra, mötte dem
imderritteisen om dess dfrer^g.

Lars Kagg hade försrarai sig med så m|f<cket mod
odi med så* utmärkt skickl^faet, att han derföre allt se*
dermera både inom och utom fäderneslandet vann en rykt-
barhet, som varade så länge han lefde^ ehuru han inom
kort tid och i synnerhet under denna belägring fitt så
atfira sfir, att de sedermera hindrade honom från all verk**-
samraare krigstjenst. Han hade uti Regensburg afelagtt 7
stormar, gjort 465 utfall, afekjutit 700,000 styckeskott.
SJelf hade han endast förlorat 1,000; Gallas deremot, en-
ligt uppgift, ända till 14,000 man i döda och rymda.
Ännu hade Kagg och hans besättning både mod och magt
att förarara staden; men hertig Bernhard hade lemnat för
IHet krut qvar, och denna brist kunde ej fyllasi Då nöd-
gades Kagg dagtinga. Med stort anseende bland både vän-
ner ecb fiender Knnnade han staden d« 16 Juli, och erhöll
frtti aftåg för sig och hela besättningen.

Hbrn och hertig Bernhard hade emellertid hunnit in-
emot Regensburg. Deras troppar voro af det påskyndade
tåget gaitska utmattade. Framför sig hade de Gallas med
beia dess af framgången stolta här; på sidan och iry^n
framryckte genom Tyrolen en hop andra troppar, hvilka
kejsaren tiBkallat ur Italien. Horn och hertigen måste
derfdre skyndsamt draga sig tillbaka, oeb blefvo i sjelfva
verket- med mycken förhist utjagade ur Bajern. Tid Auga*
burg skiMes do^fit; Bernhard åt 'norr. Horn åt söder; eme-
dan Gallas gjorde ett uppehåll i förföljandet för att sanda
förstärkning till Prag, som vk) denna tiden hotades af Arn-
beim oeb Danér. Men då genom Kur-Saehsens uppfö-

tméé åmnn fat« yiMMle sig fdga fhiktånsYatd^ lågade GM~
Ut åfeer mol Sdrnaboo^ erOfrade DMiauweHl^ och vifide sig
nM NditDiAgen. Hon» odi hertig Bemhefrd iörenade alg
åter d. 6 Aug., och giago sedan till norra sidan otn Do*»
naa fdr alt skydda Wtrtemberg, Praokeo oob fdrat odi
Miasi Nördlingen. Deras troppar voro dock så förmin^
skaåQ och utmattade, att ds slcrefvo till Oxensliema öch
iffigt anhölk), det han till deras bjelp ville Iran Nord-
Tyskland nedsSnda en hop srenska regementer. Ozen*>
alienia^ som insåg' faran och icke hann efterskicka sven**
skama från Pommern, bad Hessen och hertig 0«arg if
Lfta^urg om hjelp; men förgttfves. Han gjordddock, httd
han kunde; och rhengrefren Otto LndTig Mn Elsas, Gråte
från Franken och den nyss befriade Lars Kagg fingo bcK
faUning att skynda till Ndrdliligen.

ELFTE KAPITLET.

SLAGET TID llÖlI^LINGfiN 1).

Då Horn och hertig Bernhard nalkades^ NOrdlingeti,
mdtte dem en mdngd kejserliga ströfvare. Dessa blefim
fort och lätt drifna undan, h varpå svenskarna d* f 2 Aug.
siogo läger vid Bopfingen. Fråga uppstod, cm man borde
angripa fienden eller ej« Hertig Bernhard yrkade det iOm^
Horn det sednare. Dennes skål voro, att fienden rfiknadé
SS,OM man, svenskarna ej mer fin 17,000, och dessa i
dåligt stånd; att svenskarna med första vftnlade Gfatefrln
Forchbeims belägring med 3,000, Kagg med Begensb«irgs
besättning af 2,000 och rbengrefven Otto Ltidv% med hfr-

4) K. K. Staats-Reichs und Haus Archiv i Wien.
Kriegs-acten. Dreysigjfthr. Krieg. Fasc. 90. Kon. äf Un«
gem berftUslse om slaget vid Nördlingen.

ft/n i Ekets af 7,000 mao; a(t deremot en del afapradn
tropparna skulle innan korl öfverge Gallas ooh tåga iili
Holland, Hoirns mening antogs; man tågade moiNOrdiin-
gea; hertigen skarmytslade med fienden, medan Horn kfr->
iUide någon förstärkning in i staden, och lofvade uods&ti<-
ning inom 6 dagar, ty så snart väntades rbengrefven. Där-
efter drogo sig svenskarna åter till Bopfingen.

Emellertid vAnde Gallas hela sin magt mot Nordlin*
gen, så att staden efter ett par dagar begärde oförtöfvad
bjelp af svenskarna. Mellan Horn och hertigen up|38lod
nu om dess undsättning samma tvist som förut och af
•samma i^al. Man fruktade, att rhengrefven skulle komma
för sent, ty bortkaUad från en nftra fulländad belftgringaf
fireisaob, var han missnöjd^ tågade långsamt och tet sot*^
daterna uppehålla sig med plundring. NördJingen hade re-
dan begynt att om nätterna med eldar ur tornen gifva
nödtecken. Hertigen förklarade, »att han lemnat sitt be-
»dersord i pant, det staden skulle räddas. Dessutom: Re-
»gensburg och Donauwerth hade fallit. Om nu också Nörd-
»lingen, den tredje riksstaden, lemnades utan bjelp, skulle
»alla de fria riksstäderna, hvilka hittills varit protestan-
»ternas bästa stöd, förlora modet.»

Då derföre Cratz och Kagg den 25 Aug. med sina
troppar ankommO, beslöt man att icke invänta rhengref-
ven, utan låga till Nördlingens undsättning. Likväl skulle
man enligt Horns råd icke våga Öppet fältslag mot den
ännu öfverlägsna fienden, utan endast hemägtiga sig Arens-
berg, en höjd belägen straxt vester om staden, ocb derifrån
afskära tillförseln från de kejserliga, och tränga sig med
undsättning in uti Nördlingen. Den 26 Aug. skulle be»
alutet verkställas. Hertig Bernhard i spetsen anlände på
eftermiddagen till Arensberg och dref lyckligt undan ät*-
akilliga dervarande kejserliga regementer. Uppmuntrad af
denna framgång, sökte han mot Öfverenskommelse tränga
vidare, och bemägtiga sig en annan mindre skogshöjd mel-
lan Arensberg och staden. Men här mötte han hårdare

aetfldni^ och blef littbakaslageo. AftOBes bdrjadft.akymma,
jbvariftre tian fdr den gln^n måste upphdra med aafallel.

Om naUen blef ny öfverlfiggiuDg» Hertif^eB, upp-
muQtrad af den hittills hafda framgifigeo, yrkade strid:
»Ifokaa visade dem vägen till seger.» Horn åter ville
»stanoe på Arensberg, derifrfin strficka sina för8kaiisiiin«-
agar nedåt NördJiagen, då man otvifvelaktigt skuUe i sir
»kerbet kunna undsätta staden.» Hertig Bernhard, yrkade
åter på anfall: »svenskarna ledo brist på hästfoder; staden
»kunde falla; fiendens strof treppar hade bitiills gjort så
»föga motstånd, att man . ej kunde vänta myokeit mod hos
»dess faufvudhär.» Hertigens mening gillades af flertalet;
ty beständiga segrar både gjort svenskarna öfvermodigay
ödi de äggades dessutom af wttrtembergska sändebudet,
som hoppades att genom en seger skulle alla de sugande
härarna aflägsnas från hans herres stater. Horn ville dock
-alldeles icke låta öfvertala sig. Då utbrisist Öfvenite Ho^
kircben, en gunstling bos hertig Bernhard i häftiga 4(to-
bråelser: »Om konung Gustaf Adolf följt så fega råd, hade
»han akirig på två år eröfrat balfva Tyskland.» Hetn
•svarade: »Om koQung Gustaf Adolf Måey skulle hangiCiva
»mig det vitthesbdrd, att jag icke någonsin varit. feg». Men
»han sjelf sökte aldrig en oviss seger, då han kunde vinna
»den utan våda.» Hofkirchen svarade bittert, och tviatian
hotade . att öfvergå till personlig fejd, hvilket dock genom
de andra afstyrdes. För att yndvika en förderflig oau|^
het sade Horn ändtligen med försonande åtbörder: »Yäkm,
»Hofkirchen, jag vill nedlägga min mening under eder och
»flertalets. Jag vill fakta. Men sanna mina ord, vi lå
»händerna fulla att göra.» Man beslöt alltså att tidigt
följande dagen angripa fienden; hertigen skulleJöra vesstoa
%geln. Horn den högra* Lösen blef protestant^rjolas vaiH
liga: »Gud med oss/»

De kejserliga å sin sida voro ej heller otverksamme.
Hären ställdes i så god ordning som möjligt, och på den
ifrågavarande skogshöjden uppkastades trenne skafisar^ hviUto
besattes med kanoner och fdk.

fSljaiKlo morgon, joH som nfallei aknlle
KymMty ioH ett då ottritt regn, «lt do( hindrode «tti||t«)
^«or fm^åeio. Honi viile derföiv drOjo, non hertigen på*>
Mod, alt regwfttdret jaet borde begagnas, emedan det iöt
fienden dokie tropparnes antågande. De beglfTO sig alltså
^raoilt Artilleriet hade gått förut ooti ekadet vftgaraa.
D^rldre^ wki genom oordning under den ånna dunkla {jry^
aingen, blef iioens flygel något uppekåtleni den liånn dock
i 9od tid fram till bojden. Rytteriet, som kom fOrst^ ställ-
des nere I dalen utom skottbåll, och inväntade fotfolket,
eom skalle bOrja anfallet. Under tiden red Horn sjeK upp
åt bfljden fOr att taga bellgenbeten i ögonsigte. Detta ^
«n 4tf?erstel()jtnant WiUleben vid rytteriet, «oh inbillade
sig, att planen vore indrad, ocb att man genast borde
aafofla. Han ryckte derföre med sitt regemente i sperr^
strick framåt, angrep och tillbakaslog en fiendtlig tropp;
man blef der^ sjelf af dfvermagten sedermera nftstan om»-
nn()lid, så att Horn till hans hj^p nOdgades fmaaaiMia
tiera regenMnter, bvilka väl räddade honom, men icke utan
ffirlost. No framkom fotfcdket Två brigader fingo be-
ritning alt etorma berget ocih intaga den medlersta •hust-
•en, hvilken gjorde svenskarna största skadan. Det skeéiie
ooh med fraengång. Skansen intogs, två dervarande kef-
eerligii regementer förlorade sina öfverstar och fOrdrefvoef
•nmi ^ tfftrtemot befallning stannade ej brigaderna qvar uti
skMMen utan förföljde fienden utåt bergshöjden.. Svenska
rytteriet hade dels för kmtr^en ej sett, hved aen föp»-
hades, dels dra^ sig för långt tillbaka, o^ kunde ej hinna
firam att i tid understödja. Derföre då Pkx^olomini mpd
Iridca troppar störtade mot de tvanne svenska hrigadema,
måste deesa draga sig tillhaka tilhekansen. Ifen olyck-
ligltra kom der eld uti kruttunnome, och med en lörekrikdE-
1ig knall flögo mänga hundrade sveaéskar i hiften. Deö^
riga flydde utför berget och under några ögonblick stod
•hanaen tom; ty de uppskrfimda soldaterna kunde ej ftir-
mås att ånyo lyoka derin. Inom kort blef den likval af
PiocokNDini åter besatt. Horn kallade fram två friska bri-

•I

gdtt. Hm oeh ^lldra tspppar stMmMéB fenitMi smkilda
^igor f»0l feerfet, men latd driiMtgt nod Måe Pioo»<>
ioQMii Uravatet; 4ich då svfnttotta ähitM^Mi frfis den hilid^
der stnden iBrdep, ilgo fOrvirrnif; bland tiU rytteri få
fairtigeBs ilTgel, Cftrlorade d* modet ocliiwico tiNbifau Hora
hade begftrt hjälp af liertit|eB och deniia akiekado vnga
Thmm ned den brigad oefa ned det ryktbara gula rege»
mestat. Men Tbnrn gick viiee, och i atallH för den IM^
fpnrandfi akaoeen angrep han en annan pnnkt, der ban
JBdtte Haiinska troppar till ett öfveriageet antal. Striden
bfaf baltig. Guia brigadens nya aoklater försvarade dit
gania namnets ara. De ntatodo 17 anfall» och bibehOflo
flia idata odb derigenom också förfomdelaen meHan bOgra
aoh Tanstra flygiai^na. Under dessa strider och an&rre
traffungar nellaii rytteriet hade på högra flygeln hela I9r^
fludda^QD förflutit.

Fl den "ranatra hade amadlertid hertigen, abam A-
got jednwa an Horn, haanit frän emot fienden, men Ml
kL 8 . p& morgonen fördes atriden endart' ned kanonernas
^ Sedan angrep hertigen, och då de första kejserliga
tropparna lyckligen fOrdrefYoa, upplöste sig de förföljaiida
evangeliska rytteriregementema för att så mycket Iftttai^
kanna jaga efter. Xen snart mottos starkare fiender,
hvilka det applöata rytteriet icke mftgtade motstå. Det
blef tillbakakaatadt, hvaraf uppstod oordning och oro. Lftngre
m åt v«08tra flygeln hade hertigen s&ndt annat rytteri,
Kan sknile i Nördlingen inkasta förstärkning; men döt blef
af f^ Werth tillbakaslaget. Ändå längre boH på samna
flygri faade Gallas skickat i^ågra regementer Kroater OOK
kring, hvilka lyckades att öfverrumpla svenska troaaen oeh
jaga bort <ien svaga betäckningen. Det *rar ^tesaa på ven*
Btaa bygeln uppkomna oordningar, hvilka aågos till den
högra och vHokte bestörtning ^h nedslagenhet. Sjelfva
Matet af .venstra flygeln hade emedlertid under hertigen
drifvit Ganas framför sig Anda till midten af kcjaerllfa
karen*; aaea der iooOttes större delen af Oslerrftiska trop-
parna, hvdka na i sin ordning dreffo hertigen tillbaka,

•å ä\i oekal denne mlBte bagira hjolp af Horns fotfolk;'
«lraru aftdani fcke^ konde iemna& Dereftcr he(gfat% bor*
ftigen ocb GaUas ali endaat pä långt håll beAjuta hvar^
andra, och undvika alk nflrmare bandgemäng, i afvaktan
på utgången af striden mellan Horn ocb Piccolominu På
äådant sftit förgick förmiddagen på vänstra flygeln. •

Åtta timmar hade Horns flygel redan stått i ^den.
Don var utmattad af sår och af trötthet, samt både en
of(Mdelaktig st&Ilning nere i dalen; då deremot den talri-
kare £enden kunde med friska troppar aflösa de uttröttadei,
«cb från höjden rikta en förderfvande eld emot dfllden.
iiorn^ Ifit fråga hertig Bernbard, om man ej skulle draga
sig tillbaka; men denne påstod, att man borde försvara
sin plaU till natten* Emedlertid trftngde den uppmuntrade
iiendea allt häftigare framåt, ocb höll på att skilja pro^
testantemas båda flyglar. Straxt på eftermiddagen för-
Ayttde derföre Horn sitt förslag; ocb nu biföll hertigen och
lojfvade- att med sin flygel så Iftnge uppehålla fienden, tilis
Horn kunnat komma i säkerhet på Arensberg. Horn bör-
jade derföre genast återtåget, men Ifit, för att dölja deU
samma^ något rytteri företaga Ännu ett låtaadt anfall mot
fienden.

Langs dalen bakom svenska bftren gick en bäck, och
vid densamma, just under foten af Arensberg, låg en liten
by^ Hirnbeim, der den enda bro fanns, som ledde <tfver
vattendraget. Detta pass ämnade Horn besätta ocb föfy-
svara* Redan både svenska artilleriet gått derigenom uppåt
berget; redan både främsta delen af Horns flyget uppnikt
^yn; den aednare var blott trehundrade steg derifirån, oeh
allt tycktes; vara räddadt^ då en ny olycka intrfiffiide.

Fienden både nemligen med hela sin styrka öfver-
fallit den nu niera ensamma hertig Bernhard. Striden blef
ylterst häftig. Tre gånger störtade den tappre Johan De
Werth mot svenska rytteriet, tre gånger blef han åter-
drJfVen; men fjerde gången lyckades anfallet, och sten^
ekarna började rul>bas och vika. Hertigen sände en adju-
tant att mad. några squadroner ias^ De Werih i sidbn,

06b fyelf red hatt fiMiiH, iittade dM Mtft ^guUstiokadtf
fooa, som tilibOrdo bana IKrognBonte, och.otfirtide om*
fienden. Meo adjataDten blef alraxt tiUbakadrifwii ocb
kertiisen följde» bkAt af några fA ryttaren Han kam midi
i handgemanget. Hästen blef skjuten ocb* bartigea fdrlo^
rade fanan; man säger, att det yar De Worth» sfel^ som
ryckte henne till sig. Hertigen var nSra att blifva yil>^
i&Bgatagen; men en ryttmistare vid TaupadeJa regonente
aialod sin bftst, och det lyckades bonoei att dermed faaUlA
sirad bryta sig ut ur trfingaehi. Dä gaf han allt fdrio»
radt och tillsade rytteriet, att enhvar sdtka sin rfiddniog.
Folket hade redan förut vftndt sig till flykt, nu ökades
brådskan; och just, som Horn skulle draga sig öfi?er pa»»
set, kommo dessa ryttareskaror i yiM oordning ooh atörn'
tacto in bland tropparna, spridde förskräckelse och villar»
valla öfverallt, och med hvart ögonblick ökades de fiyan-*
eks antal, tills hertigens hela flygel kastede sig in uti det
trånga passet, så att bron spärrades af vagnar oeh så^
rade. I bölen efter kommo de kejserlige* Horn stod med
några ännu ordnade troppar vid sidan af bron, nen de
förföljande fienderna störtade förbi honom efter de flyende.
Några rådde Horn att sjelf genom flykten rädda sig, men
det var omöjligt att öfviertala bonom dertill; han ville i det
längsta söka rädda den slagna hären. Med nämnde sina
regementer angrep han derföre flendea' för att hindra den
från förföljandet. Då vände sig en af de bästa spanska
brigaderna emot boaom« Oen bief. med stor förlust till-
bakaslagen. Sedan kom en tropp dragoner. Det gick dem
på samma sätt. Nu blef han arigripen från alla sidor.
Fienden ropade flere gånger, att han borde gifvaaig; omb
förgåfves. Han aktade sjelf som ett lejon midt i band-
gemänget, likaså bons män, af hvilka ingen enda begfinie
frid, så länge fäitmarskalken f^elf kkéd värjan. Snart glea^
aade den tappra hopen> och Horn blef öfverraannad oafa
tagen, då shitiigen de A återstående nedlade go»är.

Svenska hären i fullkomlig upplösning rusade amedr-
leriid Öfver Arenaberg, däribland :barligea sjel^* som i föt^

tmååA åldtt gitt håt ooh inpadcv «tU Horn tarit tn via^
xflD IcM idaa« Jag dennMil^ sad« l)a«^ sajåg flr en narr,
wBOf ékm^ ocb orsaken tiii iferns dfid;» ij si rroddci iinai
i bOrjfliL NaderJvgot blef fdrföriigt De kejserfige fdrkh-
rade bfott iy300 mmi^ sveddkioDa dereiaot 6,000 ddda
ocb 6,000 ftngna, dwsutoiB 4,000 lastade trossvagnar,
900 latior, aila kanoner, all tross; så att tiH ocb jtité
bartigni icke tf^e i bebfill mer ftn klftdema. Férlusten
tsiiMle isyiiiierbet iMfolket; den hade afven bdtinit ryite-
not, om det icke 3 knil dertfrån mdtt den nu anlSgaoée
rbengrefven, hirilken tillbekaslog da förföljande kraatertia.
iläaga atifiiidde srenska böfdisgar blefTO iSngtia,. der^
iUind den sedermera så ryktbare Wittenberg; ftfven bft-
jersla Ofverldpiireft Cratz, favilken mi med hulradei fiek
pHkta för sina MMUkrien Horn deremot, till oth med af
sk» fiender b^t aniedd ^ksotA en \ardig Gnstof kåéifs
liTfange både i mod och menskligbet, blef med de ul«
mårktaste åtebetygelaer emottagen, ocb sjeilva spanska prui«-
aen lenmade honom bOgfaktningsfuUt ett siti eget lålt
atl bsbe.

TOLFTE KAPITLET.

SLAOfit» PÖUWBau

Uli slaget vid Ndrélingen iörhtade Sverge 12,000
t; men vida vigtigare var förlusten af dess krigaii»fira,
odh af det anseende, bvarmed det hittills både åtminstone
tdl en del lyckats hålla protesiantarna lilisammanSé Un--
éarrittcisen 4Rn nederiagel kora éom ett åskslag Ofver det
SMia i Frankfurt am Main trätande evangsJiska fe^bundet»
i största hast och, såsom några berftttay på en enda natt
fettades det förut wk iQnge emttkCade beelutet Ifan be-
viljade M både myvl atb Mk^ al alt^ om eU dylikt h^

siat ldr«6 blifvir fi^pfll, riwlkl, ^lyokaft ifidKfrdtegea slir-
ig ktiMai intriiiu Nu Vm* d«t fte éesiL OoM ttoå
[yelpao endast på.{Mipperei( måtog» kitDde icktf^ andra viM«
tcktf ttDdBrakrUfa^^ ]>e flMta* skftidadé beD% e^mir att
l)6?aka aiit eget kista. Uti NoranbeiusamBiåiikilMeivdv
åter till Wonxis; ft koattta} inga vigtig» bialtit lAtho
tagna; ock nikr fienden nalkades, tkingrade a% alla Mi^
BtiMenHM I böljan af fö|jMtde åceC samlådcB d^ teyQ^ totn
för siata |(äo^ni Efter några ohotfdliga ölttHflggmgar
dukka de ftt« En del a(^le skydd kos Frankrika; daaiH
dra ecb flesta hes kijsaren»

£ft^ skiget dekide sig swnska hären &t Iti aidor.
RhengrefvMi Otto Lndvig gick åfc Elsas^ ech nir Mem»'
karne trftngde efEer^ deh han förtTiflade om att kn&na Iftr^
svara sig, började han underhandla emförbuadmedFraak*
riki^ men deg d.. 6 Oktober till ator sdknad Ittr ppoto^
stamiska partieC

Hertig BBTnbard bleC genast efter ntkiarlassl «tdri^
ven ur Schwaben och gick died lenmingarna af sin.aab
Hems krigshftr nedåt Mainz. Oordning och ^ndar fdr»»
gingo och följde. Sverge mfigtade ej understödja hoBonk
Frankrike, Kur-Sacbsen, Lttneburg, Bråndeaburg och He»«
sen ville éj. De protestantiska atfiderna antingen mottogo
honom ovilJigl, eller stängde sina portar. Soldatona^drifaar
af nöd, urartade tiU {ändring dch Vildhet; och kertigsny
i alln^nhet öfverseende ined detta fel^ blef det än mera
genom nödvändigheten. Så tillbragte han följande vintera
i trakten kring Frankfurts I Mars 1635 blef bas ntnflaojad
Ull evangeliska förbundot» fältherre; men fick hvarldsn aol*
dater, mynt eller förråder; bvarföre också Gallas och Pic»
colomini i Juni samma år lätt kastade honoar tiHbakaöf!^
var RbeDé Nu Sökte kejNirtBi vinna bodoni fenom anbud
af Franke% men hertigen vägrade. : I stället, hade kan
redan i April (^pnat midfibandliagar med Frankrike^ saoat
Att 4öfte om E!sa& Uti Juli iSi-enade hän sina tropprnr
med de fransyska* Ännu vilfe han dock iaké helt. ecb
kåltet skilja ai§ från Sierge. Men air detllii hnd tåkada

i krig med KQr«^ob«en, och med de fie^ tyska prote-'
rtanterna, ansftg han det alldeles förloradti och (itfiderteck-
nade d. 26 Okt» förbundet med Frai^rike. Han akuHe
med titel af landtgrefve fä. Elsas under franaysk höghet,
samt under kriget 4,000,000, efter freden 150,000 livrés
ärligen, h?aremot ban borde hälla i ffilt 12,000 nuin till
fot och 6,000 till h&st Pä dessa villkor öfverlemnade
aig hertig Bernhard med den har, han anfOrde. Detta var
egentligen ett förräderi; ty haren hade blifvit v&rfvad i
Sverges namn och för Sverges rftkning. Nägra af befälet
gjorde ocksä invändningar; men hertigen lät fängsla en af
de motsägande, och sköt en pistolkula efter en annan:
hvarpä motständet upphörde. Sä förlorade Sverge pä en
gäng betydliga troppar, och mänga skickliga officerare, aä-
som hertigen sjelf, Taupadel, Erlach, och den utmärkte par*-
tigingaren Reinhold von Rosen, hvilken började fördunkla
sjelfva Taupadels rykte. Detta Bernhards företag var myc-
ket förolämpande för Sverge. Ricbelieu fruktade, att Oxen-
stierna skulle i harmen ^luta enskild fred. Denne hade
sä gjort, om kejsaren erbjudit drägliga villkor. Nu mäste
Sverge, oaktadt den lidna förolämpningen, tiga, täla och
hälla sig till Frankrike.

De kejserligas framsteg efter slaget vid Nördlingen
voro snabba. Redan i September var hela Schwaben öf*
versvämmadt; i Oktober Franken, der WUrtzburg, Schvirein-
fart!o(Å Königsbofen föllo. I November hunno de kejser-
liga till Rhen, slogo Hessarna och- iniogo Spejer i början
af följande aret. Efter en läng belägring och svär han-
gersnfld uppgafs ocksä d. 3 Mars 1635 Augsburg, proto*-
atanterioas förnämsta vapenplats uti sydliga Tyskland, och
dk 17 Jan. NQmberg, Gustaf Adolfs ögonsten.

Men mera olycksbringande an alla deasa förlnater var
freden i Prag. Den allmänna förvirringen efter slaget, vid
NOvdlingen var för kurfursten af Sachsen ett godt tillfäUe
att ställa i verket den pian, han länge hyst, att nemligan
slttla fred med kejsaren, aflägsna svenskarna, och upphil^
sig iill hufvudman för alla Tysklands protestanter. Stolt*

bet, beqvSmligbet, ftrelystDad, kärlek till freden, afund mot
S^erge; sådana voro de bevekelsegrunder, hvilka Tid detta
tilifillle ömsevis drefvo kurfursten. Redan förut voro un-
derfaandliDgar emellan honom och kejsaren öppnade iLeut-
merltz; efter Nördlinger-slaget flyttades detillPirna. Kur-
fursten af Sachsen hade alltid lofvat Sverge att icke göra
enskild fred; men nu kunde han ej motstö begflret att pä
engång erhålla betydlig landvinning och visa sig som en-
väldig sakförare ^ för hela protestantiska partiet. Dei^före,
utan att rådf^ga sig med Sverge eller med en enda af
protestanterna, afslöt han d. 23 Nov. beredelsefreden på
följande villkor: »allmän fred och försoning för alla tyska
Bstater och furstar, med undantag af WQrtemberg och
»Pfalts, och dem, som ej omfattade denna fred: allafräm-
»lingar skulle fördrifvas ur riket: för detta ändamål borde
»upprättas en gemensam bär under anförande af kejsaren
»och Kur-Sachsen: ville svenskarna innan d. 25 Febr.
»antaga denna fred och draga sig tillbaka, skulle de i krigs-
»kestnad erhålla 1 million riksdaler: b varom icke med våld
»fördrifvas: Kur-Sachsen behåller Lausitz och får dertill
»Magdeburg åt sin andra kurprins: men fyra byar afom-
»rådet åt sjelfva Kur-Sachsen: Brandenburg får Pommern,
«om det ingår i föreningen, o. s. v.» — Denna afhand-
ling blef sedan bekräftad^ genom en uti Prag formeligen
afdutad fred d. 20 Maj 1635. Den har blifvit mycket
och bittert tadlad; förnämligast att kurfursten öfvergaf sina
bundsförvandter, i synnerhet svenskarna, hvilka flere gånger
Sfven med största uppoffringar räddat hans eget land.
Man ansåg honom ej heller af någon nöd tvungen, ty sän-
debud från Frankrike erbödo bistånd, och gjorde allt för
att hindra den förhastade freden. Likaså tadlade man, att
Kur-Sachsen* egenmägtigt upphäfde sig till hela det prote-
stantiska Tysklands målsman. Äfven väcktes deltagande
för Schlesien. Detta nästan helt och hållet protestantiska
land bad Kur-Sachsen, att religionsfrihet skulle åt detsam-
ma betingas, och Arnheim använde för sådant ändamål allt
Pryxtlis É$r, TU, 5

98 .

-- sitt inflytaiide hos kuifnrsteD, bvilken äfven gaf lofvajMje
svar. Sådant oaktadt blef Scblesien alldeles öfvergifvet och
lemnadt åt kejsarens godtycke; hvaröfver Årnheim så har-
inades, att han genast tog afsked och förklarade dppet^att
han efter en så skändlig fred ej mei^a ville tjena Kur-
Sachsen. Uti den religionsfrihet, som kurfursten betingat
för lutheranerna, hade han ej heller inbegripit de refor-
merta, bvilkas stora skara sålunda blef förbigången. Man
trodde sig bäruti igenkänna, utom kurfurstens ofördrag-
samhet i trosläror, äfven hans gamla ovilja mot pfaltsBka
huset, och dessutom hviskades, att hans öfverhofpredikant,
doktor Hobenegg, fått 10,000 riksdaler af kejsaren, för att
i denna sak och i afseende på Scblesien leda kurfurstens
sinne. Sist anmärktes äfven, att flere af dessa öfverkla-
gade punkter hade af kejsaren blifvit tillaggda efter och i
strid emot beredelsefreden i Pirna; men ändå af kurfur-
sten antagna.

Oaktadt detta allmänna ogillande lät kurfursten öfver
fredens afslutande sjunga: O Gud vi lofve dig I uti alla
sina kyrkor; och långt innan årets slut var freden anta-
gen af nästan hela Tyskland; Brandenburg och Mecklen-
burg de sista. Den ende, som stod qvar på Sverges sida,
var landtgrefven af Hessen, ehuru också han vacklade.

TRETTONDE KAPITLET.

SniXESTÅNDET HED POLEN.

Svårigheten af Sverges belägenhet vid denna tidepankt
ökades ganska mycket derigenom, att det i Gustaf AdolCs
tid afslutade stiUeståndet med Polen just nu gick tillända;
ocb man kunäe med skäl förmoda, att den unge konung
Uladislaus ville begagna Sverges förlägenhet, aamt attkej-

såren skulle göra alH möjligt för att appreta h6nmn och
pok^a stftiKtorns till krig.

Men före slaget tid Nördlingen hade sveiiskarna iéke
gynnerligen o#oat sig öbrer detta förhållande. I anseende
tOl den vanliga oenigheten mellan Polens stfinder och re-
gering, anedgs detta land icke farligt; och svenska rådet
först och stddderna sedermera beslöto att förnya stillestån-
det endagt på det villkor, att tJladislaus afsade sig tittel
dcfa anspråk på Sverge, samt forml^en aftrfldde Lififland
och dessutom nti krigsomkostnader allt, hvad svenskarna
för närvarande i Preussen innehade; om detta afsloges,
botade man med infall både från Liffland och Preussen i)»
Straxt efter detta beslut kom underrättelse om slaget vid
NöTtlUngen^ Fjorton dagar derefter väcktes åter fråga om
Polen. Då rådde Johan Skytte att afstå besittningarne i
Preusaen; men Jakob De la Gardie satte sig ännu der-
emot, och saken uppsköts. Sedermera kommo allt svårare
tidningar om de olyckliga följderna af ofvannämnde slag,
favarförotan minnet af den nyss slutade oroliga riksdagen
1634 hotade. Derjemnte hade fiere års missväxt och nu
nyligen ett fall i stora koppargrnfvan ökat förlägenheten
och undersåtarnes otålighet. Äfven kom underrättelse, att
Uladislaus vunnit betydliga fördelar mot ryssen. Sverge
sökte väl genom en stor be^ickning uppmuntra denne sed-
nare till längre motstånd; men fåfängt. Tsaren slöt fred,
och på villkor, som voro för Polen ganska fördelaktiga.
Också de handlande staterna^ England och Holland, visade
missnöje öfver den tull, hvarmed Sverge genom de såkal-^
lade licenterna betungade deras rörelse på Danzig, Eönigs^
berg och Memel. Äf alla dessa skäl vågade svenska rådet
ej spänna hagen sfi högt som förut. Tvärtemot rikskans^
lérens råd beslöt man att för vinnandet af ett långt stil^
lest&nd afätå preussiska kulten, om Uladislaus å än sida
afstode Liffland och svenska konungatitteln. Till sändebud
vid underhandlingen valdes Per Brahe, Herman Wrangel,

4) Riksark. Riksprot. d. 7 och 46 Juli 4^4.

100

Åke Natt och Dag och Johan Oxenstierna. Förhålhiings-
brefvet yar uppsa,tt af Axel Oxenstierna, bvars råd omba-
den också skulle inhämta och följa i).

Polska hofvet var deremot vid ganska godt lynne.
Stolt Ofyer den fred, som konungen afslutat med ryssen,
och höll pä att sluta med Sverge och Turkiet, slog man
en skådepenning, som föreställde Uladislaus till hftst, och
framför honom tre turkiska och tre svenska män, hvilka
strödde oliveqvistar på vSgen. Modet och ifvern hejdades
dock af polska ständerna, hvilka yttrade fredliga tänkesätt,
och förklarade, »att landets tillgångar voro genom kriget
»mot Ryssland så medtagna, att det ej mägtade bära nya
»rustningar.» Några till och med rådde Uladislaus att
bortlägga svenska konungatitteln, för att undvika hvarje
anledning till ovänskap. Konungen i Danmark deremot
sökte ifrigt reta polackarna och yttrade öfverljudt: »att de
»voro ganska dåraktiga, om de icke iakttoge tillfället att
»af svenskarna utkräfva bämnd.» Han sjelf ämnade iakt-
taga tillfallet att äfven åt sig vinna några fördelar.

Den 14 Jan. 1635 öppnades underhandlingarna uti
den lilla staden Holland ej långt från Elbingen. Svårig-
heter mötte redan vid granskningen af fullmagterna^ i syn-
nerhet de polska. Uladislaus hade nemligen kallat sig
Sverges konung; han hade ej med ett enda ord nämnt
drottning Kristina, likasom hon icke funnits till; han hade
tält om de svenska sändebuden, såsom om sina underså-
lare. Tvisten härom blef så mycket svårare att slita, som
af medlarne endast Brandenburgs och Englands ombud vore
komna, hvilka beggé visade öppet vald för Polen; den förre,
emedan han redan i Tyskland stod i flendtligt förhållande
till Sverge; och den sednare för ofvannämnde tulltvister
samt emedan Uladislaus just då höll' på att fria till en
prinsessa af Pfalts, systerdotter till konungen af England.

4) Riksark. RAdsprot. d. 24 Okt., 26 Nov., 4 och 49 Deo,
4634. Falk. Ax. Oxenstiema till Gabriel Oxenstierpa.
Wismar d. 27 Sept. 4635.

101

Ål dessa orsaker och för att hSmta nya förhållningsbref
bkho öfverlflggiiingarna pä några veckors tid afbrutna.

Det Iftt under tiden illa för Svergé; från Tyskland
endast motgångar; från Danmark hot, och tvetydiga rast-
ningar; från handelss^terna missnöje Öfver svenska tul-
larna; ehuru Oxenstierna genom hjelpsöndningen .1633 i)
sökt vinna Hollands bevågenhet. Sjelfva städerna Danzig
och Königsbesrg förklarade^ att de frivilligt skulle på ett
års tid nedlägga all handel, för att genom licentens för-
mmskning eller till och med försvinnande tvinga Sverge
till eftergift. Men rådet i Stockholm lät ännu icke tvinga
sig. Det beslöt att under Jakob De la Gardie och Len-
nart Torstensson utrusta och till Preussen öfversända en
här af 20,000 man; och då skattmästaren invände brist
på medel, föreslog Gabriel Gustafsson Oxenstierna: }!)attrå-
»det skulle på egen räkning förskjuta pengar, för att så-
»medelst uppehålla verket.» Per Baner tyckte )t>det orätt-
»vist att rådet ensamt skulle 'draga bördan.» Oxenstierna
svarade, »att han, för att freda samvetet, vore färdig lemna
»bort kannan från bordet och kappan från axlarna.» Dess-
utom lofvade de förmögnare af adeln samt biskoparna fri-
villiga bidrag. Då provianten icke förslog, lät man i Ålands
kronoparker' skjuta 100 elgar, hvilka skickades efter åt
Preussen. Medelst dessa och dylika ansträngningar samla-
des medel att rusta och underhålla hären, hvilken 20,000
man stark, vid midsommarstiden seglade Öfver till Preus-
sen t).

Der hade redan i början af Maj nya underhandlingar
blifvit öppnade. Nu hade utom de förra medlarne äfven
franska och holländska sändebud ankommit, hvilka beggQ
försvarade Sverges bästa. Också tycktes det i början likna
sig väl, och man beslöt, att både Uladislaus och Kristina
skulle, dock med ömsesidiga insagor, nyttja svenska konun-

I) Se pag. 43. *

3) Riks ar k. Rädsprot. 4635 d. 48 A pr., d. 8 och 44 Juni,
d. 27 och 28 Aug.

g«tiUe)D ocb sUonda blef det en aidjligbet iiU £1 wder*
bflgMiiingeQ 1 gåog.

Medlande ville nu, iöt att drifva saken till hastigt
slttt, locka ar svenska ombuden bela vidden af deras för-^
bållningsbref; Fransmannen påstod derföre, man vet nvi
mera icke, om det var med sanning eller ej, att ban lite
Stookbolm erbållit full vissbet derom, att sfindebuden vore
befullmäktigade att i yttersta nödfall lemna Preussen emot
blott ett förlängdt stillestfind. öfver detta påstående jblefvo
ombuden försagda. De ansågo ändamälslöst att Idngre neka;
men boppades tillika, att, om Sverge tillkflnnagåfve sitt be*
slut att lemna Preussen och dess tullar, skulle det å ena
sidan visa sitt allvarliga begSr efter fred, ocb å andra si-i-
dan utplåna den ovilja, som handelsstaterna hittills för
preussiske tullarnas skull visat. Straxt i början af under^»
handlingen eller d. 20 Maj förklarade derföre svenskarna,
att de vore färdiga afstå Preussen, om Uladislaus ville af*
scå svenska konungatitteln 1). Detta erkännande gjorde
polackarne mycket öfvermodiga. De trodde svenskarna
hjelplösa, skrämda och beredda till än större medgifvandeot.
Derefter ställde de ock sina fordringar. Uladislaus kom i
början af Juni till Thorn, dit ban samlat betydliga trop*
par. Uti Sverge lät han genom några förledda studenter
utsprida öppna bref 9), hvari ban talte mm sina rättmätiga
»anspråk på Sverges krona; ehuru hertig Earl af Söder-^
»manland och dess son hertig Gustaf Adolf tvungit sven^^-
»skarna till allehanda otillbörliga och våldsamma konunga^
»val, b vilka öfver Sverge nedkallat Guds vrede, krig, hun-
»ger och pest, så att' mången svensk man,^ ja hertig Gu-
»staf Adolf sjelf måst tillsätta lifvet. Desslikes hade under
»denna olagliga öfverhet folket blifvit förtryckt genom mänga
»förut obörda skattebördor, såsom qvamtullen, stora och
»lilla tullen m. m., från bvilka Sverge icke kunde blifva

4) Falk. Ax. Oxenstierna till Gabr. G:son Oxenstierna. Wis-

mar d. 27 Sept. 4635.
^) Biksark. Rådsprot. d. 4 Sept. 463Ö.

/ '

lOS

nbefriadt, fdrrfto det ålererktsde sin rftUmfttiga konung.
»Men i detta fall iofvade Uladislaus dem deras fordna tAI*
»^giieler, samt fuJI trosfrihet.» På svenska sändebudens
redan omnämnda billiga förslag avarade polackarna: »att
»Sverge borde tiH konung antaga Uladislaus, i hvars från*
»▼aro brodern Joban Kasimir skulle förvalta regeringen;
»Uladislai bröder och systrar borde tillfredsställas med Finnn
»land och 'ingermanland; och Kristinas utrustande med
»paraande hemgift öfverlemnas åt Uladislaus. Delta för
»koBongahuset. För polska republiken deremot fordrades
»Preussen, Liffland ooh Estland, bvilka tillkommo ickeko^
»nungen utan republiken Polen, som hade nog krafter att
»försvara dessa sina tillhörigheter.» Svenskarna, harmsna
öfver dylika anspråk, drogo sig tillbaka till Elbingen.
England hotade med krig, men de läto ej skrömma sig.
Uladislaus jemnkade sina fordringar, och lofvade nedlägga
anspråken på Sverge, om Sverge afträdde Liffland och
Preussen; men också detta vägrades, och det såg ut, som
hela fredsunderhandlingen skulle misslyckas. Men nu kom
från Axel Oxenstierna till franska sändebudet skarpa före--
bråeker, att »denne genom utlockande och spridande af
»svenskarnas hemliga förhållningsbref tillfogat dem både
»skada och skymf.» Äfven hotade Oxenstierna: »attderest
»ej fransmannen ifrigt bemödade sig att godtgöra detta sitt
»appförande, skulle Oxenstierna lemna allting i Tyskland
»bandlöst åt kejsaren, för att med odelad kraft vända sig
»met Polen, der Sverge hade mer både att vinna och för-
»lora» i). Tillika anlände vid samma tid De la Gårdie
med sina 20,000 man.

Från detta Ögonblick ändrades tonen hos polska par-^
tiet Brandenburg, som befarade inbrott i sina ost-preus*
siska länder, började ifrigt råda till fred. Jakob De la
Gardies namn var i Polen kändt och fruktadt sedan ryska
och liffländska fälttågen, och då nu polackarna oförmodadt
aågo honom i spetsen för en så betydlig bär, och för sig

4) Falk. Ax. Oxenstierna till Gabr. Gtson Oxenstierna.

104

sjelfva nödyändigheten af gerder och utskrifoingar, föll ge-
nast modet och de rådde Uladislaus att nedstämma sina
fordringar. Svenska regeringen hade äfven å sin sida gif-
vit än mera efter. Den fruktade missnöjen inom landei
och kriget i Tyskland; dessutom visade sig snart pestea
hland De la Gardies troppar. TvSrt emot Oxenstiernas
råd, och Sfven utan hans vetskap, hvilket båda delarna
var ganska sällsynt, beslöt man att lemna bort Sverges
preussiska besittningar och det utan någon krigsersättning
och utan att Uladislaus nedlade sina anspråk, ja utan att
ens erhålla någon riktig fred; utan blott mot ytterligare
stillestånd, hvilket man sålunda med uppoffring af de be-
tydliga preussiska tullarna skulle k^ i). Efter länga
upp- och nedprutningar afslutades ändtligen d. 2 Sept.
ett stillestånd på 26 år. Hnfvudsaktiga villkoren voro:
att både Kristina och Uladislaus skulle föra svenska ko-
nunga-namnet, den sednare dock utan några derpå grun-
dade anspråk; och att Sverge skulle tills vidare behålla
Est- och Liffland, men åt Polen åtérlemna alla besittnin-
garna i Preussen.

Axel Oxenstiernas uppförande uti hela denna sak är
märkvärdigt och visar hans lynne och ställning. Det sy-
nes, som han icke blott af fosterlandskärlek, utan ock af
personlig stolthet ogerna velat bortlemna besittningarna i
Preussen, emedan denna eröfring var ett hedrande minne
af hans konungslige väns tapperhet och af hans egen rå-
dighet och underhandlingskonst. Det var också derföre i
början hans afsigt att draga fredsunderhandlingen pä tiden,
tills Sverge hunnit reda sig ur tyska oväsendet, och kunde
med odelad styrka vända sig mot Polen. Han påstod if-
rigt, »att man på intet villkor borde lemna preussiska
»hamnarna; ty om man blott hölle sig modig och rak,
»skuille Polen nog låta dem fara.» Också utbredde han
sig mycket om de stora inkomster, Sverge hade frän der-
varande tullar, och med hvilka man hittills upprätthållit

4) Riksark. Rådsprot. d. 48 Apr. 4635.

105

fikoior och många ämbetBrerk, bvilka eljest af brist på me-
del skulle bafva förfallit. Några i rådet påstodo, att man
ej hade serdelés stor behållning af Preussen. Andra an-
teckningar deremot saga, att Danzigs tull ensam år 1634
gaf 1,400,000 R:dr, och Oxenstierna påstod, »att alla
»preussiska tullarna tillsammans gåfvo mer j^n halfva Sverge,
»byarföre man också borde försvara dem i det Yttersta» i\
Likväl, då olyckorna i Tyskland hopade sig, medgaf ban^
att Preussen kunde afstås, men blott i nödfall och om
Uiadislaus deremot slutade en pålitlig fred och för sig och
syskon nedlade alla anspråk på Sverges krona ; dock borde
man laga så, att Sverge finge bebålla tullarna ännu ett
år. Sonen Johan Oxenstierna påminde han allvarligen,
att svenska fredsombuden skulle gå försigtigt till vfigaocb
icke låta narra sig att i förtid yppa vidden af sina för-
hållningsbref; och som ban erkflnde sjelf, skref han skarpt
till varning och väckelse också för de andra fredsombu-
den, för h vilkas ögon brefvet möjligtvis kunde komma.

I allmänbet synes, som den mellan Axel Oxenstierna
och Per Brahe stundom dolda, men ständigt hysta afund-
sjukan inverkat också på detta ärende. Per Brabe var
måhända missnöjd att hafva blifvit ställd under Oxenstier-
nas- ledning, hvilket missnöje Ökades genom denne sedna-
res kanske något för stränga bref; hvarföre också Brabe
företog sig att med Oxenstiernas förbigående, vända sig
rakt till regeringen i Stockholm. Oxenstierna deremot, re-
dan förtretad öfver svenska regeringens eftergifvenbet, blef
ännu mera uppbragt, då han såg sig försummad. Så blef
det å ömse s sidor salt i surt Öga. När Oxenstierna ändt-
ligen fick underrättelse om svenska ombudens ofvannämnda
eftergift d. 20 Maj, och om polackarnas derpå följande öf-
vermod, och tillika, att svenska regeringen än mera gifvit
efter och beslutat mecl uppofifring af Preussen köpa stille-

4) Riksark. Rådsprot. d. 26 Nov. 4634. Falk. Ax. Oxen-
Btierna till Gabriel Gustafsson Oxenstierna. Wismar d. 20
Okt, d. 30 Nov. 4635.

t06

sklnd af samma po]ackar, hvilka man förat så ofta be-
segrat, dä utbrast hans missnöje utan återhåll. Ett bref
af den 11 Juli till Johan Oxenstierna börjar sålunda:
»Dei grämer och förtretar mig högligen, att jag måst upp-
»iefva den dag, då mitt folk så hastigt förgätit deras stora
»konungs dygd och höga mod, samt det anseende, han åt
»oss i verlcten förvärfvat, och för hvars bibehållande jag
»alltid och serdeles efter hans död/ idkeligen arbetat, och
»aldrig någon möda eller fara skytt hafver. Mig gör ondt,
»att våra ombud sitt värf så oförsigtigt handtera; enkan-
»nerligen, att du skall vara med derom och således befläcka
»mitt namn, h vilket jag hittills, Gudi lof, uti både danska,
»polska och andra oväsenden bibehållit; så att jag aldrig
»låtit skrämma mig till något, som varit mitt fädernea-
»lands heder och välfärd emot. — Jag hafver ofta varnat
»enskildt och bedt dig med vett och försigtighet men också
»med mod handtera saken; serdeles att ej i otid komma
»framsläppa ndes med innehållet af edra förhållningsbref.
»Om någon i Sverge derom pratat ur skolan, så baden i
»kunnat neka dertill, och icke låta franska sändebuden
»sålunda med svek locka eder tungan ur halsen, och se-
»dan göra der spott och löje af. Gällde det blott edra
»personer, så skulle jag ej bry mig derom; men att bela
»vårt rike och folk derigenom lida förlust och förakt, det
»beklagar jag af hjertat. Kan du och de andra, så sdker
»att bota, hvad feladt är; drager på tiden och om det be-
»höfves, så söker någon förevändning att kunna göra om
»hela afhandlingen. Görer det dock med finhet och fdr-
»stånd och icke såsom en bonde kommer framplumpande i
»ett par stöflar. ' Dig, min son, varnar jag slutligen, att
»aldrig hädanefter uti så flepiga rådslag deltaga» i). Tväniie
dagar efteråt skref han ytterligare om samma sak: »KSre
»Son! Jag skref mitt förra bref med en fars rätt till sin
»son i skarpa ordalag, på det att du skulle visa det för

4) Falk. Axel Oxdnstierna till Joh. Oxenstierna. Magdeburg
d. 44 Juli 4635.

»dina kamrster vid fredsrrerket; ty jag Mrjer, att Adeir^
JHieslaDdets bSsta blifver aå illa värdadt. Laga nti, att
Dsldaiit bättras! Ursskta, förneka, fdrsftkra, att eder me*
»nmg varit annorlunda; att den ej biifvit r&tt fdrstådd;
»att nya föreskrifter kommit, och dylikt! Jag anser tis-
»serligen icke rfttt, att jag såsom far, Uirer dig, min son,
nsädana konstgrepp, dä jag förr borde derifrln varna dig.
»Jag skulle ej heller någonsin vilja, att du i ditt enskilde
»lif deraf begagnade dig, hvarken mot vflnner eller fien-
»der. Men det är bättre, att du begår ett fel, som en^
»skildt rörer dig, än ett, hvaraf hela fäderneslandet lider;
»bäldst i bafven emot eder menniskorj som nyttja samma
»knep och icke på annat satt kunna öfvervinnas.» Jemnte
detta bref hade rikskansleren afsSndt en för alla ombaden
gemensam skrifvelse, förmodligen också i ganska allvar-
samma ordalag. Det blef alltsammans illa upptaget och
lemnadt utan svar. Han skref om igen och b|^arde un-
derrättelser från sin son t), men sju veckor gingo förbi,
utan att han fick ett enda bref från Preussen. Slutligen
mottog han från sin bror Gabriel i Stockholm en skrif-
velse, hvaruti denne nämnde, »att fäderneslandets nöd gjorde
»freden med Polen i det hela angenäm, fast ej alla punk-
»ter deri kunna vara behagliga. Tillika talade han om
»rikskanslerens hårda skrifvelse till fredsombuden, och att
»den blifvit illa upptagen; hvarföre Gabriel rådde honom,
»att med ett bref i mildare ordalag ställa ombuden till-
»freds.» Rikskansleren svarade: »Att mitt bref förtrutit
»en och annan blai^ ombuden, kan jag fuller förstå, ty
»sanningen är ofta bård att böra. Men sanning bar jag
Nskrifvit, och kan försvara h varje ord, oflri de vilja anklaga
»mig inför regeringen, eller inför regeringen och rådet, el-
»ler om icke sådant är nog, inför ständerna, samt låta
»trycka sjelfva min skrifvelse» De visste, att idet var jag,
»0om uppsatt deras förhållningsbref och sjelfva fredspunk^

4) Falk. Ax. Ocenstierna till Jofa. Oxenstierna. Nienburg d.
27 Aug. 4635,

»toniay och att detta allt biifvit af eder atadtotadt. De
nhade ock regeringens befallning att böra mitt råd* Ockaå
»ber jag handterat dessa polske saker sä Iftnge, alt jag kan
»dem såsom ett Fader vår; då ingen af fredsombuden förut
sderom hört ett enda ord. Jag tycker derföre, att i denna
Mak hade grefve Per af mig vftl kunnat hålla till godo
»ett ord eller par. Herman Wrangel ftr och vill Vara en
»blott soldat och kan ej styra . för en sådan underhandling.
»Vår svåger Åke Axelsson har jag såsom förmyndare, ja
»val som en far vårdat; och mot min son Johan vet jag
»val, huru jag min faderliga rätt bruka skall. De hade
»derföre alla fyra bort taga mina ord till efterrättelse och
»icke till förargelse. Om de också laggt hat på min per-
»8on, så hade de likväl icke derföre bort försumma fäder-
»neslandets tjenst. Men nu hafva de i sex. veckors tid
»lemnat mig utan den ringaste underrättelse. Jag vet ej,
»huru det går? Om fred slutes eller ej? Om det i Preus-
»sen varande svenska krigsfolket kommer hit, och på bvad
»väg? Om polska tropparna gå till kejsaren eller ej? Om
»detta och mycket dylikt, hvilket dock för fäder neslandeto
»bästa är mig nödigt att veta, känner jag ej mer, än bvad
»jag ryktesvis från tyska hofven och ' preussiska handels-
»bref kunnat förnimma. Ar man missnöjd, må man tala
»mig till, men icke så otillbörligen försumma fäderneslan-
»dets välfärd. — Att i mildrade ordalag ursäkta mig, som
»min broder råder, dertill ha f ver jag inga skäl. Jag ser
»nog, att enighet göres oss behof; har också och skall mig
»derom städse vinlägga; men att göra svart till hvitt, det
»står mig icke an. I ^itt enskilda lif skall jag ingen
»förtörna; men i det som länder min drottning och mitt
»fädernesland till gagn eller skada, der hvarken kan eller
»vill jag någonting fördölja. Att fältherren 1), min gamle
»broder och vän, också blifvit missnöjd öfver mitt bref,
»det undrar jag på, ty jag visste ej, att han i denna un- i

4) Med denna tittel betecknades alltid rikets marsk, som nu
var Jakob De la Gardie.

109

wJerfaandliDg deltagit, och hafver mot honom aldrig, menat
sett enda ord. Meo, om han varit med derom, så kan
ijag det icke hjelpa; ty jag har sett på saken och icke
apå personen. — Hvad slutligen sjelfva freden betrftffiir,
Må heder jag min broder Vara öfvertygad derom, att den
m och för sig sjelf icke misshagar mig, ty han är oss
»både nödig och nyttig, baldst nflr vi sjelfva icke sakerna
»med manligare beslutsamhet handtera. Men det, som grå-
»mer mig. Sr, att vårt folk så uppenbart inför hela verl-
»den visat klenmodighet och ett alltför ifrigt begår efter
»fred. Jag marker, att det s&tt, hvarpå salig konungen
»och jag fattade våra beslut, nu mera icke följes; och ef-
»ter mina råd misshaga, så skall jag dermed icke så ofta
»besvara. På Ämbetets vagnar kan jäg dem icke alldeles
»underlåta, dock skola de hädanefter icke så hoptals komma.
»Gerna önskade jag dem alldeles slippa, och att i måtten
»akicka bit ut andra, de der saken bättre förstå, an jag.
»Derföre beder jag dig bos regeringen anmäla, det jagön-
»skar, att en annan måtte blifva hit i mitt ställe utskic-
»kad, och försäkrar jag, att du dermed gör mig den största
»tjenst, som en broder göra kan» i). — Rädsherrarna tego
och talte hans brummande. Men oaktadt brodern skref
ocb bad honom för inbördes sändas skull dölja «tt mias«-
nöje öfver den preussiska freden, förekommer dock ofta
både i bref ocb rådsprotokoller hans klagan, »att Preus*
»sen och dess indragtiga tullar voro borta, och med dem
»nkets halfva magt.»

4) Falk. Ax. Oxenstierna till Gabr.. 6:son Oxenstierna. Wis*
mar d. 27 Sept. 4635. Stralsund d. 24 Nov. 4635.

tio

PJORTOITOE KAPITLET.

FÖRBUNDET MED FRANKRIKE.

Frankrike styrdes ännu af kardinal Richelieu. Denne
statsman och Oxenstierna hade i afseende på Tyskland tTänne
geftiensamma syftemål. Först att hindra kejsaren från all-
mänt och uteslutande herravälde öfver hela nämnde land;
ty om alla dessa stater sammansmälte till en enda, skulle
ingen annan uti Europa kunna göra den motstånd. För
att hindra detta, bemödade sig både Sverge och Frankrike
att mot kejsaren uppreta alla serskilda furstar, stater och
folk. För detta ändamål använde man stundom saligbets-
lärans namn: »tyskarna borde ,nemligen akta sin samvets-
»frihet för katolikernas förtryck,» detta var Sverges språk.
Stundom använde man den medborgerliga frihetens namn,
och uppmanade ständerna »att icke låta kufva sig af kej-
»såren, icke låta beröfva sig sin frihet» o. s. v., detta var
både Sverges och Frankrikes språk. Tyskarne lyssnade
dertill, och så lockades sachsare, hessare, wttrtembergare,
bäjrare till oenighet sins emellan och till oenighet med kej*
såren, på det hvar och en skuHe, som det hette, »försvara
»sin sjelfständighet.» Genom v^restfaliska freden stadfästa-
des äfven de serskilda tyska ständernas nästan fullkomliga
oafhängighet; hvilket just Frankrike och Sverge hemligen
önskat och befordrat såsom varande Tysklands söndring
och svaghet. — Det andra gemensamma syftemålet var att
under den villervalla, som i Tyskland genom dessa hvälf-
ningar förorsakades, rycka till sig en eller annan del af
detta land fåsom ersättning för alla de uppoflEringar, man
gjort för att, som det hette, försvara Tysklands friheU
Sverge ville hafva Pommern och kanske ännu något mer;
Frankrike ville hafva Lothringen, och om möjligt hela ven-
stra rhenstranden. I början hade Frankrike föga utsigter.
ty Gustaf Adolf twh Axel Oxenstierna efter hvarandra

mte drifva spelet uteftlutande för Sverges rakning och
hindra Frankrike från allt närmare deltagande deri; och
deras bemödande understöddes af svenska yapnens fortfa«-
rande lycka. Ricbelieu hade derföre i hemlighet sökt ge-
nom Wallenstein eller genom Danmark bilda i Tyskland
ett tredje parti, för att sålunda komma i tillfälle att för-
svaga syenskarhas inflytande och sjelf mera omedelbart
blanda sig i spelet. Men slaget vid Nördlingen ändrade
pä en gång förhållandet. Sverge, öfvergifvet af tyska
bundsförvandterna, kunde ej längre ensamt försvara sin
ställning, och Oxenstierna måste ofördröjligen inbjuda Franka
rike till det deltagande i tyska kriget, h vilket han förut
på allt sätt velat afböja. Strazt efter nederlaget öppnade
han för fransmännen Filipsburgs fästning, samt föreslog
Ricbelieu att åt I^ankrike öfverlemna hela vestra Tysk-
land med dess nu af Sverge innehafda fästningar till We<-
88r, eller ända till Elbe, om Frankrike ville lemna Sverge
fria bänder pä östra sidan om £lbe, och dertill 1 millicm
livrés årligen. Vi hafva ej fannit antecknadt, hvad Ri*-
ehelieu svarade, och han behöfde knappt svara; ty redan
i början af September 1634 öfverlemnade sig största de«-
len af Elsas frivilligt i hans händer; och mänga af evan-
geliska förbundets stater slöto i Oktober samma år förbund
med Frankrike i stället för med Sverge. Ricbelieu tyckte,
att han nu mera icke var i serdeles stort bebof af sist-
nämnde land; och när derföre Hugo.Grotius i början af
1635 kom som svenskt sändebud till Paris, kunde han
ingenting uträtta. Då beslöt rikskansleren att sjelf fara
dit. Med ett sällskap af 200 personer anträdde han i
April 1635 resan från Strassburg öfver Lothringen till
Compiégne, der hofvet vistades och dit Oxenstierna anlände
d. 26 April. Han hade öfverallt bhfvit med utmärkta he-
dersbetygelser mottagen; så äfven bär. Han och hans säll-
skap under höl los pä konungens bekostnad och uppassades
af dess betjening. Sedan han besökt konungen och drott-
ningen, begaf han sig till Ricbelieu. Enligt hvad man i
fprväg öfyerenskommit, skulle kardinalen såsom värd lemna

112

högra habden åt OiLettstierna. Hati erböd deH äfVea, men
då Oxenstierna gjorde eH åtbörd, som liknade afböjasde
höflighet, intog kardinalen genast högra sidan. De samtal-
lade i tre timmar pä latin^ men den gången blott om lik-
gilltiga fimnen. Dagen derpå kom Uicbeliea till Oxen»*
stierna och då börjades och fullbordades pä en gång bela
underhandlingen, så att redan på tredje dagen eller den
28 April förbundet blef underskrifvet. Det innehöll huf-
Tudsakligen: »att ingendera skulle göra fred med kejsaren
»utan den andres samtycke och skadeersättning; fri reli-
»gionsöfniog åt Tysklands katoliker; både Sverge och Frank-
»rike skulle mot kejsaren försvara tyska statemas oafhan*-
»gighet; Frankrike skulle åt Sverge tillhandahålla Mainz,
»Worms och nägra kringliggande orter samt betala under-
»hållspenningar till ett belopp^ som framdeles borde nårmare
»bestämmas.» Dagen derpå tog Oxenstierna afskéd af ko-
nungen och drottningen, och erhöll dervid en gulddosa med
konungens porträtt och rika diamanter, samt en golddia-
mantring, värderad till 10 eller 12,000 riksdaler. Bi*
chelieu ville ej underlåta att göra Oxenstierna afskedsbe-
sök, ehuru det var motbjudande för hans stolthet. Han
låtsade derföre vara stadd på en resa, och af denna orsak
klädd i stöflor, h vilket den tiden ansågs vara mindre höf-
ligt, kom han i förbifarten upp till Oxenstierna. Denne
låtsade ej märka förhällandet, ej heller åtskilligt annat så
vid underhandlingen, som i Richelieus uppförande för Öf-
>'i8^s ^y det var för Sverges anseende i Tyskland ganska
vigtigt, att det hettes vara nära och godt förstånd mellan
denna krona och Frankrike. Den 30 April lemnade han
Compiégne och for till Hugo Grolius i Paris,. der bans bo-
ning ständigt omgafs af folk, som voro nyfikna att se den
store rikskansleren. Frän Paris for han öfver Dieppe sjö-
vägen till Holland, der han inför General-Staterna vidlyf-
tigt utvecklade Sverges afsigter, »berömde hollandarnes ihär-
»dighet mot Spanien; men bad dem också bidraga till för-
»svarandet af Tysklands frihet; ty om hela detta land
»komme tillsammans i ett rike, skalle det fOr grannarna

113

x^lifra farligt.» HoUflndarne, som trodde, att det var förbi
med Sverges inflytande i Tyskland, undandrogo sig allt
näfmare deltagande, och med ntmttrkta bedersbevisningar
men ingen yannen fdrdel begaf sig Oxenstierna derifrån
tili Tyskland igen.

Det med Frankrike afslatade förbundet blef icke på
ram och tid stadfästadt. Sverge ville så Iflnge som möj-
ligt hålla vägen Öppen till enskild fred. Medan Sverges
sak ansågs förk)rad, och Sachsen och Österrike erbödo det-
samma endast nesliga och nftstan oantagliga villkor, visade
sig också Richelieu ganska likgilltig. Men i slutet af året,
sedan Baner vunnit slaget vid Dömitz och några andra
fördelar, och då Sachsen erböd antagligare villkor, blef
Richelieu orolig, och bprjade ifrigt yrka på förbundets
stadfästande samt lofva rundeligt biträde. Svenska rege-
ringen genomskådade Ifltt afsigten att så länge som möj-
ligt på bekostnad af svenskt blod föra kriget; men sjelf
i lugn draga fördelarna deraf. »Dock hoppas jagi», skref
Oxenstierna, »att medan han sålunda vill fiska uti grum-
»ligt vatten, skall han sjelf råka deri öfver dronen; så
»att han ej lätt skall återigen komma derutur» i). Så
gick det äfven. Innan kort blef Frankrike sjelft inveck-
ladt i striden. Men det var dock först i Maj 1637 och
sedan alla utsigter till fred försvunnit, som svenska rege-
ringen stadfästade ofvannämnde förbund s).

4) Falk. A. Oxenstierna till Gabr. Glson Oxenstierna. Wis^

mar d. 2 April 4636.
t) Riksark. Rådsprot. den 22 Januari 4636 och d. 49 Ma|

4637.

114

PEMTOIVDE KAPITLET.

FREDSUNDERHANDLINGARNA 0€H OXENSTIERNAS SISTA

ÄR UTI TYSKLAND.

Då OxeDStierna frän Fraokrike återkom till Ty6k->
land, blef det vigtigaste föremålet för bans bemödande atl
reda Sverge ur det invecklade förhållande, hvari det råkal
genom den, förut omnämnda pragerfreden. Härvid bör
Kur-Sacbsens uppförande nfirmare betraktas. Före slaget
vid Nördlingen hade Oxenstierna och evangeliska förban-
det flere gånger föreställt kurfursten^ att hela protestanti'^
ska partiet borde gemensamt företaga en allmän freds*-
underhandling; men förgäfves. Kur-Sachsen var Sverges
bundsförvandt, och af svenska vapnen inom tre år tre
gånger räddadt från kejsarens härjningar. Detta oaktadt,
så snart lyckan blef svenskarna vidrig, skyndade kurfur-
sten att öfvergifva dem, och slöt fred till sin enskilda för-
del och med åsidosättande af alla sina bundsförvandter, i
synnerhet af Sverge. Ät detta rike betingades btott en
million ril^aler i krigskostnader, och äfven detta endast
i faänilelse svenskaroa ville erkänna freden och godvilligt
aftåga; i motsatt fall skulle de af kejsaren och Kur-Sacb-
sen genast ur Tyskland fördrifvas. Detta Kur-Sachaens
uppförande var för svenskarna ganska förolämpande, icke
blott genom lumpenheten af det erbjudna skadeståndet,
iitan ock genom öfvermod; ty kurfursten hade oombedd
upphäft sig till icke blott fullmyndigt ombud, utan helt
och hållet till en förmyndare för Sverge, hvilket land
skulle antaga och lyda hans med fienden uppgjorda vill-
kor. Dertill kom ett lika stötande öfvermod hos kejsaren,
hvilken nu mera ansåg det under sin värdighet, att sjelf
underhandla med svenskarna; utan fordrade, att de skulle
vända sig till kurfursten. Icke ens åt denne lemnade
Ferdinand någon fullmagt, utan förbehöll sig att framde-

I»

\t6 stodfésta «ihr ej, bvMl enwUan Kur^Sacbseii oeh Sverge
kunde blifTa (tfyereoskoBmet.

Redan uti Härs niåiiad 1635' hade svenska rådet
%M rikskansleren i uppdrag att sluta fred med kejsaren.
Det lemnades bonom dervid temligen stor frihet att gara
och låta, som honom häst syntes. Rådet yttrade hlott,
att han haldst borde söka ersättning uti land, eller om
det ej lyckades, uti penningar. Om slutligen intet akade*
ståfid kunde erhållas, skulle han nöja sig med en heder-
lig fred i). Detta var under vintern 1635. Men sedan i
Maj månad den för Sverge skymfliga pragerfrede^ htifvit
afeltttad, tycktes det som både svenska regeringen och
Oxenstierna någon tid varit rådvilla, häldst stilleståndat
med Polen ännu icke var förnyadt. När derföre Sachsen
miderrättede Oxenstierna om pragerfreden, började denne
först anföra en hop klagomål öfver kurfurstens uppförand»;
mea dä härmed ingenting kunde uträttas, hrågade han
ändtlig^n (d. 31 Aug.), om kurfursten »kunde gifva nå^
»got förslag, huru man borde företaga saken till erhållande
»af en fullkomlig fred; samt tillika, om kurfursten vore
uaf kejsaren befuUmägtigad att underhandla med Svergej^
Härtill svarade kurfursten: joatt han icke kunde inlåta aig
»i svaromål på någondera frågan, förrän svenskarna utan
»n§gon slags fiendtligbet eller plundring utrymt alla läih-
»der omkring Elben och utfäst sig att genast lemna faeda
»Tyskland. Om Oxenstierna ville å Sverges vägnar lofva
»och låta verkställa detta, så försäkrade kurfursten,, i en«
»ligbel med pragerfreden och ägande fuUmagt, att b varken
»det romerska riket eller hans majestät kejsaren skulle på
»hennes kongliga värde af Sverge eller några dess tjenare
»hämnas eller straffa, b vad dem emellan sig tilldragit hadck»
— 4^tt enligt dessa villkor i förväg och blott på kurfurf
stens ord, samt utan att hafva åt Sverge betingat någon
fördel, icke ens säkerhet om fred, .öfvergifva allt, hvad
svenskarna i Tyskland ännu innehade, d. v. s. större de^

ILI 9f

4) Riksark. Rådsprot. d. 48 Mars ^635.

116

len af norra TyskYand med fleredeas fOmSmata fåstnin-
gar; detta öfverensstAmde ingalunda med Oxenstiernas lynne.
Sjelfva ordalagen i brefvet voro stötande. Kristina kalla*
des ej mer KongL Maj. 4, utan blott KongL Värde} och
likasom svenskarna varit tyska unders! tare, hette det, att
kejsaren lofvade icke straffa dem för deltagandet i tyska
kriget. Detta måste Oxenstierna Ifisa och smdlta. Han
^v&fde emellertid harmen och skickade å sin sida ett för-
slag till fred. De tvistiga punkterna voro deri sålunda
afihttade: l:o »alla oförrätter, skador m. m. blifva å Ömse
»sidor förlåtna och glömda, icke blott mellan staterna, utan
»ock mellan enskilda. 2:o Sverge får penningar i krigs-
»omkostnad, och tills dessa betalas, några sjöstader i pant.
»3:o Hfirens fordringar betalas af Tyskland. 4:o Kejsaren
»stadfäster freden. 5:o Sverge lemnar alla eröfrade kano-
»ner.» — Kurfurstens svar innehöll: »l:o att allmfln för-
»låtelse lemnas blott med de i pragerfreden föreskrifna in-
»skrankningar. 2:o Ehuru kurfursten ej var förpligtad
»dertill, lofvade han att efter yttersta förmåga söka Öfver-
»tala evangeliska ständerna att inom fyra eller fem år
»betala 'Sverge en million riksdaler. d:o Hflrens fordrin-
»gar kftnner ej kurfursten, kan alltså icke yttra sig derom.
»4:o Kejsarens stadftstelse innefattas redan i pragerfreden;
»till öfverflöd vill kurfursten med egen hand och sigill på
»kojsarens och dess bundsförvandters vägnar lofva, att i
»glömska begrafva allt, hvad Sterges ministrar och härar
»sedan 1630 begått.» -^ Således fordrade kurfursten, att
Sverge skulle Öfvergifva sina bundsförvandter, sin här och
alla sina^eröfringar; hvaremot han icke lofvade att an-
skaffa utan blott att söka anskaffa en million riksdalar;
och' ytterligare skulle denna fred af Sverge antagas pä.
karfurstens ord, utan kejsarens stadfästelse. Slutligen voro
äfven nu ordalagen så ställda, som skulle Sverge genom
sitt deltagande i kriget hafva begått ett brott, som be-
höfde genom ^rskildt fredsvillkor begrafvas i glömda. Oxen*'
stierna, i hopp att på annan väg komma genare till må-
let, sände den 17 Sept. ett serskildt ombud till kejsaren

■

med fredsförslag. Kejsaren bevärdigade icke Oxenstierna
med omedelbart svar; men i dess stålie framförde kurfur*
flten från honom den hälsning, att han endast beviljade
srenskarna fritt af tåg; och ingenting mer.

Under hela denna tid trängde kurfursten allt nftr-
fflare in pä svenska hären, så att denna för att undvika
öppet krig måste draga sig tillbaka. På samma gång ut-
färdade han till alla uti svenska hären varande tyskar oppai
kungörelser, hvari de uppmanades att öfvergifva främlin-
garna och återvända till egna furstar samt derigenom för-
skaffa fred åt eget fädernesland. Dessa bref blefvo ej utan
verkan. Många öfvergåfvo svenskarna; andra började un-
derhandla med Sachsen; nästan alla voro mer eller min-
dre missnöjda. Uti Magdeburg, der Oxenstierna vistades,
uppstod ett myteri, så att han sjelf blef af sina soldater
formligen tillfångatagen, fast sedermera af Baner befriad,
såsom vi framdeles skola berätta. Som emellertid sachsi-
ska hären nalkades, och kejserliga troppar hotade Pommern,
begaf sig Oxenstierna i slutet af September från Magde-
barg till Stettin, derunder lifligt förföljd af kejserliga ge-
aerakn Marazini. Denna Oxenstiernas afresa förklarade
kurfursten som afbrott i underhandlingen; ehuru rikskans-
leren efterlemnat ombud och dessutom underrättelse, hvart
han farit; och ehuru Johan Baner ifrigt och till och med
ödmjukt yrkade på fredsunderhandlingens fortsättande. Men
händelsen var, att kejsaren och äfvenså konungen i Polen
skickat betydliga hjelptroppar, så att kurfursten ansåg det
vara ganska lätt att; fördrifva svenskarna. Den 6 Nov.
gaf han derföre sitt sista utlåtande. Alla de förra punk-
terna vidböllos, utom att han nu lofvade två och en half
million riksdaler, dock med många afdrag och föga säker-
het. Men samma dag, som han afi^ickade detta bref, ut-
filirdade han också åt sin fältherre äaudis befallning att
med våkl drifva undan svenskarna, en befallning, som han
sjelf och samtiden kallade Blodsordema»

Oxenstierna, som länge förutsett denna utgång, hade
befallt Baner att i sådan händelse icke längre låta drifva

118

•ig tillbaka, utan m(tta iråkl med väid. Tillika skref han
till karfnrsten ett ganska allvareamt bre^ ocb" gjorde ho-
nom ansYarig för det nya krig, och för all den bloddut^
gjutelse och allt det elände, som af ktuforstens visade
obillighet hädanefter kttnde förorsakas. Sålunda brast det
fSiiiäriande kriget åter löst.

Om dessa förhållanden skref Oxenstierna till de hem-
maTarande sålnnda: »Knrfurstens falskhet och elakhet bin-
)»drar Sverge från att med heder ernå den fred, som det
seå väl behöfver. Han skymfar och bespottar oss, och
vtringar oss att taga till vapen, så framt vi ej såsom
i»föraktliga vanvettingar vilja förlöpa alltsammans oeh låta
»hela verldei^ skämma ut oss, hvilket jag hoppas, ingen
»ärlig svensk vill lida i). Ty skola vi hSrut, sä är bättre
iMitt efter manligt försvar hlifva med våld fördrifne, hvä'
»ket kan hända ähren de tappraste folk, än att handlöst
»och fegt ^vergifva alla sina fördelar.» Men regeringen i
Sverge, hvilken skulle skaffa medel till krigets underhål-'
lande^ var icke så beslutsam. Salvius lät uti rådet förstå,
»att Axel Oxenstierna skulle af stolthet faäldre dö än ingå
»en mindre hederlig, dock för riket nu nödvändig, fred.»
Kurfursten af Sachsen lät också hos svenska rådet anklaga
hkskanaleren, såsom den der hindrade freden* Dock var
största delen af rådet ännu på Oxenstiernas sida; men de
fruktade riksdagen. Den blef ^mmankallad, och icke utan
oro. Adeln med Per Brahe i spetsen vägrade att g(k*a
flera up|x>ffringar af sina privilegier. Bönderna, serdele»
från Snåland och Nerke, knorrade högt, b^rde nedsatt-'
niog i skatterna, hotade att eljest gå hem, och kallade
dém, tom understödde regeringen för herrehyllare Ow s. v.
R&det ville, att Joh. 'Skytte, hvilken ansågs företrädesvis
vfra en folkets man, skulle gå ned till bönderna och lugna
dem; men han undandrog sig. Bönderna blefvo då up|>-
kallade i rådet och varnada Äfven gingo Per Baner och

4) Falk. Ane} Oxenstierna till Gabr. Göstafesxm Oxenstierna^
Wismar d. 20 Oktober 4630.

£l8s Fleming ned till deriis samlingsrum; och med bitrOde
af dalkarlarna, hvilka understödde regeringen, lyckades del
att med någon eftergift ställa allmogen tillfreds ocb hfilla
verket tillsammans i). Riksdagsbeslutet blef, »att stan-
xKierna ansågo både osäkert och emot S?erges höghet stri»
jodande att underhandla med kejsarens undersåte, kurfur-*
vsten i stälfot för med kejsaren sjelf; stdnderna fordrade ut-
»tryckligen en hederlig och säker fred. Men om fienden
»fortfore med nesliga och osäkra villkor, då tillbjuda sig
Slutänderna att våga lif, blod och egodelar, tills Gud fdr*-
»länar en fred, som Sverges höghet likmätig är. Och
»slutligen, emedan en ringa tillfällighet lätt kan förändra
>;ett långt rådslag, derföre lemna ständerna ät regeringens
»bögförnuftigare omdöme att häri göra och låta, hvad ri-
»keto väl och omständigheterna fordra.» . — Ehuru rege-
ringen lyckats öfvertala ständerna till detta högännta be-
slut, vacklade den likväl sjelf, och befallde Oxenstierna
söka fred, äfven om ingen ersättning erhölles; till och med
utan kejsarens (»nedelbara deltagande och blott på försäk-
ran af båda kurfurstarna af Brandenburg och Sachaen.
Detta var i Axel Oxenstiernas ögon en klenmodighet, som
han ej kunde fördraga. »Jag fruktar», skref hs^i tillbena,
»att en sådan fred icke blifver långvarig, och att kriget
»sedermera snart blåser öfver till Sverge. Dock ^kall jag
»följa edra föreskrifter och famla efter freden, i ljus och i
»mörker. Gud gifve lycka att få honom fatt, och seder-
»mera snart slut på mina dagar, sedan jag måste se, att
»alla de manliga rådslag, som> hittills med Sverges ära
»förde blifvit, nu mera hafva tagit en ända»ft). Man hade.
tillika från Sverge underrättat honom om Salvii ord an-
gående hans étoUket och obenäffenhet för fred, samt om
Eur-Sachsens klagpmå} m. m. »Min stolthet», svarar Oxen^
stierna, »är att sluta en hederlig fred, och att resa, men

4) Riks ark. Rådsprot. från den 26 Okt. till den 44 Nov.

4635.
3) Falk. Axel OziAstxenia m Gabriel Gustoii. Oxfnstieraa.

Stralsund d. U Nov. 4635.

120

»icke rymma från Tyskland. Jag Sr eljest af detta utri-
x>ke8 vSsendet så mfttt, att jag önskar förlossas derifrån
»icke allenast med lifvet, utan ock genom döden, om det
»ej på annat sätt ske kan. Allt medan jag vistats hftr-
»ute, hafver jag varit en trSl, och likvSl förföljd och af-
»undad af både vänner och fiender; utsatt för arbete, plå-
»gor och anfall mot både ära och lif. Men allt hafver
)xlock varit ett intet emot den förtret, jag dessa sista ti*
»derna måst utstå, sedan nöd och förakt kommit mig ända
»inpå kläderna. Jag måste dock tiga och tåla, om jag ej
»skall störta fäderneslandet i än större olyckor. Härtill
»kommer Önskan att befrias från min långa, nu tioåriga,
»landsflykt, och förr än jag dör, få återse mitt fädernes-
»land och hugna mig af vänner, hustru och barn. Men,
>x>m vi icke kämpa oss till en säker och hederlig fred, så
»få vi, icke blott spott och spe, utan ock kriget snart ef-
»ter oss in i Sverge. — Jag hör, att danska sändebudet
»i Stockholm har till Köpenhamn ihberättat, huru i aren
»så ledsne vid kriget, att i, på hvad villkor som häldst,
»önsken komma derifrån. Jag beder dig, min bror, att så
»mycket som möjligt varna från sådant fegt tal och upp*
»muntra vårt folk, och i synnerhet våra medbröder uti
»rådot, att häldre om vårt fädernesland alltid och allestd-
»des tala högt och modigt såsom andra högsinnade folk.
»Det oss felar, böra vi rätta, men dock dölja och för verl-
»den visa friskt mod; deri består rikets både anseende och
»välfärd. Jag litar på dig, min broder, på marsken 1)
»och flera vänner, att i häruti ifrigt och samdrägtigt be-
»främjen fäderneslandets bästa» t).

Emellertid gick det ånyo påbegynta kriget helt an*
norlunda, än kejsaren och kurfursten väntat. Inom tre
veckor efter dess utbrott hade sachsarna lidit flera förlu-
ster och deribland det icke obetydliga nederlaget vid Dö-

4) Jakob De la Gardie.

2) Falk. Axel Oxesstienia till Gabr. Gustafsson Oxemtienuu
Wismar d. 34 Dec. 4635 och 29 Mars 4636.

121

mifz. EnwdaQ bflrapna vande sig uppåt Mecklenburg, blefyo
delta landets båda bertigar ganska ifriga att genom allmän
fred förekomma härjandet af deras besittningar. Hertig
Adolf Fredrik åtog sig derfflre det svåra medlarevärfvet.
Fyra serskiWa gånger for han under November och De-
cember månader fram och tillbaka mellan kurfursten och
rikskansleren. Genom den oväntade motgången hade den
förre blifvit mera eftergifvande; den ena tvistepunkten ef-
ter den andra sammanjemnkades, och slutligen återstodo
för beredelsefreden oafgjorda blott frågorna om svenska hä-
rens aftågande och om försoning för alla protestanter, hvil-
ken sednare Oxenstierna fordrade, men Kur-Sachsen väg-
rade. Till den la Januari 1636 utsattes dock ett möte
för fredens fullkomliga och allsidiga afelulande; och många
hoppades en. snar och lycklig utgång pä det olycks-
bringande kriget. Men kejserliga hofvet fortfor att med
stötande öfvermod icke vilja underhandla med Sverge, och
då det sent omsider gaf kurfursten ordentlig fullmagt' der-
tin, nämndes i brefvet endast Sverges krona, men ej drott-
ning Kristina; detta påtagligen för att gifva stöd åt Ula-
dislai anspråk på Sverge. Om det utsatta fredsmötet hör-
des också från Wien icke ett enda ord: man sade, att
k^saren såge det ogerna, såsom ett nytt tillfälle för pro-
testanterna att förena sig inbördes och med främmande
magter. Äfven kurfursten af Sachsen repade återigen mod
och blef både förtretlig och obillig. För det utlysta mötet
gjordes ingenting. Då kurfursten skref om svenskarnas
deltagande i trettioåra-kriget, det 'deltagande, hvarigenom
han sjelf blifvit räddad, skedde det under namn af den
oro^ som efter mo i Tyskland uppstått, likasom der förut
skulle hafva varit lugn. Då Oxenstierna hade om Gustaf
Adolf skrifvit hmungen i Sverge, ärorik i åminnelse, ut-
slrök kurfursten dessa sednare ord och satte i deras ställe:
förra kofiungen af Sverge. Oxenstierna måste åter för
fredens skull qväfva sin barm och tiga.- Men kurfursten
fortfor desautom att envist yrka, att svenskarna redan före
det utsatta mötet, och endast på kurfurstens ord, utan
Frjfaiellt Ber. Vlf. 5

någon annan aäkerbcAy «kuUe frivilligt atskeda aJLn$ trop-
par och utrymma alla länder och fAsten, som det i Tysk*
land innehade^ undantagande några af ^jöhamnarna. Detta
förslag att sålunda före freden afvApna Sver^ och binda
dess hflnder afidog Oxeyastierna såsom obilligt, och inför
regering och folk oförsvarligt. Skriftvexlingen blef åayo
bitter. Baner hade också drifvit u^adan kurfurstens trop-
par och härjade nu rysligt uti sjelfva Sachsen, bvarigenom
oviljan än mera ökades. Danmark äggade kurfursten» och
Ridbelieu stämplade på alla sidor att hindra freden. Då
nu uti Februari också Brandenburg förklarade Sverge krig,
växte sachsiska kurfurstens mod och hans kungörelser mot
svenskarna fylldes af skymfande bitterhet »Till freden»,
skrifver Oxenstierna, »är nu mera ii^tet hopp. Kurfursten
»tager inga skäl; hans mot oss utgångna Öppna bref visa
»endast förbittring och illvilja. Han är förstockad, som
»Farao. Jag tror säkerligen, han likaledes går sitt förderf
»till mötes» i). Sedan förmanade Oxenstierna rådet till
manhaftighet »Den, som söker fred», skref han, »måste
»först och med kraft taga svärdet i handen. Hade salig
»konungen det icke gjort, så hade Sverge ej stått, dar det
»nu står. Gören i likaledes, så beböfven i icke tvifla om
»en god fred. Gören i annorlunda, så följer deraf hvad
»redan följt, neml. förakt för oss, och dylika skamliga för-
»slag, som kurfursten af Sacbsen, enf sådan dryckesbult
»och medelmåttig berre, understått sig att tillbjuda virt
»fädernesland» 2).

Sedaj;! alla förjbpppningar tiU fred voro försvunsui,
mottog Oxenstierna Frankrikes anbud och afslutade d. 1
April med detta rika en närmare bestämning af det förra
förbundet

4) Falk. Ax. OxensUema tiU Gabr. G'jum Oxenstieroa. Wis-

mar den 6 Mars 4636. ' ^

*tl) 9^\k. Ax. Oxenstierna till Grfbr. Gisön Oxenstierna. "Wis-

123

SEXTOHDB KAPITLET.

AXEL 0XBIVSTIBRNA8 HEMBBSA.

Regeriogen i Sverge hade llDgo kfttnpei mot åtaki]-*
lig» oordningar, som ville inträng sig i föryfthningen och
bbiDd folket. Den hade derföre i känsla af rikskanslerens
öfverlägsna förmåga länge bedt honom återtända til! fft-
daroeslandet. Han önskade det sjelf; men dels ofvanbe*
mSlde fredsunderhandlingar, dels andra vigtiga ärender hade
hittills fordrat hans närvaro i Tyskland. Också var man
i stor förlägenhet om duglig efterträdare. Johan Baner
önskade som generalissimus högsta ledningen af alla tyska
ärenderna; naeo rikakansleren afrådde det; ty dels kunde
ej Baners tid räeka till att sköta allt, dels kunde han
oned »sitt eturska, sjelfkära ooh ärelystna hufvud allting
»förvirra. Hans broder, Per Baner, vore den bästa, man
vkonde föreslå; också derföre, att bea som broder skulle
»lättare än någon annan med herr Johan förlikas; men
»han var dock alltför sjuklig. Drotsen, marsken, skatta
»mästaren kunde ej tagas från sina kollegier. Klas Fl»-
»ming icke från hufvudstaden och jQott»n. Per Brahe voro
»duglig, men hans fru nu dödssjuk; svenska ståthållaren
Di Pommern, Sten Bielke, för ki och orörlig, men eljest
»genom förstånd, goda egenskaper ocb en ]agom ärelyst-
»nad mest passande.» lilen, bvem man föreslog^ mötte acU«-
(id det gemensamma hindret, att mm. fruktade^ det Johan
Baner, som med ovilja underkastat sig rikakanslerans för*
manskap, • skulle alldeles icke bry sig om att lyda någon
annan. Regeriogen och Oxenstierna vton> öfver denna an-
g^genhet uti I&nga och svära bekymmer. Ändtfigen skulle
det heta, det rikskansleren reste hem endast ^ ett par
månader, och att tyska ärendetna skulle till hans åter-
komst skötas af Sten Bielke och Salvius; på detta sätt
ville man förekomma en häftig brytning med Baner. 01

124

emellertid denne icke enligt sin önskan fick blifva gene-
ralissimus, begärde han afsked; men efter Oxenstiernas råd
svarade regeringen böfligt, tackade för hans bevista tjen-
sler, bad honom ej öfverglfva fäderneslandet och öfverta-
lade honom sålunda att stanna qvarl).

Rikskansleren hade ämnat komma hem i Maj eller
början af Juni, både till sin äldsta sons bröllop och före
riksdagens slut. Men angelägna underhandlingar uppehöflo-
honom öfver tiden. Sonens bröllop lät han såsom en blott
enskild högtid i sin frånvaro fira; men bad deremot, att
ständerna måtte afvakta hans hemkomst. Ändtligen den
4 Juli afseglade han från Stralsund, och landsteg den t4
samma månad vid Kalmar, sedan han uti nära tio år
oupphörligt vistats utom sitt fädernesland.

Regeringen och ständerna inväntade hans ankomst till
Stockholm. Då han d. 15 Juli nalkades portarna, möttes
han af utskickade från ständerna samt af en stor boir
åskådare och blef med bifallstecken emottagen och höglid-'
ligen införd till staden. Dagen der^Å gick han upp i rå--
det, der han efter eget förordnande intog en stol vid ne-
dersta ändan af bordet och aflade en vidlyftig redogörelse
för sitt värf. Dagen derpå var han åter uppe i rådet, dS
Jakob De la Gardie förklarade regeringens och rådets bi-
fall till ofvannämnde rikskanslerens åtgerder, och uppma^
nade denne att intaga sin plats. Då framträdde Axel
Oxenstierna, intog rikskanslersstolen, och började i kraft af
sitt ämbete leda rådets öfverläggningar. Hvad han p^
denna plats verkade och genomdref, skall längre fram- blifvt
föremålet för vår berättelse. Nu måste vi för cfrånvogens
skull återvända till 4yska kriget

4) Falk. Axel Oxenstierna till Gabr, Gison Oxenstierna. Wi»-
mar don 29 Mars 4636. Riksark. Rådsprot den iOtébt^
46 April 4636.

125

BJUTTONDE KAPITLET.

im JOHAN BANER OCH KURFURSTEN AF 8AGH8BN.

Ebaru ganska svag af de sär, han under slaget Tid
KOrnberg erhållit, hade dock Johan Baner blifvit af Gnstaf
AdoJf förordnad att leda svenska tropparna uti BSjern.
Jfen ond^rfittelsen om konungeDS död gjorde så djupt in-
tryck på den alltid liflige, nu dertiU af sjukdom försvå-
^de Baner, att han begaf sig uppåt Tyskland, för att med
sin välgörares lik återvända tilJ Sverge, och för alltid öf-
▼ergifva krigarebanan. Men Oxenstierna, som under vfl-
gen träffades, såg ogema, att en sådan man lemnade fä-^
demeslandets tjenst Han föreställde Baner, huru det för-
nämligast ålåge Gustaf Adolfs vänner att rädda Gustaf
Adolfs verk och tillika det nu i nöd varande fäderneslan-
det. Med dessa och dylika skäl förmådde han Baner att
stanna qvar och åtaga sig ett nytt befAl. Dock Var Baner
ännu så svag, att han icke genast kunde träda i verk-
samhet. Sedan han derföre fällt afskedets tårar vid ko-
nungens lik, begaf han sig med maka och barn till Egeln
vid Magdeburg, för att der uti lugn återvinna hälsan.

Efter Tburns redan omtalade nederlag vid Steinau I)
kallade Oxenstierna Baner åter till verksamhet och för-
ordnade honom till anförare för den betydliga reservhär,
som Sverge uti Öfver-Sachsen uppsatte. Det var i spet-
sen för dessa troppar, som x Baner hade det kinkiga med
sacbsarna gemensamma fälttåget 1634, hvilket vi redan
förut berättats).

Då efter slaget vid Nördlingen Baner blef i Böfamen
öfvergifven af både Sachsen och Brandenburg, tågade han
till ThQringen. Han hade önskat vända sig åt Franken,
för att derifrån understödja hertig Bernhard; men vågade

4) Se pag. 57. 2) Se pag. 81

12$

ej, ty Sachsras och Brandenburgs tvetydiga uppförande ho-
tade att stänga svenskarna från Östersjön. Också började
Brandenburg redan driha hemliga stdmpllngar med pom-
meranerna, och var på god väg att locka dem från Sverge,
då Oxenstierna och Baner ditsände tre regeri^enften rytteri,
hvilka afskrämde dem från hela företaget.

Sedan mellan kejsaren och Kur^^Saohaen beredelse-
freden nti Pima blifvit afslutad, måste kurfursten draga
äna troppar ur de kejserliga arflånderna. Han ville sedan
icke med de samma belasta sina egna undersåtare. Uti
Pirna var dessutom öfverenskommet, att kejsaren skulle
åtaga sig fransmännens, men kurfursten svenskarnas lör-
drifvande. Mot slutet af år 1634 skref och begärde d^-
fdre den sednare^ att svenskarna måtte lemna honom en
del af Thfiringen till vinterqvarter. Baner blef ganska
brydd; om han nekade, kunde kurfursten förklara krig;
om han jakade, blefve svenska härens egen ställning gan-^
ska ofördelaktig, Men kurfursten afvaktade ej något svar,
utan tågade rakt pä Naumburg, och begärde ett saaitdl
med Baner. Deone, som förutsåg det kinkiga ämnet, och
ville i det längsta undvika att lemna afgörande svar, sSnde
en annan i sitt s^ll& Kurfursten förklarade då, att ban
irille bafva en del af ThOringen till vinterqvarter, och att
han sjelf måste tala med Baner, om han också nödgades
sjeJf uppsöka honom; tillika började sachsiska tropparna
att här och der tränga de svenska ur vinterqvarteren.
Baner, som ej längre kunde komma undan, mötte kur-
fursten uti Sandersleben d. 2 Januari 1635. Underhand-
lingen fördes dock i början genom Arnheim. Kurfursten
begärde hda ThOringen till vinterqvarter; Baner sträfvade
länge emot, måste dock i' det mesta gifva efter af fruktan
att eljest reta Sachsen till öppet krig. Man Öfverenskom
derföre, att Baner skulle behålla Erfurt och några ororä-
den uti ThUringen, samt båda biskops-stiften Magdeburg
och Halfoerstadt. Sedan man druckit på det lyckliga af-
slutandet af denna underhandling, framlades de renskrifna
exemplaren för att undertecknas. Då märkte Baner, att

•!2r

OféflÉr Toro tvfirt «f&ol dtwenrmkwmK^ aå stsMa, att
Sverge skulle Ofv^erlemna beto ThQringen och behålla bi-
skopsstiften endast dfver nSsta vinter; man hade fSrfalskat
uppsatsen i hopp, att Baner efter gästabudet icke skulle
mårka bedrägeriet. Förtretad nekade han nu att skrifva
änder, och ville genast resa. Då inf^des han uti infe
rummet, der kurfursten sjelf jemnte furstarna af Anbalt
afbidade utgången. Kurfursten utfor i bittra ord: »Baner
»skulle genast skrifva under; ty kurfursten måste ändå
»hafva vinterqvarteren. Ville Baner e] med godo vika tir
»Tbtkringen, skrille kurfursten med våld drifva honom både
nderifrån och från båda stiften.» Baner svarade oförskrftckt:
»Det blifver ej lätt att drifva mig från Erfurt och Mag-
Ddeburg; och den, som det försöker, honom bränner jag
»på fingrarna.» — »Hvad»! ropade kurfursten, »vill ni
»bränna mig på fingrarna? Ni svenskar skolen endast laga
»er bort \Mn Tyskland, eljest skall min fot hjelpa er på
»vägen.» — »Annorlunda», svarade Baner, »föllo orden,
»då vi först kommo till Tyskland. En sådan tacksägelse
»och ett sådant afsked hafva ej Gustaf Adolf och sven-
»skarna af Sachsen förtjenat.» Kurfursten saktade sig.
Man stannade vid det mundtliga beslutet, utan att något
skriftligt uppfattande deraf kom i fråga, och skildes slut-
ligen efter utseendet såsom väpner. Baner måste utrym-
ma största delen af Thdringen och betydligen inskränka
sina vinterqvarter.

Uti April månad röjdes ett mordförsök mot Baner,
hvilkens utmärkta anseende och duglighet af Sverges fien*
der mycket fruktades. Stallman, fordom svensk soldtagare
och kansler i Magdeburg, men derifrån af Baner afsatt,
och öfverste Gapo från RQgen, hvilken ansåg sina tjänster
icke vara nog belönade, ingingo ett förbund att döda Ba-
ner; som de sade, för att åt Tyskland förskaffa det lugn,
som Baner nu mera ensam hindradob De värfvade ftere
anhängare, ibland andra €apos bröder, eller som de van-
ligen kallades, Kapunerna. Slutligen vände de sig också
till en öfverste Plato, som var personlig fiende* till Baner.

Men denne afskydde och anmSlde brottet. De samman*
svurne flydde ocb dogo sedermera i elände.

Den svåra och besynnerliga ställning, hvari Sverge
hade kommit till sina^ förra bundsförvandter, och i all-
mänhet till hela Tyskland, födde mycken oro bland det
högre befälet r Baners bär. De egennyttigare fruktade,
att Sverge skulle genom en dräglig fred draga sig ur spe*
let, och lemna det främmande krigsfolket obelönt, obetaldt,
ett föremål för fiendernas ^ förföljelser. Många bland de
bättre sågo med .ovilja det krig, som hotade utbrista mel-
lan svenska kronan och deras egna tros- och bundsför-
vandtOR, sachsarna. Oaktadt Baner sökte förekomma de
vådliga rörelser, som af dessa tänkesätt kunde förorsakas,
sammanträdde dock uti Maj månad 1635 de flesta gene-
raler och Öfverstar, samt fordrade af Oxenstierna och Ba-
ner redogörelse, huru hären skulle soldas och den all-
männa freden beredas. Den gången lyckades det väl att
lugna och förmå dem till att afgifva ny trobetsförbindelse.
Men kurfursten af Sachsen lemnade icke denna sinnes-
stämning obegagnad. Genom lönnbud lät han i svenska
lägret, serdeles till befälet, utdela bref, hvari han försäk-
rade, »att det medelst freden uti Prag vore sörjdt för
»svenska härens säkerhet, betalning, ja till och med belö-
»ning; om den endast ställde sig samma fred till efter-
»rättelse ocb lemnade Tyskland i ro.» På samma sätt lät
kurfursten här och der inom svenska lägret uppslå en
kejsarens kungörelse, hvar igenom denne uppmanade alla
tyskar »att öfvergifva svenska fanorna; och förklarade, att
»de, som vägrade efterkomma denna uppmaning, skulle
»som fiender till Tysklands lugn och välfärd, blifva med
»hårdt straff ansedda.» — Samma uppmaningar kommo
äfven i enskild väg. Tyska befälet uti Baners här hade
nämligen uti den sachsiska många slägtingar, och se-
dan de gemensamma fälttågen förtrogna vänner. Dessa
skrefvo till Baners officerare bref på bref, och uppmanade
dem »att ej längre understödja främlingarnas företag mot
»det gemensamma fäderneslandet.» I synnerhet var den

129

mot svenskarna högt förbittrade^ nu mera sacbsiaka fålt-
berren fiaudis ifrig uti dylika underhandJingar. Bland ge-
menskapeD och det lägre befälet hade dock dessa uppnuK
ningar iogen serdeles verkan; icke heller bland de tyskar,
som voro öfverlöpare eller landsflyktiga från Böhmen, Öster-
rike eller fiäjern. Men bland de andra tyskarna blef oron
4 mycket allmännare; och favad som var betänkligast, de
i sjelfva verket bästa och anseddaste bland högre befälet,
generalerna Sperreuter, Lohusen, Wedel, Winckel, likaså
bland öfverstarna vt)ro de mest oroliga. Kurfursten inbil-
lade dem, att det var Oxenstierna och Baner, som egen-
nyttigt och illvilligt hindrade freden, tvärtemol Sverges väl
och svenska regeringens önskan. Att bevisa detta sednare
lät ban i hemlighet uppvisa bref af just sådant innehåll,
hvilka skrifvelser verkligen af Oxenstiernas fieiider i Stock-
holm blifvit afsända. Tyska generalerna blefvo häraf än
mera oroade. »De ville ej längre, till tjenst för några
»främmande personers egennytta och ärelystnad, sönderslita
»sitt ^et fädernesland; de ville ej längre strida mot egna
»landsmän^ mindst )not sachsarne, som voro deras både
»slSgtingar och trosförvandter; häldre ville de taga afsked.»
Oxenstierna och Baner kunde ej få dem ur denna öfver-
tygelse. Kurfursten deremot begagnade tillfället, och med
sin nyss förstärkta här tågade han rakt på Hall, som sven-
skarna innehade, men som befälhafvaren icke vågade för-
svara, ulan straxt öfvergaf. Derifrän trängde kurfursten
de svenska inqvarteringarna ytterligare undan, och intog
deras platser ända upp till Bernburg. Baner kokade af
vrede, men ehuru till och med öfverlägsen, vågade han ej
göra motstånd, för att ej förspilla den sista möjligheten
till fred. Än mer: hans tyska generaler påstodo, att sven-
skarna borde »frivilligt draga sig tillbaka ända till Mag-
^eburg, för att förekomma den anledning till fiendtlighet,
i^m af det nära grannskapet med sachsiska bären kunde
»uppstå.» Baner och Oxenstierna måste äfven till detta
lemna sitt bifall; men knappt hade de den 4 Sept. 1635
dragit sig till Magdeburg, förrän kurfursten tågade efter

1»

och lMiid;le de Miga grarter^n, sä afct grannskapet bief
lika flMlra som fårat Deasutom strftckte han sinatroi^r
«orr om Magdeftmrg fioda upp mot Havelberg, likasom för
att alskOra srenakama från Östersjön.

I Ma^debnrg l>orjade Baners tyska befäl att offentligt
ocfa på egen band «inderhand]a med kurfursten. Snart v^ar
det icke mer fråga om Svergesy utan om hörens tillfred»-
stfliJande. Fåfängt sträfvade Oxenstierna, emot* En gång,
då Baner var borta, förklarade de missni(^a rikska nsleren
för sin fånge, tills han från Sverge anskaffade deras inne-
stående eold. Oxenstierna, som mAgtade leda riken, stän-
der, råd^errar och furstar, förmådde ej tygla soldaterna.
Na hemkom Baner. Med honom samt med skottarna
Lesslie och Huthwen höll Oxenstierna en vigtig öfverldgg-
ning. Man ansåg orätt, att Oxenstierna och Baner, pä
hvilka Sverges öde i Tyskland helt och hållet berodde,
skalle vistas tillhopa på ett så vådligt ställe; der, om de
båda blefve ftngna, allt vore förloradt. Afven började de
kjBtjserliga att genom Schlesien tåga mot Pommern, der
alltså någon behöfdes för att ordna försvaret. Det häraf
föranledda beslutet togs och utfördes genast. Midt i nat-
tet till d. 19 Sept. förde Baner Oxenstierna utur Mag-
deburg, och lät några sqvadroner ledsaga honom på vägen
till Pommern. Hären knotade högt of ver rikskanslerens
iykt. Då sammankallade Baner först det missnöjda Öfver-
beiålet och skrämde ihop dem, så godt han förmådde; se-
dan berättas det, att han uppställde hela hären och höll
till denaaasia ett tal, hvari han lifligt framställde »neaan
»af pragerfreden; det trolösa och skamliga i Kur-Säcbsens
»oppförande, och hoppet att snart hämnas.» Slutligen ro-
pade han: »Des, som är hedern, Sverge och den evang&-
»Mska läran trogen, följe mig»! och hären blef honom
trogaa. ,

Det hign, som sålunda tillvägabragtest var dock io-
galnnda pålitligft. DerfOre^ ooh emedan i de trånga qvar*-
tmren aUa förråder anari voro förtärda, och för att komma
filtn döt förledande grannskapet med sacfasiaka hären, drog

131

9g Baoér den 22 Sept. åt vester och inqvarterade sig uti
Neder-Sacbseo, icke utan bftftigt motprntande af derra^
rande farstår och myndigheter. Men flfyen faflr fortgingo
oroligheterna inom bären; dock tyckes det, som llere af
gmeralerna menat firligt med Sverge, och nu börjat skåda
Knr-Sachsens uppförande uti dess rfitta ljus. Baner sökte
emedlertid förekomma fredsbrott och ekref flere gånger böf*
Kgt ocb undfallande till karfursten. Men denne, som
trodde svenska bfiren nu mera nSstan upplöst och sig sjelf
viss om segern, beslöt att följa kejserliga s&ndebudets en-
trägna föreställningar och skrida till öppen fiendtligfaet.
Uti Aschersleben utfärdade ban de förut omtalade BtodS'-
orderna, bvarigenom det nftstan afstannade kriget ånyo
tändes, för att denna gången brinna uti nftra tretton år.

ADEMTONDE KAPITLET.

PALTTAgET i€85.

Så snart kurfursten utfärdat ofvannftmnde Bhdåorder,
tågade ban utan någon vidare krigsförklaring mot Baner.
Uti Egeln blefvo 30 svenskar redan d. 8 Okt nedhuggna,
oeh två sqvadroner, hvilka ej vftntade någon fiendtli^t,
blefvo i nejden deromkring öfverraskade och förstörda; på
lika sött eröfrades Werben. Kurfurstens ena syftemål var
att afskfira Baner i Braunschweig från Ruthwen i Alte--
mark. Det misslyckades. Duwall, Slange och Ruthwen
drogo sig hastigt tillhopa och förenades med Baner söder
om Lauenburg. Kurfurstens andra syftemål var att af-
skära bela svenska hfiren från återgången Öfver Elben;
derföre hade ban redan i förvflg sflndt sina troppar ned
åt Werben; också derfOre blef nu Baudis med ena delen
af bären afsftnd utefter norra stranden af Elben, under det

132

andra delen följde södra sidan och påskyndade dervid tå-
get så ifrigt, att på två dagar tillryggalades 14 mil. Men
Baner yar ännu snabbare och före dem vid Lauenburg,
der en bro ledde öfver floden. Några af de förföljande
sachsarna, som^ blefvo alltför närgångna, slog Pfuel vid Bie-
kede tillbaka, så att de förlorade 150 man. Straxt der-
efter kom hela sachsiska härens förtraf. Sjutton sqvadro-
ner deraf utskickades att undersöka Baners ställning. Denne
mötte, angrep och slog dem genast, så att de förlorade 70
fångar, 3 fanor, och deribland en af de förnämsta, hvilken
Baner tog med egen hand. Den 22 Oktober drog sig
svenska hären utan att oroas tillbaka öfver Elben.

Emellertid hade kurfursten skickat Baudis att intaga
den lilla staden Dömitz; Baner å sin sida hade skickat
Ruthwen att undsätta den. Baudis, i hopp om föga mot-
stånd, hade ej medtagit några kanoner och dessutom bort-
skickat . rytteriet att uppåt Mecklenburg förfölja några sven-
ska ströftroppar. Han hade således endast fotfolk, men
deraf icke mindre än 7,000 man. Med dessa låg han i
förstaden utanför Dömitz och' sökte storma; men svenska
besättningen der innanför gjorde tappert motstånd. Då
Ruthw^en kom och såg förhållandet, beslöt hap genast an-
gripa. Också besättningen, som märkte Ruthwens ankomst,
gjorde xitfall, itände förstaden och tvingade sålunda Baudis
ut på fältet. Der blef denne oförtöfvadt af Ruthwen an-
gripen. Westgöta rytteri var i spetsen för svenskarna.
Utan hästfolk och kanoner kunde sachsarna icke göra be-
tydligt motstånd. 2,500 biefvo fångna, nästan alla de
andra nedhuggna. Flere af sachsiska befälet folk) eller
fångades. En af svenskarna hade fått Baudis sjelf fast uti
bältet; men denne lossade spännet och lemnade både bälte
och svärd. Blott hans ovanligt raska springare kunde sim-
mande öfver floden rädda sin herre. Denna betydliga fram-
gång, det är det så kallade slaget vid Dömits, ingaf sven-
skarna nytt mod; och de sade, »att man tydligen kunde
]»se Guds strafl^ öfver de trolösa sachsarna.»

153

Baner begagiuKle segerfarten. Vid Lentzen sOkte sacb-
«rna göra en bro, för att gå öfyer Elben och angripa Ba-
oér. Denne skyndade sjelf dit, kdrde sacbsarna tillbaka
och sköt ned bron. Straxt der of vanför vid ett vad hade
kurfursten sändt några sqvadroner öfver floden och stod
^If färdig att med en betydlig del af hären följa efter.
Baner skickade Erik Slange dit: sachsiska ryttarne blefvo
dels nedhuggna, dels fångna, dels jagade h strömmen, så
att de drunknade. - Stramt derefter kom Baner sjelf och
skrämde kurfursten från alla ytterligare försök.

Allt detta hade tilldragit sig inom föga mer än två
veckor efter fiendtligheternas utbrott. Baners här var gan-
ska ringa; ty de opålitliga regementerna hade han redan
från Braunschweig skickat åt Westfalen. Efter så många
strider och utomordentliga ansträngningar voro derföre de
få närvarande tropparna alldeles uttröttade. Dels för att
skaffa dem hvila, dels för att förena sig med de från
Preussen kommande regementerna, gick derföre Baner uppåt
Malchin vid gränsen af För-Pommern.

Sedan nemligen det tjugusexåriga stilleståndet med
Polen blifvit afslutadt, skickades större delen afdervarande
svenska krigsstyrka till Tyskland under befäl af Torstens-
son och Axel Lilje. Vid ankomsten till Wollin, blefvo de
af kejserliga generalen Marazini angripna; men Torstensson
dref anfallet kraftigt tillbaka; hvarefter tropparna, som tå-
gat hela land\ägen från Danzig, lingo någon tid hvila ut.
Detta gaf anledning till missnöje bland Baners soldater,
der den förra orolighetsandan började vakna. Man påstod,
att tropparna från Preussen, h vilka voro infödda svenskar,
gynnades af Oxenstierna och Baner; att de hade rika qvar-
ter i Hinter-Pommern, medan banérska hären iemnades åt
mödor, fattigdom och faror; att Oxenstierna och Baner
ämnade med de infödda svenskarna rymma tillbaka öfver
Östersjön, och lemna de värfvade till pris åt fienden ro.
m. Förgäfves sökte man öfvertyga dem om motsatsen.
Det var ingen, annan råd, än . att till* förekommande af
alla misstankar oförtöfvadi kalla torslenssonska tropparna

134

till Meekleobttfg; ehuru Maranni derigenom efhdll fritt
Ak uti hela Hinter-Poromern, der de missnöjda stettiname
beredde sig att genom fdrrSderi lemna honom deras vigtiga
itoning. Omkring den 25 Not. förenade sig Baner och
Torstensson vid Gnibenhagen.

Harmsen öfver de ovSntade motgångarna, hade kur<<-
faisten gripit sig an och fullstdndigat de undertaltga rege-
menterna, samt tågade na i mediet af November åter öf-
var Elbefloden rakt emot svraskarna. Han gjorde det så
oförsigtigt, att Baner och Rutfawen återigen l&tteligen kun-
nat förstöra en afskild betydlig del af hans troppar; men
det var under ofvanndmnde orolighetstid, och régementerna
vfigrade lyda sitt befäl. Kurfursten hann rätta fel^t och
lade sig sedan framför svenskarna uti södra Mecklenburg.

Sedan Baner och Torstensson blifvit förenade, uppstod
fråga, hvad man borde företaga. Med undantag af några
spridda, föga pålitliga regementer, utgjorde denna här det
enda och sista stöd, som S^erge hade att i Tyskland på-
räkna. Det var derföre allt skäl att så litet som möjligt
sitta den på spel. Men man förutsåg, att snart skulle
alla tre härarna, den kejserliga, den sachsiska och den
svenska, blifva sammanträngda uti Pommern, der den sist-
nämnde skulle antingen svälta ihjel, eller nödgas strida.
Man beslöt derföre att gripa till svärdet, häldre friviHigt
än tvunget.

- Den 28 Nov. anföll Baner sjelf en hop fiendtligt ryt-
teri, bvaraf många nedhöggos och trehundrade jemnte tros-
sen blefvo tagna. Derifrån tågade han rakt till Parchim,
dit kurfursten anländt för att förena sig med Marazini,
hvilken gått öfver Öder. Kurfursten vågade ej invänta
Baner, utan vek undan till Havelberg, men sände åtta
hästregementer att verkställa föreningen med de kejserliga.
Twstensson med fyra regementer rytteri hastade efter och
appbann d. 7 Dec. vid Kiritz de åtta sachsiska, slog dem
i grund, tog 10 fafior, nästan all trossen och tvåtusen
fångar. At Marazini var vid Fehrbellin tillagad samma
lek, mmx ban bléf varnad och drog sig tillbaka. Baner

135

sjelf skyndade tiil HaTdbefg, jagade kurfunten éfver fkxiBii,
tog den 9 Dec. staden samt 1,200 ftn^r och många k»-
flODer. Derifrån sfinde han King och Toratensson, hvilka
<ien 15 Dec skrimde beAlhafvarne i Werben attuppgiCva
staden. I samma dagar blef FehrbeliJA intaget af Axel
Lilje, Bataow af Skinge och Zedenich af Karl Gustaf Wran-
9eL Kurfursten hade emedierlid förenat sig med Maraani
och de gingo sjelfTa juklagen an en gäng framåt ocbåter-
togo Fehrbellin. Men tredje-dagen blefvo de ånyo af Bar
sér bortjagade. . Denne hotade nu sjelfva Berlin ; men sach-
siska haren skyndade till dess försrar, och i denna stftll*-
niog slutade året.

TROPPARFIA I WESTFALEN.

Då Baner, som förbemalt ar I), tågade från Magde-
burg åt Braunécbweig, nyttjade han den försigtigheten, att
lägga de pålit^liga regementerna närmast åt Sacbsen till, de
andra deremot längre bort åt yester för att ej utsfltta dem
för frestelsen. När haq sedan måste akynda uppåt Elben
för att icke af kurfursten blifva afskuren, hann han icke
medtaga dessa sistnämnda regementerna. De fingo ej heller
sedermera tillfälle att med honom förena sig, utan drefyo
omkring uti Westfalen, helt och hållet lemnade åt sig sjelfva.
Sperreuter, den förnämste bland dess befälhafvare, öppnade
hemliga underhandlingar med fienden och lofvade öfyertala
alla regementerna till kejsarens tjenst. Men det missiye^
kades; äf?en med hans eget, der Hans Kristofer Königa--
marck var öfverste-Iöjtnant och troget bevakade Sverges
bästa. Sperreuter gick året derpå öfver till kejsaren; men
blef dervid nästan ensam. Dock vacklade tropparna; ett
regemente upplöste sig helt och hållet; somliga underhand^
lade med Kur--Sachaen; andra med bortig Georg af Lane*-
burg; men flere mot S^erge trogna beiUlbafvare, isynner-
het nämnde Königsmarck, bearibetade saken så, att de ie-

4) Pa«. 436.

136

sta tropparna stannade under Sverges fana, öfven i denna
frestande viliervalla.

Den i flera berfitteiser omtalade general Rniphausen
hade för något missförstånd lemnat svenska tjensten. Nu
kom han till Oxenstierna och erböd sig att taga befälet
öfver de i Westfalen varande svenska regementerna. Riks-
kanslern mottog anbudet. Kniphausen begaf sig mot slu-
tet af året 1635 till Westfalen och ordnade svenska trop-
parna. Men sjelfva nyårsdagen *1636 blef han på ett tåg
angripen af de kejserliga. Redan i början af striden fick
han en kula genom hufvudet. Svenskarna, genom hans
död ' uppbragta men icke förvirrade, ordnade sig under
närmsta öfversten och slogo de kejserliga på flykten, så
att desse förlorade 4 kanoner, 500 fångar och 1,300
slagna på fältet.

NITTONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1636 OCH SLAGET VID WITTSTOCK.

\}f>i det förbund, som Oxenstierna med Frankrike in-
gått, hade han lofvat, att Sverge skulle för sina under-
hållspenningar uppsätta tre härar i Tyskland. Detta ord-
nade han sålunda: att hufvudhären skulle beherrsk a Elben,
ena sidohären Weser och den andra Oderströmmen. Denna
indelning blef sedermera under hela den återstående tiden
nästan beständigt bibehållen.

För öfrigt antog kriget från denna tidpunkt en helt
olika anda mot förut. Sverge hade nu mera, med undan-
tag af hessiska landtgrefven, ingen enda bundsförvandt i
hela Tyskland. Detta var väl i många hänseenden svårt.
Jlifen i andra lättade det krigets förande; ty, numera helt
och hållet oberoende af andras tycken och råd, kunde
svenska fältberrarne obehindradt företaga, hvad dem syntes

tS7

nyttigast; och då nftstan hela Tyskland var deraa f<kkla«
rade fiende, kunde de som i fiendeland öfverallt frauttåga
oc{) sjelfva taga sina bebof. Derföre, och då Sverge sak-
nade medel att underhålla den kostsamma hflren, befallde
regeringen fianér att låta kriget underhålla sig sjelfU Dock
skulle han med skonsamhet behandla protestanterna; un-
dantagande kurfursten af Sachsen, bvilkens öfvermod och
förräderi borde straffas.

Också i ett annat hänseende ändrade Sverge sin grund-
sats för krigets förande. Hertig Bernhards och flere andra
furstars sjelf rådiga och egen nyttiga planer samt det tyska
Ofverbefälets opålitlighet hade ofta laggt stora hinder i vä-
gen för Sverges framgång. Regeringen beslöt derföre att
hädanefter aldrig i tjenst antaga någon främmande furste,
och att uti hären aldrig utan nödfall låta någon icke svensk
stiga högre än till Öfverstegraden.

Efter dessa anmärkningar om kriget i allmänhet, skola
Ti följa de serskilda svenska härarna.

hcjfvudhAren.

Kurfursten af Sachsen och kejserliga generalen Mara-
zini hoppades, att Baner skulle gå i vinterqvarter och der-
igenom lemna både sig och dem någon hvila. Men redan
den 11 Januari mönstrade han sina troppar uti Ratenau,
och tågade sedan förbi de fiendtliga härarna rakt ned åt
Kur-Sachsen, tog efter fem stormar in Barby och öfver-
svämmade Thuringen. Kurfursten hastade öfver Witten-
berg till Meissen; men Baner lät dels rifva dels noga be-
vaka alla bryggor öfver Saalefloden, så att kurfursten nöd-
gades stanna i sitt eget land och kunde alldeles icke kom-
ma åt Svenskarna i Thuringen. Dessa huserade der obe-
hindradt och våldsamt, serdeles i de orter, som hörde till
Kar-Sachsen. Hvarje stad, hvarje by blef bärdt brand-
skattad och dock ofta plundrad. Vid ankomsten till Naum-
burg tillkännagaf Baner, att, om staden mot honom aflos-
sade ett enda skott, skulle den brännas och ingen menni-

ska lemiMis vid iif; Dr skrlfoda Imevåiiårne dppDa<i» pot^
tartiff. Svenskarna tågade in, utkräMe 45,000 R?dr i
brandakatt, rdfvade det oakfödt kyrkornas dyrbarheter, sOb-
deralogo deirae prydnader, våldförde qtiniioma och j^tiÄ-
drade hvarjehus. Ingen af stadens råd fick ens tala nsed
Baner. Detta skedde i samma Nanmburg, der tre år förut,
straxt innan slaget vid LQtzen, svenskarna blefvo mottagna
som befriande englar, ocb stadsfolket i hänryckning kysste
Mllarna af den svenska konungens kläder.

Vid denna tiden insjuknade Baners fdrsta gemål ganska
häftigt. Baner skyndade till Magdeburg, der hon vistades,
och öfverlemnade under tiden befälet åt Torstensson. Denne
följde samma plan som Baner, och motade lyckligt och
kraftfullt kurfursten, hvarhäldst denne sökte träne;a öfver
Saålen. Så gick det under vexlande, men för svenskarna
ofta lyckliga skärmytslingar uti hela Februari månad, un-
der hvilken tid största delen af svenska hären fick i ro
uppfriska sig uti tämligen ymniga vinterqvarter. Men till
kurfurstens bjelp nalkades framuti Mars månad kejserliga
generalen Hatzfeld med betydliga troppar. Han kom från
vestra sidan, så att svenskarna mot honom ej längre voro
skyddade af Saale-floden. Den återkomna Baner öfvergaf
derföre Tburingen och Saalestranden samt tågade åt norr
och ställde sig bakom den eljest obetydliga, men nu af
vinierr^n svällda Bodeelfven, hvars alla bryggor han ref
eller bevakade. Nu i slutet af Mars slapp andteligen kur-
fursten öfver Saale och förenade sig med Hatzfeld uti ThQ-
ringen, hvarest de härjade lika om éj värre än svenskarna.
Men att skada dessa sednare förmådde de ej. Likasom
förut bakom Saale mot kurfursten, på samma sätt försva-
rade sig Baner nu bekom Bodeströmmen mot båda sina
fiender. Så förgick en del af 'April. Men genom då in-
träffande torr väderlek föll Bodeströmmen och kunde snart
hvar som häldst öfvervadas, bvarförutan munförråd började
tryta. Baner drog derföre längre ned emot Magdeburg.
Med en stark besättning i denna stad, tågade han under
tre veckors tid fram och tillbaka kring densamma, skär-

18»

nytabde med sina fieidtr, uttrOUade ocb tookidetdeift fram
odb Ker i dal förrådsltea JaiidiL Slulligim kunde ban aj
Magre nnderiifilla aina egna trapfiar. Ran lade andar af*
larsta Drake en beatlofing af ttå regementer uti Jlagde^
bargy ocb tågade ajelf till Werben, för att skaisi biran far^
iroknhig och bvila.

Men der utbröt återigen myteri. Öfverstarna önskade^
att an vias summa af fransyska underbällspenningarna skulle
utdelas på bvart regemente^ ocb de gingo till Baner för
att fraaastaila denna sin begfiran. Han misste förut afsig*
tea och iat dem derföre ingen gång få ordet^ utan bör-
jade sjelf dugtigt banna upp dem »för den dåliga ordnin-
Igen bland tropparna, öfver hvilkas plundringar och rya-
»liga öfvarvåld beständiga klagomål inkomma Men nu,«
sade ban, xmu skall jag låta uppfånga dessa Tanartingar
»och sedan straffa både dem och deras anförare, som cg
»håHa dem i bflttre ordning.» Derpå, utan att afvakta
något svar, gick ban ifrån dem in i sitt inre rum; meA
inkallade efter sig öfverste Krokow, hvilken var sjelfva buf-
▼udmannen i sammansvärjningen. Denne bannade han i
ån skarpare ordalag »för deras närvarande olagliga och oför«
»ståndiga fdrehafvande. Edert företag,» sade han, »kan
9jag icke anse för något annat ftn en sammansvärjning,
90cb nu ämnar jag icke som i fjol tiga och tåla, utan ge-
»oast taga upphofsmSnnen för bufvudet. Lagen er derför,
»hvar ocb en till edra regementen, och hållen de sjelfs-
»våldiga soldaterna i ordning. Och ni, öfverste Krokow,
»tågar straxt ut med 200 ryttare att fast taga våra plun-
»drare.» Krokow började ursäkta sig: »öfverstarne hade
»blott velat framställa sina Önskningar, icke vara sitt befäl
»(lydiga» m. m. För att visa denna sin hörsamhet, aftå*
gade ban genast ocb återkom inom kort med fyra gripna
syndare. Dessa blefvo afstraffade och sammansvärjningen
hördes ej mera utaf.

Emedlertid hade Baudis och Hatzfeld angripit Magde-
borg. Staden försvarades i början tappert ocb den föret-
nämnde blef dervid så illa sårad, att ban nödgades taga

nHkeé, hvarefter kärforstan anförtfodde liit dfrerbelill ftt
faerlig Frai» Albert af Lauenburg. Baner ber&knade som
sSkert, att Magdeburg skulle försvara sig ftnnu någon tid
och Jåg derföpe stilla uppe yid Werben. Men ofdrmodadt
dfverlenuiade Drake staden d. 5 Juli uti fiendens våld.

Harmen och skadan för svenskarna var ganska stor.
De hade numera söder om Stettin ingen enda betydlig fäst-
ning till stöd, och deras här måste derföre flyta omkring
utan fast fot. Emedan nu kurfursten och Hatzfeld för*
stArkte sina troppar, och dessutom äter förenade sig med
Marazini, ansåg Baner sin styrka för svag. Den 2 Augusti
tågade han derföre från Werben uppåt LOneburg, förenade
sig med den från Westfalen ditkallade general Lesslie och
dess troppar; och emedan de kejserliga under tiden . intagit
nftstan alla fästen utefter Elben, drog sig Baner inåt Meck^
lenburg, der han förenade sig med 4,000 man under Witz-
thum, hvilka Herman Wrangel från Pommern skickat ho-
nom till förstärkning, så att Baner nu ägde 16,000 eller
efter andra uppgifter 22,000 man under sitt befäl.

Oaktadt denna styrka var han dock i fara att blifva
nedträngd till hafsstranden och der uthungrad. Framför
honom stod vid Perleberg den förenade hären, vid pass
30,000 man stark. Dertili väntade kurfursten hvarje dag
betydliga förstärkningar, dels under kejserliga generalen
Götz, dels frän hertig Georg af Lttneburg, hviiken nu öp-
pet förklarat sig för Sverges fiende. Om dessa först.ärk-
ningar hunnit ankomma, skulle svenskarna varit alldeles
förlorade. De syntes redan nu vara det Förråderna bör-
jade tryta, soldaterna ^ rymma, befälet knota ; och Götz och
Lttneburgarne nalkades. Då beslöt Baner att våga det yt-
tersta, och angripa den Öfverlägsna fienden. Han uppbröt
från Parchim och tågade rakt på Perleberg, der Hatsfeld
stod i ett fördelaktigtv och väl förskansadt läger. Två da-
gar å rad ställde sig Baner i slagtordning framför fienden,
men denne låg orörlig; ocH det hade varit en orimlighet
att angripa honom. Baner gjorde derföre en sidorörelse
och tog Havelherg. Då u|^bröt Hatzfeld och gick åt Meck-

141

knbar^ Mr att iåttare kvofta förena aig ned Lttnebur*
garna, bvilka stCNJo- nflrmare Pommero. Baner skyndade
afCer och hann fienden utanför Wittstock. Vid nnderrft^
telsen om Baners annalkande, stannade Hatzfeld på Schrec*
kenberg, en betydHg sandhöjd, söder om nftmndé stad, upp-'
kastade i bast några jordTallar och st&Ilde mellan dem
trossYagnarna så, att de bildade en slags förskansning. Det
Tar hans fulla afsigt att har likasom vid Perieberg und-
vika striden.

SLAGET VID WITTSTOCK.

Men det var också Baners fulla afsigt att drifva sa-*
ken till afgörande slut. Vid middagstiden kom han inemot
Schreckenberg, såg fiendens fördelaktiga ställning och be»
slöt att det oaktadt genast angripa. Anordningen gjordes
eCördröjiligen. Generalmajorerna ^ålhandske och King togo
venstra flygelns rytteri, och gjorde dermed en lång omväg,
för att från vester komma upp på höjden och taga fienden
i ryggen. Baner och Torstenason med högra flygelns ryt-
ten gingo upp på en ås straxt öster om Schreckenbei^ i
alaigt att draga fienden ditåt och ifrån förskansningarna,
bakom bvilka han var oengriplig. Midten, som bestod af
fotfolk, fördes af Alexander Lesslie; och ett långt stycke
bekom stod Witztbum med reserven.

Utgången var hufvudsakligen berftknad på båda flyg-
lamas anfall; först på den högra. Klockan tre eftermid-
dagen ryckte Baner och Torstensson upp på höjden och
började striden. De vunno en del af sin afsigt, ty mflng-
den af fiendtliga bftren vände sig från förskansningarna
ditåt Men härigenom blef också Baner utsatt för en allt-
för stor öfvermagt. Striden blef långvarit och bet Den
ena gången efter den andra fördes svenskarna i elden; men
blefvo med förlust slagna tillbaka. Baner gjorde allt (Hit
• att uppehålla, deras mod, och ftiktade sjelf än tiU bäst, än
till fots, och Torstensson understödde honom med lika man-
namod. Ryttama ?bro sina anförare vlidigay aerdeliaKff-

142

lADDiogama qeh finnarna, M. faoos ingen sqftdrQii, aom
^ fördes sex, aomli^ ftnda till tio gånger i elden. Sku-
lden blefvo de liktal trötta. Men jidH i satnaa vefta
gingo från Scbreckenbarg fyra brigader fiendUigt fotfolk, för
att taga de k&mpande eyenskarna i sidan. Dessa tycktes
förlorade. , Fienden trodde, att Baner fallit, och upf^af
höga segerrop* Men Leaslie, som undertiden enligt befall*
ning stått stilla, skyndade nu fram med fem brigader ocb^
dref tillbaka det fotfolket, som ämnade sig åt Baner, hYSts'
rytteri derigenom fick någon hvila. Lesslie sjelf blef der-
emot af fiendens både bäst- ocb fotfolk anfallen och illa
handterad ; så att två af hans brigader mistade sina fanor
och blefyo alldeles förstörda. Han sände till Witzthum
och begftrde hjelp från reserven, och Baner hade redan med
saunme befellning ditskickat flere bud. ^ Men Witzthum
stod orörlig: »Jag vet nog, ntir jag skall komma», sva-
rade han ilfottden. Till sina officerare sade han: »Här kom*
»mer det att gå som vid Nördlingen, jag har det redan
»länge förutsagt.»

Sidan tyektes ftfven slagets utgång blifva. Det led
mot aftonen; Stålhandske och King sågos icke till; Lesslies
troppar voro nAra uppgifna; Witzthum höll sig undan^oeh
sjelf blef Baner ånyo häftigt anfallen af öfvermagten. Han
trodde sig förrådd ocb slaget förloradt; men kämpade ånnu
med förtviflans sista mod. Ändtligen mot skymningen ef-
ter flere oförmodade binder kommo King och Stålhandske
Iram tiU fienden» bögra sida, nu mera oväntade för b&de
vtt&ner oeh fiender. Salvor' ocb höga rop tillk&nnagåfvo,
hora de, brinnande af stridslust, föllo fienden uti ryggen.
1 reserven hade också öfverste BerghoS^ otålig öfverWtt^
ikmns dröjsmål och utan hans bafeUntng ryckt fram, b varpå
Wiitzthnm «ie]f följde eftct tiU Lssslies bjelp. Nu vände
ffig på en §^g bladet i). Fienden, oroad öfver rcaervcM
Inmryckande oeb alldeles KlrbryllftdöfverStålhaiidricesroför^
MoMe Man yttfffii IM^ anfell^ förlorade modal odi grep*

4>a«ktark. Aådipret. d. 4« eeh 24 Aog^ i^a$.

143

till flykten, rytariet frAoiBt. Folfolkcrt lemoadeg utan ail
bj«l|p; det sacbsi^ led oyckat; det kejaeriiga l|Ief nftstao
£lMird^ sä att meDan fyra eller fem tusen lågp pä ?aW
plaisea. Svenskarne tcgo aJlt fiendens artiiieri^ beetäende
af trettiotre kanoner och två mörsare med stora förridery
all trossen och deribknd kejserliga generalernas och sjelfva
karfur^jQs rika bordsilfiFer, aamt slutligen 151 fanor oob
stsndarer, hviika Baner åt öfverlemnarna betalte med 10,
ja ända till 30 dukater för stycket, allt efter deras v4rde.
Svenskarne hade förlorat i särade 2,200 och i döda 1,1 OOy
dmblaad också öfverste Bergbofi^ som först förde fram re**
serven.

Under natten böil Hatzfeld med rytteribefiLlet en öf«-
TerldggoiDg, antingen man borde förnya striden eller draga
sig tillbaka. Det sednare ansågs för rådligast, och verk*'
st^lkles. Men tidigt morgonen derpä sände Baner Stål*
haadske och King att med rytteriet förfölja de flyende*
Dessa Terkstallde uppdraget och återkommo ej förr fin d<
29 September* De hade under tiden nedhuggit många
hundrade af flyktingarna' och medförde nu 35 fanor, tvä-
tusen fångar, och bland annat en af kjurfurstens praktvag-^
nar, hvilk^i Stålhandske lörärade åt Baner. Kurfursten
sjelf stannade på ^in flykt icke förr dn i Leipzig,

Denna afgörande seger väckte uti hela Eun^ 4eii
största uppmärksamhet; bos v^^nnerna högljudd glödje, bos
fienderna oro och, harm; hos alla förvåning öfver svenskar-^
nas ihärdighet, lycka och kraft. Den bidrog också att bfrr
friö Sverge från en ny fiende. Undw di«en af overksam*'
het både nemiigen general Arnheim nu i två år legat på
sitt slott Beitzenburg norr om Berlin. Men under denna
tid hade han sökt bilda eti tre<i^ parti, bestående af Pol-
len, Danmark, Uln^urg, Mecklenburg och Lauisnbiirg.
Detta var nära lilrdi§t ati träda i verksamhet, då det ge-
nom åtaget yid WiUatock gjordes om intet. När KrtatiiA
4^n 4nrde i Eendabuf g fick undeiTätielse om denva aveiir
skBraaa adger» sl^g han förtretad hatten i bordet och uir
bröt i bitti» <mL Mm Bsnérs namn ^örjjMde aU AtA^

144

af beundran gå kring bela Earopa. Konung Ludvig deft
trettonde i Frankrike förklarade honom skriftligen sitt väl-
behag, lofyade bistånd, lät Ofverlemna hobom en areskSok
af 12,000 riksdaler, samt kallade honom Mon Counn,
en tittel, h varmed under hela trettioåra kriget Frankrikes
konungar funno för godt att hedra de store svenskarna
Oxenstierna, Horn, Baner, Torstensson och Wrangel.

Baner hade velat utan dröjsmål förfölja den slagna
fienden och tränga djupare in uti Tyskland. Det var
omöjligt. Genom de många ansträngningarna var hären
uttröttad och behöfde hvila. Framför honom lågo efter
hvarandra länderna Brandenburg och Magdeburg, båda all-
deles uttömda. Staderna kring Haveln och Elben hade
inom 6 veckor blifvit plundrade, två gånger af svenskarna
och en gång af de kejserliga; de voro nu nästan Öde. Li-
kaså landet. Ehuru skörden, om någon blifvit q var lem-
nad, borde just nu finnas att tillgå, så ansågs likväl lan-
det för en sådan ödemark, att det för en större här var
omöjligt tåga derigenom, utan att medföra stora munförrå-
der. Sådana saknade Baner, äfven dragare. Han stannade
derföre vid Werben och lät krigshären hvila. Sina fårade
sände han upp till Mecklenburg, att der inqvarteras och
vårdas; men fursten, i hemlighet svenskarnas ovän, be-
fallde sina undersåtare att icke ens för betalning taga emot
svenskarna; och undersåtame, sjelfva af samma tänkesätt,
lydde dessa befallningar. En stor mängd sårade dogo af
hunger, frost och vanvård. Utanför porten till hertigens
hufvudstad, Scbwerin, ibjelfröso på en enda natt 13 så-
rade svenskar. Det var denna Mecklenburgska hertigen,
som, af Wallenstein fördrifven och afsatt, hade i Sverge
funnit först beskydd, sedan den hjelp, hvarigenom' han åter
kommit till besittning af sitt fädernesland.

Efter fjorton dagers hvila och nu medelst öfverlöpar*
férstärkt till 30,000 man, drog Baner genom Altmarkt
nedåt TbQringeny Brandenburg och Hessen samt utdref ur
dessa länder Hatzfield och äfven Götx, som kommit de»
ffim tiU bjelp. Sedan nalkades han Heaaeii ock uppmuii-

146

torie ]aodlgr«fvea «eli ÉM^vålMma, ktilka ^to riagei vid
It^iltstodk 'mro ufita att i ISrtviaan <s]uta IMl med kejsaK
f«L #erpå flSnéa liaa Lessiie ned några troppar åt Wea*-
iilra Dcå ^ck ajdlf titi Thtringen aamt lyckades att be-
ImnflMt •deti Tigfciga fteiiui^Bn &furt Men som detta kad
var ^dideies ittpiiifidmdt «f bMé avenakar, saehaare e^
fcejnrii^, vtnde iian aig till Meiaaen, fdr aiti dwatfldesbos
kttrfimleii taga vinterqvarter.

filter slaget vid Wtttstodc hade denne aednare af
bela sin krigshär kunnat rädda och tillaammanahålla endast
2,000 man. Baner ansåg sig derföre obehindradt råda
öfver hela landet. Juldagen utfärdade han till dess inne-
vånare en kungöreiae af innehåll: »att, oansedt han efter
»vanligt krigsbruk ägde rättighet att behandla dem helt
»och hållet som fiender och råda Öfver både deras ägode-
»Jar och personår^ ville han dock vidmagthäUa ordiungooh
»rittTisa, om sachsarna (den ordentliga krigshären nndan-
»tagen) bemdtte honom stilla och fredligt.» Derpå tågade
Imi in i landet. Han ville benxagtiga sig Torgau £ör att
ö(ver deas brygga hafva säkert återtåg, om så akttlle be-
fadfvas. Den 3 Januari gick han derföre från Leipzig, öf-
versaakade och förstörde ^id Eulenburg 6 der nyligen sam-
manskrifna hästregementer, eröfrade Torgau och tog två
/otregeiaenter till fånga, bvilka nästan helt och hållet öf-
vargmgo till Sverges tjenst. Sedan Torgau fiitt tillräcklig
besättning, återvände han till Leipzig.

VfiSTttA «IDOH;iiUtN.

Efter Kniphausens död ledo svenskarna någon tid af-
brftek uti Westfalen. Ändtligen öfvertalade Oxenstierna
Alexander Lesslie att uti Februari 1636 derstädes Öfver-'
taga befälet. Nu började det gå bättre. Svenskarna in-
togo Minden genom ett förräderi, som redan af Kmphau-
aen var uppgjordt med en hans i fästningen varande slag-
tisge. Lesslie lockade till sig mycket af LQnebui^ trop-
FryxelU Ber, VII. 7

146

par. Hessarna eft«r Ifingt betflnkande fftrenade sig med
svenskarna i Maj. 1 Juni undsattes Jakob Ramsay i Ha-
nau, hvarom mera framdeles. Dock Fedo fifven svenskarna
uti flere skftrmytslingar. Uti Augusti hM Lesslie ocbhela
hans styrka, som förut dr berättadt, kallad till Baner, d&
de kejserliga fingo i Westfalen fritt spel och nttstan helt
och hållet qväfde hessarna. Efter slaget vid Wittstock
kom Lesslie tillbaka; men kunde endast med möda till
årets slut försvara sig mot den kejserliga generalen Götz
och mot dess talrika troppar.

ÖSTRA SIDOHÄREIf

blef först detta året bildad och bestod dels af nykommet
folk ifrån Sverge, dels af troppar, som blifvit ditskickade
från Preussen. Den anfördes af gamla fältmarskalken Her-
man Wrangel, segraren vid Gorzno; och hufvudbestäm-i
melsen var, att uppefter Öder intränga i Schlesien, gifva
dervarande protestanter luft, och skydda Baners venstra
sida. Mot Wrangel stod kejserliga generalen Marazini, '
båda för svaga att företaga något hufvudsakligt, och än
mera försvagade genom beständiga hjelpsändningar till huf-
vudhärarna. Efter slaget vid Wittstock ryckte dock Wran-
gel fram, eröfrade Gartz och tågade till och med ra i Ber-
lin, der han utkräfde en dryg brandskatt, dock mest i va-
ror till härens behof. Sedan trängde han fram till Frank- i
furt; men då en fiendtlig styrka nalkades, drog han sig i
uti December tillbaka till Stettin, och gick i vinterqvarter.

147

TJUGONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET i«57. .
BUFYUDHÄREN OCH ÅTERTÅGET FRÅN TORGAU.

I stället för att söka vinterqvarter, började fianér att
genast i Januari månad belägra Leipzig. Han dref detta
företag med yttersta ansträngning i afsigt att begagna den
Tigtiga staden till yapen plats. Redan hade han fört be-
lägringen ganska långt, stora murbrott voro nedskjutna,
och han påskyndade arbetet så mycket ifrigare, som en
stark kejserlig här under Götz och Hatzfeld från Westfa-
len nalkades till undsättning. Lesslie hade för deras öf-
vermagt nödgats vika tillbaka till Baner. Han befalldes
nu att jemnte Pfuel och Stålhandske hindra fienden från
att framtränga öfyer den svällda floden Unstruth. Pfuel
och Stålhandske förvillade sig på vägarna; Lesslie trodde
sig ensam för svag, och vek undan; fienden, det var ännu
blott förtropparna, bemägtigade sig obehindrad alla öfver-
gångarna öfver floden. Banér^ högligen uppbragt, skickade
återigen Lesslie och Stålhandske med en stor del af sin
här till Saalen, och befallde dem strängeligen att åtmin-
stone vid denna flod hindra fienden. Men det gick på
samma sätt. Ett rykte, att de kejserliga nalkades, 30,000
man starka, skrämde bort svenskarna; och fienden gick
öCver Saalen icke långt frän Leipzig.

Vid sistnämnde stad var emedlertid Baner nära att
Tinna sin afsigt. Den 6 Februari om aftonen hade ett
murbrott af 24 alnars längd blifvit nedskjutet. Baner gick
uppmuntrande omkring bland tropparna. »Lustigt bröder!»
sade han, »i morgon skall Leipzig blifva vårt.» Natten
och morgonen tillbragtes under förberedelser till stormning;
men just en timma, innan den skulle begynna, anlände
ett ilbud med underrättelse, att de kejserliga kommit öfver

148

Saale och nalkades. Utom sig af barm mfiste fianér lemna
det nästan tagna rofvet och draga sig tillbaka.

Den återstående delen af Februari inånad tillbragtes
under vexlande skfirmytslingar samt fram- ocb återtåg uti
landet Meissen. Men emedan svenskarne voro sin fiende
redan från början underlägsna ocb denne likväl alltid und^
^(ek fältslag, men deremot nästan dagh'gen erhöll nya för-
stärkningar, så blef det slutligen för Baner omöjligt att
bibehålla sig i fria fältet. Han beslöt derföre att använda
det krigssätt, som redan med fördel blifvit- af Gustaf Adirif
begagnadt vid Scbwedt, Werben ocb Nömberg, och aflla-
nér sjelf föregående året vid Magdeburg. Han sände King
och "Ruthwen med en hop troppar till Westfalen, artt tior
återigen utbreda svenska vapnen, medan Baner sjelf drog
öfrer sig och sysselsatte alla de fiendtliga härarna. För
detta sistnämnde ändamål lät han så mycket som möjligt
befästa Torgau ocb från kringliggande nejder ditföra så
mycket munförråd, han kunde öfverkomma. Med denna
fästning till stöd försvarade sig Baner mot vida öfverlägsna
fiender; neml.: sachsiska tropparna, de kejserliga bärarna
från Pommern under Marazini, frän Schlesien under Man»-
l^ld, och från Westfalen under ffatzfeld, och dessutom mot
de uppretade bönderna i nejden. Oakta dt sin Öfverlägsen-
het, mStgtade dock icke fienden stänga Baner inne. Sven-
ska tropparna ströfvade på ömse sidor Elben ända tili
lieipzfg, I^resden och scfalesiska gränsen, under vex]an<fe
^kärmybsiingar och härjnrngar. Landet led förskräckligt, ty
det t)ebandlades iilra illa af vinner och fiender. Serdeles
ryktbar blef Wurtzens förstöring, hvilken skedde af sven-
skarna. Den li!la staden betalade först en dryg brand-
skatt, blef det tmktadt sedermera under hela påskveckan
på det ohyggligaste sätt plundrad, innevånarne missbamd-
lade, tnördade ocb staden slutligen uppbränd. En fiygskrifl,
kallad Wurtsiens kors oeh ptågovecka spridde kring hefa
Etiropa ttnderrtttelsen om denna fllbragd, hvilken förtjenade
mm bredvid l*8se^*a!ks och Vagdebargs förstöringar.

149

FiHt ftii skafiEk «g. mer» ulrymme, k»de Baner beCaJlt
äfirman Wnrn^l aU fräs Pommerii g^M^a e» rörelse mot
SoUesien. I>ella lyckades så titt vi()a, at| Marazioi och
Jknafdd sddg^des dlvargif^» Baser och vAnda sig mot
Wcaog^L Men. i derst» 84tUe nalkades från TfaO ringan
GftUtts odi ftån Böhmen Schwarz«fiberg med vida belydli-
gare tfoppar du de, sem afgått. Bftnér sökte att före de-
ras aflåemst lemiia de keJBerliga ett fäjtslag, meo förgäf-
te&. Det säg» tydligt, alt fienden valt den i dess tanke
sikrare utvSge& att genom dhrermagten qväfva Ban^r. Denne
bide nu änder hela Mars, April och Maj månader försva-
rat ski ställning; sjelf visserligen lidit f0rluster, men till-
iogat fienden vida större Dock, fiendens blefvo ersatta,
Baners iekfti Nu i slutet af Maj kommo Gallas och Gleen
från Thuringcm och Isolani med Scfawarzenberg från Böh-
men» Svenskarna blefvo drifna från Wittenberg, frän £u.«
lenborg. De kejserliga gingo vid Wittenberg och Dresden
diver £lhen, innestängde Torgan från begge sidorna, samt
började att både of van oéh nedan om denna stad slå skepps-
liryggar öfver fioden^ för att kunna trSnga Baner änna
Qärmare på lifvetw Det var nu, som han ändt ligen beslöt
anträda sitt återtåg.

Detta försök var dock ganska vådligt. Baner sjelf
hade endast 11,000 man; de fiendtliga härarna omkring
honom ut^rde enligt sägen 60^000. Al dessa stod Gleen
med en betydlig styrka norr om- Baner vid Wittenberg,
ocb Mavazini samt Mansfekl ändå längre bort vid gränsen
af Pommesn; båda vid de vttgar^ på hvilka Baner skulle
anträda återtåget Dessutom var landet öde, så att mun-
förråd måste medföras, hvilket jemnte de många floderna
otvifvelaktigt skulle göra tåget både långsamt ocb vådligt.
Oaktadt alla dessa svårigheter, måste det dock försökas.

Ädnu återstodo uti Torgau betydliga munförråd och
2,000 åmar vin.. Häraf lät Baner under flera dagar för-
pläga sina soldata för a!6t gifva dem krafter ocb mod; det
bästa återstående lades på trossvagnar. Staden ransakades
noga och alla dyrbarheter borttogos; eljest skedde intet öf-

150

vervåld, utom att eibqvarnarna med tillhörande hus och
brygga nedbrflndes, för att hindra fienden från att på denna'
vSg förfölja. Den 18 Jnni om aftonen uttågade ändtltgen
Baner med hela sin bSr ifrån Torgau. Afeigten var att
öfver Öder och Warta utefter polska gränsen, den enda
möjliga vägen, framtränga till Pommern för att der förena
sig med Herman Wrangel. Fiendens afsigt blef deremot
att genskjuta och komma före honom till någon af floderna
och der hindra återtåget. Nu började derföre en kapplöp-
ning. Fiendeo, genast underrättad om Baners aftåg, upp-
bröt tidigt d. 19 Juni från Pretsch; och sände serskildi
ett tusen kroater, som skulle angripa Baners eftertroppar
och hindra tåget. Denna dag kommo svenskarna till Hertz-
berg, de kejserliga till Jessen, båda vid svarta Elsterfloden.
Den 20 kommo svenskarna till Lucka, fienden till jQter-
bock. Den 21 kommo svenskarna under svåra skärmyts-
lingar med de förstärkta kroaterna endast till Lubberass,
fienden till Barut. Den 22 blefvo svenskarna åter igen af
skärmytslingar uppehållna och kommo blott något närmare
Odern; de kejserliga deremot till Furstenwalde. Den 23
gick Baner vid Furstenberg utan förlust öfver Odern; fien-
den, som redan vunnit behöfligt försprång, hvilade ut, för
att hämta krafter. Den 24 Juni kommo svenskarna till
Drossen; de kejserliga tågade på vestra sidan Öder till
Kdstrin; och Marazini, som förut varit i Kiistrin, skyn-
dade till Landsberg. Den 25 Juni hun no svenskarna half-
väges från Drossen till Landsberg; Gleen deremot gick från
Kastrin till att förstärka Marazini. Den 26 kom Baner
till Landsberg. Han hade ämnat att i denna stad, som
ännu innehade svensk besättning, gå öfver Wartafloden,
och sedan på vinst och förlust slå sig igenom Marazinis
troppar. Men han fann för sig icke blott Marazini utan
äfven Gleen, således en nära dubbelt så stark fiende, i
hvars åsyn det var alldeles omöjligt att gå öfver den mång-
greniga, träskomgifna Warta. Baners ställning var för-
tviflad; framför honom' Warta med öfverlägsen fiende; till
höger Polen, Sverges halffiende, som troligen skulle begagna

151

eit qelftagei gemmitåg tiil krigsanledning, och sora der-
emot gerna skuJte dppna siU iand för de kejserliga, hvilka
således der likaså ISU som vid Landsberg kunde stdnga
dfVergången öfver Warta. Till Teaster var Oderströmmen,
och der bakom de öfriga kejserliga tropparna änder Isoiani
och Bucbheim. Omkring fianér uti det hörn, der han
stod, ingen fast ort till försvar, intet förråd till under-
håll, ej ens för ett par dagar. »Nu», skrefvo de kejser-
liga härförarne till Wien, unu hafva vi ftndtligen fått Ba-
»oér in uti sScken.»

Baner var utom sig af ängslan och harm. Denna
sista kftnsla gaf han i synnerhet luft emot Beauregard, ett
ombud, som Richelieu underhöll uti svenska l&gret. Baner
påslod nämligen, att hela hans olycka kom deraf, att
Frankrike drog så länge i betänkande att gå öfver Rhen
och taga verksam del uti kriget, genom h vilket dröjsmål
kejsarn fått tillfälle att använda alla sina troppar mot
svenskarna. »Om», sade han hotande, »om jag och de
»kejserlige någon gång skulle gemensamt fakta mot Frank-
»rike, så skall jag i sanning icke göra så många omstän-
»digbeter vid att gä öfver Rhen.» Men ett beslut måste
fattas. Den 27, 28 och 29 Juni hade Baner stått vid
Landsberg och öfver floden vexlat kanonkulor med Gleen
och Ularazini under åtskilliga misslyckade försök att kom-
ma öfver. Den sista dagen eller den 29 Juni förklarade
äodtligen Baner, att han beslutat göra återtåget genom
Polen. Äll den sämre trossen brändes för att ej vara till
binder; Baners gemål med qvinnorna sändes under till-
räcklig betäckning i förväg åt polska sidan. Baner sjelf
sammankallade det högre befälet, tillkännagaf sin afsigt och
förmanade strängeligen att under tåget genom Polen före-
komma alla plundringar, på det man måtte gifva polska
r^eringen så liten anledniog till missnöje som möjligt.
, Dessa åtgerder blefvo snart bekanta hos de kejserliga, hvilka
på sin sida också sände en hop troppar inåt Polen, för
att äfven der hindra öfvergången.

iSZ

Mw dÉR ad hanuy U«rt emot féragi^tm aiiigtv äter*
kallada lanér di å* aiter •ftniki' q^ionorBa^ deh> 9k]fndid»
uti jiigadt tig T«0tif ut mot Odamv hväken han fasn af
fiendeD obentt. Vid Gdritz, stiaxt södar om KMrifl^
vadade han åter oob flfve» dama gSn^ea utan förloai Of-
var nftnnda flod, dfverraskada ock tog 100 kajaerlig» vag-
nar med vfllkoflMnei inao£ftrr&d De& t JuU gpck det
äRtta i atrdektåg ända* borUMu Brietsoe. Den 2 Juii med
mara aftkerhet oob lugn blett till Frieow^alde; ty nu. mafa
kunde ingen hindra honom att d. 3 Juli komma till Schwadt
och i der varande iaata läger förena sig med Herman
WrangeL Baren var rfiddad ocb det utan, betydlig för-
luat. Matt berättade för Baner, hvad de kejserliga gene-
ralema skrifvit om hans belägenhet. »Ja»! sade hen^ }id&
»hade mig fången^ men de glömda att knyta för aAckao.»

Baners vid detta tillfälle visade bealutaamhety kraft
och lycka, vdckte mycken uppmärksamhet, ocb Atsrt&gell
från Torgau har blifvit ganska ryktbart i krigsh^torien.
Jemnte &^nér utmftrkte aig under detsamma Erik Slange,<
Karl Grustaf Wrangel och Adam Pfuel. n

Det tyckas^ som fienderna sjelfva blifvit sk förvånade j
öfver Baners lyckliga räddning, att de i början icke visste, i
hvad de skulle företaga; ty svenskarna lemnadea flerej
veckor i ro^ ehuru de också efter föreningen voro siaai
fwnder helt och hållet underlågsna. Men mot slutat af|
Augusti närmade sig Gallas, hvilken nu tag^ befälet Öfveri
alla de förenade härarna. Då lemnade Baner Stettin åt I
Torstenason och Hintar' Pommern åt Adam Pfuel att lör-|
svaras. Emedan fienden tycktes rikta stt4 anfall förnftm-|
ligast mot För-Pommern, skyndade Baner oeb Herman Wran- {
gel sjelfva dit, och stJlUda sig den förre bakom Trebal" |
fkden vid, Triabsees, den sednare bakom Peeneflodon vid|
Loit% för att, förskanaade vid dessa vattendrags skydda {
Sverges siata tyska baaittniBg, det bakom liggande hörnet |
af Pommarn. Det var alldeles samma ställning, bvarii
Gustaf Adolf första gänge» hejdade Tillya anfall, I trei
veckor motstodo också svenskarna hvarje Gallas bemödande,

153

så att baki »f bridt på mtiDiörFåd Blåste d. 1,1 Seplcmber
érd^ä ittkUagM äft Neder^^cbsei». — Men »dan hans
soldater blifTit derstftdes uppfriskade, kora han tiUbalra mot
svenska bropparna hakom TrebeL Desaa voro uti en be-
i&genb^ xMv ömkaDSfärd ftn någonsin under hela kriget.
AUi TttDBet byte både under det jagade återtåget måst
öfvergifvaa^ då äfven befälets och större delen af rytteriets
b&sCar bltfvit borttagse för att rädda kanonerna. BefäJet
hade inga penganr, soldaterna trasiga kläder ecb inga ekor;
på krig»- och munförråd var den största brista Men hö*
ren anfördes af Baner, Herman Wrangel, och den nu d»t-
komne Leonbard Torstensson, de lägre att förtiga. Också
blef Gallas för andra gången kastad tillbaka inåt Meck-
lenburg. Emellertid hotades svenskarna af hungersnöd. För
att ufidvika denna och om möjligt åter draga de kejser-
liga från sjökasten, tog Baner det förtviflade beslutet att
ännu en ^ång störta sig in bland fienderna. Han tågade
vefkligen nedåt Scbwedt och derifrån åt Hinter-Pommem ;
men haffis styrka var så obetydlig, att Gallas ej brydde
sig om att förfölja den, utan lemnade detta åt Marazini,
och ]M sjelf sina troppar under tiden bvila ut.

Ty också den kejserliga hären hade lidit utomordent-
ligt, så väl genom hunger som genom beständiga fram-
ocb återtåg oAi de öde nejderna Brandenburg^ Mecklenburg
och Pommern. På landet voro nämligen nästan alla hus
uppbrända^ så att soldaterna också under denna sena års-
tid nödgades frysa nätterna igeciom under bar himmel.
Inga lifsmedel, inga menniskor, annat än döda, bvilka öf-
verallt lågo vid vägarna, blandade med hästar, båda dels
skjutna, dels hungrade ibjel. Sedan Gallas gjort flere få-
fånga försök att intaga- Andam och der öfver Peene ia-
tpänga i Pommern, samt äfven, såsom vr förut omnämnt,
tvenne serskilda gånger birfvit tiUbakaslagen liå Trebel-
floden, misströstade ban att detta år kunna någonting vi-
dare uträtta, ech ämnade derföre leda sin här till mindre
fdhklda länder oeb der taga vinterqvérter. Berman Wran-
gel, som trodde, att Gallas förföljde Baner och öfvergifvit

154

sina anslag vid Trebel£k>deD, reste till Greifswald^ för att
med den nyss frän Sverge Öfverkomna Lesslie rådgöra, huru
försvaret vidare skulle föras. Under tiden lemnade ban åt
Witzthum högsta befälet öfver tropparna vid Trebel.

Men emellertid både en pommersk adelsman, vid
namn Kussow, kommit till Gallas och erbudit sig att visa
en saker och obevakad vSg öfver Trebelfloden. Gallas
antog förslaget och Öfverhopade Kussow med löften. Till
denne sednare sällade sig en annan pommersk adelsman,
Georg Behr, från bvilken svenskarna tagit några spann
hästar och som derföre var uppbragt. Under ledning af
dessa båda män, gingo de kejserliga åt Triebsees till och
medförde på vagnar tvenne båtar från Malcbin. Ett stycke
söder om Triebsees var den anvista platsen. Båtarna dro-
gos en fjerdingsväg öfver omgifvande träsk ända till flo-
den, bvarpå 100 soldater natten mellan den 23 och 24
Oktober rodde öfver, intogo genom öfverraskning fästet vid
Triebsees och insläppte öfver dervarande vindbrygga den ]
utanför väntande kejserliga bären. Nu var gärdet upp-
gifvet, det enda lilla, som svenskarna ännu innehade af
Tysklands jord. Hela För-Pommern öfversvämmades och
svenskarna innestängdes uti Stralsund, Änclam och Greif8-
wald, de enda städer, som der kunde försvaras. I Hinter-
Pommern skärmytslade Baner med fienden, men var i det
hela underlägsen, så att äfven detta land för det mesta .{
öfversvämmades af de kejserliga; Usedom och WoUin för- .|
lorades äfven, och det var endast sen årstid och tryckande
förrådsbrjst, som hindrade Gallas att bemägtiga sig det :|
oförsvarade Riigen.

Aldrig under hela trettioåra kriget var svenskarnas
ställning sä förtviflad, som nu. Men Baner, alltid störst
i olyckan, var det äfven denna gängen och for oupphör-
ligt omkring, kämpade med fienden och uppmuntrade sina
egna.

De kejserligas belägenhet var ej heller afundsvärd.
Uti det förbärjade Pommern funno soldaterna icke étt
bröd, bäst9rna ick^ ett strå, Bakotp låg det utatna Meck-

155

leBbarg, det alldeles Ödelaggda Brandénburg och Sachaen;
hftrföre också alla förråder måste föras långvfiga från öfra
Tyskland. Af denna orsak, och emedan Gallas i allmän-
het ?ar föga skicklig fdrrådsskaffare, började de kejserliga
SDari att lida brist, ja nSstan hungersnöd, hvarjemnte pest*
artade sjakdomar uppkommo. Gallas kunde ej längre bi-
behålla sig i Pommern. Med en af eldnde nflstan förstörd
bar, som det sflges, från 60,000, förminskad till 15,000
maD, drog han sig den 25 Dec. tillbaka, och tog vinter-
qvarter uti Mecklenburg, Limeburg och en del af Holstein.
Det var efter detta fälttåg, som man började gifva honom
tillnamnet Härförstöraren,

Witztfaum begaf sig genast efter fälttågets slut till
Sverge, emedan han blifvit anklagad för sitt uppförande
både vid Wittstock, Triebsees och annorstädes. Men då
ban i allmSnhet ansågs vara långsam och vankelmodig,
men dock egenkär och envis, frikände regeringen honom
från beskyllningen för förräderi och lät honom, dock af-
skedad, återvända till Tyskland 1).

Detta år d. 15 Februari afled kejsar Ferdinand den
andre, förnämsta anledningen till det krig, som nu i nit-
ton år härjat hans fädernesland. Han dog under lifliga
försäkringar, att, hvad han gjort, hade skett i öfvertygelse
att dermed befordra Guds rike på jorden, och att han
ännu i dödsstunden hyste samma fasta tro. — Hans son
och efterträdare, kejsar Ferdinand den tredje, var i myc-
ket sin fader lik, dock ej så kraftfull och bestämd. Han
behöll samma rådgifvare och samma åsigter som fadern.

VESTRA SIDOHÄREN.

I början af året blef Lesslie med svenska tropparna
jagad ur Westfalen, då han vid Leipzig förenade sig med
Baner. Sedan, när svältkriget vid Torgau begynte, skic-
kades Ruthwen och King med några svenska regementer

1) Riksark. Rådsprot. d. 46 Jan.- 14, 46, il4 Augusti 4638.

156

tiUlMfca åt vester. Deb i fdreniiis med besaanft, deb p&
eg0D hand försvarade sig svenskama nti desaa trakter iill
årets sbit; kanske mesi derfOrey att fienden an^ftode alla
aina krafter mot Baner, i den beräkning, att sedan denne
med bnfvndharen blifvit förintad, skalle det vara Ifitt att
göra slut på både Rathwen och King.

För dfirigt började nu i dessa nejder visa sig några
mån, hvilka sedermera bkfvo mycket < ryktbara. Den raie
var hessiska generalen Helander, en daglig man, naen
hårdsinnad, egennyttig, hämndlysten. Den andre var Her-
fiMMi Booth, mecklenbargisk adelsman, atmftrkt icke så
mycket för någon * skicklighet, som icke mera för en osiäck-
hg illvilja mot Sverge. Denne förehade en hop stämplin-
gar med Arnheim, med kungen i Danmark m. fl., för att
samla troppar mot Sverge. Men Salvius fick \Ai Ham-
burg snart vfider af saken, och gaf en vink derona åt
King, som straxt dfverraskade och tillfångatog Booth ech
dermed afbröt hela företaget. Den tredje var Btmg Kri-
stoffer Königsmarck, hvilkens trohet vid Sperreuters af-
fall räddade åt Sverge icke blott deones, utan genom
exemplet också flere andra regementer. Till belöning nt^
nftmndes han till Öfverste för det fordna Sperreuter^a re-
gementet och började redan i detta fälttåg utmSrka sig för
en ovanlig skicklighet i det så kallade lilla kriget.

Den 24 September detta är dog Sverges nu varande
enda bundsförvandt i Tyskland, landtgrefyen Wilhelm af
Hessen. Ryktet talade om gift, men troligen utan skftj.
Under barnens minderårighet fördes styrelsen af enkan,
den hjeltemodiga Amalia Elisabeth, bvilken följde sin af-
lidne makes åsigter och qvarblef på svenskarnas sida.

ÖgTRA SIDOHÄREN.

Denna här stod också i år under Herman Wrangels
befäl, oob skärmytslade hela vintern och v§ren mot de
kejserliga uti Bratidenburg, dock ofta med förlust I Maj
gjorde Wrangel en rörelse mot Schlesien för att under-

157

]2tta Banéiv oieii IM anart «f M arazifti Mh MaoiClld éfiå*
V9Q tillbaioL Efter fttertåget från Torgra fdrtfttdd tig; ocb
samiDansmälte fianérs och Wran^ls trappar oob deMD
sedermera samma olycksöden aader de sista fd&Daderaa a£
fälttäsöt.

För ^rigt tilldrog sig ^ denna Mltn ätakilligi an-^
aat minnesvardt.

I förra kapitlet birfva vi- nemligen omtalat deifét''
bandy som Arnbeim stiftade mellan Danmark^ Mecklenburgs
Laneburg och Polen^ för alt med vftpnad b«a4 apptaftda
uti Tyskland; men b vilket afbröia genom segern vid Witl-^
stock. Någon tid därefter upptogs nnderhandlingen ånyo,
ocb det var i sammanhang dermed, som ofvannämndv Boelb
anställde sina vArfningar. Det var Salvius, som upptftefcte
och angaf dessa dolda anläggningar. Svenska regeringen
beslöt att förekomma utbrottet. Booth blef^ som förbeimäldt
är, tillfångatagen. Saivios utfäste en^ bekkiing åt den^ som
lyckades att lura ut och döda den fruktade ArnheiiB. Då
detta skändliga förslag ej lyckades, försökte mas ett an-
nat. I Mars 1637 kom befallning till sveneka styree-
roannen öfver Pommern, Sten Bielke^ att bemftgtiga sig
Arnbeim. Denne sednare vistades på sitt slott Boitzen-'
burg, norr om Berlin, utan att vara i någon synlig tjenet.
Oförmodadt blef han af en svensk ströftropp öfrerfallen,
förd till Stettin ocb derifrån sjöledes till Sverge, och med
bans försvinnande upplöstes hela det ifrågavarande förbttn*
det. ' — Från flere bof kommo nu till Stockholm medklnde
href för Arnbeim; raeo regeringen var oböjiig ocb Ifit
strängt bevaka honom. Han ansågs som en farlig nprac^
tikant» ocb skulle föras till Kastelbolm; men då denna
ort icke syntes nog säker mot en öfverraskning från Dan-
zig, skulle han i stället till Örebro. Likväl fick faen tills
vidare stanna i Stockholm; men om befrielse eller utvex-
ling kunde man icke komma Öfver^s. Amheim beslöt
då att sjelf söka befria sig. Mot hösten 1638 började
han klaga Öfver sjuklighet och begärde att -få flytta från
slottet till varmare rum ned i staden. Det bifölls-; men

15»

siMrt klagade han ånyo öfver köld, och fick derföre till-
stånd att (tfrerdraga vfiggarna med kISde. Sedan utver-
kade han pass åt en sin tjenare, som enligt föregifvande
skulle i enskilda ftrender resa till Tyskland. Nu började
Amheim låtsa en svårare sjukdom och det så naturligt,
att han bedrog både Iflkare och yakt; den förra uppskref
läkemedel, hvilka Arnheim hvar natt kastade ut genom
fönstret; den sednare underlat ofta att ransaka rummet
hos den förmente sjuklingen. Denne hade emedlertid filat
af fönstergallret samt sönderskurit kisdet och deraf gjort
ett tåg. När nu en gång Axel Oxenstierna och regerin-
gen voro ur Stockholm, iakttog Arnheim tillfallet af en
mörk höstnatt och hissade sig ned från fönstret, samt lyc-
kades att med betjentens pass komma undan till kusten,
och därifrån på ett segelfardigt fartyg till Tyskland l).

Uti Mars månad detta år dog hertig Bogislaus i Pom-
mern, den siste af sin ätt Brandenburg hade nu lagliga
anspråk på detta land; men som kurfursten var i krig
med Sverge, behöllo Baner och Bielke så mycket, som de
kunde, af hertigdömet. På deras begäran uppgjorde pom-
moränerna sjelfva en egen regering, hvilken i skydd af
och förbund med Sverge skulle besörja landets styrelse.
Kurfursten af Brandenburg, för att härvid icke genom tyst-
nad försitta sina rättigheter till Pommern, ditskickade en
offentlig skrifvelse, genom hvilken han förklarade, »det lan-
»det efter hertig Bogislai död vore i följe af Öfverenskom-
»melse och lag nu mera förenadt med Brandenburg. Kur-
»fursten förböd derföre den nyss tillsatta med Sverge i
»förbund varande styrelsen öfver Pommern att som sådan
»fortfara. Kurfursten och ingen annan vore landets lag-
»liga regent.» Pommerska ämbetsmännen blefvo villrå-
diga. Af fruktan för Sverge och det närvarande vågade
de icke lyda Brandenburg; af fruktan för Brandenburg
och det trllkommande vågade de icke lyda Sverge. Slut-

4) Riksark. Rådsprot. d. 9* och n Maj 4637, d. 10 Okt.
och 49 Nov. 4638.

159

)igB& lade de alla ned sina ämbeten och landet blef aly*
relsdöst. Axel Oxenstierna rådde då, »ait genast- Mtr--
»taga tillfftllet, förest&Ua pommeranerna vådan af regerin^»-
»I&t tillstånd, och för att förekomma ett sådant, tillför*
»ordna en svensk styrelse. På det sftttet finge man god
»anledning att draga hela landets regering till Sverge, och
»att förvandla Pommern sjelft till en Sverges provins i
»stället för en dess bundsförvandt, som det förut varit.»
Förslaget blef af rådet gilladt i) och straxt af fianér un-
der det lyckligare fälttåget 1638 verkstölldt; och det b)ef
sedan omöjligt att tränga svenskarna från dmna deras
vunna fördel.

TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1638.

Erfurt inuti landet och några få städer vid Östersjö-
kusten var allt, som återstod af Sverges eröfringar uti
Tyskland; några tusen halfnakna, uthungrade soldater .det
enda, som återstod af dess härar. Enhvar väntade, att
det fattiga, svaga landet skulle fälla modet och fly en
fortsatt strid. Man bedrog sig. Johan Baner misströstade
ej att med understöd hemifrån kunna åter upphjelpa sa-
ken i). Regeringen i Sverge, anförd af Axel Oxenstierna,
misströstade ej att med understöd af svenska fosterlands-
kärleken kunna anskaffa behöflig hjelp. Rådet beslöt att
icke låta det hittills så ärorikt förda kriget sluta på ett
så nesligt och ofördelaktigt sätt; man ville fiäldre med
all magt rusta till ett nytt fälttåg 3). Ständerna tillfrå-

4) Riksark. Rädsprot. d. 3 och 5 April 4638.

2) Riks ark. Rådsprot. d. 34 Jan. 4638,

3) S. st. d. 47 Jan. 4638.

gadiB, Ma de ville åtaga éig nya gärder för att ftterupp-
rtUa siita Ireto förlast. FreÄer ocb borgare förklandr
sig geMsl ¥iUigB« Négra bland ndåerskapel, anfOrda af
Åke Tott ocb Axel Baner, tille som vederlag för de nya
gwdeina uiafcrdcka adeh» bndelavått på bdasstaaé af borg»
rtraas^ aoen de blefTo afTiata af Jakob De la Gardie, brö^
denaa Oxenatieriia samt af Johan Skytle ft). Bönderna,
onder aalörande af en Mäss DiavidBaon från Småland, toto
i början ogena, men blefvo slutligen öfvertalade. AHa
sladden åtogo a% dryga beviUningar, och lofvade dessatooi
att nppmttittra sina hemmaTaraode till tålamod och vil-
lighet under de bördor, som fäderneslandets ära och rädd-
ning fordrade. Frågan om krig och fred öfverlemnades
som förat till regeringens afgörande, »hvilken med sin när-
»mare kännedom af omständigheterna kunde fäderneslan-
»dets fördel bäst bevaka.» Försedd med denna fuUmagt,
fattade regeringen med all ifver i saken; utskrifningar
skedde; förråd anskaffades och flottan hölls i beredskap.
Sändebud skickades att mot Österrike uppreta siebenburg-
ska fursten Betlen Gabor. Det af Oxenstierna med Frank-
rike år 1636 afslutade förbundet blef ytterligare stadfä-
stadt och dervid bestämdt, att Frankrike skulle utbetala
en Srerges fordran på 400^,000 riksdaler och sedan lika
mycket årligen uti underhållspenningar, samt sjelf förklara
kejsaren krig; favarefter sedermera ingendera magten skulle
sluta fred utan den andras deltagande. I följe af allt
detta uppträdde Sverge återigen som en fruktansvärd fiende.
Men det var svårt att fortsätta den gjorda ansträngningen.
Oaktadt alla de goda löftena under riksdagen, yppades dock
frampå sommaren mycket missnöje öfver de nya skatterna,
och flerestädes utbrast uppror. Rådet fruktade att på
denna väg icke kunna erhålla de nödiga medlen. Det
var derföre*nu, som man frampå hösten beslöt sälja, krono-
gods för 200,00^ riksdaler, hvilka medel skulle användas
till statens underhållande.

^) S. st. 20 Febr. <638.

161

bivvuobAbcnl

Under hekk fdrra häUUn af. åcet 1638 statuiacle fi«-
nér uli PommerB^ hvilade sina uitnöttade soJd4ter, aami

Utbvn^rad ocb. lörstikcd^ bada öfrerleCvan af keiaer-
liga hären U^ vinierqvarfcer i Neder-Sacbson ocb till ocb
med i Holsieioy ehuru mot Kriatian den fjjerdes vilj^» Denne
vtedgades och hotade;, men för att ej blifva Sverge« m»å^
l^para mot kejsaren, måaie ban foga sig uti att betala
160,000 riksdaler i brandskatt, bvarpft Gallas lemnade
Hiftlstein ocb stannade sedan overksam uii Neder-Sachsen
hela våren. Detta har hlifvit tadladt. Man har påstått^
att Galla» bort med yttersta ansträngning skaSa medel
och förråd samt iakttaga tillfället att angripa och alldeles
förjaga de nu helt och hållet underlägsna svenskarna.

Sådant skedde likväl icke. I Ju^i kom svenska för-
stärkningen och fianér mönstrade en här af 21,000 man,
med hvilken han i början af Juli ryckte mot fienden.
Under Juli, Augusti och största delen af September lågo
båda bärarna midt emot hvarandra. Baner norr och Gallas
sdder em Peenelk)den. Baner hade ondt om munförråd,
men kunde dock berga sig gjenom tillförsel från sjösidan,
0^ låg der före qvar; ty Gallas med förödda länder bak-
om sig led af ännu större brist och förlorade dagligen en
mängd folk dels af bun^r^ dels af sjukdom. Likväl en-
visades ban att liggjS stilla. I sluiet af September hör*-
jade nöden att trycka äfven Baners läger, hvarföre han
framtågade emot Gallas. Denne vågade ej med sina för-
svagade troppar göra motstånd, utan flydde med förlust af
3000 a»an. Baner ville förfölja honom, men kunde ej;
ty vägen låg genom det förödda Brandenburg, oQh bakom
detsaiaHta stod Gallas tryggad af Eiben och med lättare
tillförsel Baner kände ej komma genom ödemarken utan
att för tåg^ medföra stora förråd. Sådana saknades och
skulle om de ock^å funnits, likväl icke kunnat medföras*.

162

Uti svenska hSren hade nåml. en smittosam sjukdom deb
dödat, de]s försvagat hftstarna. Mfinga kanoner drogos af
soklater, och man såg ryttrarna sjelfva bflra sadel ocb
skabrak på egen rygg och vid betslet leda efter sig de
magtiösa hästarna. Det sades, att tyska soldathustrurna
gifvit kreaturen förgift, för att dermed hflmma krigsrörel-
serna och tvinga till fred. Ranér måste derföre ännu nå-
gon tid låta sina troppar stanna i Mecklenburg.

I November gingo Gallas och Banéi* åter emot hvar-
andra och möttes vid Perleberg. Baner öfverraskade ocb
tillintetgjorde flere af Gallas troppafdelningar, hvarföre denne
snart drog sig tillbaka till Magdeburg, svälte en tid på
tropparna, och måste slutligen taga vinterqvarter uti de
kejserliga arflanden.

Baner N stannade öfver vintern uti Mecklenburg, för
att derstädes sjövägen erhålla någon tillförsel. Mellan ho-
nom och Gallas låg hela norra Tyskland som en ödemark,
hvarest icke någon krigshär, knappt de ringa qvarlefvorna
af befolkningen kunde finna en torftig lifsnäring.

VESTRA SlhOHÄREN.

General King efterträdde i Westfalen sin landsman
Alexander Lesslie som anförare för svenska tropparna, med
hvilka den nya kurfursten af Pfalts förenade sin styrka.
Königsmurck utmärkte sig som vanligt; men svenskarna
voro för svaga att uträtta något hufvudsakligt, och Gallas
sysselsatte sig uteslutande med Baner, så att äfven han
skickade blott en mindre styrka åt vester. Kriget fort-
gick derföre på denna sida med vexlande lycka och utan
afgörande följd.

Hessarna voro genom det långa kriget alldeles ut-
tröttade, dertill modlösa genom svenskarnas förluster. De
ropade efter förlikning med kejsaren. Landtgrefvinnan
Amalia afslutade också uti April detta år en sådan be-
redelsefred; men kejsaren, som hoppades att snart och full>
ständigt besegra svenskarna, ville ej stadfästa afhandlingen.

!6S

utan fordrade annn fördelaktigare villkor. Hessarna blefvo
uppretade ocb fingo rådrum att besinna sig. Under tiden
erhöll Baner ofvannämnde förstärkning och vågskålen bör-
jade luta till fördel för Sverge. Hessen öfvergaf freds-
underhandlingen och förnyade sitt förbund med Svei^e och
blef dervid beståndande allt intill krigets slut.

Bland de många skottar, som under konung Gustaf
Adolfs tid ingått i Sverges tjenst, hade en Jakob Ramsay
^erdeles utmflrkt sig och slutligen stigit till värdighet af
general-major. Då efter slaget vid Nördlingen svenskarna
förjagades ur bela södra Tyskland, var nämnde Ramsay
svensk befälbafyare uti Hanau, hvilken fästning han be-
slöt att i det yttersta försvara. Detta beslut utförde han
på ett sätt, som gjorde Jakob Ramsay och Hanaus beläg-
ring serdeles ryktbara på dessa tider. Från hela södra
och medlersta Tyskland blef ve, som förbemäldt är, sven-
skarna fördrifna redan under året 1634. Men länge och
på alla sidor omgifven af fiender, och dertill af fiendtliga
borgare inom sjelfva staden, försvarade sig Ramsay lyck-
ligt och oafbrutet uti nära fyra års tid. Blott en enda
gång, näml. om sommaren 1636, fick han någon undsätt-
ning af Lesslie med vestra sidohären. Eljest var han all-
tid Öfverlemnad åt egna krafter. Men dessa visste han
förträffligt begagna för att hålla borgrarna i styr, göra
lyckliga utfall, bortkapa fiendens förråder och afslå dess
angrepp. Han hade säkert ännu längre kunnat försvara
sig; men uti Februari detta år lyckades det fienden att
genom hemligt förstånd med stadsfolket intränga i fästning-
gen. Ramsay blef efter ett envist försvar fången. Han
dog några dagar derefter af sår och van vård.

ÖSTRA SIDOHÄRFN

var under hela detta år sammansmält med hufvudbären.
Dess anförare, gamla Herman Wrangel, blef hemskickad
som mindre användbar, dels för ålder, dels för yppad
oenighet med Baner.

164

TUGOHDBUkKOBA. &Ai9IXL£T«

FÄJLTXÅGR i«a9.

HUFVUDHÄRBN.

ElHirQ Baners troppar Q^)or(l& nu mera endast i2,000
man^ kawie ban: dock ieke öfyer vinlem lifnära dem i det
utbuBgrade Mecklenburg. Trakterna rundtomkring Voro fltn
mera förödda och omöjliga att genomtåg»; utom Llinebi»rg
oeh. Braunschweig, b vilka nu i några år mindre hdit af
kriget. Men hertig Georg af LOnefouirg odi konungen af
Danmark hotade med krig, om Baner vänd» >ig deråt
Nöden dfef honom dock att yåiga försöket. Redan t Ja*
nuari gick han vid Lauenburg öfver Elben. Hertigen af
Lilneburg, då han s&g, att svenskarna icke Iftto skrftmma
sig, föl} • til) fi9ga och begörde neutralitet. Baner skyndade
etnatieriki för att rfldda Erfurt, der svenska besättningen
var bragt till det yttersta. I Halberstadt lemnade han
folfaik och artilleri under Torstensaon, hastade sedan ^elf
med rytteriet och undsatte Brfurt^ samt skickade derifrän
Pfuel, hvilken vid Oelnttz slog kejserliga generalen Salis,
tog honom sjelf och en myckenhet folk och jagade resten
åA Böhmen. Sjdf dref Baner saebsarna ned emot Freiberg;
Qoh Stålhandske förföljde en annan tropp ända till mu-
rarna af Dresden. Allt detta var g|ordt inom Januari och
Februari månader. Det var en bland de märkvärdiga an-
satser, som rtundom kommo öfver Baner, då både ban
och hans bär gjorde underverk.

Medan nu svenskarna belägrade det tappert försva-
rade Freiberg, samlade sig till dess befriande en styrka af
öfver sjutusen man under Marazini. Tillika spotdes^ att
en större kejserlig hår under Hatzfekl vore i antågande.
Baner beslöt derföre att angripa Maraaini, förrän Hatzfekl
hunne fram. För detta ändamål kallade han til^ sig Tor-

165

Stensson och &gade jrski mot Maraziu. Beone viRe und«
nka striden och d?og sig tiUtokt; jnen finér följde aå
ttitt i spåres, «U MtraEiiii måate vid GheBuiitz staima ceh
försrara Ag. Den 4 Äpnl istod MfiFiuBgeii. Den föreosAe
8achä9i[lH4ejserlifia fairan hade ralt en fördelakiig atäU-
ning; aen sirensiBania under fianér, Toratensson, Wadii-
raeistor oct Wittenbeng ADgrepo med oeraotalåndiig kraft.
Fiendtl^a rytteriet bief jagadt på flykten och förfdijdl;
MMkeU son ▼iile draga sig undan åt £rzbergen, blef af
Slange och Ståifaaodsioe genskjutet och néstan tilihiMgiordt
Marazini férkrade S kasoner, 63 lanor^ ail troaaan och
tSOO langar; h^vrförutui nejden flå «n iEiii devemknag
iäg beströdd mod \^ fianér f^Iorade ej mer &i dOOmas.
Efter denna betydiiga seger utbredde sig sfenatMwa
enrådande i^ver bela Bleisscfi och Lausitz, bmnd^atladb,
ändrade och isArjade faäde sittder ooh knd. Sedan (våpdé
sig Baner åt Bfthmen. K»rl Gustaf Wmngd medlOr-
tnsfipen log Teschen d. 30 ^pril; sedan kom Ståliiandslie
och tog Aussig ooh Leutmeritz; ahilligen iBaiBér mod tafr-
vndhåren odi framtrllngde mot Prag. För att skydda denna
bufvudstad ställde sig kejserliga generalerna Hofkiroiisn ooh
Montocuouli med en betydlig styrka bakom filben. Baner
besiil att vid MtinitE gå öfver floden lör att komna åt
Prag. Men till atit verkslfiUa och ;fÅ flasmna gång jdfäJB
deraia afsigt, tågade be» med faeln häfen ittngre åt sddor
til] Ålt Jlansian. De iotfser^a Wjåt ooh lagrade sig få
stranden midt emot. finner bdrjade dfver floden beskjuta
dem och laga- till öfvergång; men under aumna lid lut
ban fara en hop båtar till Melnitz och g^aasHi dem bak-
om en skogig ö. Sedan lemnade ban ett par regeraenter
för sken skull qvar rid Alt Bundau och gick med den
dfriga bären obeaiflrkt tillbaka till Melnitz och der lyck-
ligt öfver Elben. Hefkircben BQftrkAe för sent, hvad oom
förefaadee. iian skyndade dit för att idrifva Bnair lälbaka;
men blef sjelf i dess stdile jemnte Montecuculi efter en
kort strid tagen till fånga^ och alla hans troppar jagade
på flykten med förlust af ett tusen man.

166

Mu stod vdgcti till Prag öppen, oeii Baner sdcyndsde
dit. Men dagen efter ofvannfimnde strid hade ocks& Hatv-
feld med en betydlig styrka ankommit ocb inryckt i sta^
den. Baner stål Ide sig utanför i slagtordning^ skickade
några kalor öfver murarna ocb utmanade Hatzféld till
strid; men föfdngt, eburu ban väntade bela dagen. Då
gick ban derifrän och inqvarterade sina troppar riéi ech
bredt omkring uti nordöstra Böhmen, ocb nu började i
dessa nejder ett afskyTflrdt lefveme med härjande, pl«nd-
ring, mordbrand ocb alla slags våldsamheten. Baners svå*-
ger, Adam Pfuel, skröt öfver att ensam faafva uppbränt
800 byar och småstäder. Någon frågade, »huru Baner
»ville engång ansvara för alla dessa rysligbeter.» Han
•genmälte: »För dem få de ansvara, som gifvit mig befall-
»ning derom.» Det var honom nämligen ålaggdt att låta
kejserliga arfländerna känna krigets tyngd, för att förmå
kejsaren till fred. österrikrarna qelfva plundrade detta
sitt eget land med samma hårdhet som svenskarna,, dock
icke med samma lycka. Af sitt tagna rof sålde svenska
soldaterna i hemlighet allehanda förråder åt de utbtottade
kejserliga.

Uti September gick Hatzféld tiil Meissen för att för-
drifra derva rande svenska besättningar, och p& samma
gång draga Baner ur Böhmen. Baner måste följa. Hans
tåg gick förbi det lilla fästet Prix. Baner skickade dit
och fordrade brandskatt. Innevånarne svarade blott: Prix
giebt NichU i). Baner återsvarade: Prix wird tu Nichtst)i
staden stormades och lades i aska.

Uti Meissen kunde Hatzféld icke hålla stånd mot
svenskarna, ntan måste draga sig undan ocb lemna dem
fritt falt. Baner vände sig då emot Pirna. Denna lilla
ort hade ett svårt öde. Den bestod* af en befästad stad
och ett derinom beläget än starkare befästadt slott. Efter
d«B miaslyckåde briägringen för Freiherg kom Baner re-

I) Prif gifver intet?
t) Prii bliiVer tUl int«t I

Ifl7

dan i April månad detta år till Ptrnc, angrep, stormade
och intog stadsmararna. SachaMca beafittningen drog sig
till slottet. STonskarna inrusade på gatorna under rop af:
Haden är ffårl mord! roff plundring/ och nu fOljde alla
de vid sådana tillfallen vanliga rysligbeter. Detta varade
uti två bela dagar; först pä den tredje böd Baner slut
på plundringen. Sedan öfverlemnade ban befålet i staden
åt Rinnimundt, en vildsinnt skotte, bvilken obarmbertigt
plågade ocb missbandlade innevånarne, tills ban slutU^en
i ett anfall af raseri sköt sig sjelf. Bestftndigt ansatta af
sacbsarna, dels från Pirna slott, dels från det n&rbelttgne
Dresden, kunde dock svenskarna, ebttru med möda, bibe-
hålla sig i Pirna stad; men dennes innevånare ledo der-
vid mycket både af svenska besflttningens uppförande och
af sachsamas skjutande från 8k)ttet. För att genom Pirne
kanna hälla Dresden i tygel, hade Baner på dess eröf-
rande uppoffrat mycken tid och nSra tretusen man, men
förgftfves. Vid återkomsten från Böhmen var ban derföre
ganska uppretad och förklarade, att ban skulle uppbrflnna
staden, efter kurfursten icke ville åt honom afiitå aloltet.
Borgerskapets ombud öfverlemnade en skriftlig ansökan om
försköning. Baner mottog, genomUlste och bortkastade den.
»När», sade han, »eder egen kurfurste icke skonar er, sä
»kan jag som fiende än mindre göra det. Gän bort, ocb
»fogen er i edert öde.)» I staden omgåfvo de honom ånyo,
föilo på knä och bädo, »att han mätte förskona dem från
»brand.]» — »Om», svarade ban^ »om ni ej med hustrur
»och barn inom tvä timmar lemnet staden, så blifven i
»också sjelf ve plundrade ocb brända, o Ännu en gång
upprepade de sina böner. »Packa er ur staden», svarade
Baner, »och lemnen mig i fred; eljest skall jag nog sätta
»fötter under er.» En prest utbröt då: »Om vi ej fö
»barmhertighet bär, så lefver cfet en Gud i bimmellBi^ som
»en gång skall straffa alla tyranner.» Baner botade åt
honom med käppen; men det blef dervid. Allt folket vané-
drade ut. Murarna refvos, husen génémplundrades ännu
en gång; men, just dä de skulle antindas, kom tn skrift-

tes

]ig fdiiMMi f4r sUéMy uiékkdcad irän kuirftirslinnan uti
dreidoD. Sanér, ailtid mtig -mot kOttot^ Itt tm iMif«ka «ig
oeb staden blef dtoiad Utmtt deMftw tiCkom en län^
-vidlyftig skrifts bvillBeB CSrvanfft onntivt af ^ife ttås^ U>
ésvden, sam Pima tvnåer «n tid «C nftra «lt ^alft år af
wanskaroa fitetått.

Emedan Hatafeld hade frin fMsaen -gåftt tit) 'Pra&-
ken, laerv^néa Baner til] Böfanen, acb -stod redafi dton 11
Oåstaber CHana en ^vb^ frandnr ^9%j mtog några ^ftan-
verk ach baabcM; staden, aå latt kfilama flOgo ^enom det
hniåras, )der erkebertig Leopold Wilbdm d& uppehöll sig.
De blafvo dook ick» obesivarade, ty «rti Baners -eget tålt
ii9Ao två 'aftm-atar för kanonkisloroa från ^ag. Stackn
knnde iikwsi ieke eröfras;; deremot lidrjades iasndet vidt
«di biradt 4lnda sedåt TsdxK- och Pilaen.

äatzfeid akifndade tillbaka för att föpsvara Bölmen;
pk sitt indaniälatosa fåg ^enom Metaaen t)ch Franken hade
iian förieaat 3009 man. Mcm Picook)mini från Belgien
ocb en iningd öaterrikiska troppar väntades ooh kommo
jauBte Hatzfeld till Böfamen, (k)ck aå sant, att ingenting
krnmåö utiAttas. Ikfv>en iattér förlade aina troppar i vitrter-
qtarter, aedati han skickat Stålkandake tiH ScbJeaion ocb
fi[önigsra«x)k tiB Fraoken.

T«»TRä' SIDOHÄUBff.

Den gamle, trogne, men föga ansedde general 'Kii»g
m&ate nu för åkierdaaassvagbet taga afsbed. Med förbi-
gående af några äldre, utnämndea KönigamarGk till ^ter-
irftdnre ocb visade sig förtjent af detta förtroende'; tf iian
upfiraftthöU med mycken lycka svenska vapnens anseende*
Liicväl båef ingenting hufvudsaklifit utrftttadt, dels af sam^
aaa iriGfii tunn förra året, dels emedan Kdnigamarcks «geift«-
'figa atifirka iig i det aå kallade Ittla kriget, bviiket icke
kamar di i.idgat lailande följder.

iiartig JlafiAaid af Weamar, oan iwilken vi aedan
l«dl4 inganting ftakt^ hade under beta denna tid varit i

te»

Frankrikes tjenst. Men hwan Sverge stadf&stat fOrbuQdel
med nftmDde land, ville Ricbeiieu icke g6ra några oppoff-
riogftr p& tyska kriget; h vårföre Bernhard af Weimarblef
under åren 1635, 1636 och 1637 fdga under8t<)dd, och
kaode alltså föga atrfttta. Detta var också orsaken till
svBDskarnas många olyckor under samma år; ty de kej-
serliga fingo tillfälle att mot Baner vfinda hela sin magt,
odelad; men efter förbundets förnyande 1638 blef hertig
Bernhard bättre utrustad, och följderna svarade deremot,
ty under loppet af samma år slog han de kejserliga flera
gåagw uti Elsas och intog slutligen fästningen Breisach,
hvilken beberrskar samma land. Dessa framgångar väckte
ånyo hertigens ärelystnad och egennytta samt andras miss-
tankar och afund. Det taltes om ett tillämnadt äktenskap
mellan hertigen och enkeland tgref vinna n Amalia af Hessen,
på hvilken förbindelse skulle grundas ett af främlingar
oberoende tyskt-protestantiskt förbund med hertigen till
aofdrare. Detta frieri är dock en blott gissning. Säkrare
är, att redan Gustaf Adolf tänkte på att förmäla hertigen
med sin systerdotter, Kristina Magdalena, ocb att denna
förbindelse nu tycktes ånyo komma i fråga, samt att her-
tigen åter närmade sig Sverge. Alldeles säkert är, att
missnöje rådde mellan honom och Ricbeiieu; att hertigen i
Paris försakade flere äktenskapsbud, deribland ett med Ri-
cbelieus systerdotter; att Frankrike fordrade, men hertigen
behöll Breisach och lät slå mynt med sachsiska och brei-
sacbska vapnen; med mera dylikt, som tillkännagaf hans
af Frankrike oberoende tänkesätt. Säkert är ock, att han
af Frankrike begärde för sin räkning Elsas och Burgund,
samt vägrade att Öfverlemna sin af franska penningar be-
soldade här. Hans planer, bvilka de än voro, blefvo af-
bratna, då han under loppet af 1639 oförmodadt afled;
han sjelf och ryktet sade af förgift, och man nämnde Ri-
cbeiieu som upphofsman, en genevare som bandtlangare.
Sednare forskningar hafva gjort det sannolikare, att fl^ak-
domen blifvit förorsakad^ d^ls af hertigens omlltlighet, dels
PrffafHit Bår, . VIL . &

•af ham förargeffse öfifet de iiilider, fiicb«lfeti lade i bligen
-fjh* li^iK tfegirt^ fttretfig. ^rtig fiernfaard >af Weioiirr
Yar, 98^9 H«qgo Grothis, den «tide då lefv«nde tyska fm--
9{«, som f^om dagligfaet ech kraft var v9rd farstefyami.
Det) icfke obetydKga hdr, som följt hertigen | stod mi
iftan befel, atan att egenftligen tiHhdra någon magt Frank-
rtke, Österrike, Sverge och Pfaflts tfifiade om «lt drag^ dcfn
tfn sig. Soldieftertta både meita hétiagenbet^n fftr Srerge;
ttief) det var fattrgt ech konde «) gifw stor '9old. Eerjsa-
ren v«r halad. Pnanksike matade do ftrnimsta genena-
lerna, i »pmetYali EHadh, och l«fckades shitligen att draga
till sig iMfla hftren. Oxenslmfna hOIl god min iolaktsp^;
odi var trdjd, att tropparna kommo åtminstono en Sverres
btmdsfOrvandt till godo.

i*od i början «f året under Liljehök och rensade Pemtiiem
'MfR de «qvervarande kejsei^iga beBfittnngama. Sedan skic-
kades den ned åt Scfalesien oeb ställdes nnder beA) af
Mlbmidske, hvifken l^Anér ditsSndt med några regementer
från fanf^mdbRren. Mot honom stodo de kejserliga nn-
der MonSfc^ld; men fngeodera knnde gOra några bmydliga
främtteg.

rAUTtesT ino.

fie hejasrhga 4iade na under €yra dr vntnit 'don be-
«lftmdB ierlhrsidiety «tt inrarioen Gallas, ttatzfeld, MÉranBi.
oUor någon laf deras vanligt hårfiraTe for tenér *rtixon!
Oatadt de JiejoeriigK siora ^öf^erUgsenbet «itt maaekap
och medel, hade dock Baner drifrit dem nodtn och från

fnmaierflln alranden flyttat kriget iiUMa till Merrikäka
wftnderaa. Son mi Icejsaren gMMn bariig Bernbanlt
M baée på vestra sidan blifvit i»lrkd från en farlig fi9nde,
-beslöt iien att ftnnu en gång sdfca ganom en kraftig aiv->
strftngning krossa svenakarna. Såaoaa befålbefvare bredvid
arkehertig Leopold Wilhelm ftillkalladea derfdre Piecolominif
hviikeii mi någon tid anlfift spanska troppama i Neder*
land och ansågs för den äckligaste krig^Ofding på ka-
tolska sidan. Han kom och medförde åfven flera al de
ryktbara wallonska regemenierna. Baner, för att melatå
den sftiunda förstärkta fiendm, tillkallade fiönigsmarck «ed
Ma yeatra sidobSren; men fann sig Sndå lör svag. Se-
dan norra Böhmen blifvit gemmi förnyade härjningar all*
deles uttöradt, gick derföre Baner d. 14 Mars fit Meisaan.
Piccolomini följde efter; tftta akårmytalingar föreföllo. Kö»
nigsmarck segrade vid Laip^oig, iUnnge i £mbergen; men
Wittenberg IHef slagep vid Plawen. Svenska eiyrkan en-
sam Tar dock alltför svag; Bicbelieu tiJIät derföre, ati
förra Weimarska haren, nu atående under Loogueville noh
Goebriaai, skuUe förenas med Baner; likaså landtgrafvin*
nan af ilesaen för hennes troppar, ehuru sjelfva anföraren,
generai Molander, ifrigt arbetade emot; han ansågs vara
mutad af kejsaren. Efter några underhandlingar gick ftl-
ven hertig Georg af Ltkneburg öfver på svenska aidan och
skickade till Baner sina ta'oppar under anförande af Klitzing,
hvilken var hemligt besc^dad af Sverge. Således samladea
uti Erfort en bftr af d6y000 man, den största protestan-
tiska, som man på länge uti Tyskland sett; men den be-
stod af 'fyra aeraktida delar, svwoakar, wmnrianer, Mne-;
borgare <Qcfa hesaai», hvar «nder eget oberoende bafti. De
^de tnot Pkcolomim, sem vedan förut med 4<0,000nian
lagrat sig vid Saalfeld. De förenade kommo den 8 Maj
dit och ak)ge läger slraxt bredvid; båda bärarna befäaUde
«g; ingendera vågade angripa dan andre, o^ aålunda bör-
:iade ett awälfkng, sem inom kort iirde nöd, hunger Dch
sfakdoaoar in nli båda Mgmn. Picootonmti [trädde sig en
l^kag kunna oked Cftrdal anfaHa Baner, men en gammal

<72

furst Stadion, af kejsaren med sU>r myndighet. sludEad tiU
YSgret, fruktade svenskarna^ segervana och ville ej tillåta,
att kejsarens hela styrka vågades i några timmars strid
A andra sidan ville både Longueville, Melander och Rlit-
zing anfalla Piccolominis läger, men Baner ansåg det far-
ligt; han trodde sig kunna med hunger tillfoga fienden
större skada. Också var n(kien hos Piccolomini så svår,
att ett stycke bt^öd, stort som en knytnS^fve, kostade en
dukat. Men det var hos Baner sjelf föga bättre, och dess-
utom hotade oordning att insmyga sig; soldaterna ville ej
lyda befälet, befölet icke öfverbefälet, och öfverbefalet var
oenigt. Longueville hade förnämsta platsen; men den dug-
ligare Baner ledde besluten. Detta skulle dock någorlunda
burit sig, ty Longueville, en klok och tillika eftergif vande
herre, lemnade Baner gerna fri hand; men icke så det
närmsta franska Öfverbefälet; än mindre Melander, som be-
ständigt krånglade. Deremot hade ^anér stöd af Klitzing;
men då snart ett rykte förkunnade, att denne var svensk
soldtagare, måste han ofta för sken skull motarbeta Baner.
Melander dref slutligen sitt spel så långt, att han blef af
landtgrefvinnan afsatt, men emedlertid hade månget gyn-
nande tillfälle gått förloradt. Då sedermera Baner var
borta för att i Magdeburg begrafva sin aflidna andra ge-
mål, p6ssade Piccolomini på tillfärllet, drog sig d. 8 Juni
ur det* svåra läget, och gick genom Frän ken åt Hessen;
Longueville och Klitzing kunde ej hindra honom undkom-
ma. Jemnt en månad hade svältkriget varat. Det an-
sågs hafva kostat lika mycket folk, som tvänne fältslag.
Efter åtskilliga fram- och återtåg samt ömsesidigt
misslyckade försök att öfverlista bvarandra, stannade hft-
rarne åter i tvänne närbelägna väl befästade läger, Pic-
colomini i Fritzlar, Baner i Wildungen, i hvilka läger de
under ömsesidiga skärmytslin^ar och stor brist lågo öfver
en hel månad neml. från d. 7 Augusti till ^.18 Sep-
tember. Men äfven denna gången hade Baner valt för-
delaktigaste läget och träffat bästa förrådsanstaltema. Pic-
colomini var den, som först af hungern dref» ut på ftltet.

173

Fdr att på en gång få goda qvarter, straffa en trolOsvftii
ocb draga fienden från södra Tyskland, skyndade Pioco-
kxDini oförsedt och hastigt åt Westfalen ; han ville vid
Hdxter gå öfver Weserfloden och infalla uti den till sven-
skarna öfvergångne hertig Georg af Ltlnebargs länder.
Baner insåg genast afsigten och hura nödvändigt det var
att densamma med skyndsamhet förekomma, och han lyc-
kades ftfven deri. De kejserliga måste återgå till Hessen.

Efter detta fruktlösa försök och några obetydliga fram-
och återtåg sökte tropparna vinterlägen; Piccolomini i sö-
dra Tyskland, hessare och lUneburgare hemma, svenskar
och weimarianer i Thöringen.

Då den förenade hären skulle skiljas åt, höllo alla
befälbafvarne ett sammanträde uti Hildesheim den 28 Ok t.
Det var för att rådgöra om vinterläge, följande fälttåg m.
m.; och slutades med omåttligt drickande. Ett par af
dem, som deltagit i utsväfningen, sjuknade och afledo inom
kort; ett hälft år derefter dogo äfven Baner och hertig
Georg. Af dessa händelsevis sammanträffade dödsfall upp-
kom ett rykte, att de aflidne blifvit af katolikerna under
nämnde gästabud förgiftade; man ville till och med veta,
att det var en fransysk munk, som blandat giftet; och
gåstabudet uti Hildesheim blef länge ett allmänt samtals-
ämne i Tyskland.

Baner har aldrig misstänkt eller klagat öfver något
sådant. Deremot yttrade han ofta stor förtrytelse öfver
alla de tvister och obehag, som han genoip det delade be^
fälet fått erfara. Detta jemnte den farlige motståndare
Piccobmini var, gjorde, att Baner ansåg år 1640 som det
svåraste och obehagligaste fälttåg, han under hela sin lef-
nad haft.

VESTBA SIDOHÄREN.

Denna afdelning hade redan i Januari blifvit kallad
till bafvudhären, och följde densamma sedermera under
hela fälttåget; i synnerhet som fianér sjelf större delen af

174

uppehöll sig i y9sm TyskäaBd^ hvHket kmd djeal tttl--
kOttmit EOnigsraaiH^ks troppar m skydda.

ÖSTRA StDMÄftlSir.

Stålhandske fOrsvsrade mot MansfeM mder bela detta
år sin stallniDg uti Scblesieik Ingender* hade n&goo af«-
gOrande framg|ång« Vid ätets shit tog Stålhandske yinter^
Ittge i JLansitZ) Maasfeld i södra Schlesien. — Hinter-
Pommem försvarades tf Liljehök och För-Pomoiertk a{
Axel Ltlje.

TJOGOIfDÉFJERDE KAPITLET.

lANÉAS YINTERTÅG lUi.

Mot nyåret 1641 intrS£Eade en så ovanl^t starkWin-
ter, att nfistan »Ha Tyskknds floder betäoktes af is» Ba-
ner beslöt derföre att söka öfverraska kejsaren och alla
ombuden vid den riksdag, som nu yar församlad uti Re*
gensburg. Han hoppades att ytterligare öfver den till-
frusna Donau kunna intränga i Bajern och göra fienden
mycken afbrack. Guebriant, den weimarska bärens nu^
varande anförare, lofvade att med sina troppar understödja
företaget^ och Taupadel, som var undergeneral i samma
hftr, bedyrade att han ville följa Baner i lif och död. Den
2 Januari inbröto derföre svenska och weimarska härarna
uti Öfver-Pfalts. Königsmarck med förtrafvet slog fienden
vid Amberg. Baner följde med hufvudstyrkan och ankom
d. 17 Januari till Regenstauf, hvarifrån han med största
delen af rytteriet, samt tusen fotknektar och nå^ra kano-
ner nalkades Regensburg så nära, dtt en talandes ord
kunde höras öfver strömmen.

. Uii denna stad ridd« i bOrjt^o mycken Mpnnd cx^
▼iJlervalla. Kejsaren, en mAngd furstar och qnUxud» al(«
med stora aAAak»|>9 Me för nk/KlasMiB skull dfsrdUtdos för-
amktL aig. Om Baner, kunde gi Of vet don fruaM flöda»
och stinga tillförseln från södra si vai som norra aidaAi
så skulle inom ett par veckor hungersnöd otvifvelaktigt
ankomma i den öfverhefolkade staden.. Men kejaarens.
ståndaktighet lugnade sinnena. Han förklarade^ att han
skulle stanna q var och försvara l^egenaburg till sista bk)ds-
droppan; tilUka gjordes aUa möjliga anstalter OAOt fiendea.
De behöldos ej. SaowAa dag, som Baner koounit till Re-
genaborg, förvandlades vintern till töväder, ock isen på
Donau bröt genast app. Sexhundrade svenska ryttare häda
redan vid Wertb öfver densamma infallit och plundrat i
Bajern, och kominit lyckligt tillbaka. Men detta var allt.
Dei Uof sedan en omöjlighet att på sådant satt komma
öfier; äfvea att slå någon brygga, ty den med tlo^n drif-
vande iaen bhidrade hvarje dylikt ' försök.

Baaér ämnade dock icke släppa fiepdan så lätt. Men
DU vdgrede weiraaraka tropparna att deltaga i ett längre
fortsatt vintertåg, utan fordrade goda och rymliga q var ter.
Banéf siökle öfvertala dem att blifva tillsammans; han fram*
ställde yådan af att skiljaa just i detta ögonblick, då fien-
den sannolikt skulle framrycka med alla sina krafter. Han
föredog att sjelf med svenskarna taga vinterlage i södra
fiöhmen och lemna Öfver-Pfalts åt weiraarianeraa; dock så
nära, att de kunde understödja hvarandra. Men allt för-
gäfves. Några påstå, ajlt Guebriant Önskade skillsmessan,
emedan Baner hemligen försökte locka weimarianema från
Frankrikes tillbaka till Sverges tjenst. Antingen nu detta,
eller något annat förhållande var orsaken, så blef dock
den .ömsesidiga bitterheten så stor, att Baner och Taup-
adel, oaktadt deras förut sä högt omtalade tillgifvenhet,
nästan råkade i slagsmål, och redan d. 21 Januari gingo
weimariaaerna bort och drogo sig till Franken. Baner
Unnade qvar uti Öfver-Pfalts, der hans har under Jai)u-

176

ari och Februari månader förplägade sig bättre, fin den
på många år gjort.

Kejsaren och hans höfdingar voro ganska uppbragta
Of?er <fetta Baners djerfya anfall. De beslöto en blodig
hfimnd, men gingo deryid med yttersta försigtighet till
▼aga. De utspridde Öfver allt, att .katolikerna voro för
utmattade att under vintern något företaga; att de ville
afbida våren, nya utskrifningar o. s. v. Men under tiden
samlade de med största ifver, men också i största hemlig-
het, troppar från BSjern, Österrike och Böhmen. Erke-
hertig Leopold Wilhelm och Piccolomini, samt under dem
Gleen och Mercy skulle föra beffilet. Chamb uti öfver-
Pfalts och den 9 Mars utsattes till ort och dag för mötet.
Saken hölls ganska hemlig. Broarna, som Piccolomini Iftt
g^ra öfver Donau, sades ämnade för kejsarens^ återresa till
Wien; och Regensburgs portar höllos tre dagar stängda^
på det ingiBu hemlig svenskvän skulle röja företaget. Tro-
ligen hade svenska hären blifvit Öfverraskad och helt och
hållet förstörd, om ej Gleen, som tillkallades från Böhmen,
hade vid tåget till mötesplatsen gått så nära Baner, att
denne skrämdes upp, hörde sig före och märkte genast
oråd. Han fann sig alldeles för svag till motstånd; enda
räddningen var att skynda undan till Böhmen. Utan att
förlora en enda dag, anträdde han sjelf detta återtåg, och
gaf befallning derom åt alla sina höfdingar. En bland
desse, neml. öfvérste Erik Sl^nge, hvilken låg närmast fien-
den, hann icke i rätter tid draga sig tillbaka, utan blef
uti Neuburg omringad. Denna lilla stad hade dåliga för-
svarsverk, och Slange blott 2,000 ryttare, föga fotfolk,
inga kanoner. Likväl beslöt han göra motstånd. Han för-
svarade sig d. 8, 9 och 10:de Mars. Erkebertigen sände
en underhandlare, som föreställde omöjligheten af längre
motstånd och erböd dagtingan., Slange genmälte, »att han
»skulle försvara sig, så länge han hade högra armen q var,»
(den venstra hade han mistat i lägret vid Saaffeld> och
han tillade, »att nästa budbärare skulle till svar erhålla
»endast en kula genom hufvudet.» Erkebertigen sände

177

dock en trumslagare med nya förslag; men Slange höll
ord, och trumslagaren föll. £rkehertigen lät skjuta ett
stort murbrott; Slange Iflt timra en ny förskansning in-
nanför. Erkehertigen nedsköt murarna ä nyo, och tillika
sjelfva husen, så att man kunde utifrån se finda in på
torget i den lilla staden. Slange, som på slutet endast
haft stenar att försvara sig med, begfirde nu findtligen
dagtingan, men också fritt aftåg för befälet. Det vägra-
des. Ännu försvarade sig svenskarna några timmar, men
måste slutligen gifva sig till fånga. Det skedde den 11
Mars, d. v. s. efter nära fyra dagars strid. Det flr med
anledning af detta försvar som Slange erhållit tillnamnet,
den Svenske Leonidas,

Det var också detta försvar, som räddade svenska
hufvudhären. Om Slange ej gjort så långvarigt motstånd,
eller om erkehertigen lemnat honom oantastad och skyn-
dat åt Ghamb, så hade Baner troligen blifvit genskjuten.
Nu kommo svenskarna genom WaldmOnchen öfver till
Böhmen, dock derunder lifligt förföljda af Gleen, hvars
förtraf beständigt skfirmytslade med Baners eftertroppar.
Men äfven uti Böhmen var Baner icke på långt när räd-
dad. Han hade uti detta land ingen enda fästning till
stöd för sin underlägsna här. Enda räddningen var att
öfver Erzbergen komma till Sa obsen och der förena sig
med Guebriant, hvilken genom ifriga budskick ningar blif-
vit från Franken ditkallad. Genaste vägen till Sachsen
låg genom Pressnitz, ett pass uti Erzbergen, hvilket ställe
också blef gemensamma målet för Baners och Piccolominis
kapplöpning. Baner hade vid Kaden gått öfver Eger; Pic-
colomini, sednare kommen men bättre underrättad, tog en
betydlig genväg öfver Schlackenwalde och var ganska nära
att hinna före svenskarna. Blott en half timme förut
kom Baner tiil det afgörande stället och hade jemnt och
nätt hunnit föra sin här öfver bron, då Piccolominis för-
traf visade sig. Så snart öfvergången var verkställd, in-
tog Baner sjelf med några kanoner och lätta troppar en
höjd norr om passet, och försvarade det mot den efter-'

!7«

trttiiginde Piooalomiiii fråo middagen in till sena qvftUea,
onder hirilk«i taå dea Ofriga biren kom undan. Den 20
Mars f<Mtniade han aig vid Zwickau med weimarianema
under Ouebriant^ liTilken nu betygade sin finger öfver den
förhastade skilsmessan. -^ Utom Slanges troppar hade Ba-
ner icke lidit någon betydligare förlast^ och detta hans
återtåg blef nflatan lika så ryktbart, aom det ifrån Torgau.
Kurfursten af Sachsen både ansett svenska hftren för-
lorad och hdll just på att i glädje deröfver hålla en tack-
sagelsefest. Tre timmar sedan öfverbofpredikanten, den
ryktbare Hohenegg, kommit ned af predikstolen,^ visade sig
utanför Dresden plundrande ströftroppar af den lyckbgt
räddade svenska hären.

TJOOONDErEMTC KAPITLET.

OM JOHAN BANÉB.

Uti föregående berättelse hafva vi redan talat om Jo*
ban Baners ungdom och uppkomst i) likasom i den när-
varande om hans sednare öden. Han var nu i sin bästa
ålder, 44 år gammal, då han redan hade utfört alla här
ofvan omtalade bragder. Han var snarlik konung Gustaf
Adolf till anletsdrag, och ännu mera till gestalt; tili och
oied så^ att de stundom förvexlade&

Af samtiden ansågs Baner vara- en utmärkt härfö-
rare, outtröttlig i farans stund, rättvis mot underhafvande,
serdeles skicklig att bedömma ett slagtfält, att samla sking-
rade troppar, och» i synnerhet att reda sig från omringande
fiender. Återtågen från Torgau 'och från Ofver-Pfalts hafva
aHtkl bitfvit beundrade som mästerstycken. Belägringar
voro icke hans starka sida; också använde han ingen syn-

«) Sjecte delen p. 446.

179

ner% mdda derfit; iitaa leniMida m$ri iKBéea i fästat
f«r att uppsöka fiéoiieB på fältet Och der bki Baner
akbrig besegrad* Uaa ägde icke blott oood utan eck, då
(fet bebdfdeSf dereinet svarande omtanka och försigtighet.
Haa berömde sig öfyer^ att icke någonsin utan noga be*
rakning hafva inlåtit sig i st#id, och ban rar i allmänbet
ganska rädd om sina soldaters blod. Icke så om fiendens*
Han förstörde ea Kur-Sachsisk här under Baudia, ocb
trenne kejserliga, nemligen två under Gallas ocb en un-
der Piccolomini. Det beräknas^ att 30^000 sachsare och
60,000 kejserliga fallit för hans svärd, och att han som
fi^ertecken hemskickat 600 från Sverges fiender tagna
fanor. — I krigsyrket införde han åtskilliga förändringar,
såsom det lägre befälets tillsättande efter tjenstålder, och
hdgre magt åt öfverstaroa inom deras regementen. £n
Uand hans grundsatser var »att hafva gamla generaler i
»iåstningar, unga i fält:» en annan, att uti sitt läger all-
deles icke mottaga några furstesöner, och så litet aom
möjligt söner af högadeln; »de hade för stora aaspråkj
»togo sig friheter, som man måste för slägtens skull öf-
»verse, men som genom exemplet skämde bort de andra.»
Ocb dock var Baner mindre än någon annan fallen för
sådana biafseenden. I sin bär tålde ban ingen motsägelse,
ingon magt utom sin. »Hvarföre», sade han till en för-
trogen vän, »b vårföre går det alltid så. illa med Gallas
»och FioGolomini? Jo, de måste rätta sig efter krigsrådet i
»Wien, som icke förstår krig, då jag deremot är enväldig
»i min här.»

Baner var h varken girig eller slösa re. Han, som
härjat så många länder, kunde såsom en Tott, Wrangel,
Köoigsmarck, Lilje, m. Q. hafva derunder samlat omätlig
förmögenhet; men han lärer vid sin död hafva lem na t en-
dast 200,000 R:dr. Orsaken var ej afsky för plundrin-
gar, ty i detta afseende var han icke serdeles finkänslig,
utaa -hans liknöjdhet för rikedom och han» uppoffringar
för fäderneslandet. Man finner stundom, att han af egna
medel lemnat kronan betydliga förskotter.

180

Hans trohet mot S^erge var orubblig. Tvft serskiida
gånger frestades den. Första gången under fflHtåget 1639,
då fianér intrfingde uti kejserliga arfl&nderna. En grefve
Scblitt, president i Prag och slAgtinge till Baners andra
fru, lät i hemlighet fråga, om ej Baner ville medla en-
skild fred mellan Sverge och Österrike, och på detta och
annat sfltt frätnja kejsarens bSsta. Som belöning lofvades
de fordna wallensteinska förläningama Glogau och Sagan
med riksfurstevftrdigbet. Försöket var fåfängt. Det för-
nyades dock sista vintern, Baner lefde. Man lofvade dl
riksfurstendöm^, öfverbefälet öfver hela Österrikiska hären
mot turkarna, samt en dryg årlig aflöning. Man hoppa-
des, att detta allt skulle verka; man trodde Baners afelag
vara låtsad t. »Låt honom prata,» sade österrikiska mini-
stern Trautmansdorff, »låt honom prata, det är endast
»halmeld. Ett årligt underhåll af 40,000 dukater kan
»nog förblanda en menniska» i). Men Johan Baner lät
icke förblända sig af guldets glans, utan dog sitt fäder»
nesland trogen.

»Jag bekänner, att Gud gifvit herr Johan stoi*a ^en-
»skaper, men också stora fel derjemnte, så att jag icke
»rätt vet, hvilketdera öfverväger. Man kan ej tro, bvil-
»ket underligt hufvud han är» 2). Detta Oxenstiernas
yttrande, ehuru måhända något partiskt mot Baner, hans
då varande ovän, var dock i många hänseenden grundadt.
Oxenstierna m. fl. klagade ofta och mycket öfver Baners
»sturska och sjelfkära väsende» 3). Detta fel, som var för-
enadt, kanske föranled t af en utomordentlig kraft, blef
dock det medel, hvarmed Baner tyglade och sammanhöll
den förvildade hären. Lycka för Baner, att hans under-
befäl bestod af Stålhandske och Wittenberg, som icke voro

4) Monchen. Hof- untf Stadt-BibNotek. Corresponz. FoK
N:o 204.

2) Falk. A. Oxenstieriui till Gabr. G:^ Oxeostieroa. Wi».»
mar d. 29 Murs 4636.

3) F a 1 k. Se ofvan, samt Spens till Gabriel Oxenstierna. Wer^
ben d. 43 Aug. 46dl.

181

honom pä något sAtt vuxna; af Karl Gustaf Wrangel och
Kdoi^smarck, som yoro för unga; och af Adam Pfuel, som
var hans svåger. Ändå större ]ycka, att Leonbard Tor-
stenason, hvilken nSst Baner hade högsta befftlet, var en
man, som aklrig gaf anledning till missnöje, och som all-
tid visste med logn och eftergifvenhet undvika hvarje tvist
med sin hetlefrade förman. Det var på detta sätt, som
de båda tillsammans utförde sina stora bragder till Sver-
ges och egen ära. Deremot med den gamla och styfsinte
Herman Wrangel, som en tid förde östra sidohSren, kom
Baner snart i sådan oenighet, att Wrangel måste resa
hem. Med Axel Oxenstierna var förhållandet ej det bästa;
fianér lydde honom ogerna, stundom alls icke. Efter Oxen-
stiernas, hemresa måste den beqvämlige Sten Bielke i Stet-
tin helt och hållet dansa efter Baners pipa; och med Sal-
vius uti Hamburg låg han uti beständiga tvister.

Svårare är förebråelsen för grymhet. Det var under
Baners befäl, som svenska härens plundringar ådrogo sig
Tysklands förbannelser. Härjandet i Sachsen och Böhmen
var afskyvärdt. Det kan icke ursäktas genom Sverges
nödställda belägenhet, eller föreskrifterna från Stockholm.
Baners råa och häftiga lynne gjorde honom till en pas-
sande verkställare af sådana blodsdomar. Efter honom
återtog svenska hären ett mildare krigssätt.

Outtröttlig uti mödan, öfverlemnade sig Baner dess-
emellan med lika ytterlighet åt nöjen och vällust. Qvin-
Dor voro hans svaga sida, stundom med åsidosättande af
äktenskaplig trohet. Vid bordet och< glaset var han, i lik-
bet med tidens sed, så omåttlig, att man därifrån härledde
hans försvagade hälsa och förtidiga död. Fransyska skrift-
ställare påstå, att han för dessa nöjen stundom försum-
made sina pligter; ja, att man någon gång icke på flere
dagar kunde träffa honom redig.

Johan Baner var tre gånger gift, först med Katarina
Elisabeth Pfuel, en fröken, som från Brandenburg kommit
ID till Sverge med drottning Maria Eleonora. Hon dog
1636 på Egeln vid Magdeburg. Baner fick af riksför-

IS2

oiyii<|«rDO ijeoalMi^M fdr ait fara tiU Sverge och be-
sdrja betme» bcgralniA0^ . Doi var vié aamma tid^ aam flf^
ven rikskanalereA skalle leoMta Tyskland. Denne eednara
blef fdrtörnad oob buinade r*lt allvaraamt app regeringen
fdr deae »efterlfttenbei aU pä en gftng beviyä tj«MtIedig«
»het åt hade Oxmtstlemil och fianér, och aftledea leoina
ii>beia tyska väsendet hnlVudHtot^ i synoerhel vid en så
iiswår tidpunkt. Orsaken, en be^afning» vore iafnpen.
3400 d(kla kunde begrafva sina ddda; ocb fosterlandets vAl
»botde ej för lådant sttttas i fara«» Det gick efter Oxen-
stiernas vilja. Liket sändes till Sverge. Oanér stannade
i Tyskland l>

Under sin sista och långa sjukdom hlef denna bana
fru med mycken ömhet vårdad af en enkegrefvinna Lo-
wenstein, född Elisabet Juliana af Erpacb. Den döende
makan bad derföre på sitt yttersta Johan Baner ooh nftmnde
enkegrefvinna att efter det snart förestående dödsfoUet äkta
bvarandra och ömt vårda de efterlefvande barnen. Hen-
nes iinskan gick i full|)ordan, ocb ännu samma år för-*
malde sig Baner för andra gången. Fru Juliana var ni-
mårkt genom förstånd, mildbet och duglighet. Bon var
Ba&ér» goda engel^ och ledde honom så mycket som möj-
ligt till skonsamhet och lugn. Håren vördade henne som
en moder. Är 1640 under svältkriget vkl SaaUeki «jnk-^
nade hon b&ftigt och dog. Hennes lik fördes med stor
prakt till Sverge och bisattes uti Baners grafkor.

Denne var i början otröstlig; men enligt sitt lynne
ej länge. På tåget åt Hessen straxt derefter tyckte sig
några vaktsoldater flere nätter å rad höra en röst, som
ropade: loKom^ Baner, kom, nu är det tid!» De ville igen-
känna den i^idna fruns stämma och förespådde Baners
snara död. Denne skrattade åt ryktet. »Man ropar mig
»till kommande segrar,» sade han, och gjorde sig lustig rid

4) Falk. Atel Oteiistiorna till G. Oxenstierna. Stralsund d.
26 Apr. 4636.

glaset, ]flt gifva en salva med artilleriet, och önskade, att
de kejserligB snart ville mOta betorna i flillet.

Under syältkriget vid Fritzlar samma år, icke fullt
fyra månader efter fru lulianas död, fick Baner på slottet
Arolsen se den sextoaåriga vackra markgrefvinnan Johanna
af fiaden-Durlach och blef straxt betagen af .en hflftig
kärlek. Fransmännen påstodo, att han försummade Iflgret,
för att göra tdta och långa besök på Arolsen. Snart an-
mälde han sig som friare, men erhöll icke genast bestämdt
svar. Några dagar derefter hände sig, att innevåoarne uti
de kringliggande hessiska städerna, till och med utiCaasel,
fiogo höra ett ovanligt häftigt skjutande i trakten aLsven*
ska lägret. Alla trodde, att Baner och Piocolomini voro
med hvardndra komna till ett afgörande fältslag, och fol-
ket stormade till kyrkorna för att bedja for protestanter-
nas vapen. Snart fick man veta rätta orsaken. Baner
både ändtligen från Arolsen fått det efterlängtade /a-ordet,
och lät i, glädjen aflossa alla lägrets kanoner gång på gång.
Bröllopet firades d. 6 September; men just som prosten
slätat vigseln, kom underrättelse, att Piccolomini anträdt
det förut omtalade för svenskarna vådliga tåget uppåt
Braunschweig. Nästan utan att taga afsked, Öfvergaf Ba-
nor både bröllop och brud, kastade sig till häst och
skyndade till lägret. Några dagar derefter sedan fiendens
anslag var orointetgjordt och allting, åter tryggadt^ hämtade
ban sin unga brud, och mottog henne framför den upp-
ställda bären under salvor af hela lägrets artilleri.

184

TJUGONDESJETTE KAPITLET.

OM BANERS DÖD.

Redan är 1636 ville Johan Baner lemna sitt befäl
och resa hem. Denna önskan föranleddes till en del af
hans vacklande hälsa, till en del af sorg öfver den första
gemålens död ; kanske äfven till en del af hans då va-
rande oenighet med rikskansleren. Enligt denne sednares
föreskrift svarade rådet förbindligt och smickrande, samt
bad fältmarskalken ej öfvergifva fäderneslandets försvar.
Då han likväl envisades, lemnade regeringen honom Norrby
gård i förläning, tills drottningen blefve myndig. Nu gaf
han sig för någon tid åter tillfreds.

Det svåra fälttåget 1640, en försliten hälsa och sorg
öfver den andra gemålens död vände åter hans tankar ät
hemmet. Genom brodern, Axel Baner, lät han i rådet
anhålla om afsked. Axel Oxenstierna talade vidlyftigt der-
emot. »Svenska magten i Tyskland hade genomgått två
»ganska svåra brytningar, konungens död och nederlaget
»vid Nördlingen; Baners bortgång skulle blifva den tredje.
»Många gamla, goda härförare skulle icke låta sig af nå-
»gon annan befallas. Också kunde ingen fylla Baners
»rum, häldst Torstensson vore lika om ej mer sjuklig.
»Baner kunde från sängen styra tropparna bättre, dn de
»andra från hästryggen. Visst vore hans syssla derute
»mycket tung, men sådan är ofta fäderneslandets tjenst;
»och likväl måste alla mot detsamma uppfylla sin pligt,
»tills döden derifrån förlossar. -Man hoppas, att herr Johan
»är så ädelmodig, och tänker på samma sätt» i). Af dessa
skäl blef Baners begäran afslagen. Den förnyades flere
gånger under hösten och understöddes af Baners båda brö-
der och af hans svåger riksskattmästaren; men beständigt
sträfvade rikskansleren deremot. Per Baner bkf sjuk af
harm, och uti December samma år uppstod uti rådet mel*

4) Riks ar k. Rådsprot. d. 30 Juni 4640.

185

]ao honom och rikskansleren en sft baftig ordvexling, att
Ijodet, till och med orden, hördes af vaktmftstrarna i yttre
nifflmet. Men Oxenstierna dref igenom sin sats: »Sverge
»behOfde Johan Baners tjenst; derföre måste Johan fianér
»tjena.»

Och Baner tjenade, och gjorde ytterligare det förut
omtalade lysande anfallet mot Regensburg. Men under
det brådstörta återtåget led hans hslsa af harm Öfver wei-
marianerna, af oro för hären och af brist på h^ila, då han
knappt dag eller natt kom ur sadeln. Detta försvagade
krafterna. TrafFningen vid Pressnitz, då han mot Picco-
loroini skyddade svenska hären, var sista gången, som Ba-
ner kampade för sitt fädernesland. Vid inträdet i Meissen
kände han sig illamående. Uti Altenburg blef sjukdomen
svårare och öfvergick i slutet af Mars från b vardags- till
tredjedagsfrossa. Af ifver i tjensten lät dock Baner kring-
föra sig än i hängbår, än i vagn; men sjukdomen för-
värrades, och han måste snart hålla sig inne. Emellertid
nalkades de kejserliga mer och mer; och svenskarna, ehuru
förenade med vreimarianerna, förmådde ej göra motstånd.
Baner naåste lemna Altenburg d. 6 April. Han hade sista
veckan hållit sig inne och* derunder hämtat krafter, så att
man första dagsresan med glädje såg honom sitta upprätt
i vagnen. ^Men skakningen och kylan retade sjukdooien.
Andra dagen, den 7 April, mellan Zeitz och Weissenfels,
fördes han åter i hängbår. Också här iiigen hvila, ty de
kejserliga följde i bälarne. Den 8. ämnade han sig till
Merseburg, men talte ej skakningen af en påskyndad resa.
Han kom fram först den 9 April, försvagad, affallen, så
att han knappt kunde igenkännas. Läkare förklarade, att
en fortsatt resa skulle ofelbart medföra döden. Af detta
likasom af verkliga krigsskäl beslöto höfdingarna, att söka
försvara sig på vestra sidan om Saale, och hindra Picco-
lomini från att öfvergå samma flod. Så skedde, och Ba-
ner återhämtade sig något, dels genom stillheten, dels ge-
nom god behandling; ty de bästa läkare från kringliggande
städer hade skyndat till hans bjelp. Men olyckan var,

186.

M baa besUadigt croAdes af förfrågniQgpr Mn baMhaf»
¥are^ frftamanda sandebud m, fl., ocb att haa» egieiv ywk-
samma själ icke tiUät bonom vägra sitt deHagandOk. £U
angeläget krigsråd skttlle i slutet af April bUIas i U^ret.
Baner lät bära sig dit, men bars tillbaka halfddd;, dock
älveii deana gi§ing segrade hans starka natur ocb hao bör-
jade snart åter gji wffiff^ i rummet; men läkaren förkla^
rade besUmdt, alt baöi borde i sex veckoiB tid nog» aé^
liålla sig från rörelse och kall lult; eljissfc kuniie ban e}
iz»r räddas.

Emellertid både Piccolomini dragit till sig än flere
troppar och angrep svenskarna, just med den beräknio^
att dey i saknad af Baners lednings skulle lättare elver*-
vinjaas. Wetmarianerna^ bvilka ångrade och ville: godfe-
göra sitt förra fel, voro nu soai förut svenskajrnas efter**
tropp, och Taupadei afslog lyckligt ett de kejaerligaft för*
sok att komma öfver floden. Men d. 1 Maj teängde sig
ändUigen Piccolomini igenom, och svärmaide nu upp&t Mer-.
seburg. Brnay, hans undergeneral, öfverrumpkde dn» 3
Maj en^ af portarna, inbröt i staden och var nära att till-
fångataga Baner sjelf ; men blef dock af tden tappra be-
sättningen åter fördrifven. Emellertid framträngde de k^
serliga öfverallt; svenskar och weiinarianer måste vika un-
dan, och snart var Baner med sin lilla tropp nära omgif-
ven af fiender, och det uti en stad, illa befästad, omöjlig,
att . försvara. Fången^ap botade, om han stannade; döden
om ban reste. Han reste. Den 6 Maj bars han till Eis-
leben, den 7 till Quedlinburg, den 8, beständigt jagad af
fienderna, till Halberstadt. Sjukdomen förvi^rrades^ öfver-
gick till den så kallade svarta gulsoten, och började åt-
följas af ryckningar och vilda feberdrömmar^ hvarjemnte
blod och var upphostades. Emellanåt var ban redig odi
lugn och tillkännagaf sin önskan, att Torstensson, hvilken
nu var i Sverge, skulle blifva hans efterträdare. Tills
denne hunnit anlända, borde befälet gemensamt föras af
de tre förnämsta generalerna Pfuel, Wittenberg och Karl
Gustaf Wrangel, hvilka han kallade till sin dödssäng och

1S7

fdrmuiade till enighet Med Guebriant ingick han ful^
komiig fftrsoning, och erhöll som bevis derpå dennes dyr-
bara beifllllB^vftrja. Efter oattvardeBs begående oeh svåra
plågor afled han den 10 Maj kl. mellan 4 och 5 på för-

Baners döda kropp åtföljde svenska hflren anda till
de» 4 Juni, då den under dubbla salvor af arliUeriet för-
des från Altmark upp till Wismar. Hftr mötte Ture fiielk»
med ett Örlogsfartyg) som till likets hemförande blifvit ut»
rostad t af regeriogen, bvilken för samma Ändamål dess»
Qtom anslagit 6000 riksdaler i). 1 slutet af Augusti kom
det till Sverge och den 9 SepL firades högtidligen begnif-
oiagen. Tvåtusen man voro uppstalkia, alla kanoner i
staden aflossades, de mänga tagna segertecknen buroe före
liket; drottningen sjelf deltog i sorgetåget.

Likasom sin store vfttgörare, lärare ocb konung, hade
Baner åt sig låtit uppföra ett grafkor uti Riddarbolma^
kyrkan. Har nedsattes den store manneiws lemningat.
Griften vanvårdades af sonen, den så kallade Dolle-Bané-
ren, likasom sedermera af slagten. Rikarådet Höpken Ja t
1758 af vördnad för det ärorika minnet pryda grafkorel
aamt förfärdiga oeh dit insätta en marmorkista^ i bvilken
Baners fördt i grafkällaren undangömda stoft uppflyttades.

Då i sednare tider det gamla Banérska stamgodaeC
Djursholm bortgick från slagten, såldes Sfven dervarande
rostkammare, för det mesta bestående af vapen, hvilka till-
hört slagtens förfader. Då inropades en präktig, den store
fftltberren fordom tillhörig rustning, och tillika det har-
nesk, b vari Peder Axelson Baner blef 1565 skjuten i sla-
get vid Bornholm 2). Båda skänktes till Riddarholmskyr-
kan, der de jemnte segerfanorna från åren 1634 till 1641
pryda Johan Baners minne och graf.

4) Rik 8 ar k. Acta Salyiana T. IIL Sv. Regeringen tiU Sai-

vius. Stockholm d. 8 Juli 4644.
1) Se Berättelser ur Sv. Historien, Del IB. p. 254, 257.

188

TJDGONDESllJlfDE KAPITLET.

SVENSKARNA UTAN FÄLTHEBRE.

Pfuel, Wittenberg och Wrangel öfvertogo efter Ba-
ners död ocb enligt hans förordnande Öfverbefalet. De
sammankallade hären, tillkännagåfyo fältmarskalkens från-
falle och förmanade till trohet mot Sverge. Men det sista
serdeles svåra återtaget hade uttröttat folket; några må-
naders sold var obetald; och med menniskornas vanliga
egenkärlek och egen nytta hade öfverstarna länge tyckt, att
de icke haft det inflytande på härens ledning, ej heller
erhållit de belöningar, som de ansågo sin erfarenhet och
sina bragder hafva förtjenat. Fraktan och undseende för
Baners person hade hittills hållit deras klagomål tillbaka.
Na utbrast det. De förklarade enhälligt, att de ämnade
vara Svérge trogna'; men fordrade deremot den innestå-
ende soldens erläggande, belöning för sina mödor, rättig-
het att deltaga i och inverka på alla beslut angående hä-
ren, slutligen att befordringar skulle ske icke efter fält-
herrens godtycke utan genom lottning. De^ tre genera-
lerna måste, ehuru ogerna, bifalls! de flesta af dessa for-
dringar; äfven den, att öfverstarna skickade till Stockholm
tvänne ombud att der föra deras talan, och slutligen, att
de sins emellan ingingo en förbindelse, icke olik den, som
öfverstarna år 1633 i Donauwerth uppgjorde mot Oxen-
stierna och Gustaf Horn. En bland punkterna säges hafva
varit, att af svenska regeringen begära en fältherre af
tysk härkomst; eller sedermera, att icke mottaga en svensk,
såframt han icke åtföljdes af full betalning.

Dessa rörelser tycktes lofva framgång åt Prccolomini,
hvarföre denne beslöt nyttja tillfallet. Han uppbådade sina
af förra jagten utmattade troppar och tågade mot sven-
skarna, icke utan lycka i, åtskilliga smärre strider. Slut-
ligen träffade han den förenade svenska, weimarska och

1S9

hhiebargska haren, syaselsatt med WolfenböUels beHlgriofi.
Kanske med berflkning af ofYannämnde upproriska rOrelaer
ao^p han just den flygel, som bestod af svenskar. Men
aonu hade icke lydnad och enighet helt och hållet för-
svunnit' Anfallet träffade i synnerhet Karl Gustaf Wran* .
gel, som med fotfolket låg i halffårdiga förskansningar på
ett skogigt berg. Wrangel försvarade sig med yttersta
bårdnacken het. Blåa regementet, uppstflUdt i en liten för-
skansning långt framf0r de andra, uthärdade och afslog
angreppen af tre kejserliga brigader. Fienden sökte med
sitt rytteri taga svenskarna i ryggen; men Königsmarck
mötte och slog honom tillbaka. Efter tre, andra s&ga fem,
timmars bflftig strid måste Piccolomini vfinda ryggen till.
Svenskarnas .förlust var ringa; de kejserligas mellan tre
och fyra tusen man. Den hade blifvit större, om bundsr-
förvandterna gjort sin skyldighet. Men nu bléfvo sven-
skarna öfverlemnade åt sig sjelfva; iQneburgare och wei-
marianer stodo sysslolösa, utom att Taupadel med några
sqvadroner ryckte fram och understödde Königsmarck.

Genom denna betydliga seger blef visserligen hAren
för någon tid tryggad mot fienden; men det inre tillstån-
det förvärrades^ äfven mellan befälet. Pfuel, som äldst,
hade i början haft platsen före Wrangel och Wittenberg;
sedan började dessa, som infödda svenskar, tillvälla sig
mera magt; och äfven dessutom yppades någon missämja
mellan Pfuel och Wrangel. Weimarianerna med högre
sold blefvo just i dessa dagar af franska regeringen be-
talda, och började kläda upp sig och lefva kräsligt. Sven-
skarna fingo ännu vänta, svälta och gå i trasor. Danska
konungen, i hemlig förening med Kur-Sachsen och kejsa-
ren, sökte bortlocka alla tyskar ur den svenska hären.
En viss Sv^ichard kom dit, föreställde under hemliga
samtal, »huru illa de tyskar gjorde, som understödde fram-
»lingarna; huru enhvar af dessa sednare sökte blott egen
»vinst, Sverge, Pommern, Frankrike, Elsas; huru ingen-
»dera brydde sig om Tyskland och tyskarna; huru kej-
»Baren vore benägen att under danska knngens bemediing

190

-nslirta en bill^ fred, biott frSmlingariia icke hindrade a
»s. T.» Dessa skäl gjorde tnln^ tvifvelaktiga. fria
•Sverge' kwmno i«ga pen^; de siralle anlända med Tor-
stensson, för att göra <honom så mycket ^ftomnare; men
lians vaifliga fot^glkt fMrSjde afresan. Sinnena förbiWfÄ-
-des ioer edh mer, och allt tycktes '^ «fver tnda. Men
flicfaelieu, som fraktade «n sidan sina bundsförvandters
olycka, befallde Frankrikes både befäl och sdndebud att
-på allt ^tt förmana svenska hären till trohet och enighet,
éalvitts i Hambnrg kom också genom sma utliggare «m-
ider ftmd med Swichards förehafvande och skickade åhren
-från sin sida hemliga underhandlare, hvilka i motsatt anda
talade med hefftl och soldater, varnade för Swichard ecli
rdan^ Icomingen, och till och med föreviste bref till Sal-
vins af innehåll, att kejsaren hade intet allvar med sina
tredsförslag, ntan blott Önskade bortlocka svenéka hireo,
Hör att sedan envSMigt kufva hela Tyskland nnder sittoik.
Wr slutligen nöden hos svenskarna blef alltför stfor, an-
skaffade Salvias på eget namn 60,000 riksdaler och sSnde
dessa penningar till de mest tryckande behofvens afbjel-
pande. Slutligen kommo från Sverge Mrens ombnd till-
baka. De hade i Stockholm blifvit ntmftrkt väl emottagaa.
Flcre af dénjs fordringar hade visserligen blifvit nfslagna;
men de sjelfva liksom hären prisade för hittills ådagalaggd
'tapperhet och trohet. Sjelfva rikt begåfvade, odi »ed rika
löften åt härén,^ återvände de nti bästa sinnesförfattniDgt
edh meddelade den ^fven åt sina kamrater. På detta sätt
tyekades det att sammanhålla tropparna, tfDs den nya be-
fälhafvaren anlände.

191

TJlf>KlieAm)IJINGÅE Wli.

ienaii vi tegyma raden af Leonhard Toratonaaods
ftMg, vilja vi anftra ide flere vigligs tilldragelser, som
öder detta är timafie. ^

fililer «in i&ngenskap i Stockiiohn, Mef Arnheim iser
Itd fornt uppttod ef •eti lågaiHle hatt mot Srerge. Bfter
än btfririse lor han oraknng tilt Kfdpenhamti, Berlin, War-
acbao «ch Dresden, ech arlNStade OMralR pft ett förbund
iwt Sverge. Förflta afisif^n tyf^xs bafva ^arit att bilda
-ett vse^ parti; men dA fådant medförde ml^ga s^rig-
beter, vAade man «ig shitligen till 'kejsaren. Lik en ny
WalleDstein, lofvade Arnbeiffl uppsflHa en hår af 1^,600
nan, -odt bief i fOrvSg af kejsaren ocb Kur-Sachaen ut-
»Iwnd tiil generaljasimus öfv«r fismnia treppar. Till be-
Don Bfiltada eig »Ikt Sverges bitteraäte fiender; mest beHl-
bafvaie, som ^fvergifvit dess tjendt^ bertig Frvns Albert af
Laaeabarg, eom ^iÉuNe blifva fältmiiFskalk; IfftzlafiT, npp-
rorBmakartm mot Horti 1633^ Kroke^vr^ upprorsmakarjsti
■M)t fiaaér 1635; ocb slutligen den ytterliga svenskfien-
den, »meoktenbargaran -Herman Seotb, briHcen 1638 såsom
en obetyi^g nan aispptes ar isttt ffaigelse i Svergei),
mm -gewiSt åter började sina stawplingar. Arnbeims före-
tofvande ^ver nftra sin mognad, •ett ban tnn våren 164^
tiB Svei^^ lycka baatigt ^ck vnfaH af i^ag <idb dog. Her-
tig iFniBs Albert skuHe efterträda; men hade ^j nog an-
seende aÉt jsammanbållB verket. Troppar ocb befAl sking-
lades. fiooth ^virfwde BoMater kring flamburg edi 9m-
vade sig .derAnd till Polen, för fftt i epetsen för en bop
kosaacker för ^ejsareM rätaing odh ined Polens bifall g«ra
•tt infell i Lfflfliittd. SalvhiB upp^drade föratiiget, mnlade

4) Riksc»4L Itådsprot. d. fi4 ifig 4638.

196

och bortlockade od hop af Bootba underbefftl, och stålide
aå till, att denne sjelf blef för någon tid fängslad; genom
hvilket allt stormeA fOr den gången gick Sverge ftrbu

Uti November 1640 dog kurfursten Greorg Wilhelm
af Brandenburg, hvilken af sin förste minister Schwart-
zenberg blifvit ledd i nära öfverei^sstfimmelse med kejsa-
rens afsigter. Efterträdaren, Fredrik Wilbelmv han, som
sedan erhöll namnet den store kurfursten, följde andra
grundsatser. Schwartzenberg lemnade Berlin och dog un-
gefär vid samma tid som Amheim. Nu dreg sig Bran-
denburg genom neutralitet ur kriget. Det öfverlemnade
åt Sverge fem fästningar, betalade åt besättningarna 140,000
riksdaler och åt hären årligen 1000 tunnor spannmål
Svenska regeringen tvekade dock länge, om det ej vore
fördelaktigare att hafva brandenburgarn till fiende ocb så-
ledes få fritt och obehindradt plundra hans land. Slutli-
gen bekräftades dock fördraget.

På den nu samlade tyska riksdagen gjorde kejsaren
åtskilliga försök att inbördes försona ocb till ett förbund
mot utlänningarna förena de skilda tyska staterna. VtvA-
rike och Sverge fruktade, att det skulle lyckas; och att
kejsaren skulle på sådant vis kunna bereda sig tillfftUe att
i framtiden utvidga sin magt öfver tyska riket och sam-
mansmälta det till en enda stat I största hemlighet M^
derföre Axel Oxenstierna en i Sverges tjenst varande id»-
fattare, vid namn Gbemnitz, uppsätta ocb under falskt
namn utgifva en flygskrift med titte! : »Om Statsförfattntn-
ngen i vårt tyska kejsaredöme» i), hvilken genast trycktes
och utspriddas. Den varnade och uppskrämde de enskilda
staterna för kejsarens magt; »de borde akta sin firihet;
»de borde icke gifva sig till slafvar under någon envåkb-
»herre; icke kejsaren utan ständerna borde äga rätt att
»besluta om rikets bästa o. & v.» Boken, väl sknfven,
blef allmänt läst, omtyckt och berömd, samt gjorde sin
verkan. Hvarje stat blef ytterst angelägen om att för-

4 )'*De ratioDo »tatus in imperio nostro Germamco."

1»S

stan sin sjdlfståndigbet ocb att mottfbeta hvaije föradk
tifi sammanaiiiftHmng. Tänkesättet vid riksdagen vAnéas
fflok kejsaren; hans fönök misdydLades och det sdndrade
Tyskland fortfor att Tara främlingarnas, rof.

Kejsaren gjorde detta år ett försök att shita enskild
fred med Sverge. Han erböd ROgen, Förpommern och
fyra millioner riksdaler; om förslaget ej antoges, hotade
han med en siciliansk aftonsång. Salvius lyssnade till an-
badet; men på Oxenstiernas råd beslöt regeringen i Stock-
holm, att icke mot gifvet löfte sluta fred utan sin bands-
fönrandt. Det uppenbarades straxt efteråt, att kejsarens
anbud varit blott ett försök, att stifta misstroende mellan
Sverge och Frankrike.

Mellan dessa tv än ne magter skulle nytt förbund vid
denna tiden ingås, hvarom i svenska rådet uppstodo långa
dfverläggningar. Ricbelieu erböd 480,000 riksdaler i år-
liga underhållspenningar, samt förbund till krigets gemen-
samma slut. Axel Oxenstierna nied största delen af rådet
tillstyrkte förslagets antagande. Per Baner, talade .lika if-
ligt deremot: )»det vore nesligt att för 400,000 riksdalar
»sälja Sverges ungdom till slagtbftnken, och dess krona
niifi Frankrikes sköld*» Klas Fleming »visste ej, hur kri-
sget skulle utan dessa franska medel kunna föras.» Per
I^nér svarade: »att förut hade Svarges egna krafter varit
»nog; man borde förtrösta på dem och på Guds hjelp»
»Israel blef fordom genom sina förbund olyokiigt.» Axel
Oxenstierna svarade, »att Guds hjelp icke får vflntas ome-
»delbart, utan genom förståndiga medel.» — Baner in-
vande, »att fransosen låter svensken utslita sig, och tager
»sedan sjelf lönen.» »Ja», svarade Oxenstierna, »salig
»konungen fick ofta för deras falskhet stort hufvudbry;
»men hvad ville han göra. Nödvändigheten ar ett stort
wkaL Det var honom icke angenämt att taga Frankrikes
»sold; men, sade han, för en klump guld måste man
)i6tundom låta reputationen falla. Vi böra besinna, att
»fjk^bundet med Frankrike ökar vårt anseende i Tyskland.
Frtx$UtB9r. VIL 9

194

»Pengama fråa Fimftkhke Aro oaiM%ft»^iga fik ali anékr^
Bhålla Tår bftr^ och skoia djest anvandafl att tubba
»bort Tara troppar» SjelfTa Johan Sliytta, odi iere aa«
dra eljest Oxmstiernas Tanliga motståndare, onderstikide
dock dettba bass raening, ifven Axel 0anér. Slutligen
gick också Per Baner Öfver och man beslöt, »att en år*
»hg, för aUa bundsförvandterna gemensam fred vore: bast;
)»tills den vaniies, skalle förbundet med Frankrike iét^
iNiyasoi).'

Den hemkomne Oxenstiernas kraftiga och välgörande
styrelse samt stoltheten öfver Baners segrar hade emedlec*
tid Qpplifvat sjelfva svenska folket, så att flere år efter hvaran-
dra riksdagarna aflapo tämligen lätt, och ständerna utan
svårighet beviljade allt, som för krigets fiortaättande er*
iordradesL

. . . Baners härjande besök i kejserliga arflftndema, Arn*
heims död, Brandenburgs neutralitet, det misslyckade riks-
dagsföraöket i Regeosbarg, Portagals lyckade uppror mot
Spanien, det fortsatta inbördeskriget i Katalonien, turkar-
HM hotelser, det förnyade förbundet mellan Sverge oeh
Faaakrike, och slutligen svenska ständernas mod och be-
redvillighet; detta allt sammanlaggdt börfade nedslå fcej**
aerliga partiets förut öfverdiifna sjelfförtröetan. Det var
derf^re i slutet af år 1641, som det slutligen beqvämade
sig- ait låna örat till formliga fredsunderhandlingar, bvilka
"ni den tiden börjades i Hambuiig.

■ »|»H« fci

«) Riksark. Rådsprot. d. 8 M^, 49 JmiL %(> Nov. 4640; 4.
45 Mars och 46 April 4644.

/ / •

I«5

TJOCOHDBaiONBB EAVITLBT.

LfiONHABD TOM1S1I880N8 FÄITfIc IMft» '

D& uoderrftUelwn em Bmét» batåfnde qiikdem an**
Ifiode tili Stoekbolm, började rädei genast Unka p& efter-*
trädare; men beslöt, att Joban LUjebök skulle emellertid i
ekskåp af fälliygmastare skynda till Tyskland och nSst
B&aér unckr dennes ^nkdom föra beftlet. IiiDftn Mta
bana verkställas^ kom bref om Baners död. Valet af ef*
tertrSklare bJef sä mycket mer aagelaget eoh br&dskandeu
Man såg sig omkring; Jakob De la Gardie och HerBtnA
Wrangel voro för gamla, Karl Gustaf Wranget ocb lilj»*
hSk för unga, den sedmare dessotom i bftren föga kand^
Pfael utlänning; Kagg genom aina sår för saklig. Allaa
biif^tar stannade på Lennart TorsteftaBaa» De bada Iflnge
varit på bonoaa fastade. Redan Gnstaf Adolf ansåg bosetD
för aitt bftsta fftHfaerreamne; ioban Baner önskade bonnn
till efterträdare, likaså sjelf^a håren. ÄfToa rådet ^delade
dessa tånkesått och både redan fiörut binge sökt öfvertaht
boDom att af »kärlighet till fäderneslandet qvarstaiuia hos
»Baner.» Men i hög grad besvarad af ea plågsam fetgikt,
hade Torstensson hösten i MO utrerkat sig älskad ocb vå-
ren 1641 återkommit till Sverga, der ban åainade i hign
vårda sin bäl^. Detta lugn blef ej långvarigt. Några
veckor efter hans hemkomst aoyånde bsefvet; om Baaéra
död; oeb samma dag uppstod Oxcoatierna och bad i hela
rådets namn, »att herr Lennart ville se mera till Mernea-'
»landets nöd, 9n sin egeu qoklighet^ ocb åtaga sig dat le-
»diga öfverbefalet. Regeringan skulle gema bev^a alla
»hans dervid bifogade Önakiungar. Blaiver bana faalsoliB'-
sBtånd alltfdr svårt, så kände kon fä resa bera igen^ så
»snart han ordnai verket ocb betedt ipigen fiir en ny ef-
»tertradare.» Efter tre dagars betänketid jakade Toratena-
80D. Han Uef fftltnarakalk med 17,000 rikadalers m-,

196

dessa tom styresman dfver Pommern med 12,000 riksdaler^
Till hans bjelp förordnades i stats- och förvaUningsärender
Lars Grubbe, oeh i krigasaker ffilitygmfistaren Litjeböky
h vilken regeringen yille draga fram till hans eflerträdaret

Pfuel, Wrangel och Wittenberg hade ogerna bifallit
de upproriska öfverstarnas begäran att deltaga i genera-
lernas krigsråd. Nu begSrde de sjelfva »att den nya ffilt-
»herren icke mätte tilläggas så enväldig magt, som Baner
9haft; utan att hädanefter generalerna borde höras, innan
»fältherren fattade något vigtigare beslut.» Detta afslogs.
Torstensson blef enrådande vid bären; han fick till och
med rättighet att af- och tillsätta öfyersteplatserna. Dess-
utom försågs han med en hop friska troppar och med rika
förråder af skor, stöflor, kläde, samt med 235,000 riks-
daler att vid sin ankomst dela ut bland tropparna. Så
utrustade svenska regeringen den man, som skulle föra
Sverges sak mot dess fiender.

Denna utrustning var färdig omkring midsommars-
liden, men ett svårt och långvarigt anfall af fotgikt hin-
drade Torstensson att afsegla förrän fram i September^
Under tre veckors tid kastades han af storm omkring pä
Östersjön, innan han den 4 Oktober, än mera försvagad,
landsteg vid Stralsund. '

Vid. underrättelsen att Liljehök blifvit forordnad til(
närmsta befälhafvare under Torstensson, blef Adam Pfuei
missnöjd, emedan han såsom äldste generalmajorn hade an-
språk på denna plats. Han begärde afsked. Svenska re-
geringen hade svårt att längre qvarhålla honom i tjenst utan
att framdeles gifva honom än högre befäl, bvilket man
icke. ville, emedan han ej var infödd svensk. A andra si-'
dan befarades, att ban, afskedad, skulle gå öfver till kej-
saren, der han som en dug% man kunde tillfoga Sverge
skada. Han ^erhöll derföre sitt afsked, men pä ett så
smickrande sätt och med så betydlig årspenning, att han
icke mer lockades att öfvergå till fienden t).

i) Riksark. Rådgprot. d. 34 Mar» 4642^ d, S5 Okt. 464».

197

Torsleiissoii fidc efter den Unga ocb svåra sjOresan
ett nytt anfall af fotgiH Först i början af November an-
Jflade han till htren, bvilken låg vid Winaen i Ltlneburg.
Han hade ämnat genast angripa fienden; men weimaria-
nema öfver^fvo honom och tågade på Richelieus befall*
ning åt vester. Det hette, »att Frankrike behöfde dem;
att svoiskama kunde numera hjelpa sig sjelfva.» Sålunda
försvagad, och emedan årstiden var långt framskriden, gick
Torstenason i vinlerqvarter norrom Allerfloden; Piccolomini
längre åt sydost uti Anhalt och Halberstadt.

VESTRA SIDOHÄRBN

var under hela detta år förenad med hufvudhären och
deltog i dess rörelser och strider^

ÖSTRA SIDOHÄREN

stod under Torsten Stålhandske hela året igenom i Schle-
sien. Mot honom kSmpade först Götz, sedan hertig Krans
Albert. I slutet af året blef Stålhandske tvungen att
draga sig tillbaka ur Schlesien och taga vinterläge i Neu-
Mark. Orsaken ansågs vara, dels de kejserligas öfverläg-
senhet, dels att Stålhandske, ehuru en tapper krigare och
lycklig partigängare, var mindre skicklig att på egen hand
leda större företag 1).

TRETTIOBIDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1642.

Emedan svenskarna i sina vinterqvarter ledo brist på
förråder, bröt Torstensson redan d. 2 Januari 1642 upp

4) Riksark. Acta Salviana. Johan Oxenstiernas och Salvii
br^vexling.

tfS

dwifråa och tS^ade titt Altaiark. Htr bief iian Ator an^
folleD af ^ 2 hade foftnder och IStter, så aM htn icÉ»
kände skrifva, icke flrob» pk annat ottt iln i ten^rirr.
Han stannade derf4re och Taide baJram Wechteflodeo en
ganska lörm&alig stflllnin^ Då ypfsade sig ftrrAderi raom
svenska Hkgret. Bristen, och dei föga lysande sfttt, favarpå
Toffstenssons fiUtherrebana öppnades, hade vftokt missndjei
En föngen kejserlig Givtnie, som på hedersord gick ledig
i ^ftgret, npphelsadé sinnena med fdrestfiJlningar »om kej-
x)saren3 benägenhet för fred; om svéoskaraas egennytte,
»om tyskarnas pligt att vara enbfilliga mot främlingarna»,
o. s. v. Många lyssnade hftrtill, i synnerhet tyska öfver-
sten Seckendorf. Deiine började hemliga underhandlingar
med fienden; icke ensam utpn i -spetsen för flere liktän-
kande. En trumpetare förde brefven. Han tappade dem
i ett stall, och, okunnig om deras betydenhet, gjorde han
sig icke mödan att åter uppsöka dem. Några d#gar ef-
teråt hände sig, att en kattunge krafsade dem fram ur
smutsen och började leka med papperen. De blefvo upp*
tagna, lästa och till Torsteosson framlemnade.. Denne till-
satte genast en krigsrätt, bestående af bk>fit tyskar. Bevi-
sen voro klara. Seckendorf dömdes till döden och afrftt-
tades. Torstensson förböd alla vidare efterspaningar; han
ville ej känna de a-ndra medbrottsliga.

Med anledning af svenskarnas orörlighet, elier kanske
af Seckendorfs sammansvärjning, utbredde sig bland de
kejserliga ett rykte, att Torstensson var död. Piccolomioi
tågade fram för att angripa den hufvudiösa hären; men
hufvudet lefde och hade åt bären valt en så god plats, att
Piccolomini icke vågade angripa. Denne vände sig seder-
mera mot Mecklenburg, mot Mittel-Mark, men mötte öf-
verallt hunger och ödemarker, sä att han måste draga sig
tillbaka till Meissen och ThQringen. Bäjrarne, som förut
följt honom, tågade nu bort, för att undsätta sin lands-
herres broder, kurfursten af Köln.

Detta sednare hade Torstensson förutsett och väntat.
Nu var han jemnstark med fienden och fram i Mars be-

finte ^kf>ll|$onia owMkas. Han iNBiai derföp^ «ftfta hi^
fB i yericaaiiibet. Tre vfigar wkoåö Hpfma. Först ål vo^
stor; mdo der skalle snart bAjrarna åter, förenaa ned
^ioooiemiiu, ocb om weimarianerDa också förentes med
sfBDBkarna, skalle dock sjelfsvåldet ocb den bögre aokieii
bes de förra inmrka ofönielaktigt på de sedoare. Dass*-
otoiB lemnades då Pommern öppo^ för bertig Frans Albert,
som redan jagat Ståibandske ur Stblesien. Andra vllgen
var rakt fram mot fienden, men ledde genom de öde Hal^
faerstadtska ocb Magdeborgska landen, samt mot Piccole*-
mini, som med böttre förråder innebade en förträfflig stAlk
mog bakom Saale ocb Unstrutb. Tredje vägen gick åt
Seblesien, visserligen också genom Öde länder, men den
skyddade Pommern, räddade Ståibandske ocb förde kriget
in i kejsarens egna länder, bvilket var så väl svenska re-
geringens som i synnerbet Torstenssons önskan. Denna
väg väldes. Åt Westfalen till upprättades magasiner, ocb
Königsmarck sändes några dagsleder ditåt, bvarigenom fieXK
den mjsaleddes om verkliga afsigten.

Den 17 Mars uppbröt Torstensson från Salzwedel,
tågade öfver Elben ocb Haveln, gick sedermera mellan
Berlki ocb kejserliga bären öfver Jaterbock pcb Lucka samt
förenade sig den 17 April vid Sorau med. Ståibandske.
Tåget genom det öde landet kostade mycket; bland annat,
enligt sägen, 10,000 bästar i). Hären var efter förenin-
gen med Ståibandske 9000 till fot, 7000 till häst och
^000 ryttare utan hästar.

Denna styrka tågade genast mot Glogau, norra Schle^-
siens förnämsta fästning. .Hertig Frans Albert skyndade
titt dess undsättning. - För att förekomma honom och en
tryckande rfaungersnöd stormade Torstensson genas( ocb tog
fästningen i första anfallet. Svenskarna fingo der 26 ka-
noner, 500 centner krut, 8000 tunnor mjöl, 3000 sad*-
iade hästar ooh fast fot i Schlesien. De kejserliga förlo-

f) Riks ar k. Acta Histörica Selectiora 4633 — 4644. SaWius
till rådet. Hamburg d..45 Okt. 4642.

rade deasutom dOO ddda, 600 f&ngar. Detta skedde den
24 April. Nu öfversyfimmade syenskarna norra Scbiesiflii
ocb hertig Frans Albert, som var anderlAgses, lade sig yid
Breslau, för att invänta Piccolomini. Men nftr svenskarna
drogo sig åt Schweidnitz, fruktade hertigen, att ookså
denna fästning skulle på samma sätt som Glogau blifva
eröfrad, hvarföre han beslöt sjelf kasta sig in i densamma.
Genom fångar upptäckte Torstehsson afsigten, påskyndade
derföre sitt tåg och hann stänga de kejserliga frän staden.
Hertigen, förekommen, ville draga sig tillbaka; men Tor-
stensson skickade efter honom Königsmarck med rytteriet.
Denne upphann och angrep hertigen och uppehöll honom,
tills Torstensson med hela hären anlände till stället. Na
blef den underlägsna hertigen helt och hållet slagen; mi-
stade 4 kanoner, 14 fanor, 3000 ryttare och sitt eget lif.
Sårad i högra armen, blef han neml. tagen af en Königs-
mareks rytt mästare; men ville h varken gifva sig fången
eller omtala sitt namn. Då sköt ryttmästaren honom ge-
nom länderna 1). Han föll, sade sitt namn och dog efter
några dagar under plågor och jemmerrop. Af hans funna
papper visade sjg dé vidlyftiga, för Sverge vådliga planer,
som han med Arnheim förehaft. Denpa träffning stod vid
Zobtenberg den 21 Maj.

Hertigens här var helt och hållet upplöst. Piccolo-
mini, nu mera svenskarna underlägsen, vågade ej angripa,
utan gick nedåt Mähren, för att der förena sig med de
flyende lemningarha af hertigens här och invänta nya före-
står kn in gar. Öela det öppna landet af Schlesien blef af
de kejserliga öfvergifvet.

I Scbweidnitz öppnade genast portarna, och derefter ut-
bredde sig svenska hären öfver hela Schlesien, jagade de
slagna tropparna framför sig, intog de flesta borgarna, lem-
nade några de svårare bakom sig; och redan den 31 Maj
gick Torstensson med Helmut Wrangel i spetsen öfver

4) Riksark. A.cta Salviana. Joh. Oxenstierna till Salvius.
Stettin d. 2 Juni 4642.

201

Sddeterne och ibbrdt uti Mshren; det var gvenskarnas för-
sta besök i detta laod. Infallet skedde så hastigt och oför-
inodadt, att nftr de svenska ströftropparna började pJundra
föFStfldema af OJmtttz,' trodde innevånarne, att det var
kejserJiga flyktingar och hotade med öfverhetens strafT.
Snart fingo de veta, att hela svenska h&ren nalkades och
alla rikare personer flydde åt söder; men Torstensson lät
Helmat Wrangel jaga efter, och denne upphann och tog
många flyktingar och stort byte. Torstensson sjelf belä-
grade OlmQtz. Beffllhafvaren, Miniati, hade nästan liten
besättning, och skrämdes att på fjerde dagen uppgifva fäst-
ningen; det kostade sedan uti Wien hans hufvud. L 01-
mfttz flpk Torstensson 4,000 centner bly, 1,800 centner
krut, 50 kanoner, 5,000 drägter åt fotfQlk, 3,000 åt
ryttare, 3,000 musköter, 300,000 riksdaler i brandskatt,
vin och spannemål öfverflödigt, samt slutligen fast fot i
Mabren. Till borghöfding utnämndes Georg Paikull, en
sträng, kraftfull och allvarsam herre. Denne lät afbränna
förstäderna, hvarefter 2,000 soldater dagligen arbetade på
fästningsverken, tills de kommo i förträffligt stånd. Bor-
grarna måste med ed lofva att icke inlåta sig^ i några hem-
liga underhandlingar med österrikarne; och då likväl någon
tid derefter én sådan stämpling upptäcktes, lät han hals-
hugga 24 de förnämsta deltagarne, och anföraren sjelf blef
som menedare af fyra hästar söndersliten. Denna sträng-
het, förenad i öfrigt med duglighet, krigstukt och ordning
verkade Ivdnad för framtiden. Först under Paikull, sedan
under en öfverste Winter bibehöll sig till krigets slut den
svenska besättningen i Olmtitz, en tygel på landet, och
ett törne i hälen på de kejserliga tropp^^na•

Piccolomini hade icke hunnit så fort till BrUnn, som
Torstensson till OlmQtz. Hela Mähren låg derföre öppet
för svenskarna, hvilka öfverallt tågade plundrande omkring.
Serdeles utmärkte sig Helmut Wrangel, hvilken med sina
lätta troppar ströfvade ända till grannskapet af Wien, och
Qtspridde så mycken oro, att kejsaren lät sin omvårdnad
för mera tryggbets skull flytta undan ned åt Grätz.

2d2

Emedicrtid hade PiocoIooiiDi boimil tiU Brfinn och
börjat aamla föntftrkningar. Svenakarnas aUllniiig rar
miodre sAker, emedan de ifrån OimQkz icke hade någon
pålitUg föatning förr fln i Schweidnitz. Att framtrflnga
till Wien och der tvinga kejsaren till fred var beständigt
ToratenflBons afsigt; och fdr att trygga vägen ditåt behd^
des en kedja af starka fästningar. De yoro Stralsund^
Stettin, Glogaii, Schweidnitz, Brieg, OlmQtz och BrQnn.
Af dessa voro nu alla utom Brieg och Br&nn i svenskar-
nas våld. Torstensson beslöt med all magt angripa den
förstnämnde och tågade dit Men bftr träffades ett ovän*
tadt och tappert motstånd, icke så mycket af besflttningeii,
som icke mer af befolkningen. Lifvad af stadens hertigar
och af de kejserliga bef&Ihafrarna gjorde innevånarne tfita
och lyckliga utfall. Torstensson deremot var försvagad ge*
noa många qrarlemnade besittningar under flere de dug-
ligaste böfdingarna. Soldaterna, bortskämda af lycka och
plundring, ville oCkså häldre ströfva kring nejden än för*
rätta det hårda belägringsarbetet. ' I anseende till ställeta
vigt var dock Torstensson ganska envis i sitt företag. Från
d. 16 Juni till d. 17 Juli låg han utanför staden och för-
lorade der flere tusen , man. Men nu nalkades till und-»
sättning Piccoiomini med vida öfverlägsen styrka. Tor-*
Stensson bröt upp, dref framför sig 200 vagnar, lastade
med byte och, som det påstås, 10,000 röfyade kreatur,
och stannade ej förr än vid gränsen af Pommern. Har-*
ifrån skickade han Königsmarck med en flygtropp åt Sach»
sen och inväntade sjelf förstärkningar från Sverge; men
begärde tillika sitt af^ed, emedan han fruktade, att den
förlamande fotgikten skulle med höstkylan återkomma.

De kejserliga under erkehertig Leopold Wilhelm och
Piccoiomini följde efter åt Schlesien och belägrade Glogau.
Men här gick det för dem icke lyckligare än för Tor-
stenasOB vid Brieg. Helmut Wrangel var borghöfding, och
föravarade sig med orubblig ståndaktighet, samt gjorde ut-
fall på utfell och tröttade derigenöm de belägrande så, att
erkehertigan måste muta aina soUater till att fortfara DQod

203

«r6et8l. EmeTkrtid skuHe dock Heimtit Wrangel hafra
Wtit tyttDgen ait gifva sig för öfvermagten, om ej ond*-
sättning i tid ankommit.

Kari Gustaf Wrangel hade varit bemma i Sverge fik
Btt mdnstra och utföra den lofvade hjelpsdndningen. Den
17 Juli landateg han i Pommern med 4,000 till fot och
aoo tili bäst. I Greiffenhagen sktille han invänta än
tnera efterföljande troppar; men Glogaus nöd och Torstens*-
sons bref påskyndade uppbrottet. Den 26 Aug. förenades
btn med Torstensson, bvarpl de tågade mol Glogau och
erbödo PiccoIoiDini strid. Men denne, lägrad på förakan'^
sade höjder meUan svenskarna och staden, undvek hvarj^
trflffning. Torstensson kom b varken åt att angripa honom
eUer att undsätta staden. Han beböfde komma öfver tiil
östra sidan af Öder; men visste bvarken bro eller vad.
TiI]£Blligtvis upptäcktes ett ställe, der floden samlat så myc-
ket sand, att under natten till d. 30 Aug. hela svenska
bären med fotfolk, tross och artilleri tågade på 5 timmar
öfver densamma, oskadade och af fienden obemärkta. En
tinnna derefter ändrade floden sitt lopp och skcxljde undan
sanden, si att icke ens en ryttare mer kunde komma Öf«-
ver. Från östra sidan nalkades nu Torstensson obebii»-
dradt till Glogau. Piccolomini upplöste belägringen efter
en förlust af 1,200 man.

Straxt härefter kom Axel Lilje med den öfriga hjelp-
sändningen från Sverge, och derigenom blefvo begge bä-
rarna ungefär lika starka. Nu begyntes ett fram- ocb
återtågande, hvarunder de båda fältherrarna sökte öfverli^
sta b varandra; men förgäfves. Torstensnons afsigt var att
ur det Ödelaggda Scfalesien intränga i Böhmen, eller att
tvinga Piccolomini till en afgörande drabbning. Under
bda September tågade han i sådan afsigt fram och åter;
eien Piccolomini höll sig alltid framför honom på höjderna

! af Riesei^birge, hvarrgenom faan skyddade B6bmen. A(la
Torstenssotis försök misslyckades och svenska hären bör-^

' jade lida brist. För att undvika deniia sista niycka, och
tillika framtvinga Piccolomini, uppbröt torste&sson den 7

204

Okt. från Lmisitz, gick in ät Sacbsen, tiUkaltade Kdnigs-
marek och började belSgra Leipzig. Stadens ivigt och kar-
furstens nödrop kallade Piccolomini genast ditåt, Torstens^
son ville ej stå emellan Leipzig och den antågande fien-
den, utan gick tillBreitenfeld. De kejserliga trodde det
rara räddhåga och gingo efter. Här på samma plats, som
under Gustaf Adolf år 1631, stod nu det andra slagä
vid Breitenfeldj eller som det vanligen kallas slaget f>id
Leiptig,

Den 23 Oktober om morgonen möttes härarna. Sven-
skarnas högra flygel fördes af Wittenberg i första och
Stålhandske i andra linien; mot dem stodo Bnchheim och
Borneval. Midtön fördes af Liljehök, Karl Gustaf krån-
gel oph Mortaigne i första linien, reserven bakom af Axel
Lilje. Mot dem stodo Fernamond och Camillo Gonzaga.
Svenska venstra flygeln fördes af Slange i första, Königs-
marck i andra linien; mot dem stodo Hénnibal Gonzaga
och Bruay. öfverbefälet fördes af Torstensson på svenska,
af erkebertig Leopold Wilbelm och Piccolomini på kejser-
liga sidan. Svenskarna innehade ungefär samma ställDing
som Tilly, och Piccolomini samma som Gustaf Adolf år
1631 innehaft.

Kanonerna öppnade striden. En af de första kejser-
liga kulorna gjorde ovanligt stor ^förödelse och hotade med
än större. Hon träflfade först Torstenssons häst, dödade
den och afslet fältherrens rockskört, sårade sedan pfalts-
grefven Karl Gustafs häst, dödade ryttmSstare Rabenaus
häst, afslet statssekreteraren Grubb midt på, och stannade
slutligen i låret på en fältskrifvare. Redan i början, dä
härarna nalkades och kommo till handgemäng, blef Slange
skjuten. Hans flygel (svenskarnas venstra) råkade dervidi*
oordning, det närmaste fotregementet rubbades och dessöf-
verste blef tillfångatagen. Men Königsmarck och pfalts-
grefven Karl Gustaf gjorde sitt yttersta att ånyo ordna
tropparna och förmå dem att hålla stånd. Det lyckades,
och der samt i midten uppstod en hårdnackad strid.

205

På andra flygeln gick det på annat sfiU. Innan ännu
de kejserliga hunnit ordna sig, störtade Wittenberg öfver
dem, då ungrare ocb kroater genast togo flykten. Några
österrikiska regementer gjorde vd] motstånd, men blott till
en tid. £rkebertigen skyndade dit, sökte återbålla de fly-
ende ocb uppmuntra de stridande. Han bad, besvor, bo-
tade, slog, Inen för^fves. Folket flydde och kom icke
mer tilUmka. Svenska flygeln förföljde dem icke, ty den
fruktade att för mycket aflägsna sig från den öfriga bären.

Genom denna flykt blef venstra sidan af kejserliga
fotfolket blottad. Liljehök mSrkte det och förde Douglas
med fyra regementer fräi\ reserven samt tog fienderna i
sidan. Desse sökte draga sig tillbaka inåt en liten skogs-
dunge. Liljebök ilade med ett par sqyadroner att gen-
skjuta ocb hindra dem. Men erkehertig Leopold Wilhelm,
8(Mn insåg faran, hade ditsändt sitt lifgarde, h vilket sä
mottog svenskarna, att Liljehök stupade. »Barn!» sade
han till soldaterna, »jag dör gerna, ty nu bar jag visat
»er vägen; men bären mig blott undan in i buskarna!»
Pfaltsgrefven 'Karl Gustaf, som nu befann sig på denna
flygeln, lät efterkomma hans begäran; men skyndade sjelf
genast tillbaka till stridsbullrct och ledde svenskarna till
nytt anfall, hvarvid erkehertigens lifregemente måste vika.

På andra flygeln och i midten hade emellertid stri-
den rasat med oafbruten häftighet. Erkehertigen fäktade
som simpel soldat. En svensk ryttare satte en gång sin
pistol mot hans lår och tryckte af, men skottet brann ej
löst; och två gånger var det endast hästens snabbhet, som
räddade honom från omgifvande fiender. Piccolomini på
samma sätt; sex gånger ledde han sitt lifregemente till
anfall mot Königsmarck, men förgäfves. Slutligen efter en
å ömse sidor med ovanlig tapperbet utförd strid, och då
de kejserliga sågo sig anfallna i ryggen, grepo de till flykt.
Rytteriet kom undan, fotfolket drog sig till skogsdungen.
Men Torstensson kanonerade dem så*, att de nödgades än
en gång fram på fältet. Här blefvo de genast af svenska
rytteriet tagna eller nedhuggna

De kejserliga förlorade 5,000 doda oeb 4,500 fSn*'
gar, IdO fånoT, 46 kanoner, all trasden odh erkehertigend
bordsilfver ql m. Orsaken till slagete fdrltmt för de kej-*
serliga var Bachbeims fdrsammeise aU ordna ain flygel,
samt ungrares och kroatera feghet De blefvo derfdre af
hertigen bårdt bestraffade.

$venskarne förlorade 2,000 man i dOda och sårade,
fios dem, liksom hos de kejserliga, hade öfverbefalet lidit
mycket. Stålhandske, Gastaf Otto Stenbock och Gustaf
Lewenhaupt voro sårade* Förlusten i döda var ftn mera
kllnbar. Grubbe, en. utmfirkt duglig och pålitlig man;
Slange, den svenske Leonidas, och slutligen Liljehök, h vil-
ken nu mera redan i hög grad vunnit hSrens tillgifven-*
het och förtroende. Så snart hetaste striden var förbi,
skyndade pfaltsgrefven Karl Gustaf till det stdile, der han
hade laggt den döende Liljehök. Denne lefde ännu. Han
frågade om slagets utgång och gladde sig åt svenskarnas
seger. Sedan anbefallde haH maka och barn i pfaltsgref-
vens beskydd, och »Gud välsigne er, och genom er mitt
»fädernesland!» tillade han betydelsefullt och dog.

I Leipzig firades samma dag en tacksdgelsefest för be-
frielsen från svenska belägringen. Då folket kom ur kyr-
kan, mötte dem en hop sårade, hVilka från slagtfaltet för-
des till sjukhusen. Litet derefter var allt afgjordt; och en
svensk trumpetare kom och uppfordrade staden. Den upp-
gafs en månad derefter och betalade 150,000 riksdaler i
brandskatt. Slanges lik blef begrafvet i fÖrnSmsta kyrkan.

Brist på mynt och förråder, den sena årstiden, ha-
rens fullkomliga uttröttning efter ett så långt och verk-
samt fälttåg, allt detta sammanlaggdt hindrade Torstens-
son att begagna denna seger, såsom han önskat. De
sista dagarna af December började han dock att belagra
Freiberg.

ÖSTRA OCH VESTRA SIDOHÄRARNA

voro nästan hela éret förenade med hufvudharen. M6n
på vestra sidan vunno franaoser och bessare fiere betyd-

9117

Jiga fördBiar, btarigenooi iDke aNenasI Bttjrarna biefvd tvungna
att öfvergifva ÖsterrilLe, utan afven detta måste dela aitia
krafter. Genom och från* detta lyckliga fälttåg var sve»*
skarnas och fransmannens öfvervigt gifven, och de bibe*
höUo den nästan orubbad till krigets slut.

Det beständigt förhärjade Kar-Sacfaaen hade lidit myo*
ket. Nu började sä yäl landet som hofvet, serdelea prin«
darna, att förtvifla om möjligheten att krossa Syerges magt»
De önskade neutralitet, och underhandlingar öppnades. Men
Österrike retade kurfurstens gamla afund och utföste iig
till all möjlig hjelp. Underhandlingarna med Sverge blefvo
afbrutna och Kur-Sacbsen ä sin sida lofvade kejsaren tnn
het intill sista man.

TRCTTIONDEPÖRSTA KAI^lTLET. ^

FÄLTTÅGET i$43.
HIJFVUDHÄREN.

Den af Torstensson under förra året påbegynta be^
gringen af Freiberg gick olyckligt. Fältherren sjelf led
hela Januari månad af fotgikt och kunde derföre icke i
egen person drifva på arbetet, hvilket dessutom hindradea
af beständigt regn. Staden försvarades af öfverste Schwei*
nitz, en tapper och ihärdig man, och sä vfll besättnings
som stadsboar och inflyttade landtmän grepo ifrigt till val-
pen. Kunniga i ortens bergshandtering^ gjorde de äfven å
sia sida minor och hindrade derigenom svenskarna. Genom
en lång underjordisk väg skickade äfven kurfursten dett
ena gången efter den andra uppmnntrande bud. Oaktirdt
dessa hinder hade svenskarna redan eröfrM ett af tornen,
oedskjtttit ett betydligt murbrott och voro färdiga att löpa
till stmms, då erkebertigen och Piccdomini enligt kwlar-

208

stons trftgna böner nalkades. Den 17 Febroari måste
TorstonsBon bryta upp oeb draga norrut till Elben. Han
hade för Freiberg förJorat nära 2,000 man.

Den befriade stadens glädje och stolthet var stor.
Den yfdes att genom sitt tappra motstånd hafva uppehål-
lit och hejdat segraren från de besegrades förföljande. Tor-
stenason deremot påstod, att hans uttröttade h&r i alla fall
icke kunnat förfölja de flyende; men att han genom be-
lägringen tillfogat de kejserliga stor skada, emedan de blif-
vit tvungna att midt i vintern uppbryta ur sina qvarter
och ända ned ifrån Österrike tåga till Freibergs und-
sättning.

Vid denna tid uppkom något missförstånd mellan er-
kehertig Leopold Wilhelm och kejserliga ministern Traut-
mansdorfif, i anledning hvaraf den förra lemnade hären.
Äfven Piccolomini behöfdes och skickades att i Nederlän-
derna kämpa mot Frankrike. I deras ställe blef Gallas
åter befälhafvare för de kejserliga, till icke ringa glädje för
svenskarna. Kejsaren hade dock ålaggt honom att undvika
drabbning, och blott skydda arfländerna.

Brist på munförråder samt Torstenssons sjuklighet hin-
drade till någon tid svenskarnas företag; men iMarsgingo
de ur sina vinterqvarter och tågade till Lausitz. Gallas
lade sig vid Königinngrätz för att kunna bevaka både
achlesiska och böhmiska vägen till Mähren, dit man visste,
att svenskarna ämnade sig* Torstensson gick då åt vester
och vid Melnitz öfver Elben. Gallas gick efter och lade
sig vid Brandeis för att skydda både Prag och vägen till
södra Böhmen. En dag, det var den 31 Maj, då Gallas
hade större delen af sitt rytteri långt borta på skaffning,
bröt Torstensson upp, gick, hvad Gallas ej trodde att han
skulle våga, midt emellan Prag och kejserliga lägret ocb
derifrån sedermera i sträcktåg öfver Kuttenberg, Ghrudim
och Zwittaa, in i Mähren. Gallas, med rytteriet borta,
kunde ej hindra, ej förfölja, förr än det var. försent.

I Mähren tog Torstensson en mängd småstäder ocb
ej ringa byte. Gallas kom efter. Torstensson, underlag-

209

sen, men med öfvade solditer, erbOd flere gånger strid.
GflJ/as, med många men nyss utskrifna regementer, und-
vek. De alannade mkit emot hvarandra i två bettstade
Il|^, svenskarna i Dohitscbauy « österrikarna i Koyetin, och
eti sTftltkrig begynte. Båda ISgren voro sidlftndta, obfii*
sosamma. Toratenasoo flyttade sig till Prerow, en sund
och ymnig nejd. Härifrån svflrmade han på alia sidor
kring Gallas, plundrade förstäderna till Brtlnn, flyttade se-
dan nfirmare denna stad och ströfvade nedåt Österrike.
Gallas drog sig efter till BrQnn, men undvek strid. Han
v&ntade en så stör förstärkning, att svenskarna skulle der-
igenom alldeles förkrossas. Kejsaren fcrade nemligen upp-
bådat ungrarna; och det bette, att 30,000 man skulle
komma. Ferdinand reste verkligen sjelf till Niclasburg för
att möta dem. Men till lycka för svenskarna innehöll
ungerska grundlagen den föreskrift, att ungrarna icke vore
förbandna till krigstjenst utom fäderneslandet; b vilket lag-
ram af regeringens motparti gjordes gällande. Torsten»-
90D försummade ej heller sin fördel. Underrättad om allt,
sände han till ungrarna de högtidligaste försäkringar, att
han förde krig endast mot deras kejsare, ej mot dem; och
att han icke skulle taga ett enda steg inom deras grön-
9or. Detta allt verkade. I stället för 30,000 kommo
knappt 3,000. Kejsaren, misslynt, reste tillbaka till Wien
och var nära att på vägen blifva bortsnappad af svenska
ströfvare.

Torstensson väntade Königsmarck med förstärkning
för att sedan intränga uti Österrike. Men denne uteblef
af sedermera sig yppande orsaker. Torstensson ville der-
före ej för långt aflägsna sig från Olmtttz utan gick till
dess grannskap, der han eröfrade slottet Eylenberg, hvarest
svenskarna fingo ett rof af omkring en million riksdaler.
Här och i slutet af September träffade honom det af sven-
ska regeringen utsända ilbndet, Jakob Törnsköld, med an-
dra och oväntade uppdrag, hvilkas innehåll skall blifva fö-
remålet för nästa kapitel.

Uti ScfaTvaben ?oro framosemainiiidfe lyckliga. Go»^
blef akjnton; Turenne kom likväl i stftilet. Hm
uti ' modlerata ocb nordvestra Tyskland baserade KGoig»*
■Mrek fram och tiUbaka genom Meiasen, Franken, Heaaeii,
Thftriiigen och Neder-Sachaen, tilte han sintligan kallades
liil Pommern.

ÖSTRA SIBOHJlREN

kade bela tiden varit förenad med fanfvadharen. I Ao-
goati skickade Gallas den ur Sverges tjenst fdriupna öf^*
verste Krokow att genom ett infall i Pommern draga Toi^
atanaaon ditåt. Anfallet skedde och det genom Poten^ sooiy
oaåtadt sin neutralitet, gynnade och tillit Krokows rO>»
rdae. Kdnigsmarck skyndade till Pommern, och efter ett
häftigt motstånd tvingades Krokow att vika. Hanrftddadt
sig samma väg, som han kommit, nemligen genom Polen.

TRETTIOlfDEANDRA KAPITLET.

OM SVERGE 0€H DANMARK.

Minnet af många och blodiga krig, samt obehaget af
4nttu fortfarande tvister underhöll mdlan Sv^ge och Dan-
mark känslorna af misstroende och ovilja. Detta ajdfva
folkens tankesätt delades af regenterna Gustaf Addf odb
Kristian den Qerde, båda utmärkta, båda fruktande hvar-
andra. Hos Kristian herrskade i början en känsla af öf-
^wrlagsenhet, hvilken dook förvandlades till afund, aerdete
«fter Rigas eröfring 1621 och an mera under svenskarnas
stigande lycka i preussiska ocb tyska krigen. Svenska
konungens afsigter på Bremen och Pommern blefvo snart

tit

kåBtky åtaBinstone iBado* teaom erOfnngen af detatlftii^i*
dflr akalto Sv«i^ Yiniii Mydlig «^rQrla9aen]M^ tamt eH
«ddei i^yiniaiide iiilfilllB att när aom faåkfat fiilla Dan-
aark i ryggen. Kmtiaii den fjerda insftg fflrhäliaadat nb»
ftn vil fxsb flökte öarföre pä allt sätt att hindra naadnda
pianer. fiå iian af kirlek UU freden erböd sig att öppna
ooh toda underinwilingarna mellan trettioåra krigets par«-
tier, åsyftade han derjemnte att på samma gång kunna
BKtarbeta hvarje Syerges försAk till tyska landTJnningar;
doh med denna föreskrift voro de danska till westfaliaka
freden komna sändebuden försedda. Men under allt detta
var Kristians ställning ganska kinkig; ty i följe af Dan*
Hiarka belägenhet fruktade han nästan lika mycket kajaa^
ra» öfveriägsenhet, som Sv^rges. Sålunda, nSr han akuUe
Biadhi raeBan båda, blef han af båda misstänkt och ogärna
sedd. Diet var också derföre, som' han den ena gången
flitor den andra sökte bikla ett tredje parti, än med Fo<^
ien, än med Brandenburg, oftast med det be^ägtade Kur»
Sacbsen. Att detta Kristians bemödande misslyckades, der»
tili låg orsaken i Tysklands oenighet och afmattning, i
OxenatierlEias och Salvii klokhet och slutligen i tillståndet
inom sjetfra Danmark. Konungens magt var nemKgen i
hög grad inskränkt; landets styrelse och mesta jordegen-
dom nästan uteslutande i rådsherrarnas och högadelns bän«-
der. Dessa qelfva och med dem hela folket hade under
trettio års fred nedsjunkit i vällefnad och slapphet. Med
ondantag af flottan, b vilken konungen af egna medel byggt
och underhållit, var hela den öfriga krigsmagten så godt
som u{^löst, utan öfning, utan dugliga befälhafvare, utan
förråder, utan underhållna fästningar. Då konungen för
dessa 4ndamål begärde medel, hade rådet alltid svarat^det
landet ej mägtade utlägga några större skatter. Det gällde
■emligen deras egen pung, ty rådet sjelft med sina slag»
tingar ägde större delen af landet. Man befarade också,
att konungen, genom ett lyckligt krig skulle vinna än
tBMra anseende biand folket oeh sedan med tillhjelp af de
afrälse stånden utvidga sin ma^ och utrota den ariato»

tit

kratiskl-^republikaDflka beståndfldelen i 8tateförCaUiiuigB&.
Af dessa Äftl var högadeln obenägen fdr krig. Fleregåa*
ger gjorde Kristian sina riksrfider uppmärksamma på Sirer-
ges vådliga planer; bura det var nftra att bemägtiga sig
Östersjöns kuster och handel; att tränga i ryggen på Dan*
mark; att nästan omgifva detta land. År 1636 då Ba-
ner ensam och med oviss framgång kämpade mot kejsaren
och Kur-Sachsen, ville Kristian infalla i Tyskland, på-
skynda svenskarnas^ förjagande och för alltid afbryta deras
ärelystna planer. Ar 1642, då Torstenssons s^rar ökade
Sverges magt och derföre också Danmarks fara, förnyade
Kristian sina föreställningar och begärde rådets burade,
»samt förklarade, att han för sin person och för sina ef-
återkommande ville vara undskyllad, för hvad i framtiden
»kunde inträffa.» Men båda gångerna fick han vägrande
svar: t. ex. »Danska riket kunde ej bära de pålagor, som
j^drades för att begynna och fullfölja krig mot ^vergr*
»Undersåtai^ne skulle genom ett sådant företag störtas i
»både sorg och fara» o. s. v.

Svenska statsmännerna genomskådade lätt så vä] Kri-
stians som danska rådets syftemål. Men dels varnade af
fordna motgångar, dels hindrade af tyska kriget, ville de
så länge som möjligt undvika öppen fejd mot t)anmark.
Efter Gustaf Adolfs död, den första knuten, bedrog Kri-
stian sig sjelf med hopp om förmälning mellan sin son och
drottning Kristina, en sak, hvilken svenska rådet aldrig
ämnade bifalla. Efter slaget vid Nördlingen, den andra
knuten, öfverlemnade man åt Danmark erkebiskopsst^tel
Bremen. Under hela tiden sökte man genom undfallande
afboje h varje anledning till krig. Med noga kännedom om
förhållandet mellan konupgen och rådet i Danmark, skref
svenska regeringen till det sednare flere bref med för-
säkringar om sina fredliga tänkesätt o. s. v., f((r att (kr-
igenom locka till ytterligare motstånd mot konung Kriatians
krigiska afsigtér. De hinder, nämnde konung laggt i vä-
gen för Sverges tyska planer, och kännej^omen af, hvad
han ytterligare i denna väg velat, fast ej kunnat utföra,

21S

aJstotde doek hos sveoska legeringen ovi}^ och ett fest be-«
slut att vid framtida tillfälle hamnas. I synnerhet ville
Bttn till bvad pris som bsldst slippa konangen som medk
lare i tyska fredsunderhandlingen, ty man fOratsftg, att
han skulle ifrigt ioaotarheta Sverges afsigter på Pommern.

Utom dessa vigtiga ^kSl till inbördes ovilja, före-'
kommp af ven flera andra, ehuru mindre.

At konung Kristian hade för* en fordran hos herti-
garna af Mecklenburg några dervarande gods blifvit f0r-*
pantade. Han begärde, att dessa skulle af svenskarna sko-
nas från alla krigsbördor. De skonades hvarken af de kej-
serliga eller af svenskarna, hvaröfver konungen knotade
högt

Det var en Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas upp-
finning att skaffa staten penningar genom tullarna vid
Danzig, Königsberg och Memel. Efter Gustaf Adolfs död
ville Kristian befria sina undersåtares handel från denna
pålaga, och hotade med våld. Svenska regeringen gafden
gången icke vika* Men år 1635 aftrfiddes land och tullar
till Polen, och tvista mnet försvann.

Lärd af exemplet, lade Kristian sjelf ett par vaktskepp
vid den lilla pommerska ön Ruden och utkräfde tull af
alla, som seglade på Stralsund och Greifswald, samt lem-
nade stundom hjelp åt kejserliga besättningarna vid ku-'
sten. Sverges klagomål kunde ej afskaffa missbruket.

Svenskarna hade besatt WarnemQnde skans vid in-
loppet till Rostock och utkräfde tull af alla, som der drefvo
handel; afven af danskarna, oaktadt alla Kristians insagor
och klagomål.

Med den fria riksstaden Hamburg hade konung Kri-
stian åtskilliga tvister. Stundom sökte konungen att i
egenskap af hertig i Holstein ttllvSUa sig något slags her-
ravälde öfver staden. Flere gånger ville han genom tul-
lar på Elben, serdeles vid GlQckstadt, skaffa sig en god
inkomst, Hamburgs handel till betydligt förfång. Oenig-
beten gick stundom anda till öppen fiendtlighet. Sverge
hade genom Salvius sin hand med i spelet, och retade

et4

HMatarg m mfStttåod) tmturiigtti» Uk M hufira IM«
Biapks liiWtet* Detta kiinde oakladl alH bemiHlaiide kdn
aka så bemligefty att ju koonng Knstiau ick» kom umåm
htnd därmed.

Sverge hade tullfiribei uti Sandet. Danmark klagade^
oek som det synes med skät, att under avenaka paaei gingo
en mdngd utlandska både varor eeh skepp^ bTarigeBom
koiiaog KristHiD led en betydlig ocb orättvis föi^min^kning
i tiill^o..

Deasa och flere smärre oeniigheter voro icke sä myo*
ket anledningar till krig, som icke mer ft^ljder af den inro
oviljan mellan båda staterna. Det amney som slutligen
ocb bufvudsakligast bragte kriget till utbrott, vilja vi bar
aedanffire i ett serskildt kapitel behandla.

TRETTlORDETäSDjrE KAPITLET.

TYISTSRNA QM (^ESdNDS-TOLLfiN.

I /äldre tkler och innan (olkratte&s lagar blefvo gKt"
lande, var det vanligt, att strandboarna vid icke blett aa-
gelbara strömmar utan ock vid större sund krftfde tullr d
dem, som på sådana vatten drefvo handel. Denna afgift
betraktades dels såsom vederbörlig skatt åt den, som S^
vattendraget; dels och ännu oftare som en löseponnkig alt
derigenom befria sig från furstens eller strå ndboarnas piali^
drukgar. Äf denna dubbla anledning hade dfven Ma äldre
tider genomfiarten af öresujnd varit bdaggd raed en sädafr
tiiU; ocb emedan Seland stftdse var dani^a magtens hnf^
vodsäliey och dessutom bSsta segelleden går utefter denna
kufli, så betaJaées avgiften åt Selands konung. Huruaakan
fÖrböU sig i (Udre lider ftr nti mera icke aå noga kåndt^r
BMA afgiftaifc liist kafva varit blått en roaenebel för bvaijrf
kil) iailaa difi ii|bcrttknad« Se§»|fartoii på Oroiiuid var

318

ooM da» liden gfltmhft ^»Ml^ig; tj (M»f«j6hMdelii ikffl
a£ Dtazig^ SiMysaody och . hufTiidia)(]igen af Lybeck, som
på landiraeeii från och till Hunburg bamUde aOdern» och
Qtlörde nordens taror. Kristian den andre ochhaMefttir*
tfftdve uf^pmunUnde hoUindarnea MecsjöbandeJ; lörnamli*
gasi lör att docigenon bryta haoaestådernas. 0etlyckadei
fiillkoinligt. Na bkf sundidta tuUen betydlig och tiokftt
appmflrksamfaet ocb tvisten Kejsar Kar] den fei&tey som
då beherrskade Holland, ocb konung Kristian den trsdie i
Danmark ingingo derföre> 1544 uti Spejer en öfforens*
kommelse^ hvilken under namn af spejerska eller burgiUH
diska fördraget ftr den första skriftliga urkund för sundaka
tallen. Uti densamma bestämdes, att för bvarje kölsknlk
betalas den hittills vanliga tullen. Nu påstodo bollfindamat
att denna tull aldrig varit mer än en roaenobel. Kristim
den fjerde deremot, att främmande stater icke hade rättig-
het inskränka hans magt öfver Danmarks åtrOmtnarf ty
aom sådana ville han betrakta Sundet eob Balten. De
handlande derenx)t ville anse dem såsom allmanna segels
leder pä samma sfttt som Kanalen och Gibraltars snniL

Obetydligheten af Sverges handeil gjorde, att detta
amoe icke på länge vftckte någon oenighet. I>et synea,
som Sverge af åkler åtnjutit tullfrihet uti Sundet. Men
det dröjde länge, innan dit hörande firågor blefvo närmare
bestämde. I stettinska lördraget 1 570 beviysde båda grann«
staterna hvarandra tullfri handel Hfveo genom Öresottd^
itåååom af ålder brukligt varj» Detta alläiänna staitgande
kooée likval icke förebygga flera tvister, hviika gåfvo an**
ledning till ett möte i Flack^öbadc 1680, hvilket synes
hafva aflupit frukttet. Vid ett nyU möte på samma ståUa
ftr 1591 stadgades ömsesidigt tallfri handel med egoav»-
ror^, afvea genom Snndet. Men för främmande gods odi
drycfaer akuUe dock heAaiat tull såväl i Sundet till Ikin««
mark, som ömsesidigt i .hamnarna tiJl landabmcen*. Sån
limda sammanblandades Snnu sundska med den vanliga ut*
och infdrseltnllen. Nårmare bestämningar hörom aksdde
ftkrst efter 1611 ån krig^ Medan denna fejd varad«,hado

216

Kritftiao ånä Qefée till HoUnids stiM faarm lönl«biilait«l-'
lo&i). För Gustaf Adolf, som åsyftade svenska handelns
appbjelpande, blef det deilöre angelftget a|t beskydda sitt
folk mot denna beskattning. Svenska seglatsen var, som
sagdt ftr, Snnu sä obetydlig, att Kristian utan olflg^ihet
kände bifalla. Grenom freden i Knäröd 1613 medgafs åt
svenskarna tullfrihet, utom för dryckesvaror, för hvilka de
borde erlSgga lika afgtft som dandcama sjelfva. Hflrvid
förblef det, tills Gustaf Adolf genom LifiFlands och Rigas
eröfring vSckte Kristians farhågor. Redan 1622 föthöd
derföre denne sednare att föra soldater eller krigsförråd
genom Sundet. Förbudet gällde alla stater; men trädde
förnämligast Sverge, som den tiden ännu bfimtade flere sina
krigsförnödenheter från Holland. Man klagade, me& få-
fängt. Aret derpå bl^f det Sn vftrre, ty nu började Kri-
stian, att tvftrt mot fördraget fordra tull af svenskarna.
Han trodde^ att Gustaf Adolf, djupt invecklad i polska kri-
get, skulle gifva efter; men han bedrog sig. Häftiga tvi-
ster uppkommo; och Sverge gjorde stora rustningar. Kri-
stian både velat göra detsamma ; men danska, rådet vä-
grade medeL Gustaf Adolf kom sjalf hotande till gränsen
och Kristian niåste gifva efter. Syenskarnas tullfrihet för-
nyades, afven för krigsförråder, dock skulle dessa sednare
hos danska konungen h varje gång anmälas. Kristian kki-
gade, »att om rådet följt hans förmaning och i tid rustat^
>4iade saken fått annat slut.»

Härefter fbrtgingo några år i stillhet Men 1635
klagade svenskarna ånyo öfver intrång, danskarna öfver
falska syöpasst); och 1637, då svenskarna voro i Tyskland
som hårdast ansatta, ja i nästan förtviflad belj^^enbet,' bör-
jade konung Kristian att förbjuda krigsvarors förande genom
sundet, och att fordra, det svenska skepp skulle för Kro*
nenborgs slott stryka flagga. Föri^udet mot krigsvaror syf-
tade egentligen mot Svei^ges handel. Genom fimiLyndare-'

4) Riksark. Rådsprot. d. 7 Dec. 4639.

t) Aiksark, Rådsprot. d. n Aug., 4t Se^t. 463S..

217

ngorm^ns oraaocger oob LudTig De Geers dugbghet hade
nemi. svenska stojderna stigit till eo förut okftnd höjd.
KnU, harnesk, yflrjor, kanoner, gevär m. m^ bvilka man
förut måste köpa, tillverkades nu inom landet, och det icke
blott till eget hehof, utan till betydlig försäljning. Kri-
stian den fjerde, som ehuru med mindre framgång sökt
^pphjelpa Danmarks handel, såg med afund Sverges växande
rörelse och med farhåga de krafter, som deraf alstrades.
Han beslöt att öka tullen och genom allehanda ölägenhe-
ter skada svenska handeln. Han sökte på detta sätt flere
fördelar. Tullen ökade hans inkomster betydligt, och var
så mycket kärkomnare, som den tillföll hans enskilda kung-
liga kassa och ej stod under rådets uppsigt. Det på så-
dant sätt utöfvade väldet öfver Sundet ökade äfven hans
kungliga herrskare-<«nseende. Genom den tilltagande tul-
len kunde han hindra eller kanske tillintetgöra Sverges
växande välstånd, och sålunda från den sidan trygga Dan-
mark utan att behöfva inlåta sig i ett vådligt krig, och
utan att med sina motsträfviga råder nödgas underhandla
om krigsgerder.

Är 1638 gjordes än vigtigare förslag. Danmark in-
gick i nära förbund med Spanien och England. Menin-
gen å Danmarks sida var, att från holländarne rycka till
sig den lönande handeln mellan Spanien och dess nybyg-
gen å ena sidan samt Östersjöstaterna å den andra. Spa-
nien åter ville genom denna flyttning af handelsvägep skada
de u{^roriska holländarna. Till ändamålets genomdrif-
vande utrustade Spanien en betydlig flotta och Kristian
började en värfning, som skulle stiga till 20,000 man.
Men koniTngen i England blef genom inhemska oroligheter
tillräckligen sysselsatt och spanska flottan i Kanalen al
holländarne b^egrad, hvarefter hela föralaget förföll.

Så mycket ifrigare omfattade Kristian sina tullplaner.
Han förböd holländarne att fiska vid Spitsbergen, påstå-
ende, att dessa öar hörde till Grönland, som lydde under
Danmark. Han fordrade ti\ll af de holländska fartyg, som
Fryacedi 5«r. VIU - 10

ofvati Nordkfiip seglade p§ RyssliBné^ likMom IiabflfiretocM
varit ett ntiddr hans vltde liggande ▼attudragi). Ar 16d9
hdjde han Stel* igen tullen och det till i medel tar 30* pnw
oent af varornas varde. HolHtfidarne fdrsfikrade^ att de
nnder aamina år betalat 6,000,(^)0 riksdaler i tul). På
några svenska skepp, aofti ej ströko flagga, lät han från
Hellsingdr skjuta skarpt. Emedan Kristian förbndtt fri ut^
fdrsel af krtft, började svenskarna utföra salpetter i stal-
let. Nu fdrböd han äfven denna vara« Fartygen nnder^
sOkfes i Helsingör, och blefvo af ringa s<nindom af ingen
anledning återförda till Köpenhamn, hvarest så väl de til-
låtna som de egénmägiigt förbudna varorna måste urla-
stås, handielsmännen blefvo huttlade, och om de frikändes
ooh släpptes, skedde det stttndom ej förr, än hela sven&ka
handelsflottan afgått, då skeppet sedermera af fruktan för
kapare icke vågade ensamt ut på hafvet 2)« I spetsen fiOr
tvlltippsynmgen uti Helsingör hade Kristian förordnat ert
bankfuHerad köpman frän^.' Göteborg, en förrymd borgmä-
<;tare från Westervik, och främst en Kock, f. d. uppsy-
ningsman vid svenska tullen utanför Danzig, inen derifrån
rymd för försnillning; allt n|9n, h vilka noga kätide sven-
ska handelsvägarna, hatade Sverge och iakttogo tillfället
att visa sin ovilja. Den, som vädjade från dessas dom-
slut, blef hänvisad till öfvertullrätten i Köpenhamn, hvars
ordförande var konungens mäg, Gorfit? Ulfeld, en öfvermo-
dig, hetsig och mot Sverge fiendtlig man. Holländarne
klagade och åberopade spejerska fördraget. Kristien gaf
ieke^ efter; och hvad spejerska fördraget angick, påstod han,
att det var afslutadt med kejsaren, hvarföre bolländarne
icke numera kunde tinder detsamma inbegripas, sedan de
4kilt sig från - sin förra herre och blifvit en egen stat.
Holland erböd Sverge att genom väpnadt förbund afvärja
f^ådant Öfvervåid. Men svenska regeringen vägrade. »För
»några tusende riksdaler kunde man ej störta fäderneslan-

f) Riksark. ffädspfot. d. 34 Jdli 4^40.

9] Riksark. Rädsprot. d. 45 Maj, 2 Aug. 4639.

SIf

Éå&t i ett nytt och v&dligt kr%3 Man beslöt »att i höf**
jviiga ortialag begSra grannBämja, samt att uti Sverge b^
»ffidta alla danskar ntmdrkt väl, oob icice gi(va dem någon '
vaniedning till missnöja; och att för öfrigt tiga och tåla
»både skada och skymf, så framt det ej ginge fädernea-
»landet airtför n«ra» t). Holland grep sig nu sjelft an.
Det vSrfvsfde 10,000 man och förböd för år 1640 sina
nndersåtare all handel på Östersjön för att således genom
den Qteblifna tullen skada Danmark. Men Kristian skräm*
des bvarken af hotelser eller förlust, och svenska regerin-
gen nppmanade köpmannarna i Stockholm att b^agna
hollSndames overksamhet såsom ett tillfälle att tränga sig
in i den rörligare bandeln.

År 1640 höjde Kristian återigen tullen, sä att t. ex.
för en centner salpetter, som kostade 18 R:dr, betalades
14 R:dr i tull. Holländarne, för att ej trängas ur haih^
delsbanan, skickade sina fartyg till Östersjön; men redarn
fornt beslöto de att till Stockholm afftrda en högtidlig be-
skickning för att ingå förbund till handelns skyddande^
Nu blef konung Kristian orotig, -och sökte med löften om
lindring förekomma beskickningen. Men det var försent;
odi i Jnli månad anlände holländska sändebuden till Stock-^
ho!m. I Sverge hade det fortfarande och alltjemnt ökade*
prejeriet i hög grad retat sinnena; bvilka än mera upp-
bragtes genom enkedrottning Maria Eleonoras vid samma
tid och med Danmarks råd och hjelp företagna flykt.
Gamla Jakob De la Gardie knotade: »att Danus ^Uer sig
»på vår näsa.» Axel Oxenstierna, »att Danmark handte-
»rade svenskarna som skolpojkar; att det ville genom tnl*
»len suga Hollands och Sverges must, för att sedermera,
»då Danmark blifvit stärkt och Sverge försvagadt, angripa
»det sednare.» Han yttrade: »att man borde möta dem i
»förstugan, innan de komme in i huset; att man borde

4) Riks ar k. Rådsprot. d. 47 Jan., d. 45 Maj och d. 4
Aug. 4639.

220

»klappa dem med stålhandskarna» a s. v. t). Hollftndarne
blefvo derfdre i Stockholm väl emottagna, rådet beslöt in-
gå det föreslagna förbundet, och till underhandlare valdes
Axel och sonen Johan Oxenstierna, Johan Skytte och Klas
Fleming. Förbundet afslutades och innehöll löften om öm-
sesidigt understöd mot Danmark. Men hela denna under-
handling hölls serdeles hemlig. Dä saken blef i rådet fö-
redragen, utvisades sektera rne, och icke ens alla rådsher-
rarna kände hela innehållet. Axel Oxenstierna förde all-
tid med egen hand protokollet och tog det sedan hem ti)l
sig, der det under hans ögon blef renskrifvet. Rådets
skrifvare, Nils Tungel, hvilken var mutad af Danmark,
kunde alltså denna gången icke lemna någon upplysning.
Danska ministern Peder Wibe vände sig dérföre till Oxen-
stiernas kända motståndare, Johan Skytte, i hopp att hos
honom kunna något uppleta eller ock uppreta. Skytten,
som i sjelfva verket hade ifrigt talat för holländska för-
bundet, visade för dansken mycket missnöje dermed, tad-
lade Oxenstierna, och förde så sändebudet bakom ljuset.
Dock anade denne oråd och varnade sitt hof. För att
stifta ondt mellan Sverges regering och folk och derigenom
förlama båda, hade Danmark redan förut understödt Maria
Eleonoras flykt. För att än mer reta sinnena utmålades
denna drottning såsom helt och hållet oskyldig, såsom för-
följd af förmyndare-regeringens och i synnerhet af Oxen-
stiernas elakhet, hvarförutan danska sändebudet rådde sitt
hof att till svenska presterna, adelns vanliga motståndare,
och i synnerhet till biskop Rudbeck sända Öppna försäk-
ringar om fredliga tänkesätt, så skulle nog detta stånd på
riksdagen hindra alla krigiska förslag, om regeringen också
ville några sådana genomdrifva. Men allt detta misslyc-
kades. Oxenstierna böd biskop Rudbeck ut till sig på
Tidön, och vann honom för sitt förslag. På riksdagen
blef holländska förbundet giiladt, och uti hela landet vi-

4) Riksark. Rådsprot. d. 23, U Juli 4640, d. 4 Jan. 4644.

221

sade sig aHmflnna tSnkesdttet vida 'mer på regeringens än
på den förrymda enkedrottningens sida l).

Emedan krut och salpetter voro bland Sverges för-
nämsta atförsvaror, men tillika uti Sundet hårdast be-
skattade, började man är 1640 att föra dessa och seder-
mera äfven andra varor landvägen till Göteborg, . der de
af bollända rne afhämtades. Dessa sednare kommo på den
tankan, att man från Göteborg öfver Göta elf, Wennern
och de andra svenska insjöarna kunde draga en kanal,
och sedan på densamma drifva Sverges handel, befriad från
både sundska tullen och den svåra seglatsen, i Kattegat.
Förslaget mötte i Sverge föga deltagande, uti Danmark
bittert åtlöjé, såsom en alldeles orimlig sak.

Ar 1041 fortgingo tulltvisterna på alldeles samma
sätt. Holländarne klagade och begärde nedsättning till
1637 års tull. Kristian vägrade. Svenskarna voro väl
berättigade till tullfrihet; men Kristian började nu att
tuqgt beskatta handelsfartygen från Estland och LifTland,
under föregifvande, att dessa inkräktade landskap icke
egentligen hörde till Sverge, och således icke voro berätti-
gade till dess tullfrihet. Sverge klagade, men fick afslag.
Det klagad^ öfver förnyadt våld och prejeri i Sundet. Kri-
stian förklarade sig okunnig derom. Sverge måste ännu
tiga och tåla.

Ar 1642 växte olägenheterna. Tullen på trädva-
rorna steg till halfva värdet. Ulfeld och Kock med kam-
rater huttlade svenska handeln på ett odrägligt sätt. Skepp,
som redan vid Helsingör betalt tull och fått fribref, för-
des tillbaka till Köpenhamn, tvungos att återigen lasta ur,
hvarvid kistor uppbrötos, varor kringkastades och bortto-
gos stundom, utan, stundom med ringa anledning, såsom då
för Ludvig De Geer en hop kanoner qvarhöllo», emedan
måttet af kulloppet icke jemnt svarade mot uppgiften i

4 ) R i k s a r k. Rådsprot. Juli — Dec. 4 640.

Geheim. arkivet i Köpenhamn. Danska mipistern
Wibes missiver är 4640.

222

passet* De Geer, aåsom den der ägde stdrsta rörelsen,
var också fCrndmsta föremålet för dessa åt^erder. Men
hela Sverges uppblomstrande handels- och slöjdväsende bör-
jade «kakas och lida, dels af osäkerheten, dels af de omåU^
liga afgifter, som uti Sundet måste erläggas. Svenska re-
geringens tålamod led till slut Axel Oxenstierna till-
styrkte, »att nära förbinda sig med Frankrike; att utefter
sDdanska gränsen i tysthet upprätta förråder och istånd-
»sStta fästningarna; att under förebärande af tropparnas
»trötthet hemkalla några regementen Emellertid borde
»man tåla den skymfliga behandlingen, erlägga den for^
»drade tullen och likväl här hemma lemna danskens v»-
»ror fria och honom sjelf oantastad. Men också sedan, när
»tillfälle kommer, slå till honom med långlinan, så att han
»vänder benen i vädret» i). ,

Året 1043 ingick. Dryckesvaror, bvilka sedan föi-
draget 1624 varit fria, blefvo nu uti Sundet belaggda med
tull Sverge beslöt ännu en gång »att tiga och lida; men
»draga ihop sig som en igelkott. Man skulle inspara
»krafter och medel för att sedan på allvar taga ihop med
»Danmark» i).

Då »nellertid villervallan inom svenska handeln blef
fram på våren mer och mer betänklig, väcktes uti rege-
ringen fråga om att genast börja kriget. £medan saken
var i sig sjelf både vigtig och vådlig, ville rådet, att den
snart myndiga drottningen skulle sjelf bevista öfverlägg-
ningarna, för att både nu och i framtiden kunna rätt be-
dömma sakens), och den 12 Maj 1643 uppträdde Kri-
stina för första gången i svenska rådet, dock blott för att
a^öra, icke deltaga i dess förhandlingar.

Man talade först om farorna af det ifrågavarande kri-
get. Danmark ansågs i sig sjelft icke fruktansv^rdt. Ko-
nung Kristian, den utmärktaste man i landet, var gam-

4) Riksark. Rådsprot. d. 30 Jan. 4643.
%) S. st. d. 47 Febr. 20 Mars 4643.
3) S. st. d. 42, 49 och 26 Maj 4643.

2S8

inai; hans magi iaskrftnkt af det agenn^ritiga . och afund*
sjuka rådet; folket under adelns förtryck och mi^nga årf
keå nedsjuDket i dvala; tropparna oöfvad« och % fäst-
Btngama förfallna, härförarne inga»

Men till Danmarks hjelp kunde komma PoloD med
den unga, dugliga Uladislaus i spetsen; då sväfmde U&-*
l*Då och Estland i stor fara. Man hoppades dook att ge«-
nom svenska och fransyska sflndebuden kunna i hemlighet
så bearbeta sinnesstämningen hos polska stdnderna, att de
skulle Tågrå Uladislaus, både penningar och lolk.

Ryssland växte i enighet ocjh tystnad. Det hade
kunnat blifva farligt; men var nu uttröttadt genom «tt
not Polen fördt olyckligt krig,- och fruktade svenska sv&iv
det aUtaedan Jakob De la Gardies tid. Regeringen t Sfaod^
heka beslöt detta oaktadt att till Moskau affibrda (UD ståAlig
beddckning för »ati uppvårma vän8kapen.ii}

Engelska ocb danska hofven voro i nära i^rbiind.
Jfen inom England var en betydlig statsomhväjfniftg i ful)
gång. Det kunde ej sköta sig sjelft, än mindre hjelpe
andra.

Spanien var aflägset och af holländska flot4;an stan^
Iran Norden; aemt kampade dessutom med det upproriske^
Katalonien och nyss frigjorda Portugal

Ytterligare anmärktes, att Sveriges krafter skulle må-
hända icke förslå till både tyska ocb danska krigen^ p|i
en gång. Ifall det förra blefve försummadt, kunde man gå
miste om de fördelar, man i Tyskland redan tillkämpat
sig, nemligen hoppet om Pommern. Rådet ansåg likväl
Sverges förhållande till Danmark vida vigtigare än det till
kejsaren.. Pommern vore väl godt att hafva, för att der-
ifrån kunna falla Danmark eller Polen i sidao; men det
skalle blifva dyrt att underhålla samt inveckla Sverge i
många strider. Att vinna ett af Danmarks för Sver^
välbelägna landskap vore vida bättre. Således häldre än
^ ytterligare tåla tullprejningarna borde man i afseende
på tyska freden lemna hoppet om landvinning och nöj^

224

sig med penningar; summan utsattes till mindst 13,000,000
riksdaler.

Efter dessa förberedande dfverlöggningar uppstod fråga
om krig eller fred. Axel Oxenstierna och Per fianér voro
de enda i hela rådet, som framställde några betänklighe-
ter. Alla de andra, anförde af Per Brahe, voro itriga' på
krig. Johan Skytte rådde till »kraftiga beslut, deraf skräm-
»mes ofta Juten.» Gyllenhieim ville »angripa dansken, in-
»nan denne tappat blodet af oss så, att vi sedermera in-
»genting förmå.» Den gamle, nära blinde Jakob De la
Gardie framkom med sitt i sådana fall vanliga råd. »Man
»skall först med allo magt söka en kristlig fred. Kan den,
»såsom nu, icke vinnas, då måste man öppna på pungen
»ech rusta sig till; och sedan tro Gud om godt och ^
»rakt på fienden. Så gjorde jag med moskoviten.» Oxen-
stierna prutade länge emot. Han satte i fråga, huruvida
man hade fulla skäl till fredsbrott; samt föreställde faran
att förlora, hvad man redan i Tyskland tillkämpat sig.
Slutligen gick han öfver på de andras sida. »Tullprejé-
»rierna , sade han, »äro redan ett hemligt krig, men ett
»krig, hvaraf Sverge ensamt lider, qch Danmark utan kost-
»nad och fara växer till. Danmark har passat sin tid och
»plågat oss, medan vi voro af ändra fiender sysselsatta.
»Nu skola också vi, fast på annat sätt, passa vår tid.»
Kriget blef enhälligt beslutadt.

Andra frågan var, huru kriget borde föras. Axel
Oxenstierna ville ej inom Sverge »invänta fienden, utan
»häldre binda våra hästar vid hans gärdesgård.» Sådant
blef också beslutet. Mot Norge skulle ingen synnerlig
styrka användas; ty dels var tietta land för krig eländigt,
dels skulle hofvet i Köpenhamn icke stort bevekas, om
äfven hela Norge blefve öfversvämmadt. Sverge följde nu,
likasom med få undantag både förut och efteråt den grund-
satsen, att icke gerna vända sin förnämsta styrka mot
Norge och genom krig och härjningar förbittra dess inne-
vånare; utan snarare genom skonsamhet och hemliga un-

225

derhandhngar vinna deras v«J vilja i), reta dem mot Dan-
mark och göra föreningsbandet med detta land sa löst som
möjligt, för att sedan lättare kunna rycka Norge till sig,
eller åtminstone skilja det frän Danmark, och sedan Iftttare
angripa fin den ena, fln den andra staten. I Skåne der-
emot ville regeringen använda en betydlig styrka. Sjelfva
-hufvudangreppet borde dock ske öfver Hoistein och J utland.»
och sedan vintertiden in på öama; »ett infall på Seland
x>vore att gripa Danmark om bjertat.»

1 afseende på krigets utbrott beslöt man att gå ,till*
väga på följande sdtt. Sverge skulle tåligt lida oförrät*
terna i tullen; visserligen någon gäng klaga deröfver, men
i undfallande ordalag för att sålunda göra Danmark sä-
kert. Tillika skulle man i största hemlighet samla trop-
par och förråder samt låta Torstensson under allehanda'
förevändningar draga sig åt norra Tyskland, och sedan
framemot vintern utan krigsförklaring bryta in uti Hoi-
stein och Jutland. Misslyckades detta inbrott, kunde sven-
ska regeringen förneka all del uii detsamma och bibehålla
freden. Om det lyckades, skulle en betydlig svensk här
infalla i Skåne och sålunda krossa det försvarslösa Dan-
mark.

I öfverensstämmelse med dessa beslut uppsatte Axel
Oxenstierna förhållningsbrefvet till Torstensson. Med då
för tiden vanligt förtroende till den valde verkställaren,
lemnades dock åt Torstensson mycken frihet, ända der^-
bän, att han, om god lägenhet visade sig mot kejsaren,
kunde uppskjuta anfallet till nästa år. 'Detta bref sattes
först i teckenskrift, för att med ilbudet Jakob Törnsköld
sandas till Torstenssön; men man ansåg icke ens denna
utväg rätt säker, ty äfyen ett sådant bref skulle väcka mia»-
tankar, om det föIIe i andras händer. Man lät derföre
Törnsköld lära sig hela förhållningsbrefvet noga och väl
utantill; hvärefter han begaf sig på resan.

4) Riksark. Rådspret. d. 49 Ja». 4644.

22»

Detta bref bfiiändes i mediet af Jani. öfTerlä^mn-
garna hdlios i mediet af Maj; de iiölloe inför den sjutten*
äriga drottningen, uti :ett råd af stundom nära 20 perso-
ner; fram pä sommaren meddelades innehållet ät en och
annan af krigghöfdingarna; mot hösten sammankallades
st&nderna, med h vilkas hemliga utskott regeringen rådgjorde
om ett krig mot Danmark i allmänhet. Under allt detta
hade Danmark som sändebud i Stockholm den skarpsin-^
nige Peder Wibe, och denne i sin sold en sekterare i rå-^
det (den omförmälte Tungel) och en handskrifvare hos Ja-
kob De la Gardie. Detta oaktadt hölls dock saken sä
hemlig, att på flere månader hade Danmark ingen aning
derom. fiundsförvandterna Frankrike och Holland, till och
med svenska fredsombuden Johan Oxenstierna och Adler
Salvius voro derom lika okunniga. Sådan var andan och
samhälligheten inom styrelsen. >}Sverge», sade en gång
rikskansleren, »kan ingå många förbund; men intet förband
»är för våra fiender farligare, än det enigfaetsförbund, som
när mellan oss här vid rådsbordet, och sedan mellan oas
»och ständerna.»

Danska sändebudet kunde väl ingenting bestäradt
uppgifva, men misstänkte åtskilligt, och varnade hofvet i
Köpenhamn. Corfitz Ulfeld skrattade deråt och gjorde narr
#af både Wibe och svenskarna.

I Stockholm öfverlade regeringen, huruvida man borde
,än en gång hos daneka styrelsen anföra klagomål öfverde
nya prejningarna. Några ville det ej, ty konung Kristian
kunde derigenom i förtid varnas. Men Axel Oxenstierna
rådde att skrifva; »ty det vore ärbara folkslags sed att
»klaga, innan* de slå till. Har man klagat, så är man
»mskuldad.» Ett bref i sådan anda skickades till danska
rådet, hvars fredliga tänkesätt man kände. Svar kom ge-
nast, det var blott från trenne Kristians gunstlingar och
innehöll tomma undflykter. Nu ville Per Brahe, Per Ba-
ner och Klas Fleming );icke längre skrifva utan slåss.»
Men rikskansleren och med honom det öfriga rådet beslöt
motsatsen; »man kunde genom fortsatt underhandling må-

•227

isbflnda fft det onda aflijelpi, och således und^ikb krig.
«0m deretnot kldgomäkn ej medf()rde någon förftndring,
»knBde men sedermera genom brefvens kungdrande rots
^danskarna mot deras konung, och rättfärdiga sig sje(fin«-
»för både egna stftnder och det öfriga Europa. Man borde
M6r dessa ändamål skrifva allvarsamt.» Den 19 Aug. af«>
gick ett sådant bref; men för att icke härigenom upp^
skrämma Danmark, affärdades på samma gång till svenska
s&Ddebudet i Köpenhamn befallning att under låtsad rädd*-
håga tala bdfiigt med danskarna, afräda svenska köpmän-
nen frän klagomål, beskydda dem lamt, äfven mot påtag-
liga orättvisor o. s. v. Äfven Salvius fick tillsägelse att
väl i yttersta 4]emlighet hädanefter som hittills reta Ham-
burg mot Danmark; men att med skenbar ifver söka bi-
lägga alla stridigheter mellan staden och nän)nde rike.
Dessa konstgrepp verkade. Danska rådet trodde sig säkert
och svarade undvikande och kallt. Med afseende på ho-
telserna i svenska rådets sista bref, yttrade Gorfitz Ulfeld,
»att han sett, det svenskarna förklarat sig ej längre kunna
s>]ida danska åtgerderna i Sundet. Han ansåg detta som
»en krigshotelse och bad svenskarna vara välkomna. Dan-
»skarna skulle möta dem på halfva vägen.»

Uti Oktober samlades svenska ständerna* Adeln gick
i spetsen och lofvade i händelse af rikets bebof öka sina
skatter, om de andra stånden ville göra så med. Efter
något, men obetydligt prutande, åtogo sig alla stunderna
icke blott iJe gamla skatterna, utan ock någon förhöjning.
Hemliga utskottet (med undantag af Bengt Skytte, som
här första gången visar sig och sin motsägelseanda) rö^
stade alla för krig emot Danmark, så framt ej Sverges
rättvisa anspråk bifölles. Vid riksdagens upplösning tac-
kade Oxenstierna »ständer ooh utskott för deras beredvil-
»lighet och hjelp, hvarigenom födemeslandet fm -står upp*
»rätt, och äfven kan för framtiden hoppas på Guds
»fajelp» 1).

4) Riksark. Rådsprot. Maj— Nov. 1643.

Hela sominaFeii vintada svenska regeringen på svar
ifrån TorsteossoD, men fåfSngt; ju längre det dröjde, desto
oroligare bief man. Ändtligen fram på hösten kom från
andra håll underrättelse, att Toratensson dragit sig ät nor-
den. Badet förstod nu, att deras hefallning kommit fram
och att han ämnade densamma verkst&lla. Sedan återkom
äfyen Törnsköld och bekräftade deras gissning. Under yt-
terst hemliga krigsberedelser afvaktade svenska regeringen
tyst och uppmärksam, hvad vidare skulle inträffa.

TRETTIONDEFJERDE KAPITLET.

TORSTENSSONS INFALL I JUTLAND.

Då ilbudet Jakob Törnsköld kom inåt Tyskland, fann
han bergstrakterna mellan Scblesien och Mähren så fulla
af kejserliga ströfvare, att han icke vågade resa derigenom,
utan stannade någon tid bos svenska besättningarna i sö-
dra Scblesien. Deraf uppkom det för regeringen i Stock-
holm så oroande dröjsmålet. Ändtligen när Torstenason
återkom till norra Mähren och intog det just i samma
bergstrakter liggande slottet Eulenberg, veko de österriki-
ska ströfrarna undan, och Törnsköld kom fram. Han blef
välkommen. Torstensson kunde i dessa nejder ingenting
mer uträtta mot sina mycket öfverlägsna och likväl för-
sigiiga fiender. Han beslQt derföre att genast verkställa
befallningen, och begynte förse sina mähriska fästningar
med både folk och förråder. Under tiden utspridde han
det rykte, att Krokows infall uti Pommern påkallade sven-
ska bufvudbärens dervaro; hvarefter han den 3 Oktober
bröt upp och tågade från Mähren in uti Scblesien. Gallas
följde efter. Toratensson, ehuru underlägsen, erböd fölt-
slag. Gallas undvek det, höll sig försigtigt på boerna ut

2»

efter Rienngebirge, deb Mr att akydda Bdbnen, dels ^ör
att kke kunna tvingat till strid. Pdr att trygga sig än-
der det blifvande tåget och enligt svenska regeringens be-
fallning föreslog no Torstonsson en vapenhviht af några
veckor, lian hade fnllmagt att i nödfall . för denaammas
erhållande afstå alla af Sverge innehafila fflsten i Mflhren
och södra Schlesien; så stor vigt fastades vid danska kri-
get Gallas lyssnade till detta förslag; men afgörandet i
Wien åros^ på tiden, och Torstensson kunde ej längre dröja.
Under många och besynnerliga fram- och återtåg drog han
sig slutligen till Schlesiens norra finda, allt under före^
gifvande att det g&lide Krokovir uti Pommern;- Gallas följde
med, men på försigtigt afstånd och utefter böhmiska grftnsen.
Emellertid hade bemälte Krokow redan af andra sven-
ska troppar blifvit ur Pommern utjagad, så att han 4)cb
hans företag icke mer kunde af Torstei)sson begagnas till
förevändning. .Nu skulle således tåget mot Danmark be-
gynnas. Torstensson afskickade Törnsköld till Stockholm
med hälsning, »att han hoppades, det svenska hfiren skulle
»om några veckor stå uti Holstein.» Sjelf lemnade han
Helmut Wrangel i Glogau, och tågade åt vester genom
Laositz till Jttterbock. HSr hvilade han några dagar och
gjorde anstalt om en brygga vid Torgau; det bette, att
han ämnade sig åt Meissen, för att sedan taga vinter-
qvarter i öfra Pfalts. Gallas skyndade till Launitz^ för att
äf?en från denna sida skydda Böbmen, och kurfursten af
Bajern började rusta och utskrifva folk. Men nör Tor-
stensson uppbröt ånyo, vände han sig i dess stfiUe till
Zerbst; och det h^tte nu, att han skulle vid Barby gå
öfver £iben. PlöUligen tågade han ändå längre norrut
till Tangermttnde och Sanda u, samt började arbeta på en
brygga vid förstnämnde ställe, för att der, som han- sade,
gä öfver Elben och taga vinterqvarter i nejden kring Hal-
berstadt. Gallas hade skickat kroater efter honom. Dessa
återkommo snart och afmålade - det ödsliga tillståndet i
; oorra Tyskhmd sådant, att Gallas ej vågade ditföra sina
troppar. Han nöjde sig med att intaga några fästen i

S90

Lausifts, Ixvarcftflr håns af pest ocb iltftg mycket filrmifi**
skade här återfördes till vinterqvarter i de kejserliga arf«*
Iftoderna.

Torstensaon deremot ämnade innan fälttågets siat ut*
föra många bragden Han lemnade obegagnad den vid
Tangarmnnde Öfver Elben slagna bryggan ocb tågade i
stallet till Hayelberg. Na kunde afsigten ej längre döljas
för öfverbefälet, bvilket jemnte hela Tyskland icke litet
undrat öfver detta, som dem syntes, äncjamålslösa och skad»
liga återtåg. Också behöfdes hädanefter en skyndsambeii^
aå atomordentlig, att den ej utan befälets nitiska bidra-
gande kunde åstadkommas. Likväl ville Torstensson änna
icke röja, det man åsyftade ett verkligt krig mot Dan-
mark. Det skalle, heta, att han blott ämnade uppfriska
tn^parna genom vinterqvarter i det rika, orörda Holstetn.
Han sammankallade derföre större delen af sina bögre of-
ficerare och talade om »härens och befälets trogna och
»trägna tjenst. Han hade varit vittne dertill och ingen-
»ting högre önskat, än att tropparna måtte efter sfi stora
»bragder erhålla belöning och vederqvickelse. Nu kunde
»detta hopp snart gå i fullbordan, och hären bekomma
»vintecqvarter uti det bördiga, af kriget orörda, Holstein.
);Men ännu kräfdes en uppoffring. För att kunna öfver-r
»raska och fullkomligt inkräkta bemälte land fordrades att
»med yttersta skyndsamhet ila dit, och likväl medföra ka-
»noner. Detta vore dock svårt; ty artilleriets hästar voro
»döda eller uttröttade, och i nejden inga andra att få.
»Enda medlet vore att befälet Öfvergåfve sitt byte samt lem-
anade alla enskilda derigenom lediga hästar åt artilleriet,
»som är en krigshärs dyrbaraste tillbehör. Fältherren lof-
»vade på hedersord, att förlusten skulle rikligen ersfttta&s
£lter en kort öfverläggmng aflemnade befälet lättodi med
glädje mer än 500 hästar, samt uppbrände största deleo
af sitt hittills medförda byte.

Nu/ den 6 Dec, gick hären öfver Raveln och sedan
i tre afdelningar, under Torstenssoti, Witte&foek^g och Karl
Gustaf Wrangel åt Holstein. Redan den 12 Dec. intril**

2»

Me alla tropparna på .den ntsatia mötesplatsen i Ratw^
Imr^; och dagen derpå inföllo de i Ho]steJn.

Detta lasid väntade ingen fiende och var alldeles för-
svarslöst. Ständerna, så väl de under konungen, som un*-
dsr hertigen, hade vägrat alla medel till fästningarnas
iståodsättande, hvarföre dessa, med andantag af GlQck-
stadt, Toro alldeles förfallna. Följden visade si^^ Redan
den 14 togo svenskarna Oldeslohe; sedan delade de sig
och inom en vecka tog Mortaigne genom öfverraskning
det gamla Rantzov^ska stamslottet Bredeberg, Karl Gustaf
Wrangel Rendsburg, och Torstensson sjelf landets hufvud*
stad Kiel, dit han förlade sitt högqvarter, och hvarifrån
han straxt derpä eröfrade fästningen Kristianspris. Pä alla
ställena erhölls rikt byte. Efter en kort underhandling
köpte sig hertig Fredrik af Holstein neutralitet. Han lem*
aade sina fästen och betalade 100,000 riksdaler. Emel-
lertid framträngde svenskarna öfveralU. Med undantag af
fästningarna GlQckstadt och Krempe blef hela landskapet
eröfradt; och så slutades 1643 års fälttfig.

TRETTIONDEFEMTE KAPITLET.

DANMARKS RUSTMNGAR,

På Fredriksborgs slott satt konung Kristian omgifven
af barn och bof, för att i lugn och glädje fira julen, då
han erhöll det oförväntade budskapet om svenskarnas in-
fall i Jutland. Bestörtning och vrede vexlade i konungens
själ. Han skyndade till Köpenhamn för att närmare un*
derrätta sig om förhällandet och foga anstalter till försvar.

Redan den 26 December hade det i Jutland varande
danska riksrådet Anders Bille frågat Torstensson om or^
saken till infallet. Denne teg först i tvä veckor; sedan

232

svarade han, enligt svenska rädets hemliga föreskrift: »att
»nöd och hunger drifvit honom till Holstein, för att med
»goda Yinter(prarter appfriska sitt folk. Han kunde na
»göra det med samma rätt, som Gallas gjorde det vintern
»mellan 1637 och 1638.» Samma svar erhölls, af sven-
ska fredsombuden i Osnabriick. Konung Kristian frågade
genom sin i Stockholm varande beskickning, »om Torstens-
»sons infall skett pä regeringens befallning eller ej.» Det
svarades: »att emedan danska konungen under sista vec- ,
»korna qvarhållit^ öresundsposten, kunde svenska regerin-
»gen icke så noga veta, hvad Torstensson sig företagit,
»och huruvida det öfverensstSmde med föreskrifterna från
»Stockholm.» Men sedan svenska regeringen fatt säker
underrättelse, att Torstenssons uppdrag blifvit lyckligen ut-
fördt, ansågs ytterligare förställning onödig. Den 16 Ja-
nuari utfärdade man, icke någon krigsförklaring, ty en
sådan skulle nu hafva kommit för sent, utan en kungö-
relse, hvari uppräknades alla anledningarna till kriget
I detta hänseende kunde svensta regeringen utan svårig-
het rättfärdiga sitt företag; men när det blef fråga om
att försvara sättet för sjelfva anfallet, var och förblef det
svårare. Med nämnde kungörelse, sådan den var, afsän-
des till Danmark en härokl, hvilken dock genast och med
förakt blef återvisad; man ville der ej mottaga någon slags
krigsförklaring, emedan Sverge redan förut börjat kriget.
Men kort derefter utgaf danska konungen en kungörelse
som svar på den fråji Stockholm. Det var och blef ho-
nom svårt att vederlägga svenskarnas påstående, atl han
genom öfvervåld, prejerier, och åtgerder, stridande mot ord
och förbund, hade sjelf föranledt kriget. Med så mycket
mera framgång och fart utbredde han sig öfver det bak-
sluga uti svenskarnas anfall. Han lät öfver dessa förhål-
landen slå en skådepenning med öfverskrift: mJusUis Je-
hovah Judex» i).

i) Gud, en rättvis domare.

233

Sjelf svag och oberedd, måste Kristian söka bunds-
Mrrandter. Ryssland hade mot Sverge förlorat både ha-
rar och landskap; det var Syerges naturliga fiende och
borde således anlitas. Kristian, redan förut böjd för krig
mot Sverge, hade till Ryssland afskickat sin naturliga son,
grefve Waldemar, dels af sådan anledning, dels för att
söka förmälning med någon af storfurstens döttrar. Men
en tvist om deras olika trosbekännelser hindrade förslaget.
Ryssland hade dessutom helt nyligen slutat ett olyckligt
krig mot Polen; det fruktade både denna granne och tar-
tarerna, och dessutom af gammalt iakob De la Gardie och
svenskarna. Dessa tankesätt visste regeringen i Stockholm
att underhålla. Den lat i Liffland och Estland den ena
gingen efter den andra hålla högtidliga tacksägelser för
stora mot (lanskarna vunna segrar; afsigten var, att ryk-
tet derom skulle spridas till Ryssland och afskrScka dess
regering och folk fi*än krig mot Sverge. Det berättas till
och med, att Gustaf Horn från Skåne uppskickat ti^nne
tilI3ngatagna . herrar, hvilka i Stockholm blifvit tvungna
att utgifva sig för danska sdndebud och i ryska beskick-
ningens närvaro hos svenska rådet bönfalla om fred; ge-
nom bvilket konstgrepp man ville än mera afskrämma rys-
arna i). Äfven hotade Frankrike att reta tartarerna tilF
anfall, i händelse Ryssland rörde Sverge. Allt detta ver-
kade. Ryssland blef en sysslolös åskådare af striden t).

Dernäst kom Polen. Konung Uladislaus var ännu i
sina bästa är och hade med framgång krigat mot ryssar,
tarkar och tartarer; han brann af begär att angripa sven-
skarna, återtaga Liffland, kanske äfven Estland och nt-
kräfva hämnd för Polens och sin faders många nederlag.
Men ju större lycka konungen haft, desto större var pol-
ska ständernas misstänksamhet. De fruktade, att han ge-
nom ännu ett segrande fälttåg skulle, dels hos folket, dels
ix» krigrarna vinna så mycket anseende, att han kunde

;

4) Lunds Åk. Bibi. Acta Publica. Vertraulicb Gespracb.
i) Hugo Grotii brefveiling.

234

tttridga m magi ocb stflrta deras frihet. HSrtill obeni«-|
genheten fUr « gerder otk ntskriSningar, samt den taBken,
ett polackerna kunde lefra lika lyckliga utan som medl
Liffland; de borde ef för vinnandet af detta landskap stdrtel
a^ i omkostnader, faror ocb blodsutgjutelse. Uladislansl
förutsåg, att svenska regeringen ämnad^ vid den blifvandel
riksdagen i Warschau bearbeta och begagna dessa tflnke-l
sfttt. Att förekomma sådant förvisade han svenska sflnde-l
budet ur Polen i). Men Oxenstierna hade skaffat sig eit|
i Danzig boende pålitlig kunskapare, bvilken lemnade un*
derrfittelde om alla polska statsförhandlingar 1). Också \å\
man i Riga utsprida att danska rädsherrarnas förliki
förslag vore en bön om fred, hvilket rykte jemnte ofvaa*
nfimnda i lifflfindska kyrkorna hållna tacksägelser ski
afekrämma po^i&cfcarna från att börja ett krig, hvars U
de snart ensamma kunde A bftra 5). Dessutom skref
de rundligaste försäkringar om Sverges fredliga tfinl
•mot Polen, men man skickade dem till stfindema
rådet; icke till konungen, allt i afsigt att vinna de
Uk Sverge och freden 4). På Sverges begAran afiftrdi
aekså Frankrike sitt sftndebud, baron D^Avangour,
Warschau. Denne hade redan en gång förut varit frai
syskt sfindebud i nämnde stad, och der motarbetat h^
Uladislai försök att angripa det i tyska kriget invecklac
Svei^e. Nu hade han i uppdrag att göra detsapima i an-
seende på danska kriget, och han lyckades. Också d<
just ' nu Uladislai första gemål, en österrikisk erk<ebertig-
inna, bvarigenom det krigiska partiet inom Polen fln mei
försvagades. Riksdagen vägrade penningar och folk;
Uladislaus stod der med tomma händer 8). $venska ri

4) Geheim. Ark. i Wien. Acta Danica. Plettenbergs
siver från Köpenhamn.

2) Riksark. Rådsprot. d. 27 Mars 4645.

3) S. st. d. 46 Febr. 4B44.

4) S. st. d. 3 Febr. och 44 April 4 64 V m. fl.
6) Riks ar k. Rådsprot. d. 27 Augusti 4642, d. 4 Maj 46^

ActaSaWiana. J. Oxenstierna till Adler Sahias den 4l
Febr. 4643. Jemnför Slange o<^ Ruda^ski.

S3S

riogea hade förutsett deDna utgftng. Då Tor^nason i
börjsn af fslttågat yttrade farhåga för Polen, svarade ho^
oom rådet: »Yl skola nog laga så, att ryssen och polac*
»ken sitta stilla, medan vi plocka fjedrarna af dansken»!).
Uladislaus ville dock ej så 19 tt släppa det gynnande
tillfället. Svenskhatareo Baudis for mSkiande fram ocb
tillbaka mellan honom och Kristian. Det var fråga oaky
«tt 2000 kossacker skulle år 1645 genom norra Tyskland
under anförande af Baudis tåga Danmark till bjelp S}; en
annan gång, atJt på ötiel skulle samlas 6000 majn od)
därifrån under Hubald eller Ebhe Ulfeld angripa Liffland.
Penningar dertill, 200^000 R:dr, skulle Uladislaus för«-
^juta ocb Kristian hade redan skickat deremot svarande
skuldsedlar till Danzig. Men det blef ingenting utaf, Ula-
dislaus saknade sä mynt som magt. Ännu gjorde han eU
£}r80k« Del var på en ny riksdag i Warschau, vintern
awUan 1644 ocb 1645. Han och fandtmarskalken före*
Btallde tillfdJlets vigt, f^ran af dess föraummande, ocb af
Sverges växande magt, och begärde medel ati densamma
faejda. Men två svenska ombud, deribland en slägtinge till
Axel Oxenstierna, den blifvande kanslipresidenten grefve
iengt infunno sig i Warschau* Deras uppdrag sades vajpa
hemligt, men hade troligen sammanhang med detta ämne.
Bolska ständerna besvarade också konungens förslag med
»Nej»! samt upplöste sjelfva och egenmägtigt riksdagen.
Då yttrade landtmarskalken i afskedet dessa ord: »Jag bar
»gjort, bvad jag kunnat. Den sena efterverlden skall döma
»derom, och dess dom skall straffa dem, som stiftat all
»denna oro uti vårt fädernesland» 3\ »Det var», skrifver

4) Köpenhamn. Geheim. Archivet. Fol. N:o 423, pag. 480.
Svenska regeringens bref till Leönhard Torstensson den %1
Maj 4644.

t) Kön. Kaise|rl. Staats-, Reichs- und Hausarchiv i
Wien. ^ Acta Danica. Piettenbergs missiv. Köpenhamn den
22 Oktober 4644.

3) Riks ark. Acta Historica 4645 — 4660. Ankarhiehn till
Sv. reger. d. 30 Ma^ 4645 samt ett anonymt bref från Dan-
zig d. 7 April 4645.

236

en samtidig häfdatecknare 1) »polackarna sjelfva, som hio*
»drade Uladislaus att taga Liffland från Sverge. Deras
»högmod, lattja, afund och oenighet skola snart bereda
»Polens undergång.»

Hos sin slägtinge Karl den förste i England gjorde
Iconung Kristian icke många försök. Det lönade ej heller
mödan. Landet var i fullt uppror; och för att sysselsätta
England inom eget hus, underblåste Sverge flamman och
retade de förut ,uppbragta skottarna än mera 2). Frän
•denna sida fick Danmark icke den minsta hjelp.

Tyska furstarna, serdeles uti norra delen af landet,
i)orde vara Danmarks naturliga bunrdsförvandter motSver*
ges växande öfvermagt. Men de skrämdes af Torsten»-,
sons ovanliga lycka och blefvo dessutom medelst löfte om
neutralitet lockade till overksamhet; detta kallades i Svei^
»att behandla tyska furstar på tyskt maner» 3). BrauiH
schweig-Läneburgska huset vågade föra djerfvare språk^
och begärde genom ett sändebud att befrias från alla krig»*
gerder. Torstensson satt länge tyst, kastade näsduken soii|
en boll upp och ned, och sade slutligen: »Det kan ick»
»beviljas.» Sändebudet fällde några ord, som liknade eft
hotelse och begynte tala om sin furstes magt. Torsten»»
son fortfor att leka med näsduken och sdde slutligen helt
likgiltigt: »En furste, som ej mägtar uppställa mer åB-
»4000 man, kan icke föreskrifva mig några lagar»; eller
enligt annan sägen: »Eii sådan der liten furste kan jag|
»om jag vill, kasta utför trapporna» 4\ Både denna ocb
de andra furstarna höllo sig stilla.

Kejsaren och Danmark, med nu mera samma fiendci
borde i följe deraf blifva pålitliga bundsförvandter. UnderT

4) Rudawski.

2) Riks ar k. Rådsprot. d. 24 Jan. 4644.

3) Goheime-arcb. i Köpenhamn. Regeringens bref till I
Torstensson. Stockholm d. 9 Dec. 4643.

4) Wien. Kön. Kais. Staats-, Reichs- und Haus- '
a re h i v. Acta Danica 4644. Plett«nberg ,tiU hofvet i Wien, ,
Köpenhamn d. 45 Febr. 4644.

2S7

baodting derom öppnades också genast, men fördes med
Österrikes vanliga långsamhet. Plettenberg, dess sflndebud
i Köpenhamn, hade i början icke tilirficklig fullmagt. Den
blef i Wien utfärdad först den 2 Maj 1644. Äfven öm-
sesidig och vid detta tillfälle ganska olycklig afundsjuka
kom emellan. Kristian ville åt sin. son Fredrik bibehålla,
kejsaren åt sin bror Leopold Wilhelm vinna ärkestiftet
Bremen. Ännu i Juli 1644 hade man ej hunnit komma
df^rens om villkoren, och det synes, som förbundet al-
drig blifvit formligen afslutadt i).

På sådant sätt blef konung Kristian nästan öfvergif-
ven af alla främmande magter och helt och hållet åter-
visad till sitt eget rikes krafter. Dessa voro, ehuru efter
lång fred, svaga. Man saknade fästningar, . förråder, öfning
och anförare. Dugliga främlingar ville ej heller låta värfva
sig, utan sökte häldre , Sverges och Torstenssons segersäUa
fanor. Danska flottan var det enda, som befanns i godt
stånd. Sjelfva danska folket visade sig villigt att med
uppoffringar understödja kenungen; i synnerhet Köpen-
hamns borgare, hvilkas handel dot också förnämligast f;ällde;
äfven isländska kompagniet erböd flere sina skepp t). Men
de ofrälse stånden ägde hvarken magt eller medel. Båda
delarna funnos hos högadeln och rådet; men af förut an-
förda skäl arbetade detta parti på allt sätt emot kriget.
Rådet värfv^de väl på enskild bekostnad några troppar,
oaen det tycktes hafva varit mer sken än verklighet. »Det
»synes tydligen», skref österrikiska sändebudet, »att rådet
»mindre fruktar fienden, än sin egen konung i vapen
»Det vill häldre af fienden förtrampas, än af sin egen
»konung bringas till ordning» 3). Konungen blef verkli-
gen både illa och ovilligt understödd.

Också inom eget hus och hof möttes Kristian af be-
svär och obehag. Hans många af olika mödrar födda barn
. ^

<) Wien. Kön. Kais. Staats-, Reichs- und Haus-
archiv. Acta Danica 4644. Plettenbergs till hofvot i Wien
skrifna bref hela året 4644.
t) S. st. 3) S. st.

Yoro oeniga sin» emeiraa och fned tian» si^a fHlla. Ittj^eiof
Mend dem alla kunde vara honom till nfigon betydlig fijelp»
Den dugligaste var andra sonen i ordningen, prins Fredr^,^
bviHcen som erkebiskop i Bremen sattes till anförare föf*
Danmarks i Tyskland varfväde troppar. Kronprinsen Taf
sjuklig och föga användbar; dock missnöjd öfver att ej
oftare användas i).

Sålunda blef Kristian shitligen hänvisad nästan en-
dast pä sig sjelf och sin egen förmåga. Och denna var
ännu förvånande stor. Den osedliga lefnad, med hvars
efierdöme han föregått och förslappat sin, omgifning, hade
dock ej niägtat försvaga hans egen ^traftfulla natur, och
ännu vid 67 års ålder visade han utmärkt liflrghet. (le-
nast efter första underrättelsen om svenskarnas infall, skic-
kade han troppar åt Jutland, samt hastade sjelf till Fyen,
för att 'foga anstalter mot Öfvergången Öfver Lilla Balt'
Derpå ilade han åter till Köpenhamn. Nu hade ändtligenf
Sverge öppet förklarat sig. Den gamle konungen, ytterst*
uppretad, drog värjan och sade: »Med denna skall jég'
*bana mig vägen till Stockholm.» Uti Norge gals Öfver-
bef&let åt Hannibal Sehested, i Skåne åt Ebbe Ulfeld, jg^
Fyen åt Anders Bille. Til! Danzig skickades Nils Koölr
efter krut och hjelp från Polen. Sjelf var konungen out-'
tröttlig och öfverallt. »Der jag sjelf icke ä^ med», sade
han, »der blir ingenting uträttadt.» På flottan, sitt egef^
verk, och för närvarande rikets enda slöd, såg man ho-*^
nom ofta från morgon till afton sjelf styra och drifva idP
at betet 2). Derjemnte de många underhandlingarna med^
främmande, nästan alla aflöpande olyckligt; dock konun*-''
gen alltid med oförminskad ifver. Alla beundrade honom,**
äfven fienderna. »Danmark var», säger en svensk förfat-
tare, »alldeles oberedt. Det styrktes af ingenting så myc-'
»ket som af sin ojemnförliga konungs tapperhet och mod.'^

4) Wien. Kön. Kaiserl. Staats-, Reichs- und Hans-
ar c hl v. Acta Danica 4044. Plettenbergs till bofvet i Wien
skrifna bref hela året 4644.

2) S. st.

9t9

«Fftr att Hddft aitt flldernetland gick ban Sniiu uti ém
j^äs ålderdom aom en soldat tit i faraa* Genom sina
agenringar, »na råd och i synnerhet genom sin utmArkta
Bihårdighet var det ban, sotti, så mycket möjKgt var, rft4*
sdade Danmark från den dfverbflngande faran.»

TRETTIONDESJETTE KAPITLET.

SVERGES RUSTNINGAR TIU KRIGET.

Vi hafva redan uti föregående kapitel omtalat sten-
ska regeringens ätgerder så våi vid krigsförklaringens af-
Icannande, som . bos de främmande magter, bvilka ansågos
kanna blifva Danmarks bundsför vand ter. Med egna vSn-
oer blef saken lätt uppgjord.

Prinsen af Oranien var visserligen svenskarna obe-
aftgen oeh holländarne kunde e] förmås till öppet krig mot
Oftmnark; men så mycket mera nitiskt understödde 'de i
ttskild våg svenskarnas företag.

Franska regeringen misstyckte, att Sverge, densamma
aätspord, inlåtit sig i ett så betydligt företag. Den kla**
g^e, »att Frankrike lemnades ensamt mot kejsaren^ det
»Tille derföre icke längre betala underbåilspenningar o. s. vj»
Sverge svarade, »att då Frankrike ständigt krigat vid sina
»egna gränsor, hade Sverge nu i många år fört vapnen
idjupt in i kejsarens eget land; det både der ännu tal*
i^rika besättningar; det ämnade icke.öfvergifva tyska kri-
»get; ty det danska vore en derifrån helt och hållet af-
iskild sak», o. s. v. 1). Ville Frankrike ej nöjas med detta svar,
kaode man helt enkelt besluta, att, »om Frankrike indroge

f) Köpenhamn. Geheim. Archiv. Acta zum Kriege zwischen
Danmark undt Schvveden. A:o 4644 gehörig. Fol. N:o 423.
Sy. regeringen tilt Johan Oi^enstierna d. 9 Sept. 4044;

240 '

»6ina underfaållspenningar, skulle Sverge genast data ett-*
»skild fred med kejsaren» i). Frankrike måste gifva sig
härmed till Cåls, och sökte blott att sä snart som mdjligt
stifta fred mellan Danmark och Sverge, för att få det sed-
nares krafter odelade ut mot kejsaren.

Det neutrala Bfandenburg hade kunnat som fiende i
blifva ganska farligt, serdéles i anseende tiH Pommern.
Derföre, dels gaf man det några fästningar tillbaka, dels '
synes svenska regeringen återigen hafva lockat den unge ;
kurfursten • genom förhoppningar om giftermål med (kött-
ning Kristina 2). Han förblef overksam.

Sålunda tryggad i afseende på främmande - magter,
ansträngde svenska regeringen al]a sina krafter, för att |
genom stora rustningar bereda en snar och lycklig utgång
på kriget. Flere regementer i Liffland, Estland och Finn-,
land, jemnte de derstädes sist gjorda utskrifningarna, hade
blifvit qvarlemnade i landet i fall af behof mot ryssen el-
ler polacken. Uti sjelfva Sverge höllos äfven flere rege-
menter hemma; de på sista riksdagen beslutade utskrif-
ningarna verkställdes med all ifver; och adeln måste rusta
för sina skärgårdshemman, hvilket förut ej skett 5). Ge-
^om dessa och dylika ansträngningar samlade man nere uti
Småland en icke obetydlig bär, hvilken under Gustaf Horn
och Lars Kagg skulle infalla i Skåne. Smålandsryttrar-
nas gamla öfverste, Fredrik Stenbock, sattes till anförare
för en hop utskrifna smålänningar, med uppdrag mot Hal-
land. Till Westergötland och Werroland förordnades blott
en mindre styrka, för att gå försvarsvis till väga. Pråfr
Dalarna skickades beväpnade bönder under presten Bu-*
schovius åt norrska gränsen; och några troppar under
Henrik Fleming skulle angripa Jemtland.

4) Riksark. Rådsprot. d. 3 Jan. 4644.

t) Wien. Kön. Kaiserl. Staats-, Reichs- und Haiis-^
Archiv. .Acta Danica 4644. Plettenberg till hofvet i Wien.
Köpenhamn d. 27 Åug. 4644.

3) Riksark. Rädsprot d. 9 Febr. 4644.

241

På den stora flotUDff'uirustaB(fe arbetades med bOg^ta
ifver. Klas Fieming stod i spetsen och, emedan man i
Jörväg heredt sig på kriget, blef flottan snart färdig och
sä stark, att den kunde mSta sig med den då för tiden
högst betydliga danska.

Förmyndareregeringen nöjde sig icke med dessa rust-
ningar. Man hade Iflnge velat utom sin egen anskaffii
också en hollsndsk flotta och i tysthet beredt sig dertili
Så snart underrättelse kom, att Torstenason inryckt ati
Holstein, fattades genast det afgörande beslutet. LudTig
De Geer fick i uppdrag att resa tiJl Holland, och om han
ej kunde förmå sjelfva staten till krig mot Danmark, borde
han åtminstone förhyra och till örk^gsskepp utrusta och
bemanna en hop holländska fartyg, bvilka sedan skulle
användas i danska kriget. Medel hfirtiil skulle han dels
laga af holländska undehbållspenningarna, dek a^U för-
skjuta. För att anskaffa de i början nöcUgaste summortta
sammansköt rådet, nägra af de mindre betydande undan-
tagna, genast^ femtiotusen riksdaler, hvilka skulle seder-
mera med 8 procents ränta genom gods i de eröfrade pro-
vinserna betaJas. Redan i Januari 1^44 reste Be G«er
med dessa uppdrag till Holland.

En tredje flotta, bestående af 60 lädjor, d. t. s. saaärra
fartyg, samlades i Kalmar under Henrik Hanssons beftl;
och skeppsmajor Blum fick i uppdrag att samla en dylik
ati Wismar, hvilken såluhda blef den fjerde.

Planen för användandet af alla dessa krafter var föl«
jande. Mot Norge oc^ Halland skulle man med undantag
af infallen i Särnadalen och i iemiland gå endast försvaciss-
m till väga. Gustaf Horn skulle med småländska hären
eröfra hela Skåne och sedan -med tiJlhjelp af stora åotian
och lådjoma från Kalmar angripa Seland. Klas Flemii^
med stora flottan skulle hålla den danska sysselsatt, oroa
seländska kmalien och omi möjligt J>je!pa Horn öfver Sundet.
Detta från norr. Från södra sidan borde Torstensson söka
öfver de frusna Iftlterfm intrfinga jå fyen och Seland;

PryxelU Ber, YU. ^

242

' om det ej lyckades, sktille De Geers flolta och Blums lå-
djor sedermera föra honom öfver. Sä, med tvä flottor för
hvardera . af krigshärarna, Horns och Torstenssons, och dess-
utom med väntad isbrygga för den sistnämndes, hoppades
man, att icke blott Jutland och Skåne, utan ock öarna
skulle blifva Öfversvämmade, och att häda fältherrarna
skulle snart frän hvar sin sida möta hvarandra utanför
Köpenhamn. x>Om», sade Axel Oxenstierna, >x)m konung
»Kristian sä länge och ifrigt ästundat krig emot oss, sfi
»skall han nu också få det, och det med besked.»

Sverges enighet och kraft väckte hos fienderna be-
undran, hos vännerna hänryckning. Hugo Grotius, diuru
mindre nöjd med det sätt, h varpå kriget börjades, var all-
deles förtjust öfver det sätt, hvarpä det fördes, och kunde
ej nog upphöja Sverge och svenskarna. Rådsprotokolleroa
för dessa åren innehålla en mängd efterdömen af o^en-
nytta, mod och fosterlandskärlek. Gamla Jakob De la
Gardie utmärkte sig serdeles. Nära blind, och förut ofta
frånvarande, kom han under denna brytning nästan alltid
tillstädes, samt uppmuntrade till mod och uppoffring. Stun-
dom rådde han, »att i Småland lägga skansar vid vägarna,
»såsom han gjort mot Moscoviten»; en annan gäng, »att
»ej spilla krafterna mot Norge, utan tåga mot Köpenhamn
»och sålunda gripa dansken om hjertat»; oftast helt en-
kelt, »att gå flux på fienden» 1). Då fram på sommaren
svenska flottan led . betydliga förluster, och regeringen be-
höfde mynt, yrkade han, att alla stånd borde betala en
krigsgerd af 1 eller 2 procent af hela sin förmögenhet.
Sjelf ville han gerna föregå med eget exempel. Gyllen-
hielm, hans gamla kamrat pä Wolmars murar, instämde
i förslaget; men det kunde ej följas, ty man fruktade, att
presterna skulle - blifva för missnöjda och reta allmogen till
uppror £}. Ledaren i hela företaget var Axel Oxenstierna.
Han behöfde ej, som Kristian den fjerde, sjelf fara omkring

4) Riksark. Rådsprot. den 9 Febr, den 6 Mi^|4644, och

hela året.
ty S. et. den 26 Aag. 4644.

24S

Dch bestyra om allt. Han satt stilla i rådet eller i sitt
ram. Men sålunda sjelf orörlig, rörde han. med sin band
bda Sverge och ntfandade sina befallningar åt Fleming på
stora, åt Thiessen på lilla flottan, åt Torstensson i Jatland,
Horn i Skåne och Stenbock i Halland; och han hade valt
sådana män, åt hvilka han med förtröstan kände lemna
utförandet. Rådet ledde han nAstan utan motsflgelse. Alla
beräkningar, underhandlingar, förhållningsbref uppsatte han
med egen hand. Stundom igenkänner man i dessa skrif-
ter en viss skadeglädje att på Danmark fS h&mnas de för-
ödmjukelser, som Sverge åren 1613, 1624 och nu sist
vid tallprejerierna måst underkasta sig. Detta jemnte fo--
sterlandskSrleken och hoppet om framgång uppehöll hans
krafter. »Jag har», skrifver han^ »icke på lång tid varit
nmed svårare arbete belastad. Men hvad hjelper det att
»klaga. Jag har med arbete lefvat, måste val också med
»arbete dö.»

En känsla af kraft och mod genomströmmade hela
Sverge, stundom na ra nog till öfvermod. Folket gick gladt
och villigt till danska fejden, utan att misströsta om ut-
0ogen. Regeringen ämnade genom sitt kraftfulla angrepp
Öfverraska Danmark, skrämma rådet och konungen till fred,
innan dessa Snnu hunnit satta sig i försvarsstånd. Man
hoppades att efter ett hälft års krig kunna tilltvinga sig
en förmånlig fred. Den första framgången ingaf an djerf-
vare förhoppningar. Svenska rådet öf ver lade verkligen:
»huruvida det vore fördelaktigt eller ej att intaga hela
»Danmark; om man i sådan händelse borde flytta bufvud-
Bstaden till Norrköping eller Wadstena, o. s. v. Man be-
slöt dock att nöja sig med Sundet till gräns, eller i hän-
ndelse af motgång med Halland, Blekingen och Bohuslän»!).

Bland Sverges många fiender och afundsmän gaf detta
krig och i synnerhet sättet, hvarpå det börjades, anledning
till bittra anmärkningar. Uti en särskild tiU främmande
folk stälM skrifvelse klagade Danmark öfver Svergea tro-

4) Riktark. Bådsprot den tk Mwa 4444.

244

idshet och krigslystnad. Boken fann bifall och trycktes
fyra serskilda gåqger. En annan dylik kallades Jkmniairlu
Pinos Historiaj i h vilken pä detta rike användes, hvad
som är sagdt om frftlsaren; och Sverge, Axel Oxenstierna,
Gustaf Horn, Fleming, Torstensson m. fl. få öfvertaga Pi*-
lati, Herodis, Jadas Iscbariot m. fl. personer. Oxenstier-
nas namn förvrängdes som vanligt till »Tjurskallen, hvil-
»ken nu satte sina båda horn, Horn och Torstensson, i
»Danmarks båda sidor*» Torstensson kallades än »det hårda
»lejonet» af Leonhard; än >)son af tdrsten efter penningar
»och ära», en annan gång »Trotsets Son», allt förvräng-
ningar af Torstensson. Tyskland ropade högt öfver Sver-
ges rofgirighet. »Svenskarna», skref man, »äro ledsna vid
»sina strömmingar och komma som de gamla rofgirigaOö-
»terna hit ut för att fylla magen och pungen.» Man tad-
lade deras förbund med Siebenbdrgen och förvände den
gamla psalmen och sjöng: »Behåll oss Herre vid ditt ord,
»Fi^rhindra svenskens och turkens mord!» o. s. v.

TAETTIOUDEATTOliBC KAPITLET.

FÄLTTÅGET 1644.

Detta märkvärdiga fälttåg fördes {iå flere serskilda
stäUen, till lands ända upp från lappska gränsen längst
ned uti södra Tyskland, och iill sjöss både nti Östersjön,
Kattegatt och Nordsjön. Det är tillika ett bland de vig-
t^aste, de ärorikaste, som Svevge i»ågonsin otkämpaU Till
att reda och lätta ^fversigten vilja vi, börjande från nor^
den, framställa fälttåget «ti -ée afdelningar, «om belägen-
het och sammanhang föranleda.

245

FÄLTTAgET 1 JEMTLANB,

Hanniba] Sebestedt, gift med en af Kristian den fjer^
des döttrar med Kristina Munck, var vid denna tiden stfit^
hållare Öfver Norge, och bknd Danmarks dåvarande höf^
dingar den ende, ^ som med eftertryck understödde sin ko»
DUDg. Han bemödade sig nemligea med yttersta ifver att
k^ke blott satta Norge i försvarsständ, utan afven att kunna
mot Sverge gä anfallsvis till vflga. Detta hans personliga
ingripande uti kriget gaf ocksä åt detsamma hans eget
namn. Det kallades BannäHäsfiefden^ eller enligt allmo*
gens förkortade uttal BaUef^den; under h vilket namn del
länge omtalades utefter hela gränsen.

Redan i Februari månad afflirdade svenska regerin-
gen till jemtlfinningarna en föreställning, »huru dessa lik-
iBSom alla Norges innevånare varit Danmarks trShir. Nu
»uppmanades de att förena sig med Sverge, oeh njuta af
odeis frihet» i). I början af Mars ryckte Henrik Fleming
med några hundrade man, från Medelpad in i Jämtland.
Tid Rftfsund mötte bonom Jakob Ulfeld med en skara upp-
bådade bönder. Men denna fann sig för svag att motsli
den vSlrustade svenska styrkan, och drog sig derföre små-
ningom tillbaka inom gamla norska grflnsen, åtföljd af de
fieste landets prester. Nu öfversvSmmade Fleming hela or-
ten; en krigsgerd al 8 riksdaler lades på hvarje hemman;
nya prester införskrefvos från Sverge, och innevånarne
sTuro drqttning^ Kristina trohetsed. Efter sålunda slutad
förrättning ' reste Fleming åt Stockholm. Han anklagades
sedermera för att hafva egennyttigt försnillat brandskatten,
och att af oförsigtighet hafva låtit jemtlandsbönderna b^
bålla deras skjutgevär.

Under hans frånvaro förde Johan Strijk befälet. Fram-
på sommaren återkommo danskarna under anförande af Kri«»
stofer Rasmussen, en för sin tapperhet ryktbar norrman.

4) Riks ark. Rådsprot. den 46 Febr. 4644.

246

Med bonom förenade sig alla jemttfinningarna, bvarefter de
3 eller 4000 man starka omringade ocb belägrade Frös-
0n, der Strijk både sitt bögqvarter i). En kapten Lars
Persson samlade väl några helsingar, för att befria Strijk,
men blef vid Gilbosund af den öfverlägsna fienden till-
bakadrifven. Efter lång belägring och dä genom en här-
jande farsot ej mer än 40 man af besättningen voro tjenst-
bara, måste ändtligen Strijk dagtinga. Han hade då för-
svarat hela Frösön uti fyra, och sedermera Frösö skans
i sju veckor. Nu återföll Jemtland uti Danmarks våld.
Svenskarna upprättade och bemannade skansar vid Bors;-
sjö till Medelpads och vid Kårböle till Helsingelands för-
svar. Och dermed slutade jemtlöndska fälttåget.

FjiSLTTÄGET I UALARNA.

Svenska regeringen ålade landshöfdingen i Falun att
mana dalkarlarna till ett infall i Norge; »de skulle der-
»med på en gång trygga sig sjelfva och visa sig hafva firft
»förfädernas mod och fosterlandskärlek.» Landshöfdingen
for uppåt Mora ocb efter Öfverläggning med prosten Öfver
österdalarna beslöts att angripa öfversta ändan af samma
dal, bestående af Särna, Idre och Hede bygdelag, bvilka,
ehuru de nu lydde under Danmark, likväl genom sitt läge
voro mera passande för en förening med Dalarna och med
Sverge. Allmogen sammankallades till Mora. Den var icke
ovillig, men tyckte ej om någon af de anförare, som iands-
höfdingen föreslog. Han frågade slutligen, hviikén de sjelfva
önskade. Dalkarlarna svarade och ropade: »Få vi varom
»Daniel, så farom vi gladom åstad.» Denne man var Da-
niel Ba^chovius, då varande kaplan.. uti Klfdalen.

Hans slägt var i landet af gammalt känd och hög-
aktad. Farfadern var den första lutherska kyrkoherde i
Mora, af Gustaf Wasa tillsatt, och honom under de mäoga

i) Riksark. Rådsprot. den ii Aug. 4644.

(lalupproren stSdse trogen i]. Fadern var kyrkoherde uti
ElCdalen och hade i konung Gustaf Adolfs tid genom fint-
lighet och mod lyckats att qvfifva ett då bland dalkarlarna
iDstiftadt uppror. Den nu ifrågavarande Daniel var en
glad och frimodig man, hade Ifltt för att tala med allmo-
sa och var derföre af densamma från sin barndom kSnd
och älskad. Landshöfdingen biföll dalkarlarnas förslag och
Daniel efterskickades. Denne ursSktade sig: »det vore mot
»baos ämbete att föra lekamliga vapen.» Men landsböf-
diogen på drottningens och prosten på biskopens vSgnar
befallde honom att åtaga sig bef&let, och han lydde. Till
biträde förordnades länsmannen i orten, och för båda ut-
färdades öppen fullmagt att åt iolket i Särnadalen »er-
»bjuda gudstjenst, lag och rätt lika med Sverges andra in-
»Devjnare; men om detta ej antoges, att hemsöka dem
»med eld och svärd.» På kallelse infunne sig nu 200
morakarlar, beväpnade med spjut, bågar, jagtbössor m. m.
iust som tåget skulle begynna, hände sig att, under det
länsmannen utdelade krut åt allmogen, kom eld i en del
deraf, b varvid länsmannen blef så uppbränd, att han icke
kände följa tåget. Daniel Buschovius blef derföre ensam
anförare. Han utrustade sig efter lagenheten, och. i We-
sterås förvaras tvänne stora träddosor, hvilka han, fyllda
af krut, bar på sig under tåget. Som adjutanter hade
han å ena sidan en gammal soldat med en väldig mu-
skött och å den andra sin klockare med handbok och soe-
kenbudstyg. Hela häi;en var försedd med skidor.. Den 18
Mars begaf den sig åstad. Efter fyra dagars tåg^ öfver den
obebyggda skogen kommo de den 22 ned till Särna, all-
deles oväntade^ Innevånarna i byn blefvo omringade. Mä-
ster Daniel hopkallade dem, framträdde i midten, uppläste
sin fullmagt, och talade sedan det bästa, han förmådde.
Folket, som i denna aflägsna dal sällan haft gudstjenst,
med glädje bland sig en prest, som lofvade dem att

<) Engeström. Acta om Christina. T. 2. 4:o. ■ — Proat-
%isitation&-protokoll i S&rna den 2 Juli 4674.

drdentNgt få tillgodoHJuta ordet och sakramenteraa. De
gåfro sig utan motstånd under Sverges krona och icke den
ringadte blodsatgjutelse skedde.

Till söndagen derpå, den 25 Mars, l3t mdster Daniel
ntlysa gudstjenst. FoJket från de trenne bygdelagen fröj-
dade sig mycliet åt den sfillsynta högtiden, oeh infunno sig
talrikt. Daniel predikade, vigde, döpte och gaf hela me-
^i^^ieten nattvarden. Några bland de till dop framförda
l>arnM voro så gamkt, att de under döpelsen fattade i
bandboken oeh sönderrefvo flere blad. Dagen derpå vände
Daniel tillbaka och medförde från hvarje bygdelag ombud,
bvilka på hela Särnadalens vS^gnar inför landshöfdingen
svnro Sverges krona tro- och huldbetsed.. Och denna dal
har sedermera beständigt varit med Sverges rike förenad.

Daniel Buschovius utnämndes sedan till kyrkoherde i
Kttmla paatorat i Westmanland, hvarest afkomlingarna i
flere alägtleder blefvo hans efterträdare.

fAlttAget i wermland.

Utefter gränsen af Wermland ämnade svenska rege-
ringen att sä mycket som möjligt hålla sig vid försvars-
kriget. Man hoppades också, att det af sjöar och berg
bratna landet skulle försvåra hvarje försök af fienden. En-
diat ett ringa antal troppar ditskickades, och med dessa
jeaante uppbådade bönder skulle landshöfdingen Olof Stake
akydda gränsen l).

Redan den 11 Januari uppkom i Gillberga socken ett
rykte, att fienden inbrutit. Det spridde sig hastigt till
Karlstad med tillägg, att fienden ledan vore i de närmsta
aoeknarna. Klockor och trummor rördes; de vapenföra
aamlades; de räddhågade flydde. Ryktet gick före dem åt
Kristinehamn och Nerkessidan, alltid med tillägg, att fien-
den var i närmaste socken. Slutligen var alltsammans ett
tomt rykte. Fienden hade ingen gång varit öfver gränsen.

<) Riks ar k. Rådsprot. d. 20 Jan. och d. 24 Mars 4644.

249

Han tycktes ej heller vara till aflfalJ smnad. Norr-
mdDnen, vana vid lång fred, knotade öfver kriget, ocb df-*
ver konung Kristian, som gifvit anledning dertill. Som
ofta bänder i landskap, aflägsna frän sin regertiig, voro
norrmannen vana vid motspänstighet och olydnad, samt
Ifltt lockade af falska rykten. Sådana utspriddes, nemli»
gen att »det alldeles icke var något krig mellan Sverge
och Danmark»; eller »att det snart skulle bilAggas.» Non^
männen knotade; »de hade icke något att göra med ko»
»nung Kristians tvister, då han ådrog sig flera fiender, fta
»han kunde sköta. De ville derföre bäldre sitta i ro^ än
»börja strid med grannarna.» — Ledd af denna anda, ville
allmogen icke hörsamma Sebestedts uppmaningar till be*
Täpning; och den till och med nedref de vårdkasar, som
för krigets skull voro uppresta.

Ändtligen frampå vintern hade Sehestedt hunnit öf«-
vertyga norrmännen om verkligheten af kriget, och samlat
en styrka af 2000 man, hvilka vid Magnorabro inföllo i
Wermland. Men Olof Stake mötte dem genast. Han hade
enligt svenska uppgifter blott en, enligt danska 3 sqva-
droner ryttare; men han skiftade den lilla styrkan i tre
serskilda delar, och lät dem från olika håll men på en
gång angripa danskarna. Desse, förblindade, dels af ett
starkt solsken, som låg dem i ögonen, dels af den myckna
krutröken, trodde sig angripna af tre regementer, och gin^o
hastigt tillbaka. Svenskarna anlade och besatte skansen
Morast. Danskarna deremot tvänne dvlika vid Emterud
och Magnorabro. Mot höstsidan trängde svenskarna längre
fram, och eröfrade Emteruds ocb sedan Magnoraskans. För
att hämnas samlade Bredov^ en hop krigare och inbr0t
åter i Wermland. Olof Stake hade nu farit nedåt Dal,
för att der möta fienden; och en löjtnant Göransson förde
på hans vägnar befälet uti Morast. Den IS Nov. blef
denne af Bredow anfallen. Bönderna i i^ansen förlorade
straxt modet och kastade sina vapen; soldaterna Toro för
^ löjtnanten .sjelf råd- och modlös; bönderna påstodo se-
dan, att han varit förtrollad. I ångesten uppgaf han fästet.

250

Svenskarna, under en kapten Lorentz, fattade åter
stånd meJlan Hugn och Bysjön, och böggo tv&rt öfver den
sistnämnde en bred vak, • för att icke från den sidan blifva
af fienden kringgångna. Den 22 December angrepos de
af danskarna. Striden bJef skarp och varade hela dagen.
Svenskarna med fördelen af vind och ställning försvarade
sig lyckligt. Mot aftonen begynte dock kulor felas; bond-
drängarna skuro då ur sina tröjor tennknapparna och sköte
med dem. Men nu föll kapten Lorentz. Svenskarna, utan
ledning, skingrades. De påstodo, att de sjelfve blott för-
lorat 30, men danskarna säga 300 man. Huru härmed
må förhålla sig, så var dock •denna dagslånga strid den
l)etydligaste, som under hela kriget föreföll utefter werm-
Jändska gränsen, och den slutades till danskarnas fördel.
Ty efter densamma utbredde sig deras skaror öfver Nord-
marks och en del af Jösse och Gillbergs härader under
sköfling och brand. Sehestedt berättade till Köpenhamn^
att vägen stod honom öppen till Karlstad, och att itoellan
denna stad och Stockholm icke funnos några troppar tili
försvar. På ryktet om denna sk rif velse berättades i Kö-
penhamns salar, huru Sehestedt redan intagit och plundrat
Karlstad, och på Köpenhamns gator, huru Sehestedt redan
ströfvade inemot Stockholm i\

fälttAget i westercöti and.

Mot Dalsland begagnade l^hesiedt icke vapen utao^
bref, i hvilka han sökte locka innevånarne till afJPall, mer
förgäfves. Efter fåfänga försök mot Göteborg och m(
Gamla Lödöse, gick han till det nyss anlaggda Weners
borg. Befälhaf våren sökte h varken försvara sig, eller atj
invänta den förstärkning, som nalkades under Olof Stakf
utan uppgaf genast staden, b vilken blef af danskarna brSni
Stake kom med undsättningen för sent Han vände sig

4) Wien, K. K. Reichs-, Staats- und Haus-Archiv. Acta Da
nica 4643 — 4645. Walter v. Plettenbergs href till Iwfvct
Wien. Köpenhamn d. 7 och 47 Jan. 4645.

251

dess sMIIIe till^ det då danska ]aDdska|)6t Bobaslin, samt
intog och brände Uddevalla ; men måste sedan skynda upp
åt Wermland igen.

På detta sStt lemnades Westergötland Öppet för fien-
den. Svenska regeringen, som icke vSntat så stora an-
str^gn ingår af Sehestedt, måste äfven å sin sida gripa sig
an. Lars Kagg fick befallning att med några troppar gå
ned till Westergötland, för att skydda detta Svergea äd-
laste landskap \), Den 1 Augusti inföll han på Hisingen,
slog fienden vid Lundby och Tjngstadby samt tog 4 ka-
noner. En af dessa kallades Bohus. Den hade någon tid
förut blifvit från fästningen af samma namn förd nedåt
Hisingen för att användas mot Göteborg; hvarvid Sebe-
stedi yttrade: »Nu går Bohus ned för att taga Göteborg
»in.» Kagg skickade den nu eröfrade kanonen in till staden.
Göteborgrarna ställde den på sitt torg, och sade:

Nu hafver staden Göteborg ,
Tagit Bohus och satt på sitt torg 2).

Kagg sjuknade något härefter, då Per Brahe öfvertog be-
fälet och rensade trakten kring Göteborg, hvarefler We-
stergötland fick under den återstående delen af året vara i ro.

KRIGSBÖRELSERNA TID GÖTEBORG.

Ofvan nämnde krigsrörelser i Jemtland, Dalarna, Werm-
land och Westergötland hafva vi med mera noggrannhet
beskrifvit endast derföre, att de timat inom fäderneslaiJdet,
och alltså förtjena närnlare uppmärksamhet. I afseendepå
det hela och äfven i sig sjelfva voro de för öfrigt af fbga
betydenhet. Men vi nalkas nu de stallen, der stör8ta< an-
strängningarna gjordes och den mångsidiga striden förnäm-
ligast utkämpades.

4) Köpenh, Geh. Årch. N:o 423. Reg. till Kagg d. 5 Juli

4644. . .

2) Palinsk, 4:o XVIU p. 923.

AnttedsA 1613, del vili säga under 30 års onib-
bwlt hi^ «ch under Gustaf Adolfs och Axei Oxeostiernas
för handeln gynnande styrelse, hade Grdteborg år fOr år
tillTftxt. Äfven prejerierna i Sundet bidrogo att vflnda
mycket af liandeln till denna sta^. Man begynte tala om
slussar vid Trollhftttap, om kanaler genom hela riket. Allt
▼ftcfcle Danmarks gamla afund, och förstörandet af Gröte-
borg Mef det första mål, som konung Kristian sökte, äf-
Toa med åsidosättande af försvaret mot den öfver hufvu-
dot Mngande faran. Genom utomordentlig ansträngning
både konungen fått större delen af sin flotta färdig till'
fiSrsta dagarna af April månad. Oaktadt alla afrådaresteg
han sjeif ombord derpä i) och seglade genast åt Göteborg.

Svenska regeringen hade väntat något sådant Sta-
den var väl befästad och fötrsedd. Borgböfdingen Nils
Asarsson Mannersköld var en gammal bepröfvad krigsman,
hvilken förut i elfva år såsom befälhafvare uti Dorpt vak-
tat liffländska gränsen. Tillika fick De Geers flotta be-
fallning att vid förbifarten befria Göteborg från de faror,
som möjligen kunde från sjösidan hota.

Vid afseglingen till Göteborg hade konung Kristian
befallt Sefaestedt från Norge, och Ebbe Ulfeld från Hal-
land att landvägen möta vid nämnde stad, samt medföra
så många troppar, de kunde samla. Han hoppades att
genom både Öfverraskning och öfvermagt betvinga staden,
innan hjelp hannit ankomma. I fall det misslyckades,
tpodde ban sig åtminstone genom anfallet på denna vigtiga
stad kunna draga Gustaf Horn ifrån Skåne.

Kristians medicirda flotta utgjorde elfva örlogsfartyg.
Vid Elfsborg visade den holländsk flagga, på detManner-
skéki skulle tro, att det var De G^ers skepp, och släppa
den obehiodrad fram till staden. Men då denna krig^ist
icke lyckades, lät konungen hissa danneforogsflaggan och
lade sig på ett kanonskotts afstånd från fästningen. Se-

4) Wien. K. K. Reichs-, Staats- and Haus-Archiv. Acta
Danica. Plettenbergs bref d. 20 Apr. 46^4. '

m landsteg han |iå Hisiogen ocb besökte Bohus. Dagen

gick han upp på Ramberget od» betraktade iftnge

uppmärksamt det geot emot hggande Göteborg. Man^

sakM såg betraktaren och anade, hvem det var. Hän

it framföra två grofYa kanoner, riktade och afsköt dem»

Ih af kulorna slog ned straxt bredvid konungen.

Straxt efter Kristians ankomst inföll d. 12 Apr., aooi
^ar hans 6d:de födelsedag. Han firade den med .mönstring
|f hela sin styrka. Midt under högtidligheten visade ng
rSnne fartyg uti inloppet; de voro holländare och hörde
ill De Geers utrustning. Ytd åsynen af danska flottan
Tände det mindre fartyget, en liten galeas, genast om ocii
sökte öppna hafvet. Men det större, benftmndt Sankt Mat-
thias, hissade dansk' flagga i förn, men svensk öfverst på
stormasten och seglade så med strykande vind midt ige*-
Dom danska flottan. Af densamma liksom fr^n stranden
häftigt beskjutet, kom det likväl med föga skada förbi
fienden och lade sig under Elfsborgs kanoner. Det hade
gått endast ett par alnar från danska amirabkeppel; men
innan folket derstSdes hunnit rusta sig och fartyg i ord-*
niag, var hollSndaren redan i säkerhet. Han hade lifcvfli
sjeif med sina val riktade skott tillfogat danskarna en för-
last af 18 man. Konung Kristians fest slutades med bann
ocb skada 1).

Efter tre dagar vågade den lilla holländska galeasen
att, gynnad af nattens mörker, komma tillbaka. Han
märkte, att på hvarje af de danska fartygen brann en
skeppslykta. Detta tjehade honom till ledning. Tyst och
försigtig smög han genom hela flottan, och nir det daga*
des, sågo danskarne honom ligga belt trygg bredvid sin
kamrat Sankt Matthias inne i Göteborgs hamn. Konun-
gen blef ganska förbittrad. Fem sjövakter blefvo- för visad
försumlighet hängda.

Emellertid hade konungen uppfordrat staden* Man*
nersköld svarade med att öfversanda evenslEa krigskimgö*

I) S. st. Pletteobergt bref d. aa Apr. 4644.

264

reiaen. Då ttilskref honem Kristian om igen, kallade »knn-l
»görelsen lösaktig;» ocb sade, »att Sverges ständer ogil-
»leda det krig, hyarigenom regeringen nu stört rikets han-
»del; Göteborg borde om dessa angelägenheter med konunt
»Kristian öfverlägga. Staden borde ej heller förlita sig
»den väntade frälsaren, Ludvig De Geer; ty, om Göteboff
»icke sjelfmant inginge en billig Öfverenskommelse, ämnad(
»konungen försänka inloppet, så att b varken Ludvig De
»Geer eller ens några slags fartyg skola komma derin.>l
Dessutom sökte konungen att genom kringspridda bref
samma anda väcka oro och om möjligt oenighet och miss-
nöje så vä] i staden som på kringliggande landsbygd.

På detta bref svarade Mannersköld med en skrifvelsej
af följande innehåll: »Eders kongl. majestäts bref är mig
»i dag tillhandakommet. Hvad svenska regeringens kun-i
»görelse angår, så behöfver den intet försvar.^ Skulle nå-j
»got dervid förändras, så vore det att uppräkna ännu långt
»åere tilltag, hvarmed eders majestät hafver vår kongl. re-
»gerings tålamod i långliga tider pröfvat. — Oss hotas nu,
»att inloppet till Göteborg skall försänkas. Det kan sä
»möjligen ske. Men jag hafver ofta sett, att hvad menni-
»skohänder gjort, det kunna ock menniskohänder åter för-
»störa^ och om det ej kan förstöras, så hoppas jag, att
»hyarje svetisk undersåtare älskar fäderneslandet mera än
»sin köpenskap. — Eders majestät kallar Ludvig De Geer
»vår frälsare. Men jag vet, att nan^ likasom vi, stadens
»innebyggare, håller Gud allena för den rätte frälsaren
»och att De Geer, likasom vi, ej åstundar högre namn,
»ftn^ att vara hennes kongl. maj:ts Sverges utkorade drott-
»nings trogna undersåtare. — Det eders majestät säger,
»att svenska regeringen mot ständernas vilja börjat detta
»krig, så är det en sak, hvilken det icke tillkommer mig
»att undersöka; men jag beklagar den kongliga regerin-
»gen, som för sin stora möda ocb omsorg måste vara så-
»daoa omdömen underkastad. — Hvad slutligen uppma-
»ningen till dagtingan beträffar, så beder jag eders maje-
»stat ej mer göra mig så skymfliga förslag, utan anse itai^

255

»för en man, den der i alla sina lifadagar burit ett ärligt
»namn och mot sin överhet ett trofast hjerta, hvilket allt
»jag också i^ill lemna mina efterkommande i arf. — Den
»oenighet, fruktan och nedslagenhet, som eders majestät
»vill med sina bref hos den enfaldiga hopen kringsprida,
»den skall jag m^d den mig allernådigst gifna magt och
»myndighet så" veta afböja, att eders majestät af slika sma
»försök ingenting vinna skall.» ,

Detta svar erhöll konungen den 30 April. Dagen
derpå kom underrättelse, att De Geers flotta skulle afsegla
från Holland. Kristian måste skynda till dess möte. Tå-
get mot Göteborg var förfeladt Staden kunde ej eröfras.
Horn lät ej heller locka sig från de södra orterna. Icke
ens någon försänkning hann göras. Den första Mai måste
konungen skyndsamt segla derifrån.

Fem danska fartyg stannade för att stånga Göteborgs
inlopp och handel Frampå sommaren kom De Geers flotU
och dref dem bort. De återkommo ännu en gång; men
sednare på hösten återkom också för ^andra gången De
Geerska flottan och befriade staden, hvarefter den under
återstående delen af året fick åtnjuta lugn.

Krigsrörelserna uti Halland voro obetydliga. De för-
des af Fredrik Stenbock på svenska och Ebbe Ulfeld på
danska sidan, hvilka båda voro alltför svaga att företaj^a
något annat än ömsesidiga ströftåg.

FÄLTTÅGET I SKÅNE

ELLER

GUSTAF HORNS KKIG.

Redan d. 8 Februari mönstrade Gustaf Horn vid
Wernamo en styrka af omkring 8,000 man. Dagen derpå
gick han till Markaryd och sedan öfver gränsen. Tvä
va«ar ledde inåt Skåne; den ena till Und förbi Wittsjö
skans, der Rbbe Ulfeld med några soldater och flere bond-
bopa7 lägrijt sig; den andra till Helsingborg öfver Tranarp,

2ft6

hvarest bron Tar besatt af Ti&$ra dansla troppar ocB éit<^
vågarna genom Fagerhult och ÖrkeDjunga socknar stftngdä
medelst bråtar, som bevakades af bönder. Horn valde den
sistnftmnda vfigen. Bråtarna genombrötos och bönderna
förjagades lätt, h va ref ter ROnne å öfvergicks vid Sönners-^
löf i stallet för vid Tranarps bro. Den 17 Februari in-
tågade florn utan motstånd uti Helsingborg, och deréfter
på samma sätt i Lund, hvarest han tog sitt faögqvarter.
Konung Kristian måste anv&nda sin förnämsta styrka
met Toratensson, och hade således föga troppar att stålla
mot Gustaf Horn. Han kunde blott förstärka besättnin-
gania uti Malmö och Kristianstad, och sända något befUl
att uppreta och leda skånska allmogen till deltagande i
kriget. Det sednare lyckades lätt. I äldre tider hade
nemligen krigen mellan Sverge och Danmark förnämligast
bestått uti omänskliga härjningar, hvilka förvildade och
Ömsesidigt retade grannarna. Så hade å svenska sidan
Småland ooh Westergötland, å den danska Halland, Ble-
kinge och Skåne blifvit flere gånger förhärjade, hvarföre
ookså på ömse sidor brann ett bittert hat. Konung Kri-
stian grep till den förtviflade utvdgen att uppägga och be-
gagna demia sinnesstämning. Ebbe Ulfeld talte med all-
mogen, gaf dem några danska cffficerare och soldater till
ledning, och anvisade gången af det hela. De sålunda
upprättade krigshoparna, man begynte snart kalla dem
Snapphanar^ gjorde sällan öppet motstånd; men samlades
bakom svenskarnas rygg, afbröto förbindelserna, uppsnap-
pade förstärkningar och förråder, nedgjorde smärre troppar
och förorsakade mycken skada. Horn sökte först att ge-
nom mildare åtgerder afväpna dem, men fåfängt. Deras
förnämsta anförare voro Ebbe Ulfeld sjelf och en bonde
vid namn Bengt Månsson från Fagerhult. Denne sednare
gjorde till och med ett ströftåg inåt Markaryd, der han
bortjagade svenska vakten och plundrade både kyrkan odi
förrådshusen. Dessa företag blefvd dock icke ohämnade.
Horn utsäfoåe starlca ryttaretroppar, hvilka på många stäl-
len öfverraskade dier upphunne bönderna^ som då, ovana

ter

Tid en ordeotNg Btrid, ble^o till fler» bitiidradeCal mé-

kggoa.

På de IråDga vintervflgftrna hade Hern icke binnat'
BMdfSra grdfre kanoner. Nu^ bebdfdea dock sfidana för be-
ISgring af Landskrona eller Malmd. Han aftnde derfOre
KImgsporre med 800 ryttare att bSmta belAgringsarti)]»-
liet från Jönköping, och tillika att tukta de oroliga bén-
denia. Uppdraget verkatalideftr På återvflgen kom del till
ea häftig strid, och många bönder föllo och deriMand Bengt
Månsson sjeif, hvarefter Klingsporre med sina kanoner kom
segrande till Lund. Bönderna gåfvo sig ändå icke till
freds. För att hålla stora vSgen fri måste Horn låta på
båda sidor om densamma falla och afbrftnna skogen till ett
arasköttbålls bredd.

Sedan kanonerna nnmera framkommit, skyndade Horn
mot Landskrona. Fästningen var stark, men besättningen
blott 26 soldater och 274 bönder. Staden blef genast
intagen, sedermera af Horn än starkare beAstad och iOr^
sedd med en besättning af 1,000 man. Landskrona med
Htetning och hamn blef svenskarnas stödjepunkt i Skåne
änder hek detta krig.

Sedermera sändes Hans Wacbtmeister på ströftåg till
Yttad och Horn sjelf förföljde UlfeM åt Kristianstad. Re-
dan fömt hade han fått anderrattelse om konung Kristi-
ans anfal) mot Göteborg, men också på samma gång sven-
ska regeringens strftnga befallning att icke lemna Lands-
krona, förr än det var intaget; och i allmänhet att en-
dast af Göteborgs yttersta nöd låta locka sig från Skåne.
Från Kristianstad drog han sig dock åt vester, intog La-
holms slott och besåg Halmstad. Men då Krjstian lem-
nade Göteborg, återvände Horn till Skåne och Landskrcma.
Nu öfverlades, om man med tillhjelp af den lilla från
Kalmar ankomna lådjeflottan, borde försöka en landstigning
på Seland, eller om man skulle belagra Malmö. Svenska
stora flottan var nemligen af den danska instängd iKieler
(jord; De Geers flotta hade blifvit tvungen att återvända
Amsterdam, och Torstensson skulle snart få fullt göra

298

med den antlgande Gallas. Horn ansåg derföre vådligt aU
■ensam med sin lilla styrka och med fästningen MalmOoch.
hela det fiendtliga Skåne bakom sig företaga en landstig-
ning på Seland. Också svenska regeringen rådde bonom
att hfildre angripa Malmö, »på det man om möjligt måtte>
»kunna fatta tag i Skåne med hela handen, och ej som
»nu hålla deri med spetsadt finger» i). Den 18 Juni kom
Horn till staden; men det fasta Iflget, de nylagade vallarna,
en besättning af 3,000 man och dessutom beständig till-
försel, hjelp och uppmuntran från det gent öfver liggande
Köpenhamn gjorde hvarje försök fåffingt. Tiden användes
deremot att eröfra oeh brandskatta kringliggande herre-
saten.

I slutet af Augusti kommo från Köpenhamn 6,000
krigare till Malmö, och straxt derefter den gamla konun-
gen sjelf. Danskarna, nu nSstan öfverlägsna, ryckte ut
ur staden och lägrade sig gent mot svenskarna, hvarefter
flere skärmytslingar med skiftande lycka föreföUo. Skån-
ska bönderna blefvo nu än djerfvare; de oroade svenskarna
beständigt och gåfvo dem ingen, danskarna öfverflödig till*
försel. Så och af den sena årstiden uppkommo sjukdo-
mar i Horns läger. Han gick i slutet af September till
Lund. Kristian följde efter. Hela Oktober förgick under
ömsesidiga fruktlösa försök. Sedan återvände Kristian till
Köpenhamn, och hans troppar till Malmö. Horn tog vin-
terqvarter i och kring Ystad, hvilken nejd hittills minst
lidit af kriget, och derföre lofvade de bästa förråder.

Sä slutades detta fälttåg. Med undantag af Malmö,
och Kristiaiistad hade svenskarna eröfrat hela Skåne. Kri-
stian hade länge fruktat ett sådant anfall och derföre också
föreslagit att iståndsätta de andra fästningarna. Men skån-
ska adeln hade vägrat skatter dertill; den byggde häldre

i) Geheim-arch. i Köpenhamn. Acta maistentheils zura
Krieg zwischen Danmarck undt Schweden a. o. 464^gehÖrig.
Reger. i Stockholm till Toretensson d. -ti Maj 4644.

259

på sina egna praktfulla herresäten. Nu blefvo likvftl dessa
nSstan alla af aTenskarna intagna och plundrade.

Detta krig, som efter en trettioårig fred härjade hela
landet, och som genom böndernas indragande deri blef mer
förstörande än eljest, lemnade långvarigt minne hos folket.
Det kallades Gustaf Horns krig, och ännu hundrade år
derefier beräknade allmogen från denna tidpunkt de märk-
ligaste tilldragelserna i sin och sina fäders lefnad.

OM DE GEERS FLOTTA.

Den till Holland affårdade Ludvig De Geer sökte der-
städes förmå nederländska staterna till krig mot Danmark;
men förgäfves. Samma utgång fick äfven samma försök,
först med staten Holland och sedan med staden Amsterdam
enskildt. Nu åter-stod blott den sista utvägen, den nem-
ligen att på egen kassa, anseende och namn hyra och ut-
rusta en krigsflotta; och detta lyckades. Inom 3 måna-
der voro 3^ fartyg hyrda, utrustade och bemannade me<jl
3,000 man. De anfördes af Martin Thiessen, en Zeelän-
dare, eller Zeeouw, som de sjövana innebyggarna i detta
holländska landskap vanligen kallades. Näst honom förde
Henrik Gerdtsson befälet. Flottan bestod för det mesta af
handelsskepp och bandelsmatroser, icke egentligen ämnade
eller förut använda till Örlogsstrider; men man hoppades,
att sjövana, snabbsegling och mod skulle ersätta bristerna.

Den 3 Maj seglade Henrik Gerdtsson med 14 och
straxt efteråt Thiesvsen med 18 skepp från Holland och
anlände till Schleswigs vestra kust. Här mötte Torstens-
son, skickade ombord några hundra man till förstärkning,
och befallde amiralerna segla kring Skagen till Aarhus för
att der sätta svenska -hären öfver till Fyen. Faran var
stor för de värnlösa öarna. Men vid första underrättelsen
om Thiessens tillämnade utsegling lemnade konung Kri-
stian, som förbemäldt är, Göteborg, .och kom sjelf med nie
de snabbaste sina fartyg ut i Nordsjön. Han mötte Thies>
sen utanför Schlesv^ig och angrep genast. Konungen måste

260

först vika undan fdr öfvermagten; men då Tbiessen med
sitt eget skepp ifrigt följde efter, blef ban öfvergifven af
de flesta sina sjökaptener, hvilka, ovana vid strid och ör-
logsfartyg, icke vågade med sina små ytterligare angripa
de stora danska krigsskeppen. Tbiessen kunde med möda
draga sig tillbaka, bvarefter ban lade sin flotta uti Listers
djup, ett inlopp mellan öarna Sylt ocb Rom. Konungen,
förstärkt först till 13 sedan till t7 fartyg, lade sig der-
utanför på vakt; ty i anseende till det grunda farvattnet
kunde ban icke med sina djupgående skepp angripa; i
synnerbet som Torstensson till de geerska flottans försvar
Ist pä stranden uppföra ocb bestycka tvänne skansar.

Men Torstensson, bvilken fruktade att förlora den
dyrbara tiden, befallde Tbiessen segla ut och angripa ko-
nungen. Segrade Tbiessen, skulle ban efter förra försla-
get skynda till Aarbus; blefve ban slagen, skulle ban åter-
vända till Holland. Tbiessen lydde. Den 24 ocb 25 Maj
besköto båda flottorna bvarandra; men svåra ocb ihärdiga
stormar hindrade ett afgörande slut. Tbiessen, som be-
höfde laga fartygen ocb Skaffa nya förråd, återvände till
Holland.

Här utbrast ett svårt uppror' bland de hemkomna
matroserna. De beskrefvo för sina hustrur krigets alla fa-
sor ocb faror, i synnerbet de vidunderligt stora skepp,
mot hvilka de kämpat. De ropade ve och förbannelse öf-
ver Ludvig De Geer, som narrat dem till så vådligt före-
tag; de trängde botande in i hans hus ocb föröfvade alle-
handa våldsverkan. Styrelsen i Amsterdam lät gripa de
oroligaste; men öfverlade tillika om att sälja De Geers
der varande bus för att tillfredsställa de bullrande matro-
serna.

Men nu utvecklade Ludvig De Geer en förvånande
kraft ocb ihärdighet. Långt ifrån att genom motgången
afskräckas, fördubblade ban sin förra verksamhet. Pen-
ningar anskaffades, matroserna dels blidkades, dels afske-
dades, ocb nya förhyrdes. Några sjökaptener, som i stri-
derna , vid Listersdjup visat oduglighet eller feghet, blefvo

261

af TbieflSBQ entledigade; ocb d. 1 Juli^ d. v. s. blott en
månad efter ^hemkomsten gick flottan äter åt norden 22
skepp stark. £n under nfistan hela Juli månad fortfa-
rande motvind qyarhöll den länge i Nordsjön. Uti Au-
gtisti anlände den slutligen till Göteborg, befriade denna
stad från de danska vaktskeppen; seglade sedan med hie^
sad svensk flagga genom Öresund midtoinder kanonskot-
ten från Kronenborg. Vid Saltholmen Ifigo stora danska
kanonpråmar, som besköto farleden, och Thiessen fick ej
en enda lots. Men hollandska styrmännerna visade nuen
noga kännedom af farvattnet* Djerft men lyckligt seglade
de genom den så kallade Flintrdnnan förbi pråmarna.
Derutanför mötte dem KrisUan med 10 danska <drlogs(iar-
tyg, hvilka dock snart drefvos undan. Längre ned vid
Mön kom han åter efter dem, och nu förätårfct till 31)
skepp, men de snabba hollandarne seglade lyckligt undan.
Sä kom Thiessen till Kielerfjord, der han hoppades finna
den stora svenska flottan. Men denna både redan bem-
vftndt till Stockholm, och Torstenason lemoat iutlaod.
Thiessen seglade då till Kalmar, för att der inhftmta yt-
terligare befallningar.

STORA FLOTTANS FÖRSTA TÅG.

Danmarks flotta var dess förnämsta styrka. För att
blifva densamma jemngod om icke öfverlägsen ansträngde
Sverge alla sina krafter. Om Ludvig De Geers flotta haivA
vi redan talat Båda lådjeflottorna aro också i koribet
nämnda.

Mesta kostnaden användes på stora flottan. Den
bragtes upp till ett antal af 46 fortyg, en styrka, som
Sverge sedan Gustaf Wasas och Erik den Ijortondes tider
icke haft under segel. Till öfveramiral nämndes Klas Fle-
ming och iiäst honom Klas Bielkenstierna och Åke IJlf-
sparre. De gingo d. 22 Maj från Stodchdm tftl 'BlfsnBb-
l)en. Den unga drottningen, större åelén af rådet, hofvet
och en myckenhet stockbfldmaboar -reste <åii för att Åskåda

S62

och*» önska lycka, då flottan den 1 Jani seglade at It
Östersjön i).

Efter fyra dagar hade den nppnått tyska vallen. Som
konung Kristian med danska flottan Snnu ej återkommit
från Nordsjön, gjorde Fleming ett försök mot Köpenhamn.
Den 16 Juni anlSnde han utanför dragör; men hamnen
var försvarad af -kanonpråmar och några qvarlemnade skepp,
stranden af väpnadt folk under danska kronprinsen. Da-
gen derpå gick Fleming i samma afsigt till Kjöge, menäf-
ven der mötte en betydligare styrka 2), h vårföre han seg-
lade ned till holsteinska kusten, rådslog med Torstensson
och eröfrade tillsammans med honom ön Femern, bvaref-
ter de började förbereda en landstigning på Fyen, då ha-
stigt underrättelse ankom, det danska konungen med an
flotta nalkades.

Den 22 Juni kom denne tillbaka till Köpenhamn,
sjelf uppmuntrad genom sin framgång mot Thiessen, och
af folket med glädje emottagen ; han hade också från deras
öar aflfigsnat den första af de många hotande farorna.
Han skyndade nu att möta den andra, nemligen Klas Fle-
ming med Sverges stora flotta. Man afrådde honom från
öfverdrifna ansträngningar, men han svarade: »Då jag dr
»af ålder stel och ovig för landtkriget, så skall jag följa
»med flottan, på det hela efterverlden må finna, att jag
»menat firligt med mitt fädernesland.» Oaktadt det var
sjelfva midsommarstiden, arbetades dock från morgon till
qvftll på de hemkomna fartygens iståndsättande ^ och om
fyra dagar voro 40 skepp återigen färdiga att utlöpa.
Tidigt om morgonen, det var den 26 Juni 3), tillkallade
konung Kristian kronprinsen jemnte sina förnämsta råd-
gifvare och höfding^r. Han förkunnade sin afsigt »att i
»den blifvande striden s^ra eller dö; och i händelse af

4) D^Albed. Oxenstiernska slågtboken.

1) Wien. K. K. Reichs-, Staats- und Haus-Archiv. Acta

Da ni c a 4644. Plettenbergs bref till Wien.
3) Slange p. 4^S 8«ger d. 30 Juni.

203

ndet sista, lemn&de han nu åt kronprinsen såsom efter-
»trddare sin krona.» Sedan reste han ut till Fredriksborg,
tilibragte der några timmar i enslighet och begick natt-
varden, hvarefter han på eftermiddagen for tillbaka! till
Köpenhamn och steg kl. 6 på aftonen ombord. Motmor^
gonen d. 27 Juni uppkom gynnande Tind, och konungen
med hela flottan seglade af inåt Östersjön i).

Den 1 Juli möttes båda flottorna på Colberger Heide,
en hafsbugt vester om ön Femern. Konungen hade yin*
den för sig. Genom en djerf vändning lyckades det för
svenska amiralen att vinna denna fördel tillbaka och nu
öppnades striden. Den blef långvarig, blodig. Fyra ser**
skilda gånger drabbade flottorna tillsammans. Konung Kri-
stian och F lemingen utmärkte sig både genom mod och
ihärdighet En svensk kula var nära att afgöra hela stri-
den. Den träffade en kanonlavett bredvid konungen, kros-
sade den och krossades tillika sjelf, så att skärfvor af jem
och träd flögo vidt omkring. Många personer sårades^
några, deribland tvänne Ulfeldar, dödades. Konungen sjelf
5ck ej mindre än 23 större eller mindre sår, de svåraste
deribland af en jernbit, som fastnade i pannbenet och en
annan, som utslog högra ögat. Konungen föll till däcket,
men sprang genast upp igen och bad folket icke förlora
modet. /Man ville föra honom undan. Han nekade. »Jag
m\\^ sade han, »dö, eller segra fullkomligt;» och med
blodet strömmande öfver ansigtet stannade han qvar på
dicket, och uppmuntrade sitt folk 2).

Fleming hade emellertid * hårdt angripit danska ami-
ralen Göran Wind, hvarvid denne sednare blef skjuten,
och dess skepp så illa tilltygadt, att det måste draga sig
undan. Häraf ocH genom konungens sår uppstod någon
villervalla inom danska flottan. Fleming märkte det, b^
fallte alla sina fartyg »att följa honom och genombryta den
»fiendtliga flottan.» Han seglade sjelf främst, och sedan

4) Wien. Plettenbergs bret
8) S. st.

264

BieOfienstiflrna med tre andra skq^t. De Afriga Uefvo e^
ter; UllqMirre oteblef alkiekB. Fk«iii% såkmda utsatt fdr
«D AfvoriagBeii fiende, blef illa handterad och kunde med
2B0da komma tilli>aka. Bä han detta oaktadt bdijade Qerde
anlidlBt, inbrdt natten och skilde de stridande åt. Dets&-
06% att Fleming fflrtorade 2 skepp.

Morgonen deqpå infann sig sven^a flottan pä val-
plateen; den dandca fanns der icke mer. Derföre till val-
lade aig svenskarna segern och Ifito anställa frdjdebetygel-
•er. Dock hade deras flotta blifvit skingrad, måhända re-
dan under slaget, aomliga till Sverge, andra till Wismar.
De flesta under Flemingen sjelf gingo dagen efter skget
iiU KielerQard Ifir att bota sina lidna skador.

Siraxt derefter kom konung Kristian och lade sig
tttanfiör inloppet till denna hamn, bvarigenom, och i följe
af fortforancte motvind svenska flottan hlef dersUldes un-
der flere veckors tid innestängd och overksam. Af denna
anledning, och af svenska flottans förlust under slaget och
förakingring. efter detsamma till vallade sig Kristian segern
och lat öfverallt i sitt rike deröfver anställa frdjdebety-
gelser.

Konungen var emellertid dfver bröst och ailar alkie-
les svartblä af de många sår och slag, som han vid det
fdr honom olyckliga kanonskottet erhållit Jernskärfvan
blef visserligen genast ur ögat uttagen, men dra andra
satt ännu flere dagar efteråt qvar i pannan. Man ville
föra honom till Köpenhamn för att blifva bättre vårdad,
tian vftgrade. »Jag vill ej lefva längre», sade han, »om
>)}ag ej får hänmas pä .svenskarna.» Och en annan gång:
»Denna fletla har jag till större delen byggt, icke på ri-
»kets utan min egen bekostnad, och }ag vill på densam-
»na hamnas dier dö» t). Först nära tre veckor derefter,
och då utom ett sysslolöst vaktande ingenting var att göra,
narite han jbiUbaka tiU Köpenhamn, och iemnade mn flotta
qvar under den 70-åriga amiralen Peder Galte.

4) S. st.

265

Fleming faade laggt svenska flotta;i längst in uti Kie-
Jer-fjorden. Om Galias med kejserliga hären vid detta
tiHfäJIe kommit dit, hade svenska flottan trohgen blifvit tili-
intetgjord. Han nalkades äfven; Torstensson måste gä
honom till möte och nödgades derföre lemna svenska flot-
tan frän landsidan obetäckt. Konung Kristian begagnade
tillféllet af Torstenssons bortovaro. Från Fyen skickades
1200 man, hvilka med kanoner landsattes i Holstein.
Desse uppkastade vid Neumöhlen en skans och började
derifrän d. -26 Juli beskjuta svenska flottan. Afståndet
var för långt; blott en enda kula gjorde någon betydlig
skada. Denna studsade mot vattnet och flög in genom
akterfönstret på svenska amiralsképpet. Det var kl. 6 om
morgonen. Fleming stod och tvättade sina händer, då
kulan kom, krossade hans vänstra lår och dödade tjena-
ren, som höll handfatet. Enhvar såg, att amiralen sjelf
snart skulle aflida och allmän bestörtning uppstod. Men
Fleming tillkallade höfdingarna, utnämnde den af Torstens-
son ditskickade Karl Gustaf Wrangel till flottans befäl-
hafvare, samt tog löfte af underamiralerna, att vara den
nya anfcU*aren lydiga. Tillika förordnade han, att hans
lik skulle stanna på flottan, tills den återvände vtill Stock-
holm. Sonen Herman stod bredvid den döende. Det be-
rättas, att Klas Fleming till honom yttrat: »Gråt icke,
»min son! Jag dör Danmarks fiende. Låt se, att du gör
»på samma sätt!»

Den förut beständigt hinderliga nordan vinden kastade
samma dag om till vestan. Torstensson inne i Holstein
märkte det och skyndade genast till Kiel för att med land-
skansar skydda flottan vid utlöpandet. På vägen fick han
underrättelse om Flemings död. Hämndlystnad, sorg och
oro för flottans öde påskyndade tåget. Han gaf sig icke
tid att till Neumöhlens eröfrande invänta fotfolket, öf-
verste Säck med 300 södermanlandsryttare ditskickades i
förväg. De angrepo så häftigt, att danskarna icke hunno
gifva mer An en enda sal f va, förrän södermanlänningarna
Fry9elh'Ber. VII. 12

266

bröto in och nedhöggo utan barmhertighet hela besättnin*
gen, bvilken utgjorde 200 man. Nu erhöll Säck förstärk-
ning af ett helt regemente rytteri, och' kastade sig sedan
öfvér. 1300 fiender, som stodo på fältet bredvid. De
blefvo genast upprifna; tvåhundrade tyskar ti 11 fånga tagna,
elfvahundrade danskar nedhuggna på slagfältet utom de
tvåhundrade förut i skansen, allt försoningsoffer åt Klas
Flemings skugga. — Härefter gjorde Torstensson ett be-
sök på flottan, mönstrade den, bekräftade Karl Gustaf Wran-
gel i öfverbefälet, och uppmanade, »att efter nu Gud gif-
»vit passande vind, skulle också amiralerna sjelfva fatta
»det beslut, som vore Sverge nyttigt och alla svenskar he-
»drande, nemligen att i Jesu namn gå till sjös jemot fien-
»den. Försummas denna vind, kan det aldrig hvarken för
»Gud eller menniskor försvaras.»

Wrangel och de andra amiralerna efterkommo rådet.
Flottan hade beständigt legat färdig, h vårföre de också sam-
ma dag eller den 28 Juli seglade ut mot fjordens myn-
ning. Amiral Galte med danska flottan vek tillbaka åt
"^öppna sjön för att, som han sade, lättare kunna angripa
svenskarna. Sä kom Wrangel ur det trånga sundet. Det
säges, att han erbudit Galte strid, men att denne undvi-
kit. Allt nog, svenskarna kommo utan förlust till hafs
igen; och amiral Galte förlorade derföre sitt hufvud. Men
svenska flottan, skadad och utmattad af brist, sjukdomar
och strid, anlände i början af Augusti åter till Elfsnabben.

STORA FLOTTANS ANDRA TÅG.

Vid denna tiden hade kriget mot all förväntan tagit
en för Sverge mindre gynnande vändning. De Geers flotta
var hemjagad till Holland, der i fullt uppror, och vänta-
des ej mer tillbaka. Stora flottan skingrad, skadad, inne-
stängd, ändtligen hemkommen, men utblottad på allt. 1
landet brist på medel och nästan på mod till ett nytt för-
sök. Skåne var väl öfversvflmmadt; men Malmö och Kri-
stianstad försvarades ännu, och konung Kristian beredde

267

sig att, såsom vi förut berättat, med samlad styrka gå dit
och fördrifrö Horn, likasom han förut fördrifvit båda flot-
torna. Mot Torstensson kom slutligen Gallas med kejser-
liga hären. »Om,» sade man i Köpenhamn, »om Gallas
»någorlunda fullgör sin pligt, så skall väl svenskarnas öf-
»vermod blifva tämligen qväst» i).

Svenska regeringen hade icke efter så stora och väl
beräknade ansträngningar väntat denna utgång. Den öf-
verlade ej längre huruvida man borde förena Danmark
med Sverge eller ej. Den hade svårare bekymmer. Me-
del till krigets fortsättande saknades; man förmådde ej
nyrusta flottan, knappt en del deraf. Oxenstierna, Gyl-
lenhielm, De la Gardie föreslogo allehanda uppoffringar;
men intet beslut fattades. Man var också villrådig om ny
amiral. Axel Oxenstierna erböd sig att med en god med-
hjelpare sjelf gå ombord på flottan. Den 70-åriga riks-
amiralen Gyllenhidm ville deremot nödvändigt i egen per-
son göra sin tjenst. , Både regeringen och rådet afstyrkte,
ja vägrade; men gubben var envis och rustade till afresa,
hvilken dock ej fick komma till verkställighet.

Hvad som i denna kinkiga belägenhet upphjelpte
Sverge, var Ludvig De Geers ihärdighet samt Lennart
Torstenssons utomordentliga skicklighet och mod.

Det är nemligen förut omtaladt, huru De Geer mot
förmodan lyckades att återbringa sin flotta under segel,
och huru Thiessen, oaktadt den beständiga nordanblåsten
och hindren i Öresund, slutligen arbetade henne- in i
Östersjön. Vid första underrättelsen om hennes ankomst
började svenska styrelsen återigen resa på hufvudet, och
beslöt att af stora flottan utrusta i 4 skepp. Thiessen och
Benrik Gferdtsson kpmmo till Stockholm för att öfverlägga
om kriget. Ju mindre de voro väntade, desto mer blefvo
de välkomna. De fingo heders-guldkedjor och Thiessen
dessutom årligt underhåll af 500 riksdaler, samt adelskap

4) Wien. K. K. Reichs-, Staats- und Baus-Archiv.'
Acta Danica. 4644. Plettenbergs bref.

268

med namnet Anckarhieim, hvarpfi han sändes tillbaka till
sin flotta vid Kalmar/ Inom tv&nne veckor toro de fjor-
ton svenska örlogsskeppen i ordning och Stockholm gaf
300 tunnor Öl med pä resan. Ehuru Wrangel icke egent-
ligen var sjöman, valdes han dock till bef&Ihafvare med
Blum som medhjelpare. De afseglade d. 14 September
från Dalarön; förenade sig d. 5 Oktober med De Geers
flotta vid ' Kalmar, och gingo åt söder. Den 1 1 Oktober
vid Femern, just der förra slaget stått, fingo de sigte på
danska flottan, 17 fartyg stark.

I Köpenhamn hade man tagit för afgjordt, att svenska
flottan låge i Stockholms hamn, aftacklad, för att i år ej
vidare utlöpa, mindst under så sen årstid. , Derföre vört)
endast ofvannämnde 17 fartyg utrustade för att hålla De
Geers flotta i tygeln. Af försummelse, eller som andra
säga, af sparsambet hade man icke utskickat några spe-
jarefartyg. Konung Kristian blef derföre högligen bestört,
när han från Kalraarsidan fick veta, att en så betydlig
del af svenska flottan åter var utlupen. Han anade ondt;
men det var för sent att detsamma förekomma.

Danska flottan låg för ankar och hade en betydlig
del af sin besättning i Jand, när den svenska nalkades.
Men samma och följande dag uppstod en så häftig storm,
att h varje fartyg hade nog sysselsättning med att sköta
sig sjelft. Den 13 Oktober blef det åter lugnt. Sven-
skarna ordnade sig ofördröjligen och angrepO; det var
klockan 10 på förmiddagen. Danska flottan skingrade sig
genast. Tre de största örlogsskeppen under amiralerna
sjelfva höllo stånd, och blefvo af svenskarna angripna. Alla
de öfriga ämnade fly och, emedan de icke voro alldeles så
djupgående som de trenne amiralerna, så hoppades hvarje
kapten att utefter de grunda stränderna komma undan.
Denna feghet blef orsak till än större förlust. De flyende
blefvo nemligen förföljda af de än platUre och mer snabb-
seglande holländska skeppen*. Anckarhielm ^anställde en
förfärlig jagt. Af de åt den sidan flyende danska farty-
gen blef ett uppbrändt; fyra uppbunna och tagna; fyra

269

jagade på grund och tagna, sedan besättningen rymt i
iaod; tre andra jagade på grund, der de dock genom land-
skansar försvarades; blott två undkomma Så stor var,
enligt sägen, förskräckelsen biand de flyende, att ett hoi-
Ifindskt tog två danska fartyg, och att när Anqkarhielm
ej hann förfölja alla, sände han sin lilla brefjagt, åt hvilkeu
ett danskt skepp med 28 kanoner gaf sig långet.

Men danska amiralerna, i strid mot den öfverlägsna
svenska magten, försvarade sin och sin flottas heder med
yttersta ihärdighet; s§ att svenskarna i början trodde, att
gamle kung Kristian sjelf var med i slaget. Yice-amira-
len Jasmundt, angripen af flere svenska fartyg, blef omsi-
der tagen. Lindormen, förd af vice-amiral G ra bo w, för-
svarade sig länge. Slutligen kom der elden lös, så att
Grabow ,med roderstången i hand måste från den brin-
nande akterstäfven hoppa i hafvet; han blef straxt af sven-
skarna upptagen och fången. Mot danska öfver-amiralen
Pros Mundt på Patientia styrde genast i början af slaget
svenska öfveramiralen Karl Gustaf Wrangel med Småländ-
ska Lejonet. Striden blef långvarig och ytterst häftig.
Wrangjel, van vid handgemäng till lands, ville nödvändigt
äntra; men tågvirket blef sönderskjutet och hindrade hans
rörelse. Slutligen måste han vika undan. Tvänne andra
svenskar lade sig nu pä hvar sin sida. om danska amira-
len. Efter ett förtvifladt motstånd föll Pros Mundt. och
hans oigenkända lik blef jemnte en hop andra i hafvet
oedkastadt af svenskarna. Ty dessa trängde nu från alla
sidor in på däcket och eröfrade ändtligen det länge för-
svarade skeppet.

Striden hade varat fem timmar. Svenskarna hade
förlorat 1 holländskt fartyg, som öfverseglades. Danskarna
förlorade 2000 man i döda och sårade, deribland en ami-
ral, samt 1000 man fångna, deribland två amiraler; 10
deras skepp med Öfver 300 kanoner blefvo tagna, 2 brän-
des, 3 drefvos på grund. Af 17 fartyg undsluppo blott
2, hvilka skyndade till Köpenhamn att berätta olyckan.

270

Efter segern gick Wrangel till Kiel för att bota ska-
dorna och aflemna de tagna fartygen. Danska amiralskep-
pet Patientia skickades uti triumf till Stockholm.

Wrangel hade befallning att på något sätt angripa
danska öarna; men brist, sjukdomar och sen årstid hin-
drade. Han seglade dock upp emot Köpenhamn, för att
skrfimma konung Kristian från Skåne och skaffa Gustaf
Horn friare utrymme. Konungen hade dock redan förut
återvändt till Köpenhamn och försvarskriget. Wrangel
sände då några sina fartyg till Stockholm, och gick sjelf
med de öfriga till Wismar att der öfvervintra.

De Geers flotta kostade för detta år enligt räkning
mellan 4 och 500,000 riksdaler; men den hade gjort skfil
der för, ty det var onekligen den, som gaf sjökriget en för
Sverge så afgjordt gynnande utgång. Namnen A nekar-
hielm, Anckarstierna, Sjöhielm vittna på svenska riddar-
huset, att sådant af regeringen förr eller sednare er-
kändes.

Efter slaget vid Femern seglade Anckarhielm hem
igen. Han fick veta, att danska amiralen Owe Gedda
med några fartyg åter stängt inloppet till Göteborg. Anc-
karhielm skyndade dit; men Gedda, varnad, drog sig till-
baka under Marstrands kanoner. Anckarhielm ville nu gä
till Kristiania för. att förstöra en hop fartyg, h vilka der
lastades med sten i afsigt att försänka Göteborgs inlopp.
Men holländska matroserna vägrade, knotade och längtade
hem. . Anckarhielm ville då qvarlemna åtta fartyg i Gö-
teborg för att skydda inloppet mot den eljest snart åter-
vändande Owe Gedda. Fyra fartyg öfvertalades mot ökad
och i förväg betald sold att stanna q var. De öfriga voro
obevekliga. Flottan afseglade och anlände till Holland,
dock efter att bafva lidit mycket af de rasande vinter-
stormarna.

De Geer frågade om svenska regeringen önskade hans
flotta för nästa år. Man tackade, men fann den för dyrköpt I),

4) Riks ar k. RAdsprot. d. 46 Dec. 4G44.

271

faäldst segern vid Femern och Torstenssonska fälttåget gäfvo
bopp om en snar och fördelaktig fred. Dock beslöt man
sedermera att äfven för det följande året en del af samma
flotta borde användas.

FÄLTTÅGET 1 JLTLAND.

Under första farten af det lyckliga infallet i Holstein
trängde svenskarna redan i Januari 1644 uppåt Jutland.
Danska fältherren Anders Brlle kom från Fyen med en
icj^e obetydlig styrka, för att göra motstånd; men när Tor-
stensson angrep honom, flydde Bille med sina bästa trop^
par tillbaka; de öfriga vid pass 4,500 blefvo tillfånga-
tagna. Derefter skickades Helmut Wrangel uppåt Wend-
syssel, der han nedgjorde några samlade bondhopar och
underkufvade hela landet ända upp till Skagen. Detta allt
var fullbordadt i Januari månad. Nu gick svenska hären
i vinterqvarter; Torsten sson sjelf i Hadersleben med afsigt
att, så snart Lilla Balt hunnit tillfrysa, gå öfver till Fyen.

Vintern ,1644 blef i allmänhet ganska mild, och
Balterna för det mesta isfria, h varförutan konung Kristian
kom sjelf till Fyen och ordnade vid stranden isvakar,
skansar och fältvakter för att hindra svenskarnas öfver-
gång. Torstensson fick aldrig anledning att ens väga
försöket.

Här och under denna tid började först att visa sig
Snapphanar och deras namn. ' Det var i Holstein, som
konung Kristian begynte, hvad han sedermera i Norge och
Skåne fortsatte, neml. att i brist på soldater locka bön-
derna till resning mot fienden. I Holstein leddes företa-
get af amtmannen Jesper v. Buchwald och dess fogde v.
Uarten, hvilka redan första veckorna af detta år uppreste
och beväpnade' allmogen, serdeles uti Ditmarschen. Från
denna sida skall namnet Snapphanar först hafva kommit i).

1) Köpenhamn.. Kgl. Bibliotek. Acta Publica. Kurzer und
wahrhaifter Bericbt, wer der Schnaphanen, Strassenräuber

272

Dessa krigare appfdrde sig Yanligtvis med mycken vildhet
och omensklfghet. Flere gånger, då de lyckats öfverraaka
och nedgöra svenska soklater, roade de sig med attafskara
näsorna och på annat sätt stympa liken. De tillfogade
svenskarna stora förluster, men sig sjeifva ändå större, ty
deras land hlef härjad t och hrändt, de sjeifva i stor mängd
nedhuggna, och slutligen af Helmut Wrangel i NoTember
månad tvungna att nedlägga vapnen.

Sedan den milda vintern hindrat Torstenssons förslag
att på isen komma öfver till Fyen, kallade han till Åar-
hus amiral Blum med de tyska lådjprna för att pft dem
sätta sig öfver Bälten. De voro dock för få. Han vän-
tade för samma ändamål också De Geers flotta; men vi
bafva redan berättat, huru denna blef från Listersdjup af
konung Kristian jagad tillbaka till Holland. Han väntade
ytterligare stora flottan under Klas Fleming; men vi hafva
också berättat, huru denna blef af Konung Kristian inne-
stängd i Kielerfjord. Torstensson kunde dock ej i overk-
samhet se midt framför sig den lockande fyenska kusten.
I Juni gjorde han med iillhjelp af filums lådjor två ser-
skilda landstigningar på Fyen, men blef med förlast till-
bakadrifven. Sedan var det fråga om ett tredje försök;
men det blef afbrutet genom ankomsten af den kejserliga
hären.

Då Torstensson år 1643 plötsligen inbröt uti Hol-
stein, afi^rdade konung Kristian täta budskickningar till
kejsaren och begärde hjelp, samt erböd förbund. Tillfället
tycktes lockande; man hoppades att möjligtvis kunna på
J utland innestänga och utsvälta hela den svenska hären.
Men när Torstensson förra året lemnade österrikiska arf*
länderna och gick åt .norden, var det likasom kejsaren,
dess höfdingar, härar och stater, befriade från en tung
börda, hvilat sig och hämtat andan. De syntes alla an-
gelägnare om att begagna den gifna ledigheten till egen

und Land-Diebe orden in Holstein a:o 4644 gestilHet, vdd
Abrah. Reinhard. — Dedicerad till Helmut Wrangel.

273

vederqvickeke, än tili Danmarks bjelp. Derföre, och af
or»ker, som vi redan föcut omtalat, gick det ganska trögt
med förbundets af slutande; och bjelpen dröjde i det läng-
sta. Kejsaren yiJJe också, att österrikiska tropparna un-
der Gallas skulle gemensamt med de bajerska under Hatz-
feld angripa svenskarna. Men den ena gången sades, att
kurfursten Maximilian af fruktan för fransmannen icke vå-
gade aflägsna sina troppar. En annan gång, att Hatzfeld
fick försent beklfidnadspengar; slutligen b viskades, attdenne
sistnämnde ej ville stå under befäl af Gallas, o. s. v. i).
Andtligen efter fåfäng väntan måste de kejserliga tåga en-
samma uppåt Norden. Men Gallas fördröjdes ytterligare
genom en tvist med konung Kristian sjelf. Gallas yrkade
neml., att de kejserlige tropparna skulle vid detta tillfälle
anderhållas på Danmarks bekostnad, och Glttckstadt stå
dem öppet som stödjepui^kt; till bvilka båda fordringar
Kristian deremot vägrade. Genom dessa och dylika tviste-
frågor spilldes tid och enighet. I Mars hade Gallas enligt
löfte bort komma; först d. 19 Juli^kom han in uti Hol-
stein 2). Han hade då kunnat genast vända sig mot Kiel,
och Indraga till förstörandet af der instängda svenska flotta;
men han stannade i nejden af Oldeslohe, och underhand-
lade med danskarna om villkoren för deras förening. Om-
kring d. 1 Aug. hade andtligen tvisten hunnit afgöras,
bvarefter de förenade gingo mot Kiel; den 28 Juli hade
svenska flottan, såsom förbemäldt är, lyckligt sluppit ur
trängseln.

Såsom vanligt hade Gallas icke åt sina troppar an-
skaffat tillräckliga förråder, h vårföre nod, sjukdomar och
missnöjen snart yppades, derjemnle en stark rymning och
vilda plundringar, så att Holstein led noer af dessa sina
så kallade vänner än af sina fiender svenskärna. A andra
sidan hade konung Kristian enligt kejserliga uppgifter lof-

4) Mdnchen. Kön. Universit. BibU Mscrpt.
^) Wien. Kön. Kais. Staats-, Reichs- und Haus-
archiv. Ada Danica. 4644.

274

vat åt Gallas 12,000 soldater och 9000 stridbara bön-
der. Också hade Gallas omtalat, huru han skulle med
dessa förenade stridskrafter innestänga och förstöra Tor-
stensson. Men nu hade han sjelf endast vid pass 10,000
man, och de danskar, som förenade sig med honom, ut-
gjorde tillsammans blott 4000. Torstensson drog till sig
de flesta svenska besättningarna, hvarigenom han fick om-
kring 15,000 man, det vill säga en större bär än Gallas.
Med' det utlofvade innestängandet tillgick på efterföljande
sätt. Gallas låg vid NeumQnster. Torstensson gick dit
med hela svenska hären, ställde sig d. 9 Aug. framför
fienden och erböd strid. Gallas låg orörlig, men också
oangriplig uli ett läger, skyddadt af småskog och träsk.
Då gick Torstensspn öfver Hornhöfd och Segeberg till 01-
deslohe.' Gallas följde genast efter. Torstensson stannade
och erböd ånyo strid. Gallas undvek den ånyo. Nu gick
Xorstensson till Ratzeburg och var således åter fri och le-
dig ute pa Tysklands slätter igen. Gallas kom efter och
tågade till Mollen. Danskarna klagade högt öfver den
ringa hjelp, de af hans troppar erhållit; och uti Hamburg
blef till minne af krigståget slagen en skådepenning. Pä
ena sidan lästes: »Hvad Gallas hafver uträttat i Holstein,
»finnes på andra sidan.» På andra sidan fanns ingenting.

Hvad mellan Torstensson och Gallas ytterligare före-
föll, skall framdeles under tyska fälttåget förtäljas. Vi vända
våra blickar tillbaka till JuUand.

När Torstensson gick inåt Tyskland, sände han Hel-
mut Wrangel med 5000 man tillbaka upp ål danska
staterna, hvarest denne befriade svenska besättningen i
Pinneberg från en svår belägring, samt åter eröfrade Kiel.
Förstärkt med en hop svenska soldater från den nu efter
segern vid Femern återvändande De Geerska flottan gick
han ytterligare åt norr samt intog Hadersleben och Ripen.
Men nu kommo danska fältmarskalken Änders Bille och
danska prinsen Fredrik med betydligare troppar. Wran-
gel, underlägsen, måste vika och hade lätt blifvit inne-
stängd, om ej den vanliga oenigheten mellan danska rådet

275

och danska konungahuset äfven bär visat sig. Efter nå-
gon ordvexling om de åtgerder, som borde vidtagas, gick
fiille missnöjd tillbaka till Eyen ocb medförde de honom
tillhöriga rytteritropparna. Prinsen kunde ensam icke göra
tillräckligt motstånd. Under sista månaderna på året svär
made Helmut Wrangel obehindrad omkring, kufvade Snapp-
hanarna och utplundrade hela Holstein.

VE8TRA SIDOHÄREN 1 TYSKLAND

stod under Königsmarck. Danska prinsen Fredrik, hvil-
ken, som förbemäldt är, innehade erkestiftet Bremen, tog
öppet och kraftfullt sin faders parti, samt värfvade trop-
par och förde dem i fält. Men han blef af Königsmarck
snart slagen och jagad från Bremen åt J utland till. För
Öfrigt svärmade Königsmarck hela året fram och tillbaka
mellan Sachsen och Westfalen, under nästan beständigt
lyckliga krigsbragder. Än rensade han Bremen från dan-
ska soldater; än gick han in i Holstein och skadade den
kejserliga härens eftertroppar; än försvarade han de sven-
ska besättningarna i Meissen mot kejsarens anfall; i Sep-
tember förenade han sig slutligen med hufvudhären under
Torstensson.

ÖSTRA SIDOIIÄREN 1 TYSKLAND.

Som föreningsband mellan båda sidohärarna låg Axel
Lilje raed stark besättning i Leipzig. Douglas skulle för-
svara Pommern och anföra östra sidohären. Men denna
bestod blott af ett par flygande troppar, samt af några
besätfningar. Långt bort mot polska gränsen försvarade
sig svenskarna i Glogau, ändå längre bort uti Olmiitz
hela året ut.

HUFVUDHÄREN I TYSKLAND.

Kejsaren, missnöjd med Danmark så väl i afseende
på bårens underhåll som de lofvade tropparna, hade gifvit

276

Gallas tilläielae att frftn Holstein draga sig Ddrmare de
kejserliga arflSnderna. Denne flmnade dock stanna uti
Mollen och bevaka Torstensson; men de danska tropparna
ville ej ntan sin konungs befallning lemna Holstein. Gal-
las var ej synnerligen ledsen öfver deras bortgång. De
voro nu ej mer ftn 700 man. Af intet blir intet, sade
han. Det kom till ömsesidiga tvister, bittra förebråelser
och öppen ovdnskap. Danskarna beslöto att öfvergifva
Gallas; denne, å sin sida, att öfvergifva Danmark, och han
gick derföre vid Lauenburg öfver Elben och derifrån yt-
terligare åt söder. Af fruktan för Torstensson vågade dan-
skarna icke att från Mollen gå raka vSgen tillbaka till
Holstein, utan följde den hatade Gallas öfver Elben till
Hardewik, hvarifrån de tågade söder om Hamburg och se-
dan gent emot Gltickstadt åter öfver Elben, hem i sitt
land ' igen. Gallas deremot skyndade ned åt Sachsen och
stannade ändtligen vid Bernburg, der han upprättade ett
befästadt läger och tyckte sig hafva valt en god lagenhet
att på Saale och Elbefloderna erhålla tillförsel från krin^
liggande nejder.

Svenska regeringen hade ålaggt Torstensson att icke
utan högsta nöd lemna Jutland; »han skulle», hette det i
förhållningsbrefvet, »hafva ett öga på kejsaren, men två
»på Danmark.» Häremot talade dock flere skäl. På den
nu mera tömda jutska halfön var det nästan omöjligt att
längre underhålla hela svenska hären; konung Kristian
skulle också efter slutadt fälttåg i Skåne, troligen komma
med alla danska tropparna öfver till Jutland; då torde ock
Gallas med förstärkningen återvända, och svenskarna duka
under för dubbla fiender. Deremot kunde man hoppas
betydliga fördelar genom att förfölja den oskickliga och nu
mera äfven underlägsna Gallas. Paikull, i OlmQtz hårdt
ansatt, ropade äfven på hjelp; likaså bundsförvandten Ra-
gotzki i SiebenbQrgen; slutligen bestormades Torstensson af
franska klagomål,, det Sverge icke i tyska kriget gjorde
skal för sina underbållspenningar. Af dessa orsaker be-
slöt Torstensson att tvärtemot svenska regeringens för&-

277

skrift lemna Jutland och följa Gallas i spåren. Detta hans
företag blef också geoast af regeringen gilladt och seder^
mera af utgången rättfärdigadt.

I följe af ofvann&mnde beslut gick Torstensson åt sö-
der och af ver ElBen. Från Blekede skickade han, som
förbemSldt är, Helmut Wrangel tillbaka till Holstein, och
skyndade sjelf efter Galläs, förenade sig i Halberstadt med
Königsmarck och dess troppar, anlände den 16 Sept. till
Saale, gick dagen derpå öfver samma flod vid Alsleben
och hade således afstdngt Gallas från Österrike och Kur-
Sacbsen. Torstensson beslöt vidare att med sin ständigt
växande här söka innestänga och uthungra den u^ider-
lägsne Gallas. För sådant ändamål befästade han bryg-
gan vid Alsleben, och intog d. 18 Sept. slottet Bernburg,
som gen t mot staden låg öster om Saalefloden på ett högt
berg, och på h vilket slott Gallas hade laggt en alldeles
otillräcklig besättning. Derifrån gick Torstensson åt norr,
slog vid MQnch-Neubui^ en ny brygga öfver Saalen, be*
fastade densamma och lade svenska hären uti ett starkt
förskansadt läger straxt bredvid, men på östra sidan flo-
den. Öfver båda bryggorna vid Alsleben och vid MUnch-
Neuburg sände han ytterligare starka afdelningar af sitt
rytteri, hvilka besatte MQnch-Neuburg, Kalbe, Halberstadt,
Ascania och Mansfeld. Nu var Gallas omgifven liksom af
ett nät. Svenska lägret och besättningen i Bernbnrgs slott
^afskuro all hjelp och tillförsel från öster; bryggorna vid
Alsleben och Mtinch-Neuburg hindrade hkaledes all till-
försel på floden, vare sig från söder eller norr. De för-
rådsskaffare, som Gallas skickade åt vester, den enda öppna
sidan, blefvo beständigt oroade af ofvannämnde svenska
rytteri-besättningar. Inom tre dagar hade Torstensson
allt detta i ordning. Gallas låg undertiden nästan orörlig.

Nu började återigen ett svältkrig, men denna gången
hSrjade hungern endast på kejserliga sidan, ty svenskarna
både ymnig tillförsel. Äfven i andra hänseenden var deras
ställning bättre vald. Från höjderna af Bernburgs slott
och från svenska lägret oroade deras kanoner de kejserliga

278

sä, alt Gflllas tvänne gånger måste ymsa plats för sitt lä-
ger. Ändå envisades han att ligga qvar, befSstade sig
ånyo, inväntade förstärkningar och undvek sorgfälligt bvarje
öppen stri4 Men snart spordes brist och bans skaffare^
återkommo oftast tombändta, ofta slagna; det sednare äf-
ven, fast talrika beläck ningar följde. En sådan utskickad
tropp blef den 4 Oktober af Königsmarck öfverfallen och
så slagen, att af 1500 man endast 300 undkommo, och
dessa icke en gång till kejserliga lägret utan skingrade ned
åt TfaQringersidan. Straxt efter denna olycka fick Gallas
förstärkning af två kejserliga och flere kur-sachsiska re-
gementer under Enkefortb; men äfven Torstensson tillkal-
lade från kringliggande besättningar så mycket folk, han
kunde, och erhöll löfte om snar förstärkning från Hesseo.

Emellertid steg nöden uti kejserliga lägret till högsta
elände. Gallas önskade nu att kunna draga sig ur den
svåra belägenheten; men så hade Torstensson besatt alla
yägar och stigar, att det syntes ingen möjlighet bryta sig
igenom. Hela Europas blickar riktades på de bernburgska
lägren, och danskarna sade gäckande, »att Gallas, som lof-
»vat innestänga svenskarna på jutska hajfön, var nu sjelf
»af svenskarna innestängd, och det midt på tyska slätterna.»

Den enda tillflyktsort, som för Gallas återstod, .var
Magdeburg, h vilken stad innehades af Kur-Sachsen; ocfa
det enda sätt att komma dit var en hemlig flykt. Dels
af hunger, och dels för att lätta en sådan flykt, blefvo
derföre uti kejserliga lägret alla åsnor, hundar och böns
slagtade, på det de icke genom oljud skulle under det till-
ämnade hemliga återtåget detsamma förråda, hvarjemnte
också alla andra förberedelser vidtogos. Torstensson för-
stod, att något sådant skulle komma i fråga, och lät der-
före vid Åken slå en brygga öfver Elben, samt besätta
Zerbst, så att i händelse Gallas undkomme till Magdeburg,
svenskarna skulle öfver samma bro kunns( hastigt gå till
östrå sidan och derifrån samt med stöd af Zerbst instänga
Magdeburg, liksom förut Bernburg.

279

Den 11 Nov. hade Gallas under en betftckning af
1500 man utskickat sina skaffare, för att från Eisleben
inbriDga förråder. Königsmarck var frånvarande. Tor-
Stensson satte sig derföre sjelf i spetsen för en skara ryt-
tare och skyndade efter. Det blef en mulen höstnatt.
Gallas iakttog tillfället af mörker och de båda 'svenska
böfdingarnas frånvaro, samt bröt upp och tågade till Mag-
deburg med så stor skyndsamhet, att en mängd trossvag-
nar och sjuka lemnades i lägret samt tvä kanoner på vä-
gen. Svenskarna märkte redan samma natt fiendernas
bortgång och fyrade af tvänne kanonskott Torstensson
hörde det öfverenskomna tecknet och skyndade genast till-
baka; men Gallas hade fått för stort försprång och sven-
ska ryttarne voro af tåget åt Eisjeben så uttröttade, att
Torstenssan icke ens böd till att förfölja. Medan sven-
skarna hölio på, att plundra det öfvergifna lägret, kommo
de kejserliga skaffrarna med deras betäckning tillbaka från
£isiehen. Okunniga om, hvad som förefallit, blefvo de
lätt af svenskarna öfverraskade och omkring 1200 \der-
ibland tillfångatagna.

Nu tågade Torstensson öfver bryggan vid Åken, slog
vid Schönbeck strax t söder om Magdeburg en ny forska n-
sad brygga öfver £lben, och skyndade sedan norr om Mag-
deburg samt bemäktigade sig Burg med dervarande brygga
öfver samma tlod. Svenska rytteriskarorna på vestra sidan
flyttade sig också något mera åt norr, och sålunda voro
inom några dagar Gallas och Magdeburg i alldeles samma
belägenhet, som förut Gallas och Bernburg; satnma hunger,
samma fiender, alldeles samma innestängda ställning; här
så mycket svårare, som sachsiska besättningen i Magde-
burg visade- österrikarn e mycken ovilja.

För att undvika den också nu hotande hungersnö-
den, tågade allt det kejserliga rytteriet, under anförande
af Bruay och Enkeforth, hemligt från Magdeburg, och äm-
nade skynda undan till Dresden eller Schlesien. Torstens-
son fick genast underrättelse om företaget och gissade dess
afsigt. Han lemnade åt Königsmarck befälet kring Mag-

2S0

deborg, satte sig sjelf i spetsen för rytteriet och skyn-
dade öfver Zerbst åt Nimeck, för att genskjuta de kejser*
liga. Svenskarna gingo med all skyndsarohet och tystbet,
utan eld, skott eller rop. Natten till d. 23 Not., nära
Nimeck, fingo de se fiendens vakteldar. Tysta sroögo
svenskarna nSrmare, och nSr i dagningen fienden (det var
Bruay ocb hans afdelning) fortsatte sin väg, skickade Tor-
stensson några ströftroppar att taga bonom i ryggen ocb
fördröja tåget. Det lyckades. Bruay stannade ocb bör-
jade försvara sig. Snart kom från ena sidan Enkéfortb,
från andra sidan hela Torstenssons styrka. Den sednare
vflnde sig mot Enkéfortb, hvilken försvarade sig tappert;
Bruay deremot, nör han såg alla de anryckande svenskarna,
förlorade modet och grep till flykten. Enkéfortb sjelf blef
nu tagen, hans troppar slagna^ och jemnte Braays för-
följda hela vflgen från Nimeck till JOterbock. I trängseln
vid sistnämnde stad blefvo stora hopar uppbunna ocb ned-
sablade, så att en af gatorna till minne af nederlaget finna
^ bibehåller namnet Blodsgatan. Inemot staden Lucka i
Lausitz förföljdes qvarlefvorna. De voro till slut ganska
obetydliga. Rytteriet var alldeles förstördt. Svenskarna
togo 16 fanor, 3500 hastar, 1500 ryttare, en genera),
två öfverstar, en mängd befäl. De döda blefvo oräknade,
ty de lågo spridda utefter hela vägen från Nimeck genom
JCkterbock ocb inemot Lucka. Svenskarnas förlust var nä-
stan ingen. Denna träffning var det så kallade slaget vid
Jiiterbock,

Straxt derefter kom den af Torstensson begärda bes-
siska förstärkningen, hvilken jemnte en del af svenska
bären ställdes under Königsmarcks befäl att ytterligare
bevaka och belägra Magdeburg.

Med qvarlefvorna af sin förra här, nu mera knappt
2000 man, qvarstannade Gallas ännu i sistnämnde fäst-
ning; ty af fruktan för svenskarna vågade han icke ut
på fältet. Königsmarck bevakade så noggrannt alla vä-
gar, att ingen tillförsel skedde. Stadsfolket ocb den kur-
sachsiska besättningen visade ovilja; det förra hade inga

281

(Dnäder,' de sednare endast «ini ocb ville af dessa icke
meddela åt Gallas ett enda htöd. Hans soldater började
ijda förskrftcklig hungersnGd. Snart Yoro alla hästar för-
tftrda; ordningen kom till hundar och kattor. Det sAges,
att soldatema i förtyiflan sökt genom en mina sprfinga
Gallas i luften och sålunda på honom hämna allt sitt li-
dande. Han sjelf uti harm ocb förtviflan sökte att i ett
två dagars rus dränka alla sina sorger.

Ändtligen inbröt vintern. Stora isstycken började
simma Elben utefter och förstöra broarna vid Åken, Schön-
beck och fiurg, samt hindra deras återställande. Härige-
nom blef svenska hufvudstyrkan, hvilken nu befann sig
på vestra sidan Elben, hindrad från att komma öfver till
den östra. Gallas begagnade tillfället att slippa undan.
Likväl vågade han icke på en gång föra ut hela sin lilla
styrka. Den bortskickades uti smärre hopar med befall-
ning att smyga sig genom fienden och sedan mötas på
bestämd plats i Böhmen. Dagen före julaftonen gick Gal-
las sjelf med sista styrkan, ungefär 1000 man, från Mag-
deburg, och skyndade åt Wittenberg. De få svenska trop-
parna öster om Elben förföljde både honom och hans of-
vannämnde ströhopar, och togo eller slogo vid pass hälften.
1000 man var allt, som Gallas hade qvar, när han in-
emot nyåret ändtligen lyckades rädda sig inom Böhmiska
gränsen.

Efter träffningen vid JOterbock vände sig Torstensson
nedåt Meissen, eröfrade flere städer och brandskattade lan-
det. Otaliga öfverlöpare strömmade till hans segerrika fa-
nor, Hans bär var nära fördubblad och väl försedd med
alla förnödenheter, när han inemot nyåret framträngde till
Erzbergen, bemägtigade sig ilere af passen och ei\dast af-
vaktade vägarnas hopfrysande, för att åter infalla i de
kejserliga arflanden.

Så fördes och slutades det märkvärdiga fälttåget 1644,
kanske det mest ärorika Sverge någonsin fört, med seg-
rarna vid Femern ^ch JDterbock på samma blad. Undan-
lagande några socknar i vestra Wermland, fanns på Sver-

282

ges dä varande jord icke en enda fiende. Svenska trop-
par deremot innehade Herjedalen, Särnadalen, Bohuslän,
Halland, Skåne, J utland, Holstein, Bremen, Pommern, Bran-
denburg och Kur<-Sacbsen, samt fästningar ända ned uti
Mähren. Danmarks landttroppar voro försvagade, dess flotta
till hälften förstörd; kejserliga hären alldeles tillintetgjord;
Sverges härar och flotta deremot starkare än någonsin. —
Det var i dessa förhållanden, som riksförmyndarne lem-
nade Sverges styrelse uti den nu myndiga drottning Kri-
stinas händer.

Vi kunde derföre här afbryta vår berättelse omriks-
förmyndarnes regering; men för sammanhangets skull vilja
vi förut berätta allt, som rörer danska och tyska krigen
intill deras slut. .

TRETTIONDENIONDE KAPITLET.

RUSTNINGAR TILL FÄLTTÅGET 1645.

Den för Danmark olyckliga utgången af 1644 års
fälttåg smärtade konung Kristian högeligen; serdeles för-
lusten af flottan, Danmarks förnämsta försvar och tillika
hans eget verk. Sedan underrättelsen om denna olycka
kommit till Köpenhamn, såg man den gamla, fordom glada
och rörliga konungen sitta ensam och tyst under de långa
höstaftnarna 1). Ocks^ hade han hvarken inom rådet eller
sitt eget hus någon, som med deltagande eller hjelp kunde
lindra, hans bekymmer.

i) Wien. Kön. Kaiserl. Staats-, Reichs- und Haus-
Archiv. Acta Danica. Kejserliga ministern Plettenbergs
relationer från Köpenhamn,

283

£fler BägoD tid hämtade han dock ännu en gång
taoA och började med drift bereda sig till nästa fälttåg.

Med Ryssland fortfor missförståndet i anseende till
phas Waldemars misslyckade frieri; derifrån kunde ingen
hjelp erhållas.

Konung Uladislai bemödanden och deras olyckliga ut-
gång hafva vi förut omtalat; från Polen kom ej heller
någon hjelp.

Kejsaren, missnöjd med Danmark, hade ingen serde-
les benägenhet att understödja detta rike, ej heller magt
dertill. Han hade nog göra med att efter slaget vid Jan-
kovitz försvai^a sig mot den till hjertat af Österrike fram-
trängande Torstensson.

Furstarna i norra Tyskland tordes nu mindre än förr
någonting företaga mot det segrande Sverge. Till och med
kurfursten af Sachsen, konung Kristians vän och anför-
vandt, och svenskarnes bittraste afundsman, såg sig tvun-
gen att med dem sluta stillestånd.

Kristian sökte skilja Holland från förbundet med
Sverge; men fåfängt. Holland låtsade neutralitet. Det er-
böd Danmark tillåtelse att i Amsterdam yärfva skepp och
sjöfolk, liksom Sverge gjort. Holländarne visste mer än
väl, att Kristian saknade alla dertill nödiga medel.

Uti England växte de inre oroligheterna. Derifrån
var ej heller någon hjelp att hoppas.

Således återigen, och nu mer än förra året, var Kri-
stian inskränkt endast till sina egna krafter. Dessa voro
mycket försvagade; de få tillgångarna medtagna och halfva
flottan förstörd. Det värsta var, att rådet och högadeln
af förut nämnde skäl undandrogo sig alla bidrag till fä-
derneslandets försvar. Flere gånger under vintern anmo-
dade dem konungen att med gerder bispringa riket. De
ursäktade sig,' åberopade sina fribeter och landets fattig-
dom samt rådde till fred. Uti April intogs kronprinsen
Qti rådet, hvarest han uppmanade till manligt försvar.
För att därtill skaffa medel erböd han att sjelf jemnte
gemål sälja alla sina juveler och Öfriga klenoder; men han

-å

284

ville, att riksråderna ocb alla andra undersåtare skulle
också med motsvarande uppoffringar bispringa födernes-
landet. Detta förslag vfickte i rådet motstånd och en lif-
lig ordvexling, serdeles mellan prinsen ocb Kristian Lin-
den au, en man af föga duglighet, men gift med en af
konungens döttrar med Kristina Munck. Prinsen synes
hafva något förhetsat sig. Då svarade Lindenau: »Jag be-
»der eders höghet betänka, att jag såsom en af rådet, Sr
»också en af dem, som vid nSsta tronledighet skapa en
»konung åt Danmark.» Prinsen måste tåla och tiga, och
hvarje försök att förmå rådet till krigsgerder misslyckades.
»Jag fruktar», skref österrikiska sändebudet, »att Gud
»kommer att utsträcka ett straffande ris öfver danskarna,
»emedan de ej redligt velat understödja sitt fädernesland.»
Det taltes om, att konungen borde ändra regeringsformen
och utvidga sin magt; men man vågade ej försöket, af
fruktan att högadeln skulle i sådant fall kasta sig och på
samma gång riket i svenskarnas armar. Det taltes äfven
om, att konungen, alldeles utledsen vid förhållajidet i Dan-
mark, ämnade med flottan öfvergifva detta rike och ned-
sätta sig i Norge; men i sistnämnde ,land herrskade bland
allmogen nära nog samma obenägenhet för uppoffringar,
som i Danmark bland högadeln; och konungen öfvergaf
snart alla tankar på detta förslag i).

Han gjorde emellertid hvad han med sina inskränkta
tillgångar förmådde. Man såg honom hvarje dag vid 4ma-
ger sjelf drifva på flottans utrustande. För att få pennin-
gar föreslogs att bortpanta Island; och all adeln samt prä-
ster ocb borgare sammankallades. Dessa förklarade sin
önskan, »att, om kriget skulle fortsättas, det måtte ske
»med manliga råd, så som svenskarna göra. Dock öfver-
»lemna ständerna afgörandet åt konungen och rådet. Ocb
»rådet», tillägger den samtida berättaren, »önskade fred
»på hvad villkor som häldst» 2).

4) S. st. brefven den 49 No v. 4644, d. 4 Febr., 29 ApriL 8

Juli 4645 m. n.
2) S. «t.

285

Uti Sverge gick det anoorlunda till. Ständerna san)*
maokallades i slutet af året 1644, då drottning Kristina
förklarades myndig och tillträdde styrelsen, i anseende
till det fortfarande och na dubbla kriget begärde regerin*
gen, och ständerna biföUo, att »efter yttersta förmåga kom-
»ma hennes majestät och fädernesrandet till undsättning.»
Man beviljade en icke obetydlig förhöjning af de förra
dryga skatterna, och detta icke blott för 1645, utan äf-
ven för 1646, om ej fred innan dess kunde erhållas.
»Gudi vare lof för den endrägt och villighet, vi allestä-
»des finna», skrifver rikskansleren. Med de sålunda för
handen blifvande medlen rustade sig Sverge med all drift
till det kommande fälttåget.

FYRATIONDE KAPITLET.

FÄLTTÅGET MOT DANMARK 1645.

Vi vilja här uti vår berättelse följa samma ordning,
som för fälttåget 1644, och begynna således från norde».

Uti Jemtland skedde blott obetydliga och i Säma^
daien alldeles inga krigsrörelser under detta år. Det förra
landskapet förblef i danskarnas, det sednare i svenskarnas
våld.

I slutet af 1644 hade, såsom vi förut berättat, Se^
bestedt öfversvämmat och brandskattat en del af vestra
WermlancL I början af 1645 tågade han derifrån nedåt
Dal, slog Ivar Bagge vid Åmål och Johan Wrangel vid
Köpmannabro^ öfversvämmade landet samt belägrade och
stormade tre serskilda gånger Wenersborg, som dock tap*
pert och lyckligt försvarades af Per Lilje*. Då en betyd-
ligare svensk styrka under Gustaf Otto Stenbock nalka->
des, gick Sehestedt mot slutet af Februari tillbaka inom

286

norrska grdnsen. Svenska tropparna under nSmnde Sten-
bock rensade fOrst hela Dal och vestra Wermland från
fiender ocfc angrepo sedan Morast. Men i början och un-
der hela Mars månad utgjordes Stenbocks belägringstrop-
par för det mesta af sammanrafsade bönder, h vårföre hans
försök misslyckades. I Maj fick han förstärkning. Nu upp-
gåfvo danskarna Morast. Derifrån gick Stenbock längre
fram mot fienden. Vid hans annalkande brände danskarna
skansen vid Magnora-bro och flydde. På samma sätt gick
det fästena vid Magnor, och vid Medskog. Antändandet
af sistnämnde fdstning skedde så förhasts^dt, att 30 der-
varande sjuka soldater jemnte en skildtvakt blefvo upp-
brända. Danskarna stannade först bakom Glommen. Här
upphörde också svenskarnas framträngande; Stenbock sak-
nade tillräckligt folk och ' nejdens oländighet försvårade alla
framsteg; b varförutan en norsk prest, vid namn Kield Stub,
bvilken redan under förra fJtlttåget utmärkt sig för drift
och tapperhet, förde här befälet Öfver en hop beväpnade
bönder och tillfogade svenskarna mycken skada. Sålunda
hade Stenbock rensat Wermland och Dal från fiender och
i farten af ett enda infall tagit fyra särskilda fästen ocb
ett betydligt antal fångar. Dessa kunde han icke med sin
ringa styrka bevaka. Derföre lät han dem återvända bem,
på hedersord, »att ej mer tjena mot Sverge.» För att sä
mycket som möjligt skilja norrmännen från Danmark till-
lade han, att »man visade fångarna denna skonsamhet,
»emedan de icke voro danskar, Sverges fiender, utan norr-
»män, Sverges grannar och vänner.» Efter denna rörelse
föreföll utefter wermländska gränsen ingenting minnesvärdt
under det öfriga fälttåget.

Uti Westergötland tilldrog sig ej heller något, hufvnd-
sakligt, sedan Sehestedt i Mars månad blifvit från Weners-
borg tillbakadrifven till Norge. Redan nalkades fredsslu-
tet ocb Kristina hade befallt sina böfdingar att ej mer gå
anfallsvis till väga, då den nitiske Sehestedt med en sanH
lad styrka af 9000 man i början af Juli åter företog ett
plundrande ströftåg nedåt Göteborg. Svenska styrkan un-

287

der Lars Kagg och Harald Stake skyndade dit, drefSehe-
stedt tillbaka, härjade Bohuslän och brände Kungelf. Norr-
männen klagade högt, att Sehestedt genom sitt onödiga tåg
lockat fienden in i deras land. Men innan Kagg hann
längre framtränga, ankom underrättelse om fredens afslu-
tände.

Mot Göteborg riktade konung Kristian detta likasom
föregående året en betydlig styrka. Ehuru med otrolig
möda lyckades det honom dock att öka och utrusta sin
flotta till ett antal af 26 skepp, hvilka under anförande
af Owe Gedda redan i Maj månad anlände utanför Göte-
borgs Men på skyddandet af denna stad hade också sven-
ska regeringen användt synnerlig uppmärksamhet. Såsom
förbemäldt är, hade Anckarhielm vid hemresan hösten 1644
därstädes qvarlemnat några af de geerska skeppen. Redan
tidigt på våren hade han åter från Holland tillbakakom-
mit, åtföljd af sex nyrustade fartyg, med hvilka han oroade
förbindelsen mellan Norge och danska Öarna. Vid Owe
Geddas ankomst gick Anckarhielm till Göteborg, och lade
sina fartyg inom udden Billingen. Danska amiralen måste
stanna utanför, och kunde ingenting annat företaga, än
söka stänga inloppet medelst sänkande af några med sten
lastade skutor, hvilka för sådant ändamål blifvit i Mar-
strand hållna i beredskap. Men snart blef hans flotta öf-
verfallen af en svår storm; flere fartyg förgingos, deribland
sjelfva amiralskeppet Sofia, som sjönk med hela sin utrust-
ning och deribland 64 kanoner. När amiral Gedda vid
samma tillfälle skulle springa ned i sin slup, bröt han ena
benet af. Ett bland skeppen blef också af svenskarna
öfverraskadt och taget. Vid samma tid kom befallning från
Köpenhamn, att med alla danska fartygen återvända till
försvar af samma stad. Owe Gedda lydde och Göteborg
var återigen befriadt.

Från Marstrand och derstädes till försänkning sam-
lade stenskutor hotade ny fara. Anckarhielm stannade der-
före med sina skepp hela tiden i dessa farvatten, dels för

288

att skydda Göteborg, dels fOr att oroa danska skepps*
farten i).

Tredje faran hotade Göteborg från Bohus fästning.
Under vintern mellan 1644 och 1645 löt dervarande
borgböfding straxt nedanför fästningen göra betydliga för-
sänkningar uti den egentliga Göta elf. Afsigten var att
leda vattendraget derifrän till Nordre elf oich sålunda till-
intetgöra Göteborgs inrikes handelsförbindelse och om möj-
ligt förvandla dess vattendrag till ett ofarbart träsk. Men '
det myckna arbetet kunde éj medhinnas och frampå som-
maren befallte Kristian detsamma afbrytas,' för att ej yt-
terligare reta svenskarna och derigenom hindra freden. Det
skulle nu heta, att försänkningen var gjord för att vid
Bohus erhålla vattenfall till några qvarnar åt fästningen.

Så slutades fälttåget mot Norge. Hannibal Sebestedt
hade derunder visat utmärkt nit och verksamhet. Om
han blifvit bättre understödd, så hade Sverge kunnat ge-
nom anfall från denna sidan betydligen hindrats uti ^ina
många öfriga företag, och kriget hade måhSnda fått en
annan utgång.

I södra Skåne låg Gustaf Horn vintern öfver i goda
qvarter. Meningen var, att sedermera angripa Malmö; men
ett sådant företag var svårt, så framt det icke af fiottan
understöddes. Horn hade således på vårsidan ingenting
vigtigt att företaga, utan lat tropparna hvila ut ända till
fram uti Maj. Då bröt han upp och tågade åt norr, un-
derkufvade Blekingen, tömde landet och belägrade Kristian-
stad. Vid underrättelsen, att svenska flottan ändtligen
kommit ut i Östersjön, qvarlemnade han Gustaf Adolf Le-
wenhaupt att hålla blekingsboarna i ordning, och skyn-
dade sjelf med hufvudstyrkan åt söder, för att angripa
Malmö. Hen amiralerna på svenska flottan ansågo det
svårt, kanske ogörligt, att stanna i Sundet och från sjö-
sidan stänga nämnde stad; »vattnet vore för grundt; far-

4) Köpenhamn. Geheime-Arkivet. Acta om kriget 4645.
Fol. N;o 424. Kristina till K. G. Wrangel den 6 Mars, till
E. Ryning den 34 Maj 4645.

i»iedeii okftod, af daaska försänkningar afbruten, af danska
»kanonf^åmar oroad; dessutom saknades munförråd.» Horn
besldt, att äfven utan tillbjelp af flottan belägra Malmö,
emedan ban visste, att staden var illa försvarad ocb illa
försedd. Just som ban för sådan afsigt begynt uppkasta
de första skansarna, ankom drottning Kristinas befallning,
att, i anseende till den nära förestående freden, endast in-
stänga men icke belägra Malmö. Efter någon tid kom
fredsbudet.

De Geerska flottans företag under detta fälttåg bafva
vi redan bland krigsrörelserna kring Göteborg berättat.

Wrangels flotta kallades den afdelning, som efter sjö-
segern vid Feraern hade under Karl Gustaf Wrangels be-
fäl tagit vinter läge i W is mar. Den utgjordes af 21 far-
tyg och blef under vintern åter iståndsatt. Man upptäckte
ett försök att i hamnen förstöra densamma genom mord-
brand. En pommeranare, Hans Graeff benämnd, hade af
en, som han sade, okänd person, blifvit i Lybeck för 1000
riksdaler lejd till att tända flottan, ocb sökte i denna af-
sigt föra tvänne med eldfängda saker fyllda kistor ombord
på densamma. Han uppgaf sig bafva mutat flera matro-
ser; men dessa nekade och kunde ej öf verbevisas. Graeff
upphängdes i sakta *e\d och brändes till döds. I Maj gick
Wrangel med sina fartyg ut i Östersjön, i afsigt att för-
enas med stora flottan. Men då denna efter långvarigt
sökande icke kunde finnas, angrep ban Bornholm, dels för
att icke vara sysslolös, dels också för att från öns när-
belägna hamn kunna lättare oroa Danmark. Försöket lyc-
kades. Den 9 Juni landsteg han vid Nexö. Inom åtta
dagar var hela ön med fästningen Hammerhus intagen och
drottning Kristina öfverallt hyllad. Men dagarna derefter
blef han öfverraskad af en så svår storm, att många far-
tyg skadades och ett blef alldeles förgånget.

Stora flottan utrustades i Stockholm. Den bestod af
22 eller, efter andra underrättelser, 36 skepp, hade 3300
matroser och 2200 soldater ombord och anfördes af Erik

JFryx9UsB9r. VII. 13

290

Ryning. I början af Maj var deo .färdig alt löpa at
Den skulle förena sig med WrangeJs och Anckaibislais
aCéelningar och ^edan . under Rynings öfvorbefäl under*
stödja belägringen af Mahnö, göra landstigning pä Seland,
samt stSnga och om möjligt förstöra danska flottan i Kö-
penhamn. Den sålunda förenade svenska flottan skulle ut*
göra 57 eller, efter andra uppgifter, 72 skepp. Mot denna
öfverlögsna styrka hade det nu alldeles bjelplösa Danroai'k
svårligen kunnat försvara sig. Det fick ett opåräknadt för-
svar. En stark och ihållande motvind, och sedermera sam-
ma storm, som skadade Wrangels fartyg, qvarhöll bknd
stockholmsskfiren den svenska stora flottan i 8 veckors tid.
Tjuguen serskilda gånger löpte den ut, men måste för den
starka motvindens skull vända tillbaka inom Landsort
Först efter midsommar kom den i Öppna sjön, tog i förbi-
farten Wisby och förenade sig den 5 Juli med Wrangels
afdelning. Men denna var af stormen skadad, och båda
behöfde skaffa sig nya munförråder, ty de i Maj inlastade
voro redan förtärda. Sedan de i sådant Ändamål besökt
tyska kusten, seglade flottorna uppåt Sundet, men till-
trodde sig ej att belägra Malmö. Innan någonting annat
hann företagas, inträffade underrättelsen om freden.

Äfven HoMndame skickade detta året en stor ör-
logsflotta till Sundet. Den företog väl ingenting fiendtligt
mot Danmark; men det nära förbundet mellan Sverge ecb
Holland gjorde flottans ankomst för konung Kristian högst
misstänkt och oroande.

I JuUand btef Helmut Wrangel under början af året
angripen af fienden; men lyckades att med djerfva och
ofärflBodade anfall den ena gången efter .den andra öfver-
raska och slå sina motståndare, tills han åter fördrifvit
dem ar nästan hela Holstein. Utmattad genom dessa fö-
retag, erhöll han i Maj månad 2000 mans förstärkniog
från Königsmarck. Med dessa började han belägra Rends-
burg, dook under dermed förenade täta ströftåg uppåt J ut-
land. Hflcmed fortfar han till fredens afslutande.

391

Uti Bremen sölrte prins Fredrik fdravata sig mot Kö*
BJ^snMfck; men fiftngt. (nom ds första månaderna af
årot blef landet af svenskarna öfversvanioiadt.

Under heia detta fälttåg visade sig tydligt Danmark»
bjeipkSsa tillstånd och Sverges stora öfverlSgsenhet. LikvSl
blef ingenting bufvodsakligt af svenskarna Qtr9ittadt4 Or-
saken var förnSroJigast de* vidriga stormar, som fördröjde
ech skadade flottorna; men också till en del den omstfin-
dighet, att Kristina, helt olika sina förmyndare, antingen
förlamade eJIer åtminstone icke pådref krigsrörelserna; bvtl*
ket förhållande vi i nästa kapitel utförligare skota berätta.

FTBATIOND^EFÖRSTA KAPITLET.

PHEDBN I BItönSEBRO.

Danmark önskade fred, Sverge likaså, och Frankrike
var om båda de nordiska magtemas förlikning högst an-
^get, på det Sverge måtte vtlnda sina vapen odelade
mot kejsaren. Ett möte utsattes. Underhandlare på sven*
ska Sliten voro Axel Oxenstierna, Johan Skytte och tvänne
»ådra riksråd; å den danska rikshofmästaren Gorfilz Ul*
Md, rikskansJeren Kristian Sehestedt, också bitrftdda af
tT9n«e riksråd; medlare några holländska sä<ndebud, an-
f^^ af Jakob de Witt, samt fransmannen La Tbatllerie.
De möttes i Februari vid gränsen mellan Småland och
Blekingen; danska, fransyska och några af de holländska
sSadebuden stannade i Kristianopel ; svenska och den bol-
Iftndska de Witt i Söderåkra. Brömsebro, just på gran- i
90Q, skulle blifva det egentliga underhandlingFstället.

Emedan ömsesidiga sinnesståmningen mellan de båda
strklande var högligen uppretad, föreslog La Thuillerie, att
fred^mbuden borde undvika personliga sammankomster,

299

hviJka Ifitteligen kunde fdranleda ordvexling, tMiterbet och
slutligen fredsverkets upplösning. De krigförande borde i
stallet genom sina medlare skriftligen underhandla. Detta
antogs ömsesidigt.

Frågan om sundska tullen var den första, som väck-
tes. Oxenstierna fordrade »fullkomlig tullfrihet för alla
»Sverges landskap, och alla svenska varor», samt talade
äfven »om obilligheten af tullen i allm&nhét.» Danskarna
deremot försvarade »sin konungs höghet och rätt öfver
»Sundet; han rådde deröfver med lika magi^ som öfver
»dess strftnder.» Men äfven för skriftliga meddelanden
voro éinnena alltför upphetsade. Svar och gensvar angå-
ende ifrågavarande ämne blefvo snart så bittra, att La
Thuillerie äfven med detta underhandlingssätt befarade
fredsmötets upplösning. Han föreslog derföre, att ombuden
skulle icke ens skriftvexla, utan enhvar tillkännagifva sia
mening för medlarna, hviika sedan ägde med passande ord
framställa den för motparten. Äfven detta förslag antogs.

Svenskarna ville hafva sin tullfrihet afgjord, innan
något annat mål bragtes å bana. Kristian hade deremot
strängeligen befallt sina ombud att först begära skade-
ersättning och de eröfrade landskapen tillbaka. Således
uppstod en häftig tvist redan! om ordningen,- hvari punk-
terna skulle förekomma. Enligt medla mes begäran bådo
danska ombuden flere gånger, att Kristian skulle gifva ef-
ter, men han vägrade beständigt. Emellertid kommo un-
derrättelser, huru Königsmarck intagit hela Bremen; huru
Helmut Wrangel besegrat sina motståndare i Holstein, och
slutligen huru Torstensson vunnit vid Jankowitz en af gö-
rande seger öfver de kejserliga. Detta allt Ökade Sverges
och nedslog Danmarks mod. Dessutom började Oxenstierna
förestalla holländarne, »huru angeläget det vore för deoi
»sjelfva, att understödja Sverges insaga mot Danmarks bög-
»het öfver Sundet; ty samma anspråk, som vid detta till-
»falle gjordes mot svenska fartyg, skulle, om det nu blefve
»gilladt, framdeles också göras mot de holländska.» Efter
denna vink började holländarna att i tullfrågan än mera

293

nitiskt understödja svenskarna, och Oxenstierna, stolt öfver
de ankoaunande segerbuden, böjde sin stdmina fin mer.
Han talade >;oai alla nationers rfttt till tullfrihet i Sundet»,
och likasom uppmanade enbvar att denna sin rättighet be-
vaka. Då höllftndarne sedermera föreslogo att sjelfva be-
tala tullen efter spejerska fördraget, vredgades Oxenstierna
öfver deras eftergifvenhet. »Jag lofvar», sade han, »att
isDanmark kan och skall tvingas att afsfiga sig all öre-
»sands tull, så vfil af bollfindame som af alla andra folk.»
Danska fredsombuden, oroliga öfver dessa svåra förhållan-
den, skrefvo ytterligare och bådo Kristian gifva efter. De
skrefvo i samma anda till danska rådsherrarna. Dessa
samlade sig, gingo upp till kungen och utverkade ändtli-
gen hans eftergift. Sverge »erhöll åt sig och underlydande
»landskap .tullfrihet uti Sundet för alla slags varor, och
>x]et både vid in- och utförseln.» Först d. 26 Mars blef
denna fråga afgjord.

Och först sedan denna fråga var afgjord ville Oxen-
stierna inlåta sig i vidare underhandling. Konung Kristian
hade begärt sina Idnder tillbaka samt skade-ersättoing.
Sverge deremot påstod, att konung Kristian, som genom
sina tullåtgerder tvingat till krig, var också den, som borde
^fva skadeersättning; och Oxenstierna fordrade som sådan
följande landskap: firemen. Pinneberg i Uolstein, Wend-
syssel i iutland, Skfine^ Halland och Blekingen. Medlarne
studsade; danskarna häpnade; å ömse sidor begärde man
frän sina hof nya föreskrifter. Under tiden blef Sehestedt
fördrifven ur Wermland, Owe Gedda från Göteborg, sven-
ska flottorna väntades dagligen till Köpenhamn, och det
Tjgtigaste af allt var, att Holland befallde sina ombud icke
tengre underhandla i egenskap af medlare, utan som Sver-
f^ bundsförvandter, hvarjemnte och till stöd för dessa un-
derhandlingar den stora holländska flottan skulle komma
till Sundet. Danskarna vågade ej längre tala om fordrin-
gar, utan måste i dess ställe göra svenskarna anbud. Den
7 Maj erböds »Jemtland ; Oxenstierna satte föga värde på
anbudet af <ietta »med klippor och träsk fyllda landskap.»

294

Den 2 Jani lades »ösel» dertill; det var ej nog. Den 7
Juni tillades ytterligare Halmstads Ifin. Oxenstierna vS-
grade, men föreslog i stallet Bohuslfin. Men bartill ne-
kade danskarna, ty de påstodo, »att sistnämnde landskap
»vere så godt som halfTa Norge.» Den 12 Juni erböds
»€rottland» i stallet för Halmstads län. Oxenstierna for*
drade ändå mer. Den 16 Jun4 tillades »Halland på un--
»gefftr 25 år.» Svenskarna fordrade ändå Blekingen der-
till; men lofvade slutligen att i stallet nöja sig med Herje-
dalen. Under allt detta förde danskarna högljudda och
bittra klagomål öfver svenskarnas hårda fordringar, öfver
sin egen olycka o. s. v. »Jag tror nog, att det faller dem
»surt», sade Oxenstierna; »men de få nu smaka på, bvad
»godt jag hade, då jag fordom i Knäröd måste taga emot
»deras villkor. Sedan den tiden har bladet vändt sig; och
»det är denna gången Sverge som afgör punkterna»!).

Men då konung Kristian blef underrättad om alla de
uppoffringar, med hvilka freden skulle köpas, uppblossade
hos honom återigen det gamla modet. I afsigt att genom
en förtviflad ansträngning rädda sig och sitt rike från
denna både skamliga och skadliga fred, sammankallade han
ständerna oth frågade, »om de ej häldre ville strida, än
»mottaga så förnedrande villkor.» Frestar och borgare sva-
rade någorlunda efter konungens sinne; men adeln rådde
till fred, »hurudan också Gud ville den förläna.» Rådets
tankesätt hafva vi förut omtalat. Det styrkte också till
fred på hvad villkor som häldstft). Man påstod till och
med, att det var enligt hemlig öfverenskommelse med rä^
det, som danska fredsombuden lagat sä, att sund^tullen,
Grottland och ösel först afstodos. Inkomsten af dessa trenne
punkter skulle nemligen hafva tillfallit icke statens utan
konungens enskilda kassa, hvars förminskande partiet ej

4) Kön. Kais. Staats-, Reiohs- und Haus-Archiv.
Acta Daniea 4644. Plotteoberg till kcgsaren^ KöpenhaiSD
den 29 April 4645.

2} S. st. den 2 och 9 Sept. 4645.

2»5

ogeroa sSg i). Denna adelos motstråfy^het och då »Ila
aastrSngningar nu mera kommo för sent, kufvade Kristi*^
808 stolta sinne, och han måste foga sig efler nödvftndig-
beten.

Under sådana förhål (anden skuDe Oxenstierna kunnat
tyinga Danmark till ån större uppofiPringar, och måb&nda
både Sundet redan nu blifvit Sverges gräns, om ej inom
styrelsen i Stockholm förändrade grundsatser gjort sig gäl^
lande. Kristina iiade såsom myndig tilltrfidt regeringen.
I afseende på danska kriget röjde hon ett besynnerligt Yan-
kebnod. Den 12 April sk ref hon till rikskansleren om
Dödvändigheten att begagna tillfället och af fienden ut-
pressa så goda villkor som möjligt, och att man i sådan
afsigt borde draga underhandlingen på längden, och lita på
Gud och sina vapen. Tre dagar derefter talade hon i ii*
det om befaof af fred, om faran att spänna bågen för höglft).
Den 20 Juni skref hon till Oxenstierna i tvekande orda-
lag: »Sverges fordringar borde nedsättas; flertalet bland
aiådet önskade fred; allmänna omdömet skulle beskylla
»Sverge för eröfringslystnad, om det drefve sina anspråk
»Iftngre; Kristina sjelf skulle i händelse af motgång få
»skuld för olyckan, i medgång åter ingen del af äran;
)xienna sednare skulle tilläggas andra» o. s. v. Den 24
hni befallte hon Oxenstierna »nöja sig med hvad då re-
»dan budit var», d. v. s. med Jemtland, ösel och Gott-
land. Den 30 Juni, då underrättelse kommit, att Oxen-
stierna tillrvingat sig också Halland på en längre tid, ytt-
rade drottningen, »att hon aldrig kunnat hoppas sådana
»fördelar; men lyckan vexladé lätt; det vore oförsvarligt,
»om de nu erbudna villkoren förkastades» a s« v. I bör-
jan af Juli beslöt Kristina, att svenska bärarna skulle gå
endast försvapsvis till väga, för att ej utsätta dem för
olyckor, ej reta fienden till förtviflan och på något af dessa
sätt aflägsna fredeta. Denna drottningens mening motsades
dock af Jakob Be la Gardie, hvilken yrkade, att Sverges

4) S. st. '— 2) Riksark. Rddsprot.

296

nu med stor kostnad i ordning yarande härar och floUor
borde med all kraft anvfindaa; det akuJIe fln bättre främja
freden. »Man borde», sade han, »lägga flottorna utanför
»Köpenhamn,, midtför näsan pfi dansken, och sålunda visa
»honom riset»!). Drottningens mening segrade i rådet,
och befallning om dess verkställande afgick. Sverges ru*
stade härar blefvo overksamma och det försvarslösa Dan-
mark oangripet. Litet derefter samlades ett utskott af de
tre högre stånden. Prester och borgare röstade med drott*
ningen för fred på billiga villkor. Adeln, anförd af Per
Brahe och Jakob De la Gardie, rådde att begagna tillfäl-
let och från fienden taga så mycket man kunde få o.s. v.f).
Drottningen följde vid verkställigheten sin egen öfvertygelse.
Detta Kristinas uppförande, af hvilka orsaker det ock-
så föranleddes, inverkade ofördelaktigt både på krigets och
underhandlingens gång; äfven, så myckel som möjligt var,
på Oxenstierna. Denne lät dock icke serdeles bekomma
sig, utan beslöt att icke så lätt, som den unga drottnin-
gen, släppa fäderneslandets fördel ur händerna. Hon hade
föreskrifvit honom att sluta fred äfven utan Blekingen el-
ler Herjedalen; men Oxenstierna dolde detta så väl som
flere andra förbållningsbref och uppsatte med egen hand
de vigtigaste handlingarna, så att ingen, h varken fiende
eller medlare, kunde få reda på något af dera^ innehåll.
Så lyckades det honom, att utöfver och till och med i
strid mot drottningens föreskrift pruta sig till Herjedalen,
likasom förut Halland; det skedde den 21 Juli. Ännu
återstod tvisten om Bremen, hvilket land konung Kristian
gerna önskade åt sin andra son; men hvilket äfven Sverg«
eftertraktade såsom godt i sig sjelft uch dessutom ett
törne i hälen på Danmark 3). La ThuiUerie, som ville i
något göra Kristian till viljes, och holländarne, som ej
tyckte om att genom Bremen fä Sverge till granne, un-

4) S. st. d. 4 Juli 4645.
2) S. st. d. 24 Juli 4646.
a) S. st. d. 22 Juli 464Ö.'

297

dersUidde Danmark. Fransmannen fdrealog, att prins Fra-
drik skulle genom ett ombud hos Kristina begöra ooh er-
hålla Bremen under länsrätt; dock med villkor, att Sverge
under tyska kriget innehade landets fästen. På detta för-
slag ingick Kristina och befallde Oxenstierna, att icke låta
Bremen blifva något hinder för freden. Men Oxenstierna
var ej heller denna gången så släpphändt. Han förteg
Kristinas svar, och Danmark måste afstå från sina anspråk
äfven på detta land. Den 8 Augusti voro ändtligen alla
firågor afgjorda och den 13 i samma månad möttes sände-
buden på den lilla holmen uti Brömsebäcken, utvexlade de
ömsesidigt underskrifna fredsbrefven, och hälsade och sam-
takide med hvarandra; alla tacksamt erkännande den stora
möda, den myckna skicklighet, den varma fredskärlek, som
La Thuillerie vid detta tillfälle ådagalaggt, utan hvilken
tvister na troligen icke så snart kunnat biläggas.

Villkoren för den ingångna freden voro i korthet föl-
jande: »Sverge erhöll för alla sina undersåtare fullkomlig
»frihet från helsingörstullen i Öresund och från glQck-
J)8tadtska tullen på Elben. Danska tullen vid ön Ruden
x>Dedlade6 helt och hållet. H varje stat behöll de kanoner,
»skepp och förråder, som den eröfrat. Danmark afträdde
»till Sverge Jemtland med Herjedalen intill norrska fjällen ;
»Gottland och ösel, båda med tillhörande små-öar; samt
»till säkerhet, att löftet om tullfrihet iakttages, Halland som
»pant uti trettio år; med villkor, att då samma trettio år
»äro förlidna, skall åt $verge till framtida säkerhet öfver-
»lemnas antingen samma Halland, eller något annat land,
»som Sverge kan finna deremot svarande.» Att Danmark
ej vidare skulle uppträda som medlare i tyska fredsunder-
handlingarna, var visserligen icke upptaget bland villko-
ren; men blef en följd af förhållandet, och en icke obe-
tydlig, ej heller opåräknad, vinst för Sverge.

Sämadalenj mäster Daniels eröfring, blef vid freds-
slutet bortglömd. Men svenskarna hade landet i handom
och behöllo det. Om hösten samma år gaf Kristina fol-
ket nedsättning i pålagor. Aret derpå sände konung Kri-

296

stian fogdar dit, krflifde skatt oeh ville gdra sta gamla rilH
gällande; meo folket gvanide, att de lydde odi villr lyda
under Sverge. Underhandlingar uppstodo. Sverge påstod
DU, att ifrågavarande bygd borde till^ Svegs kyrka i Her-
jedalen flater om norska fjället och således bKfvit till Sverge
aftrfldd. Danmark åter mente, att den hörde till Aggot"
hos stift och Elfverums prestgflll. Det segrande Sverge
behdil, hvad det hade, och tvisten afatannade i).

Denna fred vflckte i Danmark olika kflnslor. Konun^
gen klagade bittert Ofver krigets utgång oeh rådets egen*
nytta. ' Rådet och högadeln tröstade sig med den anmärk**
ningen, »att, hvad Sverge na vunnit, var nästan ingen^
»ting annat, 8n hvad Danmark förut tagit frfin Sverga.»
Men sjelfva danska folket härmades oeh sörjde med sin
konung. Då tacksägelsen för freden hölls, jsade en prest
högljudt fråji predikstolen: »Det är befaldt tacka för freden,
nja, som några säga, för en skön fi^ed. Men- jag säger:
»Freden är stor, freden är god, emedan det nu kommit
»så långt, att fienden endast behöfver utsträcka armarna
»för att lägga oss under oket» t).

Detta krig med derpå följande fred utgör i mfinga'
fall vändningspunkten af förhållandet mellan Danmark och
Sverge, samt begynnelsen till ett nytt tidehvarf.

Sedan de stora Waldemaremes tid hade hos danska*
folket länge bibehållit sig de under då varande strider
framkallade egenskaperna af kraft, mod och duglighet, hvil>
ken sinnesstämning under unionstiden än mera utveckla-
des genom ansträngningarna att kufva Sverge. De8saegen>-
skaper, jemnte enighet och högre bildning, gåfvo en be-
stämd öfvervigt öfver svenskarna, hvilka under och efter

4) Köpenh. Konferentzrådet Engelstofts samling. Acta mel-
lem Danmark och Sverrig, fra 4637 — 4669. Kristina tia
danska rådet d. 46 Febr. 4648. Jemnf. Riksark. R2ds->
prot. d. 47 Jan. 4646, d. 23 Jan. 4647, d, 23 Juli 4649.

2) Wien. K. K. Staats-, Reichs- und Haus-Archiv. Acta
Danica. Plettenberg till kejsaren. Köpenhamn d. 2 och 9
Sept. 4645.

299

firikoagatiden fårsvagadw genom egennyita och ipbMo»
tviitep. Också «(ter unionens nppbft f vande fortforio af gsm-
mal vana dessa k&nslor. Sver^ ansåg det mycket vno*-
nefc att under Sturarna oeh Gustaf Wasa bafva befriat »g
från Danmarks ok; och Dafimarki smickrade sig i^ed dr^m-
oMir om återstftllandet af sitt fordna öfvervftlde. Till eoh
med Gustaf Adolf delade denna gamla fdrdom och tyckas
hafva fraktat Danmark mer .fin någon annan af sina fien-
der. Men Danmark hade Ifinge upphört att vara fruk-
taasvfirdt. Konungen och rådet, sins emellan oeniga och
afandsjukay rycktes wn den delade magten, i stftilet för
att anvflnda den mot fiender. — Rådet och högadeln med
landets egendom i sina hfinder, ville deraf till landets un-
derhåll och försvar föga eller ingenting gifva, utan {ör«
kftrde i lattja och öfverfiöd sina stora inkomster, samt upp-
fwirade harnen i okunnighet, egennytta, olydnad met och
odu|^ighet i regeringen, samt ovana vid krig och uppoffrin-
gar. Af denna adel beherrskades landet och de ofrfilae
stånden; och med undantag af det, som närmast stod un-
der den kraftfulle konungen, hade allt sjunkit i lägervall.
SYenskarna deremot hade under stora furstar och svåra
krig blifvit uppfostrade till enighet, kraft och uppoffrande
fosterlandskärlek. Det var Kristinas förmyndare, som först
inaågo och begagnade dessa ändrade förhållanden och ut-
gången rätt visade deras förmodan. Från Magnus Smek
intill 1643, ett tidehvarf af omkring 300 år, hade Dan-
mark en nästan oafbruten öfverlägsenhet öfver Sverge. Ef-
ter 1643 följde ett tidehvarf af motsatt beskaffenhet.

Sverges konung och dess förnämsta folkstam bodde
kring jMälaren och dervarande kuster af Östersjön. Der-
före hade också svenskarna i äidre tider för det mesta
vljidt sin styrka mot öster. At den aflägsna vestern eg-
nades mindre uppmärksamhet. Danmark hade genom Bo-
huslän och Halland slängt svenskarna nästan helt och hål-
let från Vesterhafvet; dock ägde de från uråldriga tider
vid Göta elfs utlopp, likasom ett andhål, en port till ge*
tteoskap oMd eamma baf. . I. äldre tider och medan han*

300

deln i synnerhet på vestra sidan var obetydlig, fSstades
hfirvid mindre uppm&rksamfaet. Erik den fjortonde bör-
jade ana och Karl den nionde insåg vigten af en stad vid
Göta elfs mynning, och huru mycket Sverge hittills för-
lorat derigenom, att innevånarne i Småland, Westergöt-
land och Dalsland drifvit sin handel uti danska städerna i
Halland eller Bohuslän. Att förekomma sådant och qvar-
hålla handelsvinsten inom riket, blef Göteborg anlaggdt;
men också från samma stund ett föremål för Danmarks
ovilja. I de trenne krigen af 1563, 1611 och 1644 var
förstöringen af Elfsborg, Lödöse eller Göteborg ett bland
danskarnas förnämsta syftemål. I de tvänne första segrade
Danmark och Sverge fick två gånger med dryg elfsborgs-
lösen återköpa den dyrbara platsen. Tredje gången segrade
Sverge och tryggade Göteborg, samt eröfrade i Halland
fem nya städer vid Vesterhafvet. Först från denna tiden
kunde Sverge drifva en större och sjelfständigare handel
åt nämnde sida.

Under alla föregående krig hade Sverges anfall varit
riktade dels men blott sällan mot det oländiga och ofrukt-
bara Norge, der alla framsteg voro svåra att göra, och,
om de gjordes, ingenting inverkade på regeringen i Kö-
penhamn; dels och oftare mot Skåne, som väl öfversväm-
mades, men der Sundet skyddade Köpenhamn och hjertat
af Danmark. Det var under tyska kriget, som Gastaf
Adolf föll på den tanken att från Holstein falla Danmark
i ryggen. Förslaget verkställdes af Oxenstierna och Tor-
stensson, hvilka på detta sätt åt Sverge vtinno Jemtland,
Herjedalen, Gottland, Ösel och Halland; samt anvisade den
väg, hvarpå Sverge sedermera 1658 tog Bohuslän, Skåne
och Blekingen och 1814 hela Norge.

Grunden till Sverges långvariga förbindeslse med Hol-
stein lades under detta krig. Hertigarne af Holstein-Gottorp
härstammade från konung Kristian den tredjes broder Adolf,
och hade ofta med konungarna af Danmark lifliga tvister
om sin länsrättighet. Oxenstierna började inse, huru nyt-
tigt det vore för Sverge, om Holstein kunde hållas obero-

301

ende af Danmark, och således med vanlig afund mellan
grannar blifva en för Sverge alltid påräknad och naturlig
bundsförvandt. Konung Kristian kunde antingen icke för-
utse eller icke hindra denna afsigt. I fredsafhandlin-
gen blef derföre äfven hertigen af Holstein-Gottorp in-
tagen, samt ehuru i allmänna ordalag, dock med en slags
borgen af Sverge försäkrad om sin hertigliga höghet och\
lätt. Redan 1647 begärde han i följe häraf Sverges be-
skydd mot Danmark, ' hvilket också p§ Oxenstiernas råd
beviljades. Den gifna anvisningen följdes sedermera i nära
hundrade år. Giftermåls-förbindelser ingingos mellan sven-
ska och holstein-gottorpska hofven; och vid hvarje Dan-
marks försök att med det öfriga riket sammansmälta Hol-
stéin, var Sverge alltid en säker försvarare af nämnde
hertigdöme och dess sjelfständighet.

Slut på första Afdelningen.

0 i- lo • ,

BERÄTTELSER

SYEN8KA HISTORIEN.

ÅTTONDE DELEN.

DROTTNING KRISTINAS FÖRMYNDARE.

ANDBA AFDBLNINGBN.

TILL CMGD0IIBR8 TJEN8T DTGIFVBM

AND. FRTXELL.

ANDRA UPPLAGAN.

STOCKHOLM,

HOS L. J. HICRTA.

STOCRHOLII,

TRYCKT BOB JOH. BECKMAK, iS^l.

INNEHÅLL.

Kap. Sid.

4. Tyska fäluAget 4645 4.

Slaget vid Jankowitz 3.

Fortsftttning af tyska fälttåget 4645 7.

% Om Leonhard Torstenson « . 43>

3. Om Karl Gustaf Wrangel 48.

4. Fälttåget 4646 23.

6. D:o 4647 28.

6. D:o 4648 3Ö.

1. Krigshöfdingarna i kejserliga härarna 44.

8. Krigets härjningar 48.

9. Westfaliska freden 58.

40. Sverges yinst i westfaliska Ineden 66.

Pommern , . . . 67.

Wismar 70.

Bremen och Verden 74.

Osnabrttck 72.

Benfelden 73.

Minden —

Penningar ',.... —

41. Fredens yerkställande 78.

42. Krigets följder f5r SvergQ 80.

43. Axel Oxenstierna 84.

44. Axel Oxenstierna i svenska rAdet 96.

45. Axel Oxenstiernas samtida 444.

Sturama —

Per Brahe —

Jakob De la Gardie 448.

Oxenstiernorna 424.

Gustaf Horn 424.

Banérer, Stenbockar, Wranglar —

Königsmarck 425.

Klas Fleming 436.

Kap. Sid.

Axel LilUe 431

Torsten Stålhandske 433.

Karl Gyilenhielm 434.

Johan Skytte —

Lodyig De Geer 444.

De Besche, Geijer, Grissbach 460.

Johannes Rudbeckius 454.

Johan Adler Salvius 469.

Nils Nilsson Tungel 471

46. Om adeln 471.

47. Om presterskapet 471

48b Om andervisningsverken 484

49. Om Ämbetsmannen 48&

HO. Om borgerskapet och näringarna 488,

24. Om bondeståndet 49(

t%. Om Sverges öfver sjöländer 499,

23. Om Sverges forhållande till utländska magter . . . 201

Ryssland 203,

Polen 204

Holland och England 206.

Spanien och Portugal 208.

24. Förmyndareregeringens nya inr&ttningar 240.

25. D:o hushållning 247.

26. Kronogodsens lörsäljning 220.

27. Missnöjen under förmyndareregeringen 227.

FÖRSTA KAPITLET.

TYSKA FALTTIgET 1645.

HUPVUDHÄREII.

'edan österrikiska krigshärep under Gallas blifvit mot
tet af är 1644 alldeles förstörd, beslöt Torstenson att
rigen infalla i de kejserliga arfldnderna. Den 9 Janu-
i mönstrade han sin bär. Den bestod af 9000 man
häst, 6,500 till fot, alla väl rustade och öfvade, samt
nom ständiga segrar vid godt mod. Dels öfver Leut-
eritz, dels genom Pressnitzer-passet inbröt han i Böh-
n och samlade sina troppar vid Kaden. Afsigten synes
afva varit att tåga till Österrike ofvan Ens, dit han var
de protestantiska bönderna inbuden med löfte om res-
lUDg vid svenskarnas ankomst.

Kejsaren, genom förlusten af hela den förra bären
alldeles värnlös, ansträngde sina yttersta krafter för att
göra den hotande fienden motstånd. Till Bajern skrefvos
jemmerklagande bref, så att kurfursten, medan fransoserna
^go i vinterqvarter,f måste skicka till Böbmen tretusen
ponan under Johan De Werth, dock med villkor att snart
{£ dem tillbaka. Äfven påfven och flere italienska furstar
^understödde med mynt eller troppar. Från Ungern till-
[kallades flere regementer, och i sjelfva Österrike värfvades
[Jitarkt. Pä detta sätt sammanbringades inom kort' tid
16,000 man. Dessa troppar ville kejsaren icke öfverlemna
it Gallas, hvilkens anseende genom det sista olyckliga
I Uttåget blifvit alldeles till intet gjordt^ Hatzfeld skulle nu

frjfapf//j Ber. VIII. *

blifva fältherre. För att lifva tropparnas mod for kejsaren
sjelf med erkehertig Leopold Wilhelm uppåt Prag. Skr&md
genom ständiga nederlag, hade . han under sista fSltlågen
förbjudit Gallas att i drabbningar på en gång afventyrft
hela sin här; -men samma här hade i dess ställe gång
ter annan blifvit smånincnom, men likväl alldeles i grui
förstörd. Nu ville kejsaren försöka motsatsen, och befalii
Hatzfeld att med svärdet i Jiand möta fienden. Han fö
säkrade derjemnte, att jungfru Maria i en dröm uppman
honom till strid och lefvat seger. För att genom nit fi
den kalolska *kyrkan visa sig värdig en sådan ynnesi
utfärdade han i Prag flere mot protestanterna gansfc
stränga förordningar. '

Torstenson blef under några veckor, dels af virttet]
dels af sjuklighét hrndrad från uppbrott. Änlfltligen d. "
'Februari efter hållen böneds^ giiik han Öfver Egeffli
och tågade åt söder, alltM i full élagtordning, ty "fiem
var ej långt borta; Torstenson vid Glattau och Hatzl
vid Grönberg stodo knappt några timmars väg frånfavi
ändra. Hatzfeld atiade Torstensons afsrgt på öster
öfvan Ens och skyndade derföre så ^fprt som möjligt
söder, giök vid Horatziewitz öfver den lilla Ottawaelf
och stannade på södra sidan. TorsteTison kom stratt
Fi^ån båda stränderna besköto härarna bvarandra och T
stenson erböd fältslag; men då Hatzfeld iök^ ville 1
sin fördelaktiga ställning, kunde Torstenson ej angn
Han gick derföre österut längsefter Ottawa och sökte a
på något annat ställe komma Öfver nämnde elf, 'för
sedan falla in i 'Österrike; 'men HatrfeM följde med t
sta uppmärksamhet motsatta stran^den, så att Törst
ingenstädes kunde vinna sin afsrgt. Denne ändrade då pl
Un ovanligt hård vinter hade genomkälat marken. #
begagnande af denna tillfällighet uppbröt Torstenson d. i
Februari Mn Strakonitz och gick på en'ié!jest" till
med för vanliga bondvagnar ofai-bar väg norrut tilJSniék
öbji derMäfdes den 20 Februari öfver Muldaelfven, «rtil
oci hästfolk genom ett vad, fotfolket 'på isen; dederni'

;l«kt:ät öster för att inbryta i MäfarQn, befria Olmiitz od'
49nBDa sig m^ Ragoczi.

Men Hatzrald ville förekomma äfven denna afsigi.

kyodaamt gick ban vid Teio öfver Mulda, s^nde tro$86i>

i fiudweiss och ilade fiåledes än mera lättfotad att gen-

juta Torsienson. Det lyckades. .Då svenskarna den 23

ebro^rioni aftonen nalkades iankow, eller som det ofta

Uas Jankowitz, funno de kejserliga hären framför sig

vägen åt öster afskuren, likasom .förut åt sö4er.

SLAGET VID lANKOWITZ.

Båda fältherrarna beslöto genast att våga ett afgö-
mde-9la§; Torstenson, emedan évenskarha i främmande
id änder stark kOld och ständigt följda af en öfverläg-
&epide, leoio mycket; Hatzfeld, emedan kejsaren befallt
egen öfverlägsenhet tillstyrkte strid;. också derföre, att
Ijerska bjelptropparna skuUe om /aägra dagar hem igen.'
mu ^mma qväll red Torstenson ut och besåg nejden,
m var uppfylld af kullar, sk(^sdungar och bäckar, så-
les till ordentligt fältslag ganslfia otjenlig. T^rstenson
ilöt dock angripa. Yenstra flygeln ställdes under l^ojOr
der unga Ascheberg, som ryttmästare, stod ytterst;
Iten under Mortaigne; högra flygeln under Wittenberg
Goldstein. Lösen var Hjelp Jesus,
Äfven Hatzfeld tog samma afton nejden i ögnasigte
var derunder nära att af svenskarna blifva tillfånga-
;en. Han ordnade sedermera venstra flygeln under Götz,
It^n under Suys, högra flygeln, som mest besto() af
^r?ka hjelptropp^r, under Johan de Werth. Lösen var
Itoli kornas \9i\\i§a: Jesus Maria,

Härarna • voro först uppställda med långsidorna , frän

T till Sjöder, .syenskaf;na ,på vestra sidan vid Janko.w,

kejserliga på den östra vid Wotitz. Men tidigt, om

{<Hien den ,24 .Februari skickade Torstenson sin högra

i\ att intaga , en , åt söder belägidn höjd. jEf^n CöJ^e

sjelf med hela den Öfriga bftren efter; afsigten var aU
draga fienden frän dess förut intagna fördelaktiga stilll
ning. Gölz. som blifvit älaggd, men fOrsammat bevakj
ifrågavarande höjd, såg nu ocb ville förekomma svenski
nas afsigt. Hans väg var kortare, men obanad, trål
skogig. Svenskarna bunno före bonom upp och bör
med sina kanoner spela på hans i den trånga dalen hc
packade rytteri. Götz gick dä något tillbaka och
fatta stånd i en skogsdunge, men svenskarna angrepo
nom genast. I början af denna strid blef Götz skjat
bvarefter hans folk råkade i oordning ocb började
Emellertid skyndade Hatzfeld med de Öfriga kejserliga tr
parna till bjelp, ocb nu hade ställningen ändrat sig
att härarna stodo i sträckning från vester till öster, svc
skarna på södra sidan, de kejserliga mellan Jankow
Wotitz på den norra. Hatzfeld kunde emellertid icke
derbörligen ordna sitt folk, dels för den eländiga marl
dels för den villervaUa, som Götz's flyende ryttare föi
sakade. Efter en häftig skärmytsling drog han sig
före tillbaka. Tvänne svenska regementer, som allf
nära eftersatte honom, blefvo med förlust återjagade, b^
efter han bakom en höjd ånyo fattade stånd och ordi
sina troppar. Detta var förmiddagsträffningen. Den
medfört en betydlig förlust för de kejserliga; och alli
ansågs Götz hafva genom sin olydnad ocb försumli
föranledt olyckan. Det blef sedan ett i Böbmen IftJ
brukligt ordspråk: bära sig åt som Göts vid Jai
Detta var samma Götz, om hvilken vi första gången
talat uti berättelsen om Pasevtralks förstöring.

Genom de kejserligas återtåg hade vägen till 01
blifvit för Torstenson öppnad. Denne ämnade också i
jan att höja sig med den redan vunna fördelen och
utan vidare strid fortsätta sitt tåg åt öster. Men st^
på eftermiddagen erhöll han underrättelse, att myc
oordning rådd« bland de fiendtliga tropparna, serdeles bl
något fotfolk, som besatt närmsta skogsböjd. Torstei
hopp att kunna tillfoga fienden ån mera skada, bast

sif dit med en hop fotfolk och 10 små kanoner. Men
Irfaållandet befanns helt annorlunda än uppgifvet var. Så
Ii den kejserliga förtroppen på höjden, som hela den öf-

bären der bakom stod i slagtordning. Torstenson
)f (illbakadrifyen och mistade alla sina kanoner.. Han
lUade några regementer till bjelp. De kejserliga trodde,
|t striden icke längre kunde undvikas, tågade derföre

alla tropparna upp på , höjden och störtade sig der-

In ned mot svenskarna med ovanlig häftighet. Det var

lan De Werth, som sålunda ryckte hären med sig, och

[ingade till ny strid. Den börjades vid pass kl. 2 e. m.,

blef utefter hela linien ytterst hårdnackad. På sven*

imas venstra flygel, som nu stod bredvid Jankovir, fäk-

Douglas och De Werth med brinnande häftighet;

Äscheberg förde sin sqvadron nio serskilda gånger i
5n och De Werth var två, andra säga tre hvarf fån-

men slet sig ånyo lös. Flere gånger lyckades det
ikarna att skingra de bajerska ryttareskarorna; men

hade ibland sig ute på flygeln en hel brigad fotfolk,
bm hvilken de funno skydd och åter kunde ordna sig.
Itligen förenade Douglas tre sqvadrbner till en enda
störtade med detina öfv^r fotbrigaden, hvilken nu ändt-

blef upprifven och huggen i stycken. Derefter rå-
ie hela denna kejserliga flygels rytteri i oordning och
Ide med stor förlust.

På svenskarnas högra sida nära Wotitz hade Wit-
iberg efter striden mot Götz ännu icke hunnit ordna

troppar, när de kejserliga började anfallet. Striden
)f derföre en lång stund ganska tvifvelaktig. Det var
denna flygel, pfaltsgrefven, sedermera konungen, Karl

if stod som Öfverste för kurlänningarna. Nästan alla
irare vid hans regemente blefvo skjutna. Han sjelf

nära deran. En kula genomborrade hans hatt, en
lan rocken, en tredje till och med skjortan, en fjerde
fckte på högra sidan hans efter tidens sed långa hår.

sjelf blef dock oskadad. Efter en lång och svår strid
ekades det äfven för denna flygel att drifva fiendtliga

rytteriet på flykten. Klöökan var fyra pS eftermiddagen
nar ungeför på en gång båda de kejserliga flyglarna blefvo-
förjagade.

Ännu återstod midten. Der fäktade Hatzfeld och fol-
folket med oknfvad ihärdighet. Men sedan dé kejserlig
flyglarna blifvit fOrjagade, drog sig hela svenska hS
likasom i en halfmåne kring deil kejserliga midten. Bli
en half timme kunde denna, sålunda lemnad åt sig s
motstå det allsidiga anfallet. Större delen af fotfolket b^
nedhugget eller taget till långa. Hatzfeld arjelf träng
okdnd igenom svenska lederna och höll på att smyga
undan. Slutligen kom en svensk korporal, sOm med
stolen för pannan tvang honom att stanna och gifva
fången. Hatzfeld var dock nfira att efter undergån
plundring återigen slippa^ lös; men då korpöraien fann
hans fickor 100 dukater, misstänkte han sih fånges
tydenhet och förde honom juöt vid slutet af slaget t^
Torstenson, der han genast blef igenkänd;

Under sjelfva striden hade svenskarnas högra fli
blffvit kringgången af några sqvadroner kejserligt rytt
Om dessa då genast angripit ryggen af svenska troppa
så hade det måhända ledt tilk motsatt utgång af sia
De kastade sig i dess ställe öfver svenska trossen,
jade plundraT den och hade tiil och med tagit Torslensdi
grefvinna till fånga; men hon blef snart befriad och'
kejserliga ströfrarna förjagade. Fem sqvadroner af å
ryttare kommo sedermera just mot slutet af striden
bakom svenska midten, men blefvo nu lätt Öfvei^väldig
och nedhuggna.

Vid Tabor sökte De Werth samla det flyende rytté
riet till anfall mot svenskarna, hvilka han nu trodde
segern berusade och i oordning; men det var omöjligt
leda de slagna* til) något nytt . företag. Flan måste sji
d«la deras flykt, ooh gick med sina troppar tillbaka t
Bajern.

Svenskarnas seger var allmän och fullkomlig: bI
kejserliga förlorade i döda en fältmarskalk, tvä öfversfd

Qcb, sä lovjoket man. pä> det. vidsträckta» siagtf^ltet. kui^ck
räkna, 4000 mao; i fåsgar deremat. öfv«E;befä)hafv?r«A
fähmar&kalkdn gj^efve Hatzfeld,, fem* geiterakr,. derribland
Broay och Meocy, åita ofverstar, 14 dfwFstelöjUoanter,
ii^tiosex kaptener och ryttmdstaro, ettbundradQ sexitiotre
{jl^jlnaQter, fänrickar och kopnelter, 4000. sajdate^ och
derbefäi, fyratioätta standarer, trettiofyra fanor^ tju^u*>
kaiumen,. soml al), sio roedförda tross. Den haiitiga
iden^ aflopp icke utan förlust för sven&kanna.;, de sak-
ade i döda två. ofverstar, en hop af befälet och två tUr
n man.

Dehna^ seger var den mest lysande, som alltsedan

jBlag^t vid Nördliogen blifivit under trettioåra kriget v.Qn~

^ n. Onsakerna till dess utgåtng. voro flere; förnämligt

rdning och brist på lydnad< och sammanbafig i kejser-

hären;, så förstörde Götz förmicIdagsträfFningen, och

ti eftejrmiddagsslaget störtade sig De Werth utan befali'-

ning mot svenskarna», En olycka för de. kejserliga \;ar

k^. aU- näsUn allt deras artilleri i förmiddag&trät]^ ingen

loraden, b»arföre« Torstenaons kanoner uti sjeJfva alagdt'

ndcade spridde dödi och oordaijig. Man bar äfven

märkt, som en serdel^ lycka för svenskarna^ att före

get voro vägarna af den starka kölden aå sammanfrusaa,

t Toistenson med tämlig lätthet kunde, föra sin här och,

kanoner, hvart han villev likaledes att han sjelf var

id så god hälsa, att han under hela slaget kunde sit^a

ill bäst samt obehindradt rida. omkring ocb leda rörelserna»

raxt efter slaget kom tö; vägarna bliötnade upp oiQh

Torsten sons giktplågor började ånyo, så att han måste fö*»

as i den vanliga hängbåren.

F0RTSÄTTKIK4S AF FÄiTIÅGET 1645,

Dåfifit 9i kanon^sna vid JankovKitz hocdeft till Prag
paed en styrka och långvarigbet, som tillkännagaf ett af-
'görande slag.. Kejsarea i^r derföre» omkring i alla kyr-^

korna för att bedja om framgång för sina vapen. NSr
olycksbådet kom, beslöt han att genast ila till Wien. N&r-
inaste vSgen kunde han af fruktan för svenskarna icke taga.
Han for öfver Pilsen till Regensburg och derifrån till Wien.

Har rådde ångest och villervalla. Vägarna i Mfthrea
och norra Öster;rike h vimlade af flyktingar, dels kejserliga
stldater, dels landtboar, h vilka alla dagligen inströmmade
till hufvudstaden. Kejsarens mor och barn samt en m&ngd
Wienerboar flydde till Grätz, andra till Salzburg, många'
ville finda till Venedig; men kejsaren förböd att öfvergifva
fäderneslandet.

Ferdinand den tredje visade nu samma oböjliga ihär-
dighet, som utmärkte fadren« Han syntes nära förlorad.
Inom fem månader hade Torstenson förstört tvänne kej-
serliga hufvudhärar, den ena under Gallas vid Bernburg,
den andra under Hatzfeld viä Jankoveitz; nu återstod
knappt ett enda fullständigt regemente. Frän de förra
bundsförvandterna föga hjelp; Bajern sysselsatt af Frank-
rike; Kur-Sachsen, uttröttadt, sökande efter stillestånd.
Deremot nalkades med hotande härar svenskarna från
Mähren och deras bundsförvandt Ragoczi från Ungern.
Kejsaren förlorade dock icke modet. Jemnte sin gemål
qvarstannade han i Wien, för att hålla dess innevånare
vid godt lynne. Från Spanien och Italien begärdes och
erhölls betydlig hjelp. I arfländerna blefvo starka utskrif-
ningar påbudna, i Böhmen hvar tionde, i Österrike bvar
femte man. I Wien beväpnades 4000 gesäller, och eme-
dan nästan allt artilleriet gått förloradt, hämtades från
Magdeburg de kanoner, som Gallas vid slutet af förra året
derstädes qvarlemnat. Denne härförare blef sjelf åter ta-
gen till nåder och fick i uppdrag att samla de i Böhmen
qvarblifna lemningarna af^ hären. Erkehertig Leopold Wil-
helm skulle försvara Donau och tillika som fältherre an-
föra alla de kejserliga tropparna. Oordningen var dock så
stor, att erkehertigen sjelf blef en gång såsom okänd an-
gripen och misshandlad af kejserliga ströfvare, och Gallas
vxr en annan gång nära att lida samma öde.

Men långt innan dessa anstalter hunnit vidtagas, hade
Torstenson inträngt i det värntösa landet. Efter en dags
hvila vid slagtfältet, ilade han raka vägen åt Mähren och
tog den 3 Mars Iglau, som måste betala 60,000 R:dr i
brandskatt. Härstädes några dagar fördröjd af giktplågor,
sände han under tiden och befriade OlmOtz från beläg-
ringen. Snart gick han åter framåt, tog den 9 Mars
Znaim, kom den 14 till Krems vid Donau, tog samma
stad den 19 och skickade ströftroppar, som pä södra si-
dan af floden indrefvo brandskatter. Af brist pä fartyg
kunde den öfriga hären icke följa efter. Derföre och för
att uppmuntra Ragoczi gick Torstenson ät öster, tog Korn-
Neuburg den 30 Mars, eröfrade vid Wien ena broskansen
öfver Donau, slog några till hjelp framilande ungerska
. troppar, och inqvarterade slutligen svenskarna i och om-
kring Mistelbacb, för att rasta ut efter det påskyndade
vintertåget.

Efter åtta dagars hvila uppbröt Torstenson återigen,
samt intog nästan alla kringliggande slott och städer; och
då Ragoczi ännu icke syntes till, och det var omöjligt att
komma öfver Donau, började han att den 24 April belä-
, gra Brnnn, för att genom denna stad få fulländad den
kedja af fästningar, som svenskarna innehade frän, Öster-
sjön ända ned mot Wien.

BrUnn var serdeles väl beläget^ befästadt och försedt;
borgböfding öfverste De Souches. Denne hade förut varit
i svensk »tjenst, dä han för några ohöfliga skrifvelser blef
af Stålhandske satt pä högvakten, h varifrån han rymde
och öfvergick till kejsaren. Han var således mot sven-
skarna förbittrad och fruktade tillika såsom öfverlöpare
deras hämnd; bvarföre han också ledde försvaret med all
möjlig kraft.

För att kunna vända sina vapen odelade mot sven-
skarna, hade kejsaren åt Ragoczi erbudit fred med alla de
villkor, som denne sjelf fordrat. Underhandlingen var nära
afsJQtad, då till Ragoczi kom underrättelse om Torstensons
framsteg, och tillika en fransysk underhandlare, som böd

penningar. Ragoczi albrdt då fredsverVet och 9ftnde sin
underböfding med 7000 ryUare till BrOnn. I början af
Juni nalkades' han sjelf med en h&r af 8000 till fot,
17,000 till bSst samt 40 kanoner. Med denna styrka
hade mycket kunnat göras; men ungerska tropparna voro
otuktade och oordentliga, samt rymde ofta och hoptals till
hembygden. Ragoczis förnämsta rådgifvare var af kejsaren
mutad; Ragoczi sjelf obeslutsam. Han och Torstenson hade
olika afsigter och kunde ej förena dem. I början af Au-
gusti slöt han fred med kejsaren och återvände till Sieben-
borgen utan att bafva med sina troppar något hafvudsak*»
ligt uträttat; men under denna tid voro svenskarna inne
öfver ungerska gränsen, eröfrade några fästen, och gjorde
äfven i detta land sina segerrika vapen kända.

Belägringen af Brunn fortsattes ifrigt, men med min-
dre framgång; emedan Torstensons styrka serdeles i fot*
folk var genom många strider och besättningar försvagad»
Han tillät sig derföre att i spetsen för stormningarna fram-
drifva en hop främlingar, ena gången Ragoczis soldater,
andra gången en mängd sammanfösta mähriska bönder,
allt för att spara svenskarna. Men hans bemödanden
strandade mot det ihärdiga försvaret; och då krut begynte
felas i fästningen, lyckades det De Souches att insmuggla
flera lass deraf. A ena sidan blefvo nu svenskarna öfver-
gifna af Ragoczi, och å den andra voro deras bundsför-
vandter fransmännen fullt sysselsatta af bäjrarna. De kej-
serliga samlade troppar och nalkades. 'Torstensons sjuklig-
het tilltog så, att^han under en hel månads tid icke ktmde
sjelf leda beldgringsarbetet. Han misströstade derföre om
framgång. Efter nära fyra mWaders tid och betydlig för-
lust uod^es han upphäfva belägringen. Befrielsedagen
firades af Brttnnerboarna ännu hundr^ide år derefter; kej-
saren gaf dem till belöning tullfri införsel af vin och öl;
och De Souches blef sedermera vid sin död förd till BrQnn
och derstädes under en vacker minnesvård begrafven. '

Torstenson tågade ännu en gång mot Donau och
Wien« Södra stränderna af denna flod voro också na så

tiarkt fdrsvarade, atl icke mer nigot éfvergångsförs6k
kuDde géras. Norra Österrike var deremot utan skydd
lemnadt i svenskarnas band, och b]ef i grund utsuget
Tillika lät Torstenson på det starkaste befästa Korn^Neu-'
borg och der under öfverste Gopys befäl inlägga en be*
aäitaing af 900 man jemnte stora förråder. Meningen
var att få denna fästning till stödjepunkt i stället för
firönn.

Vid svenskarnas sistnämnde tåg, hade de för andra
gången nalkats och intagit broskansen vid Wien. Erke-
hertig Leopold Wilhelm deltog sjelf uti försvaret. En gång,
jttst då han i sitt tält på Wolfsaue gjorde bön, flög en
sven^ kula genom väfven. Delta skedde på S:t Britas
dag. Till minne häraf, och som en gerd af tacksamhet
för sin räddning, byggde erkehertigen dersam mastades ett
kapell åt S:t Brita; och fältet hette sedermera och ännu
i dag Brigittiner-aue.

Med ungrarna hade emellertid pesten kommit in i
landet, äfven bland svenska tropparna. De af de sednare^
som undsluppo denna farsot, ådrogo .sig andra och svåra
sjukdomar, i synnerhet genom omåttligt förtärande af äp^
k)D odi vindrufvor, hvilka frukter voro för nordboarna en
ovanlig förplägning. Hela landet blef förgiftadt af dessa
smittor, och två svenska regementer dogo nästan helt och
bållet ut* Munförråder började felas; alla sådana hade
blifvit medtagna af de under hela sommaren genomtågande
svenska, ungerska och österrikiska tropparna. Torstenson
beslöt derföre söka bättre vinterqvarter. Men först lät han
af alla städer och slott utkräfva dryga brandskatter; och
tågade derpå åt Böhmen. Här uppfriskade sig hären på
några i östra landet liggande gods, hvilka tillhörde kej-
serliga fältherrar . och derföre hittills af dem blifvit, så
mycket som möjligt, från krigsbördan förskonade.

JBmellertid förvärrades Torstensons giktplågor stunde-
ligen; han kunde ej fragta sig mer än två mil om dagen;
snart tålde han ioke ens hängbåren, och gikten började
fiytta sig 'uppåt. Ledsen öfver de mänga tillfällen^ . aooi

sålunda förlorades, odi i afsigt att genom ordentlig Iftkare*
vård återvinna bdlsan, lemnade Torstenson i början af
December bSren och begaf sig til! Leipzig. Tills den ut-
sedda efterträdaren, Karl Gustaf Wrangel, hunnit ankom-
ma, skulle Wittenberg föra tropparna. Men genast der-
efter anlände Wrangel med betydliga förstärkningar. Sven-
skarna gingo till vestra Böbmen och togo der vinterqvarter.

VESTRA SIDOHÄREN.

Såsom i berättelsen om danska kriget redan är an-
fördt, i;b kräk tade Königsmarck under första månaderna af
detta år hela Bremen. Han blef derifrån kallad till Tor-
stensoDs bistånd i Böhmen; men landtgrefvinnan af Hes-
sen, angripen af de segrande bäjrarna, fordrade understöd
ocb hotade att s]uta# fred med kejsaren, om hon lemnades
hjelplös. Königsmarck gjorde således först ett tåg nedåt
Darmstadt och Heidelberg. Sedan hessare och fransmän
hunnit i dessa trakter tillräckligen förstärka' sig, gick han
derifrån, brandskattade Franken, och sedan tillhopa med
Axel Lillie Sacbsen, tills kurfursten afslöt stillestånd. Der-
på gick Königsmarck nedåt Böhmen och Mähren, för att
understödja Torstenson. Här försåg han Olmtktz och dess
sidofästen Neustadt och Eulenberg med. rika förråder; in-
tog och brandskattade en hop städer i Schlesien; gick se-
dan genom Böhmen inåt Meissen, dit han mot slutet af
hösten anlände, sedan hap på detta år genomtågat nästan
hela Tyskland.

ÖSTRA SIDOHÄREI^

var beständigt förenad med hufvudhären; så framt man'
ej ville anse den i Leipzig förlaggda starka svenska be-
sättningen under Axel Lillie såsom en serskild afdelning.
För öfrigt märkes, att svenskarnas bittraste fiénd«
och afundsman^ kurfursten Johan Georg af Sachsen, no

lä

andtligen tvingatkd till fredliga tänkesätt. Redan efter
slaget vid Leipzig 1642 hade kurprinsarna ofta rädt till
fred; men kurfursten ville ej höra talas derom; han bi-
behdll sin gamla ovilja mot Sverge, och en af hans för--
Dämsta rådgifvare var mutad af kejsaren. Men österri-
karnas nederlag vid JOterbock och Jankowitz ökade Sach-
sens fruktan för svenskarna och begär efter fred. Kur-
prinsarna likasom sachsarna sjelfva bådo kurfursten en-
träget att likasom Brandenburg sluta stillestånd med Sverge
och derigenom rädda sitt land från krigets förödelser. Än-
Du var dock Johan Georg envis och kejsaren lockade
honom med smicker och med löfte om Schw^eidnitz åt den
tredje bland kurprinsarna. Då befalldes Lillie och Königs-
marck att förhärja hela Meissen ända till Dresdens portar.
De gjorde så, och med eftertryck. Äfven dog vid denna
tid den bekanta Öfverhofpredikanten doktor Hohenegg. Kur-
fursten gaf nu andtligen vika och afslöt den 26 Augusti
med svenskarna ett stillestånd på sex månader. Han måste
lemna dem Leipzig, rättighet att tåga' genom landet, och
11,000 riksdaler månadtligen. Stilleständet blef sedan för-
längdt till krigets slut.

Det var efter Torstensons första infall i kejserliga
arfläoderna 1642, som Österrike började visa någon tyd-
ligare benägenhet för fred. Efter fälttåget 1645 och Tor-
stensons tredje och svåraste infall, blef kejsaren ännu mera
försonligt ginnad.

ANDRA KAPITLET.

OM LEONHARD TORSTENSON.

Torstensonska slägten härstammar från Westergötland.
Attladern var Hans i Todene, en mägtig man i början af
Qortonhundratalet. En bland ättlingarna fick genom gif-
termål Forstena gård, h vilken sedermera blef stamgods.

Slflgten hade stort anseende. Under Erik den fjortonde»
tid var en Leonbard Torstenson öfverste för westgötarna
och föl] i kriget mot Danmark. Sonen, Anders Lennart-
son, Karl den niondes vän och trogna härförare är i dessa
berättelser ofta omtalad; äfven andra sonen, Torsten Len-
nartson, Sigismunds anhängare och den ifrågavarande Len*
närts far. Längre än någon annan bibehöll denna slägt
den gamla seden att blott benämnas efter fadern och god-
set. Den hade ej något ättnamn, utan kallades i sam-
tida skrifter vanligen Forstenaslägten. Men efter den store
fältmarskalken antogo och bibehöllo hans efterkommande,
som ättnamn det genom honom ver Idskun niga fäderne-
namnet Torstenson.

Om Leonbard Torstensons ungdom hafva vi uti före-
gående berättelse talat; äfvenledes huru han i striden vid
NUrnberg 1632 hlef tagen till fånga.

Denna olycka var nära att för alltid afbryta hans
krigarebana. Han blef nämligen förd till Ingolstadt och
der instängd uti ett kallt och fuktigt fängelse, hvars mu-
rar voro öfvervittrade med saltpetter. Efter anmälda kla-
gomål härom, befallde kurfursten Maximilian, att borghöf-
dingen, öfverste Snetter, skulle lemna Torstenson frisk
luft och rörelse samt alla de förplägningar, som han ville
bekosta. Men, när vintren inbröt,^ måste Torstenson hos
kurfursten anföra nya klagomål, innan han fick sitt fän-
gelse eldadt. Under denna tid blef hans hälsa förstörd.
Saltpettersfukten föranledde en gikt, som sedermera aldrig
kunde öfvervinnas 1:.

Kurfursten ville emellertid draga all möjlig nytta
af sin fånge. Han begärde 12,000 dukater i lösepen-
ning, och då Gustaf Adolf inbröt i Bäjqrn, befallde han
Torstenson att hos konungen utverka landets mildare med-
fart; motsatsen skulle eljest på honom sjelf hämnas 8).

4) Mtinchen. Reicbsarkiv. Acta des dreysigjährigen Kne->
ges. V. 199. Maximilian till öfverste Snetter, d. 43 Sept.,
9 Okt., 23 Dec. 4632, voch den 47 Mars 4633.

2) S. st. '

Slatligen Sr 1633 blef Torslenson utvexlad mot Wal-
lensteins svåger Harrach. ,

Hemkommen, förordnades han till rikstygmS stare, och
åtföljde ti)] Preussen den här, som 1635 utrustades mot,
Polen. Efter stilleståndets förlängning förde han samma
hår till Tyskland, der han, såsom närmsta mannen under
Johan Baner, deltog uti alla dennes fälttåg. Hans hem*
resa för sjukdom och hans utresa efter Baners död hafva
vi omtalat, likaså hans fältherrebragder från år 1642 till
och med 1645; hvilka utgjort innehållet af många ka-
pitel. Få härförare uti verldshistorien kunna uppte en
sådan rad af lysande och ärorika fälttåg, bland svenska
fältherrar knappt någon enda. '

Leonhard Torstenson var af ett mild t och skämtan-*-
de lynne, samt älskade godt bord och godt glas, dock in-
gendera till vana eller öfverdrift. Han var hvarken hård
eller hämndlysten. Han gaf länge understöd åt enkan och
barnen efter den SeckendorfT, som mot honom stämplat
lönnmord. Kriget antog under Torstenson ett mildare
lynne. Han utpressade väl dryga brandskatter, hvilka till
härens allmänna bästa , användes; men han förböd och
sfrafTade plundringar. Öfver hans minne hvilar intet Mag-
deburg, intet Wurzen, inga härjningar sådana som 1637
i Meissen, 1639 i Böhmen. Detta jemnte den föga del,
han för sin sjuklighets skull kunde taga i fältlefnaden,
var kanske orsaken, hvarföre han icke Ivckades vinna nå-
gon serdeles tillgifvenhet hos de sedan Baners tid förvil-
dade soldaterna.

Han var utmärkt så till minne som förstånd; hans
ärlighets öfver alla tvifvelsmål. Redan 1639 vid tillfälle
af ett mutnings-förslag, sade hertigen Georg af Braun*
schweig Liineburg: »Jag känner Torsténson och säger
»eder, att det är förgäfves.» Han behöll samma anseende
allt framgent. Egennytta var icke hans svaga sida, ej
heller lemnade han stor rikedom efter sig. Det är väl
sannt, från Holstein hemskickade han ett, som det sades,
med byte lastadt fartyg, hvilket dock uppbringades till

Köpenhamn. Men med sin stora aflöning, och med ö[h*
pet tillfälle att plundra det förut orörda Österrike och
Mähren, hade Torstenson lätt nog kunnat tillrycka sig
flere sädana skutlaster. — Men från girighet liksom frän
andra brott hindrades han af en varm och lefvande guds-
fruktan. Ofta, och serdel^s före afgörande strider upplif-
vade han sin förtröstan genom Ordets läsning; i synner-
het brukade han vid sådana tillfällen , upprepa Davids
språk: »Du uppehåller mig vid din högra hand. Du Jeder
>;mig efter ditt råd och upptager mig på ändalycktone
»med äran. När jag hafver dig, så frågar jag efter bim-
»mel och jord intet;» och i plågans stunder tillade han:
»om mig än kropp och själ försmäktade, så är du «dock
»Gud alltid mitt bjertas tröst och min del.». Detta sista
språk förordnade han också till ämne för den en gång
efter honom blifvande likpredikningen.

Som fältherre var han ovanligt skicklig, och det i
nästan alla afseenden. T synnerhet beundrade man snabb-
heten i hans rörelser, och kallade honom derföre Blixten.
Denna egenskap förtjente så mycket större uppmärksam-
het, som han en stor del af tiden låg till sängs. Uti
hären och lägret höll han en förträfflig ordning, hvilken
sedermera efterföljdes af konung Kar] den tionde och af
franska fältherren Turenne, hvilka båda erkände, att de
af Torstenson lärt, den förre allt, den sednare mycket.
Artilleriet var Torstensons förnämsta vapen, och i hans
hand serdeles verksamt; fienden ansåg honom derföre en-
sam så god som 10,000 man. Vid belägringar hade han
mindre lycka, än skicklighet. Prån Freyberg drefs han
1643 af vintern och annalkande fiender; från Brieg sam-
ma år af kejserliga ö^vermagten ; från Briinn 1645 af
Ragoczis affall och egen sjuklighet; alla tre gångerna med
stor förlust. Det var derföre ett bland de kejserlige gängse
ordspråk:

"Freyberg und Brjeg und BrUnne

"Machen dem Schweden das Heer dan ne" i ).

'4) Freyberg, Brieg och BrUnn
Göra svenska hären tunn.

Men nämnde missöden öfvervftgdes af än större vun-
na fördelar. Torstenson hade mottagit blott en enda svensk
bär, och den svag, samt drifven inemot Östersjön. Han
efterlemnade tre härar; deraf den ena vinterlägrad uti
kejserliga arfländerna, med fästen och besättningar nästan
tiJl portarna af Wien.

Länge hade Torstenson i anseende till sin stora sjuk-
lighet apbällit om afsked; men regeringen var ej rätt ense
om eftefrträdare, ville äfven i det längsta begagna Tor-
stensons lycka och skicklighet, samt öfvertalade honom
derföre år från år att stanna qvar. Men under återtå-
get från Österrike år 1645 blef sjukdomen så häftig, att
Torstenson måste öfvergifva hären, till och med innan den
utnämnde nya fältherren hunnit fram. Efter dennes an-
komst ålades Torstenson att en längre tid stanna i Tysk-
land för att gå Wrangel till banda med sina råd, och,
om så behöfdes, med sitt anseende; äfven för att återtaga
krigsledningen, i händelse den för Wrangel skulle aflöpa
mindre lyckligt. Först om hösten 1646 kom han åter
till Sverge. Här hastade alla att erkänna den utmärkte
mannens förtjenst: Då gikten hindrade honom från att
uppvakta på hofvet, kom drottning Kristina sjelf till ho-
nom på besök. Så väl mundtligt som skriftligt erkände
hon de vigtiga tjenster, han gjort fäderneslandet, de stora
och underbara framsteg, han i Tyskland haft. På en dag
upphöjdes han till l^åde friherre och grefve; grefskapet
blef Ortala med Lyhundra härad i Roslagen. Sedermera
fick han ytterligare många gods i Westergötland.

Torstensons uppförande vid Kristinas hof och hans
sista öden skola vi framdeles berätta.

TREDJE KAPITLET.

OM KARL GUSTAF WRANGEL.

En utmärkande egenskap hos svenska förmyndare-
regeringen var dess oupphörliga bemödande att hafva i
beredskap skickliga ämnen för de högre ämbetsplatsernas
beklädande. Så snart lofvande anlag upptäcktes, finner
man, huru regeringen sökte draga dem fram;, gifva dem
tillfälle att visa sig, att göra sig förtjenta af fäderneslan-
dets allmänna tacksamhet, för att sålunda fä skäl att till
de högsta platserna framdraga dem före ä!dre, ofta väl
förtjenta, men af naturen icke så rikt utrustade medtäf-
lare. Så infördes unga hoppfulla adelsmän att först af-
höra, sedan deltaga i rådiets förhandlingar. Så framdrogw
ofrälsemännen Salvius, Nicodemi, Terserus, m. fl. Så un-
der Gustaf Horns tjenstetid qvarhölls Johan Baner i Tysk-
land, för framlida möjligtvis inträffande behof. Under Ba-
ners fällherretid var Torstenson ämnad till efterträdare;
och då denne sednare för tilltagande sjuklighet måste resa
hem, stannade enligt Baners och Torstensons "förslag vald
på Johan Lilliehök. Men innan nödiga anstalter bunno
vidtagas, dog Baner. Lilliehök var ännu icke mogen; Tor-
stenson måste ut, dock, som det först hette, blott på en
kort lid, och Lilliehök följde med för att blifva i hären
känd; hvarjemnte han utnämndes till rikstygmästare fÖr att
sålunda redan på förhand sättas framföre de andra gene-
ralerna. Men 1642 blef Lilliehök skjuten. Nu råkade re-
geringen i nytt och svårt bryderi. Rådet frågade Tor-
sténson, huruvida Stålhandske kunde framdeles till en så
hög plats användas 1). Svaret lärer hafva utfallit nekan-
de; och man har mot Stålhandske anmärkt för mycken
kärlek till glaset och att han, ehuru tapper och skicklig
som öfverste, likväl icke kunde som fältherre på ^en

1) Köpenhamn. Geheim. arkiv. Acta Svecioa N:o 423. FoL
Regeringens memorial till L. Torstenson d. ti Jan. 4643.

hand reda sig 1); h vilket ock sedermera af erfarenheten
bekräftades. Arvid Wittenberg kom också i fråga; men^
ehuru regeringen erkdnde honom för »en god ryttaren,
troddes han 'dock iöke hafva hjerna nog, att så stort
>;verk förestå»; var dessutoip icke rätt ense med Torsten*
son, ej heller älskad af fotfolket S). Königsmarck var ut-^
märkt i det lilla kriget; men utan erfarenhet i ledningen
af en större här; dessutom af ett egennyttigt och öfver-
modigt lynne. Han låg just nu i skriftvexling med sven-
ska regeringen, visade derunder en stötande stolthet och'
yttrade bland annat, det han ej ville låta befalla sig af
någon annan än af drottningen eller af Torstenson o. s.
v. 5). Detta som generalmajor; hvad skulle han ej göra på
fältherreplatsen? Slutligen var han en utlänning, hvilken
när som häldst kunde öfvergifva Sverge, och med lynne
af Wallenstein eller hertig Bernhard använda hären till
egna förslag. 'Utom dessa trenne fanns ingen, som kunde
komma i fråga, mer än Karl Gustaf Wrangel. Men denne
var vid Lillieböks från fä lie endast 29 år gammal. Likväl
befinnes,/ att Torstenson redan år 1644 gifvit rådet för-
slag på den unge mannen såsom mest skicklig till öfver-
befälet, och att rådet fastade uppmärksamhet vid detta
förslag 4). Den lysande sjösegern vid Femern gaf just i
detsamma ännu mera anseende åt Wrangel. Regeringen
och Torstenson stödde under. De gåfvo honom det ena
tillfället efter det andra att visa sig, samt utnämnde ho-
nom 1645 till rikstygmästare, en plats, som vanligen an-
sågs som förberedande steget till fältherrevärdigheten. Man
ämnade 1645 låta honom komma med förstärkningar från
Sverge till hären och sedan under Torstenspns Öfverbefäl
följa densamma året 1646 för att sålunda genom vanan

4) Brah. Brcfvexl. T. XIH. Fol. Herman Wrangel till Karl
Gustaf Wrangel. Stockholm den 23 Jan. 4643.

2) Riksark. Rådsprot. d. 25 Juli 4645.

3) Riks ark. Rådsprot. Maj månad 4645.

4) Köpenhamn. Gehoim. ark. Acta Svecica. Fol. 433. Sv.
Regeringen till Torstenson d. 26 Okt. 4644.

biifva till ffiltherrevardieheten införd, och icke inköpt, som
raan 1641 mäste göra med Torstenson i). Men denne
sednares sjukdom kom så hastigt upp§, att han måste
lemna hären, innan Wrangel hann från Sverge dit an-
komma. I Ealenburg möttes båda fältherrarna, då befä-
let formligen fit Wrangel öfverlemnades. Dock, såsom för-
bemäldt ar, måste Torstenson för alla händelser stanna
qvar i Tyskland. Först frampå sommaren 1646, och se-
dan fälttåget tagit en gynnsammare vändning, utnämndes
Wrangel till fältmarskalk, hvarefter det tilläts Torstenson
att återvända till Sverge.

Denne Karl Gustaf Wrangel var äldsta sonen af se-
graren vid Gorzno 2), Herman Wrangel, hvilken under
Karl den niondes tid inkom i Sverge 8). Modren hette
Margareta Grip, en bland de sista ättlingarna af den for-
dom mägtigå riksdrotsen Bo Jonsson.

Slägten Wrangel är så gammal, att man ej bestämdt
kan uppgifva, hvar den först tagit adeligt namn och skölde-
märke. Den anses härstamma från Westfalen, hvarifrån
flere grenar inflyttade till Danmark. Sedermera följde nå-
gra Wranglar den danska konungen Waldemar Seger pl
dess eröfringståg till Liffland. En och annan stannade i
sistnämnde. land qvar, och lemnade der talrika afkomlin-
gar, hvarje gren benämnd efter sitt stamgods; Wranglar
till Elstfehr, till Adinal, till Sausis, till Sag och till Fall,
hvifka den ena efter den andra blifvit intagna på sven-
ska riddarhuset. Under sjuttonde århundradet ökades
slägten så, att i slaget vid Pultava stupade ej min-
dre än 22 Wra{)glar. De många grenarna hafva icke
kunnat redogöra för sin gemensamma slägtförbindelse;
men anses dock af en och samma ätt, eller som det kal-
las, sköldslägtingarj emedan de föra ett och saipma sköl-
demärke. Detta utvisar en svart kransmur i hvitt fält

4) Riksark.- Rädsprot, d. 27 Mars 4645.

5) Se Berättelsen om Gustaf Adolf, kap. 23 och 28.
3) Se Berättelsen om Karl den nionde, kap. 4.

I anledning häraf anses namnet vara samnMindraget af
Wehrangel, d. v. s. Skyddsvinkel,

Herman Wrangel hade af Kar] den nionde fått Sko-
kloster, beläget nära Ekoln, en af Mälarens Vackraste fjer-
dar. På denna egendom föddes Karl Gustaf Wrangel d.
13 Dec. 1613. Här tillbragte ben sin första . ungdom,
redan då utmärkt för kraft och allvarlig verksambet. Att
segla ut på Mälarens fjerdar var ett bland hans käraste
nöjen, likasom ett förebud till framtida sjöbragder. Från
tio till tretton år undervisades han i skytteanska kolle-
giet i Uppsala; men följde sedan fadren till preussiska
fålttåget 1627. Han var ännu för ung till ordentlig
krigstjenst; men fadren q vetande deltog han ofta i sltär-
mytslingar och ströftåg. Gustaf Adolf, som fick veta det,
varnade fadern, och bad honom efterse, det den hoppfulla
gossen icke genom otidig hetta måtte bringa sig om balsen.

Efter stilleståndet vid Stumsdorf begaf han sig på
utländska resor och stannade ett helt år i Holland, der
ban uppmärksamt studerade skeppsbyggeriet och sjöfarten.
Sedan for han till Paris; men blef liksom andra resande
svenskar af konungen återkallad för att deltaga i tyska
kriget. Nu blef ban genast kammarjunkare och vid nit-
ton års ålder ryttmästare vid lif regementet. Såsom sådan
hade han tillfälle att nära följa konungen och blifva be-
märkt. Vid öfvergången af Lech 1632 var Wrangel en
af de första, som framstörtade öfver bryggan. I slaget
vid Ldtzen följde han konungen. Denne uppdrog honom
att med én befallning rida Öfver till venstra flygeln.
Wrangel hönföll om tillåtelse att få stanna qvar, emedan
konungen hade endast få personer omkring sig. På för-
nyad befallning måste han dock rida. Vid återkomsten
var konungen fallen.

Sedermera tjenade Wrangel under Baner och ut-
märkte sig vid alla tillfällen, serdeles under svältkriget
vid Torgau 1637, då han en gång blef såra^, lamslagen,
fångad och till hälften afklädd och plundrad, innan ban
af de sina återtogs. Vid det stora fälttåget i Pommern

samma höst var han outtrOtte]ig och deJtog sedan i alla
krigsrörelserDa 1638, 1639, 1640 och 1641. ^som
vi fdrut berättat, uppstod mellan fianér och gamla Her-
man Wrangel, bfigge stolta och korta om hufvudet, ett
missförstånd, som slutligen växte så högt, att gamla Wra.n-
gel måste lemna sitt befäl och resa tillbaka till Sverge.
Detta hindrade likväl icke Baner från att erkänna sonens,
Karl Gustafs, förtjenster. Denne blef 1635 öfversteJöjt-
nant, 1636 öfverste, 1638 d. v. s. vid 25. års ålder ge-
neral-major; med Dalkarlarna till regemente.

£ftjer Baners död var han en af de tre generaler,
som gemensamt förde svenska hären; och tillika den, som
uti striden vid Wdfenbtittel 1641 uthärdade och afslog
Piecolominis anfall och förnämligast bidrog till segern.
Åren 1642 och 1643 tjenade han under Torstenson och
b}ef ofta och med framgång använd. Hans segerrik^ sjö-
tåg åren 1644 och 1645 hafva vi nyligen berättat.

Karl Gustaf Wrangel hade reslig växt, lifiiga ögon,
välljudande röst och angenämt umgänge, blandadt med
en viss» ridderlighet. Uti tornerspel och andra idrotter öf-
verträffades han af få. Han hade ganska goda kunskaper
i historia, matematik, krigskonst både till lands och sjös,
samt i ftere språk. Till lynnet var han klok, driftig,
oförskräckt, men derjemnte egensinnig och öfvernvodig, ser-
deles i yngre åren, derföre af befälet ieke älskad; men
så fnycket mer af soldaterna, hvilka han lemnade • friare
tyglar än Torstenson gjort. Han älskade prakt och v^l-
•lefnad; men var derjemnte god hushållare. . Fad ren bad ho-
nörn att »under kriget taga för sig som de andra; ty
»den, som tar något, han har något.» Karl Gustaf Wran-
gel tog också för sig så rikligen, att han deraf uppbygg-
de och prydde Sko-klosters slott, den dyrbaraste boning,
som någon enskild man i Sverge låtit uppföra.

Under tyska kriget fattade han kärldc till ;frÖk6n
Anna Margareta von Haugwitz från mag^ebui^ska. områ-
det. Det säges, att gamla Herman Wrangel varit dermed
missnöjd, iy han önskade åt sin boppfuUa son en mer

lysande f5i»binde)se än med denna fattiga fröken. Men
fadrens stolthet måste vika fdr sonens kdrlek och 1640
firades förinälningen. Vid första barndopet året derpå hade
dåvarande generalmajor Wrangel till faddrar åt sitt barn
landtgrefvinnan af Hessen och två hertigar af Bra un-
schweig.

FJERDE KAPITLET.

FALTTAgET 1646.

Alltsedan det Obehagliga fälttaget 1640 och under
Torslensons hela befälstid, hade svenäka och fransyska
hararna varit åtski^da. Båda men hvar för sig sökte fram-
tränga Ull Österrike, den förra genom Böhmen, den sed-
nare genom Bajern. Österrike och Bajern ordnade i följe
deraf sin krigsstyrka sålunda. Om sommaren lemnades i
österrikiska arfländerna endast ett mindre antal troppar med
uppdrag att mot svenskarna gå blott försvarsvis till väga;
under det österrikare och bäjrare förenade kämpade mot
Fratikrike. Men om vintern, och medan de ömtåligare
fransoserna hvilade, vände sig samma förenade här mot
svenskarna, då dessa blefvo af öfvermagten drifna ur de
om sommaren vunna fördelarna, och dessutom i sin vin-
terhvila oroade. Torstenson insåg svårigheten häraf, och
rådde derföre Wrangel att antaga ett nu af Frankrike
gjordt förslag om härarnas förening för att sedan med
gemensamma krafter angripa den gemensamma fienden.
Wrangel följde rådet och underhandlingar i sådan afsigt
bléfvo genast Öppnade.

Med de af Wrangel Öfverförda tropparna utgjorde den
svenska i Böhmen vinterlägrade hären 15,000 man till
häst och 8000 till fot; utan att räkna Königsmarcks fly-
gande tropp och alla besättningar. Denna starka och väl-
rastade bär väckte hos de kejserliga mycken farhåga. Men

det gick) som förra åren. Krkehertig Leopold skyndade
ti) I MOnchen och utverkade bajerska bärens förening med
den österrikiska. Så landa vida öfverlägsen, tågade ban mot
Wrangel, som måste lemna sitt vinterläge uti Böbmen.
Genom passet vid Pressnitz drog han sig öfver Meissen
till ThOringen. Erkehertigen följde vid sidan och gick in
i Franken. Emellertid var med Turenne Öfverenskom-
melse slutad om svenska och fransyska bärarnas förening.
Wrangel skickade derföre Wittenberg till Scblesien att
bevaka Tysklands östra sida; men tågade sjelf uti April
åt Westfalen, intog Höxter och Paderborn, gick sedan i
Maj till trakten af Wetzlar, förenade sig med Hessarna
och i början af Juni med Königsmarck.

Nu väntade han efter Öfverenskommelse den fransy-
ska hären, och Turenne hade redan slagit brygga för att
gå öfver Rhen; men i 'detsamma fick denne sednare från
Paris befallning att tåga möt Luxemburg, der hans trop-
par voro mera beböOiga. Detta för svenskarna vådliga
löftesbrott sökte Mazarin ursäkta dermed, att om Frank-
rike öfvergåfve svenskarna, skulle Bajern Öfvergifva öster-
rikarna. Men så skedde ej. Bäjrarna förenades med erke-
hertigen, och nu kastade sig den öfverlägsna hären, 30,000
man stark, öfver Wrangel. Denne kom i 5vårt betryck.
Mot Torstensons råd och skälig anledning ville ban ej
våga fältslag mot den starke fienden. Han drog sig till-
baka, intog vid Amoeneburg nära Marburg ett befästadt
läger, hvarest han hade god tillförsel och kunde någor-
lunda skydda Hessen. Erkehertigen kom efter, och då
svenskarna icke läto tvinga sig till fältslag, lade ban kej-
serliga hären uU befästadt läger straxt bredvid, och ett
svältkrig uppstod, som räckte vid pass fjorton dagar. Detta
var vid midsommarstiden. De kejserliga, ledo mest. Efter
en förlust af 4000 man gingo de till stranden af Nidda-
elfven. Wrangel följde efter, och stannade nära Giessen.

Emellertid klagade svenska både hofvet och fältber-
rama bögt öfver Frankrikes uppförande. Afven Turenne
förklarade sitt missnöje öfver den ändrade befallningen, och

föreställde Ifsz&rm, hurti nycket 8on knonst otrittas af
de förenade svenska ocb fi*ansy«ka hdrarna. Detta Terkade.
Från Pam kom tillåtelse att förena sig med Wrangej,
hvilket också den 3f Juli nära Giessen verkstdildes. Man
öfv^reoskmn, att under ena veckan skulle Wrange), under
den andra Turenne utdela befallningarna; men att alla
vigtigare företag borde mundtligen och gemensamt afgOraa.
Det iSnder Wrangel och Turenne till åra, att detta de-
lade öfverbefal aflopp utan några tådiiga tvister.

Det var vid denna tiden, som Terstenson fick resa
hem, ocb Wrangel utnämndes till fältmarskalk med 17,000
R:drs lön. Tillika^ kom från Stockholm befallning »att gl
»rakt på Bajern; icke spilla tid med belägringar, utan au
»om möjligt öfvertala fransmannen atl strida aå vfi! vinter
Ysom sommar.» Drottning Kristina skref dessutom tn^
flkildt ocb uppmanade Wrangel, »atl visa sig företrfidaren
vfirdig.!»

Erkebertigen hade uti sitt lager vid Friedberg ock
ITidda-elfven ganska rik litlfersel; de förenade vkl Gies-
sen stodo i utatet land. De bealöto derfbre bana sig vag
It iajem, ocb innan erk^iertigen bann föt^omma det,
! gingo de vid Bonnameis öfver Nidda-4n< Bida hlrariia
! på bvar sin sida em den smala men bdgstraddade elfven
'' beskdto hvarandra i några dagar, mén ville ingendera an-^
gripa. Erkebertigen gick sedan ål n«rr t ta«ka atl kdi»
de f^nade efter sig. Men dessa skyiadade i daoa statlé
åt sader förbi Hanau, Ascbaffenburg, Heilbrano, i i^ttHil
af Augusti öfver Donam vid Donauwertb, i Mrjati arf Sej^
tember öfver Led^ vid Oberndorff. * De tiK bl^ strOm-"
marnas försvar sammanrafsade bajerska bönderna blefve
^gna, lan och med ringa förhist för a^^enskarna. Mani
ée sårade nSmnes här f9r första gången Ofverate Gröndal^
a^ennera bekant under namnet HelmfeMt

FörskrBokélsen i Bafem blef stot. EurfUraM» flyMa
tiS Braunau ocb l^eftillde vifva afia> broar i det tusvom^
skurna landet. riHika kissade faah hSmt% 4fvar, atc af^

FryxelU Ber. Vill. " *

kefaertigen lemnat honom fdravarskte. Deme sednare akyi^
dade genom dfra Pfalz tillbaka till fisjern, och kom just
i rattan tid för att befria Augsbnrg från en belSgriog af
de förenade härarna. Dessa måste draga sig tillbaka till
Sch wa ben, erkebertigen följde efter, men framträi^de oför-
aigtigt nog flnda öfver lUerfloden och bk)ttade såluAda
Bajern. De förenade, som dragit sig ät norr, begagnade
tUifället, kastade bakom honom hela sin h&r öfver Lech
in i Bsjern igen, och sände ströfvare, som härjade Jandet
anda till Mänchen. Sjelfva den förenade hären stannade
på östra sidan af Lech och , ntstängde i nära fjorton d»*
gars tid erkebertigen ifrån Bajern, medan detta land af
svenska och franska ströfvare härjades. Ändtligen den 7
Nov. lyckades det för erkebertigen att vid Thierhaapteo
tränga sig öfver floden in i Bajern igen. Men na delada
aig hans här. Erkebertigen sjelf med österrikarna gick
hemåt; bäjrarna lemnades att nästan ensamma försvara
aitt land.

Det hade nemligen uppkommit missförstånd meUaa
dessa hittills under hela kriget troget förenade bundsfiör-
vandter. Kurfursten Maximilian hade nu liksom alltid
uppc^rat ganska mycket för utrustning och underhåll af
sina troppar. Också hade dessa ej sällan segrat, Östern-
kärna nästan aldrig; jikväl gällde hos kejsaren Traufr-
maiMdiarff och Schlick mer än kurfursten ; och denne sed-
iiare såg nu sitt land under ett fälttåg två gånger blott*-
•tälklt för fienden, ehuru erkehertigen hade en så betyé^
lig styrka under sitt betel. Maximilian klagade dsrföre
öfver kejsarens otaclUamhet, öfver trötthet vid kriget, df->
ver landets utarmade tillstånd, och tillkännagaf sin öio-
tkaft att eluta enskildt sttlles^nd, måhända fred Detta
tar juat bv^d franska hofvet önskade, nemligen att sidlja
Bajern från Österrike, oeh att bibebålla det löratn&mndo
tälräckUgen starkt, för att i tomtiden kunna blifva ea
motvigt noiot 4et sednare. Tillika var man afundsjuk 0^
ver Sverg(^ framsteg. Af dessa skäl kom från Fans be-
fallning till ^urenAiB M icke inbryta i Baj^n, utan lemna

dess knrfarste stillestSnd Wrange), som såg hela laodei
e^pei och efter erkehertigens bortgång nästan utan för-
svar, hade ämnat öfversyfimma detsamma anda till Inn
och derstädes taga vinterqvarter. Då derföre Turenne vä-
grade att följa, blef Wrangel högeligen uppbragt; han ho-
tade, han föreställde, han bad; men allt fåföngt. Turenne
sjelf ogillade franska hofvets befallning och skref till Pa-
ris, ^»huru sällsynt det tillfälle vore, som nu försumma-
xMcles; huru svenskarnas Öfvermagt icke kunde egentligen
Dblifva så fruktansvärd.» Det hjelpte ej. Han måste lem-
na Bajern och taga vinterqvarter i Schwaben kring Donau.
Svenskarna voro tvungna att följa. De stannade vid Bo-
densjön.

Medan underhandlingarna om stilleståndet fortsattes,
beslöt Wrangel att icke låta tiden och vintern gå onyt-
tigt förbi. Det var kändt, att under alla de fälttåg, som
förhftrjat Schwaben, hade folket från kringliggande land-
skap fört sina dyrbarheter till Bregenz, en liten vid Bo-
densjön belägen stad, hvilken genom aflägsenhet och ser-
deies trånga och bergiga tillvägar ansågs skyddad mot
fiendtliga anfall. Wrangel vågade försöket. Några mutade
bönder ledde tropparna öfver bergen. Hopar af landtfolk
visade sig och gjorde tappert motstånd, men blefvo ned-
skjutna. Sjelfva juldagen togo svenskarna staden och pl
samma gång ett byte, som värderades till 40 tunnor guld,
det ville då för tiden säga 4,000,000 d. s. m. Det sA-
ges, att Wrangel behöfde 500 vagnar till dess bortfö-
rande. Der samlades grundplåtarna till Skogklosters präk-
tiga äott.

Schw^^arne, som oroades och började rusta, blefvo
genom fredsförsäkringar Iqgnade. Wrangel angrep seder-
mera staden Lindau; n^n m&ste efter betydlig förlust af
tid oeb folk uppbäfva belägriDgen, hvarpå han tog vin-»
lerqvarier i södra Sobw^ben^

VESTBA SlDOflÄJUUf

under Königsmarck Tar i bSrjan af året p& egen liand
uti Westfalen. Sedan Juni m&nad läJjde lian hufyudhdren.

ÖSTAA £^DOflÄB£N,

Tfåira '5000 man stark, blef under Arvid Wiltenberg^ i
April afsänd till Schlesien. Der mölle Montecuculi med
lika styrka och lycka. H^n fram på sommaren fick *Wil-
tenberg från Sverge 3000 man till förstärkning. Nu mi-
ste Ilontecuculi efter en förlorad träffning vika undan ål
M&bren, bvareCter Wittenberg gjorde ett bastigt LnfaH i
Söhmen, samt undsatte svenskarna i Olmutz, Neustadt
och EuTenberg. Krems och Korn-Neuburg hade redan Tilif-
vil af de kejserliga tvungna till dagtingan. WlUenberg
gick derföre tillbaka till Schlesien^ bvilket land han vid
fdlttågets slut till större delen inncQiade.

rlLWÅGET 1847.

'Dbn i Tomt kapithit omtalade nn^i^andlnigen tm
stillestånd med Bajern fortsattes under början a fåret 'i 6%7.
Kejsaren sOkte på rUM sfttt mciitarb^a den. fV)r att stifta
mis^oemdB lerböd han Sverge enskild fred. Till tieta bi<*
jot^ska hofvet ^ref lian afstyrkande, tamaTrtie bréf, -meti
a1H'f<^fVés. t bdijan *af Mars afslutades dtifte^ndttt
Det omfattade å ena sidan Sverge, Prankrike, 'Hessen lot^
kurfursten af Trier; å den andra bröderna, kurfurstarna
af Bajern och Köln* Yilkoren voro, »att Köln och del
2>6gentliga Böjern skulle befrias från fiender; men Ofira

apfftb stå öppet för gepiomtåi^dd; .liarCiiraterDik ékMä
»iakttaga loUkomlig neutraKtQt, och vid afokadMidfr af awia
»troppar M^e visa någ&a slag» vald gasov att öfierle«H
wa dera. åb en eller aiman af de krigförande magtefna;
»stiUa^Ddet skulle inom 5 månader å ömae sidotf ttad^
a&atas, och borde till den allmänna freden förl9n^afl»z^

Kejsarens stöHning syntea n,u ganska betänklig, Den
ena efter jden andre af hans bundsfOrrandter biel tvungen
aft med fienderna ingå stillestånd. Brandenbtiirg: 1(64^
(ur^cbaen 1645, B^rn^ och atra^ derefter Man»!
1647. Han stod ensam mot sina fiender; mot aamma
fiender^ som förut varit både bonom och bana bnndsför-
vwuUer tiUhopa dfvermdg^iga,

Ifen denna betydliga framgång aktrade å andxa si*
4an oenighet. Frankrike vi^le förekomma en aBtfdr stor
0f¥ervigi bos svenskarna^ likasom bos kejsaren; de ifriga
katolikerna började också tala bögt om gndkisbetea af att
bjelpa en kättersb, ocb belt ocb bållet s^elpa en rfittrc^
gen furste; hvarförutan försvaret mot spanska NederJän-
dema fordrade folk. Af sådana orsaker fiok Xarenne ge^*
nast eftw stilk»tåndets afalut^nde befallning att Ofvergifva
WrangeL Han lydde, fast ogerna; och tvang i förbitå**
gande kurfursten af Mainz att äfven ingå neutralitet.

Sverge och Österrike stodo således hvar fOr sig, stat
emot stat. Sverge blef den anfallande. Königsmarok var
redan i Februari skickad uppåt Westfalen för "att der
hålla stången mot hertigen af Lothringen. Wrangel sjelf
gii^ i medlet af Mars från Schwaben, förenade sig vid
Hördlingen med Gustaf Adolf Lewenbaupt, b vilken med^
förde friska troppar från Sverge, tågade sedan åt Fran-*-
keo, eröfrade eftsr 14 dagars belägring Scbweinfurt; der*
'ifrån åt Böbmen, der han förenade sig med Wifetenbarg
och började belägra den vigtiga, väl föravarade staden
Eger.

Kf^saren både återigen fast med ökad svårighet uppr
satt ei| betydlig här. Men det var än i^fårare att sJiaCfo
^ ductig biärlörare. Oallas dc^ jnst i samma dagar; bada

dessutom förlorat a)U anseende; likaså den or Angenska-
pen hemkomne Hatzfeld. Erkebertig Leopold hade nnder
förra fälttåget yisserligen varit mindre olycklig Sn de båda
förstnämnde, dock långt ifrån lycklig; var derföre ocksl
vid kriget ledsen. Piccolomini behOfdes i Nederlönderna;
Montecuculi var för ung; de andre för obetydliga. Slut-
ligen antog kejsaren i sin tjenst den från Hessen öfver-
gångne Molander. Så högt hade nöden stigit, att kejser-
liga hSrarna i striden för katolska iSrans utbredande an-
fördes af en Öfverlöpare, b vilken dessutom bekände sig -till
reformerta läran.

Men genom denna utnämning .tycktes en bättre an-
da komma öfver österrikiska tropparna. Melander vägrade,
att som Gallas, Hatzfeld m. fl. stslla sig under vv^ienska
krigsrådets ledning. Han fordrade och erhöll oberoende
fullmagt öfver haren. Denna skötte och vårdade han med
kraft och framgång. Snart blefvo regementerna fullsatta,
väl försedda, ordnade och uppmuntrade till verksamhet och
sjelfför t roende. Kejsaren, glad öfver denna början, ut-
nSmnde Melander till grefve af Holzapfel. Detta ord be-
tyder Skogsäpple. Soldaterna, i sin beundran för Molan-
der, brukade med afseende på detta namn säga: »den som
Bskall taga riksäpplet från kejsaren, får först ett snräpple
»att bita i.»

Den välrustade bären skyndade åt Böbmen för att
befria £ger. Kejsaren sjelf, full af glada förhoppningar,
följda tåget och tillil^a *flere hans ministrar. Genaste vä-
gen till Eger gick öfver några gods, som tillhörde grefve
Schlick, h vilken var ordförande i virienska krigsrådet samt
kejsarens gunstling och följeslagare på resan. För att
skona ^ina egendomar, utverkade denne mägtige man, att
hären för deras kringgående måste göra en omväg, som
fordrade två dagars tid. Ändtligen den 7 Juli nalkades
tropparna till Eger. Tre timmar förut hade staden efter ett
hjeltemodigt försvar nödgats öppna sina portar) för sven-
skamsh, hvilka derstädes funno betydliga förråder, förstärk-
ning för sin här och slutligen en fast plats uti Böhmen.

Likasom Torstenson för sitt åndam&i sOkte bilda en kedja
af svenska fästningar från Stralsund till Wien, så tyck-
tes Wrange) tiJlämna en dylik från vester till Öster, för
att tjena till samband mellan honom och Frankrike.
Schweinfurt och Eger voro första länkarna deraf.

Att återtaga nämnde vigtiga fästning blef nu kej-
sarens bufvudsakliga syfte; men det var nästan omöjligt
i närvaro af Wrangels hela styrka. Båda härarna stap-
Dade, sida vid sida, och började skjuta och svälta på
bvarandra. Så lågo dé först vid Eger; sedan vid Triebel,
ett litet slott norr om Pilsen; slutligen vid Tepla eller
Töppeli). Skärmytslingar föreföllo. Vid Eger gjorde Hel-
mut Wrangel ett nattligt infall i kejserliga lägret och
spridde der mycken villervalla. Några svenskar fram-
trängde ända till trappan af kejsarens boning, der de
kommo i handgemäng med lifvakten, så att kejsaren i
blotta nattkläderna måste taga flykten åt andra sidan. I
lägret vid Triebel blefvo svenskarna af De Werth och
Montecuculi öfverraskade och ledo en förlust af flere hun-
drade man, deribland också^ den ryktbare Helmut Wran-
gel. I lägret vid Töppel lågo båda härarna tätt bredvid
hvarandra på jemna fältet, utan någon slags skilnad emel-
lan sig, mer än förskansningarna. Ehhvar väntade fält-
slag hvar dag och timma. Men fåfängt. Ifrån den 7 Juli
tilJ den 8 Sept. hade härarna sålunda mera med hunger
än med svärd trängt hvarandra fram och tillbaka på en
liten rymd mellan Eger och Pilsen. Men nu ' inträffade en
händelse, som förändrade krigets gång.

Det stillestånd, som kurfursten Maximilian med Sverge
afslutat, väckte också inom Bajern mycket missnöje. De
ifriga katolikerna härmades. Krigsbefäl och soldater, vana
vid plundringar, trifdes ej med overksamhet och nedsatt
sdd. I allmänhet föreföll det besynnerligt, att Maximilian
i sista stunden öfvergaf sin kejsare, slägtinge och gamle
bttndsförvandt Bajerska generalen Gleen blef missnöjd

I) En ort ftfven i Pilsens krets.

och tog afdced* Hans kamrater, Sporck och åtn namn-
kunnigo De Wertb, gingo dn längre. De sökte locka
stOrre delen af bajerska tropparna till kejsaren. Det miss-
lyckades^ och generalerna miste ensamme fly till Öster-
rike; b varvid ett &a.då allvarsammare missförstånd tycktes
uppkomma mell^^n bada staterna. Men å andra sidan lå-
go jesuiterna öfver Maximilian och sökte förlika honom
med Österrikeu Polen och Spanien arbetade till samma
mål; och man lyckades. Kristinas stadfastelsebref pä stil*
leståndet var redan kommet, då Bajern pä grund af nå-
gra svepskal icke blott vfigrade att ä sin ' sida bekräfta
underhandlingen, utan också slöt nytt förbund med kcjj*
såren och lät sina troppar tåga till denrfe sednares bjelp..
Sedan det svåra året 1637 både svenskarna i Tysk-
land aldrig sväfvat uti så stor fara. Deras buiidsförvandt
Frankrike var fjerran och i overksambeU Bakom bären
lågo Kur-Sacbsen och Brandenburg, längtande efter till-
fälle att jaga l^ort de förhatliga främlingarna; framföra
hären kommo kejserliga och bajerska tropparna, efter för-
eningen nära tre gånger sä starka som de svenska. Enda,
nen aflägsna bjelpen var förening med Königsraarck och
hesearne, samt möjligtvis med återvändande fransmän» I
afaigt att söka denna hjelp, gick Wrangel genom passet
vid Pressnitz in uti Meissen, skyndade hastigt och skon-
samt genom detta land för att ej reta dess kurfurste,
sände" Wittenberg till Scblesien att skydda Pommern och
fästningarna i Mäbren och tågade sjelf åt Westfalen. Mo-
lander följde efter. Svenskarna ansägos förlorade, och det var
så mycket vådligare, som oenighet uppstod mellan Wran-
gel och Königsmarck, och denne sednare under allehanda
skäl tvärtemot Wrangels befallning stannade sjelf qvar
vid Rhen och sände, blott några få regementer hufvudbå-
ren till hjelp. Men först lemnade Molander sina troppar
t^enne veckors rasietid uti Kur-Sa(Shsen ; redan detta gaf
svenskarna något försprång; sedermera förföljde han icke
Wrangel norr åt Westfalen, utan angrep i dess ställe
Hessen. Han uppgaf som orsak härtill^ att bajerska bjelp-

tropparna icke vUlé Ilngre aflAgsåas från siti lénd. Ab-^
dra och de fleaU siga, att Helander ajelf Tille genom ett
infall i fleasen iillfredastfllla aitt hat och si» hflmndlyst-
nad niot landtgrefvibnan. Men i detta utätna och bergiga
taod ledo h€(na troppar mycket sä väl genom bmXj ^m
genom de hedsiska böndernas sjelfiFÖrsvar. När Mejander
ändtligeo efter vilda härjningar lemnade nejden^ var han»
bir mycket försvagad, och årstiden för sen till större föres-
lag. Svenskaroa vorO räddade. Wrangel hade nemliigtn
fått tid att ordna och förstärka aig; slutligen också genom
Königsmarcks ankomst. Äfveo fransmännen skyndade 9v«n*-
^rna till bjelp» Molander måste derföre tänka pä hvila
och föratärkningar. Bäjrärna t(^ tinterqvarter i Frän-
ken 9 de kejserlige kring södra gränsorna af Hessen, h vil-
ket land Melander i det yttersta ville plundra; svenakar>^
na stannade i trakten kring tialberstadt ooh Hikåeaheim.

VESTRA SlDOHÄR£i\.

i Februari månad detta år blef Königsmarck med
en hop troppar skickad från Sohwaben tiiJ Westfalen fftr
att skydda Hessen och bibehålla förbindelaen med Nord-
Tyskland. Här tillbragte han hela våren och sommaren
under en i det hela fördelaktig strid mot de kejserliga
och mot kurfursten af Kölo^ hvilken ej antog det för ho-
nom pä samma gång som för Bajern afsluiade stillestän-
det. t)e( var under denna strid^ som Königsmarck erböU
Wrangels befallning att skynda tiJl hufvudbärens förstttrk'»
ning mot de förenade kej.ierliga och bajerska troppar«a«
Oaktadt fältherrens befallning och härens vådliga belägen-
het, sände Königsmarck blott några få regementer, och
stannade sjelf med de flesta qvar i Westfalen för att, aom
han sade, €j derstädes leronft fiencfen fritt fält. Wrangel
härmades öfver denina olydnad och klagade bga regerin**
gen. Äfven Kristina blef missnöjd, men vågade ej stöta
Königsmarck för hafvudet. Hon beslut dölja sia ^vilia,

och bad Wrangel göra detsamma. I !fovember fdreoade
0ig indkligen Königsmarck med hnfvadhSren.

Hertig Bernhards efterlemnade bSr bestod hufvadsak-
ligen af tyskar, hvilka, ehuru nu i många &r under frän-
syskt ÖfyerbefSl och tillsammans med franska troppar, dock
alltid böllo sig tätt tillhopa och utgjorde likasom en fOr
sig sjelf bestående afdelning. Deras förnämsta ledare efter
Bernhards död voro i början Erlach och Taupadel, i sed-
nare år Reinhold von Rosen. Af flere anledningar voro
dessa troppar missnöjda med Frankrike och med Turenne.
^Detta missnöje Öfvergick till uppror, ndr de i början af
året skulle föras åt Belgien. Turenne kunde h värk en med
ondo eller godo förmå dem att längre stanna i Frankri-
kes tjensU Tillsammans utgörande elfva regementer, bröto
de upp och öfvergåfvo fransmSnnen samt förklarade, att
de Smnade återgå i tjenst hos Sverge, hvilken magt de
ursprungligen tillhört, och som fortfor att på Tysklands
jord kSmpa för Tysklands både borgerliga och andeliga
frihet. Häldst ville de komma under Königsmarck. Men
hvarken Sverge i) eller Königsmarck var serdeles angela-
gen om deras mottagande, dels för att ej stöta Frankrike,
dels på det ej weimarianernas sjelfsvåld, stora anspråk och
uppstudsighet skulle smitta svenskarna. A drottning Kri*
Stinas vagnar sökte man derföre genom allvarliga före-
ställningar Öfvertala dem att stanna i Frankrikes sold;
men nflr de, otåliga deröfver, hotade att gå till kejsaren,
komroo Frankrike och Sverge öfverens om, att tropparna
skulle mottagas af Königsmarck, h vilket ock skedde. Men
af ofvannämnde «kal sökte denna general att så mycket
som mOjligt bålla dem skilda från sitt öfriga manskap.

ÖSTRA SIDOHÄREIf

Stod 4 Schlesien under Wittenberg. Den kSmpade i bör*
jan^ af året emot de kejserlige under Montecuculi. 1 Maj

4) Rik»«r^ RådsproU d. <e Aug. AUt.

kaUades bftda med sina troppar, den ene Ull Wrangeh,'
tfeo andre titt Meiandera bjelp ocb följde dem under aom-
Biaren. Uti Schlesien förebadea under tiden endast nftgra
smfirre rörelser. Frampa bösten kom Wittenberg med
sina troppar tDlbaka till nämnde landsort; ocb gick åi
sdder för att undsfitta det bfirdt belflgrade Iglau. Men pft
Tagen mötte underrSttelse, att staden blifyit af de kejser-
liga eröfrad; b vårföre Wittenberg lade sina troppar i vin-
lepqvarter i Norra Scblesien*

8JETTE KAPITLET.
fIlTTIgET lUM.

Bsjern sökte att hos Frankrike ursäkta det gjorda
ttilleståndsbrottet genom den invändningen, att det gSllde
blott Sverge, men icke Frankrike; b vilket sednare land
således borde å sin sida lemna Bajern i fred. Det tyck-
tes, som Frankrike i början goclksnt skalet; men från
Stockholm kommo så allvarsamma bref, och saken ' var i
sig sjelf så betänklig, att Turenne snart 'fick befallning
uppsdga stilleståndet med Bajern ocb understödja Wran-
gel. Deras förening skedde i Januari i trakten kring
Frankfurt am Mayn. Wrangel med Königsmarck hade
17,000, Turenne 7000 man. Molander, flnnu ej till-
frisknad efter ett svårt sår, ocb med en af mödor uttröt-
tad ocb förminskad bär, jagades ur sina vinterqvarter ned-
åt Schwaben, förföljd af* de förenade. Under vägen gjorde
KOnigsmarck en utflykt åt Böhmen samt undsatte det be-
lägrade Eger, bvarefter han skyndade till Wrangel igen. '

I Scbwaben togo alla bårarna några veckors bvila.
Men den 1 Maj bröto Wrangel ocb Turenne återigen upp
<Kh gingo mot GOnzburg^ der fienden lågi Melander in-

utBladft 4 «likoflit4eii« Han drag «% tiUliakÉ^ ^ iFigMi
k AuggtMifg för «U mol denna Itetmng sMdja sin uh»
dorJiisnA b«r. Da löfeinäaiAdci Clltharratfaa Yato vid «»-
éwrfittaiwii am detto återlåg göm jagi på fiéadeo, hy$t*^
fiire TUreaba mad tra ooh WraD|^l Mbå aox ragomenlar
llftstfolk skfndada aftor. Nar de om aftonen den 6 IMj
nalkadea ZuamarsbausaB, an liten utnd fid ZoanBbSckanf
sftgo de |A afständ Helanders bala bär^ lagrad få en bajd.
Wrangel ocb Tarenne voro för amgft eU angripa* Da
drogo sig derföre bastigt tillbaka för att ej blifTa be-
märkta; men skickade också genast befallning till den
öfriga hSren att, så fort som möjligt, skynda till stallet.
Så skedde. Trossen lemnades efter, ocb alla tropparna
uppbroto från Lauingen, gingo i sträcktåg bela natten
igenom samt anlfttute k\» H p^ norgBilea inemot Zos-
marsbausen.

I dagningen gick Ma bftrea rakt emot fienden;
Wrangel ocb Turenne med rytteriet i spetsen. Jlfelander,
ehuru okunnig om sina motståndares företag, både likval
brutit upp för att fortsätta återtåget. Bajerska trof^ma
voro redan afgängna ocb de k^serliga slodo färdiga att
följa, då Wrangel ocb Turenne kommo till stället, och
utan att afvakta understöd af sitt fotfolk började angripa.
Det var Gustaf Kurck med 800 valda ryttare, som ledde
anfallet» Men 1400 man al kejserliga fotfolket under
ttonteouculi, stäeni^e mellan skog och träsk^ försvarade
sig både tappert och länge. Först, sedan Königatoarck
började att kringgå sidan, veko de någpt tillbaka^ men
fattade ånyo stånd och kunde ej fördrifvas, förr än fiera
av^nska ocb fransyska fotregementer tillkommit. Just aom
Montecuculi för. andra gången nödgades draga sig tillbaka,
kam Melander från förtropparna med betydlig förstaric-
ningi}. De k^serligja stannade för tredje gängen, ocb
begynie försvara »i^ Men genast i början af denna tredtja

é) BafiMBlaem «ixi bliUi
i- atfidan från dtsa böt^

såfif att Melandar doHog

sitlrfByisliilB fiek Meiatiddr en kula genöM hagra skuldran.
Han kttnde ej mer Ditta tiil bttst; men ebufa matt och
dfvarbdljd af blod^ ld( han på fyra korslagda pikar bära
sig tili de falrligaste punkterna^ Då några soldatef bör-
jade vika^ ropade ban häftigt: »soldater I kamrater I» mek*
bann han ieke aäga, ty eh kula genomborrade i detaam^
flaa bröstet» Hans död spridde förvirrings och Montecu-*
«ali nésie för irec^ gången Vika tillbaka* Dennes för*^
nyade oob kraftiga försvar hade likväl räddat bären från
fttUkOmlig föritöring» De bajerska tropparna^ bvilka förut
afgåtl från Zusmarsbausen^ hade nu hunnit till Heinhofen
på östra sidan Sohmutterbäcken. Här fattade de stånd^
besatte passet och skyddade samt upptogo de efterkotiH*
ttftndd öéterrikarna^ Hertig Ulrik af WQrtembörg pä kej**
serliga eidaii stöd^ méd sina ryttare vid passet och i^kyd«
dado brou) orörlig, fastän midt i kulregnet från de sven-
ska kanonerna^ orubbelig^ fastän fem hästar biefVo tin^
der bonöm skjutna^ Hans köld räddade hären för an^
dra gängen. Svenska och fransyska fotfolket hade ännu
icke huntiit till passets Derföre och emedan aftonen in*-
bröt, Ville Wrangel och Turen ne icke med blotta rytte-
i^iet angripa så fördelaktigt ställda fiender. Dessa åter ville
ej afbida ett att fall dagen derpå, utan drogo sig under
nattens mörker till det en mil derifrän belägna Aug»-
btafgt De hade förlorat nio kanoner, nästan all trossen
ooh 2000 döda^ deribland ftiltherren Melander sjelf. Den-»
na träffning är det, som ofta Omtalas under namn af »ski*
9git vid Zusmarsfaausen.»

Weimarianerna voro oaktadi den ingångna öfverene*
komnielsen ett beständigt trätofrö mellan svenskar dCb
frsMtmfin. Derföre blef genast efter träffningen Königs^
loarek med de tveimarska och en hop andra troppar af-
skickad till Böbmen, dit äfven Wittenberg borde skynda
från Schlesien. Tillsammans skulle de hindra kejserliga
tttokrifningar oeb tillika ditdraga en del af de i Bäjdrn
Tirftftde Osterriki^a tröppantti.

Sjelf gick Wrangel rakt mot Lecb, just tiil det stiUe
der Gustaf Adolf för mer än sexton är sedan verkställd»
sin öifvergång, bvarvid Wrangel sjelf, då en nittonårig
ryttmastare, var en bland de första, som öfver bryggan
skyndade fram mot Tilly och dess walloner. Nu blef öf-
vergfingen ej så vådlig. Gronsfeld, b vilken efter Molan-
der tagit öfver befälet, stod på andra sidan, men vågade
icke göra motstånd. Svenskar ocb fransmän utbredde sig
obebindradt Öster om Lecb. Bäjrarna ämnade först för-
svara sig bakom Iser; men öfvergåfvo försöket ocb drogo
sig tillbaka ända till Inn. Så lemnades hela landet öppet
Den sjuttioåttaåriga kurfursten måste ånyo fly från sin
bufvudstad, först till Wasserburg, sedan Inn utföre till
Braunau, slutligen ända till Salzburg. Borgare ocb till ocb
med bönder följde exemplet ocb rymde till skogarna och
bergen. Byarna stodo öde ocb man såg mångenstädes
ovaktad boskap ströfva kring landet. Fransmän och sven-
skar mötte intet motstånd ulom af det nybefästade MQn-
cben. De härjade vildt, serdeles fransoserna 1). Fälther-
rarna hade önskat att öfver Inn tränga fram till Öster-
rike ofvan Ens, der protestantiska bönder väntade de-
ras ankomst för att göra uppror; men sommaren blef
ovanligt regnig ocb vägarna der igenom för kanoner obruk-
bara. Alla genom Bajern från Alperna nedströmmande fk>-
der växte till sä~ ovanlig böjd, att krigsrörelserna också
deraf betydligen försvårades. I nöden hade äfven Picco-
lomini blifvit af kejsaren tillkallad ocb stora rustningar
förehades. Af alla dessa skäl var det omöjligt eller åt-
minstone vådligt att intränga i Österrike. Sedan Bajern
blifvit alldeles utfömdt, måste de förenade bärarna draga
sig derifrån, hvarunder Wrangel var nära att på ett jagt*
parti blifva af De Werth öfverraskad ocb tillfångatagen.

4) Man c hen; Eeich. Arcblv. Acta de^ dreysigjåbr^en Kug-
ges. I. nästan alla specialbeskrifoingar om krigshflndelsernt
åren 4646 och 4648 berSttas, huru svenskarna visade men
jnensklighet, ordbålUghet ocb oegennytta la A«n8iDäii»eB.

Turenne ville ej gå åt öfra Pfalz, h vårföre Wrangel må-
ste följa bonom genom Scbwaben åt Pranken till. HSr
träffade dem underrSttelsen, att freden flndtligen var af-
shtad. '

VESTRA SIDOHAREN

bestod förnämligast af weimarianerna, i spetsen för hvilka
Königsmarck bJef efter trSffningen vid Zusmarsbausen
skipkad åt öster, neml åt Böbmen. På dit vägen gjordes
honom förslag om Prags intagande genom Öfverraskning.
En man, benämnd Ernst Odowalsky, af ringa börd ocb
ingen förmögenhet, hade allt från sin ungdom tjenat i
kejserliga hären och från soldat stigit till öfverstelöjtnant,
då under fälttåget 1639 en kanonkula borttog högra ar-
men och derigenom gjorde Odowalsky till krigstjenst odug-
lig. De följande åren lefde han derföre i stillhet på en
liten egendom i Böbmen. Men år 1647 blef gården af
svenskarna utplundrad och så förstörd, att Odov^alsky
fann sig med hustEU ocb barn bragt till tiggarstafven.
Han for till Wien, fick af kejsaren mundtligt löfte om
penningar och ny tjenstebefattning; men kunde i krigs-'
hotrådet icke bekomma någondera, ehuru han uti nära ett
balft år derom beständigt uppvaktade. Slutligen hotade
han att söka främmande tjenst. Af liknöjdhet eller kan-
ske tvungna af bristen gåfvo de honom blott ett par hun-
drade riksdaler och läto 'honom gå; och han gick till
svenskarna, och gaf förslag om Prags Öfverraskning. Kö-,
nigsmarck fäste sig dervid, lemnade Odowalsky underhåll,
och begärde från Wrangel mera fotfolk till företagets ut-
förande. Wrangel kunde ej efterkomma denna begäran.
Königsmarck beslöt att våga företaget med den styrka,
han hade; visserligen ett betydligt rytteri, men af fotfolk
blott 500 man. Förslaget kändes blott af Königsmarck
och Odov/alsky. Alla andra fördes bakom ljuset. Det
hetie först, att man ämnade angripa Ellenbogen; sedan
PQsen; men från nejden af sistnämnde stad gick Königs-
inarck den 14 Jnli till Rackomtx och Hft noga he^m

alla derifrån Ull Prag ledande vftgar f5r att hindra hvarj*
underrättelse. Den 15 Juli gick han i .sträcktåg till en
liten skogi belägen tvä svenska mil från Prag, Här stan-
nade han, meddelade ät befäl och soldater sitt beslut, samt
underrättelse, om hvad hvar och en skulle göra; lOsen
blef Gtid med oss; fälttecknet en grön q vist uti hatten.

Prag är anlaggdt pä båda stränderna af Muldaflo-
den; på östra sidan ligger den så kallade gamla eller
stora staden; pä vestra sidan kejserliga slottet, flere rika
kloster och de förnämares byggnader; denna delen kal-
lades Lilla Sidan och var den^ som skulle bestormas.

Klockan 12, natten mellan den 15 och 16 Juli,
anlände Königsmarck till det sä kallade hvita berget ve-
ster ota staden. Genast vid ankomsten hörde han rörelst
och rop från murarna, och trodde sig förrådd; men Odo-
walsky påstod, att bullret endast förorsakades af det van-^
liga vaktombytet. Detta var också händelsen. Straatt der-»
efter hördes klosterklockorna ringa till ottbön; men sedan
afstannade rörelsen, och hela staden låg försjunken i tyst-
nad och sömn. Nu framgick Odowalsky, åtföljd af fot-
folket. Hundrade man deraf förde han till en coortine^
pä hvilken de klättrade upp. En skildtvakt märkte för-
söket och började ropa; men försent, ty han.blef genast
kastad utföre vallen. Odowalsky skyndade till närmsta
port, der vakten blef Nedhuggen, dörrarna uppbrutna och
vindbryggan fälld, hvaröfver först det öfriga fotfolket och
litet derefter Königsmarck med allt rytteriet skyndade in.
Bryggan till gamla staden blef genast besatt, pä det ej
frän denna folkrikare del hjelp skulle komma; och i och
med detsamma var eröfringen af Lilla Sidan i Prag full-*
bordad. Den hade kostat svenskarna en död och t^å
särade.

Bytet blef det största, som under trettioära kriget
någonsin vanns. Alltsedan 1632 hade Prag varit af sven-
skarna ofta hotadt, men aldrig intaget; det ansågs nästan
ointagligt. Till Prag hade derföre alla förmögnare i vkit
kringliggande landskap räddat penningar och dyrbarbeter,

4»

oqh ^ Lilla Sidan bodda just d^ fflnn^ignaste. Nu §a£»
allt till spillo för tre dagars plundring. Königsmarck bad9
dervid fOreskrifvit, att kejserliga skattkaaunaren skalle
lemoas orörd för svenska kronana räkning; tillika hade
ban åt bvar och en af sina böfdingar anslagit något yiast
af de förnömsta husen till plundring och egendom. Men
den lösslappta soldaten aktade föga dessa förbud; flere af
de utmärkta husen blefvo af knektarna plundrade; afven
den kejserliga skattkammaren uppbröts och genomströCva*
des, till dess Königsmarck kom i egen person och tog det
återstående i beskydd.

Bland detta återstående var en boksamling som fyllde
30 lårar^ en stor mängd dyrbara taS\oTf skådepenningar,
konstsaker, sällsynta handskrifter, m* m. allt högeligen
välkommet för den bok- och konstälskande drottning Kri-
stiaa. Uti redbart mynt, samt i guld och silfver blef
hennes lott icke så betydlig, ty soldaterna hade förstått
att genast upi^ka och bortsnappa allt sådant. Attatio
metall- och en oräknad mängd jernkanoner blefyo tagna^
jemnte stora krigsförråder. Helt nyligen hade kejsaren der-
ifrän bortfört böhmiska konungakronan; eljest hade äfvea
den blifvit segrarens rof.

Königsmarck sjelf fick ovanligt stort byte. Hvad han
under plundringen tog, vet ingen; men han var en man,
som kunde taga för sig, och det berättas, att han från
Prag sände fem med guld och silfvpr lastade vagnar åt
Westfalen. Drottningen lemnade honom rättighet att be-
hålla lösepenningen för alla de tillfångatagna verldsliga
herrarna. Deremot befallde hon, att den likaledes tillfän-^
gatagne kardinal Harrach skulle, såsom icke varande kri-
gare^ utan lösen frigifvas. Königsmarck hade väntat nå-
got sådant, och derföre redan förut l^ssläppt kardinalen
mot en måttlig afgift. Man känner ej dess beloppi Men
det påstås, att Königsmarck i lösepenningar vid detta till^
fälle uppburit omkring 80,000 riksdaler.

Odowalsky blef adlad med namnet von Streitberg,
fick af svenska styrelsen ett regemente och af Königs-

marek serakikit 6000 riksdafer af de åt denne öfyerlem-
nade löaepenningarna.

Soldaterna togo, man vet ej huru mycket; men man
såg dem utstyrda i de grannaste ungerska och österriki-
ska drSgter, med ädelstenar till knappar och fickorna fyll-
da af klingande mynt. Det säges, att de i ett kk)8ter
ensamt funno en grefve Schlick tillhörig skatt, belöpande
sig till 100,000 riksdaler. En soldat hade kommit öfver
en ring, som -infattade en ovanligt dyrbar rubin. Ban
såkie den till en ryttare för fem riksdaler; denne till ea
officer för tjugu riksdaler; denne till Königsmarck för tu-
sen riksdaler och en ridhäst; Königsmarck förärade den
slutligen till drottningen. Den ansågs vara Tärd 6000
riksdaler. Allt rofvet skattades till 7 eller af några till
12 millioner riksdaler och många prydnader på så vSl
konungsliga som adeliga slott uti Sverge härleda sig frän
eröf ringen af Prag.

Det var en lycka för Königsmarck, att allt krigs-
förrådet i Prag var förvaradt på Lilla Sidan och således
kom i svenskarnas våld; eljest hade hans ringa styrka
snart och lä It bli f v it fördrifven; ty i gamla staden fun-
nes 10,000 vapenföra borgare. Königsmarck insåg dock
omöjligheten att med så ringa manskap försvara den vid-
lyftiga fästningen. Wittenberg blef derföre genast efter-
skickad och kom. Man gjorde ett försök mot stora sta-
den, men mötte mångdubbel styrka; ty också österrikiska
generalen Bucbheim hade med sina troppar blifvit ditkal-
lad. Wittenberg började derföre ströfva kring landet. Han
eröfrade den starka fästningen Tabor med ovanligt stort
byte. Sedermera öf ver rask ade och tillfångatog han Buch-
heim sjelf, jemnte flere af fiendtiiga befälet. Detta skedde
vid Budweiss på samma tid, som Wrangel och Turenoe
huserade uti Bajern. Båda svenska härarna voro nära
att räcka hvarandra händerna och gemensamt inbryta i
Österrike. Det var, som vi förut anmärkt, blott det ovan-
ligt ymniga regnet, som hindrade denna deras afsigt.

Dti 5^0Gkbolm hade enrediertid unga pfallaf;refYeii
Karl Gastaf blifvit utn&mnd till generalMmus (tfter Svtn^
gM i TyskJamd Tärande bfirar. Många orsaker omtalades;
t. ex. att Wrangel icke hade nog lycka, icke nog anse*^
ende dfver jemnåriga eller äldre generaler; att han ej
beller förstod att göra sig af dem älskad» Af dessa an»
ledningar vScktes redan under det svåra fälttåget 1647-
flere gånger den frågan, om man ej borde förmå Torsten*
son att återtaga befälet i). I följande berSttelse skola vi
anföra de verkliga orsakerna, bvarföre pfaltsgrefven Karl
Gustaf valdes. Man ville likväl icke stöta Wrangel, utan
smickrade honom på allt sätt, och det finnes e} heller
spår, att han visat något missnöje öSver den skedda ut-
oåmningen.

Med en förstärkning af 4000 man afseglade pfalts-
grefven från Sverge, och ankom till Prag den 24 Sep-
tember. Genast börjades anfallet mot gamla staden. Sven-
skarna lades i tre läger, det första under Magnus Ga-
briel De la Gardie, Gustaf Adolf Le-wenbaupt och Paikull;
det andra under Königsmarck, det tredje under Witten-
berg. Man hoppades framgång, ty staden hade få kano-
ner och, svag besättning; men vid stormningarna mötte
hårdt motstånd. Borgböfdingen, grefve Rudolf Golloredo,
försvarade sig med kraft. På presternas lifliga uppmanin-
gar grep borgerskapet mangrannt till vapen; likaså stu-
denterna. Under {införande af den tappre jesuiten Placki,
Qtmärkte sig de sednare ganska mycket. Én student, vid
oamn Wunsch. försvarade under en af stormarna Mulda-
bryggan mot, som det säges, 18 svenska soldater. Äfven
prester och munkar togo i fr ig del i striden och mångfr
s&dana finnas i förteckningarna öfver döda och sårade.
På detta sätt växte försvararnes antal till tre gånger så
stort, som de angripandes; och dessa försvarare voro el-
dade af mod och ifver att mot främlingar skydda sin fä-
dernestad.

1) Riks ark. RAdsprot.

doek sielligeii liafra aegrat 6fYer mABgde». Redaa nni
nmfaniia: på •a. alrficka af 600 fot ]ied9kjatiia9 «ch svaiH
sidnna hade fatt faal fot i Tallarna, ja inom sjettva ata.-*
den, då kejserliga hjelptrof^ Ull ett aalal af 8000 Bia»
nalkades; så att pfaltagrefven måete upphdfna belip*!!!^
Baai lågade ned åt Budweisa fte alt nndcriUdja Wma-
gei^ då uodarrattelflo kom, det freden var ai&lQtadL

ÖSTKA SIDOHXREN,

under Wittenberg, kampade i jbörjan af äfet emoi Buob-

beiCD. Ingenting serdeles föreföll. Efter eröTringen af

Prag blef Wittenberg ditkallad, och följde sedan Königa^
mareks troppar till fälttågets slnt.

8J€BIDE KAPITLBT.

OM RamSHÖFBINGARNA UTI SlBJSratLiGA

HARARNA.

Bland Tysklands furstar uppstod under denna, tide-
rymd ingen märkligare man. Hertig Bernhard dog; knc^
fttraten Fredrik Wilhelm af Brandenburg ^tar för un^
Maximilian af Bajern för gammal; hela den öfriga fnrstOM
skaran obetydlig. De öfvertrftffades alla af hessiaka landtr-
grefrinnan Amalia Elisabet, om hvilken vi i det f&tof^
ende ofta talat

Sedan Tilly, Pappenheim^ Altrtnger och Wallenetain
inom kort tid lemnat skådebanan, framstod MatAfUu Got**
las som den förnämsta kejserliga krigshöfdingen. Ibn iw
af italiensk börd, född 1589. Under italienska, tyska och
nederländska fälttåg utmärkte han sig fördelaktigt Qch

sieg iil] tlrdi^eteti ^ general. Bftir WtHemteiiis död
birf han jcAnnte kejsarens äldste mm sMt i spetsen flr
(MerrikJsica liåren; tdx Tsnn i sådan egenskap den stovt
segern Tid Nördlingen; dock mindre genom egen förtjensl
ftn genom Fiecolominis hjelp och hertig Bernbards >fdrha<«
stande. Nämnde seger var dook i ett hänseende oiyckhg
både fISr Oallas od) fi^ kejsaren; ty man fidk derigenom
en så hdg tanka om denna krigare, att man envisades
qvarhåfh honom vid befälet, oaktadt fler»* sedermera konn
mande olyckor. Deftta kostade kejsaren många krigshärar,
och tjailas fick den ena gången efter den andra till egen
fbrtdmjukeTse sjelf erfara och för andra tydligen ådaga*-
ISgga, att ^an icice var verket vqxen. Han ^nknade drift
tidi besltttsamh^t; men var i dess ställe envis och égen^
sitmig. Ti?I slnt hörjade han i glaset sdka trSst öfvar
sina många motgångar. Man kan väl icke egentligen sflga,
att Gallas -någonsm Mef slagen uti en större drabbning;
nen sådant kom deraf, att tian efter segern vid Mord»»
Imgen aldrig blottatälkle sina v^mna lagrar, utan sökte
genom fram- och återtåg samt svältkrig förstöra am fieiK
de. Men detta vtr jost det farligaste för Gallas sjetf^
ly han visste aMrig bereda sina troppar goda qvtfrter och
nkJig tilNbrsél, och slutade derföra vnnligtvis med att
IbrstOra sin egen här. Sokhrterna sade derföré, att han
tar icke -en härförarej utan en härfOrétörare, Han gjorde
!(ki) för detta namn första gången vid Rhen emot hertig
Bernhard 1636; sedan mot Baner 1637 och 1638, hvar*
fita> han också 1639 fick afsked -och blef oi^Mrande i
kngsbofrådet i Wien. Men kejsarens gunstling, Tratil^
mansdorir, bibehöll dock en fördelaktig tanke «m Galtea,
Derföre, då Piccolomini 1642 blef af Torstenson vid Leip*
zig bföégrad, togs (fallas åter till nåder -oob fick 'dfvnr-^
iM^ahft. År 1644, «fter' den ömkliga' utgången al tågpt
tin Holst^n och sväHkriget 'vid Bernburg, blef Im» för
andra ^ngen afii&edad; men eflier alagel vid Jankowita
^ tredje gllngen Icejserlig fällberra igen. 'Oennat éawftei
tnsjtdcnade han af iglftt, och -dc^' samma vinter* •<

4ft

Hans medUlflara 'Hat%fM syne» hahra varit till odi
med Gallas underlflgaen. Slagen al Baoér vid Wittstock,
af Torstenson vid Jankowitz, förlorade ban både befål ocfa
anseende.

Mer fln båda dessa fältherrar var kejsarens broder
trkehertig Leopold Wilhelm både lycklig och skicklig; lik-
vfil ingendera tillräckligt för att besegra svenskarna.

SIfigten Piceolomini, med anor från åttonde århun-
dradet, hfirstammade från Rom. Den rSknar bland sina
medlemmar många utmSrkta mån; två påfvar, två kardi-
ttaler, en jesuitergeneral, flere utmSrkta prelater, veten-
akapsmftn och krigare^ En bland dessa sednare blef gift
med en arragonisk konungadotter på sidolinien, och fick
derföre tillstånd att bära Arragoniens vapen i sin sköM,
och dess namn vid sitt egeU Från denna gren, Piccolo-
mini af Årragonien, hftrstammade den i föregående berät-
telser ofta omtalade Octavio Piccolomini, Han var född
4599, tjente först bland spanska tropparna uti Italien,
kom sedan som öfverste åt Tyskland, der han, ehuru ut-
4ftnning, steg till befälet Öfver hela kejserliga hären. Si»
som sådan var han svenskarnas farligaste motståndare;
Under 1640 års fälttåg kunde Baner mot honom ingeo*-
ting vinna. År 1641 jagade han Baner ur öfra Pfaiz,
ech man kan tillägga, ur lifvet. Är 1642 trängde baa
fendm kloka tåg Torstenson ur kejserliga arfländerna till-
baka till SachseiS; och i nödens stund 1648 blef baa
åter tillkaDed för att rädda Österrike och Bajern. Att
Picoolomim var ganska' skicklig, erkändes af alla; mea
han var deremot icke lycklig. Svenska böfdingarna gladda '
sig dock alltid, så spart Piccolomini kallades till Neder*
länderna; och Gallas eller Hatzfeld kom uti hans ställa
Ootavio Piccolomini var en utmärkt skön man, med li^
Uga ögon, gladt lynne, sterk hälsa och en kropp, aå vig
och kraftfull, att han kunde fullrustad springa i sadels
utan att vidröra stigbyg^rna. På sin tapperbet gaf ha»
mångfaldiga bevis; ansågs derjemnte vara en klok och rfttt^
ainnad man. Kejsaren utnämnde boQom till rikafanta»

tKsh konungen af Spanien till hertig af Ainalfi; en be-
sittning, som nägfa hans förfader innehaft. Efter krigets
slut gifte han sig med en furstinna af Sachsen-Lauen-
burg; men afled utan barn.

Bajerska generalen Johan de WertK son af en ne-
derlSnsk bonde, hade utan -uppfostran, bOrd dier pennin*
gar, blott genom mod och duglighet bragt sig upp. Han
var kSnd som den skickligaste partigdngare på katolska
sidan; en motståndare mot Königsmarck och Taupadel på
den evangeliska. Men härjemnte förenades ett våldsamt
och rått sinndag; hans ryttare utmärkte sig för vildhet
ech härjningar; han sjelf kallades af folket Den svarU
grefven. Han råkade slutligen i missförstånd med kur-
fursten af Bajern, och dog straxt efter . krigets slut.

Dessa voro de förnämsta härförare på katolska si-
dan. De voro icke många, och med undantag af Piccd-
jomini och De Werth ej heller utmärkta. Då man gran-
skar förhållandet, finner man, att endast erkehertigen ooh
Hatzfeki voro infödda tyskar; De Werth nederländar^;
Gallas och Piccolomini italienare. Älven flere bärförare
af andra ordningen voro utlänningar, t. ex. Montecuculi^
De Souohes, Gonzaga, firuay, Isolani, Maradas m.. fl. Det
är märkvärdigt, att, ehuru nästan hela tyska Colkmassa»
stod under vapen, kunde den likväl icke frambringa ea
enda fältherre, som förmådde mäta sig med främlingarna:
Baner, Torstenson och Wrangel från Sverge; Condé och
Xnrenne från Frankrike; Piccolomini från Italien. Icke i
afeeende pä mängden, men pä godheten var det i Tysk-
land en fullkomlig missväxt på både furstar, krigare, stats*
oeh yetenskapsmän* Så hämnade sig Tyskland på d^
dägte, som i inbördes split sönderslet sitt eget fädernet»
land och uikallade främlingar ati detsamma än värre för**
härja.

ÅTTONDE KAPITLST.

OM KRIGETS HlRJNlli«AE.

Ofvanbeskrifna trettioåra krig var en bland de ^iU
éwie fejder, dom i sednare tider hflrjat Europa. DdrtiN
bidrog förnämligast den bitterhet, som ntmftrker så val
borgerliga som troskrig; «eh detta var från början båda
delarna. Sedermera innftstlade sig deri flere ntiSndska
magter, hvilka hyste föga eller intet deltagande för Tysk*
lands lidanden; och slutligen uppyfixte under den långa
fejden ett förrildadt alägte, som icke ägde begrepp oa
lagbunden sammanlefned. icke en gäng om Skriftens all-
männaste sedebud. I början bestodo härarna ännu till det
mesta af soldater, uppfostrade uti ordentliga satabällen oeih
vanda vid 'tukt eeh sedlighet. Det var den tiden endast
oordentliga partigängare samt kroaterna och dylika half*-
dller belviMa krigare, som tilläto sig de omenskliga bSrj-
ningarna. Men när Wallenstein i stort utförde den tan-
ken, att låta bären föda sig sjelf, då npph(^e iian pft
samma gång plundring till rättmätigt skaffonde och antog
den aatsen, att landet var till för härens skult och icke
tvärtom. Mer eller miodre följdes hans exempel af de
flesta sednare faävförare.

Det är också från Wallensteins tid, och den derpl
följande, som de bHtreste klagomålen (^er yåM och plon»
dringar förskrifva sig. Officerarna borttogo alk dyrbar^
heler eSler tvungo förmögna personer, hela byar o<Ä stä-
der att utbetala stora lösepenningar för fnhet från plun-
dring, mopd och brand. Sk samlade mången stor föraiö-
genhet <)d) Altringer badé" hopskrapat omätHga skatter,
hvilka han nedsatt i Genuas och Venedigs banker. • F0r
andra, för de flesta, gick penningen, som han kom, med
brådska och brott, i spel, dryckenskap och liderlighet,
samt qvarlemnade blott fördubblad törst efter nya byten
till medel för nya utsväfningar. Dessa befälets exempd

följdes gerna oeh snart af soldathopen, som fr<)jdad6 sig
fit fribeten från strängare tukt. Snart bOrjade krigame
anse som sin egendom alH, bvad landets innevånare 9gde,
och togo oförsynt klöder, fOda, penningar. Då slutligen
folket antingen icke Sgde något qvar, eller gömde det un*
dan, började soldaterna med pinliga medel framtvinga de
dolda förråden. De anv&nde tumskrufvar, stucko svafvel
under nagelrötterna och antände det, framtvingade tungan
och drogo bårstrå derigenom upp och ned, skuro remmar ur
ryggbuden, sågade sönder skenbenen, refvo allt köttet un-
dan fotsålarna och strödde salt i såren o. s. ▼. Ftt uti
hertig Bernhards krigsbar uppfunnet och ofta anvSndt plå<a
'gomedel bestod deri, att bakbinda sitt offer, med en kafle

KBrraupp dess mun och sedan dithSlla gödselvatten i
n mängd, att magen svällde till onaturlig höjd, hvar*
0fter soldaterna hoppade upp och ned derpå, tills vattnet
på sådant sätt åter utpressades nr munnen. Detta kal-
lades den svenska dtychen^ antingen derföre, att den först
bnvSndes af den i svensk sold stående weimarska håren,
aller af hat till svenskarna i).

Brott födde brott. Snart var det icke mer af egen-

Eytta utan af blott skadeglädje, som soldaterna använde
essä plågomedel, och än värre. Landtfolket jagades som
vilda djur, ögon utstuckos, Öron och näsor afskuros; man
band menniskorna tillsammans och utstälkle dem till mål-
skjutning; barn kastades bandlöst mot murarna, i gatan,
stundom i elden. Kroaterna till och med stucko lefvanda
menniskor in i upphettade bakugnar till stekning. Stun^
dom gjorde de alldeles rent hus och nedhöggo innevånar-
ne af alla åldrar, stånd och kön.

Qvinnorna ledo dubbel misshandling. Från httagnflf
byar eller städer blefvo de skocktals drifna till lägren,
tvungna att nakna dansa om med soldaterna, och sedan
éfverleemade åt dessas vilda begär. Den make eller fer,

Ii II II

4) Stenzels Preurais. Gesch. p. 522.

rr^xHltJkr, Vill. 8

som bjöd till att skydda dem, blef genast nedhagges.
Mången ädel qvinna måste, för att rädda för&ldrar och
barn, öfverlemna sig åt de fräcka brottslingarna. Han såg
sådana, efter långt och fåfängt motstånd, med vansinnigt
hån löje kasta sig uti soldaternas armar, och sedan vid
första tillfälle i dödens. Andra qvarstannade i lägren, dea:
enda plats, som gaf någon slags säkerhet. Så var ofta
den åtföljande skaran af qvinnor och barn mångdubbelt
talrikare än sjelfva troppen. Ar 1648 uppgaf bajerska
generalen sjelf, att med den förenade katolska bären af
40,000 man följde 140,000 qvinnor, barn och annat
löst folk.

Hvar bäldst en sådan svärm framtågade, blef allting
innan kort så förtärdt, att blott en öken återstod. Sol-
daterna till och med roade sig med att ödelägga landet,
förderfva planteringar, nedtrampa säd, genombryta för-
dämningar, uppbränna byar och städer; så att på några,
dagar förstördes, hvad arbetsamma förfäder behöft och ef-1
terkommande behöfde århundraden att uppföra. Banérsj
härjningar i Böhmen bafva vi redan berättat. Så och &dJ
värre huserade hertig Bernhard kring Rhen, Turenne il
Bajern. Under fälttåget 1647 lät Melander blott i Hes-J
sen uppbränna sjutton städer, 30 slott och 300 stÖrraJ
byar. j

Detta förstörande af sjelfva landet jemnte osäkerhe-!
ten gjorde, att slutligen nästan ingen vårdade sig om att]
idka studier, handel, handtverk eller jordbruk. Studenten,!
skrifvaren, gesällen, bonddrängen, alla ville häldre tagal
svärdet och plundra, än' arbeta och plundras. Så upp-1
kom brist, och af bristen sjukdomar och hungersnöd. Re-J
dan 1630 bakades nödbröd af ekollon, hampfrö, och alla-J
banda rötter. Längre fram funnos menniskor döda medl
hö, med jord i munnen. Man såg dem bleka och affalloål
söka onaturlig näring, stundom på afrättsplatser. Vid kyr-*j
kogårdar måste man hålla vakt för att skydda de aflid-
nas halfmultnade kroppar. Stundom såg man mennbkor-.
na springa efter hundar för att döda och förtära deoi;|

om såg man uthungrade hundar angripa och förtära

Diskor. På andra ställen gästade vargar i de öde

och öfverföllo den oförsigtige vandraren. Tropparna

a, då de måste tåga genom dylika ödemarker, ledo

den förfärligaste hungersnöd. Då uppkommo härjande

er, och inom kort voro hela regementer, hela stads-

folkningar likasom bortblåsta från jorden. Hungersnöden

till uppträden af den rysligaste art. I häktena såg

n fångar kasta sig öfver sina döda kamraters lik och

tänderna slita dem sönder. Man såg brodern äta

p sin döda syster, dottern sin mor. Man såg föräldrar

hmigrens raseri slagta och förtära sina egna barn, och

i ånger och vansinne döda sig sjelfva. I Franken.

ie en hop bönder och förrymda soldater sammanrotat

till menniskojagt. De drefvo länge sin näring i trak-

af Forchheim, men blefvo slutligen öfverraskade. De

nos då sittande kring en kokande kittel, fylld af men-

kolemmar.

Det långvariga krigstillståndet vände upp och ned
begreppen om godt och ondt. Soldaterna förvildades
kallade sina vederstyggliga brott för goda gemingar.
ruktan och mensklighet deremot var Satans tjensL
ter blefvo framför alla andra med raseri förföljda och
gade. Många krigare ville aldrig deltaga i gudstjen-
; de uppläste gäckande hela abcd och sade, att deri
ehölles alla böner; Gud kunde deraf sammansätta hvil-
ord, han häldst åstundade. Andra mente, att en god
nöppning vore den bästa morgonvälsignelse. De red-
de rättsinnade häpnade öfver hädelserna och brotten,
ffl det funnes någon Gud, skulle hans straffande ljung-
krossa de förhärdade.» Så trodde de, och vid brotts-
mas strafflöshet förtviflade mången om Gud, dygd
evighet, samt öfverlemnade sig snart åt de förut af-
tåydda lasterna.

Svenskarna voro visserligen ansedda som de minst
irftkisamma bland dessa vilda skaror, dock äfven de be-
drefvo rysliga illgerningar^ hvilka fästa tårar, blod och

C(ki)Aniielaer vid de vunna lagrarna. BlångensUidita rim
man ännu i skogar och berg de gömställen, der landets
olyckliga innevånare stucko sig undan för svenskarna; ock
Iftnge bibehöll sig det bruket, att skrftmma olydiga faflia
försvenskarna, likasom annorstftdes för Busen. Ännu sjofr*
ges i synnerhet uti Böbmen en visa, hvilken har afseende
härpå, och hvaraf de vanligaste verserna lyda sålunda:

Der Schwedd ist gekommen,

Hat alles weggenoouoen ;

Die Fenster eingescUageo ;

Das Viek davon getragen.

Buhl Buhl Bub! Der Schwede!4)

Före krigets utbrott var Tyskland måhända det lycki
ligaste land i £uropa, med handel, handtverk och åk(
bruk. i blomstring. Men kriget förstörde innan kort
Första fälttågen gingo någorlunda skonsamt Öfver,
härjningar, som Mansfeld och hertigen af Braunscfai
i. norra och vestra Tyskland ans^Ilde, voro eU pr<^
det, som komma skulla. Ty Wallenst^in kom, och n(
Tyskland och Böbmen blef alldeles utsuget. Efter
frejdade krigarens exempel blygdes man ey mer för
plundra. Baner, Gallas och Hatzfeld gemensamt
under fälttågen från år 163G till l&4i hela nord(
Tyskland till en sådan ödemark, att der intet krig
mera kunde föra& Under samma tid blef veatea Tys!
land på samma sätt behandladt af bljrare, fransmäJi
weimarianer. Under fälttågen från 1642 till 1646 hyftU
des kriget tillbaka öfver Schlesien, Böhmen, Iffihren,
norra Österrike, hvilka länder alldeles utplundrade&
1646 och 1648 blef också Bajern i grund förstördt
lilla hörn af Österrike, som afstänges geAom Dena»
Innfloderna, var af hela Tyskland det enda.

4) Stenskett har kommit och borttagit allt, sönderslagit fii*j
sUTtti ooh hortdtilrit Iwekapen. Mlf B^bl Btdil Sveflskerf

ortrdt; det dffigpi en ödemark. Städerna hade ej en fjer-

I dedel qirar af aio förra befolkning, och de tomma husen

I nedrefvos till bränsle. I den lilla staten Wartemberg fun*

! DOi nära 58,000 hushåll mindre än yid krigets bör-

I jjan. Egendomar såldes till en tjugondedel af förra värdet.

I Åkrarna stodo för det mesta osådda, beväxta med ogräs

[ och träd. Bönderna måste draga plogen sjelfra; handt-

! Yorkare och konstnärer hade försvunnit; alla skolor voro

förstörda; de få öfverlefvande presterna lifnärde sig som

skomakare, spelmän o. s. v. Osäkerheten var allmän, dels

för krigare, dels för röfvare, dels för vargar, h vilka med

eriiållen smak pä menniskokött ströko, mordgiriga, kring

kodet.

Så hade Tyskland blifvit tilltygadt, på ena sidan af
[ svenskar, skottar, nederländare, fransmän och weimaria-
L ner, hvilka alla gemensamt kallade sig Tysklands beskyd-
L4aro mot kejsarens förtryck eller mot påfvens irrläror; å
Wandra sidan af österrikare med ungrare, kroater, bäjrare,
l^itidienare och spaniorer, hvilka kallade sig Tysklands be-
£skyddar6 mot utländskt våld och gudlöst kätteri. Tyskar-
l^na sjelfva hjelpte båda partierna uti det gemensamma fä-
|iieraeslandets förstörande.

Några klokare män insågo likväl och beklagade djupt
tit fäderneslands förvillelse och förnedring. Äfven en och
annan ädelsinnad författare sökte upplysa det förvillade
tänkesättet. Serdeles utmärkte sig häfdatecknaren Was-
jenberg. Uti sin uppmaning till tyskarna talar han så-
lunda: »fransoser och svenskar skryta högljud t, att Tysk-
Island är af dem underkufvadt; och i Paris och Stock-
»holm visa de offentligt våra fanor, dem likväl vi sjelfva
»ryckt ifrån hvarandra, vi dåraktiga tjenare åt en främ-
Mnande ärelystnad. Konungar, som fordom måste hör-
ssamma vår kejsares kallelse, de besluta nu midt i Tysk-
4 »land om Tysklands öde; de sammankalla riksmöten, sitta
»till doms öfver oss och hafva genom vår oenighet blifvit
»våra herrar. De ropa och vi komma, de tala och vi
^ »lyssna, de lofva och vi tro, de hota och vi darra som

»slafvar. Framför våra ögon och midt i Tyskland aftite
i»de aig ned och afgöra, huru mycket de skola taga ifrån
»oss, och huru mycket de skola Jemna oss qvar.»

»Redan Gustaf Adolf fordrade sträng undergifvenhet;
»han yar dock en konung, och en stor konung. Men
»hvad skall man val saga derom, att tyska furstar, {Nre-
»later, kurfurstar uppassa en främmande adelsman, fram-
»bära åt honom kappa, mat, tvättvatten, och mottaga af
»honom tillrättavisningar, ja förakt. Uti det från sin kej-
»sare afvikna Tyskland herrskar han enväldigt, ända der-
»hän, att han sjelf vämjes vid vår ödmjukhet; såsom då
»han vid förläningen af ett tyskt land åt en tysk furste
>isade: »denna förläning må vara ett minne af den tyska
»furstens bön och den svenska adelsmannens bifall; ty
»båda delarna skola för efter verlden synas otroliga j»»

»Med Judaskyssar nalkas dessa våra sig så kallande
»befriare. De räcka oss i smyckade bägare ett välsma*
»kände, långsamt verkande gift. De söka skilja oss från
»kejsaren, kejsaren från oss. De uppväcka bland oss mer
»än en Masinissa, genom hvilken de hoppas splittra och
»sedan kufva Tyskland. Från Rhen, Nordsjön och öster-
)>sjön speja de efter b varje strid, som antingen på dera»
»tillställning eller af vår dårskap oss emellan uppstår, och
»straxt äro de, liksom fordom Romarne bland Grekerna,
»tillreds att blanda sig deri, först som vänskapliga råd-
»gifvare, sedan domare, sist herrar.»

»O Tyskland, Tyskland, vakna upp, tänk på dig
»sjelf och stå upp från denna dödskamp! Tyskland kan
»blott af Tyskland räddas och genom den gudomliga nå- j
»dens sol, likasom en Fenix stå app ur sin aska. £] ,
»böra vi hindras genom egenskaperna af katoliker och ,
»protestanter, eller af påfviska och lutheraner, allt namn, i
»som äro våra arglistiga fiender välkomna. Såsom med-
»lemmar af en kropp, af en stat, ja som bröder, måste .
»alla tyskar i kärlek omfatta hvarandra, och med alla
»»krafter och dygder eftersträfva det stora målet. Ty att
»bevara och skydda fäderneslandet, dertill är enhvar, der-

»till flro alla pligtiga. Men att halta på båda sidorna,
satt kasta sina blickar än åt Stockholm, än åt Paris, att
»bortgifya landskap, att köpa sig frihet, — vid Gud, så-
»dant är och var aldrig tyskt Från den stund, som vi
»vilja och våga, hvad rätt är, försvinner de fä främlingar-
»nas hela magt. En ärofull frid skall sluta det förstö-
»rande kriget, och dubbelörnens hufvuden skola bekran-
»sas, det ena med lagern, det andra med oliven.»

Dessa och dylika uppmaningar verkade mycket, och
allt mer, ju längre freden fördröjdes. Sverge och Frank*
rike hyste också mycken fruktan, att Tysklands furstar
och folk skulle med vaknad kärlek till det gemensamma
£9iderneslandet försonas och resa sig mot utlänningarna.
Detta inträffade dock icke. En anda af sjelfviskhet, split
och ofördragsamhet hade bemägtigat sig så höga som låga.
De förnämsta furstarna, kejsaren, kurfurstarna af Bajern,
Sachsen och Branden burg, hertig Georg af Lttneburg m.
fl. drefvos en hvar af uteslutande egennytta, utan afse-
ende på hvarandra, eller på det hela. Detta hindrade
dem från enighet sins emellan, och gjorde äfven, att ty-
ska folket icke med förtroende omfattade någon af dessa
furstar. Kejsaren var visserligen den, kring hvilken sta-
terna bort sluta sig; men genom ofördragsamhet i tros-
saker, och genonf det egennyttiga och djerfva sätt, hvarpå
han serdeles under de tolf första krigsåren våldförde ri-
kets lagar, hade han så aflägsnat från sig de andra fur-
starnas, folkens och i synnerhet protestanternas tillgifven-
bet och förtroende, att de i det längsta ville häldre bära
krigets eländen, än sluta sig till honom. — Äfven hos
de smärre staterna, hos riksstäderna, ja hos sjelfva folk-
massorna röjde sig samma sjelfviska sinne, samma bemö-
dande att främja blott enskild fördel, om ock på bekost-
fiad af det hela. Tysklands tvänne utmärktaste fälther-
rar voro Wallenstein och hertig Bernhard; men de, fram-
for alla andra, drefvos af samma egennytta; ty icke nog,
att de ej hade hjerta för det gemensamma fäderneslandet,
^ hyste icke ens trohet mot de furstar, i hvilkas tjenst

d« stodo; utan eökte, lika forntidens afventyrare, att &t
sig sjelfva med svärdet erdfra kooungadOmeB och väldig-
beter.

Visserligen omtalas några bemödanden att bilda ett
tredje så kalladt tyskt parti, hvilket, fiendtligt mot de
båda andra, skulle rädda Tyskland från så vdl kejsarens
som utlänningarnas förstörande afsigter. Vi bafva förut
omtalat sådana försök af kurfursten Joban Georg, Arn-
beim, Krokow, Both, Sperreuter m. fl. De misslyckades,
dels emedan anförarne saknade antingen yttre magt eUer
personlig förmåga, dels emedan flere af dem med skäl an*
sågos drifna mer af enskild vinnings- eller ärelystnad, 8a
af kärlek till det allmänna. De misslyckades äfven och
förnämligast derföre, att tiden var för sådana försök JUiDa
icke mog^n. Den då gällande allmänna tidaandan lada
nemligen yttersta vigt på bvarje af troslärans punkter.
På deras innehåll ansågs bvarje menniskas värde i lifvet
ocb salighet efter döden till en stor del bero. En hvar
höll sin lära för den enda rätta ocb alla olika tänkaeda
för kättare, bvilka både för deras egen ocb för det all-
männa bästas skull borde med eld ocb »värd tvingas till
den enda saliggörande tron. Att vid en sådan omYin-
delse alla samhällen, all bestående ordning öfverftndaka-
stades, ait bvälfningen åtföljdes af härjningar, blodsutgju-
telser och de gröfsta brott; allt detta aktades föga mot
den föreställningen att möjligtvis kunna rädda verlden och
menniskornas själar, från bvad bvarje parti kallade ea
för tid och evighet olycksbringande villfarelse. Till ocb
med furstarna sjelfva voro intagna af en sådan blind if- i
yer för trosbekännelsen pä papperet. Hertig Bernbard, ;
som lät sina soldater utöfva de rysligaste härjningar, lisla i
dock regelbundet bvarje dag ett kapitel i bibdn, ocb ;
mente sig vara en rättrogen och gudfruktig iutfaerao.
Kurfursten af Sachsen ansåg sig af samvetet förbunden
att motarbeta och skada de r^ormerta endast derföre, akt
dessa i några trospunkter skilde sig från lutherska be-
kännelsen. Kurfursten af Bajern, kanske den, som genom

envishet och vinningdlystnad mest bidrog till förlängandet
af krigets eländen, fastade och gisslade sig ofta; och då
fransoser och svenskar 1646 och 1648 ödelade Bajern,
tröstade han sig genom medvetandet att hafva kämpat,
för hvad han ansåg vara Guds sak; medvetandet att icke
hafva en enda kättare bland sina undersåtare. Hufvud-
skå]arna af några helgon fbrdes på satnma tid tilT itftln-
chen, och syntes honom vara ersättning för otaliga för-
luster. Likaledes kejsar Ferdinand den andre. Då Éur-
fuTsten af Sachsen år 1634 afslöt den för Österrike för-
delaktiga beredelsefriden i Pirna, tvekade kejsaren länge,
om han borde ingå någon slägs förlikning med deii lu-
therska kurfursten; och det var först efter långa Öfver-
läggningar med sina biktfäder, som han bekräftade freden.
Med undantag af Oxenstierna, Richelieu, TrautmaAsdorff
och någrff deras likar, delade äfven sjelfva statsmännerna
samma &5<igter, och vid fredsmötet i Westfalen bléfvö de
Ä btend ombuden, som talade om fördragsamhet oéh för-
soning, af båda de stridande ]jartierna hårdt angripna och
Mo mest. Man kan häraf dömma till tänkesättet Aos
folkmassan. Der herrskade en af enfaldiga eller oförtfräg-
saroma predikanter beständigt underhållen bitterhet, h vil-
ken icke tillät någon försoning, och hvilken var fömätii-
sta orsaken, hvarföre alla försök att bilda ett tredjfe parti
misslyckades. Det skedde nemligen ej blott df bris^ p§
mynt, u*an ock af brist på folk, som ville af verklig öf-
vertvgelse ställa sig under dess fanor. Det var försit så-
som ^n följd af det länga och blodiga kriget, sbri» ittän
började alfmär.nare inse, att sjelfva troslärans innehåll* ej
uteslutande bestämmer menniskans värde; samt att gUds-
fmktan och sedlighet kunna finnas äfven hos olika be-
kSmlare;

IflOlfDE KAPITLET.

OM WESTFiXISKÄ. FREDEN.

Det elände, som kriget utbredde, väckte ett allmänt
och mer och mer lifligt begär efter fred; och en hvar af
de krigande magierna sökte eller låtsade söka snart siat
på blodsutgjutelsen. Mången gäng var likväl föga allvar
dervid. Freden hindrades af förbittring mellan olika tros-
bekännare; af vinningslystnad och öfvermod i medgångeo;
af stolthet och ihärdighet i motgånge^. Så bidrogo mensk-
liga lidelser och öden, äfven de mest motsatta, likväl ge-
mensamt till förlängande af mensklighetens olyckor.

K^saren, så fadren Ferdinand den andre som sonen
Ferdinand den tredje, hoppades i det längsta att genom
ihärdighet vinna sitt från början åsyftade ändamål; nem-
ligen påfvelärans och isynnerhet Österrikes envälde Öfver
Tyskland. Det var Baners segrar, som först tvingade
kejsaren till någon eftergift. Svenska vapnens fortfarande
framgång och krigsförödelsens inträngande inom österriki-
ska arfländerna, nästan alla bundsförvandternas affall, samt
slutligen en fullkomlig utmattning; allt detta fordrades,
innan kejserliga partiet kunde förmås att helt och hållet
uppgifva sina planer.

Spanien kämpade mot uppror i Katalonien, i Portn*
gal, i Nederländerna; det kämpade olyckligt, men med
tillhjelp af Amerikas guld envist. Det kunde ej en gång
förmås att vid westfaliska freden bilägga sina tvister mot
Frankrike.

Kurfursten af Bajern längtade visserligen att slippa
svenskarnas och fransmännens härjningar; men han ville
för ingen del återgifva, hvad han redan inkräktat, nem-
ligen öfra Pfalz, och kurfurstevärdigheten.

Frankrike var utmattadt genom kostnaderna för ett
lysande hof, genom många och långvariga krig, och be-
tydliga åt Sverge lemnade underhållspenningar. Landet

befaftlde och önskade fred; likväl icke dess styrelse, bvil*
ken ansåg af bdgsta vigt att en g&ng för alla bryta kej-
sarens hotande öfvermagt, och kanhända äfven sökte ge-
nom yttre krig vända folkets uppmärksamhet frän miss-
bruken i det inre. Mången trodde, att Frankrike skulle
vid RicheKeus länge väntade frånfäUe sluta fred. Kejsa*
ren ville i hopp derom draga på tiden; ty sä snart Frank-
rike toge sin band från protestanterna, trodde han sig lätt
kanna besegra dem. Men han bedrog sig. Mazarin följde
i det längsta Richelieus grundsatser. Fattigdom, eländen
och upproriska rörelser tvungo honom likväl att förr, än
man väntat, söka fred. Han bemödade sig dock så myc-
ket som möjligt att äfven medelst krigets förlängande åt
Frankrike vinna alla möjliga fördelar.

HoUandf Frankrikes och Sverges bundsförvandt, för-
svarade sin sjelfständighet mot Spanien. Det råkade likväl
mot slutet af denna tid i missförstånd med Frankrike;
emedan detta land befanns eftersträfva spanska Nederlän-
derna och skulle då blifva en farlig granne för Holland.
Äfven med Sverge, emedan Holland af Danmark förpak-
tade sundska tullen och derigenom fick åtskilligt obytt med
svenskarna. Holland drog sig af dessa orsaker tidigare ur
spelet och slutade enskild fred.

Tysklands furstar, städer och stater voro alla i stör-
sta bebof af fred; men bland dem rådde en förbistring
och tillika en vanmagt, som hindrade dem både att fatta
ett gemensamt beslut och att göra något sådant gällande.
Sverge var bland alla de krigförande staterna den,
som näst Holland minst led och mest vann af den fort-
farande striden. Tysklands byten och Frankrikes under-
hållspenningar betäckte en stor del af krigskostnaden. Svår
var visserligen förlusten af manskap, i följe hvaraf rikets
befolkning glesnade och dess arbetskrafter försvagades.
Han beräknade, att 83,000 infödda svenskar hade under
de 18 krigsåren fallit på Tysklands slagtfält. ^ikväl sökte
man göra äfven denna förlust så litet skadlig som möj~
lig^; ty till sådana soldater hade man framför andra ut-

tngal. Detta jemnte Baners segrar staaode Ferdinand Ull
fredligare tänkesätt Han sfinde &r 1640 till Hamburg
en underhandlare yid namn Lutzow, hvilken efter mycken
möda lyckades att den 15 Dec. 1641 med de flesta mag*
ternas ombud trfiffa Öfverenskommelse om ett blifvande
fredsmöte. Det utsattes till den 1 Juli 1643. För att
undvika bögsfltestvister och göromälens sammanblandande
skulle svenskarna stanna i OsnabrQck, fransmännen i
MQnster. Medlare skulle blifva staten Venedig, i Europa
en bland de fä, som icke var mer eller mindre inblandad
i striden. Åfven Danmark uppträdde som medlare, men
var af Sverge dertill hvarken inbjudet eller erkändt. Också
pfifven ditskickade ett ombud, dels som medlare, men
blott mellan de katolska magterna, dels för att bevaka
sin kyrkas fördel.

Sverge stadfästade genast öfverenskommelsen om detta
sammanträde och utsåg till ombud Johan Oxenstierna,
rikskanslerens äldsta son och hofkansleren Adler Salviusi
Olika lynnen och förhållanden alstrade emellan dessa tvän-
ne herrar en bitter ovilja, hvilken mycket inverkade pfi
ärendernas gång. Denna märkvärdiga tvist är dock så
nära förenad med drottning Kristinas person, att vi må-
ste till nästa del uppskjuta berättelsen derom.

Först i början af 1643 blef nämnde Latzowska öf-
verenskommelse af samtlige oiagterna stad fästad. Kejsaren
dröjde längst. Han påstod i början, att LQtzow gått för
långt, och skilde denne derföre från all vidare befattning
med underhandlingen. Han vägrade stadfästa Lotzows
förbindelser; han erböd Sverge enskild fred, m. m. Slut^
ligen måste han dock beqväma sig att gilla öfverenskom-
melsen.

Det kejserliga sändebudet anlände till fredsmötet först
den 30 Juli, d. v. s. en hel månad efter utsatt dag. Det
var ändå det första på stället. Spanska ombudet ko0
först i Oktober, venetianaren den 16 November, Adler
Salvius den 17 i samma månad. Franska ena sändebu-
det den 17 Mars följande år, Johan Oxenstierna d. 27

Mars, och den andra fransmannen först fram uti Maj. Så
fdga angelögna om fred visade sig de valde fredsombuden.

Sjelfva underhandlingarna gingo trögt. Man syssel-
satte sig för det mesta med fullmagter, tittlar, högsates-
tvister och mera dylikt. Ibland annat föranleddes en läng
och häftig trfita om excellens-titteln. »Om», skrifver bran-
denburgska sfindebudet, »om detta fördömda excellensska-
»pet icke varit, sä hade vi ändå kunnat uträtta något
godt.» Sverges anfall mot Danmark gjorde äfven uppe**
håll i underhandlingen. £n hvar ville nemligen se, hvad
utgång detta nya uppslag af saken kunde medföra. Dan-
ska medlareombuden blefvo också vid detta tillfälle hem-
kallade till icke ringa hugnad för svenskarna.

Först i slutet af år 1644 hade alla dessa förbere-
dande åtgerder hunnit afgöras och med år 1645 begyn-
tes den egentliga underhandlingen. 1 medlet af samma
år framställde Sverge och Frankrike sina första anspråk,
men ofullständigt; hvarefter allt tycktes afstadna. Slutli-
gen i November 1645 anlände som nytt ombud från
Österrike kejsarens gunstling, grefve von Trautmansdorff.
Denne var en allmänt aktad och älskad man, så väl för
öfverlägsen klokhet som redligt och fridälskande sinnelag.
Han var enligt allas erkännande den utmärktaste bland
fredsombuden, och blef snart den, som hufvudsakligen led-
de ärendena, och som ledde dem med drift, måtta och
ömsesidig välmening. Men i anseende till denna hans
oväld lyckades det för det strängt katolska partiet att i
slutet af underhandlingen aflägsna honom derifrån, såsom
den der vore mot protestanterna allt för eftergifven.

(Jtt dessa fredsunderhandlingar deltogo ombud från
Sverge, Holland, Frankrike, Spanien, Venedig, påfven och
dessutom från h varenda furste och riksstad uti hela Tysk-
land. Det är alltså lätt att förstå, hvilken otalig mängd
af tvister, konstgrepp, stämplingar och dylikt, som der
skulle förekomma. De, som voro ense i ett, voro oense
i annat; hvarförutan den vexlande krigslyckan ofta för-
SDdrade ombudens språk. Det hörde också till tidens

statskonst att ^ tilWflga med aU möjlig baksloghét; Ut-
förliga historien om de fem års långa underhandlingarmi
tttgOr 6 stora folioband. Vi kanna bar endast i korthet
anföra det för Sverge vigtigasie.

Första och förberedande frågan »var, om kejsaren en-
sam skulle föra Tysklands talan, eller om enhvar af de
många tyska staterna skulle skicka eget sändebud till
fredsmötet. Kejsaren påstod det förra; ty han fruktade
småstaternas afund och ville i egenskaysien af Tysklands
sakförare bafva dnnu en anledning att anses som Tydc-
lands beher rakare. Sverge och Frankrike arbetade emot;
ty de ville ej åt kejsaren inrymma en sådan öfvervigt,
och räknade dessutom på bistånd af de smärre tyska sta-
tema^ Dessa böllo med främlingarna och kejsaren måste
pft den svåra riksdagen 1640 gifva i detta hänseende
vika. Han sökte sedermera hjelp från annat håll, neml.
från Danmark, och föreslog, att freden mellan detta rike
oeh Sverge skulle afslutas tillsammans med den allmSnna.
Dertill nekade Sverge; ty Danmark hörde ej till Tysk-
land, och kriget mellan Danmark och Sverge hade totet
sammanhang med det trettioåriga. Nu sökte kejsaren vin-
na de tyska ombuden, genom M reta dem mot utlaa-
ifingarna. Det lyckades med några, misslyckades med de
mesta. Den af Oxenstierna föranstaltade skriften, Om
tfika atatsförfattningen, lästes under fredsmötet flitigt och
med påräknad följd, neml. att vöcka hat och misstroende
mot Österrike. Sverge och Frankrike ville i början, att
också kejsarens upproriska undersåtare uti Böhmen, Schle-
sien och Österrike ofvan Ens skulle skicka ombud; men
detta afslogs helt och hållet.

Tyskarna yrkade nu, att bilSggandet af deras egna
tvistigheter skulle blifva första förenta let för underhand-
lingen. Men Sverge och Frankrike befarade att, i bfin-
delse Tysklands stater blifvil sins emellan förlikta, skulle
utlänningarna sedermera hafva svårt att få sina enskilda
önskningar uppfyllda. De lagade derföre så, att Sverges
oeh Frankrikes ersättning afgjordes före eller tiHsammans

med de öfriga frågorin. Del skulle bli^va alit fdr långt
att berätta gängen af de vidlyftiga underbaadiingarna hår-
om; till och med att anföra, hvad hvarje stat förlorade
eller vann. Vi nämna blott det bufvudsakligaste.

Freden blef afslutad och undertecknad först den 10 >
Oktober 164d. Förnämsta punkterna voro följande:

l:o. Ömsesidig förlåtelse beviljades åt alla de sins
emellan krigande tyska staterna.

2:0. Bajern fick behålla d^ från pfalziaka huset
tagna Öfverpfalz jemnte Ghamb. För pfalziska huset med
återstående besittningar vid Rhen inrättades den åttonde
kurf urstevärd igheien.

3:a De andeliga lägenheterna skulle af en hvar
behållas så^ som de innehades den 1 Januari 1624.

4:o. Religionsfreden uti Augsburg blef stadfästad
och utsträckt äfven till reformerta lärans bekännare.

5:a Att förekomma kejsarens envälde öfver Tysk-
l^d var så väl Sverges som Frankrikes oaflåtliga hemö*
dande, så under kriget som fredsunderhandlingen. Svenska
vegeringen förmanade sina ombud, »att framför allt sätta
irtyska ständerna i deras förra frihet, om man äfven mot
»deras vilja måste draga dem dertill» i). I freden blef
också hvarje stats så kallade Landshöghet erkänd, och
l^jsarens öfverberrskap betydligen inskränkt.

6:0. Frankrike vann österrikiska andelen af Elsass,
fullt herravälde öfver Metz, Toul, Yerdun och Pignerol,
samt rättighet att hålla besättning i Filipsburg. Deremot
skulle det betala 3 millioner livrés åt erkehertig Ferdi-
nand Karl, hvilken förut hade stora besittningar i Elsass.

7:0. Hes$en-^a8$d erhöll, hufvudsakligen för sin
tfobei mot Sverge och genom dess förord, Hirscfafeld, fyra
amt och 600,000 riksdaler.

8:a I stället för För-Pommern fick Brandenburg
Hiklberatadty Magdeburg, Alinden och Gammin.

4) Rik^ark. Acta Salviana Fol T. DI. Svenska regeringer
till fredskommissarierna d. 9 Sept. 4644.

Berittelflen om Sverges ersAttning spara vi tiH ett
serakildt kapitel.

TIONDE KAPITLET.

OM SVERGES YINST UTI WESTFALISKA FREDEN.

Ar 1643, då Sverge väntade det afgörande kriget
med Danmark, hade förmyndareregeringen i afseende på
den blifvande tyska freden beslutat nöja sig med en ran-
delig penningesumma, och att deremot afstå frän alla för-
hoppningar pä så ySI Pommern som andra tyska besitt-
ningar!). Men de båda utmärkt lyckliga fälttågen 1644
och 1645, samt den med Danmark afslutade Brömsebre-
freden ökade Sverges mod och anspråk. Den 28 Dec.
1645 framställdes dessa sednare för första gången forme^
ligen. De voro Schlesien, hela Pommern, Wismar, War-
DemQnde, Bremen och Yerden samt 20 millioner riksda-
ler. »Hvad tanken i på?» utropade Trautmansdorff. »Så-
»dana fordringar passade, om kejsaren sutte fången i Stock-
holm!» Den mindre lyckliga början af fälttåget 1646,
Brandenburgs envishet mot Pommerns afslående, tyskarnas
allmänna ovilja, Hollands benägenhet för enskild fred, m.
m., allt af Salvius lifligt främsta lldt, bevekte Kristina att
nedsätta Sverges anspråk. Den 19 September fattade hon
sista beslutet. Hon begärde hela Pommern, Wismar, Bre-
men och Yerden samt 14,000,000 riksdaler åt hären
samt OsnabrOck åt unga Wasaborg. I nödfall skulle
Hinter-Pommern afstås, och i yttersta nödfall Stettin, Cam-
min och Gartz samt någon del af penningsumman t). Så-
dana voro vilkoren i det hemliga förhäll ningsbref, som

4) Riksark. Rådsprot. d. 46 Maj, 3 och 6 OkU 4643.
2) S. st. d. 47 Sept. 4646.

Xristma tiU sina ombud afiärdade. Beslutet derom var
fottadt i strid mot Axel Oxenstierna och flere af rådet,
bTilka yrkade, att man bäldre borde tvinga sig till hela
Pommern, lin nöjas med de föreslagna styckade besittnin-
garna.

För redigbetens skull vilje vi serskildt berdtta un-
derhandlingarna om bvarje punkt.

POMMERN

Tar förnämsta tvisteämnet. Sedan tvåhundrade år tillbaka
både brandenburgska huset till nämnde land arfsrätt efter
den der regerande hertigliga sjägtens utgång. Detta för-
hållande hade af alla kejsare blifvit stadfästadt och hvarje
g§Dg pommerska ständerna hyllat en ny hertig, hade de
äfven hyllat kur-brandenburgska linien såsom framtida
arftagare. Landet var dessutom för nämnde slägt af den
mest gynnande belägenhet, likasom en föreningslänk mel-
lan dess bägge besittningar, Brandenburg och Preussen.
Korfurstens anspråk på Pommern understöddes af flere
tyska stater, äfven af Hessen-Gassel, hviika alla fruktade
Sverges grannskap. Brandenburg, på sådant sätt under-
stödt, stretade derföre af alla krafter emot. Redan år 1633
sade kurfursten åt Gabriel Oxenstierna: »I svenskar sko-
»len aldrig inbilla er att komma åt Pommern»!); och då
uti OsnabrUck allt tycktes luta derhän, att Sverge skulle
få hela hertigdömet sig tillerkändt, sade brandenburgska
ombudet Wittgenstein Öppet åt svenskarna: »Om ni också
»denna gången trugar er till Pommern, så skola vi aldrig
»låta er få behålla det i fred.» Denna hotelse verkställ-
des redan då. En brandenburgsk utliggare, Filip Horn,
sökte under året 1646 på allt sätt att mot Sverge upp-
vigla innevånarne i Pommern 2).

Bland de landvinningar, som Sverge kunde i Tysk-
land erhålla, var Pommern utan tvifvel den mest passan-

4) Riksark. Rådsprot. d. 29 Okt. 4633.
2) S. st d. 45 Juli 4646.

da så iMIl i anseeiiäe tiU kige, som täi ledighet efter den
fliflta barolösa in nehaf verens död; af ven derföre, att kajsa-
ren säg med misBtroeiide den stora tiiWSxt, som BraadiiH
borg sknlle genom Pommern erhålla; och Tar sålnada
icke serdeles obendgen att åt Sverge afstå detta land*
F^myndareregenngen hyste dock aHahanda belfinkligfae-
ter. Man insåg visserligen fördelen af ■ att Sga fast fot i
Tyskland och kunna der motarbeta kejsarens envåldsför-
sök, samt att från Pommern kunna taga Danmark eller
Polen i sidan i). Man fruktade dock, att kostnaden för
landets bibehållande skulle öfverstiga nyttan deraf. Man
Önskade utbyta det mot Ost-Preussen, b vilket låg nåra
Liffland och Sverges andra öfversjöldnder, och 1634 be-
slöto ständerna att söka nämnde landskap och deremot låta
alla tyska besittningar fara. Men när Preussen icke kun-
de erhållas, sökte rådet flere gånger att uttftnka någon
annan mera passande landvinning. Då ingen sådan kuor
de föreslås, stannade man vid Pommern*

Redan i April 1646 erbjöd Trautmansdorff på kcj-
^rens vägnar hela Pommern åt svenskarna. Den angå
kurfursten af Brandenburg vägrade bestämdt sitt bifall
dertill; de öfrige fredsombuden tycktes likväl icke serde-
les bry sig om dess insaga. Men vi bafva förut berätp-
tat, huru och af hvilka skäl drottning Kristina om hösten
samma år beslöt nedsätta sina anspråk. Detta skulle dook
hållas hemligt. Men Frankrike önskade naturligtvis att
så litet som möjligt nedpruta sina egna fordringar, och
ville derföre, att Sverge skulle göra det med sina i stäl-
let. Ghanut, dess nuvarande sändebud i Stockholm, var
en kunnig, behaglig och förståndig man, samt för sitt ^
dernesland en trogen och outtröttelig tjenare. Genom sina
personliga egenskaper hade han vunnit drottningens för-
troende i hög grad. Han förstod öka hennes «toin dess
lifliga åstundan efter fred, samt tillika väcka misstroeode
mot Oxenstierna och dem af rådet, som motsade nedsätt-

4) Riksark. Rådsprot, den 46 Mars 4644.

atogfiQ af Svwg«8 aospplk. Den oerfarna drottningen kxv
Icades i snaran; hon trodde Cbanut^ och ingick ofta med
bcmom i långa statasuntal) då han oCörmarkt Jcdde henne
tili Åsigter, fördelaktiga f^r Frankrike, samt lockade från
henne utiåtelser^ hvaraf han kunde gissa till svenska rege^
rin^ns afsigter. Bä det förut omnämnda hemliga beslu-
tet om Sverges fordringar hade blifyit taget, var Chanut
angeJågen att få veta innehållet. Han begärde samtal med
rikskansleren. Denne var sträf och omöjlig samt påstod,
att DSverge borde hafva hela Pommern. För-Pommern
»Tore en obetydlighet; kunde knappt underhålla en liten
»hertigs bord. Oxenstierna ville häldre dö, ftn råda sin
»drottning att nöjas med sådana styckade besittningar som
»För-Pommern, Wismar och Bremen m. m.» Då Chanut
icke kunde komma någon väg med den gamla ministern,
Tftnde han sig till den nnga drottningen. Denna lemnade
uppmärksamhet åt hans framstöllningar och gaf allmftnna
samt vacklande svar. Chanut, derigenom uppmuntrad, bad
i de försigtigaste, men mest bevekande ordalag, »att hen-
»nes majestät ville gifva honom ett mera afgörande svar«)»
Kristina yttrade då, »det bon vore om franska regerin-
»gens tillgifvenhet så fullt och fast öfvertygad, att bon ej
»tviflade, det nämnde hof skulle på allt sätt understödja
»hennes fordringar. Men att i värsta fall svenska freds-
»ombuden hade befallning att häldre eftergifva något af
Alordmngama, än afbryta fredsunderhandlingen» i). Häraf
drog Chanut den slutsatsen, att Sverge ämnade i nödfall
afflhä Hinler-Pommern; och franska fredsombuden gjorde
sig från denna stund ingen serdeles möda att understödja
SvergeB anspråk på .hela hertigdömet odeladt.

Ofvannämnde samtal föreföll i slutet af Oktdlwr
1646. Svenska och fransyska härarnas lyckliga fram-
trängande tili södra gränsen af Tyskland i slutet af aaok-
ma år ökade Sverges mod. Rådet, och till en del äfven

4) Drottning Kristina har sedermera nekat till sanningen af
denna Chanuts berättelse. Dock tyckes den grundad; se
nedanstftende citat.

drattaiDg Krittina sjelf, tycktes ångra den gifna tillfttelflen
att afetå Hinter-Pommern. Kristina tillkännagaf i rådet,
»det hon misstänkte, att Ghanat anat innehållet af det
»till svenska fredsombuden utfärdade förhållningsbrefvet.»
Regeringen skref derföre genast till ombuden »och befallte
»dem envist hålla sig till hela Pommern, äfven om Bran-
udenburg dertill vägrade bifall» i), och drottningen ville
nu mera i sina samtal med Ghanut icke höra talas om
mindre än hela hertigdömet.

Brefvet om detta nya beslut framkom för sent. Om-
buden hade måst gifva vika för Brandenburgs envishet
Den 8 Febr. 1647 lofvade de afetå från Hinter^Pommera.
Då underrättelsen härom anlände till Sverge, visade Kri-
stina mycken tillfredsställelse öfver, att detta hinder för
freden var undan röjdt. Men Oxenstiernska partiet klaga-
de högt, att fredsombuden spillt fäderneslandets fördel.
Oxenstierna sjelf sade öppet: »om jag varit der, så hade
»jag aldrig afstått en enda tum af Pommern; ty Bran-
»denburg förtjenar ingen nåd och kejsaren är så försva-
»gad, att han ingenting förmår uträtta. Men,» tillade
han, »efter saken är beslutad i Osnabrflck och gillad här
»i Stockholm, så för man den samma fördraga.»

WISMAR.

Sverge begärde JVismar med närliggande amten Poel
och Neukloster. Kejsaren föreslog och Sverge antc^ det
yilkor dervid, att stadens besättning borde, ehuru egent^
ligen lydande under Sverge, likväl bindas med någon slags
hyllning till hertigen af Mecklenburg. Men denne sed-
nare vägrade envist och länge att åt Sverge lemna nå-
got slags välde öfver Wismar. Då beslöt fredsmötet att
gifva Wismar åt svenskarna utan någon slags inskränk^
ning. Hertigen ångrade sig nu, och yille gerna antaga
det förra förslaget om gemensamt herravälde. Anbudet

4) Riksark. RAdsprot. d. 9 Jan. 4647.

kom fdr sest. Wismar tillerkändes åt Svei^ ehara
mecklenburgska ombudet i det yttersta ropade deremot,
till och med i sjelfva den stund, då det färdiga fredsbref-
vet för alla ombuden upplästes och antogs. Hans insaga
blef af ingen aktad; bans herre fick dock någon er-
sättning.

BREMEN OCH YEBOEN.

Vid frågan om Bremen ville prins Fredrik af Dan-
mark göra sina rättigheter gällande, såsom förut va-
rande innehafvare af bemälde erkebiskopsstift. Förnäm-
ligast Sverge och äfven de andra staterna ville ej lem-
na det åt Danmark, hvilket derigenom kommit i till-
fälle att förr eller sednare tvinga riksstäderna Bremen och
Hamburg, samt måhända äfven Lttbeck till undergifven-
het, h varigenom Danmark fått en för grannarna vådlig
förstärkning. Prinsens anspråk blefvo derföre af alla par-
tier ogillade. £rkebiskopsstiftet Bremen och det bredvid
liggande biskopsstiftet Yerden förklarades för hertigdömen
och tillerkändes åt Sverge. En annan fråga uppstod om
amtet Wilsbausen, på hvilket både Mdnster och Bremen
gjorde anspråk. Det måste dock lemnas åt Bremen och
således tillika åt Sverge, som sedan förlä nte det åt Gu-
staf Wasaborg. En tredje fråga var, antingen sjelfva sta-
den Bremen skulle enligt sin önskan blifva fri riksstad,
eller lika med det öfriga landet laggd under Sverge. Kej-
saren, tyska staterna och slutligen fruktan för ett för-
bund mellan Bremen och Holland förlamade svenskarnas
motstånd. Ordalagen för afgörandet blefvo derföre mång-
tydiga och obestämda, hvaraf i framtiden flere obehagliga
tvister föranleddes. Ät Sverge tillerkändes nemligen in-
gen annan rättighet än den, som fordna erkebiskoparna
haft öfver staden, dess domkyrka och andeliga angelägen-
heter. En fjerde fråga yar om styrelsen Öfver Hamburgs
kyrkoväsende och rättigheten till dess domkyrka med pre-
bender, hvilket allt förvit tillhört erkebiskopen af Bremen^

t)eh bvilkei svenékama sftfom desg efierträ^re na åt ^
löidrade. HamburgarDe stretade mot och ville gerna ^e^
ctå sig ett eget domkapiteL Hertigen af Holsteia «0k4e
ock8& tiliy9]]a sig nämnde öfverinseende. Dessa insagor
hjelpte ^ Drottning Kristina, säsom innehafTare af Bre*
men, fick genom westfaliska freden sig formligen tiller-
känd den fordna erkebiskopliga myndigheten Öfver Ham-
burgs kyrkoväsende och äganderätten till dervarande ford-
na erkebiskopliga kyrkolägenheter.

OSNABRiiCK.

Kristina begärde biskopsstiftet OsnabrUck för att lem-
na det åt Gustaf Wasaborg; och hon var ganska envis
i denna fordran; ehuru med allmänt motstånd* Man gis-
sade, att orsaken till hennes enträgenhet var foljanda
Unga Wasaborg stod detta året i så mycken ynnest bos
drottning Kristina, att den andra gunstlingen, Magnus
Gabriel De la Gardie, började frukta hans inflytande;
häldst Wasaborg ansågs böra till Oxenstiernska partiet*
Man trodde derföre, att De la Gardie önskade genom be-
sittningen af Osnabrtkck fä Wasaborg ur landet. De la
Gardie var verkligen ganska ifrig för Wasaborgs anspråk,
och svenska fredsombfiden både derom stränga föreskrif-
ter. Men enligt befallning från Paris gick Ghanut till
drottningen och bad henne i detta hänseende gifva efter.
»Hon skulle derigenom visa sin kärlek för freden.» Drott-
ningen afbröt honom och sade: »att han borde vara till-
»rSckligen öfvertygad om hennes benägenhet för freden,
»då hon alltid densamma yrkat, äfven mot stna förnäm-
»dta ministrars råd. Dessa hade nyligen visat mycket
»missnöje deröfver, att hon påskyndat underbandhngen.
»Då bon sålunda i sjelfva hufvudsaken efterkom Frank-
»rikes önskan, borde också Frankrike i småsaker bjelpa
»henne mot hennes egna undersåtare och ej blottställa
»hanne för ietx förebråelseB, att (Qr Frankrrkes skul! haf-
»va blkldt efteiigtfvjt allt, oob dei tvärt emoi «iaa min»*

MfinM T%é. vHon M é^tion ChMiH ilt icke ri^ oftt
Bflfflta kcoBO f strid mM svviwka råéil, •ch fOraski; na
»i afeeeiide på Osnabrtlck ea nedelvi^.» Då Channit idn
▼iRe g& in derrpå, syntea hon Mse»; men sade alatligaac
»Jag hopp» dock, att franska vegaringen skall ftista nJkr
Dgot afaeende Tid miii peraoa.» —^ Längre fram afatod
faen från OsnabrQek, och Wasaborg fick i dess aiiila
80,000 riksdaler ock amtet Wilsbausen.

BENFELDEK.

DeC var med undantag af Wasaborg blott en anrendB,
It favilken Kristina sOkte Tid fredens afalutande niireriai
egna besittningar i Tyskland. Denne var hvafken Axd
Oxenstierna, Gustaf Horn, Wrangei, Torstenstm eller xåt-
gon af dem, hvilka Sverge hade att tacka för den iyck»-
liga utgftngen af kriget. I>Pt var åt gunstlingen Magnna
Gabriel De la Gardie. Kriatina uppmanade sina fredaook-
bnd att söka åt nftmnde herre fOrskafifa besittningen af
BmfeMen^ en befastad stad med område nära vid Strasr
burg. Förslaget kunde ej drifvas igenom; men do på
stallet varande kanoner tillerkändes åt De la Gardie^ ooh
franska regeringen, som tog Benfdden jeointe det Ofiriga
Elsass, måste för desamma betala konom 26,000 B:dr.

VINDEN.

Sverge gjorde afven an^råk på Mindea i WestfalM.
Det sages, att Salvius låtit förstå, det saken kund* hjai-
pas med penningar, och att man derföre gifvit Saifins
20,000 och Johan Oxenstierna 25,000 B:dr, h^afeftur
do afistodo från denna Sverges fordran.

PENNINGAR.

kr 1 64 S funnas under evaeakarnaa Isner «ti TjrA-
tand vid pass 70,000 nan, iMlrra éDlen flifidifiSMw Qtt-
Frj/weiis Btr. VIII. 4

nom Idfte om beldning liaile Sterge bUlH deBsa trqipir
tiUsammaDS, och det fordrades bh, att »Tysklaad^ som
»genom samma soldater bliCvit befriadt från både andelig
noch verJdslig trttldom^ skulle utbetala medlen till deras
Bbelöniog.» Detta var en punkt, som Sverge vid alla
underhandlingar enträget yrkat och derigenom bibehållit
härens välvilja och förtroende. Den 4 Aug. 1647 fram-
lades fordringarna i detta hänseende. Tropparna skulle
då enligt uppgift utgöra 56 regementer vanligt rytteri, 6
regementer dragoner, 63 regementer fotfolk. Deras besold-
ning och underhåll ansågs stiga till 2 millioner R:dr i
.månaden. Till soldaternas ofvannämnde belöning fordra-
des nu sold och underhåll för tio månader; det vill säga
tjugu millioner riksdaler. Vid denna fordran härmades
hela Tyskland. Man påstod, »att bland de uppräknade
»regementerna voro några, af hvilka knappt befälet ocb
Ben och annan soldat funnos i verkligheten; de andra
»blott på papperet. Och om de också funnes, så vore
»det nog, att de redan utplundrat landet. Skulle de na
»också belönas derför? Med lika skäl kunde kejsaren, Bå-
»jern, Hessen, Frankrike fordra belöning åt sina troppar.
»Alla tyskar borde förenas med sin kejsare ocb jaga bort
•»utlänningarna, lika tomhändta som de kommit o. s. v*b
Svenska regeringen hade emellertid sökt att frän sig bvälf-
va det förhatliga af detta förslag. Erskine, en dess un-
derhandlare, framställde den ifrågavarande fordringen, icke
på svenska kronans utan på svenska härens vägnar; ocb
då tyska fredsombuden vägrade, hotade han dem med
tropparna, som måhända kunde företaga sig att sjelfra
utki^va belöningen, hvilket blefve än svårare. Sinnenas
' förbittring' var emellertid så stor, att saken måste på nå-
gon tid uppskjutas. --** r-«* Franska sändebudet Gbanut
yrkade emellertid ofta och ifrigt, att Kristina skulle ned-
sätta ofvannämnde för de utarmade tyskarna högst be-
svärande fordringar. Vid ett förtroligt samtal härom uti
I^ovember 1647^ gal hon honom att förstå, »det summan
»af hären» heiöoing ieke ij^uUe göra A mycken svårighet,

joBom man tänkte» Hon ämnade nog jemnka dermed; men
»ville ej i förtid röja sitt beslut.» Cbanut begrep nu för^
hållandet. Kort derefter aDkom till fredsombuden Kristi-
nas befallning att steg för steg nedsätta summan ända till
5 millioner riksdaler. Dock skedde denna nedsättning icke
genast, emedan tyskarna ej bödo fullt! 2 millioner riksda-
ler; och Sverge fruktade att genom för bastig eftergift
reta hären, hvilken ej ville nöjas med mindre än 1 0 mil-
lioner. Men fram på våren 1648, då Wrangel och Tu-
renne segrande öfversvämma^^e Bajern och hotade Öster-
rike, började tyskarna gifva'med sig. Underhandling och
prutning kom på båda sidor i gång. Det lönade ej heller
mödan för Johan Oxenstierna att längre göra motstånd; ty
Salvius hade nu röjt hemligheten af deras förhåll ningsbref.
Den 29 Maj 1648 gjorde derföre Oxenstierna sitt slut-
påstående om 5 millioner riksdaler; den 3 Juni blef det
af tyska sändebuden antaget. Penningarna skulle utbe-
talas af de sju kretsarna, den schwabiska, frankiska, west-
faliska, de båda rhenska och de båda sachsiska, hvilka
ansägos vara de länder, för h vilkas andeliga och verlds-
liga frihet svenskarna fakta t.

I en hemlig artikel lofvade kejsaren dessutom att åt
drottningen, som det tyckes personligen, utbetala 200,000
R:dr; samt att efterskänka 400,000 riksdaler af de skat-
ter, som enligt tyska riksdagens blifvande beslut kunde
komma att läggas på de till Sverge af trädda länderna.

Vi vilja nu i korthet sammanföra allt, hvad Sverge
i följe af detta märkvärdiga krig och derpå följande fred
erhöll:

l:o För-Pommern med öarna Rtigen, Usedom och
Wollin samt Oderflodens trenne* utlopp; samt af dåva-
rande Hinter-Pommern, Stettin, Gartz, Golnau och Damm;
och dessutom arfsrätt till den öfriga delen af Pommern i
händelse af brandenburgska husets utslocknande.

2:o Wismar med tillhörande amten Poel och Neu-
kloster.

3:o Erkebiäköpastiftet Bremen med ttoitet Wil^b^ti-
séti och biskopsstiftet Verden, förvandhde tilt hel-tigdbmén,
sfåthi dérjemnte den fordna erkebiskopens besittningsrätt tfH
domkyrkorna i Bremen och Hamburg med titlhörande pt^
l)etiden, samt förmanskap öfver båda dtadériids kyr^ö^
ySsende.

4:o Ofvanstående besittningar lemnades lit Sverge
som I9n under tyska riket. Sverge fick för de samma pi
tyska riksdagarna tre röster.

5:o I stallet för Osiibbrtlck betalades U Sver^
SD,000 riksdaler.

6:0 Till svenska krigshärens belöning skulle Tysk-
land utbetala fem millioner; på de nyvunna landska-
pehs blifvande till tyska riket gående skatter efterskänk-
tes 400,000; och åt Kristina utbetaltes 200,000 allt
riksdaler.

Detta var, hvad Sverge fick efter aderton Srs oaf-
brulet krig, fördt med en lycka, lapperhet och ansträng-
ning, som hvar för sig nästan saknar exempel En blick
på kartan visar de nya landvinningarnas spridda och btott-
ställda läge. De tycktes af fienderna beräknade på att
framdeles kunna med lätthet blifva från Sverge plockvis
bortryckta; och de hafva så bllfvit. Denna mindre för-
delaktiga utgång orsakades förnämligast af Kristinas häf-
tiga längtan efter fred, samt af hennes ovilja mot båda
Oxénstiernorna; hvilka förhållanden med yttersta skick-
lighet begagnades ej blott af Sverges fiender, ulan äfven
af franska Statsmän, samt af Salvius m. fl. rikskanslerens
ovänner, för att hvar och en på sitt sätt deraf draga
fördel. Oxenstiernska partiet, däribland nu också Per
Brahe, de fleste härförarna, ja sjelfva pfaltsgrefven Karl
HjUstaf, alla klagade,* att Kristina genom sin otålighet fSr^
sUtomal Sverges fördelar och ett tillfälle, som sent eller
aldrig skulle återkomma. Med kännedom om rikskansle-
fens uppförande vid stilleständet med Polen och vid Bröm—
sebrofredens afslutande, kan man lätteligen dömma ti!!
hans känslor, då han såg frukterna af sina ocb den stor»

Gustaf Adolfs ansträngningar samt af Sverges sSUsynta
lycka på ofvannämnde sätt förskingras. Han var dock för
ädel att offentligt uttala dessa sina tänkesätt och derige-
nom än mera reta sinnena inom Sverge; hfin ville ej öka
fäderneslandets olycka genom att störta det äfven i oenig-
beU I råd^t hade ban längp ooh besl^ämdt yrk^t på hela
PoWJCnerRjt pcjb det så, att han föll i onåd* S^dan saken
ej v^ kunde ändras, drog han sig från hofvet, och te^
I JE&TJtroIiga bref framskymta dock tankaraa^ »Jag vill»,
»kr^f ba^ till si» son» »ej (äJIa något omdöme m lietta
»fredsslut* Men nog vet jag, hvad ma^ kunnat hoppas,
»39J|it hur Sverges rådslag förr i verlden drifna blifvitr»

JM var dock Frid,' frid efter ett långvarigt dyrt,
m^Imi^k»möfdande krij. Det v^r den första ^i)gep,Sver§e
på alla sidor haft fred, ända sedan 1561; det vill säga
på .87 år. Allmänna gfedjen var stor och bos de flesta
uppriktig § högtidligheter, s^cådepenningajr och belöningar i
oräknelig mängd* Ilbudat med första underrättelse^ pn^
fredens afslutande erhöll en guldkedja om 600 dukat^r.
LpgaUoBs^Qkreteraren, soi^ medförde s^elfva fredsbrefvet,
ad^d^ m^d namnet T^ub0nfelt; sköldemärket visade krP-
nor getoomflät^e ?if palwqvistar, samt ieröfv^ frid^ps
dufva. För«t SaJvius s^aix flere härförare oQb underlyi^Hi-
Icu-p ^pjpbäjdes till rådsväj^digheten. Svenska e^mpjaj^ ^f
frftdabr«fv?t blef prydlige» skrifyet på pergament, bjiindek
i sid^n^ och sigillet förvaradt i en kupa af guld, väg9ndo
123 dukter. Kejserl%a fredsbrefvet vajr lika siradt, Utom
M knipan y^r förl^rdij^ sf. svart träd.

på drottningens fOdabedflg håtiit ^fver benäe eti s«Ukikl
ioftal, ooh för dfrigt- Aaom ifird vuniiiit hennes ynnest^
fiok hans fftdernesUd Worms eftergift pft större tieléfi af
sia andel uti betainiiifpen utgörande 120,000 IleriBcr.
0et beräknas, att hon på^sådant sftti dels «ltergilTJt deb
icke utkräft tilJsammfins 2 millioner riksdaier»

Nära tre millioner blefyo till Svergcs oobud utbe-
talda. Häraf åtgingo stera smunor tall skulder samt åt
tropparna, ehura deras anial visserligen icke var på långt
nAr så stort, som det uppgafs. Hvar ryttare fiok 49;
bvar soldat 12 riksdaler; de inbemdca 3 månaders seU
med löfte om lika mycket framdeles:; ett lOfte, som aldrig
Iftrer hafva l>lifvit uppfylldL Mycket mtdeladBs fifvon åt
härfdraraia. Så fidc t. ex. pfaItBgrefv«n Karl Gustaf OOjOm
riksdaler, Gustaf Horn, Leftnhard Torstonson och Karl Gfistal
Wrangel hvtrdera 30,000» Den aflidne ieban Baners na-
mara af ingen mågitig man nnderstödda han i)lott 12,000
riksdaler; Kfiaigsmanck 12,000, Wittanberg och Axel
Lill» hvardena 1 5,000, ooh Ma^us Gaiariel JDe k <Gttrdte,
som blott ett hälft är deltagit i kriget, 22,0M rJawlaler,
utom lösen för kanonerna på fästningen fie&feldeo.

TOLFTC KAPITLET.

KRIGETS FÖU9£a FÖR STEMGE.

Så vftl sjelfva kriget, som den derigeirom erfaåUna *
kmdviDningen medförde i flere hånseenden Tigtiga
för Sverge.

Under föne^ende tidefararf hade fäderneslandet
i föga ta-öring med medlersta, «& mindre med aSdra
ropa, lech nästan utan inflytande på verldsdeieM >aUmte--
na angciftgenh0ter« Nu hhl det inom kort «a Uand éa

tigligasle magterba. i)et» flkhtmå sOkles, desB ovftnskap
frtttitftdes of ^l]a fiuroj^a» folk. £toSB röst gfillde Tid de
lUtdSntiå iHKJl6rbai)dlfiigarBa »yekel; stQBdötn afgörande.
^om Pommerii ocb Bremeti kom det också fOr framti-
Vie& i tUlfaUe Dch fitUndom i tiOdvAndigbet att blanda sig
ttti de allmAima europeiska angelfigenbeterna.

Detta tidebvarf \ar för svenska folket måbända det
fuesi Ärorika^ som dess historia kan uppvisa. Yfil var det
^ verk af Gustaf Adolfs ocb af Axel Oxenstiernas Of-
Terlflgena egenskaper; men det var tillika en sjelfva fol-
kets biomstringstid^ under bvilken alla krafter utvecklade
sig; ansfträngningen gaf framgång; framgången uppmun-
trade till nya ansträngningar. Sverge - framalstrade sam-
tidigt en rad af fältherrar och statsman, hvars like sällan
ellet aldrig finnes. Dessa arbetade gemensamt till Sverges
"val med sällsynt klokhet, ih&rdighet, kraft och tapperhet;
med 6tkn« Sällsyntare redlighet och o^nnytta; och med
ea enighet nästan utan like. Folket sjelft, fattad! af sam-
na anda, underst(klde sin regering. Så kunde Sverge till
en tid uthärda striden mot stater med vidastOrre tillgån-
gar. Så blef ock svenska namnet ett föremål för afund,
beundran, vördnad. Svenska statsmän och fältherrar in-
nehade främsta platserna bland alla samtida; och man
förebade i Tyskland ett förslag att under namn af JPcu
Sekwedische Heldenbuch i) utgifva de ryktbaraste svenskars
ansigts- och lefnadsmålningar; men döden bortryckte le-
daren af företeget. Denna lycka ocb ära, samt känslan
af att i många hänseenden hafva densamma förtjenat in-
göt bos svenskarna en hög grad af sjelfförtroende och
stolthet; en känsla, som i framtiden förde dem till upp-
offringar och storverk; men stundom äfven till Öfvermod
och deraf följande olyckor.

Sverge, i sig sjelft fattigt på folk och tillgångar,
Mty ehuru uAder ledning af sina många utmärkta män,
Hkvil aldr^ kunnat vinna och bibehålla detta stora in-

4>Den SveAska Hjelteboken.

fljtande utan öfverspftnniog af sina krafter. I nfidens
atupd måste det tillgripa mede], hTilka vAl för dg<HibIic-
ket afbjelpte behofveny men för framtiden alstrade miss-
nöjen, villervalla och Okade bebo^ . Ett sådant medel voro
de många nya skatter, som sedan 1617 infördes; ett an-
nat bestod af kronogodsens försäljning j bvarom mera fram-
deles.

Men äfven med tillhjelp af sådana medel voro Sver-
ges krafter otillräckliga för den tunga och långvariga
krigsbördan. Det begynte derföre taga underbåilspennin-
gar. Det var Gustaf Adolf, som först inledde Sverge på
denna bana; Axel Oxenstierna fortsatte den. Följderna
blefvo skadliga. Så väl regering som folk vande sig att
åt utlänningen sälja Sverges blod och krigiska anseende.
Svenska styrelsen vandes vid främmande underhållspen**
gar utöfver landets vanliga tillgångar, och löner ocb stats-
behof växte i förhållande derefter. Icke nu, men framde-
les slöt man förbund, ej mer med afseende på statens
fördelar i det hela; utan på de underhållspenningar, som
lofvades. . Sverges vänskap och Sverges härar stodo den
mestbjudande till tjenst. De köptes, och föraktades. Denna
statens förnedring besmittade sedermera också dess en-
skilda innevånare, hvilka började, först rådsherrarna i rå-
det, sedan riksdagsmännen vid riksdagarne, att åt utländ-
ningen sälja sin vänskap och sitt biträde, på samma sätt,
som staten sjelf lät betala sig.

£n annan följd af trettioåra kriget var, att svenska
folket uteslutande riktade sin båg på krigiska sysselsätt-
ningar. Gustaf Adolf och Axel Oxenstierna sökte ifrigt
och med framgång att väcka håg för handel, slöjder ocb
näringar. Men de beständiga krigen, hvilka minskade nä-
ringsidkarens behållning, och det allmänna anseende, den
hastiga lycka, den stora rikedom, som fflltlifvet ofta med-
förde, lockade alla unga, lifliga och ärelystna sinnen från
de välgörande, men obemärkta . näringarna. Folket ^ft
vande sig att beundra segraren, omgifven af byten och
blod^ af öde falt ocb förstörda städer; men att deremot

förbise odlaren, skaparen af nya skdrdar och näringar. Då
sedermera genom slOserier det vunna bytel blifvit förtårdt,
kftnde både regeringen, b&ren och till en del fifven folket
större benSgenhet att under nya krig fylla statens pung
genom underhållspenningar och den enskildes genom by-
ten, ftn att fdrkofra sig genom långsamt och ihflrdigt ar-
bete, sparsamhet och klok beräkning. Det var en lem-
ning och tillika ett upplifvande af den gamla vikinga-
andan.

Sederna blefvo mycket förftndrade. Många tusende
krigare, vanda vid plundringar och oregelbunden faltlef-
nad, bemkommo samt medförde och utbredde en ftfventy-
rareanda, en vana att lefva för dagen, att våga allt för
att vinna allt; dertill en obenAgenhet, till och med för*
akt för laglig ordning och fredliga sysselsättningar, samt
slutligen råa ffiltseder och dryckenskap i hög grad. öf-
verflöd och praktlystnad inkommo på samma gång. Sven-
ska råds- och fältherrar, hvilka i Tyskland enväldigt berr-
skat öfver furstar och hertigar, ville här hemma sjelfva
lysa som sådana. Ekolsund, Skogkloster, Tidön, Stiernarp,
Löfstad, och många af praktbyggnaderna i Stockholm upp*
fördes vid denna tid, och Öfverträffade mången tysk fur-
steborg.

Genom det långvariga kriget blef tyska tungomålet
allmänt kändt; men emedan detta språk ännu saknade
goda skriftställare, så inverkade det föga på bildningen,
och led snart mycket intrång af^ den tidigare fullväxta
fransyskan.

TRETTOROE KAPITLET,

OM AXEL axsmriEENA.

Axal Oxenstierna yar nnder rikflförniyndaretiden Svep*
ges koBung, icke till namnet^ men till magten eeh gag*
net. Han förtjeoar äfveo nu uti falla styrkan, af sio
mannaålder ett serskildt kapitel.

Axel Oxenstierna hade reslig gestalt ocb vördnads^
bjudande hållning; ansigte och vftmt fylliga; håpet bmnt,
kort och bakåt kammadt; pipskfigget krusigt, bredi ock
tvärklippt^ likasom håret tidigt grånande; pannan hSgmed
djupa jemnldpande fåror; ögonen mörkblå,, stora, djupt lig-
gaiiide, med uttryck af klokhet och välvilja, men derjemnta
allvar och befallande öfverlflgsenbet. MunnoD doldes af
Iftpp* och pipskägget Kinderna blomstrade dnnu på gamk
dagar. Hälsan var temligen god, dock plågades han af
ros i benen, och måste derföre hvarje vår och längre fram
If^ven om höstarna undergå sträng läkarevånL

Axel Oxenstiernas boning i Stockholm var en ean*
senlig byggnad öfverst på norra sidan af Storkyrkobriv-
ken, midt emot det dåvarande kungliga slottet. Han im*
nade sedermera på samma ställe uppföra ett stöfrre palats.
Blott ena flygeln deraf blef färdig, och igenkännes ännu
af riksäplet, kanslersämbetets sinnebild, hviiket som pryd*
Md finnes anbragt öfver fönsterna. Huset kallades seder*
mera Gamla banken, emedan det en längre tid var till
detta ämbetsverk uthyrdt. Rikskanslerens förnämsta landt-
egendom var Tidön, hvilken han ärft med sin hustru.
Belägenheten är söder om Westerås på en i Mälaren lig-
gande halfö, omgifven af lundar, vikar och bergsuddar.
Det var fordom af mägtiga vikingar bebodt. På en bland
de högsta bergskullarna finnes ännu en af gråstenar utan
murbruk uppförd ringmur, med märken efter portar och
murade portvärn; allt tillsammans en temligen väl bibe-
hållen lemning af en hednisk vikingaborg. £j långt der-

Mil ligger ett yngre slott, uppfördt fDed murbruk och
till en del af tegelsten, med hög grundmur, smä fönster,
och Jiten borggård. Den &r ett prof pä adeliga boningar
under katolska tiden. Axel Oxenstierna lät på höjden
bredvid uppföra ett tredje och större slott, hvilket finnu
stär qrar, som ett minne af svenska herresfiten under det
irorika sjuttonde århundradet. Detta slott inredde han
ffir egen rSknmg och iSt dit föra sin boksamling jemnte
u&Dga och dyrbara bandskrifter. Här trifdes han bSst^
och sä ffliart någon ledighet från regeringsä ren derna lem*
aades, drog ban sig undan till Tidön, sysselsatte sig med
ordnandet af bref- och boksamlingarna, samt af sin en*
flkikla bnsbååining; ty äfven hufvudsakliga ledningen af
denna angelägenhet besörjde han sjelf. Här och i sitt en*
skilda hvardagsiif var han tarflig och enkel; till och med
hans byggnader i hufvudstaden och på Tidön kunna ej
jemnföras med fiondeska, Torstensonska och Wrangelska i)
husen i Stockholm, ej heller med Ekolsund, Skogkloster
och ftere pä landet under samma tid uppförda slott. I
Södermanland ägde han säteriet Fiholm, hviiket ämnades
åt äldsta sonen Johan Oxenstierna. Under dennes från-
varo vid fredsmötet lät fadren uppföra flyglarna till det
blifvande slottet. Det är en sägen, att efter sonens hem-*
komst reste båda dit, och fadern visade det gjorda arbe*
tet. Jdian tyckte allt vara fér smått tilltaget, odb yttra«
de osa flyglarna, »att de kunde vara passande nog till
»tall.» Gamla Axel blef förtörnad och utbrast: »Om detta
»skall bltfva stallet, så kan du sjelf uppbygga fähuset»;
syftande dermed på hufvudbyggningen. Dock lär ingen
sådan bafva blifvit uppförd. Johan Oxenstierna och stal*
lets sednare ägare bafva funnit rum uti de af rikskan-*-
sJerén byggda flyglarna.

Såsom vi förut nämnt, hade Axel Oxenstierna åt-
Djutit en ovanligt vårdad uppfostran, och ägde redan från
den tiden många och djupa kunskaper. Dessa ökade han

I) Numera rådstugan, prins Gustafs palats och statskontoreli

allt fraingent medelst Iftsning af det bAsta, som ulåom,
till bvllken sygselsflttning han midt under de hopade gö*
romälen viaste skaffa sig tid. Hflldst tog ban dock bibela
i bandy eller grekiska ocb romerska författare. Terentios
iaate ban gerna och i så väl hans bref som andra upp*
satser finner man efter Tacitus, Syrach och Salomo l^de
tankar och talesätt, i sfillsam förening blandade medhvar*
andra och med kraftfulla och träffande ordalag ur enkb
hvardagssvenskan. Sålunda sjelf lärd, gynnade Oxenstierna
både lärdom och de ISrda. Westerås gymnasiihus blef till
en del på hans bekostnad uppbyggdt. Yid Uppsala un-
darböH han vanligen sex till tio behöfvande, men yfllar*
tade studenter, ofta af ofrftlse börd. Många i framtiden
lysande namn, Biörenklou, Terserus, Salvins nu fl. åtnjflto
af honom skydd eller understöd. Han Tar kansler för Er-
furts och Uppsala högskolor. I denna sednare befattning
uppoff'rade han mycken tid, och var understundom sjelf
närvarande vid förhören. Han understödde inrättningen af
högskolan i Åbo, och af gymnasierna i Stockholm samt i
landsorterna. Knappt någon styrelse i Sverge har gjort
så mycket för undervisningsverken som drottning Kristi*
nas förmyndare, och dessa leddes af Axel Oxenstierna. Han
ville göra än mer; ocb ifrade ofta för inrättandet af en
arkivskola i bufvudstaden. »De af adel, hvilka med be*
»röm slutat Iftrobanan i Uppsala, ja flfven de ofralseyng**
»lingar, som visat goda anlag, borde sattas uti nämnde
»skola att der noga studera de handlingar, som röra fo-
»sterlandet, dess lagar och förvaltning. Sedan borde till
»högre ämbetsplatser ingen befordras, som ej genomgått
»samma skola.» Detta hans förslag likasom många dylika
hindrades af kriget i).

I ungdomen hade Oxenstierna förnämligast studerat
teologi, och han var deri så kunnig, att presterskapet yiå
några tillfällen ansåg sig böra inhämta hans mening om
dithörande ämnen. I början gynnade ban bemödandet

4) Riksark. RAdsprot. d. 47 och S6 Aug. 4636.

att sammansmfilta Jutherska ocb refbrmeHa lärorna; men
i sednare år afböjde ban allt sådant, ja i aHmanbet hvarje
fifven det minsta försök att åstadkomma någon rubfoning
nti den antagna trosldran. T vårtorn sökte han så mycket
som möjligt stadga och befftsta den mot alla förändringar
och mot intrång af främmande bekännelser. Man hörde
honom och hans vänner flere gånger efter en resande
främling upprepa det infallet: »att största beviset för sven**
»skamas andeliga och lekamliga hälsa var, att uti hela
»riket fanns blott en troslära och en läkare.»

Man har påstått, det Axel Oxenstierna med egen*
nytta ocb hårdhet handterade sina underhafvande bönder.
Man bar till stöd för detta påstående likväl icke kunnat
anföra mer än ett gammalt yttrande: »det gref Axel lef*
»de bland sina underhafvande i förskräckligt minne.»
Detta bar man lämpat på rikska nsleren; men med orätt
Det finnes ej ett enda exempel, att nSmnde herre i den
tidens handlingar benämnes grefve Axel. Han blef så
sent grefve, först i slutet af 1645, att han dfven seder-
mera fick behålla qvar sin gamla benfimning rikskansler
ren; bvarförutan man i anseende till det växande antalet
af gref var, började bortlägga de förut brukliga benämnin-
garna grefve Per, grefve Nils o. s. v. Med grefve Axel
iiientes i alla den tidens handlingar och säkert äfven på
detta ställe Axel Lejonhufvud, hvilken var allmänt känd
ocb är redan i dessa berättelser omtalad för sitt egennyt^
tiga ocb våldsamma sinnelag. — Hvad Axel Oxenstierna
beträflfar, så var han en förståndig och sparsam hushålla-
re, men girighet och hårdhet har icke kunnat honom b»-
viaaa. Sednare undersökningar och mångfaldiga ännu i
behåll varande bref ådagalägga, att han med godhet och
rättvisa behandlade sina underhafvande; ehuru han på
samma gång höll dem till ordning och arbetsamhet* Af
staten tog ban dn fulla lön; denna var stor, men i för-
håUande mindre an många andras då för tiden. Under
förmyndare-styrelsen utdelades en mängd gods, men in-
tet åt Oxenstierna. Af Gustaf Adolf hade han fått Ki-

«6

nilo oob Weideo; mider tia t§Hi lDrT«ltM9 log bnf-
ken b«D oUer sdn«r eller bröder ea Mda fdrlftoiag; det
var Krietiaa fuilmjriKligy fom ^elf ^ boaeai SödersiQn
grefiikåp^ och hans söner de förjftningar, aon de iKU^fl.
Han tar delägare i kopparkoi«|«tuelt ocb likvil den, mb
bijdade dess försök att rikta sig ^ kroDaos bekestmi
Uti riksbttfv|jidböckerna finner ma«^ det baa i nödens staad
Jeamade statmi betydliga lån, nflstan alUid Bian riota,
eoh det inträffade ej sAllan» att bana löner leoanades IfiUgB
obetalda. Han tar också långt ifrån att söka utvidga addas
iribeter för att sjelf deraf draga vinst. Han var tvärtom
deii) aom i rådet ifrigast försvarade kronans ocb ofråbo-
atåndeos rfltt, och talade mot alla, men i synnerhet oiot
adelns Öfverdrifaa anspråk; en offlständigbet^ hvarfiå vi
redan i föregående berättelse anfört, och skola framdebs
anföra ytterligare exempel i).

Man har af ven påstå tt, det Oxenstierna riktade tig
af Tysklands rof; men då man ej kunnat framdraga ett
enda bevis derpå, bar man gissat och utspridt, att de es-
ligt sådan förutsättning hopskrapade skatterna blifvit vid
Sandhammaren förlorade jemnte det skepp» som år 1634
skalle till Sverge Öfverfi^a åtskilliga Oxenstiernas tiliM-
rigbeter* Denna sägen nar hos många hJifvit antageasom
sanning. Af en händelse finnes ännu qvar det bref, sod
rikskansleren vid underrättelsen om nämnde skeppsbrott
skref till sin son Johan. »Jag har», säger han, »bdrt
)KM»talas det skeppsbrott, hvarigenom alla mina och dioa
»saker, jemnte kansliböckerna, förlorades. Det var f^
»oas en märkelig skada, som likväl måste dragas. Kas
)idu fä något igen, så vore det godt, hvarom icke så nå
»det blifva derhän; hvad som bergås, är troligen ockal
»af vatten förderfvadt. Mig oroa mest brefven och kaa*
»alipapperen. Illa om de äro borta; än värre om de (al-
»lit i danskarnas händer. Hade jag dem i behåll, eller
»åtminstone visste dem icke i fiendens händer, så skulle

4) Se DtoU kapitel.

8»

«j«g åA ia4n fega åkte» i). Sfi bada «i QxonsUBrnialarif»
fity «m Ai»gOB «erdek» skatt vid dettt lillfilito gått f^r
hoamn ffitkmd. £a såéaH hade «j beilor kannat blifva
af vaUaB förderivad. Det fdKjeear också <aU aamärkast
doa Oiaui&erDB ieke «fter]emDftdo s((b*<<e iörxadgenbe^ an
kmå basa ik&k tiUgångacy lagliga löDtf samt goda hi^i»*
Mkung val kttiina fSrklara,

MftB bar tadlat Axal Oxaastierna, «åsom dan dar
itikl biBdra fi^den, den ipreiissisk4i| dea weatlaiiBka och
dan i Bp&msebpo. Hans afsigi sku]le bafva varit, att ge-
Dom krigets förlängande upprätthålla adelns magt, göra
aig S9«lf oaflabärlig och hindita bälsoaamffla förändringars
infiarafida ati den inre atyreJsen. Det Ar saant, att Oxeo^
stieraa ville sä väl i Osnabrtlck som i Stnmadorff oob
ErömBebro vinna St sitt fädernesland sä mänga fördelav
aam aaöjligt, och han drog dervid icke i betänkande, ata
fArlAsga krigdt några månader, kanske år. Det kan ^
heller aekas^ att efter slaget vid Nördliagea både Bverga
atan Axel Oxenstierna troligen låtit nöja aig med de vil-*
kar, aan då erbödoa. Men att hindra frodea^ och att lar-
dra l$r denaamaaa billiga vilkor, äro t^änae olika tÉag.
Man fianer, att OxeDstieraa ofta varit fradene föresprä«>
kava. Då efter segern vid \yiastock jnågra i rådet villa
<to Sverges fordringar, talade Oxenstierna däremot, »villo
»Dfi^ ioed bvad förut blifvit föreslaget; ty kia kunde
»man med äjta nedlägga vapen 9). WestfaJiaka fradea viUa
han aj btndra, blott dervid skaffa ät Sverge hela Pommaiai,
favilket också alla fredsombuden utom Brandenbarg redan
bifallit; och som säkerligen med någon ihärdighet påaveiH
aka aidan kunnat erhållas. År 1648 blef i rådet flara
gånger föreslaget att angripa Polen, »som var i dålig för-
aiattniaig, och «p kunde föravara sig.» Oxenaiierna afrådda
fOrdagat; »ty afit aådant anSaU vore orättvist; oob Svarga

4) Falk. Ax. Oxenstieraa tiU Joh. OxewtienMu lletz den

40 Jan. 4635.
4) Riksark. RAdsprot. den 45 Okt. 46M.

»bebOfde dessatom fred fdr att ordna sitt kammarverkD t)i
År 1649 Tilie drottning Kristina, hon, som aret förat
talade så mycket f0r freden, med vSpnad hand under-
stödja konnngen i Frankrike mot Pariser-npproren; men
Sfven nu talade Oxenstierna för lugnets bibehållandet).
Uti de många hundrade bref, som han under westfaliska
fredsmOtet skref till sin dervarande son, och hvilka Snna
åro i behåll, finnas många uppmaningar till försigtighet,
till iakttagande af Sverges fördelar; men intet enda ut*
tryck, som kan tydas såsom ett bemödande att hindra
freden.

Om Oxenstiernas aristokratiska åsigter bafva vi re-
dan talat 3), samt huru han ansåg adeln vara ensam be-
rättigad till rikets styrelse och förvaltning. Hans bref till
riksråden visa dessa tänkesätt tydligt; han talar om riket,
dess inkomster och tillhörigheter, nära nog som vore det
adelns enskilda arf och egendom. Ordalagen vårt rikej
våra tullar^ våra skulder m. m., hvilka der ofta före-
komma, hafva i brefskrifvarnes anda ej den nu vanliga
bemflrkelsen af alla ständernas gemensamma fådernesland,
tullar, skatter, utan betyda snarare de mågtiga slägternas
gemensamma tillhörighet, föremålet för deras gemensanuna
omsorger och vård. De andra, de Idgre stånden deremot
betraktades nåstan som adelns underhafvande eller som
dess myndlingar. För nu gängse begrepp äro dessa åsig-
ter naotbjudande, orimliga; de mötte afven då ovilja;
dock flnnu icke så serdeles, ty de lågo nSrmare tidsan-
dan och vanan. Men det för alla tider orStta i grund-
satsen mildrades, ja ndstan helt och hållet försvann i ut-
förandet; ty Oxenstierna och hans vflnner sökte i allman-
het behandla dessa de lägre stånden visserligen som omyn-
diga, men dock som älskade bröder, hvilka det ålåg den
ftldre brödren, adeln, att bemöta med godhet, förstånd och

4) Riksarlc. Rådsprot. den 4 Aug. 4648.

2) S. st. den 9 Mars 4649.

3) 6 Del. pag. Ifi6.

rattvisa i). Det var kanske just medvetandet af dessa
adla tankesätt, som gjorde, att Oxenstierna sedermera sä
förifrades, när de ofrälse stånden uppreste sig mot denna
adelns uteslutande företrädesrätt.

Af mänga yttranden visar sig, att Axel Oxenstier-
na hyste benägenhet för republikanska statsförfattningar,
och han förklarade öppet, »det han var högst begärlig ef-
»ter frihet.» En republik på stark aristokratisk grund,
sådan som Rom eller Venedig, uti dessa staters vackra
dagar, synes hafva varit förebilden för hans önskningar.
Ej sällan finner man honom försvara engelska parlamen-
tet och danska riksrådet i dessas bemödanden att inskrän-
ka sina konungars magt; och det är nästan med uttryc-
ket af klagan, som han anmärker, »att Sverge icke var
»passande till republik.» Hos rådet ville han lägga stor
magt. Det skulle såsom i ständernas ställe »äga både
»rättighet och skyldighet att af egen drift samt också utan
»att påkallas framställa inför konungen sina tankar och
»anmärkningar» 2). Han var ej road af riksdagar, men
ville ej heller tillstyrka deras afskaffande; »ty de hörde
»till folkets rätt och frihet, samt tjenade att upplysa all-*
mnänheten och att sammanbinda den med regeringen» 3).

Dessa Oxenstiernas republikanska tänkesätt kommo
någon gång i strid dels med hans benägenhet för en kraft-
full regering, dels med de känslor af tillgifvenhet, som
han hvste för Gustaf Adolf och derföre äfven för dottern
Kristina, och hvilka känslor befallde honom att arbeta äf-
ven för konungahuset och på befästandet af dess rätt och
myndighet. Striden bilades dock lätt; ty hvarken i stats-
eller troslära ansåg Oxenstierna folkets väl uteslutande
fSstadt vid någon viss form af författning eller af tros-
bekdnnelse. Han arbetade således icke på verkliggörandet
af sin republik, lika litet som för någon annan dylik

4} Se innehållet af nästa kapitel.

4) Riks ark. Rädsprot. d. 7 Febr. 4642.

3) S. st. d. 45 Aug. 4639, d. 23 Sept. 4644.

tiAkftbiid. Haa var der«mot e» mn iör del verUigj^ \^
iretv och baas Cörnftinsto beaukiaDde gick ut p& oit äM
OG&i kraftlullt begagna aaoojt förbättra de best&^oda stMH*
formerna.

Med ofvannamnde fribetasinne förenade Oxea>tienu
myckesi beoågeobet för en kraftfull styrelse. »Hogerin^iUiH
sade ban, »borde 4tjelf samvetsgranni uttäjaka ocb sejw
»låta veiiställa b vad, som vore för landet bäst; o(^ de^*
»vid icke akta på d« andras bvajrkeu glädjesånger elfer
»klagovisor» i). Han yrkade också flera gånger attp innaa
ciksdag sanunantraddey borde regeringen bafva JAom sig
bestämdt ocb i ordning uppgjordi allt, som skulle föreslås
ocb genomdrifvas s), ty man kunde ej ofverlemoa sådant
åt ständerna; »det vore Att taga råd af dem, som sak&i
»intet förstå;» ocb deasiUom: »quod »ulti f&ciunt^ multi
nnegligunt» 3). Ännu finnas bans egenbändiga utkast till
nästan alla riksdagspropositioner från 1637 till 164^.
Han ansåg äfven bäst, ;iaiatt ickiQ ständerna utan regecia*
»gon ensaoi ägde att föreslå de Mrneoy som borde på
^ »riksdagar förekomma; ty, om vid ^tt möto af måaga
iibundrade män, bvilka alla tycka &iig äga Uka fribet,
))magit ocb förstånd, aivbvar finge framkomma med det,
»bans hjerna bopspunnit, då skulle ingen ä}:¥ia blifva på
»förslag» trätor ocb partier; ocb riksvårdande saker skv^
»af enskilda ärender undan^trängas.» D^rföre, ^rånvarm-*
de eUer närvarande, uppmanade kan regeringen att föra
atyrelsan med mod ocb kraft. Så förde b9ii den sjelf. Bet
9r nu för tiden nästan otrol^t, buru stor mynd^gbet baa
vissto taga ocb bibehålla. Att ban kalliade upp till sig
oqb som <en fader tilirattavisada yngre tjenstem^n af allt
klasser och stånd, icke bloitt för fel i tjensten^ utan äf*
¥en för «A8kild oordentlig JqCnad, sådant var doc^ jmair^
att ivndra öfveur* Men ban bebaodlade pl fawpa «ätt

4) Riksark. Rådsprot. d ^ Jan. i6R

2) S. st. d. 42 Juli 46U.

3) »Många fönsMl^ ^ mävg^ fqrrlijt«a.*

llné tlått atnbeiétt)^, dckså ^datitr, sote stodof nnået
lAgoh aunaA af Hfcsförtn3mddilias nänttå^te fedning. Från
kt^koD^him tinder t)e 1d G^rdie, flottan under G^llen-^
liielm, kammaren tinder Gabriel Oxenstierna, blefro^ am-
l)etsmdn af rikskansleren, sSr^m af en deras hdgsta ge-
tnensammd Mrman, uppkallade och tillrättavisade elfer ban*
ttade, utan att nägon vågade sätta sig deremot. Då under
riksdagar något stånd blef oense med regeringen, lät ban
uppkalla det i rådssalen, ingick med det samma i vid-
lyftiga nndersökningar om deras klagopunkter, lät dem
anföra deras grunder, gillade det skäliga, vederlade det
driktiga, skrapade ock med kraftig band det (billiga, och
släppte dem vanligtvis ej förr, än de togo skäl och gåfvo
goda ord. Landshöfdrngar, biskopar, generaler, som kom«
mo med djerfva för riket skadliga påståenden, fingo genast
af rikskansleren så kraftfulla ocb på saken gående svar,
alt både de sjelfva och andra tego. Rådsherrar och adé!,
8om trllbragte sin tid i ^verksamhet, blefvo kraftigt npp-
toanade att »tänka ocfa arbeta på förbättring af rikets
»hände) och handtverkerier och icke söm hittills ligga på
)b!andet, röka tobak, dricka öl, och tänka enhvar blott på
»sin egen gård» i). Till och med hans kamrater, riks-
törmyndarne, blefvo allvarsamt efterhållna. Be ville stun-
dom taga tjenstledighet och begagna andra rådsherrar som
ställföreträdare i regeringen; men sådant tillät han säl-
lan, aldrig utan allvarliga föreställningar om deras pligt
emot fäderneslandett). Också i andra mål sparade han
ej heller sanningen, hvarpå rådsprotokollen bära mångfal-
diga bevis. Tagna beslut verkställdes med kraft. En kam-
rer, Jost Hansson, hade förstått vinna både Oxenstiernas
och regeringens gunst i så hög grad, att han upphöjdes
till adeligt stånd. Konrad Falkenberg upptäckte och fram-
drog sedermera efter samma Jost flere grofva bedrägerier, för-

4) Riks ar k. R&dsprot d. ^3 JuK 4640.
2) S. st. d. 40 Aug. 4636. Falk. Ax. Oxenstierna tiH Gabr.
Oxenstierna d. SO^ Okt. 4636.

•ttilningar af kronans medd, utraderingar i rftkeiiskaper-
na m. m. Jost erbdd sig skaffa kronan 300 gärdar, om
han skonades till lifvet, och han både lyckats yinna mäg-
tiga förespråkare, bland andra riksdrotsen Per Brahe ock
sjelfva den nu sextooåriga drottningen. Men i rådet ge-
Domdref Oxenstierna lagens bokstaf, att bedragaren skulle
dö. Ännu en gång företog sig drottningen att bedja om
mildring. Men Oxenstierna vägrade och domen gick i
verkställighet i). Ständernas förbOner aktade han i såda-
na fall lika litet som hofvets. En hofjunkare vid naom
Stiernsköld hade bortrymt med en boffröken, som varmed
annan man förlofvad. Saken väckte mycken förargelse sä
väl i bufvudstaden som landsorterna. Stiernsköld dömdes
efter lagens bokstaf. Många förebedja re kommo; af ven de
just då församlade ständerna. Rikskansleren bief förtörnad
»Om ständerna förstode sitt bästa», sade han, »så skulle
»de bäldre rycka regeringen i kappan och påminna om
»dess pligt, att med allvar och kraft vidmagthålla ordning
»och tukt i landet.» Det blef åtminstone på ännu ett år
ingen benådning utaf för den förrymde hofjunkaren S).

Att Axel Oxenstierna mägtade vinna och bibehålla
en så afgörande myndighet och det bland sådana män,
som Jakob De la Gardie, Gyllenhielm, Per Brahe, Klas
Fleming, Banerorna, Torstenson m. fl., detta bevisar åena
sidan den ovanliga öfverlägsenheten hos Oxenstierna sjelf;
men å andra sidan de lika om ej än mera ovanliga egen-
skaperna af klokhet, försakelse och ädelmod hos nämnde
herrar; hvilka, elKiru sjelfva stora och utmärkta, icke be-
gagnade dessa sina egenskaper till att under tvister och
envishet göra sig enskildt gällande, utan tvärtom i frivil-
lig undergifvenhet använde dem ätt stödja den ändå stör-
re rikskansleren och sålunda gifva enhet och kraft åt det
hela. I detta hänseende tillkommer en odödlig ära åt den

4) Riksark. RådsproU den 30 SepL 4640; den 4 Mars,

2ö och 27 Maj- 7, 40, 44 och 47 Juni.
8) S. st d. n Jan. 4644 och dtn 6 Mars 4641

9»

älskvärd Axq] Baner, den folkkäre Gabriel GustaHsson
Oxenstierna, den store öfverståtbållaren Klas Fleming ocb
åt Moskovitbesegraren Jakob De la Gardie. Under råd&-
öfvecläggningarna finner man, att dessa fyra nästan be*
ständigt understödde Axel Oxenstierna; och då han var
frånvarande, drogo de icke i betänkande att uppskjuta
vigtigare mål för att, som de Öppet erkände, inhämta hans
upplystare omdöme.

Axel Oxenstierna hade många och bittra fiender ocb
han masta hafva det i anseende till sin plats, ocb ännu
mer i anseende till sin oförfärade verksamhet. Derföre
kringspriddes och finnes ännu om honom en stor mängd
nidskrifter och vanrykten. Stundom tog han de förra med
sig i rådet och uppläste dem derstädes högt till sin och
de andras förlustelse. Men anmärkas bör, att ingen enda
anseddare man uppträdde bland hans fiender. Dessa, h vilka
de v (»'O, dolde sig bakom namnlöshetens slöja och begag-
nade nid- och flygskrifter till vapen. Af de bättre sina
samtida åtnjöt Oxenstierna alltid det högsta anseende. £n
stor mängd vetenskaps- och ämbetsmän samt krigare så
inrikes som utrikes visade honom i skrift och gerning
den största vördnad och det äfven, sedan han kommit i
hofvets onåd. Den »Svenske Atlas», eller den »Svenske
Salomo» äro benämningar, som ofta på honom användas.
Hugo Grotius kallade honom den största man på sin tid.
Richelieu sade, »att Oxenstierna var en outtömlig källa
»på goda råd»; och Mazarin yttrade: »att, om alla £u-
»ropas statsmän vore tillsammans på ett fartyg, så borde
»man öfverlemna rodret åt Oxenstierna». Polska storkan-
sleren Lubomirski författade öfver honom en grafskrift, der
han kallades »prest utan prestvigning, konung utan ko-
»n unganamn; ty han var större än alla namn. Måttlig-
»heten gaf honom ett sundt, sundheten] ett långt, Gud»-
»fruktan ett evigt lif.»

Lika vördnadsvärd som i det allmänna visar sig Axel
.Oxenstierna i sitt enskilda lif. Man har ännu qvar en
mängd af hans bref till sönerna. De andas faderlig kär»-

tok ooh féderfigt »livar, båda deforna oten iird, vlaa «f-
▼erdrift. Tillika framlyser der dfver allt en genomtrfiiH
gande klokhet oeb derjemnte e& beundransvärd kftriek liD
billighet, sanning och rättTisa. Till diessa dygder crj^nia*
nar han stfidse sina sOner. Då Jehan t en och annan
ivår stfiHning begSrde råd, kom vanligen del svar »att
»hålla sig till det, som &r rått och ftrligt, ty det bafver
»dock längst bestånd»; eller ock heter det: »Gå, da M
»son, rakt fram på saken, det är bäst; dock», tillägger
han stundom, »klif ej derfOre i vSg, såsom en bonde kooo-
»mer framplumpande i ett par beeksömsstdflor.» Sällaa
och blott i ftderneslandets nöd råder han till hst och för-
ställning; men städse med tilfögg att aldrig i det enskil-
da lifvet dylika använda. Till sin son Erik skrifver han
sålunda: »Yerlden består af forställning och falskhet
»Detta måste man se odi besinna för att deraf ej bedra-
»gas; men ioke för att detsamma efterfölja. Förtröstan på
»Gud, flit uti sitt kall, rättråd^t uppförande, styrkt af
»en firlig försigtigbet, äro de bästa medel att denna veri-
»den Yäl genomgå.»

FJORTONDE KAPITLET.

AXEL OXENSTIERNA I SVENSKA RÅDET.

Man kan ej lära känna Axel Oxenstietna och sven-
ska förmyndarer^eringens tänkesätt bättre än vid ge-
nomgående af de protokoller, som i rådet under ifrågava-
rande tid fördes. Vi vilja i utdrag anföra några sådana,
hvilka kunna tillika tjena till upplysning om tidens tän-
kesätt och samhällsförhållanden.

De för riket tryckande företrädesrättigheter, somGa-
staf Adolf Tid anträdet till r^eringen nödgades bev^

adeln, både sedermera genom konuAgens stora personlig--
bet blifvit inskränlita, åtfck BQ»r i utöfning, äa i bokstal.
Nu kom en förmyndareregering, bestående af adelsmfin,
alla med stora egenskaper samt derföre så mycket större
föroiåga att drifva igenom, bvad den Önskade. Förmyn-
dareregeringen skulle blifva långvarig, hade således god t
tillfälle att också genom Tanan göra sina åsigter gällande.
Den blifvande regenten var slutligen en qvinna, bvilken
borde lätt kunna förmås att stadfästa, hvad förmyndarne
beslutat. Alla dessa förhållanden voro tillsammans ett för
adeln ganska lockande tillfälle att göra, sina skrifna före»^
trades-rättigheter åter gällande samt än mera utvidga dem.
Också röjde sig genast ett parti, som syftade deråt. Det
anfördes af Per Brahe och bestod af Per Baner, Åke
Tott, Åke Natt och Dag, m. fl. stundom, besynnerligt nog,
understödda af Johan Skytte och Gyllenhielm. Mot dessa
anspråk kämpade sjelfva förmyndareregeringen med Axel
Oxenstierna i spetsen. Hans vänner, eller det så kallade
Oxenstiernska partiet, utgjordes af Jakob De la Gardie,
Gabriel Gustafsson Oxenstierna, Klas Fleming, Gustaf Horn,
Axel Baner m. fl. Detta parti, det egentligen herrskande,
bemödade sig att försvara det allmänna bästa mot anfall
len af olika samhällsklasser. Hårdaste striden var likväl
mot adeln. Vi vilja ur densamma anföra några af de
märkligaste uppträdena.

Angående adelns skyldighet att kraftigare än hittills
bidraga till rikets underhåll uppstodo många tvister. Per
Brahe gjorde flere gånger starka insagor mot de skatter,
som förmyndareregeringen lade på frälseståndet och, uup-
derstödd af Per Baner, ville han, »att adeln skulle be*
»frias från mantalspenningarna, bvilka liknade träldom l).)i
Axel Oxenstierna deremot päminte, »huru danska adeln
»under kriget mot kejsaren måste erlägga dryga bevilt-
»ningar; huru svenska adeln fick under Johan den tredjes

4) Riksark. Rådsprot. dsn 4S Okt. 4636.
Pryxellt Ber. VIII.

»8

»tid betala krigsgeitler «ch déftill åtaga «ig tungan aC
»borglflger» Äfven nu borde adeln betala, ty pft bonden
»kan ingenting mer ISggaa» 1). Under rikadagen 1642 var
ett utskott af ridderskapet, däribland flere landsböfdingar
uppe i rfidei, för att utverka estOrdt bibebällande af ät-
akilliga adelns friheter, aefdelea vid utskrifningen. Ord<^
farande för utskottet 'var landsh/^Mingen Gustaf Oxea-
jgtierna, en rikskanslerens frStide. Ordförande för rege^
ringen var rikskansleren «jelf. Han ba&nade allvarsamt
upp både adeln och sin slftgtinge. »Tror du», sade ban
till den aednare, »att du kan sitta i valstånd ocb trefnad,
)»nar det allmänna bastå sålunda genom din och dina Ii»
»kars undantagsfribeter stdrtas öfver ända? Ocb», tilllg-
ger han vidare, »orsaken till de många tvisterna mellan
»vår adel ocb våra konungar bar städse varit den, att
»adeln velat till statens underhåll ingenting gifva» t). Sina
åsigter af saken i allmänhet uttalade han sålunda: »Yi
»svenskar, af alla stånd, måste föresätta oss att vara eniga
»och hålla fäderneslandet uppe. Adeln skall afstå några
»sina fri- och rättigheter, och presterskapet erbjuda en
»skälig gerd; borgaren löse på pungen ocb bonden dragé
»med sin bäst, eller gifve penningar» ^),

Vid riksdagen 1633 begärde adeln stadfästelse pä
sina af Gustaf Adolf gifna privilegier. Men regeringen i
vSgrade och uppsköt målet till drottningens myndiga år 4).
När dessa nalkades, föreslog rikskansleren och de flesta,
att de adelsprivilegier, f som till Kristinas bekräftande skalle
föreslås, borde vara något inskränktare an dem, som Ga-
8t8/f Adolf gifvit 5).

Sedan Bldre tider bibehölls friskjuts för kronans äm- .
betsmän, hvilken rättighet ofta till landets förtryck miss**

4) Rika ar k« Rådsprot. d, H Okt. 4«36.

2) S. 8t. d. 48 Jan, 4642.

3) S. st. d. 49 Jan. 4644.

4) S. st. d. 49 Febr. 4633.
6) S. st. d. 95 Okt. 4643,

brakades A af dessa, som af adelsmantien, hmfkn betrak-
tade s^ som offentliga personer. Regeringen sökte afskaffa
dessa oordningar. M«n Per Brahe vills åt adeln »bibe*
sbålla fri skjuts åtminstone till och frän riksdagarna.»
Axel Oxenstierna kfimpade mot i), flan klagade bittert,
att landsb(ildingarna missbrakade deras friskjuts till en-
skilda kOrslort), och han ville tili förekommande af allt
^dant, att ingen utom drottningen skulle aga ratt till fria
bistår 8); hvilket också några år derefter stadgades.

Ett annat skadligt missbruk var' vid denna tiden
alhnänt gSngse, nemligen: att några af adeln köpte går*
dar, lade dem under sitt rå och rör och ville sedermera
bafva dem med frSlserätt befriade från skatter. Hflt-

Ofver klagade Åke Tott och Axel Baner, den sednare med
tim gg, »Qtt saken vore ett bett jern att vidröra.» G^k
hriel Gustafsson Oxenstierna trodde, att i Westergötland,
der han var lagman, hade mången adelsman sålunda sia*
git under sfg och olagligen frikallat stundom SO till 40
hemman. iLronan, roente han, hade på sådant sätt för*
lerat kanske*^ 6000 gårdar. Per Brahe anmfirkte, »att
bönderna snilla från kronan mycket mer skatt, 8n adeln
gör.» Åke Natt och Dag ville, »att adeln borde hafva
»rättighet att hvar som hSlst bygga sätesgårdar och der*
»under frikalla kringliggande hemman.» Axel Oxenstierna
invände, »att på sådant sätt skulle Miart kronan komma
»i fattigdom och landet i uppror.» Han understödde Ba-
ners och Totts förslag och regeringen beslöt afskaffa alla

'olagliga rå och rörshemman 4).

Uti Tyskland och 8n mer i Ingermanland och Est*

'> land hade svenskarna på nära håll sett och lärt känna
Kfegenskapen. Några bland herrarna bogfölldes efter så
oinskränkt magt Öfver sina underbafvande. Man {flrsökto

4) Riks ar k. RAdsprot. d. t Mafs 4'Mei

2) S. st. d. 49 Okt. 4636.

3) S. st. d. 6 Febr. 4639.

4) S. st. d. 47, 48, 49 Okt. 4636.

100

ett ocb annat, syftande ditåt. NSgra frfllsejordBegare fdr-
bOdo de drängar ocb pigor, som voro fddda pä godset,
att utom detsamma antaga tjenst. Saken kom för rådet
Jakob De la Gardie, Per Baner ocb Joban Skytte talade
alla för bondens fribet, ocb ogillade de gjorda försökea i)
Likväl blef något dylikt återigen bragt å bana. Nägon
föreslog i rådet, »att kronobonde ocb dess barn icke böra
»tillåtas taga tjenst hos frälse, ej beller tvärtom.» Axel
Oxenstierna satte sig bestämdt deremot »I Sverge», sade
ban, »är bonden fri, ocb en ära att vara bondeson. När
»ban i laglig tid tagit urlof, sä bar ban ock laglig rätt
»att söka tjenst, bvar ban viIl»S). Förslaget bördes se-
dermera icke af.

Yid riksdagen 1635 begärde ridderskapet ocb adeln,
att alla dess medlemmar skulle erhålla plats öfver bisko-
parna; men regeringen afslog denna önskan helt och hållets).

Utskrifning af soldater tillgick sålunda, att på krono-
ocb skattehemman togs bvar tionde, på frälsehemman bvar
tjugonde man; men på rå- och rörshemman och inom dea
så kallade frihetsmilen d. v. s. på en mils omkrets kring
säterierna voro alla fria. Äfven prester, borgare och bergsmäo
hade i detta hänseende några företräden. Då under det brin-
nande kriget utskrifningar skedde år efter år, började folket
draga sig från skatte- ocb kronogårdarna ocb söka skydd
hos de busbönder, som sådant kunde gifva. Härmed skedde
till kronans skada mycket underslef, och det bland alb
stånd 4), men mest bland adeln. Bondedrängarna ström-
made till frälsemännen för att blifva skrifna bälst inom
frihets milen, der de voro från utskrifning trygga, eller
åtminstone på frälsejord, der den blott träffade hälften si
nsånga som på krono» och skattejorden. Sådana kallades
adelns försvars-karlar och för detta försvar erlade de till

4) Riksark. Rådsprot. d. 3 Nov. 4635,

5) S. st. d. 44 Jan. 4642.
3) S. st. d. 7 Nov. 4635.
i) S. st. d. 27 Jan. 4640.

101

sin skyddsherre afgift eller tjenst. På sådant satt hade
adeln en lätt inkomst, och dess egendomar blefvo befol-
kade och uppodlade. Men på de sålunda allt mer obe-
bodda skatte- och kronogårdarna föll tyngden år för år
allt svårare, och antalet af soldater minskades. Missbruket
var allmflnt. I sittande råd sade Oxenstierna Öppet, att
till och med nfigra af rådsherrarna tilläte sig detta bedrä-
geri i); han ville afskaffa det och understöddes lifligt af
Axel Baner, Jacob De la Gardie och Gabriel Gustafsson
Oxenstierna. Denne sednare föreslog till och med att i
fäderneslandets nöd låta alla adeliga privilegier i detta
hänseende falla och utskrifningen gå Öfver all frälsejord
pä samma sätt, som öfver skatte- och kronohemmans).
Yid 1638 års riksdag lyckades det för regeringen att ut-
verka adelns tillåtelse till utskrifning inom både frihets-
milen och rå- och rörshemman; adelns eget tjenstefolk
skulle dock vara fritt. Men dermed bedrefs återigen myc-
ket underslef. För att hindra allt sådant föreslog styrel-
sen, att utskrifning borde ske efter gårdtalet, i stället för
mantalet; det vill säga, att ett visst större eller mindre
antal gårdar, huru mänga invånare der också funnes, bor-
de alltid underhålla en soldati Förslaget väckte motstånd,
serdeles hos adeln, som derigenom skulle förlora många
sina försvarskarlar och af dem kommande fördelar. Oxen-
stierna hade att strida mot flere inom sjelfva rådet. Slut-
ligen invände Åke Natt och Dag, »att om bönderna i följe
»af det gjorda förslaget kunde taga sä många drängar de
»vilja, skulle adeln förlora sitt tjenstefolk.x^ Oxenstierna
svarade: »adeln förlorar ej sina drängar, utan sina olag-
jiliga försvarskarlar, dikare, tegelslagare och andra lösdrif-
»vare, hvilkas antagande är ett adelns påfund och under-
sslef till kronans stora förlust; och det är just sådant,
»som vi nu vilja afskaffa. Blott den är dräng, som har
»lön, och sitter vid adelsmannens disk och duk. Det är

4) Riksark. Rådsprot. d. 4 Aug. 4636.
t) S. 8t. d. 3 Aug. 4636.

»mig tangty att ensfim förevara kronaiiB ritt oeh trita
>>mot eder alla; men jag kan beviea, aU mången harfråa
Dutskrifning försvarat sjnttio^ ja väl flere lösdrifvarei} i).
Hfirvid tystnade alla motståndare och man besldt, aU bos
ständerna föreslå utskrifning efter gårdtalet, h vilken också
blef antagen.

£n serskild afdelning af dessa försvarskarlar voro
handtverkare. Adeln l3t nemligen för någon ersättning i
tjenst eller penningar hos sig skrifva personer, somskrSd*
dåre, skomakare, sadelmakare, guldsmeder o. s. v. Som
adelns handtverkare voro dessa fria från flere skatter. De
nedsatte sig hoptals så i städerna som på landet samt
undersålde och togo förtjensten från de ordentliga bandt-
verkrarna, hvilka måste betala vanliga utlagor. I Stockboim
funnes t. ex. elfva sådana adelsguldsmeder, hvilka voro fria *
från all borgerlig tunga 2). Axel Oxenstierna, under^ödd
af Jakob De la Gardie, Per Baner och Klas Fleming, ta-
lade ofta och skarpt mot dessa oordningar och visade,
huru hinderliga de voro för städernas och borgerskapels
uppkomst. Men han mötte ett häftigt motstånd af P«r
Brahe, Karl Gyllenhielm m, fl., hvilka åberopade adelns
privilegier, bondens vana att sjelf vara sin handtverkare
Oti s. v. ^). Missbruket synes ännu någon tid htfva for^
farit.

Många bland grefvarna och friherrarna ville geri»
utvidga sina fördelar och få alla bönder inom gref- och
friherrskaperna betraktade som frälsebönder; det allmäana
till ej ringa förlust. Per Brahe ville också, att salpetter-
gerden och byggnadshjelpen inom grefskapet skulle till-
tella grefven4). Ar 1642 begärde grefvar och (p-ibeirar
Cormeligen, »att i gref- och friherrskapen boende krono-

4) Riks ark. Rédsprot. d. 7 Juli 4640.

2) S. st. d. 26 Okt. 4636.

3) S. st. d. 42 Aug. 4636, d. 47 Nov. 4638: d. 6 Mars
4639, d. 28 Febr. 4642, d. 7 Aug. 464ö.

4) S. st. d. 27 Okt. 4638.

vQcb akaU^bOader mätte i fri§a om 8kL}ttt$oiEkg njuta sam-
«iBa frihet som frälsebönder.» ' Härigenom skulle natur-
ligtvis grefvar och friberrar vinna betydligt; och af båda
aiagen funnos i rådet många och mägtiga män. Bland
sjeifva riksförmyndarne voro Per Brahe och Jakob De la
Gardie grefvar, Axel Oxenstierna och Gyllenhielm friher*
rar« Oxenstierna satte sig häftigt mot förslaget; »det
»vore obilligt i sig sjelft. Dessutom kunde riksförmyn-
»darne ej sitta och gifva sig sjelfva privilegier.» Mei\ Per
Bi^be mente, »att,^ då förmyndareregeringen kan sälja
»kroDOgods till drottningens myndiga år, si kan den äf-^
»ven till samma tid gifva grefvar och friherrar de begär*
»da rättigheterna.» Johan Skytte var sjelf friherre, tilla-^
de: »om våra bönder skola skjutsa likasom andra, så kun-«>
»na vi, deras herrar, icke af dem hafva någon skjut&v
Oxenstierna svarade: »Det måste vi tåla, häldre än att
»sitta bär och på kronans bekostnad gifva oss privilegier.^
»Men», sade Per Brahe, »vi böra då i dess ställe bafva
i>af kronan skjutspenningar likasom landshöfdingarna,»
Oxenstierna nekade: »ty grefvar och friberrar få nog för^
^del derigenom, om vid utskrifningar alla deras bönder
»njuta samma rätt, som frälsebönder,» nemligen att blott
bvar tjugonde tages. — Dagen de^^på fortsattes med ökad
ifver samma tvist; på ena sidan Axel Oxenstierna ocb Per
Baner, på den andra Per 3rabe, Jphan Skytte Qcb GyW
leohielm* Axel Baner, Klas Fleming, GabriQl Benjgtsson
Oxenstierna tego; Jakob De la Gardie var frånvarande.
Per Brahe sade; »fogdar få till sina resor skjutsfärdspen*
»ningar, hvarföre då icke äfven jag, som också är en of-*
tféntlig person?» Oxenstierna invände: »som grefve är
»du ingen offentlig person.» Brahe sade, »men 90m rika^
»drots är jag åtminstone en offentlig person, och bör som
»sådan hafva skjutsfärdspenningar lika väl sQm fogdar och
»landshöfdingar.» »Nej», sade Oxenstierna, »\,Y ^i kunna
»med samma skäl riks marsken, riksamiralen och jag och
»många andra komma och fordra skjutsfärdspenningar».
»Ja,» inföll riksamiralen Gyllenhielm^ ifie\ vore ej heller

i64

Dobilligt. I synnerhet,» tillade Bmhe, »som ti fdr vira
»bönder hafva mindre fribeter Sn vanliga frdlsemin»»
Oxenstierna svarade: »det Sr ej sannt. Adeln bar bort-
»gifvit det, som är dess lagliga privilegium; men grefvar
»och friberrar hafva ingen annan rätt dfver sina bönder
»än kronans vanliga.» Brabe sade: »likväl bar jag i mitt
»grefskap förut åtnjutit balfva skjutsen mot kronan.»
Oxenstierna svarade: »Det bar icke varit grundadt på
»något privilegium.» Brabe invände: »jag hoppas, att sta-
»ten är mot oss en moder och ej en stjufmoder.» Gyllen-
bielm tillade: »grefvar och friherrar äro rikets prydnader
»och böra som sådana behandlas.» Brabe sade: »Vi blifva
»eljest i grund förstörda.» Gyllenhielm tillade: »Då för-
»myndareregeringen gör adel, slutar förbund, s^jer krono-
»gods, så har den väl också magt till detta.» Oxenstierna
yttrade slutligen: >x)m också i detta och åtskilligt annat
»några missbruk sig inrotat, så skola de väl derföre icke
»i evighet fortfara» l). Grefvarnas och friherrarnas fordran
lärer icke blifvit den gången beviljad; men det tyckes,
som de ifrågavarande olagliga förhållandena länge fortfarit.
Ett annat lika skadligt, som allmänt missbruk var,
att adeln i städerna ansåg det under sin värdighet och
emot sina privilegier att åtaga sig den skatt och tunga, isom
andra stadsboar ålåg i afseende på brandordning, gatulägg-
ning och renhållning m. m. Likaså att lyda de förordnin-
gar, som af borgmästare och råd utfärdades och i allmänhet
att underkasta sig stadens borgerliga styrelse. Axel Oxen-
stierna ogillade högt denna fördom, denna frihet, ocb angrep
densamma i sittande råd. »Den, som har gård i staden^t
sade han, »bör ock sjelf hafva vård deroin» 8). Men straxt
derefter anmälde Per Baner missnöje deröfver, »att magi-
»straten upphäft sig till domare öfver adelsmän, och- till
»lagens tolk». Klas Fleming deremot försvarade »magistra-
»tens rättighet att tillämpa lagen på de brott, som i stad

4) Riksark. Rädsprot. d. 34 Jan. och 4 Febr. 4641
^) S. st d. 27 Sept. 4636.

105

»föröfvas», bvari han anclerst(kldes af Axel Oxenstierna.
Johan Sk ytte var nSrvarande, men teg i). Några da-
gar derefter böllos om dessa ämnen ]finga och häftiga
dfverlSggningar. Oxenstierna började dem. »Den som
»flyttar till stad», sade han, »bör lyda under stadsrätt,
»liksom på landet under landsrätt, och då adeln nytt*
»jar stadens fördelar, så måste den ock rätta sig ef-»
»ter stadens lag. Det är nog, att adelsmännen enligt
»privilegierna äro till sina personer fria. De fö ej der^
»före anse borgrarna som slafvar». Flere talade för
adelns frihet, och Per Brahe invände, »att städerna för-
»kofrat sig just derigenom, att adeln i dem njutit sina
»friheter till godo.» Oxenstierna svarade: »Det har icke
»varit någon frihet utan oordning och sjelfsvåld; ty nu
»finnes här hvarken myndighet eller lydnad, och sådant är
»en stads f order f. Adeln måste i staden bidraga till brand-
»ordning, gatuläggning m. m. likasom den pä landet del-
»tager i väghållning och kyrkobyggnad. Adeln i staderna
»vill ej lyda magistraten; jag frågar då, hvilken skall des
»lyda? Vill adeln begagna stadslagens fördelar, sä måste
»den ock vidkännas dess skyldigheter.» Efter denna pre-
dikan fölio alla till föga. Sjelfva Åke Tott förklarade,
»att ingen kunde vara så obeskedlig och för sådant söka
»städernas förderf», och man beslöt, att en ordning skulle
i detta hänseende utgifvas. — Men redan fyra dagar der-
efter upprefs beslutet, och saken kom under ny och än
häftigare Öfverläggning. Flere påstodo, att adeln borde
^ara fri från brandordningen. Jakob De la Gardie sva-
rade: »adelns hus hafva ju icke privilegium på ati vara
»fria från brand; alltså bör adeln ej heller hafva privile-
»gium på att vara fri från brandordning och vaktens un-
»derhåll.» Per Brahe sade: »utrikes äro dock professo-
»rerna fria från brandordning, och betala blott den, som
»vid eldsvåda hjelper dem. Svenska adelns privilegium
»är att hafva fria hus.» Axel Oxenstierna svarade: »S ven-
sska adelns privilegium är att hafva fria personer, men

4) Riks ar k. Rådsprot d. 17 Okt. 4636.

106

Mj fria bas. I, som åren rkdsberrar, skolen tala för dot
»allmftnna bäste, och icke ensidigl för ^deln.» Per Baaér
svarade: vm&a fOrra regeringar bafva dock ski^t adelfräa
»borgerskap, och befriat de fdrre från lydnad under stads-
plagen»* Oxenstierna invände: »Om ingen ordning blifTV
»bäruti b&llen, så uppstå jn hela rader af ^ adeliga &ihu&
»Hvem skall derntanför håUa gatan ren?i» Ake Tott sade:
ugatuläggning utanför sitt hus måste adelsman visserligeB
»besörja.» »Meni>, frågade Axel Oxenstierna, Mm ao
sodelsmannen lägger än för högt, än för lågt, bvem skall
»rätta honom deri?» »Det skall öfverståthållaren», sad»
Åke Tott. Per Brahe tillade: »allt, bvad adelsmannen i stad
»bryter, skall anklagas ej i magistraten, utan bos öfver-
»stålbållaren, som är konungens man.» Axel Oxensiiern?
sade: »Om adeln så missbrukar sina friheter, så blifva
»de allesammans afskaffade, så snart det kommer en Iuh
»nung, som har kraft och anseende. Här sitten i ocb
»försvaren adelns bästa; men ingen talar för kronans oob
»de andra ständernas rätt; sådant är mot alla riktigi
»statsgrunder.» »Det är», inföll Per Brahe, )36tatsgrnad
■»nog, att adeln bör vara fri från borgerlig tunga.» Per
Baner tillade: »fordna konungar bafva ock befriat adela
»från stadens domsrätt.» Rikskansleren invände; »j^ bar
»ju sagt, att denna frihet gäller edra personer, men ^
»edra hus» i). Tvisten fortsattes länge, men intet besiat
bief fattadt. — Någon tid derefter klagar Oxenstierna om
igen »öfver oordningar i staden, emedan adelsmännen icke
»vilja lyda stadsstyrelsen; också att boftjenare oob äm*
»betsmän begagna samma adeliga frihet» 2); bad skalle
»uppsätta en förordning deremot» 3); men det lyckades ^
drifva något sådant igenom. — Uti Januari 164)2 händs
•ig, att grefve Gustaf Lewenhaupts tjenare utan orsak an*-
grepo stadsvakten. Det kom till slagsmål^ grefvea sjelf

4) Rikftark. Rådsprot. d. 34 Okt. och 3 Nov. 4636.
t) S. 8t. d. 47 Nov. 4638.
3) S. st d. 47 Dec. s. 1

107

l>IaDdade sig deri oeh blef sårad. Han svor borgerskapet
faftmnd. Det sfiges, uti Jakob De le Gardief), hoa hvil-
ken magistraten klagade, tagit Lewenbaupts parti ocb sagi:
9om grefvens sår är dödligt, så låter jag bSnga hela yak-
»ten.» Borgarevakten nedlade i vredesmod sina gevftr ooh
tillslöto atadsvakten. Om qvålien kommo adelns tjenare
med pipor ocb trumpeter, uppbröto vakthuset, förstörde
alk, bvad der fanns, och uppslogo der och på gatnbömen
«madeskrifter mot borgerskapet. Förbittringen var ganska
stor ocb Klas Fleming befallte stadsvakten ladda skarpt
och försvara sig mot alla våldsverkare. Vi vete ej, bara
saken slutligen afgjordes; men som det ej var första gån«»
gen sådant bände, så uppkallade Axel Oxenstierna både
grefve Gustaf och en hop andra nngberrar till kansliet,
samt bannade dem strdngt, och rådsprotokollema försam*^
roa tid innehålla många hans klagomål öfver adelns sjelfs^
-våld och derjemte ett rådets beslut, att »till stadsvaktens
»förstfirkande borde drabanter medskickas, och till freds-*
aetörarnes varning en galge på jemtorget uppresas 9).»
— I slutet af samma år fortfor tvisten Snnu. Soop och
Gyllenbielm ville för renhållningen betala i ett för allt,
»och ej som borgerskapet serskildt för hvarje kärra.» Men
Klas Fleming och Axel Oxenstierna satte sig mot denna
åtskillnad. — Då adel och borgare lefva tillhopa måste de
ock hafva lag och förordning tillhopa. Men,» tillade Oxen«*
stierna, pdet är svårt, nästan omöjligt att verkställa så-*
dant, när i, som sitten vid detta bordet, icke sjelfva vil^
jen underkasta eder 3),» -^ Några smärre åtgerder till oord*
ningarnas förekommande tyckas hafva bhfvit vidtagna;
men ett afpörande slut på målet hann Oxenstierna icke
ttpplefva» Först 1661 utkom den förordning, som i dessa*
bil en gång för alla stadgade magistraternas myndighet.

4) Andra ocb med mera sannolikhet tro,' att det var gamki
Herrman Wrangel.

2) Riksark. Rådsprot. d. 24 JaiL 4Ö41

3) S. st. d. 5 Dec. 4642.

En bland frSlsestSndets gamla rfiitigheter var oeksi
den, att tullfritt utföra allt, h?ad adelsmannen från si tSI
arfregods som förlflningar kunde aflåt^. Härmed drefs
mycket underslef. Man utförde icke blott sina otan i
attt namn också andras tillfaörigheter, samt införde med
samma fartyg och som betalning för sina egna en mSngd
fl*Ammande varor, h vilka sedan genom allabanda slags
landt handel spriddas kring riket. Pä detta sfttt förlorade
kronan både ut- och införseltull och uppkomsten af or-
dentlig stsdsbandel hindrades. Axel Oxenstierna ifrade
derföre redan fr§n Tyskland mot denna adelns tullfrihet 1)
och understöddes af rådets). Vid hemkomsten angrep han
saken genast och föreslog, »att adeln skulle afstå sin tull*
»frihet.» Per Brahe nekade, »så framt ej adeln finge nå-
9gon annan frihet i ersättning, t. ex. frihet från man-
»talspenningarna.» Åke Tott ville »alldeles icke afstå den
»fria sjötullen,» och Per Baner anmärkte, »att adeln ej
»ensam kan underhålla kronan.» Oxenstierna svarade:
»men, som nu de andra stånden ingenting hafva, sä må-
Bste v&l adeln fram. De flesta af adeln göra också kro*
»nan ringa eller ingen nytta. Många hafva blifvit adlade
»utan någon synnerlig förtjenst; andra med goda förfs*
»der, hafva sjelfva blifvit odugliga. Alla sådana må åt-
»minstone med skattebidrag göra kronan något gagn för
»alla de fördelar, som de åtnjuta. Ty ger adeln något,
»så har den ock stora företräden framför de andra stan-
»den.» Per Brahe klagade, »att i intet land skattar adeln
»så mycket som i Sverge; snart är det förbi med sveo-
»ska adelns frihet!» Oxenstierna inföll: »i menen det
»vara frihet, då i aren frie från alla bidrag till det all*
»mannas bestånd. Men den sanna friheten grundas på
»statens välfärd, och den är rätt fri, som af kärlek tiU
»fäderneslandet gerna gifver, b vad till dess bästa fordras:
»Jag bekänner öppet, att jag älskar friheten högt, jagan-

4) Riksark. Rådsprot. d. 23 Jan. 4634.
2) S. st. den 7 Mtg 4634.

109

»ska b^; men jdg alslar fäderneslandet 9n mer. t)en,
Mom icke vill skatta till dess skydd, må nppgifva något
»förslag, huru verket skall pä annat sätt uppebållas.» Per
Brahe anmärkte, »att mantalspengar på adelns personer
»liknade tr&ldom; ban yilie i dess ställe hafva afgiften på
»adelns bistår.» Axel Oxenstierna vederlade dessa und*>
flykter och utbrast slutligen : »Om i så undandragen eder,
»bvad ftiderneslandet fordrar, så skall jag sammankalla
»st&nderna och låta dem välja en riksföreståndare eller ock
»andra råd att föra regeringen. - Ty skall riket gå under,
»så skall det icke ske genom mig, ej heller så länge jag
»sitter, vid detta bordet; Jag vill förut afträda min plats.»
Häruti instämde också Jakob De la Gardie. Men Ake
Tott och Per Brahe prutade likväl emot. Axel Oxen*
stierna utbrast: »Vill ingen tala för fäderneslandet, så
»skall det snart falla Öfver ända! Tager det allmänna bä*
»sta för ögonen, såsom rådsherrar anstår! Säger, om i
»veten några andra medel, och hvarom icke nyttjen dem,
»vi nu föreslagit.» — Slutligen beslöt regeringen j att vid
Bästa riksdag föreslå adeln att på fyra år afstå sin tull-
frihet i).

Så kämpade Axel Oxenstierna och förmyndarerege-
ringen kraftigt och med tämlig framgång mot adelns öf-
verdrifna anspråk. Vid närmare granskning finner man,
att de flesta och hufvudsakligaste punkterna förekommo
redan 1636 eller genast efter Oxenstiernas hemkomst från
Tyskland. Det tyckes, som hans vänner just med afse-
ende på denna väntade strid så ifrigt önskat hans hem-
komst, för att, som de sade, »bjelpa till att motarbeta de
»inånga oordningar, som vilja insmyga sig i riket.»

För öfrigt var det icke endast bland adeln, som
egennytta och öfvermod visade sig. Afven bland de an-
dra stånden funnos ganska många,* som lefde i sjelfsvåld
och laglöshet, samt ville utvidga sina fördelar på med-
ständernas eller häldst på den vanligtvis oförsvarade kro-

4) Riksark. Rådsprot. d. 20 Okt 4636.

iiO

aans bekostnad. Många spår af sådana bemddanden fin*
nasy ehuru da ej blifvii för efterverlden så fuHflUndiit
upptecknade som adelns uti rådsprotokoUen. Yi skola dock
framdeles beråtta några bland dessa försOk och tillika,
huru Axel Oxenstierna och förmyndarer^eringen hbm
bar sökte, så mycket möjligt var, bibehåila nätta odi
billighet.

Angående rådet må för öfrigt anmftrka% att de fen
riksCörmyndarne icke såsom en serskild afdelniog skötte
styrelsen» utan alltkl tillsammans med rådet, likasom luh
oungen regerade med sitt råds rade. Så försigtigt ledd»
trenderna) att man ej kan upptäcka det minsta spår tiU
oenighet melkn rådet och riksförmyndarne. För ^ng,
bandterade man saken alharsamt. Rådets sitioicgar blefvo
aftllan afbrutna. Vid jultiden tog man ledighet högst en
vecka, ofta mindre. Den, som förfailolöst uteblef, skulle
bota fem riksdaler och åtnöjas med de närvarandes be-
slut I); sedermera fördubblades plikten S)« Då Axel Oxen-
stierna om hösten 1636 på ofvannämnde allvarliga säU
angrep en hop af adelns missbruk och tryckande frihe-
ter, företogo sig några af rådet att uteblifva från öfver-
läggningarna, antingen för att derigenom undvika tvister
eller ock för att försvaga beslutens kraft. Likaså när nå-
gra vigtiga mål förekommo, hvilka i framtiden kunde med-
föra ansvar, t. ex. då Kristina togs från enkedrottniagen;
cB denna sednare sattes under förmynderskap; då försälj-
ningen af kronogods beslöts o. s. v. I sådana fall ville
några rådsherrar icke deltaga i underskrifvandet, för att
•j heller deltaga i ansvaret, och bölio sig derföre frånva-
rande. Mot sådana genomdref Axel Oxenstierna den 1%
»alt på regeringens kallelse måste rådet ovtllkorligeb in-
Bfiona sji^ Den, som med eller utan laga förfall ntebfif-^
»ver, är dock med de närvarande för beslutet lika ansva*
»rig, så framt han ej kan visa, att det strider mot Gods

«.i*i

4) Riksark. Rådsprot. d. S8 Juoi 4634.

5) S. it d. 44 Man 4636.

«^

ill

jpoeb Sverges lag. D«ii som af klenmodigbei eller andra
»otilJrackiiga 8kft] drager Mg uodaii, skall förklaras rfida*-
»Aflibetei ovardig^D

FEAITONDE KAPITLET.

KXEL OXENSTIERNAS SAMTIDA.
STLRARNA.

Af sturesldgten lefde blott en qvinna, Anna Marga-
reta, sonsons-doller af Svante Sture och Märta Lejonhuf-
vud och sjelf gift med Johan Oxenstierna, rikska nslerens
son. Hon var i sig sjelf af ingen märkvärdighet och dog
1646 barnlds. Hennes mor, fru Ebba Lejonhufvud, enka
efter den sista Sture på manshnien, och Öfverlefvande moder
åt den sista Sture på qvinnolinien, ansåg sig härigenom
kallad att vårda minnet af den slocknande ätten. Uti
Uppsala domkyrka bekostade hon tvänne dyrbara grafvår-
dar af svart marmor; den ena öfver alla de förra Stu-
rårna från och med Sten Sture den äklre ända till Qch
med hennes egen man; den andra åt sig sjelf och åt of-
vannämnde sin dotter, den sista afkomlingen af den rykt-
bara Sture-ätten.

PER BRAHE.

Bland firaherna märkes blott den förut omtalade Par
Br«be eller som han vanligen kallas unga grehre Per*
Hans d«gligbei och kunskaper hafva -vi i sjette delen om^
Uiaft, likasom den meDaa honom och Axel Oxenstiemn
gryende tftflingen om Goataf Adol£i ynnest Denna täflan
fortfor äfven sedermera, ehuru på annat fälu I rådet
var nämligen Per Brahe den enda^ som vaggade satta sig

112

i spetsen emot Åxe] Oxenstierna, ocb den, kring bvilken
dennes svagare motstftndare slöto sig. Inre anledningen
till många af striderna dem emellan var troligen täfian
om högsta inflytandet; ämnet deremot för tvisterna van-
ligtvis frågor om adelns friheter. Per Brahe var nemli-
gen aristokrat till grundsats och i dess strängaste bemär-
kelse. Adelns medborgerliga rättigheter satte ban högt,
högre än Axel Oxenstierna gjorde. Han påstod i sittande
råd, »att konungen ej borde gifva adeln namn af under^
»såtare, ty sådant vore för dem trälaktigt, och satte ko-
»n ungen i likhet med en tysk furste, som också har adel
>;till undersåtare Svenska konungen, mente han, borde
Kgifva adeln namn af sina ständer, sä som konungarne
»af Spanien, Portugal och Polen göra» i). Detta syftade åt
den sedermera tydligt uttalade grundsatsen, att adeln en-
sam var kronans, men ofrälsestånden adelns undersåtare.
Bfed dessa begrepp om frälseståndets företräden var han
tillika en serdeles god hushållare, hvilken ogerna afstod
någon fördelaktig punkt i privilegierna. Af dessa orsaker
uppkomroo de täta och häftiga tvister, af bvilka vi förut
anfört några de märkligaste.

Då Per Brahe 1631 hemförlofvades från Tyskland
och skulle inträda i rådet, fordrade ban i egenskap af
grefve plats Öfver alla de andra, äfven äldre rådsherrarna
och näst sjelfva riksförmyndarna; likaså uti hofrätten, dit
ban serskildt hörde. Dessa anspråk mötte motstånd ocb
konungen afböjde Brahes försök, och säges hafva lofvat
honom i dess ställe drotsämbetet, när farbrodern, gamla
Magnus Brahe, en gång fölle undan. Förmodligen hade
dock Per Brahe genom ofvan nämnde fordringar retat de
öfriga rådsberrarna, ty vid valet till riksdrots år 1634 '
fick ban ingen enda röst. Rikskanslerens bror, Gabrid
Gustafsson, blef i stället dertill utsedd. Stillestånds-un»
derbandlingen med Polen 1635 leddes främst af Per Brahe.
Den blef, såsom förut är berättodt, högljudt och bittert

4) Riksark. RådsproU d. 46 Nov. 4641

113

tadlad af rikska nsleren; b vi] ken också under densamma
blef af Brahe försummad och förbigången. Det synes, som
oviljan mellan de båda mägtiga männerna från denna ti-
depunkt stigit till sin höjd. Brahe uppträdde genast der*
efter som Oxenstiernas politiska motståndare i rådet. Att
ingå i hofrätten och der emottaga den honom tillkom*-
mande rådsplatsen, dertill kunde han ej förmås. Manupp-
gaf som orsak, att han som grefve ej ville sitta under
den äldre men blott adeiiga rådsherren Matthias Soop i).
Kanske ville han ej sitta som råd, der han hoppats sitta
som ordförande och drots. Den verkliga drotsen, Gabriel
Gustafsson Oxenstierna klagade häröfver. »Han, Oxen-
)i>stierna, måste sitta i förmyndareregeringen; bland de öf-
»riga i hofrätten var grefve Per den klokaste; denne bor-
läde alltså för ärendernas skull tillhållas att gå dit och
»göra sin tjenst» 2). Men Per Brahe gick ej dit från år
1635 till år 1641, då han der som drots och ordföran-
de inträdde.

De oupphörliga tvisterna mellan Oxenstierna och
Brahe voro obehagliga för båda, menliga för fäderneslan-
det. Ett år efter den förres återkomst ifrån Tyskland
beslöt man å ömse sidor, att grefve Per skulle som ge-
neral-guvernör afgå till Finnland, bvarest han finge till-
fälle verka på egen hand och efter eget hufvud. Uti Ok-
tober 1637 afreste han till Åbo.

Tillståndet i Finnland beskrifves såsom ohyggligt.
»Jag bar varit,» säger Oxenstierna^ »uti Wemo och Ma-
»sko bärader. Der bo ej menniskor, utan bestier» 3). Täta
härjningar både under ryska, och ännu mer under del
inhemska klubbekriget hade helt och hållet förstört lan-
det och upplöst all ordning. Aflägsehheten från hufvud-
ataden och regeringen underhöll ocb ökade oredan, bvar-
tiU för närvarande serskildt bidrog, att landets tvänne

1) Riksark. Rddsprot. den 4 Nov. 1636.

2) S. 8t. d. U Juni 4636.
3} S. st. d. 25 Aug. 4640.

114

högsta ftmbeUmän, presidenten i bofrHiteD Jöos Kunsk
och laDdshdfdiDgen på stdUet, gamla Bror Andersson Rå-
lamb, voro ovdnner och motarbetade hvarandra. Serdeles
beskylldes denne sednare för att vara ett envist och be*
synnerligt hufvud, och tycktes ej alkieles oförtjent af det
hårda straff, som Gustaf Adolf lät honom för sonens fdr-
brytelse undergå 1). Af of van nämnde orsaker var all ord*
ning i landet upplöst. £n hvar lefde, som han ville, adeln
i våldsverkan och öfvermod; en Per Dufva, en MauriU
Horn m. fl. finnas i rådaprotokollerna bittert ofverklagade.
Presterna utmärktes af okunnighet och laster. Den förra
gick så långt, att många inom gränsen varande grekiska .
prester icke kunde Fader Vår; och Brahe anmärkte som
en märklig förkofran, att om vintern 1640 funnos kring
Kexholm 15 grekiska prester, som kunde trosartiklarna
utantilL Tillståndet bland lutheranerna var sådant,, at(
Brahe ansåg nödigt förbjuda antagandet af någon pros^
som ej kunde katekesen 2). Presterskapets laster kunde
i anseende till afståndet och det frånskilda läget blifva af
biskoparna sällan kända» än mindre straffade 3). Biskop
Rothovius i A bo klagar i mänga bref, att han mot sin
vilja flyttades till denna svåra befattning, och önskade och
bad att få återkomma till sin förra lugna syssla som kyr*
koherde i Nyköping. Lekmännen voro ej bättre. Fogdar*
na utmärkte sig för, fylleri och kronostöld, det sednare
tillsammans och i förbund med prester och bönder. Kro-
nans gårdar och inkomster plundrades af den, som lättast
kom åt och bäst kunde dölja eller försvara rofvet. N&r
ryttaren fallit eller dött, behöll ofta enkan med tillhjelp
af vänner och grannar det underhållahemman, hennes man
af kronan haft; De la Gardie trodde, att folket i Finn*
land på sådant sätt undansnillat 2 h 3000 gårdar. Bön-
derna bedrogo kronan på både skatter och folk* Nftr at<*

4) Se VI del. p. 36% Riks ark. Fiask. Iwidl. 4636^*^638.

2) Riks ar k. Rådsprot. d. 48 Sept. oob i^ Aug. 4640.

3) S. st. d. 47 Mars 4647.

115

^rifniDg var pålysé i en by, befanns den någon gång all-
deles öde^ ehuru några dagar förut tött befolkad. Stun-
dom bände, att finnarna vid sådana tillfällen brände upp
alla sina porten ocb flyttade boskap ocb bopålar till an-
dra nejder i de stora, okända skogarna. Ännu var ingen
fullständig jordbok öfver landet upprättad, och många går-
dar både der inga bestämda namn. Att ordna detta alit
9yBtes svårt, om ej omöjligt; ty lydnad ocb samhälls-
ordning, om den också förut hade funnits, Tar nu mera
alldeles försvunnen i). Också hade allt sedan gamle Klas
Flemings tid icke uti landet varit någon höfding med iM)g
yttre anseende och inre kraft för att hämma oredan.

Nu kom en sådan man uti Per Brahe. Redan vin-
tern mellan 1637 ocb 1638 gjorde ban en resa tiil Wi*
borg, Kexbolm, Nyslott och Nöteborg, samt tillbaka till
Abo; sommaren samma år till Björneborg och Norra Fin-
land; i början af 1639 återigen från Abo till Kexbolm,
Wiborg ocb tillbaka; sommaren ^amma år åter till Hel-
singfors, Tavastebus, Nyslott, sedan ntefter ryska grän-
sen till Kajana och Uleåträsk; derifrån elfven utföre till
Uleå, ocb efter Botniska viken till Abo igen. Höstensam-
ma år besägs Åland. Vintern 1640 reste han åter till
Wiborg, Nyenskans, Nyslott, Kuopio ocb sedan genom
mediersta Finnland till Åbo igen; samma vår åter till Hel-
singfors ocb tillbaka. Dessa resor Toro så mycket kin-
kigare, eom vägarna voro inga eller högst dåliga, land
och folk nästan vilda, ocb Brahe sjelf af svag hälsa,
abora ban lyckljgt nog under denna tid slapp hvarje svå-
rare sjukdom. Men dessa resor voro också för landet af
oberäknelig nytta. Brahe var en man, som snart genom-
skådade alla förhållanden och så vidt möjligt afbjelpte fe-
len. Han ägde tillräckligt anseende att å ena sidan i
Finnland skafia lydnad för lag ocb regering, ocb å andra

I) Riksark. Rådsprot. d. 44 Febr., 8 Nov. 4636, den 7
Joni 4637, 44 Okt. 4638, d. 25 Aug., 48 Sept 4640, d.
U Utn 4642, d. 29 April 4647.

116

sidan i Stockholm göra Finntonds rättvisa bebof gftllande.
Frän denna tiden, finnarne kallade den grefvens tid, räk*
nar också landet sin uppkomst och förbättring. En mängd
oordningar rättades, felaktiga ämbetsmän blefvo strafiBade
och nyttiga författningar atgifna.. Här likasom annorstä-
des arbetade Brabe förnämligast p§ främjandet af guds-
fruktan och kunskaper. Man började Öfversättningen af
en finsk bibel. Flere stora socknar blefvo delade och nya
kyrkor uppförda. Större barnskolor anlades i Tavast^asy
Nyslott och Kexholm. Några lärda skolor dels inrättades,
dels förnyades. Ett gymnasium anlades i Wiborg; och
en ny akademi i Abo. Detta sista hade också af Axel
Oxenstierna redan länge varit yrkadt 1); men blef nu först
af Per Brahe genomdrifvet; som det s9ges, icke utan ett
slags motstånd af Oxenstierna 2).i Den nya högskolan vai-
de Per Brahe till sin första kansler, h vilket ämbete denne
bibehöll och med sorgfällighet vårdade intill sin död. -—
Åbo blef befästadt och erhöll jemnte de öfriga städerna
bättre styrelse. Soldatskrifningarna ställdes i ordning. Det
var här och nu, som man återigen började utskrifva knek-
tar efter gårdtalet, och Per Brahe har egentliga förtj^a-
sten af denna förbättring.

Oxenstierna säges bafva yrkat, det Brahe borde ännu
några år stanna qvar uti Finnland 2^); men denne reste
det oaktadt hem och aflade i rådet berättelse om till-
ståndet i nämnde landsort, och om hvad der blifvit ot-
rättadt. Det var vid sådana tillfällen vanligt, att den
hemkomne blef af ordföranden, d. v. s. rikskansleren, I
rådets vägnar tackad för sina gjorda tjenster. Men det

4) Riksark. Rådsprot. d. 48 Aug. 4636.

5) Brah. Fol. 43. M. v. Falkenberg Ull P. Brahe. Westeii»
d. 2 Juli 4639.

3) Engestr. Acta om Kristina. 4:o. T. 2. "Copia literarum
nobilis cujusdam Sueci et primarii viri" etc. 4645; en bland
de bättre* nidskriiterna mot rikskansieren ; förfettad med
slughet, men full af falska och hal/sanna beskyllniagar.

117

fioDes ej antecknadt, aU Oxenstierna sade Braben ett en<-
da sådant ord i).

Det synes, som de båda medtäflaroe ej heller denna
gången kunnat trifvas bredvid hvarandra; ocb man äm*
nade derföre skicka Per Brahe som Sverges första freds-
ombud till OsnabrOck. Han hade också beslutat antaga
förslaget, ehuru mindre gerna; men just i detsamma eller
den 27 Nov. 1640 dog riksdrotset Gabriel Gustafsson
Oxenstierna. Nu uppkommo tvä n ne partier. Det ena ville
med allo magt hafva Per Brahe till riksdrots. Det andra,
eller Oxenstiernska partiet, ville dertill upphöja riksskatt-
mflstaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna. En sågen be»
rattar, att båda partierna för att undvika striden förenat
sig om en tredje; nemligen om unga pfaltsgrefven Karl
Gustaf, ocb erbjudit åt drottningen valet, med enskildt
tillkännagif vande, att de ej såge ogerna, om pfaltsgrefven
nämndes; men att drottningen hänskjutit saken till rådet.
Då skulle nfimnde förslag hafva förfallit; ty man beslöt,
att alla n9r- eller frånvarande borde skrifteligt afgifva sina
rösten Detta skedde den 8 April, men emedan några
finnu felades, blefvo sedlarna förseglade och först den 13
öppnade. Då befanns, att Axel Oxenstierna och Klas
Fleming erhållit hvar sin röst, samt Per Brahe och Ga-
briel Bengtsson Oxenstierna hvardera 8 röster. Mellan
dessa sista vägde således valet. Man beslöt, att Kristina
skulle genom lottning bestämma utgången; i hvilken af-
sigt riksförmyndarne, åtföljde af Johan Skytte och Axel
Baner, gingo upp till hofvet. Drottningen svarade, det
bon redan dragit lott om saken, och att grefve Per blif-
vit riksdrots. Man invände, att lottdragningen för att
vara formelig borde ske i närvaro af regeringens ombud;
och drottningen öfver talades att förnya densamma. Axel
Baner framräckte i sin mössa båda lotterna, och drottnin-
gen framdrog också denna gången Per Brahes namn. Nu
kunde inga invändningar ytterligare göras. Ombuden åter-

9) Biksark. Rådsprot. d. S5 Aug. 4640.

tis

vsnde tin rådet, der Axel OxenAtiema å a)bs Tl^ar
lyckönskade Per Brabe till att vara Svea rikes drot&
Samma dag, och omedelbart efter Föregående mål, ntnämn-
des rikskanslerens äldsta son, Joban Oxenstierna, till Sver-
ges första sändebud vid westfaliska fredsmötet. Det var
tydligen en slags skadeersättning, grfven åt Oxenstiernska
^ partiet.

Striden mellan Ber Brahe och Axel Oxenstierna fort-
gick afven under följande år. Småningom lade sig dock
hettan. Brahe såsom drots och riksförmyndare kom i tiW-
fålle och nödvändighet att mera se pä rikets än adelns
bästa. Man började också å ömse sidor erkänna hvar*
atidras förtjenster. Oxenstierna talade med beröm om
Brahes verksamhet så väl i Finnland som i hofrätten, och
yttrade, »att grefve Per älskade sitt fäderneölacd högt.»
Bra hen å sin sida visade Oxenstierna allt mer och mer
uppmärksamhet, och när i hvad ämne som hälst, fifven
uti lagväsendet, som var riksdrotsets egentliga förvaltnings-
gren, nya förordningar kommo i fråga, yrkade han ofta,
att, rnnan afgörande beslut toges, borde man deröfver in-
hämta Oxenstiernas betänkande 1). Genom giftermål mel-
lan yngre medlemmar af slägterna, samt genom den myn-
diga drottningens nya regeringsgrunder blefvo snart de
förra fienderna ledda till försoning och närmare vänskap.

Per Brahe var förmäld med fröken Kristina Katrina
Stenbock, sondotter af Erik Stenbock och Malin Sture.

JAKOB DE LA GARDIE

var näst rikskansleren den mest betydande ma» uti Sverge.
Han var tapper, duglig, fritalig, icke högmodig, ehuru
stolt, icke girig, ehuru rik och god hushållare. Han var
en bland de förmögnaste herrar i Sverge. LeckÖ, hans
grefskap utgjorde 319 mantal; Ekholmen, friherreskapefc
43. Dessutom ägde han Runsa, Arno, Axholm, Karlberg,

j) Riksark. Rftdsprot. «6 ir«n 46i3, ftiU och fleraatSdoB.

119

lakobsda], Antid, Lyckfis, Reberga, FMttjebo, Hätuna och
Tibble, nSgra socknar i Westmanland och Österbotten,
Batnt i LifiFland godsen Fellin, Helmet och Tarvest; hans
grefvinna dessutotn Kägleholm, Tnllgarn och Sandbolro.
Hftldfit nppefaöll han sig på det efter honom uppkallade
Mobsdal, nu mera Ulriksdal. Här hade han en då för
tiden ovanligt vacker blomstergård med springbrunnar och
andra prydnader. Slottets inredning svarade ej deremot.
Främmande sändebud funno den högt ansedda riksmarsken
tittande på trädstol uti* rum med nakna kalkväggar, i
Stockholm hade han sitt hus på Södermalm. Det står
ännu qvar och utgör kärnan af Schön borgska qvarteret.
Jakob De la Gardies och Ebba Brahes vapensköldar och
sammanslingade namn synas ännu öfver yttre och inre
portama. Sedermera fick han af drottningen en tomt ut-
efter Norrström, der han uppförde en byggnad, som på
sin tid var den praktfullaste i hufvudstaden och derföre
kallades Makalöa; det var den nu mera nedbrunna Ar-
senalen eller så kallade Lilla Operan. Sina egendomar
förvaltade De la Gardie med ordning, allvar och välgö-
renhet. Han sökte befordra underhafvandes upplysning så
väl genom anställandet af ordentligt presterskap, som in-
rättandet af skolor. Hvad han endast vid de liffländska
godsen för sådant ändamål bortgaf, utgör en lång lista.
Jatobsstad, anlagd 1653 af Ebba Brahe, och en mängd
välgörenhets-inrättningar i riket erhöllo af honom betyd-
liga gåfvor. Som den för honom sjelf dyrbaraste gåfvan
sd^s han under alla sina fälttåg hafva medfört den rykt-
tara boken Arndts sanna Kristendom?

Uti rådet var De la Gardie nästan alltid på rika^
kanslerens sida, ehuru närmare slägt med Per Brahe. Man
säger, att del var riksdrotsen Gabriel Oxenstierna, som
sammanhöll å ena sidan sin bror, rikskansleren, och å
den andra sin svåger, riksmarsken. Under Axel Oxen-
stiernas frånvaro hade De la Gardie förnftmligast ledt ären-
-defima. När Oxenstierna kom h«n, uppstod något miss-
ndje, kanske trängsel mellan de båda mägtiga, som voro

120

Taoa att hvar för sig styra i). Pl ett gftstabnd hos ike
Tott lärer Axel Oxecstierna kommit fram med sina van-
liga klagomål Öfver stilleståndet med Polen och öfver för-
lusten af de preussiska tullarna. De la Gardie, som öf-
veryarit och gillat ndmnde underhandling, tog eld, odi
tvist uppkom S). Det lyckades dock för Gabriel Oxen-
stierna att till allas lycka åter och helt och hållet för-
lika dem. Af rådsprot okollerna från denna tiden synes
tydligen, haru De la Gardie öfverlemnade hufvudlednin-
gen ål Oxenstierna; dock icke så, att han sjelf drog sig
undan göromålen. Tvärtom, han deltog sådant oaktadt i
öfverlfiggningarna och använde sitt inflytande att också
dermed stärka rikskanslerens. Så knöts mellan de båda
stora männerna ett fast band af vänskap och ömsesidig
högaktning. Då sedermera riksdrotsen Gabriel Oxenstierna,
föreningslänken mellan dem båda, föll undan, verkade det
blott ett innerligare förtroende, likasom en gerd åt den
gemensamma vännens minne. Detta förhållande fortfor
orubbadt. Då partierna längre fram växte Axel Oxen-
stierna Öfver hufvudet, då han föll i onåd; då hans för*
nämsta motståndare var De la Gardies egen son; så för-
blef dock gamle Jakob alltid Oxenstierna trogen, och var
den, som inför både hof, folk och egen omvårdnad tog
den förtalade rikskanslerens försvar.

I statsfrägor hade De la Gardie samma tänkesätt
som rikskansleren; samma öfvertygelse om adelns rätt att
styra riket; samma ovilja mot adelns egennytta och in-
skränkningar på kronans eller medundersåtarnes rättighe-
ter. Då Axel Oxenstierna i långa tal utvecklat ämnet,
kom Jakob De la Gardie med korta och träffande ordodi
satte likasom sigillet derunder, Sjelf föregick han med
exemplet af fosterlandskärlek och oegennytta, samt lem-»
nade ofta åt den nödställda staten betydliga och manligt-

4) Riks ark. Rådsprot. d. 40 och 43 Aug. 4636.

Engestr. Acta om drottning Kristina. 4:o. Tom. % nyssv
nUnmde partiskrift.

121

TIS rdntefria lån. I brycisamma angeltgenheter visade
han nftstan mera djerfhet och beslutsamhet än sjelfva riks*-
kansleren. Då hette det, »att ständerna måste skaffa
»penningar;» han sjelf »vilJe föregå med godt exempel.»
I krig var hans vanliga råd: »Man skall tro Gud om
»godt och gå flugs på fienden. Sä gjorde jag med Mo^
»skoviten,» ett tillägg, hvarmed han ofta bekräftade sina
råd om krigsrörelsernas ledning. Mot slutet af denna tid-
rymd blef han af ålder sjuklig, h varje mnte synförmågan al-
tog nästan till blindhet. Han började derföre mera säl-
lan infinna sig i rådskammaren; men år 1643 när öfver-
Iftggciingarna om danska fejden förekommo, likasom seder^
mera under sjelfva kriget, gick han åter, ehuru nästan
blind, flitigt dit upp och röstade alltid för uppoffringar
och manliga beslut.

OXENSTIERNORNA.

Utom rikskansleren voro äfven några andra bland
Oxenstiernorna märkvärdiga, främst Axels bror, riksförmyn-
daren och drotset Gabriel Gustafssotij en förständig, ärlig,
gladlynt och fritalig herre, älskad af höga och låga. Huru
han alltid mer än någon annan var färdig till uppoffrin-
gar för fäderneslandet, derpå hafva vi anfört många bevis.
Huru han sammanhöll Axel Oxenstierna och Jakob De
la Gardie, är också omtaladt. När tre män af sådana
^enskaper, med sådant anseende, dertill som drots, marsk
och kanaler stående på rikets tre vigtigaste platper, höllo
tillhopa i vänskap och förtroende, så var det en gifven
följd, att de skulle bemägtiga sig rikets styrelse.

Riksskattmfistaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna^
syskonebarn till de föregående, var bland riksförmyndarne
den tredje af denna slägt. Han var en klok och i må»-
ga hänseenden duglig man; dock af allmänna rösten be-
skylld för egennytta, äfven på statens bekostnad. Han
köpte kronogods för 2S,00Q riksdaler; hvarvid man på->
fryxettå Ber, V|U. Q

122

stod, att kronan blifvit tidtnda. Han hade p& aitt kndt^
gods uppfört en prftktig byggnad; allmäoiieten taiade ej
det bästa om medlen. Ifain var ej heller utmärkt dn£tig
att faålia sitt ämbetsverk i ordning. Det hAnde, att på
mänga år ingen räkning affordrades proviantmästarne odi
atl ban i rådet fick af Jakob De la Gardte uppbära anå^
.8or fOr långaamhet i). Då Joat Hanastms bedrägerier a{^
täcktes, var riksskattmästaren för sin försumlighet illa deran
el väl för rikskansleren, som far rådet, och bÖll sig Då>
^on tid undan på landet. Oienstiernska partiet dnskade
honom till drots, enligt sägen för att skUja honom från
penningeväsendat. Befordringsskälet var ej hedrande, hvar^
ken för den gynnade eller för hans gynnare. Axel Oxen^
stierna tyckte i sjelfva verket aldrig rätt om honom. .Riks-
kanslerens son Erik tänkte på att fria till en af rika*
skattmästarens döttrar. Fadern afrädde det; »ty,» sade
han, »skattmästaren är hvarken i ämbetet eller som en-
»skild berömvärd; girigheten förleder honom till mycket
»opassande, samt gifver anledning till förtal hos allmän-
»beten och trätor med grannar, samt ökas dagligen^).»
Riksskattmästaren Oxenstierna var gift med Anna Ranér,
en syster till de ryktbara bröderna. Hon var dem lik,
ett ganska aktningsvärdt fruntimmer, flere gånger på för*
elag att blifva den unga drottningens öfverhofmästarinna;
men kunde icke tagas från sina egna ovanligt många
bara.

Rikskanelerens son, Johan Oxenstiema^ och hans dei^
tagande «Qti westfaliska freden hafva vi förut i korthet
emtalat. Han var, liksom alla Oxenstiernas barn, aerdeles
kunnig och väl uppfostrad. Fadern ledde hans bildning
samt examinerade, ja stundom underviste sjelf. Sonen stu-
derade först vid Uppsala, sedan i Paris, hvarest han bief
magister. I Holland öfvade han sig i räkenskap och bok-

i) Riksark. Rådsprot. d. 46 Febr. 4636.
9) Falk. Axel Oxenstierna tiU Eril^ Oxenstierna d^n 40 Mij
ocb 5 Juli 46^7*

123

hälleri ; allt enligt befaHning al Mern, hvilken åsyftade,
att svenska adeln skulle icke blott sköta sina landtegen'
domar, utan som den i Venedig och Genua också éfver-
taga handeln odh dess ledning. Slutligen deltog Johan
Oxeostiema nfigon kort ttd uti kriget, och tjente som
Öfyerste vanåtT Ou^ta^ Horn. Sedan började han vid £^
år^ ålder bttrS4a i utrikes beskickningar. Méd sådan up^
fostran, erfarenhet och dertil) nkAansleren tiil far,k>iind<a
lyckan ej dröja, fiedan 163^ föreslog man «tt inikelk
den då tjugufemfiriga ynglingen 4 rådet. Fadern sfböjde
det. '»Jag ser^) skhfver t)an tiil sf<n bror, »jag ser -vis-
Dserligen icke många, sem dertiU är>o dugligare ftn han;
»dock bör det ej ske, så länge jag lefver, åtminstone ej
»utan dess kraftigare sklStl. Vi Oxenstiernor Uro redan
»förut belastade raed nog afund derföre, att så många af
»oss sitta i regeringen och rådet. Dessutom skalle i följe
»af exemplet andra riksråder sedermera vilja indraga åfVen
»sina söner, fast dessa ock saknade ^11 annan förtjenst.
»När vi då yttrade något <teremot, skulle de stoppa ess
»detta exempel i munnen och sålunda hindra oss från att
»tala för det allmänna bäst^» i). Saken förföll. Johan
Oxenstierna fick åtskilliga andra uppdrag, och blef seder*
mera först år 1639 uti rådet intagen på förslag af Ja*
kob De la Gardie, men mot rikskanslerens tittryckliga
varning S). Två år derefter vaMes han till ombud vid
westfali^a fredsslutet. Han yttrade tvekan om ein för-
måga. Det var 'då, som fadren fällde det bekanta yttran-»
det: »An nescis, mi fili, qvantilla prudentia mundus re*
sgatur»S)? Johan Oxenstiemas praktlystnad samt stoha
och häftiga sinnelag ådrogo honom dook många olwhag
och tillrättavisningar, Ifngre eonen, Erik Oxenstierna, ftnnu
blott en yngling, lofvade «tt göra sin far nera

4) Falk. Ax. Oxenstierni tiil tQ«faK. G«vttafaB0n ODeenstiortf».

Wismar 4 29 Mars 4£36.
i) Riksark. KAdsprot. den 20 ooh 24 Aug. 4639.*
3) "Vet du ej, min son, huru liten ktokbet Aet behöfr fthr 9H

"regera bAr i Yerldf^^?"

124

GCSTAF HOKN.

Gustaf Horns bragder i så val tyska som danska
kriget bafva vi redan omtalat. Hans milda seder voro ej
i soldaternas smak, lika litet bans stränghet mot plun*
dringar och utsväfning. Han var derföre inom sin bär
icke serdeles älskad, hvadan det också lyckades för hertig
Bernbard att både bland soldathopen och inom krigsrådet
tillvinna sig ett öfvervägande inflytande. Men för öfrigt
ägde Gustaf Horn både anseende och tillgifvenhet. I sin
fångenskap blef han med mycken aktning behandlad, men
länge qvarbållen. Orsaken till det sednare var dels, att
fienderna af fruktan fdr Horns utmärkta skicklighet sökte
i det längsta hålla honom overksam; dels, att Johan de
Werth, mot hvilken han skulle utvexlas, var i Paris så
fruktad, att fransmännen ej ville släppa honom lös. Ar
1641 uti April var det bestämdt, att Horn skulle ut-
vexlas, och han blef i sådan afsigt förd från sitt fängelse
i Ingolstadt. Men i detsamma kom underrättelsen om
fianérs död. Fienderna ville ej vid detta vigtiga tillfalla
ät Sverge återgifva en så utmärkt krigare som Horn. Han
fördes tillbaka till Bajern, och qvarhölls till den 30 Jan.
1642, då han Sndteligen utvexlades. För Horn ensam
fick fienden tillbaka tre generaler, neml. Hofkirchen, Budi^
heim och den ryktbare De Werth. Horn tog återresan
genom Frankrike, besökte konung Ludvig i lägret vid
Perpignan, blef liksom en furste mottagen med kanonsal-
vor och uppställd bär och bekom till skänk en med ju-
veler besatt värja. Af Ricbelieu, Turenne, Mazarin, Gondé
m. fl. likasom öfverallt, der han framreste, visades honom
utmärkta hedersbetygelser. Andteligen återkom han till
Sverge efter tretton års från vara Uti Aug. 1642 återtog
han sin plats uti rådet i), der han understödde Axel
Oxenstierna och dess grundsatser.

De t^e bröderna Baner äro i föregående berättelse

^■^'

4) Riksark. Rådsprot. d. 43 Aug. 4642,

125

omtalade. De ryktbaraste blanda Stenbockarna yoro Fred**
rik, den gamla öfversten för Smålands rytteri, samt yngre
brödren Gustaf Otto, nu redan generalmajor, sedan riks»
amiral; båda sonsöner af Erik Stenbock och Malin Sture.
Bland Wranglarna, de förut nflmnda båda fältmarskal-
karna, fadern Herman och sonen Karl Gustaf oberäknade,
utmdrkte sig Helmut Wrangel af en annan gren. Han
var af ett serdeles häftigt och oförväget lynne, hvilket
ådrog honom tillnamnet DiMe Wrangel^ d. v. s. den galna
WrangeL För ett begånget dråp hade han flytt ur sven-
ska tjensten till brandenburgska; men fick efter någon
tid förlåtelse och vände tillbaka, samt utförde en mängd
djerfva och lyckliga krigsbragder, bland hvilka vi här of-
van berättat några få, de märkvärdigaste.

Slägten Königsmarckj känd redan från tionde århun--
dradet, härstammade frän och innehade länge godset Kö-
nigsmarck uti Brandenburg. Då konung Erik den tolftes
gemål, 'Beatrix, flyttade till Sverge, var hennes resesällskap
anfördt af en bland dessa Königsmarckar, hvilken stannade
qvar och lemnade talrik afkomma, som dock efter 200 är
inom Sverge utslocknade. En bland dem hade den föga
hedrande utmärkelsen, att vara gunstling hos konung Erik
af Pommern. Den nu ifrågavarande Hans Kristofer v.
Königsmarck var af tyska grenen och född år 1600. Re-
dan som gosse oclf hofsven hos åtskilliga furstar utmärkte
han sig för allvar, arbetsamhet och tycke för krigslekar.
Sedan gick han i tjenst hos kejsaren och steg snart till
ryttmästare; men när Gustaf Adolf uppträdde i Tyskland,
öfvergick Königsmarck till svenskarna, ty han var upf>-
fostrad i protestantiska läran och henne tillgifven. Ti haf-
va omtalat, huru han vid Sperreuters uppror utmärkte sig
för trohet mot Sverge, samt huru han sedermera hastigt
steg frän den ena värdigheten till den andra. Han var
den enda utlänning, som under sednare delen af tretticH
årakriget inom svenska hären erhöll värdighet af general-
löjtnant. Hans förtjenster tvuogo honom fram. Bremens
eröfrin^ och bibehållande, samt öfverhufvud svenska vap-

t26

nens framgång i nordvestra Tyskland rar helt och hållet
Königsmarcks verk. Han Sgde utomordentlig både skick-
lighet och lycka, och de exempel deraf, yi hunnit fOr-
tillja, äro blott en ringa del af hans minga krigsbragder.
Kytteritjensten var starkaste sidan, jemnte ströftåg och
Ofverraskningar. Tillika var han en ganska lycklig varf*
vare. Soldaterna älskade hans segerrika fanor; dfven ho-
nom sjelf, ty han var glad, ttlltagsen, hflftig, men snart
förlåtande, och fdrde alltid sina troppar till seger och byte.
Af det sistnämnde lät han andra taga och tog sjelf så,
att det förslog. Det säges, att han vid sin död efterlem-
nade en förmögenhet, som gaf 139,000 riksdalers årlig
afkastning. Königsmarcks stolthet samt tvister med rege-
ringen och med Wrangel hafva vi förut berättat. De bi-
lades snart. Han beslöt efter freden flytta till Sverge,
köpte der en mängd gods, blef intagen i svenska rådet
och riddarhuset, samt sedermera af drottning Kristina opp*
höjd från adeligt på engång till grefveligt stånd. Till
grefskap erhöll han Westervik och Stegebolm, det samma
som den då utdöda stureätten innehaft. I det nya sköl-
demärket sattes tvänne Iqon, förande i ramarna nycklar
och kors, till minne af erkestiftet Bremens eröfring.

Klas Fleming har så väl i föregående som närva-
rande berättelse blifvit ofta nämnd. Han är ett bland de
vackraste minnen, Sverge äger; redlig, ^oegennyttig, klok,
verksam, driftig och dock lugn, derföre också ihärdig; all-
tid brinnande af kärlek till fäderneslandet. Få hafva också
för detsamma verkat så mycket godt som han, och detta
på så många olika vägar.

Sedan Klas Fleming några år bortlt tjenat som kri-
gare till lands, blef han redan vid 27 års ålder af Gu-
staf Adolf utnämnd till underamiral. Sverges flotta vardt
sålunda första kretsen för hans sjellständiga verksamhet,
likasom för hans sista. Den visade också spår deraf.
Alltsedan Enk den fjortondes tad hade den småningom
men oopphörligt sjunkit i fÖrfalL Dess iståndsåttande hhi
(ör Gustaf Adolf af högsta vigt^ både för att motvSga

' 127

Dsnmirks under Krisl»n den fjerde Täxande flotta, ocb
flDDu mer i anseende tUI de beständiga öfversjökrigen.
Det sålunda åsyftade ändamålet vanns förnämligast genom
Klas Fleming. Under hans ledning blefvo många nya skepp
byggda, de gamla, dels lagade, dels med vinst för kronan
ål utlänningen sålda i). Också hade Gustaf Adolf redan
vid dfvergången till Tyskland mer ftn trettio krigsskepp
att begagna, och den flotta, som under fälttågen 1644
och 16^ tfiflade med ocb slutligen besegrade den dan-
ska^ var (ill större delen Klas Flemings verk. Före hans
Ud hade svenska örlogsflottan sitt egentliga Iflge vid Bla-
aiefadmen, hvilket nu började blifva både trångt och i af«
seende på^ eldsvådor från den nfirbel&gna staden mindre
sftkert. Ar 1634 flyttades derföre flottan ocb amiralite^^
tet från Blasi»- eller så kallade Gaa^lft Skeppsholmen
till Nya Skeppsholmen,, det ändamålsenliga byggnader upp-»
fördes, och mera utrymme erhöUs. Alla samtida vittnes-
börd giCva Klas Fleming största ocb uteslutande hederQ
för dessa förbättringar.

Jemnte ofvannämnde syssla deltog han ganska myc-
ket uti kammarftrendernas förvaltning. Sedan 1622 hade
riksskattm&staresysslan varit ledig. Göromålen vårdades
af Johan Skytte till 1629; sedermera af några rikskam-*
marråder, utan någon serskild styresman. Ar 1630 upp-
kom det redan förut omtalade missförståndet mellan ko^
nungen och rådet 9). Gustaf Adolf uppdrog dS styrelsen
af kammaräreDderna ät sin svåger Johan Kasimir och näst
under honom åt Klas Fleming. I denna befattning arbe^
tade denne sednare ganska mycket, och det till både ko-
nungens och rikets gagn. Då år 1634 riksskattmästare-
sysslan skulle tillsältas, erhöllo Gabriel Bengtsson Oxen-
stierna och Klas Fleming b vardera åtta röster dertill. Bå-
da ursäktade sig. Men rådet beslöt, att Oxenstierna skulle
mottaga sysslan, ty »han vore äldst och hade rikskansle-

4) Riksark. Rädsprot. d. 4 Sept. 4635 d. 7 Apr. 1636.
i) Föregående 6:te del, pag. 464.

i»

»rens rM; Klas FlemiDg kunde dessutom icke vid flottan
»andvaras.» Flere rådsberrar försäkrade dock öppet, ait^
om det ej varit för flottans skall, både också de röstat
på FJemingen l). Oaktadt således denne sednare för Oxen-
stiernska partiets skull gick miste om en plats bland riks-
förmyndarna, så visar sig dock ingenstädes minsta spår
till agg mellan bonom ocb rikska nsleren, utan tv&rtom
ierdeles enigbet, vfinskap ocb förtroende.

Under ofvanndronde gemensamma tjenstgöring uti
fcammarverket grundlades mellan pfaltsgrefven Joban Ka-
simir ocb Klas Fleming en närmare tillgifvenbet, hvilken
också öfvergick på barnen. Man finner dock intet spår,
att Klas Fleming deltagit i de stämplingar, som redan
under di^ttning Kristinas tidigare regeringsår ocb sedan
allt framgent obemärkt men oafbrutet förebades med af-
tigt att lyfta pfaltsiska buset på tbronen.

Emedan göromålen allt för mycket ökades för kam-
markollegium, beslöt regeringen år 1637, att alla bei^s-
ocb handels^ärender skulle skiljas derifrån ocb öfverlem-
nas åt tvanne nya ämbetsverk, Bergsamtet och Kommers-
kollegium. För detta sednare sattes Klas Fleming till ord-
förande; och handeln befrämjades mycket af denna hans
befattning, likasom af hans åtgärder såsom Öfverståtbållare
f Stockholm.

Ty äfven denna syssla innehade han samtidigt med
ordförandeplatsen i handelskollegium och sin befattning vid
flottan, och det är i egenskap af öfverståtbållare, som han
blifvit mest märkvärdig. Förut hade styrelsen öfver buf-
vudstaden tillhört landshöfdinge-ämbetet i Uppland, och i
anseende till ärendernas mängd ofta blifvit försummad.
Enligt 1634 års regeringsform blef Stockholms styrelse
anförtrodd åt en dertill ensamt egnad öfverståtbållare.
Klas Fleming valdes att bestrida denna syssla. Han un-
danbad sig, samt åberopade de många göromålen vid flöt-

4) Riksark. Rädsprot. 4. 43 Juoi 4634«

129

tan; men rådet Ofvertalade honom i)^ och han blef Stocka
holms förste öfverståtbåliare.

Hfir blef hans verksamhet på mångfaldiga sAtt tagen
i anspråk. Det föll enbvar genast i Ögonen, att stadens
inre delar voro trängt och illa bebyggda, med smala och
krokiga gator; obehagliga att se, osunda att bebo, och
ganska hinderliga både för rörelsen • och för slftckning af
infallande eldsvådor. Också hade vid flera sådana nyligen
inträffade tillfallen betydliga delar af staden blifvit lagda
i aska. Båda mal ma me åter voro slumpvis bebyggda utan
någon slags plan eller ordning. Att afhjelpa dessa olik
genheter blef ett bland Flemingens ifrigaste bemödanden.
Från 1637 till 1640 höll han i bestSndig verksamhet
en kommission, som refvade Norrmalm samt bestämde ga*
tomas, gårdarnas och qvarterens lagen. Det anses hafva
varit vid detta tillfalla, som Drottning- och Regeringsga-
torna ratades och bragtes till deras nuvarande Idge. Det
var meningen, att Afalmtorgsgatan skulle på samma sStt
dragas rakt fram ända till Brunnsviken, hvilket dock ef-
ter Klas Flemings död lemnades ofullbordadt. Också på
Södermalm ' blefvo gatorna rätade och vid Söderström den
första ordentliga sluss uppförd. Uti staden besörjde Fle-
mingen slottets återställande efter en 1642 öfvergången
svår vådeld; och då riddarhuset uppfördes, blef Storkyr-
kobrinken genom rifningar utvidgad och rätad. Man tror
äfven, att Stora och Lilla Nygatorna under denna tide-
rymd fått sin nuvarande sträckning. Drottning Kristina
utfärdade sedermera befallning; om dylika förbättringar
också i öfriga delar af staden; men Klas Fleming vårdöd,
och företaget afstannade. Hans verksamhet i detta afse-
ende inskränktes ej inom bufvudstaden. Uti Uppsala, och
sopi det tyckes, äfven i några andra städar, blefvo enligt
rådets beslut qvarter och gator ordnade 2) efter föreskrift
af Klas Fleming. De många förändringar, som vid nämnde

4) Riks ark. Rådsprot. d. 26 Sept. 1634.
2) S. st. d. 28 Febr. 4643.

130

finftllen måste ske, vSckte f(k*arge!9e och mot Klas fte<-
ming många ovänner; ehuru regeringen anslog en sum-
ma penningar att dermed iiik<)pa husen och tillfreds-
vtalla deras förra flgare i). Men det hjelpte ej. Borgrarner
klagade flere gånger infOr regeringen. Då 'pesten 1639
h&rjade staden, påstods bland allmflnheten, att den Toret
ett himmelens straff fOr det orättvisa och gudlösa nedrif-'
vandet af husen. Fleming var enligt eamtida vittnesbörd'
en tålmodig herre, och ej snar att reta tiil vrede. Han
Ifit derföre folket ropa och gick dock orubbad ti)l sitt mål
Kra Anna Trolle, en bland hans bekanta, hade i trakten
af Jakobs kyrka ett hus, b vilket måste rifvas. Tid un
derrftttelsen derom skref bon till Öfverståtbåilaren ett bit-
tert och förolämpande bref. Fleming evarade med följan-^
de rim:

Ack bfertans STSter kuMf
Hvi gör i er Bå duUS)
För eo så rijiga skall,
Som är doek rfltt ett null?
Om ert hus Tor' af gult,
Så skall det dock omkull,
AHt ned till mark oeli mirfl,
Och det för gatans akuH,
MiD gamla Anna Tnill.

Staden och Norrmalm hade förut till ömsesidig skada
och beständig oenighet varit tvänne serskilda städer med
olika styrelse och privilegier. Under Klas Flemings tid
blefvo de tillsammanslagna. Norrmalm hade nu omkring
1000 hus, men blott en kyrka; nemligen Klara. Klas
Fleming lät fullända den sedan Johan den tredjes tid balf-
färdiga Jakobs kyrka» Han, en hans slägtinge, samt Ja-
kob De la Gardie skänkte dertill de betydligaste bidragen.

4) Rik 8 ark. Rådsprot. den 5 Juli 4640.

5) Du 11 betyder i gammal Svenska galen.

131'

|;Nilr åyrkan Tar ftirdig, delade öfverallthillaren Norrmalm
iti tTfinne fdrsainl ingår, Klara ocfa Jakob. — För öfrigt
mfede han allm&nna barnhuset; samt en stor repslagare-
ma, tillräcklig för stadens och flottans behof. Klingsmi-
)et bfef också af honom infördt, så att riket ej mer be-^
|iÖfde köpa utan tvfirtom kunde sdlja denna yara. Nya
md- och skråordningar utfärdades; handelns fördelning
»fördes. Föreskrifter utfärdades för borgmastarne, för ål*
srmän och gillen, för brokikare, för krögare och gästgif-
rare samt för tjäruhandeln. Främmande skeppare brukade
förut att sjelfva i smått försSlja sina varor, krfimrarae till
tor förlust; detta blef nu förbudet. — Men att göra nya
inrättningar och förordningar Sr mindre svårt. Fleming
gjorde, hvad som ar svårare; ban höll ihärdigt och oaf-
bratet hand öfver efterlefnaden af så val gamla och nyt-
tiga lagar, som af de nya ordningarna; hvarigenom båda
medförde påräknad nytta, och de sednare hunno införlifva
sig med folkets vana och öfvertygelse. För detta ända-
mål utstod han många ocfa häftiga strider; ofta med borg-
rårna, favilka, vana vid sjelfsvåld, icke ville underkasta
sig en hälsosam ordning i); ännu oftare mot adeln, som af
stolthet icke ville underkasta sig stadens lag och styrelse.
Intill denna tid hade holländarna på många ställen
uti Norrland egna utliggare, hvilka för deras räkning
drefvo dervarande handel, och sedan drogo vinsten ur ri-
ket. Detta var i anseende till holländarnes öfverflöd och
norrlänningarnas fattigdom på penningar svårt att före-
komma. Uti Trosa, Norr- och Södertelje m. fl. drefs
jemnte den lagliga äfven mycken förbuden handel och
tollförsnillning, hvilket i anseende till den vidlyftiga skär-
gården var ogörligt att hindra. För att på en gång af-
skära möjligbeten för båda dessa missbruk samt för att
upphjelpa Stockholm, genomdrefvo rikskansleren och Klas
Fleming, att all utrikes handel blef både för norrländska
och närmaste städerna förbuden. På sådant sätt b)ef tuk

4) Riks ark. Rådsprot. den %0 Nov. 46R

132

]en l&ttare att bevaka och kronans inkomster vftxte. Sä
stannade ock hela handelsvinsten inom riket, och i Stock-
holm tilltog rörelsen sä, att sjelfva anföraren för det med
regeringen missnöjda partiet nödgades 1649 bekänna, att
stadens handel och nfiringar hade betydligen tillväxt i).

Jemnte dessa sina många befattningar var Klas Fle-
ming ganska tr&gen uti rådet, der han alltid försvarade
sanning, billighet och fosterland.

Klas Fleming var förmald i första giftet med Anna
Sneckenborg; uti det andra med Helena Bielke, enka efter
riksdrotset Magnus Brahe. Jakob De la Gardie, som var
gift med hemälte fru Helenas stjufdotter, Ebba Brahe, af-
rådde detta sin svärmors sednare giftermål; icke för Fle-
mings skull, för hvilken han förklarade sig hysa mycken
högaktning, utan för fru Helenas, hvilken såsom riksdrots-
enka hittills varit näst konungahuset det förnämsta fruo-
timret i landrt; men, som, gift med Klas Fleming, skulto
nödgas stiga ned under alla grefvinnorna, äfven under sio
egen stjufdotter. Fru Helena, Klas Fleming och Per Brahe,
som äfven rådfrågades, ansågo dock icke detta förhåUaode
af så betydlig vigt, och giftermålet gick derföre i fullbor-
dan. Det tyckes ej heller, som De la Gardi^ sjelf fästat
sig serdeles dervid; ty han och Fleming fortforo att som
förut i rådet understödja hvarandra. Det är likväl en
sägen, att genom denna småsak lades mellan De la Gar-
dieska och FJemingska ätterna första grunden Ull den
fiendskap, som under sednare hälften af sjuttonde århun-
dradet betydligt inverkade på både s fäderneslandets och
de bägge slagternas öden.

Klas Fleming blef begrafven i Wermdö kyrka; drott-
ning Kristina och en stor del af rådet bevistade jordfäst-
ningen. £n prydlig minnesvård utmärker hvilorummet.

Axel Lillie var en i anseende till mod och er£aren-
het ryktbar krigare. Det var han, som år 1631 vid

4) Riksark- Rådsprotr d. 48 Febr., 47 Nov. 4636, d. «0
Mars 4649.

133

Mainz fick af en kanonkula det ena benet bortskjutet.
Han nyttjade sedan trädben. Några är derefter hände sig^
att en kula krossade trädbenet. Lillie såg helt kallt på
kulan och sade: »det \ar väl det andra benet, du mente.»
— Axel Lillie \ar en bland dem, som under kriget visste
bäst taga för sig. Det sades, att han ensamt i Wtlrtz-
burg kom öfver en summa af 80,000 riksdaler 1). På
Löfstad uti östergöthland blef af honom efter återkomsten
från tyska kriget ett präktigt slott uppbyggdt. På samma
tid och med samma slags medel lät general Douglas upp-'
föra Stjernarp vid stranden af Roxen. De sägas hafva
ämnat bygga slotten så höga, att båda krigskamraterna
skulle från öfversta våningarna kunna se och hälsa på
hvarandra. — Axel Lillie var icke utan flere goda egen*
skaper och visste förskaffa sig lydnad, hvarföre han ej
sällan af regeringen användes. Men tillika måste han
stundom mottaga allvarsamma föreställningar för häftighet,
högmod och egensinne, genom h vilka fel han skadade fä-
derneslandets tjenst. I rådet var han en bland Oxen-
stiernas motståndare.

Torzien Stålhandske^ icke af finska utan af west-
^götba-slägten, hade från simpel soldat arbetat sig upp till
genera] öfver rytteriet. Det var i egenskap af öfverste
för finnarna, som han i synnerhet utmärkte sig. Nästan i
alla de större träffningarna från 1630 till 1634 finner
man Torsten Stålhandske med finnarna ytterst på högra
flygeln; oftast segrande. Mod och ihärdighet hade han
i rikt mått; men förmåga att på egen hand leda en här
icke sä alldeles. Det försöktes några år i Schlesien, men
utan framgång. Deremot visste han sörja för egen fördel
ocb samlade betydliga rikedomar. Enkan köpte år 1647
sextio hela gårdar kronosods uti Åbo län 2). Han skänkte
till den nyss inrättade Åbo högskola en boksamling af

4) Engestr. Hvarjehanda. Erik Andersson Oxes bref till

Krister Ekeblad. 3cbweinfurt den 23 Okt. 4634.
i) D*Albed. Genealogioa et Biograpbica. Fol. Tom. VL

1S4

tiSra 900 band, hvilken han troKgen tagit uti Jixtlavd
Stålhandske hade ocksfi i Tyskland namn för att vara hård-
fafindt; och då han under fälttåget i Holstein 1644 dog,
berattade folket, huru en svart man kom till dödsbädden
och bortförde den aflidnes själ.

Karl GpUenhidmj Karl den niondes son 1), lefde un-
der hda denna tiderymd, och -var riksamiral. Han synes
KkTfl] icke såsom sådan hafva något synnerligt utråttat.
Dt flesta förbättringar vid flottan voro Klas Flemings verk
Måhända blef Gyllenhielm af ålder mindre användbar. Han
fick ej sillan föreställningar för sjelfrådiga odi olagliga
befallningar, och iåg ofta i tvist med underlydande äm-
betsman 2). I rådet vacklade han i sina åsigter. Stun-
dom understödde han Johan Skytte mot Oxenstierna ocb
kämpade då för några folkväldets allmänna grundsatser.
Men när det kom till enskilda fall, försvarade han stun-
dom högadelns företrädesrättigheter lika ifrigt, och unde^
stödde då Per Brahe och aristokraterna 8), i hvilken aoda
han också gjorde stora föra ringar till riddarhuset. En an-
nan gång äter visade han sig i bredd med Oxenstiernska
partiet och erböd stora uppoffringar åt fäderneslandet 4).
Jemnte allt detta ansågs han vara konungahuset och längre
fram isynnerhet pfaltsiska grenen deraf enskildt och myc-
ket tiligifven. För Öfrigt var han en gladlynt, nedlåtande
herre, sjelf lärd ocb gynnare af lärda. Han dog af and-
läppa år 1650.

Johan Skytte, intager bland sina samtida ett utmärkt
och för honom eget rum. Om hans ungdom, hans stora
f&rtjenster som Gustaf Adolfs lärare, samt hans då varan-
de täflan med Axel Oxenstierna hafva vi redan förut ta-

4) Se 4:de del. p. 277, 6:to del. p. 454.

2) Riks ark. RAdsprot. d. 24 Nov. 4635, d. 40 Aug. 4636,
d. 9 Mars 4640, Febr. 4644, d. 4 Aug. 4645, d. 40 och
24 Mars 4648.

3) RikBark. Rfidsprot d. 34 Jan., 4 och i8 Febr. 4641

4) S. st. d. 26 Aug. 4644.

135

hrt t"). Sk ytte hade Slnjotit en serdeles vårdad uppfostran,
bvilken jemnte flit och ovanliga natursgåfvor gjorde honom
till en af de lärdaste pä sin tid. Uti latinet var han en
mSstare af europeisk namnkunnighet; i synnerhet som ta-
lare. Det var också derföre, som han ofta af så väl Gu-
staf Adolf som af förmyndareregeringen användes till vig-
tigare titrikes beskickningar; hvarvid hans kunskaper och
Tältalighet vunno, om ej målet, dock alltid beundran. Ko-
nung Jakob i England, en kännare af gamla språken,
fann stort behag uti Skyttens tal och slog honom till rid-
dare. Också efterträdaren Karl den förste värderade Skyt-
ten så högt, att när dennes söner några år derefter kom-
mo till London, blefvo de dubbade till riddare, och vid
den då blott femtonåriga Bengt Skyttes riddareslag tillade
konungen som en förklaring de orden: af kärlek till eder
fader,» — Äfven närvarande språk och tidsförhållanden
voro Johan Skytte lika kända, ty efter slutad uppfostran
hade han på Karl den niondes bekostnad under flere års
resor besökt större delen af Europa, hvarefter han fick be-
fattning i kungliga kansliet. Det var under dessa resor,
som han fattade tycke för den Ramistiska filosofien, h vil-
ken han uti Paris försvarade med en ungdomsifver, som
var nära att ådraga honom förföljelse af de stränga kato-
likerna.

Hans första betydligare verksamhet var som lärare
åt Gustaf Adolf; och det allvar, det förstånd, den flit,
han dervid ådagalade, förvärfvade honom konungens ocb
i alfa tider hela Sverges tacksamhet.

Efter denna befattning anförtroddes honom Gustaf
Adolfs hertigdöme, Westmanland; sedermera satt han flere
Ir som ledamot i hofrätten, blef derpå flyttad till räkne-
kammaren och dess ordförande från 1622 till 1629, un-
der h vilken tid han hade det ingalunda lätta uppdraget,
att skaffa medel till de beständiga och dyra polska kri-
gen. Ar 1629 blef ban som genera2-guverD<ta* skickad

4) 5:te delen p. 45*, 6:te delen pp. 3, 4, 453.

136

till Riga, och ir 1634 som president till den dä inrät-
tade Götba hofrdtt, uti hvilken befattning han dog.

I början flgde Johan Skytte konungens förtroende i
hög grad, h vårföre han uppböjdes till riksråd 1617 och
till friherre 1624. 1 sednare år Sndrades förhållandet
Skytten fick uppbara förebråelser för långsamhet, för tom-
ma undflykter o. s. ▼.; det tyckes n&stan som han slut-
ligen mot konungens vilja lemnat kammarärenderna i);
och som han, ehuru i allmSnhet duglig, dock varit mera
passande för talarens och tankarens än för ämbetsmannens
verksamhet. Flere gånger bad han att blifva befriad från
sina besvärliga sysslor; och klagade att han rycktes från
lugnet och från sitt älskade GrönsjöS).

Skyttes vackraste verksamhet näst konungens upp-
fostran var som lärd och lärdomens gynnare. Han bar
sjelf författat åtskilligt, samt besörjt utgifvandet af deo
ryktbara konungastyrelseiu Gustaf Adolf anförtrodde i
hans vård lapparnas undervisning, hvilken hittills varit
mycket eftersatt. Nu inrättades i Piteå en skola, som
sedan flyttades till Lycksele, och hvilken till en början
nästan helt och hållet grundlades på enskild bekostnad af
konungen och af Johan Skytte samt genom medel, som
denne sednare för sådant ändamål hos nitälskande sam-
lat 3). Skytten sjelf inköpte och ditskänkte 400 dalers
ränta i Umeå socken. — Under det Skytten som general-
guvernör förestod Liffland, var han äfveh kansler och den
förste i ordhingen för den då inrättade Dorpts högskola. När
konung Gustaf Adolf 1622 fann nödvändigt att förordoa
en kansler öfver Uppsala, valdes Johan Skytte äfven till
denna syssla, hvilken han förvaltade ända till sin död,
och med synnerlig förkärlek. Han besökte lärosätet ofta

4) Rfilamb. N:o 48. ' J. Skytte till Ax. Oxenstierna. Upp-
sala d. 82 Okt. 4629.

2) Rå lam b. N:o 48. Flere bref från J. Skytte till Axel
Oxenstierna 4629.

3) Riksark. Registrat. d. 5 Nov. 4634.

IS7

odi med granskning. Han gaf betydliga anskg till lön
ät en professor, som skulle underhålla och uti politiska
Yetenakaperna undervisa fattiga adeliga ynglingar, hvilken
lararesyssla jemnte tillbörande boställe ännu bär Skyttens
nanan. Det var också i början af Skyttens kanslerstid,
som Gustaf Adolf till akademien skänkte de gustavianska
arfvegodsen, för hvilken gåfva man tror, att högskolan
bar till en del Skyttens gällande förord att tacka.

Mellan Axel Oxenstierna och Johan Skytte var nå-
gon lid bortåt en- ganska stark spbnning; orsaken oviss,
antingen täflan om konungens ynnest eller olika politiska
åsfgter; troligen båda. Man berättar flere stickord dem
emellan. En gång kom Skytten något sent upp i rådet.
Oxenstierna yttrade då: »I hafven troligen varit uppe-
»blllen med att studera Machiavell.» Skytten svarade: »I
»kännen bonom af naturen.» — Skyttens namnfader hette
»Johan Skräddare». På en i rådet af Skytten gjord an-
märkning, svarade Oxenstierna : rem acu tetigisti 1), hvil-
ket uttyddes som en hänsyftning på skräddarebörden. —
Skyttens ovilja mot de rådande herrarna var allmänt känd.
När Oxenstierna hemkom från Tyskland, besökte han un-
der vägen Johan Skytte på Grönsjö. En bland de unga
sönerna i huset pekade då på Oxenstierna och frågade i
barnsligt oförstånd helt högt: »Fader! är denne en af de
»der småkungarna?» Skytten sökte tysta gossen och vän-
da bort saken. Men Oxenstierna, som hört frågan, sva-
rade helt högt: »Så grymtar gris, som gammal galt» S).
Fiendskapen tycktes hafva varit från längre tid tillbaka.
Redan 1614 hade båda medtäflarna ingått en förlikning 3).
Men omkring 1629 och 1632 var Oxenstierna åter miss-

4) Ett i latkiot vanligt talesfttt, som efter ordet betyder: du
bar med nålen träffat saken.

2) Brah. Fol. 417 p. 409.

3) Rålamb. N:o 48. J. Skytte till Axel Oxenstierna. Upp-
sala d. 22 Okt. 4629.

138

fiOjd, och Skyite bad om dea fcrdaa vinskapen t). Langra
fram fOrloraa spåren af denna peraealiga o^ttja. Skyttens
bref till OxeDslierna från denna sednare tid innehålla b»>
ständigt attryck af den högsta heandnin och tacksamhet
fdr rtkskanslerens stora förtjenster. Oxenstierna å sin sida,
ebttfu nästan cnvflldig i rådet, )ftt dock alltid, når sär-
deles Tigtiga och svåra mål förekoaimo. Skytten irftljas till
en bland dem, som skulle Iftgga hand dervid. Oxenstierna
iriUe således, genom medtagande af sin kända mojtsiåndare,
aflfigsna hvarje sken af väkl, och gifva motpartiet iiMfålle
att sjelf närmare nodersöka alla förhållanden och fdrealå
bättre medel, om det kunde. Så invaldes Skytten i det
utskott, som 1640 Ofverlade om holländska förbundet och
förberedde danska kriget. Så valdes han till ett bland
fredsomhuden i Brömsebro. Så tillkallades han år 1641,
då beslatet om för8äl]9ndet af krooogoda förnyades. D4
rådet 163G tog det vigtiga beslutet att skilja drotbaing
Kristina från hennes, moder, enkedeottniBgen, T&grada
Skytten att akrifva under, förebärande, att han var fara»-
varande, nAr beslutet togs. Men Oxenstierna gick honooi
på lifvet och fordrade, xaxt han skulle antingen uppgi£va
»något bättre förslag, eller antaga rådets;» så att Skyt-
ten till slut måste formligen gilla det sednare 8). £medan
änkedrottning Maria ' £leonora ofta kom aaed obilliga och
besynnerliga upptåg, och Skytten alltid var den, som mest
tog henne i försvar, likasom också han jenmte Gyllen-
hielm var den enda i rådet, för hvilken hon visade nå-
got förtroende, så uppdrog regeriogea jäst åt honom att,
nåstan som en förmrynJare, blifva heanea bjelp vid «tre»
dandet af räkenskaperna och ledningen af hela hennes
hofa). Skytte lärer icke hafva åtagit sig det kinkiga
värfvet; men också finnes han ingen enda gång seder-
UMbTSL hafva försvarat hennes hasynnetliga förehafvaadenu

i) Rå lam b. N:o 48. Jcmnf. Fa lic Axel OxeRStiemas. hrettill
Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

2) Riks ark. Rékfsprot. d. 23 oeh 26 Attg. 463^.

3) S. st. Mars och d. 5 Msg 4639.

t39

Det, 9om gjort Idhsn SkyUe mesC ryktbar, Sr hans
politiska ftsigter. Vi liaf?a redan i fdrra delen talat der^
om i)i Dessa hans tankesätt yttrade sig i tvSfaldigt
bftnaeeMie; f^st neraligen som ovilja mot hOgadetn, yt*
träd Tid mänga tillfaUen, dels uti stickord, dels ge«-
fiom yrkandet al Karl den n(io»d68 fisigter om nödvän^
digbeten att nedsätta denna samballskkss S). Härmed för«-
hftUer sig dock pä ett ^et sftlt. Redan den omstAndig*-
heten, att han uteslutande till adelns fördel inrattade den
skytteanska lärostolen i Uppsala, stär icke ratt tillsammama
med det bittra adelsleC, som man vanligtvis tillskrifver
boBom. UU rådsprotokolJen visa sig hans tSnkesfitt om
dessa émnen än mindre sammanhangande. Dä det gSllde
frågan i sin allmänhet, försvarade han några gånger ofrftlse
ståndens ratt. Men nar i rådet enskilda fall förekommo,
ocb Axd Oxenstierna med sina vftnner kraftigt mot adeln
föravarade än krobanis, än of rälsestå odens ratt, dä finner
man, besynnerligt nog, att Skytten oftast teg; och då
han taladey var det sällan för att understödja jOxenstieraa,
we» oftare till försvar för de adeliga anspråken och deras
talare Per Biahe. Så yrkade han den satsen, att adehi,
ehuru boende i stad, icke vore förpligtad till lydnad un-
der stadens borgerliga styrelses); en annan gång, att
bönderna i gref- ecb triherrskaper skalle i skjafcsning
nJQta samma friheter som frälsebönder. Också motarihe-
tade han den för adeln menliga utskrifningen efter gård-
talet 4). Förbållandet Ar besynnerligt. Orsaken torde icke
höra sökas i egennytta; ty Skytten offrade gerna åt fS-
demeslaodet; snarare i det ärelystna bemödandet att störta
den närvarande styrelsen, för hvilket öndamäl olika par*
tier stundom med grixndsatsefoas uppoffring förena sina
krafter. Denna gången var det fåfängt. Oxenstierna stod
segrande q var vid styret.

4) Beratt. ur Sv. Hist. 6 del. p. 45i.

2) Rålamb. 4:o. N:o 464. Uttydniiig of ridd«rakapet» och
adelns undf&ngne privilegier,

3) Riksark. Rådsprot. d. 3 Okt. 4636.

4) S. 8t. d. 34 Jan. 4642.

iAO

Skyttens politiska åsigter visade sig ytterligare som
en benSgenfaet för republikanska statsförfattningar. Men
af ven i detta hanseende fioiier man faos honom besynner-
liga motsatser. Hos Gustaf Adolf tillstyrkte han konunga-^
raagtens hdjande genom adelns fall. Man finner ock^ att
han velat sammankalla utskott i stället för de i sin fnll-
tålighet stundom omedgörliga ständerna i). Deremot fram-
trftda ock andra syftemål, nemligen folkväldets införande.
I denna afsigt yrkade han på regeringsformens tryckning
och utdelande S); samt på ständernas rätt att förklara \dr
gen ft). Då stilleståndet med Polen 1635 var afslutadt,
påstod Skytten, att detsamma borde af alla ständerna
stadfästas; ty konung eller regering ensamma ägde ej magi
dertill 4). Då rådet icke ville på detta vis nedsätta ko*
nungamagten, yrkade han, att rådets och ständernas eller
åtminstone hela rådets stadfästelse kéhöfdes5). Men eme-
dan polska regeringen förklarat sig nöjd med förmyndar-
nes stadfästelse, så beslöts, att densamma skulle för ifrå-
gavarande händelse gälla; men för framtiden borde i slika
fall ej blott regeringen utan ock hela rådet underskrifva
och det »för rådets större anseende skull» 6). Så framträ-
der vid detta tillfälle som Skyttens egentliga syftemål be-
mödandet att förminska regeringens magt och att så myc-
ket möjligt draga den häldst till ständerna, eller åtmin-
stone till rådet.

Vid betraktandet af alla ofvannämnde motsSgelser
frestas man nästan till den gissningen, att Johan Skytte
med alla sina stora egenskaper dock varit af obestämda
och vacklande grundsatser; antingen då detta kom af na-
turlig obeslutsamhet i lynnet, eller af bemödandet att un-
der olika om^ändigheter göra sig genom olika åsigter gäl-

4) Riks ar k. Rådsprot. d. 29 Okt. 4635.

2) S. st. d. 26 Okt. 4635.

3) S. st. d. 43 Nov. 4635.

4) S. st. d. 47 och 24 Okt. 4635.

5) S. st. d. 29 och 34 Okt. 4635.

6) S. st. d. 34 Okt. 4635.

14t

lande. HaD ^r en bland de personer, som, ehuru mycket
framstående, dock äro för häfdatecknaren svära om ej
omöjliga att fullt fOrklara.

LUDVIG DE GEER,

svenska handelns och jernförSdlingens fader och grundlSg*
gare, försvarar Ärofullt sin plats bland Sverges hjeltar,
stats- och vetenskapsman.

Han var af gammal brabantisk adel ; stamfadern Flo»
rent de Hamal lefde vid pass 1170. En bland ättlin-
garna antog omkring 1280 namnet De Geer, efter ett
sitt slott, belfiget vid Lattich. Ätten blomstrade ISnge,
vann betydliga rikedomar och antog reformerta Iflran. När
denna trosbekännelse blef af spanska regeringen med yt-
tersta häftighet förföljd, beslöt dä varande slottsherren,
Ludvig De Geer, att med hustru och barn fly samvets*
tvånget och bland trosförvandterna i Holland söka ett
friare hem. Men det var belgierna förbudet ätt begifva
sig ur landet. I tysthet sålde han derföre alla sina egen-
domar och sände penningarna till Amsterdam. . Sedan låt-
sade han en tillfällig resa till* Maastricht och medförde
dervid hustru, åtta sina barn och en trogen tjenare* I
staden väntade en hyrd skeppare, som vanligen plägade
föra torf utföre strömmen till Holland. Denna gången
var torflasten laggd så, att inuti densamma fanns ett litet
rum. Der gömde sig Dé Geer med omvårdnad, och sku-
tan fördes utföre Maasströmmen. De spanska väktrarne
lemnade henne fri väg. Andleligen utropade skepparen:
»Nu äro vi i Holland.» Då trädde gamla Ludvig De Geer
med hustru, barn och tjenare fram, under den fria him-
len och i det fria landet, bvarpå alla genast med böjda
knän tackade Gud för räddningen. Sedermera bosatte sig
De Geer uti Amsterdam, nedlade i enlighet med bollan-
darnes republikanska tänkesätt sitt adelskap samt idkade
bankrörelse.

t4t

fieniwfl son, den ifrftgavannde Ludvig De Geer, var
fftdd 1 567, ock således blott ni» är, nftr han deltog uti
ofvannflmude flykt. Det hemlighetsfulla, men högtidligi
uppträdet, jemnte fadrens brinnande nit och sjelfuppoffring
gjorde pä gossen ett intryck, som varade för lifstideo.
Kärlek till samvetsfrihet jemnte innerlig gudsfruktan blefvo
hufvuddrag uti hela bans lefnad.

Ludvig De Geer följde fadrens yrke och bragte m
förmögenhet till ovanlig höjd. Då Gustaf Adolf år 1617
upptog ett stort län, var De Geer en af de betydligaste
deiägrarfte deri. Detta var början till hans förbioddse
ned Sverge. Han fick då höra omtalas, huru i nämnde
land funnes ymnig tillgång på malm, skog och vattenfall;
men att jernföridlingen genom brist på medel och erfa-
renhet vore försummad. Redan från barndomen hade De
Geer kärlek fdr dessa yrken; emedan hans far i wallon-
ska landet ägt och med fördel drifvit åtskilliga jernverk.
De Geer föll derföre på den tanken att genom uppdrif-
vande af svenska jernets förädling och afsättning bidraga
till både sin och landets förkofran. Skrifteligen bad ban
sin i Sverge varande landsman, Wilhelm De Bescfae, gifva
förslag på något kronans jernbruk, som De Geer kaede
med fördel köpa och förbättra. Denne föreslog Finspåag,
ett då för tiden obetydligt verk. De Geer fattade geoast
sitt beslut. Villkoren bestämdes. De Geer hade^ af ko-
nungen en betydlig fordran, löpande med 20 procent, ea
då för tiden favarken olaglig eller ovanlig räntefot. I pant
för denna sin skuld Öfverlat konungen Finspång samt kn>-
nans rätt af Finspånga län, hvilket bestod af sju närmast
kringliggande socknar, en nejd då lur tiden föga uppod-
lad, och hvarken för enskikia eller för det alimäSQa af
någon serdeles nytta. Ar 1618 öfverlemnades verket at
De Geers omb«id, förenämnde De Bescbe.

Frän denna stund började för nejden ett nytt tide-
hvarf. Inom kort uppfördes vid Finspång en ny ^föri^tt*'
rad masugn, t^lf förbättrade härdar, en stälbammare, ett
styckgjuteri med trenne borrvindar. Skyllbergs bruk in*

14S

rAUades.till ttSlgjerossnide. Jermrerken f Crodegård för*
diifahlades, oeh biand allmogen i darvaraande orriiktbara
nejd infördes det lättiehska bandsmidet af söm^ spik och
hftstakor. fiönderna ansågo i början del trägna arbetet
som aJafveri; men sedan som en nj^ttig bioåring, bvilken
ofta i bårdär skaffade dem ett eljest saknadt bröd. Få
alla dessa stftllen ansande 0e Geer förbfittrade iillverk-
ningasfttt, mest derigenom, att han ditskickade en måsgd
waUoner, bvilka gerna flydde frän sitt af katoiikema tvin-
gade fädernesland och medförde större erfarenhet och vana
¥id jeraets behandling. Från De Geers verk spridde m^
de nya uppfinningarna till kringliggande bruk. öfTeralk
ökades, ja måagdnbblades tillverkningen. Orten fick nytt
til Biklig arbetsförtjenst spridde välmåga, handel oefaröi-
relse. Såsom en serskiid f^jd häraf beslöt regeringen att
tiil ortens lättnad anlägga staden Äskersimd. Det ^edda

Men til] förädling och afsättning af den sålunda
frambragta varumängden behöfde De Geer en passande
stapelstad. Härtill utsågs Norrköping. Platsen var lyck-
ligt vald. Den hade på Bråviken fri segelled ut åt öster*
sjöD och Teridsäiafvet; på Motala ström båtled till det
inre af landet; inom sjelfva staden många och starka
förssar för anläggande af vattenverk, och slutligen den
omgifvande rika östgötabygden tiil ristbas. Staden var
lörnt obetydlig. Nu växte dan fort. Redan 1620 ttt«*
vei^ades åt densamma ^xya privilegier med rätt till utri-
kes bandeL Ar 1623 anlade De Geer ett barnesksmide^
som döc^, Bär sedermera dessa försvarsvapen kommo ur
brok, förvandlades till gevärsfakton. År 1627 lät han
genom De Bescbe dersammastädes anlägga ett messings^
bruk, som blef föresyn för alla sedaare inom riket, och
steg till den betydenhet, att det 40 år därefter såkles föff
St^WO riksdaler^ Regeringen gaf tullfri utförsel på va-^
pen, bvarefter än handeln mera tilltog. För de många ut-»
iänningarna inrättades tyska kyrkan, b vars pastor sedan
1643 löntes ensamt af De Geer. För de reformerta hölls

144

ierokild guds^st i 06 Geera bus» År 1641 bki staden
efter en ny plan betydligen utvidgad. Ar 1650 räknado
den redan 5000 invånare. I denna stad ocb midt bland
alla de nya anläggniogarna valde De Geer sin. boniaf;,
då ban år 1627 för.för^a gången besökte Sverge ocb
han blef sedan allt framgent deraammastftdes boende.

Dannemora jern både länge varit för sin godhet be-
kant Grufvan jemnte bruken Löfsta, österby och Gimo
tillhörde kronan; men genom bedrftgiiga eller oskickligi
förvaltare hade inkomsten deraf varit ringa. Grufvan
jemnte Österby och Löfsta, samt förmodligen också Gimo
arrenderades år 1626 åt De Geer och De Besche, saoit
/rån 1633 åt den förra ensam. År 1643 köpte han af
kronan alla lägenheterna, hvarefter de mycket utvidgades
och förbättrades genom införande af främmande arbeta»
och af vrallonsmidet, bvarigenom och i följe af malmens
utmärkta godhet Dannemora tillverkning vann och änna
bibehåller anseende af det bästa jern, man känner. Äf-
ven i denna likasom i Östergöt fal nd spriddes genom de
många nya anläggningarna arbetsamhet, rörelse och väl-
måga.

Dessa egendomar voro i början endast genom pant-
rätt i Ludvig De Geers band. Sedan kronogodsens för*
säljning blifvit afgjord, beslöt De Geer att nämnde lägena
heter helt och hållet inköpa. Men enligt förordningen sål-
des göds åt inga andra, än åt frälsemän. Han måste der-
före 1641 begära inträde på svenska riddarhuset, och an*
höll att dervid få behålla sitt gamla namn och sköld»*
'märke. Rutorna i det sednare hade af en Frankrikes ko^
nuag blifvit prydda med de trenne liljorna till belöning
för den utmärkta tapperhet, hvarmed en De Geer hade
uti många fältslag kämpat för Frankrike. Men svenska
adeln ville ej erkälina rättigheter från främmande land;
och vid införandet på riddarhuset blef vapnet förändradt»
Sedan Kristina uppnått myndiga år, klagade De Geer ocb
återfick sitt gamla sköldemärke.

145

SUnmk blifyen srensk adelsman, itikdpto baii I?
164å Finsp&og med underlydande brak ocb hela Danne*
mora sucken, aamt 164d Ldfata, österby oeb Gimo. För
de aedaare trenne betakies lt3^722 riksdaler^ köpeakil^
finnen otrilknad eftei* den vanliga taxan. Betatningea
skedde gendm qvittnh^ af De Geers fornt åt kronan iem-^
nade förskotter. Nftr Kristina blef myndig, bekräftade bon
1646 far ev&rddiga tider hela köpet, dock måste De Geer
vid samma tillfälle öka på köpeskillingen med 62,459
r&sdaler utdfver den- förra. Vid stadfästeise-brefvets tit*
fikrdande yttrade drottningens ombud: »Herr De Geer! Ni
»lägger.^ till de bSsta egendomarna i riket.» De Geer
svarade: »Nar jag tog mot dem, voro de de sSmsta.»

Afven i många andra förhållanden var De Geer lan-
det till mycken nytta. Efter Brömsebro-freden utrustade
han på egen bekostnad ett fartyg, som 8<^te bandelsföf^
binddser med Afrika. Början var lofvande. På De GeaM
f&rslag inrättades 1649 afrikanska handelskmnpaniet med
nederlagskontor vid Gapo Corso på guineiska kusten. — ^
Uti flere år förestod De Geer kopparkompaniet ocb föf-*
bättrade derunder bearbetningen af denna metall. — Del
var också De Geer, som lärde regeringen att på flottan
nyttja kanoner af jern i stället för de förut brukliga af
koppar, hvilka voro dyraret). Man finner honom ganska
ofta af regeringen i allmänna ärender använd eller råd^
frågad. Järnförädlingen dref han framåt så, att Sv^erge i
stallet för att köpa kunde i betydlig mängd sälja kano*
ner ooh allehanda slags vapen. Är 1654 beställde Eng-*
land frän De Geerska verken på en gång 1550 kanoner*

Det mest ryktbara ocb ovanliga bland alla De Gaert
företag var utrustningen af hans flotta. Yi hafva redan
talat om den samma oCh om den stora nytta, aom dan
åt Sverge medförde. Yid krigets slut uppgaf De Geer sia
fordran för denaamma till 2,000,000 riksdaler ooh be-

4) Riksark. Rådspcot. d. 4 Okt. 4644 och flerMlädeft.

I4C

ifkråd Medelpad i ptnii). Hea ick i afbetåhiiiig gods i
HaliaBd för 50,000 riksdaler, samfe derjemnte löfte om dd
öfriga yiå bftttre tider* Sädana konuno akirig. Han p^
minte. Man svarade, att rakningen yar för hög. De Geer
nekade; men erböd sig frivilligt efterskänka kronan 950,000
riksdaler, om blott den återstflende millionen erlades. Också
denna blef obetald; så sages åtminstone.

Ludvig De Geer var ej stor till vflxten, men stacBgt
byggd, något benagen för fetma; ansigtet med tycke af
Axel Oxenstierna genom kalotten, det breda pipskägget
samt blickens allvar och klokhet* I sitt yrke visade han
mycken redbarbet, men lat också val betala sig* Hans
arbetaambet var outtröttelig. Många gånger for ban mel*
lan Holland och Sverge fram och åter, samt brefvexlade
kring större delen af vestra Europa. I sitt umgänge var
han något butter; men under ytan af tvärhet och strflng
btishållning låg ovanlig välgörenhet Redan vid 21 år
giorde han det löfte, att vid alJa sina handelsföretag af
vinsten afsatta en tiondedel åt kyrkan och de fattiga, och
han höll denna sin föresats, ehuru gåfvorna framdeles ste-
ge till stora summor. Så gaf han betydliga medel åtvral-
kmska barnhuset i Amsterdam, åt fördrifna trosförvandter,
särdeles åren 1621 och 1622 åt flyktingarna från Pfalts.
Mot sina underbaf vande var han en både allvarsam och
valgörande fader.

Hans gudsfruktan var innerlig, hans förtröstan orub-
belig* Det &r om honom med sanning sagdt, att han var
en af dem, som göra våld på himmelriket; så offrade och
kampade han för sin salighet* Innehållet af hans dagbok
visar en fast tro och lefvande gudsfruktan, på samma
gång som uttryck och form ofta påminna om författarens
yrke att gifva och draga vexlar.

Vi vilja ur denna dagbok anföra. några utdrag:

»Norrköping den 15 Nov. 162d. Emedan vi dag*
»ligen med våra synder bryta mot Gud och förtjäna hans

4f^ Riksark. Rådsprot. d. 47 Dec. 46å4.

Mtrtff^ så bdra vi ock dagligen bedja om hans nSd; lika-
»ledes aU han mitte välsigna våra företag, på det vi må
»kunna uppehålla vårt has och stödja de fattiga samt den
»tryckta församlingen. Ja, Gud böje våra hjertan till sin
»kyrkas hjelp och till en fast förti-östan. Vi bedja också,
»att Gud måtte nådigt bevara och till Amsterdam för-
»bjelpa våra tvänne fartyg, och i stallet för sjöförsäkring
tmtfdsta vi oss att i sådan händelse åt de fattiga betala
»ett tusen gyllen. Skeppare äro Jakob Adriansen och
»JurgenvBruyn från Stralsund. Gud gifve dem en lycklig
»resa!»

En annan gång läses:

»På färden mellan Hamburg och Bremen var jag tre
»gånger i lifsfara. Jag lofvade då åt de fattiga 1000
»riksdaler, om Gud befriade mig, — Ofvannämnde 1000
»riksdaler äro till de fattiga utbetalda. Se räkenskaps*
»boken p. 81.»

»År 1640 d. 16 Maj led jag ganska svåra sten-
»plågor. Jag bad Gud på det innerligaste att göra slut på
»min smärta, och utlofvade i sådant fall 1000 gyllen åt
»de fattiga. Följande dagen blef jag bättre — Gäfvan
»utbetaldes den 21 samma månad.»

Ar 1619. »Emedan Gud välsignat mig icke blott
»med egodeiar utan ock med barn (han hade ej mindre
»än porton], så beder jag, att Gud värdes med sin Ho-
nliga Anda ledsaga dessa barn och lära dem framför allt
»Guds kärlek och fruktan, så att de vandra hans vägai
»och vinna hans salighet. Fördenskull lofvar jag att fÖi
»hvarje barn årligen åt de fattiga utbetala 200 gyllen.»

Samma dag. «>0m gåfvoV till de fattiga ej genast
»utbetalas, utan gå i min rörelse, så skall jag deraf be-
»tala ränta efter sex för hundrade. Men om någon af
»mina slägtingar kommer i fattigdom och nöd, må det
»vara mig obetaget att af dessa medel lemna honom hjelp.»

År 1625. »Om Gud skulle ålägga mig det straffet
»att göra stora förluster på mina egna medel, så skola
»gåfvorna till de fattiga likafullt betalas till yttersta skärf-

14$

WT61I. Men, om Gud för syndena skull sirASar mig ta
ahårdare, dä må jag ödmjuka mig inför Gud ocb meAa^
»skor. Då ocb icke förr må det vara mig tillåtet att af
»fattigmedlen taga något till egen bjelp. Men allsvåldi^
»Herre! Gif att jag vandrar på dina vftgar och genom
»sann ånger och rftttskaiéns lefverne från mig afvflnder
»dylika straffdomar. Amen» Herre, Amen I»*

För olyckliga protestantiska trosförvandter visade ban
verksamt deltagande och mot katolikerna brinnande nit
Uti Maasstricht upfurättade han ett eget tryckeri, på det
en af dåtidens Idrda måtte derstädes kunna obebindrad
tttgifva sina mot påfvelftran författade böcker. De Ge»
fick veta, att den Heliga Skrift icke var på ungerska
apråket öfversatt, af. bvilken orsak alla der varande folk
aaknade tillftllle till dess läsning. De Geer Ifit derföre på
fin bekostnad författa ocb trycka en slavonak öfverstltl-
ning af Bibeln, af bvilken flere tusen exemplar utspriddea
bland nftmnde folk. Sjelf medförde De Greer för sin en-
skilda gudstjenst en reformert prest; och åt walk>B6rBe
vid Löfsta underhöll han reformert både predikant och
•kolmSstare. Detta vfickte oro bland de strSinga luthera-
nerna, och några afundsjuka borgare begagnade troanitet
iom anledning att motarbeta honom. Men De Greera lugna
och ovdldiga uppförande afväpnade tadlet. Ocb med kvad
akti kunde lutherska presterskapet klaga, då De Geer åt
•ina tyska lutherska arbetare i Norrköping öppnade i egen
lH>ning först en aal för deras gudstjenst, och sedan un-
derhöll på sin enskilda bekostnad en kyrkoherde för deras
uppbyggelse?

NAr Ludvig De Geer vlQ 20 års ålder gick på en
af gatorna i Dortrecbt, såg han en halfvflxt flicka stående
tttafiför ett hus. En ovanlig känsla likasom en aniog
lippstod hos De Geer, Han frågade: »Hvad beter du?»
— »Adriana», svarade flickan ocli rodnade. »Hvad heta
»dina föräldrar?» frågade De Greer vidare. »Min far heter
'Xorena Gerard och min mor Ida de la Fosse,» avarade
flickan och ^rang i deCaamma io, akg porten i lås och

!4«

^■de tiN fOrftldraniB, samt beffttttide, »bnru e& utig herre
)itakit med henne på gatan;» och tillade hon, »jag vet «j
»iivarfOre jag Mef sä hflpen, nSr han talade mig till». «^
De 6eer kSnde fadrens namn och fyra år derefter ingick
Imii i- äktenskap med den då fnIlTSxta flickan. Deras sam^
manlefnad blef lyckligt tills år 1654, då Adriana dog ef-^
ter att hafva framfodt sitt fjortonde barn, Benjamin De
Geer,

Utom denna olycka prOfvades De Geer också af an--
dra motgångar. År 1631 blef han inför Gostaf Adolf
anklagad för oriktiga räkenskaper; men efter anstfiltd nn>
dersökning frikänd och af konungen sedermera med ser-
deles ynnest omfattad. Uti sitt bemödande att upphjelpa
Sverges handel och bergverk motarbetades han ifrigt af
imssfrnaamhet hos så väl holländska köpmän som belgiska
jemverksägare, och hade från detta håll många ledsam-
Iwier. Mesta sorgen dock inom eget hus. Han gifte sin
dotter Ida med Karl De Besche, sonen af hans oftanämn-
de bolagsman. Denne Karl De Besche begärde och erhöll
t>fta och betydlig hjelp af svärfadern. Men när magens
fofdringar blefvo för omåttliga, sade svärfadern Nej I Då
i^ptiildde De Besche inför Axel Oxenstierna och Per Brahe
samt anklagade De Geer för falska räkenskapsböcker med
bortskurna blad, oriktiga summor o. s. v. Saken väckte
mycket uppseende. De Besche begärde, att nyssnämnde
livflnne herrar skulle som skiljedomare undersöka och af^
göra saken; de biföllo, och ähren De Geer sjelf. Man når
dagen nalkades, rymde De Besche med hustru och barn
och begaf sig till Holland. De Geer gick segrande äfven
från denna anklagelse. — Hväd som mycket smärtade ho-
nom var, att kronan vägrade godtgöra hans fordran för
flottans utrustning ; och det just på samma tid, som drott-
ning Kristina bortslösade stora summor på utländska lärda
éeh skalder, samt på gunstlingar och hofnöjen. Han rest*
165 i till Holland, der han året derpå dog under de svå-
raste stenplågor, dock med orubblig undergifvenhet

De Mora fördelar, aon De Geer föraiod atl i Svéigt
liJlYinna sig, torde vjaserligen bafva appvägt de förluster,
ban på kronan lidit. De orsåkta dock ej det allmännas
länge fortfarande otacksamhet. Något flmbete eller hedera*
vArdigbet gafs honom aldrig; kronans kommissarins flr dea
enda tittel, hvarmed han stundom nBmnes. Oxenstiemay
Brahe och De la Gardie voro val hans vfinner och fdr*
svårare t); men Kristina försummade honom ofta. Hans
stora fordran blef obetald, och det för alltid. Han nöd-
gades åt Kristina erlflgga ett öfverskott på hetalningasum-
man, för att få bekräftelse på köpet af roslagsbmkeni
Likval voro de icke trygga* Vid Karl den elftes rftfst
blef det fråga om deras återtagning till kronan, och Fia-
apångs redan dä välbyggda slott var pä förslag till Öfver»
ste-bostalle vid ett af östgöta-regementerna. Karl den etf-
tes rättskänsla hindrade detta sednare; men De Geers
arfvingar nödgades 1687 att för bibehållandet af roslaga*
verken åtaga sig en årlig skatt af 4000 daler silfvermynt

Ingen minnesvård har blifvit uppförd ät Ludvig De
Geer, utom dem han sjelf rest, nemligep Sverges förbät-
trade jernverk och handel, Roslagens, Finspångatrakfteos
och Norrköpings tillvflxt^ samt den lyckliga utgången af
fälttåget 1644. Dessa vårdar &ro oförgSngltga. Allt hvad
Oxenstiernas statskonst, allt hvad Baners, Torstensons och
Wrangels svflrd under blod och brand eröfrade frän det
förtryckta Tyskland, Br redan återigen förioradt. Hvad
Ludvig De Geer i gudsfruktan och flit, i ordning och frad^
aamhet åt Sverge vunnit, det har blifvit qvar och bir
också ät den sednaste framtid sina valgörande frukter.

DB BESCHB.

Jemnte och bredvid De Geer visa sig afven flere
andra man, hvilka nitiskt arbetade på samma vSgar. Den
omnämnda Wilhelm De Besche hade med sin far och bror

[J4) Riksark. Rédsprot. den \% Nov. 4645.

i5i

under Karl dra nitodes tid fdr det katolska förlryeketa
ikall flytt frän fielgien till Sverge. De genomförde fier»
nyttiga inrdttningar, samt utvidgade och förbättrade For»*
marks bruk till ett af de förnämsta inom riket.

Kristofer och hans bror Karl Geijer, bördiga fi^n
Österrike, och gifta med två brorsdöttrar till Wilhelm D»
Besche, nedsatte sig i Wermland, der de och deras eftei^
koonnande uppodlade landet och förbättrade bruksrörelsen.

Som bevis, huru jernföradlingen under detta tkJIe^
hvarf utvidgades, må anföras, att i hela Wermland fun*
008 före 1628 endast 12 bruk; men frän 1628 till och
med 1644 anlades ensamt i detta landskap 21 nya jern<-
verk.

Georg Grissbachj^ född i Braunschweig och uppfostrad
bland Uarzbergen, blef såsom en skicklig minerare af Gu-
staf Adolf inkallad i riket och gjorde mycken nytta under
preussiska fälttågen. Ännu vigtigare blefvo hans arbeten
inom riket såsom öfverbergmästare. Genom anläggningen
af Tattenkonster sparade han årligen för kronan i Fala
grufva 7000 och i Sala 6000 riksdaler, samt genom en
annan förbättring vid det sednare stället 20,000 riksda«>
ler också årligen. Han dog 1651 som ägare till Salneck
i Uppland.

Desse m. fl. arbetade träget uti fredens välgörande
men icke lysande yrken. De voro alla utlänningar, in-*
kallade af Gustaf Adolf och skyddade af Axel Oxenstier*
na, ett bemödande att leda svenskarna till fredliga sy^
aelsättningar, till slöjder och handel; men hvilket genom
folkets vanor och böjelser, samt genom sednare uteslutan<*>
de krigiska styrelse motarbetades och blef slutligen helt
och hållet tillintetgjordt.

JOHANNES RUDBECKIUS,

den ryktbare biskopen i Westerås, härstammade från Uol-
stein. Stamfadern Peder Oxesson till Rudebeck och Hop*
pendorf var konung Erik den trettondes råd. £n af ätt*

152

linginiay loban Pedenwn Ru(&eck, iniyttade under Karl
ésa nioQdes tid till Sverge, fick der siU gifte och dog
•om Btadsskrifvare i Örebro. Denne hade tre söner, alla
ryktbara fOr Iftrdom, mest likySl den medlersta, Johannes,
fddd 1581. Sju år åtnjöt han undervisning i ör^ro skola,
aadan i Uppsala och slutligen i Wittenberg. På sistnäma*
de stfille bief han yid 22 irs ålder magister och det med
tå mycket beröm, att han redan året förut hade hade
frkn Wittenberg och WUraburg anbtid att vid dessa hög-
skolor blifva professor. Han föredrog fäderneslandet och
hief vid 23 års ålder professor i . miltematiken i Uppsala.
Men undertiden vinnlade han sig om de teologiska: kun-
skapsarterna och var 1608 en bland dé farligaste nåot*
itåndare, som: kalvinisten Forbesius vid sin disputatton ha-
de att bekämpa 1). Ar 1610 blef. han professor i be**
breiskan och 1611 i teologien. Det var under denna lid,
som han råkade i den svåra och ryktbara tvisten med
llessenius, h varom mer. i nästa berättelse. Gustaf Adolf
tfgjorde saken så, att Rudbeckius kallades till hofpredikant
eoh följde såsom sådan konungen i sju års tid, fifven under
de svåra liffländska fälttagen 1614 och 1615. Under
denna tiden vann han i hög grad Gustaf Adolfs förtro-
ende såsom en lärd, sanningsälskande och ovanligt driftig
man. Han fick i uppdrag att tillsammans med Elof Ter-
serusy Lenaeus, Johannes Botvidi och några andra utarbeta
vQ ny upplaga af Bibeln, sedan den första af 1541 var
åtgången. Arbetet föll på Rudbeckius nästan ensam, oob
han hedref det med sådan ifver, att Bibeln inom tre år
var föffdig. Denna upplaga, den trycktes år 1618, var
dock utarbetad med så mycken noggrannhet, att den la-
des till grund för de flesta sednare. Ar 1617 vid ko-
nungens kröning blef Rudbeckius teologie doktor, en då
nyss införd och sällsynt värdighet. År 1618, när några
obehagliga uppträden föreföllo i Westerås stift, och den
då varande gamla biskopen ej kunde reda målen, blef

I) Se Berättefaen om Karl den nio&de. Kap. 44.

153

Rudbeckius af konungen med sådant uppdrag diisänd och
utförde sitt Yärf så, att, när året derpå stiftet blef ledigt,
han derti]] erhöll både presterskapets och konungens kal-
lelse och således blef biskop i Westerås vid 38 års ålder.

Det var i denna befattning, som Rudbeckius inlade
en serdeles lysande 9rd. Stiftet hade i lång tid varit ut-
satt för åtskilliga missöden. Biskop Ofeeg hade under
Erik den fjortondes regering obehagliga tvister om natt-
varden. Efterträdaren Erasrous Nicolai blef med biskops-
stolen lockad att antaga liturgien och förlorade derigenom
allt anseende. Efter en mellantid af åtta år kom Bellinus,
också en liturgist, derföre bland presterna illa anskrifven,
sedan af Karl den nionde afsatt, men åter på förbön be-
nådad. Han hade dock härvid förlorat allt anseende och
myndighet. Slutligen blef han också af ålder och deraf
följande svaghet oduglig; han uppnådde nemligen 103 år.
— Under sådana styresmän hade i stiftet inritat sig em
mängd oordningar och missbruk. Derjemnte var domkyrkan
förfallen, undervisningsverk och fattigvård i fullkomlig lä-
gervall, presterna okunniga, oordentliga, olydiga mot sina
förmän, olydda af sina åhörare. Sådant var det stift, Jo^
hannes Hudbeckius tillträdde.

Hans första omtanka var att skaffa medel till alk
behöfliga förbättringar, och han talade med så mycken
värma för saken, och föregick sjelf med så stora upp-
offringar, att han för sina allmänna företag samlade be-
tydliga gåfvor. Af konungen utverkade han dubbel kro«
notionde ur kyrkoherbergena samt flera från kyrkan till
slottet tagna stadstomter, några vattenverk, flere skep-
pund koppar samt de böter, som Olof Stråle måste för
Elfsborgs uppgif vande betala. Gustaf den förstes enke-
drottning, Ratrina Stenbock, bvilken då ännu lefde, skänkte
betydliga bidrag; likaså Jakob De la Gardie, bröderna
Axel och Gabriel Oxenstierna, Per Baner, Klas Horn m.
fl. Af presterskapet i stiftet erhöll han 2180, sjelf gaf
han af egna medel 5300 daler kopparmynt. Då han på
resor och visitationer erhöll skänker, mottog och uppakref

154

han dem för de allmänna Torkens räkning, och redovisade
fOr deras likasom för de större gäfvornas användande.

Försedd med dessa medel, grep Rudbeckius saken
genast an. Domkyrkan blef till större delen med koppar-
plåtar omtäckt och försedd med ny inredning och pryd-
nad; ett arbete, hvartill åtgick mycken tid och kostnad;
bland annat 100 skeppund koppar.

Det gamla skolehuset var mörkt, trångt och förfallet.
Redan året efter sin ankomst lät Rudbeckius påbygga en
ny våning och sedermera uppföra tvänne andra byggnader
till lärosalar.

Hospitalet var förfallet och i oordning. Samma år,
som gamla skolhuset blef iståndsatt, begyntes äfven ny-
byggnad af hospitalet, och efter tio år underhölls derstä-
des ett mot förut dubbelt antal fattiga.

Biskop Rudbeckius nöjde sig icke med denna blott
yttre verksamhet, utan grep på det kraftigaste in uti alla
de ämnen, som hörde till hans förvaltning. En ny och
förbättrad kyrkoordning utkom för stiftet. Vid sin död
hade han tvänne gånger visiterat hvarje kyrka inom sitt
vidsträckta område. Oförtrutet och oförskräckt arbetade
han dervid på afskafTandet af en mängd oordningar, miss-
bruk och gängse laster. Emedan de flesta församlingar
voro för stora att af ensam kyrkoherde rätt skötas, till-
satte han nästan öfverallt kaplaner. Under samma visi-
tationer införde han ock bruket af utförliga inventarier
och ordentliga kyrkoböcker, och var den, som dermed före-
gick hela riket, länge med sitt stift ensam; ty ännu 1643
finner man, att regeringen öfvergaf som en omöjlig sak
förslaget att påbjuda ordentliga förteckningar öfver födda,
lefvande och döda i hvarje församling i). Under nämnde
visitationer förde Rudbeckius egenhändiga anteckningar icke
blott öfver presternas uppförande och församlingarnas till-
stånd i allmänhet, utan ock listor öfver så väl hårdnac-
kade och obotfärdiga syndare, som öfver fattiga och nöd-

4) Riksark. Rådsprot. d. 3 Okt. 4643.

155

lidande inom bvarje församling, i ändamål att omvända,
varna eller tukta de förra och understödja de sednare.
För att ännu närmare lära känna sitt stift, dels utarbe*
tade han sjelf, dels lät han pä sin bekostnad författa en-
skilda kartor öfver de flesta socknarna, hvilka kartor voro
de första sådana inom detta landskap.

Prästerskapet höll han i sträng ordning. Han tålde
icke ens skenet af flärd och grannlåt. Frosterna fingo ej
nyttja kläder skurna, så som allmänna bruket fordrade,
utan måste visa sig i kasjackqr^ en dä för tiden nästan
allmänt aflaggd drägt, samt små skjortkragar, kort hår och
låga hattar. Den, som bröt deremot, och råkade ut för
biskopen, blef näpst, stundom pliktfälld. Likaså de, som
gjorde för stora gästabud. En bland kyrkoherdarna hade
vid biskops-visitationen tillställt en kostbar bjudning. Rud-
beckius blef förtörnad öfver sådant slöseri och fällde ho«
nom att plikta 12 daler till fattighuset, samt utfärdade
ett ämbetsmemorial, som föreskref, huru högt kostnaderna
för ett visitations-gästabud fingo sträcka sig. Prester, som
visade försumlighet eller laster, blefvo varnade, straffade,
stundom sattes de, som andra djeknar, i proban; en annan
gång måste de frän predikstolen afbedja sina fel; icke
sällan blefvo de afsatta. Då man i sådana fall ville vädja
till hans deltagande för fordna ungdomsvänner, eller för
deras barn, svarade han, »att ed och samvete voro vigti-
»gare än ungdomsvänskap oph en hel församlings vård
»angelägnare än den brottsliga prestens omvårdnad.» Tvän-
ne gånger hvart år höll han prestraöte, den ena gången
med kaplanerna och det yngre presterskapet serskildt.
Dessa sista möten varade stundom länge, en gång hela
tre veckor. Disputationer och predikningar höllos derun-
der nästan hvarenda dag, men presterna fingo först kort
förut veta de ämnen, Öfver hvilka de skulle tala. Genom
dessa öfningar underhöllos och spriddes kunskaper och läs-
lust, och biskopen fick tillfälle att noga lära känna sina
underlydande prestmän.

156

Vid Radbeckii tillträde atgjordes Iflrarestaten i We-
steräs af en lektor i teologten, samt en rektor med tre
eller fyra medldrare; och samma förhållande var vid öf*
riga domkyrkoskolor. Detta befanns så mycket mer otill-
räckligt, som då för tiden många vigdes till prester, hvilka
<ildrig besökt något universitet eller åtnjutit annan under-
visning fln vid domkyrkoskola. Sådana prester kallades
GtUnäbbar och ansågos för deras okunnighets skull med
aågot förakt» Dels för dessa prestdmnen, dels för att upp-
drifva hela undervisningen, utverkade Rudbeckius år 1623
statsanslag till löner åt flere lektorer och lärare, så att
1630 funnos för gymnasium 9 lektorer och serskildt för
•kdan fem kolleger, utom att tvänne af lektorerna skulle
äfven der undervisa. De äldsta gymnasisterna, hvilka för-
bereddes till andeliga ståndet, blefvo intagna uti en serskild
afdelning, nästan som ett seminarium, der de fingo ge-
iMHDgå allehanda öfningar, som ansågos nyttiga för deras
framtida bestämmelse. Tillika införde Rudbeckius en ser-
skild drägt, förutan hvilken djeknarna icke skulle få visa
sig. Till ledning för hela verket uppsatte han en skol-
ordning, hvilken föcblef gällande tills år 1649 en ny och
allmän vardt för hela riket antagen. Genom alla dessa
förbättringar och deras långvariga handhaf vande steg We-
sterås läroverk till ovanligt anseende. Det hände, att stu-
d^iter från högskolan dit återvände för att bättre inhämta
nödiga kunskaper; och Stiernhielm, Siiernhök, Terserus
oeh Golumbus, under nästa tidehvarf de mest lysande
namn i Sverges vittra och vetenskapliga häfder, voro alla
bildade i Westerås skola och vid denna tid.

Westerås skola och gymnasium, så som de af Jo-
hannes Rudbeckius ordnades, blefvo också förebilder för
de undervisningsverk, som sedermera tid efter annan vid
biskopssätena och annorstädes blifvit inrättade. De hade
den tiden en riktning, att hvart och ett blifva en slagii
bögskola i sitt landskap, hvarom också gymnasiernas form
innu påminner.

157

Rudbeckius ifrade icke blott för gamla språk och
teologiska kunskapsarter, favilka ämnen eljest den tiden
uteslutande sysselsatte skolorna och den lärda veriden.
H90 älskade sjelf och idkade matematik, naturkunskap och
tonkonst. Han inköpte derfére en hop astronomiska m^
strumenter och anlade en botanisk trädgård, samt inrät*
tade derjemnte ett musikaliskt bibliotek och lät från Tysk-
land införa en hop instrumenter, allt till ungdomens för-
kofran i dessa stycken. De astronomiska och botaniska
förelfi^ingarna råkade efter Rudbeckii död i förfall; tids-
andan var för dessa kunskapsarter icke benägen. Men
tonkonsten gjorde i Westerås betydliga framsteg, brilka
också, hofvet undantaget, voro nästan de första inom ri-
ket. De leddes af en lektor Golumbus, som Rudbeckius
kallat till Westerås, och h vilken sedan kom som professor
till Uppsala och derifrån genom den studerande ungdo-
men spridde kännedom och håg för nämnde konst. Denne
Golumbus var fader till den ryktbare skalden af samma
namn.

Läroverkets hela bokförråd bestod vid Rudbeckii an-
komst af 75 band. Under hans tid ökades det till 333,
hvaraf biskopen ensam gifvit 102. Axel Oxenstierna fick
1631 af Gustaf Adolf det stora erkebiskopliga biblioteket
i Mainz, och skänkte det till Westerås, men fartyget, som
skulle Öfverföra detsamma, förgicks. För att emedlertid
sä vidt möjligt förekomma den dåvarande bristen på goda
läroböcker, lät Rudbeckius anlägga ett domkapitlet tillhö-
rigt tryckeri, från hvilket sådana arbeten utgåfvos.

Äfven för kunskapernas spridning till de närande
klasserna arbetade Rudbeckius med ifver. Vid bans an-
komst funnos skolor blott i fyra af stiftets städer, samt i
en landsförsamling, nemligen i Tuna. filand allmogen var
knappt en enda, som kunde nödtorftigt staf va i bok. Bud-
beckius upprättade nya skolor i Linde, Nora, Säter, Salt
och Avestad, hvarförutan Falu förra folkskola förvandlades
till trivialskola. I landsförsamlingarna gick det trögare.
Blott i två socknar kunde skolor för allmogen inrättas.

158

För andra kdnet öppnade Rndbeckins i Westerås en hH'
derYisningsanstalt, der äfven qvinnosldjder lärdes; i afee-
ende pä tiden måbSnda den första flickskolan i rikel.

Fattigvården skötte biskop Radbeckios med ovanlig
drift Kringstrykande tiggeri sökte ban såsom ganska skad-
ligt att pä allt s9tt förekomma, ocb inrSttade derföre fot-
tigbusy bvar ban k ande. För det i Westerås oppsatte ban
apis- ocb bushållsordningy granskade sjelf ofta dess mat-
förråder, de fattigas uppförande, bebandling o. s. v.

Sä med ordning, drift ocb rättskänsla inverkade Rad-
beckios pä allt, som borde till hans befattning. Genom
denna noggranna vård, i mer än 20 års tid oafbratet
fortsatt, blef Westerås stift alldeles omskapadt, och ett
mönster för de andra. Sällan bar någon ämbetsman in-
om sin krets åstadkommit en så fullkomlig och välgöran-
de förändring.

Det sätt, hvarpå Rudbeckius förvaltade stiftet, gjorde,
att Gustaf Adolf år 1627 befallte honom visitera och ord*
na församlingarna i Estland och Ingermanland, hvarest
mycken villervalla herrskade. Rudbeckius fann förbållan-
det ohyggligt. Kyrkorna voro förfallna, boställen och lö-
ner af de mägtige i landet borttagne eller af folket bor^
prutade, så att presterna måste äta sina åhörares nåde-
bröd, och derföre aldrig tordes angripa deras laster. Pre-
sterna sjelf va okunniga, ofta afskedade soldater, kunde ej
ett enda ord latin, knappt sitt modersmål, och lefde i
dryckenskap och uppenbara synder; en prest befanns hafva
tvenne hustrur. Ingen ordning, ingen lydnad för förmän;
derföre ingen möjlighet att fä felen rättade. Med sådana
lärare var folket, ehuru till namnet lutheraner, nära nog
hedningar; adeln bytte sins emellan hustrur ocb gåfvo
jagthundar emellan samt handterade sina bönder som djur;
folket sjelft dyrkade i lundar ' och skogshus beläten och
stöder, samt öfverlemnade sig öppet åt dryckenskap och
iösaktigfaet; bonden hade vanligen flere hustrur, ocb ej
sälten företog man sig att i kyrkan disputera mot pre-
sten på predikstolen. Då Rudbeckius började röra vid allt

159

detta elände, fick han det hfiftigaste motstånd, så af pre*
sterna och landtadeln, som i synnerhet af borgerskapet i
Revel. Man påstod, att landets kyrkoförfattning var i så
godt skick, att den ej behöfde förbättras; att svenska re-
geringen ej hade rättighet att blanda sig i dessa deras
enskilda angelägenheter o. s. v. Den kraftfulle Rudbec-
kius, eharu försedd med Gustaf Adolfs fullmagt, kunde
mot detta förenade motstånd ingenting bufvudsakligt ut-
rätta. Efter tre månader återvände han till fädernes-
landet.

Jemnte dessa sina stora förtjenster hade Rudbeckius
också några fel. Den ihärdighet och kraft, hvarmed han
dref igenom så mycket godt, urartade stundom till hals-
starrighet och hårdhet. Hans stora förmåga och brinnande
nit gjorde, hvad med dylika personer ofta händer, att bas
sdkte stundom på andras bekostnad utvidga kretsen för
sin verksamhet, hvilket föranledde obehagliga tvister med
andra både myndigheter och enskilda. Sjelf rådighet, så
mot underlydande som förmän, ]§g uti hans lynne; och
denna egenskap i förening med biskoparnas förra magt
tyckes icke bafva varit utan inflytande på hans åtgerder.
Dessa synas också någon gång stödde mera på stränga,
kanske frånstötande rättsbegrepp, än på den kärlek, som
älskar och älskas, äfven då'*'den agar. Nämnde omstän-
digheter voro troligen orsakerna till Rudbeckii olyckor och
beständiga tvister Först till trätan med Messenius, hvari
dock denne sednare får vidkännas största skulden; sedan
till de många ovänner, dels enskilda dels allmänna, som
Rudbeckius ådrog sig i Westerås, och icke under sitt
länga vistande derstädes kunde försona. Detta var äfven
orsaken till hans tvist med regeringen, hvilket uppträde
på den tiden äfven förorsakade serdeles mycken oro.

Första början till nämnde oenighet lades under Gu-
staf Adolfs styrelse. Hvar och en biskop var vid denna
tiflen nästan enrådande i sitt stifl, hvaraf mycken viller-
valla uppkom. Olika ordningar, hand- och psalmböcker
följdes i olika stift. Då biskoparna voro unga, tilläto de

«ig eli mlDgd sjelfrådiga tilltag; åi de blefvo gamla, lem»
nades en mftngd sjelfsyäld och oordningar utan rältelsei
Detta dfigenheter ansfigos svära att häfva, så I9nge ingen
gemensam öfverdomstol fanns mer Sn konungen. Gustaf
Adolf beslöt inrätta en sådan, för att åt de skilda stifts-
styrelserna gifva mera enhet och åt regeringen mer magt.
Likasom de Ofrige ämbetsmanna-klasserna hörde b var un*
der sitt kollegium, ville han inrätta ett dylikt af ven för
presterskapet Det skulle heta Consistorium generale och
bestå af riksdrotset och erkebiskopen skiftevis ordförande,
med sex verldsliga och sex andliga besittare, bland de
fOrra några riksråder. Detta förslag framlades först 1623.
Det blef ej för biskoparna välkommet, troligen derföre,
ttt deras egen magt skulle derigenom inskränkas och re-
geringens utvidgas; dessutom hade presterskapet i allmän-
het sedan katolska tiden mycken ovilja mot b varje för-
nianskap af lekmän. Ståndets svar blef derföre afrådan-
de; »ty af bibeln syntes, att verldsliga män icke böra i
»den andliga styrelsen deltaga»!]. — Ar 1625 gjorde
konungen ett nytt förslag, enligt hvilket flere prester bor-
de ingå i domstolen; men som dessa således skulle kom-
ma att dömma Öfver sina förmän, biskoparna, så afrådde
presterskapet äfven denna gång — Rudbeckius var i
spetsen för motståndet och beskyllde Oxenstierna, försla-
gets upphofsman, »att genom detsamma vilja vända upp
»och ned på staten». Konungen vågade ej reta de hos
folket allsmägtiga presterna och lät saken falla; men yt-
trade i vredesmod, »att, om biskoparna hädanefter försyn-
»dade sig, skulle de till straff för sin motspänstighet i
»likhet med andra brottslingar dragas inför bofrätten» 2).
Axel Oxenstierna härmades likaså, och yttrade öppet till
Rudbeckius, »att denne skulle inför Gud ansvara för det
»onda han gjort, då han hindrat det gagneliga föralaget».
Men efter denna riksdagens slut började Rudbeckius att
i tysthet gamla en mängd handlingar om de lärdas och

4) Lund. Akad. Bibliot. Bibi. Msc, H. c. fol, 43.
t) Riksark. Rådsprot. den 22 Jan. 4636.

prcBtesdndets privilegiar, om deraa fribel från verldWig
dfverdomstol, o. s. y. Dä regeringsformen .af 1634 /vbt
änder. öfverteggning, begSrde några biskopac, att fifvenlör
kyrkostyrelflen måtte upprättas ett serskildt koUegiiun, me»
bestående blott af andliga. Detta sista irillkor afslogs, ock
aakea förföll; men frän denna stund började Radbeckiua ati
på sitt tryckeri i Westeräs trycka ofYannftmnde samlingar i).

Det finnes antecknadt, att Rudbeckii grundsataer vid
ItskiNiga andra tillfallen väckt uppseende, och det redan
under konungens tid. Likaså fortfor han under förmyn**
darestyrelsen. Vid alJa riksdagar var han nfirvaranda
(inalles sjutton gänger) och vid de flesta visade han sig
sooi anförare för det motstånd, som regeringen ofta mötU
inom presteståndet, och hvaraf vi redan. i början al den-*
na berättelse anfört åtskilliga exem|>el.

Ar 1636 utbröt, den hufvudsakliga tvisten. . Rud*^
beckius blef i rådet anklagad för flere mål på eo gäng»
Först^ att han sökt från verldslig domstol fritaga en preist
och anförvandt och draga dess tvistemål under domkapit-
lets afgörande. Biskopen sökte försvara sig, och fel synes
bafva varit å ömse sidor. Andra klagopunkten var, att
Rudbeckius i ett böneformulär inryckt några ord af inqe^
håll, det tyska kriget måhända för egennyttiga afisigter
förlängdes. Tredje punkten, att han i ett bref till sina
prostar klagat öfver »ovanliga skatter, öfver stora hus och
»höga babelstorn, som af enskilda uppföras», o. s. v. Detta
sistnämnde bref hade, ehuru mot biskopens afsigt, blilvit
från predikstolarna uppläst och gjort mycken ond blod. uti
landet. Fjerde och hufvudsakJigaste punkten bestod i den
lörut omtalade brefsamlingen, hvilken nu var nästan fikr^
digtryckt och hvaraf han meddelade exemplar åt dt^olsefc
och Johan Skytte. öfverskriften var: »De lärdaa m. m.
»privil^ier, hvilka de i alla väl inrättade stater, så an^
j^norstädes som i vårt kära fädernesland,, genom Gudftjoåd
»och berömliga regenters mildhet, .samt genom läng «Miå

4) Riksark. Rådsprot. den 7 Juli 4646.

ttl

ahafva åtajalit och ämui åtnjuta eta» Under denna tii»
tel införde ooksl biskopen fiere under katolska tiden för
preaterakapei utfärdade privilegier, likasom de Sinnu Taril
gftUande. Deremot hade han oteslntit Westerås receas af
i 527, genom hvilken samma katolska privilegier seder»
mera blifvit inskrftnkta. Boken var tillegnad rådet, och i
sjelfva företalet yttrades åtskilligt, som hade utseende af
en uppmaning till styrelsen »att ej glömma sin pligt mot
»kyrkan och presterskapet; så framt den ej ville begi
»mened, samt anses för visare än Gud och fromma för^
»fader,» o. s. v. Boken, ehuru blott till få utlemnad,
vfickte liflig rörelse Öfver allt, serdeles inom rådet. Man
härmades öfver sidobuggen mot regeringen, och öfver be*
mödandet att åter framdraga katolska presterekapets före*
trädesrättigheter. Serdeles var Johan Skytte ifrig; han
påstod, »att boken kullkastade dere af rikets lagar och
»författningar, samt vore den farligaste skrift, som i Sverge
»inom hundra år utkommit.»

Sakens svårighet ökades fin mera genom den om*
stflndigheten, att det i allmflnhet och serdeles vid detta
riksmöte rådde en stark spfinning mellan regeringen och
presterskapet. Den förra hade neml. i riksdagspropositio*
nen åter vfickt frågor, fa vilka syftade till samma mål «om
Consistorium Generale. Det var vanligt, att hvarje stånd
genom någon sin medlem mottog det sig tillhöriga exem*
plaret af propositionen och vid samma tillfälle yttrade nå-
gra ord, likasom en hälsning till regeringen. Nu under-
Ifito presterna både det ena och det andra och gingo-bort
utan att mottaga propositionen och utan att sSga ett ord.
Det blef illa ansedt. Biskoparna ursSktade sig; »de hade
»ej kommit sins emellan öfverens, hvem som skulle under
»nuvarande erkebiskopsledighet föra ordet.» Till en del
torde orsaken hafva varit denna, till en del också en
hemlig täflan mellan biskoparna Paulinus i Strengnfis och
Rudbeckius i Westerås. Det fir dock troligt, att ovilja
mot sjelfva propositionen också bidragit. Så togs det af

regeringen och Per Baner hotade att aSttå domprosten
Watlivs i Uppsala tiil talman dfver alla biskoparna. Pre*
stema ä sin sida voro ihSrdiga i motståndet ^ och deras
tlaUietänkande innebo]}, »att de ansågo en ny allmän
»»kyrkoordning öfverflödig; den gamla af 1572 voro god^
»blott man stadffistade några tillägg, som kyrkans förmån
Tuoch samtelige presterskapet dervid gjortm, I inledningen
till detta betänkande gifva prästerna genom anförande af
några bibelställen tillkänna, »att det tillkommer dem att
»draga vård derom, att allt skickeligen tillgår i försam»
»lingen; och att deras stånd bäst bör veta, b vad dertill
»börer» a s. v. i). Hela tvisten var tydligen en fortsätt*
ning af den gamla striden mellan andeliga och verlda-
liga magten.

Dessa förhållanden Ökade den förlagenhet,, hvari re-
geringen genom Rudbeckii uppförande blifvit försatt

Att tiga och tåla vore skymfligt och kunde fram-
locka än svårare försök; att angripa Rudbeckius vore våd-
ligt, ty han var en förtjent man, dertill ihärdig och af det
mod, att han icke kunde böjas. Man vände sig först till ett
ntskott af de andra prästerna. Ett par bland de yngre
ogillade Rudbeckius. Men biskoparna och de äldre undandrogö
sig att gifva något bestämdt utlåtande. Slutligen uppkalla-
des Rudbeckius sjelf. De la Gardie, Skytten, Banerorna m. fL
angrepo honom ifrigt; men han försvarade sig djerft. Der-
under tillät han sig att till undvikande af ansvar förtyda
sina egna ord och förneka deras mening. Så sade han,
»att de utgifna privilegierna voro anförda icke såsom gäl-
»lénde utan blott berättelsevis»; ehuru titteln innehöll
motsatsen. Så påstod han ock, »att de Öfverklagade ut-
»trycken om pålagor, stora torn, fortsatta krig, edsbrott
»m. m. vore blotta varningar i allmänhet, utan syfte på
»styrelsen» ; detta, ehuru uttrycken påtagligen voro skrifna
och af allmänheten uttyddes såsom skottkolfvar mot rege-

4) Riks ark. Rik»dag»liandL för 4636.

ffittgen oeh den nMHenmiat. Med kftck fyiid%het h&^^
nade han l&Tfil dessa och flere försvamfalL Oaktadt elt
Ungt samtal kunde rådet icke förmå honom att erkama
något feL Han slätade med de orden: »lag har aom prat
sbort taki sanning. Följer förargelse deraf, så är denta-
»gen, ej gifYon. Ingenting finnes, som ej kan illa ntty-
»das. Uti intet stånd, kanske ej ens i regeringen ^
»det alltid så trådrfitt tilL Derföre måste jag sflga san-
»ningen och skall göra det, så länge jag lefver». Bland
sina bekanta yttrade biskopen: »det han Tore vflrd mista
»kappan, om han återkallade ett enda ord af sin hA»»
Inst nu kom Axel Oxenstierna hem från Tyskland.

-Redan första gången, han deltog i rådets fdrhand-
Hngar, kom Rudbeckii sak under öfverläggning. Oxefr»
atieroa ogillade högeligen så val den tryckta bc^en, som
de till. prostarna utgångna brefven; han tillstyrkte: »att
»icke lattbandt umgås med biskopen; ty då skulle denne
»snart åter komma med nya påhitt». Biskoparna och pre*
sterskapet blefvo uppkallade att höra rådets och afgifva
eget utlåtande. Oxenstierna framställde: »huru regerin-
»gen alltid hållit och ämnat hålla presterskapet i den
»vördnad och vid de fördelar, som detsamma tillkommoi
»Han undrade derföre, att biskopen utgifvit ifrågavarande
»bok och deri infört allehanda prestprivilegier sedan den
»påfviska tiden, då biskoparna föga aktade sin predikstol,
»utan gjorde sig till furstar i staten. Biskopen,» sade
Oxenstierna, »anför alltid påfviska företrädesrättigheter,
»och synes mig, att han sjelf hafver en dryg flik af SL
»Peders kjorteL Icke beskyller jag honom för att vara
»en papist; men han lägger till påfvedömet den trappa,
»på hvilken hans efterträdare sedan kunna uppgå. Jsg
»undrar, hvar hans vett var, när han denna boken skret
»Om författaren vore en skolefux, kunde man derfiOre
»stryka huden af honom. Vore det en yngling, kunde
»man ock saken föga akta; men att en man, som stif^t
»till höga ämbeten, skall sin myndighet så missbruka, del
»finner jag helt underligt — I företalet till bönedagskan-

BgftrdsQH fftiWgir bitkopon de andra atåndeot synte; .nea
söfYerdrift^r deremot allty aom kaa- kasta skugga på .t9ft
sgedngeoy samt framstAller skaUeriia i dmi filrkailigaile
»dager, hvilkel allt' låter Ijufligt i gemene mans Oron* Vi
i>ati regeringen bekänna öppet, alt ti ofta synda af oför^
»stånd, af fiSrsummelse, eller af menskliga lidelser. Det
»kan ock hftnda, att vissa slags synder begås mer af
»raringen fln af andra. Vi undabdraga oss ej heller
»bestraffiaittg der för; men biskopen både bort fönjt eA^
»skildt varna oss; ej beller uteslutande angripa r^erin-f
»gen, såsom den der ensam eller förnämligast skulle syn«»
»da; då jag likyäl utan någons förtal vågar säga, ait
»både biskopen och de andra uödersätarne äro lika sä
»stora syndare som vi. — Biskopen talar om stora och
»odrägliga skatter. Men, om i, vördige herrar, kände 8ta.-r
»tens ställning såsom jag, sä skulle ingen af eder vilja
»sitta vid detta bordet. Nu går det någorlunda an, ty
»jepinförelsevis hafva vi lugn väder; men stormiga tider
»kanna snart komma. Ryssland tillväxer; Polen har skaf***
»fat sig fast fot vid Östersjön; Danmark söker lägga un*
»der sig Holstein. Mot alla dessa 'måste äfven vi förkofra
»våra medel. Biskopen hade derföre bort ursäkta och för-
»svara, men ej svärta sin lagliga öfverhet, än mindre md

»henne reta undersåtarne. Regeringen vet, att del

»öfriga presterskapet ogillar biskopens förfarande oob söker
j^lla allmogen till lydnad och förtroende mot öfverheten.
»Yi bedje derföre, atl ståndet måtte oväldigt säga aia
»tanka om saken, och huru den obehagliga tvisten kan
»afslutas.»

Efter en kort öfverläggning svarade presterskapet nä«
stan som förut: »de hade svårt att dömma öfver en äm-
»betsbroder; kunde ej tro, att han haft någon ond afsigt;
»hoppades för honom ursSkt, häldst han lärer hafva er*
»bfudit sig att undertrycka bokenj»

Rikskansleren svarade: »I sSgen det svårt att an-
»gripa en medbroder. Mig synes, att i derföre borden
»hålla honom så mycket strängare; så akuUe jag gAra*

»Jåg fdrnanar, att i itttii afiMende på medbrodenkap «ih
Bdasi sökeii sanningen; men jag fraktar, att han öhrer-
»dyflar åder så, att i icke mot honom yågen lyfta mmif
Mien. Men laser igenom boken, serdeles före- och efter-
»talet, och i skelen finna, huru illistigt och bittert han
»griper oss an« Sedan skolen i gifva oss tillkanna eder
Mnening deröfver». Hftrmed alskedades presterna.

Vid underrättelsen om denna allvarsamma vändning
bftef Rudbeckius orolig och gick till den vanliga medlaren)
riksdrotsen Gabriel Oxenstierna, samt förklarade sin leds-
nad öfver att hafva utgifvit boken, och erbdd sig att in-
för rådet »ursäkta och afbedja de begångna felen, samt
»försäkrade, att han icke velat svärta regeringen, ej hel-
»ler införa påfveläranj» Tillika begärde han att genom
drotsens bemedling fä företräde hos dess broder, rikskan-
aleren.

Detta sista beviljades. Rudbeckius »ursäktade och
»erböd sig samla och förstöra alla exemplaren af boken,
»samt bad rådet icke göra honom någon nesa». Oxen-
stierna svarade skarpt, omtalade hans förra »stämpliogar
»mot Gonststorium Generale och huru misstiöjd konungen
•deröfver varit. Jag ville gerna,» fortfor han, »rösta för
»mildare dom; men fruktar, att i då snart kommen igen
»med än värre upptåg.» De skiljdes utan bestämd öfver-
anakemmelse.

Den 21 Juli skulle rådet fatta sitt afgörande beslnt
Rikskansleren framställde saken. »A ena sidan kunde
»man straffa bidcopen. Nu hade man honom fast, rStU
»hufvudmannen till allt motstånd. Presterskapet lärer
»ogillat hans bok och han sjelf bäfvar. Nu kunna vi
»utan någons motsägelse på honom fastställa ett exempel,
»både till hans straff och till stadgande af regeringens
»anseende. Släppa vi honom denna gången, så kommep
»han tilläfv^ntyrs på ett finare men värre sätt igen. —
»För mildare åtgerder tala deremot andra skäl. Han bar
»nu raistat sitt stora inflytande och lärer ej mer reta folk
»mot 088, seende, att det 9r hans eget förderL Hans ål*

i»der ocb stora fdrtjMistar krilfTa öfferseeode. Man kvkmé$
j0ock på sådant sått vinna ståndets Tfilvilja; ty mild ve-»
»(^ring älskas». Slutligen tillade Oxenstierna: »den sooi
i^r något att härati påminna, han må gdra det nu och
»har i rådkammaren. Men sedan beslutet flr taget, må-
aste Yl derom alla tala med en mun.»

Beslutet blef, att, om presterskapet förklarade sitt
ogillande af nSmnde skrift och fällde förord för Rudbec»
kins, skulle ban ik komma inför rådet och aflftgga f<^
klaring och afbön, samt erhålla förlåtelse; dock . blef han
tillsagd, att i sin förklaring ickegifTS regeringen nya an-
ledningar till missnöje.

Samma dag om eftermiddagen uppträdde presterska-
pet i rådet, erkände regeringens stora förtjenster om fä-
derneslandet, ogillade Rudbeckii skrift och bad om nåd
för hans förseelse. Dagen derpä infördes Rudbeckius samt
presterskapet i rådkammaren, då biskopen af Axel OxeiH
stierna erhöll en tjenlig föreställning, och gjorde derefter
sjelf en slags förklaring och af bön; samt fick i följe deraf
tillgift, tackade derföre och tog samtliga rådsherrarna i
hand; hvarmed försoningen skulle yara fullbordad.

£rkebiakopsstolen var vid denna tiden ledig. Valet
vfigde mellan Rudbeckius och biskop Paulinus i Strengnäs.
Rösterna hade utfallit på det sätt, att inom stiftet hade
Rudbeck många, Paulinus inga; bland riksdagsprestema
deremot hade båda ett lika antal 1). I rådet voro De la
Gordie, Brahe, Fleming, Gabriel Gustafsson Oxenstierna,
m^ £L för Rudbeckius; men rikskansleren mot. »Rudbec-
»kius», sade han, »kommer alltid att sträfva mot rege-
»ringen och blifver som erkebiskop än farligare» S). Pauli-
nus atnämnde& Nu upprördes den gamla osämjan ånya
Vid 1637 års möte blef visserligen utnämningen af de
flesta stiften formeligen gillad; men Rudbeckius och ärke-
stiftet påstodo, att det sednares rätt icke blifvit behörigen

4) Riksark. Riksdagshandl 4636 och 4637.

5) Riks ark. Rådsprot. d^ ^ Nov. 463^.

mW^^lOif emadni dnt atnåmndB orMnskopai iftom åA
MBuna icke eriiållit «n enda rMi). Dei ijAtB fthren^
wom Rodbeekim och bam vftn, profésaor LeaÄras i Upp»
mhy permBligen angripit Paalinus f0r detU fOrhåilaädft
He bjefvo derföre i nflryaro af flere bland prestemkapet
uppkallade i rädet och af rikakanilereo allvarligéii be*
tfraffÉde. Rndbeckios sade: »lag bar tabt efier samve-
vteiy och blifter derföre handterad, som Elias». Oxeii-
staerns avaradee »Det år stor skilnad meflan Elias ock
»biskopea i Westerås. ' Elias led fflr religionen^ mea i
»ifir jnrisActionens skall, och derfOre, atl i vHjen sticka
»eder fot in i rådstugan. Men om i biskopar icke viljea
»vart fogliga, skola vi fdrordna jemnte eder saperinten-
»denter; då eder magt och myndighet snart skall blifn
»lagom. Jag frågar eder andra af presteståndel, om i
»haf?en något mot Paalini utnämning?» De svarad» m%
»derioed aUa vara nöjda»; hvarpå del blef ytteriigare
bekrftftadt t).

Ar 1640 förekommo nya klagomål. Landshöfidingea
anmåkSe, att Rudbeckius vflgrat betala den vid riksdagea
beslutade lilla tullen och i synnerhet accisen; han hade
påstått, att biskopar och 'domkapitlets medlemmar bord»
vara derifrån fria; han hade hotat tullnftren o. s. v. Sa-
ken var så mycket vådligare, som allmogen i flera lands-
orter nyligen hade just för samma tullafgiflers skull an*
•tflllt oroligbeter, hvilka med understöd af en så bety-
dande muB, som biskop Rudbeckius kunde blifva forligi.
Danska sSndebudet Wibe sökte också begagna tiUftllet,
ech närmade sig till Rudbeckius för att möjligen genon
honom motarbeta svenska regeringen, bvars planer oiot
Danmark Wibe redan då anades). Rådet beslöt hålla na-
dersökning om det anförda kflromålet Rudbeckius nekad»
vil i början till klagopunkterna, men kunde ^ helt och

I) Riksark. RiksdagshaDdl. 4637.

%) Engestr. Acta Historica Selectiora 4633 ad annum 4644.
3) Köpenhamn. Geheime arobivet. Ett bref från Wiba til
Kapenhamn d. U Febr. 4640.

169

håUet komma ifrån dem. Dä de andra biskoparna upp-
kallades att med rådet öfverlägga om tvisten, bad han
derföre genom sina ämbetsbröder om förlåtelse, och erhöll
försäkran derom mot löfte att aldrig mera sådant oråd
«ig företaga.

Det skedde ej heller. Ålderdom och de sista årens
ledsamheter medtogo krafter och lynne. Stenplågor, hvaraf
han förut lidit, tilltogo så, att han 1641 ansåg sig oför-
mögen att vårda sysslan, och ville derföre taga afsked.
På det församlade prestmötets begäran bibehöll han dock
ämbetet till sin död. Sista åren låg han för det mesta
till sängs, under hvilken tid domkapitlet sammanträdde i
hans rum, och ärenderna vårdades med lika nit. Dä pre-
ster under sjukdomen besökte honom, plägade han låta
dem uppläsa stycken ur bibeln, talade sedan deröfver,
dem till undervisning, sig till tröst. Äfven drottning Kri-
stina hedrade honom med ett besök, hvarunder han all-
varligen varnade henne för smickrare och för dem, som
hos henne i hemlighet svärtade andra personer. Efter
svära plågor afled han ändteligen 1646.

Med första hustrun, en dotter af erkebiskop Nicolaus
Bothniensis, hade han inga, med den sednare, en prost-
dotter från Fellingsbro, deremot 14 barn, från h vilka
många både adeliga och prestslägter härstamma.

JOaiN ADLER SALVILS.

född i Strängnäs år 1590, fick i barnaåren god uppfostran,
och när fadern, syndikus Peder Hansson, dog och medel
till undervisningens fortsättning felades, erhöll den hopp-
fulla gossen af biskopen betydlig hjelp. Så genomgick han
skola, gymnasium och akademi, öfverallt med utmärkt be-
röm. I Uppsala tillades honom offenteligt understöd till
utrikes resor. Dels med denna hjelp, dels som lärare åt
en serdeles rik guldsmedsson från Stockholm, besökte han
främmande länder och lärosäten från 1612 till 1619.
Fryxeilt BiV. vill. 8

Under denna tid staderade han nSstan alla dl fflr tidea
dfliga Tettenskaper, i synnerhet Tältaligheten, samt I&kare-
och skedkonsten. Men Axel Oxenstierna, hvilken under
tiden fattat gynnande tankar om hans egenskaper, rådda
honom att v&nda sig till statsläran. Salvius, A kallade
han sig sedan Uppsala-tiden, lydde rådet och anvfinde de
aednare åren af sin utrikes resa till att söka fullständig
kännedom af främmande länder, deras språk, författning,
tillgångar m. m. År 1619 återkom han till fidernes-
landet.

Under Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas ögon,
samt af dem gynnad, steg han hastigt. År 1620 ledde
han enligt konungens befallning flyttandet af Göteboi^
från Risingen till det ställe, det nu innebar. Samma år
blef han assessor i Svea hofrätt, men fick snart i uppdrag
att utföra några hemliga utrikes beskickningar. De utför-
des väl, och 1624 upphöjdes Salvius till adeligt stånd,
ftamt antog nanmet Adkr Salvius. Sedan under många
år följde han konungen oafbrutet och arbetade i eller före-
stod dess fallkansli; stundom uppdrogos honom derjemnte
vigtiga underhandlingar. I början af tyska kriget var bao
general-fä Itkommissarius för hela hären. Men konungen
behöfde honom snart för kinkigare uppdrag. Han utnämn-
de honom till sitt hemliga hofråd, och befallde bonon
stanna som svenskt sändebud i Hamburg. Här skulle han
hafva ett vaksamt öga pä tyska furstarna, pä Sverget
bundsförvandter, härar och härförare m. m. samt slutli-
gen mottaga och förvalta de främmande underhållspennin-
garna och anskaffa nya medel, då sådana behöfdes. År
1634 återkom han till Stockholm och utnämndes till bof-
kansler; men då Axel Oxenstierna 1636 lemnade Tydi-
land för alltid, fann regeringen ingen skickligare att före-
stå svenska dérvarande underhandlingar än Salvius, hvil-
ken redan förut ägde noga kännedom af dessa arender.
Han måste derföre ånyo åtaga sig att blifva svenskt sän-
debud i Hamburg med ungefär samma uppdrag, som^ löruL
Délina gången stannade han der ifrån 1636 tili 1643.

171

Sysslan var en af de brydsammare. Salyius skulle
i första hand mottaga, besvara, eller framföra alla fordrin-
gar, missnöjen och klagomål, och detta ömsesidigt hos
fiender, bundsförvandter, svenska hflrar och härförare, ty-
ska farstår, och slutligen hos svenska regeringen sjelf. Af
honom begärde Frankrike uppskof på underbållspennin -
gamas utbetalande, hvaremot svenska härförarna ropade
hOgt efter sold, och den, som ej fick sin vilja fram, vände
alltid harmen först mot Salvius. Man förbittrades öfver
hans motstånd, hans ihärdighet, och i synnerhet öfver den
slughet, hvarmed han utspanade och tillintetgjorde några
för Sverge vådliga planer. Oviljan mot honom var stun-
dotn så häftig, att han icke under flera veckors tid vå-
gade visa sig på Hamburgs gator af fruktan {ör sina fiender
och för Sverges. På denna kinkiga plats var han likväl
fäderneslandet högeligen nyttig. Vi hafva redan förut be-
rfittat några tillfallen, då han bevisade fäderneslandet gan-
ska vigtiga tjenster. Ofta understödde han det också i
nödens stund med förskotter, stundom ända till femtio, ja
hnndradetusen riksdaler; ty han var en ganska rik man
och hade dessutom hos penningekarlarna stort förtroende.
Att han på en sådan plats skulle få ovänner, är
klart. Sådana saknades ej heller. Åke Tott, Johan Baner
m. fL voro honom mycket gramse. Härtill bidrog också
Salvii egen personlighet, hvilken ej var egnad att vinna
förtroende och kärlek. Han hade i det enskilda lifvet ett
retsamt, ojemnt och uppbrusande lynne, ehuru klok och
kall i allmänna sammanträden. I hans sinnelag fanns in-
genting stort eller ädelt, som kunde vinna och bibehålla
aktning eller tillgifvenhet. Penningar älskade och samlade
han mycket. I afseende på sättet taltes allehanda. Det
finnes äfven spår, att utländska tnagtersökt genom gåfvor
vinna hans biträde, men inga säkra spår att han derföre
verkligen uppoffrat fäderneslandets fördel.

Salvius ingick vid 30 års ålder i äktenskap med sin
lärjunges moder, en guldsmedsenka, mindre behaglig och
till åren, men med ovanl'gt stor förmögenhet. Samman-

172

lefnaden var ej serdeles lycklig och ofördelaktiga rykten
utspriddes om Salvii lösaktiga Jefverne.

Hans deltagande i westfaliska freden och dä varande
tvister med Johan Oxenstierna skola vi jemnte hans sed-
nare öden i nästa del omtala.

NILS NIL8S0N TUN6EL,

son af en Karl den niondes räntemästare, blef 1630 an-
tagen som kongL sekreterare eller skrifvare i rådet och
adlades 1637. Han började snart att af danska sände-
budet i Stockholm taga inutor, ja årliga underhållspen-
ningar, hvaremot han för denne omtalade allt, hvad i rå-
det förehades. Denna handel dref han många år och utan
alt blifva upptäckt. Regeringen tyckes dock hafva. miss-
tänkt något sekreterarnas förräderi. Oxenstierna brukade
derföre vid de vigtigaste angelägenheterna visa ut Tungel
och de andra skrifrarna, hvarefter han sjelf förde pennan.
Aren 1637 och 1641 ville äfven styrelsen affärda Tun-
gel som underståthållare till Abo, och 1642 i samooa
egenskap till Ingermanland 1); men denne stannade häldre
på sin förra plats uti rådet. Han älskade icke och var
ej heller af Oxenstiernorna älskad; men sökte så mycket
mer ställa sig in hos Per Brahe och Salvius. I sina bref
till denne sednare talte han illa om Oxenstiernska par-
tiet och rådde Salvius att stanna som »sändebud utrikes
»och icke komma till Sverge, ty under denna förmyndare-
»regering blifver den tjenare, som ej är af hög börd, för*
»aktad och förtrampad, ju mera han af Gud utrustad är t)j»

4) Riksark. Rådsprot. d. 43 April 4644, d. 2!2 Mars 4641
2) S. st. Acta Salviana. T. IV. Tungel till Joh. Salvius d
20 Jan. 4638 m. fl.

173

SEXTONDE KAPITLET.

OM ADELN.

Uti berättelsen om Axel Oxenstierna och svenska
rådet bafva vi anfört flere adelns bemödanden att utvidga
sin magt och frihet. Också andra dylika försök gjordes,
men förmyndarestyrelsen sökte på ett i allmänhet beröm-
ligt sätt, att i denna liksom andra frågor hålla sig vid
rättvisa och billighet. Den afslog adelns begäran, att få
de af Gustaf Adolf utfärdade privilegierna redan under
törmyndaretiden bekräftade l). Den sökte tvärtom att för-
må adeln till ytterligare medgifvanden, och lyckades stun-
dom; men måste också någon gång meddela andra frihe-
ter i stället. Det förnämsta, h var med adeln under denna
regering gynnades, var dess företrädesrätt som köpare af
kronogods under frälsefrihet, b va rom mera framdeles.

Många af ståndets medlemmar hade anlaggt olagliga
rå- och rörshemman och derigenom från kronan undan-
snillat betydliga inkomster. Regeringen sökte afskalTa detta
missbruk genom en förordning som utkom 1638, och var
så allvarsam, att Karl den elfte sedermera följde den-
samma vid de stränga efterräkningar han anställde.

Adeln inom sig kom till mera ordning och sam-
manhang medelst riddarhuset och riddarhusordningen. Ge-
nom den af Gustaf Adolf införda röstberäkningen efter
klasser fick å andra sidan regeringen större inflytande
inom ståndet än förut.

Man har omtalat denna tidens högadel och ämbets-
män såsom utmärkta för stora kunskaper. Detta gäller
om Axel Oxenstierna, Johan Skytte, Per Baner och Per
Brahe, samt några få deras likar; men icke om mängden.
Man finner tvärtom bevis, att de varit tämligen olärda,
ehuru kanske i förhållande till samtiden kunniga nog.

4] Riks ar k. Rädsprot. d. 49 Febr. 4633.

174

Ebba Brahe och riksclrotsen Gabriel Gustafsson Ozenstienia
m. fl. kunde ej tala fransyska, många bland rådet icke
latin, knappt något främmande språk. Gustaf Adolf hade
nyss före sin död bestämt till rädsberrar åtskilliga perso-
ner, bland andra dfven Åxel fianér. Då dessa sedermera
i rådet iokallades, vägrade Baner att mottaga platsen, »ty
»ban fann sig dertill ovärdig; han hade icke fått tillfftHo
»att så vinnlägga sig om vettenskapcrna, som för ett så-
»dant ämbete böfdes». Jakob De la Gardie deremot före-
ställde honom, »att många af herrarna i rådet hafva mera
»nyttjat svärdet än boken, hvadan de icke genomgått sin
»skola så alldeles; men hoppades dock att genom etl godt
»förstånd och redlig vilja kunna vara sitt fosterland nyt*
»tiga» i). Det var först efter enträgna föreställningar, som
Åxel Baner kunde förmås att mottaga det vigtiga kallet
— För öfrigt fortfor också under dcsnna tid det öfver-
klagade förbållandet, att adeln uppfostrade sina söner till
»dans, jagt, nöjen och hoflefverne»; men icke till »kunska-^
»per och arbetsamhet, bvarföre också kanslisysslorna allt
»mer och mer måste falla i händerna på ofrälse stan*
»den» 8). Under ledning af Skytte och med Johannes
Matthiae till första lärare, hade år 1625 för adelns bättre
uppfostran ett serskildt läroverk blifvit i Stockholm in-
rättadt under namn af Collegium iHustre, men det gick
redan 1633 Öf veranda 3) af brist på medel.

För öfrigt bibehöllos fr§n fordna tider ännu många
af adelns tryckande företrädesrättigheter så i lag som
bruk. Ännu kunde frälsemannen i följe af Gårdsrätten
sjelf till fängelse och mindre, straff döma sina bönder,
hvilket ofta på det egennyttigaste och vildaste sätt miss-
brukades, i synnerhet i Finnland, der adeln var länf^
bort från Öfverhetens öga och straffande hand, samt tillika

4) Riksark. Rådsprot. d. 4 Febr. 4633.

t) S. st. d. 43. Jan. 4636.

3) Engestr. 4:o. Historiska Anteckningar af Guat. Bsnaal-

stierna.

175

hade det nflra exemplet af. de lifegnas behandling i Estr
pcb LifHand. Bönderna blefvo af en och annan icke blott
med det trflgnaste arbete utblottade, utan ock för föga
orsak inkastade i herregärdstornet och illa handterade. Åke
Tott, Otto Sperling m. £1. blefvo af regeringen för sädana
tina våldsamheter allvarligt skrapade 1.) I

Adeln hade förut i lag och än mer i häfd uteslu-
tande rätt till de högre sysslorna. Regeringsformen af
1634 införde ett visst antal ofrAlse medlemmar i hvarje
kollegium, genom h vilket förordnande ofrälseståndens rSt-
tighet till deltagande uti den högre statsförvaltningen för
första gängen formligen erkändes.

De gamla begreppen om adelns höghet fortforo hot
deoi sjelfva och hos ipånga, Alanus, en professor i Åbc^
påstod ofifentligen, »att adelskap vore en gudomlig inrätt-
»niog, och att barn af förnäma föräldrar vore af ädlare
M)ch högre natur än andra». I visst fall ökades ansprå-
ken. Man börjar finna spår af det utrikes ifrån införda
begreppet om medelbara och omedelbara undersåtare. I
Tyskland var i afseende på kejsaren hvarje furste en
omedelbar undersåtare, men furstens undersätare blott me-
delbara under kejsaren. Många syftade nu ehuru mindre
Öppet derhän, att äfven i Sverge skulle adeln anses för
kronans omedelbara,, men de andra stånden för dess me-
delbara undersåtare, och således som omedelbara under-
så tare under adeln. Ogifta medlemmar af lägre adeln kal-
lades jtmker och jungfru; den högre eders herrlighet ; slut-
ligen infördes bruket af eders excellens.

Förmyndareregeringen utnämnde under hela sin tid
icke en enda grefve eller friherre. Den ville i början ej
heller meddela adelskap, men i brist på andra medel att
belöna de många och stora förtjensterna måste detta slut-
ligen tillgripas. Några och femtio personer blefvo under
förmyndareregeringen upphöjda till frälsestånd, hvarförutan
ett betydligt antal utländska i svensk tjenst varande adels-

4) Riksark. och Eegistr. d. ti Aog. 4634.

176

mdn intogos pS riddarhuset. Standom finner man doclc,
att Axel Oxenstierna varnat, och att rådet fruktat, det
man med dessa hedersbelöningar varit för frikostig.

SJUTTONDE KAPITLET.

OM PBESTERSKÅPET.

Inom presterskapet funnos m§nga oordningar. Stån-
det led inträng af frälsemannen, hvilka ville befria alla
de nya sätesgårdarna från tionde till presten, hvarigenoia
dennes inkomster mycket förminskades. Efter seden i
Tyskland och gamla friheter brukade också adeln att, hvar
i den församling, der han bodde, tillsätta prest, utan bäde
biskopens och allmogens hörande. Plehis est consentiré i),
sade man. Axel Oxenstierna måste allvarligen hejda detta
missbruk. Äfven undandrog sig adeln att bevista den
allmänna gudstjensten, och höll i dess ställe enhvar egna
huspredikanter. Med små löner och långsam befordraii
kunde härtill erhållas endast okunniga och odugliga per-
soner, hvilka ej sällan lifnärde sig som landtbönder eller
handtverkare åt sitt adelsherrskap. Genom mängden af
sådana led ståndets anseende och framkomst. Äfven af
inre oordningar. Stift och pastorater voro för stora att
kunna rätt skötas 2). Stiften hade olika psalmböcker, ja
olika handböcker, hvart efter sin biskops behag 5); detta,
ehuru en för hela riket gemensam handbok var tryckt
och antagen. Icke ens drägten var den samma. Mången-
städes bibehöll man ännu ringkragen för altaret. Bisko-

4) "Det tillhör menigheten att bifalla".

9) Riks ar k. Bådsprot. 4640 utan dato.

3) S. 8t. d. 5 Okt. 4635, d. 44 Febr. 4640, d. 46Apr. 4644.

177

parna voro i bdg grad sjelfrådiga; de fordrade, att det
lägre presterskapet icke skulle tröda i giftermål utan de-
ras tillåtelse i). Myndiga, motsägande domkapitelsmän gåfvo
de snar befordran och inkallade unga ja-herrar i stället.
Redogörelse ville de ej gerna vara underkastade. Oaktadt
Gustaf Wasas reform bibehöllo de ännu en betydlig del
af sin fordna sjelfständiga myndighet. Det var af dessa
och många dylika orsaker, som regeringen önskade upp-
rätta Consistorium Generale. Men liksom de andra stån-
den synes ock presterskapet och i synnerhet biskoparna
hafva velat iakttaga tillfället af en förmyndareregering att
tilltvinga sig större friheter; icke utan riktning till den
af staten oberoende ställning, som ståndet under katolska
tiden innehaft. Striden mellan Axel Oxenstierna och Rud-
beckius var derföre i grunden en strid icke så mycket mel-
lan frälse- och ofrälsestånd som ej mer mellan den verlds-
liga och andliga magten. Rudbeckii sträf vände misslyc-
kades; men så misslyckades äfven förmyndareregeringens
försök med Consistorium Generale, och Axel Oxenstierna
måste 1636 sjelf tillstyrka att ej med detta förslag ytter-
ligare reta presterna.

På riksdagarna var presterskapet regeringens farliga-
ste motståndare. Orsaken härtill var dels ovilja mot de
Ökade skattebördorna; dels under ledning af Rudbeckius
försvar för sina uteslutande rättigheter; dels den känsla
af jemnlikhet och oberoende, som bland ofrälsestånden. ut-
vecklade sig först hos presterskapet, och var en följd af
deras nu erhållna högre bildning i de under Gustaf Adolfs
tid inrättade gymnasierna 2).

Näst försöken att bibehålla och utvidga sina egna
företrädesrättigheter, riktade presterna sina bemödanden för-
nämligast mot adeln^ privilegier. Biskoparna tillstyrkte
visserligen mildare åtgerder; men vid 1644 års riksdag
uppstod inom det öfriga presterskapet ett parti, som icki

4) Riksark. Rådsprot. den 3 Noy. 4635.

5) Se 6:te delen. pag. 469.

178

Vki sig af biskoparna ledas; utan farklarade,* att ock^ da
ville hafya sin röst i besluten, eller också ingengäng kom-
ma till riksdagen. Detta parti dref igenom, att ståndet
begftrde, det adelns bönder mätte till kriget betala lika
stor gerd, som de Ofriga. Axel Oxenstierna svarade: att
Bsådant vore stridande mot lag. Hvarje stånd hade sitt
»privilegium att lefva af, adeln sina frälsebönder, prester-
vna deremot altaret och tionden.» — Bisk(^n, som förde
ordet, ursäktade sig; »han visste förslaget vara obehagligt,
»måste dock på ståndets befallning fram dermed; tyckte
»också, att uti rikets nuvarande nöd borde likasom vid
»skeppsbrott och vådeld alla, utan afseende pä stånd, vara
»lika skyldiga att hjelpa.» Oxenstierna svarade: »I for-
»dren uppoffringar af oss, men viljen sjelfva ingenting gif-
»va. Skola vi mista våra friheter, så skola ock andra
»stånd mista sina, och då blifver en stor förvirring och
»villervalla. Bäst är, att hvart stånd har sin lagliga bör-
»da, och njuter sin lagliga rätt.» Förslaget gick ej i
verkställighet.

Förmyndareregeringen drog nitisk försorg om guds-
tjenstens uppehållande äfven i de aflägsnare landskapen.
Bibeln blef på finska öfversatt och utkom 1642, likaså
en del deraf på lettiska språket åt lifflänningarna. De
n^nga ryssar, som dels vid Kexholm, dels i Ingerman-
land kommit under Sverges krona, förorsakade mycket
bekymmer. De förra klagade, att man ville tvinga dem
till lutherska läran. Regeringen lofvade dem då metro-
poHt af deras egen bekännelse; men på det denne icke
skulle sättas i något beroende af rysska kyrkan och re-
geringen, skulle han sändas till Konstantinopel för att
af der varande patriark invigas!). En Simon Wessman
föreslogs dertill, men saken synes dock aldrig hafva blif-
vit verkställd. Är 1642 spordes samma oro och sacuna
klagan bland ryssarna kring Ivanogorod, icke utan miss-

\) Engestr. Acta om drottning Kristina. 4:o. 4. Kristiow
bref till ryssarna i Kexholms Iftn den 23 Sept 4633.

i7d

taniui^ «tt ét appftggides från äitef* Oyllefihielm föreslog
41^ j»att man ej borde Iflgga bela Lathers katekes på fol^
»ket, utan till en b(krjaii nöja sig med att Iflra dem tki
'»Guds bud ur deras egen bibel; derunder försäkra dem,
•»att yi bafya samma religion^ som de; iriona deras prester
»med Ökad lön, och dem sjelf^ genom ungdomen» un*
»dervisning i v&r tro» i). Man hoppades på detta vis ISIt
locka och 'leda dem; ty både de och deras prester toro i
högsta grad okunniga, så att de icke ens skuUe mdrka
oiikheten mellan båda bekännelserna, så framt man ej
gjorde dem derpå uppmårksmnma.

Flere andra nyttiga förslag bragtes emedlertid jmnb
regeringen ä bana. Några större pastorat, serdeles i Norr«*
land, skulle enligt Oxenstiernas förslag delas^ yjodktaätn,
sade han, tihiH kyrkoherdarna och erkriiiskopen pruta der*
mnot» S). Man sökte också undvika de oordoingar, soa
så kallade spridda församlingar, t. ex. den tyska i Skock**
bolm, då förorsakade, livarföre Oxenstierna också yrkade,
att den och dylika borde med territcnrialförsamlingarna sam-^
floanslås 8). Man beslöt, att vid ^nästa ledighet flytta superi-
intendenten öfver Wermland från Mariestad till Karlstad
»Om jeig d& lefver, ^sall det nödvändiffi siw», sade
Oxenstierna 4). Man önskade också, för att b&ttre sann-
manhålla prästerskapet i Stockholm, att ditförordna en
oersbild superintendents); och Oxenstierna, med stöd af
biskop Rudbeckius, talade om nödvändigheten att i huf-
vadstaden hafva bådo ett gymnasium för den talrika ung^
domens, och ett domkapitel för det talrika presterskapets
skull; men magistraten arbetade deremot af fruktan äll
genom denna nya myndighet förlora något af vXi
ende €).

4) Rik&ark. Hådsprot. d. U Dec. 4642.

2) S. 8t. d. 27 JaD. 4644.

3) S. st. d. 45 Åpr. \Ui.

4) S. st. d. 30 Sept. 4640.
ö) S. st. d. 42 Sept. 4642.
€> S. ftt. d. 27 hn. 4644.

180

Det ringa antalet af tviatepnnkter meHan lathenka
och reformerta bekännelsema, men den myckna olSgen*
het och bittra fiendskap, som denna olikhet förorsakade,
vftckte bos många redliga mfln tanken på förening mellan
bfida troslärorna. De, som yrkade en sådan, kallades Syn*
cretister, och man finner bland dem många af tidehvarf-
vets största tänkare och fidlaste mfln. Bland sådana först
och främst den lärde och snillrike Hago Grotiiis, b vilken
skref och arbetade i afsigt att förena alla kristna bekän*
nelser, och således förekomma de krig och olyckor, som
af trostvister väcktes. Johan Duraeus, en prest från Skott-
land, hänfördes redan /i ungdomen af den tanken, att för-
ena lutheraner och reformerta. För detta ändamål utgaf
han flere skrifter samt besökte många länder och regen-
ter. I allmänhet undvek han att genom predikningar och
tal reta den stora hopens lidelser och derigenom söka
styrka åt sin sak. Han vände sig i dess ställe till de
kunnigaste, der öfvertygelse och lugn granskning kunde
väntas. Ar 1631 var han vid protestanternas möte i
Leipzig; år 1634 vid evangeliska förbundets sammanträde
i Frankfurt, samt talade med lärdom och värma, men
också med sansad värdighet för sin sak. Många lyssnade
dertill; men under krigets stormar och tvisternas bitter-
het kunde han ingen ting uträtta. Gynnad af Axel Oxen-
stierna, kom han år 1636 i samma afsigt till Sverge, och
vflnde sig äfven här till regeringen och domkapitlen. Han
besökte och samtalade med de förnämsta teologerna i ri-
ket. Hans väsdiga uppförande skaffade aktning. I Upp-
sala gaf man honom ett afslående, men höfligt svar. Rud-
beekius bemötte honom i början så, att biskopens egen ren-
lärighet blef dragen i tvifvelsmål och ban måste på ett
prestmöte förklara och rentvätta sig. Sedermera vardt han
Duraei oförsonligaste fiende. Drottningens lärare, Johannes
Matthiae, blef af Duraeus så hänförd, att ban framdeles till
sin olycka sjelf inträdde på samma bana. Presterskapet
begynte emedlertid blifva oroligt och reta sinnena, samt
vid riksdagarna framkasta vinkar om kättare och- falska

profeter. Oxenstierna beklagade, M presterna »icke be-
»mddade sig om försoning, atan i dess stftlle hiltade upp
i>alla möjitga tvistepunkter sins emellan.» En bland bi-
skoparna anmärkte: »att de enfaldiga togo förargelse öfver
»Duraei lörosatser.» Oxenstierna svarade: »de enfakiige
»hade aldrig fått veta något derom, så framt ej presterna
»i sina predikningar i otid framdragit tvisten för de en-
»faldigas öron, och dermed gjort förargelse.» Regerin-
gen ville emedlertid icke för denna sakens skull väcka
oro i landet. Duraeus måste resa. Han begärde bevis om
sitt uppförande. Presterna ville, att det skulle blifva min-
dre fördelaktigt. Men regeringen gaf honom efter förtjenst
ett ganska hedrande afskedsbetyg i).

ADERTONDE KAPITLET.

OM UNDERVISNINGSVERKEN.

Förmyndareregeringen fortsatte Gustaf Adolfs bemö-
danden för svenska undervisningsverken. Uti Abo inrät-
tades en ny högskola. Gymnasier anlades i Skara, Wexiö,
Stockholm och Wiborg, de tvä n ne förstnämnde äfven med
den biafsigt att hindra svenska ungdomen från att besöka
nästgränsande danska skolor 2). Uti Hernösand samt flere-
städes uti Finnland öppnades nya trivialskolor. De gamla
läroverken blefvo underhållna och förbättrade. Serdeles
anställde Axel Oxenstierna och Johan Skytte vid Uppsala
högskola en allvarsam granskning, hvarvid många miss-
bruk afskafFades. Någon allmän skolordning fanns ej. Jo-
han Skytte uppgjorde ett förslag dertill, enligt då rådande
tänkesätt. Undervisningsämnena i hela skolan utgjordes
af grammatik, retorik och logik, allt på latinska språket.

4) Riksark. Rådsprot. d. 24 och 25 Maj 4638.
2) S. st. d. 27 Jan. 4644.

Hand veUaaikaiurn^ vair io^logm é^y som aiQst
och lifligast kUmdesy emedan den bftde rörde menoiakana
vigtigaate apgelfig^obet pch af iidflaiidan krafdea i ana^-
eiide Ull de mäaga Ifirotvisler, som lifligt sysselsatte sin-
nena. Det svenska högre presterskapet» för det mesta
hiidadt i Wittenberg^ följde noga de strängt lutherska lä-
robegre[^[>eii och tillät hvarkea Dnraeua eller nägiui annan
att göra den minsta jemnkniag deri.

RäUtläran var föga utyecklad; men främliogen Lee-
cenittB och svensken Gyldenstolpe började pä detta fäk
utmArka sig.

Låkarekon$ien hade förut till det mesta bestått uti
vidskepelse och signerier eller botande af utvflrtes sår.
Fältskärer och barberare voro de förnämsta läkare. Den
första svenska man, som blef verkligt promoverad doktor.
Tar Johan Ghesnecopherus, broder till Karl den niondes
bekanta gunstling. Denne Johan Chesnecopherus blef år
1613 den förste i Uppsala anställda professor i läkare-
konsten; bvilken vettenskap likväl ännu ansågs stå i nära
förhållande tiN stjemspådomen. Franck född i Sverge och
den af Oxenstierna från Tyskland införda Kirstenius, båda
professorer i Uppsala, gåfvo dock yrket än mera anseende
och fart. Ett apotek blef bäde för ortens och vettenskapens
skull i Uppsala inrättadt 1629 och nu förbättradt. Den
första anatomisal öppnades i Uppsala 16.i7; man fick el-
ler vågade ^ använda menniskokroppar, utan tog i dess
ställe hundar, svin m. m. Denna vettenskap var ej blott
alkleles ny och ovanlig, utan ansågs äfven neslig. Rege-
ringen måste utfärda serskilda bref, att de lärare och lär-
jungar, som dermed sysselsattes, skulle vara fredade från
förakt och smädeord. Saken hade ändå ingen framgång,
och 1641 måste regeringen formligen ålägga professor
Franck att hålla anatomiska föreläsningar. Detta oaktadt
gick dermed ännu ganska trögt. — Drottningen hade en
utländsk läkare; Axel Oxenstierna blott en gammal re-
gementsfältskär. Till Åbo kunde man ej skafifa någon
verklig doktor till professor, utan måste nöjas med en

1S>

gammal student I landsorterna fanns ingen läkare» Den»
som ej af natur eller huskurer bjelptes, fick dd. Då pe-
sten kom in i riket, hflrjade den nästan obehindradt.

Örtkunskapen blef genom ofTannflmnde professor Franck
mycket uppdrifven mot förut Man önskade för dess yt»
terligare befrämjande erhålla en botanisk trädgård, méll
saken kom icke till verkställighet.

Skedkonsten idkades af få, nästan endast af dem, som
solote sättet att göra guld. Fysiken var äfven föga drifven.
De, som utforskat några förut okända naturkrafter och
med deras tillbjelp gjorde ovanliga rön, ansfigos för troll-
karlar. En professor i Abo blef för sådan misstanka nä-
stan från högskolan fördrifven.

Stjernkunskapen drefs med mera ifver; och en en-
skild man lät i Uppsala uppföra ett observatorium. Yet-
tenskapen stod dock ännu i nära förening med s^ern-
spådom.

Jordkunskapen gjorde betydliga framsteg genom An-*
ders Bureus, hvilken år 1626 utgaf fullständiga kartor
öfver hela Scandinavien, samt serskildt Öfver Norrland och
Finnland, hvilka kartor legat till grund för alla, som se-
dermera öfver Sverge under detta århundrade utkommit
För öfrigt var man ganska obenägen för allmän försälj-*
ning af sådana verk; ty man ansåg dem som vägvisara
för fiendtliga infall.

Statsvettenskapen blef af främlingarna Loccenius och
Schefiferus utvecklad och lämpad på s?enska förhållandeik
Historien bearbetades med än mera ifver. Messenius, far^
fadern, skref sitt stora, mycket berömda arbete. Girs för«*
fattade sina krönikor öfver konungarna Gustaf Wasa och
Erik den fjortonde, för hvilket arbete han åtnjöt ofifent*
ligt understöd 1). Ghemnitz blef antagen till rikshiatorio»
graf med 800 riksdaler i lön t) och skref sin vidlyftiga

A) Riks ar k. Rådsprot. d. %3 Febr. 4644.
t) S. st. d. 44 April 46U.

1S4

historia om tyska kriget; och Baazius ett värderikt arbete
i svenska kyrkans häfder.

Uti Filosofien hade ramistiska läran vunnit mycket
anseende, i synnerhet som den uteslutande gynnades af
Johan Skytte, hvilken som kansler tillsatte vid Uppsala
akademi endast sådana lärare, som gynnade ramismen.
Vid tyska lärosätena började deremot den aristoteliska filo--
sofien åter göra sig gällande. Alla svenskar, som stude-
rat utrikes, återkommo intagna af dess satser. Skytte blef
högeligen förbittrad, och sökte på allt sätt hämma den
andeliga smittan. Men förgäfves. Knappt var han död,
förr än nästan hela Uppsala akademi öppet bekände sig
till de aristoteliska lärosatserna.

Bland språken drefs det latinska med serdeles ifver.
De lägre läroverken voro först nyligen inrättade. Derföro
hade de ännu icke hunnit sprida en allmännare grund-
ligbet i detta språk. Men den uteslutande sysselsättning
dermed, som nu påböds i skolorna, jemnte bruket att der
Icke tala annat än latin alstrade de många män, som un*
der nästa tidehvarf visade så stort mästerskap i detta
språk. Grekiska och hebreiska voro mindre allmänt drifna.
Under denna tid var det dock, som Ausius, framhjelpt
af Oxenstierna, sjelf vid Uppsala frambjelpte grekiska språ-
ket till nytt lif och anseende. Ausius och Gezelius
flro den grekiska språkkunskapens förnämsta befordrare i
Sverge.

Modersmålet låg ännu i linda. De från trettioåra-
kriget hemkomna svenskarna medförde en hop tyska ord
och talesätt. För många begrepp saknades också svenska
uttryck, hvarföre man lånte främmande. Regeringen fat-
tade visserligen ett beslut att åtminstone i riksdagsför-
handlingarna undvika sådana i), men det kunde ej alltid
verkställas. Språket utgjordes af en brokig, olikartad sam-
mansättning af svenska, tyska och latin, samt ett och
annat ord fransyska. Det var långsläpigt samt ovigt. In-

4) Riks ark. Rådsprot. d. 24 Okt. 4635.

i8S

gen tttmSrktare skald uppstod; och sjelfva de snillrikaste
författare hade svårt att äfven i obunden stil kunna med
behag och klarhet uttrycka sina tankar.

Det var dock landets eget språk. Regeringen ville
hedra det som sådant, och beslöt derföre att vid ofiFent-
liga sammanträden med främmande sändebud sjelf alltid
detsamma begagna l).

NITTONDE KAPITLET.

OM ÄMBETSMANNEN.

Ett bland föremålen för Gustaf Adolfis likasom fdr
Karl den niondes sträfvande var att vänja så väl folket,
som i synnerhet den sjelfrådiga adeln vid lydnad för lagar
och dfverbet. Derföre sökte dessa konungar förskaffa myn-
dighet åt sina ämbetsmän, såsom varande både öfverhetens
och lagens ombud samt de, h vilka skulle främja ordning
och rättvisa i landet. Detta sattes först uti riktigt sam-
manhang och utförlighet genom 1634 års regeringsform.
Den ordnade det sätt, hvarpå regeringens och lagens be-
fallningar skulle genom alla grader af ämbetsmän utgå och
göras gällande. Adeln, som förut i följe af börd ansåg sig
såsom lagens födda tolk, ja stundom stiftare, måste hä-
danefter småningom böja sig för ämbetsmannen, lagens
lagliga tolk.

Förmyndareregeringen behandlade för öfrigt sina un-
derlydande ämbetsmän med mycket allvar. Man finner
ofta, att landshöfdingar, hofrätter och andra högre verk
fingo kraftiga skrapor. Till och med rådsherrar blefvo i
sittande råd än af Jakob De la Gardie, än af bröderna
Oxenstierna ganska allvarsamt tillrättavisade.

4) Riks ar k. Rådsprot. d. 2 April 4633,

Jemnte deoaa •trtagboi visade regeriagm «U ova»*
ligt stort fdrtroende till de AmbetsmflD^ den en ^ng. iraJt.
Hora danska kriget 1643 helt och hållet dfyerlemnades
St Toratenaons afgörande, hafva vi redan berättat Med
samma förtroende fingo Johan fianér, Torstenaon, Klas
Fleming m. fl. föreslå, ja nflstan utn&mna sina eftertrS*
dåre. At generaler, ja af ven åt inrikes ämbetsmän lem-
nades vidsträckt frihet att efter förefallande omständighe-
ter och bästa förstånd på stället fatta sina beslut. Rådet
ville ej genom omständliga föreskrifter binda händerna på
en daglig tjensteman. — Detta förtroende visar sig ock
i förhållandet mellan ständerna och regeringen. Man fin-
ner i många riksdagsbeslut, att ständerna öfverlemnade
en och annan vigtig angelägenhet vAl regeringen, som
»densamma bättre förstår och är i tillfälle att efter före-
jpiallande omständigheter lämpa beslutet»

Enligt regeringsformen 1634 skulle hvarje betydan*
de ämbetsverk en gäng om året inför styrelsen aflägga re-
dovisning. Så skedde också i. början. Man finner, att
landshöfdingarna, ja sjelfva kollegierna, anförda af ana
presidenter, hyilka också voro riksförmyndare, i sådan af-t
aigt uppträdde för regeringen i)« Denna åtgärd tyckes
dock snart hafva bli^vit betraktad som en tidspillande
onödighet och derföre aflaggd.

Det hette i 1634 års regeringsform, att ingen svensk
fick undandraga sig rikets tjenst. Detta stadgande blef
af regeringen tillSmpadt med en öfver enskilda tagen egen-
mägtighet, som nu skulle väcka förvåning. Så tvingades
Baner att mot sin vilja tjena, och han var ej den ende.
Yid tillsättandet af sysslor uttalades och följdes den grund-
satsen, att man borde der vid se på det allmänna bästa,
icke på den enskilde sökandens befordran t). Då vigti-
gare ämbetsmän begärde tjenstledighet för enskilda ange-
lägenheter, t. ex. sint^ närmastes bröllopp^ begrafningar

4) Riksark. Rådsprot 4635.
t) S. st. d. 4 Mara 4643.

IS7

m. m.9 blef det esomoftast afslaget stundom med skrapor.
De enskilda förj^indelserna måste yika fOr fäderneslandet.

Förmyndareregeringen följde i allmänhet den grund-
sats att framdraga och begagna endast personer a( redligt
och hedrande uppförande. Den blef derföre i allmänhet
väl ooh troget tjenad samt tillvann sig hos folket akt-
ning och förtroende. Gustaf Adolf, som bland sina när-*
måste icke tålde annat än ära och dygd, hade dock ser**
deles på de sista tiderna tillåtit sig använda några män
af tvetydigt rykte. Sverge fick plikta derför, då d^ssai
enligt vanan, snart med otacksamhet och stämplingar v^n-^
de svärd eller pennor mtot sin förra beskyddare. $åidanl
hafva vi redan berättat om Arnheim, Farensbach, Baudis»
Mitzlaffi. Äfven Roussel, han som ät Qustaf Adolf åtog
sig den besynnerliga underhandlingen om polska kronapi
rymde efter konungens död ur Sverges tjenst, och an-*-
ställde sedermera mot samma land allehanda stämplingar i)»
Dessa och dylika personer, hvilka gjorde orq i riket^ mit^
ej kunde till lifvet strafifas, blefvo vanligtvis bortförct^
och insatta i fängelse på Kexholm, Nyslott|, Kajanaborg»
eller något annat af Finnlands östliga fästen. Det; va?
den Itidens Siberien, der regeringen i ödemarkerna gömdf
undan sina statsfångar. Redan under Gustaf Adolf blef
den äldre Messenius och under förmyndarestyrelseii Nesr^
aenius sonen och upprorsmakaren Mitzlaff m. fl. ditskic*
kade.

4) Riksark. Registrat. d. 24 Mars, 48 Apr., 40 M«(J 4634.

18$

TJUGOlVDi: KAPITLET.

OH BORGERSKAPET OCH nIRINGARNÅ.

Städerna, serdeles de smdrre, voro i början af detta
tidehvarf i ganska dåligt tillstånd, förorsakadt af medel-
Idsbet, af landtbandel, af frälseståndets tullfribet ocb en-
skilda köpenskap, samt af det öfvermod ocb förtryck, som
oSmnde stind i städerna utöfvade. Gustaf Adolfis ban-
delsordning synes ej beller bafva medfört några Yälgöran-
de frakter. Oxenstierna yttrade 1633: »Sverges städer
»▼oro klena förut. Nu äro de alldeles förderfvade för den
»träldom, som borgerskapet är underkastadt» i). Klas Fle-
ming klagade också öfver brist på ihärdighet ocb efter-
tänka bos svenska borgerskapet sjelft, samt Öfver den
ovana, att nästan bvar köpman, som kommit till någon
förmögenhet, »icke håller sina barn till arbetsamhet ocb
»kännedom af yrket, utan låter dem tillbringa tiden i
»lättja och junkrerande. När sedan,» sade Fleming, »sö-
mnen skall mottaga handeln, förstår han sig icke derpa,
»är ej beller vid arbete van, utan blifver narrad och
»snart faltig igen, och sålunda uppkomma inga gamla
»och goda hus, som äga förstånd, anseende ocb medel att
»drifva en större handel.» Regeringen sökte efter bästa
förmåga att genom ändamålsenliga författningar uppbjelpa
ståndet. Vi bafva förut omtalat, huru adelns tullfrihet
nppbäfdes, huru adelns landthandel ocb landthandverkare
förbödos, samt huru Oxenstiernska partiet sökte skaffa
borgerliga stadsstyrelsen mera myndighet och anseende.
Dock skulle äfven å denna sidan måtta iakttagas. Oxen-
stierna anmälto, »att ordföranderna i flere stadsstyrelser
»började kalla sig presidenter, och i anledning deraf till-
»välla sig allt för stor myndighet. De kunde väl» menta

4) Engestr. Acta om drottning Kristina. 4:o. Tom. 4. 'Axel
Oxenstierna till Gabr. G:son Oxenstierna d. 8 Okt. 4633.

189

kan, »nöjas med att heta borgmästare^ hvilket också Tort
»ett ärligt namn» i).

Flere nya städer anlades; t. ex. Askersund, Kristi-
nehamn, Nora och Linde, hvar för sin kringliggande bergs-
lag; nya Helsingfors för kuströrelsen i Finnland. För
att draga dalbönderna från handel i norrska städer anla-
des Wennersborg och Åmål ; den sista på ägorna af byen
Afnula2)j d. v. s. Amynningen; deraf ock namnet synes
komma. Säter fick äfven^ nu sina första privilegier.

På hufvudstadens uppbjelpande lade regeringen myc-
ken yigt. För att derstädes åstadkomma en handel i stort,
lemnades åt Stockholm flere företrädesrättigheter, stundom
till och med tryckande för de kringliggande småstädernas
handel 3). Också tillväxte stadens välstånd på ett nästan
förvånande sätt. I alla riktningar spordes ökad verksam-
het. En mängd personer inflyttade och snart voro de
gamla stadsgränserna alldeles för trånga. Redan år 1640
skänkte regeringen en del af ladugårdsgärdet att af det
årligen ökade sjöfolket bebyggas. Det förslog ej länge. Ar
1644 skänktes ytterligare en del af Kungsholmen. Men
äfven denna tillökning befanns otillräcklig, och 1647 tillades
hela Kungsholmen och Långholmen, och dessutom till bodars
anläggande Tjärhofvet. Det säges, att alla tallarna i
Svetge och Finnland tillsammans lemnade år 1628 en
inkomst af blott 110,000 daler silfvermynt; men att un-
der denna regering Stockholms tullar ensamma stego till
600 eller 700,000 riksdaler årligen. — I afseende på
handeln hade Gustaf <AdoIf inrättat många slags kompag-
nier, dels kronan tillhöriga, dels under hennes ledning.
Några, och deribland Johan Skytte, talade för nya dylika
inrättningar; men Oxenstierna afrådde dem såsom hinder-
liga för borgrarna; han ansåg bäst både för kronan och
för det allmänna, att handeln lemnades fri åt den enskil-

A) Riks ar k. Rådsprot. den ii Okt. 4641
t) S. st. d. 43 Juli 4640, d. 45 Nov. 4641
3) S. st. d. 47 Dec. 4636.

ii <»iitftfik8aii[ibeten 4). Åren 1636 tiJI 16S8 bléfvo dock
trenne handelskompagnier inrSttadei men sedermera intet
enda under hela förtiayndarétiden. — Gu^f AMh för-
slag att grundlfigga ett srenskt nybygge nti Nordamerika
blef nu verkstalldt och lofvade framgäng; så att mander-
stttdes uppförde fästningar och 1642 ditsSnde som ståt-
hållare en Ofverste-löjtnant Printz, hvilken der skalle med
sina tjenster försona det fel, han begått, att under tyska
kriget förhastadt uppgifva fästningen ChemnitzS).

I stöjdvSsendet voro sedan gamla tider många miss-
bruk qvar. Tyska handtTerkare och handeverkeri-skrån
ut4)fvade ett orimligt inflytande. De antogo som lärlingar
sällan någon syensk inföding, utan bäldst tyskar, oefa då
någon ville erhålla mästerbref, fordrades, att han skulle
resa ut till Tyskland eller Holland; ty man mente, Datt
»kejsaren från fordom hade ett slags öfverinseende och
»magt öfver alla handtverkeriskrån,» en följd af hans ome-
delbara herravälde öfver de fria riksstäderna. Klas Fle-
ming . angrep detta missbruk. »Det var besynnerligt,»
mente han, »att en svensk kunde i Sverge och under ée»
»iagar arbeta sig upp ända till att blifva konung, men
»icke till att blifva sämskmakare.» Rikskansleren instämde
häri. »Man borde ej tillåta skråmästrarna att så fara fram
»efter sina galna hufvuden; de borde besinna, att att
»Sverge bar kejsaren alldeles ingenting att befalla» 5). I
allmänhet sökte regeringen så mycket som möjligt skilje
stads- och landtmanna-rörelsen åt och inskränka hvaroch
en inom sin krets, i öfvertygelse att sålunda befrämja bå*
de handt verkeriernas utbildande och städemas samt tull^
inkomsternas tillväxt. I afseende på frågan om öppna d«
ler slutna skrån finner man af Axel Oxenstierna och Klas
Fleming, de tvänne, som med dithörande ämnen mest

4) Riksark. RMsprot. d. TI Okk 463«.
t) S. st. d. 7 JaU 4640 och 4 Juni 4643.
3) S. st. d. 44 Juli 4640.

sysselsatte sig, obest&mda och motsägande enkkHnen; liktal
nest till fdrdel för de förra i).

En mftngd förat okflnda eller illa drifna nftringsgreiiai'
blefyo under denna tid införda eller förbättrade. Ettsaltbrok
Tar inrflttadt på Muskön 8). Man anlade finwe glasbrak 5)^
guld- och silfversnörmakerier 4); krut- ooh geTSrsbr^k,
repslagerier, segeWafverier förbättrades. — Konung Ckistaf
Adolf hade infört boskapsskatten, hvilken betalades fOr
b varje kreatur, som hunnit en viss ålder. Folket började
derföre småningom att för skattens undvikande slagta sin
boskap, så snart den nått de bestflmda åren. Haraf f5r*
sftmrades afveln, och det blef en fullkomlig brist på större
hudar. Af denna orsak afstannade garfveriema och maa
måste till Sverge införa en betydlig mflngd iBderS). Re^
geringen in^g denna olagenhet och boskapsskatten blef
1642 mot en afgift i penningar utbytt; hvarefter garf*'
verier åter infördes. Bland alla näringar var dock ingen,
som så betydligt vaxte som bergsbruket, hvSrom vi redan
talat uti berättelserna om Ludvig De Geer, Grissbad), De
Bescbe och Geijer. — I slutet af förmyndare-regeringen
var Sverges handel långt mera blomstrande än någonsia
förut och tullarna gåfvo betydlig inkomst. Stockholm fram-
för allt växte i ordning och välmåga. En mängd varor,
som förut införskrefvos från utlänningen, Mefvo också in^
om riket tillverkade, icke blott till landets behof, utan
ock till efsalu. Till lättnad för inre rörelsen blefvo A^
boga slussar dels ombyggda, dels förbättrade.

Orsaken till denna fördelaktiga vändning låg ej hos
folket sjelft; ty bland de utmärktaie deltagrarne finner
man knappt ett enda svenskt namn. Förtjensten var bes
styrelsen, som genom kloka stadgar och användande af

4) Riksark. RAdsprot. d. \^ Aug. 4636.
t) S. st. d. 42 Sept. 4640.

3) S. st. d. 48 No v. 4640, d. 24 Febr. 4643.

4) S. st. d. 49 No v. 4640.

5) S. st. d. 44 4uli 4640.

ttt

driftiga utKaniiigar framkallade bandelns och näriagarnat
blomstringf och det till allas förundran midt under brin-»
nande krig« Det, som härvid betydligea lättade regerin-
gens bemödande, var, att Sverge, ehuru inveckladt i yttre
fejder, dock inom sina grdnaor hade stillhet och lugn, och
Afven någon samveisfrihet, under det nflstan hela vestra
Europa var inveckladt i borgerliga och troskrig, undan
bvilkas bflrjningar fridens yrken och deras vinst drog sig
Ull det adSgsna men fredliga Sverge.

Pessa många förändringar, ehuru de för det mesta
äfven voro förbättringar, kunde likväl icke utan mycket
4)oh bittert motstånd införas. Huru regeringen måste käm-
pa mot adelns fria köpenskap, dess handtverkare, dess
ajeifsyåld uti städerna m. m. hafva vi redan berättat. Myc-
ket besvär förorsakades också af borgerskapets egennytta
samt ovilja för ordning och laglydnad.

Ar 1639, då mycken oro var i hela landet, kom
till Stockholm en samling af utskickade från Westeräs,
Arboga, Örebro, Karlstad och Mariestad. Deras ärenden
éynas hafva yarit, att hos regeringen fordra befrielse från
den åren förut beviljade tullen samt rättighet att bvar t
sia stad ensam drifva handel utan täilan med frä&imande
köpmän; derjemnte också några andra klagomål och önsk-
ningar. De uppkallades i rådet och erhöUo af Axel Oxen-
8tiern$t en föreställning af följande innehåll: »Då eder
»bitresa spordes, hoppades regeringen^ att af eder få höra
»några förslag till handelns och stadernas upphjälpande,
»men icke sådana egennyttiga fordringar, som de nu gjor-
»da. I klagen öfver tullafgifterna, och likvisst äro de nu
»ett intet mot förr, ty vi hafva förminskat dem till hälf-
»ten. I begären frihet från tullarna och erbjuden rege-
»ringen i dess ställe en viss afgift; men regeringen un-
»drar högeligen, att i vågen på sådant vis uppsätta eder,
»mot hvad både edra och de andra ståndens ombud vid
»laglig riksdag med hand och sigill bekräftat. — Det an-
»dra i begären, syftar derhän, att bereda hvarje stad till-
»falle att utan medtäflare dyrka upp sina varor sa högt.

1»3

»en hvar lystor, och sftlanda preja allmogjen; men sådant
»ämnar regeringen icke tillåta. — Efter i viljen klaga, bvar-
»före kkigen i icke b&Idre dfver de många Skottmftn, som
sborgerskapet tiil eget förderf underbålier. De betala eder
»en ringa afgift, och fä deremot rättighet att å edra Tdg
»nar Tandra omkring ocb drifva landtbandel, bvilket ar
»mot lag och författning samt förstör stadsbandeln. Dess-
»ntom bållen i eder och edra barn för goda till att drif-^
»¥a bandtverk, utan alla skolen i handla, fastfin snart
»ingen mer vill köpa edra krampåsar. I Tyskland hafva
»stfidema blomstrat genom bandtverk lika om ej mer fin
»geAom handel. Hen i edra stader drifva köpmännerne
»genom höga stadsutskylder bandtverkarne ut, hvarföre också
»landet kring Örebro är fullt af sådana landthandtver-
»kare. Stadsbarnen sättas aldrig i bandtverkslSra, utan
»Qppvflxa, de rika i nöjen, de fattiga i tiggeri, båda i
»lattja. Men, om i ej häri battren eder, så skall rege-
»ringen skicka dit ned och till knektar utskrifva alla så-^
»dana lättingar. — I hafven ock en slem osed att vara
»borgare och bönder på en gång och derföre ingendera
»med besked. I bedrifven också dermed stort underslef
»mot kronan; ty när båtsman^-utskrifningen går öfver
»staden, då flytten i ut till landet och kallen eder åker-
»mftn; och när knek t- utskrif ningen går öfver landet, då
»&ren i inne i staden och kallen eder borgare, m. m.» 1).
— Några af klagomålen förklarades deremot billiga och
hjelp lofvades;. och med detta svar fingo de utskickade
resa bem.

fiorgrarna hade intill denna tid obehindradt drifvit
köpenskap med hvarjehanda slags varor. Alla handlade
med allt. Man trodde sig finna, att detta ledde till fu-
I åkeri i allt. Man hoppades, att, om efter utländska ef«-
terdömen enhvar finge handla blott med ett visst slag af
likartade varor, skulle dessa genom deråt ägnad noggran*

4) Aiksark. Rådsprot. d. 5 Mars 4639.
frym9lii Bfr. VIII.

194

nare omsorg uppnå hdgro fallkomlighei odi kunna
vas till större hOjd. Af denna anledning och med bor»
gerskapets bifall utfärdades år 1635 genom Klas FIb-
ming en stadga, hvarigenom man införde en sådan ha$^
Mns fördelning, eller handelns partering, som det i åen
tid»is spM. kallades. Några år derefter och då Klas
Fleming började bålla band öfver författningens efterlef-
vande och pliktfälla nägra^ som vid bållen undersökning
funnos hafva brutit deremot, uppstod hos flere bland bor-
gerskapet mycket missnöje. De samkade sorl mot rege-
ringen och uppsatte en skrift, hvari de yägrade att un-
derkasta sig handelsfördelningen, klagade bittert »öfver
»skatter, näringslösbet, näringstvång, understucken han-
»del» o. s, v. Magistraten vågade icke använda sin lag-
liga myndighet till rörelsens dämpande, utan teg. Klas
Fleming ensam stridde emot och blef derföre af många
hatad. Slutligen kallades både magistraten och de miss-
nöjda upp för rådet och erhöllo af Axel Oxenstierna föl-
jande svar på sina klagomål. Han uppräknade först allt,
bvad regeringen för Stockholm gjort. »Handeln på Norr-
»land, hvaraf förut holländarne haft hela vinsten, hafva
»vi genom förbud för norrlänningarnas omedelbara utrikes
»handel ledt till Stockholm med en stor del af den vinat,
»samma rörelse kan gifva. Likaså hafva vi dragit hit So-
»derteljes och andra smAstäders handel. Vi hafva tvungit
»oss sjelfva samt adel, prester och ämbetsmän att afstå
»från förra tullfriheten, allt till Stockholms förkofran. Vi
»hade derföre af eder icke väntat ett sådant väsende och
»buller. I bafven ju sjelfva varit med och beslutat om
»handelns fördelning. Nu pruten i likväl emot och skrif—
»ven oanständigt mot regeringen. — I klagen öfver skat—
»ter; men jag säger eder, att i aldrig skattat så litet
»som nu; och om också regeringen borttoge än flere skat— >
»ter, sä tacken i derföre de första åtta dagarna, men se—
»dan begären i ny lindring. I Stockholms borgare sitten
»nu i en rosengård af privilegier, bvars like i förut al—
»drig haft. — I klagen öfver näringslöshet. Men betrak—

»ten det arma, sönderslitna, näringslAsa Tyskland och lä-
dren eder tacka Gud för den nfiring, i bafveo. • — I kla-
ngen, att främmande drifva bär oloflig handel. Om sä är,
»sä ligger felet icke hos oss, utan hos eder magistrat, som
»ej håller lagen vid magt. — I klagen öfver husens ned-
»rifning för de nya gatornas skull, och är eder klagan
»derutinnan författad som en smädeskrift. Men denna sak
»angSr stadens styrelse och ej regeringen. Det kunnen i
»likväl icke neka, att förut voro många hus illa byggda,
»stodo för tätt tillsammans, kunde ej vid eldsvåda erhålla
»undsättning o. s. v. Detta hade egentligen ålegat magi*
»stråten att albjelpa, men af nit för det allmänna har
»Öfverståthållaren pådrifvit både beslutet och utförandet
»och sålunda lastat på sig icke blott besväret utan ock
»alla de ovilligas hat. Men nu uppmana vi eder, i gode
»män af magistraten, att framdeles iakttaga eder pligt
»och icke tillåta sådant oväsende och sjeifsvåld, som nu
»förevarit. Och om, som ofta och nästan alltid inträffar,
»illvilliga menniskor finnas, hvilka ej akta skäl och råd,
»då skolen i begagna eder myndighet och befalla och vid-
»magthålla det, som är rätt och lag. Ty att ämbetsmän-
»nen vid de lydandes oordnin^^ar tiga stilla och låta allt
»både besväret och hatet för lagens upprätthållande falla
»pS regeringen, det är icke redligen gjordt. En rätt äm-
»betsman bör i allo hjelpa sin regering att draga den
»tunga bördan» i).

4) Riks ar k. RSdsprot. d. 18 Apr. 4638.

TJUGUFÖII8TA KAPITLET.

OH BONDESTÅNDET.

Yi hafva förut omtalat försöken att öfver Sverges
allmoge indraga lifegenskapen, och bura de misslycka-
des. Äfven i andra hänseenden tänktes n§gon gång på
inskränkning af ståndets friheter. Då bönderna vid ett
par riksdagar efter hvarandra voro serdeles gensträfviga,
föreslogo Klas Fleming och Gabriel Gustafsson Oxenstier-
na, »att man borde icke sammankalla hela ståndet pä en
»gäng, utan landskapsvis, då man skulle lättare kunna
»leda dem» i). Men tvärt emot detta förslag blef ståndets
»inflytande utvidgadt. Det synes, som bönderna un-
der Gustaf Adolfs tid icke n på konungens riksdagsförslag
gifvit annat svar, än hvad den af styrelsen tillsatta se-
kreteraren uppsatte; men att förmyndareregeringen, för
att vinna tillgifvenhet, tillätit bondeståndet sjelft närmare
deltaga i bestämmandet af sitt utlåtande 2).

Allmogen, som begynte känna sin vigt, var stun-
dom likaså svår som adeln att öfvertala till dragande af
rikets behof. Likasom de Öfriga stånden djerfvare under
en förmyndaretid, voro bönderna vid flera riksdagar ^n-
ska bullersamma, hotade att resa hem, om de ej finge
sin vilja fram, kallade dem, som höllo med regeringen,
för herrehyllarej och trakterade dem stundom med knyt-
näfvarna. Förnämligast och beständigt ropade de mot
skatterna. »Bönderna», sade Axel Oxenstierna, »komma
»till riksdagen endast för att undanbedja sig skatter. Ii-
»kasom vore det deras enda riksdagsgöra» 3).

Regeringen använde allehanda medel att leda dena
efter sina afsigter. Man varnade dem för spyflugor^ som

4) Riksark. Rådgprot. den 26 Okt. 4635,

2) S. 8t. d. 29 Jan. 4649.

3) S. 8t. d. 34 Jan. 4638,

197

gdra ond blod i laodéti). Klas Fleming, Gabriel Gu-
stafsson Oxenstierna, Gyllenbielm m. fl. blefvo då och då
sftnda till deras samlingsrum för att upplysa ocb öfver-
tala dem. Ofta måste landshöfdingar ocb prester besöka
dem för att såsom personligen kända utverka bättre svar.
Stundom kallades de i samma afsigt upp till rådskamma-
ren, ocb det finnes spår, att Axel Oxenstierna vid sådana
tälfftllen bållit skriftetal i samma anda, som för adels-,
prest»- ocb borgarstånden, ehuru protokollen ej blifvit för-
de med samma fullständigbet.

År 1638, då regeringen begärde Ökade skatter för
att uppbjelpa den genom 1637 års fälttåg alMeles för-
störda Banérska bären, visade bönderna mycken ovilja.
De inkallades slutligen för rikskansleren. Westgötabön-
4!eraa klagade Öfver för mycken väta. Oxenstierna sva-
rade: »att välan kommer från Gud ocb icke från rege-
»ringen, samt att, om vrestgötarna ville som annat folk
M)rdentligen dika sina åkrar, skulle de icke lida så myc-
»ket af den öfverklagade vätan.» Smålänningarna klagade
dfver tunga skatter. Oxenstierna svarade: »I stället för
3»att klaga borden i tacka God, som låtit eder nu öfver
»tjugu år sitta i fred ocb lugn. Jag mins nog från min
»ungdom, huru Småland under dåvarahde danska och pol-
seka krig beständigt förbärjades. I borden besinna, att
»det är bättre betala gerder ocb föra kriget i främmande
»land än att få fienden hem i edra egna stugor» 2).

Någon gång användes sämre medel för att bos bön-
derna genomdrifva regeringens vilja. Ar 1642 var det
åter fråga om förböjning på skatterna. Bönderna prutade
mot Då insmög sig i bondeståndet en, som det sägea,
obehörig person vid namn Måns Dagsson, och yttrade, när
frågan förekom, »att bönderna klagade utan skäl; de lede
»ingen nöd; de mägtade nog erlägga den begärda skatten»
o. s. v. Detta ville bönderna ej kännas vid. Bedrägeriet

4) Riksark. Rådsprot. d. 22 Okt 4644.

5) S. st. d. .22 Jan. 4638.

198

upptäcktes och den föregifna ståndsbrodern blef genast ka*
stad på dörren.

Mftbftnda var det samma Mins Dagsson frftn W&c-
kelsång i Smfiland, som år 1638 var böndernas taleman.
Vid mottagandet af riksdagspropositionen yttrade ban som
bålsning till hofvet och regeringen följande: »Vi önska
»den unga drottningen lycka och välsignelse och att vi
»under hennes regemente må åtnjuta hus- och hemfrid,
»och att den kongl. slägten må fortplantas till andra och
Dtredje led, och att drottningen måtte få en ung och va(v
»ker konung. De stormSgtige herrar, som försvara bas-
»och hemfrid, rätt och lag, vilja vi ock vara lydiga. Gud
»gifve pä kriget en god ända. Vi hafva kostat mycket
»derpå» i).

Böndernas underhäll vid riksdagarna skulle egentli-
gen utbetalas af inflytande saköresmedel, hvilka för sådant
ändamål borde i häradskistan förvaras. Dock lärer det
icke alltid gått så ordentligt till med denna' uppbörd,
h vårföre bondeståndet också anmäl te klagomål t). Det fin-
nes äfven, att, då riksdagarna blefvo långvarigare, begär-
de och erhöllo bönderna på allmän bekostnad så kallade
herredagspenningar d. v. s. då och då en riksdaler på
personen till underhåll a).

Lefnadssättet bland allmogen var ännu i hög grad
rått och näfrätten oftast gällande. Så väl vid kronoskat-
ternas betalning som vid utskrifningarna begingos de gröf- {
sta undansniliningar från kronan, stundom med, stundom
utom ämbetsmännens medgifvande.

Handelns och näringarnas tillväxt kunde måhända ej
fullt svara mot bördan af de år från år ökade skat*
terna. Utskrifningarna förminskade äfven det arbetsföra
manfolket, så att jorden icke kunde efter behofvct bru-
kas. Rymningar skedde ock^ för att undvika dels skat-

i) Riks ark. Riksdagshandl. för 4638.

2) S. st. Registrat. d. 30 Juli 4634.

3) S. st. Rädsprot. d. M och 2-1 Febr. 4Mt.

i9d

terna^ dels atskriffiingem Dock synes klagan öfver ut-
flyttningar och öde hemman icke varit så stor, som under
Gustaf Adolfs tid, och resande utlänningar funno svenska
bonden bättre klädd och född än den fransyska."

Ett biand de förnämsta hindern för så väl åker-
brukets som böndernas uppkomst var den ännu fortfaran-
de seden att löna ämbetsmän genom förläningshemman.
Inneha^rarne sökte oftast att för sin korta tid draga all
mdjlig vinst af förläningen, hvarigenom både jorden och
äbonden helt och hållet utarmades.

Det förtryck, som genom kronogodsens försäljning hot
tade svenska allmogen, skola vi framdeles närmare fram-
ställa.

TJUGUANDRA KAPITLET.

OM SYERGES ÖFVERSJÖ-LÄNDER»

Liffland, Estland och Ingermanland, i sig sjelfva rika
och bördiga landskap, utgjorde en ganska vigtig del af
svenska riket, samt förtjenade derföre och ei*hÖlIo serskild
uppmärksamhet. Men regeringen synes icke hafva varit
fullt ense med sig sjelf, huru nämnde landskap borde be-
handlas. Man ville stundom så nära som möjligt sam-
mansmälta dem med Sverge. Derföre skulle man till
lutherska läran locka de till den grekiska förut hörande
inger manländningartve 1); derföre skulle också lutheranerna
i Liffland erhålla en kyrkoförfattning lika den svenska.
Äf samma orsak ville också Axel Oxenstierna, att Sver-
ges konung borde minst hvart tredje år resa till Narva

4) Riksark. Rådsprot. d. 46 Juli 4642.

200

för att hålla räfst och regering med landet i); och han
omtalte »som ett bland sina luftslott, att konungen borde
»äga två hufvudstäder, Stockholm och Narva»ft).

A andra sidan syntes man frukta en närmare för-
ening. Gustaf Adolf ville ej på svenska riddarhuset upp-
taga den liffländska adeln, ty den ansågs vara så obän-
dig, att den vid riksdagarna icke skulle på något sätt
kunna styras och kunde dertill med sitt sjelfsvåld smitU
den svenska. En annan gång tyckte man, att syenska
regementer icke borde stanna öfver tre år uti näoEinde
öfversjölflnder, för att ej med dervarande folk samman-
smälta 3). Lifflänningarna förklarade väl en gång sin önskan
att närmare med Sverge förenas, och rådet biföll 4); men
några dertill ledande åtgerder synas icke hafva blifvit
vidtagna.

Tillståndet i dessa landskap var för öfrigt ganska
sorgligt, en följd dels af de långa och härjande krigen
mellan Ryssland, Sverge och Polen; dels af adelns sjelfs-
våld och oenighet; dels af den lifegna bondens råhet. Häf-
tiga, stundom blodiga tvister föreföllo mellan adeln inbör-
des, mellan adeln och städerna, städerna och presterska-
pet. Kronans rätt undansnillades på gröfsta vis. Jakob
De la Gardie, som sjelf derstädes ägde betydliga förlänin-
gar, anmälte med ovilja, huru rusttjensten af dervarande
adel genom underslef nedsattes långt under hvad den
rätteligen borde utgöra 5). Kyrkans och sedlighetens till-
stånd hafva vi redan i berättelsen om biskop Rudbeckius
framställt. De mägtigare tilläto sig ett sjelfsvåld, som icke
ville vidkännas lagar eller Öfverhet. »I estländska her-
rar,» sade en gång Axel Oxenstierna åt en i Stockholm
varande beskickning från nämnde landskap, »i ansen det
»rätta adelska pet bestå i alt skrifva sturskt mot eder re*

4) Riks ark. Rådsprot. d. 9 Mars 4643.

2) S. st. d. 20 Juli 4640.

3) S. 8t. d. 30 Nov. 4644.

4) S. st. d. 8 Maj 4643.

5) S. st. d. 42 Juli 4642.

201

»gering och som tyranner prygla och pläga edra bdn*^
»der» l). Gustaf Adolf sökte införa någon ordning, men
måste dervid utstå många och hårda strider. Vid konun-
gens död ville Estlands adel passa på tillfället och af den
Dya regeringen skrämma sig till än större friheter. I detta
ärende skickade de några sina medlemmar till Stockholm,
och bifogade den hotelse, att om sändebuden »eftergåfve
»någon af de föreslagne fri- och rättigheterna, skulle vid
»hemkomsten deras kroppar blifva förvandlade till svärds-
»baljor.» Sändebuden kommo midt under den stormiga
riksdagen 1634. Svenska styrelsen lät dock ej skrämma
sig, utan bad estlänningarna betänka, »hvad Gustaf Adolf
»skulle hafva svarat på sådana anbud. Nu varande re-
»gering ämnade ej heller låta estlänningarna uppsätta sina
»uppstudsiga hufvuden» 2). Förslaget qväfde^; men landet
fortfor att vara en skådeplats för allehanda oordningar.

Svenska regeringen sökte efter förmågan afhjelpa
dessa olägenheter. Rudbeckius skulle ordna kyrkoväsen-
det; en ny visitationsordning utfärdades, och en superin-
tendent vid namn Samson understödde med allvar dessa
regeringens bemödanden. Stundom ser det ut, som man
velat göra Dorpt till landels hufvudort. Der förordnades
1633 ett öfverkonsistorium till kyrkoärendernas ledning.
Från Dorpt skulle den nya högskolan sprida kunskaper
och ljus; och från samma Dorpt skulle den nya hofrätten
upprätthålla lag och ordning i landet. Men adel, presler och
borgerskap motarbetade, ja nästan fördrefvo Rudbeckius;
och både hofrätt och högskola måste allvarligen skra-
pas foi' sina beständiga trätor, sina egna begångna orätt-
visor. Skraporna föraktades, emedan de straffade sjelfva
voro de förnämsta herrarna i ett aflägset landskap, der
de ej träffades af andra jemngoda eller öfverlägsna med-
borgares ogillande. Det hände till och med, att de offent-
h*ga myndigheterna likasom folket satte sig med öppet

4) Riksark. Rådsprot. den 4 Aug. 4640.
t) S. st d. 30 Aug. 4634.

t02

våld emot dfverbetens befailoingar. — De gods voro l3fclt*
ligast, som bortgåfvos åt sådana svenska herrar, som Axri
(hienstierna, Jakob De la Gardie, m. fl., ty der blefve
mer Sn annorstädes gudstjenst, ordning och rättvisa vick
magtbållna.

Det synes dock, som Sverge någon gång följt en
oidlare statskonst, och som Gustaf Adolf underlåtit stilla
de mellan olika samhällsklasser i LifiOand utbrustna tvi-
stigheterna, endast i afsigt att derigenom så mycket lat^
tare styra det hela i).

TJUGUTREDJE KAPITLET.

OH SYERGES FÖRHÅLLANDE TILL UTLANDSKA

MAGTER.

De öppna och redliga grundsatser, som förmyndare-
regeringen i allmänhet följde vid inre förvaltningen, an-
vändes icke, då det var fråga om utländska magier. Icke
nog, alt Sverge sökte sin egen fördel; det sökte den icke
sällan genom att skada sina grannar, äfven t deras inre
förhållanden. Man följde vanligtvis Richelieus, romerska
republikens och de flesta eröfrande staters exempel. I
eget land ville man hafva en stark 'och mägtig regering,
som förmådde sammanhålla och med eflertrvck använda
statens krafter. Inom grannrikena deremot sökte man så
mycket som möjligt, att bibehålla fria regeringssätt, och
ju mera sådana lemnades tillfälle för oenighet och partiers
uppkomst, ju mera de inskränkte magten hos grannsta-
tens regering, desto bättre, desto tryggare ansågs det vara
för Sverge. Grundsatsen uttalades ej sällan. Då danska

4) Riksark. Rådsprot. d. 6 Juni 1641

aos

rådet sökte i förvfig An mera inskränka magten för Kri-*
•iian den fjerdes blifvande efterträdare, anmärkte Jakob
De la Gardie, »att detta vore för Sverge nyttigt, icke
»blott i Danmark och Polen, utan ock, om det kunde
»ske, i Ryssland.» Han tänkte på de förra rysska orolig-»
heterna, i h vilka Sverge med så mycken framgång blan-
dat sig. Axel Oxenstierna biföll anmärkningen och tillä*
de: »Tre ting hafva hjelpt Sverge; först Rysslands alltför
»stora träldom; för det andra Polens allt för stora frihet;
»för det tredje Danmarks inre oenighet» i). En annan
gång anmärktes, att Sverges trygghet försäkrades derige-*
nom, att styre isemagten var i Danmark delad mellan ko-
nungen och rådet £). Detta tänkesätt stannade ej vid or-
den, utan blef rättesnöret för regeringens uppförande.
Stundom oförmärkt, stundom öppet underblåste den miss-
nöjen och uppror i nästgränsande stater; och hela kriget
i Tyskland fördes till en stor del för att hindra kejsarens
der hotande envälde.

Sverges förhållande till Danmark^ Frankrike och till
de Tyska staterna j hafva vi redan förut i denna berät-
telse utförligen framställt.

RYSSLAND.

Med Ryssland var oafbruten vänskap och fast för-
bund. Detta rike ville ej kämpa mot det krigsvana Sverge,
utan sökte tvärtom dess understöd mot den gemensamma
fienden, Polen. Då Gustaf Adolfs död förspordes, anlade
derföre storfursten och patriarken i Moskau sorgedrägt och
fasta. För öfrigt var ryssarnas råhet och okunnighet stor,
deras osnygghet och dryckenskap motbjudande; svenskarna
behandlade dem med en öfverlägsenhet, hvaraf vi redan
anfört några exempel.

4) Riks ark. Rädsprot. d. 99 Okt. 4647.
!2I) S. 8t. d. 4 Mi^ 4642.

204

Sverges afsigt it detta håll Tar for öfrigt tvåfaldig.
Föret nemligen, att stsdse bibehålla oenighet mellan Rya»-
land och Polen; h vårföre också svenska sändebudet i Mo-
»kau fick år 1634 befallning, att med allehanda löften
förmå ryssen att fortsatta kriget mot Polen Dock und-
vek man bestämdt förbund för att ej inveckla sig sjelf i
striden i). Sverges andra och fin yigtigare afsigt var att
stfinga den handel, som engelsmfln och holländare drefvo
i Archangel och att leda densamma till svenska handels-
platserna Revel, Narva och Nyenskans. I synnerhet fa-
stade man betydlig vigt vid sistnämnde ort, h vilken med
Newaströmmen och hela Ryssland bakom redan g^nom
sitt för handeln fördelaktiga läge vfickt Gustaf Adolfs upp-
märksamhet. Riksförmyndarna åsyftade att upphjälpa fä-
stet till en betydlig stad. Man anslog medel till en skola
på stallet och till lön för ordentligt presterskap samt un-
derhandlade i hemlighet med några rysska köpmfin i Mo-
skau, att dessa skulle vfinda sig till Nyen i stfillet för
Archangel; man lofvade dem nedsatt tull, frihet för visi-
tering o. s. v. Äfven Lybeck sökte man indraga i för-
slaget 2). Men alltsammans misslyckades; eller rättare
sagdt, planen afbröts genom Kristinas uppstigande på thro-
nen. Under hennes och Karlarnas regering blef Nyen-
skans försummad. Först tsar Peter fastade dervid åter
uppmärksambeten; ty det var just invid det gamla Nyen-
skans, som han anlade Rysslands nu varande hufvudstad.

POLEN.

Det förnämsta af Sverges förhållande till Polen hafva
vi redan anförts). Mellan båda rikena var en oupphörlig

4) Riks ar k. Regist. Regeringen till sina kommissarier i Ryss-
land d. 22 April och 20 Maj 4634.

2) S. st. d. 48 Apr. 4634, d. 5 Apr. och 43 Aug. 4642, d.
4 Juni 4643. Regist rat. Sv. reger. till Ar. Spiring d.
42 Mars 4634; till rysska köpmfin d. 8 Mars 4634. Till
ståthåll. i Ingermanl. d. 23 Aug. 4634.

3) Se Kap. 43, 35.

205

^nning. Uladislaas ville ej enligt stilleståndet på fullt
a livar lägga bort sina arfsanspråk. Uti bref till svenska
generaler i Tyskland begagnade han stundom samma or^
dalag och form, som då en konung skrifver till sina egna
nndersåtare, och han sökte vid flera tillfällen att få an-
gripa det i många krig invecklade Sverge. Polackarna
fljelfva voro emot svenskarna uppbragte för alla sina lidna
förluster; men kunde likväl icke förmås till öppet krig.
De fruktade gerder och utskrifningar, och än mer att
draga öfver sig alla de i Tyskland varande svenska trop»
parna. Likväl röjde sig deras hjertans mening. Det bette,
att Polen var neutralt uti trettioåra kriget; likväl visade
de vid gränsen boende polockarna öppen partiskhet för
de kejserhga. Antingen dessa ville genom omvägar taga
svenskarna i ryggen, eller ock i nödens stund söka und-
flykt, så sled dem alltid Polen öppet; för svenskarna åter
blef det helt och hållet stängdt. Fastän ordentligt stille-
gtånd var mellan båda rikena ingånget, skedde dock 1635
under anförande af Radziiwill ett härjande infall i svenska
Liffland. År 1639 samlade den ryktbare Herman Botb
några hundrade ryttare i Ostpreussen och Polen, samt
företog ett nytt plundringståg inåt samma Liffland. Han
blef snart utdrifven, hvarefter polackarna försäkrade, att
de icke haft nägon del i hans företag. Polen var dock
det land, h varifrån infallet skedde, och der Both efter
misslyckandet fann skydd.. År 1642 gjorde polackarna
åtskilliga ströftåg uti det af svenskarna besatta Pommern
och voro en gång nära att bortsnappa pfaltsgrefven Karl
Gustaf. Året derpå gick kejserliga generalen Krokow ge-
nom Polen, då han angrep Pommern, och när han blef
derifrån af Königsmarck utdrifven, sökte han och fann in-
om Polen undflykt och skydd. År 1645, då Danmark
genom Brömsebrofreden afträdde Ösel till Sverge, gjorde
Uladislaus deremot öppna och formliga insagor. Han på-
stod, 9>att ösel hörde till Lithauen och följakteligen under
»Polen.» Äfven hade konung Kristian af honom fått låna
penningar på hvilken underpant, som Uladislaus sjelf ville

206

bestämma. Denne sade »sig nu dertill v&Ija Ösel» Af
dessa dabbJa skäl förklarade xhan ön för sin tillhörighet,
»och att han aldrig skulle medgifva dess afstående till
»svenskarna.» Uti de offentliga skrifterna härom, äfven i
dem, som inlemnades till regeringen i Stockholm, undvek
ban att nämna Kristinas namn utan talade blott om Sver^
ges rike. På Ösel förehade han dels med danska ståt-
hållaren Ebbe Ulfeld, dels med några af dervarande rid-
derskap allehanda stämplingar, hvilka dock icke ledde till
någon följd l).

Alla dessa och dylika orättvisor och brott mot in-
gången neutralitet måste svenska regeringen tåla, och låta
sig nöja med Polens haltande ursäkter. Sverge hade så
många andra fiender, att det för mindre vigtiga anledoin-
gar icke ville begynna ett nytt krig.

Det bör likväl icke förtigas, att också Sverge å sin
sida visade någon fiendtlighet, dels genom att mot Polen
uppreta än ryssar, än tartarer; dels genom en och annan
egenmägtighet, som svenska generalerna i Tyskland tiiläto
sig utefter polska gränsen ; slutligen genom den nära Riga
upprättade Ewesta skans, hvilken synes hafva varit belä-*
gen inom Polens område 2).

HOLLAND.

Mellan Holland och Sverge var under hela denna
tiderymd godt förstånd, i anseende till den gemensamma
striden mot Danmarks öfverdrifna tullfordringar. Följderna
af de båda staternas förbund hafva vi berättat.

ENGLAND.

England och Sverge, begge försvarare af det pfalt-

4) Riks ark. Konungens och rådets i Polen brcf 4646 — 4654.

Uladislai öppna ins»aga mot Ösels förening med Sverge.

Warschau d. 30 Okt. 4645. Densammes bref till Ebbe

Ulfeld och till ridderskapet på Ösel, båda af d. 27 Okt.

4645.
t) S. st. Råd»prot. d. «7 Apr. 403*

207

siska huset; sökte också under början af denna tide-*
rymd att komma med farvarandra i närmare förbindelse;
men fåfängt. I dess ställe rådde mellan båda staterna en
bestftndig, fast ej öppen iiendtligbet. Engelska folket täf-*
Hide i handelsväg med Sverge sjelft och med dess bunds«»
förvandt, Holland; och engelska hofvet var gencHii slägt<«
skåp förenadt med Sverges fiende, Danmark. Det före-*
bades också mellan England, Danmark och Spanien en
plan, att uttränga svenskar och holländare från, samt att
helt och hållet göra sig till herrar öfver östersjöhandeln,
hvilket förslag dock misslyckades. England var för öfrigt
ingen farlig fiende. Der gaste beständiga och våldsamma
inre missnöjen, så att landet, fullt sysselsatt med sig sjelft,
hade bvarken uppmärksamhet eller enbällighet nog för in-
blandning i främmande staters företag. Svenska regerin-»
gen deremot blandade sig i Englands angelägenheter och
äggade, ehuru i början obemärkt, de upproriska, i syn-
nerhet i Skottland. Ar 1638 tog Alexander Lesslie af-
sked ur Sverges tjenst för att återvända till sitt fäder-
nesland, Skottland, och der med sin i tyska kriget vunna
erfarenhet leda upproret mot engelska konungen. Svenska
regeringen, för h vilken detta icke var någon hemlighet,
beviljade Lesslies afsked och skickade med honom som äre-
skänk en hop hjelmar och 2000 muskötter i). Två år
derefter anlände till Stockholm en öfverste Gocheran som
ombud för Lesslie och skottarna. Han klagade, »att dessa
»sed na re förgäfves sökt försoning med sin konung. Deras
»andeliga och borgerliga frihet botades lika; den presby-
»terianska gudstjensten fläckades genom införandet af en-'
»gelska kyrkans påfviska bruk. Underhandlingar med ut-'
»rikes stater fördes beständigt i England; skottska råd»»
»kammaren deremot försummades, landets gamla adel ned^
»sattes och uppkomlingar framdrogos i stället; engelska
»ordnar utdelades i Skottland och allt gjordes för att ut-
»rota hvarje skilnad mellan folken, hvarigenom Skottland

4) Riksark. Rådsprot. d. 9 Aug. 4638.

M I

208

Mkulle blifva en provins under England, likasom Norrgo
»under Danmark. Mot sådant förtryck var det, som sven-
»akarna under Engelbrekt och Gustaf Wasa upprest si^
»Nu önskade ock skottarna hjelp af samma Sverge, hviJ-
»ket alltid varit den förtryckta frihetens försvar, och der-
»vid ofta begagnat skottska krigare. Man begdrde ]ikv3l
»endast att fä låna några rustade skepp; ty soldater och
»penningar funnos i Skottland så mycket som beböfdesj»
På dessa andraganden gaf svenska regeringen undvikande
svar; den ville gerna stödja upproret, men fruktade att
derigenom inveckla sig i nya vidlyftighetcr. Joban Sk ytte
drog till och med i tvifvel, }>huruvida det vore rätt gjordt
»att bistå dem, som begynna uppror mot sin öfverheU»
Ändtligen beslöts, »att under köpmannanamn låna skot-
tarna några fartyg;» och Gocheran afskedades m^ed rika
skänker i).

SPANIEN.

Med Spanien var Sverge under hela tiden i öppen
fiendskap. Förmyndareregeringen såg derföre gerna den
statshvälfning, livarigenom Portugal lösryckte sig från Spa-
nien, och skyndade att genast erkänna det sålunda ny-
bildade riket. Två år derefter kom från Portugal en last
kryddvaror till skänks åt svenska kronan. Man förärade
ät konungen i Portugal tillbaka ett tusen harnesk, lika
mänga musköt ter och tvåtusen pikar S).

Ofta använde svenska regeringen också ett annat
medel till att försvaga sina fiender eller åtminstone upp-
täcka och förekomma deras anslag; och detta medel var
penningar. Genom dem värfvades vänner i alla land.
I Danzig hade man vanligen en lejd spejare på Polen. I
Nttrnberg gjorde en viss Tieffenbach samma Ijenst i afse-

4) Riksark. Rådsprot. d. 8, 9, 47 och 27 Juli, samt 48
och 28 Aug. 4640.

2) S. st d. 42 Maj och 6 Sept. 4642.

^09

ende på södra Tyskland och åtnjöt derföre tusen riksda-
ler årligen 1). Hessiska bofrådet Wolf var med Sverge i
hemligt förstånd 2); och Salvius fick i uppdrag att be*
sticka n§gon af borgmästarne eller rådet i Hamburg, för
att genom dem förmå staden att under det tillämnade
kriget mot Danmark understödja Sverge 3). Det synes,
som förslaget lyckats; regeringen hade också lofvat att
icke spara dervid.

Äfven bland krigshöfdingarna utdelades penningar.
När en duglig man gick ur Sverges eller något annat
rikes tjenst, erhöll han ofta från Stockholm betydligt un-
derhåll, som det hette, antingen till belöning för gjorda
tjenster, eller som handpenning att framdeles yid yppad
ledighet ingå i Sverges sold; men rätta afsigten var, att
dessa härförare skulle sålunda lockas att försaka fiender-
nas anbud, och häldre i lugn taga årspenning af Sverge.
Äfven några bland bundsförvandternas krigare hade hem-
ligt underhåll. På så sätt och skäl finner man, att Sverge
besoldat lUneburgska generalen Klitzing4), Öfverste Dörff-
lingS), svenska afskedade generalen Adam Pfuel 6), öfver-

sterling m. fl. 7). Afven svenskfienden Kro-
kow erböd sig till Sverges tjenst, troligen med hopp om
sådana fördelar; men rådet vägrade, ty han ansågs ej
serdeles duglig, men deremot otacksam, grälaktig och al-
drig nöjd 8). Till och med tyska furstar åtnjöto under-
håll. Hertig Georg af Ltlneburg hade redan af Gustaf
Adolf femtusen riksdaler; nu skulle han frestas med löfte

4) Riksark. Acta Salviana. T. III. Reger. till Saivius den
23 Aug. 4643.

2) S. st. Rådsprot. d. 4 Aug. 4636.

3) S. st. Acta Salviana T. IH d. 7 M£\j 4642 och 5 Aug. 4643.

4) S. st. Rådsprot. d. 22 Jan. 4642.
h) S. st. Rådsprot. d. 27 Mars 4643.

6) S. st. Acta Salviana. T. ffl. Reger. till Salvius d. 48 JuU
4643.

7) S. st. Acta Salviana. T. IQ. Reger. till Salvius d. 4 Juli
4642.

8) St. st. Rådsprot. d. 26 Aug. 4644.

210

om tietusen; och hertigen af Mecklenbarg samt Marlcgref-
ven af Badea Durlach erhdllo betydliga skänker, troligen
till en del i samma afsigt l).

TJUGUFJERDE KAPITLET.

OM FÖRMTNDAftSREOERINGENS JfYX INBATT-

NINGAR.

En ordentligare förvaltning af Sverges inre stjrrebe
hade redan blifvit grundlagd af Karl den nionde och Gu-
staf Adolf. Den blef nu af riksfOrmyndarne fulländad, och
bragt till det skick, hvari den sedermera förblef ända till
Karl den elftes regering.

Det första och förnämsta medlet härtill var rege-
ringsformen af 1634, genom hWlken för första gången en
någorlunda fullständig ordning stadgades för alla delar af
riksstyrelsen. Denna författning medförde dels ordnande
af gamla, dels införandet af nya ämbetsverk, syftande på
redigare och rättvisare förvaltning. Sä blefvo genast sam-
ma år krigs- och amiralitetskollegierna bättre ordnade, och
till lättnad för de södra landskapen Göta hofrätt inrättad.
Handels- och bergsä ränderna, hvilka förut stått under
kammarkollegium, fingo 1637 hvardera sin egen förvalt-
ning i kommerskollegium och bergsamtet, hvilket sednare
längre fram erhöll namn af bergskollegium.

Ännu fanns uti Sverge ingen ordentlig hrefposU I
äldre tider begagnades budkaflar, resande eller enkom af-
skickade bud. Då dessa sednare foro i kronans ärender,
skulle de äga fri skjuts och förtäring under hela resan.
Denna deras rättighet missbrukades af många enskilda
vägfarande. Då påbjöd Johan den tredje, att kronans

4) Riksark. Rådsprot. den >I6 Sept. och 7 Dec. 4642.

Sli

brefbärare skulle tiU skilnad frän anérö medföra ett si
kalladt vSgabref; och Karl den nionde gaf dem brefdra-
garebrickor med utsatt tecken, huru mänga hastar inne^
hafvaren ägde rStt att begagna. Kungörelser och allmän*
na papper skickades med budkafle frän den ena läns*
mannen till den andra. Alla dessa postföringssätt voro
osäkra, dyra och långsamma. Ett bref behöfde ofta tre
månader för att gå mellan Paris och Stockholm; och en
så vigtig nyhet, som konung Gustaf Adolfs död, var en
hel månad på vägen mellan Leipzig och Stockholm. Alla
önskade snabbare post. Efter tyska mönster utfärdades
1636 en ny postordning. Uti hvarje stad förordnades
postbus med postmästare och deremellan posthemman med
yissa beviljade friheter. Brefven buros af beväpnade post-
drängar, bvilka skulle på alla möjliga genvägar löpa mel-^
lan postgårdama och derunder genom stötar i hornet i
förväg gifva sin ankomst tillkänna, på det den nya post-*
drängen måtte vara i ordning att mottaga brefven och
genast föra dem vidare. En Öfveruppsyningsman i Stock*
bolm, slående under kanslikollegium, skulle vårda det hela.
Den andre i ordningen af dessa uppsyningsmän, Johan
Bejer, tillsatt 1642, bragte den nyttiga inrättningen först
i någorlunda ordning.

Friskjutsen fortfor att utgöra en af de tyngsta bör-
dorna på landtbruket. De flesta ämbetsmän hade i stället
för tillräcklig penninglön andra motsvarande fördelar; der-
ibland också friskjuts och förtäring på sina resor i all-
männa ärender. Detta missbrukades till hög grad, äfven
af de ämbetsmän, som bort vaka öfver rätta bruket. Rå-
det klagade, att landshöfdingarna och andra togo friskjuts
för enskilda resor, ja stundom utfärdade friskjutsbrickor
för alldeles obehöriga personer 1). Underslef, öfvervåld och
otaliga trätor följde häraf, samt för landet och i synner^
het för folket vid de stora vägarna en alldeles odrägelig
tunga. Ar 1635 talades i rådet om att afskaffa friskjut-

4) Riksark. Rådsprot. d. 9 Okt. 4635.

212

sen mot någon lindrig afgift på landet och deremel sra*
rande löneförhöjning åt de ämbetsmän, som fömt haft
friskjuts. Man föreslog det också vid riksdag; men
bönderna vägrade. Man påstod, att de der till äggades af
läns- och fjerdingsmän, hvilka Xrodde sig genom en mera
ordnad skjutsning förlora den magt och det inflytande,
som de under närvarande obestämda förhållanden ägdel).
Också hade man inbillat bönderna, att de icke skulle fl
fritt brygga och baka i sina hus, om ordentliga gästgif*
varegårdar blefve anlaggda. Slutligen voro biand råda*
herrarna sjelfva åtskilliga, som ogerna ville mista friskjuta-
rätten, och derföre icke nog kraftigt understödde försla-
get. Aret derpå, sedan rikska nsleren hemkommit, togs
saken åter i öfvervägande. Bröderna Oxenstierna angrepo
missbruket. Tvisten kastade sig genast på frågan om rid-
derskapets vinst eller förlust dervid. Rikskanslern anmärk-
te: »att adeln städse åberopade sina friheter och derige-
)9nom förorsakade både sig och kronan skada, samt i det
»allmänna en stor förvirring. Man måste hålla medel vä-
ngen mellan kronans och adelns rätt,» Brodern Gabriel
Oxenstierna tillade: »Adeln får ej kasta kronan öfver
»ända, ty då kommer snart en konung, som tager allt-
»sammans igen.» Per Brahe invände: »att kronans och
»adelns rätt borde noga bestämmas; ty hittills hafva kro-
»nan och konungarna mycket ingripit i adelns rättigbe-
)»ter, och adeln deremot medelbart bemägtigat sig kronans
ngods.» Axel Oxenstiei1)a svarade: »Adeln har ingenting
»att klaga öfver kronan och konungarna; ty om ock gamle
»kung Gösta tog något adeln ifrån, så hafva sednare ko-
»nungar det rik eligen godtgjort.» Gabriel Oxenstierna
anmärkte: »Orsaken, hvarföre friskjutsen ej kan afskafifas,
y>är, att vi här vid rådsbordet icke äro ense derom, och
»att landshöfdingarna arbeta deremot, emedan de bruka
»friskjuts också till sina enskilda körslor. Kunde vi blott
»tvinga oss sjelfva och landshöfdingarna att afstå derifrin,

i) Riksark. Rådsprot. d. 9, 47, n Okt. 4635.

213

»så vore det dfriga liltt. Men om vi ej hfiri stifta lag
3!>f0r oas sjelfva och skafifo ordning i landet, så skall bon-
SHlen af denna friskjats alldeles förstöras.» Landshöfdingen
i Wermland, Karl fionde, invSnde: »Men när landsböf*
»dingarna resa omkring i ämbetsdrender, måste de i och
x>för tjensten medfOra många tjenare och profosser för att
»fasttaga förbrytare m. m.» Axel Oxenstierna svarade:
»Då kunde måhända profossen begagna frihast, men lands-
»bdfdingen bör rida sin egen.» Karl Bonde tyckte, att
»iandshöfdingarna borde hafva fritt foder åt sina hastar,
»likasom i konung Karls tid.» Åke Natt orh Dag »an-
»såg omöjligt att afskaffa friskjutsen, ty bönderna vilja
»icke i dess st&lle åtaga sig någon penningutlaga.» Axel
Oxenstierna sade: »Det kan nog vara vådligt att på all-
»mogen iSgga skatt i stallet för friskjuts; ty jag befarar,
»att i krig och i nödens stund lägges dem friskjatsen
»ändå uppå; och sedan få de draga både skjutsen och
»skatten. Men kunde bonden blifva för skjutsning fri, så
»förkofrade han sig bättre, och då förkofrades ock kronan.»
Per Brahe sade: »Det är dock att mSrka, det rikets råd
»alltid haft rättighet till fria hästar.» Rikskansleren in-
föll: »Det är en skadelig rättighet.» Jakob De la Gardie
sade: »Men när en af rådet reser ut för att hålla ting,
»mönstring, räfst o. s. v., så är billigt, att han har fria
»hästar eller får högre lön, ty en sådan resa kostar ho-
»nom några hundra daler.» Axel Oxenstierna sade: »Den,
)}90m på en sådan resa kostar några hundrade daler, den
>^förIorar några tusen genom den oordentliga friskjuts, som
»nu åligger hans frälsebönder. Bättre är att gifva äm-*
»betsmännen ett eller par hundrade daler mer i lön, och
»sedan förbjuda dem friskjuts.» Per Brahe sade: »Emedan
»endast få af adeln äro närvarande, kan ju målet upp-
»skjutas till nästa riksdag, och emellertid strängeligen för-
»bjudas att utan regeringens pass taga frihäst.» Axel
Oxenstierna invände: »Men emedlertid lider det allmänna.
vMan bör ej förhala med goda ordningars införande.» Ga-
briel Oxenstierna sade: »Om blott vi här i rådet för

214

svåra peraonqr afstå frän fritkjutfen, sä gifver nog deo
»öCriga adeln med sig.» — Så fortgick tvisten. Men brÖ*
derna Oxenstierna talade denna gången fdrg|ifve& De oDr
derstöddes icke af någon enda. Johan Skytle och Gyiltn**
bielm framkastade blott några obetydiiga anmärkningar.
Jakob De la Gardie, eljest Oxenstiernornas vanliga hjelp,
lutade till motsidan. Förslaget måste nedlfiggas och miss^
bruket fortfor. — Tre år derefter började Axel Oxen*
stierna åter yrka, »det all friskjuts borde afskaSas, utom
»för konungen, och vid troppars genomtåg» 1). Han tyc-
kes nu hafva funnit mer beredvillighet. Man höll på att
inrätta flere gästgif varegårdar 2], och skjutslegan bestäm-
des till en mark för milen under höst och vår, men till
5 öre den öfriga tiden af året 3). Rådet gick siutiigjui
in på förslaget och vid 1642 års riksdag bragtes det å
hane. Från två sidor mötte motstånd. Först från böQ-
derna; regeringen måste arbeta i flera dagar, innan den
kunde öfvertyga dem om fördelen af att betala s^uU-
(årdsptermingar , 3 daler på gården, och deremot vara le-
diga från friskjutsen. När ändtligen större delen af all-
mogen var härom öfvertygad, återstod en icke ringa d<:I,
som, boende aflägset från allmänna vägar, icke haft svd-»
nerlig olägenhet af friskjutsen, och derföre länge ropade
emot, innan den kunde Öfvertalas att till jemnande af
bördan likasom de andra åtaga sig skjutsfärdspenningart
Andra motståndet var ioom rådet, der grefvar och friber-
rar ville åt alla bönder inom gref- och friherreskapen er*
hålla i afseende på skjutsning samma fördelar, som frälse-
bönderna. Vi hafva redan berättat det derom hållna sam-
talet och dess utgång. Sedan dessa båda hinder bese-
grats, blef ändtligen den gamla friskjutsen afskaffad; dock
ännu endast på försök. Det skedde i Februari 1642.

4) Riks ark. Rådsprot. d. 6 Febr. 4639.

2) S. st. d. 9 Aug. 4639, d. 45 Jan. 4636: jemnför den M
Febr. 4642.

3) S. st. d. %fk Sept. 4644.

210

I atoende pft uUkrifningm infördes en betydlig föiv
åndring. Man hade fdrut anyändt olika satt; den em
tiden tagit drflngar, den andra endast torpare. Under ko«-
nuogarna Johan och Karl hade utskrifningen skett efter
glirdtalet; Gustaf Adolf började omkring 1720 hälla den
efter mantalet, och taga hvar tionde skatte* och krono*
och hvar tjugonde frälsebonde. Afsigten var att få mera
folk; och den vanns i början; men sedan upphittade så
val allmoge som herrar en hop underslef, hvarigenom sol**
dattalei minskades samt orättvisor och tvister uppkommoi).
Adels- och ståndspersoner antogo olagliga försvarskarlar;
bondedrangarna stympade sig eller flydde undan. Från
Finnland bortrymde stundom stora hopar öfver rysska grftn-
sen; en annan gång brände de sina gårdar och gömde
sig i skogarna; allt för att undgå utskrifningen 2). Frän
dessa förhållanden hade dalkarlarna länge gjort undantaga
De hade sins emellan uppställt ett en gång för alla be^
stämd t antal soldater och deremot varit fria från utskrif-*
ning 3). Denna inrättning jemnte ofvannämnde missbruk
gaf Per Brahe anledning att under vistandet i Finnland
införa i Karelen utskrifning efter gårdtalet. Både allmoge
och regering blef dermed nöjd; beggedera visste, hvad de
hade att räkna på; bonden kunde utan sådan farhåga taga
så många drängar, han för sitt åkerbruk behöfde; och
alla underslef voro förekomna. Regeringen ville genast
införa samma sätt uti Sverge. Vi hafva redan omtalat de
häftiga tvister, som den härom mäste föra mot de adeliga
privilegiernas* försvarare inom rådet. Slutligen blef både
der och vid riksdagen utskrifning efter gårdtalet beslutad.
— För Öfrigt steg under trettioåra kriget landthären be-
tydligen. Ar 1628 bestod den af sjutton, år 1634 af
tjuguåtta, och år 1648 af etthundradetjugutusen man;

4) Riksark. Rådsprot. d. 9 och 41 Jan. 4644, d. 9 Febr.
4642.

2) S. st. d. 3 Nov. 4643.

3) S. st. d. 42 Febr. 4637.

216

detta sista dock enligt den nppgift} efter hvttken Tysk-
land skalle betala soldatersftttningen. Enligt en an*
nan berättelse åtgjorde bftren under Karls tid 9000; un*
der Gustaf Adolfs 25,000; men efter 1636 ett antal af
44,000 till lands och 10,000 matrosen).

För bättre förvaltning ^ull blefvo några af de stör-
sta länen delta. Den under Grustaf Adolfs tid först in*
förda rikshufvudboken blef på ett Ifimpligare satt inrflttad
och fullständigt utförd 8). Till stor vinst för handeln ut-
kom 1637 en ny tullordning, den första offentligt kun-
gjorda. De förra böllos hemliga och sökte att genom Öf-
verraskning preja den främmande köpmannen. Som all*
mänt mått och vigt för hela riket stadföstades Stockholms
tunnan med 32 finska kappar samt den ännu gällande
örebrovigten* Man sökte äfven förskaffa sig ett allmänt
riksmynt, men förslaget kunde ej genomföras. På Per
Brahes förslag blef under vicepresidenten i Göta hofrätt
nedsatt en kommission till gransknmg af lagen S(); och
Brahe yrkade tillika, att landshöfdingama skulle bo hvar
inom sin domsaga och sjelf sköta densamma. Förut hade
dessa tjenster blifvit gifna, som lönebidrag åt andra häldst
i Stockholm varande ämbetsmän, hvilka sedermera förrät-
tade sysslorna genom ofta ganska oskickliga ställföreträdare;

4) Riksark. Rådsprot. d. 48 Nov. 4645.
t) Brah. FoI. 447. Gabr. Bengtsson Oxenstiernas lefverne.
3) Riks ar k. Rådsprot. d. 8 Febr., d. 48, 24, 22 Mars och
d. 8 Aug. 4643.

217
. TJirOVrSMTS kAPlTLJEf.

r ■

• , . I •

'I ' ' .

Ämbet9naD«ia*]DD(9rAa . von» i allttftofae^ tmder denna
i«i g^nik* b^ . Bti rifcaräd täloiade ($000 daler silf-
vermynt i Jöi^ oob lika mycket i ta{fo]|ieaniDgBr; hvar
ooh en ^i rä^sförmyndarne 1 8^000 daler» Många, ja de
fleata bland de&Ba berrar, både des8ut<»n dom- ocb }agsa*
^OTy tXksC' s^tbålkre- och landbbofdinga-syeeleir, bvaraf de
drogo mångfaldigt större inkomster. Ändå betydligare in*-
ilSi0 från förlUnin^arna. Sådana anvisades <ifYer allt, men
lör det mesta i Liffland aeb Ingermanland. Uasx finner,
att under år 1634 ti^ts nedanatående berrar att efter
^aoan tullfritt, af aia i nämnde landskap annlagne opan^
flÉQlål utfara: Ax^l fianér ocb Jakob De la ^ardie bvar-
deoa i,50>0 taimar.} Skytte ocb GjUenbieim bvarder^L
tyMO, <i«abfiej[ fiengtoson Oxenstierna i,700^ Gabriel Gu^
alafsaeiBL Oxenst^rna /QOQ, Per Sparre 1000, Lars Sparre
ly^O Ok. 41 1. 1), Såhinda drog bagadeln största fördelen
aC ntmnde Jlandvjnniag9r och både der%enom {ursteliga
iokojofter* Märkas h^' doek^ att nfistan alla dessa för^
JAningar .voro redan af Gnsiaf Adolf gjorda; swtatt.riksr^
ISsmyndarne sjelfva ^orp ganska spvrsamma med dylika
•tdrre gåfvor* En oiftngd siQärrB godsutdel^ingar ansågs
éB sig deremojt ioke kunna ondyika,. emedim man saknad^
mdra. medel atn betoa den Aoca mängden dugliga |jen-
«tediAn af lägre grader. Från 1633 tiU' 1644. bortgåfvos
vid pass d^4fi0. mantal med årlig räi^ta af 68,7^1 d. s^
aL%)» X allmäiihet måste man erkäni^ att de flestii, så
som lägre ämbetMAän gjorde Aderneslandet ovanligt

4*% liiksark. ]^ksregidir.'fSr samma år.
%) Enligt beräkn. i 47:de delen. Afvikande uppgifter Usas i
IQ:de delen, 2:dra uppL aidd. 466^ 467.,

tfnm9H9 Bw. YUL 10

218

ätora tjenster; men det klagades dock, att mången med liten
duglighet fidc stor lön,*b]ot^ för sin itora élftfi, ÄfTen
de Tdl förtjenta blefvo genom dessa brådvaxande inkom-
ster lockade till öfverflöd och stoltbetoch deras barn upp-
väfte i högmod och orimliga anspråk, att hvart och ett
bekomma lika stora inkomster, som f&derna haft.

Till skfinker och besoldning af frfimmande furdfcar
och härförare anvfindes årligen stora sammor. Detta jemnte
det tärande kriget gjorde rikets vanliga medel alldeles
otillräckliga. Derföre söktes nya inkomstkällor, såsom nn-
derhåUspenningar af Frankrike och Holland; skattemas
höjning och kronogodsens försäljning.

I det hela vårdades dessa medel och rikshnshålhiin*
gen med förvånande noggrannhet och framgång. Regerin-
gen hade för det mesta det kommande årets behof inne i
förskott. Vid början af 16S2 var kronans skuld 2,180,045
daler; dalern lika med ungeftir tvåtredjedels riksdaler
specie. I början af 1635 var den minskad iÅll 707,396
daler. Förlusten af preussiska tullarna och nÖdvSndighfr-
ten att efter nördlingerslaget och tyska bundsförvandter»
nas affall anlita Sverges egna tillgångar, ökade den åter.
Men vid 1644 års bokslut var kronans skuld 979,625
daler. Man hade under tiden sålt kronogods för 1,492,201
daler. När d^ssa sammanläggas, så uppstår som kronans
egentliga skukl, 2,471,826 daler. Således under 14 årS
t)eständiga krig, och deribland de stora anstrftngningsma
taot Danmark, hade rikets skuld eller kapitalförlust från
år 1632 endast blifvit ökad med 291,781 daler i> Bell
skuldsumman hbde lätt kunnat inbetalas genom riktigt
användande af de redan nu ihtjenta 5,000,000 riksdaler I
ersältningspenningar från Tyskland. • — Under denna tid I
hade Sverge visserligen förlorat preussiska tullarna, men
deremot vunnit ösel, Gottland, Halland, Särnadalen, Häije-
dalen, Jemtland, och tullfrihet i Öresund^ samt tillika hui^

4) Huru stora förpantningar, som blifdt gjorda eller \uMMf
'*■ ^ IcåBoa vi icke.

219

vndsaUigen grnndlaggt eröfringen af Pommern, ROgen,
Wismar, Bremen och Verden. Derjemnte hade handeln och
stftderna bhfyit upphjelpta, bergyerken bragta till mäng-
dnbbel afkastning, fdrut Ode bergslager uppodlade och be-
byggda, nya ftmbetsverk, flere gymnasier och skolor samt
ett helt nytt universitet med stor kostnad . anlaggda.* Och
mflrk slutligen, att under åren 1634 till 1637 fordrades
af landet ingen serskild bevillning i). Att så mycket kunr
de utan rikets större skuldsättning verkställas, dertill bi-
drogo dels ständerna, hvilka i nödens stund och efter det
olyckliga fälttåget 1637 åtogo sig betydliga skatter, dels
ock styrelsen, bvilken med ovanligt förstånd, sparsamhet
och urskiljning använde medlen; och, hvad än mera är,
föregick med exemplet af sjelfuppoffring och oegennytta.
Riksförmyndarne togo under sin hela förvaltningstid och
åt sina egna personer ingen enda förläning, utan öfver-
lemnade åt Kristina att vid myndiga år gifva den belö-
ning, hon ansåg dem förtjeiia. Då staten var i bebof
gingo ofta riksförmyndare, råder, generaler, guvernörer
hvar för sitt verk i stora, stundom räntefria förskotter,
dels kontant, dels genom att lemna sin lön innestående.
Åxd Oxenstierna och Jacob De la Gardie utmärkte sig
härvid framför alla de andra.

4) Nordin. FoI. obond. N:o 5. Underrättelse om riksdags-
bevillningen pfi kroDohemman i Uppland.

sto

OM KBONOGOMlNfl FÖiUliUKmi-

Qi»ild »Ut, hvad fdrmyBdare-r^ringea fdrctagit, båt
i^genljiii WifyH ai myaket iadaadlymtn kranoff6d9ens pT"
9ifillimnish> Vi.fdnti undfer dcÉta allmilBna namn de tfltml
aveslfiJda fttgerdenoa, att föraftija kroDobemmaB oob k^oÉaii
iokoiB8l9r af, éLtMehemitian. Dessa fdrbandfiogar bafva oekst
haft tiQlydligt infljtande på fadernesSandets sednare Od<(K
|]Nit Ar derföre nédigt, ^tt dem ned n&gon större atfSr-
)%^^ (raowtälla.

AHa STergea hemman mdelas httfmdsakligen i tremi^
fllij^a Uaaasr^ Skatte, FrOUe ooh Kromo, SkcOtMiemfiiéii
if^ d^y.idor umdbafi^areB flger jorden, men fcronan bélt
clUtln 49raf, d. m. s. vkattca. \FV(!tfM^«iiim«n^ d^ den (Nh
IJMld^ )inii«bafTBi»n . ägtt både jorden och stérre deloa &t
d99i véBfal. eller afcat^. KrofK^^eiMmn^ då kronan Sgtt
Wdo Jofd och rftnta. I åkbta tider fimnos endast skatta-
wb kfOQohemman. Da taedoare utgjordes från bdrjan btif-
f ttdaaUigfiii »ai l^puiala öde^ Ond«r Itatolska Ifden ialA^
des frölset. Andeligt frälse voro da henuman, som skftnkfes
eller köptes till kyrkor eller kloster och derföre liefriades
från sk«(tt; adeljgt fvHa^ (fc, bvilk^ 4gAr9 h^lo tiU kro-
nans tjenst en fullrustad ryttare ock hfist, och derföre
befriades från flere deremot svarande utlagor. Under ka-
tolska tiden erböll andeliga frälset genom gåfvor och te-
stamenten en betydlig mängd hemman af skatte och af
adeligt frälse, samt några af krono-natur. En stor del
af alla dessa indrog Gustaf Wasa till kronan, då han
uppbäfde andeliga frälset. Härigenom vann kronan p&
bekostnad af skatte och frälse en betydlig tillväxt; somliga
beräkna, att Gustaf Wasa tog på detta sätt ^0 eller
30,000 hemman.

Af dessa många gods hade kronan betydlig inkomst
En mängd utgifter bestriddes deraf till lättnad fdr de

ikftUdnK<i»M It^iMk Ub AMita tider yn dtrfONi i koir^
wigaedbn jnCMl eifc filrbiid mot hvaryt fdrTHcmd». if
Uppsala öde eller kronogods. Sådant oaktadt skedde fair^
med uftdcrkonoDgttrne. Erik och Joiiaiii storti midsbruk.
KroQOgod» lörlSntes ofta med ätdana tilkte, ätt de nfista*
ompfliS^i^ knnd» iiU kronan återfalla; aiiaidom skfitiktai
de Jiell och hållet bort.' Johaa den tre^e låkte bdrdsritt
till kronohemman för 50 till 100 daler föe| atyekel| aUt
efter godhetaik För att emedkrtid hindra: fftrskiki^ng af
B&mnde allmänna iidkomalkillor beriöts IHM oeb tMé^
M ingH ktonogodEi skulle bortskänkas för alltnl; de borde
eibaÉ utgåetidet af länta^rens lioaaiiga att återCUéa Uh
krenan. 8ådaiift kallades NorrlOpings dee/uts gbds, FOr«-
tadei mot försäljniBgen foetfor; men det Mge% att aådttttt
oJEtktadt såldes också isnder Earl deh nionde kronbheonnaB,
atmndom bebi mantalet för ett par oxar. Gnetal Adolf
éref aakeii i stort, dels kned fdrpaittning, dela med fOr*-
^ftljnint;. iren 16ia till ld20 Cteb sålde, meH fiOr det
nesta bortpänlade hän flere biatradefé Som emeDectkl desBH
inkomstkällor föllo sig. alltför dyra, beslöt .Ghlalal Adolf
1022 ait i stallet stijh faronogods aåmik • krenahs räntor
ai. skÉtteheBBåaiiy ocb att drifvil denwk kateder i stivt oeh
•efMr €ki viss bebtämd taa:a. Dfenna föreskref, att när
isaiieta skatter i bestämda åfgiftor eller så kallade
rflator ginge tili tr& deler^ erlade köparen derföre elthm^
jdsade dalw* Mot en sådan köpeskiHing fick köparcft uti»-
éa^ frälsefriket kr^nogodset med dess räntor till e^trdlit;
^gondom^ men af skattehemmanet endast dess täoAén För*-
sftljniögeÉ, stedde för det mesta. tiU adel^ men ftfven lill
Bflgra ofrilsemän* Frän* 1022 till 16d2 sålde koftvngen
således vngeiår i^lM hemman^ med en årlig ränta af
20,686 oeb mot köpeskilling af 075,885 allt d. g. m.
Detta godsaäljande v&ekte. redan då mycket missnöje» Man
klagade, att kronans framtida inkomster spilldes^ Bönderna
på de skattehemman, hvilkas ränta blifvit försåld, klagade
vid riksda^n 1627, att köparna ville med allehanda på-
fund tvinga bonden att afstå sin skatterätt, d v. s. sin

egiAdtrilt till forden, HBr aH aedaa Mtfta Uott lOfum
brukare, ^er, som åät i dan tidetts språk hette, de«
Lendtix).

DeBsntom sålde konungen en mingd kronohemmn
till skatte och åt ofrälsemän; ehuni vi hvarken kflnDt
antalet eller köpesumman. Äfven hade konungen bortgif-
vit Tid pass 7,800 kronohemman .med en årlig ränta af
191,074 d. 8. m.i).

Redan i bOrjan af förmyndaretiden ville Klas Fle-
jning åter indraga de bortgångna kronogodsen i); mea
frågan derom förföll. Hvad den store Gustaf AdoH gifyil)
Tar också svårt att återkalla, häldst för en förmyndare-
regering. ^ Ar 1635, då under fredsunderhandlingen i
Preussen en betydlig h&r skulle skickas ut för attskrftia»
ma polackama, Iftrer förmyndare-regeringen, för att främja
utrustningen, hafva sålt något -kronogods, dock icke till
särdeles myckenhet. Denna försäljning tyckes för det nce-
sta varit under skatterätt och troligen Ull ofrälse kdpaie;
ty äfven denna Gustaf Adolfe åtgerd fortgick under fö^
myndaretiden.

Yi hafva uti det föregående berättat 1637 års &^

iåg och dess olyckliga slut Det var nemligen då, som

^Bér efter återtåget från Torgau blef nedträngd till Östo^

;sjön och hans här nästan alldeles utblottad och uppldat

•Antingen skulle svenskarna segla hem igen, slagna, tom-

•faftndta, föraktade, eller ock göra nya ansträngningar.

Svenska regeringen och folket valde det sednare, och nis»-

dagen beviljade förhöjning af pålagorna. När dessa skulle

indrifvas, uppstod nästan i alla stånd och landsorter ett

häftigt missnöje, flerestädes uppror; och likväl befanns den

.gjorda beviUningen otillräcklig. Soldaterna voro snart utan

sold, utan förråder, och man fruktade att förlora ftfren

de sista fästningarna i Tyskland. Att bekomma län var

1) Enligt de beräkningar vi fOljt i 47:de delen. Andra och
afvikandft Issas i 40:de delen ss. 466, 467, andra uppl»

2) Riksark. Rådsprot. d. 6 Maj 4634.

223

wf^ffågu Chvuf ååöU Inde iOt aldaiia i rimte er]«ggt
d, 12, till och med 20 för handradet Flere af dem
slodo flnoa obetalda: och ingen ville gifva nya. Slntligen,
au på de hårdt tryckta, och nu hatft upproriska under*
flätama Iflgga ftn större skatter^ ansågs för en omöjligbet.
I denna nöd tftnkte man åter på försäljning af kro-
Bogods. Frågan derom yacktes för första gången den 31
Maj 1638 och af Axel Oxenstierna. Då målet dagen der^
efter förekom, framställdes allehanda skal. Man tvekade;
»godsförsaljning Tar i regeringsformen förbjuden, den kun-
de yflcka framtida rftfst, o. s. v.» Man eftersinnade an- *
dra medel, till skaffande af penningar; men intet befanns
användbart Tredje dagen voro alla, ftfven Gyllenbielm,
ense om försäljningen; Johan Skytte var ej i staden. Man
Ifit dock förslaget Snnu till en tid hvila. Det synes nå-
stan, som^ regeringen försökt draga sig fram utan att till-
gripa det betänkliga medlet. Men de mfinga upproren un-
der sommaren 1638 visade bmöjligheten att ytterligare
beavftra st&ndema. Ej heller kunde Baner under hela
året tränga sig från den ödelaggda östersjöstranden, hvar-
före han ännu var . i bebof af understöd, i fall något med
besked skalle uträttas. Af dessa skäl upptogs förslaget
ånyo^ och blef ånyo bifallet. Afgörande beslutet fattades
den 5 Nov. 1638. Såsom skäl androgos: först rikets
stora bebof. Konung Gustaf Adolf hade i nödens stund
bortlemnat hela Jemtland; ryssen likaledes Kexholms län.
Förmyndare-regeringen hade väl också skäl att för vin-
nande af betydliga fördelar sälja några kronogods. För
det andra otillräckligheten eller saknaden af andra m^
del. För det tredje omöjligheten att pålägga ökade skat-
ter, likaså att erhålla lån. För det fjerde: kronogodsoA
hade under förvaltare och ämbetsm&n blifvit och skulle
troligen alltid blifva illa skötta och lemna föga behållning.
I enskild band deremot skulle de uppodlas, gifva mång-
dubbel afkastning och derigenom förorsaka lifligare handel
och åt kronan, uti Ökad tull en vinst, som fullt ut sva-
rade mot godsens nu lemnade beliåilniiig. För det femte?

224

HMn hade tre för^^^etyé»^ kangart cxte^I, och iwpindesi.
aU både samtideB oeb ofterikomtnafadb : dkulle se «ch «f^
kftBiia^aii förelaget ifcett af )iiödtvla% ocb täl f&demea*
landeU bistå. F0r det ^em: dm fe^IjuD^aii beCmiB».
flkadli^ ftgdie darotl^iligeD eoligtr regecin^ormen rätt att
tid myndiga Ir lOaa aina goda tiUbaka. A£ alla daaat
skal beaJöt maa att sälia kironogods ocb rfiotor af skatta-.
bMunan för en aumma af j^OO^OO rikad^Ier. Yilkocei»
^oro: {9fst för hiMir ttedje riksdaier^ aon bemmaaet i at^
kallade vissa rdnter gaf åi krox»n, jriftulk* köparoa betala
$00 riksdaler. Detta var enligt dea a£ Gtistaf Aaolf i^
da berftkningen. Men riksftHmyndarDe oiackte . enaar^ Mt
ea aådaa taxa skulle förorsaka kronan Ifelusfc. ock köpar
ren ea ebillig vinst; edkedan d^ så kallada oviasa rftnior-
na TOTO Qft% serdeles på småbemmaneii, ganska: befry^
liga, så att köparen hade från de samma en inkomst af
stnndom anda till tio eller tolf ocbatofidom mer för km-?
dradet. För att undvika denna förliuf, ändrade» taxan så^
aH* alla både vissa ocb dviasa rSntor sammanräknades oob
fiSr bvarje fyra ocb en balf riksdalers inkomst deraf skalki
köparen betala ett bu&drade riksdaler. Hvaremo* ban fide
aaoima fördelar som vid Gustaf Adolfs försäljning. Bona
Jl^dring' skedde näglrft dagar efter första beslutet, och mr
nan äiudu några kranogods blifvit sålda. Andra xnUtord
TAT^ att försäljningen akuUe ske endast åt adeL Ingen
ofrålse ftgde rättighet att på något sätt deltag i dessa
köpb Tre^ i»Ukorety att försålda kronohemman sknlle £^
icandlas till frälsehemman, Fjerds vUkBiret, att för de
skattehemman, bvilkas räntor blifvit sålda, skulle köparen
waå&F fräkefribet åtnjuta alla af hemmanet förut åt kr(^
nan gjorda utlagor. D^emot var honom strängeligen fÖr-
bijttdet att tränga dcattebonden Ocb hans slägt från de»
bordsFätt, d. v. a. äganderätt Med undanlag af denna
ookständigbet blefvo således äfven skattehemman förvand-
lade till frälse. Femtt vilkorety att drottningen hade vid
myndiga år rUtigfaet. Kiaa tillbaka de sålda godsen. Sår-

.225

«bsit bOtäe åtxk skb inom- Mii ash Ib aEtec hennes till*
icfide til] Te^cingen* Do fSrfaftttnogiir^ som kdfMiniei tiii<-
éttt tidOB gjistty skulia 'vid aådasi inlösning efter mfltiae
Asanaa (urdoia åtor betietkc, och- «n köparne sålt,. bort-
hffi%f bebyggt eller med andra sätesgårdar sammanslagit
cftdtefHk kdpcjgfids^ skulle de Tid åter lösningen Sga rfttt alt
gifv0 oodra mots?aaraDde i stfllet. På. dessa vilkor såJdas
i följe af /orcBtäenda beslut ^s fdr 200,000 riksdaler.
Arttt idtfpå fattades å nyöbesluty att .ytterligare sälja för
Ifta stor stunflia, farilket ocksfi skédde« Bet var ginam
deasa medbl^ sosai Banérska häre& bragtes .i det stånd, att
d»n k^nde utföra det lysindé fdlttågel 163% bvilkat ut-
gör nflder tyska kriget deu in^ändniagspunkt, från hvilkeb
avetl^ vapnen erMilo sin sednåre och afgörande öfvervigi
Emellertid skedde så väl vid sjellva försäljningen aoih
vid de sålda godsei» bebandling- miSinga missbruk, bvar»-
^encan väcktes ovilja i landet, odi älven något motstånd
iiioiA rådet, här återigen Iråga väcktes, om fitgerdens fän-
liyted». Detta skedde d. 15 Febr^ 1641. Orsaken tur
léea Taniiga nöden, samt fruktan^ att Frankrike ekuUe
indraga sina underbålispenningar, serdeles om {liöbebeii
MefVe störtad, b varpå men i Paris vid denna tiden myo-
ket srbetade. I anledning bäraf beslöt regonngea ooh
rådet att som f6mt sälja kronogods, denna gän^n för
404^4^00 riksdaler* En del af medlen borde »n vändas att
godtgöra delägrärna i koppark(ns)pagniet, bvilka bos kroi-
ata ägde betydliga fordringar, på bvilka Gnataf Adolf
lofvat i ränta 20 för bundriMlei, bvittcet dock färnyndaroi-
iregeringen nedaätt till hälfteik Man >ville genom att bar
tala denna skuld för framtklen bibehålla krona&s kredit*
Adelns utetiutande rätt blef dock éfveti i detta fall. be-
vakad. Den ofrälse delägaren i koppa rkom|)egniet kunde
Icke för aln fordran bekomma kronogodi, utan blott pen-
ningar. Då detta beslut fattades, var Gyllenbielm frånir
varande; Joban Skytte, ehuru närvarande, finnes icke
bafva yttrat sig deremqt.

226

Men straxt derefter blef n&mnde beslut rifvbt och
inom regeringen uppkom en märkVärdig tvist, hvilken v^
så mycket som derom nu mera kan utredas, skola b&*
ratta. Orsaken tyckes hafva varit tvåfaldig. Den första,
Skyttens och Gyllenbielms allmänna missnöje med Oxen-
stiernska partiet och serskildt med kronogodsens försälj-
ning. Den andra, anläggningen af Wenersborg. Man hade
som serdeles fördelaktigt läge dertill utsett Hufvudnäs, ett
säteri, tillhörigt fru Kristina Sigrid Bielke^ hvilket gods
man derföre år 1641 tillbytte sig mot Orbyhus. Detta
aednare slott låg inom' den då bortrymda enkedrottnisg
-Mark Eleonoras lifgeding, hvilket af ständerna just di
blifvit från enkedrottningen indraget och liksom andra de-
lar af riket öfverlemnadt uti regeringens våld; Gyllen-
hielm trodde måhända, att lifgedingets förminskande vore
det oaktadt olagligt, eller ock fruktade han, det Kristina
möjligtvis kunde vid myndiga år taga moderns parti och
hämnas. Allt nog, ehuru både Skytte och Gyllenhielm
utan motsägelse öfvervarit beslutet om bytet, vägrade dock
den sednare att skrifva under och lät Klas Fleming, som
amiral, göra det i sitt, riksamiralens, ställe i). Tillika lä-
rer han hafva skickat till rådet ett bref, som innehöll åt-
skilligt emot kronogodsens försäljning, och, som det tyo-
kesy den förebråelsen, att nämnde åtgerd skett till enskild
mftta. Regeringen ansåg detta Gyllenbielms företag kunna
•i framtiden leda till allehanda betänkligheter. Man beslöt
<derfl6re, att bytesbrefvet icke skulle utfärdas förr, än det
hliimt af Gyllenhielm underskrifvet; samt ytterligare, att
emedan Gyllenhielm och Johan Skytte tillsammans syntes
ogiHa försäljningen, skulle de medelst serskildt bref inkal-
las i rådet för att: l:o »höra regeringens skäl för för-
»ääljningsbeskitet; 2:o vederlägga dessa skäl, om de kun-
»de; 3:o uppmanas, att föresJå andta medel till statens
»vidmagtbå Ilande.»

4) Riks ark. R&dsprot. d. 4ö Jan., 8 Maj 4639, d. 16 Mars,
d. 45 Apr, 16 Apr. 4644.

227

Skytte och Gyliehhielm léommo oeb de märkyfirdiga
s&miaafitraddna höllos den 4^ 5 och 13 Maj, hemma hos
Axel Oxenstierna, hvilken af illamående var hindrad från
att uppgå i rådkammaren» Protokollerna, de finnas hlott
i utkast, aro^ genom täta afbrott ofullständiga. V^ med-
dela, hvad derur kunnat utletas* Frågan om byteebref-
vet och Gyllenhielins underskrift förekom. Gyllenhielm på-
stody »att, emedan Klas Fleming var ndrTarande, dä by-
ltet beslutades, kunde också han skrifva under.» Jakob
De la Gardie sade: »enhvar blifyer i rådet uppmanad att
iMSga sin mening om det, som derstädes skall afgöras.
»När derföre beslutet Sr en gång fattadt, bör man ej en-
»skildt utom rådet tala deremot. Vi tycka, det vore
»bftttre, om bror i dess ställe försvarade sina ämbetsbrö-
»der.» Gyllenhielm bad dem »hafva med honom tålamod;
»hans -glas vore snart förrunnet; han ville gerna lefva
»med alla i broderlig vänskap; men nödgades beklaga sig
»dfver medbröderna i amiralitetet.» Klas Fleming och Erik
Ryning, båda- i amiralitetet, mente deremot, »att Gyllen-
»hielm, i några ämbetsskrifvelser gripit dem otillbörligen
»an.>) Gyllenhielm svarade: »Jag vill säga nu, som jag
>>8ade, då jag kom från Liffland och salig konungen på-
»stod, att jag för mitt uppförande der bort mista bufvu-

2>det; men sedan jag fick förklara mig i). ' Axel

Oxenstierna sade: »Yi se väl, hvad bror menar med detta.
»Men bror har gjort i amiralitetet likasom i rådet. Bror
»hade i dess ställe bort här i rådet uppstiga och säga
»sina skäl emot beslutet, så hade vi antingen måst ve-
»derlftgga eller erkänna dem. Men nu, när bror kommit
»ned ur rådet, då griper han bytesbrefvet an.» Gyllen-
hielm sade: »Först jag hOrde förslaget, yttrade jag, att
»Orbyhus låg för nära Uppsala och hörde till Hfgedinget.
»Detta hade likväl icke hindrat mig från att skrifva un-
»der, men i villen med våld tvinga mig dertill.» Rådet
nekade till denna beskyllning. Gyllenhielm sade, »det

4) ProtokolUet oftiUstindigt.

228

jbaa yhå Mg»ii om bjM Jimla i (öntlnBi «g^ «&- me*
iffujDg åt KJas Flemiog.» C^ewtieraa Avaiade: »Det bad»
»da boii sftga bftr tid rådtl^rdet och ickjo i fdnstrOL» — «
Dagen ; derp{i förekom mälei ånyo* ^»Maa frlgfid^, om Gyl*
i»lenbielffl äonu v&grade i«iderdu*ifva bytesbrefvet.» Hao
tvärade: »Ja^ gillar det Yisserligen, men efter jag ej klOr
•ner fdrbftllandet nftrmare, synes mig herr Klas Fleming
»bAltre paasaoide att skrifva under.» De Ja Gardie sade:
»Meo Där nu riksamiralen flr ijell nirvarande^ så Ar dit
»enligt regeringsformen, att ban såsom riksförinyndare oob
»ordförande i sitt koU^ium sjeK skmfver vmder, så frsat
»ban giUar saken.» Oxenstierna tillade: xiN&r du gillv
tbesluteiy ocb gillar, att Klas Fleming skrifver under, tå
»ar det ja af ingen nytta, att du sjelf nndbBindrager dig*
allén jag ser nog, bvartbAn det syltar. Du ocb berr ie-

•ban Skytte bafva alltid mildare in de andra ^ »i)'

Gyllenbielm svarade: »lag bafver ioke så mycket baft af-
tfseende på enkednottningMi « • . . •» De la Gardie sade:
»Jag fruktar vi få sådana tider, aom under konung KarU
Gylknbiebn afbröt: »Jag beder, att i skonen konoas
»Karls åminnelse.») De la Gardie svarade: »Du vet vn%
»att jag icke tadlar konungen sjelf utan <le skalmantf
»Nils Gbesnecopberus ocb Erik Tegel, öfver hvilka också
j»både salig konung Gustaf Adolf ocb bans mor ofta be*
oklagade sig,» Slutet pä bela öfverlfiggningen blef, att
bytet gick ^ i verkstiUligfaiet, och efter all anledninig tyckes
det) som Gyllenbielm miste underskrifva beslutet derono.
I afseende pä goddsäijandet uppmanade De U Gardie
»kvar och en, som ej - Vöre .nöjd dermed^ att sina sUl
•»nu anföra; men att, sodan beslutet vQre flittadt» ej vi-
:i»dare tala deremat.*» -r- Oxenstierna sade: . »Det flr ^
»godt att sitta bår, ocb på ena sidan bafva att göra med

4) Protokollet ofullBtändigt ; men beskyllningen . tyckes hafva
varit, att Gyllenbielm öch Skytten försvarat enkedrottnin-
gen, kanske för att dermed ställa sig in hos dottern Sn-
stina^ till den tid, då denna, sedaare stmlle blifra aqrodig.

a0lMd«nia, oob pä indra sidan tMå kaa^ter, »m fi^
loäefva efWr sitt godtyoko. Men, cm i anaon nå^ot fe)
»vara be|gåDge^ aä anmftler det na ocb låtand om taga
»fram r egfmngaformen oofa dereftår dMa jObs emaUa&j»
GyUenhielm svarade: »Låtom oss ej a|)i])a tidon med sl^*
»daat. Del jag sist tade, rar ^ aå .raent, som jag aada
»dei.» Oxaoatierna invande: »Dioä yttrandeb iufva gtffil
»oas full anledfiing at4 6ff erlägga iArom. Vt CtAaåo
9oe8 Midre eaigbetena anc^afift ItMt vppriktigt 4terii(iga
»eDh sadab ensksldt ffirstapa, hitad 'gdnieDsaint biitni hé^
Mlutadt.» Gyllenfaidra sadas ]»Det fir ja ^ekså ingaii, aoAa
skalar dereoMt» OKonatiema svarade! »Biai ftr aagiity «tt
mni ^ifva gods ät ofdrtjenta; éA kan TiBflarligen bftnda^
»nan hat då akM ovetande. Man talar am, aii fiOrsftlj*»
»nsngen ar emot regeringsformen. Men man tfinker af pfi^
»bara bögaia nfiden drifvit <iss dertilL Vi måefa faitta bftr
)iech bafva allt beaviret, dertiil hatet af alla dted, aoaa
»^i oomiigen kunna gdra till Tijes^ slutligen oron dfveis
»att hafva gjort mot regeringsformeiu Betflnker då, irnrii
»ttian skall båifva till mods! Men, emedan vi tra återigen
som samma sak öfverlflgga^ så ber jag bror föreaiå några
naadra medel, om bror sådana vet. Vi skola dem bjer^-
»tans gerna antaga.» Gyllenbiélm kunde inga sådaMi npp^
gifva. De la Gardie anmärkte: »att också herr Johan
»Skytte varit med i sakens» Skytten fdrblarade: satt
4(han bifallit, bvad nu sist vore om köpegodsen besloladt,
»men han gjorde en anmärkning mot nppstalfaahi^an i
»brefvet dsrom.» Oxenatteraa »erkfinde aaaftrkningete
»rikt^;faet. Felet kom af nkskanslerens dfl varande qok-
iDdom och skrifvairens ovana*» -^ Jahan Skytte hade Idr
e&igt »anmärkt Urk oBQstäsdigfaetiBr; den aauiy att lOa^
»ningsdagen var för kort . é • • « i). .

Dagen derpå, den 5 Maj, opplastea ititt granskning
oob f(}mya(nde ra^ngena 1638 fattade faoaiiit ma gpd»-

Wt*"-**»*

4) ProuiDoiiet aANmiat, a att dsa andra aaMaitaiagea ^
åoaaa iafM»

IIMIIjniBgeiu Protokollet nämner icke, att nftgon enda
takt deremot. Sedermera användes några dagar tUl att
vppaätta det nya beslntet. Den 13 Mej framstälkle Oxen-
atierna utkastet dertill i hela rådets närvaro, och uppma-
nade en hvar att dervid göra de anmärkningar, som syn-
tes befaöfliga* Ingen anmärkning finns i protokollet. • Fdr-
•laget innehdll, natt, ehuru Frankrike förnyat sitt för-
»bond och lofVat ökade undeiMUspenningar, så var dock
»Riket serdeles genom herr Baners återtåg utur Pfaitz och
»härens derefter lidna förluster i behof af mycken hjelp.
»1^11 dess anskaffande finnes nu liksom 1638 intet annat
»nedel än ^odsförsäljning. Rådet och regeringen hade dock
»mycket betänkande vid denna utväg; ty den minskade
»de årliga inkomster, hvaraf kronan hittills blifvit under-
»faål}en; den syntes stridande mot regeringsformen; shit-
idigen skulle den också ådraga deras personer ett svårt
»eftertal. Om verket kunnat på annnat sätt uppehållas,
»hade regeringen ingalanda velat tillgripa denna nödhjelpi
»Men nu kan intet annat medel upptänkas. Dessutom be»
.»finnes, att godsförsäljning i rikets yttersta nöd är icke
»förhuden; att den ej heller är sä förstörande, då re-
ngenten vid myndiga år kan lösa godsen tillbaka; och
»om de också förblifva oinlösta och således frälsehemman
julOr alltid, så hoppas dock regeringen, att landets odling)
»bergsbruk, handel och tullar skola deraf så stiga, att
»kronan icke kommer att lida någon förlust på sina in-
j}kom8ter« Äfven kan genom godsförsäljningen koppar-
»kompagniets stora och växande fordran blifva betald och
•».kronans kredit sålunda vidmagthäiien. Alltså hafva vi
»beslutat, att på samma sätt och vilkor som år 1638
»sälja krottobemman och räntor af skattehemman, denna
»gången för en summa af 400,000 riksdaler.

»Det är i regeringaformen förbjudet, att under ko-

-»nungeqs omyikliga år afyttra kronogods och upphöja till

»adeligt stånd. Men salig konungen hade redan- i sin life-

.»tid gifvit. om,; sådant flera löften, hvtlka färmyndarerege-

»ringen ansåg sig förbunden uppfylla. ÄflrM^ h^fva mån-

«>ga Qnder de sedermera förflutna åren gjort och kunna
»framdeles komma att göra fäderneslandet stora tjenster.
»Dessa bar man ej kunnat lemna ohulpna; emedan ingen
»regering kan äga best§nd utan straff och belöningar. Att
»gifva dem penningar, har varit omöjligt; att uppskjuta
»deras belöning till drottningens myndiga år, skulle ockÉS
»vAckt missnöje och likgiltighet i tjensten. Alltså har re-
»geringen beslutat, att åt sådana valförtjenta personer ut-
»dela stundom gods, stundom adelskap, men båda delarna
»sparsammeligen och med noggrann urskilning. Till detta:
»beslut har regeringen funnit sig nödsakad, ehuru den
»vet, att mången antingen nu af partiskhet, eller frarn*^
»deles af okunnighet om närvarande förhålländen och nöd,
»skola det tadla. Men vi uti regeringen och rådet hafva
»efter flitig öfverlaggning och noggrannt bdijertande af
»vår trohetsed mot hennes majestät och fäderneslandet fet-
»tat förenämnde beslut och vilja dem nu och i framtiden
»alla tillsammans och hvar för sig försvara, såsom det eg-
»nar hennes majestäts och rikets trogna råd, goda foster»
»landsvänner samt ärliga och uppriktiga kamrater. * Ingen
»ekall hemligen eller uppenbarligen med ord eller gerning
»undandraga sig ansvaret för dessa beslut, än mindre de»
»samma tadla. Men under sjelfva öfverläggningarna så
»väl nu, som framdeles skall hvar och en öppénhjertigt
»men utan förbittring säga sin mening och sålunda på
»en gång främja fäderneslandets bästa, samt visa sina
»kamrater en medbroderlig tillgifvenhet Till yttermera
»visso hafva de goda herrar af regeringen och' rådet detta
»beslut med egna händer underskrifvit.» — • Beslutet Är
undertecknadt af de fem riksförmyndarne, samt af fem-
ton rådsberrar; deribland också af Gyllenhielin oob af Jo-
han Skytte. Dessa tvänne hade förut ogiDat regeringens
ofvannämnde åtgerder. Det synes tydligen, att Oxén-
stiemska partiet gått dem på lifvet och tvingat dem att
antingen föreslå andra medel eller ock gilla de redan vid-
tagna. Andra samtida -bref förmäla, att meHan Skylten
oeh Oxenstierna var nndef dessa dagar uti rådet en hftf-

tig ttrtd om flodsfdrafilljiiiii^m; t)ch, aU^Skyttea riulligea
titi ai^ii*«f sina bekaaU yttrat, dfi ba» ^ magtade ^
rikskanilaron emot. Han ocb Gyllenkiaifn SBåsta ti«, Bcm
boBDakit ar, «iiderteclioa of?annilmBda ekrifvelaeooh la&kå»
tor aaaalid och eftervärld öppet aladfäata ocb giila ofntn-
iMMmda r^riQgs&t^erder.

Under alla de tfverlaggnmgar^ fovi år l€4l on
gldsKM^iiuagaii förebådas» var Per Brehe aärvanivde;
mm fiPMB märkvärdigt nog icloa på nS({0Bdera aidan bafva
daltagit i striden*

.Ridet ämnade först meddela den na (jcrtoaåriga
dfWtUingon sitt tagna besl^ innan det underskrefs. Ozeii-
Aiefna invände, att en sådan ålgerdWore ovanlig och
kfiade störa åea lakarevård, som drattningon just nn för
en qukdoma skull genomgick. -^ Utan drottnangcsna iiö-
rande vardt brefvet underskrifvet.

Den beilutade försäljningen blef verkställd* Det var
mod da sålunda erhållna medlen, som regeringen Ir 1641
i^rustade Torstenagn o^h deashAr och förberedde den iy-
s^ raden sf fälttågen 1642 till 1^45.

FörmyndareregerlDgen 8k]å» uodef sin forvsltnlnglid
ocb till IrftlseCrihet krpno^Mis och räntor af skattebMnnaO)
tiil ungalftr 2,400 manUi, med en årlig ränta af 67,149
ocb for en köpeskilling af 1,492,201 alH d. s. m. t).

Vid ofvannflmnde godsförsaljningar skedde många mis»-
bruk. Det förnftmsta var, att beräkningarna på gårdar*-
nas så visas eom ovissa räntor blefve stuiidom alltför lågt
liedsatta för att derige&om också nedsatta köpesktllingeiL
-Genom dc(tta ämbets- och 4e köpande adelsmaanens ge^
jnapsswm» bedrägeri förlorade kronan betydliga sufofnor.

Opkaå vid beband^Qgfn - af deaåida godasR f<hnöfva-^
4ea mycken orftttviaa. Måagen adelsman, som köpt i#n*
lan af ett skattebemman» ville älven, tjrnga sig till aganåi^
rditten deraf. För att tiJi dess «fi0tående tvinga förra &t*

«aM^i«4iMto«««v»

4) i^lift 4# berakpiiiLBiir # fötjt "i 47:de delol Andra eeb
> ^ikaQd^ \9m i fO:de dslei]^ ^nOra uppl, 0» 466, 467.

sligfr* wb vftASkafifföriiindelwr fttflUdei aådsntnéa Tid
uÉakrHDiiigar <å ttU^ «tt daft boiuk^ Boat Tlfsrak sMJB 4iA
dcaitebdedj. bleC tJU kiigitiénat uHagen* Då delta ej .lon**
do äkåf bhi bonåen ,genatti nya p&lagor oofa beavär ttyc^
9d» pUkgsrdy tilia. han såiUte siti jord Klagomål öfittö detta
miflfthruV framsttlldeB redtik undob Ousibf Adotfstid yiå
nkadagea l&ST,, likaså 164a^ men^ nir bdnderna |iå aiw
fordran icke kunde uppgifva nftget ivmt laU, Qtf&rdado .
BegnriDgen begge gångarna endaet alkoftnna f4^r]md mot det
^bitfcklagade missbruket. Air 1^644 fövde Jb<ttidérna . saiBina
lelasaa oob angäfvo .deana gången Tinve OmmaeBBa»
tTftone Falkenbergu^ och Qtta Sperling aäaom äcfMina
tåli sådana bratU Yl baha icke fnnnit aatedinadt ea
Blkgo& rmaakning eller nåf^ straff i fiäj» ha«ai)( mea
v4lkl, att Biisebrukat Inrtfor. ÄmbetamattlieB iteco dids«kiM
allgli&gary dels o£ adeln beraande^^ och da nl^ga farbrf**
U«nia lemnad&s ofta ostraffada^.

Ba otiigenhefc Tid godattrsfiåjningen Tar,, att knm^
banden, aam Sörut ofta far efkar son aetåt på gånlea odi
taft Tiaaedyigan icke i lag^meli dock i h&fd en äaga årfte*
Ug^ åbarätty. blof nn beroende af den n^a frSbeagaren w:k
kunde efter dess godtycke uppsägas och bief ookså daf«*
före afta uppsagd. AMknogea kkgade;; men regeringen
sraradey att kroaobonden kke iflrnt under kronan i^
arftelig besittning på jorden, kuada således ej heller u»*
der sia au. varande adeliga ftgaregdra aaipiåk på någon
a&dnjw

En annan olägenhet för kronoboaden yatv att han
fiSclorade ain förut ianefaaMa rättighet att kanna kOp» äg
till skatte. Man klagade deröfver. Det bjelpte ajw

Det rar ej heller utan, att krooobdaéeraa i vissa
bawieendan och kanske ofta Tunne på bytet* Ferut blefra
deras gårdar Jemoade tili aflianing ftn åt den eao^ an ål
dan andra ämbetsmannen. Denne, som viutc^ ati ban icke
länge skulle ianebafva iieoimanety skyndade derfilre< alt af
dalaamma draga sdl möjlig fördeiiy hrarrid båda bonden

och ff^^^"^ 'iilfi!gfrft Dtn nyt firtinl§nM ^l^w^wytj
•kvUe tania hwnnwmct ti]l wri åt nna bara, var ang»»
ll^iara om att bittre virda både jorden ocb brakare^
Sedan de f<lrra kronobönderna konno loder fråbet, finge
de också åtnjuta flere dess fördelar, U ex. half utskrif»
wm^ balf gerd m. ml mot den tiden, de Toro under kro*
nan ooh erlade lika mycket som skattebönder. — ÄdolB
fordrade och fidc m% tiUerkånda några hftremot svarand»
fördelar af den fordna knmobooden.

Kronan led genom godsförsftljningen åtskilliga andra
förluster. Antalet af sokiater aftog, ty på de nya frälse-
hemmanen utskrefvos blott hälften mot förat, då de voro
krono eller skatte; £n sådan förminskning gällde ock i
aiseende på åtskilliga andra utlagor. Statms af krono*
hemmanen påräknade inkomster, hvilka toto just de sä-
kraste^ och tillika de för landet ■ minst betungande, hotar
dos aB»d fullkomlig förskingring. I deras stäUe skolfe
kronan erhålla skadeersättning uti ökade tullar och b^
viUningar, hvilkä dock, såsom beroende af rikadagamo,
gjorde styrelsen långt mindre sjeifetändig än förut. »Yi
»få hädanefter,» klagade motpartiet, vtea konung, icke som
»förr öfver Sverges jord,j utan en konung öfver Sverg»
»tullar och acciserj»

Den åt adeln förbehållna uteslutande rättigheten att
köpa kronogods och skatteräntor, kunde i framtiden ledi
derfaän, att all Sverges jord skulle stanna i adelns hand;
ofräke ståndspersoner derigenom inskränkas till handel,
slöjder eller ämbetsmannabanan; och krono- och skatte*
bönder slutligen alldeles försvinna. Sedan bonden sålun-
da ^ mer ägde någon jord, kunde man snart taga andra
steget och utestänga honom från riksdagarna.

Af dessa anledningar väckte, godsförsäljningen ett
häftigt misMiöje^ särdeles bland allmogen. Under riksda-
garna 1643 och 1644 uttalades det öppet; i synnerhet
under den sistnämnde. Bönderna begäixie: »att, innan
»drottning Kristina anträdde regeringen, räfst måUe an-
»ställas med de bortsålda eller bortgifna godsenj» Rogo-

tt5

tingeia ^varnade dem ftr jjqjgylagqr, aom MMa cnét mel-
»iaa ståndeoj» Men bdnckrtia vidbOllo M&a fåslåeade»*
De fOresiogo att Tid nftmndé rttfetgörUniidaBtagfOr de^af
fådsiien^nia köpta dier erfaålhia godaen; ett försök att
^nom denaa eftergift vinna rådets bifall. De fordrade
ytterligare^ att kronans åtorlteningsratt skulle ft^Iftiigas
på obestämd tid, ocb tills det blef kronan lagligt. De
blefvo nppkallade i rädet, der Oxenstierna »föresmllde,
»huru de med sädana för^g angripa drottningens höfflM
»och kasta riket omkull. Han varnade dem fOr ostadig*
»bet, samt för misstroende till sina fOrmSn.» En af Oxen-
stiernas motparti berättar, det rikskansleren hflrvid sä fö^*
ifrat sig, att Per Brahe fann fOr godt isrinra honom, »det
»bönderna såsom riksstånd Sgde dock rått^het att på en
»riksdag fritt utsfiga sin mening.x> Hiua ock härmed : sig
isrfaöll, så blef böndernas ansökning fruktlös.

Sednare tider, utan ful&rtändig kännedom af ämnet^
bafva bittert tadlat den omständigheten, att endast a^l
fick deltaga i nämnde kronogodsköp; och denna lörebrl-
^se har synts gan^: rättvis. Märkvärdigt är dock, att
jamma undantagsvillkor aldrig blef serdetes öfverklagadt,
iivarken dä, ej heller under Karl den elftes reduktioasHd,
då man eljest var angelägen om att mot Kristinas för-
myndare göra så många och svåra anmärkningar som
möjligt. Saken hnse dock sin förklaring. l:o De nu ifrå-
gavarande godsen såldes under frälsefrihet och skulle så-
ledes bli f va frälsehemman; men till sådana kunde enligt
]ag och häfd ingen annan än adelsman vara ägare. Detta
villkor, fast en och annan gång af Gustaf Adolf öfvev**
irftdt, var fördenskull i sig sjelf lagligt, och blef ej beDer
då för tidw öfverklagadt. 2:o Härtill bidrog en annan om-
stilndighet, nemligen att äfven ofräls^nän fingo mot en ojen-
förligt lägre köpeskilling tillhandla sig kronohemman, men
på de villkor, som öfverensstämde med dä gällande lag, d.
•v. s. till förvandlade skattehemman. Ganska många gods
blefvo af riksförmyndame genom dylika skattdcöp försålda,
last vi icke känna antalet.

OaMMteM, mm Udo upplAnkie 0(^ 0moniBéffiåaiS/h
miim§e». ÅU lakti» »M. åttt^ faröfiailigaal iadregi^
ir (MiMMgUBt. Mftit OMtumwnai ksiiid» «} ma UM
f0r da Ofiiga fiMjdfttna a£ dette ateg. KttittngHBagfte» jA»
ala nödtfiadigti fö»iia«M^. 41 i. aåittet för de» aftln if
inga atftttdar Jbanaoifd^ läkomatea Mn näoga tuaoiéi kr*«
udhtflunaa alb n^ifitf hadiaoeftar skiille bcBfcttdfis gonitt
tttitet oeb atfiodMuas befillniBgarw Balta s^fa» bafiai^
§a* i Oxanatkniaa plasi och tongd iitiaamoums laad bav
k*Bda rapii&lilia»å;a tanteait *^ i bftnsoaiid* tiH M»
Baw inmt éit^v. förjkuk. pft: inkomrtBf» tycfaaa ha» Mm
vaati liiUft.Ocii tet öCverfty^gad defdas^ att. kronqgadMM
iiwaltntiv af ätetw oiadfärda dL laåaiga fitotoater odi eM
al Haga MsUbiiDgy att doniw: aednaratakttllemar Ui^
göras af den tittOknJKiip i tliU och paraooliga utlagor» M
Ttetades gaMaa. agcmdomanMei i aiukiUt baad laåi^Tib-
bfllt uppdrifoa afkaatotn^ Han fö^ håndd aamma a&ili
attn uti tIv tid Mt pteuatiakft rageiingHl till £Ors0l|aDÉ(
af deaa kraaobttttmww — i afiMendé dereaial på alloi^
gUi akliUe niaai kiWDa drestaa att. UOy. étb . OxenalMini^
gHKM» krcmoh- och skatt^xNadeffaaa förfÄailaftde tiU frtiie^
Uttal aaiioiftgOQi betnga bandan dna frihat. Men, eiD si*
dan miaatBnka å^åilver i bögtta gcad osaepoHk odi orflH*
vk^ då mati beainoar^ tfik godafötaiynkigan sj^nomåséb d
fila k Gardie» Kk» Ftoaaing ach bröderna OzenstiarDi;
al joat aaaiaaa p^raonar^ som. yuI aå mflnga andra tiiiii^
loei aiol: addna anspr&k förs^naada. ofcäkaalåDdeiL £b aa*
«•» ocb «mn0iikate gissoiag Sm^. aatt Oxeostiaraa tflnli^
aig. hoodestlttdet i Svarge, aåaom. i .Ebgkudy Frankrike aé
flarastftdeBy baBtieada af ti^ icka iordlgaray utan förpak*
tatair däck aaad bibdrfdkadet af dBratagamla avenaka rika»
dagiratta --**• I början var Ozeoaiiamat mycket ifr% ^
dDcbfltijaadal ach önakadd dcas atadf&fSliBlae^ ma» aedemaii
iyckea näat baffsa avalnat; och nar nkafönByndama aed^
ladia sin larvahokog nek för dc^samaaa a%ifvoredflgörBli^
föraftkrade de droUningen, att. boti nad: Jättbai akaJla

tt7

taiisi» «MNtok« toftw^dw iitt t^rå -cttir ^n Ar JAiip*

IHrtta godarflljande jtmate -ehraaaliWMie d<ii nriwbrnk
kade "Viswit^ifeii cnediOrt fmfdiea ékmåa^ Mjom deok fmgpa
Qwmtååip Bikafttrix^VHtenfte teia i stil aådosé tiaslfdBi
IMflQgd temiagstML Crtitiom reganB§rfoeBiaii Me. fidol
ftrislisia «n af deras Idii^äande litalul Mt fodi iiåflet aaé^
Utai^ Bfttt att Bir aflÉi faflldil Ute titOaka dasilda
godaen* Köpe8kiUiii§e& för ttaasa atgjarde. vid fasa n
•Mlijon HksdilkKv ¥id "w^foliska fraden ick drottoing
Kristina fem millioner riksdaleiv Vid paaå ena iiaMéa&
éocat blef dals ofteRriAnki, dals bartaléttd i g&fVor åt
gpiiurtjmgary. lilrda boki utiKctfiiDgaiv (Doiani iiUft liado«a4
«it aiåaa tfliradiiii; att Udb fttttflösa de sfilda fpdien>oali
toftaJa 'idk rikeka l<6di4 iracanda ikaldiri

I iif II m

ittssMöJim tnffNBft FAmtraDARBMMamiiiQm.

Haäan tttiåer Oudtaf Adolfe styrelée liadetiti mdnga
ÄrriÄortep 'herrskat wfesnfljen, bvilka flera ^nger irtbi'ustt)
i uppnår, aerdeles i i^ateriaa bch Smllaad. bema^ gäsning
i"«hsrti«iia ftrtfor öéfcsä under förmyiidaretWöti. '*^Anlednin-
guma mirto Iwa. 'Pöt^t de- "betydligt ökade Aattertra, hfll**
ka ^a trrebt^ ttmgt, adli;iAfr de också genom inra fred,
9Nioin<9ka<l l^andéloch rérebe låttare kunde bäras,- likViH
f«Ä> tiyå " ocb idetfilhrö vadfta ovilja; också genom sattet
ftfr vrppb^dåfi. föt *böskä^sskatte(ns rigtiga bestammand»
siRtlib preäten rtfeia ach upjigffvä antalet af kreatur boa
hvarje sockenbo, ett göromål, som Täckte stånéata
dagskb^aa oafa bSndarnaa b^^jadda iiiinll|e.
nen dref förut ^SMhaAräd aia éBAatadAattdel; -tto åkalla

ban yhé tidlporlinia itppelilUas Miwlå^ A%iilér. Effiefi^
nytta och bedrigerier bot appbOrdmftniieii MfMm - vié
lollanift dkado ovdjaa» -— k mx<^ «idan bSrkdie 8%

arifliiifljet frän folkets ovana vid och ovilja lOrdeii

bestftmda och lagbulidna orchiing, som liden fordra-
de och regeringen genom sina inånga nya stadganden in*
iftrt AUmogen både bedrifvit mycket nnderdef så vä
vid uiikrifiiiDgar aom gerder, favarigiMiom kronan gjort
alora ISrluster. Då nu förmyndareregeringen med Okad
nogfiprannbet i förvaltningen började efterforaka och nirota
deata miadMruk, Okades förbittringen.

Redan 1635 vår myckm oro uti Bergslagen och
Dalarna. Regeringen ditskickade Gyllenbidm, såsom af
gammalt käad i orten* Ilen denna gången aktade bön»
derna honom föga i).^ Yid hans återkomst yttrade Ål»
Tott me4 mycket 8je]£Förtroende: »Om jag hade koraiBit
»dit upp, skulle koipparbjessarna icke blifvit så stormodi-
»ga.» — »Ja,» svarade Gyllenhielm, »om du haft med
»dig allt rytteriet, som da förde derute i Tyskland och
»Preossen; men ensam, som du nu fir, så skulle neg
»kopparbjeesariHi dn^ atyf fingerkrok med dig, min gub-
»be!» — Upproret blef emellertid snart stilladt. År 1636
var något ovfiaende vid tullarna i Norrköping. Året derpå
började en roslagsbonde vid namn Olof Andersson ett upp*
loippj hvartill Otto Sperlings hårda férfarande fjente tili
förevändning, kanske också till en del var orsak. Bondea
blef tMen, lifdömd, men hållen i långvarigt fän^lse t).

Ar 163S och det följande utbrusto på flere stftSen
inom riket hotande oroligbeter. Anledningen var^ först,
att regeringen i följe af riksdagsbeslatet började smståUl
noggranna undersökningar om de betydliga underslef, am
nåstan öfverallt skedde med boskapspomingar, samt mal
qvarn och lilla tullen; och hvarigenom, enligt standersai
egna. ord, »dessa punkter ftro kronans inkomster iill naifr

ppM««-4iMi

4) Riktårk. Rådsprot. den 24 Okt. ooh S4 Nov. 4635.
f) S, at. d^ ^6 Okt. 4636, d, ^0^ Juni 4637.

»nety éi»a icke till gagnet» Andra orsaken vår den Tiå
aunma riksdag beyiljade förfaöjning pl akaitema. Tredje
ersakeo, att till Tinnafide af bättre ordning vid tullarna
bestämdes en viss taxa, enligt hvilken livar 3^2 pennni^
skalle erläggas. Samtdiga riksdagsmannen lofvade »att
»icke blott fOr sina egna personer godvilligt betala kro«
3»iian, bvad sålunda utlofvadt blifvit, utan ock att med
»ord och förmanit^ar dertill hålla sina hemmavarande med-*
i^råderj» Men antingen nu de hemkomna riksdagsman»
neraas ord föga aktades, eller ock, att de sjdfva klagade
i stallet för att uppmana till tålamod; allt nog, ett all^
mänt missnöje förspordes. HSrtil] kom, att den ofvan-
mfimnde ^tulltaxan blef genom någon försummelse icke fram
predikstolarna uppISst, b vårföre många voro om den sam-»
«iiå alldeles okunniga. Upprorsstiftarne låtsade vara det
och begagnade försummelsen som välkommen anledhing
iili klagomål och oro.

Första bullret uppstod vid midsommarstiden på Elf*
icarleby marknad. J^n mjölnare vägrade betala den för^
skrifna tullen, samt började med tillbjelp af nå^a andra
miaånöjda ett upplopp; flan blef genast tiliföngatagetty lifW
dömd och i Uppsala afrättad.

Tullarna i Nerike, Wwmland, Dal* odi Weatér^
götland hade blifvit ställda under en Petter Flygg^ inot
hvars. förvaltning åtskilliga klagomål gjordes. Det sades,
att han stundom med obillighet bemött folket; hvarigenoin
också missnöjet bröt faärstädes häftigast ut. Vid Hofvå
tillkom. den enskilda anledningen, att stället för markna-
den bltfvit flyttadt till förra afrättsplatsen. När bönderna
Korsmessomarknad kommo dit och funno för sig bonn

dch tullhus, vid hvilka afgifter fordrades, utbrast upp-
^oret. Bommar och tullhus nedrefvos, kastades tillhopa i
bftl och brändes; tullnärerna efterjagades och kunde btolt
giooam flykten rädda sina lif. Bönderna anfördes af en
afskedad westgötaryttare vid namn Olof Larsson, san^t af
nå^a finnar. Olof Larsson begaf sig sedan f^bi Askor-
mvud och begynte i Hammar socken uppresa allmogen

mmt IftraAkrada, att aik utest^Otar bBåb sr^ titt itpHi
•tih.Smoåii» kmm^ «i«r. Men ftpe]Bnpnsle& J^ekate
ttt. flbigsfai.hfliiMn och :CI1 annan el npfNrotMtitorannk fi»*
foriog»!! wdatoéB nå^ bf rådd odi. iai på aamma ^lag
to» £h^ Unéar atai if 'mdutrteg 88mmaBiadIa.en.:bd^
ryittéiiiili.Sbarttt {Ippiwal .afstanoflda Da t^ liolyiBli»
tofåmnm lAias pl ategal dch I911}; dcf mdra JbfiiåAdarÉ)^
Hftfaa^spivonab anttado. £M& 21 September, då
IMftametao^^marknBd faölk \iid köpro^a Brö, der aédar-
tfiera KrttCiaebamn anlades, uppkom ett oväseoade ^af om*-
m^. arb . -£b hop af Ludvig Be Gaera arbetare vid £iifepr
pa :btruk^ jemale ji^a ostyriga, bondediiai^ar, ladda af
flaitadnpen pekok, an|;repo .tullar och tnlinfirory ;oaktadt
fler»' af den: fildve och lorstlildiga aUinogai afoådde. TaS*
luts oofar bomsiai aadreCves odb tulhiårerna flydde» Q^
fmi CUtftafnon OttanstiacBa nedsktekadeB ati på atftOit
ransaka derom. De oroliga sökte rata bandaraa ^nui
pyktea, atl Oxenatierna från Stockholm medfclrde em hop
MlAr.idr Étt bäaga och sbegia alla : de% aom deltagit i
aTftaandet . Saken aflopp dock akodsamt nog. De aidn
UÉdanftfi anfoÉÉD aig :ooh bagftrde iiåd* Poosteii dftcr
Fryksdalen i Wermland, den bdcftnteCaoieaiusy dela ur*
•aktade/ deÉae ofarätånay dekt fällde .förbdner. Da erhollo
IdigiCt eller ItlU straff, lian knappt hadb Oseaatiafaa
teårvandt till SiocdEbDkaa^ fbi^r fin &i fjerdingBniaii fråa
Karkkioga HitfftdUe tradkaflar tijä allnogens. saaaaBttakal
kndfcl^ iédbi .det layaids licke utan. stad= af pisaterskapet
Ijpifaepibktfgaiiået gnpen^aph upproretffl riiilmmmét. Bege*
fingan, rfetad af dan iKk^i^y&de olydnaden,: bédot at t >albtängB^
ganéti^a-Q^rdiB^nnabnea.Mlfaa vjdhärjéano nadaraSknnig
bafifinaB diaana 'vam an i fa^ gfiad leafaidig och inabraakt
kari; andaat atfc tecktyg i ih&ndenta .på .hakigate leåmB,
MOkdL ti Iciinde å^OBQunas. ÄlTftn Pettv Flygga^sfatf

ii i ' ' '

I) 'llikjsaLrk. '.Räasprol. dén, 5 JulL 5 Sopt., 47 Okt 40 och
4?'Wyt. M«Wj: -- Pahn^k. *x>. K:ölxxm p. a%

241

fällde bos regeringen förböner för den förvillade. Man
beslöt derföre näpsa ocb släppa honom; och saken stan-
nade afl).

Wermland, i sig sjelft aflägset och nyss uppodladt,
hade mindre än de gamla landskapen hunnit vänja sig
vid ordning och laglydnad, häldst det hitintills haft inom
sina gränser b varken landshöfdinge eller biskop, b vilka
med öfvervägande anseende kunnat hålla å ena sidan äm-
betsmännen, ä den andra folket i ordning. Missbruken
derstädes voro också större än på de flesta andra ställen.
Prester, länsmän och bönder i samråd med hvarandra
gjorde kronan det gröfsta underslef, så att ofta hela byar
uteslötos ur längderna, och kronan mistade deraf både
soldater ocb skatter. När nu ransakningar om sådant
anställdes och tillika den nya tulltaxan blef påbjuden,
uppstod ett högljudt missnöje. Från predikstolarna för-
kunnade presterna Guds vrede och strafif öfver land och
regering för de nya tullarnas skull. Ingen sådan afgift
blef i Earlstad uppburen; magistraten ursäktade sig med
fruktan, att ett försök der till skulle tvinga dem att rym-
ma landet. Det synes, som Gabriel Oxenstierna äfven
besökt nämnde stad och dämpat de der utbrustna oro-
ligheterna 2).

Också Dalsland visade samma sinnesstämning 3). De
andra landskapen tycktes ej heller vara att lita på, och
vid riksdagen vankades namnlösa smädeskrifter.

Regeringen blef öfver dessa förhållanden bekymrad,
men ej modlös. Hufvudmännen för de svåraste företagen
blefvo till lifvet straffade för att bereda lydnad och varn-
agel. Men derjemnte togos mildrande steg. Landshöfdin-

4) Riksar.k. Rädsprot. d. 2 Okt.. d. 49 Nov. 4638, d. 26
, , Febr., d. 4, 5, 7, 8 Mars*, 34 Juli 4639. —Diverse Hist.
Handl. — P. Fiygges böneskrift d. 44 Mars 4639.

2) S. st. d. 3 Okt. 4638 och 47 Jan. 4639.

3) S. st. d. 5 Sept; 4638,

Fryxetlf Ber. VIII. 1 1

242

garna fingo befall ning att vid skatteransakningarna ^med
något öfverseende till väga, för att ej uppreta den oför-
ståndiga allmogen. Presterna påmintes att undervisa fbl*
ket om dess skyldigheter mot öfverbeten samt tillse, att
barnen uppfostrades i gudsfruktan till landets framtida
trygghet och förkofran. Man sökte också göra för all-
mogen begripligt, att bland alla slags beskattningar var
den öfver klagade tullen just den, som jemnförelsevis minst
betungade bonden; och att deremot adel och ståndsperso-
ner med stor förtäring och stor försäljning måste i den-
samma erlägga vida högre afgifter. Axel Oxenstierna för-
manade i allmänhet både prester och andra ämbetsman,
»att arbeta på enighet och lydnad hos folket. De borde
»besinna och af Tysklands exempel se, att den, som ej
»vill skatta till sin naturliga öfverhet, blifver sedan tvnn-
ogen att skatta till en utländsk. Men om ämbetsmänneD
»undandraga sig och skjuta allt på regeringen, så blifver
»först denna och sedan hela fäderneslandet förhatligt» För
att genom personlig närvaro gifva dessa föreställningar så
mycket mera kraft beslöts, att flera af rådets medlemmar
skulle göra en resa genom riket och der vid mundteligen
föreställa så väl ämbetsmanen som folket, favad dess frid
tillhörde. En sådan resa skedde om våren 1639. Heta
rådet följdes åt till Strengnäs, der pfaltsgrefvinnan Katri-
nas b^rafning firades, och derifrån till Örebro. Här de-
lade de sig. Gabriel Bengtson Oxenstierna for åt Karl-
stad, Axel Oxenstierna till Göteborg, Gyllenbielm till Små-
land och Gabriel Gustafsson Oxenstierna till Östergöt-
land. Sedan möttes de i Jönköping och följdes tillbaka
till Stockholm. Frampå sommaren besöktes i samma af-
sigt Westmanland i).

4) Riksark. Rådsprot. d. 46 0kt. 4638, d. 44, 47 och 29
Jan., d. 6, 19, 20, 26 Febr.-, 25 Apr., 18 Juli 1639. -
A et a Salviana. T. IV. N. Tungel till Salvius den 20
Okt. 1638, d. 2 Mars 1639.

243

Efter denna resa lugnades landet Nägon oro för-
spordes väl 1640 i Mönsterås och en betydligare 1643
1 Norrköping i); men båda stillades snart och iStt. Se-
grarna från Tyskland qväfde många klagomål. De miss-
nöjda ville också invänta de förändringar, som den snart
myndiga drottningens tillträde till regeringen skulle med-
föra.

1) Riksark. Rådsprot. Nov. 4640.

< > • ) VOQQI ^ • # •

' .*

> 4f

BERÄTTELSER

SVENSKA HISTORIEN.

MIOMDE liEIiEM.

DROTTNING KRISTINA.

FÖRSTA AFDELNIN6EN.

TILL DMGDOMBNS TJEM8T UTGIFVBN

AND. FRTXELL.

ANDRA UPPLAGAN.

*^m'^*<^

STOCKHOLM,

L. J, iiJBRTA» 1849.

STOCKHOLlf,

TÄTCKT HÖS JOB. BBCllMAN, 1849.

FÖRORD.

Utom de förra signaturerna för samlingar af
handskrifter förekommer här en ny, nemligen De
la Gärd, Dermed betecknas De la Gardiska sam-*
lingen pä Löberöd, hvars nuvarande ägare med
sitt kända nit för fäderneslandets historia haft den
utmärkta godheten att tillåta författaren hem-
Ifina flere för den ifrågavarande tidens historia
vigtiga handlingar.

INNEHALL.

Kap. Sid.

i. Kristinas barndom i.

2. Kristinas uppfostran hos drottning Maria Eleonora Ä.

3. Kristinas uppfoötraii hos pfaltsgrefvinnan Katrina 13.

4. Kristina tillträder regeringen 17.

5. Om drottning Kristina vid början af hennes re-

gering 18.

6. Kristina och Axel Oxenstierna 24.

7. Oenigheten mellan Johan Oxenstierna och Adler

Sahius 29.

8. Om oenigheten mellan drottning Kristina och Oxen-

stiernorna år 1647 57.

9. Fortsättning af tvisten mellan drottningen och Oxen-

stiernorna 49.

10. Om Magnus Gabriel De la Gardie ^6.

11. Om drottning Kristinas friare 65.

12. Oenighetsfrön under drottning Kristinas styrelse . 69.
15. Förberedelser till riksdagen 1650 75.

14. Riksdagen 1650' 79.

15. Drottning Kristinas kröning 94.

16. Kristinas uppförande under året 1651 .... 101.

17. Kristinas första försök att nedlägga regeringen . . 110.

18. Om Messenius, farfadern ......... 123.

19. Om Arnold Johan Messenius, fadern 140.

20. Om Arnold Messenius, sonen 146.

21. Om Messeniskasmädeskriften 148.

22. RAttegången mot Messenierna 153.

23. Om Hessen iernas död 162.

24. Om Bourdelot 165.

25. Om Pimentelli 176.

26. Om Amarant-orden 182.

27. Om Corfitz Ulfeld 1B4.

28. Om Radziejowsky 198.

29. Magnus Gabriel De la Gardie i onåd 205

30. Om Kristina vid slutet af hennes regering . . . 223.

31. Drottning Kristinas gudsfruktan 229.

32. Kristinas örvergång till katolska Uran 234.

33. Kristinas lifsfaror 240.

Hos alla solida Bokhandlare i Sverge och Finland
försäljas följande arbeten.

(Priserna &ro i BaDco.)

Adam, A, Romerska antiqviteter, eller de gamla Romarnes
bruk, seder och lagar, öfversättning i två delar, med fyra
lithografierade plancher och mänga trädsnitt. 4: 40.
Alzelius, F, G. RUtts- och Statsfilosofiens historia, förra de-
len, il: 16.
Barfod, J. C. Märkvärdigheter rörande Sverges förhållanden
1788— 1794, utgifna efter författarens handskrift. 1:32.
» Märkvärdigheter rörande Skånska adeln, utgifna efter
författarens handskrift. 4 rdr.
Bonapartiana, eller en samling anekdoter och karaktersdrag

af Napoleon Bonaparte. 1 rdr.
Brinck, C, O. Historisk öfVersigt af fängelsesystemerna samt
svenska lagstiftningen rörande föngelserna, med två plan-
cher. 1: 32.
Crusenstolpe, M. J. Portfölj, 2 delar. 3 rdr.

» Skildringar ur det inre af dagens historia: Be närva-
rande, 2:dra upplagan, öfversedd och betydligen till-
ökt. 2: 24. ,
» Skildringar ur det inre af dagens historia: De från-
varande, 3:dje upplagan, öfversedd och betYdligen
tillökt. 1: 24.
» 1720, 1772, 1809; andra upplagan, öfVersedd och till-
ökt. 2: 8.
n Historisk tafla af Konung Gustaf IV Adolfs första lef-

nadsår. 2: 40.
x> Ställningar och förhållanden behandlade i bref, första,
andra och tredje brefven å 24 sk. 1: 24.
tkelund, J. Krönika för året 1839, historiskt försök. 2: 32.
» Anteckningar i fäderneslandets häfder, för unga oeh
gamla, isynnerhet bland allmogen; med teckningar af
alla Wasaregenternas bröstbilder. 24 sk.
BUs Sdiröderheitn; bidrag till hans biografi utur autentika
källor; supplement till biografiskt lexikon, 14:de delen. 16 sk.
Fessler, J. A. Aristides och Themistocles, öfversättning af

Joh. Aström, Theol. Dokfor m. m. i 2:ne delar. 8 rdr.
Fortmann, H. Galleri af de märkvärdigaste händelser i verlds-
hfstorien, ifrån kristna tidräkningens början; för läsare af
alla stånd; öfversättning i 3 delar. 6: 24.
Fryxell, And. Handlingar, rörande Sverges historia, ur ut-
rikes arkiver samlade, 4 delar. 9: 28.
Geijer, E, G. Svar till professor Fryxell. 32 sk.

Geifer, E. G. Också ett ord öfTef tidens religiösa fråga. 3tsk.

Guldbrand, G, Norden i forntideD. 1: 24.

Handlingar, rörande Sverses äldre, nyare och nyaste historia
samt hisforisl^a personer; urgifne af ett sälislLap; nio delar;
priset nedsatt till mindre än hälften af det ursprungliga,
eller 24 sk. pr del, tillsammans 4: 24.

Harro Harring, Memoirer öfver Polen under ryska väldet,
efter ett tvåårigt vistande i Warschau; 2 delar. 2: 16.

Held och CoTvin, Illustrerad Werldsbistoria. första delen:
Gamla historien, i femton häften 5 rdr, i vålskt band 6
rdr; andra delen: Medeltidens historia, i sjutton häften
6: 32, i välskt band 6: 16. ~ Af tredje delen, innefattande
Nyare historien, på hvilken serskildt kan subskriberas^ äro
flere häften utkomne till ett subskriptioosprls af 16 sk.
banco per häfte.

Klee, F, Europa efter ISIS, historisk-statistisk handbok; Öf-
versätining. 2: 12.

Lindeberg, A. Bidrag till Sverges historia efter dee 5 No<
vember 1810; 2 delar. 4: 52.

JUatler, M. J. Be tre sista århundradenas sedliga och poli-
tiska läror; öfversättning från fransyskan af N. Ignell ; två
delar. 4 rdr.

Michels, M. des. Handbok i medeltidens historia. 2 rdr.

Mundi, Th, Hiistoria öfver saratidens litteratur; föreläsningar;
öfversättning med tillagda ooter af C. J. Lénström; två
delar. 3 rdr.

Poppe, J, V. Historisk öfversfgt af de märkvärdigaste upp-
finningar i konster och vetenskaper; 4 delar i 2 band. 2:12.

RoHeck. Allmän historia från de äldsta urkunder till närva-
rande tid, för tankande vänner af historien; Öfversättoing
från tionde upplagan, i tio delar; bundne 11: 32., bäft. 8:1€.

Schwab, G, J)en klassiska fornålderns bjeltesagor, efter dess
skalder och berättare; öfversättning; kompl i 7 delar. 6:4.

Skogman, C, B. Anteckningar om Rikets Ständers Bank
och allmänna lånerörelsen i Sverige, från 16S6 till 1845;
tre delar. 4: 24.

Stockholm, dess historia och topografi, samt beskrifningar om
allmänna byggnader, embetsverk och inrättningar, m. m.
förra deieo: stadens historia från dess anläggning till oftr-
varande tid, utgörande ett h^it för sig. 2: 16.

Tham, W, Bidrag till Svenska riksdagarnes och regeringi-
formernas historia frän roidten af I7:de århundradet, fdraU
och andra banden i 4 häften. 6 rdr.

Vegesaeh, E. v. Svenska arméens flUtåg i Tyskland åren
1805—1808. .32 sk.

OH DROTTIfINO KRISTINA.

FÖRSTA KAPITLET.

KRISTINAS BARWOM.

IVoDung Gustaf Adolf och hans gemål erhöllo i början
af sitt äktenskap tvänne döttrar efter hvarandra. Den
forsla, född 1621, dog, innan hon Snnu hunnit fä något
namn. Den andra, född 1625, döptes till Kristina, men
afled, förrän hon fyllt sitt första är. SommBren 1626
befann sig Maria Eleonora för tredje gången i välsignadt
tillstånd, och hon liksom konungen sjelf önskade lifligt en
soD. Stjerntydarnes spådom instämde häri. De förutsade
vidare, att barnet, om det öfverlefde 24 timmar, skulle
blifva en ganska märkvärdig person ; men att vid dess
födelse måste antingen det, eller någon af dess föräldrar
tillsätta lifvet. Den 8 Dec. 1626 föddes barnet. Det
hade mörk hy och iskrek med stark och grof stämma.
Man trodde det vara en gosse och sade så åt föräldrarna.
Dessa gladdes lifligt, och med dem hela hofvet. Så
mycket större blef ledsnaden öfver misstaget. Ingen
ville gifva konungen det obehagliga återbudet. Slut-
ligen måste pfaltsgrefvinnan Katrina deran. Konungen
tog saken lugnt, omfamnade och kysste sin späda dot-
ter och sade: Låiom oss iacha 6ud, min syster! Jag
hoppas, att denna flicka skall blifva lika så god som
en gosse, Pfaltsgrefvinnan yttrade några ord om ko-
nungens ungdom^ om hans sannolika förhoppning att

fryxelli Ber. IX^ *

ännu få en son o. s. v. Men Gustaf Adolf svarade:
Min syster! Jag är nöjd och beder 6ud aU få behål-
la detta barnet. Derpä lät han anställa samma (röjde-
betygelser, som för en prins, och man kunde ej hos
honom mSrka minsta spär af missnöje. Det blifver sd-
kert en slug flicka, skämtade han, ty hon har redan
narrat oss allasammans,

Försl sedan Maria Eleonora något tillfrisknat, vå-
gade man underrätta henne om verkliga förhällandet.
Hon tog det häftigt, visade sig otröstlig och kunde ej
lida barnet, dels der före, att det var en flicka, dels
derföre, att det var mörklaggdt och obehagligt. Det fick
för denna orsak sällan stanna hos sin mor, utan öfver-
lemnades för det mesta åt amman. Enligt Kristinas egen
utsago skall man under denna lid flere gänger hafv9
låtit heone falla för att dymedelst tillskynda henne nå-
gon skada, måhända till lifvet. £n sådan afsigt synes
mindre trolig. Deremot är dtt säker t, att Kristinas eoa
axel var nÅgot högre än den andra» bviiket drottningen
sjelf tillskref ett af dessa fall.

Den ömhet, Kristina saknade hos sin mor, fans
hon i rikt mått hos fadern, hvilken mycket älskade den
qvicka och modiga flickan. Hon följde eogång sina
föräldrar till Kalmar. Slottshöfdingen ville med salvor
af kanoner och gevär fira de kungligas ankorost, men
han fruktade att skrämma den lilla prinsessan. Man
frågade kungen. Skjut, sade han; hon är dotter af en
soldat och måste vänja sig dervid* Salvorna dundra-
de. Den lilla Kristina, som ej ännu kunde tala, log
vid skotten, klappade i händerna, och gaf tecken, aU
bon ville höra flere salvor* Detta och dylikt fastade
fadren än mera. Likasom med aning om sin snara dod
lät han före utresan till Tyskland med mycken sorg-
fäUigbet ordna allt, som rörde prinsessans uppfostran.
Under förevändning, att drottning Mari* Eleonora skulle
följa koQungen utrikes, JbJef Kristina anförtrodd ät sin
iaster, pfallsgrefvinnan Katrina; och i förväg bestSnades
till hennes guvernör riksrådet Axel Bupér, till under-

gnvemör Gustaf Evertssoo Horo, och till lärare hof*
predikanten Johannes Matthiae. Serskildt och uttryck-
ligt föreskref konungen, att Kristina skulle uppfostras^
som vore bon en prins. Vi hafva förut berättat det
sista afsked hon vid Östersjöns strand tog af sin fa-
der. I tre dagar derefter skall hon hafva oupphörligen
gråtit.

Medan konungen vistades i Tyskland, uppväxte
Kristina hos fastern och erhöll der sin första undervis-
ning. Man har från denna tid tvä hennes egenbandiga
bref till Gustaf Adolf. De äro skrifna på tyska, b vilket
språk hon jemte modersmålet redan i barndomen lärde
genom sä väl sin mor, som pfaltsgrefven Johan Rasimir
och båda dessas tyska omgifningar.

ANDRA KAPITLET.

KBISTIVTAS UPPFOSTBAN HOS DaOTTNlNG MARIA

ELEONORA.

Efter konungens död stannade Kristina hos pfalts-
grefvinnan ända tills Maria Eleonora sommaren 1654
kom med Gustaf Adolfs lik tillbaka till Sverge. Nu
appstod den vigliga frågan, åt hvilken den unga drott-
ningens uppfostran skalle anförtros. Konungen hade
bestSmdt, och med uteslutande af drottningen, anförtrott
lienne åt pfaltsgrefvinnan, och det tycktes, som förmyn-
dareregeringen till en början bekräftat detta förordnande.
Men den kallsinnighet, eller till och med ovilja, som
Bfaria Eleonora förut visat mot sin dotter, förbyttes efter
konungens död till en kärlek utan gränsor. Hon ville
ej pä några veckor lemna det älskade barnet ifrån sig«
jotiinst åt pfaltsgrefvinnan. Rådet kora uti en kinkig
belägeohet. För pfaltigrefvifinan talade konungens, fa-

dreos bestämda yiVjB och deras egen öf^ertygelse om
Kristinas och rikets Cördel. Å andra sidan syntes det
h&rdt, ja omenskligt att rycka enda barnet frän mo-
dern, den djupt sörjande, h vilken nu hade förlorat allt
utom just detta barn. Ett sådant förfarande skulle
gifva anledning tiil mänga misstydningar och förebråel-
ser. Man beslöt äodtligen att åtminstone någon tid
låta Maria Eleonora på försök behålla den unga drott-
ningen i sin vård. Rikskansleren sjelf tillstyrkte denna
åtgerd 1).

Den utaf Gustaf Adolf i föi'vag utsedde liraren,
Johannes Matlhiee, tillträdde nu sin befattning. Afvcn
bfir visade sig konungens ovanliga förmåga att vSlja
passande personer. Johannes Matthiae var en lärd, rätt-
sinnig och förståndig man, samt tillika en ovanligt skick-
lig lärare. Kristina sjelf visade lika ovanlig lust att
lära. Den ensamma och dystra lefnaden hos modren
gjorde, att läsetimmarna föreföllo som de gladaste stun-
der och derföre äfven småningom ökadas flbda till
12 timmar om dagen. Lika ovanliga voro Kristinas
fattningsgåfva och framsteg. Redan vid iO år skref
hon någorlunda felfritt svenska, tyska och latinska bref;
ty hon erhöll undervisning äfven uti sistnämnde språk,
bvilket den tiden var oumbärligt både för statskonst,
vettenskap och allmän bildning. Till läsekamrater hade
hon pfaltsgrefven Johan Kasimirs andra och tredje dött-
rar, Maria Eufrosyna och Katrina Eleonora. Den sist-
nämnda, årsbarn med Kristina, tycktes i synnerhet hafVa
varit hennes fostersyster. Högsta ledningen af deras un-
dervisning hade konungen anförtrott åt rikskansleren.
Under dennes vistande i Tyskland har dock Johan Skytte
anställt förhör med den unga drottningen.

För öfrigt märktes redan nu en för ett barn, ftn
mera för en flicka ganska sällsynt grad af beslutsam-
het, mod och nästan karlaktighet. Med dockor ville

i Riksark, Ax. Oxenstierna till rådet. Svar på några rå-
dets förfrågningar d. 15 Febr. 1633,

hon aldrig leka. Narrar och dvergar, hvaraf mänga un-
derhöllos i eokedrotttiingeos höf, kunde den unga doU
tero alldeles icke täla; men fastade dereiuot tidigt sin
uppmärksamhet vid allvarligare föremål och kunde re-
dan nu med främlingar samtala om deras land, deras
boksamlingar o. s. v. Hon skulle en gång lemna fö-
reträde åt några rysska sändebud. Man fruktade för
hennes uppförande vid detta tillfälle, och i synnerhet,
att hon skulle hlifva häpen och rädd för de främman-
de faerrarnes ovanliga drägter och länga skägg. Man
lät iuöfva henne till hela uppträdet, och Jakob De la
Gardie samt Gyllenhielm förmanade henne, att ej låta
sig skrämmas af ryssarnes skägg. Kristina skrattade och
sade: Hvad bryr jag mig om deras skägg? Ni sjelfva
hafven ju också stora skägg, och ändå är jag icke
rädd för er? Hvarföre skulle jag då vara rädd för
dem? Vid företrädet uppförde hon sig med en hållning
och med ett majestät, som väckte både svenskarnas och
de främmandes förvåning.

Oviljan emellan Maria £leonora och svenska rådet
ökades emellejtid mer och mer. Den förra framkom
tid efter annan med fordringar, stundom besynnerliga,
stundom olagliga. Ibland andra hennes förslager var
ock att bygga en stad vid det till hennes lifgeding hö-
rande Strömsholm. För att skaffa densamma byggnader
och innevånare kringskickade hon inbjudniogslistor, ställ-
da till rådet och till en hop främmande furstar. Flere
af de förra antecknade sig; men ville ej sända listan till
främmande land, hvilket skulle lända Sverge och änke-
drottningen till nesa. Johan Sky t te och Axel Baner af-
färdades att undersöka belägenheten i); men hela för-
slaget afstannade. Vanliga föremålet för enkedrottnin-
gens påståenden var dock att på kronans eller under-
hafvandes bekostnad skaffa sig större inkomster för att
betäcka de brister^ hennes oförståndiga hushållning för-
orsakat. Saken var kinkig. Man kunde befara , att

1) Riksark. Registratur d. 21 Mars och 7 Oct. 1654.

Kristina vid myndig* år skulle, retad af sin mdr^ »ad
mifsnAje betrakta och behandla dem, som ^ägat sätta
sig emot den sedoai-cs ansprik. Biksférmyndanie, med
Axel Oxenstierna och Jakob De la Gardie i spetsen, be*
slöto dock, att, h varje fara till trots, Sfven mot konoii*
gahttset försvara det allmSnna bästa med samma allvMr,
sem man anvdndt mot adeln, mot prester, mot borg»re
eeh mot bönder. Och derp& gick striden löst. Bedan
1639 begärde Maria £leonora, att lifged inget mMte åt-
njuta frihet från stora laudtågsgerden; tj Gustaf Adolfs
mor hade för sitl lifgeding åtnjutit denna frihet. Pfalts*
grefven talade för; men Jakob De la Gardie moL Sa-
isn vört olaglig, Gustaf Adolf, som son oeh sjeif
konung^ kunde doek af sina och rikets råUigheter
något hortgifva; icke så den nuvarande styrelsen, som
pore ansvarig tjenare och förmyndare. Slutet blef,
att regeringen vägrade, ^y riket kehöfde gerden, oeh
åess erläggande var i dktenskapskontraktel utsatt* Gem^
la enkedrottningens frihet derifrån var endast beted*
ning för ett af henne åt kronan gifvet lån. -^ Pä
samma gång begärde Maria Eleonora Svartsjö åloU^
hvilket Gustaf Adolf skulle hafva lofvat henne» Rege«
riogen vägrade: ty detta löfte var ej bevisadt, JSisJke-
årottnmgen måtte dock gema, om> hon så önskade,
för sitt nöje skull vistas på nämnde slott, -^ Ytter-
ligare begärde hon nedsättning på skatterna från Uf^
gedinget, Regeriogen vägrade, ty konungen sjelf kaä€
bestämt dera» belopp. — Hon begärde vidare att fé
lifgedinget oafkortadt, samt alt utbekomma några sm
mors fordringar af kronan. Detta bifölls. — Hon be*
gärde vidare få slotten i lifgedinget försedda meå kuS'-'
geråd. Regeriogen lofvade att, så vidt möjligt var,
efterkomma denna önskan ; men bad deremot enkedroU*-
ningen att så väl i detta, som annat^ afse tiåen^ oeh
icke genom sina anspråk öka rikets förldgenhei och
sätta dotterns krona i fara i). Vid samma tid» kort-

1) n^sark. Registraturet d. 14 Dec. 1635.

skinkte hon en bjggnad i Stockholfti. fiegcringen för-
klarade gåfvao ogiUtig; ty byggnaden hörde tiil ée kong"
Uga Idgenheiema, öfv^r kvUka enkédroliningefi^ ieke
hadB någon magi i). Vid samma tid begårde bon iOM
riksdaUr till hruågåfva åt en af sina kammatrpigari
Regeringen vftgrade. Pigan finge som andra nöja sig
med kläder oeh friU tröUopp. Landet hade haft miss-
växter^ hwnde ej tåla vid onOdiga utgifter; man hads
också efter konungens död utbetalat för enkedfoUwin^
gens enskilda rakning ganska beiydHga summor 1).
Ar 1656 kom Maria Eleonora fr ter igen med flera an^
språk. Hon hade eng&ng af Maden Biga ffrit till akinks
2000 riksdaler. Nu påstod bon, att Gustaf Adolf ta*
git och för rikets bästa emvändt dessa penningar'^
hvarföre kon begärde att få dem tillbaka» Ilen Per
Baner intygade, att hon sjelf åt en enskild person
bortgifvit Rigaboemas dcänk, och rådet vigrads bsta^
la denna fordran, såsom icke bevisad, — ^ Hon begår«-
de f6r lifgedinget frihet från utförseltulL Regeringen
▼ftgrade, ig Qustaf Adolf hade uH äktenskapskontrak^
lef denna tull åt riket förbehållit, — Hon begärde
spelpenningar» Det vägrades, tg hon hads aldrig af
Gustaf Adolf sådana begärt eller fått. — • Rädet hade
ftt Maria Eleonora erbodit fri betjening ocb taffel, nir
faon var i Stockholm på bes6k hos sin dotter. Nu ville
enkedrottningen för bestlndigt derstSdes hafva fri taffel
och om allting befalla. Rådet nödgades sill ta sig emot
en sådan tydning af deras anbud. •*- Maria Eleonora be^
gSrde ytterligare att utbekomma räntan af lifgedinget
för 1632. Rådet vSgrade, och visade obilligheten af en
sådan fordran. Konungen dog i slutet af året^ ock
Maria Eleonora hade på samma fot som under ko-
nungens Hfstid bUfvit på bekostnad mf kronans aii^
manna medel underhållen, icke blott hela 1632 utan
ock 1633; så att hon för det förra och strängt taget df-

i) S. st d. 10 Oct. i€53.
1) S. st. d. 5 Nov. 1633.

v4n för de$ jednare årei ieke hade någoti råUighet
mi räntan af lifgedinget. Rådet beklagade slutligen,
aii det måit af slå hennes fordringa,r; emedan rikels
just nu serdeles tryckande nöd tvingade dertilL Axel
Ozeostieroa med sin vanliga fritalighet hälsade till en-
kcdrottningen och bad henne förskona riket från obil-
liga fordringar. Hon borde besinna , att hon hade
större lifgeding dn någon svensk enkedrotlning före
henne haft i).

Dessa och dylika tvister födde och uoderhöUo mjc-
ken ovilja mellan enkedrottniogen och förmjndaresty-
relsen. Men dylika penningefrägor voro dock mindre
vigtiga .fin Kristinas ändamålsenliga uppfostran. HSrvid
yppades åtskilliga farhågor. Man fruktade för Kristi-
nas helsa och anmärkte, atl andedrägten började lukta
illa. 2). Enkedrottoingens dyslra och instängda lefnads-
sfitt var i intet hänseende nyttigt ; ej heller hennes .en-
vishet alt aldrig elda sina rum 5). Unga drottningen
vantrifdes äfven och råkade i allehanda tvister med mo-
dren. Anledningarna voro stundom ringa nog. Kristina
t. ex. kunde aldrig lida vin, öl eller några slags starka
drycker; utan förtärde endast vatten. Maria £leonora
deremot påstod, att vatten var skadligt, och att dottren
skulle dricka öl eller vin. Båda voro envisa. Modren
borttog allt vatten för att tvinga dottren. Denna der-
emot tvingade sig till att törsta, ofta flera dagar ä rad.
Detta fortfor länge. Slutligen hade dottren uppletat en
flaska rosenvatten, bvilket modren begagnade att dermed
tvätta sig. Kristina smög gäng efter annan till flaskan
för att derur släcka sin törst. Modren märkte den ha-
stiga åtgången och misstänkte samt bannade tjenstfolket.
Andlligen öfverraskade man Kristina .med flaskan för
munnen och modren gaf henne på stället en örfil till

1} S. 6t. d. 22 Aug. 1636, jFr Rådsprolok. d. 25 och 25
Aug. s. å.

2) S. st. d. 1 Apr. 1636.

3) S. st. d. 22 Jan. 1636.

straff. DrottoiDg Kristina har dock sjelf påstått, att
detta öfTerdrifoa törstaode efterlemnat fallenhet för flere
af de sjukdomar, hvilka sedermera plågade henne.

Ad mera magtpåliggande var Kristinas själsbildning
och hennes uppfostran för sitt blifvande vigtiga kall.
Afven denna ansågs icke blifva af Maria Eleonora vår-
dad så, som sig borde. Det var allmånt bekant, att
denna sednare hatade eller åtminstone missaktade Sven-
skarne, och att hon öppet uttalade dessa sina kSoslor.
£n hyar insåg vådan, att låta Sverges blifvande drott-
ning uppfostras af en mor, som lärde henne förakt för
sitt land och för sina undersåtare. Faran ökades, då
Maria Eleonora, från sitt fädernesland van vid enväldi-
gare furstemagt, sökte hos dottren inplanta dermed sam-
manhängande stolthet och tänkesätt. Hennes besynner-
liga och ombytliga lynne kunde också genom exemplet
medföra skadlig inverkan och var i alla händelser icke
passande för den lifliga Kristina. Enskilda bevis på
dessa allmänna beskyllningar uppräknas ej, men mätte
hafva furefunnits, både många och afgörande; eljest
skulle visserligen de svenska rådsherrarna icke enhälligt
tillgripit en åtgerd, för dem sjelfva både för tillfallet
obehaglig och för framtiden vådlig* Om inga sådana
bevis funnits, skulle ej Maria Eleonoras båda vänner
och Axel Oxenstiernas båda motståndare, Johan Skytte
tigande och Karl Gyllenhielm gillande hafva bifallit de
vidtagna allvarsamma åtgerderna.

I anledning af förenämnde skäl hade rådet flera
gånger sins emellan framkastat den frågan, om man ej
enligt konungens föreskrift borde aterlemna Kristina till
pfaltsgrefvinnans vård. Man talade derom med Maria
JEleonora; men denna utbrast då i tårar och så häftig
sorg, att man för den gången afstod ifrån ytterligare
försök.

Om sommaren 1636 återvände Axel Oxenstierna
till Sverge. Vid samma tid inlemnade Maria Eleonora
till rådet en skrifvelse, hvari hon framkom med flera af
sina anförda penningefordringar och dessutom med del

påstående, att htar gåog Kristina spisade, botde twanoe
riksråd sitta Tid bordet och betjena med Tattens islå»
ende. Når saiten blef i rådet föredragen, svarade riks^
kansleren med aDroåoiia dDskniDgar, att Kristina måtte
applaktas till gudsfruktan och kärlek för fäderneslan-
det, samt Tänjas från alla slags nycker och från vällost
och fåffingligbet. Vidare afgjordes den dagen ingen-
ting i). Men den följande företogs målet ånjo och till
slutligt afgörande. Aiel Oxenstierna trodde uppassan-
det vid bordet icke kunna anständigtvis åläggas en
rådsperson, hvilken nu tillika vore en del af rikets
regering, Jakob De la Gardie tyckte detsamma. Han
kade gerna velat behålla dessa tankar för sig sjeif;
men måste säga sanningen, fastän Maria Eleonora
är en qvinna samt af hög börd och konung Chisiaf
Adolfs enka. Axel Oxenstierna framställde slutligen haf-
vudfrågen, nemligen: om Kristina kunde hos Maria
Eleonora få en god uppfostran eller ej? och om hon
således borde förblifva hos modren, eller från henne
skiljas?

' Alla de närvarande rådsherrarne, tolf till antalel,
yrkade enhälligt, det Kristina borde tagas från modren
och öfverletnnas til] fastern. För öfrigt gjorde en hvar
egna tillägg efter egna äsigter. Axel Baner sade: mffi
kärlek och trohet mot drottning Krislina och mot
fäderneslandet tvingar mig att stöta enkedrottningen
för hufvudet. Skilsmessan är nödvändig; dock måste
sättet vara fint, Ake Natt och Dag sade: fädernes-
landet behöfver, att unga drottningen uppfostras i
kungliga dygder. Sådant finner jag icke kunna ske i
enkedrottningens närvaro; derföre måste de skiljas.
Johan De la Gardie sade: skälen för skilsmessa äro
ofta framdragna, Dertill kommer, att enkedrottningen
i dag till mig yttrat, det hon gerna såge, om rådet
öfvertoge Kristinas uppfostran. Det vore då, likasom
en sten lyftades från hennes hjerta, Klas FlemiBg

1) n^ark, Rådsprot. d. SC Juli i6S6.

sade: Ogernu iåiar jag härom; mén under teå Ar$
iid hafva vi väntai förbättring, doek i den ställe måsi
med förtret röna motsatsen. Derföre är det bättre
åidmma i bäcken, än i ån. Jag erinrar mig ock, hu^
ru salig konungen så väl öppet här i rådet såsom
ock ofta enskiidi bad oss icke gifva enkedroltningen
del i regeringen. Dessutom är folkets väl den högsta
lag. Jag röstar för skilsmessa. Gylleohielm yttrade:
Jag hade hoppats, att saken kunde gå så sakta hän och
icke behöfva dragas till omröstning. Jag är vid båda
sidorna så bunden, att det f äktar mig i sinnet, hvad
jag säga må. Man märker dock, att föräldrar af
allt för stor kärlek till sina barn stundom skada dem,
likasom apan sina ungar. Der före måste deras ma-
jestäter skiljas, dock på ett lämpligt sätt. Jalob Dela
Gardie yttrade: Det gör mig af hjertat ondt, att jag
till nesa för enkedroltningen måste rösta härom. Men
vi hafva t hennes vård lemnal unga drottningen i
hopp om förbättring ; dock spörjes motsatsen, och ju
längre desto värre. Kristina upptuktas, om ej till
odygd, dock icke på sådant sätt och bland sådana
menniskor^ som sig bör. Hon uppfödes, hvarken titi
gudsfruktan eller till ömhet för fäderneslandet; läres
ej heller, hvad till regeringsverket hörer; alltså måste
de skiljas. Om unga drottningen sedermera dör, skola
illviljare visserligen lägga en dylik olycka oss till last;
men sådant måste man icke af se, utan lemna det i
Guds hand under hopp och bön, att han leder allt
till det bästa. Hvad sättet beträffar, bör man förH
gå till väga med godo; hjelper det ej, då måste vi
göra, hvad ed och ämbete fordra, Axel Oxenstierna
sade : detta är ett svårt ärende. 1 andra hafven derom
ofta öfverlaggt. Nu genast efter min hemkomst fat-
tas beslutet och lär er jag för detsamma få skulden,
fast ock de andra drifvit derpå. Svårt blir ock, om
unga drottningen skulle dö, sedan vi tagit henne från
modren. Danmark, Saxen, Brandenburg och alla an--
dra våra in- och ullänska illviljare skola skylta det

på oss. Men åeUa alU måste vi sätta i Guds hemd.
Jag röstar för skilsmessa, oeh att unga droUningen
öfverlemnas åt pfaltsgrefvinnan, af hvilken kon får
lära kärlek till fäderneslandet och ödmjukhet, så aU
hon låter undersdtarne tala med sig. Angående säi-
tet skola vi först använda goda ord; men derest de
icke hjelpa, allvarsammare, och säga sanningen rakt
ta, den må tagas väl eller illa. Om ej heller det hjel-
per, så fara vi med Kristina från enkedrotlningen till
Uppsala. Kommer modren efter, så skola viderstOdes
icke gifva något underhåll, hvarken åt henne eller åt
hennes hofi).

Sä fattades detta mfirkvSrdiga beslut. Det tyckes,
som Gyllenhielra velat sä mycket möjligt draga sig från
all delaktighet deri. Inn«D det skulle underskrifvas, be-
gärde han tjenstledighet, förebärande ålder och enskilda
angelägenheter. Axel Oxenslieroa vägrade, ty det alt-
manna borde gå före det enskilda; Oxenstierna sjelf
hade nu på 10 års tid ej sett någon enda af sina
egendomar. Dessutom vore Gyllenhielms närvaro uti
rådet nu mer än någonsin hehöflig; ty han var den
ende, för hvilken enkedrotlningen hyste något förtro-
ende 2). Nägra d^igar sedoare yrkade Gyllenbielm, att
man t protokollet om ofvannämnde beslut icke borde så
uttryckligen säga, att enkedroltningen förledt Kristina
till odygd och till förakt för Svenskarne. Rikskaosle-
rep invände: att, när regeringen fatlat ett så allvar-
ligt beslut, så vore ock nödvändigt, alt de egentliga
skälen utsattes, på det man också inför eflerverlden
måtte rättfärdiga en så ovanlig åtgerd. Detta gil-
lades af alla 3).

Några, som voro frånvarande, när beslutet fattades,
ville sedermera detsamma icke underteckna; men Axel

±) Riksark. Rädsprot. d. 27 Juli 1656.

2) S. st. d. 10 Aug. 1636.

3) S. st. d. 16 Aug. 1636.

Oxenstierna och Jacob I)e la Gardie tormådde dem, för
enigheteDS skull, mangranot dertUl i),

Maria Eleonora upptog detta beslut ganska illa, men
måste foga sig efter nödvfindigheten. Kristina sjeif tyc-
kes hafva yarit nöjd att få återkomma till sin älskade
faster, och till ett gladare lif.

TREDJE KAPITLET.

KRISTINAS UPPFOSTRAN HOS PFALTSGREFVINNAN

KATRINA.

Efter ofvannämnde förändring fortsatte den nu tie-
åriga drottningen sina studier likasom förut under led-
ning af Johannes Mattbiae. Förnämligast sysselsattes hon
med bibeln, några moraliska och historiska arbeten samt
med latinet. Hon läste först iEsopus, sedan Jusiinus,
Curtius, Livius, Sallustius, Caesar och Terentius. Snart
var hon språket fullt mägtig; kunde likväl sällan förmås
till dess talande; ehuru hon och furstinnan Eleonora
år 1636 gåfvo sin skriftliga förbindelse att i sällskap
med deras lärare, Johannes Mattbiae, städse begagna
detta tungomål. Det var dock viljan och icke förmågan
som felades j ty när del behöfdes, uttryckte sig Kristina
obehindradt och på vacker latin.

Under dessa sysselsättningar visade sig redan nu
hennes tycke för det djerfva, det i ögonen fallande. Jo-
hannes Mattbiae lät de unga furstinnorna flere gånger
utantill upprepa några utmärktare tal, som hos de hi-
storiska författarne förekommo. Läskamraten, furstinnan
Eleonora, fick vanligtvis på sin del tal af mildare syft-
ning, såsom Caesars om nåd för Catilina, m. (1. Kri-

1) S. st. d. 23 Aug. 1636.

stioa åtor Yalde de kraftfnlb, såsom Cåtos mot Gatiiittft,
Scsevolas mot Porsentia, o. s. ▼.

Först 1699 började hon stndera fransyska språket
och vann snart tillrScklig ffirdigbet att på detsamma
kunna litt oeh med behag ntti^cka sina tankar.

Man försummade icke de kunskaper, henoes fram-
tida kall förnämligast fordrade. Enligt Gustaf Adolfs
föreskrift hade hela den ryktbara konungastyrelseo blif-
vit genomgången. De latinske författare, som förelades,
voro nSstan alla af historiskt innehåll, och 1641 fick
hon studera en utförlig berättelse om drottning Elisabets
lefverne, för att genom det vackra exemplet uppmuntras
till samma regentdygder. — År 1699 började gamla
rikskansleren dagligen gifva den då trettonåriga drott-
ningen några timmars undervisning uti rikets angelägen-
heter och de främmande staternas inbördes förhållaoden.
Oxenstiernas klara framställoingssått och Kristinas lätta
fattning gjorde dessa stunder behagliga för dem båda.
Ofta räckte samtalen flere timmar. Kristina erkände re-
dan då sin stora förbindelse till Oxenstierna och berät-
tade sedermera mången gång, huru mycket både nytta
och nöje hon af dessa stunder hämtat. Oxenstierna å
sin sida berömde högeligen sin åhörarinnas fattningsför-
måga och uppmärksamhet. Efter nära ett års sålunda
fortsatt undervisning, föreslog han, alt droUningen, som
nu började förslå allehanda, borde småningom invi-
gas uti regeringen och underrditas om de vigtigaste
drenderna. Många af rådet vore gamla och kunde
snart falla undan. Det vore derföre godt, om drott-
ningen sjelf kände ärendernas gång och de förut fat-
tade besluten. På detta andragande beslöt regeringen,
att Kristina skulle af tväone bland riksens råd ordent-
ligen underrättas om alla vigtigare ärender och beslut,
hvilket sedermera hvaije postdag noggrannt iakttogs. Man
ansåg sig snnrt kunna och böra gå än längre. Axel
Oxenstierna föreslogi), och rådet beslöt, att vid vigti-

i) S. st. d. 10 Juli 1640.

g«re inmen låta droUoiogen afböra öfverliggDiDgarne i).
Som' skal an£ördfls, aU hon borde i tid vänjas vid ar^
bete, och Idra^ alt regeringen år en tung börda; den
hon likväl icke, som de tyska furslama, borde kasta
ensamt på sina tjenare. Afven behöfde hon känner
dom af ärenderna och hela styrelseverket^ Slutligen
önskade rfidet^ att hon sjelf måtte med egna ögon se
förmyndarestyrelsens uppförande, emedan det i framti-
den icke skulle felas sådana, som sökte samma sty^
relse hos henne förtala. — Man finner, att i följe hfir-
af rådet eller kanske blott någon del deraf stundom va-
rit i Kristinas rum församladt till öfverlSggningar t), kan-
ske ett slags förberedelse till de egentliga rftdssamroan-
trftdena; och när danska kriget följande ftr utbrast, b|^f
bon, som förbemfildt är, kallad att nästan alltid öfver-
vara rådets sittningar och beslut.

Dels för helsa, dels för nöje idkade Kristina under
denna tid allehanda kroppsöfningar. Hon dansade gerna
och val. Uti ridt och jagt blef bon ovanligt skicklig,
och kunde till hfist och under fyrsprång skjuta en hare
i loppet. Också var hon några år serdeles begifven på
detta nöje; och det hände icke sällan, att hon uttröt-
tade större delen af sitt hof, och kunde följas af blott
de starkaste och mest oförlrutna jägare. Genom dylika
öfn ingår blef hon härdad, till en för hennes kön och
stånd ovanlig grad. Helsan var dock i sig sjelf vack-
lande. Så väl under denna tiden, som sedermera under
hela sin regering, blef Kristina ofta angripen af svåra
sjukdomar, härrörande från osunda vätskor. Hon sjelf
trodde anlagen härtill blifvit grundade under vistandet
hos modren , dels genom brist på rörelse, dels genom
den törst, som Kristina ofta flera dagar 6 rad frivilligt
underkastade sig.

£n rubbning uti Kristin«is uppfostran inträffade
1639« Pfaltsgrefvinnan Katrina, några och femtio år

i) S. st. d. 7 Febr. 1642.
2) S. st. d. 9 Febr. 1642.

gfemmal ocb med tillUgaDde »jakligbet begirde frampft
höstea att i anseende till ofvannäiflnde förhållanden drott-
ningen måtte anförtros uti någon annans vård. Kort
derefter dog pfaltsgrefvinnan sjelf till allmän 50rg ocb
•aknad. Serdeles klagade förmjndare-regeringen ; ty man
kom i stor förlägenhet vid valet af efterträdarinoa. Alla
▼oro ense derom^ att Maria Eleonora icke kunde dertill
viljas. Gabriel Bengtsson Oxenstiernas fra> den hög-
aktade Anna Baner i första rummet ocb demfist Klas
Flemings fru, Helena Bjelke, kommo i fråga; men kunde
ingendera tagas från egna talrika barnskaror. Ebba Le-
jonbufvnd föreslogs. Någon invande, att hon vore af ett
oböjligt och befallande lynne. Andra åter ocb de flest*
Ijrckte just om denna egenskap, emedan man således icke
beböfde frukta, att hon skulle genom för mycket krus
skfimma bort unga drottningen; men hon kunde å en
annan sida icke tagas, ty hon var i öppen ovSnskap med
Maria Eleonora. Så valde och tvistade man ISoge och
gick flera gånger till omröstning. Men fruarna, den ena
efter den andra undanbådo sig den kinkiga befattningen,
tills slut eligen rikskanslerens sjster, Beata Oxenstierna
giil med Karl Bonde, måste åtaga sig uppdraget t). Hon
lyckades icke vinna någon serdeles tillgifvenbet hos Kri-
stina ; och det sjnes öfverhufvud som denna sednare snart
började i egen person öfvertaga ledningen af sin enskilda
lefnad. Hon omtalar sjelf, huru hon aldrig Ville under-
kasta sig rättelser af någon annan än Axel Oxenstierna,
Axel Baner och Johannes Malthiae; men aldrig af någon
qvinna, icke ens af pfaltsgrefvinnan sjelf. Från 1648
saknar man bestämda uppgifter öfver hennes studier.

i) Riksark. Rådsprot. d. 16 Jao., d. 6 Febr., d. 5 Mais
1639.

FJERDE KAPITLET.

KRISTINA TILLTRÄDER REGERINGEN.

Eoligt Kristinas egeo men osannolika berfittelse
skulle Svenska rådet redan uti Okt. 1643 hafva erbju-
dit henne att såsom fullmjndig mottaga stjreben; men
hon hade vägrat. Året derpå nalkades den dag, den 8
December, då hon fyllde aderton år och således enligt
lag vore myndig. Man beredde sig dertill. Riksför-
iDyndame afgåfvo redan i November redogörelse för sin
förvaltning. Den 7 Dec. sammanträdde styrelse och
ständer, då riksförmyndarne öfverlemnade regeringen till
Kristina, hvilken, ehuru qvinna, utropades och hyl-
lades som Svea rikes konung, Derpå bekräftades stän-
dernas fri- och rättigheter* h varvid uti konunga-för-
säkran tillades de orden: aU hon lofvade för rikets
råd visa tUlhörlig aktning; icke styra utan dess hö^
rande, och icke illa upptaga, om deras råd och för"
slag skulle någon gång vara misshagliga. Vidare
godkände hon sina förmyndares hela förvaltning och
förklarade dem fria från allt ytterligare ansvar derför;
hvarjemnte hon på det högsta berömde och tackade
nämnde herrar för deras hafda möda och för de lyck-
liga följderna deraf.

För öfrigt voro ständerna i början något oroliga.
Riksförrayndarnes ovänner begynte röra på sig, och
ofrälseståndens klagan öfver kronogodsens försäljning blef
mer och mer högljudd och bitter. Men den just nu
ankommande underrättelsen om Karl Gustaf Wrangels
stora se^er vid Feroern och Torstensons vid Juterbock
tystade mången mun. Också ville man med så mycken
välvilja som möjligt mottaga den nya regentinnan. Af
dessa orsaker, samt i hopp om snar fred och bättre
tideo afstannade klagomålen, och ständerna beviljade för
de kommande åren en icke obetydlig gerd.

FEMTE KAPITLET.

OM DaOTTNING KRISTINA. YIB BÖRJJlN ÅF HENNES

REGERING.

Kristina, vtå deooa tidpunkt, beskrifves pä föl-
jande sfitt.

Lfiogden var n&got under medelmåttan oefa ayntes
An mindre, emedan bon för alt vara Tigare i sina ro»
relser begagnade blott enkla sulor och icke aom den
tidens fruntimmer h0ga klackar under skon. Växten
▼»r temligen satt; ena axeln något högre fin den »ndra,
hvilkcl fel kunnat genom klidseln lätt döljas, otn Kri-
stina TärdalT sig derom. Hår och ögonbryn voro Ijosa,
pannan stor, ögonen öppna och mörkblå, näsan bög-
hVfiird, munnen ej liten, dock behaglig. Hvarje själens
rörelse speglades genast i anletet, hvarföre också detta
▼ar så föränderligt, att högst få målare lyckades gifra
en träffad bild deraf.

Hennes umgängessätt var enkelt, otvunget och lii*
ligt. Hon hatade sä väl cerenooier som h vardagliga
göromål, satt högst en halftimma vid bordet, åt helt
litet och det blott af de vanligaste rätterna. Hnra dessa
voro lagade, märkte hon ej och ingen hade hört henne
derom yttra ett enda ord, hvarken till beröm ellor
tadel. Så väl vid måltiden som eljest drack hon en-
dast vatten och hatade under hela sin lifstid starka
drycker; hvarföre ock Svenskarnas benägenhet för Ofver-
lastande var ett af de fel, som hon oftast och med stör-
sta bitterhet tadlade. Hennes klädsel var ganska enkel,
vanligtvis fullbordad på en fjerdedels timma. En kam
och några band utgjorde ofta hulvudels hela pryd-
nad. Broderier och guld syntes sällan ufom en ring på
fingret, och hela riddrägten värderades till fyra eller fmi
dnkater.

Redan du visade Krislkia en brist på qviniigfaef,
hvilken sedermera öfvergick till qvinnohat. Hennes röst

vår Innu i sig sjell vek och mild; men kände antaga
och antog ofta, när bon så ville, manlig styrka och
lon. Qvinnoslöjder öfvades aldrig; hon hade icke kun-
nat eller åtminstone icke velat lära några djlika^ oeh
ajntes till och med förakta dem. Af brist på gemen^»
samma samtalsfiraneo vantrifdes hon bland fruntimmer*
Nfir några sädana voro bjudna till slottet, såg man Rn«
Stina efter de fdrsta hälsningarna snart öfvergå och
staona på karlarnes sida. Ett undantag gjordes dock
för den sk£na och berömda fröken Ebba Sparre, hvtl-
ken drottningen mycket älskade och ger na och bestfta-
digt ville hafva omkring sig.

Kristina hade ett serdeles starkt minne. Perso*
ner ocb förhållanden erinrade hon sig både länge och
^rftb Hela stycken utur latinska, italienska och frän»
Sjska dikter kunde hon utantill, och igenkände genast
de tankar eller uttryck, som yngre författare ur sådana
lånat. Derjerante visade bon ovanlig skärpa i förstånd
och omdöme. Lätt genomskådade hon äfven de mest
invecklade förhållanden och kunde med serdeles klar-
het framställa dem. Andras invändningar gjorde henne
aldrig stum; men sjelf förstod hon mästerligt att med
korta men träffande svar, ofta med qvicka infall, stoppa
sina motståndare munnen till. Stundom roade det
henne att framkasta och försvara orimliga satser; detta
antingen lör att pröfva andras förstånd eller öfva sitt
eget.

Hon syntes äga en alldeles outtröttelig arbetsför-
måga. Utom de vanliga högtiderna vankades under för-^
sta åren sällan något annat nöje, än då och då en
jagt eller dylikt. Klädsel och måltider borttogo knappt
naer än en timma om dygnet, sömnen blott fyra eller
fem. De andra egnadés åt allvarliga sysselsättningar.
Klockan tre eller fyra om morgonen steg hon upp.
Första timmarna användes till fortsatt studerande, den
öfriga delen af dagen åt re^eringsärender. Hon om-
fattade dessa med mycken ifver; var flitig i rådkam-
maren, och deltog beständigt i dess öfverlftggningar.

Ofu ISt faoD tont rådiherrarna sias emeOan afhaadla
saken och lyssnade dernnder uppmärksamt till deras
sksl och motskil. SlatKgen kom hon fram med utsla-
get, hvilket hefanns riktigt och väl öfvertankt. Mer ftn
en gång förvånade hon de gamla statsmännen genom
den lätthet, hvarroed hon genomträngde och afgjorde
milen; och lika om ej mera, genom det heslntsamma
sätt, hvari genom hon gjorde sig och sin mening gSl*
lande, och det stundom i strid mot dessa riksfönnjm-
dåre, fflr hvilka många Europas monarker b&fvat. Man
ville betrakta det som nndseende för hennes ålder, kön
och stånd; det var i sjelfva verket nndseende för hen*
nes ovanliga själsegenskaper.

Mången, som läst förteckningen öfver alla de språk
och vettenskaper, som drottning Kristina kände, har
förebrått riksförmjndarne, att de fyllt hennes hufvud
med en så stor massa af lärdom, att hon deraf bildades
mer till vetteoskaps-idkare än till regent. Man har till
och med flera gånger framkastat beskyllningen, att de
med flit gåfvo henne en dylik uppfostran, för att draga
uppmärksamheten till sådana föremål och från regerit^s-
Srenderna. hvilka skulle falla i händerna pä rådet. Be-
skyllningen, ehuru ofta upprepad, är alldeles ogrundad,
enligt hv»d vi redan förut berättat.

Ty hvad riksförmyndarne läto henne lära, bestod
uti fransyska, tyska och latin, samt i kristendom, mo-
ral, historia, geografi och räknekonst. De latinska för-
fattare, som genom gingos, voro också prosaister, för det
mesta ai historiskt innehåll såsom mest egoadt för en
tillkommande regent. Det var först sedan Kristina blif-
vit sjelf rådande öfver sin tid, som hon med så mycken
ifvei* kastade sig på läsningen af de latinska skalderna
och inhämtade alla sina öfriga kunskaper.

Och dessa voro förvånande många. Hon hade
ovanlig flit och fallenhet för studier och fortfor ännu
i många år att deråt egna flera timmar om dygnet.
Klockan 3 om morgnarna måste Terserus infinna sig på
slottet för att lära henne grekiska. Studierna af detta

spr&k fortnttes under ledning sf Freinshemius och Yos*
sivkSf och redan pft andra året Ifiste hon med utm&rkt
lätthet hyilken författare som häldsi. Utan förberedelse
öfversatte hon Iftnga stycken ur Plato, och det pä en
flytande och vacker latin, och kunde dessutom ofta rätta
sådana förklaringar eller gissningar, som de lärde vid
mörkare ställen anfört. Inalles förstod hon tio språk,
nemligen svenska, danska, tyska, holländska, engelska,
fransyska, spanska, italienska, latin, grekiska, något be*
breiska och finska; de flesta hade hon lärt nästan på
egen hand. Det var ej heller någon blott ordkunskap.
Hon läste ifrigt särat med känsla och omdöme de för-
nämste författarne på hvarjc språk. Det bästa af hvad
Roms, Italiens och Frankrikes skalder frambringat, kunde
bon utantill. Detta var i synnerhet händelsen med
Martialis, Seneca, Gatullus, och aldramest med Lucanus.
Men Kristina stannade ej heller blolt vid dessa lättare
ämnen. Den djuplänkte Tacitus var en bland de älsk-
lingsförfattare, i hvilka hon ofta bläddrade. Hon kal-
lade hans skrifter ett eftertankens schackspel. I allmän-
het läste hon gerna historiska arbeten^ äfven filosofiska,
i synnerhet Plato och Plotinus. Till och med de flesta
af kyrkofädernas skrifter gick hon igenom och fattade
i synnerhet tycke för Lactantins, Hieronymus och aldra-
mest för Gregorius Nazianzcnus. Äfven kemi, stjern-
och myntkunskap roade henne mycket, och icke sällan
reste hon till Uppsala för att öfvervara der anställda
öfningar uti alla slags vettenskapliga ämnen. Men snart
kunde icke Sverges lärde tillfredsställa en så ovanlig
vettgirighet, och hon började från främmande länder
inkalla de förnämsta vettenskapsmän, som funnos, hvilka
blefvo mottagna med förvånande frikostighet. Hvad som
lika om ej mer hänryckte dessa herrar, var det nedlå-
tande, det smickrande sätt, hvarpå de af drottningen
bemöttes. Hvarje torsdags-aflon voro de förnämsta snil-
len och lärde samlade på bofvet och tlllbragte qväl*
len under innehållsrika saitital, öfver än det ena, än
det ' andra fimnet. Drottningen deltog deri hfligt, men

uUb ftfVermod, ooh ofta w httnnas omdAiiM det sun-
daste.

UtlSnningaroa betraktade Sverge med fOrvftning^,
afund eller beandran. Detta i det aOigsna Dordea un-
dangömda, i sig sjelft fattiga land hade genom stora
statsmftn och fältherrar tillkfimpat sig nfira nog högsta
ocb afgdrande inflytandet blsnd alla europeiska staten»
och med segrar och erOfringar otraärkt hvarje steg pl
sia bana. Jemnförelsevis mot andra riken berrskadt
ocksft inom dess grSnsor lugn och förtroende. Handel
och nflringar hade på ett förvånande sått tillräxt, och
uti sjelfva förvaltningen en mfingd förbättringar blifvtt
införda* Na slutligen, dels genom de förut stiftade uo-
denrisningsverken, dels genom den unga drottningen sjet^
spridda Bfven bildning och vettenskaper sina lifvande
strålar öfver det kalla norden. Detta allt på en tid,
då Ryssland låg försoffadt i dvala och mörker; Polen,
Spanien, Frankrike, England och Neapel söndersletos af
inre oenighet och uppror, och Tyskland låg ett hjelp-
löst rof, gifvet till spillo åt så väl inre som yttre fien-
der. Svérge, sade man, var det Goten, der ijus oeh
frid, dygd oeh ära, kunskaper oeh rikedom funnos,
9Mdan den öfriga verlden låg försänkt uti Egyptens
tlände oeh mörker. — Det såge, sade andra, att
Sverge styrdes af Pallas-Minerva, pd en gång kri-
gets, slöjdemas, vettenskapemas oeh fridens oUobekran"
sade gudinna.

Ty mesta förvåningen väcktes dock af Kristina sjelf,
den tjagnåriga drottningen, hvarS själ, utan att tröttas,
i oupphörlig kretsgång sysselsatte sig med de vigtigaste
föremål; ena stunden deltog i ufverläggningarna om ri-
kets inre styrelse och om härarnes eller under handlin-
garnas ledning; andra stunden gaf främmande sände-
bud föi*eträde och träffande svar; och dessemellan dels
ataderade sjelf, dels ingick med vettenskapsmännen i de
finaste undersökningar om Glosofiska lärobyggnader eller
om läsarter oeh upplagor af gamla romerska ock gre-
kiska författare. Man häpnade öfver denna outtrölte-

liga arbeU«mlMty fffver dennh »Ut om/at lande Cörmäga.
Fråo Sverga spridda sig inom kort aDderrSltelseo om
en aå sällsynt föreiuDg af utmärkta egenskaper, och
Kristioa blef snart ett föremftl for bela den bildade
verldeus nyfikenhet och beundran. Hon öfver höljdes af
lofskrifler och beröm, så mycket mer förledande, som
de med öfvertygelsens hela T&rma och kraft utström-
made frän en verklig förtjusning. Fågeln Fenix, Nord-
$$j€rnany Nordens Pallas m. m. voro namn, hvar-
med de lärde uttryckte sin hänryckning. A(ven stats*
män, och till och med de skarpsyntare, förblandades
af dessa många lysande egenskaper; och när Kristina
dessutom påskyndade den efterlängtade freden, vann hon
en fin mera allmän och innerlig tillgifvenhet hos mäng-
den, i synnerhet som denna sednare ej kunde bedöma
alla de hemliga driffjedrarne till sistnämnde hennes
åigerd.

Detta tidiga allmänna och oerhörda beröm har
kanske mer än någonting annat bidragit till Kristinas
olycka, ty det utbildade hastigt och i hög grad två
henne medfödda fel, nemligen egenkärlek och ärelystnad.
Vanan att oupphörligen prisas medförde behofvet deraf,
och som Kristina dessutom hade mera sinne för det
utomordentliga, det lysande, än för det verkligt ädla
och goda, så föranleddes deraf hennes oupphörliga be>
mödande mer att väcka uppseende än att förljena hög-
aktning. Djerfva försök, stora förluster och försakelser
för Ögonblicket, till allt sådant var hon städse färdig;
ty uppseendet retade inbillningen och smickrade hennes
stolthet. För osedda och oberömda uppoffringar, för
ihärdigt fortsatta bemödanden till andras väl, för allt
sådant saknade hoa sinne och lust.

Detta står i nära förhällande till ett annat Kristi-
nas fel. Vid närmare granskning finner mao hos henne
den icke sällsynta sammansättningen af ett hetsigt huf-
vud, men kallt hjerta. I fråga om vissa sina älsklings*-
tankar, sin egjen personlighet och dess ära var hon yt-
terst lättretlig och häftig samt kunde uppoffra mycket

D(^« Hen nir saken rOr<le blott andra roenniskors yftl-
(årÅ, befanns hon tflntligen liknöjd, ville åtfftinstone wkit
gerna för deras skull underkasta sig sjelf nigra försa-
kelser, bekymmer eller mödor.

Kristinas ovanligt stora egenskaper skulle för något
byar blifvit en svär frestelse till egenkärlek. För Kri-
stina blef den oemotsiindlig ; ij den understöddes af
naturliga anlag och utbildades tidigt genom allt det
smicker, hvarmed hon öfverhöljdes, alla de framgångar,
hvaraf hennes första regering utmSrktes» Detta tillsam-
mans alstrade ett sjelfförtroende, en egenkftrlek, som
sällan insAg egna fel, sällnn sökte andras råd, An naera
sAllan tålde deras motsägelser. Deraf hände till olycka
för henne och för riket, att redliga och sjelfstSndiga
män småningom antingen af henne drefvos, eller ock
frivilligt drogo sig frän hofvet. I deras ställe kon)aae
gunstlingar^ som i allt följde blindvis drottningens vilja
och smickrade hennes svagheter. Man har förklarande
anmäAt, att benägenheten för gunstlingar och till eo
del afven det lättsinne, hvarmed dessa sederniera så ofta
ombyttes, vore ett arf från Brandenburgska huset och
från modren Maria Eleonora i synnerhet.

8JETTE KAPITLET.

KRISTINA OCH AXEL OXEQfSTIERNA.

Det, som under drottning Kristinas egen regering
först påkallar uppmärksamheten och som dessutom år
en förklaringsgrund för många sedermera inträffande
händelser, är hennes förhållande till den gamle liks-
kanslereo.

Axd Oxeoslierna hade, som förr beritudt Ikr,
många och biltra ovfinner, flfveo ioom högre liretsar.
0et tyckes, som några sädaoa innästlat sig bland Rristi-
oBå boffolk och redan tidigt ingifvit henne misstankar
och ovilja mot rikskanskren. Tillbaka till är 1641 kan
man spara dessa tSnkesätt, ehuru Snnu blott sällan
framskymtande. Kanhända föranleddes oviljan till eu
del af modrens, Maria £leonoras, fljkt, samt. af de för
svenska regeringen menliga uttydningar och rykten, som
vid nämnde tillfälle ntspriddes och måhända af Oxen-
stiernas ovänner begagnades. Man hade dessutom in-
billat drottningen, att rtkskansleren velat under hennes
barndom rycka regeringen till s^, såsom riksförestån-
dare, eller som protektor, i likhet med hvad Gromwell
sedermera gjorde. Det var också en allmän, och af
drottningen sjelf trodd sägen, att Oxenstierna sökte för-
anstalta ett giftermål mellan henne och sin yngste son
Erik, iör att såmedelst lyfta denne sednare upp på ko-
nungatronen.

Kristina visste dock att i början förträffligen dölja
dessa sina misstankar, och rikskansleren syntes vara i
åtnjutande af ett nästan obegränsadt förtroende. 1 rå-
det afgjordes ärenderna som förut; Drottningen dellog
visserligen i Öfverläggningama; men vanligtvis gick det
så till, att när något ärende föredrogs, utvecklade Oxen-
stierna skälen för och mot, samt sade sin mening, hvil-
ken understöddes af Jakob De la Gardie, och slutligen
stadfästades af drottningen. Man finner också, att nu
liksom förut Axel Oxenstierna anmodades om att upp-
sätta större delen af de förordningar, som skulle utfär-
das; att man icke fattade sina beslut förrän den från-
varande rikskansleren hunnit rådfrågas; att man upp-
sköt verkställandet af andra beslut; ty, hette det, yiriks-
kansleren syntes ogilla dem». Så gick det hela året
1645 i). Mot slutet af detsamma återkom Oxenstierna

i) Rikiarh. Ridsprot. tflen i(» Maj 1645, och hela Sret.

Fryxelh Ber. IX. S

till Stockholm, sedan han afslatat den för Sverge ocii
för honom sjelf så utmärkt firorike freden i Brfimsebro
Drottningen mottog den hemkommande på det mesl
smickrande sfitt; och beslOt göra honom till grefve. Re*
dan Gustaf Adolf hade erbjudit samma vftrdighet, hvil-
ken Oxenstierna då likväl afböjde i). Nu då den enligt
drottningens och rådets beslut blef honom erbuden, mot-
tog han nImSrkeken. Den 27 No v. 1645 församlado
på slottet icke blott hela riksrådet utan en nifingd i
staden nSrvarande högre befålhafvare och andra herrar*
Uti denna samling framkallade drottningen Axel Oxes-
stierna och förklarade honom upphöjd till grefveligt
stånd samt gaf honom såsom grefskap Söderraöre fafirai
beläget i Småland mellan Kalmar och gränsen af Ble-
kinge. Det är en af de skönaste och rikaste nejdff
inom fäderneslandet och innefattar Ii socknar med 611
hela hemman samt hade gifvit kronan en årlig inkoost
af minst 15,000 daler silfrermjnt. Ofvannäroude ut*
roärkelse var då för tiden ganska sällsynt, och derföit
så mycket ärorikare. Alltsedan £rik den fjortonde io*
förde grefvevärdigheten, hade upphöjelser dertill skcit
blott två gånger. Den första af Johan den ^tredje (ff
hans 1568 fallne morbroders, Sten Erikson Lejonhufvadi;
barn; den andra af Gustaf Adolf för Moskovit besegi
Jakob De la G»rdie. Axel Oxenstierna blef nu
tredje i raden. Äran ökades än mer genom de ora«|
Kristina begagnade. Hon jttrade bland annat: (JU fy
och treUio år har ni troget tjenal min f arf tider ^
der och mig. Jag vill icke såra eder blygsamhet
att upprepa, huru väl och berömmeligen ni eder
så många olika uppdrag skickat. Gud och sam
kunna det häst bevittna; likasom det ock blifvit m
gadt af min herr fader, hvilken var en stor kant
och lyckosam dfven deruti, att han i eder haå*

i) S. st. den 25 Nov. 1645, enligt Jakob De la Gardies
tyg. Jfr Bref från Axel Oxenstierna till Job. Oxenst'
na, I. Del. p. 216.

9ior och shickelig minister» Det bör äfven högt skat-
tas, att ni, ehuruväl delaktig i alla rådslag och deras
lyckliga utgång, aldrig låtit förleda eder hvarken till
öfvermod, ej heller till fåfänglig och obehörig ärelyst-
nad; utan med all trohet och vördnad tjenat först
min fader och sedan under omyndiga åren mig; och
det sednare så, att jag vid anträdet till regeringen
med icke ringa tillfredsställelse funnit alla saker uti
önskeligt tillstånd. En hvar känner ock, att det är i
synnerhet genom eder, som danska kriget fått den dn-
skeliga utgång, hvaröfver vi nu alla oss glädja.

Oaktadl detta skenbara förtroende, denna lysande
bedersbevisniog, kan man dock redan före och omkring
denna tidepunkt skönja spåren tiil bristande välvilja.
Orsaken bärtill låg förnämligast i Kristinas Ijnne. Hon
ägde en för är och kön ovanligt stor förmåga att sköta
regerings-ärenderna. Men både hon och alla måste dock
inse och erkänna Oxenstiernas ända större skicklighet.
Kristina hade nu att välja mellan tvänne utvägar. Den
ena att upprigtigt sluta sig till den store mannen samt
öppet erkänna och till sin och rikets tjenst begagna hans
ovanliga egenskaper. Den andra åter var att aflägsna
honom, för att sjelf, oförhindrad af hans inflj tände, få
efter eget behag stjra, och ofördunklad af hans anse-
ende, få med egen skicklighet lysa. Kristina valde den
sednare vägen och dertiil bidrog tvifvelsutan hennes brin-
nande lystnad efter beröm och utmärkelse. Hon insåg
mer än väl, att med Oxenstierna vid sidan skulle det
alltid blifva han, som hufvudsakligen ledde ärenderna,
och han, som Gnge förnämsta äran af deras lyckliga ut-
gång; ingen skulle kunna tilltro henne, den tjuguåriga
flickan, nog styrka att föra, och skarpsinnighet att styra
riksrodret genom statskonstens alla klippor och grund.
Detta var motbjudande för stoltheten; och Kristina, som
skördade så mycket beröm i alla andra afseenden, kunde
ej lida den tankan, att som regentinna stå i Oxenstier-
nas skugga, och se honom beprisad, men sig sjelf min-
dre aktad. Det är otvifvelaktig^, att denna svaghet var

hufvudors&ken till missfdrståndet och alla deraf (öliaodc
oredor.

Oieostiernas fiender underlfito ej att bearbeta dessa
Rristioss iSokesält; och han sjelf var kanske ej alltid
nog försigtig. 1 rftdet föreskref han besluten efter gaift-
mal vana, måhända med för litet undseende för den
nu i egen person regerande drottningen. NSr han un-
der fredsmOtet i Brömsebro hemsSnde danskarnes på-
atäenden, tillät han sig, att p& samma g&ng niedskicki
utkast till svar derpä. Det Sr troligt, att detta och så-
dant mera alldeles icke behagade en drottning, hvilkco,
som Kristina^ var ytterst ömtålig om sitt anseende.
Rikskansler ens förslag befunnos rigtiga. Hon var def^
före visserligen tvungen att för det mesta tiga och
tycka; men en b var kan förstft, med hvad sinne,
tyckes ej heller hafva varit utan afsigt, som redan
flere af Oxenstiernorna aQsgsnades ur styreben.
böfdingen i Uppsala, Ture Oxenstierna, en man
utan fel, hade kommit i liäftig tvist med en af Gj
hielms fogdar. Ture Oxenstierna fick först en ski
och m&ste sedan taga afsked, ehuru det skulle heta
villigt i). Ytterligare beslöt drottningen, att rikssl
mästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna skulle res»
Riga, som generalguvernör öfver Liffland. Högst o\
ligt var att till en sådan plats taga någon af de
riksämbetsmännen. Det hjelpte ej. Mannen ursSkl
sig med framskriden ålder; det hjelpte ej heller;
måste resa 2). Aret derpå sände Kristina äfven nks-
kanslerens yngsta och mest älskade son Erik Oxenstierna
till Estland som guvernör 3) öfver nämnde land.

Det var vid denna tiden, som unga MagnoA De h
Gardie började vinna serdeles ynnest och förtroende bos
drottningen. Man påstår, att hun velat oämna hooev

1) Rtksark. Rådsprot. den 17 och 19 Febr. och 10 Bfij
1645.

2) S. st. den 27 Febr. 1645.

3) S. st. den 9 Juli 1646.

till riksråd, ehuru blott 23 år gammal och Snnu på
intet sätt i det allmäDna utmfirkt; samt att rikskanslereii
med allvar satt sig deremot; och man tror, att delta
"var fSrsta anledningen till utbrottet af Kristinas ovilja.
Tvisten måtte ha varit hSftig, ty drottningen visade från
denna tid mera öppen ovilja mot Oxenstierna. Hon
mottog med synbart välbehag klagomål mot hans son
Johan; och uppmanade Chanut att uti statsangelägen-
heter underhandla med unga De la G;>rdie; detta, som
Chanut sjelf trodde, endast för att förarga den gamla
rikskansleren. Det lyckades. Våren 1646 afhöll denne
sednar^^iff någon tid från rådsöfverläggningarna, före-
\dom. Många trodde, att rätta orsaken var
jkert är, att han redan nu började tala om
Ltmdan från göromålen.

framställa fortsättningen af denna märk-
nödigt att med berättelsen vika något

SJUNDE KAPITLET.

EMELLAN JOHAN OXENSTIERNA
OCH ADLER SALYIUS.

Redan i föregående del hafva vi nämnt några ord
om den oenighet, som i Osnabriick uppstod och allt
framgent fortfor mellan de svenska fredsombuden, Jo-
han Oxenstierna och Adler Salvius. Första och för-
nämsta orsaken låg i båda herrarnes lynnen. Oxen-
stierna var högdragen, envis, häftig och med en ofta
stötande öppenhjertighet. Salvius hade äfven sin stolt-
het, var dessutom egenkär, retsam och bakslug. Re-
dan 1641, eller första året de arbetade tillsammans.

uppkom ömsesidigt missoöje. Uti ett af sina bref gjor-
de SaUius den aomSrkDiDgeo, att man Ull Grotius bor^
de använda excellens-lilleln^ emedan mannen vore am-
bassadör, en värdighet, som är näsl den kungliga.
Några ansägo detta vara en vink, att Salvias, som sjelf
blifvil ambassadör, önskade samma tittel och ansåg sig
som Oxenstiernas vederlike. Så togs det förmodligen
af denne sednare, hvilken var riksråd ocb ansåg sig
som sådan högt öfver både- Salvius och ambassadörs-
skåpet. Han svarade bittert, bland annat, att han icke
ansåg sig behöfva mottaga några rättelser af Sal-
vius. Denne började då tala om sin 82-drt^a Ijensi-
göring, sin långa erfarenhet m.m.i) Trfttan blef rykt-
bar och kom snart till fadrens, den gamle rikskansle-
rens öron. Denne ogillade bådas uppförande. 1 bref
till sonen yttrade han: Mig är hela detta ouAsende
ganska ledt, Salvii lynne, hans sätt att skrifva och
vara är från hans ungdom mig noga bekant; oek
önskar jag, att han sig bättre styra kunde, hvilkH
ock vore honom sjeff nyttigt. Men så hafver jag oek
derjemnte hos honom funnit många goda egenskaper,
samt redliga afsigter och stora förljenster mot fäder-
neslandet; och tror jag fuller, att, om han gifvit dig
någon tillrättavisning, så har det skett i god afsigL
Jag vill ej neka, att någon hans stolthet och egen-
kärlek kunnat vara med i spelet. Men, så myekei
jag af dina skrifvelser kan döma, far också du vilse
och låter din obetänksamhet sticka fram rätt så myc-
ket, som han sin. Om han med alltför stor påflu-
genhet gifvit dig tillrättavisningar, så förefaller dei
mig, som du sådana med allt för stor högdragenhet
tillbakavisat. Att du stundom behöfver påminnelser»
finner jag af dina bref till regeringen ; emedan du icke
ens uti dessa kan dölja din harm, — Du har ju länge
setat i kansliet och läst alla Salvii bref, i synnerhet

i) R^ark. Acta Salviana. Fol. T. Y. JT. Oxenstierna till
Salvios. Stralsond d. iO Dec. 1644.

under den liden, då han låg i tvist med herr Johan
Baner» Du borde derföre känna mannens lynne och
skrifsått; och om han ock visade någon inbilskhet ,
kunde du väl låta sådant gå obemärkt förbi. Ätt du
i din tjenst ingen påflugenhet eller förakt lider, det
gillar jag högeligen; men var ej heller för mycket
lättrörd! Om du vill handtera fäderneslandets ange^
lägenheter, så måste du i tid lära dig taga goda råd.
Om fåfänga ting skall du ingen strid börja, ej heller
svedja allt, som ludet är. Sedan rikskansleren fått ISsä
alla änder trStan vexlade bref, utföll hans omdöme
mera gynnande för sonen, och han erkände, det Salvii
skrifvelser varit opassande; han fortfor dock att Sfven
ogilla sonens, och hSrmed afstannade tvisten för den
gången.

Ar 1645 utbröt den ä nyo. Johan Oxenstierna
ansåg sig hafva Qera orsaker till missnöje; t. ex. att
vården af fransyska och holländska underhållspengarna
fortfarande anförtroddes åt Salvius ensam; att Torstenson
anniodat Johan Oxenstierna bedja Salvius snart skicka
penningar till hären, hvilket uppdrag Oxenstierna ansåg
under sin värdighet; — att Salvius illa upptagit, sä
väl det Oxenstierna kallade sig caput legationis i); så>
som ock att han bedt Salvius fara förut till Osnabriick
och besörja rummens iordningsstäliande o. s. v. Alla
dessa klagopnnkter hade Oxenstierna i bref till fadern
framdragit. Denne svarade: mig är ledt, att du om
förefallande ärenden på sådant sätt dömmer. Du stö-
ter dig derpå, att penningarnas förvaltning blifvit nu
som förut anförtrodd åt Salvius ensam» Det är dock
till ditt eget bästa; ty ett sådant uppdrag gifver in-
genting annat än bekymmer och förtal. Ju mindre
du hafver om händer, desto mindre blifva ock både
ansvar och besvär; och jag tror, att fredsunderhand-
lingarna ensamma skola gifva dig nog att göra, —
Du sticknäs öfver herr Torstensons anhållan om ditt

i) HufTudfiiaD för beskickningen.

förord hos Salviui. Hvad betyder »ådanit SkuiU
denna begäran vara dig Ull vanheder, då vore dei
oekiå för mig, ja drottningen sjelf en skam att n^oU
taga en dylik anhållan^ kvilket dock kan hdnda, ock ^
ofta händl. Du vet ju^ att enhvar har sitt anför-
trodda uppdrag och fordrar att blifva med höftighet
anmodad om det, som på honom beror. Så måste
vi alla bedja, den ene den andre. Du kan väl ieke
begära, att åt dig skall anförtros oinskränkt magt
öfver allt? Om du hade den erfarenhet som jag, så
vore du glad, att ej behöfva sjelf af göra, utan blott
kos andra förorda saken; ty om du då rätt kandte^
rade den, skulle, i händelse af bifall, hedern falla på
dig ; men i händelse af vägran, hatet på en annan. -^
Ytterligare vet jag ej, hvad det är för ett nyligen upp^
kommet ordasätt, delta caput legationis, som nu så
ofta omtalas. Det kan väl så för hederns »kull be-
nämnas, men du sjelf bör icke mycket tala derom.
Du och de andra ombuden vid fredsverket dr en kam^
rater med lika magt och lika värdighet, fast på olika
platser: och vore bättre, att hvarandra inbördes ära,
än otidigt tvista om sådan fåfänglighet. Det miss-
hagar mig, alt du min son ej är mer allvarlig tUl
sinnes, tUan låter dig af sådana små saker uppröras.
Var dock öfvertygad, att jag icke skall lida, det nd-
gon skymf dig tillfogas, och att jag är om din heder
lika så ömtålig som om min egen. Slutligen kan jag
ieke gilla, att du velat till Osnabruck förut skicka
herr Salvius, som din skaffare; likasom ingen annan
kunde åt dig ställa bänkar och bord i ordning. Jag
kan väl sluta till hans tankar, när han ser dig vilja
begagna honom till förbud och hofmästare. Det vore
godt, om enhvar bedömde andras sinnelag efter sitt
eget, så beginges ej så många fel här i verlden.
Efter deona allvarsamma skrifvelse afslannade IvisteD
Återigen.

För öfrigt synes det, som fifveo Salvius ä sin sida
gifvit maDga aDledniogar Ull oenigheten, eham logeD

nimsare kfinnédoni härom hunnit till efterverlden. För-
Dimsta nnderrttfelserDii aDg&eiide tvisten finnas netn^
ligen i den gamle rikskanslerens bref, och denne tye^
kes hafra ansett nödigare att rätta So att ursknlda 8o>
nen, hvarfflre han ock mera framdragit dennes än Sal-
▼ii fe].

Ar 1646 utbrast fiendskapen ä nyo, och på ett
vådligare ^tt. Till den förra personliga oviljan emel-
lan begge fredsombuden kom nu den myndiga drott-
ningens vidriga tänkesätt mot Oxens t ier norna, både far
och son. Af denna orsak slöt hon sig till Salvius,
och skänkte honom odeladt förtroende och så mycket
skydd som möjligt. Salvius sökte att påskynda freden,
äfven genom nedsättandet af Sverges fordringar. Drif-
fjedern bärtill må no hafva varit verklig öfvertygeise och
fredskärlek^ eller ock lycksökeri, antingen hos Kristina
eller hos Frankrike; härom är svårt att döma. Men
just detta ämne bWf stridsäpplet emellan drottningen och
Salvius å ena, samt båda Oxenstiernorna å andra sidan.

Det var i slutet af 1646, som man i Osnabrucl
föråe den häftiga tvisten, huruvida Sverge skulle be-
komma hela Pommern eller blott en del deraf med
Wismar och Bremen. Svenska fredsombuden hade fått
befallning gifva vika, men blott i yttersta nödfall. När
detta Dödfall inträffade, derom var just frågan och tvi-
sten. Salvitfs ville tämligen snart åtnöja sig med För-
Poramern, Riigen och Bremen m. m.; ty, sade han,
man bör ej spänna bågen för högt. Detta var också
Kristinas mening och i synnerhet franska partiets ön-
skan. Oxenstiernorna dcremot och deras vänner yrkade
enträget, att man i dess ställe borde mottaga det af
kejsaren och af tyska riket erbjudna hel» Pommern ,
oaktadi Brandenburg vägrade sitt bifall dertill. Uti
November månad hade likväl »venska fredsombuden gif-
vit vika, ocb afstått Hinter-Pommern. Axel Oxenstierna
ogillade denna eftergift ganska mycket i). Uti hendbref

i) Se 8:de delen pag. 72.

till sonen r&ilile han denne, att om Brandenbnrg genom
ytterligare inkast gåfve nftgon fÖrevSndning dertill, söka
på godt maner återtaga det gjorda beviljandet, och se-
dan hälla sig fast vid hela Pommern. Du bör, skrif-
ver han, häruti arbeta Ull fädemeslandeU bdila^ så
vidt tig göra låUr. Men, om af orsaker, som ej nå
nämnas, man icke kan komma längre, och blifver
stormen alltför häftig, så hjelper föga streta deremol.
Jag känner nogsamt lynnet och afsigtema hos dem,
som nu styra Sverge, har också ännu af dem mtR *
dagliga och dryga del. Jag ser fäderneslandets skada
och vanheder för ögonen, så att det för ett ärligt
hjerta och vettigt hufvud dr den största harm, Oai
ej Gud, ära och samvete hållit mig qvar, hade jag
längesedan lemnat min plats. Men Seneca säger: Var
ej alltför mycket envis på dina föresatser, ulan följ
dit ödet leder. När allt bemödande dr fåfängt, måste
man bruka tålamod och lämpa sig efter tiden. Detta
är den ytterlighet, till htiilken den förståndige bör
komma. Den synes för många besvärlig; men, om
den ej iakltages, så skall hela verket snart brytas sön-
der. Det är dock bättre hafva någon ordning ån
ingen, Fadrens uppmaningar måtte hafva inverkat, Ij
snart derefter klagade Chaout hos Kristina, att Johao
Oxenslierua sökte hindra freden. Dessa klagomål blefvo
vSlkomna* Kristina yttrade sig med mycken bitterhet
öfver Johan Oxenstiernas uppförande; utmålade sjelf
^alla de förskrSckliga följder och krigselånden, som af
hans motsträfvighet kunde föranledas; sade, alt han
borde inför Gud och menniskor ansvara derför o. s. v.
Chanot tyckte sig likväl hos Kristina under alla dessa
utbrott mSrka en hemlig glSdje, att den af henne ha-
tade Johan Oxenstierna visade verlden sina fel och huru
liten del han borde halva uti äran af fredsslutet. Det
▼ar också allmSnna öfvertygelsen, att Johan Oxenstiernas
uppförande blifvit öfverenskommet, kanhända föreskrift
vet af fadern; så att allt hvad i detta hSnseende sades

eller gjordes mot den förre, kunde oc1is& anses vara
rigtadt mot den sednare.

Salvius hade vid denna tid för fransmSnnerna om-
talat, att Sverge ämnade i nödfall eftergifva också sina
anspråk på Stettin. Detta hans uppförande vSckte all-
män ovilja, och förmodligen var det i anledning hSraf,
som Johan Oxenslierna skref till regeringen i Sverge
ett bref, som innehöll några bittra utfall mot Salvius.
Det ankom, just nfir Chanut, i afsigt att till Frankrikes
vinst nedsatta Sverges fordringar, ifrigt retade Kristina
mot båda Oxenstiernorna och mot deras ihärdighet.
Brefvet blef uppläst i rådet. Axel Oxenstierna tog hetta
dervid och utfor med häftighet öfver Salvius. Då alla
i rådet tego, yttrade Kristina sjelf, det hon ej kunde
iåla^ att man på sådant sätt angreps en frånvarande,
som ej kunde försvara sig. Ordvexlingen mellan henne
och rikskansleren blef tämligen häftig. Efter någon
stund upplöstes rådet utan att hafva fattat något be-
slut. Just som drottningen kom derifrån, uppvaktades
hoo af Chanut. Hon var då mot Johan Oxenstierna
ganska uppbragt, och talte om att sätta Salvius och de
fransyska fredsombuden till väktare öfver honom. Om
dessa märkte och kunde bevisa^ att han motarbetade
freden, skulle de derom samfäldt afldta till henne ett
bref, hvilket hon sedan kunde uppvisa i rådet. Till
Salvius skref hon egenhändigt, tackade för hans upp-
förande och försäkrade att, om också en och annan
sökie svärta, skulle drottningen dock aldrig tillåla dem
störta honom. Om Salvius komme väl hem, ämnade
drottningen med ord och geming visa^ att hon vore
och förblefve honom välbevågen. Huru Salvius i an-
ledning hSraf uppfört sig mot Johan Oxenstierna, och
bvad vidare förelupit, veta vi ej. Det synes emellertid
säkert, att Kristina verkställde sitt ofvannäinnde förslag,
neml* att åt fransmännnen anförtro en slags hemlig upp-
sigt öfver Johan Oxenstierna; ja att bon till och med
begfirde, det de skulle skaffa henne bref och handlingar,
i sXöd af hvilka hon kunde angripa och störta båda

Ozenstiemoma. Detu liennes förband med otViiiningen
mot sina egna ministrar hölls ej mera hemligt, *äo att
Frankrikes fiender, Spanioreroa, lomino aoder fuod der-
med. För att skada Frankrike berättade de förhållandet
genast för Johan Oxenstierna. Så kom det snart hade
till drottningen och rikskansieren. Den förra hlef böge*
ligen harmsen och nedslagen; men dolde dessa kSnslor
under slöjan af en stolthet, som ej aktade, hvad Oxen-
stiemorna tänkte om förhållandet. Dessa sednare kunde
ej göra annat än tåla och tiga.

Trätorna emellan Johan Oxenstierna och Salvius
hade återigen tagit fart, man vet ej numera af hvad an-
ledning; men i Januari 1647 skref rikskansieren sålunda:
Käre son! Jag måste ogilla^ alt åu icke ens i darif*
velsema till drottningen förmår siyra din penna. Du
nöjer dig icke med cUt låta omständigheterna tala för
sig sjelfva, utan släpper oek dite onda lynne fram
med en hop förtretliga ord^ såsom krasslare^ skrå»
/a, skrika, kinka, o. s, v, kmlka miikdre skada dm
fiende, än utmärka, aU du sjelf icke hafver magt åf"
ver ditt eget sinne. — Du klagar i fiere dina bréf,
att jag håller med Salvius, så att A«m kan le åt din
ovilja. Käre son, läs räét oeh döm rätt i mina bref.
Jag känner noga Sahii iynne och fåfänga, hv&ia
med åren och äran tagit titt, och kanske af andra
än mera uppäggas. Jag giNar ingalunda hans tn-
hillningar ; men förmår ieke undanskaffa alla fan-
taster, eller förändra deras kufvud. När du kinner
stiga mina trappor och år uppföre, skall du /Snsto,
att dylika förhållanden ej kunna botas så läU, sem
mången tror och den nödställde fordrar. Att jag ej
förmår ytterligare hjelpa dig mot Sahius, det måste
så du, som jag, lida. Hvad du har att lida, vet jag
ej, om det kan liknas vid det, jag länge och kanske
ännu drager. Var dock viss derom, att jag mer ^tm
väl känner, det ganska stora vedervärdigheter hafva
nu i många år tryckt dig; men du måste ej derförs
mista mod och manliga råd. Bit tänderna tillsasn^

mans; $$ på saken ^ fad$me$landets dra och tfenU^
och låt all fåfänga fara. Om ej Salvius hade etöå
här hemma^ om ej oekså härifrån hans inbilskheå och
férslager underblåstes ; tro mig, han skulle ej tala så
h&glm Sådant är verldens lopp, Den^ som lämge lef-
ver och höga tjenster bekläder, måste rara underka'^
siad afund^ illvilja och mycket annat, hvilket ingen
ärlig man kwnde bära utan stöd af 6ud och samvetet.
Du känner nogsamt min belägenhet i förra tider;
den har ej sedermera förbättrats. Jag måste nu myc»
ke$ lida just af den, för hvars bästa jag allsköns
möda och arbete mig underkastat , men hvilken ej är
dessa uppoffringar värdig, och kan väl hända att
också dina besvär sig derifrån härleda. Detta är
mm lott; det är ock din; kanske få vi båda än sämre.
Men tag Gud till hjelp och råd och gör det rätt är.
När tigas kan, så lig! Hvad föraktas bör, det för»
akta! Hvad med åtlöje vederläggas bör, det le åt!
Men hvad ej med äran ej lidas kan, det Hd ej! Jag
vågar icke anförtro pennan mera, ej vetande, i hvarjs
hand brefven kunna komma.

Tvisten mellan Johan Oxenstierna och Salvius sam-
mansmSlte från denna tiden helt och hållet med oenig*
heteD mellan drottningen och rikska nslere» och bör så-
ledes tillsammans med denna framstsllas.

ÅTTOIVDE KAPITLET.

OM OENIGHETEN MELLAN DROTTNING ERISTINA
0C3BI OX£NSTIERN(»(NA ÅR i€47.

Btt Ttgligi och woåtr loppet af detta &r förekom-
mande tvisteämne var trosbekännelsen. Redan uti före-

gåeode del btfva ti berlUat, huru drottningens. Iftrai-e,
Johannes Matthiie, log liflig del uli Dursei bemödaude
alt (örena lutherska och kalvinska lärorna. Johannes
Matthis behöll dock till en tid dessa tänkesätt för sig
sjelf; men när han år 1644 tillträdde Strengoäs bi-
skopsstift, höll han ett inträdestal, sono sedan utgafs
under namn af Idea boni ordinii in ecclesta Chrisiit),
I denna bok framställde han några satser, hvilka åsjf-
tade en samman jeronkning af båda bekännelserna. Bo-
ken väckte så mycket mer uppseende, som man visste,
att författaren stod i hÖg nåd hos drottningen. Super-
intendenten i Kalmar tog sig hk väl dristighet uppå och
ulgaf mot den samma några anmärkningar och tillegnade
dem åt rikskansleren. Johannes Matthiae lät af trycket
utgå en försvarsskrift, måhända i något för häftiga ordalag.
Emedan saken låg honom ömt om hjertat, drog han den
också fram vid den riksdag, som 1647 i Januari sam-
manträdde. Men detta försök misslyckades. Hela pre-
sterskapet blef oroligt och klagade, att Johannes Matthis
ville insmyga kalvinska bekännelsen; och emedan Kristi-
na misstänktes gynna sin lärare, ingick ståndet med en
anhållan, att rådet måtte vaka öfver den sanna trons
upprätthållande i riket. Så var ärendet nära att blifva
en partisak mellan rådet och presterskapet & ena och
Kristina, hofpartiet och biskopen å andra sidan. Den
17 Jan. hade saken redan förevarit i rådet. Rikskan-
sleren önskade, del Johannes MaUhia aldrig uigifvii
nämnde bok. Drottningen svarade, all uli den samma
funnes ingenting all ladla, Oxenstierna sade: den
skall af våra lutherska lärare näppeligen gillas ^ ock
Gud gtfve, att församlingen ej för dess skull rå-
kar i villervalla! Drottningen inföll: Gör ej så hår-
da beskyllningar mot boken! jag lager mycken del i
den samma. Oxenstiprna svarade: Jag beder uii all
underdånighelj att eders majestät icke måtte i egen

i) Grunddragen till en god ordning i Krisli Idnamlteg.

person försvara boken; ty då hlifver den åiita villan
värre än den första. Kristina Afbröt. Jag försvarar
den ^j, ty hon försvarar sig sjelf, Per Brahe sökte
medla och Oxenstierna började tala om Sverges stora
lycka alt hafva blott en trosbekännelse och derföre
inga lärotvister och deraf flytande olyckor i). Tvisten
tog dock åter fart och blef slutligen sä allvarsam , att
Kristina af harm utbrast i tårar, och rådet åtskildes
utan. att fatta beslut. Men i anseende till presterskapets
ifver nödgades drottningen gifva efter, och Johannes
Maithiae måste aflemna en lugnande förklaring öfversina
OF;^. Tvisten skulle nu anses nedlaggd; men prester-
sknpet anhöll, alt Formula Concordiae måtte antagas som
sjinbolisk bok för svenska kjrkan; ett förslag, som Jo-
hannes Matthise sjelf måste skrifva under, men som al-
drig erhöll Kristinas stadfästelse.

£n annan orsak till fiendskapen tyckes sjelfva den
ofvannSmnde riksdagen hafva varit, ehuru öfver den-
samma hvilar mycket mörker. Ett rykte sSger, att dess
sammankallande var föranledt af de mSgtiga herrarna,
som ville trygga, kanske utvidga sitt inflytande och för
sådant ändamål införa åtskilliga förändringar i styrelse-
formen. Redan valet af landtmarskalk blef partisak.
Kristina ville dertill hafva Bengt Skytte, rikskaoslereos
motståndare både ä egna och fadrens vägnar. Det un*
danböjdes och man valde Axel Thuresson Natt och Dag,
också af Oxenstiernornas motparti; hvilken dock af sjuk-
dom blef hindrad. Då föreslogs Jakob Skatte, men denne
afsade sig; så att till slutet fick drottningen enligt sin
vilja Bengt Skytte till platsen 2). Om sjelfva förhand-
lingarna har man ingen närmare underrättelse. Axel
Oxenstierna föreslog, att sedan danska kriget nu vore
lyckligen afslutadt, borde landet befrias från den skatte^
förhöjning, som serskildt och uttryckligen endast för
nämnde krig blifvit beviljad. En sådan befrielse y

1) Riksarh, R&dsprot. d. 14 Jan. 1617.

S) Riksark Rådsprot. d. 15, 1» och 20 Jan. 1947.

meiile Imn, gflulle iåiom bivis på ordhåUightt öka
underiåtarnes förtroende för regeringen i). Men detta
fOrslag gick ej i verkställigbet. Att OxeDstierna under
deona riksdag Tar, i frågan om Johannes Matihi»! en
prcstemas försvarare mot drottningen, bafve vi njligen
omtalat. Alit detta oakfadt lyckades det henne att vinna
på sin sida de ofrSlseständen. Rikskanslerens ovän^ den
bekante Nils Tungel, nyttjades att underhandla med bön-
derna^ och Per Brahe klagar, att drottningen för att
göra sig mägtigare började utså oenigheUfrön mellan
stånden, keari hon Ipckades så väl, att ingen sam-
drägt kunnat sedermera inom r&iet åstadkommas. Flere
allvarsamma npptrSden föreföllo, och vid besättandet af
den lediga erkebiskopsplalsen kom drottningen äter med
rikskanslereo uti ordvexling, om de åtgerder, som for-
dom vidtogos mot biskop Rudbeck i Wester&s S). Det
ömsesidiga missnöjet gick sä långt, att Oxenstierna efter
dessa uppträden länge afhöll sig från allt deltagande i
rådets öfverläggningar. Torstenson hade vid denna tid
kommit hem från Tyskland. Kristina smickrade och
framdrog honom mycket, dels för hans verkliga och stora
förtjenster, dels för att kunna stilla honom och hans
anseende mot Oxenstierna. I början af 1647 upphöjde
hon honom till friherre 'Och grefve, och det pä en gång.
Heti förtjente det visserligen; me» Gustaf Horn, eharu
vida äldre samt likaledes af HidenieslaBdet högt förtjent,
blef dervid förbigången. Visserligen hade Torstenson
varit lyckligare, och troligen skickligare. Horns förbi-
gående ansågs likväl egentligen härleda sig från Kri-
stinas ovilja mot Oxen stier norna, ty Horn var likskan»-
lerens måg och denne nära ttflgifven. Det synes som
detta drottning Kristinas uppfömnde gått Horn när» till
sinnes.

Häftigaste brytningen mellan drottningen och Oxen-
stiernorna skedde i anledning af fredsanderhandhngtro»

1) S. st. d. 29 Jan. 1647.
S) S. st. d. 19 Mars 1947.

och serskildt i bflnscende till den penningesumroB^ Sverge
fordrade frt sina troppat. Frankrike yrkade skyndsam*
het och eftergift, och Chanul föreställde Kristina, aU
hennes benägenhet för freden vore af hela verlden
kand; hon borde derföre ej låia hindra sig af rå-
dei; ty deraf skulle hennes anseende lida, Kristina
svarade med klagomål öfver rikskansleren, och att denne
på egen hand skickat till Osnabruck föreskrifter, stri-
dande mot de i rådet fattade besluten. Hon blef af
Cbanut än mera uppretad och lofvade Sndtligen att
sft mycket som möjligt påskynda freden, och att enskildt
medelst handbref vfipna Salvias mot Oxenstierna och
mot allt dröjsmål i underhandlingen. Efter all anled-
ning var det i följe af detta samtal, som Kristina till
båda fredsombuden afflBrdade följande gemensamma af
henne sjelf uppsatta handbref. Mine herrar! Jag läg-
ger dessa få ord till det offentliga brefvet, på det
jag fned egen hand må upptäcka eder min fruktan,
aU freden genom några af mig icke fullt kända or-
saker skall göras om intet. För att nu tydligen gifva
eder min mening tillkänna, så veten, att jag framför
all ting annat åslundar en säker och hederlig fred
med kronans skadeersättning och soldatemas tillfreds^
sldllande, så godt utan fredsbrott ske kan; och för
öfrigtf att ej längre sölas dermed, såsom hittills skedt
dr. Gören i annorlunda, så skolen i det för Oud,
stdnder och mig ansvara. Låten inga ärelystna men-
niåkors infall locka eder från delta mitt syftemål,
så framt i ej hafven lust alt stå mig bleka och röda
till svars derför. I skolen för visso veta, att kvar-
ken myndighet eller höga slägters stöd skola hindra
mig från att visa verlden det misshag, jag hafver
till ett oförnuftigt uppförande. Jag är viss derpå,
ati om underhandlingen ginge sönder, så råkade jag
genom edert förseende i en labyrint, hvarur jag icke
kunde hjelpas, hvarken af edert förstånd eller af de-
ras, som sådana förslag inblåsa, ro. m. Brefvet var
staldt till både Johan Oxeosticrna* och A dier Salvias;

men åsjflade tjdlig«n endast den förra. Detta bekrAfta»
jtterligare af ett drottningens på samma gång till den
sednare afsSnda hand bref af följande innehåll: Högldrade
herr hofkansler! Jag skall med all nåd belöna eder
trohet och flit alt påskynda den högnödiga freden. Med
det andra partiet, som söker honom förhindra, skaU
jag ställa mig så, att all verlden måste finna, del felet
icke ligger hos mig, samt att rikskansleren ej förmår
röra hela verlden med ett enda sitt finger, Öfverlemna
milt bifogade bref åt gr ef ve Johan Oxenstierna. Ehuru
jag deri griper eder båda an, så dr det dock honom
ensam jag åsyftar, Laga så , att Avaux i) får veta
innehållet, så att han finner min oskuld, och ej låter
mig umgälla det andra partiets hat emot Frankrike.
I sjelf magen vara försäkrad derom, att jag skall
hålla eder skadeslös, och belöna edra tjenster med riks-
rådsplatsen, hvilken, i veten, är den högsta i vårt
fädernesland. Funnes högre, skulle jag ej skygga för
att densamma åt eder öfverlåta; all afund oakiad. Ni
må väl säga, som Marius: contemnunt novita-
tem meam, ego il lo rum ignaviam: mihi for-
tuna, illis probra objectantur 2) — Gref
Magni De la Qardies fördel anbefaller jag eder, som
min egen. Mig vore af hjertat kärt, om jag kunde
förskaffa honom Benfelden eller något dylikt. Tala vid
d^ÄvausD härom! Jag hoppar, att han gema iakttager
tillfället att göra en så vigtig tjenst åt en af nna
närmaste vänner, och tillika visa mig ett utmärkt prof
af sin tillgifvenhet. Jag slutar härmed och befaller
eder i Guds hand, jemnte förmaning att ej låta skym-^
mel» skena öfver skacklorna, Stockholm d. 10 Apr, 1647.
P. S. Låt mig få veta, hvad grimaser grefve Johan
gör, då han läser mitt bref till eder bägge. Joban

1} En bland Frankrikes ombud yid Yestfaliska fredsunder-
handlingen.

1) De förakta min ringa börd, jag deras oduglighet : mig
flirebrås lycka, dem nedrigheter.

Gxcosliernas ivar fir af den iO Maj och lyder, som
foljer: Jag måste bekänna, att eders majestäts sista
bref hafver gått mig nära till sinnes, och kan jag ej
förstå, hvarifrån de deri varande beskyllningar sig
härleda. Jag måste ställa det tUl Bud och tiden, som
allt annat och äfven detta en gång yppandes varder»
Men den, som kommit eders majestät att skrifva of--
vannämnde bref, han skall, om jag honom finner, der-
före tngång stå mig till ansvar. Emedlertid om eders
majestät behagar genomse de oss gifna förhållnings'
bref ven, så hoppas jag, att der af skall inhemtas,
det jag ingenting gjort, som med söl och oförnuftigt
uppförande benämnas bör. Länge har jag för mina
enskilda angelägenheter önskat befrielse från denna
långa och mödosamma underhandling, men har i hopp
om lyckligt slut icke velat dermed besvära. Nu då
mina åtgerder ej mer gillas, öfverlemnar jag i un-
derdånighet åt eders majestät att' ef ler eget behag min
person använda. Några veckor derefter skref han
ånyo s&Iaoda. Som herr Salvius troligen efter vana
hafi den äran alt i enskilda bref underrätta eders
majestät om åtskilligt härute^ så har jag ansett öfver-
flödigt göra detsamma. Nu måste jag likväl i kort^
het nämna, att jag i fem vetkors tid ifrigt arbetat på
freden; men att det just varit herr Salvius och frans-
mdnnerna sjelfva, som under allehanda förevändnin-
gar dragit på tiden och hindrat mig från att efter^
komma den gifna ^ befallningen. Bet synes mig, som
hade eders majestät åt min ämbetsbroder gifvit ett
enskildt förhållningsbref, hvilket ej öfverensstämmer
med det, som blifvit ställdt till oss båda gemensamt,
eljest kunde han ej uppföra sig så, som han gör. Ji^
den skall det upplysa. Jag har emellertid velat nämna
detta, för att ej få skuld för dröjsmålet, såsom jag
fick i eders majestäts förra handbref, hvilket jag be-
svarat ; ehuru eders majestät icke behagat upplysa mig,
om milt svar framkommit, Förhäilaodet ISr hafva va-
rit si, som Johan Oxeostiema uppgaf. Det^ som deona

Åå

gång (övhnltåée uppskofvct, Yar RristiDas egel bemé*
daride att skaffa OsDabriick åt då varande gunstlingen
grefve Wasaborg, för hvilket ftndamål Salvius måste föra
en hop beraliga underhandlingar. Delta var förmodli-
gen fimnet för det enskilda förhållningsbref, som Oxen-
atiema trodde Salvius bafva bekommit.

Johan Oxenstierna leronade sin far nnderrSttelse
om dessa uppträden och afskrifter af brefven. Den
gamle förstod mer ån vSl^ att det var honom, som
drottningen förnämligast ville åt. Han råkade också
hlröfver med henne i en så båftig ordvexling, att han
på stSUet begärde sitt afsked, hvilket hon också genast
beviljade.

Drottningens förbund med fransmännen mot sina
egna ministrar; hennes under fredsverket visade släpp-
händhet i bevakandet af Sverges, men hennes envishet
i bevakandet af gunstlingarnas fördelar; och derjemnle
hennes uppförande mot den förtjente rikskansleren väckte
emellertid mycken ovilja hos -alla, som kände rätta för*
hållandet ; till och med hos de bättre bland OxenstiemM
motståndare. Per Brahe sade drottningen helt upprik-
tigt, att hon ej borde, med förbigående af bepröfvade
männer, skänka hela tiU förtroende åt en yngling, oek
åt en prestj han åsyftade grefve Magnus och Johannes
Matthise. Rådet lärer hafva gjort föreställningar om
rikskanslerens oumbärlighet; och redan förut hade flere
af dess anseddaste medlemmar börjat draga sig frän öf-
verläggningarna, t. ex. Gyllenhielm och Jakob De Is
Gardie. Denne sistnämnde förblef sig lik. Ar 1045,
när Kristinas förtroende lill Axel Oxeostiema började
vackla, yttrade han i sittande råd, att drottningen bor-
de i afseende på de tyska angelägenheterna hafva fmlit
förtroende för rikskansleren^ hvilken kände och för-
stode dem bättre än någon annan i). När nu spän-
ningen mellan henne och Oxenstiernoma antog ofvan-
nämnde hotande utseende, uppträdde åter gamla Do la

i) Riksark. Rådsprot d. 18 Vaj 1645.

Gftrdie; eharu förat af ålder och b1indb«t oftast hin*
drad från allt deltagande i SreoderiHi. Man vet ej^
om det denna gången skedde af egen drift, eller, en*
ligt någras sägen pa Oxenstiernas, enligt andras på
hans egen sons begSran, hvilken sednare skalle bafva
fraktat jtterligbeter. Allt nog, ban tillställde ocb del-
tog i ett nytt samtal mellan drottningen ocb rikskans»
leren, vid hvilket tillfälle en försoning tillvägabragtes
och b varefter gref Magnus med gemål sändes nedåt Ve**
stergötland för ätt ej med sin närvaro rata sinnena.
Ona dessa uppträden skref gamla Oxenstierna sålunda
till sin i Osnabruck varande son. Det handöref, droU^
ningen dig och Salvius tilUkrifvit, har ej litet oraai
mig, och hafva derom mellan hennes majeeidt och
mig några små tvister förefallit. Qenom riksmar^
skens bemedling år dock saken bilaggd; och skall det
nu heta, all brefvet var skrifvel för att varna mot
alli för mycken enträgenhet i edra fåståenden^ Men
orden äro tydliga och klara; och huru man dem ock
vänder^ stå de likväl qvar och svida i ögonen. Hen*
nes majestät förklarade sig slutligen ganska nådig mot
mig och de mina. För min person skall jag nog
veta finna mig; hoppas ock, alt äfven du blifver vid
godt mod, den falska sqvallraren till trots. Ett goåt
samvete är ett dagligt gästabud. Till slut skall också
den goda saken segra, och spe komma för spottarens
dörr. Gå du på din sida rätt fram; i medgång ej
stolt, i motgång ej försagd; ej heller sjelfplågars!
Qvälj dig ej öfver det du icke kan hjelpa, ej heller
öfver menniskors vankelmodigheler. Vet^ att den på
h0g plats står, måste tåla^ alt från alla sidor vindar-
na på honom blåsa. Kristina ocb Rikska«sleren sökte
hsdaneffer undvika offentliga tvister, men inbördes ovil-
jan förblef densamma i synnerhet på drottningens sida.
Oxenstierna fortfor bela sommaren igenom att afbålla
sig ifrån rådets sammanträden. I Oktober fick man
den obehagliga underrättelsen, att Bajern brutit stille-

4«

stdodety förenat sig med kejsareD och hdll pä at*«ll-
deles tilliotetgöra Rarl Gastaf Wraogel och svenskar-
nal). D& i nOdeDS stund kallades Oxenstierna åter
upp i rådet och kom jemnte Jakob De la Gardie, Gyl-
len biel m ni. fl. Rtkskansleren sjnes haf?a varit något
smickrad af detta tecken till återvSndande nåd, och sök-
te närma sig drottningen. Hon deremot behöll i hjer-
tat sin fOrra ovilja och skref till Salvius sålunda. Fruk-
ten ej för edra afundsmdn! jag skall nog betkyååa
eder. Rikikansleren gör sig nu ganska ödmjuk; men,
quidquid est, timeo Danaos et dona feren-
test). Jag finner alla dagar, huru på honom san-
nas Taeiti ord om Tiberius: jam Tiberium eor-
pus, jam vires nondum dissimulatio desere-
båts). Vid samma tid nfinlnde hon i rådet ett för-
slag att skicka rikskansleren till Hamburg för alt som
der blifvande svenskt sändebud eftertrSda Rosenhane,
hvilkeu skulle som ambassadör afgå till Paris 4). 1 all-
mänhet fortfor hon att försumma Oxenstierna, och di
denne sednare begärde åt sin son förläningen af några
gods på Ysedom, fick han afslag, ehuru Kristina redsa
länge slösat med dylika gåfvor. Afven Johan Oxenstierna
erfor många och kännbara verkningar af drottningens
fortfarande onåd. Upptröttad af ledsnad och harm be-
gärde han formeligen befrielse från hela freds <rerk et; men
Kristina, som fruktade uppseende och skada, befallde
honom stanna qvar och tillhopa med SalWus bringa un-
derhandlingen till slut. Oxenstierna beklagade sig för
fadren. Denne svarade: Käre Son! Ehuru det vore
mig obehagligt, om du efter så många års besvär
skulle med oförrättadt ärende lemna din plats; så

1) Se VIII del. 6:te kap.^

fi) Jag fruktar grekerna, äfven då de komma med skän-
ker,

3) Tiberius förlorade krafterna, nästan kroppen, dock ej
förstäUningsgåfvan,

4) mksark. Rådsprot. d. 28 Sept. 1647.

skulle jag sådant likväl föga akta, ulan önska dig
skild från din Salvius, om det blott ulan skam och
skada ske kunde. Men när hennes majestät det in-
galunda vill, så kan jag ej heller så hård t yrka der-
på. Käre son, hafver du trökat så länge och in-
supit så mycken förtret, så tröka ännu en liten tid!
Bed Qud, och haf tålamod! Var viss att också jag
hafver min dryga del, och till hjelp deremot endast
Gud och samvetet! Tag du samma sköld, och låt
Salvius sedan missbruka sin magi; han får nog en
gång sina fiskar varma; laga blott, att eder ovän-
skap icke öppet utbrister eller skadar vårt fädernes-
land !

Jemnte ofvanstående ämDen . till missnöje kom ock-
så dei föruliiämode ryktet om Axel Oxenstiernas afsigt
att förmSla sin son Erik med drottning Kristina. Detta
spordes först 1633, då Frankrike för att vinna rik»-
kansleren erböd sig att understödja en sådan plan. Den
blef dä af Oxenstierna förkastad och bördes ej vidare
af förr Sn vid denna tid, dä den förmodligen af hans
ovSnner framdrogs för att väcka mot honom drottnin-
gens ovilja; och det lyckades. Efter all anledning var
det också för att förekomma sqvaller hSrom som drott-
ningen redan förra året bortsände unga gref Erik som
guvernör till Estland. Fadren var troligen länge i okun-
nighet om den vigt, drottningen fastade vid nämnde
rykte. Gamla Jakob De la Gardie var den, som af
vftnskap först gaf honom underrättelse om förhällandet.
Rikskansler en behandlade likväl alltsammans, såsom blott
prat; men vid det tillfälle, då han och drottningen af-
slutade sin så kallade förlikning, började Kristina sjelf
beklaga sig öfver nämnde rykte. Axel Oxenstierna skref
derom till sonen på följande 'sätt. Hennes majestät
sade, alt du och jag ej bättre kunde vederlägga of-
vannämnde hörsagor, än om du gifte dig. Jag be-
känner att sådana rykten och inbillningar ej för-
tjentCy alt man på dem kostade ett enda ord, om man
neml. hade med en annan person att göra. Nu sy-

nes klari, aU våra iUviljare begM§na deima får^
vändning tUl att svärta osm och tyda alU tiU detvér^
åta. Jag har derfåre velat underrätta dig om stäH-^
ningen; och emedan dUt ungkarUlif gifter anledning
till åtskilliga tankar^ som, ehuru tomma och orättvisa^
dock kunna skada, så anser jag dig böra förekomma
allt sådant genom val af en dig värdig maka. Del
▼ar i »Dledoiog bäraf, som Erik Ozenslieroa följande
året fflnnalde sig med Elsa firabe, dotter af den vid
Lulzen fallne Nils Brahe.

Johan Oxenstierna hade hlifvit enkling och iotrSd-
de kort derefler i nytt gifte med Margareta Brahe, sy-
ster till grefve Per. I några den tidens partiskrifter
påståSy att Axel Oxenstierna ifrigt arbetat pä denna för-
bindelse för att derigeoom vinna pä sin sida den mäg-
tiga motståndaren Per Brahe. Beskyllningen är osann.
Uti flere finno tillgängliga bref afrädde rikskansleren sio
son frän delta äktenskap i anseende till brudens fram-
lidna älder och föga hopp om arfvingar. Men det fajelplf
ej hvarken bos sonen eller hos illviljarne. Giftermålet
gick i fallbordan och rikskansleren fick skalden, och
derföre också ökad ovilja hos drottningen, b vilken af
dessa dubbla äktenskapsförbindelser mellan Braher och
Oxenstiernor, de tvä mfigligaste slägter inom riket, såg
uppstå ett parti, så starkt, alt bon i ISngden knappast
skulle kunna det samma öfverväldiga.

De som vid dessa mot Oxenstieroorna anlaggda stSmp*
lingar läto begagna sig till bandtlangare, voro först haf-
vudmfinnen Magnus Gabriel De la Gardie och Salviii$;
sedan som mellanlöpare Gustaf Wasaborg och i sjoncr-
het Nils Nilsson Tungel, sedan förra berättelsen kfiod
som en af Danmark mutad kunskapare på svenska rege-
ringen. Denne hade med begagnande af tidslägret i^
smickrat sig hos Kristina och vunnit hennes förtroende
i hög grad. Hon hänvisade Salvius till Tungel såsom
den, på kvilken hon fullkomligt litade. Hon upp»
höjde honom till kof kansler och det taltes till och med
oro råds värdigheten. Tungel besörjde den mellan dr«>t|-

nio gen ocb Salvius löpande enskilda brefvezliDgen. MtB
finoer Snna efter honom en mftngd slirifyeiser, fulla af
bemöcianden att förtala Oxenstiernorna och att på alle-
baoda aStt stftUa sig in hos drottningen, Salvias ocb
Per Brahe i).

NIONDE KAPITLET.

FORTSlTTNING AF TVISTEN MELLAN DROTTNINGEN

OCH OXENSTIERNORNA.

Vid tidpunkten af westfaliska fredens afslutande
stod Salvius uti serdeles nåd hos drottning Kristina.
Orsalen dertill, atom hans stora skicklighet och mftnga
förtjänster, var det biträde han lemnade uti några kin-
kiga mål. Första betydliga tillfallet hSrtill erböd sig
änder Magnus Gabriel De la Gardies beskickning till
Paris. För att göra denna så lysande som möjligt hade
Kristina utom andra medel enskild t tillåtit De la Gardla
att af fransyska underhållspenniogar lyfta 100,000 riks-
daler. Summan uUogs och gick åt. Den var stor. Som
den också var pårfiknad för bSrens behof, så inlupo öf-
yer dess uteblifvande genast klagomål, hvilka så mycket
lifligare uppfattades af Oxenstiernska partiet, som detta
alltid förklarat hela beskickningen öfverflödig. Kristina
vSnde sig i förlfigenhetén till Salvius med ett bref af
följande innehåll. 19% vet, att jag låtit grefvé Magnus
upptaga iOO^OOO riksdaler i Paris. Emedan nu sum»
inan synes något stor, så börja några glunka derom,
all dess uteblifvande skall förhindra de framsteg, fält-

i.) R^ksark. Aeta Safrlnii. T. lY.

' FryxéUt Ber. IX.

wkttrskalktn Ww^n^el eijué kunma $&ra. Ni ham jM^
Uli§€n damma, huru detta $al ländBf m*f iUl fé9*
fång, h(Msi alla vHa^ det pennin^ma hUfvU meå
»fW MfaU uåtag^a. Om nti nåfft)n ölyeka eker, 4å
skall man ej underlåta lägga den mig till läst ; ty aU*
tid finnas de, som vilja göra nya välden förhatliga.
I denna nöd flyr jag till eder, som alltid försäkrat
mig om den trognaste tjenst; och vill jag nu sätta
denna eder trohet och tillgifvenhet på det osvikligaste
prof. Jag nödgas derföre utan vidare omsvep bedja
eder på egen kredit anskaffa så mycket penningar ^
att nämnde summa kan för härens behof lillhandahål'
las. Jag försäkrar vid alliy det högt och dyrbart är^
ja så högt, som någon försäkring kan göras, och ni
sjelf henne åstundar, att jag skall hålla eder skades-
lös^ så att ni icke skall ångra detta handtag. Jag
skall också i öfrigt visa min tacksamhet; och finnes
i vårt land intet kall så högt, att ni icke kan dit
samma vänta, om 6ud spar eder lifvet. Det tyckes, son
S^lvius fullgjort drottningens begäran. Han steg ocksi
mer och mer i gunsten. Redan i Jan. 1647 farkUrade
bon,, att Salvius skulle blifva riksråd^ hxem som od»-
så Iqide sig deremot i). Då man nämnde, all Salvvu
af fruklan för ovänner icke ville återvända till Sverge,
yttrade hon: så länge jag lefver, skola de ändå lern^^
honom i fred. Jag skall gAra honom lika h9^ sot
4.e,. och skulle redan hafva upphöjt honom tillrikåråii
m/n emedan kansler en nu nå^en tid varit borta^
man sagt, att ja§ af fruktan passat på hans frånvaro t\
Vid ett annat tillfälle sade hon sig längta efter Sai
hemkomst, skulle då beständigt hafva honom vid
dan^ äfven i vagnen för att af en sådan lärare
undervisning om verldens tiilstéML Emellsrtid vi
hon med hvarje post hafva från honjom enskilda bi

1) Riksark. Acta Salviwi. Trastt Ull M?iu. S^m

16 Jan. 1647.
f] 8. st. d:o d:o d. 18 Oct. 16A7.

Biåltåkamåierm hinde tUiérligm cek$å åätia tn tak t^4l
pd pappéni; Suhti skrifter voté doek än båHret).
o. B* 'f, Jemoförelsen ISr hafva hunmf och retat åtn
gunHéé Hao tkrcf vid samma tid till tonen stiufida.
va «tfi« bref fortfar din medbroder att efter sitt van^
ii^a sått öfverfiöda med lärdom och framkasta en hef
sfnåeaker^ Hkasom han för skoldjeknar läste Piautus
oeh Terentius och ville dervid visa sina kunskaper.
K.ort härefter dier den 27 Mars 1648 fflreslog Kristin»
i mttande räd, att Aiel Lvlje och Johan SaWins mfttt«
till rådsherrar upptagas. Enbvar insftg^ att Salvius vll
f6rt]em denna atmflrkeke; men förslaget var dddi för
de flesta en nagel i ögal. Det stridde på sitt och vit
mot 1654 års regeringsfornri, hvilken förhehöH rädsvflr-
diglieten åt infödda a>de1smftn, då dcremot SaltiuS var
född ofrftlse, ehnra sedermera adlad. Det sirtdde ån
mera emot vanan; ty för det mesta hade man hittills
uti rådet upptagit endast sådana personer, som hirstani-»
BAside frånr landets fildrv och anseddare slågter. Aldra^
■aredt stridde det mot högadKga partiets stohbef. Slot»
ligetiy i anseende till den aHiAflnt kfind^ spånningen mel*
Imi drottningen, SaWius och Oxenstierna, hade della nu*
dantag från lag och bfifd mycket sken af ett bemödande
aU förtreta Oxenstierna. Det var således en partisvk
afrrfil mellan drottningen och Oxenstierna, som mellan
CräUe* och ofrfllsestånden. Allmftnna upprnfirksamlieteiy
var derföre mycket fastad vid målet. Uti rådet y ti rade
aig Per Brahe först. Han ansåg. åJlJe värdig fådé*
awhöetet^ herr Sahiiu Ukaledes; sä franU man ej kunde
ittwmnda hans härkomst, Gyllenbielm sade: Salmus är
#ti- gammal trogen och berömlig tjenare. Jag kofpae^
^Ui ing^ af rådet är emot hans inträde; hOldsi ham
4tr ^i kanslisakerna serdeles förfaren, Krisfma sade:
SaMiue skulle ulan tvifvel anses gun^a ekieklif, em
i^an vore af hög adel; men man bifr just tékna hö-
j»om M ära, alt ingemiing emnai fattas. Brahe sva-*

1) a st. d:o d:o &> 13 Dée. iUT. 4. ft Mars i«4S.

rade: StUtii egen^per dro goda; dock vore bäéi,
om fnhvar finge plale efter tiU villkor. Kristina lo-
vAode: men, när man behöfver goda råd, $å frågar
man ej efter sexton anor. Brahe svarade: för denna
platå fordras likväl stora förtjenster. Kristina sade:
Salvius har oek förtjenster så stora^ att de ärö verlds-
kunniga. Axel Oxenstierna yttrade: när man ämnar
intaga nya riksråd^ plägar man oek höra de förut
varande ämbetsbröderna* Kristina sade: man intager
dem oek stundom, ämbetsbröderna ohörda. Brahe in*
TAode: man kunde dröja^ tills freden blifvit af slutad.
Undantaget passade då bättre såsom ett lysande be-
vis på statens tacksamhet. Men, invSnde Kristina,
han rår ej för, om freden fördröjes eller tillintet göret.
Brahe sade: eders majestät gör efter godtfinnande.
Jag har blott velat säga min mening, Kristina åter-
tog: det är godt, ty då får också jag säga mina
skäl. Mig är angeläget hafva dugligt folk. Om t,
gode herrar, hafven användbara söner, så skola de
geirna antagas, dock endast om de i allt annat är o
jemngoda. Rådsvärdigheten får ej slängas inom nå-
gra få slägler. Brahe sade: men månne ej härigenom
förvirring och oreda kan uppstå? Drottningen svara-
de: det är ej heller min mening, alt det så om hvart
annat ske skall. Men jag har lofvat Salvius denna
befordran, ehuru han den visserligen icke begärt.
Oxenstierna jtlrade: mot Idlje har jag ingenting. Som
jag i afseende på Salvius kan synas partisk, beder
jag underdånigast att slippa yttra mig om hans per*
son. Kristina sade: Hkskansleren är alltför ädelsinnaå
att låta något sådant på sig inverka. Oxenstierna
Jtlrade då: Salvius har tjenat väl; men också blifvit
väl belönad. Rådsvärdigheten är den högsta, eders
majestät i sitt rike kan bortgifva. Kristina invfinde:
herr Johan Skytte, ehuru född ofrälse, blef ändå riks»
råd. Oxenstierna svarade: han var en man af stora
egenskaper och stora förtjenster, kade varit konungens
lärare, förestått ^äknekammaren oeh vigtiga beekiek^

ningar. Jag sjelf rådde deri&L Herr SaMus har
ock stora förtjänster^ som kräfva uppmärksamhet.
Eders majestät gör, som hon vill, Kristina sade: om
min salig far lefvat^ så hade Salvius långt för detta
varit riksråd. Oxenstierna svarade : det vill jag för
€kid betyga hade aldrig skett; och det kunde jag väl
säga herr Salvius i ögonen. Na befällte Kristina om*
röstning. Yngsta rädsherren, Gustaf Oxenstierna, son af
förre riksdrotsen, sade: herr Salvius är ganska skieh-
ligy men ej af riddare eller väpnareklass. Jag hoppas
derföre, att han icke mot lag och privilegier varder
oss påtvingad. Sex rädsherrar, alla mindre ryktbara
mSn, anförda af Gjllenhielm, röstade för Salvii intagan-
de* Per Brahe samt båda Oxenstiernorna, Gabriel Bengts-
son och Axe], röstade emot; således sju för och fyra
emot. Kristina sade: ef ler han är både skicklig och
äehöfiig, så måslen i hålla till godo, att jag ser på
dessa egenskaper. Jag hoppas^ att ingen blifver der»
öfver misslynt ; och att rikskansler en, som är en ädel-
åinnad herre , icke låter detta sig något bekomma.
Dermed var saken afgjord och Salvius riksråd. Likväl
fick han betala den Sran drygt nog. Oaktad t Kristinas
ofvan anförda löften om betalning, var hon dock vid
Salvii död skyldig honom 146,000 riksdaler och lånle
sedermera af enkan ytterligare 50,000, hvitka summor
troligen aldrig blefvo betalda.

Missförståndet angående fredsunderhandlingen fort-
for. Kristina kom ej ur den förblindelse, hvari fransyska
partiet försatt henne, neml. att rikskansleren motarbetade
freden i allmSnhet. Då denna var nSra alt afslutas,
skref hon till Salvius: nu få vi godt köp på långa nä-
sor här hemma; och kunna sSga:

Victrix causa Diis placuit, sed vida Catoni —
Sai Sapienlit)l

1) Segrarens sak var Olympens behag; den besegrade
Catoi — / förstån mig väl?

Uö^«r loppet af tiiå jrppade sig od(sé elt aiMiftt
oenif^hetsfrA. ÉDkedrottniDg Maria Eleooora ville kom-
ina tillbaka till Sverge. Ärendet fAredrogs uti rådet
od) alla, Sfven Axel Oxeostierna, r^atade fOr bifall, ocb
Tinade sig i allmäDbct eflergifvaode (ör eukedrottningeos
öDskntngar i). Sedan lioo aolfindt till Stoekholao, det
if9r i Aug. 1648, gjorde rikakaotlereo faeDoe aio opp*
vak t ning. Mao k finner icke de närmare onist&odiglie*
terna vid detta besök; dock berättas, att en hiftig ord-
vezling förefallit, och att rikakansleren i anledning dcr-
af begärde och 6ck tillstånd att resa till sina gods.

P6 hösten samma ör och efler återkomsten ttU
Stockholm, fick rikskansleren ett så häftigt anfall af
•lag, att man till och med tTiflade ora vederfiiendel.
Det finnes ej antecknadt, att Kristina änder denna län^
fariga sjukdom hedrade honom med något enda besök.
Afven 1649 fortfor oviljan. Under riksdagea samma år
hade rådspartiet sina sammankomster hos Axel Oxc»>
stierna ; drottningens anhängare deremot hos Bengt Skjttc^
då för tiden hennes förtrogne handtlangare. Spanuia^
gen var allvarsam och i staden berättades allmänt ett
rikdianslerens yttrande: man vet nog, huru mycket num
efter svensk lag är en konglig fröken skylåig. LikaA
berättades, huru han, i fråga om striden mellati konai^
gen och parlamentet i £ngland, tog det sistDäroode i
försvar. Då frampå hösten rikskanslerens fru dog, be-
vistade Kristina icke begrafniägea, ehuru hon eljest plä-
gade med sin närvaro hedra alla högre personers likbe-
gäogelser. Hon skyllde uteblifvaodet på illamående. Aret
derpå eller 1650 inföll den niärkvärdiga riksdagen, hvars
uppträden vi framdeles skola närmare beskrifva.

Axel Oxenstiernas förtjänster, erfarenhet och anse-
ende voro så stora, att oaktadt drottningens ooäd var
öppet visad och allmänt känd, funnos dock fé, som vå-
gade och ville stöta honom fÖr hufvudet. De, som ej
skonade honom af aktning ocb öfvertygelse, fjorde det

i) Riksark, Rådsprot. d. 18 Febr., 16 Juni 1647.

clock af berSkDing; tj nägot byar tog för afgjordt, att
de stora egenskaperna skalle snart göra bonom åter
gällande. Midt under den största onäden sökte Kri-
stina sjelf uti kinkigare förbål landen bans råd, t. ex.
vid Bajerns stHIeståndsbrott 1647, polska konungavalet
1648, o. A. v. Franeka sändebudet Cbaoul, ^buru genom
3nabetspligt Oxenstiernas motståndare, ocb kanske den
farligaste^ uttalar )>å flere stallen ski stora aktning för
rikakaDslcren, och det år ej svårt att se^ det ban måo*
gon gång bögre värderade Oxenstiei oa, som gjorde Frank»
lifce emot, än drottningen, som gjorde Frankrike tilivil«>
jes* £n gång lade ban sin band på rikskanslerelis axfei
•«b uttalade böljande för tillfället saromanaatta vers:

Äxi$ hie estf circum ^uem tolus volvi*
lus orbisi).

Han «ökte bibebålla OxeoStiernas välvilja^ så af ö{-
vsrtygelae aom beräkning. Han klagade öfver svårigbe«
t«n att onderbandia i 8verge; ty man fick ej utesla-
ittode hålla sig till bvarken drottningen eller Oxenstieroa
^ ffuktan att stöta den försummade; ocb nma fick ej
kelier för någondera visa denna sin dubbla fruktan»
likvil förekomn»er ett mfirkeligt undantag från detta ai*
tlM förbållaade neml. ett exempel^ att Kristina vid té*
g0t tillfälle biföll ett Cbanuts förslag, men också |»å
s*iMDa gång bans bön att få vända sig till rikska nsleren
med samma förslag, ocb dervid dölja, att drottningen
redan bifallit saken, på det ej rikskansleran skuUe ause
sig förbigången* Den sluge Mazarin bede också uttrjek*
ligen befallt fransmannen att uppföra sig med all grann*
Lagenbei mot likskAlssleren , fastän denne för tillfftlltt
var i onåd.

i) DeåU den aaxl tfr, Mn^ hwUmt verlden sig /ivfi//wr.

TIONDE KAPITLET.

OM MAGNUS GABRIEL DE LA GARBIE.

Jakob De la Gardie och Ebba Brahe hade ttllsaiB.
mans fjorton barn. De trenne ftldsta dogo vid spSda
Ir. Den Qerde i ordningen var den sedermera så rykt-
bara Magnuii Gabriel De la Gardie, född i Reyel d. 15
Oct. 1622. Första undervisningen erhöll han i föril-
drarnas hus och Tar nog Ijcklig att ttU ISrare bekomma
deo ntmflrkte Mylonius, sedermera adlad under namoel
Björnklou. Med lätt fattning gjorde unga De la Gardie
snabba framsteg och redan vid tolf års ålder .höll han
inför rikets församlade stSnder ett latinskt tal öfver Gii-
slaf Adolfs död. Dm ock Mylonius hade mesta för^
tjensten deraf, sä bevisade dock försöket de goda tankar
man hade om den unga Sdiingen. Samma år eller å635
for han med sin lärare till Uppsala. Här arbetade han
flitigt, höll flere latinska tal och valdes slutligen 1639
lill akademiens Reclor illuHris. Det var under denna
tid som han hos en och annan af professorerna stude-
rtde tillsammans med sitt årsbarn, pfaltsgrefven, seder-
mera konungen Karl den tionde Gustaf.

Ar 1640 anträdde han i sältäkap med unga Erik
Oxenstierna en utrikes resa och uppehöll sig derunder
någon tid i Holland, mest i Leiden, der han under den
lärde Boxhornias läste Taciti verk. Dessutom sknlle
han jemnte studier vinnlägga sig om kroppsöfningar, samt
krigs- och befästningskonsten. För detta sednare ända-
mål besåg han noga Qere af de holländska fästningarna
och infann sig tvenne gånger i lägret hos prins Henrik
af Oranien för att närmare lära känna dennes fältord-
ning. Härifrån togs vägen till Frankrike, der han blef
på det mest smickrande sätt mottagen, icke blott för
fadreos och den fransyska härkomstens skull, utan ock

för sitt eget ftUkvSrda uppförande. Prinsen, sedermera
konung Ludvig den fjortonde, skänkte honom sitt por-
trätt med diamanter, värderadt till 10,000 R:dr; drott-
ningen en ganska djrbar ring, och Mazarin erböd ett
regemente^ hvilket den unga grefven likväl i enlighet
med föräldrarnas önskan icke mottog* Gamla Jakob
De la Gardie rådde honom dessutom att snart fljtla
från Paris till någon mindre stad för att kunna ostör-
dåre egna sig ät studier och öfningar. Fr&n Frankrike
skalle resan fortsättas till Italien; men vid underrättel-
sen om den mot Danmark 1644 utbrustna fejden, skyn-
dade grefve Magnus (sä kallades han vanligen) hemåt för
att i samma krig deltaga. Han ijenstgjorde någon tid
ODder Gustaf Horn; men när fälttåget slutade, återvände
ban om hösten 1644 till Stockholm.

Här väckte han innan kort allmän och fördelaktig
uppmärksamhet genom goda kunskaper, lyckligt umgän-
gessätt, hedrande uppförande samt ett serdeles behagligt
utseende. Han var en vacker och välväxt herre; hela
hans väsende en angenäm förening af höghet och be-
hag, förskönade genom den liflighet, den själens och
kroppens helsa, som en i allo vårdad ungdom gifver. Med
dessa egenskaper vann grefve Magnus snart den unga
just då myndiga drottningens ynnest, och det i hög grad.
Redan första dagarne af år 1645 utnämndes den 22-äri-
ga ynglingen till öfverste för lifgardet, med 1,500 riks-
dalers årsunderhäll utöfver den vanliga lönen. Genast
började förtalet fösta sig vid den stora tillgifvenhet,
drottningen visade för den unga och sköna ädlingen; oeh
somliga gissade, alt hon ämnade förmäla sig med honom.
I några dåtidens partiskrifter finner man till och med
påslåendet, att gamla Jakob De la Gardie skulle med
flit låtit gifva Kristina en lättsinnig och fransysk upp-*
fostran, på det hon sä mycket snarare skulle fatta tycke
lör grefve Magnus, och denne sålunda kunna uppstiga
pä konungatronen; ett rjkte, i alla hänseenden osannt
och osannolikt; dock af många trodt. Detta likasom
aodra dylika gissningar och* sägner förargade emellertid

droUoiogen. Eattske irar del för att gdra slut dcrpi,
•om boo Anskade bortgifta gref MagoiM med silt syskon-
baro, noga pfBltagrefviovao Maria £afro8yoa. Orsakeo
till valet sjnes bafva ?arit verklig TSlvilja dels för pfalta-
grefvinnaD^ dela för grefve Magnus, bvilkeo allt ifr&o ntt
adertoDde &r bjst för sistoSrnDde furst inoa eo varm litt-
gtfveobet och nu, som det tyckes^ verkligen friat. Kristina
ville fifven genom denna förbindelse m^ sjelfva konuoga-
sliglcn gifva Sn mera anseende åt sin gunstling. Hon
visade rojcken ifver i saken och förordade deosanuna
bos gamla pfaltsgrefven. Redan i Mars 164$ firades
den högtidliga förlofningen.

Kristina ville vid denna tid upphöja den blott tja-
galvkåriga grefve Magnus till riksråd. Axel Oxenstierna
satte sig deremot och förestå 11 de, aU grefvtn vore för
nng oeh oerfaren; aU rådåvärdigheien borde hålla*
i helgelse o. s* v. Troligen fick han medhåll inom rå-
det, ty drottningen måste gifva efter; men för att skaft
gunstlingen tiilfftlle att utmårka sig och samla förtjenster
föll bon på den tanken att till fransyska hofvel afsända
en beskickning, och i spetsen för den samma unga greive
Magnus. Uppdraget var att lyckönska till fransffska
vapnens framsteg -^ M tacka för fredsunderhandlimgti^
vid Brömsebro; alt uppmana Ull trofasthet t förbwi^
det och tiU ökade troppar i Tyskland^ att varna för
Bajern o. s. v. Flere bland de uppgifoa Arendema
▼oro tomma ceremonier, och alla hade ganska väl kun-
nat uträttas af det vanliga sändebudet. Rikskanalereo
satte sig derföre emot hela företaget såsom öfTerflödifSt
oeh alltför dyrt. Det hjelpte ej. Kristina dref sin vilja
igeoom i). Man insatte till och med det uttryckliga
tillagget, att beskickningen skulle ske med prakt sasoia
den första under drottningens egen regering fi). Och så
skedde Afven* Sållskapet utgjordes å Kristinas vSgnar af
en hof marskalk, två kammarherrar, sexton utvalda Sd-

1) Uti rådsprotokolien saknas bladen för denna dag.
t) Rådsprot. d. SO Apr. ilMtt.

linflffr, trttito djlika firivjUigff äUa gärder, fyra pager,
Mx Iftkej^f 9eb ijira trumpetarej allt af drotloiogens folk.
Af egna tje^are hade grefve Magous dubbelt så många*
Dessutoin medföljde uaga pfalugr^fven Adolf Johao ,
dels såsom hörande till sviteo» dels för att derute öfv»
sig i studier och idrotter. Slutligen anmärkte gamla
pfaltsgrefveui det man också borde hafva i sällskapet
nltgpQ, som förstod e och vore van att sköta underhand*
lingar^ och han föreslog dertill Strassburg, b vilken förut
varit. svenskt siindebud i Koostantinopel ; och som också
hlef antagen. Sällskapet utgjordes nu af 200, andra
säga 250 personer* Sedan gref Magnus redan tagit a(-
^ked, anstälide ban till drottningens ära en serdelet präk-
tig högtid. Man satt vid bordet uti fem hela timmar och
derefter uppfördes ett så kalladt vdrdskap^ d. v. s. ett
slags skådespel. Sedan begaf sig sällskapet till vägs*
£tt linieskepp och tre fregatter, allt kronans fartyg,
vi^ro beordrade och utrustade lör att öfverföra den nu
ijugutreåriga ambassadören.

Chanut hade i förväg underrättat fransyska hofv^t
gm den unga grefvens stora inflytand«i om hans fram-
tida utsigter på första ministerplatsen, om vigten att vid
detta tillfälle för alltid vinna honom för Frankrike. Man
lydde vinken. De la Gardie blef eroottagen på ett ovan-
ligt lysande sätt. Uti S;t Denis utanför Paris mötte å
hofvels vägnar ceremonimästaren^ som med konungens
vagnar och genom talrika men nisk öskaror förde De la
Gardie in uti staden, der man åt honom låtit iordning-
ställa ett vackert palats. Tvänne dagar blef han på ko-
nungens bekostnad och af dess betjening uppassad och
med 50 rätter dagligen bespisad. Derpå följde i oaf-
bruten rad högtidligheter, måltider, jagt, dans, skåde-
spel m. m. och den unga svenska grefven vann allmänt
bifall antingen det var fråga om utseende, urogängessätty
jagt eller dans. Kanske ock att till berömmet bidrog deo
nrofirkla frikostighet, hvarmed han utströdde penningar.
Ändtligen efter tre veckor var underhandlingen slutad.
Större delen af sviten for hem på tviipne af kfigjaskep-

pen; men gref Megnns sjelf landTfigen. Had medfArde
franska bofvets försäkringar, om Irohei i förbundet sami
om var$amhet moi Bäjem m. m. Dessa blotta lofteo,
ty det sedn8i*e bolls ej, utgjorde underhandliDgens bela
▼inst. Den både varit djr. Hvad tillredelsema hemma
i Sverge, farljgeos utrustande, samt noderbäliet på re-
san kostade, det vet man ej; men af fransyska under»
bållspenningarna uttog De la Gardie dessutom iOO,OM
r:dr i kontanta medel, bvilka också belt och hållet gtngo
åt. Det var denna summa, som Salvius sedermera på
drottningens eotrftgna begäran måste låna upp för att
åt håren tillhandahållas.

Vid hemkomsten blef grefve Magnus ganska vål mot-
tagen och man skyndade att fira hans förmålning. Det
skedde i Mars 1647 med ulmårkt prakt och på drott-
oiDgens bekostnad.

De nådebevisningar, som Kristina slösade på grefve
Magnus, firo i anseende till storhet och mångd utan
exempel i Sverges ' historia. Vi vilja derföre framställa
en förtecknings hvilken dock troligen Sr ofullstftndig;
ty många af gåfvorna halva visserligen aldrig kommit
till efterverldens kfinnedom.

Ar 1645 i Januari blef grefve Magnus utnSmod
till öfverste för gardesregementet; och bekom utom sin
lön ett årsunderhäll af 1^500 riksdaler. Oaktadt alla
•ednare riktande befordringar fick han likväl behålla
denna syssla med dess anslag ända till 1650, då den
gafs åt brodern Jakob Kasimir 1).

Ar 1646 tillstftlldes för hans skull beskickningen
till Frankrike, och han erhöll i fOrlSning godset Mag-
nushof på ösel.

Ar 1647. Kristina gjorde åt grefve Magnus och
pfaltsgrefvinnan Maria Eufrosyna deras bröllopp, hvilket
varade i fem dagar; bröl loppet för pfaltsgrefvinnans sy-
strar hade rfickt blott i tre. Vid samma tillfälle skänkte

i) De la Gärd, Ekebr. bref d. iO Dec. 1650.

drotlniogen ät bräden Höjentorps kungsgård tiil CTär-
delig »go, samt 3,000 riksdaler till brdlioppsgåfva, 5,000
dokater till bröllopskläder samt ett firligt underhållsbref
på 3,000 riksdaler; dessutom hvarje jul gäfvor, mest
bestäeade i juveler, för 2 eller 3,000 riksdaler. Ytter-
ligare lemnade hon &t de nygifta boningsrom på sjelfva
slottet; och när de efter tre månader flyttade derifrån,
skänkte hon dem tapeter til! tvenne rum. Samma år
gaf hou ät gamla Jakob De la Gardie Håtuna och Tibble
socknar och dessutom den tomt, byarpå han uppförde
det De la Gardiska palatset, h vilket sedan var bekant
under namnet arsenalen eller lilla operan och nedbrann
år 1825. Uti September utnämndes grefve Magnus till
riksråd och bisittare i krigskollegium och i Dec. sam-
ma år till häradshöfdinge öfver Walla härad i Wester-
gOthland. — Vid brölloppet afstod Jakob De la Gardie
åt sin son hela friherreskapet Ekhoimen, bestående af
flere hemman, och inkomsten af två socknar.

Är 1648 i Februari utnämndes grefve Magnus till
general-guvernör i Leipzig. Lönen säges ha varit 10,000
riksdaler; sportleroa inemot lika stora. Uti Mars för-
läntes honom Marieholm med Oosjö fiske och Gull-
spångS sågqvarn. Uti April blef han näst under Wran-
gel general öfver allt svenskt och finskt i Tyskland va-
rande krigsfolk också med 10,000 riksdalers lön. Han
hade sjelf deltagit i icke mer än ett hälft fälttåg, och
Kristina satte honom dock öfver de pröfvade krigshöf-
dingarna Paikull, Wittenberg, Douglas, m. fl. Utom
nämnde löner fick han samma år d. 16 September till
ärftlig besittning slottet Arnsberg på O^el med alla in-
ventarier (undantagande antiqviteterj; likaså flere på Ösel
varande amter; dessutom 29 hemman i Uppland och en
tomt på Waldemarsön, samt i handom 15,000 riksdaler
af de fransyska undershållspenningarna.

År 1649 i Maj blef han general-guvernör öfver
Liffland och erhöll vid fördelningen af de tyska ersätt-
ningspenningaroe 22,500 riksdaler; det sista enligt drott-
ningens hemliga skrifvelse till pfallsgrefven Karl Gustaf.

•t

Ar t950 i bdrjw af åi-fll fick grefve Mi^nusTOQd
likådaler i Ufillet för några brevoiska god^, bvilka förut
▼•rit hoQom förlfloade» men n^ aovfindea till andra fc»*
damÄL ^- I Juni erhöll faan d^n stora tomles Un^t
sOder på BlaHibolineii. I Augasli fick han, enligt löfte
år £648^ alla kanoner med tillbehör på fAsiningen Ben-
felden, hvilket allt han «ålde åt koQuogen af Frankrike
för 26t000 riksdaler. — ^ 1 November fick han all tallen
och Maten af hela ön ösel, så inom, som utom grev-
skapet Arensberg» -— Till drottningens kröning kom han
hem ifrån Liffland och skfinkte henne den silfverstol,
bvilken sedan tjenat henne och alla Syerges konimgac
till tron. Hon skftokte honom tillbaka en vSrja och en
halskragei båda af guld och rikt besatta med diamanter*
Dcasutom förb&ttrade hon hans gref ve vapen medelst til-
läggande af fyra nja fSlt. Tvftnoe af dem innebålla eo
örn på ett berg, svaraode mot slottet Aiensherg. De
andra två innehålla palmqvistar, och skulle, vara en er-
inrao om grefve Magoi nit att befrflmja westfaliska h^e-
den, -*- Slutligen till julklapp samma år fick han be-
tjdliga förlä ningar på ön Wollin.

Ar i65i blef han riksmarskalk och erhöll återigen
fria rnm på slottet, der hao, som allrådaode gunstling,
utdelade drottningens nådebetygelser. Den ntlefvade fa-
derns gref^ikap, Leckö, hvilket snart skulle tillfalla grefve
Magnus, förökades med Lidköpings stad och RinneQer-
dings hSrad. — Uti December fick han bekräftelse pi
båda araten Poel och Neukloster bredvid Wisoiar.

Ar 1652 i Januari blef han med fleres förbigående
ordförande rikskammarråd eller president i kammarkol-
legium; i Mars lagman öfver Westergöt bland och Dal,
bvarjemote han fick bekråfteise på lifflflndska godsen
Fellin, Tarvest och Helmet, som varit förlånade åt fa-
dern. I Februari fick b^n en tomt pä Blasieholmeo,
och i Mars en på Södermalm. I.Maj, fick han Rfifsnis
kungsgård och några hemman i Österbotten; i Oktober
likaledes några gårdar i Nerike. Nyåraafton blef han

utoBiDiid till vtrklig rikMkattmftstare» I Jnni aaaima ar
hade dan döende fadern i fdrliDing f&U Pederaöre toc<
kan, beståeode af 186 kela hemiaaD.

År 1653 fick grefve Magnus kyrkotionden af llmola
socken i Finnland; ytterligare 60 hela hemman i Me*
delpad och WesterboUen, laxfisket i Umeå och laxskal*
ten af 20 hemman. Som gr ef ven hade i lörlSoing nå«
gra gods i Halland, hvilka han na måste till kronan ffir
annat ändamål afstå, erhöll han i deras ställe dal nya
De la Gardiska palatset, som drottningen nyss förat af
fadern inköpt och betalt med 70,000 riksdaler. Kri*
Stina lät genom ett Öppet bref förklara alla räkningar
mellan kronan och arfvingarna efter gamla Jakob De la
Gardie afslutade. Detta år ISrer grefve Magnus hafva
på drottningens önskan skänkt henne Jakobsdal till lust-*
»tAlle i). Han fick tillbaka 50,000 riksdaler och ett attt
i Pommern.

Man beräknade, att grefve Magnus vid denna tidsa
hade endast af sina jordagods en årlig iidu>mst af 80,000
riksdaler.

Många sade och trodde, att orsaken till denna oer->
börda frikostighei vore en oloflig kärleksförbindelse meU
)au drottningen och den unga grefven. £n mängd der**
bän syftande osanningar utspriddes, t. ex. att Kristina
velat gifta sig med De la Gardie, men att rikskansleren
afböjt det genom den i tysthet gifna underrättelsen, att
grefve Magnus skulle vara Gustaf Adolfs son och således
JiLristinas halfbroder. Andra nienle, att Kristinas egen
biolthet och hennes ministrars råd hindrat äktenskapet;
men att bon vid grefvens bröllopp med Maria £ufro-
syna just vid brudstolen sagt åt denna sednare: jag
gtfwr dig här deny som jag icke sjelf får taga^ bvil-
ket egentligen Sr en förvrängning af de ord, hon yttra-
de till gref Magnus, och som syftade pä hennes till-
gifveuhet för bruden. Sägner af sroatsig beskaffenhet

*) De la Gärd. Ekeblads bref. T. i d. 46 Febr. i«5».

hade Ifven aid krels i). AUa dessa rjkten Sro liktrål
ogmodade, åtrninstotie högst osannolika. Det tyckes af
roinga anledningar, som grefve Magnus redan frän sitt
adertonde år och sedermera allt framgent hjst en Tarm
tillgifvenhet för unga pfaUsgrefvinnan Marta Eufrosjna f).
Redan 1643 el (er vid sitt tjuguförsta år' anmälde han
sig som friare. Först i slutet af 1644 kom han till
Kristinas hof och redan några månader derefter eller
d. 16 Mars 1645 3) blef han högtidligt förlofvud med
iörstaimnde furstinna, föremålet för hans ungdoms k Srlek.
Kristina sjelf tyckes ha bemedlat saken. De la Gardies
förhållanden till denna sednare visar också beundran'
tillgifvenhet, undergifvenhet å hans, samt förtroende och
vAlvilja å hennes sida. Af någon innerligare böjelse kan,
utom en fransysk gissning, intet spår upptäckas. Också
fmoer man, att grefve Magnus ofta och länge var borta
från hofvel; t. ex. halfva året 1646 och flera månader
1647 dels i Frankrike, dels på Höjentorp; nästan hela
åren 1648, 1649 och halfva året 1650 i Tyskland eller
Liffland. Hans gunstlingstid varade från 1645 till 1652,
således nära sju år. Af dessa tilJbragte han vid pass
fyra i främmande land, eller aflägsnad från Kristinas
sällskap.

Orsaken till Kristinas nåd tycktes hafva varit dels
det behag, hon fann uti De la Gardies lätta och ange-
näma umgänge, dels hennes stora begrepp ora hans
egenskaper, i följe hvaraf hon trodde honom kunna fylla
platsen efter Axel Oxenstierna och således göra denne

1) E. Benzelstierna berättar efter N. Bielke den sägen, att
Kristina haft med M. G. De la Gardie tvänne döttrar,
den äldre Maria, död gammat och ogift; den yngre Kn*
Stina, gift med en kapten och mor till en jungfru Stioa,
som 1710 var bos grefvinnan Lisa Oxenstierna. Se Nord.
sam!. Anecdota Benzeliana. Förf. har bland dessa anek-
doter funnit flera misstag. De äro icke pålitiga.

«) Riksark. Förteckn. på Stegeb. ark. C. Gylleohielm llö
Johan Kasimir.

3) Rosenh. Oxenstiernska slägtboken.

uoiiMirlig. ålmi 6iiiier dock, att grefire Magnas både i
lodaingeo af det be)a föga infljtande, och att han i
Tigtigare atatssaker betjdde nästan ingen ting. Drott-
öiogen följde sin egen vi^ja. Grefve Magnus tjenade i
aUmlnbet endast till medel eller svepsksl vid atförandet.
Egeotligen var han blott en prydnad för bofvet» ocb en
skicklig ledare af dess nöjen.

Utom bans deltagande i förföljelsen root Ozen-
stiernorna spordes ingenting egenligt ondt om De la
Gardie; men under bela denna tiderymd af åtnjutna
0«debevi$ningar kan man ej heller hos honom upptftcka
D&gon enda större förtjenst om fäderneslandet.

' ELFTE KAPITLET.

OM DROTTNING KRISTINAS FRIÅRE.

En nog ocb snillrik drottning med personliga be-
hag ocb ett mägtigt rike till hemgift skalle naturligtvis
locka mänga friare. Sädana uteblefvo ej heller.

Redan förut är berältadt, huru Gustaf Adolf åsyf-
tade en äktenskaps-förbindelse mellan Kristina ocb unga
karprinsen Fredrik Wilhelm al Brandenburg i). Un-
derhandlingarna derom fortsattes också efter konungens
död; i synnerhet frän Brandenburgs sida. Afven sven-
ska förmyndareregeringen tyckes hafva varit benägen för
förbindelsens); och när Kristina hade fyllt sina fjorton
år, gjordes henne af rådet formligen förslag om detta
äktenskap; men bon vägrade. Mänga säga, att rådet
och i synnerhet Axel Oxenstierna sedermera ändrat äsig-

1) 6:te delen pag. 395.

t) RiksaHi. Rådsprot. d. 26 Mars 1638.

ter odh mottrbeltt kurfnrsleDy ty «mio frökinden Mt j||«
ve» han skolle hafva «in del af Brattdeoburgska tflig*-
Ums besjvnerli^ lyone» sådant Mana £JeeooFB nedfltre
andre det Tisat; likaså, att han skulle stanna i det niii>
dara Tyskland och behandla Sverge som lydrikc •ch
iljiifl^rn; yttedigare att han med Tana vid det enväl«-
diga styrelsesättet i Brandenburg skulle qvdfva svettska
stftndernas frihet; också att han och Krislina, begge med
sjelfrådiga sianclag, skalle icke med hvarandra kunna
länge förlikas; *^ slutligen, att luthereka prästerskapet
i Sverge skalle med ovilja se på dess tron en farslc^
uppfödd i kalvinska Ifiran och lika ogerna en äktenakapo»
förbindelse mellan tvänne syskonebarn, o. s. v. 1 verk-
ligheten gaf rådet bvarkeo jakande eller nekande svar,
utan uppsköt saken till Krislinas myndiga ar och eget
afgörande. När denna tid inträffade, anmälde sig Fre-
drik Wilhelm om igen, och nu hos drottningen sjelf^
men han fann snart allt bemödande fåfängt. Kristina vi-
sade redan nu bestimd ovilja för giftermål i allmänhet och
Fredrik Wilhelm förmälde sig med en furstinna af Gra-
ntska husft. Så försvann det bästa tilliälUt att verklig-
göra Gustaf Adolfs stora Ostersjöplan. Om den ifråga-
varande förbindelsen gått i fullbordan, hade Sverge figt
hela Östersjökusten från Blekingen inåt kring Bottniska^
Finska och Liffländska vijiarna och södra stranden utefter
allt till Mecklenburg; med undantag blott af Kurland,
Samogitien och Vestpreussen.

Från Benmark hade drottning Kristina två friare;
först prins Ulrik, Kristian deu fjerdes yngsta son. Fa-
dren yrkade flera gånger på denna förUndelse; roea Utk
bestänidt afslag, först af Gustaf Adolf och sedermera af
rådet och som del tyckes Sfven af enkedrottning Maria
Eleonora, hvilken sednare upptog ganska illa, att Dan-
mark började framställa giftermålsförslag» medan ännu
sorgetiden efter Gustaf Adolf varade. Inom kort blef
också denne prins Ulrik skjuten i tyska kriget. Snart
derefter anmälde sig andra friaren, nemligen den förres
bror, prins Fredrik af DafHnark, sedermera konung Fre-

åfA éem tpadje. UnclerhiD^itt^ii dreCi i fkant Äi, och
gynaadAs af Maria Eleonora, tom tM 4leDna lid«D, miå»*
nAjd med regeringen i Sverge, slöt sig lill Danmark oob
åOkit des5 vitiskap* Svensica rådet, obenftgtl fAr «n så»
dmti fdr bindelse, uppskfll saken till drottningens tnyndiga
år. Prins Fredrik ville ej vånta utan gifte si% 1648
med en dotter af den i förra delarn» ofta omtalade faer->
tig Georg af Liineburg.

Från Tyskland omtalas fem friare, nämligen ofvan-
Dåmnde Fredrik Wilhelm af Brandenhurg, konung Fer»
dinand af Ungern, kurfursten Karl Ludvig af Pfalts,
ärkehertig Leopold Wilhelm af Österrike, och en knr-
prins af Saxen. Bland de fjra sistnfimnde tyckas ko-
pungen *f Ungern ensam hafva kommit i någon fråga.
Han var kejsar Ferdinand den tredjes äldsta son och
förmodade eftertrftdare. Mången trodde, att fadren ge»
Hona detta frieri sökte för sonen vinna Kristinas röst
Tid det då förestående valet till romersk konung, d. v. s.
ttli kejsarens framtida cftertrådare. Kristina röstade också
sjelf pä bemälde Ferdinand och arbetade för honom hos
flere tyska rikslurstar. Också gick kejsarens önskan i
fullhordao, men redan följande året afled den nyvalde,
utan att giftermålssaken varit under ytterligare öfver-
Ifiggning. Man frestas att tro, det h varken han eller
Kriatina haft något allvar med denna del af underhand-
lingen.

Från Poleu omtalas trenne friare, nemligen konung
Sigismunds trenne söner, Uladislaus^ Johan Kasimir och
Kasiroir Sigismund. Alla hade samma syfte, neml. att
▼inDa Sverge och bilSgga tvisten mellan detta land oeh
Polen. Alla mötte samma hinder, nemligen en oöfver-
vinnelig motvilja, så väl hos Krislina som hos Sven-
skarne.

Från Spanien omtalas konung Filip den fjerde sjelf
ock hans son, don Johan d^Austria; från Portugal, en
af prinsarna; från England, konung Karl den andra,
ocb från Ungern furst Ragoizki. För alla blef under-
handlingen redan i sin första hörjan afbruten.

Ryktena oob troiskama Erik Ozensticm* och Mag-
BUf Gabriel De la Gardie bafva vi redan och skola So
vifUre omtala.

Pfalugrefren Karl Gustaf återstår. Hao, mer Sn
någon annan, hade lofvande utsigter. Men berSltelsen
om såvfil hela detta frieri, som angående andra Karl
Gustafs förhållanden uppskjuta vi till framslållningen af
hans egen historia.

Råtta skslet hvarföre Kristina afslog alla dessa an-
hud var hennes ovilja för giftermål. Tidigt visade sig
dessa tånkesfitt och' redan 1649 uti ett vSrdskap valde
hon Dianas roll, h vilken krossade kärleksgudens vingar
och pilar i). Samma tänkesSlt bibehöllos, eller lill och
med ökades, och på en bland de sista skådepenningar,
Kristina låt i Rom pregla, framställde hon sig under
bilden af fogeln fenix, ensara flygande öfver skyarna,
och med omskrift: ^rt jag födde*, lefde och dör. Detta
Kristinas giftermålshat härledde sig visserligen till en
del från hennes ovanligt stora egenkärlek, hvilken en-
sam fyllde hjertat, så att der ej rymdes någon annan
eller mägtigare känsla. Förnämsta orsaken var dock hen-
nes stolthet, hennes åst undan alt så mycket som raöjligt
vara i alla sina företag fri och obunden. Jag vet ej,
sade hon, huru någon qvinna kan vilja underkasta
sig äktenskapets slafveri. Jag, tillade hon en aonan
gång, jag kan ej tåla, att en man behandlar tnig^ lik"
som bonden sin åker. Då man föreställde, huru det
vore för rikets säkerhet nyttigt, om hon efterlemnade
Uronarfvingar, svarade hon: Den nyttan dr ganska oviss*
Jag kan likaså lätt blifva mor åt en NerOy som åt
en Auguslus, o. s. v.

1) FaXk. Fel. 2. Campenhusens dagbok.

TOLFTE KAPITLET.

OENIGHETSFRÖN UNDER DROTTNING KRISTINAS

STYRELSE.

Drottning Kristinas regering hade ej var9t ISnge,
förr Sn inom rilet uppkororno eller uppenbarade sig
åtskilliga missnöjen, hvilka förorsakade redan då mycken
oro^ och i framtiden ganska betydliga favälfningar* De
förnSmsta bland dessa oenighetsfrön voro följande.

Ofrdlse ståndens vanliga ovilja mot adeln^ favil-
ken kSnsla nu uttalade sig hfiftigare 8n förut. Bönderna
klagade högt. Den f äng sel- och domsräU, som adeln
lagligen ägde öfver sina underhafvande, om den ock af
många utöfvades med förstånd och mildhet^ vore dock i
sig] sjelf obillig och gåfve illasinnade tillfälle Ull oräU-^
visa och förtryck, h varpå ftfven flere ohyggliga exem-
pel anfördes. Afven andra orsaker förefunnos. Mången
adelsman y som från kronan inköpt rSntan af ett skatte-
hemman, sökte genom våldsamma eller olagliga medel
tvinga bönderna dera att sfilja sin eganderfitt till jorden;
han begagnade deras skog och fiskvatten, pålade orfitt»
▼Isa bördor och dagsverken, nekade stundom att mottaga
den årliga skatten för att sedan kunna vid tillfälle på
en gäng nlkrSfva summan för flere år ucb sålunda fram-
tvinga den jordförsSljning, som ej godvilligt medgafs.
£medan adelsmannen 9gde vid utskrifningar rSttighet att
till knekt föreslå hvilken bland sina underhafvande han
▼ille, så valde han ofia dertill de skattebönder, som
icke vetat sSlja sin bÖrdsrStt. På detta sålt var hela
denoa klass af allmoge nåra att förvandlas till frälsebön-
der ulan eganderätt till den jord, de odlade. Detta
vSckte grundad farhåga, att hela det fria bondeståndet
skalle i framliden försvinna; håldst drottningen efter
sitt äntrade till regeringen med grfinslös frikoslighet eller
misshoshåilning fortfarit att sfilja och bortgifrs krono»

gods och afgifter af skattehemman, sa att hon redan
1619 klagade, att föga deraf återstode. Dessutom yr«
kade mången frBlseanan, ailt bdadéma p& de skattehem-
man, hvars rfintor han inköpt, icke hörde bidraga till
nndarhiUet ai nksdagsmJlD för hondestdttdet* BSri^oOm
blef denna börda för de fä fiterstäende sjelfligarne så
tung, att dessa snart skulle frivilligt afstå från en så
djrkdpt andel i atytfelsen i).

Borgarna ik sin sida klagade, att adeln genom lands«>
köp och genom sina fria handtverkare skadade städernas
handel och nSring; att den ej ville underkasta sig de
vanliga tull-lagarna^ samt att många bland dess med-
lemmar, ehuru förmögna, sent eller aldrig betaide sina
köpmanarSkningar; ty genom privilegierade domstolar och
rftltegångssätt kunde de, son» vilki^ lått eller älminsloae
tenge undandraga sig.

Presterna klagade, att addn af högmod sftllan del-
tog i aNmfiona gndstjeosten; utan höll hemns» hvn* för
sig egna husprester, hvilka med dåli||^ lön och trång
befordran föir det mesta voro och förblefvo okanntga
mftn, nära nog adelns (jenare och landtbönder, hvilka
naiurligtvis hade hvarken mod eller magt att bcatraffa
(olketSi in mindre sina herrars synder. Dessatom kU*
gades, att frälseståndet ville hvarken ål presi, kyska
eller ialtiga beCala tionde från dte nyligen inköpta krono-
ocb skail}tegodsen; såntf. att adelamännerna sökle ät sig
ensamt tillvälla magten att besätta lediga prestsysslor,
hvar i den socken, der han bodde,« a> s. v*

Alla klagade, alt adeln vetat under allehanda före»
vfindniogar kasta skattebördorna iii^n sig sjelfv» och pä
de andra stånden^ och att likväl genaax någva naor
skenbara än verkliga appoffriogar gifva sig utseende af
oegetinjfita och f6sterlandskärlek. Likasä klagades all^
mans öfver del högmod, som rikets första ständ. visad«^
i sä väl urogängesUf som staCsförhällanden, iknnu i tMI
äss adelsprivilegier siod namnet fMfi^&rdm^ qvar och

*♦«

«) Hådaprat. 4. t Härs M49.

retode ofpSkcmlMMnMS sjelfticsla. Enligt gftllMi^ l«f
sfcuUe clen adebjnngfra, som gift« sig med ofrälse, för-
kira adeklap, det vill siiga, antaga sin maas viWor och
si&nd, s»mt dessutom mista sin arfsrftlt till frftlstjord;
einedaD hrarken hon som qvinna, eller hennes mat» som
•fräbe, kbnde ftga oeh rosla f0r sådan lligcvliel. Nu
l»Orjade några bland riddcrskapet påstå, det en adellg
juDgfrn, som med oifrftlseman! ingått crdcotligt fiklenskap^
skalle aases och bestraffas, såsom hade hon tig «Md
lilgersmål förbroHl* Saken drefs sä långt, att man dcr«*
öfver begärde utlåtande af Axel Oxenstierna^ hYilfcen till>«
bakavisade påståendet säsom både olagligt och obilligt.
Vid en af riksdagarna begärde riddarhasel, att bvarjs
addsnmo sbnlle gå franilOr och hafva rang öfver ofrfiiae
biskopar; och en annan gång, att rikets högre Tfirdig**
heter, till och med h8radsh()fdingep}aisenur, borde endast
iwed personer af adelig bdvd besättas.

De flesta af dessa öfverklagade fOrhåHanden voro
visserligen gamk och i gäUaode lagar grnndade; andra
ftler i seduare tider tiflkonwa. Under den långa fftr«
nayndaretiden både adeln, otan tygel af en regenuwic
konungs personligheC, tillvfillat sig åtskilliga friheter i
otöfning, ehnra ej i bokstaf. Äran. och bytet al de
många och lyekltga krigen föU till det mesta på adelns
lott och ingaf Sn mera öfv«rmod« If&nga af ståndet
hade Sfven kommit i tillfälle alt se^ bura i nSslan aUa
frSmmande länder bönderna vore frSlseherrflrnas lifegna
slafvar; hvilket förhållande en och annan ville ftfven i
Sverge infora. Partiet fann dock liftftigt motstånd, i
aynnerbet bland prästerna. I do na ordnade läroverken
hade dessa fått en bildning, jemnlik och ofta Öfver*
ttfåffande adelns, b vårföre nndergifveohelen, såsom oaoN
tarHg, också blef motbjadai»de. Bie hade dessntom gCM
aom erhållen närmare bekantskap med de gamla grefd*
ika oeh romerska frislaterner fattat tycke för dessas folk*
vllden oeh bArjade på Srerge och dess adel öfverflytta^
hvad de bos ferntideos häfdatec^sre läst om. Greklands
•pliiNntsr och HooMi patrioter» Med kaanedetn om sill

anseende bltnd folkel såsom dess själasörjare och likasft
om dess bifall vid ifrftgavarande åtgerder, trSdde pre-
sterna modigt i spetsen för partiet mot adeln, och så
nppstodo de hSftiga tvister, vi snart skola utförligare
framställa.

Oenigheten mellan hög- och låg-adeln blef. andra
gisningsimnet. Större delen af gamla adeln ledde sina
anor från trettonde och fjortonde århundradet; samt hade
uppkommit i och med s»rahsllets egen utveckling. Den
var på sfitt och vis sjelfskapad, och innehade sä betjd-
liga arfvegods, att den föga behöfde ämbeten och hof-
gunst. Detta var den gamla jordadeln. I motsats der-
till uppkommo i sednare tider en mSngd ridderliga slag-
ter, hvilka grundade sitt adelskap endast pä konunga-
bref och som vanligtvis saknade egen förmögenhet. Detta
var, hvad man kallade pappers- eller pergaments- adeln.
I följe af sin stSllning var denna sistnämnda samhälls-
klass för det mesta beroende af och en tjenare åt holvet
och dess öfvervSrande magt ; då deremot gamla högadeln
i allmänhet vidblef sina republikanska åsigter. Ömse-
sidigt herrskade mycken ovilja mellan dessa båda klas-
ser; hos högadeln andrjghet och förakt, hos nykomlin-
garna afund och bitterhet. Många bland dessa sednare
sökte genom lysande lefnadssätt hälla sig lika med de
förnämsta ätterna; men slutade vanligen med att störta
sig i fattigdom, och således än längre aflägsna det åsyf-
tade målet.

Oenigheten mellan Kristina och högadeln var tre-
dje och ej minsta orsaken till gSsningen. Uti drottning
Kristinas lynne låg mycket både sjelfförtroende och egen-
kärlek , hvarföre hon också ogerna tålde motsägelser.
Sådana förekomroo dock uti rådet, och det kanske ofta
nog. Det hände, att Axel Oxenstierna och hans parti
yttrade sig öppet emot åtskilliga hennes förslag. Dessa
herrar hade under förmyndare-styrelsen oförfärade satt
sig mot stånds- och ämbetsbröders försök att plundra
rikets tillgångar; de kunde ej heller nu stillatigande åse j
den ohejdade misshushållning, hvarmed drottniogoa för* I

»pilide alatcos medel; ej heller hennes eftergifvenbet för
gunslliogar, samt åtskilliga andra obetäokta regerings-
åtgerder* Dessas, och Sfven andras anmärkningar vfickle
oyilja, stundom bSfiiga tvister. Drottningen gjorde van-
ligtvis sin vilja gällande, dels genoro infall ocb magt-
språk, dels genoro yngre, af henne intagna riksråder.
Snart led:»nade bon dock vid dessa obehagliga uppträ-
den, likasom i allmänhet vid de hvardagliga regerings-
bestyren. Redan 1647 o<ih sedermera allt framgent nte-
blef bon mer ocb mer från rådets sammanträden, der
för öfrigt nästan endast de löpande målen för dagen,
och i synnerhet rattegångsärender föredrogos, vanligtvis
under ledning af någon bland hennes anhängare. Der-
emot företog sig drottningen att med rådets förbigående
afhandla alla vigliga ärender uti sina enskilda rum och
tillsammans med de herrar, som bon dertill sjelf ville
inbjuda; i början vanligtvis Magnus Gabriel de la Gar-
die, Torstensson, Bengt Skytte, Herman Fleming, Sal vins,
Wasaborg, m. fl.; i sednare tider äfven Axel och Erik
Oxenstierna. Ett sådant öfverläggningssatt var i sig sjelft
olagligt samt innebar en förolämpning mot de förbigång-
na, ja mot hela riksrådet. Dessa herrars stolthet reta-
des också af Kristinas sjelfrådiga uppförande och magt-
språk, likasom deras fosterlandskärlek sårades, då bon
vid fredsunderhandlingarna och sedermera uti sin hus-
hållning oförsigtigt och ändamålslöst förstörde de gyn-
nande utsigter, de rika inkomster, som de sjelfva under
förmyndarestyrelsen åt Sverge förvärfvat. Härtill kom
hos Oxenstiernska partiet barmen att se sig åsidosatt,
under N det regeringen lemnades åt oerfarna gunstlingar
och Oxenstier nornas motståndare. Detta allt, jemnte
vanlig regeringslystnad var det, som åter väckte hög-
adelns republikanska planer. Den kände lust att fatta
regeringstömmarna, dels af stolthet för att sjelf få styra,
dels emedan den trodde sig kunna göra det bättre än
drottningen. Troligen var partiets mer eller mindre
medvetna afsigt den, att betydligen ioskrftoka kononga*

Fr^xeUs Ber, IX. 4

magtm, kaoåka att med tideo införa en slags republik.
Förslaget kom likval icke till mognad eller åtminstone
icke i dagen och ir således till sitt nftrmare innehåll
okAndt. Kristina Tar likväl underråltad om deesa tanke-
sätt; och mallen henne och rådet herrskade i följe derai
bftde misstroende och ovilja.

Höga utskylder och tilUagande nöd voro slutligen
de förhållanden, hvilka genom Krislinas utomordentliga
slöseri snart bragte of vannä rande orolighetsfrön till ut-
veckling. Skatterna fortforo, till och med ökades, och
detta oaktadt eröfrade laodskaper och vunnen fred. Ri>
kets arbetande befolkning var genom kriget förminskad;
dess gamla tillgångar medtagna; de nji» förskingrade;
men likväl växte regeringens anspråk pä medel för sta-
tens upprätthållande.

Hvar skulle nu de begärda medlen tagas? På den-
na fråga hade hvardera sidan efter egna åsigter sitt ^et
svar. Rådspartict ocb adeln i allmänhet ville ingalunda
mista de förvärfvade kronogodsen. Deras afsigt var tro-
ligtvis att, med tagen anledning af Kristinas slöseri och
landets nöd, tillvälla sig större magt samt uti förvalt-
ningen införa sparsamhet och bättre beräkning, bvarige-
nom såväl nya skatter som kronogodsens återgående
skulle kunna undvikas. Ofrälsest anden deremot ropade
allljemnt på kronogodsens återtagande, hvarigenom de
trodde, att regeringen skulle bekomma tillräckliga medel
tÖT alla sina utgifter. Kristina sjelf tjckles beklagligtvis
icke på allvar hafva betänkt hvarken landets nöd, eller
huru den samma skulle afhjelpas; tj hon fortfor att ge-
nom ohejda dt slöseri öka förlägenheten. Men hon kände
och fruktade högadelns planer; och i afsigt att de sam-
ma förekomma, kastade hon sig pä ofrälseståndens sida,
visade ^ deltagande i deras lidande, uppretade deraa af-
undsjuka och lät deras klagomål uteslutande riktas mot
adeln, lika som den ensam varit vållande till alle landets
o)ycker. Detta konstgrepp lyckades i början. Ofrälse-
stånden ansågo drottningen vara en folkets vän och för-
swarinna samt oskyldig i den yppade statsbristen. Mot

deoda allmaDt spridda öfvertygelse kände bögadelo icke
med hopp om bifal] framdraga oftansiående sina planer
till kooQDgav&ldets inskrSnkande. Det stora flertalet af
ri1isdagsn>äa stlUde sig på drottningens sida och tycktes
snarftre benäget att ät henne upplåta all erforderlig
magt fOr att kunoa krossa adelns öfvervSlde och genom
lirooogodsens indragning återupphjelpa rikets förfalln:i
drätselverk. Huru Kristina begagnade detta förtroende,
skola vi framdeles närmare upplysa.

TRETTOlfDE KAPITLET.

FÖRBEREDELSER TILL RIKSDAGEN 1C50.

Redan under riksdagen 16AA och omedelbart vid
drottningens äntrade till regeringen framförde ofrälse-
ständen, och i synnerhet bönderna, högljudda klagomål
öfver kronogodsens försäljning och öfver de missbruk,
adeln i detta hänseende sig tillätit; men saken stannade
vid allmänna varningar.

Riksdagen 1647 inföll just under häftigaste bryt-
ningen mellan drottningen och Axel Oxenstierna. Det
berättas^ att några bland de förnämsta herrarna redan
nu haft för afsigt att inskränka drottningens magt. Så-
dant berodde likväl på ofrälseståndens bifall. Möjligtvis
var det för att vinna dessa sistnämnde, som Axel Oxen-
stierna föreslog upphörandet af de skatter, folket för
sista danska krigets skull sig åtagit. Men detta hjelpte
ej. Ofrälseraännen fortsatte sina klagomål mot edelu,
icke utan ryggstöd af drottningen; hvilken å sin sida
lofvade använda de begärda skatterna så, at$ hvarje red-
lig svensk skulle det gilla i). Man trodde hennes ord;

i) S. st. d. Si Jan. 1^47.

skatterDA beviljades, och något afgörande beslut om kro^
DogodseDS indragning blef icke fattad t.

Riksdagen 1649 inföll. Landet led af en förHlrlig
missvftxt; men fortsatta slöserier hade Sn mera tAmt
skattkammaren, hvarföre Kristina under den förevSnd-
ning, att westfaliska freden 9nnn ej vore uti Niimberg
stadffistad, begSrde fortfarandet af alla de förra skat-
terna. A andra sidan hade hos högadeln oviljan öfver
drottningens sjelfrådighet och misshushillning stigit hö-
gre, och man talade mera öppet om förslaget att in-
skränka hennes magt. Uti rådet hörde man Axel Oxen-
stierna och Jakob De la Gardie någon gång inför och i
strid mot sjelfva drottningen ursftkta det mot sin konung
krigande engelska parlamentet 1). En annan gång för-
svarade Oxenstierna fifven i sittande råd danska hög-
adelns åtgerder att fin mera inskrSnka konungamagten S).
Men, om någon plan förevarit att till nfimnde mål vinna
de andra ståndens bitrfide, så förderfvades den helt och
hållet af adeln sjelf. Detta stånd begfirde nemligen, att
uti kansliet och i utrikes underhandlingar endast adeliga
personer måtte auvfindas. Kristina svarade: att adeln
borde i ungdomen bevista skoldf, gymnasier och in-
rikes akademier sami der vinnlägga sig mer om nyt^
tiga studier än om dans och kroppsöfningar ; likaså
låta sedermera oförtrutet bruka sig i statens ringare
sysslor samt derifrån stiga till de högre. De skulle
då blifva beqvdma till vigtigare platser^ och sådana
äfven erhålla. Men som rikets ämbeten icke vore nå-
gra arfvegods, utan drottningen ägde dem efier sin
vilja besätta, så ämnade hon en sådan sin magt och
myndighet orubbad bibehålla; samt hoppades ^ ali adeln
denna hennes påminnelse såsom för sig och barn nyt-
tig och hälsosam uttydandes varder, Afven hade adeln
yttrat missnöje deröfver, att Kristina sökte i någon mån
inskr&nka rSttigheten till huspredikanter. Hon svarade.

i) S. st. den 7 Mars 1648.

S. st. den ti Febr. 1649. Jfr 1 Oct. 1645.

att kyrka oeh Guäiljensl vore gememamma för alla;
och att sålides äfven adeln borde jemnle andra eoe-
kenboar sig uti sockenkyrkan infinna. Dessa Kristinas
utlåtanden vunno natnrligtvis mycket bifall hos ofrSlse-
mfinnen, hvilka äfven uppträdde såsom hennes ifriga
anhängare. En den tidens författare liknade derföre
bondeståndet vid den hundraarmade Briareiis, som un-
derstödde öfverguden Jupiter (drottningen] i dennes strid
mot smågudarna (hdgadeln). Klagomålen mot sistnämnde
samhällsklass och mot kronogodsens förskingring fort for o.
Några personer med skajp penna sysselsatte sig med att
i smyg åt de missnöjda uppsätta och utgifva äggande
skrifter 1). Den bästa och ryktbaraste derihland var en
uppsats rörande adelns rättighet till de köpta skatte-
godsen, författad af den sedermera så ryktbara Edv.
Ehrenstéen S]. En annan kanske än mera gängse var ett
namnlöst bref, ställdt från allmogen uti Svea land. De
klagade, ehuru i vördsamma ordalag, öfver gref- och
friherreskaperna, öfver förläningarnas ärftlighet, öfver
adelns våldsamheter, öfver för höga och ojemna skatter,
och rådde slutligen drottningen att helt eftkelt återtaga
de bortgifna godsen 3). Detta gick emellertid icke i
verkställighet; och riksdagen afslutades, sedan skatternas
fortfarande blifvit enligt drottningens begäran bifallet.
Någon åtgerd till framtida lindring finnes icke anförd.

Drottningens kröning hade varit länge påtänkt och
ofta utsatt; första gängen till 1647, sedan till 1648 om
sommaren, då man hoppades få mera ledighet och till-
gångar 4). Men emedan räknekaromaren frampå sist-
nämnde år anmälde brist på medel, blef kröningen upp-
skjuten till 1649, dä man hoppades, att freden vore af-

1) Bådsprot. d. 19 Mars 1650.

2) Sedermera med Ehrenstéens namn tryckt 1769. Af sid.
19 ses. att uppsatsen är skrifven 1649; men 1648—1653
var Ehrenstéen på utrikes resor??

5) Nordin, JS 174. Skriften sfiges här bestämdt vara af

1649 enligt Geijers gissDing III, 456. .
4) Rådsprot. d. 4 Mars 1647.

slätad, odi högtidligbelto således kunde firas med mera
både gUdje, prakt och tillgångar. Men 1649 fortforo
aoDU fattigdomen i statskassan och underhand I tngarna i
Nomberg, hvarföre kröningen ytterligare npf>sk6ts till
sommaren 1650. Hurunda någon annan orsak bidragit
tiil dessa uppskof, lemna vi derhän; men nu företedde
sig en betydlig svårighet. Det tyckes, som rådet fimnat
före kröningen aftvinga Kristina en slags konungaförsft-
kran, till inskrtfnkning af hennes roagt, och att fråga
derom verkligen blifvit väckt i). Flere och trovärdiga
samtida berätta, att i början af 1650 yppades mellan
rådet och drottningen hftftiga tvister; — att rådet vid
denna tid icke förteg sitt missnöje med Kristina och i
synnerhet med det enväldiga sått, bvarpå hon ville styra
landet ; -^ att rådet, och serskildt Axel Oxenstierna sökte
vid samma tid förmå drottningen till en annan styrdae-
form; att han angående kröningen gjort ett förslagt)»
hvaröfver Kristina blifvit ganska hfipen och försagd* Nå-
gra nfirmare och beståmdm*e underrfittelser om detta
ömtåliga ämne förefinnas icke; men vid samma tid be-
falhe drottillngen, att troppar skulle håll<u i beredskap
med anledning af befaradt uppror; jintingen n« detta
hade afseende på högadelns tankesätt, eller på ett min-
dre upplopp, som i Mars 1650 föreföll bland Stock-
holms borgerskap. Afven berättas, att drottningen vid
denna tid gick nästan hvar dag upp i räknekammaren
för att underrätta sig om rikets inkomster och tillgångar;
eu sak, bvarom hon eljest icke serdeles bekymrade sig.
Hon, likasom alla partierna, rustade till den förestående
striden.

i) Rådsprotokollerna för året 1650 äro under ifrågavarande
tid ofullständiga.

2) De la Gärd. Joh. Ekeblads bref d. 14 Mars 1680 till
fadern. Fol. 1. talar äfven hemiighetsfallt om en propo-
sition till kröm'ngen; och år 1€€0 omtalas, att man äm-
nade tiil Kristinas kröning uppsätta en ny regeringsform»
hvilket likväl ieke gick i verkställighet. Se Tham. Bidr.
till Sv. Riksd. och Reger.-formens hist. I. 80.

FJORTONDE KAPITLET.

RIKSBÅGEN 1650.

I slatet af Juni månad IGSO öppnades riksdagen i
Stockholm. Talero9n voro för adeln Svante Sparre, en
sonson af den bekante rikskansleren Erik Sperre; för
presterna erkebiskop Lenaeus, Rudbecks vän; för borger»
skåpet borgmästaren i Stockholm Nils Nilsson Sileniua;
och för allmogen bonden Per Ersaon från Roslagen.
Den 6 Jnli voro sifinderna för första gången samlade på
rikssalen. Axel Oxenstierna uppläste drottningens hfils'-
ning och Bengt Skjtte sjelfva propositionen. Denna
sednare hade Sal vins uppsatt; dock ogerna och först på
drottningens uttryckliga befallning; ty han förutsåg det
hlifvande missnöjet deröfver. Hufvudinnehållet varnem*-
llgen, att styrelsen begSrde nya utskrifningar och de
gamla skatternas fortfarande. Som orsak till dessa be-
bof förebars att tyska freden ftnnu ej var fullkomligt
stadfästad och att derföre rikets trygghet fordrade de
förra rustningarnas fortsättande. När dessa ämnen kom-
mo till öfverläggning, utbröt eti häftigt missnöje, ser»
deles inom ofrälse-stånden. Man klagade öfver statsför>
valtnisgen. Freden vore för nåra två år sedan «/«-
iad oeh krigsfolket till större delen afskedadt; hvartiU
héhöfdes då dessa utskrifningar och fortsatta krigs^
skatter? Riket hade ju oekså uti fredsslutet fått sig
tilldömda fem millioner riksdaler, hvarmed många oeh
stora utgifter kunde betackas. Riket hade äfven vun^
nit flere bördiga landskap, hvarigenom inkomsterna
blifvit bctydligen ökade. Riket hade också för första
gången under en tidrymd af nittio år fred på alla
sidor, hvarigenom många af de förra utgifterna bor^
de nu mera kunna insparas. Af dessa anledningar
hade ständerna hoppats, ja med säkerhet väntat, att
vid denna riksdag erhålla en behöflig nedsättning i

läikyldema; oeh det $å myehei nur^ som fUre af ifrå-
gavarande ikaUer blifvil endast för krigets skuU af
regeringen begärda ock af ständerna beviljade, det
sednare uttryckligen emot löfte att vid blifvande fred
från de samma förskonas. Och nu, i trots af dessa
löften^ dessa nya rika inkomstkällor, dessa genom fre-
den minskade utgifter, klagade dock regeringen öfver
bristande tillgångar och begärde alla skatternas fort-
farande, Hvart hade de fem millionerna, hvart hade
inkomsten af de nyvunna landskaperna tagit vägen?
Hvad hade Sverges innevånare genom det så kallade
ärorika kriget vunnit^ om de efter dess afsltUande
skulle draga skattebördor^ vida tyngre än före dess
början? S& frågade, s& klagade maD öfyerallt. Verkliga
orsakerna till bristeo Toro IvSone; först krooogodsens
afjttraode, börjad t af förra styrelser och med ohejdad
och ökad fart fortsalt af drotloiDgeD sjelf. ^Det andra
och kaoske bufvudsakligaste Tar Kristioas atomordeDtlig»
slöseri och förvända hushållning, så i detta som andra
hSnseenden.

De tre ofrälsestånden, de kallade sig sjelfva de
dragande, d. v. v. skattdragande stånden, voro af förut
uppräknade skäl ganska fiendtligt sinnade mol adeln.
Detta deras tänkesätt bearbetades och begagnades af drott-
ningen, och det lyckades henne om igen att vända alla
klagomålen uteslutande mot näronde samhällsklass. Det
var m«llan henne och ofrälsestånden likasom en lyst
öfverenskommelse, att dessa sednare skulle lemna hennes
egen förvaltning och magt oantastad; hon deremot hjelpa
dem att tillintetgöra adelns växande öfvervälde. Mot
detta sistnämnde stånd riktades derföre alla klagomålen.
Adeln, hette det, var ensam orsaken till rikets nöd;
ty den hade tillvällal sig nästan all rikets jord, alla
rikets inkomster. Kronan egde ingenting qvar, mer
än ovissa tullar, och skatter, hvilka detsutom dagligen
med krona- och skattejorden förminskades. Enda hjel-
pen vore, att Ull gtalen ålerindraga de sålda eller
bortskänkta godsen, och tvinga adeln att på samma

tdU 4om Hkeii andra innetånare deliaga i ikatteöör-
derna* Sådant var allmänna ropet inom ofrälseständen.
Det tyckes, som biskoparna sökt i början leda pre-
stersfcapet till mildare och medlande fttgerder. Men
detta försök aflopp fruktlöst. Flere af biskoparna samt
större delen af det öfriga presterskapet Yoro mot adeln
lika förbittrade som de andra stånden. Menige pre-
sterskapet, misstänkande biskoparna, ville till ocb med icke
åtnöjas med de vanliga öfverläggningarna på rikskapitlet,
d. v. 8. ståndets vanliga samlingsrum. Redan på tredje
dagen, sedan regeringens proposition blifvit aflemnad|
beslöto riksdagspastorerna att, med uteslutande af bisko-
parna, hålla serskilda ståndssammantrftden. Vid ett af
de första der ibland uppsattes till drottningen en begS-
ran, att de biskopar, som antingen för sig eller barn
erhållit adeiskap eller förlåningar, borde såsom partiska
för adeln utnr presteståndet uteslutas. När biskoparna
visade missnöje båröfver, svarade menige presterskapet,
aiif deresi biskoparna icke ville lika med de öfriga
fakta för svenska folkets urgamla frihet^ så hade de
ingenting uti ståndet att göra. Dessa prästerskapets
enskilda sammanträden fortforo med mer eller mindre
afbrott hela riksdagen igenom. Hufvud mannen för de
missnöjda inom ståndet var Uppsala professorn Johannes
Terserus, son af den sedan Näfkriget bekanta mäster Elof
i Leksand. Den nu ifrågavarande Terserus, en mycket
lärd och tilltagsen man, visade serdeles ifver för krono-
godsens återtagande och var en slags ordförande bland
menige presterskapet, samt uppsatte straxt i början af
riksdagen deras inbördes försäkran, att icke utsprida,
4n mindre hos förmän angifva, hvad under de en-
skilda sammanträdena förehades; hvilken försäkran femr
tiofyra bland dem underskrefvo i). — A andra sidan stod
biskop Johannes Matthise i spetsen för dem, som talade
för mildare ålgerder, hvari han understöddes af biskop
Laarelius i Westerås och af några få andra inom stan-

i) Preslest. arkiv. Riksdagshandlingar i$80.

det. ] allmlolMl tycket dock, som tpinniiigeii mcUtti
J^skopar och dfriga pr ester saiåDuagom afugil.; ty erkc-
biskop Lenaeas och de fleste biskoperoa hyste i granden
samma iftnkesilt som det öfriga ståndet, och förenade
sig mer och mer med dess åsigter.

Egentliga och förnimsta ledaren af oCrfilseslåDden
▼ar borgerskapets ofvannämnde talman, borgmftstaren Nils
Nilsson Stlenias, samt derjemnte stadsskrifyareD Nils
Persson Skunk, båda ansedda, kunniga och ganska skick-
liga män. Bland bAnderna namnes ingen enskild; men
ståndet i allmänhet var uti mycken oro och gäsning.

Ridderskapet hade infunnit sig ganska talrikt od)
lysande. Det såg nfistan ut, som ville man genom myc-
kenhet och prakt skrämma de andra stånden till tystnad.
Någon sammanhållning, någon egentlig hufvudman för
adeln såsom parti faons dock ej. Axel Oxenstierna :var
och förblef ståndets ffirnåmsta medlem; men na vid sex-
tiosju års ålder, och efter en svår kånniDg af slag hade
han hvarken styrka eller rörlighet nog att leda ett riks-
dagsparti. Hans kärlek till Gustaf Adolf tillät honoro
ej heller att på ett mera afgörande sätt uppträda mot
dottern ; likasom hans kärlek till Sverge icke tillfit ho-
nom störta detta land i villervalla och måhända uppror.
Emellertid var hans anseende så stort, att ingen jngre
och djerfvare kunde med hans förbigående ställa sig i
spetsen för frälsepartiet. Det är äfven troligt, att så väl
Axel Oxenstierna, sona de bättre bland adeln, kände
inom sig djupt om än dunkelt den myckna billighet,
som låg i ofrälsemännens fordringar; och att denna
Jtänsla förlamade motståndet. Härtill kom, att ridden-
skåpet var inom sig söndradt uti flere sins emellan oeniga
delar; högadeln under Axel Oxenstierna, hofpartiet un-
der grefve Magnus, lågadeln under Bengt Skytten livar-
före ingentinfi[ kunde med enhet och kraft genomdrifvas.
Förslagen till konunga mag tens inskränkning kommo så-
ledes icke fram. Adeln vågade icke ens anföra drott-
ningens misshushållning, såsom en bidragande orsak till
landets ulblotted« tillstånd* Tvärtom af fruktan för den

«9

storm, som fr&o ofrakesténdttis sida hiH«de, sdkté må&
skydd birkom drottningens tron, och ttlkrkändo henne
^r sådant ändamftl sHIrre msgt, lo d« stolta herrarna
fOfnl irelat ttoderkasta sig. t)et Vbr förnSmltgast fruktan
Att fdrlora kronogodston> som hirtill tvti^ade dem. A'xéi
Oienétiema insftg delta fdr hållande tner än viil. NSr
mot slatet iif riksdagen missnöjet mot dfottningeb bör-
jade biifVa mera hOgljadt, flfven biand oltiisemftni^ed,
anmirkle han i sittande råd, a/f, om ej gods€n f)oré,
kunde dei väl hända, ait adeln förenade stg tned de
^riga ståndvn mol konungamagien i).

I afseende på drottningen anmärkte mån, att bon
i bOrjan af riksdagen bevistade gudstjensten i storkyrkan,
och sedermera gick med siit hof derstädes till nattvar-
den. Eljest hade bon redan vid denna tiden begynt
«tt låta predika för sig på matsalen och att i allmänhet
visa mycken kallsinnighet i religionssaker.

RiksdagsgOromålen började med adelns och bönder-
nas bemödande att hvar för sig vinna medhåll af pi^
^erskftpet. Den striden blef snart och till allmogens
fordel afgjofd. Redan efter några dag^r framställde pTe»
sterskapet till adeln den frågan: om drtXlningen skulk
krénuB tUl iullar öeh aeeUet eller till kronanå egtn-
dom och gods? Adeln svarade blott mted en ny frägn,
neml. om déltm preHernas epötémål kommit från dem
sfélfva eller från bönderna?

Do tre ofrälsestånden blefvo snart ofverens. Redan
«tt par teckor eAer riksdagens början anhöllo de, |[ebom
pA en gång nppskickade t)n»bad, att drottningett måtte
ned^ättd skatterna och återkalla kronogodsen. Vid dtttå
tillfälle Vår det, som en östgötabonde framvisade ett
barkbröd, h vilket han hemifrån medfört som bevis på
dervarande nöd. Drottningen svarade mildt, att bon
hoppades kunna medgifva lindring; men sade Sig står-
ligen kunna återkalla kronogodsen.

Det var vid den tiden icke brtikligt, atl ofrälsestån-

i) Hidspfot. d. 8 Ifbv. 1650.

den pä egeo hand och mtd adelns förbigåeodc nppwek*
tade MO regant. Dagen efter nftoinda företräde kdm
derföre frfto riddarbusel eti utskolt, aofdrdt af Erik
OxenstierDA, hvilken med hårda ord förebrådde prester-
na deras del lagande i gårdagens beskickning. A{sigtea
syntes vara att skrftmma från dylika förehafvanden; men
Kristina dereniot uppmuntrade ofrälsest anden och lofrade
sitt beskydd. Hon rådde dem, att klaga öfver adehis
försvarskarlar, öfver dess privilegier, öfver dess Tana alt
taga hSradsböfdiogelön och ]åta en annan, ofta oknnnig
sköta tjensten ra. m. iVii eller aldrig^ sade hoD, är
liden inne alt afskaffa eådana missbruk. När man
lydde hennes råd, och den uppbragt a adeln utbrast i
än hårdare hotelser, bad hon preslema vara väl liU
mods och icke frukla fr ålseherrarnas undsägeUer,
Hon skulle som en nådig drollning nog vela försvara
dem.

Med dessa uppmaningar och ett sådant ryggstöd
gingo ofrfilsesiånden djerft framåt. Man började gran*
ska adeUprivilegierna och beslöt anhålla om många fin-
dringar deri. Ordet vanbördig kom åter å bane. Äf-
ven framdrogos, i synnerhet af bönderna, en mfingd
klagomål öfver de våldsamheter och orättvisor, som adeln
uti landsorterna föröfvat. Rronogodsens återkallande var
derjemnte beständiga, föremålet för ofrälseståndens alla
tankar och tal. De föreslpgo, att detta jemnte öfriga
emot frälseståndet riktade klagomål skulle upptagas i det
svar på den kungliga propositionen, . h vilket de borde å
rikssalen offentligen afgifva. Johannes Matthiae ville af-
böja eo så häftig brytning, hvilken liknade en utmaning
mot adeln. Preslerskapetj mente han, borde meåla^
borde såsom läkare bildgga och ålerställa allt i god
ordning. Ärkebiskopen svarade: läkaren behöfver do^
stundom skaffa bol äfven åt sig sjelf. Förslaget blef
gilladt.

Dessa tvister antydde mycken oro i sinnena och
skulle nödvändigt uppväcka än mera deraf. Gäsningen
ökades genom namnlösa skrifter, hvilka utkommo frftn

bAda aidoroa och spriddes kriog landet. Det adeliga
imrtiets var författad af Sbering Rosenhane och före-
atftllde ett samtal mellan eo adelsman, en prest, en bör-
gare och en bonde. De ömsesidiga beskyllningarna och
skSlen upprepas deri; men pä sådant sfitt. att ofrSlse-
etftnden släta med att erkänna sina påståenden vara
orAtlvisa. Denna partiskrift ansågs till och med af nå-
gra skarpsinnigare bland dåtidens adel vara, som den
ock var, af ganska svagt innehåll. — Ofrålsepartiets bar
namnet: Furtttliga glasögon. Deri uppräknades
vanliga klagomålen mot adeln, samt anhölls^ att få öpp-
na hennes majestäts förstånds ögon öfver den trdldom,
hvarmed frdlseståndet hotade alla landets invånare;
det beroende^ hvari de sökte försätta konungamagten
sjelf^ ' ^D mängd exempel och uttryck anfördes nr främ-
mande länders historia samt deras statsförhandlingar, i
synnerhet åberopade och tillämpade man de skrifvelser,
Sioin det i Frankrike då varande Fronde- partiet vid flere
tillfällen inlemnat till sin regering. Ur Barclaji Argenis,
en politisk, då för tiden mycket läst roman, infördes
följande råd: aUernådigste konung! Så länge mildhet
hålles för dygd, kan ingen tadla ditt uppförande. Men
din mildhet är missbrukad. Det stora sjelfsvåld, du
dina mägtiga tillåtit^ det esomoftast otidiga så väl
diil eget, som dina förfäders slöseri på de myndiga i
landet har alldeles försvagat dina och statens krafter
m. m. Vidare rådde man drottningen, att af skaffa alla
skadliga rådgifvare, ty den ena kråkan uthackar ej
ögat på den andra; — att akta sig för slösande fri--
hastighet; — - att af skaffa främmande personer, seder
oeh skådespel, hvilka mot Guds ord och till förakt
för Sverge och svenskarna införda blifvit; '--> att an-
ställa Jemnare fördelning af skattebördorna: -« att
icke gifva privilegier m,ot egen höghet, ej heller till
undersåtames träldom; — slutligen, att utföra sitt
goda beslut, innan det onda hinner rotfastas i).

i) Biksark. En serskild bundt utan påskrift. Sjelfva skrif-
ten är med ganska prydlig handstil uppsatt ocb på pep-

Dessa och dylika skrifter jemnte trfiforna melUti
ftåoden uoderboHo- gftsnttigen, hfi)k«n dessutom €j litet
dkadffS genom den dyra ttd, som förra årets missvftxt
medfört; samt ytterligare gettom ymtiTgt regnande, hvit-
ket under sjelfva riksdagen (>estBndigt fortfor och fdrst
bebådade och slntligen förorsakade Bnnu ett tnissvft^står,
så att Man - förutsfig hnngersnfkl och allmänt elinde;
hvarfBrntan gatorna i Stockholm redan rörö öfrerfyllda
af ttggare, hvilka i skutlaster från landsorterna tillström-
made i). Riksdagsprestema, hvilka tid den tiden skulle
bitr&da vid gudstjenstens förrfittande i stadskyrkorna,
fKrelogo sig dä och dä att från predikstolen bcstratfa de
fel, som regeringen begick, och 8n mera de orfittrisor,
som af adeln föröfvades. Smålån dspresterna voro ser-
deles ifriga. En bland dem predikade i Krisitnis egen
närvaro: huru mord oeh anåru synder icke blifva af
regeringen straffade; en annan, att adeln låter den
fattige hungra till döds^ men deremot göder sina A«n-
dar oth hästar med den säd, som Gud låtit växa till
menniskors uppehälle; en tredje, huru adelns välg4dda
hundar Hgga i sin varma bänk och skälla pä den
hungrande och frysande tiggaren. Med dessa sista ut*-
tryck lärer man egentligen hafva åsyftat grefve Magnus
och hans hundstall. IfrigaSt af alla var kyrkoherden
Kristofer i Fors frän Södermanland. Flere gånger pre-
dikade han om adelns tyranni och det så hSftigt, att
till och med hans egna ståndsbröder måste ogilla och
varna honom. Några frSlseherrarnas anhSngare, som
man siger Per Brahes tjenare, hotade, att han för tå^
dant tal kunde mista hufvudet, Kristofer svarade: Jag
^Hiskar vara den förste, som får för ' sanningens skuil
låta sill Hf^ Äfven borgare och bönder framstötte ho-
telser; och bland annat lofvade aHmogen att besöka adels-
gårdarna; också prestgårdama,- om preslema hölte med
adelub

per med guldsnitt; förmodligen det exemplar, som lem-
nades, eller åtminstone ämnades ftt droUningen sjelf.
4) Mådsproi, d» u Frt»., 9 Maj i650.

FrSbtståodet å sid siäa blef 6(veT dessa fafiftig* och
bittra anfall högeligen uppbragt. J biskopar, sade en
ung adelsman, vUjen göra eder lUl på/var här i lan-
det Icke en utan m&oga gånger hotade de prestema
med hCmnd. £n och» annan af de hSftigare ssde till
bönderna: om i våffen aU för öfver^åld anklaga nå§én
tnekUd addsman, eå åkoia vi efter riksdagen ständigt
förfölja och aldrig lemna eder någon frid. Bönderna
lato ej skrfimma sig, utan anförde flere ohyggliga ger-
niogar efter adeln, serdeles efter Otto Sperling. flöt
besvarades med hot. Våldsamheter föröfvades, ofta blo-
diga; ej sällan till lifvet. Efter blott en enda natt, det
var dock under kröningshögtideo och dess dryckenskap,
lägo på Stockholms gator ej mindre fin tio personer
dödade.

Mfirkvärdigt nog finner man, att Ver Brahe» de
adeliga privilegiernas förnfimsta och iirigaste kAnipe icke
varit serdeles illa anskrifven hos ofrfilsestånrden. Dessa
kastade deremot allt sitt hat på Axel Oxenstierna, så-
som den der vore deras hårdaste förtryckare, samt féi>
nåm&ta orsaken till fäderneslandets nöd. Prestema, der
de med biskoparnas utestSngande voro på egen band
församlade, togo det formliga beslut : att Axel Oxen-
stierna icke förtjenat tack och herém af Seerge; 4y
han hade på åtskilligt sdtt fårorsakiU kronan många
onödiga utgifter. Riksdagspastorerna kunde likväl ej
förmå sig att utsStta rikskanslerens namn, men han ut-
pekades tillräckligt; och allmänna tfinkesfittet var emot
honom uppretsdt till den bitterhet, att han, enligt sän-
gen, hvarje dag fruktade blifva med våldsamheter öfver*
fallen i sin egen boning. Ett ryk le, visserligen ogrun-
dad t, påstod, att grefve Magnus samt unga Wasaborg
hos Kristina utfåst sig att döda rikskansleren ; men att
ingendera vågade försöket. Troligt fir, att förbitfringen
raot honom var ett verk af hof- och folkparliiemas för-
enade stämplingar. Ingendera kunde dock skrSmroa den
i sin öfvertygelse orubbliga mannen. Några, som delta-
git i ett borgerskapets upplopp, voro ffiUde till döds-

straff. DoderfMdd af Per Brahe ooh Ja4ob De la Gardie
yrkade rikskaosleren, att så ▼§! dessa som andra app-
rorsmakare skalle ISggas pä stupstocken, pä det riket
sedermera mätte fä vara i fred. Bengt Skytle och Sal-
vins fraktade, att sä dan t sknllo» dka villervallan. Axel
Oxenstierna vidhöll sin sats; ntan att bfifva f5r den npp*
vixande stormen. Jag år beredd, sade han, att gifva mm
haU f&r det allmänna bästa. Lyckligt vore, om jag,
lik en Curtnts, kunde med sådant offer rädda mitt fä^
demesland i).

Underrättelsen om dessa oroligheter spridde sig,
ét^a genom rjktea, dels genom riksdagsmännens bref
och nppglAdgade Sn mera missnöjets hittills under askan
dolda eld. Snart fick man höra omtalas, huru eo hop
finska bönder ej mer ville göra dagsverken bos sina
herrar; ^- bara svenska bönder här och der begjnte
kringsända budkaflar med uppmaning till samma besiat;
— huru frälsebönder till och med mellan Stockholm
och Uppsala vägrade skjutsa sina egna jordägare; —
huru resande prester blefvo af allmogen botade med
död och förderf, om de hölle med adelo; — huru bön-
derna i Smaland skrefvo till sina riksdagsmän, att desse
icke skulle våga sig hem utan att hafva genomdrivit
kronogodsens återkallande o. s. v. Några bland de naäg-
tigare herrarne tordes icke resa ut till landet, och mången
begjnle gömma undan dyrbarheter och bereda sig till
flykt; andra kanske till motstånd. En stor del af bor-
gare- och bondeståndet sades verkligen önska att saken
måtte komma till formligt uppror. Det syntes, son
ordning och sarohäUsband vore nära sin upplösning.

Några påstodo då och sedermera, att en hop för-
klädda jesuiter uppehöllo sig vid riksdagen och sökte
genom frihetslal reta ofrälsestånden mot adeln och dy-
medelst åstadkomma en ohjelplig villervalla i del prote-
stantiska riket S).

t) 8. st. d. 23 Mars, d. 29 OcL 1600.
8) P. Brahes ord i Rådsprot. d. 10 Aug. 1660 och %S
Nov. iSB9.

Dessa belADkligB teokco vfickte hos d« förslindigare
af alla partier stora farhågor, och man började ä Ömse
sidor fölia sina anspråk för att ej drifva saken till det
yttersta. Drottningen framför andra blef orolig och
vacklande» Med adeln, serdeles den högre, var hon i
fiendskap. Den klagade, att det var jäst hon, som mot
densamma retat ofräisemännerna. Sjelfva de sistnämnde
fortforo, att, alla hennes bemödanden oaktadt, envist och
mangrannt yrka skatternas nedsättning. Dessutom, med
taogbandet eogäng lossadt, började de alt säga också
henne sjelf en ,hop ganska obehagliga sanningar; såsom
t. ex. uti den nyss anförda skriften: Fwrtieliga Glasögon,
Det sjntes icke omöjligt, att i händelse af förlängd riks-
dag och noggrannare undersökningar ofrälse stånden
skulle begynna granska hennes egen förvaltning med
lika ifver, som mot adeln blifvit använd. Man kunde
äfven förmoda, att denna sistnämnde samhällsklass icke
ämnade godvilligt afstå frän de mänga fördelar, den ge-
nom kronogodsköpen vunnit. Således hotades riket af
ett inbördes krig, med alla dess förhärjningar och elän-
den; och likväl slutligen med oviss utgång i anseende
till å ena sidan ofrälseståndens myckenhet, och å den
andra adelns bättre sammanhållning och krigsvana tje-
nareskaror» Kristina ville ej störta sig och riket i en
si äfventyrlig strid* Nästan synes det ock, som hon
haft fö^a hjerta för ofrälseståndens lidanden, och be-
gagnat deras missnöje endast för att dermed bortskrämma
alla regeringslystna planer hos adeln; hvilket mål var
nu redan vunnet. Af alla dessa orsaker drog sig drott-
ningen något tillbaka. Hon anbefallte presterna mera
varsamhet i predikstolen. Om de äfven hade san-
ningar alt förkunna, så hörde de besinna tidens Idg-
lighet och ej reta sinnena; ej heller förvandla sig
sjelfva till upprorstrumpetare i st, f. fridshdrolder.
Hon medgaf några skaltenedsättningar; och när tiden
nalkades, att ständerna skulle högtidligen afgifva sina
svar på regeringens proposition, kallade hon ombud af
de tre stånden, vid pass 20 af h varje, upp till slottet

oeh takte öfrertela dem alt ej spinna bågen iét högt.
Hon uppmanade dem alt foHfAra i dtraå kl(i§4»mål
9Mi adelns privilegier oeh misibrfåk, Kronogoåsem
ÅierkaUande borde deremot alldäee ieke vidröras, eme-
dan saken vore ogörlig oeh skulle väcka uppror, lien
hftrom yppades en iiflig tifist, mellan drottningen å ena
och stfiDdern&s ombud å andra sidan. Kristina yttrade,
ait påståendet om kronogodsens återkallande vore ett
ingrepp i hennes majestdtsrättigheter ; ty hon förmenas
sig hafva laglig magi all efter behag bortgifva land
och län, gods och gårdar. Då inföll bisi^^n i Skara
ocb sade rakt fram, att drottningen aUde^ icke haiis
sådan magt, h^arken enligt lag eller håfd; ej heller
enligt skäl, ty i sådant fall skulle innan kort kronans
inkomster snart bero endasL af ovissa tullar oeh ae»
dssr, oeh dess anseende således helt och hållet faUåL.
Kristina afbrftt: Jag hoppas, att ni ieke är rätta måle-
mannen för min krona oeh dess anseende! Biskopan
svarade: Gud bevare mig! Det menar jag visst tejksi
Biskopar, prester och borgerskap vidhoUo dock ofvannänin-^
de sitt yrkande. Envisast voro böndernas ombnd. De
sorlade och ropade gång efter annan och enhälligt, aU
hennes majestät skulle återtaga godsen och låta som
förut sina fogdar uppbära deras afkaslning. Men^ in»
vftnde Krislina, fogdarna stjäla ofta bort en betydlig
del af denna statsinkomst. Bönderna fortforo ftndo^
med sitt ropande. Kristina återtog: jag kan ju tdlw
upphäfva mtfia egna ord, eller taga tillbaka mina
^g^Mi gåfvor? Dessutom skulle ett sådant försök med'
föra uppror i landet. Jag lofvar deremot på konungs-
lig ära att noga bestämma^ huru stor utskyld hvarje
åbonde bör gifva, så att adelsmännen ieke skola få
någon slags anledning att preja sina underlydande.
Men allmogen ropade oro igea: det hjelper ej: man gör
oss orätt, så länge vi lyda under adeln, Kristina åter«
tog: men jag skall utsätta så höga elraff, aU addm
skall icke hädanefter våga göra eder något öfvervåld.
Bönderna svarade: det hjelper ej heller; ty ndr vi

kUtigia^ iå tfr iamaten otktå a» adeUnuin^ och mellan
lumom öeh den anklagade är det ej anna$ ån: bror
oeh bror; oeh det vet enhvar, att det ej Kh^ar wnödan
infår den ena brödren anklaga den andra. Drottnin-
ftn bad dem i eådana hdndeUer klaga hos henne ejelf;
oeh försäkrade dem om allt möjligt beekydd. Hon ut-
verkade slatUgtn orobadens lofle att uti deras svar på
rikssalen icke vidrOra frågan om kronogodsens återkal-
lande. Dcremot förbefadllo de sig att fk uppsätta och
till henne lemna en skrifvelse, angående så vål nyss-
nlfnnde, såspm ock några andra Tigtiga firenden. Drott-
ningen gaf^sitt bifall hftrtiil.

Den 9 September voro alla stftnderna saoimavikal*
lade på rikssalen för att afgifva ofvannimnde svar. Pre-
stema höilo sitt löfte, och nfimnde intet ord om krono-
godsen. Afven bönderna vidrörde blott i förbigående
denna ömtåliga punkt. Men uti borgerskapets utlåtande
Ttr derom mycket anfbrdt; och kunde man på adelns
anleten och åtbörder granneligen se, huru den deröfver
härmades. Den Iftt också efter några dagar till drott-
»ingen inlemna en slags vederlfiggning af borgerskapets
på rikssalen gjorda ' framstållning. Adeln anförde som
sina förnSmsta motsksl, att de öfverhlagade punkterna
vore i lag och urminnee hdfd stadfdstade; att adelns
friheter vore af kronan gifne, kunde derföre blott af
kronan, ej af medetånden återtagas; o. s* ▼•

Cfiillsest anden arbetade emellertid trfiget på den
skrift, som drottningen lofvat af dera emottaga. Ser-
sliilda förslag dertill uppsattes af Terserns, af tvSnne
andra prester samt af stadsskrifvaren Skunk. Den sist-
nSrondes blef anlaget, ytterligare utarbetadt och slutli-
gen af de trenne ståndens ombud till drottningen deo 8
Oetober öfverlefnnadt. Förmodligen önskade hon, att
de klagande stånderna skulle till yttermera visso person»
ligen underteckna skriften. Det skedde af största anta-
let. Biskop Johannes Matthiae jemnte tre andra bisko-
par och några få prester kunde likväl på intet sätt för-
mås dertill.

De två sYäraste pnnktema, dm em om koniinga-
magteos iDskränkniDg, deo andra om kronogodsens åter-
kallande voro således visserligen icke afgjorda, men för
tilinillet undanskjutna. Den uppvfickta gSsningen fortfor
dock under återstoden af riksmötet. Oaktadt frågan om
kronogodsen skalle i följe af of^annåmnde dfyerenskoni-
melse anses för tillfället nedlaggd, så fortsatte doék
bönderna sitt yrkande derpå, ocb detta tvftrt emot Rri*
Stinas vilja och till hennes harm; till och med dcL be-
tade öfvergifva riksdagen och resa hem, så framt ej
nfimnde deras anhållan beviljades 1). Hvarje ståod, och
de ofrSlse mest, pratade mot de begftrda skatterna och
fordrade hvar för sig lindring; så att ^zel Oxenstierna
slutligen måste hjelpa drottningen att utverka deras bi-
fall. Äfven hade förslaget till riksdagsbeslutet bitfvit
uti kansliet uppsatt på sådant sStt, att ofrälse s* anden
funno sig nödsakade detsamma öfverse och ändra/ föir
än det kunde underskrifvas. Kristina bemödade s%
emellertid pä hvarjehanda sätt att stilla gäsningen. Hon
utgaf en förklaring öfver förai^else-klippan i adelsprivi-
legierna, nemligen stadgandet, att ingen vanbörding
»kulle i rikets ämbeten dragas adeln öfver hufvudiL
I äldre tider åsyftades med ordet vanbördingar ofrSlae
personer. Nu mera vågade man ej påstå något sådant;
och Kristina upprepade den redan af förmyndarestyrel-
sen 1634 gifna förklaringen: att den, som är af ärliga
föräldrar äkta född och sjelf om dygd oeh ära sig
beflitar, antingen han då är frälse eller ofrälse^ må
hvarken kablas vanbÖrding, ej heller utesUUas fråfn
något statens äreställe, hvartiU han gjort sig skieklig»
Vanbördig deremot är den, vare sig adel eller ocuiel,
som genom lättja, odygd eller vanheder sin redeUga
börd be fläckar. Det var Salvius^ som uppsatte och kon-
trasignerade denna förklaring. Åt den oroliga addn
lät Kristina genom landtmarskalken gifva förhoppning
om godt slut på riksdagen. Presterna erhöllo för för-

I) Rådsprot. d. 44 Oet. 1650.

§3^

sta gåogen formeligen bekräftade privilegier, hvarigeoom
deras bostftllea och löner oägorlunda tryggades mot
fr&lseherraroas och andras tilltag, fiorgerskapet fick ned-
sftttning i salt- tullen. Afven &t bönderna erböd drott-
ningen serskilda privilegier, men vid närmare granskning
befunnos dessa af sädan egenskap, att bondeståndet un-
danbad deras utillrdande och anhöll att få hädanefter
som hittills hålla sig vid Svea Rikes lag och jordabalk.
De hugnades deremot med frihet från utskrifning^ och
med eftergift af boskapsskatten till nästa riksdag; hvar-
förutan adels-, prest- och borgarestånden ätogo sig dub-
bel accis för att lätta allmogens börda. Frälseståndet
aerskildt utfäste sig inbördes, alt med skäl och billighet
$ina bönder handtera; och om någon deremot bröte,
skulle de andre hjelpa till, att eri sådan måtte derföre
blifva behörigen straffad i).

OfrSlseståndens fordringar och i synnerhet deras
till drottningen öfverlemuade inlaga hade emellertid för-
anledt häftiga tvister inom rådet. Axel Oxenstierna
uppsatte mot nämnde inlaga en slags vederläggning,
hvilken gillades af Jakob De la Gardie, Per Brahe m.
fl.; hvaremot Herman Fleming, Salvius och Bengt Skytte
försvarade ofrälsest andens åtgerder 2). Oxenstierna lärer
hafva segrat ; ty vid riksdagens slut ingick han på adelns
vägnar till drottningen med en anhållan alt de män,
som på ofråUeslåndens sida fört djerfvaste språket,
måtte blifva straffade; eller, då drottningen ej ville
lyssna bärtill, att hon ålminstone borde alharligen ut-
tala sitt ogillande af deras djerfhet, att vilja före*
skrifva sin regent, huru denne borde använda krono-
gBdsen, Men ehuru Kristina sökte försoning med adeln,
ville hon likväl icke efterkomma denna begäran. Jag
dr, sade hon, satt till regent öfver så fattiga som
rika; och emedan det är en fri riksdag, så må väl

1) Rådsprot, den 28 Get. 1650.

t) Riksark. Riksdagshandlingar. Adelns beslut d. 8 Nov.
iS50.

enhvar näga iina ^UUi)» Mån håty sade hon vvå
MDima tid| tå klappa åei hvUa barmU, mU äti svarta
dårvid ieki förgOUi. 1 sUllei för fdrcbrtelie, j^Unde
hon Tid Aftkedet mytket beroA öfver ofrftbe siåndm
och éfver dol utmärkta nit, som de fAr kroaan och ft-
demeslandet hado undor riksdagen adagaUggb Moo å
andra sidan lät hon p&\ riddarhnset ffirsakra, att ofrftl-
sestAodeos klagoskrift icke skulle indra hennes hcvägenhet
mot adeln, ocn att hon skalle leda allt till aistnåotnde
stinds n6je; Ow s» v.

Utom ofvanstiende förhandliDgar blef också under
detta märkvlrdiga riksmöte drottnhig Kristina krönt, oeh
ftt pfaltsgrefven Karl Gostafa blifvande barn arfsrått till
svenska kronan tillerkänd. Kröningen skola ti omtala
hår nedanför; men öfverliggningarDa om pbltsgrefrens
arfsritt framdeles uti berfttteken om Konung Karl den
tionde Gustaf*

FEBITONDE KAPITLET.

DROTTNING KRISTINAS KRÖNING.

Det var en allmin folktro, äfven bland högre stånd,
att den Sverges regeot, som kröntes i Stockholm, skiidle
blott en kort tid ionehafva tronen. Man imnade der-
före låta den tillstundande kröningen verkstfilla» i Upp>
sala, och befallning var gifyen att för sådant findamål
stilla slottet i ordning* Emellertid, ju nirroare man
bom till högtiden, desto flere hinder nppstodo* Det var
svart, att ankom för kröningens skull draga hof, ständar
och troppar från Stockholm till Uppsala. Sistnämnde
lilla stad kunde ej heller lemna tillrickligt utrymme för

i) S. st. d. 30 Oct 1650.

de mao&iskoskaror och f$r den myckna prakt) son till-
Smnadea. Eröningan skulle nåmligeD firas med ovanlig
siat och fria Frankrike hade redan två ät förut en hop
kostbara drägter och dylikt kram blifvit ioförikrifna.
Drottningen beslöt derföre anställa högtidligheten i Stock*
holm, och seden stSnderda beviljat arfsrfitt ät Karl Gu-
stafs afkomlingar, äterstodo inga hinder mer. Den U
October reste Kristina ut till Jakobsdal i), der hon stan-
nade i två dagar hos riksmarsken Jakob De la Gardie,
hvilken under tiden anstftllde allehanda förlustelser. . För*
sta och sista dagen lät han ocksft för det ditströmmande
folket rödt och hfitt vin flöda från middagen till qvftllen.
Till den 17 October utsattes det högtidliga intåget
i sAaden. Många förberedelser voro triffade för att göra
det så lysande som möjligt. Fy ra tio Örlogsskepp lågo
på strömmen nedanför slottet* Treone äreportar voro
uppförda^ två af borgerskapet, den tredje och dyrbara-
ste af rådet. Denna sistnämnde var visserligen likasom
de andra af träd, m^ öfverdragen med duk ocb roåladi
så alt den tycktes vara af sten. På densamma stodo af-
bildade de förnämsta segrar, som svenskarna under drott-
ningens regering tillkämpat sig; och öfverst alla de vunna
fanorna och segertecknen. Rådet, ehuru missnöjdt med
Kristina, nedlät sig dock till det vanliga smickret k
ämbetets vägnar. Kring bågen lästes följande verser:

Forte parum est, prioceps, portam tibi stare patentero,
Postqvam virtuti tot pataere tuse.
Sed datur indiciam, tibi pervia cuticta relioqni,
Totius et popufi corda patere tibi 2).

På en annan sida lästes: att rikets rådsherrar upp^
rest hågen såsom ett tecken af deras beredvilliga lyd-

i) Nu Ulriksdal.

%) Se furstinna, för litet det är att blott en port dig öppnas.

Då så många förut Öppnades på ditt befäl.

Dock låt det vara en bild af ditt allt genomträngande

snille.

Och att svenskarnes bröst öppna sig alla för dig.

nod, taekiawima sinne oéh djupa vördnad för m
drottnings sjalsstorhetf fromhet, fårstånd^ mildhet oeh
lyckliga regeringsgåfvor» Hela triumfbågen sSges hafva
kostat 16^000 riksdaler.

Den utsatta dagen kom och blef ovanligt vacker;
nSstan den första af sådan beskaffenhet under hela
hösten*

Mellan klockan t?å och tre på eftermiddagen bör-
jade tfiget. Det var så långt, att de frSmsta nära hun-
nit till slottet i Stockholm, innan de sista lemnat Jakobs-
dal. Klockan half till sex på qvSlleo var det flndtiigen
slutadt. I samma ögonblick, som drottningen inträdde
i sina rum, börjades kanonaden från flottan och fästnin-
gen, h varvid 1800 skott aflossades* Sedan följde ett
stort gästabud, och derefter sent på natten ett fyrver-
keri, så rikt, att krutröken stod som en tjock dimma
öfver hela staden. Detta var en Torsdag. Fredagen ocb
Lördagen användes på förberedelsen till kröningen; un-
der bvilken tid lifHSndska ständerna samt de flesta större
städer i riket öfverlemnade åt drottningen ganska rika
och dyrbara skänker, såsom lyckönskningar vid detta
högtidliga tillfälle. En rangtvist höll på att förorsaka
mycket obehag. De ansedda generalerna Königsmarck,
Wittenberg, Paikull, Douglas m. fl. hade låtit göra sig
präktiga vagnar för alt dermed deltaga i kröningståget.
Enligt då gällande ordning ämnade man anvisa dem
plats under riksrå derna. Nämnde generaler, h vilka i
Tyskland befallt öfver stora härar, hela landskap ocb
deras furstar och folk, ville ej ställa sig under riksråden,
bland hvilka åtskilliga icke hade någon serdeles bety>
denhet. Det var den stolte Königsmarck, som i synner-
het härmades öfver sådant tillbud. Då föreslogs, att
dessa herrar skulle sitta baklänges i vagnarna hos de
fem höga riksämbetsmännen; hvarigenom de på sätt och
vis finge pists framför riksråden och nära vid drottnin-
gen. Men äfven detta var icke till lags. Slutligen kom
man öfverens, att generalerna skulle i tåget rida bredvid

Ö7

érottoiogens vagn, och i kyrkan öfver henne uppbära
tronhimmelen.

Söndagen den 20 October förrättades kröningen.
Tåget gick från slottet genom de förnämsta gatorna till
storkyrkan ; predikan förrättades af Johannes Matihiae,
kröningen af erkebiskop Lenaeus. På hemvägen åkte
drottningen uti en annan serdelea präktig triumfvagn,
bespänd med fyra hvita silfskodda hästar* Sedan gafs
på slottet en högtidlig måltid. Äfven nere på torget
var en så kallad kröningsoze uppsatt och gifven till
spillo, hvarjemnte vin flöt ur flera springbrunnar. Fol-
ket drack så att slagsmål uppkommo och några personer
dödades. På qvällen gafs ett fyrverkeri, som varade
till midnatt. *

Andra dagen hölls äfven gästabud på slottet och
vin fortfor alt rinna för folkhopen; likaså tredje dagen,
pä bvilken ständerna aQade sin trohetsed.

Femte dagen anställde prins Karl Gustaf en hög-
tidlighet, hyarvid förekommo flere i Sverge förut osedda
uppfinningar, hvilka han medfört från Nurnberg. Först
red Karl Gustaf sjelf i spetsen för sitt hoffolk, alla
klädda i romerska drägter, glimmande af guld och silf-
ver. Sedan följde menniskor, utstyrda som skogsrån.
Derefter kommo, gående af sig sjelfva, först vagnar be-
satta med underligt utklädda personer; sedan, ett s^ort
berg, på hvilket äfven sågos en hop qvinnor, sjungande
och spelande; det sednare skulle föreställa berget Par-
nassus med sånggudinnorna. Sist anställdes ringräoning,
Alltsamman varade från kl. half tio förmiddagen intill
sena mörkret.

Fyra dagar derefter anställde Wittenberg en stor
högtidlighet, hvarvid han lät afbränna ett serdeles präk-
tigt fyrverkeri, i form af ett slott. £Iden dervid varade
i fulla tre timmar.

Fem dagar derefter höll grefve Magnus sitt gästa-
bnd. På rännarebanan uppfördes allehanda skådespel
af djur, vagnar, vandrande berg m. m»; och slutligen

PryxelUBer. IX. ^

fjralio ryttare, utllsdda till Amazoner, hvilka erbödo
sig att mot hvem som helst försvara det täcka kö-
nets fira.

Tre dagar derefter höll Gustaf Adolf Lewenbaupt
sitt upptdg likaledes p& rfionarebanflD. Mao sfrg der
komma inridande en morisk farste i spetsen fdr hela
sin svit, alla med svSrlade ansigteo och afrikanska drSg-
ter. Sedan framskred, banan utefter, ett skepp, hvtlket
roddes af utklädda sjötroll; vidare ett af sig sjelf gå-
ende brinnande berg, pä hvilket sutto personer, som upp-
förde musik; sedermera två elefantskepnader, hvilka
drogo en stor vagn, bvari sutto nägra bergtroll, syssel-
satta med smide. Den moriske konungen ntmanade
svenska riddarna till tapperhetsprof, och högtiden sluta-
des med riogränning.

Tvä dagar derefter gaf drottningen åt ständerna en
stor afskedsmältid, som varade till klockan 5 pä mor-
gonen.

Fyra dagar derefter höll general Wachtmeister ett
upptåg pä rännarebanao. Der föreställdes fleré af forn-
tidens ryktbaraste män, enhvar åtföljd af en utklädd
person, som skulle föreställa den dygd, genom hvilken
hjelten mest utmärkt sig. För Öfrigl sågos der kame-
ler och verkliga morianer; vidare en annan upplaga af
berget Parnassus, vandrande af sig sjelft; ytterligare en
vagn, hvari ungdomen och döden suto midt emot hvar-
andra; slutligen företogs ringränning, hvilken varade fill
mörkret.

Dagen derpå lät drottningen anställa djurljsktning
mellan hästar, räfvar, en björn, en buffeloxe ocb ett
lejon ; hvilket allt varade till sena q vallen. Det grymma
skidespelet förnyades inom dessa veckorna tre eller fyra
gånger.

Dagen derpå gaf Torstensson ett stort gästabud åt
hela hofvei.

Sex dagar derefter var äter slorl kalas ocb fyrver-
keri, troligen på Ludvig de Geers bekostnad.

Två Veckor derefter eller' på drottningens fOdelse«>
dag lät prins Karl Gustaf, i Sparrens hus p& riddar-
boJmen, anställa en ovanligt Ijsande högtid. Taket i
matsalen rar flatadt med granris och deremellan full-
häogdt med citroner, pomeranser och allehanda fruk-
ter. Måltiden rSckte från afton till midnatt. Sedan af>
hrSndes på vattnet derutanfdr ett fyrverkeri, sonn va-
rade i tre timmar. Derpå gafs en hållet, hvari upp-
trädde en hop fdrklsdda personer. Sedan foljde van-
liga dansar. Först klockan 7 om morgonen for drott-
ningen hem* För follihoparna på gatan hade vin run-
nit hela natten*

Annandag jul hade Torstensson åter ett stort gi-
stabud för hofvet, hvarförotan under dessa veckor åt-
skilliga ndeliga bröllopp blefvo på slottet firade. Utom
dessA större högtidligheter fortgingo regelbundet uti de
förnämare husen mindre bjudningar med dans nästan
hvarenda afton. Vid sådana tillfällen var del vanligt,
att man efter dansens s^lut lemnade un blomqvast åt den
biand gästerna, hos hvilken sällskapet önskade nästa af-
ton infinna sig, och naturligtvis vågade ingen Tara så
oartig och. undandraga sig förtroendet i).

Kristina ämnade uppföra en ballel, kallad den trU
umferande pafnassus. Den var bestämd först till hen-
nes kröning, sedan till hennes födelsedag. Men som
detta uppträde skulle blifva ovanligt stort, bestående af
ej mindre än 80 personer, kunde nran ej till dess hinna
anskaffa drägter och^ annat tillbehör. Andtligen den 9
Januari blef baletten gifven, och atraxt derpå återupp-
repad. Uti nära ett hälft år hade mao beiedt si$; der-
på; men fick ändå den harmen, att blott få af åskå-
darne förstodo, hvad med sinnebilderna och med allt-
sammans menades. Dessutom inföll båda gångerna en
så stark köld, att flere personer förkyldes, deribland
gamla Ebba Brahe, samt Lennart Torstenssons grefvinna(

i) De la Gärd. Joh. Ekebl. bref 1650.

160

lill och med droUning Kristina sjelf ådrog sig en sISng
af snafva och bröstTfirV.

Nftgra dagar derefter gaf prios Karl Gastaf en ly-
sande afskedshögtid, och lemnade sedan staden.

Den 26 Januari gjorde portugisiska sSndebudet ett
stort gSstabud ; och dagen derpä likaledes Ar?id Wit-
tenbergf favarvid ocksä denna gängen ett fjryerkeri af-
brandes.

Andra dagen derefter reste drottningen frän staden
och bevistade Karl Karlsson Gjllenhielms begrafning i
StrengnSs. Derpä for hon till Gripsholm och sedan till
Ekholmen. På förra stället lät prins Karl Gustaf, pä
det andra grefve Magnus för hennes nöje tillställa flere
lustbarhet er. Sedan togs vägen till Uppsala, hvarest li-
kaledes högtider och derjemnte lärda öfningar blefro till
drottningens förströelse anställda. Denna resa medtog
nästan hela Februari månad.

En så dyrbar och praktfull kröning hade Sverge
aldrig tillförene sett. Den väckte lika mycket både upp-
seende och tadel, som Erik den fjortondes pä sta tid.
Till detta och dylikt statens slösen, kommo de högtid-
ligheter, på hvilka många enskilda bland adeln bort-
kastade stora summor. Man talade allmänt om detta
öfverdädiga lefnadssätt och jemnförde det med tillstån-
det i landet, hvarest genom fortfarande missväxt folket
flerestädes var nära hungersdöden. Man erinrade sig
det deltagande, som drottningen under förra och i syn-
nerhet under sista riksdagen visat för folkets nöd, hen-
nes löften att till allmänt bästa använda statsinkom-
sterna; och följden af denna jemnförelse J)lef icke för-
delaktig.

Vi hafva här med någon utförlighet berättat ofvan-
stående fester för att sålunda gifva en föreställning om
tidens lustbarheter, och i synnerhet om lefnadssätlet vid
Kristinas hof; ehuru dervid bör nämnas, att denna tid-
punkt var en bland de mest stormande.

För öfrigt märkes, att ingen af Oxenstiernska par-
tiet, och att i allmänhet endast några få anseddare män

F^-

iOt

hafva sam tillstäjlare deltagit i det vilda boflefvernet*
Riksmarskalken Åke Natt och Dag säges til] och med af
missDÖje med detsamma hafva lemnat sin tjenst. Kari
Gustaf, som af drottningen nyss erfaåHit först anbud,
sedan löfte om svenska kronan^ måste af erkänsla och
törsigtighet rätta sig efter hennes böjelse; men sä snart
möjligt var, drog han sig undan till slillhelen pä det
aflägsna Borgholm i).

SEXTONDE KAPITLET.

KRISTINAS UPPFÖRANDE UNDER ÅRET 1651.

Pä långliga tider hade uti Sverge icke varit en sä
orolig riksdag, som den af år 1650; och sällan hade
sä högljudda, till en del sä rättmätiga klagomål blifvit
uttalade. Drottningen hade med ovederläggliga skäl
blifvit Öfvertjgad om de många och stora missbruken;
och hon hade i följd deraf visat benägenhet för deras
afskaffande. Man väntade derföre ock med rätta, att
efter riksdagens slut finna uti regeringen en ny anda>
utmärkt af ordning, sparsamhet och afseende pä rikets
och undersätarnes tömda tillgångar.

Man fann sig bedragen. De praktfulla hoffesterna
fortforo, till och med ökades, och detta medan ständerna
ännu voro församlade. Stora penningesumnior blefvo pä
sådant sätt bortslösade. Man beräknade t. ex., att den
omtalade baletten, den triumferande parnassus, kostade
30,000 ecus, oberäknadt all tidspillan. Sedan kommo
resorna och gästabuden på landet, och fram på somma-
ren tillställdes åter en hop högtidligheter; ibland annat

^) De la QoTd, Ekebl. T. 1. brefvea i Nov., Dec. 1650,
Jao. Febr. 1651.

to*

pk Erblinadagvn en stor riogrinniDg, åer nan uidelade
priser af ej mindre Un 1,000 riksdalers vfirde. Under
Juni ocb Juli niånader böllos p& bofvel eller bland dese
berrar gfiMabud nfistaD hvareoda dag i).

Drottningens grSnsIösa frikostigbet flödade oförmin-
skad. Se hSr några exempel, bloU få bland många! 1
Mars skfiokte bon åt staden A ugsburg ^5,000 riksdaler
till uppförande af en luthersk kjrka. At Rurpfalts ef«
tergaf hon vid samma tid 61,000 gjllen, d. v. s., bälf*
ten af hvad nfimnde land skulle enligt westfaliska freden
åt Sverge betala. Portugisiska sekreteraren Macedo, bvil-
ken i April blef af drottningen raed hemliga uppdrag
skickad till Italien, erhöll en guldkedja om 1,000 duka-
ter och dessutom 2,000 dukater i respeoningar. Boede-
rus, som endast två år varit anställd i Sverges tjenst,
fick vid afskedet en guldkedja om 200 dukater, dess^
utom 4,000 riksdalar i bandoro, samt underbållsbref på
800 riksdaler årligen. Vid samma tid reste ftfven Sal-
masius, bvilken knappt ett år ^arit i Sverge; ban fick
utom andra gåfvor flfven ett underbållsbref på 4,000
livrés årligen. På samma gång for Freinsbemius, hvilked
också blef med ytterlig frikostighet belönad, I Jaoi af*'
reste också fransyska sändebudet Chanat. Kristina gaf
vid afskedet ät honom sjelf en guldkedja af 1^000 do-*
kater, samt en silfverservis för 8,000 riksdaler; åt bans
fru ett smycke för 8,000 riksdaler; åt b vardera af de
tre sönerna en guldkedja af hundra dukater; åt hvar
och en af hans följeslagare en mindre guldkedja med
drottningens porträtt. — Genom Sverge reste vid samma
tid S:t Amant^ en medelmåttig fransysk versmakare, i
synnerhet utmärkt för oanstfindigbeten i sina skrifter.
I Frankrike blef han föraktad. Kristina skänkte honom
en kedja om 300 dukater, en pung med 1,000 blanka
dukater, samt ett underbållsbref på 1,000 riksdaler år-
ligen.

1) De la Gärd. Ekebh bref. T. i d. it Jun. S3 och tS
Jul. 1651.

it3

M«n vintade iodrigmnfar mi ho^ och riks-st»leii
lill Ifittoqd för d? skjiUdragande. I bdrjao af i65i
hM också bofbeljeoingen förroiDskad. £n hop trumpe*
lare och pukslagare, tolf hofjaok<are och alla kammar»
borrarna atom tre afskedades^ och likväl minskades Id-
neD fdr de qvarstannaDde i). Denna bespariog var dock
ringa och kanske blott för sken skull vidtagen; ty p6
»odra hall ökades utgifterna i ojemnförligt högre grad.
Det föreskrifna antalet af riksråd var tjugufem* Af
^parsomhet eller för att lemna drottningen friare val^
hede förmyndarestyrelsen låtit flera platser stå obesatta;
9k att, när Kristina sjelf tillträdde regeringen, funnos i
tjenst endast tjugu. I början af är 1651 h«de deras
antal redan blifvit ökadt till S9 och uti April samma
år lade Kristina, det oaktadt, 8 nya dertilh sä att an-
talet uppgick till 37; med icke ringa tunga för stats-
verket* Den skämtande bofjunkaren Ekeblad anmärkte>
att Sverge bör numera icke på länge hlifva rådlösl.

Under riksdagen hade ständerna klagat öfyer mäng-
den af adel och öfver dess förläningar. Kristina hade
hört och äfven till en del gillat dessa yttranden, samt
sjelf visat missnöje med nämnde stjind. 1 fullkomlig
Viotsats till allt detta företog hon sig att året efter riks*
4agen upphöja en mängd personer uti adeligt, friherre
ligt eller grefveligt stånd och att långt mer än de knappa
tillgångarna och någon slags förnuftig beräkning tillät,
begäfva dem med gods och förläningar. Redan under
riksdagen tillskapades fyra och tjugu nya adeliga stam*
mer; efter riksdagen Och till slutet af 1651 ytterligare
34 dylika. Före 1651 funoos inom riket 12 friherrliga
ätter. Endast under sistnämnde år upphöjde Kristina
iill sådant stånd icke mindre än 18 serskilda slägter,
bland hvilka hvar och eo borde af kronan erhålla sitt
friherreskap. Somliga 6ogo ganska betydliga. Så be-»
kpm Paikull åtlatiotvå och von der Linde etthundrade-
fyrtioett mantal. Andra erhöllo hela socknar, och stun-

. ^) De la Gärd. Ekebl. bref. X. 1 d. «, 15, t9 Jan. i65i.

104

dom de bistå. Så bekommo FlemiDgarnt Libelilz, Lilje-
hökarna Nerpis och Soop Liiniogo fOrsainliDgar. •— Före
1651 funnos blott sja grefliga slögter i riket. Den S6
Mars siatnftmnde år npphöjde Kristina i grefveligt stånd
på en gång sju andra serskilda slfigter; och ISngrefram
på året den åttonde. Dessa erhöUo grefskaper kanske
någon gång mer efter gunsten ån förtjensten, dock all-
tid vftl tilltagna. Den redlige riksdrotsen Gabriel Gu-
stafsson Oxenstiernas barn, rikskanslerens brorsbarn, Jo*
han Baners son, och Karl Gustaf Wrangel, anhftngare
af Oxenstiernska partiet, 6ogo sina grefskap i Kexholras
lån inemot ryska gränsen. Gostaf Horn fick Björneborgs
kungs- och ladugård, samt d31 hela mantaL Königs-
marek, af drottningens parti, upphöjdes på en gång tiU
friherre och grefve samt erhöll friherreskap i Wermland
och dertill den nu utgångna Stureättens rika grefskap,
Stegebolm, belfiget i Småland. Gabriel Bengtsson Oxen-
stierna, hvilken var minst utmärkt bland riksförmjndarne
af detta namn och ej heller älskad af rikskans leren, be-
kom finska socknarna Mustasaari, Stor- och Lillkjro, ut-
görande tillsammans minst 500 hela hemman och med
årlig inkomst af 13,000 daler i silf?er. Fredrik Sten-
bock, den gamle öfversten för Smålands ryttare, fick
Seglora socken, bestående af 72 hela hemman, samt
Roosarnas fordna grefskap Bogesund. Förut hade Kri-
stina ^id åtskilliga tillfallen begåfvat honom med Kungs-
lena by samt 144 hela hemman, beläget det mesta i
Westergöthland ; efter hans död förökade hon grefskapct
ytterligare med 64 hela hemman uti Halland. I Sep»
tember under sjelfva riksdagen 1650, och Ständemas
närvaro och klagomål oaktade, gaf Kristina It Per Brahe
ett friherreskap, bestående af socknarna Kuopio, Iden-
salmi, Sotkamo, Paldamo, Pielis, UIo och Salo i Finn*
land, tillsaromans innehållande nära 1,500 hemman och
derjemnte Kajanaborgs slott. Som orsak till denna fri-
kostighet förebars, att när ätten af Erik den fjortonde
uppböjdes på en gång från adelig till grefvelig värdig-
het, erhöll den endast grefskap, men intet friherreskap»

bvilken så kallade oratWisa Kristina nu ville pä ofvan-
^näinnde sStt godtgöra. Hon både dock redan 164$ till
fdrbattring pä grefskapet Wisingsborg anslagit de fyra
socknarna Qlmestad, Haufrida, Wireda och Adelöf, ut-
görande 143 hemman.

Ar 1651 gjorde drottningen dessutom begynnelsen
med att i Sverige återinföra en innu högre värdighet,
i det hon utnämnde pfaltsgrefven Johan Kasimir till
hertig Öfver Stegeborgs län. Vid sonen Adolf Johans
död år 1689 utgick denna hertigliga värdighet.

Som frän alla dessa adelsgårdar, friherrre- och gref*
skaper utskylderna skulle hädanefter tillfalla deras in-
nehafvare och icke kronan, så är klart, att denna sed-
nares inkomster derigenom ledo en utomordentligt känn-
bar och beständig afkorlniog. Förlusten ökades än mera.
Yi hafva redan berättat, huru Axel Oxenstierna och
förmyndare-regeringen motarbetade grefvarnas och fri*
herrarnas stegrade anspråk, och lyckades under sin tid
återhålla dem. Redan tre dagar eAer anträdet till re-
geringen beviljade . Kristina, att grefre- och friherrskapén
skulle i skatteväg hafva samma fribeter, som frälsehem-
man. Likväl voro grefvarne icke nöjda. Med Magnus
Gabriel De la Gardie i spetsen begärde de än större
fördelar ; och icke fullt tre månader efter slutet af 1650
års riksdag beviljade Kristina dem flera sådana; t. ex.
å:o grefveu var förut inom sitt grefskap domare i hä-
rads- och lagmansrätt; dock hade han ej magt att gifva
nåd för grofva, så kallade edsörebrott ; gjordes det, skulle
han för lifstiden mista alla sakören inom grefskapet.
Denna bestraffning syntes grefvarna sträog och neslig.
Krislina medgaf derföre, att den grefve, som olagligen
benådade edsörebrott, skulle första gången endast varnas ;
förnyades felet, skulle han straffas, men äfven då endast
efter omständigheterna. 2:o Sedan mål, vädjade från
grefven, blifvit i hofrätten afdömda, hade detta ämbets-
verk brukat tillskrifva landshöfdingarna om verkställig-
heten af domen. Sådant blef nu af Kristina förbudet.
Grefven sjelf skulle hftdtoefter äga verkställa alla domar

4fTer pcrsooer inom hat» grefskap» Härigeoo» förinta'
des bölrättCDS iDfljlaocIa^ acb grefVen blef enväldig; 3u>
Grefvanie Sgde föra t rlttighet att bygga stsder i ana
grefskap» Kristina beviljade nu fOr siidana anliggniogar
till det första iO års skattefrihet; sedan skulle af lilla
tallen krooan erhålla blott ena, grefren andra bllften;
af accisen kronan, staden ocfa grefven bvar sin tredje-
del; och på det ingenting måtte hSrvid för grefven un-
dansnillas, tillåts honom att sjelf ntnimna tnlinftrema.
Grefvestäderaas borgare fingo ålVen råttighet bålla e^na
marknader och bevista andras. 4:o FAt alla bergverk,
upptagna inom grefskapet, hade grefvarne hittills rustat
en hftsi och karl för bvarje 700 marks rSnta. Nu med-
gaf Kristina dem samma fördel som gamla frålsct, neoH
ligen att åt kronan erlägga blott Vs^ *^ TCrkets afkast-
ning. $:o Når en grefve förut blilvit fålld till h(Sg>
målsbrott, indrogs grefskapet till kronan. Nu medgaf
Kristina, att sligten finge behålla grefskapet och att den
sakfftllde blott för sin person förverkat rättigheten där-
till o. s. v. Aiel Oxenstierna var mycket emot dessa öCver-
drifna grefve*privilegier; men förgäfvcs i). Da vSckle ge-
nast mjcken ovilja, icke blott bland ohrftlscstånden, utan
ock inom adeln.

Kronans förnämsta egendom bestod i hennes gods.
Genom den na långe drifna försåljningen voro dessa på
vågen att gå helt och hållet förlorade för det allmänna,
och dercmot uteslutande tillfalla adeln. Detta skadliga
förhållande var ett bland de förnämsta för«mllen för
ofrfilsestlndens klagan under 1650 års riksdag; och Kri-
stina hade, som man tyckte, instårot i detta ogillande.
*— Men knappt var riksdagen slut, förrän hon lofvade
adeln att låta i jordeböckerna öfver6ytta de sålda god-
sen från krono till frälse; genom bviiken åtgerd, så
mycket på henne berodde, kronohemmanens öfvergång
från statens allmänna till adelns enakilda egendom blef
fflir alltid stadfiSstad.

i) aådiprat. d. U Nov. i67t. €^. O. Staabocks bertttelsaw

107

Hmcl som myekei oroade Bionena var ocksA den
•Umftiit gjorda aDmärkniogofi, att drottoiogeD visade mer
och mer likgiltighet för regertngsfirenderna och öfver-
lemnade deras g&ug &t slump eller gUDStliogar. Uoga
grefve Magoas hade ftterigen fAtt sig npplAtna rum p6
tjelfva slottet och var i åtnjutande af hennes oinskränkta
förtroende. Han utdelade nästan alla sysslor och nåde*
bevisningar; hans rum voro belägrade af sökande; hata
sjelf af smicker i ansigtet, afand och förtal på ryggen.
Årenderna gingo i största oordning. Gunst gaf orim*^
liga befordringar. Den för tillfallet gynnade pfaltsgref-
iren Adolf ioban, en tjagutvåårig, oerfaren och föga dug-
lig yngling, utnimndes till generalguvernör öfver vestra
laindskapen, d. v. s. till den store Torstenssons eftertri»
dBTt. Mutor gåffo In orimligare fördelar. Falska för-
Idningsbref på gods och gårdar blefvo med efterhår^
mande af Kristinas handskrift utfHrdade och sålda. En
sekreterare blef om sådant bedrfigeri öfverbevist och af-
rftttad. Vid andra tiUfllllen företog sig Kristina att åt
noga prester ntfirda framtidsbref på sådana pastorater,
som Ännu ej voro lediga, hvilket missbruk gick så långt,
Att prästeståndet under riksdagen följande år deröfver
anförde klagomål, då Kristina måste lofva att sådant al-
drig mer tillåta* Utanför Stralsond Iflt hon inrAtta en
olaglig tall. Stadsfolket, anfördt af sina borgmAstare,
»Ars oog i uppror, lade genast ned all handel; oeh
Kristina måste taga sina ord och sin tull tillbaka.

På slöseriet följde som vanligt fattigdom i spåren.
Under sommaren i65i klagades, att mången gång fanns
ej en enda styfrer i skattkammaren. Hvad man kunde
hopskrapa, kastades i stora summor på bortresande lArds,
favilka i sina skrifter skulle kring Europa utbasuna Kri-
stinas beröm. Här hemma var allting nAra att för peo«
niDgebrist afstanna. Kristinas eget hoffo)k kunde ej ut*
bekomma sin }öii# Krigs- och sjömagten saknade medel
till underhåll. Man kunde ej mer uppleta friherrskap
åt alla de nybakade baronerna; utan flere af dem måste
nöja sig med framtidsbref på nAsta, genom utdöendet af

någon tlftgt, Mig* friherrskap. En • bcskickniog skulle
afgå till Lybeck för att under handla med polackaroa;
men penningar saknades; och grefve Magnus ville der*
före ej deltaga deri. Vecka efter vecka måste m»n än-
der allehanda förevändningar uppskjuta afresan* Andt-
ligen lyckades det alt af Wittenberg erhålla till låns
ift,000 riksdaler; dock endast mot pant af lallinkom-
sterna i Stockholm.

Flere samtida författare sSga, att det var egentligen
fr&n året i65i, som Kristina och hennes regering blefvo
ett föremål för svenskarnes ovilja och förakt. Det kao-
de ej annorlunda ske. Hennes åtgerder under och efter
riksdagen stodo till h varandra uti den mest skårande
moUats. Hon hade visat deltagande för folkets nöd;
men fortsatte likvfil, och till och med ökade sin öfver-
dådiga och kostsamma hoflefnad. Hon hade lofvat fol-
ket lindring i dtsa bördor; men fortfor sjelf att med
slöseri göra nya skatter nödvfindiga. Hon hade talat
mot adelns öfvervfilde och tryckande privilegier, hon hade
sjelf tillåtit ofrftlsestånden uppsatta och framlerona deo
ryktbara skriften mot kronogodsens afyttrande; men knappt
var riksdagen slut, förr ån hon åter bortgaf flera tusende
krono- eller skattehemman, och mer fin fördubblade ao-
talet af de för krona och medstfinder tryckande grefve*
och friherreskaperna samt dessutom fin mera utvidgade
deras förelrfidesrfittigheter. Allt detta kunde ej beirak-
tas annorlunda fin som det grymmaste gftckeri mot
ofrftlsestånden. Också utbredde sig hastigt ett doft meo
hotande missnöje öfver hela landet; till och med bland
adeln. Den härmades öfver de npptrfiden, hvartill Kri-
stina under 1649 och 1650 års riksdagar figgat ofrfilae-
stånden. Nådebevisningarna året i6Öi voro så orimligt
tilltagna, att tacksamheten för desamma blandades med
farhåga för deras bestånd och med åtlöje öfver deras
omåttLghet. Gamla adeln såg dessutom ogerna bredvid
sig på grefve- och friherrebfinkama en så stor skara
uppkomlingar. Rådet var missoöjdt öfver så vfil de be-
synnerliga åtgerderna, som öfver det egenmägtiga sfitt»

t09

hYarpä Kristina dref dem igenom. Nästmi alla deftldre
rådsberraroa drogo sig undan Ull landet. De anställde
visserligen inga sammanSTärjningar ; men de talade med
sina grannar om drottningens underliga uppförande, om
rikets olyckliga till&t^nd, och frän dem och från riks-
dagsmännen spridde sig missnöjet ökadt, och underrftt*
telserna stympade, förvända och det vanligtvis till det
värsta. Man tyckte sig finna, att Kristina efter krönin-
gen mer än förut inlät sig uti en mängd besynnerliga
till och med orimliga företag. Det var derföre ett gan-
ska allmänt och af många trodt rykte, att hon under
vistandet på Jakobsdal blifvit af Ebba Brahe medelst en
trolldryck förhäxad.

Den enda, som bland de äldre rådsherrarna stan-
nade vid drottningens sida, var Axel Oxenstierna. Med
sin vanliga flit genomgick han räknekammarens hand-
lingar och utarbetade ett vidlyftigt sammandrag defur;
samt ett förslag att ordna riksstaten; förspilld möda,
under det fortgående slöseriet, den ökade oordningen i
alla andra vägar! Han deltog också numera beständigt
uti rådets öfverläggningar och talade stundom emot drott-
oiogens åtgerder samt föreslog andra medel; dock säger
en samtida författalre, såg man på honom, ait han
gjcrde det mera för att fylla sin pligt mot fädemes-
landety än i hopp att dermed någonting uträtta. Man
uodrade, att ej han likasom de andra drog sig till lan-
det; och man gissade på egennyttiga beräkningar. Det
är en föga grundad beskyllning. Väl är det möjligt, till
och med troligt, att den gamle smickrades af tecknen
till drottningens återvändande förtroende. Detta utgjor-
de dock visserligen icke förnämsta drififjedern till hans
uppförande. För honom var Kristina också nu den store
Gustaf Adolfs dotter, det barn, som hans konungsliga
vän med faders ömhet och broders förtroende lemnat
i hans vård; Sverge, det älskade fädernesland, för hvars
sällbet och lycka han med exempellös trohet, ihärdighet
och framgång, offrat ungdomens, mannaårens och åldet*-
domens krafter. Nu, dä allt hotade med olycka och

fAnlOriog, knade hao ej föi'niå sig att öfvergifva dto
fdndllade slyrmanneD, del hotade riksakeppct. I dcnaa
fiirans stånd ville han ej genom sid bortgång gifva tedi-
nel, det allt vore fOrioradt« tecknet till allmän upplAi-
oing. Han stod fast, med glömska af lidna offtrräcter,
med minne af sina löften åt den store koniiDgen, och
med tanken orubbligt fastad på det ftlskade flidemcs-
landets vftl.

SJUTTONDE KAPITLET.

KEISTINAS FÖRSTA FÖRSÖK ATT NBBLÄGOA

RFGERINGEN.

Htarje uppmfirksam betraktare förvånades Offer
drottbiogens besynnerliga uppförande. Redan i stg sjelf
▼ar hennes ställning ganska kinkig; och likyftl inveck*
lade hon sig oupphörligt i än flere svårigheter. Huru
skulle tvisten mellan frälse- och ofrSlsestånden stutas?
Huru skulle nödiga statsmedel anskaffas? Slatfigeo, huru
och med hvad spriik skulle hon sjelf ynd nästa riksdag
kunna möta de gfickade ofrSlsestånden? Allt frågor, på
hvilka intet nmligt svar fanns eller kunde finnas. Fiäre
bland de skarpsinnigare anade dock, att drottningen hade
inom sig någon serdeles utväg i beredskap; och en ocb
annan gissade redan nu, att hon ämnade nedlägga rege*
ringen och sålunda rädda åtminstone sin egen person
undan faran af den hotande stormen.

Så var det äfven. Enligt egen uppgift bar drott-
ningen ända från är 1646 inom sig öfvertäokt och mer
och mer omfattat detta förslag. Oi*sakema torde Mn
början förnämligast böra sökas uti nygirighet, fåfänga
och en falsk lefnadsvishet. Hon lockades ja Itngre
desto mer af praktfulla beskrilningar öfver s(klra Jin-

låt

dernas blidare luft, )>8rligare natnr och Jysaode fconat-
verk, samt öfver det behagliga unigSnge^ den bildniog
och vetten skaplighet, som der 6(yeT allt mötte. 1 följe
af dessa förests I loingar, och kanske med intryck af mo-
drens klagovisor, tyckte Rristtna snart, att Sverge var
till luftstreck ett Lappland, till bildning ett Barbari, i
båda hänseenden odrSgligt. Till nygirigheten kom få-
fänga och den af raftnga slag. Hittills af alla beandrad
och 6rad som ett underverk, önskade hon att ftfven i
större kretsar få visa sina egenskaper och från alla
munnar, i alla land skörda ära och loford. Sjelfva
tronafsfigelsen stod i sammanhang med dessa kSnslor.
En så ovanlig handling skulle öfverallt vScka beundran
för den unga qvinna, h vilken efter en lysande regering
frivilligt nedsteg från tronen och föraktade det, som ut-
gjorde högsta syftet för andra roenniskors strSfvande;
hennes namn skulle derigenom så nu, som i all framtid,
blifva föremålet för roenniskoslågtets beundran. Slutligen
tyckes det, som hon hyst egna förestSllningar om men-
tiiskans sanna värde. Hon ansåg nemligen högre och
ädlare alt lefva för konster och vettenskaper, än att ar-
beta för sina undersålares bästa; mera ärofullt att för-
akta och nedlägga kronan, än att bära den och alla dess
bekymmer.

Ofvannämnde orsaker tyckas egentligen hafva varit
de första, de som ursprungligen Ibgo uti drottningens
lynne och åsigter. Längre fram kommo andra, förorsa-
kade af sednare anledningar. Hon begynte snart ledsna
vid de många och enformiga regeringsgöromålen, hvilka
Ibrdra mycken tid och trägen uppmärksamhet; men hk*
▼8l väcka föga uppseende och lemna blott en knapp och
långsamt mognande skörd af ära, och äfven denna ofta
lOrbisedd, förtydd eller förnektfd. Sådan sysselsättning
▼ar ej i längden passande för Kristinas lifliga sinne och
hetsiga äregirighet. Snart längtade hon derifran till vit-
terbetens och de fria konsternas lysande verld, till qvick-
hetens lekar, till vettenskapemas djupa forskningar och
förvånande upptäckter. Vidare, oaktadt all egeokärlek^

åts

konde bon likvSl icke för sig sjelf helt och hällel dölja
de gjorda felstegeo, rikets och hennes egen vådliga siftU-
Ding, ständernas missnöje emot hvarandra och mot henne
sjelf^ rikets tömda skattkammare samt omöjligheten att
fortsStta det lysande lefnadssätt, hon så mycket ftlskade
och hittills fört; — slutligen omöjligheten att reda sig
ur alla dessa svårigheter. — Några hafva påstått, att
Kristina nedlade kronan och reste till Italien derföre,
att hon antagit katolska läran, och således ej kunde
stanna i Sverge. Oss synes motsatsen sannolikare, nem-
ligen att hon antagit katolska läran förnämligast för att
(k obehindradt uppehålla sig uti söderns rikare länder.

Att beslutet om tronafsägelsen varit hos Kristina
både gammalt och fast rotadlf derom vittnar hennes if-
riga bemödande för pfaltsgrefven Karl Gnstaf; nemligen
att få honom utnämnd, först 1648 till general issiroos
för svenska härarna, sedan 1649 till efterträdare; slut-
ligen att 1650 åt hans blifvande barn få tillerkänd arfs-
rätt till svenska kronan. Genom att sålunda framdraga
•in farligaste medtäflare sä väl till riket som till folkets
be?ågenhet, hade Kristina begått en ändamålslös, en gan-
ska vådlig oförsigtighet ; så framt ej afsigten redan då
varit att åt honom med det första öfverlemna regerin-
gen. Orsakerna till valet af pfaltsgrefvens person voro
flere, barndorosvånskap för honom sjelf, öfvertygelsen om
hans duglighet alt till Sverges lycka föra statsrodret;
öfvertygelsen att kunna påräkna en bestämdare och mera
pålitlig erkänsla af honom, och i allmänhet af en enda
person och af dess slägt, än af riket, om hon helt en-
kelt afsagt sig kronan och låtit sina undersåtare bestäm-
ma tronföljaren. Härtill kom den grundade fruktan att
ej utan fara kunna förbigå en man med Karl Gustafs
arfsanspråk, egenskaper och folkskärlek. Slutligen med
enväldiga tänkesätt i hufvudet och med konungablod i
ådrorna, hyste Kristina mycken obenägenhet mot de re-
publikanska åsigter, hvilka oc^sä inom Sverge framskym-
tade. Genom Karl Gustafs personlighet, hans slägtför-
bindelse med konungahuset, hans ynnest hos folket och

ti3

genom att i fflrvftg skaffa honom arfsrätt till kronan ^
▼ille Kristina förekomma alla försök att vid hennes af«
gäng inskränka eller måhända afskaffa konungamagten.
Hvilken ock orsaken var, Sverge är dock i alla händel-
ser skjldigt Kristina tacksainhet för valet af en sädati
tronföljare. Men att hon, efter fattadt beslut om afsä-
gelse och efterträdare, likväl i flere är stannade qvaroch
för sina nöjen eller nycker utsög rikets krafter, och slut-
ligen ät Karl Gustaf öfyerlemnade Sverges krona, först
sedan alla dess rosor voro afplockade och taggar ditsatta
i stället; allt detta, säga vi, förminskar, nästan utplanar
bennes rättighet till erkänsla sä väl af Karl Gustaf som
af Sverge.

Våren 1651, omedelbart efter de öfverdrifna ut-
nämningarne till grefvar, friherrar och riksråd, började
Kristina förbereda sin afsägelse. Hon beslöt en resa till
Gottland och Öland. De bättre underrättade gissade^
att, emedan dessa öar voro omtalade för ett behagligare
luftstreck, hade Kristina i förslag att välja dem till bo-
ning efter afsägelsen och ville af sådan orsak i förväg
hese dem. Resan gick ej i verkställighet ; men man
anmärkte åtskilliga andra tecken. Drottningen lät t. ex.
borttaga Wasavapnet ur rikssigillet. Samma vapen var
också med stenar inlagdt pä inre slottsborggården; Kri-
stina lät äfven här borttaga denna sinnebild; det kung*
Hga vapnety sade hon, borde ej trampas under fötter^
na; andra uttydde det som ett förebud, alt Wasadåg-
ien skulle nu försvinna från Sverges rike och ur Sver^
ges konungaborg. Mru fastade sig äfven vid det egna
förhällandet, att drottningen började äter smickra Axel
Oxenstierna och hans parti, likasom hon önskat försoning
med alla sina förra ovänner. Märkvärdigt är att sven-
skar, som delta är reste uti Italien, der hörde omtalas,
att hon redan följande året väntades till nämnde land.
Således hade, förmodligen frän Rom, ryktet om hennes
tillkommande tros- och tronafsägelse blifvit utspridt.

Fransyska sändebudet Chanut var den förste^ åt
bvilken Kristina gaf förtroende om sin föresats. Han

afrå^de i(Hgt och med alla möjliga skål; men utan fraai*
gång. Han fick från aiU hof bafaliniog alt jtterligara
afråda och gjorda det; men miste slutiigen låtsa sig
öfrertjgad, för att ej atOta drotlDingen för haf?udet«
1 bflijnn al Juoi 1651 uoder en resa till Nj^kdpmg
uppenbarade hon för Karl Gustaf aitt beslut. Prioflen
oisslånkte någon list, något fOrsök att salta hans ärelyst-
nad på prof. Han insåg, huru svårt det skulle blifva
att mottaga det utarmade riket med inkomsterna ån mera
åörminskade genom det underhåll, Kristina naturligtvis
skulle förbehålla sig. Han fruktade också å hennes sida
framtida ånger, eller framtida giftermål och deraf upp-
kommande tvister och nja anspråk ; betviflade också att
hon ville afsAga sig regeringen helt och hållet; och en
delad magt skuUe snart medfdra oenighet. Af dessa
skäl Tigrada prinsen och bad entriget, att droltoingen
måtte bibehålla styrelsen. Denna hans bön var dock
förgfifves, ty kort derefter berSttade hon för Axel Oxen-
stierna och Jakob De la Gardie sin föresats, och upp«
drog åt dem att skriftligen bedja Karl Gustaf skynda
till hufvudstaden för att mottaga regeringen. Men prin-
sen hade samma betSnkligheter och gaf samma svar som
förut, hvarjemnte han bad bemalte herrar på allt möj-
ligt sätt öfvertala drottningen att qvarblifva vid styre]«<
sen. Uti serskildt bref till henne sjelf förde han samma
språk, försäkrade om orubblig trohet och lydnad; bad
Gud, alt drottningen icke måtte förtröttas vid regerin^
gen^ ock att hennes lifstid måtte blifva så lång som
möjUgt o. s. T.

Genom dessa och andra underhandlingar hlef heu-
Dca afsigt af många känd och omtalad. Den väckte vis-
serligen uppseende, dock hos de flesta mer förvåning
äo beundran. Främmande lärda och statsman hyste
dcrvid sina egna äsigter. De förra fruktade uteblifvan*
det af gåfvoroa från Stockholm; de sednore önskade,
det Sverge måtte fortfarande under Kristinas styrelse
£örlora den kraft och sammanhållning, bvarigenom det
£ar sina grannar varit så frakUnsvärdt ; båda delarna

tia

egillMle dérföre henMs fOratato. Andra, och hcaoM
fiender, tadlade och gficlcade det ovanliga beslatel. Bvaf'*
före hade hon i Ociober 1650 lålit påsätta sig kro^
nan, för att i Oetober i65i åéér neålägga den? Hvar^
förs då bttunga sina utarmade Undersåtars med ds
dryga kostnaderna för en öfvsrflödig kröning? EUsr
var hela kröningen blott ett skådespel, uppfördt till
hennes nöje, till hennes förherr tigande, likasom aUtk
ås öfriga upptågen? Andra gSckades öiver hennes dj*
fikenbet och fåffinga. Hon ville ut för att se oeh ses*
för att bsundra oeh beundras, sade man. Drottningens
iiftg var denna tiden förnfimligast riktad på Frankrike^
hvars språk hon talade med ett behag och en lätthet,
som vAckte förvåning. Om hon ej talte så väl franåy^
åka, sade den ene, skulle hon icke så ifrigt längta dit
ut. £n annan titlade. Hon är i stånd att af säga sig
svenska kronan, endast för att under fjorton daga/r-
få lysa i Paris.

Landsorterna hade 9nnu icke hamrit erhåll» full-
ständig kännedom om Kristinas regering; men i Stock*
bolm, der man på närmare håll selt densamma) serdeles
under sista tiden, blef nyheten om hennes tilUlmnade
tronafsågelse för den stora allmänheten ganska vfiIkoni«
men. Hos många och de skarpsinnigare uppstodo lik-
▼al flerebanda betänkligheter. Kristina var ännu ang
och af ombytligt och hetsigt lynne; snart kunde hon
råka i fiendskap med sin efterträdare; snart kunde hoi>
literigen få lust till den nu försmådda kronan. I sådant
fall hotades riket af ett sönderslitande inbördes krig ; ty
Kristina hade ännu många anhängare, var dessutom sjelf
gsBska tilltagsen och af lynne att drifva allt till det yt-
tersta; dertill med en flödande vältalighet att kuno»
uppväcka, och med vighet och kroppsstyrka nog att sjelf
kunna från sadeln leda ett uppror. Om han också i
«gen person höUe sig stilla, så kunde hon måhända
framdeles inträda i äktenskap, och då genom sin gemåls
eller sina barns anspråk störa rikets lugn. Konungen i
Poleo skulle också visserligen passa ttllftllet**ock vägra

•rkiiHMnd«t af pMUUka åUmiB rättighet lil| ftrooAa»
•dka deremot gör» »io egea gållaode. HärtiH JkoAx'
m&ogeD redlig man sorgeo att se från Srerges kg.>^
tron försviona deo sista ittlingen af Stei^p» tilAdare,
dao ttoder sio lifstid af uppror förföljde, raeo nu mer
och mer saknade gamle kung Gösta.

Utom dessa allmfiona hade adeln sina enskilda skål
■lot Kristinas tronafsägelse. Hon hade sjelf gifvii eller
bekrfiftat de stora fördelar, af hvilka ståndet nn hefann
sig i åtnjutande, och kunde sftledes ej gema återtaga
dem och sina egna ord. Sä Iftoge bon regerade, kfinde
sig adeln sSker i orobbadt bo; och om hon ännu i tret-
tio eller fjratio år qvarstannade på tronen, hoppades
nan, att de ninrarande förhållandena skulle hinna den
stadga, att de ej mer kunde förfindras. Deremot var
det mer in troligt, att vid nu skeende regentorabjte,
en nj konung skulle med ofrSlseständens bitrftde anstlUa
den så mycket omtalade och fruktade reduktionen.

Oaktadt förutnämnde enskilda afrådanden hade Kri-
stina emellertid beslutat bringa sin föresats till verk-
stftllighet. Rådet sammankallades den 7 Augusti. Kri-
stina framställde sin vilja, och anförde som sksl fönl
fikeU fördel^ aU till regeringen få både en man oek
en till sådant vdrf dngUg^ dessutom en god faUkerre,
den der kunde fdkla för fddemeslandet: — sedaofMrm-
sens fördel^ ty hans oek efterkommandes rdti tiii riksl
hlefve tryggad; — slutligen Kristinas egen fördel^ ty
kon skulle sålunda komma i tillf dUe att njuta eU lugnt
Uf. Andra skål funnes ock, hvilka hon likväl icke
ännu kunde upptdeka. I fem elUr sex år hade hon
denna saken betänkt; nu dndteligen derom fattat eiU
keskU, och det en gång för alla; gjorde derföre éenna
framställning, icke för aU inhämta något rådeU betän-
kande deröfver, utan bloU dess bifaU dertHl, på det
saken måtu komma tiU verkställighet ^ oeh prinsen
bUfva såsom en ärlig konung i regeringen stadfästad,
Axel Oxenstierna tog ordet: ärendet vore vigtigt^ dsde
han; dH komtner att olika bedömas och skall mför

117

tiBknwh'^ o«Ä htatje ärlig $ven$k ansvar 0$; fordrade der^

Järtiä km'^ betänketid ock noggrannt öfvervägande. Rristina

^gf l^earsidej att Karl Gustaf vore till sina egenskaper

^. händ oek redan som ar f prins antagen; hon tyckte

derföre, att föga vore vid förslaget tUt betänka, Derpft

lemnade hon rammet. Rådet höll en iftog öfTerlaggning.

Slutet blef, att man skulle afstyrka hela förslaget i)

Axel Oxenstierna uppsatte skrifveben derom. De
^ tvä förnämsta orsakerna till rådets motvilja, nemligen
dess fruktan dels för Kristinas orabjtlighet, dels för
^ reduktion, voro bida af den natur, alt de ej kunde
^ framdragas. Sft mycket vidlyftigare utvecklade rikskao*
^ flieren de andra sksl som förefanoos. Drottningens beslut
^ vore för ridet sorgeligty ja till hjertat gående. Hon
, hade befallt dem lemna helt enkelt bifall, men ej nä^
got utlåtande; de måste doeky ehuru ogerna^ bryta mot
denna föreskrift; ty förslaget rörde så nära både
drottningensy fäderneslandets och deras egen välfärd
och heder, att det borde till alla sina följder noga
öfvervägas, innan det ställdes i verket; ja innan dH
ens för den stora allmänheten upptäcktes. En valko*
nung^ fortfor han, är till sina undersåtares vård och
försvar pUgtig; än mera och i dubbelt mått en arf*
honung. Eders majestät är enligt våra lagar född till
Svea rikes drottning; dertill ytterligare uti sin bam^
dom af ständerna anammad^ och vid myndiga år af
oss alla med hand och mund, med böjda knän och
liflig ed hyllad, och nu sednast på samma sätt och
med lika förpligtelser krönt. Äfven så har eders ma-
jestät sjelf vid samma tillfällen med högtidliga eder
och inför Quds ansigte lofvat vara vår drottning och
vårt rike efter lag regera. Ett så fast och ofta sam^
manknutet förbund att upplösa eller sönderrifva, det
han ej gerna ske utan fel eller förtal på en eller bä»
dadera sidorna. Ätt rikets bästa skulle genom denna

i) Riksark. Rådsprot. d. 7 Åugl 1651. Detta protokoll är
r&ttadt med rikskanslerens egen hand.

tit

ufååg^lM bifrdmjat, éerom kan €M vit »iU fceiMlti^
rAdt men ieke vi svaga mennitkor dömma. Vi bära
för fcofu kmngliga höghet den elörtta vördnad oeh
Mfla ej om hane många oeh goda egenskaper. Men
eders majesidi Ar nu vår drottning bUfven, samt der»
till begåfvad med kärlek till land och undersåtare^
samt med förstånd, erfarenhet och anseende, oeh dess-
niom med ovanlig lycka så m- #0111 uirikes; alU der-
före synes rådeligt nöja sig med det närvarande, och
ej i oträngda mål söka efter förändringar^ hvilka län^
da sällan till förbättring, ofta till förvärring. — - Bvad
hans kungliga höghet beträffar, så tro vi honom redan
så mycket, som möjligt och behöfligt är, vara om sin
rätt förvissad; och detta genom så väl eders majestäts
som ständernas tvänne gånger aftaggda försäkringar;
såsom oek^ enligt vår ödmjuka förmodan, genom det
bevis på ordhållighet, hvilket vi eamtlige ständer gtf»
vit, dä vi vid salig konungens frånfälle, och när eders
majestät var ett vanmägtigt oförsvaradt barn, likväl
som trogne tjenare och undersåtare voro angelägna
om all vårda oeh upprätthålla eders majestäts rdf-
tigheter. — Att eders majestät skulle genom afsdgelsen
få lugnare dagar, derom kunna vi ej dömma, emedan
vi ej känna det tillkommande* Vi veta ej heller, om
lugnet Öfverenskommer med eders majestäts pligt. Till
möda och bekymmer äro alla menniskor födde; ser de-
les konungar oeh regenter, hvilkas skyldighet ar alt t
arbete finna sin lust och sitt nöje. Man kan visser-
ligen stundom tröttna, i synnerhet vid de många klago-
mål, den gråt och jemmer, ja ock vid den undersåtar
res motslräf vighet, hvilken esomoftast och det i saker
af ringa vigt, öfverhelen förföljer oeh plågar; dock
torde genom hans kungliga höghels och andras med-
arbete och hjelp denna bördan kunna lindras o. s» ▼.
Skriften 8r undertecknad af tretton rådsberrar i). 1>en

1) S. 8t. Dessutom finnes denna skrifYelse i Riksark. bland
bandlingar till Kristinas historia; samt i Engestr. Acta
om drottning Kristina. 4:o T. t.

119

mfigtade Hkvi} icke andra drottoingens fOresats. Boil
beslöt om deotia sedoftre underrätta det ständeiiMs ut*
skott, som snart skulle i Stockholm sammanträda; och
lat till det af henne inköpta De Ja Gordiska palatset
från slottet nedbSra en hop raflor och böcker. Meningett
syntes vara »tt efter afsHgelsen taga derstades sio bo"
ning. Den 25_October framställde Kristina ånyo inför
rådet sitt förslag. Per Brahe först och sedan Jakob
De la Gardie och Axel Oxenstierna talade ifrigt dere«-
mot. Tvisten blef liflig. A ömse sidor frarodrogos alla
möjliga skäl; men oaktadt fem och en half rimmas öf-
verläggoing blef drottningen fast i sitt beslut, och rå-
det hade ej annan utväg fin att söka uppskof, i det de
förklarade, att en så vigtig sak ej kunde afgöras utan bifall
af ständerna, hvilka i nästa Febrn»ri skulle sammanträda;
Nyheten om drottningens tillSranade afsägelse hade
emedlertid blifvit allmänt bekant både inom och ulom
fäderneslandet. Från alla häll kommo afrådande bref,
och om Kristina väntat skörda endast beundran oeh lof-*
ord> så fann hon sig deruti mycket bedragen. Dess-
utom fordrades många vigli^a förberedelser, innan saken
kunde gå i verkställighet. Det var ännu icke bestämdt,
hvar Kristina efter afsägelsen skulle bo, ej heller hvaraf
bon skulle underhållas m. m. Hvad som mycket bidrog
att rubba hennes föresats, voro några bref från Chanui
och frän Salvius. Kanske ock, att kronans glans före-
föll desto mera lockande, ju närmare den var att för
alltid försvinna.

Äfven Karl Gustaf gjorde åtminstone till skenet
allt, hvad han förmådde för att afstyrka drottningenji
förehafvande. Han försäkrade, det han aldrig ville mou
taga regeringen, så långe Kristina lefde och vore vié
fidla krafter. Han bad rådet, han bad ständernas ut*
skott på det enträgnaste, att de måtte förena sina bö-*
ner med hansj för att afvända den hotande olyckan^
Den omständighet^ som för tilifsllet afgjorde Kri<«
Stinas beslut att qvarstanna vid regeringen, berättas på
följande sätt. Rådet Smnade göra ett nytt öfvertal-

ifO

DingsförsAk, och Axel OxeDsliema htde för sidaDi ftnda-
mål uppsatt en böneskrift i de bevekligasie ordalag. Men
som Kristina uttryckligen förbjudit bvarje sådant före-
tag, ville något hvar undandraga sig den oangenäma
beskickningen. Slutligen valdes dertill gunstlingen De
la Gardie samt riksråden Rosenhane, Gust Bielke och
Soop. Också dessa vfigrade, men fåfångt. Under vägen
ville Rosenhane till och med flere gånger stanna och
vånda om, tj han fruktade ett utbrott af drottningens
vrede. De la Gardie trugade honom dock att följa med.
Som de inträdde, anade drottningen ärendet samt spände
sina stora ögon emot dem samt M^Bde^mkvad de ville ^
Men emedan en stor roSngd personer funnos i rummet,
avarade De la Gardie, att de för sitt uppdrag önskade
enskildt samtal. Detta beviljades, och drottningen trädde,
åtföljd af Herman Fleming, in uti ett annat gemak, dit
äfven de fjra rädsherrarna infördes. De la Gardie fram-
ställde nu rådets önskan och bön, att drottningen måtte
qvarblifva vid styrelsen, samt öfverlemnade Axel Oxen-
stiernas skrift. Kristina blef vid l9sn ingen deraf rörd
ända till t ärar, och tycktes börja vackla i sitt beslut.
Men likasom af fruktan, att hon skulle låta öfvertala sig,
tog Herman Fleming till orda och började att berömma
drottningens föresats och alt för densamma and råga flera
skäl. Bland annat yttrade han, att, i fall tronafsägel-
sen uppskötes, torde under tiden omständighelerna så
inveckla sig, att drottningen några år härefter icke
ens kunde verkställa sin tronafsägelse, om hon ock
aldrig så gerna ville. Detta stack Kristinas stolthet och
gaf en helt annan vändning åt hennes tankar, ffvadf
utbrast hon, Iror ni någonting vara i stånd ait binda
min vilja? Jag skall bevisa er, att den icke bloU är,
man ock framdeles alltid skall förblifva fri. Derpå
gaf hon rådsherrarna förhoppning om bifall, och man
säger att denna > tillfsUighet varit första och egentliga or-
saken till uppskofvet med hennes tronafsägelse i).

i) Rådsprot. den 21 Juli 1608. M. G. De la Gtrdies be-
rättelse.

12i

I följe af alla dessa omständigheter beslöt man
göra Sddu ett försök.

I början af November månad gingo rådsherrarna
och ständernas utskott tillsammans upp till drottningen.
Axel Oxenstierna förde ordet. / hela konungarikets
namn tackade han för hennes utmärkta vård om fä'
derneslandets storhet och lugn. Det vore nu uti en
mer "blomstrande ställning än något annat land i Eu-
ropa. Prinsen ville ej\ så länge hon lefde, mottaga
regeringen. Vid afsägelsen skulle der före allt det goda,
hon uträttat, snart råka i förfall, hvilken syn skulle
förbittra och oroa det lugn, hon sökte. Alla nu när-
varande vore om dessa sanningar så förvissade, att
de härmedelst öppet förklarade, att, om hon nedlade
regeringen, skulle också hvar och en af dem nedlägga
sina IJensler. De ville ej inför eflerverlden bära den
skam att hafva bifallit en sak, så förderflig för fä-
derneslandet, Allernådigsta drottning! sade han slut-
ligen, vändande sig närmare till Kristina. Ar eders
majestät missnöjd med oss? Kanske vi stundom icke
iakttagit tillbörlig vördnad oeh hörsamhet? Värdes
säga oss det rent ut? Vi skola underkasta den brotts»
liga, vi skola underkasta oss sjelfva, hvad eders ma-
jestät beslutar. Vi skola för framtiden söka vara
eders majestät bättre till nöjes, likasom vi äro färdiga
att för eders majestäts storhet, anseende och rättighe-
ter offra både egodelar och lif. Vi veta, att kronan
har stora skulder; men vi erbjuda oss, att på vår
bekostnad gälda derti alla och dessutom samla medel
så rika, att deraf kan hållas ett hof, mera lysande
än någon konung i norden det haft. Den nära sjut-
tioåriga mannen talade med växnnde ifver och rörelse^
sä att tårarna slutligen kommo församlingen i ögonen.
Drottningen, bevekt genom dessa kanske oförmodade be-
vis på undersåtarnes tillgifvenhet, gaf ändteligen sitt bi-
fall att qvarstanna; dock med det uttryckliga förbehåll,
att ingen skulle yrka på hennes förmätning, ett villkor^
hvilket de närvarande genast antogo.

FryxeUt Ber. IX. 6

itt

I rt^lja af ofvftDSlåCDde beslal började man öf?er-
rdkna slstsskuldeD och uppgöra förslag till dess afbeta-
lande; men af förstoftninde orsaker blef allt dera an-
Tändt arbete fifven denna g&ngen ftDdamfrlslöst.

Drottningen sjelf, ehuru hon för ögonblicket fifvit
vika, yttrade likvftl, alt hon måhända framdeles dndå
skulle en gång sdHa sin föresats i verkställighet. För
nfirmaste vSnnerna förklarade bon kort derefter, ati hen^
nes beslut om afsägelsen var och förblef orubbadi.

Att gamla Oxenstierna af kSrlek och Tötrdnad för
Gustaf Adolf icke ville se kronan lyftas frän dotterns
hufvud; att han och större delen af adelo fruktade Kri-
stinas afsägelse, såsom ett förebud till reduktionen; att
mänga enskilda voro vid henne fastade antingen genom
tacksamhet för åtnjutna, eller genom hopp om vUntade
välgerningar ; detta allt synes naturligt. Men att prin^
sen, att ofrälseståndens utskott, att så många andra, hvil-
ka verkeligen önskade hennes aflägsnande, likväl ifrigt
satte sig deremot; sådant kan endast förklaras derigenom,
dels att de fruktade ett anfall af omhytligbet och nj
regeringslystnad; dels att, om de visade benägenhet för
hennes afsSgelse, torde hon just på trots stanna qvar;
hvaremot en fortsatt regering skulle göra både henne
och undersätarne fin mera ledsna vid hvarandra, litta
skilsmessan och förminska vådan, i fall Kristina en ging
ånyo kastade begSrliga blickar på Sverges konungatron.

Den stora hopen så v5l i hufvudstaden som lands-
orterna brydde icke sin hjerna med så klyftiga beräk-
ningar. Den tfinkte helt enkelt, att, som Kristina var
för riket skadlig, borde hon så fort som möjligt ifrån
dess styrelse aflägsnas. UnderrSttelsen, att hon blifvit
öfvertalad att stanna qvar, ^vSckte derföre mycken ovilja
och synes hafva påskyndat den så kallade Messeniska
sammansvärjningen. Men innftn vi företaga oss berfit-
telsen om sistnämnde ryktbara händelse, är nödigt att
vika något tillbaka och förtälja den märkvärdiga Messe-
niska sligtens föregående Oden.

tt$

ADERTONDE KAPITLET.

OM MESSENIUS FARFADERN.

Är 1579 föddes i en by nära Wadstena den rykt-
bara bftfdalecknaren Joban Messenins. Enligt ovänner-
nas uppgift var fadern Joban Tordsson, mjölnare ocb
häsltjuf, modern spinnerska frän någon backstaga utan- ^
för Örebro. Den förre blef invecklad i partisiri derna
änder Joban den tredjes tid samt omkring iS88 hals-
buggen för stämplingar mot fäderneslandet.

Det var vid denna tiden, som påfvarna Paul den
fjerde ocb Pins den femte, sjelfve bSnförde af brinnan-
de nit för katolska läran ocb af öfvertjgelse om dess
sanning, sökt befria henne från flere villfarelser ocb bland
dess presterskap sprida renare tänkesätt och seder, samt
en varmare håg för de affallna protestanternas omvän-
delse. 1 följe af denna uppifrån gående förnyelse blef-
vo katolska undervisningsverken förbättrade, hvarjemnle
en mängd sjelfuppoffrande männer utskickades för att
arbeta på lärans spridande. Genom det föråldrade påf-
veväldet gick åter en flägt af anda ocb lif, hvilkeu upp-
fordrade alla dess anhängare till kraftfulla bemödanden
för deras trosbekännelse. Dessa ansträngningar kröntes
till en tid med framgång. Det var nu, som katolikerna
voro nära att genom Johan den tredje återvinna Sverge;
och som i Tyskland den protestantiska läran blef så väl
genom predikningar som genom svärd år frän är till-
hakaträngd, nästan till stränderna af Östersjön; tills
ändteligen dels Gustaf Adolfs segrar, dels en hos påf-
yama åter inträdande förslappning samt uppkommande
oenighet med Österrike om igen vände bladet.

Ett medel, som för ofvannämnde afsigter ej sällan
begagnades, var att frän de länder, som skulle bearbe-
t»8y taga snillrika gossar dier ynglingar ocb under upp-

it4

fostran i jesuitiska Iftroverk ingjata hos dem s& v&lvarin
Ofvertygelse om katolska lärans sanning, som brinnande
nit för dess utbredande; och att sedan skicka den till-
baka till fäderneslandet för att arbeta pä dess oraTSn-
delse. Sädana voro utom mänga andra Kloster-Lasse un-
der Johans tid, Petrosa m. fl. under Rarl den nionde;
och under Gustaf Adolf, studenterna Campanius och
Antelius, hvilka blefvo halshuggna för hemliga st&mp-
lingar med katolikerna och med den afsatta Wasagrenen.
£n sä dan blef ocksä den unga faderlösa Johan Messe-
nius. Han sattes vid iO ärs älder i Wadstena skola,
och väckte der genom lyckliga natursgäfvor uppmärk-
samhet hos sina lärare, hvilka synas hafva hyst hemlig
tillgifveohet för katolska bekännelsen; ty det var i och
omkring det gamla Brigiltioer- klostret, som denna längst
bibehöll sig i folkets sinnen. Troligen var det genom
dessa lärare, som jesuiterna fingo anvisning pä den qvicka
gossen. Vid 16 ärs älder blef han utförd till den be-
kanta jesuiter-skolan i BraUnsberg, hvilken var anlagd
förnämligast med beräkning pä nordens åleromvändande.
Hastigt och med beröm gick Messenius genom hela läro-
verket, vistades sedermera någon tid dels i Danmark,
dels vid hofvet i Krakau; besökte derpå Rom och In-
golstadt, der han utnämndes till doktor i filosofien, lika-
som i Prag af kejsaren till Poéta Gaesareus. Sedan äter-
vände han till Danzig och öppnade der en undervis-
ningsanstalt.

Johan Messenius hade eldigt lynne, snabb fattnings-
gäfva och mycken lätthet att uttrycka sig, i synnerhet
på latinska spräket, och det hade i vers och prosa. Uti
historia, talarekonst samt tidens filosofiska och teologi^a
lärobyggnader var han väl hemmastadd, såsom det höf-
des en blifvande apostel. Derjemnte hade han otrolig
både förmåga och lust till arbete. Men bredvid dessa
förtjenster funnos stora fel; en gränslös och löjlig sjelf-
kärlek, hvilken i allt, som rörde egen person, ledde till
de orimligaste påståenden, till verkeliga osanningar; yt-
terligare en oärlighet, eller åtminstone opålitlighet både

125

i ord och gerning, en följd, som det tjckes, af både
egna anlag och af jesuiternas vacklande sedolära; slat-
ligen en oro, en bitterhet, en trStlystnad, hvilken aldrig
lemnade hvarken honom eller andra i fred och som i
förening med hans vankelmod och ofirlighet förr eller
sednare skulle oundgfingeligen störta sin innehafvare i
olyckan. Sådan var mer eller mindre hela sISgten; och
alla dess öden hafva tillsaromans blifvit kallade en för-
klaring öfver det gamla ordspråket: arga kattor få rif-
vet skinn,

I Danzig inträdde Messenius i äktenskap med Lucia
Grothusen, dotter af konung Sigismunds aflidne lärare
Arnold Grothusen. Lucia var en ganska egensinnig och
häftig qvinna; hvarförutan Tegel påslår, att hon före
äktenskapet fört ett lältdSrdigt lefverne och skafiat sig
flera oäkta barn. Hennes far hade af konungarna Jo-
han öch Sigismund erhållit mänga hemman i förläning.
Sedermera blef han inför Karl den nionde anklagad för
förräderi samt ohörd dömd frän alla sina gods, hvilka
stänktes åt konungens gunstling, Ghesnecopherus.

Ar 1608, således medan Karl den nionde ännu
lefde, beslöto Messenius och Lucia Grothusen att flytta
tillbaka till Sverge; några säga derföre, att Messenius
icke uti Polen gjort så stor lycka, som han vänlat; och
måhända hade, han också der genom sitt egna uppfö-
rande retat ovänner och lagt hinder i vägen för sin
framgång. Men i det strängt lutherska Sverge, och un-
der Karl den nionde, var för honom, jesuiternas lärjun-
ge^ och för Grothusens dotter än mindre lycka att vänta.
Afsigten synes hafva varit den hos jesuilerna vanliga, att
med fördöljande af verkliga tänkesätt insmyga i landet,
vinna antingen öfverhetens eller ungdomens förtroende
och sålunda komma i tillfälle att förbereda katolska lä*
råns återinträde. Redan i yngre år hade Messenius
sjelf skrifvit smädeverser mot Karl den nionde och nu,
efter sin ankomst till Danzig , umgicks han förtroligt med
denna konungs bittraste fiender, de båda Possarna, Göran
Knulsson och Göran Nilsson, af hvilka den sednare skrif-

196

vit den ryktbara smfideskriften Heriig Karls ålagtare-
bänk. Samma år Messenius reste till Sverge, stodo dessa
bägge herrar fadder åt hans Sidsta son. Också vågade
han icke in uli sitt fädernesland^ förr 8n Lucia rest
förut och åt honom utverkat konungens tillåtelse.

Vid ankomsten till Stockholm uppvisade ban h^
drande kunskapsbetjg och gjorde dessutom allt för att
ställa sig in hos den tidens roägtiga. Han uppsatte ett
si ägt register, hvaruti påstods, att Karl den nionde bär-
stammade från den rjktbare Antenor i Tröja. Han sam-
mandrog uti Karls anda en »(handling om orsakerna
till tvisten mellan denne och Sigi^raund^ samt dfversatte
på latin och utgaf från trycket den i Linköping 1600
fällda dödsdomen öfver Sigismund» anhängare. Afven
sökte han den mägtige Erik Tegels ynnest; tillegnade en
af sina böcker åt honom, en annan åt hans hustru;
uppsökte bref och handlingar till faderns, Göran Perssons
försvar i], och skref öfver gunstlingens Vapen, de tre te-
gelstenarna, följande vers:

Striclus calec laler, trinus tostusque probatam
In regem signat in patriamque fidem^)^

Oaktadt alla dessa Messenii bemödanden fruktade
likväl Karl den nionde en dold tillgifvenhet för Sigis-
mund och katolska läran. För att lugna dessa farhågor
aflade Messenius trohetsed mot konung Karl, och utla-
stade sig dervid att aldrig mer hafva gemenskap med
katolikerna eller med de polska Wasarna. Tillika utgaf
han tvänne serskilda skrifter, i hvilka han mot jesuiter-
na framkastade hårda beskyllningar och bittert ovett.
Den ena har rimmad titel så lydande:

Retorsjon och Gensvars-Skrift
Emol den lögn och skamlig dikt,
Som Lucifer med sitt samfund
Hafver utsSndt af helvetsgrund ,

1) Enligt uppgifter af Tegel.
«) Tegelstenarne tre, eidhOrdadé, fasta, beteckna
Pröfvad trohet mol kmung bch fddemeslMd.

iS7

Och genom den Jesailiske Orden
Sverge till spott är spunnen vorden,
o. s. ▼.

Det fir ST&rt att säga, om Messenii orovändebe var
sann eller låtsad; om hans smiclcer mot Karl och hans
bitterhet mot jesaitei^na var verklig öfvertygelse, eller
verkligt Ijcksökeri pä svensk protestantisk botten, eller
ock blott förställning fOr att dölja den hemliga jesuiten.
De tvä sista gissningarna 3ro troligast* I alla händelser
var dock hans uppförande föraktligt; antingen en falsk-
het och förställning nästan utan elceropel; eller ock en
mot fordna vänner och välgörare visad otacksarohet, vär-
dig en politisk vindfångare.

Emellertid lyckades det honom att insöfva konun-
gens misstroende och i följe deraf vinna befordran till
professor uti Uppsala högskola. Här utmärkte han sig
i många hänseenden på ett ganska berömligt sätt. Hans
flit var outtröttelig. Inom kort utgaf han i sin vetten «
dkap en mängd skrifter, hvilka då för tiden spridda
mycket och nytt ljus. Derjemnte meddelade han under*
visning nära åtta timmar hvarje dag; och det med så-
dan liflighet, att en mängd åhörare strömmade till laro*
Salen. Uppsala hade förut knappast varit vittne till en
sådan verksamhet. Messenius syntes ensam arbeta mer
både för vettenskaperna och för ungdomen, än alla de
öfriga professorerna tillsammans.

Men snart uppstodo obehagliga tvister. En mängd
af högadeln hade satt sina barn under Messenii vård.
Han lät dem med försummande af de grundligare vet-
tenskaperna förnämligast undervisas t lättare ämnen samt
i dansa, rida, fakta, äfven spela komedier. Sedan ville
han, i strid emot stadgad lag, att dylika ynglingar skulle
antagas till studenter ulan föregängen vederbörlig exa-
men; tt/j sade han, de, som jag vill inskrifva^ äro lika
så skickliga, som de förut gillade, Äfven tillät han
sina lärjungar mycket sjelfsvåld. Åke Tott, den seder-
mera så bekanta Gustaf Adolfs snöplog, sprang ostra(Fr<d
med dragen värja kring gatorna. Han och hans kam-

128

rater söoderslogo fönster, öfverföllo osljldiga menniskor,
togo bönder och spSnde dem för kSrror; till och med
Att de en gäng med våld befriade några fångar ur slotts-
häktet. Stundom blefvo de väl af Messenius agade; men
deremot hände ock, att han tog i försvar både sioa lär-
jungar och andra studenter, som för osedligt lefverne
blifvit frän högskolan förvisla. NSr konsistorium sände
bud efter de oroliga piltarna för att varna eller strafft
dem, svarade Messenius, att ynglingarna voro lemnade
i hans enskilda vård; konsislorium hade med dem m-
genling att göra. Om de skulle anklagas och dömas,
borde och kunde sådant ske, endast af rikets rddi).
Detta Messenii sätt att behandla adelsgossarna stämde
alldeles öfverens med jesuiternas samtida uppförande i
andra länder, der de genom smicker, egennytta eller
hänförelse sökte för sig och sina planer vinna, efter
olika omständigheter, än folkpartiet, än hofvet, men
oftast adeln.

Också i andra förhållanden gaf Messenius anledning
till klagomål. Han yttrade offentligen, att han i lärdom
vore alla de andra professorerna öfverlägsen. Han på-
stod, det han af kejsaren blifvit adlad; och ehuru det
ej kunde bevisas, fordrade han dock i stöd af samma
adelskflp plats öfver icke allenast alla de andra profes-
sorerna, utan ock öfver akademiens rektor. Han till och
med vägrade att åtlyda hvad erkebiskopen och konsisto-
rium befallt; och då han kallades att i domkapitlet in-
finna och förklara sig, svarade han : jag gifver både
erkebiskopen och hela konsistorium sju tusan d — r.

Då Messenius 1609 kom till Uppsala, fann han der
före sig som professor den ryktbara Johannes Rudbeck.
De voro båda unga, Messenius 30, Rudbeck 28 år, der-
till lifliga, verksamma, och hvar och en med sin dryga
del af egensinnighet och sjelfiförtroende. Mellan tvSnne

1) Köpenhamn. Kongl. Bibi. Handlingar. FoI. Jtf 1414.
Flere bref af Kenicius skrifna till Axel Oxeostierna 1613,
inaehållande åtskilligt, rörande denna sak.

129

dylika personer, stSllda vid sidan af hvarandra, kunde
tvister ej ISnge uteblifva» SAdana började också genast
efter Messenii ankomst. Rådbeck utgaf en dispotation,
hvari han angrep jesuiterna. Messenius, och måh&nda
ej utan skäl, ansåg den riktad också mot sin person.
Han blef missnöjd och drog sig tillbaka från de andra
professorerna. Kort derefter ville han under Distingen
hålla en disputation. Den skulle försiggå på ovanlig
dag och beledsagas af musik, allt, som det tjcktes, för
att vScka uppseende hos det församlade marknadsfolket.
Konsistorium bad honoro icke införa några nj heter. Han
svarade, att man hade öfver honom ingenting all be^
falla, Konsiiftorium frågade, om icke äfven han vore
en akademiens medlem? Jo, svarade Messenius, det
är Jag visst j och der till just den förnämsta, och jag
borde derföre här icke lyda, utan befalla. Rudbeck
sade: / skolen icke förhäfva eder; ty eget beröm luk-
tar illa. Slutet nemligen för denna gången blef, att
Messenius och Rudbeck af kansleren förmanades till för-
likning och förliklighet, och tvisten skulle anses bilaggd.
Men elden glödde under askan. Rudbeck, sporrad
at Messenii exempel, antog också en hop enskilda Ifir-
jungar, hvilkas tillgifvenhet han genom nit och skick-
lighet visste i hög grad vinna. Mellan de tvanne goss*
svärmarna uppkommo esomoftast trätor och slagsmål,
dels å ISrnrnes vfignar, dels (ur piltarnes egna goabbe-
rier; och Rudbeckianer och Messenianer, så kallades de,
störde med sitt oväsende högskolan långe och på ett
obehagligt sätt. Konsistorium ville göra slut på bullret,
och förböd både Messenius och Rudbeck att hafva nå-
gra enskilda lärjungar. Den sednare lydde; men nftr
den förre blef genom vaktmästaren kallad för att få del
af beslutet, svarade han: Jag gifver både erkebiskopen
och alla professorerna sju tusan d — r. När vaktmä-
staren återkom med detta besked, sände konsistorium
tvänne prestmän att för Messenius tillkännagifva det
fattade beslutet ; men äfven dessa fingo ordagrannt sam-
ma svar.

iSf

Vid litnna tid både akademien en bealftadig rektor
ocb ilyretmaD vid namn Rnomannas. Denoe var dock
i alliDSnhet srag och eftergif vande, flerdeles vid i fråga-
varande til I fS I le, då han visade allt fdr mjrcken paitisk-
ket för Messenias. Det hfirutaf förorsakade missnöjei
mot RaamaoDus ökades och sti^åckte sig snart till högre
ort. Han blef afsatt och akademien befallles sjelf vilja
årlig rektor. Det berillas, att Messenias då for till Stock<*
holm för att åt sig utverka detta imbete, men förgäfves.
Efter något tvistande valdes Rådbeck. Messenius blef
derföre mycket uppbragt och påstod, att rektor bordi
väljas af sludenierna sjelfva; eljest vore dess ämbeis
icke lagligt. Utnämningen blef det oaktadt beslåndaude.
Kort derefter och vid antrådet lill sysslan höll Rådbeck
ett tal, hvari han för studenterna förklarade innehållet
af deras ed, samt förmanade dem till ett stilla och sed-
ligt lefverne. Deras Irdtor, slagsmål, öfvermod och
omåtllighety sade han, passade mera vilda djur än för-
ständiga menniskor. Messenias, hvilkeo, åtföljd af en
hop ISrjungflr, infunnit sig som åhörare, afbröt talet flere
gånger med hvisslingar och annat buller samt ropade vid
ofvannSmnde uttryck: du skymfar mina lärjungar och
rikets ungdom. Du ljuger^ du är en åsna, en narr,
en galning^ en Jute, en botlenjule! Rudbecks far var
nemligen född uti Holstein, och detta upptrSde tilldn^
sig i6i2, då det under kriget rådde en bifiig förbit*
tring mot danskarna. Ett så oanslåndigt beteeode kun-
de ej lemnas utan åtal. Messenius kallades inför konsi-
storium och kom. Man Srnade gifva honom en allvar-
sam skrapa, men det blef tvfirtom han, som företog sig
att utdela skraporna. Han började berömma sina arbe-
ten och sade, att de öfriga professorerna gjort ingen-*
ting. Han framkastade mot Rådbeck flere beskyllningar,
af h vilka några voro eller tyckas hafva varit alldeles
osanna, t. ex. att Rudbedi som student i Witteoberg
slagit ibjel en menniska; att han i följe af förra tvisten
med Messenius 1609 måst göra afböo o. s. v. Då erke-
biskopen yrkade straflF öfver de brottsliga lärjungarna.

18i

svarade IlasseniuA: iet miSftur åu tdb» åHaåhQmm€i, om
ån oekåå vägde Ho gånger eå myekei^ som du gör^
OrdvexlJDgeD h\t( slutligen sft hfiftig, att Messeaius tiM
Rudbeck utropade: du förrädare, éu ekurhy du erke^
pUe, Rudltock sTsrade: du sjeif dr en förrädare, en
tkurk^ en jesuit» Messenius, utom sig af raseri, ut nift-
na de på stående fot Rudbeck till enTtge och sSnde bud
efter sin Tirja. Jobatines fiudbeck vilié sém pr6st icke
-itfottaga ulroaniDgeb; meD hans broder Jakob, b vilken ej
iif kragen btndrades, erböd sig i broderns stAlle* Striden
blef dock hindrad, och Messenius adSgsnade sig. Men
Lucia Groihusen, nfir hon af budet, som skulle hfimta
värjan, fick höra tvisten omtalas, skickade genast efter
Messenianerna, aom voro ute på Kungsftngen och lekte.
Sjelf skyndade hon till konsistorium, trängde ditin, fåoti
professorerna ännu tillsammans och öfveröste dem med
ovett. De svarade lugnt och fOrmådde henne ändthgen
]«mna rummet. Men emdlertid hade Messenianerna åter-
kommit och väpnat sig med viirjor och bössor, hvarefter
de anställde mycket buller och oro i staden.

Detta skamliga uppträde blef snart och allatänt be-
kant samt väckte missnöje hos alla förståndigare, serdeles
hos regeringen. Om jag^ sade Gustaf Adolf, iehe ge--
nom egen erfarenhet visste^ huru nyttiga och nödvän^
éiga vettenskaperna äro, skulle jag genusl upplösa hela
högskolan. Han sände oförlöfvadt Axel Oxenstierna och
Johan Skjtte jemnte några biskopar för att anställa
undersökning. Messenius blef då af erkebiskopeb, af
Rådbeck ocb af de andra professorerna anklagad för of*
yannämnde förseelser, samt dessutom af Oxenstierna be*
slagen med några under försvaret gjorda falska upp-
gifter. Han var illa deran, och måste af biskoparna
mottaga allvarsamma föreställningar. Angående lärjun-
garna fällde Oxenstierna på stället den dömt att de,
eom hlifvU studenter, hörde efter akademiens lag straff
fa$, och. de andra piltama läggas wnder kkokfärlan*
För dfr^;l lemnades a%ärandet fil konuiigco.

Betta var ej iOtl* Bftda hiifvudmänDMi för träta»

I3t

▼oro i andra bfinseendett ovanligt iiickliga och dagliga
man; Messanias den mest felaktiga, kanske ock den mast
förtjänte. Man fraktade att g& miste om den nytta, aom
riket kände hfimta af deras atmSrkta egenskaper, lian
hoppades, att år och andra förhållanden skalle I agna
sinnena. Gustaf Adolf stannade derföre vid mildare
åtgerder. De båda felande yarnades och skildes från
liögskolan. Rådbeck kallades till hofpredikant och blef
sedermera biskop i Westeräs; ocb hafva vi ati föregå-
ende berättelse anfört mjcket om hans sedoare lefnad.
Hessenius fick riksarkivet i Stockholm nnder sin vård
och utnämndes året derpå till ofräbe bisittare ati Svea
hofrätt.

Gastaf Adolf hoppades genom denna åtgerd till-
bakafÖra lugnet inom Uppsala högskola. Så skedde ock,
men endast småningom, ty ännu (lere år derefter fort-
foro dyningarna af den föregående stormen.

Knappt hade Messenins varit två år i Stockholm,
förrän han också der invecklat sig uti flere ganska häf-
tiga tvister; i synnerhet emot just de Karl den niondes
gunstlingar, h vilka han vid sin ankomst till riket mest
smickrat, neml. en Tegel, Chesnecopherus, Sven Måns-
son Eketräd m. fl., derjemnte mot åtskilliga andra män.
Bedan straxt efter Karl den niondes död gjorde Messe-
nins anspråk på de gårdar, Arnold Grothasen fordom
innehaft, men Ghesoecopherns sedermera erhållit. Gustaf
Adolf kunde ej återkalla sin fars gåfva; men erböd an-
dra hemman i stället. Lucia Grothasen afslog denna
ersättning, hvarvid saken förblef. Likväl skänkte konun-
gen åt Messenios en uti Stockholm belägen byggntng,
som Grothusen förat innehaft. Tvisten mot Chesneco-
pherus fortfor dock, men kunde ej bringas till något slut.

An mera uppseende väckte rättegången mot TegeL
Denne hade hos Karl den nionde föregifvit, att en hop
i Stockholm varande liusgeråd tillhörde konung Sigis-
mund, på favilken grund Karl skänkte det alltsammans
åt Tegel. Nu påstod Messenius, att uppgiften varit falsk,
och att lösörena tillhört Grothuten, hvarföre han for-

43S

drade d#ro tillbaka. RätUgåogen fördes med bitterhet
«eh vanhedraode smfldelser å öms^ sidor, så att dom*
etolen förklarade sig aldrig hafva öfvervarit sädana upp-
traden. Serdeles lärorikt var att böra, huru Messenius
och Tegel ömsesidigt beskyllde hvarandra att genom
osauDingar hafva uppretat konung Rarl emot de år 1600
ailifvade herrarnes enkor och anhöriga. Gustaf Adolf,
harmsen öfver den förargelse, som hSrigenom uppkom,
ålade båda parterna tjstnad. Men uti Theatrum Nobi*
litatis, en. bok, som Messenius året derpå utgaf, passade
lian tillfället till hämnd och inryckte allehanda förkle-
nande uppgifter mot Tegels far, den bekante, af Messe-
nius förut berömde Göran Persson. Tegel deremot upp-
satte om Johan Messenius en berättelse, hvilken inne-
håller en mängd äreröriga beskyllningar.

Våren 1.616 upptäcktes åtskilliga förrädiska stamp-
lingar med den fördrifna grenen af Wasahuset. £n vid
namn Jöns Hansson, vanligen kallad Jöus Papista, blef
jemnte några andra öfverbevist om förbuden brefvezHng
med nämnde parti, samt att hafva infört och kringspridt
flere nidskrifter mot Karl den nionde och Gustaf Adolf 1).
Af dessa och deras anhängare blef Messenius angifven
som delaktig i nämnde stämpliugar. De påstodo, att
han till Polen utsändt en hop vigtiga handlingar; att
han hållit hemliga sammankomster med åtskilliga i Stock-
holm dolda katoliker och andra missnöjda; att han ge-
nom berörde Jöns Papista trenne serskilda gånger halt
bad till polska Wasarna; att han uppmanat dera till
fiendtligt infall i Sverge m. m. Messenius deremot på-
stod, att han brefvexlat endast med några slägtingar,
och om enskilda angelägenheter; och att han sökt ge-
nom Jöns Papista till Sverge återbekomma flere histo-
tUIlb skrifter, som Biskop Brask vid sin flykt medfört
till Danzig. — Handlingarna vid den långvariga under-
sökningen härom äro ej tillfinnandes, sä att ingen nu-
mera kan afgöra, till hvad grad Messenius var skyldig.

^) Svea BofräUsarkiv. Domboken för ir 1616.

Oikyidig var btn icke; ty ban bl«f öiwtrhemsi om den
férbttdoa brefvazliDgeni ocb deasatom fanns att daua
aadoare en skrifvelse, bvari han försikrade, det han iuia«
i ajil och bjerU Tora katolska liran tiUgifven, fast&n
förhållandet i Sverge tvungit bonom till låtsad afsAgelacb
Hela brefvexlingen och i synnerhet detta sista yttrande
Mod i rak motsats mot den ed, han 1609 aflagt. £fter
an lång råttegång och flere férhCr^ blaf ban d. fiO Ang.
1616 af hofråtten dOmd, a(<, idjom den der frrtfia niol ef»
ifoheiåed oeh moi rikets aniagna stadgar, ilraffas till
Ufvet. Dock tillstyrktes mildring, i fall han med tolf
manna ed gitte styrka, att berörde hrefvexUng ieke
hlifvit fård i ond afsigt. I sådant fall öfverlemnaåes
till konungens godtflnnande att efter omstdndighelema
bestämma straffet. Utslaget år underskrifvet af tio do<-
mare, deribland Magnus Brahe, Axel Oienstterna och
Johan Skytte.

Den försfikran, de tolf edsgerdiogsmSonen ekaUe
underskrifva, innehöll, att de låst alla de bref, Mesaenins
till utrikes ort afsfindt, och att i dessa funnes ingenting
mot konungen och riket. Messenius klagade, ehoru fdr*
gåfves, att dessa ordalag vore alldeles för stränga. De
åndrades ej, och Messeoius lärer ej heller kunnat fram-
Stålla det erforderliga antalet af borgersmån i).

Ännu låg afgdraodet hos konnngen. Efter åtskil-
liga, i egen person anstfillda fftrbör, beslöt Gustaf Adolf
att inspårra Messenius i lifstidsl^ngelse. Hustru och ban
bådo om nåd, men fåffiogt. Afven några bland råds^
herrarna talade om den dömdes lirda förtjenster och
tillstyrkte mildare straff. Men Gustaf Adolf var mot
bonom ganska uppbragt. Han är visserligen en lärd
man, sade konuogeo, och har som sådan gjort oeh
kunde måhända ännu göra mycken nytta. Men f-n
hänger i både honom och i hustrun; derfére skall man
sätta dem så, att det onda gryet icke skadar.

1) Uti en af sina skrifter säger dock Messenius» att cds-
gerdingaartiinen firklarat sig viUfga M ofvaiMiaaDde ed.

HåiidelMfis skälla derntti titkti st&thållaren öfver
Uleå och Kajaneborgs lio, herr Erik Hare, från Stock<-
boiin ätervfinda till Österbotten. Han fick befaHning
aU medföra Blessenios med hustru och barn, och atl
sedan insätta dem i f)lngsligt förvar på Rajaneborg*
Den 15 October i6å6 seglade de från Stockholm, ocb
anlSnde till Wasa den 21 i samma månad. Sedan frost
och snö banal skogsvigarna, antrfiddes resan denfrån
mot Österbottens vidsirfickla ödemarker. Den 30 Nov«
anlände Messenius till Kajaneborg.

Sexton mil öster om UJeå, långt upp i skogarn*
mellan Uleåtrdsk ocb rjska gränsen låg Rajaneborgs fäst'^
ning. Inga andra vägar än rid- och gångstigar ledde
dit. Inga eller fl grannar funnos och innebjggarne,
af ursprungligen finsk stam, förstodo icke ens det sven-
ska språket. Midt i en brusande och aldrig tillfrusen
slakfors, och med valtcnfall ofvan och nedan, låg fäst*
ningsborgen, uppförd dels på en liten ö, dels på pålar,
så att vattnet strömmade under några af dess rum. Så-
dan var den ort, som åt den lärde och eldige Messenius
anvisades till lifstidsfängelse.

1 början fick han behälla sin son jemnte en annan
gosse, med hvilkas undervisning han sysselsatte sig; men
efter några år blefvo också de tagna från hans sällskap.
Gustaf Adolf misstänkte honom äfven i denna ensamhet,
och lät derföre anställa forskningar efter förbuden hre(*
vexling, samt gaf sloltsbefälet förnjad tillsägelse om noga
uppsigt öfver fången. I allmänhet tyckes det, som ko-
nungen numera mot Messenius hyst en häftig och djupt
rotad ovilja.

Det dröjde ej länge, förr än Biessenius också här
råkade i häftiga tvister med sin omgifning.

Slåthållaren, Erik Håra,
Red mig värre än en Mara:

skref han i en af sina versböcker. Genom Helge,
ståthållarens måg, blef behandlingen än svårare. Mes-
senius anför deröfver följande klagomål. För alt öka

196

eosamheten och obehaget bortförde man icke blott hans
barn utan ock hans tjenare och till och med de vakt-
karlar, som visade mildare sinnelag. Af rått timmer
byggdes Ofver strömmen ett nytt föogelse, så lågt, att
vattnet ofta steg upp under golfvet. På ena sidan var
ladugården» hvars gödselhög låg under Messenii fönster;
på andra sidan anvisades till skafferi en brSdskrubb,
förut af soldaterna anvSnd till det smutsigaste findamal.
Då Messenius ej kunde förmås att godvilligt flytta till
detta nya fängelserum, blef han med våld ditburen,
favarvid klfidcrna sönderrefvos och ena refbenet skadades.
En annan gång borttog Helge den yxa, hvarmed Mes-
senius sjelf huggit sin ved , samt bannade en soldat,
som lånade honom sin tSlgknif i stället. Helge upp-
manade knektarna att som tidsfördrif kasta stenar på
Messenius. En full soldat sårade en gång pigan, Helge
sjelf hustrun. Del gör ingenting, sade Helge, om till
oeh med Messenius i egen person skulle tillsätta lifvet.
De bref, i hvilka denne sednare klagade för regeringen, lät
Helge hela åren ligga vid dörren, utan att vilja upptaga
än mindre framskaffa åem.

Från 1616 till 1635, det vill säga i nttlon ar,
satt Messenius innestängd på Rajaneborgs fästning, blott-
ställd för alla de obehagligheter, som hårdhet i luft-
streck, fängelse och behandling kunna medföra. Att
han dervid icke helt och hållet dukade under, fördetta
bar han att tacka dels sin maka, hvilken med beröm-
värd trohet följde och vårdade honom i fängelset, dels
sin beständiga verksamhet. Man hade tillåtit honoro
medtaga en mängd böcker och handskrifter, samt att be-
gagna papper och bläck, så mycket han ville. Detta
medförde lyckliga följder för honom och för Sverge.
Han föll på den tanken, att' använda sin ensamhet till
författandet af fäderneslandets historia. Före honom fun-
nes endast spridda, ofullsläodiga försök; han ville sam-
mansmälta dem till ett enda stort arbete, egnadt att
sprida ljus öfver fosterlandet och öfver dess öden.

137

Scondia Illiulratal) skulle det derföre heta. OfArtrq--
tet bOrjade ban genast det stora arbetet och det ble(
haos tidsfdrdrif, hans lust, hans fira. Under fängelse-
åren fullSndade han icke blott sjelfva rikshistorien intill
sin egen tid, utan ock en mfingd andra arbeten, röran-
de fsderneslandet, sä att hela verket tillhopa utgjorde
tjugu böcker. Mänga förut gängse villomeningar blefvo
rättade, och fastän hans äldre historia var mjcket fel-
aktiga hade han dock rörande de sista ärhundraden iakt-
tagit en berömd noggrannhet och oväld, sä att hans
skrift ännu utgör för nämnde tid en af de furnämstfi
källorna* Den ägde dessutom förtjensten af en lätt och
redig framställning, så att hon med nöje begagnades.
Dä arbetet skrefs hade man i Sverge icke haft nägot
der med förlikneligt. Messenius tillade, ail dess like
ikulle ej heller någonsin komma. En annan gång, och
vid annan sinnesstämning yttrade han: Gud har ålaggt
mig delta ev&ra fängelse, dels som straff för mina
synder, dels på det Svea rikes historia sålunda en
gång skulle blifva skrifven.

Mot slutet af fängelsetiden och vid annalkande äl-
derdom ätervände Messenius till sin ungdoms tro, den
katolska läran. I ett af sina då skrifne arbeten säger
han. Jag erkänner härmedelst offentligt inför Oud och
menniskor, att jag med min tro omfattar den romersk"
katolska bekännelsen, såsom varande den enda sanna,
samt den, utom hvilken ingen menniska kan hlifva
salig* Jag tackar Oud, att han ryckt mig^ såsom ett
får bland de Nittionio, ur ödemarken till det lefvande
ordets källa och till den sanna tron, hvari jag vill
både lefva och dö. Jag förklarar också härmedelst^
att, hvad jag mot nämnde bekännelse talat, skrifvit
och gjort, det har alltsammans skett af nödtvång
och skrymteri samt mot min bättre öfvertygelse ; ty
beder jag alla himmelens helgon att hos Gud mana
godt för mig och utverka förlåtelse så väl för denna,

i) Det belysta Seandien.

Söm anåra mtiia *ynåer^ Area förat h«de han i Ga^
suf Wasas och Karl dao niondes historia likväl yttrat
sig fördelaktigt för lutherska bekännelsen. Man vet ej
orsaken till denna hastiga ömvändning, denna sista be-
kännelse; om den var verklig ånger och öfvertygelse,
eller om den står i sammanhang raed Gnstaf Adolfs
just dä inträffade död, och med hoppet, att polska
Wasagrenen och Katolska läran skulle nu återigen blifva
rådande i Sverge. MSrkligt är ock, att då han förut
med mycket smicker tillegoat hvarje sin bok åt Gustaf
Adolf, vände han efter dess död genast bladet om, kla-
gar öfver sitt oskyldiga fängelse, och kallar den afsatta
Sigismund för Sverges värdigaéte konung, Mannens opå-
litlighet visar sig emellertid sä v8l af nämnde hans tros*
bekännelse, som deraf, att han tills vidare höll densam-
ma hemlig»

Flere gånger hade Messenius till Gustaf Adolf af-
skickat skrifteliga kla^mål, dock utan att dermed nå-^
gonting hufvudsakligt uträtta. Först året efter konun-»
gens död fick han genom förmyndarestyrelsen någon lin-
dring uti sitt fängelse. Emellertid hade han i flere
bref talat om Sitt nu färdiga arbete, om dess nytta,
dess förträfflighet; samt begärt, att regeringen måtte taga
kännedom^ till och med afskrift deraf, och till belöning
återgifva honom friheten. Ståthållaren Wernstedt, en af
Erik Hares efterträdare, yrkade i synnerhet h&r{)å. Re-.
geringen lät derföre i slutet af 1635 föra Messenius
från. Kajaneborg fram till Uleå, samt der tilldela honom
dubbelt underhåll mot förut. Tillika 'ditåkickades en
kunnig man att öfverse och afskrifta arbetet, på det
man måtte få någon säker kännedom om dess värde*
I början gick allting godt och väl; men snart föll Mes*
senius på den misstanken, att regeringen ämnade sjelf
ulgifvB arbetet och sålunda taga äran oCh lönen från
författaren. Han började derföre, att som Villkor för
fortsatt afskrifvande fordra frihet för sin fängslade son,
och äfven tillstånd för sig sjelf alt resa, hvart han ville.
Regeringen, förtretad öfver dessa ny« foiHirtrtgär, hotftde

139

alt åter sttnda honom till Kajaneborg, derast ban ej
batlre böile sitt löfte ocb yftrderade den redan tillgo-
donjatna välgerningen. Mid^ under bref^xiingen kom
döden och gjorde siat pä både denna och alla andra
Messenii tvister och motgångar. Han afled i Uleå mot
slutet af år 1636. Lucia Grotbusen ])egSrde tillstånd
att föra stoftet till Wadstena, de svenska katolikernas
käraste bviloplats. Regeringen hade ej mycket deremot;
men, som inga lik numera begrofves i Wadstena fc/o-
ster och dessutom jorden Öfver allt hörde Herranom
till, så ansåg man bäst, alt Messenius jordfåstades
i Uleå. Så skedde. Öfver grafven sattes hans porträtt
och följande af honom sjelf författade rader:
Bär under hvila sig Doctoris Johannis Messenii b,en:
Själen i Quds rike, men ryktet kring kela verlden.

För det nämnde historiska arbetet böd regeringen
åt Lucia Grotbusen femhundrade riksdaler; men hon af-
slog anbudet, skyndade med handskriften ur riket ocb
ville sedan ej återlemna den utan mot sonens frihet.
Endast på detta villkor och efter rojcket besvär kunde
man , bekomma arbetet tillbaka. Det blef dock länge
outgifvet, dels kanske af motvilja för den oupphörligt
stämplande slägten; dels emedan Messenius icke gjort
svenska folket så gammalt^ som det snart derefter rå-
dande tänkesättet fordrade. Olof Rudbeck, han som
tttgaf den beryktade Atlantican, ocb som påstod, att
Adam och £va lefvat i Sverge, afstyrkte i ämbetsväg
tryckandet af Messenii Scondia, emedan hon i fäder-
neslandets historia kullstötte, hvad man med så myc*
k€t arbete uppfört» Först år 1700 blef den laggd un-
der pressen. Detta sena utgifvande samt det latinska
språket äro orsaker, hvarföre boken icke väckt så myc-
ken och så allmän uppmärksamhet, som den förtjenar.

Efter Messenius har man från trycket utgifna ej
mindre' än 58 serskilda skrifter. Mycket ryktbara äro
hans dramatiska arbeten. Meningen var att uti SO ser-
skilda skådespel framställa hela svenska historien; men

endast fex hoono folibordas, bland hvilka de flesta
blefvo af hans llrjungar nppfiSrda och den tiden mjc^
ket omt jckta i).

NITTONDE KAPITLET.

OM ARNOLD JOHAN MESSENIUS, FADERN.

Ar 1608 (öddes uti Danzig Joban Messenii ocb
Lucia Grolhusens fildsta son, Arnold Johan, sä kallad,
efter morfar och far. Han följde föräldrarne till Sverge
och der till Uppsala, Stockholm och sist till ELajane-
borg, hvarest han någon tid af fadern Åtnjöt undervis*
ning. Man fruktade likväl, att den gamle skulle upp-

i) Som källor till J. Messenii lefyeme har författaren be-
gagnat utom tryckta arbeten. i:o Eo lefvernesbeskrifning
öfver alla tre Messenierna i Brah. fol. N:o58; kanhända
samma handskrift som Warmh. N:o 9525. 2:o Sverges
rikes lagvunne menedige Erts förrädares Joh. Messenii
oredliga bedrifter m. m. af Erik Tegel. Se Warmh.
9519. Denna finnes i Celseska samlingen i Uppsala och
i WexiÖ gymnasii-bibliotek. 3:o AuDotationes de vita Jo»
hannis Messenii ex libello ejus autographo memoriali,
quem filia, Anna Messenia exhibuit mihi Johanni Hey-
sigio (adlad Ridderstierna) Holml» 1675. Detta hufvud-
dokument (se Warmh. N:o 9521) finnes i Celseska sam-
lingen fullständigare, än det i Wervings Karl IX. p. 191
tryckta utdraget. 4:o Anonymi cujusdam vita Johannis
Messenii senioris. Finnes i Gahms samling i Uppsala
och innehåller uppgifterna om Helges hårda uppförande.
— För öfrigt är svårt om ej omöjligt^ att med full sä-
kerhet teckna Johannes Messenios, ty hans egna uppgif-
ter äro ej pålitliga; och bland andra meoniskor skaffsde
han sig många ovänner, som angrepo, inga vänner, som
försvarade. Kanske ligger just i detto förhållande hans
mest träffande dom.

iii

fdda sonen uti katobka ISran, hvilfcet också ^ar hftndel-
seo. Enligt dä rådande tidsanda ansågs detta vara en
stor synd, bvilken ingalunda borde tiUåtas. Gustaf Adolf
lät derföre 1621 taga barnen från fadern ocb föra dem
till Stockholm, der de skulle erhålla luthersk uppfostran.
Detta verkställdes; men Arnold Messenius var redan sä
invigd uti förstäUoingskonsten, att han, ehuru katolik,
dock visste dölja dessa tänkesätt och låtsa tillgifvenhet
för lutherska läran. Först längre fram och under sin
Ijckas dagar öfvergick han verkligen till svenska kyr-
kan. 1 anledning af nägra då förefallande jesuitiska och
Sigismundianska stäroplingar, blef den fjortonårige yng-
lingen förhörd, vid hvilket tillfälle han lärer hafva an-
gifvit åtskilliga för fadern menliga förhållanden.

Emellertid fruktade Arnold Messenius ytterligare
förföljelser och rymde derföre år 1623 riket. Detta
förvärrade saken. Gustaf Adolf misstänkte nya stärop-
lingar och lät hålla en ganska sträng ransakning hos
fadern, utan att likväl kuuna någonting finna. Under-
rättelsen härom förorsakade hos Arnold Messenius en
liflig ånger, att genom sin flykt hafva ökat bördan på
den förut nog olyckliga fadern. För att godtgöra detta
fel och visa den gamles och sin egen oskuld, skyndade
han med sonlig ömhet tillbaka och öfverlemnade sig fri-
villigt i svenska regeringens våld. Detta verkade likväl
ingen försköning. Man anställde med honom nya för-
bör, hvarvid han lärer återigen hafva framkommit med
eti och annan för fadern ofördelaktig bekännelse. Hans
vid detta tillfälle aflaggda vittnesmål bidrogo äfven att
Ofverbevisa de båda studenterna Gampanias och Antelius,
h vilka för stäraplingar med jesuiterna och med polska
Wasarna blefvo uti Stockholm vid samma tid afrätlade.

Oaktadt dessa Arnolds bekännelser, oaktadt hans
frivilliga återvändande till Sverge, oaktadt den sexton-
äriga ynglingen hvarken blifvit anklagad, än mindre öf-
verbevist om något förräderi, beslöt dock Gustaf Adolf
»ti för längre tid innesluta honom i fängelse. För denna
dom finnes intet annat skäl uppgifvet, än att gossen

fitai upproriskt tel. E^tolligi ortftkan tyckes bafta va-
rit Goataf Adolfs ovilja mot fiMkm, ocb htla åigeréan
ir en bland flåckaroa på dan stora konaogens lysande
minna.

T?iooe är, neinligen från 1684 till t6fi6, satt Ar-
nold Messanius fHngsIad i Stockholm. Statntmnde år
blaf han fdrd till Kexholm. Enligt konnngens befall-
ning skoUe han der hållas i stråogt fOrvar, så att han
hvarken knnde rymma eller med någon samtala. Ge-
nom denna hårdhet retades ynglingen så, alt han i filn«
gelset tillåt sig flere våldsamma ulbroU* Ar i634 in-
berättade statbåUaren sådant till regeringen och begärde
tillåtelse att flytta fången till Nöteborg. Detta vägrades;
ty äfven der vore han ej i säkrare vård, Viile han
ej hålla sig i lukl, kunde man skrämma honom med
bojor och hårdare fängelse.

Det tyckes, som Arnold Messenius sedermera upp-
fört sig lugnare och äfven åtnjutit bättre behandling,
än föreskrifvet var. Alan finner nemligen, att han^ un-
der fängelsetiden inträdt i formligt äktenskap och er-
hållit flere barn. Likväl knnde ban ej återfå friheten.
Först när Per Brahe tillträdde styrelsen öfver Finnland,
uppgick dager för den olycklige. Brahe, underrättad
om hans förbättrade uppförande, utverkade hos r^erin-
gen först tillsägelse om mildare fängelse, slutligen år
å640 tillåtelse att lemna Kexholm och vistas i Abo,
likväl under uppsigt. Arnold Messenii fängelse hade
varat sexton år; det vill säga halfva hans då varande
li&tid.

Vid hemkomsten till Stockholm föreslog Brahe, alt
Arnold Messenius borde helt och hållet frigifvas och
få i uppdrag att återföra samt fullfölja faderns efter-
lämnade arbete. Men Axel Oxenstierna fruktade, ait
Messenius vore en lältfärdig man, den der skulle spri"
da emddeskrifler kring landet och dermed uppvigla
allmogen, Brahe deremot ansåg honom icke farlig.
Oxenstierna gaf med sig och tillstyrkta sjalf, att man
borde lerona Messenius penningar till resan och löfte

ann «D ^rd, i fall bon lycbdisl). Detta blef boslataiU^
Iies9i}niu4 kallade^ hiax Åbo till StoekhQlro, arhöU fd-
reslrift och peoologar Bamt afre^te lill Polen, aedan
han likvSl måst uti Svergt qvarkrona hustru och harö
som pant fdr sin trohet.

Underhandlipge» i Polen hlef ^j IStt; ty Lucia
Grothusan hade åt konung Uladi^jaus skänkt alla Johan
Messeoii efterlemnade skrifter. Ändteligen efter många
böner och omvägar lyckades det alt erliåUa så vil dessa
som åtskilliga andra svenska handlingar, med hvilka Mefrr
senius återvSnde till fäderneslandet. Nu blef han vftl^
kommen och den gamla oviljan tycktes försvunnen. Axal
Oxenstierna bibehöll dock något af sitt förra misstroende.
Sådana lynnen ^ sade han, likna elden. Man åkaU
gifva dem något nyUigt ati arbeta på; eljest gripa
de kring sig och anställa förödelse- I följe deraf upp-
drogs åt Messenius att fullborda faderns verk, och dess-
utom att utarbeta en historia öfver konung Rarl den
nionde. Som lön anslogos trenne hemman och der*
jemnte något penningar.

Snart uppgick öfver honom lyckans sol med än
klarare strålar. Kristina, kommen till myndigare år,
omfattade Messenius med utmärkt bevågenhet. Redan
är 1646 utnämndes han till rikshistoriograf och erhöll
uppdrag att skrifva en historia om tiden från 1592 till
1600; hans förfader vore Sigismundianare, han sjelf
god svensk; han borde derföre med så mycket mera
oväld t) teckna ifrågavarande tid. År 164S erhöll
han som löneförhöjning ett hemman till de förra tre;
och år 1647 i vederlag för de gods som fordom togos
frän morfadren, sexton hela gårdar i Uppland, alla ua«>
der frälsefrihet. Samma år blef han också adlad. Af
Gyllenbielm erhöll han dessutom andra sexton hemman
som ytterligare uppmuntran att skrifva Karl den nion-
des historia; och efter sin första hustrus död inträdde

1) Rådsprot, den 18 Sept. 1640.

S) Brah. Fol. N:o 58. Mesä'enierDas iefferne.

144

bftD i ojtt ikteoskap med enkao efter den bekante ht*
sfcop Johannes Botvidi i Link<(ping, hvilket var ett både
ansenligt och rikt gifte. Det tyckes, som lyckan ville
nu p& en gftng godtg^ra alla Messeniernas förut lidna
missöden.

Men olyckan ville deremot, att Arnold Messenius
ftrft sin faders icke blott ISrdom och snille utan ock
hans trStiystnad, bSftigbet och vankelmod. Visserligen
hade han ingen af dessa egenskaper, hvarken de onda
eller goda, i så hög grad som fadern, likvSl nog af för
att derigenom både väcka uppseende och blifva olyck-
lig. Hans oroliga ande kunde ej ISngre trifvas med
hefdatecknarens stilla H>ch enformiga sysselsfitlntng. Han
började snart försumma detta sitt egentliga uppdrag
och kastade sig i stfillet in i de politiska stämpliugarna,
som lycksökare först på hofvets, sedan på folkpartiets
sida; i båda fallen genom opålitlighet och öfverdrift ska-
dande både sig sjelf och sitt parti. Också i det en-
skilda lifvet har man efter honom några mindre hedrande
drag. Mot sin sednare maka och sina stjufbarn upp-
förde han sig med en hårdhet, som var allmänt känd,
ocb som han sjelf i dödsstunden ångrade och afbad.
Hans bönder klagade formeligen inför rådet, ali han
behandlade dem med obillighet, pålade dem olagliga
»kaller y hotade dem med knekleulskrifningar o. s. v.;
men hans dåvarande gynnare, Bengt Skytte, ledde vid
den tiden rådsöfverlSggningarnay och undersökningen i)
slutades till Messenii fördel. Ledsammare blef ett annat
förhållande. Messenii syster fordrade sin del uti de
hemman, som Kristina gifvit i vederlag för de från mor-
fadern af Karl den nionde borttagna. Messenius afslog
denna hennes billiga begäran. Rättegång uppstod och
drottningen tillerkände systern laglig arfvedel i vederla-
get; en dom, som Messenius aldrig kunde förlåta. Af-
ven med Axel Oxenstierna var han i fiendtligt förhål-
lande. Det berättas, att denna herre en gång yttrat till

i) Rådsprot. d. 8 Maj 1649.

i4S

Measeoiiiå: fmg irtir ni Hräfvåf efiir kmaleråémbetei.
Messeniiis skulle hafrt STmt: Jag iför nf straffar
9ftér hela rftfcéll). Hén skjllde dcksft Oxenstieroa oieh
Jakob De la Gardie för allt oodt, som i landet skett odi
innu skedde. P& riddarhuset var Ifessenias illa an-
skriffen, och då han, af Kristina adlad, bef^lrde der-
stfides intrSde, fick han afslag. Kristina blef uppbragt
och ntftrdade till ridderskapet formelig befallning att
mottaga honom. Endast pft sfidant sätt kunde hans
adelsskap drifvas igenom. Han hade Tunnit denna KH-
stinas ynnest dels genom sin Ii r dom, dels genom sitt kun-
skapen; men i detta sista hflnseendet sprang han med
så mycket löst sqvaller och hemliga aogifVelser, att slut-
ligen också Kristina blef ledsen och missnöjd med ho*
nom, likasom han med henne för ofvannimnde till sy-
sterns fördel filida dom. Med Bengt Skytte Tar han
någon tid uti ganska godt förstånd; men sedan denne,
ovisst på hvad sätt, erhållit några af de hemman, Mes-
senius förut bekommit, byttes den fordna Tflnskapen tiH
ett hat, så hsfkigt, alt de icke ens halsade på bvaran-
dra. Så hade Messenius kommit till regeringen och till
de migtigaste personerna uti ett förhållande, som stiugde
vågen till ytterligare framsteg på lyckans bana. Han
öfvergick nu på en gång till motsidan, och blef en af
dennas häftigaste partigSogare. Han, som nyss med
Bengt Skytte och dess vånner s^allrat och smickrat för
Krislina; han som nyss förtryckt bönder, hvilka blifvit
honom förlSnade; han kastade nu inom . ett års tid
kappan på andra axeln Och klagade högt öfver Kristinas
regering, Öfver kronogodsens förskingring och ölver adelns
tyranni. Han ansågs vara författaren till den namnlösa

i) Arnold Messenius berättar, att denna ordvexling förefal-
lit mellan bans far Johan ocb rikskanslereD ; men den
sista beskyllningen skulle då, före l€i6, sakna till ocb
med den aflågsnaste rimlighet Axel Oxanstierna nekar
till bela samtaleL

PryxeUs Ber. IX. ^

i4i

alurift» tom mnier i649 ted rikidaf i hOoderMS i»Bn
«lUin) liUflå lill AtskilKgft uppntser nnåw i6S0 än
rikfdUg. Vid dmu» se4aare v«r han i fråga att blifta
aikraUrare hot boodeal&adet» men KristiDa Yiiie ej t3-
Jåta det Bana strid • mot ridderskapets fdretridearfit-
tigketer Wkkte de adeliga atåndsbrOderaas liHtra hat. De
fOrklaiÉade» «tt de af lydoad för drottoiDgeo mottagit
honom pi riddarbuset> men att de icke kunde giUa
bana atimplingar med bönderna. Kristina, som au mera
äfvtD sjeif bliffit missnöjd med mannen, biföll deras
ord och tillade, att Messenius icke vore vftrd oagot rum
bland ridderskapet i). Det var Hkvftl icke fullt ett är,
sedan hon mot ridderskapets vilja genom nMgtspr&k sjelf
trugade honom dit in. \

Som författare hade Messenius p& längt nSr icke
sin faders snille eller sr betsa mhet. Dtt finnes exempel,
att aaan förebr&U honom Ifittja och uppmanat honom,
att med mera mt sköta sitt uppdrag* Men det tjckes
också som Kristina fruktat en ohöljd firamstfilloing af
Karl den niondes historia. I skitet af 1619 hegSrds
Bengt Skjtte och Messenius alt för ifrågavarande arbete
utbekomma handlingarna om de år 1600 aflifvade her-
rarna. Ambetsmftnnen vid riksarkivet vägrade, och Kri-
stina gillade denna deras åtgerd.

TJOeONDE KAPITLET.

OM ARNOLD MESSENIUS, SONEN.

Arnold Messenius, Sldsta sonen af Arnold Johan
och dess första hustruj föddes på Kexholns

i) Vppsala, nahms iamting. Historiograpfai T. n. Yiu
lohannis Arnoldi Messenil, sammanplockad afGahm. Ut-
drag ur riddarhusprotokoUema; samt de om hrfttder» an-
fi(rda källorna.

fSstning år 1629. Ehuru lika som (ar och farfar ut-
rustad med liflig fattoiDgsgäfvai blef han likvftl icke hål-
len till allvarsammare studier, Utan ätnjfit en så kallad
adelig uppfosrrau, mest beräknad för hof- och krigstjenst*
Vid aderton års ålder antogs ban till kanmiarsven hos
pfaltsgrefven Karl Gustaf, hvilken han någon tid åt-
följde nnder deM vistande i Tjskland: sndermer^ kom
han tiU pfallsgrefvens bror, Adolf Joban. Sommarei»
1651 skildes han derifrån och skuIU ttndev två är« tlå
vesa utrikes för att fullkomna sig i adeliga öCningar»
Han erhöll af Karl Gustaf löfte aU irHgeB Momma
400 riksdaler till understöd på resan; nen finmadé i»*
nan dess för någon tid begifva ag till Uppsala och dw
som förberedelse inhJSmta nårmare kilonedom af befftså-
ningskonsten.

Under en pfaltsgrefveos resa genom SödermanlaaMl^.
hade den åtföljande unga Messenius sjuknat ocb blil«ii
till vård upptagen af Kyrkoherden Kriatofer i Fom^.
densamme, som vid riksdagen 1650 ntmftrkte aig genom,
häftiga och politiska predikningar. Under tillfrisknandel
fattade Messenius liflig kärlek till herr Rristofera dotter,
så att han ämnade fria; men hvarken fudertt eller flte-
kan voro honom benägna. Likväl fortfor han atl tiU«
skrifva henne underliga och öfver^pända bref^ ty ftfvan
hos denna yngling röjde sig Masseniaka släglcns besya*
oärliga och häftiga sinoalag.

14t

TJU6EFÖR8TA KAPITLET.

OM MESSENISKA SUIdESKRIFTEN.

Uti föregftende kapitel bafva vi omtalat det lefnads-
och rcgeriogssitt, som drottotDg Krislioa är i65i förde}
likaså det alltniDoa missoöje, som deraf blef en fOljd.
Detta sednare var gaoska hSfligt och hotaode. Man
hdrde dfverallt bittra all&lelser fin mot drottningen, Sn
nMt högadeln, hvilken ansågs vara hennes förledare. All-
Mint kastade man blickarna på prins Rarl Gustaf med
Attskan, att denne herre snart mål te komma till styrelsen
fdr att skaffa hjelp mot det öfverhandtagande elfindet.
Nöd och otålighet ingåfvo våldsamma tankar. Några
ville, att prinsen skalle i spetsen fdr en folkrörelse be-
migtiga sig regeringen; man förklarade sig Hirdig alt
för sådant Sndamål sadla npp och deltaga i försöket.
Sår och der i landsorterna spordes hotande rörelser.

Nfir drottningen i65i ville nedlSgga regeringen,
hoppades de missnöjda, att ofvannSmnde deras önskan
snart skuUe gå i verkstfillighet. Så mjcket bittrare blef
harmen, då de funno sig bedragna. Man vredgades i
sjnaerhet mot de rådsherrar, som öfvertalat Kristina alt
stanna qvar. Det hade skett, mente man, endast på det
etåeln måtte hinna så myckel mer utsuga kronan och
underlägga sig landet; samt möjligtvis i framtiden
stånga prinsen från tronen och sålunda sjelfva be-
mägtiga sig riks-styrelsen.

Messenius, fadern, uppbragt mot drottningen, ovSn
med de styrande och dessutom af ett oroligt och bit-
tert lynne, kastade sig med hfiflighet in bland de miss-
nöjda. Han sökte umgftnge med de förnämsta ledarna
för ofrfilseståodeo, med Terserus, borgmfistaren Nils Nils-
son, kyrkoherden Kristofer i Fors, åfven med Bengt
Skytte. Genom förebärande af sjukdom undandrog han
sig att vid kröningen 1650 aflägga trohetsed och tycket

^CMutoiii bafta under dentta riksdag varit i beatttndig
rdrelae för alt uppagga sinneDa.

Sommaren 1651 kom unga Arnold Messenins hem
till sin fader. Frän tjeoslgOringen bos Karl Gustaf,
hade han bibehållit mycken tillgifvenhet för bemSlde
berre. Under den tid, han låg sjak på Fors preslgård,
hade han af kyrkoherden Kristofer hört många skarpa
ttllåtelser dels mot drottningen, dels mot herrarna,
många halfva hotelser oro uppror o. s. v. Af fadern
hörde han beständigt samma tal och en mingd sanna,
halfsanna eller falska anmärkningar. Allt detta tog so-
Den för sanning och med ungdomens oerfarenhet och
Jifliga inbillningskraft sammansatte han deraf en både
4>hygglig och vidunderlig bild af tillståndet i landet.
Med sISgtens häftiga blod i ådrorna, härmades han öf*
ver de om tålda, förfärliga orättvisorna, Öfver allt det för-
tryck, hans fädernesland hettes lida, öfver de försal,
som sades utställda för hans älskade furste och herre.
Fadern^ i stallet för att lugna, retade och uppmanade
honom att hålla sig icke till drottningen, utan till stin-
derna och till den herre, han förut tjenat; d. v. s.
Karl Gustaf. Detta råd, jemnte faderns undvikna tro^
helsed var tydligen ett bemödande att inför eget sam-
vete sfttta en laglig färg på upprorstankama.

När Kristina ville nedlägga kronan, hade borgmä-
staren Nils Nilsson yttrat, del någon redlig svensk borde
skrifva oeh bedja prinsen till landets fromma genast
mottaga regeringen. Detta kom till den unga Messenii
öron. Han ansåg det vara en försynens kallelse att
som redlig svensk uppträda till fäderneslandets räddning.
Denna borde ske snart, men kunde^ enligt hans tanke,
icke ske på annat sätt än genom uppror och drottnin-
gens afsältande. Han beslöt underrätta prinsen om lan-
dets och dess egen fara, samt uppmana till bådas rädd-
ning. Genast grep han saken an och uppsatte en Ung
och rimmad skrif velse. Uti denna infördes allt, hvad
han af missnöjda och särdeles af fadern hört, sannt och
falskt, bevist och gissadt, verkligt och orimligt om hrarl-

•aost; fC<^raocU m$é liiig taMfeingiknrt «tt half mnita^
till en liel. Förninista infwhAllet af skriftai vsr Mjaa*
d€. JDrMmiHg Krhima /tJkiMr Måns Sm^ ock låter
loeka sig Ull egen jfcoda. Eon dr ett tok, s^m aU^
éeles icke förstår att regera utan endast tänker på
Iskar^ nöjen oeh förströelser. Få sådana ock på
frdwdingar kar kon i största onédighet f&rstört rikets
alla tUlgångar. Får kon längre kalla påy skall kan
pfelbart förstöra kela riket sjelfU Han ropar på sin
dansmästare oek frågar: ^Beaulieu, hmru mgekei ko*
eter en ballett?» Denne svatar: tOmkring 50,4NNI^^
åar, ers majestät!» »Hvad,» säger drottningen, »icke
mer? Hämta straxt penningar i räknekammarenh
Någon tid derefler frågar hon sin kammartjenare Jo*
kan Holm^ nkvad kar folket aU säga i staden ?» Denms
svarar: »de finna tiden ledsam oeh tråkig, seéan eders
majestat ej mer dansar några baletter,» »Hör kil,
Meatdieu,» ropar då drottningen^ »man måste roa fol-
ket! Du får lof aU Hälla till en balletl; men h^d
kostar den?» »Omkring 20,000 riksdaler,» »iGodt,»
svarar drottningen, »gå till räknékammarenoehheUsaj
att du får penningarna!» — »Men;» invänder danS"
mästaren, »der finnas inga penningar,» — »Gör som
jag säger!» svarar drottningen; »jag skaU nog finna
medel!» <-* Orsaken tiU detta oeh allt annat ondl är
r^skansieren Oxenstierna; kan oek riksmaréken JeJufb
De la Garéie, Redan från längre tid tillbaka hafva
dessa herrar sökt inskränka konungamagien. Derföre
aeh för att förslafva rikets allmoge hafva de af f/Ur aS
kronogodsen, derföre har Oxenstierna skaffat Stoek-
kolm siora handelsfriheter nemligen för att mor ko^
nungamagten erhålla kjelp af borgrama; derföre hafva
oek nämnde herrar ökat antalet af adelsmän, grefvar
aah baroner, för att i dem värfva anhängare. De
tfilja sjeifva draga till sig styrelsen oeh skilja Wasa-
ätten derifrån; derföre borttogs det stora WasavapwH
från borggården; derföre kar Johannes Matthiw på
deras befallning lärt drottningen endast fåfängiiga

fAi^/men icke M, #om till regérfnffen körer; dérföre
har samma man ingifvit henne afemak för giftermål ,
i hvilket tänkesätt kon sedermera blifvU starkt afgrefve
Magnus iiek af dennes mor, grefvinnan Ebba Brahe;
ty den sluge rikskansleren nyttjar det sätt, att då han
till drifva någonting igenom, så öfvertalar kan deriili
Jakob de la Gardie, denne sedermera sin son, hvilken
sluteligen skaffar drottningens bifall, Hvad desea her*
rar under förmyndaretiden gjort, det itmngo de drott^
ningen att vid myndiga år godkänna, emedan de ho-
tade henne med polska Wasarna, D^essa och de andra
höga herrarna! frukta serdeles för prins Karl Oustaf,
Bans arfsrätt till kronan ämna de aldrig erkänna.
Redan i mngdomen blottställde de honom för farorna
af en utrikes resa och af krig, då han ej minére än
två serskilda gånger sändes likasom en Uria ut i den
vådeliga tyska fejden, ty de hoppades, att han der
^ulle omkomma» Bans förmälning med drottningen
motarbetades, och det mest genom Johannes Matthias,
grefve Magnus och dess mor, grefvinnan Ebba. Bans
antagande till tronföljare motarbetades äfven; och när
det ej längre kunde undvikas, hafva herrarna före»
skrifvil honom orimligt hårda vHlhor, och till ytter-^
mera visso beslutat taga honq<m afdaga, Riksmar^
skens fru, grefvinnan Ebba Brahe ^ hade på Jakobs^
dal redan giftet i ordning , om han kommit dU. Nn
har man tagit gevären från de hemkomna soldaterna;
ty man vet, att de är o prinsen tillgifna. — / följe af
allt detta råder brefskrifvaren, att prinsen aldrig bör
resa till Jakobsdal för att ej utsätta sig för Måns
Smeks förplägning i}. Ban bör till och med akta sig
för Stockholm, utom under riksdagarna. Ban bör äf-
ven akta sig för första och (mdra klassen på riddar*
huset; men deremot förlita sig på den tredje och på
efrälsestånden. Han bör förekomma fienderna och

i) Detta afser troligeii ryktet, att Magnus Smeks gemål.
Blanka, med förgift dödada sio son, konung £rfk.

muIm* ikm 0f måmirii^f sammankalla irofpar oek
«m4 de» ti$a sig uii SioMolm; han skall dsr finma
«i#r anhångare^ dn han väntat. Han bör följa Karl
isn niondes exsmpsl oeh aflifva alla de förnäma; förr
hUfver han aldrig konung. Han bör låta döda både
dsm oeh droUning Krislina. Sedan skall han kunna
ulan hinder återtaga kronogodsen oeh i lugn regera
till sin och Sverges dra* Uoderskriften bestod af föl-
jande två verser:

Den, som detta hafver ställt,

Har följt ers kongliga höghet i fdli.

Hela innehållet år ett bevis på partisiDnets och
nngdomeos hånfOrelse. Uppgifieroa oro drottoiDgeos slö-
seri, allmogens förtrjck och ofrälseståndens tänkesätt voro
sanna. Allt det andra består af dels Afverdrifna, dels
alldeles osanna beskyllningar; till en del så orinaliga,
att forskaren förvånas, huru djlika någon ging kunnat
erhålla trovfirdighet och, som det sjnes, bland ett icke
ringa antal människor. Lika orimligt var^ att Messenius
hoppades öfvertala prinsen till en sådan nedrighet, som
att afsfitta och mörda drottning Kristina, till hvilken dock
prinsen sjelf nyligen friat, och hvars ynnest han uteslutande
hade att tncka för den just nu erhållna arfsrfitten till
svenska kronan. Lika oråttvist, blodigt och tyranniskt
var det andra rådet, nemligen att utan vidare omsvep
mörda högadeln för att kunna återtaga kronogodsen.
Detta allt undföll Messenius. Det sjel0l5rt roende, som
stundom följer ynglingaåren och alltid följde Messeniska
sligten, hindrade honom ifrån alt inse sin oförmåga till
bedömandet af dessa fimneo; och partisinnet hindrade
honom ifrån att inse, hvad som var rimligt eller orim-
ligt, fidelt eller nedrigt. Och likvSl synes yngltogeos
hjerta hafva lifligt klappat för det, som han med sin
inskränkning i kännedom, erfarenhet och omdöme ansåg
vara rätt och godt.

Enligt någras uppgift har fadern sett denna skrif-
velse och gifvit tUl dess bortsändande tystnadens bifall.

^Sjelf påstod han eofisl, :det han om dcotamma. icke fi§t
Dftgon kunskap; och datta sjuas afvan bafva varit bfi»-
delseo, . ,

£inedaD sonen icke visste huru utanskriften till
prinsen skulle . st ftllas» vidtalade han en ksnsliskrifvare,
h vilken p&lecknade. brefvet, utan att likväl kftnna deas
innehåll. Sedan gjorde Messenius ett annat omslag der^
öfver, sk ref derpå namnet af en borgare i Kalmar och
afskickade sä det olycksdigra paketet.

TJUGEANDMA KAPITLET.

rItTEGÅNGEN BfOT MESSENIERNA.

Så snart ofvaonfimnde bref kom Karl Gustaf tiJl*
banda, meddelade han detsamma åt sin förtrogne, ö^
verste Wurtz. Denne misstånkte genast Messenius fa-
dern, hvilken, liksoro i afsigt att känna sig före, hade
nägra gänger med öfversten fört samtal af dylikt inne-
bäll. Genom anställda forskningar upptäckte prinsen, alt
0>refvet ursprungligen kommit frän kansliet i Stockholm.
Hans beslut blef att underrätta drottningen om alltsam-
mans. Förrän detta skedde, sk ref Hkväl öfterste Wurla,
af någon tagen anledning, till den misstänkta Messenius
ett bref, hvari han äfven omtalade, att en smfideskrift
kommit till prinsen, men att denne ämnade skicka henne
till drottningen. Afsigten med nämnde öfverstens skrif-
velse tros hafva varit att varna Messenius, på det denne,
om han vore skyldig, måtte kunna rädda sig genom flyk-
ten. Brefvet kom fram till sin ägare; men antingen ou,
denne icke kände sonens företag, eller trodde dess upp-
hofaroan ieke kunna upptäckas; allt nog, han vidtog
inga försiglighetsmatt »tan tvärtom visade skrifvelseni

törst för ii» ••»« weåsn för iK>r^ffiiftiaraft Nib ^fil880B
«di afTe» iåt afigra flera peratmer.

Emellertid hade, mao vet ej på hvad sSU, »Hg*
If esfenii iMtaligbet blifnt för en och »wiian bekattt» Seat
m afioo fick Rrietuia, bmd hon siger, p6 ett gatiska
Jbfcynoerligt via utiderrittelse derom. Samtna qvllll och
«gMiblick«i dtrcfter tnfaon sig örveratåthénaren, H«ni»n
Fkimog och begärde företräde; ty ftfvvD han hade ge-
noro sioa kuDskapare Loramit fArballandet pé spåren.
En Mrolös vän» af unga Messenius sSges hafva förrådt
hemligheten. Fleming omtalade, hvad han visste, för-
säkrade derjcmnte vtd sUt tif, att intet uppror tjorir
eller kunde komma å bana. Hela tillställningen be^
slode blott i en svans, som saknade hufvud. Man
kunde i tysthet reda härftråden, straffa dem man ville,
och afhugga slÉpet; teåan fim{fe p^rti^ löpa stubb-
svansadt i många år. Drotmingen stod lugn och sig
Fleming i ^ftgooeit. Sluiligea sade bon: h¥ad ni säger,
herr Herman, är rått sedt; men jag vet kanske mer
m> ni. Jag vei, aU de nveddelat prinsen sina fördöm-
da anslag. Jag vet^ att föriiden nait skitide pskrUä
Monom Hi ilbud härom. Det blir roligt an se, hur
kan b4r sig åt* Nh som har hans fårtrotnde^ ktmå
menar ni derom? Fleming svarade: jag tror sdkeri,
att prinsen, Bom en trogen undsrsålare, inom k^rt
underrdttur eders mc^estät 4im alUsammans. Han dr
både för klok och /or hederlig att bita, på en sådan
krok. Droiuiingeii fifvarade; men för att få redapåaUa
de eammansvurna, har jag väl lust att tiga stiUa, oeh
4åiu mken komma till verkiigi uppror. På eédant
eäit kunde jag locka hela sällskapet fram på ekåde^
platsen^ tnnan förhånget fälldes; men då hade Jag
dem också alla i fällan. Del torde väl blifva ett rasp
utaf; men jag med mina knektar fruktar icke får ni-
gången* Flemiög hade rojcken Möda eU ölvertala droti*
niogeo från denna djerfva ocfa blod^ föresals. Det
JjcÅades slutligen; men hali måale däremot lofva atl på
eiulra vigar skaffa all den iiodfrritaelse» som öoskadea^

15»

Emtlkrlid har maa atrlkoat, alt från dttta samtal in^
tiJi daa stund, dC^ ilbudet från prinsvn kom ii\) Stocko-
liolm med sroidegkrifteti Tar jemnt så mycken tid^ som
erlbrdrades för att noder yttcrlrg skyndsamhel fara frkti
Stockholm till Öland och sedan tillbaka igen. Man viU
antyda, det prinsen beslutat sig til) smSdeskriftens an»
giftande först sådan han genom Fleming blifvit under*-
riitad om anförda samtal t).

Om aftonen den Ifi Dec i65i kom Ull grefve
Magnus ett ilbnd fr&n prinsen, hvilket medförde ange*
lagna bref till drottningen. Grefven framlämnade dem
samma qvfill. De innehöllo berättelse om smfideskrif-
tens ankorost samt försäkran om prinsens trohet, om
hans af sky för brefskrifvarens tänkesätt, om hans
harm, att man vågat till honom framkomma med ett
så otacksamt^ ett så nedriijt förslag, Derjemnte bila-
ées sjeifva smädeskriflen. Vid genomlSsandet af denna
sistnimnde föllo drottningens misstankar straxt pä Mes-
sesius, fadern; ty tadel och beröm voro deri utdelade
dfver samma förhållanden och samma personer, som
Messenins förut plägat hos henne hemltgen tadla eller
berömma. Emellertid beslöt hon hålla saken tyst och
appskjuta alla ytterligare åtgerder till morgondagern

Denna var en af rådets arbetsdagar, så att alla se-
kreterarna vor^ uppe. Kristina förekalladc dem, visade
några rader af smSdebrefvet samt omslaget och frågade,
om de kände någondera stilen? Alla nekade utom en,
Iwilken trodde sig pä utabskriftea igenkftnna en af sina
madbjelpare» Kristina befallte sekreteraren att genast
upphämta sin misstänkta renskri fvare, men att vid lif»-
siraff icke låta undfalla ^ ett enda ord oro hvad, som
fiftrehades. Under tiden måste alla de andra stanna qvar

4) Hvad i ofVanstående i^tycke &f berättade, om drottnin-
gens samtal med Herman Fleming och om tideo emellan
detsamma och ankomsten af priosens bref» grundar sig
på en blott sägen, hvilken dessutom gått genom många
munnar, innan den upptecknades; och torde derföre i ett
oeb annat vara mindre pålitlig.

i runiiiML Om eo stuii<l 'återkom 9ekret«niren med sin
rcoskrifVare* Deooe erkinde g^uaål^ atl utanskriften vsr
•f honom, och atl han ditsaH den p& begiran af unga
Ifesseoitts. DroUningen ansåg denne sistnämnde icke
skicklig nog alt hafva ensam kunnat sammansfttta sjelfva
sraådeskriflen, ulan trodde, all denna kom frän. fadern
och frän flene andra medvetande. Hon hefallte derföre
al!a nftrvarande slanna qvar och utsftnde grefve Magnus
med befallning att fAigsia den ftldre Messenius. Hän-
debeTis roOttes denne straxt utanfore på galan, då den
af grefven skickade officeraren framfArde sitt ärende, lies*
senius efterkom kallelsen och f6ljde till stoltet; men just
▼id högvakten förklarade officeraren honom för drottnin-
gens fånge. Sedan .fadern s&lunda var lagen, lät Kri-
slina ffingsla sonen samt försegla badas boningar. .

Unga Messenius btef utan dröjsmål . förd tiH • det
rum, der alla sekreteraroe stodo i drottningens närvaro
församlade. Hon visade honom skriften och frågade,
om han kände den? Messenius. nekade. Hon frågade
om igen ; han nekade om igen, och med fräckhet. Hvadf
utbröt Kristina, fit är fj^aneka oförskämd, tom vd^ar
inför mig en så djerf lögn, och det i närvar/^ afaUa
dessa herrar, hvilka känna eåer hand. Då »förlorade
Messenios modet. Han utbrast. i tårar, föll till drott-
ningens fötter och anropade hennes nåd. Han bekSn»
de sig hafva på grund af yttranden efter fadern, doek
denne ovetande, författat skriften. Han: hade iroli sig
derigenom göra en stor tjenet åt fäderneslandet o, s, y.
Drottningen bortskickade honom och ^ lil hämta fadern.
Äfven för denne visade hon skriften och frågade, om
han kände stilen deri? Han nekade I Betrakta den
noga! sade Kristina. ,,Nu tyckte han sig märka likhet
med sonens hand. Ar det så, tillade han, och har
min son inlåtit sig i något förräderi, så är jag der^
till oskyldig, och skall sjelf vara den första aU fdUa
honom. Efter denna bekännelse slutade drottningen för>
horet och lät sätta häda de anklagade i serskilda rum,
under förbud att tala med andra eller med hvaraodia.

JDcrpå utofinmde hon en domstol att dagen derefier h&IU
närifiare lyodorsökning. i mftlet. Äfven Axel OxonBtieroa,
JakQb Be la Qardie samt grefve Magnus, b vilka voro i
amddeskriften till heder och ära angripna, begSrde ran-
sakoing sa väl af Messcnii bettkyllningar, som af deras
«get uppförande.

Dagen derpö, ehuru en söndag, börjades under-
Adkniogen, och det redan på förmiddagen, samt fortsat-
tes alla dagar hela veckan igenom. Närvarande voro
flere af rådet, mest grefve Magnus och Johan Oxen-
.stierna, stundom också drottningen sjelf. • Protokollet för-
des .merendels af den ryktbiu^e Stiernhöök, bvilken också
tjänstgjorde såsom åklagare å kronans vagnar.

Hela första dagen upptogs af förhöret med sonen.
Denne fortfor alt vidkfionas förfaltareskapet och yttrade
i början en slags frimodighet, nästan stolthet deröfver.
Han visste sig hafva efter gällande lag förskyllat dö-
den; men som ärlig svensk hade han velat lätta sam-
vetet och för prinsen upptäcka fäderneslandets öfver^
hängande fara* Såsom den der saken förstods^ hade
han ej heller velat nedgräfva . sitt pund. Han hade
tagit sitt beslut och ville derpå både lefva och dö.
För öfrigt bekände han redan; vid detta första förhör
nästan allt, hvad han visste. Äf sin far och af Kristo-
fer i Fors hade han erhållit de flesta upp^ifter^ som
i skriften förekommo. Men denna sednare hade han
sjelf sammansatt; ingen qnnan hade henne sett, eller
hennes afskickande känt, . Man yttrade, att en yngling^
som han^ troligen icke ägde nog kunskaper och skick"
lighet för att sammansätta ett dylikt arbete; utan att
fadern torde vara rätta författaren. Sonen nekade
härtill; och hvad skickligheten beträffade, bad han med
stolthet, att hvad ämne son häldst måtte framställas;
han skulle genast ådagalägga sin förmåga att detsam'
ma behandla. . Man hotade med pinbänken ; men han
vek ej frän sina. utsagor.

Då Messenitts, fadern, första gången förehades, ne-
kade han till alla beskyllningar. Han hade som en

Mig mom tjmnl rikei; mtåHig får #tti ton f«/ai im-
fiol, tfn heaé «» rCiUkafmi far taia bér; haåe 4fM
ceh me4 ^arnait honom för $mMåeikrifitr oeh tagi^ éH
ingen hederlig karl tådmna brukar. Men då maii aam»-
de, hrsd sonen faekint, utbrast hen: jag förmärker Guå»
rättvisa dom oeh straff. Jag har sjsif én gång på
samma sått anklagat min faésr oeh har derfört detta
väl förtjänt. For öfrigt nekade han till flere af aoticiif
beskytlnfingsr och sOkte borlfOrkfora de öfiriga*

Om qvSUen samma dag blef han i fsngélset hotad
med pinbink, sä framt hao ej ville ut med satmtt^D,
och man Iftt skarprfittaren bSra pl ägoredskapen fram och
tillbaka ulanfOr hans fOnster. Vid åsynen af dessa fOr*-
farliga verktyg föll modet. Han förklarade sig vHUg
att bekänna: men bad att förskonas från pinbäi^en.
Lades han dit, skuilé han yppa saker, hvUka drott^
ningen sjelf säkert viile för allt i verlden vara okun-
nig om. Vid nnderrättelsen hftrom lit Kristina honom
tills vidare slippa de hotande plågorna.

Dagen derpä upptrfidde han för rätten med än-
dradt sinne och språk. Jag bekänner, sade han, it^ör
€hsd och menniskor^ att jag högeligen förbrutit mig
oeh det i mång måtto; men synnerl^iast dsrigenom,
att jag med min son och med andra fört grofva tal
mo$ närvarande regering. Jag har genom sådant vet-
tat göra mig stor, sami gifva mig anseende af en,
som både kände styrelseverket oeh vore en god foster*
landsvän. Jag har dermed i galenskap lupit omkring
och kittlat min egen fåfänga samt begått en farlig
synd. Härvid började han bitterligen gråta»

I denna anda uppförde han sig under hela den
återstående rättegäogen. Han försäkrade, dei han al-
drig haft minsta kännedom om sonens skrift; men till»
stod, att han med sitt oförnuftiga tat gifvil anledning
dertiU ach sålunda väl förtjenat döden. Han nåmode
Bengt Skvtte, Nils Nilsson, Kristofer i Fors, Terserns
oeh Skunk såsom de, med hvilka han i dylika ftmnen
talat, och hvilka mer eller mindre delat hans Cftokesått.

18»

Der fann$, xHUåt h&ti, också i hofrätltn (fn -oth an-^
nan, »om bjähde nåffot; likväl mr ^ertneé föga be-
ifÉndt» IH man sedermera iofdr4« soneo, och deime
pämiAté iiODönn om til och stinat, utbrast han otn ig«n:
du 'år räUtis, o Ehrre, ovh rålta Uro dina é»mar!
htH hdr på detta rummet slod Jag och hjelple iHl aU
eOkklaga ocfc ^fverbevisa min egen fader; och nu hän-
der mig deieamma tillbaka af min egen $on, Haf}
begfirde tiHslånd att tala med drottningen sjelf. Vid
Underr&tteben derotn réste Kristina genast dit och in-
trädde i domsalen. Messtpnfitis bad dä om nådig och
hmsiig död, hdldst all blifva skjulen. Heta sin bok'_
ooh skriflsamiing testamenterade han dt drottningen,
hvarvid han tillade, att Karl den niondes historia 6or-
de fortsdttas på de grunder, han begynt; annars kunde
bemdlde konung aldrig försvaras, Enka och barn
anbefallde han på det ödmjukaste till hjelp och be-
skydd och begärde slutligen kyssa drottningens hand,
htrilket hon, rörd af hans ånger, fifven tillät.

Kittegången med b^da Messenierna slutades e&lunda
fort nog» Svårare var undersökningen med dera, som
biifvit angifna för delaktighet i de upproriska tfinkesätten.

Terserus kom temligen Istt frän saken. Messeni-
erna vittnade, det han visserligen vore missnöjd med
närvarande regering; han hade likväl ha(\ föga umgänge
med de brottsliga; aldrig yttrat nägot, som sjrflade pä
uppror. Han blef icke ens inkallad till förhör.

Stadsskrifvaren Shunk angafs, som den der varit
tned nifvarand« regering missnöjd och Önskat, det prin-
sen mätte snart komma till styret. Det var ocksä han,
som uppsatt ofräJseständens förut omtalade inlaga vid
i 650 ärs riksdag. Skunk erkände delta sista, han hade
gjort det på ständernas begäran, men ss^de sig aldrig
yttrat nägon Önskan om regementsförändring; deremot
klagade han» att MesseniuSy fadern^ som en oförskämd
maniska, trugat sig in i hans luu, så alt man endast
med möda kunnat blifva konom qvitl^ Skunk kunde
om ingenting öfverbevisas.

Svårare blef ransakmogen för harr KrisUftr i For*.
Sådan riksdageo var han kAod som jtterligt onissnöjd
och dertill obetänksam och hetlefrad. Nu blef h^n, ser-
deles af den yngre Messenius, angifven för en mSngd
liAftiga och upproriska utlåtelser; t. ex. han hade laiaå
om de förra bondekrigen, och att sådana åter kundf
uppstå. Han hade önskat följa adeln till torget^ så-
som år 1600 skedde i Linköping, De flesta, vSrsta och
dertill de orimligaste rjkten, som unga Messenius i smä-
deskriften insatt, hade han hört af herr Kristofer; t. ex.
hur högadeln först dmnal låta prinsen i tyska kriget
dödas, sedan pjå Jakobsdal med förgift af dagatagas;
att man med flit försummat drottningens uppfostran,
o. s. v. Kristofer nekade nSstan till allt och begynte
gräta öfver ett så oförskylldt förtal, Messenius, fadern,
begynte dervid äfven på sin sida gråta och beklaga, att
han så nära sin död skulle nödgas träta mot en prest.
Kristofer kunde emellertid icke öfverbevisas om någon-
ting annat 9n oförsigtigt och obetänksamt tal. Han fick
till läppgfild några veckors fängelse, och en allvarsam
skrapa, hvarefler man tillät honom resa hem igen i).

Afven mot riksrådet Bengt Skytte föreko mmo gan-
ska svåra angifvelser; men han vistades för närvarande
på utrikes ort. Man måste derföre uppskjuta hans rät-
tegång; hvarom mera framdeles.

Svårast blef det med borgmästaren I^ils Nilsson^
svårt för regeringen ; tj Nils Nilsson hade bland bor-
gerskapet så stort anbang, att när han i början af rät-
tegången sattes i häkte, ansåg man nödigt att , fördubbla
vakterna; h vårföre man äfven sedermera lemnade honom
friheten mot skriftligt löfte att ej rymma. Svårt hlef
det ock för Nils Nilsson sjelf. Han var den. som för-
nämligast ledt ofrälsestånden under 1650 års riksdag.

1) Enligt Uttermarcks bref till Karl Giistaf 1652 i Rtksark
blef Kristofer afsatt från prestämbetet; men enligt Strängnäs
Herdaminnen af Aurelius tycks han hafva bibeblllit
lynlan till sin död i«€o.

Han hade också vSgrat antaga det addskap^ hvanned
mot partiet sökte nedmuta baps stSmma. Nu blef hao
af MesseDias, fadern, besvfirad med de farligaste beskyll»
ningarna, neniligen alt bafva önskat uppror och rege-
mentsförändring, fiorgmästaren svor och nekade der-
till; Ifessenius sade: hvad jag säger^ är sannt^ och jag
ar beredd att derpå dö samt inför Quds domstol mina
ord ansvara. Jag har visserligen talat en hop galen-
skap^ men ni har mött mig med lika språk. Borgmä-
staren svor, ait det var osannt. Messenius svarade:
jag vill brinna i h — t, om det icke är sannt. Borg-
mästaren sade: jag önskar, att ni redan brunne i h — !•
Dä afbröt Kristina, sSgande: Nils Nilsson^ ni skall icke
hafva en sädan önskan öfver eder nästa: Dessutom^
när man besinnar edra förra gemingar, så är det
troligty att Messenius har rätt, Messenius sade: jag
besvär edery Nils Nilsson, att tala sanningen. Hen-
nes majestät har lofvat, det ingen mer än jag skall
härvid lida. Drag eder till minnes! Har ni icke
många gånger sagt: Oud nåde oss för den grefve
Magnus? Har ni icke sagt, att ni vägrat antaga adel-
åhapet; ty ni hoppades under prinsens regering kom-^
ma fram i verlden sådant förutan? Och då jag visade
eder Wurtzens bref om smädeskriften, önskade ni ju,
att prinsen måtte fatta mod! Nils Nilsson svarade, att
brefvet hade visserligen han så väl som många andra
sett. Det öfriga vore osannt; han hade också blott
efi och annan gång träffat Messenius^ som då slänt-
rat och pratat allehanda. Messenius sade: jag ljuger
icke. Jag har ofta varit hos eder, Nils Nilsson, och
druckit mig rus. Ni är en patriot af just samma
ull som jag. Men jag ber eder, bättra sådant och
se på eder syssla och icke på det^ som är öfver eder.
Ni bör besinna, att det är icke borgmästare utan rik-
sens råd, som det tillkommer att i regeringen biträda
vår nådiga drottning. Nils Nilsson svarade: det dr
rätt, att enhvar bör akta på sitt ämbete, och ej be-
klfmra sig om en annans; deruti hafva både jag och

M Meitenku f$M. töf 9ftigt, tiTIadv fan, \nåe jd^
nog mod afl békånna, em jag vtule mig skyiéig, Nm
måste jag enUgi med sanningen neka. Hab kunde
icke heller om nftgonting öfverbevisas.

Ämra en atigtfvelse återstod, och det ^sserligeo
den svftrtste. Messenius, sooen, hade bekint, att han
åt en Nils Kristoferson uilemnat ett exemplar af smfide-
skrif)en. Mdh&nda var denne en son till Kristofer i
Fors och bror ftt den flicka, vid hvilken unga Messenins
Yar ftstad med sli hSAig kärlek, och hos hvars slägt
ban derföre önskade vinna anseende som en betydande
man. Det besynnerliga 8r, ait om denne sk h&rdt an-
gifna medbrottsltng icke den ringaste nndersökmng verk-
ftSfldes. Ranhfinda var han den förrädiske ^ån^ som
enligt nigra berSttelser först fOr drottningen och öfver*
ståthftllaren rGjde hela företaget.

TJUOETREOJE KAPITLET.

OM ME8SENIERNA8 nÖHK

Båda Messeniema hade afgifvit sådana bdeSnnelser,
att de kunde lagligen Hlllas till döden; till och meé de
sjelfva yttrade flera gånger inför domstolen, att de för-
tjent detta straff. 'Kristina trodde åfven deras afrättan-
de vara tillrfickligt för att skrämma andra från samma
bana. Det tyckes ock, som hon fruktat göra vidare
upptäckter, kanhända af personer, hvilka hon icke vå-
gat straffa. Derföre användes ingen enda gSng pinbän-
ken, hvilken eljest på denna tiden allmänt begagnades.
Drottningen önskade också att före julen få slut på hela
Saken; ville äfven genom skyndsamhel förekomma alff
fram och återtagande, hvaraf skraena än mera retades:

Mm påskyndade derfttre mifet. Kristma fBreslog/ all
fadern borde halehuggae oek hvfvuået på påfe wpp^
fffflat; 90ntn deremot tådbråkai och tieglai. Hofrät-
tens dom blef som följer: alldenshmd Messenius fadern
mtft landets rätta Ofverhet sig groft försett och sjelf
bekänner sig hafva döden förtjenat^ alltså varder han^
andråm vrångvisom och ohetänktom till tarnagel dömd
(Kl under svärd Hf sitt mista. Dä detta utslag blifvit
f0r Messenias i faofrätlen afkunnadt, sade ban: Jag tae»
kar eder för nådig dom, I magen hafva goda sam'^
veten; ty i hafven dömt rätt, och såsom jag sjelf skuU/s
hafva gjort. Ond välsigne hennes majestät oeh late
aiU ondt härmed hafva en ända! Derpå fördes han
tillbaka till fängelset.

Öfver sonen fälldes det utslag, att han, såsom den
iUr genom sm smddeskrift velat väcka uppror inom
fäderneslandet y skulle androm till vamagel som en
riksförrädare först mista högra handen, sedan halshug-
gasy kroppen fyrskiftas och Jemnte hufvudet på stegel
uppsättas; samt handen vid kåken på Stortorget fast-
naglas, Samma dag domen fälldes, bleT Messenii slölde-
mSrke på Axel Oxenstiernas befallning från riddarhuset
nedtaget och adelsbrefvet sönderskuret.

Lördagen den 13 December ffingslades Hessenierna;
lördagen den 20 December f filides domen, och månda-
gen derpå eller två dagar före jalaftonen gick den i verk-
ställighet. Då fångarna sista gången möttes, föll sonen
pft knfi och bad under tårar fadern om tillgift för den
oljda, han honom förorsakat. Fadern gaf den begSrdi
förlåtelsen, hvarpå de skildes. Under vSgen och finda
i sista stunden vidhöll fadern sina beskjllningar mot
9engt Skytte. På norrmalms torg blef han slutligen af-
rSttad och kroppen derefter uti Maria kyrkogård be-
grafven. Utanför norrmalm, på stadens afrättsplats, un-
dergick sonen sitt straff och blef fifven dersammastSdes
steglad. Messenierna saknade icke försvarare. En af Kri-
stinas egna hofpredikanter blef afsalt, enedan han i sina
predikningar hade nol ^sitlvita dcmnr ullarit på tådant

illt, aU mMi allwfiat »ntåg hofiom tadk del OfVer Met-
Moi^roa g&ngna straffet i).

Två och ett fjerdedeU år derefter, eller en m&imd
fArr Id Kristina lemnsde Sverge, for hon en gäog, så-
som alltid yid Jakobsdals*resorna, förbi afrfittsplatsen.
Vid åsynen af de Snna qtarstående steglen befallte hoo,
att dessa skulle borttagas och lemningama efter den
oljckliga ynglingen nedgråfvas. Hon visade ånger ftfver
airfittningen, och sade, alt de, som rådt henne derliU,
förljeni lika straff. Hon hade likvftl sjelf yrkat sUån-
gare dom An den, som hofrätten Olllde.

Messenius hade testameolerat Kristina sin akrift-
och boksamliogy hvilken af arfvingarna värderades till
7000 riksdaler. Vid hans död blef den också till bot-
tet appbnren och med de öfriga samlingarna förenad.

Messenius hade på samma gång åt drottningen an-
befalli sin enka och sina döttrar. Enkan fick blott dst
återstående af mannens lön. Hans förläningsgårdar skfink-
tes åt andra, innan den efterlemnade skulden blifvitgil-
dåd; så att enkan måste af sina enskilda medel dea*
samma betala. -^ Ät hvardera af döttrarna lofvade Kri-
•lina årligt understöd af 200 daler. Det utbetalades
aldrig. Barnen, oense med sin stjufmor, blefvo snart af
henne drifna ur huset, och måste i ringa tjenster fSr-
vårfva sitt bröd. Ofta nog och långe inlemnade de an-
sökningar, att äxer(k något af faderns gods, eller betal-
ning för hans saroliogar, eller åtminstone det af Kristina
lofvade understödet; men förgäfves. Andteligen år i6S4
gaf Karl den elfte åt den enda då qvarlefvande dottern
ett årsunderhåll af 100 daler silfvermynt.

För den trohet, Karl Gustaf vid detta tillfälle vi-
sat, sSnde Kristina honom en dosa, besatt med diaman*
ter och vftrderad till 20,000 plåtar. Prinsen skänkte
denne tillbaka ett i Tyskland inköpt medaljkabinett, vfir-
deradt till 10,000 riksdaler.

i) De la Oard. Joh. Ekeblads bref d. 28 Jan. iC5i. Tro-
ligen var det den orolige och iråtlystne iPéIras Arena-
bacUas, sedermera pastor i Katrina.

TJUOBFJEmDE KAPITLET.

OH BOURDELOT.

Messeniernas rSttegftng och allt, bvad derunder lom
i dagen, hade bort upplysa Kristina om allmSnna tänke-
sSttet och Återföra henne till mera sansadt uppförande,
till mera afseende p& undersätarnes bästa. Beklagligtvis
finner man inga spär till en sftdan förändring. Nöjen
och slöserier fortforo; och det var under eller omkring
iret i6S2, 8om till Sverge inkommo de ryktbara frfim-
lingarna Ulfeld, Radziejewski, fiourdelot och Piroentelli,
hvilka alla fyra blefvo af mycket och skadeligt inflylan-
de; i synnerhet de två sistnämnde.

Bourdelots rätta namn var Petter Michon. Han
föddes år i6i0, i staden Sens i Bourgogne; fadern var
barberare, modern, Anna Bourdelot, slägt med flera nt-
roSrkta personer så väl i Paris som i Geneve. Soneu
arbetade först som apotekarelärling hemma i sin fäder-
nestad, skickades sedan till slägtingarna i Paris, der han
genomgick filosofiska och större delen af medicinska läro-
hanan. Han visade lyckliga snillegåfvor, och fick der-
före antaga sina morbröders namn, hvilket var mera
kSndt och aktadt än hans eget; en af dem utnämnde
honom äfven till sin framtida arfvtnge. Tillika blef han
Iskare hos prins Henrik och sedermera hos dess son,
prins Ludvig Condé, under hvilka tjenslgöringar han
fulländade den medicinska banan. Han hade Sfven nå-
gon tid varit i Rom, vunnit päfvens välvilja samt skrift-
liga tillåtelse att, ehuru ej prest, likväl kunna utnämnas
till andeliga lägenheter; hvaremot Bourdelot borde som
läkare utan betalning beljena de fattiga^ som bos honom
sökte hjelp.

Bourdelot var eo ganska kunnig och riflig man, full
af skämt och infall; men oftast på bekostnad af andra.

Hao var dMtatom hemma t något hvart, sjAog medlfttt-
het Ull gaitarreD, målade portrStter, tillagade väUakter
1k:b kände i nödfall äfven åtaga sig matanrftttntngen.
För öfrigt ^edtfifaes han ifimmi egmåirt *krjtsam, på-
flugen, samt helt och hållet i saknad af ädla och stad-
gade grundsatser.

Då Salmasius lemnade Sverge, fruktade han att ge-
nom den qrarblifna ovåonen Vossius gå i mistning om
Krislioas ynnest och deraf fljtande fördekir» För alt
hindra sådant önskade han hafva vid hennes sida och i
hennes förtroende nftgon af sina vfinner* Två fransmän,
Henage och Guj Palio, voro i fråga, men häda fruktade
svenska viotrama. Slutligen valdes Bourdelot; och det
så mycket hftldre, som denna var Salmasii kmcUman,
nemligen en bourgognare, och RristiDas ofta återkom-
mande sjukdomsanfall påkallade en skickligare Ukare än
de bil tills anvSnda. Tillbudet antogs.

Kristiofis helsa var i sjelfva verket ganska vacklande.
Olågenhetema af hennes skarpa vätskor och natarligen
hetsiga temperament hade blifvit ökade genom nattvak,
ansträngningar och osund spis* Hon hade ofta och i
synnerhet nu på någon tid varit plågad af matthet och
brist på sömn samt af dåningar» bölder och febrar» Hen-
nes läkare förstodo icke häfva det onda; och man bör-
jade höra rykten om hennes snara död samt om under-
bara tecken och syner, som förebud dertill.

1 början af året 1652 lärer Bourdelot hafva kom-
mit till svenska hofvet. Genast föreskref han drottnin-
gen ett ändrad t lefnadssätt, med åderlåtningar, varma
bad samt mera regelbunden och kylande matordning.
Det lyckades att på detta sätt inom kort motarbeta det
onda, så att Kristina fann sig betydligen förbättrad.
Hon erkände sjeH, att hon hade Bourdelot nOit Qud
alt tacka för lifvet; hvarföre hon också utnämnde ho-
nom till sin arkiater och förste läkare. Hans anseende
steg fort och till ovanlig höjd. Redan som fransman
var han väl anskri fven, och i synnerhet som anhängare
af prins Condé. Det lätta och behagliga umgängssättel

Mré%^ 8n «icr alt vinn» ^IroUoisigai, bvilken i 4ig ajdl
balade aijlt., som var slek ocb soaöaUigU Hos fana sig
ser<ie]es road af del qvicka och bvassa slämt, bvamed
Boardelat angrep ocb förliijligade en hop allvarsamjna,
•tandauL kanske tråkiga Urda vid hennes hof. Det fyn»
diga sätt» hfarpå han använde sina egna kuo$kaper«
g|orde, att dessa tycktes större, fin de i verklifheteei
voro* Han synes äfven hafva varit den, sons först pft
fullt allvar ledde Kristinas blicåar ut åt fritfinkeriets
vidsträckta rymder, hvilkas 'nja utsigler till en början
ingäfvo henne en hög tanka om vidden och kraften af
sin ledares snille, och hon hördes påstå, ait Bourdeloå
vor€ iidehvarfveis största man. I början bodde bao
inyid slottet, niidt emot Axel Oxenstierna; likasom pä
trots, tj dep gamle rikskansler en kunde aldrig lida bo-
uom^ Sedan fljttade han in på sjelfva slottet och blef
drottningens beständiga, någon lid nftstaa hennes enda,
sällskap. Hon drog sig frän de andra lärda och från
sina statsmän för att vara tillsammans med Bourdelot.
Uoder de offentliga spisningarna stod han vid hennes
stol, med öfvermod seende rikets ämbetsmän och andra
utmärktare personer öfver axeln; ty sällan vände drott-
ningen sitt tal till dem, utan oftast till Bourdelot, och
log bifallande åt dennes stundom rätt stickande infall.
Han var för året beanes förklarade gunstling. Hans
f^>rord begärdes under smicker ocb uppvaktningar af
hOga och låga; och blef vanligtvis det gällande. Under
en sjukdom hedrades han flere gånger med besök af
drottningen och af det härmande boffolket. Tillika öf-
veröstea han med gåfvor så väl af Kristina som af dem,
bvilka önskade genom honom vinna hennes gunst; och
liaas bord ocb enskilda lefnad var mera lysande än sjelf-
va den unga De la Gardies.

Denna ovanliga nåd väckte allmän ocb häftig af-
und, ocb Bourdelots eget uppförande ökade oviljan. Sta*
t«Bs högsta ämbetsmän retades så väl genom hans visade
övermod och g^ckerier, som genom hans inflytande på
cescringens gång. Presterna klagade, att Bourdelot io«

gal droltiiingeii gudtati och osedliga tinkeiitL Likrar-
na beskyllde honom fdr oknnnigbet i yrkol; faSndelsai
▼ille ock, att n&gra herrari som anförtrott sig åt bans
vird, inom kort afledo. BöDdema, farande efter ore-
diga rykten, uttydde dem pä silt tis och pistodo, att
Bonrdelot förhSzat Kristina. MissnGjdast blefvo de lir-
da. Till den nya lefnadsordning, Boardelot fAreskrifntf
hörde ock, att drollniogen skalle afstä från sina tidiga
morgoostodier och i allmftnhet från alla dylika anstrång-
ningar. Dels af denna orsak, dels af medfödd benS-
genhet för g&ckerier, dels också af åstandAn att roa sin
herrskarinna, företog sig Bourdelot att vända i åtlöje de
Iflrda herrarnas allvarsamma sysselsfittningar och satser.
Han kSnde en stor mSogd löjliga upptrfiden efter iSrda
mfin, si v8l nårvaraode som frånvarande; och han be-
rittade dem med mycken skicklighet. Detla gjorde åsyf-
tad verkan. Drottningen drog sig mer och mer fräa
vettenskaperna och deras idkare; ja hon tillSt Boardek>t
att någon gång drifva med dessa sednare ett ganska oan-
ståndigt skSmt. Till Stockholm hade samma år kommit
den redlige och grundlarde fransmannen Bochart. En
afton skulle hsn inför drottningen och hofvet upplåsa
en Ifird afhandling, frukten af många och trSgoa mödor.
Just når Kristina ville gå in till sällskapet, kände Boor-
delot på hennes puls och försäkrade, aU den vore /e-
berakiig, oeh att hon icke borde anstränga sig, Be-
cfaart måste med harm och under Bourdelols skadeglädje
sakna drottningens närvaro vid uppläsandet. En annan
gång har enligt sägen Boardelot inbillat Kristina, att
Bochart vore mästare på flöjt, men tillika så blyg, att
han endast genom befallning kunde förmås att spela.
Hon började derföre först bedja, sedan truga, sist be-
falla; tills slutligen den förlägne Bochart måste föra flöj-
ten till muod och under hofvets löje visa, bura föga
skicklig han var på instrumentet. I Stockholm funooa
tvänne andra af Kristina inkallade lärda, fransnaanncn
Naudé och tysken Ifeibom. Den förre hade skrifvU om
gamla folkslagens dansar, den sednare om deras musik.

Boardelot uttflnkte mot dtm fö^jftnde pols. Han öfm*-
taUde drottningen att till sin och boffels fOrlastelse be-
falla nfimnde herrar genom lefvaode exempel gifva mera
Iskädlighet ät sina afhandlingar; Meibom skulle neraligen
spela och Naadé dansa» båda efter de fordna folkslagena
sått. De godtrogna läskarlarna togo saken för allvar
och började verkeligen en afton det begSrda sk&despelet.
Men af hofvets illa återhållna löje mSrkle de snart gllc*
keriet och drogo sig tillbaka, flata och förargade. Naudé
tålde och teg; men den häftigare Meibom, då han icke
kunde låta sin vrede utbryta mot drottningen sjelf^ an-
föll dagen derpå Bourdelot och tilldelade honom en
dagtig OrfiL Bourdelot klagade. Kristina blef på Mei-
bom ytterst uppbragt. Bourdelot, sade hon, hade ge^
nait bori kasta honom hufvudstupa ut genom fömtret.
Meibom måste nu i dess ställe hufvudstupa ut från
Sverge, och gjorde det gerna. Många andra af de Ifir-
da ntlSnningarna följde honom. Alla härmades Ofver
det orimliga förelrSde, som Kristina gaf Bourdelot, och
<$fver de ovärdiga uppträden, som deraf föranleddes.

Bourdelot införde visserligen många fransmän, med
hvilka han orogaf drottningens person; likväl voro dessa
oAa med honom missnöjda och icke utan skfil. Diet var
vid denna tiden uti Frankrike Öppen fiendskap mellan
konungen och prins Lodvig Condé. Den sednare hado
{(fvergått till spaniorerna och sökte nu med deras hjelp
väcka inbördes krig inom Frankrike. Stridens utgång
tycktes någon tid oviss och vacklande. Sådant var äfven
Kristinas tänkesätt. Redan af sig sjelf hyste hon myc-
ken beundran och tillgifvenhet för Condé. Det nyss
ankomna spanska sändebudet, Pimentelli, sökte också att
helt och hållet vinna henne för samma parti. Chaniit|
den nitiske bevakaren af Frankrikes fördel, var borta,
och efterträdaren saknade antingen hans lycka eller hans
skicklighet. Bourdelot, med beräkning af alla dessa f0r«
bållanden och med gammal tiligifvonhet för Condé, ttlil-
de sig på spanska sidan ooh arbetade gemessamt nod
Fryxélh Ber. IX. 9

Piin«nt«Ui. Ditte vickte miMliAje bos alla trmamAMM^
och htffval i Paris bKrjade betrakta h^oom med mias-
lånkaamhat wh atilja. Men snart vände sig vapenljc-
kan till Frankrikes fOrdeL Boardelot följde exemplet.
Han dffargaf Coodé ocb Spanien, erböd sin trogna tjenst
åt del segrande franska bofvet ocb arbetade äfTen till
dess bistå. Denna fArfiodring skedde också vid den ti-
den« då Bourdalot begynte förutse den tvingande nöd-
vindigbeten att snart lemna Sverge, b va rf öre han beböf-
de boa sia egen regering möta gynnande tankesätt.

Eonrdelots vistande vid bofvet var i roanga bSn-
seendeo ganska ofördelaktigt för Kristina» Vettenska-
pema voro vid baos ankomst till Sverge. den enda all-
varsamma sysselsSttning, bon äunu filskade. Boardelot
gjorde slöt också pft den ocb ledde beone, under sken
af helsovärd, till nästan uteslutande lustbarbeter odi
overkaarobet» Hennes gudsfruktan, redan rubbad af Vos-
sias ocb Salmasius, blef af Boardelot nästan tillintetgjord,
ocb gäckeri med de beligaste föremal borde snart till
ordningen för dageut Till ocb med beones vördnad för
sedelärans bud undergräfdes, ocb pligten alt föra ett
dygdigt lefverne räknades till de andra föråldrade för-
domarna. Hennes slöseri sökte Bourdelot icke hejda,
titan till egen vinst begagna. Hennes öra visste han
stänga för de allvarsamma statsmäbnen ocb i synnerhet
för svenskarna, sä att hon nästan uteslutande omgafs af
utlänningar. Man härmades allmänt att se den snill-
rika dnottnia^n helt och hållet öfverlemna sig åt en sa
dåKg man som Bourddot.

Flere af boHierrarna förnedrade sig till kryperi för
den alUmägtige gunstlingen. De besökte honom under
sjukdomen, och det berätta», att han nyårsdagen 1653
af dem erhöll g&fvor för 20,000 riksdaler. Men bakom
detta smicker låg dödligt hat. Många brydde sig icke
om att dölja detta sitt tänkesätt. Adeln t. ex. bad d rott-
,ni0gen. afiägsoa Bourdelot»' $åsom vådlig för tiatemt
btffn,'iieh för hénn«é egen heUa; iy han vore ick^
nå$on verklig läktare. Kristina förblef dock obeveklig

otb påstod; iel BourdOoi tote 49% «f«rffa, Mr hhi^

wmåerC mkmåfi defHU. DtiMa tillch-og tig t Jaiiatri 16M«
DvottaMgens yantit fortfor, raniDdjet ökades, »ch Bomvi'
delot erhdH namnldsa brof, falUi med liotetser. Af deir
kctlefrade Tolt blef han en gäng til] oeb med trakterad
med kSf^pnfpp* Slutligen tftgade ha& knappl eneanr
visé sig pä gstao; ty Iran vteir belastad med äfveo folii-
masnns hat. Fresterska pet flmnade formligen vartia K rf*'
Stina fdr smittan af hans gudlMa tänkesMt* Enkedrott-
ning Maria Eleonora, som var latberska lirao ifrigt titt-
giften, delade samma farhågor. När hon h^^e pre*
steroas afsigt omtalas, beslftt hon förekomma dem och
^ara Kristina obehaget af ett djlikt nppträde. Det
var nu, som mellan mor och dotter förefftit det mUrk-^
vSrdiga samtal, hvilket vt redan berättat l)^ Den härd-
hel, Kristina vid detta tillfälle visade, uppretade sinnena
än mera mot den förhatade Boordelot.

Ingen var dock häftigare uppbragt än grefve Mag-
nus, och ingen med mera skäl; ty den förut alfsmäg»
tige grefven och gunstlingen säg sig i hast undanträngd
af en obetydlig fraosysk läkare. De la Gardie vi»r for
stolt att dölja sitt missnöje. Uti Januari 1653 klngade
han hos drottningen, alt B<mrdM9t gjorde henne kaii-
sPMiig 9å moi honom som mot åe anéra wenska her*
rama» Drottningen nekade. I detsamma inträdde Bour>
delot i rummet. Underrättad om samtalsämnet, yttrade
hao: jag har länge fUruéseiij alf många bland de stO"
ra skalle séka anledning att MHa mig. Jag har der"
före varit på min vakt oeh m^t dem ieke yttrat ett
enda ord. Grefve Magnus framdrog som yittnen ett
par sig tillgifna, vid hofvet tjeostgörande, fransoser; men
antingen, att dessa voro o^yldiga, eller att de blefvo
skräflida af drottningens och den alltmägtiga gnnstlin-
gens närvaro; allt nog, de nekade till grefvens uppgift.
Kristina tog likväl saken så, som angtfvelsen varit grun-

1) C:te delen, pag. 49S.

171

dad, ntn vittMB» ftgi férld«%, Mm ej ttod» vid som
ord; favtrfAre de också på ftående fot jagadfls från hoC-
vet. Crrefve liagnnt sökte qvSfra sin ovilja ocb £9r-
•rade Boardefot ett djrbart dimiaotsaiycke, nåhåada
till en slags försooingf Allt detta oaktadi kftnde dock
grefven, att ban från detta dgooblick ån mera förlorat
Kristinas valvilja; hvarföre ban begfirde tillåtelse att
draga sig undan till landet. Men Boardelot fruktade,
att en så båftig brytning skulle vScka f6r stort upp*
seende ocb Sn mer Oka oviljan. Kristina nekade derföre
den begärda tillåtelsen. Emellertid växte hatet mot
frirolingen allt mer ocb mer. Uti April anförde grefre
Magnus nya klagomål, ocb Kristina sökte fåffingt stifU
förlikning. I Maj 1653 aflemnade grefven en formlig
förklaring, aU både han oeh flere bland dé högre äm-
betsmännen Ämnade ietga afeked, deresl icke Bourdehi
borlekiekades. Kristina klagade bögt och bittert, att w-
gen mer än hon företode räU bedåma oeh värdera
den utmärkta främlingen. Otiljan mot åonom vore
blott afund äfver hans omätligt öfverlägsna egenskaper.
Men antingen nu drottningen eller ban sjelf icke längre
vågade trotsa det stigande missnöjet; allt nog^ man be-
slöty att ban med det första skulle lemna Srerge. Kri-
stina talte om att gifva honom fiO^OOO riksdaler för sitt
besök. Grefve Magnus deremot sade honom midt i ao-
sigtet: jag gifter eder aldrig min förlåtelse!

För att bereda Bourdelot en tryggad framtid sökte
Kristina att åt honom bes konungen i Frankrike utverka
oågou rik presterlig lågenhet; och icke en utan många
gånger anmälde hon denna önskan, dels genom svenska
sändebudet i Paris, dels genom fransyska sändebudet t
Stockholm. Tillika sökte hon så länge som möjligt för-
dröja hans affärd och fick verklig anledning dertill ge*
nom en iråkad sjokdom, hvilken dock soart öfvervanns.
Äodtligen i Juni skulle Bourdelot reea. Kristina befoll-
de honom göra afskedsbesök , bos grefve Magoos. Boar-
delot gjorde så, men blef mottagen med köld och för-
akt. Bourdelot anmärkte, att han likväl kunde i Franka

tfi

rik$ §6ra myekei. får tUm n^oi gtåfve Magni anåe>^
tnåe» DettDC sTarade: fog hoppas^ aié mUl anseende
dr, Qudi lofy i Frankrike eå eladfäetadt, aU dei ej
behåfver elöd af en Bourdehi,

DrotloiDgens vfilvilja fortfor Sddu i afskeckstondea
oförminskad. Hon kmnade en af sina vagnar att föra
Boardelot ända till danska gränsen ocb AfveraBlvardade
honom ett rekommendalionsliref till konungen af Frank-
rike samt 10,000 riksdaler i bandom och derjemnte en
^äxel pä 20,000 riksdaler att inom tio månader betalas*
Sjelfva a£farden blef ej lysande. Af fruktan för pöbeln
sniftg gunstlingen nattetid ur staden.

Under u tresan besökte han prins Karl Gustaf pft
Borgholm* Denne herre hyste mycken ovilja mot frans-
mannen; men hade för drottningens skull icke vägat
uttala dessa tSnkesStt, utan till och med nödgats visa
motsatta. Nu hoppades Bourdelot afskedsgåfvor också
«ft prinsen och af dess bror; af den förre hade han till
och med begärt dess portratt^ och, som del tyckes, fått
löfte derom. Karl Gustafs vänner bådo booom också
uppfylla detta löfte; och föreställde nödvändigheten att
genom ett sådant offer bibehålla drottningens välvilja.
Länge sträfvade Karl Gustaf mot en dylik förödmjukelse;
och det arbetades en hel dsg^, innan man lyckades öfver-
tala honoro. Ändteligen förärade han Bourdelot en guld-
kedja med sitt porträtt, infattadt i diamanter, alltsam-
mans värdcradt till 2,000 riksdaler; brodern, pfalt^ref-
▼en Adolf Johan, likaledes sitt porträtt af 1,000 ecus
värde. Efter en sålunda i sista ögonblicket fortsatt skörd
lemnade ändtel^en Bourdelot Sverge. Somliga påstå, att
han derifrån medförde i penningar eller penniogevärde
IHI,000, andra 100,000 riksdaler; andra åter två tunnor
l^uld, det vill, efter den tidens vanliga räkning, säga
iOO,000 d. s. m. Vossius yttrar i korthet: Bourdelot
har nu reei, lastad med guid aeh med förbannelser,
båda i täflande mängd.

1 Parts började Bourdelot lofva på stor fot och
vill» knappatt igenkänna fordna vtoncr* Till de lika

gUVorsft från Swge atkaåe hflii <Ksh péilod ^enol,
•It h«» i Dånttde ind af egna imM IiUmU SO^M
falil0ii. Si nijrokel m«r omtalaile fato de nudcrbtra Im-
rer hao gjort och det böga fftiinoettde, han fao« drott*
tttofien Atsjvlit; samt yttrade till och med sin förhopp-
ning alt ftn ao gåog koimna till Stockholm, och det son
fransjska kronaos sfiodebiuL HaD förtalade grafv^ liag*
nus, samt påstod, att prttwtn för Baurdelois skti^öm-
$ä fMd nämnde sin sttåger^ och aU pfaUsgrefven Aå»l(
Johan mmckrai Mowrdeloi och med handen på varjfo^
s9ei lofteA förevara deet heder j mot hvem som häidei;
att skrjt, hvarmed Bonrdelot ådrog sig båda farstårnas
dkade OTilja.

KomiDgeD i Frankrike hade emellertid för att åter»
vinna och stadga Kristinas vacklande vänskap gifvit åt
Boardelot ett iodrftgtigi ahbotsstift. Men bår rakade
denne snart i långa och håftiga tvister med de nnder*-
Ijdande m ankarna, hvarföre han också i Paris tillbrin*-
gade större delen af sin återstående tid.

Kristinas tiligifvenhet för Bourdelot försvann lika
fort, som den kommit. Redan några veckor före afra*
•an, och medan hoo ånna mot hela sin omgifning för-
svarade hans åra, yttrade hon i förtroende till den åter-
komne Chanut, alt hon vieeerligen ineåge alla Bour^
ddoti fel^ men äfven hane ovanliga förtjenHer^ och
doribland räddningen af hennes eget Uf, Två måna-
der efter Boordelots afresa hade hon, ovisst af bvad an-
Moing, fullkomligt indrat tankesätt. Hön talade om
honom endast med förakt, viUe ej slrifva honom till, ej
haller mottaga hans bref. När hon öppnade eU från
Paris ankommet paket, föll en sådan hans skrifvelse
henne i ögonen. Hon igenkände genast Bonrdelots sCil,
förde brefvet först till sin, sedan tiU en af de kring*
ståendes näsa och utropade: Hu! hoad det luktar meéi^-
kamenter! Den tillfrågade fortsatte i samma ton: Hul
det luktar som pesten! Kristina skrattade, bortkastade
brefvet oappbmtel och låjte det aldrig. — Kort der-
eflar aode hon l>n Fresae till Frankrike Bied ett upp-

drag, h vilket fflrnt varit anfört rodt åt Bonrdelot. Nu
tillsade bon Du Fresne att derom icke tala ett eoda
ord med Bourdelot, och förklarade, att hon ville med
denoe sednare icke stå i den ringaste förbindelse. Längre
fram på hösten har hon, enligt en berättelse af grefve
Magnus förklarat, det kon redan från BourdeloU för^
åla ankomti hållit honom för en yittrH fåfäng varel-
se; men doek velat för ro skull fresta^ hwr långt å«fi
kunde drifva sitt öfvermod. Nu dref bon sin ovilja så
låogt, att hon motarbetade sina fordna rekomroenda-
tionsbref och förklarade, att hon ej mera med någon
serdeles ifver yrkade hans befordran. Detta kom fOr
sent. Bourdelot hade redan fått det lediga abhota»
stiftet.

Då Kristina efter tronafsigelsen vistades uti fiel-
giea, inställde sig äfven Bourdelot till uppvaktning; men
blef kallt mottagen och snart tillbakaskickad. Kristina
försäkrade, att hon ntim^a icke Vehöfåe några medi^
kamenler.

Tio år dereftm* och sedermera allt framgent var
hon återigen med honom i brefvexling. Det tyckes,
som han haft i uppdrag att skaffa henne underrättelse
ona det förnämsta, som tilldrog sig i Paris.

Ulan vänner och anhöriga, tillbragte Bourd^t en
lång och sorglig ålderdom och begynte slutligen att lida
af gallsjuka och tvinsot, Betjenten gaf honom en gång
nf misstag opiun^ i stället för något annat läkemedel,
hvarpå följde tjugu timmars dvala. Betjenten ville ma-
der liden hålla hans fötter varma, men brände med ny
ofOrsigtighet hål på en af hälarna. Under fortsatt van-
vård slog sig kräfta i såret och förorsakade döden.

ifi

TJUGEFEMTE KAPITLET,

OM PIMEP^TEIXI.

RristiDa hade under de sednare ftreo af sin rege-
ring afakickal först bref och derefUr sfindebud lill spän-
aha hofvel, till b vilket hoQ likväl förut stå it i ganska
fiandtligt förhållande. Afsigteo med detta nflrmande var,
dela att åt Sverge vinna fördelaktiga bandelsförbindelsefi
dels att för framtida reior bereda droltniogen ett vän-
skapligt mottagande uti spanska staterna. Hofvet i Ma-
drid a£f)Elrdade tillbaka en beskickning till Slockbolm.
Afsigten med denna var, dels att vända d rot I niogens
ainne från Frankrike, bvilken stat då var i öppet krig
mot Spanien; dels att draga Sverges salthandel frän
Portugal, hvilket sednare land nyss undandragit sig Spa-
niens ölvervälde. Denna beskickning anförtroddes åt An-
to»nio de Pimentelli^ en icke sjnnerligt lärd, men så
mjcket mera belefvad och artig herre, både klok och
qvick, derlill med ett ganska fördelaktigt utseende. Be-
ledsagad af hustru och barn samt ett sällskap af $0
personer begaf han sig på vägen och anlände den 16
Augusti 1652 till Stockholm, der hao blef väl eroolta-
gen. Drottningen var för tillfället på Rungsör bos sin
då sjuka moder. Hon skyndade snart tillbaka och har
enligt berättelse ridande tillryggalagt vägen mellan Rungs-
ör och Stockholm på den korta tiden af fjorton timnoar.
Så härdig var hon; tillika så nyfiken efter den ankomna
främlingen.

Vid hälsningsförelrädet lemnade Pimentelli a sin
konungs vägnar en skänk af tolf slora silfverfat, fyllda
med allahanda dyrbarheter, och erböd derjemnte lika-
ledes 300 läster spanskt salt, såsom prof på denna va-
ras godhet.

Det finnes en berättelse, att, när Pimentelli första
gången framträdde inför Rristina, har han till hela bof-

irr

v«ts fSrvåniog icke h&Utl något bikningsUl, uUn en-
dast gjort en djup bugning och derefter helt tfSrt »f-
ISgsnat sig. Några dagar derefter begSrde och erhöll
han nylt förelrftde, hvandd han ursfiktade sin förra stnm»
het med den förvåning, den hSpnad, han erfor vid åsy-
nen af den verldsberöroda drottningen och af hennes
förblandande behag och vördnadsbjudande majestät. Detta
allt sSges hafva rarit förställning för att smickra drott-
ningens egenkärlek och vinna hennes välvilja redan från
första ögonblicket. Det synes dock, som hela herättelsen
saknade grund.

Det är emellertid säkert, att Pimentelli oförtöfvadt
kom hos drottningen i ganska stor gunst. Som slug hof-
man hade han i förväg utforskat hennes egenheter och
visste nu förträffligt begagna denna sin kunskap. Snart,
ja inom några veckor, beslöts, att han skulle för längre
tid stanna i Sverge. En del af sällskapet återskickades
till Spanien, och han sjelf fick från slottet möbler för
sina rum. Allt mer och mer steg han i drottningens
förtroende; sällan kunde hon undvara hans sällskap, och
till och med vid likfärderna såg man honom någon gång
sitta på fotsteget till hennes vagn. Slutligen vistades
han hvarje dag, ja nästan hvarje stund på slottet;
och det berättades, att drottningen gaf honom förtroende
af rikets vigtigaste angelägenheter och dervid ofta in-
bemtade och följde hans råd.

Hvad som mycket bidrog till Pimenlellis hastiga
framgång, var hans endrägt med Bourdelot. Dessa två
arbetade tillsammans för att locka Kristina från fransy-
ska till spanska partiet; och den tidigare komne, redan
uti gunsten rotfästade Bourdelot gjorde allt för att dra-
ga fram Pimentelli, tills denne lärjunge slutligen öfver-
träffade sin mästare.

Med drottningens ynnest följde, som vanligt, de
andras afund och hat. Grefve Magnus var mot den nya
gunstlingen lika uppbragt som mot den föregående;
men vågade nu mera icke öppet visa detta sitt tänke-
sätt. Folket hatade Pimentelli i den fyrdubbla ^en^

tlfpen «( /fimlingy giii»ti«g, katolik éth ^pMNor^ hnUr
ka tviiiiie fistDimvde ord både i bopeos Aroo öfver
kondraJe år varit liktydiga ned bedragare «eh fående.
Oe betyDoeHigatte rykten gingo kring landet ooh blefvo
t31 ocb med i tryck upprepade. Det bette, alt Pmen-
UiH 9or€ å[ri$lmas verkiiga äUkate; aU han éerewioi
ieke vore något verkligt sénåebudy ulan blott en éf*
véntyrare med diktaåt namn; en annan gång, att han
åimnade locka Eriglina ieke blott till llaUen» nåon
oekiå till Grekland, till Turkiet^ ja längst bort tiU
Persien.

Mot midsommar i€53 fick Pimentelli sin konungs
befallning att återvånda till Spanien* Underrltteleen bftr«
om väckte uti Sverge b&de all m fin ocb liflig glSdje,
bftldst den andra lika betade gunstlingen, nemligen Bour-
delol, skulle också vid samma tid afresa* Mången hade
i SID frOjd velat tfinda lusteldar, om man ej fruktat
dermed fOrolåmpa drottningen. Hon dereroot ökade sina
ynnestbevis i samma mån, som skilsmessan nalkades* Pi-
mentelli blef nu eller kort förut upphöjd till svensk
öfverkammarherre. Han följde också öfver allt. Enke-
drottningen l9t till ett bröllopp i Nyköping inbjuds
Kristina och alla de främmande sindebuden. Kristina
förteg sednare delen af bjudningen och medtog endast
Pimentelli. Som bevis på håna inflytande berättades,
hur han öfvertalade Kristina att gifva åt österrikiska bof-
vet tillbaka det högst dyrbara konMkabinett, som Kö-
nigsmarck i Prag eröfrat. Det var också nu, och som
dét tyckes till Pimentellis ära, som amaranter-orden in-
Miftades.

Emellertid nalkades af resan. Den blifver mm död,
sade Pimentelli. Den blef också vecka efter vecka upp-
skjuten. Andteligen »flade han sitt formliga afskeds*
besök; och Kristina befallte, att örlogsskep^t Hercules
bm 70 kanoner skulle från Göteborg föra booom fifver
bfffvet. LikvSl uppsköts resan ånyo; mest för Instbar-
heter. Alla i gunst varande hofherrar gjorde^ den ena
efter den andra, afskedsbjudningar för den resande;. och

i»

tUl slutet gaf drottnitigcn sjelf Ull héns ira vit |$rlk^
tigt gftstbbod pl Jakobsdal, favarefter följde ett fflrdskap
på sjalfva rikasalén, öeh desmtora flere andrå tilistflll-
ningar inda i aista stånden. GåfVor uteblefn> ej. * Pi-
roenlelli erhöll iO,000 riksdaler i handom oqh dertill
amarant-pryd nåden i diamanter och rubiner, vflrdérad
till tolftusen kronor; hans tfånne förnSmsta tjenare favai^
dtera cn guldkedja af trehundrade dukaters Tfirde. Vid
nffesaU) den skedde i början Af Attgnsti 1659, iamlade
sig dereroot pöbeln och nttalade litt afsked medelst ötII-
sen de och föl^bannelser.

Uti Göteborg steg PimentelH ombord och antråddb
hemresan* Men redan under första dagarnas seglmg
blef han öfverfallen af en ganska hBftig storm; öcb som
fartyget dessutom började intaga vatten, ?Snde hån ge-
nast om till hamnen. Därifrån begaf han sig landvSgen
till Öster göthl and, hvarest drottningen vistades. Han
sade sig hafva från Madrid erhållit befallning atl qvar-
stanna i Sverge öfver vintern, och lat derföre genohi
det i Stockholm qvarlemnade tjenstifolket beställa sig niiii
Bredvid slottet, hvareAer han snart, i Kristinas sflllskap,
återvinde till hufvudstaden.

Denna hans oförmodade åtefkomst vSckte missnöje
och harm till högsta grad. Man trodde allmint, att
béla resan var ett spegelfäkteri, en öfverenskomibelse
mellan honom och drottningen. Derföre, sade man,
hade Pimenielii qtarlemnat en del af stil tfemifoOt i
Stockholm; derföre hade han oek såsom en förbsrs*-
delse omlalai, det han snart skulle återkomma; åer^
före hade också Kristina sjetf rest honom till mötes
anda till W^adstena.

Hos Kristina steg han, om möjligt, än mera i yö*
nest. Redali ett par veckor efter återkomsten skänkte
hon honom en vagn, bespänd med sex präktiga hästar.
Åkdonet var ganska dyrbart, kisdt med rödt galöne-
radt sammet och med rik förgyllning öfver hvarje punkt
jsrnbeslaget. Hela gå^an skattades till sex tusen ecus;
oeh PimentelH fann sig förpligtad att åt gunstliiigetts^

Ante hobuilaiitUrcD SimnWrgs» fra gtfra i åtcnkisk
CB riog af tolfbiiDdrftde ecns virde. F#r öfri^ s&gmtB
Fifii«DteUi na flom tillforcne b«siiodigt hos droltningeo.
Eoa g&ngtii &kle hao i hennet vago; eo sanan gång
tilUts hooom att vid högtidliga iotftg, tTirt emot vaDlig
ordniog, taga pUu olrmast drotlDiogeo och framföre
till oeh med de fem höga rikaSrobelsmSiiDea. Uoder
droltDingens vistande på Jakobadal bodde ockaft Pimen-
telli deraamaBastides och det sk Ijsaude, som om han
ajtlf Tarit hiubonde på alftllet Nfir Krislina emot hA-
stcn fljttade till Uppsala, medföljde ftfven Pimentelli och
fick ram på sjelfva det knogliga slottet och nflstan midt
under drottningen. Hon lillbragte då standom qvftllar-
na, ja halfva nfitteroa i hans sfillskap.

Slutligen kom till Pimentelli förnyad befallning att
återvinda till Spanien; och han måste lyda. Vid af-
skedet. hos drottningen visade han sig blek, nedslagen
och darraode; antingen af verklig rörelse eller, som de
flesta trodde, af förestå Ilning och smicker. Uppbrottet
blef också na uppskjutet; ty drottningen ville dessförin-
nan hedra och roa den afresande med inna ett väird-
skap. Det kallades Le hållet det faåaUee^ och skalle
visa fåfllngligheten af verldslig prakt. Salen var klådd
med röd t sammet och musiken ovanligt god för att vara
•å högt uppe i norden. Personerna voro förklftdda,
hvar på sitt vis; men alla med mycken både kostnad
och smak. Kristina deltog sjelf i dansen, först som zi-
gaenarska, sedan som en behagsjok borgarehustra, och
gaf båda rolerna med mycken qvickhet och behag. Från
klockan åtta till klockan två på natten varade dansen.

Emedan Pimentelli redan tagit sitt högtidliga af-
sked, kunde han ej vara med i sjelfva baletten. Han
uppehöll sig derföre bredvid salen uti drottningens klftd-
selrum, hvarifrån han betraktade hela hfirligheten. Som
ziguenerska hade Kristina i lappen af sin mask ftsUd
en ovanligt dyrbar diamantring, hvars strålar uti det
auika ljusskenet blixtrade kring salen. NSr sedan i rum-
met bredvid förklådningen ömsades, lemnade hon denna

ring &t PimwtilHy med tUlsAgelse aU förvara ien iiUs
hon begärde den tilibake^. Pimeatelli fri^e, skftnitaii^
de, huru hon vågade anföriro en så tior dgrharhei
dl en roflyeten soldal? Rrisiioa svarade, aåi vådan
9ch förhuten vore hennes; bvarpä den uoga lifliga bor-
garhostrun med svart sammelsmask skyndade ut i dans-
salen. Nfir Kristina efter balettens slut icke eflerfrAgade
ringen, ville Pimentelli lemna honom tillbaka. BvarfiHte
ar ni olydig? svarade Kristina. Jag befallde er ju
g^mma den, Ulls jag fordrade den tillbaka. iVii, til-
lade bon, ber jag eder behålla den^ som ett minne af
ziguenerskan. Ringen innehöll blott en enda diamant;
men denna värderades till åtta tusen riksdaler. Efter
balettens slut var drottningen tillsammans med Pimen-
telli Snnu i två timmar, d. v. s. till klockan fyra på
noorgooen. Klockan fem skedde hans afresa 1).

Utom ofvannämnde riog hade Kristina också vid
denna afresa begåfvat Pimentelli med andra och rika
skänker, ehuru deras belopp hölls hemligt. Afven prin-
sen förärade honom en klenod af sex tusen riksdalers
värde. Men dessa penningeförluster voro föga att räkna
mot den rubbning, den villervalla, som i både yttre och
inre hänseenden af Pimentelli förorsakades, och hvaraf
vi framdeles komma att anlöra Qera exempel. Svenskar-
na påstodo, att kejsaren och Spanien genom Pimentelli
tillfogat Sverge mer skada, än om de ditskickat en fiendl-
1ig här af femtiotusen man.

Ryktet har uppgifvit mänga Krislinas gunstlingar
såsom tillika varande hennes älskare« Om ingen har
detta rykte varit så allmänt, och pä så skenbara anled-
ningar grundadt, som om Pimentelli. Den utmärkta nå-
den, den nära förtroligheten, de ensamma nattliga sam-
talen, allt gaf åt deras bekantskap en sådan färg; och i
Paris skall man hösten 1654 hafva öfverkommit ett fråo
Kristina till Pimentelli skrifvet bref, affattadt i uttryck,

1) Enligt en annan, nästan sannolikare berättelse, reste Pi-
mentelli först en eller annan dag derefter.

«l ▼irma dcb Metydtgt, ftH nan tM>tt Biff af dcnl öffer-
ty^ om «IC Dlrmare oob braltsligt srogSnge. Brefvct
flr Dtt mera icke tiH finnaodca, men aos&gs redan di» af
några son en förfablniog, af andra ftter som eti n^tt
bevis pft lifligbeien och överdriften i Kristinas sStt aU
nttala sina kfinslor.

Nfir Kristina reste fr&d Sverge, mdtte henne På-
menteHi ati Belgien ooh följde sedan inda till Ron. Då
liir inom kort Kristina åter våode sig från spansl^ tiU
fransyska partiet, lemnade Pimentelli hennes hof, ocb
det f«r alltid.

TJUGE8JETTE KAPITLET.

Olf ÅlfARANT-OaDEN.

Några författare uppgtfva, stt denna orden bitfvil
stiftad 1651, andre åter 1653. Det sednare Sr sanno-
likast. Närmaste anledningen var följande. Trettonde»
dagen 1655 uppfördes på bofret en balett, kallad 6%^
damas högtid. Föremålet för dess framstSllning var,
bnru gudarna vid ett besök på jorden blefvo mottagna
och uiidflgnade af herdar och herdinnor. Gudarna fö-
reställdes, så vidt man vet, af utlSnoingar. IJIfeld var
Jnpiter, Pimenlelii Mars, och Radziejowsky Bacchns,
hvilken sednare med ett ofantligt stop i handen kom på
en tunna ioåkande i salen. Svenska hoffolkef, anfördt
af drottningen och hertig Adolf Johan, skulle förestålla
herdar ocb herdinnor. Kristina, sjelf en deribland, kal-
lades Ämarania, d. v. s. den oför^angliga. Hennes
drSgt var dyrbar och öfversådd med diamanter, och i
hcrdefolkens sång förekoromo ofta ordeo : viva Ämarania.
Alla voro ganska upplifVade, ocb dansen fortHnr till kl. «

jya Dm . nMMrgQiieti. loéroot siktig b^rllade hnnr ock en
delånta oob återtog egna klftd»rt bvar«fler drotUuBgni
jfit tifsprfitta alla åt på hennes fOrra dragt varande jn-
velerna ocb utdelade dem genast och med egen hand
Al de herrar och fruntimmer, som deltagit i festen; det
skulle blifva ett minne af denna afton och af dess nOjtt.
Denna tilldragelse tyckes hafva varit fftrsta anledningen
till amarant-ordens stiftande; ty redan tvftnne dagar defw
«(ter finner man antecknadt, att det var fråga om in^
rattandet af en ny riddare*orden vid Kristinas bof»

Förslaget Ifirer emellertid hafva hvilat omkring att
balft år* Orsaken till dess upptagande var fdljande.
Frampå sommaren 1653 kom till Stockholm ett sAnde«-
bud, som från den förjagade engelska prinsen, sedermera
konung Karl den andra^ medförde strumpebands-orden
ät Karl Gustaf. Men, som Sverge för nSrvarande stod
i vänskapligt föibållande till Gromwell, ville Kristina ick«
tillåta Karl Gustaf mottaga den erbjudna orden* I>esB*
utom brukade hon i allroftnhet afslä dylika anbud, ly,
sade bon, jag kan ej tåia, att en främmande herre
sätter sitt märke på mina får, — Emellertid lärer detta
hafva återväckt tanken på en egen orden. 1 Augusti
fattades beslutet derom och Pimentelli skulle blifva för-
sta riddaren. Likvfil hann man icke få ordensteckneo
ffirdiga före hans afresa. De sändes efter honom till
Göteborg och voro, som förut nämndes, serdeles dyr>
bara. Det tyckes nästan, Som Pimentellis högtidliga in-
tagande i orden skett i Wadstena, när han på återresan
från Göteborg der träffade drottningen l).

Sjelfv» ordenstecknet bestod af tvione i hvarandra
inflätade, motvända latinska A, förfärdigade af guld, be-
satta med juveler och fastade i en grön-emaljerad lager-
krans, kring hvilkeri var slingradt ett hvitt-emaljeradt
band, på hvilket man läste orden : Dolce nella mewiorta,
d. v. 8. Ijuf i åminnelse. Tecknet bars i ett eldfärgadt
sidenband kring halsen. Medlemmarnas tftnkespråk skulle

1) De la Gärd flkebl. bref. T. i. d. 7 fiept. iM&

fart: SeMfier Hem, å. ▼. s. alUid åen$amme. Eåen
imMhOU, att de ordeosledamAter, som ioou icke vore
fastade af äkleoskapsfArbiodelse, skulle ej heller i fram-
liden någoo s&dan ingå.

Antalet af roedleniinar var omkring trettio, hSlften
frantimroer. Dessa sedoares namn kfinner man ej; mft-
binda blefyo de aldrig falltaliga. Karlarna bestodo af
Kristinas gunstlingar under sista regeringsåren, och af
några frimroande Curstar och m8n. Det tyckes, som hon
ocks& efter tronafsfigelsen åt en eller annan tilldelat den-
na utmärkelse; likväl kom densamma snart nog ur bruket.

Amarant-orden gaf anledning till mångahanda tyd-
ningar, mest syftande på Kristinas förhållande till Pi-
mcntelli. Dennes förnamn var Antonio; och man gis-
sade, att namnen Antonio och Amaranta vore egentliga
fast hemliga betydelsen af de tvänne förenade A. En
annan författare har utletat, att Pimentelli och hans
slfigt härstammade från staden Amarante i Portugal,
brarföre man trott denna omständighet vara orsaken till
både herdinnans och ordens namn. Andra hafva slut-
ligen anmärkt, att ordens valspråk, alltid densamme, var
på intet sätt passande för stiftarinnans person, utan syn-
tes snarare som ett hemligt gäckeri.

TJUGESJUNDE KAPITLET.

OH GORFITZ ULFELD.

Redan uti föregående berättelser hafva vi omnämnt
den bekanta danska rikshofmästaren Corfilz Ulfeld i).
Denne herre var begäfvad med stora egenskaper, qvick-

1) Sjunde delen s. s. t«7, tS6, 236^ »05. ,

het, Iftrdom, behagligt wngåoge samt mycken drift uti
alhy hvtd han företog;^ men med dessa egenskaper för-
enades ock öfyerdrifven egenkärlek, hfiftigbet och hög-
mod. Hos konung Kristian den fjerde var han nära
allsroftgtig gunstling och tillika förmäld med denna ko-
nungs mest älskade dotter, prinsessan Eleonora, född af
sidogemålen Kristina Munk.

Efter gamla konungens död råkade Ulfeld genast
uti en ganska obehaglig spänning med efterträdaren, ko*
nung Fredrik den tredje. Ulfeld satte sig nemligen i
spetsen för det högadeliga parti^ som ville än mera in-
skränka danska konungamagten. Med detta hufvudsak-
liga tvistämne förenade sig en hop smärre anledningar
till oenighet. Att felet till största delen låg hos Ulfeld,
det medgafs till och med af danska hofvets politiska mot-
ståndare 1), och tyckes äfven hafva varit förhållandet.
Den inre fiendskapen utbrast slutligen uti en rättegång
«f ganska ohygglig och smutsig beskaffenhet. Ulfeld be-
skylldes både för äktenskapsbrott mot sin maka och för-
giftningsförsök mot sin konung. Efter flere högst obe-
hagliga uppträden blef han dock frikänd, och förnäm-
sta anklagerskan dömd till döden och afrättad. Oviljan
emellan konungen och rikshof masta ren hade likväl här-
under blifvit snarare ökad än minskad. Slutligen, sedan
denne sednare insamlat så mycket penningar, som möj-
ligt, begaf han sig med hustru och barn hemligen ur
landet, och for först till Holland, och sedermera, för
större säkerhets skull, till Sverge, dit han ankom i Sep*
tember 1651.

Krislina var för tillfället frånvarande. Ulfeld anhöll
genom grefve Magnus om hennes välvilja och beskydd*
Kristina svarade, att intet beslut kunde fattas, förr än
hon kommit till Stockholm. På samma gång begärde
hon, att danska sändebudet skulle å Kristinas vägnar
underrätta konung Fredrik om Ulfelds ankomst^ och

t) Brah P. Brahes brefveil. T. XHI M. Dureels relation.
Helsingör d. 19 Sept. ii5i.

fråga, hmrm ktnwmgén ifntåutde^ äU fiyktingen tkmib
bemöiäå. Emellertid återvände hon till Stockholm. Ul-
feld btd åojo om droUningens tkyddsbref; han voté
$ijeit icke säker för danska sändebudets förolämpntn-
gar. Kristina svarade, att Vlfeld måste vOnta ånnu i
åita dagar, till dess konung Fredriks ffttrande hunnit
ankomma. Dennes beslut skulle blifva hennes. Emel-
lertid förmådde hon ej sjelf invänta nämnde svar. Mot
rådets önskan ntfardade hon först ett lejdebref, hvari,
med åberopande af en artikel uti stettinska fredsfördra-
get år 1570, Corfitz Ulf eld blef lagen uti hennes ko-
nungsliga hägn och beskydd. Några dagar derefter fick
han sitt första formeliga företräde och bief dervid med
drottningens vagn afhämtad och i allmänhet bemött så-
som sändebud från en främmande krona. Hans enskilda
samtal med Kristina varade två och en balf timme;
hvarunder han visste att tillvinna sig hennes deltagande
och valvilja i hög grad. Hans gemåls hvilken också
kommit till Stockholm^ ehuru hon blott visade sig i
karlkläder, erhöll på begäran tillåtelse att äfven i denna
drägt visa sig för Kristina och kjssa hennes band. Drott-
ningen gick så långt, att hon till och med erböd fni
Ulfeld rum på det kungliga slottet under dennas snart
förestående nedkomst. Danska sändebudet, underrättadt
om dessa jnnestbevis, gjorde föreställningar, men för-
gäfves. Straxt därefter ankom svaret från KOpenbanm,
innehållande, alt konungen i Danmark icke brydde sig
om, hvar Corfitx Ulfeld vistades. Danska sändebudet
bad emellertid drottningen besinna^ huru hon å im
sida önskade, att konung Fredrik skulle uppföra sig,
om till honom komme på samma sätt en missnöjd
svensk öfverlöpare. Kristina svarade, att hon icke äm-
nade göra annat än del, som vore rättvist och billigt]
men hennes ära tilläte icke neka Ulfeld fristad, under
det han sökte ådagalägga sin oskuld. Det hette väl,
att denne herre skulle uppehålla sig uti Wismar eller
Siade; dock ajnea det, som bad hela tiden bortåt stan-
nat i Sverge, och det undei< åtnjtuandtf éf dfoltniagens

ntiHlvktélynimit. Detté (téfblllavde i«r ntitvritglvti giti'-
ala fOrotämpBiide fér kiniQDg«D i Danmtrk. fOr-Atf «««-
slmlda etter rfittftrdiga detMmAiB enffdrdcs, hmtn RrisliMi
den fjerde upptagit och skyddat de mtå Karl åen nioiide
miBSDÖjda och ur riket flyktade sTenska herrarDa. Tif^
lika åberop«des ur stettinerfördraget 1570 en pfittkt af
iDoehäll: ali misinéjde eller i onåd fallna undersåtars
i det ena riket ekulle i det andra åtnjuia skydd oeh
iaglig undersöknmg af sitt måL

Uti Stockholm förenade sig Ulfeld med åt frflm<-
maode gunstlingarnas parti; d. ▼. s. med Bourdelot o^
Ptmeatelli. Understödd af dessa och af sina personliga
egenskaper^ bibehöll han för det mesta Kristinas ynnest
och yar en nSra nog bestftndig deltagare i hennes föf-
troligare kretsar och lusiresor. Under en sjnkdotn hé*-
dlrades hati med hennes besök; och hans vän, en dansk
Iftkare, hvilkeo varit anklagad som deltagande i förgift'-
oingsförsöket och som afven deltagit i flykten, blef af
Kristina utnämnd till hennes egen hoflSkare. Ulfelds
anseende steg så högt, att de andra gunstlingarna bör^
jade smickrande söka hans valvilja* Man finner, att
grrefve Magnus förärade honom dyrbara g&fvor; och att
^refve Dohna förlofvade sig med en af döttrarfia, ehuru
fdrbindelBen sedermera vardt om intel.

Drottniagens nfrd blef emellertid tämligen kostsam
fdr Ulfeld, likasom den varit för de andra penningekar-
lama bland hennes gunstlingar, neml. för Salvius, Le-
joncrona m. fl. Hon kom under de sista regeringsären
ixiängén gång i största penningeuöd. Det är säkert, att
Ulfeld fick vid flere sådana tillfällen försträcka henne
betydliga summor; ehuru man nu mera icke vet be^
loppet.

Det mål, hvartill Ulfeld sökte begagna ofvannämnde
titt stora inflytande; det mål, hvartill han med rastlös
iflper och ihärdighet arbetade, var att hämnas på dan-
ska hofvet. För att tillfredsställa detta begär drog han
aj i betänkande att störta sitt fademeslabd i krig, elän-
de och träldom. Han utlät sig med största bitttrbet

om db ilttiiiiif»r och fftrhålkndto inom Dmmioffk,
aomt ofmåhde den med de evaiilaete förgör. Hen 111
noder loppet af ±$62 trycka ocb krii^ nSstgråBSeode
riken ul^rida en ströskrifty hvilkeo under namn af
NOdivumgéi Heåér$f6T$var framkastade allebonda be»
ikjilningar mot hans i Danmark yaraode ovänner och i
•jnnerbetx mot konnng Fredrik. V6r Kristina fram-
etillde han flere förslag till Danmarks erdfrande och gaf
henne en mfingd nnderrftlteiser om landets fistningar,
vapenförråder y troppar och inhemska partier, likaså om
de personer, hvilkäs understöd man kunde pårSkna m. m.
Hao till och med hefagnade sin kinnedom af landet för
att anvisa pi hvilkmi våg svenska tropparna borde in-
brf ta. Företagety mente han, skulle i anseende iiU dmi*
ska folkets missnöje gå läU nog, Ptmentelli under-
stödde planen, h vilken öfvereossiimde med Spaniem
fördel. Det sSges till och med, att denne å sin koouogf
vagnar erbjudit en million riksdaler, samt att Ulfeld
dessutom, för sin enskilda räkning lofvat tjugufyra tun-
nor guld till understöd vid företaget l).

Att drottningen på fullt allvar lyssnade till dessa
föreställningar, är tämligen säkert. Sverge företog åt-
skilliga rustningar.^ och Karl Gustaf Wrangel sändes i
hemlighet nedåt Öresund för att utforska danska flot-
tans tillstånd. Det gick till och med så långt, att Kri-
stina lät Ulfeld inför svenska rådet framställa sitt ao-
falhfOrslag; hvarvid bon åt Per Brahe uppdrog att ut-
veckla skälen både för och mot.

Detta allt kunde ej länge undfalla danska, i Stock-
holm varande sändebudet. Snart erhöll han fullkomlig
upplysning om hela förhållandet. Polska flyktingen Rad-
ziejowsky ville af samma skal och på sanuna sätt son
VlMd söka tUifredsställa sin hämndlystnad och rett
' Sverge till krig emot Polen. De gode utsigter, han trodde
åig i början äga, försvonno i samma mån, som Kristi-

1) Pl ett annat ställe uppgifVes samman till 800,000 riki-
daler.

sat tonlir bkfvo »f DlMd riglad mot DpmMrk* För
•U hindra ett krig åt detta hftll och sedan tå myekel
littare leda Sverge mot Polen, röjde han for danska
aindehadet allt, hvad Kristinas och gunstlingames för-
troende meddelat honom om de hemliga krtgstankaroa*
Hans herftkniog vbt, att danska regeringen, varnad,
skalle rusta sig till motstånd, och svenska regeringen
vid åsjoen deraf afstå från sina anfallsplaner mot Dan*
mark och i sifillet vända dem mot Polen, mot hans eget
fSdernesland.

Också tog konung Fredrik saken ganska allvar»
samt. Ulfeld blef för smftdelser och förrådiska stamp-
lin gir ddmd för Instig alla sina inom Danmark belågna
enskilda egendomar. Den omståndigheten , att nSmnde
bans skrift blifvit tryckt uti Greifswald, en under sven-
ska kronan lydande stad, gaf konungen anledning att
ftnyo vånda sig till Kristina. Han sade sig förmoda, oU
Oifildika boken blifvit ^ henne ovetande, utgifven; men
baå henne bttånkay om ået vore rått att beikydåa oeh
gynna en man^ hvilken mot ed oeh pligt skamligen be^
spottar oeh skymfar sin egen konung och sitt fäder^
neslands regering. Af en person, som så uppförde
3ig ^ kunde hon sjelf vänta hvarken trohet eller taek-
samhet. Konungen hoppades derföre, att drottningen
skulle visa sitt misshag till dylika upproriska imder-
såtare, oeh sålunda föregå honom med godt ewempel,
huru han sig förhålla bör mot slika möjligtvis i fram^
tiåen från Sverige kommande öfverlöpare. Kristina
svarade, aU hon i följe af fordna fördrag, Danmarks
eget exempel och mensklighetens fordringar tdke Jbim-
nat vägra fristad oeh skydd åt en så utmärkt oeh
namnkunnig man. Detta svar gflllde endast den lem-
nade fristaden. Den ovanligt stora ynnest, som Kristina
visade Ulfeld^ och det. bifall, som hon derigenom ome-
delbarligen ådagalade för hans uppföraode; delta allt
gick hon i sin förklaring med tystnad förbi.

Emedleriid kom Wrangel tillbaka frän Öresund
med den oväntade tidningen, att Danmark hade tjagu^»

fyr* arUpihipl^ i ^d*iof * 'Ärten frto andr» håll in-
ki^po . gjii^ ffter aooan underrffltelseiv bura koooti^ Fi«*
diik» vamid fOr •UmpUngaVn» t Stoekbolnrk, mstst sm;
till kr«ftigi föravtr. Ulfdd kide HkvAi Ull dm^ fM
Ult«git KriatiDft för aba afsigtery ait hon, o«kt«dt ofvaiH
nSiMide. UQderråttelser, Jikvftl vUle angripa Danmark, oeb
stiUniogaQ antog att ganska hotaade utseende. Då fram»
tridde Axel Oxeostieroa bestftmdt mot ett så djerft for-
sOk» Vi kafva^ sade ban, nyligen éagit Inffermanlanå
oeh EiUand från Ryssen^ Lifftand från Poladsen^ Pom-
mern oeh Bremen från kejsareåömei, hvarföre dessa
simter ej kimna annat 4n vara oss obenägna. Om nn
under eU krig moi Danmark det händer oés någen
o^diMK, oeh för sådana kan m^an aldrig vara säker,
då skola visserligen också de nyssnämnda sårade gran-
narna passa på tillfället och hämnas» Oxenstierna
rådde derfdre till fred, ooh hans meniog segrade i rådet.
Kriatina måste gifva eft«r ocb söka försontog med den
förolimpade grannen. Hon begärde enskildt samtal med
danska sfiodebndet och beklagade dervid, att en oeh
annan velat stifta oenighet mellan båda rikena. Man
hade i sådan afsigt mycket tadlat hennes välniija får
Olfeld såsom låge deri en förolämpning moi konung
Fredrik; men hon försäkrade ^ att rikshofmäslaren i
hemue närvaro aldrig talat om sin konung uian med
vihrdnad, oel^ att hon aldrig skolat tittåia motsatsen.
Hen förklarade nu sin önskan aU ingå närmare vän-
ekap med Danmark. På denna vink kom genast en ni-
omordentlig beskickning fi*ån Köpenhamn ; men då möite
allehanda svårigheter. Bland annat Tidrörde Kristina en-
gång sina Önskningar för Uifelds upprSttelse. Såndebadet
svarade^ att konung Fredrik, för att visa sUt afseende
på hennes person, vore färdig att förlåta Ulfeld, om
densie blett ville offentligen återtaga sina i försvesrt^
skriften gjorda beskyllningar. Kristina sraradet åettnn
jag aldrig alt han gör; oek lärer dH vara bOety att
Jag icke mer blandar mig i denna sak. Det föreslagna
förbmidei blef om intet; och danskarna reste hem, bit»

toprt Ufg«Dd« . 6(fn sjv«iipskarDai öfvermod ^h i ajnatr-

bet ftfv^r droiloiagon. sjelf, hvilken gifvit anledaing till
beskickmogeaj men ou^ aom He tyckte ^ tog sina ord
tillbaka.

Detta tilldrog sig vAren 1653. Under oSstföljande
månader visade droltoiogeo mindre iiendtlighet mot Dao**
mark, och som det tycktes, äfven mindre ynnest mot
Ulfeld fin tillförene.

l^en snart steg denne ånyo i nåden och hflsteo
I6S3 talades återigen om drottningens mot Danmark fi-
«ndtliga sinnesstfimning. Uti Februari 1654, när danska
såndebudet, Peder Juel, en gång hade företrfide, började
Kristina tala om sin ironafsågelse, om faran för Dan-
mark att hafva Ulfeld som fiende qvar hos den blif"
vande, konungen, kvars af sig ter vore okända. Hon
i>nskc^de för både Danmarks och Ulfelds skuld all
mäkla försoning. Ulfeld kunde väl afgifva en under-
dånighelsskrift ; bloU den icke innehölle någol förne^
ärande, Deremol kunde också konung Fredrik Ullåla,
del Ulfeld, lefvande utrikes, finge åtnjuta afkastningen
af sina enskilda gods. På detta förslag svarade ko-
nung Fredrik genom sitt sändebud på följande sått.
Gerna önskade han göra drottningen till viljes; men
denna, gången vore del honom omöjligt^ ty Ulfddhade
uppfört sig med alltför mycken djerfhet och öfvermod
och dessförutan genom skymfande skrifter på alla språk
svärtat sin konung. Som ett bevis på Ulfelds nedriga
uppförande ville danska konungen gifva drottningen
föTlroende af följande tilldragelse. Konung Kristian
den fjerde hade befallt Ulfeld lemna tjugufyra luåtn
riksdaler Ull hjelp ål den då ur England fördrifna
prinsen^ sedermera konung Karl den andra, hvilken
befann sig i mycken torftighet. Ulfeld hade uti räk"
ningarna sig till godo uppfört denna summa, såsom
liU prinsen utbetald. Som emellertid från nämnde
furste ingenting, icke ens tacksägelse^ afhördeSy gjorde
man förfrågningar, jpå hvilka Karl Stuart svarade,
a$i han af dessa tjugufyra lusen riksda,ler aldrig be-

k&mmU Hi enäa åre; ja, att han idi0 em hört dem
någamtia phrut omtaiai, Denna^ af Earl Stuarts oiw-
buå å Ombttei vägnar afgifna fénåkran hade dan-
eka eändebudet till yttermera vieeo uti beetyrkt afekrift
att fUreviea. Af en eå vanhedrande handling kunde
drottningen bedöma Vifelds evarta sjdlf och huru litet
han förtjenade hennes skydd oeh ynnest. \iå desn
ord Tände sig Kristina helt tvfirt till Joel och sade:
Vlfeld dr en hederlig karl eeh kan ej begå nåaon
nedrighet. Jag känner honom ganska väl. Om kan
sagt^ att han åt den så kallade konungen i England
lemnat tjugufyra tusen riksdaler, så tror jag det,
Oeh om konungen i England nekar der till, så ljuger
han. Ja, om tolf konungar, sådana som den engelska^
nekade dertill, så skulle jag ändå påstå, att alla tolf
hafva ljugit. Oeh välan^ emedan Danmark icke HU
efterkomma min begäran, skall jag sjeff på annat sått
skaffa Ulf eld motsvarande ersättning, Juel svarade:
(Ut drottningen kunde gerna gifva Ulfeld halfva sitt
rike; konung Fredrik hade deremot ingenting att säga,
ehuru han ansåg Ulfeld för en bland de trolösasts
menniskor.

lian berftttade allmSnt, att Karl Gustaf ogillade
Ulfelds uppförande, och att denne sednare hade efter
Kristinas tronnfsfigelse ingenting uti Sverge att hoppas.
Man trodde derföre att Kristina gjorde ofvannamDde
försök i afsigt att, medan hon Sonu egde något infly-
tande, trjgga gunstlingens framtid.

Nfir detta sist omtalade försök misslyckades, till-
grep hon ett annat. Några veck or efter ofvannSmnde
upptrade, det vill säga fram i Mars 1654 kom hofkaos-
leren Tnngel till danska sSndebodet Juel och hllsade h
Kristinas vlgnar, att vid närmare eftersinnande af så
väl Juels sist lemnade upplysning, som af Ulfelds hda
förhållande vid Svenska hofvet, hade drottningen fun-
nit, att denne sednare vore i sjelfva verket faUM «d^
trolös samt hennes beskydd ovärdig. Hon ville aUrig
mer tala för en dylik man; utan i dess ställe söka på

193

allt sätt efterkomma konung Fredriks önskningar. För
att nu lära känna dessa, begärde hon få låna konun-
gens sist omtalade hr ef angående Ulf eld, Juel undra-
de på denna hastiga förSndring och yttrade något iniss-
troetide. Tungel försäkrade dä, att drottningen verkli-
gen gifvit honom detta uppdrag, och beslutat skaffa
konung Fredrik all möjlig upprättelse. Juel utleronade
dä det ifrågavarande brefvet. Några Teckor derefter be-
gärde och erhöll Kristina afskrift af det bevis, hvarige-
Dora Kar] Stuarts ombud intygade^ att de n&mnde pen-
ningarna aldrig bHfvit af Ulfeid framlemnade. I samma
dagar fick Juel afskrift af också ett annat bevis^ som
Karl Stuart sjelf uppsatt, innehållande ytterligare för-
säkran^ alt de omtalade tjugufyra tösen riksdaler aldrig
kommit honom trilhanda. Med detta betyg pä fickan
begärde och erhöll Juel företräde hos drottningen. Hon
förklarade då, att hon före sin afresa från Sverge ville
gifva konung Fredrik full upprättelse mot den ovär-
dige Ulf eld; oeh ati hon önskade, det Juel sjelf måtte
vara vittne dertilL Juel tackade för dessa tänkesätt,
och för att desamma ytterligare stadfästa, visade han
Karl Stuarts sednast ankomma skrifvelse. Kristina läsie
den hel och hållen igenom och bad sedan Juel dagen
derpå komma till slottet; hon ärnade dilkalla äfven
Ulfeid oeh i bådas närvaro förkunna^ att hon ansåge
denne sednare ovärdig hennes ynnest. Till yttermera
bevis på sina gynnande tänkesätt erböd hon sig att med
egen vagn hämta Juel till slottet. Denne hyste ännu
något misstroende till en så stor och hastig förändring.
Han fä5t«de derföre vid hela dfverenskommelsen det ut-
tryckhga villkor, att under mötet med Ulfeld skulle in-
genting annat förekomma, än ofvannämnde drottnin-
gens förklaring. För att afhöra en sådan kunde Juel
på några ögonblick vara tillsammans med Ulfeid; el-
jest icke. Drottningen lofvade detta, och Juel aflägs-
uade sig. Ögonblicket derefter inträdde Ulfeld och blef
af Kristina med mycken välvilja bemött; till och nied

Fryxellt Ber. IX, ^

194

att hoD tog honom med i sin vagn på en spalserfärd
genom staden.

Jael, underrättad om detta sistnämnde förhäiiande,
misstänkte, att Kristina ämnade skaffa Ulfeld tillfälle att
ingå i någon fArklaring eller rättfärdiggörelse, måhända
i afsigt att tillfoga danska kungen någon nj skjmf. Ti-
digt morgonen derpä lät han derföre underrätta Kri-
stina om sin farhåga i afseende på Ulfelds uppförande
vid det tillämnade mötet. Kristina hälsade genast till-
baka, att Juel borde lita på hennes gifna löfte, att vid
sammanträdet skulle ingenting förefalla, som vore men-
ligt för konung Fredrik. Ulfeld skulle inkallas endast
för att från Kristinas mun höra sin dom. Juel kunde
derföre med all trygghet infinna sig.

Lugnad af dessa försäkringar, begaf sig Juel till
slottet. I förmaket fann han hela rådet och en stot-
del af hofvet församlade. Införd i drottningens kabinett,
framställde han genast sina misstankar så väl i an-
seende till hennes i går visade artighet mot Ulfeld,
som till det oväntade mötet med rådet. Han förkla-
rade, det han infunnit sig blott på Kristinas uttryck-
liga och förnyade löften; men, att om någonting der-
emot stridande förekomme, ämnade han på ögonblicket
lemna rummet, Kristina bad honom lita på hennes
ord; allt skulle aftöpa till både konung Fredriks och
till Juels tillfredsställelse; h varpå hon ropade riks-
marskalken och bad honom införa hnde rådet och Ul-
feld. Detta blef i ögonblicket verkställdt. Juel, an mera
oroad, pårainte Kristina, alt i deras Öfverenskommelse
aldrig varit fråga om rådets närvaro. Kristina bad
honom om igen vara lugn, och vände sig i detsamma
till Ulfeld, sägande: danska ministern anklagar eder
att hafva undanhållit tjugufyra tusen riksdaler, hvilka
varit anslagna åt den landsflyktiga engelska prinsen,
men hvilka denne intygar sig aldrig hafva bekommit.
Försvara eder mot denna beskyllning, om ni kan;
dock med tillbörlig aktning för eder konung. Juel in-
föll härvid och påmintc, att han ej vore kommen för

195

ait underkasta sig någon rättegång; livarpå han, anande
Kristinas afsigt, ville gä ut ; men tvänne rådsberrar, mö-
tande vid dörren, öfvertalade honom alt stanna qvar.
Nu tog Ulfeld lill orda. Jag har, sade han, tillräck-
liga bevis för att rättfärdiga mig mot Peder Juels be-
skyllningar. Delta begagnande af endast namnet ulan
någon titel, och det vid ett sådant tillfålle^ retade Juel.
Han afbröt, sägande : Corfitz Ulfeld, tala med aktning om
konungen, eder herre, och om hans sändebud! hvarpå
Juel gick till fönstret, öppnade del och såg ut, låtsande
icke gifva akt på, hvad i rummet föreföll. Ulfeld öf-
verlemnade nu flere papper åt drottningen, och hon åt
rikskansleren. Denne uppläste det första, ett af konung
Kristian den Qerde utfSrdadt Lref, hvarigenom nämnde
konung frikände Ulfeld från alla slags efterräkningar.
Kristina vände sig till Juel och frågade^ hvad han hade
derom att säga? Denne svarade: jag har icke hört
hvad man uppläst; ty jag har tänkt på helt annat,
i synnerhet på eders majestäts eget uppförande. Så-
dant handlingssätt är ej mellan krönta personer van-
ligt; och jag hade aldrig trott, att eders majestät
skulle bryta ett löfte, så många gånger förnyadt. Hä-
danefter skall jag aldrig mer på något sådant tro.
Efter dessa ord, högt och djcrft uttalade, lemnade han
genast rummet. Några rådsherrar sökte äfven nu träda
emellan; men Juel ryckte Våldsamt upp dörrarna ocli
gick bort tvärt igenom det i förmaket församlade hof-r
folket.

Rådsherrarna blefvo förvånade ötver detta upp>
trSde så mycket mer, som de voro okunniga om de fö-
regående underhandlingarna. De stannade dock qvar
ännu en stund, under hvilken Ulfeld ytterligare fram-
drog för sin sak alla andra handlingar, deribland också
ett bevis från Karl Stuarts general, IMontrose, hvari
denne intygade, alt han vid infallet i Skottland hade
för sia herres räkning af Ulfeld bekommit vapen och
krigsförnödenheter för tillsammans trettiosextusen riks-
daler. Således var Uifelds oskuld i denna punkt liU-

196

räckligen ädagalaggd, till och in«d alt han utbetalt lolC
tusen riksdaler utftfver^ hvad han sig tillgodoräknat*
Nftr allt var slutadt, sadp Krist^oa tiU rädsherraroa :
timan jag nedlägger min krona, hav jag velal infor
verlden visa, att rikshofmåstaren IJlfpl^ icke vari^ ovär-
dig det beskydd jag honom lemnat, JDfet är derföre,
som jag i dag tillkallat eder för att. vara, vittnet^ tiU
hans nu verkställda rättfdrdig^relse.

fläodelen med peDniogesiu9mai(i l^rer hafva varit
den, alt Mootrose blei kort efter mottagaod^ af ofvai>
nämnde understöd tillfångatagen och aflifvad, förr än han
hunnit underrätta Karl Sluart om den erhållna hjeipen.
Således tycktes det^ som. både prinsen och Montrose,
konung Fredrik och Ulfeld varit o&kjidiga, och hela
saken blott ett missförstånd.

Men deremot är det ganska sannolikt, att Krbtina
i förväg meddelat Ulfeld anklagelsen, erhållit underrät-
telse om hans motbevis och pä grund deraf öfverens-
kommit om hela uppträdet. Hennes förhållande kan
der före ej tydas annorlunda än som ett försök att upp-
häfva sig till domare öfver konung Fredrik, samt alt
på det mest särande vis utsälta honom och hans sän-
debud, för en skymfande vederläggning; allt detta en-
dast för att gynna gunstlingen Ulfeld och dess hämnd-
lystnad.

Det baksluga och tillika ändamålslösa uti dessa Kri-
slinas åtgerder föranledde missnöje, och tadel å alla si-
dor. Juel begärde afsked från sin post, för alt befrias
från dylika obehagliga uppträden. Redan samma dag
på aftonen gick han till rikskanslereo och klagade. Oxen-
stierna sökte lugna honom, lemnade Kristinas förfa-
rande i dess värde; men berömde Juels, såsom pas-
sande för en man, hvilken var öm om. sin kon%ings
och sitt fäderneslands heder. Han bad Juel icke blifva
orolig; delta uppträde skulle ej störa friden, hvar-
ken mellan länderna eller personerna. Snart komme
en ny regering, hvilken skulle gerna gifva vederbör-
lig uppräilelse. Äfven uti rådet, och det till och med

197

i Kristibas närvaro j^ttrade han sitt ogillande af heta
förfarandet. PiiiMen tyckes liafva byst samma tänkesätt.

Kristina detemot fortfor att likasom pä trots gynna
och hedra Ulfeld» Hon åkte genom stadens gator i hans
vagn och vid hsins sida. Det sades, att hon ämnade
göra honom till grefve på s« nakna gäng som Steinberg.
Också lofvmk hon eti af henne och rådet utfärdadt be-
tyg om hans oskuld. Jael, härom »tideträltad, klagade
åter hos Axei Oxenstierna. Den gamle ogillade drott->
gens behandling af saken och yttrade, att om också möj"
Jigtvis hon hade tfifvii eti dylikt löfte; iå lofvaåe hen,
rikikansleren, deremot att aldrig skrifva ^nder ett dy-
likt belyg» Han trodde ej heller^ alt någon annan af
rådet ämnade detsamma underteckna i).

Kort efter detta uppträde, och sedan Uifeld ej mer
hade något hopp ett få begagna Kristina som medel för
sin hämndlystnad^ vände han blickarna mot England,
bvilken stat dä var till Danmark uti ett ganska spändt
förhållande. Uti Sverge vistades nu som engelskt sän-
debud Whitelocke, en allvarlig, kunnig och redligt sin-
nad herre. Ulfeld besökte honom och framkastade sina
planer, syftande egentligen derhän, all England kunde
lätt beraägtiga sig Seland, samt i följe deraf hela dan-
ska riket och på samma gång hela östersjöhandeln.
Whitelocke syntes lyssna till förslaget och framlockade
så alla de underrättelser, han ansåg för sitt fädernesland
nyttiga. Ulfeld lemnade honom till och med anvisnin-
gar, hvilka hamnar och städer lättast och med största
fördel kunde angripas och från hvad sida. Vid sam-
talets slut kunde Whitelocke ej längre dölja sin ovilja
öUev Ulfelds uppförande. Tag ej illa upp min fråga,
sade han, men som infödd dansk^ huru kan ni med
fredadt samvete lernna mig dessa för ert fädernesland

1) Purendorf. De rebus Sveticis. L. XXIY. §. $, säger
dock, att ett betyg af likartadt slag blifvlt utfärdadt.
Ofvanstående berättelse om uppträdena mellan Kristina
och Juel 1654, grundar sig på Chanuts Memotrer nästan
uteslutande.

±99

*å farliga upplysningar? Ulfeld svarade: att dessa un-
derrättelser icke vore något angrepp mot Danmark.
Han hade dock dfven till ett sådant full anledning,
emedan han ej mer finge vistas i det land^ der han
blifvU född. Dessutom^ tillade han, gör jag mUt fä-
dernesland en verklig tjenst, om det befrias från den
odugliga och våldsamma styrelse, hvarunder det nu
suckar; och i dess ställe förenas med England och
sålunda hlifver delaktigt af dess fria regeringssdlt.

F(Sr de mänga i Sverge åtnjutna TSlgerniogar vi-
sade Uifeld vid sarama tillfllle den tacksamhet, att han
had Whitelocke besinna, huru England skulle genom in-
tagandet af Seland kunna hålla Sverge och dess Öster-
sjöhandel i tygeln.

Corfitz Uifelds sednare öden skola vi i nSsta berät-
telse framställa.

TJUGEATTONDE KAPITLET.

OM RADZIEJOWSKY t).

£n Ulfelds like till egenskaper, Ijrnne och öcleii
var polacken Hieronymus Radziejowsky. Ofverdrifven
laUretlighet och egenkärlek hade redan i Polen gjort
honom hatad af många, både höga och låga. Genom
drottningens understöd hade han dock blifvit upphöjd
till vice kronkansler, en af de mest ansedda sysslorna
der i landet. Tillika gifte han sig med Anna Slos-
czanka, en högättad, rik, skön och blott tjugutreårig
enka, efter Uladislai gunstling, Kazanow. Hon befanns
dock vara af ett sinnelag, mycket lika hans eget, hvar-
före också dem emellan uppstodo häftiga tvister. Des-
sa ökades än mer genom Radziejowskys svartsjuka.
Hans maka, talsam och liflig, hade flere gånger sam-

1) Många skrifva Radziejewski,

199

sprakat med konuog Johan Kasimir. Några sSga, att
förtroligheten gick längre, och att den ärelystna qyin-
nan syftade pä framtida drottningkrona o. s. v. Deraf
väcktes och underhdllos misstankarna, hvilka slutligen
ledde till ganska obehagliga uppträden; sä alt Radzie-
jowskj till och med för drottningen upptäckte sina be-
tänkligbeter. I allmänhet yttrade han mycken bitterhet
mot konungen och missnöje med hela dess förvaltning.

Radziejowskys gemål fattade ändleligen det afgö-
rande beslutet att helt och hållet bryta med sin man.
Det hus, hon bebodde, var hennes eget. En gäng un-
dfår Radziejowskys frånvaro i kriget, samlade hon sina
enskilda underhafvande och förjagade alla mannens. Se*
dermera, af fruklan för vedergällning, flydde hon till
ett kloster, delta allt i sjelfva Warschau. Mannen, hem-
kommen, föraktade lagens hjelp; men samlade deremot
fyra eller femhundrade af sina underhafvande, med hvil-
ka han begynte löpa storm emot klostret. Delta blef
dock af Anna Slusczanka, af hennes bror och af deras
folk försvaradt med så mycken tapperhet, att Radzie-
jowsky måste afstå frän sitt företag, sedan han dervid
förlorat flere man.

Detta uppträde, tillställdt i sjelfva hufvudstaden
samt inför konungen och den församlade riksdagen, väckte
mycken ovilja samt en allvarsam rättegång mot båda
partierna. Dessutom finnes en berättelse, att man upp-
täckt förrädiska bref, vexlade mellan Radziejowsky och
de upproriska kosackernas anförare, Ghmielnicki. Rad-
ziejowsky, kallad till rättegång, höll sig undan; men döm-
des från gods, ära och lif. Hans maka och svåger blef-
vo för de begångna våldsamheterna fällda till ett års
fängelse och fyratusen mark silfver i böter. De två sed-
nare underkastade sig domen; men Radziejov^sky rymde
först till Siebenbiirgen, sedan till Wien; och när han
derstädes icke fann sig säker, till norra Tyskland, hvarest
Königsmarck lärer hafva rådt honom söka Kristinas
skydd. Han gjorde det och kom till Stockholm i slutet
•f April 1652.

1 anseende till spänningen med Polen blef man i
Stockholm ganska glad öfver Radziejowsk js ankomst; ty
man hoppades af honom både upplysningar och kan-
hända hjefp. Kristina säges dock hafva i början gifvit
polska sändebudet tillkänna, att hon fiinnade behandla
Radziejowiky som rymmare. Det oaktadt lät hon efter
några dagar högtidligen hämta honom till hälsningsföre-
träde, h varvid också han blef mottagen med samma he-
der som ett främmande sändebud. Under ett tämligen
långt samtal visste han fullkomligt tillvinna sig drottnin-
gens ynnest. Han erholl genast en betydlig penninge-
summa och derjemnte tillstånd att för sin enskilda guds-
tjenst införa katholsk prest. Likasom Ulfeld fick han
vid högtidligheter taga sin plats närmast drottningen och
framför rikets högsta ämbetsmän.

Det vanna inflytandet sökte Radziejowsky begagna
som medel till hämnd. Ofverallt och öppet talade han
illa om sitt fäderneslands styrelse, samt uppmanade Sverge
till krig. EU sådant företag, sade han, t^ore enda
täUel aU trygga Lifjland och tvinga Johan Kasimir
att nedlägga sina arfsanspråk på Sverge. Dervid
skulle äfven möta föga motstånd; ty polackarna vore
oeniga och med sin konung missnöjda, samt derlill
invecklade i ett ganska farligt krig mot upproriska
kosacker, Johan Rasimir låg vid denna tid i ea farlig
sjukdom* Radziejowsky påstod sig hafva underrättelser,
att konungen redan vore af läkare öfvergifven, och att
polackarna ämnade ställa sin republik under Sverges
beskydd. Många trodde, att Radziejowsky hade frän
siebenburgska fursten Ragotzky och från de missnöjda i
Poien hemligt uppdrag att vinna Kristinas hjelp till Jo-
han Kasimirs afsättande och Ragotzkys upphöjande pä
polska tronen; likaså, att Bengt Skytte fått i uppdrag
att härom i Siebenburgen öfverlägga under den turkiska
resa, han vid denna tid hade, som det skulle heta, mot
drottningens vilja företagit.

Kort derefter kom från Polen följande undeiräl-
lelse. Jasinsky, en af Radziejowskys förtrognaste Ijena-

sot

re, hade nSra vid kosackernas grSnsor blifvil fasUagen.
Han befanns dä medföra tvänne af Radziejowskj, kort
efter ankomsten till Sverge, skrifna bref, del ena till
Chroielnicki, aoOSracen. för de upproriska kosackerna;
det andra till dennes handakrifvare* Innehållet i bada
var beröm öfver Kristina^ serdeleå för hennes friho*
stighei, ädelmod och ordhåliighet, samt en lysande be^
skrifning på den allmänna kärlek, hon bland sven*
skarna förvärftal* Vidare skref Radziejowsky, ati be^
malde drottning hade med smärta förnummit, huru ko^
nung Johan Kasimir förorättat både Chmielnieki oeh
kosackerna, oeh detta med glömska af såväl sittkung'»
liga löfte som de stora tjensleTj hvilka Chmielnieki oeh
kosackerna mot Polen vimt. För att afhjeipa dessa
orättvisor ämnade hon förena sina vapen med kosae»
kernas. Svenska troppar vore för sådant ändamål
vid liffländska gränsen i beredskap. Chmielnieki borde
härom träffa närmare öfverenskommelse genom ett till
Stockholm affärdadt sändebud. För närvarande gällde
visserligen det mellan Sverge och Polen 1635 af slutade
stilleståndet; men delta hade af Johan Kasimir blifvit
så ofta våldfördl^ ati Kristina kunde med all rättvisa^
när som häldst detsamma bryta, o. s* v. Dessa bret
blefvo inför polska riksdagen framlaggda och en ankla*
gelse derpå grundad. Radziejowsky sökte förneka dem.
Han påstod^ att han med Jasinsky skickat så kallade
hvita fullmagter med sitt namn under. Dessa hade
ovännerna begagnat oeh inskrifvit det för honom olyck-
liga innehållet. Han vore oskyldig; men konungen
hatade och förföljde honom, ty han vore en försvå--
rare af fäderneslandets frihet, o. s. v. Polska riks-
dagen svarade, att brefven vore skrifna med hans af
alla igenkända stil, och förseglade med hans sigill,
samt att Jasinsky erkänt förräderiet. I följe hfiraf
blef Radziejowbky ånyo, och denna gängen af polska ri-
kets samlade ständer dömd frän Kf, ära ock gods; hvar-
fdrutan riksdagen, uppbragt öfver dt nedriga stfiroplin-

garna, gaf konaog«n en anMnlig bevillning i både mjrnt
och manskap.

Vid aamma tid kom till Warschan aom svenskt
sSttdebud en fransman vid namn Kock. Han medförde
till konungen ett bref, hvari Kristina auböU, att Rad-
ziejowsky måtte åter tagas till nåd«r. Men på samma
gång lät Rock under sin resa genom Polen hemligt ut*
sprida en hop mot konungen upproriska kungörelser
samt tillika flere bref från Radziejowskj, hvari denne
sökte uppvigla adeln till resning. Man beråttade, huru
en person, hvilken hotat att för konungen visa det åt
sig öfverlemnade brefvet» blifvit af Kock mutad att deri-
från afstå. Johan Kasimir, med någon spaning om des-
sa slåraplingar, Ijckades Att i handom bekomma ett af
bref ven, öppnade det och fann så väl kungörelsen, som
Radziejowskjs skrifvelse. Saken var tydlig och bevisad.

Johan Kasirair uppförde sig vid detta tiilfslle med
köld och undfallenhet. Han låtsade taga för afgjordt,
att drottning Kristina vore alldeles okunnig om ofvan-
nSmnde hemliga stämplingar, sä vSl de af Radziejowskj,
som de af Kock. Ehuru denne sednare brutit mot folk-
rätten, blef han dock, som det hette, af aktning för Kri-
stina, behandlad som ett främmande rikes undersåtare
och sändebud, och fick derföre oantastad återresa till
Sverge. Men på samma gång sk ref Johan Rasimir till
Kristina ett bref af följande innehåll. Del tillhör äéUa
och stora själar att gerna tro andra om goål. Det
dr visserligen med beräkning på denna eder egenskap,
som den för flere brott sakfällde Radziejowsky har
med sin vanliga list och falskhet sökt föra eder bakom
ljuset och vinna edert beskydd. Jag hoppas dock, att
eder egen skarpsinnighet snart nog skall af sig sjelf
upptäcka hans verkliga egenskaper. Som upplysande
bidrag dertill skickar jag härmedelst en afskrift af
hans bref till Chmielnicki. Ni skall deraf finna, huru
han gjort allt för alt genom de gröfsta osanningar
flacka edert stora anseende. Han vill nemligen inbUla
ver Iden, alt på samma gång, som vi båda lefva igodt

t05

försiånd och broderlig vänskap med hvarandra; uti
på samma gång, som våra sändebud underhandla om
stilleståndets förvandlande till evig frid; han vill, sä-^
ger jag, inbilla verlden, att ni midi under dessa vän--
skapliga förhållanden frivilligt och i hemlighet har åt
upprorsmakaren Chmielnicki föreslagit att mot oss för-
ena edra vapen med hans. Ett sådant bedrägeri^ en
så svart trolöshet^ en inför Qud och menniskor så för-
hatlig gerning har han med sin vanliga djerfhet och
otacksamhet diktat på eder person. Jag behöfver vis-
serligen blott helt enkelt lemna eder kännedom om
dessa förhållanden; och ni skall utan min uppmaning
rättfärdiga eder sjelf och låta all verlden se, att det
icke är i edert hof, som man får ostraffådt begå så
af skyvärda nedrigheter. — Der emot anhåller jag om
allvarsam räfst med edert sändebud Kock, Hans upp-
förande har varit sådant^ att endast aktning och vän-
skap för eder kunnat hindra mig från att ställa ho-
nom till redogörelse, medan han ännu befann sig inom
mitt rikes gränsor. Han anlände som edert offentliga
och fredliga sändebud; men tillät sig att i hemlighet
utsprida en af Radziejowsky från trycket utgifven
skrift^ hvilken innehåller de svåraste smädelser mot mig
och mina förnämsta ämbetsmän; derjemnte bref från
Radziejowsky med uppmaningar till uppror. Detta var
af Radziejowsky ett majestätsbrott, ett det svartaste
förräderi, som en undersåtare kan företaga. Edert
sändebud har (ill dess verkställande lånat sitt biträde.
Utan tvifvel har han ägt kännedom om Radziejowskys
hela företag, ty han utdelade brefven endast i smyg,
samt uppmanade att efter läsningen bränna dem ; hvar-
jemnte han sökte ordna en hemlig brefvexling mellan
Radziejowsky och några dennes vänner. Det är der-
före sannolikt, all han för detta ändamål låtit muta
sig, hvilket var så mycket ovärdigare, som han hade
den äran att vara edert sändebud. Jag är öfvertygad,
att ni gör allt för alt upptäcka sanningen, och att,
om Kock befinnes skyldig, han måtte beläggas med ett

Må

Miraff^ ivaranåe Ull hans förbrytdn både mot mig ack
mot eder.

Johan Kasimirs uppföraode var tjdJigen beräkoadt
darpii, att just genom visadt ädelmod och förtroeode
sAtta Kristina i en sä mycket ofOrdelaktigare dager. Detta
inträffade ock. Hennes förhållande hiel öfverallt ogil«
ladt, ja bittert tadladt; och dessa ofördclaJitiga omdö-
men ökades An mer genom hennes sednare behandling
af målet. Hennes svar till Johan Kasimir var nemligen
slingrande och utan besked. Man finner ej heller spår,
att hon mot Rock visat något tecken till missnöje, och
Radziejowsky förblef i fortsatt åtnjutande af hennes yn*
nest och vAlgerningar.

Det fir ganska sannolikt, ehuru ej fullt bevisligt,
att Rock och Radziejowsky företagit ofvannämnde stämp-
lingar med Rrislinas vetskap. Några neka; /y, säga de,
man finner af andra förhållanden^ att drottningen vid
samma tid önskade fred med Polen. Andra deremot
jaka; ty, säga de, osammanhang i Kristinas åtgerder
ar ej ovanligt. Måhända ville hon också blott genom
andra oroa, ej sjelf bekriga Polen. Ätt Kock förblef
ostraffad och Radziejowsky i fortfarande nåd^ vittnar
om drottningens bifall till deras företag.

Radziejowsky fortfor sålunda att ännu någon tid
lysa i Rrislinas hof. De tre utlänningarna, han, Pi-
mentelli och Ulfeld, utgjorde tillsammans ett parti, som
en längre tid nästan uteslutande var i besittning af drott-
ningens förtroende och välgerningar. Svenskarna hatade
dem med yttersta bitterhet och gåfvo dem spenamnet
Triumvirerna, I synnerhet för Ulfeld och Radziejowsky
hyste hvarje redlig man ett djupt förakt. Jag, sade
Axel Oxenstierna till en förtrogen vän, jag har också
varit i onåd och hade då både många och stora skäl,
att såsom denne Ulfeld, eller denne Radziejowsky öf-
vergifva fosterlandet och gå till främlingen; men jag
ville och jag vill än i denna dag häldre med min
oskuld räcka hufvudet åt bödeln än för fienderna yppa

ffiiU f4äernesl<mds snaga sidor och: iilunda störta
detta i förderf och mig i evig vanära^

Radziejow^Lj mftgtade ej bibehålla Kristinas ;yniiest
så ]äoge spm de andra två frSmliogarna. Också var baq
fattig och behöfde peDniDgeanderstöd, h vilket Kristina
hade svårt att gifva. Något missförstånd vScktes äfyen
måhända deraf^ att Radziejowsky hade, som bemäldt är,
för danska sändebudet yppat Ulfelds och svenska hof-
vets stämplingar. Tvisten blef dock snart bilaggd och
Kristinps nåd återvunnen* Slutligen, och när ingenting
mer var att i Sverge vinna, lemnade Radziejowsky. Stock-
holm, vid hvilke.t tillfälle haa återigen af drottningen
erhöll en betydlig summa penningar.

TJUGENIONDE KAPITLET.

MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE I ONÅD.

En blund de märkvärdigaste vexlingarna under drott-
ning Kristinas skiftesrika regering var, då grefve Magnus,
den fordom allsmägtige gunstlingen, icke blott förlorade
sitt inflytande utan äfven föll i djupaste onåd. De inre
dinfvande orsakerna härtill voro följande.

Först,- Kristinas tilltagande ombytlighet. Det var
redan mycket, att grefve Magnus kunnat bibehålla sig
under hela sju år, nemligen från 1645 till 1651. Efter
honom byttes gunstling med hvarje år.

Det ur äfven troligt, att grefve Magnus, öfvermodig
af sin lycka, stundom spännt bågen för högt. Man fin-
ner till och med några spår af ett sådant förhftllandea
Kristina hade t. ex, åt sin mor gifvit nästan hela ön
WoUin i lifstidsförläoing; men derjemnte lofvat, det sam-

t06

ma ö skulle efter enkedroltniogeDS dM lilUatla grefve
MagDOS. Deone sednare anhöll i slutet a( 1651 att
genast, ocb oaktadt änkedrottningen Snnu lefde, komma
i besittning deraf; dock nalurliglvis mot erläggande af
en viss penningesumma. Detta förslag syntes Därgdnget
och blef ej heller beviljadt. Man gissade, att grefve
Magnus velat genom innehafvandet af WoHin bereda sig
v8g till furstevSrdigheteo ; ty fordom hade pä denna ö
bott herrskare med sådan titteU Någonting dylikt tyc-
kes äfven hafva varit i farvattnet; ty man finner, att kej-
saren vid eller strazt efter denna tid Iftt erbjuda grefve
Magnus värdigbeten af tysk riksfurste, förmodligen för
att till det blifvande valet af romersk korraog vinna ho-
nom ocb genom honom drottning Krislinas röst för erke-
hertigen af Österrike. Grefve Magnus bad om drottnin-
gens tillslftnd alt mottaga den erbudna v9rdigheten; men
hon vSgrade; hon ville ej tillåta någon af sina under-
såXare gifva trohetsed åt en främmande herrskare.
Grefve Magnus blef ganska ledsen öfver afslaget, och ett
missnöje uppkom, hvilket dock snart skingrades. Med
dessa uppdrifna anspråk sammanhSngde hans otålighet,
så snart någon annan i utraärktare grad tillvann sig
drottningens ynnest; det tycktes, som grefven ville en-
sam råda öfver hennes förtroende och hennes nåde-
bevisningar. Detta lyckades i början, och Salvius och
Bengt Skytte måste för hans skull vika från hofvet.
Men i ISngden blef ett sådant förhållande for den fri-
hetsSlskande Kristina ganska obehagligt. Derföre, och
når grefve Magnus ville på samma sätt störta Bourdelot
och Piroentelli, förlorade han mot den förra allt sitt
inflytande, och föll i striden mot den sednare i djupa-
ste onåd.

Till denna olycka bidrog äfven grefvens eget upp-
förande vid stormens utbrott. Han kunde ej förmå sig
att tåla, tiga och afvakta Kristinas återkommande nåd.
Tvärtom, genom allehanda stämplingar och genom ofta
upprepade klagomål öfver sina raedläflare, öfver drolt-
ningens köld o. s. v. gjorde han sig obehaglig, uilröt-

fi07

tade Kristinas tålamod ocli satte sälanda sjelf vapen i
hfinderna på sina fiender.

Dessa voro många. Dels afand, dels rättskänsla
hade bos många alstrat ovilja öfver den stora och oför-
tjenta Ijcka, grefve Magnus gjort. Afven andra och
niägtiga driffjedrar tillkommo. De la Gardie var i följe
af börd och förhållanden Frankrike tillgifven. Bourdelot
och Pimentelli, som arbetade för Spanien, måste derföre
också arbeta mot nämnde herre, och understöddes der-
vid af hela spanska och engelska ligan samt af grefvens
många afundsmän inom svenska hofvet.

Samtidens författare berätta följande händelse, såsom
den der också bidragit till ökandet af Kristinas ovilja.
£n på den tiden rjktbar författarinna, vid namn Scu-
deri, hade utgifvit en roman, i hvilken hon framställde
en hop af prins Condés lefnadsbändelser. Schlippenbach
skall hafva inbillat Kristina, att hon vore i nämnde ro-
man utpekad under namnet Gleobuline; och att detta
skett enligt De la Gardies tillställning, på det hela verl-
den måtte fä veta, huru många och stora yonestbevis
han af Kristina erhållit.

Bourdelot var dock den, som först och egentligen
bröt gunstlingens magt. Tvisterna dera emellan och gref-
vens upprepade klagomål hafva vi redan omtalat; likaså,
huru denne sednares anseende och magt blcfvo genom dessa
brottningar nästan helt och hållet förlamade. Under
början af 1653 sågs han sällan vid hofvet ; och bland
folket omtalades, huru fiourdelot genom sina piller för-
anledt och underhållit den svåra sjukdom, som 1652
höll De la Gardie en längre tid vid sängen. Det var
förmodligen under och med hänseende till dessa bryt-
ningar, som följande händelse inträffade. De la Gardie
var vid någen bland baletterna klädd såsom Apollo. £■
af de åskådande fransmännen upprepade vid hans för-
bigående dessa ord : non semper ridet Apollo l). Grefve

i) Solguden år ej alltid glad

SOS

Magnus svarade geqast med ett annat ordspråk: post
nubila PkcBbusl],

Den sista spidomen tjcktes gå i fallbordan ; ty efter
Boordelots bortresa började grefve Magnus åter stiga i
anseende, och det i samma mån, som Bourdelot sjönk.
Kristina förSrade De la Gardie hans faders af henne
förut inlöpta vackra hus; hon intog i rådelt hans bror
Jakob Rasiroir och hans vän grefve Tburn, och hon för-
klarade grefvens alla fiender för skurkar, dem Lon skalle
straffa. Detta gällde Bourdelot i främsta rummet^ Hon
lofvade ej vidare understödja, utan tvfirtom^^ motarbeta
dennes ansökningar i Frankrike. Några sSga, att bon
till och med yttrat, del grefve Magnus gema kunnai
gifva Bourdelot några tjog käpprapp. Fransmannen
hade dem nog förtjent.

Grefte Magnus ville nu begagna sitt återvunna för«
troende för att i samråd med fransyska sändebudet stör-
ta Pimentelli, och sålunda befordra både sin och Frank-
rikes fördel. Men motståndaren var mägtigare^ än man
trodde; och Kristina tyckes under skenet af välvilja haf-
va fortfarande byst ofördelaktiga tänkesätt mot De la
Gardie.

Emellertid syntes allt godt och väl, när det egent-
liga utbrottet oförmodadt skedde på följande sätt. Un-
der vistandet i Uppsala i slutet af November 1653 lät
Rristioa en dag efter slutad rådsöfverläggning bedja
grefve Magnus stanna qvar; hon önskade neroligen råd*
pläga med honom om drätselverket* Sedan de blifvit
ensamma, ville grefven iakttaga tillfället att genom åtskil-
liga förklaringar än mera befästa sitt anseende; och kan-
hända alldeles störta medtäflarne. Han började derföre
tala om den vördnad och orubbliga trohet, han mot
Kristina alllid visat och hvarmed han ådragU sig
mycken fiendskap. Med smärta hade han likväl för^
nummit, huru drottningen misskände denna hans till^
gifvenhet; huru hon yttrat, det grefven begått ett för-

1) E/ler regn låter Gud solen skina.

209

råderi^ hvilkel hsn hoppades prinsen skulle en gång
bestraffa; huru hon sagt sig gerna se, om andra der-
före gjorde grefven allehanda förtreler, o, s. v. Han
erkände visserligen med tacksamhet hennes stora väl-
gerningar. Men då äfven han å sin sida varit en
så trogen och tillgifven tjenare som möjligt, hade drott-
ningens anförda yttrande smärtat honom på det öm^
måste, Grefven tillade slutligen, alt han fått dessa un-
derrättelser af en, som hört alltsammans ur drottnin-
gens egen mun. Kristina frågade: men hvem är det,
som kunnat pådikta mig sådana yttranden? Grefve
Magnus anhöll, alt slippa nämna sin sagesman. Men
nfir Kristina enträget och bestämdt yikade derpå, upp-
gaf han förste hofstallmästaren Anton Steinberg 1). Del
år omöjligt, sade Kristina; Steinberg dr för hederlig
karl att sammansätta dylika lögner. Jag har om ho-
rdom så god tanka, att, om han påstår, del jag yttrat
dessa ord, så vill jag också sjelf åtaga mig dem.
Emellerlid skall jag på stående fot undersöka målet,
Dcrpå ringde hon och befäl Jte hämta Steinberg samt in-
kalla de rådsherrar, som ännu vore qvar i förmaket.
Dessa kommo genast. Grefven bad drottningen icke för
andra yppa, hvad han mellan fyra ögon i förtroende
sagt; men Kristina svarade, alt den angifnes heder för-
böde henne tiga; hvarpå hon för de inkomna rådsher-
rarna framställde hela förhållandet. Nu inträdde Sfven
Steinberg och underrättades om allt. Jag tror, sade
slutligen Kristina, all ni är en ärlig man, som säger
sanningen rent ut. Bekänn nu, om ni någonsin hört
mig yttra något sådant, som grefve Magnus anfört:
Steinberg svarade: jag är ytterst förvånad, alt grefve
Magnus, för hvilken jag hy si så mycken högaktning,
velat på detta salt förtala och störta mig. Jag bedy-
rar heligt, att jag aldrig från hennes majestäts mun
hört någonting sådant, som grefven föregifvit. Dess*
utom känner jag min pligt alt ej förråda öfverhetens

1} Några säga, att äfven Klas Tett nämndes.

fiO

anföTltoååa hemligheter; och ingen skall bevisa, del
jag varit en sådan sqvallrare, Grefve Magnus invSn-
de na, att det icke var han sjelf^ som hört det ur
Sleinbergs mun, utan att underrättelsen blifvit honom
meddelad genom en tredje person. Man frågade då,
hvem denna tredje person vore? men grefve Magoos
kunde ej förmås uppgifva dess namu, ocb blef dessutom
vid den oförmodade vändning, som saken tog, mer och
mer förvirrad. Drottningen, nöjd med Sleinbergs för-
klaring, ville ej pina grefven längre, utan uppluste sam-
manträdet.

Steinberg dereroot var ingalunda nöjd med det tve-
tydiga sken, saken både, så länge grefven icke oppgifvit
rätta sagesmannen. Jag kan, sade han till drottningen,
ej visa mig för eders majeståts ögon, om jag icke an-
vänder alla möjliga medel €Ut upptäcka och vederlägga
en sådan förtalare. Drottningen gillade hans besiat.
Det dr, tillade hon, ej första gången^ som grefve Mag-
nus sökt genom grundlöst sqvaller störta mina Ijenare.
Jag ser derföre icke ogerna^ om ni håller efter ho-
nom; på det jag sjelf måtte hädanefter blifva befriad
från hans onda lynnen och klagovisor.

På dessa ord gick Steinberg till grefve Magnus och
framställde om igen sin anhållan att få veta sagesman-
nen. Grefven svarade ganska artigt; han värderade
Steinberg högt; vore öfvertygad om sanningen af dess
ord; och att berättaren varit en bedragare^ o. s, v.
Men alla dessa höfligheter oaktadt yrkade Steinberg lika
envist, att grefven skulle nämna denna bedrägliga be-
rättare; eljest blefve Steinberg tvungen att Iro^ det
grefven icke hade någon sagesman, utan sjelf uppdik-
tat alltsammans f endast för att störta Steinberg, Gref-
ve Magnus fortfor likväl i sin vägran. Då återvände
Steinberg till Kristina och bad henne tvinga grefven att
komma fram med sanningen. Hon sjelf ansåg både gref-
vens och Sleinbergs heder fordra denna förklaring och
skickade i sådan afsigt hertig Adolf Johan. Dock äfven
inför delta sändebud vägrade grefve Magnus; mea häl-

2ii

sade deremot och had, alt droUningen måtte nedtysta
hela saken, och Steinherg nöjas med sin erhållna ujtp-
rättelse. Man borde ej begära, att grefven skulle för-
råda den^ ål hvilken han lofvat tysthet. Men Kristina
skickade genast Adolf Johan tillbaka med den hfilsning:
att hon ej kunde vägra rättvisa åt Steinberg^ och alt
grefvens egen heder fordrade den begärda redovisnin-
gen. Hon befallde honom derföre alt antingen upp-
gifva sin sagesman, eller ock för alltid undvika hen-
nes åsyn. Nu mäsle De la Gardie deran. Han bad,
att drottningen icke roäUe tillfoga sagesmannen något
ond t, och uppgaf derpä Kristofer Karl Schlippenbach,
dä för tiden Ofversfemanskänk hos drottningen. Denne
▼istades i Stockholm. Kristina kallade honom genast
till Uppsala. Tidigt morgonen efter sin ankomst besöktes
han af fjra De la Gardies vänner, hvilka frågade, om
han ej ville stå vid sina ord, neml. att Sleinberg be^
rätlat honom ofvannämnde yttrande efter drottningen.
Men han svarade beslämdt nej! Han såge nog, att man
ville störta honom; men han skulle inför drottningen
tala sanning och bevisa sig vara en redlig man. Kort
derefter lät Kristina föreknlla rådet, de förnämsta vid
hofvet, samt De la Gardie, Sleinberg och Schlippenbach.
Hon framställde sammanhanget och tillsade sedan grefve
Magnus att ånyo upprepa sin beskyllning mot Schlip-
penbach. Pä samma gäng tog hon denne sednare i
rockknappen, sägande: vet^ att, om Sleinberg har sagt
det, så vill också jag hafva sagt det! Schlippenbach
svarade: jag vet ej, hvad grefven menar. Jag har
aldrig för honom yttrat, ej heller af Sleinberg hört
någonting sådant. Jag har icke ens talat med gref^
ven om Sleinberg, mer än en enda gång, då grefven
anmärkte, alt Sleinberg stigit, men han sjelf fallit i
drottningens förtroende; öfver hvilket förhållande han
ofta beklagat sig. Grefve Magnus inföll: alt Schlip^
penbach talade som en slyngel och Ijöge som en skurk,
Schlippenbach svarade: jag är en hederlig karl; men
fii uppför eder icke som sådan. De la Gardie invän-

fif

de: kvad jaff $agt^ dr tannt; fa$iän jag icke kanm^
vUtnen bevisa det; iy samtalet föreföll mellan fyra
ögon. Schlippenbach svarade: jag har aldrig någonsin
talat med eder mellan fyra ögon, Grelve Magous blef
bfirvid mycket fonrirrad; och droUniogeo, aotingen af
medlidande med honom, eller emedan ingenting vidare
kunde för tillfallet vidgdras, upplöste samlingen.

De la Gardie lät genast derefter bedja Kristina om
tillåtelse att stämma Schlippenbach till laglig domstol;
grefven ville der med ed bekräfta sin uppgift. Kri-
stina svarade: att hon af godhet för grefven af rådde
nämnde utväg^ hvilken endast kunde lända till hans
ytterligare förnedring. Andra och bättre utvägar fun-
nes; dock skulle grefven ingalunda fördrista sig oH
behandla Schlippenbach annorlunda än som en hederlig
karl. Delta var en tydlig vink till envig. Grefve Mag-
nus upptog den ej; utan framställde redan samma af-
ton genom hertig Adolf Johan följande böner till Kri-
stina. Först : att sjelf få resa till landet för att der
öfverse sin hushållning; för det andra, att SckUppen-
baeh måtte aflägsnas från hofvet, Kristina svarade:
jag icke allenast tillåter^ utan befaller hon&m resa täl
landelj eller hvart han vill; men på hofvet får han
icke visa sig, förrän han msd heder afslutat denna sak.
Alt der emot förjaga Schlippenbach, innan denne blif-
vit öfverbevist, är en obillig begäran, som jag inge^
lunda kan bifalla. Efter detta svar fimnade grefven
först resa samma afton; men sedan uppsköt han det i
hopp om förSndring. Under loppet af följande dagen
sökte hertig Adolf Johan blidka drottningen, men fé*
fingt. Om qvällen skedde sista försöket. Efter afton-
måltiden framlemnade hertigen ett bref från grefve Mag-
nus. Kristina öppnade och genomlSsle det, gick sedan
fram och tillbaka pä golfvet och uttalade derunder blott
de orden; den stackars grefven! den stackars grefven!
Derpä genomläste hon brefvet omigen och yttrade ånyo
på samma sfitt: den stackars grefven! Något anoatsvar

215

kunde Adolf Jobao icke utverka. Morgonen derpå af-
reste den stackars grefven till Ekolsund.

Förmodligen var det till svar på detta eller något
dylikt bref, som Kristina vid denna tiden skickade till
grefve Magnus följande mSrkeliga skrifvelse. Min her-
re! 1) Emedan ni åslundar aU 9e mig ännu en gång^
så måste jag säga eder, både all ett sådant ålerseen-
de skulle blifva eder obehagligl, och skälen, kvar för
jag ej kan bifalla dertilL Det är ej jag, ulan ni sjelf,
som måste upprätta eder ära. Jag kan ej göra an-
nat än ogilla och beklaga edert uppförande. Jag kan
hädanefter för eder icke hysa någon annan känsla än
medlidande; men äfven denna gagnar till ingenting,
sedan ni sjelf förintal den välvilja, som jag fordom
för eder haft. Ni är densamma, icke värdig. Enligt
eder egen bekännelse, och enligt ftere af de vid tillfäl-
let närvarandfi herrarnas omdöme har ni sjelf uttalat
eder förvisningsdom^ Jag bekräftar den, ty jag fin-
nar den rättvis; oeh jag tager ej mina ord tillbaka
så lätt, s^om ni tyckes tro. Efter allt, hvad ni har
gj^rt och underkastat eder, hur skulle ni våga visa er
för mig? Jag biffes å edra vägnar^ då jag besinnar,
hvitka lågheler ni tillåtit er; huru ni förnedrat er in-
för just dem, som ni förut velat störta. Vid denna
olyckliga tilldragelse har man ej kunnat hos eder upp-
täcka^ någonting stort, vackert eller ädelt. Om jag
J^^nde känna, ånger, så skulle jag ångra alt hafva
stått i vänskapsförbindelse med en själy så svag, som
eder. Detta förhållande var mig ovärdigt; men som
jag alltid handlat, efter förnuftets föreskrifter, hade jag
likväl ämnat vårda skenet oss emellan, så länge jag
lefde; men eder oklohhet tvingar mig alt afkasla slöjan.
Hfidfifn ålägger och rättvisan befaller mig göra det
offentligt. Under nio års tid har jag allt för mycket
gynn<Uf allt för mycket försvarat eder. Nu kan jag
det ej längre. Ni kar sjelf röjt den hemlighet, jag

1} Enligt en annan uppgift började brefvet med de orden:
JW/n kusin.

214

dmnai förliga; den nemUgen, all ni är ovärdig aHi
det goda, jag eder gjort. Om ni har mod att höra
förebråeUery så han ni komma hit; men hoppas ej att
med tårar eller undergifvenhet kunna någonting vin-
na. Det enda, jag för eder kan göra, är att sällan
tänka på er, än mindre tala om er; ty jag har be-
slutat aldrig tala om er, ulan att tillika tadia er. Se
der^ hvad som återstår mig göra för eder! Kom för
öfrigl ihåg, att ni är sjelf orsaken till er olycka, oeh
att jag är rättvis mot eder, likasom jag skall vara
det mot hela verlden. Uppsala d. 8 Dec, 1653. Ärt-
Stina, Brefvet var sicrifvet pä fraDsjska. DrottniDgen
lät Heinsias genast Ofversatla det pä latin, så att det
skulle obefaindradt kunna spridas öfver hela Europa.

De la Gardies mor och maka kommo vid samma
tid till staden. Modren, den fordom beprisade Ebba
Brahe, var nu af sorg, sjukdom och älder sä svag, att
hon ej gerna kunde utan stöd vandra öfver golfvet. Men
det gfillde hennes fildsla, mest älskade son, och hon be^
slöt söka företräde hos drottningen. Genom Ebba Sparre
hade visserligen förut kommit de hälsningar, alt ärott"
ning^ alldeles icke ville se Ebba Brahe; men denna
sednare misstänkte budskapet, och beslöt i alla fall väga
ett försök. På sin begäran fick hon äfven företräde och
blef nädigt mottagen. Den sörjande modren bad med
knäfall och tärar om nåd för sin son. Kristina svarade:
att hon för sin person icke hyste någon onåd mot
grefve Magnus; hon såge gerna, att allt ställdes åter-
igen Ull rätta; men endast grefven sjelf var den, som
kunde göra det, Ebba Brahe, ännu pä kna, kjsste
drotningens fötter och bad henne vara nådig och upp"
gifva, på hvad sätt grefven skulle ställa det tillrätta?
Kristina svarade: det anstår icke mig, hans öfverhet,
att gifva anvisningar för sådant. Grefvinnans son
måtte väl sjelf finna medlen. Ebba Brahe svarade: det
vet jag, att, om så fordrades, skulle min son icke un*
dandraga sig alt med värja i hand utföra saken; ty
han har efter sina förfäder ärft ett likaså käckt hjerta,

215

som någon annan; men jag kan ej tro^ ail eders ma-
jeståt skulle tillåta något dylikt, sedan eders majestät
benådat honom med så höga dretjensler, Rrtstina sva-
rade: Qud gifve jag kunde med milt eget blod ställa
det till rätta; ty jag har mot honom ingen onåd och
vill ej göra^ honom något ondt. Då föll Ebba Brahe
åter på knS, tackade för dessa ord och bad, att sonen
måtte få återkomma till hofvet, — Nej! svarade Kri-
stina^ den jag tillskrifvit ett sådant bref, vill jag al-
drig mer se för mina ögon. Nu utbrast Ebba Brahe i
högljudd klagan öfver sin och sin sons olycka, öfver
ovännernas stämpfingar, m. ra. Kristina afbröl henne
sluiligen och s»de: fru grefvinnan får gifva sig till-
freds. Tiden kan allt förändra; och eder son wd-
hända finna rätta medlen» Jag kan emellertid ingen-
ting annat göra, än hvad jag gjort, Derpå bjöd hon
grefvinnan farväl och aflägsnade sig. Så slutade detta
samtal mellan Gustaf Adolfs dotter och hans ungdoms
trolofvade älskarinna.

Flere Kristinas yttranden tycktes gifva tillkSnna
hennes önskan, att grefve Magnus skulle utmana Schlip-
penbach till envig. Grefven ernade också slutligen till-
gripa denna utväg. Men Schlippenbacb, blott öfversle
och simpel adelsman, var ingalunda vederlike åt grefven,
riksrådet och riksskattmästaren Magnus Gabriel De la
Gardie. Enligt tidens tänkesätt ansågs derföre ett en-
vige dem emellan mindre passande och fÖr grefven nä-
stan förnedrande. Emedan saken således angick både
grefve- och riksrådsvärdigheten, frågade De la Gardie
ämbetsbröder och anhöriga; men. erhöll från alla sidor
afrådande svar. Prins Karl Gustaf yttrade till och med,
att, om De la Qardie envigade mot Schlippenbach,
skulle prinsen ej mer erkänna honom för sin slägtinge.
Det blef int«t envig utaf. Några veckor derefter mötte
Kristina en af De la Gardies tjenare. Hon frågade ge-
nast: hvad gör eder herre? Mannen sade: han är gan^
ska ledsen och bedröfvad. Krislina frågade ytterligare:
men vill han ej slåss? Tjenaren svarade: det tror jag

916

tekel -^ Ack, utropade droUoiDgeO; den staehareny de»
krukan!

Karl Gustaf iaktlog i denna sin kinkiga ställning
all möjlig försigtighet. A ena sidan kunde han ej df-
vergifva den oljckiiga svågern, utan sökte medla förso-
ning, dels sjeHy dels genom Johannes Mattbise, ehuru
iåffingt. A andra sidan roåsle ban undvika allt, som'
kunde stöla drottningen för bufvudet och fortfor der-
före att visa mot henne samma undergifvenhet och mot
Schlippenhach sarom» nåd som tillförene. Allminheten,
ja sjelfva de deltagande personerna voro derföre ovissa,
antingen han gillade drottningens eller De la Gardies
uppförande. Mftbftnda ogillade han badas.

Mången riktade och riktar frågande blickar på Axel
Oxenstiernas uppförande vid denna hans förra fiendes
olycka. Slraxt under första dagarna af misshslligheten
sände De la Gardie sin slägtinge, Forbus, med bref och,
som det tyckes^ mundtliga hälsningar till rikskafnslereo.
Grefve Magnus påmiute i sin skrifvelse om den irofasia
vdnekap^ som varit mellan hans far och rikskansleren,
oeh huru den sednare vid den förres dödebddd lofvat
fortfarande vdnskap oeh goda råd åt de efterlemnaie
barnen, iVi«, i nödens s/tmd, begärde grefve Magnms
ett sådant råd, ett sådant handtag. Om riskansleren
ville genom sin bemedling hjelpa grefve Magnus ur
olyckan, skulle visserligen Qud i nödens siund Ukaså
hjelpa både rikskansleren oeh hans barn. När Oxen-
stierna läst detta bref, satt ban först några ögonblick
stillatigande; började sedan beklaga grefvens olycka; det
vore, som den händt hans eget barn. Eåd kunde han
nu mera intet gifva; grefven hade alltför mycket lit^
på drottningens ynnest, oeh den frihet han haft att
med henne samtala. Man måste likväl se sig före,
innan man angriper öfverhetens närmaste. Jag har,
tillade han, i tjuguett år tjenat högstsalig konungen;
men aldrig varit angifvare, ej heller någonsin behöft
förebedjare. En gång hade man med åtskilligt sqval-
ler lupit till hans majestät, så att han blef orolig ack

itr

ville af mig vela förhållandet Då troraile jag^ att
jag hdldre ville begära mitt afskeé, Cn st(frla en med»
tfenare. Nfir Forbus ytterligare anbOlJ om råd, svarade
OxeDsiierna: Jag är »t* mera af ålder och ejakdom
så förevagad^ att Jag som ett barn talar i vädret oek
han ej gifva något råd. Jag hade tänkt^ att det förr
skalle blifva jag, eom begärde stöd af grefve Magnus,
än han af mig. Forbos frågade, om grefve Magnus
Iförde tiUåfventyrs vika undan! Oxenstierna afbröt och
sade: nej! Han skall ej göra som Ulf eld och Radzie"
jowsky. Om jag varit i deras kläder^ så hade jag
stannat qvar i mitt fädernesland, ehvad jag oekså
måst undergå. Forbas aomSrkte, att det ej var fråga
om dylik flykt, utan att draga sig undan tiil landet.
Men afven detta ogillades af OzenstierDa, ty som riks»
skattmästare behöfdes De la Oardie i staten^ och ^culle
genom frånvaron endast lemna sina fiender friare
fält. Med uDgefär detta svar återvände Forbas. Hvad
Oxenstierna yttrade om sin ålderdomssvaghet oeh oin
sin oförmåga att gifva råd, ansågs hafva varit ett upp»
repande af fa vad grefve Magnus sjelf i lyckans och öf-
verniodets dagar om rikskansleren yttrat ; och man trodde,
att denne sednare ville genom ordens anvSodande vid
detta tillfftlle utöfva en liten hämnd på sin förra fOr-
aktare. — Äfven Kristina vände sig till den gurole stats-
mannen, skickade honom en afskrift af det anförda bref-
vet till grefve Magnus och skref derjemnte sjelf på föl-
jande sätt. Jag har alltid i mitt uppförande sökt först
oeh främst förnuftets, och dernäst hvarje redlig mans
bifalL Jag skickar eder der före mitt bref till grefve
Magnus, på det ni må htnna detsamma bedöma; oeh
jag åslundar ingenting högre, än edert bifall^ eller ock
eder rättelse. -Rikskansleren tackade för drottningens
förtroende och tillstyrkte nåd; som skäl hvartill han
förnämligast åberopade den trogna tjenst, som grefve
Magni far, rikskanslerens gamle vän, salig riksmar^
sksn hafver bevisat fäderneslandet, och så vidare. Uii

Frv^eOs Ber. IX. 10

fiS

förtrogna bref Ull sooen Erik yttrade sig den gamle så-
Inoda; aU det med grefve Magnus går så besynnerligt,
oeh snarare till sämre än bättre, sådant dr mig ledt,
oeh känner Jag medlidande med hans galenskap oeh
olycka. Oförsigtigt har han startat sig i villan och
nu snärjer han sig deri mer och mer. Man ser tyd-
ligen, att han förmår bära hvarken medgång eUer
motgång.

Det godtyckliga sStt, faTsrpä Kristina behandlade
De la Gardie, vSckle emellertid mycket missnöje. Hao
var dock riksråd ocb en bland de fem höga riksSmbets-
mSnneny men blef det oaktadt utan dom och ransak-
ning ocb blott genom ett magtspräk drifveo frän bof-
vet, från rådet och (rån sin ijeDSlgflring. Detta tycktes
alltfOr mycket smaka af envSlde och tyranni. Axel Oxen-
stierna utlåt sig ganska ogillande derom. Sådant upp-
förande, sade han, duger ej, och drottningens salig
herr far skulle aldrig hafva tillåtit sig något dyUki,
Det är för rådet och de höga riksämbetsmannen bååe
skam och fara; ty ingen är säker, när det brinner i
grannens vägg. Det synes, som rådet till en tid tegat
stilla, i hopp att saken skulle som en personlig miss-
hålUghet snart kunna bilåggas. Meo sedan all sådan
utsigt var förbi, tog man bladet frän munnen. I sit-
tande råd och på allas vSgnar föreställde Axel Oxen-
stierna, att De la Qardie icke bort utan lagliga skäl
förvisas från hof och tjenst, Ehvad han också kunde
hafva brutit, bad dock rådet på det enträgnaste, att
drottningen måtte före sin Ironafsägelse åter upptaga
honom till' nåd. Men Kristina svarade, att det var
gjord gerning; hon bad dem ej mer tala derom; hon
skulle snart lemna kronan och hade andra saker alt
tänka på; efter hennes utresa kunde Karl (justaf göra
hvad honom godt syntes, o. s. v. Rådet gaf sig här-
med till tåls och afbidade det inom några veckor före-
stående regentbytet.

Så blefvo alla förböner och medlingsförsök helt och
hållet fruktlösa. Kristina visade mol grefve Magnus en

ibSrdig oeb häftig fArlrittriog; bon till och med sdkte
tillffillen att både skada och skymfa deo fordna gmist-
lingen. Då Karl Gustaf arbetade för sin svåger, svarade
Krislina, aU grefve Magnus icke af prinsen förtjent
sådan godhet. Hon kunde nemligen nu mera låla prin^
sen vela^ alt ingen annan än grefve Magnus varit
orsaken dertili, att giftermålsförbindeisen mellan henne
och prinsen gått om intet. Hon hade några gånger
varit så böjd derför, att äktenskapet visserligen gått i
fullbordan, om blott grefven velat för sådant ändamål
använda sitt inflytande; men Han hade tvärtom ledl
hennes sinne derifrån, och till och med sökt ingifta henne
ovilja för så väl äktenskap i allmänhet^ som för prin-
sens egen person, Äfven vid andra tillfällen hade
grefven motarbetat prinsens bästa; denne vore honom
derföre ingen vänskap skyldig, o. s. y* — £o fransysk
författare, vid namn Scudery, bror till den förat omta-
lade skaldinnan, hade skrifvit en roman, kallad Alarik,
och före densamma låtit trycka en tillegnan till Kristi-
na, i hvilken han talade till hennes beröm och fifven
till den dåvarande gunstlingens, De la Gardies. Men
denne sednare hade just i detsamma fallit i drottnin-
gens onåd. Hon ville derföre ej se hans beröm eller
namn bredvid sitt; utan lät tillkSnoagifva för Scudery,
att hon till belöning för hans tillegnan hade i bered-
skap en guldkedja om tusen pistolers vSrde; men for-
drade, att Scudery skulle för att erhålla densamma först
borttaga de rader, som voro till De la Gardies beröm.
Scudery svarade: om också kedjan är så tung, som de
peruanska konungarnas, vill jag likväl icke för dess
skull nedrifva det altare, på hvilket jag en gång offrat.
— Oaktadt bitterheten mot gref Magnus fortfor drott-
ningen i sin välvilja mot hans mor och gemål och gaf
dem fifven nu de vanliga nyårsskSnkerna. Någon, som
förmodligen ville till grefvens fördel bearbeta dessa tfin-
kesStt, begynte omtala, huru nämnde fruntimmer voro
otröstliga öfver den olycka, som träffat grefve Mag^
nuf. Kristina svarade: det är icke underligt; ty då

haée i honvm^ åén étia €H om, dén andra en ma»,
t&m ingalunda var dim vdrdi§. — > Eti aocao gkBg
ber§tt«de Erik Ozvostienm, ati folket i åtaden trodde^
det grtfve Magnus shUle Miarl återigen kamma i nåd;
men att gamla rikikantleren kade dervid ffUrat: i$di
kanna ef drottningen rätt* Hon dr ej den, som så
snart dndrar sitt beslut,^ Kristina blef afver detta
omdöme ganska glad och sade: eder far har aldrig
gjort mig en större tjenst dn med detta sitt yttrande.
Jag ber sder, halsa honom det från mig! — Uti Ja-
ftuari 1654 reste Kristioa frän Uppsala för att besöka
sin mor i Nyköping. Det qvarlemnade hoffolket iakt-
tog hennes frånvaro och gjorde demnder ett besök bos
grefve Magnoa p& Ekoband, för alt antingen roa sig
sjelfva^ eller trösta den olycklige, eller Ock smickra den
biffvande konungens svftger. Afven Rarl Gustnf Wran-
gd och hertig Adolf Johan voro med i sSllskapet. Man
trodde, att drottningen skulle blifva borta vid pass åtta
dagar; men hon återvfinde redan pa den Qerde. Alla
ntom hertigen ilade tillbaka till Uppsala. Kristina var
förtretad och dolde ej sin harm. Då Wrangel fram-
trldde för att hfilsa, drog hon handen tillbaka och frå-
gade: kvar har ni varit? Wrangel svarade: jag har
varit hos grefve Magnus på Ekolsund. Kristina frå-
gade: hvad hade ni der att göra? Wrangel svarade:
jag gjorde honom ett besök, likasom många andra af
hofvet, oeh deribland också hertig Adolf Johan, Drott-
ningen sade: hertig Adolf Johan är grefvens svåger
och dessutom en yngling, som kunde fara dit för aåt
äta syltsaker hos sin syster. Men ti»\ som har så
hög plats i mitt hof, ni hade aldrig bort tillåta er
besöka dffi, som ni visste vara min fiende, Ihek för
denna gång förlåter jag er; hvarpå hon rSckte honom
handen att kyssa. Försoningen tyckes likväl icke hafva
^arit särdeles npprikt^. Några veckor derefter bad
Wrangel om framtidsbref pA några gods, hvilka den
barnlöse Johan Oxenstierda hade i iörliniog. Kristina,
som man tror, af harm öfver besöket på Ekolsuod, ick«

blott afslog hans begftrao, utan UIJ och med yppad«
densamma for Jofaati Ozeostieroa och erb6d denne Ml
sjelf få föreslå sin blifvande eftertrådare i fSrläoingen.
Oviljan ökades ömsesidigt. Kristina ville behålla Wran*
gels syster vid hof?et; Wrangel ville taga henne deri*
från. Det gick slutligen så Ungt, att Wrangel sjelf drog
sig undan till landet. Första orsaken till hela denna
spfinning ansågs vara besöket på Ekolsnnd. — - Afven
på andra sitt sökte Kristina att förtreta eller skada den
fallna grefve Magnus. Steinberg och Schlippenbach hade
vid detta tillHllle varit hans förnämsta motståndare. Kri-
stina utnämnde den förste till grefve, och den andre
inom fyra månaders tid först till friherre, ' sedan till
grefve. Ingendera hade någon serdeles förtjenst; man
kunde derföre till deras brådstörtade befordran icke fin-
na annat skål än begäret att dermed härma grefve Mag-
nus. När slutligen statens uttömda tillgångar nödgade
till indragning af åtskilliga förläningar, i synnerhet för
att sålunda erhålla länderier till Kristinas framtida un^
derhåll, så anställdes denna räfst förnämligast på sådana
egendomar, som voro gifna åt samma grefve Magnus.
En milngd pommerska gods samt hela ön Ösel blefvo
vid delta tillfälle honom fråntagna och till underhålls-
länder &t Kristina anvisade. De la Gardie sjelf uppgift-
ver sig hafva genom denna ålgerd förlorat 15,000 tili
20,0001) riksdalers årlig inkomst.

Drottningens häftiga och ihärdiga bitterhet väckte
sluteligen hos grefven samma tänkesätt tillbaka. Han
och hans gemål yttrade öppet sin glädje öfver Kristinas
snart förestående afsked, och sitt hopp om förändring
under den nya styrelsen. Grefven sammanskref ett för-
svar, i form af vederläggning mot Kristinas anförda
bannebref. Denna hans uppsats har ej kunnat återfin-
nas; men lärer hafva varit skarp nog, emedan Kristina
blef öfver densamma ganska uppbragt.

Onådens tid tillbragte De la Gardie på Ekolsund,

1) Riksark, M. De la Gardies bref i Sept. 1678.

itorp eller Lccköy änder jagandei ISunde ocb be-
sök af kringbocode adel; hvilket dock allt föreföll deo
hoffaoa goDttliogeD iom eU ganska dåligt iidsfördrif,
DeisemellaD sökte ban geoom Ifikemedel, filosofi och
åderlitaode besegra siDoesrÖrelsema; fifven genom ISsniog
af deo heliga skrift denrld likvAl enligt sitt Ijrnne vack-
lande fram och ftter. Ena gången sökte han tröst i bön
och andergifvenbet. En annan gång och omedelbart
därefter utbröt hämndlystnaden. Jag önskar^ skref ban,
att Gud måUe ur himmeUn borttaga mina fienders deL
Samma sinnesstfimning röjes i de språk, bvilka han fram-
för andra utralde ocb upprepade, t. ex. Herren dr med
mig^ jag vill se lust på mina fiender. — Det dr godt
att förtrösta på Herran och icke på furstar, -^ Ve
dig, du förstörars! menar du tcfce, att du skall för*
störd vara? och du föraktare^ att man icke skall för^
akta dig? När du fullbordat förstöringen, skall du
sjelf förstörd vara; och när du fullkomnat förcUUelsen,
skall du sjelf föraktas. Dessa språk skulle utgöra bans
tröst. Han tycktes icke besinna, att de tillika inneböUo
hans egen förbrytelse ocb dess nu intra£fade straff.

Efter dessa uppträden lefde Kristina och hennes
förra gunstling, Magnus Gabriel De la Gardie, ännu vid
pass trettio år; dock utan att kunna med bvarandra
försonas. Hvarje sammanträffande dem emellan skedde
på fiendtligt vis. Till och med efter De la Gardies död
fortfor Kristinas bitterhet, ocb i sina lefnadsteckningar
anklagar bon grefven för dryckenskap; en beskyllning,
som var helt ocb hållet ogrundad.

»9

TRETTIONDE KAPITLET.

OH KRISTINA TID SLUTET AF HENNES REGERING.

Tio år fOrflfilo mellan Kristinas uppstigande pä och
nedstigande frän tronen, Pä den korta tiden undergick
bon en märkbar förändring; äfven i yttre hänseenden.
Hyen mörknade, växten blef mera satt, t öst, gäng och
bela väsendet antogo mer och mer likhet med karlarnas;
och det icke de bästas. Sjelfsväldiga åtbörder, svordo-
mar och tvetydigheter undföllo henne så ofta, att de
nästan blefvo en vana. Klädseln vårdslösades, linnet var
ej sällan nedbläckadt, standom söndrigt, och kam nyttjades
ofta blott en gång i veckan. När man fastade uppmärk-
samheten på dessa förhållanden, svarade hon: de, som
icke hafva någonting annat alt göra^ må tyueUätta
åig med dylikt lappri.

I sammanhang med denna slags karlaktighet tilltog
äfven hennes ovilja för qvinnokönet. Denna känsla gick
så långt, att Kristina sista åren hade få och, med un*
dantag af några holländska kammarjangfrur, nästan inga
fruntimmer vid sitt hof, och när sådana voro uppkal-
lade, talade hon med dem nästan icke ett enda ord.
Man upprepade efter henne följande infall: jag tycker
om karlar, icke derförcy alt de dro karlar, ulan der^
förcy alt de icke äro qtinnor.

Detta öppet visade fruntimmersförakt retade raol
henne tadlet och qvinnotungorna. Henne» oförsigtiga
och sjelfsväldiga uppförande gaf dem sysselsättning nog.
Med oförställdt nöje hörde hon oanständiga verser u{^r
repas och tillät sig sjelf tvetydigheter och opassande
skämt. £n gång t. ex. sade hon till den unga lärda
Höet: jag har i dag läst om en grek, som öfverra^
ekade sin hustru med en älskare. Den äkta manfiefi
hade samma namn som ni; och det är ett ondt tec^

fl4

ken. Jag lyeker åerföre^ aU ni borde aldrig gifta er!
£n aDoan gäng gick hoo, åtföljd af den vackra Ebba
Sparre, för att besöka Salmasius. Denne låg och ISste
nti en bok, bvilken han dock Ttd drottningens inträde
gömde oodan. Hvad var det för en bok? frågade Kri-
stina. Salmasius tillstod^ aii innehåUel 9ore någöi frUU.
Äha! sade drottningen^ låt mig se den och slå uipp
något af de ställena, som dro muntrasL Salmasias lydde.
Krislina tog boken och lAstc tjst men småleende. Derpå
rickte hon den till Ebba Sparre^ sfigande: Se hdr^ wm
kdra Sparre^ dr en vacker uppbyggelseskrift! Ide upp
för ro skull den hdr eidan! Ebba började läsa, nen
rodnade snart och teg. Kristina befall te henne att lisa
npp hela sidan, hvilkci hon med blossande kind och
stapplande tnoga måste göra^ till drottningens och Sal*
masii förlustelse. Man tror, att detta Kristinas tjcke
för oaastindigheter först blifVit utycckladt af de samtal
och den Ifisning, som Vossias och Salmasius föranledde;
sedermera och förnSniligast genom Bourdelot. Vid af*
sigelsetiden berfittade man efter henne en hop infall, så
groffa, att de ej för anständiga 'öron kunna upprepas.

Också i andra hänseenden började Kristina att djcrft
såra qvinltga blygsamheten* Man såg henne fatta kar*
larnas händer under förtroligt skämt och högljudda skratt.
Gunstlingarna öfvcrhopades med ynncstbefis och skulle
lill och med bo på sjelfva slottet; så grefve Magnus^
så Bourdelot, så och mest Pimentelli. Det hände ej
sällan, att hon i enrum med någon af dessa sednare
tillbragte hela qvällen och stundom en betydlig del af
natten.

Alla dessa omständigheter sammanlaggda gåfvo rika
ämnen till sqvaller och Tanrykten. Och sådana funnes
i mängd. En stor myckenhet både böcker och sägner
beskyllde Krislina för de gröfsta utsväfningar, och det
på nästan alla möjliga sätt. Dessa rykten hafva vmnit
trovärdighet hos många författare både då och allt se-
dermera, ty ännu i denna dag hör man flera af dem
upprepas med anspråk på tillförlitlighet. Vid första

2fiS

blicken tjckas dt äfven gunska sannolikt; men icke s4
▼id nSrmare undersökning. Ingen enda pålitlig Mmtida
fSrfattare, till och med bland hennes bittraste fiender,
har framkastat en sådan beskyllning. TTSrtom, ehuru
de hSftigt tadla hennes sjelfsvåld, oanstSndigheter, skryt,
stoseri och öfriga fel, erkfinna de likyal på samma gång,
att hon aldrig tiUSt sig några verkKga uts?&fningar, och
de omtala med fSrvåning, huru hon, oaktadt sin mot
karlarne visade fflrtroHghet, likvål risste hålla dem på
vederbörligt afstånd. Samma författare anmärkte Sfven,
att hennes sjelfsvåld var af det slaget, som visserligen
stfiler ögat, men som ock genast visar alla sina fel.

I sjelfva verket tyckes det, som ofvannfimnde be-
skyllningar och rykten varit grundlösa. Från råare ut-
svifningar skyddades Kristina af sin utomordentliga stolt-
het ; från en varm och allt hSngifvande karlek till någon
annan skyddades hon genom en allt uteslutande kSrlek
till sig sjelf. Man finner hos Kristina intet spår af
hjerfats innerligare tillgifvenhet för någon enda menniaka,
hvarken man eller qvinoa, och hennes bref till gunstlin-
garna för året visa hos författarinnan lynnets häftighet
och snillets eld, men aldrig til Igifven betens värma eller
lidelsens glöd. Afven må anmärkas, att ehuru Kristina
var en ung qviona med ganska behagligt utseende, fin-
ner man dock, med undantag af en förälskad romersk
kardinal och en fransysk gissning om De la Gardies till-
gifvenhet, icke det minsta spår, att någon enda mans-
person hyst för henne ömmare känslor. Detta ovanliga
förhållande kan endast förklaras derigenom, att hennes
oqvinliga väsende gjorde henne i männernas ögon obe-
haglig; en omständighet, som äfven i sin mån bidrog
att skydda henne för kärlekens förvillelser. — För öfrigt
har Kristina sjelf gifvit i detta hänseende en förklaring,
som tyckes komma sanningen ganska nära. Uti den lef-
vernesbeskrifniog hon författat, heter det sålunda: mitt
häftiga och brinnande lynne lockade lika mffcket till
kärlek, $om till ärelyttnad. I kvilka olyckor skulle
ej åen förra hafva itörtat mig, om ej du, o Herre,

juti genom mina fel moiarheM en eådan svaghet.
Min åtoUhei^ som aldrig vUle erkänna $ig fäelaå tiå
någon menniskay mitt högmod, tom föraktade aUa an^
dra^ och derjemnle min ytterliga finkåntlighetj hvilken
genast hos en hvar^ som nalkades, upptäckte fel och
obehag; se der de egenskaper^ som skyddat mig från
faran! Jag har varit nära branten; din mdgtiga
hand har dragit mig derifrån^ och jag är oskyldig
till alla de rykten^ hvarmed man velat svärta mUt
namn.

Kristinas från mödernet firfda ocli tidigt framstic-
kande benägenhet för gunstlingar utvecklade sig mycket
och till en skadlig höjd. Hon hade sädana både många
och af mftnga slag. Först hofgunstlingar, mftoner, hvil-
ka med sina behagliga umgSngesgåfvor roade drottaiogen
samt ledde hofvet och dess nöjen, någon gång fifven ri-
ket och dess angelägenheter. Sådana voro först grefve
Magnus från 1645 till 1651, sedan Bourdelot 1658,
Pimenlelli 1655 och Klas Tolt de sista regeringsmåna-
derna 1654* Mindre betydande, men i samma vfig voro
Steinberg, Ulfeld och Radziejowskj, samt bredvid dessa
herrar, den vackra Ebba Sparre. — Gunstlingar af ett
annat slag voro de lärda främlingarna efter hvarandra,
Freinshemius, Gartesins, Yossius, Salmasius, hvilka med
sina vederlikar vanligtvis voro högst i nåd, alltefter som
de sist ankommit; tills Bourdelot slutligen vände Kristi-
na frän både vettenskaper och vettenskapsmän. — Ett
tredje slags gunstlingar voro de statsmän, åt hvilka Kri-
stina anförtrodde ledningen af löpande regeringsärender.
Till sådana draghästar använde hon 1645 Axel Oxen-
stierna, dock mer af undseende och tvång än af förtro-
ende; 1646 och en del af 1647 var det Per Brahe.
Sedermera sökte hon fram Lennart Torstenson; men den-
ne drog sig snart undan, kanske för sjuklighet, kanske
för bristande kännedom af inre angelägenheterna, kanske
ock af andra skäl. Efter honom användes Bengt Skytte
och Salvius åren 1648, 1649 och en del af 1650. Gref-
ve Magnus och Herman Fleming hade sedermera åren

S87

iWi och i6tf9 ledniogeD af Srenderna, tills Kristina
allt mer vfiude i delta hfi åseende sitt förtroende tillbaka
till gamla rikskansleren, sä att denne och hans son Erik
under sisla åren nästan ensamme bestredo de vanliga
görom&len. Dock i vigtigare fall samt eljest, nfir det
föll henne in, blandade sig drottningen i styrelsen och
det ända till sista ögonblicket med afgöraude beslut-
samhet.

Ett sftdant hennes deltagaode blef dock mer och
mer sällsynt. Den utomordentliga ifver, den outtrött-
liga ihärdighet, hvarmed Kristina först omfattade sina
regentpligter, slappades i början smäningoroy på slutet
brådstörtadt och i samma mån^ som föresatsen att ned-
lägga kronan mognade. Hon längtade efter frihet från
regeringsbesväret; till och med, som man tyckte, efter
slut på arbetstimmarna vid rådsbordet. Aeky utropade
hon vid föredragningarna, dei dr hlotl ett oeh detsam-
ma, som jag i evighet får höra. En annan gång, just
under det hon talade med Karl Gustaf, nalkades två
statssekreterare med handlingar till föredragning. 5tf,
sade drottningen och pekade på ämbetsmännerna, det
är, som jag såge den onde sjelf homma för att plåga
fnig. Också hände det, att rådet icke på Qere veckor
sammankallades. De angelägnaste sakerna blefvo i drott*
ningens smårum och några af gunstlingarnas närvaro
hastigt och lustigt afgjorda; hvaréfter hon vanligen skyn-
dade ut till Jakobsdal och dess nöjen.

Ty i de fordua allvarsamma sysselsättniogamas ställe
kommo mer och mer lustbarhet er och förströelser. På
hröllopp och andra gästabud hos högadeln infann sig
drottningen esomoftast och dansade der mången gång
hela nätterna igenom. Dessemellan gaf hon sjelf baler,
skådespel och värdskap; allt med stor förspillning af
både mynt och möda. Ämnet och tiden för dessa nö-
jen väckte mången gång stor ovilja. I ett skådespel
uppträdde den onde anden i egen person; i ett annat
fann man spår af sodomitiska seder; ett tredje uppför-
des på sjelfva Långfredagsaftoneo; allt till stor harm

för de •llvaratmma svcnslarna. Ad mera retades aaaa
af det fSrakt, tom drottnisgen lit päskioa mot fiklemei-
landet, och allt livad detaaroma tillhörde. Hon för-
ffommade moderamftlet då, att hon talte del sämre fin de
frSmmande spr&keo. Hon satte Seipto, Cyrus, Alexander
och Caesar fadgre i Tfirde fln bjeltekoniingeD ato fader,
likaså fransmanoen Condé Itfver svensken Toratenson.
Man såg henne sista året nästan uteslutande sällakapa
med ntlfinniAgar^ Pimentellt, Ulfeld, Radziejowskj, Stein-
berg, Dohna m. fl. Klas Tott var den enda avenske
man^ som fick deltaga uti denna hennes förtroligaste
krets. För det mesta höll sSlIskapet till ute på Jakobs-
dal för att vara fredadt från ansökningar och allvar-
samma göromål. Kristina hade nemligen sti^ngt förbu-
dit att därstädes med sådana hemsöka henne. Gamla
Oxenstierna sade: jag törs icke dit för 10,000 rtfcsdo-
/er. Sönerna, yngre och djerfvare, vågade försöket; men
kommo snästa tillbaka. Drottningen lefde nästan endast
för samtal och nöjen. Ofta sent om nätterna, till ocb
med midt i den kallare årstiden^ företog hon än till
fots, än åkande, långa så kallade lustfärder. Su>ckholnis-
boarna hörde med förvåning hennes vagn midt i viB-
ternätterna rulla genom stadens öde och mörka gator l).
Förattäfven i Stockholm så mycket som möjligt skydda
sig mot de tvingande regeringsbesvären, införde Kristina
åtskilliga förändringar. Förut stodo hennes likasom fa-
derns och förfädernas rum öppna nära nog för bvem
som häldst. De hade ej belier mer än en åtgång, sa
att regenten var ofta likasom belägrad af sökande, ntan
möjlighet till undflykt. Vid pass år 1655 lät Kristina
upphugga nya dörrar, anvisa nya förmak, antaga en
stor mängd nya hofberrar, samt enligt fransyska ocb
österrikiska hofvena sed införa stränga ordningar, hvar-
igenom tillträdet till hennes person beiydligen försvå-
rades. På ' slutet var det blott PimentelH, Tott och

i) De la Gitrd. Ekebl. bref.

Steiiiberg, som hade tilUielse att iDtr&da i hennes
iore mm.

Sista YiBtern tillbragtes på samma satt, men i Upp-
sala; som det hette för att undvika pesten, bvilken un-
der eftersoromaren visat sig i Stockholm. Troligen var
egentliga afsigten att undvika det missnöje, som i huf-
vttdstaden mer och mer gjorde sig mot Kristinas rege-
ring gfillande.

TRETTIEFÖRSTA KAPITLET.

DROTTNING KRISTINAS GUDSFRUKTAN.

1 början af sin regering talade Kristina om Oud;
lAngre fram om Försynen; på slutet deremot om Ödet.
-— Dessa tre ord och den ordning, hvari de följa hvar-
andra, framställa i korthet utvecklingen af Kristinas re-
ligiösa Öfvertygelse. Hennes historia lemnar ett ISrorikt
profstycke pä menniskoaodens utbildning åt den sidan,
lian skönjer tre serskilda utvecklingsgrader, visserligen i
öfvergångarna mer eller mindre sammanflytande, dock
alla med sin bestftmdt olika ffirg. Vi skola nflrmare
teckna hvar och en af dem.

Efter båda sina föräldrar hade Kristina Srft anla*
get eller åtminstone efterdöroet af en oskrymtad och in-
nerlig gudsfruktan, och hon leddes fortfarande på sam-
ma våg af sin fostermoder pfaltsgrefvinnan Katrina^ af
sin Ifirare Johannes Matthiae samt af sin förmyndare
Axel Oxenstierna. De första åren var drottningen^ upp-
förande också i öfverensstfimmelse dermed. Efter gam-
mal sed höll hon dagliga bönstunder, deltog i allmänna
gudstjensten och begick nattvarden ofifentligt och vid
samma tillfälle» som de öfriga af församlingen. Adebs

tilltag att draga sig frin kyrkorna ocb genom egna pra-
ster hålla enskild gadstjenst ]>e8traff8de hon aåsom ett
ogadaktigt Ofvermod; och uppmanade till och med ajelfva
rådsherrarna att begft nattvarden, icke som några bm-
kade eoskildt, atau i fdrsamlingens nårvaro ock till ett
godt exempel 1). Om evangelii Ifira talade hon med
▼Ordnad. Ofta och gerna deltog hon i filoso6ska nn-
dersOkningar oro dylika fimnen; men ville denrid icke
bOra omtalas någon annan hvarken grand eller slatfoljd
ån den, som var i det uppenbarade ordet gifven. Kri-
stendomen stod i hennes Ögon högt öfver alla hednin-
garnas vishet. Hon beundrade kejsar Antonius och valde
hans regering till föredöme. Men, sade hon, jag borde
med rdUa upj^öra mig an bättre^ efter jag har den
fördelen aU vara kristen» Denna hennes varma ofver-
tygelse var dock förenad med mycken fördragsambet,
troligen en följd af Johannes Matthiae undervisning;
kanske ock af vistandet hos pfaltsgrefvinnan Ratrinai
hvarest denne sednare följde lutherska, men gemålen
Johan Kasimir kal vinska bekännelsen, och der likvftl båda
lefde med hvarandra i endrägt och (red. At denna rikt-
ning utvecklade sig Kristinas andeliga verksamhet. Det
var någon tid en hennes älsklingsplan, att i Tyskland
upprfitta en akademi af endast teologer, hvilkas syssel-
sättning skulle uteslutande blifva att arbeta på alla de
kristna bekfionelsernas förening. Sjelf visade hon vid
flera tillfallen sin fördragsamhet, h vilken dock ännu var
långt skiljd frän likgiltighet och köld. Flere gånger yt-
trade Kristina, att menniskans heder är $å ndra för-
bunden med den trosbekännelse, hivari hon blifvit upp^
född, att ingen kan byta om tro utan att också för-
spilla sin dra. Detta var första skedet af Kristinas
andeliga utveckling. Det sträckte sig till omkring 1648.
Från fördragsamhet är öfvergången till likgiltighet
stundom lätt gjord. Den, som tror alla bekännelser
saliggörande, känner sig äfven snart frestad att tro, det

Rådsprot, d. t Aug. i$47.

S3i

ingen bekaoiMlfle är Mim. Tviflet angriper och störtar
hvarje bestämd Iftroform; slutligen till och med sjelfva
tron jA det dfvernatttrliga och lemnar qvar endast de
i samvetet djupast inprfiglade sedebuden. Snart inför-
des Kristina pä denna bana, dels af sitt eget forskande,
Iviflande och oroliga lynne; dels af de författare, hon
Iftste, de lärda, med hvilka hon umgicks. Studerandet
af alla tiders lärobyggnader gjorde henne villrådig och
tveksam; och man hörde henne yttra: att de gamla
grillerna vore lika goda, som de nya. Kristendomen
blef nu mera i hennes ögon en mensklig vishetslära,
uppförd på ungefär samma grund som de öfriga. Pä
hennes bord säg man betydelsefullt Epictels sedebok bred-
vid nya testamentet. Man märkte äfven, att hon under
de lärda samtalen började fästa mindre uppmärksamhet
Tid kristna bekännelsernas inbördes tvister, än vid de
hedniska lärarnes inkast mot kristendomen i allmänhet.
Hon blef kallare i sin dyrkan och började införa det
bruket att låta predika för sig pä malsalen, i stället för
den gamla plägseden att bevista församlingens allmänna
gudstjenst. Sjelf ulan fast öfvertygelse, trodde hon ej
heller någon sädan hos andra, och pästod envist i sit*
tände råd, att farfaderns Karl den niondes krig mot
Polen och faderns Gustaf Adolfs mot kejsaren blifvil
företagna icke för Idrans utan för landskapernas skull ;
och att bekännelsen varit endast en förevändning, en
regnkappa, hvarunder man dolde sina verkliga tänkesätt.
Sedan trosöfvertygelsen var förlorad, ftstade sig Kristina
i dess ställe vid sedebuden. Salomos ordspråk och pre^
dikare, mente hon, var i bibeln det bästa; det enda,
som dugde. Med nägon likhet af de gamla Stoikerna
satte hon menniskans enda värde, ocksä hennes enda
hopp, hennes enda säUhet i dygden och dess utöfning.
Det var i denna anda, som hon för både Freinshemius
och Gartesius uppgaf till behandlingsämne Det högsta
goda. Stundom hörde man henne bland förtrogna vän-
ner yttra sig om dygdens öfverträffande värde. Hon
ägde dä en hvg vältalighet. Det var hänförande att se,

tsi

hora boo likatoni lade kronan f6r sina fötttr samt fSr-
klarade den och alJa jordisk» fOrdelar vara ett intH i
jemnffirelse med djgden. Defta var andra skedet, hvil«
ket rftckte till omkring 1651* fiellagligttw finner man,
alt Krislina, i trots af de vackra talen och sedespr&keo,
jnst under denna samma tid bOrjade tisa mer och mer
likgiltighet för sina regentpligter , mer och nter beni-
genhet för nöjen, oanstSndigt skBmt och slflaerier. Det
mftrkeliga regeringsåret i6tfi med Measeniemab afrfttl<*
ning till sintet infSU jäst under denna tidrymd.

Utan bestimd <^fvertjge]se bKfver meotiiskoanden
snart vacklande. Bilden af det högsta väsendet onpp^
hörltgt förändrad, oapphörligt förtunnad ocb olklldd
all bestämning, försvinner snart likt en dimma, och med
densamma fifven tron p& själens odödlighet och på do-
men efter döden. Utan dessa stöd tycker menoiskao
snart, att dygdens värde är tvifrelaktigt, och att den
högsta lefnadsvishet består i den angenämaste lefnads*
njutning. Afven till dessa rymder, till detta tredje
skede, förirrade sig Kristinas mångfrestande ocb djerfva
ande. Yossius och Salmasius förberedde, Bourdetot full-
bordade hennes uppfostran dertiil. Hon intalades att
för helsans skull undfly alla ledsamma sysselsättningar.
Sedan kastades gäckeriets åtlöje på bvarje allvarligare
åsigt ocb beihödande, på hvarje tanke eller tr<» på nå-
gonting Öfver eller utom sinneverlden» Detta frambragte
åsyftad verkan. De sista lemningsrna af Kristinas så vil
religiösa som moraliska öfvertygelse ramlade. För In»
iberska läran, för bvarje trosbekännelse i allmänhet vi-
sade hon nu mera nästan öppet förakt. Tvungen att
för syns skull öfvervara gudstjensten, läste hon deren-
der ofta helt andra skrifter, stundom af orent innebåM;
så fann man henne i kyrkobäoken sysselsatt med Ytr-
gilJns, ja med Galullas, Tibullus ocb Propertius. Hon
dolde ej mer sin ledsnad^ sin otålighet. Genom att smeka
knähunden^ hviska vid grannarna, skrapa med stolen
m. m. tillkännagaf bon sin länglan efter predikans slut.
Hon sökte med serdeles ifver sådana böcker, som an*

fss

grepo kriåteDdomen, ja alla religioner. Salvius hade eD
djlik, utgifveo af det redan dä nppyftzande fransjska
friUnkeriet. Den bette: Be Mbuå tmpoittmbui i), och
anstfiUde en jemnfdrelse mellan Moses^ Mahomed och
Krisluf, förklarande dem alia tre (åt bedragare. Yid
underrättelsen om SaKii död skickade Kristina genast
bud för att bekomma denna bok; men SelYins, oroad
af ånger och samvetsqval^ hade pä dödsbädden låtit den*
samma uppbrAnna. Hos Kristina voro JikyAl dess grund-
satser redan inrotade. Hvaå tror nt*, sade hon en gäng
heit oförmodadt till Bochart; hvad tänker ni i ejelfva
verket om en vise bok, eom man kallar bibehå? Bocharl
tog saken som Ifirdt allvar och började utbreda sig öf-
ver skrifternas förträfflighet, till dess han märkte de
kringståendes hänlöje. -— För Channt genomhäcklade hon
en gäng alla trosbekännelser och slutade med det in-
fallet: jag ekulie i sanning blifva mycket öfverraskaåf
om éet verkligen funnes en Chtd till. Efter afsägeken^
och dä hon under ständiga förströelser vistades i Brns-
scly skref hon till Ebba Sparre sålunda. Jft» såUhH
skulle ej hafva sin like, ja den skulle väcka Ouåamas
afunåf om jag också iMde den lyckan att få se eder,
att hafva eder som vittne dertilL Mina sysselsättning
gar äro att äta väl, sofva väl ock siudera Hiet; men
deremot prata, skratta och se fransyska, spanska och
italienska skådespeL Med ett ord, jag fördrifver mtii
tid rätt angenämt; jag slipper höra predikningar; jag
föraktar alla predikanter utom Salomo. ÄIU det öf*
riga är bara dumheter^ ty enhvar bör lefva nöjd, då
man får äta, dricka och sjunga. Farväl, min vackra
Ebba, kom ihåg eder Kristina!

i) Om de tre bedragarna.

Uå

TBBTTIBAHDBA KAPITLBT.

KBISrmAS ÖFYERGÅNG TQX KATOLSKA LAKAN.

Blaod mydcet betynnerligt uti drottning
iippf0ratid« ir hennes öfvergftng * tiil katolska Ifiran lik-
▼il det besynnerligaste; det som ftr svårast att förklara.
En mingd underliga rykten blefvo derom utspridda.
Kristina berlttar och tyckes sjelf hafva trott, att man i
hennes spfidaste barndom in tor Gustaf Adolf flSrespatt
denna hfindelse. Hon omtalar vid ett annat tillfitUey
att hon under Ifisningen af historiska bOcker redan Tid
nio års ålder fattade tycke (ör katolska bekfinnelsen i
anseende till dess ISroiatser om ogifta ståndets företräde»
om skfirselden, om vådan af folkets bekantskap med bi-
beln, o. s. T. Denna sin öfvertygelse sftger hon sig
hafva envist försvarat, tills fastern nödgades tysta henne
med det hotande riset. ■— Enligt hennes egen ytterli*
gare berättelse, har bon år 1647 under en svår sjak-
dom gjort det löfte att, om Gud återgåfve helsan, öf-
vergå till katolska bekBnnelsen.

Dessa uppgifter ftro dock i mer eller mindre grad
osannolika och af ingen annan författare nSmnda. I all-
mftnhet hvilar ett fiunu oskiogradt mörker öfver anled-
ningsrna och fOrsta vSckelseo till denna mftrkvArdip
förftndriug. HBfdaforskaren kan ej med någon såkerbet
spåra densamma Ifingre tillbaka än till 1650 och föl-
jande händelse.

Portugisiska sändebudet Pereira hade uti sitt säll-
skap en jesuit, Antonius Macedo, hvilken i hemlighet
var hans biktfader, men i det allmänna visade sig sem
hans skrifvare och tolk, ty Pereira sjelf var icke latin-
ska språket mägtig. Denne Macedo lågade af nit för
sin bekännelse och hade förut som missionär predikat
densamma bland hedniogarna i Afrika; var dessutom
en klok och lärd man, med behagligt och värdigt um-

S8]l

gftogessätt ocb stor vältalighet p& latioska spr&ket. Vid
kröuiDgen 1650 författade han till Kristinas åra en
snillrik lofskrift* Manneu vftckte snart hennes upp»
nafirksamhet och det till sin fördel. Slutligen började
hoD ana rStta förhållandet. Under politiska öfverlägg-
ningarna i Pereiras närvaro, framkastade hon i korta,
af sjelfva sändebudet oförstådda, ord sina misstankar,
sin åstundan att i enrum tala med Macedo. Denne er-
kände soert sin egentliga befattning och begynte från den
tiden att i hemlighet besöka drottningen. Man valde
dertill de stunder, då det öfriga hofvet satt till bords.
Under dessa samtal säges Macedo hafva vederlaggt alla
drottningens invändningar och tyifvelsmål, samt öfverty-
gat henne om katolska lärans stora företräde framför
den lutherska. Rörande hela detta hans omvändelseverk
har man för öfrigt ingen närmare underrättelse. SIu*
tet blef dock, enligt Macedos uppgift, att Kristina som-
maren 1651 under tårar tillkännagaf sitt beslut att af-
jsvärja lutherska och antaga katolska läran* Detta skedde
vid samma tid, som hon första gängen ville nedläggs
kronan.

Emellertid hade hela denna underhandling blifvit
på det sorgfälligaste dold för alla, äfvensom för Pereira,
och Kristina önskade, att den skulle äfven tills vidare
lörblifva en hemlighet; hon ville under tiden närmare
öfverlägga ärendet med påfven sjelf. Ett sådant upp-
drag kunde icke anförtros åt någon annan än Macedo.
Men denne kunde deremot icke få urlof af Pereira,
bvilken var okunnig om rätta orsaken till resan. Del '
beslöts derföre, att han skulle rymma, hvilket ock verk-
ställdes i Augusti månad 1651, sedan han af drottnin-
gen i hemlighet fått ganska rika föräringar samt brcf
till jesuitergeneralen. Så snart Pereira märkte, att Ma-
cedo rymt, vände han sig med klagomål till Kristina,
hvilken också nsfifärdade åtta ilbod för att upphinna och
fasttaga flyktingen; naturligtvis allt förgäfves. Macedo
framkom lyckligt till Rom och aflemnade sina bref.

NlsUiD jMmtida med dessa tilldragelser började man
IfVen från en annan sida arbeta p& drottningens omviO'
dalse* Uti Köpenbamn vistades den tiden som spanskt
sindebnd gref?e Rebolledo, en man ryktbar för tapper-
bet, ISrdom samt mycket nit i sin trosbekfinnelse. Han
både sjelf författat flere nppbyggelseskrifter, bland annat
en rimmad behandling af Jobs bok. Som biktfader både
ban hos sig bollSndaren Gottfried Fraocken, en fOr sin
trosllra nitisk och ifrig jesuit. På utresan från S^ferge
sommaren 1651 aflade Salmasius ett besök hos denna
grefve Rebolledo och berättade dervid allehanda om drott-
ning Kristina, om hennes stora lärdom, hennes förrå*
nande skarpsinnighet, troligen ock om hennes fördrag-
samma tfiokesfttt mot katolikerna o. s. ▼. Slutligen fram-
kastade någon af de nSrrarande den förmodan, den för-
hoppningen, att om någon skicklig lärare finge tilltråde
till hennes person, skulle bon snart kanna öfvertygai
om katolska lärans sanning. Denna tanke slog an höft
den nitiske Francken. Lifsfara hotade; ty Sverges lagar
stadgade bufvudets förhist för katolska omvändare; och
Gustaf Adolf hade lålit samma lag gå i blodig verk-
stflUigfaet. Men detta kunde ej afskrficka Francken. Han
företog med Rebolledos vetskap en resa till Stockholoi
blef derstfidas vSl mottagen, fick tillåtelse atl qvarstanna
och hade ofta med drottningen hemliga samtal. Efter
någon tids vistande uti staden återvånde Francken till
Spanien, bvarifrån han begaf si^ till Guinea, der haa
som missionär sökte bland de afrikanska vildartia ut-
breda Kristi llra, och der han slutligen tros hafva fan-
nit sin död.

Ännu dolde Kristina sorgfSlltgt dessa sina tinke-
sitt och visade till och med motsatta. En snillrik, frän*
sysk erkehiakop, med hvilken hon brefvexlade, hade yt-
trat sin lifliga åstundan, all drottningen måtte omvån*
dai till katolska bekännelien. Hon svarade: eder ån-
ekan kan ej gå i fullbordan. Jag dr fullkomligt é/-
verlygad om sanningen af min tro; oeh dei vore der*
före jag, som borde önska eder denna min insigt^

9»

$emnU dt många andra vackra kunskaper, m förui
äger. Olikheten i bekännelser skall dock tcke störa
vår vänskap no. m. Detta skrefs 1651, aedan hon bör*
jat med Macedo underhandla om sin (rosförandring.
Aret derpä berSttades, alt hennes slSgtinge, laodlgrefveo
Fredrik af Hessen Eschwege, ämnade öfvergä till katol-
ska bekSnnelsen. Kristina skref till honom följande ra-
der. Ryktet om eder tillämnade trosförändring har
hos edra slågtingar gifvit anledning till ofördelaktiga
omdömen. Det tillhör mig ej att afhandla de olika
bekännelsernas olika värde. Jag lemnar åt de lärda
att i oupphörliga tvister derom sönderslita hvarandra.
Jag vill taga saken endast från ärans sida. Kan ni
vara okunnig om deras lott, som öfvergå från en lära
till en annan? den lotten nemligen, att hatas af dem,
de öfvergifva, föraktas af dem^ till hvilka de Öfvergå^
samt att derjemnte förlora det anseende för ståndak-
$ighet, hvilket en furstelig person så väl behöfver?
Jag ber eder undvika en handling, som ej kan göras
om, och som skall för eder återstående lifstid medföra
oupphörliga samvetsqval o. s. v. Detta bref skrefs i
Jilars 1652. En månad derefter fattade hon ftnyo det
afgörande beslutet att sjelf öfvergft till katolska läran.
De bref, som Macedo från Kristina fört till Rom^
innefattade nemligen en underrättelse om hennes tänke-
sätt samt en önskan att till ytterligare beredelse erhålla
tveone katolska lärare. Man efterkom hennes begäran,
och naturligtvis med glädje. Till det angelägna vfirfvet
valdes tvänne nitiska jesuiter, Malines och Cassati^ den
förre lärare i teologi, den andra i matematik. I Fe-
bruari 1652 kommo de till Stockholm och ut^åfvo sig
för vanliga resande. Som sädana besökte de äfveo åt-
skilliga gånger hofvet; men bland svärmen af andra der-
varande främlingar kunde de på länge icke finna till-
fälle att gifva sig tillkänna. Kristina anade likväl snart
förhållandet. Hon passade lägenhet och frågade vid ge-
nomgången af en dörr helt oförmodadt : aren i de, som
jag väniat? De jakade, och nu begjnte återigen hem-

ssniul och (MVerliggningar; men om förloppet vid
desM mOlen hår man likasom vid de förra icke den
riogaste nnderrlUelse mer ftn, att drottningen redan
i April ansåg sig öfyertygad och derfOre stadffistade sitt
uppsåt att antaga katolska läran. I Maj skickades Cas-
sati tillbaka till Rom fOr att lemna päfven nSrmare an-
derrfittelse om det fattade beslutet och för att öfTereos-
komnia om åtskilligt så vftl angående den högtidliga af-
sigelsen, som hennes hlifvande vistelse uti Italien.

Efter denna tidpankt reste nnder allehanda före-
vindningar många katoliker från och till Sverge, och
Kristina skaffade dem i hemlighet tillåtelse att bevista
påfviska gudstjenslen i fransyska sSndebodets has. Åt
fiourdelot sSges hon hafva uppdragit att med Pariser-
hofvet öppna förberedande underhandlingar för den hSn-
delse, att hon skalle efter tronafsSgelsen vilja stanna i
Frankrike. En annan sändes med ungeffir samma upp-
drag till konungen af Spanien^ båda delarna år 1653.
Genom den ryktbara Montecuculi gaf hon Sndteligeo ir
1654 afven kejsaren del af sitt beslut.

Oaktadt alla dessa vidtagna åtgärder lyckades det
dock att linge hålla mSngden af svenskar i okunnighet
om hela saken. Att Lejoncrona var inne i förtroendet,
vet man genom utlänningars beråttelse; men för fiffigt
Sr det an i denna stund alldeles okåndt, huru och ge-
nom hvilka bland hoffolket Kristina tillställde alla dess*
hemliga möten och samtal. Sjelf visade hon sig mSsta-
rinna i fflrstftllning. Ehuru beslutet att öfvergå till ka-
tolska läran togs redan våren 1652^ fortfor hon dock
att hela den återstående tiden bevista gadstjensten, till
och med att begå nattvarden efter lutherska ISrans före-
skrifter.

Katolikerna omfattade i hflrjan med serdeles for-
tjusning underrättelsen om Kristinas åsyftade trosförän-
dring. Den var i och för sig sjelf en lysande seger
och ingaf tillika förhoppningen att genom - Kristina be-
reda hela Sverges omvändébe* Ur denna sista irring
hlefvo de likval genast tagna genom hennes och andras

ta9

ffirestSlhiiiigar om omöjligbeteo , samt genom hennes
oåterkalleliga beslut att nedlägga ^ kronan. Det återstod
Sndå mycken tillfredsstållelse i den tanken, att prote-
stantbjeUen Gnstaf Adolfs dotter, att den kanske snill-
rikaste och Ifirdaste person i hela Europa Afvergaf sina
ffiders tro och omfattade deras; och allt delta frivilligt,
ja n&stan helt och hållet af sig sjelf; likaså att hon,
såsom man påstod, fOr att kubna efterkomma denna inre
kallelse, nedsteg från en af Europas mest lysande tro*
ner. Hvilken seger, hvilken fira for deras bekSnoelse!
Hvilket bevis för dess sanning! Också blef katolikernas
gisdje stor; men tyvärr icke långvarig. Både de och
andra mfirkte snart af en mängd yttranden samt af
Kristinas hela uppförande, att hon i sjelfva verket satte
lika litet värde på den nya som gamla bekännelsen.
Man sökte emellertid på ömse sidor hålla god min, för
att ej utsätta sig för tadel eller åtlöje. Märkeligt är
dock, att ingen af de i Kristinas omvändelse deltagande
jesuiterna fick af påfven åtnjuta någon belöning, svarande
mot en så lysande, så ovanlig förtjenst. Det tyckes, som
man ringa värderat antingen deras möda eller ock vin-
sten deraf.

Vi hafva sagt, att ingen kan med säkerhet upp-
^ifva de inre driffjedrarna till Kristinas omvändelse.
Man har så mycket mera gissat derom. Några päfviska
ifrare fortforo att tala om en inre andans kallelse och
opplysningy sämt om katolska lärans sjelfbevisande san-
Ding o. s. v. Detta kommer icke på något sätt öfver-
ens med Kristinas kända lynne, än mindre med hennes
sinnesstämning vid tidpunkten af trosförändringen. Man
kan tvärtom påstå, att beslutet om denna sedoare mog-
nade i samma mån som hennes likgilltighet^ hennes för-
akt för hvarie religion i allmänhet.

Den andra gissningen är följande: Kristina kände,
såsom vi förut berättat, en liflig åtrå efter de södra län-
dernas mildare luftstreck, finare umgänge, yppigare na-
tur och herrligare konstalster; äfvenså efter tillfälle att
ned sina ovanliga gåfvor lysa i större kretsar. Men

som protMtaot kunde boo ick« utan hkåe obeluig och
tfåog visUt och resa omkriog i det cfl«riinglade sadero.
IWföre fiklille boo bafva beilatit antaga katolska ISran;
skilnadcn vore ja ringa; bAda bekSoneljéma blott» ce»
.remoDicry lika sanna eller lika tooioia; bvarföre dä ej
begagna den^ som gaf mesta fördelen? Alexander^ så
skref bon sjelf, var berömvdrd derföre^ olf han, som
0m klok furtU, begagnade åitt lid^arfs Irotl^ror. Nå-
got qyickhafvud bland fransmfinnerna auTAnde pådrott*
ningen ett infall efter en resande italienare, hvilken om
det strftogt reformerta presterskapet yttrade: deras Irof-
kekdnnelse dr icke dålig; men min dr mera beqvåm
för den^ som vill resa verlden omkring. Denna förkla-
ringsgrund ilr den f anligaste ocb, tyvftrr, den sannolikaste^

TRETTIEFJERDE KAPITLET.

KRISTINAS LIFSFAROR.

Kristinas lif sväfvade ofta i faror dels genom ijak-
domar, föranledda af hennes osunda kropp, dels genooi
▼idor, framkallade af hfiodelsen eller af hennes egen eför-
sigtighet. Tillstötarna i barnaåren hafva vi redan oa»-
talat. Hon led redan di, och sedermera allt framgent
af åtskilliga sjukdomar. Ar 1638 bide hon kopporna,
bvilka likval icke efterlemnade några ftrr. Ar 1645 låg
den nyss myndiga drottningen i messling. Aren 1641,
1646 ocb 1647 var hon angripen af ganska allvarsamms
sjukdomar. Detta sistnflmnda år medförde också en an-
nan och mera hotande vftda. En vestmanlänntng, vid
namn Presbeckius» hade blifvit 1643 utnftmnd till Ifirare
Tid dåvarande gymnasium i Stockholm. Denne man blef
mer ocb mer underlig till sinnes. Ena tiden uppförde
baa sig nyktert och anständigt, men grel» klädde sig

24i

oljcUig, ville slindigt hafva tröst af presterskapet o. s. v.
Andra lider deremot lefde han i svordom, dryckenskap,
dans och våldsamheter; misshandlade sin maka; knotade
öfver uteblifven befordran; förklarade sitt förakt för både
prester och öfverhet o. s. y. Slutligen blef han nära
vansinnig, och. hotade att döda an sig, fin andra; så
att man tidtals måste genom vaktande sådant förekomma.
Hustrun hade af denna orsak gång efter annan tagit
ifrån honom tillsammans två pistoler, två vfirjor och
tjugutre knilvar. Andteligen måste hon med barnen
rymma från det oroliga huset.

Ar 1647 dagarna efter midsommar hade drottning
Kristina troligen af medlidande ökat den olyckliges un-
derhall. Några veckor derefter, just åk Emporagrius uti
slottskyrkan efter predikans slut begynte bönen och alla
dervid nedlutade sioa ansigten, steg Presbeckiusmed vfirja
vid sidan fram till koret, kastade sig öfver det låga
bröstvfirnet och gick rakt mot den plats, der drottnin-
gen knäböjde. Per Brahe, den ende, sem märkte denna
hans rörelse, ropade åt vakten, hvilken genast korsade
hillebarderna i hans vfig. Men Presbeckius med en våld-
sam rörelse bröt sönder det ena och hoppade öfver det
andra vapnet. Vid bullret reste sig drottningen, stötte
på gardeskaptenen, hvilken ännu låg på knä, men som
nu i ögonblicket störtade upp och fattade Presbeckius i
håret. Undersökning skedde oförlöfvadt, h varvid befanns,
att äfventyraren hade på sig tvänoe knifvar utan slidor,
den ena i fickan, den andra i rockärmen. På tillfrågan
om anledningen, gaf han förvirrade och motsägande svar;
än, all han kommit i oskyldig afsigt, och velat åt
pfallsgrefven Karl Gustaf inlemna en klagoskrift öfver
sin nöd; än, att han redan om morgonen begifvil sig
ut med afsigt att i kyrkan begå något brott, som kunde
ådraga honom döden; än att en ond ande lockat ho»
nom in i koret ; än att han hoppats, det vakten skulle
stöta ned honom; än att det gällde Emporagrius ser»
skildt, derföre att denne varit så häftig i sin predikan ;

Fryåeellt Ber. IX. ^^

842

oftast i>€k i itfnnerhH, att han ville mörda någon pr€$t
får att sjelf få mista lifvet. Man erinrade Presbeckios
derom, att ban nyss förut under samma gudstjenst både
pil lakUreo, enligt ett vittnes utsago, yttrat, att Kan
ville gå ner och gifva drottningen eU par knifvar;
eamt att han förut i en skrift angripit regeringen.
Presbcckitts nekade till det försU alldeles; nekade också
till bvarje ond afsigt mot drottoingen; men trodde, att
hon, som qvinna, icke hade full majeståtsräU, och att,
om konung funnes i landet^ skulle Presbeekius snart
erhålla befordran. För öfrigt hade han om Qog, Ma-
gog oeh Äxot skrifvit mycket^ som han nu icke kunde
förklara; men erkände, att han varii i djefvulens Hor ;
bad nu endast om en snar död; o. s. v* Man s5kte
skrfimma bonom med botelse om strdckbänk; meo fid(
dock samma slags svar. Det syntes klart, all den olyd?
Uge var fullkomligt rubbad till sinnet ocb hans gerning
Htan plan, utan medvetare. För att undvika nya olyckor
skulle ban derföre som dåre instSngas. Man talte ffirst
om Kajaneborg och Nyslott; men skickade bonom dock
slutligen till föderneorten, der ban pä Westerås slott in-
sattes och lefde åtminstone till 1630 1).

År 1648 om våren led Kristina återigen af en all-
varsam sjukdom; men tillfrisknade. I slutet af JnU samma
år, når enkedroltningen återvfinde till Sverge, Smnade
Kristina möta henne i Dalarön; ocb anträdde resan dit
på en galliot. Första dagen måste bon for motvind stanna
vid en obebyggd strand och der tillbringa nallen un*
der bar himmel. Andra dagen fortfor motvinden så
ihärdigt, att fastän årorna anlitades, mSgtade man icke
hinna till Dalarön. På eQermiddagen ökades vindee
till fullkomlig storm, så alt fartyget icke ens kunde lägga
till, utan drottningen måste stiga i en slup ocb sätta

i) BådsproL d. 16 Apr 1643; d. 25 Juni, d. 21» 22, M
Juli, d. 2 Aug. 1647; d. 15 Apr., 26 Oct. 164g. — B&s-
ark. Prot. vid förhöret med Presbeekius; elt bref från
densamme till regeringen ; räkningar Öfver hans underhåll
i Westerås åren 164$ och 1650.

sig i land, icie utan fara. Afven denna natten nödga-
des hon tillbringa under bar himmel. Tredje dagen
Klef gynnsammare, och redan klockan sja om morgonen
anlSnde fartyget till Dalarön.

Ar 1650 om våren blef drottningen angripen af en
l&ngvarig och ganska illa artad frossa, så man en tid var
allvarsamt oroad för åtgången.

År 16$ i i Januari under de många baletterna och
gSstabuden i Stockholm ådrog hon sig en lindrig hals*
floss l). Lfingre fram på vintern under landtkalaseraai
åt hon sig sjuk af kastanjer. — « Under en hemresa
från Nyköping straxt efter midsommar samma år hfiode,
att når drottningen anlänrit till sitt herberge på Pilkrog
och satt vid qvSllsbordet , öfverfölls hon af ett så häf«
tigt och tvärhastigt illamående, att hon endast hann åt
grefve Magnus utropa de orden: Farväl, min kära
grefve! hvarpå hon nedföll afdånad, och det så djupt,
att man nAstan trodde henne död; ty både andedrägt
och puls voro borta. En grefve Lewenhaupt ilade på
Ögonblicket till Stockholm efter läkemedel och ISkarOt
£n sådan, ehuru mindre ansedd, fanns lyckligtvis i säll-
skapet. Denne vidtog alla de åtgerder^ han visste; men
långe förgäfves* £n hel timma låg drottningen utan puls
och återfick målet först efter midnatlen; likväl fortforo
häftiga plågor, tills lifläkaren ankom. Vid hans åsyn
utbrast Kristina: ar del m, min kära Duriez? jag tänkte
mig aldrig mer få se eder åter. Orsaken till anfallet
troddes hafva varit, dels att hon uti föregående solbad*
det ridit allt för häftigt, dels att hon efter denna upp*
hettning druckit för mycket kallt vatten. Emellertid
återvann hon hastigt krafterna och återkom till Stock-
holm med så gladt ansigte, som ingenting förefallit.

Ar 1652 på en annan Nyköpingsresa steg bon oför-
sigtigt ur vagnen och vrickade dervid ena foten ur led,
men blef snart återstfilld. Några veckor derefter, kloc-
kan fyra en Junimorgon, skulle drottningen, förd af

i) De la Gärd. Ekebl. 1.

Uå

Herman Fleming, bese flottan, h vilken just dä utrusta-
des. För att komma till ett af de nja fartygen, gingo
de öfvcr en för tillfället gjord bro, som bestod endast
af lösa bräder. Amiraleo steg af förseende fram på den
utom fästet liggande ändan af ett bräde. *Petta tog öf-
▼ervigten och störtade i vattnet jemnie sä väl FléniDgen
som Kristina sjelf, hvilken stod på inre delen af det-
samma. I fallet fattade amiralen tag i drottningens
kjortel ocb drog henne med sig åt djupet. Men genast,
och innan Kristina hunnit sjunka, hoppade stallmästaren
Steinberg eiter och fattade simmande i en annan flik af
klädningen. Hans Wachtmeisler jemnte några andra
banno sålunda taga fatt i armarna och lyfta drottnin-
gen upp igen. Ehuru hon insupit mycket vatten och
kunnat så väl deraf som af fallet blifva förvirrad och
besinningslös, hann hon likväl knappt komma halfvägs
upp, förr än hon ropade och bad, att man skulle hjelpa
Flemingen. Denne hade icke släppt sitt tag och blef
derföre också lyckligen uppfiskad. Händelsen bekom
Kristina icke det riogaste. Hon lade sig ej att hvila,
öppnade ej ådern, utan höll offentlig middagsspisning,
på det alJa måtte se, att hon ej lidit någon skada.
Jag år van alt dricka vaiien^ sade hon, det gjorde
mig derföre ingenting, fa$t det denna gången var både
ealt och beckigt. Värre var del med amiralen^ som
är van vid öl och t?tn, och måsie hålla till godo med
iå eimpel dryck. För öftigt visade hon icke mot Fle-/>
mingen det ringaste drag af missnöje; hon tvärtom be-y'
römde hans själsnärvaro att fatta tag i klädningen ocb
derigenom göra sin räddning möjlig. v

- .. .' . ..• •

» . • *

t-.:- '

• • .. •

f" %

•

» ■ . •

• •

• 1 ^ "

• •.-

1 •

» -•

ii-.:-

1 '%;•! ■-..•^ ■

r .

'i-

• ■

^ •

>•

•

'rf ..

•

' i ■'■

. •

b .'

' ff

••■.■■

.•*■•:

•

Ifi

\. ■ ■•

t • •

?f . •

• • .

^.%

•. '

• '

^ I'

THE NEW YORK PUBLIC LIBRARY
RBFBRBNCB DBPARTMBNV

Thi* book is under no «ireuiiistfliioes Co bo
taken from tlie Buildmg

■

•

torm 41»

'i* '1^

■f

■t*

i .-i

f 1

Xr".

"^^-.

■ --^

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Berättelser ur svenska historien"

See other formats