Skip to main content

Full text of "Bohuslänsk fiskeritidskrift"

See other formats 




Fibrarp of the Museum 
OF 


COMPARATIVE ZOÖLOGY, 





AT HARVARD COLLEGE, CAMBRIDGE, MASS. 


The gift of =. Id AR 


|, No. /0,/24 | 
KUN. 4 14- ra EIER 





ng 


’ 

\ 

j 

% 

i 
148 
| 

f 








BOHUSLÄNSK 


FISKERITIDSKRIFT. 


UTGIFVEN 
AF 


AXEL YILH. WUNGMAN. 


I. 
1884. 


N:o I—VII. 


GOTEBORG. 
GÖTEBORGS HANDELSTIDNINGS AKTIEBOLAGS TRYCKERT. 
"1554. 





BaAnLnEld) ze 
TOISAMgRaUNEEr 


Enolfthkod 






PER 
Gin er 
vn 
v Fi 












’ . 
A 
x 
ke 
k 
{ # i 
} - 
5 ee Ban 
r u 7 
“hr ...8 
‚ 
4 5 
! ’ 
N 
y [ 
> u n: 48 
. 
f r, - 
| \ “ .n 
' 
j Br 
.. g 
u. { 
R 2 
E - ö 
Pr y 
«> wir 
4 4 “N » 
’ ur 
\ . ME 
, ’ 
} Y ! jo h u‘ 
. 5 - €7 
‘ ı 
2 # ‘ 
} s % 
‚ i x 'r 
v u‘ “ru 
° 
in Te 
u 
Ban 


u} 


u ARE BEE N. 1 ee 
wa Varia RENT EÄRBE 
P or u rege VE 








Innehallsförteckning : 


N en aan surf aan Bias An de Marken Wer are 
Äldre handlingar, rörande bohuslänska fiskerierna ........urenrccnenn.- 
Oafgjorda petitioner, rörande bohuslänska skärgärden och hatsfisket 
Afgjorda petitioner, rörande bohuslänska skärgärden och hafsfisket 
Praktiska resultat af fiskodling i Canada, af W. F. Wurtcuer. Öf- 

VETRaLNINDE een BER Ne Renee Baal teten eh ee 
Laxens (Salmo Salar L.) vandringar i Östersjön, af A. J. MALMGREN 
Tyska storsjöfiskets svärigheter. Öfversättning ur *Hansa* af A. V.L. 
Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme, af A. V. L. ............ 
Foreningen til Fiskeriernes Fremme i Danmark og Bilande, af A. V.L. 
Det senast förflutna och det närmast förestäende sillfisket i bohus- 

länska skärgärden af Axeu Vınu. LIUNGMAN cecceeeeeeeenennn 
Basar (Or. Te Finrzpe), all A. Veh. asnrenserun 
Handlingar, som användts vid utarbetandet af nu gällande fiskeri- 

ELRdlE ab dem 29 »lunı: LSDAN NR kenn 
Äldre upphäfda stadganden, rörande Bohus läns fiskerier ............ 
‘'Handlingar, rörande ätgärder till samfärdselns förbättrande inom bo- 

Ielinskarskarzardeni. ie Le le ae enedenenegen 
Pnnnkrakmıngg alıS As Buch 92.000 eine KR 
Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främjande 

instiftande och verksamhet under första äret af dess tillvaro, 

AI AL NV ATLUNGMANı San re sense een an re 
Anslag till ätgärder för fiskerinäringens främjande i Norge ......... 
Göteborgs och Bohus läns Hushällningssäilskaps uppoffringar för 

de bohuslänska fiskeriernas förkofran ......ueesseeeeseenecneenen 
Boıs0k med släpnäatsfiske 1. Rattegat, al A- VL. un... een 
Eiyamelanıl A... een ernannten 


Er TE ET TE ET TE 


6} Ehuis os „Taste 





Pr 
Et f 
’- 
" 
“inf 
- E| 
| 
rs 


Ku 
u 
d VAR ı 


I fill is Ar aE “7 


. 





Det med den ökade samfärdseln och den stigande ekono- 
miska utvecklingen ständigt växande behofvet efter bäde 
färsk och till olika handelsvaror beredd fisk säväl som de 
större anspräken 'pä icke blott fiskerinäringens hela utöf- 
ning utan äfven den utbjudna fiskens eller fiskprodukternas 
beskaffenhet hafva i alla civiliserade länder under de se- 
naste ärtiondena framkallat kraftfulla ansträngningar till 
fiskebedriftens höjande. Sä hafva kostsamma vetenskapliga 
undersökningar och .praktiska försök utförts, särskild per- 
sonal för den oftentliga verksamheten till fiskeriernas främ- 
jande anstälts, inflytelserika föreningar till näringens förkof- 
ran bildats, skrifter utgifvits o. s. v; och om nu än den tid, 
dä man vid Sveriges vestkust fär skäda en liknande offent- 
lig verksamhet, ligger aflägsen nog, si mana dock de soda 
töredömena till efterföljd, i den mon de för ändamälet till- 
gängliga fast obetydliga medlen det medgifva. En ytterligare 
 anledning härtill har det änyo “yppade ymniga sillfisket*“ 
vid bohuslänska kusten fört med sig. Det framstär nu säker- 
ligen, bland annat till följd af nämnda fiskes ojemna för- 
lopp och den otillräckliga vinst, bedriften lemnat särskildt 
ät sillberedningsverken, klart för en och hvar, att det är af 
 synnerlig vigt, icke blott att s& utveckla det bohuslänska 
 ‚sillfisket, att den förvärfsmöjlighet, det erbjuder, blifver i 
högsta mätto intensivt och väl begagnad, utan äfven att- 
bohuslänska skärgärden beredes ett varaktigt välständ och 
sävidt möjligt räddas undan de olägenheter, som ättöljde 
de föregäende bohuslänske sillfiskeperioderne. Med detta 
syfte bildades ock under slutet af förra äret en Förening 


2 


a 


till bohuslänska fiskeriernas främjande med säte i 
Uddevalla, bland hvars första ätgöranden under innevarande 
är blef att fatta beslut om utgifvandet af en bohuslänsk 
fiskeritidslerift for spridandet af ökade insigter uti fiskeriyrket, 
och för det ytterligare förverkligandet af Föreningens syften. 
Denna tidskrifts utgifning tager härmed sin början. 
Dess syfte blifver att, i mon af för dess utveckling till- 
gängliga medel, sä allsidigt och fullständigt som möjligt följa 
fiskerinäringens utveckling säväl inom som utom Göteborgs 
och Bohus län genom att i sakrika uppsatser lemna redo- 
görelse för densamma till den näringsidkande allmänhetens 
upplysning. Alla de ı utlandet gjorda och äfven för den bo- 
huslänske fiskeriidkaren i nämnvärd mon värde egande fram- 
stegen uti fiskerinäringens bedrifvande eller uti kännedomen 
om de i samband med näringsutöfningen stäende förhällandena 
skall tidskriften sälunda söka att bringa till den bohuslän- 
ska allmänhetens kännedom. I främsta rummet skall den 
alltsä sysselsätta sig med fiskerinäringens utöfning, med 
hänsyn till säväl sjelfva fiskets bedrifvande och förlopp som 
fängstens afsättning färsk, beredning till gängbar handels- 
vara, fiskmarknadens ställuing m. m. dithörande af rent 
praktisk art, samt vidare med fiskets värd, d. v. s. med 
de för fisktillgängens ökande eller bibehällande uti ett be- 
gränsadt fiskevatten nödiga ätgärderna, med fiskerilag- 
stiftningen, hvilken säsom bekant just för närvarande ut- 
gör föremäl för regeringens och myndigheternas särskilda 
verksamhet inom värt land, med fiskeriadministrationen 
och med ätgärderna till fiskarenas värd och deras hem- 
orts förkofran, en hittills väl mycket försummad del af 
föremälet för verksamheten till fiskerinäringens främjande, 
samt slutligen med de mer rent vetenskapliga sträfvandena, , 
rörande de i ekonomiskt hänseende vigtiga fiskarternas 
naturalhistoria, för sä vidt densamma för näringsutöfnin- 
gen är af betydelse, fiskets historia och statistik samt 
fiskerinäringens nationalekonomik. Tidskriften skall 


5 


dessutom lemna fullständig redogörelse för Föreningens till 
bohuslänska fiskerierna främjande angelägenheter och verk- 
samhet samt bemöda sig att blifva ett kraftigt organ för 
utförandet af denna Förenings beslut och för genomförandet af 
hennes omfattande och för Bohus läns välfärd s& betydelse- 
fulla syften. 

Tidskritten utkommer till en början blott uti ett färre 
antal (minst fyra) häften om äret, men torde framdeles, i 
händelse den lyckas förvärfva sig allmänketens bevägenhet, 
komma att utgifvas med ett häfte hyarannan mänad eller 
kanske t. o. m. med ett häfte i mänaden. Den mäste nem- 
ligen vara afsedd för sädana dels utförligare uppsatser dels 
ett varaktigare värde egande notiser, som passa mer för 
en tidskrift än för tidningarne. De oftast blott mer för 
tillfället värdefulla notiser äter, rörande de stora fiskenas 
utfall, fiskmarknadens ställning m. m., som yrkesmannen är 
i sä stort behof af att erhälla, mäste deremot utan nägot det 
ringaste dröjsmäl offentliggöras genast de anlända, hvilket 
ju synbarligen endast kan ske uti en daglig tidning. 


AXVzE:. 


Äldre handlingar rörande bohuslänska 
fiskerierna. 


I. 


Till Gouverneuren i Giötheborg, 
angäende silfischet i Giötheborg. 

Wär ynnest etc. etc. Wij hafwe, Troo Man etc. etc. 
med seerdeless misshag förnummit, det Frans CORNELIUS 
HENDRICH, som aff oss ıfrän Hollandh för sillfänget schull, 
införschrefwen ähr, intet blifwer uti Giötheborg handterat, 
som Wij gerna hade sedt och förmodat, och att han der- 
före är sinnader, att resa till Holland tillbakarss igen, Wjj 
lembne nu det till sin ohrt, om Wäre goda intentioner till 
det gemehna besta, antingen med wilje illuderas af nägon 
i Giötheborg, som till äffwentyrss kunna hafwa nägon an- 
seende pä privat nyttan, heller och det af oförständh scheer, 
förmeenandess att andre Bönässar schola kunna prestera 
efwen det samma, för hvilket denne FRANs CORNELIUS HEIN- 
RICH införschrefwen ähr, hwilket alt een annan tijd lärer 
sig bättre uthwijsa, men säsom Wij bem:te persohn met 
stoor möda hijt in i Landet inbekommit hafwa, -och der 
hooss wisserligen förmode, att han’ som sig weetschap hatf- 
wer acquirerat uti Sillefänget och dess insaltande, lährer 
kunna giöra det gemena bästa een stoor tienst och nytta, 

Ty wehle Wij ingaledess det han med oförrättade saker 
schall begifva sig till bakarss, utan att han mäste her för- 
blifwa, till dess han till det ringaste i sillefänget hafwer 
giort een godh begynnelse, till hwilken ända Wij eder i 
näder anbefalle, det I honom pä& det bästa sättet der nedre 
accommoderen, uti det som Wij honom förmedelst wär egen 
skrifft her om hafwe accorderat, hvilke conditioner och wil- 


D 


kohr Wij wilie att han fullkombligen schall hafwa att äth- 
.niuta, oacktandess att han för krijget schull intet hafwer 
kunnat pr&stera dhe 2 heringssbyser som i hanss beställ- 
nings breff mentioneras. Och pä det han uti den löhnen 
som honom tillsagt är, och ifrän d. 20 Feb. reknass skall, 
mä finna sitt nöjje, Ty hafwe Wij befallat Wärt Cammar 
Collegium och WILHELM DRAKENHIELM, att the af förste i 
Götteborg fallande Licent Medell skall läta honom be- 
komma...... RDr hvartill I och willien honom assistera, att 
Wär förordning mätte medh forderligaste exequeras och 
werkställig giörass, serdeeless befalle Wij eder i Näder, det 
hvadh han till sin wercks inrättande kan hafwa af nöden, 
I honom wille wara behielpelige, animerandes honom sä i 
ett som annat till att begynna och inrätta det som Wjj 
med sä stoor ähäga hafwe welat befordra: hvadh heringss- 
byserness bebyggiande, som till detta wercket mäst reqvi- 
reras, widhkommer, säsom Wij förnımme aff ABRAHAM VoN 
Eck, att dhe i Götheborg intet willie partecipera der uti, 
Ty kunne I der till interponera eder försorg, och een och 
annan som kunne hafwa medell, der till medh gott maner 
och tienlige motiver förmä och inräda etc. etc. 
Datum Stockholm den 30 Augusti 1667. 
P. B[rage]. L. v. L{impe]. G. O. St[engock]. 
M. B[rörnkto]. C. R[ÄLamp]. 
S. FRANK. 


LI. 


Till General SCHONLEBEN swar, att 
Osterhandeln bör wara frij uti Bahuus 

Lähn. 4 
CARL etc. Wär etc. Wij see utur Eder underd. skrif- 
welse, dat. d. 11 Feb. sidstl. huru som ähr 1686 är wor- 
det contraherat med Rädmannen i Uddevalla Anpers Kock 


6 


och dess interessenter öfwer een Österhandell, säledes att 
han för ett wist prijs nembl. 12 Dir Smt tunnan ährligen 
frän hösten till währen hwarje fjorton dagar skulle lefwerera 
friska Ostror till wär Hoff-förtäring, sedermehra hafwa jem- 
väl andre förskaffat sig högstsahl. hans Kongl. May:ts wär 
högstährade K. H. Faders nädige resolutioner, hwarutinnan 
hwar och een lembnas fritt att idka samma handell och 
göra tillförsell af Ostror och Humbrar, dock som icke alle- 
nast Osterfisket mycket aftager, enär alla hafwa frijheet 
utan äthskildnad att fiska *), utan lijda jemwäl ofwanb: Con- 
trahenter därigenom stor skada, aldenstund de äro pliktige 
bäde i goda och onda wägar att framskaffa Ostror, hvar- 
emot de andre allenast betiäna sig där af när wägarne äre 
gode, och fara där med pä hwad ort de hälst wilia, och 
där mästa profiten är till att göra; Ty hemställe I Wärt 
nädigaste välbehag underd. om icke ofvanbe:te Rädman och 
dess Interessenter med denne handeln mäge blifwa mainti- 
nerade, sä att dhe utan nägons inträng fä idka densamma. 
Nu som Wij finne wara bäst, att denne Osterhandeln lemb- 
nas hwar och een frij som den har lust att idka **), ty hafwe 
I det samma att läta Eder wara till hörsam rättelse. Och 
Wij etc. Datum Stockholm den 18 Julij 1698. 
CAROLUS. 
C. PIPER. 


*, D. v. s. att ingen inskränkning vare sig uti strandegarnes här 
i Bohus län urgamla rätt till uteslutande fiske ä deras landgrund eller uti 
öfriges frihet att fiska derutanför (liksom i Danmark f. ex.) egt rum. Uti 
Norge upphäfdes strandegarnes rätt till uteslutande fiske & deras landgrund 
för hummerfisket genom kungl. reskriptet den 23 April 1728, men den 
qvarstär fortfarande för ostron och agnskal. (Utgifvarens anmärkning). 
**) Genom ett slarffel af A. E. Houmsere (Bohusläns historia och 
beskrifning: II, Uddevalla 1843, sid 96—97; III, Uddevalla 1845, sid. 120) 
har vid redogörelsen för denna kungliga skrifvelse ordet handel blifvit ut- 
bytt mot ordet iske, hvilket senare gifvit anledning till det alldeles orik- 
tiga pästäendet, att CAru XI gjort bohuslänska hummer- och ostronfisket 
till ett slags regale, som senare genom denna skrifvelse skulle frigifvits ät 
hela svenska allmänheten (jfr: Underdänigt betänkande med förslag till ny 
fiskeristadga m. m. Stockholm 1883, sid. 55). (Utgifvarens anmärkning). 


III. 


Project 
til et nytt Reglemente om Sillfisket i 
Götheborgs och Bohus Län. 
(Afgifvet den 3 Juni 1788 af den af Kgl. Maj:t den 3 Mars samma är 
förordnade “Beredning öfwer Sillfiskeri-Handteringens närmare reglerande“.) 

Wi GusTar etc. etc. etc. göre witterligt, at sedan uti 
de senast förflutne ären en större mängd af Sill uti Göthe- 
borgs och Bohus Läns Skärgärd sig wisat, och lemnat til- 
fälle til anläggning af flere Sillsalterier och Trankokerier, 
än anledning war at förmoda, d& Wi under d.21 Julii 1774 
i näder utfärdade Wär Stadga öfwer hwad derwid borde 
iakttagas, hafwe Wi i näder ansett nödigt, at til befräm- 
jande af denna Närings-gren, dess utvidgande och i behörig 
ordnings hällande, ytterligare stadga de ändringar, Wi der- 
wid ansett dels nödige, dels ländande till befordran af Sill- 
fiskets utwidgande och Rikets dermed förenade winning; Wi 
hafwe derföre lemnat dem, som uti denna rörelse deltaga, 
tilfälle, at genom wissa walde och hitkomne Fullmäktige 
uppgifwa de medel och ändringar, hwilka desse ansett til 
ändamälet bidragande; och sedan Wi lätit detta ämne i 
hela sin widd Oss uti underdänighet föredragas, hafwe Wi 
i näder för godt funnit, at til alla Wära trogna Undersäta- 
res underdäniga efterlefnad stadga, som följer. 

sl. 

Utan afseende pä ständ eller wilkor tillätes hwarje af 
Wäre trogne Undersätare, at antingen för egen räkning, 
eller i bolag med flere inrätta Sill-Not, och uti Götheborgs 
och Bohus Skärgärd Sillfiske ıdka, den Sill han eller de 
fängat, föryttra, och med egna bätar til Städer och inrät- 
_ tade Förädlings-ställen bortföra, utan at för en sädan frihet 
nägon afgift erlägga. 

82. 

Alle, som i Notar deltaga, skola njuta Wärt nädiga 

beskydd, och wara frie för wärfning, utskrifning, ingvarte- 


8 


ring, skjutsning och flera dylika beswär, utan sä är, at de 
-bebo skattlagde Heman, eller idka Borgelig näring, i hwil- 
ken händelse de säsom Hemansbrukare eller Borgare böra. 
anses. 

| g 3. 

Den eller de, som hädanät utreda ny Not och bätar, 
skola til understöd af första utgiften erhälla 16 R:d. 32 ss. 
hwilka de hos Kgl. Maj:ts Befallningshafvande äga undfä, 
och skal denna förmon wara hwarjom öpen, til dess anta- 
let af nya Notar hunnit til 200. 


SA. 

Skulle den, som i Not deltager, uti Rusthäll hafwa 
del, äge rätt, at sin andel sjelf nyttja och bebo, sä& wida 
pä dess lott et ättondels Heman honom tilfallit, eller han 
en lika stor del genom köp förwärfwat, är det Krono-He- 
man, njute rätt til klyfning, om han ärft eller köpt en sex- 
tondedel; och i den händelse han med sina öfriga deltagare 
icke i godo om ägornes klyfning kan öfwerenskomma, äge 
han rätt, at genom Landtmätare genast förhjelpas til sin 
andel, och denne senare wara skyldig, at answara för del- 
ningen, utan at ägaren med nägon Rättegäng mä beswäras. 

BrD: 

Den som utur Riket för brott sıt afwikit, tillätes icke. 
uti fiskande deltaga, Sill-handel drifwa, eller läta bruka sig 
wid Förädlings-werken. 

S 6. 

Hwarje Not bör till kringförande af sin erhällna fängst 
hälla s& mänga bätar, som samfält kunna draga 200 tunnor 
Sill, men äger rätt, at hälla bätar til 400 tunnors dräst; 
för desse bätar betalas ingen afgift, enär de endast syssel- 
sätta sig med egen fängst, utan böra allenast hos Upsy- 
ningsmannen upwisas, anteknas och märkas, sedan de förut 
hos Städernas Mätare til deras dräst blifwit pröfwade och 
krönte; stände ock Not-ägare fritt, at til gemensamt kring- 


9 


förande af egen Sill, g& i bolag’ med 3 til 4 Notar; skulle 
nägon af dessa fri-bätar beträdas frän andra Notar up- 
köpa Sill, ware bät och last förwerkad. 


SH. 

Sill-upköperi m& hwarje idka, men ware skyldig för 
hwarje tunna färsk Sill dess bät förmär bära, betala ärli- 
gen 4 ss. hwilka hos Magistraten i närmaste Stad, eller 
Krono-Fogden i ‚Orten böra erläggas, innan han af Upsy- 
ningsmannen mä erhälla tilständs-bref; ware ock skyldig, 
at hos Upsyningsmannen upwisa behörigt Mätare-bref & sin 
bät, och läta teckna det numer och märke, Upsyningsman- 
nen för nödigt finner, til känbar skilnad frän Notarnes fri- 
bätar; dristar nägon drifwa Sill-upköperi, innan han före- 
gäende fullgjort, hafwe förwerkat bät och last, plikte dessutom 
33 R:d. 16 ss. samma Lag ware, om Sill-upköpare föra 
skämd Sıll. 

8 8. | 

Bätar under 20 tunnors drägt, som Allmogen eller 
andra nyttja til upköpande af Sill til egit behof, betala in- 
gen afgift, utan sä är, at de Fiskköperi idka willa, dä de 
lika afgift, i jämförelse af sin storlek, med de större bätar 
utgöra böra, rätta sig ock i sädan händelse efter thy före- 
säende & utsatt. 

SEd. 

Wore nägor sä djerf, at han borttog eller förstörde 
de & Sillköpare-bätarne af Upsyningsmannen satte märken, 
at dermed förwilla tillsynen och undgä den utsatte afgiften, 
plikte för bedrägeriet 13 R:d. 16 ss. och miste äran. 


8.10. « 

Til inrikes Orter mä& färsk Sıll föras, och til hwem 
som ästundar, föryttras; gäs främmande Kust förbi, rätte 
sig efter Seglations-Ordningen, men ej mä färsk Sill til Ut- 
ländsk man försäljas, eller mot waror ftörbytas, wid bot at 
33 R:d. 16 ss. ej eller mä& utländsk man, wid lika bot, Sill 


10 


här fiska eller upköpa; dock wil Kgl. Maj:t, i anseende til 
särskilta omständigheter, i näder hafwa tillätit Strömstads 
Borgare, at til Norrske Inbyggare fä4 försälja färsk Sill, se- 
dan den wid tullkammaren anmäld och förtullad blifwit; och 
ware sädane Norrska bätar tils widare fria frän de wanlige 
umgälder. 

SSH 

Alla bätar, som nyttjas til Sillens kringförande, böra 
af Städernes Mätare til deras drägt mätas, hwarje tunna 
färsk Sill til 80 kannor räknad, och bör bätarnes tunnetal 
uti bäten inbrännas jämte dess namn, som mätningen för- 
rättat, sedan gälle det köpare och säljare imellan til rät- 
telse; är tilgäng til full last, jämnas Sillen endast i bäten 
sä, at wid ändarne och sidorne den ligger lika jämn, bri- 
ster nägot i lasten, bör krönt tunna nyttjas, hwarmed No- 
tarnes bätar böra wara försedde. Finnes fel eller flärd wid 
mätningen, straffas Mätaren efter Kgl. Maj:ıts Förordning 
om mätt, mäl och wigt. | 

s 12. 

Wid hwarje Not bör en Förman af Delägarne wäljas, 
och hos Uppsyningsmannen anteknas; denne äger allena 
rätt, at sluta köp om Sillen, utsätta priset för Notens bätar, 
och hälla hand deröfwer, at alt fylleri och oskickelig lefnad 
mä förekommas, samt arbetet wid Noten uti behörig ord- 
ning fortsättas; han bör ock förekomma, det ingen af del- 
ägarne mä& skilja sig frän bolaget, sker det, njute han ai 
Upsyningsmannen skyndsam handräckning til dess äter- 
ställande. 

$ 13. 

Den som Not äger, bör hafwa den i ordning sist inom 
.d. 1 October; och den som med lodet först fär känning af 
Sillen, äge rätt til första warpet, sedan nyttje hwarje Not 
rättigheten i den ordning de ankomma, Strandägaren likwäl 
förbehällit, at dä han med Not sig infunnit, intaga den ord- 
ning han ästundar; ej mä nägon härutinnan hinder göra, 


11 


eller mer än et warp i ordningen nyttja wid bot af 16 R:d. 
32 ss. den som wid Sillens ankomst, sjorde första fängsten 
och den som sist wid fiskets slut Not sin kastat, bör til 
upmuntran erhälla 100 R:d. När Sillen ankommer, att den 
med fördel fängas kan, utsätte Upsyningsmannen wiss tid 
af 8 eller 10 dagar, inom hwilken tid Sillen til Sillsaltare 
bör hembjudas och kringföras; skulle full atsättning hos 
dem icke winnas, mä& ägaren til lasten den til andra eller 
Trankokare föryttra. 
Ss 14. 

Nu är warpet dragit, ware Not-ägare skyldige Sillen 
genast uttaga, bortföra eller försälja:; behäller nägor 1 sin 
Not Sill öfver dygnet, eller lemnar död Sill efter sig, böte 
16 R:d. 32 ss. härunder likwäl icke begripit den händelse, 
dä Sillen med Not i vikar och sund instänges. 


g 15. 

Kastar nägor sten eller barlast uti eller nära wid Not- 
warp, plikte 16 R:d. 32 ss. ware ock skyldig, hwad utkastat 
blifwit, genast uptaga, om det sig göra läter; samma lag 
ware, om nägor i Hafwet utkastar död Sill, eller Sillräk. 


$ 16. 

De nu & landet inrättade Sillsalterier mäga bibe- 
hällas, men inga flera anläggas, utan at Wi ı näder dertil 
samtycke; ägarne af nu inrättade Sillsalterier likwäl obeta- 
git, at til annat ställe flytta deras Werk. De Salterier, 
som i Städerne äro anlagde, böra, efter möjeligheten, sä 
fort sig göra läter, flyttas utom Städerna; om werkställig- 
heten hwaraf Wär Befallningshafvande genom Magistraten 
äger försorg draga. 

Sl: 

De Sillsalterier, som & Krono-Hemans ägor eller Oss 
tillhörige Holmar inrättade blifwit, böra oförryckt ägarne, 
säsom annor deras wälfängna ägendom, tilhöra, s& länge 
de Sillsalteriet fortsätte, och de som & Frälse- eller Skatte- 


12 


grund Sillsalteri anlagt, böra, enär de fullgöra ändamälet, 
utan förtydning til godo njuta de wilkor, med jordägaren 
betingade blifwit, utan at den senare mä äga rätt, fordra 
större förmoner. 

8 18. 

Tränger Salteri-ägare, äge fritt, at & denna Inrättning 
taga förlag, efter thy Förlags-Stadgan utsätter; Borgenär 
äge ock rätt, at wid behörig Domstol intekning taga, men 
ej gälle för laga rättighet eller intekning längre än Sillsalt- 
ningen fortsättes, utan ware Borgenär skyldig, förädlıngen 
fullfölja, om han sin förmonsrätt wil til godo njuta. 


519 | 

Salteri-ägare hafwa frihet, at efter tilwerkningens stor- 

lek hälla 2, 3 til 4 bätar til Sillens afhemtande frän No- 

tarne, desse frikallas frän all afgift, sa wida de föra Sillen 

til egen förädling. Dessa skola mätas, pä& sätt 11$ı denna 

Stadga utsätter; wil ägaren dermed handel drifwa, ware 

skyldig erlägga den afgift 7 $ för Sill-upköpare stadgat, 

gör. han det ej, men likafullt med Sill handel drifwer, plikte 
som nyssnämnde $ vid hwarje händelse utsätter. 


Ss 20. 

Ingen utländsk undersäte m& Sillsalteri idka, eller sä- 
som Borgenär blifwa ägare af nägot Sillsalteri, utan s& är, 
at han i Riket inflyttar, bor och bygger, samt Kgl. Maj:t 
och Riket tro och huldhet swär, och förbinder sig, at här 
qwarblifwa, dä han med inländsk man mä njuta lika rät- 
tigheter; ware ock han, dess hustru och barn uti 3 är frie 
frän alla personliga utskylder. | 


$ 21. 

Med Salt-tullens erläggande wele Wi i näder bewilja 
Salteri-ägarme 8 mänaders uppskof frän den dag fartyget 
til hamnen ankommit, dock ware skyldig, at ställa pant, 
eller giltig borgen säsom för egen skuld. 


8.22: 

Salteri-ägare mäge frän hwad Ort, som hälst, förse 
sig med alla för Inrättningen oumgängeliga waror, och til 
kärils förfärdigande antaga egit folk; äge ock rätt, at til 
sina uti Skärgärden boende, eller under fiske-tiden frän 
Landsorterne antagne Arbetares förnödenhet uphandla nö- 
dige matwaror, och sädane dem tilhanda hälla. 


8 23. 

De, som frän Landsorterna willa förfoga sig til Skär- 
gärden, at biträda wid Sillfisket, Sillsalterier och Tranko- 
kerier, frikallas frän den utgift hwarje til behörigt Pass er- 
hällande mäst widkännas; utan anser Kgl. Maj:t det wara 
nog, at en af Församlingen, efter erhällit Präst-bewis om 
deras frägd, som frän Soknen til Skärgärden willa afgä, 
sädant & Lands-Cancelliet anmäler, dä et Pass för alla bör 
meddelas; ware ej eller desse skyldige at betala större lösen, 
än för et Pass erläggas bör; fordras eller tages af dem mer, 
plikte den brottslige för egennytta sin med tjenstens förlust. 


S 24. 

Öpna bätar, som i Skärgärden kringföra Sill, Tran 
eller andre Förädlings-werkens tilhörige nödwändighets-wa- 
ror, äga frihet, at utan bewakning intaga sin last, Upsy- 
ningsmannen och Tull-Betjente dock obetagit, at wid utlast- 
ningen tilstädes wara til eftersyn, at under denna frihet ej 
olaglig last dold blifwit, men all skottning til efterseende 
af skämd Sill ware förbuden; har Betjeningen anledning 
til misstanka af denna förbrytelse, äger den tilfälle wid ut- 
lastningen, at sädant anmärka och ätala. Beträdes inländsk 
man, at til utrikes Ort hafwa affört färsk Sill, böte 33 R:d. 
16 ss. säljer nägon inländsk dylik wara til utrikes man, 
de Norrske härifrän undantagne, ware til samma bot förfal- 
len; är det Sill-upköpare, hafwe sin rätt tillika förbrutit, 
at widare denna handel idka. 


14 


8 25. 

Stäfwer och tunneband mäge frän alla sä& in- som ut- 
rikes Orter införas, de Fartyg, som dylike waror eller bar- 
last innehafwa, likwäl förbundne, at wid Tullkammaren sig 
anmäla, och besigtning undergä, innan de med sina ladnin- 
sar til Sillsalterierna eller Trankokerierna inlöpa. 


S 26. 

At röka Sill, stände hwarjom fritt, och mä den til 
hwem som hälst föryttras, sedan behörig tull erlagd blifwit, 
och när den rättighet uphört, som Grosshandlarne Arrvıps- 
son och Bolag wunnit, at allena tilreda pressad Sill, eller 
sä kallade Pilchards, ware ock hwarje Sillsaltare lofgifwit, 
at denna Näring widtaga. 


S 27: 
Sillsaltare ware skyldig, at af Sillräket tilwerka Tran, 
och rätte sig i den delen efter thy, som här nedanföre om 


Trankokerier stadgadt finnes; försummar han denna skyl- 
dighet, böte 16 R:d. 32 ss. 


S 28. 

När Sıll saltad är, ware hwarje Sillsaltare skyldig, at 
& hwarje tunna inbränna första bokstafwen af dess dop- 
namn och hela tilnamnet, at köparen mä weta, hwilken för 
waran bör answara; försummar han detta, böte 16 R:d 32 
ss. skulle han beträdas, at til Sillsaltning hafwa nyttjat 
tunna af mindre innehäll än 48 kannor, ligge i twäböte; 
samma bot ware, om han försummar med brända bokstäf- 
wer utsätta warans godhet, och bör utmärkas med F. S, 
B. S, eller M. S. det förra & den feta, det senare & den 
blandade, och det sista & de öfriga tunnor; beträdes Sill- 
saltare med swek i dessa fall, miste tillika äran. 


Ss 29. 
Alla Trankokerier, som förut äro inrättade, tillika med 
dem, som nu äro fullt färdige, wil Kgl. Maj:t tils widare 


15 


tilläta at brukas; men de, hwarä ingen kostnad blifwit gjord, 
förbjudes at widare fullföljas. Dock ware ägare af gamla 
Trankokerier tillätit, at & flera ställen fördela sina pannor; 
de böra til antal och rymd wara de samma. 


S 30. 

Hwad cm Sillsalterier i anseende til säker besittning 
uti 17 $ stadgadt finnes, hwad uti 18 $ om förlag och in- 
tekning utsatt är, och hwad 20 $ om utländsk man inne- 
häller, gälle ock för Trankokeri-ägarne. 


SPSrT. 

Trankokningen bör förrättas med Torf eller Stenkol, 
men til itändning wil Kgl. Maj:t tilläta, at tils widare för 
hwarje panna af 9 qvarters diameter i bottnen och derut- 
öfwer, 4 famnar wed mä inköpas och anwändas, hwilken 
wed hwarje Trankokare d. 1 October bör hafwa inköpt; är 
pannan mindre, bör weden i samma förhällande minskas, 
som pä& Upsyningsmannens urskiljande bör ankomma; bry- 
ter nägor häremot, plikte 16 R:d. 32 ss. 


8 32. 

Trankokerier hafwe frihet efter storleken af deras pan- 
nor, hälla 2, 3 til 4 bätar, at frän Notarne afhemta en 
del af sit behof, desse böra ingen afgift erlägga, men mä- 
tes och krönes pä& sätt 11 $ föreskrifwer; skulle dermed 
Sill-handel drifwas, betale efter thy 7 $ utsätter. 


8133. 

Transjudningen bör med noggranhet werkställas, at 
klar och ren wara winnas mä, skulle likwäl hända, at en 
del blefwe mindre ren, bör til redighet härutinnan Tranko- 
karen med ibrända bokstäfwer G. T. och S. T. & hwarje 
Fat utmärka dess beskaffenhet antingen god eller sämre; 
ware ock skyldig at & Faten inbränna första bokstafwen at 
dess dopnamn och sit fulla tilnamn; kröne ock emot answar 


16 


hwarje Fat, innan Tran päfylles, försummas nägot häraf, 
plikte som ı 28 $ utsatt är. 
Ss 34. 

Trangrumset & de ställen, det sig göra läter, bör till 
förekommande af illak stank, i jorden nedgräfwas och öf- 
verhöljas, & de ställen, sädant icke kan werkställas, bör det 
inom säker stängsel inneslutas, at det icke i sjon m& kunna 
utflyta; blifwer sädant stängsel skadadt, innehälle Tranko- 
kare med all tilwerkning, til dess sädant botadt warder; 
ej mä& sjudningen widtagas, förrän Upsyningsmannen ägt 
tilfälle utröna, huruwida stängseln i behörig ordning botad 
blifwit, kan han wid tilsägen icke sig infinna, äge ı sädan 
händelse Trankokaren frihet, tilkalla Krono-Fogden i Orten, 
som i närwaro af 2:ne Nämdemän besigtningen förrättar, 
och deröfwer lemnar sit betyg, som til Upsyningsmannen 
bör genast aflemnas; äsidosätter Trankokaren sin skyldig- 
het i dessa fall, böte 33 R:d. 16 ss. 


5 39. 

Den rättighet 22 $ tillägger Salteri-ägare, njute ock 
Trankokaren. 

S 36. 

Öpna bätar med Sill, Tran eller andra Förädlings- 
werkens tillhörigheter, som stranna, mäge ägarne sjelfwe 
besörja, at de warda bärgade, utan at Dykeriet dermed mä 
sig befatta. 

8731. 

Salteri- och Trankokeri-Betjente, som otrohet wisat, 
tillätes icke, at uti Marstrand njuta beskydd, utan böra 
derifrän wid päfordran utlefwereras; samma Lag ware, om 
Notarnes utskickade med Sill-ladning med otrohet warda 
beträdde. 

S 58. 

Af all saltad Sill och Tran tilkommer Kgl. Maj:t Ti- 

onde; sker atsättningen til inrikes Ort, bör hwarje Tionde- 


17 


tunna eller Fat efter Sillens packning, hos Tullkammaren 
wid afsättningsstället aflemnas; sändes tilwerkningen utri- 
kes, mä ägaren Tionden wid den Tullkammaren aigifwa, 
der Förpassningen tages, och wil Kgl. Majıt om Tiondens 
föryttrande til dess trogne och mäst behöfwande Undersäta- 
res behof, läta nädıg befallning afgä. 


3. 

Upsyningsmannen, som Kgl. Maj:t förordnar, bör, jämte 
sina underhafvande tilse, at denna för Riket sä fördelaktiga 
rörelse i jämn och laga ordning hälles, efter thy, som Kgl. 
Maj:t i denna Stadga föreskrifwit; Lonom bör det tilkomma 
at skydda hwarjom och enom wid sin rätt, och befordra 
öfwerträdaren til förtjent straff, och wil Kgl. Maj:t för ho- 
nom läta utfärda befallning, hwarefter han sig rätta bör; 
"missbrukar han sit ämbete och dess myndighet, stände der- 
för til answar och fylle skadan han wällar; men dä han 
sin föreskrift med underdänigt nit fullgör, tages han med 
dess underhafvande i lika beskydd, som Tullbetjente ätnjuta. 


S 40. 
Af de böter, som denna Stadga utsätter, tilfaller hälf- 
ten Kgl. Maj:t och Kronan, samt andra hälften Beslagaren; 
gittar ej den sakfäldte böta, arbete wid Kronans Fästning. 


S A, ! 

Alla förbrytelser emot denna Stadga böra wid när- 
maste Rädstufwu-Rätt uptagas, och med all skyndsamhet 
och rättwisa afgöras; finnes nägor med Utslaget missnögd, 
äge frihet, at inom den tid, 25 Kap. 5 $ R. Balken före- 
skrifwer, . deri söka ändring hos Kgl. Maj:ts och Rikets Com- 
merce-Üollegium. 


S 42. 
Alla Förordningar, Reglementen och Författningar, som 
förut om Sillfisket uti Bohus-Länska Skärgärden gjorde och 


> 


Es 


18 Ä 


utfärdade blifwit, komma til efterfölgd at upphöra; deremot. 
bör denna Stadga en gäng om äret uti September mänad 
uti Götheborgs och Bohus-Län, & Predikstolarne, til under- 
dänig efterrättelse upläsas. 

Till yttermera wisso, etc. etc. 


IV. 


Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce- 
Collegii Instruction, hvarefter Inten- 
denten vid Sillfisket och Trankokeri- 
erna hafver sig att rätta. Gifven 
Stockholm den 14 Januari 1799. 


18, 

Sedan Kgl. Maj:t, genom skrifvelse af den 31 Mars 
1791, i näder förordnat, at tilsyn vid Sillfisket och tran- 
kokerierna i Götheborgs och Bohus läns skärgärd, bör hand- 
hafvas af en dertil förordnad Intendent, s& uphörer deri- 
genom den befattning, som Lots-Officeraren tilförene dermed 
haft, egandes säledes icke Lotsverket at befatta sig med 
Intendentens göromäl, ej heller han med deras. 


28. 

Som föremälet af Intendentens förrättning är et oco- 
nomiskt ämne, hvilket hörer til Konungens Bef allningshaf- 
vandes i Länet speciela och Kgl. Commerce-Collegii allmänna 
värd; sä kommer Intendenten at st& under Landshöfdin- 
gens närmaste tillsyn och Kgl. Commerce-Collegii öfverin- 
seende, i följe hvaraf honom äligger at oförsummeligen 
hörsamma de bud och befallningar, som af Landshöfdingen, 
antingen omedelbart, eller & Kgl. Collegii vägnar meddelte 
varda. 


19 


38. 

Intendenten, som skall bo i Götheborg, bör besegla 
skärgärden vissa tider p& äret, för at göra sig noga un- 
derrättad om de orter och ställen, hvarest sillen plägar 
hafva sin gäng, serdeles der den Ömnogaste sillfängsten er- 
hälles, samt förskaffa sig kännedom af allt hvad til fiskeri-, 
salteri- och trankokeri-rörelsen hörer. 


4 S. 

Om hösten bör Intendenten begifva sig til skärgärden 
i September eller Oktober mänader, tidt och ofta segla 
längs efter Bohuslänska kusten, pi 2 a 3 mils afständ frän 
stränderna, och derunder pä vanlıgt sätt, med lod försöka, 
när sillen är i annalkande, dä han följer den in i skären 
och genast gifver det tilkänna, och upmuntrar fiskare, at 
tidigt vara tilreds at börja fisket. Intendenten bör sedan 
uppehälla sig i skärgärden tils fiskets slut, flitigt besöka 
de fjärdar, vikar, skär eller hamnar, hyarest sillfiskare hafva 
sina lägen och notvarp, samt förekomma och hämma de 
oredor och sjelfsväld, som kunna upkomma sä väl fiskare 
emellan, som mellan dem och upköpare. Och äligger desse 
at visa honom hörsamhet och lydno uti det han ı sädant 
afseende bjuder och befaller, pä& det skick och ordning i 
skärgärden vid fisket och uphandlingarne mä befrämjas 


' och iakttagas. 


Ion. 

Vid fiskets början bör han inberätta til Kgl. Colle- 
gium, huru det sig liknar; under dess fortsättning insända 
rapporter 2:ne gänger i mänaden, och när det uphörer af- 
gitva om förhällandet slutelig berättelse in duplo, et exem- 
plar til Kgl. Collegium och et til Landshöfdingen, dä han 
äfven bör anmäla om eller hvad hinder han förmärkt ligga 
sillfisket eller transjudningen i vägen, och föreslä hvad han, 
för sin del, finner tjena, til befrämjande af det ena och 
andra. 


20 
OR SE 

Den farkost Intendenten nyttjar til seglingen och re- 
sorna i skärgärden bestär Kgl. Majıt och Kronan, enligt 
Kgl. brefvet af den 2 December 1783, men Intendenten un- 
derhäller densamma med ärlig reparation under den i högst- 
berörda Kgl. bref utsatte tid, eller intil dess fartyget ej 
mera är brukbart, dä besigtning derä förrättas, som upp- 
sändes til Kgl. Collegium. — Det sjöfolk som erfordras til 
besättning under resorne, häller Intendenten sjelf, utan rät- 
tighet til nägon ersättning. 


LS, 

Intendenten skall uprätta förteckning pä alla i skär- 
gärden befintliga Sillsalteri- och Trankokeri-verk, jemte de 
ä& de sistnämnda varande trankittlar, med upgift af deras 
rymd, samt ä& notar och vadlag, för at vid anfordran kunna 
lemna behörig underrättelse. 


88. 

Intendenten bör med all sorgfällighet och vid ansvar 
hälla hand derä, at de vid trankokerierna päbudne grums- 
dammar behörigen inrättas och vidmakthällas. — Befinnes 
nägon grumsdam sä otät, at grumset utflyter i sjön, bör 
Intendenten genast försegla kittlarne och inberätta händel- 
sen til Konungens Befallningshafvande, som utslag deröfver 
meddelar; egandes den dermed missnöjde at i Kgl. Com- 
merce Üollegio sig besvära. 


35: 

Aligger Intendenten at hafva noga tilsyn vid hvarje 
trankokeri-verk, at stenkol och torf nyttjas til bränsle un- 
der kittlarne; men icke ved mera än som erfordras til an- 
tändning. 

10 &. 
| Intendenten eger tilse, at okrönta eller ojusterade 
käril icke nyttjas vid sills inläggande eller trans ifyllande, 


hvarken til export eller inrikes afförsel vid laga plikt, för 
den, som okrönt käril nyttjar. 


118. 

Intendenten tilkommer at märka och numerera alla 
verkens och vadlagens kringförare-bätar, som ock uppkö- 
pare-bätar, samt at antaga til Sill-upköpare sädane per- 
soner, som enligt Reglementet äro dertil berättigade, emot 
det de erlägga til Kgl. Maj:t och Kronan den derför stad- 
gade afgif, som upbäres af kronobetjeningen. — Pä Sill- 
upköparne häller Intendenten en noga förteckning, och dä 
de sig anmäla & hans station, eller ock, efter af Landshöf- 
dingen utfärdad kungörelse, inställa sig nom 14 dagar ä 
de mötesställen, som utsättas til bätarnes eller seglens mär- 
kande och numrering, bör han meddela dem vanlige frised- 
_ lar, för hvilka, dä allmogen infinner sig hos honom i hans 
station, han vid sysslans förlust ej fär emottaga betaining; 
men dä Intendenten reser allmogen til mötes pä vissa plat- 
ser uti skärgärden, eger han, at pä sätt Kgl. brefvet den 
5 Oktober 1786 stadgar, upbära en afgift af ätta skillin- 
gar för berörda märkens och frisedlars utdelning; dock bör 
pa allmogens fria vilja bero, antingen den heldre ästundar 
at i dessa ärenden besöka Intendenten uti dess station, 
‚eller ock, at vissa platser utsättas, der Intendenten mä all- 
mogen til mötes sig infinna. Af förteckningen pä de an- 
tagne Sill-upköpare skall Intendenten hvarje är vid sillfiskets 
slut insända et exemplar til Commerce-Collegium, och tvänne 
til Landskontoret at biläggas räkenskaperna. 


128. 

De kringförare- och upköpare-bätar, som ej äro för- 
sedde med behörige frisedlar och märken, men föra färsk 
sill, böra anhällas, bät och last konfiskeras, och genast til 
den mestbjudande försäljas. 


ID 
IND 


13.8. 

Dä nägon vill anlägga nytt Trankokeri, sökes tillständ 
dertil hos Landshöfdingen, som inhemtar Intendentens ut- 
lätande, huruvida stället är sä beläget at grumsdam tjen- 
ligen kan inrättas. Börandes Intendenten tilse, at verket 
eller bryggorna icke anläggas uti eller nära invid notvarp, 
och at grumsdammen innehäller minst 3 a 4 alnars bredd 
och göres af sten eller med timrade dubbla brokistor, fyllde. 
med stengrus, sand och sjötäng eller stenkols stybbe, samt 
ätminstone innantil fordras med bräder. 


14 S. 

At alla Tullkamrar i Länet eger Intendenten at re- 
qvirera utdrag af förflutna ärets Tullspecialer öfver den sill 
eller tran, som blifvit exporterad, eller til inrikes orter 
förd, hvaraf författas och insändes til Commerce-Collegium 
et sammandrag, som visar beloppet af sillsaltningen, tran- 
kokningen och skeppningen. 


1935, 

Äligger Intendenten tilse at vid Hamnrätterna allt 
ordentligen tilgär, enligt Kgl. Maj:ts förnyade Hamnordning, 
och at vid Domstolarne angifva och beifra de emot Fiskeri- 
Stadgan begängne förbrytelser; egande Intendenten at 1 sin 
tjenstförrättning njuta lika rätt, hägn och handräckning som 
Fiskaler och Tullbetjente. 


16 S. 

Öfver alla saköres medel upprättar Intendenten behö- 
rig Saköres längd, hvaraf et exemplar insändes til Com- 
merce-Collegium, och afgifves derjemte verificerad räkning 
in duplo til Landskontoret. 


11,8. 
I allt öfrigt ställer Intendenten sig til efterrättelse 
hvad angäende sillfiskerierna och trankokerierna i Göthe- 


23 


borgs och Bohus Läns skärgärd redan är eller framdeles 
kan blifva förordnadt. 
Är och dag som föreskrifvet stär. 
' P& dragande kall och Ämbetes vägnar 
(L. 8.) 
CARL Erık NißeLivs. J. M. WenstRröm. J. J. LIUNGGREN. 
Dan. Wicıus. C. LENNGREN. OL. WIDEGREN. C. W. STRÄLE. 
CARL BECKMAN. 


V: 

Instruction för den af K. Bfhde för- 
ordnade Tillsyningsman öfver fiske- 
rierna i Göteborgs och Bohus län; 
gifven i Göteborg & Landskansliet den 
28 Febr. 1855. 


SH 

Tillsyningsmannen stär under Konungens Befallnings- 

hafvandes i länet omedelbara lydnad. 
8.2. 

Hans älıgganden i allmänhet äro: 

1) att sä& noggrant som möjligt vaka deröfver att gäl- 
lande stadgar för saltsjöfisket varda efterlefla samt ätagna 
skyldigheter för ätnjutande af understöd eller premier frän 
statens sida, till beredande af ändamälsenligare fiskesätt, 
behörigen uppfyllda. 

2) att egna erforderlig omsorg derom att, genom af 
honom meddelade upplysningar och räd, de mest ändamäls- 
enliga methoder blifva af fiskare kända och begagnade, med 
afseende säväl & sjelfva fiskets idkande, som & den fängade 
fiskens behandling, i det hufvudsakliga syfte att fisket mä& 
efter hand tillvexa och förbättras, samt varan bhlifva sä för- 
delaktist afsättlig som möjligt. 


24 


3) att i den mon, som sädant ske kan, äfven pä& annat 
sätt söka verka till förbättrande af fiskeri-allmogens ekono- 
miska ställning, i hvilket hänseende han särskildt bör be- 
möda sig att tillvägabringa: 

a) inbördes försäkringsbolag för genom olyckshändelser för- 
lorade bätar och fiskeredskap, 
b) bolag för idkande af storfiske p& fullkomligaste sätt, äf- 
 vensom för uppköp och afsättning af sälunda fängad fisk. 

4) att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de särskilda 
föreskrifter, som K. Bfde kan finna för godt att, med hän- 
sigt till föremälen för hans tjenstebefattning, meddela. 


Se 
Til K. Bfde bör Tillsyningsmannen efter hvarje ärs 
utgäng afgifva berättelse om hvad af honom i ofvannämnda 
hänseenden blifvit tillgjordt och hvad verkan deraf sig visat. 


S 4. 
Tillsyningsmannen eger att, upp& anmaning, erhälla 
vederbörande kronobetjenings handräckning, der sädant är 
behöfligt för uppfyllande af hans tjensteäligganden. 


s5. 
Likaledes eger han att anlita närmaste kronobetjening 
för befordrande med dess kronobref-post af de skrifvelser 
och rapporter, som han i tjensten har att afläta. 


S 6. 

Tillsyningsmannen bör underhälla eller lega tjenlig 
bät med erforderlig besättning för begagnande vid af tjen- 
sten päkallade resor, för hvilket ändamäl han eger att, jemte 
bestämdt arvode för besättningen, ätnjuta det anslag, som 
genom Kgl. Brefvet d. 23 innev. mänad är vordet faststäldt. 

Hvilket vederbörande till efterrättelse länder. 

Datum ut supra. 
0. I. FÄHREUS. 
C. F. ENGELBLOM. 


IV 
or 


Oafgjorda petitioner rörande bohuslänska 
skärgärden och hafsfisket. 


a 


Till herr Statsrädet och chefen för Kgl. Civildepartementet! 
Under de senaste ärens sillfiske vid bohuslänska kusten 
har ofta behofvet af ett lagbestämdt lämpligt mätt för den 
färska sillens mätning och en lagbestämd minimistorlek och 
beskaffenhet hos de för sillens saltning använda tunnorna 
sjort sig gällande, och jag ansäg mig derför ock redan för 
tvänne är sedan böra uti en vördsam pro-memoria fram- 
hälla detta behof till afhjelpande.*) Den derefter följande 
tiden har än ytterligare, i den mon sillfiskenäringen utveck- 
lats till allt större betydenhet, ökat detta behof derhän att 
den nu rädande ovissheten och olikformigheten i nämnda. 
hänseenden börjat att medföra allt större olägenheter. 

I afseende pä& mätningen af den färska sillen saknas 
nemligen nu helt och hället ett passande lagligt mätt för 
densammas verkställande, enär de befintliga täta kubiska 
mätten äro för mätningen mindre lämpliga och de i kgl. 
stadgan den 22 november 1878 medgifna koniska hektoli- 
termätten hvarken kunna anses fullt tjenliga eller kunna 
med framgäng användas sä länge äfven kubikfotsmätten fort- 
farande f& användas. Vid mätningen af färsk sill & hamn- 
kajerna i Göteborg för export till utlandet skall enligt er- 
farnes omdöme ett cylindriskt tunnmätt & 1 hektolitersrymd 
bäst motsvara behofvet. Ett större mätt hälles för att fyldt 
med sill varda för tungt för att nog beqvämt kunna 1yftas 


*) Om offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska sill- 
fisket. Göteborg 1882, sid. 8--9, 11—12. — Jfr vidare: Nordisk Tidsskrift 
for Fiskeri. VI. Kjöbenhavn 1880, sid. 328. Deutsche Fischerei-Zeitung,, 
1881, N:o 35 sid. 282. Fisker-bladet. Frederikshald 1881, N:o 4. Gö- 
teborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1882, N:o 210. Bohusläningen, 
1882, N:o 55, 73. (Utgifvarens anmärkning). 


26 


med blotta händerna. För mätning under andra förhällanden 
äter torde cylindriska mätt & !/,, 1 och 1!/, hektoliter samt 
sillvagnar & 1!/,, 2 eller flera hektoliter vara mest tjenliga 
(jfr bilagda af mig utgifna anteckningar rörande sillsaltning, 
sillvrakning och sillhandel, sid. 111—119, der denna fräga 
närmare blifvit utredd). I Norge är genom kgl. resolution 
den 9 mars innevarande är “tilladt til Brug udelukkende ved 
Gpmaaling af fersk Sild at justere Maalekar af Tr& paa 
1!/, Hektoliters Indhold og forsynede med Huller ı bunden 
og i Sidestavene“. Detta sillmätt, som ı Norge ersatt den 
gamla “Maaltonden“ af 139 liters rymd, användes säsom 
räkneenhet vid mätningen, för hvilket ändamäl det äfven 
här i Bohus län torde vara mycket lämpligt (jfr bilagda an- 
teckningar rör. sillsaltning m. m. sid. 119). 

Beträffande vidare frägan om en viss bestämd minimi- 
rymd och beskaffenhet hos silltunnorna, s& torde det för 
den svenska sillfiskenäringen vara lika nödigt som för den 
skotska, holländska och norska, att förvärfva sig ett godt 
anseende i marknaden genom att uppträda med likstora och 
fullgoda silltunnor, hvilket äter förutsätter en reglering ge- 
nom lagstiftningen; ty frivilligt ena sig ej alle väre salteri- 
idkare derom. I likhet med Hollands föredöme vore det 
tvifvelsutan bäst att bestämma sig för en storlek & silltunnan, 
som gjorde densamma nära likstor med den skotska, men 
slutade pä jemna tiotal liter, d. v. s. för en minimirymd af 
120 liter.*) Förslaget att bestämma silltunnans storlek 
fullt lika med den skotska tunnan **) innebär införandet af 
en helt ny mättstandard och sälunda en orimlighet, utan 
mäste i alla händelser denna sistnämndas rymd genom de 
smä& bräkdelarnes bortkastande reduceras till närmaste hela 
tal liter, d. v. s. till 121 liter, i fall man ej liksom hollän- 


*) Föreslaget af utgifvaren och derefter tillstyrkt af stadsfull- 
mäktige i Uddevalla m. fl. korporationer och myndigheter. (Utgifvarens 
anmärkning). 

**) Säsom motförslag förordadt af landshöfdingeembetet samt han- 
delsföreningens herrar fullmäktige i Göteborg. (Utgifvarens anmärkning). 


27 


darne föredrager 120 liters rymd hos silltunnan. Vidkom- 
mande äter beskaffenheten i öfrigt hos tunnorna torde de 
för skotska tunnan gällande bestämmelserna om stäfvernes 
tjocklek kunna lända till föredöme, sä att denna ej medgif- 
ves understiga 13 millimeter; men i afseende pä bandningen 
är kanske ej rädliıgt bestämma sig uteslutande för träband, 
utan bör frihet lemnas att äfven använda jernband af mot- 
syarande styrka. Uti ofvan äberopade broschyr om sillsalt- 
ning m. m. finnas hithörande förhällanden fullständigt ut- 
redda & sidorna 123—139. 

Slutligen vore det för svenska fiskerinäringen förmon- 
ligt, om samtidigt med bestämmelserna om silltunnans stor- 
lek och beskaftenhet äfven medgäfves, att efter skotsk metod 
uti fullgoda tunnor saltad svensk sill finge användas till 
proviantering vid armen och flottan samt statens inrättningar. 
Som det nu är brukligt, godtages f. ex. bohussill vid dylik 
proviantering endast om den kan utgifvas för norsk sill. 

Tjörn den 24 December 1883. 

AxEL VILH. LJUNGMAN. 


Riksdagsman för Orosts och 
Tjörns häraders domsaga. 


II. 


Till Konungen! 

De förändrade förhällanden, som i den bohuslänska 
skärgärden inträdt med det sedan vintren 1877—78 änyo 
“yppade ymniga sillfisket,“ hafva föranledt oss underteck- 
nade, riksdagsfullmäktige i andra kammaren för nämnda 
skärgärd, att hos Eders Kongl. Majestät i djupaste under- 
dänighet anhälla om ätskilliga lättnader för införseln frän 
‚utlandet af för fiskeribedriftens utöfning oumbärliga varor. 


» 28 


Redan under förra seklet medgafs sädana uti 4 Saf Kong]. 
Maj:ıts nädiga stadga för nordsjöfisket och salterierna uti 
Göteborgs och Bohus län den 20 november 1766, och nu- 
tidens mängfaldigade anspräk pä underlättad samfärdsel 
söra behofvet af dylika lättnader nu än mer känbart. I 
främsta rummet vore det sälunda önskligt att erhälla en 
förenkling uti den nu i $ 170 af Eders Kongl. Maj:ts nädiga 
tullstadga den 2 november 1877 föreskrifna proceduren för 
utverkandet af tillätelse till inklarering af fartyg samt loss- 
ning af icke tullpligtiga varor sädana som salt, stenkol, 
stäfver, tunnband m. m. vid sädana platser, der tullbevak- 
ning men ej tullkammare finnes och hvilka icke enligt $ 5 
af anförda nädiga tullstadga medgifvits särskilda rättigheter 
uti ifrägavarande hänseende. De platser i bohuslänska skär- 
gärden, vid hvilka det är af behofvet päkalladt att sälunda 
fä under iakttagande afen förenklad procedur inklarera fartyg 
och lossa icke tullpligtiga varor, äro hufvudsakligast följande, 
nemligen: 1) Grebbestad, 2) Fjellbacka, 3) Bovallstrand, 4) 
Kungshamn, 5) Grundsund—Gullholmen, 6) Mollösund, 7) 
Klädesholmen—Rönnäng och 8) Kalfsund. Vidare vore det 
önskvärdt att framdeles om möjligt p& den länga kuststräckan 
mellan Lysekil och Strömstad erhälla endera af de der för 
trafiken bäst belägna bland de nyss uppräknade platserna 
(Grebbestad eller Fjellbacka) försedd med sädan ständig 
tullbevakning, som i anförda 5 $ af äberopade nädiga tull- 
stadga sägs, samt för tullplats forklarad. Dä nu bohuslänska 
fiskeribedriften lidit ej ringa men derigenom att införseln 
af de ofvannämnda nödvändighetsartiklarne försvärats, till 
följd hvaraf desamma ock för näringsidkarne fördyrats, och 
dä ät flera län, säsom till exempel Gotlands och Kalmar 
län, medgifvits vida mer omfattande fördelar i detta hän- 
seende, samt dä bohuslänska sillfiskets stigande betydenhet 
och lofvande framtid väl kunna anses göra Bohus län för- 
tjent af att gynnas med liknande förmoner, som förunnats 
befolkningen i de andra nämnda länen: sä torde denna vär 


29 


underdäniga begäran säkerligen ocks& kunna päräkna Eders 
Kongl. Maj:ts nädiga bifall. 


Underdänigast 
AxeL VıLH. LJUNGMAN. J. RuNDBÄck. 
J. ANDERSSON. A. B. Limo. J. MArcuson. 


Stockholm den 8 Juni 1883. 


Ill. 


Till Konungen! 

Undertecknade, som vid kommunalstämma med Tanums 
församling den 10 sistlidne September erhällit uppdrag att 
uppsätta och till Eders Kongl. Maj:t ingifva församlingens 
underdäniga ansökan om att & Grebbestad mätte inrättas 
en mindre tullkammare eller tullstation för icke tullpligtiga 
varors behandling, f& med fullgörandet af detta värt upp- 
drag i djupaste underdänighet andraga de skäl, som enligt 
värt förmenande tala för nädigt bifall till den ifrägasatta 
ätgärden. 

Frän Grebbestad har under de senare ären tillandra 
inrikes orter ärligen utskeppats omkring 20,000 tunnor hafre 
och annan spannemäl samt en myckenhet sill, hvilken sist- 
lidet är uppgick till 2000 tunnor, och när dertill kommer 
att Grebbestad är en af bohuslänska skärgärdens främsta 
badorter och att der finnas tolf handlande, som tillhanda- 
hälla ortens innevänare deras behof af vanliga köpmansvaror; 
sa torde deraf kunna slutas till den pä platsen rädande 
affärsverksamheten. Ett ytterligare bevis p& dennas bety- 
denhet erbjuder den lifliga postsamfärdseln & Grebbestads 
poststation, hvilken är en af de mest betydande inom sin 
klass uti riket. De frän poststationen afgäende värdeför- 
sändelserna uppgä sälunda ärligen till närmare 3,000 stycken, 


30 


och antalet af de värdeförsändelser, som dit ankomma, är 
äfven ganska betydlist. 

För fiskerinäringen eger Grebbestad redan en ej ringa 
betydelse genom den tilltagande fabrikation af fiskkonserver 
af flera slag, som der utöfvas, och genom de sillsalterier, 
der finnas, en betydelse som framdeles torde allt mer ökas, 
i den mon Grebbestads förträffliga läge med hänsyn till 
utöfvyandet af ett omfattande storsjöfiske äfven frän skär- 
gärden norr om Soten kommer att genom en underlättad 
samfärdsel göra sig gällande. *) 

Grebbestad anlöpes af de utmed norra hälften af Bohus 
läns kust gäende ängbätarne samt är föreslaget till änd- 
punkt vid hafvet för tvänne med understöd af länets hus- 
hällningssällskap undersökte jernvägslinier (Falun— Vestra 
Ed--Sundshult—Grebbestad—Krossekärr samt Uddevalla— 
Saltkällan—Grebbestad— Krossekärr). Grebbestad eger nem- 
ligen en förträfflig hamn, som jemte den närbelägna Krosse- 
kärrshamnen erbjuder lätt och kort insegling frän öppna 
hafvet, isfrihet m. fl. äfven officielt vitsordade förmoner. 

Grebbestad har sedan gammalt utgjort en koncentra- 
tionspunkt för näringslifvet i den del af Bohus län, der det 
är beläget, hvarför der ock fordom hölls en allmän marknad 
för trakten. Grebbestad erbjuder ock genom sitt förmonliga 
läge större utsigt att växa ut till en verklig stad, än nägon 
annan plats p&a sträckan mellan Lysekil och Strömstad, 
hvadan Grebbestad synbarligen ock är förtjent af att fram- 
för hvilken annan plats som helst vid samma sträcka gynnas 
med förmonen att förklaras för tullplats samt förses med 
sädan ständig tullbevakning, som i 5 $ af Eders Kgl. Maj:ts 
nädiga tullstadga den 2 November 1877 föreskrifves. Den 
nämnda kuststräckan emellan Lysekil och Strömstad är 
dessutom med hänsyn till kustfarten inomskärs delad uti tre 
skarpt ätskilda afdelningar, af hvilka den söder om Sote- 


*) Jfr Lsuneman, A. V., Bohus läns hafsfiske och dess framtid. 
Göteborg 1882, sid. 37—38. (Utgifvarens anmärkning). 


51 


hufvud belägna har sin tuliplats i Lysekil och den norr om 
Tjurpannan belägna sin i Strömstad, under det att den 
mellanliggande delen är ı saknad af en egen tullplats, in- 
rättad & den ort, som inom densamma ingifver de största 
förhoppningarna om framtida utveckling till ekonomisk be- 
tydenhet. 

Det nu rädande förhällandet, enligt hvilket ett fartyg, 
som skall afg& till eller ankommer frän utrikes ort mäste, 
utan afseende der& om dess last är tullplistig eller tullfri, 
anlöpa Strömstad för klarering, föranleder dertill att för 
exempel en af Grebbestads köpmän införskrifven last skall 
lossas, besigtigas och äter inlastas för vidare befordran uti 
Strömstad, allt omgängar som i hög grad mäste inverka 
hämmande pä handelsrörelsen i Grebbestad och dess om- 
sifning samt för konsumenterne fördyra de varor, som dit 
införskrifvas. Visserligen kan detta för sjöfarten och handeln 
& Grebbestad med tillhörande skärgärdsdel hindersamma 
anlöpande af Strömstad undvikas derigenom att i hvarje 
särskildt fall tillständ frän Kongl. Generaltullstyrelsen ut- 
verkas om befrielse derifrän emot fullgörandet af andra i 
sädant fall stadgade föreskrifter; men i afvaktan pä& svar 
mäste ju - fartygen ligga stilla vid närmaste tull- eller lots- 
station pä lastemottagarens bekostnad. De förluster, som 
genom detta förhällande p& mängfaldist sätt uppstä, äro 
oberäkneliga och skulle, om tillförlitlig utredning derom 
kunde ästadkommas, visa sig vara ganska betydande. 

Dä nu tullplatser af den beskaffenhet, här blifvit ifrä- 
gasatt, till större antal inom för exempel Gotlands och 
Kalmar län inrättats & flera orter, som i betydenhet stä vida 
efter Grebbestad, och dä detä nyo “yppade ymniga sillfisket“ 
icke blott medfört behofvet af underlättad införsel af icke 
tullpligtiga varor sädana som salt, stenkol, tunnstaf och tunn- 
band, utan äfven ingifvit säker förhoppning om ytterligare 
ekonomisk förkofran för orten; sä väga vi ock i djupaste 
underdänighet föreslä inrättandet ä& Grebbestad af sädan 


32 


tullplats, att fartyg lastade med icke tullpligtiga varor der 
mä kunna inklareras. | | 

Grebbestads samhälle och Tanums församling afvakta 
med oro Eders Konglig Majestäts nädiga beslut och hysa 
jemte oss deras utsedde ombud den förhoppning, att denna 
underdäniga ansökan mätte vinna Eders Kongl. Majestäts 
nädiga bifall. 


Underdänigast 
F. D. CarLBorRG. J. ©. ÖRTENBLAD. 
A. P. Lınp. A. J. Hansson. 
J. NıuLsson. F. BERGoVIST. A. Lypen. 


Grebbestad i April 1884. 


IV. 
Till Konungen! 

Frän och med vintren'1877—78 har stora\massor af 
Nordsjön eijes synbarligen tillhörande sill hvarje är nalkats 
bohuslänska skärgärden, uti hvilken de dä äfven,. om än.e] 
fullt sä regelbundet som önskligt, ingätt och blifvit föremäl 
för ett fiske, hvilket, i förhällande till dess nyhet, fiskarenas 
ovana och fängstmaterielens otillräcklighet samt de vid början 
liksom vid slutet af hvarje fiskeperiod enligt erfarenheten 
frän de äldre perioderne alltid mer ogynsamma och mindre 
beräkneliga fängstomständigheterna, mäste hällas för ganska 
rikligt och lofvande. De vintrar, dä gynsammare fiskeför- 
hällanden rädt, har fängsten nemligen längt öfverstigit den 
myckenhet, som erhölls under motsvarande del af den näst 
föregäende fiskeperioden, hvilken visar en tiskets vida läng- 
sammare utveckling till stor betydenhet. Att nu en ny 
period af det bohuslänska sillfisket verkligen tagit sin början 
med ofvannämnda vinters ymniga sillfiske, bestyrkes dels af 


35 


det faktum, att sillen frän och med sagda vinter regelbun- 
det nalkats bohuslänska kusten, dels af den med förhällan- 
dena under föregäende perioder öfverensstämmande ordning, 
uti hvilken sillen, med hänsyn till bäde tiden för insteget 
och platsen inom skärgärden för besöken, ingätt uti denna 
sistnämnde, dels af en mänghundraärig erfarenhet, som tyd- 
ligen ädagalägger, att hafssillen med en iögonenfallande re- 
gelbundenhet med vissa mellantider af uteblifvande semise- 
kulärt-periodiskt besökt bohuslänska kusten, och d& nu en 
sadan mellantid för omkring halftannat ärtionde sedan utgätt, 
sä& kan man med fog sluta till en fortvaro af den nu pägäende 
perioden till omkring är 1920, dä en ny mellantid för hafs- 
sillens uteblifvande frän bohuslänska kusten vidtager, intill 
dess att under tredje fjerdedelen af 1900-talet en ny fiske- 
period äter begynner. Hvilken ofantlig betydelse för bäde 
Bohus län och hela riket detta fiske kan väntas komma att 
ega, framgär tydligt nog af erfarenheten frän föregäende 
perioder (jfr Bilagan B, sid. 4—16). 

Det nu senast “yppade ymniga sillfisket“ vid bohus- 
länska kusten bör alltsa till följd af denna sin med skäl 
väntade stora betydelse vara väl förtjent af statens särskilda 
omvärdnad, pä det att den i hafssillens kustbesök yppade 
rikedomskällan mätte varda sä fullständigt och klokt som 
möjligt begagnad under den tid, den fortfar att flöda, p& 
samma gäng som ett bestäende välständ och ett kraftfullt 
näringslif skapas i bohuslänska skärgärden. Den nu senast 
törflutna vintrens synbarligen af egendomligt afvikande natur- 
förhällanden härrörande mycket ogynsamma fiskeförlopp har 
ocksä än ytterligare ledt uppmärksamheten & behofvet af 
kraftiga offentliga ätgärder till bohuslänska sillfiskets hasti- 
gare förkofran till en högre utveckling i afseende pä dess 
utöfning; ty om än fiskeförhällandena under förra äret vid 
de urgamla sillfiskena i Stora Belt och vid Sveriges sydli- 
gare kuster, oafsedt med hvad slags redskap fisket än be- 
drifvits, varit lika däliga eller blott föga bättre än i bohus- 


2. 
19] 


34 


länska skärgärden, s& vitnar dock erfarenheten frän de ut- 
ländska stora sillfiskena, att man i ej oväsentlig mon kan 
göra sig oberoende af ogynsamma yttre förhällanden genom 
fängstmaterielens och fiskesättets allt högre fullkomning. 
Säväl med afseende härä som med hänsyn till den begränsade 
tid, bohuslänska sillfiskeperioden varar, är det allts& nödist, 
att genom offentliga ätgärder söka bringa till ständ en 
dylık mer fullkomlig näringsutöfning inom längt kortare tid, 
än som kan ega rum, om näringen lemnas helt och hället 
ät sig sjelf. Ett dröjsmäl härmed synes ock innebära en 
ej ringa väda derutinnan att resultatet af fiskeperiodens 
näringslif genom detsamma kan varda längt mindre, än det 
i annat fall bort blifva. | 
Frän Skotland, som nu eger det i afseende p& fäng- 

stens värde mest betydande sillfiske i verlden, har man ock 
i detta hänseende en talande erfarenhet att anföra. Det 
skotska ostkustfisket har nemligen i högst väsentlig mon 
med stora utgifter förknippade offentliga ätgärder att tacka 
for sin nuyarande kolossala betydenhet och höga fullkom- 
ning. Dä den i Edinburgh residerande fiskeristyrelsen (Board 
ot fisheries) är 1809 begynte sin välsignelsebringande verk- 
samhet, var skotska hafsfısket en helt obetydlig näring, men 
kloka anordningar och stora anslag hafva i förening med 
det öfver hela landet stigande välständet och den storartade 
ekonomiska utvecklingen i öfrigt höjt äfven hatsfisket till en 
näring af verkligt stor betydenhet. Enlist är 1842 offent- 
liggjorda uppgifter frän nämnda fiskeristyrelse utbetalades 
genom densamma för fiskerinäringens befrämjande af stats- 
medel under ären 

1809—1819: 327,232 £ 98 6.4 

1820—1829: 762461 £E — 81,dd. 

1850—1841: 132,977 £ 13 s. 101), d. 


Summa 1,222,791 £ 4s 1 dd 
De anförda stora beloppen (tillsammans omkring 22 millioner 
kronor) offrades hufvudsakligen för ästadkommandet medels 





39 


rikliga premier af fiskens möjligast jemna och likartade 
beredning till en fullgod handelsvara, och i den mon man 
sälunda tillkämpade sig en allt bättre och större marknad 
för den till handelsvara beredda fängsten, i den mon växte 
ocks& näringen till i betydenhet och kraft. De äldre för- 
söken att medels stora statsunderstöd framkalla ett sillfiske 
efter holländskt mönster hade deremot fullständigt miss- 
lyckats. Fiskesättet och fiskeredskapen fullända ocksä fiska- 
rena bäst sjelfve genom egen erfarenhet efter de pä platsen 
rädande förhällandena. Den form af en näring, som för 
den ena orten under der rädande egendomliga förhällanden 
kan vara snart sagdt oöfverträfflig, den är ofta för en annan 
ort med olikartade förhällanden fullständigt obrukbar, en 
obestridlig sanning som man tyvärr allt för ofta förbiser. 
En högre näringsutveckling är emellertid omöjlig att 
ästadkomma, om icke de ekonomiska förutsättningarna för 
dess tillvaro och trefnad förefinnas. Der dessa saknas, är 
sträfvan efter den högre näringsformen fullständigt fäfäng. 
Den ekonomiska grunden för den önskade näringsformen 
mäste fördenskull först bringas till ständ, innan man kan 
päräkna att denna form skall kunna lifskraftigt bestä för 
sig sjelt och snabbt utvecklas till större betydenhet. Dänu 
bohusläningarne ıi främsta rummet hafva skottarne att täfla 
med i den stora sillmarknaden & kontinenten, sä är det 
tydligen ocksä nödigt för de förre, om de skola sä segerrikt 
kunna bestä i konkurrensen, att de förmä utveckla sin näring 
äfven «med införandet af ett utomskärskustfiske, liknande 
de senares, att de ej fä arbeta under förhällanden, som äro 
allt för mycket ogynsammare än de för de senare rädande. 
Skottarnes länga försteg är nemligen redan en sä betydande 
svärighet, emot hvilken bohusläningen har att kämpa, att 
han neppeligen lärer kunna uthärda med mer. Det skotska 
hafsfisket har numer, sedan premier ej längre utbetalas, för 
‚sin trefnad i främsta rummet att tacka de skotska fiskare- 
hamnarnes förbindelse med det storbritanniska jernvägsnätet. 


36 


Denna förbindelse möjliggör nemligen en tillräckligt god 
afsättning icke blott för den betydande del af sillfängsten, 
som, i stället för att exporteras säsom saltad sill, förbrukas 
inom landet färsk eller rökt, utan äfven för det under den 
öfriga delen af äret idkade hafsfiskets fängst, hvarigenom man 
äret om har lönande användning för sina dyrbara, för bäde 
drifgarns- och bankfıske afsedda bätar. Detta är deremot 
nu 1 bohuslänska skärgärden ingalunda förhällandet, hyadan 
redan till följd deraf ringa eller ingen utsigt finnes, att det 
skulle löna sig att anskaffa dylika för bäda de nämnda 
slagen af fiske i Skagerack och angränsande del af Nordsjön 
lämpliga fiskebätar. För att detta skall kunna med fram- 
gäng gä för sig ı nämnvärd omfattning, är sälunda oumbär- 
list, att i bohuslänska skärgärden erhälla ätminstone ett 
par välbelägne fiskarehamnar bragte i direkt förbindelse 
med det svenska jernvägsnätet, hvarigenom en ordnad inhemsk 
handel med färsk hafsfısk möjliggöres och verkliga fiskare- 
städer, i hvilka en näringens för den högre utvecklingen 
oumbärliga koncentration och ett kraftigare näringslif upp- 
stä, ästadkommes vid dessa hamnar. En dylik koncentration 
af hafsfiskenäringen uti med god jernvägsförbindelse försedda 
fiskarestäder utgör nemligen i sjelfva verket den stora drif- 
kraften ı och den fasta ekonomiska grunden för det stor- 
britanniska hafsfiskets intensiva bedrifvande, stora betydenhet 
och fullkomning. Sä stridiga äsigterna än städse varit om 
rätta sättet att lämpligast befrämja hafsfisket, s& fullständigt 
eniga hafva de dock sedan nägra ärtionden tillbak& varit 


om att intet medel i sä hög grad bidrager till nämnda nä- 


rings uppblomstring som de främsta fiskelägenas förening 
med det inre landets jernvägsnät medels de derför nödiga 
jernvägslinierna. Erfarenheten frän utlandet bär till och 
med vitne om huru helt oväntadt en förut obefintlig rik 
hatsfiskebedrift flerstädes rent af framkallats genom jern- 
vägarnes iuflytande. Bohuslänska skärgärdens förening med 
det svenska jernvägsnätet utgör sälunda obestridligen den 


P7 


na s.- ; 


57 


hufvudsakligaste ekonomiska förutsättningen för det bohus- 
länska hafsfıskets och särskildt sillfiskets uppbringande till 
en ständpunkt, närmande sig det skotska fiskets. Utan 
jernvägskommunikationer skall ock hvarje försök att utveckla 
bohuslänska hafsfısket till den nämnda högre ständpunkten 
visa sig vara förgäfves. Anläggningen af de behöfliga jern- 
vägslinierna skall ock visa sig vara ett bäde längt billigare 
och dertill vida säkrare sätt att höja bohuslänska hafstisket, 
än det i Skotland förr använda premiesystemet, hvarför- 
utom jernvägarne ju utgöra en qvarblitvande egendom, som 
för all tid fortfar att befrämja icke blott fisket, utan äfven 
andra näringar i den trakt, de genomlöpa, och som sannolikt 
i en framtid skola ätergälda staten det i dem nedlagda 
kapitalet eller ätminstone fullt ränta detsamma. 

En jernvägsanläggning, som skall kunna bringa bohus- 
länska skärgärden och bohuslänska hafsfısket upp till dess 
rätta höjd, mäste möjligast gent förena en välbelägen ut- 
hamn i norra samt en central och välbelägen uthamn i 
mellersta bohuslänska skärgärden med det inre landets jern- 
vägsnät och särskildt med vestra stambanan (jfr Bil. B, sid. 
23, anm.), hvilket synbarligen i ena som andra hänseendet 
formonligast och billigast kan ske genom tvänne till en ge- 
mensam öfver Uddevalla och Venersborg fram till nänmnda 
statsbana gäende stamlinie sammanlöpande uthamnsgrenba- 
nor, hvilket äter förutsätter Uddevalla— Venersborg —Herr- 
ljunga-jernvägs inlösande och utläggande till normal spärvidd, 
enär staten väl ej bör bygga jernbanor, som icke stä ı 
omedelbart samband med de befintliga statsbanorna, och för 
öfrigt det visserligen finnes skäl att antaga, det hela den 
föreslagna jernvägskomplexen men knappast alla dess skilda 
delar hvar för sig skulle gifva nöjaktig afkastning (fr Bil. 
B, sid. 29), och enär nägon annan utväg att fördelaktıigare 
eller med ringare kostnad ävägabringa nämnda jernvägsför- 
bindelse tydligen ej finnes till. De till ändpunkter för de 
nämnda uthamnsgrenarne af den föreslagna jernvägsanlägg- 


38 


ningen lämpligaste platserna äro för den norra grenen den 
* bekanta Grebbestad—Krossekärrshamnen och för den södra 
grenen nägondera af de bästa hamnarne i nordvestliga delen 
af Orosts vestra härad (f. ex. Ellös, Malösund eller Fiske- 
bäckskil). Ingen af de eljes föreslagna jernvägslinierna till 
länets norra eller mellersta skärgärd kan i afseende pä& 
förmonlighet och ekonomiska utsigter ens pä& längt när jem- 
foras med de här föreslagna. Längst och dyrast af dessa 
andra väl knappast nägra utsigter egande jernvägsförslag är 
linien frän Frändefors & Bergslagernas jernväg till Lysekil, 
det minsta värdet för bohuslänska hafsfısket eger linien 
frän Mon & Dalslands jernväg till Strömstad och de största 
olägenheterna för bätfart och fiske inomskärs skulle den 
tillämnade linien till Marstrand medföra genom flera trafi- 
kerade sunds öfverstängande. Ingendera af vare sig dessa 
eller andra här icke förordade jernvägslinier ut till skär- 
gärden skulle för öfrigt kunna tillfredsställa mer än blott 
en mindre del af skärgärden. De innebära heller icke möj- 
ligheten af en framtida utveckling genom en naturlig anslut- 
ning till dem af smärre tvärlinier. Södra skärgärden är 
minst i saknad af ytterligare jernvägsförbindelse och fär 
dessutom sannolikt sitt behof derutinnan genom det rika 
Göteborgs försorg fullt tillfredsstäldt genom den i förening 
med jernvägen genom Halland till Skäne ifrägasatta hamn- 
linien utmed södra sidan af Göteborgs yttre hamn. 
Fördelarne af det här förordade jernvägsförslagets ut- 
forande för bäde fiskerinäringen,-Bohus län och hela riket 
äro uti de bifogade bilagorna närmare angifna (Bil. A, sid. 
12—26, 33; Bil. B, sid. 22—23, 27—30, 31—32, 36—39, 
44—-46). Bohus län skulle allts& genom det här föreslagna 
jernvägsföretagets realiserande vinna en den kraftigaste häf- 
stäng för bäde sitt hafsfiskes och sin sjöfarts förkofran, pä 
samma gäng som det skulle sä& vidt möjligt räddas undan 
de olägenheter, som medföljde näst föregäende sillfiskeperiod 
och vid dennas upphörande störtade landskapet ned i den 


39 


djupaste fattigdom och elände, samt bringas uti en inner- 
ligare förening med det öfriga Sverige och befrias frän den 
nedtryckthet och det framätskridandet hämmande beroende, 
uti hvilket det, allt sedan det blef svenskt, städse befunnit 
sig. Bohus län förunnades nemligen ej samma ovärderliga 
förmon som de öfriga eröfrade provinserna att fä blifva ett 
län för sig, utan sammankopplades med ett stycke af ett 
annat landskap och uppoffrades för detta. Vidare kan an- 
föras, hurusom genom nämnda jernvägsföretag det eljes snart 
nog ifrägakommande anbringandet af ett andra spär ä den 
vestligaste delen af vestra stambanan sannolikt för läng tid 
sjordes obehöfligt, p& samma gäng som staten dädanefter 
ensam utan konkurrens frän enskilde komme att besörja 
trafiken frän vestra stambanans omräde ut till Skagerack. 

Den längsta af de nya här förordade jerrvägslinierna 
ut till skärgärden kan vidare till större parten ing& säsom 
del uti den föreslagna fortsättningen frän Göteborg genom 
Bohus län till norska gränsen af den päbegynta vestkust- 
banan, i händelse en sädan fortsättning i framtiden skulle 
komma till ständ, hvarjemte densamma kan göras än gag- 
neligare för landskapet genom anslutningen af smärre en- 
skilda tvärlinier (jfr Bil. B, sid. 38—39). Mer än blott 
sannolikt är dessutom, att staden Uddevalla skulle använda 
den summa, den erhölle för de en half million kronor repre- 
senterande aktier, den eger uti Uddevalla— Venersborg— 
Herrljunga-jernväg, till byggandet af en jernbana frän Udde- 
valla uppigenom den pä goda samfärdslägenheter sä van- 
lottade sydvestra delen af Dalsland till Laxsjön. 

Ehuru de stora samfärdselsangelägenheterna tvifvels- 
utan äro statsangelägenheter, och ehuru jernvägar särskildt 
äro att hälla för de aldra lämpligaste statsdomäner, kan 
staten naturligen ej befatta sig med jernvägsföretag, med 
mindre de erbjuda staten nöjaktig valuta för de uppofiringar, 
staten för deras ävägabringande nödgas göra. Staten kan 
och bör emellertid vid bedömandet af ett jernvägsföretags 


40 


förmonlighet taga i betraktande ätskilliga förhällanden, som 
ett enskildt bolag i regeln icke ens kan fästa sig vid säsom 
f. ex. fastighetsvärdets stigande och näringarnas förkofran i 
den trakt jernvägen genomlöper samt derigenom ökade skatter 
frän jernvägens omräde och ändpunkter, förenandet af afskilda 
landsdelar med landets hufvuddel, strategiska förmoner o. 
s. v. — Nu synes Bohus län emellertid med hänsyn till 
jernvägsföretag, bland annat till följd af “det yppade ymniga 
sillfisket“, erbjuda staten fördelar, hvilka i minst lika hög 
grad som i fräga om f. ex. Norrland böra föranleda en 
statens verksamhet till det bohuslänska näringslifvets för- 
kofran genom byggandet at de jernvägslinier, som utgöra en 
oumbärlig förutsättning för att nämnda näringslif skall komma 
til en sund och kraftig utveckling. Inlösandet till staten 
af en enskild jernväg innebär icke mer nägot afskräckande, 
dä nu redan flera exempel förefinnas derä, att staten inlöst 
enskilda banor, ja till och med smalspäriga sädana. 

Dä det slutligen under den närmare framtiden är full- 
ständigt omöjligt for bohusläningarne, att sjelfve kunna ihop- 
bringa det kapital, som är oumbärligt för det här forordade 
jernvägsföretagets fullständiga realiserande säsom ett helt,. 
hvilket ju synbarligen är ett vilkor för att företaget skall 
kunna bära sig (jfr Bil. B, sid. 29, 46—47), och dä för- 
hällandena för närvarande synas vara gynsammare än na- 
sonsin för det nämnda företagets utförande af staten; s& fä 
undertecknade riksdagsfullmäktige i andra kammaren frän 
Bohus län härmed i djupaste underdänighet hemställa, 

det täcktes Eders Kongl. Majestät i näder draga 
försorg om vidtagande af nödiga ätgärder för 
inlösandet till staten af Uddevalla— Venersborg— 
Herrljunga-jernväg samt dennas derefter följande 
utläggning till normal spärvidd och byggandet i 
samband dermed af en normalspärig jernväg dels 
frän Uddevalla till Grebbestad—Krossekärr, dels 
frän lämplig punkt & denna linie till tjenligast 


41 


befunnen uthamn i nordvestliga delen af Orosts 
vestra härad. 


Underdänigast 
A. V. LJIUNGMAN. F. CösTEr. 
A. ANDERSSON. J. ANDERSson. 
A. P. Lin». J. Marcuson. 


Stockholm den 10 Maj 1884. 

Obs. Säsom bilagor till petitionen voro följande tvänne 
broschyrer fogade, nemligen: A) Om offentliga ätgärder 
med hänsyn till det rika bohuslänska sillfisket. Göteborg 
1882. — B) Bohus läns hafsfıske och dess framtid. Göte- 
borg 1882. 


Afgjorda petitioner, rörande bohuslänska 
skärgärden och hafsfisket. 


I. 


Uti petition till Kongl. Generalpoststyrelsen*) hade de 
bohuslänske riksdagsmännen i andra kammaren den 6 Juni 
forra äret anhällit, “det Kongl. Generalpoststyrelsen mätte 
draga försorg om inrättandet af ett ökadt antal postanstalter 
i bohuslänska skärgärden och om. ävägabringandet af en 
lifligare postgäng dersammastädes.“ Efter det vederbörande 
lokalmyndigheter häröfver hörts, ingick Kongl. Generalpost- 
styrelsen med anledning häraf den 28 sistlidne februari till 
Kongl. Maj:tt med hemställan om bifall till ett i hufvudsaklig 
öfverensstämmelse med sökandenes Önskningar affattadt för- 
slag till anordnandet af nya och utvigdning af äldre post- 
förbindelser inom Göteborgs och Bohus län, hvilket förslag 


*) Petitionen finnes i sin helhet införd uti tidningen Bohuslänin- 
gen för den 11 Juni 1883, N:o 46. 


42 


den 2 sistlidne maj vann Kgl. Maj:ts bifall, hvarigenom 
medgifvits: 

“att, sävida af norska postverket anordnas postbefor- 
dran alla dagar i veckan frän Prestebacke station & järn- 
banan Fredrikshall--Mon till första skjutsstation & svenska 
sidan, daglig postföring mä ävägabringas frän sistnämnda 
station till Strömstad och frän Strömstad till Prestebacke, 
ı sammanhang hvarmed dock bör indragas nuvarande postbe- 
fordran & linien Strömstad— Hogdal—Svinesund, med iaktta- 
gande lıkväl deraf, att postforsling en gäng i veckan, fram och 
äter, mellan Strömstad och Hogdal skall fortfarande ombesörjas; 

att postförbindelse tre gänger i veckan, fram och äter, 
mä anordnas: ä linien Hoga (Ijörns poststation)—Kyrkesund, 
& linien Tanum—Sannäs och & ringlinien Horleby (Orosts 
postkontor) —Stillingsö— Slussen — Henän—Horleby, dock med 
indragning af nuvarande postföring & linierna Horleby— 
Stillingsö och Horleby—Henän; 

att frän tvä till tre turer i veckan, fram och äter, mä 
utvidgas postföringen 

ä linien Göteborg—Säfve—Harestad—Lycke, med ut- 
sträckning af samma postföring till Jörlanda öfver Hälta och 
vidare till Uddevalla, men med indragning samtidigt af nu- 
varande landtbrefbäring mellan Jörlanda och Hälta äfven- 
som postföring mellan Jörlanda och Kareby, 

& linien Säfve—Torslanda, 

& linien Jörlanda—Svanesund—Horleby—Kärehogen, 

& linien Kärehogen—Fiskebäckskil, 

& linien Kärehogen—Gullholmen, 

& linien Kärehogen—Käringö, 

& linien Horleby—Mollösund, 

ä linien Horleby—Hoga, 

& linien Sundsby—Hjelteby, 

& linien Hoga—Klädesholmen, 

& linien Herrestad—Fiskebäckskil, 

& linien Fiskebäckskil--Gäsö, 


45 


ä& linien Skredsvik—Högäs med utsträckning till Sunds- 
sandvik, 

& linien Östeby — Amborseröd—Grafvarne, 

& linien Amborseröd—Olofsholm och 

& linien Tanum--Östad; 

att frän en till tvä& turer i veckan, fram och äter, mä& 
utvidgas postföringen & linien Göteborg— Hellingsjö—Skene; 

att den postförbindelse & linierne Uddevalla—Strömstad, 
Qvistrum—Lysekil, Rabbalshede—Fjellbacka och Tanum-- 
Grebbestad, som enligt nu gällande bestämmelser skall under- 
hällas under vintermänaderna tre gänger, men den öfriga 
delen af äret tvä gänger ıi veckan, fram och äter, mä ega 
rum tre gänger i veckan, fram och äter, under hela äret; 

egande Generalpoststyrelsen att, derest under nägon 
del af äret tillfälle erbjuder sig att & flere eller färre af 
förenämnda linier f& post med ängbätslägenhet fortskaffad i 
en utsträckning, som motsvarar behotvet af postutvexling, under 
samma tid antingen inskränka eller helt och hället inställa 
den postföring, hvars anordnande nu blifvit medgifven.“ 

Uti sitt ofvan omförmälda utlätande till Kgl. Maj:ıt om 
förbättrad postsamfärdsel für Bohus län omnämner Kgl. 
Generalpoststyrelsen derjemte att postdirektören i Göteborg 
p& sökandenes förslag tillstyrkt nya poststationers inrättande & 

Stockevik i Stenkyrke socken, 
Kyrkesund i Klöfvedals socken, 
Slussen i Torps socken, 
Sundssandvik i Högäs Socken, 
Rabbalshede ı Qville socken, 
Sannäs i Tanums socken och 
Svinesund i Hogdals socken. 

Dessa stationer torde sälunda komma till ständ. Sö- 
kandene hade vidare föreslagit, det nya poststationer mätte 
inrättas & Varekil ı Stala socken, Stocken i Morlanda socken 
och Oxevik i Dragsmarks socken samt att Grebbestads post- 
station mätte förändras till postkontor. 


44 


II. 


P& grund af den 10 september förra äret frän Tanums. 
sockens kommunalstämma erhället uppdrag ingingo härads- 
höfdingen F. CArLBoRG, riksdagsmannen A. P. Lınp m. fl. 
under början af innevarande är till Kongi. Maj:t med en 
petition om inrättandet afen lotsstation & Grebbestad och 
om uppsättandet af inseglingstyrar & Morö och Häskär 
samt ledfyr ä Klätten eller andra lämpligare befunna platser. 
Säsom skäl härför äberopades hurusom sjöfarten & Grebbe- 
stad med anledning af det med vintren 1877—78 änyo 
började ymniga sillfisket blifvit lifligare. Sedan lotsstyrelsen 
emellertid afstyrkt denna anhällan, har Kongl. Maj:t afslagit 
densamma. — Det är emellertid att hoppas, det frägan om 
främjandet af sjöfarten till och frän Grebbestad härmed ej 
fallıt, dä det är att antaga, att otillräcklig motivering frän 
sökandenes sida eller ock andra mer tillfälliga omständig- 
heter förorsakat den ogynsamma utgängen. 


Praktiska resultat af fiskodling i Canada.”) 
(Öfversättning). 

TiN utgifvaren af Forest and Stream 
Ottawa, Canada, Maj 28, 1883. 
Efter att uppmärksamt hafva läst edra tvä ledare om 
fiskodling, vägar jag framställa nägra ärligt menande anmärk- 
ningar, grundade pä& fakta frän min kännedom om fiskod- 
lingsarbetena och deras praktiska resultat i Canada. Den 
första af nämnda artiklar förtjenar särskild uppmärksamhet 
för sin författares talang och sakkännedom. Den handlar 
om en berättelse till finska regeringen af prof. MALMGREN, 


*) Forest and Stream, Juni 21, 1883, p. 408. 


45 


hvari denne afräder frän införande af artificiel fiskkläckning 
i Finland efter det i Nikolsk, inom Novgorodska guverne- 
mentet, tillämpade systemet. MALMGREN stöder sin äsigt 
med hänvisning pä särskilda länder, uti hvilka han pästär, 
att en kostnaden motsvarande verklig inkomst icke blifvit 
ernädd genom artificiel kläckning af fisk. Förlät mig om 
jag säger, att inspektören MALMGREN enligt min uppfattning 
icke har uppgifvit, säsom Ni föregifver, “att artificiel kläck- 
ning af fisk, särskildt i Nordamerika och Canada, alldeles 
misslyckats.*“ Han medgifver tvärtom allt annat utom den 
financiela framgängen, hvilken han anser icke kunna bevisas 
genom nägon märkbar förbättring af Förenta Staternas och 
Canadas fiskerier ı följd af fiskyngels utsläppande i stora 
massor. 

Jag har mottagit bref frän M. von DEM BorRnEe i Tysk- 
land, hvari denne begärt upplysningar, för att kunna veder- 
lägga den lärde doktorns uppgifter. Andra korrespondenter 
i Canada hafva erhällit liknande meddelanden. Mitt svar 
till v. D. Borne hänför sig endast till förhällandena i Canada, 
sädana dessa framstä ur officiela, för allmänt bruk tryckta 
berättelser. I detta mitt bref skall jag inskränka mig till 
samma slag af fakta. 

Befruktningen af stora massor fiskrom och dess utveck- 
ling till lifligt och friskt yngel i fabelaktig mängd samt af 
lofvande utseende, mängfaldigt öfverstigande alstringen pä na- 
turlig väg, äro sädana praktiska framgängar, som icke kunna 
dragas i tvifvel. Methoderna för säker och lycklig transport 
af befruktad rom samt af yngel till aflägsna orter hafva 
äfven befunnits ändamälsenliga. Den intressanta, nyss försig- 
gängna uppvisningen i South Kensington af amerikansk och 
canadensisk fiskrom under utveckling, efter en färd öfver 
oceanen, icke allenast ädagalägger transportens möjlighet, 
utan antyder tillika, huru svära uppgifter denna uppfinnings- 
rika företagsamhet, som bragt fiskodlingen till sin nuvarande 
ständpunkt, är mäktig. Sä längt ges det ingen sannolikhet 


46 


för misslyckande, intet rum för tvifvel. Men hvad som ännu 
äterstär att göra, är att öfvertyga verlden, att nägon del 
af denna massvis kläckta fiskrom och detta ymnigt utsläppta 
fiskyngel, stäende i lämpligt förhällande till det ofantliga 
antalet af redan utkläckt och utsläppt yngel, uppnätt mognad 
samt blifvit äter synlig i handeln och industrin säsom vara 
och föodoämne i sädan uppskattbar mängd, som den redlige 
är berättigad att vänta. Mängfaldigandet af de säljbara 
matfiskarne, ädagalagdt genom det verkliga utbytet affäng- 
sten, är det som ännu äterstär att visa. Det kan, förmodar 
jag, ej vara tvifvelaktigt, att den skattdragande (public tax- 
payer) bar rätt att fordra detta bevis; och i Canadas par- 
lament äfvensom i pressen fordrar man detta redan i nästan 
otäliga ordalag. Vi kunna ej längre förblanda de praktiska 
framgängarne vid ynglets lyckliga frambringande och lof- 
vande utsläppning med de andra praktiska resultat, som 
tvifvelsutan inbegripas uti professor MALMGREN’s uttryck 
“financiel framgäng.“ Mä vara, att det ännu finnes, säsom 
ni säger, tviflare och klandrare, mä vara, att fel kunna 
begäs och att olyckor hända; men det gifves äfven dem som 
öfverdrifva, det gifves enthusiaster, och med enthusiasmen 
lurar faran, att blifva öfverhöfvan päverkad till förmon iör 
artificiel fiskkläckning till och med i sädan grad, att man 
alldeles förbiser nödvändiga omständigheter och oafvisliga 
kraf, behöfliga att iakttaga för ernäende ‘af fullständig fram- 
gäng, samt för att kunna ersätta staten dess understöd och 
beskydd. | 

Med afseende pä& denna stigande fordran ville jag hafva 
sagt, att det synes mig blifva det bästa, att vi nu börja 
allvarligen öfvervägä den ekonomiska sidan af saken, säsom 
varande det vigtigaste af de “praktiska resultaten.* 

Jag skall derför här bringa i dagen nägra statistiska 
fakta beträffande fiskodlingen i Canada samt dess förhällande 
till konsumtionen och fängsten. Närvarande tidpunkt är för 
en sädan äterblick lämplig, emedan tioärstaxeringen (census) 


el Zn n. @ 


47 


i Canada nu är afslutad, och de fortlöpande fiskkläcknings- 
operationerna mellan ären 1872 och 1882 lemnar en till- 
förlitlig basis för jemförelse. 

Canada har nu elfva af styrelsen bekostade fiskkläck- 
ningsanstalter i verksamhet, af hvilka ätta befatta sig med 
kläckning af endast laxrom; dessutom finnas tvä privata 
sädana, som äfven kläcka verklig lax; tvä& äro sysselsatta 
med kläckning af lax-, sik- och forellrom och uti en kläckes 
sik jämte gös (pike-perch). Den äldsta af dessa har varit 
i verksamhet redan omkring femton är och den yngsta 
tv& är; de största hafva funnits sedan är 1873. Hela kost- 
naden för dessa 11 staten tillhöriga anstalter har tills dato 
utgjort 259,400 dollars.*) 

Totalsumman af utkläckt och utlagdt fiskyngel frän 
1868 till 1881 utgör omkring etthundrafem millioner, deraf 
omkring 20%/, millioner lax och omkring 691), millioner sik. 

Hela fängsten af dessa fiskslag uti de fem provinser, 
i hvilka kläckningsanstalterna finnas, är uti taxerings (census)- 
handlingarne uppgifven som följer: 


1871. 1881. 
Kae er 3,263,200 lbs. 4,754,800 Ibs. 
SE SEA 4,603,400 Ibs. 7,848,200 Ibs. 


Skilnaden mellan dessa summor är 17 procent mindre 
än den naturliga tillväxten under nästföregäende decennium. 
Tager man i betraktande det tilltagande antalet fiskande 
och nätbragdernas ökade värde, under de sista tio ären, 
samt den faktiska afkastningen frän nya fiskeställen och 
omräden, vidt aflägsna frän platserna för ynglets utläggning, 
sa finner man, att denna jemförelse sälunda icke just för- 
vissar oss om kommerciel fördel. Olyckligtvis utfaller för- 
söket af speciela jemförelser ännu mindre uppmuntrande. 
Betraktom t. ex. de tvä kläckningsanstalter, som repre- 
sentera de förnämsta fiskslagen frän den maritima och la- 


*) D. v. s. omkrıing 1,425,000 francs eller finska mark, (Öfversät- 
tarens not). 


48 


custrina delen af Canada, lax och sik, nemligen Bedford- 
Basin-laxkläckningsanstalten vid hafskusten af Nova Scotia, 
nära Halifax, och Sandwich-sikkläckningsanstalten mellan 
de stora sjöarna i Ontario, den ena belägen i öster, den 
andra i vester. Bäda dessa kläckningsanstalter inrättades 
ungefär samtidigt och hafva redan varit nägon tid i verk- 
samhet. En tillräcklig tidrymd för realisation föreligger; och 
för att vara fullt säker, räknar jag till det i Bedford kläckta 
laxynglet äfven det, som alstrats i anstalten vid Sydney, C. 
B., som äfven ligger i Nova Scotia, samt lägger till det sik- 
yngel, som frambragts i Sandwich, det som uppgifvits hafva 
blifvit utlagdt frän anstalten vid New Castle i Ontario. An- 
talet af laxyngel, som utsläppts i Nova Scotia, var sex och 
och en qvart (6'/,) million. Fängsten af lax ı samma pro- 
vins steg, enligt taxeringen (census) är 1871, till 843,600 
lbs, och för är 1881 till 316,600 Ibs; aftagandet under tio 
är blir sälunda öfver 50 procent, fastän ännu andra orsaker 
finnas, som borde hafva förbättrat afkastningen, säsom frid- 
lysning, fiskvägar, m.m. Sikynglet, som utsläpptes inom pro- 
vinsen Ontario mellan ären 1876-1881, steg till sextiofem 
millioner sjuhundra tusen individer. Fängsten af sikisamma 
provins utgjorde, enligt census är 1871, 4,289,000 lbs; och 
enligt 1881 ärs census 7,660,200 lbs. Denna förbättring i 
sikfängsten kan i nägon mon härröra af artificiel kläckning, 
men är mest i ögonen fallande p& platser, der den uteslu- 
tande beror af naturlig fortplantning; och det är oveder- 
sägligt, att fängsten af sik frän är 1875 till 1881 ärligen 
aftagit i granskapet af Sandwichs sikkläckningsanstalt. 
Laxfiskets tillständ i Nova Scotia är utan gensaga 
emot oss. Men den svagaste punkten af allt är ett fall, der 
vi borde vara starkast, nemligen den äldsta laxkläcknings- 
anstalten vid New Castle, frän hvilken inalles fem millioner 
sex hundra tusen unga laxar blifvit distribuerade. Fängsten 
af lax i Ontario var, enligt census är 1871, 17,800 lbs, och 
enligt census är 1881 alls ingen. Superintendentens rapport 


49 


tör är 1881 intygar, att, sä längt uppgifter ingätt, laxfäng- 
sten alldeles slagit feli. Det stär sälunda fast, att absolut 
ingenting vunnits under 14 pä hvarandra följande är af 
den framgängsrika utkläckningen af laxrom och ärliga ut- 
läggningen af laxyngel vid Canadas äldsta fiskkläcknings- 
anstalt. 

Om det säledes är tydligt, att det ekonomiska resultatet 
af denna stora utgift och enorma distribuering af lax- och 
sikyngel uti de nu exempelvis valda fall vid hafskusten och 
insjdoarna i Canada inom tio ärs förlopp varit, pä sätt ur 
de officiela rapporterna framgär, jemförelsevis omärkligt, är 
det dä icke rätt och klokt att erkänna tiden nu vara 
inne, att fräga oss sjelfve, om det ej fattas nägonting uti 
värt system af artificiel kläckning af rom och spridning af 
yngel? 

Närvaron af eminente och erfarne fiskodlare frän alla 
delar af jorden vid den internationela fiskeriutställningen i 
London erbjuder ett sällsynt och lägligt tillfälle att diskutera 
saken och att bringa i dagen de upplysningar och äsigter, 
som kunde icke blott undervisa oss och tjena oss till led- 
ning i framtiden, ifall det finnes brister i systemet, utan 
äfven gitva visshet ät den skattdragande (public tax-payer), 
att vi äro pä väg att förr eller senare f& skörda frukterna 
af sa mycket ihärdigt och kostsamt arbete. Denna sida af 
saken är af sä stor vigt med afseende pä fortvaron och ut- 
vidgningen af artificiel fiskkläckning, att jag tror densamma 
vara iörtjent af uppmärksamhet frän framstäende och prak- 
tiske mäns sida i de bäda hemisfererna. 

Er ödmjuke tjenare 
W. F. WHITcHEr. 


Obs. Mr. W. F. Wurrcuer är Commissioner offishe- 

ries 1 Canada och synes jemte Mr. Vennıng hafva är 1869 

tülstyrkt Canadas regering att Öfvertaga och i stor skala 
4 


50 


drifva den af Mr. S. Wırmot anlagda fiskkläckningsanstalten 

vid New Castle i provinsen Ontario, som enligt ofvanstäende 

lemnat ett s& afskräckande ekonomiskt resultat. 
(Öfversättarens anmärkning). 


Laxens (Salmo salar L,) vandringar 


i Ostersjön. 
(Aftrycek ur finska tidningen Sporten, 1884, n:o 2.) 


Sedan äldre tider tillbaka fängas i Finland laxar, ı 
hvilkas mun eller ineifvor krokar af fremmande, ı detta land 
alldeles okänd typ och beskaffenhet päträffas. Uti samtliga 
i Bottniska viken utfallande laxeltvar, de nordligaste elfvarne 
Torne& och Kemi icke undantagna, äro dylika fynd mycket 
vanliga, och de göras der hvarje sommar, men sädana fynd 
hafva sjorts äfven i Kymmene elf, som har sitt utlopp i 


Finska viken, ehuru mähända icke lıka allmänt. Vid Raatti 


laxpata i Uleä elf, der all lax som fängas säljes rensad, 
insamla fiskarena hvarje sommar en hel mängd ur laxens 
mun eller mage tagna för värt land fremmande krokar. Sä- 
lunda uppgafs vid mitt senaste besök derstädes i Augusti 
sistlidet är, att man bland vidpass 3000 ı patan sedan slutet 
af Juni mänad fängade stora laxar, af 25 a 30 skälpunds 
medelvigt, funnit ätminstone 25 individer, som haft en mes- 


singskrok uti sig. Vid Klockarsands kronofiske i Kumo elf, 


nära Björneborg, erhällas äfven likadana krokar ur laxar 
till ett icke ringa antal hvarje sommar. 

Pä f& undantag när, hvarom närmare längre fram, äro 
de i laxar funna krokarna af samma slag. De äro förfär- 
digade af 2—2,; millim. tjock messingsträd, nägot hoptryckt 
i sjelfva kroken, samt variera i längd emellan 9,5 och 11,5 


j - 
ir van 
nn. er 2 


ER 


51 


centim.; de flesta mäta lıkväl ı längd c. 10, centim., och 
krokens öppning har en bredd af 2,5—3,5 centim. Vid kro- 
ken fastsitter oftast en kortare eller längre stump af ännu 
nästan frisk och stark ref af 1,5, —1,s mm:s tjocklek, tillverkad 
af lin. Vid refstumpen är. vanligen, d& denna är af till- 
räcklig längd, p& nägra f& tums afständ frän sjelfva kroken 
fästadt ett till storleken varierande, alltid i sin längdaxel 
senomborradt blysänke af konisk form och 10—20 grams 
vigt. Stundom äro en eller tvä& bokstäfver, eller andra mär- 
ken, graverade pä sänket. — — — -— -— — — 
Krokarne af nu ifrägavarande slag äro tydligen, liksom äfven 
sänkena, gjorda för hand, samt derför nägot varierande till 


 storlek och form, men alla de mänga tiotal dylika krokar, 


som gätt genom mina händer, och hvilka varit tagna ur 
laxar, fängade i Torneä, Kemi, Simo, Ijo, Haukipudas, Uleä, 
Siikajoki, Pyhäjoki, Kumo och Kymmene elfvar, hafva varit 
af samma allmänna typ och uppenbarligen afsedda för samma 
ändamäl. 

Alldenstund besvarandet af frägan, hvarifrän dessa s& 
allmänt förekommande och karakteristiska messingskrokar 
med ätföljande sänken mände vara hemma, äfven i praktiskt 
afseende är af stort intresse, har jag egnat densamma nägon 
tids undersökning. Resultat häraf har bhlifvit, att dessa 
krokar med all säkerhet komma till oss frän Tysklands 
norra kust, der de om vintern allmänt begagnas till fängst 
af lax. Enligt professorerne WITTMACK och BENECKE samt 
Mögıus och Hrıncke idkas under vintermänaderna, särdeles 
under Mars och April, lönande krokfiske efter lax längs 
Tysklands norra kust, frän hügen till Memel, p& 30--60 
meters djup och 10-30 kilometers afständ frän land. Detta 
laxtiske synes hafya varit redan frän äldre tider i bruk vid 
den pommerska kusten, och torde ännu bedrifvas der inten- 
sivast, men skall enlist prof. BENECKE inom de senaste 12 
ären hafva utvidgats högst betydlist, och detsamma har nu- 


52 


mera genom pommerske fiskare utbredts allt längre och 
längre mot öster ända till Memel och kanske in pä& ryskt 
omräde. Det härvid brukade redskapet lıknar ı allt väsent- 
list den “laxlina“, som begagnas vid Skänes och Blekinges 
kuster och hvilkens användning nedanföre skall utförligare 
beskrifvas, men krokarne och blysänkena, äfvensom refven, 
äro olika de i södra Sverige nyttjade. Prof. BENEcKE i Kö- 
nigsberg, till hvilken jag sändt en messingskrok, tagen ur 
en i Uleä elf fängad lax, har i ett benäget afgifvet svars- 
bref till mig kategoriskt bekräftat riktigheten af min slutsats, 
att dessa krokar äro hemma frän den pommerska och preus- 
siska kusten. Dä sädana icke begagnas vid nägon annan 
östersjökust, och ej heller utom Östersjön, är det klart, att 
laxarne hemta exemplar af dem till oss frän dessa kuster, 
der de just användas till laxfängst och hvarest fiskarene 
ärligen mista af dem ett ej ringa antal. 

Jemförelsevis mycket sällan finner man stora krokar 
af förtennad jern- eller stälträd och fremmande utseende uti 
laxar, fängade i värt land. Dessa' krokar äro af en helt 
annan typ, än de nyss beskrifna pommerska messingskro- 
karne, och de tvänne sädana, jag eger, likna icke fullkom- 
list hvarandra. Den ena, tagen uti en vid Kristinestad 


fängad lax af fiskaren HassELBLATT och mig tillsänd af 


handlanden H. O0. FonTELL i nämnde stad, liknar till form, 
utseende och storlek de krokar, som om vintern nyttjas till 
fängst af lax i öppna hafvet vid Bornholm*), sydöstra Skäne 
och Blekinge. Denna krok är fästad vid ett tväträdigt, c. 
35 mm. tjockt och nedanom ett medföljande blysänke af 
konisk form pä egendomligt sätt omspunnet snöre af hampa 
samt mäter i längd nära 9 och i öppningen c. 3,5 centim. 
Kroken, refven och sänket likna sä fullständigt motsvarande 


*) Kaptenen Ivar Brenner härstädes har haft godheten tillsända 
mig till jemförelse tvänne af honom sjelf vid Bornholm tagna laxkrokar 
med vidfästad ref jemte blysänke. Dessa äro af släende likhet, äfven i de- 
talj, med kroken frän Kristinestad. 


wen, 
HIT 


Os 


delar af de till laxfängst vid Bornholm och sydöstra Skäne 
nyttjade laxrefvarne, att nägot tvifvel ej kan ega rum derom, 
att desamma verkligen förskrifva sig derifrän. Den andra 
jernkroken äter, hvilken blifvit funnen uti en i Kumo elf 
fängad lax, liknar äfven mycket den skänska laxkroken, men 
är nägot längre, eller 11,5 centim. läng, och af obetydligt 
tjockare träd. Den stump af upprifvet, tjockt och starkt 
hampsnöre, som ännu qvarsitter vid kroken, vidhandengitver, 
att refven varıt af samma slag som den vid Bornholm, Skäne 
och Blekinge till laxfiıske begagnade, och det är säledes 
temligen säkert, att äfven denna krok är hemma frän samma 
trakt af södra Östersjön. Att dessa jernkrokar sä sällan 
anträftas hos oss i laxar, beror troligen till god del derpä, 
att skandinaverne till sina laxrefvar nyttja mycket starkare 
lina än tyskarne. 

Förutom redan nämnda slag af ı Finland okända, ı 
laxar funna krokar har jag genom herr H. O. FonTeELL i 
Kristinestad nyligen erhällit en af fiskaren HAssELBLATT uti 
en i hafvet vid nämnda stad fängad lax tagen, c. 4 centim. 
läng krok af tillplattad tjock messingsträd, af högst egen- 
domlig skapnad och genom tvänne häl stadigt fästad vid en 
c. 40 centim. läng tafs af nära 1 mm. tjock dubbeltvinnad 
messingsträd. Frän hvilken trakt denna besynnerliga krok 
är hemma, vet jag ej, men förmodar att den kan hafva 
kommit till oss frän ryska sidan af Östersjön. 

Doktor Run. Lunpgerg beskrifver det vid Skänes syd- 
östra kust idkade krokfiske efter lax pä& följande sätt:*) 
*Fisket med lawref eller laxlina börjar redan pä hösten efter 
sillfiskets slut och fortsättes hela vintern, s& ofta ej väder- 
leken hindrar. Dessa refvar äro konstruerade för att flyta 


*) Det tyska sättet att fiska med laxlina liknar, att döma af prof. 
Benecke’s beskrifning, öfverhufvud det svenska, men tyskarne synas nyttja 
blott en krok till hvarje laxref, medan svenskarne hafva tre krokar. Ty- 
skarne skola begagna till bete förutom sill eller strömming äfven mört och 
vimba, och de klaga att redskap och krokar förloras mycket ofta. Dessutom 
uppätes laxen ej sällan af sälar, sä att endast hufvudet äterstär. 


54 


vid ytan samt äro blott fästade i ena ändan, hvaremot den 
andra är fri och kan svaja med strömmen. Den del, som 
häller redskapet pä sin plats, kallas strängen och förankras 
vid bottnen medelst en lagom stor sten. Dä man sänkt 
stenen, halas omkring en famn af strängen upp och en kobb, 
“bö-“ eller “töjakobben“, eller, om man sä har, en glaskafle 
fastgöres vid strängen. AÄtta till tolf famnar ofvan denna 
sättes den andra kobben, “ofvanbökobben‘“, och 4-6 fot 
under denna fastgöres sjelfva linan eller refven vid “strängen“. 
Refven hälles sedan flytande vid ytan genom flöten af trä 
eller kork, 4 till antale. Numera begagnas blott 5 krokar 
(förr begagnades 5—6) pä hvarje ref, hvars längd är 30 
famnar. Krokarne, af förtennad jernträd, äro temligen stora 
(8 centimeter länga och nära 4 cent. i öppningen) och agnas 
med sill, hvilken afskäres jemns efter analöppningen och 
fästes vid kroken sä, att dennes spets gär genom Ögonen 
och stär ut pä& sidan. Laxlinorna sättas efter hvarandra 
med sä pass stort mellanrum, att de ej kunna trassla sig i 
hvarandra, dä de svaja för strömmen. Den ofvan nämnda 
bökobben tjenar att hälla strängen uppe i vattnet och hin- 
drar att denna ej af strömmen drages för mycket pä sned. 
Dessa redskap utsättas p& ända till 20—30 famnars djup, 
ju längre ut frän land desto bättre. Medan vattnet ännu 
är varmt p& hösten mäste nytt färskt bete dagligen päsättas. 
Dä vattnet blifvit kallare häller sig sillen tre till fyra dagar 
utan att “surna“; är ej betet fullt friskt, tager laxen ej pä 
detsamma. Vid laxfisket p& hösten äro de 4 man med 40 — 
60 laxlinor pä& bäten.“ | | 
Förekomsten af ovanliga krokar uti laxar, som fängas 
i de frän Sverige och Finland uti Bottniska viken utfallande 
elfvar, var redan för ett och ett halft ärhundrade sedan 
bekant. Sälunda skrifver Nırs GisLer i Kongl. Svenska Vet. 
Akad. Handl. 1752, p. 99, härom följande: “I Ängerman- 
älfven fängas ärligen mänga laxar, som hafva stora krokar 
uti sig, en del af stäl, en annan af messing. Med somliga 


ZA 


5 


. följa hel friska refvar, till ett qvarter, ibland 2 famnar länga, 
med blysänken, formade som klockor pä en kyrkohäf, eller 
annorledes, tillika med utsatta bokstäfver, namn och bo- 
märken. I Njurunda älf fingos 2:ne krokar är 1728, som 
äro till skapnad nog skilde ifrän andra: äro ock mera säll- 
synte i denna älf, äfvensom den större haf-laxen ej oftare 
är der synlig, än i höga floder, som äfven nämde är var sä 
stor, att den föga haft sin like. I de öfriga älfvar finnas 
krokarna mäst lika sins emellan: hvaraf äfven prof insändes 
till Kongl. Vetenskaps Academin, p& dem, som äro tagne i 
laxar pä& ett och annat ställe. Om de finnas i alla sorter 
och varieteter af haflaxen, och om fjärd-lax och lax-öringar 
nägon gäng hafva dem, vet jag ej. Säväl upp i strömmar 
som spak älfven tagas de här: i röd- eller kalfkött-lax är 
en funnen 6 mil upp ıi Luleä elf, är 1746. — — — Här 
i Norrbotten brukas aldrig sädana krokar.“ 

Sedan äldre tider tillbaka idkas vid Bornholms kuster 
laxfiske med krok om vintern, med ihufvudsak samma slags 
redskap som vid Skäne, och skall laxfisket här hafva under 
de senaste tio ären tilltagit högst ansenligt, isynnerhet med 
nät. Särskildt uppgifves, att fängsten af smälax och laxungar 
af 1—3 skälpunds vigt ökats högst betydlist sedan är 1874, 
dä denna fängst ännu var obetydlig, äfvensom att laxnätens 
antal, som sistnämnda är ännu var ringa, redan är 1880 
öfversteg 6,000 stycken. Vid norra Tysklands östersjökust 
har, säsom redan nämnts, laxfängsten säväl med krok- som 
nätbragder jemväl ansenligen tilltagit under de senaste ären, 
och isynnerhet har bortfängandet af laxungar (*Speitschen‘) 
af 1—3 skälpunds vigt med not och nät stigit enormt emot 
förr. Handelshuset M. Rapmann & Sonn i Berlin uppgitver 
säsom exempel härpä, att sistlidne vär hemtats frän pom- 
merska kusten endast till denna stad c. 40,000 laxungar, 
“Speitschen“, af 1!/, skälpunds (!) medelvigt. 

De vid nordtyska kusten begagnade messingskrokarnas 
relativt talrika forekommande uti de laxar, som fängas i 


56 


vara laxelfvar och vid vära kuster, bevisar otvifvelaktigt, 
att laxarne till mycket stor del ätervända till vära trakter 
efter att hafva besökt den nordtyska kusten. En annan del 
äter, har under sin vandring till Bottniska viken besökt 
Bornholm och Sveriges sydöstra kust, pä sätt de i laxar 
funna jernkrokarna frän dessa orter tydligen bevisa. Allden- 
stund laxen, enligt hvad allmänt kändt och erkändt är, i 
regeln ätervänder för att fortplanta sig till de elfvar, frän 
hvilka den säsom yngel utgätt, mäste & andra sidan den 
slutsats vara berättigad, att den i senare tider yppade rik- 
ligare tillgängen p& lax och laxungar vid Bornholm och 
isynnerhet vid Pommerns och Preussens kuster hufvudsak- 
ligen, kanske uteslutande, mäste härröra frän det yngel, som 


alstrats i Finlands (och Norra Sveriges) laxeltvar. I sjelfva 


verket infördes laxens fridlysning uti Finlands elfvar for 12 
ä 14 är sedan, och det är just inom denna tidrymd laxfısket 
i södra Östersjön i s& märkbar grad ökats och förbättrats. 
Men pä det att äfven Finland (och Sverige) finge i högre 
grad, än för närvarande är fallet, njuta frukterna af laxens 
fridlysning och skydd i elfvarne under dess fortplantningstid, 
borde ett snart slut göras pä& det ofvannämnda, oförnuftiga 
bortfängandet af laxungar vid Bornholm och vid andra, isyn- 
nerhet Nordtysklands östersjökuster. Det vore kanhända 
ändamälsenligt, att en internationel öfverenskommelse i sä- 
dant syfte bragtes till ständ mellan samtliga Östersjöstater. 

Genom att märka laxar har man i England och Skot- 
land trott sig finna, att de skilda arterna af laxslägtet under 
sin vistelse i hafvet företrädesvis besöka vissa omräden af 
kusten, för att söka sin föüda. Sälunda skall enligt FRANK 
BuckLann kusten af Norfolk, särskildt trakten kring Yar- 
mouth, vara tillhäll för bulltrout, som sä talrikt ffrekommer 
i nägra af Englands och Skotlands elfvar. Den grundlige 
kännaren af laxfiskeförhällandens i Skotland och särskildt i 
floden Tweed, Davın Mırne-Home Esq,, berättar som exempel 
p& den hastighet, hvarmed en laxartad fisk kan förflytta 


57 


sig till ett omtyckt matgrund, att en bulltrout, som blef 
märkt med en siltverträd, försedd med inskription, i floden 
Tweed den 29 Mars 1852, redan den 2 April samma är 
blef fängad nära Yarmouth, efter att hafva tillryggalagt nära 
300 engelska milpä fyra dagar. En annan fisk blef märkt 
ı samma flod den 10 Mars 1880 och fängades vid Yarmouth 
först den 5 päföljande Maj, eller efter 55 dagars resa. Emedan 
laxen, Salmo salar, enligt vid Skotland vunnen erfarenhet, 
skall under sin vistelse i hafvet företrädesvis uppehälla sig för 
att söka föda pä& sädana ställen, matgrund, der bottnen be- 
stär af sand, och dä i hafvet vid den tyska östersjökusten 
mellan Memel och Rügen, vid Bornholm och sydöstra Sve- 
riges kust sandbotten pä lämpligt djup och till erforderlig 
utsträckning är förherrskande, samt de nödiga betingelserna 
för laxfödans produktion och laxens trefnad eljes äfven torde 
finnas förhanden, bör väl orsaken till vära laxars regelbundna 
besök vid dessa kuster kunna sökas i antydda omständig- 
heter. Deremot företages deras regelbundna vandring om 
varen norrut till de i Bottniska och Finska viken utfallande 
elfvarne uteslutande för fortplantningsdriftens tillfredsstäl- 
lande. 
Helsingfors den 6 Februari 1884. 
Ann. JoH. MALMGREN. 





Tyska storsjöfiskets svärigheter. 
(Öfversättning frän Deutsche Fischerei-Zeitung, 1884, 
N:o 16, sid. 122—123). 


Vid Tyska fiskeriföreningens (“Deutscher Fische- 
rei-Verein“) allmänna sammanträde uti Berlin den 8 sist- 
lidne mars i närvaro af tyske kronprinsen höll professoren 


58 


doktor BENECKE frän Königsberg ett med förevisning af 
talrıka redskap belyst föredrag öfver de för Tyskland prak- 
tiskt tillämpliga resultaten af fiskeriutställningen i London.*) 
Enligt detta föredrag skulle hafsfisket ärligen inbringa i 
Amerika 450, ı England 240, i Frankrike 80, i Norge 25 
millioner mark**), hvaremot Tyskland alls icke kommer med 
ı räkningen. Drifgarnsfisket efter sill uppgafs vidare j Skot- 
land sysselsätta 70,000 menniskor och 15,000 bätar samt 
hafva är 1881 inbragt 44 millioner mark. Tyskland skulle 
1879 hafva för 32 millioner mark köpt 1!/, millioner tunnor 
sill, hvilken Tyskland sjelft hade kunnat fänga**”). Men 
tyska sillfisket frän Emden bedrets i allt för liten omfattning. 
En ensam engelsk firma deremot skulle utrusta 200 fartyg 
med 6 ängare och fänga för 5/, millioner mark fisk. I 
Emden äter hade man arbetat med 10 till 12 fartyg och 
med sä obetydligt kapıtal, att förlusten af ett enda fartyg 
bringar hela affären i stockning. Det stora kapitalets med- 
verkan vore derför oundgängligen af nöden och dessutom 
anläggnivgen af hamnar i närheten af fängstplatserna. 

Sä längt professorn frän Königsberg enligt redogörelsen 
i morgonupplagan af Kölnische Zeitung för den 10 mars. — 
Dä han sälunda gjort grundläggarne af sillfisket frän Emden 
den bittra förebräelsen, att de börjat företaget p& oklokt 
sätt, m& det tillätas oss, att granska herr BENECKE’s upp- 
fattning med hänsyn till utsigterna för ett tyskt storsjöfiske 
ı Nordsjön. 

Grundläggarne af sillfisket frän Emden voro sjelfve 
icke obenägne att vinna det stora kapitalet för deras företag, 
och de hade för sädant ändamäl satt sig i förbindelse med 


*) Föredraget finnes i sin helhet offentliggjordt uti Circulare des 
deutschen Fischerei-Vereins, 1884, N:o 3, sid. 52—59. (Utgifvarens an- 
märkning). 

**) En tysk mark motsvarar ungefär 90 öre. (Utgifvarens anmärkn.) 


*%*%*) Detta djerfva pästäende beledsagades genast vid första medde- 
landet deraf i Deutsche Fischerei-Zeitung (1884, N:o 12, sid. 90) med ett 
(?) af dennas redaktion. (Utgifvarens anmärkning). 





59 


en af de ledande männen uti Diskonto-bolaget i Berlin och 
anhällit om dess förmedling för införandet af det nya före- 
tagets aktier pä& börsen i Berlin. Deremot visades ingen 
obenägenhet, men det ianspräk tagna aktiekapitalet (300,000 
mark) tycktes vara för litet; man mäste komma i marknaden 
med ätminstone tre millioner mark. 

Hvarför begärdes nu ej dessa? Endast och allenast 
af den bestämda orsaken att man icke hade användning för 
dem. Till fisket höra icke blott fartyg och redskap utan 
äfven fiskare, och desse senare saknades sä fullständigt, att 
de först anskafiade 6 fiskefartygen mäste uteslutande be- 
mannas med holländare, och till och med detta ringa antal 
kunde endast med möda förhyras. Hvartill hade det sä- 
lunda gagnat att skafia tio gänger sä& mänga fartyg, dä man 
ej kunde bemanna dem! Frägan om besättningar till fiske- 
fartygen är ännu 12 är senare just den brännande frägan. 
Icke förlusten af ett fiskefartyg, säsom herr BENEcKE ut- 
trycker sig, bringar affären i stockning (si mycket borde 
han dock säsom bosatt i Königsberg hafva vetat, att sjögä- 
ende fartyg försäkras efter sitt värde), utan svärigheten att 
bemanna fartygen med i fiskebedriften erfaret folk är det 
som hämmar en kraftigare utveckling. 

Tyska nordsjökusten bebos frän Ems ända till Elbe 
at bönder, som idka äkerbruk och boskapsskötsel samt äro 
sa mycket som möjligt fremmande för sjöfarten. De tyske 
sjömännen pä& Nordsjön äro ifrän de nedre loppen af floderne 
och frän inlandet, och de hafva hittilis heldre egnat sig ät 
den egentliga sjöfarten än ät fisket, hvilket icke synes dem 
vara nog lönande och ansedt. Vidare eger tyska nordsjö- 
kusten utom vid flodmynningarne blott grunda mudder- och 
slickhamnar, som äro odugliga för hysandet af mer djup- 
gäende fartyg med köl, sädana som de vid engelska kusten 
uteslutande använda. Sjelfva Emden var länge blott en 
‚sliekhamn, och om det nu ocksä& förhäller sig bättre med 
denna, sä är den dock vintertiden utsatt för att blifva 


60 


spärrad af is och fördenskull icke heller passande för vin- 
terfiskets utöfning. Vid hela tyska nordsjökusten vore blott 
tvä platser egnade att, liksom f. ex. Maassluis och Vlaardingen 
nedom Rotterdam, drifva hafsfıske i stor omfattning, nemligen 
Geestemünde och Kuxhaven, sedan den sistnämnde nu ändt- 
ligen erhällit jernväg. Kannu bemanningsfrägan lämpligen 


lösas ä dessa bäda ställen — kostsamma försök hafva tidi- 
sare förgäfves gjorts — sä innebär deras belägenhet ingen 


svärighet, ehuru aflägsenheten frän fiskeplatserne qyvarstär 
som ett evigt hinder. Man mä emellertid ej underskatta 
svärigheten att anskaffa och inöfva fiskaremanskapet; ty 
under de första ären skulle man blott erhälla hvad köp- 
mansfartygen ratat och sannolikt än en gäng fä betala dyra 
lärpenningar. De manchesteräsigterne hyllande affärsmännen 
betacka sig vanligen för att göra slik erfarenhet, hvadan de 
ock torde föredraga annan användning för sina kapital. - 


S& förhäller sig saken; men man mä nu göra sigden 


frägan, om man ej än en gäng, säsom i Frankrike ännu 
sker och förr äfven hos oss pröfvats, borde söka att öfver- 
vinna de rädande yttre förhällandenas ofördelaktighet genom 
statspremier. Kommer ingen hjelp utifrän hafsfisket till del, 
sa kan man ej inse, hur det skall inom rimlig tid kunna 
höjas. Vi sky sä mycket mindre, att här lemna rum ät 
denna uppfattning, som till och med frän tyckes det be- 
stämde motständare till hvarje statshjelp lemnats svart pä& 
hvitt &, att icke grundsatsen fär sig utan blott den ringa 
betydenheten af ett möjligt statsunderstöd gör dem stolte 
nog att afstä frän detsamma. 


(Hansa.) 





61 


Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme. 


Den 27 februari 1879 utfärdades af sjutton aktade 
män i Bergen en inbjudning till bildandet af ett sällskap' 
med uppgift att verka för fiskeribedriftens upphjelpande inom 
Norge. Inbjudningen helsades med bifall, och den 26 derpä 
följande april konstituerade sig “*Selskabet for de norske 
Fiskeriers Fremme‘“, som dä äfven antog stadgar samt 
utsäg en styrelse att leda den äsyftade verksamheten. Säll- 
skapet har sälunda nu redan under fem ärs tid fortfarit 
att med stigande förtroende frän allmänhetens sida samt 
ökade krafter och resultat utöfva sin mycket gagnande verk- 
samhet till den norska fiskerinäringens förkofran. 

Sällskapets organisation är i korthet följande. Dess 
säte är i Bergen och det utgöres af dels en och hvar som 
vill deltaga i sällskapets verksamhet och till dess kassa 
erlägger antingen ett ärligt bidrag af 5 kr. eller ock en 
gäng för alla en summa af minst 100 kr., dels de afdel- 
ningar, som till fiskerinäringens främjande bildas i andra 
landsdelar och förbinda sig att verka i öfverensstämmelse 
med sällskapets stadgar. Sällskapets angelägenheter hand- 
hafvas af en direktion och ett representantskap, tillsammans 
bestäende af 15 i Bergen eller dess omgifningar bosatte 
medlemmar, hvilke utses p& en hvarje är före mars mänads 
utgäng hällen generalförsamling. Sällskapets afdelningar hafva 
rätt utse representanter, som ega säte och stämma lika med 
de ä generalförsamlingen valde. Hvarje afdelning, som har 
intill 100 medlemmar, fär välja en representant, men tyä, 
om den räknar fler medlemmar. Desse sälunda utvalde 
ombudsmän utse inom sig preses och vice preses samt klas- 
sernes medlemmar. Sällskapets verksamhet är fördelad pä 
tre fasta klasser, nemligen: a) för fiskförökning (“Forme- 
relsesklassen‘“), b) för fiskfängst och fiskeredskap (“Fangst- 


62 


og Redskabsklassen“) och c) för fiskberedning (“Tilvirk- 
ningsklassen“), och utgöres hvarje klass af tre bland nyss- 
nämnde ombudsmän valde medlemmar, som sjelfve utse sin 
forman*). Direktionen utgöres af preses och vice preses 
samt klassernes förmän. De äterstäende af ombudsmännen 
utgöra representantskapet, hvilket kontrollerar direktio- 
nens hela verksamhet, utser revisor af förvaltningen m. m. 
Direktionen anställer och aflönar ur sällskapets kassa en 
sekreterare och en kassör samt de biträden, den i öfrigt 
kan finna nödige för sällskapets verksamhet. Ursprungligen 
fans stadgadt, att ingen af sällskapets aflönte funktionärer 
kunde utses till ledamot af direktionen eller nägon af klas- 
serne, men detta bud är nyligen upphäfdt. 

Säsom sällskapets preses hafva fungerat herrar J. 
Tuesen (1879—1882) och D. C. DanieLsen (1882—1884) 
samt säsom vice preses herrar C. Sunpr (1879—188S1), 
J. Amern (1881—1882) och C. N. Worsör (1882—1884). 
Under ären 1879—1881 sköttes sällskapets angelägenheter 
vidare af herr KJöRBoO SMIDTH säsom sekreterare och herr 
F. Wırrem säsom konsulent,. hvardera med en ärlig aflö- 
ning af 2500 kr, men derefter af kaptenen i kgl. norska 
flottan N. JuEL säsom sekreterare och förrättningsiö- 
rande med en ärlig afiöning af 5000 kr. 

Med sällskapet samverkande afdelningar hafva bil- 
dats uti Tromsö, Bodö (för Nordlands amt), Trondhjem, 
Christiansund, Florö, Haugesund, Stavanger och Arendal. 
Inom en af dessa afdelningar, nemligen den för Nordlands 


amt, finnas flera med en viss sjelfständighet verkande krets- 


föreningar, hvardera dock med minst 10 ledamöter. Detär 
äfven brukligt, att menigheter läta inskrifva sig säsom med- 
lemmar i sällskapet och erlägga ledamotsafgift für att sä- 


*) Sällskapets tre klasser motsvara fullständigt de tre första arbets- 
afdelningarna hos Föreningen till bohuslänska fiskeriernas främjande, 
hvars fjerde arbetsafdelning för fiskarevärd och skärgärdens för- 
kofran deremot icke eger nägon motsvarande klass hos sällskapet. 


BE) 
Age 


65 


lunda erhälla sällskapets tidskrift och berättelser sig till- 
sända. Afdelningarna hafva att verka med de medel, de 
sjelfva förmä& ästadkomma, men erhälla stundom äfven anslag 
frän sällskapet för utförandet af bestämda uppgilter. 
Sällskapets ekonomi är ganska god, dä sällskapet 
utom afgifterne irän ledamöterne och filialafdelningarna samt 
talrıka smärre donationer frän och med är 1881 ätnjutit 
ett anslag frän staten af 12,000 kr, om hvars höjande till 
16,000 kr. dock upprepade gänger gjorts framställning. Till 
särskilda ändamäl har sällskapet dessutom beviljats extra 
statsanslag säsom f. ex. förra äret, dä det i anledning af 
fiskeriutställningen i London erhöll 7000 kr. för utdelning 
säsom resanslag ät yrkesidkare. Sällskapet förhyr egen 
kontorslokal, som försetts med nödiga inventarier p& säll- 
skapets bekostnad. Sällskapets utgifter hafva ej litet min- 
skats genom allmänhetens välvilliga tillmötesgäende, dä 
t. ex. ängbätsbolagen utan ersättning lätit sällskapets funk- 
tionärer och tillhörigheter f& medfölja deras ängfartyg o. 8. v. 
Omfattningen af sällskapets ekonomi synes bäst af följande 
korta utdrag ur sällskapets räkenskaper för är 1883*). 





Inkomster: Utgifter: 

Behällning frän föregäende Administration . „Scores 7,291: 06 
SE TE 6,432: — | Fiskförökningsklassen .... 5,339: 36 
SUNG EN ee ENG 19,000: —| Fängst- ochredskapsklassen 10,882: 23 
Brivara bidrag ..uneee e. 9,435: 50| Fiskberedningsklassen .... 3,442: 64 
Nena RR 2,205: 49| “Norsk Fiskeritidende* ... 2,330: 19 
SE ERTERLE 70: 36, Bibliotek och samlingar... 514: 24 

SE TEN RE ERRERFRERD 962: T4| Resanslag till Londoner- 
. utställningen ............ 8,2731 
Diverse utgifter frän 1882 35: 06 
38,106: 09 38,106: 09 


*) Sällskapets inkomster under de föregäende ären hafva (med vid 
hvarje ärs början befintliga kassabehällningar inberäknade) uppgätt till föl- 
jande belopp nemligen för 1879 till 9,366,05 kr., för 1880 tili 16,687,10 
kr., för 1881 ull 18,067,32 kr. och för 1882 till 23,560,28 kr. — Sällska- 


 pets utgifter hafva under samma är uppgätt för 1879 till 2,861,7: kr., 


for 1880 till 9,585,25 kr., för 1881 till 13,111,se kr. och för 1882 till 
16,416,36 kr. 


‚64 


Sällskapet har börjat göra omfattande samlingar för 
bildandet af ett fullständigt fiskerimuseum, innehällande 
literatur, kartor, ritningar, modeller, redskap, drägter, natur- 
foremäl m. m, som afser fiskerinäringens utöfning eller kan 
bidraga till att öka vära kunskaper om alla med nämnda 
näring samband egande och pä dess utveckling inverkande 
förhällanden af vigt. Genom gäfvor, byten och med utlandet 
inledda förbindelser säväl som genom köp hafva dessa sam- 
lingar redan ej obetydligt ökats. Lokal för hysandet af 
dessa samlingar har lemnats af Bergens stad. 

Sällskapets verksamhet har varit mycket bäde om- 
fattande och mängsidig, hvarför här ocksä skall under olika 
rubriker lemnas redogörelse först för denna verksamhets 
mer allmänna delar och derefter for hvad som mer särskildt 
uträttats med hänsyn till hvart och ett af sällskapets huf- 
vudsyften. 

Sällskapet har sälunda dragit försorg om anställandet 
af vetenskapliga undersökningar och försök genom 
att till regeringen ingä& med hemställan om fortsättande med 
anslag frän staten af de med AxeL Boeck’s är 1873 timade 
död afbrutna undersökningarna af sillen och sillfisket vid 
Norges vestkust och genom att med egna tillgängar läta 
utföra dylika undersökningar och försök med hänsyn till 
ostron- och hummerfisket. 

Vidare har sällskapet verkat medels den allmänna 
undervisning uti allt hvad till näringsutöfningen hörer, 
som det lemnat genom utgifvandet af “Norsk Fiskeritidende*, 
hvilken utkommer med ett häfte om tre ark hvarje qvartal, genom 
meddelanden i tidningarne och genom kringsände föreläsare 
o. 8. v., samt medels utställningar och öfverläggnings- 
möten, med hänsyn till hvilka förstnämnda sällskapet fram- 
gängsrikt bemödat sig att för den egna fiskerinäringens främ- 
jande draga möjligast största fördel af de lägenheter till in- 
hemtande af ny yrkeserfarenhet, ingäende af nya affärsför- _ 
bindelser och spridande af egna fiskvaror, inledande af samver- 


65 


kan med utlandets för fiskeriernas förkofran sträfvande män 
och inrättningar m. m., som dessa eljes vida mer kostsamma 
än gagnrika tillställningar erbjudit. Sällskapet har vidare, för 
att göra dessa utställningar än mer fruktbärande, lätit utar- 
beta och utgifva utförliga beskrifningar öfver hyad som under 
utställningarna och de i samband med dem företagna resorna 
inhemtats, rörande fiskebedriften i utlandet, samt vidare dragit 
försorg om att frän utställningarna hemförda modeller och 
redskap blifvit till undervisning för allmänheten utstälda ä de 
vigtigaste fiskeriplatserna utmed kusten. De för utredning 
af för näringen vigtiga frägor lixsom för spridandet af een rik- 
tigare uppfattning af och ett bättre beteende vid yrkesut- 
öfningen af sällskapet anordnade ötverläggningsmötena äter 
hafva skötts pä& ett sädant sätt, att de, utan att medföra 
nämnvärda kostnader, ländt till verkligt gagn derigenom att 
man dragsit försorg om att yrkesmännen & dem lHiflist del- 
tagit i öfverläggningarna och om att en sakkunnig utredning 
i hvarje särskildt fall lemnats till allmänhetens upplysning. 

Vidare har sällskapet verkat genom att afgifva utlä- 
tanden öfver till detsamma hänskjutna fiskerifrägor samt 
genom att hos vederbörande göra hemställningar om 
ätgärder till fiskerinäringens befrämjande. Det är i det före- 
gäende redan nämndt, hurusom en dylik hemställan ledt till 
fortsättning af de är 1861 började och med sädan framgäng 
intill vären är 1873 fortsatta vetenskapliga undersökningarna 
af sillen och sillfisket vid Norges vestkust. 

Slutligen har sällskapet verkat medels en omfattande 
korrespondens med säväl in- och utlandet, genom hvilken 
upplysningar meddelats och inhemtats, förbindelser inledts 
0. 8. v. 

Med hänsyn äter särskildt till fiskets utöfning har 
sällskapet verkat genom att söka införa och bland de fiskande 
i olika trakter sprida förbättrad yrkesmateriel, för hvilket 


‘ ändamäl det äfven, säsom nyss nämnts, föranstaltat utställ- 
' ningar af dylik & lämpliga platser kusten utefter; det har 


- 


9) 


66 


lätit anställa omfattande fiskeförsök, och detta äfven sär- 
skildt med drifgarn efter sill i öppna sjön utanför kusten, 
hvilka sistnämnda försök dock lika litet der som här vid 
Sveriges vestkust ledt till önskadt resultat; det har utgifvit 
skrifter rörande och lätit meddela direkt undervisning uti 
fiskets utöfning och derigenom sökt verka för förbättrade 
fiskesätts användning; det har lemnat resanslag ät fiskare 
och dragit försorg om att de i utlandet fätt & utländska 
fiskefartyg inlära sädana fiskesätt, med hänsyn till hvilkas 
begagnande norrmännen stä tillbaka för utlandet, och hafva 
berättelser öfver den sälunda imhemtade erfarenheten genom 
sällskapets försorg offentliggjorts; det har sökt uppmuntra 
‚ till torskfiskes införande äfven & orter, der sädant fiske i, 
nägon större omfattning nu ej idkas, och till fiskfängstens 
mer omsorgsfulla och driftiga utöfning genom det offentliga, 
utdelandet af premier, som antingen bekostats af sällskapet 
sjelft eller ock lemnats ät detsamma frän egare utaf fiske- 
fartyg, och det har slutligen sökt ävägabringa rederier eller 
bolag för utrustandet af fiskefartyg m. m. dylikt. 

Med afseende vidare särskildt & fiskfängstens af- 
sättning har sällskapet verkat genom försök, rörande fa- 
brikation af fiskextrakt, fisklim m. fl. produkter, angäende 
fiskens tvättning samt behandling med olika sorter och olik 
myckenhet salt vid beredningen till handelsvara samt be- 
träffande silltunnor af olika slags trä eller med olika bandning; 
det har lemnat resanslag för inlärandet i utlandet af förbättrade 
sätt att salta sill, bereda klippfisk, röka lax, sill och annan 
fisk samt har dragit försorg om att den sälunda inhemtade 
erfarenheten genom offentliggjorda berättelser kommit all- 
mänheten till godo; det har anstält personer, som lemna 
undervisning i fiskrökeriers anläggning och drift, klippfisk- 
beredning o. s. v.; det har utgifvit skrifter för spridandet af 
ökade insigter i fiskens beredning till handelsvara och i 


is) 


fiskhandeln samt ombesörjt meddelanden i tidningarne, rö- 
rande de med hänsyn till Norges. fiskebedrift vigtigaste ut- - 


67 


ländska fiskenas förlopp och utfall liksom öfver fiskmark- 
nadens ställning, hvilka meddelanden till dels varit grundade 
pä& telegrafunderrättelser frän konsulerne; det har vidare 
utdelat premier, i afsigt att uppmuntra till förbättrad fisk- 
beredning och en omsorgsfullare behandling af fängsten om- 
bord & fiskefartygen, sökt ävägabringa bolag för utöfning af 
förbättrad fiskberedning samt slutligen äfven afsifvit utlä- 
tanden till vederbörande öfver hithörande frägor. 

Med hänsyn äter särskildt till fiskets värd ide olika 
fiskevattnen har sällskapet verkat genom att draga försorg 
om anställandet af vetenskapliga undersökningar och försök, 
i afsigt att genom dem slutligen ernä de för en sädan värd 
oumbärliga insigterna uti de för fisket betydande fiskarnes 
och öfriga vattendjurens naturalhistoria; det har vidare lätit 
anställa försök med fiskodling, bragt till ständ anläggningen 
af laxtrappor samt slutligen äfven afgifvit utlätanden till 
vederbörande, rörande föreslagna ätgärder till fiskets värd 
i flera fiskevatten, och utfärdat uppmaning till skydd at fisk- 
ynglet i fjordarne genom tillämpning af lagstiftningen derom. 

Beträffande slutligen särskildt de norske fiskarenas 
värd och förbättrandet af deras ekonomiska och sociala 
ställning, har sällskapet verkat genom offentlisgörandet af 
uppsatser, rörande fiskeri- och sjelfhjelpsföreningar, genom 
understöd ät personer, som egnat sig ät konstruerandet af 
handmaskiner för hemslöjd bland fiskarebefolkningen, genom 
föorsök med i mörkret sjeliysande mälning samt genom ut- 
delning i storslagen omfattning af barometrar och spridandet 
at kunskap om dessas användning för bedömandet af den 
förestäende väderleken; det har vidare afgifvit om stor sak- 
kännedom vitnande utlätanden, rörande Norges ifrägasatta 
anslutning till konventionen mellan nordsjömakterne för vid- 
makthällandet af god ordning bland de fiskande i Nordsjön, 
hvilken anslutning p& grund af konventionens i flera punkter 
otillfredsställande beskaffenhet afstyrktes, samt angäende 
fiskefartygs skyldighet att föra lanternor o. s. v. 


68 


PL 


Sällskapet utgifver ärligen innehällsrika och värdefulla 
berättelser öfver sällskapets och dess afdelnıngars verksamhet, 
hvilka berättelser lemna en bäde fullständig och klar inblick 
uti denna verksamhets omfattning och beskaffenhet. 

Sällskapets ställning till styrelsen och allmänheten säväl 
som till liknande imrättningar ı utlandet synes städse hafva 
varıt den aldra bästa. Den norska styrelsen har vid mänga 
tillfällen visat sällskapet sin bevägenhet och pä allt sätt 
sökt främja dess verksamhet, och den norska allmänheten 
har likaledes, i hvad pä densamma ankommer, förtroende- 
fullt gätt sällskapet till mötes och underlättat dess sträf- 
vanden. 

Sällskapet har visserligen, säsom fallet tvifvelsutan alltid 
är med alla nya och banbrytande företag, fätt erfara svä- 
righeterna af den uppgift, det föresatt sig, och huru mänget 
af dess försök ej fört med sig Önskadt resultat; men det 
har det oaktadt städse gätt framät med ökad ifver, gjort 
nya ansatser och under hela sin verksamhet N 
sig för en sädan ensidighet i sina sträfvanden*), tilf’hvilken 
liknande föreningar eljes sä ofta göra sig skyldiga; sä att 
det kan med fullt skäl framhällas säsom ett ypperligt mön- 
ster för en förening till fiskerinäringens främjande och äfven 
i högre grad än nägon annan förening med sistnämnda syfte 
förtjenar allmänt erkännande för sin s& syunerligt beröm- 
värda verksamhet. 


A.V.L 





*) Härtill är orsaken tvifvelsutan att söka deri att sällskapet har 
sitt säte uti en af hafsfiskebedriftens äldsta och mest betydande hufvudorter, 
till följd hvaraf sakkännedom och yrkeserfarenhet städse framför allt annat 
gjort sig gällande vid bestämmandet och ledandet af sällskapets verksamhet. 
Häraf synes ock, hur oumbärligt det är för ett fullgodt resultats ernäende, 
att dylika föreningar erhälla sitt säte ä rätt ort, der man har att päräkna 
de bästa och mest erfarna krafterna för deras sunda utveckling och gagnande. 
verksamhet. 


69 


Foreningen til Fiskeriernes Fremme i 
Danmark og Bilande. 


Vid slutet af förra äret utsändes frän Kjöbenhayn en 
af fyrtio ansedde män undertecknad inbjudning till biidandet 
af en “Forening til Fiskeriernes Fremme i Dan- 
mark og Bilande“, hvilken inbjudning äfven infördes uti 
sista numret för nämnda är af den i Kjöbenhavn utkom- 
mande Fiskeritidende. Inbjudningen emottogs med stort för- 
troende af allmänheten, sä att, dä inbjudarne den 29 mars 
innevarande är höllo en konstituerande generalförsamling 
för den ifrägasatta föreningens instiktande, hade redan Öfver 
700 personer anmält sig vara sinnade att ing& 1 föreningen 
säsom betalande medlemmar, och detta oaktadt ärsafgiften 
satts sa högt som 10 kr. Af de anmälde ledamöterne voro 
325 frän Kjöbenhavn, 230 frän Jylland, 64 frän Sjselland, 
25 frän Fyen, 18 frän smäöarne, 13 frän Bornholm, 11 frän 
F&röarne, under det att de fördelade efter yıke voro unge- 
färligen 350 köpmän, 95 ıdkare af ätskilliga näringar, 75 
embetsmän, 50 utan bestämdt yrke, 30 fiskare, 20 handt- 
verkare, 17 skeppsredare och skeppare o. s. v. Bland de 
nämnde 30 till medlemmar anmälde fiskarena funnos äfven 
flera fiskarelag, hvilka hvar för sig skulle behandlas säsom 
en ensam (fast af flere personer bestäende) ledamot. Afde 
sälunda anmälde infunno sig omkring 150 & det nämnda 
sammanträdet, hvarefter den nya föreningen konstituerade 
sig, antog stadgar och utsäg en af sju personer bestäende 
styrelse. Denna styrelse äter valde vid sitt första sam- 
manträde till ordförande kammarherre Aug. GARDE, till vice 
ordförande högsterättsadvokat doktor HınpEnzurg, till kassör 
grosshandlaren VırHn. PETERSEN samt till sekreterare magıster 
ARTHUR FEDDERSENn. (Föreningens kontorsadress är: Tor- 
denskjoldsgade 25, 2 Sal, Kjöbenhavn K). 


70 


Enligt ett tillkännagifvande i Fiskeritidende för den 6 
sistlidne maj utgjorde antalet af föreningens medlemmar dä 
732. Sekreterarens aflöning hade faststälts till 1200 kr. 
och Fiskeritidende öfvertagits säsom föreningens organ. 
Denna veckotidning, som med understöd af statsmedel bör- 
jade utkomma vid början af är 1882, innehäller till följd 
af sjelfva sin beskaffenhet blott kortare uppsatser och med- 
delanden och skiljer sig sälunda äfven ganska väsentligt 


.. Irän den blott qvartalsvis utkommande Norsk Fiskeritidende, 


hvilken sistnämnde ju äfven mäste vara anlagd med hänsyn 
till de helt olikartade förhällandena vid norska vestkusten. 
Danmark eger dessutom redan uti den af regeringens fiskeri- 
konsulent, birkedommer Har. V. FIEDLER, utgifna Nordisk 
Aarsskrift for Fiskeri ett särskildt organ för mer utför- 
liga uppsatser rörande fiskerinäringen. 

En fullständigare skildring af föreningens organisation 
m. m. skall framdeles lemnas, när tillräckligare material 
dertill erhällits. N 

A. VER 


Det senast förflutna och det närmast före- 
stäende sillfisket i bohuslänska skärgärden. 


Det bohuslänska “ymniga* sillfiskets synnerliga ojemn- 
het och oregelbundenhet under nu. innevarande fiskeperiod 
och särskildt dess nära nog fullständiga felsläende under 
sistlidne vinter samt de deraf alstrade, fast helt visst obefo- 
gade farhogorna att nämnde period redan vore slut, säväl 
som den nu brännande frägan om utsigterna för det enligt 
de flestes uppfattning i höst förestäende sillfisket, föoranleda 
utgifvaren att göra dessa i praktiskt hänseende sä vigtiga 


‘1 


förhällanden till föremäl för en utförligare uppsats i bohus- 
länsk fiskeritidskrift; och det oaktadt han ingalunda är 
omedveten om vare sig de svärigheter eller de obehag, som 
äro förknippade med ett sä Ömtäligt och vanskligt ämnes 
utredning och framställning för allmänheten. | 
För bedömandet af detta ämne har man nemligen i 
verkligheten blott att hemta ledning af den historiska erfa- 
renheten frän föregäende fiskeperioder och af den natur- 
vetenskapliga kännedomen om väderlekens och hafsström- 
marnes vexlingar samt dessas inflytande pä sillens gäng 
m. m. I bäda hänseendena är emellertid den menskliga 
kunskapen hittills ytterst otillräcklig. S& eger man t. ex. 
blott nämnvärd kännedom om sillfiskets förlopp frän tvänne 
af de föregäende fiskeperioderne, nemligen 1500-talets och 
1700-talets, och beskaffenheten af den naturvetenskapliga 
kunskapen i hithörande ämnen är än mer otillfredsställande, 
sa att f. ex. hydrologien eller just den vetenskap, som här 
borde kunna lemna den största ledningen, ännu rent af 
befinner sig uti sitt aldra första läga utvecklingsskede o.s. v. 
— Ehuru de hittills förvärfvade kunskaperna säledes bäde 
äro och mycket länge mäste fortfara att blifva alldeles för 
ofullständiga och ofullkomliga, för att kunna lemna en fullt 
säker eller ätminstone i nog hög grad öfvervägande tillför- 
litlig ledning för beräkningen af fiskeutsigterna för fram- 
tiden; s& torde dock en utförligare redogörelse för det Iilla, 
man uti förevarande ämne vet, och de fä hällpunkter, man 
eger för bedömandet af det förestäende sillfiskets skepnad, 
icke vara utan allt praktiskt värde för dem, som egna sig 
ät sillfiskebedriften och för dennas utöfning offrat kapital 
och arbete. Efter bästa förmäga skall här derför först fram- 
läggas den erfarenhet, man eger rörande dels fiskeperio- 
dernes längd, dels ärstiden när och platsen hvarest sillfisket 
_ fordom och under nu innevarande period gätt till, och der- 
efter redogöras för de framstälda förslagen till afhjelpande 
af de med inomskärssillfiskets ojemnhet och snart sagdt 


12 


opäräknelighet följande olägenheterna för hela sillfiskebe- 
driften samt dessa förslags olıka användbarhet, utsigter och 
förutsättningar. 

Beträffande fiskeperiodernes längd är att märka, det 
af de kände bland dem ingen har varat Jängre än den, som 
tog sin början med vintren 1747—48 och som slutade i 
norra skärgärden®) med vintren 1807—08 och i mellersta 
skärgärden med vintren 1808—09, och ingen kortare än 
den, som angifves hafva börjat omkring 1660 och som enligt 
nägra uppgifter blott skulle hafva varat 18 till20är, under 
det att frän annat häll likväl uppgifves 30 till 40 är. Det 
är dock att märka, det fisket under 1600-talets fiskeperiod 
var i hög grad stördt af politiska förhällanden, som jemte 
skilsmessan frän Norge i väsentlig mon hindrade dess ut- 
veckling, och att underrättelserna frän denna period äro 
ytterst torftiga. Fiskeperioderne och mellanperioderne af 
silluteblifvande synas i medeltal ega en längd af omkring 
56 är, och hafva ı allmänhet (med hänsyn till förhällandena 
inom bohuslänska skärgärden ätminstone) mellanperioderne 
öfverstigit men fiskeperioderne understigit denna tidslängd, 
hvilket senare förhällande dock till nägon del torde hafva 
härrört deraf, att fisket ej börjat genast sillen begynt be- 
söka kusten och att man ej haft tillfälle dessförinnan fänga 
henzne utomskärs i norra Kattegat och östra Skagerack. 
Dessa 56-ärs-perioder sammanfalla med lika länga perioder i 
solfläckarnes och norrskenens förekomst samt väderlekens 
beskaffenhet, och är ej kändt, att nägon fiskeperiod varat, 
efter det 56-ärs-perioden slutat, och ej heller att nägon 
fiskeperiod, med undantag blott för 1700-talets, börjat före 
56-ärs-periodens begynnelse. Man kan sälunda ej hoppas, 


*) Med norra skärgärden menas skärgärden norr om Sotehufvud, 
med mellersta skärgärden äter skärgärden frän Sotehufvud till och med 
Marstrands-öarne och med södra skärgärden slutligen skärgärden söder ut 
i fraän Marstrands-Ööarne. Under förre fiskeperioden sammanfattades bäde 
mellersta och norra skärgärden under det gemensamma namnet “norra 
skärgärden*. 


73 


det nu innevarande fiskeperiod skall fortfara längre än till 
högst omkring är 1920, men väl kan hända, att densamma 
kommer att sluta nägot tidigare. Trettio till fyrtio är torde 
kunna räknas som medellängd för det semisekulärt-periodiskt 
 ymniga inomskärssülfisket i bohuslänska skärgärden. 
Beträffande ärstiden, när hafssillen gätt till i bohus- 
länska skärgärden under de föregäende fiskeperioderne, synes 
inomskärsfisket under dessa, sä vidt kändt är, hafva ärligen 
begynt under slutet af hösten eller början af vintern och 
derefter sä smäningom begynt allt tidigare, sä att det under 
ett skede af perioden börjat under september, ja t. o. m. 
under senare hälften af augusti, hvarefter sillen äter under 
ett följande skede begynner anlända allt senare, s& att hon 
emot periodens slut plägar först emot jultiden allmänt ingä 
uti skärgärden. Tydligast framträdde detta förhällande under 
1700-talets fiskeperiod, men det synes äfven hafva egt rum 
under 1500-talets, om än ej till följd af sistnämnda periods 
ringare längd och senare början inom 56-ärs-perioden fullt 
lika utpregladt. Allt mer regelbundet ymnigt sillfiske i bo- 
huslänska skärgärden synes hafva tagit sin början under 
hösten, och de bohuslänska stora sillfiskena hafva derför ock 
alltid betraktats säsom höstfisken. Till belysning af detta 
förhällande mä& ur “Trangrums-acten“ anföras följande upp- 
gifter om sillfängstens början hvarje är under en större del 
af 1700-talets fiskeperiod, beträffande hvilka uppgifter dock 
är att märka, det fisket under början af perioden bedrefs 
äfven med garn. Ymnig fängst begynte nemligen 1753 den 
29 september, 1754 d. 16 sept., 1755 d. 11 sept., 1756 d. 
22 sept., 1757 d. 3 sept., 1758 d. 9 sept., 1759 d. 23 augusti, 
1760 d. 20 aug., 1761 d. 3 sept., 1762 d. 16 aug., 1763 d. 
29 aug., 1764 d. 7 september, 1765 d. 10 sept., 1766 d. 
9 sept., 1167 ..d.. 25 sept.,, 1768 d. 5. oktober, : 1769 .d. 3 
BIO A. 24 0okt, 1771. d. 17 0kt,: 1772 0ch11773 d. 
14 okt., 1774 d. 12 okt., 1775 d. 27 okt., 1776 d. 31 okt., 
I177 d. 29 okt., ‘1778 d. 4 november, 1779 d. 24 okt., 


14 


1780 d. 27 okt., 1781 d. 24 okt., 1782 d. 26 okt., 1783 d. 
3 november *). De aldra första sex ären af perioden har 
man ej nägra uppgifter frän, men sannolikt har det vid 
början af en period alltid mer ovissa fisket dock p& det 
hela taget sä& smäningom begynt är efter är allt tidigare. 
Efter 1783 äter begynte fisket i regeln allt senare och senare., 
Beträffande platsen inom skärgärden, der fisket egt 
rum, synes sillen vid periodernes början först hafva besökt 
norra eller mellersta skärgärden, men derefter dragit sig 
söder ut; sä att fisket efter nägra ärs förlopp varit ymnigast 
i södra skärgärden, der det dä börjat och hvarifrän det 
spridde sig till mellersta skärgärden. Derefter börjar fisket 
litet längre fram i perioden att äter draga sig tillbaka till 
mellersta och norra skärgärden, ehuru mellersta skärgärden 
d& alltid utgjorde fiskets hufvudort. Alla Bohus läns främsta 
fiskelägen frän äldre tider tillhöra ock mellersta skärgärden, 
och är det endast en enda plats i norra skärgärden, som 
före 1700-talets fiskeperiod nämnes säsom egande betydelse 
för sillfisket, nemligen Homborgssund, hvilken under senare 
delen af 1500-talets fiskeperiod utgjorde säte för en af de 
konglige fiskeritjenstemännen (de s. k. tullarene), under det 
att talrıka sädana omnämnas frän mellersta skärgärden, 
bland hvilka Marstrand och Gullholmen redan frän förra 
hälften af 1200-talet. Till belysning af denna fiskets egen- 
domliga och för näringsutöfningen vigtiga flyttning under 
fiskeperioderne mä& frän 1700-talet anföras nedanstäende ur 
tillgängliga handlıngar och äldre tryckta skrifter hemtade 
uppgifter. Uti en berättelse om sillfisket frän 1758 läses 
sälunda om trakten, der fisket dä bedrefs, följande: “1747 
och 1748 har sillen till stor myckenhet börjat stiga till 
stränderna i Bohus läns norra skärgärd**) och sedermera 
‚ söderut till Göteborg“, och uti Rikets Ständers öfver fiske- 


*) Trangrums-Acten. Stockholm 1784, sid. 129—130, 134, 140. 


**) Beträffeande den betydelse, uttrycket “norra skärgärden* dä inne- 
bar, se noten & sid. 72. 


75 


 vierna i riket forordnade deputations berättelse och betän- 
kande den 22 april 1761 kan inhemtas, huru sillen “frän 
är 1750’ (1752?) egentligen haft sitt ständ ı södra skär- 
gärden emellan Göteborg och Marstrand samt ungefär tre 
& fyra mil norr om (sist) berörda stad“. Af nämnde depu- 
tations handlingar för 1764 synes, att sillen d& hade “om 
hösten sitt mesta dref och ständ pä bägge sidor om Mar- 
strand och somliga är i mera öfverflöd uti göteborgska 
skärgärden, dä hon äfven visar sig vid halländska kusterna*, 
fast hon *dock likväl utbredde sig om höstetiden eller emot 
vintren nägot närmare ät norden ända till Gullmarsfjorden 
och stundom närmare ät gränsen“ (emot Norge), och af en 
1765 utgifven broschyr “om en fiskeridirektions nödvändighet 
i Göteborgs och Bohus län“ framgär likaledes, att fiskets 
stamhäll d& utgjordes af den södra och mellersta skärgärden, 
hvilket ock af “trangrums-akten® och talrika andra senare 
handlingar bestyrkes. “Uti R. St. fiskerideputations sam- 
mandragna berättelse och betänkande“ den 15 januari 1770 
heter det vidare, att sillfisket fortfarit “vid de bohuslänska 
stränderna uti ett jemnt lopp inemot tjugu ärs tid, endast 
med den förändring att sillens dref och ymnighet inom skären 
under de näst förflutna ären visat sig i nägon mon närmare 
till norden än i detta strandfiskets början“. — De aldra 
första ärens jemförelsevis obetydliga fiske i den efter 1700- 
talets beteckningssätt s. k. “norra“ skärgärden synes dä 
redan hafva räkat i glömska, hvadan ocksä uppgifterna om 
fiskeperiodens början först 1750, 1752 eller 1753 blıfva allt 
vanligare. — Enligt “trangrums-akten“ skall sillen nemligen 
dä hafva i det närmaste öfvergifvit den s. k. Göteborgs- 
skärgärden, der hon senare jemförelsevis endast mer sällan 
fängades. Är 1773 skall sillen sälunda, fast mycket sent 
pä& hösten eller kanske riktigare uttryckt i början af vintern 
begynt att regelbundet visa sig i större ymnighet och fängas 
t. o. m. sä längt nordligt som i trakten af Strömstad. At 
den nyss äberopade, är 1784 utgifna “trangrums-akten* 


76 


framgär vidare, “att bäde de mesta och de största transju- 
derier* under 1770- och början af 1780-talen voro belägna 
“kring Uddevalla och Marstrand,“ d. v. s. uti mellersta 
skärgärden. Uti “handlingar och protokoller, rörande kongl. 
maj:ts i näder förordnade beredning öfver sillfiskerihandte- 
ringens närmare reglerande, 1788“ framhälles flerstädes, 
hurusom sillen dä hade sitt “hufvudständ uppä och omkring 
Ellös- och Elsöfjordarne‘“, d. v. s. uti mellersta skärgärden. 
Vidare pävisas dersammastädes af bland andre äfven depu- 
terade frän Strömstads skärgärd, huru sillfisket dä tog sin 
hörjan “omkring eller vid slutet af oktober mänad, dä sillen 
fängades längst norr vid Gullholmen och Lysekil“, och huru 
“sillfängsten gemenligen började omkring Marstrand, vid 
Klädesholmarne, i och omkring Brunskärsfjorden, p& hvilka 
ocksä den mesta sillen fängades, derigenom att sillen mest 
sökte dessa ställen“, samt huru, “dä vintern närmare nalkades, 
sillen fiyttade sig mera norrät, sä att hon uti största ym- 
nighet fängades vid Grafvarne, Hunnebostrand, Fläskö och 
ändtligen mot slutet omkring Saltö, som är en mil söder 
om Strömstad“. Liknande förhällanden fortforo framdeles 
att vara rädande intill fiskeperiodens slut. — Den för sill- 
fisket under perioden egendomliga ordningen, hvilken ut- 
märkes af ett sillens första uppträdande vid södra delen af 
mellersta skärgärden och derifrän s& smäningom skeende dref 
kusten utefter emot norr, ansägs fordom afskärgärdsbefolk- 
ningen för att vara s& särskildt kännetecknande för det 
periodiska ymniga sillfisket, att, dä ett liknande förhällande 
egde rum under vintren 1842—43, sä& antog man pä& grund 
deraf ocksä allmänt i skärgärden, det en ny fiskeperiod begynt 
med nämnda vinters rika sillfiske*). 

Redan under början af nu innevarande fiskeperiod 
päpekades af utgifvaren, det de särskilde bohuslänske sill- 
fiskeperioderne sinsemellan företedde ej ringa olikheter och 


*) Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden. Stock- 
holm 1843, sid. 174—175. 


\ 77 
att tydligt nog. “ofantligt rika sillfiskeperioder omvexlat med 
mindre betydande sädana*, sä ait f. ex. “sillfiskena under 
1400- och 1600-talen voro af längt ringare betydenhet och 
sannolikt äfven längd än 1300-, 1500- och 1700-talens fisken®, 
hvilket förhällande ock uti ett, i en uppsats “om de stora 
sillfiskenas sekulära periodicitet* lemnadt fullständigt schema 
öfver de kände bohuslänske sillfiskeperioderne medels an- 
vändande af olika stilsorter särskildt utmärktes*). Senare 
framhölls ytterligare med en liten varning “emot öfverspända 
förhoppningar och deraf följande spekulationer“, hurusom 
man “först under senaste fjerdedelen af nästa ärhundrade 
torde kunna emotse ett s& rikt fiske som 1700-talets“ **). 
— Hur otillräcklig vär kunskap än mä vara ı förelisgande 
fall, sa torde dock vara säkert nog, att nu innevarande fiske- 
period icke pä längt när kommer att räcka lıka länge som 
den näst föregäende, bvaraf ock en mindre betydenhet torde 
varda den oundvikliga följden. — Dä emellertid sillen under 
de mindre betydande fiskeperioder, som omvexlat med de 
ovanligt rike sillfiskeperioderne, utan kändt undantag alltid 
gätt till och fängats äfven i södra och mellersta skärgärden, 
hvilken sistnämnda skärgärdsdel städse utgjort fiskets huf- 
vudort, och dä sillfisket under förra hälften af 1200-talet 
synes hafva fört med sig en efter ett hundraärigt inbördes 
krig ur annan grund fullt oförklarlig betydande ekonomisk 
uppblomstring uti bohuslänska skärgärden; sä mä man för- 
denskull alls icke taga für gifvet, det nu innevarande period 
icke skall komma att föra med sig ett rikligt sillfiske, i 
synnerhet som nutidens längt större medel för bäde fängst 
och afsättning möjliggöra att under en kortare tid ästad- 
komma lika mycket eller mer än fordom under en vida 
 längre tid. — Den här ytterligare päpekade olikheten mellan 
nu innevarande och närmast föregäende fiskeperiod manar 


*) Nordisk Tidsskrift for Fiskeri. V. Kjöbenhavn 1879, sid. 263— 


**) Bohusläningen. Uddevalla 1880, N:o 97 (A); 1883, N:o 102. 


18 


emellertid till ett blott helt äterhällsamt och försigtigt be- 
dömande af fiskeutsigterna efter de särskildt -gynsamma 
förhällanden, som rädde under den sistnämnde perioden. 
Alla förutsägelser och beräkningar, rörande fiskeutsigterna, 
mäste dessutom till följd af vär kunskaps otillräcklighet, 
säsom af utgifvaren under föregäende är upprepade gänger 
framhällıts, vara, om än icke värdelösa, si dock af ett blott 
helt mättligt värde, pä& grund af deras s& längt ifrän till- 
räckliga tillförlitlighet. 

De bohuslänska ymniga sillfiskena synas emellertid 
hafva varit förmonliga och rikt gifvande, i den mon fisket 
börjat tidigt under 56-ärs-perioden*), och i synnerheti den 
mon fisket utvecklat sig regelbundet efter. den ordning, 


som f. ex. 1700-talets fiskeperiod erbjöd. Det är ock klart, 


att i den mon fisket artar sig till att allt mer likna det 
gynsamma fisket under en föregäende känd period, i den 
mon erbjuder det ock den allt större säkerhet för sädana 
affärsmännens beräkningar, som utgöra en snart sagdt oum- 
bärlig förutsättning för en intensiv näringsutöfning, under 
det att oregelbundenheten i fiskets förlopp och uppskofvet 
med dess början till en ogynsammare och osäkrare ärstid 
mäste, i den mon de försvära hvarje säker beräkning, ocksä 
hämma sillfiskebedriftens utveckling till en högre ständpunkt. 
Betydelsen äter för sillfiskebedriften at fiskets början möj- 
ligast tidigE under sensommaren eller hösten ligger deruti 
att man derigenom dels erhäller en bättre sill, dels blifver 
ı tillfälle att fiska under en längre och af möjliga isvintrar 
ostörd samt i allmänhet gynsammare väderlek erbjudande 


*) Vär tid närmast föregäende fiskeperiod började t. 0. m. nägra är 
före 56-ärs-perioden, dä fisket begynte redan med vintren 1747—48 men 
sistnämnda period först 1755, och blef derigenom ock den längste och mest 
gifvande af alle de kände fiskeperioderne. Nu innevarande periods fiske 
synes hafva börjat tidigare inom 56-ärs-perioden, än fallet var under 1600- 
talets fiskeperiod, hvilken sistnämnde ock tedde sig mindre förmonlig, än 
de andre kände perioderne. Man bör derför kunna hoppas, det nu inneva- 
rande fiskeperiod skall komma att räcka längre och nä större betydenhet 
än 1600-talets sillfiskeperiod. 


79 
ärstid utefter en gemenligen äfven längre kuststräcka, enär 
det tidiga fisket börjar söderifrän och fortsätter norrut, dels 
kan göra säkrare beräkningar Öfver det mer sannolikt regel- 
bundet utfallande fiskets förlopp. 

Under nu innevarande fiskeperiod har hafssillen hittills 
gätt till i en pä& det hela taget föga regelbunden och för 
fisket förmonlig ordning. Det ymniga sillfisket inomskärs 
började nemligen 1877 under förra hälften af december, 
1878 och 1879 vid jultiden, 1880 ı början af december, 
1882 ı början af november och 1883 under senare hälften 
af november; och har under dessa är hafssillen hufvudsak- 
ligast gätt till utmed norra hälften aflänets skärgärd, ehuru 
hon redan under vintern 1881—1882 gick till s& längt 
sydligt som vid Marstrand samt under vintren 1832 —83 
t. o. m. i norra hälften af södra skärgärden. Mycket rikligt 
har fisket under dessa är egentligen blott varit under vin- 
trarne 1877—78 och 1881—82. Visserligen har under den 
redan tillryggalagda delen af perioden fisket pä& det hela 
taget varit förmonligt, i den mon det börjat jemförelsevis 
tidigt och sydligt; men till stort men för fiskebedriften har 
sillen hittills ej i vare sig Önsklig omfattning eller tillräck- 
list tidigt sökt in uti södra och mellersta skärgärden. Den 
nu innevarande sillfiskeperioden har sälunda erbjudit längt 
flera afvikelser frän det under förre fiskeperioden normala 
fiskeförloppet, än önskligt. Dessa afvikelser hafva hufvud- 
sakligen tett sig uti ett sillens försenade insteg uti skär- 
särden samt starkaste tillopp utmed norra halfvan af länets 
kust, hvars sydligare del dock haft rikligaste fängsten, under 
det att sillfisket" under förre periodens första skede raskt 
utbildade sig till ett afgjordt höstfiske, som bäst slog till 
utmed södra hälften af länets kust. Det tidiga under förra 
hälften af hösten och i slutet af augusti pägäende fisket 
synes dä t. o. m. hafva hufvudsakligast försiggätt uti länets 
södra skärgärd (d. v. s. söeder om Marstrand). Det hörde 
ock, säsom ofvan nämnts, under ätminstone senare hälften 


’ 


s0 2 


af förre fiskeperioden till regeln att fisket ärligen begynte 
i södra delen af mellersta skärgärden och derifrän s& smä- 
ningom spred sig norrut, under det att fisket innevarande 
period begynt antingen i norra halfvan af länet eller ock 
ungefär samtidigt hela kusten utefter frän Marstrand till 
Strömstad, sä som under november mänad ären 1881 och 
1883 skedde. Fisket inomskärs af stor hafssill i södra 
skärgärden har sälunda hittills under nu innevarande period 
endast kunnat idkas under vintren efter jul samt blott under 
vintren 1882 —83. Det är emellertid tydligen ännu för tidigt, 
att p& grund af dessa afvikelser göra nägra beräkningar om 
fiskets förlopp längre fram i perioden, utan fär man hoppas, 
att detsamma dä kommer att te sig gynsammare och mer 
regelbundet, än det hittills gjort, och att fiskeförhällandena 
under den förflutna delen af perioden varıt mer undantags- 
artade, än de komma att varda framdeles. Fisket vid början 
liksom vid slutet af en fiskeperiod synes nemligen alltid 
hafva varit mer ojemnt och oregelbundet. 

Fiskets förlopp under senaste vintren företedde sär- 
skildt flera oregelbundenheter, än allmänheten väntat, hvar- 
för detsamma här ock mä med nägra fä ord skildras. — 
Sillen infann sig i riklig mängd utanför södra skärgärden 
under senare hälften af augusti, och vid slutet af denna 
mänad gjordes äfven en liten fängst deraf med häf “pä 
dyk“, som det heter, och derefter äfven med drifgarn *). 
Litet senare pä hösten bemärktes sillen börja att sä& smä- 
ningom draga sig norr ä&t utmed kusten, utan att dock i 
nägon nämnvärd mängd ätminstone intränga uti skärgärden 
och der gifva upphof ät nägot fiske. Detta förhällande fort- 
for, intill dess ett ymnigt fiske ändtligen natten till den 24 
november kunde taga sin början **), Sillen gick under äter- 


*) Jfr Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 201, 205, 
2212 220. 


*%*) Motsvarande är under förre fiskeperioden begynte fisket redan. 


den 29 september, och dä sillen i regeln under början af en fiskeperiod bör 
» 


sl 


stäende delen at mänaden till hela skärgärden utefter frän 
Marstrand till och med Hvalöarne, men fisket blef obetydligt 
och ojemnt. Samma fiskets otillfredsställande beskaffenhet fort- 
for att räda hela vintren, sä att man endast med längre afbrott 
gjorde rikligare fängst, hvilken dock efter jul samt i synnerhet 
mer mot slutet af fisket var af sämre beskaffenhet och huf- 
vudsakligen synes hafva utgjorts af en Ööfvervägande mängd 
lottsill med inblandad stor men mager sill. Uppgitten i en 
tidningskorrespondens frän Göteborg *) att “sista äret eller 
1883 intet insteg af hafssill skedde och att den sill, som 
erhällits, omkring 50,000 tunnor, har utgjorts af smä eller 
blandad sill af den vanlıga sort, som förekommer i härva- 
rande skärgärd*, är likväl oriktig och vilseledande; ty verklig 
hafssill erhölls äfven under fisket inomskärs af bäde den 
höstlekande slosillen och den vinterlekande gröfre sillen, 
hvilken sistnämnda t. 0. m. ansägs vara af bättre beskaffenhet, 
än den man förut fängat under fiskeperioden. Märkvärdigare 
blef deremot fisket utmed Norges skagerackskust. Strax 
efter det sillfisket begynt i bohuslänska skärgärden, började 
det äfven vid Hvalöarne i angränsande del af Norge, och 
under senare hälften af december synes hafssillen t. o. m. 
redan hafva begsynt gä till vid norska sydostkusten vester 
om Kristianiafjorden, der i trakten af Laurvig gjordes rätt 
goda fängster, i synnerhet med sättgarn, och der fisket sär- 
skildt under förra hälften af januari var ganska rikt. Emot 
slutet af sistnämnda mänad märktes hafssillen redan draga 
sig vester ut, och man hade dä bästa fisket vid Arendal 
och Risör, under det att silltecken förnummos s& längt 
vestligt som bort ät Kristianssand till. I början af februari 
klagas öfver att den sill, som erhölls i nejden af Laurvig, 
var till beskaffenheten sämre än tidigare under fisket, pä& 
anlända allt tidigare; sä borde fisket i alla händelser hafya normalt tagit 
sin början ätminstone en hel mänad tidigare, än det gjorde, samt slagit 
till först utmed södra och mellersta skärgärden och derefter sa smäningom 


spridt sig till den norra. 
*) Stockholms Dagblad, 1884, N:o 71, sid. 6. 


82 


samma gäng som man öster om Kristianiafjorden erhöll 
mest bara lottsill. Omkring medlet af mars fortfor ännu 
fisket i trakten af Mandal, men den fängade sillens beskaf- 
fenhet var tarflig*). Detta sillfiske vid norska skageracks- 


kusten vester om Kristianiafjorden begynte vid slutet af 


januari 1882 uti nejden af Laurvig, men blef dä utan /bety- 
denhet. Följande vinter infann sig sillen vid samma tid 
och litet mer fängades. Sistlidne vinter äter var fisket redan 


i gäng vid jultiden och blef, säsom nyss är nämndt, rätt 


ymnigt. — Frän föregäende ärhundraden är det endast be- 
kant, att sillfiske idkats vid Hvalöarne, der det under förra. 
fiskeperioden begynte är 1778#*), efter hvilket är sillen 
antagligen äfven, om än ej lika regelbundet, blifvit föremäl 
för fängst vid norska sydkusten vester om Kristianiafjorden ; 
men detta sistnämnda fiske, som ej nädde nägon betydenhet, 
skall hafva upphört med är 1785***, — Den vid norska 
skagerackskusten under sistlidne vinter fängade sillen var 
af alldeles samma slag och beskaffenhet som den vid bohus- 
länska kusten erhällna och utgjordes sälunda af dels en 
stor inmatsill, dels en nägot mindre slosill och dels ännu 
ej afvelsför mellansill och halfstor. lottsill. Inmatsillen fick 
man dock i jemförelsevis större ymnighet än vid bohuslänska 
kusten, och befans hon städse hafva härd rom eller mjölke 
samt torde sälunda ej hafva förrättat sin lek vid vare sig 
Bohus läns eller Norges kuster utmed Skagerack7). De 
jakttagelser, beträffande sillens lektid m. m., som gjordes 
under fisket, hafva sälunda endast än ytterligare bekräftat 
den uppfattning, utgifvaren redan frän innevarande fiskepe- 
riods första början gent emot intendenterne G. voN YHLEN 
och F. A. Smitt gjorde gällande ı sina talrıka uppsatser 


*) Morgenbladet. Kristiania 1884, N:o 3, 4, 7, 8, 13, 14, 16, 18, 
20, 22, 25, 28, 30, 32, 33, 35, 37—39, 41, 42, 45, 54, 56, 61, 81. 
**) Boeck, A., Om Silden og Sildefiskerierne. I, Kristiania 1871, 
sid. 103. 
***) Deutsche Fischerei-Zeitung, 1882, N:o 6, sid. 45. 
+) Jfr Morgenbladet, Kristiania 1884, N:o 14, 22, 24. 


BE a nn 


83 


om sillen och sillfisket ı Skagerack ®*). Den sistlidne vinter 
erhällna stora inmatsillen ansägs af norrmännen för “veritabel . 
Vaarsild“, och det mä ju ej vara omöjligt, att densamma i 
verkligheten ocksä förrättat sin lek just & den norska vär- 
sillens sydligast belägna lekplatser vid Norges vestkust. I 
alla händelser nar sistlidne vinters fiske ytterligare bestyrkt 
den gamla erfarenheten frän föregäende fiskeperiod, att den 
det ymniga fisket vid bohuskusten förorsakande hafssillen 
utmed Norges sydkust ätervänder till Nordsjön frän sina 
ärliga besök i östra Skagerack**). — Den med hänsyn till 
töremälet för denna uppsats mest betydelsefulla egendom- 
ligheten uti sistlidne vinters fiskeförlopp är dock tydligen 
hatssillens Zidigare under vintern än förut under perioden 
eller redan vid jultiden börjande uttäg frän bohuskusten 
emot Nordsjön norska sydkusten utefter. 

Att den rädande väderleken jemte strömförhällandena 
äro att anse för hufvudorsakerna till fiskets mer 
eller mindre gynsamma utfall, är mer än blott san- 
nolikt, och derföür mä& här ock till ledning anföras nägra 
erfarenhetsrön frän förre fiskeperioden om särskildt väder- 
lekens inflytande pä& sillfängsten inomskärs. S& är f. ex. ı 
“trangrums-acten* lemnadt ett intyg frän talrike fiskare frän 
södra skärgärden om att dem “veterligen ingen annan orsak 
är till tidigt eller mer och mindre ymnigt sillfiske, än under 
hösttiden infallande väderlek, hvilket säväl 17851 som 1783 
ärs ymniga sillfängst, jemförd med de föregäende ärens vä- 
derlek och fiske, pätagligen tycktes bevisa, hvarför dä god 
och stadig väderlek med högt vatten under fisketiden infaller, 





*) Jfr Nordisk Tidsskrift for Fiskeri. V, sid. 202; VI, sid. 244—- 
258, 270. — Kortfattad berättelse öfver de under ärtiondet 1873>— 1885 
utförda vetenskapliga undersökningarna, rörande sillen och sillfisket vid 
Sveriges vestkust. Göteborg 1883, sid. 52—61. 

**) Jfr Preliminär berättelse för 1873—74 öfver de beträffande sillen 
och sillfisket vid Sveriges vestkust anstälda undersökningarna. Upsala 1874, 
sid. 42—43. — Nordisk Tidsskrift for Fiskeri. VI, sid. 263—264, 267 — 
270. — Kortfattad berättelse öfver de 1873—1883 utförda undersökningarna 
rörande sillen och sillfisket, sid. 5S—59. 


Ss4 


det ofta bäde är 1781 och tillförene har händt, att i hopp 
om afsättning s& mycken sill blifvit p& en gäng fängad, att 
den icke all kunnat vid salterier och trankokerier emottagas 
eller för nägot pris afyttras“. Vidare anfördes hurusom 
man “funnit, att emot vackert väder gär sillen emot landet 
och i ondt väder och utfallande vatten pä djupet, ehvad 
vindarne ock bläsa“. Ur de ofvan äberopade handlingarna 
frän är 1783 mä vidare anföras följande: “Sillen kan ofta 
vara länge nog i fjordarne, innan den gär i land, sä att 
den kan fängas. Tiden att kunna fänga sill dependerar 
alldeles af vind och ström, sä att, dä ostliga vindar, som 
alltid ha utsjö och en ganska stark ström med sig, infalla, 
händer det, att sillen föres utur fjordarne i hafsbandet, dä 
ingen fängst kan göras. Deremot förer vestliga vinden, som 
har strömmen med sig, sillen in i fjordarne, hvarefter sillen 
nalkas stränderna, hvarest notvarp kunna finnas. Tiden att 
fänga sill dependerar ofta af mer eller mindre starka stormar; 
dä de infalla kunna hvarken fiskare eller sillförare handtera 
sig. Och ändtligen dependerar tiden att fänga sill af tidi- 
gare eller senare frost; ty dä den infaller sä stark, att vikar 
och sund tillfrysa, är sillfängsten stoppad, oaktadt all ymnig 
tillgäng af sill i fjordarne och i hafsbandet“. Slutligen mä 
ur doktor P. Dusp’s bekanta, är 1817 utgifna “anteckningar 
om sillfisket i Bohus län“ under förre fiskeperioden med- 
delas följande ord: “Ehuru fisket anstäldes i fjordarne 
äfven under östanvind och jemväl dä det stormade, hände 
dock sädant aldrig, utan att sillen var inkommen uti de 
inre och djupare fjordarne; ty den starkare ström inomskärs 
och det läga vatten, som dessa vindar förorsaka, dä de äro 
flere dagar rädande, hafva alltid ansetts menliga vid fisket, 
i synnerhet dä sillen blifvit upptäckt uti hafsbandet. Dä 
deremot vestliga och särdeles nordvestliga stormar, hvilka 
alltid gifva uppsjö, varit ıihällande nägra dagar och gjort 
lugnare vatten inomskärs, hafva de alltid befordrat sillens 
instötande i fjordarne, när hon hällit sig nära kusten“. En 


85 


“blick pä& kartan visar ock genast hvarför “sjövindar och högt 
flödande vatten“ för den icke lekplatssökande sillen städse 
ansetts förmonliga, men den sydostliga vinden särskildt oför- 
monlig med hänsyn till denna sills första inträngande uti 
skärgärden. Den sydliga och i synnerhet den sydostliga 
vinden päskyndar nemligen i hög grad den utmed bohus- 
kusten löpande hafsströmmen, under det att densamma af 
vestlig och framför allt nordvestlig vind böjes in uti skär- 
gärden samt nägot stäfjas i sitt lopp. *Omlöpande vind* 
eller rädande sydostlig (och sydlig) eller frän landsidan kom- 
mande vind synas liksom ostadig väderlek alltid hafva varit 
för sillens inträngande i skärgärden och början af värt inom- 
skärsfiske efter slosill oförmonliga, och de äro utan tvifvel 
äfven närmaste orsaken till höstfiskets felsläende under sist- 
lidne höst och vinter. Väderleken var nemligen icke blott 
under förlidet ärs tre sista mänader ovanligt ostadig med 
oafbrutet omlöpande vindar, utan hade redan under som- 
maren visat sig sä egendomlig och förorsakat, synes det, 
ett s& afvikande förlopp vid bäde de sydskandinaviske kust- 
sillfiskena och det skotska ostkustsillfisket, att utgifvaren 
ansäg sig upprepade gänger böra till allmänhetens ledning 
framhälla, hur ovanligt stor *ovissheien med hänsyn till ärets 
förestäende fiske här ı vär skärgärd“ i verkligheten var *). 
Den aning, utgifvaren sälunda redan före fisketidens början 
hade om ett fiskets mindre regelbundna och gynsamma 
förlopp, bekräftades ty värr, säsom af den lemnade korta 
skildringen af detsamma framgär, endast i allt för hög grad. 
I samband härmed mä omnämnas den i utlandet framkastade 
spädomen om särskildt afvikande väderleksförhällanden under 
ären 1881—85, med anledning af de vigtigare planeternes 
lägen under denna tid i förhällande till solen m. m. liknande, 
ehuru densamma till följd af vetenskapens ofullkomlighet 


*) Bohusläns Tidning, Uddevalla, 1883, N:o 103, 110. -— Göteborgs- 
Posten, 1883, N:o 217. — Det förestäende sillfisket i bohuslänska skär- 
gärden, Göteborg 1883, sid. 5. 


"86 


och särskildt den s. k. astrologiska meteorologiens ytterst 
läga ständpunkt icke torde förtjena att sättas lit till. 

En annan orsak till fiskets felsläende och särskildt till 
hafssillens uteblifvande frän eller jemförelsevis blott mer 
sällsynta uppträdande uti södra hälften af länets skärgärd 
har man velat finna uti den lifliga ängbätsfarten inom denna 
skärgärdsdel. Att man emellertid icke ur denna grund kan 
förklara fiskets vare sig felsläende under förra vintren eller 
i allmänhet mindre gynsamma förlopp nu än under nästfö- 
regäende fiskeperiod, är dock vid närmare granskning lika 
sä tydlist som det är visst, att ängbätsfarten, i synnerhet 
under den mörkare halfvan af dygnet, störande inverkar pä 
fiskets utöfvande och kanske äfven pä sillens dref inom 
trängre eller grundare delar af vära inomskärsfiskevatten. 
Detta har ocks& af utgifvaren upprepade gänger framhällıts, 
och det äfven med yrkande om vidtagande af ätgärder 
till denna olägenhets eller faras förminskande *). 

Till ledning för bedömandet af fiskeutsigterna under 
kommande är mä här vidare meddelas nägra uppgifter frän 
näst föregäende fiskeperiod.. Om 1783—84 ärs sillfiske 
yttrar nemligen den af trankokeriegarne utsedda undersök- 
ningskommissionen följande: “Ängslan och bedröfvelse hade 
intagit allas sinnen, sedan sillen ej ännu tillräckligen hade 
kommit inom skären. Häraf fingo vi anledning efterfräga 
de orsaker, hvilka här församlade erfarne fiskare trodde 
välla sillens sä sena ankomst och huruvida nägon fängst i 
är vore att förvänta. Fiskarenas erfarenhet lemnade efter 
deras utsago ej annan upplysning, än att de merändels för- 
nummit, det ju längre sillen nästförutgäende fisketid är inom 
skären, ju senare inkommer den till päföljande fiske“ **), 


*) Bohusläningen, 1881, N:o 17; 1882, N:o 10. — Om ofientliga 
ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska sillfisket, sid. 19. — Bohus 
läns hafsfiske och dess framtid, sid. 45. — Anteekningar rörande sillsalt- 
ning, sillvrakning och sillhandel, sid. 35. 

**) Ville man nu med ledning af denna fiskareerfarenhet frän förra 
frhundradet ur hafssillens ofvan omnämnda tidigare uttäg fran östra Ska- 


87 


Det är dock härvid att märka, det under senare delen af 
en fiskeperiod fängstens ärliga början helt regelbundet allt 
mer försenas och fisket allt mer artar sig till att varda vin- 
terfiske),. Nägot litet senare p& äret under anförda fisketid 
blef emellertid fisket sä& ymnigt, att den färska sillen ejens 
kunde, oaktadt sin goda beskaffenhet, all afyttras, “ehuru 
den utbjöds till 3 a 2 skillingar tunnan“. Om 1786—87 
ärs rika sillfiske läses vidare uti den är 1783 sammanträ- 
dande sillfiskeberedningens handlingar följande: “Man be- 
höfver endast komma i häg 1786 ärs höstfiske. Beständigt 
nordliga och ostliga vindar höllo sillen frän vära stränder. 
för hela november och en del af december mänad. Ätskilliga 
fartyg höllos i beredskap frän oktober mänad att afiöra dels 
i spekulation dels efter ordres sill och tran. Sillens ute- 
blifvande gjorde en allmän bestörtning och en trängande nöd 
vid engagementers uppfyllande. När den ändtligen närmare 
ärets slut inkom, blef en allmän fruktan för snart infallande 
vinter, hvaraf färska sillen uppjagades till 32 sk. a 1 r:dr 
8 sk. tunnan, sedan säväl sillsaltare, som de trankokeriegare, 
hvilke icke afskedat sitt folk, forcerade sin tillverkning. — 
— — Enär nu lıka fullt i januari och februarı mänader 
väderleken var ovanlıgt blid, sillen i hela skärgärden in- 
kommen och notarne allmänt voro irörelse, skyndades med 
saltning och kokning pä alla verk utan uppehäll. — — — 
Följden blef att tran tillverkades, sä& länge tid, penningar, 
sillens fetma och brännbart ämne ville tilläta, och sill sal- 
tades till öfverflöd.“ Nämnde vinters sillfiske beräknas hafva 
lemnat en fängst af omkring 1,200,000 tunnor. — Af dessa 
tränne exempel frän förra ärhundradet bör man sälunda 
kunna lära, att ett felslaget höstfiske icke nödvändigt innebär, 
det den följande vintrens fiske skall varda däligt, en san- 


gerack och bohusskärgärden draga en slutsats med hänsyn till det nu när- 
mast föregäende sillfisket, sa torde man knappast kunna undgä att göra 
sig förhoppningar om ett hafssillens tidigare skeende insteg uti skärgärden 
au till hösten, än förut egt rum under innevarande fiskeperiod. 


88 


ning hvarpä äfven innevarande period erbjudit bevis; men 
ett vinterfiske vid bohuslänska kusten blifver dock alltid, 
säsom äfven innevarande period ädagalagt, vida mer ovisst 
än ett höstfiske skulle hblifva, oafsedt med hvad slags redskap 
vinterfisket än kommer att idkas. — Att beakta är äfven 
en annan fiskareerfarenhet rörande värt inomskärssillfiske 
frän säväl näst föregäende fiskeperiod som frän det under 
mellanperioden idkade lottsillfisket, nemligen att “tvänne 
goda fiskeär, det ena efter det andra, aldrig inträffa“ eller 
ätminstone äro att hälla för .mer sällsynta undantag*). 

Det har emellertid, säsom redan ofvan blifvit antydt, 
icke varit bohuslänska skärgärden ensam, som fätt erfara 
det ledsamma inflytandet af för sillfisket ogynsamma för- 
hällanden. S& har detta fiske under förra äret varit sä 
mycket sämre, än eljes plägar vara händelsen, vid bäde 
Gotlands, Blekinges, Skänes och Hallands kuster, att dess 
misslyckade utfall t. o. m. blef föremäl for omnämnande vid 
riksdagens Ööppnande i början af innevarande är. Uti Stora 
Belt slog sillfisket sä fullständigt felt, att man ej kan minnas 
att det nägonsin förut varıt s& uselt*”). Vid skotska ost- 
kusten gick sillen till pä ett frän den under det senaste ärti- 


ondet eljes vanlıga ordningen mycket afvikande sätt, sä att 


fisket blef ymnigast och bäst utanför Caithness, under det. 
att fängsten frän de sydliga fiskarehamnarne säsom Aber- 


deen och Montrose, hvilka under de senare ären plägat hafva 


bästa fisket, blef jemförelsevis blott obetydlig, p& samma 


gäng som den under fisket erhällna sillen till en sä ovanligt 
stor del bestod af smärre eller sämre sill, att fullgod in- 


matsill knappast utgjorde en tredjedel af fängsten. I syn- 
nerhet vid kusten af Caithness, der sillen helt oväntadt 
erhölls i närheten af land (“inshore“), var den fängade sillens 
beskafienhet under hela fisketiden underhaltig, nägot som 


*) Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden. Stockholm: 
1843, sid. 102, fr. 23. 
**) Fiskeritidende. Kjöbenhavn 1883, N:o 47, sid. 374— 375. 


a - 


Sg 


deremot ej var förhällandet den tid, dä sillen fordom allmänt 
förrättade sin lek och fängades invid denna kust. Caithness- 
fisket förra äret hade sälunda nära nog karakteren af ett 
slosillfiske sädant som det bohuslänska. — Häraf kan man 
nu visserligen & ena sidan sluta till att undantagsförhällanden 
voro allmänt nog rädande under förra äret samt vällade, 
att fisket sistlidne höst och vinter blef s& däligt vid bohus- 
kusten, men & andra sidan ingalunda förklara det mindre 
gynsamma och regelbundna fiskeförloppet vid nämnda kust 
under nu innevarande fiskeperiods föregäende är, hvilket 
deremot möjligen antyder en af hufvudolikheterne mellan de 
af utgifvaren pävisade större och mindre med hvarandra 
alternerande fiskeperioderne samt läter oss ana den närmaste 
orsaken till denna olikhet uti den väderleks- och strömför- 
hällandenas allmänna beskaffenhet, af hvilken värt inom- 
skärsfiskes utfall sannolikt är beroende. 

De ojemnheter och oregelbundenheter uti det ymniga 
sillfiskets förlopp inuti bohuslänska skärgärden, som icke 
blott nu utan äfven under den af sä gynsamma förhällanden 
utmärkte förre fiskeperioden ofta nog egt rum och som 
städse fört med sig rätt betydande olägenheter för närings- 
utöfningen, hafva derför ock tid efter annan föranledt fram- 
läggandet af talrıka förslag att genom en sillfiskets 
tidsenliga utveckling till en högre ständpunkt undg& 
eller ätminstone förminska det skadliga inflytandet 
af sillfängstens otillräckliga säkerhet inom nämnda 
skärgärd. Dessa förslag, hvilka ej sällan med betydande 
 understöd i en eller annan form frän det allmänna bragts 
till utförande, hafva gemenligen härrört frän personer, till- 
hörande de bildade men för fiskerinäringen jemförelsevis 
fremmande folkklasserne, och närmast afsett att bringa till 
användning i utlandet redan begagnade fiskesätt; men dä de 
ocksä alltid äsyftat att söka införa en ny form af fiskebe- 
driften, utan att man dervid tagit i betraktande, om de 
ekonomiska förutsättningarna för dess fortvaro och trefnad 


90 


förut finnas till eller ens kunna ästadkommas, dä man tyärt- 
om med konstlade medel velat framtvinga en näringsutveck- 
ling i en annan än naturlig ordning och utan nägon den 
ringaste hänsyn till de faktiskt bestäende förhällandena, sä 
hafva de naturligen ej heller ledt till det äsyftade mälets 
näende. Frän fiskarebefolkningen deremot härröra blott 
undantagsvis dylika förslag, ty hon plägar icke söka orsaken 
till fiskets ojemna och otillfredsställande utfall uti fiskesättets 
ofullkomlighet, utan böjer sig med undergifvenhet under hän- 
delsernas gäng. Väre sillfiskare hafva sälunda icke heller 
under innevarande period klagat öfver sillfiskets felsläende 
under hösten, dä de icke ens väntat nägot fiske denna ärs- 
tid samt de för öfrigt synas vara bäst belätna med ett vin- 
terfiske, hvilket tvifvelsutan ocks& minst störande inverkar. 
pä& deras öfriga näringsverksamhet. De framstälda förslagen, 
de m& nu härröra frän det ena eller andra hället, hafva 
emellertid utsigter att kunna genomföras och varda till gagn 
endast i den mon de utgä frän riktiga förutsättningar och 
äro nödigt afpassade efter de bestäende förhällandena samt 
i den mon inomskärsfiskets felsläende bryter befolkningens 
motständ mot eller liknöjdhet i fräga om dessa förslag och 
tvingar näringsidkarne att rikta sin uppmärksamhet ä& dem 
och att göra allvarliga försök med deras utförande. — Sakens 
vigt för bohuslänska fiskerinäringen bör emellertid i alla 
händelser föranleda till en noggrann redogörelse för dessa 
förslag med hänsyn till deras bäde beskaffenhet och utsigter 
att kunna förverkligas med nämnvärd framgäng. 

Det gemensamma för de särskilda förslagen till af- 
hjelpandet af de svärigheter, som äro en följd af fiskets 
ojemnhet, är, att de alla afse införandet af utomskärs- 
fiske efter sillen. Dä det emellertid gifves mänga olıka slag 
af utomskärssillfiske, hvilka kräfva olika förutsättningar för 
sin utveckling och trefnad, sä skall här ock lemnas en kort 
öfversigt öfver dessa olika former af silliske med hänsyn 
särskildt till deras ekonomiska beskaffenhet. De kunna allt 


al 


efter det redskaps’ art, med hvilket de bedrifvas, vara an- 
tingen sättgarns-, drifgarns- eller snörpvadsfisken, hvarförutom 
man med hänsyn till dessa fiskens beskaffenhet i öfrigt skiljt 
mellan kustfiske, storsjöfiske och storfiske *),. Kustfiske kallas 
utomskärssillfisket, när det idkas med sädana “bätar“ och 
p& sädant afständ frän kusten, att fängsten dagligen mäste 
hemföras, för att ı land beredas till handelsvara eller för- 
säljas till förbrukning säsom färsk fisk. Kustfisket, hvilket 
naturligen äfven bedrifves inomskärs, kan idkas öfver allt 
större del af hafvet utmed kusten och päallt längre afständ 
frän denna, i den mon det är i högre grad utveckladt och 
naturförhällandena det medgifva. Säsom exempel pä kust- 
sillisken kunna anföras de skotska och norska rika sill- 
fiskena. Storsjöfiske äter kallas utomskärsfisket, när det be- 
drifves med sädana “fartyg“ och gemenligen äfven pä sädant 
afständ frän hemorten, att fängsten under den minst flera 
dagar varande fiskeresan mäste bevaras eller mer eller mindre 
fullständigt beredas till handelsvara ombord ä fiskefartygen, 
innan den af dessa sjelfva eller af särskilda fiskforslings- 
fartyg ilandföres för vidare beredning eller försäljning. Säsom 
kända exempel pä storsjöfiske efter sill kunna anföras hol- 
ländarnes berömda s. k. *stora“ sillfiske i norra Nordsjön 
samt engelsmännens betydande sillfiske i södra Nordsjön 
frän Yarmouth och Lowestoft. Med storfiske efter sill menas 
deremot att sillfisket, det m& nu idkas säsom kustfiske 
(utomskärs eller inomskärs) eller som storsjöfiske, utöfvas 
säsom en rederiaffär i stort (uti det stora privatkapitalets 
tjenst), p& samma sätt som fallet f. ex. är med säl- och 
hvalfängsten med större fartyg. »Storfisket bedrifves ı Europa 
alltid med förhyrd fiskarebemanning & fiskefartygen, men 1 
Norra Amerika äfven under sädan form att redaren utlemnar 
fartyget ät en sjelfständig besättning, som idkar fisket blott 


*) Jfr Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar 1883, sid. 23— 
29, — Kortfattad berättelse öfver de 1373—83 utförda undersökningarna 
rörande sillen och sillüsket, sid. 75—76. 


ae : 
mot andel i fängsten. Till följd af utrustningens dyrhet har 
storsjöfisket efter sill frän förstone bedrifvits uteslutande 
säsom storfiske, fast under senare tiden med den förän- 
dring att besättningen gemenligen fär säsom sporre till 
driftigt arbete uppbära en mindre part af sin aflöning i 
form af andel i fängsten (tantieme). Säsom storfisken efter 
sill utomskärs kunna nämnas holländarnes, fransmännens, 
tyskarnes och engelsmännens storsjöfisken efter sill i Nord- 
sjön, och säsom storfisken inomskärs holländarnes. och ty- 
skarnes forna sillfisken vid Skandinaviens vestkust, hollän- 
darnes forna sillfiske vid Skotlands vestkust, norrmännens 
nutida sillfiske vid Island m. fl.*). — Vid bedömandet af 
dessa skilda ekonomiska hufvudformer för fiskets utöfning 
är emellertid att taga i betraktande deras egenskaper icke 
blott med hänsyn till det olika ekonomiska resultat, de 
medföra, och de olika förutsättningar med afseende pä ut- 
rustning, yrkesfärdighet och lynne hos fiskarene, afsättning 
för fängsten m. m., de kräfva, utan äfven med hänsyn till 
den olika sociala ställning samt den utveckling i andligt 
hänseende, de medföra ät fiskarebefolkningen. De skola dock 
här ej blifva föremäl för speciel behandling hvar för sig, 
utan endast under redogörelsen för och i samband med be- 
dömandet af de efter fängstredskapet benämnda fiskesätten, 
allt efter som dessa användts eller kunna användas under 
den ena eller andra ekonomiska formen för fiskebedriftens 
utöfning. Nägra allmänna anmärkningar skola emellertid 
förutskickas säsom inledning till denna speciela behandling 
af de ofvan nämnda vigtigaste och efter fängstredskapet 
benämnda sätten för utomskärssillfiskets bedrifvande. 
Säsom rent af allmängiltiga satser bör det vara allom 
klart, dels att säväl sjelfva fiskesättet som den ekonomiska 
form, under hvilken det begagnas, mäste vara afpassade efter 


*) Jir Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar 1883, sid. 23— 
30, 36—37. — Kortfattad berättelse öfver de 1873—83 utförda undersök- 
ningarna rörande sillen och sillfisket, sid. 79—76. 


95 


de förhällanden i bäde ekonomiskt och fysiskt hänseende, 
hvilka äro rädande & den ort, derifrän eller der fisket ut- 
öfvas, dels att, dä& de olika fiskeredskapen och fiskesätten 
fänga fisken under olika förhällanden, sä mäste man ock, 
om man vill s& fullständigt som möjligt tillgodogöra sig 
fisktillgängen & en ort, använda alla eller ätminstone flera 
af dessa skilda fiskesätt, för att kunna under de flesta för- 
hällandena päräkna rikligaste fängst. Huruvida detta äter 
i verkligheten kan ega rum, beror deremot pä, om det ena 
eller andra fiskesättets användning under de rädande för- 
hällandena lönar sig eller icke, ty naturligtvis bedrifver ingen 
fisket säsom yıke blott för nöjes skull utan endast för den 
vinst, det medför. Ur ekonomisk synpunkt är det vidare 
klart, att ju mängsidigare användning under eljes lika för- 
hällanden ett fiskeredskap medgifver, ju förmonligare är det 
ock. Ett redskap, med hvilket man kan fänga fisk af olika 
slag och storlek, är sälunda tydligen i allmänhet att före- 
draga framför ett redskap, med hvilket man endast kan 
fänga en viss fiskart af en viss bestämd storlek, och ett 
redskap, som kan användas bäde inom- och utomskärs samt 
dertill & olika djup (under vattenytan eller ifrän bottnen 
räknadt) är naturligen förmonligare än ett redskap, som blott 
kan begagnas under mer begränsade förhällanden till bäde 
platsen hvarest och djupet under hafsytan pä hvilket fisket 
eger rum. Af lika eller kanske t. o. m. större vigt än an- 
vändbarheten är fiskeredskapets afkastning samt kostnaden 
for dess anskaffande, underhäll och begagnande. Ett red- 
skap, som gifver ovanligt riklig fängst, fast blott mer sällan, 
kan sälunda vara förmonligare än ett redskap, som lemnar 
en oftare erhällen men ringare fängst. Den rikliga fängsten 
kan ock mer än fullt uppväga fördelen af en större använd- 

barhet. Ju billigare ett redskap är att anskaffa och under- 
 hälla samt med ju mindre kostnad och arbete det kan be- 
gagnas, ju fördelaktigare under eljes lıka förhällanden är 
det tydligen. Den rikare fängsten kan dock motväga olä- 


94 


senheterna af kostsam utrustning samt talrikt och dyrlegdt 
manskap. Ju längre fängstmaterielen kan användas och ju 
större del af äret och för ju fler olika fisken, den kan med 
vinst begagnas, ju förmonligare är det i regeln äfven, dä 
fiskaren derigenom lättare kan betala ränta och amortering 
af det ı materielen nedlagda kapitalet, än eljes i regeln är 
fallet. Nödgas deremot fiskaren hälla mänga uppsättningar 
af kostsamma redskap, som dertill jemförelsevis ofta behöfva 
förnyas, är det ock fara värdt, att kostnaden för materielen 
förtär en alldeles för stor del af fiskets afkastning. Ju högre 
fiskaren i förhällande till sina omkostnader fär betaldt för 
sin fängst, ju mer kapital förmär han dock med fördel an- 
vända pä& sin fängstmateriel. Ju säkrare och med ju mindre 
fara för fiskarens person ett redskap kan användas, ju för- 
monligare skattas det ock med rätta. Förlust af materiel 
och menniskolif är nemligen alltid en betänklig olägenhet. 
Vidare är med hänsyn särskildt till de ymniga sillfiskena 
att taga i betraktande, om ett fiskesätt lemnar blott mer 
plötsliga fängster under en dertill kanske äfven kortare tid 
eller mer jemnt utfallande fast smärre fängster under en 
möjligen längre tid, samt, dä ett dylikt fiske dertill är blott 
semisekulärt-periodiskt, äfven den tid, det kräfver att bringa 
fiskesättet till allmän användning i stor omfattning, dervid 
det naturligen är att hälla för en stor fördel, ju hastigare 
detta kan ske. Vid ett slikt periodiskt sillfiske, hvars ym- 
niga, till betydande del jemförelsevis tarfliga fängst ı största 
skala mäste beredas till handelsvara, är det ock med hänsyn 
till i synnerhet de vid fiskeperiodens början rädande out- 
vecklade förhällandena särskildt för sillberedarne och genom 
dem äfven för hela näringsutvecklingen af stor betydelse, 
om det fiskesätt, som kommer till hufvudsaklig användning, 
kan lemna en billig rävara till de nya förädlingsverken eller 
icke. — För det tillförlitliga bedömandet af ett fiskesätts 
utsigter för de nuvarande bohuslänska förhällandena, mäste 


man emellertid taga den noggrannaste hänsyn till samtlige 


’ 


95 


de här anförda omständigheterna och pä det omsorgsfullaste 
väga de olika förmonerna eller olägenheterna emot hvar- 
andra, innan man fäller utslaget. Man mä dervid ej heller 
läta missleda sig af utlandets erfarenhet, ty deraf att ett fiske- 
sätt & en ort är mycket lönande och förmonlist, följer all- 
deles icke att det ock mäste vara det & en annan, der de 
rädande förhällandena äro helt olikartade. Man fär ej heller 
förgäta den väsentliga skilnaden mellan ett fiske ö stort för 
atsättning i den stora marknaden och ett fiske ı liten om- 
fattning för det mer lokala fiskbehofvets fyllande. Vid be- 
räknandet af afkastningen vid ett mycket betydande fiske 
af ett i stor skala användt fiskesätt bör man ej heller göra 
nägra förhastade antaganden pä& grund vare sig af utlandets 
olikartade afsättningsförhällanden och höga fiskpris eller af 
de genom sällsynthetspremie sä betydligt förhöjda pris, som 
vid otillräcklig och ringa tillförsel stundom kunna erhällas 
i hemorten, utan helt lugnt taga i öfvervägande, dels den 
fängst man kan hoppas fä i [örhällande till omkostnaderna 
för utrustning och arbetskraiter, dels det medelpris som i 
den stora marknaden kan betingas för den ymniga fängsten. 
Vidare fär man härvid ej förbise, att man i denna marknad 
mäste täfla med andre producenter, utan tvärtom noga taga ° 
i öfvervägande, under hvilka förhällanden desse arbeta, och 
samvetsgrant jemföra de egna utsigterna med deras. — För- 
summelser vid uppgörandet af beräkningar för det ena eller 
andra fiskesättets utsigter att bära sig och nä& betydenhet 
kunna, efter hvad erfarenheten upprepade gänger ädagalagt, 
lätt föra med sig betänkliga följder för näringsutöfningen, 
och de mäste derför ock pä& det sorgfälligaste undvikas. 
Sättgarnsfisket efter sill är i bohuslänska skärgärden 
mycket gammalt och har bevisligen der idkats frän och 
med ätminstone 1400-talets sillfiskeperiod, men är antagligen 
vida äldre. Under 1500-talets rika sillfiske synes det hafva 
utgjort det enda i nämnvärd omfattning begagnade fiske- 
 sättet, dä vadfiske efter sill vid strängt straff förbjöds, sä 


” 


96 


snart det började vinna användning*). Under 1600-talets 
jemförelsevis obetydliga fiskeperiod bedrefs fisket likaledes 
väl blott med sättgarn **). Under 1700-talets oöfverträffadt 
rika sillfiskeperiod begagnades äfven sättgarn bäde inom- 
och utomskärs för sillfängsten och vid början af perioden 
t. o. m. i betydande omfattning, synes det; men deras an- 
vändning inskränktes under större delen af perioden högst 
hetydlist af det vida mer lönande vadfisket***). Sättgarn 
hafva äfven efter sistnämnde periods slut begagnats i bo- 
huslänska skärgärden, och detta i synnerhet i dess södra 


och i dess nordligaste delar, hvartill ock under en tid lem- 


nades oflentlig uppmuntran medels utdelande af statsunder- 
stöd (premier). 

Under de forne sillfiskeperiod@rne, dä Bohus län be- 
söktes af holländarnes eller hansestädernes sillfiskare, utöf- 
vades sättgarnsfisket äfven, ehuru väl endast af fremlingarne, 
säsom storfiske, men detta har sedan dess naturligen ej 
egt rum. Sättgarnsfisket kräfver nemligen jemförelsevis blott 
en helt ringa och föga kostsam utrustning för hvarje sär- 
skild fiskare, men ocksä mycket talrike sädane för ästad- 
kommandet af en verkligt stor fängst, hvadan sättgarnen 
ock mäste hällas för att vara, frän nationalekonomisk syn- 
punkt betraktade, mycket oförmonliga redskap för ett fiske 
af stor omfattning. Härpä& företedde ock 1600-talets fiske- 
period ett talande bevis, ty dä fisket bedrefs med sättgarn 
och nog talrike inhemske fiskare ej kunde ästadkommas 
samt utlänske sädane voro utestängde; sä blef ock fisket 
jemförelsevis obetydligt. Det är för öfrigt tydligt, att vid 
ett blott periodiskt fiske, sädant som det bohuslänska, mäste 
det anses för en stor olägenhet, om näringen erhäller en 





*) Norske Rigsregistranter, II, sid. 537. 
**) LUNDBECK, O., Antekningar rörande bohuslänska fiskerierna, i 
synnerhet sillfisket. Götheborg 1832, sid. 36. 
***) Nya Handlingar af Kongl. Wettenskaps och Witterhets Sam- 
hället i Götheborg. I. Götheborg 1808, sid. 45—46. — Handlingar rörande 
sillfisket i bohuslänska skärgärden, sid. 112 —113, fr. 17—20. 


97 


sädan utveckling, att den behöfver draga till sig en allt för 
stor personal, som sedan vid periodens slut stär utan sitt 
pa sillfisket i hufvudsaklig mon grundade uppehälle. 
Sättgarnen användas mest inomskärs, men kunna äfven, 
och det t. o. m. med stor fördel, begagnas utomskärs, dä 
djupet ej är för stort, men icke utan att hindra drifgarns- 
fisket dersammastädes, en omständighet som är s& mycket 
betänkligare, som bästa lägenheten till sättgarnsfiske utom- 
skärs i större omfattning just finnes utanför södra skärgärden, 
der ock fisket med drifgarn faller sig förmonligast. Sätt- 
garnsfisket utomskärs är ett mycket ansträngande och med 
rätt stor risk förenadt fiske, och är pä intet vis att anse 
säsom särskildt “lämpadt för gamle utslitne fiskare, hvilke 
ej duga till kamrater i det kraftpröfvande vad- och drit- 
garnsfisket“ *). Sättgarnen äro i allmänhet mer till hinder 
för andra för fisket i stort mer förmonliga redskaps använd- 
ning, än nägot annat redskap är det. Vid norska vestkusten 
skola sättgarnen sälunda, enligt meddelanden frän en sak- 
kunnig  norrman, genom sin talrikhet fullständigt förhindra 
användningen vid det s. k. “ätelfisket* under ärets första 
mänader i södra värsillfiskedistriktet af snörpvadar, hvilka 
för detta fiske ej osannolikt just skulle utgöra det aldra 
lämpligaste redskapet. För vadfısket inomskärs skulle ett 
allmännare bruk af sättgarn kunna blifva ytterst hindrande, 
hvarjemte skäl finnas att befara, det sättgarnsfisket skulle 
komma att användas till vadfiskarenas trakasserande pä 
mängahanda sätt, säsom t. ex. genom att tvinga desse att. 
erlägga dryga penningar för att sättgarnen Hyttades undan 
frän goda notvarp 0. s. v. Derför bör ock stadgas, att sätt- 
garnsfisket i regeln, utan all ersättning för s. k. “fiskespillan*, 
bör vika undan för säväl drag- och stängvyadar som snörp- 
vadar. Ett sädant stadgande skulle ingalunda förhindra en 
sättgarnsfiskets önskliga utveckling, enär rum tillräckligt 


*) Jfr Göteborgs och Bohus läns Hushällnings-Sällskaps qvartals- 
1 


skrifi. 1882, sid. 47. 


> 


- 
d 


98 


finnes för sättgarnsfiskarena & sädana ställen, der de andra 
redskapen ej kunna med förmon användas. I Norge har 
man deremot till fiskebedriftens skada väl mycket gynnat 
sättgarnsfisket p& särskildt vadfiskets bekostnad *). Sätt- 
garnen kunna vidare missbrukas dels för smalare sunds 
öfverstängande, hvarigenom sillens framträngande hindras, 
dels för lekens störande genom fiske & lekplatserne under 
sjelfva fortplantningen **). 

Med sättgarn kan man emellertid ofta fänga i syn- 
nerhet den större och värdefullare sillen, dä denna ej gär 
i räckhäll för drag- eller stängvadarne eller icke höjer sig 
upp frän djupet till ätkomlighet för drifgarn eller snörp- 
vadar ***), hvarförutom man kan idka fiske med sättgarn 
äfven under en ärstid, d& väderlekens härdhet lägger hinder 
i vägen för drifgarnsfisket utomskärs eller dä fjordarnes starka 
isbeläggning hindrar allt annat sillfiske i skärgärden. Det 
saknas ej heller exempel pä att sättgarnen kunnat göra god 
fängst in under land, dä drifgarnsfisket pä större afständ 
derifrän slagit fullständigt felt 7). 

Sättgarnsfisket i Skagerack har under innevarande fiske- 
period i allmänhet taget väl lemnat en fängst, som till jem- 
förelsevis större del utgjorts af stor inmatsill, än den sill 
som erhällits der med öfriga redskap; men man mä derför 
icke taga för gifvet, att den sättgarnsfängade sillen i regeln 
är bättre än den vadfängade. Isynnerhet dä sättgarnsfisket 
idkas utomskärs, lemnar det tvärtom ofta en i garnen för 
länge sjöständen och derigenom äfven sämre sill. Garnsillen 
kommer gemenligen äfven mindre väl handterad sillberedarne 
till handa, hvarföre ock i Norge t. ex., ätminstone vid fisket 
utmed Nordlandets kust, vadsillen oftast betingar högre pris 


*) Jfr Lögers, O. N., Norges Fiskerier. Kristiania 1864, sid. 33. 

*%*) Jfr LöBere & anf. st. sid. 32—38. — Göteborgs Handels- och 
Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 247. — Morgenbladet, Kristiania 1884, N:o 7. 

***) Bohusläningen, 1882, N:o 104. 

+) Jfr Tilleg til Nationaltidende. Kjöbenhavn 1883, N:o 2724, 


993 


än garnsillen*). Erfarenheten frän 1500-talets rika sätt- 
sarnsfiske i bohuslänska skärgärden torde dessutom mer än 
tillräckligt bevisa, att sättgarnen äfven der ej kunna undgä 
att lemna en fängst, som ätminstone till största delen är 
till beskaffenheten tarflig **). 

Under förre fiskeperioden fingo sättgarnen, säsom nyss 
ofvan nämnts, nästan fullständigt gifva vika för det längt 
formonligare vadfisket, men under innevarande period ega 
de kanske bättre utsigter till följd af de vida större lägen- 
heterna nu att kunna erhälla förmonlig afsättning för täng- 
sten. Sä länge ej sättgarnsfisket missbrukas pä nägot af 
de anförda sätten eller när för stor utveckling med hänsyn 
till fängstpersonalens numerär, finnes blott föga eller intet 
mot detsamma att anmärka, utan är tvärtom, säsom af ut- 
gifvaren städse framhällits ***), att önska, det sättgarnsfisket 
mätte här ı Bohus län vinna den för fiskebedriftens sunda 
tillväxt nödiga förkofran till en i mättlig omfattning ökad 
betydenhet. Det lämpar sig särskildt för fängst af sillen p& 
sädana ställen, der kon ej är beqvämligen ätkomlig för vare 
sig vadar eller drifgarn, säsom f. ex. pä grundare eller ojemnt 
djupt vatten uti eller strax utanför den yttre skärgärden. Det 
kräfver 'emellertid, synes det, för att varda rikt gifvande, 
större kännedom om trakten, der fisket bedrifves, och om 
sillens dref och vanor, än fisket med de öfriga redskapen. 

En allt för stark utveckling af sättgarnsfisket, säsom i 
Norge, medför dock betydande olägenheter och nödgar till 


*) Jfr Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel. 
Uddevalla 1882, sid. 32—33, 34. 

**) Sättgarnsfiskets förmenta betydelse med hänsyn till sillfiskets 
vard, hvilken med sädan kraft framhölls af prof. S. Nızssox m. fl. under 
striden om ätgärderna för äterställandet af det med ären 1808 och 1809 
upphörda rika sillfisket, vederlägges mer än tillräckligt af det faktum, att 
1700-talets fiskeperiod, da fisket bedrefs mest med vadar, varade längre och 
blef mycket betydligare, än nägon af de kände perioder, dä fisket bedrefs 
med garn. 

**%*) Jfr Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 1879, N:o 10; 
1882, N:o 283 (A). — Bohusläningen, 1879; 1880, N:o 98 (A); 1882, 
N:o 104; 1883, N:o 104. 


100 


anställandet af en‘ kostsam skärgärdspolis (“Fiskeri-Opsyn“) 
för att förekomma, det svärare oordningar uppst& mellan de 
sä olika anspräk egande fiskesättens idkare. Dä det nu för 
bohusläningarne är af vigt, att de allmänna medel, som 
kunna utverkas till användning för bohuslänska fiskerinä- 
ringens främjande, varda begagnade för ävägabringandet af 
varaktigare förmoner och ej blott för underhället af en kost- 
sam skärgärdspolis under sillfisket; sä& skulle ock en dylik 
utveckling hos oss af sättgarnsfisket som i Norge vara att 
hälla för en stor olycka. Här föreligger ock ett af de tal- 
rika skäl, hvarför det frän norsk sida under sista ärtiondet 
sä ofta upprepade förslaget om “gemensamt fiske i Skandi- 
navien“ skulle, i händelse det brastes till utföorande, lända 
Bohus län till sä stort fördert. 

Drifgarnsfisket är i Bohus län synbarligen af vida 
yngre älder än fisket med vare sig sättgarn eller vadar; ty 
om nu ock möjligen de tyskar och holländare, som under 
de forne fiskeperioderne deltogo i bohuslänska sillfisket, äfven 
till nägon del användt drifgarn för fängsten, sä& synes ett 
sädant bruk hvarken hafva varit af nägon betydenhet eller 
vunnit nägon efterföljd frän skärgärdsbefolkningens sida, dä 
det ej lemnat nägot det ringaste minne efter'sig. Efter 
(öteborgs anläggning samt sedan Bohus län blifvit svenskt, 
gjordes tid efter annan af regeringen gynnade försök att fä 
till ständ ett drifgarnsfiske efter holländskt mönster, och 
privilegier, stadgar m. m. utfärdades äfven med anledning 
deraf, ja regeringen utverkade t. o. m. är 1656 genom ett 
fördrag med Storbritannien rätt ät svenskarne att fiska med 
tusen fiskefartyg i de britiska fiskevattnen, hvilken rätt dock 
aldrig blef begagnad. Af dessa försök synes emellertid blott 
ett enda hafva ledt till nägot nämnvärdt resultat, nemligen 
‘ det som utfördes af handelsfirman AsraHuım och JACOB 
ARFWEDSON & Co. i Stockholm, hvilken den 12 augusti 1745 
förvärfvat sig ett privilegium exclusivum & idkande af sill- 
och torskfiskeri i Öster- och Nordsjön samt hyalfiske- och 


101 


sälfängst. Efter det nämnda fiskerikompani frän och med 
är 1747 idkat sillfiske efter holländska sättet uti nägra Ar, 
upphäfdes dess privilegium är 1752, ı stället för hvilket 
kompaniet erhöll en summa penningar iskadeständ. Derefter 
började flera bolag att med statsunderstöd (premier) egna 
sig ät detta fiske, sä att slutligen 1755 sillfisket vid Shet- 
land idkades af nio svenska fiskefartyg, som nämnda är till- 
sammans fiskat inalles 1916 tunnor sill och hvilka senare 
p& äret under hösten bedrefvo sillfiske i östra Skagerack 
vid bohuskusten *). Detta storfiske upphörde emellertid snart 
nog, enär det var mindre gifvande än fisket i bohuslänska 
skärgärden. Kfter fiskeperiodens slut väcktes äter frägan 
om införande af sillfiske med drifgarn i öppna sjön, och 
medel anslogos dertill af riksdagen; men försöket ledde ej 
till önskadt resultat. Äret 1838 gjordes försök att med 
drifgarn fiska makrill, och under ären 1842—47 uppmun- 
trades detta fiske medels premier. Först sedan efter ameri- 
kanska inbördeskrigets slut bomullen blifvit sä billig, att den 
kunde med förmon användas till förfärdigande af drifgarn, 
samt makrillens pris nödigt stigit, till följd af den ökade 
samfärdseln och den snabba ekonomiska utvecklingen, kunde 
dock makrillfisket med drifgarn under senare hälften af 
1860-talet börja att vinna en allmännare användning. Ar 
1871 började pä bekostnad af sillhandlaren AroN ANDERSON 
i Göteborg fürsök güras, att äfven fänga sill i östra Skage- 
rack bäde inom och utanför bohuslänska skärgärden, ehuru 
utan Onskad framgäng; och dylika försök hafva derefter 
upprepade gänger samt äfven med rikligt understöd af all- 
männa medel egt rum, ja sedan vintren 1880—81 hafva 
t. o. m. ett ringa fätal enskilde fiskare sökt utöfva drifgarns- 
fiske efter sill som näring, fast hittills blott i mycket obe- 
tydlig omfattning och med välej heller fullt tillfredsställande 
utrustning. 


*) Den Swänska Mercurius. Januarius 1756, sid. 451—462. 


102 


Vid bedömandet af drifgarnsfiskets utsigter med hänsyn 
till de bohuslänska förhällandena har man ej säsom sig bör 
aktat p& den sä betydande skilnaden mellan inom- och 
utomskärsfiske med drifgarn efter sill. Väderö- och Koster- 
fjordarne böra nemligen under den del afäret, dä hafsillen 
stär inne uti dem, d. v. s. vintren, lemna god fängst ät 
drifgarnsfiskarena, pä samma sätt som fler af Skotlands fjordar 
söra det under samma tid; men detta fjordfiske med drif- 
garn lemnar naturligen inga vare sig stora eller billiga 
fängstmängder. Utomskärsfisket i stor omfattning med drif- 
garn i Öppna hafvet kräfver deremot i regeln vida större 
och dyrbarare utrustning med drägtigare bätar eller fartyg 
samt längt talrıkare garn, och är under vintren alltid osäkert, 
sa att det f. ex. icke ens vid skotska ostkusten ännu kunnat 
bringas upp till nägon större betydenhet, oaktadt der finnes 
duglig materiel, öfvade fiskare och de yppersta afsättnings- 
förhällanden *). Drifgarnsfisket efter hafssillen kan sälunda 
hos oss ifrägasättas ega rum pä& /yra till sin bäde beskaf- 
fenhet och ekongmiska betydelse helt olika sätt, nemligen 
1:0) inomskärs under vintren uti större och raka fjordar 
sädana som f. ex. Kosterfjorden med vanlige makrillfiskebätar 
och ett mindre antal garn, 2:0) utomskärs säsom kustfiske 
under slutet af sommaren och förra hälften af hösten före 
det ymniga inomskärsfiskets början utanför södra skärgärden 
med liknande svagare utrustning för ringare fängst till för- 





*) Jfr Report by the commissioners of the fishery board: Scotland: 
of their proceedings in the year ended 31 december 1880. Edinburg 1881, 
sid. 4 (“The winter herring fishery did not contribute much to the returns 
of the year. A herring fishery can never be prosecuted at that season upon 
the outer coasts of Scotland except at intervals, the frequent severity of the 
weather preventing it“). Jfr vidare Lößerg, O. N. Norges Fiskerier. Kri- 
stiania 1864, sid. 36. — Det försök, som vid norska vestkusten förra äret 
gjordes af holländske fiskare, i afsigt att ävägabringa ett vinterfiske efter 
sill med drifgarn utanför nämnda kust, misslyckades, trots den ypperliga 
utrustningen, fullständigt [Morgenbladet. Kristiania 1883. N:o 88 (A). 
Stockholms Dagblad, 1883, N:o 76, sid. 3. Buch, S. A., Indberetning om 
de i 1883 udförte praktisk videnskabelige Undersögelser over Vaarsildfisket. 
Kristiania 1883, sid. 14. Norsk Fiskeritidende, 1884, sid. 58]. 


103 


säljning med hög sällsynthetspremie, och 3:0) utomskärs 
säsom kustfiske under den tid, sillen stär pä för fisket tjenligt 
afständ frän kusten, med större och drägtigare bätar samt 
med talrıka garn för fängst i verkligt stor omfattning säsom 
vid skotska ostkusten samt 4:0) utomskärs säsom storsjö- 
fiske under den del af äret, sadant kan med förmon idkas 
i Skagerack och Nordsjön, med för fängstens längre beva- 
rande och mer eller mindre fullständiga beredning till han- 
delsyara ombord lämpliga fiskefartyg, pä sätt holländarne 
eller engelsmännen utöfva denna näringsform. Af dessa fiske- 
sätt kunna de tvä förstnämnda synbarligen icke varda af 
nägon större ekonomisk betydelse för bohuslänska sillfiske- 
bedriften. 

Drifgarnsfisket inomskärs kan, dä de fjordar, ä& 
hvilka dess användning ı nämnvärd omfattning är möjlig, 
icke erbjuda utrymme nog ät ett stort antal fiskande, natur- 
ligtvis icke heller gifva upphof ät nägot verkligt betydande 
fiske samt har dessutom att uthärda en sä stark medtäflan 
frän icke blott vadfisket vid stränderne utan äfven frän fisket 
med sättgarn*) och snörpvadar att det synbarligen, med 
undantag till äfventyrs för Kosterfjorden, knappast kan ega 
nägra större utsigter för sig. Inne p& sistnämnda stora och 
djupa fjord bör nemligen drifgarnsfiske efter sill kunna, till 
töljd af den lugnare sjön derstädes, bedrifvas under vintren 
med jemförelsevis mindre stor och dyr utrustning, samt, dä 
sillen der ofta gär samlad ı tätare stimmar, ändock kunna 
gifva jemförelsevis riklig fängst; men deraf är man ej, säsom 
dock prof. F. A. Smitr gjort, berättigad att draga nägra 
slutsatser vare sig om lika godt utfall med hänsyn till fiske 
med samma svaga materiel utomskärs eller om ett fiskets 
än bättre utfall i proportion derefter, i händelse lika stort 


*) Sättgarnen kunna f. ex. fänga sillen, dä hon gär för djupt för 
att kunna näs af drifgarnen, men äro knappast användbara, dä sillen stär 
öfver ett sa stort djup, som Kosterrännan erbjuder, utan äro de i Koster- 
fjorden f. ex. inskränkta till sidogrunden. 


104 


antal garn, som skottarne begagna för sitt utomskärsfiske 
under sommaren, komme att användas, och aldra minst att 
göra detta med afsigtligt förtigande af platsen hvarest ock 
förhällandena under hvilka de till grund för beräkningarne 
lagda fängsterna gjorts. Fördelaktigheten hos drifgarnstisket _ 
inomskärs ligger väsentligen deruti att man med ringa ut- 
rustning kan nä en i jemförelse med det i materielen ned- 
lagda kapitalet större fängst än utomskärs med en längt 
kostsammare materiel*. Lika litet som man kan använda 
samma stora garnmassa inom- som utomskärs, lika litet 
skulle en svagare bät med tre mans besättning förmä intaga 
en sa stor drifgarnslänk, fullsatt med sill, som den skotske 
utomskärstiskaren plägar begagna. Erfarenheten frän Skot- 
land vitnar ock hur helt olika hordfisket ter sig i Jemförelse 
med fisket i öppna hafvet. 

Drifgarnsfisket äter sasom kustfiske utomskärs 
med billig utrustning (ett ringare antal garn och be- 
fintliga makrillfiskebätar) kan tydligen icke heller n& en 
nämnvärd betydenhet annat än p& sin höjd säsom en till 
äfventyrs blifvande fostrarinna af ett mer utveckladt drif- 
garnsfiske sädant som det engelska eller skotska. Detta 
mindre drifgarnsfiske finge ock antagligen gifva vika för ett 
sädant kustfiske i stort, i händelse ett dylikt komme till 
ständ, och det kan dessutom, äfven om detta, säsom antaglıgt 
är, ej) sker, fü en rätt svär täflan att uthärda med bäde 
sättgarn och snörpvadar, i synnerhet som dess hela tillvaro 
är grundad pä den obetydliga fängstmängdens försäljning 
med stor sällsynthetspremie till högt uppdrifna pris. Detta 
fiske mäste naturligen försigg& under slutet af sommaren 
och börjau af hösten före sillens insteg uti skärgärden, dä 
hon gemenligen plägar stä& utanför södra halfvan af länets 

*) Härutinnan ligger ock förmonligheten af drifgarnsfisket uti Öresund 
och om än i nägot mindre grad vid södra och östra Skänes, Blekinges och 
Gotlands kuster. Med billig utrustning och äfven för det öfriga kustfisket 


användbara bätar kan fiskaren nemligen nöja sig med jemförelsevis obetydliga 
fängstmängder. 


105 


kust. Huruvida det kan löna sig, är väsentligen beroende 
deraf om nöjaktig fängst, som läter realisera sig för till- 
räcklist höga pris, kan erhällas under den jemförelsevis 
korta del af äret, detta fiske är möjligt att utöfva, hvilket 
äter är beroende af den rädande väderleken, antalet fiskande, 
tillförseln frän fiskare med andra redskap samt tiden, när 
sillen gör sitt insteg uti skärgärden. Ju snarare nemligen 
- sillen ingär uti skärgärden efter anländandet till norra Kat- 
tegat eller östra Skagerack och ju flere fiskare eller fiske- 
sätt, som täfla om fängsten utomskärs, ju sämre ställa sig 
utsigterna för detta mindre drifgarnsfiske. De hittills gjorda 
försöken med detta fiskesätt hafva ej varit s& lönande att 
de lockat till nägon nämnvärd efterföljd *). Detta slags fiske 
torde dock kanske kunna drifvas uti mycket ringa omfatt- 
ning äfven under mellanperioderne för fängst af kustsill till 
rökerierna och sälunda erbjuda ett fiske, liknande det vid 
Yarmouth idkade lilla obetydliga fisket efter sädan kustsill 
 (“*long-shore-herring‘), som kan försäljas till ovanligt högt 
pris **). 

Drifgarnsfisket säsom kustfiske utomskärs ; 
stort med kostsammare utrustning, sädan som den för 
skotska ostkustfisket använda, har man pä senaste tiden 
gemenligen velat framhälla säsom det rätta mönstret för den 
bohuslänska sillfiskebedriften. Det skotska ostkustfisket be- 
sitter ock mänga i hög grad tilltalande förmoner. Det är 
nemligen det enda drifgarnsfiske eiter sill i verklist stor 
omfattning, vid hvilket fiskarena i regeln sjelfve ega den 
materiel, med hvilken de fiska, och som sälunda icke utbildat 
sig till storfiske, hvarförutom det säsom kustfiske i jemfö- 
relse med det holländska s. k. *stora“ fisket erbjuder för- 
monen af en arbetets fördelning i fräga om fängsten och 

*) Jfr Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 221. 

**) Narr, J. G., Great Yarmouth and Lowestoft. London 1866, sid. 
304, 392. — BuckLaxD, F., Report on the herring-fisheries of Scotland. 


Eöndon 1878, sid. 184. — Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar 
1883, sid. 4149, 


106 


dennas beredning till handelsvara samt en deraf följande 
mycket högt utvecklad salterinäring. Det finnes allt sä skäl 
nog för en undersökning af denna näringsforms användbarhet 
och utsigter i Bohus län med hänsyn till säväl de fysiska 
som ekonomiska förhällandenas olika kraf. Man har nem- 
ligen, utan att dock kunna anföra nägot det ringaste skäl 
derför, pästätt, att Skagerack lämpade sig bättre för ett 
drifgarnsfiske efter sill i stort än kanske nägon annan trakt. 
De försök med sädant fiske, som der gjorts, hafva lıkväl ej 
hekräftat detta pästäende, utan tvärtom ädagalagt, att Ska- 
gerack med hänsyn till bäde ärstiden, dä fisket kan för- 
siggä, och läget pä lovartssidan af en kust kräfver snarare 
en starkare än en svagare utrustning, än den skottarne be- 
gagna, ett förhällande som af utgifvaren städse framhällits 
och som äfven vunnit bekräftelse frän de norska drifgarns- 
försöken under liknande förhällanden *). Skagerack erbjuder 
vidare endast en smal remsa af kustgrund utmed bohus- 
kusten, under det att utanför Storbritanniens ostkust finnas 
sädana grund af den mest kolossala utsträckning, en omstän- 
dighet som för näringsutöfningen är af den aldra största 
betydelse, dels emedan sillen öfver dylika kustgrund enligt 
fiskares erfarenhet oftare skall höja sig till ätkomlighet för 
garnen eller ätminstone oftare träffas samlad ı tätare stimmar, 
än öfver de stora djupen**), och dels emedan dessa grund 
gifva lägenhet till ett omfattande bankfiske under den del 
af äret, fiskarena ej idka sillfiske. Bohus län ligger vidare 
för aflägset frän Nordsjön med dess rika fiskegrund för att 
det skulle vara möjligt att frän bohuskusten, pä samma sätt 


*) Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme. Aarsberetning 1883, 
sid. III. — Den betydande ängbätsfarten i Skagerack torde ock föra med 
sig behöfligheten af sädan starkare anordning med garnen som fiskarena frän 
Yarmouth och holländarne använda. 

**) Denna fiskareerfarenhet vederlägges ingalunda deraf att sillen 
äfven fast i ringare mängd fängas Ööfver större djup och aldra minst deraf 
att dylika fängster erhällas inomskärs, da sillen stär tätare samlad i en 
djup fjord sädan som Kosterfjorden. — Jfr vidare Nordisk Tidsskrift for 
Fiskeri. VI, sid. 271—272. 


Er 


107 


som frän skotska ostkusten, idka bankfisket säsom kustfiske 
ä dem, utan fär bohusläningen derför hälla sig med en sär- 
skild kostsam uppsättning af för kustfiske med drifsarın 
olämpliga bankskutor för fisket i Nordsjön. Tager man nu 
vidare i öfvervägande de rädande ekonomiska förhällandena, 
skall man finna, att det redan mäste vara för väre fiskare 
svärt att kunna anskaffa sig den för detta drifgarnsfiske 
nödiga materielen, enär en dugande skotsk drifgarnsbät med 
tillbehör kostar 7000 till 9000 kr.*) och man i Bohus län, 
säsom ofvan nämnts, snarare behöfver en kraftigare än en 
svagare utrustning än vid skotska ostkusten. Derjemte mä man 
taga i betraktande, att den skotske fiskaren förmär hälla 
sig med denna materiel derigenom att han, dels kan använda 
bäde bät och garn vid flera efter hvarandra följande sill- 
fisken vid Storbritanniens kuster, dels den öfriga delen af 
äret har lönande bruk för sin drifgarnsbät vid bankfisket, 
hvilket äfvenledes till alldra största delen ätminstone be- 
drifves säsom kustfiske, under det att den bohuslänske fiskaren 
skulle kunna använda en sädan dyrbar materiel blott under 
det enda sillfisket i sjelfva Skagerack samt bäten dessutom 
väl äfven under makrillfisket, en användning som dock synes 
nog ringa för att kunna betäcka de dyra anskaffnings- och 
underhällskostnaderna. Härtill komma dels den i bäde fy- 
siskt och ekonomiskt hänseende ofördelaktigare ärstiden för 
sillfisket, dels de vida sämre afsättningsförhällanden, den 
bohuslänske fiskaren har att tille& för sin fängst bäde under 
sillfisket och framför allt under det öfriga hafsfısket. De 
fleste af de skotske fiskarestäderne ega nemligen direkt 
jernvägsförbindelse med de stora skotska och engelska stä- 
derna och derigenom äfven en oafbruten afsättningsmöjlighet, 
hvartill intet motsvarande nu stär den bohuslänske fiskaren 


*) Enligt “the british fisheries directory 1833—84*, sid. 193, kostar 
en första klassens skotsk drifgarnsbät 300 £, hvartill komma 30 £ för 
diverse tillbehöor och 211 £ 5 sh. för garnen eller tillsammans 541 £ 
9 sh. (d. v. s. 9,829 kr. 12 öre). 


108 


till buds*). Den skotska sillens goda namn i marknaden 
utgör ock ett slags premium & sillfängsten, som den bohus- 
länske drifgarnsfiskaren länge om ej alltid mäste sakna. Det 
bohuslänska inomskärsfiskets sill mäste nemligen trycka ned 
priset & bohussillen i allmänhet och bidraga till att sänka 
hennes anseende. Den bohuslänske drifgarnsfiskaren skulle 
vidare i motsats mot den skotske hafva att uthärda en 
mycket betydande konkurrens icke blott frän det rika inom- 
skärsfisket, hvilken täflan i synnerhet under det skede af 


perioden, dä sillen tidigast ingär i skärgärden och äfven 


der erhälles af ganska god beskaffenhet, mäste verka nästan - 


tillintetgörande, utan kanske äfven frän ett, om än mindre 
regelbundet utomskärsfiske med snörpvad, som trycker ned 
priset & fängsten. Den bohuslänske drifgarnsfiskaren fär 
sälunda med en fängstmateriel af ungefär samma beskaffenhet 
och minst samma kostnad som skottens i verkligheten kämpa 
mot vida större bäde fysiska och ekonomiska svärigheter, 
än de personer, som sä ifrigt förordat ett bohuslänskt sill- 
tiske efter skotskt mönster, gjort sig besvär att taga reda 
p& eller velat erkänna. Härtill kommer ytterligare att en 
sädan näringsform kräfver 1 förhällande till fängstmängden 
allt för dyrbar materiel och allt för talrıke fiskare samt 
endast jemförelsevis mycket längsamt kan utvecklas till stor 
hetydenhet, olägenheter som för ett blott periodiskt sillfiske 
liksom för den skärgärd, der det gär till, mäste te sig ganska 
allvarsamma**. Det myckna talet om att drifgarnsfisket 
efter skotskt mönster i.östra Skagerack skulle lemna en 
alldeles särskildt utmärkt sill, är mängfaldiga gänger ve- 

*) Bättre skulle det visserligen i afseende pä sistnämnda förhällanden 
ställa sig för den bohuslänske drifgarnsfiskaren, om de ifrägasatta jernvägs- 
uthamnarne vid Hirtshals och Tyborön komme till ständ; ty frän dem 
blefve han i tillfälle idka ett omfattande kustfiske äfven i Nordsjön; men 
detta blefve dock ett fiske frän fremmande hamn, af hvilket väl vinsten till 
allt för stor del kanske blefve utländingens. 

**), Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 94, 96—97, 110—111. 
— Jfr vidare: Om offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska 


sillfisket, sid. 23— 30, 4142. -- Be Föreningens förhand- 
lingar 1883, « eid. 35. 


a7 


is 


109 


derlagdt *), fast obestridligt torde vara att drifgarnsfisket utan- 
för södra skärgärden bör lemna en stor procent af den 
höstlekande inmatsillen, p& samma sätt som garnfisket under 
senhösten och vintren lemnar en vida större procent af den 
vinterlekande inmatsillen, än fisket med de vanliga stäng- 
och dragvadarna, hvilka lemna en öfvervägande mängd af 
slosill och mellansill. Att drifgarnen, trots det att de sila 
ifrän en del smärre sill, dock ej underläta att fänga vare 
sig slosillen eller mellansillen, derpä& lemnar förra ärets sill- 
fiske vid skotska ostkusten och i synnerhet utanför Caithness 
nog talande bevis**). Förmonen att lemna en större procent 
inmatsill delar drifgarnen dock med sättgarnen och snörp- 
vadarna, och är detta sälunda alls icke nägon fördel ute- 
slutande för drifgarnen ***). Det är emellertid, frän eko- 
nomisk synpunkt sedt, ingalunda gifvet, att just denna sist- 
nämnda förmon bör bestämma näringsutvecklingens riktning; 
ty myckenheten är i fräga om sillen längt mer betydande 


'än beskaffenheten, d& en tunna inmatsill i regeln har vida 


lägre värde än tvä tunnor sill af de s. k. lägre märkena. 
Sillens värde mä för öfrigt icke beräknas efter de pris, som 
med hög sällsynthetspremie stundom betalts för smärre 
mängder, när tillförseln varit ringa. — Ett uti intet hänseende 
berättigadt pästäende är vidare det af prof. F. A. Smitr 
förespeglade hoppet om ett ständigt rikt sillfiske med drif- 
garn utanför bohuskusten i östra Skagerack: ty den ensamt 


*) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 9S—99. —- Anteckningar 
rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, sid. 32—33, 34. — Det är 
ett i bohuslänska skärgärden väl kändt förhällande, att f. ex. krok- eller 
vadfängad makrill är med hänsyn till smaken att föredraga framför i drif- 
garn erhällen makrill, hvilken senare fätt en sämre smak af sitt läng- 
sammare dödssätt. 

**) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. SS—89. 

***) Att sättgarnen, i synnerhet om de äro försedda med stora maskor, 
lemna en mer jemn och “vald“ fängst, än kanske nägot annat redskap, är 
sedan gammalt kändt (Oepman, J, Chorographia bahusiensis, sid. 36) och 
äfven här ofvan framhället. Snörpvaden äter har hos oss genom sina i 
verkligheten rika fängster af inmatsill, tillhörande den vinterlekande sorten, 
lemnat bevis för att denna sistnämnda sillsort förekommer vida ymnigare, 
än man förut hade förestält sig. 


110 


ymnigt förekommande hafssillens blott semisekulärtperio- 
diska besök i nämnda hafstrakt äro nöjaktigt bevisade genom 
erfarenheten frän säväl perioder som mellanperioder, hvilke 
sistnämnde städse företett en genomgäende brist p& sädana 
silltecken, som antyda förekomsten uti ifrägavarande hafs- 
trakt af stora sillmassor*), hvarförutom alla försök under 
desse mellanperioder med fiske efter sill misslyckats. För 
att emellertid styrka det felaktiga antagandet, har en rent 
af orimlig uppgift om hafssillens lek “i Djupa rännan och 
vid dess branter“ och sälunda “1 öppna hafvet utanför Bohus 
läns kust pä& der rädande stora djup och blöta lerbotten“ 
satts ihop **), hvilken uppgift dock genom sin fullt uppen- 
bara oriktighet torde medföra en verkan alldeles motsatt 
den beräknade. Det torde dessutom vara sjelfklart, att man 
ej deraf, att hafssillen under en fiskeperiod läter i t. o. m. 
den rikligaste mängd fänga sig i östra Skagerack med drif- 
garn, är berättigad att sluta till ett liknande förhällande 
under mellanperioderne. — Huruvida ett kustdrifgarnsfiske 
i siort hos oss kan under en närmare framtid komma till 
ständ, är, dä detsamma kräfver vida större kapital för ut- 
‚rustningen, än väre fiskare i allmänhet hafva tillgäng till, 
beroende dels deraf om väre kapitalister i nödig omfattning 
vilja inläta sig pä en sädan affär som att utan fullgod sä- 
kerhet förskottera detta kapital eller om vadfisket sä& smä- 
ningom förmär lemna detsamma, hvilket tvifvelsutan vore 
bäst, dels deraf om de ofvan framhällna svärigheterna och 
olägenheterna kunna öfvervinnas. Detta fiske förutsätter 
(lessutom, säsom ofvan nämnts, fullt ordnade och goda af- 
sättningsförhällanden samt en sä talrıik mängd af egentlige 


*) Jfr f. ex. LunDzEck, O., Antekningar rörande bohuslänska fiske- 
rierna, sid. 29—30. — De motsatta uppgifter, som sä ofta framhällits af 
ifrarne för prof, Nınsson’s oriktiga hypoteser om de bohuslänska sillfiske- 
förhällandena, äro grundade pä iakttagelsen af smärre mängder af oftast 
mindre kustsill. 

**) Smıtt, F. A., Berättelser till eivildepartementet d. 25 oktober 
1880 och d. 2 februari 1883. 


111 
yrkesfiskare, att de hos oss behöfde tagas frän andra näringar 
till dessas skada, i händelse detsamma enligt den officielt 
uttalade önskan skulle hastigare bringas till ständ. Detta 
senare kan väl för öfrigt under de i Bohus län nu rädande 
förhällandena knappast ens gä för sig, utan mäste der san- 
nolikt hvarje utveckling i den riktningen ega rum helt läng- 
samt till följd af vadfıskets större lockelser och förmoner, 
yrkesfiskarenas fätalighet*), afsättningens mindre fördelak- 
tighet, bristen pä nödigt kapital m. m. Det är ocksä väl 
kändt frän förra ärhundradet, att vadfısket, när det artar 
sig gynsamt, lockar fiskarena att öfvergifva de andra fiske- 
sätten, hvilka dels äro mindre gifvande och förmonliga, dels, 
hvad ätminstone drifgarnsfisket utomskärs vidkommer, äfven 
förenade med mer risk. En vadfıskare, som erhällit en rik 
fängst ett är, kan lättare täla ett eller ett par ärs däligt 
fiske än en drifgarnsfiskare; ty den förres behällning ı hän- 
delse af ymnig fängst är mängfaldıgt större än den senares. 
Dä nu en vadlott i allmänhet kostar blott 200 till 300 kr. 
sä skulle deremot en lott uti en lämplig och väl utrustad 
drifgarnsbät efter skotskt mönster kosta ej obetydligt öfver 
1000 kr. Det är klart, att vadfiskarenas billiga utrustning 
och i Iyckliga fall mängfaldist rikare fängster **) skola draga 
fiskarena frän drifsarnsfisket till att företrädesvis egna sig 
ät vadfısket. Skulle nu vadfısket inomskärs arta sig gyn- 
samt eller snörpvaden liksom i Norra Amerika komma till 
användning äfven utomskärs, torde utsigterna för ett drif- 
garnsfiske i verkligt sior omfattning efter sill i Skagerack 
och norra Kattegat icke heller vara eller blifva synnerligt 
stora. — Ser man nu efter, hur de med sä rikligt under- 


*) Redan denna väre yrkesfiskares fätalighet utgör.ett mer än 
tillräckligt hinder för realiserandet i en handvändning af prof. Suerr’s 
planer och vederlägger pästäendet om möjligheten af att kunna helt hastigt 
astadkomma ett stort, flera millioner kronor afkastande drifgarnsfiske efter 
sill frän bohuslänska skärgärden. 

**) Exempel finnes derä att en vanlig dragvad fiskat för öfver 22,000 
kr. och en snörpvad för omkring 30,000 kr., allt under en och samma vinter. 


‘ 


112 


stöd af allmänna medel utförda försöken att införa ett drif- 
garnsfiske, liknande det skotska, utfallit, skall man snart 
finna, att intet af dem hittills lemnat ett enda afgörande 
bevis för nämnda fiskes ekonomiska användbarhet uti östra 
Skagerack. Detta fiskes sjelftagne mälsman, prof. SmitT, 
har sälunda & ena sidan mäst medgifva, att ifrägavarande 
tiskesätts användbarhet hos oss kräfde en fängsttid af sju 
och en half veckor med “endast 500 kronors inkomst i 
veckan“*), men ä andra sidan ej heller kunnat ästadkomma 
ett liknande inkomstresultat mer än blott under en (säger 
1) enda vecka under samma fisketid, och äfven detta blott 
derigenom att den obetydliga fängsten kunnat försäljas med 
mycket hög sällsynthetspremie. Den veckans fängst har 
man emellertid märkligt nog framhällit säsom ett afgörande 
bevis, oaktadt det frän alla de stora drifgarnsfiskena är väl 
bekant, att den hufvudsakliga fängsten vanligen bekommes 
under blott en kortare del af fisketiden och ej jemnt för- 
delad under denna. Att en bät gör nästan hela sin fängst 
för fisketiden under blott en enda vecka, är nägot ingalunda 
ovanlıgt. Särskildt är fängsten under den till högst ett par 
mänader uppgäende egentliga fisketiden vanligen blott helt 
obetydlig under de första och sista veckorna af denna tid. 
Vidare har inomskärsfängst samt blott beräknade värden, 
till hvilka fängsten ej kunnat realiseras, tagits med i räk- 
ningen, och ändock har man ej kunnat pä& längt när fä ihop 
det “medelvärde af ett ärs drifgarnsfiske efter sill vid Bohus 
län, som ingalunda öÖfverdrifvet, torde kunna beräknas till 
4000 kr. för hvarje lämplig och välrustad bät“, hvilket prof. 
SMitT enligt af honom uppgjord “lägt tilltagen beräkning* . 
förklarat vara en lätt smäsak att ern&**. ÖOrsaken till det 
uppenbara misslyckandet af de gjorda försöken torde dock 





AL Smitt, F. A., Inom- eller utomskärs. I. Stockholm 1882, sid. 4. 

**) Berättelse till je i början af ar 1881 (Göteborgs 
Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1881, N:o 33). — Märkligt nog anser prof. 
SMITT de bohuslänska bankskutorna säsom “lämpliga* för detta sä lönande 
drifgarnsfiske i stort efter sill. 


115 


kanske uti ej ringa mon härröra af det planlösa och oefter- 
rättliga sätt, hyarpä de utförts. Vid bedömandet af dylika 
försöks utfall fir man ej läta vilseleda sig af deras blott 
tekniska utförbarhet eller af storslagna puffar i tidningarne 
eller af sanna förhällandet mer eller mindre döljande be- 
rättelser, utan blott och bart hälla sigtillde fakta, som äro 
oundgängliga för sakens afgörande. Härför äter är nödigt, 
att känna dels utrustningens beskaffenhet och kostnad samt 
bätmanskapets antal, dels den utomskärs erhällna fängstens 
storlek och beskafienhet (med hänsyn särskildt till de olika 
i marknaden kändas sillsorter, af hvilka den bestär, uttryckt 
i procenttal af det hela) samt det verkliga pris, den be- 
tingat vid försäljningen, och de förhällanden, under hvilka 
detta pris erhällits. Blott helt godtyckligt uppgifna affek- 
tionsvärden & fängsten, hvilken senare ingen vill betala ett 
motsvarande pris för, lemna föga ledning för omdömet, men 
hafva tjenat att vilseleda bäde allmänhet och regering. Ej 
heller fär inomskärsfiskets afkastning härvid i hemlighet 
tagas med i räkningen, enär ju endast ett jemförelsevis 
ringa antal drifgarnsfiskare kunna deltaga i fjordfisket med 
sin materiel, hyadan detsamma sälunda icke är päräkneligt 
för drifgarnsfisket i stort. — Ett förhällande af vigt för 
denna frägas bedömande, hvilket man hittills försummat att 
taga i öfvervägande, är att drifgarnsfisket efter hafssill i 
norra Kattegat och östra Skagerack sannolikt ter sig olika 
törmonligt under olika skeden af fiskeperioden, i likhet med 
hvad äfven, om än mindre tydligt, egt rum vid skotska ost- 
kusten, hvars sillfiske, som äfven är i ett visst afseende 
periodiskt, upparbetade sig till betydenhet under ett skede 
af fiskeperioden, dä inmatsillen gick nära intill kusten, sä 
att fisket der (“inshore“) kunde idkas med svagare utrust- 
ning, än nu under ett annat skede, dä sillen mäste sökas 
längre frän land, är behöflig. Det nu innevarande skedet 
af vär bohuslänske fiskeperiod är ock det, som för ett bör- 
jJande drifgarnsfiske frän bohuskusten erbjuder de största 
8 


114 


i 


formonerna, hvadan fiskeförsökens utfall äro märkliga nog. 
— Det sä ytterligt skarpa klander, som af prof. Smitr sä 
talrıka gänger bäde offentligen och enskildt riktats mot ut- 
gifvaren för det han ej mäktat införa ett drifgarnsfiske i 
stort efter sill uti östra Skagerack, oaktadt han ej haft nägot 
det ringaste anslag af allmänna medel att tillg& för ens 
det aldra enklaste fiskeförsök, kommer sälunda att äterfalla 
p& bemälde professor sjelf, som fätt de behöfliga anslagen 
stälda till sitt förfogande, men ändock ej förmätt ästad- 
komma nägot af allt det, som han förebrädde utgifvaren att 
icke hafva säsom en helt lätt sak genomfört redan före 
fiskeperiodens början med vintren 1877 —178. 
Drifgarnsfiske slutligen säsom storsjöfiske har, 
säsom ofvan meddelats, fordom utgjort det främsta föremälet 
för sträfvandena till det svenska hafsfıskets förkofran, och 
det torde ännu ej vara Öfvergifvet säsom en de exklusive 
drifgarnsvännernes kanske sista tillflykt, sedan deras andra 
planer ej efter önskan lyckats. Storsjöfisket efter sill med 
drifgarn har till följd af utrustningens kostsamhet alltid be- 
drifvits säsom storfiske, d. v. s. säsom en rederiaffär i det 
större kapitalets tjenst. Det har utvecklat sig i tvänne 
skilda riktningar, nemligen det holländska s. k. “stora*“ sill- 
fisket med fullständig saltning ‚af sillen ombord (“zoutha- 
ringvisscherij“) och det frän Yarmouth och Lowestoft idkade 
sillfisket med sillens blotta rundsaltning ombord för senare 
beredning i land hufvudsakligen genom rökning. Den förra 
riktningen har följts af fransmän och tyskar vid deras sill- 
fiske i Nordsjön och den senare tillämpas äfven af hollän- 
darne vid deras s. k. “lilla-* eller “kustsillfiske* i södra 
Nordsjön (*steurharingvisscherij*). Det “stora“ holländska 
silliskets användning har, enligt den i det föregäende lem- 
nade historiken öfver drifgarnsfiskets inforande i Bohus län, 
i mindre omfattning försökts äfven hos oss af nägra bolag, 
men utan att kunna, trots det af staten lemnade understödet, 
gifva upphof till nägon varaktig näring, en erfarenhet som 


419 


man likaledes fätt göra af dylıka försök ı Danmark, Norge, 
Skotland och England. Endast i Frankrike har det lyckats 
att med storartade uppofiringar frän staten införa denna 
dessutom af betydande tullskydd der gynnade näringsform. 
I Tyskland hafva försöken i denna riktning visserligen e) 
ledt till önskadt resultat, men ett bolag, som idkar fisket 
efter holländskt mönster med ett dussin fartyg, finnes dock 
sedan 1872 till uti Emden. Det har emellertid, trots det 
betydande tullskyddet och andra förmoner, aldrig förmätt 
lemna aktieegarne nägon den ringaste utdelning samt har 
endast genom statens mellankomst med ett räntefritt län & 
150,000 mark kunnat räddas frän total undergäng. Aktierna 
säljas ock för en tredjedel af hvad de kostat. Fisket har 
hittills endast lemnat en ärlig fängst af högst bortät 7000 
tunnor och synes endast mycket längsamt kunna utvecklas 
till nägon större betydenhet*). Dä man emellertid för ett 
par är sedan väckte förslag om ett hastigt ökande af den 
tyska sillfiskeflottan genom aktieteckning, yttrades derom 
frän sakkunnigt häll att de affärsmän, som läto locka sig 
dertili, komme att göra förlust derpä **). 

Det företrädesvis s. k. holländska fiskesättet kräfver 
större och dyrbarare utrustning, erfarnare och mängsidigare 
i näringen inöfvade fiskare än nägot annat fiske samt der- 
jemte sträng disciplin ombord & fiskefartygen och duglig 
ledning frän rederiorten, om det skall kunna gä med vinst. 
I Holland anser man sälunda tvifvelsutan med rätta, att 
har man icke tillgäng till en dugande fartygsskeppare och 
en lämplig bemanning sä är ej lönt att utrusta ett fartyg 
för detta fiske. Föga utsigt finnes emellertid att hos oss nu 
kunna införa detta fiskesätt, som förefaller väre fiskare allt 
för trälaktigt och som kräfver ett kapital för hvarje fartyg 


*) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1384, sid. 58-60. — Jfr vidare Beilage 
zu N:o 282 der Hamburgischen Börsenhalle, 1883. — Göteborgs Handels- 
och Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 285 (A). 

**) Deutsche Fischerei-Zeitung, 1883, N:o 12, sid. 91—92. 


116 


af ätminstone 45,000 -kr.*), en summa mängfaldigt öfver- 
stigande väre fiskares fürmäga. Bolagsformen, använd i afsigt 
att frän förstone draga det stora kapitalet till näringen, har 
äter för en slik närings första Avägabringande och kraftigare 
utveckling ingenstädes visat sig förmonlig, och synes för 
öfrigt blott i Holland hafva under särskildt den senaste tiden 
i en fast väl längt i frän öfvervägande inflytelserik omfatt- 
uing kommit till begagnande för den af gammalt befintliga 
fiskebedriftens vidare utveckling. Dä man dessutom i Bohus 
län ej kunnat förmä& storsjöfiskarne ens att nödigt bereda 
torsk och länga ombord & sina bankskutor, s& finnes sä- 
kerligen än mindre utsigter att kunna förmä dem salta sill. 
ordentligt ombord & fiskefartygen, i synnerhet som drifgarns- 
fisket med den länga drifgarnslänkens intagande är ett ytterst 
ansträngande arbete. Detta fiske kan ej heller hos oss som 
i Frankrike och Tyskland uppmuntras genom tüllskydd, ty 
Sverige är för folkfattigt för att ett dylıkt skulle kunna spela 
nägon rol. Det mäste ock bedrifvas icke s& mycket i egna 
farvatten som i vestra Nordsjön, der bohusläningen dock 
mäste utöfva sin näring under mindre fördelaktiga förhäl- 
landen än de fiskare, som fiska frän fransk, holländsk eller . 
tysk hamn, der desse senare med längt större förmon, än 
hos oss är fallet, kunna afsätta ätminstone en större del af 
fängsten. SA dyrbara fiskefartyg mäste nemligen hällas i 
verksamhet ätminstone största delen af äret, och de användas 
derför gemenligen ock under ärets första hälft för bankfiske 
med backor eller bomsläpnät*®). Man mä ej heller förgäta, 
} *) Der holländische Härings-und Frischfischfang. Emden 1871, sid. 
“ m Bomsläpnätet eller skrapnätet är icke ett not- utan ett ulke- 
redskap och kunde derför kanske lämpligast benämnas storulke eller flun- 
dreulke, Det motsvarar fransmännens chalut, engelsmännens beamtrawlnet, 
holländarnes scrobnet och tyskarnes Schleppnetz. Det är icke att förvexla 
med den i Sverige sedan gammalt kända segelnoten, som är ett verkligt 
notredskap och motsvarar fransmännens eissauge och gangui, engelsmännens 
ottertrawlnet. och tyskarnes Braddengarn. Segelnoten kan äfven ställas sä 


att den gär mer eller mindre nära ytan, i stället för att säsom bomsläp- 
nätet städse följa bottnen. 


117 


att räntan är högre hos oss än i Holland och att man här 
i Bohus län sälunda, ehuru utsigterna äro sämre och för- 
hällandena ı allt ogynsammare, icke dess mindre behöfver 
större afkastning än i Holland, för att ett dylikt storfiske 
skulle löna sig. De ekonomiska och sociala förutsättningarna 
för ett dylikt fiskesätts trefnad och hastiga utveckling till 
betydenhet saknas ännu fullständigt i Sverige, hvarförutom 
detsammas införande ej skulle ega nägon större betydelse 
med hänsyn till det periodiska sillfisket i östra Skagerack, 
hvilket sistnämnda tvärtom nu liksom pä& 1700-talet skulle 
hota det holländska fiskesättet med undergäng genom att 
locka fartygsbesättningarne ifrän detsamma säsom för mödo- 
samt ock för litet lönande, i händelse det emot förväntan 
komme till ständ. 

i Nägot litet större utsigter har dä förslaget att använda 
det af storsjöfiskarena frän Yarmouth och Lowestoft använda 
fiskesättet. Detta kräfver nemligen en mindre kostsam ut- 
rustning, uppgäende till föga mer än tvä tredjedelar afhvad 
det holländska fiskesättet kräfver för hvarje fartyg*), samt 
dä den fängade sillen endast ogälad strösaltas, längt ifrän 
samma mängsidiga skicklighet hos fiskarena, hvarjemte det 
tydligen ock är vida mindre ansträngande och trälaktigt. 
Det förutsätter emellertid för att löna sig erfaren och kraftig 
ledning frän rederiorten samt duglige fartygsskeppare, som 
formä upprätthälla disciplinen ombord och i grund känna 
yrket, och dessutom säsom hufvudvilkor nöjaktiga afsätt- 
ningsförhällanden för fängsten. Fisket mäste nemligen be- 
drifvas hela eller ätminstone största delen afäret, och under 
den tid, sillfiske ej idkas, begagnas fisket efter bottenfisk 
med bomsläpnät. Man behöfver sälunda hafva_ tillfreds- 
ställande afsättning först för den rundsaltade sillen till rö- 





*) Enligt *the british fisheries directory 1883—84*, sid. 192—193, 
belöper sig kostnaden för ett fiskefartyg med utrustning och allt till frän 
1769 till 1895 £ och med fullständig utrustning äfven för fisket med bom- 
släpnät till bortät 2000 2. Ett 2 motsvarar 18 kr. 16 öre. 


113 


kerierna och vidare för den med bomsläpnät gjorda och pä 
is förvarade fängsten. För en fängst i stort har man sälunda 
endast utländska jernvägsuthamnar att tillgä& för afsättningen, 
och fisket med bomsläpnät är dessutom hänvisadt till Nord- 
sjön äfven med hänsyn till fängsten. (Att använda det- 
samma i Kattegat, torde svärligen i större omfattning kunna 
löna sig, hvarförutom ett mindre kostsamt fiske med segel- 
not eller skäddevad der säkerligen faller sig lämpligare). 
Vid närmare granskning skall man ock snart finna, att 
ifrägavarande fiskesätts införande under nu förhandenvarande 
förhällanden hos oss i stor omfattning egentligen innebär, 
att svenska rederier skulle utrusta fiskefartyg för fängst uti 
Nordsjön sida om sida med nordsjömakternes fiskare och 
med afsättning af fängsten pä de nordsjöhamnar, der desse 
fiskare höra hemma. Tvifvelsutan skulle det pä det hela 
taget ocksä vara förmonligare att fiska i sydvestra Nordsjön 
och sälja sillfängsten färsk i de engelske fiskarehamnarne, 
än att fiska närmare hemmet och föra fängsten hem till 
Sverige och derifrän äter utföra densamma säsom rökt sill 
till England eller Belgien. Det skall säkerligen ock visa sig 
"vara i regeln förmonligare att idka detta storsjöfiske när- 
mare den utländska afsättningsorten än det egna hemmet, 
hvarför ett sädant fiske, i händelse det kommer till ständ, 
allt mer mäste arta sig till ett försök att kunna täfla med 
fremmande fiskare i desses gamla men af väre fiskare föga 
eller intet kända fiskevatten. — Den ifrägasatta anläggningen 
af de ofvan omnämnda jernvägsuthamnarne vid Hirtshals 
och Tyborön samt den nya jernvägen till Kuxhaven böra 
dock helt visst öka utsigterna för det ifrägavarande fiske- 
sättets införande äfven i östra Nordsjöon med Skagerack. 
Man mä dock vid bedömandet af dess utsigter icke förgäta, 
att Skagerack och östra Nordsjön icke erbjuda lika för- 
monliga förhällanden för sillfisket som sydvestra Nordsjön 
samt att afsättningsförhällandena äro vida bättre vid Eng- 
lands och Hollands än vid Tysklands och Skandinaviens 


s 219 


jernvägsuthamnar. Vid Yarmouth har denna här nu ifräga- 
varande fiskeform fordomtima sä& smäningom utvecklat sig 
ur kustfisket derigenom att duglige fiskare svingat sig upp 
till fiskefartygsredare, som genom fortsatt ihärdigt arbete 
och sparsamhet förmätt att utrusta allt bättre och starkare 
fartyg för bedriften. Bolagsformen för en dylik närings första 
Avägabringande hälles deremot allmänt nog för oduglig. Det 
mä emellertid vara möjligt och t. o. m. att hoppas, det ett 
dylikt fiskesätt mätte under nu innevarande bohuslänske 


‚sillfiskeperiod kunna utveckla sig ur det bohuslänska kust- 


fisket. Man skulle i sädant fall kunna läta fiskefartygen 
under en del af äret fiska sill och makrill i Skagerack med 
drifgarn och väl äfven med snörpvad samt den äterstäende 
delen af äret använda dem för fiske med backor, bomsläp- 
nät eller drifsarn i Nordsjön. En sädan utveckling kräfver 
emellertid att afsättningsförhällandena ordnas och förbättras 
genom ästadkommandet icke blott af de ofvannämnda jern- 
vägsuthamnarne vid Jyllands vestkust, utan äfven at ätmin- 
stone ett par i direkt förbindelse med det svenska jern- 
vägsnätet stäende kraftfulla bohuslänska fiskarestäder, i en- 
lishet med hvad af utgifvaren samt af de bohuslänske riks- 
dagsmännen i andra kammaren under ären 1882—83 före- 
slagits *). 

Dä det skulle blifva för vidlyftist, att här uttömmande 
behandla hela den vidlyftiga frägan om drifgarnsfiskets för- 
moner och olägenheter i allmänhet och särskildt med hänsyn 
till dess användbarhet för det periodiska bohuslänska sill- 
fiskets utveckling, nödgas utgifvaren derför hänvisa till de 
af honom förut offentliggjorda uppsatserna ötver detta lıka 
omfattande som svära ämne**, Endast det vill han här 


”) Om offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska sill- 
fisket, sid. 16—26, 30—31, 33. — Bohusläns hafsfiske och dess framtid, sid. 
22—23, 27, 23—30, 31—48. — Bohuslänsk fiskeritidskrift 1884, sid. 32—41. 

**) Preliminär berättelse for 1873—74, sid. 68—69. — Göteborgs 
Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1879, N:o 10, 11; 1881, N:o 51, 286 (A); 
1882, N:o 255 (A), 283 (A). — Bohusläningen, 1879; 1882, N:o 89; 1883, 


120 


ytterligare tillägga, att man ej fär döma de stora utländska 
drifgarnsfiskena efter sill blott med ledning af nägra fä 
ovanlıgt gynsamma ärs fängstresultat, sädana som de nu 
närmast föregäende ärens, utan mäste man taga en längre 
tids medelfängst i öfvervägande samt särskildt med hänsyn 
till en möjlig tillämpning & de bohuslänska förhällandena 
icke förbise, huru de nämnda utländska fiskena kommit till 
ständ och utvecklat sig och hvilka förutsättningarna för 
deras storartade utveckling äro; ty eljes kommer man lätt 
nog till en alldeles felaktig uppfattning. Mycken skada för 
fiskerinäringen har nemligen här i Sverige tid efter annan 
ästadkommits genom en ytlig uppfattning hos & närings- 
utvecklingen inflytelserike personer och genom en ytlig fram- 
ställning uti sädana med stora anspräk p& sakkännedom till 
allmänhetens ledning offentliggjorda skrifter, hvilka oftast, 
utan att taga nödig hänsyn till ens de hufvudsakligaste för- 
utsättningarna för den ena eller andra näringsformens lö- 
nande användning, dock förordat en deras användning äfven 
hos oss blott pä& den grund, att den eger rum i utlandet. 
Vadfisket deremot är i Bohus län mycket gammalt. 
Redan de äldsta ännu i behäll varande norska lagarne inne- 
hälla nemligen bestämmelser rörande vadfiskets utöfning, 
och allestädes, der detta fiskesätt kunnat med förmon an- 
vändas, synes det ocksä tidigt hafva kommit i bruk*). Till 
föormon för garnfisket, af hvilket kronan hade lättare att 





N:o 69 (A), 104. — Nya Dagligt Allehanda, 1882, N:o 75, 83. — Om 
offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska sillfisket, sid. 4— 
5, 29—30, 35—42. — Bohus läns hafsfiske och dess framtid, sid. 23—26. 
— Om de stora sillfiskena betraktade frän nationalekonomisk synpunkt, 
sid. 2—5, 7—9, 11, 13—19 (Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar 
1883, sid. 23—31, 33—35, 37, 39—45). — Sveriges deltagande i inter- 
nationela fiskeriutställningen i London 1883. Genmäle, sid. 11—14. — 
Det förestäende sillfisket i bohuslänska skärgärden, sid. 6—12. — Kortfattad 
berättelse öfver de under ärtiondet 1873—83 utförda vetensk. undersökn. 
rör. sillen och sillfisket, sid. 70--74. 

*) I den heliga skrift omtalas vadfiske sälunda äfven flerstädes. Sä 
liknas nemligen i Maruer Evangelium (13: 47—48) himmelriket vid en 
vad, och af framställningen i Lukas Evangelium (5: 4—7) framgär tydligt. 


121 


uppbära afgitt af de fiskande för tillätelsen att deltaga ı 
kronans sillfiske i bohuslänska skärgärden, föorbjöds emellertid 
är 1583 att begagna vadar säsom fängstredskap vid detta 
fiske*). För fiske af sill och isynnerhet skarpsill voro dock 
vadar af intill 100 famnars längd i bruk under förra hälften 
af 1700-talet**), och dä en ny sillfiskeperiod vid medlet al 
samma ärhundrade begynte, s& skall man i början hafva 
fängat sillen med makrillvadar***, Under nämnde fiske- 
period nädde vadtisket som bekant en betydande utveckling 
hvad vadarnes storlek och antal vidkommer. Efter förre 
sillfiskeperiodens slut och sedan skarpsillfisket, bland annat 
senom den lönande anjovisberedningen af skarpsillen, började 
vinna i betydelse, utvecklades ock vadfisket allt mer. Man 
uppfann äfven för detta fiske den s. k. flottvaden, hvilken 
kunde ställas att g& pä Önskadt djup, under vattenytan eller 
ifrän botten räknadt, samt landas uti vadbäten i stället för 
vid en passande strandplats. — Dä en ny fiskeperiod nu 
senast begynte, hade man i Norge redan frän verldsutställ- 
ningen i Philadelphia är 1876 hemfört den amerikanska 
snörpvaden, och dä under vintren 1880—81 uti gränsvattnet 
mellan Bohus län och Norge med en dylik vad gjordes en 
storartad fängst p& sädant afständ frän land och under 
sädana förhällanden, att de vanliga sillvadarna ej kunnat 
användas; s& föranledde ryktet derem att detta nya slags 
redskap äfven blef infördt i bohuslänska skärgärden, der man 
med detsamma under vintren 1882—83 gjorde högst be- 
tydliga fängster — en vad frän Öckerön erhöll dä t. o. m. 
sill för ett (genom försäljning ernädt) värde af omkring 





nog att apostlarne Prrrus, JAKkoB och JoHANNES voro till sitt ursprungliga 
yrke vadfiskare. Äfven i gamla testamentet antydes vadfisket säsom ett dä 
välbekant fiskesätt af profeten HaBakux (1: 15—17). 
*) Norske Rigsregistranter. II, sid. 537. 

**) OEDMAN, J., Chorographia bahusiensis thet är Bahus Läns Be- 
skrifning. Stockholm 1746, sid. 36. 

*##) Nya Handl. af K. Wett. o. Witterh. Samh. i Götheborg. 1. 
Götheb. 1808, sid. 44. — Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skär- 
gärden. Stockholm 1843, sid. 86 fr. 9, sid. 98, fr. 7. 


122 


30,000 kr. —-, hvilket naturligen föranledde än flere att 
skaffa sig detta slags redskap. Dä nu snörpvaden äfven 
läter använda sig för fiske utomskärs, sa var härigenom ock 


i verkligheten ett alldeles nytt uppslag lemnadt till en det 


bohuslänska sillfiskets storartade utveckling till en högre 
ständpnnkt. 

Snörpvaden skall hafva uppfunnits är 1326 af ame- 
rikanarne JOHN TALLMAN, JONATHAN BROWNELL och CHRIST- 
OPHER BARKER*) samt begagnades i förstone blott för fängst 
af menhaden (Brevoortia tyrannus), en vid Norra Amerikas 
ostkust mycket ymnigt förekommande sillart, som i synnerhet 
användes för tranfabrikation. Senare begagnades snörpvaden 
för makrillfängst och slutligen äfven för fängst af sill. Snörp- 
vadsfisket har dock egentligen först under de senaste tre 
ärtiondena nätt den utveckling, som gjort detsamma förtjent 
af sa mycken uppmärksamhet. — Försöken att kunna idka 
fisike med vadredskap i öppna sjön äro rätt gamla, hvarpä 
norrmännens “Synke-“ eller *Sxkkenot“ utgör ett exempel, 
men det är först genom uppfinningen af snörpvaden, som 
dessa försök kunna anses hafva vunnit en sädan utveckling, 
som möjliggör ett verkligen rikt fiske med vadredskap efter 
närmare ytan gäende fiskar äfven utomskärs i öppna hafvet. 
För fängsten äter der af bottenfisken eger man nemligen 
sedan gammalt uti segelnoten redan ett bepröfvadt vadredskap, 
som dock ej uti förmonlighet för fängsten i stort kan pä 
längt när mäta sig med det efter en helt annan grundplan 
inrättade bomsläpnätet **). 

De i Norra Amerika använda Sören darne ega en 
längd af frän 100 till 300 famnar och en djuplek af frän 
10 till 30 famnar samt äro förfärdigade af bästa bomulls- 
träd med allt tillhörande tägvirke gjordt af bästa slags 
häcklad hampa, i afsigt att redskapet mätte erhälla största 





*) Bulletin of the United States Commission of fish and fisheries. 1. 
Washington 1882, sid. 47. 
**) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 116. 


125 


möjliga lätthet och handterlighet. Hampträd anses dertör 
väl äfven med rätta för mindre lämplig att förfärdiga snörp- 
vadar af. Vanligaste vigten ä en för menhaden-fisket använd 
snörpvad skall vara 600 till 700 amerikanska skälpund 
{d. v. s. i runda tal 6!/, till 71, centner eller 275 till 320 
kilogram). För menhaden-fisket användes antingen snällseg- 
lande skonare af omkring 30 tons drägtighet eller ock äng- 
fartyg af 35 tili 70 meu vanligast af 60 tons drägtighet. 
Hvarje fullständigt snörpvadsfiskelag utgöres af 9 till 10 man 
— endast de aldra största fiskeängfartygen föra ända frän 
12 till 15 mans besättning —, hvilke gemenligen utöfva 
fisket emot ena hälften af fängsten, under det att den andra 
tages af fängstmaterielens egare. Sker menhaden-fisket med 
ängfartyg, hemför detta sjelf fängsten, men utöfvas det med 
segelfartyg, sä mäste man hafva hemförarbätar att tillgä för 
fängstens ilandforslande. Ett med skonare fiskande snörp- 
vadsfiskelag af 7 man har sälunda gemenligen tre hemförar- 
bätar (“tenders*) med hvar sin man eller inalles 10 man 
för hela bedriften. Vid fisket skötes vaden antingen af wänne 
vadbätar (“seine-boats“, “working-boats*), af hvilke den ena 
dä benämnes snörpbäten (“purse-boat“) och vid fisket stär 
under fartygsskepparens eget befäl samt den andra, under 
befäl af skepparens närmaste man, hjelpvadbäten (“mate- 
boat‘), eller ock af blott en vadbät (*seine-boat“) och en 
lillebät (“dory“), hvartill för ängbätarne ofta kommer en 
eller ett par ytterligare smäbätar, benämnde känbäten (*strike- 
boat“) och drifbäten (“drive-boat“). Vadbätarne släpas van- 
ligtvis efter fiskefartygen, men smäbätarne (“dories*) tagas 
ombord. Af en god vadbät fordras, att han skall erbjuda 
minsta hinder för det honom i släptäg förande fiskefartyget 
samt vara möjligast lättrodd och styf. En snörpvadsfiske- 
skonare med tillhörande bätar uppgifves kosta omkring 5000 
dollars (d.v.s. 18,650 kr.) och en bästa slags stor snörpvad 
bortät 1000 ‘dollars (d. ä 3,730 kr.) eller tilisammans i 
svenskt mynt ett belopp af närmare 22,400 kr. Ett fiske- 


124 


ängfartyg äter uppgifves kosta 10,000 till 16,000 dollars, 
d. ä&. i runda tal 37,000 till 60,000 kr.*). 

Vid fiskets utöfning ligger mycken makt uppä att fiske- 
fartyget kan snabbt ströfva utöfver möjligast stor yta af 
sjön under letandet efter fisken, ty vid snörpvadsfisket är 
det i vida högre grad än vid garnfisket af nöden, att hafva 
jakttagit fisken; ty att göra försök p& mäf& med snörpvaden 
lönar sig än mindre än med drifgarnen. Fiskefartyget mäste 
'derför vara snabbgäende och fiskaren uppmärksam och öfvad 
uti att spana efter fisktecken. Vid sillfiske är detta särskildt 
sa mycket mer af nöden som sillen väl ej städse är lika 
lätt att upptäcka som makrillen eller menhaden, hvarföre 
sillfiskaren ock mäste vara synnerligt öfvad uti aktandet pä& 
silltecken säväl som uti begagnandet af lod och vattenkikare 
för utrönandet af sillens läge i sjön. För att fängsten skall 
varda lönande fordras vidare liksom vid drifgarnsfisket, att 
fisken gär pä& ett lämpligt djup vid eller under vattenytan 
samt dessutom tillräckligt samlad. Beträffande nu särskildt 
sillen är det i detta hänseende väl bekant, hur hon & ena 
sidan utomskärs oftare träffas stimmande i vattenbrynet än 
inomskärs, men & andra sidan väl ock oftare gär nägot mer 
samlad i täta stimmar inomskärs än utomskärs. Berättelserna 
om att man utomskärs iakttagit stora och täta sillmassor 
pä& för snörpvadsfiske lämplist djup äro dock sä allmänna **) 


*) För dem, som Öönska närmare upplysning om snörpvadsfisket i 
Norra Amerika, mä här lemnas följande förteckning öfver den vigtigaste 
literaturen derom: Wautem, F. W., Den amerikanske Posenot. De 
1876. Om de amerikanske Fiskerier. Kristiania 1878, sid. 44—51. 
ANDERSSEn, J., Beretning om Fiskeriafdelningen ved Verdennde i 
Philadelphia i "1876. Aalesund 1877, sid. 27—31, 44—45. — Reports of 
the United States Commission of fish and fisheries. V. Washington 1879, 
sid. 117—128, pl. XIV—XXI. — Amtliche Berichte über die internationale 
Fischerei-Ausstellung zu Berlin 1880. II. Seefischerei von M. LinDEMANN. 
Berlin 1881, sid. 188, 195— 207, 

FR Jir 3. icX, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 
201. — Bohusläns Tidning, Uddevalla, 1883, N:o 102. — Det i här äbe- 
ropade tidningsnotis anförda fallet utgör ett tydligt exempel pä ett tillfälle, 
dä man med snörpvad skulle gjordt en stor fängst, under det att man med 
drifgarnen blott erhöll helt obetydliga fängstmängder. 


125 


att det ju icke bör eller kan betviflas, att sädant fiske 
äfven, dä väderleken det tilläter, skall hos oss kunna idkas 
lika väl som i Norra Amerika. I de amerikanska fiske- 
vattnen bedrifves nemligen fisket efter bäde makrill, menhaden 
och sill ofta nog p& betydande afständ frän land ute i öppna 
sjöon*).. Säväl här i Bohus län som i Norra Amerika har 
det visat sig att snörpvaden p& samma sätt som garnen 
lemna en till sorten bättre fängst än de vanliga drag- och 
stängvadarne, när sillen nemligen ej uppträder säväl invid 
stranden som p& längre afständ frän densamma af oblandadt 
enahanda beskaffenhet, hvilket stundom är fallet, hvarför- 
utom snörpvaden liksom de andra vadarna lemnar en mer 
oskadad fängst än garnen **). Snörpvaden silar dock ej ifrän 
de största sillarne liksom ej heller de som äre för smä för 
att fastna uti maskorna & drifgarnen ***, men kan ej taga 
sillen p& sä stort djup under vattenytan som sättgarnen. 
Det är sälunda snörpvadens användning i östra Skageracks 
skärgärdar man har att tacka för, att verkliga bevis erhällits 
för den stora vinterlekande hafssillens förekomst äfven 1 Östra 
Skagerack uti längt större ymnighet, än man dessförinnan 
funnit skäl att antaga. 





*) Jfr Reports of the United States commission of fish and fisheries. 
V, sid. 127 m. fl. st. — Goope, G. B., The fishery industries of the 
United States. London 1883, sid. 20—21. — Joncas, L. Z., The fisheries 
of Canada. London 1883, sid. 23 (— — — “There are also the purse 
seines which are used to fish the herrings on the banks, sometimes twenty 
and thirty miles from the shore*). 


**) Jfr anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, 
sid. 32—33, 34. — Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 98—99, 108—109. 


***) Detta är emellertid ingen olägenhet vid sillfisket; ty det är endast 
mer sällan och hufvudsakligast blott invid stränderne som den större sillen 
erhälles blandad med mindre till saltning otjenlig sill. Äfven med drifgarn 
samt utomskärs erhälles dock understundom äfven en väl stor procent för 
liten och tarflig sill, enligt hvad erfarenheten frän skotska ostkusten adaga- 
lägger. Dä den större sillen dock i regeln icke gär blandad i samma stim 
med smärre sill, sä är det ej heller att vänta, det man med snörpvaden i 
samma omfattning som med drag- och stängvadar eller t. o. m. drifgarn, 
hvilka ofta hämta sin fängst ur flere stimmar pä en gäng, skall erhälla 
en fängst af mer blandad storlek, än önskligt är. 


126 


Snörpvadsfisket inomskärs i bohuslänska skärgärden har 
med en jemförelsevis helt ringa utrustning, som det mycket 
väl ligger i äfven väre längt ifrän förmögne fiskares förmäga 
att bekosta sig sjelfve, gifvit mycket goda, ehuru, till föyjd 
af fiskesättets nyhet och de föga lämpliga vadbätar, man 
användt, rätt ojemnt utfallande resultat. Ett snörpvads- 
fiskelag frän Öckerön i södra skärgärden erhöll sälunda t. o. m. 
under vintren 1882 —83 en sä rik fängst, att densamma vid 
försäljning säsom färsk sill betingade ett pris af omkring 
30,000 kr. För inomskärsfängsten är det passande och har 
äfven vunnit tillämpning, att tvänne vanlıga vadfiskelag förena. 
sig om att tillsammans utrusta en snörpvad för begagnande | 
vid sädana tillfällen, d& sillen ej kan lämpligen tagas med 
de vanlıga drag- eller stängvadarna eller dä snörpvaden 
lemnar en riklig fängst af värdefullare beskaffenhet än dessa. 
För att ett dylikt fiske utomskärs med fiskeskonare eller 
ängfartyg skall komma till ständ, kräfves dock vida större 
kapital, än väre fiskare nu äro mäktige att ästadkomma; 
men försök med i skärgärden befintliga fartyg af lämplig 
storlek borde dock i alla händelser göras, ty stär sillen ı 
riklig mängd samlad utanför skären, kan under gynsamma. 
förhällanden lätt göras mycket rika fängster *). Sillen är 
nemligen en vida mindre skygg fısk än bäde makrill och. 
menhaden. Snörpvadsfiskeskonaren med. full utrustning är 
dock omkring 10,000 kr. billigare än en drifgarnsbät af det. 
frän Yarmouth använda slaget, och det oaktadt den förre: 
torde vara mer kraftig och sjöduglig än den senare samt 
dessutom väl äfven mer lämplig för bankfisket i östra Nord- 
sjöon än den luggertriggade bäten frän Yarmouth; ty de 
amerikanska fiskefartygen hafva ofta att uthärda ett längt. 
svärare och plötsligare vexlande väder pä större atständ 





*) Äfven vanliga bankskuter kunde kanske t. o. m. i brist pa bättre 
(ehuru eljes dertill mycket olämpliga) användas för snörpvadsfisket utomskärs, 
dervid dock vadbäten väl finge tagas ombord, enär bankskutan svärligen lär 
kunna utan för stor tidspillan släpa en vadbät efter sig. En vanlig bohus- 
länsk vadbät är väl ock blott helt föga tyngre än bankskutornas lillebät. 


127 


frän land än de engelska*). Snörpvadsfisket utomskärs med’ 
segelfartyg i större omfattning kräfver emellertid nägot mer- 
än dubbelt kostsammare utrustning för hvarje särskildt: 
fiskelag, än drifgarnsfisket efter skotskt mönster, men det 
lemnar ock en i jemförelse dertill längt rikare fängst och 
erbjuder dessutom en utrustning, som äfven passar för nord-. 
sjöfisket, hvilket deremot, säsom ofvan förmälts **), svärligen. 
under nu rädande förhällanden ätminstone kan i nämnvärd' 
omfattning utöfvas frän bohuskusten med drifgarnsbätar sädane- 
som de skotske. Uti denna omständighet ligger ock en 
hufvudorsak, hvarför utgifvaren städse förordat införandet 
af en näringsform, som äfven hos oss kunde möjliggöra an- 
vändningen af sädana fiskefartyg, som läte begagna sig för 
idkandet af flera olika fisken och sälunda i bruk under hela 
eller ätminstone största delen af äret kunde erbjuda större 
utsigt, att lemna ränta och amortering & det i dem nedlagda 
kapitalet, än ett (ända till hälften) billigare bätslag med. 
allt för ringa möjlighet till användning ens under en större 
del af äret. Snörpvadsfiskets sä synnerligt rika afkastning- 
och möjligheten af detsammas användning i största oınfatt-. 
ning äfven inomskärs förete ock synes det med hänsyn härtill 
längt större utsigter ät de fiskande, än det i stort blott 
utomskärs användbara och i förhällande till fängsten kost- 
sammare samt mindre gifvande drifgarnsfisket efter vare sig 
engelskt eller skotskt mönster; och derför torde äfven fisket 
med snörpvad kunna snarare varda ett upphof till en kraf-. 
tigare utveckling af det bohuslänska utomskärsfisket, än det 
sä längsamt sig utvecklande drifgarnsfisket. Ett däligt utom-. 
skärsfiske efter sill kan för snörpvadstiskaren lätt ersättas 
af en rik fängst inomskärs med samma materiel, hvilket. 
deremot alls icke i samma omfattning kan varda fallet med 

*) Uti väderlekens hastiga vexlingar och plötsligt kommande stormilars 


valdsamhet äro ock att söka en af hufvudorsakerna till det nordamerikanska 
hafsfiskets olika utveckling med hänsyn till redskap och fartyg emot i, 


‘ nordvestra Europa. 


**) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 106—107. 


128 


hänsyn till drifgarnsfisket. Fiske med ängfartyg torde vidare 
äfven hos oss genom snörpvadens användning kunna komma 
till ständ, d& man under den öfriga delen af äret ju bör 
hafva användning för ängfartygen vid fisket med bomsläpnät 
och kanske äfven vid makrillfisket *) samt dessutom för sill- 
torslingen vid värt inomskärssillfiske. Det synes sälunda pä 
intet vis vara omöjligt, att just ur snörpvadsfisket kan vexa 
- upp den lifskraftigare utveckling af hela den bohuslänska 
hafsfiskebedriften, som denna sistnämnda nu sä oundgängligen 
kräfver, om den skall kunna fortfarande bestä äfven i form 
af storsjöfiske. Erfarenheten frän Norra Amerika vitnar ock 
tillräckligt om, hvilket ofantligt framsteg utvecklingen af 
snörpvadsfisket och de i väsentlig_mon just med anledning 
af detsamma förbättrade fiskefartygen (fiskeskonare och fiske- 
ängfartyg) fört med sig ät det amerikanska hafsfısket **), 
och det lider väl intet tvifvel, att ju icke förhällandet skulle 
varda detsamma äfven i Bohus län, ı händelse man der 
blott förmädde öfvervinna de första stora svärigheterna. I 
Amerika har sälunda till dömes snörpvadens införande tio- 
dubblat den fängst, ett amerikanskt makrillfiskefartyg kan 
päräkna, och bragt det derhän, att 2000 till 5000 tunnor 
makrill nu utgör den vanliga medelfängst, ett dylikt fartyg 
ärligen plägar erhälla***). Dä nu snörpvadsfisket vidare ı 
högre grad alstrar raske sjömän och verkar mer tilldragande 
och uppfriskande pä skärgärdsbefolkningens lynne samt mer 
liknar det af bohusläningen sedan gammalt sä högt upp- 
burna vadfiısket, än fallet är med det mer trälaktiga och 
enformiga drifgarnsfisket; sä& synas svärigheterna för det 
förras införande i önsklig omfattning ej vara sä stora, som 
man förestält sig, eller ätminstone icke sä betydande, som 
för införandet af ett drifgarnsfiske i stort. 


*) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 119. 
**) Goope, G. B., The fishery industries ofthe United States. London 
1883, sid. 12, 42. 
***) GooDeE, G. B, The fishery industries of the United States, sid. 12. 


4 


129 


Säsom bekant har‘ emellertid prof. F. A. SmitTT hos 
oss i stället för fisket med snörpvad velat säsom utgängs- 
punkt för utvecklingen af värt hafsfiske till en högre ständ- 
punkt använda fiske med drifgarn efter särskildt skotskt 
föredöme. Jemför man emellertid de bäda redskapen med 
hänsyn närmast till deras användbarhet och fiskarena ögon- 
skenligast tilltalande förmoner, skall man snart finna, att 
drifgarnen 1:0) endast mer undantagsvis i nägon större, ren 
och rak fjord kunna i ringa omfattning användas inomskärs, 
2:0) blott duga för fängst af en fisk af en viss bestämd 
storlek, sä att till dömes sill af olikstora racer t. o. m. 
fordra särskilda garn med hvar sin efter fiskens groflek at- 
passade storlek ä& maskorna, 3:0) äro de relativt dyraste at 
alla fängstredskap att använda samt dessutom, i förhällande 
till deras kostnad och risken att förlora dem i sjön, jem- 
förelsevis sä litet gifvande, att fängsten kräfver hög betalning 
för att fisket skall löna sig, 4:0) äro med hänsyn till för- 
hällandena vid bohuslänska kusten för mycket begränsade i 
sin användning i afseende p& bäde tid och rum o. s. v. 
Drifgarnsfisket i östra Skagerack under slutet af sommaren 
och under hösten utanför vär kust fordrar nemligen godt 
väder, hvadan det de är, dä starkare sjövind är rädande, 
ej synnerligt kan komma till användning, under det att 
snörpvaden under sädana förhällanden ätminstone kan be- 
gagnas den tid, dä sillen stär inomskärs. Ett redskap, som 
ej, i regeln ätminstone, hvarje är kan användas en längre 
tid, lönar sig icke, för sä vida icke fängsten är sä synnerligt 
dyrbar och riklig, att den ändock räcker till att betala ränta 
och amortering & materielen samt riskpremie och skälig 
vinst. Ett fiske, hvilket lemnar sä synnerligt riklig afkast- 
ning som ofta är fallet med snörpvadsfisket, lider derför ock 
mindre men af ett ärs misslyckad fängst, än fallet kan varı 
med det längt mindre i förhällande till utrustningens kostnad 
gifvande drifgarnsfisket. Snörpvaden kan vidare i jemförelse 
med drifgarnen användas .lika väl ute i öppna hafvet som 
9 


150 


inuti en träng och krokig fjord, blott djupet är tillräckligt, 


hon lemnar en mycket riklig fängst till billig pris, hvilken 
sistnämnda egenskap är af utomordentlig vigt för fiskebe- 
driften särskildt vid en ny fiskeperiods början *), och hon 
läter begagna sig för fängst af flera olikstora fiskar säsom 
f, ex. makrill, sill och sej. Snörpvaden är vidare oumbärlig 
för inomskärsfisket, enär sillen ofta nog kan vara inne uti 
fjordarne, utan att gä i räckhäll för de vanliga drag- eller 
stängvadarne, och hon erbjuder dervid bland andra förmoner 
äfven den att, dä hon kan begagnas utan landningsplats, 
äfven alla kollisioner med strandeganderätten liksom med 
andre fiskares redskap med större lätthet kunna undvikas, 
än med öÖfriga redskap är fallet. Snörpvaden är dessutom 
i besittning af den fördelen att lätt nog ı händelse af behof 
kunna omändras till en vanlıg dragvad. De skäl, man anfört 
till förmon för drifgarnens införande i stor omfattning hos 
oss säsom hufvudmedel för hafsfiskets upphjelpande, tala i 
än högre grad för snörpvaden, mot hvilken dessutom ej 
kunna andragas sädana till dels väl berättigade klagomäl 
som mot drifgarnen. Dessa senare uppgifvas nemligen, dä 
de användas uti stor massa, skola splittra sillbergen, och 
äro sälunda möjligen skadliga för sädant fiske, som kräfver 
att sillen skall gä möjligast samlad och oskrämd. Man är 
sälunda ej oberättigad hysa den misstanken, att ett drif- 
garnsfiske i mycket stor skala uti östra Skagerack skulle 
kunna väsentligen skada snörpvadsfisket dersammastädes. 
Uti det uppfinningsrika Amerika, der man inom yrkena sä 
noggrant söker följa med sin tid, vill man sälunda ej heller 
veta af drifgarnen säsom redskap för fängst i stort af när- 
mare ytan gäende stimfisk. — Om nu än snörpvadsfisket 
utomskärs ej hos oss kan pä längt när bringas upp till 
samma jemna afkastning och betydenhet, som det skotska 
drifgarnsfisket f. ex. erbjuder; sä bör det dock genom sin 


*) Jfr Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, 


sid. 100, 122, 151, 156, 157, 158-159, 170. 








131 


större förmonlighet, med hänsyn till den lemnade fängstens 
riklighet och billighet och till sin synnerliga användbarhet 
äfven för fisket inomskärs, hvarigenom det ock utan olägenhet 
bör kunna uthärda konkurrensen frän detta, förmä& att vida 
kraftigare bidraga till värt hafsfiskes hastiga höjande, än ett, 
till töljd af de hos oss rädande fysiska och ekonomiska 
förhällandenas beskaffenhet, ovilkorligen blott mycket läng- 
samt sig utvecklande och väl aldrig vid bohuskusten nägon 
stor betydenhet näende drifgarnsfiske efter skotskt mönster. 
Hade nu snörpvadsfisket utomskärs blifvit i nog hög gral 
uppmuntradt och befrämjadt frän det allmännas sida, skulle 
säkerligen ock bohuslänska sillfiskebedriften redan stätt högre, 
än den gör; men i stället har ty värr hela den offentliga 
verksamheten till sillfängstens upphjelpande till ringa eller 
ingen nytta riktats hlott pä garnfisket, under det att der- 
emot det, ı saknad af nödiga medel, allenast i tidningarne 
senom utgifvaren förordade snörpvadsfisket gjorts misstänkt 
eller hänats*). De utspridda ryktena om förbud mot snörp- 
vadens användning sakna naturligen all grund. Dä man nu 
i Sverige emellertid tyckes behöfva hemta föredöme frän 
oss närmare belägna land än Amerika, sä är det beklaglist, 
att fruktan för en deras kostsamma materiel utträngande 
konkurrens drifvit de rika drifgarnsfiskerederierne i östra Eng- 
land att motsätta sig de föreslagna fiskeförsöken med snörp- 
vad i de britiska farvattnen; ty för pilchards-fisket liksom 
för sillfisket vid skotska vestkusten inomskärs ätminstone 
skulle snörpvadens användning säkerligen hafva visat sig 
ytterst förmonlig. 





*) Jfr prof. F. A. Sumırr’s sa ytterst häftiga anfall mot utgifvaren 
uti broschyren: Inom- eller utomskärs, Stockbolm 1882, sid. 2—3, samt 
berättelse till eivildepartementet d. 2 februari 1883 (Dagens Nyheter, Stock- 
holm 1883,. N:o 5510. Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1883, N:o 
33). — Bemälde professors tillkännagifvande i Göteborgs Handels- och Sjö- 
farts-Tidning för den 22 september 1832 om 100 kronors belöning af allmänna 
medel för införandet af snörpvadsfiske utomskärs kunde omöjligen uppfattas 
annorlunda än som ett opassande hän, hvilkets klandervärdhet än ytterligare 
ökats genom den slutledning nämnde professor märkligt nog funnit lämpligt 
draga af detta nog egendomliga tillkännagifvandes resultatslöshet. 


132 


\ 


Beträffande nu valet af redskap för sillfängsten 
utomskärs torde blott föga vinnas genom öfvertalnings- 
försök, enär skärgärdsbefolkningen af helt naturliga skäl 
väljer det redskap och det fiskesätt, som med minsta upp- 
offring läter densamma ernä& största möjliga vinst. Vid be- 
dömandet af utsigterna att kunna förmä väre skärgärdsbor, 
att välja det ena eller andra redskapet eller fiskesättet, fär 
man vidare ej förbise, om detta kräfver yrkesfiskare, säsom 
fallet är med f. ex. storsjöfisket efter sill, eller om det kan 
idkas i hufvudsaklig mon säsom blott binäring af skärgärds- 
allmogen. De nuvarande bohuslänske sillfiskarena utgöras 
nemligen af 1:0) verklige yrkesfiskare, hvilke länge egnat 
sig ät fiske af sill och skarpsill säsora hufvudnäring, 2:0) 
yrkesfiskare, hvilke egna sig ät bankfisket eller annat fiske 
än sillfisket säsom hufvudnäring, 3:0) hemmansegare, hvilke 
städse idkat hvarjehanda kustfiske säsom för dem betydande 
binäring, 4:0) hemmansegare, hvilke icke förut idkat fiske 
säsom en för dem betydande binäring, 5:0) idkare af frakt- 
fart eller fiskhandel i bohuslänska skärgärden, hvilke ej 
kunna räknas för fiskare, samt 6:0) öfrige till föregäende 
klasser ej hörande skärgärdshbor, hvilke ej förut idkat fiske 
säsom en för dem hufvudsaklig förvärfskälla. I hvilken pro- 
portion dessa sex klasser af sillfiskare' stä till hvarandra 
med hänsyn till sin numerär, är ej kändt; men säkert torde 
vara, att de egentlige yrkesfiskarena ej pä& längt när till 
antalet uppväga dem, hvilke blott säsom binäring befattat 
sig med sillfängsten. De yrkesfiskare, bohuslänske skärgärden 
eger, äro dessutom till aldra största delen sjelfständige 
fiskare, som helt visst icke äro benägne, att taga hyra & 
utaf f. ex. väre kapitalister möjligen utrustade fiskefartyg. 
För införandet af storsjöfiske efter sill mäste sälunda antingen 
den amerikanska formen för storfisket*) tillgripas eller ock 

*) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 91—92, 123. — Jfr 
vidare utgifvarens broschyr: Om de stora sillfiskena betraktade frän natio- 


nalekonomisk synpunkt, sid. 4 (Nationalekonomiska Föreningens förhand- 
lingar 1883, sid. 30). 


133 


en fiskarebefolkning, som är villig gä i fiskefartygsrederiernas 
tjenst, s& smäningom uppammas, hvilket äter torde kräfva 
en mycket läng tid. En annan sak af största vigt, som vid 
införandet af ett utomskärsfiske efter sill är att taga i be- 
traktande, är hur de för detta fiskes ävägabringande i stor 
omfattning nödiga, högst betydande kapitalen skola ästad- 
kommas. Att rederier skulle i behöfiig omfattning kunna 
bildas af väre med fiskerinäringen obekante kapitalister, är 
ej att räkna pä, hvarförutom detta sätt genom de öfver- 
vägande förluster, det säkerligen komme att medföra, snart 
skulle sätta hela den nya näringsriktningen i misskredit. 
Aterstär sälunda endast att hoppas, det den redan befintliga 
silliskenäringen skall varda sa gifvande, att den förmär 
lemna de behöfliga kapitalen, p& samma gäng som densamma, 
klokt utvecklad, bör kunna fostra bäde sakkunnige män, 
som förmä leda en större fiskerederiaffär, och duglige yrkes- 
fiskare. Svärigheten ligger emellertid härvidlag derutinnan 
att man för detta ändamäls vinnande mäste gifva hela nä- 
ringsutvecklingen en helt annan och bättre riktning, än den- 
samma faktiskt erhällit under de föregäende fiskeperioderne. 
En dylik bättre tingens ordning inom bohuslänska skärgär- 
den genom uppdrifvandet af ett oafbrutet tilltagande storsjö- 
fiske kan emellertid, sisom här nedan ytterligare skail visas, 
endast ernäs genom utförandet af de genom de bohuslänske 
rıksdagsmännen i andra kammaren samt utgifvaren före- 
slagna kraftiga ätgärderne*). Vid valet af fiskesätt mäste 
man äfven taga i betraktande det ymniga bohuslänska sill- 
fiskets semisekulära periodicitet; ty denna medför icke blott 


*) Jfr utgifvarens broschyrer: “Om offentliga ätgärder med hänsyn 
till det rika bohuslänska sillfisket* och “*Bohus läns hafsfiske och dess 
framtid“ samt Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1894, sid. 32—41 (Förslaget ä& 
sid. 35 i de bohuslänske riksdagsmännens jernvägspetition om utvecklandet 
af det bohuslänska sillfisket medels *införandet af ett utomskärskustfiske, 
liknande skottarnes“, mä ej fattas sä strängt efter orden, att det skulle afse 
ett utomskärsfiske af samma tekniska art som det skotska, dä det väl endast 
varit meningen att föreslä ästadkommandet af ett utomskärsfiske, som i 
ekonomisk betydenhet *liknade* det skotska). 


134 


behotvet af att välja en näringsform, som medgifver en hastig 
utveckling, enär i annat fall lätt den ur sillfisket härrörande 
förvärfsmöjligheten kunde varda otillräckligt begagnad, utan 
äfven en ej ringa fara uti allt för talrike idkare, hvilke en 
gäng vid fiskeperiodens slut komme att stä utan sin vanda 
utkomst af sillfisket. Äfven hafssillens vexlande uppträdande 
inom skärgärden med hänsyn särskildt till tiden pä äret, 
när insteget eger rum, mäste tagas i öfvervägande; ty ju 
kostsammare ett fiskesätt är i förhällande till fängstens 
storlek och ju mindre användbarhet det eger äfven för fisket 
inomskärs, dess mindre utsigter erbjuder det ock att kunna 
bestä i konkurrensen med det rika inomskärsfisket under 
det skede af fiskeperioden, dä sillen tidigt p& äret ingär i 
skärgärden och äfven der erhälles af rätt god beskaffenhet. 

I det föregäende är mängenstädes antydt möjligheten 
af att ästadkomma en bättre tingens ordning med hänsyn 
älven till sillfängstens utöfning än den nu redan befintliga, 
och derför skall här ocksä& tagas i öfvervägande huruvida 
och i hvad mon detta kan eller bör ernäs genom offentliga 
atgärder. Det är härvid att ihogkomma, att all offentlig 
verksamhet till bohuslänska sillfiskebedriftens förkofran mäste 
afse icke blott näringens utveckling till högsta möjliga be- 
tydenhet och fulländning, utan äfven förekommandet af de 
olägenheter och det förderf, som ätföljt de föregäende stora 
fiskeperioderne, samt skapandet af ett möjligast varaktigt 
välständ och en beständande lifskraftig näringsverksamhet 
uti bohuslänska skärgärden. 

För den bohuslänska sillfiskebedriftens liksom för hela 
bohuslänska skärgärdens utveckling till dess rätta höjd är det 
synbarligen rent af oumbärligt, att söka ästadkomma ett 
utomskärsfiske af allt mer stigande betydenhet, hvilket 
kan icke blott lemna en af naturförhällandenas vexlingar 
mer oberoende fängst, utan äfven skapa en sädan form för 
näringsutöfningen, som läter oss hoppas p& ett möjligast 
oafbrutet framätskridande och i minsta möjliga mon kommer 


135 


att lida känbart afbräck af nu innevarande fiskeperiods en 
gäng inträffande slut. Ett sädant utomskärsfiske kan emel- 
lertid endast ävägabringas derigenom att man först ästad- 
kommer de för dess tillvaro och förkofran nödiga 
förutsättningarna*), och bland dem i främsta rummet en 
tillräckligt god afsättning icke blott för den utomskärs möj- 
ligen fängade sillen utan framför allt för den fängst, som af 
väre utomskärsfiskare erhälles äfven under den del af äret, 
sıllfiske ej eger rum, och som i väsentlig mon bör möjlig- 
söra för dem att kunna skafla sig den för ett tidsenligt 
större utomskärsfiske oumbärliga och mycket kostsamma ut- 
rustningen och att kunna bestä& i konkurrensen med det sä 
förmonliga inomskärssillfisket. Detta allt torde äter ej vara 
möjligt, med mindre än att nägra af bohuslänska skärgärdens 
tjenligast för ändamälet belägna uthamnar, pä sätt de bo- 
huslänske riksdagsmännen i andra kammaren föreslasgit, 
bringas i direkt förbindelse med det inre landets och särskildt 
med statens jernvägar genom desses utsträckning dit ut. 
Den inhemska svenska fiskmarknaden är nemligen den enda 
sädan marknad, pä& hvilken bohusläningen med säkerhet bör 
kunna taga försteget framför utländingen, p& samma gäng 
som den är rätt betydande. Sverige har nemligen sedan 
läng tid tillbaka ärligen plägat importera tiskvaror för mänga 
millioner kronor, hvilka kunde besparas landet, om bohus- 
länska hafsfisket kunde utvecklas derhän att det förmädde 
förse landet med dess behof af fiskprodukter, hvilket detta 





*) Detta har ock af utgifvaren under de senare ären upprepade 
gänger framhällits gent emot prof. Surrr och hans inflytelserike anhängare 
(Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 1879, N:o 10. Nya Dagligt Alle- 
handa. Stockholm 1882, N:o 75, 83). Häraf inses ock betänkligheten af 
sadana skrifter, som utgifvas med afsigt att locka allmänheten in uti stora 
fiskeriföretag efter utländska mönster, men som uraktläta, icke blott att 
lemra denna allmänhet en nöjaktig redogörelse för de förhällanden, under 
hvilka dylika företag utvecklats och trifvas i utlandet, utan äfven att förete 
en utredning af huruvida de oumbärliga förutsättningarna för slika fiskeri- 
företags trefnad hos oss i verkligheten förefinnas eller kunna ästadkommas 
(jfr utgifvarens broschyr: Det förestäende sillfisket i bohuslänska skär- 
gärden, sid. 7—8), 


136 


fiske t. o. m. bör kunna till betydande del ätminstone lemna 
under en helsosammare och bättre form, än utländingen 
kan det*) Detta äter är endast möjligt derigenom att största 
eller ätminstone en större del af fängsten kan säsom färsk 
eller blott helt lätt beredd fisk medels jernvägarne snabbt 
spridas frän de främsta fiskarehamnarne in öfver landet, p& 
samma gäng som en hafsfiskebedriftens koncentration vid 
dessa jernvägsuthamnar möjliggör en kraftigare utveckling af 
sjelfva fisket bland annat genom kooperativ verksamhet. Med 
hänsyn nu särskildt till det bohuslänska utomskärsfisket är 
det emellertid tydligt, att de ifrägasatta jernvägsförbindel- 
serna mäste erbjuda tillfredsställande lägenhet för fisktrafiken 
hela äret om och ej blott under den kyligare ärstiden. 
Fisktransporten kräfver nemligen särskilda inrättningar för 
att fisken mä& kunna under forslingen bibehällas ı oskadadt 
skick. Fisken behöfver ock under i synnerhet den varmare 
ärstiden lemnas möjligast ostörd under transporten, ty om- 
lastningar och dylikt kunna lätt medföra förlustbringande 
skada. Häraf äter är klart, hur vigtigt det är, att jernvägs- 
hufvudlinierne för fisktransporten äro normalspäariga samt 
tillhöra staten. Endast frän siaten kan man nemligen vänta 
sig vidtagandet af de för en tillfredsställande fisktransport 
medels jernväg nödiga rätt kostsamma ätgärderne och be- 
viljandet af sädana billiga fraktsatser och andra förmoner, 
som kunna äfven i ett jemförelsevis sä glest befolkadt och 
vidsträckt land som Sverige möjliggöra, att en sädan fisk- 
forsling kan ernä den för hafsfiskets förkofran nödiga omfatt- 
ningen. Af privatbanorna, som ju blott äro afsedda att be- 
reda direkt vinst ät sine egare, hvilke ej liksom staten hafva 
nägon särskild större fördel at att uppmuntra fiskerinäringen, 
kan man deremot icke vänta vare sig vidtagandet af de 
nödiga ätgärderna för fiskforslingen eller beviljandet af sädana 
billiga fraktsatser m. m. dylikt, som för ändamälets 'näende 


*) Bohus läns hafsfiske och dess framtid, sid. 28, 


137 


är oumbärligt. Erfarenheten frän Storbritannien vitnar ock 
p& det tydligaste derom, hur litet undseende och nödigt 
tillmötesgäende man kan vänta sig frän de enskilda jern- 
vägsbolagen med hänsyn till fiskerierna och hur grundligt 
dessa bolag läta fisktrafikanterne fä erfara, att de tillhöra 
en svag näring och att de derför äfven mäste nöja sig med 
att fä betala t. o. m. vida högre fraktsatser för sin fisk än 
andre näringsidkare för deras varor o. s. v. Klagomälen 
öfver de stora enskilda jernvägsbolagens omedgörlighet äro 
föordenskull der äfven mycket högljudda och berättigade, men 
synas ändock ej leda till önskadt resultat. Af det anförda 
bör nu vara klart, hvarför utgifvaren med hänsyn till denna 
den bohuslänska fiskebedriftens främsta fräga städse för fisk- 
forslingen i stort förordat icke blott normalspäriga jernvägar, 
utan äfven att staten sjelf skall bäde bygga och trafikera 
de för den bohuslänska fiskerinäringen närmast behöfliga 
jernbanorna. Enligt hyad äfven i de bohuslänske riksdags- 
männens jernvägspetition framhällits, finnes heller intet vare 
sig billigare eller krattigare och säkrare verkande sätt för 
staten att bringa Bohus läns fiskerier och skärgärd upp till 
en verkligt storartad utveckling, än att läta utföra de i 
denna petition föreslagna jernvägslinierne ut till ett par af 
bohuslänska skärgärdens bästa och för ändamälet mest väl- 
belägna uthamnar, och uti denna uppfattning mäste ock 
hvarje sakkunnig och förhällandena med klarsynt blick upp- 
fattande person med nödvändighet instämma. 

Det är vidare med hänsyn särskildt till “det yppade 
ymniga sillfisket“ synbarligen af mycket stor betydenhet för 
näringsutvecklingen, att den till ofantlig myckenhet uppgäende 
fängsten kan beredas till gängbara handelsvaror, som kunna 
förvärfva sig en vidsträckt spridning i marknaden och der 
betinga tillräckligt högt pris; ty deraf är äfven valet af fängst- 
sätt i hög grad beroende. Drifgarnsfisket i stort efter 
vare sig skotskt eller engelskt mönster förutsätter nemligen 
fullgoda afsättningsförhällanden och sä höga pris för sillen, 


138 & 


\ 


att det mäste fordras en den omsorgsfullaste beredning och 


de aldra största ansträngningar, för att det skall varda 
möjligt för oss att kunna i en ej alit för aflägsen framtid 
närmelsevis ätminstone ernä dessa pris®). Det gifves emel- 
lertid äfven en annan faktor i näringsutvecklingen, hvilken, 
allt efter som den begagnas, kan befrämja eller förhindra 
den nyss nämnda pä höga pris för fängsten grundade utveck- 
lingsriktningen,. och denne faktor ligger deri att fängstens 
massa kan lemna ersättning för ett ringare pris och att 
fiskeriidkarne i detta sytte sträfva efter att bringa till an- 
vändning företrädesvis blott sädana fängstredskap, som till 
billigaste pris lemna rikaste fängsten. Denna sistnämnda 
riktning gjorde sig säsom bekant ensamt gällande under förre 
fiskeperioden **). Bäda de här omnämnda riktningarna läta 
emellertid antagligen förena sig till samverkan med hvar- 
andra, och den sistnämnda af dem, rätt anlıtad, är kanske 
i verkligheten allena i ständ att ästadkomma nägra af de 
för den förstnämndas förverkligande mest oumbärliga förut- 


sättningarna, bland hvilka kapitalen, som behöfvas för den 


sa kostsamma materielens anskaffning, tvifvelsutan intaga ett 
mycket framstäende rum. Dä de nödiga offentliga ätgärderne 
till främjandet af afsättningen för vär sill framdeles skola 
göras till föremäl för behandling i en särskild utförligare 
uppsats i denna tidskrift, förbigäs de emellertid här. 
Utomskärsfiskets utveckling kan hos oss vidare främjas 
genom meddelandet af sädana förmoner ät företrädesvis väl- 
belägna fiskarehamnar, hvarigenom fiskerinäringen allt mer 
koncentreras vid dem och fiskarena sälunda äfven i dessa 
koncentrationspunkter för fiskebedriften vinna större kraft 
och förmäga att kunna genom sjelfhjelp ästadkomma ät- 
minstone rätt mycket af det för näringsutvecklingen behöfliga. 


k 


*) Jir Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, 
sid. 148-149, 150. 

**) Jfr Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, 
sid. 100, 122, 156—157, 158—159. 


139 


Bland sädana förmoner kunna, utom den ofvanför omför- 
mälda främsta af dem eller jernvägsförbindelse med det inre 
landets jernvägsnät, nämnas telegrafstation, tullplats m. m. 
samt med hänsyn till sjelfva utomskärsfiskets utöfning äfven 
inseglingsfyrar och sjömärken®). Med afseende pä sär- 
skildt anläggningen at de för hafsfiskebedriftens och i syn- 
nerhet utomskärsfiskets främjande nödiga fyrarne är det 
emellertid att beklaga, att helt andra intressen fätt göra sig 
gällande i fiskets namn fast mindre till dess fördel, sä att man 
i stället för inseglingsfyrar till de vigtigaste fiskelägena er- 
hällit en mängd af lediyrar, till gagn mest för det ängfar- 
tygsbolags tvä fartyg, som inomskärs trafikera linien Göte- 
borg—Kristiania **, samt kanske äfven för den redan väl 
'högt drifna sillforslingen pä& Göteborg, hvilken sistnämnda i 
flera hänseenden snarare hämmar än främjar en sund ut- 
veckling af bohuslänska sillfiskenäringen ***). 

Med anledning af bohuslänska sillfiskets ojemna förlopp 
och t. o. m. misslyckande under flera är äfvensom till följd 
af begäret efter och öfvertygelsen om nödvändigheten för 
oss att efterlikna vissa mycket kända utländska mönster 
hafva äfven praktiska fiskeförsök med betydande under- 
stöd af allmänna medel blifvit hos oss anstälda för ästad- 
kommandet af ett utomskärsfiske i stort efter sill. Dä man 
emellertid allmänt nog synes det missuppfattat beskaffenheten 
och betydelsen af dylika försök, mä här, till undvikande af 
framtida missförständ, lemnas en kort utredning af syftet 
med sädana försök och vilkoren för att de skola kunna mot- 
svara sin bestämmelse. — Säsom en allmän regel i här 
föreliggande fall gäller obestridligen, att dessa försök böra 
afse icke, säsom man dock hittills gemenligen förestält sig, 
det blotta utredandet af de ifrägasatta nya fiskesättens Zek- 





*) Jfr Om offentliga ätgärder med hänsyn till det rika bohuslänska 
sillfisket, sid. 5—8, 14— 27, 30—31, 32. 
**) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 86. 
***) Jfr Anteckningar rörande sillsaltning, sillvrakning och sillhandel, 
sid. 106, 107—108. 


140 


niska möjlighet*) ty denna har, hvad ätminstone drifgarns- 
och snörpvadsfiske vidkommer, man sig redan förut väl bekant, 


utan ädagaläggandet af dessa fiskesätts ekonomiska förmon-- 


lighet och utsigter under de hos oss rädande, för ett utom- 
skärsfiske i stor skala efter sill längt ifrän gynsamma för- 
hällandena. Det är ej nog att genom försöken uppvisa, att 
man utanför vär skärgärd i öppna Skagerack kan fänga sill 
med drifgarn eller snörpvad, ty derom hafva de i verklig- 
heten sakkunnige väl aldrig hyst nägot det ringaste tvifvel, 
utan mäste man genom försöken söka fä ädagalagdt, att det 
ena eller andra redskapets användning för sagda ändamäl 


är sa lönande att dess införande till allmännare bruk kan 


ega rum och derigenom en ny näringsform i verkligt stor 
omfattning utveckla sig**). Härför äter är nödigt, att för- 
söken icke blott föregäs af en möjligast fullständig utredning 
med ledning af äfven utlandets värdefullaste och bästa erfa- 
renhet af de ekonomiska förutsättningarna och utsigterna 
för de ifrägasatta nya fiskesättens inföorande hos oss, ty eljes 
kan man lätt komma att sväfva i okunnighet om hvad man 
just har att utforska, utan äfven utföras med lämplig materiel 
af erfarne och duglige fiskare under sakförständig ledning 
p& den tjenligaste ärstiden samt att de upprepas under flera 
pä hvarandra följande är. Af ej nödigt förberedda, planlösa 
försök med otillfredsställande materiel eller personal under 
olämplig ärstid kan svärligen nägot resultat af värde ernäs, 


*) Det har sälunda ländt tili allmänna omdömets vilseledande .och 
rätt myeket men, att visse fiskeförbättrare ex professo lätit päskina, att de, 
genom uppvisandet af f. ex. drifgarnsfiskets förut tillräckligt kända tekniska 
användbarhet, äfven bevisat dess ekonomiska förmonlighet för fängsten i 
t. o. m. den aldra största omfattning. 

**) Dylika försök fa sälunda icke, säsom dock ty värr nägon gäng 
varit: händelsen, ens i ringaste mon afse vinnandet af sjelfviska syften, som 
med fiskebedriften ega ett blott tillfälligt samband. Allt afsigtligt vilse- 
ledande af allmänheten eller styrelsen genom en mer eller mindre väl plan- 
lagd humbug i förening med resultaten förskönande berättelser och intensiva 
puffar i tidningarna bör sälunda vara fullständigt bannlyst. Det är nemligen 
af vigt, att fü de nya fiskesätten införda i allmänt bruk till verkligt gagn 
och ej blott i tidningarne till allmänhetens förvillande. 


141 


äfven om en Iycklig tillfällighet skulle foga sä att rik fängst 
erhölls. Dylika tillfälligheter bevisa nemligen intet. Den 
för utomskärsfiske efter sill i de bohuslänska farvattnen 
lämpligaste tiden är tvifvelsutan senare hälften af Augusti 
och förra hälften at hösten. Af försök under senhösten och 
vintren kan föga väntas med hänsyn till sillfisket utomskärs, 
i synnerhet som väre fiskare ännu icke äro öfvade och er- 
farne nog för ett utomskärsfiske äfven under de aldra ogyn- 
sammaste förhällanden. Vid skotska ostkusten har heller 
icke sillfisket i öppna Nordsjön under vintren kunnat utvecklas 
till nägon stor betydenhet, oaktadt befintlisheten af god 
materiel, öfvade fiskare och de yppersta afsättningsförhäl- 
landen*). Häraf bör ock vara klart, hvarför man f. ex. icke 
kunde med skäl hoppas pä nägot resultat af de försök med 
snörpvad utomskärs, som man af oklok välmening under 
senast förflutna vintren gjorde med biständ frän kanonäng- 
bäten Gunhild **). Skola derför forsök utomskärs äfven med 
snörpvad framdeles anställas, mäste man under den för 
dylıka försök mest tjenliga ärstiden hafva att tillgä för deras 
utförande ett lämpligt snabbgäende fartyg, som kan i släptäg 
föra med sig den behöfliga, för ändamälet passande vadbäten 
samt manövreras af de fiskande sjelfve. 

Slutligen torde sillfängsten kunna och böra främjas 
genom anställandet af planmessigt anordnade och ledda, vat- 
brutna vetenskapliga undersökningar och försök för 
ökandet af vära insigter med hänsyn till sillens dref och 
hennes beroende i sitt uppträdande af yttre fysiska förhäl- 
landen derhän att med tiden en säkrare ledning mätte er- 
hällas för bedömandet af fiskeutsigterne m. m. liknande, som 
för näringen är af vigt, än man nu eger. ÖOmfattande hydro- 
logiska och meteorologiska iakttagelser behöfde sälunda oaf- 





*) Jfr Bohuslänsk fiskeritidskrift, 1884, sid. 102. 

**) Af dessa naturligtvis misslyekade försök vore det emellertid ytterst 
oriktigt att draga nägon som helst slutledning med hänsyn till snörpvads- 
fiskets användbarhet utomskärs. 


142 


brutet, under en längre följd af är ätminstone, anställas och 
för öfrigt de förra äret afbrutna vetenskapliga forskningarna 
med mer allmänt syfte ytterligare fortsättas. Vidare bör 
utlandets erfarenhet i afseende pä hafsfiskebedriftens hela 
utöfning göras tillgänglig för den svenska allmänheten genom 
utgifvandet af pä omsorgsfulla och möjligast allsidiga studier 
grundade beskrifningar och kanske äfven genom mer direkt 
personlig undervisning. För tillgängliggörandet pä detta sätt 
af den utländska yrkeserfarenheten är det emellertid tydligen 
oumbärligt, att äfven verkligt duglige personer, som äro i 
besittning af. de nödigt mängsidige och grundlige förstu- 
dierne, sättas ı tillfälle bäde att för inhemtandet af nämnda 
erfarenhet göra de behöfliga studieresorna i utlandet och 
att derefter egna sig ät densammas bearbetning för ofient- 
lisgörande i tryck. 

Mä man allts& vid försöken att föra vär sillfiskenäring 
framät bäde taga i Öfvervägande erfarenheten frän sä& mänga 
fremmande sillfisıken som möjligt, men derjemte noga utröna 
hvad som af all denna erfarenhet kan vara för vära egen- 
domliga förhällanden passande. Mä man lära känna och 
granska allt men utvälja till införande och användning blott 
‘det för vära egna förhällanden lämpligaste. Derför mäste 
man alltsä efter noggrannaste pröfning bestämma sig för en 
viss afgjord riktning i den offentliga verksamheten till nä- 
ringens främjande och icke sväfva mellan helt stridiga dylıka 
riktningar, fjeskande litet med hvarje i hopp att, dä nägon 
af dem väl ändock gör sig gällande, man sedan kan sig till 
ära äberopa sig p& det otillräckliga, man för densammas. 
genomförande gjort. M& man vidare icke förgäta att, dä 
sillfiskenäringens utveckling äfven hos oss är i ej ringa grad 
beroende af eller ätminstone rätt betydligt kan befrämjas 
senom klokt använda understöd af allmänna medel till spri- 
dandet af nödig kännedom om bästa och förmonligaste sätten 
att bäde fänga sillen och bereda henne till handelsvara, 
och dä beloppet af de medel, som för slika ändamäl äro 


145 


tillgängliga, tvifvelsutan är ganska begränsadt, det tydligen 
ock särskildt är af synnerlig vigt, att detsamma varder efter 
en enda väl uttänkt och pä bästa sakkännedom grundad 
samt fullständig plan möjlıgast klokt användt; ty endast 
sälunda är det att hoppas, det man äfven med jemförelsevis 
smä medel skall kunna ernä tillfredsställande resultat. Plan- 
messighet, enhet och förutsende i de offentliga strät- 
vandena äro derför synbarligen af nöden, icke blott för 
ernäendet af största möjliga resultat med minsta möjliga 
uppoffringar, utan äfven för undgäendet, sä vidt ske kan, at 
sadana missgrepp, som kunna hämmande inverka pä näringen 
och i alla händelser alltid beröfva denna gagnet af de anslag, 
som ı fävitska bortslösats p& dem. Den nuvarande nästan 
fullständiga splittringen uti den offentliga verksamheten 
för bohuslänska sillfiskets främjande, som i första hand är 
följden af denna verksamhets hörande under flera olika 
myndigheter eller korporationer, hvilke draga hvar ät sitt 
häll, har lemnat mer än tillräckliga prof p& sin skadlighet, 
för att det icke redan skulle finnas en ganska allmän opinion 
om nödvändigheten af en ändring till det bättre. Denna 
opinion har ock, säsom bekant, redan för tvänne är sedan 
funnit ett talande uttryck uti Göteborgs och Bohus läns 
landstings beslut att med anledning af en motion derom fräu 
utgiivaren ingä till regeringen med hemställan om inrättande 
af en särskild lokal fiskeristyrelse för ledandet af den 
oftentliga verksamheten till det bohuslänska hafsfiskets för- 
kofran. Genom en sädan styrelse anser man sig nemligen 
p& grund bland annat af erfarenheten frän Skotland och 
Holland kunna vinna den oumbärliga enheten uti sträfvandena 
och derigenom äfven större siyrka att förmä uträtta mycket. 
med jemförelsevis ringa anslagsbelopp. 
En AxEL VıLH. LJungMman. 





144 


Dödsfall. 


Den 283 sistlidne maj afled i Stockholm f. d. statsrädet 
m. m. OLoF IMMANUEL FÄHRzUS, en person hvilken genom 
sin verksamhet säsom landshöfding öfver Göteborgs och 
Bohus län under ären 1847—1864 mäktigt bidragit till 
bohuslänska hafsfıskets och skärgärdens höjande samt äfven 
i öfrigt der genom sin ovanliga embetsmannaduglighet och 
sitt stora nit för länets förkofran gjort sig högeligen saknad 
och förvärfvat sig ett kärt minne. 

Dä bohuslänska skärgärdens och hafsfiskets utveckling 
under de senaste tre ärtiondena framdeles kommer att göras 
till föremäl för en utförligare behandling uti Bohuslänsk 
Fiskeritidskrift, sa skall nu endast lemnas nägra helt korta 
antydningar om hvad som i väsentlig mon pä& tillskyndan 
af den nu aflidne förre landshöfdingen uträttades med hänsyn 
till nämnda utveckling. Säsom en inledning dertill m& dock 
[örst efter “Svenskt biografiskt lexikon“ meddelas de all- 
männaste dragen af den gamle hedersmannens lefnad *). 

“Född pä Slite p& Gotland den 23 Mars 1796. För- 
äldrar: godsegaren Karı NıkLas FÄnrzus och MARGARETA 
KATARINA STURTZENBECKER. — Efter i Upsala undergängen 
kansli-examen, ingick F. vid nitton ärs älder i Kammar- 
expeditionen af konungens kansli; blef 1817 kopist, 1821 
kanslist och följande äret tillförordnad protokollssekreterare. 
Under tiden anstäld i tjenstgöring i dä varande General-tull- 
direktionens kansli, befordrades han 1824 till kommissarie 
vid kontrollkontoret derstädes; följande äret till kamrerare 
vid General-tullstyrelsens revisionskontor och efter ytterligare 
ett är till chef för vestra tulldistriktet. — Utmärkt för sin 
mängsidiga duglighet, arbetskraft och ordningskärlek, användes 
F. under de femton följande ären i en mängd vigtiga upp- 





*) Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1884, N:o 124. 


145 


drag, mest rörande de internationela handels- och tullför- 
hällandena mellan de tre skandinaviska rikena. — Vid om- 
organisationen af konungens statsräd 1340, inkallades han till 
ledamot deraf och blef den förste chefen för ciyildepartementet. 
— En mängd nyttiga reformer och genomgripande initiativer 
vitnade under hans nägot mer än sjuäriga statsrädstid, sä- 
väl om hans outtröttliga verksamhet, som hans berömliga 
sträfvanden, att gä& jemna steg med tiden. Vi päminna 
endast om de första landtbruks- och navigationsskolorna, 
hvilka under dennatid anlades; ombildningen af Landtbruks- 
akademien; utfärdandet af en ny handels-, fabriks- och 
handtverksordning, med upphäfvande af skräinrättningarna, 
m. m. — Är 1842 upphöjd i adlig värdighet, med bibehällande 
af sitt fäderneärfdla namn, utnämndes han, dä han 1847 
utträdde ur statsrädet, till landshöfding i Göteborgs och 
Bohus län, hvilket embete han innehade till 1864. — Allt 
ifrän ungdomen hängifven naturvetenskaperna, egnade han 
dessa sin tjenst pä lediga stunder, och vann sig, under det 
fäderneslandet i honom endast säg den utmärkte embets- 
mannen, bland Europas lärde ett namn säsom skarpsynt 
forskare och författare i entomologien. Tillsammans med 
SCHÖNHERR utarbetade han det stora verket “Genera et 
species Curculionidum“, tryckt i 6 tomer i Paris (1833 —44), 
samt har skrifvit flera monografier i BonEman’s “Insecta 
Caffraria“ (1848—57) och meddelat flera uppsatser i Veten- 
skapsakademiens och Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhets- 
samhälles handlıngar, m. m. — Ledamot af nämnda sam- 
fund, hedersledamot af Landtbruksakademien och Vetenskaps- 
societeten i Upsala samt arbetande och korresponderande 
ledamot af en mängd utländska vetenskapliga akademier och 
sällskap. — R. o. K. af K. Maj:ts O., St.k. af N. Sıt O. O,, 
m. m. — Gift 1823 med Laura ADOLFINA STURTZENBECKER.“ 

För bohuslänska skärgärden blef FAnrzı verksamhet 
fruktbringande hufvudsakligast genom den af honom förbe- 
redda nya friare tullagstiftningen, som gjorde ett slut pä 

10 


‚146 


det skärgärdsbefolkningen demoraliserande smuggleriet, genom 
den kraftfulla tillämpningen af 1855 ärs bränvinslagstiftning, 
genom ordnandet af den bohuslänska fiskeriadministrationen ®), 
genom en hofsam och klok tillämpning af 1852 ärs fiskeri- 
stadgas misslyckade bestämmelser rörande silltiske med vad, 
genom bildandet af “Göteborgs aktiebolag för storsjöfiske“, 
hvilket under sin femäriga tillvaro kraftigt bidrog till stor- 
sjöfiskets förkofran samt införandet af förbättrad fiskbered- 
ning, genom betydande förarbeten för ästadkommandet af en 
förening för assurans af storsjöfiskarenas fängstmateriel samt 
genom en klok ledning af Hushällningssällskapets verksamhet 
till fiskeriernas främjande, till följd hvaraf man ock lyckades 
att med smä medel ästadkomma jemförelsevis stora resultat, 
0. 8. v.*%). De följande tvä ärtiondena hafva derför äfven i 
rikligaste mätt kunnat skörda frukterna af denna lika ban- 
brytande som föga omnämnda verksamhet. 

Af FAnrzı verksamhet qvarstär vidare här i länet 
säsom ett storartadt minnesmärke af och bevis pä ett varmt 
intresse äfven för vetenskapen dels det naturhistoriska museum 
i Göteborg, till hvars grundläggare han hörde, dels Göte- 
borgs museum, hvari det förra uppgick, och hvartill F. för 
nägra är sedan skänkte sina dyrbara entomologiska samlingar. 

Med vördnad och tacksamhet skall Bohus län liksom 
Göteborgs stad länge minnas sin forne duglige och nitiske 
höfding. 


*) Jfr Behuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 23—24. 

**) Ar 1855 utgjorde Hushällningssällskapets anslag till fiskerinä- 
ringen 750 kr. och 1864 hade detsamma smäningom ökats till 2000 kr. 
(Göteborgs och Bohus läns Kongl. Hushällningssällskaps handlingar 1855, 
sid. 6; 1856, sid. 4; 1858, sid. 23; 1859, sid. 10; 1860, sid. 13; 1861, 
sid. 12, 32; 1862, sid. 12, 33; 1863, sid. 38; 1864, sid. 47). 


—€£ >> —— 
GÖTEBORG. 


GÖTEBORGS HANDELSTIDNINGS AKTIEBOLAGS TRYCKERI. 
1884. 


147 


Handlingar, som användts vid utarbetandet 
af nu gällande fiskeristadga af den 
29 juni 1852. 


I. 


Underdänigt memorial. 
(1883 d. 18 dee. i H. D. föredr. — 1836 d. 24 febr.iH.D. ytterl. föredr. — 
1836 d. 17 maj i H. D. ytterl. förevarit). 

Genom remiss den 14 sistlidne oktober har Eders 
Kongl. Maj:t i anledning af väckt fräga, angäende strand- 
egares rätt i anseende till fiske vid Nordsjön behagat 
infordra Justitie Cancellers Embetets utlätande huru längt 
frän stranden en sädan rätt, om den verkligen förefinnes, 
. rättvisligen mä kunna yrkas och huruvida den i nägot fall 
mä& kunna omfatta upptagandet af musslor eller skal till 
agn för storfisk. 

Enlist 1 $S uti 2 Cap. af Kgl. Stadgan den 14 novem- 
ber 1766 eger hvarje rikets undersäte frihet att idka och 
sig till fördel använda allt fiske i öppna hafvet, vid krono- 
skär, stränder och holmar, som egentligen till nägot hem- 
man icke höra eller under särskilda vilkor innehafvas. — 
Saltsjöfisket inomskärs bör deremot, jemlikt stadgan- 
det 1 6 $ af samma Üapitel anses för deras enskilda 
egendom, som strand och holmar deromkring ega. 
Men vid öppna hafsstranden eller der ingen skär- 
gärd finnes säsom ock utom skären fär jord- och 
strandegaren, efter hvad i sistnämnda $ vidare föreskrif- 
ves, icke sträcka sin enskilda rättighet till fiske 
och vatten vidare, än dess landgrund räcker, som 
vid stranden ligger och derifrän utlöper. 

11 


148 


Af allt detta, jemfördt med 1774 ärs Reglemente, an- 
gäende Nordsjöfiskerierna, för hvilka ofvanäberopade Stadga 
äfven tjenar till rättelse, i hvad lämpligt är, anser jag det 
vara tydligt och klart, att strandegare äfven vid Nord- 
sjön eger rättighet till strandfiske, likväl med undan- 
tag ı afseende pä sillfisket *), ifrän hvilket svenske under- 
sätare enlist 7 $ ı Fiskeristadgan icke mä stängas, vid hvars 
stränder det än vara mä&. Huru vidsträckt denna fiskesrät- 
tighet är, synes ock vara tillräckligen utredt genom det of- 
vananförda stadgandet att jord- och strandegare icke fä 
sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare, 
än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och der- 
ifrän utlöper. Detta stadgande antyder efter mitt omdöme, 
att fisket mä& af jordegaren idkas vid stranden och sä längt 
den sä& kallade landgrunden utlöper, särdeles sädant fiske, 
för hvars bedrifvande landfäste erfordras, och att säledes 
hvilken annan som helst eger ati. i fisket derutantöre del- 
taga. Vore meningen icke sädan, s& skulle nägon annan 
viss gräns för strandegarens fiskesrätt ut ät hafvet **) bestäm- 
mas, och det blefve dä i sanning ganska svärt, om icke 
omöjligt, att derföre finna nägon antaglıg grund. 

Med rättigheten att upptaga musslor och skal till agn 
för storfiske, hvarom hittills, mig veterligen, icke nägot är 
förordnadt, anser jag det böra i likhet härmed förhällas, sä 
att densamma följaktligen icke m& längre än sjelfva strand- 
fisket uteslutande fä utsträckas. 

Stockholm den 6 December 1833. 

E. T. BERGENSCHÖLD. 








*) Enligt Stadgans ordalydelse “thet yppade ymnoga sillfisket“, 


d. v. s. det semisekulärt periodiska rika bohuslänska sillfisket och sälunda 


alldeles icke allt sillfiske vid vestkusten. (Utgifvarens anmärkning). 

**) Af detta uttryck synes tydligt, liksom af framställningen i öfrigt, 
att den senare delen af memorialet afser fisket utomskärs och vid öppna 
hafsstranden “vid Nordsjön*, men ej inomskärs, hvilket sistnämnda ju är 


u 


strandegarnes enskilda egendom helt och hället med undantag allena for 


“det yppade ymniga sillfisket.* (Utgifvarens anmärkning), 


149 


II. 
Stormägtigste Aller Nädigste Konung. 

(1836 d. 24 Febr. i H. D. i und. föredr. d. 17 MajiH,.D. ytterl. förevarit.), 

Vid den undersökning, angäende fiskerierna i Bohus- 
länska skärgärden, som f. d. Presidenten i Eder Kongl. 
Maj:ts och Rikets Commerce Collegium, nu mera Statsrädet 
och Commendeuren G. Poppıus, med biträde af sedermera 
aflidne Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus Län, Ge- 
neral Lieutenanten m. m. Grefve von Rosen samt Professo- 
ren S. Nırsson sommaren är 1833, enligt Eder Kongl. Maj:ts 
Nädiga befallning verkställt, hade & flere förrättningsställen, 
under öfverläggningarne med de sammankallade skärgärds- 
boerne sig visat, att olika meningar hos dem voro rädande 
angäende beskaffenheten af strandegares fiskerätt*), 
särdeles hvad ostron- och hummerfisket samt, rättigheten 
att uphämta skal och musslor till agn för storfisket vid- 
komme, samt af allmännare vigt för fiskerierne blifvit an- 
sedt, att närmare bestämmelser ı dessa delar meddelades, 
än för närvarande skulle förefinnas, sä att, i fall nägon ute- 
slutande rätt till fiske vore förenad med eganderätt till lan- 
det eller klippan, hvilket en del yrkat, men andra äter be- 
stridt, det ı sädan händelse kunde allmänneligen stadgas, 
huru längt ifrän landet eller klippan en sädan uteslutande 
rätt kunde rättvisligen utsträckas; I anledning hvaraf Stats- 
rädet Porprpius, uti dess öfver förloppet af den hällne under- 
sökningen den 15 Julii ofvannämnde är afgifna underdäniga 


*) Jfr Handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden. Stock- 
holm 1843, sid. 97, fr. 2, sid. 104, fr. 2, sid. 110, fr. 2, 3, sid. 118, fr. 
2, sid. 124, fr. 2. — Det är att märka, att inom ätminstone Orosts och Tjörns 
fögderi fiskarena bevisligen blifvit af dävarande kronofogden J. F. HELLBERG 
instruerade att lemna svar pä sätt som skedde & Klädesholmen (anf. st. sid. 
118, fr. 2) samt att den andra parten eller strandegarne icke hördes eller 
icke kunde göra sin likväl genom vitesförbud och rättegängar annorledes 
framhälina rätt gällande pä de ä fiskelägena hällna mötena. — Jfr vidare 
Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 6. (Utgifvarens anmärkning.) 


150 


berättelse, sökt fästa Eder Kongl. Maj:ts Nädiga upmärk- 
samhet p& hyad som af skärgärdsboerne sälunda blifvit an- 
mäldt om angelägenheten af ett allmänt närmare förkla- 
rande, hvad som vore att först& med strandegares rätt i 
anseende till fiske vid Nordsjön; huru längt frän stranden, 
i de fall, dä en sädan rätt kan yrkas, den mä rättvisligen 
kunna sträckas samt huruvida den i nägon händelse mä& 
omfatta uptagandet af musslor, eller sä kallade skal till agn 
för storfiske, enär detta sednare fiske icke kunde idkas utan 
tillgäng p& musslor; Och har, sedan vid skedd underdänig 
foredragning af denna underdäniga berättelse den 24 Augu- 
sti nämnde är, Högsta Domstolen erhällit Nädig befallning 
att i nämnde frägor sig i underdänighet yttra, Eder Kongl. 
Maj:t, genom Nädig Remiss af den 18 derpäföljande Decem- 
ber täckts anbefalla Kamar Collegium att i detta ämne sig 
i underdänighet utläta; Till ätlydnad hvaraf Collegium, ef- 
ter det Eder Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Götheborgs 
och Bohus Län blifvit hörd och den 31 Oktober sistlidet 
är omsider inkommit med dess underdäniga yttrande, hvar- 
uti äfven upgifves anledningen till det dröjsmäl, som med 
afgifvandet deraf egt rum, Collegium skolat för sin del i un- 
derdänighet anföra följande: 

Kongl. Fiskeri stadgan och Ordningen af den 14 Nov. 
1766 innehäller uti 2 Cap. om saltsjöfisket, dels iı 1 $, att 
alt fiske i öppna hafvet vid Kronoskär, stränder och hol- 
mar, som egenteligen icke till nägot hemman höra eller un- 
der särskilta vilkor innehafvas, ege hvarje Rikets Under- 
säte frihet att idka och sig till fördel använda, dels ock i 
6 $S beträffande rätta förständet af jordegande rätten vid 
hafsfiısket, att saltsjöfisket inom skärs bör för deras enskilta 
egendom anses, som strand och holmar deromkring ega; 
Men vid Ööppna hafsstranden eller der ingen skärgärd är, 
säsom ock utom skären, att jord- och strandegaren icke fär 
sträcka sin enskilta rättighet till fiske och vatten vidare, än 
dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och derifrän 


Er 


151 


utlöper; dock att, der inom skärs Konungs eiler Allmän- 
ningsfiske af älder varit, eller nägor med urminnes häfd, 
skattläggning, dombref eller andra ostridiga skäl kan visa 
enskilt rätt till fiske omkring klippor, blindskär eller & grund 
utomskärs och ı hafvet, bör det ock dädanefter dervid för- 
blifva, säsom ock med de fisken, hvilka lyda under städer- 
nas donerade jord; Och uti den sednare Kongl. stadgan och 
reglementet för Nordsjöfiskerierne af den 21 Juli 1774 för- 
ordnas dels i 1 Art. 1 S: “att hvar och en af Rikets in- 
byggare skall, utan afseende pä ständ eller vilkor, i bolag 
eller för enskilt räkning, uti Ööppna hafvet och vid de utom 
Öresund, under Sveriges Krona lydande skärgärdar nu och 
i evärdeliga tider ega obehindrad rättighet, att fiske af 
hvad art det hälst vara mä, ıdka och drifva;“ dels ock 
särskilt hvad sillfisket vid stränderna angär, uti 2 Art. 5 $: 
“Att vid Notdrägter fiskare, som inställa sig, mä& draga 
hvar sitt varp, strandegaren dock förbehällit, sedan han med 
sin not sig infunnit, att intaga den Ordning han sjelf ästun- 
dar;* hvaremot nägra särskilta stadganden, rörande hum- 
mer- och ostron-fisket eller agntägten i högstberörde för- 
fattningar icke förekomma, hvarigenom altsä händt, att olıka 
äsigter om strandegares rättigheter i detta afseende gjort 
sig gällande. 

Eder Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har, i dess af- 
gifne underdäniga Utlätande, säsom grundsats antagit: Att 
genom förstnämnde författning af är 1766 det blifvit en 
hvar tillätit att idka sillfiske i Nordsjön, vid hvars stränder 
det vara mä*), och att rättigheten till fiske blifvit, genom 
den sednare af är 1774 pä det sätt utsträckt, att en hvar 
numera eger icke allenast i Öppna hafvet, utan vid alla 
utom Öresund under Svenska Kronan lydande skärgärdar, 
bedrifva fiske bäde af sill och af hvad annat fiskeslag som 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 148, första noten. (Ut- 
gifvarens anmärkning.) 


152 


hälst *); till stöd för hvilken mening Eder Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvande äberopat Eder Kongl. Maj:ts Nädiga 
Bref den 5 April 1831, hvarigenom, i anledning af ätskilliga 
fiskares i Grundsunds Capell gjorda underdäniga anhällan, 
dels om förklaring hvad djup hafvet skulle hafva, der land- 
grunden slutade, dels ock att i och för hummerfisket samma 
rättigheter mätte beviljas, som för sillfisket äro gällande, 
Eder Kongl. Maj:t ı Näder förklarat hinder för fiskes utöf- 
ning icke kunna läggas af andra än dem, som kunde hafva 
enskilt egande rätt till fiskevattnet, samt derföre i Näder 
anbefallt, att Actor skulle tillförordnas, för att med den rätt 


*) Detta antagande är fullständigt falskt; ty dels afsägs, säsom af 
det till grund för 1774 ärs “Stadga och Reglemente för Nordsjö-Fiskerierne 
samt Salterierne i Götheborgs och Bohus Län“ liggande komitebetänkandet 
pä det tydligaste framgär, alldeles icke att ästadkomma nägon den allra 
ringaste ändring af de befintliga fiskerättsbestämmelserna uti 1766 
ärs “allmänna Stadga och Ordning för Rikets Hafs-, Skär-, Ström- och In- 
sjö-Fiske“, dels kunde, till följd af bestämmelserne i |$ 2, 40, 42 af 1772 
ars da gällande Regeringsform, sädan ändring endast lagligen ävägabringas 
genom ett Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers gemensamma beslut, under 
det att ifrägavarande Reglemente endast utgör en af Kongl. Maj:t allena 
beslutad ekonomisk förordning, och dels innebär den missuppfattade 1 | 
af nämnda Reglemente blott och bart, att *hvar och en af Svea Rikes In- 
byggare utan afseende pa Ständ ler vilkor* skulle med hänsyn till hafs- 
fiskebedriften vid rikets vestkust vara i besittning af en icke vidare genom 
enskilda privilegier inskränkt näringsfrihet samt ega rätt att fritt förflytta' 
sig till sagda kust för nämnda närings utöfning, p& sätt redan längt förut 
fans förordnadt genom Kongl. eirkulärbrefvet den 8 september 1752, Kongl. 
brefvet den 27 juli 1762 och Commerce-Collegii kungörelse den 27 sep- 
tember 1762, angäende hafs- och skärfiskerierna i Göteborgs och bohuslän- 
ska skärgärden, Kongl. brefvet den 2 september 1765 och Commerce-Col- 
legii kungörelse den 27 september 1765, angäende finska, öster- och vester- 
bottniska samt vesternorrländska fartygs seglation pa Aake i göteborgske 
och bohuslänske skärgärden, samt “Stadgan för Nordsjö Fiske- och Salteri- 
erne uti Götheborgs och Bohus Län* den 20 November 1766, $ 1, hvilka 
förordningars innehäll finnes med till dels alldeles samma ord och med 
fullt samma syfte ätergifna uti den ifrägavarande misstydda |, hvilken lika 
litet stär i nägon strid med eller upphäfver fiskerättsbestämmelserna 
i 1766 ärs “allmänna Stadga* som den ä& samma dag med denna sistnämnda 
utfärdade särskilda “Stadgan för Nordsjö- -Fiskerierna* gör det (jfr dennas 
$ 13), ja af sjelfva ingressen till 1774 ärs Reglemente liksom af dess 6 $ 
framgär t. o. m. otvetydigt, att detsamma endast afsäg att ersätta de äldre 
ekonomiska speeialstadgandena, rörande det s. k. “Nordsjö-fisket®, men alls 
icke att upphäfva eller ändra 1766 ärs “allmänna Stadgas“ bestämmelser 
af allmän civillags natur. — Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, 
sid. 7. (Utgifvarens anmärkning). 


N 153 


25 Cap. 22 $ Rättegängsbalken förvarade ät den, som 
blitvit ohördan dömd, söka utverka laga ändring ı de vites- 
törbud, som kunde finnas stridande emot den allmänna rät- 
tigheten till fiske i Länets skärgärdar; Af hvilket Nädiga 
Bref Eder Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett vidare 
följa, att 1774 ärs stadga icke gjorde nägon inskränkning i 
den enskiltes verkeliga egande rätt till fiskevatten, hvilket 
ytterligare skulle bekräftas af Kongl. Brefvet den 31 Au- 
gusti 1833, hvaruti anbefalles, att genom enskilta öfverens- 
kommelsers tillvägabringande söka i möjeligaste mätto un- 
danrödja den olägenhet vid storfiskets bedrifvande, som up- 
kommit genom vägrad tillätelse till skaltägt hvar som hälst 
inom skärgärden; I stöd hvaraf Eder Kongl. Maj:ıts Befall- 
ningshafvande ansett egande rätt till fiskevatten i Skärgär- 
den ännu verkeligen kunna förefinnas, ehuru troligt vore, 
att den & de fläste ställen icke vore lagligen grundad, enär 
hvarken endast gammal häfd eller den omständighet, att 
enskiltas egor mötte hafvet, kunde verka till rubbning i 
författningarnes allmänna föreskrift. 

I frägan äter, huru längt ifrän stranden en sädan rätt 
rättvisligen kunde yrkas, ansäg Eder Kongl. Maj:ts Befall- 
ningshafvande bestämmandet bero pä de i laglig ordning till- 
komne dombref, skattläggningshandlingar eller andra ostri- 
diga skäl, som egarne till sädana fiskevatten kunde förevisa; 
Och att om uti dessa handlingar nägot visst afständ frän 
strand, skär, eller holmar icke vore utsatt, de olika lägen 
likväl icke lemnade rum för nägon lika beräkning af fiske- 
rättighetens utsträckning, utan kunde ä ett ställe en land- 
grund fortsättas till betydlig längd utät hafvet, men pä ett 
annat djupare vatten omgifva en holme eller ett skär, hvar- 
fore ock bedömandet, huru längt en sädan rättighet skä- 
ligen m& kunna yrkas, borde fästa sig vid den bevisning, 
som i hvarje särskilt fall kunde förebringas, med iagttagande, 
säsom allmän regel, att fisket. i den män denna eganderätt 


154 


ej behörigen styrkas kan, är för alla fritt, utan afseende & 
närheten af strand eller holmar och skär. 

Att eganderätt till dylika enskilta fiskevatten äfven med- 
{för uteslutande rätt till uptagande af de inom deras omräde 
befinteliga skal och musslor, borde efter Eder Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvrandes omdöme antagas, och skulle ej blifva syn- 
nerligen hinderligt för storfisket, dä dels de omräden, hvar- 
till den kunde sträcka sig, förmodades blifva ganska fä, 
och dels de, som bedrefvo detta fiske, sällan hade tid att 
sysselsätta sig med uptagandet af agn, hyadan ock dessa 
skal och musslor redan i skärgärden blifvit en handelsvara, 
som tunnetals afyttrades till ffrenämnde fiskare. 

Kamar Collegium delar alia dessa Eder Kongl. Maj:ts 
Befallningshafvandes äsigter, hvilka, efter Collegii öfverty- 
gelse, stä tillsammans icke allenast med den sednast gäl- 
lande stadgan om saltsjöfisket i Nordsjön och dess skärgär- 
dar af är 1774, hvarigenom, enligt 6 S:ns lydelse, blifvit 
uphäfne och afskaffade alla förut i samma ämne gjorda och 
utfärdade förordningar och reglementen, samt i följd deraf 
jemväl 1766 ärs fiskeristadga, s& vidt den i afseende pä& 
strandegares rättigheter inom skärs, uti 6 $ stär i strid 
deremot*), utan ock med Eder Kongl. Maj:ts härofvan äbe- 
ropade, i särskilte mäl aflätne Nädiga bref af ären 1831 
*) Denna Kammar-Collegiets uppfattning är, säsom ofvan visats (Bo- 
huslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 152), oriktig och beror pä ett förbise- 
ende af den väsentliga skilnaden mellan den *allmänna“ fiskeristadgans lag- 
bestämmelser, rörande enskild eganderätt till fiske, och det blott för 
det s. k. *Nordsjö-fisket* gällande speciela reglementets bestämmelser af ren 
ekonomisk och administrativ natur, rörande näringsfrihet och tillätelse 
att fritt förflytta sig (“Freizügigkeit*) med hänsyn till utöfningen af 
nämnda fiske. Man mä nemligen ej förgäta, att det dä för tiden ännu var 
brukligt, att inskränka allmänhetens näringsfrihet genom privilegier ät en- 
skilde, och att f. ex. den 12 augusti 1745 lemnats ett sädant privilegium 
a sill- och torskfiske m. m., hvilket ansägs sä hindrande för näringsutveck- 
lingen att det: mäste af kronan äterinlösas (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, 
sid. 160—101) samt att ett af dessa privilegier t. o. m. qvarstod längt ef- 
ter det 1774 ärs Reglemente utfärdats (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, 
sid. 14). Alla dylika kungliga löften om förskonande frän sädana privile- 


gier eller monopolier blefvo senare onödiggjorda genom bestämmelsen uti 
60 $ Regeringsformen den 6 juni 1809. (ÜUtgifvarens anmärkning). 


155 


och 1833*); I följd hvaraf ock fräga nu mindre synes: 
vara om uphäfvande af nägra nu för tiden gällande stad- 
ganden, i afseende pä strandegares rätt, än om ett för fiske- 
näringens utöfning och upkomst, erforderligt förtydligande, 
genom ny författring, af hyad som är och bör vara till ve- 
derbörandes efterrättelse förordnadt; föreställande sig Colle- 
gsium att genom antagandet säsom grundsats af en allmän 
fiskerätt i hafvet, der enskilt rätt icke kan i laga ordning. 
ädagaläggas, och att bevisningsskyldigheten derom alltid 
och ovilkorligen äligger strandegaren, sä att undantag frän 
regeln endast mä ega rum, enär den enskiltes rätt antingen 
redan blifvit, eller hädanefter, dä den tvistig göres, varder 
af domaren godkänd, Nordsjöfisket, säsom en för Riket vig- 
tig och för en större menighet, som i skärgärden är bosatt, 
behöflig folksnäring hädanefter mä kunna bedrifvas utan 
synnerliga hinder af enskiltas rättsanspräk. 

De till Collegium remitterade handlingar, tillika med 
Eder Kongl. Maj:ıts Befallningshafvandes underdäniga utlä- 
tande, hvilket jemväl innefattar underdänig hemställan om 
utsträckning af nuvarande förbud emot hummerfiske i Bo- 
huslänska skärgärden, under sommarmänaderne, till hela 
Svenska kusten, bifogas härjemte underdänigst; framhär- 
dande Collegium med djupaste vördnad, nit och trohet. 

Stormägtigste Allernädigste Konung 
Eder Kongl. Maj:ts underdänigste och tropligtigste 
tjenare och undersäte 
JACOB CEDERSTRÖM. 
LEon. CaAssEL, referent. 
SVEN PETER LILJENROTH. J.L. Ar Rosen. OLoF NYBLaus. 
J. A. Branper. A. W. TöRNEBoHMm. C. Törngvist. 
Stockholm den 29 Januari 1336. 


**) Om det verkliga värdet af dessa kongl. brefs förmenta betydelse 
säsom afgörande “förklaringar“ ‚ rörande här ifrägavarande fiskerättsbestäm- 
melsers gällande kraft, erhälles upplysning uti 88 $ Regeringsformen den 6 
juni 1809. (Utgifvarens anmärkning). 


III. 
Nöte 
utur Protokollet öfver Justitie Ären- 
der, hället i Kongl. Maj:ts Högste 
Domstol, Tisdagen den 17 Majı 1836. 
Närvarande 
Justitie Räden STRÄLE 
BREDBERG 
VON LINDECREUTZ 
NYBLEUS 
ENGELHART 
NORDENSTOLPE. 


Justitie Rädet THEMPTANDER uppkom och 'intog sin plats vid Dom- 
'bordet, hvarefter till besvarande företogs Kongl. M:ts Nädiga Remiss an- 
gäende rätt till fiske vid stränderne af Nordsjön, m. m., hvilket ärende 
‚den 24 Februari detta är sednast förevarit hos Högste Domstolen, som dä 
beslutat, att handlingarne i mälet skulle emellan Högste Domstolens Leda- 
möter eirculera. 

Högste Domstolens fleste Ledamöter yttrade, det 1 
och 6 $S$ i 2 kapitlet uti Fiskeristadgan den 14 Novem- 
ber 1766, jemförde med Reglementet för Nordsjöfiskerierne 
af den 21 Julü 1774, visade, att med eganderätten till 
stranden vid Nordsjön rättighet till fiske, ehuru i 
vissa afseenden inskränkt, är förenad, hvilken rättighet 
jemväl synes sträcka sig till upptagande af musslor och 
skal till agn för storfisk. Att genom ett allmänt stadgande 
närmare bestämma denna fiskesrättighet, medelst utsättande 
af ett visst afständ frän stranden, torde, i anseende till de 
skiljaktige lokalförhällanden, hvilka kunna finnas, och den 
olika bevisning, som i särskilda fall kan ästadkommas, icke 
vara lämpligt, och kunde, s& vidt det skulle innefatta in- 
skränkning i strandegares förrnämde vilkorliga eganderätt, 
efter Högste Domstolens bemälte liedamöters omdöme, icke 


157 


verkställas i annan ordning, än 87 S af Regerings- 
formen bestämmer. 

| Justitie Rädet STRÄLE afgaf följande särskilte me- 
ning: “Att i Sverige all eganderätt ursprungligen grundar 
sig p& besittnings tagande, torde vara en erkänd sanning, 
som af vära lagar och vär historia vitsordas. Deraf läter 
det äfven förklara sig, huruledes egoblandningar uppkom- 
mit, och huruledes, der begagnandet ej varit oafbrutet, utan 
endast egt rum med länga mellanskof, eller ömsom en, öm- 
som en annan, nyttjat en lägenhet eller utöfvat en rättig- 
het, tvifvelsmäl och tvist efter längre tids förlopp lätteligen 
uppstä, hvilken deraf mä vara rätte egaren eller rättighe- 
tens innehafvare. Nägon ovilkorlig rättighet för strand- 
egarne att begagna fiske, synes ej hafva varit erkänd, ty 
jemväl uti inom landet varande vattendrag finnas fiskerät- 
tigheter, som tillhöra annor person, än den som eger till- 
gränsande strand, troligen oftast härrörande deraf, att fisket 
blifvit begagnadt förr än marken togs i besittning, och bland 
annat finner man sagdt uti Kongl. Resolutionen p& Allmo- 
gens besvär den 25 Majı 1720, 38 punkten: “angäende att 
de som ega land intill nägon elf, sjö, salt eller friskt vat- 
ten, mäge obehindrade fä njuta fiskelägenheten, som intill 
deras strand sig sträcker, sä rättar allmogen sig efter lag 
och förordningar, samt hvars och ens rätt och förmäner, 
dem rättvisan ej tilläter att taga ifrän den, som sädant af 
älder innehaft, och tillägga jordeganden.* Härmed öfver- 
enstämmer säväl allmänna Lagen, som 2 Kapitlet 7 $S och 
3 Kap. 4 $ i Kongl. Stadgan den 14 November 1766; och 
9 8 i 2 Kapitlet af samma stadga tilläter upprensande af 
nya Notvarp & aunans grund. Sedan samhället bildat sig 
och erhällit en större utveckling tycktes det falla af sig 
sjelf, att friheten för den enskilte, att bemäktiga sig och 
sätta sig i besittning af hvad andra icke redan nyttjade, 
borde upphöra, och att det var staten som var egare af 
hvad den enskilte icke redan tillhörde, samt att Staten egde 


158 


antingen, behälla detsamma för egen räkning, eller besörja 
fördelningen deraf medborgare emellan p& det för det all- 
männa fördelaktigaste sätt. För mig vill det synas, att om 
man än icke erkände verkligheten af det beslut, som upp- 
gifves hafva blifvit fattadt under Konung Magnus Lanuräs’ 
regering, vid en Herredag i Stockholm är 1282 i Junii mä- 
nad*), och hvarvid bland annat skall hafva blifvit beslu- 
tadt, *att alla hufvudskär, bäde ı den Svenska och Finska 
skärgärd belägne, och alla de der lägo till fiskeri, skulle 
göra kronan deraf ränta“, utvisa likväl vära äldre lagar, 
att kronan ansägs ega rätt att förordna och disponera om 
allt hvad som befanns utom den enskiltes eller samfällig- 
heters stadgade egovälde. Derpä grundar sig alla vära 
författningar om bergverk, afvittringar, fiskerier m. m. Fiske- 
rättigheten finnes pä& en del ställen inskränkt till vissa fi- 
skes slag, pä& andra äter omfattande alla slags fisken. Det 
synes säledes vara omöjligt, att pä& förhand fälla ett allmänt 
omdöme, huru med fiskerättigheter sig förhäller, utan beror 
sädant pä de särskilte skäl och omständigheter, som i före- 
kommande fall kunna ädagaläggas.“ 

“De frägor, som nu blifvit väckte och hvaröfver Hög- 


ste Domstolens utlätande blifvit äskadt, äro dels, huru längt 


strandegarnes rätt till fiske vid Nordsjön, om den verkligen 
förefinnes, rättvisligen mä& kunna yrkas, dels ock huruvida 
den i nägot fall mä kunna omfatta upptagandet af musslor 
och skal till agn för Storfiske. Den förra frägan besvaras 
af stadgandet uti 2 Kapitlet 6 $ af Kongl. Stadgan den 14 
November 1766, “att jord- och strandegaren ej fär sträcka 
sin enskilte rättighet till fiske och vatten vidare, än dess 
landgrund räcker, som vid stranden ligger och derifrän utlö- 
per.“ Hvad som förstäs med landgrund tyckes ej närmare kunna 
bestämmas, än att motsatsen utgör djupet, och att detta 


*) Det är att märka, att Bohus län, om hvilket här är fräga, da 


var ett norskt landskap och först blef svenskt är 1658. (Utgifvarens an- 
märkning). 


159 


vidtager, der landgrunden sluta. Skulle nägon närmare för- 
klaring erfordras, lärer det ej kunna ske annorledes, än 
medelst antagande af ett visst alntal af djupet & det vatten, 
der landgrunden mä anses sluta; men det torde ej till- 
komma Högste Domstolen att deruti afgifva nägot förslag.* 

“För den andra frägans besvarande äter, torde man 
först böra fatta ett omdöme, huruvida man anser fiskerät- 
tigheten ovilkorligen hafva varit förenad med eganderätten 
till stranden, eller om rättigheten till fiske i följd af äldre 
stadganden tillhört staten och först sedermera blifvit strand- 
egaren öfverläten. I förra fallet är det klart, att fiskerät- 
tigheten mäste anses omfatta allt hvad som icke är i Lag 
och författningar undantaget. I det sednare äter skulle det 
tilläfventyrs kunna bero pä ett nytt stadgande, att säga, att 
den rättighet, strandegaren erhällit genom 1766 ärs förord- 
ning, icke är utsträckt till musslor och skal, hvilka strand- 
egaren ej mä förhindra den, som fiskar pä& djupet, att upp- 
taga hvar de finnas, för att till agn begagnas. Det all- 
männas fördel synes fordra, att den enskilte ej mä ega makt 
att fördyra, förhindra eller afskära tillgängen pä ett ämne, 
som för utöfningen af andras näringsfäng är erforderligt.“ 

“Dä emellertid dessa frägor äro af den beskaffenhet, 
att de angä bestämmande af enskilt mans egande rätt, 
torde, i fall nya stadganden anses erforderliga, de samma 
böra meddelas i den ordning 87 8 Regeringsformen 


utstakar.“ 
In fiidem 


AD. ALEXANDERSON. 





IV. 
Stormäktigste Allernädigste Konung! 
Rikets Ständer, som icke bordt lemna utan uppmärk- 
samhet det ännu fortfarande ofördelaktiga tillständ, hvari 


160 


sillfisket i Bohus län under senare tider sig befunnit, hafva 
ansett angeläget, att ätgärder vidtoges till upphjelpande af 
denna för provinsen vigtiga näringsgren, hvars förfall upp- 
kommit allt sedan det sä kallade stora sillfisket smäningom 
började aftaga och slutligen är 1808 upphörde, efter hvilken 
tid stor sill i större mängd icke fängats i bohuslänska skär- 
särden, äfvensom smäsill i större qvantiteter sedermera en- 


dast under nägra f& längt ätskilda är blifvit derstädes fiskad. 


I afseende pä orsakerne dertill, att den stora sillen 
vid nämnde tidpunkt frän bohuslänska kusten försvunnit 
och sedermera icke, ätminstone ej till nägon betydlig mängd, 
ätervändt, har genom anstälda vetenskapliga undersökningar 
ansetts utrönt, att dessa förhällanden till en del härrört 
derifrän, att det vid trankokningen uppkommande trangrums 
och afskräde utkastats i vattnet, hvarigenom detsamma blif- 
vit grumladt och orenadt samt hafstäng och andra vexter, 
bland hvilka fisken vanligen lade sin rom, förstörda, äfven- 
som att den tystnad, sillen under lektiden anses fordra, 
oupphörligen blifvit störd genom det buller, uppsättning af 
byggnader för trankokning och insaltning samt andra för 
fisket begagnade anstalter medförde, men hufvudsakligen 
föranledts deraf, att man brukat sä kallade vadar till sil- 
lens fängande. Denna redskap, hvars enda nytta visat sig 
vara, att man dermed inom kort tid kan fänga en stor 
mängd fisk, men som detta oaktadt icke nyttjas af holländ- 
ske fiskare, ej heller i Norge pä de ställen, der sillfiske id- 
kas, eller i Halland eller Skäne, har i sä& mätto skadat sill- 
fisket i Bohus-skären, att, dä dylika redskap begagnats, ej 
allenast den större fisken utan äfven till och med det min- 
sta sillyngel medtagits, i anseende dertill att, dä vaden 
blifvit sträckt, maskorna, om än nägorlunda stora, härdt 
sammandragits, hvarförutan vaden förstört hafsbottnens vext- 
lighet jemte den fiskrom och det yngel, som der samlat 
sig. Deremot har sillfiskets bedrifvande med sättgarn, som 
i allmänhet nyttjas & andra kuster vid Kattegat och Nord- 


art 


Pi 


161 


sjön, säsom t. ex. vid Bua i norra Halland, der sillfisket 
visat sig vara i tilltagande, funnits för samma fiske använd- 
bart, utan att medföra de olägenheter, som vadarna. Vis- 
serligen kan med sättgarn icke fängas sä& mycken fisk, som 
med vaden; men deremot medtaga icke garnen sillynglet 
och blifva säledes ej för fisket sä& förödande som vaden. 
Garnen hafva dessutom flera fördelar, som vaden saknar. 
De kunna nästan öfver allt begagnas, och bottenvegetationen 
skadas ej af dem. Vaden är kostsam att anskaffa och un- 
derhälla samt fordrar betydlig mansstyrka för att kunna 
skötas; garnen deremot äro icke dyrare, än att nästan hvar 
och en fiskare torde kunna förskaffa sig sädana, och icke 
större, än att han med. obetydlist biträde kan handtera 
desamma. 

Dä det, efter hvad sälunda förekommit, är sannolikt 
‚att det sätt, hvarpä sillfisket idkats i Bohus län, varit mer 
än tillfälliga omständigheter verkande dertill, att den större 
sillen aflägsnat sig frän kusten, synes det ock trolist, att 
ett bättre förhällande med denna näring skall inträda, om 
den bedrifves med mer omtänksamhet och under beräkning 
att i stället för en rikare men sällan inträffande afkastning. 
erhälla en mättlig men säker. Eifter hvad erfarenheten 
ädagalagt, har sillfisket varit mer gifvande efter tvä till tre 
är p& hvarandra följande strängare vintrar, under hvilka är, 
dä sillen ofta söker stränderne, sillynglet under den egent- 
 liga fisketiden eller Februari och Mars mänader varit oät- 
komlist med vadarna och fördenskull fätt oantastadt ökas 
och tillvexa.. Om det ytterligare i nägra är lemnades i 
fred, egde man säledes ej ogrundad förhoppning, att antalet 
at fullmogen sill skulle i bohuslänska skärgärden tilltaga, 
helst det visat sig, att sillen i äldre tider gätt p& hösten 
in i skärgärden. Man har ansett henne dä leka pä grund 
med gräsbotten, men sedan hon af ofvan omförmälda orsa- 
ker efter hand drog sig undan till hafvet, för att följa denna 
naturdrift, har hon sedermera icke infunnit sig förr än fram 


162 


p& vintern, dä mesta delen hade lekt och dä hon var ma- 
ger, i följd af hvilken omständighet sillfiskets afkastning i 
qvalitet och säledes äfven uti värde i förhällande till qvan- 
titeten betydligen aftagit. 

Den ätgärd, som i första rummet torde böra vidtagas 
för sillfiskets upphjelpande, är alltsä, efterv hvad i underdä- 
nighet anfördt blifvit, de stora sillvadarnes aflysande, sä- 
väl de stor- som finmaskiga, hvilka begge slag i det när- 
maste äro lika förderfliga, hraremot de smä vadarna, särdeles 
i den mon de äro mindre finmaskiga, icke torde vara sä 
skadliga för fisket som de förra. Pä det likväl nägon känn- 
bar förlust icke mätte drabba de fiskeribolag eller enskilde 
idkare af sillfiske, som försett sig med stora vadar, synes 
det vara angeläget, att för redskapens ytterligare begagnande 
utsättes en viss tid af t. ex. tre är, helst en vad gemen- 
ligen ej skall kunna brukas längre än till tre ärs fiske. 
Derjemte anse Rikets Ständer silltiskets bedrifvande med 
‚sättgarn böra uppmuntras frän statens sida genom premiers 
utdelande, hvarvid nägon särskild kostnad icke komme att 
statsverket tillskyndas, s& framt de premier, som af ansla- 
get & sjette hufvudtiteln till fiskerinäringens understöd hit- 
tills stundom blifvit utdelade till befordrande af makrillfisket, 
af hvilket understöd denna näring numer, sedan densamma 
redan befunnits lönande, icke synes vara i behof, i stället 
tillgodokomma dem, som fiska sill med sättgarn. 


En annan omständighet är ej heller af ringa vigt för | 


sillfiskets upphjelpande och skyddande. Det har nemligen 
tillförene antagits säsom en allmän grundsats, att sillen 


borde fä fiskas, ehvar den funnes ymnigochafhvil- 


ken som helst med undantag af fremmande makts 
undersäte*), hvadan 7 $ i 2 kap. af Kgl. Stadgan rörande 
fiskerier i riket af den 14 Nov. 1766 innehäller följande: 
«Uti the skärgärdar, som fiskare oklandradt och efter gam- 





*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 148, första noten. (Ut- 
:gifvarens anmärkning). 


163 


mal vana ymsom fiskat vid hvarandras land och följt salt- 
sjötisken efter thes dref, förblifver thet ock efter förra van- 
lisgheten; börandes i synnerhet inge svenske undersätare 
stängas ifrän nyttjandet af thet yppade ymnoga sillfisket i 
Nordsjön, vid hvars stränder thet vara mä.“ — Det torde 
icke kunna bestridas, att ett sädant stadgande mäste locka 
en mängd spekulanter frän aflägsnare orter att under den 
gynsamma perioden för sillfisket i Bohus läns skärgärd dela 
förtjensten med skärgärdsboerne, men äfven härigenom me- 
delbart bidraga till näringens förfall, helst antagas kan, att 
fremmande fiskare mindre än strandboarne sjelfve verkställa 
fisket med hänsigt att försäkra orten om varaktigheten deraf. 
Nägon inskränkning i de genom berörde stadgande förun- 
nade friheter, s& vidt icke enskild pä häfd eller särskild 
författning grundad rätt derigenom kränkes, synes derför 
vara af behofvet päkallad, för att bereda säväl ett behöfligt 
skydd ät det bohuslänska sillfisket som helgd ät enskilde 
strandegares dispositionsrätt öfver deras fiskevatten äfven för 
berörda fiske, pä sätt som för annat hafsfiske blifvit ge- 
nom 6 $ i 1766 ärs nyss äberopade Stadga, enligt hvad 
här nedan vidare ı underdänighet omförmäles, dem till- 
törsäkradt. 

Slutligen har hos Rikets Ständer förekommit, att ı 
uyssnämnda lagrum meddelas bland annat en sä lydande 
föreskrift: *Saltsjöfisket inomskärs bör för theras enskylte 
egendom anses, som strand och holmar theromkring ega; 
men vid Ööpna hafsstranden, eller ther ingen skärgärd är, 
sasom ock utom skären, fär jord- och strandegaren ej sträcka 
sin enskilta rättighet till fiske och vatten vidare än thess 
landgrund räcker, som vid stranden ligger och therifrän ut- 
löper.* Om nägon förändring ı ofvananförda 7 $:s ordaly- 
delse i den riktning, Rikets Ständer afsett, kommer att ega 
rum, synes tili ffrekommande af tvist om eganderätten tili 
fiskevatten vid sill- och annat fiske äfven i 6 $ böra inflyta 
en närmare bestämmelse om yttre gränsen för strandegares 


12 


164 


fiskevatten, eller till hvad djup eller ı vissa fall afständ 
frän stranden utät sjön landgrund mä räknas. 


I öfverensstämmelse med ofvan uttryckta äsigter fä 
Rikets Ständer allts& i underdänighet anhälla, det Eders 
Kongl. Maj:t täcktes till upphjelpande af sillfisket i bohus- 
länska skärgärden ıi näder vidtaga sädana ätgärder: 


1:0) att efter skeende undersökning till bestäm- 
mande dels af skilnaden emellan smä& och stora 
sillvadar, dels af storleksmättet för maskorna & de 
smävadar, hvilka säsom mer grofmaskiga anses kunna 
vid sillfiske utan olägenhet nyttjas, begagnandet af 
grof- och finmaskiga stora vadar samt finmaskiga 
smävadar säsom redskap vid fiske i omförmälda 
skärgärd icke mä vara tillätet längre tid än om- 
kring tre är, sedan päbud derom blifvit utfärdadt; 

2:0) att premier till lämpligt belopp mä tilldelas 
de fiskeribolag eller enskilde fiskare, som idka sill- 
fiske med sättgarn, till hvilka premier nödiga medel 
mähända kunde beredas af det & riksstatens sjette 
hufvudtitel till fiskerinäringens understöd anvisade 
anslagsbelopp, om de till makrillfiskets uppmunt- 
rande hittills utgifna premier besparades; 

3:0) att den genom 2 kap. 7 $ i Kgl. Fiskeri- 
stadgan af den 14 Nov. 1766 alle svenske under- 
säter medgifna rättighet att idka sillfiske & bohus- 
länska kusten inskränkes i s& mätto, att, utan rubb- 
ning af aınans tilläfventyrs egande bättre rätt, 
strandegare mä jemväl för sillfiske ätnjuta 
den enskilda rättighet till “fiske och vatten‘, 
som genom 6 $af berörda Stadga blifvit för 
annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad, och 

4:0) att närmare bestämmelser gifves om den 1 
sistnämnda $ omförmälda yttre gränsen för strand- 
egares rättighet till fiske och vatten. 


165 


Rikets Ständer framhärda etc. 
Pä Ridderskapets och Adelns vägnar Pä Preste-Ständets vägnar 


A. PossE C. F. AF WınGÄrDd 
n. v. Landtmarskalk. Talman. 
Pä& Borgare-Ständets vägnar Pä& Bonde-Ständets vägnar 
G. Horm Hans Jansson 
n. v. Talman. n. v. Talman. 


Stockholm den 22 Aprıl 1545). 





V. 


Förslag 


till förnyad Stadga om fiskerierna i riket. 
(Ankom till Just. St. exp. d. 27 Juni 1851). 


1 Kap. 
Om fiskerätt. 
hg 

Allt fiske i öppna hafvet äfvensom vid sädana Kronan 
tillhöriga hafsstränder samt ı saltsjön belägna skär och 
holmar, hvilka icke till nägot hemman höra eller under sär- 
skilda vilkor innehafvas, ege hvarje rikets innebyggare frihet 
att idka och sig till fördel använda. 

Si stände ock hvarje Svensk man fritt att fiska i de 
delar af större insjöar, till hvilka Kronans, menigheters eller 
enskilde strandegares uteslutande fiskerättighet sig icke 
sträcker, och der fisket af älder varit till allmänt nyttjande 
. upplätet. 

28. 

Saltsjö-fisket inomskärs bör för deras enskilda egendom 

anses, som strand och holmar deromkring ega; men vid 





*) Se: Bihang till Rikets Ständers protokoller, 10 Samlingen, 1 Af- 
delningen, 1845, sid. 400—403. — Expeditions-Utskottets förslag till underd. 
skrifvelse N:o 166. — Jfr Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet. 
N:o 71 samt Bonde-Ständets protokoller vid urtima riksdagen 1844. III, sid. 
252—258. (Utgifvarens anmärkning). 


» 


166 


öppna hafsstranden, säsom ock utomskärs, fär strandegaren 
e) sträcka sin enskilda rättighet till fiskevatten vidare, än 
dess landgrund räcker. 

Ar ej lagligen bestämdt, huru längt sädan landgrund 
i hafvet sig sträcker, d& mä& under strandrätten inbegripas 
allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar 
frän det ställe invid stranden, der stadigt djup af en famn 
vidtager; strandegare dock icke förment, att lagligen gällande 
göra det anspräk pä större omräde ı fiskevattnet, hvartill 
han kan anse sig befogad. 

38. 

Strömmingsfiske vid kusterna af Norrbottens, Wester- 
bottens, Westernorrlands och Gefleborgs län mä, & ställen 
der sädant af älder vanlıgt varit, idkas af hvar och en äfven 
under annans strand, s& framt denna bestär af skogsmark 
eller sten och ej af äker eller äng, dock med vilkor att 
enskild strandegare s& tidigt underrättas angäende det till- 
ärnade fisket att han kan deri deltaga, om han vill. Ityfall 
ege han att hvarje mändag och onsdag draga första varpet. 

I de rikets skärgärdar, der de fiskande af älder oklan- 
dradt fiskat vid hvarandras stränder och följt hafsfısken 
efter dess dref, bör dervid förblifva *). 

Har strandegare med kostnad upprensat eller upptagit 
notvarp inom det till hans strand hörande omräde i vattnet, 
vare han berättigad att uppbära trettionde delen af den 
fisk, som af andra i varpet fängas, s& länge han det under- 
häller. 

4 8. 

Fiske med krok eller ref & djup inom yttre skärgärden 

och i hafsbandet vare ingen betaget att nyttja, dock sä att 





*) ] enlighet med Rikets Ständers hemställan den 22 april 1845 
(Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 163— 164) samt Kgl. Vetenskaps Aka- 
demiens utlätande den 19 maj 1847 (Nya handlingar rörande sillfisket i bo- 
huslänska skärgärden. I. Göteborg 1874, tillägg, sid. 15—16) är bestäm- 
melsen om alle svenske medborgares oinskränkta rätt att “vid hvars stränder 
det vara mä“ deltaga uti “det yppade ymniga sillfisket“* här ute- 


lemnad. (Utgifvarens anmärkning). z 


167 


notdrägt ej deraf varder hindrad medelst pälars eller stakars 
qvarlemnande. 
| 5,8 

Kronans enskilda fisken uti saltsjön, elfvar, äar, 
strömmar och insjöar, ehvad de för kronans egen räkning 
nyttjas, eller dess embetsmän pä& lön, eller allmänna verk 
till understöd, eller ock enskilde personer pä viss tid mot 
bestämda vilkor, upplätne blifvit, vare, säsom hittills, Kronan 
eller dess rättsinnehatvare förbehällne. 

68. 

Allmänna kronofisken äro de ström- och insjöfisken 
vid Kronans allmänningar, parker och holmar, som Kronan 
icke sig förbehällit eller till enskilde upplätit. Alle, som 
inom häradet eller socknen bo, njute, med Wär Befallnings- 
hafvandes tillätelse, frihet att sädana fisken begagna, och 
vid fiskelägenheterna bodar uppsätta, emot den ärliga afgift 
till Kronan, som kan skälig pröfvas. Äro hemman pä slike 
kronolägenheter anlagde, njute de icke dess mindre, till dess 
delning försiggätt, fritt fiske. 

US: 

De fiskevatten, som ligga uppä eller stöta intill Härads- 
sockne- eller byallmänningar, äro allmänningsfisken. Alle 
de, som till sädana alimänningar rättighet hafva, ega der 
lof att fiska; och m& de närmare boende ej derifrän ute- 
stänga de fjermare. Äker och äng vid stranden vare dock 
frie för inträng af fiskande, dä annan utväg gifves att komma 
till fiskevattnet; i annat fall skall allt lidande efter mätis- 
mannaord ersättas. 

88. 

Fiskevatten, som inom enskilda hemmans rä och rör, 
eller inom städernas donerade jord, äro belägne, eller till 
deras egor höra, nyttje strandegare utan andras inträng. 

HS. 

Är genom urminneshäfd, eller genom särskildt stad- 

gande, aftal, dom eller skattläggning, eller p& annat lagligt 


168 


sätt annorledes bestämdt om fiskerätten ä ett eller annat 
ställe, än i detta kapitel sägs, vare det gällande, om ock 
strandrätten derigenom inskränkes. Sädan inskränkning mä 
dock ej göras större, än tillgodonjutandet af den särskilda 
rättigheten oundgängeligen kräfver; och förty mä& Kronans 
rätt pä grund af häfd till enskilda fisken i vissa vattendrag 
ej sträckas till andra lägenheter än dem, der sädana fisken 
af älder varit och ännu innehafvas; äfvensom i strömmar, 
der vissa fiskslag hlifvit Kronan förbehällna, hinder ej mä 
läggas för strandegare att ı samma vatten annat fiske nyttja. 
10989 

De, som vilja fiskeri i bolag drifva, skola skriftlig af- 
handling derom upprätta, och utsätta alla de vilkor, som 
betingade varda. Delegare i sädant bolag vare ej förment 
att sin lott sälja till hvilken han vill, sedan den först blifvit 
öfriga delegare hembjuden och de vägrat betala hvad derför 
redligen bjudes. 

1128. 

Skall fiske i samma vatten utöfvas af flera, och kunna 
de ej alla pä en gäng fiska; förrätten dä fisket i ordning 
efter som de till stället ankommit, utan annat undantag än 
det som i 3 $ till förmän för strandegare medgifves. 


2 Kap. 
Om kungsädra. 
12 8. 

I hvarje elf, ström, & eller sund, skall kungsädra alla 
tider p& äret i det djup, att all fisk tramkomma kan, hällas 
öppen till en tredjedel af vattnet, der sädan ädra af älder 
varit, och hälften mindre eller en sjettedel af vattnet, der 
ingen ädra af älder varit, men fiske ofvanföre ligger, eller 
flottled nyttjas, eller vattendämning, i brist af sädan Öpp- 
ning, kunde skada annans ofvanför belägna egor. Likaledes 
skall, der ström eller & i hafvet eller i insjö utfaller eller 


169 


frän större vattendrag vidtager, lemnas sädan Gppning att 
fiskens gäng i djupaste ädran ej hindras. 
13/8. 

I de öfverst mot Lappland samt Finska och Norska 
gränserna belägna fisken mä& vattnet Öfverstängas med sä 
grofmaskade laxnät, att annan fisk än lax kan genomgä; 
dock att farled ej hindrad varder. 


14 S. 

Kunna fiskebragder ej inrättas & bäda sidor om kungs- 
ädra; d& mä ena hälften af vattnet intagas till fiskebyggnad 
och den andra lemnas öppen säsom kungsädra, om deri- 
genom fisken ej hindras i sin gäng och farled ej göres osäker. 


158, 

Är eller varder genom privilegier för vattenverk eller 
fiske annorlunda stadgadt rörande kungsädra, vare det gäl- 
lande; dock skola, der för privilegiernas tillgodonjutande 
oundgängligen nödigt är, att kungsädran till större eller 
mindre del stänges, alla dammar förses med bottenluckor 
för den upp- och nedgäende fisken, samt farled hällas öppen 
utan betalning. 


3 Kar. 
Om hushällningen med fiskevatten. 
16 8. 

Vid alla sägverk skola kistor hällas, hvaruti sägspän 
kan falla och samlas, utan att den m& komma i vattnet. 
Ej heller m& annat, som kan förorsaka uppgrundning eller 
dämning, utkastas i fiskevatten, eller sä nära intill stranden 
läggas att det kan af vattenflöden nedsköljas. 

ra 

Egare till skogsbackar eller lundar, belägna invid 
fiskevatten, som ej helt och hället äro honom enskildt till- 
hörige, mä ej afrödja sädana backar eller lundar, der veterligt 
är, att de gjort fisket nytta. 


170 


18 8. 

Under pästäende fisklek eller notfiske m& man ej i 
grannskapet lossa skott, eller annat starkt buller förorsaka, 
sä vidt det utan synnerlig olägenhet undvikas kan. 

19 8. 

Hafva flere fiskerätt i samma vatten, dä skall fisket 
sä bedrifvas, att leken ej förstöres och att den utlekta fisken 
och det späda ynglet sparas. Fördenskull varder härmed 
i allmänhet stadgadt: att notkilar af väf skola vara till 
begagnande förbjudna; att not med sä fina maskor, att spädt 
fisk-yngel deri kan fängas, ej mä nyttjas till annat fiske, 
än efter nors eller annat agn för krokfiske; samt att sill- 
fiike ej fär ske med not eller vad, som öÖfverstiger 40 
famnars längd och 4 famnars djup, och hvar& maskorna äro 
finare än att en tums afständ finnes mellan knutarne äfven 
i bröstet; dock mä& de bevisligen nu befintliga större vadar 
brukas intill den 1 Januari 1855. Dessutom skall, der nägon 
rättegande det begär eller Wär Befallningshafvande sä nödigt 
aktar, för hvarje ort bestämmas: 

a) under hvilka delar af äret, med hänsigt till det ena 
eller andra fiskslagets lektid, fisket efter samma fiskslag bör 
inställas; 

b) det sätt, hvarp& fiske under tilläten tid bör ske, 
sä ock med hvad redskap, och huru denna, med iakttagande 
af hvad här ofvan i allmänhet stadgats, bör vara beskaffad 
till storlek, maskor eller sammansättning i öfrigt; 

c) hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande 
kan tjena, säsom bortskaffande af uppgrundningar i vatten- 
dragen och andra hinder för fiskens gäng; 

samt särskildt med afseende & fiske efterlax, hvilken 
brukar värtiden frän hafvet eller större sjöar uppgä i flo- 
derna, för att leka, samt derefter vid slutet af sommaren 
efler pä hösten ätervända jemte ynglet: 

d) under hvilka tider lax kan, efter erfarenheten, an- 
tagas g& frän lekplatserna till hafvet eller större sjöar. 








1741 


Under dessa tider skall allt laxfiske ı vattendraget 
inställas; och skola fördenskuli dertill brukade redskap, 
jemte alla i vattendraget befintliga älkistor och andra fiske- 
byggnader, emellertid vara tillslutne eller & land upplagde. 

De bestämmelser, nu sagda äro, skola pä det sätt 
tillvägabringas, att Wäre Befallningshafvande, hvar i sitt 
län, & lämpliga tider och ställen hälla sammanträden, hvar- 
till kallas delegarne i fiskevattnet, Jemte Krono-ombud, om 
Kronan eger del deri, Kronans arrendatorer, och de fiskelag 
som derstädes idka fiske; att de sälunda kallade, som till- 
städeskomma, yttra sig i ämnet; och att det, hyarom de 
fleste sig förena, anses för de fiskandes öfverenskommelse. 
Sädan öfverenskommelse, hvilken jemväl bör bestämma pä- 
töljd för öfverträdelse deraf till högst 50 Rdrs böter, jemte 
förlust af redskap och fängst, skall derefter pröfvas af Wär 
Befallningshafvande och, der den ändamälsenlig är, stadfästas. 
Finner Wär Befallningshafvande öfverenskommelsen ej ända- 
mälsenlig, eller kan den ej träffas, meddele Wär Befall- 
ningshafvande dä förordnande i ämnet genom utslag, hvar- 
öfver klagan mä föras i den ordning, som för hushäll- 
ningsmäl är i allmänhet föreskrifven. Wär Befallningshaf- 
vande läte sedan till vederbörandes efterrättelse kungöra 
hvad öfverenskommet eller stadgadt bliivit. 


20,8. 
Fiske efter hummer mä ej idkas frän och med den 
1 Juli till och med den 15 September. 


2138 
Skjälar, utter och andra skadedjur i sjön, mä af hvilken 
som helst, äfven ä annans grund och vatten, fängas eller 
dödas, s& framt lägenheten ej är särskildt fer dylik jagt 
skattlagd. 


172 
4 Kar, 


Om handel med fiskvaror. 
22 8. 

Saltade fiskvaror, som till salu hällas, skola vara in- 
packade i krönta kärl, & hvilka insaltaren inbrännt sitt 
namn, ärtalet dä saltningen skett, samt märke, som visar 
varans beskaffenhet, näml. bokstäfverna G. W. för god vara, 
B. W, för blandad vara, och S. W. för sämre vara. Ä kärl, 
som innehäller Kabiljo eller Makrill, skall dessutom utmärkas 
med bokstäfverna T. K. om det är Torsk-kabiljo, L. K. om 
det är Läng-kabiljo, och M. om det är Makrill. 

23 8. 

Till kärl, hvarı fiskvaror för afsalu inpackas, skall 
nyttjas virke af ek, bok eller gran, men ej af tall, sä framt 
tillgäng pä& nägot af de förra trädslagen i orten finnes. 

24 S. 

Pä det köpare mä kunna undersöka, huru varan är 
beskaffad och beredd, skall det st& honom fritt, att läta 
yaran besigtigas och ompackas, innan han den mottager. 

258. 

Vill man anlägga sillsalteri eller trankokeri; söke till- 
ständ dertill af Wär DBefallningshafvande, som tillser, att 
anläggningen sker & sädant ställe, att buller och stank der- 
ifrän ej kan utöfva menligt inflytande pä fisket. 

Vid trankokeri skall allt trangrums samlas, sä att det 
e) utflyter i vattnet, och mä afskräden af fisk ej utkastas i 
tränga vikar och sund. 

Ä fat eller mindre kärl, hvari tran säljes, skall vara 
inbrändt namnet & den som tranen tillverkat, ärtalet dä 
tillverkningen skett, och bokstäfverna G. T. eller S. T., allt 
efter som varan är god eller sämre. 

26 8. 

Angäende handel med fiskvaror, samt beskaffenheten 
och rymden af mälkärl eller vigter, som dervid begagnas, 
gälle för öfrigt hvad i allmänhet stadgadt är. 


173 
5 Kar. 
Om förbrytelser mot denna stadga, 


27 8. 
Fiskar nägon utan rätt eller lofi Kronans, allmännings 
eller enskildt fiskevatten, straffes efter allmän lag. 


23 8. 
Hvar som bryter emot den i 11 $ stadgade ordning 
för fiske, dä det skall af flera utöfvas, plikte 3 Rdr 16 sk. 


29 8. 
Den, som utan nödtväng uppsätligen seglar öfver eller 
pä annat sätt skadar utlagd fiskeredskap, böte frän 3 Rdr 
16 sk. till 16 Rdr 32 sk. 


30 8. 

Qvarlemnas, efter slutadt fiske, pälar eller stakar, som 

e) äro för ständiga verk att anse, vare bot 16 sk. för hvarje 
päle eller stake, der notdrägt för andra deraf hindras kan. 


SL 'Sı 
Bygger nägon fiskeverk sä att kungsädra eller annan 
ı 2 Kap. bestämd Öppning i vattendrag minskas, eller för- 
derfvar eller fyller nägon kungsädra eller annan öppning, 
som till farled eller fiskens framfart tjenar, böte 6 Rdr 32 sk. 


32 8. 

Försummar sägverksegare att hälla kista, hvaruti säg- 
spän kan samlas, eller pä& annat sätt förekomma sägspäns 
utfiytande i vattnet, böte 50 Radar. 

Kastar eljest nägon i fiskevatten sägspän eller annat, 
som kan välla uppgrundning eller dämning, eller läter det 
lıgga sä nära strand, att det af vattenfiöde kan nedsköljas, 
vare bot 3 Rdr 16 sk. 

| 33,8. 

Afrödjer nägon sädana skogsbackar och lundar, som i 

17 $S omtalas, plikte dubbel äverkans-bot. 


174 


34 8. 

Hvar som lossar skott eller förorsakar annat starkare 
buller, d& han vet eller blifvit underrättad, att fisklek eller 
notfiske i grannskapet pästär, skall plikta frän 3 Rdr 16 
sk. till 33 Rdr 16 sk., s& framt han ej gitter visa, att syn- 
nerlig olägenhet varit att befara, om icke skottet lossadt 
blifvit eller bullret skett. 


BDUS: 

Begagnas förbjuden redskap, eller varder redskap, som 
endast i viss män tilläten är, begagnad till annat ändamäl 
än det tillätna, vare straffet böter frän 6 Rdr 32 sk. till 
50 Rdr, jemte förlust af redskap och af fängst. 


368, 
Bryter nägon mot de öfverenskommelser eller förord- 
nanden, som i 19 $ omtalas, straffes efter ty i Öfverens- 
kommelsen eller förordnandet bestämmes. 


ae 
För hummerfiske under förbjuden tid bötes 6 Rdr 
32 sk., och vare fängsten förverkad. 


38 8. 

Underläter nägon att & kärl, hvari fiskvaror packas, 
inbränna sädana märken som i 22 $ föreskrifvas, eller be- 
gagnar nägon, emot stadgandet i 23 $, dylikt kärl af tall, 
plikte för hvarje kärl 32 sk. 


33.8. 

Anlägges sillsalteri eller trankokeri utan Wär Befall- 
ningshafvandes tillständ eller pä& annat ställe, än Wär Be- 
fallningshafvande tillätit, vare päföljden böter till 100 Rdr. 

Idkare af trankokeri, som underläter att s& uppsamla 
och efter hand afföra trangrums, att det ej kan i hafvet 
utflyta, plikte 33 Rdr 16 sk. 


175 


Försummar han att & de kärl, hvari tran säljes, in- 
bränna de märken, som i 25 $ omtalas, plikte för hvart 
kärl 32 sk. 

40 S. 

Hvar, som i tränga vikar eller sund utkastar afskräden 
af fisk, böte frän 3 Rdr 16 sk. till 33 Rdr 16 sk., som 
saken är till. 

41 8. 

Den, som till ansvar fälles, skall ock dömas att ersätta 
all genom förseelsen förorsakad skada och att, s& vidt ske 
kan, äterställa det förhällande, som rubbadt blifvit. 


42 8. 
Med fördelning och förvandling af böter efter denna 
stadga förhälles efter ty i allmänhet stadgadt är. 


45 8. 
Ätal ä förbrytelser, som ej röra det allmännas rätt, 
mä icke anställas af annan än mälsegande. Är Kronan 
mälsegande, ege allmän äklagare att dess talan föra. 
 Mälsegande mä af förbrytare taga bät och fiskeredskap 
till säkerhet, intill dess denna rätt för sig bjuder. 


6 Kar. 
Allmänna bestämmelser. 
44 S. 


Wäre Befallningshafvande skola noga gifva akt uppä 
och söka befordra hvad som kan lända fiskerinäringen till 
förkofran. För sädant ändamäl ege de att & Kronans skär, 
stränder och holmar, som ej till hemman höra eller för 
nägot visst ändamäl bestämde äro, anslä nödig mark för 
uppförande af boningshus, bodar och beredningshus, byggnad 
af fartyg och förfärdigande af kärl och redskap, sä ock att, 
i män af tillgäng och ädagalagdt behof, meddela utsyning 


176 


& Kronoskogar och allmänningar af virke till fiskebätar 
och kärl. 
45 8. 

Finner Wär Befallningshafvande, att vid fiskeläge eller 
annan plats, der flere personer för fiskeri-närings idkande 
sig nedsatt, Kronobetjeningen icke är tillräcklig för ordnim- 
gens vidmakthällande; äligge Wär Befallningshafvande för- 
ordna, att en eller flere Ordningsmän skole der finnas. Sädane 
Ordningsmän böra sjelfve vara fiskare och boende pä stället. 
De tillsättas genom val af de fiskande och förses med för- 
ordnande af Wär Befallningshafvande, som derjemte utfärdar 
instruktion, hvarefter de i tjenstgöringen skola sig rätta. 
Ordningsman vare i och för tjenstgöringen ansedd lika med 
dem, som Konungens embetsmäns eller rättens ärenden gä. 





46 8. 
Denna Wär nädiga stadga skall den nästkommande 
Were, träda i verkställighet, dä ock K. Mits d. 14 Nov. 


1766 utfärdade allmänna Stadga och ordning för rikets hafs-, 
skär-, ström- och insjöfiske, jemte förklaringen deröfver af 
den 24 Jan. 1771, K. M:ts samma dag utfärdade förnyade 
Hamnordning, äfvensom K. M:ts nädiga Stadga och regle- 
mente för Nordsjö-fiskerierna och salterierna i Göteborgs 
och Bohus län af d. 21 Juli 1774, samt sedermera i ämnet 
särskildt meddelade föreskrifter, i hvad de äro emot Wär 
nädiga Stadga af denna dag stridande, komma att till kraft 
och verkan förfalla. 
Det alle, som vederbör etc. 


178 


VI. 
Nöte 
ur särskildt Protokoll öfver Justitie- 
ärender, hället uti Kongl. Majıts 
Högste Domstol, Tisdagen den 27 
April 1852. 


Sedan, till föüljd af hvad Högste Domstolen den 17 Oktober sistlidet 
Ar, efter skedd föredragning af Kongl. Maj:ts, genom Civil-Departementet 
aflätna, nädiga remiss den 20 Juni samma är, hvarigenom Högste Domsto- 
lens underdäniga utlätande blifvit infordradt öfver det, genom nämnde De- 
partements försorg, med ledning af ätföljande handlingar, uppgjorde, vid 
detta protokoll fogade, förslag till förnyad stadga om Fiskerierne i Riket, 
äfvensom öfver Rikets Ständers underdäniga skrifvelse den 15 Februari 
berörde är, angäende öfverseende och förbättrande af Hamn-Ordningen den 
24 Januari 1771, beslutat, handlingarne, för närmare granskning, emellan 
Högste Domstolens Ledamöter eirculerat, förekom nu ärendet änyo. 


En ny Fiskeri-Stadga, som skall ersätta hvad, genom 
förut utfärdade särskilda författningar och reglementen fin- 
nes i ämnet föreskrifvet, mäste icke allenast omfatta hvad 
till den allmänna hushällningen med sä väl fiskevatten och 
farleder, som alla slags fisken och fiskevarors försäljning, 
hörer, utan äfven upptaga ätskilliga stadganden, som falla 
inom den allmänna Civil- och Criminallagens omräde. Till 
sädana stadganden kunde hufvudsakligen hänföras: grun- 
derna för sjelfva fiskerättens bestämmande och huru längt 
i detta afseende Kronans, menigheters eller den enskildes 
rättigheter sig i hvarje fall mä sträcka, vilkoren för den 
enes rätt att, utan den andras förfäng, disponera Ööfver vat- 
tendrag, med dithörande stadganden om kungsädra, — samt 
slutligen det skydd, lagen anses böra gifva mot inträng ı 
de ät hvar och en medgifne rättigheterna, eller ansvarsbe- 
stämmelserna mot öfverträdelse af hvad, i förutnämnde 
tvänne hänseenden, blifvit stadgadt; och mähända vore det 


178 


i 


icke minst i dessa delar, som den äldre fiskerilagstiftningen 
tarfvade att öfverses och förbättras; men sädant kunde 
icke grundlagsenligt ske i annan ordning än 87 S 
Regeringsformen föreskrifver. Dä emellertid det nu 
förevarande förslaget icke syntes ämnadt för en dylik be- 
handling, utan funnes vara uppgjordt med syftemäl att, 
utan annan förändring afhittills gällande stadgan- 
den, s& vidt de höra till den allmänna lagen, än den af 
Rikets Ständers önskan föranledda närmare be- 
stämningen af hvad med strandegares landgrund 
skall förstäs*), blott innefatta de förändrade föreskrifter 
at ekonomisk natur, som ansetts erforderlige; torde allts& 
fä antagas, att den Högste Domstolen anbefallde gransknin- 
gen ej heller borde ötverskrida gränsen för nyssnämnde syf- 
temäl och att den följaktligen borde inskränka sig till att 
tillse, dels huruvida alla de äldre lagstadganden, hvilka icke 
kunde i administratif väg undergä förändring, blifvit ı för- 
slaget behörigen upptagne, och dels huruvida de deruti 
intagne ekonomiska föreskrifterne blifvit pä& sädant sätt upp- 
fattade och uttryckte, att hinder eller svärighet vid deras 
tillämpning ej mä möta, äfvensom huruvida de, för samma 
föreskrifters öfverträdande, föreslagne ansvarsbestämmelser 
m& kunna anses lämplige. Under sädan förutsättning, före- 
tog Högste Domstolen nu berörde granskning, hvarvid föl- 
jande anmärkningar mot förslaget framstäldes: 


1 $S 2 mom. 

Dä allt fiskevatten inom Rikets omräde, som hvar- 
ken tillhörer nägon menighet eller enskild person, mäste 
anses tillhöra Staten eller Kronan, skulle, i fall man fräu 
det begagnande för hvarje Svensk man, som här äsyftas, 
undantager icke blott menigheters och enskilde personers, 
utan äfven Kronans fiskevatten i de större insjöarne, ingen- 


x) Ir Bohnslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 163, 164. 
(Utgifr arens anmärkning). 


179 


ting der äterstä till nyttjande för hvar man, helst icke 
nägot fiske i dessa sjöar hittills varit till sädant begagnan- 
de upplätit; och stadgandet skulle följaktligen svärligen 
kunna fi nägon tillämpning; hvarföre högste Domstolen 
ansäg hvad här blifvit afsedt lämpligare uttryckas sälunda: 

«Sä stände ock hvarje Svensk man fritt att fiskai de 
delar af större insjöar, till hvilka strandeganderätten sig 
icke sträcker och der Kronan ej heller enskildt fiske sig 
törbehällit eller till annan upplätit“. 


28. 

Justitie-Rädet ALEXANDERSON ansäg meningen kunna 
närmare bestämmas, säsom t. ex. derigenom, att, i 2:dra 
punkten, emellan orden “der“ och “stadigt“, insättas orden: 
“sä längt fortfarande“; hvaremot Högste Domstolens ötrige 
Ledamöter lemnade denna $ utan anmärkning. 


3 S 1 mom. 

Det här nyttjade uttrycket “första varpet“ ansäg Hög- 
ste Domstolen böra utbytas emot “första noten“, enär ordet 
“notvarp* längre ned i samma $ förekommer under en an- 
nan bemärkelse, eller för att beteckna stället, der notdrägt 
sker. 


38 2 mom. 

Hvad här blifvit föreslaget igenfunnes väl nästan orda- 
grannt i den äldre Fiskeri-Stadgan af är 1766, men hade 
den tider hufvudsakligen afseende endast pä sillfisket i Nord- 
sjön*); hvaremot det numera, genom det sedermera till- 





Uppfattningen att de äsyftade orden i *förslaget till förnyad stadga 
om fiskerierna i riket‘“‘ (Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 166) ur- 
sprungligen skulle afsett »sillfisket i Nordsjön» är tydligen oriktig, säsom 
vid jemförelse med det den 21 juni 1762 utgifna “Projeet til Kongl. Maj:ts 
allmänne nädige Privilegier och Ordning för Rikets Hafs-, Skjär-, Ström- 
och Insjö-Fiske“, $ 7 & 8, obestridligen framgär. Bestämmelserna rörande 
ömsesidigt fiske “vid hvarandras stränder‘‘ af dreffisken och angäende det 
alle medgifna deltagandet i “det yppade ymniga silifisket‘‘ äro nemligen 
der förda till skilda $$ samt den förstnämnda här ifrägavarande af dem 


13 


180 


komne särskilda Reglementet för Nordsjöfiskerierne af den 
21 Juli 1774, skulle för framtiden erhälla en längt vid- 
sträcktare betydelse för Rikets hela vestra kust. För när- 
varande vore nemligen, enligt nyssnämnde Reglemente, allt 
fiske i skärgärdarne emellan Öresund och Norska gränsen 
fritt för hvarje Svensk man, och strandegaren hade icke 
ens inom sitt hemmans ostridigs rä& och rör uteslutande 
rätt till nägot slags fiske *#). För all notdrägt vore han 
skyldig att uppläta sina stränder, äfven om äker eller äng 
föreläge, som deraf kunde skadas. Han egde, ı sädant fall, 
endast rätt till skadeersättning af de fiskande efter mätis- 
mannaordom, hvarförutan den särskılda förmän blifvit ho- 
nom förunnad, att, vid notdrägt efter sill, som sker i hans 
enskilda fiskevatten, sjelf fä bestämma den ordning, hvari 
hans not mä dragas, i händelse han vill i fisket deltaga. 
Skulle nu, i afseende pä den betydliga inskränkning i strand- 
egarens rätt, som sälunda, till det allmännas förmenta för- 
del, blifvit för de vestra kustorterna stadgad, och hvarige- 





affattad i sädana ordalag, att den synbarligen afser icke blott att gälla för 
hela rviket och fisket af all s. k. dreffisk, oafsedt ymnigheten i hvilken den 
förekommer, utan äfven att utgöra en uppmaning till de fiskeberättigade i 
skärgärdarne att “förena sig“ om ett dylikt hafstiskets ömsesidigt gemensamma 
utöfning inom lämpligt begränsade skärgärdsdelar. Det ifrägavarande lag- 
budet har vunnit föga tillämpning utom i afseende pä skifte af fiskevatten i 
skärgärdarne, hvaremot det med hänsyn till dreffisken lägger hinder, som 
ej kunna mot fiskeberättigads vilja undanrödjas, sa länge - budet finnes qvar. 
Inom Bohus län har väl heller aldrig dylikt hafsfiske blifvit föremäl för laga 
skifte. — Uti den frän detta Högste Domstolens utlätande härrörande sam- 
manblandningen i var mu gällande fiskeristadgas 3 \ 2 mom. af de bada 
sa olikartade lagbestämmelserna i 2 kap. 7 | af 1766 ärs “allmänna Stadga“ 
derhän att en betydande del af deras väsentliga innehäll gätt förlorad, ligger 
med hänsyn till de bohuslänska förhällandena hufvudorsaken till all den 
missuppfattning af dessa bestämmelser och alla de sorgliga processer, som 
under särskildt det senaste ärtiondet upprört sinnena. 
(Utgifvarens anmärkning). 


*) Den 17 ma; 1836 gjorde sig i Högste Domstolen en helt an- 
norlunda beskaffad, füllt riktig uppfattning gällande (Bohuslänsk Fiskeritid- 
skrift, 1884, sid. "156, 155—159). Jfr vidare härom utgifvarens uppsats: 
Nägra ord om de stora bohuslänska sillfiskena. Göteborg 1877, sid. 22—25, 
samt Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 148, 152, 154, 155, 
163, 164. (Ütgifrarens anmärkning). 


181 


nom samma rätt nästan helt och hället tillintetgjorts, oför- 
ändradt förblifva vid hvad hittills författningsenligt egt rum 
och följaktligen mäst lemnas oklandradt; sä skulle det af 
säväl Rikets Ständer, som Vetenskaps-Akademiens komite- 
rade, äsyftade ändamäl*), att strandeganderätten allestädes 
mä, säsom kraftigaste medlet till fiskerinäringens förkofran, 
i möjligaste mätto skyddas, väsendtligen förfelas. Angelä- 
senheten syntes säledes fordra, att ät det här ifrägavarande 
stadgandet ätergäfves dess ursprungliga betydelse, att en- 
dast afse sillfängsten eller i allmänhet sädane 
slag af hafsfisk, som gä till stränderne i större 
dref eller stimmar, hvilka Ööfverstiga den enskilda 
strandegarens förmäga att ensam uppfänga**), och 
i afseende pä hvilka i allt fall rättigheten att fa följa fisken, 
allt efter som den flyttar sig frän en strand till annan, 
länder strandegarne sjeltve till Ömsesidig fördel. Dock 
torde älven med en sädan begränsning af den fria fiske- 
rätten strandegaren böra bibehällas vid den särskilda för- 
män och den rätt till skadeersättning, hvarom han, vid 
samfäldt fiske i hans enskilda fiskevatten, hittills varit för- 
säkrad, samt ı följd häraf 3 S 2 mom. böra erhälla föl- 
jande lydelse: 

“I de Rikets skärgärdar, der, för fängande af sädan 
hafsfiısk, som gär till stränderna i stora stimmar, de fiskande 
af älder oklandradt fätt följa fisken efter dess dref och 
fiska vid annans strand, bör ock dervid förblifva; skolande 
dock, vid notdrägt för sädant fiske, strandegaren af de 
fiskande njuta ersättning efter mätismanna ord för all skada, 
som & hans egor derigenom uppkommer, äfvensom han är 





*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 163, 164 samt Nya 
handlingar rörande sillfisket i bohuslänska skärgärden, I, Göteborg 1874, 
tillägg, sid. 15— 16. (Utgifvarens anmärkning). 

**) Jfr Projeet till Kongl. Maj:ts allmänne nädige Privilegier och 
Ordning für Rikets Hafs-, Skjär-, Ström- och Insjö-Fiske d. 21 juni 1762, 
$- 8: (Utgifvarens anmärkning.) 


182 


berättigad, i fall han vill i fisket deltaga, att sjelf bestämma 
den ordning, hvari hans not dragas mä.* 


3 $ 3 mom. 

Den rätt, som här tillägges strandegare, att för not- 
varp, som han med kostnad upprensat för gemensamt fiske, 
uppbära viss afgift, tillkommer för närvarande i Bohuslän- 
ska skärgärden hvar och en, som gjort en sädan upprens- 
ning, äfven d& det skett i annans enskilda fiskevatten, dock 
att strandegaren, i slikt fall, är frän afgiften fri; och om 
man, säsom meningen syntes vara, ville för framtiden bort- 
taga denna rättighet för fremmande personer att, inom an- 
nans egoomräde, upprensa notvarp till sin enskilda fördel, 
kunde dock svärligen betagas dem, som redan pä dylika 
upprensningar nedlagt möda och kostnad, att tillgodonjuta 
den deraf päräknade vinsten, sä länge notvarpen af dem 
underhällas och strandegarne ej vilja dem derifrän utlösa. 
Pä grund häraf, tillstyrkte Högste Domstolen, att vid 3 $ 
3 mom. mä göras följande tillägg: 

“Samma rätt tillkommer ock den, som, enligt hittills 
gällande stadganden, gjort sädan upprensning af notvarp i 
annans fiskevatten, dock vare strandegaren i ty fall frän 
afgift fri, och ege han jemväl, när han vill, att lösa den, 
som upprensningen gjort, efter mätismannaord frän nämnde 
rättighet ut.“ 

4 8. 

Dä nägra särskilda grunder för rättigheten att idka 
fiske med krok och ref i sött vatten icke funnos bestämde, 
syntes det Högste Domstolens fleste Ledamöter mindre be- 
höflist, att bibehälla den särskilda bestämmelse, 1766 ärs 
stadga innehäller, om sädant fiske i hafvet, särdeles om i 
betraktande toges, att hvad här i 4 $ ur nämnda stadga 
blifvit upptaget, angäende frihet för hvar man att fiska med 
krok eller ref & djup inom yttre skärgärden och i hafsban- 
det, till innehället sä sammanfölle med hvad redan om allt 


155 


fiske i hafvet blifvit sagdt ı 1 $, att nägon ätskilnad der- 
emellan svärligen i tillämpningen kunde göras, men, i hän- 
delse nägon skilnad i sjelfva verket vore äsyftad, otvifvel- 
aktigt genom sin obestämdhet vore ledande mera till tvety- 
dighet och deraf härfiytande tvister, än till nytta. Stad- 
sandet stod ocksä, s& vidt det skulle hafva nägon betydelse, 
i strid med det ändamäl, som, efter hvad förut är nämndt, 
med den nya författningen lärer böra sökas, nemligen att, 
sä vidt möjligt vore, undanrödja allt inträng pä strand- 
eganderätten, och borde jemväl ur sädan synpunkt uteslu- 
tas; i hvilken händelse sednare delen af denna $, innefat- 
tande förbud, att efter krokfiske qvarlemna pälar och stakar 
i vattnet, till skada för notdrägt, lämpligen kunde öfver- 
fiyttas till 3 kapitlet. Deremot kunde, i sammanhang med 
föregäende $$, om det för alla Rikets innebyggare fria hafs- 
fisket, här upptagas det stadgande frän de äldre författnin- 
garne, hvilket, efter Högste Domstolens fleste Ledamöters 
omdöme, ej borde i den nya författningen saknas, att utlän- 
dingar äro utestängde frän rättigheten att i sädant hafs- 
fiske deltaga; och ansägo bemälde Ledamöter sig alltsä, ı 
stället för 4 $, böra föreslä en s& lydande: 

“Utlänning vare ej tillätet, att & Rikets kuster idka 
sädant fiske, som, efter hyvad i det föregäende sagdt är, e) 
under strandeganderätten hörer, utan alla Rikets innebyg- 
gare tillkommer.“ 

Justitie-Rädet Auzxanverson var härifrän skiljaktig, 
och lemnade förslaget, i hvad rörer 4 $ utan anmärkning, 
samt deltog ej i Högste Domstolens fleste Ledamöters gjorda 
hemställan om ett stadgande emot utlännings rätt att fiska. 


68. 

Som allmänna kronofisken väl kunde till enskilde 
upplätas, ehuru icke till enskildt begagnande, utan till ge- 
mensamt bruk med andra, som inom häradet eller socknen 
bo och jemväl lof dertill erhällit; hvaremot allt Kronans 


184 


fiske, som blifvit till enskildt begagnande upplätet, vare sig. 
ät korporationer eller enskilde personer, vore, enligt 5 $, 
att hänföra till Kronans enskilda fisken, ansägo Högste Dom- 
stolens fleste Ledamöter den definition, hyarmed 6 $ börjar, 
böra förändras till följande lydelse: 

“Allmänna kronofisken äro de ström- och insjöfisken 
vid Kronans allmänningar, parker och holmar, som Kronan 
sig eller annan icke enskildt förbehällit.“ 

Justitie-Rädet ALEXANDERSoN för sin del lemnade för- 
slaget utan anmärkning. 


10,8: 

Angäende sättet att, för drifvande af fiskeri, ingä bolag 
och vilkoren derför, ansäg Högste Domstolen nu mera inga 
andra föreskrifter vara erforderliga, än de som i allmänhet 
blifvit meddelade för bolag, ämnade att drifva hvilken näring 
som helst; och denna $ syntes säledes destoheldre kunna 
uteslutas, som densamma, säsom endast afseende sädane 
fiskeribolag, hvilka bildat sig för större företag och drif- 
vande af handel med den fängade fisken, .rätteligen skulle 
höra under 4 kapitlet, men möjligen p& sin nuvarande plats 
kunde sälunda misstydas, att den ansäges afse hvarje öfver- 
enskommelse om gemensamt begagnande af ett för flere 
samfäldt fiske. 


AUS, 

Likaledes syntes den orduingsföreskrift, hyvarom denna 
$ handlar, icke rätteligen höra under 1 kap., utan böra till 
3 kap. Öfverfiyttas. 

Deremot ansägo Högste Domstolens fleste Ledamöter 
en ny $, näst efter den 9:de, erfordras, som dels upptoge det 
nu befintliga stadgandet, att uti allmänningsfiske eller uti 
fiskevatten, som eljest är för flere gemensamt, en delegare 
ej eger, utan de flestas samtycke, uppläta fiskerätt ät nägon, 
som ej delegare är, och dels, i fräga om delegarnes egen 
rätt, att sins emellan nyttja sädant fiskevatten och deri 


185 


bygga fiskeverk, lemnade en hänvisning till hvad ı allmänna 
lagen stadgas, helst, utan en sädan hänvisning, 1 kapitlet 
icke kunde anses fullständigt innefatta hvad, enligt dess 
öfverskrift, dit hörde. Redaktionen af denna $ ansägs böra 
blifva följande: 

“Uti fiskevatten, som för flere gemensamt och odeladt 
är, mä& ej en delegare, utan de fleste öfriges samtycke, 
uppläta fiskerätt ät nägon, som ej delegare är; och gälle 
om delegarnes rätt, att sjelfve nyttja sädant fiskevatten och 
: att deri bygga fiskeverk, hyad i allmänna lagen stadgadt är.“ 

I den af Högste Domstolens fleste Ledamöter gjorde 
hemställan om tillägg at ett förbud emot upplätelse af fiske- 
rätt i gemensamt fiskevatten, förmälte Justitie-Rädet Auzx- 
ANDERSON Sig icke deltaga, pä grund af farhäga för möjligt 
missförständ och med afseende ä& hvad, genom 17 kap. 18 
Bygsgninga-Balken, i ämnet redan finnes stadgadt. 


12 8. 

Justitie-Rädet ALEXANDERSON yttrade: att, enär alla 
hittills, genom lag och författningar, meddelade föreskrifter 
om kungsädra afsäge de större vattendrag, hvarest tredje- 
delen af vattnet borde hällas öppen, och om hvilka Kronans 
eller andra allmänna handliıngar upplyste, att kungsädra fun- 
nes, syntes det Justitie-Rädet vara betänkligt, att nu ät 
denna benämning gifva ett annat begrepp, hvadan Justitie- 
Rädet hemställde, om icke iı 12 $ ordet “kungsädra“ borde 
flyttas efter orden “hällas öppen“ och orden “der ingen 
ädra“ ändras till: “der ingen kungsädra“ samt i kapitlets 
rubrik, äfvensom i 14 och 15 $$, den af förändringen pä- 
kallade redaktionsjemnkning iakttagas. 

Högste Domstolens öfrige Ledamöter instämde ej i 
denna anmärkning. 

15.8. 

Rättigheten, att för vissa vattenverk eller fisken nyttja 

vattnet, utan afseende pä föreskrifterne om kungsädra, 


186 


kunde, enligt nu gällande stadganden, försvaras icke blott 
med privilegier eller särskilda tillständsresolutioner, utan 
äfven p& ätskilliga andra sätt, säsom med lagligen gällande 
aftal och i särskilda mäl gifne domar m. m.,, men nämnde 
rättighet blefve i flera fall för vattenverksegarne utan nytta, 
om de, säsom i denna $ stadgades, alltid skulle vara skyl- 
diga, att icke destomindre hälla farled öppen, enär dam- 
verkens beskaffenhet ofta gjorde sädant omöjligt. DBäde 
allmänna lagen och 1766 ärs Förordning fritogo ocksä frän 
en sädan skyldighet de vattenverk, som hafva rättighet att - 
stänga kungsädra; de skola endast, enligt sistnämnde För- 
ordning, & damverken hälla nödiga bottenluckor för fiskens 
upp- och nedgäende. Deremot medgäfve samma Förordning, 
säsom ytterligare undantag frän föreskrifterne om kungs- 
ädra, dels att i smä& vattendrag, hvarest ofvanboende ejlida 
i sin rätt, eller farled ej underhällas kan, allenast höst och 
var fiskens upp- och nedgäng mä genom tjenlig öppning be- 
främjas, dels ock att sädane vattenverk, som redan blifvit 
anlagde eller framdeles kunna anläggas, men icke hafva 
rättighet att stänga kungsädra, ändock fä, om s& oundgän- 
geligen tarfvas, öfverbygga kungsädran, s& framt det sker 
p& sädant sätt, att fiskens gäng icke hindras och att flott- 
eller farled hälles öppen, när den behöfver begagnas. För 
att ej göra nägon rubbning i alla dessa grannlaga och till 
allmänna lagen hörande förhällanden, hemstälde allts& 
Högste Domstolens fleste Ledamöter, att 15 $ borde er- 
hälla sädan lydelse: 

“Har man nägon särskild rättighet för vattenverk eller 
fiske, att stänga vattnet annorlunda, än nu om kungsädra 
sagdt är, njute sädan rättighet till godo; dock att i ty fall 
alla dammar skola vara försedda med nödiga bottenluckor, 
för den upp- och nedgäende fisken. För andra vattenverk, 
som med behörist tillständ redan anlagde äro eller fram- 
deles anläggas kunna, vare ock, der sä oundgängeligen tarf- 
vas, tillätet, ati kungsädra öfverbygga, sä framt det sker 


187 


p& sädant sätt, att flott- eller farled, när den behöfves, 
utan betalning hälles öppen, och fiskens gäng ej hindras; 
äfvensom i smä vattendrag, der farled ej underhällas kan, 
och der ofvanboende ej lida i sin rätt, allenast höst och 
vär fiskens upp- och nedgäng mä genom tjenlig öppning 
befrämjas. 

Justitie-Rädet ALEXANDERSoN yttrade, att Justitie-Rädet, 
som biträdde Högste Domstolens öfrige Ledamöters mening 
hvad angär redaktionsjemnkningen i 15 $ af remitterade 
förslaget, deremot för sin del icke funne skäl till anmärk- 
ning dervid, att förslaget ej upptager nägot, som svarar emot 
68 2 mom. eller 7 Saf 3 kapitlet ı 1766 ärs Fiskeri- 
stadga; hvadan Justitie-Rädet ej deltog i Högste Domstolens 
öfrige Ledamöters gjorde hemställan om det tillägg, som 
börjar med orden: *För andra vattenverk etc.“ Den rät- 
tighet, hyarom i nyssnämnde delar af gamla Fiskeri-stadgan 
förmäles, borde, efter Justitie-Rädets tanka, ankomma pä 
särskild tillätelse eller särskild pröfning, och stadgandena 
syntes hvarken behöfliga eller, med sina obestämda och 
sväfvande uttryck, väl egna sig för en allmän författning. 
Härtill komme äfven andra betänkligheter, säsom: att, ı fall 
dessa stadganden endast skulle afse inrättande af byggnader 
ofvanföre vattenytan, deremot kunde päminnas, att de likväl 
tala om att lemna Öppning för fiskens upp- och nedgäng fri, 
synnerligast under höst och vär, hvilket ej kunde med en 
sädan uppfattning väl sammanstä; och att, om stadgandene 
äter antagas handla om byggnad uti vattnet, man genom 
dem väsentligen upphäfver och tager tillbaka de, i afseende 
p& vattenädras stängande, i nästföregäende 3:ne SS gifna 
föreskrifter; samt slutligen, att berörde stadganden endast 
för visst fall innefattade förbehäll om ofvanboendes, men 
icke i allmänhet om annan mans rätt, ehuru uppenbart 
vore, att vattendragets stängande kunde äfven för andra, 
t. ex. für nedanboende vattenverksegare, medföra lidande. 


1883 


För öfrigt ansägo Högste Domstolens fleste Ledamöter 
sig vid Kapitlet om Kungsädra böra anmärka, att dä det 
svärligen, utan en betydlig oreda vid tillämpningen ginge 
an, att, säsom i 46 $ blifvit föreslaget, äfven efter den nya 
författningens utfärdande läta de äldre författningarne i vissa 
delar eller s& vidt de icke voro stridande mot den nya 
stadgan, fortfarande gälla, utan denna sednare borde göras 
sä fullständig, att alla äldre författningar i ämnet md kunna 
helt och hället upphäfvas, syntes det blifva angeläget, att 
här intaga det stadgande i Förklaringen den 24 Januari 
1771, hvarigenom är vordet bestämdt, att tvister om kungs- 
ädra skola tillhöra de allmänna domstolarnes upptagande och 
pröfning, helst annat stadgande om forum i dylika mäl 
eljest skulle saknas, än det, som förekommer i 20 Kap. 3 
$ Byggninga-Balken, att nemligen Konungens Befallnings- 
hafvande skall hälla hand deröfver, att kungsädra ej mä 
stängas, samt anledning härifrän lätteligen skulle kunna 
hämtas att, utan en i grundlagsenlig ordning tillkommen 
lagförändring, draga tvister i detta ämne, särdeles dä fräga 
vore om flott- eller farleder, under de administrativa myn- 
digheterna; och hemstäldes derföre, att i slutet af detta 
Kapitel en ny $ mä tilläggas, sä& lydande: 

“Tvister i de ämnen, som i detta Kapitel omförmälas, 
skola vid allmänna domstolarne upptagas.“ 

Justitie-Rädet Auzxanperson förmälte, det han funne 
det föreslagna tillägget om forum mediöra Ökad fullständig- 
het, och ansäge detsamma böra, p& sädan grund, i under- 
dänighet tillstyrkas. 

155 

I andra punkten vid ordet “fiskevatten“ ansäg Högste 
Domstolen böra tilläggas “eller farled“, pä det stadgandet 
i samma punkt mä& kunna tillämpas äfven pä& kanaler och 


andra sädana vattenleder, som begagnas endast för sjöfarten, 
men icke för fiske. 


189 


37,8, 

Som en för flere gemensam fiskerätt kunde ega rum 
äfven der fiskevattnet tillhörde en enda, säsom förhällandet 
vore med strömmingsfisket i de norra orterna och möjligen 
p& flera ställen, der slikt förhällande grundade sig pä ur- 
minnes häfd eller gifna domar, samt följaktligen rättigheten 
att afrödja de här omförmälda skogslunderna, icke alltid 
torde böra bero af enskild rätt till vattnet, utan af uteslu- 
tande rätt till fisket deri, hemstälde Högste Domstolen, 
att detta lämpligast borde uttryckas sälunda: 

“Egare till skogsbackar eller lundar, hvilka äro be- 
lägna invid fiskevatten, der fiskesrätten honom ej uteslu- 
tande tillhör, mä dem ej afrödja, sä framt veterligt är, att 
de gjort fisket nytta“. 


INS. 

Den föreskrift hvarmed denna $ börjas, syntes böra 
utsträckas derhän, att den mä gälla för allt fiske, enär 
ynglets förstörande vore lika skadligt och förnärmande för 
annans rätt, ehvad det skedde i samfäldt fiskevatten eller i 
sädant, der hvarje strandegare har sitt särskilda omräde. 
Skulle nägorstädes en enda person vara ensam rädande i 
en hel sjö eller i ett helt vattendrag, samt han följaktligen 
skulle kunna anses lagligen berättigad, att der bruka hvad 
fiskessätt han vill; sä& hade han, med afseende & stadgan- 
det i 43 $, att ej annan, än rätter mälsegande, finge ätala 
hans förfarande, i allt fall ingen olägenhet af det allmänna 
förbudet. I enlighet härmed ansäg Högste Domstolen bör- 
jan af 19 $S böra erhälla följande lydelse: 

“Allt tiske skall sä bedrifvas, att leken ej förstöres etc.“ 


20 8. 

Som meningen ej syntes vara, att borttaga det nu 
gällande förbudet mot försäljning af hummer under den tid, 
dä den icke fär fängas; men missförständ härom skulle 
kunna ega rum, i fall föreskriften ej i den nya författnin- 


190 


gen intoges, hemstälde Högste Domstolen, att 20 $ borde 
erhälla följande lydelse: 

“Fiske efter hummer mä ej idkas frän och med den 
1 Juli till och med den 15 September hvarje är; och vare 
under samma tid jemväl förbjudet, att till salu hälla eller 
utbjuda hummer, som säljaren icke kan styrka vara & lof- 
gifven tid fängad.* 


21 8. 

Dä den frän 1766 ärs Fiskeristadga hemtade före- 
skrift, som här förekommer, numera blifvit öfverflödig sedan 
18058 ärs Jagtstadga, dit föreskriften rätteligen körer, icke 
allenast bestämmer rättighet för hvar och en, att öfverallt, 
der särskild skatt för skyttet ej erlägges, fänga och döda 
alla slags skadedjur, utan äfven bland dessa specielt upp- 
räknar bäde skjälar och uttrar, ansäg Högste Domstolen 
denna $ böra uteslutas: 

Deremot och som, enligt förslagets uppställning, 3 ka- 
pitlet vore ämnadt, att upptaga alla nödiga ansedda ordnings- 
föreskrifter, samt 5 kapitlet, att innehälla ansvaret för samma 
töreskrifters öfverträdande, syntes denna uppställuing fordra, 
att det först i 29 S förekommande förbud för skeppare, att 
öfversegla utlagd fiskeredskap, till 3 kapitlet öfverflyttades; 
likasom det ocksä vore nödigt, att här ı särskildt stad- 
gande upptaga den föreskrift, som igenfunnes i de äldre för- 
fattningarne, och pä hvilken man i desse lagt mycken vigt, 
att sten eller ballast ej mä frän fartyg utkastas ı vattnet 
ä& sädane ställen, der notdrägt plägar idkas, helst ett sädant 
sätt, att förorsaka skada & fiskevatten, icke nog tydligt 
kunde anses inbegripet under det allmänna förbud mot 
fiskevattens uppgrundning eller dämning, som i 16 S omtalas. 
P& grund häraf och med anledning derjemte af hvad vid 
4 $ blifvit anmärkt, hemstälde alltsa& Högste Domstolen, att 
i 3 kapitlet mätte näst efter 18 $ intagas tvä nya $S sä 
lydande: 


sh 
Sıha). 
“Skeppare eller den, som fartyg förer, vare pligtig 
att noga tillse, det han ej utan nödtväng öfverseglar fiske- 


redskap, som med vettar eller flytspän försedd är, sä att 
den skönjas kan, och ej i vanlig segelled finnes utlagd. 


5 

“«] samfäldt fiskevatten m& man ej, efter slutadt fiske, 
i vattnet eller invid stränderna qvarlemna pälar, stakar, 
stockar, eller annat, som ej till ständigt verk hörer, der 
fisket för annan derigenom hindras kan. Ej heller mä man 
& ställen, som för notdrägt nyttjas, frän fartyg utkasta sten 
eller annan ballast, till skada för notvarpen.* 

Och skulle härefter 11 $ i förslaget lämpligen kunna 
intagas, sä& att den finge sin plats näst framför 19 $. 


23 8. 

Framför ordet “fiskvaror“ ansäg Högste Domstolen 
böra tilläggas “saltade“ för att icke göra det här förekom- 
mande förbudet mot tallkärls begagnande vidsträcktare, än 
det hittills varit och behofvet syntes päkalla. 


25 $, 2 mom. 

Om, säsom 40 $ föranledde, afsigten vore, att förbudet 
mot fiskafskrädens utkastande i tränga vikar och sund skulle 
vinna tillämpning icke blott pä idkare af trankokning, utan 
p& hvar och en, som befattar sig med fiskvarors bered- 
ning, borde detta tydligare utmärkas, än här skett. S& vidt 
de fiskande sjelfve angär, vore dock öfverflödigt, att i för- 
fattningen intaga ett slikt forbud, enär det lämpligare kunde 
blifva föoremäl för de särskilda öfverenskommelser eller för- 
ordnanden, som i 19 $ omtalas. Deremot ansäg Högste 
Domstolen det böra gälla sä väl sillsalterier, som tranko- 
kerier; men dä föreskriften sälunda skulle fä afseende en- 
dast pä& de större samlingar af fiskafskräden, som vid dy- 
lika inrättningar ständigt hopa sig, syntes förbudet icke 


192 


böra inskränkas till blott tränga vikar och sund, hvilket 
dessutom innefattade ett nog obestämdt begrepp, utan göras 
lika ovilkorligt, som det hittills varit. P& grund häraf, hem- 
stälde alltsä Högste Domstolen, att 25 $ 2 mom. mä er- 
hälla sädan lydelse: 

“Vid sillsalteri och trankokeri skall noga tillsyn hällas, 
att afskräde af fisken icke i fiskevatten utkastas; och skall 
derjemte vid trankokeri allt tran-grums sä samlas, att det 
ej i vattnet utflyter.“ 

26 8. 

Säsom undantag frän hvad i allmänhet om mälkärls 
beskaffenhet och rymd finnes stadgadt, gälde för närva- 
rande, i afseende p& fiskevarors försäljning, dels enligt Com- 
merce Üollegii kungörelse den 9 November 1786, att mä- 
taretunnan för färsk sill, hvartill äfven fär begagnas krönt 
s& kallad sillkärra, eller laka, skall innehälla SO kannor, 
och dels, enligt samma Collegii kungörelse den 10 April 
1843, att för insaltning och försäljning af sill fär under 
vissa vilkor nyttjas jemväl tunnor af Norskt tunnmäl, ehuru 
desse äro nägot mindre, än den vanliga Svenska tunnan 
om 48 kannor. Sä vida meningen ej vore, att nu upphäfva 
dessa undantag och göra de hittills brukade mälkärlen för 
si väl färsk som insaltad sill p& en gäng obrukbara, an- 
sägo Högste Domstolens fleste Ledamöter det alltsä blitva 
nödvändigt att, jemte den hänvisning denna $ lemnade till 
hvad i allmänhet är stadgadt, jemväl hänvisa till Com- 
merce Collegii nyssnämnda kungörelser, medelst ett s& 
lydande tillägg: 

°Kommande dock, i afseende pä& mätaretunnan för 
färsk sill, äfvensom hvad angär rättigheten att för insaltad 
sill begagna tunnor af Norskt tunnmäl, fortfarande att tjena 
till efterrättelse Commerce Collegii p& Wär befallning, utfär- 
dade kungörelser af den 9 November 1786 och den 10 
April 1843.° 


193 


Skulle äter afsigten vara, att aflysa de hittills tillätna 
särskilda mälkärlen för sill, syntes sädant böra uttryckligen 
nämnas och viss tid för verkställigheten derjemte bestämmas. 

Justitie-Rädet AuexAnperson fann ej annan anmärk- 
ning emot förslaget i denna del förekomma, än att, till 
vinnande af ökad tydlighet, det möjligen borde, efter orden 
“; allmänhet“, tilläggas: “eller för fiskvaror särskildt“. 


5 Cap. 

Högste Domstolens fleste Ledamöter förenade sig om 
töljande utlätande: S& vidt i detta kap. ansvaret bestäm- 
mes för ololigt fiskande i annans fiskevatten och för kungs- 
ädras eller farleds olagliıga stängande, hörde stadgandene, 
efter hvad förut blıfvit anmärkt, till den allmänna Criminal- 
lagstiftningen och kunde icke i den ordning, hvarom nu är 
fräga, blifva föremäl för nägon väsentlig rubbning; men att, 
i allt hvad till denna del af ämnet hörer, ensamt hänvisa 
till allmänna lagen lät sig likväl icke göra, i anseende der- 
till, att, hyad 1734 ärs Lag härom innehäller, redan, genom 
1766 ärs Fiskeristadga, undergätt ätskilliga förändringar, 
som för lagens fullständighet eller förtydligande varit at 
behofvet päkallade och hvilka säledes icke utan skada skulle 
kunna ur den nya författningen äter uteslutas. Deremot 
syntes man, i afseende pä sjelfva ansvarspäföljden eller bö- 
tesbeloppet för sä väl olofligt fiskande som kungsädras stän- 
gande, destoheldre kunna stanna vid en blott hänvisning 
till allmänna lagen, som nägon särdeles rubbning i nu gäl- 
lande bestämmelser derigenom icke skedde, men den fördel 
vunnes, att, i händelse Konung och Ständer framdeles 
skulle gemensamt besluta andra och efter tidens kraf mera 
lämpade straffbestämmelser i hithörande ämnen, en sädan 
ändring i allmänna lagen icke skulle behöfva föranleda 
nägon förändring af den nu ifrägavarande särskilda författ- 
ningen. 


194 


Hvad äter de öfriga ansvarsbestämmelserna i detta 
kapitel angär; sä enär de alla voro af ekonomisk natur 
och nägot hinder säledes icke mötte att, utan afseende ä 
hvad hittils varit stadgadt, nu vidtaga de förändringar, som 
kunde finnas ändamälsenlige, syntes tillfället af en helt och 
hället ny författnings utfärdande icke böra lemnas obegag- 
nadt, för att dels göra dessa ansvarsbestämmelser inom 
vissa alternativa gränsor s& rymliga, att de, utan en alltför 
stor utförlishet i detaljföreskrifter, mä& kunna vinna en rätt- 
vis och billig tillämpning pä& hela mängfalden af förekom- 
mande särskilda händelser, och dels ı nägon män förhöja 
sjelfva bötesbeloppen till närmare Öfverensstämmelse med 
nuvarande myntvärde och öfriga förhällanden; hvarförutan 
och dä det skulle vara mindre lämpligt att, pä& sätt 42 S 
i förslaget innehäller, förvandla dylika böter pä samma sätt, 
som i allmänhet är stadgadt, hvilket innebär, att de skulle 
förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, normen för 
deras förvandling i stället borde blifva densamma, som 1 
ätskilliga andra p& sednare tider utgifna ekonomiska författ- 
ningar är vorden antagen, eller enkelt fängelse med tjen- 
list arbete. 

I enlighet med dessa i korthet angifne grunder och 
med iakttagande för öfrigt af de förändringar, som föran- 
leddes af hvad i det föregäende blifvit yttradt, ansägo Hög- 
ste Domstolens fleste Ledamöter sig allts& böra föreslä, att 
5 Kap. mä erhälla följande Iydelse: 


‘5 Kap: 
Om ansvar för öfverträdelse af denna stadga. 


S 


Fiskar nägon utan lof i det fiskevatten, der han ej 
rätt till det idkade fisket eger, ansvare derför efter ty 
allmänna lagen för hvarje fall bestämmer. Kronans en- 
skilda fiske, som till nyttjande af nägon enskild person 


199 


eller menighet blifvit upplätet, vare härvid lika med enskild 
mans fiske, och de allmänna kronofiskena lika med andra 
allmänningsfisken, att anse. 


S 


Idkar utlänning, emot hvad i 4 $S sagdt är, fiske & 
rikets kuster, och afstär han ej derifrän pä tillsägelse af 
kronobetjeningen, eller den, som uppsigt öfver ordningens 
vidmakthällande & stället tillkommer; hafve förverkat far- 
tyg, redskap och fängst. 

SE 

Hvar som olofligen stänger kungsädra, eller annan 
vattenled, som, efter hvad i 2 Kap. sagdt är, bör öppen 
hällas, plikte efter allmän lag. Sker det annan gäng, bötes 
derför dubbelt. 

Wär Befallningshafvande eller Domaren ege ock mot 
sädan olaga stängning stadga särskildt vite, när sä nödigt 
anses; och vare den, som skada lider, berättigad att, ge- 
nom biträde af närmaste kronobetjent, f& stängning, som 
uppenbarligen finnes mot lag stridande, borttagen pä den 
brottsliges bekostnad, der ej denne sjelf efter tillsägelse 
stängseln genast undanrödjer. 


S 
Försummar sägverksegare att hälla kista, hvaruti säg- 
spän kan samlas, eller att p& annat sätt förekomma säg- 
späns utflytande ı vattnet, böte frän 25 till 100 Radar. 
Öfverträdes eljest hvad i 16 $ sagdt är, vare bot frän 
Still 50 Rdr. 
S 
Afrödjer nägon sädana skogsbackar och lundar, som i 
17 S omtalas, plikte de afröjda trädens fyradubbla värde. 


Hvar som onödigtvis, eller, dä det utan synnerlig olä- 
genhet kan undvikas, lossar skott eller förorsakar annat 
14 


196 


starkt buller, oaktadt han vet att fisklek eller notfiske i 
srannskapet pägär, skall plikta frän 5 till 25 Rar. 


S 


Hvilken, som uppsätligen eller af värdslöshet, skadar 
utlagd fiskeredskap genom öÖfversegling, säsom i $ sägs, 
böte frän 10 till 30 Rdr. 


S 
Qvarlemnas, efter slutadt fiske, sädant, som, enligt 
8, borttagas bör, vare bot frän 5 till 15 Rdr; och för 
sten eller annan ballast, som frän fartyg utkastas i notvarp, 
bötes till högst 50 Rdr. 


S 


Hvar, som bryter emot den iı $ stadgade ordning för 
fiske, dä det skall af flere utöfvas, plikte frän 5 till 20 Radar. 


S 


Begagnas fiskeredskap, som, enligt (19) $, ej tilläten 
är, vare ansvaret derför böter frän 20 till 100 Rdr, jemte 
förlust af redskap och fängst. 

För öfverträdelse af öfrige i samma $ omförmälte be- 
stämmelser, hvilka bero af öfverenskommelse eller Wär Be- 
fallningshafvandes förordnande, gälle den päföljd, som i öfver- 
enskommelsen eller förordnandet finnes för hvarje fall stadgad. 


S 


Den, som under förbjuden tid idkar hummerfiske, eller 
olofligen till salu häller eller utbjuder hummer, böte frän 
5 till 20 Rdr, och vare fängsten, eller den till salu utbjudna 
hummern, derjemte förverkad. 


S 


Underläter nägon att & kärl, hvari saltade fiskvaror 
till afsalu packas, inbränna sädana märken, som ı (22) $ 
föreskrifvas, eller begagnar nägon, emot stadgandet i (23) 
$, till dylikt kärl virke af tall, plikte för hvarje kärl 1 Rdr. 


197 
un 


Anlägges sillsalteri eller trankokeri utan Wär Befall- 
ningshafvandes tillständ, eller p& annat ställe, än tillätet 
blifvit, vare päföljden böter frän 100 till 200 Rar. 


S 


Innehafvare af trankokeri eller sillsalterı, som under- 
läter att om trangrums eller fiskens afskräden hälla den 
värd, som i (25) $2 mom. föreskrifves, böte frän 10 till 50 Radr. 


SUR 

Försummar tillverkare af tran, att & de kärl, hvari 
tranen säljes, inbränna de märken, som i (25) $ 3 mom. 
omtalas, plikte för hvarje kärl 1 Rdr. 

SAN: 

Den, som till ansvar fälles, skall ock dömas att er- 
sätta all förorsakad skada, och att, sä& vidt ske kan, äter- 
ställa det förhällande, som rubbadt blifvit. 

See 

Med fördelning och förvandling af böter, som ädömas 
efter SS (1 och 3 S$ i detta kap.), förhälles enligt allmän 
lag. Alla öfriga böter, som ädömas efter denna författning 
eller efter de öfverenskommelser och särskilda förordnan- 
den, som i (19) $ omtalas, s& ock värdet af förverkad red- 
skap eller fängst, fördelas sälunda, att Kronan deraf till- 
faller !/; och äklagaren ?/, delar; Skolande i dessa fall 
böterna utgä& af den sakfäldas egendom, sä längt den räcker, 
och vid bristande tillgäng förvandlas till fängelse med tjen- 
ligt arbete, pä det sätt, att emot 

böter till och med 10 Rdr ... svara 7 dagar 

frän 10 till och med 25 Rdr „ 14 dasar 

frän 25 till och med 50 Rdr MROTADSERE 

frän 50 till och med 100 Rdr „ 30 dagar 

frän 100 till och med 150 Rdr „ 45 dagar 

frän 150 till och med 200 Rdr » 60 dagar 
eller 2 mänader och sä vidare ända till ett är, som är den 


198 


längsta fängelsetid, hvartill nägon, i brist af tillgäng till 
böter, mä& dömas. Har nägon del af böterne utgätt, för- 
vandlas äterstoden i Öfverensstämmelse med föreskrifterna 
i Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 
1820. 


S | 

Atal för öfverträdelser, som endast förnärma enskild 
mans rätt och ej angä sädane föreskrifter, hvilka till all- 
män nytta gifna äro, mä icke af annan än mälseganden 
anställas. Är Kronan eller nägon menighet mälsegande, dä 
ege allmän äklagare att ätalet föra*®. 

Hvad angär 27—43 SS, yttrade Justitie-Rädet ALEXAN- 
DERSON, att han, som ansäg sig icke hafva orsak att, 1 nägon 
väsentlig mätto, till uppställning eller innehäll frängä det 
remitterade förslaget, hade, under granskning afnämnde SS, 
endast funnit följande att päminna, nemligen: vid 36 $att, 
dä Ööfverenskommelses giltighet, säsom grund för ädömande 
af straff, berodde af Kgl. Maj:ıts Befallningshafvandes fast- 
ställelse, syntes redaktionen blifva mera riktig, om, i stället 
för orden: “i öfverenskommelsen eller förordnandet bestäm- 
mes“, det finge heta: “i der stadgad ordning blifvit be- 
stämdt‘; vid 37 S att, om stadgandet i 20 $ utsträckes, 
p& sätt Högste Domstolen tillstyrkt, torde 37 $ böra inne- 
fatta, att den som, emot 20 $, under förbjuden tid fiskar 
eller till salu häller hummer, skall böta 6 Rdr 32 sk. 
och hafva fängsten eller det till salu hällna förverkat; vid 
42 $ att, med afseende pä förbrytelsernas till en del olıka 
beskaffenhet, och för att bibehälla närmare Öfverensstäm- 
melse med de grunder, hvilka i andra likartade fall plägat 
följas, samt jemväl ät stadgandet gifva ökad fullständighet, 
trodde Justitie-Rädet sig böra hemställa om sädan före- 
skrift: att böter, ädömda efter 31 $, skola fördelas till tre- 
skiftes efter allmän lag, samt, vid bristande tillgäng, för- 
vandlas till fängelse vid vatten och bröd, efter Förordnin- 


199 


sen den 10 Juni 1341; men att öfriga enligt denna stadga 
älagda böter, likasom viten och förbruten redskap eller 
fängst, fördelas sälunda, att Kronan ätnjuter !/, och äkla- 
garen ?/,:delar deraf, samt att sistnämnde böter och viten, 
i brist af tillgäng, förvandlas pä sätt ı allmänhet är om 
vitesböter förordnadt. 

Beträffande slutligen 46 eller sista $, som handlar 
om de äldre författningarnes upphäfvande, ansägo Högste 
Domstolens fleste Ledamöter, i händelse det vid 26 $ före- 
slagna tillägget godkändes, ı stället för de orden: “ı hvad 
de äro emot Wär nädiga stadga af denna dag stridande*, 
hvilka, pa grund af hvad vid 2 kap. blifvit yttradt, skulle 
utgä, böra, näst efter orden: “särskildt meddelade föreskrif- 
ter“ tilläggas “med undantag af dem, som här ofvan i (26) 
S finnas äberopade“. 

Justitie-Rädet AuzxAanperson äter fann sig endast böra 
hemställa, om icke, efter orden: “meddelade föreskrifter“ 
borde tilläggas “sistnämnde författning och särskilda före- 
skrifter“ hvarigenom Justitie-Rädet trodde meningen blifva 
närmare uttryckt. 

Hvad för öfrigt anginge Rikets Ständers underdäniga 
skrifvelse, med anhällan att Hamn-Ordningen af den 24 
Januari 1771 mätte öfverses och förbättras; s& enär sed- 
nare tiders erfarenhet icke vitsordat behotvet af Hamnrät- 
ternas bibehällande säsom särskilda Domstolar, och nägra 
särskilda ansvarsbestämmelser för de öfverträdelser af all- 
män lag, som vid fiskelägen kunde begäs, icke heller syn- 
tes erforderliga, samt de öfriga stadganden och föreskrifter, 
berörde Hamn-Ordning innehäller, i allt hufvudsakligt skulle 
komma att ersättas genom den nya Fiskeri-Stadgan, hvil- 
ken dels i 19 $ lemnade tillfälle ät de fiskande, att sjelfva 
öfverenskomma om nödiga ordningsreglor för fisket och dels 
ı 45 S uppdrag ät Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att, 
{för den allmänna ordningens vidmakthällande vid fiskelägen, 
besörja om särskilda Ordningsmäns tillsättande, der sädant 


200 


kan finnas af behofvet päkalladt, ansäg Högste Domstolen 
nägot hinder icke möta, att allmänna Hamn-Ordningen al 
'är 1771, p& sätt föreslaget är, mä helt och hället upphäfvas. 


Högste Domstolens utlätande skulle afgifvas, genom 
Nöte ur Protokollet, till Civil-Departementet. 


In fidem 


©. LIMNELL. 
Vidimeras 
ex officiıo 


C. F. W. LAMBERG. 


201 


Äldre upphäfda stadganden, rörande 
Bohus läns fiskerier, 


I. 
Konung MAGNUS VI HÄKANSSONS Jlandslag *,. 


VU. Landzleigu bolkr. 
Ym laxar oc weröinel er menn gera*”). 
zWwij. Hver a uotn oc ueiöistod firir sino lande pa sem at 
forno hafa uerit. nema meö lagum se fra komit***). Votn skolu 
renna sem at forno fare hafa runnit. skal pat engi ueita af 
bee annars eda a. nema pat briote sialft. En ef pat er ueit 
pa skal pat ueita aptr oc giallda iardar spell eiganda oc land- 
nam a ofan. Nu ef a eda beckr rennr millum bea manna 
oc eru fiskar i pa eigu halfa huarir ef peir eigu sua iardir 
til ij. megum. En ef a eöda beckr rennr rett oc brytr a 
huarkis land. pa geri sua huar ueidiuel af sinu lande sem 
gort hefir verit at forno fare. Nu efa brytr afannars huars 
ioröu. pa a sa a er iorö atte pa er hon braut en hinn granda 


*) Dä den äldsta för Viken, af hvilket Bohus län utgjorde sydöstra 
delen, gällande lagstiftningen med undantag allena för Christenrätten gätt 
förlorad, utgör konung Magnus “lagabotarens* landslag, hvilken af Bor- 
gartinget, under hvilket Bohus län hörde, antogs nägon tid efter är 1274, 
den ännu i behäll varande äldsta lag, som innehäller bestämmelser rörande 
fiskerierna. Den större fullständigheten uti denna för hela Norge gemen- 
samma landslag, hvad vissa delar af fiskerilagstiftningen idkommıer, i jem- 
förelse med de äldre Gulatings- och Frostatings- -lagarne, härrör ej osannolikt 
just frän de i dessa afseenden mer utvecklade förhällandena med hänsyn till 
fisket sasom enskild egendom uti Borgartings- och Eidsivatings-lagarnes 
omräden. Den nämnda landslagens bestämmelser, rörande fisket, meddelas 
här efter: Norges gamle Love indtil 1387. Udgivne ved R. Keyser och 
P. A. Munca. II. Christiania 1848, sid. 134—137, 146—149. De talrika 
afvikande läsarterne äro emellertid här utelemnade. (Utgifvarens anmärkning). 

**) Jfr Gulatingslagen, 85, 93; Frostatingslagen, XIII, 9; Jonsboken 
VI, 56. 

***) Jfr Gulatingslagen, 93: “Uatn oc veidhistodh skal hverr sina hava. 
sem hann hever at fyrnsku haft“, samit Frostatingslagen, XIH, 9: “Hverr 
scal eiga vatn oc veidhistödh fyrir iördh sinni nema medh lögum se frä 
comit“. (Utgifvarens anmärkning). 


202 


eda ayri aptr bangat til sem hon uar aör miö. meödan hon 
rann rett. En ef hon brytr meir pa a sa ar iorö a biede 
a oc granda Pangat til er hon uar miö medan hon rann 
rett at forno. Engi skal firir aörum ueidistoö spilla ne 
banna par sem maör hefir haft at forno fare. eda vatn ueita *). 
En hueruitna sem menn eigu laxa saman. ba skal huer gera 
ueidiuel firir sinu lande. oc gera po sua at fiskar megi far« 
vpp at miöri a. pui at ganga skal guös giof til fialz sem 
til fioru ef gengit ul hafa. En sa maör er geröir firir. pa 
skolu peir menn er firir ofan eigu gera honum fimtar stefno 
til a Pingi or at briota. En ef hann uil eigi or briota pa 
skolu peir esta liös til or at briota. bonde huer er syniar 
tilfarar sekr eeyri silfrs uiö konung. En peir er garö gerdu 
i at olagum giallde peim er firir ofan bua mork silfrs. oc 
peir mistu ueidi firir. Engi skall fara i annars a. nema 
hann uili peim ueiöa er ana a. oc giallde po landnam a 
ofan. Engi skal aörum ueidistodö banna firir sinu lande oc 
engi annars ueidistod spilla. En ef menn spilla eöa briota 
upp garda. nema pPuergaröar se peir sem firir boöner eru 
at lagum. eda ueiödigognum. sekr hoföingi mork silfrs uid 
konung firir logbrot. annare mork silfrs ui eiganda i ofundar 
bot. En huer annara er honum ueitir liö til sekr halfre 
mork silfrs uiö konung oc annare halfre mork silfrs uiö 
eiganda oc bwte garö aptr oc ofundar bot oc oll gogn oc 
spelluirki sem .vj. skynsamir menn meta. Alla ala ueiöi oc 
aurida er pui spillir sekr halfre mork silfrs uiö konung en 
annare halfre mork uiö pann er fiskina atte. pat heitir spell- 
uirki. oc bete sem .vj. skynsamir menn meta .ij. af huars 
hendi. Skolu iafnan .vj. menn meta er halfrar merkr sekt 





*) Jfr Gulatingslagen, 85: *Engi scal firi eedhrom spilla. ne veidhi 
stodh banna. ef hann hever haft at forno fare*. — I Curıszıan IV:s norska 
lag, VI, 44, 1yder detta stadgande sälunda: “Ingen maa gjöre anden for- 
hindring paa den fiskeri hand haffuer hafft aff arrilds tid“. I svenska lag- 
stiftningen motsvaras detta stadgande af bestämmelsen uti 12 kap. 4 $ jor- 
dabalken af 1736 ärs lag, sä lydande: “Hafver nägon urminnes häfd pä 
utholmar, fisken eller fiskeskär, da eger han den rätt oqvald behälla*. (Ut- 
gifvarens anmärkning). 


203 


fylgirv skada botum. en .xij. menn er meiri sekt fylgir skada 
botum. 


VYm silldfiski ef menn gera skada *). 

zlix. Sva er oc malt ef menn fara isilldfiski pa skal baede 
uerpa a akr oc eng oc huar sem uil at oseckiu oc hafe af 
allt at sumarmalum. En ef hann hefir pa eigi allt af. pa 
a landzdrotin huart sem hann uil. laudnam eda silld pa er 
a liger. ef hann hefir aör fimtaö af**). En allan pann ausla 
er fiskimenn gera i silldfiski frammar en lofat er at lagum. 
bete auslan sem .vj. skynsamir menn meta huart sem er 
innangaröz eöda vttan. uilia peir eigi par beta, leggi a land- 
nam. En ef peir ellda garöum eda grindum eda anduirki. 
giallde skada pann sem metinn uerör oc landnam a ofan 
huart sem peir boeta par eda sidar. En landnam oc ausla 
bot skiptizt medal landzdrottins oc leigu lida eptir pui sem 
logbok vattar aör ı landa byggingum. 


Ef menn takazt firir med ofund. 

l. Standa skolu sokner allar i silldfiski. En ef peir fara 
brott at utboettu. pa er styrimaör i uarözlu firir hassta sina 
huar sem hann uerör staöen. oc soeke styrimaör sitt af beim 
er aör eru sakir a gefnar. eöa stande firir meÖ eins eidı. 
Nu ef menn takazt firir arar eda piliur eda ausker eda annan 
reida eda fiskigagn oc spillir huer firir aörum. bete sem .vj. 
skynsamir menn meta oc ofundar bot a ofan eptir laga dome. 
En ef gerir eitt huert pstta sua at eigande er hia. beste 
fullrette eiganda eptir .vj. skynsamra manna dome logliga 
til nefndum oc skaöa sem .vj. skynsamir menn meta oc kon- 
ungi halfa 'mork silfrs. 


*) Jfr Frostatingslagen, XV, 5. 

**) Lyder i Frostatingslagen sälunda: *Svä er mzellt ef menn fara i 
silldfisei. thä scal b&di verpa ä acr oe ä eng oc hvar sem hann vill. oc 
hafa af allt at päscum. en ef hann hefir eigi thä allt af. thä & landsdröttin 
hvärt sem hann vill af honum. landnäm edha silldar ther er äliggia. En thö 
at ärmadhr festi lög fyrir. thä vardhar hann ecki til päsca*. (Utgifvarens 
anmärkning). 


204 


VYm fiskifarar uttroörar manna*). 
4. Nv tekr maör silld or netium manna oc eru peir eigi 
husgangs menn eda hiun peirra oc uerör pat uitnis fast. pa 
eignizt peir silld pa alla er net eigu oc hinn haföe fyr a 
land borit er or ios at uleyf. En ef maör rifr net manz 
at uilia sinum eöda sker silld or at taka. beete netia spell 
oc ueidi oc fullrette beim er net atte eptir laga dome en 
konungi mork silfrs. Engi skal aörum brigöuerpi gera. hafe 
sa uarp er fyrri rendi togum sinum. oc fiski peim er hann 
gerdi brigöuerpi. En ef huargum uerör at gagni bete sty- 
yimaör hinum styrimanni oc ofundar bot eptir laga dome. 
en haseti huer ayri silfrs. hafe pat hins hasetar. En ef 
baöer i saeenn renna togum sinum oc kastazt i mote. pa 
hafe pat huar sem feer ef huargi kastar ifir annan. En ef 
aöruuis uerör. hafe pat halft huar er meira fiskir. En ef 
menn kasta lognum til silldar pa ma huer leggia vndir kafla 
er uil par til er kringar koma a land. oc ausi eigi fyr 
silld or netium. En ef peim er eigi fra uisat pa biarge 
huer ser meö huerfum oc roöhafum. oc po sua at peir 
ueiti fulla biorg hinum. En ef hinir usa peim fra oc 
ausa peir silld lengr. pa eignazt peir silld alla er kast 
attu. En ef peir lada til uferis sua at Peir fa enga 
biorg ueitta aör en barmtogh kome a land. pa a sa silld 
alla er uarp a. pa alla er hinir koma a land. en ef niör 
soeckr hafı huer sem fek. En huer sem legzt a kafla oc uil 
eigi biorg ueita oc gerir ueidispell oc er henum fra uisat. 
boete eptir fyrra skilorde netia spell oc ueidi. och fullrette 
beim er uarp atte. en konungi mork silfrs. En ef not spillir 
rett netia ueidi sua at kastar ifir kafla annars eda sker 
fliotendi af eöa huat netia spell eöa ueidi er uerder af hand- 
uomum hans nauösynia laust. fiski peim er hann geröi 
ueidispell oc boete skaöa ef af uerör eptir laga dome oc of- 
undar bot a ofau. En ef net kunnu saman at renna af 
straumum eda stormum. pa skal sua sundr skilia at huargi 


*) Jfr Frostatingslagen, XV, 6. 


205 


fai skaöa af ef pui kemr uid. En ef pui kemr eigi uiö pa 
beete skada pann er af uerör nema baöder se hia. En ef 
baöer eru hia hafı halfan huar peirra skadan nema annars 
uolld hafı til gengit 
VYm hualrekstra ef finnr hual*). 

l!züij. Haulldr er einfyndr at huall eda haulldi betri maör 
‚xvijj. allna langum eöa skemra. En sa er haulldr er hann 
hefir odaul at erföum tekit bade eptir faöur oc moöor pau 
er hans forellrar hafa att aör firir peim oc eigi annara 
manna odaul i at telia pau er meö kaupi eru at komin eöa 
vtterföum. En halfu skemri hualr er einfyndr huerium manni 
annara. Nu hittir maör hual einfyndan. pa skal hann firir 
uattum skera eda lata liggia eptir rygg samfastan oc hafud 
oc sporö oc skal pat honum vitni bera ef eigi eru vitni 
til. Nu skall pannig flytia hual til landz sem uil oc skera 
par oc bera a land upp. Nu ef landzdrottin telr at. at peir 
spilltu annat huart akre eda eng. bate skada pann sem .v]. 
skynsamir menn meta oc leggi a landnam peim er akr eda 
eng a. En ef hual leggr a haelkn eda fioru par sem engl 
er skaöe at. feere brott at osekiu pegar hann vil. Nu rekr 
hual a land manz huart sem rekr innan garöz eda vttan. 
pa a konungr halfvan vttan finnanda spik huart sem hualr 
er meiri eda minni. Nu rekr hual i fiorö inn sua at skiota 
ma orfar odde vtt vm hual at huarutueggia lande pa zig- 
nazst huarttueggia land hual. En ef hualr stendr grunn aör 
en menn uerda uarer uid oc bo at vttgrunt se eda i holma 
reki. pa eignizt landzdrottin hual oc skipti sem aör uar sagt. 
Nu rekr hual a markreinu pa a pat huar af hual sem iorö 
a vndir. Nu skal maör ueida hual huar sem hann ma vttan 
silldreka i silldfiski. En ef maör skytr silldreka i silldfiski 
oc neckir sua guöz giof. hann er sekr .viij. ertogum oc .x1j]. 
morkum silfrs uiö konung. Nu ueiöir maör hual oc sauizt 
hann a diupi. pa a hann hual huart sem hualr er meiri eda 





*) Jir Gulatingslagen, 95, 149, 150; Frostatingslagen, XIV, 10; 
Bjarkörätten, 145: Häkonarbök, 109; Jonsboken, VI b (Rekabälkr). 


206 


minni. Nu skytr maör hual oc rennir hann eda rekr a land 
upp. pa a sa halfan er ueidir en hinn halfan er iorö a. Nu 
skytr maör hual med markaöu skote oc finna hann aörir 
menn a diupi. pa a sa halfan er skaut ef hann hefir vitni 
til skotz sins. en hinir halfan er biarga sidan. Nu hittir 
maör hual i uasta malum meira en einfyndan. pa a sa fin- 
nanda spik er finnr oc skeri fyrst af markhun oc fare at 
segia konungs vmbuösmanni. pa a hann at hafa finnanda 
spik af peim hual tueggia faöma huern ueg fiorskeyt. Nu 
hittir maör hual a lande eda uiö land sua at huergi parf 
at flytia til festingar. risti af festar oc festi hual meö oc 
hafi af finnanda spik faöms huernueginn. En ef hann parf 
nockor at flytia til festingar. hafı af finnanda spik .ijj. faöma 
huern uegar. En ef hual rekr vtt oc liggia sumar festar a 
lande. pa er hann orsekr. oc ef hualr hittizt. hafı af finnanda 
spik sem aör. En ef ecki er eptir af festum a lande pa 
er huals uangett oc giallde .iij. merkr silfrs konungi. Nu 
finnr maör hual a lande huart sem hann er meiri eda minni 
oc festir eigi oc segir til peim er a. pa skal hann hafa 
finnanda spik halfs fadms huernuegar. skeri af finnanda spik 
niör fra horne oc aptr a sidu allt at beini. Nu fara Ppeir 
menn til er ecki eigu i hual oc skera peir hual vndan festum 
vm nott. sa er sekr .vijj. ertogum oc .xiij. morkum silfrs 
uiö konung. en peir hafı hual sinn er eigu. en huer annara 
hafı hual sem aör er sagt. Nu rekr maör hual i hualuag 
annars manz oc stikar firir at ouilia pess er uag a. pa a 
sa hual er uag a. oc vani hinum firir start sitt slikt sem 
‚vj. skynsamir menn meta oc peir verda samir a. Nu rekr 
maör hual i pa uaga er eigi eru aör hualuagar. pa a sa 
halfan er ueiöir en halfan sa er uag a. Nu ef maör hittir 
hual a uostum vtt sua at hann ma eigi til landz fiytia. 
skeri af skiott Pat sem hann ma oc skeri eigi a hol oc late 
reka sidan. Nu rekr hualialmening. pann a konungr halfan 
en beender halfan peir sem pann almening eiga uiö konung. 


207 


Vm sela weidar *). 

!xv. Nv hittir maör net i latrom sinum oc s&lı. pa a 
hann s®l oc net par til er eigande loeysir vtt med landname. 
Nu ma maör skiota s&l af skipi er hann reer retleidis huart 
sem hann er a flote eda a lande. nema saelr liggi a latri 
pui er stilli er till laöit. pa skal sa hafa b&de sal oc 
landnam er stilli attee Nu ef maör skytr s#l af lande oc 
er eigi stilli til ladit. pa skal sa hafa sel er latr a. en ef 
stilli er til laöit pa a hann bade sel oc landnam. Nu 
lystr maör s&]l oc finna hann aörir menn. pa a sa halfan 
s&l er laust en halfan sa er finnr. oc sa skutil sinn er skaut 
ef skutill fylgir. Nu hittir maör sl eda nisu eda adra fiska 
vttan hual firir ofan marens backa **) och foerir eiganda. hafe 
af priöiung vttan garöz en fiordung innan gardz. en iord 
eignizt .jj. luti vttan gardz en .ijj. luti innan gardz. En ef 
hann foerir brott. pa fere aptr och leggi a landnam. 





*) Jfr Gulatingslagen, 91, 95; Frostatingslagen, XIV, 11; Bjarkö- 
rätten, 146. 

**) Uti de flesta handskrifterna frän Borgartingslagens omräde stär 
“marbakka* i stället för *marens backa“. Med *marbacke* menas egent- 
ligen den branta sluttning, hvarmed landgrundet i regeln stupar mot djupet 
(jfr Dann, W. S., Norges Landnzringsret. Christiania 1882, sid. 231), 
och *ofvan marbacken“ betyder sälunda synbarligen detsamma som *ä land- 
grundet“. (Utgifvarens anmärkning). 





208 
II. 


Konung CHRISTIAN IV:s norska lag, gifven den 
4 december 1604 *). 


VI Lands Leje Balcken. 


Om vand oc veydesteder, huer ejer for sin grund, 
cap. XLIV!). 

Hver mand skall nyde [frj fiskeri 2) for sin egen grund: 
vden det er hannem lowligen met dom fra kommen. Ingen 
maa lade vand fra eller paa andens grund: vden det bryder 
selft vd. Gier nogen det, da lade det tilbage igien, oc 
gielde jordrotten jordspilde, oc landnam til met. 

 Lober aaer eller becke imellem byer:), som fisk er 
vdi: da nyder huer som haffuer jord paalobendis till mit®) 
stromme, saa vide hans jord paalober. 

Lober aae eller beck ret frem, oc bryder paa huercken 
land: da nyde huer sit fiske veide for sit land, som haffuer 
verit aff gammel tid. 


*) De bestämmeiser, rörande fiskerierna, som voro gällande vid Bohus 
läns afträdande till Sverige genom frederne i Roeskilde (1658) och Kjöben- 
havn (1660) och som, hvad ätminstone fiskerätten vidkommer, pa grund af 
nämnda fredsfördrags föreskrifter äfven efter det Bohus län blifvit svenskt 
fortforo att ega laga kraft, intill dess de till dels redan 1682, dä svensk 
lag i allmänhet infördes, men fullständigt först är 1766, dä en lingt utför- 
ligare fiskerättslagstiftning faststäldes till efterrättelse, förlorade all vidare 
anyändning. Redan genom bestämmelsen uti 12 Kan 4 $ jordabalken af 
1736 ars lag hade för öfrigt i verkligheten den vigtigaste delen af den 
norska Bitten blifvit ersatt med ett svenskt lagstadgande af ungefär 
samma innehäll och lydelse som den norska lagens. — En häremot i nagon 
mon stridande norsk uppfattning (jfr Ausert, L. M. B., De norske Rets- 
kilder og deres Anvendelse. Christiania 1877, sid. 406) er uppenbarligen 
oriktig. 

De här ifrägavarande lagbestämmelserna meddelas efter: Kong CHRrI- 
sTIan den fierdes Norske Lovbog af 1604. Udgiven af Fr. HALLAGER og 
Fr. Branprt. Christiania 1855, sid. 142—147, 157—159. (Utgifvarens 
anmärkning). 

), Kilden, M. L, VII. 48. Ir Car. V. N. L 5-11 a 
0, 10, 12243,.14, 15, 

?) [M L. votn ok veidhistodh. 

®) M. L.9: Gaarde. 

*) Nogle Aftryck have: met 


209 


Bryder elff eller aae vd paa enten deris jord: da ejer 
den aaen, som jorden miste: oc den anden den jord, som 
aaen for lob. 

Bryder hun videre ind paa hans jord: da bor hand 
baade at haffue aaen oc jord, saa langt, indtil som den aff 
forste lob. 

Ingen maa giore anden forhindring paa den fiskeri 
hand haffuer hafft aff arrilds tid *®). 

Allesteds der som mand haffuer laxsze fiskind_ til- 
sammen: da skal huer giere sig fiske veide for sin egen 
srund!), oc giore dog saa at fisken kand gaa op oc neder 
at huer aae. Gisrder nogen tuert ofiuer elff: da skal de 
som offuen for boe, steffne hannem til tinge, oc legge hannem 
femt for at opbryde. Vil hand da icke opbryde: da skal 
de begiere saa mange bonder til hielp at opbryde som behoft 
gioris. Huilcken som da tilsigis, oc icke farer met: bode 
konningen en marck?) solff. Oc den som vlowlig satte giserde 
ı aaen: bode [konningen en marck self. Oc?) den som 
offtuen boede som hand formeente fiskit, en marck solft. 

Ingen maa fiske i anden mands aae eller fiskevand: 
vden hand vil fiske for den aaen ejer. Gipr hand det: bode 
hannem [skaden, oc*) landnam till met. 

Ingen skal spilde andens fiske veide, eller opbryde 
hans fiske gaarde (vden det er tuergieerde som forbuden er) 
eller nogen hans fiskebrug. Gior nogen det: da bode hoff- 
uitmanden en marck solff till konningen [i affuindsbod 3). 
ÖOc huer den met hannem vaar oc tilhialp: bode konningen 


*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 202, anm., 208, anm. 
(Utgifvarens anmärkning). 

!) BiELKE .bemzrker her: “Dog er at agte, at det er imod kg). 
Majtts. Forbud att slaa eller fange Lax paa de Tider som han stryger sin 
Leg, ut udi et aabent Brev derom til Agdesiden om Mandals Fiskeri ud- 
ganget og dat. Agershus d. 13 Septbr. 1602*. 

27:Mr. L. ‚Are: 

Si mel. Mor. 

*) [mgl. iM. L. 

®) M. L. “for Lovbrud og 1 Mark til Ejeren i Avindsbod*. 


210 


en halff marck solft, oc bonden en halfi marck solff i afi- 
uindsbod. Oc giore gaarden oc fiske redskab saa got igien: 
oc bode skaden efiter sex mends dom, tre paa huer side. 

Spilder nogen andens aale fiskind eller orridt fiskind: 
bode konningen en halff marck solff, oc bonden en halff 
marck solff, oc der til bode skaden effter sex skellige mends 
dom, tre paa huer side. 

Allesteds huor tre!) marcks boder folger: der skal sex 
mend domme om skadegield. Men huor storre boder folger: 
der skal 12. mend domme om skaden. 

2)Huilken landrot som tager nogen fiskerj fra sin lei- 
lending: da skal landrotten vere plictig paa sin egen omkost, 
at lade samme gaard settis aff sex mend paa tillborlig land- 
skyld, forend hand tager nogen herlighed fra gaarden, som 
der haffuer ligsit til, da hand feste gaarden bort. 

Oprymmer leilending nogen nyt fiskeri: da skal hand 
nyde sit arbeid effter sex mends dom, oc vil landrotten 
vdleye nogit sligt oprymmede fiskeri: da skal hand som boer 
paa jorden vere naermere det at leye, end en fremmede, 
effter sex mends sigelse. 


Om skadebrud vdiı sildfiskit, 
cap. XLV3). 

Farer mand i sildfiskit: da maa mand opdrage sit red- 
skab, oc sette baade paa agger oc eng, huor hand vil vfor- 
meent: oc haffue det afffort at sommermaale. Er icke da 
alt afffort: da bor landrotten aff hannem huad hand vil 
haffue landnam, eller sild der Jigger paa hans grund, [om 
hand haffuer tilforne sagd hannem till at afffore%. Alt huis 
anden skade som fiskere gior i sildfisken: det skulle de be- 
tale effter sex mends dom, huad heller det skeer inden 


DM. IL. en halv. 

2) Kilden til de folgende 2 Passus er Fr. 28 Maj 1584 Art. 9. Jfr 
Chr. V. N. L. 3—14—27 og 28. 

2) Kilden M. L. VII. 49. Jfr Cur. V. N. L. 5—1116. 

*) [M. L. “ef hann hefir adhr fimtadh af“. 


211 


gieerdis eller vden. Ville de icke betale: da bode der til 
met landnam }). 

Brender de giserder, eller lid?), eller anden boeskab: 
da gielde skaden oc landnam met, hvad heller de gielde 
strax eller icke. Landnam oc skadegield skal skifftis imellem 
jordrotten oc leilending, efiter som lowen tilforne siger. 

Om sögning oc tag der skeer vdı sildfiskit, 
cap. XLV]?). 

[Svaris skal alle de brode som skeer i sildfiskit, forend 
mand farer der fra®). End far nogen bort, som brodfeldig 
er: da skal skipperen staa til r&tte for hans folck, ihuor 
hand?) bliffuer funden. ÖOc skipperen siden soge hannem 
igien, eller verge sig met sin eed, om sag er gifluit. 

Bliffuer nogen fratagit aare, eller osekar, eller anden 
redskab, eller spildis for dennem: da bode derfor efiter 
skellige mends sigelse, oc affuindsbod effter laugdomme. End 
sipris nogit aft sligt, oc ejermanden er hos: bode hannem 
fuld ret effter sex mends dom), och konningen en haltt 
marck sölft. 

Om mand tager sid aff anden mands garn, eller riffuer 
hans redskab, 
cap. XLVII3. 

Tager nogen sild aff anden mands garn, [oc ingen hans 

egit folck er hos?), och det er beuisligt: da bor den garnit 





7) BseLKkE bemzsrker: “Obiter, efterdi den storste Skade og Ufor- 
rettelse, som sker udi Sildefiskende og anden Fiskende Mand imellem, den 
tildrager sig af eller udi Drukkenskab, da hid henhor hojl. Kong Fr. d. 
2dens aabne Forbudsbrev. udg. Anno 1562 d. 17 April af Kjobenhavns 
Slot, paa Braendeviin ikke at maa s#lges af Borgerne eller andre i Fiske- 
lejerne, saasom udi Nordlandene ete. Item ingen Fisk at maa kjobes for 
Braendeviin eller andet saadant, forend den er fortiendet, ut ibidem*. 

2) Nogle Aftryck have: lie. 

®2) Kilden M L. VI. 50. Jfr Car. V. N. L. 5—11—17 og 18. 

#) [M. L. har istedetfor dette: “Alle Sagsmaal skulle hvile under 
Sildefisket“. Jfr Rb. 12 Aug. 1313. (Sidestykke til Aanfreden). 

5) M. L. Folkene. 

6) M. L. tilf. *og Skadeserstatning efter 6 skjonsomme Minds Vur- 
dering*®, 

”) Kilden M. L. VII. 51, jfr Cur. V. N. L. 5—11—19. 

8) [Misforstaaelse af M. L. *og ikke horer til hans egne Husfolk*. 


15 


212 


ejer, all den sild, som anden!) forde i land, som afftog sild 
vlowlig. 

Riffuer eller skier mand andens garn met vilie, oc 
tager sild aff: da bode garnespilde, oc silden met, oc der 
til fuld ret den som garnit tilhorde efiter laugdomme, oc 
konningen en marck solft. 


Om mand giör anden forfang paa vaad dret, eller anden fiskit, 
cap. XLVIII2). 

Ingen maa giore anden [forhindring paa hans fiskegarn 3). 
Den som forst kaster sit garn vd, skal haffue forst dr&tte- 
rum: ellers fisker den hannem til beste, som giorde hannem 
forkast. 

Bliffuer det ingen aft dennem til gaffns: da bode den 
skipper den anden giorde forkast, den anden rs#t*) effter 
laugdomme, oc huer hans baadsmend en ore solff til den 
andens baadsmend. 

End kaster de baade vd til lige: da beholder huer 
som hand faar: vden den ene kaster oftuer den andens 
'garn: Men skeer det anderledis: da fiske til halffnit ihuor 
megit de faar. [End kaster nogen lang vaad vd: da maa 
der kaste smaa garn inden for huem der vil, saa lenge det 
store begynder at komme til landit®), oc tage icke sild for 
aff garnit. Ere de icke for afluijste: da bierge sig huer efiter 
sin fortieniste oc roers selskab, dog saa, at de [giore huer 
andre fuld hielp ®%). End ere de fra vijste, oc oser sild lenger: 
da horer all silden den til kastit til horde. End om de 
lade sig saa megit, at de kand [ingen hielp giore”), forend 
landtowet kommer i landit: saa horer silden hannem til 


Sr. ul. tılsorn. 

2) Kilden M. L. VII. 51, jfr Car. V. N. L. 5—11—20, 21 og 23 

®) M. L. brigdhverp (5: Forkast). 

#) M. L. Avindsbod. 

5) [M. L.: *Ef menn kasta lognum til silldhar, thä mä hverr leggja _ 
undir kafla er vil, thar til er kringar koma & land“, 

6) M. L.: *veiti hinum fulla bjorg“ (var. varp) d. e. ikke ligge de: 
Andre ivejen. 

”) M. L.: *enga bjorg veita® o: ikke komme afvejen. 





213 


som kastit aate, saa megit som de andre forde ı land. Men 
siuncker skib!) ned: da haffue huer som hand fick. [Legger 
mand siden til hand er foruijst, oc tager sild aff hans garn ?): 
da bode hand garnespilde, oc fiske skade>) til den varpit 
tilhorde, oc til konningen en marck solft ®). 

Driffuer garn sammen aff storm eller strom: da skal 
de saa skillies at, saa ingen faar skade der af, om mueligt 
er. Kand det icke skee: da bode den skaden, det aff kom- 
mer: vden de ere baade der hos: da haffue de baade skaden 
till halffnit, vden en aff dennem haffuer det voldit. 


Om hualle, oc hualle veide, 
cap. LXJ?°). 

Haulder (det er den som er odels baaren) eller den 
bedre er, som finder hual 18. alne lang eller mindre: maa 
den beholde. 

End halff mindre hual: maa beholde huem som finder. 

Hvem som saadan hual finder: da skal hand haffue 
vidne til, naar hand skier den op: oc®) lade igien ligge 
ryggen wadskild, hoffuit oc stiert, oc maa da fore huallen 
til huilckit land hand vil, dog saa, at hand icke gior nogen 
skade paa agger eller eng. Gjor hand der skade paa: bode 
skaden efiter sex mends dom, oc landnam till jordrotten. 
Men driffuer hual ind i [fiorde eller flad vand’), som ingen 
skade kand gioris: da maa den sagelos bortforis: Driffuer 
hual ind paa nogen mands jord inden giserdis eller vden:. 


) M. L. Drettet. 

?) [M. L:: *Men hvo som er bortvist, men dog fisker indenfor (legst 
ä kafla 9: Floerne paa Noten), og vil ikke lade de Andre have Rum, og 
gjor Fiskespilde*. 

®2) M. L. tilf. og fuld Ret 

#), M. L. tilf.: “Men hvis Not spilder ret Garnfiske saaledes, at man 
kaster over en Andens Floer eller skjaer Fioerne af, eller hvad Garnspilde- 
eller Fiskespilde der kommer af Nogens Haandgjaerninger uden Nodvendig- 
hed, da fiske han for den, hvem han gjorde Fiskespilde, og bode hvad Skade- 
deraf kommer efter lovlig Dom og desuden Avindsbod*. 

5) Kilden M. L. VII. 64, jfr Car. V. N. L. 5—12—1 til 13. 

6% M. L.;harefeller: 

”) [M. L *& haelkn edha fjoru*. 


214 


da hor konningen halffparten der afi, oc jordrotten halff- 
parten, foruden findings speck, huad heller huallen er liden 
eller stor. Driffuer hand ind i fjorde, saa den er lige nar 
baade lande: da beholde begge lande huallen. End bliffuer 
hand staaendis paa nogen grund [eller holme !): da behol- 
der den huallen, som landit tilhorer, oc skiffte som for er 
sagd. 

Drifftuer hual ind [paa nogen mands gra&sz marck ?): 
da eyer den aff hual, jorden tilhorer, saa megit som paa 
hans jord ligger. 

Hual maa huer mand skiude: vden den som driffuer 
sild ind vdi sildfiskind.. Huem som skiuder dennem: beode 
konningen otte ortuger, oc tretten marck solff. 

Skiuder mand hual, oc hand flyder paa dybit: da ejer 
hand den huad heller den er stor eller liden. Men drifiuer 
den paa land: da beholde hand halffparten som skod, oc 
halffparten som jorden ejer. 

Skiuder mand hual met pijl som merckt er, oc anden 
mand finder den, [oc forer til lands °); da ejer hand halft- 
parten som skod, om hand haffuer vidne til, oc anden halit- 
part som fant, oc siden biergede. 

Finder mand hual i anden mands fiskestrand, der len- 
ger er end 9. eller 18. alne: da bor den som finder, fin- 
dings speck: da skiere sin mercke [der paa%, oc sige saa 
konningens ombudsmand til, oc haffue saa findings speck, 
der aff to fagne paa huer kant, fire kant skaarit. 

Finder mand hual paa land stor eller liden, saa den 
icke behoffuer at fiyttis: da belegge den, oc haffue for sin 
vmag findings speck en fagn fire kant. Behoffuer hand at 
fiytten oc belesgen: da haffue findings speck to fagne 
fire kant. 





ı) M. L. har: “selvr om det er udgrundt eller den driver paa en 
Holme.“ 

2) M. L. har: & markreinu = paa Gr&nsen meilem Tvendes Mark. 

2) M. L. har: “ude paa Dybet.“ 

#) M. L. deraf. 


215 


Driffuer hual vd oc ligger festet paa landit, oc er 
sonder brudit: vere vsagit. Faais hand igien: de haffue fin- 
dings speck som tilforne. Er der intet afi festet paa lan- 
dit igien: da bode konningen tre !) marck solff, fordi hand 
foruarede den icke vel. 

Finder nogon hual paa lande, oc belegger icke, men 
tilsiger dem som jorden tilhorde: de haffue findings speck 
en halff fagn. 

Findings speck skal skieres fra ryggen oc tilbage til 
finden, at ind til been. 

Farer nogen mand til hual om natten, oc skierer der 
aff, som icke haffuer part vdi: bode konningen otte ortuger 
oc tretten marck solfti, oc de beholde huallen, den tilhorer. 

Driffuer mand hual ind i anden mands huallegaard, 
oc staengrer for vden hans minde hualgaarden tilharer: da 
beholder han hualen gaarden ejer, oc betale den som ind- 
drefi effter sex mends tycke. 

Driffuer nogen hual ind i vijg paa anden mands jord, 
som icke er hualgaard: da beholder de dem begge til 
halffnit. 

Finder mand hual vde paa haffuit, och troster sig icke 
til at fore den til lands: da skiere der aff saa megit hand 
vil, dog saa at hand icke skier der hul paa, oc lade den 
saa driffue. 

Driffuer hual ind i alminding: da ejer konningen halff- 
parten, oc de bonder som ejer almindingen met konningen 


halfiparten. 
Om sale veide, oc marsuin, 
cap. LXI. 2) 

Finder mand garn ı sit saleveide, oc s&l vdi: da be- 
holde baade s&len oc garnit, indtil garnit loszis fra hannem 
met landnam ?). 
en: fire. 

2) Kilden M. L. VII. 65, jfr Car. V. N. L. 5—12—14 til 17. 


3) BJELKE bemaerker: “Heraf fölger efter, at det fundne Garn skal 
oplyses ligesom alt fundet Gods fremmed Mands.“ 


216 


Farer mand sit erinde vd met land, met skib eller 
baad: da maa hand vel skiude s#le, huad heller de ligge 
paa land eller i soen, [vndtagen s&l ligger paa de skier, 
som fredliuste ere: da ejer hand sslen som skierit tilhorer !). 

Slaaer mand s&] met spiud, oc finder den anden mand: 
da beholde halfiparten som skod, och sit spiud met, oc 
halfiparten den som fand. 

Finder mand sz&le, marsuin eller andre fiske, (vden 
hual) paa anden mands marck [offuen strandbacken *) oc 
vden giserdis, oc bz&rer den til den jorden ejer: da haffue 
tredie parten for sin vmage. Men finder hand inden giser- 
dis: da haffue fierde parten. Men forer hand bort: da fore 
den tilbage igien, oc bode landnam. 

2)Finder mand diur paa lande deet: da ejer hand 
halfiparten der finder, oc halfiparten den jorden tilhorer, 
ihuad diur det er. 





LIE. 


Kongl: Mayst:tz Piacat och Päbudh, angäende ett 
Reglement, som widh Sillefisket i acht tagas och 
observeras skal. Gifwen then 13 Octobris 1666. 

Wij CARL medh Gudz Nädhe, Sweriges, Göthes och 
Wendes Konung och Arf-Förste, Stoor-Förste til Finland, 
Hertig vthi Skäne, Estland, Lijfland, Carelen, Brehmen, 





!) [M. L. har: “undtagen Sxl ligger paa en Grund, som der er 
opfort Deemning for; da skal den, som ejede Daemningen, have baade Selen 
og Landnam. Skyder man Sxl fra Land, og der ikke er bygget Demning 
for, da skal den have Sxlen, som ejer Grunden; men er der bygget Daem- 
ning for, da skal han have baade Selen og Landnam.“ 

*, M. L. har “ofvan marbacken,“ hvilket väl eger en helt an- 
nan betydelse — jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 207, anm. 2. (Ut- 
gifvarens anmärkning). 

2) Dette Passus er taget af M. L. VII. 63 i. f£ Jfr. Cue. V. N.L. 
5—10—4. 


217 


Vehrden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wenden, Förste 
til Rügen, Herre öfwer Ingermanlandh och Wissmar; S& ock 
Pfaltz Grefwe wijdh Rhein i Beyeren, til Gülich, Clewe och 
Bergen Hertigh, etc. Göre här medh witterligit, at efiter 
säsom then högste Gudh hafwer nu pä nägra ähr bort äth 
wälsignat Wära Länder i Wester Siön medh ett ymnigt 
Sillefiskie, thet Wij för en särdeles och sädan Gäfwo billigt 
skatte, som Wäre trogne Vndersätares bästa och nähring 
märkeligen lährer befrämia, der then rätt och tilbörligen 
hanteras, och icke p& nägot sätt wahnwyrdas och missbru- 
kas. Alt therföre, til at hindra och förekomma ett och an- 
nat missbruuk, och i thet stället sättia en godh Ordning, 
hafwa Wij gott funnit, sampt nödigt erachtat, at läta göra 
en Ordning eller Reglement, hwar effter alle the som samma 
Fiskie idka willia, skola hafwa sigh at rätta, efftersom Wjj 
och vthi nästföljande Puncter biude och förordne. 


T: 

Säsom en stoor oreda är ther aff kommen, at hwar 
och en hafwer fiskiat effter sit egit goda tyckie i Skiären 
och alla förefallande Hampner, vthan nogon Ordning eller 
Vpsicht, ty hafwe Wij wissa Hampner till Sillefiskiet vthsee 
lätit, nämbligen, Göteborg, Kahlsund, Mahrstrandh, Mähle- 
sund, Gulholmen och Liusekjjlen, i hwilka Hampnar allena 
och icke i andra, the som fiskia willia, skola medh sine 
Fiskietygh och Näth, lända, ther Bodar vpsättia eller hyra, 
och then Wälsignelse Gudh them i Sillefiskiet förlänandes 
warder tijt allena införa. 


u. 

Doch skal här medh icke wara förbudit Sillen fänga, 
eller Näten vthsettia widh andra Hampner, Skiär och Fi- 
skiewatten ther Sillen tilgär, allenast hon icke annorstädes 
än i thessa ofwanbemelte Hampner föres i Land at saltas 
och inpackas. Icke skal heller wara förbudit i hwariehanda 
andre Skiär Sillen fiska til Huusbehooft aff Wäre egne Vn- 


218 


dersätare, särdeles vthom Sotenäs Hufwudh, allenast at wäre 
Tullbetiente i Haffstensund, ther p& acht gifwa, at hon icke 
tädan föres vth- eller inrijkes til sahlu. 


III. 

Och pä thet thenne Gudz Wälsignelse icke mätte ige- 
nom Missbruuk, Orätträdigheet, eller annan Gudz Förtör- 
nelse blifwa borttagen; Ty willie Wij at then som Sillefiskiet 
nyttia will, skal lefwa effter then Hampne-Skrää, som i alle 
Fiskielägen skal vppsläs och publiceras, widh Straff och 
Böter som i samma Skrää thes Ööfwerträdare päläggias; Aff 
hwilke Böter Wij Inspectorerne willie tredingen förunna. 


IV. 

Wij hafwe til thenne Ordningz bättre handhafwande 
sampt Sillens rensande, saltande och packande, förordnat 
wisse Inspectorer eller Tilsynesmän i thesse Hampner, som 
skola hafwa sigh til hielp nägre förständige Fiskiare som 
Fiskielägen äre store och widhlyfftige til, the ther en grann 
och noga Vpsicht skole hafwa pä them som fiskia, at the 
icke allenast rätt vmgäs medh sine Näät och Fiskieredskap 
i Siön, widh Sillens fängande, vthan och när hon blifwer 
fördt i Hampnen, at hon ther rätt blifwer handterat, skilld, 
gelat, saltat och packat. 


F 

Och emedan Sillen är mängestädes blefwen förderfwat 
aft saltlöösa, enkannerligen at man icke hafwer brukat ther 
til sädant Salt som Sillens egenskap, effter som hon kunnat 
warit feeth eller mager til, fodrat hafwer; Hwarföre skola 
Inspectorerne medh theras Fiskiare och Handtlangare en 
gran och noga Vpsyn ther medh hafwa, at sä& snart Sillen 
kommer til Landz, hon t& icke länge mä ligga osaltat eller 
frussen blifwa, vthan strax then feete skilld ifrän then magre, 
sädan hwar för sigh sä tilredd, gehlat, saltat och packat i 
Tunnor, som hwars och ens egenskap fordrar och tarfwar. 


219 


VI 

Alldenstund ock icke lijten Macht päligger at Tun- 
norne äre, icke allenast efiter ett rett Mätt, til föllie aff 
Wär giorde Ordinantze, vthan och aff tienligit Trää til Sil- 
len, medh s& mänga Band som nödhwendigt fodras be- 
bundne;' Hwarföre mäste och Inspectorerne här pä& noga 
Vpsicht hafwa, wetandes ankomma pä theras förswar, om 
Tunnorna icke äro duglige, sä ock Sillen wäl ansader och 
handterat. 


VN. 

Pä thet nu sädant desto bättre mä förekommas, och 
en mä weeta hwars Sill och Tunna thet är; Ty skal hwar 
Tunna märckias medh sit serdeles Hampnemärckie, thet 
then Inspectoren skal answara som Hampnen är tilbetrodd. 


VII. 

All Sill som blifwer fängat och inpackadt til Huusbe- 
hoff, then mä hwar och een strax afföra vthur Hampnen, 
som hon fängas och inpackas, hem til sit; Men then man 
wil bringa til Sahlu, then skal förföras i Städerne ther & 
nyo öfwersees, packas och wräkas. 


IR 
Til then enda skole i hwar Stadh wisse Eedsworne 
Wräkiare förordnas, som Sillen icke allenast p& nyt wräka 
och packa, vthan och medh Stadzens Märkie, märka skole, 
vpbärandes för hwarie Tunna ett öhre Silfver-Mynt, half- 
parten aff Sälliaren och halfparten aff then som kiöper. 


X. 

Endoch Oss tilkommer then Tull och Rättigheet aff 
Sillen, som aff andre Wahror efter Wärdet proportionaliter 
böre erleggias; Lijckwäl p& thet Sillen icke motte graveras, 
serdeles i thes Begynnelse, vthan och för desto billigare 
Prijs in- och vth-Rijkes föryttras kunna, hwarföre wele Wij 


220 


aff hwar Tunna Sill som in-Rijkes föres allenast taga fyra 
öhre Siltwer-Mynt, och aft en Tunna som föres vth-Rijkes 
otta öhre Silfwer-Mynt; Och wara säledes Sillen när hon 
föres vthur Siön och Hampnen in i Städerne, aldeles Tull trij. 


XI. 

Säsom Wij förnimma, at een hoop fremmande begifwa 
'sigh in iı Hampnerne och icke mindre än Wära egne Vnder- 
sätare Sillefiskiet idka; Alts& och pä& thet then Rättigheet, 
som Gudh ÖOss gifwit hafwer, och böör föllia Land och 
Strand, icke mätte nu eller i framtijden, göras disputerligh; 
Ty är Wär nädige Willia, at ingen fremmande mä tillätas 
‚at fiskia Sillen, vthan at thenne Nähringen Wäre egne Vn- 
dersätare i Wärt Rijke och thes underliggiande Provincier 
boende, allena förbehälles, doch een, eller annan Nation här 
vnder icke förstäendes, som förmedelst särdeles Pacter medh 
Oss ther til äro berättigade. 


XI. 

Men wil nägon sättia sigh nid i Göteborg eller i Stä- 
‚derne i Bahuus Lähn, eller annorstädes vthi Wärt Rijke 
eller vnderliggande Provincier, och ther sin Borgare-Eedh 
afläggia, then samme skal wara efterlätit, icke allenast Sil- 
lefiskiet nyttia, vthan och ı alle andre Wära Vndersätares 
.aft Borgerskapet, Rättigheter, participera. Skulle och Wij 
förnimma, thet Sillen stego til andre Orter och Wäre Pro- 
vincier, sa wille Wij och efter Sakzens beskaffenheet, ther- 
vthinnan then anstalt göra läta, at och andre Hampner tijt 
Sillen införas kan, frambättre förordnas mätte. 


XIII 
Ther och nägon fremmande wille i Stapel-Städerne 
kiöpa eller byta sigh til nägon Sill, thet skal honom stä 
frijt, och tillätit warda, sedan Sillen är der packat och 
wräkat, som i then ottonde Puncten förmähläs; Men inga- 
lunda mä then Fremmandom tillätas kiöpa Sill ı Hamp- 


221 


nerne, mindre then fiskia i Wäre Watn, widh Godzets sampt 
theras Fahrkostars och Fiskieredskapz Förbrytelse. Thet 
alle som wederbör hafwe sigh at efterrätta. Til yttermera 
wisso hafwe Wij thetta medh Wärt Kongl: Secret, och Wär 
Högtährade Elskelige käre Fru Moders, sampt the andre Wäre 
och Wärt Rijkes respective Förmyndares och Regerings 
Vnderskrifft bekräffta lätit. Datum Stockholm then 13 Oc- 
tobris Anno 1666. 
HEDEWIG ELEONORA. 


(Dis5 
PEER BrAHE, UARoLUS MAURITIUS LEWENHAUPT 
Grefwe til Wisingsb. i R. Marskens stelle. 
S. R. Drotzet. 
GUSTAFF OTTO STEENBOCK, MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE, 
S. R. Ammiral. S. R. Cantzler. 


GusTavus BoNDE, 
S. R. Skattmestare. 





IV. 


Kongl. Maj:ts Nädige Förordning, angäende Fiske- 
rierne i Riket. Gifwen Stockholm i Räd-Cammaren 
den 17 Martii 1724. 


Wi FRIEDRICH med Gudz Näde, Sweriges, Giötes 
och Wendes Konung etc. Giöre witterligit, at säsom Rik- 
sens Ständer til Wär nädiga omsorg och befordran hem- 
stält Fiskeriernes upkomst här i Riket, och Wi nogsamt 
wid eftersinnande befinne, det Fiskerierne af Wäre trogne 
undersätare med deras och hela Rikets goda fördel inrät- 
tas och idkas kunna, serdeles i Wästersiön, hwarest Ca- 
beillou, Längor, Sill och annan Fisk i stor ymnoghet fän- 
gas, och til hwilken handtering de wästerut liggande Pro- 
vincier, säsom Bahus, Halland och serdeles Fiährehärads 


222 


boerne, en besynnerlig beqwämlighet hafwa; Alts& ock til 
hwars och ens sä mycket större upmuntring, lisa och be- 
qwämlighet 'sig pä dessa Fiskerier at lägga och med det 
fordeligaste dem idka, hafwe Wi ı Näder welat fölliande 
Privilegier och förmäner, alt efter hwarje Fiskeries art och 
beskaffenhet derwid förunna. Neml. De af Wäre trogne 
undersätare, som förskaffa sig tienliga Fiskare Buyfer och 
tilwant siöfolck deruppä, at fiska Sillen under Engelska 
wallen, skola 
| 1, 

Pä& alt det Salt, som uppä& Buyferne utföres och til 
Sillens saltande upgär, wid inkommandet Tullfrihet ätniuta, 
och allenast efter Nederlags-Ordningen betala uti Recogni- 
tion !/;, pro Centum wid inkommandet och !/, dito wid ut- 
gäendet. 

2. 

Wid införsslen af den med Wära Undersätares egne 
Buyfer fiskade Sillen, betalas för den samma allenast Y/, 
pro Cent i recognition, efter det wärdet, som pä Holländsk 
Sill uti stora Siötuls Taxan utsatt finnes. Dock hafwa we- 
derbörande, at derpä& et wakande öga och noga inseende 
hafwa, at intet underslef wid denna och förenämde $$ til- 
lätne Tullfriheter, mä förelöpa, p& det Wi uti Wäre och 
Cronones redbaraste inkomster ei mäge komma at kiänna 
en alt för märckelig afsaknad. 


5) 
97 


För hwarje Buyfes nödige Fiskeredskap, som ifrän ut- 
rikes orter inkommer, skal uppä fyra ähr allenast !/, pro 
Cent recognition wid inkommandet betalas, men sedermera 
Tullen derföre efter Tull Taxan erläggas. Men om en slik 
Fiskeredskap här i landet bewisligen förfärdigas, wele Wi 
wederbörande nägon annan förmän ätniuta läta. 

4. 

Tilläte Wi, at Enroullerings Manskapet, sedan det af 

Compagnie Officeraren blifwit requirerat och manskapet sig 


223 


honom i detta ärendet angifwit, mä& wid detta Fiskeriet bru- 
kat warda, jemwäl at alt det öfriga manskap, som pä& dessa 
Buyfer antages och brukas, sä i Freds- som Krigstider, ifrän 
alt twäng af wärfningar och utskrifningar frikallas. 

>. 

De af Wäre trogne Undersätare, som desse Buyfer 
willia här i Riket läta upbygga, skola hafwa frihet nödigt 
Träwärcke dertil af CUrono-Allmänningarna at hugga, dock 
Crono-Ekeskogarne ıi Callmare Län, Smäland och Blekin- 
gen, som til Magaziner af Ekewärke för Hufwud-Flättan al- 
tid anslagne warit, jemwäl de Ekeskogar omkring Giöthe- 
borg, som til Efcadrens behof nödige äro, derifrän vndan- 
tagne; börandes fördenskul til wederbörande Landshöfdinge 
och Ammiralitetet först ingifwas specification, huru mänga 
trän til sädana Fiske Fartygs bygnad behöfwes, dä den 
samma af Landshöfdingen och Ammiralitetet igenomses, och 
sedan en wiss person af Ammiralitetet förordnas, som jemte 
Skogsbetienten noga efterser, at intet sädan skog hugges, 
som är tienlig til nägon stor bygnad för Ammiralitetet, ei 
heller sädane unge och tilwäxande trän, som äro gode äm- 
nen til stor bygnad; Williandes Wi härmed alfwarligen 
hafwa förbudit, at wid slika syner, den ringaste betalning 
eller gäfwo af Fiskerie Interessenterne at taga, utan at der- 
utinnan mä förhällas pä lika sätt, som Wi uti den 42 Saf 
Wär Resolution uppä Allmogens beswär wid sidstledne Riks- 
dag i Näder stadgat och förordnat hafwe; kommandes be- 
talningen för det Träwärke, som til Fiskerie Interessenterne 
p& ofwannämde sätt aflätes, efter et af wederbörande Lands- 
höfdinge faststält skiäligt wärdie at erläggas. 

Wid Fiskeriet af Cabeillou och Längor etc. som sker 
med Fiskare Skutor, med hwilka man ankrar p& Danskbottn 
under Skagen, jemwäl med Backebätar, hwarmed de 4& 5 
mihl pläga til siös ifrän swenska stranden utlöpa och samma 
slags fisk fänga, wele Wi i Näder hafwa bestädt fölliande 
förmäner. 


224 


1: 

Tullfrihet pä alt det Salt, som til detta Fisket be- 
wisligen upgär, s& at sädant Salt allenast efter Nederlags 
Ordningen nem]. ?/, pro Cent wid inkommandet och !/, dito 
wid utförandet til Fiskelägren uti recognition betalar. 


2. 

Uti den Stad, hwarest denne Fisk direct& ifrän Fiske- 
lägren först inkommer, skal han för lilla Tullens erläggande 
befriad wara. Doch hafwa wederbörande at noga tilse, det 
wid desse i denna och förra $$ tillätne Tullfriheter intet. 
underslef, til Wär och Riksens skada, mä förelöpa. 


3. 

Tilläte Wi, at Enroullerings Manskap jemwäl wid detta 
Fisket mä brukas, sedan det af Compagnie Officeraren blif- 
wit requirerat, och Manskapet sig hos honom i detta ärendet 
angifwit, som ock at alt det öfrige manskap, som härwid an- 
tages och brukas, sa wäl i Freds- som Ofredstider, mä ifrän 
alt twäng af wärfningar och utskrifningar befrias. 


4. 

Til ofwannämde Fiskare Skutors och Backebätars för- 
färdıgande, tilläte Wi och i Näder uppä fyra ährs tid nö- 
digt wärcke uppä wära egna skogar at hugga, utan nägon 
betalning, sedan edermed blifwit förfarit, som uti ofwannämde 
5 $S om Ekewärke til de wid Sillefisket nödiga Buyfers för- 
färdigande, förmäles; blifwandes äfwenwäl de deruti nämde 
Ekeskogar i Calmare Län, Smäland och Blekingen samt 
omkring Giötheborg derifrän eximerade och undantagne. 
Men ı fall sedermera nägon skulle beträdas, nägot dertil ' 
tienligit wärke til annat behof, än dessa Fiskareskutors och 
Backebätars förfärdigande anwända, den samme skaltil 100 
Dal. Silfts böter wara förfallen, hwaröfwer Landshöfdingen 
behörig hand och inseende har at hälla. Likaledes 


225 


- 


5. 
Som til detta Fiskeriets wederbörliga idkande, nu äf- 
wen som i förra tider, nödiga Fiskeläger uti skiären pä 
tienliga ställen inrättas böra, hwarest Fiskarena med den 
fängna fisken inlöpa och den til insaltning, samt behörigt 
ansande ifrän sig lefwerera; SA hafwe Wi ei allenast Wära. 
nädiga ordres til Landshöfdingarne lätit afg&, at sedan we- 
derbörande i Skiärgärden först härwid blifwit hörde, efter 
deras begiäran tienliga ställen uti skiären til Fiskeläger 
utse och anordna, utan ock at nu i förstone och til samma 
Fiskeläger nägorlunda kan komma i ständ, med tienliga hus 
dem undsätta och nödigt Timber dertil utur Wära närmast 
der intil belägne Allmänningar, utan nägon betalning, upläta. 
Dem af Wära trogna Undersätare, som innomskiärs. 
utı Wästersiön idka Fiskerie af Torsk, Kolljor, Makrill, Flun- 
dror, Wittling, Räckor, med mera, willie Wi äfwen i näder 
tilläta 
AN 
At derwid betiena sig af Enroullerings Manskapet, se- 
dan det af Compagnie Officeraren blifwit requirerat och 
manskapet sig hos honom til den ändan angifwit. 


2. 

Jemwäl skal dem uppä twänne ährs tid i Näder efter-- 
lätit wara, at uppä Crono-Allmänningarne, utan betalning, 
fd hugga tienligit wärcke til deras Fiskebätars förfärdigande, 
dock ofwannämde Ekeskogar undantagne, och at pä& sädant 
sätt förfares, som ofwanföre om skogshygge til Buyfers samt 
Fiskareskutors och Backebätars förfärdigande förmält fin- 
nes; Skolandes den som beträdes nägot dertil tienligit wärcke 
til annat behof, än til dessa Fiskarebätar bruka, plickta 
100 Dal. Silf:tt, hwaröfwer Landshöfdingen et noga inseende 
hör hälla. För öfrigit äro Wi ı Näder benägne, at efter 
nödwändigketen bidraga, hwad som til Wära trogna Under- 
sätares widare beqwämlishet, angäende dessa förenämde- 


226 


Fiskeriers befordran lända kan, säsom ibland alt anat, at 
wid ofredstid, d& nödwändigheten det fordrar, lämna Fiskare 
Fahrtygen nödwändig Convoye, hwarom med flera angelä- 
genheter, beträffande dessa Fiskerier, wederbörande sig först 
uti Wärt och Riksens Commercie Collegio hafwa at anmäla, 
och i synnerhet kunna de, som med Buyfer willia idka Sill- 
fiskeriet under Engelska wallen, af berörde Collegio f& nö- 
dig underrättelse och anledning, huru wid samma Fiskerie 
rätteligen bör förfaras. 

Ock pä det berörde för Riket högstangelägna Fiske- 
rıer, mä med sä mycket större flit och omsorg befordrade 
och skiötte blifwa; SA warder härmed faststält, at sedan de 
kommit i god gäng, ingen skal fä blifwa Skeppare, den der 
icke tilförende nägra ähr tient wid Fiskerierne. 

Williandes Wi til desto större ricktighets ernäende af 
alt detta, med det första en ny Hamne-Ordning utgä läta. 
Det alle, som wederbör, hafwa sig hörsamlingen at efterrätta. 
Til yttermera wisso hafwe Wi detta med egen Hand un- 
derskrifwit och med Wärt Kongl. Sigill bekräfta lätit. Gif- 
wit Stockholm i Räd-Cammaren den 17 Martii 1724. 

FRIEDRICH. 
(12.,8.) 





V. 


Kongl. Maj:ts Nädige Förklaring öfwer 4. S. uti För- 
ordningen af then 17. Martii 1724, angäende 
Fiskerierna i Riket. Gifwen Stockholm i 
Räd-Cammaren then 11. Augusti 1747. 


Ehuruwäl Kongl. Maj:t uti 4. $. af samma Förordning 
ı Näder stadgat huru förhällas skulle med enrollerings Man- 
skapet, som wid fiskerierne brukat warder, s& finner Kong]. 


227 


Maj:t icke thess mindre för godt then samma här med at 
förnya, utan ock sälunda i Näder at tilöka, at thet enrolle- 
rings Manskap, som til följe af bemälte Förordning läter sig 
bruka wid fiskerierne, m& thet äret som thet bewisligen hela 
fisketiden tilbrakt med fiskeriet, ingen contribution eller 
annan afgift til Kongl. Maj:tt och Cronan för theras egne 
personer erlägga. Skulle then Öfficeraren, som äger frihet 
at permitera, för permissionen härtil taga thet ringaste, an- 
tingen af manskapet eller requirenten, eller ock för sädane 
eller annan tagen orsak förwägra permissionen, ta Kongl. 
Maj:ts och Cronans tienst thet samma kan umbära, sä kommer 
han med 20. Daler Silfm:ts böter at beläggas och thessutan 
härdt answar wara underkastad. Datum ut supra. 
FRIEDRICH. 
(Ur)S$) 





vi. 


Kongl. Maj:ts Förordning, angäende Fiskeriernes 
uphielpande i Riket. Gifwen Stockholm ı 
Räd-Cammaren then 10. Majı 1748. 


Wi FRIEDRICH med Guds Näde, Sweriges, Göthes 
och Wendes Konung etc. etc. etc. Landt-Grefwe til Hessen 
etc. etc. Giöre witterligit, at säsom Wi, af wederbörandes 
inkomne berättelser förnummit, huruledes fiskerierne ı skär- 
gärdarne och wid hafsbanden ganska mycket eftersättas, samt 
pa Häste ställen aldeles icke warda idkade: Och Wi för- 
thenskul funnit Oss föranlätne at wara omtänkte, pä hwad 
sätt thesse fiskerier s& wäl til Rikets ı allmänhet, som hwars 
och ens enskylt therunder beroende förmon, mätte blifwa 
uphulpne och fortsatte; Altsa hafwe Wi til thetta nyttige 
ändamäls ernäende, för: nödigt ansedt at stadga och förordna, 
som följer: 

16 


228 


I:mo, Skal hwar och en wara efterlätit, att hälla Fi- 
skare, och the, som sielfwe icke äga strand, mäge öfwerens- 
komma med strandägaren om plats för Fiskarnes hus, tä 
Fiskarne niuta samma rätt och frihet, som vore the i hus- 
bondens egit bröd. 

II:do, Eho, som sig angıfwer, at wilja inrätta Fiskerier, 
ware närmast til the Cronolägenheter, som finnas ledige, och 
til Fiskeriets anläggande äro beqwäme; Hwarwid Landshöf- 
dingen i orten äligger at tilse, thet wilkoren, i anseende till 
Fiskeriets inrättande, wid sädane Lägenheters erhällande, 
warda fullgjorde, pä thet, i annor händelse, samt sä wida 
efterlätenhet och försummelse therutinnan skulle förspörjas, 
the samma tä til andre mäge kunna uplätas. 

IIl:tio, Inrättes Fiskeriet pä Frälsse-ägor, s& nıuter 
Fiskaren, med hustru och barn, then rätt och frihet, som 
wore han ı Frälsemannens egit bröd. 

IV:to, Til Fiskebätars förfärdigande och förbättrande, 
förunnes Fiskarne, at, efter föregängen utsyning, fä, för skälig 
betalning, tils widare hugga tienligt wircke p& the Crono- 
Allmänningar, som icke blifwit igenom Wär Nädige Förord- 
ning af then 17. Martii 1724. til Oronans behof undantagne: 
Och böra Fiskarne in för wederbörande upte behörige bewis, 
at sädant wircke werkeligen blifwit til Fiskebätar anwändt; 
Men skulle nägon beträdas, at hafwa thet huggne wirket til 
annat bruk, än fiskebätar, nyttiat, ware han tä förfallen til 
thet uti bemälte Förordning utsatte wite af Ethundrade- 
daler Silfwermynt til tweskiptes emellan Cronan och angif- 
waren. 

V:to, Fiskarne, och the, som them med fiskande betiena, 
warda tagne uti Wärt hägn och beskydd, och mäge af wärf- 
warne icke antastas, ej eller wara utskrifningar underkastade, 
sä länge the hälla Fiskeriet i riktigt ständ, och hwarthera 
aro försedde med tre warpor skiötar, fyra i hwarje warpa, 
samt femhundrade stycken Torske-krokar, eller, i brist af 
Torskefiske, annan theremot swarande fiskeredskap: I följe 


229 
hwaraf ingen strandsittare bör tälas, som icke anskaffat sig 
ofwanskrefne fiske-redskap, eller häller sig til nägot läge, 
eller strand-ägarnes fiskelag, utan kommer en sädan, igenom 
wederbörar:des handräckning, at drifwas ifrän stranden med 
sit hus, pä& thet the hwilka ej med fiskande wilja umgäs, 
mäge arbeta i Landet, och icke otidigt hindra them, som 
för fiskeriernes befordran äro hogade. 

VI:to, Then fiskare, som af fiskeri ärnar pä nägot 
ställe giöra nägon Inrättning, säsom ock then, hwilken til 
then ändan redan kan hafwa sig nägorstädes nedsatt, mäste, 
s& framt han wil niuta ofvannämde förmoner och förswar 
tilgodo, inom är och dag, hafwa fiskeredskapen i full och 
förswarlig ordning. 

VIl:mo, Som ätskillige Städer finnas hafwa holmar, 
hwilka til Magistraternes Löner äro anslagne, och nu allenast 
nyttias til mulbete; SA wele Wi med Nädigt wälbehag anse, 
om the antingen sielfwe wid sädane holmar giöra Fiskeri- 
Inrättningar, eller ock, emot skälig wedergällning, nägon 
plats at samma holmar upläta til andre, som äro hogade at 
Fiskerier therstädes anlägga. 

VIll:vo, Althenstund thet hittils p& nägre orter bru- 
kelige härcklande skadar bottnen, som är gräswuxen, och 
hwarest fisken sig uppehäller, och thetta fiskesättet säledes 
wid fiskerierne är skadeligt; Ty warder et slikt härklande 
i Saltsiön, p& the orter, hwarest strand-bottnen är bewuxen, 
wid Tiugu daler Silf:mts wite hädanefter aldeles förbudit. 

IX:no, Medan fiskeriernes uphielpande mycket therpä 
ankommer, at wid fiskelägren warda inrättade Hamn-Rätter, 
som hafwa at uptaga och afgiöra the mindre brott och för- 
seelser, hwilka emellan them, som. fiskerierne idka, kunna 
upkomma, samt & ena sidan icke böra tälas och lidas, men 
a andra sidan kunde förorsaka fiskerierne hinder och skada, 
therest then brotslige wid slike tilfällen, hwarje gäng in för 
ordinarie Domstolarne til rätta dragas skulle: Och Wi, i 
anseende thertil, under then 1 Martii 1726. lätit i Näder 


230 


utfärda en förnyad Hamnordning, hwilken, s& framt then til- 
börligen blifwer i akt tagen, lärer wara tillräckelig, at hindra® 
the wid Fiskelägren förefallande trätor och oredor; Förthen- 
skull hafwe Wi anbefalt wederbörande Landshöfdingar draga 
försorg, at bemälte Förordning, til obrottslig efterlefnad, mä 
warda & nyo uti Kyrkorne upläsen och kundgiord. 

Hwilket alt härigenom til allmän efterrättelse länder. 
Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen Hand under- 
skrifwit och med wärt Kongl. Sigill bekräfta lätit. Stockholm 
i Räd-Cammaren then 10. Majı 1748. 


FRIEDRICH. 
(L. 8.) 





V1I. 


Kongl. Maj:ts Nädige Kungiörelse, angäende wisse 
Förmoner för them, som til Fiskeriers idkande 
wilja sig i Skärgärden nedsättja. Gifwen 
Stockholm ı Räd-Cammaren then 8. Sept. 1752. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH, med Guds Näde, Sweriges 
Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Ariwinge til 
Norige, samt Hertig till Schlesswig Holsten etc. etc. Giöre 
witterligit, at ehuru Saltsjö-Fisket är at räkna ibland the 
aldranyttigaste näringar, och Swea Rike äger thertill sä ön- 
skeligt tilfälle, til hwilkets nyttjande äfwen hwarjehanda för- 
moner tid efter annan blifwit förundte, mäste Wi dock fast 
ogerna förnimma, huru som thetta gagneliga Näringsfäng 
har blifwit mycket eftersatt, hwarigenom är händt, at Riket 
har mäst blifwa ifrän främmande Orter försedt med en mycken- 
het Fisk-Wahror, til thess känbara skada och afmattande. 
Wi hafwe förthenskull, af Faderlig ömhet för Wäre trogne 
undersätares upkomst och wältrefnad, i näder warit sorg- 
fällige, at än ytterligare taga hwarjehanda kraftige mätt och 


231 


författningar, til thetta wigtige ändamäls befrämjande. Och 
som thet största hinder, hwilket hitintils legat thetta ange- 
lägne wärket i wägen, bestär theruti, at uti Rikets wid- 
sträckte Fisk-rike Skärgärdar ej finnes nog Inbyggare, som 
kunna hemta utur Hafwet then ymniga wälsignelse, som then 
Gudomelige Försynen Oss ämnat; Ty hafwe Wi härmed ı 
Näder welat förordna, thet alle the, som dels redan ıdka 
Saltsjö-Fisket, dels hädanefter sig i Skärgärden til then 
ändan nedsättja, skola ej allenast ätnjuta the förmoner, som 
then är 1745. för then privilegerade Fiskeri-Societeten ut- 
färdade Kongl. Octroien innehäller, utan skola ock Fiskarena 
äga frihet och tilständ, at sättja sig neder pä& Ürono-ägor, 
wid Hafsstranden, utan at therföre med nägon afgift nu eller 
framdeles warda beswärade. Thessutom skola the ock, til 
sa mycket större upmuntran och befrämjande af theras ned- 
sättjande, enligt Kongl. Förordningen af är 1748, njuta un- 
derstöd af Byggnings-wärke, samt therjemte undsättjas med 
nägon penninge-hjelp, alt efter omständigheterne och Rikets 
tilgang. Och pä& thet all omgäng och uppehäll för the sö- 
kande i förenämde mäl mäge undanrödjas, hafwe Wi alt- 
warligen anbefallt wederbörande Embetsmän, at slike ansök- 
ningar med skyndesamt slut afhjelpa. Thet alle, som we- 
derbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til ytter- 
mera wisso hafwe Wi thetta med Egen Hand underskrifwit 
och med Wärt Kongl. Sigill bekräfta lätit. Stockholm i 
Räd-Cammaren then 8. September 1752. 
ADOLPH FRIEDRICH. 
(L. S.) 


VIII. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Reglemente för Hafs- och 
Skiär-Fiskerierne i Riket. Gifwit Stockholm 
i Räd-Cammaren then 3 April 1754. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH med Guds Näde, Sweriges, 
Göthes och Wendes Konung, etc. etc. etc. Arfwinge til 
Norige, samt Hertig til Schlesswig Holstein etc. etc. Giöre 
witterligit, at säsom Wi billigt räkne Hafs- och Skiärfiske- 
rierne för en ibland the för Riket nyttigaste och gagneligaste 
inrättningar, the ther säledes förtjäna at pä& alt möjeligit sätt 
uphjelpas och befordras; alts& hafwe Wi til en bättre ord- 
nings handhafwande therwid, samt at ändamälet med sä 
mycket mera eftertryck, til thet allmännas ofelbara nytta 
och förmon, mätte kunna winnas, för godt funnit, at stadga 
och förordna, thet följande Articlar och Reglor böra til then 
ändan i akt tagas och efterlefwas, nemligen: 


I. Artielen. 
Om Sillfiskeriet i Nord-sjön och öpna Hafwet. 


Se ; 

Til Sill-Fiskeriet i Nordsjöon och öpna Hafwet böra 
Fartyg brukas, som äro bygde efter Buys-Inrättning, ifrän 
och med 20 til och med 50 swära Lästers storlek. Och 
skola thesse Buyser wara försedde med wanlige Bihl- och 
Mätare-Bref, hwilka wid Buysen altid mäste förwaras, til 
at, när s& omtränger, infor wederbörande kunna upwisas. 


8.2. 
Besättningen p& hwarje Buys, större eller mindre, bör 
bestä, utom Skepparen och Styrmannen, i thet minsta af 12 
man; och hwar Buys bör hafwa sä stor Flet af sä mänga 
ınät, som kan swara emot thes storlek, nemligen en Buys 


233 


ifrän 20, til 25 Läster, en Flet af 35 eller minst 30 nät, 
ifrän 25 til 30 Läster, en Flet af 40 til 45 nät, och the af 
30 Läster til 50 nät, hwart nät bestäende af fyra under 
hwarannan hängande slingor, hwarje slinga af 720 maskor 
i längden, och 75 maskor i djupleken, och therefter lämpadt 
tilbehör. 

Innom then 20de dagen i Junii Mänad, böra Buyserne 
wara pä theras rätta fiskeställen, sa at näten om aftonen 
p& St. Johannis dag första gängen kunna utkastas: och utan 
trängande nöd mä thet icke wara nägon Skeppare tillätit, at 
med Buysen ifrän fisket hemsegla för än then 15 September. 

S. 4. 

Innan näten utkastas, bör wid klart wäder Skepparen 
genom tecken af seglets strykning gifwa sädant the omkring- 
liggande Fiske-fartyg tilkänna: och therest omständigheterne 
foranläta til nätens uptagande innan rätt dager är, mäste 
}jus tändas i 2ne stora Lanternor, den ena fram och then 
andra bak pä& Buysen: men i tjockt och mistigt wäder bör 
detta tecken bestä ı Lanternors uphissande i mast, eller 
ock the närliggande genom ropare therom underrättas. Och 
p& thet inbördes hinder ı fiskandet, och skada pä& hwar 
andras nät mä, s& mycket möjeligt är, förekommas; ty bör 
then ena icke utkasta sina nät närmare then andra, än pä 
100de famnar: likaledes skall then Skeppare, som af trän- 
gande orsak, under fiske-tiden, pä& kortare eller längre stund 
innehäller med fiskandet, wara skyldig, at imedlertid gä& under 
segel ifrän stället; men uphörer han aldeles at fiska, tä bör 
han straxt begifwa sig p& hemresan. Hwar som häremot 
bryter, plickte efter omständigheterne frän 10 til 40 Daler 
Silf:mt. 

SD 

Innan then fängade, saltade och packade Sillen lägges 
neder i rummet, bör Skepparen läta teckna the hel- och 
half-Tunnor, fierdingar och mindre kiäril, i hwilka sillen 


234 


blifwit inlagd, med särskildt märke för hwart slags sill, nem- 
ligen Maatjes, eller then som fängas Midsommars tiden med 
M; Jacobi sill, eller then som fängas Jacobs mässo tiden 
med J; Wärfru sill, som tages medio Augusti med WF; 
Bartholom&i sill med B, och Korsmässo sill, eller then, som 
faller medio Septembris, med +. Försummas sädant, plickte 
Skepparen Twä Dal. Silmt för hwarje tunna. 


S. 6. 

Likaledes bör noga aktas, at frisk och fullkomlig god 
sıll icke sammanblandas med den sill, som öfwer natten 
legat osaltad, eller blitwit Haybiten, eller & annat sätt skadad, 
utan bör hwarthera slaget ı särskildte tunnor inpackas, och 
thet sedermera med särskildt märke af et kors i en ring 
tecknas. Försummas sädant, plikte then, som sillen inlagt, 
Tre Dal. Silf:mt för hwarje tunna, och ware Skepparen til 
lika böter förfallen, therest hau om dylik wärdslöshet warit 
underrättad, och wid thes hemkomst sädant icke genast 
angifwit. 


II. Artielen. 
Angäende Fisket af Cabeljou, eller stor Tärsk, Län- 
sor och Makrill i Nord-sjön, samt öpna Hafwet. 


Sole 
De Fartyg, som til thetta fisket skola nyttjas, böra 


wara bygde efter Hukare- eller Jagt-inrättning, ifrän och med 
15 til och med 20 swära läster drägtige; sä framt icke 
fisket idkas p& widare aflägsne haf, tä Hukaren eller Jagten 
mä wara til 30 swära läster stor. Och bör härwid i akt 
tagas, hwad här ofwanföre i I Art. 1 $. om Bihl- och Mätare- 
bref är förordnat. 
8.2. 

Pä hwarje sädan Fiske-Hukare eller Jagt, bör besätt- 
ningen bestä& minst af 10 man, och hwarthera af them wara 
försedd, ätminstone med fyra fiskelinor af 60 famnars längd 


) 


39 


hwarthera, jemte the til thetta fiske erforderlige krokar, och 
annan tilräckelig redskap. 


Med thetta Fisket bör begynnelsen gjöras innom Aprilis 
Mänads början, cch thermed fortiaras ätminstone til Sep- 
tember mänads slut. 

8. 4. 

Skepparen skall wara skyldig, at wid insaltningen af 
then fängade fisken noga i akttaga, icke allenast, at hwart 
slag för sig inpackas, utan ock at tunnorne och kärillen 
blifwa med särskildt märcke för hwart slags fisk tecknade, 
innan the i rummet nedläggas, nemligen Cabeljou med C, 
Längor med L, Makrill med MK, och sä widare: och thet 
wid then plikt, som I. Art. 5. $. utsätter. Wid enahanda 
wite ware thet förbudit, at blanda then större slags Makrillen 
med then smärre; utan bör tket förra slaget ansas och in- 
saltas säsom Cabeljou och Längor, och thet sednare som Sill. 


Sum. 

Likaledes, och wid thet i I. Artie. 6. $. utsatte witet, 
ware icke tillätit, at blanda färsk fisk med then, som ett 
eller fiere dygn legat oupskuren och osaltad, och kallas 
bunke-sur, hwilken sednare mäste ı särskildte käril inläggas 
tecknas med märket B. S. 4). 


III. Artielen. 


Angäende Fiskerierne wid Rikets strander. 


SER 
Den Sill, Cabeljou, Längor, Smätorsk, Makrill och Sijk, 


som i Hafwet, hafsstranderne eller skiären med skutor, bätar, 
wrak-ekor eller andra fartyg fängas, bör pä enahanda sätt, 
som Nordsjö-fisket, ansas och saltas, hwarwid, i anseende 
til Sijken, thet bör i akt tagas, som om Makrillen här of- 
wanföre sagt är. 


236 
RER 


Hwar och en fiskare ware, wid plikt, som I. Art. 5. 8. 
utsätter, skyldig, at wid mpackningen märka tunnorne med 
särskildt tecken för hwarje slag, säsom Sillmed S, Cabeljou 
med C, Smä Torsk med S. T., Längor med L, Makrill med 
M., och Sijk med S. S. 


2 


Ej mä nägon Sill i tunnor saltad warda, sedan then 
halft annat dygn efter upfiskandet legat oränsad och utan salt, 
utan bör then rimsaltad efter beskaffenheten rökas eller torkas. 
Then sill och fisk, som pä annat sätt blifwit skadad, men 
är dock til insaltning tjenlig, bör ej blandas med annan 
sill och fisk; Och ty mäste the tunnor, i hwilka sädan skadad 
fisık packas, med särskildt märke teknas pä thet sätt och 
wid then plickt, som i I Art. 6. $.och U Art. 5. $. stadgatär. 


B2 


Att the p& Crono lägenheter redan inrättade eller 
framdeles inrättande Fiskelägen behörigen warda nyttjade, 
therä äligger Landshöfdingarne hwar isin ort, at hafwa noga 
tillsyn, säsom ock, at upmuntra wederbörande Jord- och 
strand-egare till fiskelägens inrättande pä& the ställen, som 
thertil tjenlige äro; wiljandes Wi med Nädigt wälbehag anse, 
om Egarne, hwilka sjelfwa ej nyttja dylika lägenheter, wilja 
emot skälig wedergällning, upläta the samma til andra, ‘Som 
äro hägade Fiskerier therstädes at idka. 


8.5. 


Pä&ä alla Fisklägen böra Hamn-Rätter inrättas, hwilka 
wid the ther förekommande mälens uptagande och afgjö- 
rande hafwa at ställa sig then är 1726. under then 1. Marti 
utfärdade Kongl. Hamn-ordningen, eller hwad i dy mäl fram- 
deles kan stadgat blifwa, til behörig rättelse. 


231 


IV. Artielen. 


Om hwad i allmänhet, i anseende til Fiskerierne s& 
iı öpna Hafwet, som wid Rikets strander, 
bör i akt tagas. 


SON: 

Alla Fartyg, ware sig i Buyser, Hukare eller Jagter, 
som pä fiske i öpna hafwet utlöpa, böra innom Sweriges 
sräntsor wara bögde af Ek eller Furu pä Travel; och Skep- 
paren och Styrmannen pä them skyldige, at ifrän then 
stunden fartyget pä fisket utseglar, och til thes det hem- 
kommer, at hälla särskilte Journaler s& öfwer seglationen 
som fisket, och hwad annat förefalla kan. 


Hwart och ett Fiskefartyg bör wid utseglandet pä fisket 
i öpna hafwet wara försedt med tillräckeligit salt och nödige 
käril, i thet minsta tre tunnor salt och tio toma tunnor 
räknat p& hwarje läst efter fartygets drägt. 


Se. 

Ej mä Sill och annan fisk i andre, än af Tunbindaren 
märkte bukige hel- och halftunnor, fjerdingar och mindre 
käril inpackas; börandes kärilen innehälla thet mätt, som 
Kongl. Förordningen om mätt, mähl och wigt af then 29 
Maj 1739. utsätter, och en hel tunna wara försedd med 14 
soda band, samt the smärre fastagerne i proportion ther- 
efter. 

Ss. 4. 

Til Sill-fisket, s& wäl som fisket af Cabeljou, Längor 
och the flere slagen i Nordsjön, böra ej andra än Ek-tunnor 
brukas; men i nödfall ware tillätit, at til then sednare slags 
fisken jemväl nyttja tunnor af bok. Til strandfisket böra 
wäl äfwen Ek- eller Bok-tunnor hälst nyttjas; dock & the 
orter, ther dylik skog ej finnes, och dit dylikt wirke icke 
utan känbar kostnad kan förskaffas, mä& äfwen wara lofgifwit, 


238 


at til sidstnemde slagen, och för Inrikes behofwet, nyttja 
behörigen märkte Gran-käril, sedan the, innan inpackningen 
skedt, blifwit utlakade och lak-täte gjorde. 


- 


& 
Ss. d. 

Ej mä Sill och annan fisk insaltas med annat än St. 
Ubes eller Portugisiskt salt. 


S. 6. 

The af Besättningen, som förrätta inpackningen, ware 
skyldige, at teckna theras särskildte märcke pä the tunnor 
the insaltat, och thet wid twä Daler Silfwermynts plickt p& 
hwarje tunna för then, som sädant försummar. 


Be 


Besättningen ware skyldig at ansa, salta och packa 
tisken efter then Ordning, som Skepparen befaller. Tredskas 
nägon härutinnan, äligge Skepparen sädant i thes Journal 
at anmärka, samt wid Fartygets hemkomst, behörigen anmäla, 
tä then brottslige bör plikta med halfwa lön sin, eller en 
mänads hyra til tre skiptes, äkäranden, angifwaren och them 
fattiga Siöfarande, p& sätt, som 7 Cap. Skeppmanna Balken 
Sjö-lagen emot ohörsamhet stadgar. 


she 


Skeppare och Besättning, ware icke tillätit, at utan 
trängande nöd, i sjön, eller pä Utländsk ort föryttra nägon 
af them fängad Sill eller fisk, eller nägot af thet til fisket 
utförde saltet, eller hwad annat thet wara mä. Bryter nägon 
häremot, ersätte skadan, och hafwe tillika förwärkat hyran 
för hela resan. 

gg, 

Hwar som i sjön af illwilja eller ondt uppsät gör skada 
ä annars fiske-redskap och fartyg, ersättje skadan och plikte 
ther til Twä hundrade Daler Silfemt. Sker skadan af wä- 
delig händeise, eller i trängande nöd, t& känne hwarthera 
hälften theraf. 


239 


HrlO. 

Wid Sillens inpackning i tunnor bör i akt tagas, at 
sillen lägges wid hwarannan med ryggen neder och buken 
uppät, thet ena laget korswis öfwer thet andra: Annan fisk 
bör läggas lag efter lag med skinnsidan nederät emot saltet: 
Brytes häremot, ware han, som fisken insaltat, til fyra Dal. 
Sil:mts plikt för hwarje tunna förfallen. Lag samma ware 
för Skepparen om han ägt kunskap, at fisken icke rätteligen 
blitwit inlagd, och wid thes hemkomst sädant opätalt lemnat. 


Soll: 

Som förutan hwad i thetta Reglemente til i akt ta- 
gande är föreskrifwit, ätskillige andre omständigheter wid 
Saltsjö fiskerierne förekomma, hwarom the fleste Fiskeri- 
Idkare ännu lära sakna erforderlig kundskap; sä hafwe Wi 
dragit Nädig försorg, at en särskild beskrifning och under- 
rättelse therom blifwer författad och genom Trycket utgitwen, 
hwaraf Fiskeri-Idkarne kunna efter ästundan undfä del, til 
närmare hjelpreda och befordran af thetta närıngs fäng. 


Su 
Sill och annan fisk, s& snart thensamma til then Staden 
införd warder, i hwilken then skall föryttras, eller ock up- 
lägsas till widare försändning in i landet, bör af Stadens 
tilförordnade och edswurne Packare pä öpet ställe undergä 
behörig besiktning, wräkning och packning. 


Si 
Packare ware skyldige, at wid full-packningen noga 
tilse, thet ingen elak eller skämd sill warder med then goda 
tilhopa packad, utan god pä& god, och then sämre pä then 
sämre, och thet wid 10 Dal. Silf:mts plikt för hwarje tunna; 
äge ock Köparen frihet, at för dylik oriktig wara hälla sig 
til Sälljaren, och thenne äter til Packaren. 


240 


S. 14. 

Ej mä Packaren under packningen läta lakan, til warans 
förderf, bortrinna. Giör han thet, plikte twä& Daler Silf:mt 
för hwarje tunna. Then Packare, som wid packningen brukar 
nägon större wärdslöshet, eller ock med swek beträdes, 
ware til penninge bot eller arbitralt straff, efter omständig- 


heterne, förtallen. 
SPAR 


I the Städer, til hwilka then fängade fisken införes, 
böra Magistraterne läta förfärdiga en stämpel, med hwilken 
tunnorne, sedan fisken behörigen wräkt och packad blifwit, 
skola bäde pä sidan och bägge bottnarne brännas af Pac- 
karen i nägon af Magistraten tilförordnad Mans närwaro; 
kommandes af thenne stämpel, som bör innehälla Stadens 
märke, ett aftryck til Wärt och Riksens Commerce Collegium 


at insändas. 
8.7.1, 


Enär pä sätt, som förbemältär, fisken blifwit besiktigad 
och packad, bör Skepparen och Styrmannen til Magistraten 
uti en af Notario Publico bewitnad afskrift inlemna theras 
under resan hällne Journaler, samt the samma edeligen 
bestyrka. Hwarefter och sedan alla the här ofwanföre an- 
märkte omständigheter funnits behörigen wara i akt tagne, 
Magistraten thes Certificat therä utfärdar. Men therest nägon 
til i akt tagande anbefalld omständighet wore försummad, 
si mäste i Certificatet sädant tydeligen anteknas. Och som 
Certificater äfwen böra meddelas öfwer strandfisket, s& skall 
hufwudmannen pä hwarje bät, sä ofta Certificat till premıiı 
undfäende begäres, infor Magistraten edeligen bestyrka rik- 
tigheten af then genom honom och thes medfölje, frän then 
ena tiden til then andra, fängade och införde sillen och 
fisken, innan Certificatet therom mä utfärdas. 

8. 17. 

Pä thet hwar och en mä sä mycket mera upmuntras, 

at om fiskeri sig winlägga, hafwe Wi i Näder för godt funnit, 


241 


at icke allenast härigenom förnya innehället af Wär then 8 
September 1752 utfärdade Nädige Kundgörelse om wisse 
förmoner för them, som willja idka Saltsjö-fiskerierne, utan 
ock tillika förunna wissa pr®mier pä Lästetalet efter Far- 
tygets drägtighet för fisket i öpna hafwet, och efter tunne- 
talet för thet fisket, som wid Rikets strander idkas, hwilka 
premier komma at Wärt och Riksens Commerce Collegio 
wid behörige Certificaters upwisande, til wederbörande at 
utbetalas. 
8. 13. 

För the Buyser, Hukare eller Jagter, som äro under 
thet i I. och II. Art. 1 $. utsatte minsta läste-talet, bestäs 
endast premium efter tunnetalet af den fängade fisken. Men 
äro thesse Fartyg af större drägt, än förr nämde S.$. ut- 
märka, beräknas dock premium icke högre, än efter thet ı 
samma 8.8. nämde största läste-tal. Hwilken Idkare af fi- 
skeriet i öpna hafwet, som icke i akt tager, eller ı akt taga 
Kite hwad 1 :E och’ IL'Art. 2110ch 3. 88. samt IV.. Art. 
l, 2, 12 och 16 8.8. stadgat är, ware icke herättigad, at 
erhälla premium efter läste talet, utan ätnjute allenast wid 
Fartygets hemkomst thet premium efter tunnetalet, som för 
Strandfisket är bewilljat: Men hafwer han försummat the 
omständigheter, som i IV. Art. 3, 4 och 5. $.$. omrörde äro, 
ta bör han af sidstnämde premium jemwäl wara förlustig. 


SrE9. 

Icke heller mä för Strandfisket thet faststälte premium 
tildelas then Fiskeri-Idkare, som antingen icke hafwer up- 
fiskat och pä& en gäng til Staden infördt sä mycken fisk, 
at then wid packningen utgjordt en tunna, eller ock efter- 
satt hwad i IV. Art. 3, 4 och 5 8.8, samt i slutet af 16. $. 
befallt är. Börandes thes utan til thetta praemii ätnjutande 
inge andre wara berättigade, än the, hwilka antingen sjelfwe 
fiska, eller fiska läta, eller förlägga Fiskeri-Idkare, eller ock 
gitta upte thesses fullmakt, premium för them at upbära. 


242 


8. 20. 

För then Sill och Fisk, som wid wräkningen finnes 
sädan, at then för god Köpmanna wara ej räknas kan, utan 
med Wrak-stämpel tecknas mäste, böra inga pra®emier bestäs: 
Och mä sädane käril icke brännas med Stadens märke, ej 
eller lemnas til ägaren, utan bör efter ett af twänne goda 
Män äsatt wärde, föryttras til enskylte hushäll i Staden, 
eller ock aflätas til Hospitalet, Fattighuset, eller andre all- 
männa inrättningar. 

S. 21. 

Äro flere i ett fiske delägande, sä& böra the hwar för 
sig, wid pra®emiernes undfäende, lemna theras qwitto-bref, 
eller ock en af Bolaget med behörig Fullmagt til premi 
uttagande wara försedd, hwarförinnan premium icke med- 


delas bör. 
8.22. 


Til förekommande at underslef, böra Tullbetjente icke 
allenast wid första införslen af Sill och Fisk, som i tunnor 
inlagd til Städerne ankommer, meddela Fiskeri-Idkaren be- 
wis öfwer quantiteten af samma Sill och Fisk, utan ock när 
waran therifrän til annan Inrikes Stad afsändes, iı Passen 
antekna kärilens märke. | 

8. 23: 

Likaledes äligger thet Magistraterne, at bruka en noga 
upmärksamhet, thet alle the omständigheter, som tjena til 
intygande om Fiskens godhet, rätta ansning och ricktiga 
wräkning, med thet mera, behörigen blifwa i akt tagne, efter 
then anledning, som sä& wäl thetta Reglemente utmärker, 
som the särskilte befallningar, hwilka the genom Wärt Com- 
merce Collegium undfä, kunna innehälla. I lika mätto böra 
the wid Fiskelägen warande Hamn-fogdar noga efterse, om 
therstädes nägot förelöper, som strider emot hwad i thetta 
Reglemente föreskrifwit är, til i akt tagande wid fiskens 
ansning, insaltande och inpackning, med mera. Och tä the 
sädant förmärka, icke allenast päminna Fiskarena om theras 


243 


skyldighet, utan ock Landshöfdingen i orten eller närmaste 
Stads-Magistrat, sädant ofördröjeligen wid handen gifwa, sä 
at bot och rättelse therutinnan ske mä. 


S. 24. 

Then Fiskeri-Idkare, som pä oriktig och bedrägelig 
srund finnes hafwa tillskyndat sig premium, bör icke alle- 
nast genast äterbära thet samma, utan ock plikta dubbelt 
theremot; Hafwer nägor, som tillsynen therwid är anförtrodd, 
therutinnan warit behjelpelig, ware tä till lika böter förfal- 
len, och efter betinnande omständigheter, miste thessutan 
thes tjenst pä nägon tid, eller ock aldeles. 


S.r29. 

Maseistraterne i the Städer, til hwilka Sillen och Fi- 
sken til wräkning och packning införes, ware skyldige, at 
läta hälla en behörigen genomdragen och med Stadens Si- 
gill stämplad Dag-bok, i hwilken Egarens namn, samt fisken 
til tunnetal, slag och märke bör anteknas, säsom ock da- 
gen, när Egaren sig til Certifikats erhällande anmält, och 
thet samma utbekommit. Skolandes thesse Dag-böcker wid 
hwart ärs slut til Wärt och Riksens Commercie Collegium 
insändas. 

8. 26. 

Hwar och en, ej mindre Främmande och Utländsk 
Man, än wäre egne Undersätare, ware tillätit at i Fiskeri- 
inrättningar insticka sine penningar, och blifwa samma me- 
del härigenom ifrän Arrester frikallade: dock i then hän- 
delse, at Borgenär söker en Gäldenär, som i nägot Fiskeri- 
bolag är delägare, böra the öfrige icke wägra wederbörande 
Domare, nödig uplysning, til huru mycket en sädan Gälde- 
närs andel i Bolaget sig bestiger. 


8. 27. 
Ej mä i thesse Bolager utbrytning för nägon delägare 
i synnerhet tillätas, utan bör inrättningen osöndrad och 
17 


244 


odeld drifwas för allas gemensamma räkning. Doch blifwer 
ej nägon förment, at bortsälja sin andel i bolaget, til hwil- 
ken han hälst will, sedan then blifwit the öfrige delägarne 
hembuden, och the thensamma icke inlösa welat. 


8. 28. 

Ej mä nägor understä sig, at, p& hwad sätt thet wara 
mä, göra Fiskeri-Idkarne hinder och uppehäll til erhällande 
af the bewis, som för them til premii ätnjutande nödige 
äro. Hwar som thet giör af illwillja eller egennyttig af- 
sikt, straffas arbitraliter, efter som thes förbrytelse thet be- 
finnes förtjena. 

8. 29. 

Icke eller mä nägon wara tillätit, at ifrän Fiskerierne 
tubba eller läcka, samt i sin tjenst utan behörigt afsked 
antaga the arbetare och män, som nägot Fiskeri-Compagnie 
til sin betjening förhyrt. Hwar som thet gör, plikte 40 Da- 
ler Silfzmt, och then utan afsked bortgängne Personen ware 
til 20 Daler Silfmts bot förfallen, samt tillika skyldig, at 
genast äter träda til sin förra tjenst. 


8. 30. 

Eho, som pä& Buyser, Fiske-Hukare eller Jagter, hem- 
ligen i Riket inpracticerar eller inpracticera läter antingen 
nägre til införsel tillätne eller ock aldeles förbudne waror, 
then samma bör, enligit Kongl. Förordningen af then 21 
Maj 1739, i then förra händelsen, böta första gängen, jemte 
Warans confiscation, thes tredubbla wärde, samt mista sin 
Borgerliga rätt och näring, s& ock tjenst och ämbete, om 
Jan nägot hafwer, eller therest han Skatt-ägare eller Hem- 
mans-brukare är, ware skatt-rättigheten förlustig och gänge 
ifrän Hemmanet: Och i then sednare, eiler när nägon med 
aldeles förbudne warors inpracticering beträdes, ej allenast 
första gängen stända dubbel Tjufs-rätt, utan ock, i brist af 
böter, likmätigt Kongl. Förordningen af then 6 December 


245 


1753, dömas til spö eller ris-slitande, eller, om Domaren 
pröfwar, at förbrytarens heder theraf spilles, t& til fängelse 
wid wattn och bröd, samt thes utan, antingen then brotts- 
lisa förmär böta eller ej, altid til arbete pä ett eller flere 
är, efter mälets beskaffenhet, för Manspersoner p& nägon 
Fästning, och för Qwiuspersoner i nägot Spinhus. Befinnes 
Skepparen eller Styrmannen i dylikt Lurendrägeri wara del- 
acktig; straffes han pä lika sätt, och hafwe thesutan för- 
wärkat hela hyran. Gitta the leda ifrän sig all misstanka 
om kundskap eller delaktighet i dylikt Lurendrägeri, plikte 
änt& s& mycket, som Warans enkla wärde sig bestiger til, 
för wärdslöshet i then tilsyn och upsikt, som them äligga 
bordt at ı akttaga om thet, som om bord sig tildrager. 


So 

The mäl, som emot thenna Wär Nädiga Förordning 
kunna förelöpa, och icke röra Tull-försnillning eller Luren- 
drägeri, böra af Magistraterne summario processu uptagas 
och afgiöras, t& then, som med Masgistratens utslag ej nöjes, 
mä hos Wärt och Riksens Commercie Collegium sig beswära 
innom then tid och pä thet sätt, som 42. $. uti Kongl. Re- 
solutionen pä& Städernes Beswär är 1739 föreskrifwer. 


$. 32, 
Böterne efter thenne Förordning fördelas i twenne de- 
lar, hwaraf Angifwaren then ena, och nästa Sjömanshus then 
andra hälften skal tilfalla. 


8. 33. 

Slutligen är Wär Nädiga wilje och befallning, at hwar 
och en Skeppare & Buys, Hukare eller Jagt skal städse 
hafwa om bord ett Exemplar af thetta Reglemente; säsom 
ock at thet samma wid alla Fiskelägen och i Sjö-Städerna 
en gäng om äret Wärtiden, til wederbörandes efterrättelse 


allmänneligen kundgiöres. Til yttermera wisso hafwe Wi 


246 


thetta med egen Hand underskrifwit och med Wärt Kongl. 
Sigill bekräfta lätit. 
Stockholm i Räd-Cammaren then 8 April 1754. 
ADOLPH FRIEDRICH. 
(L..8.) 


II 


L 
Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegii Kund- 
sörelse, af Hans Kongl. Maj:ts ytterligare Nädige 
Förordnande, angäende Hafs- och Skär-Fiskerierne 
uti Götheborgs och Bohuslänske Skärgärden. 
Gifwen Stockholm then 27. September 1762. 


Hans Kongl. Majıt har uti Nädig skrifwelse til Thess 
och Riksens Commerce Collegium af then 27 Juli sidst- 
ledne funnit godt, följande, angäende Hafs- och Skär-Fiske- 
rierne i Götheborgs och Bohuslänske Skärgärden, ı Näder 
at förordna. 

Til Hafs- och Skär-Fiskeriernes widare befrämjande 
i allmänhet, warda af Hans Kongl. Maj:t, samtelige Rikets 
Innewänare, utan ätskillnad af Ständ och wilkor, än ytter- 
ligare i Näder försäkrade, om en oinskränkt fri- och rät- 
tishet, at enskildt eller uti Bolag inrätta Hafs- och Skär- 
gärds-Fiske, p& hwad sätt hwarjom och enom beqwämligast 
falla kan, t&, hwad uti nu warande eller framdeles utkom- 
mande Reglementen och Författningar föreskrifwes, noga i 
akt tagas bör, til hwilken ända, Allmänna Fiskelägen och 
Strander obehindrat nyttjas mäge, samt hwad enskiltas rät- 
tighet rörer, med wederbörande äsämjas kan; Äfwen ock, 
at med lika wilkor obehindrat fä inrätta Sill-Salterier, Färsk 
Sill nti Götheborgs och Bohuslänske Skärgärden til then 
ändan upköpa och til god Köpmanna wahra bereda, som 


247 


Idkaren fritt äger föryttra, i Städerne uplägga, eller widare 
in ı Landet försända; Dock at alla, som utom Länet boende 
äro och ej Sjöledes med sine Farkästar anlända, blifwa för- 
plicktade, at aldraminst ärligen pä thetta sätt insalta Ett 
Hundrade Tunnor Sill, som ordenteligen wräkas, packas och 
märkas bör, och at ingen blifwer tillätit til sig tubba an- 
dras Arbets-Folk, som icke med Laglig Orlofs-Sedel för- 
sedde äro, the redan inrättade Salterier til förfäng. 

I anseende thertil, at tilgäng pä Cabeljou, Torsk, Län- 
sor och Makrill ansenligen blifwit minskad, sedan Sill-Fisket 
i Bohuslänske Skären, sä ymnost sig företedt och Fiskeri- 
Idkare thermed sysselsatte blifwit; har Hans Kongl. Majtt ı 
Näder täckts förklara: At inga andra än Borgerskapet fä 
befatta sig med insaltning af Cabiljou, Torsk, Längor och 
Makrill, undantagandes the, som thesse Fiske-sorter sielfwe 
fiska och insalta kunna, hwarföre ock thenna färska Salt- 
sjö-Fisk, som Fiskaren ej til Köpmans wahra sielf bereda 
will, bör til Städernes innewänare, tä& then fängad är, ut- 
hjudas, och thesse endast wara berättigade, then samma 
eiter förra Författningar at insalta och widare försälja, sä 
wida ej sädan ymnoghet skulle tilstöta, at therä ı Städerne 
ingen lönande afsättning gifwas kan, eller Storm och owä- 
der hindra thess fortkomst, i hwilket fall, thenne Fiske- 
wahra ingalunda bör, ı brist af Köpare förloras, som thet 
ock blifwer Fiskeri-Idkare förbehällit, at med försälgningen 
af thesse Fiske-wahror och hwad annan Fiske-sort the af- 
läta kunna, wända sig thermed til hwilken Stad och Bor- 
gerskap, som them beqwämast och mästlönande faller, och 
at säledes ingen Stad ı Skärgärden mä tilwälla sig nägot 
wist och särskilt Handels district, hwad Fiske-wahror be- 
träfar. 

Som Landtmannen, enligit Allmänna Lagens tydeliga 
föreskrift uti 6. Cap. 3. $. Handels-Balken äger, at til bärg- 
ning och nödtorft sin, byta wahra i wahra, eller köpa för 
reda penningar, kwad annan af sin afwel afläta kan; Altsä 


248 


finner Hans Kongl. Maj:ıt i Näder för godt, thet hädanefter 
som hitintils kunnat ske, hwarken Landtmän eller andre 
Städers Innewänare mä& wägras, at uti the wid Skärgärden 
belägne Städer, af Borgare eller inkommande Fiskare, eller 
ock uti sielfwa Skärgärden, alt som en hwar godt synes, 


förse sig med färska, blodsaltade eller aldeles färdige Fiske- 


wahror, hwarwid en hwar äger frihet, at pä hwad sätt, eller 
i hwad Käril thet läglıgast falla kan, samma fä hemföra, 
emedan thylike Hus-tarfwor, ej emot Ägarens wilja behöfwa 
underg& wräkning och märkning, säsom til Handels-wahror 
ej ämnade; Dock at förskämde, ruttna och stinkande sä- 
dane Fiske-wahror ej mäge ı Städerne, Fiske-lägen eller ä& 
allmänna wägar upläggas och föras, wid Tio Daler Silfwer- 
mynts wite för then som thermed beträdes, sä ock at här- 
under alt Landsköp och utmänglande af ofwannände Fiske- 
wahror omkring Landet för andra än the, som äga tilständ 
at sälja Ostron, Hummer och andra färske Fiske-wahror i 
Städer och pä Landet, eitertryckeligen enligt Lag och Kongl. 
Förordningar hämmas. 

Hwad Hans Kongl. Maj:t i thet ena och andra af of- 
wanberörde omständigheter i Näder täckts förordna, har 
Thess och Riksens Commerce Collegium til alla wederbö- 
randes efterrättelse härmed skolat kundgöra. Stockholm 
then 27. September 1762. 

Pä dragande Kall och Embetes wägnar 
C. G. RÄLAMB. 
VULT Von STEYERN. U. RUDENSCHÖLD. dJ. SILFWERSKIÖLD. 


J. BRUSEEN. G. HEGARDT. N. E. Horuine. 

©. L. EurenraL«k. Is. J. DRAGMAN A. H. Freser. 

M. VaALTınson. P. D. Horm£r. J. Zurrarenz 
L. RosENBORG. A. Faxe. 


Carıst. Lup. HoLLEr. 


e; 


249 


x. 


Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce Collegii Kund- 
görelse, angäende Finske, Öster- och Wäster- 
Bottniske samt Wäster-Norrländske Fartygs 
seglation pä Fiske til Giötheborgske och 
Bohus-Lähnske Skärgärden. Gifwen 
Stockholm then 27 Sept. 1765. 


Hans Kongl. Majıtt har, igenom Nädig skrifwelse af 
then 2 i thenne mänad, behagat Thess och Riksens Com- 
merce Collegio tilkänna gifwa: huruledes, i anscende til 
särskilte hinder, som the Norrländske orterne funnits til- 
skyndas wid theras Seglation p& Fiske til Götheborgske 
och Bohus-Lähnske Skärgärden; Hans Kongl. Maj:t, i an- 
ledning af Thess then 27 Julii 1762 utfärdade Nädige Bref, 
som förmär, thet alle Rikets Undersätare, utan ätskilnad af 
ständ och wilkor, f& uti Götheborgs- och Bohus-Lähnske 
Fisket deltaga, Nädigst för godt funnit at förklara: at the 
Fartyg, som ifrän Finland, Öster- och Wäster-Bottn, samt 
Wäster-Norrland och andra Inrikes orter, til Götheborgske 
och Bohus-Lähnske Skärgärden, p& Fiske eller Sill-Saltning 
utlöpa, sig therstädes med Fiskewaror läta befrackta, eller 
dylika waror emot theras Lands-Producter tilbyta och eljest 
anskaffa, mäge utan nägon afwäg, eller skyldighet, at i an- 
dra Hamnar inlöpa, fä& nyttja then för them beqwämaste 
fart, och til then ändan, therest ingen Sjö-Tull-Cammare 
gifwes, af Land-Tulls-Cammaren, ther lasten intages, blifwa 
Förpassade til merberörde Skärgärd, om General Tull- 
Arrende Societeten ingen annan Betjening thertil för sin 
säkerhet hälla wil, samt at the wid hemkomsten, efter in- 
 nehafwande Sj6-Tull Pass ifrän Götheborgs- och Bohus- 

Lähnske Skärgärden, mäge behörigen visiteras, innan lossning 
sker, hwarwid tbe then frihet i Tullen, som för Fiskewaror 
blifwit förund, njuta böra. 


250 


Hwad Hans Kongl. Maj:t säledes i Näder behagat för- 
ordna, har Kongl. Collegium, efter undfängen Nädig Befall- 
ning, härmedelst til alla wederbörandes underdänige efter- 
rättelse skolat kundgöra. Stockholm then 27 September 1765. 

Pä dragande Kall och Embetes wägnar 
EDV. CARLESON. 


J. SILFWERSKIÖLD. dJ. BRUSSEEN. G. HEGARDT. 
N. E. Horuine. Is. J. Dracman A. H. FREsER. 
M. VALTINson. P. D. Horm£er. L. RosENBoRG. 

A. Faxe. 


JoH. HEDMAN. 





IT. 


Kongl, Maj:ts Nädige Allmänne Stadga och Ordning, 
för Rikets Hafs-, Skär-, Ström- och Insjö-Fiske. 
Gifwen Stockholm ı Räd-Cammaren then 14 No- 
vember 1766. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH med Guds Näde, Sweriges, 
Göthes och Wendes Konung, etc. etc. etc. Arfwinge til 
Norrige samt Hertig til Schlesswig Hollstein etc. ete. Giöre 
witterligt, at som Wi af inkomne berättelser med missnöje 
förnummit, thet en sä& nyttig och betydelig Handels och Nä- 
rings Gren, som Rikets Fiskerier wärkeligen äro, skola miss- 
wärdas pä flere ställen och emot förra tider märkeligen af- 
taga: SA hafwe Wi, uppä Riksens Ständers underdänige 
tilstyrkan, til Fiskeriernas förbättring och förkofran, i Näder 
funnit godt, at therom utfärda iöljande Stadga och förord- 
nande, som öfwer hela Wärt rike til allmän efterlefnad 
lända skal. 


251 


FHURp: 
Om thet, som i gemen wid Fiskerierne i akt tagas skal. 


SE 

Alla Rikes Inwänare, af hwad Ständ och wilkor the 
wara mäge, som Fiskerier idka, skola njuta Kongl. Maj:ts 
Nädige hägn och förswar, och alla i gemen, samt hwar och 
en i synnerhet, wid theras Lagligen undfängne sä enskilte 
som skattlagde Fiske-wattn bibehällne warda, med rättighet, 
at them obehindrade nyttja, pä thet sätt, som bäst til Ri- 
kets och theras fördel, nu och i framtiden lända kan. 


8:2: 

Inwänare i Städer och pä& Landet, utan ätskillnad i 
hwad ort thet wara mä, äga then rättighet, at antingen 
inuti Sjö-Städerne eller wid Stranderne och Fiske-lägen pä& 
Landet, alt som thet en hwar beqwämligast falla kan, til 
husbehof, enskilt eller ock i Interessentskap, uphandla eller 
sig tilbyta och hemföra färska, blodsaltade eller helt och 
hället färdige beredde Fiske-waror, af alla slag, utan nä- 
gons hinder och inträng. Warandes them äfwen tillätit, at 
til egit behof Fiske-waror sielfwe handtera, salta och in- 
packa, p& hwad sätt och i hwad käril thet lägligast för 
them ske kan. 

Then äter, som sielf fiskar eller färsk Fisk af andra 
til imsaltning upkiöper, och til god Kiöpmanna wara bere- 
der, äge sä länge Fiske-waran är ı thess hand, at then fritt 
föryttra, i Städerne uplägga eller inät Landet försända; Dock 
med thet förbehäld, at som säkerheten om goda warors be- 
kommande fordrar, at noga och ordentelig tilsyn wid Salte- 
rierne hälles; Alts& äligger alla them, som theine Näring 
idka, at & sielfwa stället besörja, thet Fiske-warorne til 
fullkomlig godhet saltas och inpackas, s& at the med trysg- 
het och säsom en god Kiöpmanna wara ä andra orter kunna 
föryttras. 


252 


S. 3. 
Uti Handel med färska Fiske-waror, bör efter Kongl. 


Förordningen om Mätt, Mäl och Wist, af then 29 Majı 1739, 
samt Förklaringen therpä af then 30 November .1756, bru- 
kas krönt och Justerad Mätare-tunna af 48 Kannors rum. 
Then med annat Mätt säljer the Fiske-waror, som mätte 
blifwa, pligte Tio Daler Silfwermynt. 


8.4. 


Til Fiske-warors insaltning, som til Salu ärnas, böra 
endast brukas hel, half, fierndels, ättondedels och sexton- 
dedels Tunnor, med stadiga Kryss och Stafrar, samt tilräc- 
kelige och goda band försedde, som alla af Tunnmätare 
eller Hamne-Fogdar i orten, skola Krönas och mätas, innan 
Fiske-waror til salu theruti insaltas, och thet wid warans 
förlust. 

En hel Tunna för salta Fiske-waror bör innehälla 
emellan thess bottnar 48 Swenska Kannor, och the mindre 
therefter noga lämpas, som böra gjöras af Ek, Bok eller 
Gran, men ej af Furu eller Tall, säsom til Fiske-warors in- 
saltning mindre tjenlige, och therföre wid Twä Dal. Silfzmynts 
wite för hwarje sädan Tunna förbiudas; Dock the orter un- 
dantagne, hwarest icke tillräckelig tilgäng & Gran-käril 
sifwes. 

Ett Tranfat skal hälla 60 kannor; ett Ostron-träd 16 
kannor, och ett Hummer-träd 24 kannor. 

Then Tunnemätare eller Hamnfogde, som med thess 
af wederbörande gillade Märke, kröner undermälige Fiske- 
käril, pligte för wärdslöshet Tjugu Dal. Silf:mynt och fylle 
skadan; Sker thet af upsät, straffes efter 8. Cap. 3. 8. 
Hand. Balk. 

Färska, salta, rökta och torra Fiske-waror fä ock efter 
wigt försäljas, allenast thet sker med fullgoda krönta Wig- 
ter eller Betsmare, i annat fall ware wahran til angifwaren 
förwärkad. 


253 


Torr Fisk kan, jemwäl stycketals försäljas, eller uti 
wäla, bestäende af Tio Fiskar, eller wahl af ättatio stycken, 
som förr wanligit warit. 


S. & 

Alla Fiske-waror skola läggas i goda och täta Käril, 
wäl saltas och skjötas samt med laka förses och wäl full- 
packas. Dock undantages Cabeljau, Torsk, Längor och Grä- 
sidor, som utan laka uti täta Tunnor insaltas. 

Säljer nägon en skiämd Fiske-wara för god, eller swi- 
keligen thermed handlar, hafwe förwärkat waran, och pligte 
20 Dal. Silfzmynt, samt ersätte Kjöparens skada och kost- 
nad. Tager Kiöpare wara emot, utan at läta henne besig- 
tiga och packa, ware Säljaren tä& utan answar, 


SE 
Wid 10. Dal. Silmynts wite, skal tä Fisk antingen 


uti gamla brukbara eller nya Käril af Bok, Ek eller Gran 
inlägges, ompackas eller försäljes, noga 1 akt tagas, at & 
bäda ändar af Tunnan, bottnarne lodrätt emot hvarandra, 
i afseende pä säten eller wäxterna af trädet, blifwa insatte, 
och sprundet hwarigenom Lakan inlätes, sä bäradt, at när 
then sidan af kärillet ligger öfwerst, säten af bottnarne stä 
rätt upp och ned, pä& thet sädane Tunnor med trygghet 
kunna i Fartyg inlastas, utan at nägonthera bottn af swär 
tryckning gifwer sig ut eller blifwer otät. 


Eu 


Pä all torr Fisk, innan then försäljes, böra hufwuden 
aftagas och likaledes ryggbenen af Fiskar om en alns längd 
och therutöfwer; Men pä& Längor och Torsk, ifrän hufwu- 
det till Fiske-bärran. Then’ häremot bryter hafwe förwär- 
kat waran. Lag samma ware om ryggbenen qvarlemnas pä 
rökt Fisk; Böckling och thylike smärre Fiske sorter dock 
undantagne. 


254 


8. 8. 

Skiälar, Uttrar och andre skade-diur i Sjön, säsom 
fisködande, f& & andras grund och wattn, när the anträffas, 
fängas och skjutas, undantagandes, & theras lägenheter, som 
för rättigheten til thylike fängden särskilt skattlagde äro. 


Be, 


Til the Fiske-lekars fredande, som intet buller tola, 
warder under then tid the pästä, i synnerhet t& Sillen wid 
Stranderne begynner wisa sig, och in til thess fängsten up- 
hörer, samt & then ort, hwarest Fiskare tä& wärkeligen sysslo- 
satte äro, alt skjutande förbudit wid Tio Dal. Silfzmynts 
wite utur Hand-Gewär, och Tuhundrade Dal. dito mynt, af 
Canon, för hwarje skott, jemte Bergsprängning, wid lıka 
wite; Nödskott eller skott efter Lots, härunder ej begrepne. 


5.10. 

Att skjuta eller fänga Sjö- eller Flytt-fogel, som til 
mat eller fjäder-tägt tjena, blifwer icke till nägon wiss tid 
inskränkt. Dock ware äggs borttagande ifrän all slags Sjö- 
fogel, theras smä& Ungars utödande och Honornes ofredande 
under ligge-tiden, än widare förbudit, likmätigt Kongl. Maj:ts 
Nädige Kundgiörelse af then 28 September 1762. Likale- 
des ware Swanor alla ärstider fridlyste pä the Kronans en- 
skildte Parker, ther the för Kongl. Maj:ts och Hofwets jagt 
tjena, samt ther särskilte Privilegier eller rättigheter sädant 
stadga, och straff för theras fällande efter ortens beskaf- 
fenhet utstakat är; Men pä alle the öfrige och längre af- 
lägsne orter mäge the, lika som all annan Strand- och fiytt- 
fogel, saklöst fängas eller skjutas. 


81. 

Wid Femtio Dal. Sil:mynts wite förbiudes alla Fartyg 
at segla öfwer Not, och wid Tio Dal. samma mynt, öfwer 
utlagt Nät, jemte skadans ersättande, för hwilket Lotsar om 
the tilstädes äro, böra st& i answar; Händer sädant utom 


255 


egit förwällande, i nödfall, eller af okunnoghet, ware ifrän 
thet wite thenne $. innehäller fri. I öfrigit skal thet älıgga 
Fiskare at hafwa wanlige Wettar och flytspän pä theras 
Fiske-redskap, samt ej längt utkasta Not eller Nät ı trängt 
Farwattn: Segelleder och the wanlige Ankarställen härifrän 
dock undantagne. 

8.12. 

Bodar och beredningshus för then Fisk, som innom 
eller utom Skärgärden fängas, Byggnings platser för Fiske 
Fartyg, Kiäril och redskap, samt Wäningshus för folk och 
arbetare, som til Hafs Fiske brukas, med hwad thertill hö- 
rer, äga alle Swenske undersätare rättighet & allmänna 
Platser, och sädane Krono lägenheter, som uti 2. Capit. 1. S. 
förmält stär, at fritt anlägga, tä thet utan andras hinder 
och wärkeliga inträng ske kan. 

Skulle twist om nyttjo-rätt til slike Krono lägenheter, 
yppas, äligger thet Konungens Befallningshafwande, at efter 
förordnad besigtning, thess Utslag theröfwer, utan minsta 
uppehäll meddela. 

Wil nägon Torp med upodling til Jordbruk & dylika 
Lägenheter upsättja, eller andra förmoner af Skog och Mark 
jemte Fisket nyttja, och tä för Fisket nägra besynnerliga 
fördelar Kronan tilfiyta kunde, äge Konungens Befallnings- 
hafwande at sädant pröfwa, och therwid Kronans rätt til 
thess Iukomster lagligen bewaka. 

Sm 0 

Pä allmänne Platser, eller igenom öfverenskommelse 
med Jordägare, tillätes ingen inkräckta större Tomter och 
Lägenheter, än för thess Fiske eller Salteri-inrättning tarf- 
was, ej eller at förswara mera af the redan förwärfwade, 
än til thess handtering wärkeligen kan pröfwas nödigt, pä 
thet flere af tillfället sig kunna gagna. 

Ss. 14. 

Wil man Fiskerie i Bolag lägga, t& skal enligit Han- 

dels Balk. XV. Cap. afhandling therom skrifteliga ske, och 


256 


alle the wilkor tydeliga nämnas, som betingade warda; Sä- 
dane Bolag böra gemensamt och för alla delägares räkning 
drifwas, sä länge och med the wilkor, som wid inrättningen 
Bolagsmännen emellan öfwerenskommit är; Dock blifwer in- 
gen förment, at sälja sin andel i Bolaget, til then sädant 
ästundar, och med ägaren therom äsämjas kan, sedan sä- 
dane Lotter först blıfwit Bolaget hembudne, och the ther- 
före wägra betala hwad en annan redeligen bjuder. 

The medel och waror, som uti Fiskerie och Salterie 
Bolag, säsom wid alla tillfällen lika ansedde, instuckne 
blifwa, warda ock härigenom frikallade för beslag och qwar- 
stad; dock i sä mätto, at tä Borgenär söker then Gälde- 
när, som uti Fiskerie Bolag är delägare, böra the öfrige af 
Bolaget icke wägra Konungens Befallningshafwande och we- 
derbörande Domare, nödig uplysning om Gäldenärens andel 
i Bolaget, hwilken ock Borgenären ej med annan rätt och 
wilkor fär tilträda, än Gäldenären then innehaft, och säle- 
des ingen utbrytning therföre söka, eller Bolaget rubba, 
utan the öfrige Bolagsmännens gemensamma samtycke. 


SR bir 

Pä thet Sill, som nu mera i Riket en ömnog wara, 
mä hällas arbetare och then fattige tilhanda för thet billi- 
gaste pris sig gjöra läter, tä the ej förmä hela Käril sig 
theraf förskaffa; sä skal thet äligga Magistraterne i Städerne, 
at hwarje fjerndels är uprätta Taxa, hwarefter Hökare styc- 
ketals Sillen utsälja höra, lämpad efter inkiöps priset och en 
skälig förtjenst för minuteringen. Then emot sädan Taxa 
handlar, böte hwarje gäng Tjugu Dal. Silf:mt, angifwarens 
ensak. 


8:16. 

Emedan thet nästan alla är befinnes stor brist pä nö- 
digt Salt uti the ifrän Städerne wida aflägsne Lands orter 
i Finland, Savolax, Öster- och Wästerbottn samt Wäster- 
Norrland, hwarigenom then Insjö Fisk, som fängas, hwarken 


257 


rätt saltad eller wärdad blifwer; sä warder thet hädanefter 
tilätit för the Landets Inwänare, som räd och tilfälle ther- 
til hafwa, at afläta Salt ät andra, tä aflägsenheten ifrän 
närmaste Stad gär öfwer Tio mil. 


DON: 


Om Salt-sjö Fisket. 


RS I 
Alt Fiske i öpna Hafwet, wid Krono-Skär, Strander 
och Holmar, som egenteligen til nägot Hemman icke höra, 
eller under särskildte wilkor innehafwas, äge hwarje Rikets 
undersäte frihet at idka, och sig til fördel anwända. 


8 2. 

Wi wele härigenom jemwäl i Näder hafwa försäkrat, 
at Utsjö-Fiskerie idkarnes folk och arbetare blifwa frikallade 
ifrän Wärfning och prässning, sä i Freds- som i Krigstider; 
Likaledes befrias theras Fartyg ifrän Kröning eller beslag 
för Kronans behof och räkning, under the tider, samma wid 
Fiskerierne eller til Fiskewarors afsättning behöfwas och 
nyttjas, utan i högsta nödfall; blifwandes ock, alla Fiskerie- 
idkare i gemen, för Utskrifningar, Inquarteringar, Gjärder, 
Skjutsning, och flere dylike besvär frikallade, sä wida the 
icke bebo Skattlagde Hemman eller Borgerliga Näringar 
idka, tä the, som andre Hemmansbrukare eller Borgare an- 
ses böra. 

För Mantals penningar, Personelle Utskylder och All- 
männa Bewillningar, kunna the dock til förekommande af 
underslef, hädanefter icke frikännas; Äfwen som Fiskerie id- 
kare ej mäge skydda Legofolk, som ej med Näringen hafwa 
at syssla. | 

8.3; 

The Swenske undersätare, som utur Riket redan af- 

wikit, pä Främmande orter sig nedsatt och icke begätt sä 


2585 


sroft brott, som med lıf och ära bordt umgällas, straffet för 
ıymmandet therunder icke begripit, säsom ifrän hwilket the 
härmedelst warda befriade, blifwa ifrän thenna dag i Näder 
tillätne, at uti Riket ostraffade och frie f& inkomma, s& wida 
the uti Rikets yttre Skärgärdar sig nedsättja wilja, och 
wärkeligit Hafs-Fiske idka, eller sig thertil bruka läta, och 
sedan the wist säkra prof af theras förra lefwernes förbätt- 
ring, komma alla öfrige Medborgelige rättigheter at ätnjuta. 

Then sökande til sidstnämde Kongl. Näd, bör af Fiske- 
läget, eller Församlingen, ther han til Fiskes idkande sig 
nedsatt, förskaffa päliteligit wittnesbörd om thess förbättrade 
och ostraffbara upförande, samt flit och idoghet vid Fisket; 
Hwilket Kongl. Maj:ts Befallningshafwande pröfwar och ho- 
nom sedan allmän säkerhet uppä Kongl. Maj:ts wägnar med- 
delar, om han sig thertil gjordt förtjent. 

Thet skal therföre äligga Kongl. Maj:ts och Riksens 
Commerce Collegium, at foga anstalt, thet thenne nödige 
försäkran uppä& Utrikes orter kan blifwa kunnig, samt Be- 
fallningshafwande i orten, at wid Riksdags Relationerne in- 
föra antalet p& the Personer, som i anledning häraf uti Ri- 
ket äterkomma. 


S. 4. 
Then Salt-sjö Fiskes idkare, som sielf icke Ek eller 


annan tjenlig Skog äger, fär emot skiälig betalning, til Fi- 
ske-Bätar och Käril, & Krono-skogar och Allmänningar, när 
the sädant utan känbar skada täla kunna, af Kongl. Maj:ts 
Befallningshafwande, sä längt thet utan saknad för nödigare 
behof sig gjöra läter, med utsyningar understödjas. 

Skulle nägon fördrista sig, at utskeppa eller til annat 
behof anwända thet wirke, som til Fiskeriernes tarfwor er- 
hälles, böte dubbelt, emot hwad Lag om oloflist Skogshygge 
stadgar, jemte warans förlust, och ware widare betagen all 
rättighet, at pä thetta sätt af Krono-skogar underhjelpas. 

Then Ämbetsman, som sädant missbruk befrämjar eller 


259 


nedtystar, tä han & Ämbetes wägnar therä äger kära, miste 
Ämbete sitt. 
Sa, 

Fiske Fartyg njute rätt, at til alla Hamnar, Salterier, 
Fiske-lägen, Skär- och Krono-lägenheter fritt in- och utlöpa. 

Öpna Bätar, tä& the inlöpa til Städer eller sädane Ham- 
nar, ther Tull-Kamrar finnas, med Fiskewaror eller redskap 
och tilbehör til Fiskerierne, skola ı stöd af 44. $. uti Kongl. 
Maj:ıts Nädige Resolution öfwer Städernes allmänna Beswär 
wid 1748 ärs Riksdag, och 8. Cap. 6. $. uti 1756 ärs Reg- 
lemente för Tull-Kamrarne i Riket, utan minsta uppehäll, 
och äfwen utan penningar eller annan wedergällning, behö- 
rige förpassningar meddelas, wid Tio Dal. Silf:mynts wite, för 
then Tull-Betjent, som sädant wägrar eller häremot sig förser. 


8. 6. 


Som til twisters undwikande och wederbörandes efter- 
rättelse nödigt pröfwas, at nägot wist stadgas om rätta för- 
ständet af jordägande rätten wid Hafs-fisket; Sä warder 
härigenom i Näder förordnadt, at Salt-sjö-fisket innom 
Skärs, bör, för theras enskylte Ägendom anses, som 
Strand och Holmar therom kringäga; Men wid öpna 
Hafs Stranden, eller ther ingen Skärgärd är, säsom 
ock utom Skären, fär Jord- och Strand-ägaren ej 
sträcka sin enskildta rättighet till Fiske och wattn 
widare, än thess Landgrund räcker, som wid Stran- 
den ligger och therifrän utlöper*); Dock ther Ko- 
nungs eller Allmännings Fiskerie af älder, innom Skärs wa- 
rit eller nägor med urminnes häfd, Skattläggning, Dombref 
eller andra ostridige skäl kan wisa enskilt rätt til Fiske 
omkring Klippor, Blindskär eller & Grund utomskärs. och i 
Hafwet, bör thet ock hädanefter therwid förblifwa **), sasom 
— *) Jr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 147—148, 151—152, 
154, 156, 158-159, 163—164, 165—166, 201, 205—207 amn. 2, 208, 
213—216, 262, 274, 284—285, 298. (Utgifvarens anmärkning) 


**)'Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 153, 157, 167—168, 
202, 208, anm., 209, 251. (Utgifvarens aumärkning). 


15 


260 


ock med the Fisken, hwilka lyda under Städernes done- 
rade Jord. 


Sara 


Uti the Skärgärdar, som Fiskare oklandrat och efter 
gammal wana Öömsom fiskat, wid hwar andras land, och 
fölgdt Saltsjö-fisken efter thess dref, förblifwer thet ock ef- 
ter förra wanligheten *); Börandes i synnerhet inga Swenska 
undersätare stängas ifrän nyttjandet af thet yppade ym- 
noga Sill-fisket i Nordsjön, wid hwars Strander thet 
wara mi **). 

Samma lag ware ock för Sill-fiske i Östersjön, hwarest 
nägon Öömnoghet theraf sig wisa kan. 


E 
Enligt Kongl. Maj:ts Nädige Bref af then 17 Augusti 


1688. och Resolution pä& Allmogens allmänna Beswär wid 
1731 ärs Riksdag $. 57, som grundar sig pä Riks Före- 
ständaren Sten Sture then äldres författning, warder än 
widare tillätit för the uti Finland boende Inwänare, säsom 
en ifrän äldre tider af them nyttjad rättighet, at, {her sä- 
dant wanligit warit, fa oqwalide wid öpna Hafs- Skogs- Bergs- 
och _Stenstrander, utan Lands-Lotts betalande idka med 
Jordägare gemensamt Strömmings Fiske, sedan Jord- och 
Strand-ägare under Fiske-tiden njutit sine twenne fridagar, 
nemligen Mändagen och Onsdagen, at draga thet första Not- 
warpet; Hwarifrän undantagas dock sädane Strander, hwar- 
est Odal Äker och Äng möta, eller ther sädane Lägenheter 
upodlade blifwa. Lika rättighet, som Finland i thenne $. 
är förund, äga ock the som fiska efter Strömming i Öster- 
och Wästerbottn, Wäster-Norrland och Gefleborgs-Län. 


2. 


Skulle nägon wilja uprensa nya Notwarp til dref-fi- 








*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 166, 179—180. (Ut- 
gifvarens anmärk ning). 

**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 148, anm., 151, 162, 
164, 179—181, 203, 210, 217, 219-220, 271, 272. (Utgitvarens anm.) 


261 


skens fängande & annars Grund, bör thet icke hindras, eller 
then sädan kostnad gjör, ifr& deltagande i fisket therstädes 
utestängas; Strand-ägaren, eller therefter, then sitt Fiske 
til samma nya Notwarp närmast äger, förmons-rätten til 
uprensningen likväl förbehällen, när han thet wärkeligen 
förrättar, dock sä at Jordägaren dymedelst ingen synnerlig 
skada i thess wanlige Fiske eller & thess Land tilfogas mä. 


S..10: 

Fiske med all slags krok och ref & djup innom yttra 
Skärgärden och uti Hafs-bandet, warder ingen betagit, at 
opätalt nyttja; Dock sä, at Notdrägt ej theraf hindrad blif- 
wer, medelst Pälars eller Stakars qwarlemnande; I annat 
fall pligte then brottslige En Dal. Silmynt för hwarje sä- 
dan ouptagen Päla eller staka. 


Seil: 

Utom the omständisheter ofwanstäende 7, 8, 9. och 
10. 8. $. innefatta, fördriste sig ingen, emot Jordägarens 
wilja, wid thet straff allmänna Lagen utstakar, at ä annars 
Grund inrätta Byggnader, med flere anstalter för Fiske, ej 
eller at nyttja enskiltas Fiske-wattn; Then sädan rättighet 
sig förwärfwa wil, äligger, at therom med rätter Jordägare 
eller Boställsinnehafware sig förena, och gälle hwad pä sä- 
dant sätt friwilligt afhandlat blifwer, sä länge Fiske eller 
Saltning & the uplätne Lägenheter emot betingad afgift un- 
derhällas. 

SED. 

En eller annan delägare af samfälde Fiske Lägenhe- 
ter uti Skären eller Hafskanten mä icke tilläta andra at 
therstädes Fiska, eller Fiskerie-inrättningar gjöra, utan the 
‚ fläste Jord- eller Strandägares samtycke. 


Sad. 
Som medelst fina Notar och Skjötar smä Fisk uti 
Hafs-Wikar och Inskär oförsigtigt medtages, sä äligga Fiske- 


262 


lag eller Strandägare, at sig in für Domstolen förena, pä 
hwad sätt then tilwäxande smä Fisken säkrast sparas och 
tilwäxa kan, samt huru Fiskelekarne mätteligen mäge bru- 
kas; Och gälle hwad the fläste i thy fall pröfwa, hwilket af 
Domaren til efterlefnad fastställas bör, samt thermed sä 
förfaras, som uti 15. $. 3. Capit. om Insjö-Fisket finnes för- 
ordnat, af hwad til Salt-sjön lämpeligit wara kan. 


S. 14. 

Ther Strömmar och Aar uti Hafwet utfalla, fär Kungs- 
Ädran icke stängas utan för Ämunnet; eller i Sund, til hin- 
der för Hafs-fiskens fria uppgäng ı friska wattnet, ej eller 
Bragder ther utan före sä sättas, at djupaste Ädran tilslu- 
ten blifwer, wid dubbel bot emot hwad i 17. Capit. 4. $. 
Byggn. Balk. stadgas; Then sädan äwärkan gjordt, tage then 
genast up, eller sjöre thet Krono-Betjent p& then brottsli- 
ges bekostnad. Sker thet annan gäng böte dubbelt, och 
lägge Domaren större wite före. Äfwen böra Wettar, Pä- 
lar och Stockar, efter fulländat samfält fiske, genast bort- 
tagas, wid Tio Dal. Silfmynts bot, enär the ej för stän- 
dige wärk äro at anse. 

S. 15 

All samling af okokad Sill, Räk och Giäl, skal sä wäl 
Salterie innehafware, som the hwilka Sill uti Hamnar pä 
Fartygen insalta, wid Etthundrade Dal. Silfemynts wite, til 
Transjuderierne afläta eller pä Äker afföra eller ock pä 
Landet nedgräfwa, emedan ärfarenheten bestyrkt, at Sillen 
skyr the ställen, ther slikt afskräde i sjön nedstörtas. 

Wid andre mindre Fiske-ställen förfares likaledes, wid 
Tio Dal. Silfzmynts wite, t& Transjuderie icke für hand är. 

Hwad wid Fiske-lägen kommer at i ackt tagas, wil 
Kongl. Maj:tt ı Ihess ytterligare Nädige Förnyade Hamn- | 
Ordning intöra läta. 

Och oacktadt särskild författning til Nordsjö Fiskerier- 
nes handhafwande kan utfärdas, bör dock thenne Stadga, i 
hwad lämpeligit är, therstädes äfwen til rättelse lända. 


263 


3. CAPIT. 


Om Ström- och Insjö-Fisket. 


SH, 


Kongl. Maj:tts och Kronans enskildte Fisken äro och 
framgent förblifwa uti the stora Älfwer, Äar, Strömmar och 
Insjöar, ther the af älder warit och ännu innehafwas, an- 
tingen the för Kronans egen räkning nyttjas, Kronans Äm- 
betsmän pä Lön, wisse allmänne Wärk til understöd, eiler 
ock til enskilta Personer pä& betingad tid och wilkor up- 
lätne blifwit, jemte alle the Fiske Lägenheter, som Kronan 
efter Laga Rättegäng ifrän orättmätiga innehafware äter- 
winna kan. 

Fiskar nägon utan Konungens Befallningshafwandes 
lof i the Fiske-wattn, som Kongl. Maj:t enskilt förbehällne 
äro, pligte Femtio Dal. Silfmynt och förwärke thet han fi- 
skat, efter 18. Cap. 1. $. Byggn. Balk. 

Wid Kronans Fisken, enskilte personer til nyttjande 
uplätne, ware i slikt fall Bot, som uti 4. $. här nedan före 
stadgas. 

Äro wisse Fiskeslag i Strömmar Kronan uttryckeligen 
förbehällne, förblifwer thet therwid; men therföre mä Kro- 
nofisket icke hindra Strandägare, at i samma wattn annat 
fiske nyttja. 

End. 

Allmänna Kronofisken äro the Lägenheter wid Krono- 
Allmänningar och Parker, Holmar och Recognitions Skogar 
som Kronan enskilt sig icke förbehällit. 

Alla som innom Häradet eller Socknen bygga och bo, 
njute med Konungens Befaliningshafwandes tilständ, frihet 
at ther fiska och Bodar upsätta, emot then ärliga afeift til 
Kronan, som han skälig pröfwar; äro Hemman pä slike 
Krono Lägenheter belägne, njute the icke thess mindre, til 
thess delning för sig gätt, fritt fiske. Then sig wid sädane 
Fiske Lägenheter nedsätta wil, at fiske jemte upodling idka, 


264 


anmäle sig hos Konungens Befallningshafwande, och erhälle 
Byggnings plats, som Lägenheten medgifwer, hwarefter thess 
ärliga Afgift lämpas, sedan frihets ären til ända lupit. Ifrän 
allmänt nyttjande undantagas dock the fiske-wattn, som Kro- 
nan til enskilte uplätit, emot nägon afgift och tunga. 

Fiskar nägor utan lof och rättighet wid thesse Krono 
Lägenheter, böte hwar gäng Fem Dal. Silf:mynt, och miste 
thet han fiskat. 

Si 


För Allmännings Fisken förklaras alle fiske-wattn, som 
lisga uppä eller stöta in til Härads, Sockne- eller By- All- 
männingar. 

Alla the, som til sädane Allmänningar rättighet hafwa, 
äga ther lof at fiska, och mäge the närmare boende ej 
therifrän utestänga the fiermare. 

Utom the flästes samtycke bör ingen, som icke rät- 
tighet äger, f& ther annat fiske idka, än hwad om krok fi- 
sket här nedanföre stadgadt finnes. ° 

Äker och Äng wid Stranden ware dock fria för in- 
träng, t& annan Lägenhet gifwes, at komma til fiske watt- 
net; ı annat fall skal alt lidande efter Mätismanna ordom 
ersättas. | 

Then utom rätt eller lof fiskar & Allmänningar, pliste 
enligit Byggn. Balk. 18. Cap. 4. 8. 

Ss. 4. 

Alla Fiske-wattn innom enskilte Frälse- Skatte- och 
Krono-Hemmans Rä och Rör, eller innom Städernas Done- 
rade Jord belägne, eller til theras ägor hörande, nyttje 
Strand- och Jord-ägare, utan andras inträng. 

Then efter Dombref, Privilegier, eller annan laglig rät- 
tighet fiskewattn äger, njute thet, oaktadt thet samma til 
andras Land stöter. 

Fiskar nägor utan lof ı annars enskilte fiskewattn, 
böte Tre Dal. Siltmynt; Sker thet med Not eller i Fiske- 
lek, ligge i tweböte, och hafwe förwärkat hwad han fiskat. 


265 


Then Fiske-wattn äger, fär saklöst taga af förbrytaren 
thess Bät och Fiske-redskap, til wedermäle, och behälla, 
til thess han rätt för sig bjuder. 

Drager nägor wattn och Fiske til sig, genom nya Skyr- 
dars eller Stänkars grafwande, utur thess förra djup, annan 
til wärkelig skada, böte Tio Dal. Silfmynt, fylle skadan, 
och lägge alt äter, som thet förr warit. 


u 

Kungs Äder skal, ther hon af älder warit, i thet djup 
och then Arm eller Äder, hwarest all slags Fisk upstiga 
kan, til en tredjedel af wattnet, uti hwarje ÄIf, Ström, Ä 
eller Sund, alla tider pä& äret hällas öpen eller fri ifrän all 
stängsel, antingen Strömmen genast löper uti Hafwet eller 
p& wägen infaller uti Insjöar eller andra Strömmar. 

Likaledes underhälles hälften mindre öpning pä the stäl- 
len, ther af älder bewisligen ingen Kungs Ädra warit, si wida 
nägot Fiske öfwanföre ligger, eller Farled nyttjas, eller ock, 
at Wattudämning pä& ofwanföre belägne Hemmans ägor dy- 
medelst skada förorsakar. i 

Häriıfrän undantagas sädane Priviligerade Wattuwärk 
och Fisken, som ifrän urminnes tider nägon särskilt rättig- 
het ägt; Äfwenwäl fä the öfwerst mot Lappland, samt Ryska 
och Norrska Gräntsorne belägne Fiske-ställen med sä grof- 
maskade Laxnät Öfwerstängas, at annan fisk kan genomgä, 
dock at Farled ej hindrad blıfwer. 

Alla Dammar böra förses med nödige bottn-luckor, 
för then upp- och nedgäende fisken. 


8. 6. 


Ta Fiske idkaren för hwarjehanda kinder icke kan in- 
rätta Fiske bragder ä& bäda sidor om Kungs Ädra i Ström, 
Ä eller Sund, äge han frihet, at til Fiske byggnad intaga 
then ena hälften, och then andra som Kungs Äder öppen 
hälla, om fisken therigenom lika beqwämt framkomma kan, 
och Farled ej gjöres osäker. 


266 


Uti smä wattudrag, hwarest ofwanboende ej lida i sin 
rätt, eller farled ej underhällas kan, mä allenast Höst och 
Wär Fiskens upp- och nedgäng genom tjenlig öpning be- 
främjas. 


8.7, 


Uti Ström-lägenheter, ther Wattuwärk redan inrättade 
äro, eller framdeles til nyttige behof inrättas kunna, bör 
ägaren eller thess innehafware ej hindras, ther & oundwike- 
ligen tarfwas, at anlägga Byggnader öfwer Kungs Ädran, 
dock med sädane wilkor och then inrättning, at flott- eller 
farled utan betalning öppen hälles, när nägon them behöf- 
wer nyttja, samt at Fiskens upp- och nedgäng icke igen- 
stänges. 

I mindre Wattudrag, ther nägot angelägit Wärk drif- 
wes, som i sträng torka nödwändigt betarfwar alt wattnet 
til sin drift, tillätes ı slik händelse ädrans igenstängande 
hel och hällen. 

8.8, 

Eho. sig fördristar wid Kronans enskilta Allmänning 
eller andra Fisken Kungs Ader stänga, ther hon enligt 5. 
$. i thetta Capitlet wara bör, pligte dubbelt af hwad La- 
gen i Byggn. Balk. 17. Capit. 4. $. stadgar. För mindre 
Ädras stängande, ware bot hälften mindre. 

För then, som beträdes Kungs Adra, eller nägon här 
ofwannämde mindre ädra, annan gäng hafwa stängt eller 
äwärkat, ware Böterne fördubblade, tage ock then, som 
äwärkan sjordt, genast stängsel och redskap up, t& han 
therom pämint warder, gjör han thet ej, wärkställe thet 
närmaste Krono-Betjent pä& then brotsligas kostnad, och thet 
wid tjenstens förlust. 

BD. 

Som upgrundningar och Sandbanckar uti större och 
mindre Sund, Strömmar och Äar, men i synnerhet wid the- 
yas utlopp ganska mycket hindra Bätfart och Fiskens up- 
gäng utur Hafwet och stora Sjöar, sä böra alla, som ı Fi- 


267 


sket therstädes och ofwanföre i samma ÄIf eller Ström 
delägande äro, efter hwars och ens Lott och förmon theraf, 
sig förena, at samfält wid lägsta wattn i thet möjeligaste 
upgräfwa, upmudra eller p& annat sätt sä hjelpa slike ut- 
lopp, at Strömsträken ock Bankarne widare utskära kan, 
til beqwämlighet bäde för Fiske och Bätled: Aliggandes 
Konungens Befallningshafwande, at ther sädan rensning 
tarfwas, om wärkställigheten föranstalta. 

Fördärfwar nägon, eller med Sten och Grus fyller 
then ädra, som til Bätled, wattnets fällande eller Fiskens 
upgäng, p& Kronans eller Landets kostnad uprensad är, 
pligte Tiugu Dal. Silfsmynt, och sätte altsammans ı sitt 
{örra skick. 


Sul: 

Jord ägare ware skyldige, wid Tio Dal. Silt:mynts wite, 
at tilse, thet icke nägot, som förorsakar dämning eller up- 
grundning, säsom Sägspän, Stockar, Katse- Lax- eller Pate- 
gärdar, blifwa i wattnet eller wid Älfs-bräddarne s& nära 
 liggande, at the med Wärflod kunna bortfiyta; Hwarföre 
äfwen Pälningar och Trädwirke, med mera, som wid Fiske 
bragder nyttjas och icke säsom ständige Wärk äro att anse 
efter Fisketidens slut böra af Fiske-idkare wid ofwannämde 
wite utur wattnet tagas, tä& Notdrägter och samfälte Fisken 
theraf skadas: Äfwen som alle Sägwärks ägare skola wid 
förlust af sin inrättning wara förbundne, att hälla kistor, 
hwaruti Sägspän kan falla och samlas, utan at then samma 
mä komma i wattnet. 

Wid samma wite, bör hwarje Jordägare förpligtas, ne 
lutande och kullfallna Träd in wid större Ström- och Älfs 
bräddar afhugga och borttaga. 

The sa kallade Rissegel & Bätar och Ekstockar, säsom 
ock Trän, ris och bräte, som ifrän Ängarne rödjas, ware 
wid lika wite förbudne at i wattnet kastas eller nedsänkas. 


268 


54, 

Utan för Strömmars, Äars och Sunds utlopp i Sjöar, 
bör ingen hemligen eller uppenbarligen sä lägga Nät och 
Fiskeredskap, at Fisken therigenom hindras ı thess fria up- 
gäng, I synnerhet i djupaste wattnet, och thet wid lika Bot 
som för Kungs Ädrans stängande utsatt är. 


Se 2 
Til Insjö- och Ström Fiskets thesto bättre wärd, älig- 
ger Befallningshafwande och Domare, hwar uti sin ort, at 
igenom tjenlige föreställningar formä Strand- och delägare 
af samfält Fiske, ther thet sig giöra läter, fiske-wattn sins 
emellan skifta. 


8.13, 

At hugga eller swedja bort sädane Skogsbackar och 
Lundar, som med sin skugga witterligen giordt Braxen eller 
annat Fiskeständ nytta, ware förbudit, wid dubbel pligt för 
hwart träd, stort eller litet, emot hwad Skogs-Ordningen 
stadgar om förbuden Park, ehwad thet är ä& egne eller Bo- 
ställs ägor. 


Ss. 14. 

Konungens Befallningshafwande i hwarje Län äligge, 
genom allmän Kundgörelse förmä& Jord- Strand- och del- 
ägare af samfälte Fiskerier, i större och mindre Insjöar och 
Strömmar, at sielfwe sammanträda, öfwerlägga och sig fö- 
rena om sädane Fiskesätt, Redskap, Garn och Bragder, som 
the efter omständigheterne af hwarje fiske finna bäst och 
lämpeligast wara til ynglets befredande och förekommande 
af thess för tidiga utödande. 

Hwarje delägare äge thessutom rättighet i förenämde 
afsigter hos wederbörande äska slikt sammanträde, om Bya- 
männen sädant wägra, gänge sedan samfält öfwerläggning 
för sig, samt komme the flästes beslut, som äro för ända- 
mälets winnande hugade, at af Dommaren skrifteligen stad- 


269 


fästas, och gälle til thess nägot bättre sätt af them kan 
widtagas och ytterligare fastställas. 

Then emot sädan öfwerenskommelse bryter, pliste som 
delägare uti föreningen utstaka. 


SIULn 

Pä thet Lax och Örads Afwelen, som Wärtiden i April 
och Höstetiden i September och October Mänader äter 
söker Strömmarne utföre til Hafwet eller stora Siöar, icke 
hädanefter mä under wägen uti Ale-kistor och Gärdar, wid 
Qwarnar och Laxfisken fängas; S& skola delägare af Ström- 
fisike i hwarje Landsort sammanträda, och först noga ut- 
röna tiden, Höst och Wär, enär slikt yngel fläcketals gär 
utföre, samt therefter i Krono-Betjentes närwaro wid Tin- 
get läta stadfästa och allmänt kundgjöra the tider p& äret, 
under hwilka, alla Äl-kistor och Gärdar samt fina Mierdar, 
Garn och Fiskeredskap skola för ofwannämde Lax yngels 
friare nedgäng aldeles wara tillslutne, eller uptagne och & 
Strand lagde, wid Tiugu Dal. Sil:mynts wite för then, som 
sädant försummar. 

Med lika sorgfällighet skal ock all annan Fiske yn- 
sels för tidiga fängande förekommas, och täta Miärdar samt 
Bragder, wid samma wite, Höste-tiden, tä then sig ut för 
Sund, Älfwer och Bäckar begifwer, wara förbudne. 


Sn ch 

Jordägare ware skyldige, wid Femtio Dal. Silf:mynts 
wite, at, enligit Wär Nädige Förordning, af then 20 Martii 
1751, Wintertiden, när stark frost eller mycken Snö infal- 
ler, wakar och öpningar uppä isen uphugga, och them öpne 
hälla & the Insjöar, större eller mindre, hwarest täppning 
kan qwäfja Fisken. 

Nämde- och Fierdingsmän hafwe hwar i sin tract, ef- 
ter skedd fördelning af Krono-Betjente, häröfwer inseende, 
och stände til answar, om sädant försummas; Ther Älder- 


270 


man i By finnes, blir thet hans skyldighet, at sädant efterse, 
wid samma answar för honom, som förut nämdt är. 


B.17. 

Til befordran af Fiske-dammars anläggande, ther lä- 
genheter gifwas, i synnerhet för Karp, Asp, Ruder och Id, 
skal thet äligga Landshöfdingen i hwarje Län, ther förut 
sädane inrättningar saknas, at genom föreställningar söka 
föorm& en eller flere Inwänare, efter som lägenheten med- 
gifwer, til efterdöme för andra, inrätta Fiske-dammar, Karp 
och andre Fiske sorter theruti sätta, samt theraf lemna 
Stam til Afwel för them, som widare finna nyttan af slike 
inrättningar; Wiljandes Kongl. Maj:t anse en och hwar, som 
med sädane Fiske-Dammar giöra början, samt Karp, Asp, 
Ruder eller Id wärkeligen theruti sätta och til utspridande 
underhälla, med lika Näd som andra, hwilka om nyttiga 
upodlingar sig winlägga. 

Then Fiske-Dammar egenwilligt förderfwar eller ther- 
utur olofligen tager Fisk, mer eller mindre, böte dubbelt 
emot hwad för wäldswärkan och stöld i allmänhet stadgat är. 

Thet alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at 
efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen 
Hand underskrifwit och med wärt Kongl. Sigill bekräfta 1&- 
tit. Stockholm i Räd-Cammaren then 14. November 1766. 

ADOLPH FRIEDRICH. 
(L. S.) 
JOH. VoN HELAND. 


21 


XII. 


Kongl. Maj:ts Nädige Stadga, för Nordsiö Fiske- 
och Salterierne uti Götheborgs och Bohus Län. 
Gifwen Stockholm ı Räd-Cammaren then 20. No- 
vember 1766. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH med Guds Näde, Sweri- 
ges, Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til 
Norrige, samt Hertig til Schlesswig Hollstein etc. etc. Gjöre 
witterligit, at som then wid innewarande Riksdag utfärdade 
Allmänna Fiskerie Stadga i alla delar icke kunna lämpas 
til befrämjande af the för Riket och samtelige thess Inbyggare 
fördelaktige Nordsiö Fiskeriers förkofran, uprätthällande och 
tullkomliga säkerhet, uti Götheborgs och Bohus-Länske Skjär- 
gärdarne, i anseende til widlyftigheten af thenne handtering 
och the swärigheter, som gemenligen möta nya inrättningar 
i theras början; S& hafwe Wi i Näder, uppä& Riksens Stän- 
ders underdänige tilstyrkan, funnit för godt, at särskilt här- 
med, til obrottslig efterlefnad, wid samma Nordsiö-Fiskerier, 
förordna, som följer. 


ES. 
Alla Wära trogne Undersätare i gemen tillätas, at ı 
(ötheborgs och Bohus-länske Skjärgärdarne Sill fänga och 


bereda, med lika frihet, wilkor och förmoner, som thesse 
Skjärgärdars egne Inwänare thet nyttja; utom hwad om 
Strand-ägares förmons-rätt här nedanföre, stadgadt finnes; 
Äfwen som Storfisket i öpne Hafwet, enligt 2. Cap. 1 8. af 
Allmänna Fiskerie-Stadgan, mä af hwarje Swensk Undersä- 
tare idkas och Waran fritt försäljas. 


Wele Wi härmed alfwarligen förbjuda, at ingen ut- 
'ländsk Magts undersäte mä Fiske-fänge idka eller Salterie 


272 


anlägga, i then under Wär Krona hörande Skjärgärd, wid 
förlust af gods och inrättning. 


The som Fiska och salta i öpna Sjön och pä klippor, 
ther intet nedgräfwas kan, mäge fä störta räk och gjäl i 
sjöon, men the som salta pä Bätar och Fartyg, ı Hamnar 
eller pä& land, skola nedgrafwa ı mark och äker hwad at 
räk och gjäl ej kan til Tran-sjuderie afföras. 


4.8. 

Tilläte Wi härmed the ankommande Fartyg, som hafwa 
Laddningar af Spanmäl, Salt, Hampa, Tjära, Tunnor, Klapp- 
holts, Tunnestäfwor, bottnar och band, samt annat Trä-wircke, 
Flottstock, Flarn, med mera, at wid Fiske- och Salterierne 
anlägga, utlossa, och til Fiske- och Salteriernes behof för- 
yttra, efter föregängen anmälan p& Tull-Cammaren och vi- 
sitation samt Tullens erläggande, för the Waror, som äro 
Tullbara. 

Och pä thet alt Lurendrägerie och underslef mä före- 
kommas, skal then, eho thet wara mä, som thermed beträ- 
des, pä Salterie- och Fiske-lägen och therunder hörande 
Platsar i Skjärgärden, efter Lag plikta, hwaröfwer Krono- 
Betjente och Lands-Fiscaler äga noga och alfwarsam upsigt 
hälla, och p& anmodan wid strängaste answar e) undan- 
draga sig, at thess Ämbetes handräckning meddela. 


DB: 

Wid Not-drägter af Sillfisket i Götheborgs och Bohus- 
länske Skjärgärden, skal ı akttagas, at, efter then ordning, 
som Fiskerie-Idkare til stället ankomma, draga the Warpet, 
dock at then strandägare, som sjelf Sille-not äger, fär in- 
taga then ordning til Notdrägt han ästundar; men ej at 
thermed göra hinder, eller at med hwarje not nyttja mer 
än et warp, I omgängen med andre Notfiskare. 

Then i sin not behäller Sill öfwer Dygnet, sedan han 


2713 


thermed kommit til Land, sä at Warpet af then theruti 
döda Sillen skjämmes, tä andra thymedelst hindras at Fiske 
idka, plikte Tuhundrade Daler Silfwermynt. 


Das 
Ingom ware betagit färsk Sill af Fiskare sig tilhandla 
och til afsalu kringföra, hwarföre ock the sä kallade up- 
kjöpare ej böra hindras. 
TS 
Hwar och en ware tillätit, at Fiske-kjäril och ämnen 
til Fiskeriernes behof tilwärka och försälja. 


US, 

Utom thet, at Salteriets eller Salterie-Idkarens_ til- 
namn p& Fiskekjäril inbrännas böra, skal til befrämjande 
af god Wara, som med tjenligit salt är saltad, hwar och en 
äga frihet, at särskilt läta inbränna och utmärka kjärillet, 
hwaruti then feta Sillen är inlagd, med bokstäfwer F. S. 
pä& then blandade Sillen B. S. och then magra M. S., at 
thermed urskilja Waran; skulle nägon therigenom söka at 
bedraga kjöparen, och sälja mager fisk, för fet, plikte, tä 
thet bewisligit göres, säsom för bedrägeri ı Lagen utsta- 
kadt är. 

Ras 

Tran-kokning af Sill och andra ämnen skal icke hin- 
dras, allenast then mästa Kokningen förrättas med Sten- 
och Fyrkol eller torf, undantagandes för them, som af wed 
ifrän egna skogar hafwa tilgäng, och bör isynnerhet räk 
och skjämd Sill til Trankokning brukas; Therhos ı aktta- 
ges, at Tranen omkokas och klaras, utan flärd inlägges uti 
krönta fat, samt behörigen med ägarens märke förses. 


INS: 
Enär Fartyg, som til nägon wiss Stad eller Hamn ı 
Götheborgs och Bohus Län icke destinerade och förpassade 
äro, för motwäder, storm, eller andra orsaker, nödgas uti 


274 


thenna Skjärgärd at inlöpa, tillätes thet Sill-Salteri-Idkare, 
at til Redare eller Sjöfolket försälja insaltad och behörigen 
beredd Sill, efter hwars och ens behof, utan skyldighet at 
afbıida Sjötull-Cammarens frihet til thess inlastande, pä thet 
tilfället til s& fördelaktig afsättning, ej mä Salteri-Idkare 
undgä, emedan för sädane Fartyg icke medgifwes then min- 
sta tids utdrägt, at med tienlig wind sig til förpassad ort 
begifwa, och sin rätta last intaga. 

19.25; 

The Salterier, som äro utom Städernes Tullar, och 
säledes directe afsända sina Waror, s& wäl til In- som Ut- 
rikes orter, äga frihet at nyttja egne Edswurne Packare och 
Wräkare; men med the Insaltningar, som innom Städerne 
skje, förblifwer thet efter förra wanligheten. 

12,78: 

At befordra en jemn afsättning p& Sill til drägeligit 
pris, skal thet älıgga Magistraterne i Städerne, antingen 
läta upbygga och utbyra tjenlige Bodar thertil, eller ock 
utwisa ät them, hwilka the hälst wara mäge, som med In- 
ländsk saltad Sill anlända, läglıga Platser, hwarä the sjelfwe 
kunna, emot billiga wilkor, sädane Bodar upsätta, och til 
Sillens uplag och fria försälgning nyttja. 

13. 8. 

I hwad som här för öfrigit icke särskilt förordnadt 
finnes, bör Wär Nädige Allmänna Stadga och Ordning för 
Rikets Hafs- Skjär- Ström- och Insjö-Fiskerier, samt ytter- 
ligare Förnyade Hamn-ordning til underdänig efterrättelse 
lända. Thet alle som wederbör, hafwe sig hörsammeligen 
at efterrätta Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med 
Egen Hand underskrifwit och med Wärt Kongl. Sigill be- 
kräfta lätit. Stockholm i Räd-Cammaren then 20 Novem- 
ber 1766. 

ADOLPH FRIEDRICH. 


us 
JoH. v. HELAND, 


t 


XIII. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Förklaring, öfwer Thes under 
then 14 November 1766, utfärdade allmänna Stadga 
och Ordning för Rikets Hafs-, Skär-, Ström- 
och Insjö-Fiske. Gifwen Stockholm ı Räd- 
Kammaren then 24 Januaruı 1771. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH, med Guds Näde Sweriges, 
Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til Nor- 
rige samt Hertig til Schleswig Hollstein etc. ete. Göre 
witterligit, huru som Wi, uppä Riksens Ständers underdä- 
niga tillstyrkande wid sidst öfwerständne Riksdag, hafwe i 
näder för nödigt ansedt, at öfwer Wär, then 14 Novembr. 
1766 utfärdade allmänna Stadga och Ordning för Rikets 
Hafs- Skär- Ström- och Insjö-Fiske, läta följande Wär Nä- 


diga Förklaring utgä: 


LS. 

Som Klagomäl förspordts, at the som sälja Fiske-wa- 
ror, hwilka mätas, skola emot 1. Cap. 3 $. uti ofwannämde 
Stadga, bruka okrönte Käril; alts& warder sädant missbruk 
ytterligare, wid Tio Daler Silfwermynts böter, förbudit: 
Skolandes then, som andra gängen thermed beträdes, plikta 
dubbelt, och om nägon oftare sig förbryter, hwarje gäng sak- 
fällas til Fyratio Daler Silfwermynt, samt alle thesse böter 
Angifwaren ensamt tilfalla. 


2.18 
Emedan Sill-Fisket wid the Bohuslänske Strander, 
igenom thet inritade sjelfswäld, at Stenar, sedan the til 
Barlast nyttjade blifwit, i Not-warpen utkastas, finnes wara 
mycket hindradt och skadadt; hwaremot Wi nu kraftige 
särskilte Författningar tagit; Ty hatwe Wi, til befordran 
theraf, at ej mindre sädane gamle Not-warp mäge uprän- 
19 


276 


sade warda, än at, säsom uti 2. Cap. 9. $S. omförmäles, nya 
mätte uptagas, i näder för godt funnit, härmedelst förordna, 
at then, som Not-warp i thenna Skärgärd upränsa eller & 
nyo uptaga will, bör läta lägenheten uti samtelige Jord- och 
Strand-Ägares samt närbelägne Fiskares närwaro behörigen 
undersökas af Hamn-Fogden och thess Bisittjare, hwilka 
utröna och pröfwa, om sädane ställen ofelbart kostsam räns- 
ning tarfwa, samt Utslag theröfwer meddela; Then Sill- 
Notwarp therefter, och sedan sädan undersökning föregädt, 
uptager ä& nyo eller med kostnad upränsar, njute uti lega 
af andre Fiskare, som thylike Notwarp nyttja wilja, hwar 
Trettionde Tunna, sä länge the uti godt och brukbart ständ 
hällas; Jord- och Strand-Aganden likwäl förmons-rätten til 
Not-warps uptagande och ränsande förbehällen, om han, 
inom wiss förelagd tid, sädant fullbordar, äfwen som han 
frikallas för lott eller lega til then, som pä hans grund 
thenne nyttiga upränsning förrättar, t& han för egen räk- 
ning ther gemensamt Fiske idkar. 

Skades genom tramp, eller pä annat sätt, Aker eller 
Äng af them, som Fisket idka eller Notwarp rödja, bör sä- 
dant, efter Mätismanna ordom ersättas, men gör nägor egen- 
willig äwerckan, warde efter Lag ansedd. 


3.68, 

Ehuruwäl thet Tryckfel, som finnes uti 3. Cap. 5. S. 
samt thess andra Moment, som om Kungsädra handlar, ge- 
nom Wärt och Riksens Cancellie-Collegii Kundgörelse af 
then 30 Septembr. 1767 blifwit wederbörligen rättadt, wele 
Wi dock samma Moment til’ Alimänhetens underrättelse, 
sädant som thet wara bör, här läta införa: Likaledes un- 
derhälles hälften mindre öpning, eller til en sjettedel af 
wattnet, i the Strömar och Aar, ther af älder ingen Kungs- 
ädra warit, s& wida nägot Fiske ofwanföre ligger, flottled 
warit nyttjad, eller wattu-dämning pä ofwanföre belägne 
Hemmans ägor, i brist af sädan öpning, skada förorsakar. 


277 


Och althenstund uti thetta Capitel och thes 5. 6. 7. 
och 8. 8. $. som om Kungsädra handla, och hwad therwid 
i akt tagas bör, icke uttryckeligen stadgas, hwarest twister 
om Kungsädras rätta läge, öpnande eller stängande, tä 
sädant Kronans egna Fiskens rättighet rörer, uptagas och 
afgjöras böra; Förthenskull hafwe Wi ock i näder godt- 
funnit, at härigenom förklara och förordna, at, utan afse- 
ende p& hwad redan kan wara stadgadt eller förut för et 
och annat Krono-Fiske tilgjordt, sädane mäl, antingen the 
röra Oss och Kronan, Thess rätts Innehafware eller En- 
skilte, böra, t& the angä Fisken uti the wid Städerne warande 
Fiske-wattn, af Magistraterne, men annars wid Härads-Rät- 
ten, i then ort, ther Krono-Fisket beläget är, uptagas, och 
efter the bewis och skäl, som af äldre Handlingar eller 
andre omständigheter forekomma om Krono-Fiskens gamla 
Rättigheter och Kungsädrans uräldriga läge, Laglikmätigt 
ransakas och dömas, hwarwid Landshöfdingen förordnar 
then, som, jämte Kronans Rätts Innehafware, sädane twi- 
ster bewakar, til afböjande af nägot theras lidande: Älig- 
gandes äfwen wederbörande Landshöfdingar, at tilhälla Ar- 
rendatorer af thylike Fisken, at tidigt tilkänna gifwa, om 
nägon anledning til förminskning i Wär och Kronans rätt 
och säkerhet för framtiden, therwid yppas skulle, och at 
sjelf, jämte underhatwande Kronobetjente, sädant noga i akt 
taga och lagligen bewaka. 

4. 8. 

Som Fiskeriernes säkra beständ ı allmänhet beror 
therä, at under Leketiderne icke nägot Fiske idkas eller 
at thet ätminstone sparsamt nyttjas, sä att smä tilwäxande 
Fisk, genom täta och fin-maskade Redskapers bruk, icke 
utödes, til hwilket nyttiga ändamäls winnande uti nästbe- 
mälte 3 Cap. och thess 14. $. samt 2. Cap. och 13. $. wäl 
then utwäg redan i näder widtagen blifwit, at sädant uppä 
föreningar imellan Delägarne i Fiske-wattnen borde an- 
komma; men emedan thylike föreningar pä the fläste stäl- 


278 


len icke blifwit träffade; Ty hafwe Wi funnit Oss föran- 
lätne, at härigenom än ytterligare i näder stadga och för- 
ordna, thet Wäre Befallningshafwande, wid samma tilfälle, 
som thenne Wär nädiga Förklaring allmänneligen kundgö- 
res, tillika utsättja en wiss dag för hwarje Stad och Härad, 
inom hwilken the anbefalte föreningar om thet lämpeligaste 
och för Fisk-afwelens tilwäxt nyttigaste Fiskesätt böra träf- 
fas the Delägare imellan, hwilka samfält Fiske idka. 

Eftersättes sädant, äligger Landshöfdingen, genom läm- 
pelige witen, inom ny förelagd tid tilhälla them, som tre- 
skas, thenna Wär nädiga befallning ofelbart fullgöra. 

The föreningar, som härefter uprättade blifwa, böra af 
Magistraterne i Städerne, efter föregängen Öfwerläggning 
med Borgerskapet, samt & Landet af Tings-Rätterne, 1 när- 
waro af Krono-Fogden och Fullmästige for Delägare af sam- 
fälte Fisken, genast pröfwas, och, jämte theras utlätande 
theröfwer, til Wäre Befallningshafwande ofördröjeligen in- 
sändas, som therefter hafwa at fastställa en sädan ordning 
härutinnan, som för hwarje ort pröfwes tjenlig och til än- 
damälets winnande lända kan, med utsatt plikt för then, 
som theremot bryter. 

Och pä thet, at alt thetta efter Wär nädiga afsıgt 
ofelbart mä& blifwa werkstäldt, äligger thet jämwäl wäre Be- 
fallningshafwande, at wid answar, inom twänne är, ifrän 
thenne Wär nädiga Förordnings datum, med omständelig 
berättelse til Oss i underdänighet inkomma, om thet the 
härutinnan tilgjordt, hwarefter Wi i näder therwid wele 
taga the mätt, som ytterligare kunna i näder pröfwas nödige. 

BR. 

Til befrämjande af thet uti nästföregäende $. päsyf- 
tade fredande af sm& och och tilwäxande fisk, warda the 
p& en del orter ännu brukelige Not-kilar af wäf, jämte Puls- 
och Stöt-Notar, allmänneligen förbudne, wid wite Tjugu Da- 
ler Silfwermynt; Likaledes Ljustring med Eld-bläss, under 
leke-tiderne, wid lika wite, alt & Kärandens ensak. 


279 


Hwad Wi säledes för Fiskeriernes uphjelpande och 
beständ funnit nödigt härutinnan ı näder förklara och för- 
ordna, skall thet äligga Wäre Befallningshafwande och alla 
öfrige Ämbetsmän, at pä thet nogaste handhafwa och alle 
Wäre trogne Undersätare, at sig til obrottslig efterlefnad 
ställa. 

Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Wär Egen 
Hand underskrifwit och med Wärt Kongl. Sigill bekräfta 
lätit. Stockholm i Räd-Kammaren then 24 Januarii 1771. 

(BB) 
Wid Högstsalig Hans Kongl. Maj:ts dödeliga fränfälle, 
och under Hans Kongl. Majıts Wär Allernädigste 
Konungs och Herres fränwaro 


CLAs EKEBLAD. U. RUDENSCHÖLD. 
Gustar AnoHurHn HsÄrne. E. v. STOCKENSTRÖM. 
Nırs BIELkE. ULR. SCHEFFER. 
M. v. HERMANSsson. JoCHIM BECKFRIIS. 
J. P. SCHweERIN. M. Posse. 
ULr. BaRk. FRED. CARL SINKLAIRE. 


J. V. SNOILSKI. 
P. G. EHRENCRONA. 


XIV. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Förklaring öfwer Thess under 
then 20 Novembr. 1766. utfärdade Stadga för 
Nordsjö Fiske- och Salterierne uti Göthe- 
borgs och Bohus Län. Gifwen Stock- 
holm ı Räd-Kammaren then 24 Ja- 
nuarı 1771. 


Wi ADOLPH FRIEDRICH, med Guds Näde Sweriges, 
Göthes och Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til Nor- 
rige samt Hertig til Schlesswig Hollstein etc. etc. Göre 
witterligt, att Wi, upp& Riksens Ständers underdänige til- 
styrkande wid sidst öfwerständne Riksdag, hafwe i Näder 
ansedt nödigt, öfwer Wär under then 20 November 1766 
särskildte utfärdade Stadga för Nordsjö Fiske- och Salteri- 
erne i Götheborgs och Bohus Län, läta följande Wär Nädiga 
Förklaring utgä: 

1. 

Til förekommande theraf, at Wäre trogne undersätare, 
som wilja i then för Riket nyttige Fiskeri-Näringens idkande 
ingä, icke nägot inträng af andre Rikens undersätare ther- 
wid lida mäge, hafwe Wi i Näder funnit nödigt wid then 
2:dra $. af berörde Wär Nädiga Stadga tillägga, at, Jemte 
thet ingen Utländsk Magts undersäte tillätes Fiskefänge idka 
eller Salteri anlägga, i then under Wär Krona hörande 
Skärgärd, mä han ej heller p& annat sätt, under hwad namn 
thet wara mä, i thenna Näring deltaga, eller uti handel med 
färska Fiskewaror sig inblanda, wid förlust af Gods, Fartyg, 
redskap och inrättning. 

2. 8. 

I anseende til then skada Sillfisket tilskyndas therige- 
nom, at the, hwilka sallta pä Klippor, enligt 3. $., ägt fri- 
het at fä störta Räk och Gäl i Sjön, hafwe Wi i Näder 


281 


pröfwat nödigt sädant härigenom at förbjuda, sä at the lika 
med them, som sallta p& Bätar och Fartyg, samt wid or- 
dentelige Salterier i Hamnar eller pä Land, thet antingen 
nedgrafwa i Mark och AÄker, eller til Transjuderi afföra. 
Och böra the, som wid then ena eller andra händelsen sä- 
dant underläta, wara til Etthundrade Daler Silfemts böter 
förfallne. Samma Lag ware för them, som fängad Sill, litet 
eller mycket i Sjön utkasta, och thermed Notwarp skämma. 
30 

I anseende til the i 6:te $. af 1766 ärs Stadga om- 
nämnde upköpare af färsk Sill, hafwe Wi i Näder för godt 
funnit härmedelst stadga och [örordna. 

1:0 At thet icke är nägon tillätit, Sill af Fiskare upp- 
köpa och sedan sälja, som sjelf icke hus äger, eller är an- 
tingen Borgare i Städerne, eller Torpare, eller Strandsittare 
& Landet, eller ock sjelf Bät, eller theruti del hafwer, eller 
med intygande af Kyrkjoherde sin, eller Krono-Fogde, wisa 
kan, thet han, Währ och Sommar, förän med Sill-fängsten 
börjas, nägot slags Fiske i Skärgärden eller öppna Sjön 
idkat. 

2:0 Then, som efter nästföregäende Moment kan til 
Fiskköpare antagas, och ästundar thenna Näring idka, skal 
til Ordnings winnande wara förbunden hwarje är sig anmäla 
om tilständ thertil hos Magistraten, eller närmaste Krono- 
Fogde i orten, hwilka thet samma ej wägra böra, samt theri 
utsätta s& wäl Bätens namn och nummer, som Staden eller 
Häradet och Socknen hwar ägaren sitt hemwist hafwer, och 
skola samma nummer och initial bokstäfwerne afthess hem- 
wist pä& Storseglet, i then storlek, med Tjära eller Rödfärga 
utsättas, at the tydligen ses kunna: Börande then, som sä- 
dant underläter, plista Tio Dal. Silf:mt, samt om nägon, utan 
wederbörligt tilständ, drifwer Sill-handel säsom Sill-upkö- 
pare, mista thess Bät och Laddning, | 

3:0 Then Upköpare, eller hwilken thet wara mä, som 
säljer färsk Sill til annan i thess Bät, pligte Femtio Dal. 


282 


Silmt hwarje gäng, och ware Köpare waran eller thess 
wärde förlustig: Hwar och en äge dock frihet at til hus- 
behof sitt färsk Sill i Skärgärden köpa, och the, som & Lan- 
det bo, emot Landtmanna waror sig tilbyta; Men theräst 
nägon, under namn af husbehof, skulle genom byte eller köp 
tilhandla sig större partier, och sedermera thermed handel 
drifwa, hafwe förwerkat waran eller thess wärde, samt pligte 
Tio Dal. Silf:mt. 
4. 8. 

Eho, som begär thet brott, att utur Fartyg i Hamn 
eller Notwarp utkasta Barlast eller Sten, pligte, som i 3:dje 
Capitlet 7 S. i Wär förnyade Hamn-Ordning stadgas. 


Bing 

SA wäl Götheborgs Stad, som the öfriga Städerne i 
Bohus Län, skola pä theras grund utse et tjenligt och be- 
qwämt ställe, hwarest upköpare, som sin Sill wid Salterier 
ej wilja eller kunna afsätta, med sina Bätar mäge tillägga, 
at sin Sill försälja: Och ware Landtman, som slik wara i 
Staden upköper, förbunden, at, förän han therifrän afreser, 
then Sill han köpt, rensa och rimsalta, samt Gälet neder- 
grafwa pä thet ställe Magistraten utsedt, alt wid wite af 
Fem Dal. Silf:mt för hwarje gäng thet underlätes. 

Säljes Sill, eller köper Landtmannen then annorstä- 
des, ware första gängen waran förbruten för Köparen, och 
Laddningen för Säljaren; sker thet annan gäng, pliste ther- 
jemte then förre Fem Dal., och then sednare Tio Dal. Silf- 
mynt. 

6. 8. 

Ingen Sillbät skal wara förbunden anlägga til Ny-Elts- 
borg, antingen wid. infarandet til Götheborg, eller äterresan 
täerifrän. 

Alle the i thenna Wär Nädiga Förklaring utsatte Bö- 
ter, komma Kronan til hälften och then andra hälften an- 
gifwaren at tilfalla.. Hwilket alle, som wederbör, til under- 


285 


dänig efterrättelse länder. Til yttermera wisso, hafwe Wi 
thetta med Egen hand underskrifwit, och med Wärt Kongl. 
Sigill bekräfta lätit. Stockholm i Räd-Kammaren then 24 
Januarüi 1771. 
Wid Högstsalige Hans Maj:ts dödeliga fränfälle, och under 
Hans Kongl. Majıts Wär Allernädigste Konungs 
och Herres fränwaro. 


(L. 8.) 
CLAs EKEBLAD. C. RUDENSCHÖLD. 
Gustar AnDoLpu HJÄrne E. v. STOCKENSTRÖM. 
NıLs BIELKE. ULR. SCHEFFER. 
M. v. HErMAnNSsSson. JOCHIM BECKFRIIS. 
J. P. SCHWERIN. M. Posse. 
ULr. BArk. FRED. CARL SINKLAIRE. 


J. v. SNOILSKI. 
P. G. EHRENCRONA. 





XV. 


Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce Collegii Kun- 
sörelse, angäende wisse uti Salt-Sjö-Fiske- 
rierne inkomne missbruks och oordningars 

förekommande. Gifwen Stockholm then 26 
Augusti 1773. 


Uti skrifwelse af then 19 i thenna mänad, angäende 
wisse uti Saltsiö-Fiskerierne inkomne missbruk och oord- 
ningar, har Hans Kongl. Maj:ıt Thes och Riksens Commerce 
Collegio i Näder förständigat, thet Kongl. Maj:t af flere in- 
komne berättelser inhämtat, at the serskilte sä kallade Sill- 
upköpare, som the sednare ären tilkommit, icke tilskyndat 
Fiskeri-Handteringen then förmon och nytta, som thermed 


284 


warit päsyftad, utan twärtom i wissa mäl skadat thenna nä- 
ring och them som uti inrättning af Sill-salterier instuckit 
theras förmögenhet; hwarjemte af erfarenheten blifwit be- 
styrkt, at handelen med färsk Sill emellan Sill-Fiskarne och 
Salterierne samt them, som til egit husbehof haft nödigt, at 
sädan Sill upköpa, kunnat i början af Strand-fisket, och äf- 
wen sedermera, tä Sill-fängsten hade stigit til thes högd, 
tilräckeligen bestridas, utan nägre serskilte Sill-upköpare, 
hwilkas rättighet til thenna Handels idkande, enlist 3 8. af 
Kongl. Maj:ts Nädiga Förklaring öfwer then under then 20 
November 1766 utfärdade Stadgan för Nord-Siö Fiskerierne, 
icke eller kan anses säsom beständig, utan beroende pä en 
serskilt tillätelse, som ärligen borde förnyas. I anseende 
thertil har Hans Kongl. Majıt i Näder funnit för godt, at 
handelen med färsk Sill bör försättas i samma ständ som 
then war, innan det igenom Högbemälte Stadga af är 1766 
blef tillätit för en hwar, at af Sill-fiskare upköpa färsk Sill 
til äter försälgning, samt at i följe theraf ej nägon, säsom 
serskilt Sill-upköpare, m& uphandla färsk Sill, at then til 
afsalu kringföra, sä& framt han ej med wederbörande Kyrko- 
herdes eller Krono-Fogdes intygande kan wisa, thet han 
Wär och Sommar, förr, än med Sill-fängsten börjas, nägot 
slags Fiske i öpna Siön idkat; öfwer hwilka betyg Öfwer- 
Upsyningsmannen wid Saltsiö-fiskerierne bör hälla en sädan 
tillsyn och controll, at underslef härmed mä kunna före- 
kommas. 

I lika mätto, och som Kongl. Maj:t förnummit, at then 
frihet, hwilken uti 4 $. af förenämde Stadga af är 1766 
om Nord-Siö-Fiskerierne är lämnad för ankommande far- 
tyg, som finnas lastade med Spannemäl, Salt, Hampa, Tiära, 
Tunnor, Klappholts Tunnestäfwor med flere ther upräknade 
waror, at wid Fiske-lägen och Salterierne anlägga, utlossa 
och til Fiske- och Salteriernes behof föryttra, "blifwit 
p& flere sätt missbrukad, til förminskning af Kongl. Maj:ts 
och Kronans Tull inkomster, til Lurendrägeriers be- 


285 


främjande och til en widsträktare Handel, äfwen med til 
införsel lofgifne waror, än aflsigten warit; Altsä& har Kongl. 
Maj:t i Näder förordnat, at wederbörande Sjö-Tulls-Kamrar 
bör äligga, at hälla en noga och allwarsam hand theröfwer, 
sä wäl at Tull-aigifterne för hwad sälunda wid Salterierne 
och Fiskelägen lossas, hblifwa riktigt erlagde, och ej nägre 
förbudne waror pä förenämde sätt hemligen insmygde, som 
ock, at icke andre eller flere waror, än the som uti 4 
$. at mer Högberörde Stadga af är 1766 specifice finnas 
upräknade, mäge wid Fiske-lägen och Salterierne ifrän an- 
kommande fartyg fä utlastas; äfwen som wederbörande Fis- 
caler och Upsyningsmän böra noga tillse, at wid Fiske-lä- 
gen och Salterierne ej nägon oloflig Landt-handel, Städerne 
til törfäng, mä idkas. | 

Hwad Kongl. Maj:t sälunda ı Näder godt funnit at 
fastställa, har Kongl. Commerce Collegium härmedelst til 
wederbörandes underdäniga efterrättelse skolat Kungöra. 
Stockholm then 26 Augusti 1773. 

Pä dragande Kall och Ämbetets wägnar 
J. SILFVERSKIÖLD. N. E. Horııse. M. ADLERSTAM. 
CARL HIERNE. L. RosEnBoRG. SVEN FORSEEN. 


Dan. Wicıvs. 


286 


XVI. 


Kongl. Maj:ts och Riksens Cammar- och Commerce- 
Collegiers Kungörelse, angäende thet Tunnemätt, 
som hädanefter kommer at nyttias wid försäl- 
jandet af färsk Sill och annan Fisk. Gifwen 
Stockholm then 31 Augusti 1773. 


Til afhielpande af then olägenhet, som skal tilskyndas 
Sill-Fiskarne wid then färska Sillens föryttrande til Salte- 
rierne, medelst de til rymden altför stora och äfwen emot 
hwarannan olika Mätare-Tunnor, hwilka derwid skola nyttias 
samt at ästadkomma en nödig likhet uti thet mätt, hwar- 
efter en Tunna färsk Sill, til behörig säkerhet bäde för kö- 
pare och säljare bör beräknas, har Hans Kongl. Majit, i an- 
ledning af flere Sill-Fiskares therom inkomne underdäniga 
anhällan, igenom Bref til Thess och Riksens Cammar- och 
Commerce-Collegier af then 18 i thenna mänaden, i Näder 
pröfwadt godt at fastställa, thet then Mätare-Tunna, som 
wid färsk Sills försäljande hädanefter skal brukas, och hwil- 
ken Tunna säljaren sielf bör föra med sig, skal hälla Sex- 
tio Tre kannors rymd, samt wara til formen cylindrisk, dock 
uptil widare, än the wanliga Spanne-mäls-Tunnor: äliggan- 
ges. thet wid answar wederbörande Landtmätare eller Stads- 
Justerare, at til rymdens thesto säkrare utrönande icke 
blott efter längde-mättet justera thesse Mätare-tunnor, utan 
i thet stället förrätta justeringen theraf med watten, samt 
tillika, medelst bränning utanpä kärilet, utmärka hwad kan- 
netal thet innehäller: Och pä thet missbruk och under- 
slef, säsom ibland annat, med krönta stäfwers insättiande i 
falska Mäl-Tunnor, mätte förekommas, böra Crono- märket, 
ärtalet och Justerarens namn brännas öfwer hwarandra pä 
hwar sin skarf, ther kimmarne äro sammanfogade, twärt 
öfwer kärilet, samt ofwanpä& bredden en helt liten Krona, 


287 


och Initial-bokstäfwerna af ortens namn, ther kärilet är 
krönt, hwarjämte meranämnde Mätare-Tunna bör wara be- 
slagen med järnband, och twenne af thesse, som sittia mitt 
pä, och pä Ööfwersta laggbandet, fästas med trenne net-nag- 
lar gent emot hwarandra, dock ej thet Öfwersta förr, än 
kärilet blifwit i thet nogaste justeradt med watten. Bö- 
randes i öfrigit bottnen likaledes förses med twenne 1 kors 
öfwer hwarandra gäende jern, som med net-nagel i korsset 
fästas, och hwilka jern böra wara af lika tjocklek med 
banden. 

I lika mätto har Hans Kongl. Maj:t ansedt ı Näder 
säsom mycket bidragande til mera lätthet wid i fräga wa- 
rande Mäl-kärils förfärdigande, samt til större säkerhet om 
the sammas behöriga rymd, at de för bäde runda och Jämn- 
tiocka samt runda och bukiga käril inrättade Mättstockar, 
mätte i jämnlikhet af hwad genom Förklaringen af then 30 
Novemb. 1756 öfwer 1739 ärs Kongl. Förordning, om Mätt, 
Mäl och Wigt är stadgadt, til allmänt bruk antagas och 
uyttias, och nyssberörde stadgande säledes, mera än hit- 
tils skedt, hädanefter komma till werkställighet: I hwilket 
hänseende Kongl. M:t äfwen i Näder funnit för godt, thet 
bör en sädan mättstock, lika som förut med the Cubiske 
mättstockarne skedt, inköpas af hwarje stad och Moder- 
Kyrka i the orter, ther Sill och annan Fisk inpackas, at 
wid förefallande behof tiena Tunbindare och andre til rät- 
telse. 

Sluteligen, och pä& thet nödigt räderum ej mätte sak- 
nas för wederbörande, at kunna förse sig med then för färska 
Sillen i ofwanberörde mätto faststälte Mätare-Tunnan: sä 
will Kongl. Maj:t i Näder icke utsätta tiden til sädane Mäl- 
kärıls nyttjande förr, än til nästinstundande October mä- 
nads början, hwaremot andre kärils brukande til mätning 
af färsk Sill och Fiske-wahror hädanefter skal anses med 
lika wederhäftighet och straff, som & bruk af falskt mättär 
utsatt. 


288 


Och som Hans Kongl. Maj:ıt i Näder anbefalt Kongl. 
Collegierne therom draga försorg, at hwad ı ofwanberörde 
mätto blifwit stadgat och förordnat, mätte ofördröjeligen til 
wederbörandes underdäniga efterrättelse blifwa behörigen 
kundgiordt, samt til noga werkställighet befordradt; sa hafwa 
Kongl. Collegierne til underdänigst följe theraf, sädant sko- 
lat härigenom til wederbörandes underdäniga efterlefnad 


kundgöra läta. 
Kommandes, enlist Kongl. Maj:ts Nädiga Förklaring 


af then 30 November 1756 öfwer 1739 ärs Kongl. Förord- 
ning, angäende Mätt, Mäl och Wigt, the Mättstockar, som 
til the nu anbefalte Tunnemäl böra inrättas, genom här- 
warande Inspectorens öfwer Mätt, Mäl och Wigt försorg at 
förfärdigas och af honom justeras, samt kunna hos honom här 
i Stockholm, emot öfwerenkommelse om betalningen, erhällas. 
Stockholm then 31 Augusti 1773. 
Pä dragande Kall och Embetes wägnar. 
PaıLıp F. RoTHLiEeB. J. SILFVERSKIÖLD. OL. LINDBERG. 
LARS SILFVERSTOLPE. N. E. Horzine. Js. J. DRAGMAN. 
M. ÄDLERSTAM. L. RosEnBoRrc. 


DANIEL ÄURELL. 





XVI. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Stadga och Reglemente för 
Nordsiö-Fiskerierne samt Salterierne i Göthe- 
borgs och Bohus Lähn; Gifwen Stockholms Slott 

then 23 Julu 1774. 


Wi GUSTAF med Guds Näde, Sweriges, Göthes och 
Wendes Konung etc. etc. etc. Arfwinge til Norrige, samt 
Hertig til Schlesswig Hollstein etc. etc. Göre witterligit: at 
som Wi förnummit, thet the förre til Nordsiö-Fiskets befor- 
dran giorde författningar i ätskillige delar tarfwa at när- 


289 


mare lämpas efter närwarande tids omständigheter, til at 
sämedelst undanrödja hwarjehanda oordningar, som ännu 
finnas hindra then för Riket höst angelägna Fiskeri-handte- 
ringens widare tilwäxt; Alts& hafve Wi funnit nödigt, at för 
Nordsiö-Fisket och Salterierne i Götheborgs och Bohus Län 
i Näder stadga som iöljer: 


Braärt 


Om allmänna Fri- och Rättigheter för them, som ingätt i nägon 
slags Fiskeri-Inrättning i Nordsiön eller hädanefter ingä wilja. 


ES 

Hwar och en af Swea Rikes Inbyggare skal utan af- 
seende pä Ständ eller wilkor, i Bolag eller för enskilt räk- 
ning, uti öpna Hafwet och wid the utom Öresund, under 
Sweriges Krono Iydande Skärgärdar, nu och ewärdeliga ti- 
der, äga obehindrad rättighet, at fiske af hwad art thet hälst 
wara mä& idka och drifwa®), Fiskare-Fartyg med thertil hö- 
rige redskaper utreda, Fiskare och Arbetare thertil antaga, 
Salterier i Skärgärdarne, antingen pä Kronan tilhörige tien- 
lige Skär, som förut icke äro nägon til nyttjande lagligen 
uplätne, eller ock pä andre lägenheter, strander och platser, 
som höra enskildte til, och til hwilkas nyttjande laga rättig- 
het genom öfwerenskommelse med wederbörande Ägare re- 
dan blifwit förwärfwad, eller hädanefter kan erhällas, an- 
lägga, then genom egna bragder fängade eller af Fiskare 
uphandlade Fisken ther bereda, samt til alla i Sweriges Rike 
warande Siö- och Stapel-Stads hamnar obehindradt afföra, 
lossa, uplägga och försälja, widare in i landet afsända och 
föryttra, eller ock til främmande orter utföra. 


2. 8. 
Alla som i thenna Näring ingä, eller sig therwid pä 
nägot sätt behörigen bruka läta, tagas i Wärt Nädiga be- 





*) Om den rätta betydelsen af denna bestämmelse jfr Bohuslänsk 


Fiskeritidskrift, 1884, sid 7, 148, 151—152, 154, 180—181, 231, 
216— 247, 249, 251, 262, 271, 284, 298. (Utgifvarens anmärkning). 


290 


skydd, samt warda härmedelst frikallade frän Wärfning, Ut- 
skrifning, Inqwartering, Skiutsning och flere thylike beswär, 
sä wida the icke bebo skattlagde Hemman, eller idka Bor- 
gelige Näringar, tä& the säsom andre Hemmans-brukare el- 
ler Borgare anses böra. Fiskeri-Idkares Fartyg warda lika- 
ledes befriade för kröning til Kronones tienst, utan i högst 
trängande nödfall. 


Du 

The Swenske undersätare, som utur Riket ıyut, eller 
til främmande orter afwikit, men här ej bedrifwit sädant 
brott, som & lif och ära gär, warder i Näder tillätit, at utı 
Riket äterkomma, utan at theras begängne brott skal be- 
ifras, sa wida the uti thessa Skärgärdar sig nedsättja och 
werkeligit Hafs-fiske idka, eller sig thertil bruka läta: och 
kommer thenna Wär Nädiga Författning at genom Wärt och 
Riksens Commerce-Collegii försorg, pä utrikes orter kungöras. 


4. 8. 

Ej mä& nägon främmande Magts undersäte i the under 
Sweriges Krono lydande Skärgärdar, Sill’ eller annat Fiske 
idka, Salteri inrätta, eller under hwad namn thet wara mä 
theruti deltaga, eller uti handel med färska Fiskewaror sig 
inblanda, wid förlust af gods, fartyg och redskaper, hwarä 
wederbörande skola hafwa allwarsam tillsyn; Men then Ut- 
länning, som i Riket inflytta, sig här nedsätta och thenne 
näring idka wil, samt til then ändan sig hit begifwer, bo, 
bygger och Oss samt Riket tro och huldhet swär, skal e] 
allenast med the infödde niuta lika friheter, utan ock i 
trenne ärs tid ifrän alla personliga utskylder warda befriad, 
hwilken förmon äfwen skal sträckas til hustru och barn, om 
han är gift. 

5:18. 

Fiske-Redskaper och käril s& wäl som ämnen thertil 
ware hwar och en tillätit til Fiskeriernes behof tilwerka 
och försälja, samt Salteri-Idkare, att sädane genom egne 


291 


gerningsmän til eget behof förfärdiga läta; dock at alle kä- 
ril inrättas efter thet therä& faststäldte mättet och behörigen 
krönas, wid laga plikt för them, som sädant ur akt läta. 


6.8 
Wid Salterierne mäge utifrän ankommande Salt-Lad- 
ningar utlossas, sedan Skeppen i närmaste Stapel-Stad un- 
dergätt tilbörlig visitation, samt Tullen och afgifterne ther- 
före behörigen blifwit erlagde. Dock wele Wi til nägon lin- 
dring i Fiskeri-Idkares Förlager Nädigst hafwa förunnat 
them, at ther the thet ästunda, emot säker pant eller we- 
derhäftig borgen, niuta anständ med Tullens och the öfrige 
afgifternes clarerande för Saltet, til thet ärets slut, i hwil- 
ket thet inkommit: I öfrigt äga Salteri-Idkarne, at ifrän 
Inrikes Städerne efter behag förse sig med alla för theras 
Näring oundgängeliga wahror; dock sä, at the icke ther- 

med nägon oloflig handel drifwa. 


u. Ss 

Med Förpassningar och Visitationer af Fiskare och 
andre imellan Inrikes Städer och Skärgärdar seglande Far- 
tyg, tä the i fram- och äterresan passera Utrikes kuster, 
rätte sig wederbörande efter Wär therom utgängne sär- 
skilte förnyade Seglations-Ordning. Dock äligger thet Tull- 
Betieningen, at sä& wäl therwid, som vid ankommande och 
til Sillsalterierne ärnade Salt-laddningar noga tillse, at we- 
derbörande med all möjelig skyndsamhet warda expedierade. 


M’Art 


Om Sill-Fisket pa diupet i Skärgärden, och wid Bohus-Länske 
Stranderne, 


128 
Som Sill-Fisket pä diup blifwit märkeligen försummadt, 
ekuru ömnog tilgäng nära wid Skärgärdarne thertil under 
Sommar-mänaderne gifwes, samt en mera smakelig, begär- 
20 


292 


lig och i synnerhet til Utrikes afsättning förmonlig wahra 
theraf beredas kan; Alts& wele Wi til thetta Fiskes id- 
kande i Näder hafwa Wäre trogne undersätare härmedelst 
upmuntrade, samt äro i Näder benägne, at theruti under- 
stödja them med sädane förmoner och friheter, som till än- 
damälet, efter tid och omständigheter, finnas lämpelige. 


2.8. 
Thetta Fiske bör idkas med thertil tienlige Fartyg och 
Redskaper utom Skären, i öpna Siön, och ther sä tidigt p& 
äret, som tienligit wara kan. 


3. 8. 

Then Sill som sälunda fängas, skal efter Holländska 
sättet med tienligit salt i goda och och förswarlige samt 
krönte käril af Ek och Bok pä Fartyget insaltas. Och wele 
Wi til upmuntran för thetta Fiske i Näder bestä Twä Da- 
ler Silfwermynt Tunnan för then Sill, som i Junii och Julii 
mänader, samt En Daler dito mynt Tunnan för then, som 
i Augusti mänad til närmaste Stad införes, och ther, efter 
förrättad wräk- och packning, för god köpmanna-wahra 
pröfwad och befunnen blifwit. 


4. 8. 

Pröfningen förrättas af Stadsens Edswurne Packare 
och Wräkare i när- och öfwerwaro af nägon kunnog samt 
pälitelig Person, som Magistraten pä& thes wägnar thertil 
förordnar, hwilka, om wahran befinnes god, & kärılen in- 
bränna Stadens namn och äratalet, samt bokstafwen J. p& 
them, som i Junii och Julii, samt A. p& them, som i Augu- 
sti mänad til Staden inkommit. Och bör Magistraten, som 
Upsyningsmannen, Wräkaren och Packaren förordnar, stä 1 
answar för premierne, om befinnas skulle, att wahran icke 
ägt tilbörlig godhet. 


- 


se 
Sill-Fisket wid Stranderne börjas s& tidigt, som ske 
kan, och idkas med thertil tienliga Notar. Wid Not-dräg- 


293 


ter drage Fiskare hwar sit hwarp, i'then ordning, the til stället 
ankommit; Strand-ägaren lıkwäl förbehällit, at, sedan han 
med Not sin sig therstädes infunnit, intaga then ordning han 
sielf ästundar. Then theruti hinder gör, eller sedan, utan 
alla Notlagens bifall, mer än sit hwarp i omgängen nyttjar, 
warde ifrän Fisket p& thet stället genast utesluten, och 
plikte thes utom Et Hundrade Daler Silfwermynt, om nä- 
gotthera af Not-lagen, under eller efter Fisket, therä& ätal 
gör. 
GR: 

Tä hwarpet draget är, skal Sillen genast ur Noten ta- 
gas, säljas, eller afföras, pä& thet Sillen ej mä skadas, hwar- 
pet genom then döda Fisken skämmas och andre ifrän Fi- 
sket hindras: Then som i sin Not behäller Sill öfwer dyg- 
net, änskönt ej nägonthera af the nu upräknade olägenheter 
theraf upkommer, skal äntä pikta Tu Hundrade Daler Silf- 
wermynt. 

[eB 

Som Sillsaltare sielfwe hafwa största förlusten om wah- 
ran af orätt beredning eller andre orsaker blifwer s& för- 
sämrad, at then icke med förmon kan afsättas; S& wele Wi 
i Näder tilläta them, at Sillen pä& thet sätt och med sädane 
Salt-sorter bereda, som hwar och en finner tienligast til er- 
hällande af bästa wahran; dock at insaltningen sker i goda, 
förswarlige, och krönte Ek- Bok- och Gran-käril, som tilbör- 
ligen fullpackas. 

Och pä thet Allmänheten mä känna wahrans art, samt 
weta til hwilken then sig, i händelse af underslef, hälla bör; 
sa skal hwar och en Sill-saltare wara förbunden, at läta 
inbränna och märka kärilet, hwaruti then feta Sillen är in- 
lagd, med F. S. then blandade med B. S. och then magra 
med M. S. samt längs efter Tunne-laggen, initial bokstäfwerne 
af sit förnamn, hela tilnamnet, jemte äratalet, när Sillen är 
saltad, och thet med rena, stora och tydeliga bokstäfwer; 
Hwaremot han blifwer befriad frän all wräkning och 


294 


packning af Sillen, til thes then i nägon Stad införes, t& 
then behörigen wräkas, packas och pröfwas skal, om Kö- 
paren thet ästundar, men eljest icke. 

För hwar Tunna, som icke pä förenämde sätt teknad 
är, skal Salteri-Idkaren plikta Tre Daler Silfwermynt. 

Finnes Sillen af annan art än utmärkt blıfwit, ware 
lag samma. 

Then annars namn & sit käril teknar, plikte efter all- 
män Lag, säsom för swek. 


8. 8. 

Til rökning bör i synnerhet then först fängade Sillen 
anwändas, p& thet en afsättelig whara ı rättan tid mä til 
‘ utrikes orter kunna utskeppas. Och som thenne Export 
kan blifwa af mycken nytta för Riket, om rökningen warder 
til behörig fullkomlighet upbragt; sä& hafwe Wii Näder fun- 
nit godt, at för hwarje Tunna sälunda rökt och i tienlige 
käril iniagd Sill, som inom December mänads slut hwarje 
är af thet löpande ärets Fiske, utskeppas til nägon utom 
Östersiön belägen utrikes ort, tils widare, bewilja et Export- 
premium af Tre Daler Silfwermynt. 


978: 

Som Sillen oftast infinner sig i then myckenhet, at 
tilfälle icke gitwes, at theraf anwända alt hwad fängas til 
insaltning eller rökning, och thesutom nödigt är, at thet 
afskräde, som faller af then Sill, som, blifwer insaltad, i mö- 
jeligaste mätto mä& komma til nägon nytta, sä bör thet 
äligga Salteri-Idkarne, at sä widt tilfälle och omständighe- 
ter medgifwa, anlägga Tran-kokerier och bringa then til- 
werkade Tran til möjeligaste fullkomlishet. Hwarwid i akt- 
tagas bör, at Sill-Tranen pä& wederbörligen krönte fat af 
sextio kannors rymd aftappas och förwaras, samt at & kä- 
rilet, för then Tran, som af bättre Sill blifwit tilredd, är 
klar och liusast til färgen, samt säledes af största godhe- 


:295 


ten, inbrännas bokstäfwerne G. T. och för then sämre eller 
mörkare 8. T. 

Salteri-Idkaren skal jemväl p& samma käril inbränna 
&ratalet, Initial bokstäfwerne af sit förnamn och hela til- 
namnet; Hwarefter han, om förenämde märken wid för- 
säljningen saknas, eller sämre wahra för god blifwit utmärkt, 
kommer at plikta Tiugu Daler Silfwermynt för hwarje Fat, 
men om oklarnad eller p& annat sätt förfalskad Tran ther- 
uti befinnes, at mista wahran. 


III. Art. 
Om Cabiljou och Stor-Fisket. 


108: 

Hwar och en som Fiske af Cabiljou, Längor, Torsk 
och Makrill idka wil, ware tillätit, at then fängade Fisken 
antingen wid egne Salterier salta och bereda, eller til an- 
dra försäljja. Och äger hwar och en, af hwad Ständ och 
wilkor han wara mä, at lämna Fiskaren förlag i wahror el- 
ler penningar, och tä samma förlag hos wederbörande Ma- 
gistrat eller Härads-Rätt lagligen blifwit inteknadt, niuta 
förmonsrätt i Fiskarens Fiskefängst, Fartyg och Fiske-red- 
skap til sin fulla förnöjelse p& samma sätt, som Förläggare 
til Bergsbruk och Manufaktur-werk, en sädan säkerhet och 
förmon ätniuta. 

| DN SER 

Efter fängsten skal Fisken wederbörligen ansas och ı 
tienlige krönte käril insaltas, hwarefter & kärilen kommer 
at inbrännas, jemte teknet, som utmärker then theruti ın- 
saltade wahrans namn, nemligen T. C. för Torsk, L. C. för 
Läng-Cabiljou och M. K. för Makrill, äfwen Salteri-Idkarens 
hela namn, tillika med insaltnings-äratalet; och har Salteri- 
Idkaren sedermera, at för thesse Fiske-sorter niuta samma 
friheter och st& i enahanda answar, som nästföregäende Ar- 
tikels 7:de $. för Sill-salteri-Idkare stadgar. 


296 


3:8. 

Som bästa wahran erhälles, t& Fisken genast efter 
fängsten i öpna Siön warder pä Fartygen ränsad, ansad och 
i Tunnor wederbörligen insaltad; S& wele Wi med särde- 
les Nädigt wälbehag anse sa wäl alla them, som thetta Fi- 
sket och beredningssätt härefter wilja sig företaga, som at 
the redan inrättade Skute-lagen thet samma nyttja, och i 
brist af egen förmäga thertil med förlag af andre utredas. 
Til then ändan och som et sä beskaffat rätt Stor-Fiske mä- 
ste idkas i öpna Siön, samt fordrar större och heldäckade 
Fartyg, kostsam utredning och jemväl med mycket äfwentyr 
är förknippadt; Ty wele Wi, til upmuntran för them, som 
theruti ingä, i Näder hafwa bewiljadt: 

1:0 At Wärt och Kronans Enrollerings Manskap ther- 
wid mä nyttjas, och t& anses säsom stadt i werkelig Siö- 
fart. Then Officerare, som äger frihet at permittera och 
för permissionen härtil tager thet ringaste, antingen af Man- 
skapet eller Requirenten, eller ock wägrar permissionen t& 
Wär och Kronones tienst theraf icke lider, skal böta Tiugu 
Daler Silfwermynt, och thes utom wara answar underkastad. 

2:0 At för all Cabeljou antingen af Torsk eller Län- 
gor, som pä sätt denne $. utmärker, blifwer fängad, ansad 
och saltad, skal för hwarje Tunna bestäs et premium af 
Fyra Daler Silfwermynt, sedan Fisken är pröfwad och god 
befunnen, samt kärilet s& teknadt, som efterföljande 8. 8. 
föreskrifwa. 

3:0 Som thetta nyttiga Fiske ansenligen skulle förökas, 
om Fiskarne ej med täta hem- och äterresor hindrades frän 
Fisket, hwilket pä annat sätt än genom sä kallade Jagare 
Fartyg, som tilföra them Salt, Tunnor och andre behof, samt 
äterhämta then fängade och beredde Fisken, swärligen stär 
at förekommas; allts& och ehuru slike Jagare ofelbart i 
längden medföra en säker winning för then, som them ut- 
rustar och nyttiar, wele Wi dock bestä nägon skälig up- 
muntran ät then som thermed början gör, enär inrättnin- 


% 


297 


gen blifwit satt i gäng, samt sädant hos Oss i underdänig- 
het warder anmält. 
4. 8. 

Wid insaltningen af then fängade fisken, skal noga i 
akttagas, icke allenast, at hwart fiske-slag för sig wäl rän- 
sas, inpackas och saltas, utan ock, at tunnorne och kärilen 
genast pä fartygen blifwa med sädane märken för hwarje 
slags fisk teknade, som 2. $. här ofwan innehäller. 

I äterresan frän fisket skal kosan ställas til närmaste 
Stad, och wara förbudit, at thesförinnan taga nägon annan 
hamn, eller med andre än Wäre Tull-Jagter och Upsynings- 
Fartyg lägga om bord, sä framt the faststäldte pramier 
skola fä ätniutas. Eifter framkomsten och sä snart Farty- 
get erhällit Tull-bewakning, anmäles sädant hos Magistraten, 
som pä sätt och under thet answar 2. Art. 4. $S. här ofwan 
stadgar, til wahrans pröfning, wräkning och packande ge- 
nast förordnar en kunnog och pälitelig person, jemte wrä- 
kare och packare, hwilka, om waran befinnes fullgod, efter 
then art, som & kärilet utsatt är, längs efter laggen pä kä- 
rilet, inbränna Stadens namn, äratalet samt Bokstäfwerne 
S. 8. til bewis at Fisken är saltad i öpna Siön. 


IV. Art. 


Om bewakningen och thet mera, som wid Sill- och Storfisket 
kommer at i akt tagas. 


ERS) 

Som Wi med thenne Wär Nädiga Författning haft för 
afseende, at freda Wäre undersätare frän främmandes in- 
träng, och läta them niuta all then frihet i thenne närings 
tilbörliga idkande, som med thet allmännas rätt och säker- 
het kan förenas; men theremot alfwarligen wele hämma 
och beifra alt sielfswäld, sä wäl som the förbrytelser, hwilka 
antingen emot thenna, eller Wäre Tull-Författningar ther- 
under föröfwas kunna; Alts& wele Wi i Näder sä föranstalta, 


298 


at twänne bewäpnade Krono-Fartyg sändas til Skärgärden, 
at ther, ifrän början til slut af hwarje ärs fiske, qwarblifwa, 
och sädane .stationer intaga, hwarifrän behörig upsigt kan 
hällas pä alla them, som sig i nägon mätto med Sill-fisket 
befatta. 

The pä thesse Wäre Fartyg commenderande Office- 
rare lämnas full myndighet: at stänga utlänningar ifrän 
fisket: at uti alt hwad pä theras ätgärd kan ankomma, söka 
at hindra understucken handel med förbudna waror, och 
skyndesamt meddela Tull-Betieningen erforderlig handräck- 
ning wid skeende requisitioner: at antaga Sill-Upköpare pä. 
sätt ı nästföljande $. förordnas, hämma sielfswäld och ore- 
dor af Fiskare och Upköpare, samt i öfrigt, at uti alt un- 
derhälla en god ordning uti Skärgärden och wid Fisket; 
Hwarwid the komma at rätta sig efter thenna Författning, 
samt then särskildta Instruction, som Landshöfdingen i or- 
ten och Chefen för Götheborgska Esquadren til then ändan 
för them hafwa at utfärda. _ 

2.8: 

Fiskaren eller wärkeliga Sill-nots Ägaren mä äga fri- 
het at then af honom fängade Sillen sielf kringföra och til 
Salteri-Idkare försälja, samt Salteri-Idkaren, at med eget 
Folk läta föra then Sill han af Fiskaren til eget behof di- 
recte uphandlar; men pä thet Fiskaren icke mä hindras 
ifrän Fisket, och fisken, s& skyndesamt som möjeligit är, ta- 
gas ur noten, samt til saltning och rökning blifwa Salteri-Idka- 
ren tilföord, wele Wi i Näder tilläta, at the sä kallade Sill-Up- 
köpare äfwen hädanefter mäge fä antagas och nyttjas. Dock 
som ibland them sädane Personer, utan urwal och gransk- 
ning, hittils sig infunnit, som sig sielfwe lämnade, dels kun- 
nat utöfwa hwarjehanda oskick, lurendrägerier, wäldsamhe- 
ter och bedrägerier, dels ock, i händelse the förblifwit wid 
Jordbruket och andre them egenteligen tilkommande närin- 
gar, hwar pä& sit sätt kunnat i theras handtering göra Sam- 
fundet större nytta än wid Sill-upköperiet; ty skole härefter 


299 


inga andra til Sill-Upköpare fä antagas eller thermed i nä- 
gor mätto sysselsättas, än följande personer, nemligen: 

1:0 Wäre och Kronones Bätsmän, som icke äro com- 
menderade pä flottan, eller til annat arbete, enär the ther- 
til undf& sina Rotehällares tilständ. 

2:0 Wärt och Kronones Enrollerings-manskap, t& thet 
ej behöfwes i Rikets tienst, och erhällit behörig permission. 

3:0 The som wilja läta sig i Wär och Rikets tienst 
enrollera, och thertil af Officerarne blifwa antagne. 

4:0 Borgare i Götheborgs och Bohuslänska Städerne. 

5:o Alla the, utan skilnad af Ständ, wilkor eller nä- 
ring, som läta bruka sig wid thet i föregäende 3. Art. 3. 
8. beskrefne Stor-fisket. Hwarjemte 

6:o Alla Strandsittare i Götheborgs och Bohus Läns 
Skärgärd kunna til thenne förmons ätniutande göra sig be- 
rättigade, tä& the therföre erlägga Fyra Daler Silf:mynt, hwilka 
medel komma at anwändas til the omkostningar, som upgä 
wid then förut omrörde bewakningen. 

Och pä thet ingen obehörig mä under the twänne 
sidsta Classerne kunna sig insmyga, s& skola för the i 5:te 
momentet omrörde Personer, inga andra attester gälla, än 
the som utfärdas af Magistraterne i the Städer, ther Fiske- 
fartygen om hösten ifrän Stor-fisket anlända, samt sina Fiske- 
waror til premiers erhällande läta pröfwa och besigtiga, til 
hwilken ända Manskapet pä hwarje fartyg bör, efter Skep- 
parens eller Hufwudmannens upgifne namn-rulla, munstras af 
Magistraten, som, efter befunnen riktighet, utan minsta be- 
talning, tildelar hwar och en et kort bewis theröfwer, men 
sielfwa Förtekningen behörigen verificerad til Landshöfdin- 
gen insänder, genom hwars försorg then sedermera tilställes 
Officerarne p& förenämde Fartyg, til rättelse och jämförande 
emot Attesterne wid upköpares antagande. 

The äter som efter 6:te Momentet kunna göra sig til 
upköpare-friheter berättigade, skola hos Kronofogden ı or- 
ten erlägga förenämde Fyra Daler Silfwermynt, emot quit- 


300 


tence samt bewis at the ı Mantals-Längden äro säsom Strand- 
sittare anteknade, hwilka quittencer böra numereras i then 
ordning the utgifwas, och utan nägon lösen meddelas wid 
100 Daler Silfwermynts plikt för then som theremot bryter; 
Hwarefter, och enär förenämde personer med sine permis- 
sioner, intyganden och bewis sig hos nägonthera af the com- 
menderande Officerarne p& Krono-fartygen infinna, samt them 
aflemna, honom äligger, at genast ‚antekna theras namn, 
och utan upskof, eller wedergällning, i then ordning the an- 
komma, tilställa them behörig frisedel, samt tekna et sädant 
märke pä Seglet eller Fartyget, som pä längre afständ är 
synligit och Landshöfdingen för hwarje är pröfwar tienligast. 
Och mä ingen, hwarken af thesse eller i the öfrige Momen- 
ter nämde personer, utom en sädan frisedel och tecken, 
wid confiscation af Fartyg och Last, som genast til then 
mästbiudande kommer at försäljas, sig med upköperiet be- 
fatta. 
3. 8. 

Som ändamälet med Sill-upköpares antagande theruti 
bestär, at Salterierne warda med en färsk och oskämd wahra 
skyndesammeligen försedde, men ingalunda, som härtils skedt, 
at utprängla en myckennet ofta gammal och förskämd Sill 
til Allmogen; Altsä blifwer thet Sill-upköparne härmedelst, 
wid Et Hundrade Daler Silfwermynts wite, förbudit, at pä 
andra ställen, än i Städerne och the ther, eller utom Stä- 
derne i Skärgärden inrättade Salterier försälja sin färska 
Sill, hwarunder jemwäl begripes all handel thermed under 
resan, upköpare emellan, pä thet at Sillen genom skoflande 
ur then ene bäten i then andra ej mä förskämmas, eller 
köparen bedragas thermedelst, at skämd Sill blifwer med 
en färskare öfwertäkt. 

Theremot bibehälles Landtmannen wid thes i allmänna 
Lagen grundade rättighet, at pä stället hos sielfwa Fi- 
skaren eller i Städer, och wid Salterierne, antingen för con- 
tante penningar sig tilhandla, eller emot egen afwel sig til- 


sol 


byta, samt pä sätt hwar och en lämpeligast faller, hemföra 
färsk, rökt, eller insaltad Sıll, dock ej til större myckenhet, 
än han til husbehof och nödtorft sin kan tarfwa, men inga- 
lunda til afsalu, och thet wid laga bot. Skolandes thet pä& 
Magistraternes och Salteri-Idkares härda answar ankomma, 
om förskämd eller ılla ansad wahra til salu hälles. 


48 

Thet tunnemätt af sextio tre kannors rymd, som ef- 
ter Wär sidsta Nädiga Författning, nu brukas wid then 
färska Sillens mätande, skal framgent tiena til rättelse wid 
all handel med färsk Sill; dock mäge för mera beqwämlig- 
het skul, the wid Salterierne tilförene brukelige och sä kal- 
lade Sillwagnar äfwen hädanefter nyttjas, sedan the weder- 
börligen blifwit afmätte, krö nte,och innehället til jemt, hel- 
eller halftunnetal jämkat, samt behörigen pä Sille-wagnen 
inbränt. 

Sill-upköpare warda frän egne mälkärils medförande 
befriade, hwar the ej för egen säkerhet finna them nödige, 
eller i Städerne til andre än Sill-saltare sin färska Sill 
försälja. 


HR, 

Eho som kastar sten eller barlast i eller nära til Not- 
hwarp, ehuru ringa thet ock wara mä, skal therföre plikta 
Et Hundrade Daler Silfwermynt och genast uptaga hwad 
utkastadt blifwit, om sädant är möjeligt. Lag samma ware 
för then, som död Sill eller Sill-räk i Siön störtar. 

Sker thet annan gäng skal plikten fördubblas, men 
tredie gängen skal Sill-saltaren thes utom mista Salteri-rät- 
tigheten, och upköpare för all sin tid wara sin upköpare- 
rätt förlustig. Börandes wid Et Hundrade Daler Silfwer- 
mynts wite, död Sill eller Sill-räk, antingen Tran theraf 
blifwit kokad, eller icke, nedgräfwas i jord eller äker, samt 
sä wäl betäckas, at luften af osund stank ej upfylles. 


302 
6. 8. 


Af alla the Böter och Confiscationer, som i thenna 
Författning äro utsatte, skal then ena hälften tilfalla Oss 
och Kronan, samt then andra hälften angifwaren eller Be- 
slagaren. 

Sluteligen och som Wi i thetta Wärt Nädiga Regle- 
mente stadgat och förordnat om alt thet, som Wi til be- 
främjande af Nordsiö-fisket, funnit nödigt och bidragande; 
Ty wele Wi härmed hafwa uphäfwit och atskaffat alla För- 
ordningar, Reglementer och Författningar, som om thetta 
Fiske förut blifwit giorde och utfärdade Thet alle som 
wederbör til underdänig och noga efterrättelse länder. Til 
yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen Hand under- 
skrifwit och med Wärt Kongl. Sigill bekräfta lätit. Stock- 
holms Slott then 21 Julii 1774. 

GUSTAF. 
(Li. 8.) 
JoH. LILJENCRANTS. 


XVII. 


Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegii Kun- 
sgsörelse, angäende Forum för Förbrytelser emot 
Kongl. Nordsiö-Fiskeri Reglementet af then 21 

Julii 1774. Gifwen i Stockholm then 17 Julu 1775. 


Som Hans Kongl. Maj:t, uti Nädigt Rescript til Thes 
och Riksens Commerce-Collegium af then 27 nästledne Juni, 
i Näder behagat förordna, at the förbrytelser, hwilka egen- 
teligen ske emot Kongl. Maj:ts, för Nordsiö-Fiskerierne och 
Salterierne i Götheborgs och Bohus Län, utfärdade Nädiga 
Reglemente af then 21 Juli förledit är, böra uptagas och 
afdömas wid then Stads Rädstufwu Rätt, under hwilkens 
Tull-distriet samma förbrytelser blifwit gjorde, säsom första 


303 


instantien, hwarifrän then, som med Rädstufwu Rättens Ut- 
slag icke ätnöjes, bör förwisas at med sina beswär wända 
sig til Kongl. Commerce Collegium, inom then tid, som för 
brottmäl i 25 Cap. 5 $. Rättegängs Balken stadgas, sedan 
han, enligt Lag och Kongl. Förordningar, stält borgen för 
ädömde böter, kostnad och skada, samt bilagt bewiset 
therom wid sielfwa Beswärs skriften: Hwaremot Kongl. Maj:t, 
hwad angär Lurendrägeri- och Confiscations mäl, hwilka wid 
Fiskerierne kunna yppas, ı Näder pröfwat, thet the hädan- 
efter, som hittils böra gä then wanliga wäg, som i författ- 
ningarne redan är utstakad: Altsä warder thetta Hans Kong]. 
Maj:ts Nädiga Förordnande härmedelst til alla wederböran- 
des underdäniga efterrättelse kungiordt. Stockholm then 
17 Juli 1775. 
Pä dragande Kall och Embetes wägnar 
GUSTAF CELSING. 


J. SILFWERSKIÖLD. N. E. Hortrinc. A. LissANDer. 
Is. J. Dracman. JoH. J. WESTBERG. GAB. Krine. 
Anp. v. PLomGReEn. M. ADLERSTAM. P. D. HoLme£r. 
C. HızRnxe. ©. D. GyYLLEenBorG. L. RosEnBorg. 

A. Faxe. S. FORSEEN. C. E. BERGQVIST. 


Dan. Wicıvs. 


XIX. 


Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii Kun- 
görelse, angäende en ny och förändrad Mätare- 
Tunna för Färsk Sill, samt thes faststäldte 
Dimension och Construction. Gifwen i 
Stockholm then 9 Nowember 1786. 


Uti Nädigt Rescript af then 27 sistledne October, har 
Kongl. Maj:t täkts gifwa Thes och Rikets Commerce-Colle- 
gium tilkänna, at, i anledning af Bohuslänske Sillsalteri- 


304 


och Trankokeri-Idkarnes giorde underdäniga ansökning, thet 
Mätare-Tunnan för Färsk Sill, ı stället för thet Mätt af 
63 kannor, som för then samma hittils warit utsatt, hä- 
danefter och af ı underdänighet andragne skäl, mä& til 80 
kannors rymd fastställas, har Kongl. Maj:t funnit i näder för 
godt: at, som thet hittils pä& berörde Mätare-Tunna antagne 
förstnämde mätt af 63 kannor, emot en tunna saltad Sill, 
nu mera ej) skal äga sin rätta proportion, sedan Sillfängsten 
börjat sä sent infalla, at saltningen mäste förrättas under 
wintermänaderna, tä Sillen är frusen, stel och mager, samt 
följakteligen intager mera rum wid instjelpningen i Mätare- 
Tunnan och läter icke strax packa sig, som then feta; utan 
sedan then blifwit insaltad i tunnan, sä& krymper tilhopa 
och nedsiunker, at then mäste genom 2 & 3 päpackningar, 
til 8, 12 & 15 procent fyllas, och Saltaren ändock nödgas 
ä& Inrikes försälgningsort gitwa 14 tunnor i stället for 12 p& 
hwarje läst; S& bör ofwanberörde Mätare-Tunna, Sillkärra 
eller Flaka, ifrän thes hittils hafda innehäll af 63 kannor, 
nu förhöjas til SO kannors rymd, säsom, i anseende til nyss- 
nämde, emot förra förhällandet, ändrade omständigheter, 
närmare svarande emot en insaltad och behörigen conditio- 
nerad tunna Sills rätta innehäll. 

Likaledes och pä& thet nägon skiljaktighet i thetta 
Silltunne mätt, genom olika construction eller dimension ej 
mätte kunna upkomma, har Kongl. Maj:t i näder behagat 
förordna, at thet, tä thertil brukas tunna af 80 kannor, efter 


för thetta faststäld cylindrisk form, bör til sin dimension 
1.30.17. TY. 
hafwa en diameter af 2. 1. 6. 8, thet är 2 geometriska fot, 


l tum, 6 linier och 8 gran, och halftunna af 40 kannor i 
3 h 29 L 
proportion therefter af 1. 7. 2. 1, alt inwändigt räknadt, och 


hwartil behörig mättstock är förfärdigad; samt t& thertill 
nyttjas Sillkärra eller Flaka, thes högd utgöra 1 fot, bred- 
den 2 fot och längden 4 fot; eller om Flakan med thesse 


305 


dimensioner skulle wara nägot för bred, at sätta pä en wan- 
lig dragkärra, mä thet alternatif antagas, at högden utgör 
1 fot och 5 tum, bredden 1 fot 8 tum, och längden 2 fot, 
9 tum, 6 linier och 3 gran. 

Widare har Kongl. Majit i näder befalt, thet weder- 
börande skola wara förbundne, wid 200 Daler Sılf:mts, eller 
33 Riksdaler 16 skill. Specie wite, at thessa och inga an- 
dra mätekäril för färska Sillen nyttja. Och at, pä thet the 
runda Mätten ej mäge kunna göras större, genom bredare, 
eller flere stäfwers insättande, böra the med et tunt jern- 
band omkring öfra kanten blifwa försedde, hwarä Salteri 
Idkares namn, jämte justeringen skal wara inhuggen: Lika- 
ledes at & Sillkärran eller Flakan bör, til Fiskarens säker- 
het, kärilets dimensioner, jämte Salteri Idkarens namn, wara 
utsatte. 

Hwad Kongl. Majit behagat i s& mätto i näder för- 
ordna och fastställa, har Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce- 
Collegium, efter therom erhällen Nädig befalning, härmed 
skolat, til alla wederbörandes underdäniga efterrättelse, al- 
männeligen kungöra. Stockholm then 9 November 1786. 

P& dragande Kall och Embetes wägnar 
GUSTAF CELSING. 


Jos. CEDERHIELM. GAB. Kuine. G. v. KöRnıne. 
M. ADLERSTAM. P. D. HoLm£er. P. PRIınTzsköLD. 
C. D. GYLLENBORG. S. FORSEEN. L. RosEnBorc. 
ALICE AXE. GC. E. LAGERHEIM. J. J. OsznGiIus. 

J. JERNBERG. G. A. GYLLENBORG. 


G. A. Kant. 


306 


: XXX. 


Kongl. Maj:ts Nädiga Kungörelse, om förbud emot 
fiskande och försäljning af hummer ifrän början af 
Julii till medlet af September mänad hvarje ar; 
Gifven Stockholms Slott den 21 April 1837. 


Wi CARL JOHAN, med Guds Näde, Sveriges, Norri- 
ges, Göthes och Wendes Konung, göre veterligt: att, sedan 
allt hummerfiske i Götheborgs och Bohus Läns skärgärdar 
frän början af Julii intill medlet af September mänad ärli- 
gen blifvit af Oss under den 31 Augusti 1833 tills vidare 
förbudet, och Wi nu, uppä förekommen anledning, ansett 
angeläget för hummerfiskets beständ och förkofran ej alle- 
nast i förberörde skärgärdar, utan ock vid Rikets öfriga 
kuster, der hummer finnes, att allmänt förbud utfärdas sä 
väl att fänga, som att försäjja hummer under den tid af 
äret, dä densamma vanligen fäller rommen och ombyter 
skal, Wi alltsä velat härmed i näder förordna, att ifrän 
och med den 1 Julü till och med den 15 September hvarje 
är, hummer icke mä vid Rikets kuster och i Rikets skär- 
särdar fängas, och ej heller till salu hällas eller utbjudas, 
vid päföljd för den, som i ena eller andra fallet deremot 
bryter, att böta Sex Riksdaler Tretiotvä skillingar Banco, 
äklagarens ensak. Det alle, som vederbör, hafve sig hör- 
sammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Wi 
detta med Egen Hand underskrifvit och med Wärt Kongl. 
Sigil bekräfta lätit. Stockholms Slott den 21 April 1837. 

CARL JOHAN. 
(L. 8.) 
Ü. D. SKOGMAN. 


307 


XXI. 


Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii Kun- 
görelse, angäende rättighet att för insaltning och 
försäljning af sill, fangad i Bohuslänska skärgär- 
den, begagna tunnor af Norskt tunnemäl; 
Gitven i Stockholm den 10 April 1843. 


Wi, President, Vice-President och Ledamöter uti Kongl. 
Maj:tts och Rikets Commerce-Collegium, göre veterligt: Se- 
dan, i anledning af derom gjord hemställan, Kongl. Colle- 
gium, uti skrifvelse till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i 
Götheborgs och Bohus Län af den 14 sistlidne Mars, för- 
klarat, att den sill, som fängas i Bohuslänska skärgärden, 
-finge tills vidare insaltas och försäljas 1 Norska silltunnor, 
under vilkor att & tunnorne inbrändes orden: Norskt tun- 
nemäl, äfvensom att, för saltning af sill, tunnor af Norskt 
tunnemäl finge här i landet under enahanda vilkor förfär- 
digas och begagnas, dock att säljaren sedermera skulle vara 
köparen ansvarig för rigtisheten af det uppgilne tunnemä- 
let; sä har, upp& Kongl. Collegii underdäniga anmälan här- 
om, Kongl. Maj:it, enligt Dess till Kongl. Collegium aflätne 
Nädiga Bref af den 1 innevarande mänad, funnit godt bi- 
falla, att hvad Kongl. Collegium, genom ofvannämnde skrif- 
velse till Kongl. Maj:ıts Befallningshafvande i Götheborgs 
och Bohus Län, i berörde afseende förklarat mä lända till 
allmän efterrättelse; hvilket Kongl. Collegium, pä nädig 
befallning, skolat härigenom kungöra, med tillkännagifvande 
derjemte, att förhällandet emellan den Norska och Svenska 
tunnan i det närmaste bör vara sädant, att 13 Norska tun- 


21 


308 


nor motsvara 12 Svenska eller att den Norska tunnan inne- 
häller 44'!/, Svenska kannor. Stockholm den 10 April 1843. 


©. D. SKOGMAN. 
B. C. Qymise. ı A. P. v. Sypow. E W Bersper 
J. N. BoRELIDS. RoB. ENGELEE. 
ERS.) 
A. BRÄNDSTRÖM. 





309 


Handlingar, rörande ätgärder till samfärd- 
selns förbättrande inom bohuslänska 
skärgärden. 


I. 


Till Göteborgs och Bohus läns Landsting *). 


Enär Landstingets ekonomi, genom det oafbrutet sig 
ökande beloppet af den Landstinget tilltallande andelen af 
bränvinsmedlen, kommit uti en sä god ställning, att Lands- 
tingets verksamhet uti dess hittills varande omfäng kan 
fortgä& utan nägon direkt landstingsskatt; s& synes det som 
tiden nu vore inne för Landstinget, att kraftigare, än hit- 
tills kunnat ske, befrämjande ingripa uti länets ekonomiska 
och andliga utveckling, och detta i atsigt bland annat att 
dymedels i nägon mon hela de sär, som tvifvelsutan tillfo- 
gas länet just genom den p& den menskliga svagheten och 
lasten väsentligen grundade näring, som tillskyndar Lands- 
tinget dess hufvudsakligaste inkomst. En vidgad verksam- 
het i nämnda riktning bör sälunda af Landstinget utöfvas 
och det icke blott pä& grund af hennes gagnlighet, utan 
äfven som en moralisk skyldighet, ja endast genom en sä- 
dan kan Landstinget i verkligheten uppfylla sin bestämmelse 
till länets fromma; ty hur vill man väl kunna tänka pä 
skörd, om man icke först arbetar och sär. Bland förhäl- 
landen äter, som hastigt befrämja den ekonomiska utveck- 
lingen, torde samfärdseln, denna mäktiga häfstäng för 
bäde välmägans och odlingens höjande, böra sättas i främsta 
rummet. 


*) Motion, införd uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 
1878, n:o 9, sid. 10—11. (Utgifvarens anmärkning). 


310 
1. 


Det finnes visserligen knappast nägot af rikets län, som 
är s& gynnadt af naturen som Göteborgs och Bohus län, 
derigenom att det utmed sin östra gräns har Göta elf och 
utmed hela sin vestra gräns eger ett oftast hela äret om 
isfritt haf, hvars väldsamhet under inträffande stormar bry- 
tes af en bred, pä& farleder rik skärgärd, sä att man med 
fartyg och bätar kan färdas längs hela kusten största delen 
af vägen uti lugnt vatten inomskärs, ett samfärdssätt som 
för säväl personer som varor är bäde snabbt och billigt, 
ja kanske till och med det billigaste som finnes. Hvad är 
nu emellertid gjordt för förbättrandet af denna naturliga 
samfärdsled? — Nästan intet! — Det hittills ästadkomna 
inskränker sig nemligen till kanaliseringsarbetena uti Al- 
brektssund och Malösund samt det otillräckliga fördjupan- 
det af Hjerterörännan, helt visst arbeten som verkat myc- 
ket godt, men som dock längt ifrän äro att anse för det 
enda, som kan och bör göras för att bereda en äfren under 
stormigt väder trygg samfärdsel utmed kusten. 


II. 

Vidare behöfva ännu mänge af länets landsvägar 
att omläggas samt äfven flere helt nye sädane anläggas, och 
detta senare särskildt med fästadt afseende derpä att far- 
bara vägar erhällas till flere af länets bästa uthamnar. 


II. 

Slutligen kunde ock ifrägasättas, huruvida icke en eller 
annan af den bohuslänska skärgärdens uthamnar möjligen 
framdeles kunde bringas i samband med rikets jernvägsnät, 
en tanke som hittills vid behandlingen af frägan om jern- 
vägsförbindelser för länet helt och hället fätt stä till- 
baka för förslagen om de vida svärutförligare, längre och 
kostsammare, längs igenom länet gäende jernvägslinierne. 


Sll 


Den synnerliga nytta, som en underlättad samfärdsel. 
inom och med skärgärden skulle föra med sig i händelse 
af ett fortfarande rikt sillfiske, är allt för sjelfklar för att 
här behöfva vitsordas. 

Att framställa nägra särskilda försiag till de arbeten, 
som uti ifrägavarande hänseende vore’ att utföra, skulle 
vara föga lämpligt, i synnerhet som ännu inga undersök- 
ningar och kostnadsförslag af sakkunnige personer föreligga 
till ledning för omdömet; men dä af det föregäende torde 
framgä, att tiden nu är särskildt läglig ätminstone för för- 
beredande ätgärders vidtagande till samfärdselns förbätt- 
ring mom länet; sä vägar jag föreslä, det Landstinget mätte 
besluta, 

att ställa en summa af 30,000 kronor till dess 
förvaltningsutskotts förfogande att användas till un- 
dersökningar i och för samfärdselledernas förbätt- 
rande *). 

Sundsby pä Tjörn den 27 augusti 1878. 

CARL LJUNGMAN. 


LI. 


Til Göteborgs och Bohus läns Landsting. 
Undertecknade, af Landstinget utsedde kommiterade 
för utredande af den vid 1878 ärs Landsting af landstings- 
mannen CARL LJunGMmAN frän Tjörn väckta motion om an- 
slag till undersökningar för samfärdselns förbättrande inom 
länet, fü härmed aflemna följande utlätande **). 


{ *) Hänvisades till förberedande behandling af en utaf fem ledamöter 
bestaende kommitt& genom beslut den 16 september 1878. (Utg. anm.) 


**) Infördt uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 
1879, n:o 15. (Utg. anm.) 


312 


I. 

Motionens i afseende pä betydelsen vigtigaste förslag 
afser beviljandet af anslag till förberedande undersökningar 
af föreslagna jernvägar inom länet. Första blicken pä 
en nyare karta öfver värt fosterland visar oss genast, att 
landskapet Bohus län, ehuru betydande genom bäde folk- 
mängd, odling, fruktbarhet och andra herrligheter, dock är 
sä& vanlottadt p& den stora ekonomiska förmon, som men- 
niskosnillet skapat uti jernvägarne, att detsamma endast 
kan ställas framför eller jemföras med Öland, Herjeädalen, 
Vesterbotten och Lappland, det vill säga med sädane delar 
af riket, hvilka antingen liksom Öland icke behöfva eller 
säsom Herjeädalen, Vesterbotten och Lappland, till följd af 
sin ringa föülkmängd och odling samt härda klimat och vid- 
sträckthet, svärligen kunna erbjuda en anläggnings- och 
driftkostnaderna betäckande trafik. Dä förmonligheten äf- 
ven för Bohus län, att komma i ätnjutande af detta vär tids 
främsta samfärdsmedel, icke torde behöfva af oss vitsordas, 
och dä det är klart, att den ort, som i slika hänseenden 
icke följer med sin tid, mäste finna sig uti, att stä tillbaka 
för och blifva öfverfiyglad af andra, som vetat bättre se 
sig till godo; s& har för oss hufvudsakligen äterstätt, att 
taga i Ööfvervägande, hvilka af de mänga hittills alls icke 
eller otillräckligt undersökta förslagen till jernvägsförbindel- 
ser inom länet, som kunde hafva största utsigt, att blifva 
förverkligade, p& samma gäng som de sä vidt möjligt bäst till- 
fredsstälde länets behof. I afseende pä& dessa de bäda vig- 
tigaste synpunkterne erbjuda sig vid första päseendet genast 
tvänne helt olika hufvudförslag, nemligen 1:0) en jernbana 
längs igenom hela länet i riktning frän norr till söder och 
2:0) flera kortare jernbanor frän Ööster till vester, som med 
minsta kostnad och sä gent som möjligt sammanbinda ri- 
kets inre jernvägsnät med vära bästa och isfriaste hamnar 
vid vesterhafvet. Med hänsyn till möjligheten af dessa bäda 
förslags förverkligande framstär genast tydligen, att det sist- 


313 


nämnda skulle erbjuda icke blott lokala fördelar ät land- 
skapet Bohus län, utan äfven allmänna sädane för en stor 
del af riket, till följd hvarat man för detsamma bör kunna 
päräkna icke blott aktieteckning utom länet, utan äfven bi- 
drag frän statens sida. Jernvägar, som hafva utsigt att er- 
hälla frakt icke blott af ortens egna alster, utan äfven af 
hela det inre landets exportartiklar, böra ock hafva längt 
större utsigt att bära sig. Det bidrag frän Norge i aktie- 
teckning och trafik, som för en längsgäende jernbana kan 
päräknas, torde icke vara betydligt, sedan norrmännen nu 
uti Dalslands-banan redan erhällit en gen och fördelaktig 
förbindelse med södra Sveriges jernvägsnät. Den längs ge- 
nom hela landskapet gäende jernvägen skulle för öfrigt hafva 
att under största delen af äret utstä en för honom antag- 
ligen tillintetgörande täflan med vära vattenkommunikationer. 
De föreslagna tvärgäende banorna, hvilkas undersökning af 
kommiterade förordas, och som hvar för sin del af länets 
skärgärd komma att erbjuda för trafiken passande änd- 
punkter, innehälla ock tillsammantagne endast en ringa väg- 
längd i jemförelse med en bana längs igenom hela länet. 
Det är vidare klart, att det af kommitterade nu till under- 
sökning förordade förslaget, är det enda, som ät vär stora 
skärgärd med dess rika fisken kan erbjuda nägon förmon, 
och att dess förverkligande skulle, enlist hvad utlandets 
erfarenhet i talrika fall gifvit vid handen, blifva en den 
mäktigaste häfstäng till fiskerinäringens höjande. Dä& säsom 
bekant de redan befintliga jernvägarne inom länet, hvilka 
samtliga gä& uti den af oss förordade riktningen, dock lıda 
af den betydande olägenheten, att de hafva sine ändpunk- 
ter belägne vid den inre ändan af längre fjordsträckningar, 
som under vintern isbeläggas och som dä, äfven när ränna 
uti isen med stora kostnader hälles öppen, erbjuda, i syn- 
nerhet för bätar och smärre fartyg, betydliga svärigheter 
och faror; sä torde ock förslaget om dessa banors fortsätt- 


314 


ning ut till närheten af öppna hafvet vara fullt befogadt *). 
Hvad kommitterade här ı största korthet anfördt, mä vara 
tillräckligt för att ädagalägga, att, med de redan pä Kongl. 
Hushällningssällskapets bekostnad utförda jernvägsundersök- 
ningarna för en längs igenom länet gäende jernbana, de 
förberedande ätgärderne för jernvägars ästadkommande inom 
länet pä& intet vis kunna anses vara fullständigt och nöjak- 
tigt afslutade, enär de alla icke afsett just det förslag, som 
synbarligen har de största utsigterna för sitt förverkligande. 
Af sädana tvärgäende bansträckningar äro visserligen trenne 
undersökte, nemligen en frän Bergslagsbanan öfver Kungelf 


*) Den tanke, som ligger till grund für utlätandets motivering, men 
som vid tillämpningen af denna motivering i yrkandet ej förmädde mer än 
till en del göra sig gällande hos kommitterade, har senare fullständigt ge- 
nomförts i det förslag, som framlagts dels al utgifvaren uti tvä motioner 
till Hushällningssällskapet den 12 och 16 maj 1883 samt i en vördsam 
pro-memoria till statsrädet och chefen för Kongl. Civildepartementet den 
12 december 1881, dels af de bohuslänske riksdagsmännen i andra kam- 
maren under ären 1882-—1884 uti tvänne riksdagsmotioner samt en peti- 
tion till Kongl. Maj:t. Detta förslag afser nemligen, icke blott att “med 
minsta kostnad och sä gent som möjligt sammanbinda rikets inre 
jernvägsnät med vära bästa och isfriaste hamnar vid vesterhafvet,* utan 
äfven att ästadkomma en “de redan inom länet befintliga un 
fortsättning ut till närheten af öppna hafvet* frän deras nuvarande *vid 
den inre ändan af längre fordsträckningar belägne ändpunkter“, d. v. s. frän 
Göteborg och Uddevalla. Förslaget mäste sälunda fullt konsegvent genom- 
fördt afse, dels de i Göteborg utmynnande bäda stora jernvägarnes fortsätt- 
ning ut till hafret med en gemensam linea utmed endera af Göteborgs 
yttre hamns sidor, dels den i Uddevalla ändande Uddevalla—Venersborg— 
Herrljunga—jernvägs fortsättning ut emot hatvet medels tvänne grenlinier, 
den ena (hufvudgrenen) till mellersta och den andra (bigrenen) till norra 
skärgärden. Den förstnämnda grenen när “genaste vägen och med min- 
sta kostnad“ hafvet öfver Dragsmark ati nägon af Morlanda sockens 
mänga uthamnar, under det att den andra grenen mäste ga till endera af 
norra skärgärdens tre uthamuar, d v. s. till Bottnafjorden, Grebbestad— 
Krossekärr eller Strömstad. Af dessa tre uthamnar har den mellersta, cen- 
tralt belägna, gemenligen gifvits företrädet. Den sistnämnde grenlinien bör 
vidare, pa samma gäng som den tjenstgör säsom uthamnsbana för norra 
dkärgärden, äfven till större eller mindre part af sin längd kunna ingä sä- 
som del uti och utgöra en första begynnelse till en framtida längdbana 
genom hela länet. Skulle nägon af de nämnde tva sydligare uthamnarne 
väljas till ändpunkt för den norra grenlinien, medgifver dennas riktning 
dock alltid en framtida utsträckning äfven till den eller de nordligare ham- 
narne. — Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 32—41, 107—108, 
119, 133, 135—137. (Utg. anm.) 


315 


och Lycke till Marstrand samt tvänne frän Bergslagsbanan 
till Strömstad och Krossekärr ®). För kommitterade hafva 
nu ytterligare trenne bansträckningar föreslagits, en för 
norra, en för mellersta och en för södra delen af länet, 
nemligen 1:0) frän Bäckefors station p& Dalslandsbanan till 
Strömstad, 2:0) frän Uddevalla till Oxevik och 3:0) frän Gö- 
borg till Juthamn eller annan lämplig hamn vid Hisingens 
sydvestra hörn. 

Af de undersökningar, som  utförts för förslaget om 
Bergslagsbanans dragande till Strömstad, torde emellertid 
de, som afse sträckan frän Strömstad till Längevall kunna 
användas, hvadan kommitterade sälunda fä föreslä: 


att Landstinget beslutar, det undersökningar ut- 
föoras och kostnadsförslag upprättas, dels för bred- 
spärig (4,s3 fots) jernväg frän Längevall till Bäcke- 
fors station pä& Dalslandsbanan **) och frän Göteborg 
till lämplig uthamn vid Hisingens sydvestra hörn, 
dels för en smalspärig (3 fots) jernväg frän Udde- 
valla till Oxevik ***), samt för detta ändamäl stäl- 


*) För Bergslagernes jernväg eller, säsom den dä kallades, Stora 
bergslagsbanan hade ursprungligen föreslagits och undersökts en riktning 
frän Kil öfver Billingsfors, Vestra Ed, Sundshult och Grebbestad till Kros- 
sekärr (deraf det dä äfven vanliga namnet Falun—Krossekärrs jernväg) med 
de alternativa förslagsriktningarne frän Vestra Ed öfver Vassbotten till 
Grebbestad och öfver Längevall till Strömstad. (Utg. anm.) 


**) Vid nästföljande (d. v. s. 1880 ärs) Landsting öfvergafs rikt- 
ningen Bäckefors—Längevall—Strömstad för linien Mon—Ellelien— Ström- 
stad, till hvilken sistnämndas undersökning med anledning af motion (Göte- 
borgs och Bohus läns Landstings handlingar 1880, n:o 3) frän en afkom- 
mitterade, herr W. T. Lunperen, af Landstinget den 21 september (anf. 
handl., n:o 32, sid. 5) beviljades ett anslag af 3,000 kr., pä den grund att. 
det uppgafs, att kapitalister, särskildt i utlandet, voro benägne, att bringa 
banan till utförande, blott den förut blefve undersökt, samt att Strömstad, 
som egentligen komme att skörda gagnet af denna bana, till följd af de 
tva stora eldsvädor, som öfvergätt staden, vore oförmöget att sjelf bekosta 
undersökningarna. (Utg. anm.). 


***) Spärvidden är här synbarligen felaktigt uppgifven, dä det väl ej 
kan antagas, att man skulle valt ett smalare spär, än det Uddevalla— 
Venersborg—Herrljunga-jernväg eger eller 4,10 fot. (Utg. anm.). 


316 


ler 5,000 kronor till förvaltningsutskottets förfo- 
gande *). 
11. 

Vidare har motionären föreslagit undersökningar för 
äAvägabringandet af en mer tryggad samfärdsel uti farle- 
derna utmed länets hafskust. Säväl för att de ofvan an- 
förda, till ändpunkter uti skärgärden gäende jernbanorna 
skola för landskapets befolkning fullt motsvara sin bestäm- 
melse, som för att Bohus läns hittills varande främsta sam- 
färdselssätt eller kustfarten mä än vidare utvecklas derhän, 
att man ätminstone med bätar och de den dagliga trafiken 
ombesörjande smärre ängbätarne mä, oberoende af stormig 
väderlek, kunna färdas i lugnt vatten utmed hela länets 
kust, är det nemligen af vigt, att dels ätskilliga grundare 
sund uppmuddras eller rätas, dels nägra nya farleder bil- 
das genom kanaliseringsarbeten. Det torde vara öfverfödigt 
att här framhälla vigten, i synnerhet för den norra och i 
afseende pä samfärdslägenheterna ojemförligt mest vanlot- 
tade delen af länet, af att erhälla en säker sädan, pä hvil- 
ken den kan med billiga kostnader bringa de vigtigaste af 
sina produkter i marknaden, eller den knappast ens öfver- 
skattbara fördel, som vär skärgärd och särskildt värt rika 
sillfiske skulle kunna draga af en sammanhängande, skyd- 
dad inomskärsfarled. S& länge nemligen sillen icke med 
trygghet kan utan dröjsmäl forslas till afsättnings- och be- 
redningsorten, kan sillfiskebedriften svärligen n& sin rätta 
utveckling, och frän värt broderland Norge ega vi ocksä 
talande exempel pä det gagn, som för sillfisket vunnits ge- 
nom att med nya farleder sammanbinda förut under stor- 
mig väderlek af hafvets väldsamhet ätskilda fjordar. 


*) Samtliga förslagen förkastades den 16 september 1879, men näst- 
följande Ars Landsting beviljade, sasom i en föregäende not anmärkts, 3,000 
kr. till undersökning af linien Mon—Ellelien—Strömstad, hvarefter jern- 
vägsfrägan inom Landstinget fick hvila, tills den vid 1884 ärs Landsting 
upptogs uti icke mindre än fyra motioner (Göteborgs och Bohus läns Lands- 
tings handlingar 1884, n:o 11, sid. 3—11, n:o 13, sid. 3). (ÜUtg. anm.). 


>17 


För ästadkommandet af en sädan möjligast oafbruten 
farled inomskärs längs länets hafskust kräfves utförandet af 
följande arbeten, nemligen: 

1:0) för undvikandet af Koster- och Ramsöfjordarne 
dels omkring 500 sträckfot muddring vid och 100 sträckfot 
kanal öfver Starö-edet, dels omkring 3,000 sträckfot mudd- 
ring öfver den sä& kallade Elgö-lera; 

2:0) för undvikandet af den farliga färden förbi Tjur- 
pannan en omkring 3,000 sträckfot läng kanal mellan San- 
näsfjorden och Isvikskile; 

3:0) för undvikandet af färden öfver den sä illa be- 
ryktade Soten dels muddring emellan fasta landet och 
Homborgsön, Hornön med flera öar, dels en kanal emellan 
Skuteviken och Älstenshamn, tıllsammans innefattande om- 
kring 10,000 sträckfot muddring och 5,000 sträckfot kanal; 

4:0) för underlättandet af passerandet af Marstrands- 
fjorden omkring 800 sträckfot muddring af sundet emellan 
Tjörn och Tjörns kalf; 

5:0) rensning och rätandet af den nyanlagda farleden 
innanför Hjerterötjorden *), samt 

6:0) rensning af Albrektssunds kanal. 

P& grund häraf f& kommitterade föreslä, 

det Landstinget mätte, för utförandet af fullstän- 
diga undersökningar och utarbetandet af behöriga 
kostnadsförslag öfver ofvanantörda, för fartyg af in- 
till 10 fots djupgäende afsedda kanalarbeten och 
farledsrensningar, ställa 4,000 kronor till sitt förvalt- 
ningsutskotts förfogande **). 


*) Pä grund af häradshöfding Tu. Bercer’s förslag hade Landstin- 
get den 17 september 1867 beslutat ingä till Kgl. Maj:t med framställning 
om ätgärder för tillgängliggörande för kustfarten af segelleden innanför 
Hjerterön, hvilken framställning ledde till utförandet af ätskilliga mudd- 
ringsarbeten i nämnda segelled. (ÜUtg. anm.). 

**) För undersökning af de föreslagna farledsrensningarna och kanali- 
seringsarbetena beviljade Landstinget den 16 september 1879 ett belopp af 
3,000 kr., hvilket pä grund af motion frän utgifvaren genom beslut den 
21 september 1882 tillöktes med ytterligare 1,000 kr. — Jfr i afseende pa 


318 


Kommitterade, hvilka ej kunna annat än pä& det hög- 
sta loforda det sätt, hvarp& Kongl. Lotsstyrelsen under se- 
nare ären genom prickar utmärkt de farligaste och flesta 
gsrunden uti de yttre farlederne, fä emellertid, dä uti de inre 
fjordarne och farlederne flera för den lifliga samfärdseln 
högst farliga grund ännu sakna prickar, föreslä& Landstinget, 

att ingä& till Kongl. Lotsstyrelsen med en skrif- 
velse om Önskvärdheten att erhälla prickar utsatta 
äfven & de uti de inre farlederne befintliga grunden*). 


111: 

I motionen är slutligen föreslaget, det Landstinget 
skulle bevilja anslag till utförandet af behöfliga undersök- 
ningar i och för anläggandet af nya eller omläggandet af 
förut befintliga men backiga landsvägar, och har med an- 
ledning deraf framhällits, att sädana undersökningar borde 
ske, dels 

a) för anläggandet af ny landsväg: 

frän Amborseröds gästgifvaregärd till Kungshamns 
kapell, ' 


„ $Stenungssund till Grössbacke i närheten af 


Smedseröds gästgifvaregärd, dels 
b) för omläggningar för backars undvikande af lands- 
vägen: 
emellan Videsgärde och Aker, 
: Oxevik och Gästgifvareberg, 
h Uttersäker och Äkersström, 
4 Halen och Fjell pä Stängenäs, 
| 5 Källekind och Strömstad med flere, dels 
c) för byggandet af en bro öfver Nordre-elf, som skulle 
ersätta den vid Kornhall befintliga, men med i är 
upphörande färjinrättningen. 


de ifrägasatta arbetenas olika betydelse ufgifvarens: Om offentliga ätgärder 
med hänsyn till det rika bohuslänska sillisket, Göteborg 1882, sid. 6—8. 
(Utg. anm.). 

*) Bifölls af Landstinget den 16 september 1879 och föranledde aflä- 
tandet af en nedan jnförd svarsskrifvelse fran Kongl. Lotsstyrelsen. (Utg. anın.). 


ee 


319 


Kommitten, som fullt erkänner bäde nyttan och be- 
hofvet af bäde desse och andre här ej uppräknade lands- 
vägars anläggning eller förbättring, anser sig dock, med 
anledning deraf ait Landstinget, efter att är 1863 hafva be- 
viljat anslag för dylika undersökningar, redan äret derpä 
äterkallade detta sitt beslut och aft Kongl. Maj:t tillförord- 
nat en kommitte för utarbetandet af förslag till förändrade 
grunder för byggande och underhäll af landsvägarne i riket, 
af hvilkens framställningar möjligen förhällanden helt olika 
de nu rädande kunna blıfva följden och hvars utlätande 
det sälunda torde vara klokt att afvakta, innan man skri- 
der till uppoffringar, samt att möjlighet lär finnas, det 
vederbörande kommuner kunna för af behofvet päkallad 
anläggning eller omläggning af landsväg erhälla äfven un- 
dersökningarna i väsentlig mon utförda genom Kongl. Väg- 
och vattenbyggnadskärens officerare pä statens bekostnad, 
böra tillstyrka, 

det denna del af motionen icke mätte till nägon 
Landstingets ätgärd föranleda *®). 
Uddevalla den 16 juli 1879. 
Rog. TuorBurn. 





W. T. LuNDGRen. A. P. HyLANnDer. 
L. Hansson. CARL LJIUNGMAN. 
III. 


Till Göteborgs och Bohus läns Landsting. 
I anleduing af en vid 1878 ärs Landsting väckt motion 
‘om bidrag af Landstinget till undersökningar i och för 
samfärdselns förbättrande inom länet, tillsatte samma ärs 
r) Äterförvisades genom beslut af Landstinget den 16 september 


1879 till förnyad behandling af kommitten, som med tvä nye ledamöter 
förstärktes. (Utg. anm.). 


320 


Landsting en kommitte, bestäende af fem ledamöter, med 
uppdrag att till följande ärets Landsting mkomma med ut- 
lätande i ämnet, hvilket ock skedde; och hade kommitterade 
uti sitt afgifna utlätande fördelat frägan i trenne afdelnin- 
gar, nemligen: 

a) rörande nödiga ansedda jernvägsundersökningar, 

b) angäende ätskilliga förbättringar af farlederna till 
sjös, och 

c) ifrägasatta undersökningar i och för anläggande af 
nya eller förbättring af förut befintlige men backige lands- 
vägar. Landstinget, som afgjorde de under punkterna a) 
och b) här ofvan anmärkte delar, p& sätt senaste samman- 
draget af dess förhandlingar visar, beslutade i anledning af 
kommitterades hemställan i sista punkten, att ärendet ıi 
denna del skulle uppskjutas och äterremitteras till kommit- 
ten, som, förstärkt med tvänne ledamöter frän de fögderier, 
hvilka hittills icke varıt mom kommitten representerade,, 
anmodades att taga ärendet uti förnyad ompröfning och 
med nytt utlätande derom till detta ärs Landsting inkomma. 

Pä grund af det sälunda till den förstärkta kommitten 
lemnade uppdraget, f& undertecknade kommitterade hafva. 
äran till Landstinget afgifva följande betänkande*). 





Hvar och en som gjort bekantskap med. Göteborgs 
och Bohus läns ortförhällanden och naturbeskaffenhet känner,, 
att likasom bohuslänska skärgärden är genom en mängd 
vikar, fjordar och sund sönderdelad uti en mängfald öar, 
holmar och skär, s& är ock kustlandet genomskuret af en 
mängd tränga dalar, som begränsas af mer eller mindre 
höga, irreguliera bergäsar samt enstaka bergkullar. Nägon 
afvikelse härifrän eger visserligen rum i de nägot fjellika, 
trakter, som gränsa intill Elfsborgs län och Norge, der berg- 


*) Infördt uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 
1880, n:o 9. (Utg. anm.). 


321 


sträckningarna blifva högre och mer reguliera, men detta. 
forändrar icke landskapets skaplynne i det hela. Säsom en 
följd af denna landets natur, i förening med bristen pä& pas- 
sande vägfyllnadsgrus, som flerstädes förefinnes, är det pä- 
tagligt, att säväl vägbyggnads- som vägunderhällningsbesvä- 
ret skall i allmänhet falla sig kostsamt och svärt. Ocks& 
finnes p& de oftast smale och krokige bohuslänske vägarne 
en rik tillgäng p& större och mindre branta backar, hvilka 
försvära framkomsten, anstränga dragarne och fresta päa äk- 
donen, ehuru endast lättare lass kunna forslas. Orsaken 
hvarföre vägarne inom länet äro af dylik eller i allmän- 
het mindre god beskaffenhet fär dock icke endast sökas. 
uti förenämnda omständigheter utan jemväl uti sättet, hvarpä& 
de blifvit anlagda eller hafva tillkommit. Man var förr e] 
synnerligt hemmastadd i konsten att afdıka mark, och tölj- 
aktligen undvek man sorgfälligt att lägga vägarne ı dalgän- 
gar eller nedom bergen, der ofta sankare mark och käll- 
spräng anträffades. Derföre föredrog man, följande fästigar, 
rid- och gängvägar, att klättra högt upp pä berg och backar för 
att fä torr, fast mark för sine gängare*). En kännbar brist 
p& farbare vägar rädde ocksä inom länet allt intill senare 
tider. Sä veta ännu äldre personer att omtala, huru i de- 
 ras barndom flerstädes, der man numer färdas fram med 
äkdon, icke funnos annat än obanade rid- eller gängvägar. 
Öfver bristen p& farbara vägar inom provinsen klagar ock 
är 1663 länets dävarande guvernör, HARALD STARKE, hvilken 
uti en dä om länets förhällanden afgifven berättelse härom 
förtäljer följande: “Eftersom icke heller här & landsorten 
tillförene hafver varit nägra sädana landsvägar, att man med 
y 


*) Häraf kan förklaras, hvarföre man till och med & lifligt befarne 
iandsvägar — som t. ex. den till kommitterade öfverlemnade utredningen af 
stignings- eller lutningsförhällandena ä& allmänne landsvägen genom Säfve- 
dals härad förbi Landvetter visar — erhöll backar, som hafva en stigning 
eller lutning af frän 1:15, 1:10 ända till 1:7, da deremot nu för tiden 
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen endast i nödfall tilläter en stigning af 
1420; 


322 


vagnar eller kärror väl hafver kunnat färdas, utan mäst 
mestadels landet igenom allt rida, — ty hafver man för 
en tid tagit sig före att läta göra och upprödja landsvägar, 
som snart skola blifva merendels färdige gjorde.“ 

Af dessa korta allmänna antydningar om beskaffenhe- 
ten af de landväga kommunikationstörhällandena inom länet 
anse kommitterade redan framgä, att flerstädes behöfves, om 
ej anläggning af nya, dock förbättringar & redan befintlige 
backige vägar. Men om det än medgifves, att vägförbätt- 
ringar flerstädes äro nödiga och nyttiga, sä& kan dock ifrä- 
gasättas, huruvida det kan vara skäl uti, att den större 
kommunen eller landstingsomrädet dertill medverkar, helst 
skyldigheten att bygga, bättra och underhälla allmänne vä- 
gar ännu företrädesvis äligger de mindre kommunerne eller 
staden, häradet, socknen. Om tvekan i detta hänseende 
skulle af nägon hysas, sä vilja kommitterade för sin del en- 
dast erinra, att som alla allmänna vägar, hvilket benämnin- 
gen redan betecknar, äro nödiga och vigtiga föreningslänkar 
i den beröringskedja, menniskorna mäste hafva sinsemellan 
och säledes tjena ej blott till förbindelse- och framkomst- 
medel för dem, som inom ett härad eller en socken bo, utan 
för alle som trafikera dem; s& betingar redan detta, helst 
vägarne kunna vara ojemnt fördelade, sä att den ena trak-. 
ten blir mer betungad än den andra, att hjelp eller bidrag 
till kostsamma vägförbättringar erhällas frän de mindre be- 
tungade eller frän dem, som, ehuru de icke inom ett härad 
eller en socken bo, dock af vägarne derinom kunna hafva 
större, kanske största nyttan. Att kommunikationsväsendet, 
i stort betraktadt, utgör eller fyller ett vigtigt statsändamäl, 
torde icke heller kunna bestridas. Ocksä föreskrifver all- 
männa lagen, huru vägar skola anläggas, vara beskaffade 
och huru de skola underhällas. Ät Landstingen är äfven- 
ledes öfverlemnad rätt, att rädslä& och besluta bland annat 
om “anstalter för kommunikationsväsendet,* och än vidare 
är bestämdt, huru vägrödjnings- och vägunderhällningsbe- 


323 


sväret skall fullgöras af kommuner och hemman. Kändt är 
ocksä, att statsverket ärligen bidrager med rätt ansenliga 
belopp till väganläggningar och vägförbättringar, och lärer 
statens uppoffringar till sagda ändamäl frän 1841 till och 
med 1878, enlist Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens 
senaste embetsberättelse, bestiga sig till icke mindre än 
7,967,341 kr. Attjemvälätskilliga Landsting till samma ända- 
mäl anvisat medel, kan inhemtas af landstingstidskriften, och 
kommitterade tveka icke heller att säscm sin uttala den mening, 
att äfven detta Landsting i nägon mon borde söka understödja 
de sträfvanden, som än här än der inom länet göras för 
att f& de landväga kommunikationsförbindelserna förbättrade 
och satte i ett tidsenligare skick. Emot en sädan äsigt 
torde möjligen komma att invändas, att dä Kongl. Maj:t pä 
grund af riksdagens derom gjorde tramställning tillsatt en 
s. k. vägkommitte, som fätt i uppdrag att undersöka, hvilka 
förändrade stadganden som kunna vara af nöden i och för 
utgörandet af vägunderhällningsbesväret p& landet, s& torde 
den tidpunkt böra afvaktas, dä detta kommittearbete blif- 
ver färdigt samt Kongl. Maj:ıt och riksdagen derom hunnit 
fatta beslut. Häremot torde fä erinras, :att dä riksdagen 
icke uti ifrägavarande framställning ifrägasatt, att vägunder- 
hällnings-, ännu mindre vägbyggnadsbesväret skulle af sta- 
ten öfvertagas, utan endast ansett, att billigheten syntes 
fordra, att deltagandet i vägunderhället i nägon viss skälig 
mon jemväl älades sädan fast egendom, som nu är derifrän 
befriad, äfvensom med fastighet förenad industriel rörelse 
jemte grufvor; sä torde det förslag, som frän sagda kom- 
mitte är att förvänta, om det af Kongl. Maj:t och riksdagen 
bifalles, i ingen eller ätminstone i högst ringa mon komma 
att inverka eller utöfva infliytande pä& de anordningar, vi 
möjligen komma att föreslä. När som redan är antydt, 
kommitterade säledes anse, att Landstinget i nägon mon 
bör understödja de sträfvanden, som inom länet göras för 
vägförbättringar, s& äterstär för -oss att utreda, i huru stor 


22 


924 


omfattning, till huru stort belopp och under hvilka vilkor 
bidrag till ändamälet bör lemnas. Kunde kommitterade 
tyda sitt uppdrag eller inskränka sina undersökningar här- 
vidlag till endast landsvägar, som Landstingets beslut om- 
talar, sä hade undersökningen kunnat blifva lätt och kort; 
men kommitterade föreställa sig, att Landstinget med ut- 
trycket “landsvägar“ vill säga detsamma som “allmänne vä- 
gar“, och d& till kommitterade blifvit inlemnade en del 
ansökningar om bidrag frän Landstinget till undersökning 
jemväl af förut befintliga men backige härads- och sockne- 
vägar, sä hafva vi ej kunnat gä dem förbi, och detta desto 
mindre som & mänga folkrika trakter inom länet, nemligen 
pä& de stora Ööarne Hisingen, Orost och Tjörn, icke finnas 
nägre landsvägar *), men deremot härads- och socknevägar, 
som trafikeras fullt ut sä mycket som visse landsvägar. Att, 
om och när dylika trakter behöfva vägförbättringar, ute- 
sluta dem frän erhällande af bidrag, i fall Landstinget 
skulle lemna sädant, kan icke vara hvarken billigt eller 
rättvist. 

De allmänne vägarne indelas och benämnas, som be- 
kant, uti lands-, härads- och socknevägar, och utgöra desse 
i längd inom länet enligt Statistiska Centralbyräns sam- 
mandrag öfver Konungens Befallningshafvandes senaste fem- 
ärsberättelse: 

Deraf indelade och med skjutsstationer försedda: 


Landsyasar, „mil 40,0 0 ren 40,0. 
Haradyasa, ii. TOD nee 66,30. 
Soekpeyauagı .. 12,200. 38 Bus 228 4.30. 

Bummmanmil: 128,20... 4 Ein 111,00. 


Som man af förestäende finner, utgöra landsvägarne 
inom länet icke fullt 1/, af de allmänne vägarne i sin hel- 
het. Af landsvägarne äro flere redan omlagda eller förbätt- 





*) A Hisingen finnes visserligen ett stycke landsväg emellan Bohus 
gamla fästning eller Vedbacka till Nyebro färjeplats, men större.delen af 
densamma gagnas numer endast som byväg. 


325 


rade, hvarföre detta icke sä mängenstädes hädanefter torde 
ifrägakomma. Hvad öfrige allmänne vägar ang, sä är det 
omöjligt, att for närvarande kunna uppgifva, huru mänga af 
dem kunna tarfva undersökning i och för nyanläggning 
eller förbättring; men kommitterade föreställa sig, helst fä 
förslag till anläggning af nye vägar till dem inkommit, att 
för flere än en fjerdedel af de äldre allmänne vägarne i 
sin helhet kunna icke i den närmaste framtiden dylika un- 
dersökningar ifrägakomma. Gifven sak är ocksä, att dylıka 
undersökningar icke böra verkställas annorstädes, än der 
de äro af behofvet päkallade och der, hvarest en mer all- 
män och allvarlig mening förefinnes, att ävägabringa de 
vägförbättringar, som undersökningarnä afse. 

Beträffande undersökningskostnaderne, sä& hafva kom- 
mitterade af sakkunnige personer inhemtat, att dessa lära 
bestiga sig frän 300 till 500 kr. per mil, beroende af ter- 
rängförhällandena och undersökningarnas omfattning. Un- 
der förutsättning alltsä, att 32 mil komma att undersökas 
pa skilda ställen och med svärare terrängförhällanden, sä 
att undersökningskostnaden komme att blifva den högsta 
eller 500 kr. per mil, skulle denna i sin helhet blifva 
16,000 kr. Bidrag till bestridande af undersökningskost- 
naderna hafva dock för närvarande icke äskats för mer än 
16 mil. Enligt kommitterades äsigt bör dock Landstinget 
icke ensamt best& undersökningskostnaderna, utan jemväl 
de härader eller kommuner, som hafva största intresset och 
gagnet af en vägförbättring, böra visa sitt nit genom nägra 
uppofiringar. För öfrigt torde Landstinget eller väghällare 
böra hänvända sig till Konungens Befallningshafvande inom 
länet för att genom dess bemedling söka att, som hitintills 
ibland skett, till vägundersökningar bekomma nägon andel 
af de medel, som riksdagen ärligen till detta ändamäl an- 
visar, hvarföre Landstinget endast till sädana vägundersök- 
ningar, som icke kunna komma i ätnjutande af statsbidrag, 
borde lemna understöd. Huru stort understöd, Landstinget ı 


326 


förhällande till kommunerne skulle lemna, är svärt att be- 
stämma, men ıi betraktande deraf, att inom kommunerne 
ofta tvistigheter uppstä; dä dylıka afgitter skola beviljas, 
och dä summan icke ändock lärer blifva afskräckande stor 
för Landstinget; sa väga kommitterade hysa den äsigt, att 
Landstinget borde till bestridande af undersökningskostna- 
derna för nödiga ansedda vägförbättringar bidraga med ?, 
och kommunerna med !/, af kostnaderna. Kunde, som kom- 
mitterade föreställa sig, bidraget af staten beräknas till !/, 
af förenämnda belopp, skulle Landstingets bidrag alltsä 
komma att bestiga sig till 8,000 kr. 

Att Landstinget, som hitintills p& ett sä verksamt och 
prisvärdt sätt lemnat rikliga bidrag till ästadkommande af 
goda och tidsenliga sjukvärdsanstalter samt till befrämjande 
af folkbildningens stora och vigtiga sak, numer kan och bör, 
utan att derför behöfva äsıdosätta omvärdnaden af dessa 
humanitetsföremäl, egna sin uppmärksamhet ät upphjelpan- 
det af länets ekonomiska välständ och utveckling medels 
försök att äÄstadkomma bättre och tidsenligare kommunika- 
tionstörbindelser, derom äro kommitterade förvissade. Täf- 
lan med andra orter och hvarför ej tillägga nationer, som 
hafva goda och lätta. kommunikationsförbindelser, hvilka 
alltjemt utvecklas, manar till efterföljd och ansträngningar 
jemväl p& vär ort, helst icke nägot medel torde mer verk- 
samt förmä& att höja och i första hand befrämja ett folkför- 
värf och välständ än beqväma och lätta samfärdsmedel. 
Kommitterade behöfva icke erinra om det kostsamma och 
vidtomfattande jernvägsnät, som för omnämnda ändamäl pä 
senare ären tillkommit inom värt land. Att detta län fätt 
ringa del af dessa jernvägar och har föga utsigt att fü 
mer deraf i den närmaste framtiden, torde bero af länets 
läge; men visst är, att detta län med sin talrika befolkning 
är lika mycket som andra orter i behof af och lika berät- 
tigadt att erhälla, om ej kostbare jernvägar, sä& beqväme 
andre vägar, som skulle bespara säväl tid som pennin- 


327 


gar*). Dä, som sagdt, Bohus län icke kan ega nägon utsigt 
att inom sitt omräde bekomma nägot jernvägsnät, har pä 
aldra senaste tiden ifrägasatts, att genom utlägsande & lands- 
vägarne af smala, lätta jernvägsspär, som kunna befaras af 
nätta, ej bullrande lokomotiv, fa en sorts ändamälsenliga 
spärvägar till ständ. Denna ide förtjenar nog uppmärksamhet 
och kan nog blifva till stor praktisk betydelse, der rörelsen 
kräfver sädana kommunikationsanstalter; dock torde det en- 
skilda intresset eller spekulationen böra öfvertaga denna af- 
fär, som emellertid bör betydlist underlättas, om en sorts 
föoregäende planering eger rum, dymedels att svärare backar 
borttagas och vägarne göras bredare, der sä behöfves. 

Med vägundersökningarna, om de skola tjena till nä- 
gonting, stä vägomläggningarna i ett oafvisligt samband, och 
kommitterade kunna derför ej undgä att jemväl om dessa 
yttra nägra ord, helst de icke äro utan farhoga, att de fle- 
ste kommuner torde afskräckas frän vägförbättringar für de 
dryga kostnader, som dermed äro förknippade. Prisbilliga 
äro de icke heller, men farhogan för kostnadernes storlek 
torde ofta Öfverdrifvas, mähända af bristande sakkännedom. 
Af denna anledning vilja kommitterade, ehuru det naturligt- 
vis endast kan tillkomma undersökningsförrättaren att an- 
sifva den riktiga, här upplysningsvis medela, att enligt Kongl. 
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens senaste embetsberättelse 
medelkostnaden för en fots omlagd eller nyanlagd väg (i 
allmänhet landsväg) af de, som under de senaste sex ären 
med bidrag frän staten blifvit bygde, utgjorde för hela riket 
i det närmaste 66 öre, hvarför en mils ny- eller omlagd 
landsväg skulle i medeltal kosta circa 23,000 kr. Statsbi- 


*) Exempelvis torde böra nämnas, att enligt Väg- och vattenbygg- 
nadsstyrelsens senaste embetsberättelse har inom det närbelägna Eifsborgs 
län 35 mils väg omlagts eller nyanlagts frän 1841 till 1878 ärs slut, hvar- 
till 676,255 kr. erhällits i statsbidrag. Under samma tid har inom Göte- 
borgs och Bohus län ny- eller omlagts 5 mil, hvartill 155,432 kr. erhällits 
i statsbidrag. I det förra länet är ytterligare under senare tiden nära 50 
mil jernvägar bygda, i det senare circa 4 mil. 


323 


draget har ı allmänhet motsvarat ?/, eller närmare 64, % 
af beräknade kostnaden. S& gynsamma ställa sig dock icke 
kostnaderna för Göteborgs och Bohus län, ty här äro de 
inom hela riket, med undantag af Blekinge, störst och uppgä 
till respective 2 kr. 23 öre per löpande fot för de vägar, 
som blifvit under omnämnda tiden härstädes ny- eller om- 
lagda, hvilket utgör icke mindre än 80,280 kr. per mil. 
Orsaken hvartöre kostnaderna ställa sig s& höga inom detta 
län, torde fä sökas der, att arbetet utfördes 1874, dä alla 
arbetspriser ännu stodo höga, att anläggningen utgjordes till 
största delen af nyanlagd landsväg, att terrängen var svär, 
dä en del berg mäste ‚bortsprängas, den exproprierade jor- 
den dyr, hvartill torde kunna läggas ovanan vid dylika ar- 
betsföretag, Troligt är dock, att omkostnaderna för blif- 
vande vägförbättringar kunna betydligt nedbringas, helst om 
man passar pä, dä arbetslönerne äro läge, och vidare eme- 
dan icke alle vägar behöfva utläggas till landsvägsbredd 
eller i sin helhet omläggas, utan endast backarne undvikas 
genom att behändigt kringgäs. Likasä skola vägarne kunna 
anläggas billigare, der de kunna framdragas öfver utmark, 
säväl som der hvarest i närheten godt vägfyllnadsgrus fin- 
nes. Äfven under dessa förutsättningar blifva dock kostna- 
derne beaktansvärde, men om man erinrar sig, hvad nägra 
mil bredspärig jernväg kostar i anläggning, och man jemför 
denna kostnad och gagnet af densamma med den kostnad 
och det gagn för hela länet och alle dess innevänare, som 
nägra och trettio mils förbättrade vägar skulle ästadkomma, 
alltid med fästadt afseende pä länets topografiska och nä- 
ringsförhällanden; sä& torde man icke länge stadna i villrä- 
dighet om, hvilket som borde föredragas.. Kommitterade fö- 
reställa sig äfven, att detta läns innevänare icke böra sakna 
föorhoppning om, att till nödigt ansedda vägförbättringar 
undfä dess mer bidrag frän statsverket, som de icke kunna 
komma i ätnjutande af nägra anslag till jernvägsanläggnin- 
gar. Dessutom torde länets Landsting och Hushällnings- 


329 


sällskap, säsom mälsmän för länets behof och näringar, ifall 
dessa korporationer fortfarande fä behälla sina andelar af 
bränvinsförsäljningsafgifterna, möjligen blifva i tillfälle räcka 
en hjelpsam, understödjande hand ät sä nyttiga, för all fram- 
tid gagnliga företag som förbättringar af samfärdsmedlen 
äro. Med tillhjelp af sädana understöd, med en god vilja 
och fast öfvertygelse om nyttan af vägförbättringar skola kom- 
munerne helt visst lätt öfvervinna svärigheterne och utgöra 
kostnaderne, helst de förra snart öfvergä och de senare äter- 
gäldas uti fördelen att ega goda, jemna, väl banade vägar. 
Dä för öfrigt vägarbete är af den beskaffenhet, att det myc- 
ket väl kan verkställas af länets egne innevänare, sä& blifva 
utgifterna härför endast en omflyttning af penningar frän 
den ena handen till den andra.. Om och när vägförbättrin- 
gar i mer omfattande skala skola företagas, är det dock 
alltid skäl uti att de fördelas pä& en nägot längre tidrymd. 

Pä& grund af hvad sälunda blifvit anfördt, f& kommitte- 
rade vördsamt föreslä& och hemställa: *) 

1:0) att Landstinget mätte besluta ingä till 
Konungens Befallningshafvande med anhällan, att 
Konungens Befallningshafvande behagade hos Kongl. 
Maj:ıt göra en underdänig framställning derom att 
Göteborgs och Bohus län mätte, till bestridande af 
för nödiga ansedda vägförbättringar, undfä s& stort 
belopp som möjligt af de medel, riksdagen till sagda 
ändamäl anvisat; 

2:0) att Landstinget mätte bevilja ett reserva- 
tionsanslag af 4,000 kr., att, efter bepröfvande af 
det utskott eller den kommitte, tinget dertill utser, 
för bestridande af 2), af undersökningskostnaderna 
och för uppgörande af kostnadsförslag till nödiga 
ansedda nya väganläggningar och omläggningar af 





*) Kommitterades hemställanden biföllos af Landstinget genom beslut 
den 20 september 1880 (Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 
1880, N:o 32, sid. 4—5). (Utg. anm.). 


330 


förut befintlige men backige vägar inom länet p& 
derom gjord framställning tilldelas de härader elleı 
kommuner, hvilka ej till sagda ändamäl kunna er- 
hälla statsbidrag och som sjelfve äro villige att till- 
skjuta !/, af berörda kostnad. 


För att kunna komma i ätnjutande af de bidrag, Lands- 
tinget till vägundersökningar anvisar, torde ytterligare be- 
stämmas: 

3:0) att alle de, som söka fä del af Landstingets 
bidrag till vägundersökningar, böra visa, att vigten 
och nödvändigheten af ifrägasatta vägförbättringar 
äro vitsordade och godkända antingen inför härads- 
rätten eller inför en eller flere kommuners kom- 
munalstämmor, äfvensom att de böra uppgifva hvilka 
vägförbättringar som afses, vägarnes längd och rö- 
relsen & desamme. 


Som Landstinget ej torde medhinna eller ens kunna, 
d& tilläfventyrs besigtning pä stället ıibland torde vara be- 
höflig, pröfva inkommande ansökningar; sä torde vara nödigt, 
att tinget uppdrager, antingen ät sitt förvaltningsutskott el- 
ler ät särskilde kommitterade att pröfva och afgöra ansök- 
ningarnas befogenhet. Af denna anledning framställes slut- 
ligen: 

4:0) att Landstinget mätte uppdraga ät sitt för- 
valtningsutskott eller ät en särskild dertill utsedd 
kommitte att mottaga och pröfva inkommande an- 
sökningar om bidrag af beviljade landstingsmedel 
till vägundersökningar och, derest dessa befinnas 
befogade, tilldela de sökande, under vilkor som i 
punkterne 2 och 3 här ofvan sägs och sedan under- 
sökningarna blifvit verkstälda, den andel, hvartill 
de kunna anses berättigade. 


Slutligen fä kommitterade äran meddela, att till dem 
inkommit följande ansökningar med begäran om bidrag af 


Sal 


Landstinget till undersökningar i och för omläggning af förut 
befintlige men ‚backige vägar. Dä emellertid flera af dessa 
ansökningar varit ätföljda af vidlyftiga bilagor, s& intages 
här nedan endast en kortfattad redogörelse för deras inne- 
häll, under det samtliga handlingarna tillika med det 
vid kommitterades sammanträde förda protokollet bifo- 
gas detta betänkande. Till lättnad för öfversigten och 
Landstingets blifvande beslut hafva vi indelat ansökningarna 
i nedanstäende grupper, nemligen sädana som afse: 


A. Landsvägar. 


Fran förra äret uppskjutna. 


1. Frän Uttersäker till Äkersström .................. mil 1,. 
2. Sr Srromstad. HP Kallektner=......... Re}: 
Nya inkomna. 

5 ehabbalshede still Hua) ea. a en Ole 
Förordad och begärd af kommunalstämman 

ı Tanum. 

4. >. Dynestrand, till) Svinesund ir... .Aren.... he 
Förordad och begärd af kommunalstämman | 
i Hogdal. 


D: „  Kallebäcksbro till Elfsborgs läns gräns... „ 25. 
Begärd och förordad af kommunalstäm- 
morna i Härryda, Räda och Örgryte socknar 
samt af Göteborgs fögderis kretsafdelning 
af Hushällningssällskapet, af ett par för 
denna vägförbättring tillsatte kommitteer 
och af flere landtbrukare frän Landvetters 
socken. 500 kr. äro redan beviljade som 
bidrag till undersökningskostnaden. Genom 
omläggningen skulle de branta frän 1:15, 


Rum H 


[I 


10. 


332 


1:10 till 1:7 lutande backarne vid Kalle- 
bäck, Donsered och Hufdaby m. fl. försvinna. 
Ansökan ätföljd af nio bil. 


Summa mil 6.. 


B. Häradsvägar. 


Fran förra äret uppsliöjutna. 


Frän Amborseröd till Kungshamn, ny väg ...... mil 0,8. 
,„ "Stenunesund ‘,„ Grössbacken, d:o ee BR Uc 
„  Videsgärd „ Keane are 
„. Oxevik „ Gästgifvareberg ............ Aa 
„. Hallınd „ Fjell p& Stängenäs ...... nis: 


Nya inkomna. 


„ . Mollösund till Stensbo & Orost, ny......... a 


Förut undersökt, men som vägens bredd ge- 
nom Konungens Befallningshafvandes be- 
slut skall inskränkas till 12 fot, fordras 
nytt kostnadsförslag. 


- „„.Henän till Lerklef: & 'Orost;)...... Lee : 
„  Tegneby till Bua d:0.! m. LEE , 


N:o 6, 7, 8 förordade af kommunalstäm- 
man i Morlanda. 
Vägar i Stenkyrka socken & Tjörn: a) frän 
Bäckevik till Ropekullen, b) frän Utäng, mel- 
lan gästgifvareg. Kollekärr och Stockevik, till 
Skärhamn, c) frän Sibräcka backe till Djupe- 
vik, d) ett par backar invid gästgifvareg. Kolle- 


kärr,)billsammangı.en.2: 2.0 basr. un ee e 


Kommunalstämman i Klöfvedal föreslär ock 
borttagandet af ätskilliga backar & de un- 
der N:o 9 anmärkte vägar samt pä ett par 


andravställen: ;:. 2. Se ae 


0,9. 


1% 


O4. 


339 


C. Socknevägar. 
1. Björlanda norra och södra sockenväg......... mil 1,3. 
Anses böra blifva häradsväg. Förordad af kom- 
munalstämman i Björlanda. 


Summa S:rum mil 16,00. 
Uddevalla den 15 Juli 1880. 
Rog. M. THoRBURN. 
W. T. Lunperen. A. P. Hyrander. L. Hansson. 
CAarL LJIUNGMAN. A. G. EnneBom. J. RUNDBÄCK. 





IV. 


Till Kongl. Muj:ts Befallmingshafvande i Göteborgs och 
Bohus län. 

Sedan länets Landsting hos Eder anhällit, det I villen 
fästa Kongl. Lotsstyrelsens uppmärksamhet derä, att flera 
väl behöfliga prickar till sjöfartens tjenst borde utsät- 
tas & de i de inre farlederne befintliga grunden ıi länets 
skärgärd, hafven I uti skrifvelse den I innevarande Decem- 
ber anhällit, att Kongl. Styrelsen ville i saken vidtaga de 
ätgärder, som funnes vara af nödvändigheten päkallade. 

Med anledning häraf vill Kongl. Lotsstyrelsen fästa 
Eder uppmärksamhet & det förhällande, som för Landstin- 
gat synes hafva varit obekant, att Kongl Maj:t uppä riks- 
dagens framställning genom nädig kungörelse den 28 Sep- 
tember 1869 förklarat, det inrikes orter emellan gäende 
fartyg skulle frän den 1 Januari 1870 varda tills vidare 
befriade frän skyldigheten att erlägga fyr- och bäkafgitt; 
hvadan och dä hela bördan af fyr- och bäkbyggnaders samt 
sjömärkens anbringande och underhäll uteslutande hvilar pä 
den utrikes sjöfarten, men de inre fjordarnes och farleder- 
nes utprickande nästan uteslutande skulle lända den inrikes 
sjöfarten till gagn, Kongl. Lotsstyrelsen mäste, intill dess 


334 


antingen den inrikes sjöfarten änyo älägges att betala fyr- 
och bäkafgift eller tillgängar för ändamälet pä annat sätt 
kunna beredas, anse sig förhindrad, att i vidsträcktare mon, 
än redan skett, tillgodose den inrikes sjöfartens särskilda 
behof i förevarande afseende. 

Stockholm den 9 December 1879. 

C. v. UTTER. 
ANTON GRANLUND. 

Angäende ifrägasatt utmärkande af grund ide inre far- 

lederna inom länet *). 





V. 


OSCAR med Guds näde Sveriges, Norges, Götes och 
Vendes Konung. 

Vär ynnest och nädiga benägenhet med Gud allsmäktig! 
Sedan Vi genom nädigt bref den 18 November 1870 gillat 
uppgjord plan för öppnande af en farled innanför Hjerterön 
och Toftön emellan Klädesholmen och Kyrkesund i Bohus 
läns skärgärd samt för arbetets utförande beviljat ett anslag 
af 4000 kr. att utg& af de medel, som riksdagen för är 
1871 ställt till Värt förfogande till understödjande af min- 
dre hamn- och brobyggnader samt upprensning af äar och 
farleder, och arbetet, hyarmed afsägs ästadkommande af en 
vid dagligt vattenständ 12 fot djup segelled med en botten- 
hredd af femtio fot, blifvit, enligt behörigt af Eder med 
dispachören i Göteborg Tu. BERGER, lotsfördelningschefen i 
Marstrand A. F. OuCcHTERLONY och vice konsuln A. M. Wı- 
DELL ingänget kontrakt, utfördt och af Eder den 10 December 
1872, efter afsyning, godkändt samt I, med föranledande deraf 
att distriktsadjutanten, majoren Parm, som & Edra vägnar 


*) Infördt uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1880, 
N:o 14. (Utg. anm.). 


339 


inspekterat denna farled, hos Eder anmält, att densamma i 
Toftesund numer icke hölle större djup än Sa 9 fot samt mel- 
lan Bönkullarne och fastlandet 10 a 11 fot, hos Vär Be- 
fallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anhällit om 
vederbörande intressenters förständigande, att genom upp- 
muddring läta undanrödja den skedda uppgrundningen af 
circa 2 fot i Toftesund, och i anledning häraf dispachören 
BERGER, & egne och öfrige arbetsverkställares vägnar, för- 
klarat sig icke enlist det ingängna kontraktet hafva nägon 
skyldighet att underhälla nämnda farled; s& hafven I ut! 
underdänig skrifvelse den 30 Mars 1878 öfverlemnat ett af 
distriktsadjutanten, kaptenen m. m. PH. OÖTERDAHL, p& upp- 
drag af Eder uppgjordt kostnadsförslag för segelledens upp- 
rensning till det ursprungligen afsedda djupet af 12 fot vid 
dagligt vattenständ, hvilken beräkning slutade & 5,497 kr., 
men tillika, dä nägon skyldighet att underhälla nämnda se- 
gelled ej skäligen kunde arbetsverkställarne äläggas och far- 
ledens underhäll ej torde kunna ästadkommas utan under- 
stöd af allmänna medel samt behofvet af ett dylikt under- 
hälls verkställande genom farledens uppmuddring till mer 
eller mindre fullständigt djup ätminstone för det närvarande 
icke hade gjort sig gällande, förmält Eder anse nägra me- 
del dertill ej för närvarande böra anvisas. 

Sedermera hafva ej mindre Vär Befallningshafvande i 
Göteborgs och Bohus län med infordradt underdänigt ytt- 
rande af den 5 Oktober nästlidet är inkommit och dervid 
insändt Chefens för södra lotsdistriktet infordrade yttrande 
i ämnet, än äfven Lotsstyrelsen, uti afgitvet infordradt un- 
derdänigt yttrande af den 8 November sistlidet är, biträdt 
hvad af Chefen för södra lotsdistriktet och Vär Befallnings- 
hafvande blifvit i ärendet anfördt och förty tillstyrkt, att 
ifrägavarande farled mätte fä p& allmän bekostnad upp- 
muddras till förut föreskrifvet djup af 12 fot vid dagligt 
vattenständ; hvarefter Vär förbemälde Befallningshafvande 
med anledning af nädig befallning att utreda huruvida, i 


336 


händelse anslag af allmänna medel blefve till större el- 
ler mindre del af det beräknade kostnadsbeloppet anvisadt 
för utförande af de i kaptenen OTERrDAHT's kostnadsförslag 
upptagna muddringsarbeten uti nu ifrägavarande segelled, 
vederbörande kommuner eller enskilde personer kunde fin- 
nas villige att ej mindre verkställa nämnda arbeten enligt 
samma plan, än äfven utan vidare tillskott frän det allmän- 
nas sida framgent underhälla 12 fots segeldjup vid medel- 
vattenhöjd i samma farled, äfvensom för fullgörandet af äta- 
gandet s& i ena som andra hänseendet ställa den säkerhet, 
som kunde af Oss föreskrifvas, uti underdänigt memorial 
den 1 December innevarande är anmält, att, som skäl ej 
förefunnits till antagande, att nägre enskilde personer skulle 
finnas villige att ätaga sig ifrägavarande arbete eller att nä- 
gon eller nägre af länets kommuner voro framför öfrige in- 
tresserade att ikläda sig nägon ansvarighet i berörda hän- 
seende, ärendet, säsom rörande en länets gemensamma an- 
gelägenhet, för sä& vidt densamma befunnes vara af vigt för 
samfärdseln emellan länets skilda delar, blifvit öfverlemnadt 
till länets Landsting, hvilket uti skrifvelse den 8 nästlidne 
November meddelat, att detsamma för sin del ansäge ifrä- 
gavarande segelled för allmänna sjöfarten vara af sädan be- 
tydelse, att den borde underhällas, icke af en eller annan 
kommun, utan af staten, och alltsä funne sig icke böra ätaga 
sig verkställigheten af nämnda arbete och icke heller kunna 
ikläda sig ansvar för framgent underhällande af 12 fots se- 
geldjup vid medelvattenhöjd ı sagda farled. 

Detta ärende hafve Vi nu lätit Oss föredragas; och dä, 
efter hvad upplyst blifvit, hyarken enskilde personer i orten 
eller vederbörande kommuner finnas villige, att, enligt den 
af kaptenen PH. ÖTERDAHL uppgjorda plan verkställa de 
erforderliga muddringsarbetena uti omförmälda segelled, äf- 
ven om anslag af allmänna medel dertill beviljas, samt Gö- 
teborgs och Bohus läns Landsting. jemväl ansett sig icke 
böra ätaga sig verkställandet af nämnda arbeten eller ikläda 


337 


sig ansvar för framgent underhällande af visst segeldjup af 
farleden, hafve Vi funnit Eder underdäniga anmälan i äm- 
net icke för närvarande till vidare ätgärd föranleda. Hvil- 
ket Vi, som härhos äterställe kaptenen OTERDAHL’s plan, 
Eder härigenom till svar och vederbörandes förständigande 
i näder tillkännagifva. 
Stockholms slott den 19 December 1879. 
OSCAR. 
C. J. TayseLiıus. 

Till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, 
angäende uppmuddring af farleden emellan Klädesholmen 
och Kyrkesund innanför Hjerterön och Toftön i Bohus läns 
skärgärd *). 





VI. 


Til Göteborgs och Bohus läns Landsting **). 

Ehuru p& grund af Landstingets underdäniga hemstäl- 
lan är 1867 till Kongl. Majıt om “ätgärder för tillgänglig- 
sörandet för kustfarten af segelleden innanför Hjerterön* en 
betydande förbättring i denna farled ävägabragts, sä hafva 
dock resultaten af det utförda arbetet icke kunnat motsvara 
behofvet med hänsyn särskildt till segelfarten, enär södra 
ändan af den nyöppnade farleden, Jungfruhälet kallad, 
genom sin tränghet och krokighet nästan omöjliggör för segel- 
bätar att under mindre gynsamma vindförhällanden taga sig 
fram derigenom, och enär denna segelled behöfver fullstän- 
diggöras och förlängas söder ut genom den redan för flera 
ärtionden sedan ifrägasatta upprensningen af det korta 
sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns kalf. För 





*) Infördt uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1880, 
N:o 15. (Utg. anm.), 

*%*) Motion, införd uti Göteborgs och Bohus läns Landstings hand- 
lingar, 1882, N:o 11, sid 3. (Utg. anm.). 


338 


“det yppade ymniga sillfisket“ skulle nämnda farleds för- 
bättring medföra de största förmoner. Hela den talrıka 
massan af norr ifrän kommande till Göteborg gäende eller 
söderifrän till nordligare delar af länet ätervändande bätar 
skulle nemligen derigenom vinna en sammanhängande och 
trygg inomskärsfarled frän Soten till Göteborg, de fiskande 
skulle vinna en stor lättnad vid fiyttandet med sina vadar 
efter sillens dref inom just den del af skärgärden, der 
sillfisket under fiskeperioderne enligt sju ärhundradens er- 
farenhet varit ymnigast, och en af länets bästa uthamnar, 
Kalfvehamnen, skulle varda tillgängliggjord äfven söder ifrän. 
En blick pä kartan visar snart bäde vigten af nämnda in- 
omskärsfarled och orsaken, hvarför just denna trakt städse 
vunnit en sädan betydelse för det periodiska sillfisket och 
hvarföor den under förre fiskeperioden egde största antalet 
sillberedningsverk inom skärgärden. 
Pä grund häraf fär jag allts& vördsammast föreslä, 
det mätte Landstinget i underdänig skrifvelse 
till Kongl. Majıt anhälla om ätgärders vidtagande 
för fullständiggörandet af inomskärsfarleden utmed 
vestra Tjörn emellan Krossefjorden och Marstrands- 
fjorden *). 
Tjörn den 24 Augusti 1882. 
AXEL VILH. LJUNGMAN. 





*) Motionens hemställan bifölls af Landstinget sälunda att dels 1,000 
kr. beviljades till undersökning af de för förbättring af den redan befintliga 
segelleden innanför Hjerterön nödiga arbetena, dels en framställning skulle 
aflätas till Kongl. Maj:t om vidtagandet af ätgärder för upprensningen af 
sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörns kalf (Göteborgs och Bohus läns 
Landstings handlingar, 1882, N:o 22, sid. 22, 29—30, 32). (Utg. anm.). 


339 


VI. 


OSCAR med Guds näde, Sveriges, Norges, Götes och 
Vendes Konung. 

Vär ynnest och Nädiga benägenhet med Gud allsmäktig! 
Uti en till Oss stäld af Eder den 30 Oktober 1882 insänd 
och förordad ansökning har Göteborgs och Bohus läns 
samma är församlade Landsting i underdänighet anhällit, 
att Oss täcktes läta vidtaga ätgärder för upprensning till 
erforderlist djup af sundet mellan Tjörns hufvud och 
Tjörns kalf i närheten af Marstrand, i anledning hvaraf 
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti infordradt underdänigt 
utlätande af den 29 sistlidne Januari anfört: att som nägra 
undersökningshandlingar, angäende den ifrägasatta upprens- 
ningen, hvarken vore ansökningen bifogade *) eller, säsom i 
densamma antyddes, funnes i styrelsens arkiv förvarade, 
styrelsen icke vore i tillfälle att bedöma frägan med hänsyn 
till möjligen blitvande kostnader för arbetets utförande; att 
emellertid den ifrägasatta upprensningen antagligen komme 
ati blifva af nytta för fiskerirörelsen & närmast varande 
kustorter, hvadan ock, dä& betviflas kunde, att undersöknin- 
gen skäligen borde p& allmän bekostnad verkställas, det 
syntes vara billigt, att de, som ästundade segelledens ästad- 
kommande och deraf komme att draga nytta, äfven beko- 
stade de förberedande arbetena derför, samt att derjemte 
det torde vara angeläget, att p& förhand utreddes, hvilken 
eller hvilke de voro, som ville ätaga sig att utföra och an- 
svara för underhället af arbetet, i fall detsamma komme 
att med bidrag af statsmedel verkställas, äfvensom att till- 
skjuta den andel af kostnadssumman, som komme att ifräga- 
sättas. 





*) Sädant kunde och borde dock hafva egt rum, dä de pä Landstin- 
gets bekostnad utförda undersökningarna faktiskt längt förut blifvit verk- 
stälda. (Utg. anm.). 


23 


340 


Vid underdänig föredragning af detta ärende hafve Vi, 
med afseende & hvad Väg- och vattenbyggnadsstyreisen an- 
fört, funnit den underdäniga framställningen icke i ärendets 
närvarande skick föranleda nägon vidare ätgärd. Hvilket 
Vi Eder till svar och Landstingets förständigande härige- 
nom i näder meddela. 

Stockholms slott den 2 Mars 1883. 

OSCAR. 
FREDRIK HEDERSTIERNA. 

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och 
Bohus län angäende ifrägasatt upprensning af sundet mellan 
Tjörns hufvud och Tjörns kalf*). 


VII. 


Till Göteborgs och Bohus läns Landsting. 

Landstingets Förvaltningsutskott fär angäende sin 
verksamhet under arbetsäret 1883—1884 afgifva följande 
berättelse **). 

Under äberopande af hvad Utskottet i ärsberättelse 
til 1883 ärs Landsting (Landstingets tryckta handlingar 
1883, N:o 17) andragit rörande verkställighet af Landstingets 
beslut i fräga om undersökningar och kostnadsförslag öfver 
ätskilliga kanalarbeten och farledsrensningar vid lä- 
nets kuster, fär Utskottet härmed anmäla, att herr majoren 
och riddaren E. ATTERBOM nu fullbordat äfven arbetet med 
undersökningen och kostnadsförslag för vidgandet af södra. 
ändan af den med anslag af allmänna medel upprensade 


*) Infördt uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1883, 
N:o 7, sid. 1—2. (Utg. anm.). 

**) Införd uti Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 
1884, N:o 16, sid. 1—2. (Utg. anm.). 


341 


farleden innanför Hjerteröfjorden. För detta arbete har 
majoren ATTERBOM uppburit hela anslagsbeloppet, 1,000 kr. 

Ur de särskilda alternativa kostnadsförslagen möı här 
upplysningsvis meddelas endast följande: 























Beräknad kostnad. | 
Företag: LT BT 
högst | lägst 
Kanal genom Starö-edet med E 
BEER AR N a ia... 22,400 ı — || 14,600 | — 
Muddring & Elgö-lera............... 77,000 |— || 54,600 | — 
Kanal mellan Sannäsfjorden och | 
ul an. a ir 394,100 | — | 355,300 | — 
Muddring mellan Homborgön och 
endet 10,200 1— | 5,300 | — 
Muddring mellan Hornön och tast- 
ee ea. En el 8,400 | —|| 5,300 | — 
Muddring mellan Flatholmen och 
Rasimyre ect: 1 +5,200 71 #300, 
Kanal mellan Skuteviken och Äl- | 
stens hamn med muddringar... 359,000 | — 277,950 | — 
Muddring mellan Tjörn och Tjörns | 
a na 14,900 | — | 8,800 | — 
Förbättring af farleden genom 
Ererterbsund 1.2.2.2 Kst. 52,550 | — || 16,550 | — 
Förbättring af farleden genom 
NEN RER 2100. 300 | 2a) 








Med afseende ä& de belopp, som sälunda ifrägasättas *), 
och dä för vinnande af statsanslag till det ena eller andra 
af berörda företag torde erfordras en garanti för blifvande 
underhäll, som Landstinget antagligen ej vill ikläda sig, 
saknar Utskottet, som emellertid fullgjort Landstingets upp- 


*) De ifrägasatta beloppen utgöra, fördelade pa de särskilda fögde- 
rierna, für Norrvikens fögderi: högst 512,100 kr., lägst 435,100 kr., för 
Sunnervikens fögderi: högst 364,200 kr., lägst 280,250 kr. och för Orosts 
och Tjörns fögderi högst: 70,150 kr., lägst 25,650 kr. (Utg. anm.). 


Ba 
342 Be 


drag i ärendet, anledning att i sakens närvarande skick hos 
Landstinget göra annan hemställan, än den att Landstinget 
behagade besluta *): | 
dels att de af majoren ATTERBOM upprättade 
kostnadsförslagen skola tryckas bland Landstingets 
handlingar innevarande är, för att sämedels bringas 
till allmänhetens kännedom, och 
dels att originalkostnadsförslagen med tillhörande 
ritningar och kartor skola förvaras ı Landstingets 
arkiv och der hällas tillgängliga för de myndighe- 
ter, kommuner eller enskilde,' som önska af desamme 
taga del. 


— —— — — — — — —. — m De — — 


Göteborg den 6 September 1884. 
Pä& Utskottets vägnar: 
Aus. EHRENSVÄRD. 
Lupv. Essen. 





*) Denna hemställan bifölls genom beslut den 15 september 1884 
(Göteborgs och Bohus läns Landstings handlingar, 1884, N:o 23, sid. 4). 
(Utg. anm.). 


343 


Om fiskrökning. 


Utdrag ur cand. pharm. S. A. Bwce#’s berättelse till Selskabet for de norske 
Fiskeriers Fremme öfver en af honom 1880 företagen resa för studiet af 
fiskrökeriers anläggning och drift *). 


I. 
Holländska rökerier. 


De ställen, jag besökte för att sätta mig in uti röke- 
riernas inrättning och drift, voro i Holland Nieuwediep, Sche- 
veningen, Rotterdam, Vlaardingen, Maassluis, Kralingen och 
Pernis samt i England Harwich, Lowestoft, Yarmouth, Grimsby 
och Hull. 

Det holländska sillfisket försiggär säsom bekant huf- 
vudsakligen i Nordsjön och idkas der med drifgarn. Vlaar- 
dingen och Maassluis äro de vigtigaste stapelplatserna och 
beredningsorterna för saltad sill (“pekelharing“), under det 
att Scheveningen är s& godt som det enda tillverkningsstäl- 
let för rökad sill (“bokking“). Nieuwediep utgör deremot 
hufvudmarknaden för färsk fisk, som derifrän nedlagd i is 
exporteras till de stora städerna pä kontinenten. Hollands 
främsta kund för säväl rökt som färsk fisk är Belgien, som 
forbrukar omkring 70 procent af den holländska rökta sillen. 

De holländska bokking-rökerierna äro alla af 
samma konstruktion, och man kan nästan säga, att man 
sett samtliga, när man sett ett sädant. Till ett välinrättadt 
rökeri hör förutom sjelfva rökhusen ocksä en egen byggnad 
för sillens utvattning, upplag af bränsle, korgar och annat 


*).Med författarens begifvande öfversatt af A. V. L. 


344 


tillbehör samt bostad för förmannen. Mellan byggnaderne 
har man helst en rymlig gärdsplan, som kan tjena 'säsom 
upplagsplats för den saltade sillen, tomma tunnor m. m. 
Rökerierna äro naturligtvis af olika storlek allt efter affä- 
rens omfattning. I regeln bestä rökhusen af tvä& jemnsides 
hvarandra liggande envänings tegelstensbyggnader med en 
gemensam mellanvägg, men med hvar sitt skilda tak. Den 
ena af dessa byggnader är delad i särskilda rökningsrum 
(“sassen“), som i regeln äro 4—5 meter djupa och 3—5 
meter breda samt ätskilda af en ända upp till taket gäende 
tunn vägg af 1 eller !/, tegelstens tjocklek. Höjden frän 
golfvet till takets nedersta del är i regeln 31/,—5 meter. 
Yttermurarne äro i allmänhet af 1!/, tegelstens tjocklek. 
Den andra länga byggnaden eller rummet kan närmast be- 
traktas som en svalgäng. Der försigg& de arbeten, som fö- 
retagas med sillen före rökningen, samt afkylning, inpackning 
och lagring af den färdiga varan. 

Takpannorna ligga pä läkten, utan nägot vattentak af 
bräder under dem. Ä svalgängens tak äro alla Öppningar 
mellan takpannorna tillkittade med cement, och är samma- 
lunda förfaret & sjelfva rökhusets tak med undantag blott 
af de 3—4 öÖfversta pannraderne för Juftvexlingens skull. 
Golfvet bestär i bäda husen af tegelsten. Sjelfva svalgän- 
gen är försedd med ett par dörrar och s& mänga fönster, 
att tillräckligt ljus för arbetet erhälles.. Frän svalgängen 
förer vidare en dörr in till hvart och ett af rökningsrum- 
men. Denna dörr är efter bredden delad i tvä delar unge- 
fär som & logdörrar brukas. Ändamälet dermed är att 
kunna reglera draget genom att mer eller mindre öppna 
den nedersta halfvan under rökningen. Dels med hänsyn 
till luftvexling, dels för att erhälla }jus äro rökningsrummen 
äfven försedda med gluggar, hvarförutom i hvarje sädant 
rum finnes en gasläga. 

I hvarje rökningsrum finnes i 2 meters höjd öfver 
golfvet en rad bjelkar, som uti ett inbördes afständ frän 


345 


hvarandra af 1 meter löpa parallelt med skiljeväggarne mel- 
lan rummen. Dä man erinrar sig, att hvarje rökningsrums 
bredd är 3—5 meter, mäste i ett rum af förstnämnda di- 
mension bjelkarnes antal hlifva 4, i ett af sistnämnda der- 
emot 6, och blifva sälunda i förhällande dertill 2 eller 4 
bjelkar fritt liggande, under det att de 2 öfriga ligga ome- 
delbart intill panelningen. Pä hvar och en af dessa bjelkar 
äro resta uppständare med ett inbördes afständ frän hvar- 
andra af ungefär 1,2 meter, hvilka gä alldeles upp till taket, 
och pä& bäda sidor af dem äro vägrätt liggande breda läk- 
ten fastspikade, mellan hvilka sisträmnda afständet är 25 
centimeter. Pä& detta spjelverk läggas de omkring 1,ı meter 
länga pilkäppar eller spett, p& hvilka sillen under röknin- 
gen hänger. Äfven svalgängen är försedd med liknande 
spjelverk, hvilket användes säsom förvaringsställe för den 
färdigberedda varan. 

De holländska rökeriernas hufvudprodukt, *bokking*, 
tillverkas, säsom ofvan nämnts, af lindrigt saltad, ogälad sill. 
Efter det silltunnan uppslagits och den i tunnan rörda (ej 
packade) sillen störtats ut pä golfvet i det rum, der ut- 
vattningen försiggär, kastas hon i utvattningskaren, dervid 
noga tillses, att sillen ej hänger tillsammans. Karen äro i 
allmänhet af 6 tunnors rymd. Vid utvattningen brukas al- 
drig kemikalier utan blott rent färskt vatten till i regeln 
samma myckenhet som sillen. Utvattningen kräfver olika tid 
efter de olika marknaderna. För Antwerpen, Brüssel och Tysk- 
land samt inre landet vattnas sillen uti 40 till 48 timmar, för 
Gent och Italien blott 24 timmar utan vattenskiftning. Starkt 
saltad islandssill vattnas först i 24 timmar, lägges derpä i 
pilkorgar i 12 timmar, sä att vattnet mä rinna väl af, och 
bringas derefter äter ı vatten under 24 timmar, innan ut- 
vattningen mä anses tillräcklig. Under utvattningen omrö- 
res massan flera gänger dagligen med en träspade för att 
sillen mä blifva qvitt lösa fjäll och all vidhängande oren- 
lighet, hvilken efter hand samlar sig vid karets botten. 


346 


Stundom brukas att sill, som mäste hälla sig länge, i syn- 
nerhet dä den är ämnad för Italien, alldeles icke utvattnas- 
utan blott tvättas. Efter slutad utvattning tappas vattnet. 
frän karen, och sillen upptages i öppna pilkorgar, uti hvilka 
den slutliga aftvättningen, som gör den vidhängande oren- 
lighetens aflägsnande fullständig, försiggär. Derefter sorte- 
ras sillen och tömmes uti korgar af ungefär !/, tunnas stor- 
lek samt bringas in uti rökhusets svalgäng. I dessa korgar 
fär sillen i regeln stä 18—24 timmar för att vattnet genom 
sillens egen tyngd skall pressas af henne; ty hängde man 
upp henne genast efter utvattningen, skulle vattnet samla 
sig uti sillens stjert, och torkningen göras vansklig. Utvatt- 
ningen verkställes städse af karlar, under det att nästa ät- 
gärd i ordningen, uppträdandet pä& rökspetten, besör- 
jes af fruntimmer. Dessa sitta i svalgängen vid de sist 
nämnda korgarne och hälla hvar sin litet mer än 1 meter 
länga, i bäda ändarne tillspetsade pilkäpp i venstra handen 
snedt uppät och utät med den nedersta ändan hvilande pä. 
korgens kant. Sillen fattas med högra handen öfver ryg- 
gen nästan alldeles invid hufvudet, med samma hands tumme 
öppnas venstra gällocket och pä detta sätt trädes hon in 
p& käppen. Sillens rygg är alltsä derunder städse vänd 
mot den arbetande och buken snedt utät till venster. Allt 
efter som uppträdningen försiggär, föres sillen in uti rök- 
ningsrummen, der hon tillsvidare placeras pä dertill inrät- 
tade lösa ställningar, intill dess hon kan upphängas uti 
spjelverket. Den som lägger käpparne upp i detta, tillser 
noga, att de särskilda sillarne icke mä& vidröra hvarandra. 
Det är en sjelfklar sak att den sill, som skall rökas star- 
kast, samt öfverhufvudtaget fet sill hänges öfverst. Skola. 
sälunda i ett rum samtidigt upphängas islandssill och nord- 
sjösill, hänges den förstnämnda öfverst, enär den behöfver 
3—4 gänger s& läng rökningstid som till dömes sill, som är 
bestämd för Antwerpen och Brüssel. Ett rökningsrum af 


347 


4><5 meters storlek rymmer omkring 14,000 nordsjösillar 
eller vid pass 20 tunnor sill. 

All affallssıll (f. ex. hufvudlös sill samt sill, som faller 
ned frän spjelverket) hänges upp pä krokar, som äro fästade 
uti fyrkantiga käppar. Denna sillsort försäljes genom gatu- 
mänglare i de större inländska städerne. 

Rökningsmaterialet är sä godt som uteslutande 
ekstickor, som fäs frän skeppsvarfven. Priset & detsamma 
är 30—40 kr. för vagnslast, innehällande 30—40 korgar af 
3/, tunnas rymd. Ekstickorna blandas med sägspän af ek, 
och begagnas särskildt denna sistnämnda pä smäbälen för 
‘att hindra, det dessa flamma upp, och för att gifva fyllig 
rök. Stickorna hällas gerna längre tid under tak, för att de 
skola vara fullständigt torra, när de skola brukas. Jemte 
ekstickor begagnas äfven stundom en tillsats af stickor af 
ätskilliga andra löfträd säsom asp, alm, ask och björk; men 
detta sker blott, när tillgangen & ekstickor är knapp. 
Stickorna läggas uti smähögar i rökningsrummen pä tegel- 
stensgolfvet under den upphängda sillen till ett antal af 
14—16 i ett 4x5 meters rum, och de antändas medels 
furustickor. Gluggen och dörrens nedersta del hälles efter 
antändningen öppna, dels för att vattenängan frän den tor- 
kade sillen mä kunna aflägsnas, dels för dragets skull. 
Hvarje timme, sä snart bälen blott glöda och stickorna äro 
nedbrända, pälägges nytt bränsle. FEfter ett par timmars 
förlopp torde sillen vara torr och börja antaga en svag gul- 
aktig färg.. D&A nu fuktigheten afdunstat frän sillen, slutes 
gluggen och likaledes dörren till, för s& vidt tillräckligt 
drag finnes genom öppningarne i de öfversta takpannera- 
derna. Till tio tunnor sill ätg& under tolf timmars rök- 
nıng 5—6 tunnor stickor. Har rökningsrummet längre tid 
stätt obegagnadt, plägar man, innan sillen upphänges, först 
afbränna ett bäl af vanlig ved, p& det att väggarne m& slä 
sig och fuktigheten aflägsnas förr, än den egentliga röknin- 
gen begynnes. 


348 


Det är af vigt, att under rökningen vidmakthälla en 
jemn temperatur. Skulle den blifva för hög, bör gluggen 
öppnas, sä att tvärdraget mä bringa den äter ned. Det är 
att märka, att sillen efter erfarne rökares pästäende under 
jemn temperatur vida lättare släpper ifrän sig fettet. 

Jag utförde i Scheveningen fjorton mätningar af tem- 
peraturen under rökningen med följande resultat: 

20,5, Bi 40:8, 18.2.9: 


18:7 , ae ab. 1908 
1% cn; 18 u, 
ER She RN 


som gifva en medeltemperatur af 18,6 ° C. Den lägsta 
temperaturen utgjorde nemligen 17,1, den högsta 21° C. 

Den rökta sillens färg, hvilken beror pä& rökningens 
längvarighet, mäste lämpas efter de olika marknadernas 
kraf. De tvä belgiska hufvudmarknaderna fordra en ljusrökt, 
blank, bronsfärgad sill, som i regeln kan färdigrökas pä& 12 
timmar. Det inre landet samt det öfriga Belgien, Tysk- 
land och Italien föredraga mörkrökad sill, som behöfver un- 
derkastas omkring 24 timmars rökning. Islandssillen rökas 
til och med 56—70 timmar. 

Efter slutad rökning Öppnas rummets dörr och glugg, 
sä att röken mä& kunna draga bort och askan bäras ut. 
Afkylningen upptager ett par timmars tid och försiggär 
antingen i sjelfva rökningsrummet, sä framt detta icke ge- 
nast skall tagas i anspräk för en ny rökning, eller ocksä 
uti svalgängens spjelverk, till hvilket sillen i sädant fall 
flyttas qvarhängande pä& rökspetten. Derefter är den färdig 
till inpackning, men det händer dock att den längre tid 
kan blifva hängande i svalgängen, och skulle derunder fuk- 
tig väderlek inträffa, torde den mest salta sillen lätt slä sig, 
till följd hvaraf den äter mäste flyttas in i rökningsrummet 
för rökning under en timmes tid till torkning före inpack- 
ningen och afsändningen. 1 

Säsom packkärl (emballage) användas dels korgar 


349 


för de närmaste marknaderna, dels lädor och tunnor för de 
aflägsnare. Äfven bleckaskar hafva användts, men de visade 
sig vara opraktiska. Korgarne flätas af pil och hafva en 
längd af 70 centimeter, bredd ofvantill af 45 och i bottnen 
30 centimeter samt en höjd af 18 centimeter. Locket är 
hvälfdt och fastsys med en 20—25 centimeter läng krokig näl. 
Pä begge längsidorna finnes en böjd hank. Korgarne rymma 
200 stycken sillar, ehuru för Antwerpen och Brüssel efter 
gammal plägsed dock blott 198 inpackas uti dem, men för 
de andra belgiska marknaderna kräfves fulla talet. Under 
det att dessa korgar uteslutande användas för de inländska, 
belgiska och tyska marknaderna, sändes sillen deremot till 
Italien uti lädor och smätunnor af fur eller gran, hvilka 
träslag föredragas framför löfträd, emedan de äro mer po- 
rösa och sälunda lättare genomsläppa den fuktighet, som af- 
dunstar under sillens transport och lagring och som eljes 
kunde utsätta sillen för att blifva mucken. Tunnorna äro 
50 centimeter höga och 31 centimeter i diameter. Lädorna 
äro 54 centimeter länga, 30,5 centimeter breda och 24 cen- 
timeter höga af ungefär 1'/, centimeter tjocka bräder. Uti 
lädorna inpackas i regeln 200 stycken sillar, under det att 
tunnorna rymma frän 310 till 400 stycken. 

Sillen packas i hvarf efter lädans eller korgens bredd. 
Pä bottnen bredes ett halmlager. Sillen lägges p& skrä, i 
de nedersta hvarfven med buken men i de tvä nästöfversta 
med ryggen vänd uppät. Öfverst läggas vanligen 8 till 10 
utvalda sillar pä& flatsidan och derofvanp& en porös papp- 
skifva. | 

För den italienska marknaden finnas tre sorteringar, 
nemligen: prima, d. v. s. stor rom- eller mjölkefyld sill, af 
hvilken 310 st. g& p& en tunna af ofvan nämnda dimensio- 
ner, secunda, d. v. s. mindre sill af samma beskaffenhet, af 
hvilken 400 st. g& pä& en tunna, och ylen, d. v. s. tom sill 
eller spents, af hvilken 370 st. g& p& tunnan. För de öf- 


ö  < fi 3 
h 
D a, 
\ 


350 


_ 


riga marknaderna användas i regeln blott tvä sorteringar, 
nemligen full sill, oafsedt storleken, och ylen. 

De belgiska hufvudmarknaderna för ljusrökad sill äro, 
som förut nämnts, Antwerpen och Brüssel, für brunrökad 
äter Gent, Brügge, Malines, Lüttich och Löwen. 

Prisen för korg vexlade i är pä& de belgiska markna- 
derna frän 3 till 6 gyllen*), och likväl sades att prisen i 
är voro särdeles läga och hela rökeriaffären dälig. 

I regeln uppnär “full“ sill högre pris p& de olika 
marknaderna än den tomma och betingar följaktligen ocksä 
högre pris, än sill af de olika norska fetsillmärkena skulle 
kunna, enär denna under rökningen torde förlora sitt mesta 
fett och derigenom i det närmaste f& utseendet af tom sill, 
hvilken alltid betraktas säsom secunda vara. I Frankrike, 
som för öfrigt fär blott högst obetydlig tillförsel frän Hol- 
land, föredrages mjölkefyld sill framför romfyld sädan. Is- 
landssill fäs allestädes hos minuthandlare i de större stä- 
derna, men man hörde städse klagomäl öfver att hon var för 
stor och kräfde sä läng rökningstid, att priset för hvarje sär- 
skild sill blef oproportionerligt högt. För islandssill betaltes i 
ar hos rökare i Scheveningen frän 7 till 10 gyllen för en läda 
med 100 stycken sillar; detaljpriset var 12 till 15 cent för 
stycket. Den norska sillsort, sm är bäst passande för rök- 
ning, är visserligen “Vaarsilden“, men äfven hon faller sig 
väl stor för de marknader, som hittills hafva varit försedda 
med den mer smäväxta nordsjösillen. 

Katolikerne förtära mest rökad sill, och fastan kan 
räknas för hufvudtiden för denna vara. Efter den 15 April 
kan ingen afsättning päräknas & nägon marknad. Uti Ita- 
lien bör all sill finnas i marknaden före den 15 Mars. 

Ljusrökad sill, som har utvattnats i 48 timmar, häller 


sig ungefär 14 dagar, brunrökad äter, som blott har utvatt- 


. *) En holländsk gyllen motsvarar 1 kr. 50 öre och en holländsk 
cent 11/, öre. (Ofvers. anm.). 


Er in 


551 


r- 


nats i 24 timmar, ända till 6 eller 7 veckor, men om hon, 
tör att kunna afsättas till mer aflägsna marknader, icke ut- 
vattnats utan blott afsköljts, 3—4 mänader. 

Förutom den här nämnda nordsjösillen fängas inom- 
skärs & olika tider & äret, i synnerhet under Januari och 
Februari, större och mindre smäsill, den s. k. Zuiderzee- 
sillen. Denna föres färsk till rökerierna, lägges 1 timme 
uti s& stark lake, att sillen flyter i densamma, torkas der- 
efter i korgar och rökas 3—4 timmar. Denna vara häller 
sig under ‘vintern blott i högst 8 dagar och förtäres i de 
holländska och belgiska städerna. 

Till arbetsomkostnader, rökning och emballering ätgä 
31/, gyllen (eller 3,75 kr.) för 1 tunna sill. Rökeriförman- 
nen fär i regeln 12 till 14 gyllen i veckan samt fri bostad, 
de vanlige arbetarne LO gyllen i veckan, hvartill komma 25 
cent i drickespengar för 3 man dagligen, men dä äro de 
ocksä förpligtade att turvis arbeta om natten under den 
brädaste tiden. Q@vinnorna, hvilka, säsom ofvanför nämnts, 
blott användas för att träda sillen upp pä rökspetten, ar- 
beta p& ackord och fä i regeln 15 till 18 cent för tunnan. 

De holländska bokking-rökerierna användas äfven för 
rökning af skarpsill och makrill. Den saltade skarpsillen 
utyattnas i en lösning af 1 tunna salt till 5 tunnor vatten. 
Färskt vatten törs man ej begagna, emedan gällocken der- 
igenom skulle s& försvagas, att de icke skulle kunna bära 
fisken & rökspetten, hvilka naturligtvis äro längt smalare än 
de som användas för sillen. Rökningen medtager en tid af 
3 till 4 timmar. Den färdigrökta skarpsillen lägges uti med 
hyssing ombundna smäpaketer p& 25 till 50 stycken och 
finner afsättning p& samma ställen som den rökta sillen, 
Varan häller sig 3 till 4 veckor. 

Makrill erhälles tillsammans med a och dä den 
fängas med sillgarn, sä säger det sig sjelf, att den är blott 
helt liten, närmast -som smä& höstmakrill. Man fär i all- 
mänhet ett par tunnor pä& resan. Makrillen sprättes upp, 


352 


utvattnas i 20 till 24 timmar och rökas mörkbrun i 48 
timmar. Fisken uppsprättes. utan att fläckas, men buksi- 
dorna hällas under rökningen öppna medels inskjutna spje- 
lor. Sälunda behandlad kan den hälla sig uti 2 till 3 mä- 
nader. Försändningen sker ı vanliga sillkorgar med 100 
stycken i hvarje. Det vanligaste priset är 7 till 9 gyllen 
för korg. Till hufvudmarknaderna Berlin, Frankfurt am 
Main, Augsburg och Bremen afsändes den under namn af 
“Lachsforellen“, till Krefeld äter under det verkliga namnet. 

De rika laxfiskena i Maas hafva framkallat en stor 
affär med export af bäde färsk och rökt lax. Den sist- 
nämnda tillverkas i synnerhet uti Rotterdam, Pernis, Kra- 
lingen och Krimpen. Hufvudmarknaden för den färska laxen 
är Kralingen, hvarest den bortauktioneras hvarje morgon. 
All försälining sker styckevis. “Lefvande lax“, d. v. s. sä- 
dan som ännu är s& spänstig i köttet, att en stark tryck- 
ning med fingern icke kan ıi detsamma ästadkomma en 
qyarstäende fördjupning, exporteras uti is, 2 till 3 stycken 
ı hvarje korg. Det norska beteendet att lägga mänga styc- 
ken i hvarje läda är efter erfarne holländske exportörers 
mening alldeles förkastlist. Den “döda“ fisken, d.v.s. den 
hvars kött förlorat sin spänstighet, gär uteslutande till rö- 
kerierna. 

Laxrökeriet är ett längsträckt rum, omkring 1?/, 
meter bredt och 31/, meter längt och högt med vägrätt 
liggande loft. I det ena hörnet finnes en träpipa med spjell, 
hvarigenom rök och änga kan träuga ut. Motsvarande sill- 
rökeriernas spjelverk finnas 2 genom husets hela längd 1lö- 
pande läkten, som äro upphängda 6 till 8 tum under lof- 
tet och p& hvilka de med lax behängda käpparne under 
rökningen hvila. Laxen behandlas pä följande sätt: den af- 
strykes, uppskäres i ryggen och bibringas p& insidan af 
buken en längsgäende inskärning, som gär ända ut till 
skinnet; hufvudet klyfves likaledes bakifrän och lemnas qvar- 
sittande & fisken bäde af hänsyn till utseendet och för upp- 


359 


hängningens skull; allt blod aflägsnas omsorgsfullt, insidan 
af bukhälan skrapas noggrannt med en skarp knif och af- 
tvättning eger flera gänger rum. Pä utsidan genomskäres 
huden längs sidolinien och pä& hvar sida af denna skära gö- 
ras flera smä& sneda tvärinsnitt, hvilka dock blott gä genom 
skinnet. Detta sker för att saltet lättare skall intränga och 
saltningen varda jemn samt dertföre att den mörka muskel- 
randen längs ofvannämnda linie är mer utsatt för att för- 
derfvas. Saltningen försiggär i källaren, hvarest laxen torı- 
saltas pä& bord, som löpa längs väggen och hyilkas skifva 
är snedstäld, s& att saltlaken kan rinna bort. Sex laxar 
läggas p& hvarandra med köttsidan upp. Fisken beströs 
med fint }just Lissabon-salt, och för att icke buken skall 
bilda nägon fördjupning, uti hvilken laken kan blifva stä- 
ende, lägges mellan hvarje fisk ett tunnt krumböjdt ekbräde. 
Rummets fönster tillslutas med träluckor, emedan man pä- 
stär, att ljuset skall gifva fisken en smutsigt röd färg. Laxen 
saltas efter storlek, fetma och marknad frän 2 till 10 da- 
gar. Skulle marknaden vara öfverfyld, lägges den torrsal- 
tade laxen i korgar och nedsättes uti iskällare, der den 
kan hälla sig intill 3 mänader. Före rökningen tvättas den 
och hänges ut till torkning i fria luften. Skulle luften der- 
emot vara fuktig, försiggär torkningen i sjelfva röknings- 
rummet sälunda att laxen hänges upp pä dertill inrättade 
pinnar längs väggarne, ett bäl af askgrenar tändes midt pä 
golfvet och, när detta brändt !/, timmes tid, är fisken till- 
räckligt torr och hänges upp under taket pä de ofvan 
nämnda läktena. Längs hela golfvets medellinie lägges nu 
ett bäl af ekstickor, beströdt med sägspän af ek, och det 
hela öfvertäckes med aska. DBälet antändes om aftonen 
i den ändan, som är närmast dörren, och förbränningen 
kommer sälunda att försiggä stycke efter stycke hela bälets 
längd igenom samt varar en natt. Temperaturen är der- 
under densamma som i sillrökerierna. För nägra markna- 
der är laxen färdigrökad pä& en natt, för andra äter först 


354 


efter tre till fyra dygn, och bälen mäste dä naturligen för- 
nyas. Rökt lax afsändes i regeln styckevis uti flata korgar 
eller lädor af poröst trä. De vigtigaste marknaderna äro 
södra Tyskland och Österrike. Priset för rökad vinterlax 
är 3 till 5 mark för skälpundet. 


II. 
Engelska rökerier. 


Liksom det holländska är ocksä det engelska sillfisket 
väsentligen ett drifgarnsfiske i öppna hafvet. Fartygen äro 
dels luggert- dels smackriggade med frän 15 till 40 tons 
drägtighet och utrustas företrädesvis frän Yarmouth och 
Lowestoft. Hufvudfisket eger rum under senhösten. Vär- 
fisket är af mindre betydelse, enär sillen under vären och 
särskildt under Mars mänad Är mager och föga tjenlig för 
att förädlas. 

De engelska rökerierna äro i allt väsentligt konstru- 
erade säsom de holländska och ätskilja sig frän dessa huf- 
vudsakligen genom sin storlek och genom fiskens behand- 
ling. Detta härrör deraf att de engelska fartygen söka in 
till sina hamnar med en färsk rävara, som ögonblickligen 
underkastas behandling i rökerierna. DBlott undantagsvis 
nedsaltas sillen för rökning, nemligen dä fisket utfallit s& 
rikt, att rökning af hela fängstmyckenheten pä& en gäng är 
omöjliggjord. | | 

De engelska rökerierna äro i regeln 2 till 3 gänger 
sä stora som de holländska, betydligt högre och hafva ett 
vida större antal rökningsrum. Spjelverket börjar i samma 
höjd öfver golfvet som i de holländska rökerierna, men läk- 
tenas antal är naturligen större och rummen kunna deri- 
genom lemna plats ät en längt större mängd sill. Längs 
sjelfva rökeribyggnaden gär en med halftak försedd tvävä- 


355 


ningars utbyggnad, som motsvarar de holländska rökeriernas 
svalgäng, men som saknar spjelverk och sälunda icke be- 
gagnas för upplagring utan endast till de för rökningen nö- 
diga arbetena samt till inpackning. Tvä genom en vägrät 
afskärning i tvä halfparter delade dörrar leda, en frän hvar 
af utbyggnadens väningar, in uti hvarje rökningsrum. Ge- 
nom den nedersta-dörren föres sillen in uti rökningsrummet 
frän utbyggnadens nedre väning, genom den Öfversta dör- 
ren tages den färdigrökta sillen ut i utbyggnadens öfre vA- 
ning. Hvarje rökningsrum är försedt med 2 till 3 gluggar, 
den ene öfver den andre. Takets form kan emellertid vara 
olika. 

I de engelska rökerierna tillverkas tre slag af rökad 
sill, nemligen “bloaters“, “kippers“ och “reds“*). Bloaters, 
-som äro en knappt femtio är gammal Yarmouth-uppfinning, 
tillverkas hufvudsakligen af färsk sill, som under 6 till: 7 
timmar lägges i stark lake af Liverpool-salt uti stora trä- 
lädor, aftvättas ordentligt uti rent vatten för att befrias frän 
lösa fjäll och orenlighet, trädes pä rökspett säsom i Holland, 
tvättas äter och upphänges i rökningsrummet utan föregä- 
ende torkning. Flera stora bäl anbringas pä tegelstensgolf- 
vet. Rökningsmaterialet utgöres af tjocka grenar af ek, alm, 
bok, björk eller ask, i regeln uti blandning. Det är mer 
fräga om att uppvärma denna sillsort, än att röka henne. 
Hon skall blott gifvas en svag gul färgskiftning. Medel- 
temperaturen i sex bloaters-rökerier var 25,6 ° C., röknings- 
tiden 10 till 12 timmar. 

Bloaters äro beräknade för ögonblicklig förbrukning, 
enär de svärligen hälla sig längre än 2 till 3 dagar. Lon- 
don är främsta marknaden. De afsändas uti smälädor, in- 
nehällande frän 60 till 80 stycken. 








*) Med “bloaters“ menas hel och ogälad, lättrökt sill, med *kip- 
pered herrings* fläckt, lättrökt sill och med “red herrings“ hel och 
-ogälad, härdrökt sill. Den engelska liksom den holländska rökta sillen rö- 
kas uti Aall rök, men: i Tyskland är brukligt röka (eller kanske rättare 
rökkoka) sillen uti varm rök. (Öfvers. anm.), 


24 


356 
Bloaters faktureras under märkena: 
best all au ae en a bloaters per 100. 
EICHEHEE U ei # „1:5h0x 
Re EIN R 3 3 
shot lei N ara nes a :% SIE 


tent (nedfallen eller hufvudlös) ; „ half-box. 

Stundom rökas bloaters äfven af saltad sill. Isädant 
fall mäste sillen rökas (värmas) i 20 timmar efter 48 tim- 
mars utvattning. Denna sort finner hufvudsakligen afsätt- 
ning uti de fattigare distrikten i vestra England. 

Kippers, äfven kallade Newcastle-kippers, emedan 
dei senare tider skola vara uppfunna af en sillsaltare uti 
denna stad, tillverkas uteslutande af färsk sill, och utväljas 
i regeln de största och friskaste dertill. Sillen behandlas _ 
först uti fäckningsrummet, ett rymligt, ]just rum, som i all- 
mänhet stöter intill rökeriet och är försedt med ett bredt 
 bord, som sträcker sig längs den ena väggen, samt tvä kar, 
det ena fyldt med lake till saltning, det andra med vatten 
till aftvättning. Fläckningen verkställes af fruntimmer. Dessa 
lägga sillen före sig pä& bordet med sillens rygg vänd emot 
fläckerskans bröst och med hufvudet ät venster. Med ven- 
stra handen hälles sillen fast & bordet, med den högra fö- 
res den korta eneggade knifven, hvilken liknar de skotska 
gälningsknifvarne, in uti sillen midt p& hennes rygg och 
derp& vägrätt ät venster genom sillens rygg och hufvud 
ända ut till nosspetsen. Knifven vändes derefter om och 
föres mot höger genom sillens bakdel, hvarefter gälar och 
inelfvor aflägsnas. En rask fläckerska kan pä& detta sätt 
under dagen behandla 2,200 stycken. När en större mängd 
. Nläckts, afsköljes sillen omsorgsfullt, lägges derpä under 15 
minuter i stark lake af. Liverpool-salt och är dermed fär- 
dig för upphängning. Sälunda behandlad sill hänges e7 
upp pä vanliga rökspett utan pä& fyrkantiga käppar, som 
äro försedda med krokar. Hvarje sill hänges upp pä tvä 
krokar, som stickas in under gälbägarne. Käpparne läggas 


[4 


397 


under upphängningen pä& en jernställning, som stär pä änd- 
styckena af det träg, uti hvilket sillen ligger. Trägets bot- 
ten är genomborrad, p& det att vattnet mä rinna af. Vidare 
torkning kommer ej i fräga. 

Kippers rökas i allmänhet 12 timmar, men, om de 
skola hälla sig längre tid, i 24 timmar. Hvar tredje timme 
förnyas bälen, som utgöras af en blandning af björk, bok, 
alm, ek och lärkträd. Medeltemperaturen var 28 °C. Lik- 
som fallet är med bloaters, förbrukas denna sillsort blott 
uti det inre landet och ätes rostad pä samma sätt som 
bloaters. 

De faktureras under märkena: 

best selected kippers pr box |, To Leyoleani 
second quality do 5 „ S 

Välrökade kippers skola p& skinnsidan vara blekgula, 
p& insidan äter ]jusbruna. 

Reds motsvara holländsk bokking och hafva i Eng- 
land varit i bruk sedan forntiden. De rökas i regeln af 
färsk sill, som torrsaltas med Lissabon-salt pä golfvet i 2 
till 5 dagar, allt efter som de skola hälla sig i kortare 
eller längre tid. Efter saltningen sköljas de och upphängas 
liksom bloaters utan nägon torkning till rökning p& samma 
sätt som i de holländska rökerierna. Till rökningen använ- 
das .ekstickor och sägspän, och dä rökningen medtager be- 
tydligt längre tid än i de holländska rökerierna, pästär man 
sig ock kunna ästadkomma en längt hällbarare vara än hol- 
ländarnes. NReds rökas vanligen i 4 veckor, ehuru man 
blott en gäng om dygnet fyrar p& med samma slags smä- 
bäl som i Holland. Skall sillen beredas till “high drieds*, 
rökas hon till och med under ända till 6 veckor, Tempe- 
raturen under rökningen vexlar mellan 14 och 19°C. Lak- 
saltad sill, som är afsedd för rökning, saltas icke uti tun- 
nor utan i stora cementerade cisterner, som äro nedsänkta 
uti salteriets golf. Sillen utvattnas sedan liksom ıi Holland 
och behandlas i öfrigt p& ofvan beskrifna sätt. Den färdiga 


398 


varan kallas “scotch reds“ och betalas alltid med lägre 
pris än high drieds och reds, som äro beredda af torrsal- 
tad sill. 

Förut använde man som rökningsmaterial halm, hvil- 
ken gaf sillen en vacker glans, men dä densamma derjemte 
förlänade sillen en obehaglig arom, blef den ock öfvergifven 
af nutidens rökare och begagnas pä& sin höjd blott till att 
tända bälen med. 

Ljusrökad “redherring“ finner i synnerhet afsättning 
uti fabriksstäderna och vestra England, den mörkrökade, 
“hamcured reds“ och “blackherring“ deremot mest uti Lon- 
don och kolonierna. Denna sistnämnda vara är ovanligt 
mörk, nästan svartbrun. Vanlıg brunrökad sill gär hufvud- 
sakligen till Italien. Nedfallen och hufvudlös sill, hvilken 
rökas pä samma slags käppar, som användas för rökningen 
af kippers, gär ı handeln under namn af “red tenters“ och 
“plucks“. 

Reds faktureras under märkena: 

best selected reds per keg (80—100 st.) 


d:o „is. box 
second quality reds „ dio 
d:o „ half-barrel (180 —200 st.) 


red tenters & plucks „ d:o 

Den för Italien bestämda sillen packas i regeln uti 
furutunnor, som rymma frän 500—550 stycken. Tunnorna 
(“the barrels“) äro 66 centimeter höga och 40 centimeter 
i diameter. Halftunnan (“the half-barrel“), hvilken ocksä 
begagnas säsom emballage vid försändning till Italien, rym- 
mer frän 180—200 sillar och har en höjd af 40 och eu 
diameter af 30 centimeter. Afsändningen till Medelhafvet 
sker ötver Liverpool och derifrän med snabbgäende fartyg 
till Medelhafvet, hvarest de vigtigaste marknaderna äro Genua, 
Livorno, Neapel, Palermo, Messina, Catania, Bari, Ancona, 
Fiume, Venedig, Triest samt Smyrna, Syra och Constanti- 
nopel. Kaggen (“the keg“), hvilken användes för inländska 


359 


försändelser, är 25 centimeter hög med en diameter ofvan- 
till af 34 och nedtill af 28 centimeter. Med “box“ menas 
en läda af gran- eller furubräder, 29 centimeter läng, 12 
centimeter hög och 23,7 centimeter bred. Ändstyckenas 
tjocklek är 1,7 centimeter, sidostyckena och lockets omkring 
5 millimeter. Bloaters och kippers afsändas uteslutande i 
dylika smälädor *). 

Under skarpsillfisket (frän 1 December till 15 Januari) 
rökas ätskilligt af dess fängst. Skarpsillen torrsaltas 1 tili 
2 dagar med fint Liverpool-salt och rökas utan föregäende 
aftyättning i 2 till 3 dagar. Rökad skarpsill afsändes uti 
samma slags smälädor, som begagnas för bloaters och kippers. 

Äfven nägot makrill rökas under den tid, denna tisk 
erhälles.. Den behandlas fullständigt som kippers, d& man 
undantager att den ligger uti stark lake i ®/,—1 timme. 
Rökt makrill liksom rökt skarpsill afsättes endast. inom 
landet. 

Rökad kolja. Rökerierna för denna vara, af hvilka 
de flesta finnas uti Grimsby och Hull, hafva rundt omkring 
det egentliga rökhuset en utbyggnad, uti hvilken fiskens af- 
tvättning och saltning eger rum och hvarifrän fisken sedan 
föres in uti rökeriets rökningsrum (i regeln 2 till 3), hvilka 
hafva ingängar frän bäda sidor. För öfrigt är inredningen 
densamma som i ett sillrökeri. Fisken, som ilandföres ren- 
sad (d. v. s. befriad frän inelfvorna), behandlas ı rökeriets 
föorsal p& följande sätt. Först afslites hufvudet, och fisken 
tvättas nöjaktigt uti nägot ljummet vatten, bukhälan rensas 
och befrias frän allt blod med en styf borste, och fläckning 
eger rum. Af ryggbenet borttages icke nägot. Eifter att 
hafva pä& nytt afsköljts, bringas den i lakelädan, hvilken är 
försedd med dubbel botten af spjelar, & hvilka slem m. m. 
dyl. kan samla sig, samt delad uti 2 rum, som vexelvis fyl- 


*) Uti de stora engelska rökerierna rökas under fisketiden omkring 
ätta niondelar af den för rökning använda sillmängden till kippers och 
bloaters samt en niondel till reds, 


360 


las med ren stark lake, uti hvilken koljan blifver liggande 
10—15 minuter. När det ena rummet är tomt, är koljan 
i det andra färdig till upphängning p& de med krokar be- 
satta käpparne. Koljan är färdigrökt i loppet af en natt 
och kan under kylig väderlek hälla sig intill 8 dagar. Rök- 
ningsmaterialet, furustickor och eksägspän, lägges uti ett 
enda längt bäl pä golfvet under hvarje spjelverk p& samma 
sätt som ı de holländska laxrökerierna. Temperaturen vex- 
lar frän 20—22°C. Afsändningen sker uti tunnor och kor- 
gar, och är afsättningen hela England öfver lifliig. God rökt 
kolja skall vara nägorlunda lös i köttet och ljust gulbrun 
p& köttsidan. ; 


Obs. De till författarens berättelse hörande fullständiga ritningar & 
holländska, engelska och tyska fiskrökerier ätfölja tidskriften säsom bi- 
hang, utgifne i ett särskildt häfte. 


RER EU SEE VRRNE 


361 


Berättelse Öfver Föreningens till bohuslänska 
fiskeriernas främjande instiftande och 
verksamhet under första äret af 
dess tillvaro. 


Den omfattande undersökning (“enquete*) af de britiska 
hafsfiskeriernas tillständ med hänsyn till medlen att främja 
fiskerinäringen genom lagstiftning och andra offentliga ät- 
gärder, som utfördes under 1863—1865 ai en särskild re- 
geringskommission, bestäende af James CArkn (ordförande), 
Tuomas Henry Huxtey och GEoRGE Suaw LEFEVRE med 
E. W. H. HoLpsworrH säsom sekreterare, och hvars resul- 
tat offentliggjordes uti en storslagen berättelse, hade äfven 
ledt uppmärksamheten pä den stora fördel, britiska fiskeri- 
näringen skulle kunna skörda af periodiska utställningar och 
af offentliggöranden frän en ät fiskeriernas främjande särskildt 
egnad inflytelserik förening *). Genom ordförandens i denna fi- 
skerikommission, den nämnde JAMES CAIRD’s intime vän bruks- 
patron JAMES RoBERTSoN Dickson, dä för tiden en nitisk leda- 
mot af Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps för- 
valtningsutskott, gjordes de nya äsigter, som uttalats af be- 
mälda fiskerikommission, bekante äfven bland de i afseende 
p& fiskerinäringens offentliga främjande ledande männen 
ınom värt Hushällningssällskap, och följden deraf blef sä- 
som bekant dels ätskilliga försök med syfte att införa fiske 
med bomsläpnät (“beamtrawlnet“) samt förslag till att göra 
fiskerilagstiftningen mindre prohibitiv m. m. liknande, dels 
fiskerimötet d. 2—-4 september 1868 i Lysekil och äter- 


*) Report by the commissioners appointed to inquire into the sea 
fisheriers of the united kingdom. I. London 1866, sid. XVII. 


362 


upprepandet i samband dermed af förslaget om bildandet 
af en förening, egnad särskildt ät fiskeriernas för- 
kofran*). Detta äterupprepande af den berömda engelska 
fiskerikommissionens förslag lemnades emellertid fullständigt. 
utan afseende, i hvad det rörde bildandet af en förening 
med syfte att verka för fiskerinäringens främjande, men ef- 
terliknades s& mycket mer med hänsyn till deltagandet uti 
de tid efter annan följande utställningarna i utlandet, hvilka 
ocksä beledsagades af mycket uppseende väckande skildrin- 
gar i pressen samt fäfängan mer tilltalande belöningar och 
utmärkelser **. Tiden var väl ej heller ännu inne för en 
dylik förenings bildande, dä intresset för bohuslänska fiske- 
rinäringen dertill ej var nog betydande hos de mer bildade 
och förmögne inom länet, utan hvilkas biständ naturligen 
en dylik förening, under första början af sin tillvaro ätmin- 
stone, knappast torde vara möjlig att upprätthälla pä& ett 
sädant sätt, att den kan medföra nägot gagn och uträtta 
nägot af värde. Att för tidigt hafva bragt en slik förening 
till ständ, ja t. o. m. att, dä frägan derom först bragtes & 
bane, hafva allt för starkt yrkat derpä, att en sädan bilda- 
des, kunde för öfrigt hafva ät bohuslänska fiskerinäringen 
medfört icke obetydliga olägenheter. Sedan emellertid en 
ny sillfiskeperiod äter begynt med vintren 1877—78 och 
derigenom allmänhetens intresse i nödig omfattning dragits 
till bohuslänska fiskerinäringen och sedan en förening af 
ifrägavarande beskaffenhet kommit till ständ i Norge och 
der visat sig kunna utöfva ett gagnande inflytande ***) samt 
sedan det visat sig vara af behofvet i högsta grad päkal- 


*) Göteborgs och Bohus läns Hushällnings-Sällskaps qvartalsskrift, 
April 1868, sid. 53. — Berättelse öfver fiskerimötet i Lysekil den 2,3 och 
4 september 1868. Göteborg 1868, sid. 2. 

**) Om dessa utställningars verkliga betydelse för bohuslänska fiske- 
rinäringen lemnas ätskilliga antydningar uti den af utgifvaren författade bro- 
schyren: Sveriges deltagande i internationela fiskeriutställningen i London 
1883. Genmäle. Stockholm 1883. 


***) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 61—68, 


365 


ladt, att ävägabringa en kraftigare, mer planmessig och pä. 
verklig yrkeserfarenhet möjligast grundad verksamhet till 
bohuslänska fiskeriernas och skärgärdens förkofran, än den 
man redan hade; s& äterväcktes af utgifvaren förslaget om 
en dylik förenings bildande uti bohuslänska tidningspressen *), 
hvarefter till den vid det den 6—8 september 1883 hällna. 
s. k. fiskerimötet i Lysekil närvarande allmänheten uti samma 
tidningspress utfärdades följande 
inbjudning*”). 

“Den ofantiga betydelse for Bohus läns hela utveck- 
ling i bäde ekonomiskt, moraliskt och socialt hänseende, de 
stora periodiska sillfiskena städse haft, och det sä synbarli- 
gen trängande behofvet af en den kraftigaste verksamhet, 
bäde till det med vintern 1877—78 änyo yppade ymniga 
sillfiskets snarast möjliga förkofran derhän, att den i sillens 
ymniga kustbesök sig teende förvärfsmöjligheten varder ı 
största omfattning och pä bästa sätt begagnad, och till fö- 
rekommandet af de ett sädant fiske enligt förflutna tiders- 
erfarenhet städse ätföljande talrika olägenheterna och syära 
rubbningarne uti länets eljes lugna utveckling samt till 
bohuslänska skärgärdens höjande i välständ och hela fiskeri- 
näringens främjande i öfrigt, mana till ävägabringandet af 
en sädan allmänt väl inom länet äsyftande verksamhet äf- 
ven af rent enskild natur jemte och fullständigt oberoende 
af den offentliga verksamheten i samma syfte, i likhet med 
hvad redan egt rum och visat sig vara i hög grad gagnande 
uti Storbritannien och i Norge. Pä grund häraf inbjudes. 
och uppmanas den för bohuslänska fiskerierna intresserade 
allmänheten att under fiskerimötet i Lysekil & der närmare 
tillkännagifven tid och plats sammanträda för bildandet af 
en förening, hvars syfte och verksamhetsart synes af föl- 
jande förslag till 


*) Bohusläningen. Uddevalla, 1883, N:o 52 (A). 
**) Bohusläns Tidning, Uddevalla, 1883, N:o 104. — Bohusläningen, 
1883, N:o 71 (A). 


364 


stadgar för Föreningen till främjande af de bohus- 
länska fiskerierna. 


nt. 
Föreningens ändamäl och verksambet. 

1. Föreningens ändamäl är att verka för de bohuslänska fiskerier- 
ınas samt den bohuslänska skärgärdens förkofran. 

2. Föreningen söker att understödja alla sträfvanden till bohus- 
länska fiskeriernas och den bohuslänska skärgärdens icke blott höjande utan 
äfven skyddande mot de olägenheter, som ätfölja “det yppade ymniga sill- 
fisket“, samt lägger sig derföre ock särskildt vinn, dels om det sakkunniga 
‚utredandet af alla i samband med fiskebedriftens och skärgärdens ändamäls- 
'enliga utveckling stäende frägor, dels om spridandet af ökade kunskaper i 
näringsutöfningen och af en möjligast riktig uppfattning af BRTUIIER, bo- 
huslänska fiskebedriften rörande förhällanden. 


Föreningens medlemmar. 

1. Arbetande medlem af föreningen är en hvar välfrejdad person, 
‚som deltager i föreningens verksamhet och till föreningen erlägger antingen 
en.ärsafgift af 5 kronor eller ock en gäng för alla en ständig ledamots af- 
gift af 80 kronor. 

2. Föreningen kan äfven genom styrelsen till hedersledamöter eller 
tll korresponderande medlemmar kalla för fiskerierna nitälskande män, som 
:genom sin samhällsställnuing eller verksamhet kunna främja förverkligandet 
‚af föreningens syfte, 


N 
Föreningens säte och allmänna organisation. 

1. Föreningens säte är i Uddevalla. 

2. Föreningens gemensamma angelägenheter handhafvas dels af en 
‚styrelse jemte af denna utsedde embetsmän, dels af de fyra särskilda arbets- 
‚afdelningarna för de olika hufvudgrenarne af föreningens verksamhet, dels 
af föreningens samtlige medlemmar vid de allmänna föreningsmötena i Ud- 
devalla. 

3. Föreningens medlemmar sammanträda under hvarje förvaltningsär, 
hvilket räknas frän och med 1 september till och med näst derpä följande 
31 augusti, till ordinarie allmänna föreningsmöten uti Uddevalla första gän- 
gen i början af hösten, dä styrelse, arbetsafdelningarnas medlemmar och 
revisorer jemte suppleanter utses samt berättelse om föreningens verksamhet 
under förflutna äret framlägges, och andra gängen i början af vären, dä 
revisorernas berättelse föredrages. Extra-ordinarie föreningsmöte hälles, 
när styrelsen sädant finner nödigt. Tiden för föreningsmötes hällande 





R: 


ee EEE I» 


rn ee 


365 


bör vara minst 14 dagar förut kungjordt uti den inom länet mest spridda 
tidningen. 
4. Alla val inom föreningen verkställas med slutne sedlar, och 
skilje lotten vid lika rösttal. 
$ 4. 
Föreningens styrelse och embetsmän. 

1. Föreningens styrelse utgöres af arbetsafdelningarnes ordförander 
samt fem pa första ordinarie föreningsmötet under förvaltningsäret utsedde 
medlemmar. 

2. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att 
under förvaltningsäret leda förhandlingarne vid bäde föreningsmöten och 
styrelsesammanträden. 

3. Styrelsen sammanträder pä kallelse af ordföranden, och mäste 
minst hälften af dess medlemmar vara tillstädes, för att beslut ma kunna 
Tattas. I händelse af lika rösttal vid öppen omröstning, fälle ordförandens 
röst utslaget, men vid sluten omröstning skilje lotten. 

4. Styrelsen eger att för omfattande större frägors behandling utse 
särskildt dberedningsutskott. | 

5. Styrelsen handhafver ledningen af föreningens hela verksamhet 
samt eger för den skull att utfärda instruktioner för föreningens embetsmän 
‘och vaka öfver desses förvaltning, för hvilken styrelsen stär i ansvar. _ 

6. Styrelsen utser en sekreterare och en skaitmästare att säsom för- 
eningens embetsmän under styrelsens inseende handhafya hvar sin afdelning 
af styrelsens förvaltning. 

$ 5. 
Föreningens arbetsafdelningar. 

1. Föreningens allmänna verksamhet förberedes genom följande fyra 
arbetsafdelningar, nemligen: 

afdelningen för fiskevärd. 


a „ fiskfängst. 
2 „ fiskafsättning. 
- „ fiskarevärd och skärgärdens förkofran. 


2. Hvarje arbetsafdelning utgöres af tre ä& förvaltningsärets första 
ordinarie föreningsmöte utsedde medlemmar, hvilke ega att, om de sädant 
finna nödigt, tillkalla tvä medlemmar att säsom extraordinarier deltaga uti 
afdelningens arbeten. Afdelning utser sjelf under första ordinarie förenings- 
mötet sin ordförande samt en dennes ställföreträdare bland sina ordinarie 
medlemmar. 

$ 6. 
Föreningens kretsafdelningar. 

1. För det ytterligare befrämjandet af föreningens syfte och för ut- 
förandet eller underlättandet af dess verksamhet inom länets skilda delar 


366 


kunna med styrelsens begifvande kretsafdelningar af lämplig omfattning 
bildas utaf de inom en trakt boende medlemmarne af föreningen. 

2. Kretsafdelningen bör till styrelsen afgifva dels ärlig redogörelse 
för sin verksamhet, dels yttranden öfver till henne frän styrelsen hänskjutna 
frägor samt draga försorg om eller vaka öfver utförandet inom sitt omräde 
at föreningens eller styrelsens beslut. 


7. 
Föreningens samlingar och ekonomi. 

1. Föreningens arkiv värdas af sekreteraren, föreningens-biblotek 
och öfriga samlingar äter af sekreteraren eller den person, styrelsen dertill 
förordnar. 

2. Föreningens kassa förvaltas och föreningens räkenskaper föras. 
af skattmästaren. Räkenskapsäret börjar med den 1 september. 

3. Föreningens samlingar och ekonomiska förvaltning granskas är- 
ligen af tvänne vid förvaltningsärets första ordinarie föreningsmöte utsedde 
revisorer, hvilke i god tid före andra ordinarie föreningsmötet böra till sty- 
relsen öfverlemna fullständig berättelse öfver sin granskning, hvilken be- 
rättelse derefter jemte de anmärkningar frän styrelsen, hvartill den kunnat 
föranleda, pä sistnämnda möte meddelas föreningens medlemmar, som i an- 
ledning deraf besluta. 


$ 8. 
Föreningens stadgar. 

Förslag till ändring af föreningens stadgar mäste, skriftligen affat- 
'tadt, vara till styrelsen inlemnadt minst en mänad före det ordinarie före- 
ningsmöte, ä hvilket det skall första gängen föredragas. Förklaras det- 
samma & detta möte för hvilande, mä det ä näst följande förvaltningsärs 
första ordinarie föreningsmöte till afgörande företagas. För att ett hvi- 
lande förslag till ändring i stadgarne skall anses antaget, kräfves bifall af 
minst tre fjerdedelar af de närvarande medlemmarne. 


Tjörn den 1 september 1883. 
Axeı VırHa. LJUNGMAN.“ 


Den under det sä ytterst talrikt besökta mötet strängt 
upptagna tiden medgaf emellertid icke hällandet af nägot 


sammanträde för den uti ofvan införda inbjudning föreslagna 


föreningens bildande, men planen dertill var dermed icke upp- 
gifven, och dä densamma omfattats med välvilja af allmän- 
heten, sä utfärdades fjorton dagar senare följande nya säsom 
annons i flera af länets tidningar införda 


ua 


367 


inbjudning. 

“Genom det vid slutet af 1870-talet äter började stora periodiska 
sillisket har en af länets vigtigare inkomstkällor, hafsfisket och dermed 
sammanhängande näringar, mer och mer trädt i förgrunden och tilldragit 
sig ökad uppmärksambhet, ej endast inom länet utan af hela landet.“ 

“Det gäller nu för oss bohusläningar att genom ändamälsenliga ät- 
gärder kunna draga största möjliga förmon af den rikedomskälla, som er- 
bjudes, och härtill erfordras en kraftig medverkan frän säväl det allmän- 
nas som den enskildes sida.* 

“Men just derföre och dä det är alldeles tydligt, att först vid en 
vexelverkan emellan dessa bäda krafter ett godt resultat kan ernäs, gäller 
det ock att försöka till ett helt samla de spridda krafterna af för näringen 
i fräga intresserade personer inom länet för samverkan till gemensamt bästa 
och för att kunna kraftigare uttala sig rörande de ätgärder frän det offent- 
ligas sida, som befinnas önskvärda och af behofvet päkallade.“ 

“Uti värt broderland Norge, att icke nämna andra länder, har ett 
sädant sällskap eller förening sedan längre tid framgängsrikt verkat i be- 
rörda syfte, hvarföre vi redan ega förebilder för en dylik verksamhet.* 

*För att nu, om möjligt, föra denna angelägenhet öfver ifrän önsk- 
ningarnas till verklighetens omräde, hvarom nyligen en offentlig uppmaning 
utgätt frän en för vär fiskerinäring varmt nitälskande, framstäende veten- 
skapsman, sä väga undertecknade vördsamt inbjuda intresserade personer 
inom länet att, för ästadkommande af en 

Förening till främjande af de bohuslänska fiskerierna, 
sammanträda i Uddevalla & stora rädhussalen tisdagen den 2 nästa oktober 
kl. 5 efterm. 

Uddevalla den 14 september 1883 


FREDR. ÜÖSTER. C. W. CoLLANDER. Ro». M. TuorBURNn. 
R. W. Bury. JOHN PFTERSoN. SVANTE NATT ocH Dac. 
A. W. RypHoLm. AxkL WALLSTRÖM. Erıc PFTERSon. 
J. N. Sanne. P. E. Bercıvs. Reınan. BRATTBERG. 
P. MALMmBERG. E. G. Lange. JoH. ANDERSOoN.* 


Den 2 oktober 1883 sammanträdde med anledning af 
 sistanförda inbjudning ett större antal personer & rädhus- 
salen i Uddevalla, hvarefter, sedan herr RoßerrT THor- 
BURN utsetts att leda förhandlingarna, den föreslagna Före- 
ningen konstituerade sig och efter en längre öfver- 
läggning antog stadgar i hufvudsaklig öfverensstämmelse 
med det förslag, som med ledning af det ofvan i första in- 


368 


bjudningen utfärdade förslaget utarbetats af de senare in- 
bjudarne, och skulle de sälunda antagne stadgarne under- 
ställas Konungens Befallningshafvandes i länet stadfästelse. 
Derefter skreds till val af en interimsstyrelse att intill 
Föreningens första ordinarie föreningsmöte i maj mänad 
1884 leda Föreningens hela verksamhet, och utsägos till 
ledamöter i densamma herrar M. Backerın (Fjellbacka), C: 
W. CoLtanper (Uddevalla), F. L. Cösrer (Uddevalla), A. 
HaGBERG (Södra Grundsund), A. V. Lsuneman (Tjörn), W. 
T. Lusperen (Strömstad), A. MacrıE (Lysekil), J. PETER- 
son (Uddevalla, M. Rußsenson (Göteborg), A. N. WIDELL 
(Marstrand), G. J. von Yuren (Lysekil) och C. J. Öpman 
(Fiskebäckskil. Till ordförande i denna interimsstyrelse 
valdes herr ©. W. CoLLANDER, till vice ordförande och skatt- 
mästare herr F. L. CösTEr samt till sekreterare herr A. 
V, LJunGMmAn. 

Sedan Konungens Befallningshafvande emellertid uti 
den 6 november 1883 afkunnadt utslag förklarat sig icke 
kunna meddela stadfästelse & Föreningens stadgar, sam- 
mankallades Föreningens ledamöter till nytt möte i Udde- 
valla den 4 derpä följande december, dä med anledning at 
nämndä utslag en obetydligare förändring vidtogs uti Före- 
ningens stadgar, hvilka sälunda slutligen erhöllo följande 
lydelse: 

Stadgar 
för | 
Föreningen till bohuslänska fiskeriernas främjande *). 
$1. 
Föreningens ändamäl och verksamhet. 
Mom, 1. Föreningens ändamäl är att med samfälda krafter verka för de 
bohuslänska fiskeriernas samt den bohuslänska skärgärdens för- 
kofran. 


Mom, 2. Föreningen söker att understödja alla sträfvanden till bohuslän- 
ska fiskeriernas och den bohuslänska skärgärdens icke blott hö- 





*) Särskildt tryckta och äfven meddelade i dansk Ööfversättning uti: 
Fiskeritidende, udgivet af A. FEpversen,: 1884, N:o 7, sid. 45—47. 


y‘ 
BE on = 5 k. 
en ut in a u 


Mom. 


Mom. 


Mom 


Mom. 


/ 369 


jande utan äfven skyddande mot de olägenheter, som -ätfölja det 
“vppade ymniga sillfisket*, samt lägger sig‘ derför ock särskildt 
vinn, dels om det sakkunniga utredandet af alla i samband med 
fiskebedriftens och skärgärdens ändamälsenliga utveckling stä- 
ende frägor, dels om spridandet af ökade kunskaper i närings- 
utöfningen och dels om att, när sädant pröfvas lämpligt, uttala 
sig rörande de ätgärder frän det offentligas sida, som befinnas. 


_ önskvärda eller af behofvet päkallade. 


$ 2. 
Föreningens medlemmar, 

Föreningen utgöres af de personer, som äro eller varda till arbe-. 
tande ledamöter antagne och för sädan delaktighet till Förenin- 
gens kassa erlägga antingen en ärsafgift af fem kronor eller oek 
en gang för alla en ständig ledamots afgift af ättio kronor. 

Antagande af ledamöter sker genom styrelsen efter anmä-- 
lan frän arbets- eller kretsafdelnings ordförande. 
Föreningen kan äfven genom styrelsen till hedersledamöter eller 
till korresponderande medlemmar kalla för fiskerierna nitälskande- 
personer, som genom sin sambällsställning eller verksamhet kunna 
främja förverkligandet af Föreningens syfte. 


$8 

Föreningens säte och allmänna organisation. 
Föreningens säte är i Uddevalla. 

Föreningens gemensamma angelägenheter handhafvas dels af em 
styrelse jemte af denna utsedde embetsmän, dels af de fyra sär- 
skilda arbetsafdelningarna för de olika hufvudgrenarne af Före- 
ningens verksamhet, dels af Föreningens samtlige medlemmar 
vid de allmänna föreningsmötena, 

Föreningen har under hvarje förvaltningsär, hvilket räknas frän 
och med den 1 augusti till och med den 31 derpä följande juli, 
tvänne ordinarie föreningsmöten, det första under maj, det andra 
under september mänad, ä dagar som styrelsen utsätter. 

Vid mötet i maj utses styrelse och arbetsafdelningar för- 
kommande äret samt tvä revisorer och en suppleant för gransk- 
ning af det löpande ärets förvaltning. Vid mötet i september- 
föredrages styrelsens redogörelse öfver Föreningens verksamhet 
under förflutna äret samt revisorernes. berättelse för samma tid,. 
hvarjemte utgifts- och inkomstsförslag för löpande äret fram- 
lägges. Vid bäda dessa möten behandlas i öfrigt andra ären- 
den, som styrelsen finner anledning framlägga, eller som en- 


370 


Mom. 1. 


‚Mom. 3. 


Mom. 4. 


Mom. 5. 


Mom. 6. 


‚Mom. 1. 


skilde medlemmar skriftligen till styrelsen inlemnat före början 
af nämnde mänader, 

Extraordinarie föreningsmöte för behandling af visst i 
kallelsen dertill utsatt ärende hälles, när styrelsen sä finner nö- 
digt eller kretsafdelning derom gör hemställan. 

De ordinarie mötena hällas i Uddevalla; extraordinarie 
möte kan, om skäl dertill förefinnes, äfven utsättas & annan ort. 

Kallelse till föreningsmöte sker genom minst 14 dagar 
förut införd annons uti ett par af länets mer spridda tidningar. 

Val inom Föreningen verkställas med slutna sedlar, om 
ej öppen omröstning enhälligt beslutas. Vid lika rösttal för olika 
meningar skilje lotten. Alla beslut afgöras genom enkel röst- 
öfvervigt utom vid fräga om Föreningens upplösning. 


‘4. 

Föreningens styrelse och embetsmän. 
Föreningens styrelse utgöres af arbetsafdelningarnes ordförander 
samt fem särskildt utsedde ledamöter, för hvilka samma antal 
suppleanter skall finnas. 
Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att leda 
förhandlingarne vid säväl föreningsmöten som styrelsesamman- 
träden. 
Styrelsen sammanträder pä kallelse af ordföranden, och mäste 
minst fyra ledamöter tillstädeskomma, för att beslut mä kunna 
fattas. I händelse af lika rösttal, fälle vid öppen omröstning 
ordförandens röst utslaget, men vid sluten omröstning skilje 
lotten. 
Styrelsen utser en sekreterare och en skattmästare att säsom Före- 
ningens embetsmän under styrelsens inseende handhafva hvar sin 
afdelning af styrelsens förvaltning. 
Styrelsen handhafver ledningen af Föreningens hela verksamhet, 
utfärdar instruktioner för Föreningens embetsmän och öfvervakar 
dessas förvaltning, för hvilken styrelsen stär i ansvar. 
Styrelsen eger att för omfattande större frägas behandling utse 
särskildt beredningsutskott. 


SD. 
Föreningens arbetsafdelningar. 
Föreningens allmänna verksamhet förberedes genom följande fyra 
arbetsafdelningar, nemligen: 
afdelningen för fiskfängst och fiskeredskap. 
R „ fiskberedning och fiskhandel. 


Mom. 2. 
Mom. 1. 
Mom. 2. 
Mom. 1. 
Mom. 2. 
Mom. 1. 
Mom. 2. 


afdelningen för fiskevärd. 
2 „ fiskarevärd och skärgärdens förkofran. 

Hvarje arbetsafdelning utgöres af tre ä ordinarie föreningsmötet i 

maj utsedde ledamöter, af hvilke en nämnes till ordförande och 

en till dennes ställföreträdare. Afdelning eger att, om den sä- 

dant finner nödigt, tillkalla tvänne ledamöter att säsom extraor- 


dinarier deltaga uti afdelningens arbeten. 


$ 6. 
Föreningens kretsafdelningar. 

För det ytterligare främjandet af Föreningens syfte och för ut- 
förandet eller underlättandet af Föreningens verksamhet inom lä- 
nets skilda delar, kunna med styrelsens begifvande Aretsafdelnin- 
gar af lämplig omfattning bildas utaf de inom en trakt boende 
medlemmarne af Föreningen. 
Kretsafdelning bör till styrelsen afgifva dels ärlig redogörelse 
för sin verksamhet, dels yttranden öfver till henne frän styrelsen 
hänskjutna frägor samt draga försorg om eller vaka öfver utfö- 
randet inom sitt omräde af Föreningens eller styrelsens beslut. 


ST. 

Föreningens samlingar och ekonomi. 
Föreningens arkiv, bibliotek och Öfriga samlingar värdas af sekre- 
teraren eller af annan person, som styrelsen dertill förordnar. 
Föreningens kassa förvaltas af skattmästaren, hvilken skall hafva 
räkenskaperna för förvaltningsäret afslutade senast den 15 augu- 
sti, sa att revision af dem derefter kan ega rum, och bör be- 
rättelse öfver revisionen vara till styrelsen inlemnad före den 1 
september. Revisorerne ega äfven att före den 15 augusti taga 
del af räkenskaperna. 

Ss 

Föreningens stadgar och upplösning. 
Förslag till ändring af stadgarne mäste skriftligen affattadt vara 
till siyrelsen inlemnadt senast före medlet af april eller augu- 
sti, för att kunna ä& nägot af ärets ordinarie föreningsmöten be- 
handlas.. För att ett ändringsförslag skall anses bifallet, mäste 
det antagas pä tvänne efter hvarandra följande ordinarie eller 
extra ordinarie föreningsmöten. 
Vid Föreningens upplösning, hvilken kan pa tvänne efter hvar- 
andra följande ordinarie föreningsmöten med tvä tredjedelars röst- 
öfvervigt beslutas, skola Föreningens alla tillhörigheter öfver- 
lemnas ät nägon inom länet varande institution, som har fiske- 
riernas befrämjaude till ändamäl. 





DD 
[db] | 


312 


Redan den 23 november 1883 hade herr M. Ruen- 
son säsom ledamot af Föreningens interimsstyrelse till ett 
möte & börsen i Göteborg sammankallat för fiskerinäringen 
intresserade personer i denna stad för bildandet af en 
kretsafdelning af Föreningen. De tillstädeskomne utsägo 
for ändamälet en interimsstyrelse, bestäende af herrar 
J. ELLERHUSEN, P. A. HaGBERG, J. JoHAansson (firma Jo- 
HANSSON & CARLANDER), Tu. Prass och M. RuBENson med 
herrar A. Macnus och T. SımmingsköLn säsom supplean- 
ter, och utkorades bland desse styrelseledamöter den 30 
samma mänad herr M. Rußenson till ordförande och herr 
J. Jomansson till skattmästare. Herr C. W. Marm erhöll 
uppdrag att tjenstgöra säsom sekreterare. Denna interims- 
styrelse utfärdade kort derefter följande i Göteborgs Han- 
dels- och Sjöfarts-Tidning för den 20 december införda 

inbjudan. 

“Da hvarje nyttigt och godt företag i Göteborg alltid har att pä- 
räkna välvilligt understöd och uppmuntran, finnes icke tvifvel om att en 
förening med sädant syftemäl som den, hvartill undertecknade härmed ta- 
git sig friheten inbjuda, ocksa der skall finna en tacksam jordmon. Till 
de näringar. som äro särskildt utmärkande för Bohus län, är jemförelsevis 
ingen af den betydelse som fisket. Och detta varder ännu mera fallet, dä 
vinu, om ej alla tecken svika, stä framför en ny period för ett stundande 
sillfiske. Hvad detta har att betyda, derom vitna historiens blad, som tälja 
om, huru under svunna tider och särskildt vid medlet af näst föregäende 
arhundrade skärgärdsbefolkningen lefde in uti en glansperiod af vidgad af- 
färsverksamhet med ökad välmäga, men de visa ock huru hastigt denna 
välmäga försvann, dä efter ett halft sekels förlopp inkomstkällan började ut- 
sina för att till slut alldeles upphöra. Skärgärdens lyckliga dagar hade 
varit, armod och elände trädde in, der förr lycka och trefnad rädde. Sil- 
len var borta, men fisket hade mycket annat att bjuda, som rätt skött gaf, 
om ej sa stora inkomster som sillfängsterna, dock tillräckligt att föda sin 
man. Hafvets arbetare tillkämpade sig & nyo en nägorlunda tryggad till- 
varo. Saväl frän statsmakterna som frän länsstyrelsen egnades fisket till- 
börlig omvärdnad. Hushällningssällskapet lemnade frikostiga anslag och 
vetenskapens män kommo näringen till hjelp för utredande af mänga svär- 
lösta frägor. För fiskarenas ekonomiska förhällanden drog man ock försorg 
pa sädant sätt att försäkringsbolag bildades, hvarigenom de kunde trygga 
sig mot de förluster af egendom, hvarför de som oftast äro utsatte.* 


515 


“Senaste ärens ökade aflärsverksamhet sträckte sig äfven till fiskeri- 
näringen, och med de snabbare och talrikare förbindelser, som framkalla- 
des dels genom ängbätarne och dels genom jernvägarne, trädde fiskerinä- 
ringen in i ett nytt skede. Förbättrade fängstmetoder och ännu mera 
förädlande af rävaran gällde det nu att ästadkomma, och snart stod man 
vid början af ett ymnigt sillfiske. Frän flera hall kom man nu till hjelp 
och de lofvande fiskena under senaste ären hafva gjort, att en mängd per- 
soner äfven i städerne egnat sig at denna länets ä nyo började näringsgren. 
Men för att hälla jemna steg med andra sillfiskeidkande nationer är det 
ett oeftergifligt vilkor, att följa med sin tid och inrätta sig pa enahanda 
eller bättre sätt än konkurrenterne. Inseende detta hafva de offentliga myn- 
digheterne för sin del egnat mycken uppmärksamhet ät denna näring, men 
ännu äterstär icke sa litet för den enskilda företagsamheten och offervillig- 
heten att uträtta.* 

“En yttring häraf är den nu i Uddevalla bildade *Föreningen 
till bohuslänska fiskeriernas främjande.* 

“För att lättare och snabbare nä sitt syftemäl hafva Föreningens 
stiftare vägat räkna pa deltagande och uppmuntran frän länets skilda delar. 
De hafva icke heller misstagit sig härutinnan, i det “kretsafdelningar* 
dels redan bildats och dels äro under bildande här och hvar inom länet.* 

“Bildandet af en dylik kretsafdelning i Göteborg sätter emellertid 
kronan pä verket, och här, der den största företagsamheten finnes, der fisk- 
affärerna hafva sin förnämsta härd och der man är vand att se allt, som 
är nyttigt, frikostigt gynnas, hoppas man att vinna tillslutning för denna 
länets kanske vigtigaste lifsfräga, höjandet af den näring, som är egnad 
att, om allt gär väl, gifva riklig ersättning för allt hvad man för den- 
samma oflrat® 

“Det är under denna förutsättning, som undertecknade härmed väga 
inbjuda för fiskerinäringen intresserade personer inom Göteborg att teckna 
sig som medlemmar af “Kretsafdelningen i Göteborg.* 


Göteborg i december 1883. 


Interimsstyrelsen : 
MaAurITZz RUBENSoN. 
JENS ELLERHUSEN. T. SIMMINGSKÖLD. 
An. Macnevs. JOH. JOHANSSON. 
P. A. HaıcBEre. Te; Prass.“ 


Den 28 mars 1884 konstituerade sig den nya 
kretsafdelningen och omvalde medlemmarne af interims- 
styrelsen till ledamöter af afdelningens styrelse samt till 
desses suppleanter herrar G. Erman och T. SımminGsköLn, 


374 


den förstnämnde i stället för herr A. Macnus, som undan- 
bad sig omval. 





Den 12 maj 18834 sammanträdde Föreningens med- 
lemmar till ett allmänt första “ordinarie föreningsmöte® ı 
Uddevalla för val af ledamöter i Föreningens arbetsafdel- 
ningar och styrelse, dervid följande vordo utsedde, nem- 
ligen: 

i arbetsafdelningen för fiskfängst och fiskeredskap 

F. Carson (Lysekil), ordförande. 
J. Prrerson (Uddevalla), vice ordförande. 
N. Orsson (Glimsäs, Morlanda socken). 


i arbetsafdelningen för fiskberedning och fisk- 
handel. 
C. W. CoLLANDER (Uddevalla), ordförande. 
B. Frıppmann (Göteborg), vice ordförande. 
A. HaGBERG (Grundsund). 


i arbetsafdelningen för fiskevärd 
G. J. von YHLEn (Lysekil), ordförande. 
W. GiıBson (Jonsered), vice ordförande. 
A. Macrız (Lysekil). 
i arbetsafdelningen för fiskarevärd och skärgär- 
dens förkofran 
A. V. Lsunagman (Lilldal, Tjürn), ordförande. 
C. J. Öpman (Fiskebäckskil), vice ordförande. 
P. MarLmgerc (Uddevalla). 
samt till ledamöter i styrelsen jemte de fyra arbetsaf- 
delningarnes ordförander 
M. Backerin (Fjellbacka). 
F. L. Cöster (Uddevalla). 
W. T. LunpGren (Strömstad). 
M. Rugenson (Göteborg). 
J. N. Sanne (Uddevalla). 


5375 


Till styrelsesuppleanter jemte arbetsafdelningarnas 

vice ordförander utsägos 
R. W. Brey (Uddevalla). 
C. S. LitLıeHöök (Lysekil). 
A. W. RyponorLm (Uddevalla). 
O. E. SAnDEGREN (Uddevalla). 
A. N. Wıpern (Marstrand). 

Till revisorer af Föreningens ekonomiska förvaltning 
utsägos herrar A. Warrström (Uddevalla) och A. ÄHman 
(Uddevalla), med herr K. Prrrersson (Uddevalla) säsom 
suppleant. | . 

Den 19 följande juli utvaldes inom den nya styrelsen 
til ordförande herr C. W. CoLLAanper (Uddevalla), till 
vice ordförande herr F. L. Cöster (Uddevalla), till skatt- 
mästare herr C. W. CorLaxper (Uddevalla) och till se- 
kreterare herr A. V. Lsun@gman (Ijörn). 

Vid Föreningens andra allmänna *ordinarie förenings- 
möte® i Uddevalla den 30 sistlidne september beslöts vi- 
dare, att det första räkenskapsäret skulle omfatta tiden in- 
till den 1 augusti 1885, enär Föreningens inkomster först 
börjat i nämnvärd omfattning inflyta efter den 31 juli in- 
nevarande är, med hvilken sistnämnda dag första räken- 
skapsäret eljes skulle afslutats. 





Föreningens ekonomi utgör obestridligen hennes pä 
det hela taget svagaste sida. Antalet ledamöter, som sökt 
inträde uti Föreningen, har nemligen till följd bland annat 
af det misslyckade sillfisket under vintern 1883—84 blitvit 
längt mindre, än man hoppats *), och den ärsafgift, som de 
skola erlägga, har först kunnat beqvämligen indrifvas genom 
postförskott för tidskriften, hvars första häfte kunde utsän- 
das först ı början af sistlidne september. Föreningens ut- 


*) Förteekning öfver Föreningens ledamöter skall meddelas uti Bo- 
huslänsk Fiskeritidskrift i början af nästa är. I jemförelse med de öfriga 
skandinaviska föreningarna, som omfatta mängfaldigt större och folkrikare 
omräden, är dock den bohuslänska provinsföreningens ledamotsantal ej ringa. 


316 


gifter före ärsafgifternas inflytande hafva sälunda mäst för- 
skotteras af Föreningens embetsmän, hvilke icke för sin 
verksamhet i Föreningens tjenst ätnjuta nägotarvode*), 
utan genom hvilkas uppoffringar och arbete Föreningens 
utgifter tvärt om icke obetydligen minskats. 

Föreningens utgifter hafva utom utbetalningarne för 
annonser, tryckning af inbjudning och stadgar, m. m. lik- 
nande hufvudsakligen utgjorts af kostnaderna för utgifvan- 
det af Bohuslänsk Fiskeritidskrift samt bidragen till 
de äfven medels enskild teckning af Föreningens ledamöter 
understödda fiskeförsöken. 

Dä Föreningens egna inkomster emellertid snart visade 
sig skola hlıfva alldeles otillräckliga äfven för en den mest 
begränsande verksamhet, sä& vände sig Föreningens styrelse 
den 5 sistlidne juni till Hushällningssällskapets Förvaltnings- 
utskott med anhällan om bidrag “för säväl möjliggörandet 
af tidskriftens utgifvande som understödjande af Föreningens 
öfriga uppgifter säsom anskaffande af lämpliga modeller, ut- 
delande af mindre stipendier ät yrkesmän, anordnande af 
snabbare underrättelser för allmänheten frän fängstplat- 
serne under sillfisketiden samt verkställande och anteckning 
under samma tid af vissa iakttagelser **) m. m.“, hemstäl- 
lande “att Förvaltningsutskottet ville af innevarande ärs 
anslag till fiskerinäringen lemna Föreningen till bohuslänska 
fiskeriernas främjande ett understöd af 3,000 kr. att mot 
redovisningsskyldighet användas till ofvan uppgifna ändamäl, 
äfvensom att Förvaltningsutskottet ville hos Hushällnings- 
sällskapet göra framställning om sädant understöds utgä- 
ende till Föreningen äfven under nästa är“; och blef denna 
hemställan sä till vida bifallen, att Förvaltningsutskottet be- 
viljade ett anslag för 1884 mot redovisningsskyldighet af 





*) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 62, 70. — Anspräken 
böra derför ej ställas für höga & dem vid en jemförelse med verksamheten 
inom de andra skandinaviska föreningarne. 


**) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 141—142. 


317 


3,000 kr.*), hvaremot det för 18835 begärda anslaget af- 
slogs, enär enligt Förvaltningsutskottets förmenande “det 
alltid stode Föreningen till bohuslänska fiskeriernas främ- 
Jande Öppet att, sedan redovisning inkommit för det belopp 
af 3,000 kr., som Förvaltningsutskottet af ärets anslag till 
“fiskerinäringen“ till nämnda Förening beviljat, och, om det 
dä visade sig, att hon fortfarande hade användning för ett 
sädant anslag, derom hos Förvaltningsutskottet göra fram- 
ställning **).“ — Erfarenheten frän f. ex. Selskabet for de 
norske Fiskeriers Fremme ***) visar emellertid, att man icke 
med fördel kan eller lämpligen bör hvarje är förbruka en 
dylik förenings hela inkomst och att endast flera ärs be- 
sparingar kunna möjliggöra en mer storartad verksamhet, 
när medlen hunnit vexa till det für en sädan verksamhet 
nödiga beloppet, hvadan de af Hushällningssällskapets För- 
valtningsutskott för dess bidrag till Föreningen bestämda 
vilkoren mäste hällas för ganska härda och i rätt väsent- 
lig mon hindrande bäde för ett tillfredsställande bruk af 
detta bidrag och för en förnyad framställning om anslag för 
är 1885 förr, än anslaget för 1884 i sin helhet användts. 

Föreningen har äfven börjat att skafia sig samlingar 
af fiskerinäringen rörande literatur och materiel, hvilka sam- 
lingar äro ämnade att jemte hvad som förut redan finnes 
af samma slag i Uddevalla museum en gäng kunna vexa 
ut till ett lärorikt fullständigt fiskerimuseum; men det är 
klart, att hvad Föreningen med sina smä tillgängar ännu 
förmätt i den vägen ästadkomma, mäste vara jemförelsevis 
mycket obetydlist. 

Föreningens verksamhet har naturligen mäst vara 
mycket begränsad med hänsyn till Föreningens sä obetyd- 
lıga ekonomiska tillgängar. Dä Föreningen icke har vare 
sig nägon aflönt personal eller nägra tillräckligt stora pen- 


*) Detta anslag har under nu innevarande oktober mänad utbekommits. 
**) Göteborgs och Bohus läns Hushällnings-Sällskaps qvartalsskrift 
1884, sid. 295— 294. 


***) Jfr Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 63. 


518 


oO 


ningebelopp till sitt förfogande, utan hennes verksamhet 
hufvudsakligen mäste vara grundad pä hennes egna leda- 
möters frivilliga arbete och uppoffringar, p& samma gäng 
som den inom länet befintliga fiskeriadministrationen har 
att förfoga Öfver jemförelsevis mycket rikliga bäde anslags- 
belopp och understödsmedel; sä torde det ock vara tydligt, 
att Föreningens verksamhet hufvudsakligen mäste gä ut p& 
att gifva nya uppslag till gagnande ätgärder till fiskerinä- 
ringens främjande genom hemställanden till vederbörande 
myndigheter och korporationer samt genom spridandet me- 
dels öfverläggningsmöten och oftentliggöranden af ökade in- 
sigter uti näringsutöfningen samt en sannare uppfattning 
af den riktning, i hvilken näringen mäste utvecklas för att 
na en mer tillfredsställande ständpunkt och betydenhet. 
Genom att sjelf med sina sä ytterst otillräckliga tillsängar 
söka ästadkomma de ätgärder till fiskerinäringens förkofran, 
som det tydligen är den nämnda fiskeriadministrationens 
uppgift att med dess aflönta personal och sä mängfaldigt 
rikligare medel utföra, skulle Föreningen endast utsätta sig 
för att misslyckas samt för att dessutom kanske äfven räka 
ut för obehagliga sammanstötningar med bemälda fiskeri- 
administration. Skulle Föreningen emellertid framdeles frän 
Hushällningssällskapet eller annat häll f& emottaga sädana 
anslag, som medgäfve henne att i likhet med “Selskabet 
for de norske Fiskeriers Fremme“ sjelf anställa den perso- 
nal och utföra de arbeten, som äro af nöden för en till- 
fredsställande verksamhet till bohuslänska fiskeriernas främ- 
jande, men som det ännu här i Bohus län tillkommer Hus- 
hällningssällskapets Förvaltningsutskott att draga försorg om, 
da skall Föreningen säkerligen- icke heller svika sin upp- 
gift i detta hänseende, utan visa, det hon pä& grund af till- 
säng till verklig sakkännedom och yrkeserfarenhet mäste 
kunna uträtta vida mer, än man hittills förmätt ı saknad af 
dessa förutsättningar. Men om nu än en dylik utveckling 
af Föreningens verksamhet aldrig skulle komma till ständ, 


519 


utan, säsom äfven i Bohuslänsk Fiskeritidskrift föreslagits *), 
hela den i egentlig mening oftentliga liksom den med all- 
männa medel understödda verksamheten inom länet till fi- 
skerinäringens förkofran i stället kommer att koncentreras 
i en lokal fiskeristyrelses händer; sä bör dock Förenin- 
gen genom sin verksamhet hafva i väsentlig mon banat väg 
för en sädan fiskeristyrelse, pä samma gäng som hon äfven 
efter denna fiskeristyrelses tillkomst likväl fortfarande far 
en vigtig uppgift att fylla uti den medverkan frän ensäilde, 
som tvifvelsutan alltid är oumbärlig säsom bäde ett vigtigt 
komplement till och i viss mon äfven en god kontroll & den 
oftentliga verksamheten. 

Föreningen har derföre dragit försorg om utgifvandet 
af en tidskrift för behandlingen särskildt af de för bohus- 
länska fiskerinäringens utveckling vigtigaste frägorna och 
derjemte genom enskilde ledamöters frikostighet lyckats an- 
skaffa mönster för förbättrad yrkesmateriel (säsom ameri- 
kansk vadbät för fiske med snörpvad, skotska gälnings- och 
sillmätningskorgar m. m.) samt i allmänhet sökt lända till 
gagn genom upplysningars meddelande och sädana ätgöran- 
den, som varit möjliga att ävägabringa utan tillgäng & af- 
lönt personal och rikliga penningmedel. 

Föreningens ställning utat i förhällande till allmän- 
heten har, till föhjd af dels det under vintren 1883 —84 
misslyckade sillfisket, dels de tryckta konjunkturerne för 
näringarne i allmänhet och sillfisket i synnerhet och dels 
atskilliga andra omständigheter, som ej här kunna närmare 
vidröras, ehuru god dock ännu ej blifvit sädan som den un- 
der gynsammare förhällanden bort blifva. Med regeringen, 
länsstyrelsen eller andra embetsverk har Föreningen sä- 
som sädan ännu icke trädt i nägon beröring af den beskaffen- 
het, att den kunnat utöfva ett främjande inflytande ä& Förenin- 


*) Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 142—143. — Jfr Göte- 
borgs och Bohus läns Landstings handlingar. 1882, N:o 11, sid 4; N:o 22, 
sid. 22 ($ 58), 30—31. 


380 


gens verksamhet. Göteborgs och Bohus läns Hushällnings- 
sällskaps Förvaltningsutskott har deremot, säsom ofvan nämnts, 
lemnat Föreningen ett anslag mot redovisningsskyldighet för 
är 1884 af 3,000 kronor*). Af utländska föreningar 
med samma eller liknande syfte som Föreningen hafva *Sel- 
skabet for de norske Fiskeriers Fremme“ samt “Foreningen 
til Fiskeriernes Fremme i Danmark og Bilande“ trädt i 
förbindelse med Föreningen. 
AxEL VILH. LJUNGMAN. 


* Bohuslänsk Fiskeritidskrift 1884, sid. 376— 377. 





351 


Anslag till ätgärder för fiskerinäringens 
fraämjande i Norge 
under budgetterminen 1884—85 *). 


1. Nya sjömärken i fiskeridistrikten........ . kr. 45,000. 
af hvilka kr. 30,000 utgä& ur Hamnfonden **) 

2. Nya förtöjningsinrättningar 1 fiskedistrikten „ 21,850. 
af hvilka kr. 14,567 utg& ur Hamnfonden. 

3. Selskabet for de norske Fiskeriers Fremme „ 12,000. 

Al annanbeten. De „ 3LLSAD: 
af hvilka kr. 233,232 utgä ur Hamnfonden 


9,2 


och kr. 8,246 af enskilda bidrag. 


s Uppmätning al hafsbankame . ... 2... „. 19,000. 
6. Praktiskt-vetenskapliga undersökningar. .. „ 4,800. 
Beersketeleoratister "... a. ende. 18.000 
8. TIıillsyn (“Opsyn‘): 
Bondeusken, N. u kr... 1.200: 
Deateiickeu tee aa). 
Torskfisket ı Namdalen... „ 1,000. 
® 17S0ndmor 2. 2. ol: 
Nesıhtisketb.. . 0... 12.000. 
Malanliiisket. "4... 0... » 200. „ 55,950. 


*) Öfversättning ur Norsk Fiskeritidende, 1884, sid. 253—254. — 
Ätskilliga utgifter für administrationen m. m. under de stora eller s. k. 
“vidlyftiga* fiskena samt för sundhetsväsendet under dessa och annat dylikt, 
som är en direkt följd af fiskebedriften, äro dock ej upptagne uti de an- 
förda summorna (jfr Dauı, W. S., Norges Landnzringsret. Christiania 
1882, sid. 361. — Norsk Fiskeritidende, 1883, sid. 46—47). (Utg. anm.). 
==) Hamnfonden är pa grund af förordningen den 24 maj 1873 bil- 
dad dels af den tiondeafgift, som erlägges af fisket, dels af statsbidrag 
(Daun, Norges Landnringsret, sid. 362). (Utg. anm). 


382 


9,  Sötvattensfiskerierna: 


Tilly OBERE NEE, „ 19,040. 
Utkläckning och märkning ,„ 1,600. 
Aaensires aktiebolag .... „ 2,000. 


Fosmofossens aktiebolag .. 


» 900. Kr. 23.140. 
10. Religionsvärd & fiskelägena 


ee >»... 9300: 
Tillsammans kr. 582,886. 








383 


Göteborgs och Bohus läns Hushällningssäll- 
skaps uppoffringar för de bohuslänska fiske- 
riernas förkofran under ären 1856-1884. 


Sedan genom kongliga förordningen den 18 januari 
1855 bestämts, att en femtedel af de afgifter, som ärligen 
inflöto för minuthandel med eller utskänkning af bränvin 
inom länet, skulle utgä till länets Hushällningssällskap att 
användas till ändamäl, som för länet nyttiga äro, beslöt 
nämnda Sällskap den 3 september 1355 *) att af dessa me- 
del anslä 750 kr. “till fiskerinäringens uppmuntrande* 
genom “utdelningar af belöningar ät de fiskare, som visat 
sig hafva p& ändamälsenligaste sätt idkat saltsjöfiske och 
dervid tillvägagätt i enlighet med gällande fiskeristadga, i 
afseende pä redskapens beskaffenhet,* och ifrän denna tid 
‚räknar Hushällningssällskapets sträfvanden för bohuslänska 
fiskeriernas främjande sin början. För de anslag Sällska- 
pet dereiter beviljat eller de utgifter, det ı verkligheten 
sjort för fiskerinäringens förkofran, skall här nedan efter 
Sällskapets tryckta handlingar och qvartalsskrift meddeias 
en kort redogörelse, i afsigt att dymedels göra omfattnin- 
gen af Sällskapets uppoflringar för vära fiskerier känd för 
den för dessas höjande intresserade allmänheten. 

Den 9 juli 1856 beviljades af Sällskapet “till fiskeri- 
näringens befrämjande i allmänhet 1,000 kr. att användas 
dels till premier för fiskare, som visat sig hafva pä& ända- 
damälsenligaste sätt idkat saltsjöfiske och beredt storfisks 
insaltning, och dels till betäckande af kostnader och appa- 
rater för den artificiela fiskodlingens bedrifvande och spri- 


*) Götheborgs och Bohus läns Kongl. Hushällnings Sällskaps hand- 


lingar. 1855, sid. 6 


84 


dande af kännedom derom inom länet“ *). De följande tre 
ären (1857—1859) beviljades af Sällskapet för samma än- 
damäl ärliga anslag af 1,500 kr.*®). Ären 1860 och 1861 
beviljades ärliga anslag af blott 1,000 kr., af hvilka en be- 
löning af 300 kr. ärligen för visadt berömvärdt nit om spri- 
dandet af kännedom om förbättrad beredning af storsjö- 
fiskarenas fängst tilldelades ät danske undersäten C. LinTrup, 
som af “Göteborgs aktiebolag för storsjöfiske“ inkallats sä- 
som instruktör uti fisksaltning efter den vid Island använda 
torrsaltningsmetoden ***), Är 1862 beviljade Sällskapet dock 
allenast 750 kr. till “fiskerinäringens och fiskodlingens“ 
främjande under 1863, men sistnämnda är beviljades för 
1864 “till fiskerinäringens befrämjande*“ 1,000 kr., hvilket 
belopp för är 1865 ökades till 2,000 kr. 7). För ären 1866 
— 1867 beviljades ärliga anslag af 3,500 kr. med 2,000 kr. 
till storsjöfisket och 1,500 kr. till sötvattensfisket äfvensom 
fiskodling+}f). För ären 1868—75 .beviljades ärliga anslag 
af 4,000 kr., dervid anslaget till storsjöfisket höjdes till 
2,500 kr. med anledning af behofvet “att bringa till använ- 


Pe I 


dande ett af statsmedel inköpt trawlnet“ fr). För är 1871 
beviljades 5,000 kr., af hvilka 3,500 kr. “till befrämjande 


*) Götheb. o. Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1856, sid. 4. 
#*) Götheb. o. Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1858, sid. 23—24; 
1859, sid. 10; 1860, sid. 13. 
*%*%*) Götheb. o. Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1861, sid. 12, 32; 
1862, sid. 12. 
+) Götheb. o. Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1862, sid. 33; 
1863, sid. 38; 1864, sid, 47. — Uppgiften i Bohuslänsk Fiskeritidskrift, 
1884, sid. 146, anm. 2, mä derför ej misstydas derhän att Hushälluings- 
sällskapets anslag vid slutet af förre landshöfdingen Or. In. FÄurrr tjen- 
stetid skulle utgätt med 2,000 kr., hvilket, säsom af ofvanstäende synes, 
ingalunda var förhällandet. Under ären 1858—60 belöpte sig dock det för 
fiskerinäringens förkofran beviljade anslaget till 1,500 kr. för äret, hvilket 
utgjorde det maximum, till hvilket Sällskapets förmaga och offervillighet 
höjde sig under de 17 är, Fiur zus säsom ordförande ledde dess verksamhet. 
tr) Götheb. o. Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1865, sid. 51. Gö- 
teborgs och Bohus läns Hushällnings-Sällskaps qvartalsskrift. Oktober 
1866, sid. 69; Juli 1867, sid. 43 
trr) Götheb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. Januari 1868, 
sid. 49; Oktober 1868, sid. 61; Oktober 1869, sid. 66. 


385 


af hafsfisket“ och 1,500 kr. “till sötvattensfiskets uppbjel- 
pande samt till försök med fiskodling* *). För ären 1872—78 
beviljades ärliga anslag af 7,000 kr. till fiskerinäringen, hvil- 
ken förhöjning i förstone motiverades ur kongl. förordnin- 
gen den 5 maj 1871 om utländingars utestängande frän 
fisket & svenska haftsomrädet**. För ären 1879-83 be- 
viljades ärlıga anslag af 7000 kr. “till fiskerierna i all- 
mänhet“ och “förslagsvis* 3,000 kr. “till undersökningar och 
tillsyn, i händelse att större storsillfiske skulle förekomma* **#), 
För är 1880 beviljades dessutom särskildt 5,500 kr. till be- 
täckande af kostnaderne för deltagandet uti fiskeriutställ- 
ningen i Berlin och utsändandet till densamma af fiskeri- 
tillsyningsmannen samt 10 yrkesmänzr). Vid Sällskapets 
allmänna sammanträde den 12 juli 1881 beviljades vidare 
p& grund af tvänne motioner frän utgifvaren m. fl. 4,000 
kr. till undersökning af en föreslagen jernväg frän Udde- 
valla till uthamn i Orosts vestra härad (Skaftölandet eller 
Ellös) samt 1,500 kr. för undersökning af en ny jernvägs- 
linie ned till Grebbestad frän lämplig punkt inom Tunge 
härad ä den förut pä Sällskapets bekostnad undersökta lı- 
nien frän Uddevalla till gränsen emot Norge ff). För är 
1883 beviljades dessutom vid 1882 ärs allmänna samman- 
träde 3,000 kr. till betäckande af kostnaderne för deltagandet 
uti fiskeriutställningen i London och 10,000 kr. till ett fi- 
skerimöte i Lysekil samt vid 1883 ärs allmänna samman- 
träde 5,000 kr. till anläggningen af en telegrafledning till 
Mollösund och 500 kr. till betäckandet af kostnaderna för 
*) Göteb. o. Boh läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. Oktob. 1870, sid. 68. 
**) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. Okt. 1871, sid. 54, 
66; Okt. 1872, sid. 58; 1873, sid. 249; 1874, sid. 272;. 1875, sid. 275; 
18108 31d. 274; 1877, . sid. 278, 
**#) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1878, sid. 280; 


1879, sid. 282; 1880, sid. 264; 1881, sid, 284; 1882, sid. 296. 
+) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1880, sid. 257 — 


258 ($ 15). 
tt) Göteb. o Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1881, sid. 270— 
273. — LsunGman, A. V., Bohus läns hafsfiske och dess framtid. Göte- 


borg 1882, sid. 31—40. 


986 


offentliggörandet och spridandet af skrifter rörande- sill- 
fisket och sillberedningen*). För ären 1884 och 1885 be- 
viljades, p& grund till dels af motion af herr C. W. Cor- 
LANDER, 10,000 kr. “till fiskerierna i allmänhet“ och “för- 
slagsvis* 5,000 kr. “för tillsyn vid och befrämjandet af 
sillfisket“ **), Ä allmänna ärssammankomsten innevarande 
är beviljades extra anslag till en telegrafledning till Kungs- 
hamn och till utgifvandet af fem planscher öfver fiskrö- 
kerier ***), 

Frän och med är 1868 börja revisionsberättelserna 
äfven att införas uti Sällskapets qvartalsskrift, och af dem 
framgä& hvilka belopp som i verkligheten förbrukats för fi- 
skerinäringen af de till densammas upphjelpande beviljade 
anslagsbeloppen. Dessa belopp utgöra für 1867 kr. 3,084,35; 
för 1868 kr. 5,649,70, af hvilka kr. 2,000 för första fiskeri- 
mötet i Lysekil; för 1869 kr. 3,992,06; för 1870 kr. 3,817,s5; 
för 1871 kr. 4,9508; för 1872 kr. 11,152,e, af hvilka kr. 
2,152,65 till laxodlingsanstalter och kr. 2,000 till den före- 
stäende verldsutställningen i Wien; för 1873 kr. 7,241; för 
1874 kr. 6,584,62; för 1875 kr. 6,234; för 1876 kr. 6,491,55; 
for 1877 kr. 5,992,35; för 1878 kr. 6,994,74; for 1879 kr. 
8.526,15; för 1880 kr. 14,355,4, af hvilka kr. 5,500 för fi- 
skeriutställningen i Berlin; för 1881 kr. 9,9484, af hvilka 
kr. 2,700 reserverats för fiskeriutställningen i Edinburgh; 
för 1882 kr. 10,670,15 jemte kr. 6,680 till jernvägsunder- 
sökningar med hänsyn särskildt till hafsfisket (summa kr. 
17,350,15) och für 1883 kr. 25,802,22, af hvilka 3,000 kr. 
till fiskeriutställningen i London och 10,000 kr. till andra 
fiskerimötet i Lysekil, förutom 5,000 kr. till telegraflednin- 
gen frän Uddevalla öfver Ljungskile och Svansund till Mollö- 


*\ Göteb. o. 
1883, sid. 257, 262. 
**) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1883, sid. 272; 
1884, sid. 301. 
***) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1884, sid. 280— 
281 ($ 6), 290—--291 ($ 18). 


Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. 1882, sid. 298: 


387 


sund (summa kr. 30,802,22). Med sistnämnda är synas sä- 
lunda Hushällningssällskapets utgifter för fiskerinäringen 
hafva nätt sitt maximum *). 

Ej blott genom direkta uppoffringar utan äfven genom 
läneunderstöd pä förmonliga vilkor har Hushällningssäll- 
skapet sökt befrämja fiskerinäringen inom länet. Sä bevil- 
jades redan 1865 för är 1866 “till fiskeriernas upphjel- 
pande i norra delen af skärgärden“ 2,000 kr., “hvaraf län, 
räntefria under tre är, skulle beviljas personer inom nämnda 
skärgärd, som för storfiske utrustade och använde tjenliga 
fartyg och redskap“ **). För är 1867 beviljades säsom län, 
dels 2,000 kr. “till fiskeriernas upphjelpande i norra skär- 
gärden® pä samma vilkor som föregäende äret, dels 6,000 
kr. “till tvänne ostronodlingar, den ena i Norrviken och den 
andra vid Ljungskile“ ***), För ären 13868—70 beviljades 
ärligen 4,000 kr. säsom län “till fiskeriernas upphjel- 
pande“ 7). Derefter beviljades ärlıgen för 1871 och följande 
är säsom län 5,500 kr. “till fiskeriernas upphjelpande‘ +j). 

Mascha: 





*) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr., Juli 1868, sid. 
54; Juli 1869, sid. 40, 41; Juli 1870. sid. 38; Juli 1871, sid. 62; Juli 
1872, sid. 55; 1873, sid. 184, 185;, 1874, sid. 201, 1875, sid. 204; 1876, 
sid., 197; 1877, sid. 204, 1878, sid. 196; 1879, sid. 189; 1880, sid. 196; 
1881, sid. 208, 210; 1882, sid. 218; 1883. sid. 205; 1884, sid. 217, 219. 
**) Götheb. o..Boh. läns K. Hush. Sällsk. handl. 1865, sid. 51. 
***) Göteb. 0. Boh. läus Hush. Sällsk. qvartalsskr. Okt. 1866, sid. 
71; Juli 1867, sid. 44. 
t) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. Januari 1868, 
510.97... 0%. 1808, sid. 693; Okt. 1869, sid. 67. 
tr) Göteb. o. Boh. läns Hush. Sällsk. qvartalsskr. Okt. 1870, sid. 
69; Okt. 1871, sid. 67; Okt. 1872, sid. 59; 1873, sid. 250; 1874, sid. 274; 
18755.8id. 277, 1876, sid. 276; 1877, sid. 290; 1848, sıd. 283; 1879, sid. 
285; 1880, sid. 267; 1881, sid. 287. 


588 


Försök med släpnätsfiske i Kattegat. 


Fiskeriassistenten doktor F. TryBom har säsom bekant 
under innevarande är gjort försök med införande af fiske 
med släpnät i södra Kattegat. Enligt den i Köpenhamn 
utkommande fiskeritidningen *), hvars framställning här föl- 
jes, begagnades vid dessa försök icke ett vanligt engelskt 
bomsläpnät (“beamtrawlnet‘) utan ett sädant mindre släp- 
nät efter tyskt mönster (en s. k. “Kurre“), som kunde dra- 
gas af en bät af S—10 tons drägtighet**). Den af doktor 
Trygom begagnade bäten var af 12 tons drägtighet. Fiske- 
försöket utföll sämre, än man väntat, ty bäde sjökortets och 
fiskarenas upplysningar om hafsbottnens beskaffenhet voro 
otillräckliga.. Man behöfde derför mycket ofta taga upp 
redskapet, emedan det huggit sig fast uti stenar eller uti 
pa annat sätt oren botten. Pä& de bättre fiskeplatserna 
hade dessutom hopat sig hvarjehanda, som gjorde fisket be- 
svärlist. P& de djupare ställena äter, der släpnätet kunde 
hällas ute i omkring 3 timmar, syntes tillgängen & flundre- 
fiskar deremot vara mycket liten. 

Äfven i norra Kattegat utfördes för flera är sedan dy- 
lika försök med engelskt bomsläpnät samt med understöd 
af Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskap under 
ledning af fiskeritillsyningsman von YHLEN ***) öfver hvilkas 


*) Fiskeritidende, udgivet af A. FEDDERSENn, 1884, n:o 23, sid. 178. 
en afseende pä de tyska siäpnätens beskeffenhet zu a : Amt- 
liche Berichte über die internationale Fischerei-Ausstellung zu Berlin 1880. 
Il. Seefischerei von M. Lınpemann. Berlin 1881, sid. rot — TkyBom, 
F., Fiskeristudier i Danmark, Tyskland och Holland sommaren 1881. Lund 
1883, sid. 29— 30, 74—75. 
*%*%*) Jfr Bohus'änsk Fiskeritidskrift, 1884, sid. 234. Försöken före- 
gingos af en uppsats af fiskeritillsyningsmannen i Hushällningssällskapets 
. qyartalsskrift (Oktober 1866, sid. 2 





389 


resultat man fick höra synnerligt lofvande berättelser, till 
dess doktor Josua Lınpanz af landshöfdingen grefve EHREN- 
svÄrp sändes ut med släpnätsfiskarena för att göra veten- 
skapliga undersökningar vid fisket, dä det kom i dagen, att 
fiskarena hufvudsakligast köpte sin fängst af danske vad- 
fikare. Sedan dess hafva ej nägra nämnvärda försök med 
släpnätsfiske i norra Kattegat egt rum frän Bohus län förr 
än under början af innevarande höst, dä de & nyo äterupp- 
togos af nämnde fiskeritillsyningsman. Enligt ett tillkänna- 
eifvande i tidningarne*) skola de med ängbät under sist- 
lidne september mänad utförda försöken visserligen hafva 
lemnat “ganska riklig fängst af olika slags Hatfısk*(), men 
deremot skulle “fiskpriserna i Göteborg vara för läga för 
att det skulle löna sig att trawla“. Att fisket med bom- 
släpnät uti Kattegat och östra Skagerack i verkligt stor om- 
fattning ätminstone ej, säsom man dock förment, för den när- 
maste framtiden har nägra synnerliga utsigter för sig, var 
ock redan för länge sedan af utgifvaren förutsagdt **). 

I Danmark har “Foreningens til Fiskeriernes Fremme* 
konsulent, premierlöjtnant Cart TROLLE, nyligen föreslagit 
användningen för fiske i säväl Nordsjön som Kattegat af 
bäde flatfiske med släpnät och sillfiske med drifgarn af sä- 
dana fartyg, som de af fiskarena frän Blankenese i närhe- 
ten af Hamburg numer allt allmännare begagnade, af bygg- 





omnämnes säsom fängande sill (anf. st. sid. 27), en uppgift som kanske se- 
nare föranledde Kgl. Commerce Collegium att begäa ett liknande misstag uti 
ett den 14 juni 1872 afgifvet utlätande i bohuslänske sillfiskefrägan, da 
bomsläpnät och sillvad förvexlats med hvarandra (Nya handlingar rörande 
sillfisket i bohuslänska skärgärden. I, Göteborg 1874, sid. 51—52). Sill- 
vaden benämnes emellertid i Scotland vanligen *herringtrawl* eller blott 
“trawl®, och denna namnlikhet med det i England med namnet “*trawl* 
gemenligen henämnda redskapet torde väl vara första upphofvet till den 
nämnda uppgiften i fiskeritillsyningsmannens uppsats. 

*) Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 1884, N:o 239 (B). — 
Bohusläningen, 1884, N:o 83. 

**) Nordisk Tidsskrift for Fiskeri. II. Kjöbenhavn 1874, sid. 10— 
14. — Jfr vidare Bohuslänsk Fiskeritidskrift 1884, sid. 118. 


390 


mästare E. KüntL konstruerade nya kuttrarne*). Till ut- 
gängshamn för fisket i Nordsjön skulle Tyborön och till ut- 
gängshamn för fisket i Skagerack och norra Kattegat Fre- 
drikshavn anlitas.. Samma fartyg skulle vidare begagnas för 
fisket med skäddevad (“Snurrevaad“) i Kattegat och vestra 
Östersjön. — Skulle de ifrägasatta hamnanläggningarna vid 
Tyborön och Hirtshals komma till ständ, men lämpa sig 
hufvudsakligen blott för grundgäende fiskefartyg, torde det 
möjligen kunna ifrägasättas huruvida icke en fiskefartygs- 
form sädan som Blankenesarnes nya s. k. “Kutterever“ för- 
tjente att bringas till användning äfven af bohuslänske stor- 
sjötiskare. Detta slags fiskekutter kan nog i sädant fall om 
behöfligt ätven begagnas för backefisket & jutska refvet. 


AN 
*) Fiskeritidende. Udgivet af A. Fenpersen. 1884, n:o 25, sid. 
192. — Öfver den ifrägasatta fartygsformens beskaffenhet m. m. lemnas 


utförligare redogörelse uti: Amtliche Berichte über die internationale 
Fischerei-Ausstellung zu Berlin 1880. II, sid. 15—17. 








4 


31 - 


Hvarjehanda. 


Vetenskapliga hafsfiskeudersökningar i Scotland. 
Enligt i skotska tidningspressen offentliggjordt meddelande 
frän skattkammarsekreteraren till skotska fiskeristyrelsen 
(the Fishery Board for Scotland) hafva 1,000 £ beviljats 
till fortsättning af de begynta naturvetenskapliga fiskeriun- 
dersökningarna, hvilka hittills saäsom bekant hufvudsakligast 
afsett sillen. Pä uppdrag af nämnda fiskeristyrelse har 
vidare prof. Cossar EwARrT afrest till Canada för studiet 
der af fiskerilagstiftningen, fiskodling och dermed beslägtade 
fiskerifrägor, för att sedan deröfver afgifva berättelse till 
fiskeristyrelsen. För säväl de hittills utförda som de blif- 
vande skotska fiskeriundersökningarnas resultat skall i föl- 
jande häften af-Bohuslänsk fiskeritidskrift lemnas redogörelse. 


Skotska silltunnan. I Scotland äro säsom bekant 
silltunnans rymd samt beskaffenhet, med hänsyn till 
stäfvernas tjocklek och bandens antal m. m., noga fast- 
stälda genom särskilda förordningar, som sorgfälligt efter- 
lefvas till sillfiskebedriftens synnerliga fromma. Knappast 
nägot är gär heller förbi, utan att fiskeritjenstemännen kon- 
fiskera päträffade olagliga silltunnor, och sä skedde äfven 
i är, dä ett mindre parti tunnor lades beslag p& uti Stor- 
noway. Härigenom hällas ock de rörande silltunnorna fast- 
stälda bestämmelserna fortfarande i full kraft, dä ryktet 
om hvarje dylikt beslag, om än aldrig sä obetydligt, dock 
hastigt sprider sig till alla sillfiskestäderne öfver hela Scot- 
land, medförande en helsosam päminnelse om faran af fusk. 

Med anledning af svärigheten att erhälla tillräcklig 
mängd fullgoda tunnband af trä, hafva nu salteriidkarne 
i Peterhead utsett en kommitte att läta utreda, huruvida 


392 


ej de nu stadgade träbanden kunde med förmon utbytas 
mot sädana af jern. Man har nemligen föreslagit att banda 
tunnorna med blott fyra jernband, af hvilka de tvänne lagg- 
banden skulle hälla 2 tums och de tvänne bukbanden 11), 
tums bredd. — I Norge har man säsom bekant i rätt stor 
omfattning begagnat 6 jernband af högst 1'/, tums bredd 
i stället för träband, men funnit jernbanden vara mindre 
lämpliga än goda träband i tillräckligt antal. 


hättelser och tillägg. 


sid. 5 rad. 18 uppifrän stär: parteeipera läs: participera. 
PP p p p p 


9 , 28.838 .. »„  Speitschen* läs: *Speitzken“. 

BEE „30 a „ fiske ändtligen läs: fiske inuti skärgär- 
den ändtligen. , 

RB, a „ sid 32—38 läs: sid. 32—33. 

le. 28 5 „  Kattegat icke läs: Kattegat sädant som 
det skotska icke 

Elbe .730 n „ följa bottnen läs. följa bottnen, ehuru 
sadant väl blott ytterst sällan brukats. 

DELL , 7 2 „  ännu fullständigt läs: ännu nästan full- 
ständigt. 

Sil2d 7...24 & „ djupäro läs: djup vid eller under ytan äro. 

2A Sn | £ „  utomskärs, Stockholm läs: utomskärs, II, 
Stockholm. 

Bu. 1517, „  hemmansegare läs: jordbruksidkare. 

ES A = „ för fiskare läs: för yrkesfiskare. 

„M0 „ 30-31, „ fängsten i t. o. m. den aldra största om- 
fattning läs: sillfängsten i t. o. m. den 
aldra största omfattning äfven i östra 
Skagerack. 

een va ed galäsen] 8 (Roaten 

A a a. 3) a „ & samma dag läs: & nära nog samma dag. 

ae . „  dess 6 $ läs: dess afslutning. 

SO 28 n „  ett dylikt hafsfiskets läs: en dylik hafs- 
fiskets. 

sel. 21 2 „  Gifwen läs: Gitwit. 


59. 85 n „. 284—2855, 298 läs: 233—289, 302. 
1! öfwanföre läs: ofwanföre. 
284, 298 läs: 288, 302. 











E Pi 
i 
ea 
A: } 
Mi 
N + 
» 
F 


an R u 
b 
wre 
KL 
Ra 








Y 





a 



































ee EHRE 
7 


IIIÜÜÜÜÜÜÜUN 


N IST 
= 


NUUNUUÜUÜUÜÜÜÜÜÜÜOÖ 





N 


RN 







RRRRRIINIIIII 






EEE 


E 


GG 


EEE EN 010110,101000,00,000EN 07107 


[= 
































II) 


N 




















N 


GREINER 1277072 


RN 


N 


TTRRRRRRRN 


N 
& 








ERBEN RL 


N 


N 





. 


fin ee 


Ve ee ne x 


and nn = 


[nen 





# 






































20 


2 


REED 
u REED ı 
ZA 










9 
2 
7 


V 
ee: GEREREEREEEE een 


Fig. 2. 


HR 





0 
GEGEREEEREEEGEEOOERRE 17720707000 000 7720170700200, 00 7200200200020, I $ 























yo ne 


he 


























RTISISIISS 


















































— 
| 


{\ a 
N a —— u 
























































Ft mp gt 





a ‘ ; h £ E nt IE 
+ 2er ran he Le A a ee A ÜBEN, 7 SP EEEEE u ee « 
} { \ 2 D \ “ur R h f y 
y NR Ber k 


{ 





Fig.S. 















Fig. 
N | | 
— 
| | 
f | 
Fig. 
| 
Hi \l 


U IIIIÜRN 
IITRRR=—=—Q—Q 
N 
N 


en | 





















nv .r= Aahen 
e re A " 


Me REN: 


Wr en ee een 





» 





we Er A Kr 


A 


, PET 
uw 




































































| 
MEET m 
; [DINBBARBEREN| ll, 











Me 7.2 2 
ern 
Irak 


7 sten dediigiiei.gns 


EN 
r 
ee | Br .r 


Pa urn 


RR SEEN. 
De u ne) 
Peketwen green 


4 
7 
berris 


r 

At 
fi 

a 


Br er 


' ’‘ 
\ Er PFIRUNSSEN 


Abe hr 


REN. 


RR) den mega lie 


er Yin NR mas an ne Eee rien 
h Kn R 








UTGIFVEN 


AF 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 


8 IAITIATIIITIINIIITITENTINANITENINNIINIINI INITIIERT III INT IIIN AAN ATI III AN 





"N:6 1—3, Juni—Augusti, 1884. 
-Innehäll: Anmälan. — Äldre handlingar rörande bohuslänska fiskerierna, 
2 I—V. — Oafgjorda  petitioner rörande bohuslänska skärgärden 


och hafsfisket, I—IV. — Afgjorda petitioner rörande bohuslänska 


skärgärden: och. hafsfisket, I, II — Praktiska resultat af fisk- 
odline i Canada. — Laxens vandringar i Östersjon. — Tyska 
storsjöfiskets svärigheter. — Selskabet for de norske Fiskeriers 
Fremme. — Foreningen til Fiskeriernes Fremme i Danmark 


og Bilande. — Det senast förflutna och det närmast förestäende 
sillfisket i bohuslänska skärgärden. — Dödsfall. 





$ —— 
Te ee VE De ee u re 


Tillkännagifvande frän Redaktionen. 


Bi  Dä utgifvandet af Bohuslänsk Fiskeritidskrift mäst taga 


sin början först omkring medlet af äret, har det varit nödigt, 


att gifva det första häftet en större omfattning, än de eljes 






bestäimda tre arken, och att sälunda läta det innesluta tre 
‚vanliga häften. 
Den nära förestäende behandlingen mom bäde civil- 


departementet, högsta domstolen och riksdagen at den sär- 


‚skildt för Bohus: län sä vigtiga fiskerilagstiftningen % 





1ödgar Redaktionen att egna. de närmast utkommande häftena 


BOHUSLÄNSK io 


FISKERITIDSKRIFT. 


fe Tidskriften ä&t dels offentliggörandet af alla für en riktig 


c 
IB En: 
Sr 


bir, 
z 
N, 
e: 
a 
i 1 
x } £ 
h ff F 
FÄ n5 
4 Fe 
4 E a 
1 
a 
RG 
Er 
} 
Ei 
MR 
“ 
"ER 
Sr 





res 


a 
REN 0 


43 N Be 
SINE! 
ale, 


ıF 


2 \ 

























ande, och Fullständig ee af Be ae en. in 
som hittills Ast Re af de för. sädant ‚Aändamäl HIRDE 


‚att sarnla och genom offentliggörande bäde meddela ät ss 
tiden och bevara ät efterverlden allt, som är af vigt | 
_ främjandet af Bohus läns fiskerier och skärgärd ’eller som 
är upplysande för dessas historia och utveckling; s& vände 
‚sig derför ock Redaktionen härmed till allmänheten mei 
'anhällan om att en hyar, som dertill är ı tillfälle, 'benäge 
mätte- till Redaktionen för sagda ändamäl insända 1:0) äldr 
handlingar, som lemna upplysning om fiskerinäringens forna ‘ 
utöfning och betydelse, 2:0) domar, angäende enskild. egande- E; 
rätt till fiske eller rörande fiskets ne och beskattning, = | 
3:0) uppeifter, 'beträffande fiskens beredning till handelsyara® N 
och användning i hushällningen (fiskmatlagning m. m.) samt 
4:0) upplysningar, angäende fiskhandeln, fraktfarten & salt- 
export- och sillimporthamnarne m. m. dylikt. — De emot- 3 
'tagna handlingarne skola efter begagnandet i oskadadt skick 
äterställas. zz % 
Redaktionens adress är: 3 


Doktor ea Vırm. a ER 
Denn, BE 


Med nu Sean halte ee medels ea postöekt den N 


ernas främjande., en 
Tidskriften utlemnas endast till ledamöterne af nämnda Fe 
hyilken inträde kan vinnas genom insändandet af anförda ärsafgift till För- 5 
eningens ordförande och skattmästare, herr C. W. COLLANDER (adress: Ud 
valla), eller ock till Redaktionen. Ber. 
Uti nästa häfte af Tidskriften skall meddelas en sarah 
görelse för Föreningens till bohuslänska fiskerierna främj; 
instiftande och organisation samt ee under det et äret an 
tillvaro, ES. 


BOHUSLÄNSK 


FISKERITIDSKRIFT. 


UTGIFVEN 


AF 


AXEL VILH. LJUNGMAN. 


DANN ANARnN u u u DEE TEE En NINA INK NINE IT N N 
— 





N:o 4-8, September—-December. 1884. 





Innehäll: Handlingar, som användts vid utarbetandet af nu gällande fiskeri- 
stadga af den 29 Juni 1852, I—VI (sid. 147—200). — Äldre 
upphäfda stadganden, rörande Bohus läns fiskerier, I—-XXI (sid. 
201— 308). — Handlingar, rörande ätgärder till samfärdselns 
förbättrande inom bohuslänska skärgärden, I-VIH (sid 309— 
342). — Om fiskrökning, af S. A. Buck (sid. 343—360). — 
Berättelse öfver Föreningens till bohuslänska fiskeriernas främ- 
jande instiftande och verksamhet under första äret af dess till- 
varo, af A. V. Lsuxcuan (sid. 361—380). — Anslag till ät- 
gärder för fiskerinäringens främjande i Norge (sid. 3831—382). 
— Göteborgs och Bohus läns Hushällningssällskaps uppoffrin- 
gar för de bohuslänska fiskeriernas förkofran (sid. 333—387). 


— Försök med släpnätsfiske i Kattegat (sid. 388-—-390), — 


Hvarjehanda (sid. 391—392). 





Tillkännagifvande frän Redaktionen. 


Bohuslänsk Fiskeritidskrift afslutar med nu utsända 
häfte sin första ärgäng. Den nära förestäende behandlingen 
af den särskildt för Bohus län sä vigtiga Fiskerilagstiftningen 
jemte behofvet af en genomgäende grundlig utredning af de 
inom nämnda län befintliga fiskerättsförhällandena, af den 
beskaffenhet att den sä vidt möjligt kunde förekomma de 
eljes sinneupprörande fiskerättsprocesserna, har nödgat Redak- 
tionen att päskynda utgifvandet af sädana handlingar och 


äldre stadganden, som äro oumbärliga att ega kännedom om, 
saväl för att rätt kunna uppfatta och tillämpa nu gällande 
fiskeristadga, som för utarbetandet af en tidens ökade kraf 
och olika förhällanden mer motsvarande sädan. Utan verk- 


lig kännedom om bäde äldre stadganden och de utredningar, 


som ligga till grund för den befintliga lagstiftningen, är det 
nemligen omöjligt, icke allenast att för dennas rätta uppfatt- 
ning och tillämpning inse hennes verkliga syfte, utan äfven 
att tillgodogöra sig för hennes tidsenliga förbättring den 
värdefulla erfarenhet, de föregäende stadgarnes innehäll och 
tillämpning lemnat. Rätt bjuda derför obestridligen domare- 
reglerne: »domaren akte i all lag, hvad hans uppsät var, 


som lagen gjorde, annars varder den missbrukad och vändes 


till ett annat sinne, än hans mening var som lagen sjorde», 
samt »den vränger lagen, som icke blifver vid hans me- 
ning, som lagen gjorde»; men hur vili väl vare sig domaren 
eller lagstiftaren, hvilken sistnämnde äfven har att tillse, det 
bestäende rättsförhällanden ej lättsinnigt kränkas, utan till- 
räcklig kännedom om bäde den äldre lagstiftningen och den 
till grund för den nu gällande stadgan liggande utredningen 
förmä att i hvarje fall inse dennas verkliga syfte. Det är 
derför ock hög tid, att den brist, som finnes i här äsyftade 


stadgars och handlingars svärtillgänglighet, varder snarast 


afhjelpt och att ett slut göres pä& den ty värr ej ovanliga 
oseden, att man äberopar sig pä stadganden, om hvars inne- 
häll och syfte man är i okunnighet eller ätminstone icke 
vill ärligt begagna, i den förhoppning att slikt mä, till följd 
af den allmänna okunnigheten om nämnda 'innehäll och 
syfte, kunna gä för sig alldeles oanmärkt. — Äfven i de 
följande häftena af tidskriften kommer Redaktionen derför 
att, i mon af tillgäng till dylika stadgar och utredningar, 
fortsätta med deras offentliggörande, för att slutligen, sedan 
derigenom medel lemnats allmänheten i händer att kontrol- 
lera en lemnad utredning, i sin tur sjelf framlägga en sädan, 
som skall frän alla synpunkter möjligast genomträngande, 
fullständigt och systematiskt belysa det syära ämnet. 


Pr. 
AB 
EN 


B 
5 
E} 
y 


Zr 


2 
H . 
di 


v 








——,A 
GT—— 


\ 


\ III 


IUNININIMILNN 


3 2044 093 328 318 


= er yer- u. We TI ee 
a Me "ai 1 KT 


=