Skip to main content

Full text of "Botanik"

See other formats 


"'■'^ål'- 


NATURENS  BOK 


AF 


FRIEDRICH  SCHÖDLER. 


BOTANIK. 


FRÄN    TYSICV    ORIGINALETS    1G:DE    TFPLAGA    ÖFVERSATT    OCH    BEARBETAD 


CARL  HARTMAJf . 


SIED    224    I    TEXTES    INTRYCKTA    TKÄSMTT    SAMT    ES    TITELylGSETT. 


Pris:  2  kronor. 


NATURENS  BOK 


INNK.llAl.l.AXDI 


FYSIK,    ASTRONOMI,    KEMI,    MINERALOGI,    GEOLOGI, 
BOTANIK,    FYSIOLOGI   OCH   ZOOLOGI. 

ÖFVKKS.vn     Ulll     ISKAKHKTAD    FKAX    1C:DE    UVPLAGAX    AK    Dl{.    l'l(.    SCMODl.KKS 
»DaS    BlCU    DKK    A*ATU1!'). 


A  K  d  r  o    s  c  c  II  a  /.  (t    "  p  p  /  ii  ij  a  n. 


I    SK\    HÄKTKN. 

Med  970  i  tfxicii  intryckta  Iriisiiitt.  en  stjeriikart.i  i  litoirrali  samt  vn  ireojrnostisk  tafla 

i  färgtryck. 

NEW  YORK 

FEMTK    HÄFTET:  HOTANJCAL 

GAWnFfy 

BOTANIK 

DFVKRSATT     OCH     1!  E  A  K  Jf  E  T  A  D     Al 

CARL    HARTMAN. 

.VEU   2"J4    I    TK.XTKX    IXTKYCKTA     ll;A>N"nT    S.VJIT    KX    TI  IKl.VlcXtTT. 


STO(.'K.HOI..M 

ZAlllABIAS    II.«:GGSTRÖiI.S    EOKI.Ac; 

IWAR    BfOOSTRäHS    BOKIBT'!;    ;.. 

1871.' 


INMUlA  l.L. 


Sid. 
Inledning  till    l>oti>iiiki'ii    1 

Å.    Allmän  Botanik.    .<?  7—118  4 

I.     Cellväfslära  eller  Histologi.     ;§  8 — 20 4 

Celleu  5.     Kärlen   11.     Mjölksaftskärlen   13.     (Jcllväfven   15. 

II.    Organlära  eller  Morfologi.    ,§  21—79  17 

1.  Roten 2(> 

2.  S(  animen     22 

Olika  slags  stammar  22.  Stammens  inre  byggnad  25.  .\kotyle- 
donei'nas  stam  25.  Mouokotyledonernas  stam  25.  Dikotyledo- 
ncrnas  stam   2(5.     Knoppen  32.     Oknlering  33.     Ympniiig  34. 

3.  Bladen     35 

Bladens   olika  slag  3G.    Bladens  form  39.    Bladens  anordning  41. 

4.  Blomman     43 

Blomlbdret  44.  Blomkronan  45.  Ståudarne  47.  Pistillen  48. 
Blomdelarnas  inbördes  förhållande  49.  Blommans  bidelar  51. 
Blomställningen  51. 

5.  Frnkten  54 

Fruktens  yttre  former  55.     Fröet  56. 

III.    Läran  om  växtens  lif  eller  Fysiologi.  §  80 — 112 59 

Om  lifsyttriugarne  i  allmiinhct  59.  ^'äxternas  lifsyttringar  62. 
Växternas  näring  G2.  Cellväfvens  förrättningar  62.  Växternas 
näriugsmedel  64.  De  brännl)ara  bcständsdelarnes  upptagande  66. 
Ipptagandet  af  mineraliska  beståndsdelar  71.  Värmets,  ljusets 
o(.-h  elektricitetens  inflytande  75.  Farasitväxter  76.  Växternas 
iilder  ocli  storlek  77. 

.Vkerbruket.    §  113—118 78 

Gödsling  79.     Trade  81.     Vexelbruk  81. 
B.    Enskild  eller  speciel  Botanik.    sS  119—224  83 

Växternas   utbredning     83 

Växternas  indelning    85 

Det  avtilieiella  eller  Liiineiska  systemet  86.  Naturliga  syste- 
mer  89. 

Växternas  beskrifniiig     91 

J.    Dieotylcdoneic.    ^  129—493  92 

Ser.  Corollitlorae  92.  Ser.  Thalamillorte  101.  Ser.  Calyeifloriio  111. 
Ser.  Incompletne  121. 

U.    .Monoeotyledoneti;.    ^  194— 208 124 

Hl.    Heteronemea;.    §  210—214    135 

IV.    Homonenie:»'.     §  215—224 136 


BOTANIK. 


"Och  Gud  sade:  Bäre  jorden  gräs  ocli  örter, 
s<im  tVö  liatVa,  och  fruktsara  tr:i,  att  hvart  och 
ett  hjir  frukt  efter  sin  art,  och  hafver  sitt  eget 
frö  i  siar  sjelfvo  pä  jordene.  Och  det  skedde  sä." 
1  Mos.  1;  11. 


växt  uppträder,   är  såsom  en 
vätska   och  några  gröna  små 


Botmuk  är  vetenskapen  om  de  olikartade  naturföremål,  som  sakna    1 
•   frivillig  rörelseförmåga  och  kallas  växter.    De  äro  derutinnan  olikartade, 
>   att  man  hos  hvarje  växt  finner  särskilda  delar,  som  både  till  form  och 
;   beskaffenhet  förete  väsendtliga  olikheter. 
Den    allra   enklaste   form,   hvari   en 
liten    tunnskalig    blåsa,    innehållande   en 

korn.  Denna  hinna,  vätska  och  fasta  innehåll  äro  både  till  bildning 
och  kemisk  sammansättning  hvaraudra  väsendtligt  olika,  hvilket  ännu 
tydligare  visar  sig,  om  vi  betrakta  en  större  växt,  t.  ex.  ett  af  våra 
vanliga  träd.  Dess  särskilda  delars  form  och  innehåll  äro  så  påtagligt 
olikartade,  att  det  tillochmed  för  ett  barn  är  lätt  att  varseblifva  dessa 
fz-plikheter. 

"    :        Jemföre  vi  härmed  ett  enkelt  mineral  (Min.  §.  3)  t.  ex.  en  qvarts- 

■  kristall,    så  finne  vi,  att  denna  är  likartad  genom  hela  sin  massa  och 

består  af  endast  qvartspartiklar,  likasom  en  kalkspatskristall  endast  be- 

Schödler,  yattireiis  Bok.  —   V.  Botanik.  (2:a  vpph)  1 


2  BOTANIK. 

Står  af  kalkspatspartiklar.  Hvarken  med  ögat  dier  genom  kemisk  un- 
dersökning förmår  man  här  varseblifva  något  olikartadt,  hvilket  hos 
växten  var  så  lätt  att  iinna.  Visserligen  tinnas  äfven  mineraler,  hvilka, 
såsom  händelsen  är  med  granit,  synas  olikartade;  men  man  inser  lätt, 
att  dessa  så  kallade  bergarter  icke  äro  annat  än  gyttringar  af  enkla 
mineraler. 

Fortsätta  vi  under  passande  omständigheter  våra  observationer  på 
en  växt  af  hvad  slag  som  helst,  så  kan  det  icke  undfalla  oss,  att  den- 
samma med  tiden  undergår  väsendtliga  förändringar.  För  det  första 
är  det  en  företeelse  af  största  vigt,  att  den  i  ofvannänmda  enklaste 
växtformer  befintliga  vätska  visar  en  rörelse.  Vidare  tinne  vi  att  väx- 
ten tilltager  i  omfång  och  vigt,  eller  att  han  tillväxer,  att  han  från  om- 
gifvande  föremål  upptager  de  härtill  erforderliga  ämnen  och  af  dessa 
alstrar  olika,  genom  sin  oändliga  mångfald  utmärkta  former,  samt  att 
slutligen  en  "tidpunkt  inträder,  då  hos  hvarje  växt  denna  alstringsför- 
måga upphörer,  hvarpå  växten  genom  kemiska  krafter  förstöres  och  för- 
svinner. 

Härvid  bör  man  fästa  synnerlig  vigt  dervid,  att  de  ämnen,  som 
hvarje  växt  under  sitt  tillväxande  upptager  utifrån,  äro  till  sin  kemiska 
sammansättnig,  sin  form  och  sina  egenskaper  helt  olika  med  de  ämnen, 
som  vi  i  växtens  delar  anträffa.  Aldrig  tinne  vi  i  jorden  det  ämne, 
som  gifver  bladen  sin  gröna  färg,  eller  bland  växtens  omgifning  stär- 
kelse, som  likväl  så  ofta  förekommer  dels  i  frön,  dels  i  stjelkknölar. 
Växten  är  således  utrustad  med  förmåga  att  ombilda  de  ämnen,  som 
den  upptager,  såväl  till  deras  kemiska  sammansättning  som  till  deras 
form. 

Företeelserna  hos  ett  mineral  visa  ett  väsendtligt  olika  förhållande. 
Visserligen  förmår  äfven  det  tillcgna  sig  nya  delar,  föröka  sin  massa 
eller  tillväxa;  men  detta  kan  här  endast  inträffa  då  mineralets  omgif- 
ning innehåller  samma  kemiska  förening,  som  den  hvaraf  mineralet  be- 
står. En  kalkspatskristall  kan  blott  förstoras  i  en  vätska,  som  inne- 
håller kolsyrad  kalk,  men  förmår  icke  liäraf  bilda  en  annan  form  eller 
annan  kemisk  förening,  än  den  för  honom  egendomliga;  han  tillväxer 
Utan  att  föi-ändras  till  form  eller  ämne. 

;  Denna  växtens   förmåga   att   föröka   sin  massa  genom  ombildning 

af  andra  olika  beskaffade  ämnen  är  det,  som  vi  kalla  växtens  lif,  lika- 
som de  växtens  delar,  som  orsaka  denna  ombildning,  kallas  dess  orga- 
ner.  Hos  många  växter  deltaga  alla  delar  i  lika  grad  i  denna  ombild- 
ning; sådana  växter  äro  högst  likformigt  och  enkelt  organiserade.  Hos 
andra  försiggå  dylika  ombildningar  i  delar  af  olika  form,  hvilka  då  räk- 
nas som  särskilda  organer. 

Mineralet  åter  eger  inga  organer,  det  är  oorganiseradt. 

[  Huru  tydlig  den  i  §  2  omnämnda  lifsrörelsen  än  är  i  växtens  inre, 

så  visar  likväl  växten  utvärtes  ingen  rörelse,  utan  så  snart  de  nybil- 
dade delarnc  framträdt  intaga  de  helt  orörliga  hvar  sin  plats.  Om  in- 
tet luftdrag  satte  qvistar  och  strån  i  rörelse,  skulle  de  förefalla  oss 
fullkomligt  liflösa.     Susandet  i  skogens  kronor  är  vindens,  icke  trädens 


INLEDNING.  6 

Stämma.  Växten  saknar  all  förmåga  att  ändra  i)lats  i  förhållande  till 
omgifvande  föremål;  hon  ui)i)träder  der,  hvarest  slumpen  kastade  hennes 
frö;  hon  går  under  der,  hvarest  vilkorcn  för  hennes  bestånd  ej  längre 
förefinnas,  ty  att  sjelf  uppsöka  dem  dertill  eger  hon  icke  förmåga. 

Vi  se  visserligen  mänga  blommor  öppna  och  sluta  sina  kronor 
vissa  tider  på  dygnet,  den  känsliga  3Imosa  hoplägga  sina  späda  små- 
blad och  sloka  med  qvistarne,  så  snart  hon  omildt  beröres,  samt  stån- 
darne hos  åtskilliga  växter  göra  ganska  märkbara  rörelser,  men  alla 
dessa  rörelser  framkallas  likväl  alltid  af  yttre  inflytelser.  Än  är  det 
solsken  eller  fuktighet,  än  ett  vidrörande,  som  förorsakar  dem,  och  utan 
dessa  inverkningar  skulle  de  icke  ega  rum. 

Växten  är  följaktligen  en  organiserad  kropp  utan  frivillig  yttre 
rörelse.  Härigenom  skiljer  den  sig  väsendtligt  från  djuret;  ty  detta 
eger  förmåga  af  frivillig  rörelse,  det  kan,  om  ock  ofta  på  ett  ganska 
ofullständigt  sätt,  förändra  sin  jilats  och  uppsöka  en  annan,  som  är  mer 
passande  för  dess  trefnad. 

Huru  tillfyllestgörande  denna  skiljaktighet  mellan  växter  och  djur 
af  högre  ordningar  än  må  synas  —  ty  hvem  som  helst  skiljer  med 
lätthet  en  buske  eller  ett  träd  från  en  fisk  eller  fogel  —  sä  är  den 
likväl  för  ingen  del  tillräcklig  i  fråga  om  de  ofullkomligaste  växterna 
och  djuren.  Det  finnes  nemligen  otaliga  små,  endast  medelst  försto- 
ringsglaset urskiljbara  djur,  som  blott  och  bart  bestå  af  en  hinnaktig 
blåsa  innehållande  en  vätska,  likasom  de  allra  enklaste  bland  växter. 
Men  bland  dessa  sednare  har  man  lärt  känna  ett  icke  obetydligt  an- 
tal, som  furekommande  i  vatten  visa  de  lifligaste  rörelser,  utsträcka  och 
sammandraga  sig,  simma  omkring,  och  således  i  så  hög  grad  likna  de 
nyssnämnda  små  djuren,  att  de  länge  ansågos  vara  sädana.  Ja,  rö- 
rande många  bland  dessa  varelser  är  det  än  i  dag  oafgjordt,  huruvida 
de  skola  räknas  till  växt-  eller  djurriket. 

Hvarken  till  beståndsdelar  och  kroppsbyggnad  eller  verksamhet  och 
förrättningar  kan  någon  fullkomligt  skarp  gräns  uppdragas  mellan  dessa 
t  ven  ne  naturrikens  ofullkomligaste  former.  Om  de  märkvärdiga  rörelse- 
fenomen,  som  förekomma  hos  de  nyssnämnda  växtbildningarne,  skola  vi 
tala  utförligare  vid  dessas  beskrifning. 

För    närvarande    må    det    vara   nog   att  hafva  i  alhnänhet  antydt    5 
hvarigenom   växterna   utmärka  sig  såsom  ett  eget  slag  af  naturföremål. 
Ett  klart  begrepp  om  dem  kan  emellertid  endast  vinnas  genom  känne- 
dom om  de  särskilda  former  och  företeelser,  hvarpå  växtverlden  är  så 
oändligt  rik. 

För  att  bereda  en  lättare  öfversigt  indela  vi  Botaniken  i  tvenne 
afdelningar,  nemligen: 

A.  Allmän  Botanik,  som  afhandlar  läran  om  växtens  organer 
och  deras  verksamhet,  samt 

B.  Enskild  eller  Speciel  Botanik,  som  handlar  om  de 
särskilda  växtarterna,  deras  kännetecken,  indelning,  utbredning  och  an- 
vändning. 


4  A.       ALLMAN    BOTANIK. 

A.    Allmän   B  o  t  .a  n  i  k. 

Den  allmänna  Botaniken  är  en  den  nyare  tidens  vetenskap.  Då 
redan  tidigt  många  särskilda  växter  blifvit  beskrifna  och  till  sin  yttre 
gestalt  afbildade  samt  deras  benämnande  och  indelande  tagit  växtälskar- 
nes  uppmärksamhet  och  verksamhet  i  anspråk,  har  deremot  insigten  i 
växternas  inre  byggnad  och  i  de  krafter,  som  tillhöra  deras  lifs\erk- 
samhet,  först  från  innevarande  århundrades  början  blifvit  sökt  och  små- 
ningom vunnen. 

Detta  är  ej  heller  underligt.  J^ndast  med  tillhjälp  af  mikroskopets 
förstoringskraft  kunde  ögat  lära  känna  do  tina  bildningar,  af  livilka 
växtens  massa  består;  endast  med  kemiens  tillhjelp  kunde  man  konnna 
derhån,  att  man  förmådde  rigtigt  bedöma  de  förändringar  af  ämnen, 
som  försiggå  inom  växten.  Att  denna  del  af  botaniken  kunde  utveckla 
sig  berodde  således  hufvudsakligen  i)å  kemiens  framsteg  och  pä  mikro- 
skopets fullkomnande. 

På  egen  åskådning  grundad  bekantskap  med  läran  om  växternas 
cellväf  kan  man  endast  ernå  med  tillhjelp  af  ett  godt  mikroskop.  Lyck- 
ligtvis kunna  härtill  användbara  instrumenter,  som  förr  kostade  300 
till  450  riksdaler,  numera  erhållas  för  50  till  200  riksdaler.  Men  att 
ega  ett  dylikt  båtar  till  föga,  om  man  icke  förstår  att  begagna  det  ocli 
icke  känner  huru  man  skall  observera.  Derföre  rekommenderas  "åt  ny- 
börjaren i  mikroskopiska  studier  såsom  arbeten,  hvilka  lemna  utförlig 
underrättelse  om  mikroskopets  användande,  Schleiden's  »Växten  och 
hennes  lif»  samt  Schacht's  »Das  Mikroskop  und  seine  Anwendung». 
Här  inskränka  vi  oss  till  den  erinran,  att  man  vid  mikroskopiska  un- 
dersökningar i  allmänhet  börjar  med  en  svagare,  ungefär  30-  till  50- 
faldig  förstoring  samt  att  .  en  250  till  300  gångers  förstoring  är  till- 
räcklig för  att  lära  känna  de  vigtigaste  företeelserna. 

Den  allmänna  liotauiken  omfattar  trenne  afdelningar: 

I.  Cellväf  si  ära  eller  Histologi,  som  handlar  om  växternas 
enklaste  organer  och  de  af  dem  bestående  väfnader;  denna  afdelning 
har  man  förut  kallat  växt-anatomi. 

n.  Or  ga  ni  är  a  eller  Mor  ph  ologi,  som  utgör  läran  om  de 
särskilda  af  cellväf  bildade  växtdelars  form  och  utveckling,  hvilka  be- 
nämnas sammansatta  organer. 

Hl.  Läran  om  lif  ve  t  eller  Physiologi,  handlande  om  väx- 
ternas lifsyttringar,   således  företrädesvis  om  deras  näring. 


I.     Cellväfslära  eller  Histologi. 

Man  har  icke  sällan  tillfälle  att  i  vatten,  som  längre  tid  fått  stå 
i  ett  kärl,  observera  gröna  flangor,  som  för  obeväpnadt  öga  visa  sig 
bestå  af  ytterst  fina  trådar.  Under  mikroskopet  befinnas  de  emellertid 
uppkomna  af  små,  klotformiga  blåsor,  radade  intill  hvarandra  såsom 
perjorna  i  ett  perlband.  Fullkomligt  liknande  rader  af  dels  klotrunda, 
dels  eggrunda,  vackert  blå  blåsor  varseblifvas  redan  vid  s^ag  förstoring 


I.      CELLVAFSLARA.     CELLEN. 


ganska  tydligt,    ^å  man  betraktar  de  fina  hår,    som  finnas  på  ständar- 
strängarna  hos   Tradescantia  virginica  (fig.  1,  a  och  ä),  en  prydnadsväxt 

med  trebladig,  violottblå 
"■■   ■  blomkalk. 

Ehuru  nu  andra  växt- 
delar vid  första  åsyn  fö- 
refalla som  ett  mer  eller 
mindre  tätt  och  likformigt 
sammanhängande  helt, 
finner    man    likväl   med 

förstoringsglasets  till- 
hjelp,  att  så  icke  är  hän- 
delsen. Tvertom  fram- 
står derunder  hvarje 
växtdel  såsom  en  före- 
ning af  utomordentligt 
talrika  små  bildningar,  i 
hvilka  tillochmed  de  tä- 
taste och  hårdaste  växt- 
ämnen, såsom  ved  och 
frukters  skal,  låta  sön- 
derdela sig.  De  förete 
visserligen  en  betydlig  olikhet  i  form  och  storlek,  men  noggrann  under- 
sökning har  ådagalagt,  att  de  icke  äro  annat  än  afarter  af  samma  slags 
hinnaktiga  blåsa,  som  de  gröna  i  vattnet  alstrade  trådarne  bestå  af,  och 
som  man  benämnt  växtcell  eller  för  korthetens  skull  blott  cell. 

Med  allt  skäl  anses  derför  cellen  såsom  växtens  elementar- 
eller  grundorgan,  och  kännedomen  om  cellens  uppkomst,  byggnad 
och  bestämmelse  äfvensom  om  de  förändringar  i  form,  den  under  sin 
tillvaro  genomgår,  utgör  den  vetenskapliga  Botanikens  grundval. 

Sammansatta  organer  kalla  vi  vissa  delar  af  egendomlig  form, 
hvilka  förekonnna  hos  de  flesta  växter  och  hafva  sina  särskilda  förrätt- 
ningar, såsom  blad,  blommor  o.  s.  v. 


Cellen. 

Cellen  utgör  i  utbildadt  tillstånd  en  liten  blåsa,  livars  enklaste  form  9 
är  den  klotrunda.  Denna  blåsa  består  af  en  utomordentligt  tunn,  färg- 
lös och  genomskinlig  hinna,  den  såkallade  cellhinnan  eller  cell- 
membranen, hos  hvilken  ingen  vidare  sammanfogning  eller  väfnad  af 
något  slag  och  framförallt  ingen  öppning  kan  upptäckas.  För  öfrigt 
visar  cellen  väsendtliga  olikheter  alltefter  som  vi  betrakta  yngre  lef- 
vande  och  äldre  eller  redan  döda  celler;  de  sednare  äro  alltid  tomma 
eller,  rättare  sagdt,  innehålla  endast  luft. 

I  den  lefvande  unga  cellen  träffas  under  den  yttre  cellhinnan  ««, 
fig.  2  å  följ.  sida,  en  inre,  spädare,  öfverallt  sluten  hinna,  den  såkallade 
Pri  mord  i  al  säcken  b.  Begge  dessa  hinnor  omsluta  en  slcmmig,  fin- 
kornig massa,  kallad  P rotoplasma,  som  icke  blandar  sig  med  den 
dessutom  i  cellen   befintliga  vattenaktiea  cellsaften.     Slutligen  är  det 


6 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


Fiff.  2. 


.-1> 


blott  sällan,  som  i  dylika  celler  saknas  en  plattadt  rund  kropp,  cell- 
kärnan c  fnucleusj  eller  Cytoblastcn,  hvaruti  i  allmänhet  några  ytterst 
små  genomskinliga  kroppar,  kär  nkr  opp  ar  ne 
eller  smakar  norna,  kunna  urskiljas.  Pri- 
mordialsäckcn  sluter  sa  tätt  till  cellhinuan,  att 
han  icke  lätteligen  kan  skiljas  derifrån;  men 
behandlar  man  cellen  med  sprit,  så  lossnar 
primordialsäcken,  sammandrager  sig  och  blifvcr 
sedan  liggande  fri  i  cellen  i  form  af  en  skrynk- 
lig säck,  såsom  vidstående  figur  utvisar. 

Under  fortgången  af  växtens  lif  undergår 
emellertid  största  antalet  celler  en  förändring 
i  nu  beskrifna  förhållanden,  så  att  man  oftast 
får  se  äldre  celler  försedda  mod  en  tjockare 
membran  och  fyllda  med  klar  cellsaft  samt 
andra  ämnen  af  mångfaldiga  slag. 
yttrat  afser  endast  cellens  inre  beskaffenhet;  vi 
oss  med  densammas  j-ftre  form.  I  afseende  på 
denna  inverkar  det  väsendtligt,  om  en  växtbildning  endast  består  af 
enstaka,  i  vatten  fritt  simmande  celler,  i  hvilken  händelse  dessa  mer- 
ändels  äro  klotrunda  till  formen,  eller  om  växterna  bestå  af  perlbands- 
likt  till  hvarandra  i  rad  ordnade  celler  eller  ändtligen  utveckla  sig  i 
alla  rigtningar  och  bilda  en  massformig  kropp.  Äfven  i  detta  sista  fall 
bibehålla  cellerna  i  lösare  delar,  såsom  i  fruktens  lösa  massa,  i  fläder- 
buskens märg,  den  runda  form,  som  tig.  3  framställer;  vida  oftare  an- 
taga de  emellertid  i  följd  af  det  ömse- 
sidiga trycket  en  fyrkantig  form,  tig.  4, 
som  i  genomskärning  vanligtvis  har 
utseende  af  en  sexliörning.  De  kunna 
dervid  jemföras  med  de  bläsor,  som 
uppkomma  när  man  genom  ett  rör 
blåser  i  såpvatten,  eller  åskådliggöras 
på  det  sätt,  att  man  lägger  mjuka  ler- 
kulor  helt  löst  bredvid  hvarandra  och 


10  Hvad   vi   hittills 

skola    nu   sysselsätta 


Fig.  3. 


Fig.  .1. 


Fig.  5. 


I.     CELLVAFSLARA.     CELLEN. 


sedan   mer  eller  mindre  starkt  hoppressar  dem.    Hvarje  kula  antager 
därunder  en  mängkantig  form,  motsvarande  cellernas,  som  hos  växterna, 
ofta,  såsom  i  lig.  5,   är  högst  regelbunden. 
pj,^  g  Pj,,  _  Man  kallar  sådana  celler,    som  utvidgat  sig 

temligen  likformigt  åt  alla  sidor,  för  märg- 
eller  P  ar  en  chym  celler,  och  af  sådana  bestå 
företrädesvis  knölformiga  växtdelar,  t.  ex.  potä- 
ter,  fruktslag  o.  s.  v.,  äfvensom  öfverhufvud  mju- 
kare eller  svampaktiga  delar  i  märgen,  barken 
och  bladen.     Märgcellernas  genomskärning  belö- 


per   sig  i  allmänhet    till 


1/     . 
/loo 


-^/.2Q   linie;    det 


längd,   ty 
ända   till 


finnes  likväl  dylika  utomordentligt  små  af  V^qq 
till  Vöoo  li^i^i  under  det  att  å  andra  sidan  stora 
celler  anträffas  af  '/is  till  "/lo  hni»-^  i  genom- 
skärning, hvilka  såsom  t.  ex.  Flädermärg  äro  urskiljbara  för 
blotta  ögat. 

Ganska  ofta  förekomma  emellertid  långsträckta,  åt  begge 
ändar  tillspetsade,  således  spolformiga  celler,  fig.  6,  hvilka  äro 
mycket  tätt  inkilade  mellan  hvarandra  och  derför  i  en  tvär- 
gonomskärning  oftast  visa  en  fyr-  eller  sexkantig  figur,  fig.  7. 
Dessa  kallas  ved-  eller  Prosenchym celler  och  utgöra  de 
fastare  växtdelarnes,  isynnerhet  vedens,  hufvudmassa.  Då  hos 
vedcellerna  tvärgenomskärningen  i  allmänhet  är  mindre  än  hos 
märgcelleriia,  öfverträffa  de  deremot  do  sednare  märkbart  i 
denna  utgör  merändels  en  tredjedels  till  en  hel,  ja  stundom 
mer  än  två  linier.     Mycket  långsträckta  och  böjliga  celler  af 

Fis.  1*.  Pis.  9.  Fiff.  10.  Fiff.  11. 


sådant    slag,    som   det,   hvaraf  t.  ex.  lin   och  hampa  bestå,    benämnas 
bastceller    och  synas  under  mikroskopet   såsom  öfverallt  jemntjocka 


A.       ALLMAX    BOTANIK. 


FiR.  12. 


11 


trinda  trådar,  hvarcmot  de  tuimväggiga  bomullsccllorna.  som  ernå  en 
längd  af  1  till  2  tum,  förete  formen  af  ett  platt,  något  spiralvridet 
band  med  rundade  kanter.  Härigenom  kan  en  hopblandning  af  begge 
dessa  slags  trådar  i  tyger  lätt  upptäckas.  Då  det  stundom  är  af  stor 
vigt  i  praktiskt  hänseende,  att  kunna  skilja  dels  linnt'väf  frän  bonmlls- 
tyg  och  dels  begge  dessa  från  ylle  och  silke,  lemna  vi  å  föreg.  sida 
bredvid  hvarandra  teckningar  af  dessa  fyra  slags  tygers  trådar,  sådana 
som  de  visa  sig  under  mikroskopet  vid  230  gångers  förstoring,  nämli- 
gen en  bomullsfiber,  fig.  8;  lin  fiber,  lig.  9  (sönderklufven  vid  «); 
ullfiber,  tig.  10,  samt  en  silkestråd,  tig.  11. 

Stundom  antaga  emellertid  cellerna  dcr- 
igenom  att  de  icke  tillväxa  åt  alla  sidor 
en  helt  afvikande,  t.  ex.  stjernformig  ge- 
stalt-, och  då  benämner  man  dem  oregel- 
bundna celler.  Sådana  förekomma  t.  ex. 
i  Pisangens  bladskaft,  fig.  12,  i  tågens 
(Juncus-arternas)  märg  och  i  prustrotens 
blad,  fig.  13. 

Det  är  anmärkningsvärdt  att  de  till 
hvarandra  gränsande  cellernas  väggar  van- 
ligtvis hänga  ganska  fast  vid  hvarandra, 
som  om  de  vore  sammanklibbade,  så  att 
de  endast  i  följd  af  förmultning  eller  med 
starka  kemiska  medels  tillhjelp  kunna  lös- 
göras från  hvarandra.  De  bilda  på  detta  sätt  den  s.  k.  cellväfven. 
Men  cellväggarne  beröra  dock  icke  eller  sammanhänga  icke  med  hvar- 
andra i  alla  punkter,  och  följaktligen  uppkomma  dels  vidare,  dels 
trängre,  oftast  trekantiga  mellanrum,  som  kallas  I  n  t  e  r  c  e  1 1  u  1  a  r  g  å  n  g  a  r , 

Fig.  13.  F\s.  14. 


tig.  14:  b.  Efter  regeln  innehålla  dessa  i  yngre  cellväfslager  en  vatten- 
aktig vätska,  i  äldre  luft  och  i  vedlager  en  egen  intercellular- 
substans  (se  §  17). 


I.      CELLVAFSLARA.      CELT.EX.  \f 

Dessutom  träffar  nian  i  många,  särdeles  vattenväxters  stam,  talrika, 
af  cellväf  omgifua,  stmulom  ganska  vida  och  regelbundna  kanaler,  som 
innehålla  luft.  Dessa  luft  kanaler  löpa  i  stammens  längdrigtning  och 
kunna  med  blotta  ögat  urskiljas  i  tvärsnittet  på  ett  spanskrör  eller  på 
Neckrosens  blom-  och  bladskaft. 

Genom  cellväfvens  bortdöende  och  sönderrifning  uppkomma  icke 
sällan  i  stammens  inre  luckor  eller  lakuner,  som  stundom  upptaga 
hela  mellersta  delen  af  stammen,  sä  att  den  såsom  hos  gräsen  och  um- 
bellaterna  blifver  ihålig.  I  dylika  håligheter  utgjuter  sig  ofta  sönder-  < 
brutna  cellers  innehåll,  på  grund  hvaraf  man  i  många  växters  inre  finner 
såkallade  saft  rum  af  obestämd  form,  fyllda  med  oljor,  harts,  gummi 
eller  andra  ämnen. 

Vända  vi  oss  ånyo  till  cellens  inre  lif,  så  möta  vi  först  den  märk-  12 
värdiga  företeelsen  af  en  egendomlig  saft  rör  el  se,  som  inom  mången 
cell  eger  rum.  Den  slemmiga  protoplasman  bildar  midt  i  den  klara 
cellsaften  sm^,  trädtina  strömmar,  som  i  högst  olika  och  vexlande 
rigtningar  genomkorsa  cellens  inre.  Detta  fenomen  hade  länge  endast 
blifvit  observeradt  i  några  vattenväxters,  särdeles  Chara-fNite/Ia-J arters 
celler;  men  har  i  sednare  tider  äfven  iakttagits  annorstädes  och  isyn- 
nerhet tydligt  i  växternas  hår,  t.  ex.  hos  den  redan  omnämnda  Trd- 
dencantia. 

Hit  hör  äfven  frågan  om  cellernas  uppkomst  och  förök- 
ning, som  länge  utgjort  en  svår  uppgift  att  lösa.  Det  gäller  allmänt, 
att.  nya  celler  endast  alstras  inuti  redan  förutvarande.  I  allmänhet 
sker  detta  genom  den  så  kallade  moder  cellens  delning  på  det  sätt 
att  hennes  primordialsäck  bildar  hopsnörningar  inåt,  hvilka  mötas,  hvar- 
igenom  två  eller  flera  dotter  celler  uppstå,  som  småningom  beklädas 
af  hvar  sin  egen  cellhinna,  under  det  att  modercellen  upplöses.  Äfven 
märker  man  ofta  huru  dottercellerna  vidare  i  sin  ordning  dela  sig  i 
enkla  celler.  Sällan  förekommer  fri  cellbildning,  som  består  deri 
att  en  egen  cellhinna  uppstår  omkring  en  del  af  en  förutvarande  cells 
slemmiga  innehåll. 

Af  synnerligt  intresse  äro  de  förändringar,  som  cellväggen  under-  13 
går  under  det  fortsatta  växandet.     Den  förtjockas  derigenom  att  en  ny 
cellhinna  afsöndras  ur  cellsaften  och  aflagrar  sig  på  cellväggens  insida. 
Merändels   följa   härpå   ytterligare  dylika  aflagringar, 
^'^'  ^■"''  så  att  allt  smärre  och  smärre  celler   tyckas  vara  in- 

passade inuti  hvarandra,  till  ett  antal  af  femton,  så- 
som i  fig.  15,  ja  ända  till  30  och  50,  hvarigenom 
cellens  ihålighet  slutligen  nästan  alldeles  försvinner. 
Under  detta  förlopp,  hvarpå  våra  träds  förvedning 
grundar  sig,  antaga  de  inre  lagren  oftast  en  mörkare 
färg,  som  drager  i  brunt  eller,  såsom  hos  ebenholts, 
tillochmed  i  svart. 

Det  är  likväl  att  märka,  att  aflagringarne  på  en 
cellväggs  insida  för  ingen  del,  likasom  denna  sjelf,  bilda  en  öfverallt 
sluten  säck.  Deras  hinna  visar  sig  tvertom  pä  många  ställen  och  pä 
mångfaldigaste  sätt  afbruten.  Ofta  är  det  blott  enstaka  runda  punkter 
på    cellväggen,    som    icke    förtjockas    inåt,    sä    att    vid    dem,    såsom    i 


10 


ALLMAN    BOTANIK. 


fig.  16  tvärsnittet  af  en  dylik  cell  visar,  kanaler  uppkomma  som  leda 
från  den  innersta  håligheten  ut  till  cellväggen.  Naturligtvis  måste  här- 
igenom den  sistnämnde,  utifrån  betraktad,  förete  ett  egendomligt  punk- 


Fiff.  16. 


Fis.  IT. 


teradt  utseende,  såsom  det  afbildas  i  fig.  17  vid  h.    Fordom  ansåg  man 
origtigt    dessa  ljusare   punkter  för  tina  öppningar  eller  porer  och  be- 
nämnde  derföre    dylika    celler    por  c  el  ler,    hvilket 
^^'^'  ^*'  namn  de  sedan  fått  behålla.     Såsom  vi  längre  fram 

skola  visa,  äro  de  icke  förtjockade  punkterna  på  cell- 
väggen af  stor  betydelse  för  densammas  förrättning 
att  fortleda  safter,  och  efter  regeln  äro  motsvarande 
tunnare  ställen  på  angränsande  cellers  väggar  rig- 
tade  mot  hvarandra,  såsom  man  ser  af  fig.  18.  Vi- 
dare må  bemärkas,  att  dylika  porer  äro  mycket  om- 
vexlande  till  storleken  samt  att  de  icke  alltid  äro 
cirkelrunda,  utan  äfven  kunna  vara  aflånga,  någongång  tillochmed 
streckformiga. 

Ett  högst  egendomligt  utseende  ega  de  celler,  hvilkas  aflagringar 
blott  afsätta  sig  i  form  af  enstaka  trådar,  som  antingen  äro  helt  oor- 
dentligt nätlikt  förgrenade,  såsom  i  fig.  19,  eller  uppträda  i  form  af 
ringar  eller  spiraler,  fig.  20  och  21. 

Slutligen  må  vi  ej  förgäta  de  egendomligt  punkterade  (eller 
ringporiga)  cellerna,  som  företrädesvis  förekomma  såsom  spolformiga 
vedcellcr  hos  barrträden  och  gifva  on  ganska  vacker  anblick,  fig.  22. 
Man  varseblifver  här  porer,  omgifna  på  något  afstånd  af  en  större  ring. 
De  få  detta  utseende  derigenom  att  tvenne  till  hvarandra  gränsande 
cellers  väggar  icke  omedelbart  stöta  till  hvarandra  på  det  ställe,  der 
deras  porer  mötas,  utan  mellan  sig  ega  ett  linsformigt  tomrum,  hvars 
omkrets  följaktligen  visar  sig  såsom  en  yttre  ring  omkring  poren, 
fig.  23,  a.  Fig.  24  lemnar  ett  förtydligande  tvärsnitt  af  en  dylik  ring- 
porig  cell  af  granved,  med  poren  a  och  ringen  b. 

En  cellvägg  förtjockas  endast  der,  hvarest  den  befinner  sig  i  be- 
rörjng  med  en  tillgränsande  cellvägg,  aldrig  deremot  på  sådana  punkter, 


I.      CELLVAFSLARA.      KAKLEN. 


11 


som  gränsa  intill  ett  intercoUularrum;  och  då  i  allmänhet  bredvid  hvar- 
andra  liggande  cellers  förtjockade  delar  motsvara  hvarandra,  händer  det 


Fiir.  -JA. 


s 


Ki-.  22. 


Fis.  23. 


icke    sällan    att   olika   sidor   af  en  och  samma  cell  hafva  olika  slag  af 
aflagriugar  i  mån  af  de  tillgränsande  cellernas  olika  beskaffenhet. 


K  ä  r  1  e  n. 

Detta  föga  passande  namn  har  man  gifvit  åt  ett  slags  celler,  som  14 
aldrig  förekomma  hos  de  spädaste,  ännu  i  sin  uppkomst  stadda  växt- 
delarne,  utan  som  först  sednare  alstras  genom  redan  förhanden  varande 
cellers  ombildning.  Om  vi  tänka  oss  en  rad  af  lodrätt  ofvanpä  hvar- 
andra ställda  celler,  hvilkas  väggar  försvinna  på  de  ställen,  der  de  be- 
röra hvarandra,  uppkommer  ett  cylindriskt  rör,  som  kallas  ett  kärl. 

Allteftersom  nu  de  sålunda  till  ett  rör  förenade  cellerna  voro  po- 
rösa, ringporiga,  försedda  med  streck,  ringar  eller  spiraler,  uppkomma 
af  dem  olika  slag  af  kärl,  nemligen  porösa,  ringporiga  och  trapp- 
kärl,  ring-  och  spiralkärl,  af  hvilka  slag  några  äro  stående  bred- 
vid hvarandra  vid  d,  d',  d"  i  fig.  25  å  följ.  sida. 


12 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


Spiraltråden  i  cellerna  npi)star  derigenom  att  på  den  ursprungligen 
ytterst    tunna    cellväggens   insida  en    aHagring  bildar  sig  i  form  af  en 


spiralformig  list,  som  nieräudels  efterhand  tilltager  i  tjocklek  och  der- 
för  blifver  mycket  gröfre  än  sjelfva  cellväggen.  Deraf  kom  det  sig,  att 
man  i  början  ansåg  spiralkärlen  bestå  blott  af  en  i  spiral  rullad  tråd, 
som   kunde  utsträckas  likt  den   metalltråd,    som   är  spunnen  kring  en 


Fi"-.  -.^ö. 


violinsträng.     Först  sednare   upptäckte  man  den  tunna  kärlväggen  och 
huru  den  uppkonnner  af  celler.     Särdeles  lätt  kan  man  urskilja  kärlen, 


I.      CELLVÄFSLÄKA.      jrJÖLKSAFTSKÄIiLEN.  13 

om  man  långsamt  afbryter  ett  bladskaft,  livar\i(l  kärlknippen  i  form  af 
fina  spindelväfslika  trådar  i  de  afhrutna  ändarne  blifva  synliga  för 
blotta  ögat.  Sjelfva  deras  struktur  kan  likväl  icke  upptäck?s  utan  gan- 
ska stark  förstoring.  I  ett  tvärsnitt  visa  sig  kärlen  nästan  alltid  runda 
och  merändels  ansenligt  vidare  än  de  celler,  som  omgifva  dem.  Så- 
lunda framställa  b  och  b\  iig.  26,  tvenne  ringporiga  kärl  af  betydlig 
vidd  i  längdsnitt,  och  derjemte  utvisa  g,  g  de  ställen  der  tvärväggarne 
af  de  celler  brustit,  hvilka  gif^it  ui)phof  åt  kärlet. 

Cellerna,  som  slutligen  öfvergå  till  kärl,  innehålla  ursprungligen  15 
saft;  men  denna  försvinner,  såsnart  kärlet  genom  tvärväggarnes  brist- 
ning utbildas.  Frän  detta  ögonblick  föra  dessa  endast  luft  och  tyckas 
icke  taga  någon  väsendtlig  del  i  växtens  lifsfunktioner,  ehuru  de  stun- 
dom, t.  ex.  vid  det  rikare  tillströmmande  af  safter,-  som  eger  rum  om 
våren,  innehålla  vätskor.  Icke  heller  träffar  man  någonsin  i  dem  de 
egendomliga,  i  §  17  omnämnda  ämnen,  som  utgöra  cellernas  vanliga 
innehall. 

Att  kärlen  äro  af  ringare  betydelse  antydes  äfven  af  den  omstän- 
digheten, att  en  stor  mängd  växter  alldeles  icke  ega  några  kärl,  utan 
endast  bestå  af  celler.  Dessa  växter  kallas  derför  äfven  cellväxter, 
och  sådana  äro  svampar,  lafvar  och  alger,  hvilka  man  anser  för  de 
ofullkomligaste  växter.  AUa  andra,  hvilka  jemte  celler  äfven  hysa  kärl, 
kallas  af  denna  orsak  kärlväxter. 

Kärlen  uppträda  endast  i  sin  första  början  enstaka,  ty  genom  nya 
kärls  och  vedcellers  tillkomst  uppstå  snart  de  s.  k.  kärl  knippen  a. 
De  hvarken  sammanväxa  med  hvarandra  eller  förgrena  sig.  Aldrig  fin- 
ner man  att  en  växtdel  uteslutande  består  af  kärl,  utan  de  äro  alltid 
omgifna  af  celler. 


M  j  ö  1  k  s  a  f  t  s  k  ä  r  1  e  n. 

Sönderrifva   vi   ett  blad  af  Sallat,   Vallmo  och  vissa  andra  växter,  16 
så   utsipprar  en  tjock  hvit  saft,    kallad  mjölksaft    och  som  bland  andra 
beståndsdelar  alltid  innehåller  kautschuk  (^Keniien,  §  319)  och  derför 
är  klibbig.     Hos  Skelörten  fChelidonmmJ  är  denna  saft  gul  samt,  ehuru 
blott  undantagsvis,  hos  en  del  växter  rödaktig  eller  blå. 

Mjölksaften  innehålles  i  rörformiga,  med  bastcelierna  (§  10)  när- 
mast öfverenssämmande  kanaler,  som  ofta  förgrena  och  utbreda  sig 
i  hela  växten.  Deras  utvecklingshistoria  ådagalägger,  att  i  de  mjölk- 
saftförande växternas  yngsta  cellväf  redan  före  spiralkärlens  uppkomst 
genom  cellernas  sammansmältning  gångar  uppstå,  som  innehålla  en  i 
början  färglös,  sedermera  kornig  och  slutligen  mjölklik  vätska.  Dessa 
gångar  äro  ursprungligen  beklädda  af  en  ytterst  tunn  hinna,  som  lik- 
väl hårdnar  med  tiden. 

Den  origtiga  åsigten,  att  mjölksaften  cirkulerar  likasom  blodet  i 
ådrorna,  har  genom  nyare  forskningar  blifvit  fullständigt  vederlagd; 
men  dessa  organers  och  deras  innehålls  egentliga  bestämmelse  för  väx- 
ten har  icke  blifvit  uppdagad.  Likväl  tyckes  deras  betydelse  vara  un- 
derordnad, emedan  de  hos  de  flesta  växter  saknas. 


14  A.       ALLMÄN    BUTANIK. 

Cellulosa  och   C e  1 1  ■  i  n ii e h  å  1 1. 

17  Vi  hafva  hittills  lärt  känna  växtccllen  och  hvad  som  rörcr  d<^n  en- 

dast i  afseende  på  dess  form  och  bildning.     Ännu  återstår  att  betrakta 
den  äfven  till  dess  kemiska  beskaffenhet  och  sammansättning. 

Cellmembranen  bildas  af  cellulosa,  äfven  kallad  lignin,  som 
består  af  kol,  väte  och  syre  (C'-H-"0'**).  Den  färgas  icke  blå  af  Jod- 
lösning, men  förändras  genom  svafvelsyras  inverkan  till  ett  stärkelse- 
artadt  ämne,  som  behandladt  med  jod  antager  en  blå  färg.  Att  olika 
slags  ccUväf  förhälla  sig  olika  till  lösningsmedel,  särdeles  till  svafvelsyra, 
kali  och  kopparoxid-anniioniak  har  föranledt  antagandet  af  flera  sär- 
skilda arter  af  cellulosa.  På  grund  häraf  skiljer  man  mellan  egentlig 
cellulosa,  som  är  löslig  i  svafvelsyra  och  olöslig  i  kalilut,  samt  vcd- 
ämne  eller  x  yl  ögen,  som  löses  i  kali,  men  knappt  angripes  af  svaf- 
velsyra och  derefter  icke  färgas  blå  af  jod.  Dessa  begge  substansers 
kemiska  sammansättning  är  emellertid  fullkomligt  lika  och  densamma- 
som  hos  intercellularsubstansen,  hvilken  ofta  uppfyller  inter- 
cellulargångarne  och  liksom  sammankittar  cellerna  med  hvarandra. 

Såsom  cellinnehåll  träffa  vi  först  primordialsäcken  och  protoplasman, 
som  begge  äro  slemmiga  qväfvehaltiga  ämnen  och  tillhöra  de  i  Kemien 
(§  195)  beskrifna  ägghvitartade  ämnenas  klass.  Vidare  innehålla 
cellerna  en  färglös,  genomskinlig  vätska,  den  s.  k.  cellsaften.  Denna 
består  hufvudsakligen  af  vatten,  hvari  likväl  lösliga  växtämnen,  såsom 
socker,  gummi,  ägghvita,  slem,  syror,  salter  m.  m.  till  större  eller  mindre 
mängd  linnas  upplösta. 

Lika  ofta  innehålla  cellerna  äfven  små  fasta  kroppar,  t.  ex.  små 
regelbundna  kristaller,  som  anskjutit  ur  vätskan,  eller  rundade  små  korn, 
i  hvilken  form  stärkelsen  samt  bladgrönt  eller  chlorophyll  van- 
ligast förekomma.  Stärkelsekornen  igenkännas  isynnerhet  tydligt  der- 
igenom  att  man  färgar  dem  violetta  medelst  litet  jodlösning.  Äfven  ur- 
skiljer man  i  inånga  växtdelars  cellsaft  runda  små  droppar  af  feta  eller 
flygtiga  oljor,  och  rätt  ofta  är  saften  färgad  af  något  deri  upplöst  färg- 
ämne. Slutligen  utgör  luft  ett  i  cellerna  vanligt  ämne,  nemligen  då 
dessa  äro  äldre  och  icke  längre  taga  del  i  växtens  lifsverksaniliet. 

Hos  de  kristaller,    som  förekomma 
i  växtcellerna,  kan  man  vanligen  urskilja 
p.  ^^   )^        en  ganska  regelbunden  form,  t.  ex.  kalk- 
nO.O^^P^^S      spatens  rhoml)oeder,  fig.  27.    Oftast  träf- 
)Q/^'lr^v/        1^1'    man    likväl    knippor   af  ytterst  fina 
kristallnålar,  såkallade  Rai)hider,  fig.  28. 
Ehuru  i  kemiskt  hänseende  öfverensstäm- 
mande  med  hvarandra,  förete  stärkelse- 
kornen hos  olika  slags  växter  så  betyd- 
liga skiljaktigheter  i  storlek  och  form,    ätt  man  med  mikroskopets  till- 
hjelp   kan    säkert   afgöra  af  hvad  växt  en  mjölsort  förskrifver  sig.     Då 
det  icke  sällan  är  af  vigt  att  upptäcka  detta,  anföra  vi  här  hufvudkän- 
netccknen  för  de  vigtigaste  slagen.    Potatesstärkelse  består  af  korn, 
som  likt  en  lök  hafva  utanpå  hvarandra  liggande  lager,    fig.  29;    stär- 
kelse   af   korn,    fig.  30,    såväl   som  af  råg,  hvete  och  hafrc  består  af 


CELLVAFSLARA.      CELLVAFVEN. 


15 


några  temligen  stora  linsformiga  korn  blandade  mod  en  mängd  små 
korn  utan  öfvergångar ;  li  a  fr  ens  stärkelsekorn  visa  vid  mycket  stark 
förstoring   en    nätlik  teckning  och  sönderspringa  vid  klämning  i  skarp- 


Fig.  29. 


Fig.  30. 


(400) 


Vvi.  Z-l. 


kantiga  stycken,  fig.  31;  slutligen  utmärka  sig  baljfrukternas,  såsom 
ärters,  v  i  ekers,  linsers  och  bönors  stärkelsekorn  genom  en  ore- 
gelbundet stjernformig  teckning,  fig.  32. 


€  e  1 1  v  ä  f  v  e  M. 

Genom    cellernas   hopande   intill   hvarandra  uppkommer  cellväfven,  17 
som  får  helt  olika  utseende  och  benämning  alltefter  de  deri  förherrskande 
cellernas  beskaffenhet. 

En  ccUväf,  som  består  af  parenchymceller,  kallas  fyllnads- 
eller  näringsväf,  ty  det  är  företrädesvis  dess  celler,  som  ombesörja 
safternas  ledning  genom  växten  och  i  hvilken  de  ämnen  afsöndras,  som 
i  det  föregående  blifvit  beskrifna  såsom  cellinnehåll.  Stärkelse,  gummi, 
socker,  oljor  m.  m.  synas  i  den  vara  nedlagda  såsom  förråd  eller  så- 
kallade  reserv  ämnen,  för  att  vid  vissa  tider  åter  förtäras  såsom  nä- 
ringsmedel i  och  för  växtens  vidai-e  utbildning,  en  förrättning,  som 
menniskan  icke  sällan  bespar  dem  derigenom  att  hon  sjelf  öfverta- 
ger  den. 

En  af  utomordentligt  tunnväggiga  samt  tillika .  små  och  rundade 
celler  bestående  väfnad  kallas  ur-parenchym,  emedan  ur  den  alla 
andra  cellformer  uppstå.    Äro  dess  celler  mer  långsträckta  benämnes 


16 


ALLMAN    BOTANIK. 


den  bildningsväfnad  eller  cambium;  och  denna  är  det  hufvudsak- 
ligen,  som  förmedelst  deri  försiggående  cellbildning  befordrar  växtens 
tillväxande. 

För  öfrigt  urskilji-r  inan  löst  och  tätt,  tunn-  och  tjockväggigt  pa- 
rcnchym  och  ntom  de  i  §  10  framställda  former  få  vi  i  det  följande 
anledning  att  meddela  ytterligare  ext-mpel  derpå. 

Af  de  spolformiga  prosenchymcellerna,  som  äro  tjockväggiga  och 
merändels  förvedade,  uppstår  prosenchymet  eller  vedens  cellväf 
(fig.  7  och  22)  likasom  af  bastcellerna  bastväfnaden. 

Kärlknippena  äro  en  samling  kärl  af  olika  slag  tillsammans 
med  vedceller  och  bildningsväfnad,  samt  skilja  sig  märkbart  från  det 
omgifvande  parenchymet.  Äfven  de  förete  åtskilliga  egendomligheter 
dels  i  sin  anordning,  dels  i  sin  fortgående  utveckling,  så  att  man  härpå 
kan  åtskilja  flera  stora  växtgrupper.  Hos  en  af  dessa,  till  hvilken 
onnbuidiarne  höra,  uppkommer  hela  kärlknippet  tendigen  samtidigt,  hos 
en  annan  grupp  deremot,  till  hvilken  bland  annat  palmer  och  gräs  höra, 
tilltager  kärlknippet  under  ett  visst  tidsförlopp  i  storlek,  och  hos  en 
tredje  grupp  slutligen,  som  omfattar  alla  våra  trädslag,  tillväxa  kärl- 
knippena  under  hela  den  tid,  växtens  lif  varar.  Man  benämner  kärl- 
knippen af  första  slaget  simultana,  af  andra  slaget  slutna  och  af 
det  tredje  öppna. 

Då    vi    konnna    att   sysselsätta   oss  med   stammens  inre   bj'ggnad, 
skola  vi  närmare  inlåta  oss  på  kärlknippenas  anordning. 
19  Såsom  en   cellväfnad   af  eget  slag  måste  man  anse  öfv  er  huden, 

som  endast  förekommer  på  do  särskilda  växtdelarnes  fria  yta.  Densam- 
mas  dels  långsträckta  eller  rundade,  dels  afplattade  celler  afsöndra  på 
utsidan  ett  ämne,  som  har  en  viss  likhet  med  intercellularsubstansen 
och  såsom  en  yttersta  hinna,  benämnd  cuticula,  öfverkläder  cellernas 

yta  utåt  och  förtjockar  dem  på  utsidan.    Fig. 
^'="  '^'''  33  framställer  den  från  öfverhudscellerna  på 

ett   blad   frånskiljbara   cuticula'n    a    samt  de 
cellorna  fcirtjockande  cuticularlagren  h.   Ofver- 
huden    kallas  Pipidermis   ])å  de  växtdelar, 
^^  ^  som   äro   i   beröring  med  luften,    och  består 

t\f=          af  mycket  platta,  tafvelformiga  celler,  hvilka 
antingen  allestädes  sluta  tätt  intill  hvarandra 
eller  på   vissa   ställen  afbrytas  af  de  såkallade  klyföppningarne.     I 
fig.  34  se  vi  i  genomskärningen  af  ett  blad  de  stora  genomskinliga  och 

Fii;.  34. 


ft=^    \h 


tomma  öfverhudscellerna   samt  under   dem  bladets  med  chlorophyllkorn 
fyllda  parenchymceller.     Pä  två   ställen   finnas  klyföppningar,    som  vid 


II.      ORGANLAIIA. 


17 


siu  mynning  omgifvas  af  tvenne  halfmånforniiga  celler,  slutceller. 
Såsom  lig.  utvisar,  befinner  sig  under  hvarje  klyföppning  ett  tomrum, 
en  såkallad  intercellularlucka,  som  står  i  förbindelse  med  växtens 
öfriga  intercellular-rum.  Fig.  35  framställer  dylika  klyföppningar,  sedda 
ofvanifrån.  Man  trattar  dem  företrädesvis  på  bladens  undre  sida  i  så 
stort  antal,  att  man  kunnat  på  en  qvadratlinie  räkna  100,  ja  ända  till 
1000.  Genom  dessa  små  organer  stå  växtens  skenbart  afspärrade  inre 
delar  pä  mångfaldigt  sätt  i  beröring  med  den  yttre  luften.  På  växt- 
delar åter,  som  belt  och  hållet  befinna  sig  i  jorden  eller  vattnet,  såle- 
des äfven  på  rötterna,  består  öfverhuden  af  tjockväggiga,  afplattade  cel- 
ler utan  klyföppningar  och  kallas  der  Epiblema. 


Filt.  3ö. 


Fiir.  3G. 


Ganska  vanligt  är  att  vissa  enstaka  öfverhudsceller  antaga  en  märk-  20 
värdigt  afvikande  form  och,  betydligt  utdragna  på  täugden,  uppträda 
som  hår,  fig.  36.  Dessa  äro  stundom  förgrenade,  och  många  hafva  i 
spetsen  en  liten  uppsvallning  samt  afsöndra  en  egendomlig  saft,  i  hvil- 
ken  händelse  de  benämnas  glandelhar;  då  de,  såsom  hos  nässlan, 
innehålla  en  brännande  vätska,  kallas  de  brännhår.  Äfven  borster, 
taggar,  glandier,  vårtor  och  särskildt  det  ämne,  som  utgör  vår  allmänt 
kända  kork,  uppstå  genom  öfverhudscellernas  omgestaltning.  I  dessa 
cellers  ställe  utvecklas  en  väfnad  af  tafvelformiga  korkceller  af  kort 
varaktighet,  hvilka  hvarken  förvedas  eller  afsöndra  näringsämnen  eller 
bladgröna,  utan  endast  ett  vaxartadt  ämne;  hvarjemte  de  snart  antaga 
brun  färg.  På  sådant  sätt  uppstår  ett  korklager,  som  mot  luftens  in- 
verkan skyddar  de  växtdelar,  hvilka  det  bekläder.  Företrädesvis  bildas 
kork  dessutom  på  sårade  ytor  och  bidrager  till  deras  läkning.  Korken 
är  i  kemiskt  afseende  olik  cellulosa  och  vedämne;  salpetersyra  afskiljer 
derur  det  ofvan  nämnda  vaxartade  ämnet  och  förvandlar  honom  slutli- 
gen till  korksyra. 


II.     Organlära  eller  Morfologi. 

Morfologien   är  läran  om  formen  hos  och  utvecklingen  af  växtens  21 
mångfaldiga  yttre  delar,  som  bestå  af  väfnader  och  benämnas  dess  sam- 
mansatta organer. 

Schödler,  yattn-e,<s  Bok.  —    V.  Botanik:    (2:a  nppl.)  t 


18 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


Om  vi  lägga  ett  linfrö,  hvars  längdgenomskärning  synes  8  gån- 
ger förstorad  i  tig.  37,  i  fuktig  jord,  så  sväller  det,  delen  /  förlänges 
småningom  och  nedtränger  med  sin  nedre  spets  i  jorden,  hvaremot 
fröets  upptill  befintliga  delar  d  och  c  höjas  öfver  marken  och,  sedan 
fröskalen  a  och  b  spruckit  sönder,  utveckla  sig  till  form  af  tvenne  små 
blad.  Inom  några  få  dagar  har  sålunda  en  ung  planta  uppkonnnit, 
fig.  "o8,    hos  hvilken   vi  kunna   urskilja  rot,  stam  och  blad.     Vidare 

se   vi   en  mellan  de  sistnämnda  be- 
Fig.  37.  Fig.  38.  fintlig  knopp,  c,  som  vid  vidare  till- 

växt förlänger  stammen,  utvecklar 
nya  blad  och  slutligen  alstrar  blom- 
ma, hvarefter  frukten  utbildas; 
och  nu  tyckes  all  vidare  utveckling 
vara  förbi. 

Vi   hafva   härmed    antydt  livilka 
växtens  hufvudorganer  äro  samt  fun- 
nit, att  de  redan  finnas  förutbildade 
i  fröet.     Vidare   se   vi,    att  växtens 
utveckling   företrädesvis   eger   rum  i 
en  enda  rigtning,  genom  hvilken  vi 
kunna    tänka    oss    en    linie   dragen 
under    namn    af   växtens   axel,    så 
att  de  växtdelar,  som  åt  sidorna  af- 
lägsna    sig    från    denna  hufvudaxel, 
t.  ex.  bladen,  måste  betecknas  såsom 
biaxlar  eller  sidoorganer. 
Hufvudförenjålet  för  morfologien   blifver    följaktligen    att    betrakta 
rotens,   stammens,  bladets,  blommans  och  fruktens  utveckling, 
form  och  byggnad. 
2-2  Men   hos   ett  ganska  stort  antal  växter  står  den  nu  uppgifna  ut- 

vecklingsgängen med  dertill  hörande  bildningar  för  ingen  del  att  finna. 
Mänga  af  dem  bestå  blott  af  fullkomligt  enstaka,  ofta  mikroskopiskt 
små,  i  vattnet  fritt  simmande  celler;  andra  af  celler,  som  äro  radade 
intill  hvarandra  i  form  af  enkla  eller  sammanväfda  trådar,  hvaremot 
andra  växter  åter  bestå  af  endast  en  bladartad  eller  skorplik  skifva. 
Att  skilja  mellan  rot,  stam  och  blad  kommer  vid  alla  dessa  icke  i  fråga. 
Ytterligare  träffa  vi  andra,  som  väl  ega  de  sistnämnda  organerna,  men 
hvarken  utveckla  blonnnor  eller  mogna  någon  frukt. 

På  grund  häraf  åtskiljas  växterna  i  tvenne  hufvudafdelningar:  full- 
komligare växter,  som  alstra  blonnnor  och  derföre  kallas  tydligt 
blommande  eller  Fanorogamer,  samt  ofullkomliga  växter,  hos  hvilka 
blomdelar  antingen  alldeles  icke  eller  endast  i  ofullkomlig  grad  före- 
komma, hvarför  de  kallas  otydligt  blommande  eller  Krypto- 
gamer. 
23  De  fullkomligare  växterna  utgöra  den  .ojemförligt  större  och  an- 

senligare delen  af  växtverlden;  genom  sin  skönhet  och  sina  produkter 
tillfredsställa  de  bäst  både  värt  öga  och  våra  behof.  Derföre  skola  vi 
i  det  närmast  följande  inskränka  oss  till  fanerogamernas  mor- 
fologi.     Men    äfven    kryptogamerna    utmärka    sig    för    så    många 


II.      ORGAN  LAKA. 


19 


märkvärdiga  och  för  insigten  i  licla  växtlifvet  så  vigtiga  omständigheter, 
att  vi  vid  de  särskilda  växtfamiljernas  beskrifning  skola  meddela  det 
nödvändigaste  älven  häraf. 

I  allmänhet  torde  böra  anmärkas  att  de  allraflesta  kryptogamer, 
nemligen  svamj/ar,  alger  och  lafvar,  bestå  af  endast  cellväf,  och  derför 
benämnas  cellväxter,  hvaremot  de  högre  kryptogamerna,  nämligen 
mossor,  fräken.  lummer  och  ormbunkar,  jemte  cellväf  äfven  innehålla 
kärl  likasom  fanerogamerna  och  med  dessa  sammanfattas  under  be- 
nänniingen  k  ä  r  1  v  ä x  t  e  r. 

Latom  oss  äfven  till  andra  fanerogama  växter   utsträcka   det    akt-  2i 
gifvande   pa  fröets  utveckling,    som  vi  (§  21)  börjat  med  linfröet.     För 
detta  ändamål  lägga  vi  en  böna  i  vatten  och  låta  henne  svälla  tilldess 
hennes  grodd  framskjuter,  hvarpå  vi  nedsätta  henne  i  jorden.    Inom  få 
dagar   har  en   ung  i)lanta,  fig.  39,    utvecklats;    bönan   synes  klufven  i 


tvä  hälfter,  a  och  b,  frän  hvilka  roten  sänkt  sig  nedät  och  redan  skju- 
tit sidogrenar,  dd.  Äfven  stammen  har  betydligt  tilltagit  i  längd  och 
på  vissa  afständ  fatt  ofullkomliga  blad,  //",  under  det  att  öfverst  full- 
komligai-e,  ffh,  hålla  pä  att  utveckla  sig.  En  litet  äldre  planta,  fig.  40, 
visar  dessa  samma  blad,  cd,  fullt  utbildade  och  mellan  dem  knoppen  e. 
Nedom  dem  sitta,  i  form  af  två  tjocka  och  köttiga  flikar,  ab,  som  hålla 
pä  att  vissna,  bönans  ursprungliga  hälfter,  de  såkallade  hjertbladen. 
Större  delen  fanerogama  växter  öfverensstämmer  i  fröets  utveck- 
ling med  ofvanstaende  skildring,  sä  att  de  begge  fröhälfterna  i  form  af 
hjertblad  uppträda  såsom  de  första  bladen  pä  den  unga  plantans  stam. 
Hos  många  växter,  t.  ex.  eken,  lyftas  emellertid  icke  hjertbladen  ui^p 
ofvan  jord;  hos  andra  vissna  de  snart  och  affalla,  och  hos  ännu  andra 
antaga  de  samma  färg  och  egenskaper  som  stammens  öfriga  blad,  frän 
hvilka  de  likväl  alltid  skilja  sig  till  formen. 


20  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Betrakta  vi  åter  en  ung  planta,  som  utvecklats  ur  ett  sädeskorn, 
t.  ex.  ur  ett  hafrekorn,  tig.  41  i\  föreg.  sida,  under  6  gångers  försto- 
ring, så  se  vi  der  blott  ett  enda  hjertblad,  a^  åtfölja  knoppen,/  upp  i 
dagsljuset,  under  det  att  rotämnet,  r/,  nedtränger  i  jorden  för  att  söka 
näring. 

25  Hjertbladet  kallas  äfven  Kotyledo,  och  alltefter  som  det  före- 
konnner  ensamt  eller  parvis  delar  man  alla  fanerogamer  i  två  liufvud- 
grupper:  enhjertbladiga  eller  Monokotyledonväxter  samt  två- 
hjertbladiga  eller  Dikotyledonväxter.  De  som  tillhöra  hvardera 
gruppen  ega  derjemte  andra  kännemärken,  hvarpå  de  kunna  igenkännas 
äfven  långt  efter  hjertbladens  försvinnande.  Märkbarast  visar  sig  detta 
i  örtbladens  byggnad,  ty  i  monokotyledonernas  blad  äro  nerverna  enkla, 
i  dikotyledonernas  deremot  nätlikt  förgrenade.  Emedan  de  kryptogama 
växterna  icke  frambringa  några  med  fanerogameruas  jemförliga  frön, 
varseblifver  man  ej  heller  vid  dessas  första  utveckling  några  hjertblad; 
och  med  afseende  härpå  hafva  de  äfven  blifvit  kallade  Akotyledon- 
växter  eller  hjertbladslösa. 

1.    Roten. 

26  Medelst  roten  är  det,  som  växten  i  allmänhet  synes  fästad  vid 
jorden  och  ur  henne  tager  sin  näring.  Således  borde  man  beteckna 
roten  såsom  växtens  underjordiska  näringsorgan,  hvaremot  stammen 
utgör  det  ofvan  jordytan  betintliga.  Men  vid  närmare  undersökning 
behnnes  detta  vara  ett  otillräckligt  skiljemärke  dem  emellan,  ty,  icke 
nog  med  att  många  växters  rot  befinner  sig  simmande  i  vatten, 
se  vi  äfven  att  en  mängd  trädslag  i  den  heta  zonen  från  sina  grenar 
nedsända  s.  k.  birötter,  som  förlängas  ända  ned  till  marken,  och  när 
do  uppnått  denna  fästa  sig  deri.  Vidare  tinna  vi,  huru  äfven  den  all- 
mänt bekanta  Murgrönan  fäster  sig  med  birötter  vid  träd,  klippor 
och  väggar. 

Å  andra  sidan  tinna  vi  under  jordytan  mänga  bildningar,  som  väl 
vanligen  anses  för  rötter,  men  hvilkas  inre  byggnad  och  sednare  ut- 
veckling öfvertyga  oss,  att  de  utgöra  ett  slags  stam,  som  aldrig  höjer 
sig  öfver  jordytan,  utan  dit  endast  uppsänder  sina  grenar,  såsom  för- 
hållandet är  med  alla  lök-  och  knölväxter. 

Det  tydligaste  skiljemärket  mellan  rot  och  stam  är  att  på  den 
förra  blad  aldrig  visa  sig,  hvaremot  den  sednare,  tillochmed  om  han  är 
underjordisk,  alltid  visar  antydning  till  en  l)lifvande  bladutveckling,  äf- 
ven om  detta  ofta  skulle  ske  endast  genom  förkrympta  tjäll.  Utomdess 
saknar  rotens  egendomliga  öfverhud,  det  s.  k.  Ep  ib  le  ma' t  (§  19), 
klyföppningar  och  i  dess  cellväf  utvecklas  ingen  klorofyll. 

En  ytterligare  skillnad,  ehuru  ofta  svårare  att  iakttaga,  är  den 
att  den  yttersta  spetsen  af  roten  eller  den  så  kallade  vegetations- 
punkten alltid  är  betäckt  af  ett  löst  hylle  af  nätlik  cellväf,  benänindt 
rotmössa,  hvaremot  vegetationspunkten  i  stammens  yttersta  ända  icke 
eger  någon  slags  betäckning. 

För  öfrigt  är  roten  onekligen  att  anse  såsom  ett  hufvudsakligt  nä- 
ringsorgan, ty  den  upptager  den  betydligaste  delen  af  växtens  närings- 


II.      ORGANLAKA.      1.    UOTEN 


21 


ämnen  och  vissa  tider  är  det  uteslutande  roten,  som  ombesörjer  växtens 
underhäll.  Rottrådarne  uppsuga  ur  sin  omgifning  vatten  och  deruti 
upplösta  ämnen  samt  utveckla  sig  företrädesvis  åt  det  hall,  der  näring 
för  dem  tinnes  att  tillgå,  sa  att  vi  ofta  fä  se  dem  liksom  uppsöka  sina 
näringsämnen  och  växa  dessa  till  mötes;  understundom  tränga  de  här- 
vid genom  det  tätaste  jordlager  och  bana  sig  väg  genom  remnor  och 
sprickor  i  stenar. 

I    anseende    till    sin   yttre   beskaffenhet    är  roten  antingen  enkel  27 
eller  förgrenad  och  har  i  sednare  fallet  mer  eller  mindre  talrika  och 
grofva  grenar.     Den   på  djupet  gående  hufvuddelen  kallas  pålrot,    de 
åt  sidorna  utlöpande  grenarne  rotgrenar;  begge  framställas  i  tig.  43. 

Former  af  den  enkla  roten  äro:   trådlik,  tig.  42;   tappfor  mig, 
tig.  44;   ro  f  for  mig,  tig.  4-5,  samt  knöl  i  g  rot. 

Fig.  ii.  Fifc^  4J.  Fig.  44.  Fig.  4.j. 


Hos  många  växter  utbildas  emellertid  alldeles  ingen  pålrot;  den 
dertill  bestämda  delen  inom  fröet  (tig.  41,  c)  bortdör  och  \id  stammens 
nedersta  del  framskjuta  såkallade  birötter  eller  adventivrötter, 
såsom  händelsen  är  hos  alla  monokotyledonväxter,  hvilka  derigenom 
merändels  fä  knipplika  rötter,  lig.  46,  såsom  våra  gräs  och  sädesslag. 

Icke  sällan  äro  de  yngre  rotdelarne  full- 
satta med  fina  här.  Rötterna  utbreda  sig  i 
allmänhet  mera  både  pä  djupet  och  ät  sidorna, 
än  man  vanligen  antager,  ty  man  lyckas  svår- 
ligen att  upptaga  deras  finaste  trådar  utan 
((^/^ffW^^^'^'^  ^^^  sönderslita  dem.  Tillochmed  hos  smärre 
)  '\lJ^  Iml^^li V'^^  växter,  t.  ex.  hos  Timjan  och  Sockerroten, 
uppnår  roten  med  sidotrådarne  en  längd  af 
6  till  10  fot.  Häraf  beror  väsendtligt  icke 
allenast  dess  förmåga  att  upphemta  närings- 
ämnen, utan  ock  att  fästa  växten.  Tallen  och 
eken  med  sin  djupt  gående  pålrot  motstå, 
dä  den  är  frisk,  den  häftigaste  storm,  hvar- 
emot  granen  och  aspen,  hvilkas  hufvudrot  snart  försvinner  och  ersattes 
af  grundt  och  horisontalt  gående  rotgrenar,  lätt  kullstörtas.  Rotens  inre 


22 


ALLMAN    BOTANIK. 


byggnad   öfvereusstämmer   hufvudsakligen  med  stammons,    såsom  vi  vid 
talet  om  denna  skola  visa. 


2.    St  a  III  III  e  11. 

28  Vi  liafva  redan  i  §  26  lärt  känna  att  stammen  är  den  del  af 
växtaxeln,  som  genom  tillväxt  i  den  fria  obetäckta  spetsen  eller  s.  k. 
vegetationspunkten  förlänges  uppåt  och  såsom  sidoorganer  utvecklar  blad. 

Den  stamdel,  som  betinner  sig  mellan  två  på  livarandra  följande 
blad,  utgör  ett  ledstycke  eller  in  te  rf  oliar  del,  och  dessa  ledstycken 
cga  ofta  icke  allenast  hos  olika  växter,  utan  ock  på  olika  ställen  af 
sanmia  \äxt  en  ganska  olika  längd.  Ja  någon  gång  äro  de  så  förkor- 
tade, att  flera  blad  rundtomkring  stammen  komma  att  sitta  fullkomligt 
jemnhögt  och  att  stammen  sjelf  tyckes  alldeles  försvinna,  såsom  vi  veta 
att  händelsen  är  med  Smuhronörten,  Guldvifvau  och  Grodbladsväxten 
( IHantmjoj ^  hos  hvilka  blomskaftet  omedelbart  höjer  sig  ur  de  mot  mar- 
ken utbredda  bladens  midt.  I  detta  fall  tyckes  också  stammen  i  stället 
för  att  vara  utdragen  på  längden  vara  skif-  eller  knöUikt  förtjockad  åt 
sidorna. 

Det  ställe,    der   ett  blad  har  sin  plats,    har  en  särskild  betydelse 
och    utmärkes    ej    sällan  genom   en   uppsvallning.      Det   är   nemligen   i- 
bladvecket  som   äfven  den  knopp  utväxer,  hvilken  längre  fram  utbildas 
till  sidoaxlar,  grenar  och  qvistar. 

29  Man  skiljer  mellan  stannncn  of\an  och  under  jordjtan.  Former 
af  den  förra  äro: 

1.  Kronstammen.      Denna    kan 
'^'    ■                       anses  som  den  fullkondigaste  af  alla  slags 

stammar  och  utmärker  sig  isynnerhet  ge- 
nom sin  fasta  vedartade  beskaffenhet  och 
varaktighet.     Den   förekommer   hos  alla 
^      våra  Aaidiga  träd   och   buskar,    hvarför 
';(;,    den  företrädesvis  förtjenar  att  uppmärk- 
'      samnias. 

2.  Palmstammen  är  egen  för 
palmerna  och  de  trädartade  ormbunkar- 
nc,  samt  förekonnner  oftast  som  en  en- 
kel, jemntjock  stam,  fästad  förmedelst 
tydliga  birötter  (tig.  47).  Blott  hos  tå 
arter  är  han  förgrenad  och  bär  i)å  ytan 
vanligen  rcgt-lbundet  ordnade  ärr  efter  (k' 
bortfallna  bladen. 

3.  Örtstjelken,  eller  kortare  blott 
stjelken,  förblifver  grön  och  mjuk, 
förvedas  icke  och  varar  efter  regeln  ej 
längre  än  ett  år,  hvarför  han  ock  en- 
dast i  fä  fall  uppnår  någon  betydligare 
storlek,  såsom  hos  Da  nan  en  och  Ki- 
cinus. 

Strået  är  den  allmänt  bekanta  ihåliga,  genom  leder  afdeladc 


-mv 


II.      ORGANLAKA.      2.    STAMMEN. 


23 


stam,  soin  alla  gräs-  och  sädesslag  ega,  och  som  hos  Majson  ernår 
temligen  stor  tjocklek  samt  hos  Bamburöret  en  trädlik  storlek. 

Den  underjordiska  stammens  former  äro: 

1.  Rotstocken  eller  Rhizoma.  Af  många  fleråriga  växter  få 
vi  endast  se  sjelfva  toppen,  ty  den  egentliga  stammen  har  utseende  af 
en  rot  och  förblifver  likt  en  sådan  under  jorden.  Han  igenkännes 
emellertid   pä  sina  bladartade  fjäll,    bladfästen  och  knoppar  ff,    tig.  48, 

.     Fiff.  49. 


Fisr.  48. 


Fipr.  50. 


i  hvilka  delars  närhet  birötter  utskjuta.  Såsom  växter  med  rotstock  se 
vi  hvarje  år  Liljekonvaljen,  fig.  49,  Guldvifvan,  Hvitsippan, 
Humlen  och  den  svårutrotliga  Q  vi  ekrot  en  flritimm  repens). 

2.     Löken  är,  såsom  lig.  50  i  längdgenomskärning  visar,  en  skif- 
lik  förkrympt  axel,  k    med  köttiga  blad,    mellan  hvilka  små  lökar,  ««, 

sitta  såsom  knoppar  och  tjena  till  växtens 
förökning.  De  i  de  saftiga  bladen  befint- 
liga ämnen  gifva  näring  åt  den  unga  plan- 
tan, tilldess  sådan  kan  i  tillräcklig  mängd 
tillföras  henne  genom  de  på  lökskifvans 
undersida  framskjutande  birötterna. 

3.  Stjelkknölen  uppkommer  deri- 
genom  att  stärkelsehaltiga  ämnen  hopa  sig 
i  den  underjordiska  stammen  eller  ock  den- 
nes sidoskott  ansenligt  förtjockas,  såsom 
händelsen  är  hos  Jord  är  t  sko  ekan,  fig. 
51  å  följ.  sida.  Man  linner  pä  stjelkknö- 
len knappt  spår  till  något  blad,  men  väl 
knoppar  eller  s.  k.  ögon.  Likasom  lökar 
egna  sig  stjelkknölarne  synnerligt  väl  till 
växternas  förökning.  Lägger  man  en  stjelk- 
knöl  i  jorden,  sä  utveckla  hans  knoppar 
stjelkar  och  birötter,  till  hvilkas  första  nä- 
ring det  rikliga,  i  cellväfven  förvarade  stär- 
Detta   kunna  vi  lätt  se  på  våra  vanliga  knöl- 


kelseförradet  användes. 


24 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


växter,  Dahlian,  Jordärtskockan  och  Potatescn.  Hos  den  sist- 
nämnda växten  få  vi  i  alhnänhet  endast  på  af  frön  uppdragna  stånd 
se  en  verklig  pålrot. 

De  dels   runda  dels   handlika   knölarne   hos   vissa  Or  c  his- artade 
växter,  tig.  52  och  53,  anses  af  en  del  förf.  såsom  knöUikt  förtjockade 


Fiff.  54. 


Fitr.  50. 


rottrådar,  men  torde  enligt  nyaste  åsigter  rättast  böra  räknas  för  stam- 
delar, blott  tjenande  till  att  innehålla  näringsämnen  för  do  knoppar  till 
stjelk,  som  de  bära. 
30  Vid  beskrifningcn  af  alla  i  det  föregående  nämnda  slag  af  stammar 

afser  man  dessutom  åtskilliga  egenheter,  hvari  de  hos  olika  växter  af- 
vika  från  hvarandra.  Isynnerhet  hos  stjelken  är  t  vargen  om  skär- 
ningen eller  formen  ofta  ganska  egendomlig  och  afvikandc  från  vals- 
formen, som  torde  böra  anses  såsom  den  ursprungliga.  Exempelvis  må 
nämnas  treäggad,  fyrsidig  och  femkantig  stjelk,  tigg.  54,  55  och  56. 

Ytterligare  olikheter  ligga  i  en 
stamforms  substans,  rigtning, 
läge  och  varaktighet. 

På    stammens    substans    beror 
naturligtvis   hans   fasthot   och  styrka, 
såväl   som   hans   yttre  och  inre  utse- 
ende,    hvari     olikheterna    tillräckligt 
noga    och    begripligt    betecknas    genom    följande    uttryck.     Man   kallar 
nemligen  stammen  antingen  fast  och  tät,   eller  lös,  märgfull,  ihå- 
lig, pipig,  vedartad,  tradig,  örtartad,  köttig,  saftig,  böjlig, 
spröd,  styf,  seg,  slak. 

I  afseende  på  r  ig  t  ningen  skilja  vi  mellan  upprat,  uppsti- 
gande, rak,  flerböjd,  nedböjd,  hängande,  ncdliggande,  kry- 
pande och  rotslåendc  stam. 

Till  läget  kan  stammen  vara  öfver  eller  under  jordytan,  sim- 
mande, flytande,  slingrande,  klängande. 

Stammens  varaktighet,  som  i  de  flesta  fall  inbegriper  hela  den 
öfriga   växtens,    bedömes  dcraf,   om  han  frambringar  blomma  och  frukt 


ORGANLARA.      2.    STAMMEN. 


25 


en  eller  flora  gånger  samt  af  den  tid,    som  är  behöflig  för  dessa  orga- 
ners alstrande'. 

I  detta  afseendc  indelas  växterna  i  a)  enåriga  eller  annucla, 
för  b  vilka  begagnas  tecknet  O  eller  (1);  b)  tvååriga  eller  bienna, 
hvilkas  tecken  är  o^,  i)  eller  (2);  c)  fleråriga  eller  perenna:  tec- 
ken 2f,  samt  för  träd  ocb  buskar  h. 


Stammens   inre   byggnad. 

Stammens  inre  byggnad  är  beroende  af  dess  yttre  form.  De  olik- 
heter, som  i  detta  afseende  förekomma,  bero  deremot  af  det  ömsesidiga 
förhållandet  mellan  den  cellväf  och  de  kärlknipiien,  som  utgöra  stam- 
mens massa,  äfvensom  af  det  sätt,  hvarpå  kärlknippena  äro  ordnade  till 
h varandra.  Vi  hafva  redan  i  §  25  lärt  känna  de  tre  hufvudgrupper,  i 
hvilka  alla  växter  kunna  fördelas  med  afseende  på  sin  tidigaste  utveck- 
ling. Här  nedan  skola  vi  visa,  att  hos  hvar  och  en  af  dessa  afdelnin- 
gar  äfven  stammens  inre  byggnad  företer  en  utmärkande  olikhet,  som 
likaledes  bidrager  till  deras  åtskiljande. 


31 


Fiff.  5S. 


Akotyledonernas    stam. 

Endast  de  högre  växterna  af  denna  grupp  ega  en  stam.     Sådana  32 
äro   mossorna,   hos  hvilka  blott  linnes  ett  enda,  i  stammens  midt  belä- 
get kärlknippe,  lig.  57.     Samma  förhållande  eger  rum  hos  vissa  slägten 

af  -  Fräken-     fEquisetaceceJ 
och  Lummer-    fLycopodia- 
ce^J  familjerna,  hvilka  dess- 
utom  hafva   en   enkel  krets 
af  kärlknippen.     På  samma 
sätt   är  det  med  Ormbun- 
kar ne,  hos  hvilka  jemte  en- 
staka kärlknippen  äfven  stör- 
re  grupper   dylika  bilda  en 
mer  eller  mindre  regelbunden 
och    sluten    krets,    fig.    58, 
Stundom    visa   sig   dessa   i   ett   tvärsnitt  i  form  af  en  vacker  teckning, 
såsom  t.  ex.  hos  Braken  (PterisJ,  der  den  i  viss  män  liknar  en  dub- 
belörn. 

Sedan  hos  akotyledonerna  kärlknippen  engang  uppstått,   förtjockas 
dessa  icke  vidare  ocli  fortsätta  sin  tillväxt  endast  på  höjden. 


Monokotyledouernas    stam. 

Af  denna  grupp,  dit  bland  andra  alla  våra  gräs  och  lökväxter  höra,  33 
är  det   förnämligast   Palmernas    stam,    som   visar   det  egendomliga  i 
tillväxten.     Om   vi  betrakta  genomskärningen  hos  en  sådan,   fig.   59  å 
följ.   sida,    finna  ^i  en  stor  mängd  enstaka  kärlknippen,    som  skenbart 
äro  utan  synnerlig  ordning  spridda  i  märgens  cellväf. 

I  hvarje    särskildt    knippe    kan   man   urskilja  en   utåtvänd  bast- 
del,  bestående  af  tjock väggiga  vedceller,  och  den  af  kärl  bildade  ved- 


26 


ALLMAN    BOTANIK. 


delen,  som  befinner  sig  på  den  åt  stammens  midt  vända  sidan  af 
knippet.  Äfven  finner  man  att  kärlknippena  äro  större,  men  mindre 
pj^  ^,,  talrika  i  stammens   inre  delar,    men   der- 

emot  synas  tätt  hopade  mot  dess  yta. 
Deraf  kommer  det  sig,  att  hos  palmstam- 
]nen  endast  det  yttre  lagret  är  af  vedartad 
natur  och  stundom  af  rätt  ansenlig  hård- 
het, hvaremot  de  inre  delarne  äro  lösa  och 
sjelfva  midten  ofta  fylld  af  en  stärkelse- 
haltig  märg  eller  ock  ihålig.  Detta  sist- 
nämnda inträffar  också  hos  gräsen.  Vi 
finna  följaktligen  hos  palmstammarne  hvar- 
ken  någon  egentlig  ved  eller  någon  där- 
ifrån skarpt  afskiljd  bark,  eller  någon  noga 
begränsad  märg. 

Monokotyledonernas  kärlknippen  äro,  så  snart  de  utbildats,  slutna, 
så  att  de  icke  tillväxa  i  tjocklek,  utan  endast  i  längd.  Derför  inträder 
också  hos  de  flesta  hithörande  växter  icke  någon  vidare  förtjockning  af 
stammen,  såsom  isynnerhet  kan  ses  på  alla  enåriga  gräs.  Många  palm- 
stannnar  deremot,  som  uppnå  en  hög  ålder,  tilltaga  fortfarande  i  om- 
fång, och  ett  bekant  exempel  härpå  lemnar  ett  Drakblods  träd  på 
Teneriffa,  hvilket  med  70  fots  höjd  eger  en  omkrets  af  80  fot  vid^ 
stammens  nedersta  del.  Detta  tilltagande  i  tjocklek  orsakas  derigenom' 
att  de  nära  stammens  yta  befintliga  kärlknijipena  dela  sig. 


D  i  k  o  t  y  1  e  d  o  n  e  r  n  a  s    stam. 

34  Vi  komma  nu  till  betraktandet  af  den  stammens  bildning,  som  ut- 

märker  träden   i  våra  trädgårdar,   ^•åra  skogar  och  på  vara  fält.     Hos 
dem  stå  kärlknii)pena  i  kretsar  omkring  en  gemensam  midtelpelare,  som 

'     består  af  märgceller  och  benämnes  märg. 

Innan  vi  tala  vidare  om  kärlknippenas  ställning,  är  det  likväl  nöd- 
vändigt att  vi  först  lära  noggrannare  känna  dem  sjelfva.  Fig.  60 
framställer  i  tvärsnitt  och  vid  230  gångers  förstoring  ett  kärlknippe  af 
en  dikotyledon^äxt.  Med  pilen  betecknas  rigtningen  inifrån  utåt.  Vi 
se  här  det  egentliga  käi-lknippet  omgifvet  af  mycket  grofmaskig  cellväf 
/(T,  a^  h,  e,  fj.  De  nästan  qvadratiska  cellerna  ff,  a  tillhöra  öfverhu- 
dcn,  hvarunder  barkens  lösare  cellväf  b  följer.  Denna  omgifver  en  half- 
månformig  grupp  af  bastceller,  c,  som  utgör  kärlknippets  bastdel,  hvil- 
ken  åter  genom  ett  lager  af  bildningsväf  fd,  d\  d  J  skiljes  från  kärl- 
knippets inåt  vända  af  kärl  och  långsträckta  vedceller  bestående  ved- 
del. Denna  sistnämndes  kärl  igenkännas  på  teckningen  dels  genom  sina 
tjockare  väggar  f<j,  nJ,  dels  genom  sin  större  vidd  fh,  hj.  Ytterligare 
är  att  märka,  att  bildningsväfven  (Cambium,  §  18)  utskjuter  ur  käi:l- 
knippet  åt  begge  sidor  och  fortsattes  till  nästa  kärlknippe  samt  sålunda 
bildar  en  oafbruten  ring  genom  hela  stannnen. 

Följande  teckning,  fig.  61,  visar  oss  samma  kärlknippe  i  längd- 
genomskärning. Äfven  här  synes  tydligt,  att  ved-delen  består  af  kärl 
och  vedceller  af  olika  slag  fh,  i,  k,  /,  vtj   samt  medelst  Cambiilagrets 


II.      OUGA.NLÄKA.      2.    SIAJLMEN. 
Fig.  60. 


27 


ar/rrrrv-^ 


F\'j:.  G1. 


Märg. 


m         1         k        i     h  d"     cl'     de  b         a 

Vrdla^er.  Cainbium.     Bast.  Bark. 


28  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

ytterst  tnnnväggiga  och  saftrika  väfnad  fd,  d',  d"J  är  skiljd  från  bastdelen, 
f,  h^■ars  tjockväggiga,  långsträckta  celler  med  sina  tillsi^etsade  ändar  äro 
inkilade  mellan  hvarandra.     Hela  kärlknippet  från  c  till  m  omgifves  af 
barkens  fa,  hj  och  märgens  ffj  lösare  cellväf. 
35  Ktt  antal  dylika  kärlknippen  se  vi  nu  kretsformigt  ordnade  i  den 

schematiska    fig.    62,    som    föreställer    tvärsnittet    af  en   enårig  stam  i 
p.  „  ^.,  betydligt  förstorad  skala,  för  att  tjena  till 

ytterligare  förtydligande.  De  äro  rundt- 
omkring  omgifna  af  lös  parenchym-(fyll- 
nads-)väf  samt  omslutas  jemte  denna  af 
platta  öfverhudsceller,  a.  Alla  kärlknip- 
pena genomlöpas  af  en  ring  bildningsväf, 
^,  den  s.  k.  förtjocknings- (eller  Cam- 
bial-)ringen,  som  afdelar  hvarje  knippe 
i  den  mindre  utåt  belägna  b  as  t  delen,  c, 
och  den  större  inåt  vända  v  ed -delen,  d. 
Sedermera  räknas  allt,  som  befinner  sig 
utanför  cambialringen,  till  barken,  och  det  som  ligger  innanför  den- 
samma bildar  veden.  Den  mellersta,  af  kärlknippena  omslutna  cell- 
väfven  är  märgen,  och  do  mellan  kärlknippena  utlöpande  partierna 
deraf  kallas  märgstrålar.  Såsom  man  lätt  ser,  står  genom  dem 
stammens  yttersta  omkrets  i  samband  med  hans  innersta  del. 
?Xy  I  närvaron  af  denna  cambialring  ligger  hufvudsakligen  det  mest 

utmärkande  för  dikotyledonernas  stam,  ty  hos  de  öfriga  begge  stora 
växtgrupperna  saknas  denna  ring.  Det  uttrycksfulla  namnet  förtjock- 
ningsring  har  han  fått  derför  att  han  utgör  det  lager,  hvari  de  ny- 
uppkommando  bildningar,  som  bidraga  till  att  förtjocka  stammen,  sed- 
nare  inskjutas. 

Våra  trädstammars  tillväxt  försiggår  nemligen  på  det  sätt,  att  un- 
der andra  året  af  deras  tillvaro  ett  nytt  kärlknippe  uppstår  innanför 
hvarje  förutvarandes  cambiallager.  Det  nybildade  knippet,  som  i  hvarje 
afseende  liknar  det  förutvarande,  tyckes  således  hafva  blifvit  inskjutet 
mellan  dettas  bast-  och  ved-del,  och  då  samma  sak  inträffar  med  alla 
kärlknippena,  finna  vi  hos  den  två  år  gamla  stammen  märgen  omgifven 
af  dubbla  ved-  och  bastringar,  mellan  hvilka  de  nya  kärlknippenas 
cambiallager  sträcker  sig. 

I  det  .andra  årets  bildningsväf  uppstår  under  tredje  aret  nya,  i  krets 
ordnade  kärlknippen,  och  derigenom,  att  år  efter  är  ett  dylikt  inskju- 
tande i  den  sist  uppkomna  förtjockningsringen  ånyo  eger  rum,  tilltager 
stammen  oafbrutet  i  omfång.  Samtidigt  förlängas  de  redan  befintliga 
kärlknippena  genom  fortsatt  tillväxt  i  si)(>tsen,  för  hvilken  endast  deri- 
genom en  gräns  sättes,  att  en  blomma  deri  kommer  till  utveckling.  I 
anseende  till  dessa  oui)ith(')rliga,  ur  dikotyledonernas  kärlknippen  ske- 
ende nybildningar,  kallas  dessa  öppna  knippen. 
37  Vid    detta    slags  stambildning   eger  dessutom  det  egna  föi-hallande 

rum,  att  de  vedceller,  som  om  våren  upi)komma  i  cambialringen,  äro 
vidare  och  lösare  förenade,  än  de  som  konnna  sednare,  och  som  blifva 
allt  mer  trånga  och  tjockväggiga,  iinda  tilldess  med  vinterns  inbrytande 
ett  fullkomligt  stillastående  inträifar  och  derined  kärlknippenas  utbildning 


II.      OUGAXLARA. 


STAMMEN. 


29 


Fiij.  CA. 


lIllUIIIMlllllWj 


för  året  afslutas.  Härigenom  förorsakas  en  ojemnhet  i  vedens  täthet, 
isom  på  ett  tvärsnitt  deraf  tydligt  visar  sig  redan  för  blotta  ögat  i  form 
af  de  allmänt  bekanta  koncentriska  ringar,  som  man  kallar  årsringar, 
emedan  hvar  och  en  af  dem  för  sitt  alstrande  erfordrar  ett  år.  Tallen 
har  isynnerhet  tydliga  årsringar,  ty  ljusare  och  mörkare  strimmor,  fig. 
63,  a,  omvexla  här  med  hyarandra,  såsom  man  kan  se  på  detta  i  na- 
turlig storlek  afbildade  tvärsnitt  af  dess  ved.     Betraktar  man  emellertid 

ett  litet  stycke,  d,  under  passande 
förstoring,  tig.  64,  så  finner  man,  att 
de  i  början  stora  cellerna  blifva  allt 
trängre  och  tjockare,  tills  plötsligen 
ett  nytt  lager  af  vida  celler  vidtager. 
Således  ligger  mellan  a  och  b  gränsen, 
der  till  den  närmast  äldre  årsringens 
trånga  celler  den  följandes  vida  an- 
sluta sig. 

Hos  många  dikotyledonväxter  i  de 
heta  länderna  visar  stammen  inga  års- 
ringar, emedan  der  de  nya  cellerna 
uppstå  utan  afbrott  och  fullkomligt 
likformigt;  men  der  med  regntidens 
inträdande  eller  af  någon  annan  orsak  ett  afljrott  i  utvecklingen  eger 
rum,  kan  man  äfven  hos  tropiska  trädslag  urskilja  årsringar,  och  på 
dem  såväl  som  på  våra  egna  träd  utgöra  årsringarne  ett  säkert  tecken 
till  deras  ålder. 

Alla  årsringar  haf\a  icke  samma  bredd,  ty  ett  för  trädets  tillväxt 
gynnsammare  år  åstadkommer  en  gröfre  årsring.  Ja  en  och  samma 
årsring  ernår  ofta  en  större  bredd  åt  den  sida  af  stammen,  der  roten 
händelsevis  finner  en  rikligare  näring  eller  har  lättare  att  utbreda  sig. 

Emedan    hvarje  kärlknippes  bastdel  är  ojemförligt  mindre  än  det-  3S 
sammas    veddel,    och    barkens  cellväfnad  endast  obetydligt  tilltager,    så 
ökas   icke  barkens  massa,  i  samma  proportion  som  vedens,    och  årsrin- 
garne kunna  icke  så  tydligt  urskiljas  hos  den  förra. 

Märgen  och  märgstrålarne  tillväxa  icke  eller  endast  föga,  hva- 
dan  de  blifva  mindre  märkbara,  såsom  redan  hos  en  fem  år  gammal  stam, 
fig.    65,    kan    iakttagas.     Men   äfven   i  stammar  af 
^""''  '^'^'  många  års   ålder  kunna  märgstrålarne  ännu  urskil- 

jas derpå  att  veden  låter  synnerligt  lätt  klyfva  sig 
der,  hvarest  de  framlöpa  mellan  kärlknippena,  och 
dervid  gifver  rena  glänsande  klyfytor  eller  såkallade 
speglar. 

För  ögat  visa  sig  märgstrålarne  som  fina  linier, 
hvilka  från  stammens  midt  utlöpa  likt  strålar  till 
barken.  Vid  noggj-annare  undersökning  upptäcker 
man  likväl,  utom  de  ursprungliga  eller  primära 
märgstrålarne,  äfven  andra  kortare  dylika,  som  kallas  sekundära. 
De  sednare  utgå  icke  från  stammens  midt,  utan  alstras  i  de  år  efter  år 
nybildade  kärlknippena,  som  de  åtskilja,  men  sträcka  sig  ända  ut  till 
barken. 


30 


ALLMAN    BOTANIK. 


Med  mikroskopet  kunna  vi  betrakta  tallvedens  märgstrålar  i  tre 
olika  rigtningar.  Fig.  66  framställer  en  märgstråle,  c,  i  form  af  en 
smal  strimma  pa  ett  tvärsnitt;  i  lig.  67  se  vi  på  ett  från  stammens 
yta  mot  dess  midt  taget  längdsnitt  (radialsnitt)  en  märgstråles,  a,  cell- 

iM.  Fig.  68. 


if 

w 

1 

m 

\ 

m 

S 

(jF? 

§ 

i 

K 

P 

1 

W' 

p 

f 

V 

11 

II 

■     1   1  1  'M 

'h  v\ 

1 

^  \  1 

tboj 


väf-,  åter  på  det  lodrätt  genom  märgstrålarne  tagna  längdsnittet  (tan- 
gentialsnittct),  fig.  68,  finna  vi  att  de  mellan  vedcellerna  inklämda  märg- 
strålarne endast  bestå  af  en  eller  två  cellrader. 

Dessa  afbildningar  gifva  oss  anledning  erinra,  att  alla  barrträds 
kärlknippen  endast  bestå  af  ringporiga  vedceller,  fig.  67,  och  icke 
innehålla  några  verkliga  kärl.  Deremot  förekomma  i  deras  ved  talrika 
af  tunnväggiga  celler  begränsade  hartsgångar,  fig.  66,  d.  På  dessa 
anatomiska  egenheter  kan  af  hvarje  barrträd  den  minsta  splittra,  tilloch- 
med  i  fossilt  tillstånd,  med  säkerhet  igenkännas  från  annan  ved. 
yy  Om   vi   afsåga  en   trädstam   på  tvären,   befinnes  det,    att  de  yttre 

eller  yngre  vedringarne  äro  mindre  hårda  än  de  äldre,  som  utgöra 
stammens  inre  del.  Dessutom  skiljer  sig  den  yngre  veden,  h  vi  t  veden 
eller  den  s.  k.  s plinten,  vanligtvis  genom  ljusare  färg  från  den  äldre, 
som  under  namn  af  mogen  ved  eller  kärnved  af  alla,  som  arbeta  i 
trä,  säkert  igenkänncs.  De  använda  icke  gerna  splinten,  emedan 
denna  yngre  ved  i  hög  grad  är  underkastad  träsvampens  härjningar 
samt  förmultning,  och  dessutom  företrädesvis  är  utsatt  för  insektlarvers 
angrepp. 

Synnerligt  påtaglig  är  olikheten  i  färg  hos  Boken,  hvars  hvita 
splint  bjert  sticker  af  mot  den  rcidbruna  kärnveden;  i  Ebenholts  finner 
man  den  svarta  veden  omgifven  af  ett  skarpt  begränsadt,  hvitt  splint- 
lager. 

Förvedningen  tillgår  så  att  väggarne  pa  vedcellerna,  som  utgöra 
största  delen  af  kärlknippena,  småningom  blifva  tjockare  i  följd  af  de 
nya  lager,  som  inuti  dem  afsätta  sig.  Följaktligen  blifva  de  vid  tillta- 
gande ålder  mer  och  mer  otjenliga  för  safternas  fortledning  samt  ut- 
torka slutligen  helt  och  hållet. 

Äfven  barken  undergår  under  tidernas  lopp  icke  oväsendtliga  för- 
ändringar.    Öfverhuden    sönderslites    och   försvinner   snart  alldeles,    då 


II.      ORGANLÄRA.      2.    STAMMEN.  31 

stammen  tillväxer  i  om  läng.  Det  närmast  följande  cellväfslagret  tillväxer 
blott  sällan  i  en  grad,  som  motsvarar  trädets  tilltagande  tjocklek,  men 
i  sådan  händelse  bibehåller  trädet  ända  till  sin  högsta  ålder  en  slät  och 
jemn  bark,  såsom  hos  Boken  och  Apelsinträdet.  Hos  Kork-eken  och 
ung  Xancr  fAcer  cainpesfrej  förökas  barkens  yttre  cellväfslager  synner- 
ligt starkt  genom  en  platt  cellväf,  som  bildar  kork.  ^'anligast  är  dock, 
att  barkens  cellväf  ännu  vidare  tillväxer  under  namn  af  det  gröna  la- 
gret, men  snart  dör  bort  och  bildar  s.  k.  fäll  bark.  Men  emedan  ve- 
den växer  vida  hastigare  än  barken,  så  antingen  sönderspränges  denna, 
såsom  hc3  Eken,  Almen  och  flera  andra  träd,  eller  affaller  han  i  skif- 
lika  stycken,  såsom  hos  Äpleträdet  och  Platanen. 

Den  härpå  följande  delen  af  barken,  bastet,  hör  egentligen  till 
stammens  kärlknippen,  men  är  likväl,  såsom  vi  i  §  35  visat,  skiljd  der- 
ifrån  genom  den  tina  och  saftrika  bildningsväfven  (cambial-lagret),  så 
att  han  lossnar  med  barken  och  derför  räknas  till  denna.  Synnerligt 
lätt  försiggår  detta  lossnande  vid  den  stora  saftrikedomen  om  våren, 
och  våra  barn,  som  då  skära  sina  videpipor,  första  sig  väl  på  att  draga 
fördel  häraf.  I  anseende  till  dess  sega,  tradiga  beskaffenhet  användes 
bastet  till  mattor,  tåg  m.  m.  samt  af  Pappersmullbärsträdet  (Broussonetia 
papiirifcraj  till  kinesiskt  papper. 

Utifrån  inåt  möta  oss  således  i  en  äldre  trädstam  följande  delar 
i  denna  ordning:  barken,  bestående  af  korklagret,  det  gröna  lagret  och 
bastet,  dernäst  bildningsväfven  eller  cambium,  den  yngre  veden  eller 
splinten,  den  äldre  eller  kärnveden,  och  sist  märgen. 

Stammen  är  det  organ,    som  förmedlar  de  ytterst  betintliga  delar-  40 
nes,  särdeles  rotens  och  bladens  lifsverksamhet.     Genom  honom  uppsti- 
ger  den  saft,    som  rotens  linaste  grenar  uppsugit,    till  de  knoppar,    ur 
hvilka  blad,  blommor  och  frukter  utvecklas. 

Denna  förrättning  att  fortleda  safter  tillhör  likväl  icke  alla  stam- 
mens delar.  Att  det  gröna  lagret  icke  har  något  att  beställa  dermed, 
inser  man  lätteligen.  Men  äfven  kärnveden  och  märgen  äro  af  ringa 
vigt  för  saftledningen,  hvilket  bevisas  deraf,  att  vi  ofta  få  se  gamla 
ekar,  almar  och  pilar  sakna  hela  det  inre  vedlagret  jemte  märgen,  men 
ändock  fortfara  att  hvarje  vår  rikligt  löfvas  och  bilda  ny  ved. 

Såsom  stammens  saftledande  delar  få  vi  derför  endast  räkna  de 
yngsta,  d.  v.  s.  innersta  bastlagren,  jemte  bildningsväfven  och  den  yng- 
sta veden  eller  splinten.  Häri  ligger  äfven  förklaringen  öfver  den  skada, 
som  tillfogas  ett  träd,  om  händelsevis  eller  med  afsigt  större  delar  af 
dess  bark  afskalas,  ty  då  de  saftförande  lagren  derigenom  omedelbart 
utsättas  för  solens  och  luftens  inverkan,  uttorka  de  lätt  och  blifva  odug- 
liga att  leda  safter. 

Äfven  flera  insektlarvers,  särdeles  Trädgnagarnes  fBostrychus  typo- 
graphiciis  och  Ilylesinus  PiniperdaJ  fördertliga  verksamhet  beror  derpå 
att  de  hafva  sitt  tillhåll  i  nyssnämnda  saftrika  lager,  hvilka  de  ofta 
fullständigt  förstöra  rundtomkring  trädstammen  och  således  genom  saft- 
ledningens afbrytande  stundom  ödelägga  hela  barrskogar. 

A  andra  sidan  brukar  man  till  tingersbredd  afskala  barken  rundt- 
om  på  nyhuggna  pilpålar  innan  man  nedsticker  dem  i  jorden,  emedan 
de  eljest  skulle  slå  rötter  och  blad. 


32  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Emellertid,  om  icke  aUtför  stora  fläckar  blitVit  beröfvade  sin  bark, 
återställes  denna  genom  en  Mn  märgstrålarne  utgående  cellbildning, 
isynnerhet  om  de  sårade  ställena  medelst  bestrykning  af  lera  och  ko- 
dynga  eller  medelst  omlindning  hållas  skyddade  mot  sol  och  luft. 

K 11  o  p  p  e  11. 

41  Det,  som  vi  benämna  knopp  eller  öga,  visar  sig  såväl  genom 
sedermera  inträffande  utveckling  som  ock  genast  vid  ett  genomsnitt 
vara  en  stam  i  sitt  yngsta  utvecklingsstadium,  en  förkortad  växtaxel. 

På  stammen  trätfas  tre  slags  knoppar,  nemligeu  ändknoppar, 
bladvecks-  och  biknoppar. 

Äud-  eller  terminalknoppen,  fig.  69,  r?,  utgör  stammens  eller 
grenens  yttersta  spets  och  tjenar  vid  sin  utveckling  till  densammas  för- 
längning. Bladvecks-  eller  axillarknopparne,  som 
Fig^69.  f^fypj^  kallas  sidoknoppar,  h,  utbildas  alltid  i  ett  bladveck 
(vinkeln  mellan  stammen  och  bladet).  Bi-  eller  ad  ven  t  iv- 
kn  opp  ar  ne  uppträda  likasom  tillfälligtvis  på  stammen,  och 
kunna  uppstå  hvar  som  helst  på  växten,  tillochmed  på  bla- 
den. Det  är  de  två  sednare  slagen  af  knoppar,  som  genom 
sin  utveckling  alstra  växtens  grenar. 

Hvarje  gren  eger  alla  de  samma  hufvudsakliga  känne- 
tecken, som  den  stam,  hvarifrån  den  utgår.  Han  företer  i 
sitt  inre  samma  anatomiska  förhållanden,  han  tilltager  på 
samma  sätt  i  tjocklek  och  alstrar  liksom  den  i  sin  ordning 
blad  och  knoppar.  I  grenens  spets  tiuna  vi  följaktligen 
äfven  en  ändknopp,  kallad  den  sekundära  ändknoppen. 
För  att  frambringa  bladvecksknoppar  utsänder  stammen  gre- 
nar af  sina  kärlknippen,  som  ingå  i  dessa  knoppar,  hvar- 
emot  biknopparne  sjelfva  alstra  nya  kärlknippen. 

Fig.  70  framställer  i  längdsnitt  en  grenspets  af  Hästkastanjen. 
I  midten  se  vi  ändknoppen,  som  är  störst,  samt  på  sidorna  derom 
tvenne  bladvecksknoppar,  och  i  dem  alla  kan  man  redan  urskilja  de 
blifvande  bladens  antal  och  ställning,  ehuru  de  här  äro  hopträngda  och 
inskjutna  inom  hvarandra,  såsom  delarne  af  en  kikare.  Vidare  märkes 
här,  att  ändknoppen  kommer  att  utvecklas  till  bloinmor,  hvarigenom 
hans  tillväxt  begränsas,  och  af  denna  orsak  erhåller  han  namnet  blom- 
knopp. I  sidoknopparne  åter  finna  vi  första  början  till  bladbärande 
grenar,  och  dylika  knoppar  kallas  bladknoppar. 

Ännu  mer  upplysande  öfver  den  blifvande  grenens  bladställning  är 
en  tvärgenomskärning  af  knoppen,  livari  man  icke  sällan  får  se  de  små 
bladämnena  på  det  prydligaste  hopvecklade. 

Äfven  rotgrenarnes  utveckling  föregås  af  en  knoppbildning,  som 
kallas  rotknopp,  och  som  skiljer  sig  från  en  af  de  beskrifna  knop- 
parne pä  stammen  genom  bristen  pä  bladdelar. 

42  Knoppens  vidare  utveckling  försiggår  antingen  genast  efter  hans 
framträdande  eller  förblifver  han,  sedan  han  visat  sig,  en  längre  tid  i 
hvila,  såsom  händelsen  är  hos  våra  trädslag,  hvilkas  om  våren  utslående 
knoi)par  alstrats  redan  föregående  sonnnar.    Dessa  öfvi-rvintrande  knop- 


II.      ORGANLAHA.     KNOPPEN. 


33 


Fi2.  70. 


par  äro  dorför  ock  l)etäckta  och  skyddade  af  lädorartade,  fjuniga  eller 
hartsafsöndrando  fjäll,  hvilket  icke  iuträffar  med  dem,  som  omedelbart 
utvecklas,  ty  de  äro  obetäckta  och  till  färgen  lika  bladen. 

Stamknoppen  bidrager  på  flerfaldiga 
sätt  till  moderplantans  förökning.  Antin- 
gen ntvecklas  nya  plantor  ur  sidout- 
löpares  knoppar,  hvarpå  vi  i  smultron- 
växten ega  ett  välbekant  exempel,  eller 
sker  förökningen  pa  konstladt  sätt  medelst 
afläggare  eller  sticklingar.  Det 
förstnämnda  förfaringssättet,  som  isyn- 
nerhet begagnas  för  trädgårdsnejlikor 
och  vinstockar,  består  deri  att  en  gren, 
som  befinner  sig  nära  marken,  till  en 
del  genomskäres  och  betäckes  med  jord, 
tills  han  rotat  sig  deri.  Till  förökning 
genom  sticklingar  passa  företrädesvis 
saftrika  växter,  såsom  Cactus-arter  och 
fetväxter  samt  lösare  trädslag,  såsom  Pil, 
Poppel  m.  fl.  I  detta  fall  stickas  små 
qvistar,  som  likväl  måste  hafva  ett  öga, 
i  jorden,  hvarpå  fuktighet  och  värme 
framför  allt  gynna  rotslåendet.  Efter 
denna  method  föröka  trädgårdsmästare 
de  flesta  prydnadsväxter.  Alla  Europas 
tårpilar  skola  härstamma  såsom  sticklin- 
gar från  en  qvist,  som  den  engelske 
skalden  Pope  fann  ännu  grönskande  i 
en  från  Smyrna  kommen  fikonkorg  och 
nedstack  i  jorden. 
Märkvärdigt  nog  bibehåller  knoppen  sin  utvecklingsförmåga,  äfven  43 
om  han  skiljes  frän  sin  moderväxt,  blott  han  bringas  i  sådana  förhål- 
landen, att  han  förmår  förskaffa  sig  behöfiig  näring.  Detta  sker  om 
man  öfverflyttar  knoppen  från  en  växt  till  en  annan  under  iakttagande 
af  att  han  till  denna  kommer  i  möjhgast  lika  förhållande,  som  det 
hvari  han  förut  befann  sig.  Denna  öfverflyttning  af  knoppar  benämner 
man  o  kul  er  ing,  då  blott  en  enda  knopp,  samt  ympning,  dä  pä  en 
gång  flera  jemte  den  qvist,  hvarpå  de  befinna  sig,  omsättas.  Emedan 
härvid  den  öfverflyttade  knoppen,  när  den  utvecklas,  alstrar  en  gren, 
hvilken  bibehäller  alla  de  egenskaper,  som  tillhöra  dess  egen  moderväxt, 
vinner  man  genom  denna  method  ett  ovärderligt  medel  att  öfverflytta 
blommor  och  frukter  frän  växter,  som  förädlats  genom  kultur,  pä  stam- 
mar af  samma  art,  som  uppväxt  i  fullkomligt  naturtillstånd. 


O  k  u  1  e  r  i  n  g. 

Man    använder  denna  hufvudsakligen  för  att  förädla  vilda  törnro-  4i 
sor,   som  för   detta  ändamål  inplanteras  i  trädgärden;    och  först  dä  de 
visa  en  kraftig  växt,   skrider  man  till  verket  på  det  sätt,    att  man  i 

Schödler,  yotiireus  Bok.  —   V.  Botanik.  (2:a  uppl.y  3 


34 


ALLMAN    BOTANIK. 


den  vilda  stammens  bark  gör  en  T-formig  inskärning,  tig.  71,  ända  till 
splinten,  hvarpå  man  från  en  qvist  af  den  ädla  stammen  löstager  en 
knopp  tillika  med  det  blad,  i  hvars  veck  den  sitter,  och  ett  stycke  af 
barken,  kalladt  skölden,  af  ungefär  sådan  form,  som  tig.  72  föreställer. 

Härefter   upplyftes  barken 

F!<r.  71.  l-i-    72.  Fig.  73.  ,     .  .      ,  ..'  ^  f  •       -i  i 

kring  inskärningen  i  vild- 
stammen  så  mycket  att 
skölden  kan  inskjutas, 
liv  ar  vid  denna  tryckes  litet 
nedåt  och  omlindas  med 
bast  eller  ullgarn,  tig.  73. 
Om  denna  operation  före- 
tages på  våren,  så  afskär 
man  vildstammen  ofvanför 
den  insatta  knoppen  och 
borttager  de  nedanför  den- 
na sittande  knopparne,  på  det  att  saften  hufvudsakligen  måtte  komma 
den  ädla  knoppen  till  godo.  Denna  sednaro  börjar  nu  snart  drifva  och 
frambringar  redan  under  sommarens  lopp  en  gren,  som  icke  sällan  re- 
dan nu  bär  blommor.  Man  kallar  detta  förfaringssätt  okulering  på 
drifvande  öga.  På  eftersommaren  okulerar  man  på  sof vande  öga, 
då  man  åtnöjer  sig  med  att  insätta  knoppen,  som  sedan  växer  fast  och 
först  följande  vår,  då  vildstammen  blifvit  ofvanför  honom  afskurcn, 
börjar  drifva. 

Y  m  p  n  ing. 

45  Här   är   clet   icke   en   ensam  knopp,    utan   en   liten  gren  med  tre 

eller  fyra  knoppar,  den  såkallade  ympqvisten,  som  öfverflyttas.  Är 
vildstammen  helt  ung,  så  afskärcs  han;  utgör  han  åter  ett  större  träd, 
så  afsågas  dess  hufvudgrenar.  I  den  afsågadc  ytan  göres,  såsom  lig.  74 
visar,  med  en  grof  knif  en  klyka,  ympqvisten  tillspetsas  i  form  af  en 
kil,  lig.  75,  och  instickes  i  klykan  på  vildstammen,  lig.  76.  För  att 
skyddas  mot  ljus,  luft  och  vatten  ifylles  klykan  med  vax  eller  öfver- 
smetas  med  lera  samt  omlindas  med  mossa  och  tyg,  hvarefter  ympqvi- 
stens  bark  vid  ena  sidan  hopväxer  med  vildstammens,  då  begges  afskär- 
ningsytor  omedelbart  beröra  hvarandra. 

Man  plägar  äfven  infoga  en  hel  ympqvist  med  ett  vidhängande 
barkstycke  i  barken  på  en  ung  stam  på  samma  sätt,  som  när  man 
okulerar.  Detta  medför  den  fördel,  att,  om  ympqvisten  icke  skulle  gä 
till,  stammen  dock  icke  skadas,  hvaremot  han  nästan  alltid  går  förlo- 
rad, om  kronan  afhuggits  och  ingen  af  de  inympade  qvistarne  går  till. 
Kopulering  består  deri,  att  man  tillsi)etsar  ympqvisten  från  begge  si- 
dor, inpassar  den  i  en  motsvarande  inskärning  på  en  vild  stam  af  lika 
tjocklek,  samt  rundtomkring  tillsmetar  och  förbinder. 

Dessa  åtgärder  varieras  för  öfrigt  på  mångfaldigt  sätt  och  vidtagas 
mer  eller  mindre  omständligt.  Hufvudsaken  är  och  förblifver  i  alla  fall 
den  omedelbara  beröringen  mellan  afskärningsy torna  hos  ymp- 
qvistens  eller  ögats  bark  och  hos  vildstammens.  Ty  af  den  lemnade 
beskrifningen  är  tydligt,  att,  om  detta  iakttages,  beggederas  späda,  saft- 


II.  ORGANLÄRA.  BLADEN. 


35 


rika  bildningsväf  sammansmälter  i  förtjockningsringcn  (se  §  35)  hos  den 
stam,  som  skall  förädlas.  Yrtpuing  företages  mest  i  början  af  våren, 
då  den  lifligastc  saftströmningen  eger  rum. 


Fi-.  74. 


Fiff.  76. 


erA"^ 


Man  får  emellertid  icke  tro  att  en  knopp  sammanväxer  med  hvilken 
stam  som  helst,  hvarpå  man  skulle  vilja  inympa  den.  Han  låter  näm- 
ligen blott  öfverflytta  sig  på  växter  af  samma  familj,  så  att  man  t.  ex., 
såsom  väl  litet  hvar  vet,  icke  förmår  inympa  Törnrosor  och  Aprikoser 
på  Ekar. 


Bladen. 

Från    stammens    sidor   utgå  talrika  sidoorganer,   hvilka  i  motsats  46 
till  den   förres  valsform  hafva  en  platt  utbredd  form  och  kallas  blad. 
Dessa  behöfva,  för  att  utveckla  sig,  ovilkorligen  ljus  och  luft  samt  an- 
träffas derför  aldrig  fullkomligt  utbildade  på  någon  växtdel  under  jord. 

Den  yttre  formen  är  emellertid  icke  alltid  tillräcklig  till  skiljemärke 
mellan  bladet  och  stammens  delar,  ty  det  finnes  å  ena  sidan  platta, 
bladlika  grenar  och  å  andra  sidan  ti'inda,  valsformiga  bladbildningar, 
som  likna   stammens  ledstycken.     Men  bladet  tillväxer  icke  i  spetsen 


36  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

likt  Stammen,  utan  vid  basen,  eller  der  det  står  i  beröring  med  stam- 
men. Dcremot  dör  det  först  bort  i  spetsen.  Dess  anatomiska  byggnad 
hafva  vi  i  §  19  till  det  väsendtligaste  beski'ifvit.  Ett  frän  stammen 
utgrenadt  kärlknippe  utbreder  sig  i  bladet,  som  hufvudsakligen  består 
af  klorofyllföraude  partaicliymceller  och  derför  i  de  flesta  fall  är  grönt 
till  färgen.  Hela  dess  yta  beklädes  af  platta  of  ver  buds  celler  med 
tillhörande  klyföppningar  och  intcrcellularluckor  (se  fig.  34  och  35), 
hvarigenom  bladen  erhålla  sin  egenskap  af  andningsorganer.  Icke  säl- 
lan orsaka  små  insektlarver,  som  lefva  i  bladets  parenchym,  ett  slags 
egen  struktur  deri,  då  de  förtära  den  gröna  cellväfven  och  såmedelst 
mellan  den  öfre  och  undre  sidans  oskadade  öfverhud  bilda  gångar, 
hvilka  tydligt  synas,  om  man  håller  bladet  mot  dagern. 

47  Allt  efter  deras  plats  och  bestämmelse  skiljer  man  mellan  olika 
slags  blad: 

1.  Hj örtblad  fCotyledones).  Dessa  utveckla  sig,  såsom  vi  i  §  24 
visat,  vid  fröets  groning  och  affalla  oftast  snart,  men  utbildas  likväl 
ock  hos  en  del  växter  pa  samma  sätt  som  egentliga  blad  med  klyf- 
öppningar. 

2.  Knoppfjäll  äro  endast  förkrympta,  bladartade  bildningar, 
hvilkas  bestämmelse  är  att  skydda  knopparne,  hvareftcr  de  affalla. 

3.  Örtblad  eller  stjelkblad,  det  vanligaste  och  förnämsta  sla- 
get, och  som  derför  alltid  menas,  då  vi  tala  om  blad  utan  vidare  tillägg. 

4.  Blomblad,  hvilka  i  afseende  på  sin  vidare  utveckling  och 
slutbestämmelse  äro  så  egendomliga,  att  de  under  namn  af  blomma 
skola  beskrifvas  säsom  egna  organer. 

48  Bladet  har  vid  sin  bas,  d.  v.  s.  den  del,  med  hvilken  det  gränsar 
till  stammen,  en  hylsa,  som  till  en  del  eller  helt  och  hållet  omfattar 
stammen  och  derföre  kallas  bladslida,  såsom  vi  t.  ex.  hos  gräsen 
kunna  tydligt  se. 

Men  vanligast  är  bladet  vid  basen  sammandraget  till  ett  blad- 
skaft, ofvan  om  hvilket  det  utbreder  sig  till  en  platt  skifva  eller  det 
egentliga  blatkt.  Bladslidan  antager  icke  sällan  form  af  vid  basen  sit- 
tande stiplor,  och  bladskaftet  är  icke  sällan  sa  förkortadt,  att  det  tyc- 
kes saknas,  och  i  denna  händelse  benämnes  bladet  oskaft adt.  Den 
vinkel,  som  bladet  gör  mot  stammen,  kallar  man  bl  ad  veck. 

49  De  särskilda  bladformernas  stora  mångfald  kan  icke  undgå  ens 
den  ytligaste  betraktare,  och  i  sjelfva  verket  höra  bladen  genom  sin 
egendomliga  bildning  till  de  vigtigasto  yttre  kännetecknen  för  icke  alle- 
nast särskilda  växtarter,  utan  äfven  för  hela  grupper  och  familjer.  Bo- 
tanisten behöfver  derför  egna  mycken  uppmärksamhet  åt  bladformerna 
och  på  lefvande  cxemi)lar  inhemta  livad  som  här  endast  kan  i  allmän- 
het antydas. 

Vid  bladets  beskrifning  böra  vi  fästa  oss  vid  det  sätt,  hvari)å  dess 
kärlknippen  fördela  sig,  vid  dess  form,  vid  kantens,  spetsens  och  I)asens 
beskaffenhet,  samt  ändtligen  vid  dess  fasthet,  yta  och  andra  mer  undan- 
tagsvis förekommande  egenheter. 

De  kärlknippen,  som  från  stammen  böja  sig  ut  i  bladet,  utgöra  de 
så  kallade  bladnerverna  och  urskiljas  tydligt  genom  ljusare  färg  och 
fastare  massa  från  det  öfriga  bladet;  de  äro  hufvudsakligen  på  två  olika 


II.      ORGANLARA.      BLADEN. 


37 


Sätt  fördelade  i  bladet: 


FI-.  77. 


Fitf.  78, 


ena  fallet  inträda  samtidigt  flera  nerver  i  blad- 
skifvan,  genomlöpa  henne  temligen  i^aral- 
lelt  på  längden  och  sammanlöpa  åter  i 
si)etsen.  D3iika  blad  kallas  båg  ner  vig  a 
eller  rät  ner  v  i  ga  och  finnas  endast  bland 
monokotyledonerna,  t.  ex.  hos  grä- 
sen, liljeväxterna  o.  H.  a.  Fig.  77  fram- 
ställer ett  mellanstycke  af  Hafrens  blad, 
och  tig.  78  detsammas  spets;  tig.  79  är 
.ett  blad  af  Liljekonvaljen.  Hos  begge 
varseblifves  en  mängd  gröfre  och  finare 
nerver,  som  löpa  jemte  hvarandra,  men 
aldrig  förgrenas  ät  sidorna. 

I  det  andra  slaget  af  nervfördelning 
tinnes  i  bladet  en  hufvudnerv,  som  gre- 
nar   sig  i   sidonerver.     De    sednare    dela 


och    förgrena    sig  ånyo  på  mångfaldigt   sätt,    så  att  hela  bladet  synes 


38 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


genomdraget  af  ett  ådrigt  nätverk.     Denna  bladnervernas  fördelning  är 
egen  för  dikotyledonerna  och  utgör  ett  lätt  användbart  kännetecken 


f 's-  ^j^.  på    dessa    växter.      Genonilöpcs    hela 

bladet  af  en  grof  mcdelnerv,  som  ut- 
sänder parallela  sidonerver,  så  kallas 
detta  ett  f  j  ä  d  e  r  n  e  r  v  i  g  t  blad.  Exem- 
pel härpå  lemna  Bokens  och  Ekens 
blad,  lig.  80  och  81.  Delar  sig  der- 
eniot  hufvudnervcn  genast  vid  basen 
i  Hera  stralformigt  utgående  grenar, 
så  upj)kommer  ett  hand  nervigt  blad, 
som  i  mån  af  de  största  nervernas 
antal  kallas  tre-,  fyr-  eller  fem- 
nervigt,  hvarpå  vi  hafva  exempel  i 
NäfvaHS  (Geranium)  (fig.  82)  och 
Lönnens  blad.  Den  sednarcs  blad  äro 
isynnerhet  utmärkta  för  sitt  utomordentligt  tinådriga  uervnät.  (Se  §  203). 


II.      ORGANLARA.     BLADEN. 


39 


Egendomlig  är  norvfördelningcn  hos  don  lanccttbladiga  Grod- 
bladsväxten  (Phntago  lanceolataj ,  der  likasom  hos  monokotyledonerna 
flera  parallela  nerver  genomlöpa  bladet  (fig.  83),  men  dock  mellan  sig 
bilda  ett  fint  nätverk. 

Hos  de  hittills  omtalade  bladen  ligga  bladskaftet  och  nerverna, 
som  utgöra  en  fortsättning  deraf,  i  samma  plan.  Det  sköldnerviga 
bladet  afviker  deri,  att  bladnerverna  bilda  en  vinkel  mot  skaftet,  såsom 
man  tydligt  inser,  om  man  erinrar  sig  bladets  utseende  hos  den  allmänt 
bekanta  Indiska  krassen  (Tropa-ohimJ. 

Bladets  form  kan  i  allmänhet  uttryckas  genom  Imfvudnervens  50 
förhållande  i  längd  till  sidonerverna.  Såsom  hufvudformer  äro  att  märka: 
jemnbred,  tig.  84;  lancettlik,  fig.  85;  spad-  eller  tunglik,  fig. 
86;  äggrundt  lancettlik,  fig.  87;  aflång  eller  elliptisk,  fig.  88; 
oval,  fig.  89;  omvändt  äggrund,  fig.  92;  rund,  fig.  93;  rutfor- 
mig,  fig.  94;  omvändt  hjertlik,  fig.  95;  månlik,  fig.  96. 

Fii;'ui- 

89.  90.  91. 


Såsom  mindre  ofta  förekommande,  men  likväl  af  namnet  lätt  för- 
stådda bladformer  må  dessutom  nämnas  nålformiga,  triuda,  svärdlika,  skär- 
Fig.  97.  Fi.'.  98.  Fig.  99.       fomiiga  och  rörlika  blad. 

Spetsen  eller  bla-  51 
dets  öfre  ända  förekom- 
mer antingen  trubbig 
eller  afrundad,  tvär- 
huggen, intryckt,  ur- 
nupen,  spetsig,  fig.90, 
spetsad  fig.  91,  udd- 
spetsig,  stickande. 

Vid  basen  eller  ne- 
dre ändan  är  bladet  icke 
sällan  inskuret  eller  de- 
ladt  på  sådant  sätt  att 
egna  former  uppstå,  såsom  t.  ex.  hjertlik,  fig.  97;  pillik,  fig.  98; 
spjutlik,  fig.  99;  njurformig  o.  s.  v. 


40 


ALLMAN    BOTANIK. 


52  Bladets  kant   är   antingen  jemn   och   utan  ringaste  inskärning,  i 

hvilken  händelse  bladet  kallas  helbräddadt,  tig.  100,   eller  naggad, 


Fig.  100.     Fig.  101.     Fig.  lOi. 


;^ 


A 


tig.  101;  tandad,  lig.  102;  sågad, 
tig.  103,  hvartill  komma  många  va- 
riationer och  biformer,  såsom  biigt- 
bräddad,  dubbelsågad  o.  s.  v. 

Om  inskärningarne  i  kanten  gå 
djupare,  kallas  bladet  i  mån  af  in- 
skärningens djup  och  de  derigenom 
uppkomna  tiikarnes  bredd  flikigt, 
klufvet,  deladt  eller  helt  och 
hållet  deladt. 

Så  är  t.  ex.  %.  104  ett  handflikigt,    iig.  105  ett  handklufvet  och 
fig.  106  ett  fotlikt  deladt  blad. 

Fig.  105. 


53  Det  enkla  bladet,    hvartill  de  uppräknade  formerna  höra,    måste 

alltid,  äfven  då  det  är  som  djupast  deladt,  skiljas  från  det  samman- 
satta, hos  hvilket  på  sidorna  om  ett  hufvudbladskaft  tinnas  andra 
bladskaft,  hvart  och  ett  med  sin  särskilda  bladskifva. 

Vanligast  bland  sannnansatta  former   är  det 
*'=■  ""^''  ''''■  ^'^*^"       parbladiga    bladet,    som    är    antingen   motsatt 

(tig.  107)  eller  skiftevis  (tig.  108)  parbladigt. 
Begge  tockningarne  föreställa  tillika  parbladiga 
blad  med  uddblad,  emedan  de  i  spetsen  af 
det  allmänna  bladskaftet  bära  ett  udda  småblad, 
hvilket  ej  är  händelsen  med  parbladiga  blad 
utan  uddblad,  tig.  109.  Dubbelt  och  tre- 
dubbelt  parbladigt  kallas  bladet,  då  de  smärre 
bladskaften  af  andra  och  tredje  ordningen  äfven 
bära  parvisa  småblad. 

Ett  annat  slag  sammansatt  blad  är  det  fin- 
gerlika, efter  livars  antal  småblad  man  benäm- 
ner det  3-,  4-,  5-fingradt  blad,  tig.   110. 
Äfven  bladytans  beskatfenhet  och  dess  beklädnad  höra  till  bladets 
anmärkningsvärda  egenheter,    ty  antingen  är  det  glatt,  glänsande. 


II.   OKGAXLARA.   BLADEN. 


41 


slätt  eller  strimmigt,  veckadt,  krusigt,  mer  eller  mindre  hårigt, 
styft,  läilrrartadt,  tjockt  o.  s.  v. 


Fiir.  109. 


FiiT.  111. 


Såsom  särskilda,  från  den  vanliga  formen  afvikande  egendomliga 
förhållanden  hafva  vi  att  märka  nedlöpande,  sammanväxta  och 
genomborrade  blad,  äfvensom  klän  geb  är  an  de  och  taggiga.  En 
af  de  märkvärdigaste  bladbildningar  rinner  man  hos  den  ostindiska. 
Känn  ört  en  (Nepenthes  dedillatoriaj  ^  der  en  förlängning  af  bladets  me- 
delnerv uppbär  en  kannformig  bildning  (rig.  111),  som  är  försedd  med 
ett  lock  och  innehåller  rent  vatten. 


Bladens   anordning. 

Redan  i  §  47   hafva  vi  lärt  känna  några  af  de  särskilda  ställnin-  54 
gar  på  stammen,   som  bladen  kunna  intaga,  och  dem  tillkommande  be- 
nämningar. 

Många  andra  uttryck,  som  hafva  afseende  på  bladens  ställning 
eller  anordning,  såsom  spridda,  tättsittande,  knippvisa,  skifte- 
visa,  äro  i  sig  sjelfva  temligen  lätta  att  förstå.  Kranssittande 
kallas  bladen,  då  3,  4  eller  flera  sitta  i  lika  höjd  rundtomkring  stjel- 
ken.     Är  detta  endast  händelsen  med  två  blad  kallas  de  motsatta. 

Hvad  slags  bladställning  som  helst,  äfven  den  skenbart  mest  ore- 
gelbundna, följer  alltid  en  bestämd  lag,  så  att  om  man  utgår  från  ett 
blad  nedtill  pa  stammen  och  i  rigtniug  uppåt  drager  en  linie  från  blad 


42  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

till  blad,  kommer  cleuna  liiiie  att  löpa  i  spiral.  Derjomte  förblifver 
derunder  afståndet  åt  sidan  mellan  de  pä  hvarandra  följande  bladen 
ständigt  lika  och  är  af  en  bestämd  storlek.  Denna  utgör  nemligen  an- 
tingen hälften,  tredjedelen  i'llcr  två  femtedelar  af  stammens  omfång, 
och  på  stammen  visa  sig  bladen  i  första  fallet  ordnade  i  två  längdrader, 
i  det  andra  i  tre,  och  i  det  sista  fallet  i  fem.  I  första  fallet,  som 
förekommer  hos  gräsen  och  liljeväxterna,  sitter  efter  ett  spiralhvarf  det 
tredje  bladet  midt  ufver  det  första;  i  andra  fallet  finner  man  efter 
ett  spiralhvarf  det  fjerde  bladet  midt  öfver  det  första,  hvarpå  björken 
och  starrgräsen  ^ifva  oss  exempel;  i  det  sista  fallet  slutligen  finner 
man  först  efter  två  spiralhvarf  ett  blad,  nemligen  det  sjette,  midt  öfver 
det  första,  det  sjunde  midt  öfver  det  andra  o.  s.  v.,  såsom  hos  aspen 
och  fruktträden.  Utom  dessa  enklare  och  mer  kända  förhållanden  fin- 
nas många  andra  af  mer  invecklad  beskaffenhet,  hvilka  likväl  låta  hän- 
föra sig  till  vissa  lagar.  Man  betecknar  bladställningen  med  ett  bråk- 
tal, t.  ex.  i  de  åberopade  fallen  med  V-i?  V:ii  Vöi  ^^'^'  täljaren  angif\er 
huru  många  gånger  spiralen  går  kring  stammen  innan  man  finner  ett 
nytt  blad  midt  öfver  det  första,  således  huru  snart  en  cykel  är  full- 
bordad och  en  ny  börjar;  nämnaren  åter  angifver  antalet  af  de  blad, 
som  utgöra  en  cykel,  äfvensom  i  huru  många  längdradcr  de  äro  ord- 
nade på  stammen. 

Äfven    de    tätt   sammanträngda   skärmbladen   hos   blommorna   och 
barrträdens  kottar  följa  sannna  lagar. 
55  Bladen  taga  en  vigtig  del  i  växtens  lifsyttringar,    såsom  vi  kunna 

sluta  redan  deraf  att  de  fiesta  växter  vid  en  viss  tid  förlora  sin  blad- 
drägt  och  derunder  väsendtligt  hämmas  i  sin  utveckling  eller  tillochmed 
dö  bort. 

Bladens  förrättningar  äro  af  två  slag,  nämligen:  1)  att  utdunsta 
vatten,  2)  att  upptaga  och  afsöndra  gasarter. 

Växten  förbrukar  på  långt  när  icke  hela  den  vattenmängd,  som 
dess  rötter  insuga,  utan  bortdunstar  åter  två  tredjedelar  eller  mer  deraf 
genom  bladen.  Detta  sker  förmedelst  de  i  §  19  beskrifna  klyföppnin- 
gar,  som  hos  de  vanliga  trädlöfven  i  medeltal  förekomma  till  ett  antal 
af  300  på  qvadratlinien.  Den  saft,  som  sedan  återstår  i  bladcellerna, 
måste  följaktligen  bliha  mer  koncentrerad  och  enligt  lagen  för  En- 
dosmos  (se  §  89)  förorsaka,  att  den  mer  förtunnade  vätskan  i  an- 
gränsande celler  intränger,  hvarigenom  hela  saftrörelsen  befordras.  Der- 
emot  qvarstanna  i  bladcellerna  de  icke  flygtiga  mineral-ämnen,  som 
vattnet  medfört  ur  jorden,  och  derför  lemna  ock  bladen  vid  förbränning 
synnerligt  mycken  aska.  Genom  den  rikliga  afdunstningen  från  sin  yta 
bidraga  växterna  betydligt  till  temperaturens  sänkande,  och  vidsträckta 
skogars  såväl  som  odlade  fälts  inverkan  på  ett  lands  klimat  är  ögon- 
skenlig.  Man  har  iakttagit,  att  ett  träd  af  måttlig  storlek  inom  ett 
dygn  genom  afdunstning  afgifver  18  skälpund  vatten,  och  en  qvadratfot 
gräsmatta  under  samma  tid  1^/4  skålpund.  Våra  åkerfält  bära  i  me- 
deltal under  fyra  månader  eller  120  dygn  vanliga  kulturväxter,  och  un- 
der denna  tid  afdunsta  från  ett  tunnland  sådan  mark  eller  56,000 
qv.-fot  ungefär  2  till  nära  3  millioner  skålpund  vatten  samt  från  ett 
tunnland  ängsmark  ända  till  9  millioner  skålpund. 


II.      ORGANLÄRA.     BLOMMAN.  43 

Under  solljusets  inverkan  afsöndra  bladen  ur  sig  sj^rgas,  livaremot  56 
de  om  natten  tvertom  minska  den  omgifvande  luftens  sjrelialt  och  ät 
den  afgifva  kolsyra.  Afven  är  det  ett  faktum,  att  bladen  förmå  ur 
luften  upptaga  både  kolsyregas  och  vattengas  samt  såmedelst  bidraga 
till  växtens  näring,  livilken  för  öfrigt  kan  anses  såsom  nästan  uteslu- 
tande härtlytande  från  roten. 

Vidare  är  att  märka,  att  bladens  nu  omnämnda  förrättningar  till- 
komma äfven  alla  öfriga  gröna  och  med  klyföppningar  försedda  växt- 
delar. De  delar  deremot,  som  icke  äro  gröna  till  färgen,  såsom  blom- 
man och  deri  företrädesvis  ståndarne,  upptaga  ur  luften  syrgas  och  af- 
gifva kolsyregas. 

B 1  o  III  ui  n  n. 

I  följd  af  det  ofantliga  utrotningskrig,  som  elementernas  sönder-  57 
delningsförmåga  samt  djurverldcn  och  menniskan  oafl^rutct  föra  med 
eld,  yxa  och  tand  mot  växtverlden,  skulle  denna  otvifvelaktigt  hafva 
längesedan  försvunnit  från  jordens  yta,  om  den  icke  hade  blifvit  be- 
gåfvad  med  förmåga  att  sjelf  vidmagthålla  en  ständig  föryngring  och 
pånyttfödelse.  Sålunda  alstrar  hvarje  växt  under  sitt  lif  ett  vanligen 
utomordentligt  stort  antal  bildningar,  som  ega  förmåga  att  under  gynn- 
samma förhållanden  utveckla  sig  till  nya  växter  af  samma  slag.  Såsom 
sådana  bildningar  hafva  vi  redan  lärt  känna  k  noppar  ne,  hvilkas  be- 
stämmelse är  att  så  till  sägande  fortsätta  sin  moderväxts  lif  och  hvilka, 
isynnerhet  hos  lökar  och  stjelkknölar,  besitta  en  utmärkt  lifs-  och  ut- 
vecklingskraft. 

Oberäknadt  detta  synes  frambringandet  och  utvecklandet  af  en  ny 
växt  efter  regeln  bero  pä  närvaron  af  helt  egendomligt  inrättade  och 
framför  öfriga  växtdelar  mycket  utmärkta  bildningar,  som  man  benäm- 
ner blommor.  På  en  bestämd  plats  i  blomman  upi:)komma  små  frö- 
knoppar, hvilkas  bcstäiamelse  är  att  befruktas  af  frömjölet  och  sedan 
hvar  för  sig  utbildas  till  ett  mycket  litet,  men  fullständigt  växtämne, 
beuämndt  embryo.  Så  snart  detta  skett,  inträder  ett  tillstånd  af  hvila, 
hela  den  nybildade  delen  affaller  från  moderväxten  och  kallas  nu  frö. 
Det  är  tillräckligt  bekant,  att  detta  frö  under  passande  förhållanden 
får  lif  och  utvecklar  sig  till  en  växt,  äfven  om  det  stundom  tillbragt 
ganska  lång  tid  utan  lifsverksamhct  likasom  i  ett  slumrande  tillstånd. 

Redan  i  §  23  hafva  vi  med  namnet  fanerogamer  betecknat 
de  växter,  hos  hvilka  man  kan  iakttaga  de  nu  anförda  förhållanden, 
samt  omnämnt,  att  hit  höra  alla  mono-  och  dikotyledoner.  Hos  de 
hjertbladslösa  akotyledonerna)  deremot  finner  man  fortplantningsorga- 
nerna  blott  i  torftig  grad  utbildade,  hvarför  de  kallas  kryptogamer. 
Hos  dessa  hade  man  i  början  endast  lyckats  upptäcka  stoftlikr.,  fort- 
plantningen förmedlande  groddkorn  eller  sporer,  och  en  stor  klyfta 
tycktes  utan  öfveigång  skilja  denna  växtrikets  afdelning  från  den  före- 
gående. Men  det  hör  till  den  nyaste  forskningens  märkvärdigaste  re- 
sultater,  att  äfven  hos  de  ofullkomligare  växterna  uppkomsten  af  en  ny 
individ  är  beroende  af  tvennc  särskilda  organers  samverkan,  eller  att 
äfven  hos  dem  en  befruktning  eger  rum.    Uppskjutande  det  väsendtliga 


44  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

röraude  dessas   fortplantning  till  specialbcskrifningen  af  deras  familjer, 
upptaga   vi  för   närvarande   under   namnet  blomma  endast   de  växtens 
delar,  som  allmänneligen  räknas  dit. 
58  Må  man   icke  klandra  botanisten,   om   han  vid  blommans  betrak- 

tande synes  fästa  mindre  afseendo  vid  hennes  prakt,  behag,  doft  och 
färgrikedom,  än  vid  många  andra  mindre  framstående  omständigheter. 
Vid  de  små  enskildheternas  betraktande  undgår  honom  lika  så  litet  in- 
trycket af  det  stora  hela,  som  ett  konstverk  skulle  förlora  i  värde  der- 
för  att  vi  förut  tagit  kännedom  om  de  medel,  hvarigenom  det  frambrin- 
gats. Det  är  en  sak  att  so  och  beundra  ett  konstverk  eller  ett  natur- 
föremål, en  annan  att  förstå  det  och  njuta  deraf. 

Med  blomman  förstå  vi  sammanfattningen  af  alla  do  egendomligt 
formade  blad,  blomblad,  som  hafva  till  sin  bestämmelse  att  fram- 
bringa frön.  Dessa  blad  skilja  sig  i  yttre  form  märkbart  från  växtens 
öfriga  blad  och  bilda  i  en  fullständig  lilomma  fyra,  sinsemellan 
skilj  da  bio  m  bladkransar. 

De  begge  yttre  bladkransarne  deltaga  icke  omedelbart  i  fröbildnin- 
gen; de  utgöra  blommans  oväsendtliga  del  och  saknas  icke  sällan  till 
en  del  eller  helt  och  hållet,  utan  att  hennes  bestämmelse  di-rigenom 
förfelas.  "  Man  benämner  derför  i  allmänhet  dessa  yttre  blad  blom- 
hylle.  De  begge  inre  bladkransarnc  måste  deremot  nödvändigt  före- 
tinnas,  och  de  äro  derför  att  anse  såsom  de  väsendtliga  blom- 
del ar  ne. 

•  Utifrån  inåt  eller,  rättare  sagdt,  nedifrån  uppåt  räknadt,  finna  vi 
i  en  fullständig  blomma  följande  fyra  särskilda  blomkransar:  1.  Foder- 
bladen, 2.  Kronbladen,  3.  Ståndarbladen,  4.  Fruktbladen, 
hvilka  vi  skola  betrakta  under-  de  vanligare  namnen  foder,  krona,  stån- 
dare och  pistill. 

Huru  betydliga  olikheter  än  dessa  blomdelar  vid  första  anblicken 
förete,  så  är  likväl  deras  gemensamma  natur  af  bladbildningar  omiss- 
kännlig, då  de  betraktas  i  jcmförelse  med  andra  blad.  Hos  mänga 
växter  faller  foderbladens  likhet  med  stjelkbladen  lätt  i  ögonen;  men  å 
andra  sidan  händer  det  ofta,  att  foderbladen  icke  kunna  skiljas  från 
kronbladen,  och  dessa  sednare  bilda  i  sin  tur  ofta  öfvergångar  till  stån- 
darne, under  det  att  pistillen  slutligen  vid  fruktmognaden  antager  stor 
likhet  med  blad  eller  stundom  tillochmed  ombildas  till  verkliga  blad. 
Det  är  Göthe's  förtjenst  att  hafva  uppdagat  den  enhet,  som  genom- 
går dessa "  växtdelarnes  ombildningar  eller  metamorfoser.  Samma 
öfverensstämmelse  råder  äfven  i  anatomiskt  hänseende,  ty  alla  dessa 
blomdelar  bestå  af  spiralkärl  och  i)arenchymväf,  den  sednare  ofta 
ytterst  fin. 

1 .     B 1  o  m  f  o  d  r  c  t    (Cahjxj . 

59  Foderbladen  närma  sig  genom  sin  gröna  färg  och  fastare  byggnad 

ännu  ganska  mycket  till  örtbladen.  Hos  många  växter  har  emellertid 
fodret  en  från  dessa  afvikande  färg,  t.  ex.  hos  Fuchsia,  der  den  är 
skönt  skarlakansröd,  hos  vår  vanliga  Ljung  m.  fl.  Icke  sällan  saknas 
fodret,  eller  kallas  det  snart  af  fall  ande,  då  det  såsom  hos  Vallmo 
och   Ängsruta  bortfaller   vid  blonnnans   utslagning.     Då  de  inre  blom- 


II.      OROANLARA.      BLOMMAN. 


45 


délarne  endast  onigih  as  af  en  enkel  bladkrans,  eller  då  två  finnas,  som 
äro  hvarandra  fullkomligt  lika,  såsom  t.  ex.  hos  Tulpanen,  benämner 
nian  dessa  blommans  yttre  delar  med  namnet  blomkalk. 

Fodret  är  antingen  fribfadigt  eller  .sambladigt.  Hos  det  förra 
räknar  man  de  särskilda  bladen  och  beskrifver  deras  form  och  ställ- 
ning. Hos  det  sambladiga  fodret  fäster  man  afseende  vid  kanten  eller 
brämet,  som  vanligen  är  tandadt,  och  vid  formen.  Den  oftast  sma- 
lare (men  stundom,  fig.  116,  vidgade)  nedre  delen  benämnes  pip  en, 
och  öfvergången  dertill  svalget. 

I  ansende  till  formen  är  fodret:  rörfor  mig  t,  fig.  112-,  kloc  k - 
likt,  fig.  113;  trattlikt,  fig.  114;  bägarlikt,  fig.  115;  klotlikt, 
lig.  116;  uppblåst  o.  s.  v. 


Fij.'.  112. 


FiiT.  11:5. 


Fiir.  114. 


Fiff.  115 


Fi-.  IIG. 


:i\ 


Fodrets  svalg  är  antingen  naket  eller  hårigt  eller  stundom 
tillslutet  af  här. 

Uegelbnndet  kallas  fodret,  då  alla  do  blad,  livaraf  det  består, 
äro  sinsemellan  fullkomligt  lika;  i  annat  fall  är  det  oregelbundet. 
Ett  ofta  förekommande  exempel  på  oregelbundet  sambladigt  foder  är 
det  tvåläppiga  fodret,  som  genom  en  inskärning  är  deladt  i  Ifvä  så- 
kallade  läppar.  Det  finnes  bland  annat  hos  Salvia,  Timjan,  Brunörten 
(PruncUo)  m.  fl. 

2.     Blomkronan    fCoroUa). 

Vida  märkbarare   afvika   kronbladen   till   hela  sin  natur  från  ört-  60 
bladen.     Genom    sin    finhet    och    färgprakt   förläna .  de   den  herrligaste 
skönhet,  åt  växten,  som  ju  så  ofta  blott  för  deras  skull  odlas,  ty  i  alla 
tider  hafva  blommorna  utgjort  menniskans  älsklingar;    de  smycka  hen- 
nes fester  och  hennes  graf. 

Det  mjuka,   sammetslika  utseende,  som  utmärker  många  blommors 

kronblad,    härrör    deraf    att   cellerna  i 

Fi"'    HT 

deras  öfverhud,  do  s.  k.  p  a  p  i  1 1  e  r  u  a , 
hafva  en  egendomlig,  kägellik  form, 
fig.  117,  a.  Sjelfva  färgen  beror  hos 
blå,  violetta  och  karminröda  blommor 
af  en  i  cellerna  befintlig,  på  de  nämnda 
sätten    färgad   saft,    men   hos  gula  och 

gulröda    blommor    af    klorofyllartade    korn.      Hvita    blommor    bestå  af 

luftförande  celler. 


46 


ALLMAN    BOTANIK. 


Ett  ytterligare  behag  hos  blommorna  är  deras  angenäma  lukt. 
Denna  erhålla  de  dels  genom  flyktiga  oljor,  dels  genom  etherartade 
vätskor,  som  bildas  i  cellerna. 

För  öfrigt  visar  blomki-onan  mycken  öfverensstämmelsc  med  fodret. 
Hon  är  likasom  detta  fri-  eller  sambladig,  regel-  eller  oregelbunden. 

Hos  de  särskilda  kronbladen  skiljer  man  mellan  skifvan  och  den 
nedre,  stundom  skaftlika  delen,  som  kallas  klon  och  stundom  är  gan- 
ska lång,  såsom  t.  ex.  hos  Nejlikan. 

Många  sambladiga  kronor  öfverensstänmia  till  formen  med  de  i 
§  59  afbildade  former  af  blomfoder  och  benämnas  derför  på  samma 
sätt.     Såsom  egna  former  må  följande  anföras:  klotformig,  tig.  118; 


Fijr.  122. 


eggformig,   tig.  119;    aflång  eller  kägellik,   tig.  120;    klockfor- 
mig,  tig.  121;   rörformig,  tig.  122;   trattlik,  tig.  123;   tallricks- 
formig,  tig.  124;  hjulformig,  tig.  125. 
61  Af    oregelbundna    blomkronor    förekomma   ofta   isynnerhet   två 

former,  hvaraf  den  första  är  fribladig  och  den  andra  sambladig. 

Fiff.  126.  D^^ii  fjärilslika  blomkronan,    tig.  126,    består 

af  fem  blad,  af  hvilka  det  öfversta,  som  sitter  en- 
staka och  oftast  är  störst,  kallas  seglet.  På  begge 
sidorna  betinna  sig  vingarne,  och  de  öfriga  två 
bladen  bilda  tillsammans  den  såkallade  kölen.  Så 
inrättade  blommor  tinner  man  hos  bönor,  ärter  och 
många  andra  växter,  som  utgöra  de  Fjäril  blom- 
migas eller  Ärtväxternas  stora  familj. 


II.      ORGAXLAltA.      BLOMMAN. 


47 


Den  läppformiga  blomkronan,  tig.  127,  delas  medelst  en  in- 
skäi-ning  i  öfro  och  nndrc  läppen.  Den  förra  är  ofta  starkt  livälfd  och 
kallas  då  hjclm.  Underläppen  är  vanligtvis  delad 
i  tre  flikar.  Kronans  nedre,  rörformiga  del  kallas 
pip  en.  Kan  man  obehindradt  se  in  i  den,  så  kal- 
las kronan  gapande  eller  öppen;  är  åter  pipen 
sluten  medelst  en  uppsvallning  af  underläppen,  så- 
som, händelsen  är  hos  den  allmänt  bekanta  Lejon- 
gapsblomman,  så  kallar  man  kronan  maskerad. 

De  läppblommiga  växterna  äro  talrika  och  ut- 
göra en  stor  familj,  dit  bland  andra  Sal  vi  a  och 
P lister  (Lamium)  höra. 


3 .     S  t  å  n  d  a  r  n  e    (Staminaj . 

Den   tredje   kransen  i  blomman   bilda  ståndarbladen,    som  till  62 
gestalten   afvika  så  betydligt  från  den  vanliga  bladformen,    att  de  sna- 
rare likna   trådar.     De  äro   nämligen   oftast   så  hopdragna,    att  ingen 
skulle   anse  och  benämna  dem  blad,  om  man  icke  hos  många  blommor 
kunde  ådagalägga  en  tydlig  öfvergång  från  kronblad  till  ståndare. 

Undersöka  vi  t.  ex.  den  hvita  Neckrosens  eller  en  vanlig  dubbel 
Törnros'  eller  Nejlikas  kronblad,  så  finna  vi  att  de  innersta  af  dem 
äro  allt  smalare  och  smalare,  och  efterhand  försedda  med  en  gul  knapp, 
dernäst  till  en  del  trådlika,  såsom  fig.  128,  hvarefter  sluthgcn  fullständigt 

utbildade    ståndare    vidtaga.     Utomdess 

Fil,'.  128.  Fig.  129.         Fig.  130.         n  •       i.^      i.o     j  i 

hnna  vi  att  standarne  kunna  vara  mer 
och  mindre  smala,  fig.  129,  stundom 
åter  breda,  fig.  130,  och  likaså  af  myc- 
ket vexlande  längd. 

Man  urskiljer  hos  ståndarne  den  63 
nedre,  merändels  trådlika,  derför  med. 
namnet  strängen  (filamentumj  beteck- 
nade delen,  samt  den  öfre,  som  har 
form  af  en  rundad  eller  långsträckt 
säck  med  ett  stoftlikt  innehåll  och  kal- 
las knappen  (antfiero).  Den  sednare 
är  den  vigtigare  delen,  och  strängen 
saknas  ej  sällan  eller  rättare  är  så  förkortad  eller  sammanväxt  med 
andra  blomdelar,  att  ståndarknappen  måste  kallas  o  skaffad. 

Ståndarne  höra  till  de  förnämsta  kännetecknen  i  och  för  växter- 
nas beskrifning  och  indelning,  hvarvid  man  tager  i  betraktande  dels 
deras  antal,  längd  och  ställning,  dels  äfven  deras  sammanväxning  med 
hvarandra  eller  med  andra  delar  i  blomman. 

Emedan   ståndarsträngen  sträcker  sig  genom  knappen  likasom  ett  64 
bladskaft  i  form   af  medelnerv  genomlöper   ett  blad,    delar  han   den  i 
två  rum.     Mänga  växter  finnas  likväl,  som  hafva  en-  eller  fyrrummiga 
ståndarknappar.     I  dem  innehålles  Pollen   eller  frömjölet,    ett  mer- 
ändels gult,  någongång  äfven  rödt,  brunt,  violett,  blått  eller  grönt  pulf- 


'V. 


48 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


ver,  hvars  korn  äro  från  \  o,,  till  Vmo  1""<^  i  diameter.  Betraktar 
man  dem  under  stark  förstoring,  så  visa  sig  dessa  ytterligt  smä  korn 
i  form  af  rundade  bläsor,  som  ofta  på  ett  ganska  ])rydligt  sätt  äro 
försedda  med  taggar,    vårtor   eller  lister,  figg.   131—134,  och  som  på 

Fic  ISl.  FiL'.  132.  Fig-.  133.  Fiir.  134. 


flera  ställen  ega  fria  eller  med  ett  lock  tillslutna  öppningar  eller  porer. 
I  dessa  porer  upptäcker  man  en  inre  hinna,  som  innesluter  en  slemmig 
och  grynig  vätska,  kallad  fo villa,  hvari  stundom  oljedroppar  före- 
komma. 

Om  ett  frömjölskorn  fuktas  med  vatten,  insuger  det  hastigt  detta 
och  sväller  betydligt,  den  inre  hinnan  framtränger  genom  i)orerna  och 
hela  pollenkornet  springer  slutligen  sönder.  Fär  deremot  fuktiglu-t  små- 
ningom inverka  derpä,  så  framtränga  fina  rör,  de  säkallade  pollen- 
rören, fig.  135  och  136,  livilka  vid  befruktningen  spela  en  vigtig  roll. 
.,.    ,.,.  „     TiA         Pollenkornen   fullgöra  nämligen  denna  förrätt- 

r  ij^.   J3.>.  r  lii".  i.ib.  ^  *-■  *-  ^ 

"  ning   pa  det  sätt,  att  do  röriornnga  tradanie 

förlängas  och  ujDpsöka  en  fröknopp,  i  hvil- 
ken  de  intränga.  Dessa  fröknoppar  träffa  vi 
i  blonnnans  Ijerde  och  innersta  bladkrans,  näm- 
ligen inom  fruktbladen;  och  den  utveckling, 
som  här  tager  sin  början,  skola  vi  närmare 
betrakta  vid  fröets  beskrifning. 

A'id  en  bestämd  tid  öppnar  sig  standar- 
knappen  längsefter  eller  i  enstaka  punkter 
och  utströr  likt  ett  litet  dammoln  sina  pol- 
lenkorn, af  hvilka  dervid  en  del  uppnå  sin 
bestämmelseort.  Vanligtvis  är  ståndarnes  ställ- 
ning i  förhållande  till  pistillerna  sådan,  att  dessa  lätt  kunna  upptaga 
frömjölet.  Stundom  är  likväl  detta  icke  händelsen,  ty  antingen  äro 
ståndarncs  strängar  för  korta  eller  sitta  de  i  andra  blommor,  ja  till- 
ochmed  på  andra  stånd;  i  sådant  fall  öfvertaga  vinden  och  insekterna, 
särdeles  bien,  göromålet  att  öfverfl3tta  frömjölet  på  i)istillerna. 

Borttager  man  ståndarknapparne  ur  en  blomma,  innan  de  öppnat 
sig,  sä  utvecklar  hon  ingen  frukt.  Konstgjord  befruktning  består 
deri  att  man  beröfvar  en  blomma  hennes  egna  ståndare  och  låter  en 
annan  blommas  ståndare  uttömma  sig  öfver  henne.  Härmed  åsyftar 
man  att  frambringa  blandade  eller  hy  b  rida  former,  såsom  isynnerhet 
är  vanligt  med  löfkojor  och  nejlikor. 


65 


4.     Pistillen    fPistiUu)»). 
Fruktbladen   eller  pistillen   utgöra  slutligen   blommans   fjerde  och 


II.      ORGANLARA.     BLOMMAN. 


49 


sista  bladkrans,  samt  befinna  sig  i  liennes  midt,  utgörande  axelns  spets, 
hvars  tillväxt  afslutas  med  fruktens  frambringande. 

Märkvärdigt  nog  närmar  sig  fruktbladens  bildning  åter  mer  till 
örtbladens,  såväl  i  anseende  till  sin  egendomliga  gröna  färg  som  till  sin 
byggnad,  hvilken  särdeles  vid  deras  utväxande  till  frukt  ofta  företer  den 
påtagligaste  likhet  med  vanliga  blad.  Pistillens  uppkomst  af  ett  blad 
kan  man  efter  fig.  137  föreställa  sig  på  det  sätt  att  bladets  kanter 
invikas  och  sammanväxa  med  hvai-andra,  under  det  att  medelnerven 
fortfar  att  tillväxa  uppåt.  Det  ställe,  der  fruktbladets  kanter  hopväxt, 
kaUas  söm,  och  invid  denna  utvecklas  efter  regeln  ämnet  till  det  blif- 
vande  fröet,  som  i  sin  början  benämnes  fröknopp  fgemmida,  ovulum) 
och  som  vi  längre  fram  skola  närmare  betrakta. 

„.    ,,.  „.    ,„,  Man  urskiljer  hos  den  fullt  utbildade 

pistillen  tre  delar,  den  nedersta,  vanligen 
mer  vidgade,  som  innesluter  fröämnena 
och  derför  kallas  fruktämnet  fovarium 
eller  germenj.  fig.  138, «;  denna  öfvergår 
upptill  i  en  ihålig,  trådlik  del,  h,  kallad 
stiftet  fstijhs),  som  i  sin  spets  bär 
märket  (stigma)  c.  Detta  sistnämnda 
har  än  formen  af  en  liten  fjäder,  än  af 
en  rund  knopp,  än  af  en  fördjupning, 
betäckt  af  en  klibbig  vätska  o.  s.  v. 
Stiftet  är  ofta  så  förkrympt,  att  märket 
synes  omedelbart  sitta  på  fruktämnet,  i  hvilken  händelse  det  kallas 
oskaftadt. 

Blomman  innehåller  antingen  ett  enda  fruktblad  eller  flera.  I 
sednare  händelsen  är  åter  antingen  hvarje  särskildt  fruktblad  utbildadt 
till  en  särskild  pistill,  eller  äro  de  alla  sinsemellan  sammanväxta,  då 
de  skenbart  utgöra  en  pistill;  men  merändels  kan  man  af  stiftens  antal 
eller,  om  äfven  dessa  äro  sammanväxta,  af  märkenas  bestämma,  huru 
många  fruktbladen  varit.  Det  sätt,  hvarpå  dessa  äro  sammanväxta, 
erbjuder  många  olikheter,  som  isynnerhet  hafva  inflytande  på  fruk- 
tens form. 

I  likhet  med  ståndarne  lemna  pistiUerna  särdeles  vigtiga  känne^ 
tecken  för  växternas  beskrifning  och  indelning.  Likväl  är  att  märka, 
att  hos  en  ^el  växter,  t.  ex.  barrträden,  jnstiUer  helt  och  hållet  saknas, 
ehuru  fröknoppar  förefinnas. 


Blomdelarnes  inbördes  förhållande. 

Oafsedt  de  nu  anförda  kännetecken,  som  utmärka  blomdelarne  66 
hvar  för  sig,  förete  dessa  dessutom  många  egendomligheter  i  sitt  för- 
hållande till  livaraudra,  hvilket  vid  växternas  beskrifning  och  indelning 
är  af  synnerhg  vigt  att  iakttaga.  Hit  hör  i  första  rummet  blomdelar- 
nes inbördes  ställning.  Vi  hafva  förut  betecknat  blommorna  såsom  en 
följd  af  egendomhgt  bildade  bladkransar,  som  sitta  ofvanför  hvarandra 
i  spetsen  af  en  axel  och  begränsa  dennes  tillväxt.  Den  blombärande 
axelspetsen  kallas  blomskaft  (PetiohisJ.    Afstånden  (iuterfoliardelarne, 

SchOd  le  r,   yaltirens  Bok.  —   T'.  Botanik.  (2:a  vpjtl.)  4 


50 


ALLMAN    BOTANIK. 


se  §  28";  mellan  de  på  densamma  befintliga  bladen  äro  emellertid  så 
förkortade,  att  med  få  undantag  de  fyra  bladkransarne  sitta  tätt  gytt- 
rade  intill  hvarandra.  Följaktligen  intager  pistillen  öfvcrsta  platsen, 
och  dernedom  följa  ståndarne  och  hyllebladen  (§  58).  Denna  ställning 
är  den  regelrätta,  men  är  icke  alltid  rådande.  Oftare  uppstiga  de  un- 
dre blomdelarne  öfver  pistillen  och  nå  helt  och  hållet  öfver  den.  Detta 
pistillens  —  eller  egentligen  dess  vigtigaste  dels,  fruktämnets  — 
förhållande  till  blommans  öfriga  delar  förtjenar  synnerlig  uppmärksam- 
het, emedan  det  vid  växternas  indelning  blifvit  på  flera  sätt  begagnadt. 
Om  alla  blonnnans  kransar  regelrätt  och  fritt  följa  efter  hvarandra, 
så  hafva  verkligen  ståndare  och  hylleblad  den  dem  tillhöriga  plats  un- 
der fruktämnet;  de  kallas  då  undersittande  fhypogynaj ,  tig.  139. 
Omgifva  åter  de  nämnda  delarne  det  i  midten  sittande  fruktämnet,  så- 
som vid  tig.  140,  så  kallas  do  omkringsittande  fperujijnaj ;  h varemot 


Fii;.  l:!9. 


Fi-,  \i-i. 


Fii;-.  140. 


Fig.  141. 


(J7 


de  slutligen  få  benämning  öfver  sittande  fcpifpjna)^  om  de  såsom  fig. 
141  och  142  utvisa,  hafva  sin  plats  öfver  fruktämnet. 

Ofta  förekommer  att  ståndarne  sammanväxt  med  blomkronan,  som 
då  alltid  är  sambladig,  så  att  ståndarknapparne  synas  fastade  på  kron- 
bladens insida,  såsom  hos  Guldvifvan  o.  fl.  a.  Dylika  växter  benämnas 
Corolliflor<B.  PJler  ock  äro  de  sammanväxta  med  blomfodr^t,  som  dä 
äfven  är  sambladigt,  såsom  hos  våra  fruktträd,  nyponbusken  (fig.  142) 
m.  fl.,  i  hvilken  händelse  växterna  kallas  Cahjciflone.  Vidare  be- 
nämner man  de  växter,  hos  hvilka  ståndarne  äro  fria  från  både  kro- 
nan och  fodret,  Thalamiflor(e.  Slutligen  finnas  många  växter  der  stån- 
darsträngarno  äro  sammanväxta  med  pistillen,  så  att  knapparne  snyas 
utgå  från  denna. 

Blommor,  i  hvilka  alla  fyra  bladkransarne  förefinnas,  kallas  full- 
ständiga; ofullständiga  åter  äro  de,  i  hvilka  en  eller  flera  af  dem 
saknas.  Samkönade  benämnas  de,  i  hvilka  man  finner  både  ståndare 
och  pistill.  Innehåller  deremot  en  blomma  blott  ståndare,  så  kallas  hon 
hanblomma;  eger  hon  endast  pistiller,  så  kallas  hon  honblomma. 
Könlösa  äro  de,  som  sakna  boggc  do  innersta  kransarne. 


II.      OUGANLARA.      BLOMMAN.  oL 

Det  finnes  växter,  hos  hvilka  särskilda  han-  och  honblommor  före- 
komma pä  samma  stånd,  såsom  hos  Hasseln  och  P^ken,  hvilka  derför 
kallas  sambyggare;  andra  åter,  t.  ex.  Vide-arterna,  Hampan  och 
Humlen,  bära  han-  och  honblommorna  på  särskilda  stånd  och  benäm- 
nas tvåbyggare. 

Blommans   b  i  d  e  1  a  r. 

Härmed  mena  vi  åtskilliga  bildningar,  som  endast  hos  vissa  växter  08 
anträffas  i  blomman  och  derför  kunna  anses  såsom  mindre  väsendtliga. 
En  sådan  är  bikronan,  som  har  sin  plats  mellan  den  verkliga  kro- 
nan och  ståndarne  och  hos  den  hvita  Narcissen  är  särdeles  tydlig  i 
form  af  en  röd  ring.  Såsom  bikrona  räknas  ock  de  fjäll,  som  man 
t.  ex.  hos  Förgätmigej  tinner  nedtill  inom  kronbladen.  Ganska  ofta 
förekomma  utv-äxter  i  form  af  sporrar,  pungar  eller  körtlar,  som  afsön- 
dra  en  sockerhaltig  vätska  och  benämnas  Nektarier  eller  Honings- 
gömmen. 

Blomställningen. 

Sedan   vi   nu  tagit  kännedom  om  blommans  särskilda  delar,    åter-  ('.;) 
står  att  betrakta  henne,  i  sin  ställning  säsom  ett  helt  till  andra  blom- 
mor och  till  stammen.     Man  utmärker  detta  förhållande  med  uttrycket 
blomställning. 

Hos  många  växter  är  stammen  fullkomligt  enkel  och  frambringar 
derför  blott  en  enda  blomma  i  toppen,  såsom  t.  ex.  Tulpanen.  En 
stam,  som  eger  grenar,  är  deremot  alltid  flerblommig. 

Blommorna  äro  antingen  skaftade  eller  oskaftade.  Om  en 
blomma  begränsar  en  axels  tillväxt,  kallas  hon  toppblomma,  i  annat 
fall  sidoblomma.  En  del  blommor  hafva  sin  plats  i  vecket  af  ett 
blad,  som  benämnes  skärmblad  fbradea)  och  antingen  har  en  allde- 
les egen  form  eller  ock  liknar  de  öfriga  örtbladen.  Ofta  finnas  grad- 
visa öfvergångar  från  örtbladen  till  de  skärmblad,  som  hafva  en  afvi- 
kande  form,,  och  icke  sällan  antaga  dessa  sednare  en  egendomlig  färg, 
såsom  hos  Akerkovalln  (MeJampyrum  arvensej,^  der  de  äro  vackert  röda. 

Ensamma  kallas  blommorna,  då  de  utan  någon  märkbar  ordning 
förekomma  här  och  der  på  växten;  gyttrade  åter  då  de  bilda  grup- 
per af  egendomlig  form  och  derefter  lämpad  benämning. 

I  den  gyttrade  blomställningen  hafva  vi  att  märka  det  gemen-  70 
samma  blomskaftet,  kalladt  blomfäste  (rachisj.  Detta  för  många 
blommor  gemensamma  fäste  omslutes  stundom  vid  sin  bas  af  ett  ensamt 
stort  blad,  som  kallas  blomhölster  fspatliaj ;  har  deremot  en  eller 
flera  kransar  af  skärmblad  ordnat  sig  omkring  blomsamlingen,  så  ut- 
göra de  en  blom  holk  (involucrum) .  Hölster  flnna  vi  t.  ex.  hos 
Calla,  Arum  och  Palmerna;  holk  hos  Solrosen,  Blåklinten  och  alla  an- 
dra korgblommiga  växter,  se  flg.  149,  i,  h. 

Af  blomfästets  längd  och  tjocklek,  af  de  enskilda  blomskaftens  längd  71 
samt  af  skärmbladens   form  och   öfriga  beskaffenhet   beror  nu  hufvud- 
sakligen   blomställningens  yttre  gestalt,    hvaraf  vi  åtskilja'  följande  huf- 
vudformer : 


52 


ALLMAN    BOTANIK. 


1.  Ax  (SpicaJ^  fig.  143,  der  blommor  utan  eller  på  korta  skaft 
sitta  längsefter  blomfästet  i  små  skärmblads  veck.  Axet  är  samman- 
satt, om  småax  utgå  från  bladvecken.  2.  Hänge  (Amentum)^  tig.  144, 
liknar  ett  ax,    men   är  vanligen   nedhängande,    har  alltid  skiljdköuade 


Fi"-.  -WW. 


Fio-.  144. 


Fiir.  II- 


blommor  och  ett  blomfäste,  som  vid  fruktens  mognad  jcmte  denna  af- 
faller;  exempel  härpå  äro  Ek,  Hassel,  Björk,  Asp,  Pil  m.  fl.  3.  Kolf 
fSpadixJ,  liknar  äfven  ett  ax,  men  med  mycket  tjockt,  köttigt  fäste, 
t.  ex.  Kalmus.  4.  Kotte  (Strohilus)  är  ett  slags  hänge  med  vedartade, 
tegellagda  skärmblad,  såsom  hos  Barrträden.  5.  Klase  fRacemusJ, 
fig.  145,  liknar  ett  ax,  hvars  blommor  äro  försedda  med  tydliga,  unge- 
fär liklånga  enskilda  skaft,  t.  ex.  Vinbärs-  och  Häggblommor.  6.  Vippa 
(Paniculaj  liknar  en  klase  med  längre  och  ånyo  förgrenade  sidogrenar 
eller  enskilda  blomskaft,  såsom  hos  bladvassen,  hafren  och  flera  gräs- 
slag. 7.  Blomspira  fThyrsus),  ett  slags  vippa  med  kortare  och  styf- 
vare  småskaft,  ofta  äggformig,  såsom  hos  Syren  och  Liguster.     8.  Blom- 


Fi-    147. 


f\  A 


q  v  as  t  fConjmhis)^  fig.  146,  lik  en  klase  med  de  enskilda  skaften  allt 
längre  ju  lägre  de  sitta  på  blomfästet,  t.  ex.  Lonnneörten.  9.  Blom- 
knippe (Cijma)  liknar  en  blomtivast  med  förgrenade  sidogrenar,  såsom 
hos  Flädern  och  Olvonbusken.    10.  Flock  fi^mhellaj,  tig.  147,  en  blom- 


II.      ORGANLARA.      BLOMMAN. 


53 


ställning  med  till  en  punkt  hopdraget  blomfäste,  hvarifrån  alla  blom- 
skaften synas  utgå,  och  hvarest  alla  skärmbladen  bilda  en  krans  (§  54), 
som  under  namn  af  svepe  är  gemensam  för  hela  blomsamlingen.  Dä 
hvarje  blomskaft  i  sin  spets  åter  bär  en  liten  flock,  småflock,  med 
eller  utan  en  skild  t  svepe,  kallas  flocken  sammansatt.  Denna  i 
hög  grad  egendomliga  blomställning  förekommer  isynnerhet  i  de  Flock- 
eller  Par  a  so  11  blommigas  fUmheUifoyrJ  stora  familj,  dit  bland  andra 
Kummin,  Dill,  Morot,  Palsternacka  och  Hundloka  höra.  11.  Blom- 
hufvud  (Capitulum),  tig.  148,  består  af  små  blommor  med  inga  eller 
korta  skaft,  sittande  tätt  öfver  och  bredvid  hvarandra  på  ett  mycket 
kort  fäste,  t.  ex.  Yäpling.     12.  Blomkorg  (Cahthium).     Denna  egen- 

Fig.  HO. 


Fi<r.  i:s. 


domliga  blomställning,  som  förekommer  hos  en  stor  mängd  växter  och 
hvaraf  fig.  149  utgör  en  genomskärning,  liknar  föregående,  men  har 
fästet  ansenligt  förtjockadt  och  utbredt  till  en  skifva  eller  s.  k.  disk. 

Hos  fig.  se  vi  disken,  </,  omgifven  af  skärmblad,  Ih,  i  flera  kran- 
sar, hvilka  bilda  en  gemensam  holk.  De  små  skärmbladen,  b'b\  som 
sitta  ofvanpå  disken  och  för  sin  hinnaktiga  beskaffenhet  vanligen  kallas 
fjäll,  hysa  mellan  sig  de  små  fullkomligt  oskaftade  blommorna  c  och 
«?,  som  antingen  äro  försedda  med  ett  blomfoder,  f,  eller  sakna  sådant. 
Dessa  blommor  äro  antingen  alla  af  samma  form,  eller  äro  några  rör- 
for mig  a,  d,  några  tunglik  a,  c. 

Disken  är  emellertid  icke  alltid  platt,  utan  ofta  lialfklotformig, 
kägellik,  konkav  o.  s.  v.  Naken  kallas  den  då  inga  fjäll  tinnas  mellan 
blommorna.  De  närmast  kanten  sittande  blonmiorna  benämnas  kant- 
eller  strålblommor,  de  innanför  dessa  sittande  diskblommor. 

Denna  blomställning  kallas  äfven  sammansatt  blomma  (flos 
compositus)  och  utgör  kännetecken  på  en  mycket  stor  växtfamilj  (Com- 
positai  eller  Hynanthereoi) ^  dit  bland  andra  Solrosen,  Hökiiblan  (Iliera- 
cium)^  Smörblomstret  och  Renfanan  höra. 


54 


ALLMAX    BOTANIK. 


F  r  II  k  t  e  n. 


72  Såsnart  frömjölets  öfverflyttning  till  fruktämnet  försiggått,  har 
blomman  uppfyllt  sin  bestämmelse.  Från  detta  ögonblick  fortfar  icke 
längre  blommans  tillväxt,  utan  bon  börjar  vissna  och  förtorka.  En- 
dast fröknopparne  jemte  de  dem  omslutande  fruktbladen  gå  en  ytterli- 
gare utveckling  eller  mognad  till  mötes  och  förändras  derunder  betyd- 
ligt. Icke  sällan  antager  likväl  äfven  fodret  och  stundom  tillochmed 
skärmbladen  en  ny  form  under  det  att  frukten  utbildas. 

Såsom  fruktens  hufvudsakliga  del  måste  vi  naturligtvis  räkna  de 
utbildade  fröknopparne  eller  fröen,  hvaremot  de  yttre,  dessa  omgif- 
vande  delarne  benämnas  frögömme.  Pä  det  sednares  form  beror 
fruktens  yttre  utseende  och  benämning. 

De  särskilda  delarnes  inre  anordning  är  i  allmänhet  en  följd  af 
pistillernas  antal,  ställning  och  hopväxning;  hvadan  vi  nu  vilja  från 
denna  synpunkt  ånyo  betrakta  pistillen. 

73  Fruktbladen  eller  pistillen  utgöra,  såsom  vi  redan  sett,  den  blom- 
bärande axelns  öfvejsta  spets,  som  antingen  slutar  med  ett  enda  frukt- 
blad, i  hvilken  händelse  fruktämnet  (§  65)  är  enrummigt,  eller  ock 
uppbär  flera  fruktblad,  hvarvid  det  beror  på  deras  sätt  att  samman- 
växa, om  fruktämnet  skall  blifva  en-  eller  flerrummigt. 

Följande  tigurer  framställa  tvärgenomskärningar  af  åtskilliga  frukt- 
ämnen, bland  hvilka  en  del  bestå  af  ett  ensamt  hopviket  och  i  kan- 
terna liopväxt,  en  del  åter  af  flera  fruktblad. 

I  lig.  150  se  vi  en  tvärgenomskärning  af  ett  enrummigt  frukt- 
ämne, bestående  af  ett  enda  blad,    hvars  medclnerv  betecknas  med  a 

och  sammanväxta  kanter  med  h. 
Fig.  151  är  ett  genom  kanter- 
nas starkare  invikning  ofull- 
ständigt tvårummigt  frukt- 
ämne. 

Det  enrummiga  fruktämnet, 

lig.  .152,    har    här   uppkommit 

genom    fem    fruktblads    sammanväxning  med    hvarandras   kanter.     Om 

fruktbladen  på  samma  gång  invikas  och  sannnanväxa,  uppkomma  i  mån 


Fii;-.  150. 


Fiff.  152. 


FiiT.  153. 


Fin'.    154. 


af  deras  antal  två-,  tre-,  feinrunnuiga  o.  s.  y.  fruktämnen  (tig.  153  och 
154).  (Slutligen  kan  äfven  ett  flcrrunnnigt  fruktämne  uppstå  på  det 
sätt,  att  centralaxeln  åt  sidorna  utsänder  mellanväggar  (fig.  155). 

Sålunda  tinnes  redan  hos  fruktämnet  en  antydan  till  den  blifvandc 
fruktens  beskaffenhet;    hvarvid  likväl   är   att  märka,    att  mången  gång 


II.      OllGANLÄRA.      KKUKTEX.  55 

icke  alla  de  fröknoppar,  som  finnas  i  fruktämnet,  ernå  sin  fulla  utbild- 
ning och  att  i  sammanhang  dermed  de  motsvarande  rummen  antingen 
alldeles  icke  eller  blott  ofullkomligt  utvecklas.  Så  visar  t.  ex.  Ekens 
fi-uktämne,  om  det  tidigt  afskäres  på  tvären,  tre  rum,  hvardera  med 
två  fröknoppar;  men  blott  en  enda  af  alla  dessa  utbildas  till  frö,  hvar- 
för  hela  frukten  här  alltid  blifver  enrummig  och  enfröig. 

De  till  frögömme  utbildade  fruktbladen  lossna  ofta  vid  fröens  mog- 
nad helt  och  hållet  eller  till  en  del  från  hvarandra,  och  det  isynnerhet 
längs  de  genom  sammanväxning  uppkomna  sömmarne.  Detta  är  emeller- 
tid aldrig  händelsen,  då  fröeu  omgifvas  af  ett  köttigt  eller  stenhårdt 
gömme. 

Fruktens   yttre   former. 

I  samma  mån,  som  de  förut  till  blomman  hörande  delarne  under  74 
fruktens  utbildning  till  mognad  på  något  särskildt  sätt  förändras,  upp- 
stå fruktens  egendomliga  yttre  former.  Vi  finna  dem  derför  än  blad- 
artade,  än  läderartade  eller  stenhårda,  märgiga,  köttiga  o.  s.  v.  Icke 
sällan  trätta  -si  i  fruktens  yttre  delar  en  massa  cellväf,  som  innehåller 
stärkelse,  socker,  slem,  fettarter  eller  syror  o.  s.  v.,  hvarigenom  dessa 
fruktens  oväsendtliga  delar  ofta  blifva  för  våra  behof  mer  väscndtliga 
än  dess  frön. 

De  vigtigare  fruktformerna,  i  hvilkas  uppfattande,  indelande  och 
benämnande  för  öfrigt  icke  råder  den  öfvcrensstämmelse  mellan  förfat- 
tarne,  som  man  skulle  önska,  äro  följande: 

1.  Ärtbalja  (Legumen),  som  består  af  ett  enda  fruktblad,  vid 
hvars  söm  fröen  äro  fastade,  finnes  hos  alla  ärt-  eller  baljväxter. 
2.  Baljkapsel  (FoUiculus),  flera  små  baljor,  uppkomna  af  en  och 
samma  blomma  och  merändels  sittande  parvis  invid  hvarandra,  såsom 
hos  Riddarsporren,  Stormhatten,  Fetknoppsörten  m.  fl.  3.  Kapsel 
eller  Fröhus  (Capmh)^  bestående  af  två  eller  flera  fruktblad,  som 
sammanväxt  med  hvarandra  antingen  endast  vid  kanterna  (till  en  en- 
rummig kapsel,  fig.  152)  eller  ock  så,  att  kanterna  till  en  del  (Vallmo) 
eller  helt  och  hållet  in  vikits  och  hopväxt  med  fruktaxcln  (tiU  en  fler- 
rummig  kapsel,  fig.  154  och  155,  såsom  hos  Styfmorsblomman,  Rese- 
dan, Balsaminen).  4.  Skida  (Siliqua).  Här  äro  två  fruktblad  hop- 
växta med  hvarandra,  och  mellan  dem  befinner  sig  en  tunn  skiljevägg, 
som  på  längden  afdelar  skidan  i  två  rum  (löfkojan,  kål);  den  korta 
skidan  är  på  samma  sätt  inrättad,  men  är  kortare  och  mer  fåfröig 
(t.  ex.  Lommeörten,  Skärffröet).  5.  Hinnfrukt  (Caryo^pds)^  en  en- 
fröig frukt  med  ett  till  fröet  tätt  slutande  eller  dermed  sammanväxt 
gömme,  som  icke  öppnar  sig  förrän  vid  fröets  groning.  Sådan  frukt 
ega  alla  gräs.  6.  Skalfrukt  (Achenium),  äfven  en  enfröig  frukt,  tätt 
omgilk'en  af  det  med  frögömmet  sammanväxta  blomfodret,  och  scm  icke 
öppnar  sig  förrän  vid  fröets  groning,  såsom  hos  Solrosen,  Tisteln  och 
alla  andra  af  den  stora  familjen  Compositie.  7.  Dubbel  skalfrukt 
(Diachenium),  lik  föregående,  men  delar  sig  vid  mognaden  i  två  s.  k. 
delfrukter;  finnes  hos  Kummin  och  alla  andra  Flockblommiga  växter 
(Umbellater).  8.  Nöt  (Nux)  är  en  merändels  enfröig  frukt  med  hårdt, 
läder-   eller   träartadt  gömme,  som  först  vid  fröets  groning  öppnar  sig, 


56  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

såsom  hos  Ek  och  Hassel  (lios  hvilka  den  omgifves  af  ett  s.  k.  bägar- 
foder  (Oiipida),  bikladt  af  blomhyllets  blad),  äfvensom  hos  Syrau, 
Hampan,  Nässlan,  Boh vetet  m.  fl.  Smånötter  eller  K  ar  p  eller  kal- 
lar man  nötterna,  då  de  äro  flera  bredvid  hvarandra  efter  samma 
blomma,  såsom  hos  Ranunkler  och  Läppblommiga  växter.  9.  Bär 
(Bacca).  Frögömmet  är  öfverallt  mjukt,  köttigt  och  mycket  saftigt, 
t.  ex.  Viudrufvan,  Vinbär,  Lingon,  Blåbär.  Såsom  en  egen  form  af 
bär  räknas  gurkfrukter  (Gurkor  och  Meloner).  10.  Stenfrukt 
(Drwpa),  hvars  frögömmes  yttre  del  är  saftig,  inre  stenhård,  såsom 
Plommon,  Körsbär,  Oliver.  11.  Äplefrukt  (Pomum),  der  sjelfva  frö- 
gömmet är  af  läder-  eller  hinnartade  mellanväggar  deladt  i  flera  rum 
samt  omgifvet  af  det  till  en  betydligt  tjock  och  köttig  massa  uppsvälda 
blomfodret,  t.  ex.  Äple  och  Päron. 

Såsom  falska  frukter  hafva  vi  att  märka:  1)  Barrträdens  kotte 
(Conus  eller  Strohilus),  der  fröen  ligga  nakna  i  vecken  af  förhårdnade 
skärmfjäll;  2)  Mullbäret,  som  är  en  gyttring  af  en  mängd  små  fruk- 
ter, uppkomna  af  en  mängd  blommor;  samt  3)  Smultronet,  som 
egentligen  är  ett  saftigt  och  uppsväldt  fruktfäste,  med  en  mängd  deri 
intryckta  små  karpeller. 

Fröet. 

75  Likasom  vanliga  knoppar  på  stammen  uppstå  i  bladvecken  och  ut- 
bildas till  en  liten  sidoaxel  samt  antingen  genast  eller  först  efter  längre 
tid  växa  vidare,  så  uppstå  äfven  på  andra  ställen  hos  de  fullkomligare 
växterna  knoppar,  som  utvecklas  på  ett  egendomligt  sätt  och  slutligen 
blifva  frön,  hvarför  de  benämnas  fröknoppar. 

Dylika  finna  vi  alltid  i  spetsen  af  någon  växtens  axel,  hvars  Vi- 
dare tillväxt  afslutas  med  fröknoppens  utveckling.  Följa  vi  dennes  ut- 
vecklingshistoria, så  finna  vi,  att  han  först  uppträder  i  form  af  en 
mycket  liten,  hvit,  af  cellväf  bestående  knopp,  i  hvars  inre  en  cell, 
större  än  de  öfriga,  bildar  en  liten  hålighet,  som  kallas  grodd  säck, 
fig.  156,  c. 

Fröknoppen  i  och  för  sig  förmår  icke  utbilda  sig  till  ett  frö,  och 
en  mängd  fröknoppar  gå  också  förlorade,  utan  att  hafva  ernått  sin 
fullständiga  utveckling;  ty  denna  försiggår  endast,  om  ett  från  frömjöls- 
kornen utsäudt  pollenrör  inträngt  i  fröknoppen. 

76  Hos  en  del  växter,  t.  ex.  Barrträden,  har  fröknoppens  ställning 
stor  likhet  med  do  vanliga  knopparnes,  ty  han  framskjuter  här  i  vec- 
ken af  en  mängd,  nära  en  axels  ända  gyttrade,  fjäll-lika  blad,  utan 
all  slags  betäckning  och  kallas  derför  ixaken  fröknopp.  Sedermera 
finna  vi  äfven  det  deraf  utbildade  fröet  sitta  naket  under  kotten^  fjäll, 
såsom  isynnerhet  tydligt  visar  sig  lios  den  sydeuropeiska  Pinien 
(rinns  Pinea),  hvars  frön  äro  stora  och  välsmakande. 

Men  det  ojemförligt  största  antalet  växter  alstrar  sina  fröknoppar 
inom  särskilda  bladartadc  delar,  som  vi  redan  beskrifvit  under  namn 
af  fruktblad.  Vi  hafva  dervid  sett,  att  dessa  organer  bilda  pistillen, 
hvars  nedre  vanligen  vidgade  del  (fruktämnet)  i  sitt  inro  liyser  en  eller 


II.      ORGANLÄRA.      FKÖET.  57 

flera  fröknoppar,   med   hvilka  poUenröret  kommer  i  beröring  än  nästan 
omedelbart,  än  genom  det  förlängda,  ihåliga  stiftet. 

Fröknoppen  företer  hos  olika  växter  flera  så  egendomliga  olikheter  77 
i  sin  byggnad,  att  det  är  nödvändigt  att  vi  något  uppehålla  oss  vid  dem. 
Så  uppstår  omkring  den  egentliga  fröknoppen,  som  vi  nu  vilja  kalla 
knopp  k  är  nan,  ett  eller  två  fröknopp  shyllen,  hvilka  likväl  vid 
knoppkärnans  spets  icke  fullkomligt  sluta  sig  tillsamman  utan  förblifva 
försedda  med  en  liten  öppning,  kallad  knoppmunnen.  Derigenom 
att  fröknoppen  stundom  böjer  sig  på  ett  eller  annat  sätt  uppkomma 
vissa  former  deraf,  som  man  kallat  omvänd,  böjd  och  krummad  frö- 
knopp och  som  skilja  sig  från  den  räta  fröknoppen  deri  att  de  icke 
hafva  knoppmunnen  midtemot,  utan  på  sidan  om  knoppens  fästpunkt. 
Till  belysande  af  nu  begagnade  uttryck  bifogas  i  tig.  156  en  förstorad 
genomskärning  af  en  rät  fröknopp. 


a.  Fröknoppens  bas. 

b.  Knoppkärnan. 

c.  Groddsacken. 
cl.  Inre   ^ 
e:   Yttre  f  fröknoppshyllet. 

/.    Knoppmunnen. 

Om  vi  i  dess  ytterligare  utveckling  följa  ett  frömjölskorn,  som  vid  78 
frömjölets  utspridande  fallit  på  pistillens  märke,  tinna  vi  att  detsamma 
först  utsväller  något  och  sedan  småningom  i  en  punkt  framskjuter  en 
trådformigt  förlängd  cell,  det  såkalladc  pol  le  nr  öret.  Under  sitt  fort- 
växande tränger  detta  sistnämnda  genom  pistillens  stift,  då  ett  sådant 
finnes,  ned  i  fruktämnet  och  når  slutligen  genom  knoppmunnen  hos 
någon  af  der  befintliga  fröknoppar  in  i  dennes  groddsäck.  Der  kom- 
mer det  i  beröring  med  egendomliga,  såkallade  gr  od  dkr  opp  ar  eller 
embryobiås  or,  jemte  hvilka  finnas  andra  små  blåsor  af  en  slemmig 
massa,  och  nu  tyckes  en  blandning  af  begge  slagen  vätskor  försiggå. 
Härmed  är  befruktningen  verkställd,  och  en  ny  cell  börjar  omedelbart 
utvecklas  i  den  punkt,  till  hvilken  pollenrörets  spets  nådde.  Den  i 
början  kullika  cellmassan  antager  efter  hand  en  bestämd  form  och  upp- 
träder slutligen  såsom  ett  sjelf ständigt,  ehuru  ytterst  litet  växtämne, 
kalladt  grodden  eller  embryo,  som  består  af  en  bladomgifven  knopp 
och  ett  rotämne. 

Fig.  157  å  följ.  sida  visar  oss  den  förstorade  längdgenomskärnin- 
gen af  en  pistill,  hvarest  från  de  på  märket  c  liggande  pollenkornen  d 
trådlika  pollenrör  nedtränga  genom  stiftet  b  till  fruktämnets  a  inre 
och  der  träffa  talrika  fröknoppar,  i  hvilka  de  inträda. 

I  och  med  detsamma  grodden  utvecklas,  förändras  äfven  de  delar,  79 
som   närmast  omgifva  honom,    så  att  genom  cellväfveus  förökande  den 
såkallade    fröh vitan    uppstår,    som  hos  många  växter  helt  och  hållet, 
hos   andra   till  en   del  omsluter  grodden.     Fröhvitans  cellväf  innehåller 
vanligast  egghvita,  stäi'kelse  eller  oljor,  socker  m.  fl.  ämnen,  som  äro  oss 


58 


A.       ALLMAN    BOTANIK. 


till  Stort  gagn  i  hvardagliga  lifvot,  men  bär  äro  ämnade  att  gifva  grod- 
den den  näring,  som  han  i  början  behöfver  för  att  vidare  ntbildas. 
Icke  få  växter  finnas  emellertid,  hvilkas  frön  lielt  och  hållet  sakna  frö- 
hvita  och  blott  bestå  af  en  .urodd.  Fröknopphyllena  återfinna  vi  hos 
det  mogna  fröet  i  högligcn  föran dradt  skick  såsom  fröskal. 

Betrakta  vi  en  böna,    fig.  158  och  159,    så  kunna  vi  hos  henne 
tydligt  urskilja  mycket  af  det  som  nu  omtalats.     Vi  se  nemligen  vid  a 


Fijr.  157. 


Fiff.  158. 


(1)         ""^ 


Y\s:.  ICl.  Fig.   103. 


./  I 


Fig.  1G4. 


den  punkt,  der  hon  i  sitt  tillstånd  af  fröknopp  varit  fästad,  och  då  vi 
klyfva  henne  längsefter,  finna  vi  vid  c  grodden  med  sitt  rotämne  h  och 
den  af  små  blad  omgifna  stamknoppen,  och  slutligen  det  ena  hjertbla- 
det  d  af  ansenlig  storlek.  Någon  fröhvita  förekommer  här  icke,  och 
saknas  äfven  i  Kofvans  frö,  som  fig.  ICO  framställer  i  8  gångers 
förstoring.  I  längdsnittet,  fig.  161,  se  vi,  inom  fröskalet  ff,  grodden, 
som  här  är  alldeles  krökt;  han  består  af  rotämnet  h  och  de  hopvikna 
hjertbladen  c  och  d.  Hos  Lin  frö  et  deremot,  fig.  162,  äfven  8  gånger 
förstoradt,  upptäcka  vi  under  fröskalet  a  ett  tunnt  lager  af  fröhvita  Z>, 
vidare  grodden  med  hjertbladen  c  och  f/,  standvnoppon  e  och  rotämnet/. 
I  hafrekornets  (fig.  163)  längdgenomskärning  vid  6  gångei's  försto- 
ring (fig.  164)  finna  vi  närmast  under  fröskalet  en  mycket  stor  fröhvita 
h  och  en  mindre  grodd  cd. 


III.      LÄllAN    OM    VÄXTKNS    LIF.  59 

Grodd-  eller  stamknoppen  skiljer  sig  från  en  \anlig,  på  stammen 
befintlig  knopp  hufvudsakligen  derigenom,  att  den  förra  är  en  visserli- 
gen mycket  förkortad,  men  likväl  fullkomlig,  med  egen  rot  försedd, 
sjelfständig  växtaxel,  hvaremot  den  sednare  förses  med  näring  af  andra 
växtens  delar  ämla  tills  han  utvecklat  sig  till  ett  skott  nog  kraftigt  att 
skjuta  rötter  och  medelst  dem  upphemta  näringsämnen  ur  jorden. 

Då  nu  grodden  utvecklar  sig,  såsom  redan  i  §  24  blifvit  skildradt, 
börjar  han  ett  nytt  sjelfständigt  ^äxtlif,  som  äter  är  i  stånd  att  fram- 
alstra  hela  denna  följd  af  olikartade  bildningar,  hvilkas  betraktande  vi 
nu  afslutat;  och  sålunda  bäi-  växten,  ehuru  i  sig  sjelf  en  förgänglig  va- 
relse, inom  sig  vilkoret  för  en  evig  fortvaro. 


III.     Läran  om  växtens  lif  eller  Fysiologi. 

Om   lifsyttriugarne   i  allmänhet. 

Yid  växt-  och  djurvärldens  betraktande  möta  vi  genast  en  mängd  80 
egendomliga  företeelser.  Det  är  lifvets  anda,  som  här  fläktar  oss  till 
mötes,  lifvets,  som  för  oss  framställer  bildningar  vare  sig  till  ämne  och 
form,  eller  rörelse  och  känsel  —  sädana,  som  mincralr  ket  icke  förmår 
erbjuda.  Oändligt  mycket  mer  tala  de  till  menniskans  sinne  och  känsla 
än  den  döda  stenens  stela  former  och  liflösa  massa. 

Sålunda  tyckes  det  som  skulle  här  helt  andra  krafter  och  lagar 
råda  än  de,  hvilka  vi  inom  fysikens  och  kemiens  område  lärt  känna 
såsom  allmänt  herrskande  i  naturen.  Ty  da  den  lifiösa  materien  lyder 
en  attraktionskraft,  som  förenar  hennes  smådelar  till  fasta  kroppar  och 
ordnar  dem  till  kristaller  af  en  bestämd  form,  begränsade  af  jemna 
ytor  och  rätliniga  kanter,  finna  vi  deremot  att  alla  växt-  och  djurbild- 
ningar ursprungligen  uppträda  i  form  af  klotrunda  celler,  bestående 
af  en  uttänjbar  massa^  som  eger  förmåga  att  omgestaltas  och  under 
sin  vidare  utveckling  och  fulländning  antager  former,  hvilka  för  ingen 
del  låta  hänföra  sig  till  några  fä  geometriska  grundformer  och  dessas 
kombinationer,  såsom  vi  i  mineralogien  och  kemien  funnit  vara  hän- 
delsen med  såväl  i  naturen  försiggående  som  med  konst  åstadkomna 
kemiska  föreningar. 

Hos   växter  och  djur  se  vi  de  särskilda  lifsförrättningarne  tillhöra  81 
vissa  deras  delar,  som  kallas  organ  er,  hvaremct  vi  i  mineralets  massa 
aldrig  förmå  urskilja  delar,    bestämda  för  särskilda  ändamål.     Do  förra 
äro  der  för  organiska,  de  sednare  oorganiska  kroppar. 

Lifskraftens  yttringar  hafva  vi  att  observera  såväl  med  afseende 
på  det  ämne,  hvari  den  är  verksam,  som  i  anseende  till  den  form,  livil- 
ken  blifvit  ät  detta  ämne  förlänad.  Hvarje  organism  (d.  ä.  lefvande 
varelse)  eger  förmåga  att  ur  sin  omgifning  upptaga  fremmando  ämnen 
samt  i  sin  kropp  kemiskt  förändra  och  omgestalta  dem,  så  att  de  blifva 
likartade  med  kroppens  egna  beståndsdelar,  d.  v.  s.  assimilerade, 
och  öka  densammas  massa. 


60  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Detta  utgör  hos  organiska  kropi)ar  de  välbekanta  fenomenen  af 
näring  och  tillväxt,  hvilka  så  väsendtligt  skilja  dem  från  de  oorga- 
niska. Ty  ett  mineral  upptager  icke  i  sig  några  näringsämnen  och 
växer  icke,  och  då  vi  bildlikt  tala  om  en  kristalls  växande,  är  förloppet 
dervid  likväl  ett  helt  annat.  En  alunkristall  t.  ex.,  som  vi  lägga  i  en 
alunlösning,  tilltager  visserligen  i  omfång,  men  detta  sker  derigenom 
att  de  i  lösningen  befintliga  alunsmådelarne,  som  redan  förut  äro  full- 
komligt likartade  med  hans  massa,  utvändigt  lägga  och  fästa  sig  vid 
hans  yta.     En  kemisk  förändring  af  ämnet  eger  här  alldeles  icke  rum. 

82  En  annan  yttring  af  lifskraften  är  fortplantningen.  Växter 
och  djur  alstra  nya  varelser,  som  afskiljda  från  moderkroppen  börja 
och  fortsätta  att  föra  ett  sjelfständigt  lif  med  alla  de  samma  lifsyttrin- 
gar,  som  utmärkte  föräldrarne.  Derför  se  vi,  oaktadt  de  lefvande  va- 
relsernas utomordentliga  mångfald,  likväl  alltid  samma  slägte,  ja  samma 
art  i  föryngrad  gestalt  fortfara  med  sin  tillvaro. 

Redan  många  gånger  har  man  framkastat  den  frågan,  om  nya  ar- 
ter af  växter  och  djur  kunna  uppkomma?  8å  långt  tillbaka  som  na- 
turalhistoriens  annaler  och  noggrannare  naturforskning  sträcker  sig,  har 
man  ej  sett  någon  ny  art  undergå.  Deremot  undergå  våra  kulturväxter 
och  husdjur  under  tidernas  lopp  ganska  märkbara  förändringar  i  an- 
seende till  kroppens  storlek  ocli  form  samt  erhålla  vissa  egenskaper, 
som  sedan  gä  i  arf  från  den  ena  generationen  till  den  andra. 

Dessa  och  andra  iakttagelser  leda  till  den  slutsats,  att  i  den  or- 
ganiska skapelsen  endast  sådant  uppstår,  som  under  förhandenvaran- 
de  förhållanden  kan  bestå.  Så  länge  derför  dessa  förblifva  sig  lika, 
skola  icke  heller  växt-  och  djurformerna  lida  någon  förändring.  .På 
hvarje  väsendtlig  rubbning  i  de  allmänt  rådande  lifsvilkoren  måste  äf- 
ven  följa  en  motsvarande  omgestaltning  af  de  lefvande  varelserna.  För 
denna  åsigt  tala  isynnerhet  de  på  hvarandra  följande  och  från  hvar- 
andra  så  afvikande  former  af  urverldens  växter  och  djur,  som  i  den 
mineralogiska  delen  af  detta  verk  beskrifvits. 

83  Vidare  äro  de  organiska  varelsernas  antal,  storlek  och  var- 
aktighet bestämda  efter  vissa,  för  oss  obekanta  lagar.     De  oräkneliga 

,  växtindiAidernas  utbredning  bestämmes  af  det  utrymme,  som  jordytan 
erbjuder  dem;  vattnet,  de  kala  bergen  och  den  torra  ökensanden,  om 
de  ock  icke  utgöra  några  fullkomliga  gränser  för  dem,  inskränka  åt- 
minstone ganska  betydligt  deras  antal. 

Den  rörliga  djurverlden  är  icke  mindre  underkastad  mången  slags 
begränsning.  Då  nämligen  växterna  hufvudsakligen  inskränkas  genom 
naturkrafter,"  bidrager  djurverlden  sjelf  genom  ömsesidig  strid  och  till- 
intetgörelse  till  den  gifna  lagens  upprätthållande. 

Hvarje  art  bland  lefvande  varelser  har  en  bestämd  måttstock  för 
sin  storlek  gifven.  Har  en  gång  tlenna  ujipnåtts,  så  tilltager  den  icke 
vidare,  äfven  med  den  rikligaste  tillgäng  på  näring  och  under  de  gynn- 
sammaste förhållanden  i  öfrigt.  Huru  högt  i  luften  de  än  bära  sina 
kronor,  »<(r  det  likväl  sörjdt  för  att  träden  icke  skola  växa  tipp  till 
himlen»,  såsom  ordspråket  träffande  säger. 

Likaså  förhåller  det  sig  med  lifslängden.  Af  ven  i  detta  fall  är 
för   hvarje  art  ett  mål  satt,  ehuru  på  ytterst  olikstora  afstånd.     Ty  då 


III.      LÄKAX    OM    VÄXTENS    LIK.  61 

många  växters  och  djurs  lifslängd  är  inskränkt  till  endast  några  få 
timmar  eller  dagar,  hos  andra  går  till  månadei-,  är,  ja  ända  till  år- 
hundraden, uiijma  åtskilliga  trädslag  en  ålder  af  årtusenden. 

Så  länge  organerna  verka  på  ett  regelbundet  sätt  och  betinna  sig  i  84 
normal  verksamhet,  är  äfven  lifsyttringarnes  förlopp  sådant.  Orga- 
nismen är  då  frisk.  Mångahanda  inflytelser  verka  emellertid  under  ti- 
dernas lopp  hämmande  och  störande  på  organernas  ^erksanlhet.  Denna 
bhfver  då  oregelbunden  eller  abnorm,  och  såsom  en  följd  deraf  blifva 
lifsyttringarne  oregelbundna,  hvilket  tillstånd  vi  benämna  sjukligt.  Or- 
ganismen alstrar  nu  många  slags  sjukdomsprodukter,  som  icke  före- 
komma hos  den  friska  kroppen;  missbildningar,  förvridningar  och  ut- 
växter af  besynnerligaste  slag  uppstå.  Slutligen  taga  den  oregelbundna 
verksamhetens  följder  så  öfverhand,  att  all  slags  lifsverksamhet  upphör, 
och  detta  kalla  vi  död. 

Växten  eller  djuret  är  numera  ett  lik.  ^'äl  företinnas  ännu  orga- 
nerna, men  all  deras  verksamhet  är  upphäfd;  upptagandet  af  näring, 
densammas  ombildande,  tillväxandet  —  allt  står  stilla.  Nya  fenomen 
trij^a  i  de  förutvarandes  ställe;  den  döda  kroppen  hemfaller  under  de 
kemiska  lagarne  för  sönderdelning,  förmultnar  eller  förruttnar. 

Men  äfven  de  minsta  qvarlefvor  af  organiska  kroppar  förråda 
ännu  sitt  ursprung.  Mikroskopet  låter  oss  igenkänna  de  elementära 
formerna,  dessa  celler,  fibrer  och  väfnader,  som  skilja  organiska  bild- 
ningar från  oorganiska,  och  på  sådant  sätt  har  tillochmed  stenkolens 
härkomst  från  växtriket  blifvit  ådagalagd. 

I  såväl  växternas  som  djurens  kroppar  träffar  man  en  mängd  egen-  85 
domliga  ämnen,  såsom  socker,  olja,  fett,  åtskilliga  syror  m.  m.  Ehuru 
man  hade  utforskat  dessas  kemiska  beståndsdelar  och  funnit,  att  de 
endast  innehålla  några  få  enkla  ämnen,  hade  det  likväl  länge  icke  lyc- 
kats någon  att  med  konst  framställa  dessa  sammansatta  ämnen,  ja  man 
ansåg  deras  framställande  såsom  ovilkorligt  beroende  af  en  organisk 
verksamhet.  Derför  benämnde  kemisterna  dylika  ämnen.-  organiska 
föreningar.  Emellertid  hafva  de  nyaste  upptäckterna  i  Kemien  ledt 
derhän,  att  man  kan  framställa  de  flesta  af  dessa  organiska  produkter 
af  deras  beståndsdelar,  och  man  har  allt  skäl  att  vänta,  att  detsamma 
skall  lyckas  med  dem  alla. 

Helt  annat  är  dock  förhållandet  med  elementar-organerna,  t.  ex. 
med  cellen  och  dess  formförändringar.  Ingen  förhoppning  flnues  ännu, 
att  menniskohand  skulle  kunna  frambringa  dessa  flna  väfnader,  som 
liksom  af  sig  sjelfva  omärkligt  framalstras  ur  de  organiska  safterna. 

Slutligen    komma   vi  till  frågan   om  sjelfva  grunden  till  lifsyttrin-  8<3 
garne,   om  den  kraft,    som  här  herrskar  samt  leder  och  fortleder  såväl 
de  enskilda  organernas  verksamhet  som  det  helas  utveckling. 

I  anseende  till  de  här  ui)pträdande  fenomens  och  ämnens  egendom- 
liga beskaffenhet  ansåg  man  sig  ock  såsom  grund  till  desamma  böra 
antaga  verkan  af  en  egendomlig  kraft,  som  man  kallade  lifskraft. 
Men  i  sin  fortgång  har  naturforskningen  visat,  att  de  allmänna  natur- 
krafternas, såsom  tyngdkraftens  och  den  kemiska  frändskapskraftens, 
värmets,  ljusets  och  elektricitetens  inverkan  äfven  sträcker  sig  till  den  lef- 
vande  organismen  och  att  ett  icke  ringa  antal  lifsyttringar  äro  beroende 


62  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

af  dessa  krafters  inflytande.  Visserligen  uppträda  de  i  växt-  och  djur- 
kroppen på  ett  ofta  inveckladt  sätt  och  sa  att  de  endast  med  yttersta 
svårighet  kunna  uppspåras  och  urskiljas;  men  man  har  likväl  omfattat 
den  åsigt,  att  på  dem  bero  åtminstone  de  flesta  yttringar  af  lif,  och  att 
antagandet  af  en  särskild  lifskraft  antingen  måste  öfvcrgifvas  eller  ock 
bibehållas  endast  för  vissa  fall,  t.  ex.  såsom  en  formen  alstrande  kraft. 

Växternas   lifsy ttringar. 

■^7  I    det    närmast    föregående    hafva    vi    lärt   känna  de   allmännaste 

grundsatser,  som  gälla  med  afseende  på  såväl  växtens  som  djurets  lif. 
Öm  växternas  särskilda  lifsyttringar  hafva  vi  redan  vid  skildringen  af 
deras  organer  meddelat  åtskilligt. 

Men  en  ytterligare  framställning  bör  likväl  lemnas  rörande  väx- 
ternas näring,  ty  någon  insigt  deri  är  af  största  vigt  för  åkerbruket 
och  växtodling  i  allmänhet,  af  hvilka  många  millioner  menniskors  och 
djurs  tillvaro  beror. 

Växternas   näring. 

S8  Härom    vinna    vi    en    rigtig    föreställning:    1)  genom  att  betrakta 

växternas  organer  och  dessas  förrättningar;  2)  genom  att  undersöka  de 
näringsämnen,  som  upptagas,  och  de  förändringar,  som  dessa  närings- 
ämnen undergå  inom  växten. 

För  den  första  af  dessa  punkter  lemnar  oss  c  el  1  v  äf  si  är  an  re- 
dogörelse; i  afseende  på  den  andra  måste  vi  söka  svaret  i  kemien. 

C  e  1 1  v  ä  f  v  e  n  s    förrättningar. 

sft  Likasom  hvarje  växt,    oberoende  af  sin  storlek,    icke  är  annat  än 

sammanfattningen  af  många  särskilda  celler,  så  utgör  ock  hela  hennes 
lifsverksamhet  summan  af  alla  de  cellers  verksamhet,  hvaraf  hon  består. 
Cellväfvens  hufvudsakiiga  bestämmelse  är  saft  led  ningen,  som  består 
deri  att  det  för  växten  behöHiga  vatten  tillika  med  deri  upplösta  nä- 
ringsämnen upphemtas  ur  omgifvande  föremål  och  sprides  i  alla  väx- 
tens delar.  Safternas  omlopp  inom  en  växt  försiggår  ingalunda  genom 
rörformiga  kanaler,  utan  på  det  sätt,  att  saften  från  en  cell  meddelas 
i  alla  rigtningar  åt  de  närmast  kringliggande. 

Emedan  cellerna  sakna  alla  öppningar,  inser  man  icke  vid  första 
ögonkastet,  huru  en  vätska  utifrån  kan  inkomma  i  växten  och  inom  denna 
ur  cell  i  cell.  MöjHgheteu  häraf  beror  nämligen  på  såväl  växt-  som 
djurhinnors  egenskap,  att  kunna  genomträngas  af  vissa  vätskor.  Så- 
som erfarenheten  visat,  sker  detta  efter  vissa  lagar.  Ty  om  tvenne 
vätskor  af  olika  täthet,  t.  ex.  rent  vatten  och  en  sockerlösning,  hål- 
las åtskiljda  medelst  en  skiljevägg,  bestående  af  en  svinblasa,  flnna  vi 
snart  å  ömse  sidor  om  denna  en  sträfvan  hos  de  bcgge  vätskorna  att 
vinna  jemnvigt  i  täthet.  En  del  af  vattnet  genomtränger  hinnan  och 
blandar  sig  med  sockerlösningen,  hvaremot  en  del  af  den  sednare  tager 
motsatt    väg.     I   detta  exempel   tränger  mera  vatten  genom  hinnan  till 


III.      LÄRAN    OM    VÄXTENS    LIF.       VÄXTERNAS    NÄIUNG.  63 

sockerlösningen,  än  hvad  som  af  denna  öfverflyttas  till  vattnet.  Denna 
vätskors  egendomliga  förmåga  att  genomtränga  hinnor  af  organiskt  ur- 
sprung utmärker  man  med  namnet  en  dosmos  eller  diosmos.  Sjelfva 
genomträngningssättet,  isynnerhet  om  den  tunnare  vätskan  skall  öfvergå 
till  den  tätare  eller  tvcrtom,  beror  dels  på  vätskornas  beskattenhet  dels 
på  hinnans.  En  hinna  af  aninialiskt  ursprung  förhäller  sig  i  många 
afseenden  olika  med  en  af  vegetabiliskt.  Vidare  är  det  utrönt,  att  den 
sednare  är  olika  genomtränglig  för  olika  lösningar,  så  att  hon  företrä- 
desvis genomsläpper  vissa  af  dem,  andra  deremot  alldeles  icke,  att  hon 
således  på  sätt  och  vis  liksom  väljer  mellan  dem.  Någongång  har  man 
för  dessa  företeelser  begagnat  uttrycket  diffusion;  men  detta  gäller 
likväl  företrädesvis  om  gaser.     Jemf.  Fysiken  §  31.    , 

Det  flytande  cellinnehållet  är  tätare,  än  det  vatten,  som  utifrån 
kommer  i  beröring  med  växten.  En  del  af  det  sednare  intränger  der- 
för  i  de  närmast  belägna  cellerna  och  från  dessa  i  de  följande  samt 
kommer  sålunda  allt  längre  och  längre.  Snart  skulle  likväl  på  detta 
sätt  ett  jemnvigtstillstånd  inti*äda  mellan  de  inom  och  utom  växten  be- 
fintliga vätskorna  och  allt  vidare  uppsugande  taga  slut,  om  icke  cell- 
innehållet alltjemnt  ånyo  blefve  tätare  till  följd  af  den  afdunstning,  som 
eger  rum  genom  bladen.  Men  icke  allenast  genom  afdunstningen  or- 
sakas saftströmning  inom  växten,  utan  ock  genom  den  ständiga  nybild- 
ningen af  fasta  delar.  Ty  säsnart  fasta  delar  afsätta  sig  ur  saften  i 
en  cell,  blifver  han  tunnare  och  föranleder  ett  utbyte  med  de  omgif- 
vande  cellernas  tätare  saft.  Saftrörelsens  innersta  grund  kan  man  öf- 
verhufvud  beteckna  såsom  ett  sträfvande  hos  alla  cellers  innehåll  att 
komma  i  jemnvigt  med  de  vätskor,  som  befinna  sig  i  deras  omedelbara 
närhet. 

Följaktligen  kan  cellsaftens  rörelse  ega  rum  i  alla  rigtningar.  Men 
såsom  förheri-skande  urskiljer  man  en  nedifrån  uppåt  gående  saftström, 
som  tager  vägen  genom  bildningsväfven  och  hvitveden,  en  nedåtgående 
genom  bastet,  och  en  tredje  frän  barken  till  stammens  inre,  som  fort- 
ledes  genom  märgsträlarnes  cellväf.  En  synnerligt  öfvervägande  längd- 
rigtning  hos  en  cell  synes  tillika  angifva  rigtningen,  hvari  denna  cell 
hufvudsakligen  fortleder  saften.  Om  den  nedåtgående  saftströmmens 
tillvaro  öfvertygar  man  sig  lätt  genom  att  rundtorn  en  qvist  afskala  ett 
stycke  af  barken.  Härigenom  aflägsnas  bastlagret,  och  den  nedgående 
saftledningen  afbrytes,  hvilket  ofvanför  den  afskalade  ringen  orsakar  ny 
cellbildning  och  en  uppsvallning.  Ja  derofvan  inträder  en  märkbart 
större  liflighet  i  hela  utvecklingen,  så  att  en  dylik  ring  blifvit  kallad 
trollring. 

Cellerna  hafva,  såsom  vi  nämnt,  till  göromål  att  sprida  safterna  90 
till  alla  växtens  delar;  men  de  hafva  dessutom  äfven  en  annan  uppgift, 
nämligen  att  väsendtligt  förändra  sitt  innehåll,  i  följd  hvaraf  vi  såväl  i 
särskilda  växter  som  i  olika  delar  af  samma  växt,  ja  tillochmed  i  samma 
del  vid  olika  tider,  finna  ämnen  af  väsendtligt  olika  beskaiienhet.  Så- 
lunda är  bildningsväfven  (Cambium)  rik  på  qväfhaltiga  föreningar; 
den  alstrar  ingen  stärkelse,  men  väl  nya  celler.  Parenchymväfven 
frambringar  företrädesvis  de  s.  k.  närings-  eller  reserv-ämnena,  som 
de   äfven  heta,   emedan  de  ofta  åter   blifva  flytande  och  användas  af 


64  A,       ALLMÄN    BOTAMK. 

växten  sjelf,  såsom  cellulosa,  stärkelse,  socker,  oljor.  I  b  as  t  v  äf  ven 
träffar  man  oftare  än  annorstädes  kautschuk  och  alkaloider  eller  orga- 
niska baser.  Anmärkningsvärd  är  vidare  den  såkallade  resor  p  tio  nen 
eller  fasta  delars  upplösning  ånyo  i  följd  af  saftströmningen.  Denna 
resorption  är  det,  som  bortskaffar  tvärväggarne  ur  kärlcellerna  och 
märgen  ur  så  många  växters  stam,  hvilken  derigenom  blifver  ihålig,  äf- 
vensom  den  åstadkommer  parasitväxternas  sammansmältning  med  deras 
näringsväxters  väfnader. 

91  Saftens  spridning  genom  cellerna  försiggår  temligeu  raskt.  Detta 
kan  man  bedöma  af  den  tid,  som  saften  om  våren  behöfver,  för  att 
uppnå  inskärningar,  hvilka  man  på  vissa  afstånd  från  marken  gjort  i 
en  trädstam,  eller  af  den  tid,  som,  då  en  vissnad  växt  begjutes  med 
eller  sättes  i  vatten,  åtgår  för  att  åter  uppresa  densamma. 

Den  kraft,  hvarmed  cellerna  förmå  upptaga  och  sprida  safterna,  är 
ganska  betydlig  och  kan  på  följande  sätt  bedömas.  Om  våren  stickes 
en  qvist  af  viuranka  med  sin  nyss  afskurna  ända  i  ett  lodrätt  stående 
glasrör,  hvarmed  han  tätt  förenas  medelst  en  blåsa  eller  kautschuk. 
Det  vatten,  som  framtränger  ur  qvistens  afskärningsyta,  stiger  nu  i 
glasröret  till»  den  ansenliga  höjden  af  30  till  40  fot,  hvilket  visar  att 
cellerna  verka  med  ett  tryck,  som  är  större  än  det  atmosferiska  (Fysi- 
ken, §  103). 

Växternas   näringsmedel. 

92  Hvilka  ämnen  utgöra  växternas  näringsmedel?  Denna  fråga  kunna 
vi  endast  derigenom  säkert  .besvara,  att  vi  undersöka,  af  hvilka  kemiskt 
enkla  ämnen  växterna  bestå.  Dä  kemien  har  fastställt,  att  växten  icke 
sjelf  förmår  frambringa  den  allraminsta  del  af  sin  massa  eller  förvandla 
ett  kemiskt  element  till  ett  annat,  så  måste  allt,  hvaraf  hon  består, 
hafva  upptagits  utifrån. 

Hvarje  växt  består  till  sin  hufvudmassa  af  cellväf,  hvars  innehåll 
åter  utgöres  dels  af  fasta  ämnen,  såsom  stärkelse,  bladgröna,  hartser, 
salter,  dels  af  i  vatten  upplösta,  såsom  socker,  gummi,  ägghvita,  syror  i 
förening  med  metalloxidor,  hvartill  i  många  växtdelar  ytterligare  komma 
feta  och  tiygtiga  oljor. 

Vidare  visar  oss  den  daghga  erfarenheten,  att  växtens  hufvudmassa 
vid  förbränning  försvinner  på  det  sätt  att  don  förvandlas  i  gasformiga 
föreningar,  och  att  endast  de  icke  flygtiga  metalloxiderna  och  salterna 
under  namn  af  aska  bilda  en  till  vigten  högst  obetydlig  återstod. 

Utgöra  följaktligen  cellulosa,  stärkelse,  socker,  fettarter,  ägghvita 
o.  s.  v.  växternas  näringsmedel? 

I  sanning,  om  detta  vore  händelsen,  skulle  jorden,  vattnet  och 
luften,  hvari  växten  tillbringar  hela  sitt  lif,  nödvändigt  innehålla  dessa 
ämnen,  hvilka  växten  helt  enkelt  blott  behöfde  derur  upptaga  och  på 
behörig  plats  förbruka.  Men  på  intet  annat  ställe,  än  i  växterna 
sjelfva,  finna  vi  cellulosa,  stärkelse,  socker,  ägghvita  m.  m.5  följaktligen 
måste  växterna  sjelfva  ega  förmåga  att  skapa  dem,  att  sammansätta 
dem  af  enkla  kemiska  ämnen. 

Växtens  näringsmedel  är  o  således  de  enkla  kemiska  ämnen,  af  Iwilka 
alla  de  särskilda  bildningar  bestå,  som  tillsammans  utgöra  växtens  hela  massa. 


III.      LÄRAN    OM    VÄXTENS    LIF.       VÄXTERNAS    NÄRING.  65 

Men  i  Kemien  §  145    hafva   vi   lärt    känna  de  enkla  ämnen,    af  93 
hvilka  växtämnena  äro  sammansatta.     Sålunda  bestå: 
de  flygtiga  oljorna   och  kautschuk  af  kol  och  väte; 
växtsyror,  cellulosa,  stärkelse,  gummi, 
socker,   växtslem,    fettarter,  hartser, 

och  färgämnen kol,  väte  och  syre; 

organiska  baser,  bladgröna,  indigo   ...    kol,  väte,  syre  och  qväfve; 

ägghvita kol,   väte,   syre,   qväfve   och 

svafvel. 

Såsom  bekant  är,  förbrinna  alla  dessa  ämnen  fullständigt,  eller  bortgå 
vid  förbränning  i  gasform,  hvarför  vi  benämna  dem  växtens  bränn- 
bara beståndsdelar  i  motsats  till  dem,  som  återstå  i  form  af  aska  och 
kallas  växtens  icke  I  ränn  bara  eller  mineraliska  beståndsdelar. 

Om  man   unders  iker  askan  af   de   mest   olikartade  växter,    finner  94 
man  deri  följande 

Syror  och  Metalloxider: 

Kolsyra,  Kali, 

Kiselsyra,  Natron, 

Fosforsyra,  Kalk, 

Svafvelsyra.  Talk. 

Dessa  ämnen  saknas  icke  i  någon  slags  aska  och  måste  derför 
anses  såsom  väsendtliga  beståndsdelar  hos  växterna.  Detsamma  gäller 
om  klornatrium  i^koksalt),  som  väl  knappt  någonsin  fullkomligt  sak- 
nas. Dessutom  finnas,  vanligen  i  ganska  ringa  mängd,  ofta  blott  spår 
af,  jernoxid,  manganoxid,  kopparoxid  och  lerjord;  vidare  fö- 
rekommer Jod,  förenad  med  Natrium,  isynnerhet  i  hafsväxter. 

De  sistnämnda  ämnena  förekomma  antingen  endast  hos  vissa  arter 
eller  i  sa  ringa  mängd,  att  de  icke  kunna  anses  nödvändiga  för  väx- 
ternas bestånd  i  allmänhet.  Om  ock  många  växters  saft  innehåller  sal- 
petersyrade  salter  (t.  ex.  Borago  officinalis)^  kan  likväl  ingen  Salpeter- 
syra träffas  i  deras  aska,  emedan  hon  vid  växtens  förbränning  alltid 
sönderdelas. 

Mineralämnena  utgöra  icke  något  visst  organ  hos  växten,  utan  in- 
nehållas i  cellernas  saft  antingen  upplösta  eller  aflagrade  deri  såsom 
kristaller.  Äfven  deltaga  de  i  bildandet  af  lagren  på  cellväggens  insida 
och  förläna  denna  en  hög  grad  af  fasthet.  Så  innehålla  många  delar 
af  bamburöret  en  så  stor  myckenhet  kiselsyra,  att  de  gifva  gnistor  mot 
eldstålet.  I  starrgräsens  bladkanter  befinner  sig  en  sådan  mängd  små 
och  hårda  kiselsyrekristaller,  att  de  hos  en  del  arter  blifva  skärande 
som  en  knif.  På  samma  sätt  är  det  med  Skaftet  fEquiseium  hiemalej^ 
som  derför  användes  att  polera  trädarbeten. 

Kolsyrade  metalloxider  förefinnas  ej  i  den  lefvande  växten ;  ty  kol- 
syran uppkommer  först  vid  växtens  förbränning  genom  organiska  syrors 
(oxalsyras,  vinsjTas  o.  a.)  förstöring.  Äfven  en  del  af  svafvel-  och 
fosforsjTan  uppkommer  först  under  förbränningen. 

Hvarje  växt  är   således   att   anse   som   ett  tillslutet  magasin,    som  95 
innehåller  flera   enkla  ämnen  i  olika  vigtsförhållanden.     Icke   ett  enda 
af  dessa  ämnen   kan  alstras  inom  växten;    utan  de  måste  till  hela  sin 
mängd  upptagas  utifrån. 

Sch  ö dier ,   yatiircns  Bok.  —   1'.  Botanik.  (2:a  vppl.)  5 


66  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Allestädes  erbjuder  naturen  sådant,  som  behöfves  för  växternas 
utveckling,  ehuru  på  olika  sätt  fördeladt.  De  hårdaste  klippor,  kärren^ 
tiygsanden,  hafvets  botten,  åkerjorden,  grushögen  och  trädgårdssängen, 
alla  gifva  de  näring  åt  växter  och  öfverklädas  af  sådana.  Men  det  är 
icke  samma  växter  på  alla  dessa  ställen,  utan  de  äro  så  olika  som  de- 
ras växtställen. 

Växternas  förseende  med  näring  genom  menniskans  åtgärd,  d.  v.  s. 
åkerbruket,  består  således  deri  att  man  uppfyller  de  yttre  villkoren  för 
deras  trefnad,  så  att  en  viss  myckenhet  af  sådana  växter,  som  äro  af 
värde  för  menniskans  behof,  i  sin  närhet  tinna  do  för  deras  utveckling 
erforderliga  ämnen  i  tillräcklig  mängd. 

Om  dessa  yttre  villkor  för  växtlifvet  är  det  omöjligt  att  vinna  ett 
klart  begrepp,  utan  att  på  det  noggrannaste  lära  känna  växternas  be- 
ståndsdelar och  de  sätt,  hvarpå  de  upptaga  dem. 

•Vi  skola  i  det  följande  betrakta  först  de  brännbara  beståndsdelar- 
nes upptagande  (assimilation)  och  sedan  de  mineraliskas. 


De  brännbara   växtbestandsdelarnes   ujiptagande. 

1.    Upptagandet  af  kol. 

f)(;  Kolet  är  i  och  för  sig  en  i  vatten  olöslig  kropp  och  kan  derför  icke 

såsom  sådant  upptagas  af  växten,  dä  enligt  §  89  cellen  endast  föinnår 
upptaga  lösliga  ämnen.  Allt  kol,  som  vi  trätta  i  växten,  har  dit  in- 
kommit i  foi'm  af  en  i  vatten  löslig  förening,  som  alltid  är  kolsyra, 
bestående  af  kol  och  syre  (Kemien,  §  58). 

Vi  räkna  derför  kolsyran  såsom  ett  af  växtens  hufvudsakliga  nä- 
ringsmedel; och  hafva  nu  att  besvara  följande  frågor:  Hvarifrån  tager 
växten  den  för  sig  behöfliga  kolsyran?  På  hvad  sätt  upptages  hon? 
Och  huru  förbrukas  hon  i  växten  sjelf? 

Svaret  på  den  första  frågan  förefaller  icke  svårt.  I  Kemien  >?  211 
hafva  vi  visat,  att  jorden  innehåller  en  mängd  i  sönderdelning  stadda 
växt-  och  djurämnen,  kallade  humus.  Den  hufvudsakliga  sönderdel- 
ningsproduktcn  i  denna  humus  är  kolsyra,  som  är  lättlöslig  i  vatten 
och  derför  jemte  det  vatten,  som  rötterna  uppsuga,  inkommer  i  växten. 
Denna  förklaring  är  så  mycket  sannolikare,  som  vi  öfverallt,  der  vi 
tinna  en  yppig  växtlighet,  äfven  se,  att  marken  är  betäckt  af  ett  an- 
senligt humuslager  eller  alldeles  svart  till  följd  af  sin  humusrikedom. 
På  grund  häraf  blef  humus  eller  sjelfva  myllan  ansedd  för  växtverldens 
hufvudsakliga  näringsämne. 

En  noggrannare  och  allmännare  undersökning  skall  emellertid  lätt 
öfvertyga  oss  att  donna  åsigt  icke  är  den  rätta,  samt  att  humusbildnin- 
gen icke  är  orsaken  till,  utan  verkan  af  vegetationen. 

Jordens  utvecklingshistoria  (Mineralogien  §  lOo)  visar,  att  jorden  ur- 
sprungligen befunnit  sig  i  smält  tillstånd,  hvaraf  följer,  att  den  allraförst 
stelnade  jordskorpan  omöjligen  kunde  hysa  något  humuslager.  Hvar- 
itrån  tog  då  den  första  växtverlden  sin  näring?  Jo,  än  i  dag  inträfliar 
det,    att  en   genom   vulkanisk   verksamhet   ur   hafvet  uppskjuten  naken 


111.      LAKAN    OM    VÄXTENS    I.IK.       VÄXTKKNAS    NÄKING.  67 

klippa  snart  beklädes  af  växter,  att  på  lavan,  som  utkastas  i  smält 
tillstånd,  en  yppig  växtlighot  visar  sig,  sasnart  hon  vittrat  på  ytan, 
att  på  sandhedar,  som  hysa  en  ytterst  ringa  halt  af  organiska  ämnen, 
skog  och  ängar  med  bästa  framgång  kunna  anläggas,  att  ändtligen 
Cactusarter  och  taklök  växa  på  humuslös  stengrund,  ocli  att  vi  upp- 
draga förgätmigej,  krasse  och  hyaeinther  i  rent  vatten. 

Men  ännu  påtagligare  äro  följande  fakta:  Yi  se,  att  planteringar 
af  hvad  slag  som  helst,  hvilka  anläggas  på  humusfattig  mark,  oupphör- 
ligt öka  humusmängden.  Från  mänga  socker-  och  kafteplantager  samt 
från  Bananasfälten  borttagas  hvarje  år  många  milironef-  skålpund  kol 
med  skördens  produkter,  utan  att  marken  tar  ringaste  ersättning  dertor 
i  form  af  gödningsämnen,  och  likväl  aftager  icke  humushalten,  utan 
ökas  tvertom  fortfarande.  1  det  hö,  som  ett  tunnland  god  äng  lemnar, 
borttagas  från  marken  2,800  skålpund  kol,  och  ehuru  detta  upprepas 
år  efter  år,  märkes  för  ingen  del  något  beliof  att  genom  något  slags 
tillförande  från  annat  häll  ersätta  detta  kol.  Likaså  tilltager  i  våra 
skogar  humuslagret  beständigt  genom  de  affallna  löfvens  och  andra  de- 
lars förmnltning,  såframt  icke  dessa  helt  och  hållet  bortskaffas. 

Af  det  nu  anförda  framgår  ovedersägligen,  att  myllan  omöjligt  kan 
vara  ursprungliga  källan  till  den  kolsyra,  som  tjenar  till  växternas  nä- 
ring. Snarare  måste  vi  anse  atmosferen  för  det  förrådsrum,  hvarur 
de  bekomma  sitt  förnämsta  näringsämne.  Atmosferen  innehåller  \isser- 
ligen  pä  5000  \olumdelar  endast  två  delar  kolsyra,  men  då  dess  egen 
massa  är  sä  ofantlig,  kan  man  i  medeltal  beräkna  dess  totalhalt  af  kol- 
syra till  8,440  billioner  skälpund,  ett  förråd,  som  är  mer  än  tillräckligt 
att  underhålla  en  vegetation,  som  utbreder  sig  öfver  hela  jordytan. 

Ur  luften  kan  kolsyran  omedelbart  upptagas  genom  bladens  klyf- 
öppningar,  och  försök  hafva  visat,  att  kolsyra  borttages  ur  kolsyrerik 
luft,  som  ledes  genom  ett  väl  tillslutet  kärl,  hvari  man  inlagt  friska 
blad  eller  (pistar.  Det  hufvudsakliga  kolsyrebehofvet  tillföres  emellertid 
växterna,  löst  i  vatten,  genom  rötterna. 

Det  fortgående  borttagandet  af  kolsyra  ur  luften  måste  emellertid 
snart  nog  medföra  en  märkbar  minskning  af  dess  mängd.  Men  om  vi 
besinna,  att  oafbrutet  stora  massor  kolsyra  återgifvas  ät  atmosferen  ge- 
nom djurens  andning,  alla  förbrännings-  och  förmultningsprocesser  och 
genom  vulkaniska  utbrott,  så  finna  vi  häri  en  förklaring,  huru  luftens 
kolsyrehalt,  såvidt  man  kunnat  observera  den,  ständigt  förblifver  full- 
kondigt  densamma. 

Med  ett  ord,  kolsyran  befimier  sig  i  ett  oupphörligt  kretslopp;  än 
förbrukas  hon  genom  lifskraften  för  djur-  och  växtverldens  beliof,  än 
återgifves  hon  ät  luftmassan. 

Ofvergå  vi  nu  till  besvarande  af  frågan  rörande  kolsyrans  förbru-  97 
kände  inom  växten  sjelf,  så  råder  den  åsigten,  att  hon  sönderdelas  så  att 
växten  behäller  hennes  kol  och  genom  bladen  äter  afgifver  hennes  syre. 

Ett  faktum  är  det  att  bladen  och  andra  gröna,  med  klyföppningar 
försedda  växtdelar  utveckla  syrgas,  så  länge  de  äro  utsatta  för  solljusets 
inverkan.  Företrädesvis  raskt  och  rikligt  inträffar  detta  dä  gröna  växt- 
delar bringas  under  vatten,  som  innehåller  kolsyra,  t.  ex.  under  Selters- 
vatten  (Kemien  §  26). 


68  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Det  voro  likväl  en  möjlighot,  att  kolsyran  upptages  oförändrad. 
I  sådan  liändelsc  skulle  don  frigjorda  syrgascn  härröra  dorifrän  att 
växten  sönderdelade  en  dol  af  det  uppsugna  vattnet,  så  att  hon  assimi- 
lerade vätet  och  frigjorde  syret.  Huru  som  helst  härmed  må  förhålla 
sig,  så  tyckes  växternas  totalverksamhet  i  afseende  på  deras  näriiigs- 
medel  vara  des  oxiderande,  d.  v.  s.  att  den  ur  dessa  frigör  syrgas 
och  af  återstoden  bildar  nya  delar.  För  denna  åsigt  talar  äfven  dessa 
delars  kemiska  sammansättning  (Kemien  §  179). 
98  Ehuru  vi  ofvan   påstått,    att   humus   eller  mylla  är  en  produkt  af 

vegetationen,  kan  man  likväl  icke  å  andra  sidan  neka,  att  myllans  när- 
varo i  jorden  utöfvar  ett  ofantligt  gynnsamt  intlytando  på  växtligheten. 
Just  derför  har  den  åsigten  uppstått  och  länge  förfäktats,  att  myllan 
skulle  utgöra  växternas  hufvudnäringsmedol.  Men  deremot  tala  de  of- 
van anförda  fakta,  att  det  tinnes  ganska  humusfattig  jordmån,  som  lem- 
nar  utmärkt  rika  skördar,  och  att  den  nästan  endast  af  humus  bestå- 
ende torf-  och  mossjorden  bär  en  helt  torftig  växtlighet. 

Humus  är  lika  olöslig  i  vatten,  som  kolet  är,  och  kan  derför  all- 
deles icke  sådan  som  den  är  upptagas  af  växterna.  Dess  omisskänligt 
gynnsamma  inverkan  på  växtligheten  måste  derför  sökas  i  andra  för- 
hållanden. Erinra  vi  oss,  att  humus  består  af  organiska  lenniingar, 
som  befinna  sig  i  sönderdelningstillstånd,  så  finna  vi  bland  de  produk- 
ter, som  uppkomma  genom  denna  sönderdelning,  flere  som  antingen  för 
sig  sjelfva  eller  i  förening  mod  ammoniak  äro  lösliga  i  vatten,  såsom 
humussyra,  ulminsyra  och  källsyra,  och  på  detta  sätt  blilVa  åtkomliga 
för  växterna.  För  öfrigt  är  den  sista  sönderdelningsprodukten  af  alla 
organiska  ämnen,  således  äfven  af  humus,  kolsyra.  Följaktligen  kom- 
mer alltid  en  humusrik  jord  att  innehålla  en  stor  mängd  kolsyra  och 
det  vatten,  som  deri  intränger,  att  mättas  mod  denna  syra  innan  det 
uppsuges  af  växtrötterna. 

Men  af  ännu  större  vigt  och  förhöjande  dess  värde  för  jordens 
odling  äro  några  ytterligare  egenskaper  hos  humus.  Den  eger  nämligen 
förmåga  att  draga  till  sig  vatten  och  luft  och  att  qvarhålla  desamma  i 
högre  grad  än  alla  andra  i  jorden  vanligen  förekonnnande  ämnen,  med 
undantag  endast  af  lera.  Den  svarta  färg,  som  den  gifver  jorden,  gör 
denna  vida  mottagligare  för  solvärmet  än  livad  do  ljusare  färgade  jord- 
slagen äro  (Fysiken,  §  154),  och  dessutom  bidrager  humus  till  åker- 
jordens uppluckring,  genom  hvilken  luftens  syre  vinner  bättre  tillträde 
till  jorden  på  samma  gång  som  rottrudarne  bättre  sprida  sig.  Dess- 
utom åtföljes  den  i  hunmsrik  jord  alltid  försiggående  förmultningen  af  en 
värmeutveckling,  på  samma  sätt  som  gödsel  i  sa  märkbar  grad  visar 
sådan,  hvarför  den  sediiaro  ju  ock  användes  till  anläggning  af  drifbänkar. 

Sålunda  se  vi  att  humus  är  ett  model  för  växternas  näring  deri- 
genom  att  han  ökar  markens  rikedom  pä  vatten  och  värme,  dessa  för 
växtlifvet  så  vigtiga  villkor.  Mod  rätta  sätter  derför  jordbrukaren  stort 
värde  på  humus,  och  ehuru  dess  rikliga  närvaro  i  jorden  till  en  viss 
grad  låter  bedöma  sig  redan  genom  dennas  svartare  färg,  vinner  man 
likväl  ett  noggrannare  resultat,  om  man  starkt  glödgar  ett  prof  af  väl 
torkad  jord,  hvarigenom  den  brännbara  humus  förstöres  och  endast  de 
mineraliska  beståndsdelarne  återstå. 


III.      LARAX    0>I    VÄXTENS    LIF. 


VÄXTERNAS    NARINO. 


69 


Om  natten  och  i  mörker  (t.  ex  i  källrar)  hvarken  ujiptaga  eller  99 
afsöndra  bladen  syrgas;  och  öfverhufvud  tyckes  hela  växtens  lifsverk- 
samhet  blitVa  förändrad  genom  ljusets  afstängande.  Visserligen  kan 
växten  det  oaktadt  alstra  nya  delar,  men  hon  tager  då  icke  ämnet  till 
dessa  utifrån,  utan  ur  sin  egen  massa,  såsom  man  tydligast  kan  se  hos 
potäter,  som  skjuta  nya  skott  i  mörkret.  Många  af  växternas  bestånds- 
delar, såsom  bladgröna,  vissa  växters  bittra  mjölksaft  och  skarpa  oljor 
uppstå  endast  under  ljusets  inflytelse.  I  mörkret  uppskjutande  växter 
äro  färglösa;  Salatens,  Hvitkålens  och  Endivians  inre  blad  äro  gulaktiga 
eller  hvita,  och  de  förstnämnda  hafva  ingen  bitter,  de  sistnämnda  ingen 
skarp  smak.  Deremot  alstras  vid  bristande  ljus  andra  ämnen  i  väx- 
terna, t.  ex.  socker  i  hvitkål  och  solanin  i  potatesskotten. 

Öfvertäcker  man  en  växt  för  natten  med  en  gasklocka,  så  inne- 
håller om  morgonen  den  deri  instängda  luften  en  större  mängd  kolsyra 
än  förut.  Detta  beror  till  en  del  derpå  att  den  växten  omgifvande 
luftens  syre  inverkar  oxiderande  på  växtens  yta  och  såmedelst  orsakar 
att  en  viss  mängd  kolsyra  bildas,  som  hos  olika  växter  är  högst  olika. 
Största  mängden  alstras  af  de  växter,  som  i  sina  glandier  innehålla 
lätt  oxiderbar  flygtig  olja. 

Helt  annat  är  förhållandet  med  syres  uj^ptagande  af  de  växtdelar, 
som    icke    äro    af    grön    färg,    såsom   de  inre  blomdelarne  samt  späda 

skott.  Hos  dessa  organer  tager  sy- 
ret väsendtlig  del  i  deras  egen  bild- 
ning, som  åtföljes  af  en  märkbar 
värmeutveckling,  såsom  alltid  är 
händelsen  der  syre  bindes.  Så  t.  ex. 
finner  man  inom  blomhölstret  hos 
Arum  (fig.  165)  invid  den  med 
talrika  fruktämnen  fullsatta  blom- 
kolfven,  «,  en  temperatur,  som  med 
11  till  12"  C.  öfverstiger  den  utan- 
för befintliga  luftens.  Vidare  höjes 
temperaturen  märkbart,  då  i  gro- 
ning  stadda  frön  sammanhopas  i 
stora  massor,  såsom  man  allmänt 
känner  om  maltberedning.  Maltet 
upphettar  sig  nämligen  så  betydligt, 
att  det  måste  ofta  omskyfflas  för 
att  icke  den  behöfliga  temperatu- 
ren af  18  till  20"  C.  måtte  öfver- 
skridas. 

Häraf    följer,    att    tillgång    på 

syre    är    nödvändig    för   växtlifvet. 

Omgifver  man  en  växt  med  luft,  som  icke  innehåller  något  syre,  så  af- 

stanuar  hon  i  sin  utveckling  och  dör  bort;    alldeles  detsamma  inträffar 

i  lufttomt  rum. 


2.    Upptagandet  af  väte  och  syre. 
I  de  växtdelar,    som  innehålla  väte  och  syre,  stå  dessa  begge  äm-  100 


70  A.       ALLMÄN    HOTANIK. 

ncns  vigtsniäiigdcr  till  Inarandra  i  ett  förhållande  af  1  till  8,  såsom 
de  äfvcn  förekomma  i  vattnets  sammansättning  (Kemien,  §  32).  Deraf 
sluta  vi,  att  de  nästan  uteslutande  upptagas  genom  roten  och  i  form 
af  vatten.  Då  emellertid  mänga  växtämnen,  såsom  isynnerhet  flygtiga 
oljor  och  hartser,  väl  innehålla  väte,  men  antingen  alldeles  intet  syre 
eller  en  mindre  mängd,  än  i  nyss  angifna  förhållande,  måste  växten 
ega  förmåga  att  äfven  sönderdela  något  af  det  upptagna  vattnet  i  dess 
beståndsdelar.  I  detta  fall  förbrukas  vätet,  hvaremot  syret  frigöres  ge- 
nom bladen.  Dessutom  utgör  vattnet  sjelf  en  ansenlig  del  af  växtens 
massa,  ty  cellsaften  består  till  största  delen  af  vatten,  hvari  andra  äm- 
nen äro  upplösta;  det  genomtränger  och  uppfyller  mer  eller  mindre  alla 
växtdelar,  som  visa  någon  böjlighet,  ty  denna  aftager  i  samma  mån 
som  vattnet  bortgår.  Företrädes^is  rika  i)å  vatten  äro  yngre,  örtartade 
bildningar,  hvilkas  vattenhalt  ofta  stiger  till  70  eller  90  procent.  I  de  . 
tro])iska  skogarnes  djup  hade  Humboldt  stundom  största  möda  att 
uppgöra  eld  i  anseende  till  växternas  utomordentliga  saftrikedom.  I 
friskt  tillstånd  innehålla  våra  tunga  vedsorter,  såsom  ek  och  bokved, 
20  till  30  procent  vatten;  de  lätta  äter,  såsom  asp  och  pilved,  40  till 
50  procent. 

Vattnets  närvaro  är  således  oundgängligt  nödvändig  för  växtens 
utveckling.  Likväl  upptager  växten  ojemförligt  mycket  mera,  än  hon 
på  det  anförda  sättet  förbrukar.  ()fverskottet  bortdunstar  genom  bla- 
den, hvilka  för  öfrigt  äfven  ega  förmåga  att  upptaga  vattengas,  hvar- 
förutau  daggen  icke  skulle  kunna  hafva  det  fördelaktiga  inflytande,  som 
han  utöf\ar. 

Vid  frågan  om  de  mineraliska  beståndsdelarnes  upptagande  skola 
vi  ännu  en  gång  återkomma  till  vattnets  förhållande  till  växten. 

3.    Upptagandet  af  qväfve. 

101  1  jemförelse  med  sina  öfriga  beståndsdelar  innehålla  växterna  blott 

en  ringa  mängd  qväfve,  och  detta  ämne  förekommer  hos  dem  hufMid- 
sakligen  i  cellsaften,  särdeles  i  de  yngre  delarnes,  samt  i  fröen.  I 
2,500  skålpund  hö  finnas  984  skålpund  kol,  men  endast  32  skälpund 
qväfve. 

Ehuru  bladen  oupphörligt  omgifvas  af  qväfgas,  då  denna  utgör 
fyra  femtedelar  af  luften,  upptages  han  likväl  icke  af  dem.  Växten 
erhåller  sitt  qväfve  i  form  af  den  kemiska  förening  mellan  qväfve  och 
väte,  som  benämnes  ammoniak  (Kemien,  §  84).  Denna  för  sin  egen- 
domliga genomträngande  lukt  utmärkta  kropp  är  i  hög  grad  löslig  i 
vatten  och  följer  med  det  vatten,  som  rötterna  uppsuga,  in  i  växten. 
Atmosferen  utgör  likli  Aäl  den  ursprungliga  källan  till  det  (jväfve,  hvil- 
ket  växt-  och  djurkroppen  innehåller,  som  till  kolet,  såsom  vid  detta 
redan  blifvit  uppgifvet.  1  rent  mineralisk  jordmän  höra  (päfvehaltiga 
mineralier  till  sällsyntheter,  hvilka  såsom  t.  ex.  Chilisalpetern  äro  in- 
skränkta till  blott  enstaka  trakter  (Kemien,  §  80). 

Atmosferen  deremot  innehåller  öfverallt  en  viss  mängd  ammoniak, 
som  väl  är  sa  obetydlig  att  den  icke  kan  genom  lukten  upptäckas  eller 
ens   genom   vägning   bestämmas,    men    hvars   närvaro  dock  kan  ådaga- 


III.      LAKAN    OM    VÄXTENS    LIF.      VÄXTERNAS    NÄRING.  71 

läggas  i  allt  regn-  och  bäckvatten.  Åkerjorden,  isynnerhet  om  den  är 
rik  på  lera  och  humus,  absorberar  begärligt  ammoniakgasen,  så  att 
detta  qväfvehaltiga  ämne  allestädes  tinnes  utspridt  och  tillgängligt  för 
växterna. 

Otvifvelaktigt  skulle  likväl  genom  en  rik  växtlighet  och  den  derat' 
underhållna  djurverlden  luftens  aimnouiakhalt  med  tiden  taga  slut;  men 
likasom  vid  organiska  kroppars  förmultning  kolet  i  form  af  kolsyra 
återgifves  åt  luften,  så  är  ock  ammoniaken  en  alltid  gifven  sönderdel- 
ningsprodukt  vid  förruttnelse,  och  synnerligt  rikligt  utvecklas  han  af 
ruttnande  djurkroppar  derför  att  dessa  innehålla  en  stor  mängd  qväfve. 
Vidare  ökas  luftens  halt  af  ammoniak  genom  vulkanerna,  nr  hvilka 
denna  gas  utströmmar  i  stor  myckenhet. 

Af  det  föregående  inser  man  lätt,  hvilkcn  fördelaktig  inverkan  på 
växtligheten  sådana  ämnen  måste  utöfva,  hvilka  antingen  redan  inne- 
hålla ammoniak,  såsom  händelsen  är  med  gödsel,  dyng-  och  gasvatten, 
kimrök  och  ammoniaksalter,  eller  ock,  blandade  med  jorden,  småningom 
sönderdelas  och  derunder  föranleda  ammoniaks  bildande,  såsom  fallet 
är  med  alla  djurafskräden,  benmjöl  o.  d. 

Qväfve  kommer  äfven  växterna  till  del  i  form  af  salpetersyra.' 
som  består  af  qväfve  och  syre  (Kemien,  §  39)  och,  ehuru  i  ringa  mängd, 
förekommer  i  jorden  bunden  af  alkalier.  Ett  faktum  är,  att  salpeter- 
sy  rade  sal  t  er  utgöra  förträffliga  gödningsämnen. 

4.    Upptagandet  af  svafvel. 

Svaflet  förekommer  i   växterna  i  ännu  ringare  mängd  än  qväfvet.  102 
Det  saknas  emellertid  aldrig  i  ägghvitartade  ämnen,  hvilka  enligt  §  195 
i  Kemien  hålla  \ 4  till  2  procent  svafvel. 

Allt  svafvel  inkommer  i  växterna  genom  roten  och  i  form  af 
svafvflsyra.  som  vi  på  grund  deraf  måste  räkna  som  ett  af  deras 
näringsmedel.  Denna  syra  anträffas  i  ringa  mängd  i  nästan  all  jord, 
företrädesvis  i  förening  med  kalk,  såsom  gips,  ett  i  vatten  till  viss 
grad  lösligt  salt  och  som  derför  upptages  jemte  detta.  Vidare  inne- 
håller all  gödsel  svafvelsyrad  ammoniak,  som  i  anseende  till  sin 
halt  af  qväfve  och  svafvel  måste  anses  för  ett  hufvudmedel  att  befordra 
de  växtdelars  utveckling,  hvilka  innehålla  dessa  ämnen. 


Upptagandet   af  växternas   mineraliska   beståndsdelar. 

Såsom    vanliga    mineraliska    beståndsdelar  i  växterna  få  vi  räkna  lOB 
kisel-,  fosfor-  och  svafvelsyra  förenade  med  kali,  natron,  kalk  och  talk- 
jord,  samt  dessutom  klornatrium  och  klorkalium.     Mer  sällsynta  ämnen 
äro   lerjord,  jern-   och   manganoxid,  kopparoxid,  samt  jods,  broms  eller 
fluors  föreningar  med  metaller. 

Dessa,  de  obrännbara  ämnenas  hela  mängd  utgör  endast  en  gan- 
ska ringa  del  af  växtens  vigt.  100  skälpund  af  följande  växtämnen 
lemna  i  aska:  granved  ^/j,,  skålpund;  ekved  2\  .i;  hvetehalm  5  till  6; 
lindved  5;  potateskål  15  till  17  skålpund. 


72 


ALLMAX    BOTANIK. 


Olika  delar  af  samma  växt  innehålla  olika  mängd  mineralämnen. 
Vanligen  äro  bladen  och  barken  rikare  på  sådana  än  stammen  och  ro- 
ten.    I  aska  gifva: 


Blad  af  samma  växt   ...  21,5  skalp. 

Potateskål 17,3      » 

Ärthalm 11,3      » 

Hvetehalm    6,9      » 

Eklöf 9,8      » 

det  alltid   fröen  och  roten,  som  lemna 


100  skalp,  hvitbetor...  6,2  skalp. 

n  potäter 3,9      » 

»  ärter     3,i       » 

»  hvetekorn...  2,4      » 

»  ekved    2,5      » 

Af  alla   växtens   delar   är 
minst  aska. 

Men  icke  allenast  är  mängden  af  den  aska,  som  olika  växter  gifva, 
olika  stor,  utan  ock  dess  sammansättning,  såsom  analyserna  af  några 
slags  aska  gifvit  vid  handen: 


"3 

c 
p 

o 

^ 

C3 

>> 

l2 

ä 

3? 

"3 

«£ 
ca 
> 

os 

Ut 

a 

o 

o 

a 

3 

I-s 

Rajgräs  (LoUum  perenne),  hela  väx- 
ten                         

8,2 

23,7 

5,4 
5,6 

7,1 

25,0 

9,0 

8,4 

39,2 

47,9 
39,0 

13,2 

1G,2 
3,7 
6,3 

0,4 

20,1 

3,9 

1,4 

17,3 
0,9 
1,7 

0,0 

0,8 
0,5 

3.  G 

8,5 

6,1 

24,  G 

24,8 
50,5 

31,5 
1,9 
8,5 

6,6 
5,8 
1,8 

7,0 

6,3 
6.8 

3,0 
9,1 

6,2 

5,0 

10,3 
6,4 
5,4 
4,4 

22,0 

5,3 

0,8 
0,5 
■5,7 
3,3 

67,6 

0,G 
5,6 

8,0 

2,5 

2,5 

1,3 
0,7 

2,0 

1,0 

2,1 

4,8 

7,1 

1.6 

13,3 

6,3 

21,5 
2,3 

3,0 

60,3 

3,1 

50,0 
34,2 

11,3 
6,6 

1,8 
0,3 

1,1 
0,3 
2,3 
1,3 
1,0 

1," 
1.0 
0,5 
2,5 

Klöfver    (Trifolhmi  i^ralense),    hela 
växten                   

Esparsette  eller  Helghö  (Onohrychis 
sativa),  hela  växten    '. 

Ekved           

Granved    

Hvetekorn    

Hvetehalm         

Bokhvete    (Fagopyi-ian  esculentum), 
kornen 

Arter,  sjelfva  ^röcn     

H vitbeta,  roten 

Ofvanstående  tabell  visar  på  det  tydligaste,  hvilken  olikhet  som 
råder  i  olika  växters  aska  och  tillochmed  hos  en  och  samma  växts  olika 
delar.  Vi  draga  häraf  den  slutsats,  att  hvarje  växt  i  och  för  sin  ut- 
veckling behöfver  vissa  mineraliska  ämnen  i  en  viss  mängd,  men  som 
livar  ken  till  sitt  maximum  eller  minimum  är  med  säkerhet  gifven,  ty 
den  vexlar  ofta  betydligt  hos  en  och  samma  art.  De  i  närvarande  ta- 
bell uppgifna  siftertal  hafva  derför  endast  ett  approximativt  värde;-  det 
är  möjligt,  att  samma  växters  aska  kan  visa  en  härifrån  ganska  afvi- 
kande  sammansättning,  om  de  tagas  på  en  annan  växtplats  eller  vid 
en  annan  årstid.  Man  tror  emellertid,  att  syrornas  förhållande  till  ba- 
serna är  temligen  konstant  för  hvarje  slägte;  äfvensom  att  å  ena  sidan 
kali  och  natron,  å  den  andra  kalk  och  talk  kunna  intaga  hvarandras 
plats.  Vidare  har  man  försökt  uppställa  vissa  lagar  för  askans  halt  af 
alkali  och  för  mängden  af  kol  (Kemien,  §  178)  i  vissa  växtdelar.    För 


III.      LÄRAN    OM    VÄXTENS    LIF.      VÄXTERNAS    NÄRING.  73 

en   fullständgarc   utredning   af  dessa  förhållanden  erfordras  dock  ännu 
flere  och  vidsträcktare  undersökningar. 

I  alla  fall  är  det  emellertid  afgjordt,  att  beskaffenheten  af  de 
oorganiska  ämnen,  som  vi  anträffa  i  en  växts  aska,  utgör  ett  lifsvilkor 
för  denna  växt.  Innehåller  jorden  dessa  alldeles  icke  eller  i  otillräcklig 
mängd,  så  utbildas  också  do  växter  eller  växtdelar,  som  behöfva  dem, 
alldeles  icke  eller  blott  på  ett  ofullkomligt  sätt.  Noggranna  försök 
hafva  fullkomligt  bekräftat  detta.  I  ren  (jvartssand  gro  och  växa  vis- 
serligen ärtväxter,  men  de  utveckla  der  inga  frön,  hvilket  dock  är  fal- 
let, om  man  till  denna  sand  tillsätter  kalk-  och  kalisalter. 

Då  vi  tinna  kolsyra,  vatten  och  ammoniak,  hvilka  lemna  växterna  104 
kol,  väte,  syre  och  qväfve,  utbredda  öfverallt  i  tillräcklig  mängd,  råder 
deremot  en  ojemförligt  större  ojemnhet  i  afseende  på  deras  minerahska 
beståndsdelar. 

All  jord  är,  såsom  vi  genom  Mineral ogion  veta,  intet  annat  än 
vittrad  sten.  Det  beror  derför  helt  och  hållet  på  denna  sednares  be- 
skaffenhet, hvad  beståndsdelar  jorden  skall  innehålla.  Ren  kalk-  eller 
sandsten  skulle  vid  sin  förvittring  gifva  en  jordmån,  som  innehölle  en- 
dast kalk  eller  kiselsyra  och  derför  icke  kunde  erbjuda  någon  växt 
dess  behof  af  kali.  De  blandade  bergarterna  deremot,  såsom  företrä- 
dosvis  granit,  basalt,  porfyr,  lerskifter,  gråvacka,  lava  m.  fl.,  innehålla 
alla  de  metalloxidor,  som  förekomma  i  växternas  aska,  och  bilda  der- 
för i  allmänhet  en  fruktbar  jordmån  (jemf.  Mineralogien  §  98  till  118). 
Man  skiljer  mellan  obrukad  jord,  som  omedelbart  uppstått  af  för- 
vittrad sten  och  utan  menniskors  åtgärd  beklädt  sig  med  växter,  samt 
åkerjord,  som  genom  odUng  bhfvit  uppluckrad,  jemnad,  likformigare 
fördelad  och  merändels  äfven  rikligare  blandad  med  organiska  ämnen. 

I  sädesslagens  korn  och  i  do  flesta  andra  frön  finnas  alltid  kalk  105 
och  talk  förenade  med  fosforsyra.  Så  t.  ex.  innehålla  100  skalp, 
aska  af  hvetekorn  60  skalp.,  af  gula  kokärter  34  skalp,  fosforsyra. 
Denna  syra  finnes  ursprungligen  i  mineralriket,  der  den  oftast  i  före- 
ning med  kalk  bildar  apati  t  (Mineralogien,  §  53).  Växterna  upptaga 
den  fosforsyrade  kalken  i  sina  frön,  och  då  menniskan  och  djuren  för- 
tära dessa,  bekomma  de  det  ämne  som  för  deras  benbildning  (Kemien, 
§  49)  är  nödvändigt. 

Hos   många   växter   är   isynnerhet  en  af  de  mineraliska  bestånds-  106 
delarne    förherrskande.     Sålunda    (se   §    103)    kiselsyran   i   hvetehalm, 
kalken  i  klöfvcr,  kalit  i  rotfrukter,  och  på  grund  häraf  kunna  växterna 
indelas  i  kali-,  kalk-  och  kiselväxter. 

Till  kali  väx  t  er  na  höra  malört,  målla,  hvitbetan,  rofvan,  maisen, 
potates-  och  tobaks  växten. 

Kal  k  växter  äro  lafvarne,  cactusväxter,  klöfver,  bönor,  ärter  och 
de  flesta  af  våra  inhemska  Orchideer. 

Kiselväxter  äro  hvete,  hafre,  råg  och  korn,  i  allmänhet  taladt  sä- 
desslag och  gräs;  vidare  ljung,  bokhvete  och  acacior. 

De  allraflcsta  växter  höra  emellertid  i  anseende  till  fröens  bestånds- 
delar till  en  och  i  anseende  till  stammens  eller  bladens  till  en  annan 
af  dessa  afdelningar,  så  att  en  deras  indelning  efter  denna  grund  icke 
låter  fullständigt  genomföra  sig. 


74  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

Sedan  vi  lärt  känna  de  mineraliska  bcståndsdelaines  betydelse  för 
växten,  hafva  vi  ock  vunnit  en  förklaring  öfver  vissa  växters  uteslu- 
tande förekomst  på  vissa  lokaler.  Så  t.  ex.  träffar  man  vildt  Selleri 
(Aphim  graveolens)  och  de  s.  k.  saltväxterna  ( Sahola,  Halicornia, 
Schoberia  m.  fl.)  endast  i  närheten  af  hafvet  eller  sahnerna,  emedan  de 
behöfva  en  ansenlig  mängd  natron,  som  de  icke  annorstädes  kunna 
finna.  Borafjo  ofjicinalis  och  S])ikklubban  (J)atur(i)  förekonnna  invid 
bebodda  ställen,  ty  de  behöfva  saljieter,  som  uppkommer  genom  för- 
ruttning  af  menniskors  och  djurs  urin. 

Likaså  saknas  alldeles  på  många  trakter  vissa  växter,  som  helt 
nära  derintill  förefinnas  i  mängd  på  annan  jordmån.  1  Småland  söker 
man  förgäfves  en  stor  del  af  de  orchideer,  som  i  grannprovinserna 
Skåne,  Blekinge,  Öland  och  Gottland,  ja  tilloclimed  i  Östergötland  trif- 
vas  väl  på  dessas  kalkgrund. 

Den  med  dessa  förhållanden  förtrogne  kan  ofta  af  dylika  karakte- 
ristiska växters  förekomst  eller  frånvaro  sluta  till  jordmånens  beskaf- 
fenhet utan  att  behöfva  undersöka  densamma.  Ett  växtslägtes  eller  en 
växtfamiljs  bestånd  beror  likväl  icke  ensamt  af  de  beståndsdelar,  jorden 
innehåller,  utan  derjemte  ganska  väsendtligt  ät\en  af  andra  förhållan- 
den, hvilka  man  icke  får  försumma  att  afse. 
107  Vattnet  är  för  växterna  nödvändigt,  icke  allenast  derför  att  det 

sjelf  utgör  ett  deras  hufvudnäringsmedel,  utan  ock  såsom  lösningsmedel 
för  kolsyran,  ammoniaken  och  de  mineraliska  ämnena.  Utan  tillräcklig 
tillgäng  på  vatten  är  c|erföre  ingen  vegetation  tänkbar.  Om  en  jord- 
mån är  aldrig  så  rik  på  humus,  ammoniak  och  salter,  är  likväl  allt 
detta  en  oåtkomlig  skatt  utan  vattnets  upplösande  förmåga. 

På  jordens  mineraliska  beståndsdelar  verkar  vattnet  icke  endast 
upplösande  utan  äfven  kemiskt  sönderdelande,  ty  till  sin  största  del 
alstras  åkerjorden  af  föreningar  mellan  kiselsyra  och  lerjord,  kalk,  talk 
och  alkalier,  hvilka  föreningar  i  och  för  sig  äro  olösliga  i  vatten.  Det- 
samma gäller  om  kiselsyran  ensam,  som  utgör  hufvudmassan  i  sand- 
jord. Men  på  samma  gång  som  vattnet  upptager  den  i  jorden  befint- 
liga kolsyra  och  möjligen  der  förekonnnande  ammoniak,  utöfvar  det  i 
samverkan  med  dessa  ämnen  en  kemisk  söndcrdelning  af  d(>  olösliga 
silikaterna  (Mineralogien,  §  46).  Under  det  att  å  ena  sidan  det  kol- 
syrehaltiga  vattnet  bildar  lösliga  kolsyrade  jordarter  och  alkalier,  frigö- 
res  å  andra  sidan  kiselsyra  i  lösligt  tillstånd  (Kemien,  §  67),  och  här- 
igenom har  dessa  mineralämnens  inträde  i  växtens  cellväf  blifvit  möj- 
liggjordt. 

Men  här  ligger  den  frågan  nära  till  hands:  blifva  då  icke  dylika 
ämnen  i  up})löst  tillstånd  genast  l)orts^ämmade  af  regnvatten  och  der- 
igenom  borttagna  från  växten?  A^i  se  ju  regnskurar  i  hela  veckors  tid 
öfverskölja  fälten,  och  sjelfva  begjuta  vi  oaf brutet  de  i  våra  trädgårdar 
och  blomkrukor  odlade  växter  med  nytt  vatten.  Hlifver  icke  i  begge 
dessa  fall  jorden  ordentligt  urlakad  och  beröfvad  sina  lösliga  närings- 
ämnen ? 

Jo  visserligen  skulle  man  kunna  vänta  sig  detta.  Men  åkerjorden 
eger  den  högst  märkvärdiga  egenskapen  att  suga  i  sig  och  .qvarhålla 
lösliga   salter  på   sådant  sätt,    att   de  icke  kunna  bortspolas  af  vatten. 


III.      LAKAN    OM    VÄX.TKNS    I, IF.        VÄXTEKXAS    NÄRING.  75 

men  väl  uppsugas  af  växternas  rottrådar.  Ett  ganska  enkelt  försök 
ådagalägger  tydligt  denna  dess  förmåga.  Man  fyller  en  tratt  med  åker- 
jord och  öfvergjuter  den  med  någon  slags  saltlösning,  livars  salthalt  man 
känner.  Då  befinnes  det,  att  den  bortrinnande  vätskan  innehåller  min- 
dre af  saltet,  än  den  påhällda.  Icke  alla  salter  förhålla  sig  likväl  här- 
vid lika;  ty  af  det  ena  qvarhålles  mera,  af  det  andra  mindre.  Just  de 
såsom  näringsmedel  för  växterna  vigtigarc  ämnena,  kali,  ammoniak, 
fosforsyra  och  kiselsyra,  synas  qvarstanna  i  högre  grad,  än  sådana  som 
natron,  kalk,  svafvelsyra,  saltsyra  och  salpetersyra.  Afrinnaude  vatten 
kan  således  endast  heröfva  jorden  öfverskottet  af  hennes  lösliga  be- 
ståndsdelar. 

Andtligen  kan  jorden  under  långvarig  inverkan  af  solsträlarne  lOS 
upptaga  så  mycket  värme,  att  hon  fullkomligt  uttorkar  och  att  allt 
växtlif  upphörer.  I  detta  afseonde  förhålla  sig  emellertid  olika  jord- 
måner  ganska  olika,  så  att  den  ena  starkare  qvacrhåller  vattnet  och 
mindre  fort  uttorkar  än  den  andra.  Jordens  förmåga  att  qvarhålla 
vattnet  är  derför  en  af  dess  vigtigaste  egenskaper  och  beror  på  dess 
beståndsdelar.  Då  qvartssand  eger  denna  förmåga  i  ytterst  ringa  grad 
och  derför  lätt  uttorkar,  qvarhålla  deremot  iinkornig  kalk,  humus  och 
lera  (Mineralogien,  §  115)  vattnet  ojemförligt  mycket  l)ättre.  Isynner- 
het är  det  den  sistnämnda,  på  hvilken  åkerjordens  grad  af  fuktighet 
beror. 

Alltför  mycken  lera  är  likväl  lika  så  ofördelaktig  för  jordmånen, 
som  brist  derpå,  ty  i  sådant  fall  är  jorden  beständigt  våt,  samman- 
klibbad och  otillgänglig  för  luften  samt,  då  hon  engång  torkar,  hård 
och  ogenomtränglig  för  växtrötterna.  Endast  hvassa  starrgräs  och  säf 
kunna,  ehuru  äfven  de  blott  torftigt,  växa  pä  sådan  lerjord. 


Värmets,  ljusets  och  elektricitetens  inflytande. 

Växternas  lif  beror  icke  endast  af  deras  näringsmedel,  det  är  icke  109 
blott  och  bart  en  kemisk  omsättningsprocess,  som  förmedlas  genom  cel- 
lernas verksamhet.     Äfven  de  fysikaliska  krafterna,  värmet,  ljuset  och 
elektriciteten,  hafva  sin   andel  deri,  och  redan  förut  (§  99)  har  ljusets 
inverkan  på  vissa  växtämnens  utbildning  blifvit  omnämnd. 

På  livad  sätt  likväl  ljuset  både  i  detta  fall  och  i  allmänhet  verkar 
på  växten  känner  man  ännu  icke  närmare  och  ännu  mindre  om  elek- 
tricitetens inflytelse.  Påtagligare  och  derför  äfven  mera  känd  är  vär- 
mets inverkan.  Yi  veta,  att  det  i  allmänhet  är  gynnsamt  för  växthf- 
vet,  som  småningom  går  under  i  samma  mån  som  värmegraden  aftager. 

Likväl  förhålla  sig  växterna  härutinnan  ganska  olika.  Så  t.  ex. 
frysa: 

Bönor  vid +  1"  C. 

Gurkor  och  potates  vid — •  O"  C. 

Myrten,  apelsiner  och  citroner  vid  —  2 — 5"  C. 

Lager,  cypress  och  fikonträd  vid —     9 — 11®  C. 

Buxbom\id    —  20—25"  C. 

Yiurankan  vid    ...■ —  25— 26«  C. 


76  -  A.       ALLMAN    BOIWNIK. 

Mandel-,   persiko-  och  aprikosträden,   centifo- 

lier  och  mispel  vid  —  26—30"  C. 

Valnöts-  och  kastauieträd  vid —  30—32"  C. 

Plommon-  och  körsbärsträd  vid —  31 — 32"  C. 

Äple-  och  päronträd  vid  —  31 — 34"  C. 

Enbusken  vid —  37—50"  C. 

Vidare  behöfva  följande  växter  för  att  mogna  en  medeltemperatur 
för  sommaren: 

Hvete  af   13"  C. 

Vindrufvor  af 18"  C. 

Bomullsbusken  och  sockerröret  af 19"  C. 

Olivträdet  af 23"  C. 

Dadelpalmen  af 26"  C. 

110  Af  värmet  bgror  dernäst  vegetationstiden,  d.  v.  s.  det  antal 
dagar,  som  en  växt  behöfver  från  det  den  börjar  utvecklas  ända  tills 
den  mognat  sin  frukt.  Denna  tid  är  naturligtvis  kortare  för  varmare 
trakter  än  för  kallare.  Så  t.  ex.  utgjorde  kornets  vegetationstid  under 
samma  år  i  Elsass  92  dagar,  vid  Köpenhamn  120  dagar.  Multiplice- 
rar man  likväl  olika  orters  medeltemperatur  med  antalet  af  deras  ve- 
getationsdagar för  samma  växt,  sä  erhåller  man  till  produkt  tal,  som 
komma  hvarandra  ganska  nära.  Häraf  framgår,  att  hvarje  växt  till 
sin  frukts  mognande  erfordrar  en  viss,  oföränderlig  värmemängd,  ehuru 
denna  kan  vara  fördelad  på  olika  långa  tider. 

För  hvarje  tusende  fots  större  höjd  öfver  hafvet  är  sädesslagens 
och  potatesväxtens  blomningstid  ungefär  20  dagar  senare-,  för  hvarje 
högre  breddsgrad  infaller  blomningstiden  ungefär  4  dagar  senare. 

Alltför  höga  värmegrader  sätta  lik^■äl  äfven  en  gräns  för  många 
växters  fruktmognad.  Inom  de  egentliga  tropikländerna  mogna  hvarken 
päron  och  äplen  eller  hvete. 

Parasitväxter. 

111  Vi  hafva  i  det  föregående  sett,  huru  växten  till  sin  näring  uppta- 
ger och  tillegnar  sig  de  oorganiska  änniena  i  naturen.  Märkvärdigt 
nog  träffa  vi  emellertid  ett  icke  så  obetydligt  antal  växter,  som  icke 
växa  i  jorden,  utan  på  andra  växter.  De  äro  vanligtvis  sammanväxta 
med  bastet  af  den  växt,  hvarpå  de  belinnå  sig,  och  taga  tydligen  till 
sig  en  del  af  näringsväxtens  safter,  hvarigenom  de  skada  dennes  till- 
växt, ja  ofta  orsaka  dess  undergång.  Doras  sätt  att  nära  sig  kan  jem- 
föras  med  de  blodsugande  djurens,  hvilka  likaledes  förtära  redan  assi- 
milerade ämnen.  Den  mest  bekanta  parasit  är  Misteln  (Vmum  alhivm)^ 
som  på  vissa  trakter  förekommer  ymnigt  på  frukt-  och  löfträd,  och  af 
hvars  hvita,  klibbiga  bär  fogellim  beredes.  Många  parasitväxter  ut- 
veckla sig  äfven  på  andra  växters  rötter,  såsom  händelsen  är  med 
Vetterosen  (Luthraa)  och  Tallörten  (Iloywtropn).  På  lin,  humle  och 
klöfver  visa  sig  vissa  år  i  ymnighet  arter  af  Snarrefva  (CuscutaJ,  fig. 
166  och  167,  såsom  en  täc-lc,  men  högst  fördertlig  parasit. 


III.      LARAX    OM    VÄXTENS    LIF.       VAXIKUNAS    NÄRING. 
Fi".  16G. 


Fiff.  107. 


Suarrefvans  blommor. 


Växternas  ålder  och  storlek. 

Vi  vilja  afsluta  vår  betraktelse  öfver  växtenias  lifsyttringar  med  112 
eu  blick  pä  den  ålder  och  storlek,  som  de  kunna  ui^pnå.  Då  vissa 
mögelsvampar,  som  kunna  urskiljas  endast  med  tillhjelp  af  förstoring, 
knappt  behötva  några  timmar  för  sin  utveckling  och  dcrpå  dö  bort, 
äro  deremot  för  många  svamparter  flere  dagar  eller  veckor  härtill  be- 
höfliga.  Såsom  vi  veta,  är  de  fullkomligare  växternas  tillvaro  i  allmän- 
het ännu  längre.  Utan  att  räkna  de  en-  och  tvååriga  kunna  de 
fleråriga  växterna  uppnå  en  märkvärdigt  hög  ålder. 

Af  årsringarne  hos  flere  trädslag  har  man  med  full  säkerhet  åda- 
galagt, att  de  voro  mer  än  2000  år  gamla,  ehuru  de  fortfarande  ut- 
vecklade nya  skott;  ja,  man  beräknar  det  på  Senegals  stränder  växande 
apbrödträdets  fAdansonia)  ålder  till  6000  år! 

Mot  en  hög  ålder  svarar  i  allmänhet  äfven  en  betydlig  storlek  hos 
växten.  Då  mellersta  Europas  hvitgran  fPinus  PiceaJ  med  sin  stam 
uppnår  en  höjd  af  160  till  180  fot  och  en  genomskärning  af  6  fot, 
finnes  det  palmer,  som  utan  större  tjocklek  blifva  250  fot  höga.  På 
^tna  stå  några  gamla  kastanjeträd,  hvilkas  stam  är  60  till  80  fot  i 
omkrets.  Luthersträdet  vid  Worms,  en  alm,  är  116  fot  högt  och  35 
fot  i  omfång.  Dess  ålder  torde  uppgå  till  600  eller  800  år.  Såsom 
en  märkvärdighet  må  omnämnas  ett  Drakblods  träd  fDracasnaj  vid 
Orotava  på  Toneriffa,  som  med  endast  60  till  80  fots  höjd  eger  en 
tjocklek  af  27  fots  diameter  och  som  redan  vid  öns  eröfring,  år  1402, 
beundrades  och  skyddades  för  sitt  stora  omfångs  skuld.  Såsom  jettar 
bland  träd  måste  man  likväl  anse  Mammuth träden  (Wellimjtoma  gi- 
ganteaj^    Californiens   väldiga   barrträd,    som   uppnå  en  höjd  af  400  fot 


78  A.        Al.LMAN    BOTANIK. 

eller  derutöfver  och  således  nästan  kunna  mäta  sig  med  de  högsta  bygg- 
nader på  jorden,  hvarjemtc  de  vid  maikcn  hafva  ett  omfång  af  60  till 
80  fot. 

Visserligen  ega  några  slingerväxter  i  de  tropiska  urskogarne  en 
ännu  ansenligare  längd,  såsom  ernående  fullt  500  fot,  i  det  att  deras 
tumstjocka  stam  klättrar  uppför  träden,  slingrar  sig  från  gren  till  gren 
och  till  närstående  träd,  kryper  nedåt  och,  såsnart  han  vunnit  ett  nytt 
stöd,  åter  stiger  i  höjden.  På  sådant  sätt  växer  Rottingpalmen^ 
hvars  telningar  äro  bekanta  under  namn  af  spanska  rör. 

Afven  fröens  lif  och  groningsförmåga  är  af  högst  olika  varaktighet. 
Hos  många  slockna  de  redan  första  året.  A  andra  sidan  har  man 
bragt  korn  till  groning,  som  då  araberna  inbröto  i  Frankrike,  således 
för  ungefär  600  år  sedan,  nedgräfdes  i  jorden,  ja  detsamma  säges  till 
och  med  om  sådana,  som  tagits  ur  grafvarne  i  Egyptens  pyramider  och 
följaktligen  hade  en  ålder  af  åtminstone  2000  år. 


Åkerbruket. 

llo  En    utförlig    framställning   af  denna   för  menniskoslägtets  bestånd 

framför  alla  andra  vigtiga  kulturgren  skulle  vida  öfverskrida  denna 
boks  gränser.  Men  det,  som  vi  i  det  föregående  yttrat  om  växtorga- 
nernas  byggnad  och  bestännnelso  såväl  som  om  växtens  beståndsdelar 
och  näringsmedel,  torde  tillräcldigt  ådagalägga  den  stora  ^■igten  af  att 
vetenskapligt  betrakta  och  behandla  åkerbruket. 

Om  det  är  åkerbrukets  uppgift  att  uppbringa  jorden  till  den  hög- 
sta möjliga  afkastning  af  nyttiga  växtänmen,  så  måste  vinsten  deraf 
vara  desto  större,  ju  mindre  arbete  och  öfriga  odlingsmedel  man  derpå 
behöfver  nedlägga. 

Men  växternas  trefnad  beror  dels  deraf  att  de  för  d(>m  behöfiiga 
näringsmedel  förefinnas,  dels  af  de  medel,  som  underlätta  dessas  upp- 
tagande, särdeles  värmet,  luftens  tillträde  och  markens  luckra  beskaf- 
fenhet. I  det  sista  afseendet  är  åkerns  mekaniska  bearbetande  genom 
gräfning,  plöjning,  vältning  o.  s.  v.  af  största  vigt.  Härigenom  icke 
allenast  göres  jorden  tjenligare  för  rötternas  spridning,  utan  äfven  luf- 
tens tillträde  befordras,  hvilket  utöfvar  en  så  kraftigt  sönderdelande  in- 
verkan på  de  i  jord(^n  behntliga  änniena. 

Af  huru  stor  vigt  detta  Initens  tillträde  är,  visar  sig  ögonskenligt 
pä  sank  jord,  som  genomdräiikt  af  vatten  hvarken  lemnar  tillträde  åt 
luften  eller  af  den  erfar  någon  inverkan,  och  fcHjaktligen  icke  kan  till- 
räckligt uppvärmas.  Här  astadkonnner  torrläggning  i'igtiga  underverk 
och  utföres  på  det  sätt,  att  täckdiken  anläggas  till  lägre  belägna  stäl- 
len. Man  fyller  dem  till  en  del  med  grus  eller  ris  och  igenkastar  dem 
derpå  med  jord.  Härigenom  har  ett  aflopp  beredts  för  vattnet.  Afven 
anlägger  man  för  samma  ändamål  underjordiska  kanaler  af  tegelrör, 
hvilka  upptaga  och  bortleda  vattnet.  Denna  åtgärd  benämnes  vanligen 
tlränering. 


AKEllBULKET.       (iOUSLING.  79 

Gödsling:. 

¥At  annat  föremal  fui-  landthushållarens  verksamhot   är  att  tillföra  114 
jorden  näringsmedel  för  kulturväxterna. 

Enligt  anställda  försök  beröfvas  ett  fält  af  ungefär  2  tunnland 
genom  en  hveteskörd:  loO  skalp,  kalisalter,  67  skalp,  kalksalter  och 
260  skalp,  kiselsyra,  eller  tillsammans  457  skalp,  mineraliska  bestånds- 
delar. Deribland  tinnes  112  skalp,  fosforsyrade  sältor.  Förnya  vi  un- 
der en  följd  af  år  på  samma  fält  en  och  samma  slags  skörd,  så  är  det 
tydligt,  att  derigenom  ganska  betydliga  massor  af  dessa  mineralämnen 
skola  borttagas  derifrån,  och  att  jordmånen  derstädes  skall  efterhand 
blifva  allt  fattigare. 

1  sjolfva  verket  är  det  ock  sä,  att  efter  fä  år  minskas  beloppet  af 
våra  skördar  mer  och  mer,  samt  att  snärt  nog  icke  ens  utsädet  åter- 
fås. Orsaken  härtill  är  den,  att  växten  antingen  icke  i  tillräcklig  mängd 
eller  ock  icke  i  lösligt  tillstånd  finner  do  mineralämnen,  som  den  be- 
höfver  för  sin  fullständiga  utveckling. 

\'ilja  vi  fortfarande  skörda,  så  måste  vi  draga  försorg  om  att  åter- 
gifva  jorden  lika  mycket  mineralämnen,  som  vi  fråntaga  densamma. 
Detta  sker  genom  gödseln.  Härmed  förstå  vi  alla  ämnen,  som  ut- 
förde på  åkern  återställa  dennes  bördighet  med  afseende  på  en  viss 
kulturväxt. 

Den  vanhgaste  och  af  ålder  mest  begagnade  gödsel  är  meuniskors 
och  djurs  spillning,   blandad  med  alla  möjliga  slags  afskrädcn.     Det  är 
klart,    att    liäri    masto    befinna   sig  alla  de  oorganiska  och  mineraliska  * 
ämnen,  som  vi  med  vara  skördar  beröfvat  åkern  och  att  vi  derför  med 
spillningen  återgifva  den  desamma. 

Spillningens  kolhaltiga  delar,  särdeles  halmen,  tjena  till  att  upp- 
luckra jorden,  samt  att  öka  hennes  halt  af  humus  och  kolsyra;  de 
qväfvehaltiga  delarne  bilda  ammoniak.  Denna  i  jorden  försiggående 
förändring  af  de  nämnda  ämnena  är  tillika  en  orsak  till  värme.  Göd- 
slad jord  är  alltid  något  varmare  än  ogödslad,  och  rikhg  gödsling  kan 
till  en  del  motväga  klimatets  hårdhet. 

Spillning  i  Hytande  form  är  företrädesvis  rik  pä  salter,  särdeles 
fosforsyrade.  Derför  har  äfven  den  flytande  delen  af  spillningen  ett 
synnerligt  värde  säsoni  gödningsämne,  sa  att  denna  vedervärdiga  vät- 
skas upi)samlande  och  användande  är  en  hufvudsak  för  landtnianneu. 

Det  förstås  likväl  att  en  mängd  ämnen  kunna  användas  till  göds- 
ling, äfven  om  de  icke  stå  oss  till  buds  i  form  af  djurspillning. 

Gips,  söndermalda  ben,  ved-,  torf-  och  stenkolsaska,  utlutad  aska, 
bränd  kalk,  ammoniakhaltiga  afskräden  från  fiere  slags  fabriker  äro 
allesannnans  att  anse  som  gödningsämnen  af  stort  värde.  Talrika  fa- 
briker, som  bereda  såkallad  artificiell  eller  min  er  al  göd  sol,  hafva 
till  sin  uppgift  att  samla  dylika  ämnen  och  försätta  dem  i  sådant  skick, 
att  de  blifva  mest  tjenliga  till  gödsling.  För  ett  lands  jordbruk  i  sin 
helhet  är  det  af  största  vigt  att  icke  något  ämne  får  öfverses  och  för- 
faras, som  utfördt  på  åkern  kan  befordra  nyttiga  växters  odling. 

Ju  noggi-annare  vi  känna  markens  beståndsdelar,  desto  ändamals- 
enligare   förmå  vi  göra  valet  af  gödningsämnen.     Man  behöfver  då  en- 


80  A.       ALLMÄN    BOTANIK. 

dast  gifva  hvarje  jordmån,  livad  som  saknas  i  den,  och  kan  ofta  med 
några  säckar  gödningsämne  uträtta  detsamma,  som  med  lika  många 
hästlass  för  denna  jordmän  otjenlig  gödsel. 

I  detta  hänseende  hat\a  tlere  ämnen  befunnits  medföra  en  påtag- 
ligt gynnsam  verkan,  så  att  de,  i  proportionsvis  ringa  mängd  utströdda 
på  åkern,  i  ofantligt  hög  grad  öka  dess  bördighet.  Dessa  äro:  gips, 
benmjöl  och  guano. 

Gipsens  verkan  är  så  ögonskenlig,  att  Franklin,  som  i  Europa 
lärde  känna  sättet  att  beströ  åkrar  och  ängar  med  gips,  sökte  införa 
det  i  Amerika.  Han  fann  likväl  föga  beredvillighet  dertill  hos  sina 
landsmän,  ty  ingen  trodde  på  de  utlofvade  underverk,  som  en  säck  gips 
skulle  uträtta  på  ett  fält.  Då  utströdde  Franklin  på  en  åker  vid  en 
bergssluttning  gips,  som  i  stora  bokstäfver  bildade  orden:  »Gipsens 
verkan».  Sädens  5'ppiga  växt  på  de  öfverströdda  ställena  gjorde  snart 
detta  nya  gödningsmedels  värde  ögonskenligt  för  hvarje  förbifarande, 
och  nu  behöfdes  icke  någon  vidare  rekommendation  för  dess  använ- 
dande. 

Gipsen  består  af  svafvelsyra  och  kalk  (Kemien,  §  87).  Han  inne- 
håller följaktligen  svafvel  och  kalk,  tvenne  ämnen,  som  vi  redan  anfört 
såsom  väsendtliga  beståndsdelar  hos  många  växter. 

Rörande  gipsens  verkan  råda  olika  åsigter;  dels  tillskrifver  man 
den  hans  svafvelhalt,  dels  hans  förhållande  till  den  i  jorden  befintliga 
kolsyrade  ammoniak.  Af  detta  ämne  sönderdelas  han  nämligen  så,  att 
svafvelsyrad  ammoniak  •  och  kolsyrad  kalk  bildas,  hvaraf  det  förra  är 
föga  tlygtigt  och  derför  bättre  qvarstannar  i  jorden,  än  hvad  händelsen 
är  med  den  eljest  lätt  i  luften  bortgående  ammoniaken.  Den  kolsyrade 
kalken  löser  sig  i  kolsyrehaltigt  vatten,  och  kan  således  ingå  i  väx- 
terna. Slutligen  härleder  man  äfven  gipsens  verksamhet  helt  enkelt  af 
hans  kalkhalt,  emedan  han  befunnits  sä  fördelaktig  för  kalkväxter  och 
framför  allt  för  klöfver.  Att  han  med  lätthet  sönderfaller  till  ett  tint 
pulver  och  löses  i  vatten  är  omständigheter,  hvilka  man  tillskrifver  hans 
företräde  framför  andra  i  jorden  förekommando  kalkföreningar.  Möj- 
ligt är,  att  alla  dessa  orsaker  verka  samfäldt. 

Gödsling  med  benmjöl  har  ett  utomordentligt  gynnsamt  infiytaiide, 
särdeles  på  hveteskördens  uppbringande  till  högt  belopp.  Broskets 
qväfvehalt,  närvaron  af  fosforsyra  och  kalk,  dessa  hveteaskans  begge 
beståndsdelar,  göra  benmjölets  verkan  lätt  förklarlig,  och  denna  är  desto 
kraftigare,  ju  finare  benen  blifvit  malda.  Ännu  mer  förhöjes  den,  om 
benmjölet  användes  utrördt  med  svafvelsyra,  ty  dä  uppkommer  svafvel- 
syrad kalk  och  lösHg  fosforsyrad  kalk.  I  handeln  förekommer  detta 
preparat  under  namn  af  Superfosfat.  I  England,  dit  hela  skepps- 
laster ben  årligen  införas  utifrån,  har  åkerns  afkastning,  sedan  denna 
import  tog  sin  början,  blifvit  höjd  till  dubbelt  mot  förr. 

Guano  är  en  brunaktig,  sönderfallande  eller  pulverartad  massa 
med  skarp  ammoniakalisk  lukt.  Den  införes  från  några  öar  och  punk- 
ter på  fasta  landet  af  Amerikas  vostra  kust,  belägna  i  en  nästan  regn- 
lös region.  Der  har  från  årtusenden  tillbaka  hopat  sig  spillning  af 
sjöfoglar,  som  i  ofantliga  skaror  ofta  fullkomligt  betacka  dessa  sina  till- 
håll.    Till  en  del  stadd  i  förruttnelse  utgör  denna  spillning  den  i  han- 


AKERHKIKET.   TRADE.   VEXELBUUK.  81 

deln  förekoniniande  guano'ii  (^Kemien,  §  404>  En  rik  lialt  af  ammo- 
niak och  fosforsyra  förläna  detta  gödningsmedel  dess  öfverraskande 
stora  kraft. 

Såsom  ett  gödningsmedel  af  synnerligt  värde  i  anseende  till  dess 
qväfve-  och  fosforsyrehalt  användas  äfven  oljekakor. 

Trade. 

En  genom  skördar  mattad  jord  kan  äfven  utan  gödning  återvinna  lir> 
sin    förra    bördighet,    om   vi   för   längre   eller  kortare  tid  lemna  henne 
obrukad.     Detta  förfarande,   som  kallas  Trade,   är  i  mänga  mer  glest 
befolkade  trakter  så  vanligt,  att  man  der  knappt  någonsin  gödslar. 

Detta  märkvärdiga  förhållande  förklaras  deraf,  att  under  trades- 
tiden  luft  och  vattnet  oupphörligt  få  inverka  på  jorden  och  utan  afbrott 
orsaka  en  dess  ytterligare  förvittring.  Derigenom  blifva  dess  lösliga 
mineraliska  beståndsdelar  äter  i  tillräcklig  mängd  tillgängliga  för  en 
kommande  skörd.  För  att  bättre  inse  detta  bör  man  erinra  sig  hvad 
vi  sagt  i  §  107,  eller  att  de  flesta  mineralämnen,  som  upptagas  af 
växterna,  först  genom  en  söndordelning  försättas  i  lösligt  tillstånd  och 
att  derför  temligen  lång  tid  erfordras,  innan  det  i  jorden  inträngande 
vattnet  mättats  med  dessa  ämnen.  Ett  trädesland  betäckes  snart  af 
ogräs,  som  bättre  bibehåller  dess  fuktighet  och  tillika  ökar  humushalten. 

Endast  den  till  sin  kemiska  sammansättning  allra  fördelaktigaste 
jordmån,  t.  ex.  förvittrad  lava,  förmår  bära  upprepade  skördar  utan 
både  gödsling  och  trade. 

Y  e  X  e  1  b  r  u  k. 

Yi  veta  af  det  föregående,  att  olika  växtfamiljer  icke  allenast  taga  116 
olika  mineralännien  ur  jorden,  utan  äfven  taga  dessa  i  högst  olika 
myckenhet.  Då  en  hveieskörd  beröfvar  ett  fält  af  vid  pass  2  tunn- 
lands vidd  112  skalp,  fosforsyrade  salter,  borttager  en  rofskörd  derur 
endast  38  skälpund.  Tre  rofskördar  matta  följaktligen  en  åker  mindre 
än  en  enda  hveteskörd. 

Häri  ligger  förklaringen  öfver  att  en  jordmån,  som  blifvit  otjenlig 
för  ett  visst  växtslag,  likväl  eger  förmåga  att  bära  ett  andra  och  tredje. 
Efter  hvete  kunna  utan  ny  gödsling  klöfver  eller  potates  med  stor 
framgång  odlas,  ty  dessa  erfordra  endast  en  ringa  qvantitet  fosfor- 
syrade salter  för  sin  utveckling. 

Hvilken  ordningsföljd,  som  på  grund  häraf  bör  iakttagas,  kan  icke 
i  allmänhet  bestämmas,  utan  beror  helt  och  hållet  på  jordmånens  be- 
skaffenhet på  olika  ställen.  Med  ett  väl  regleradt  vexelbruk  kunna  efter 
en  enda  gödsling  fem  till  sju  skördar  tagas  och  trade  blifver  olehöfligt, 
hvilket  dessutom  på  tätt  befolkade  orter  icke  skulle  vara  användbart. 
Erfarenheten  har  för  olika  trakter  bestämt  den  ordningsföljd,  i  Inilken 
olika  slags  växter  fördelaktigast  böra  odlas  på  ett  och  samma  fält. 
Exempelvis  anföra  vi  här  en  i  mellersta  Rhentrakten  temligen  vanlig 
ordningsföljd  med  femårigt  omlopp,  enligt  hvilken  det  gödslas  i  början 
af  första  året,  således  hvart  femte  år:  första  året  potates  eller  hvitbetor 

Sr/lä  il  ler,    .Yatuiriis  Bok.  —    V.  Botanik.  (2:a  iippl.)  t; 


82  A.        A1,LM.\N     BOTANIK. 

kaliväxtCT';    andra   året   liveto     kiselväxtcr  ;    trotljc  arot  klötVer    kalk- 
växter);  tjerde  året  livete  och  vissa  slags  rofvor    kisel-  och  kaliväxter); 
femte  året  hatVe.  råg  och  korn    kisel-  och  kalkväxter;;  med  sjette  året 
börjar  samma  ordningsföljd  pä  nytt. 
117  Sålunda  finna  vi,   att  den  vetenskapliga  Botaniken    under  det  hon 

utforskar  och  uppdagar  växternas  lifsfenomen  tillika  gör  landtbrukct  de 
vigtigaste  tjeuster  och  såmedelst  befordrar  det  allmänna  välståndet,  ty 
detta  grundlägges  säkrare  genom  det  lönande  jordbruket,  än  genom  nå- 
got annat  näringsfång.  Då  det  förtäljes  hurusom  kejsaren  i  China  en 
gång  om  året  lägger  handen  på  plogen,  likasom  en  gång  kejsar  Josef 
i  Österrike  på  sin  resa  genom  Böhmen  egenhändigt  plöjde  en  fåra,  så 
iiro  dessa  handlingar  endast  ett  uttryck  för  erkännandet  af  åkerbrukets 
höga  vigt. 

Ej  mindre  betecknande  för  detsammas  kulturhistoriska  betydelse 
uppträder  i  antiken  såsom  pa  en  gång  åkerbrukets  och  hyfsningens 
gudinna  Ceres  — 

»Som  mildrar  vilda  seder. 

Närmar  ena  menskan  till  den  andra.» 

Enkla  och  rörande  äro  slutligen  de  ord.  Inarmed  en  nordameri- 
kansk iudianhöfding  anbefaller  sin  stam  att  idka  åkerbruk  såsom  det 
enda  medlet  att  hindra  den  hvita  befolkningens  inkiäktningar: 

»Sen  J  icke,  att  de  hvita  lefva  af  korn.  men  vi  af  villebråd?  Att 
köttet  behöfver  mer  än  30  fullmånar  för  sin  utbildning,  och  dessutom 
ofta  är  sparsamt?  Att  hvart  och  ett  af  de  underbara  korn,  som  de 
utströ  på  marken,  gifver  dem  mer  än  tusenfallt  igen?  Att  villebrådet, 
livaraf  vi  lefva,  har  fyra  fötter  för  sin  flykt,  men  vi  endast  två  för  att 
törfölja  det?  Att  kornen  (|varstanna  och  växa  der,  hvarest  de  hvita 
männen  sä  dem?  Att  vintern,  som  för  oss  utgör  en  tid  för  mödosannna 
jagter.  tVir  dem  är  hvilans  tid?  Derför  hafva  de  så  mänga  barn  och 
lefva  längre  än  vi.  Jag  säger  derför  till  hvar  och  en,  som  vill  lyssna 
till  mig,  att,  innan  vår  bys  cedrar  dött  ut  och  lönuarne  i  dalen  upp- 
hört att  gifva  oss  sitt  socker,  skall  de  kornsåendes  stam  hafva  utrotat 
de  köttätandes,  såframt  icke  dessa,  som  nu  äro  jägare,  besluta  sig  för 
att  så!» 
1  IS  Växten  belönar  pä  det  noggrannaste  hvarje  henne  visad  uppmiirk- 

sanihet,  hvarje  henne  egnad  omsorg.  ^lan  jemföre  till  ex.  den  vilda 
potatesväxtens  ärtstora  knölar  i  Mexikos  bergstrakter  m(>d  våra  åkrars 
jättestora  knölar,  den  penntjocka  vilda  moroten  och  sikorian  med  de- 
samnias  odlade  saftiga  och  sockerhaltiga  röttei-,  vildapelns  lilla  och  sura 
frukt  med  ,de  kostbara,  genom  odling  förädlade  äplcsorternas  yppighet. 

\\  kunna  icke  neka  oss  nöjet  att  här  meddela  ett  bevis  pä  de 
fördelar,  som  isynnerhet  fruktträden  skänka  dem  som  vårda  dem.  I 
Wallerstädten,  en  liten  tysk  by,  insjuknade  och  qvarstannade  under 
sjuåriga  kriget  en  fransk  soldat.  Han  vårdades  af  ^älvilliga  bönder, 
tillfrisknade  och  beslöt  sig  af  tillgifNcnhet  för  sina  välgörare  att  der  slå 
sig  ned  och  fVirsörja  sig  med  sina  händers  arbete.  Anförtrodd  att 
vakta  hjordarne,  märkte  han  snart  att  det  pa  de  stora  betesmarkerna 
fanns  godt  utrynnne  för  nyttiga  trädslag.  Detta  föranledde  honom,  att 
vid   den   årstid,    då   boskapen   hölls  inne,    anträda  en  vandring  till  sitt 


VAVrEKNAS    UIBUKUMNO.  83 

tonlna  liciii;  odi  dciifiäii  bar  lian  i>ä  rvggcii  nieil  sijf  ett  antal  unga 
telningar  at  iidla  fruktträd.  Flcro  gånger  upprepade  lian  denna  vandring 
och  j)lantei-ade  efterhand  hela  l)etesinarken  med  träd,  hvilka  nu  utgöra 
en  herrlig  skog,  som  ärligen  inbringar  en  betydlig  sinnma  oeh  utgör  en 
källa  till  välstånd  för  hela  bvlairet. 


1{.    Enskiin  eller  speciell   Botanik. 

Sedan   läran   om   växtens  organer  och  deras  verksamhet  blifvit  af-  iiii 
handlad  i  den  förra  afdelningen,  eller  allmänna  Botaniken,  återstår 
nu   att   i   denna   sednare  afdelning,    som  vi  kalla  enskild  eller  spe- 
ciell IJotanik.    lära  känna  de  särskilda  växtarterna,   deras  kännetec- 
ken, indelning,  utbredning  och  användning. 


Växternas  utbredning. 

Jonlytan  är  i  högst  olika  grad  betäekt  af  växter.  Da  deras  mäng-  120 
fald  och  storlek  mer  ocli  mer  aftaga  mot  p(jli'rna.  sä  att  tall  och  björk 
»•ndast  törekonuna  förkrympta  och  videbuskanie  hafva  utseende  af  små 
örter,  iivarefter  endast  mossor  och  lafvar  förmä  ])il)ehålla  sig,  tilldess 
ämUligen  allt  växtlif  tijlintetgöres  af  evig  snö  och  is,  se  vi  deremot,  ju 
närmare  vi  konnna  ;c(i\atorn,  Aäxtverlden  uppträda  i  största  yppighet 
och  med  den  fullkomligaste  utbildning  af  praktfulla  blommor,  ofantliga 
blad  och  aromatiska  frukter.  I  dessa  tropiska  trakter  finna  vi  icke 
allenast  det  största  antalet  af  olika  arter  tillsannnans,  utan  der  äro 
äfven  dikotyleilonväxterna  de  vida  öfvervägaufle. 

De  allraflesta  växter  äro  bundna  vid  bestämda  gränser,  inom 
hvilka  de  finna  hvad  som  för  deras  trefnad  erfordras,  och  man  kan 
föreställa  sig  vissa  linier  uppdragna  pä  jordklotet,  hvilka  beteckna  oliv- 
trädets, vinstockens,  sädesslagens  och  fiere  andras  gränser.  Dessa  linier 
löpa  likväl  för  ingen  del  parallell  med  leqvatorn,  ty  redan  i  Fysiken 
(<?  224  hafva  vi  sett.  hvilka  särskilda  förhållanden,  som  kunna  inverka 
på  en  trakts  medeltemperatur.  Så  trifvas  ]iå  kalljord  under  Englands 
jemnare  klimat  t.  ex.  I.agerkersen  (Pnimis  LtiuroccrdmnJ  och  många  an- 
dra växter,  hvilka  i  Tyskland  fÖrfrysa,  hvaremot  drufvorna  icke  mogna 
i  England,  emedan  de  Itehöfva  en  värmegrad.  som  detta  ö-land  icke 
uppnår. 

Höga  bergstrakter  i  de  heta  länderna  bära  på  olika  luijd  växter, 
tillhöriga  de  mest  olika  klimat.  Under  det  att  deras  fot  hvilar  i  palm- 
eller  orangelunder,  är  den  kala  hjessan  betäckt  med  lafvar  och  evig 
snö.  På  grund  af  dyhka  förhållanden,  som  blifvit  iakttagna  isynnerhet 
af  Humboldt,  hafva  växtgeografien  och  växtstatistiken  utbil- 
dat sig  till  egna  vetenskapsgrenar,  och  växtverlden  pa  jordklotet  indelas 


84  B.       ENSKILD     BOrWIK. 

i  följd  liäiaf  i  8  särskilda  zoiht  och  2-")  riken.  För  de  förra  är 
det  iiiedeltenii»eraturen,  för  de  sednare  vissa  växtfamiljers  förlierrskande, 
som  bestämmer  irräuserna.  Sä  t.  ex.  har  a^quatorialzonen,  soin 
äfveu  benämnes  Palmernas  eller  Pisangernas  zon.  och  sträcker  sig  15 
grader  pa  ömse  sidor  om  lequatorn,  28"  till  36'*  C.  i  årlig  medeltempe- 
ratur. 1  ordningen  följa  sedan  den  tropiska,  subtropiska  och 
varmare  tempererade  zonen,  och  dernäst  deu  kallare  tempere- 
rade, från  4.5:te  till  58:de  graden,  med  12"  till  6"  V.  medeltemperatur, 
och  som  äfveu  kallas  de  bladfällande  löfträdens  zon.  I  rigtning  mot 
Idolen  kouuna  vidare  den  subark tiska  eller  barrträdens  zon,  livari  vi 
bo.  den  arktiska  och  polarzonen.  I  den  sistnämnda  befinner  sig 
medeltemperaturen  under  fryspunkten. 

Ett  väx  t  ge  ografisk  t  rike  utgr)res  af  alla  de  trakter,  i  hvilka 
åtminstone  hälften  af  för  dem  egendomliga  arter,  och  minst  en  tjerde- 
del  af  slägten  och  särskilda  familjer  förekomma  uteslutande  eller  för- 
herrskande.  Såsom  exempel  må  anföras:  Umbellaternas  och  Barr- 
trädens rike,  äfven  kalladt  Linnés  rik~e,  som  innefattar  norra  och 
mellersta  Europa  ända  till  Pyrenéernas.  Alpernas,  Balkans  och  Kauka- 
sus' norra  sluttning,  jemte  ett  lika  bredt  bälte  genom  norra  Asien. 

Såsom  statistiskt  exempel  ma  nämnas  att  dikotyledonernas  antal 
här  förhåller  sig  till  mohokotyledonernas  såsom  4  till  1. 

121  För  växternas  spridning  inom  deras  naturliga  gränser  har  naturen 
på  mångfaldiga  sätt  dragit  försorg.  Hon  har  nämligen  dels  försett  de- 
ras frön  med  tjunpenslar,  på  det  vinden  måtte  föra  dem  omkring,  dels 
med  små  taggar,  pä  det  de  mätte  fastna  vid  djuren  och  af  dem  kring- 
föras. Foglarne,  de  växtätande  däggdjuren,  bäckarne  och  floderna,  ja 
sjelfva  hafvet  sprida  dem  pä  mångfaldiga  sätt. 

Icke  desto  mindre  har  Amerikas  och  Australiens  växtverld  först 
genom  dessa  länders  djerfva  upptäckare  blifvit  för  oss  iipplåten.  och 
ännu  medför  hvarje  ar  derifran  nya  \äxter,  af  hvilka  mänga,  som  i 
början  endast  med  vissa  försigtighetsmatt  kunna  odlas,  småningom  ^änja 
sig  vid  vårt  klimat  och  tillochmed  förvildas.  Den  vackra  gula  Ciul- 
traf\'en  (Oenothera  biennisj,  som  år  1614  för  första  gången  ötScrfördes 
till  Europa,  blommar  nu  på  alla  åkerrenar  i  Tyskland  samt  fierestädes 
i  Sverige,  och  den  kanadiska  Binkan  fErigeron  canadenftifi).  som  först 
efter  Ameiikas  upptäckande  tillfälligtvis  öfverfördes  med  rag.  är  nu  i 
mellersta  Europa  ett  af  de  vanligaste  ogräs. 

122  Med  ett  lands  eller  en  trakts  Flora  förstår  man  sannnanfattningen 
af  alla  der  vikit  växande  växter.  Af  deu  beror  mer  eller  mindre  hela 
landskapets  karakter  i  den  mån  kulturen  inverkat  derpå  eller  ödeläg- 
gelse  förstört  den.  Mer  och  mer  sällsynta  blifva  emellertid  rena  ve- 
getationsutsigter,  d.  v.  s.  åsynen  af  en  växtverld,  som  aldrig  varit 
af  menniskohand  berörd  eller  förändrad.  Exempel  på  sådana  erbjuda 
de  tropiska  urskogarne,  nordens  barrskogar,  fjelltrakternas  gräsmattor, 
stcpper,  hedar  och  mossar. 

Anmärkningsvärdt  är,  att  många  växter  företrädesvis  uppträda  i 
massor,  såsom  boken,  tallen,  ljungen,  hvarigenom  landskapets  karak- 
ter synnerligt  utpreglas. 

Men  icke  endast  genom  den  hänförande  skönhet  och  det  egendom- 


VÄXTERNAS    INDELNING.  85 

liga  uttryck,  som  väx  t  vorklen  förlänar  landskapet  och  som  sa  mångfal- 
diga gänuer  blifvit  poetiskt  skildrade,  eger  den  för  oss  värde  ocli  bety- 
delse, utan  äfven  till  landets  beskaffenhet,  till  dess  klimat,  till  dess 
vattenrikedom  och  följaktligen  till  dess  innevånare  sträcker  vegetationen 
sin  vidtomfattande  inflytelse. 

Hastigt  afrinna  störtregnen  frän  de  bergåsar,  som  man  skonings- 
löst skötlat  pä  deras  skogar,  och  bilda  plötsligt  ui)psvällande  strcinnnar, 
som  i  dalarne  åstadkomma  förhärjande  öfversvämningar.  P'ä  det  häf- 
tiga vattentlödet  följa  torka  och  ofrnktbarhet;  skoglösa.  förtorkade,  (kls- 
liga  berg  och  bergsslätter  möta  nu  blicken  ät  alla  sidor. 

Ett  välgörande  afl)rott  häremot  bildar  den  sorgfälligt  vårdade  sko- 
gen pä  andra  bergssträckor.  Likasom  med  älskande  armar  mottaga  hans 
träd  det  fallande  regnet,  som  de  hejda  ocii  qvarliälla  samt  småningom 
aflemna  ät  oräkneliga  källor,  som  framspringa  i  dälderna. 

Växternas  indelning. 

Att  man  vid  växternas  beskrifning  och  indelning  mäste  hälla  sig  123 
till  mycket  bestämda  och  oföränderliga  kännetecken,  är  högst  naturligt. 
Ty  ville  man  indela  dem  efter  sädant,  som  deras  storlek,  i  örter,  buskar 
och  träd,  så  skulle  man  t.  ex.  nödgas  föra  videt  till  alla  dessa  afdel- 
ningar,  emedan  det  i  fjelltrakterna  föi-ekommer  nästan  örtartadt,  och  i 
lägre  trakter  dels  som  buske,  dels  som  träd. 

En  indelning  af  hvad  slag  som  helst  förutsätter  en  föregående 
noggi'ann  undersökning  och  beskrifning  af  dit  hörande  föremal.  Allt  ef- 
ter dessas  beskaffenhet  har  i  alla  vetenskaper  utbildat  sig  ett  eget,  be- 
skrifvande  sjuäk  eller  Terminologi,  som  gifver  vissa  bestämda  namn 
ät  de  ifrågavarande  tingens  delar,  former  och  egenskaper. 

Eör  den  indelning  af  växterna,  som  för  närvarande  är  allmännast 
antagen,  hafva  vi  att  tacka  Linné,  en  svensk,  som  föddes  1707,  och 
som  i  alla  tider  skall  intaga  ett  af  de  första  rummen  bland  de  ntmärk- 
taste  naturforskare. 

Linné  följde  två  olika  metoder  i  och  tVir  växternas  indelning.  I 
den  ena  fastade  han  afseende  vid  vissa  skiljaktigheter  hos  enskilda  de- 
lar, nämligen  blomdelarne.  hvari)a  han  grundade  klasser  och  ordningar. 
Emedan  denna  indelning  är  mindre  naturhg.  kallas  den  det  artifici- 
ella  eller  Linnéiska  sexualsystemet. 

Derjemte  ordnade  likväl  Linné  växterna  äfven  efter  deras  total- 
utseende, eller  vissa  allmänna  likheter,  i  naturliga  familjer.  Detta  för- 
faringssätt har  sedermera  blifvit  vidare  fullföljdt  af  Jussieu  frän  Ge- 
neve och  föran  ledt  åtskilliga  s.  k.  naturliga  sy  st  em  er.  såsom  De- 
caudolle's.  Endlichers  och  i  Sverige  Eries'. 

De  växter,  som  öfverensstämma  i  alla  väsendtliga  och  oföränderliga  V2i 
kännetecken,  höra  till  en  och  samma  art. 

Arter,  som  ^isa  en  viss  öfverensstämmclse  särdeles  i  sina  befrukt- 
ningsdelar, utgöra  ett  s lagte. 

Alla  till  samma  slägte  hörande  arter  utmärkas  med  ett  gemensamt 
slägtnamn  och  derjemte  ett  särskildt  artnamn.  Så  t.  ex.  T'io/a,  Yiol- 
blomma,   slägtnamn;   och   till   detta  slägte  höra  arterna    T'/oh/  odorata. 


86 


H.       tXSKILI)    HOTAMK. 


luktviolen,  Viola  trkolor,  den  tivlärgadc  violhlonmian  dkr  styfniors- 
blomnian,    Viola  ca»ina,  luindviolon,  ni.  ti.  andra. 

\'id  växternas  beskrifvande  äro  de  latinska  nannien  nödvändiga  af 
det  skäl,  att  samma  \ä\t  ofta  har  de  mest  olika  inhemska  namn  icke 
endast  i  särskilda  länder,  ntan  äfven  i  ett  och  samma  land,  ja  till  oeh 
med  i  sanniia  i)rovins.  sa  att  man  (miöjligt  kan  medelst  dem  göra  sig 
begriplig  för  alla. 

Slägten,  som  cga  vissa  likheter,  bilda  familjer  och  kallas  just  för 
sin  likhets  skuld  för  vand  ta,  hvilket  uttryck  här  tages  i  motsatt  me- 
ning mot  i  Kemien,  der  förvandtskapen  är  störst  just  mellan  de  krop- 
par, som  hat\a  minsta  likheten  sinsemellan.  Solrosen,  Bellis,  Astern 
och  Dahlian  äro,  att  vi  ma  lemna  ett  exem])el,  växter  af  olika  slägten, 
men  som  tillhöivi  en  och  samma  familj. 

Att  slutligen  alla  växter  fördelas  pa  tre  hut\udafdelningar.  Akoty- 
ledoner,  Monokotyledoner  och  Dikotyledoner,  hafva  \i  redan  i  «;  25 
omnännit. 

l'ullkon)ligt  klara  blifva  emellertid  dessa  begrepp  först  derigenom 
att  man  betraktar  samt  flitigt  insamlar,  bestänmier  och  ordnar  växterna. 

Det  artificiella  eller  Liiiiiéiska  svstenict. 

125  Alla  växter  fördelas  enligt  detta  i  24  klasser,  hvaraf  de  2o  första 

innehålla  säväl  Di-  som  Monokotyledoner.  den  2i:de  äter  endast  Ako- 
tyledoner. 

Klasserna  bestännnas  efter  ståndarnes  antal,  ställning  och  längd, 
efter  deras  sammanväxning  med  hvarandra  eller  med  andra  blomdelar, 
eller  slutligen  deras  fullkomliga  frtunaro. 

Hvarje  klass  sönderfaller  i  Here  ordningar,  som  ui)pställas  efter 
olika  grunder;  så  t.  ex.  äro  de  i  de  tretton  första  klasserna  grundade 
pä  stiftens  antal.  Det  är  således  huf\  udsakligen  blommans  befruktnings- 
delar, som  ligga  till  grund  för  hela  detta  system. 


>!i.\tcr 
med : 


tviUiua 


[ot\ 


()f  V  er  si  tit    af    klasserna. 


:>iniiii>i'  . 


Stiuiil.    Iriii 
lr;lu   pi.-t.  . 


UoM.I.   I 


;lMi(l    . 


viiltästiiiii!: 
il;(1  hfstönnl 


1.  MuiiaiiiJi  ill. 

'1.  IHciiiilrhi. 

■A.  riiiindriii. 

1.  Teliiiinlriii. 

.'i.  I'etitiiinliiii. 

Cl.  Ilv.lliwlliil. 

7.  //pjilinulrid. 

f<.  Oelaiidriii. 

il.  Eiineaniliiii. 

Kl.  /limiiDlriii 

11.  Iknlfcaiiitiiii. 

12  liiisoiiihid, 

1:5.  I'oliiiiiuJ)'ia. 

14.  Diiliiiiiimiii. 

l."i.  Tclrni/viianiiii. 


St.-tii(liirc  lioiiviixti 
■iiUiiiiiicli'   liloimiHir 


(I   [iL^lillon 


Jiiie(l<'l.st    jlil.  .Mi.iiiiili-lpliiii. 
sti(li)i;ni'iie<  17.  Iiiaddpliiii. 
\l*.  PuliimlelnUiii 


lil 


liiadeliii 
Siini/eiiesiii. 


Ull.  diniandiiii. 

r.M.  Miiiionia. 

'•2>.  IHiieriii. 

yr.''.  l\<liiiniiiiiii. 

24.  ffii/i/ciniiiiio. 


DEl    AIMIFRIKLLA    KLI.lUl    LINNKISKA    SVSTKMKT.  87 


Öfversigt  af  klasser  och  ordningar. 

Klasser.  Ordningar.  Exempel. 

^     ,,  ,   .       ,       ,     ,        |l:ii:  1  pistill:  Mou(M/>/nta  Hippariti. 

I.  Monandrm:  1  st:iiulare^._,..^.  .,        ,,  Dlfjunki    BUhim  virfjaturu. 

11  :a:  I  jiistill:  Muuof/^nia  Syringa. 

II.  Diaitdria:    2   stamlare   2:a:  2         »  Dif/i/nm    Antho.midhnia. 

|:!:e:  :!         »>  Trkpjnia  Fipcr. 

|l:a:  I  pistill:  Moiiofiipiia  Iris. 

III.  7Vm/*(/r/«;  :;  ståndare  2:a:  1'        )>  Duiynia   Aveaa. 

I '5:0:  :5        )>  1  lifpjnia  Montia. 

jl:a:  1  pistill:  Mvitof/T/nia  Trichera. 

IV.  7Wr««f/m/;4ståndnre|2:a:  2        »  Dicjynia   Galium. 

I  H:e :  4        »  Tetrarjynia Potamof/etoii . 


y.  Peiitamlria:  .">  ståndare 


l:a:   I  pistill:  Monorjynia  Myosotls. 

2:a:  2        »        Dujyula   Carum. 

'Mc:  H        »        Triijynla  Vihuvuum. 

4:e:  4        »        Tetragynia  Parnassia. 

ö:e  :  .">        »        Fentarppua Drosera. 

f):e:  ti  ell.  flere  pist.:  Polyijynia  Myosurm. 


Jl:a:   1  pistill:  Monogynia IJliv/iit. 

J2:a:  2        )>        Difjynia   Oxyria. 

\'I. //^xaH<^/rm.;  6  ståndare/ 3:e:  :$        »         Trkpjnla Rume.i: 

J4:e:  4        »        Tetrcupjnia  

[."):e:  många  pist.:  Polygyma...  Alisma. 

VII.  Heptundrki:  7  stånd.   I:a:   1  pistill:  Monogynki  Trientalis. 

Jl:a:   1  pistill:  Monogynki  Calluua. 

2:a:  2        )>        Diqtinm  Chrysosnlenimit. 

—  •'^~  '      " |3:e:  3        »        Tr%«/a  _. PolygoLm. 

[4:e:  4        »         Tetragynm Parits. 

(l:a:  1  pistill:  Monogynia Lauras. 

IX.  Enneandrki:  it  stånd.<2:a:  H        »         Trigynki  Rheuiu. 

|3:e:  (3        )>        Hexagynki  Butonms. 

JI:a:   1  pistill:  Monogynki  Pyrola. 

2:a:  2        »        Dkjynki   Sax/fraga. 

^\.    uecunurtu:    n)  staiiu.  3:e:  3        »         Trigynia    Silene. 

,  •      |4:e:  5        )>        Pentagynki Sediim. 

[5:e:  10       »        Decagynki  Ph0olacca. 

[l:a:  1  pistill:  Monogynki  Lythriim. 

J2:a:  2        »        Dlgynia  Agrimonm. 

XI.  Dodecandrki:  12 ätä.nå.'3:e:  3        »        Trigynki  Eupliorhia. 


l4:e:  5        »        Pentagynia Reseda. 


:e:  många  pist.:  Polygynici...   Semjyervivuni. 

|l:a:  1  pi.still:  Monogynia  Frunus. 

,,TT      T  7  •  •  2:a:  2        «        Diqipiia  Sorbus. 

XII.  Icosandria:    mänga  J.,  „                 ^'  •       •  n  „t,„.    , 
^,    ,            „    ,,      j,   ?    ;3:e:  3        »        Iriqmiia  Lratceqits. 

ståndare    pa  blomiodr.  i  ,  .  r,    f         ■  d 

^  I4:e:  o        »        Pentagynia Pyriif<. 

[.jre:  många  pist.:  Polygynia...  Rosa. 

fira:  1  pi.still:  Monogynia  Nyrniilana. 

,.,TT     i>  1         1   ■  -  2:a:  2        »        Diqipiia  Pceonia. 

XIII.  /oZ^««5Z;v_«v  mänga    3^^ .  ^        ^,        7'4V«'«  Aconitma. 

ståndare  pa  pistiUf astet  |  ^^^  ^  .        ^^        pdagynia  ......  ^Q.«^7.f/m. 

."i:e:  många  pist.:  Polygynia...   Rannnculns. 


88 


KNSKILU    BOTANIK. 


Klasser. 

XIV.  Didynaiaia:  4  två- 1 
väldiga  ståndare  (läpj)- 
blomma)  1 

XV.  Tetradynamla:  (3  fyr- 1 
väldiga  ståndare  (kor.s-| 
blomma)  | 

XVI.  MonadeljjJiia:    stån- 
darsträngar      hoiiväxta<^ 
till  en  knippa 

XVII.  Diadelphia:  stån- 
darsträngar  hopväxta  i 
två  knijjpor  (oftast  fjä- 
rilsblomma) 

XVIII.  Fulyadelpliia:  stån- 
darsträngar  hopväxta  i 
flere  knippor 


Ordningar.  Exempel. 

l:a:  4  småncitter:    Gyinaoisperiiiia  Laiiilnm. 
2:a:   1   kai)selfrnkt:  Arifilospermla  Liiuuna. 


XIX.  Syuf/enesfa :  ståndare 
').  med  sammanväxta 
knappar.  (Tung-  eller 
1'örlika  blommor  i  korg) 


XX.  (iyndndrlti:  standai 
och  pistill  h(i])vä.\ta 


XXI.  Monoccla:  skiljdkö- 
nade  blommor  på  sam- 
ma stånd 


XXII.  skiljdk(inade  lilom 
mor  j)å  särskilda  stånd 


l:a:  Kort  skida:  Säicidosce Draba, 

2:a:  Lång  skida:  Siliquosce Cardainine. 

l:a:    i)  ståndare:   Triandria    'Tamarindiis. 

2:a:    5  »  Fentandria  Ijinuin.. 

i3:e  :  10  »  Devandria Geraninin. 

i:e:    många  ståndare:  Folyandria  Malva. 

l:a:    O  ståndare:  Hexandria  FiLiaaria. 

2:a:    8  w  Octandria    Folygala. 

8:e  :  K)  »  Decandria  Vicia. 

(1  stånd,  fri,  i)  hopväxta)  TrifoUum.' 

l:a:   10  ståndare:   Decandria Tlieohrovia. 

2:a:  många  ståndare,    fastade  på 

l)lomfodret:  Icosandrla     ..  Citriis. 
8:e:  många  ståndare,    fastade   på 

pistillfästet:  Folyandria ...  Hypcricum. 

11    11    ^  1  ••      T     {Foliiqamia  ,,, 

l:a:  alla  blr  2-konade:<!        "^''.t  Jaraxacnm. 

2:a:  diskblr  2-könade,  iPoZyr/owj/rt  ^,j      ,      ,7  „ 
honblr  1  kanten  :\  aiiperjiua  "^ 

3:e:  diskblr  2-könade./P«%«m/«  Ccntanrea. 

kantblr  könlösa:  [jrustranea 
4:e:   diskblr  2-könade| 

med     oivuU,am[Folygamia  (jaleialula. 
pist.,  honblr ikan-  j  necessana 

ten  fruktsamma:) 
T,:e:  hvarje      blomma] 

inom  den  gemen-  ( Foly(javiia  , ,  ,  .        _ 

samma      holken  |Ä-(Y/;vyo/rt       ^     /ii]  k. 

m.  särsk.  foder:] 

l:a:   1   ståiidarknupp:  Monandria  Orchis. 

2:a:  2  T>  Diandria  Cypripediitm. 

:i:c :  (i  »  Hexandria  Aristolochin. 

l:a:   1    ståndare:  Monandria Callitriclic. 

2:a:  2  »  Diandria Typlui.  , 

;$:e:  'A  »  Triandria    Carcx. 

4:(>;  4  "  Tctrandria  Urtica. 

."):e:  T,  »  Fentandria  Amarantufs. 

(;:e:  (I  )>  Hexandria   Cocos. 

7:e:  inånga  stånd.:  Folyandria  ..  Qaercun. 

8:e:  .stånd,  hopväxta:  Syngenesia  Bryoida. 

l:a:    I   ståndare:  Monandria  ...  Åajan. 

2:a:    2  »  Diandria Salix. 

'6:c:    ii  »  Triandria F/ioenix. 

4:c:    4  »  'Jetrandria   ...  Viseum. 

r>:e:    T»  »  Fentandria  ...  Hn,mul.ns. 

(y.e:    <i  »  Hexandria    ...  Myrira. 

7:e:    S  »  Octandria Fopnlns. 

8:e:    1)  )^  Enneandria  ...  Hydrocliarin. 

y:e:  12  »  Dodecandria..  Stratiotes. 

10:e:    ståiularsträngar    ho])växta; 

Monadelphia. . .  Jnjiipems. 


NATURLIGA    SVSTK.MKIl.  89 

Klasser.  Ordningar.  Exempel. 


XXllI.  Poli/c/aiii/a :  sani- 
och  skiljdkönade  blom- 
Bior  hos  samma  art 


I  :a  :   sam-  och  skiljdkönaile  lilv  pä 

samma  stånd:  J[foiioecia   ...   Atriplex. 

2:a:  sam-  och  skiljdkönade  blr  pä 

två  olika  stånd:  Dioecia  ...  FraxiiiKs. 

3:e :  sam-  och  skiljdkönade  blr  på 

tre  olika  stånd:   Trioecia  ...   Ceraton.ia. 

{l:a:  Ormbunkar.  Filices  Pteris. 

2:a:  Mossor,  Mnsci  Hypnum. 

3:e:  Alger.  Algen    Ftiens. 

4:e:  Svampar.  Fniufi     Ar/aricus. 

Det  artificiella  systemet  medför  den  stora  fördelen  att  växterna  med  12ii 
lätthet  kunna  bestämmas  efter  några  få,  vanligen  lätt  uppsökta  känne- 
tecken. Det  följes  derför  af  nybörjare  under  det  att  de  söka  lära 
känna  ett  så  stort  växtantal  som  möjligt;  hvarefter  de  naturliga  famil- 
jerna, om  man  använder  tillbörlig  uppmärksamhet,  nästan  af  sig  sjelft 
framgå  derur. 

Naturliga  systeiiier. 

Jussieu  uppställde  ett  dylikt,  men  som  till  stor  del  var  grundadt  127 
på    några    vissa  organer    och  derför   på   sätt  och  vis  artificielt.     Dess- 
utom voro  deri  kännetecknen  för  underafdelningarne  icke  nog  bestämda, 
hvarför  det  numera  icke  begagnas. 

Decandolle  försökte  att  grunda  hufvudatclelningarne  i  ett  natur- 
ligt system  på  växternas  inre  anatomiska  byggnad.  Han  indelade  följ- 
aktligen alla  växter  i  kärl  väx  t  er  (Planta',  vascularesj  och  cellväxter 
fPl  ceUuIarefiJ.  De  förra  indelade  han  åter  i  Ex  ogener  (Dikotyledo- 
ner)  och  Endogener  (Monokotyledoner).  De  talrika  exogenerna  in- 
delas dernäst  enligt  de  pag.  50  omnämnda  förhållanden  hos  blomman 
i:  1.  Thalamiflora^ ;  2.  Calj-ciflorse ;  3.  Corolliflorte;  4.  Monochlamydew. 
Nyare  anatomiska  undersökningar  hafva  emellertid  befunnit  de  åsigter, 
livarpå  detta  systems  afdelningar  Exo-  och  Endogenete  grunda  sig,  till 
en  del  origtiga. 

Endlicher  i  Wien  fördelade  alla  växter  i  tvenne  hufvudgrupiier : 
1.  ThaUoplti/ta,  hvilka,  såsom  t.  ex.  lafvarne,  bestå  af  en  cellväfsmassa, 
utan  rot  och  stam;  samt  2.  Cormophjta,  med  stam  och  rot.  De  sednare 
hafva  åter,  först  efter  sitt  sätt  att  tillväxa  och  dernäst  efter  blommans 
beskaffenhet,  10  underafdelningar,  innefattande  61  klasser  eller  hufvud- 
familjer,  hvilka  slutligen  sönderfalla  i  275  ordningar  eller  familjer. 

Slutligen  har  Elias  Fries  i  Upsala  uppstält  ett  naturligt  system, 
som  i  Sverige  allmänt  antagits,  och  derför  lägges  till  grund  för  den 
ordning,  Inari  vi  i  det  följande  skola  taga  en  öfversigt  af  växterna: 

A.    Cotyledonese. 

Fullkomligare  växter  med  verkliga  frihi,  som  utveckla  hjert])lad. 

1.     Dicotyledonese. 
Växter  med  2.  någongång  flerc  hjertl)lad. 


90  U.       KNSKILI)     IJOIAMK. 

l:Sta  Serien:    CoroUiflonr. 
Ståndare  fiistade   ])ii   dcii   saiidjludiga  Ijkmikiuviaiis   iii>ida. 

1  Klassen    Seminifloroi:  kronan  ofvanpå  fruktämnet.  —  Fani.   (  dihjxi- 

sitte,    Taleriavca-,  Ruhimea'  etc. 

2  Klassen  Ammlifionc :  kronan  omkring  fruktämnet.  —  Fani.   CanijMi- 

mdaced',  Borafiinea,   Lahiata-  etc. 

3  Klassen    Tubi flora-,  kronan  fästad  under  fruktämnet.  —  Fam.   Olei- 

nea-^   t^oJanacea',   Permiuda-,   Vrimulacea  etc. 

2:dra  Serien:    Thdamifiofa-. 

iStaiidarc  jcnitr   de  fria   kronbladen  fastade  ]iå  ett  eget  fäste  (iiisiilloiis  fäste). 

4  Klassen  IMmfiorar.    kronbl.    of^anl)å  fruktämnet.  —  W\\\.   UmhcVi- 

fera'  etc. 

5  Klassen    ScHiflorce:  kronbl.  omkring  på  fruktämnets  bas.  —  Fam. 

Nymphmivea' ,    ( 'rmiftra\    Uanunculacece  etc. 

6  Klassen    Volmnniflora:   kronbl.   under   fruktämnet.   —   Fam.  Anran- 

tiaccd'.,  Malravea;,    Gvraniavece^    Siloxura-  etc. 

o:dje  Serien:   ('((hjciflorcc . 
Ståndare  jemte  de  fria  kronljladen  fastade  på  del   sanibladiga  Idoriifodret. 

7  Klassen   Fmici flora-:  kronbl.   of  van   fruktämnets   fästpunkt.  —  Fam. 

Vuvurhäacca',    Rihesiarea',    Crasmhccce  etc. 

8  Klassen    Ros/ flora::    kronbl.   på   en   uppsvälld   ring   omkring   frukt- 

ämnet. —    Fam.    Pomacca',     Rosaarc,     PwpUiono- 
cca-  etc. 

9  Klassen    Ventriflora-:     kronbl.    i    fodrets    medelpunkt    nedomkring 

fruktämnet.  —  Fam.  Erinnece,    Pohjfjonea:  etc. 

4:de  Serien:    hiconijflcta:. 

IJloinnidi'   utan   siirskildt   foder  och  krona,   endast   med  t'n   enkid   hlonikaik 

eller  nakna. 

10  Klassen   Jiractei flora-:   enkel  kalk  af  krans\isa  blad.  —  Fam.  Arto- 

ca)-pca-^   Daphuoidca',    Chenopodiacea'  etc. 

11  Klassen    Jul  i  flora-:  blommor  nakna  i  liänge,  sldljda  af  skärmfjäll. — 

I"'am.    OiqmUfWa- ,    SalicinefC,    Conifcrtc  etc. 

12  Klassen   Nudi flora-:  blommor   nakna  i  ax  eller  oskaftade  i  blad  vec- 

ken. —  Fam.   Piperacca-. 


II.     M  o  n  o  c  o  t  y  1  e  d  o  n  e  .e. 
\'ä.\ter  med  ett  enda  lijerthlad. 

lo   Klassen    Frudiflora;:    blomkalk    6-bladig    ofvanpå  fruktämnet. 

Fam.    Orchidcn',   Mmaa-a-,  Irideoi  etc. 
14  Klassen   Liliiflora-:  blomkalk  6-bladig  fästad  under  fruktämnet. 

Fam.  Li}iac€(c^  Aliamavea-  etc. 


VÄXTKUNAS    HKSKUllMM..  91 

15  Klassen  Spad  ii  i  flora-:  blomkalk  ingen  eller  af  här  ell.  fjäll;  hloni- 
inor  i  kolf.  —  Fani.  Pahine,  Aroidnc,  Cj/pcra- 
ii'(i'  etc. 

10  Klassen  dhniiifloiyc:  blomkalk  af  skiftevisa  fjäll  ell.  agnar  (i  räs). — 
Fani.    Ormmnca-. 


B.    Nemese  ell.  Acotyledonese. 

()fullkiiiiilii^;i    växter   med   lii-dddkurii   (s]Mircr).   sdin    liihla   .t;- I'cm1  d  I  r  ii,  d  ;i  r. 

I.  Het  eron  e]ne<e. 

Med    vaulit;'eii   tydlip   i^it.   stam   <ifli   hlad. 

17  Klassen    FiJivex:  med  tydliga  kärl  jemte  celler.  —  Fam.    Poh/jxiflia- 

cea-,   Li/copodiacnr  etc. 

18  Klassen    Miisci:    med    spar    till    kärl,    skiljda  befruktningsdelar.   — 

^'am.  Jjiijavca-^  IJepaticK'. 

II.  IIomonemea\ 

Iviil.   stam   (ieli   l)lad  ieke   urskiljbara:   kärl   saknas  t'iillk(mili,L!'l . 

19  Klassen   Ahjic:    växandets   delar   (det  vegetativa   systemet;   öfverNä- 

gande.   —  Fam.  Lichenes^  Fmacem  etc. 

20  Klassen   Fimji:    fruktens  delar  (det  fructiticativa  systemet;  öfvervä- 

gande.  —  Fam.  ILpnenmiuicetes,  DinmitnnrlcH  etc. 


Växternas  beskrifning. 

Ilvilken  utomordentlig  formrikedom  växtverlden  företer,  inse  \i  l-js 
deraf,  att  antalet  hittills  beskrifna  arter  uppskattas  till  ungefär  150,000 
och  det  oaktadt  nya  oupphörligt  ytterligare  upptäckas.  Dessa  äro  emel- 
lertid utbredda  öfver  hela  jordklotet,  och  man  finner  på  långt  när  icke 
alla  växtarter  i  livarje  särskildt  land.  I  hela  Europa  beräknar  man 
deras  antal  till  inemot  20,000,  och  i  Sverige  blott  till  vidpass  6000 
arter. 

.lust  pä  grund  af  deras  stora  antal  beskrifvas  växterna  i  särskildt 
dertill  bestämda  verk,  som  antingen  likt  Linnés  iSystema  regetahilium 
och  Decandolles  Prodronms  Si/st.  vcfjet.  m.  fl.  innefatta  alla  jordens 
kända  arter,  eller  ock  under  namn  af  Horor  upptaga  ett  särskildt 
lands,  landskaps  eller  någon  mindre  trakts  växter,  säsom  händelsen  är 
med  Linnés.  Wahlenbergs  och  llartmans  Svenska  Floror,  Wahlenbergs 
Lappska,  Fries'  Skånska,  Scheutz'  Småländska,  Larssons  Vermländska, 
Thedenii  Stockholmska  m.  fl. 

Det  enda  sättet  att  lära  känna  växterna  är  att  insamla  dem,  nog-  - 
grannt  och  sorgfälligt  jemföra  dem  med  deras  beskrifning  och  med  an- 
dra närstående  arter.  Utan  att  underkasta  sig  denna  möda,  som  tillika 
i  hög  grad  skärper  iakttagelseförmågan,  kan  man  svårligen  i  minnet 
fasthålla  de  mångfaldiga  formerna  eller  vinn-a  ens  en  öfverblick  af  väx- 
ternas familjer. 


92 


KNSKIM)     liOIWMK. 


1  (let  följande  leninas  snarare  blott  en  iipjiuitt  pa  sådana  växter^ 
som  för  sin  anviindbarhet  i  yrkena  eller  nieilieinen  eller  i  aiidi-a  liiin- 
seenden  äro  miirkvärdi^a,  än  någon  beskrifniiiu;  af  dem. 


A.    Cotyledonese. 

1.     I)  i  CO  t  yl  ed  o  n  ea'. 

12i»  Dikotyledonernas  provins  innefattar  de  flesta  och  fullkomligaste  väx- 

terna, som  gi-o  med  två  eller  flere  lijertblad  samt  hafva  kretsformigt 
ordnade  kärlknippen  och  nätlikt  förgrenade  bladnerver.  De  indelas 
efter  lilommans  beskaifenhet  i  fyra  serier. 


i-'i-.  vv. 


l:sta  Serien:    CoroN/yioiyc. 

l-)<>  1    Fam.    ('ojiiponitce  eller  växter  med  sammmansatta  blommor 

har   man    kallat   denna  familj,    emedan  man  här  finner  en  mängd  små 

blommor  sammangyttradc  på  ett  förtjoc- 
kadt  eller  skiflikt  fäste  och  omgifna  af 
ett  gemensamt  skäriid)ladsliylle  ;se  >;  71), 
De  små  blommorna  äro  antingen  tung- 
lika eller  rcirformiga  och  innehålla  fem 
ståndare,  hvilkas  knappar  äro  sinsemel- 
lan sannnanväxta  till  form  af  ett  rör, 
hvarför  denna  familj  äfven  plägar  kallas 
Sijnantherca;.  Linné  förde  alla  hithöran- 
de växter  till  den  19  klassen  i  sexual- 
systemet. De  äro  till  största  delen  ört- 
artade  och  af  ett  synnerligt  egendomligt, 
liitt  igenkänligt  utseende. 

('omi)osit;i'  utgöra  den  största  famil- 
jen bliind  fanerogamenm  med  mer  än 
9000  ai-ter  och  delas  derför  i  tre  nnder- 
familjei': 


1.  Cichor/airf/-.  Dessa  hafva  endast  tunglika  blommor  och  inne- 
hålla en  bitter  mjölksaft,  säsom  fallet  är  med  den  l)ekanta  Sallatväx- 
ten,   Laktuken    ( LadHca),   den  giftiga  laktuken     A.  i:iro.s(/\    Kn- 


I.     J)U()lVl.l;l)().\K.K.       lAM.    ( O.Ml-OSlT^i;.  Vo 

diviau  {('khorium  Eudiria^  dct  i  medicinen  använda  Sniörhlomstret 
{Tnraxmiini^  samt  den  bland  grönsaker  värdrrade  Scorzoner roten 
{Scorzotierir.  Den  i  södra  Sverige  vid  vägar  förekunniiande  Vägvärdan 
(Vichorium  Intybus  .^  tig.  168,  liar  blå  blonnnor  oeh  (jdlas  under  namn 
af  Cikoria,  hvars  rötter  användas  till  beredning  af  ett  kaffesurrogat. 

2.  Ci/uftroccphahe  eller  Tistlar.  1  denna  afdehiing  finna  vi  en 
klotformig  blomsamling,  bestående  af  endast  rörformiga  blommor,  hvar- 
jcmte  blomholkens  blad  hos  många  arter  äro  taggspetsiga.  Särdeles  är 
detTa  händelsen  med  de  egentliga  Tistelslägtena  {('ordims  och  Cir- 
siuni.  Blåklinten  {VotUmrea  Ci/m/m  är  allmänt  bekant  för  sina 
vackra  bla  blonnnor.  men  såsom  ogräs  i  åkrarne  ej  särdeles  omtyckt  af 

Kiir.  W->.  Fl-.  17(1. 


landtmannen,  hvareinot  en  annan,  i  ängsbackar  vanlig  art  {C.  J(aea), 
tig.  109,  med  röda  blommor  är  en  god  fodervä.xt,  hvilket  eljest  sällan 
är  händelsen  med  växterna  i  denna  familj;  Kardb orren  Lappa)  gör 
sig  sjelf  bemärkt  genom  sin  efterhängsenhet.  Kronärtskockan  {Va- 
nära Sco/i/»ms .  tig.  170,  odlas  för  sina  köttiga,  ätbara  holkblads  skuld, 
och  Safflor  '  Varthainu-s  tmctorius}^  fig.  171  å  följ.  sida,  för  sitt  vackra 
röda,  men  icke  varaktiga  färgämne. 

3.  Corymhifercc.  Dessa  utgöra  största  afdelningen  i  familjen  och 
äro  utmärkta  deraf,  att  de  på  det  skiflika  blomfästet  sittande  rörformiga 
blonnnorna  i  vtterkanten   omgifvas    af  en   krans  strålformigt   utstående 


94 


KNSKIl.l)     BOTANIK. 


tunglika  blommor,  såsom  Solrosen,  Prostkragen  ocli  tlere  andra  tydligt 
visa.  Såsom  växter  af  värde  i  medicinen  må  anföras:  Rollek  an 
(Achillea  Millefoliuni)^  lig.  172,  Hästfiblan  {Arnica  montanaj^  Alan  ten 
ilmdu  Ilehnium^  och  den  välgörande  Kamomillblomman  ' Mairiairia 
('hamomiUa),  som  skiljer  sig  från  det  snarlika  r>aldursl)rat  Triplnv- 
roxpermuni.  iiuxlornm)  genom  sitt  ihåliga  kiigelformiga  blomfäste.  En 
prydnad  för  våra  trädgårdar  äro  de  frän  ("liina  jiärstannuandc  Astrarne 
och  Daliei-na,  hvilkas  liendand  är  Mexico,  begge  genom  knituren  prå- 
lande i  oräknelifja  vari(^tetei',  samt  den  statliga  Solrosen  Jlclifntf/iiifi). 
Jordärtskockans  eller  Topinamburs  (J/.  tuberom/i),  i\g.  17 S,  stjeWi- 
kn()lar  likna  tendigen  mycket  potates  och  odlas  allmänt.     Mmlia  lemnar 


olja.      .Vfveu   dcii 
\'etteljiiset     AV/- 


ur  sina  Irön  en  viUsmakan 
täcka  T  u  s  e  n  s  k  ö  n  a  n  ellei- 
//•v)  torde  förtjena  nämnas. 

Hos  många  af  denna  afdelning  äro  de  tung- 
lika kantblommorna  smala  och  korta,  hvarigenom 
hela  blomkorgen  blifver  temligen  oansenlig,  så- 
som hos  Korsört(M)  '  Sctifcio  ruh/aris)^  livarmed  man  matar  kanarie- 
foglar,  hos  Eternellen  i arter  af  slägtet  J/c/ichrf/siuif),  hvaraf  vi  egna 
kransar  åt  afiidna  vänner,  och  hos  den  i  Amerika  inhemska  M/kania 
xmndem,  som  är  en  värderad  prydnadsväxt  i  hängande  blomki-ukor.  1 
medicinen  användas:  Hästhofsörten  ■Tmxi/fn/o),  hvars  gula  blommor 
visa  sig  tidigt  på  våren,  livaremot  bladen  först  långt  fram  pa  sonnna- 
ren   utvecklas;   IJcnfanan     TitnaaiHiH)^  livilken  jémte  det  af  Arfmiisia 


1.      I)1(()TVLK1)()NK.«.        r\M.     l)IPs.\(  i:.E. 


95 


Ctnitra  i  Mdlersta  AsicMi  t'iliållna  iiiaskfröet  hyser  en  starkt  luktande, 
mot  intestinalmaskar  verksam  olja;  Malörten  iArtemima  Ahinthiam) 
är  slntlig(>n  utmärkt  för  sin  bäsklict. 

2    Fani.   JJipsacire.     Den   viiitigaste   växten  i  denna  lilla  familj   är  l;il 
Kardtisteln    Dijmnns  FkUoukih  ,  tig.  174,  i  anseendi'  till  dess  med  krökta 


Ki-.   171. 


lUomsnmliiiir. 

/^'^'^'^^ 
Tagff. 

taggar  försedda  blomholksfjäll,  som  begagnas  till  klädens  ruggning, 
hvarför  växten  plägar  odlas.  Säsom  ängs-  och  prydnadsväxter  må 
nämnas  Stjern-  och  Fältvädd     Seabiosa  och   Trkhent). 

3  Fam.    Vahrium-a'.    Ur  denna  lilla  familj  anföra  vi  blott  Vendel-  Vol 
roten     Vakriami  nfficinalu)^    hvars  starkt  aromatiska  rot  är  ett  af  de 
yppersta    inhemska    läkemedel,    samt    den    allmänt    bekanta    Flädern 

( Sfimbucus;,  hvars  blommor  och  bär  användas  som  ett  svettdrifvandc 
medel,  och  Olvonbnsken  V/bunmm  Opidm),  som  både  växer  allmänt 
\ild  Och  äfven  odlas  som  prydnadsväxt  för  sina  snöbollslika  blomsamlin- 
gars skuld. 

4  Fam.  Uubidccw.  Hos  de  flesta  hithörande  växter  sitta  bladen  i 
kransform  kring  stjelken,  hvarför  en  stor  afdelning  fått  namnet  StcUatm. 
Till  denna  afd.  hörer  bland  andra  den  täcka  och  välluktaude  Mys  kan 
(Afiperu/a  ndonita  ;  vidare  Snärjgräset  {Galmm  AparineX,  hvars  blad 
och  stjelk  äro  i  kanterna  försedda  med  små  krökta  taggar  och  derför 
lätt  hänga  sig  fast  vid  kläderna;  (rulmaran  eller  J.  Mari»  sänghalm 
(6^.  verum)  med  gula,  honingsdoftandi;  blommor,  samt  Krappen  ' Ihéia 
tindorum.^  lig.  175  å  följ.  sida,  hvars  rot  leninar  ett  lika  vackert  som 
varaktigt  rödt  färgämne,  hvarför  den  odlas.  Af  större  vigt  äro  emel- 
lertid familjens  öfriga  2  afdelningar,   ('ojfeaeeff;  och   Cimlmmcea:.     Säsom 


lan 


96 


I?.      ENSKII.U    BOTANIK. 


den  förnämsta  växten  bland  de  förra   torde  Inarochen  erkänna  kaffe- 
busken   \X'offc((  arahiia  .    h\ars  körsbärslika  frukt  innehåller  tvä  hårda 
^.    ,.,  frön,  de   s.  k.  katfebönorna. 

^  DeniKi  växts  egentliga  hem- 

land är  Afrika,  hvarifrån 
den  blifvit  öfverflyttad  till 
Arabien,  Ost-  och  VestindieUx 
och  nu  utgör  en  högst  be- 
tydande handelsartikel  till 
Europa.  De  första  kaife- 
husen  inrättades  i  Konstan- 
tinopel 1554,  i  London  1652, 
i  Marseille  1671.  Man  upp- 
skattar nu  för  tiden  den  år- 
liga katfeproduktionen  till 
ungefär  500  millioner  skål- 
pund. Kaffet  innehållei'  ett 
kristalliserbart  ämne,  kalladt 
Caffein,  som  äfven  blifvit 
anträtfadt  i  Thé  och  Choco- 
lad,  således  märkvärdigt  nog 
just  i  växtämnen,  som  i  sä 
betydande  mängd  utgöra  men- 
niskors  njutningsmedel  [Ke- 
mien, §  174). 

Vid  en  höjd  at  5000  till 
9000  fot  öfver  hafvet  växa 
på  Cordillererna  i  Bolivia, 
statliga  träd  med  stora  glän- 
sande blad  och  sköna  blom- 
mor, hörande  till  slägtet  Ciii- 
chonu^  hvaraf  tierc  arter  lem- 
na  China-bark.  Denna  fördes  mot  slutet  af  sjuttonde  århundradet 
till  Europa  och  blef  i  början  för  sin  sällsynthets  skuld  nästan  uppvägd 
med  guld.  Man  får  derur  Chinin  (Kemien,  §  174\  som  är  det  verk- 
sammaste medel  man  känner  mot  frossan.  En  annan  amerikansk  växt, 
VephaéliK.  Ipecammiha^  lemnar  den  såsom  kräkmedel  bekanta  kräkroten 
eller  Ipecacuanha. 

134  5  Fam.  CaprifoHacecc.  1  denna  familj  finna  vi  den  bekanta  Ca- 
prifoliibusken  {Lonicera  ('(iprifoJhm)^  som  jemte  flere  andra  arter 
planteras  i  trädgårdarne,  samt  våra  barrskogars  prydnad,  den  täcka 
Linncea  borealis. 

135  6  Fam.  Campanulame.  Då  vi  vandra  fram  öfver  ängar  och  fält, 
plockande  en  bukett  af  vilda  blommor,  vinner  denna  icke  sitt  minsta 
behag  af  Blåklockorna  [Cdm/kimä/i),  af  hvilka  det  finnes  många  ar- 
ter med  större  och  mindre  blommor  och  af  hvilka  en  del  tillochnu'd 
fått  plats  i  våra  blomsterträdgårdar.  Såsom  sallat  begagnas  blad  och 
rötter  af  l'hyteiima   samt    Cmnfmmlu  Jtapunndm. 


T.     IHCOTYLEDONE.^i;.       FAM.    RLBIACEyE. 


97 


7  Fani.  Conrolmhcea'.  Örtartade  växter  med  trattfonnig  blom- 
krona, fem  ståndare  och  merändels  slingrande  stjelk.  Inhemska  äro 
Åkervindan  {Comolndus  arvevsis)  och  Conv.  sepium.  Tropikländerna 
tillhöra  Ja  lapparot  en  (C.  Jalappa),  hvars  hartsrika  rot  begagnas  i 
medicinen,  samt  Batatas  (T.  Batatas)^  hg.  176,  hvars  stora  stärkelse- 
rika rötter  begagnas  på  samma  sätt  som  potates.  Närstående  till  denna 
familj  är  den  pag.  76  omnämnda  S  narr  ef  van  {Ciiseuta). 


136 


Batataskiiöl. 


8  Fam.  Boraginece.  Dessa  växter,  hvilkas  blad  och  stjelk  vanli-  137 
gen  äro  sträfliåriga,  äro  för  öfrigt  utmärkta  af  en  regelbunden,  femflikig 
krona  och  fem  ståndare.  Sitt  namn  har  familjen  fått  efter  ett  utländskt 
slägte  Borogo,  som  i  mellersta  Europa  i  anseende  till  sin  gurklika  smak 
användes  som  sallat.  Såsom  temligcn  allmänt  utbredda  arter  må  näm- 
nas: Tungörten  (Anchma),  Sten  fröet  {Litlioxpernmm^  Blå  el  den 
{Echmn)^  af  hvilka  några,  som  innehålla  växtslem  och  ett  adstringerande 
ämne,  ännu  på  vissa  trakter  begagnas  såsom  husmedicin.  Till  denna 
familj  hör  äfven  den  täcka  Förgätmigej  (Myosotis),  som  med  sina 
himmelsblå  stjernblommor  så  vänligt  blickar  oss  till  mötes  ur  det  friska 
gräset.  1  trädgardarne  finner  man  invandrade  från  södra  Europa  tlere 
Omphalo(kfi-avtci\  samt  bland  fönsterväxter  den  sydamerikanska  Helio- 
tropen  med  vanilj  doftande  blommor. 

9  Fam.    Lahiatoi  (Läppblommiga  växter  .     De  talrika  örtartade  138 
växterna  i  denna   familj    igenkännas   lätt    pä    sin  tvåläppiga  blomkrona 
och   fyra   tvåväldiga  ståndare,   h\arför  de  med  få  undantag   räknas   till 

ScliOil le  r ,   .Vadneiif  /lok.  —   V.  Hatanik.  (2:ii  iipi'1./  7 


98  13.      KNSKILI)    BCJTAMK. 

14  klassen  i  scxualsysteinot.  Do  Hesta  bland  dom  utmärka  sig  för  ri- 
kodom på  tiygtig  olja,  som  gör  dom  aromatiska  och  användbara  dels  i 
medicinen,  dels  som  kryddor  eller  till  vällnktande  essenser.  Så  är  för- 
hållandet med  Mynta  (Jlentha),  Timjan  {Thijnms}^  Konig  {Origammi 
mägare\  Sal  vi  a  {Salvia)  bland  våra  inhemska  växter,  samt  med  Me- 
lissen  (Mel/ftsa),  Rosmarinen  {Rofmurrimis),  McivAin  (Oriffmmm  Ma- 
/orana).  Basilika  {()c)jmum\  Isop  (Ilt/fi/topus)  och  liavendel  {Lavan- 
duh)  m.  fl.,  som  ur  varmare  länder  blifvit  iniörda  i  våra  trädgårdar. 

Såsom  icke  aromatiska  ma  nämnas  Plistor  xLamium)  och  Blå- 
suga \A/ufff(),  allmänt  förekommande  örter,  hvilkas  blonnnor  vårtiden 
Hitigt  besökas  af  bion. 

1.}^)  10    Fam.    Oleinecc.     Hit  höra  för  det  mesta  vackra  växter,    såsom 

den  välluktande  Jasminen  (^.Taaminum)^  flore  arter  af  Syren  {Syringa)^ 
som  i  trädgårdar  och  parkor  allmänt  odlas  såsom  omtyckta  buskar, 
jemto  Ligustern  {L/gustrum),  som  mest  användes  till  häckar.  "\'idare 
hafva  vi  att  märka  Oliv-  eller  Oljeträdet  {OJca),  hvars  köttiga  fruk- 
ter, oliverna,  innehålla  den  så  mycket  begagnade  bomoljan  och  utgöra 
en  rik  inkomstkälla  för  Italien,  södra  Frankrike  och  Grekland.  En 
olivqvist  är  en  fredens  sinnebild.  Det  vanliga  Askträdet  {Fraxinus 
excelstor),  som  är  ett  ståtligt  träd  mod  yfvig  krona  och  stora,  parbla- 
diga  blad,  växer  här  och  der  vildt  samt  jilantoras  ofta,  och  lomnar  ett 
virke,  som  isynnerhet  värderas  af  vagnmakare;  Mannaträdet  Ornufi) 
tillhör  varmare  länder  ocli  afsöndrar  en  hvit,  sockorhaltig  saft,  som 
kallas  Manna.  Anmärkningsvärdt  är  att  don  skalbagge,  som  \i  känna 
under  namn  af  Spansk  fluga,  ondast  uppehåller  sig  på  arter  af  donna 
familj. 

Till  en  närstående  familj  hör  don  i  Sverige  sällsynta  Jer n örten 
( Verbena  ofjicinalis),  hvars  blonnnor  äro  små  och  oansenliga,  hvaremot 
de  från  Amerika  härstammande  \'orbena-artor,  som  odlas  i  våra  träd- 
gårdar, utmärka  sig  för  lifligt  färgade  blonnnor;  l)orömdt  såsom  lomnande 
det  yppersta  skeppsvirke  är  det  ostindiska  Tok  trädet  Tektona 
gnindifi). 

liO  11    Fam.    Aponjncdi.     Här   tinna   vi   en  mängd  växter  med  öfver- 

vägande  giftiga  egenskaper,  hvilka  likväl  till  största  delen  tillhöra  tro- 
pikländerna. Så  t.  ex.  innehålla  fröon  af  trädet  Stnjchnos  nux  vomica^ 
de  s.  k.  räfkakorna,  ett  af  de  förfärligasto  gifter,  nämligen  strych- 
nin  (Kemien,  §  174  .  Afven  don  i  södra  Europa  inhemska  Norium, 
som  allmänt  odlas  för  sina  vackra,  rosoni-öda  blonnnors  skull,  är  giftig, 
hvilket  likväl  icke  är  fallet  mod  don  äfvon  hitiiörando  I  v  grö  nan  [Vinm). 
Såsom  närbcslägtade  vilja  vi  ondast  nämna  Tulkörten  { Cynanchum}^ 
Sidcnplantan  \AKch'pi(us  >ii/n'((c(t.  och  don  cactuslika  Stapel  i  an, 
hvars  blonnnor  äro  märkvärdiga  för  sin  aslukt. 

141  12    Fam.    Gentianecc    äro   utmärkta   för   sina   vackra   blommor   och 

sina  ofta  utomordentligt  beska  blad  och  rötter.  De  förekomma  mest  i 
tjelltrakter,  och  öfverraska  der  don  resande  med  sina  täcka  högblä 
blommor,  såsom  hos  oss  händelsen  är  med  (.icntumn  iimdi\  i  södi-a 
Europas  fjellbygder  med  G.  acauUn  och  G.  verna.  I  medicinen  använ- 
das  G.  hdea  och  Ar  un  (Ert/thraa^. 


1.      1)I(  OTVIJCUONE.E.       lAM.    OLICINK.E. 


99 


13    Fam.     Sniioxura-.      Donna    stora    familjs    blommor    liafva    fem  142 
ståndare  och  re.trell)un(len  krona;    frukten  ntii;öres  af  månufröiga  fröhus 
eller    här.     Men    framför    allt    iiro    hithörande  växter  utmärkta  för  sina 
egenskaper,   ty  de  äro  nästan  alla  mer  eller  mindre  narkotiska  eller 
döfvande  giftiga,  och  särdeles  är  detta  fallet  med  deras  rötter  och  frön. 

Såsom  giftiga  växter  må  anföras  Spikklubban  jMuru  .,  Bolm- 
örten Jfyosvi/amKK  .  Bell  ad  on  nan  Atropa  BeUadmna).  Mindre  far- 
liga äro  den  hvitblommiga  Nattskattan  [Sohimim  tiignim)  med  svarta 
bär  och  Besksöt  an  .S'.  J)uhmiMra)  med  violetta  blonmior  och  röda 
bär.  Alla  nu  uppriiknade  växter  användas  likväl  i  medicinen.  Trum- 
))et blomman  Dotura  (trhorca)  med  stora,  hvita  blommor  är  en  om- 
tyckt fönster^äxt. 

To  baks  väx  ten  {Nieotiami  förlorar,  da  den  torkas  och  beredes, 
endast  en  del  af  sina  döfvande  egenskaper,  såsom  mången  nj-börjare 
i  tobaksrökning  ganska  grundligt  tätt  eifara.  Denna  ört  infördes, 
jemte  oseden   att  röka,    år  1540  från  Amerika  och  odlas  nu  allmänt  i 


V\iX.  177. 


.^~> 


Jilomma. 


Blad. 


Europa.-    Af  de   olika  arterna  är   det  den  virginiska  Tobaken  {N. 
Tcibaiiitu),  ing.  177,  som  mest  odlas. 

Större  tack  äro  vi  samma  verldsdel  skyldige  för  den  af  engelske 
amiralen  Franz  Drake  år  1585  till  Europa  öfverförda  Potates- 
växten    (So/rnmm    tideromm),    som   växer   vild   i  Peru's    ocli    INIexikos 


100  Ii.        KNSKII.I)     liOlAMK. 

bergstrakter  ocli  i  dessa  länder  odlats  traii  urininiies  tider.  I  Europa 
har  emellertid  dess  odling  törst  sedan  100  ar  tillbaka  l)lifvit  allniiin. 
Skadliga  äro  de  potäter,  som  i  källare  tätt  skjuta  sina  skott,  och  dessa 
sistnämnda  äro  tillocbmed  otjenliga  till  boskapsfoder  Frusna  potäter 
blitVa  åter  ätbara,  om  de  läggas  i  kallt  vatten,  hvilkot  derigenom  is- 
beläggcs,  hvarpå  potäterna  upptagas  och  genast  användas.  I  väta  år 
utbildas  icke  i  potatesknölarne  den  behOtbga  stärkelsemängden,  utan 
utvecklingen  af  en  skadlig  svamp  befordras,  som  hastigt  förorsakar 
deras  förmultniug.  Sedan  potatcsodlingen  blifvit  införd,  trodde  man  sig 
aldrig  mer  behöfva  befara  hungersnöd;  inen  det  oaktadt  uppkom  aren 
närmast  efter  1840  i  anseende  till  den  nästan  öfverallt  uppträdande 
potatessjukdomen  stor  nöd  i  hela  Europa.  Förskräckligast  visade  den 
sig  i  Irland,  der  mänga  tusende  menniskor  dogo  af  hunger.  Af  alla 
till  födoämne  användbara  växter  kan  i)otatesväxten  vinna  den  största 
utbredning,  ty  den  uthärdar  de  betydhgaste  olikheter  i  hade  klimat  och 
jordman  på  sannna  gång  som  den  lemnar  den  rikaste  afkastning. 

På  ett  åkerfält  i  Tyskland  skördades  3,400  skalp,  hvete,  inne- 
hållande 2.300  skalp,  stärkelse  och  400  skalp,  vatten ;  samma  fält  gaf 
38,000  skalp,  po  tåtes,  livari  linnes  8.700  skalp,  stärkelse  och  27,000 
skalp,  vatten. 

Till  denna  fainilj  höra  vidare  Äggplantan  [^SohrNum  oiifirutn) 
och  Paradisäplet  'Li/copcrsicuor.,  begge  odlade  som  prydnadsväxter: 
den  sednares  frukter  ätas  under  nanm  af  Tomato  särdeles  mycket  i 
Sydamerika;  vidare  Varg-  eller  Jude-kers  (PJii/sa/is)  och  den  skarpa, 
röda  Spän  sk  pepparn  [Cdpsiauii  (nt/iunnr. 

143  14    Fam.    Fernonata'.     Denna  familj,  som  äfven  plägar  kallas  Swo- 

'phäarirmc^  liknar  till  blomman  Labiat;e  men  till  frukten  föregående  och 
delas  vanligen  i  flere  underfamiljer.  \'i  tiuna  i  den  en  mängd  inhem- 
ska örter,  säsom  Sporreblommau  ^Linaria)  Skalleblomman  '.Aii- 
tirrhinum\  Frier  (Pedicuhrin),  Kovall  {Mchnnpi/rwn .,  Höskallran 
{Hhinanthus)  och  Ärenprisen  (Verouica).  V.  BevcahuMja^  som  är  en 
vattenväxt,  ätcs  såsom  sallat.  1  medicinen  användas  bladen  af  den 
praktfullt  rödblommiga,  men  giftiga  Finger  hatt  en  {Difjitdlis)  och  så- 
som bröstthé  det  ståtliga  Kungsljusets  {Verbascum)  gula  blommor. 
Af  utländska  växter  äro  Tof  felblomman  •  CnJaohrid)  och  Myskört  en 
iMimuhim  mosvhatm  med  gula,  starkt  myskluktande  blonnnor  allmänt 
bekanta  fönsterväxter. 

114  15    Fam.     Prinmhara'.     Iheni  tinnes  väl,  som  icke  fröjdar  sig  vid 

Guldvifvans  {Primula  veris)  anblick,  då  hon  om  våren  hkasom  öpp- 
nar den  förut  stelfi'asna  ängsbackens  sköte,  för  att  sedan  följas  af  tu- 
scndetals  blommor.  Många  andra  täcka  örter  tillhöra  denna  familj,  så- 
som Au  rik  el  n  {P.  auricida),  som  i  trädgårdarne  förekonnner  i  en 
mängd  former,  samt  Rödarven  {AnafialJus)  i  våra  åkrar,  \'ideörten 
[L)jftim(i(hia)  vid  våra  sjö-  och  ästränder,  och  den  anspråkslösa  Duf- 
kullau  (Tr/oitfi/ifi)  i  våra  barrskogar. 

145  ^'id   slutet   af  CvroUiflora'   vilja   V\  ytterligare  nämna  nägra  växter, 

som  bilda  enstaka,  små  familjer,  men  likväl  i  vissa  afseenden  kunna 
vara  anmärkningsvärda,  t.  ex.  Misteln  {Viscuni)  säsom  parasit.  Not- 
blomman ^Lobelid^  såsom  vattenväxt,  Blacken  eller  Vattenklöfvern 


I.      1)I(()1'VI,EI)0NK.E. 


V\\\.     l'KI!SONAT.B. 


101 


{MeiiiiantJic^    såsom  använd  i  medicinen,  det  lani'ottbla(li.!ia  (irodbladet 


{Flantdfjo  Itniceiilato  .,  tiji'.   li 


8,  såsom  god  foderväxt;  samt  bland  utländ- 
ska: Trumpet  trädet  liUjnonia  Ca- 
talpn)^  en  prydnadsväxt  med  tofslika 
blommor,  och  Guttapercliaträdet 
{ho/iff/idr((  fjiittd)  från  ]\Ia]akUa. 

■2:dra  Serien:   Thalamiflnnt'. 

16  Fam.  Vitidea'.  Yinrankan  I4(j 
'Vitis  vimferd)  utgör  en  familj  för 
sig.  Ehuru  Persien  är  hennes  egent- 
liga hemland,  har  hon  likväl  på  det 
förträffligaste  låtit  acklimatisera  sig 
i  mellersta  Europa,  och  under  gynn- 
samma somrar  mogna  hennes  druf- 
vor  under  bar  himmel  till  och  med 
i  några  af  Sveriges  södra  provinser. 
Det  finnes  otaliga  drufsorter,  och  de 
ur  dem  pressade  viner  äro  sinsemel- 
lan ytterst  olika  :;Kemien,  §  207). 
Under  namn  af  K  or  in  t  h  er  och 
Il  US  sin  komma  de  torkade  bären  i 
handeln,  särdeles  från  Grekland. 
Den  från  Nordamerika  härstammande 
s.  k.  vilda  vin r ankan  {Ampehjms) 
passar  ypperhgt  att  öfverkläda  löf- 
salar  och  väggar;  på  hösten  antaga 
(less  blad  en  vacker  purpurfärg. 

17  Fam.  Umhemfenc.  De  flock-  147 
blommiga  eller  parasollväxterna  äro 
med  5  kronblad  och  fem  fria  stån- 
dare, hvarför  de  höra  till  5  klassen  i  sexualsystemet.  Vidare  äro  de- 
ras sammansatta  blomflock  och  merändels  mångdelade  blad  ganska  ut- 
märkande kännetecken.  Frukterna  äro  dubbla  skalfrukter  med  flere 
åsar  och  åsdälder,  hvilka  lenma  de  hufvudsakliga  skiljemärkena  slägten 
emellan;  äfven  äro  de  oftast  rika  på  flygtig  olja.  hvarför  de  begagnas 
dels  till  kryddor  dels  till  läkemedel.  Flere  arters  saftiga  och  socker- 
haltiga  rötter  ätas,  och  i  detta  afseende  vilja  vi  endast  erinra  om  Mo- 
roten [iMums]^  Selleri  {Apinm  (jrareoienn)  och  Palsternackan  \Pa- 
dinaea).  Utmärkta  för  sina  aromatiska  skalfnditer  äro  Ku  mm  il  (Ca- 
mm  Carvi),  tig.  179  å  följ.  sida,  som  tillika  är  en  god  foderväxt,  Spis- 
kummin  iCuminum  Cyminum)^  Fenkol  (Foenicuhim)^  Anis  {PimpineUa 
A)ii-nim),  Koriander  {Cortandrum)\  af  Persilja  {Petroselinnm  aatii-wm), 
Dill  (Anethum)  och  Körfvel  {Cerefolitim  mtivtmi)  användes  sjelfva  ör- 
ten till  krydda.  Björnlokan  ILeraclemu  Sphondyiium)^  fig.  180  å  följ. 
sida,  ätes  i  yngre  tillstånd  gerna  af  boskajien;  .T  ättebjörn  lok  an  ^7/. 
(jifiantemii  odlas  för  sina  ofantliga  blad  och  blomflockar  i  trädgårdar 
och  parker. 


örtartade   och   hafva  smä  blommor 


102 


KNSKILI)    BOTANIK. 


Jemte  dossa  pä  flcix'  sätt  användbara  \äxtcr  möta  oss  omellortid  i 
denna  familj  äfvon  nägra  ganska  skadliga,   nämligen  Odörten  {Voninm 


Fiff.  1811. 


niuuiiuH.  Frukt.  nioiuina.  Fniki. 

macuhtvm)  och  Xildprrsiljan  [Adhtim  Cjpuipinm),  tig.  181.  Ja,  bland 
alla  ^åra  giftiga  växter  äro  dessa  måhända  de,  som  föranleda  de  Hesta 
olyckshändelserna,  ty  do  hafva  icke  allenast  rätt  stor  likhet  med  nägra 
af  de  ofvan  nämnda,  utan  förekonnna  äfven  ofta  växande  tillsam- 
mans med  dem,  livarför  mycket  liittare  förvcxling  kan  ske.  Sålunda, 
da  Palsternackans  rötter  upptagits,  hafva  ofta  ddörtens  medföljt,  ocli 
Vildpersilja  har  ofta  blifvit  tagen  för  vanlig  trädgärdspersilja  eller 
Ivörfvel. 

Odcirtcn    har  en  o  till  4  fot  hög  stjelk,  som  är  trind,  ihålig  och 
beströdd  med  mörkröda  Häckar.     I>laden  äro  glatta,  trcdubbelt  parbladigt 


1.      DICOTYLEDONE.E.      l'AM.    UMBKLMIEU.E. 


io;5 


delade  med  lancettlika,  inskuret  sågade  småblad,  hvilkas  sågtänder  sluta 
i  en  livit  liårudd.     Allnicänna  blomflocken  har  ett  svepe  af  ett  till  fem 


Vis.  181. 


blad;  småflockarne  hafva  3-bladiga  nedböjda  enskilda  svepen-,  blommorna 
äro  små,  livita;  frukten  är  äggformig,  sammantryckt  från  sidorna,  och 
hvardera  skalfrukten  försedd  med  5  rynkiga  åsar.  Hela  växten  har  en 
vidrig  lukt,  särdeles  då  den  vissnar  eller  gnuggas  mellan  fingrarne. 

Palsternackan  skiljer  sig  från  Odörten  genom  sina  gula  blommor 
samt  frånvaron  af  både  allmänna  och  enskilda  svepen.  Med  Persiljan, 
fig.  182  å  följ.  sida,  kan  Odörten  förvexlas  endast  så  länge  han  ännu 
icke  uppskjutit  någon  stjelk.  Persiljans  småblad  äro  äggrunda,  inskurna 
och  tandade  samt  sprida,  då  de  gnuggas,  en  angenämt  aromatisk  lukt. 

Vildper  Siljan  har  dubbelt  parbladigt  delade  blad  med  smala  fli- 
kar.    Allmänt    svepe   saknas;    deremot   äro   småflockarne   försedda  med 


hu 


B.       ENSKILD    BOTANIK. 


trebladigt  nedhängande  enskildt  svepe.     Frukten   är  Iihjtrund  med  fem 
tjocka  åsar  på  hvardera  hälften  (skalfrukten). 


Fiff.  182. 


Denna  växt  förekommer  ytterst  allmänt  i  trädgårdslanden  och  kan 
förvexlas  med  körfvel  och  persilja.  Med  sina  smalare  och  lukt  lösa 
bladtiikar  skiljer  den  sig  likväl  från  begge.  Bättre  än  genom  någon 
beskrifning   kunna  emellertid   dessa  växter  skiljas  med  tillhjelp  af  bifo- 


I.      DICOTVLEDOXE.^E.       FAM.    TMBELLIFEH-E. 


105 


gade    tittryck,    tig.    18o    till    185,    som    iiro    tagna  direkte   frän   deras 
egna  blad. 

Fio-.   183.  Pig.  18-4. 


Vililporsilia.  I'ei-.sil.i!i. 

Annu  giftigare  än  de  beggo  föregående  fOdörten  och  Vildi^ersiljan) 
är  Sprängörten   [Ckida   riro-sa),    men   emedan   han  växer  mer  atlägso 

från  menniskoboningar  vid 
skogssjöar  och  andra  stillastå- 
ende vatten,  är  han  mindre 
farlig.  Sprängörten  har  en 
viss  historisk  ryktbarhet,  ehuru 
af  sorglig  beskaffenhet.  Dess 
saft  tjenade  nämligen  i  det 
gamla  Athen  till  statsförbry- 
tares afdagatagaude,  och  So- 
krates,  den  ädlaste  bland 
(ireklands  vise,  och  som  af 
sina  ovänner  falskt  anklagades 
för  att  sprida  farliga  läror, 
dömdes  att  tömma  sprängörts- 
drycken. 

Några  umbellater  i  Persien 
innehålla  mjölksafter,  som  in- 
torka till  Gummihart^oer  (Ke- 
mien, §  19 11;  bland  dessa  an- 
vändas den  starkt  och  vidrigt 
luktande  Dyfvelsträcken  el- 
ler Asa  foetida  (af  slägtet 
Feruh)  och  A  m  m  o  n  i  a  k  -  G  u  m  - 
<),io,t.  in  i  t  (af  si.  Dorenut)  i  medicinen. 


106 


KNSKIl.l)    IJOTAMK. 


148  18  Fam.  Äcerinew.     Ett  förträfiligt  virke  till  åtskilliga  trädarbeten 

lenina  tioro  arter  af  Lönn  {Acer),  hvilkas  ved  dessutom  värderas  så- 
som bräiHimaterial.  Alla  Lönn-arters  om  våren  ujipstigande  safter  äro 
ganska  rika  på  sockerämne,  och  af  Socker- Lönnens  (vi.  maharinum) 
beredes  i  Nordamerika  socker. 

Fiir.  186. 


Htt  liliul  af  viinlij;-  Lfnui   (.1.  phitiiiKiitlcf). 


1451  19  Pam.  Kytwpha-acca\     Såsom  en  prydimd  för  våra  insjöar  känna 

vi  den  Iivita  Neckrosen  (NympJuca  alha),  som  är  nära  beslägtad  med 
den  P^gyptiska  Neckrosen  eller  Lotusblomman  {N.  Lotnn),  livars  frön 
och  rotstock  äro  ätbara,  och  som  ofta  tinnes  afbildad  på  egyjitiska  mo- 
numenter  såsom  en  sinnebild  af  rikedom,  rraktfullast  bland  alla  ört- 
artade  växter  torde  väl  Chiianas  neckros  (  /  'idorla  rcfjia)  få  anses  med 
sina  först  hvita,  sedan  rosenröda  blommor,  som  hålla  ända  till  4  fot  i 
omkrets,  och  med  blad  af  15  fots  omfång. 

ir)U  •20    V-A\\\.    M(i(j»oUave(L'.     Af  dessa  utländska  ^iixter  träffa  vi  stun- 

dom i  parkei"  det  herrliga  Tulpanträdet  {L/r/»(/('/t(/ro)i^  och  Magno- 
lierna  i  J/w/y^o//r/-arter),  hvilka  sednare  äro  buskformiga  träd  med  oräk- 
neliga stora,  liljelika  och  välluktande  blommor.  Anisträdets  iJUidum 
An/mtwH)  stjernformiga  frukter  användas  under  namn  af  stjern-anis 
såsom  en  krydda. 

Ii')]  21    Fam.    Miiridicamv.     Det    på   Molukkerna  inhemska  Muskot- 

trädet  (3fi/r/'d/'cf(  Moschrd»)  lemnar  den  bckqnta  nuiskoten,  som  egent- 
ligen är  sjelfva  fröet,  samt  den  s.  k.  Muskotblomman,  som  är  tröets 
hylle. 


I.      DICOTVLKDONK.i;.        l'A.\l.     ACEK  INK.E. 


107 


Fi2.    Ifi' 


22  tam.  Rammvulacew.    Hithörande  växter  utgöra  oii  talrik  familj,  \W1 
som   nästan   uteslutande  återfinnes  i  13  klassen  af  sexualsystemet,    och 
hvars   samtliga   arter  innehålla  mer  eller  mindre  skarpa  ämnen  och  till 

en   del   äro  giftiga.     Många  bland  dem  äro  i  anseende  till  sina  vackra 
blommor  prydnadsväxter,  och  några  användas  i  medicinen. 

Vi  hafva  här  att  märka:  iianunkelslägtet  (Eammndus),  af  hvars 
arter  Ii.  acria  och  H.  (mriiwnm  äro  allmänna  på  ängsmark  och  den 
giftiga  R.^ sceleratufi  på  sumjjiga  ställen;  Slpporna  {Ä7U"monc\  Storm- 
hatten (Aconituin),  Ridd  ar  sporren  (JJe/phmmm),  Acklejau  [Aquih'- 
ffi(/),  Kastlöser  {Adoms)-^  samt  af  arter,  som  från  andra  länder  in- 
förts i  våra  trädgårdar:  Jungfrun  i  det  gröna  {NifjelJa  damasimia)^ 
Pr  US  tröt  en  {HcUeborm)  och  Pionen  (Fcponid).  De  särskildta  arterna 
af  Skogsrån  kan  {Chmatin)  äro  slingrande  buskväxter,  som  allmänt 
uppdragas  till  löfsalar. 

23  Fam.    rapuveraceiv.     Den   vigtigaste   växten   i   denna  familj  är  ir).'j 
den  vanliga  Trädgårds-Vallmon  {Paparcr  fiomnifcmm)^  fig.  187,  som 

innehåller  en  mjölksaft,  hvilken  intorkad  bil- 
dar opium.  I  Turkiet  och  Ostindien  odlas 
denna  vallmo-art  för  opiiberedning.  1  kal- 
lare länder  är  han  mindre  rik  på  saft,  men 
odlas  dels  som  prydnadsväxt,  dels  för  den 
välsmakande  olja,  som  pressas  ur  fröen. 
Vallmosaften  verkar  som  ett  narkotiskt  gift, 
och  Orientens  innevånare  begagna  den  så- 
som ett  rusgifvande  medel,  men  med  de  iöv- 
derfligastc  följder  för  deras  helsa.  Opium 
är  en  förening  af  kautschuk,  liarts  ocJi  fleri' 
växtsyror  och  organiska  baser,  hvaribland 
Morphin  (Kemien,  §  174)  är  den  förnämsta. 
Vildt  växande  träffa  vi  i  vårt  land  Åker- 
vallmon {Papaver  dvhimn,  och  S kelörten 
{Clbelidonmm")  med  ymnig,  gul  mjölksaft. 

24  Fam.  Cruciferte  (kors  blommiga  154 
växter).  Här  hafva  vi  åter  en  af  växtrikets 
större  och  mest  utmärkta  familjer  för  oss. 
Alla  dcnsammas  arter  tillhöra  15  klassen  i 
sexualsystemet,  ty  blonmiorna  hafva  fyra 
=<g^  långa  och  två  korta  ståndare;  äfven  hafva 
de  fyra  i  form  af  ett  liggande  kors  (x) 
ställda  kronblad,  och  frukterna  äro  skidor. 
Alla  växtens  delar  innehålla  en  skarp,  svafvelhaltig.  flygtig  olja,  och 
fröen  lemna  feta  oljor.  Bladen  utbildas  i  hög  grad  genom  kultur  och 
utgöra  våra  vanligaste  grönsaker.  Jag  bchöfver  blott  nämna  Ktllsor- 
terna,  för  att  erinra  om  denna  familjs  betydelse.  Rötterna  blifva  ge- 
nom odling  köttiga  samt  rika  på  växtslem  och  socker. 

Såsom  prydnadsväxter  med  stark  vällukt  förtjena  nämnas:  Löf- 
kojan  {Matthiola)^  Lackviolen  eller  Gyllenlacket  {CheiraMhus)^ 
K  att  vi  ölen  (Ilexper/s)  och  Månviolen  {Lunaria).  Den  på  hafssträn- 
derne  växande  Skörbjuggsörtcn  {('ochlearia  officinaUa)  är  ett  utmärkt 


108 


KNSKILI)    r.OIAMK. 


medel  mot  tion  sjukdom,  li varat"  lian  fatt  sitt  namn.  Hösst  vanliga 
ogräs  äro  liOmmeörtcn  •  Capsclld")  och  Skärffröct  Thluxpi  rrrretise). 
Säsom  köksväxtor  hafva  vi  att  märka  Sonap  (Sinapis^  som  ätVon  an- 
vändes i  medicinen,  Krasse  iLepiämm),  Källkrasse  iJVftKfnrtmm), 
Pepparrot  [JV.  Armordcia);  vidare  Rättika  Kaphmrm),  hvaraf  man 
genom  odling  fått  en  stor  mängd  varieteter,  såsom  i  ännu  högre  grad 
är  liändelsen   med  Kål  iBramca  oJernceti)^  hvars  afarter  under  namnen 


Kruskal,  Savojkul,  Blomkål,  lllakål.  Foderkal,  Kalrabbi,  11  vitkal,  Köd 
livitkal  ui.  ti.  böra  till  vara  mest  värderade  grönsaker;  dertill  iifvensom 
till  boskapsfoder  användes  äfven  i»  of  van  yBrumat  llupu^.  För  ol.je- 
beredning  odlas  bufvudsakligen  Ifapsat  i  firdftaiai  Xfrpus),  tig.  188. 
V  ej  det  (hafiH  tindoria)^  tig.  181»,  vvnV'  tov^^  Indigous  iubirande  större 
betydelse  såsom  blått  färgämne. 


I.      |)I( Ol^i  l,i:i)()NK.E.        l'AM.    CULCIl-EK.E.  10'.> 

25  Faiii.  Aimoiticcnr.  Drssa  södra  Kiu()i)as  stäiidijit  grönskaiKU'.  irö 
iiiörkl)ladiga  träd  äro  i  nästan  alla  sina  delar  utmärkta  för  sin  lialt  af 
välluktando  olja  samt  för  sina  vackra  f,'ula  fruktet,  som  innehålla  citron- 
syra jomte  sockerämue.  Vidare  befinner  sig  i  fruktens  skal,  särdeles 
innan  den  är  mogen,  ett  aromatiskt  bittert  ämne.  Här  må  exemjjelvis 
nämnas:    Citronträdet   [Värm   niediva),    Pommeransträdet  (C.  Ax- 

r  mit  in  in  \  livaraf  Apelsinträdet  utgör  en  varietet  {fi  du/cis^  med  sci- 
tare  frukter,  samt  Bergamott-trädet  {C.  limetia),  livars  frukt  leinnar 
den  välluktande  JJergamott-oljan. 

26  Fam.     Viiinvlliaccir,    äfven    kallad    Tcrnströmiacea'    etter    en    i)a  If)!} 
Linnés  tid  berömd   svensk   botanist,    Ternström.     Utom  Camellierna 

( VaiiieUia  japnnica  .,  som  höra  till  växthusens  och  våra  fönsters  skönaste 
prydnader,  innefattar  denna  familj  äfven  Thébusken  {Thea  vhinensifi), 
hvars  enda  hemland  är  China,  hos  hvilken  stat  följaktligen  Europas  alla 
folkslag  stil  i  skuld  för  sitt  thé.  Af  den  årstid,  li\arunder  bladen  in- 
samlats, af  deras  ålder  och  af  det  ställe  i)å  växten  der  de  tagits,  men 
framförallt  af  sättet  för  deras  vidare  beredning  beror  de  olika  thésor- 
ternas  beskatfenliet.  Nyplockade  blad,  som  blif\it  hastigt  torkade  på 
heta  plåtar  och  dervid  sammanrullat  sig,  lemna  det  gröna  théet;  det 
svarta  deremot  fås  på  det  sätt,  att  man  för  några  dagar  lägger  bla- 
den i  högar,  hvarigenom  de  vissna  och  upphettas  af  sig  sjelfva,  hvar- 
efter  de  fä  långsamt  torka.  För  öfrigt  är  allt  det  thé,  som  föres  till 
Europa,  färgadt  med  konst,  och  parfymeras  deijemte  ofta  medelst  till- 
sats af  aromatiska  blad  och  blommor.  Det  egendomliga  ämne.  kalladt 
Thein,  som  innehålles  i  thébuskens  blad,  är  närbeslägtadt  med  det 
kristalliserbara  ämnet  i  kaiie  ise  detta).  Till  Europa  fördes  det  första 
theet  från  China  af  en  rysk  and)assad  i  början  af  17:de  århundradet, 
och  nu  uppskattar  man  detta  lands  théproduktion  till  ungefär  500  mil- 
lioner skålpund  århgen. 

27  Fam.  Buettncridceie  eller  Stcrmliaceip.  Mexiko  är  Cacaoträ-  157 
dets  [Theohrnma  Cocao  fädernesland.  Dess  gurklika  frukter  innehålla 
frön,  de  s.  k.  Cacaobönorna,  som  äro  rika  på  fet  olja  samt,  krossade 
och  blandade  med  socker,  utg()ra  chocolad;  de  innehålla  derjemte  samma 
kristalliserbara  ämne  som  kattet.  Baobab-  eller  Apbrödträdet 
[^Admxmiiia  digitata  i  Afrika  utmärker  sig  för  sin  tjocka  stam,  som  er- 
når ända  till  30  ä  40  fot  i  diameter;  dess  frukter  äro  ätbara. 

28  Fam.  Mahacnv.     Denna   familj  hörer  till  16  klassen  i  sexual-  15s 
systemet,  emedan  ståndarne  i  dess  blommor  hafva  strängarne  hopväxta 

till  ett  rör  omkring  pistillen.  Den  innefattar  både  örtartade  växter, 
buskar  och  träd,  de  sednare  likväl  endast  i  de  varma  länderna.  Till 
prydnadsväxter  i  vara  trädgårdar  planteras:  Stockrosen  {Laratern)^ 
Chinesiska  rosen  (Rihisms)  och  Stångrosen  {Althem.  rosea)  med 
manshög  stjelk  och  talrika  blonnnor  i  alla  färger,  hvaraf  de  mörkröda 
användas  till  färgning.  För  sin  halt  af  växtslem  begagnas  i  medicinen 
Malva  rotundifolia  och  roten,  af  Althcea  officiiiahs. 

En  vida  vigtigare  växt  är  emellertid  Bomullsbusken  {Gos.v/pmm), 
som  från  sitt  ursprungliga  hemland  Afrika  och  Ostindien  äfven  blifvit 
öfverflyttad  till  A'estindien  och  tillochmed  trif\es  i  södra  Europa.  I  dess 
fröhus   utvecklas   samtiiligt   med   fröen    bonndlen  på  samma  sätt  som  vi 


10 


KNSKIIJ)    HOI.VMK. 


liatVa  tillfälle  so  tVötjmict  hos  Aspmi  och  viilcbuskarno  samt  Dmiörten 
E/jilobium).  Det  öfvervägaiide  största  antalet  iiicnniskor  kläder  sig  i 
bomullstyger,  och  icke  allenast  odlingen  af  denna  buskvä.xt,  utan  ock 
bomullns  förarbetande  sysselsätter  millioner  arbetare,  ofantliga  fabriker 
och  de  konstrikaste  maskiner. 
].');•  29    Fam.    Gemniacvn'.     Hithörande    växter   äro    utmärkta  för  sina 

vackra  blommor  och  prydligt  flikiga  blad.  Vackrast  bland  de  hos  oss 
vildt  växande  arter  äro  Gernnimii  m,uiummni  med  stora  purpurröda  och 
(r.  prateme  med  blå  blommor  (tig.  82  visar  ett  blad  af  denna  art). 
Men  de  öfverträffas  vida  af  de  från  Caplandet  härstammande  Pelar- 
goniorna, af  hvilka  hundradetals  varieteter  odlas  såsom  fönsterväxter. 
IC)!)  30  Fam.  Lhmp.     I  donna  lilla  familj,  som  af  många  förenas  med 

föregående    under    namnet    Gruinalca^    är    den    vigtigasto    växten    Lin 

'^Linum)^   hvars   sega  fibrer  arbe- 
''"^'  ^''"*'  tas    till    linneväf,    hvilken   i  flore 

afseenden  har  företräde  för  bom- 
ullstyg; den  är  nämligen  mer  var- 
aktig, och  sjelfva  lumporna  efter 
den  ega  värde,  emedan  man  af 
dem  tillverkar  det  biista  papper. 
1;  not  ;tig.  190)  är  en  täck  växt 
med  himmelsblå  blommor,  hvarför 
en  blommande  linåker  gifver  en 
synnerligt  behaglig  anblick;  dess 
odling  är  mycket  spridd  i  tempe- 
rerade klimater,  och  ett  utmärkt 
lin  produceras  i  de  ryska  Ostersjö- 
])rovinserna,  hvarför  mycket  linfrö 
till  utsäde  tages  frän  Kiga.  Lin- 
fröet användes  i  medicinen  för  sin 
slendialt,  och  deraf  pressas  olja 
till  fernissa  och  oljefärg,  hvarefter 
återstoden  under  namn  af  olje- 
kakor tjenar  till  boskapsfoder. 

"51  I'"am.  Rui(ice(e.  Denna 
familj  har  flere  underafdelningar, 
af  hvilka  en  del  stundom  anses 
för  sjelfständiga  familjer.  Anmärkningsvärda  växter  äro:  Vinrutan, 
{Ruta  (jraveokns)  innehållande  en  starkt  luktande,  fiygtig  olja ;  ])ivt<wimis, 
(m  af  mellersta  Europas  vackraste  vilda  växter,  kring  hvars  talrika, 
purpurfärgade  blommor  ett  sken  visar  sig  under  varma  sonnnarnät- 
ter ;  don  utomordentligt  beska  Q  u  a  s  s  i  a  n  och  den  härda  P  o  c  k  o  n  h  o  1 1  s 
eller  veden  af  Guajacum.  som  begge  bogagnas  i  medicinen.  Af  don 
sodnare  tillverkas  isynnerhet  kägelklot. 
1<)2  02  lam.  DroHeracea'.    Har  fatt  sitt  nanm  af  Sileshåret  i 7)/wé^?-ff), 

en  liten  kärrväxt,  hvars  blad  äro  fullsatta  mod  röda  glandolhar,  ur  livil- 
kas  spets  klara  vattendroppar  nfsöndras.  Märkvärdig  är  den  nord- 
amerikanska Flugfällan  [Dmuva  Mimipuhi)  derför  att  hennes  hår- 
kantade  blad  slå  ihop  sina  kanter,  så  snart  någon  insekt  sätter  sig  på 


Ml 


I.      I)I(()TY1J:|)()NK/1;.        FAM.    (iKUAMAtK.K.  111 

dem.  Denne  hlifver  liärigenom  fanjiacl,  och  törst  sedan  han  dött  oeh 
den  retninji;  nijphört,  som  han  med  sina  rörelser  åstadkommer,  ntbre- 
der  sig  bladskit\an  änyo. 

?^3  Fam.  VioJarien'.  Den  välluktande  Violen  {J^ioh  odornUi)  för-  lu;-} 
tjenar  redan  tVir  sin  anspråkslöshets  skull  att  här  nämnas.  Andra, 
mer  allmänna  arter  äro  Styfmorsblomman  {V.  tricohf)  och  Hund- 
violen {V.  canina).  Yiolarternas  rötter  verka  som  kräkmedel,  och 
11  vi  t  a  kräkroten  tas  af  en  sydamerikansk,  hithörande  växt,  JonUJinm 
Ipccficiiaiihd. 

84    Fam.    Sih-nocca-.     Såsom    i)rydnadsvä.\ter   tinna  \\  i  alla  träd-  1''-^ 
gårdar    Nejlikor    [DkotthuK'    och    s.    k.    Studentnejlikor    {Li/chn/s 
chalcedoniea^.     Såpnejlikan    {^Saponaria),    hvars    krossade  blad,    om  de 
vispas  med  vatten,    försätta  detta  i  skumning,    och  den  i  sädesäkrarne 
allmänt  växande  Klinten  ' Acjrontemma  Githago)  höra  äfven  hit. 

Till  en  närbeslägtad  familj  {Älmmcea')  hör  Näten  ( SteUaria  »kedia,^ 
ett  af  de  mest  si)ridda  ogräs,  som  begagnas  att  mata  burfoglar. 

Äfven  \id  slutet  af  ThaJainiflonv  hafva  vi  ytterligare  att  nämna  !"•'» 
några  ^äxter,  som  antingen  sta  mer  enstaka  eller  tillhöra  familjer, 
hvilka  i  öfrigt  icke  synas  anmärkningsvärda.  1  anseende  till  sina  blom- 
mor förtjena  följande  att  nämnas,  hvilka  dels  växa  vilda  hos  oss,  dels 
allmänt  odlas  i  trädgårdar:  Luktresedan  [Reseda  odorata)^  Indiansk 
krasse  (Tropa-olum),  Balsaminen  {Bahamina)  och  Springkorn 
ilMpatiens),  Hortensian  ilLjdramiea  hoHcufii^)^  Johannisörten  (llii- 
perimm)  och  Harsyran  (0.va//'s). 

I  medicinen  begagnas  den  bittra  Jordröken  .  Fumaria)  och  Jung- 
frulinet \l*oJ>/(/(iJo). 

Af  buskar  hafva  vi  att  märka  Surtornet  {Bevberis)  med  mycket 
sura,  skarlakansröda  bär;  Kornellen  {('onms  mascuh)  med  röda,  lång- 
sträckta, ätliga  frukter  och  mycket  hård  ved;  den  ständigt  grönskande 
Murgrönan  ijledera)  samt  Benveden  {Evomjmn.s\  en  prydnadsväxt 
med  vackra,  rosenröda  frukter,  som  innehålla  brandgnla  kärnor. 

Till  våra  vackraste  träd  räkna  vi  Linden  \Täia)^  hvars  herrliga 
krona  ofta  höjcn-  sig  ända  till  100  fot  öfver  marken  och  som  uppnår 
en  älder  af  mer  än  1000  är.  Den  gifver  ett  lätt,  men  segt  virke  och 
bast,  som  begagnas  till  mattor.  Af  dess  behagligt  doftande  blonnnor 
samla  bien  rika  honingsförräd,  och  dessutom  kokas  pä  dem  ett  helso- 
samt  thé. 

Af  utländska  trädslag  vilja  vi  nämna  det  amerikanska  Mahogny - 
trädet  {Swietenia),  som  lemnar  ett  utmärkt,  rödbrunt  möbelvirke;  Co- 
caträdet  \ ErythroxijJon  Coca),  hvars  blad  tuggas  såsom  tobak  i  Syd- 
amerika; det  Ostindiska  Gum  mig  ut  t- träd  c  t  {Ilehradendron),  som  lem- 
nar en  bekant,  gul  målarfärg,  samt  Ko  ckel  buskar  ne  [Cocculm),  af 
hvilka  man  får  den  till  medicinskt  bruk  högt  värderade  Columbo- 
roten  och  de  giftiga  Kockelkärnorna. 

o:dje  Serien:    (\dijcijl(tr(c. 

35  Fam.  L'iuurbitace<v.     Dessa  örtartade,  sträfhäriga  växter  tillhöra  KjG 
mest   de   varmare   länderna.     De  hafva  en  klängande  stam,  stora  blad. 


112 


KNSKIl.D    BOTANIK. 


skildkönade  blommor  och  bärlika  frukter,  oftast  af  ofantlig  storlek. 
Från  Asien  liafva  blifvit  hos  oss  införda  Gurkväxten  iCtmimissativus.^ 
Melonen    i  C.   Mch,    tig.    191,    med  saftiga-  och  söta  frukter,    Märg- 


Fis.  191. 


Frukt. 


iiuiiia.iiMiii 


pumpan  eller  Väx  t  märgen  [Oucurbita  ovifera)^  Pumpan  eller  Kur- 
bitsen  (6'.  Pepo)^  som  hos  oss  endast  användes  till  föda  för  husdjuren, 
frambringar  frukter,  som  stundom  väga  ända  till  100  eller  200  skalp.; 
de  innehålla  mer  än  4  proc.  socker  och  nyttjas  i  Ungern  till  socker- 
fabrikation. Det  finnes  många  kurbitsarter,  af  hvilka  vi  blott  erinra 
om  Fläsk -kurbi  t  sen  eller  Calebassen,  som  urhålkad  och  torkad 
tjenar.  till  kärl  för  vätskors  förvarande.  1  medicinen  anviindas: 
Springgurkan  EchaUioii  Ehderinm'},  den  bittra  Coloqvinten  (^Cimi' 
m/fl  Co/oci/fifh/s)  och  den  i  Sverige  här  och  der  förvildade  Hundrofvan 
{Bnjonia  alha). 
KiT  36  Fam.   Cactece.     Från  Amerika  halva  -si  erhållit  vidpass  400  ar- 

ter af  högst  besynnerliga  växter,  som  likt  missfoster  afvika  frän  alla 
vanliga  bildningar  och  bestå  af  saftiga,  än  cylindriska,  än  kantiga  eller 
klotformiga,  dels  enkla  dels  greniga  stannnar,  hvilka  i  stället  för  blad 
bära  talrika  ofta  farligt  stickande  taggai-,  men  i)raktfulla  blonnnor  fram- 
skjuta ur  de  Hesta  af  dessa  vanskapliga  gestalter  och  väcka  just  genom 
kontrasten  vår  stora  l)eundran.  Några  Cacteer  hafva  blifvit  acklimati- 
serade i  södra  Europa.  Nyttiga  äro  företrädesvis  Fikoncactus 
{Opuntia  vulgär  is)  i  anseende  till  sina  ätbara  frukter,  som  kallas  indi- 
ska fikon,  samt  Cochenillcactus  {().  coccineUifcm),  äfven  kallad  No- 
pal,  på  hvilken  Cochenillinsekten  lefver.  I  öknarne  äro  Cacterna  \q- 
derqvickande  med  sin  syrliga  saft,  och  dessutom  användas  de  till  bränsle 


I.      DICOTVLEDONE^.       FAiM.    CUCURBITACE.E.  113 

och  till  Ogenomträngliga  häckar.  Af  dem,  som  odlas  för  sina  blommors 
skull,  får  man  oftast  se  Cereus  speciosus,  C.  -fimjelliformis  och  Fchinoi)- 
«?«-arter. 

37  Fam.  Ribesiacece.     En  liten  familj,  hvars  buskarter  knappt  sak-  168 
nas  i  någon   trädgård,    ty    Krusbär    {Ribes  grossvJarid)   och   Vinbär 
(it.  riérum)    äro    allestädes    omtyckta.     Af  den   sednare  fäs  citronsyra. 
Några  amerikanska  buskar  af  denna  familj  odlas  såsom  prydnadsväxter. 

38  Fam.  Rhamnea;.  Vägtorn  {Rhmmms  wthartkus)  har  svarta  1-69 
stenfrukter,  innehållande  en  blå  saft,  som  blandad  med  kalkvatten  och 
intorkad  utgör  saft  grön  t.  Tröskots  eller  Brakvedens  (ii.  Fran- 
gula)  kol  värderas  framför  andra  i  och  för  kruttillverkning.  Den  i  sö- 
dra Europa  växande  Zizyiilms  vul-tjaniå-^^',^  ,/ätliga  frukter.  Ur  en  när- 
beslägtad  familj  må  äfven  nämnas  det  hos  oss  sällsynt  förekommande 
Kristtornet  {llex  Aquifolhim)  med  högröda  bär,  som  i  England  kallas 
»Holy»  och  på  julaftonen  begagnas  som  högtidsprydnad,  samt  I.  para- 
quayensis^  hvars  blad  lemua  det  i  Sydii^^^rika  allmänt  brukliga  Para- 
guay-théet. 

39  Fam.   Crassulaceee.     Dessa  utmärka  .  .^.,  "J^^  tjocka,  saf-  170 
tiga    blad,    ehuru    de  ofta  växa  på  torr   sand  eller  på  klij^por,    såsom 
händelsen   är  med   den  gulblommiga  Fetknoppen   {Sedum   acre)   med 
brännande  skarp  smak  samt  med  Taklöken  {Sempervivum). 

40  Fam.  Onagrariece.  Hithörande  växter  äro  hufvudsakligen  an-  171 
märkningsvärda  för  sina  vackra  blommor,  såsom  Dunörten  {Ejnlohmm), 
hvaraf  en  art,  Himmelstrafven  {E.  angustifolmm)  med  sin  långa,  pur- 
purblommiga klase,  utgör  en  prydnad  för  våra  skogsbackar;  Gultraf- 
ven  {Oenothera.,  se  pag.  84),  som  öppnar  sina  gula  blommor  mot  qväl- 
Icn-,  Fuchsia-slägtet  från  Sydamerika,  som  innefattar  en  mängd  af  de 
mest  värderade  och  mest  varierande  prydnadsväxter.  Till  en  närstå- 
ende familj  höra  de  märkvärdiga  Mangroveträden  {RMzojjhora),  från 
hvilkas  grenar  rötter  skjuta  ned  till  marken  och  dymedelst  på  tropik- 
ländernas kuster  och  flodstränder  bilda  dessa  ogenomträngliga  skogar, 
hvilka  såsom  Muskiternas  och  gula  feberns  rätta  hem  äro  så  fördei-fliga 
för  Européerna. 

41  Fam.  Mgrtacete.  Af  denna  familjs  arter  är  ingen  inhemsk  i  172 
Europa,  utom  Myr  t  en  busken  {Myrtus  comnmnis),  hvars  qvistar  med 
sina  glänsande  gröna  blad  och  hvita  blommor  äro  oumbärhga  till  brud- 
kronor. Alla  öfriga  tillhöra  tropikländerna  och  äro  mest  utmärkta  för 
sin  halt  af  aromatisk  olja.  Nej  lik  trade  t  {Canjophyllus)  Icmnar  den 
allmänt  bekanta  Krj-ddnejlikan,  Kajeputträdet  {Melalmca)  åter  Ka- 
jeputolja;  begge  äro  inhemska  i  Ostindien.  I  Sydamerika  får  man 
Kryddpeppar  eller  Piment  af  Pimentbusken  {Eugenia  Pimenta)^  och 
Cujavaträdets  {Psidium)  päronlika  frukter  äro  i  hög  grad  välsma- 
kande. Närbcslägtadt  med  denna  familj  är  Granatäpleträdet  (P«- 
nica  Granatum)  med  praktfullt  eldröda  blommor  och  ätliga  frukter,  hvil- 
ket  växer  i  södra  Europa. 

42  Fam.    Romaceoi.     Till  blomman  öfverensstämma  dessa  väsendt-  173 
ligt  med   följande  familj;    men   fröen   befinna  sig  inom  ett  läder-  eller 
hinnaktigt  gömme,  som  beklädes  af  en  köttig  och  saftig  massa.    Här  finna 

vi  de  nyttigaste  fruktträden,   Äple-   och  Päronträdet  {Pyrus  Malus 

Sc  kö  dier,  ^'atu7■ells  Bok.  —  V.  Botanik.  (2:a  vppl.)  8 


114 


}J.       ENSKII.U    BOTANIK. 


4  o  Fam.  Rosacea  eller 
tecken  pä  denna  familj  är, 
stade  på  blomfodret.  Linné 
har  man  i  spetsen  för  denna 


och  1\  communifi).  Begge  växa  hos  oss  i  enstaka  exemplar  vilda  med 
oätbara  frukter.  De  lina  fruktsorter,  som  genom  kulturen  frambragts, 
lämna  endast  förökas  genom  ympning,  emedan  de  plantor,  som  upp- 
dragas af  frön,  äterfå  samma  egenskaper  som  i  vilda  tillståndet.  Äf- 
ven  Qvittenträdets  iCi/donia)  och  Mispelns  JUespilus)  frukter  äro 
ätliga.  Könn  och  Oxel  (Sorbus)  samt  Ha  g  torn  [Cratccgus)  före- 
komma både  ^ildtväxande  och  planterade,  de  förra  merändels  i  alléer, 
den  sistnämnda  i  häckar. 
174  4o    Fam.   Romcece   eller    Senticosai.     Ett    ganska    konstant   känne- 

att  blommorna  hafva  talrika  ståndare  fä- 
bildade  häraf  sin  12:te  klass.  Med  rätta 
stora  och  utmärkta  familj  ställt  blommor- 
nas drottning  Rosen,  som  tirad  af  skalderna  i  alla  tider  och  på  alla 
språk  här  icke  behöfver  något  vidare  pris.  Emellertid  liar  man  i  sed- 
nare  tider  ur  denna  familj  utbrutit  de  växter,  som  hafva  äple-  och  sten- 
frukt samt  af  dem  bildat  egna  familjer  {Pomocem  och  Drupaceé). 

Den    s.   k.   hundrabladiga   Rosen   {Rosa  ce)difoh'a)  härstammar 
från   Orienten,    der  man  af  åtskilliga  Rosa-arters  kronblad  pressar  den 

dyrbara   rosenoljan ;    Provinsrosen    {R. 
'"'  ^^"  fjaUkd)  härstammar  från  södra  Europa.    Af 

begge  hafva  genom  odling  vunnits  otaliga 
former.  Den  vanliga  hos  oss  vilda  Ny- 
ponbusken R.canirm  gifvcr  de  stammar, 
livarpå  de  förädlade  Rosorna  okuleras;  dess 
fruktgönnnen,  de  s.  k.  nyponen,  äro  ät- 
l)ara.  För  deras  frukter  värdera  vi  ännu 
mer  Hallonbusken  f  Ruhus  ixhms) ,  B  j  ö  r  n- 
hallon  iR.fnäicosusj^  Åkerbär  {R.ardi- 
r«,v\  Hjortron  (R.  ChdrnfemoruH  och 
S  m  u  1 1  r  o  n  v  ä  X  t  e  n  Fnifjan'((\  såsom  jiryd- 
nadsväxter  i  trädgårdar  en  mängd  arter  af 
Spirsea;  såsom  täcka  örter  vissa  arter  af 
Fingerört  [PotentiUd)  och  Daggkåpan 
iA/chcmt7ht),  samt  för  medicinska  egenska- 
per Kummern  '.Geum]\  och  slutligen  så- 
som foderväxt  Pimpinellen  {JhUrrum)^ 
iig.  192,  som  äfven  odlas  såsom  köksväxt. 
1<-^  "^jäl^^b^f^^^^  "^"^   Fam.   l)nqjace(c.     Blonnnan  liknar 

fullkomligt  de  två  föregående  familjernas; 

men  fröet  omslutes  af  ett  stenhårdt  gömme, 

som  i  sin   ordning   omgifves  af  en  mjuk, 

saftig    massa.     Fröen    hysa    blåsyra,    och 

hos    många   arter   äfveu    en    flygtig  olja. 

Jemte  fam.  Pomncea  är   denna  den,    som 

vi    hafva    att    tacka    för    våra    förnämsta 

fruktslag.     \i  vilja  här  uppräkna:  Plommonträdet    rnmus  domedka), 

hvaraf  olika  vavieteter  hafva  dels  runda,  dels  aflånga,  gröna,  gula  eller 

röda  frukter;  Aprikosträdet  (/'.  armminca)-^   Kr  ikon  t  rade  t  '  P.  in- 

mtitia\,  hvarifrån  Reine-Claude  och  Mirabeller  leda  sitt  ursprung; 


I.     DICOTYLEDONE.E.       FAM.    DKUPACE^. 

Fi-.  11»:?.  Fig.  194. 


115 


Fi:;-.   TJ."> 


Bloiiima. 


Friikt. 


Blomma. 


Frukt. 


116 


B.       ENSKILD    BOTANIK. 


Fogclkörsträdet  (F.  Avium),  hvaraf  Moroller  och  Bigarreauer 
äro  afarter,  samt  vanliga  Körsbärsträdet  {P.  Cenisus)  med  en 
mängd  varieteter.  I  medicinen  begagnas  blommorna  af  8 lånbusken 
(P.  spinosa),  som  både  växer  vild  hos  oss  och  planteras  till  häckar, 
samt  de  blasyrehaltiga  bladen  af  Lagerkörsen  (P.  Laurocerams).  Hit 
höra  slutligen  äfven  Man  delträdet  {Amygdalus  communis)  och  Per- 
sikoträdet  {A.  persicd:. 


Viix.  197. 


Fin'.  198. 


Blomma. 


Frukt. 


Blomma. 


Frukt. 


j7(^  45  Fam.  Lefjuminosce  eller  PaplUonaceoi.     Denna   stora  familj,   som 

innefattar  nära  4000  arter,  är  lätt  igenkänlig  på  sina  oftast  fjärilslika 
blomkronor,  sina  baljfrukter  och  sammansatta  blad.  Vanligtvis  hafva  9 
ståndare  sina  strängar  hopväxta  och  den  10.de  är  fristående,  hvarför 
dessa  växter  tillhöra  17  klassen  i  sexualsystemet.  \'\  träffa  här  ett 
stort  antal  i  hög  grad  nyttiga  växter  och  vilja  efter  deras  olika  an- 
vändning fördela  dem  i  ilere  grupper.  Först  må  anföras  Balj-  eller 
Skidfruktväxterna,  hvilkas  Irön  jemtc  stärkelse  äro  synnerligt  rika 


I.      DICOTYLEDONE/E.       FAM.    LEGUMINOS.E. 


117 


på  (iväflialtig  fibrin  och  fosforsyrad  kalk,  på  gruiul  hvaraf  do  räknas 
till  de  mest  närande  af  alla  växtämnen.  Bekanta  växter  af  detta  slag 
åro  Turkiska  bönan  {Phaseolus)^  Ärter  [Pimm),  fig.  193,  Välska 
(eller  Bond-l  bönan  (r/cia  Faba),  Linser  {Ervmn  Lens),  fig.  194, 
Vial  {Lathyrus).  Såsom  foderväxter  odlas  många  arter  af  Klöfver 
(3rifoh'um),  t.  ex.  T.  pratntse,  hybridum  och  repens,  samt  i  mellersta 
Europa  T.  incarnatum;  vidare  Luzern  {Medieago  sativn),  lig.  197,  och 
Helghö  eller  Esparsette  {Onohrychis  sativa),  fig.  198. 


Fii;-.  1',I9. 


Ki"-.  -im. 


B)omma. 


Frukt. 


Blomma. 


Frukt. 


Dessutom  växa  på  ängarne  många  baljväxter  vilda,  som  inblandade 
i  gräset  utgöra  ett  förträffligt  foder.  Sådana  äro:  Vicka  eller  Kråk- 
ärter  {Vicia  Cmcca),  fig.  199,  Gigelsärter  {Lotus  cornicidatus),  fig. 
196,  Smäre  {Medicago  falcata\  fig.  195,  och  Ängsvial  {Lathyrus  pra- 
tensis).  I  våra  fjelltrakter  ersättas  dessa  af  andra,  till  en  del  än»u 
bättre  foderväxter,  äfven  tillhörande  denna  familj,  såsom  Fjellvicka 
{Phaca  frigida),    arter   af  Backsöt  a  {Astragalus)  och  Kloärter  \Oxy- 


11b  B.        tN.sKILD    BOTANIK. 

tr&insj.  A  mur  ■  MeJtlotus  har,  särdeles  i  torkadt  tillstand.  en  angenäm 
lukt  och  begagnas  som  en  tillsats  i  snus. 

Äfvcn  en  oljeväxt  tinnes  i  denna  familj,  nemligen  Tropikländernas 
Jordnöt  {Araihis  hjpo(jf/a),  tig.  200  å  föreg.  sida,  som  man  med  fram- 
gång börjat  odla  i  Europa.  Mäi"kvärdigt  är  att  dess  blomskaft,  sä  snart 
de  blommat  ut.  nedtränga  i  marken,  under  hvars  yta  frukten  sedan 
mognar. 

Ur  denna  familj  erliallas  vidare  några  af  de  vigtigaste  färgämnen, 
hvaribland  främst  ma  nämnas  Indigo  ,af  Indigofera  timtorid.,  som  är 
den  varaktigaste  af  alla  blå  växtfärger.  Den  mesta  Indigo  kommer 
från  Ostiudien,  der  den  l)eredes  genom  att  i  stora  kärl  öfvergjuta  väx- 
tens qvistar  med  vatten.  Härigenom  uppstår  en  söndercjelning  i  bla- 
dens beståndsdelar,  1  följd  af  hvilken  ett  grönt  skum  samlar  sig  pä\ 
ytan,  men  vätskan  sjelf  blifver  gul  och  grumlig,  samt  antager  genom 
luftens  inverkan  en  mörkblå  färg,  hvarefter  en  blå  fällning  uppkommer. 
Denna  uppsamlas,  hoppressas  till  fyrkantiga  stycken  och  torkas.  Cam- 
pecheträd  eller  Blåholts  (af  Ramatoxiilon  tjenar  till  att  färga  blått, 
violett  och  svart;  Fembock  eller  Bresilja  ,af  Ca-mlpinia)  till  röd 
färg  och  bläck.  En  gul  färg,  benämnd  »Schlittgelb»,  fås  af  Färg- 
ginsten {Genida  tindoria)^  som  växer  vild  äfven  i  Sverige. 

Ännu  större  är  antalet  af  de  hithörande  växter,  som  finna  an- 
vändning i  medicinen.  Yi  hafva  bland  sädana  att  märka.-  tiere  arter 
af  ^mtvVz-slägtet,  taggiga  buskar  med  lint  parbladiga  blad  (se  fig.  109), 
som  lemna  Gummi  arabicum;  Ge nnabu skens  (Cassta)  blad,  som 
hafva  afförande  egenskaper;  Johannisbröd trädets  (Ceraionia)  söta 
och  köttiga  baljor;  Tamarindens  (Trwiartiidus)  syrliga  fruktmärg; 
Lakri t srot växtens  (Ghjojrhiza  bekanta  rot,  hvaraf  lakrits  beredes; 
Dragantgummit  af  åtskilliga  AstrfigalK-s-nYWv.  Andra  gifva  harts- 
artade  ämnen  och  balsamer,  hvaribland  vi  må  nämna  IL/mcim-a,  som 
lemnar  K  opal  har  t  set,  Myro.rijhmi  permferum^  hvaraf  Perubalsam, 
samt  M.  toluiferum^  hvaraf  Tolubalsam  bekommes. 

Slutligen  böra  vi  ej  heller  förgäta  de  buskartade  Robinierna, 
Gytium  och  Gleditschia  med  sina  stora  trespetsiga  taggar,  hvilka  från 
Amerika  blifvit  öfverflyttade  till  våra  trädgårdar,  livaremot  högst  få  ar- 
ter med  dylik  stam,  såsom  Hareriset  ^i^^arothamnuH'  och  Kronärten 
{Coronilh  Emcrm)^  hos  oss  växa  vilda. 
177  46  Fam.   Terehintluaed-.     Träden  och  buskarne  i  dt'nna  stora,  men 

endast  de  varma  länderna  tillhöriga  familj  lemna  en  mängd  hartser, 
bland  hvilka  Mastix  (som  ei-hålles  af  Pistficia  Lentiscufi)  och  Myrrha 
(af  Balsamodendron)  hÖra  till  de  vigtigaste.  Flere  arter  Surna  c  k  {Rhus) 
äro  rika  på  garfämne,  och  isynnerhet  användas  bladen  af  den  i  södra 
Europa  odlade  R.  Coriaria  till  garfning  och  svartfärgning.  Giftsumack 
{R.  To.rkodendron)  innehåller  ett  ilygtigt  gift  af  egendomlig  verkan,  ty 
det  orsakar  krojipens  uppsvällande  hos  den,  som  blott  håller  några  blad 
i  handen  eller  för  en  längre  stund  uppehåller  sig  i  trädets  närhet. 
Det  verkar  emellertid  ej  i  lika  hög  grad  på  alla.  Såsom  prydnadsbuske 
finner  man  ofta  i  trädgårdarne  R.  Cotinus.  Ätbara  äro  Pi stadens 
(se  ofvan  gröna,  mandellika  frukter  och  de  indiska  Man gos fruk- 
terna (,af  Mangifera  indica). 


1.      UICOTVLEDONK.£.      FA.M.    TEKEBINTllACE.*. 


119 


47  Fam.  Ericiiwa'.  Utom  den  hos  oss  så  ymnigt  föri-kommande  178 
vanliga  Ljungen  {CaNum  rnlffarisj  tinnes  det  en  ansenlig  mängd 
ljungväxter,  som  till  största  delen  härstamma  frän  Afrika  och  äro  ut- 
märkta för  sina  täcka,  oftast  rödaktiga  klockblommor,  såsom  isynnerhet 
gäller  om  det  vackra  slägtet  Epacrh:  Ofta  utgör  ljungen  nästan  den 
entla  växtbeklädnaden  pä  ofruktbara  sandhedar;  åt  bien  skänker  han 
riklig  boning.  Genom  de  affallna.  barrlika  bladens  förmultniug  uppstår 
den  för  blomsterodling  mycket  värderade  Ijuugjorden.  Flere  arter  af 
denna  familj  utgöra  en  prydnad  för  vara  fjelltrakter,  såsom  Fje Il- 
ljungen  ,  Phi/Uodoce.,  och  arter  af  K  o  si  ing  si  äg  tet  (Andromeda  ,  lika- 
som Alprosen  [Rhododendrum  med  några  arter  smycka  södra  Euro- 
pas alper;  hvaremot  utländska  lUiododendrer  och  Azaléer  {Azalea) 
med  sina  rika  och  sköna  l)lommor  pråla  i  vara  trädgårdar  eller  fönster. 
Egna  afdelningar  bilda  Blåbärs-  och  Lingon  buskar  ne  [^Myrtillm 
och  Vaniniiim),  som  i  stora  massor  bekläda  marken  i  nordens  skogar, 
samt  Vintergrönans  (Pi/ro/a)  arter,  som  äro  täcka  skogsväxter.  Så- 
som närbeslägtad  med  de  sistnämnda  anses  Tallörten  'Jlofwtropa],  en 
hvitgul,  bladlös  parasit,  som  tager  sin  hnt\  udsakliga  näring  ur  barr- 
trädens rötter. 

48  Fam.  Eup/iorhiacea\     ]Med  få  undantag  hysa  denna  familjs  tal-  179 
rika    arter  en   saft,    som   utvärtes  verkar  som  ett  skarpt  retmedel,    in- 

p;„  .„^,  värtes     såsom    ett    häftigt    gift. 

Temligen  allmänna  äro  i  vårt 
land  några  arter  af  Törel  iEu- 
2}horbia).  Några  Afrikanska  Eu- 
phorbier,  som  till  det  yttre  hafva 
mycken  likhet  med  Cacteer,  lem- 
na  ett  bittert,  i  medicinen  bruk- 
ligt harts.  Giftiga  äro  frukterna 
pä  M  a  n  c  e  n  i  1  j  t  r  ä  d  e  t  (Rippo- 
nume  och  den  indiska  Croton 
ligUtim,  ur  hvars  frön  man  pres- 
sar den  häftigt  purgerande  Kro- 
tonoljan.  Deremot  lemnar  Rici- 
nus  comnmnis  den  mildt  afförau- 
de  Ricin-oljau.  I  södi-a  Europa 
odlas  T  o  urnesol  {Crozophorn 
tindoriä).  tig.  201,  för  sitt  färg- 
ämnes skull ,  hvarmed  färgas 
blått  och  rödt.  Märkvärdigt  är 
förhällandet  med  ]M  a  u  i  o  k  v  ä  x  - 
tens  K^Jatropha  3Ianihof  rot,  SOm 
i  sitt  råa  tillstånd  är  ytterst  gif- 
tig, men  genom  kokning  helt  och  hållet  förlorar  denna  egenskap  och 
gifver  ett  mjöl,  som  under  namn  af  Maniok,  Gassawa  och  Tapioka 
utgör  ett  allmänt  födoämne  i  Sydamerika.  Buxbomen  {Buxiisj  få  vi 
icke  förglönuna,  ty  den  lemnar  i  sin  hårda  och  täta  ved  ett  utmärkt 
virke  för  snickeriarbeten.  Han  växer  vild  i  sydöstra  Europa  och  före- 
kommer hos  oss  endast  i  form  af  en  lågväxt  buske,  som  uppdrages  tiU 


120 


ENSKILD    BOTANIK. 


häckar    omkring    trädgårdssängar.      Flere    amerikanska    träd,    särdeles 
Siphonia  elastica,  innohälla  en  mjölksaft,  som  intorkad  Icmnar  kautschuk. 
180  49    Fam.    Pohjgonece.     Växterna  i  denna    familj    frambringa    små, 

vanligen  trekantiga  nötter,  som  hos  Bokhvctet  (Fagopyrum  esnde7itum\ 
tig.  202,  likväl  äro  tillräckligt  stora  och  mjölrika,  att  gifva  ett  närande 
födoämne,  som  låter  sig  vinnas  ur  den  dåligasto  jordmån.  Fogelörten 
[Pohjgonum  arimhrc)^  ett  af  de  mest  spridda  ogräs,  och  den  utländska 
P.  tinctorium,  lig.  203,  innehålla  Indigo,   för   livars  vinnande  de  odlas. 


Fi-ukt. 


Syrcslägtet  {Rumex)  hyser  oxalsyra,  hvaraf  bladen  hos  den  vanliga  R. 
Acetosa  fått  sin  bekanta  smak.  Från  norra  xVsiens  stepper  kommer, 
hufvudsakligen  genom  den  ryska  handeln,  roten  af  flere  K  hab  ar  b  er- 
arter  {Ithetim)  till  oss  såsom  ett  bland  do  värderikaste  läkemedel.  Dessa 
ståtliga  växter  förekomma  icke  sällan  i  våra  trädgårdar  såsom  pryd- 
nadsväxter, men  roten  får  icke  hos  oss  samma  egenskaper  som  i  deras 
hemland.  Bladskaften  och  blomknopparne  äro  mildt  syrliga  och  ätliga. 
181  Efter  de   nu   anförda  familjerna  bland   Cahjciflorm  må,  likasom  vid 

de  föregående  serierna,  slutligen  uppräknas  några  till  andra  familjer 
inom  denna  serie  hörande  växter,  som  i  det  föregående  ej  blifvit  nämnda. 
Sådana  äro  af  inhemska  Bräck  an  {Saxi fråga),  hvars  flesta  arter 
smycka  fjelltrakterna  ända  upp  till  snögränsen,  samt  bland  utländska, 
men  hos  oss  allmänt  odlade,  Jasminbusken  {l*hiladelphu>i)  med  hvita, 
välluktandc  blommor  och  Passionsblomman  {Passi flora),  af  hvilka 
vi  från  Amerikas  varmare  trakter  fått  flere  arter  till  oss  öfverflyttade. 
Vidare  Ebcnholtsträdct  (Biospgros  Ebenum)  i  Ostindien,  utmärkt  för 


1.  DICOTYLEUONE.E.   FAM.  POLYGONK^E.  121 

sin  härda,  svarta  ved,  och  Stor  ax  t  radon  {^ti/ntx  mil(/ar  is  och  S.  Ben- 
zohi',  hvilka  lemna  do  välhiktande  hartserna,  Storax  och  Bcnzoe. 

4:de  Serien:   Incompkta. 

50  Fani.  Aristohchiacea.  Denna  lilla  familj  bestar  till  större  de-  182 
len  af  slingerväxter,  af  hvilka  nägra  odlas  som  i)rydnadsväxter,  såsom 
Aridohchia  Sipho  med  stora  hjertlika  blad  och  blommor,  som  nästan 
hafva  formen  af  piphufvud.  I  medicinen  förekomma  Orm  väx  ten  {Ser- 
pentaria^  och  Hasselörten  {Asanim).  ]\Iäi'kvärdig  är  den  till  en  när- 
stående familj  hörande  Rafflesia,  en  parasitväxt  på  Sumatra,  för  sin 
stora,  illaluktande  blomma,  som  håller  tre  fot  i  diameter  och  väger 
ända  till  10  skålpund. 

51  Fam.  Artocarpete.  Flere  arter  af  denna  familj  äro  i  anseende  183 
till  sina  köttiga  och  ätbara  frukter  mycket  nyttiga  växtei-,  såsom  isyn- 
nerhet är  händelsen  med  det  på  Söderhafsöarne  inhemska  Brödfrukt- 
trädet [Artocarpus).  Afven  Fikonträdet  {Fims)  och  Mullbärs- 
trädet {Moms)  skattas  högt  för  sina  frukters  skull.  Af  villa  större 
betydelse  är  emellertid  det  sistnämnda  såsom  näringsämne  för  silkes- 
masken. Hinduerna  dyrka  det  heliga  Fikonträdet  eller  Banian  [F. 
rel/f/iosa),  nr  hvars  krona  luftrötter  sänka  sig  till  marken  och  förvandla 

ett  enda  träd  till  en  hel  skog;  ur  detsammas  grenar  utsipprar  i  följd 
af  lacksköldlusens  stygn  ett  harts,  som  bcredes  till  schellack  eller 
gummi  lacca.  Sykomoren  (F.  iSycomorus)  odlas  i  Egypten.  Egen- 
domlig är  vidare  för  många  af  dessa  växter  en  mjölksaft,  som  hos  nå- 
gra är  skarp  och  giftig,,  såsom  hos  Upasträdet  {Antiaris  toxkaria)^ 
hvaraf  Javaneserna  hemta  det  fruktansvärda  gitt,  som  gör  deras  pilar 
så  dödande.  Flere  fikonarters,  särdeles  det  hos  oss  såsom  krukväxt 
ofta  odlade  Gummiträdets  (Fims  ehsticd)^  mjölksaft  gifver  åter,  då 
den  intorkar,  den  allmänt  bekanta  kautschuken.  Märkvärdigt  är  Ko- 
t  rade  t  'Galadodendron)  i  Venezuela,  hvars  saft  är  så  lik  komjölk,  att 
han  begagnas  i  stället  för  sådan. 

52  Fam.  Laurinea.  Yi  hafva  här  en  familj  af  i  hög  grad  aroma-  184 
tiska  växter,  som  hufvudsakligen  tillhöra  ()stindien.  I  den  finna  vi 
Kanelträdet  {Cinnamonmm  zeyhnicum)^  som  lemnar  den  fina  Ceilons- 
kanelen,  samt  Cassiaträdet  (Lanrus  Cassia)^  som  lemnar  den  vanliga 
kanelbarken;  af  begge  fås  kanel-olja.  Det  ständigt  grönskande  Lager- 
trädet {Laurus  nohilis)  lemnar  icke  allenast  kransar  och  qvistar  för 
skaldens  och  konstnärens  räkning,  utan  ock  kryddsmakande  blad  till 
vår  stek.  Af  bären  erhålles  en  tjock,  grön  olja,  som  begagnas  i  me- 
dicinen.    Slutligen  få  vi  af  Kamferträdet  (Cavip/iora  officinfinini)  den 

på  så  mångfaldigt  sätt  användbara,  starkt  luktande  kamfern. 

53  Fam.    Daplmoidea;.      Hufvudslägtet    i   denna   familj    är    Tirs-  185 
basten    eller    Källarhalsbusken    {Baphne).     Den  hos  oss   växande 
artens   {D.  Mezermm)  vackra,   röda   blonmior  visa  sig  mycket  tidigt  pä 
våren,    stundom  redan  i  Mars  månad;    denna  växt  är  giftig  och  dess 
bark  är  så  skarp,  att  han  uppdrager  bläsor  på  huden. 

54  Fam.    Urtkacem.     Han-   och  honblommor  befinna  sig  här  ofta  186 
på    olika    stånd    af   växten.     Afven  äro  de  flesta  hithörande  arter  ut- 


122 


BNSKJLI)     liOlAMK. 


märkta  för  sina  fibrers  eller  bastcellers  starka  utveckling,  hvilka  an- 
vändas till  spanad.  Särskildt  är  detta  fallet  med  Hampan  [Camiabis., 
iig.  204,  livars  frön  derjemte  gifva  en  grön  olja,  samt  med  Nässlan 
(Urtica),  som  förarbetas  till  ett  slags  nättelduk.  Obetydlig  förefaller 
den  smärta,  som  våra  Nässlearters  brännborster  orsaka,  i  jemförelsc 
med  flere  ostindiska  arters  fruktansvärda  verkningar.  Honblommorna 
af  Humlen   {llmimlm),  tig.  205,    innehålla  ett  beskt-aromatiskt  ämne. 


Fij;-.  2110. 


som  begagnas  \i(l  ölberedning; 
humlen  är  derför  ett  vigtigt  fö- 
remål för  odling  i  mänga  länder. 
Äfven  hampan  hyser  ett  aroma- 
tiskt, men  tillika  döfvande  ämne, 
och  ett  deraf  beredt  extrakt,  kal- 
ladt  Haschich,  nyttjas  likasom 
opium  till  berusningsmedel. 
187  55    Fam.    Vhenopodiacefe.     Pä    hafsstranden   och    nära   salinerna   i 

kontinenternas  inre  finna  vi  saltörterna  [Salsohi  och  Salieornia\  hvilka 
voro  af  större  vigt  så  länge  som  all  soda  ^Kemien,  §  79)  vanns  endast 
ur  deras  aska.  Vanliga  ogräsväxter  äro  åtskilliga  arter  af  Mell  [_Che- 
nopodium).  Vigtiga  i  ekonomiskt  hänseende  samt  såsom  köksväxter  äro 
ett   par   arter   af  slägtet    lida;    såsom  foderväxt  odlas  H  vi  t  betan  {B. 


Ilaiililommor. 


Hoiiblommoi'. 


I.      niCOTYLEDONK-E.        l'AiM.     LUTICACK.F,.  123 

Cilla,  livaraf  en  varictet  i  ansoendo  till  sin  soikeilialt  fatt  namnet 
soclvorbeta  och  blifvit  en  kulturväxt  af  största  betydelse,  då  t.  ex.  i 
Frankrike  ocli  en  del  af  Tyskland  mer  än  halfva  soekerbehofvet  bere- 
•des  af  denna  växt.  Såsom  sallat  användes  Rödbetan  [^B.  vulgaris); 
samt  såsom  grönsaker  Spenaten  {Spinacia)  och  TrädgårdsmåUan 
{Atriplex  hortoisis  .  Till  en  närbeslägtad  familj  höra  de  som  prydnads- 
växter i  trädgårdarne  ofta  förekommande  Amarant-arterna  [Ama rav- 
ins m)i(iaineus  m.  ti.). 

56  Fan).    Capnlifcra'.     Dessa   hafva  nötfrukt,    omsluten  af  en  holk  18H 
eller  s.  k.  bägarfoder;    hanblonnnorna  äro  ordnade  i  hängen.     Vi  finna 
här  de  ståtligaste  löfträd  såsom  vår  vanliga  Ek,    en  sinnebild  af  hög- 
het   och    kraft.     Man   plägar  såsom   arter   deraf  skilja   mellan   Querem 
Robur  med  skattade  och   Q.  ses-vliflora  med  oskaftade  ollon ;  begges  bark 

är  rik  på  garfämne.  (I  al  lä  p  le- eken  (Q.  hifedoria)  i  östra  Europa 
och  mindre  Asien  gifver,  i  följd  af  vissa  insekters  stygn,  galläplen. 
Af  södra  Europas  ständigt  grönskande  Korkek  Q.  Snher)  afskalas 
fällbarken  och  utgör  kork;  Q  v  er  citronekens  i^^>.  tinctoria)  bark  be- 
gagnas som  gult  färgämne.  Boken  {Far/m)  lemnar  det  yppersta  bränsle 
och  dess  trekantiga  nötter  hj-sa  en  välsmakande  olja;  Ann  boken 
{Carpinus)  är  ett  lågväxt  eller  buskformigt  träd.  Värderade  äro  Has- 
sclbu skens  (Con/his)  nötter  samt  det  i  södra  Europa  allmänna  Ka- 
stanjeträdets {Vada)mr  mjölrika  frukter. 

\\  bifoga  här  några  trädslag,  som  i  systemet  stå  mer  enstaka,  så-  189 
som  tillhörande  egna  små  familjer,  livilka  äro  närbeslägtade  dels  med 
några  af  de  föregående,  dels  med  några  bland  de  följande,  nämligen: 
Det  amerikanska  Vaxträdet  {Myrica),  hvars  frukter  äro  öfverdragna 
med  ett  användbart  vax;  den  äfven  från  Amerika  införda  l*lataneu 
{F/atamis)-,  Valnötträdet  (Jafflans),  som  härstammar  från  Persien, 
och  utom  sina  allmänt  bekanta  nötter  lemnar  ett  utmärkt  möbelvirke; 
Almen  {llnms),  allmänt  vildväxande  och  planterad,  lemnar  både  godt 
virke  och  bränsle. 

57  Fam.   Salicinea'.     Buskar  och  träd  med  han-  och  honhängen  på  190 
särskilda  stånd.  Inilka  isynnerhet  erfordra  fuktig  jordmån  och  växa  fort, 
men   lemna   ved  af  ringa  värde,     ^'idebuskcn  begagnas  för  sin  halt  af 

ett  bittert  ämne,  kalladt  Salicin,  såsom  läkemedel,  äfven  till  garf- 
ämne. Vi  hafva  här  att  märka:  Pilträdet  eller  Knäckepilen  iSalix 
fragilin}-,  Rödviran  («S.  furpurea);  Korgpilen  (å'.  viminalu)\  Tårpi- 
len ('V.  babijlomca)\  Svartpop peln  {Populus  nujra);  Silfverpoppeln 
[1*.  alba)\  Balsam poppeln  (P.  bahamifera)\  As  pen  (P.  tremtila^. 

58  Fam.  IMnUnnc.  Af  hithörande  träd,  hvilka  hat\a  han-  och  191 
honhängen  pä  samma  stånd,  må  nämnas:  Kl  ib  b- al  en  \AhtnK  (jlutimm^:, 
som  trifves  pa  sank  mark  och  lemnar  en  ved,  som  för  byggnader  un- 
der vatten  är  särdeles  varaktig,  samt  Gråalen  eller  Ålder  i^:/. /«w«ff'i; 
Björken  {Betula  albd),  utmärkt  för  sin  hvita  bark;  buskart  er  af  detta 
slägtc  [B.  nana,  m.  fl.)  förekomma  ännu  i  den  högsta  norden.  Den 
tjära,  som  i  Ryssland  tillverkas  af  björkbarken,  tjenar  till  beredning  af 

s.  k.  Ryssläder. 

59  Fam.     Conifene.      Dessa    växter    kallas    äfven    naketfröiga  11;2 
{Gymnosperma;),  emedan  i  deras  honblommor  fröknopparne  sitta  utan  all 


124  B.       ENSKILD    BOTAMK. 

betäckning  af  något  frögöinmo  i  vinkeln  mellan  hyllebladen,  livilka  sed- 
nare  med  hvarandra  bilda  kotten  såsom  en  sammansatt  frukt.  Egen- 
heterna i  deras  inre  byggnad  hafva  i  §  38  blifvit  beskrifna.  I  anse- 
ende till  sina  ständigt  gröna,  nålformiga  blad  eller  barr  kallas  de  äf- 
ven  barrträd.  De  innehålla  i  alla  sina  delar  flygtig  olja  och  harts 
samt  utgöra  en  väl  karakteriserad  familj,  som  genom  sin  till  byggnads- 
och  redskapsvirke  samt  bränsle  dugliga  ved  såväl  som  genom  mångfal- 
diga andra  produkter  länder  oss  till  största  nytta.  Af  denna  familj 
erhålles  terpentin,  kolofonium,  beck  och  tjära.  Vidare  beredes  af  bar- 
ren genom  rötning  och  bråkning  den  till  sängkläder  användbara  s.  k. 
skogsullen.  Vi  hafva  här  att  märka:  Tallen  {Pinm  silvestris)  med 
två  tum  länga  barr,  som  sitta  två  tillsammans;  Granen  {P.  Abies)  vaQ(\. 
halftumslånga,  rundt  omkring  grenarnc  spridda  barr.  Beggc  dessa  ut- 
göra (len  ojemförligt  största  delen  af  våra,  och  hela  nordens  skogar. 
I  mellersta  Europa  uppträder  Silfvergranen  (P.  Picca)  med  tums- 
långa platta  barr,  som  på  undre  sidan  hafva  två  hvita  längdstrimmor 
och  äro  kamlikt  ordnade  på  grenarne.  Fröen  af  Italiens  Pinje  (P. 
Pinea)  ätas;  likaså  Zirbelnötterna  af  den  i  Tyrolen  växande  P. 
Vemhra.  Knippvis  sittande  barr  ega  Libanons  C  eder  (P.  Cedrus)  och 
Lärkträdet  (P  Lmix),  hvilket  sednares  barr  om  hösten  vissna  och 
affalla. 

Ett  bekant  inhemskt  läkemedel  äro  bären  af  Enbusken  {Juni- 
perus comnmnis).  Den  virginska  Enens  {J.  virginiana)  röda,  välluk- 
tande ved  användes  under  namn  af  cederträd  till  blyertspennor  och 
cigarrlådor.  Odlade  förekomma  hos  oss  Lifsträdet  (Thu/a)  och  Cy- 
pressen (Ciipressus).  Idegranen  (Taxus),  som  här  och  der  växer 
vild  i  Sverige,  passar  synnerligt  väl  till  häckar;  dess  barr  äro  giftiga, 
dess  röda  bärkottar  deremot  icke. 
193  60  Fam.    Piferaceoi.     Af  växter,   som  tillhöra  denna  endast  i  Ost- 

indien inhemska,  kryddrika  familj,  lemnar  Pepparbusken  {Piper  ni- 
(jnmi)  små  bär,  som  afplockas  omogna  och  torkade  äro  kända  under 
namn  af  starkpeppar.  Ilvitpepparn  är  det  skalade  mogna  fröet.  Äfven 
de  i  §  113  omtalade  Betelbladen  tagas  af  en  hithörande  buskart 
{Piper  Beth). 

II.     Monocotyledonea^ 

lii-i  Såsom    gemensamma   kännetecken   på  växterna  i   denna  afdelning 

eller  provins  anföre  vi:  ett  enda  hjertblad,  oregelbundet  i  stammen  för- 
delade kärlknippen  samt  enkla  bladnerver. 

\\)h  61    Fam.    Orchidea.     Alla  växter  af  denna  familj  luira  till  Linnés 

20:de  klass,  emedan  ständarne  i  deras  blommor  äro  hopväxta  med  pi- 
stillen. Den  sexbladiga  blomkalken  ådrager  sig  betraktarens  uppmärk- 
samhet och  beundran  dels  genom  sin  högst  underliga  form,  som  ofta 
■på  ett  förvillande  sätt  liknar  vissa  insekter,  såsom  flugor,  spindlar  eller 
tjärilar,  dels  genom  sina  praktfulla  färger.  Isynnerhet  är  detta  förhål- 
landet med  de  fuktiga  tropikländernas  Orchideer,  hvilka  lefva  på  träd- 
stammar och  genom  luftrötter  upptaga  sin  näring.  Till  dessa  hör  Va- 
niljen {VaniUa  aromutica)^  hvaraf  vi  få  en  af  de  flnaste  kryddor. 


MONOCCmLKDONK/E.       J'AM.    OKCini)K.'K. 


125 


Våra  inliomska  Onliidecr  utgöra  isynnerhet  en  rik  prydnad  för  de 
sydligaste  provinsernas,  samt  Baltiska  öarnes  på  kalkgrund  hvilandc 
jordmån;  de  hafva  runda  eller  handlika  knölar  (se  tigg.  52  och  53), 
hvilka  torkade  begagnas  under  namn  af  Salep  som  ett  slemmigt  och 
stärkande  medel  samt  hufvudsakligen  fås  af  Orvhis  maseula,  O.  Morio 
och  O.  »lilitaris.  En  stor  och  vacker  blomma  utmärker  Gu  ek  u  skon 
( fi/pr/pcdiio»). 

(i2  Fam.  Scitaminefe.  \'äxter,  tillhöriga  jordens  varmaste  länder,  U)G 
med  skarpt  aromatiska  rötter  och  frön,  säsom  Ingefäran  iZhuiiher\ 
den  gult  färgämne  gifvande  Gurkmejan  {Van-urna)  och  Kardemum- 
man [^Aniomum  och  Ehitaria).  Rotstecken  af  M(t)-anta  anmdivucca  gif- 
ver  pulveriserad  den  under  namn  af  Arrowrot  bekanta  stärkelse,  och 
Blomsterröret  iCannn  indicd)  är  hos  oss  en  vacker  krukväxt. 

63  Fam.  Musacece.  I  våra  drifhus  finnes  stundom  en  växt  med  197 
palmlik  stam  och  jättestora  blad.  Det  är  antingen  Pi sangen  (Musa 
parad isiaca)  eller  ock  Bananen  {M.  sajnentum),  hvilka  för  tropiklän- 
dernas innevånare  hafva  lika  stor  betydelse,  som  sädesslagen,  potates- 
växten  eller  dadelpalmen  för  vissa  andra  länder.  Utom  de  välsmakande 
frukterna  begagnas  äfven  flerc  andra  af  dessa  växters  delar,  bland  annat 
bladen,  som  kunna  erna  en  längd  af  8  till  10  fot. 

64  Fam.  Iridem.     Dessa  äro  till  stor  del  sumpväxter  med  dels  rot-  198 
stock    och    dels    lök.     Vildt   växande  i  Sverige  är   den   gula   Svärds- 
liljan ijris  pseudacorus)-^    af  samma  slägte  odlas  såsom  prydnadsväxter 

p;„  20f,  ^  yoxdi  trädgårdar   /.  germanica,    I.  sihirica^   I.  r/rami- 

nm,  I.  ftorentina  m.  fl.  arter.  Den  sistnämnda,  som 
växer  vild  i  södra  Europa,  lemnar  den  s.  k.  Viol- 
roteu,  som  för  sin  angenäma  lukt  användes  till 
tandpulver  och  parfymer.  Af  Saffransväxten 
(CrocHs),  fig.  206,  insamlas  pistillens  märken,  hvilka 
under  namn  af  Saffran  användas  både  som  gult 
färgämne  och  i  medicinen.  Ungefär  20,000  d)-lika 
märken  utgöra  ett  skålpund  i  vigt;  deraf  saffrans 
dyrhet. 

65  Fam.  Narcissineoi.  Här  hafva  vi  endast  att  1!)9 
märka  de  för  sina  vackra  blommor  odlade  Narciss- 
arterna (JVarctssus  poeticus,  Fseudonarcissus,  Tazetta^ 
m.  fl.)  samt  Snödroppen  {Galanthus)  och  Snö- 
klockan {Lmcofum  vernum)^  hvilka  fått  sina  namn 
deraf  att  de  utveckla  blommor  redan  före  snöns  full- 
ständiga bortsmältning  om  våren. 

66  Fam.   BromcJiaccce.     Från  Sydamerika  har  till  200 
våra    drifhus    invandrat    An  anas  väx  ten    {Bromelia 
Ananas    eller    Ananassa   satii-a),    hvars   genom    kultur 
förädlade    frukter    äro    utomordentligt   värderade   för 
sin   fina,   smultronlika   smak.     Till  en  närstående  fa- 

hörer  den  s.  k.  hundraåriga  Aloeu  {Agave  ainericana),  som  i 
södra  Europa  för  sina  grofva  och  styfva,  stickande  blads  skull  allmänt 
begagnas  till  inhägnader  och  der  blitvit  nästan  inhemsk.  Hos  oss  fö- 
rekommer  den   endast  i  driflius   och    behöfver,    för  att  komma  i  blom- 


12(i 


Ji.       ENSKILD    IJOTAMK. 


ning,  en  ganska  hög  äklcr  —  ^anligen  säger  man  100  ar  — ,  då  den 
hastigt  uppskjuter  en  28  till  oO  fot  hög  stiingel,  snij-olcad  ined  tusende- 
tals blommor,  hvarefter  hela  växten  dur  l»ort.  Detta  är  anledningen 
till  dess  oförtjenta  svenska  namn.  1  sitt  hemland  odlas  den  i  stor 
skala,  emedan  en  ymnig  sockerhaltig  saft  bildas  i  blomskaftet  och  an- 
vändes till  beredning  af  en  allmänt  bruklig  dryck,  kallad  Pulque. 
Till  ännu  en  annan,  närbeslägtad  familj  hör  den  mjölrika  Yamsroten 
(JJioscorea),  som  i  Ostindien  odlas  och  nyttjas  på  samma  sätt  som  po- 
tatcs. 
■2()\  67    Fam.    LiJiacea'.     En    sexbladig    blomkalk,    fästad   under  frukt- 

ämnet, och  sex  ståndare  utmäi'ka  växterna  i  denna  familj,  bland  hvilka 
Fi.r  007         *^'"  stor  del  derjemte  hafva  lök.     Sä  är  t.  ex.  förhällandet 
med   Lökslägtet  (AUimi)^    som  är  utmärkt  för  sin  halt 
af   växtslem   och   ietherisk,  svafvelhaltig  olja,    som  verkar 
retande   och  har  en  genomti-ängande  stark  lukt.     Allmänt 
l)ekanta    såsom    förträtfliga    köks\äxter  af  mångfaldig  an- 
vändning äro  Rödlöken  {ÄUium  Cepa),  tig.  207,  Purjo- 
löken   {A.    Porrum),    H  vi  t  löken  (A. 
mtivum)    och  Gräslöken    A.   Schoeno- 
prasum).      I    södra    ]uu'opa    ätes    den 
förstnämnda    arten    rå.      (lenonr   sina 
vackra  blommor  göra  sig  många  växter 
i  denna  familj  bemärkta,  såsom:  Stjern- 
löken    {Ornitltngahuii),     Dlåstjernan 
Perldrufvan  {Mmcari)  samt  den  doftande,  från 
Orienten   härstammande   Hyacinthen,    hvars  otaliga  va- 
rieteter  höra  till  vara  mest  omtyckta  prydnads\äxter.    En 
ojeinförligt  skön   anblick   skänka   om   vären  d(^  med  Hya- 
cinther   betäckta   ängsmarkerna   i  Algeriet,    på   Ki'im   och 
Caplandet.      Vidare    förtjena    att    nämnas:    Sandliljan 
[Authericum),  Tulpanen  {'ltdip((\  den  frän  Pahestina  till 
oss    komna    Hvita  Liljan    (Lilinm   vundidum),    l»rand- 
gnla  Liljan  (L.  hnlbifcnuii)^    Kroll-Liljan  \L.  Marta- 
fjon),    samt    den    praktfulla,    ukmi  giftiga    Kejsarkronan 
{FritiUdrid  iinperialis).    Dessutom  iinna  vi  i  denna  familj  Aloeslägtet, 
som   innefattar   taggiga   arter   med    en    besk  saft,  hvilken  begagnas  till 
afförande   medel.     De  hafva   från    Amerika   spi'idt  sig  till  öfriga  varma 
länder    och    förvildats    i    södra    Europa.      Det    Nyzeeländska    linet 
{Phormium   tenax)   innehåller   i    sina   blad  mycket  sega  tibrer,    som  be- 
gagnas till  tågvirke.  —  En  särskild  afdelning  Idand  Liljeväxterna  bilda 
Smilacea;   eller   Asparagea;,    som   för   sin  sambladiga  blomkalk,    bärfrukt 
och   rotstock   ofta  anses  utgöra  en  (>gen  familj.     Hit  liör  det  sydameri- 
kanska slägtet    Smihu;    hvarur    den   till    läk(>medél   begagnade  Sassa- 
parillroten  erhålles;  vidare  de  trojjiska  Drakblodsträdcn  {Dracmm) 
med  vackert,    pahnlikt    bladknijipe    och   liljelika  blommor.     En   art   {D. 
J)raco,  se  pag.  77)   utsvettas  ett  blodrödt  harts,   som   benämnes   Drak- 
blod och  användes  som  färgämne.     Af  inhemska  växtei-  äro  att  märka 
den  bekanta  Sparrisen  {Aaparafjm),  som  växer  vild  pä  hafssträndorna; 
ur    hans    rotstock    uppskjuta   vårtiden    unga  skott,    som  utgöra  en  den 


i  Scilh 


JI.      .MONOCOrVLEDOMi.*.       1-A.M.    IJI.lAt  K.K.  127 

yppersta  och  mest  uäraiule  .UTönsaksrätt,  inou  som,  tVir  att  utvecklas 
kraftigt,  erfordra  en  synnerligt  (jväfvehaltig  gödsling.  I  skogsängar  och 
kinder  tinna  vi  den  täcka  Liljekonvaljen  {Co7iv(iUaria  majalis)  samt 
den  giftiga  Ormbärsörten  iParifi). 

68  Fani.  Colchicacea'.  Växter  med  giftiga  lökar  eller  rotstockar  202 
och  frön,  livilka  för  öfrigt  användas  i  medicinen.  Mest  bekant  är 
Tidlösrfn  iCoJchicum)^  hvars  tina,  blekröda  blomma  ännu  pa  sena  hö- 
sten smyckar  ängarne,  hvaremot  blad  och  frukt  först  följande  sommar 
utveckla  sig;  förekommer  endast  på  några  fa  ställen  i  Sverige.  Nys- 
roten  (Veratnim)  finnes  inom  Skandinavien  vild  i  Norska  Finnmarken, 
men  odlas  stundom  i  trädgårdarije. 

69  Fam.  Alisiuaceci'.     Ya\  liten  familj,  som  innefattar  Svaltingen  203 
Ahsma),    Skäktan    {Sagittaria)    och    Blomvassen    {Butonms),    hvilka 

alla  vi  ofta  tinna  växande  tillsammans  i  åar. 

70  Fam.  IMma'.  Dessa  jätteväxter  bland  Monokotyledonerna  med  204 
sina  smärta,  stundom  flere  hundra  fot  höga,  upptill  med  ett  bladknippe 
smyckade  stammar  äro  de,  som  mest  förläna  tropikländerna  deras  egen- 
domliga skönhet  och  karakter.  Egenheterna  i  deras  inre  byggnad  och 
växesätt  hafva  vi  redan  pag.  26  skildrat.  Palmernas  stolta  bladkrona 
består  af  antingen  solfjäderlika  eller  pardelade  blad,  mellan  hvilka 
blommor  och  frukter  hänga  i  stora  klasar.  De  förra  äro  skiljdkönade, 
ofta  tvåbyggare;  hanblommorna  med  sex  ståndare.  Innan  de  slå  ut, 
onigifvas  de  af  ett  läderartadt  bolster.  De  späda  bladknopparne  af 
Here  palm-arter  ätas  under  namn  af  Palm  k  ål  såsom  grönsaker;  många 
utsippra  äfven,  dä  inskärningar  göras  i  deras  blomhölster,  en  ymnig 
sockerbaltig  saft.  hvaraf  Palm  vin,  kalladt  Toddi,  beredes. 

Vi  icke  allenast  ära  palmerna  såsom  fredens  sinnebilder,  utan 
värdera  dem  ock  såsom  i  högsta  grad  nyttiga  växter.  Isynnerhet  an- 
märkningsvärd är  Dadelpalmen  iPhoemx)  såsom  en  af  norra  Afrikas 
förnämsta  och  sorgfälligast  vårdade  kulturväxter;  äfven  i  södra  Europa 
växer  den.  men  mognar  der  icke  sina  frukter.  Cocospalmen  {Cocok 
nucifera  är  bekant  för  sina  stora  nötter  (eller  egentligen  ett  slags  sten- 
frukter ,  hvilkas  välsmakande  kärna  före  mognaden  omgifves  af  en 
mjölkartad  vätska,  den  s.  k.  Cocosmjölken.  Genom  pressning  afgifva 
dessa  kärnor  ett  fast  fett,  kalladt  Cocostalg,  som  användes  till  tvål- 
beredning. Samma  användning  eger  den  smörlika  Palmoijan,  som  är 
gulröd  med  violartad  lukt  och  i  Afrika  vinnes  ur  Oljepalmen  (EJfns 
f/umeen,ns).  Af  begge  dessa  fettarter  införas  årligen  ofantliga  qvantite- 
ter  till  luu-opa.  Af  Sagopalmens  '{Sagus)  cellväf  i  stammens  inre, 
som  h3ser  en  ypperlig  stärkelse,  beredes  Sago.  Vax  palm  ens  [Cero- 
xi/Ion)  stam  samt  Toryphapalmens  iConjpha  ceriferd)  blad  äro  öfver- 
täckta  af  Palm  vax,  som  låter  använda  sig  pä  samma  sätt  som  bi-vax. 
Solfjäderpalmen,  äfven  benämnd  Dvergpalm  {CJucmaTops  humilis) 
med  taggspetsiga  bladtlikar,  hvilken  eger  stor  utbredning  och  ofta  spri- 
der sig  öfver  stora  områden,  har  acklimatiserat  sig  vid  Europas  INIedel- 
hafskuster.  Arecapalmens  {Areca  Catechu)  garfämnehaltiga  nötter 
lemna  det  i  garfverier  använda  s.  k.  Catechu;  äfven  tuggas  de  i  In- 
dien   med    Betelblad   och   bränd  kalk.     Rottingpalmerna    iCcdmmis- 


128  B.      ENSKILD    BOTANIK. 

arter'),  hvilka  äro  slingerväxter  af  200  till  300  fots  längd,  lemna  s.  k. 
spanskrör  och  rotting. 

205  71  Fam.  Aro/dca;.     Till  dessa  genom  sin  blomkolf  utmärkta  växter 

hör  Munkmössan  [Arum,  se  i)ag.  69),  inom  livars  stora  blomhölster 
man  funnit  en  märkbar  värmoutveckling,  och  hvars  rotstock  innehåller 
ett  mycket  skari^t  ämne,  samt  Kalmus  (Acorus),  hvars  bittert  aromati- 
ska rotstock  är  ett  bekant  läkemedel.  Såsom  omtyckt  fönsterväxt  odlas 
den  för  sitt  stora,  hvita  blomhölster  utmärkta  Calki  a4iopica,  som  här- 
stammar från  Afrika.  I  rik  omvexling  träffar  man  Aroideerna  i  tro- 
pikländerna, samt  med  utomordentligt  starkt  utvecklade  blad,  såsom 
isynnerhet  är  händelsen  mod  slägtet  Ca/adium.  De  bilda  dcrför  sam- 
manstälda  med  andra  bladformer  pfaktfuUa  grupper  i  våra  växthus. 
Flere  Aroidoer  {Cahcasia)  odlas  på  Södorhafsöarne,  der  deras  knöliga 
rötter,  under  namn  af  Taro,  tjena  till  födoämne.  Kärstående  till  denna 
familj  äro  dels  gruppen  Lemnaceo:,  innehållande  Andmaten  (Lcmtm], 
hvars  små,  rundade  bladlika  stamdelar  ofta  betäcka  hela  dammar,  dels 
ZosteracciB  med  Bändlingslägtot  (Zostera),  smalbladiga  växter,  som  fö- 
rekomma ymnigt  i  de  nordiska  hafven  och  torkade  begagnas  till 
stoppning. 

20G  72   Fam.    Typlmccai.     I  vattongrafvar  och  stillastående  vatten  träf- 

far man  ofta  det  med  en  spenslig,  märgfull  stam  försedda  K  af  v  el - 
dunet  {Tfpha)  samt  Igel knoppen  [Sparffaiihim)  med  sina  sprötspet- 
siga  frukter  i  klotrunda  gyttringar. 

207  73  Fam.  Cyperacea  (eller  Halfgräsen).  Hit  räknar  man  Starr- 
slägtet  (Carex),  hvars  talrika  arter  igenkännas  på  sitt  vanligen  trekan- 
tiga skarpa  strå,  som  ej  är  ihåligt  eller  Icdadt,  samt  på  sina  skiljdkö- 
nade  blommor.  De  äro  föga  dugbga  foderväxter  och  försvinna  från  de 
sänka  ängar,  der  de  växa,  så  snart  dessa  torrläggas  och  gödslas  med 
aska.  Sandstarren  (C.  aremtria)  frodas  på  don  torraste  flygsand  och 
begagnas  derför  att  binda  denna;  dess  rotstock  användes  i  medicinen. 
Af  den  i  Egyptens  sumptraktor  inhemska  Papyrusväxtens  {Cyperus 
Papyrus)  märg  bereddes  det  första  papperet.  Cypergräscts  (C.  escii- 
hntus)  rotknölar  äro  ätliga  och  kallas  jordmandlar.  Säfven  {Scirpus) 
och  Ängdunet  {Eriophorum)  höra  likaledes  hit. 

208  74  Fam.  Graminea.  Gräsen  utgöra  en  bland  de  största  växtfamil- 
jerna med  inemot  5000  arter,  hvaraf  knappt  140  finnas  i  hela  Skan- 
dinavien. De  bilda,  utom  i  de  varmare  länderna,  en  sammanhängande 
matta  på  markon,  öfverensstämma  mycket  sinsemellan  i  yttre  habitus 
och  äro  derför  lätt  igenkännliga  från  andra  växter;  strået  är  ihåligt 
och  afdeladt  genom  knutiga  ledör.  Endast  hos  Sockerröret  och  Majsen 
är  det  uppfyldt  af  en  saftig  märg.  Bladen  äro  smala  och  slidomfat- 
tande.  Endast  få  gräs  äro  greniga.  Blonnnorna  äro  oansenliga,  nästan 
alltid  ordnade  i  enkla  eller  sammansatta  ax.  Nästan  alla  gräs  hafva 
tre  ståndare  och  två  pistiller  (eller  stift)  och  höra  derför  till  andra  ord- 
ningen i  Linnés  tredje  klass.  Nyssnämnda  befruktningsdelar  omslutas 
af  två  hinnaktiga  fjäll,  de  s.  k.  blomfjällen  {'palete),  af  hvilka  det 
yttre  merändols  i  spetsen  bär  en  s.  k.  borst.  Hvarje  småax  omgifves 
efter  regeln  vid  basen  af  två  skärmfjäll  {(jlunua). 

Donna  familj  är  den  vigtigaste  af  alla,  ty  den  innefattar  de  flesta 


II.      .\[ON0C0TYLED0NE^.       FAM.    (iHAMINK^;. 


129 


foderväxter  jemte   sädesslagen   och   lemnar   oss   således  våra  förnämsta 
näringsmedel. 

Fodergräsen  bilda  i  öfvervägande  mängd  såväl  låglandets  som 
bergstrakternas  ängsmattor.  Såsom  de  värderikaste  bland  dem  vilja  vi 
anföra : 

Fi;;.  H)^.  Fiff.  20'.i. 


Ta  te  In  ^Aira  ftexmsa)^  Gröe  (iW  pratensisy  tig.  208,  ocli  1*. 
annua).,  Ängssvingel  {Festicca  elatior)^  tig.  209;  Angskamix'  eller 
T  i  m  o  t  ej  ( 1'hlcwn  pratense)^  tig.  2 1 0 ;  Ä  n  g  s  k  a  fl  e  {Alopemrus  pratoii^is) ; 
Vårbrodd    iAnilioxantlmm    odoratmn)\    flerårigt    Repe    eller    Uaygräs 


Srliod  lev,    XdUifCim   /Sol.: 


V.  JMaiiik.     (2:u  iippl.) 


180 


KNSKILl)    BOTANIK. 


{LoUum  pereme),  tig.  211;  Slokgräset  Jlekm-^  Lösta  (Bromius  monii 
m.  ti.  arter);  Hven  [Agrostis),  tig.  212;  Hundäxiug  {Bactylix);  det 
täcka  Darrgräset  (Briza  meåid-.,  tig.  213;  Hafreäxing  {Trudmi  fla- 
vexcciiK)   och  Ängsliafro  •  Aronft  pmfmn?'.')^-.    Kasse  vi  a  'Glycerin  fipectn- 


Fiff.  210. 


Fitf.  211. 


( 


Wii:;  Qvickrot  /Iräicumrepem),  som  i  åkrar  odi  träilganlar  är  ett  at' 
de  i)esvärligaste  ogräs,  men  hvars  rotstock  under  namn  af  (iräsrot 
begagnas  i  niedicinen,  och  som  tillika  är  tjenligt  till  boskaijstbder. 

Fodergräsen    äro   kisel-   och    kaliväxter.   hvarför   riklig  tillgäng  pä 


MONOCOTVI.KDONK.K.        KAM.    filiAMIMCfi. 


\:n 


vatten  for  kiselsyroföveningars  upplösning  och  påförande  af  kiili    i  form 

af  aska)   utgöra  de  liufvudsakliga  medlen  att  befordra  deras  växtlighet. 

Sädesslagen    utmärka  sig  genom   sina   frukters     korns    rikedom 

på  stärkelse,  tibrin  och  fosforsyrad  kalk.    De  iiro  derför  synnerligt  jtas- 


'V- 


sande  till  näringsmedel  för  menniskau.  ocli  deras  odlande  har  icke  iille- 
nast  i  utomoi'dentligt  hög  grad  utbildat  deras  fi-ön,  utan  ock  alstrat  en 
mängd  varieteter.  Sädesslagens  odling  är  lika  gammal  som  historien, 
och  f(>r  ingen  endii  af  di-ras  arter  kan  dess  ursprungliga  hemland  med 


132 


Ji.        KNSKll.l)     UOTAMK. 


full  säkerhet  uppiiiifvas.  lika  litet  som  man  iiågorstädes  trättai'  iiajion  af 
dem  vildtväxaudc. 

Såsom  det  förnämsta   brödämne  anses  af  ganmialt  H  ve  tet     TiiH- 
tuiii.  ri<Jff<n-e\  af  hvars  varietetor  det  borstbärande  Skägglivetet,  tig.  214, 


Fii;-.  UIC. 


och  det  borstlösa  Kolflivetet.  tig.  215,  äro 
de  som  företrädesvis  odlas  i  södra  och  syd- 
vestra  Europa;  ett  lika  tint  mjöl  gifvcr 
Sjielten  (7.  SpdUr,  tig.  21(i;  Uagen  (.sv- 
cah),  tig.  217,  samt  Kornet  (llordcim),  tig. 
218,  odlas  mest  i  mellersta  och  norra  Europa: 
Hafren  i  Arena  mtira:,  tig.  219,  användes  i 
de  flesta  liinder  hufvudsakligen  till  hästfoder. 

.leiiite  de  uyssnämiida  är  Riset   :  Ori/za),  tig.  220,    det   sädesslag, 
som   har  den  största   utbredningen.      Det   odlas  i  stxlra  Europas  varmare 


MONOCOTYlJiDONK.E.        I'AM.    (IKAMINK.K. 


mn 


sumpiga  trakter,  äfvensom  i  Asien,  Afrika  ooli  Sydamerika.  .'Vnnu  uu- 
gra  andra  grässlag  tinnas,  som  gifva  närande  frön,  såsom  Indiansk 
Hirs  [Pmiivnm  mi/iweum),  tig.  221,  Borstliirs  ^Setfiria  italiva)  och 
Diirihakorn  [Sorffhum  m/ffare),  tig.  222  å  följ.  sida;    Mannagräset 

Fi"-.  21i>.  Kiir.  -wo.  Fig.  221. 


{(ihivrria  fwlaiix,  som  växer  ymnigt  i  Aart  land  och  i  det  (istra  Euro- 
pas sumptrakter,  lemnar  de  s.  k.  Mannagrynen;  med  Canariegriisets 
U'li(i/(irin  (■(Diarioisis    frön  matas  allmänt  burfogiar. 


lo4 


KNSKIl.l)     ItOTAMK. 


Slutligou  bör  1)  a  110  pr  t  '  LoJinnt  tcmaleidmit    nämnas,  ett  grässlag, 
hMUs  frön  man  tillskrifvor  narkotiska  egenskaper. 

Amerika,  der  man,  da  det  upptäcktes,  icke 
fann  ett  enda  europeiskt  sädesslag,  är  dia-eniot 
Majsens  {Zea)  ursprungliga  hemland,  tv  den 
odlades  der  redan  da  och  har  sedermera  blifvit 
acklimatiseiad  i  särdeles  södra  Europa.  Kornen 
i  dess  stora,  gula  ax  git'\a  ett  mjöl  af  något 
söt  smak.  hvaraf  man  i  ötic  Italien  bereder  den 
sä  mycket  värderade  Polcnta.  ett  slags  tjock 
gröt.  ' 

Såsom  sista  gruppen  i  denna  familj  vilja  vi 
framställa  de  rör-artade  grässlagen.  Hit  hör 
var  inhemska  ^"ass  [  PliiwjniifrK  commim/s)^  som 
kan  ernå  en  höjd  af  12  eller  tlere  fot,  livars 
utblonnnade  vippor  pa  vissa  orter  om  luisten 
insamlas  ocli  under  nanni  af  »rör vipp»  eller 
»sjö tofs»  nyttjas  till  sängkläders  stoppning. 
l)ambur(')ret  iBoiiihiisd  blitNcr  ända  till  50  fot 
högt  och  mer  än  armstjockt  samt  är  i  anseende 
till  sin  lätthet  och  styrka  synnerligt  tjenligt  till 
byggnadsvirke.  Äfven  till  mångfaldiga  andra 
saker  begagnas  det,  såsom  t.  ex.  till  vattenkärl; 
det  äger  stor  utbredning  i  tropikländerna  och 
bildar  i  Ostindien  de  nästan  ogenomträngliga 
rörsnår,  som  äro  bekanta  under  namn  af 
Jungles.  Sockerröret  StarhnriDn  har  frän 
Ostindien,  som  är  dess  urspi-inigliga  hendand. 
öfverHyttats  till  Vestindien,  der  inan  af  detsam- 
ma bereder  socker,  sirap  och  ronnn.  Sockerriirs- 
odlingen  i  de  heta  ländernas  sumpti-akter  är  ett 
af  de  besvärligaste  och  för  helsan  förderHigaste 
arbeten,  som  isynnerhet  befunnits  verka  menligt 
på  den  hvita  i-acen  och  sålunda  gifvit  upphof 
till  negerslafveriet.  1  Sverige,  hvars  befolkning 
utgöi-  ond<i'.  4  millioner,  införas  i  medeltal  ärli- 
gen 400,000  centner  socker  med  ett  värde  af 
unocfär  \'l  millioner  riksdaler. 


B.    Acotyledoneae  ell.  Nemeae. 

'20:t  Wl      V  Vi   liafva  i  (U't  föregående  benämnt  de  väx- 

ter, som  icke  ega  några  märkbara  blomdelar 
och  i  följd  deraf  icke  heller  några  verkliga  frön, 
Akotyledoner  ( Iljertbladslösa  eller  Kryptoga- 
mer. Kmedan  de  fortplantas  genom  sakallade  sjiorer  eller  groddkorn, 
som  icke  i  sig  innehålla  några  hjertblad,  utan  vid  groningen  förlängas 
till  fina  trådar,  grodd  trådar  {nema\  kallas  dessa  växter  äfven,  och 
rättast,    NemciTe    eller    (iroddtrådsväxter.     Hos  många  bland  dessa 


Ni;MKi+;.        111.      IIKrfcKO.NKMK.K.  lo5 

äro  sporerna  sa  yttorst  sina  oth  lätta,  att  dv  sprida  sig  ölvoralit  dit 
luften  kan  få  tillträde,  livarfiir  vi  icke  böra  förundra  oss  att  inånga  af 
dessa  växter  tyckas  liksom  ni)pstä  af  sig  sjelfva.  Synnerligt  märkvär- 
digt är,  att  sporerna  hos  många  äro  försedda  med  rörliga  tina  trådar 
eller  Hinunerhår,  med  hvilkas  tilllijelp  de  likt  lefvande  små  djur  simma 
omkring  i  vatten.  Dylika  sporer  benämnas  svärmsi)orer  och  liafva 
länge  ansetts  för  infusionsdjur.  Sporerna  befinna  sig  i  särskilda  göiii- 
men.  kallade  sporangier.  hvilka  ofta  sitta  samlade  i  stort  antal  bred- 
vid hvarandra,  såsom  t.  ex.  i  fruktplättarne  på  baksidan  af  Ormbunkai- 
nes  blad,  eller  ock  äro  inneslutna  i  gemensanmia  små  förvariugsrnni. 
Hos  många  Groddtrådsväxter  af  sa  väl  de  högre  som  lägsta  ordningarne 
har  man  i  seduare  tider  ujjptäckt  befruktningsorganei-,  som  motsvara 
de  fullkomligare  viixtenias  ståndare  och  ])istiilei-. 

111.     Het  e  ro  ne  me  <e. 

\"\   trätfa  i  denna    afdeliiing   eller   provins  högre  utvecklade  växter  210 
med   tydlig   rot,   stam  och  blad.     De  räknas  emellertid  till  Kryi)toga- 
inerna  eller  växter  med  otydliga  befruktningsorganer,  och  i  sjelfva  ver- 
ket äro  dessa  sednaie  till  en  del  så  omärkbara,  att  de  först  genom  den 
nyaste  tidens  forskningar  blifvit  uppdagade. 

Det  finnes  nämligen  först  och  främst  sporer,  inneslutna  i  spor- 
gömmen  eller  sporangier.  Vidare  finnas  antheridier,  som  inne- 
sluta de  befruktande  organerna  eller  antherozoiderua.  Dessa  äro 
små  spiralvridna,  tiädlika.  åt  ena  ändan  tjockare  kroppar,  försedda  med 
ytterst  tina  cilier  eller  Hiinmerliar,  med  hvilkas  tilllijelp  de  i  vatten  röra 
sig  lidigt  af  och  an,  liksom  för  att  uppsöka  sporerna,  som  de  skola  be- 
frukta. De  kunna  således  till  en  viss  grad  sägas  motsvara  de  högre 
växternas  ur  ståndarknapparne  uttömda  frömjölskorn,  hvilkas  förlängda 
poUenrör  uppsöker  och  befruktar  fröknopparne  i§  64). 

1  Fani.  Equifict(icm\  Dessa  växter  (hos  oss  kallade  Fräken  äro  211 
utmärkta  hu-  sin  halt  af  kiselsyra,  som  är  så  stor,  att  de  vid  törsigtig 
förbränning  bibehålla  hela  sin  form,  som  lik  ett  skelett  af  kiselsjra 
återstår  ofVirändrad.  De  cga  på  grund  häraf  nästan  samma  egenskaper 
som  en  fil.  och  en  art.  Skaf  gräset  (Equisetum  hiemaJc.,  som  växer  i 
fuktig  skogsmark,  brukas  derför  ock  till  träds  polerande;  en  annan  art, 
s.  k.  Käfrumpa  {E.  arvense),  är  på  åkrar  med  sandig  jordmån  ett  van- 
ligt, besvärligt  ogräs.  Fräkenarternas  sporgöinmen  äro  fastade  under 
fjäll,  som  i  stammens  och  grenarnes  spets  bilda  upprätta,  kottelika  ax. 
Trädaitade  fräknar  finnas  icke  sällan  förstenade  i  vissa  länder  iMine- 
ralogien   S  155).  ' 

1  l'"aiii.  rohijjodiacea'.  \\  möta  här  en  ansenlig  familj,  som  i  sitt  212 
yttre  kominer  ganska  nära  de  fullkomligare  växterna,  hvilka  d?n  äfven 
liknar  deri  att  den  cger  kärlkuippen.  De  flesta  hitluhandc  växter  ut- 
märka sig  genom  stora  blad,  som  vanligen  äro  enkelt  eller  upprepadt 
parbladigt  delade  och  före  utslagningen  spiralformigt  inrullade.  På  bak- 
sidan bära  de  Hesta  sina  sporgönnnen  i  mörkt  färgade  plättar.  Särde- 
les märkvärdig  är  sjiorei-nas  utvecklingshistoiia.  Ur  den  groende  spo- 
ren utvecklas  näniliocn  ett  bladlikt  organ,  kalladt   l'rothalliuin.  hvari)a 


l;i(j  \i.        KNSKILI)     BOIAMK. 

könsoriiaiierna,  archcgonier  och  antheridior  befinna  sig.  Sf^dan  do  förra 
bffruktafs  af  de  sednares  antherozoider.  utvecklas  ur  dem  Ixirjan  till 
en  ny  ormbunke,  under  det  att  prothalliet  småningom  dör  bort.  Den 
nya  ormbunken  alstrar  endast  sporer,  men  inua  antheridier. 

I  våra  skogar  förekomma  ynniigt:  Braken  Pteru),  egentliga 
Ormbunkslägtet  Pohistkhum)  samt  pä  klippor  flere  arter  Berg- 
spring i^lypJeniiiiK  ■.  i  nägra  åar,  särdeles  vid  Sveriges  östra  kust,  tin- 
nes den  ståtliga  Safsa braken  Oxrnmuhi'  med  sporgönnnena  samlade 
i  en  grenig  vippa  i  bladets  spets,  samt  i  vara  flesta  bäckdalar  den  ända 
till  manshöga  Fuderbräken  Sfmthiopteriii^,  hos  bvilken  endast  en  del 
förkrympta  blad  bära  sporer. 

rtmärkta  äro  de  fuktiga  tropikländernas,  isynnerhet  Söderhafs- 
öarnes,  ormbunkar,  som  uppnå  storleken  af  träd  och  bilda  skogar  lik- 
nande ])almskogar.  .\tt  tornverldens  Flora  äfven  varit  rik  pä  träd- 
artade  (n-mbiinkar,  är  redan  i  tion  Mineralogiska  delen  55  loT»  om- 
nämndt. 

213  o  Fam.  Liicopodiame.    1  skogstrakter  växer  Lummerslägtet    X//- 

aypodimns  hvars  arter  hafva  sina  sporgtimmen  ordnade  i  ax  eller  i  do 
öfre  l)ladveeken.  Sporerna  utgöra  ett  svaf\elgnlt,  ytterst  fint  pulfver, 
som  är  bekant  under  namn  af  Ni  elit  och  pa  tboatrarne  nnvändes  till 
blixtens  efterhärmande,  emedan  det  gifver  ett  flammande  sken.  dä  det 
blåsos  öfver  en  Ijusläga. 

2U  4    Fam.    liii/acef/'.     Löfmossorna    ;ir(j  cellväxtoi-  med  sma,  skiftevis 

sittande,  enkla  blad  utan  klyf öppningar.  De  erna  sällan  mor  än  några 
få  tums  höjd,  och  växa  helst  i  massor  tillsammans  pa  jord,  träd.  klip- 
por och  murar,  der  de  ofta  bilda  mjuka  mattor.  Från  dessa  hiija  sig 
borstfina  skaft,  som  uppbära  sporgönimena,  hvilka  vanligen  haf'\a  form 
af  en  liten  cylinder,  täckt  med  ett  lock,  hvarofver  ytterligare  en  hinn- 
aktig s.  k.  mössa  befinner  sig.  p]ftor  lockets  atfallando  blifva  små  tän- 
der synliga  i  sporgömmets  kant.  och  efter  d<>ras  antal  och  form  skiljas 
hufvudsakligen  mossornas  slägten  från  hvarandra.  Bland  oftast  före- 
kommande slägton  ma  nämnas:  (ironmossa  ILjpmiui  :  Björnmossa 
(J'oli/triiliain  ,  hvaraf  en  art  /'.  innmnnc .  är  bland  de  största  mossor  i 
vårt  land;  Kymossa  BrijrnH)  samt  pa  trädstannnar  Baggmössmossa 
' Oiihotrirhioii :  och  i  strömmande  vatten  Kall  mossa  Foutimilii*^.  Sär- 
skildt  märkvärdig  är  Röd-  eller  II  vitmossan  •  ^^/t/Mf/tntm.,  som,  en- 
ligt hvad  vi  i  kemiska  delen  §  212 1  an,t,nf\it.  Imfvudsakligen  gifver 
upphof  till  torflagrens  bildning. 

Lefvormossorna  llipafivff  utgöra  en  egen  familj  och  en  del 
bland  dem  erinra  med  sitt  platt  utbi-oddda  stamblad  om  lafvarne,  såsom 
isynnerhet  är  händelsen  mod  undeiafdelninuen  Marvhautiefr;  till  Jum/er- 
iiiiiihimi:  höra  en  stor  mäiitid.  ofta  ganska  täcka  arter. 


l\'.      11  om  I)  n  em  e;e. 

2if,  Hit  böra  de  liij^sta  växtbildninjiarne.   som  iiesta  uteslutande  af  an- 

tingen enkla  eller  Hkt  trådar  bnvlvid  hvarandra  ordnade  eller  iiiidtligon 
till  en  utbredd  väf  förenade  celler.  De  Hesta  af  dessa  växtei-  lofva  i 
vatten  eller  pä  fuktiga  ställen. 


NK.MC.t.        IV.      IIOMdNKMK.K.  137 

l:sta  Klassen:    Algt-r. 

Till  (lossa,  i  vatten  eller  tiiktii»  luft  förekoniiiiaiule  växter  höra  en 
mängd  mikroskopiskt  snia  fornier,  som  ofta  bestå  af  blott  en  enda  eell 
och  dels  enstaka.  (U'ls  saniinanhäniiande  med  hvarandra  kringsimma  i 
vatten. 

1  Fam.  Licliowx  Lafvar  .  Dels  öfverkläda  dessa  växter  såsom  -JIG 
ton-a.  läderartade  bildningar  af  gul,  hvit  eller  annan  färg  trädens  bark, 
väggar,  klippor  och  murar,  dels  äro  de  förgi-enade  1  kt  sniä  buskar  eller 
bladlika.  Såsom  exempel  på  de  förstnämnda  må  anföras  slägtet  l*ar- 
iiiclia  med  skålformiga  förvaringsrum  föi-  sporei"na;  af  de  sednarc  äter 
föi'tjenar  Islands lafveu  ydtn/rio  /Wt/i/dica  nämnas,  som  fått  namn 
deraf  att  den  förekommer  synnerligt  ymnigt  pä  Island.  Denna  såsom 
stärkande  medel  i  bröstsjukdomar  värderade  laf  tinnes  allmänt  äfven  i 
Sveriges  skogs-  och  bergstrakter.  Renlafven  Clodoxia  rhangifvrina . 
bekläder  i  den  höga  norden  marken  pä  stora  sträckor  och  tjenar  till 
födoämne  för  renen.  Af  Lakmuslafven  {Lemnora  tnrtarea^  som  i 
Sverige  och  öfriga  delar  af  norra  Euroi)a  växer  på  klippor,  beredes 
lakmusblått  (Kemien,  §  187),  och  Orseille,  som  begagnas  att  färga 
violett  och  rödt,  fås  af  en  laf,  JiOcceUa  fhictoria,  som  växer  pä  Canari- 
(iarnc  och  vid  Medelhafvet.  Lafvarne  taga  sin  näring  ur  luften  och 
äro  bland  alla  växter  de  härdigaste,  så  att  vi  ti"äffa  dem  ännu  på  de 
högsta  berg-  och  polartrakternas  klippspetsar.  De  utgöra  alltid  första 
biirjan  till  vegetation  pä  stenmassan,  der  de  fästa  sig  och  qvarhålla 
fuktighet,  hvarigeuom  stenens  tVirvittriug  påskyndas  och  ett  huinuslager 
uiipkommer,  hvari  först  mossor  och  sedan  högre  växter  kunna  finna 
näringsämnen  för  sin  tillväxt. 

2  Fam.  Fucucefc  (Tångarter  .  P>land  vattenalger  äro  hafvets  'JIT 
tångarter  de,  som  ega  största  betydelsen.  De  äro  större  växter,  till  en 
del  försedda  med  stam  och  l)ladlika  delar,  och  gifva  alla.  då  de  för- 
brännas, i  återstod  en  aska.  som  under  namn  af  Kelp  och  A'arek 
användes  till  framställning  af  Soda  och  Jod  Kemien.  §  47  och  79  . 
De,  som  tillhöra  den  s.  k.  lädei-tang-gruppen    Fmoidea^},  hafva  olivgröna 

till  bruna,  läderartade  blad  eller  bladlika  stammar,  såsom  Blåstången 
Fiiciix  rcft/culoms),  soui  är  allmän  vid  våra  kuster.  Sarga ssum,  som 
fritt  simmande  midt  i  oceanen  betäcker  tusende  (padratmil  af  dennas 
yta.  samt  den  i  södra  ishafvet  förekommande  .Tät  tet  ängen  [Macroqidis, 
som  uppnår  en  längd  af  ända  till  700  fot.  Nägra  lädertångsarter  äro 
ätliga;  dessutom  tjena  de  oräkneliga  vattendjur  till  vistelseort  och  nä- 
ring. Florideerua  Fhrklm  äter  äro  nästan  alltid  röda  till  färgen 
och  bland  (k-m  finnas  utomordentligt  prydliga  former,  t.  ex.  den  vackert 
jiurpurröda  Deloxf^n-in  ifig.  228  å  följ.  sida  .  Säsom  födoämne  och  slem- 
migt  medel  i  bröstsjukdomar  användes  den  irländska  Carraghen- 
tången  Sphwrncocnift  crispus  -^  mot  mask  begagnas  Masktången 
Spji .  hehii  iiitochordnu  . 

Till  algerna  höra   vidare   åtskilliga,   dels  sleralika.    dels  tråd-  eller  218 
nätformiga   bildningar  i  både  stillastående   och   rinnande  vatten,    säsom 
den   i  orena  glaskärl   småningom   uppkonnnande   säkallade   Priestleyska 
materien,  de  i)a  trädvirke  under  vatten  sittande  gröna  trådar,  som  äro 


v.\s 


15.      KNSKn.I)     HOIAMK. 


arter  af  Confcrm  och  Vmuher/<(,  slägtena  J/t/drod/di/o//  iii.  H.  Da  stilla- 
stående vatten  uttorkar,  pläga  dylika  alger  filta  ihop  sig  till  säkalladt 
meteorpapper.  Den  lilla  röda  snöalgon  {Protocoeem)  gifver  stundom  i 
fj elitrakterna  och  polarzonerna  hela  snöfält  en  lifiigt  röd  färg.  Släg- 
tenn    Chani   och   Nitrlla   äro   med  algerna  mycket  närheslägtadc  viixter, 

Fi»-.  22.'?. 


som  is3iuierh<'t  trifvas  väl  i  torfgrafxar  och  saltvatten,  samt  ofta  hysa 
en  stor  mängd  kalk.  1  deras  celler  kon  man  särdeles  tydligt  ohservera 
cellsaftens  lifliga  strönniing. 

21*1  Fam.  Dtntomacco:.     Hos    dessji    iir   cellei-nas    memhi-an    så    liård   till 

följd  af  en  hetydlig  kiselsyrehalt,  att  de,  siis(mi  dnrjemte  hegränsade  af 
räta  linier,  fullkomligt  få  utseende  af  kristallei'.  De  äro  vanliga  i  kärr, 
och  deras  kiselskal  trätfas  icke  sällan  väl  bihehallna 
i  hela  jordlager  Siisom  de  afsatt  sig  ur  fornverldens 
vattensamlingar.  Betraktar  man  under  mikroskop 
])nlfret  nf  i)olei'skitfern  från  Dilin  i  Döhmen,  så  igen- 
känner man  deri  dessa  kiselväxters  i)rydliga  former, 
som  dels  iiro  rektangulära  eller  cylindriska,  dels 
halfmånlika  ellei-  rundade  och  tecknade  med  fina 
tvärstrimmor.  Khrenhei-g,  som  först  upptäckte 
dem,  har  beräknat  att  en  kubiklinie  kan  inryiuma 
500  milHoner  af  dessa  små  bildningar.  De  ansågos 
till  en  bcirjan  origtigt  för  djur  <jch  beskrefvos  såsom 
infusionsdjur  klädda  i  kisel])ansar.  Vanligast  före- 
konnna  slägtena  D  i  a  t  o  in  n.  N  avi  enl  a.  tig.  IIX.  ocli   Uacillaria. 


NKMKif;.        IV.      IIOMONEME.*:.  V6^) 


•lAvA  klassen:    Svampar. 


Vi  Hnna  har  en  i  högsta  jirad  egendomlig  växtgnipp,  som  i  fier-  ->->i\ 
fakligt  hänseende  utgör  ett  undantag  från  de  förhållanden,  som  utmärka 
alla  andra  växter.  De  taga  sin  näring  ur  andra  organiska  kroppars, 
såväl  djurs  som  växters,  sönderdelningsprodukter,  och  innehålla  aldrig  i 
siu  cellväf  chlorophyll  eller  bladgrönti.  Härpå  torde  bero,  att  de  för 
sin  utveckling  kunna  undvara  ljus  och  att  de  icke  afgifva  någon  syrgas, 
utan  endast  kolsyra-.  Svampar  äro  derför  icke  allenast  alla  ruttnande 
organiska  änniens  nästan  aldrig  utehlifvande  följeslagare,  utan  de  upp- 
träda äfven  allmänt  på  lefvande  viixter  och  djur,  ja  tillochmed  i  deras 
inre.  Der  de  taga  öfverhand,  dels  påskynda  d(^  organiska  ämnens  ke- 
miska sönderdelning,  dels  alstra  de  hos  lefvand<'  organismen-  sjukdomar 
Och  förvärra  dessa  i  hög  grad. 

Man  känner  åtminstone  8000  svamparter,  bland  hvilka  mänga  be- 
stå af  enstaka  eller  till  trådar  och  perlbandlika  samlingar  förenade  . 
celler,  eller  ock  af  ett  tint  cellväfslager,  kalladt  svamp  lag  er  eller  My- 
cel i  um.  l-'rån  detta  höja  sig  sporhusen  ofta  af  ansenlig  storlek, 
och  utgöra  de  välbekanta  bildningar,  som  vi  vanligen  beniimna  »sjelfva 
svampen». 

1  Fam.  Hniiicixiinijvetex,  hvilka  skiljas  i  Hattsvampar  och  (Iren-  2-Jl 
svampar.  Till  de  förra  höra  Skifsvamparne  [^:Lg<ir{ciiii\  som  på 
ett  skaft,  kalladt  foten,  bära  en  rund  skifva  eller  s.  k.  hatt,  med 
tunna  skifvor  pa  hattens  undersida.  Dessa  uppträda  isynnerhet  ymnigt 
i  fuktiga  skogar,  och  deras  hastiga  tillväxt  har  öfvergått  till  ordspråk. 
JMand  dem  hafva  vi  att  märka:  den  hvitgula  ('han  tar  ellon  af  päron- 
lik form  samt  den  hvita,  med  blekröda  eller  bruna  skifvor  försedda 
Champignoncn,  som  begge  äro  ätliga,  tillochmed  räknas  bland  läc- 
kerheter. Så  är  äfvcu  händelsen  med  Riskan,  igcnkänlig  på  den 
brandgula  saft,  som  hon  vid  brytning  utsipprar,  (liftiga  äro  deremot  i 
denna  afdelning:  Den  allmänna  FlugsvampiMi  Amanifa  muscm-mx) 
och  den  ofläckade  Flugsvampen  [A.  phdloidcs).  Rörsvamparne 
I  Pohjforci]  äro  pa  hattens  undre  sida  genomborrade  af  talrika  större  och 
mindre  porer.  Till  dem  hör  Rörsoppslägtet  [BoJetm)^  bland  hvars  arter 
är  att  märka  ätlig  Rörsop p  'B.<>dulis\  en  stor  svamp  med  brun  hatt 
och  tjock  fot,  som  är  blekröd  och  tecknad  med  nätlika  ådror,  hvarigenom 
han  är  lätt  skiljbar  frän  de  eljest  snarlika,  giftiga  arterna,  B.  hmdm 
och  /»'.  Satamis,  hvilka  dessutom  skifta  i  blått,  om  man  klilmmer  eller 
bryter  dem.  Fnösktickan  Polypoms  fomcntarins)  växer  på  ek  och 
bok  samt  beredes  genom  långvarig  bnltning  och  uppmjukning  i  vatten 
och  svag  lut  till  fnöske;  den  hvita  och  utomordentligt  beska  Lärkträd- 
tickan  /'.  ojficinalu)  begagnas  såsom  husdjursmedicin.  Trådfräta- 
ren  iMerulim  lucrymam)  uppstår  i  fuktigt  träd  och  blifver  verkligt  far- 
lig på  grund  af  den  snabbhet,  hvarmed  han  växer  och  förstör  trädvir- 
ket. Man  hindrar  hans  spridning  genom  att  bestryka  angripna  saker 
med  utspädd  svafvelsyra  och  hans  uppkomst  genom  att  indränka  träd- 
virket i  en  sublimatlösning. 

Till  (Jrensvami)arne  hör  Fingersvampslägtet  {Ckvarifr)^  Inars 


140  H.       ENSKII.U    BOTANIK. 

arter  grena  sig  nästan  i  forni  af  ett  hjorthorn,  såsom  t.  ex.  llöggula 
P'ingersvami)en,  samt  Blomkåls  svampen  ( Spara  ssi-t  vrispa). 

222  2  Fam.  Gasteromycetes.     Bland    dessa   eller  Buksvamparne  äro  föl- 

jande anmärkningsväda:  Röksvampen  {Lycofcrdon  Bovista),  som  är 
äggformig,  hvit  och  äldre  uppfyld  af  ett  oräkneligt  antal  bruna  sjjorer; 
Jätteröksvampen,  som  ernår  ett  menniskohufvuds  storlek,  samt 
Tryffeln  (Tuber)  bestående  af  svarta,  rundade  knölar,  som  ligga  iVo 
fot  under  jordytan  och,  såsom  en  högt  värderad  läckerhet,  pläga  uppsö- 
kas med  särskildt  dertill  dresserade  hundar. 

^■^3  3    Fam.    iJiscomycetcs.     Till  Disks\amparne  höra  flere  ätliga  arter, 

såsom  Murklor  {Morchelld^  och  Sten  mur  kl  or  {Gyromitra)  m.  ti. 

De  ätbara  svamparne,  bland  hvilka  vi  endast  hafva  nämnt  de  mest 
bekanta,  utgöra  ett  lika  välsmakande  som  närande  födoämne.  Ofta  för- 
vexlas  de  likväl  med  giftiga  svampar,  hvaraf  olyckor  blifvit  följden ;  der- 
för  är  det,  för  att  kunna  begagna  svampar,  nödigt  att  säkert  lära  känna 
dem.  För  ernående  af  en  dylik  kännedom  hafva  vi  i  E.  Fries'  Sve- 
riges ätliga  och  giftiga  svampar,  med  plancher,  ett  utmärkt 
hjelpmedel,  samt  ett  af  J.  W.  Smitt  ondiesörjdt  utdrag  deraf,  åtföljdt 
af  en  större  planch. 

I  kallare  länder  minskas  de  giftiga  arternas  verkan  eller  tillochmed 
försvinner  alldeles.  Ficsande  berätta,  att  Ukrains  innevånare  utan  åt- 
skillnad förtära  alla  de  slag  af  svampar,  som  betäcka  marken  i  skogarne, 
och  att  flugsvampen  är  en  bland  Kirgisernas  läckerheter. 

224  Slutligen  återstår  att  nämna  några  mycket  ofullkomliga  svami)bild- 

ningar,  uf  hvilka  likväl  en  del  kunna  räknas  för  våra  farliga  fiender  i 
anseende  till  den  skada,  de  tillfoga  en  mängd  af  våra  kulturväxter, 
nämligen  Drufsvampen,  som  dock  icke  lär  vara  någon  sjelfständig 
art,  utan  endast  en  lägre  utvecklingsform  af  Mjöldagg  {Erysiphc), 
hvilken  i  varmare  länder  mången  gång  förstört  vinskiirden.  Arter  af 
samma  slägte  angripa  och  skada  hos  oss  stundom  ärter  och  bönoi'. 
Fusarmm  och  Ftmsporium,  samt  i  ännu  högre  grad  1'otatesmöglet 
{Perenospora)^  som  orsakar  den  allmänt  kända  potatessjukan.  Silkes- 
maskmöglet ( Sfa(7ty/idmm\  som  förstör  silkesmasken,  att  icke  tala 
om  en  mängd  andra  mögelarter.  Nidare  Ii  os  t  {Urcdo)^  hvaraf  finnas 
en  mängd,  ofta.  högst  förderHiga  arter,  samt  Brand  (T^dilayo),  hvaraf 
företrädesvis  Kol-  och  Sotbrand  stundom  åstadkomma  verkliga  härj- 
ningar på  sädesfälten.  .UVen  de  i  dylikt  afseende  skadliga  svamparne 
äro  vigtiga  att  känna,  för  att  deras  förderthga  inverkningar  måtte 
kunna  hämmas  eller  inskränkas;  bland  nyare  arbeten  pa  vårt  språk, 
som  äro  egnade  att  bibringa  insigt  häri,  må  nämnas:  Allmän  öfver- 
sigt  af  svamparnes  familjer,  med  särskildt  afseende  pa  de- 
ras nytta  och  skada  af  E.  Fries  i  tredje  bandet  af  Botaniska 
utflygter;  samt  Om  växtsjukdomar,  som  orsakas  af  parasit- 
svampar, särdeles  om  Kost  ocli  Brand,  samt  om  medlen  mot 
dem  af  A.  S.  Örsted,  öfvers. 


%--i1L 


New  Vork  Bolanical  Garden  LIbrary 

QK  289  .H29  gen 

Hartman,  Carl/Botanik 


3    5185   00104   4963