Botaniska notiser

f

\

1

ç

NOTISER

FÖR ÄR 1885

MED BITRÄDE AF

, %

Hrr G. ANDERSSON, CALLMÉ, FORSSELL, H. HÖGRELL,
C. JENSEN, JUNGNER, KAURIN, KROK, B. LIDFORSS,
LJUNGSTRÖM, MURBECK, NEUMAN, HJ. NILSSON,

J. PERSSON, A. RUDBERG, SAMZELIUS,
SCHEUTZ, THE DENIUS, m. fl.

UTGIFNE

C. F. O. NORDSTEDT.

Med 7 träsnitt i texten.

.'•V

LUND,

PÅ UTGIFVARENS FÖRLAG.

1885.

• ,

A)\]iOh)) , N U 0 ii }; TU M
.•UA)iV.A )0.) V) ' ' ) V K K ) T )'

i r ..

' V

LUND, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1885.

M II 'j’i’i S O j i w ; 0 . ) o M ïï h
Y TTB.ß Ft V J n 0 5) A V 51 Aô j

' • j

INNEHALL.

Original-af handlingar.

Sid.

Andersson, G., Några ord om Linnés Stipa pennata . 101.

Callmé, A., Vaccaria parviflora Moench. funnen i Sverige . . . 159.

Forssell, K. B. J., Analytisk öfversigt af Skandinaviens laf-

slägten . 33, 144.

Högrell, B., Ur fernåriga anteckningar om blomningsföljd ocli

dermed i sammanhang stående iakttagelser . 196.

Jensen, C., Fontinalis longifolia nov. sp . 83.

Jungner, R., Några svenska Rumex- och Fpilobium-hybndev . . 113.

Kaurin, C., Bryum versicolor funden i Norge . . 161.

Lidfors. B., Några växtlokaler till. nordvestra Skånes flora . . 177.

Ljungström, E., Två nya ifømrø-hybrider tagna på Bornholm . . 97.

- , Om några Primula- former . 123.

Murbeck, S., Några anteckningar till Horan på Norges syd-

vestra och södra kust . 1, 66.

Neuman, L. M., Anteckningar angående ifø?ws-floran i nord¬
vestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland . .85.

- -, Botaniska anteckningar från en resa i södra OGh mel¬
lersta Norrland år 1885 . 145.

Persson, J., Quercus sessiliflora var. subintegrifolia . 158.

Kudberg, A., Nya växtlokaler i. Yestergötland . . 191.

SamzElius, H.; Ytterligare några tillägg till Södermanlands

flora . 102.

Scheutz, N. J., Spridda växtgeografiska bidrag . 161.

Thedenius, K. Fr., Tragopogon porrifolio-minor Thed. en ny
hybrid, funnen i Stockholm . 156.

Lärda sällskap.

Botaniska sällskapet i Stockholm . 58, 170:

Warming, E., Ejendommelige luftrödder af A vicennia . . . 62.

- -, Pedicularis palustris i Vinterstadium . 62.

— , Undersögelse over Geraniacéfrugternes Bygning«
af Frk. A. Olbers .

62.

i

II

Wîlle, N., Bidrag til Algernes physiologiske Anatomi . . 60#

WlTTROCK, V. B., En ny varietet af tranbärsbusken, Oxy -

cöccus palustris v. citrif ormis . 170.

- , Om några sällsynta svenska fanerogamers geogra¬
fiska utbredning . 58.

Fysiografiska sällskapet . 58, 104, 143, 207.

Societas pro fauna et flora fennica . 29, 103, 119, 206.

Vetenskapsakademien . .p . 29, 57, 105, 142, 168, 207.

Vetenskapssocieteten i Upsala . . 105, 207.

Literaturöfyersigt.

Beeby, W. H., On Sparganium neglectum . 104.

CeLakovsky, L., Linnés Anteil an der Lehre von der Metamor¬
phose der Pflanze . . . • . 105.

Cooke, H. C., British Fresh-Water Algæ- . . . . . . 29.

Grönvall, A. L., Bidrag till kännedomen om dè nordiska

arterna af de båda löfrnosseslägtena Orthötrichum och

Ulota . 171.

HAuck, F., Die Meeresalgen . . . 30.

Hennings, P., Das Präpari ren von Herbarpflanzen mit schwef¬
liger Säure-Lösung . 174.

Hieronymus, G., Ueber Stephanösphceru pluvialis . 30.

Hjelt, H. och HuLt, R., Vegetationen och Floran i en del af
Kemi Lappmark . 206.

Kirchner, 0., Die mikroskopische Pflanzen- und Thier weit des

Süsswassers . . *. . 30.

Rabenhorsts’ Kryptogturienflora 2 Aufl. 4 Bd . . . . . 205.

Sirodot, S., Les Batrachôspermes . 30.

Strömfelt, H. F. G., Om Algvegetationen i Finlands syd-

vestra skärgård . . . . . 142.

Traill, S. M., A monograph of the Algæ of the Firth of

Forth . . 30.

Warnstorf, C., Einige neue Arten und Formen europæischen

Laubmoose . 172.

Wolle, Fr., Desmids of the United States . 29.

Svensk botanisk literittur 1884 (af T. '0. B. N. KROk) . 131.

9

4

' * III

Smärre notiser.

Aposporie hos ormbunkar 207.

Döde: Hj. J. Holmgren 143; J. P. Jacobsen 144; K. J. Lönnroth 63.
Döde utländske botanister ^884 64.

Elektriskt ljus för mikroskopering 106.

Myr icar ia germanica från Skåne 175.

Reseanslag 31.

Utnämnde 143.

Växter, som något utförligare blifvit omnämnda.

Anemone Hepatica f. rosea 149. Asplénium felix femina f. 207.
Avicennia 62.

Batrachium floribundum 163. Bryum versicolor 161.
Centaurea-arter 30 o. f. Chordaria flagelliformis 61. Cirsium
palustre X oleraceum 177. Convolvulus arvensis ß lineari folia 178.
Epilobium alsinefolium X palustre 28, E. collinum X palustre 20,
E. Hornemanni x palustre 28, E,, montanum X obscurum 22, E.
montanum X palustre 27, E. montanum x roseum 23, E. obscurum f.
182; E. obscurum X palustre 22, E. palustre f. longigemmis 27,
E. palustre x roseum 122. Equisetum fluviatile ß limosum f. 83.
Erigeron elongatus 146. Erodium 62. Erythræa 179. Euphrasia
officinalis var. 15.

Fontinalis longifolia 83. Fumaria Boræi och muralis 17.
Galium aparine 13. Geranium 62. Geum japonicum 75.
Heracleum australe f. Wendtioides 15.
impatiens parviflora 58.

Juncus balticus x filiformis 185 o. f.

Koeleria glauca ß lobata 191.

'Lappa nemorosa 13. Linum catharticum f. conferta 18. Lo¬
belia Dortmanna f. ramosa 14. Luddlosta 200.

Matricaria inodora ß maritima 2. Melandrium pratense X sil¬
vestre 150. Myrica Gale 166. . Myricaria germanica 175.
Orthotrichuhi-arter 171 o. f., cylindrium 173.

Pedicularis palustris 62. Pelargonium 62. Plantago media
v. longifolia 162. Polypodium vulgare f. 207. Pottia Krausii 173.
Primula-former 123 o. f. Pumpa 203.

Quercus sessiliflora v. subintegrifolia 158. Rosa canina 74,
R. mollissima X pimpinellæfolia (R. involuta) 67. Rubus cæsius
fif. 91, R. divergens 89, 90, R. Lindebergii 86, R. maximus 90, f.
halophila 90, R. nemoralis 91, R. pruinosus 89, R. pseudoidæus fi*.
92 o. f., R. Wahlbergii 91, R. villicaulis v. alienus 75, f. vulnerans
87. Rumex armoraciæfolius 155, R. conglomeratus x obtusifolius

im

98, K. crispus v. înicroearpus 79, K. crispus x Hyclrolapathum 113,
I». crispus x sanguineus 97, R. domesticus 153, R. Hippolapathunr
X obtusifolius 115, R. maximus 119, R. propinquus 154, R. sangui¬
neus 58. Råg 201.

- Salvia verticillata , 59. Steplianosjdiæra pluvialis 30. Stipa
pennata 101. Sorbus Aucuparia f. 195, S. Aucuparia X fennica
65. Sparganium neglectum och ramosum 204.

Tragopogon porrifolio-minus Thed. 156. Trifolium micrant-
hum 76.

Vaccaria parviflora 159. Valeriana sambucifolia 13. Verbas¬
cum Thapsus ß cuspidatum 162. Viscaria media 151.

Rättelse.

Pag. 63 raden 11 ofvanifrån står: 1884, läs: 1885.

Några anteckningar till floran på Norges
sydvestra och södra kust.

Af Svante Murbeck.

Med det af Upsala Akademiska Konsistorium mig
tilldelade Kniggeska resestipendiet för 1883 — 84 företog
jag förliden sommar en botanisk resa till sydvestra Nor¬
ges kusttrakter eller södra delen af det område, som
man kallat Norges Ilexregion.

Efter att den 27 Juni hafva anländt till Christian¬
sand och under något mer än en vecka hafva gjort ut¬
flykter i den närmaste trakten samt egnat ett kortare
besök åt omgifningen kring Mandai förflyttade jag mig
den 11 Juli till Farsund. Härifrån företogos hufvudsak-
ligen utflykter längs de flacka och sandiga stränderna
af Listerland, hvarefter jag den 20 Juli lemnade södra
kusten. Den ödsliga, uteslutande af eruptiver bygda kust¬
sträckan mellan Flekkefjord och Egersund lemnades helt
å sido, och i stället använde jag tiden intill den 7 Aug.
åt det både för sina egendomliga naturförhållanden och
sin af flera olika element sammansatta flora så intres¬
santa Jæderen. Uppmärksamheten egnades härstädes
särskildt åt floran på de vidsträckta flygsandsfälten, på
stränderna af de många små sötvattensbäcknen och på
glimmerskifferhällarne i norra delen. Från Stavanger
förflyttade jag mig derefter öfver Haugesund, der ett helt
kort uppehåll gjordes, till den breda skärgården utanför
Hardanger. Jag uppehöll mig här företrädesvis på plat¬
ser, der underlaget utgjordes af lösare bergarter, och

Bot. Notis. 1885. 1

A3: KO J Ii A ii ).S O l; jil)' U hif

i s t, iî v />, uî) ui') VEiwx'ry

besökte äfven en del af de smärre öarne. Efter att den
18 Aug. hafva anländt till Bergen och under några da¬
gar gjort utflykter i dess omnejd for jag med jernväg
till Vossevangen och företog härifrån en vandring öfver
fjellen till Aurland i Sogn. Efter att hafva bestigit det
för sin rika fjellflora bekanta Ravnanaasi återvände jag
genast med ångbåt till Bergen. Genom de numera be¬
tydligt lättade kommunikationerna hade jag sålunda på
5 dagar varit i tillfälle att få se både en rik fjellflora
och Sogns mägtiga natur. Ifrån Bergen återvände jag
omedelbart till södra kusten och anlände en af de sista
dagar ne i Aug. till Kragerø. Efter några smärre utflyk¬
ter härstädes, kring Arendal, Grimstad och Christiansand,
anträddes återresan d. 14 Sept.

Resultaten af min resa föreligga här helt enkelt i
form af en förteckning upptagande några nya växtloka¬
ler samt en och annan enstaka observation. För en när¬
mare kännedom af florans allmänna karaktär inom de
olika trakterna såväl som af de senares ofta i många
hänseenden egendomliga naturförhållanden hänvisas till
värdefulla och intressanta skildringar af Wittrock, Bryhn,
A. Blytt m. fl. 1).

Chrysanthemum Leucanthemum L. f. flosculosa Aspegr.
— Christiansand vid vägen mot Klop.

Matricaria inodora L. ß maritima (L.) — Uppträder
under många former, hvilka dock äfven inom mera in¬
skränkta områden synas fullständigt sammanflyta med
hvarandra. — M. inodora ß borealis Hartm. Skand. FL,
utmärkt genom dubbelt större holkfjäll med bred svart

*) V. B. Wittrock : Om Fanerogam- och Thallogam vegetatio¬
nen i Skandinaviens Ilexregion (Bot. Not. 1868). •

N. Bryhn : Bidrag till Jæderens Flora (Nyt Magaz. f. Natur¬
vid. 1877, 23 Bd.)

A. Blytt: Forsog til en Theori om Indvandringen af Norges
Flora under vexlende regnfulde og torre Tider (Nyt Mag. for Naturv.
21 Bind).

M l) :3pB 0(
Vr) ^5; :■! V i

i fi /. v

3

hinnkant och clerigenom att strålblrns bräm är bredare
samt nedböjdt, uppgifves af nämnde förf. endast från
Kullaberg i Skåne samt från Trondhjem. Sådana former,
för öfrigt h varandra mycket olika, har jag anträffat vid
Farsund; Tjørve Havn på Lister; Hellestø och Nærland
på Jæderen samt på Rotø utanför nämnda kust, och tro¬
ligen äro de icke sällsynta längre norr ut. Blytt an¬
märker nemligen i beskrifningen af M. inodora L. (N. FL
p. 583), att denna i allm. i nordliga trakter får holk¬
fjällens hinnkant mycket mörk och bred, och strålblom¬
morna synas ofta ega den af Hn. angifna beskaffenheten.

Vid Nærland på Jæderen träffades bland de öfriga
formerna äfven en f. involucrata. De 3 — 5 öfversta stjelk-
bladen voro tätt tryckta till holken, enkelt pardelade, de
yttre c. 2 c. m. långa, de inre knappast 1 c. m. och så¬
ledes af längd med de verkliga holkfjällen, något hinn¬
aktiga såsom dessa men fint pardelade.

Solidago Virgaurea L. blir ute vid hafvet öfverens-
stämmande med Hartm. :s beskrifning af ß litoralis Fr.
I Nov. Mant. III. tillägger dock Fries ”foliis radicalibus
integerrimis”, hvilket ej varit fallet med de af mig an¬
träffade formerna.

Centaurea L. 1 — Af gruppen Jacea Juss. inom detta
slägte uppträda, som bekant, på Norges vestra och södra
kust förutom C. Jacea L. icke mindre än 3 arter, hvilka
för öfrigt saknas på den skandinaviska halfön. Af dessa
äro C. phrygia L. och C. nigra L. bekanta härifrån se¬
dan lång tid tillbaka. Den förra, som att döma af be-
skrifningar synes vara temligen skiljd ifrån de öfriga,
uppgifves endast från några få enstaka punkter och an¬
träffades icke af mig. C. nigra känner man såsom egande
en stor utbredning på södra och framför allt vestra ku¬
sten upp till Sneaasen (64° 12'). Den tredje arten, CL
decipiens Thuil., har först i senare tid blifvit iakttagen.
Wittrock, som under sommaren 1861 studerade floran på
en sträcka af södra kusten, fann den nemligen här på
ett par ställen vid Farsund samt på Stjernø pr Mandal.

4

Sedan dess synes man emellertid ej ha egnat någon större
uppmärksamhet åt denna art, att döma åtminstone af de
sparsamma uppgifter man eger om dess utbredning såväl
som af de beskrifningar, hvilka åtfölja densamma i våra
floristiska handböcker. Icke dess mindre är denna art
utan tvifvel af de nämnda den mest beaktansvärda. I
sjelfva verket synes den nemligen på Norges kuster i för¬
ening med C. nigra och C. Jacea bilda en på former lika
öfverflödande grupp som inom vissa trakter af mellersta
och sydliga Europa enligt författarnes uppgifter är fallet,
och äfven härstädes torde det inbördes förhållandet mel¬
lan de olika formerna af denna grupp vara af stort in¬
tresse. Med hänsyn till detta senare vill jag söka med¬
dela några enstaka iakttagelser, för öfrigt åsyfta mina
observationer hufvudsakligen att ådagalägga närvaron af
sådana former inom de trakter, der jag färdats fram.

Såsom dels af biologiskt intresse dels tjenande till
ett rätt uppskattande af en karakter, på hvilken man
lagt vigt vid arternas åtskiljande torde emellertid först
några ord om deras könsförhållanden och häraf betingade
förändringar i blommornas bygnad vara på sin plats.

Af C. nigra har jag endast träffat hermafrodita for¬
mer eller med andra ord sådana, hvilkas blommor haft
fullt utbildade både ståndare och pistill, och dessutom
endast sådana, hos hvilka samtliga blommorna inom h varje
korg egt samma bygnad och storlek (blomkronans längd
15 — 16 m. nr). Enligt Blytt N. Fl, uppträder emellertid
C. nigra stundom med större könlösa strålblommor, dock
angifves detta såsom sällsynt.

I båda dessa hänseenden förhåller sig C. decipiens
annorlunda. Här råder nemligen hos blomkorgarne en
liknande polymorfism, som den H. Müller i ”Kosmos”
1882 *) påvisat hos C. Jacea. Den vanligaste formen af
C. decipiens eger i hvarje blomkorg endast blommor af

*) Af denna uppsats har jag endast haft tillgång till ett referat
af förf. i ”Nature” 1882.

5

samma bygnaci som hos C. nigra. Blomkronan (Fig. II.)
har en längd af ,17 m. m., brämflikarne äro korta och
nästan upprätta, såväl pistill som ståndare äro väl ut¬
vecklade. De senares antherrör eger en längd af 6 m. m.,
blomkorgens bredd belöper sig till 22 — 27 m. m. Denna
form är en f. hermaphrodita. Men dessutom har jag
anträffat dels en utpreglad 9-form dels en föga. ut-
preglad o^-form. — Den förra (Fig. I.) utmärker sig deri-
genom, att blomkronan endast når en längd af 12' — 14

m. m. och har ännu mer samstående brämflikar än hos
föreg., att ståndarknapparne ej utveckla något pollen,
äro fria sinsemellan, icke räcka upp öfver kronpipen och
nå en längd af endast 3,5 — 4 m. m., samt derigenom att
hela blomsamlingens bredd belöper sig till endast 15 — 17
m. m. Denna 5-form ansräffades vid Mosvold pr Farsund
samt vid Hage på Jæderen. Då inga öfvergångsformer
märktes, kan jag icke uppgifva, huruvida den nämnda
ombildningen af blommorna sker utifrån inåt, såsom H.
Müller funnit hos C. Jacea, eller möjligen liktidigt inom
hela blomsamlingen. — Den omtalade ç^-formen är, såsom
nämndt, ingen utpreglad sådan. Man märker nemligen
i pistillens bygnad knappast några afvikelser från de

6

föreg. formerna, och ofta utbildas till och med i blom¬
korgen åtminstone en del frukter. Men för öfrigt ega
blommorna och blomkorgarne en bygnad, som svårligen
torde kunna tydas på annat sätt än att en o^-form håller
på att utbildas. Blomkronan (Fig. III.) bar en längd af
25 — 28 m. m., brämflikarne äro långa, utstående och till¬
lika något vridna, antherröret kraftigt, 8 m. m. långt.
Den särdeles vackra ocli i ögonen fallande blomsamlingen
når en bredd af 35 — 40 m. m. Denna form anträffades

flerestädes på vestra kusten, i synnerhet kring Hafrsfjord

• •

på Jæderen, i Søndhordland och vid Bergen. Annu all¬
männare äro öfvergångsformer mellan denna och f. her¬
maphrodita. De hafva synts mig visa, att blommornas
ombildning ifrån sistnämnda form sker ungefär samtidigt
inom hela korgen.

I alla de nu nämnda fallen ega i livarje blomkorg
samtliga blommorna enahanda byggnad och i det allra
närmaste samma storlek. Men detta är ingalunda alltid
händelsen. Mycket ofta träffar man nemligen former
med stora, 28 — 32 m. m. långa könlösa strålblommor,
liknande dem hos C. Jacea. Sådana utpreglade radiata-
former, för öfrigt tillhörande dels f. hermaphrodita dels
f. submasculina *), dels former som stå på gränsen mel¬
lan dessa, har jag anträffat flerestädes på Jæderen, i Sønd¬
hordland samt vid Bergen. Då de skola utbildas, börja
de yttre blommorna att betydligt tilltaga i' storlek, an-
thererna utveckla derefter ej något pollen, skilja sig från
hvarandra, antaga formen af ytterst tunna och fina band,
bestående af likartade celler, och försvinna slutligen helt
och hållet. Först sedan ståndarne blifvit i hög grad
reducerade, förlora märkena sina papiller, hvarefter sop¬
apparaten försvinner, och pistillen blir allt kortare, tills
man af densamma ej finner något spår. Talrikare än de
först omnämnda formerna med helt och hållet könlösa

*) Radiataformer af ^-formen blefvo icke påträffade.

7

strålblommor äro sådana, hvilkas strålblr stannat på nå¬
got af de nu nämnda stadierna.

Den således åtminstone inom vissa trakter temligen
allmänna förekomsten af radiata-former af C. decipiens,
i förening med den omständigheten att C. Jacea, såsom
jag funnit vara fallet t. ex. på J æderen, ofta antingen
saknar strålblommor eller eger sådana med mer eller
mindre utbildade könsorgan, visar tydligen, att man för
åtskiljandet af dessa arter icke bör fästa någon större
vigt vid det sätt, livarpå korgarnes kantblommor äro ut¬
bildade. — Huruvida C. Jacea äfven med hänsyn till
könsförhållandena företer sådana vexlingar, som H. Miil-
ler 1. c. påvisat, har jag på grund af dess temligen spar¬
samma förekomst i dessa trakter ej kunnat afgöra.

Här nedan göres ett försök till en framställning af
de vigtigare former inom denna grupp, med hvilka jag
under min resa kommit att göra bekantskap.

C. nigra L. — Skalfrukt i toppen försedd med en
hårpensel. Holk nästan alltid af mycket mörk färg —
nästan kolsvart till svartbrun — sällan af något ljusare
brun färg. De nedre och mellersta holkfjällens bihang
nästan alltid regelbundet kamlikt kantade med borstlika
fransar af oftast 2 till 3 gånger bihangets bredd. Blom¬
korgar utan eller (enligt Blytt) sällan med strålblommor.

ß lacera! — De nedre och mellersta holkfjällens bi¬
hang temligen oregelbundet upprispade i tandlika flikar,
som i längd icke öfverstiga, oftast betydligt understiga
bihangets bredd.

Varierar för öfrigt: Stjelk 3 — 10 d. m. hög, stundom
enkel men oftast upptill grenig, korgar ensamma eller
stundom ett par tillsamman i grenspetsarne. Samtliga
bladen någon gång alldeles hela och i kanten endast
något ojemna, men oftast, med undantag af de nedersta
och öfversta, antingen djupt parflikade eller hufvudsak-
ligen mot basen groft och ojemnt fliktandade eller endast
grundt och oregelbundet tandade. Fruktens hårpensel
stundom något gles.

8

Utom dess förut kända område träffades denua art
på Skaatø pr Kragerø. — Formen ß, som bland annat
på grund af sin täta hårpensel är en säker C. nigra,
anträffades endast på Malmø vid Mandal men förekommer
säkerligen flerestädes, ehuru den till följd af holkens be¬
skaffenhet tydligen lätt förvexlas med former af följande.
Vid Haugesund sågos en del exemplar, som betydligt
närmade sig densamma.

C. decipiens Thuil. (utvidg.). — Skalfrukt utan hår¬
pensel eller med glesa, korta hår i toppen. Holkens färg
vexlande, i allmänhet mörkbrun. Holkfjällens bihang i
hög grad varierande, vanligen försedda med fransar, som
i längd föga öfver- eller understiga bihangens bredd.
Blomkorgar utan eller ofta med strålblommor. — Van¬
ligen af något friskare grön färg och af prydligare ha¬
bitus än föreg. samt mindre spindelhårig och med större
frukter än följande.

a pratensis (Thuil.)! (C. pratensis Th. Fl. Par., C.
Jacea £ pratensis Koch Syn.). — Samtliga holkfjällens bi-
hang med undantag af de öfversta smala och förlängda,
i spetsen ofta utstående eller till och med något tillbaka-
böjda regelbundet kamlikt kantade med borstlika fransar,
som i längd flera gånger öfverstiga bihangens bredd och
sitta något aflägsnade från hvarandra.

ß commutata (Koch)! ( C . decipiens Th. Fl. Par., C.
Jacea e commutata Koch Syn.). — De nedre holkfjällen
lansettlika, de mellersta äggrunda till bredt triangulära,
båda slagen i spetsen upprätta samt regelbundet kamlikt
kantade med borstlika fransar, som i längd något öfver-
eller mera sällan något understiga bihangens bredd. De
2 — 3 öfre radernas bihang oregelbundet flikade eller (öf¬
versta radens) endast sargade.

y lacera! (C. Jacea y lacera Koch Syn.?). — Endast
de nedersta holkfjällens bihang någorlunda regelbundet
fransade, alla de öfriga i kanten oregelbundet upprispade
i mjukare fransar eller oftare i bredare, ofullständigt de¬
lade flikar, hvilka i längd sällan uppnå, oftast mycket

9

understiga bihangens bredd. De öfversta holkfjällens bi-
hang som hos föreg. — Den oregelbundna och ofullstän¬
diga fransningen af holkfjällens bihang synes oftast bero
på dessa senares mindre fasta konsistens hos denna form.
Bihangen äro dessutom merendels ojemnt bugtade eller
skrynklade samt derigenom löst åtsittande och mindre
tydligt tegellagda än hos föreg. former.

å integrata! — Samtliga holkfjällens bihang, frånsedt
en och annan springa, som når ända till bihangens midt,
fullkomligt hela, i kanten endast något ojemna eller svagt
sargade. Blott de 1 — 3 nederstas bihang äro i kanten
kort tandade.

En äfven i öfriga hänseenden högst föränderlig art.
Stjelken 1 — 12 d. m. hög, enkel och 1 -blomstrig eller
oftast upptill grenig. Korgar ensamma i grenspetsarne
eller mera sällan ett par tillsamman. Bladen stundom
bredt äggformiga, oftast dock mera aflångt eller smalt
lansettlika, stundom alla hela och i kanten endast något
ojemna eller glest och otydligt naggade, vanligen dock,
utom de nedersta och öfversta, antingen djupt parflikade
med skarpare eller trubbigare flikar, eller grundare och
mest mot bladskifvans bas fliktandade, stundom utmärkta
genom en karakteristisk skarp och jemn sågning, eller
ock oregelbundet trubbtandade och naggade. Holken än
nästan klotrund, än mera äggformig. Dess färg sällan
alldeles kolsvart, vanligen mer eller mindre mörkare brun,
ofta dock af ljusare färger såsom gråaktigt brun eller
till och med ljust brungul. En form med hvita blommor
egde halmgul holk med hvitgula fransar. Blomkor gar nes
och blommornas förhållanden äro redan omnämnda.

Stundom inträffar det emellertid, att äfven vigtigare
karakterer visa sig föränderliga, och man kan i sådana
fall råka i tvifvelsmål om, till hvilken af tvenne arter
en form är att hänföra. Så t. ex. kan frukten någon
gång i toppen vara försedd med rätt talrika hår, och å
andra sidan inträffar det äfven att oregelbundet flikade
eller nästan hela holkfjällsbihang kombineras med ljusare

10

färger. Sådana former äro då ofta svåra eller rent af
omöjliga att skilja i förra fallet från C. nigra, i senare
från C. Jacea. — Angående liknande former ett par ord
nedan.

Till utbredningen af C. decipiens må anföras: Skaatø
pr Kragerø. Christiansand flerestädes. Lister: Kjørefjord.

J æderen: Sirevaag samt häremellan och Ogne; mellan
Haar och Bru; Sandnæs; Hinna; Hage, Meling och Bjofve
vid Hafrsfjord samt på den utanför liggande Rotø. Hau¬
gesund: Thorsnæs. Søndhordland: Mosterø; Nøkling och
Bjørnevik på Bømmeløen; Oterø; Foienø; Spidsø; Vale-
strand; Lervik på Stordøen; Bergen.

a pratensis: Jæderen: Hinna; Hage vid Hafrsfjord.
ß commutata: På samtliga ofvan nämnda lokaler samt
dessutom vid Farsund och Mos vold på Lister samt Hel¬
lestø på Jæderen.

y lacera: Christiansand. Lister: Farsund och Mos¬
vold. Jæderen: Sirevaag samt på de nämnda ställena
vid Hafrsfjord. — Denna form tvekar jag att identifiera
med C. Jacea y lacera Koch Syn., hvilken möjligen sna¬
rare är att hänföra till C. Jacea i den inskränktare me¬
ning, hvari denna art oftast tages. Af sådan åsigt är
äfven Lange (Haandb. D. Fl. 1864).

ö integrata : Farsund, omedelbart utom staden vid
vägen mot begrafningsplatsen. — Är en otvifvelaktig C.
decipiens, utmärkt genom sin nästan kolsvarta holk. Den
utgör med hänsyn till holkfjällens bihang dennas yttersta
form åt ena hållet, på samma gång som a pratensis är
den andra extremen.

C. Jacea L. — Skalfrukt utan hår i toppen. Holk
af brun, gråbrun eller ännu ljusare färg. Holkfjällens
bihang antingen alla hela, i kanten endast naggade och
blott på ett eller annat ställe brustna, eller de nedersta
och mellersta oregelbundet upprispade i mjukare fransar
eller bredare tandlika flikar. Blomkorgar med eller utan ’
strålblommor.

11

ning och bladform varierande un¬
gefär inom samma gränser som föregående.

Anträffades på Skaatø pr Kragerø. Christiansand.
Jæderen: Sirevaag; Rjofve vid Hafrsfjord. Varaldsøen
i Hardanger.

Den nu lemnade framställningen torde visa, huru
som de tre arterna C. nigra, decipiens och Jacea bilda
en serie, hvars midt intages af C. decipiens. Sistnämnda
art är den på former rikaste, den förbinder på det när¬
maste med hvarandra de eljest väl skilda C. nigra och
Jacea och är i nästan livarje hänseende ett mellanting
mellan båda. Den förmodan har nu från flera häll blif-
vit framstäld, att C. decipiens är en hybrid emellan sist¬
nämnda arter. Onekligen ligger också i hvad som hittills
blifvit anfördt ett kraftigt stöd för en sådan uppfattning.
Erfarenheten visar emellertid tillräckligt, att man ej en¬
dast på liknande grunder kan sluta till formers hybrida
natur, och med hänsyn till C. decipiens tala dess förhål¬
landen i öfrigt icke för en sådan åsigt. C. decipiens
eger i Norge en stor utbredning och en riklig förekomst.
I de af mig besökta trakterna är den lika allmän som
Ç. nigra. I sällskap med C. Jacea har jag endast på få
lokaler sett densamma, och den har här ständigt haft
stor öfvervigt öfver den senare. C. nigra och C. Jacea
har jag aldrig sett förekomma tillsamman, dock torde
detta väl någon gång vara fallet. I Danmark är C. de¬
cipiens funnen på flera ställen, C. nigra endast på en
punkt. I Tyskland är C. nigra inskränkt till de vestliga
provinserna, C. decipiens angifves äfven från andra trak¬
ter. Den finnes äfven i England, der å andra sidan C.
Jacea icke förekommer. För att få en noggrann känne¬
dom om pollenets beskaffenhet har jag undersökt hela
det insamlade materialet (inemot 200 expl.) och dervid
funnit, att otvifvelaktig C. decipiens nästan utan undan¬
tag eger åtminstone 95 ^ dugligt, oftast till och med
nästan fullkomligt normalt pollen, fullt lika godt som
hos de förmodade stamarterna. Såväl af den nämnda

12

utbredningen som af frömjölets beskaffenhet torde till¬
räckligt framgå, att man icke kan betrakta C. decipiens
såsom en hybrid, så framt man icke antager, att hybri¬
der verkligen med tiden kunna blifva fruktbara och ut¬
bilda sig till sjelfständiga typer. Så tillfredsställande
än ett sådant antagande i många fall synes vara, hvilar
det dock säkerligen åtminstone för närvarande på tem-
ligen lösa grunder, och i h varje fall synes mig frömjölets
utmärkta beskaffenhet hos C. decipiens vara anmärknings¬
värd.

Vid redogörelsen för C. decipiens nämndes det, att
öfvergångsformer mellan denna och de andra farterna fö¬
refinnas. Sådana öfvergångar åt C. Jacea liafva anmärkts
på nästan samtliga lokaler, der dessa arter förekommit
tillsamman, deremot icke på platser, der verklig C. Jacea
saknats. Alldeles analogt har förhållandet varit med öf¬
vergångsformer åt C. nigra. Tillika kafva nu emellertid
dessa former visat sig ofta ega förringad pollenproduk-
sion. En hel del exemplar liafva nemligen 20 — 30, ofta
ända till 50 ^ af pollenkornen förkrympta. Visserligen
ega till utseendet tydliga mellanformer stundom mycket
bättre pollen, men det nämnda förhållandet har dock allt
för ofta upprepats för att icke vara värdt uppmärksam¬
het. Yid sjelfva insamlingen egde jag ingen kunskap om
denna pollenets beskaffenhet, och det sammanbragta ma¬
terialet räcker derföre icke till att säkert afgöra, huru¬
vida här verkligen föreligga hybrider eller icke. Jag är
dock öfvertygad om, att noggranna undersökningar på
några derför lämpliga lokaler skola kunna afgöra frågan.

Carduus multiflorus Gaud. Fl. Helv., Koch Syn. —
På Malmø vid Mandal anträffades en Carduusform, som
jag icke förmått identifiera hvarken med C. crispus eller
med C. acanthoides. Från den förra skiljer den sig ge¬
nom en särdeles stark beväpning och en bladform, som
nära öfverensstämmer med den hos C. acanthoides. Från*
denna senare afviker den genom i grenspetsarne gyttrade,
talrika blomkorgar samt genom spindelväfshårighet på

13

bladens undersida med undantag blott af de allra neder¬
stas. Den har således karakterer af båda dessa arter,
men är dock säkerligen ingen hybrid af dem. Med Gau-
dins och synnerligen Kochs beskrifning af den i Lothrin¬
gen, Schweiz, Mähren o. s. v. förekommande C. multiflorus
öfverensstämmer den deremot så nära att den torde vara att
dermed identifiera. Huruvida C. multiflorus Gaud, är att
betrakta såsom en egen art, vill jag emellertid lemna osagdt.
Den här ifrågavarande formen är främmande för C. crispus
och C. acanthoides, sådana dessa uppträda i Skandinavien,
och det faller sig derföre svårt att utan kännedom om
dessa arters formkrets inom andra trakter afgöra, till
hvilken den snarast borde föras. — På den nämnda lo¬
kalen är den med all säkerhet införd, men är möjl. samma
form, som sedan länge varit känd härifrån under namn
af C. acanthoides L.

Lappa nemorosa (Lej.) Koern. (= L. intermedia Lange).
— Søndhordland: Bømmeløen vid Bøksund. Sogn: Fret-
heim i Flaamdalen.

! Huruvida denna art är ny för Norge eller möjligen
identisk med L. minor ß purpurascens A. Bl. och således
egande stor utbredning i de lägre trakterna af landet,
har jag ej med säkerhet kunnat afgöra. Beskrifningen
i N. Fl. af den nämnda formen synes ge stöd för det se¬
nare alternativet, men å andra sidan utesluter Blytt med
bestämdhet afbildningen af L. intermedia Rchb. fil. i Ic.
fl. Germ. XV tab. 812, hvilken senare allmänt identifieras
med L. nemorosa (Lej.) Koern. och L. intermedia Lge. För
öfrigt anföres som synonym endast ”L. minor ß majuscula
Hartm. ed. 9.?” — Förekom på båda ställena på skogs¬
klädda bergsluttningar.

Valeriana sambucifolia Mik. — Af denna träffades vid
Farsund en form med helbräddade, men tillika stora och
breda småblad.

Galium Aparine L. — På en stenig hafsstrand vid
Farsund anträffades en form, som öfverensstämmer med

14

i

(

fr

Langes beskrifning af G. Aparine — confertum Wester lund
(Jfr. Lge Haand. D. Fl. ed. 3). Den utmarker sig emeL
lertid särskildt derigenom, att hakarne i bladkanterna
äro nästan konstant riktade framåt.

Campanula rotundifolia L. — Var på Lister, der den
växte på bunden flygsand, mycket ofta enblomstrig.

— f. par viflor a A. Bl. — Farsund.

Lobelia Dortmanna L. f. ramosa! — Från stjelkens
nedre och mellersta del utgå ur bladvecken ett större
eller mindre antal upprätta, temligen rikblommiga grenar.

Hela växten gröfre än hufvudformen. Rosettbladen
längre, tjockare och af större antal, stjelken tjockare och
fastare, något tätare bladig af ofta något större och mera
tydligt naggade blad. Hufvudaxeln mera rikblommig.
Biaxlarne, af hvilka stundom en och annan befunnits utgå
redan ur vinkeln af ett utaf rosettbladen, äro vanligen
3 — 6 blommiga, V2 el. V3 af liufvudaxelns längd samt
vanl. 4 — 6, sällan flera till antalet. — Anträffades i tem-
lig mängd vid Møllevand pr. Christiansand.

Då Christiansandstrakten synes vara temligen väl un¬
dersökt, och särskildt Møllevand, såsom under lång tid
den enda säkra lokalen för Pilularia i Norge, troligen
ofta varit besökt af botanister, tyckes det mig egendom¬
ligt, att denna i ögonen fallande form ej förr blifvit an¬
märkt härstädes. Att den skulle vara helt tillfällig, upp¬
kommen t. ex. i följd af lågt vattenstånd, förefaller ju
föga sannolikt. Den höll sig emellertid på grundare vat¬
ten än hufvudformen.

Mentha gentilis L. — Ej förut angifven för Norge.
— Anträffades vid Bergen omkring Fredriksbergs fäst¬
ning samt mellan Moen och Præstevik invid Christiansand
(se Amtkart.). Exemplaren fr. Bergen tillhöra ß verticiliata
F. Aresch., de från Chr.-sand närma sig i någon mån a
subspicata F. Aresch. och utmärka sig genom något glat¬
tare foder än vanligt.

M. aquatica L. ß supspicata Fr. — Jæderen: Hogstad
vid Hafrsfjord, som ogräs i åkrar. — (Bestämnin-

15

garna af Mentha-formerna granskade af Prof. F.
Areschoug).

Stachys palustris L. x silvatica L. (= St. ambigua Sm.)
— Søndhordland : Lervik på Stordøen, vid vägen mot
kyrkan.

Lamium intermedium Er. — J æderen: Sirevaag vid
Ogne samt Hogstad vid Hafrsfjord. På båda ställena i
åkrar.

Teucrium Scorodonia L., som i Norge har sin egent¬
liga utbredning på den omkring 6 mil långa kuststräckan
Flekkefjord — Søgne (mellan Mandal och Christiansand),
anträffades på en enstaka punkt ännu 6 mil längre åt
O., nemligen vid Osterskilen pr Grimstad.

' Gentiana purpurea L. * — Voss: Kundalen mellan Kle¬
vene och Lyng vatsdals Sæter (i björkreg. 2500').

Verbascum Thapsus L. — Farsund: Selegrod. Hesten
på Varaldsøen i Hardanger.

Linaria vulgaris Mill. f. Peloria L. — Rotø utanför
Jæderen.

Veronica agrestris L. — Jæderen: Ogne i åkrar.
Søndhordland: Møsterhavn på Mosterø i trädgårdstäppor.

Euphrasia officinalis L. var. — På strandklippor i
norra delen af Jæderen, såsom flerestädes kring Hafrs¬
fjord och på den här utanför liggande Kotø förekom en
lågväxt form, utmärkt genom starkt köttiga blad. M:r
F. Townsend i England, som erhållit expl. af den samma,
har tills vidare meddelat, att den utgör en sj elfständig
varietet.

Anagallis arvensis L. — Grimstad på ballast (krit-
kalk).

Centunculus minimus L. — Jæderen: Ogne mot Bru;
Rotø utanför Tananger. Haugesund: Skejs Vand, ymnig
och särdeles frodig.

Heracleum australe Hartm. f. Wendtioides! — Olje-
kanalerna på samtliga delfrukternas insida helt och hållet
försvunna. — Denna formförändring synes i så måtto
vara anmärkningsvärd, att det gäller en karakter, som

16

man lagt till grund för slägtets inledning. Gruppen Wend-
tia DC. Prodr., Hoffm. Umb. etc. utmärker sig nemligen
just genom saknaden af dessa oljekanaler. För öfrigt är
dock formen i allt väsentligt öfverensstämmande med H.
australe och afviker betydligt ifrån de sydeuropeiska ar¬
ter, som tillhöra nämda grupp.

Anträffades tillsamman med hufvudformen på Mos-
terø i Søndhordland, på norra sluttningen af bergshöjden
omedelbart N. om Mosterhavn. Huruvida öfvergångsfor-
mer förefunnos, medgåfvo icke omständigheterna att un¬
dersöka.

Batrachium trichophyllum (Chaix) F. Schultz. — Jæ-
deren: Mellan Sole och Tananger.

Thalictrum minus L. — Sådan denna förekommer på
Lister och på Jæderen har den synnerligen ofta 10 åsar
på karpellerna. Äfven dessas form såväl som stjelkens
refflor äro mycket föränderliga.

Fumaria Tourn. — Af detta slägte känner man se¬
dan längre tid tillbaka såsom förekommande på sydve-
stra Norges kuster en art, som eljes tillhör sydligare om¬
råden. Den upptogs af Fries i Nov. Mant. III under
namnet F. capreolata * media (Loisl.) samt fördes af Ham¬
mar 1) till F. muralis Sond. Haussknecht visade emeller¬
tid i ”Flora” 1873, att den i stället vore att identifiera
med F. Borcei Jord. I våra handböcker återfinnes emel¬
lertid samma art fortfarande dels under namnet F. media
Loisl. (Hartm. Skand. Fl. 1879), dels under namnet F.
muralis Sond. (Blytt N. Fl. 1876).

Eftersom det material, jag under sommaren insamlat,
föreföll mig tillhöra åtminstone olika former, sände jag
detsamma för bestämning till Prof. Haussknecht i Wei¬
mar. Hänvisande till sin afhandling i ”Flora” 1873 har
han meddelat, att det tillhör F. Boræi Jord., men tillika

*) H. Hammar: En monografi öfver slägtet Fumarin. Akad.
Afh. Lund 1854. — Monographia generis Furnariarum (i nov. act.
Soc. Scient. Ups.) 1857.

17

att bland detsamma finnes den äkta och för Skandina¬
vien nya F. muralis Sond. — Som det i växtgeografiskt
hänseende torde vara af intresse att utröna, huruvida äf-
ven denna sydländska art eger större utbredning på
Norges kuster, och den dessutom förefaller lätt att för-
vexla med F. Boræi, meddelar jag de af Hausskn. 1. c.
lemmnade diagnoserna öfver dessa båda arter.

E. muralis Sond. — ”F. magis minusve glauco-virens,
caulibus tenerrimis plerumque flaccidis, ramis gracilibus
sæpe scandentibus; petiolis secundariis saepissime cirrhoso-
convolutis; laciniis oblongis, oblongo-ovatis vel oblongo-
lanceolatis, acutis vel subobtusis cum mucrone; racemis
laxis paucifloris, longe pedunculatis; pedicellis fructiferis
tenuibus erecto-patulis vel irregulariter patentibus, hinc
inde subrecurvis, 3 m.m. longis; floribus roseis apice in¬
tense purpureis, 8 — 10 m.m. longis, bracteis oblongis acu¬
minatis, pedicello fructifero V4 p. brevioribus ; sepalis late
ovatis, acuminatis, dentatis praesertim ad marginem infe¬
riorem, corolla triplo brevioribus; fructibus subrotundo-
ovatis obtusis laevibus, basi pedicello incrassato angu¬
stioribus.”

Anträffades af mig i en åker mellan Farsund och
Mosvold på Lister.

Dess öfriga utbredningsområde är enl. Hausskn. : Eng¬
land, Frankr., Spanien, Portugal, Madeira, Canar, öarne
samt Afrika och Sydamerika. (På lokalerna vid Ham¬
burg är den införd.)

F. Boræi Jord. — ”F. læte virens, caulibus crassis
decumbentibus adscendentibusque saepissime petiolis cirr-
hoso-con volutis et scandentibus; foliis longe petiolatis, fo¬
liolis basi cuneiformibus, incisis, laciniis brevibus, oblongo-
ovatis, obtusiusculis, mucronatis; racemis strictis, longe
pedunculatis, floriferis brevibus laxis, fructiferis erecto-
patentibus, crassiusculis, 4 m.m. longis; bracteis oblongis
acuminatis pedicell. fructif. brevioribus; floribus roseis
apice intense purpureis, 9 — 11 m.m. longis, calcare brevi,
longitudine latitudinem subæquante; sepalis subrotundo-

Bot. Notis. 1885. 2

18

ovatis breviter acuminatis, subintegris vel irregulariter
inciso-dentatis, subpersistentibus, 4 — 4 */2 m-m. longis, 2 */2
m.m. latis, corollæ tubo latioribus; fructibus subrotundis
obtusissimis vix subrugulosis carinam versus, apice bifo-
veolatis, basi pedicello incrassato angustioribus.”

Anträffades af mig på ett par ställen vid Haugesund
samt på Mosterø i Søndhordland. — En habituelt mycket
afvikande form, utmärkt genom mattare grön färg, större
bladflikar, mindre och blekare blommor, fanns vid Hauge¬
sund och är enligt Hausskn. en /. umbrosa.

Diplotaxis tenuifolia (L.) DC. — Grimstad på ballast
(kritkalk).

Cardamine silvatica Link. — Einingevik på Tys¬
næsøen.

Arabis hirsuta Scop. — Søndhordland: Spidsø.

Lepidium ruderale L. — Kragerø: Øen.

Senebiera Coronopus (L.) Poir. — Grimstad på ballast
(kritkalk).

Farsetia incana (L.) K. Br. — Arendal: Langesæv.

Geranium molle L. — Mandal.

Geranium columbinum L. — Yaraldsøen i Hardanger.

Linum catharticum L. f: conferta! — Lågväxt, unge¬
fär 4 — 7 c. m. hög, temligen robust, enkel, eller mycket ofta
från basen grenad i flera upprätta eller utsträckta grenar,
stjelkleden betydligt sammandragna, af bladens halfva
längd eller ännu kortare, blomställningen starkt hopträngd,
så att blommorna sitta mycket tätt tillsamman på skaft,
som sällan öfverstiga, ofta understiga deras egen längd.
— En del exemplar visade tecken till innovation genom
närvaron af små bladrosetter vid rothalsen. Fullmogna
frön synes ha en blekare färg och voro märkbart större
än hos hufvudformen.

Anträffades på ett par ställen vid Mosterhavn på
Mosterø i Søndhordland, på nakna kalkhällar. — I när¬
heten, der underlaget var lösare, förekommo jemte huf¬
vudformen äfven öfvergångsformer till denna. Med dessa
är sannolikt L. cath. ß condensatum M. Lange (Haandb.

D. Fl. 1864) identisk. Den karakteriseras 1. c.: ”Ledstyk -
kene af Længde med eller kortere end Bladene”.

Radiola linoides Both. Jæderen: Mellan Ogne och
Bru; mellan Meling och Tananger kyrka. Haugesund:
Skeis Yand.

Viola canina L. x silvatica Fr. — Anträffades strax
vester om Christiansand i sällskap med stam arterna men
temligen sparsamt. Som emellertid ett rikligare material
blifvit insaraladt af mig i Skåne på försommaren, och
detta möjligen på annat ställe kommer att behandlas,
nöjer jag mig med ett blott omnämnande af fyndet.

Silene nutans L. — Farsund: Selegrod. Jæderen: Ogne,
på gabbro.

Stellaria Holostea L. — Anträffades bland strandklip¬
porna på Rotø utanför Hafrsfjord på Jæderen. Utmärkte
sig genom mycket styfva blad.

Cerastium vulgatum L. f. viscida Hn. Hanevik pr
Christiansand. Tillika utmärkt genom starkt samman¬
dragen blomställning.

Cerastium vulgatum L. f. holosteoides Fr. Jæderen:
Rännil genom sanden vid Vigdelsnæs. På Jæderen obser¬
verades flerstädes på fugtiga lokaler öfvergångsformer till
denna.

C. viscosum L. Jæderen: Hage vid Hafrsfjord; Bergen:
Fløifjeldets fot samt vid Gravdal.

C. viscosum L. f. apetala Dum. Jæderen: Hage vid
Hafrsfjord; Bergen: Gravdal. På båda lokalerna i vida
större mängd än hufvudformen.

C. tetrandrum Curt. Jæderen: Bland strandklipporna
vid Hafrsfjordens mynning samt på Rotø utanför Tanan¬
ger. Dessutom V4 mil norr om Haugesund.

Sagina maritima G. Don. f. ciliata Nordst. Förekom
ymnigt i blandning med hufvudformen kring Hafrsfjord
på Jæderen, såsom vid Refeim, Hougstad etc. Vid Osters-
kilen pr Grimstad träffades endast hufvudformen.

Peplis Portula L. Grimstad; Lister: mellan Hauge
och Aasen; Jæderen: mellan Meling och Tananger kyrka.

V

20

**

Epilobium collinum Gmel. Af denna iakttogos flera
af de former, som Haussknecht i sin Monographie upp¬
ställer. De flesta syntes äfven vara väl skilda från E.
montanum. Inom glimmerskifferområdet på vestra kusten
tycktes denna art vara vida sparsammare än i granit-
och gneistrakterna på den södra.

E. collinum Gmel. x palustre L. Af denna hybrid
har Haussknecht i Blytts herb, funnit exemplar från
Tromø pr Arendal, påtecknade ”E. montanum v. obtusi-
folia cfr. Bl. N. Fl. 1119”. Den anträffades af mig på
tvenne lokaler, nemligen vid Christiansand (qvarnen vid
Møllevand) samt vid Haugesund (qvarn vid Aastreim).

De särskilda exemplaren visade rätt stora olikheter,
påtagligen delvis framkallade derigenom, att olika former
af E. collinum bidragit till deras bildning. Jag vill emel¬
lertid inskränka mig till att nämna några ord om de ve¬
getativa förökningsorganen. Dessa utgjordes i allmän¬
het af trådlika utlöpare, hvilka i spetsen afslutades med
en äggformig, löklik knopp, och voro således i dessa af-
seenden snarlika dem hos E. palustre. Den trådlika delen
af stolonen var dock ej så fin som hos denna art samt
tillika betydligt kortare, ungefär Va — 2 c. m. lång. Dess¬
utom utvecklades rottrådar från stampartiet såväl inom
den löklika knoppen som längs den öfriga delen af sto¬
lonen.

Ett par exemplar, som insamlades på Christiansands-
lokalen så sent som d. 13 Sept, hade stoloner af ofvan-
nämnda beskaffenhet, dock visade dessa tillika ett förhål¬
lande, som torde förtjena att omnämnas. I vinkeln af
hvart och ett af den löklika knoppens nedre och meller¬
sta blad hade nemligen ett litet, 4 — 8 m. m. långt skott
utvecklat sig, bestående af 1 — 2 något förlängda inter-
nodier samt slutande äfven detta med en liten löklik knopp,
bildad af 2 — 3 par små köttiga blad. Det var således
tydligt, att hvarje sådan från det nu blommande exem¬
plaret utgående stolon skulle till nästa vegetationsperiod
under gynnsamma förhållanden utveckla ej blott en enda

\

21

blombärande stjelk, utan en hel mängd sådana. Ett lik¬
nande förhållande torde mycket sällan ega rum hos E.
palustre (se dock under denna). Hos E. collinum har jag
ej direkt hos stolonerna iakttagit en sådan förgrening,
dock torde den här någon gång förekomma. Ett expl.,
som insamlades på försommaren, visar nemligen tydligt,
huru som ej mindre än 12 blombärande stjelkar samti¬
digt utvecklats ur en enda kraftig och på ofvannämnda
sätt förgrenad stolon.

Ett par andra exemplar från samma lokal hafva vid
första påseende öfvervintringsorgan af helt annan beskaf¬
fenhet än de förut omnämnda. De utgöras nemligen af
trådlika utlöpare, nästan lika tina som hos E. pal. och
med lika små blad som hos denna, äro öfver 3 c. m*
långa och sakna den löklika kuoppen i spetsen. Denna
deras beskaffenhet förklaras emellertid lätt af den om¬
ständigheten, att exemplaren suto hårdt inklämda mellan
större stenar. Stolonerna växte tydligen fortfarande raskt
ut på längden för att om möjligt söka få bättre rum för
utbildningen af den löklika knoppen.

Hvad som af denna hybrid fanns vid Christiansand,
utmärkte sig genom en särdeles hög grad af sterilitet,
ända derhän att de allra Mesta blomknopparne, ehuru
exemplaren för öfrigt voro alldeles friska, en efter en för¬
vissnade och afföllo ofta långt innan de hunnit spricka ut.
Denna omständighet skulle möjligen kunna ställas i sam¬
manhang med det af Focke framhållna faktum, att hy¬
brider mellan arter, som förekomma på helt olikartade
lokaler, ständigt äro sterila. Dock må jag nämna, att
denna egenskap var mindre utpreglad hos de exemplar,
som funnos på lokalen vid Haugesund.

E. adnatum Griseb. (E. tetragonum Blytt N. Fl.). Denna
art bör utgå ur Norges flora. Genom besök på samtliga
de lokaler, för hvilka. den är uppgifven, har jag kunnat
öfvertyga mig om, att hvad som der finnes i stället till¬
hör följande art. — Då Haussknecht i sin Monographie
för E. adnatum uppgifver: ”ad Arendal, Barbodalen

AHIJÛÎ'D IMiOKlvTUM

})J\ BY A KD U ’■') V ) Bf-'i'.i'Y

22

(Hartm.)”, måste detta endast vara ett citat från Skand.
Flora.

E. obscurum Schreb. (E. chordorrhizum Fr.). Till

denna art böra alltså lokalerna Christiansand, Osterskilen
vid Grimstad och Barbodalen vid Arendal öfverflyttas. —
I Christiansands-trakten såg jag den äfven flerestädes i
Oddernæs, och vid Grimstad träffades den ej blott vid
Osterskilen utan rundt omkring staden i diken och smärre
bäckdrag. Dessutom anträffades vid Mandal ett par då¬
liga, ovanligt håriga exemplar; troligen har den dock här
en rikligare förekomst. — Arten är första gången upp-
gifven från Norge af Elgenstjerna, som iakttog den vid
Bergen, der den äfven återfanns af mig.

E. montanum L. x obscurum Schreb. Förut icke upp-
gifven för Skandinav, halfön. Anträffades af mig i några
få exemplar vid foten af Fløifj eldet invid Bergen i säll¬
skap med de båda stamarterna. — Samtliga exemplaren
voro i nästan alla hänseenden öfverensstämmande med
hvarandra, och hvarje del syntes ha rönt ungefär lika
stor inverkan af båda stamarterna. En närmare beskrif-
ning af denna form torde derför ej vara af något sär-
skildt intresse. Endast innovationsorganen visade emel¬
lertid någon variation. Hos några exemplar voro de så¬
lunda liksom hos E. montanum ganska korta, deras blad
voro dock betydligt mera utvecklade, ungefär 1 c. m.
långa, till formen omvändt äggrunda, mindre köttiga och
mera aflägsnade från hvarandra. Hos andra deremot
voro de mera utdragna på längden, men med betydligt
mindre och mera köttiga blad än hos E. obscurum.

De iakttagna exemplaren utmärka sig icke genom
större frodighet, ett och annat blommade dock temligen
rikt. Större delen af kapslarne utvecklade ej ett enda
dugligt frö, de öfriga helt få.

E. obscurum Schreb. x palustre L. Enligt Hausskn.
hafva exemplar från tvenne lokaler i NV. Skåne visat sig
tillhöra denna hybrid. Anträffades af mig vid Oddernæs

V M' 1 P (' V'
) J J o. j'j

ii

23

prestgård pr Christiansand, i backen mellan chausseen
och skogsbrynet.

Sådan denna hybrid här förekom, bildade den gent
emot den nyss omnämnda i så måtto en motsats, att den
ej i sina samtliga egenskaper röjde en lika stark inver¬
kan af den ena eller andra stamarten, utan tvärtom i
några hänseenden mera påminde om den ena, i öfriga
deremot i lika hög grad om den andra, ett förhållande,
som ingalunda synes vara allmänt hos hybrider inom
detta slägte. Sålunda voro innovationsorganen i allt
väsentligt fullkomligt öfverensstämmande med dem hos
E. obscurum och afslutades liksom hos denna medelst en
öppen bladrosett. Endast derigenom att de voro något
finare och af betydlig längd — ända till 20—25 c. m. —
spårade man en svag inverkan af E. palustre. Växtens
hela habitus, bladformen och bladkantens förhållande,
blommornas färg och bygnad erinrade deremot på det
lifligaste om denna art. E. palustre eger, som bekant,
vid fröets öfre ände en ganska hög krage innanför hvil¬
ken fjunet utgår. Af den i Bot. Not. 1884 beskrifna E.
palustre x parviflorum ega äfven utpreglade återgångs-
former åt E. parvifl. åtminstone spår af denna krage.
Hos den här ifrågavarande hybriden var den dock liksom
hos E. obscurum alldeles borta. Så mycket mera påfal¬
lande var det då, att fröna till sin storlek, långsträckta
form, den grågula färgen o. s. v. på det närmaste öfver-
ensstämde med förhållandet hos E. palustre.

De särdeles kraftiga exemplaren stodo vid insamlings-
tiden — d. 12 Sept. — ännu i full och rik blomstring,
under det att E. obscur, redan var afblommad och E.
palustre nästan helt och hållet förvissnad. — A de in¬
samlade exemplaren hyser hvarje kapsel i medeltal om¬
kring 10 till utseendet fullt utbildade frön.

E. roseum Schreb. Gravdal pr. Bergen.

E. roseum Schreb. x montanum L. För Skandinavien

uppgifves denna hybrid af Haussk. från Skåne (leg. Læ-

• •

stad. 1822 sub. E. roseo v. umbrosa) och Oland (leg.

24

Wahlenb. 1824 sub. E. mont, ß parvifL). — Anträffades
af mig vid Bergen på sluttningen mellan Fredriksbergs
fästning och det nedanför liggande skeppsvarfvet.

Förekom liär i sällskap med båda stamarterna och
uppträdde dels under en mera intermediär form dels
under en form, som betydligt närmade sig E. roseum.
Den förstnämnda formen representerades utom af några
mindre exemplar dessutom af ett par rent af jättelika
stånd. Det största af dessa utgjordes af mellan 20 och
30 nästan manshöga, upptill starkt förgrenade och ytterst
rikblommiga stjelkar, af hvilka de flesta nedtill voro af
en grof blyertspennas tjocklek. Blommorna voro hos
denna intermediära form lika stora som hos E. montanum,
till färgen i så måtto egendomliga, att de i början voro
bleka med mörkare strimmor liksom hos E. roseum, men
senare antogo samma jemna röd violetta färg som hos E.

• mont. Ett sådant förhållande har redan af Focke blifvit
iakttaget hos en af honom med konst framstäld E. mon¬
tan. 9 X roseum tf. Då emellertid Haussk., så vidt jag
rätt minnes t), åtminstone yttrar tvifvel angående denna
iakttagelse, har jag äfven af detta skäl velat framhålla
den af mig gjorda observationen.

Hos den intermediära formen bestod pollenet af till
vida största delen förkrympta, nästan innehållslösa korn.
Hos återgångsformen var frömjölets beskaffenhet, såsom
man äfven kunnat vänta, märkbart bättre. Om fröpro¬
duktionen hos denna sistnämnda kan jag i brist på lämp¬
ligt material ej lemna några bestämda uppgifter. Hos
den förra formen utbildades i medeltal endast 8 — 10 dug¬
liga frön i hvarje kapsel.

E. palustre L. Innovationsorganen hos denna art
utgöras, som bekant, af långa trådfina utlöpare med 1 — 3
c. m. långa internodier och små knappt mer än 1 m. m.
stora blad. Dessa utlöpare utsända ofta grenar af lik¬
nande beskaffenhet, och fram mot hösten afslutas stolonen,

*) Tyvärr eger jag, då detta skrifves, ej tillgång till H.-s arbete.

25

såväl som oftast äfven grenarne, medelst en löklik knopp,
bildad af tätt sittande par af köttiga och delvis luftfylda
fjäll. Dessa knoppar ha en rundad eller oval form, deras
tjocklek förhåller sig till längden som 1: l1/4 — 13/4 och
hafva aldrig af mig observerats i längd öfverstiga 10
m. m. Fullt utbildade synas de bestå af 4—8 par köt¬
tiga fjäll, ett tal, som äfven Hausskn. uppgifver. I vin¬
keln af hvarje sådant fjäll sitter en mycket liten, knap¬
past skönjbar knopp. Angående dessa senare knoppar
har jag hvarken sjelf iakttagit eller sett omnämnas, att
de komma till utveckling samma år som de bildats.

Sådan som emellertid E. palustre förekom på ett
ställe vid Bergen (mellan Mølenpris och Mari ne værftet)
företedde den i flera hänseenden afvikelser från hvad
som ofvan nämnts. Hvad som närmast föll i ögonen, var
den förvånande storlek som de knoppar uppnått, hvil k a
utvecklat sig i stolonernas och stolongrenarnes spetsar,
och den afvikaude form, som de samtidigt antagit, (se
omstående fig. 1). De nådde sålunda mestadels en längd
af inemot 20 m. m., en och annan till och med 25 m. m.
På samma gång förhöll sig bredden till längden som 1:
2 V2 — 4. Deras form var sålunda en långsträckt cylin¬
drisk. Dessutom voro de bildade af vanligen 14 par fjäll;
sådana förekommo dock, som egde ända till 17 à 18 par.
En annan anmärkningsvärd omständighet var att de
förut omnämnda, för blotta ögat knappast skönjbara knop¬
par, som sitta innanför dessa fjäll, hos en del exemplar
ofta kommit till utveckling och stundom utbildat sig till
flera c. m. långa stoloner, hvilka äfven i sin ordning i
spetsen afslutades med en löklik knopp. Till och med
dessa senare kunde ofta vara af mer än vanlig storlek
men egde ständigt en rundad eller oval form. De sto-
londelar, som uppburo de förut omnämnda, synnerligen
stora och långsträckta knopparne, voro oftast något kor¬
tare än som hos E. pal. vanlige u är fallet och utveck¬
lade stundom tillika en och annan rottråd.

26

De flesta af de nu nämnda förhållandena, såsom
framför allt utvecklingen af en generation vinterknoppar
utöfver hvad som vanligen är händelsen, äfven som dessa
senares ovanliga storlek och mängd 1), torde emellertid
få sin förklaring af följande omständigheter. Exempla¬
ren växte i lucker och särdeles kraftig jord på en plats,

som förut varit odlad men sedan någon tid öfverlemnats
åt sig sjelf. Deras vegetativa system var särdeles rikt.
I sin florala del hade de deremot, synbarligen i följd^af
parasitsvamp, lidit sådan skada, att bland den mångfald
af kapslar, som förefunnos, knappt en enda kunde uppletas,
som hyste ett dugligt frö. De få blommor, som vid in-

*) Jag kan på ett spritlagdt exemplar, från hvilket redan en
mängd vinterknoppar affallit, räkna inemot 70 qvarsittande, alla i
storlek uppnående eller många gånger öfverträffande dem hos van¬
lig E. palustre.

27

samlingstiden — d. 20 Aug. — funnos qvar, hade marken
och antherer förkrympta. Man synes sålunda kunna sluta
sig till, att af den rikliga mängd näringsämnen, som un¬
der sommaren kunnat upptagas och beredas, blott en
mycket ringa del tagits i anspråk för utbildning af frö,
pollen o. s. v., men att då i stället en betydande mängd
blifvit aflagrad i sådana organ, som till ett följande år
skulle ge upphof åt nya plantor. Härvid hafva dessa
organ, vinterknopparne, till en början starkt tilltagit i
storlek men slutligen utbildat en ny kraftig generation
af liknande knoppar, tillräcklig för att emottaga allt det
sparda materialet och att på vegetativ väg ersätta den
omintetgj orda fröproduktionen .

En annan omständighet, nemligen kuopparnes lång¬
sträckta form, synes deremot svårligen kunna bringas i
sammanhang med de nämnda tillfälliga orsakerna. Jag
styrkes i detta antagande deraf, att E. palustre förekom
i närheten på en mager lokal med riklig frösättning och
med föga utbildadt vegetativt förökningssystem, men lik¬
väl äfven här egde vinterknoppar med särdeles långsträckt
form, (fig. 2.). Såsom en särskild formförändring torde
derför kunna uppställas:

f. longigemmis ! Vinterknoppar af långsträckt cylin¬
drisk form med bredden förhållande sig till längden som
1: 2 Va — 4 och bildade af 12 — 18 par fjäll.

E. montanum L. x palustre L. Ej uppgifven för
Skandinaviska halfön. Anträffades af mig vid Klop pr
Christiansand; vid Gravdal pr Bergen samt på ett par
ställen invid nämnda stad, t. ex. vid Fløifjeldets fot
samt på den vid E. palustre omtalade lokalen. Förekom
allt efter stamarternas förhållande under hvarandra tem-
ligen olika, dock mestadels intermediärt stående former.
Pollenet ständigt till största delen odugligt, likasom det
i medeltal träffades endast omkring 3 — 5 fullt utbildade
frön i hvarje kapsel. På ett par ställen vid Bergen ut¬
märkte den sig genom särdeles praktfulla blommor.

28

i

E. lactifiorum Hausskn. Sogn: Öfre Rundalen; öfre
Flaamdalen ; Ravnanaasi.

E. alsinefolium Yill. Sogn: Öfre Rundalen; Flaam-
dalen (här stiger den ned till c. 100 fot öfver hafvet);
Ravnanaasi.

E. alsinefolium Vili, x palustre L. Ej uppgifven för
Norden. Anträffades af mig vid en fjellbäck mellan Op-
setsæteren och Gravehalsen i ofvan angifna trakt. Växte
i sällskap med båda stamarterna, och såväl intermediära
former som återgångsformer åt dessa förekommo. Samt¬
liga voro i hög grad sterila. Innovationsorganen egde
en utbildning, som vid första påseende ingalunda tyder
på en kombination af de nämnda arterna. De utgjordes
nemligen af ofvanjordiska utlöpare med 1 — 2 c. m. långa
internodier och mestadels gröna, omvändt äggrunda eller
ovala, mot basen afsmalnande, 4 — 8 m. m. långa blad,
och voro således snarlika dem hos E. obscurum. Denna
deras oväntade beskaffenhet förklaras emellertid lätt af
den omständigheten, att den strida fjellbäcken vid högre
vattenstånd spolat bort jorden och slammet, hvari exem¬
plaren uppväxt. Under sådana förhållanden ombildas
nemligen äfven hos stamarterna — och så var ock fal¬
let med ett och annat exemplar på denna lokal — inno-
vationsorganen just på detta sätt. Hausskn. har äfven
ofta observerat detta förhållande hos E. alsinef.

E. Hornemanni Rchb. Sogn: Ravnanaasi.

E. Hornemanni Rchb. x palustre L. Om denna hy¬
brids förekomst i Skandinavien uppgifver Hausskn. : ”Jemt¬
land (Polheimer 1810)”. Förekom i sällskap med stam¬
arterna samt E. alsinef. och lactiflor. vid smärre fjell-
bäckar på NV. sluttningen af Ravnanaasi. Anträffades
endast i enstaka, smärre och fåblomstriga exemplar, af
hvilka ett och annat närmade sig E. palustre. Äfven
denna hybrid hade i hög grad förringad frö* och pollen¬
produktion.

(Forts.)

29

Lärda sällskaps sammanträden.

Societas pro fauna et flora fennica d. 6 dec. D:r A.
P. Karsten hade till publikation insändt ”Revisio mono-
graphica atque synopsis Pyrenomyce torum in Fennia
hucusque detectorum. — Prof. Sælan meddelade att d:r
H. Backman funnit Monotropa Hypopitys i Ladoga-kare-
len. — Stud*. S. W. Liljeblom förevisade några anmärk¬
ningsvärda ballastväxter från Uleåborg, såsom Reseda
lutea, Veronica agrestis, Linaria minor. — D:r V. F.
Brotherus anmälde som nya för Finlands flora tre af
honom tagna bladmossor, Webera sessilis (ster.), tagen
på bar jord i alpregionen af fjället Kivakotunturi, Tor¬
tula subulata var. mucronifolia och Stereodon Vaucherii
(ster.), de begge sistnämnda från Paanajärvi.

Vetenskapsakademien d. 14 jan. Till utländsk leda¬
mot invaldes prof. E. Warming. — Prof. Wittrock redo¬
gjorde för insända reseberättelser af kand. E. Henning
och stud. G. Lagerheim samt för en till införande i öfver-
sigten inlemnad uppsats af kand. C. J. Johansson med
titel: Om Taphrina Fr. och ditbörande svenska arter.

Literaturöfversigt.

Af ny algliteratur, som på senaste tiden utkommit,
märkes följande:

Cooke, M. C., British Fresh- Water Algæ, exclusive of
Desmidieæ and Diatomaceæ; 130 pl. 8:o. — Pris 4 £. 10 sh.

Detta arbete innehåller många utdrag ur andras arbeten ; figu¬
rerna äro till större delen kopior. Endast ett fåtal nya former äro
här uppställda. För den, som börjar att studera algerna och har
råd att köpa detta arbete, kan det ju genom sina färglagda afbild¬
ningar göra någon nytta.

Wolle, Fr., De smids of the United States and list of
American Pediastrums with 1100 Illustrations on 53 colored plates.
Bethlehem, Pa., 1884; 168 sid. 8:0. — Pris 5 doll, hos förf.

Då Ralfs British Desmid. är dyr och svår att erhålla, kan
detta arbete i viss mån genom sina talrika figurer utgöra en ersätt-

30

ning därför. Figurerna äro först ritade med tusch och sedan me¬
delst fotografi förminskade och öfverförda på tryckplåten.

Kirchner, 0., Die mikroskopische Pflanzen- und Thier¬
welt des Süsswassers. Braunschweig 1885. 56 sid. 4:0, 4

tafl. — Pris 10 Mrk.

I synnerhet för den, som börjar att studera algerna och icke
vill tränga något djupare in i artkännedomen, kan detta arbete,
som tyckes vara grundligt och tillförlitligt, vara fullt tillräckligt.
Alla slägtena och de allra vanligaste arterna i Tyskland äro där
beskrifna.

Hieronymus, (*., Ueber S tephanosphaera pluvialis Cohn.
(Beitr. z. Biolog, d. Pflanzen Bd. IV, sid. 51 — 78, tafl. III — IV).

Vi vilja ur detta arbete endast framhålla att förf. funnit Ste-
phanosphcera vara ett utmärkt demonstrationsobjekt för iakttagelse
af svärmporers kopulation. Under sommarmånaderna (och kanske
äfven våren) kan man näml. påräkna att dagligen få se kopulation,
om man först en gång erhållit det nödiga materialet. Om man en
dag i förväg tager något litet af de på ljussidan af kulturglaset
ansamlade svärmande familierna och lägger det bland bomull på
ett objektglas och sätter det i fuktig luft under en glaskupa, så er¬
håller man på önskad tid mikrogonidier i större eller mindre an¬
tal. Dessa äro ej fria i vattnet, såsom annars vanligen är förhål¬
landet, utan det hela familjen omgifvande hyllet qvarstår ännu vid
kopulationen. Genom afkylning eller afstängning af ljuset kan ti¬
den för svärmningen fördröjas efter behag.

Hauck, F., Die Meeresalgen. (I Rabenhorst’s Krypogamen-
flora).

I de nu utkomna häftena 7 — 10. h varmed arbetet är afslutadt,
finnas 2 nya arter, Streblonema tenuissimum och Myriotrichia adria-
tica , samt ett nytt slägte bland Ectocarpeerna, Dicho sporangium
(Myriotrichia? repens Hauck in Beitr. 1879 p. 242). Ett schema
öfver slägtena underlättar deras igeufinnande.

På omslaget till sista häftet finnes tryckt en prospekt af F. Hauck
och P. Richter, som ämna utgifva en slags fortsättning af Raben¬
horst’s Algen Europas under titel: Phycotlieca universalis. Två fasc.
skola årh utgifvas i 2 olika upplagor: herbarieupplagan på lösa
blad för 16 Mrk pr fase., samt i bokform för 18 Mrk.

Sirodot, S., Les Batrachospermes, Organisation, F onc¬
tions, Développement, Classification. Paris 1884, gr. in
4:o. 355 pg., 50 pl.

Vi hafva ännu icke sett detta arbete, men antaga som gifvet
att det är utmärkt, att döma af förf;s liknande arbete öfver slägtet
Lemania.

Traill, S. W., A Monograph of the Algæ of the Firth
of Forth, illustrated with Herbarium Specimens of some of the
Rarer Species. Edinburgh 1885, 16 sid- 4:o och 8 torkade alger.

31

Det har lyckats förf. att vintertiden finna åtskilliga alger med
frukt och därigenom kunna föra dem till riktiga slägten. Chœtop-
teris plumosa kallas derför Cladostephus plumosus Holmes och Spha-
celaria plumosa (non Lyngb.) för Sph. plumigera Holmes.

Af de å 8:de hufvudtiteln af riksdagen uppförda an¬
slag till resor och vetenskapliga verks utgifvande har
Kongl. Maj: t tilldelat 1000 kr. åt D:r O. Nordstedt för
en algologisk resa i England och Skottland.

Vördsam begäran till Sveriges Bryologer.

Sedan längre tid tillbaka sysselsatt med studium af de båda
moss-slägten Orthotrichum och Ulota, öfver h vilkas nordiska former
jag ock måhända torde komma att offentliggöra en liten afhandling,
dristar jag härmedelst vända mig till Sveriges Bryologer med en
vördsam begäran, att de, som ega samlingar inom detta område,
benäget ville låna mig de samma till genomseende — mot förbin¬
delse från min sida att efter bästa förstånd kontrollera bestämnin
garna samt äfven att åt den, som derom framställer någon önskan, ur
mina duplettförråd — så långt dessa räcka till — meddela exem¬
plar af hit hörande arter och former.

Malmö i December 1884.

A. L. Grönvall.

Hr Guglielmo Zay ämnar undersöka fanerogam floran i de föga
kända trakterna af Balkanhalfön, Albanien och Macédonien, och in¬
bjuder till subscription ( utan förutbetalning) å de blifvande samlin¬
garne för ett pris af 24 Mark pr Centur. Prof. Haussknecht och
d:r V. v. Janka deltaga i bestämningen af växterna. Man korres¬
pondere härom snarast med

K. Keck,

Aisterheim i Oberösterreich.

Hos Svanström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50
Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „ 10,-

Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ „ 6, so.

jj » hvit ,, ,, 290x465 ,, ,, ,, „ 9,

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska

afdelning-

32

Herrar Botanister!

Sedan undertecknad numer åtagit sig att för ”j3o~
tanischer fj ahresbericht” referera den -på svenska ock
norska språken publicerade botaniska literaturen, tillåter
jag mig härmed rikta en vördsam och vänlig anhållan
till jjinlands, SSL orges och Sveriges jierrar ^Botanister ,
att de genom välvilligt öfversändande till mig af sina
arbeten — där sådant ej redan skett — behagade främja
företaget . jBlott härigenom torde det bli möjligt, att så
snabbt och så fullständigt, som önskligt vore, lemna refe¬
raten färdiga . — 3 nsända arbeten skickas, om det bc~
gäres, efter begagnandet tillbaka .

3 nästkommande årgång skall literaturen för år
1883 behandlas samt i form af bihang såvidt möjligt
äfven hvad i jBotan. j ahresbericht ännu ej refererats,
näml. årgång arne l88l — 82 jämte ett och annat tidigare,
hittils förbigånget arbete .

Bund i dec. 1884.

xDocmL

-A-uxnälstn..

o

A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1885, utgörande
minst 12 ark, i 6 n:r, emottages prenumeration på alla postanstalter
i Sverige, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbefordrings¬
afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. W. K.
Gleerups Förlagsbokhandel i Lund och i alla boklådor till
samma pris.

C. F. O. Nordstedt.

Innehåll: S. Murbeck, Några anteckningar till floran på
Norges sydvestra och södra kust. — Lärda sällskaps samman¬
träden. — Li teraturöfversigt — Anslag. — Annonser.

Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18l4j2S5.

Analytisk öfversigt af Skandinaviens lafslägten.

Af K. B. J. Forssell.

Man ställer numera särskildt från descendensteoriens
synpunkt den fordran på det naturliga systemet , att det
icke blott lemnar en ordnad öfversigt öfver den organiska
naturen utan ock anger de närmare eller fjermare slägt-
skapsförkållandena och sålunda kommer att — så långt
vår kunskap räcker, och det är möjligt — angifva den
fylogenetiska utvecklingsföljden.

Från den Schwenden erska lafteoriens synpunkt är
ett naturligt lafsystem i denna bemärkelse , om icke teore¬
tiskt taget en omöjlighet, dock med den ringa kännedom,
som vi äga om de olikheter hos lafvarne, som betingas
af de i dem ingående algernas och svamparnes olikhet,
praktiskt outförbart.

I ett naturligt lafsystem skulle lafvarne eller med
andra ord de af alger och svampar bestående organism-
komplexer, som utgöra lafvarnes egendomliga afdelning,
vara så ordnade, att hänsyn samtidigt toges till slägt-
skapen hos de i lafvarne ingående, olika algerna och svam-
parne, och att vidare detta i systemet funne ett sådant
uttryck, att dermed äfven angåfves lafvarnes fylogenetiska
utveckling. Från denna senare fordran måste vi natur¬
ligtvis helt och hållet bortse, eftersom slägtskapen mellan
olika lafvar ingalunda kan anses stå i något som helst
samband med deras fylogenesis.

Det naturliga lafsystemet kommer således att blifva
på sätt och vis ett kombineradt svamp- och algsystem.

Bot. Notis. 1885. «■ 3

34

För att belysa detta med ett exempel kunna vi jemföra
t. ex. slägtena Péltidea (Ach.) Nyl., Péltigera (Wild.) Nyl.
och Collema (Hoffm.). Hos Péltidea och Peltigera bildas
hyfsystemet af Ascomyceter, som påtagligen äro mycket
nära slägt, hvaremot gonidierna utgöras af alger, som
tillhöra vidt skilda typer. Hos Peltigera och Collema åter ut¬
göras gonidierna af mycket närslägtade alger (Nostoca-
ceer), under det att de hyfsystemet bildande Ascomyce-
terna visa stora olikheter sinsemellan.

Att i lafsystemet uttrycka detta t— för att låna en
bild från kemien — dekomponerade slägtskapsförhållande
stöter naturligtvis på stora svårigheter af flera slag.

Ofta kan man icke ens igenkänna den algtyp, till
hvilken gonidierna hos vissa lafvar äro att hänföra t. ex.
inom slägtena Psorotichia Mass., Pannaria (Del.), och
endast genom odlingsförsök låter sig detta i många fall
göra. De undersökningar, som föreligga öfver gonidiernas
utveckling utom laf bålen, äro dock ytterst få, och kän¬
nedomen om lafgonidiernas rätta algtyp är också i många
fall, särskildt hvad beträffar de lägre lafvarne, ganska
ofullständig. Algen undergår nämligen i lafbålen ofta
stora förändringar. Gonidierna hos t. ex. Péltigera (Wild.)
Nyl. och Leptogium Fr. utgöras båda af Nostocaceer, och
dock visa de hos dessa båda slägten större skiljaktighe¬
ter sinsemellan än gonidier, tillhörande olika algtyper,
ofta visa.

Å andra sidan kunna samma hyfer i beröring med
olika alger bilda hyfsystem, som äro hvarandra mycket
olika. Förträffliga exempel härpå lemna Lobaria amplis¬
sima (Scop.) och Lecidea panœola Ach. 1).

Det olika utseende, som hyferna och till en viss grad
äfven gonidierna visa hos olika lafvar, behöfver således
icke med nödvändighet häntyda på bristande inbördes
förvandtskap. Häraf inses lätt, huru bristfällig i allmän¬
het vår kunskap om lafvarnes verkliga slägtskap i sjelfva

*) Forss. Cephalod. p. 105.

35

verket är. Detta framgår också genom en jemförebe
mellan de olika lafsystem, som blifvit uppstälda. De äro
nämligen baserade på vidt skilda principer, utan att dock
något kan anses ha blifvit företrädesvis antaget.

I allmänhet bar man vid lafvarnes indelning så godt
som uteslutande fäst afseende vid hyfsystemet 1) och först
vid slägtbegränsningen (stundom icke ens då) tagit hän¬
syn till de olikheter, som gonidierna förete.

Det är också en icke blott bland lichenologerna utan
äfven bland öfrige botanister allmänt gängse mening, att
gonidierna (algen) äro att betrakta nästan som en bisak
i förhållande till hyferna, och att lafvarne derför utgöra
en grupp inom svamparnes af delning eller, sedan Basidio-
lichenerna blefvo bekanta, såsom en med de öfriga svamp¬
klasserna jemnstäld klass.

Visserligen är också hyfsystemet hos de högre laf¬
varne mer utveckladt, men hos t. ex. Ephebe Fr., Ther-
mutis Fr., Coenogonium Ehrenb. är algen förherskande och
hyfsystemet så outveckladt, att det ofta först efter be¬
handling med kemiska reagentier kan upptäckas 2).

Lafvarne äro icke att anse såsom på alger parasite¬
rande svampar (antagonistisk symbios), utan mellan de
båda komponenterna äger otvetydigt en mutualistisk sym¬
bios rum. Svampen (eller rättare f. d. svampen) och algen
äro koordinerade begrepp i förhållande till det koordine¬
rande begreppet laf, tagen såsom en fysiologiskt sjelfstän-
dig organism. Det torde således vara riktigast att be¬
trakta lafvarnes i fysiologiskt-anatomiskt afseende så in¬
tressanta och till habitus från svamparne så afvikande
afdelning såsom ett appendix till de öfriga Thallophyterna.

*) Undantag måste dock göras för indelningen af lafvarne i
Heterolichener och Homolichener, som delvis grundar sig på goni-
diernas iäge i bålen. Denna indelning hvilar emellertid på en all¬
deles oriktig uppfattning af bålens byggnad; Heterolichenerna kunna
nämligen likaväl sakna som Homolichenerna äga skilda bark-, märg-
och gonidiallager.

2) Äfven må erinras om, huru vissa Stigonema-(Sirosiphon)- arter
upptagas i algologiska arbeten såsom alger och i lichenologiska så¬
som lafvar. Se t. ex. Stizenberger Lieh. Helvet. Vol. 1. p. 1.

36

I motsats mot de systematici, som förbiseende goni-
diernas olikhet grundade lafsystemet på hyfernas förhål¬
lande, har Th. Fries vid uppställandet af sitt gonidiolo-
giska lafsystem i främsta rummet tagit hänsyn till de
olikheter, som gonidierna förete. Han ordnar nämligen
såsom bekant lafvarne efter de olika algtyper, hvartill
gonidierna kunna hänföras. Yore blott gonidiernas natur
hos alla lafvar fullt utredd och icke så svår att komma
på det klara med, skulle på detta sätt en synnerligen
öfversigtlig gruppering af lafvarne lätt nog kunna erhållas,
men såsom ofvan nämts äro ännu isynnerhet de lägre
lafvarne i detta afseende otillräckligt kända. Visserligen
komma i Th. Fries’ system lafvar, som med hänsyn till
hyfsystemet äro nära beslägtade, att föras till olika huf-
vudafdelningar, men då dylika svårigheter här icke kunna
helt och hållet förebyggas, och då ett naturligt lafsystem
såsom nämdt åtminstone tillsvidare torde få anses omöj¬
ligt att uppställa, synes oss detta system bäst motsvara
sitt ändamål, då det, sedan gonidiernas algtyp blifvit
närmare studerad, bör kunna lemna en synnerligen öfver-
skådlig slägtöfversigt.

Ett slags medelväg har 4 Nylander velat gå. Han
söker nämligen i sitt lafsystem uttrycka lafvarnes slägt-
skap å ena sidan med algerna och å den andra med
svamparne samt placerar i midten af systemet de mest
utvecklade (typiska) lafvarne. Huru detta försök aflöpt,
framgår af Th. Fries ’ Genera Heterol. p. 41 — 46.

Alla dessa system hafva det gemensamt, att de ehuru
till en viss grad artificiela sakna en egenskap, som ett
artificielt system bör äga nämligen att med lätthet med-
gifva arternas bestämning. Vid försöket att framställa
en ”naturlig” gruppering af lafvarne har nämligen icke
kunnat undvikas, att slägten, som visa tydliga öfvergångar
i hvarandra, och mellan hvilka på grund deraf förvexling
lätt äger rum, detta oaktadt i vissa fall komma att pla¬
ceras på temligen skilda håll i systemet och derigenom
orsaka nybörjaren stora svårigheter vid slägtbestämningen.

37

r

Jag har derför i denna uppsats sökt lemna en grup¬
pering af lafslägtena, efter hvilken det torde vara jem-
förelsevis lätt att bestämma slägtena i de fall nämligen,
då lafvarne äro försedda med apothecier, ty från försö¬
ket att bestämma lafvar i sterilt tillstånd måste natur¬
ligtvis nybörjaren i regeln afstå.

Så mycket som möjligt har jag hämtat karakterer
från sporerna, och till indelningsgrund valt sporcellernas
(sporidesmernas) antal. Härigenom hafva lafvarne blifvit
indelade i 5 hufvudafdelningar: med 1-, 2-, 4-, flercelliga
och murformiga sporer. Någon förvexling mellan dessa
afdelningar är icke tänkbar i andra fall, än då 1-celliga
sporer genom förekomsten af tvänne ”sporoblaster” eller
”falsk” skiljevägg synas 2-celliga. Dels plägar dock spo¬
rens rätta natur utrönas genom tillsättning af kalium¬
hydrat, dels äro äfven flertalet lafslägten med ”falskt”
2-celliga sporer såsom sådane upptagna bland de med
2-celliga sporer försedda lafvarne.

Hvad beträffar grupperingen af lafslägtena inom de
särskilda hufvudafdelningarne, har jag alltid sökt använda
karakterer, som äro lätta att iakttaga, hvarvid jag dock
naturligtvis måst undvika sådane, som inom samma slägte
äro underkastade variation. Så t. ex. äro afd. I och II
indelade i tvänne grupper: med mörka och med ofärgade
sporer; inom afd. Ill åter har denna karakter icke kunnat
med fördel användas, då flere hithörande icke blott släg-
ten utan äfven arter med afseende på sporernas färg
variera. Då dylik variation underkastade karakterer svår¬
ligen kunnat helt och hållet undvikas, har jag allt som
oftast måst upptaga samma slägte på flere ställen. Konse¬
kvens vid grupperingen har jag åsyftat lika litet som att
framställa någon systematisk öfverisgt. Min afsigt har ute¬
slutande varit att lemna en för nybörjare afsedd ”nyckel”
till Skandinaviens lafslägten.

Ett motsvarande försök har inom mykologien förut
nyligen blifvit lemnadt af P. A. Saccardo i hans stora
arbete Sylloge Fungorum omnium hucusque congnitorum.

38

I. Pyrenomycetes. Patav. 1882 — 83. De sporologiska slägt-
öfversigter, som i detta arbete lemnas, underlätta i hög
grad examiner ingen.

Till ledning för nybörjaren lemnas en öfversigt af

de olika, i denna uppsats omnämnda alg-(gonidie-)typerna.

Rörande öfriga termer, som tarfva förklaring, hänvisas

• •

till inledningen i Hellboms Nerikes Laf flora (Örebro 1871).

A. Gonidier klorofyllgröna.

1. Palmella-typen: gonidier gulgröna med tydlig
membran, efter upprepade delningar ofta samlade i ore¬
gelbundna klumpar.

Ofta isynnerhet hos på fuktiga ställen växande lafvar
äro Palmella-gomåiernaL mycket små och hafva då blifvit
kallade leptogonidier.

Hos vissa lafvar t. ex. Staurothele (Norm.), Endo -
carpon (Hedw.) förekomma mellan sporsäckarne ett slags
ytterst små, blekt gulgröna, till denna typ hörande goni¬
dier, som fått namn af hymenialgonidier.

2. Trentepohlia-typen : gonidier stora gulgröna eller
gulröda, bildande långa förgrenade kedjor; cellerna för¬
sedda med tydlig membran.

B . Gonidier med blågrönt innehåll.

3. Nostoc-typen : gonidier små med ytterst tunn mem¬
bran, förenade till rundade klumpar ( Peltigera ) eller perl-
bandslika kedjor (Collema), här och der af brutna af större,
färglösa, med dubbelt konturerad membran försedda celler
(gränsceller, heterocyster).

4. Rivularia-typen : gonidierna i bålens kant ofta
förenade till cellrader, som äro utdragna i en mer eller
mindre lång, afsmalnande, färglös spets, och som vid
basen äro försedda med en större färglös gränscéll.

I bålens inre visa hithörande gonidier endast sällan
antydning till radvis anordning och äro då mycket svåra
att skilja såväl från den föregående som den följande

39

typen. Lätt igenkänneliga äro de deremot hos t. ex.
Lichina C. A. Ag^

5. Scytonema- typen : gonidierna i bålens kant stundom
förenade till celltrådar, som här och der äro afbrutna af
gränsceller, och som ofta äro omgifna af tjocka, brun-
aktiga slemskidor. Celltrådarne förgrenas derigenom, att
nedanför en gränscell en cell skjuter förbi denna, genom¬
bryter slemskidan och utväxer till en ”falsk” gren.

Sällan visa Scytonema- gonidierna i bålens inre ten¬
dens till anordning i rader utan äro här antingen mera
jemnt fördelade i hyfväfnaden eller också samlade i klum¬
par. De kunna då i många fall icke skiljas från Rivu-
laria- eller iVosfoc-gonidier.

6. Stigonema-typen : gonidier med gelatinös membran,
förenade till celltrådar, som äga gränsceller och äro om¬
gifna af brunaktiga slemskidor. Celltrådarne förgrenas
derigenom, att en cell delar sig i längdaxelns riktning,
hvarefter den ena dottercellen utväxer till en ”äkta” gren.

Hithörande gonidier förekomma endast hos ett fåtal
lafslägten och äro (i allmänhet) föga förändrade i goni-
dialt tillstånd.

7. Chroococcacé- typen: gonidier med. starkt förtjockad
och förslemmad membran, delande sig genom väggar, som
ligga i mot hvarandra vinkelräta plan och ofta fästade
vid dikotomiskt förgrenade hyfer (skaftceller).

I Th. Fries' gonidiologiska lafsystem utgöras goni¬
dierna inom de särskilda klasserna af följande typer:
Archilichenes : Palmella-typen,

Sderolichenes : Trentejoohlia-tyipen ,

Phycolichenes : Nostoc-, Rivularia- och Stigonema- typen,
Byssolichenes : Stigonema- typen ,

Gloeolichenes : Chroococcacé- typen.

40

I. Sporer 1-celliga.

A. Sporer mörka.

1. Disken sammanhängande (Discocarpi).

Alectoria (Ach.) Bålen busklik.

Buellia moriopsis (Mass.) Bålen s korplik.

2. Disken ej sammanhängande (Coniocarpj).

a. Bålen busklik.

Sphærophorus Pers.

b. Bålen skorplik.

Calicium (Pers.) Sporer aflånga.

Chænotheca Th. Fr. Sporer klotrunda.

B. Sporer ofärgade.

1. Sporhylsor med fa (färre än 8) men stora

(minst 0,03 mm. i längd, ofta betydligt större)

sporer.

a. Bålen busklik.

Alectoria (Ach.)

b. Bålen skorplik.

Lecidea sanguinaria (L.) Apothecier konvexa, utan kant.
Pertusaria DC. Apothecier med tydligt excipulum thallodes.

2. Sporhylsor med många (12 — oo ) och van¬
ligen små sporer (oftast omkring 0,005 mm.,

stundom 0,015 — 0,02 mm. i längd).

a. Gronidier tillhörande Chroococcacé-typen.

Omphalaria Dur. & Mont, bålen bladig eller fjällig.
Synalissa Fr. „ busklik.

41

b. Gonidier tillhörande Palmella-typen.

aa) Apothecier slutna {Pyr eno carpi).

Thelocarpon Nyl. Apothecier gulaktiga.

Trimmatothele Norm. „ svarta.

bb) Apothecier öppna (Discocarpi).

*) Sporer mycket talrika.

Acarospora Mass. Apothecier med thallodiskt excipulum.
Biatorella De Not. „ ,, eget „

**) Sporer högst 24—32 i hyarje hylsa.

f) Apothecier lecanorinsJca.

a. Apothecier och bål gulaktiga, (sporerna såsom äldre 2-

celliga).

Caloplaca vitellina (Ehrh.) Bålen vinstensartad.
Xanthoria concolor (Dickß.) ,, småfjällig.

ß. Apothecier mörkbruna, ensamma, sittande i de smutsbrun¬
gröna bålfjällen.

Acarospora glebosa Körb.

y. Apothecier rödbruna, bålen gråhvit.

Lecanora cateilea (Ach.) Disken pruinös.

„ sambuci (Pers.) „ bar.

ff) Apothecier lecideinska eller hiator inska.
(sporer högst 16 i hvarje sporhylsa.)

Lecidea geophana Nyl. Förekomst på jord.

„ epiphæa Nyl. „ på mossa eller sten.

„ plusiospora Th. Fr. & Hult. ,, bark, hypothecium ofårgadt.
„ enalliza Nyl. „ „ v mörkt.

3. Sporhylsor med 8 sporer af medelmåttig

storlek 1).

1) Vanligen 0,oi — 2 m.m. långa, dock äro de hos Lecanora
pallescens (L.) och närstående ända till 0,o9 m.m. långa och 0,o45
tjocka.

42

a. Bålen innehållande gulgröna (Palme 11a -)go-
nidier och vanligen bestående af 3 skilda la¬
ger (bark-, märg- och gonidiallager).

aa) Apothecier slutna (Pyr enocarpi).

*) Bålen bladig.

Dermatocarpon Eschw.

**) Bålen skorplik.

Thrombium (Wallr.) Paraphyser tydliga.

Verrucaria (Pers.) „ otydliga (i stället en slemmassa).

bb ) Apothecier öppna , disken ej sammanhängande

(Coniocarpi).

Coniocybe Ach. Apothecier med fot.

* . ■_ _

cc) Apothecier öppna , disken sammanhängande

(Disco carpi.)

*) Apothecier strecklika.

Placograpba Th. Fr. Apothecier oskaftade.

Xylograpba Fr. „ inväxta.

**) Apothecier med randad omkrets.

f) Apothecier tydligt skaftade.

Sphyridium Flot. Apothecier inuti täta, utan hylle.
Bæomyces (Pers.) ,, „ tomma, med „

* i ■ ... i ■ • ■ .<> * i / X 1 u , • . ' v. /> • - . .* *

ff) Apothecier kort skaftade.

Lecidea crassipes (Th. Fr.)

fff) Apothecier oskaftade eller inväxta.

a. Bålen busklik. „

aa) Apothecier leeanorinska.

XJsnea (Dill.) Bålen med en fast centralsträng, som lätt

frigöres från de omgifvande delarne.

43

Alectoria (Ach.) Bålen trind, märgen bildar icke en fast

sträng i midten 1).

Evernia Ach. Bålen mer eller mindre sammantryckt, mär¬
gen bildar icke en fast sträng i midten 2).

ßß) Apothecier lecideinska eller biatorinska.

Pilophorus (Tuck.) Apothecier svarta.

Cladonia (Hill) ,, röda, bruna eller blekt köttfärgade.
ß. Bålen bladig.

a a) Apothecier lecanorinska.

Cetraria (Acb.) Bålen med få eller inga rbiziner.
Parmelia (Acb.) „ vanligen tätt besatt med „

ßß) Apothecier lecideinska.

Gyrophora Acb.

y. Bålen skorplik,

au) Apothecier lecanorinska.

Lecanora (Acb.) Paraphyser enkla, disken vanligen utbredd 3).
Pertusaria DC. ,, greniga, disken ofta punktförmig.

ßß) Apothecier lecideinska eller biatorinska.

Lecidea (Ach.) 4).

b. Bålen innehållande Trentepohlia-gonidier.

Ionaspis Th. Fr. Sporer aflånga.

Glomerilla Norm. „ klotrunda.

*) Parmelia lanata (L.), som man lätt forledes söka under
slägtet Alectoria, skiljes från detta derigenom, att unga exemplar äro
försedda med tydliga rhiziner.

2) Under Evernia sökes gerna Parmelia furfuracea (L.), skild
derigenom, att bålen är fästad icke i en punkt (såsom Evernia ) utan
medelst rhiziner.

3) En-celliga sporer förekomma dessutom oita i unga apothe¬
cier hos Hœmatomma elatinum (Ach.). Hos Caloplaca nivalis (Körb.)
äro sporerna 2-celliga men skiljeväggen icke sällan svår att se, hvari-
genom sporerna synas encelliga.

4) En-celliga sporer träffas dessutom mer eller mindre ofta hos
följande Lecideaceer:

Bacidia perpusilla (Lahm) med nålformiga sporer,

Toninia tristis Th. Fr. med sporerna först 1- sedan 2-celliga.
Catillaria synothea (Ach.) och i synnerhet C. prasina (Fr.) ß
byssacea (Zw.) förekomma ofta med 1-celliga sporer.

44

Bactrospora Mass. Sporer mångdelade nålformiga, men

redan i sporsäckarne sönderfallande
i smärre portioner.

c. Bålen innehållande blågröna Nostoc- eller
Rivularia-gonidier eller till klumpar före¬
nade Scytonema-gonidier.

aa) Gonidierna förenade till långa och tydliga

kedjor.

*) Bålen bestående af till små, tu flik a rosetter för¬
enade, n. trinda smågrenar.

Leciophsma Th. Fr.

**) Bålen skorplikt bladig.

Physma Mass. Bålen med hela undre sidan fästad vid

underlaget.

Plectopsora Mass. Bålen nafladt fästad.

bb) Gonidierna förenade till korta kedjor eller

rundade klumpar.

*) Bålen busklik.

Lichina C. A. Ag. Ap. slutna.

**) Bålen skorplik eller fjällig.

f) Apothecier insänhta i bålfjällen.

Heppia Næg.

ff) Apothecier ej insänhta i bålen.

,'.'u :<• 1 i. -.'•-.’i y-.ijtl v'iaj'v

a. Bålen vanligen med skilda märg- gonidial- och pseudo-
parenchymatiskt barklager.

Pannaria (Del.)

ß. Bålen utan skilda märg-, gonidial- och barklager.
Porocyphus Körb. Apothecier i början slutna, paraphyser

alltid hårfina, fria.

45

Psorotichia Mass. *) Apothecier öppna, paraphyser van¬
ligen trådlika och något samman¬
klibbade.

d. Bålen med Chroococcacé-gonidier.

aa) Apothecier tydligt slutna , insänkta i bålen.

Pylliscum Nyl.

bb) Apothecier (fullt utvecklade ) Öppna , ehuru
stundom något insänkta i bålen och deri -
genom till utseendet slutna.

*) (xonidieklumpar röda.

Pyrenopsis Nyl. Bålen skorplik.

Synalissa Fr. Bålen busklik.

**) Gonidieklumpar regelbundna gröngnlaktiga — blå¬
gröna.

f) Gonidierna förenade till smärre grupper med

starlet uppsväld membran.

Omphalaria Dur. & Mont. Bålen bladig eller fjällig.
Synalissa Fr. „ busklik.

ff) G-onidierna förenade till oregelbundna grupper
med icke eller otydligt uppsväld membran .

Psorotichia Mass. *

*) Psorotichia Mass. 1885 & Auct. (syn. Collemopsis Nyl. 1873)
omfattar arter med helt olika gonidier. Några äro försedda med
Absføc-gonidier t. ex. Ps. pelodes Stein, andra åter äga Chroococcacé-
gonidier, såsom också Schwendener antager. En grundlig granskning
af hithörande arter är af behofvet påkallad, då Psorotichia i sin
nuvarande vaga bemärkelse omfattar arter, som helt visst böra föras
till flera olika slägten. Så t. ex. synes Ps. Arnoldiana (Hepp.)
Körb. enligt undersökning af Arnolds Lieh. exs. n:o 32 rätteligen vara
att hänföra till Pannaria (Del.) — icke blott gonidiernas utseende
utan äfven förekomsten af en hypothallus talar derför. Deremot
höra flera, till Pyrenopsis Nyl. vanligen förda arter till Psorothichia.
— I vissa fall synas Psorotichia Mass, och Porocyphus Körb. ej
kunna generiskt åtskiljas, då nämligen apothecierna hos Porocyphus
såsom äldre äro ganska tydligt öppna. En utförligare behandling af
hithörande frågor kommer inom kort att lemnas.

46

e. Bålen bestående af till trådar förenade Sti-
gonema-(l. Scytonema-)gonidier, busklik.

aa) Paraphyser tjocka , ledade.

Spilonema Born.

bb) Paraphyser smala eller saknas .

Ephebe Fr. Gonidierna ligga i grenarnes nedre del i flere
rader.

Thermutis Fr. Gonidierna ordnade i en enda rad.

II Sporer 2-celliga.

A. Sporer mörka.

.

1. Disken ej sammanhängande (Coniocarpi).

a. Spormembranen med spiralförtjockningar.
Tholurna Norm.

b. Spormembranen slät, utan spiralförtjockningar.
Cyphelium (Ach.) Apothecier sittande.

Calicium (Pers.) „ skaftade.

2. Apothecier slutna (Pyrenocarpi).
Microthelia (Körb.) 7)

3. Apotheciernas disk öppen och samman¬

hängande (Discocarpi).

a. Bålen bladig, stundom busklik eller mycket

outvecklad.

Physcia (Fr.) Apothecier sittande.

Solorina Ach. „ stora, mer 1. mindre insänkta.

7) Syn. Didymosphœria Fuck. Jemför Saccard. Syll. Fung.
Pyren. Vol. I p. 715.

47

b. Bålen skorplik.

aa) Apothecier strecklika.

Encephalographa Mass.

bb) Apothecier rundade.

*) Apothecier lecanorinska.

Rinodina (Ach.) Hypothecium vanligen ofärgadt.

M* . , j t 1 I’ n *

**) Apothecier lecideinska 1. biatorinska.
(Hypothecium vanligen mörkfärgadt.)

f) Gronidier tillhörande Palmella-typen.

Buellia (De Not.) Sporer utan slemhölje.

Rhizocarpon (Ram ) „ med ,,

ff) Gonidier tillhörande Tr entepohlia -typen.

Melaspilea Nyl.

B. Sporer ofärgade.

1. Apothecier slutna.

a. Gonidier tillhörande Palmella-typen.

Förekomst på sten eller jord.

Thelidium Mass.

Dermatocarpon Eschw. Sporerna mestadels enkla.

b. Gonidier tillhörande Trentepohlia-typen.

Förekomst på bark.

aa) Apothecier hopgyttrade.

Tomasellia (Mass.)

bb) Apothecier ej hopgyttrade.

Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga.

Arthopyrenia Mass. „ kilformiga.

c. Gonidier tillhörande Chroococcacé-typen.
Cryptothele Th. Fr. Apothecier öppna men disken föga

utbredd och synas derför slutna.

*

48

2. Apothecier öppna.

a. Gonidier tillhörande N o st oc- eller Sc y to¬
nerna- (hos Polychidium Stigonema-)typen.

k

Sticta (Schreb.) Bålen bladstamlik, mycket stor.
Polychidium (Ach.) ,, trådlik.

Massalongia Körb. „ småfjällig utan tydlig hypothallus.
Lecothecium Trev. „ „ med „ „

h. Gonidier tillhöraude Trentepohlia-typen.

aa) Apothecier med dubbelt excipulum.

Gyalecta Ach.

bb) Apothecier med enkelt excipulum.

Hazslinszkya Kör b.

cc) Apothecier utan excipulum.

Arthonia Ach. Apothecier utan peridium 1).

Melaspilea Nyl. p. p. ,, med ,,

c. Gonidier tillhörande Chroococcacé -typen.

Cryptothele Th. Fr.) Disk punktförmig.

Pyrenopsis Nyl. „ utbredd; sporerna mest en¬

celliga.

'•‘fi +

d. Gonidier tillhörande Palmella-typen.

aa) Sporer mycket stora .

Varicellaria Nyl.

bb) Sporer af medelmåttig storlek.

*) Sporer polärt — 2-celliga.

*) Peridiet utgöres af en tät väfnad, bildad af paraphysernas
förgrenade spetsar och betäckande liksom ett tak thalamium (hyme-
niallagret).

49

f) Apotheeier lecideinsJca eller biatorinsha.
Blastenia (Mass.) 1)

ff) Apotheeier lecanorinsha.

Xanthoria (Fr.) Bålen bladig eller småfjällig
Caloplaca Th. Fr. „ skorplik.

**) Sporer 2-celliga (ej polärt-2celliga).
f) Bålen busJcliJc.

Xamalina Ach.

tt) Bålen bladig.

Lobaria (Schreb.) Bålen bladstamlik, mycket stor.
Xanthoria concolor (Dicks.) Bålen småfjällig.

fft) Bålen sJcorpliJc.

a. Apotheeier strecklika.

Encephalographa Mass.

ß. Apotheeier runda, kort skaftade.

Bæomyces (Pers.)

Lecidea crassipes (Th. Fr.) Sporer till största delen

enkla 2).

X- Apotheeier runda, sittande.
aa) Apotheeier lecanorinsha.

Lecania (Mass.) Apotheeier vanligen svartbruna.

Caloplaca Th. Fr. „ gula eller gulröda.
Icmadophila Trev. köttfärgade.

ßß) Apotheeier lecideinsJca.

•) Sporer spol- nålformiga.

Toninia (Mass.)

Bilimbia coprodes Körb, ß seposita Th. Fr. En del spo¬
rer 4-celliga.

D Biatorinska apotheeier träffas icke sällan äfven hos Caloplaca
Th. Fr. Detta slägte kan icke genom några distinkta karakterer
skilja, från Blastenia. Se härom vidare i Th. Fr. Lieh. Scand. s,
185, 392.

2) Äfven hos vissa Lecidea- arter förekomma understundom
”falskt” 2-celliga sporer t. ex. hos L. botryosa Fr., L. olivascens Th.
Fr., L. lithophila (Ach.), L. crassipes (Th. Fr.), L. assimilata Nyl.

Bot. Notis. 1885. 4

••) Sporer elliptiska.

Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje.

Catillaria (Mass.) „ utan „

III. Sporer 4-celliga.

A. Bålen busklik.

Stereocaulon Schreb.

B. Bålen bladig.

1. Gonidier blågröna, tillhörande Nostoc-

typen.

a. Bålen med skilda bark-, märg- och gonidial-

lager.

aa) Balens undre sida med barklager .

Sticta (Schreb.) Apothecierna vända uppåt
Nephromium Nyl. „ „ nedåt.

bb) Bålens undre sida utan barklager.

Peltigera (Wild.)

b. Bålen utan skilda märg- och gonidiallager.

Leptogium (Fr.) Barklager finnes.

Collema (Hoffm.) „ saknas.

2. Gonidier gulgröna, tillhörande Palmella-

typen.

Lobaria (Schreb.) Bålens undre sida med barklager.

Peltidea (Ach). „ „ „ utan „

C. Bålen skorplik.

1. Apothecier slutna.

a. Sporer många i hvarje sporhylsa.

Thelopsis Nyl.

51

v f

b. Sporer omkring 8 i hyarje sporliylsa.

aa) Paraphyser tydliga.

Segestria (Fr.) Sporer ofärgade.

Pyrenula (Ach.) „ fårgade.

bb) Paraphyser otydliga (i stället en slemmas sa.)

*) Bålen hypophloeodisk, med Trentepohlia-goni-

dier.

Förekomst vanligen på träd.
f) Apothecier hopgyttrade.

Tomasellia (Mass.)

ff) Apothecier ej hopgyttrade.

Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga.

Arthopyrenia Mass. ,, kilformiga.

**) Bålen ej hypophloeodisk, med Palmella-gonidier.
Förekomst vanligen på sten.

Thelidium Mass.

2. Apothecier öppna.

a. Apothecier utan excipulum.

Mycoporum Nyl. Apothecier med peridium.

Arthonia Ach. Apothecier utan peridium.

b. Apothecier med excipulum.

aa ) Gonidier blågröna.

Lecothecium Trev. Sporer elliptiska.

Collolechia Mass. ,, nästan nålformiga.

Leptogium (Fr.) ) Den hos dessa slägten typiskt bla-
C oil em a (Hoffm.) | diga bålen stundom skorplik.

bb) Gonidier tillhörande Trentepohlia- eller

Palmella- typen.

*) Apothecier lecanorinska.

f) Sporer mörka.

Binodina Conradi Körb.

ff) Sporer of är gade.

a. Sporer nålformiga.

Hæmatomma (Mass.)

Schismatomma Körb. Äldre apothecier med excipulum

thallodes; apothecierna annars
lecideinska.

ß. Sporer aflånga.

Lecania (Mass.) Hypothecium ofärgadt.

Gyalecta Ach. „ köttfärgadt.

**) Apothecier lecideinska 1. biatorinska.

f) Apothecier vanligen' streck- l. fläcklika ; spor¬
hylsor paralella {spetsar ne icke divergerande);
bålen vanligen hypophloeodisk.

a. Paraphyser otydliga (i stället en slemmassa).

Arthonia Ach.

ß. Paraphyser tydliga.

aa) De utvecklade sporerna visa med jod stärkelse¬
reaktion.

Graphis (Adans.)

ßß) Sporerna visa med jod icke stärkelsereaktion.
Opegrapha (Humb.) Excipulum tjockt.

Schismatomma Körb. ,, tunnt eller intet.

ff) Apothecier runda ; sporhylsor divergerande utåt ;
bålen icke hypophloeodisk.

m

a. Bålen skorplikt fjällig, i omkretsen nästan bladig.
Toninia (Mass.)

ß. Bålen skorplik, likformig.

aa) Sporerna alltid ofärgade .

•) Apothecier vanligen biatorinska.

Bacidia De Not. Sporer nålformiga.

Bilimbia De Not. „ aflånga- spolformiga.

53

••) Apothecier alltid svarta.

Arthrospora Mass. Sporer aflånga, något böjda.
Bihexophiale Th. Fr. „ utdraget spolformiga; apothe-

ciernas kant söndersprickande.

ßß ) Sporerna vanligen mörka; apothecier alltid leci-

deinska .

Buellia (De Not.) Sporer utan slemhölje.

Rhizocarpon (Ram.) v med „

IV. Sporer flercelliga (ej murformiga.)

A. Bålen busklik.

Stereocaulon Schreb.

B . Bålen Madig.

1. Apothecier slutna.

Normandina Nyl.

2. Apothecier öppna.

a. Gonidier blågröna, tillhörande Nos t o c -typen.

aa) Bålen

Peltigera (Wild.)

med skilda bark -, märg - och goni-
diallager.

bb ) Bålen utan skilda märg - och gonidiallager .

Leptögium (Fr.) Barklager finnes.

Collema (Hoffm.) „ saknas.

b. Gonidier gulgröna, tillhörande Palme 11a-

typen.

Lobaria (Shreb.) Bålens undre sida med barklager.
Peltidea (Ach.) „ „ „ utan

’7

77

54

C. Bålen skorplik.

1. Apothecier slutna.

a. Sporer mörka.

Pyrenula (Ach.)

b. Sporer ofärgade.

aa) Paraphyser tydliga.

i

*) Gonidier tillhörande Palmella-typen.

Beloniella Th. Fr.

**) Gonidier tillhörande Trentepohlia-typen.

Belonia Körb. Sporer nålformiga; amphithecium saknas.
Segestria (Fr.) „ spolformiga; „ finnes.

bb) Paraphyser otydliga (i stället en slem¬
massa).

Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga.

Arthopyrenia Mass. „ kilformiga.

2. Apothecier öppna.

a. Apothecier utan excipulum.

Mycoporum Nyl. Apothecier med peridium.

Arthonia Ach. Apothecier utan peridium.

b. Apothecier med excipulum.

aa) Gonidier tillhörande Nostoc-typen.

Collolechia Mass. Apothecier lecideinska.

Arctomia Th. Fr. „ biatorinska.

Leptogium (Fr.) i Bålen stundom skorplik, typiskt
Colle ma (Hoffm.) / bladig.

bb) Gonidier tillhörande P al mella- eller

Trentepohlia -typen.

*) Apothecier lecanorinska.

Hæmatomma (Mass.) Sporer nålformiga.
Gyalecta Ach: „ aflånga.

**) Apothecier lecideinska 1. biatorinska.

f) Apothecier vanligen streck - l. fläcklika; spor -
hylsor paralella (spetsarne ej divergerande );
bålen vanligen hypophloeodisk.

- «. Paraphyser otydliga (i st. en slemmassa.)

Arthonia Ach. •

ß. Paraphyser tydliga.

aa) De utvecklade sporerna visa med jod stärkelse

reaktion.

Graphis (Adans.)

ßß) Sporerna visa med jod icke stärkelsereaktion.

•) Sporerna i sporhylsorna sönderfallande i smärre

portioner.

Bactrospora Mass.

••) Sporerna icke sönderfallande.

Opegrapha (Humb.) Exipulum tjockt, svart.

Enterographa Fée „ tunnt 1. intet; apothecier

strecklika.

Schismatomma Körb. „ tunnt 1. intet; „

rundade.

f) Apothecier runda ; spor säckar med dwergeremde
spetsar ; bålen icke hypophloeodisk.

a. Bålen skorplikt fjällig, i omkretsen något bladig.
Toninia Mass.

ß. Bålen skorplik, likformig.

Bacidia De Not. Sporer nålformiga.

Bilimbia De Not. „ aflånga- spolformiga.

56

.

V. Sporer fler- mångcelliga,
murformiga.

A. Bålen Madig.

1. Sporer 1 — 2 i hvarje sporhylsa, såsom

mogna mörka.

Endocarpon Hedw. Apothecier slutna.

Umbilicaria (Hoffm.) „ öppna.

2. Sporer 8 i hvarje sporhylsa, ofärgade.

Collema (Hoffm.) Barklager saknas.

Leptogium (Fr.) ,, finnes.

B . Bålen skorplik.

f t

1. Apothecierna slutna.

a. Apothecier med smärre gonidier mellan spor¬
hylsorna (hymenialgonidier).
Staurothele (Norm.)

h. Apothecier utan hymenialgonidier.

Microglena (Körb.) Paraphyser tydliga, fria.

Polyblastia (Mass.) „ otydliga (i stället en

slemmassa).

* \ \ X

2. Apothecier öppna.

a. Sporer (såsom mogna) mörka.

aa) Apothecier med dubbelt excipulum.

Urceolaria (Ach.)

bb) Apothecier med endast excipulum proprium.

Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje.

Buellia De Not. ,, utan „

57

b) Sporer ljusa.

aa) Apothecier utan excipulum.

Arthonia Ach.

bb) Apothecier med dubbelt excipulum.

Urceolaria (Ach.) med Palmella-gonidier.

Thelotrema Ach. „ Trentepohlia-gonidier.

cc) Apothecier med endast excipulum proprium.

*) Bålen mer 1. mindre mjölig.

Phlyctis Wallr.

*) Bålen icke mjöl i g.

Lopadium Körb. Sporer utan slemhölje.

Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje.

Upsala , februari 1885.

Lärda sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien d. 11 febr, Från lektor S. Almquist
hade inkommit reseberättelse. — Prof. E. Warming inlemnade för
införande i Bihanget till handlingarne och refererade en uppsats af
stud. vid Stockholms högskola Fritz Haupt : Vergleichende Unter¬
suchungen über die Anatomie der Stämme und der unterirdischen
Ausläufer. — Sekreteraren inlemnade för intagande i öfversigten en
uppsats af d.T Robert Boldt: Om Sibiriska Chlorophyllophyceer*

Den 11 mars. Det anmäldes att reseberättelser inkommit från

«

d:r G. Tiselius och lektor L. M. Neuman ; den senares berättelse
skulle införas i Öfversigten. — Sekreteraren inlemnade å författarnes
vägnar dels för intagande i bihanget till akademiens handlingar en
uppsats af prof. J. G. Agardh med titel: Linnés lära om i naturen
bestämda och bestående arter hos växterna efter Linnés skrifter
framstäld och med Darwins motsvarande åsigter jemförd; dels ock
för införande i öfversigten en uppsats af d:r O. Nordstedt med
titel: Desmidieer samlade under Nordenskiöldska expeditionen till
Grönland 1870 af Sv. Berggren.

Till ledamot af akademien invaldes intendenten prof. A. G.
Nathorst.

Det beslöts att, derest inga hindrande omständigheter mellan-
komme, bestämma tiden för aftäckandet af LiNNÉ-stoden till den

58

13 instundande maj, hvilken dag enligt gamla stilen är Linnés
födelsedag.

Fysiograflska sällskapet d. 11 febr. D.r B. Jönsson före¬
drog om befruktningen hos slägtet Najas samt hos Callitriche
autumnalis.

Den 11 mars. Prof. Nathorst föredrog om växternas upp¬
tagande af qväfve ur atmosferen.

Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar.

Andra årgången. 5. Den 27 September 1884.

1. Herr J. Eriksson: Om några nya växtsjuk-
domar 1).

2. Herr Y. B. Wittrock talade Om några säll¬
synta svenska fanerogamers geografiska utbred¬
ning.

Rumex sanguineus L. anträffades af föredr. i Dals¬
land vid Baldersnäs i Steneby socken uti diken, beskug¬
gade af alar och andra löfträd. Den form som här före¬
kom var den rent gröna, forma viridis (Sibth.). Inom
Sverige är arten hittills känd blott från Skåne, der den
är temligen allmän, samt några få lokaler i sydligaste
delarne af Halland och Småland samt mellersta Oland;
sålunda från trakter, som ligga 2 à 3 breddgrader sydli¬
gare. Dess utbredningsområde utom vårt land omfattar
den tempererade delen af ryska Asien samt hela Europa
med undantag af norra Ryssland, Finland och Norge-
Till Amerikas Förenta Stater har den i senare tider blif-
vit tillfälligtvis införd.

Impatiens parviflora D. C. förekommer vid Baldersnäs
i Dalsland på steniga och skuggiga ställen inom ett om¬
råde af ett par kilometers längd uti så stor ymnighet,
att den är en af traktens allmännare växter. Då jag

1) Uti en utförligare afhandling, med titel ”Bidrag till känne¬
domen om våra odlade växters sjukdomar , I”, hvilken inom kort
kommer att utgifvas, blifva dessa sjukdomsfall närmare beskrifna.

59

för mer än 25 år sedan besökte Baldersnäs fanns den der
redan; och en af egarne af stället, presidenten C. F. Wærn,
har uppgifvit att den vuxit der sedan minst 30 år till¬
baka. Den kan sålunda med allt skäl anses vara fullt
naturaliserad inom vårt florområde. Uti ”Lilja, Skånes
Flora, 1870” omtalas växten såsom ogräs i trädgårdar vid
Billinge och i Lund. Artens hemland är södra Sibirien,
hvarifrån den spridt sig åt vester, så att den nu hunnit
till Danmark 1), Belgien och England.

Helosciadium inundatum (L.) Koch anträffades i en
damm strax nordost om Borgholm på Oland. I vestra Sverige
går arten, såsom bekant, längre mot norr, nemligen upp
till mellersta Dalsland. Dess utbredningsområde för pf-
rigt utgöres af mellersta och södra Europa.

Salvia verticillata L. iakttogs i talrika exemplar vid
Upperud i Skålleruds socken i Dalsland på en af urler-
.skiffer bildad grusbacke. Att den vuxit der temligen
länge kunde man sluta af de underjordiska stamdelarnes
beskaffenhet. I ”Lilja, Skånes Flora, 1870” angifves den
såsom anträffad i klöfverland nära Malmö. Liksom Im¬
patiens parviflora är denna art stadd på vandring ves-
terut. Inhemsk betraktas den (förutom i mellersta Asien,
som väl är dess ursprungliga hemland) i södra och mel¬
lersta Ryssland samt i de ostligare delarne af södra och
mellersta Europa. Införd anses arten vara i nord vestra
Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Äfven i
Danmark har den på senare tider uppträdt 2).

Picris hieracioides L. anträffades vid Slite på Got¬
land. Växten iakttogs först af student O. Juel, som var
mig följaktig på min Gotlands- och Ölandsresa 1883. I
Sverige är arten hittills känd blott från Skåne. För öf-
rigt är växten en af de mest kosmopolitiska bland fanero-
gamerna. Den förekommer i alla verldsdelar; i Austra-

*) Enligt J. Lange & H. Mortensen uti ”Botanisk Tidsskrift”
14 Bind 2 Hæfte.

2) Enligt Lange & Mortensen 1. c.

60

lien till och med på en del af småöarne 1). I Europa
finnes den öfverallt utom i norra Ryssland (förekommer
dock i östra Finland), Norge samt största delen af vårt
land. I Irland och Skottland är den ytterst sällsynt.

3. Herr V. B. Wittrock förevisade och demonstre¬
rade de nyss utkomna 13:de och 14:de fasciklarne af
”Algæ aquæ dulcis exsiccatæ, quas distribuerunt Veit
Wittrock et Otto Nordstedt”. Redogörelse för dessa fas-
ciklars innehåll finnes i ”C. F. O. Nordstedt, Botaniska
Notiser 1884”, sid. 121 — 128 samt i ”Botanisches Central¬
blatt 1884”, XX Band.

Andra årgången. 6. Den 19 November 1884.

1. Herr N. Wille: Bidrag til Algernes phy-
siologiske Anatomi 2).

a. Det mekaniske system .

b. Assimilationssystemet .

c. Ledningssystemet.

Ved at undersöge Laminariernes Stipes blev jeg op¬
mærksom paa, at de derværende tykvæggede Celler næsten
kun havde Porer paa sine tangentiale Vægge, saaledes at
Diffusion let kan finde Sted i radial Retning, men deri¬
mod langt vanskeligere i andre Retninger, som i Længde¬
retningen, hvor jeg yderst sjelden fandt Porer; dette For¬
hold bragte mig til at söge efter et specielt Ledningssy¬
stem. Det viste sig snart, at Marvens Hypher maa opfat¬
tes som et saadant. Belastningsforsög viste, at dette
Hyphevæv har langt mindre Bæreevne, end det udenfor
liggende Væv, og saaledes aabenbart ikke kan have no¬
gen mekanisk Funktion. Nöiagtige Undersögelser viste,
at endel af disse Hypher, som havde lange og smale Cel-

*) Enligt A. Engler Versuch einer Entwickelungsgeschichte
der Pflanzenwelt, II, sid. 83.

2) Afhandlingen kommer inom kort att publiceras i K. Vet.-
Akademiens skrifter.

61

lerum, og gik i Stammens Lænderetning, ved Tværvæggene
vare opsvulmede som Phanerogamernes Silrör. Det viste
sig ogsaa, at disse Tværvægge vare gjennemborede af
yderst fine Huller. Disse ”Silhypher” stode nu ikke blot
i Forbindelse med hverandre i Længderetningen, men
ogsaa ved kortere og mere forgrenede Hypher (ogsaa med
gjennemborede Tværvægge) i Tværretningen og af disse
sidste trængte en Mængde sig ind imellem de tykvæggede
poröse Celler, som omgive Marven.

Dette ”Silhyphevæv” fortsætter sig ogsaa i Laminari-
ernes Blad som Midtlamelle mellem de to assimilerende
Lag, og danner saaledes et Kommunikationssystem mellem
Laminariaens skildte Dele, saaledes at om nogen Del be¬
höver Tilförsel af Næring, da kan denne paa en bekvem
Maade tilföres fra andre rigere udrustede Dele.

Lignende synes at være tilstæde i Bladet hos Fucus-
arterne, men ere ikke bievne nærmere undersögte.

Hos Chordaria flagelliformis finder man næsten samme
Bygning som i Midtnerven hos Fucus, men der er den
Forskjel, at de store Celler her ere forsynede med en sær¬
deles tyk, stærkt lysbrydende Membranlamelle, medens de
mindre, som skulde tilsvare ”For stær kningshyperne”, her
ere meget tyndvæggede, og saaledes neppe kunne tjenst-
gjöre som mekaniske Celler. Desværre havde jeg blot
Spiritusmateriale til mine Undersögelser, og dette var
ikke saa vel bevaret, at jeg kunde se, om de vare ”Sil¬
hypher”, men i allefald kunde man se, at de forgrenede
sig mellem de store Celler og temmelig sikkert kunne an¬
sees for Ledningshypher.

Hos Florideerne findes ganske sikkert ogsaa forskjel¬
lige Slags Ledningshypher. Undersögt blev Cystoclonium
purpurascens , som i dette Henseende overensstemmer noge
med Chordaria flagelliformis, dog var her hele Lednings¬
systemet omgivet af en Beskyttelsesring af store tykvæg¬
gede, mekaniske Celler.

62

2. Herr E. Warming fremviste levende Exem¬
plarer af Pedicularis palustris i Yinterstadium.

Denne Art er dicyklisk (2-årig) eller måske under
tiden pleiocyklisk. Om Hösten afkaster den sine Lov¬
blade med en glat Arflade ganske som vore Lôvtrær, og
de unge Lövblade samt Blomsterbladene for næste Ar
ligge indesluttede i en af ægte Lavblade værnet fast Knop.

Samme fremvistt de ejendommelige Luftrödder
af Avicennia, som vare ham tilsendte af Baron Eggers
i Vestindien; de stige lodret op af Mudderet, ere kun
svagt forgrenede, med oprette Grene og ere rundt om
beklädte af et selv Spidsen dækkende Korklag. Den Höjde,
som de opnå, synes ikke at overstige 1 Fod. Hvad disse
Rödder tjene til, og hvad der fremkalder deres Dannelse,
kunde han ej angive.

Samme forelagde en af Frk. A. Olbers foretagen
Undersøgelse over Geraniacéfrugternes Bygning.
Geraniums- Frugt er en ægte Kapsel, hvis Frö udkastes gjen-
nem det på Val viernes Inderside værende Hul ; Erodiums-
og Pelargoniums Frugter ere derimod Spaltefrugter, thi gan¬
ske vist er Opspringningsmåden omtrent den samme som hos
Geranium, men Val viernes Kanter lukke sig sammen om
det indesluttede Frö således, at Frugten i alt Fald biolo¬
gisk bliver en Spaltefrugt. Med denne Ulighed stå de
övrige Uligheder i Forbindelse, nemlig, at den övre, lange,
fra Sprötet lösnede Del af Valvlen ved Opspringningen
elastisk ruller sig urfjerformig sammen og indvendig er
ganske glat, hos de andre to derimod indvendig er behå¬
ret og rulles skrueformig sammen ; da de tillige hos
disse ere stærkt hygroskopiske, tjener dette lille Apparat
til at bore Småfrugterne ned i Jorden — et Forhold, der
selvfölgelig ikke findes der, hvor Fröene udkastes. Frugt¬
væggens Bygning er næsten den samme hos alle; inderst
findes et Lag af fortrinsvis horisontalt stillede, lange,
prosenkymatiske Celler; derefter fölger udadtil et andet
lignende Lag, men af vertikalt rettede Celler, og efter

63

dette et 3:dje Lag af små, parenkymatiske Celler, som
hver indesluter en, i Cellulose fast indlejret Krystal. Re¬
sten af Frugtvæggen, der fölger efter dette 3:dje Lag er
dannet af flere Parenkymlag af vanlig Bygning. Denne
Bygning modsvarer nöje den hos flere Rosaceer af Frk.
01 hers iagttagne Bygning.

3. Herr J. Eriksson: Om periodiciteten uti
potatissjukans utbredning inom Sverige 1874—
1883 samt dess förhållande till nederbörden1).

Dödsfall.

Knut Johan Lönnroth afled i Kalmar d. 4 mars 1884.
Han var född i Stockholm d. 8 maj 1826, blef stud. i
Upsala 1846, fil. d:r 1854, docent i botanik derstiides
1859 och utnämndes till lektor i Kalmar 1859. Som
Thunsk stipendiat besökte han 1857 — 58 universiteten i
Helsingfors, Paris och München samt under sommaren
1859 förstnämnde universitet. Bland hans skrifter mär¬
kas: Vexternas Métamorphoser, kort monografisk afhand¬
ling (gradualafh.); i Bot. Not. 1866: Ytterligare om den
i Sjöstrands ”Calmar Läns och Ölands Flora” omförmälda
Rumex ”gentilis”, samt: Ännu några ord om publikatio¬
nen af växtnamnet ”Rumex gentilis”; ■ — 1867: Om de
svenska arterna af slägtet Callitriche; — 1880: Hufvud-
formen af Arabis arenosa Scop, funnen i Sverige; —
1883: Cuscuta Epithymum, Murr. Lin. Syst. Veg., en ny
växt för Sveriges flora; — i Öfvers. Vet. Akad:s Förh.
1882: Berättelse om en botanisk resa i östra Småland
och på Gotland.

Ordning och reda utmärkte alla hans förehafvanden ;
dessa egenskaper och hans blida väsen hafva förvärfvat
honom ett aktadt minne.

2) Utförligare härom meddelas i en uppsats med titel: Om
potatissjukan, dess historia och natur samt skyddsmed¬
len deremot. Kgl. Landtbr.-Akad:s Handl. o. Tidskr. 1884: s-
284—290; aftryck: s. 28 — 34.

64

Döde utländske botanister 1884.

Den 21 jan. Presidenten Gustav Zeller i Stuttgart.

— D. 2 febr. William T. Haines i West Chester, Pa. —
D. 4 febr. dr. George Engelmann i St. Louis, Missouri,
75 år. — D. 1 1 febr. prof. emer. John Hutton Balfour
i Edinburg, 75 år. — D. 23 apr. d:r J. Sigmund Poetsch
i Randegg. — D. 3 maj Alphonse Lavallé i Paris. —
D. 18 maj prof. Heinrich Robert Goeppert i Breslau,
nära 84 år gammal. — D. 18 maj prof. emer. G. B.
Delponte. i Turin — D. 25 maj Ludovico Caldesi i Faenze.

— D. 10 jan. d:r Eugen Peter Nicolas Fournier i Paris,
50 år. — D. L3 juli i Stepankowo vid Moskau prof. emer.
Alexander Fischer von Waldheim, 81 år. — D. 18 aug.
prof. Edmund Fömösvary i Deva. — D. 10 sept. d:r
George Bentham, nära 84 år gammal.

Professor D. F. Didrichsen i Köpenhamn har på
begäran erhållit afsked med pension från den 1 nästkom¬
mande november.

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ o „ 360x445 „ ,, „ „ 10,—

Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ ,, 6,so.

,, ,, hvit ,, ,, 290x465 ,, ,, ,, ,, 9, —

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska

afdelning.

Innehåll: K. B. J. Forssell, Analytisk öfversigt af Skan¬
dinaviens lafslägten. — Lärda sällskap: W. Wittrock, Om några
sällsynta svenska fanerogamers geografiska utbredning. — N. Wille,
Bidrag til Algernes physiologiske Anatomi. — E. Warming, Pedi¬
cularis palustris i Vinterstadium; — Ejendommelige Luftrödder af
Avicennia; — Geraniacéfrugternes Bygning. — m. m. — Smärre
notiser: Döde. — Afsked. — Annonser.

Lund, Fr. Beriings Boktryckeri och Stilgjuteri 181|t85.

Några anteckningar till floran på Norges syd-

vestra och södra kust.

Af Svante Murbeck.

(Forts. fr. sid. 28.)

Sorbus Aucuparia L. x fennica Kalm. — Den för ett
tiotal år sedan på Mosterø i Sondhordland funna Sorbus-
form, som i Hartm. Skand. Fl. 1879 upptages under
namnet Sorbus Aucuparia L. * Meinichii Lindeberg, är
utan minsta tvifvel en hybrid af ofvannämnda arter.
Den är ej blott till bladform utan äfven till förgrening,
fruktens och fodrets beskaffenhet, samtliga delarnes be¬
klädnad o. s. v. en den tydligaste mellanform af dessa
och förekommer äfven på de nya lokaler, der jag lyckats
anträffa densamma, ständigt i sällskap med dem. Som
den vid insamlingstiden redan var afblommad, och jag ej
heller på annat sätt haft tillgång till blommande exem¬
plar, kan jag tyvärr om pollenets beskaffenhet ej lemna
någon upplysning 1). Fruktens förhållande var dock så
mycket mer i ögonen fallande. Från de tydligen en gång
mycket rikblommiga inflorescenserna hade nemligen ett
betydligt antal frukter affallit outvecklade; af de qvar-
sittande hade alltid en stor mängd stannat på olika ut¬
vecklingsstadier, och synbarligen var det en ringa procent,
som skulle komma till full mognad. — Utpreglade åter-
gångsformer observerades icke, dock märktes någon gång
i karaktererna ett närmande åt den ena eller andra
stamarten.

Som bekant, anse flera förf., att S. fennica Kalm
(S. hybrida L.) sjelf är en hybrid, och äfven Focke säger

*) Detta hade varit af intresse äfven derföre, att pollenkornen
hos S. fennica äro betydligt större än hos S. Aucuparia. Diamet-
rarne förhålla sig nemligen som 13 à 14 till 9 à 10.

Bot. Notis. 1885.

5

66

i ”Pflanzenmischlinge”, att det är en af de få bastarder,
som Linné rätt bedömt. Under sådana förhållanden vore
S. Aucup. * Meinichii att betrakta som en återgångsform
åt S. Aucup. och dervid särskildt anmärkningsvärd såsom
egande en betydligt sämre fruktsättning än den primära
hybriden. Att likväl åtminstone den i Skandinavien före¬
kommande S. fennica svårligen kan betraktas som en
hybrid, synes framgå af en mängd olika omständigheter
och har äfven med bestämdhet framhållits af Fries, Hartm.
m. fl. Emellertid är S. fennica utom de Skand. länderna
i sin förekomst inskränkt till enstaka, långt från hvar¬
andra liggande punkter och uppgifves dessutom på flera
lokaler förekomma i ringa mängd eller i enstaka indivi¬
der, och det förefaller derföre icke omöjligt, att på en
eller annan punkt verkliga hybrider — t, ex. mellan S.
Aria eller scandica och S. Aucuparia — blifvit förvexlade
med den rätta S. fennica, och att härigenom föranledts
en efter allt utseende origtig åsigt om denna.

Med hänsyn till äldre förf:s kännedom om den här
som hybrid tolkade S. Aucup. * Meinichii Lindeb. torde
ett yttrande af Linné i Fl. Suec. ed. II. p. 167 ej sakna
sitt intresse. Efter .omnämnande af ”Cratœgus (Aria/7
med varieteterna ”ß Aria ” och ”y Cratœgus fennica ” (=
S. scandica Fr., S. Aria Crantz och S. fennica Kalm) an¬
för Linné ännu en varietet ô och säger om denna: ”d
Cratœgus fennica a D. Kalmio missa, cujus tantum folia
sicca vidi, et tantum in Finlandia occurit. Hujus folia
omnino Sorbi aucupariæ, foliolis pinnatis et distinctis,
sed extima confluunt in unum; subtus tamen uti in no¬
strate tomentosis; adeoque hæc Folia quasi media inter
Sorbum” (S. aucup.) ”et Cratægum” (S. fennica) ”sunt,
cujusmodi in Suecia numquam vidi”. — På grund af
denna beskrifning förefaller det mig mycket sannolikt,
att den finska form, som L. här haft i sina händer just
är den samma, som sedan ett tiotal år varit känd från
Mosterø i Norge. I sjelfva verket har också Sorbus
Aucup. X fennica blifvit ehuru först på sista tiden an-

67

träffad i Finland. Enligt Bot. Not. 1881 p. 168 har nem-
ligen A. Arrhenius pâ ett möte i Soc. pro Fauna et Flora
fenn. d. 13 Maj 1881 förevisat och som nämnde hybrid
tolkat Sorbus Aucuparia * Meinichii Lindeb. från Åland.

Förutom flerestädes på Mosterø anträffades den af

mig på de närbelägna Oterø, Foienø och Spidsø; på

Bømmeløen vid Røksund, vid Nøkling samt häremellan

och Bjørnevik; på Stordøen flerestädes kring Lervik; vid

••

Yalestrand (tvenne träd). Afven på Varaldsøen i Har¬
danger sågs bland klipporna i närheten af Hesten ett
enstaka, mindre träd.

Rosa pimpinellæfolia L. Søndhordland : I stor yppig-
het längs sydvestra kusten af Spidsø. Mellan Bjørnevik
och Nøkling på Bømmeløen.

Rosa mollissima Fr. x pimpinellæfolia L. (R. involuta
Leffler Bot. Not. 1874, i Bl. Norges Fl., i Hartm. Skand.
Fl. — R. pimpinellifolio-rubiginosa Scheutz Bot. Not. 1877
[bestämningen af D:r Christ]. — R. pimpinellifolio-mollis-
sima Christ Flora 1877).

För något mer än ett tiotal år sedan anträffades af
Lektor Lindeberg på Mosterø i Bergens stift en ros, som
genom sina olikformiga raka taggar, oftast 4-pariga blad
o. s. v. visade sig nära beslägtad med R. pimpinellæfolia,
på samma gång den likväl i andra hänseenden väsentli¬
gen syntes skilja sig ifrån densamma. Leffler anmälde
i Bot. Not. dess förekomst i Skandinavien, beskref den
och identifierade densamma med den i Skotland före¬
kommande R. involuta Sm. D:r Christ i Basel, som emel¬
lertid af Lektor Scheutz erhållit exemplar af denna ros,
ansåg den deremot vara en hybrid af R. pimpinellæfolia
och rubiginosa, och på grund af denna bestämning upp¬
togs den af Scheutz i Öfvers. af Sv. och N. Rosa-arter
(Bot. Not. 1877) under benämningen x Rosa pimpinellœ-
folio-rubiginosa Christ. Efter förnyad granskning af den
norska rosen och efter erhållande af fullständigare mate¬
rial och utförligare upplysningar angående en rosaform
från Schweizerjuran, med hvilken den förra blifvit iden-

68

tifierad, ansåg emellertid Christ, att de båda voro att
betrakta såsom hybrider snarare mellan R. pimp, och
mollissima än mellan R. pimp, och rubiginosa (cfr. Flora
1875, 1877), och sedan Christ i ett enskildt meddelande
till lektor Scheutz framhållit detta såsom sin fulla öfver-
tygelse, ändrade Scheutz i Bot. Not. 1877 p. IV. namnet
på rosen ifrån Mosterøen i öfverensstämmelse med schwei-
zer-rhodologens senare åsigt. I den år 1879 utkomna
11 Upl. af Hartm:s Flora uppföres den emellertid af D:r
Leffler, liksom förut i Blytts N. Fl., under namnet R.
involuta Sm., och efter en träffande beskrifning af det
kända materialet tillägges det: ”Den norska formen öfver-
ensstämmer mycket väl med fig. och beskrifn. af R. in¬
voluta Sm. i Engl. Bot. och är otvifvelaktigt identisk
med denna; intet skäl förefinnes att anse den hybrid”.

Det lyckades mig att anträffa denna ros på en ny
lokal, nemligen mellan Bjørnevik och Nøkling på Bømmel-
øen, i närheten af några hus, som enligt uppgift af be¬
folkningen kallades Veabakkene och hörde under gården
Vaage. En hel del buskar förekommo här på en inskränkt
plats, och det är på grund af beskaffenheten utaf det
här anträffade materialet, jemfordt med hvad som obser¬
verades på Mosterø, som jag tror mig kunna nämna några
ord i denna omtvistade fråga.

Jag vill då först i korthet granska samt med hvar-
andra och med närstående arter jemföra de former, jag
varit i tillfälle att göra bekantskap med. Leffler har i
Hartm. Skand. Fl. 11 Upl. urskiljt en /. glabrescens , som
”har småbladen n. glatta, fruktskaftens och frukternas
glandelhår fina, icke borstlika”, och om hvilken det vi¬
dare heter: ”närmar sig något, men är dock lätt skiljbar
från föreg. art” (R. pimpin.). Jag träffade af denna form
på Mosterø ett par små buskar, som äfven i andra hän¬
seenden betydligt närmade sig denna sistnämnda. Så t-
ex. voro på samtliga årsskotten ett eller annat af de
mellersta bladen 5-pariga. Småbladen hade nästan samma
rent elliptiska form som hos R. pimp. och voro i kanten

4

69

nästan enkelsågade. Dessutom var det endast med lupens
tillhjelp som man på bladens öfre sida i närheten af
medelnerven kunde upptäcka ett eller annat hår, och
äfven glandler voro mycket sparsamma. Tyvärr sakna¬
des frukt, men det erhållna visar tillräckligt, att denna
form kommer mycket nära R. pimpinellæfolia. Bland det
öfriga, som tillhör f. glabrescens, påträffades en och an¬
nan buske med nästan fullkomligt nakna fruktskaft och
frukter, med korta i spetsen omärkligt dilaterade och på
yttersidan nästan glandelfria foderflikar, men i allmänhet
är denna form genom dubbelsågade, i kanten och på un¬
dersidan mer eller mindre glandelbärande, genom likale¬
des glandelhåriga fruktskaft, frukter och foderflikar, dessa
senares storlek o. s. v. lätt att skilja från R. piminellæf.
Ännu mer aflägsnad från denna, bland annat genom på
båda sidor tydligt håriga blad, är den form, som beskrif-
vits såsom en mera typisk R. involuta. De karakterer,
hvarigenom denna skiljer sig från R. pimpin., äro emel¬
lertid alla sådana, att de oafvisligen tyda på R. mollis¬
sima Fr. Jag vill ej genom detaljerade jemförelser söka
ådagalägga detta utan hänvisar för sådant ändamål blott
till Lefflers beskrifning i Hartmrs Flora och öfvergår i
stället till det nya material, som anträffats på Bømmel-
øen. Bland detta förbigår jag en form, som fullkomligt
öfverensstämmer med den sist omtalade håriga formen
från Mosterø. Den ådrog sig först min uppmärksamhet,
men var i sjelfva verket mycket sparsam. I närheten
förekommo deremot en hel del större buskar, af hvilka
särskildt några sedda på litet afstånd liknade en vanlig
R. mollissima. Jag vill söka att lemna en beskrifning af
denna form, efter som en närmare undersökning genast
gaf vid handen, att den utgör ett med de förut omnämnda
formerna, men tillika kommer R. mollissima särdeles nära.

o

Buskar af ända till ett par alnars höjd. Årsskotten
väpnade med raka olikstora taggar. De större nästan
lika glesa, som hos R. mollissima med ett till 2 tums
mellanrum, så att på årsskottens mellersta del ungefär

70

en större tagg kommer på hvarje internodium, under det
att på den öfre tredjedelen ett och annat internod. är
alldeles oväpnadt. De mindre nålformiga eller borstlika
taggarne någorlunda talrika på årsskottens nedre tredje¬
del, på den mellersta sparsamma, på den öfre ofta all¬
deles försvunna. Bladen 3- och 4-pariga med ända till
4 c.m. långa och 3 c.m. breda småblad. Dessa bredt
äggrunda mer el. mindre spetsade eller ock mera rundadt
ovala, på båda sidor ludna, i kanten utpregladt dubbel-
sågade och på undersidan eller åtminstone i sågtändernas
spets glandelbärande. De blombärande grenarne jemfö-
relsevis temligen långa och sparsamma. Blommorna myc¬
ket ofta ett par tillsamman. Foderflikarne upprätta, ej
synnerligen långa och sällan flikade men på utsidan starkt
glandelhåriga. Fruktskaften och frukterna starkt glan-
delborstiga. — Frånsedt den olikartade beväpningen och
de ofta 4-pariga bladen i hög grad öfverensstämmande
med den i omedelbar närhet förekommande B. mollissima.

Genom talrika öfvergångar är emellertid den nu be-
skrifna formen på det närmaste förbunden med den bär-

o

städes först anträffade. A andra sidan bilda formerna
på Mosterøen en serie från denna sistnämnda till sådana,
som komma bardt nära R. pimpinellæfolia. Af skäl, som
jag nedan vill söka framhålla, är dock serien härstädes
ej i hvarje särskildt hänseende fullt så tydlig.

Hvad som är att hänföra till B. involuta LeffL, är
således en mängd delvis bvarandra mycket olika former.
Att en art på tvenne enstaka lokaler, långt skilda från
dess öfriga förmodade1) utbredningsområde, och på hvilka
den ingalunda uppträder i större mängd, skulle rent af
vara upplöst i en mängd sådana former, under det att
den öfriga Rosa-floran i trakten och särskildt de arter,
som stå ifrågavarande närmast, ingalunda visa någon
större benägenhet för variation, vore ju visst icke otänk-

*) Om identiteten med den skotska B. involuta Sm. ett par
ord nedan.

71

bart, i synnerhet om arten annorstädes verkligen egde
en större utbredning och törhända äfven en motsvarande
formrikedom. I och för sig vore detta endast ett något
oväntadt förhållande. Men då tillika de ofta nämnda
formerna ej så att säga utstråla i flera olika rigtningar
från ett mera slutet helt utan i stället alla tillhöra en
fortlöpande serie, som på det tydligaste med hvarandra
förbinder tvenne väl skilda arter, hvilka dessutom stän¬
digt förekomma i deras närmaste grannskap, då finnas,
synes det mig, åtskilliga omständigheter, som tala för,
att dessa former äro af hybrid natur.

Af vigt blir det emellertid då att utröna, huruvida
de äfven i öfrigt besitta sådana egenskaper, som äro sär-
skildt utmärkande för hybrider. För undersökning af
frömjölets beskaffenhet har jag ej haft att tillgå annat
material än några expl., som af Rob. Hartman sommaren
1877 hemförts från Mosterø. De tillhöra den förut om¬
nämnda håriga formen och visa tillräckligt, hurusom
pollenet åtminstone hos denna är i högsta grad ojemnt
och att minst 80 % är fullkomligt odugligt. Af R. pim-
pinellæf. och R. molliss. har jag för en liknande under¬
sökning ej haft tillgång till fullt lämpligt material. An¬
gående den förra säger dock Focke i ”Pflanzenmischlinge”,
att den har ”ausschliesslich wohlgebildete Pollenkorner”.
Med R. molliss. är möjligen detta icke fallet, dock kan
man väl nästan med säkerhet antaga, att proc. af dåligt
pollen ej uppnår ofvan angifna siffra. — Den som till-
äfventyrs under sensommaren gjort insamling af R. in¬
voluta på Mosterø, har säkerligen ej kunnat undgå att
lägga märke till, huru som det vid denna tidpunkt är
ganska svårt att erhålla fullständiga herbarie-exemplar.
Största delen af nyponen äro nemligen redan då affallna
i omoget tillstånd, och af de öfriga äro många af sådan
beskaffenhet, att de vid exemplarens senare behandling
dela ett liknande öde. Ännu mer i ögonen fallande var
dock detta förhållande på Bømmeløen. Här voro nemligen
buskarne betydligt mera frodiga och hade påtagligen

)

72

blommat rikt. En stor mängd förtorkade nypon lågo
nedfallna på marken eller sutto i samma tillstånd qvar
på grenarne, och af den lilla återstod, som skulle komma
till full utveckling, egde många blott ett ringa antal
karpeller utbildade. R. mollissima har ju ganska väl
utbildade frukter, och R. pimpinellæfolia var i dessa trak¬
ter särdeles rikt fruktbärande.

Den sålunda i hög grad förringade produktionen så¬
väl af normalt pollen som af dugligt frö, i förening med
de förut anförda omständigheterna, såsom förekomsten
på tvenne enstaka lokaler i sällskap med R. pimpinellæ¬
folia och R. mollissima, samtliga formernas karakterer
och det förhållande, hvari de stå till hvarandra och till
dessa arter, allt detta utgör för den åsigten, att den
norska R. involuta är en hybrid af R. pimpinellæfolia och
R. mollissima, ett lika fullständigt bevis som dem man
i bästa fall kan anföra för spontana hybrider öfver huf-
vud. Också tror jag knappast, att dess hybriditet skulle
blifvit förnekad, om man varit bekant med de former,
som verkligen finnas, framför allt om man varit i tillfälle
att iakttaga dem i naturen.

Det nämndes ofvan, att de på Mosterølokalen repre¬
senterade formerna ej bilda en i alla hänseenden fullt
så tydlig serie som de, hvilka finnas på Bømmeløen, och
jag vill med ett par ord beröra några i sammanhang
härmed stående förhållanden. Som bekant, är det ett
utmärkande drag hos hybrider, att deras karakterer ut¬
göra en sammansmältning af båda stamarternas, och detta
så, att en intermediär form i hvarje särskild t hänseende
är nästan ett mellanting af dessa, och att, om en form
närmar sig en af dem, detta då gäller samtliga karakte-
rerna. Rätt ofta händer det dock tillika, att en hybrid
form i vissa hänseenden mera närmar sig den ena, i öf-
riga deremot mera den andra stamarten, eller att åtmin¬
stone i en formserie en eller annan karakter, som utmär¬
ker den ena stamarten, kan bibehålla sig starkare ut-
preglad, än man på grund af de resp. formernas ställning

73

i serien skulle kunnat vänta. På samma gång den sena-
res tydlighet härigenom förminskas, ökas deremot ofta
rikedomen på former.

Ett par exempel hemtade från det föreliggande
materialet torde ej sakna sitt intresse.

Den form, som af alla först omnämndes såsom kom¬
mande R. pimp. särdeles nära, öfverensstämmer till be-
väpningen snarast med de på Bømmeløen iakttagna for¬
merna, hvilka såsom nämndt hafva en helt annan ställ¬
ning i serien.

De glabrescenta formerna på Mosterø komma inga¬
lunda alltid så nära R. pimp., som man på grund af
denna egenskap skulle kunna tro. Bladen äro nemligen
ofta utpregladt dubbelsågade samt i kanten och på un¬
dersidan glandelbärande, och foderflikarne äro ofta syn¬
nerligen afvikande från dem hos nämnda art.

Med hänsyn till fodrets beskaffenhet torde dock
samtliga formerna förtjena jemföras med hvarandra och
med stamarterna. Hos R. pimp. äro foderflikarne endast
af kronans halfva längd och fullkomligt hela, på utsidan
alldeles glatta, på insidan klädda med ett glest, spindel-
väfsartadt ludd. Hos R. mollis, deremot äro de betydligt
längre, oftast mer eller mindre flikiga med stundom stora
bladlika flikar, på utsidan glandelhåriga eller glandel-
borstiga, på insidan och nästan alltid äfven på utsidans
kanter klädda med ett tätt filtludd. De former af hybri¬
den, som finnas på Bømmeløen, närma sig, såsom ofta
blifvit nämndt, i allmänhet mera R. mollissima. I ett
hänseende röjer sig äfven i fodrets beskaffenhet ett starkt
inflytande af denna. Foderflikarne äro nemligen på ut¬
sidan starkt glandelborstiga. Men för öfrigt äro de
särdeles korta, nästan alltid hela, och på deras insida
träffar man den för R. pimp. karakteristiska spindelväfs-
hårigheten, något uppblandad likväl med ett glest filt-
artadt ludd. Formerna på Mosterøen, som dels äro mera
intermediärt stående dels närma sig R. pimp., hafva det
oaktadt i allmänhet betydligt längre foderflikar, hvilka

9

74

dessutom ofta äro inskurna, och de exemplar, hos hvilka
jag sett det mest bladlika fodret, tillhöra f. glabrescens.
Dessutom har jag ständigt hos Mosterøformerna iakttagit
ett tydligt filtludd på foderflikarnes insida och ganska
ofta äfven på utsidans kanter.

Fördelningen af olika former på de tvenne punkter,
der R. moll. x pimp. blifvit iakttagen, hvarigenom, jemte
intermediära former, på Bømmeløen endast återgångs-
former åt R. molliss., på Mosterøen *endast sådana åt
R. pimpinellæf. synas förekomma, torde för den först¬
nämnda lokalens vidkommande möjligen kunna bero derpå,
att R. pimpinellæfolia härstädes saknas och åtminstone
af mig observerades först på ett afstånd af 1 à 200 m.
Derigenom att R. mollissima finnes i omedelbara närheten,
hafva deremot stora utsigter funnits för de ursprungligen
bildade, intermediära formernas befruktning af denna
senare. Förhållandet på Mosterø låter deremot icke på
liknande sätt förklaras, då på denna lokal båda stamar¬
terna äro representerade.

Med den uppfattningen att ofvan afhandlade former
äro att betrakta som hybrider af R. mollissima och R.
pimpinellæfolia reduceras frågan om deras identitet med
R. involuta Sm. tydligen derhän, huruvida äfven denna
är en hybrid af nämnda arter, en sak, som jag i ingen
mån tilltrott mig att endast på grund af beskrifningar
och afbildningar kunna afgöra.

R. canina L. — På några ställen å vestra kusten
observerades en Rosa-form, som föreföll främmande genom
sina raka, ganska talrika och ofta nålformiga eller borst¬
lika taggar och dubbelsågade blad. Lektor Scheutz har
benäget om densamma meddelat, att det är en form af
R. canina, analog med R. senticosa Ach. och anmärk¬
ningsvärd såsom afvikande från denna genom dubbelså¬
gade blad samt möjligen något svagare beväpning.

Iakttogs på Oterø pr Stordøen; vid Valestrand samt
på ett par ställen på Varaldsøen i Hardangerfjorden.

/

75

Agrimonia Eupatoria L. — Søndhordland: Mosterhavn
på Mosterø (på kalk).

Agrimonia odorata Mill. — Skaatø pr Kragerø; Bar¬
bodalen vid Arendal.

Rubus suberectus Ands. * fissus Lindi. — Mandal.

_ «

Lister: mellan Sunde och Fjælestad.

R. thyrsoideus Wimm. — Osterskilen vid Grimstad.
Arendal: Langesæv.

R. confinis Lindeb. — Anträffades sparsamt vid Grim¬
stad. — Är ny för Norges flora.

R. villicaulis Koehler. — Søndhordland: Oterø; Foi-
enø; Spidsø; Lervik på Stordøen.

var. alienus nov. var. — Blad mindre, i kanten mera
tätt, fint och regelbundet sågade med ständigt framåt-
rigtade sågtänder, de blombärande grenarnes blad ej så
ofta 5-fingrade, de enkla bredare, n. rundade eller de
öfversta aflånga. Blomställningar ytterst rikblommiga.
Blommor mindre; ståndare äfven i yngre blommor kortare
än pistillerna, jemte dessa senare hos de iakttagna exem¬
plaren mycket ofta sterila. — Af en prydlig och särdeles
i ögonen fallande habitus.

Anträffades vid Lervik på Stordøen i Søndhordland,
i sällskap med hufvudformen.

(Bestämningarne af Rubusformerna granskade af Prof.
F. Areschoug.)

Potentilla minor Gil. — Jæderen: Ogne.

Geum japonicum Thunb. — Med denna art öfverens-
stämmer närmast enligt Scheutz: ”Prodromus Monogra-
phiæ Georum” en Geum, som anträffades i närheten af
Mandal, */4 mil N. om staden vid högra elfbrädden strax
nedom Ormestadbäckens utflöde. Den afviker emellertid
från beskrifningen 1. c. p. 31 genom äfven nedtill bladig
stjelk samt derigenom, att fruktfästet är långsträckt
cylindriskt — ända till 10 m.m. långt — och försedt
dels med ett kort och fint ludd dels med sparsamma,
längre och gröfre hår.

76

Förekom i några få, men ytterst rikhaltiga och kraf¬
tiga stånd och är väl antagligen införd, om ock lokalens
beskaffenhet ej syntes gifva skäl för ett sådant antagande.
Dess egentliga utbredningsområde är enligt Scheutz NO.
Asien och N. Amerika. I Europa har den blifvit iakt¬
tagen vid Petersburg samt upprepade gånger i trakten
deromkring, såsom vid Pargola; dessutom vid Viborg i
Finland (Jfr. Ruprecht Fl. Ingrica I. p. 308), men har
på dessa punkter ständigt visat sig tillfällig.

Lathyrus maritimus (L.) Bigel v. acutifolius Bab. —
Hvad som af L. maritimus förekommer i sydvestra Norge,
såväl på Lister som på Jsederen, torde vara att hänföra
till denna varietet. Vid Quiljo på Lister närmade sig
dock en del exemplar åt hufvudformen. — Anträffades
utom på de tvenne förut kända lokalerna sparsamt på
sanden vid Bru (Jæderen).

Ervum tetraspermum L. — Mandai (på ballast).

Coronilla Emerus L. — Kragerø: Taatø.

Lotus tenuifolia (L.) Reich. — Mandal. Är ny för
Norges flora. Som den emellertid förekom i närheten
af ballastplats, är det möjligt, att den blifvit införd.

Melilotus officinalis (L.) Willd. — Kragerø: Øen.
Grimstad (ballast).

M. arvensis Wallr. — Kragerø: Tallakshavn. Grim¬
stad (ballast). Gravdal pr Bergen. — Förgäfves söktes
på sistnämnda ställe efter den härstädes en gång anträf¬
fade M. parviflora Desf.

M. alba Desv. — Gravdal pr Bergen.

Trifolium micranthum Yiv. — Sparsamt på gräsbe¬
vuxna ställen bland strandklipporna vester invid Christian¬
sand. — Om denna arts förekomst på den skandinavi¬
ska halfön eger man visserligen flera uppgifter, hvilka
dock dels synas härröra af den rådande osäkerheten inom
nomenklaturen, dels af andra skäl förefalla mindre till¬
förlitliga.

Så t. ex. upptager Linné i Fl. Suec. ed. II. under
namnet T. filiforme en art, som att döma af beskrifningen

77

och det lemnade citatet snarast vore att identifiera med
ifrågavarande art. Om dess förekomst säger L. : ”Habitat
in Scania passim, locis apricis”. Att emellertid T. mi-
cranthum Viv. ej i Skåne har en sådan utbredning, som
L. med ordet ”passim” vanligen förstår, är ganska säkert,
och då det vid beskrifningen tillika hänvisas till ”Skånska
resan” p. 242, der det heter: ”Trifolium lupulinum pe¬
renne Fl. 618” (Fl. Suec. ed. 1.) ”var allmän öfver hela
slätten”, synes man redan häral kunna sluta till, att den
T. filiforme, som L. omnämner ifrån Skåne, oaktadt be¬
skrifningen icke är att hänföra till T. micranthum Viv.

En annan uppgift om ifrågavarande arts förekomst
särskildt i Skåne förefinnes i Lilja: Skånes Flora 1870.
Jemte T. minus Sm. upptages och karakteriseras nemligen
här tydligt T. micranthum Vivian., och om utbredningen
af denna senare säges det : ”Strandängar, här och der på
kusten, trol. sparsamt”. Som emellertid, emot hvad annars
är fallet i nämnda arbete, inga speciella lokaler anföras,
och arten hvarken sedermera blifvit anträffad (upptages
t. ex. icke i F. Aresch. Skånes Flora 1881) eller funnits
i herbarier, som för sådant ändamål genomletats, torde
väl* denna uppgift af Lilja få anses beroende på misstag
af ett eller annat slag.

I Hartm. Skand. Fl. ed. XI. 1879 upptagas af gul¬
blommiga klöfverarter T. agrarium L., T. procumbens L.
och T. filiforme L. Om den sistnämnda heter det bland
annat: ”Uppträder, trol. blott i följd af olika lokalinfly¬
telser, under 2 former, som ofta upptagas såsom skilda
arter; den ena större, med bredare, omv. äggrunda små¬
blad, rikare blomhufvud och kortare skaftade blr: T.
minus Sm. T. filiforme var. multiflora Fr. H. N. f. 9;
den andra mindre och spädare, med mer vigglika småblad,
3 — 6-blommiga hufvud och något längre skaftade blr:
T. filiforme Sm. H. N. f. 2 .” Dessutom hänvisas till tab.
1707 och 2784 i Fl. D. Eftersom nu T. filiforme Sm. är
identisk med T. micranthum Viv., och äfven tab. 2784 i
Fl. D. föreställer sistnämnda art, skulle man kunna tro,

78

att T. micranthum ingalunda vore sällsynt inom södra
delen af den skand. halfön. Deraf åter, att Hartm., så¬
som af ofvanstående citat synes, med nämnda T. filiforme
Sm. identifierar expl. i H. N f. 2, hvilka endast utgöras
af späda och fåblommiga former af T. minus Sm., fram¬
går dock tydligt, att Hartm. med sådana former förblan¬
dat den utan fråga sjelfständiga arten T. micranthum Yiv.

Då T. micranthum sålunda sannolikt är ny för Skan¬
dinavien, lemnas härmed en kort beskrifning efter insam¬
lade exemplar.

Mycket späd, från roten grenad i 5 — 12 c.m. långa,
ofta nedliggande stjelkar, stipler aflånga, bredast vid
midten, småblad omvändt äggrunda eller oftare vigglika,
något rynkigt nerviga, i spetsen tandade, tvära eller nå¬
got urnupna, mellersta småbladet oskaftadt, allmänna
blomskaften nästan hårfina, mer eller mindre böjda, 2 —
4-blommiga, stundom 1 -blommiga, blommor på tydliga,
ofta temligen långa skaft, kronan mycket liten, ljust gul,
snart mycket blek, seglet ostrimmadt.

I Danmark är denna art enligt Lange anträffad på
några få punkter, såsom på Lolland och Jylland. Dess
utbredningsområde för öfrigt är enl. Nyman Consp. Fl.
Eur.: England, Skotland, Belgien, Y. och S. Frankrike,
Portugal, Spanien, Italien, Turk.-grekiska halfön o. s. v.

Yid Christiansand skulle man tydligen kunna tänka
sig att den blifvit införd, men å andra sidan ger dess
öfriga utbredning vid handen, att man ingenstädes i
Skandinavien med större skäl kan vänta sig denna art
förekomma än just i dessa trakter, der vestra och södra
Europas kustflora redan förut eger ett icke ringa antal
representanter.

Oaktadt den åsigten förefaller mig rigtigast, som
särskildt Nyman uttalat i Consp. Fl. Eur., nemligen att
Linné med sin i Spec. Plant, (icke Fl. Suec.) beskrifna
T. filiforme till stor eller största delen afsett ifrågava¬
rande art, och att således detta namn lämpligen bör an¬
vändas å densamma, har jag dock i ett sammanhang som

79

detta af flera skäl föredragit en benämning, som är fullt
oomtvistad.

Rumex domesticus Hartm. x obtusifolius L. (R. con¬
spersus Hartm.) — Ar temligen allmän såväl på södra
som på vestra kusten. Anträffades vid Kragerø på Øen;
flerestädes i och kring Arendal; på flera ställen vid
Grimstad; ymnig vid Farsund; på Jæderen äfven i södra
delen; vid Haugesund; i Søndhordland på Mosterø, Ler¬
vik på Stordøen, Einingevik på Tysnæsøen; Gravdal pr
Bergen samt på flera andra ställen kring sistnämnda
stad.

R. crispus L. var. microcarpus (Bryhn). — Den af
Bryhn *) såsom särskild art uppstälda R. microcarpus är
påtagligen endast en varietet eller kanske snarare en
egendomligt utbildad form af R. crispus. Såväl dess
öfverensstämmelse med denna, när man frånser kalkbla¬
dens beskaffenhet, som förekomsten af talrika öfvergångs-
former bevisa detta.

Med hänsyn till beskrifningen torde böra anmärkas,
att de inre kalkbladen icke äro, såsom Bryhn uttrycker
det, till skilnad från R. crispus alla försedda med gryn * 2) ;
tvärtom saknas sådana hos utpreglade former helt och
hållet. Dessutom äro de inre kalkbladen icke spetsiga,
utan afrundade eller oftast mycket tvärt af huggna, hvar-
vid till och med deras bredd kan öfverträffa längden*
Vidare är frukten gent emot hvad namnet och beskrif¬
ningen angifva fullt lika stor som hos R. crispus 3).

Från sistnämnde art afviker den såsom nämndt ute¬
slutande genom fruktkalkens beskaffenhet. De inre kalk¬
bladen äro sålunda synnerligen små, oftast så korta, att
en stor del af frukten sitter alldeles naken, i spetsen

M N. Bryhn: Bidrag til Jæderens Flora. Nyt Mag. f. Naturv.
1876 p. 290 (46).

2) Hade så varit fallet, hade häri tydligen rådt öfverensstäm¬
melse med R. crispus.

3) A. Blytt har också i N. Fl. i några af ofvannämnda fall
ändrat Bryhns beskrifning i öfverensstämmelse med rätta förhål¬
landet.

80

rundade eller tvärhuggna, glänsande glatta, af betydlig
konsistens samt med upphöjd, men smal och icke till ett
broskartadt gryn utvecklad medelnerv. En följd af deras
litenhet är, att de yttre kalkbladen äfven mot fruktmog¬
naden blifva nedåt rigtade, då de deremot hos R. crispus,
efter hand som de yttre tillväxa, af dessa trängas i rigt-
ningen utåt och uppåt.

Anträffades i riklig mängd bland strandklipporna

mellan Hellestø och Vigdelsnæs på Jæderen. Öfvergångar

åt hufvudformen förekommo såväl här som vid Viste viken.

• •

Afven på Lister förmärktes hos R. crispus, då den före¬
kom ute bland strandklipporna, stundom ett närmande
åt ifrågavarande form, hvarvid i första hand grynen
syntes försvinna, och ungefär samtidigt härmed eller nå¬
got senare aftogo kalkbladen i storlek.

R. crispus L. x domesticus Hartm. (R. crispus L. *
propinquus J. E. Aresch.) — Ej förut angifven för Norge,
men är inom det område, jag berest, ingalunda sällsynt,
och torde i allmänhet förefinnas i trakter, der båda
stamarterna förekomma. Uppträder mestadels på odlade
ställen och helst invid städer och gårdar, men anträffa¬
des äfven på mindre gynnsamma lokaler. Längre i O.
än vid Mandai och längre i N. än vid Lervik på Stord-
øen såg jag den icke, men O. och N. om dessa punkter
^föreföll R. crispus att vara temligen sällsynt. (För Chri-
stiansandstrakten kan jag dock ej meddela några be¬
stämda uppgifter, då jag lemnade denna redan de första
dagarne i Juli.)

Iakttogs på sydkusten vid Mandal; Farsund samt
häremellan och Mosvold. På Jæderen vid Ogne i mängd
vid gården samt i ovanligt kraftiga exemplar på half-
bunden, starkt kalkhaltig flygsand ; Sirevaag i åkerlappar
bland strandklipporna; bland husen vid Orre kyrka samt
vid Vik S. derom; på strandklippor vid Hellestø (glim¬
merskiffer); i åkrar vid Vigdelsnæs; mellan Sandnæs och
Hane; vid Tananger fiskläge samt bland strandklippor
deremellan och Tananger kyrka; på storstenig hafsstrand

81

vid Hogstad vid Viste viken. 1 Søndhordland vid Moster-
havn och annorstädes på Mosterø; Foienø; Nøkling på
Bømmeløen; Valestrand; Lervik på Stordøen. — Ständigt
i sällskap med eller i närheten af båda stamarterna.

R. crispus L. x obtusifolius L. (R. acutus h.) — Lika¬
ledes ny för Norges flora men, som det föreföll, mera
sällsynt än föreg. Anträifades sålunda endast vid Far¬
sund; Sandnæs; Haugesund.

R. obtusifolius L. ß divaricatus Fr. — Bergen: Fred-
riksberg ; Kragerø. — Exemplaren från dessa lokaler
tillhöra den i Sverige vanliga, från hufvudarten föga
skilda formen. Den för Barbodalen vid Arendal uppgifna
är deremot genom sina ovanligt stora inre kalkblad,
dessas långa tänder, blommornas långa och fina skaft
o. s. v. synnerligen utmärkt. Denna senare form hybri-
diserade på nämnda ställe med B . domesticus Hartm.

Chenopodium murale L. — Mandal på Malmø.

Ch. polyspermum L. — Kragerø: Skaatø.

Callitriche stagnalis Scop. — Mandal. Jæderen: Ogne
samt mångenstädes i trakten kring Sandnæs; Ro tø utan¬
för Jæderen. Haugesund.

v. serpyllifolia Lönnr. — Mandal.

C. hamulata Kütz. — Christiansand vid färjstället
öfver elfven. Jæderen: Tananger samt på Rotø här¬
utanför.

Gymnadenia conopsea R. Br. ß densiflora (Wg.). —
Jæderen: Ogne, på kalkhaltig flygsand.

Luzula maxima DC. f. congesta (Lej.) Fr. — Mandal;
Farsund: Selegrod.

Scirpus setaceus L. — Synes vara temligen allmän
öfver syd vestra kusten. Utom på förut kända lokaler
träffades den af mig på Jæderen vid Ogne; mellan Ogne
och Bru; Wigrestad. Søndhordland: Bjørnevik på Bøm¬
meløen; i mängd på Foienø; flerestädes vid Valestrand.

S. parvulus Roem. & Sch. — Återfanns vid Ogne och
Nærland på Jæderen. På båda lokalerna mycket späd
och derjemte steril. Vid Ogne var den visserligen ax-

Bot. Notis. 1885. 6

82

bärande, men till följd af parasitsvamp var blomställnin¬
gen helt och hållet förkrympt.

Eleocharis acicularis (L.) R. Br. — Lister: Næsheim
Vand. Jæderen: Horpestad Vand strax N. om Erie.

Carex binervis J. E. Sm. — Bergen mellan Fløifjel-
det och Blaamanden.

C. incurva Lightf. — Jæderen: Ogne.

C. vulpina L. — Anträffades jemte

v. nemorosa (Rebent.) bland strandklipporna mellan
Hellestø och Vigdelsnæs på Jæderen.

C. divulsa Good. — Har af Andersson (Skand. Cyper.)
och efter honom i äldre upplagor af Hartm. Skand. FL
varit uppgifven för sydliga Norge. M. Blytt bestrider
emellertid i N. Fl. rigtigheten i denna uppgift, och i
senaste uppl. af Hartm. finnes, troligen på grund häraf,
intet anfördt om denna arts förekomst i Norge. Jag
anträffade emellertid såväl vid Christiansand som vid
Mandai former, hvilka fullt öfverensstämma med dem,
som af både skand. och utländska förf. allmänt hänföras
till denna art.

Under C. virens Lam. synes Bl., att döma af beskrif.
ningen 1. c. p. 191, innefatta såväl C. divulsa-former som
öfvergångar åt C. muricata.

Hordeum murinum L. — Grimstad: Biodden.

Lolium multiflorum Lam. — Mandal (på ballast?).
Ej angifven för Norge.

Avena intermedia Lindgr. — Jæderen: Viste viken.

Corynephorus canescens (L.) PB. — Denna art, hvil¬
ken (liksom foreg.) först under de senaste åren blifvit
anträffad i Norge, synes sprida sig på de ställen der
kusten är låg och sandig. På Lister såg jag densamma
således så långt åt V., som jag var, nemligen vid Tjørve
havn, och antagligt synes det mig, att den fortsätter ända
till Gunnarshaug. Anträffades äfven på vestkusten, neml.
på flygsanden vid Nærland på Jæderen, ehuru blott i en
större tufva.

83

Aira flexuosa L. * setacea Huds. — Jæderen: Nærbø;
mellan Hogstad och Sole.

Alopecurus agrestis L. — I Norge anträffad på några
få punkter vid Christianiafjorden, fans af mig vid Man¬
dai. Troligen tillfällig såsom på de flesta ställen i
Skandinavien.

Asplénium Adianthum nigrum L. — Föreföll att vara
temligen spridd inom glimmerskifferområdet på SV. kusten.
Nya lokaler: Rotø utanför Jæderen, Søndhordland : Rök¬
sund och Bjørnevik på Bømmeløen; Foienø; Spidsø; Va-
lestrand.

A. viride Huds. — Søndhordland: Einingevik på
Tysnæsøen.

Struthiopteris germanica Willd. — Barbodalen vid
Arendal.

Hymenophyllum unilaterale Bory. — I största mängd
på ett klipparti vid Einingevik på Tysnæsøen.

Equisetum fluviatile L. ß limosum (L.) — Af denna
träffades på flygsand vid Sele Vand på Jæderen en
afvikande form: Rotstocken mycket starkt grenig, stjel-
karne uppstigande eller stundom nästan nedliggande,
knappast fotshöga, blott */2 tjocka som vanligt, ofta
ända upp mot midten försedda med periferiska håligheter,
slidor något mindre tilltryckta med 8 — 14 tänder.

En form, som påtagligen uppkommit derigenom,
att den ursprungliga lokalen torrlagts af den påträn¬
gande flygsanden.

Fontinalis longifolia nov. sp.

Auctore C. Jensen.

Gracilis, viridis et flavoviridis, elongata, mollis, rubri-
caulis, ramulis brevibus, patulis, subremotis. Folia laxe

84

imbricata vel erecto-patentia, mollia, carinata, annosiora
bifida, ovato-lanceolata, sensim longe acuminata, integra
vel ad apicem lenissime serrulata, decurrentia, cellulis
flexuoso-linearibus, apicalibus brevioribus, angulorum
multo majoribus, rectangulis. Folia ramulorum angusti¬
ora. Flores et fructus ignoti.

Island : Helgå, 25/7 1884 leg. A. Fedder sen.

Fin, 10 — 15 cm. lang, grön og gulgrön, törret noget
glinsende, stærkt grenet fra Grunden. Stænglerne lange,
blöde og spidse, med mere eller mindre fjærnt stillede,
stærkt ofte vandret udspærrede, korte og spidse Smaa-
grene. Stængelen forneden mörkröd til næsten sortglin-
sende og uden Blade, men med tætte Bundter af Rodtraa-
de ved Grunden af Grenene, i yngre Tilstand lysere röd*
Bladene löst taglagte eller opret-aabne, utydelig treradede,
kjölede og, med Undtagelse af de yngste, spaltede eller
let spaltelige i 2 oftest uligestore Dele, idet Spaltningen
fölger Kjölen fra Basis, men foroven oftest forlader Bla¬
dets Midtlinie; fra indsnævret, halvt omfattende Basis
forlænget æglance tformede (5 — 6 mm.' lange og 2 — 2 1/2
mm. brede), smalspidsede, flad- og helrandede eller med
faa smaa Tænder i den yderste Spids; Basis smukt gul¬
brun, med langt nedlöbende Bladvinger af temmelig store
(0,o5— 0,io mm. lange og 0,o3— 0,o5 mm. brede), brunlige
eller gulige rectangulære Celler. Bladceller bugtet linie¬
formede (0,o7 — 0,i5 mm. lange og 0,oi mm. brede), i Spid¬
sen af Bladet kortere (0,o3 — 0,o5 mm.). Smaagrenenes
Blade smallere.

Nærmest beslægtet med Fontinalis gracilis Lindb.,
men adskiller sig ved de lange, blöde Blade, med smal¬
lere, mere tyndvæggede Celler og ved de udspærrede,
korte og smalbladede Smaagrene.

85

Anteckningar angående Rubus-floran i nordvestra
Skåne, på Hallandsås och i södra Halland.

Af L. M. Neuman.

Sommaren 1883, då jag besökte södra Halland, Hal¬
landsås och nordvestra Skåne, erbjöds mig tillfälle att
dels på förut kända, dels på nya lokaler göra iakttagel¬
ser öfver våra Bubus- arter. Mina rön i detta hänseende
äro icke omnämnda i ”Bidrag till kännedomen af
Floran på Sveriges sydvestkust” — hvilket arbete
innehåller resans öfriga resultat — utan meddelas i föl¬
jande anteckningar.

Rubus idæus L. f. denudata *) Müll. — Skåne,
Margretetorp vid foten af Hallandsås.

R. plicatus Whe. — Den 1. c. omnämnde formen med
fårade turioner finnes på skånska sidan af Hallandsås
vid Yestra-sjön nära Svartebäcken. Hufvudformen är all¬
män inom hela området med undantag af söderhalländska
kuststräckan.

R. suberectus Ands. — förekommer här och der på
Hallandsås; i södra Halland har jag anmärkt den på föl¬
jande lokaler: Vallen, Smedjeåns stränder, Skottorps furu¬
plantering, Värestorp, Ysby, Laholm vid Lagan, Åmot,
Öringe och Stjernarp; i Skåne vid södra Arhult, Svarte¬
bäcken och Lärksjön. Laholmsformen synes närma sig
B. fissus Lindi.

R. nitidus W. & N. — Hallandsås, nära Rosenhult;
funnen af Studerande B. Lidforss sommaren 1883. Ex¬
emplaren, hvilka benäget visades mig, öfverensstämma
fullkomligt med Tranekärrsformen.* i 2)

*) Se L. M. Neuman: En botanisk resa till Hallands Väderö etc.

i Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens förhandlingar år 1883.
n:o 8, pag. 64.

2) Se L. M. Neuman: ”Studier öfver Skånes och Hallands Flora”,
Bot. Not. 1882—1883.

%

86

R. Lindebergii P. J. Müll. — På Hallandsås iakttogs
denna art vid Klintehallar, mellan Boarp och Svenstorp
(ymnig) och vid Hallandsvägen på något afstånd från
Margretetorp ; söder om Hallandsås vid Svartebäck, vid vä¬
gen mellan Rössjöholm och Trollehallar samt vid Yiarp.

F. parvifolia *). — Boarp och Svenstorp i stor mängd.

R. Lindeber gii har på Sveriges vestkust en ganska an¬
märkningsvärd utbredning. Ingalunda sällsynt i Bohus¬
län och norra Halland, saknas den helt och hållet mellan
Falkenberg 1 2) och Hallandsås, d. v. s. på en sträcka af
8 mils längd. På Hallandsås synes den hufvudsakligen
fqrekomma på den långsamt sluttande södra sidan, under
det att den på norra sluttningen är inskränkt till området
från Båstad till Kattvik och på sjelfva åsen endast växer
på ett par ställen, belägna nära landsvägarne från Vallen
till Rössjöholm och från östra Karup till Margretetorp.
Då man vet 3), att de från norr framskridande, af krit-
fragmenter beledsagade qvartära 1er- och grusmassor,
hvilka nu bilda södra sluttningen af Hallandsås ej kunnat
öfverstiga ”åsen” på andra ställen än genom de sprick¬
dalar, der landsvägarne nu gå och då dylikt grus och
lera äfven följt åsen vesterut från Båstad mot Kattvik
för att härifrån taga vägen till Torekov, då vidare R.
Lindebergii synes uteslutande förekomma på dessa ställen,
men ej på den af qvartära aflagringar nästan oberörda
högplatån, torde man med stor sannolikhet kunna påstå,
att denna art invandrat till Hallandsås efter istiden.
Att R. Lindebergii icke träffas på låglandet norr om

1) Se L. M. Neuman: En botanisk resa till Hallands Väderö etc.
i Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens förhandlingar år 1883.
n:o 8, pag. 64.

2) Då jag endast flygtigt studerat floran mellan Falkenberg och
Varberg, vågar jag icke afgifva något bestämdt omdöme om för¬
hållandet i denna del af landskapet, ehuru jag tror detsamma vara
rådande, som mellan Hallandsås och Falkenberg.

*) Se D. Hummel: ”Öfversigt af de geologiska förhållandena
vid Hallandsås” i Öfversigt af K. V. A:s förhandlingar 1871, n-.o 5.

87

Hallandsås, beror derpå, att största delen af söderhal¬
ländska kuststräckan efter istiden och således antagligen
äfven vid tiden för nämnde arts invandring varit sänkt
under vatten.

R. villicaulis (Koehler) Focke — Till de i ofvan cite¬
rade afhandling *) upptagna formerna a umbrosa , ß simi-
lata, y pseudo- Sprengelii och å insularis må läggas ännu
en, nemligen

f. vulnerans nov. form. — turi on taggar täta, de
flesta lutande och något krökta; blomknoppar
bärande i filtluddet dolda glandler, hvilka under¬
stundom äro förlängda till glandelhår.

• •

Ar den störste och starkast beväpnade af Sveriges
villicaulis- former. De primära turionerna, som bilda mer
än manshöga bågar, hafva uddbladen, om man bortser
från den oftast något hjertlika basen och den tvärt fram¬
trädande spetsen, nästan cirkelrunda (diameter 8 — 9
c. m.), de sekundära (grenar från de förra) deremot hafva
sina uddblad bredt ovala ; de nedersta småbladen —
alla turionblad äro 5-fingrade — hafva ovanligt långa
skaft (circa 5 m.m.). Alla blad, såväl turionernas som
blomskottens äro på undre sidan föga håriga och derför
rent gröna (hos skuggformen) eller ytterst svagt grå¬
gröna (solformen), på öfre sidan mörkgröna. De utbil¬
dade blomskotten äro i medeltal 0,75 m. höga. Blomställ¬
ningen är sammansatt, på de svagare skotten klaselik
med fåblommiga grenar från de mellersta och öfre, men
inga från de nedre nodi; på de kraftigare blomskotten
deremot utgå rikblommiga sekundära, i sin ordning åter
förgrenade blomställningar, från nästan alla bladvecken.
Det öfversta 3-fingrade bladet i den primära blomställ¬
ningen har i regeln ovalt, endast undantagsvis (på sva¬
gare blomskott) omvändt äggrundt-vigglikt uddblad.
Blomskottens taggar starka, oftast lutande, de öfversta

9 Öfversigt af K. V. A:s förhandlingar år 1883.

88

vanligen raka syllika, hvilka senare fortsättas ända upp
på blomfodret. Blommor jemfbrelsevis små, ljusröda.

Skåne, Oregården; skuggformen invid parken, solfor¬
men på en vall, ej långt från landsvägen.

Skuggformen, hvilken genom sin yppighet, sin mörk¬
gröna färg och sina nästan glatta *) blad vid första an¬
blicken kan synas vara ganska mycket afvikande från
våra öfriga villicaules , öfvergår genom solformen tydligen
i denna arts formkrets, der den bör ställas bredvid /.
insularis. Ty äfven denne form har någon gång tätare,
krökta turiontaggar, liksom han undantagsvis påträffas
med glandelförande foderblad. Är det sålunda å ena
sidan sant, att inga osvikliga karakterer åtskilja /. vul¬
nerans och /. insularis , så leder å andra sidan en jem-
förelse af begges skugg- och solformer till det resultat,
att det stora flertalet individer, som tillhöra den ene
eller andre formen äro h varandra mycket olika. Jag har
derför upptagit den nye formen under eget namn vid
sidan af de med honom likvärdiga /. umbrosa , /. simi¬
lato, /. pseudo- Spreng elii och /. insularis} nu som förr ut¬
gående från öfvertygelsen, att inom ett art- och formrikt
slägte kännedomen af lokalformer och deras variations¬
förmåga är en nödvändig förutsättning för en sakta men
säkert framskridande artbegränsning.

F. pseudo-Sprengelii. — Vegeholm i parken.

R. Wahlbergii (Arrh.). — Skåne Tockarp. Liksom
i allmänhet på längre af stånd från hafvet uppträder
denna art här mindre typisk (bladen äro jemförelsevis
tunna och föga ludna).

*) Jag har 1. c. sökt visa, att B. villicaulis har två sorters
hår på undersidan af bladen, nemligen dels hopflätade filthår dels
utstående hår och att de hos olika former nått olika grad af ut¬
bildning, Så utvecklas hos solformerna filtluddet företrädesvis, hos
skuggformerna den andra sortens hår. Här har filtluddet nästan
totalt försvunnit från bladens undersida och de utstående håren
blifvit synnerligen glesa. På blomskaften återfinnas begge slagen,
ehuru äfven här mycket decimerade — hvari kanske ligger anled¬
ningen till glandlernas och glandelhårens framträdande.

89

ß stipularis (F. Areschoug) *) — hvilken sommaren
1883 iakttogs vid Helsingborg, synes mig här såväl som
vid Höganäs (se 1. c.) böra hänföras till B. Wahlbergii.
Antagligen närmar han sig på andra lokaler B. maximus ,
och det är ingalunda omöjligt, att stipularis-îormev fin¬
nas till flera af våra Rubi.

R. (corylifolius Sm.) * pruinosus (Arrh.). — Åt den
form från Hallands Väderö, hvilken 1. c. upptogs under
detta namn, egnades sommaren 1883 mycken uppmärk¬
samhet, och befans den i sina extrema former närma
sig B. maximus . Han torde derför böra anses vara en
med afseende på de vegetativa organen och blomställnin¬
gen svagare, men med afseende på beväpningen starkare
utbildad form (kustform) af B. maximus. Namnet prui¬
nosus torde endast böra beteckna Arrhenii, inalles kan¬
ske 2 à 3 gånger i vårt land anträffade, för de fleste
botanister endast genom auctors1 2) exemplar bekante form,
men icke, såsom hittills skett, alla de former, hvilka, i
ett eller annat hänseende afvikande från våra öfriga
corylifolii, synas ega vissa af de för B. pruinosus upp-
gifna karaktererna. Yäderöformen, sålunda namnlös, bör
förenas med R. maximus t. ex. under namnet /. halopJiila.

R. divergens L. M. Neuman 1. c. — Yegeholm i en
furuplantering nära landsvägen.

Man har, som bekant, fördelat våra svenska coryli¬
folii på två arter, B. corylifolius och B. cæsius samt till
den förre hänfört B. Wahlbergii, maximus, pruinosus och
nemoralis som underarter. Har man härigenom å ena
sidan gifvit ett uttryck åt den faktiskt stora slägtskapen
mellan nämnda formkretsar, en slägtskap, som af Arrhe¬
nius kanske väl mycket förbisågs, så torde å andra sidan
tvifvel kunna uppstå, om icke dessa formkretsar blifvit
stälda allt för nära, då de förenats till en enda art och

1 ) L. c. pag. 78 upptogs denne form som underart, — dock
med anmärkningen, att den vore föga skild från B. Wahlbergii.

2) Arrhenius utdelade R. pruinasus i Herb. norm. f. 7 n. 47.

90

om ' icke denna senare derigenom blifvit collectiv och så¬
lunda af högre rang än de öfriga inom slägtet. Jemför
man nemligen gruppen corylifolii med gruppen suberecti ,
så torde man finna, att B. plicatus , suberectus, sulcatus
och nitidus stå till hvarandra i samma förhållande som
B. maximus, nemoralis , Wahlbergii och divergens 1). Då
detta oaktadt de förra allmänt antagas som arter, men
de senare endast som underarter, torde consequensen
fordra en förändring, så att man gifver alla dessa form¬
kretsar samma valör d. v. s. antingen sänker de förra
till underarter eller höjer de senare till arter. Af dessa
alternativ synes det senare, helst som våra corylifölii

beteckna ganska väl skilda typer, vara att föredraga.

Nordvestra Skånes corylifolii skulle sålunda erhålla denna
artbegränsning.

1) bär svarta:

R. maximus — turion trind, utan glandler, med

koniska (ej sammantryckta) raka, oftast glesa taggar;

dess blad undertill gröna, 3-fingrade; serratur jernn och
fin, uddblad, bredast nedom midten, med hjertlik bas och
lång spets; blomskottens öfversta blad utbildade, oftast
3-fingrade; blomställning sammanträngd, öfvervuxen af
bladen, utan eller med glesa glandelhår; blommor hvita.

F. halophila nov. form. — turion violett eller rödt
anlupen, dess taggar täta, dess blad 5 — 7-fingrade, små
och undertill håriga.

R. divergens L. M. Neuman — turion kantig eller
trind, med täta glandelhår samt glesa, från sidorna hop¬
tryckta, svaga, raka och jemnstora taggar; dess blad på
undre sidan ludna eller gröna, oftast 5-taliga, serratur
oftast jemn och fin, uddblad bredast på eller nedom
midten med tvär bas och skarpt afsatt spets; blomställ¬
ning tätt glandelhårig, sammansatt, dess biaxlar starkt

*) B. pruinosus såsom foga känd och icke tillhörande vest-
kustens former, lemnas här utan afseende.

91

utvecklade, ufta lika yppiga som hufvudaxeln, (derigenom
qvastlik); blomskottens öfversta blad utbildade, oftast 3-
fingrade; blommor ljusröda.

R. nemoralis — turion kantig, utan eller med glesa
glandelhår men med täta, olikstora, ganska starka, raka eller
lutande, från sidorna hoptryckta taggar; dess blad oftast
5-taliga, serratur grof och ojemn, udd blad bredast nedom
eller på midten, med tvär eller hjertlik bas och långsamt
afsmalnande lång spets; blomställningen, oftast glandel-
hårig, än enkel, än sammansatt, hufvudaxeln i förhål¬
lande till biaxlarne starkt utvecklad (klaselik blomstg.);
blomskottens öfversta blad än 3-fingrade (då blomställ¬
ningen är enkel) än föga utbildade och enkla (då blom¬
ställningen är ssatt.); blommor oftast hvita,

R. Wahlbergii — turion kantig, utan glandler, med
glesa, jemnstora och starka, ofta lutande, från sidorna
hoptryckta taggar; dess blad oftast 5-taliga, undertill
hvit- eller gråludna, serratur grof och ojemn, uddblad
bredast nedom midten med hjertlik bas och långsamt af¬
smalnande, kort spets. Blomställning sammansatt, för¬
längd, oftast utan glandelhår, dess hufvudaxel i förhål¬
lande till biaxlarne starkt utvecklad (blomstg. derigenom
klaselik); blomskottens öfversta blad föga utbildade, all¬
tid enkla; blommor ljusröda.

F. stipularis — stipler bladlika.

2) bär daggblå:

R. cæsius. — Så länge formerna inom denna poly-
morfa och i vårt land så vanliga art ännu äro så godt
som obeskrifna, torde man böra bibehålla Fockes form¬
begränsning. Vi erhålla då följande tre former.

F. aquatica W & N — turion ej luden, dess taggar
borstlika, oftast långa och raka, dess blad 3 — 5-taliga,
tunna, gröna, föga håriga; småblad, såväl turionernas

92

som blomskottens ofta flikade (f. lobata Marss.), serratur
grof ocb jernn 1).

F. arvalis Rchb. — turion ej luden, dess taggar borst¬
lika, korta, täta och krökta, dess blad 3-fingrade, tjocka,
veckade, undertill gråludna; uddbladen merendels oflikade,
de öfriga småbladen deremot flikade; serratur mera fin
och jemn.

F. dunensis Noeldeke — turion finluden: i öfrigt lik
föregående. Denne form har jag funnit i Söndrums socken
(nära Halmstad) synnerligen vackert utbildad.

* ramosus L. M. Neuman 1. c. — skild från B. ccesius
genom sina redan första året blommande skott.

R. pseudo-idæus W. & N. — Såsom man kunde vänta

af en hybrid mellan tvenne i vårt land så polymorfa arter

som B. idceus och B. ccesius , är B. pseudo-idceus icke en

• •

genom bestämda karakterer utmärkt form. An närmar
han sig mera B. ccesius än B. idceus , än framställer han
bilden af en medelform mellan begge. Redan Weihe
urskilde bland hithörande former en B. pseudo-ccesius och
en B. pseudo-idceus , ehuru han icke kände något om deras
hybrida natur, utan upptog dem som ofruktsamma varie¬
teter af B. ccesius (” Bubi germanicilP pag. 119 och 106).
Dessa namn synas mig dock ej böra bibehållas, emedan
de endast afse de extrema formerna, men icke lemna
rum för de intermediära.

I vårt land, liksom möjligen äfven i Norge och Dan¬
mark, har man, synes det mig, icke så noga skilt mellan
olika wføws-hybrider, utan hänfört dem till JR. pseudo-
idceus , vare sig de framgått ur korsning med JR. ccesius
eller med någon närstående Rubus-art. Härigenom har
JR. pseudo-idceus blifvit ett collectiv-namn, och ett sådant
måste det förblifva, så länge gränsen mellan R. ccesii
och R. corylifolii formkrets är så obestämd, som den

*) Bubus cœsius d. paniculatm Arrh. — Tillhör f. aquatica
och skiljer sig endast genom en abnormt utbildad blomställning
från den vanlige formen.

93

f. n. i våra floristiska arbeten synes vara. I det följande
framlägges ett försök att gruppera de pseudo-idœusï ormer,
som man träffar inom vårt tvifvelsutan rikaste Rubus-
område, nordvestra Skåne, hvarjemte former från några
andra lokaler anknutits till de förra. Så vansklig en
distinction af former än är inom hvarje större formkrets,
bar en sådan dock det goda med sig, att den väcker
botanisternas uppmärksamhet på förhållanden, som kanske
annars skulle undgå dem. Och vi våga hoppas, att nå¬
gon bland dem, hvilka under nästkommande sommar äro
i tillfälle att studera nordvestra Skånes och Bohusläns
Rubi, skola hålla ett vaksamt öga på R. pseudo-idœus
och genom sina rön möjligen blifva i tillfälle att afgöra,
huruvida de af mig misstänkta, här nedan omnämnda
två formerna äro att anse som hybrider af R. idœus och R.
ccesius eller af R. idœus och andra ifa&wsarter.

Rubus pseudo-idœus består af:

1) former med undertill hvitludna eller grå¬
ludna blad och föga glandelhårig x) blomställ¬
ning; hit höra

a) f. latifolia: turionernas uddblad vanligen lika breda
som långa, de utbildade sido-småbladen bredt ovala, hjert-
lika eller rundade.

Omfattar de vanligaste formerna och är funnen: vid
Brunnby prestgård; vid Kockenhus; nära Kullagården;
Glimminge, Unarp; Grönaborg (allt i Kullen); Yegalt,
Viarp och Barkåkra i Engelholmstrakten.

Turionerna * 2) äro hos denne form tjocka, hållande
på midten 7 — 8 m. m. i diameter, (någon gång såsom
hos Glimmingeformen 5 m. m.), pppstigande, bågböjda,
daggblå eller mot solsidan röda, klädda med raka eller

*) Här afses med glandelbår endast sådana, hvilka nå utanför
möjligen befintligt filtudd, ej sådana som äro dolda inom detsamma.

2) Då annat icke särskildt anmärkes, menas alltid med ”turio-
ner” de primära.

94

något lutande, mörkt blå eller mörkt violetta, oftast nål¬
fina taggar eller borst, korta glandler och hår; turion-
bladen äro än parbladiga och 7-taliga (Kockenhus,
Kullagården, Barkåkra) än fingrade 3 — 5-taliga (de öfriga
lokalerna), i förra fallet utgörande sub-idæusformer (Bark¬
åkra) eller intermediära, i det senare vanligen sub-cæsius-
former. Stiplerna jemnbreda. Blomställningen försedd
med täta, nålfina, vanligen raka borst, oftast fåblom-
mig bladig, men understundom (Glimminge, Unarp, Grö¬
naborg) utgörande stora qvastlika knippen från de öfre
bladvecken (30 — 50 blommor i hvarje) 1). Foder vanligen
oväpnadt eller försedt med några få borst, understundom
dock (Glimminge) klädt med täta borst; foderbladens
spetsar äro V3 så långa som foderbladen. Kronblad än
stora, 8 — 9 m.m. långa, (Grönaborg, Unarp, Brunnby,
Kockenhus, Kullagården, Yegalt) än små, circa 5 m.m.
(Glimminge, Barkåkra).

Till /. latifolia torde ad interim räknas en vid Väsby
kyrka förekommande hybridform, oaktadt den afviker i
vissa ganska vigtiga hänseenden. Så äro turionernas
taggar glesa och stiplerna ovala. De långspetsade sepala
(spetsar ofta lika långa som foderbladets bredare del)
och de mycket stora 7-taliga bladen erinra lifligt om B.
suberectus och skulle möjligen tillåta en gissning, att B.
suberectus är en af stamarterna till i fråga varande form.
Förtjenar att eftersökas och studeras.

b) f. angustifolia — turionernas uddblad hafva läng¬
den betydligt öfverskjutande bredden, de utbildade sido-
småbladen ovala — aflångt ovala.

1) Att en hithörande form med dylik blomställning äfven i ut¬
landet blifvit anmärkt, visar Favrat’s år 1884 utkomna exsiccat-
verk, som under n.-o 3 a upptager en sådan från Schweiz ”infra
Granges, Friburg: in dumetis”.

95

Denne form har jag sett från Krapperup i n.v. Skåne,
från Bohuslän *), Småland 1 2) och Östergötland 3). Den
förste och siste är skuggform med. svaga taggar och svag
behåring ( subidæus ), de begge öfriga starkt beväpnade
solformer. Hos den bohusländske äro taggarne täta, raka,
starka och gifva derigenom turionen samma utseende, som
är så karakteristiskt för vissa kustformer bland coryli-
folii , särskildt den förut omnämnde B. maximus /. halo-
phila. Man skulle deraf kunna frestas till antagandet,
att sistnämnda art (i stället för B. ccesius ) jemte B. idceus
äro att anse som ”föräldrar” till den här omtalade bohus-

r

ländske hybriden 4).

2) former med undertill gröna blad och på glandel-
hår rik blomställning:

f. scopulorum L. M. Neuman i Lunds Bot. Förenings
byteskatalog 1882 (endast namnet).

Turioner runda, flera meter långa, icke tjocka (högst
4 m.m. i diameter), i början uppstigande, sedan krypande,
daggblå eller rödt anlupna, glatta, tätt beklädda med
lutande nålfina och borstlika taggar; dess blad närsit¬
tande, ofta delvis täckande hvarandra; bladskaft fårade,
med täta borst, glesa glandelhår och hår; stipler oftast
jemnbreda, i kanten fårade af glesa hår och glandelhår;
småbladen (turionens) 3 — 5 — 7, till formen mycket för¬
änderliga, i början af sommaren flikigt sågade, senare
med något jemnare serratur; uddbladet på de 7-taliga
bladen, bredt ovalt eller nästan rhombiskt, de öfriga
småbladen bredt-aflångt ovala; alla blad skrynkliga, un¬
derfill rent gröna, för ögat glatta, så att de finaste ner-

1) Skaftö, dels af mig sjelf der anträffad år 1875, dels af C.
J. Johansson inlemnad till Lunds Botaniska Förening (insamlad 1879).

2) Kalmar 1880 N. J. Scheutz.

o

3) Oppeby, Kärrö udde, nära Asunden 1880, Tollin.

4) B. ccesius x idceus , om hvilken intet tvifvel råder, har jag
sett på Klöfverön. Den här framstälda åsigten rör sålunda endast
Skaftö-formen.

96

verna äro synliga (de yngsta, ur knoppen framkomna
bladen äro under till besatta med glesa mjuka hår längs
nerverna). Blomskotten närsittande, ofta mycket små
(10 — 15 c.m. långa), deras stammar beklädda med hår,
glandelhår och borstlika taggar, hvilka (isynnerhet de
senare) blifva i blomställningen ytterst tätt hopade; blom¬
skottens blad 3-fingrade med föränderligt, ovalt-rhombiskt
uddblad; blomställningen består af fåblommiga knippen
från de öfre blad vecken; blommor små; foderblad ludna
gröngrå, spetsiga, vid basen bredast; kronblad smalt om-
vändt äggrunda (5 — 7 m.m. långa, 3 — 4 m.m. breda), i
spetsen hela eller grundt urnupna. Sätter aldrig frukt.

Förekommer på nord vestra sidan af Hallands Yäderö
i klippspringor nära hafvet. Hela denna sida af ön är
kal och bär en mycket torftig vegetation, hvilket beror
dels på den stenbundna, magra jorden dels på de skarpa,
här icke af skogen mottagna och hämmade, nordvestvin-
darne. Att en sådan natur skall framkalla egendomliga
former inom ett för yttre förhållandens inflytande så käns¬
ligt slägte som Rubus, är lätt förklarligt. I fråga va¬
rande /. scopulorum är också olik alla mig bekanta for¬
mer af och mellan B. cæsius och B. idæus , om än det
å andra sidan synes otvifvelaktigt, att han måste här¬
stamma från just dessa arter. Anmärkningsvärdt är dock,
att /. scopulorum icke varierar, utan mera erbjuder bilden
af en väl begränsad art än af en hybrid och man behöf-
ver känna dess fullkomliga sterilitet för att tro på dess
hybrida natur.

97

Två Rumexhybrider, tagna på Bornholm.

Af Ernst Ljungström.

Rumex crispus L. x sanguineus L. påträffade jag un¬
der en botanisk exkursion till Bornholm sensommaren
1878. Den växte tillsamman med stamarterna i en lund
nära utloppet af Risebæk i Aakirkeby soken. Blott nå¬
gra få exemplar funnos, kvilka sinsemellan nära öfverens-
stämde och på hvilka här en beskrifning lemnas.

Stjälk upprät, ganska grenig med uppåt riktade,
utdragna, spensliga, vid de nedre blomkransarne bladiga
grenar.

Blad ej alldeles så krusiga som hos crispus , och
något bredare lansettlika än hos denne, ungefär från
midten afsmalnande mot spetsen (blandade karakterer).

Blomkransar glesa, de fleste eller åtminstone de
nedre åtskilda (=> sanguineus ), de öfre sammanflytande.

Blomskaft med mycket kort nedre led (hos crispus
utdragen, hos sanguineus ytterst kort, ofta blott i form
af en liten knöl kvarsittande efter öfre ledens affallande).

Yttre kalkblad trubbiga, vid fruktmognaden bak-
åtböjda (== crispus , hos sanguineus tillspetsade, tilltryckta).

Inre kalkbladen hos de fertila blommorna rundadt
triangulära med ett par svaga tänder vid basen, alla
tre bärande gryn (=-- crispus i regeln), hvilka äro rundade
(= sanguineus ); hos de sterila blommorna ovalt tunglika,
helbräddade, ofta det ena försedt med gryn.

Nöt bredast ungefär på midten, mörkbrun, nästan så
stor som hos crispus.

Utmärkte sig genom en hög grad af sterilitet, i det
att blott några få till full utveckling komna blommor
med mogna nötter stodo att finna. Påminte i synnerhet
i habitus om crispus L. x obtusi folius L. (= acutus L.)
men skilde sig ifrån denne genom kortare nedre blom-
skaftsled, trubbiga yttre kalkblad, mindre tandade och
mindre inre kalkblad samt kortare, mörkare nöt.

Bot. Notis. 1885.

7

Denna hybrid har för oss svenskar särskildt intresse
däri, att den senare äfven i Sverige påträffats. I Lunds
botaniska förenings byte hösten 1884 utdelades exemplar,
tagna samma år på Hallands Väderö af herr B. Lidforss.
De individ däraf, som jag haft tillfälle undersöka,
stämde i öfrigt tämligen med de danska exemplaren,
så vidt det mindre framskridna stadiet tillät en jäm¬
förelse, men bladen voro något tunnare *pch ljusare gröna
(ett närmande till sanguineus), h varjämte de inre kalkbladen
voro mer rundade (å andra sidan ett närmande till crispus).
Den danska formen står otvätydigt crispus närmast. Med
densamma stämma fullständigt exemplar från Thüringen, för
hvilka jag har Professor Haussknecht att tacka. Enligt
Focke (Pflanzenmischlinge) uppgifves ifrågavarande hybrid
vidare från Hannover samt England. I sista upplagan
af Babingtons Manual sökes den imellertid förgäfves,
hvarimot Trimen i Journal of Botany 1879 sid. 252 bland
andra äfven uppräknar denna (under namnet R. crispus
X nemorosus). Haussknecht har i sitt nyligen utkomna
arbete ”Beitr. z. Kenntniss der einheimischen Rumices”,
hvaraf imellertid ännu blott referat i Bot. Centralbi. och
det i form af en enkel namnlista varit mig tillgängligt,
upptagit den från Rhenpreussen samt ansett skäligt gifva
den eget namn och kallat den R. SagorsJcii.

Under ofvan omtalade exkursion på Bornholm och
samma dag påträffades vidare

Rumex conglomeratus Murr, x obtusifolius L. Den
växte vid Lille Bukkegaard, Aakirkeby soken, förekom
i tämligen stort antal hvarandra nära liknande individ
och hade liksom den föregående till sällskap sina stam¬
arter, af hvilka obtusifolius närmast omgaf den.

Beskrifning :

Stjälk strimmig, rödaktig, hög och kraftig, upprät,
grenig af utåt — uppåt riktade, smäckra, vid många
eller åtminstone några af de nedre blomkransarne bla-
diga grenar.

99

Blad tämligen tunna, rent gröna (= oMitsif dims'),
alla tillspetsade, äfven rotbladen (= conglomeratus), dessa
med afrundad — hjärtlik bas; likaså de nedre stjälkbladen,
hvilka för öfrigt snart förvissna.

Blomkransar måttligt glesa, de nedre åtskilda, de
öfre sammanflytande.

Blomskaft af intermediär längd, vanligen längre
än de sterila blommorna, kortare eller lika långa med
de fertila, deras nedre led kortast.

Yttre kalkblad jämbreda, rundtrubbiga, tilltryckta
(alt — conglomeratus enligt undersökta exemplar af denna
art från alla de svenska lokalerna samt ett par danska
cch ett par tyska lokaler).

Inre kalkblad i de fertila blommorna nästan så
stora som hos obtusifolius , antingen med en nedre, bre¬
dare, nätnervig, mer eller mindre tandad — i kanten blott
naggad del och en öfre långt utdragen, nästan jämbred,
helbräddad, konkav del eller ock kortare och bredare
triangulära; alla tre bärande aflånga gryn. De båda
formerna förekomma på samma stånd men ej i samma
blomma; den kortare, bredare är sällsyntast.

Nöt omärkligt mindre än hos obtusifolius och af den
för denna arts nötter egendomliga, sotigt gulbruna färgen,
dock af något mörkare ton och tjockast strax nedanför
midten (= conglomeratus, hos obtusifolius tjockast när¬
mare basen).

Exemplaren voro af synnerligen kraftig och hög växt
samt egde blott ett fåtal fertila blommor, merändels sit¬
tande enstaka i någon af de gröfre grenarnes nedre blom¬
kransar.

Tyvärr har jag ej haft tillfälle att jämföra mina
exemplar med dylika från andra lokaler. Den uppgifves
eljes från England i den ofvannämda uppräkningen i
Journal of Botany (under namnet conglomeratus x silvest¬
ris) samt från Thüringen af Haussknecht (enligt det
likaledes ofvanför omtalade referatet i Bot. Centralbi.),
som däraf t. o. m. urskiljer tre former, subobtusifolius,

100

subcongl 'omer atus och sterilis. Ett exemplar från Thürin¬
gen,, som jag fått under denna hybrids namn, var imeller-
tid ej annat än B. obtusifolius L. divaricatus L., men
detta torde möjligen bero på förvexling af etikett. —
Med tyska exemplar af obtusifolius x sanguineus har jag
jämfört ifrågavarande hybrid och funnit dem båda i alt
fullkomligt öfverensstämmande utom däri, att den förre
hade de yttre kalkbladen spetsiga (som ju bägge föräl-
drarne) samt örtbladen möjligen något bredare och ljusare
gröna än den senare. Man har också a priori skäl att
vänta just sådana skiljaktigheter men för öfrigt stor likhet
mellan dessa båda hybrider, enär ju conglomeratus och
sanguineus stå hvarandra så nära. — Synonom är B.
abortivus Kuhmer.

Sedan nu B. conglomeratus funnits i Skåne på nya
lokaler, så t. ex. enl. muntligt meddelande af amanuens
Murbeck rikligt vid Köpingeån mellan Svenstorp och Be-
nestad, hafva ju utsigterna ökats till att äfven hos oss
påträffa den här afhandlade hybriden.

Lund i Mars 1885.

(Tillägg under tryckningen.) Sedan föregående var
satt, har jag fått se Haussknechts ofvan nämda uppsats.
Båda här ofvanför afhandlade hybrider äro uppenbart
just de, som han under samma namnkombinationer anför.
Bornholmsformen af B. conglomeratus x obtusifolius torde
närmast motsvara subobtusifolius Hausskn., har dock större
fertila blommor än denne uppgifves ega.

Jag tillåter mig här anmärka att jag gent imot de
af H. anf. st. antydda tvifvelsmålen på rigtigheten af
tvenne från mig erhållna Rumexhybriders bestämning,
måste vidhålla denna. Till båda hybriderna hade B.
palustris Sm. medverkat, om hvilken art imellertid upp¬
fattningen flerestädes t. ex. i det inre af Tyskland, synes
afvika från den hos oss gällande och detta särskildt
v beträffande dess förhållande till B. maritimns L.

101

Några ord om Linnés Stipa pennata.

Af Gunnar Andersson.

I tvenne 1883 och 1884 i Oesterr. bot. Zeitschr. pub¬
licerade uppsatser har d:r Lad. Celakovsky meddelat nå¬
gra undersökningar öfver de olika former, som innefattas
i Stipa pennata L. Han urskiljer tre tydliga former:

a. Tirza Steven,

ß. Joannis Celakovsky,

y. Grafiana Steven.

Vid undersökning af svenska exemplar har det visat
sig att hos oss förekomma de två förstnämda formerna.
De vigtigaste kännetecknen på dessa meddelas derför här :

a. Tirza Steven. Blad hårfina, hårdt hoprullade,
utlöpande i en hårfin spets. Bladsnärp hort , hos rotbladen
tvärhugget , hos stjelkbladen là 2 mm.1) långt. Skärmfjäll
något längre än hos efterföljande, men hos begge är öfre
delen glatt (till skilnad från St. Grafiana).

Tyckes äfven hos oss blomma något senare än efter-

o

följande. Alla vid Asaka i Vester götland funna exemplar
tillhöra denna form.

ß. Joannis Celakovsky. Blad smala, hop vikna, lätta
att utplatta , hortspetsade eller nästan trubbiga. Bladsnärp
hos de nedre bladen utvechladt3 2 à 3 mm. långt, hos de
öfre mycket smalt , men forlängdt (omkr. 5 mm.). Blom¬
mar i början af Juni.

De exemplar af denna form, som för undersökning
kunnat erhållas, hafva varit ett i G. Löfvenskiölds herba¬
rium befintligt, taget af Th. Drakenberg i Segerstads s:n ;
ett från Dala förs. taget d. 7:de Juli 1873 af A. André.
Begge dessa exemplar förvaras i Lunds universitets bot.
museum. Vidare har välvilligt ur d:r O. Nordstedts herb.

*) Då i Celakovskys afhandling inga mått meddelats äro dessa
efter svenska exemplar.

102

erhållits ett ex. från Hvaltorps kyrka (Segerstads s:n)
taget den 8 Juni 1864 af Joh. Hulting.

Två lokaler (Segerstad och Dala) af de tre på hvilka
St. pennata förekommer i Sverige tillhöra sålunda ß Jo-

o

annis, under det från den tredje (Asaka), hvarifrån ett
större antal exemplar blifvit undersökta, endast a Tirza
kunnat anträffas.

Hvilken af nu uppstälda underarterna Linné kallat
St. pennata är, utan tillgång till hans herbarium, omöj¬
ligt att afgöra. Han bestämde nemligen växten efter
exemplar från sydöstra Tyskland, der formerna förekomma
blandade med livarandra (enligt Celakovsky). I Sverige
kände han endast Asaka lokalen (Se bihanget till Fauna
Suec. pag. 557. Stockholm 1781), alltså a Tirza.

Att upptaga de nu nämda formerna som egna arter,
hvartill Celakovsky i viss mån synes hågad, är utan tvif-
vel att tillägga dem för stor betydelse. De hafva derför
här blott betraktats som formtyper, hvari hufvudarten
sönderfaller.

Ytterligare några tillägg till Södermanlands Flora.

Af H. Samzelius.

A. För provinsen nya arter.

Cirsium heter ophyllum All. x palustre Scop. Ökna i Bogsta
socken.

Verbena officinalis L. Oxelösunds järnvägshamn.

Ballota ruderatis Sw. „ „

Stachys germanica L. (enl. D. W. D. Koch’s Taschenbuch der Deut¬
schen u. Schweizer Flora): Oxelösund, Korsholmen, i en hafre-
åker, 23 Juli 1883 leg. V. Liedholm.

B. Nya fyndorter för inom provinsen förut

anträffade växter.

Mentha aqvatica L. v. odorata Fr. Långö i Bälinge s: n.

Diplotaccis tenuifolia (L.) DC. Oxelösunds järnvägshamn.

103

Geranium boJiemicmn L. Berga i Bogsta, Björksund i Tystberga.
Cerastium viscosum L. Ekla i Bogsta,

„ strigosum Hn. ”Lugnet” i Sättersta, (förut blott anträf
fad vid Bränningeklint i Tveta sn, Södertörn).

Mercurialis annua L. Oxelösunds järnvägshamn.

A lisma Plantago L. v. lanceolata (Hoffra.), Oxelösunds järnvägshamn.
Scirpus maritimus L. v. monostachys Lge., Nynäs i Bälinge.
Asplénium germanicum Weis., Abro i Svärta, Nynäs i Bälinge.

Lärda sällskaps sammanträden.

Societas pro Fauna et Flora feimica den 7 februari och 7
mars. Prof. Sælan förevisade några af lyc. J. Lindén och E. Reuter
på barlastplatsen invid Abo slott tagna växter, hvilka icke förut
iakttagits inom den Finska och delvis ej heller inom den Skandina¬
viska Florans område, nämligen Lathyrus aphaca L., Vicia (Ervum)
gracilis Loisel., Medicago arabica (L.) AIL, Epilobium adnatum
Griseb., Corrigiola litoralis L., Helosciadium nodiflorum (L.) Koch,
Centaurea nigra L., Linaria elatine (L.) Mill., L. spuria (L.) Mill.,
Beta maritima L., Panicum crus -galli L. och Polypogon monspelien-
sis (L.) Desf. Dessutom förevisades af hr H. Holmén några säll¬
synta fröväxter, som han funnit under sin resa i Ryska Lappmarken
sommaren 1883: Castilleja pallida Kunth. tämligen ymnigt växande
invid fjällbäckar inom subalpina regionen på de nära Muortijärvisjö
belägna fjällen Tuotasch, samt något sparsammare utefter samma
fjällbäckar inom skogsregionen ända ned till Nuortijoki flod, vid
hvars strand dock endast några enstaka exemplar anträffades; Melam-
pyrum pratense L. var. purpureum Hartm., som förekom rätt ymnigt
i kärren norr om barrträdsgränsen mellan Ishafskusten och staden
Kola och förut icke observerad inom vårt floraområde, ehuru icke
sällsynt i södra Sverige, äfvensom några Salix- hy brider, bland hvilka
tvenne för Finska floran nya, nämligen S. hastata X polaris från
Tuotaskfjällen och af S. hastata x reticulata från tre olika ställen
på samma fjäll,

Herr Holmén fötevisade äfven vid samma möte en Stellaria-
form tagen vid Kolaelfven, som han antog vara St. Edwardsii R.
Br., (St. longipes Goldie) men denna växt har vid närmare under¬
sökning befunnits vara en form af St. Friesii Ser. och ingen äkta
St. Edwardsii, en notis hvilken således bör utgå ss. oriktig.

Prof. S. O. Lindberg anmälte en för Finlands Flora ny lefver-
mossa Cephalozia lacinulata (Jack.) Spruce, hvilken han funnit med
utbildade svepen växande blandad med flere andra arter af samma
slägte ss. C. connivens, media , cuspidata m. fl. på en murken gran-

104

stam på Tytyri i Lojo socken i Nyland i augusti 1884. Denna art,
som hade sina närmaste slägtingar i Amerika var förut icke anträf¬
fad i den skandinaviska norden.

D:r F. Y. Brotherus tilldelades ett understöd af 1200 mark
för en botanisk forskningsfärd till fjälltrakterna mellan Kantalatti
och Kola samt Kildin och Fiskarehalfön vid Ishafvet, hvaijemte
sällskapet bifogade som sin önskan att uppmärksamheten skulle
riktas äfven åt andra områden af floran än mossvegetationen. Åt
studerandan V. Laurén, hvilken hade för afsigt att i botaniskt
hänseende undersöka gränstrakterna mellan södra och mellersta
Österbotten, beviljades 300 mark.

Till tryckningskomitén inlemnades följande uppsatser: af d:r O.
Kihlman, Beobachtungen uber die periodischen Erscheinungen des
Pflanzenlebens in Finnland im Jahre 1883; af d:r R. Hult, ”Be¬
rättelse öfver en i Kemi lappmark och norra Österbotten företagen
botanisk resa”, samt Om vegetationen i landskapet Blekinge i södra
Sverige.

Den 11 april. H. Brotherus anmälte tvenne för Finland nya
mossarter Bryum longisetum Bland, och Tayloria splachnoides K.
Den förra som förut är känd ifrån Nordtyskland, fann föredragaren
sparsamt växande i Kuusamo socken i närheten af Kitkajärvi sjö.
Den senare påträffades likaledes inom Kuusamo i trakten af Paana-
järvi.

Hr O. Kihlman förevisade några Salices, hvilka af honom
blifvit bestämda som hybrida former mellan arterna S. caprea och
S. phylicifolia (Viitasari socken), S. nigricans och S. phyliccefolia
äfvensom S. aurita och S. phyliccefolia (Esbo). Hr Kihlman nämnde
tillika att han senare medelst artificiel befruktning lyckats uppdraga
plantor af ofvan uppräknade hybrider. I norra Tavastland hade
han dessutom på tvänne ställen inom Viitasaari och Saarijärvi sock¬
nar påträffat hybrider af Cirsium heterophyllum och C. palustre.

Hr P. Norrlin anmälte att han i Hollola funnit en mellanform
af hvit- och gulsippan, hvilken honom veterligen icke förut är känd
ifrån Finland.

Hr A. J. Mela förevisade en egendomlig form af granen,
funnen i Birkkala socken af magister M. Starck och uppmanade
att insamla dylika afvikande former. — Äfven af vår vanliga blå-
sippa förekomma några varieteter, hvilka kunna förtjena att närmare
uppmärksammas. Ordf. prof. Lindberg framhöll härvid isynnerhet
en storblommig form hvilken möjligen kunde gifva anledning till
intressanta jemförelser med en dylik, funnen i Ungern.

Till medlem föreslogs lektor C. J. Lindeberg i Göteborg.

Fysiografiska sällskapet d. 8 april. Prof. Fr. Areschoug
redogjorde för de skandinaviska örtartade Rubus-avternas affiniteter
och ursprung samt förevisade och demonstrerade en i trakten af
Vestervik sistlidne sommar funnen Rubus. D:r O. Nordstedt före¬
drog om Desmidiéer, tagna af prof. S. Berggren 1870 på Grönland ;
om några på sista tiden i Skandinavien funna fanerogamer; samt
om några extraeuropeiska, hufvudsakligen australiska Characéer.

105

Vetenskapsakademien d. 31 mars. Föredraget i botanik hölls
af prof. A. G. Nathorst. — Tillkänagafs att akademien utdelat
som understöd åt prof. A. G. Nathorst 250 kr. för att i södra
Sverige göra undersökningar öfver den forna utbredningen af Trapa
natans; åt lektor A. L. Grönvall 150 kr. för att studera Skånes
mossflora; åt fil. kand. C. J. Johansson 250 kr. för undersökning
af parasitsvampar och pyrenomyceter inom Jemtlands fjälltrakter.

Vetenskapssocieteten i Upsala d. 17 april. Till införande
i societetens acta antogs en af docenten K. B. J. Forssell författad
afhandling: Beiträge zur Kenntniss der Anatomie der Gloeolichenen.

Literaturöfversigt.

V

CelakOYSkÿ, L., Linné’s Anteil an der Lehre
von der Metamorphose der Pflanze. (Engler’s
botan. Jahrb. VI Bd. 1884, p. 146 — 186).

Visserligen hafva svenske författare, ss. C. Agardh,
framhållit Linné’s förtjenster angående metamorfosläran,
men utomlands har man allmänt numera framhållit Wolff
och Goethe som denna läras grundläggare. Nu har förf.
till nämnda uppsats satt sig tillräckligt in i Linné’s ar¬
beten för att kunna framställa saken i opartisk dager.

Hans slutomdöme är, att det är Linné, och icke
Wolff eller Goethe, som först och ursprungligen upp¬
fattat metamorfosläran, och att Linné har åtminstone
likaså fullständigt och delvis ännu bättre än dessa grund¬
lagt och bevisat den genom den i detta fall hufvudsak-
ligen afgörande teratologiskt-jemförande metoden, Detta
gäller, fastän Linné härmed sammanband pseudomorfos-
theorien på Cæsalpins grundlag, och oaktadt han ansåg
prolepsis såsom orsak till metamorfosen.

Förf. anför som ytterligare bevis äfven några dispu-
tationer af Linnés lärjungar, N. Dahlberg, H. Ullmark
och J. Ferber. Sannolikt af okunnighet om vårt äldre
disputationsväsende begår han det misstaget att uppgifva
alla dessa 3 personer som författare till afhandlingarne,
som bära dessas namn, oaktadt endast den sistnämnde

106

på titelbladet (till aftrycket i Amoen. acad., men ej till
originaldisputationen) namnes som författare, och således
præses sjelf, Linné, författat de 2 andres dispu ta tioner
och sannolikt äfven dennes.

Smärre notiser.

Elektriskt ljus för mikroskopering.

För mången är det nödvändigt att mikroskopera vid
konstgjord belysning. Om man använder en större lampa
och en ”skomakarekula” fyld med en blåaktig vätska, kan
man ju få någorlunda godt ljus, fastän värmeutstrål¬
ningen mången gång kan vara besvärlig. Derför var det
naturligt att man försökte använda elektriskt ljus härtill.
Ett exempel på ett af de olika slag af elektriska belys¬
ningsapparater för mikroskopering som konstruerats, äro
vi i tillfälle att här meddela i två träsnitt, näml.
Nyrops elektriska lampa, som konstruerats på uppmaniug
af kand. V. A. Poulsen i Köpenhamn.

Denna apparat består af en liten Edisons glödlampa
(fig. 1 I) omkring 8 mm i diameter, som kan bränna
omkr. 500 (à 1 000) timmar, innan koltråden är förbrukad.
Den del som håller glödlampan består af en invändigt
blankpolerad metalltratt (g) och en liten elfenbensknapp
(h), som tjenar att hålla de 2 från lampan utgående pla-
tinatrådarne isolerade såväl från hvarandra som från
lampans metalldelar, samt en metallring (i), som samman¬
håller glödlampan med nämnde reflektor. Falsen Jc kan
upptaga ett mattslipadt eller mjölkfärgadt glas, som är
nödvändigt att bruka vid lägre förstoringar, för att få
diffust ljus.

Denna så monterade lampa kan fastsättas vid hvil¬
ket mikroskopbord som helst med hjelp af det på fig. 2
af bildade stativ; a är en skruf; b en cylinder, som kan

107

skjutas upp och ned på stången c , hvarvid den fasthålles
på önskadt ställe med fjädren d. Stången uppbär i sin
undre ända en skifva e, som har en utskärning i längd¬
riktningen och därigenom kan förskjutas i horizontal
riktning. Poltrådarne anbringas medelst skrufvar vid e.
Glödlampan / anbringas så att den kommer att ersätta
speglens plats.

Fig. 1. Nyrops elektriska mikroskoplampa att anbringas på

mikroskopets bord.

På fig. 2 är a en skruf, hvarmed lampan kan stäl¬
las i olika vinklar mot stativet. En ny glödlampa kan
insättas i apparaterna lika lätt som en ny veke i en fo¬
togenlampa.

i

108

För att få lampan att lysa behöfves 1 V2 à 3 volt;
för att frambringa så pass litet elektricitet är det till¬
räckligt att använda ett par mindre Bunsen’s element
eller accumulatorer, om man kan ha tillgång till sådana.

Fig. 2. Nyrops elektriska mikroskoplampa med fristående stativ.

Poulsen har med fördel användt Kapten Fischers
accumulatorer. Sådana kan man med hjelp af två små
flaskelement ladda med tillräckligt mycket elektricitet
för ett par timmar.

Om man använder två små Bunsens elementer, som
hålla lampan lysande i 2 1/2 à S1/2 timme, kan priset pr.
timme beräknas till omkring 3,i öre; nämligen 0,5 för
lampan, 2,4 för syran till batteriet och 0,i öre för sjelfva
batteriet. Priset för ljuset i en fotogenlampa kan be¬
räknas till 1,3 — 1,5 öre pr timme.

109

Annonser.

Till saJ-u.:

Ett större herbarium,

samladt hufvudsakligen under de 10 sista åren och bestående af Phanerogaraer, Kärl-
kryptogamer, och en mindre samling mossor (436 arter hufvudsakligen från Skandina¬
vien och Tyrolen) och Characéer (25 sp.l. Herbariet innehåller omkring 14,000 arter
och vigtigare varieteter i omkring 20,000 exemplar, sammanförda dels från de flesta
Europeiska länder (omkr. 7,300 arter), dels från de öfriga verldsdelarne (omkr. 6,300
arter). Exemplaren äro (till största delen rikligen) upplagde, endast undantagsvis
uppfåstade dels å styft, hvitt herbariepapper, dels i skrifpappers helark. Papperets
dimensioner äro för Skandinaviska herbariet (som är afskiljdt) Cm 39, s X 25, för det
öfriga herbariet Cm 46X28,V

Växterna äro i allmänhet i godt stånd, fria från insekter, oftast (åtminstone inom
Europeiska Floran) förekommande i flere utvecklingsstadier, och delvis af den full¬
ändning i præparation, som utmärker sådana resande som Huter, Porta <fc Rigo, E.
Revenchon m. fl.

Till upplysning kan meddelas att af de artrikare familjerna äro representerade, t. ex.

Synanthereae med omkr. 2,000 sp.*)
Leguminosæ (sens, latiss.) 1,040 „

Gramineae med omkr.
Scrophulariaceæ,, „
Cruciferæ „ „

Oyperaceæ „ „

Labiatæ „

Umbelliferæ „

Ranunculaceæ „

Rosaceae „

il

li

900 „
490 „
484 „
479 „
437 „
402 „
359 „
322 „

Polypodiaceæ (sens, strict.) 250

Rubiaceæ (sens, lat.)

Asperifoliæ (sens, lat.)

Silenaceae med omkr.

Liliacae
Alsinaceæ
Euphorbiaceæ
Saxifragaceæ
Polygonaceæ)

Salicineæ J ”
Violarieæ „

232 sp.
218 „
212 „
210 „

200 „

150

11

122

etc.

11

Flera slägten äro representerade af ett större antal arter, såsom:

Carex med 269 sp.

Hieracium T. med 262 sp.

Salix T. med 134 sp.

Ranunculus L. med 127 sp.

Saxifraga L. med 122 sp.

Sanecio Less. med 120 sp.

Viola L. med 112 sp.

Astragalus (L.) DC. med 110 sp.
Euphorbia L. med 108 sp.

Centaurea L. med 105 sp.

Silene L. med 104 sp.

Galium L. med 100 sp.

Trifolium T. med 95 sp.

Rosa T. 1

Potentilla L. > med omkr. 90 sp. hvardera.
Rubus L. J

Juncus Rupp, med 75 sp.

Festuca L. (incl. Vulpia) 72 sp.
Campanula L. med 71 sp.

Linaria (sens, lat.) 70 sp.

I

Gentiana L.

Veronica L. J- resp. med 67 sp.
Vicia L.

Dianthus L. med 62 sp.
Artemisia L. Cirsium L.
Allium L. resp. med 60 sp.
Polygonum L. med 57 sp.

Avena (s. 1.) med 56 sp.
Hypericum L. med 55 sp.

Poa L. med 54 sp.

Aster (L.) Ns. 1

Crepis L. \ resp. med 53 sp.
Cyperus T. )

Arenaria L. } res^ med 52 SP-
Erigeron L. med 51 sp.
Pedicularis med 49 sp.

Sedum } resP‘ med 46 SP-

etc. etc.

Hugade spekulanter å detta herb, i sin helhet, aflemnadt omsorgsfullt inpackadt
och fraktfritt hos af köparen uppgifven Kommissionär i Stockholm, behagade genom
korrespondens med undertecknad och med ledning af ..nedanstående afdelningspriser
ingifva sina resp. anbud inom den 1 aug. detta år. Är vid utsatt tid intet antag¬
ligt anbud gjordt, kommer herb, att delas i mindre afdelningar efter de olika flor om¬
rådena, till nedan åsatta priser. För hvarje florområde lemnas för det utsatta priset,
allt som i herbariet från detta land finnes, hvarigenom erhålles värdefullt bytesmate¬
rial, och anhålles att dylika desiderata anmälas genom korrespondens med undertecknad,
som villigt åt verkliga spekulanter utlånar specialförteckningar för de särskilda flor¬
områdena.

Inom samma tid kunna äfven särskilda anbud inlemnas såväl å alla de euro¬
peiska herbarierna tillsammans som å andra sidan å alla de extraeuropeiska.

Efter den 1 Aug. 1885 utbjudes herb, eventuelt i följande afdelningar:

"') Under species förstås öfverallt äfven vigtigare Var. och former, men anmärkas bör att
tillfälliga, former som ofta förekomma i detta herb, ej upptagas i räkningen-

110

1. Skandinaviens Flora (1780 arter i c:a 4,000 ex. från olika landskap, inne¬
slutande dels åtskilliga berömda exsiccatsamlingar, dels större och mindre duplett-
samlingar af rariora, med bidrag från de flesta mera bekanta Skandinaviska Botanister.)

Pris 400 kronor.

Flora Europæa :

2. Växter från Island, Spetsbergen, Nowaja Zemlja (122 sp., meddelade af
Strömfelt, Th. Fries, Kjellman, Lundström m. fl.). Pris 40 kronor.

3. Storbritanien & Irland (157 sp. medd. af Gardiner, Andrews, J. Fraser
m. fl. (innehåller äfven åtskilliga arter från Yersey & Guernsey). Pris 30 kronor.

4. Växter fr. Tyskland (730 sp. [utan former] från olika lokaler, samlade af
Bænitz, Haussknecht, Jessen, Ruhmer, Sydow, v. Uechtritz m. fl.). Pris 100 kronor.

5. Växter fr. Schweitz (360 sp. samlade af F. Lagger, Lerch, Burnat, Buser,
F. O. Wolff m. fl. Mest fr. kantonen Wallis!). Pris 90 kronor.

6. Växter från Kejsd. Österrike (pars Cileithana!) hufvudsakligen Tyrolen men
äfven alla öfriga prov. (omkr. 1,170 sp. saml. af Huter Porta, Treffer, v. Haussmann,
Glowacki, Willkomm, Knaf, Hackel, Borbas, v. Halaczy, v. Rastern, Krenberger, Aus-
sersdorfer (musci!) m. fl. innehåller en mängd rariora i rikhaltiga ex.). Pris 250 kr.

7. Växter fr. Frankrike (undantag Pyren.) och Belgien (omkr. 540 sp. medd.
af Cosson, Duval-Jouve, Foucaud, Jordan, Lenormand, Neyra, G. Rouy, J. E. Zetter-
stedt, Dieudonné (Belg.), samt utom räkningen ett antal ”arter” medd. af Gandoger).
Pris 140 kronor.

8. Växter fr. Pyrenéerna (omkr. 560 sp. i rikhaltiga ex. innefattande Pyren.
Florans största sällsyntheter, samlade liufvxidsakligen af Bordère och Zetterstedt,
samt äfven af Timbal-Lagr.). Pris 120 kronor.

9. Spanien & Portugal (En dyrbar samling af omkr. 850 sp. oftast i dubbla
ex. och innehållande flere n. sp. (best. af J. Lange) saml. af de berömde resandena
Huter, Porta & Rigo samt för öfrigt rarissima, samlade af såväl dessa som från Spanien
af Bourgeau, Boissier, Levier, del Campo, Torrepando, Loscos, Tremols, G. Rouy, Hackel
(mest Gramineæ), Winkler, Willkomm (Balear) m. fl., från Portugal (endast rarissima!)
af Henriques, Welwitsch, Daveau, Schmitz, Hackel m. fl.). Pris 275 kronor-

10. Italien (hufvudsakl. Nord- och Syd-Italien!) och Sicilien (omkr. 1,200 sp.
i många ex. innehålla rikhaltiga saml. af Huter, Porta & Rigo (med flera n. sp. non
descr.), E. Levier, E. Rostan (rariss. Italia bor. e. gr. Saxifraga florulenta Mor.!) samt
medd. af Arcangeli, Bænitz, Malinverni, Profeta & Groves, Robert, Sommier, Caruel m.
fl.; från Sicilien Todaro, Strobe, etc.). Pris 350 kronor.

11. Växter fr. Corsica & Sardinien (429 sp. n. mera än 500 ex. saml. af Re¬
ver ckow, Reveliere, Le vier, Ascherson, Müller, m. fl.). Pris 120 kronor.

12. Växter fr, Istrien (c. Littoral.), Croatien, Dalmatien, Balkanhalfön

(omkr. 300 sp. saml. af F Areschoug, Freyn, Rossi, Tommasini, Vukotinovic, Pichler,
Studnicka, Petteu, Noe, Pancic, Frivaldsky, Sintenis, m. fl.). Pris 90 kronor.

13. Ungarn & Siebenbürgen (720 N:r i rikhaltiga ex. medd. hufvudsakl. af
J. Tauscher (Ungern) och Barth (Siebenb.) samt för öfrigt af Richter, Haynald, v. Janka,
v. Czato, Holuby, m. fl.). Pris 150 kronor.

14. Växter fr. Grekland och Creta (488 sp. i talrika ex. medd. af v. Heldreich,
Pichler, E. Reverckon (en rik samling fr. Creta), Holtzmann, m. fl.). Pris 140 kronor.

15. Europeiska Ryssland (265 sp. hufvudsakligen Sareptaväxter fr. Becker.)
Pris 80 kronor.

Flora Asiatica.

16. Växter fr. Sibirien (111 sp. af Kjellman, Schrenck), Caucasus (80 sp. af
Hohenacker, Szowitz, Brotherus, m. fl.). Pris 60 kronor.

17. Växter fr. Cypern (473 sp. (många n. sp.!) i rikhaltiga ex., saml. af Rigo &
Sintenis, bestämda af Boissier). Pris 140 kronor.

18. Växter fr. Mindre Asien, Cilic. Taurus, Persien, Syrien & Arabien
(omkr. 150 sp. saml. af Kotschy, Pichler, ett fåtal af Sintenis och Aucher). Pris
40 kronor.

19. Växter fr. Ostindien (Neelgherry M:s och Canara distr.,) (saml. af Metz,
bestämda af Bentham, Miquel, Hochstetter, m. fl.), Ceylon (Thwaites), Singapore
och Sumatra (hufvudsakl. Filices saml. af Kehding) (tills. 458 sp.). Pris 125 kr,

Flora Africana.

20. Växter fr. Madeira (omkr. 150 sp.: Agnér, Mason), Azorerna (Hunt), Cana-
rieöarne (Bourgeon, tills. 9 sp.), Algerien & Tunesien (266 sp. af Bové, Cosson,
Debeaux, Durieu, Roussel, E. Key, Kralik, m. fl.), Tripolis (= Cyrenaica, 169 sp. af
Ruhmer). Pris 150 kronor.

Ill

21. Växter fr. Aegypten, Nubien, Kordofan (48 sp. af Kotscliy), Abyssinien
(353 sp. i goda ex. saml. af Schimper, bestämda af Hochstetter & Steudel), Kaplandet
(69 sp. af Mac-Owan, Bour, Breutel, Drege, m. fl.). Pris 155 kronor.

Flora Boreali-Americana.

22. Växter fr. Grönland (Th. Fries), Tschutsch. Amer. (Kjellman) (tills. 38
sp.), Förenta Staterna & Canada, en rikhaltig samling från alla Unionens delar,
(mest från vestern) bestående af 2,712 sp. i omkr. 3,500 ex. dels medd. ur Herb. Lenor-
mand dels samlade af As. Gray, Bebb (uteslutande en mängd Salixformer), Eggert
(best. af Engelmann), Kumlien, Tuckerman, Jones (samlingar från 4 års resor i Klipp¬
bergen, Utah och California), Horwell (Oregonväxter rarissimæ & pulcherrimae), Cleve¬
land, Pulsifer Ames, Curtiss (Florida och Sydstaterna, utsökt preparerade), J. Reverchon
(Texas), m. fl. m. fl.). Pris 900 kronor.

23. Växter f. Mexico (398 sp. saml. af Kerber och bestämda af Fournier (f),
sedermera af 0. Hoffman, Engler m. fl. (omkring 70 sp. äro ännu obestämda, men be¬
arbetas f. n. i Berlin). Pris 140 kronor.

Flora Centro- & Austro-Amcricana.

24. Växter fr. Westindien [S:t Bartholomey (Göes, Molin), Martinique (Duper-
ray), tills. omkr. 70 sp. och några obestämda], Brasilien (75 sp. af Widegren, Regnell,
Moséen). Pris 40 kronor.

25. Från Argentinska Republ. 1. La Plata Staten (442 sp. i omkr. 600 ex.
saml. af Prof. P. G. Lorentz (t), Hieronymus, R. A. Philippe (”Iter mendocenmn”).
Lorentz samlingar äro till större delen bestämda af Grisebach och efter hans död af
O. Hoffman, m. fl.). Pris 175 kronor.

26. Från Chile (971 sp.), Juan -Fernandez (30 sp. till hälften Filices, bl. a.
Robinsonia Gayana (gen. endem. synanthereac.), Patagonia (50 sp.), Fuegia (9 sp.), allt
meddelat direkt af Prof. R. A. Philippi, (inneslutande en dyrbar typsamling af Philippi
arter) för att utgöra en öfversigtlig framställning af Chiles vegetation). Pris 360 kr.

Flora Australica.'

27. Nya Holland (några arter från Tasmania) 316 sp. medd. till största delen
af F. v. Miiller; några arter saml. af Lhotsky). Pris 100 kronor.

28. Från Nya Zeeland (357 sp. saml. af Berggren, rikhaltiga exemplar). Pris
130 kronor.

29. Från Nya Calédonien (170 sp., deraf några utan namn och en mindre de)
endast till slägtet bestämda, saml. af Vieillard, bestämda af Brongniart och A. Gris,
distr. af Lenormand; har tillhört Herb. J. E. Zetterstedt. Sällsynt samling!). Pris
50 kronor.

I denna fördelning kan ingen ändring göras och anhålles att resp. reflekterade ej
fordra fullgörandet af resp. beställningar före slutet af Oktober, då utläggandet af 29
special samlingar ur ett systematiskt ordnadt herb, af denna storlek erfordrar minst
2 månader, då ej min tid kan helt och hållet egnas åt detta göromål.

Herr Professorn Th. Fries i Upsala har benäget utlofvat att på begäran meddela
upplysningar i afseende på här ifrågavarande.

Emellan Skellefteå och Stockholm är, så snart ångbåtstrafik börjat, 2 dygns resa,
och skulle jag kunna få för en hugad spekulant förevisa ifrågavarande herbarium, vore
det mig angenämast. Alla upplysningar erhållas lätt genom korrespondens med under¬
tecknad, säljare

Gustaf Geete.

Provinsialläkare.

adr. Skellefteå.

OBS! Endast med köp af herbariet i sin helhet följer äfven det förut till dimen¬
sioner beskrifna papper, och kan, efter öfverensstämmelse till särskilt, billigt pris
öfverlemnas 4 herbarieskåp, hvardera i 2 hälfter och med 3 hyllor i bredd af betsad
furu.

112

Elektriske Mikroskop-Lamper.

De af Hr. cand. mag. V. A. Poulsen angivne elek¬
triske Glödelamper til Mikroskopering faas hos Under¬
tegnede til följende Priser:

En elektrisk Lampe til at anbringe paa Mikro¬
skopets bord . Kr. 25.

En d:o d:o i fristaaende Stativ . . 10.

Et Batteri, bestaaende af 2 Bunsenske Elementer
(10 ctm. höje) indesluttede i en lufttæt Trækasse,

samt forsynet med Rheostat . „ 15.

Et d:o d:o uden Rheostat . „ 10.

Reserve-Glödelamper . „ 3.

C. Nyrop’s Etabi.

Kjöbmagergade 43. Kjöbenhavn. K.

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas:

Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50
Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „10,—

Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ ,, „ 6,5o.

}) »? kvit ,, „ 290x465 „ „ ,, ,, 9,

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska

afdelning.

Innehåll: S. Murbeck, Några anteckningar till floran på
Norges syd vestra och södra kust. — C. Jensen, Fontinalis longi-
folia nov. sp. — L. M. Neuman, Anteckningar angående Rubus-
floran i nordvestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland. —
E. Ljungström, Två Rumexhy brider tagna på Bornholm. —
G. Andersson, Några ord om Linnés Stipa pennata. — H. Sam-
ZELius, Ytterligare några tillägg till Södermanlands Flora. — Lärda
sällskaps sammanträden. — Literaturöfversigt: L. Cela-
kovsky, Linnés Anteil an der Lehre von der Metamorphose der
Pflanze. — Smärre notiser: Elektriskt ljus för mikroskopering
— Annonser.

Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 181|s85.

Några svenska Rumex- och Epilobiumhybrider.

Af R. JuNGNER.

Rumex crispus L. x Hydrolapathum Huds.

(= R. Schreberi Haussknecht.)

Yid Bösmöllan i Skåne, ej långt från Ortofta sta¬
tion, tog jag förliden liöst en Rumex-form, som såväl
genom sina intermediära karakterer som genom sin
storlek och sin sterilitet angaf, att den var en hybrid
mellan R. crispus L. och R. Hydrolapathum Huds. Den
växte också bland båda dessa arter.

Denna hybrid är af Haussknecht tagen i Tysk¬
land, och hans beskrifning af densamma strider icke
i något afseende mot den, som här följer:

Då Rumex Hydrolapathum har stipelslidor röda,
rotbladens skaft af skifvans längd, denna sednare styf,
lä4er artad, nästan vertikalt stäld, slät, i kanten jemn
och rätlinig, till formen rombisk, i det bladkanterna
från bladets midt räknadt konvergera under spetsiga,
vanl. ung. 20 graders vinklar, och då R. crispus har
stipelslidor vanligen gröna, rotblad på skaft af något
mer än halfva bladskifvans längd, denna sednare mjuk,
något köttig, horizontalt utbredd, krusig, i kanten bugt-
tandad och kroklinig, till formen jemnbredt lancettlik
med afrundad bas och spets ; så har denna nya Ru¬
mex-form stipelslidor något rödaktiga, skaftet något
kortare än skifvan, denna sednare mera styf och lä-
derartad än hos R. crispus men mindre styf än hos
R. Hydrolapathum , mer upprät än hos R. crispus , nå¬
got krusig med bågformigt böjda och bugttandade
kanter, med största bredden på midten, hvarifrån den
under bugtiga kanter småningom afsmalnar till en spets,

114

som är trubbig nästan såsom bos B. crispus och till
en bas, som är nästan lika smal som hos B . Hydro¬
lapathum. Stjelkblaclen ha bredare spets än hos B.
Hydrolapathum och äro något krusiga. Stammen är
hög såsom hos den sistnämda, fårorna äro smalare och
grundare än hos denna. De yttre kalkbladen äro nå¬
got längre och spetsigare hos B. Hydrolapathum än
hos B. crispus , och i detta afseende synes hybriden
närmast öfverensstämma med den sednare. De inre
kalkbladen äro efter fruktmognaden hos stamarterna
ganska olika (fig. 1 och 2). Hos B. crispus äro de
i omoget tillstånd till färgen rent gröna, fullt utveck¬
lade äro de vanligen något större än hos B. Hydro¬
lapathum, tunnare, mer tydligt nerviga, stundom något
tandade med bågformiga sidokanter och jemförelsevis
mindre gryn, med mer eller mindre trubbig spets och
något bjertlik bas, för öfrigt till form och storlek
mycket varierande, likväl alltid närmande sig den van¬
ligast förekommande formen, hvilken figuren utvisar.
Bumex Hydrolapathum har de inre kalkbladen i out-
veckladt tillstånd rödbruna, i utveckladt stadium min¬
dre än hos B. crispus, mer köttiga med mindre starkt
framträdande nerver med raka sidokanter, vanligen
svag tandning på en eller bägge sidor, med hvass
spets och tvär bas, hvilken sednare i synnerhet kan
antaga fiere olika former. Någon gång blir den hjert-
lik och stundom bildar den en spetsig vinkel; gryn
stora, ljusröda. Hybridens inre kalkblad (fig. 5) ha
föräldrar nes egenskaper förenade. Färgen af dem i
tidigt stadium är mer af B. crispus. I moget stadium
är kalkbladens bas något hjertlik, spetsen mer sam¬
mandragen än hos B. crispus , nerveringen är starkare
utpräglad än hos B. Hydrolapathum, blombottnen är i
det närmaste sådan som hos den sistnämnda. Nöten
hos B . crispus är, ehuru de inre kalkbladen vanligen
äro större än dem hos B. Hydrolapathum, likväl myc¬
ket mindre än nöten hos denna. Hos hybriden ut-

115

vecklas sällan nötterna, men, då de finnas färdigbil¬
dade, så äro de till sidornas form bredare i förhål¬
lande till längden än hos R. Hydrolapathum , men sma¬
lare än hos R. crispus , och till storleken äro nötterna
hos hybriden medelproportionalen mellan hufvudarter-
nas nötter, och äfven till färgen visa de interme¬
diära karakterer. Af pollenkornen ha endast en ringa
del, ungef. 10 proc. dugligt utseende. Denna form
har enl. Haussknecht på fiere ställen i Frankrike
och Tyskland blifvit uppfattad såsom R. maximus
Schreb.

Rumex Hydrolapathum Huds. x obtusifolius L. n. h

(R. lingulatus m.)

Haussknecht säger sig en gång i Tyskland ha
funnit ett ofullständigt exemplar af denna hybrid, som
han likväl icke ansåg skäl att beskrifva. På grund
deraf att alla öfriga Rumex-hyhrider ha sitt särskilda
namn, anser jag det lämpligt, att äfven denna får sitt.
Jag gifver den namnet R. lingulatus för att dermed
beteckna den mest i ögonen fallande karakteren och
för att genast vända forskarens uppmärksamhet på de
inre kalkbladen, hvilka för öfrigt mer än växtens
öfriga delar i sig förena på det intimaste sätt stam¬
arternas egenskaper.

Det var i trakten af Ystad i Skåne, mellan S vens¬
torps station och Nedraby, som jag för kort tid sedan
på tvenne olika lokaler tog denna mycket vackra och
instruktiva hybrid mellan Rumex Hydrolapathum Huds.
och R. obtusifolius L. Såväl genom den ansenliga
höjden af stammen som också genom karaktererna och
genom de sterila nötterna och pollenkornen, var denna
form ett tydligt intermedium mellan båda ofvannämnda
arter, bland hvilka den också växte.

Exemplaren på den ena lokalen närma sig mer
genom rotbladens form till R. obtusifolius , på den an¬
dra mer till R. Hydrolapathum. Hos de förra äro gre-

✓

116

f « ‘ ^ < *

name något kortare, h vadan dessa i detta hänseende
torde stå närmare B. Hydrolapathum, hos de sednare
exemplaren äro grenarne mycket långa såsom hos vissa
former af B. obtusi/olius , hvarigenom de komma denna
närmare. För öfrigt öfverensstämma båda genom den
i förhållande till bladbasen hos B. Hydrolapathum breda,
mer eller mindre äggrundt formade basen, genom spet¬
sen, som är bredare än hos B. Hydrolapathum, men
smalare än hos B. ohtusifolius- och genom de femligen
tunna bladen; detta livad såväl rotblad som stjelkblad
beträffar. Fotbladens skaft äro hos båda formerna
längre än hos B. Hydrolapathum, fårorna på stam och
grenar äro smalare än hos denna. Stammen är nä¬
stan högre än den sistnämdes, grenarne äro smalare
och med mer skilda knippen än hos denna, färgen af
blad och stam tyckes hos båda mer erinra om B. oh¬
tusifolius än om B. Hydrolapathum. De yttre kalkbla¬
den hos den förra äro vanligen ganska mycket, hos
den sednare obetydligt längre än de inres lialfva bredd.
Hos hybriden äro de märkbart längre. De inre ut¬
vecklade kalkbladens utseende är mycket betecknande
(hg. 6); den tunglikt förlängda spetsen, den tydliga
tandningen, den långsträckta formen äfvensom den
starka nerveringen antyder B. ohtusifolius (jemf. hg.
3), hvaremot kalkbladens storlek, grynens storlek, form
och ljusröda färg samt den tjocka blombottnen vittnar
om B. Hydrolapathum. De få utvecklade nötterna äro
till storlek, form och färg intermediära och endast
några få proc. af pollenkornen tyckas vara dugliga.

Af licentiaten Hj. Nilsson blef denna form seder¬
mera tagen på ett tredje ställe i samma trakt.

Rumex Hippolapathum Fr x obtusifolius L.

(= R. platyphyllus F. Aresch.) (= R. Schmidtii Hausskn.)

Prof. F. Areschoug har redan längesedan i sin
afhandling: ”Adnotationes criticæ de speciebus non¬
nullis generis Rumex” lemnat en beskrifning af denna

i

117

s S gj ' ' ' » , ’ f. f .. ■ ' ■ - ' - . » .

V. «

hybrid. Men som han då endast hade sett ofullstän¬
diga, pressade exemplar af densamma, så var det lätt
att då uppfatta den såsom en hybrid mellan Rumex
maximus Sehr eb. och R. Hippolapathum Fr. *). Emel¬
lertid, då jag förra hösten från Stenstorp i Vestergöt-
land , medförde fullständiga exemplar, var Prof. Are-
schoug sjelf den, som först insåg, att hans förra me¬
ning om ifrågavarande Rumex-form icke var rigtig,
utan att den i stället måste uppfattas såsom en hybrid
mellan R. Hippolapathum och R. obtusifolius.

Äfven denna hybrid har Haussknecht tagit och
beskrifvit från Tyskland, men formerna som der före¬
komma, säger han, närma sig än den ena än den
andra af hufvudarterna, under det de af mig i Skan¬
dinavien tagna synas intaga en i allmänhet temligen
intermediär ställning. Namnet R. Schmidt ii Hausskn.
torde emellertid icke vidare behöfva användas, då man
nu kommit på det klara med, hvad namnet R. pjlaty-
phyllus F. Aresch. innebär.

Det var vid Stenstorp i Vestergötland och vid
Lyckås tegelbruk i Skåne, i trakten strax norr om
Ystad, som jag tagit denna hybrid. Ehuru exempla¬
ren från de skilda lokalerna sins emellan erbjuda nå¬
gon olikhet hvad bladformen angår, så visa likväl de
vestgötska lika väl som de skånska genom sina karak¬
terer, genom sin storlek, genom sina felslagna nötter
och pollenkorn och genom det förhållandet, att de på
båda ställena växte tillsammans med stamarterna, att
här är fråga om en hybrid mellan R. obtusifolius L.
och R. Hippolapathum Pr. Likväl är det anmärknings-
värdt, att nötterna och de dem omslutande inre kalk¬
bladen på en stor del af exemplaren från Vestergöt¬
land tyckas vara ganska väl utvecklade, hvilket för¬
hållande i förening dermed, att vestgöta-formen af ifrå-

1) Om R. maximus Schreb. sjelf är en hybrid, så är det icke
detta som hindrar en sådan uppfattning af ifrågavarande hybrid.

118

ga varande hybrid är ganska ymnig 4 — 5 gångei;
till så många som exemplaren af R. Hippoiapathum
på samma lokal — och i förening med den omstän¬
digheten, att der förekomma former, som närma sig
mycket till Rumex Hippoiapathum , och hvilka på grund
af intermediära karakterer och felslagna frukter och
pollenkorn, böra betraktas såsom hybrider mellan
Rumex platyphyllus och R. Hippoiapathum , samt i för¬
ening dermed, att vestgöta-formen, ehuru den före¬
kommer i 100-tals exemplar, till höjd och storlek
mindre varierar än den skånska formen, som endast
uppträder i några få exemplar, möjligen kan tala der¬
for, att den förra är på väg att differentiera sig till
art, under det att den skånska formen, som alltid är
försedd med få utvecklade nötter och är mycket spar¬
sam till sin förekomst, som varierar till sin storlek i
hög grad och af hvilken jag icke heller funnit indi¬
vider, som mer närma sig den ena eller den andra
af stamarterna, kanske är att betrakta såsom en mer
tillfällig hybrid.

Rotbladen, som hos den skånska R. Hippoiapathum
äro triangelformiga med hjertlik, bred bas och med
en af räta linier begränsad utdragen spets, men som
hos vestgötaformen af samma art äro något mer ägg¬
runda med äfven här hjertlik, men smalare bas och
med mer trubbig spets, äro hos hybriden till formen
något olika, allt efter som de tillhöra den skånska
eller den vestgötska formen. Skilnaden mellan de båda
formerna ligger deri, att rotbladens bas hos den skån¬
ska formen är bredare, och att spetsen hos denna är
tydligt begränsad af konvergerande räta linier och
smalare, då deremot basen hos den andra är smalare
och spetsen hos densamma begränsad af kroklinier och
mer afrundad, en olikhet, som tydligen beror på här¬
stamningen från de olika R. Hippolapathum-f ormer na.
Denna olikhet i rotbladens form ger sig äfven tillkänna
i stjelkbladen, i det äfven dessa hos . den skånska for-

119

men ha längre spets. Hos båda hybridformerna är
emellertid spetsen bredare än hos B. Hippo l apathum ,
men smalare än hos B. obtusifolius , basen smalare än
hos B. Hippol apathum, men bredare i förhållande till
bladets längd än hos B. obtusifolius. Oafsedt, om den
är från den ena eller från den andra af de båda loka¬
lerna, har ifrågavarande hybrid hvad bladens konsi¬
stens, stammens och grenarnes strimmighet och för¬
grening och knippenas ömsesidiga afstånd beträffar på
ett intermediärt sätt i sig förenat egenskaper från båda
stamarterna. Detta gäller äfven och isynnerhet om
de inre kalkbladen i ntveckladt tillstånd. Då B. ob¬
tusifolius (hg. 3) har de inre kalkbladens bas tvär
eller något hjertlik, spetsen tunglik, kanterna tandade,
och då B. Hippol apathum (fig. 4) har basen äggrund,
spetsen bredare, kanterna i det närmaste hela, så visar
sig hybriden (fig. 7) i dessa afseenden stå midt emel¬
lan båda. Tandningen påminner om B. obtusifolius
likasom den tunglikt utdragna spetsen och grynets
storlek och form, men kalkbladets största bredd på
midten och dess storlek för öfrigt erinrar om B. Hip-
polapathum. De . yttre kalkbladen hos hybriden är o
mer lika dem af den sednare, i det de äro knappt så
långa som de inres halfva bredd, då der emot B. obtu¬
sifolius stundom har dem mycket längre. Nötterna

äro till sidornas stor¬
lek, form och färg in¬
termediära. Om deras
duglighet är förut ta-
ladt. Pollenkornen från
båda lokalerna odug¬
ligt med undantag af
5 — 15 procent.

Några ord om R. maximus Schreb.

De fleste författare uppfatta denna form såsom
en hybrid mellan B. Hippol apathum Fr. och B. Hydro-

120

lapathum Huds., och till deras mening torde det kan¬
ske vara riktigast att ansluta sig.

Den nedtill nästan släta stammen, de tjocka, med
hjertlik bas försedda bladen, de tunna, nervrika, tem-
ligen breda inre kalkbladen (hg. 8) visa ovilkorligen
tillbaka på B. Hippolapathum, de stora, ljusröda grynen,
den starkt utvecklade blombottnen äfvensom de inre
kalkbladens spets erinra om B. Hydrölapathum . Den
väl starka tandningen och den hjertlika basen af de
inre kalkbladen kunna väl knappast utgöra ett absolut
hinder för den uppfattningen af ifrågavarande form,
att den är hybrid mellan ofvannämde arter, ty JR.
Hydrölapathum har stundom några tänder liksom äfven
B. Hippolapatlmm , och den förra har dessutom rätt ofta
hjertlik bas på inre kalkbladet. Den omständigheten,
att jemte de mest intermediära exemplaren sådana
finnas, som närma sig mer den ena eller den andra
af nyssnämda arter, kan väl heller icke inverka stö¬
rande på en sådan uppfattning. Äfven ett mycket
ofullständigt exemplar, taget af Kand. Sw. Murbeck
vid Lyckås, och som ser ut att vara en hybrid mel¬
lan B. maximus Schreb. och B. obtusifolius L., kan väl
heller icke, om så är förhållandet, på något sätt be¬
visa, att den förra är en fullt differentierad art och
likvärdig med andra konstanta arter, utan endast, att
densamma icke alltid är steril. Af de exemplar, jag
tagit vid Lyckås tegelbruk i Skåne, hafva visserligen
de flesta exemplaren ganska väl utvecklade nötter, men
det gifves äfven sådana, hos hvilka endast en och
annan nöt kommit till utveckling. Pollenet var odug¬
ligt, hvilket likväl kunde bero derpå, att det var sent
på hösten och ur äldre blommor, som det togs.

Haussknecht säger, att B. maximus Schreb. finnes
uppgifven för flere lokaler i Tyskland och Frankrike,
der B. Hydrölapathum visserligen finnes men icke B.
Hippolapatlmm , men förklarar detta så, att B. crispus
X Hydrölapathum på de flesta af dessa ställen tagits

— ■ ““ “ “ ™

.

.

121

för R. maximus. Äfven i Sverige är den uppgifven
från flere ställen, derifrån man icke fått R. Hippola-
pathum , men det är väl troligt, att livad som tagits
på en sådan lokal under namnet R. maximus likväl
icke alltid varit denna, utan antingen Rumex crispus
X Hydrol. eller R. obtusifolius X Hy droh eller också fin¬
nes R. Hippolapatlium möjligen på samma ställe eller
i närheten, fastän den icke blifvit observerad; eller
också är det ju möjligt, att R. Hippolapatlium är ut¬
gången, under det R. maximus står q var, hvilket är
så mycket lättare att förklara som betande hästar och
nötkreatur måste tycka mer om de köttiga bladen af
den förra än de mer läder ar tade af R. Hydrol apat Jmm
eller af hybriden. Emellertid är väl, just på grund
af utbredningen och förekomsten och på grund af de
åtminstone till utseendet oftast fertila nötterna och
äfven med anledning af den starka tandningen och
den breda, hjertlika basen af de inre kalkbladen, R.
maximus Schreb. icke alldeles jemförlig med de mer
tillfälliga Rumex-hybriderna, utan bör den liksom den
form af R. obtusifolius X Hippolapatlium , som förekom¬
mer vid Stenstorp i Vester götland, och med större
skäl än denna, uppfattas såsom mera närmande sig en
konstant art. A andra sidan, hvad utbredningen vid
Köpingeån beträffar, der den tyckes hålla sig någor¬
lunda i samma trakt som R. Hippolapatlium , och hvad
uppgifter i flororna tyckas visa, så synes dessa om¬
ständigheter utgöra skäl, som tala för uppfattningen
om denna forms natur af hybrid mellan R. Hippola-
pathum och R. Hydrolapathum.

I Norge finnes enligt Blytt R. Hippolapatlium ,
under det R. Hydrolapathum i vildt tillstånd och R.
maximus saknas, i Flora von Neu- Vor pommern af Mars¬
son finnes R. Hydrolapathum , men såväl R. Hippola-
pathum som R. maximus, saknas. I Flora von Schlesien
säger Fiek, att R. maximus förekommer på de flesta

122

ställena i sällskap med stamarterna, men på andra
ställen utan att dessa finnas i grannskapet.

Epilobium palustre L. x roseum Schreb.

I Haussknechts utförliga arbete: ”Monografie der
Gattung Epilobium Jena 1884” finnes äfven denna
hybrid upptagen. En del exemplar af E. purpureum
Er. Fl. Hall. är o nemligen identiska med denna form,
af hvilken jag förra året i närheten af Sköfde i Vester-
götland fann ganska många exemplar. Den har seder¬
mera blifvit tagen i Skåne på två ställen, nemligen vid
Toppeladugård och vid Stubbarp i Gföddelöfs socken af
Kand. Sw. Murbeck. Dessa sistnämnda exemplar, som
äro från de skånska lokalerna, stå närmare E. roseum,
under det de från Vestergötland tyckas närma sig
E. palustre. Båda äro emellertid tydliga hybrider och
öfverensstämma med Haussknechts beskrifning.

Då E. palustre har trådsmala, långa utlöpare med
tumslånga internodier och motsatta, små, helbräddade
blad, i spetsen hopade till en löklik knopp, under det
E. roseum har korta, med tandade, tättsittande, stora
blad försedda, rosettlika utlöpare, så visa hybriderna
i detta afseende intermediära karakterer, men under
det vestgöta-exemplaren häruti mer öfverensstämma
med E. palustre, så synas deremot de skånska närma
sig mer E. roseum. För öfrigt igenkännas båda hy¬
briderna derpå, att bladen hos öfvervintringsorganen
äro större och något tunnare, mer tandade och sitta
tätare och på ett kortare rizom än hos E. palustre,
men betydligt mindre och ej så tydligt tandade som
hos E. roseum. Stammen är mindre kantig hos exem¬
plaren från Sköfde än hos dem från Skåne; äfven i
detta afseende närma de sig sålunda mer till E. palu¬
stre, bladen äro längre utdragna och deras kanter mer
tillbaka vikna än hos de skånska exemplaren. För
öfrigt utmärkas båda af intermediära karaktärer hvad
såväl foder och krona som kapsel beträffar. Hos vest-

r

/

123

göta-formen erinrar den starka hårigheten mer om
E . palustre , och frukterna hos denna öppna sig icke,
utan rulla sig tillhopa och vissna helt och hållet. Pol¬
lenet hos den skånska är dugligt till 20 procent, men
hos vestgöta-formen är o knappt 5 proc. dugliga.

Om några Primulaformer.

Af Ernst Ljungström.

I en uppsats i Botanisk Tidsskrift* detta år har
Professor Lange lemnat åtskilliga intressanta medde¬
landen om sina iakttagelser öfver variationsförmågan
hos några den danska horan tillhöriga arter och for¬
mer af slägtet Primula. Då jag kommit i tillfälle att
något litet uppmärksamma motsvarande förhållanden
i vårt land hos dels samma, dels andra arter, kunde
det måhända hafva sitt intresse, att för jämförelses skull,
om ej för annat, äfven för mina iakttagelser en re¬
dogörelse lemnas, ehuru de ännu äro rätt ofullständiga.
Jag går där före nu att göra det och vill därvid fatta
mig i korthet.

Primula officinalis och elatior äro enl. Lange i
Danmark föga böjda för att variera och af den sist-
nämda upptager han icke någon varietet als. Denna
art har jag blott vid Of vedskloster sett i lefvande till¬
stånd, men där har jag imellertid funnit en hel del va¬
riationer. Så först beträffande fodrets längd. I lik¬
het med åtskilliga horistiska handböcker angifver Tull¬
berg (Bot. Not. 1876 sid. 140) fodret hos exemplar
från Møen såsom kortare än kronpipen och tillägger
att dess flikar nästan äro af fodrets halfva längd. Vid
Ofvedskloster har jag imellertid liärutinnan funnit be¬
tydliga olikheter. Somliga exemplar hade nämligen
fodret nående blott till pipens halfva längd, hvarvid
foderhikarne utgjorde ungefär hälften af hela fodret (hg.
4); andra exemplar åter hade foder (alltid med hikarne

t

*„ •

-

124

räknadt) af pipens lâïigd och flikarne blott ungefår en
tredjedel af hela fodret (fig. 5). Dessa bada extrema for¬
mer, hvilka, såvidt de öfverhufvnd för tj ena att beläggas
med särskilda namn, kunna betecknas såsom ff. brevi-
calyx och longicalyx , äro imellertid förbundna genom
talrika mellanformer.

Vidare fann jag kronflikarnes form och storlek
ganska variabel. En del exemplar hade kronflikarne
nästan cirkelrunda, berörande eller t. o. m. täckande
hvarandra med kanterna, under det att andra exemplar
hade mycket ’smalare krönflikar med blott svagt kon-
vext böjda kanter, som långt ifrån att beröra h var an¬
dra i stället * bildade mer eller mindre vida spetsiga
vinklar mellan flikarne. Dessa båda former kunna
betecknas såsom ff. latiloba och angustiloba. De äro
liksom de föregående förbundna genom en hel rad
öfvergångar.

Nu berörda båda slag af variationer funnos ej
blott kombinerade med hvarandra (således 4 kombi¬
nationer) utan de uppträdde därjämte under artens
båda (regelbundet förekommande och således enligt min
uppfattning med varieteter i vanlig mening ej likvär¬
diga) faser, den longistyla och brevi styl a. Samtliga de
8 rent teoretiskt uppställbara formerna (variations-kom-
binationerna) iakttog jag äfven i naturen och insam¬
lade exemplar däraf, hvilka nu i fullständig serie fin¬
nas i härvarande botaniska istitutions museum och
mina enskilda samlingar, h varjämte en del former ut¬
delades i härvarande botaniska förenings växtbyte 1882.

Såsom en f. crispa torde kunna betecknas en i
blott ett fåtal exemplar funnen form med i brädden
krusiga blad.

En annan form hade smärre kronor än hufvud-
formen, hvilka därtill voro af en något gröngul färg¬
ton och hade krenulerade men ej urnupna krönflikar.
Denna variation gjorde imellertid intrycket af att vara
blott en teratologisk form. Hos de funna exemplaren

\

125

var näml. på samma gång pistillen ’Vergrünt71. (Alltså
diaphysis med någon grad af chloranthi).

Ti]l sist må nämnas ett enstaka exemplar med
racemös blomställning, tydligen blott en monstrositet.

Primula acaulis iakttog jag ehuru blott helt flyg¬
tigt för några år sedan under en botanisk exkursion
till Kullen; vid ett besök där i år var hon redan öf-
verblommad på ett exemplar när, livar om mera nedan.
Dock kan jag äfven af denna art anföra formerna
brevicalyx och longicalyx samt latiloba och anyustiloba
(figg. 1, 2, 3), parallela med de här ofvanför lika

benämda af P. elatior. Kronflikens bredd var hos /.
latiloba ofta lika med längden eller t: o. m. större.
Äfven här uppträdde hvardera af dessa varieteter
om de så förtjena att uppfattas — • eller former dels
såsom bre vistyl dels såsom longistjd.

Det ofvan omnämda exemplaret af P. acaulis från
detta års exkursion till Kullen fans af fil. stud. Gun¬
nar Andersson. Det är en /. serotina. Exemplaret
bär ett par öfverblommade blommor af vanlig form och
storlek men därtill ännu en, olik de förra. Hon är
först och främst till alla delar mindre, fodret till fli-
karnes spets blott 7 mm. eller 10 mm. kortare än hos
ett par på slump utvalda blommor af vanlig storlek;
kronflikarne blott omkring 5 mm. långa och knapt
4 mm. breda, icke urnupna. Blomskaftet är mycket kor¬
tare än vanligt hvadan blomman också satt gömd mellan
bladen. Härtill kommer att pollenkornen är o synnerligen
små (intill 15 // i diam. mot 30 — 40 // hos den van¬
liga formen) och efter allt utseende odugliga. Man
skulle eljes möjligen här kunnat frestas att tänka på
kleist ogami. Men ännu ett skäl, om ock svagt, som
talar imot att kleistogami skulle hos denna art yttra
sig under sådan form, är det, att en annan art af
samma slägte näml. P. sinensis har kleistogama blom¬
mor af helt annat utseende än den nu beskrifna (jfr.

126

Ljungström, Kleistogami hos Primula sinensis , i Bot.
Not. 1884, sid. 171).

Primula farinosa har jag i våras på lokaler vid
Ystad underkastat någon noggrannare undersökning
och därvid likaledes funnit åtskilliga former. Hvad
först fodret beträffar, så kan det ibland vara betyd¬
ligt kortare än som i regeln är fallet. Sådana former
har jag likaledes sett frånVg.: ”/. ad. scoticam/\ tagna
af herr Sjöblom. Kronflikarne äro äfven hos denna
art än bredare och än smalare. I förra fallet har
den extrema formen kronflikarne, där de äro bredast,
mer än dubbelt så breda som vid basen, i senare fal¬
let åter mer jämsmala (figg. 6, 7). Hos/, latiloba händer
det t. o. m. att flikarne med kanterna beröra hvarandra
under det att de hos /. angustiloba skiljas af utåt breda
mellanrum. Detta beror ej blott på flikarnes bredd
utan ock på deras form, i det att kanterna hos /. lati¬
loba äro jämt och starkt konvext böjda men därimot
hos /. angustiloba närmare basen rätliniga eller konkava
och först längre mot spetsen konvext böjda. Vidare före¬
komma i ögonenfallande olikheter i storlek: kronans radie
hos de minsta undersökta exempl. 4 mm. (fig. 8), hos de
största 8 mm.; likaledes i färg: från ljuslila till starkt pur-
purfårgade blommor; olikheter i svalgets vidd, (hvilka
på andra orter iakttagits och förklarats såsom anpass¬
ning till olika insekter), har jag ej påträffat. Af mer
tillfälliga afvikelser vill jag här nämna blott de heter o-
mera. Ibland normala femtaliga blommor funnos ej
sällan en eller ett par fyrtaliga eller sextaliga. I flera
af de fyrtaliga bar fodret ännu spår af det normala
femtalet, i det att en af dess flikar såg ut, som vore
den sammanvuxen af två; på kronan var intet dylikt
att se. Anmärkas förtjenar att i två fall fyr- och
sextaliga blommor funnos jämte h var andra på samma
stånd bland de normala, ett förhållande, söm synes
kunna tolkas såsom bevisande att ej en tendens mot
vare sig öfver- eller nnder- tålighet existerar, utan att

127

>r . • .

r-rï --y 1

- " i :

J//V

måhända blott det större eller mindre utrymmet varit
bestämmande. Härför talar ock att heteromera blom¬
mor både föregås och efterföljas af normala.

Äfven P. scotica, P. stricta och P. sibirica visa
med afseende på bredden af kronflikarne stora olik¬
heter hos olika exemplar af samma art.

För att med exempel förtydliga det som ofvan
om de olika arterna anförts angående fodrets längd i
förhållande till pipens samt kronflikarnes bredd på
olika latitud och i förhållande till längden må några
hithörarde mått här finna plats; talen beteckna måtten
i millimeter. Lika bokstäfver i de resp. kolumnerna
beteckna samma exemplar.

Fodrets längd, fodertlikarnes pipens längd.

längd,

p.

elatior brevicalyx

A 13, BIO, C 8, D 10,

A6, B4l, C4,

1)5, A 18, B 17, C 14, D

longicalyx

15,

5,

15.

Kronf likara

es bredd

Kronflikarnes längd

vid basen.

vid bredaste

frän flikens till in¬

latituden.

skärningens spets.

p.

elatior latiloba

—

A 81 , B 10

A 10, B lOl

angustiloba

—

A 6, B 6, C 5

A 8, B 9, C 8

p.

acaulis latil.

A 5i, B —, C 4

A 12, B 14, C S

A 13, B 14, C S

angustil.

A 3, B 5

A öl , B 8

A 9, B 12

p.

farinosa latil.

A 2, B 3, C l\

A 5, B 7, C 5

A 5, B 6, C 5

angustil.

A 2, B lf

A 3, B 3

A 3, B 11
. 1

p.

scotica latil.

A 2, B 1|, C 2

A 5, B 4, C 4

A 5, B 3l , C 4

angustil.

n

3

4

p.

stricta latil.

H

3

4

angustil.

1

2

3

p.

sibirica latil.

A 21, B 2i, C 3

A 7, B 7, C 7I

AC, B6l, C6f

angustil.

A 2, B 21, C 21

A'5, B 5, C 4I

A 6, B 6, C 61

Alldenstund det ju så ofta påvisats, hurusom olik¬
heter i blommans storlek, form eller färgstyrka stå i
sammanhang med olikheter i könligt hänseende, ligger
det tämligen nära till hands att här vänta något lik¬
nande. Hos de undersökta arterna kunde jag imeller-
tid ej * finna någon dylik könlig olikhet beträffande ut¬
bildning af pollen eller märke. Men om den detta
oaktadt existerade, borde den kunna påvisas genom
anställande af korsningsförsök mellan de olika formerna
samt granskning af de erhållna fröna med hänseende

128

Y

: -

till storlek, vigt och grobarliet samt jämförelse af de
respektive dotterplantorna. Jag hade föresatt mig
att i denna riktning experimentera med P. elatior ,
som i många afseenden syntes erbjuda ett lämpligt mate¬
rial, men mellankomna hinder korsade denna min
plan. Och de försök, som jag sedermera anstälde på P.
farinosa , blefvo alla utan brukbart resultat. Jag ser
mig sålunda f. n. ur stånd att uttala någon meningom,
huruvida könsolikheter förefinnas förenade med varia¬
tionerna hos blomkronan i ofvanberörda fall, men
hoppas framdeles få tillfälle att ånyo sysselsätta mig med
hithörande experiment och där af erhålla något resultat.

Förklaring öfver figurerna.

Fig. 1 Primula acaulis latiloba.

„ 2 „ „ angustiloba

„ 3 „ „ ,, f. med ovanligt smala flikar.

„ 4 P. elatior lorgistyla brevi calyx.

„ 5 „ ,, „ longicalyx.

„ 6 P. farinosa latiloba.

„ 7 „ „ angustiloba.

„ 8 ,. „ micrantha.

De streckade linierna i Fig. 1. beteckna de ställen, hvarest
måtten i omstående tabell äro tagna.

Tyvärr återgifver träsnittet ej alldeles exakt den lemnade teckningen; sålunda fram¬
stå i lobernas form o. relativa bredd i synnerhet å tigg. 6 och 7 ej fullt så stora olik¬
heter, som ofta verkligen förefinnas,

129

Primula elatior (L.) Schreb. X officinalis (L.) Jacq.,
en för Sverige ny hybrid, må äfvenledes vid detta
tillfälle anmälas. Jag fann den vid Öfvedskloster i
två exemplar redan 1882, men med anledning af det
tämligen långt framskridna stadium, hvari dessa be-
funno sig, syntes det rådligt att blott med reservation
eller als icke uttala sig om deras natur af hybrider.
I år har jag imellertid genom herrar kand. Jungners
och kand. Cederboms godhetsfulla medverkan från
samma lokal fått exemplar i full blomma, h vilka ej
längre tillåta något tvifvel i nämda hänseende. Utom
till bladformen, hvilken mer närmar sig den hos P.
officinalis , stämma de till alla delar med mina exem¬
plar af 1882. Dessa senare växte ett litet stycke
ifrån den inskränkta lokal, som P. elatior åt sig utvalt,
samt voro rundt omkring omgifna af spridda stånd P.
officinalis. Platsen var mer solig än den, där P. ela¬
tior växte.

Beskrifning: Växt högre och resligare än hos P.
officinalis ; Stängel rikblommig.

Blad tunnare än hos officinalis , med skifvan (i
synnerhet hos formen af 1882) ej alt för plötsligt af-
smalnande i det långa, vingkantade skaftet (= elatior ;
officinalis har mer plötsligt mot det kortare skaftet
afsatt skifva och den hybrida formen af 1885 kom
däri officinalis närmare); mer smalnande mot spetsen
än hos elatior vanligen är fallet, bredast (.—officinalis),
nedom midten.

Foder gulgrönt med gröna kanter (hos elatior
grönaktigt, hos officinalis gulaktigt), dess flikar af
intermediär form, bredare och kortare än hos elahor ,
spetsigare och längre än hos officinalis.

Krona af intermediär storlek, svafvelgul med
mörkare svalg, liksom hos elatior utan knölar.

Pollen dåligt: hos formen af 1882 67 °/0 små,
skrumpna korn (samma procenttal har jag funnit hos ex¬
emplar af P. acaulis X officinalis från Møen); hos formen af

Bot. Notis. 1885. 9

130

1885 än sämre, blott ett par °/0 goda korn (omkr.
30 jUj de öfriga skrumpna ock små, blott omkr. 18 fjL
i diameter).

Sålunda äro karaktärerna nästan alla sammansatta
af båda stamarternas; isynnerhet formen af 1885 synes
vara nästan alldeles intermediär, den af 1882 står ge¬
nom bladformen något närmare elatior.

Y id Öfvedskloster förekom hybriden i år i nå¬
gorlunda stort antal; omkring 15 — 20 exemplar in¬
samlades.

Ifrågavarande hybrid är eljes enl. Focke (PfLanzen-
mischlinge sid. 249) blott sällan med säkerhet iakt¬
tagen. Från Schweiz, Österrike och trakten omkring
Leipzig anföres den imellertid. P. unicolor Nolte (—
P. Tommasinii Fl. D. non Gr. G.) från ett par danska
lokaler, hvilken oftast ansetts vara just ifrågavarande
hybrid och som enl. beskrifningen tämligen men ej
till alla delar öfverensstämmer med den skånska for¬
men, föres af Lange (anf. st. o. Hbog i den D. Fl.)
som underart till officinalis ; liknande mellanformer
ha i Frankrike och vid Hamburg förts till elatior; de
anses ej för hybrider och på hvartdera stället är ock
blott endera af de ifrågasatta stamarterna funnen.

Som synonom till P elatior X officinalis anföres
ibland P. media Peter m. (”i Flora Lips, exc.”, där
jag dock ej återfunnit namnet). Exemplar under detta
namn har jag sett i universitetets i Strassburg bota¬
niska trädgård. En del hade blomkronan af ungefär
samma form och storlek som hos officinalis samt bla¬
den små och fasta men till formen som hos elatior;
blott några få °/o af pollenkornen voro dåliga. En
annan form från samma ställe hade större blommor
och liknade något mer den skånska elatior X officina¬
lis ehuru mer lågväxt och med mindre blad; 47 °/0
af pollenkornen voro dåliga.

131

Svensk botanisk literatur 1884.

(Af Th. O. B. N. Khok.)

A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser .

Adlerz, E., Bidrag till fruktväggens anatomi hos Ranunculaceæ.
Örebro. Bohlinska boktryckeriet. 8:o [42 s. + tit. -j- 4 dubbelpl.]

Afhandl, använd ss. specimen i Strengnas for lektorat i Örebro,

AlmquiST, S., Om Carex- slägtets phylogenesis. — Botan. Notiser
1884: s. 118—120. — På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 19:
s. 221 — 223.

- , Om blomdiagrammet hos Montia. — Ibid. 1884: s. 156 — 161.

- På tyska ibid., Bd. 21 (1885): s. 91 — 95.

- , Hieracia. Carices distigmaticæ. Calamagrostides och Poæ

[groenlandicæ]. — Aug. Berlin, Kärlväxter, insamlade under den
svenska expeditionen till Grönland 1883 i K. Vet.-Ak. Öfvers.,
årg. 41. N:o 7. Stockholm: s. 44—49, 71 — 72, 75, 80—81.
Andersson, Gunnar, Gamla träd. — Svenska Trädgårdsföreningens
tidskrift 1884: s. 27 — 30.

AresCHOUG, J. E., Observationes phycologicæ. Particula quinta de
Laminariaceis nonnullis (continuatio). Upsaliæ, excudit Ed.
Berling. 4:0 [16 s.].

Ur Upsala, reg. societ, scient., nova acta, ser. 3, vol. 12, fasc. 2 fdistr. 1885).

Arnell, H. Wilh., Anmärkningar angående Sorbus Aucuparia L.
f. minor Arnell. — Botan. Notiser 1884: s. 107 — 108. Jfr.
Bot. Not. 1883: s. 54 — 56.

- , se Karlsson, J. A.

7 \

Aurivillius, Christopher, Insektlifvet i arktiska länder. — A. E.
Nordenskiöld, Studier och forskningar: s. 403 — 459.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm tryckt i Central¬
tryckeriet. Stor 8:0. — Sid. 437 — 458: vexelverkan mellan växt- och in-
sektverlden.

Berlin, Aug., Kärlväxter, insamlade under den svenska expeditio¬
nen till Grönland 1883. — K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 41. N.-o
7. Stockholm: s. 17 — 89.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

Berlin, N. J., Lärobok i Naturläran för Folkskolor och Folkskol¬
lärare-Seminarier. Elfte upplagan. Lund, Fr. Berlings Bok¬
tryckeri och Stilgjuteri. 8:0 [3; 218 s.].

Om Växterna: s. 65 — 96.

y

132

, - f • • «

Botaniska Notiser för Sr 1884, utgifne af C. F. O. Nordstedt.
Med 9 träsnitt i texten. Lund, Fr. Berlings boktryckeri och
stilgjuteri. 8:0 [tit.; III; 202 s.].

o

Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Arg. 1. 1883.

Aftryck (med oförändrad paginering) ur Botan. Notiser 1883
[häft. 1 — 3, 5 — 6] och 1884 [häft. 1]. Lund, Fr. Berlings
boktryckeri och stilgjuteri. 8:0 [3; 82 s.].

På tyska: Sitzungsberichte der Botanischen Gesellschaft zu Stockholm.
Jahrg. I. 1883. Separat-Abdruck aus dem Botanischen Centralblatt, Jahrg.

1883 — 84. Kassel . . . 1S84. Druck von Friedr. Scheel in Cassel. 8:0

13 + 47 s.J.

Callmé, Alfr., Pinguicula vulgaris L. ß bicolor Nordst. — Botan.
Notier 1884: s. 105-106.

- , En för Svenska floran ny hybrid. — Ibid. s. 181 — 183.

Polygonum tomentoso X Hydropiper.

Cedervall, E. V., Anatomiskt-fj^siologiska undersökningar öfver
bladet hos Bromeliaceerna. Med 5 planscher. Göteborg; D. F.
Bonniers boktryckeri. 8:o [56 s.].

Äfven sårskildt [utan planscherj. — Afhandl, använd ss. specimen för lek¬
torat i Göteborg.

CÖSTER, B. F., Cirsium heterophyllum All. X palustre Scop., en
för Skandinaviska halfön ny hybrid. — Botan. Notiser 1884:
s. 11-14.

Dumrath, O. H., Parasitsvampar och deras bet3Tdelse såsom sjuk-
domsalstrare. Efter prof. C. Flygges i Göttingen och prof. J.
Nowaks i Wien arbeten af — . Med 21 illustrationer. Stock¬
holm, Isaac Marcus’ boktryckeri-aktiebolag. 8:o [99 s. 4- 1],
E[riksso]N, J., Om några sjukdomar å våra trädgårds- och drifhus-
växter. — Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift 1884: s. 34

— 39 [forts, från föreg. årg.].

- , Ur växtfysiologiens historia. I. Upptäckten af näringsbe-

redningen och andningen hos växterna. — Ibid. 1884: s. 139

— 143; 179-183.

Eriksson, J., Kongl. Landtbruks-Akademiens planschverk ”Sveriges
Kulturväxter”. — Botan. Notiser 1884: s. 120 — 121. — På
tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 223 — 224.

— - -, Våra vigtigaste kulturväxter och deras sjukdomar. — Be-

skrifning till tre botaniska väggtaflor hvilka på uppdrag af
sällskapet för folkundervisningens befrämjande utarbetats af — .
Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
8:o [29 s. 4- 3 färgl. pl. i fol.].

133

Potktis (1), hvete (2), råg, korn och hafre (3).

- , Om potatissjukan dess historia och natur samt skyddsmedlen

deremot. — Med tvenne tabeller öfver potatissjukans utbredning
inom Sverige 1874 — 1883 den enajemväl utvisande nederbörds-
mängden under juni, juli och augusti månader samma år. —
Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Stor 8:0 [3; 68 s.]. — Botan. afdeln. s. 1 — 24 ( — 34).

Ur K. Landtbr.-Ak. Handl, och Tidskr. 1884.

F[ANT], C., Några snyltgäster på wåra födoämnen. — Läsning för
Folket, Ny följd, Bd. 16: s. 266—282.

Potatismöglet: s. 267 — 273$ Sot och Brand: s. 279 — 282.

Fries, E. (f), Icones selectæ Hymenomycetnm nondum delineatorum.
Vol. see., fase. IX. X. fol. [VII; s. 79-104 + pl. 181-200
-f- portratt af förf. + titel: leones . . . Sub. auspiciis academiæ
scientiarum Holmiensis editæ ab Elia Fries. II. Holmiæ et
Upsaliæ, typographia Centralis & Ed. Berling, MDCCCLXXV1I
— MDCCCLXXXIV].

Utgifvare: Fries, Th. M. & R ob.

Fries, Th. M., Växtriket. Framställning af växternas lif och för¬
nämsta former. Häft. 1. Stockholm, Ivar Hæggstrôms bok¬
tryckeri. Liten 8:o [64 s.]

Utgör: Svenska Biblioteket. Afdelning III. Naturvetenskaplig boksam¬
ling, häft. 1.

- , Semina selecta e messe anni 1883 ab Horto Upsaliensi oblata.

Upsala, Edv. Berling. Stor 4:o [10 s.].

Grönvall, A. L., Om Ulota intermedia Sch. och dess närmaste
samslägtingar. — Botan. Notiser 1884: s. 174 — 178.

Hartman, C. Vilh., Växtnomenclatur, innefattande de i Sverige
vilda och odlade växternas slägt- och artnamn samt vanligare
botaniska termer, deras betydelse och betoning, jemte förklaring
af förkortade autorsnamn. Norrköping, M. W. Wallberg &
Comp. Boktryckeri. 8:0 [5; 178 s.}.

Utgör Handbok i Svenska Trädgårdsskötseln, häft. 9 (tilläggshäfte).
Hebert. P., Strödda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens flora.
— Botan. Notiser 1884: s. 45 — 49.

Sid. 49: Nordstedt, O., på Öland iakttagna växter.

Hellbom, P. J., Norrlands la fvar. Stockholm. Kongl. boktryckeriet,
P. A. Norstedt & Söner. 4:o [131 s.].

Ur K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bd. 20 [distrib. 1885].

H[ULTH, Johan Markus], Om vegetationen på Billingens trapplager.
Föredrag i [föreningen] Hedera [i Örebro] af H. — Minerva

r. -

i

134

Tidning för Sveriges ungdom 1884. N:r 1: s. 4; N:r 2:
s. 7—8.

Juel, H. O., Beiträge zur Kenntniss der Hautgewäbe der Wurzeln.
Mit 2 Tafeln. . Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Nor¬
stedt & Söner. 8:0 [18 s. ]. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl.,
Bihang, Bd. 9. N:o 9.

Äfven särskildt. — Föregående meddelande är: Juel, O., Ueber das
Hautgewäbe der Wurzel. — - Botan. Centralblatt, Bd. 18: s. 282 — 283.
Äfven särskildt i Sitzungsber. d. Bot. Ges. zu Stockholm, Jahrg. II (2)
s. 8—9.

JÖNSSON, B., Protoplasmarörelse inom rothåren hos fanerogama väx¬
ter. — Botan. Notiser 1884: s. 50 — 54.

- , Om befruktningen hos slägtet Najas samt hos Callitriche

autumnalis. 4:0 [26 s. + 1 tab.]. — Acta Universitatis Lun¬
densis. Lunds Universitets Årsskrift, tom. XX. IV. Mathem.
'och naturv. (1883 — 84). N.-o IV.

Äfven särskildt fdistrib. 1885],

Karlsson, J. A., Naturlära för folkskolans barn, i tre kurser, upp-
stäld efter normalplanen. Reviderad af H. V. Arnell. Jön¬
köping, Nordströmska boktr}rckeriet. 8:0 £96 s.].

Växter : s. 46 — 64.

Kjellman, F. R., Ur polarväxternas lif. — A. E. Nordenskiöld,
Studier och forskningar: s. 461 — 546.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm, tryckt i Central¬
tryckeriet. Stor 8:0.

Klercker, John E. F. af, Bidrag till kännedomen om öfverhudens
mekaniska funktion hos växterna. — K. Vet.- Ak. Öfvers., årg.
41. N:o 6. Stockholm: s. 75 — 79.

Äfven särskildt. Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt <fe Söner.
8:o [7 s.]. — På tyska: Ein Fall von mechanisch fungirender Epidermis. —
Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 215 — 221. -j- 4 tig. i texten.

Krok, Th. 0. B. N., Svensk botanisk literatur 1883. — Botan.
Notiser 1884: s. 129 — 137.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri
och Stilgjuteri. 8:0.

Lagerheim, G., Algologiska och mykologiska anteckningar från en
botanisk resa i Luleå Lappmark. — K. Vet.- Ak. Öfvers., årg.
41. N:o 1. Stockholm: s. 91 — 119.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. — Förra afd. af dessa anteck¬
ningar i sammandrag af förf. på tyska med titel : Einige Beiträge zur Algen¬
flora der Wasserfälle von Luleå Elf. — Botan. Centralblatt, Bd. 18: s.

135

278 — 281. Äfven särskildt i Sitzungsber. d. Eot. Ges. zu Stockholm,
Jahrg. II. (2): s. 4 — 7.

- , Mykologiska bidrag. I. Parasitsvampar från mellersta Bo¬
husläns skärgård. II. Parasitsvampar från Skandinaviens fjell¬
trakter. — Botan. Notiser 1884: s. 138 — 155.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Lund, Fr. Berlings Bok¬
tryckeri och Stilgjuteri. 8:o.

- , Om Chlorocliytrium Cohnii Wright och dess förhållande till

• « o

närstående arter. — K. Vet.-Ak. Ofvers., Arg. 41. N:o 7. Stock¬
holm: s. 91 — 97 + tafl. XXV:e.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0.

- , Ueber Phœothcnnnion, eine neue Gattung unter den Siisswas-

seralgen. Mit 1 Tafel. Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P.
A. Norstedt & Söner. 4:o [14 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl.,
Bihang, Bd. 9, N:o 19.

Äfven särskildt. — • Anm. Slägtet och arten (P. confer vicolum) förut i
korthet i Wittrock & Nordstedt, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ, etc. fase. 13:
n:0 G08.

Lagerstedt, N. G. W., Diatomaceerna i Kützings exsikkatverk:
Algarum aquæ dulcis germanicarum Decades. — K. Vet.-Ak.
Öfvers., årg. 41. N:o 2. Stockholm: s. 29 — 64 + tafl. VIILe.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

Lindblad. M. A., Afart af röksvampen, Lycoperdon bovista. —
Botan. Notiser 1884: s. 37 (notis). — På tyska i Botan. Cen-
tralblatt, Bd. 17 : s. 264.

Ljungström, Ernst, Växtgeografiska bidrag till Skånes flora. —
Botan. Notiser 1884: s. 4 — 6.

- , Om några könsförhållanden och därmed i sammanhang stående

modifikationer i blommans bygnad hos en del Syngenesister. —
Ibid. 1884: s. 7 — 11.

- , Kleistogami hos Primula sinensis. — Ibid. 1884: s. 171 — 174.

Lovén, Christian, Om sot. på vårsäden och medlen deremot. Före¬
drag — — — — Stockholm. Kongl. boktryckeriet. 8:o [8 s.].
Ur K. Landtbr.-Ak. Handl, och Tidskr. 1884.

Lovén, Fredrik August, Våra skogars lif och strid. En populär
naturbetraktelse. Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Nor-
stedt & Söner. 8:o [3; 66,- 1 s. 1 fotografitafla (7 mossor
afb.)]

Lundström, Axel N., Pflanzenbiologische Studien. I. Die Anpass¬
ungen der Pflanzen an Regen und Thau. Mit vier Tafeln.
Upsala, Druck der akademischen Buchdruekerei, Edv. Beding.

136

4:0 [3; 67 s.]. — Upsala, reg. soc. scient., nova acta, ser. 3,
vol. 12, fase. 1, N.o V.

Äfven särskildt. r

- , Salices [groenlandicæ]. — Aug. Berlin, Kärlväxter, insam¬
lade under den svenska expeditionen till Grönland 1883 i K.
Vet.-Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 7. Stockholm: s. 61, 88 — 89.
Murbeck, Svante, Tvenne för Skandinavien nya Epilobium-hybrider.
— Botan. Notiser 1884: s. 73 — 81.

I. E. palustre L. X parviflorum Schreb. II. E. parviflorum Schreb. X
tetragonum L.

Nathorst, A. G., Om Trapa natans L. hufvudsakligen angående
dess förekomst inom Sverige. — Botan. Notiser 1884: s. 84 — 91.
— På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 18: s, 275 — 278,

- , Grönlands forntida växtverld. — Nordisk tidskrift 1884:

s. 344-363.

- , Botaniska anteckningar från nord vestra Grönland. — K.

Vet.-Ak. Öfvers., årg, 41. N:o 1. Stockholm; s. 13 — 48 +
tall. 1.

Äfven särskildt. 8:o. — På tyska i utdrag med titel: Notizen über die
Phanerogamflora Grönlands im Norden von Melville Bay (76° — 82°) —
A. Engler, Butan. Jahrbücher, Bd. 6 (1885); s. 82 — 90. Äfven särskildt, med
oförändrad paginering. 8:0.

- -, Bemerkungen über Herrn v. Ettingshausens Aufsatz [Sitzungs-

ber. d. K. K. Acad. d. Wissensch. Bd. 88, Abtheil. 1. Wien
1883. Juliheft] ”Zur Tertiärflora Japans”. Stockholm, Kongl.^
boktiyckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 8:0 [18 s.]. — K. Sv.
Vet.-Ak. Handl., Bihang, Bd. 9. N:o 18.

Äfven särskildt (distr. 1885).

Neuman, L. M., Bidrag till kännedomen af floran på Sveriges syd-
vestkust omfattande trakten mellan Halmstad och Engelholm.
8:o [56 sid.]. — Göteborgs K. Vet. och Vitt. Samh. Handl.,
ny tidsföljd, 19:e häft.

Äfven särskildt. Göteborg, I). F. Bonniers boktryckeri.

Nordstedt, C. F. 0., se Botaniska Notiser för 1884.

- , se Hebert, P.

Nyman, C. F., Conspectus floræ europææ. — Supplementum I. [på
omslaget :] Acotyledoneæ vasculares. Characeæ. Index. Örebro
(Sueciæ). Typis officinæ Bohlinianæ. 8:0 [s. 859 — 1040 -j-
titel] .

Aftryck härur är: Acotyledoneæ vasculares et characeæ Europæ. Auctore
— . Örebro (Sueciæ). Typis officinæ Bohlinianæ. 1883. 8:0 [24 s.].

/ *

é

137

. ' • O . s- ' •• •

Olbers, Alida, Om fruktväggens anatomiska byggnad hos Rosa-
ceerna. — K. Vet. -Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 4. Stockholm :
s. 97 — 111 + tafl. XIII, XIV.

Äfven särskildt. 8:0.

ê

OLSSON, P., Anteckningar till de Jemtland angränsande provinsernas
flora. — Botan. Notiser 1884: s. 178 — 181.

S AM ZE LlLTS, Hugo, Några för Södermanland nya växtlokaler. Botan.
Notiser 1884: s. 145 — 148.

Ytterligare några tillägg till Södermanlands Flora. Af — . Ibid. 1885: s.
102 — 103.

Sandahl, O- T., Botaniska uppsatserna i Nordisk familjebok etc.
bd. 7: häft. 9 — 10; bd. 8.

Scheutz, N. J., Spridda växtgeografiska bidrag. — Botan. Notiser
1884: s. 41—45.

Theorin. P. G. E., Växtmikrokemiska studier. — K. Vet. -Ak. Öfvers.,
årg. 41. N:o 5. Stockholm: s. 51 — 85.

Tiselius, G., Iakttagelser öfver art- typer inom slägtet Potamogeton
L. — Botan. Notiser 1884: s. 15—20. — På tyska i Botan.
Centralblatt, Bd. 18: s. 196 — 199. — Äfven särskildt i Sitz-
ungsber. d. Bot. Ges. zu Stockholm, Jahrg. I [7]: s. 1 — 4.

- , Om Potamogeton flabellatus Bab. — Ibid. 1884: s. 91 — 93.

— På tyska ibid. s. 281. — Äfven särskildt i Sitzungsber. d.
Bot. Ges. zu Stockholm, Jahrg. II. (2): s. 7.

Wahlstedt, L. J., Folkskolans Naturlära, utarbetad i enlighet med
”Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor”
samt med hänvisning till ”Läsebok för folkskolan” och C. R.
Sundströms ”Atlas till naturriket”. Femte upplagan. Christi-
anstad. Boktryckeri-aktie-bolagets tryckeri. 12:0 [140; 2 s.]

’ , Om växterna: s. 63 — -85.

- , Några Viola-hybriditeter för svenska Floran. — Botan. No-

. tiser 1884: s. 139 — 145.

Wallis, Curt, Bakterierna som sjukdomsorsak, [på omslaget:] Med
40 träsnitt. Stockholm, tryckt i Central- tryckeriet. 8:0 [174 s.].

Botan. afd. s. 4 — 26, 46—62, 70 — 72, 76 — 77, 121 — 138 etc.

Warming, E., Om (hapaxantiska och) perenna växter. — Botan.
Notiser 1884: s. 59 — 64. — På tyska i Botan. Centralblatt,
Bd. 18: s. 184—188.

- , Groddplantor af Phragmites communis. — Ibid. 1884: s.

165 — 166. - På tyska ibid. Bd. 21 (1885): s. 156.

Jfr. afd. B. Warming, E.? n:o 2.

l -

138

Vesterlund, Otto, Botaniska iakttagelser i norra Upland. — Bo¬
tan. Notiser 1884: s. 54 — 59.

Wille, N., Bidrag til Sydamerikas algflora. I — III. Med 3 tavler.
Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:0
[64 s.]. — K. Sv. Vet.- Ak. Handl., Bihang, Bd. 8. N:o 18.

Äfven särskildt.

- , Om de mekaniske Aarsager til at visse Planters Bladstilke

krumme sig ved Temperaturer, der nærme sig Frysepunktet. —
K. Vet. -Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 2. Stockholm: s. 79 — 93
tafl. IX:e.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering, 8:o. — Föregående meddelande
i Botan. Centralblatt, Bd. 18: s. 220 — 221.

Wittrock, V. B., Om rotskott hos örtartade växter, med särskild
hänsyn till deras olika biologiska betydelse. — Botan. Notiser
1884: s. 21 — 37. .. — På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 17:
s. 227 — 232; 258 — 264. — Äfven särskildt i Sitzungsber. d.
Bot. Ges. zu Stockholm, Jahrg. I [7]: s. 5 — 15; dessutom: Druck
von Friedr. Scheel in Cassel. 8:° [12 «.].

- , Om Sphacelaria cirrhosa (Roth) Ag. ß ægagropila Ag. —

Botan. Notiser 1884: s. 93 — 95. — På tyska i Botan. Central -
blatt, Bd. 18: s. 283 — 284. Äfven särskildt i Sitzungsber. d.
Bot. Ge«. zu Stockholm, Jahrg. II. {2): s. 9 — 10.

- , Delectus fructuum cum seminibus maturis quos museum bo¬
tanicum Stockholmiense pro mutua commutatione offert. Stock¬
holm, Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag. 8:o [8 s.].

- , Föredrag i botanik vid Kongl. Vetenskapsakademiens hög¬
tidsdag den 31 mars 1884. Stockholm, Stockholms Dagblads
boktryckeri. 12:o [23 s.].

Aftryck ur Stockholms Dagblad.

Växtförteckning för de olika afdelningarna vid högre allmänna läro¬
verket i Visby. Visby, Gotlands Allehandas tryckeri. 8:o [16 s.].
Ährllng, E. Det exemplar af Caspari Bauhini Pinax Theatri Bota¬
nici Ed. 1, Basiliae 1623, li vilket en gång tillhört 0. Rudbeck,
fader och son. — Botan. Notiser 1884: s. 64 — 66. — På tyska
i Botan. Centralblatt, Bd. 18: s. 222 — 223.

Ö[RTENBLAD], Th., Om excentrisk tillväxt hos träden. — Tidskrift
för skogshushållning, årg. 12: s. 10 — 25.

- , Om fröet hos tallen, granen och lärkträdet. — Ibid. s.

223-233.

- , Om spiralvridna stammar. — Skogsvännen 1884: s. 56 —

59 (60).

139

Örtenblad, V. Th., Om saramanväxningar hos vedstammar. — K.
Vet,- Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 5. Stockholm: s. 87 — 110 +
tafl. XV— XVII.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0.

(Exsiccat).

JÖNSSON, B. & Wahlstedt, L. J., Urval af svenska fodergräs ut-
gifna af — Lund, Fr. Berlings boktryckeri och stilgjuterq
fol. [2 s. -f- 32 n:r torkade växter; distrib. först 1885].
Wittrock, V. B., Erythrææ exsiccatæ quas distribuit — . Fase. I.
(N:ris 1 — 12). Stockholmiæ typis excudit Isaac Marcus’ boktr.-
aktiebolag. Fol. [2 s.: tit. & index].

Upplagan: 25 ex. — Redogörelse för jemte ligurer ur detta exs. lemnas af
utgifv. i Botan. Notiser. 1884: s. 110 — 118. [Äfven särskildt, med oförändrad
paginering. 8:o]. — På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 58 — 63.

Wittrock, Veit & Nordstedt, Otto, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ
præcipue scandinavicæ, quas adjectis algis marinis chlorophylla-
ceis et phycochromaceis distribuerunt — . Fase. 13 (N:ris 601 —
650) -f- 14 (N:ris 651 — 700). Stockholmiæ excudit Isac Marcus’
boktr.-aktiebolag. Stor 8:o [titlar -j- ind.].

Innehållsförteckningarna samt i dessa fase. förekommande beskrifningar
på nya former och andra anmärkningar äro aftryckta i Botan. Notiser
1884: s. 122 — -128. — Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

B. I Utlandet tryckta uppsatser.

a. Original.

JÖNSSON, Bengt, Der richtende Einfluss strömenden Wassers auf
wachsende Pflanzen und Pflanzentheile (Rheotropismus). (Vor¬
läufige Mittheilung.). — Deutsch, botan. Ges. Berichte, Jahrg.
1, Heft. 10: s. 512 — 521.

Kindberg, N. C., Esquisse de la flore bryologique des environs de
Kongsvold en Norvège. — Revue bryologique, ann. 11: s.

20-24.

Lagerheim, G., Ein neues Beispiel des Vorkommens von Chroma¬
tophoren bei den Phycochromaceen. — Deutsch, bot. Ges. Be¬
richte, Jahrg. 2: s. 302—304.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0.

- , Eine Präparirmethode für trockene mikroskopische Pflanzen.

— Botan. Centralblatt, Bd. 18: s. 183 — 184

Äfven särskildt. Druck von F. Scheel in Cassel. 8:0 [1 s.].

140

s . ■

-*y:‘ ■ ; :•

/ i 4 •*

Nathorst, A. G., Beiträge N:o 2 zur Tertiärflora Japans. (Vor¬
läufige Mittheilung.). — Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 84 — 91.

Strömfelt, H. F. G., Om algvegetationen i Finlands syd vestra
skärgård. Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri.

8:o [22 s. + 3 tail.]

Warming, Eug., Zur Geschichte der Wurzelknotenbehaarung. —
Botanische Zeitung, Jahrg. 42: s. 132 — 133.

Jfr.: Ascherson, P., ibid. Jahrg. 41, s. 447 — 449.

- , Om Skudbygning, Overvintring og Foryngelse. Aftryck

af Naturhistorisk Forenings Festskrift. Kjöbenhavn, Bianco
Lunos Kgl. Hof-Bogtrykkeri. 8:o [105 s. + 26 träsnitt i
texten].

- , Haandbog i den systematiske botanik. Nærmest til brug

tor lærere og universitets-studerende. Anden gjennemsete udgave.
Med 470 i Texten indtrykte Afbildninger. Kjöbenhavn, Thieles
bogtrykkeri. 8:o [4; 434; 3 s.].

Wille, N., Om Sneens og Isens Flora og Fauna. — Naturen 1884:
s. 69 — 74. Kristiania. 4:o.

- , Algerne. — E. Varming, Haandbog i den sjrstem atiske

botanik, 2:den udg.: s. 10 — 47.

Wittrock, V. B., On the algie flora of the Arctic Seas. — Nature,
vol. 30: s. 638 — 640.

ß. Öfversättning.

Forssell, K. B. J., Lichenologische Untersuchungen. I. Ueber die
Cephalodien. — Flora, Jahrg. 67: s. 1 — 8; 33 — 46; 58 — 63;
177 — 193.

Äfven särskildt. [Regensburg] 8:0 [4-d s.|. — Referat, och bearbetning af
”Studier öfver cephalodierna”.

Tillägg.

Kjellman, F. R., The algæ of the Arctic Sea. A survey of the
species, together with an exposition of the general characters
and the development of the flora. With 31 plates. Stockholm,
1883. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 4:o
[350; 1 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 20. N:o 5 [distr.
först 1885].

Äfven särskildt. — Öfversättning af "”Norra Ishafvets algflora”.

Linnarsson, Ernst, SkÖfdetraktens flora. — L. G. Dovertie, Om
Sköfde vattenkuranstalt : s. 15 — 18, Stockholm 1872. 8:0.

141

Lundeqvist, A. E., Naturlära för Folkskolans Barn. Hemlexor V
Trettonde oförändrade upplagan. Jönköping 1883. C. J. Lund¬
grens Enkas Boktryckeri. 16:o [64 s.].

Wäxtriket: s. 40 — 45.

[Strömbom, N. G.], Om våra bästa matsvarnpar. Föredrag - —

Söderköping 1880. Tryckt hos Gust. Thorén. 8:o [15 s.].

Följetong, att utklippas, i Söderköpings-Posten 1880, N:o 31 — 34.

Bihang.

UtJändingars i Sverige try elda botaniska skrifter 1884.

a. Original.

Harpesträng, Henrik (f), Läke- och örte-bok, 4 — 7. — Svenska
Fornskrift- Sällsk. Samlingar, häft. 84: s. 153 — 344.

Holm, T., Om Novaja-Semljas vegetation. — Botan. Notiser 1884:
s. 162 — 165. — På tjrska i Botan. Centralblatt, Bd. 21 (1885):
s. 124 — 127.

Kaurin, Chr., Fra Opdals Mosflora. — Botan. Notiser 1884: s. 1 — 3.
Rosenvinge, T. Kolderup, Om Spirogvra groenlandica nov. spec,
og dens Parthenosporedannelse. — K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 40.
N:o 8 [tryckt 1884]. Stockholm: s. 37 — 43 + tafl. Vlll.-e.

Äfven särskildt. 8:o.

Schübeler, F. C., Bidrag till kulturväxternas historia. — Svenska
Trädgårdsföreningens tidskrift 1884: s. 9 — 15; 42 — 46; 72 — 78;
99 — 105 [fortsättes].

ß. Öfversättningar.

Flügge, C., Om Bakterier och andra Mikroparasiter samt Jästsvam¬
par, deras botaniska karakterer, lifsyttringar och lifsvilkor äfven-
som sätten för deras utrotande samt metoden för deras under¬
sökning. Med 65 träsnitt. Auktoriserad öfversättning. Stock¬
holm, Associations-boktryckeriet. 8:o [157 ; 2 s.].

Harz, C. O., Om jästsvampens härstammning. — Farmaceutisk Tid¬
skrift, årg. 25: s. 212 — 215; 225—229; 242-244.

Rostrup, M. E., Om svartsot å vårsäd. — Stockholms Läns Hus¬
hållningssällskaps tidning 1884: s. 75 — 80.

142

Strömfelt, H. F. G., Om algvegetationen i
Finlands sydvestra skärgård. Helsingfors, Finska
Litteratursällskapets tryckeri, 1884; 22 sid. 8: o, 3 pi.

Det undersökta området utgjordes af skärgården
från Barösund i öster till Korpo i vester. Inberäknadt
2 characeer utgjorde artantalet 29. Diagnoserna (men
ej beskrifningarne) på de nya arterna aftryckas kär.

Fhloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. * chordariœformis S tro mf.
robusta. (thallo usque ad 475 /u crasso) fragilis, ramulis brevibus,
rigidis distantibus, sæpe curvatis.

Choilonema Chordaria Aresch. * gelatinosum Strömf. 1 — 2-pe-
dale, robustum, ramis aut longis, crassitudine axis principalis, aut
brevibus, distantibus, setifoi mibus; toto thallo strato gelatinoso cir
cumdato.

Streblonema oligosporum Strömf. thallo minutissimo (cellulis
partis basalis 5 — 10 /u crasso), ramosissimo; zoosporangiis multi¬
locularibus linearibus — ovato-lanceolatis, obtusatis, 25 — 40 /u longis,
8 — 15 /u crassis; loculis zoosporiferis paucis (3 — 15), in una serie
vel mediis in 2 — 3 seriebus longitudinalibus dispositis. — Förekom¬
mer endopl^tisk i kortikallagretafCoilonernaChordariaAresch.rn.fi.

Af Dictyosiphon hippuroides (Lyngb.) Kiifz beskrifvas följande
former; — f. flaccida. 1 — IV2- pedalis, flaccidus, ramis paucis, brevi¬
bus, ramulos ramorum similes gerentibus; — f. flagellaris , c. semi¬
pedalis, ramis frequentissimis, longis, iere simplicibus; — f. steno-
clada , V 2 — 1-pedalis, robustus, ramis frequentissimis aut longis, cras¬
situdine axis principalis, aut brevibus, fili- vel setiformibus; —
f. ad 1). foeniculaceum accedens.

Af Coilonema Chordaria Aresch. beskrifvas följande former: —
f. decipiens , 1 — 2 -pedale, flaccidum, ramulis filiformibus, cylindricis,
nec tubulosis nec basi attenuatis; — f. elongata , 1 — 2-pedale, ramis
piimariis elongatis, vulgo simplicibus, omnibus ramis tubulosis et
basi attenuatis; — f. robusta , sesquipedale robustissimum, tubulo-
sissimum, ramis distantibus, et apicem et basim versus valde atte¬
nuatis.

Lärda sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien d. 18 maj. Anmäldes att från Regnell-
ska amanuenseü N. Wille inkommit berättelse om den resa han fö¬
retagit- till Kristinebergs botanisk-zoologiska station i Bohuslän. —
Prof. Warming redogjorde för de berättelser, som lektor L. M.
Neuman och läroverksadjunkten G. A. Tiselius till akademien inlem-
nat om de af dem företagna resor i Jemtland och Medelpad. Tillika

143

inlemnade han för införande j ölversigten ”Bidrag till kännedomen
om fruktväggens byggnad hos Rosaceerna” af studeranden vid
Stockholms högskola fröken Alida Olbers. — Sekreteraren in¬
lemnade för intagande i öfversigten: ”Några växtmikroskopiska an¬
teckningar af lektor P. G. E. Theorin samt ”Bidrag till svamplloran
i Norges sydliga fjälltrakter” af licentiaten Ernst Henning.

Den 10 maj. Till införande i akademiens handlingar antogs:
”Bidrag till algernes fysiologiska anatomi” af aman. N. Wille. — Prof.
Wittrock framlade och demonstrerade första fasc. af ”Svenska foder¬
gräs”, hvilka af utgifvarne doc. B. JÖNSSON och lekt. L. J. Wahl-
STEDT förärats riksmusei botaniska af delning, samt en af lekt. S.
AlmqitiST till ak^demieu ingifven berättelse öfver den resa i Norr¬
land och Norge, som hr Almquist nästlidne års sommar utfört för
studium af slägtet Hicracii formförhållande och fylogeni. — Ama¬
nuensen Wille lemnade en redogörelse för ofvannämnde af honom
författade afhandling.

Fysiograflska sällskapet d. 13 maj. Ordföranden inledde sam¬
mankomsten med en erinran om dagens betydelse, då på den dagen,
LlNNÉS födelsedag, hans bildstod aftäcktes i Stockholm, en tilldra¬
gelse som sällskapet följde med sin varma sympati och med en kän¬
sla af djup vördnad för ett af fosterlandets och vetenskapens stör¬
sta minnen.

Prof. F. Areschoug redogjorde för några nya undersökningar
öfver bladets anatomi. — Prof. Agardh förevisade en ny art af
algslägtet CA if ton in, C. imbricata.

Smärre notiser.

Prof. dr E. Warming vid Stockholms högskola är utnämnd till
professor i botanik vid Köpenhamns universitet.

Till lektor i naturalhistoria vid allmänna läroverket i Karlstad
har kongl. maj:t d. 17 sistl. juni utnämnt docenten d:r K. B. J.
Forsell.

Hjalmar Josef Holmgren afled d. 29 sistlidne aug. å Wäddö
i Stockholms län. Han var född d. 22 dec. 1822 i Westra Ny soc¬
ken af Östergötland, blef student i Upsala 1838, fil. dr 1845, do¬
cent i matematik 1847 samt professor i matematik och teoretisk
mekanik vid teknologiska institutet (sedermera kalladt: tekniska hög¬
skolan) 1857.

Han egnade sig ej obetydligt åt botaniska studier, specielt mos¬
sorna, men meddelade sina rön i denna väg åt andra för publika¬
tion, hvadan hans botaniska arbeten inskränka sig till ”Anteckningar
öfver vegetationen kring Motala” (i Botan. Notiser 1841 och 1843).

144

Jens Peter Jacobsen afled d. 30 april 1885. Han var född
i Thisted i Jutland d. 7 apr. 1847, blef student i Kjöbenhavn 1867,
har skrifvit i botanik: ”Aperçu systématique et critique sur les De-
midiacèes du Danemark”, hvarför han erhöll Universitetets prisme¬
dalj, samt ”Fortegnelse over de paa Læsô och Anholt i 1870 fundne
planter” (båda i Bot. Tidsskr.).

Tillägg

till ”Analytisk öfversigt af Skandinaviens lafslagten” i Bot. Not. 1885
haft. 2. Sid. 47, efter rad. 26 tiliägges: r

Acrocordia Mass. Sporer elliptiska.

K. B. J. Forssell.

Å undertecknads kommissioiisförlag har nyligen
utkommit och kan genom direkt requisition erhållas:

Beiträge zur Kenntniss den Anatomie und
Systematisk der Gloeolichenen von K. B. J.
Forssell. 4:o, 118 sid. 5 mark.

II. Friedländer & Sohn.
Berlin N. W. Carlstrasse 11.

Hos Svan ström & C:o
Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas:

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper blå färgton ,, 290x465 „ „ „ ,, 6,50.

„ „ hvit „ „ 290x465 „ „• „ „ 9,—

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehåll: R. Jungner, Några svenska Rumex- och Epilobi-
umhybrider. — E. Ljungström, Om några Primulaformer. —
Literaturöfversigt: Svensk botanisk literatur 1884. — H. F. G.
Strömfelt, Om alg vegetationen i Finlands sydvestra skärgård. —
Lärda .sällskaps sammanträden. — Smärre notiser: Ut¬
nämnde. — Döde. — Tillägg. — Annonser.

Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1813|aG5.

Botaniska anteckningar från en resa i södra

' s •

och mellersta Norrland år 1885.

Af L. M. Neuman.

Såsom innehafvare af Knigges resestipendium be¬
sökte undertecknad förra sommaren, hufvudsakligen i
ändamål att studera norra Sveriges Viola- former l), dels
Jemtland dels spridda platser i Medelpad, Ångerman¬
land och. Vesterbotten. Då uppmärksamhet och tid
sålunda till största delen togos i anspråk för nyss
nämnda växtslägte, är det helt naturligt, att ej till¬
fälle gafs till något mera noggrant studium af öfriga
kritiska faner ogamer, och hvad jag här rörande dem
kan hafva att meddela eger, om några iakttagelser
öfver vissa hybrida former undantagas, nästan uteslu¬
tande växtgeografisk betydelse.

Med afseende på nomenklaturen har jag följt
Botaniska Färeningarnes i Lund och Upsala ”Points-
förteckning öfver Skandinaviens växter IF och har
derför ej ansett mig behöfva anföra auctorsnamnen på
i sistnämnda arbete upptagna, af mig här anförda väx¬
ter.

Artemisia absinthium — Mpd 2) i stor mängd på
Bremön, efter allt ùtseende fullkomligt vild. Enligt
Hartmans Flora är denna art på Sveriges ostkust ut¬
bredd från Skåne till Helsingland. Att den i södra
Sverige t. ex. vid Båstad och Torekov är lika inhemsk
som i det öfriga norra Europa, torde väl vara säkert,

1) Dessa komma att särskildt bearbetas.

2) I stället för Medelpad begagnas förkortningen Mpd,

„ „ „ Ångermanland „ „ Ågm,

„ „ „ Vesterbotten „ VB.

Bot. Notis. 1885. 10

146

men huru det förhåller sig i detta hänseende på de
öfriga lokalerna, är okändt, enär vår floristiska Litera¬
tur i fråga om dylika, sedan lång tid tillbaka odlade
växters utbredning ej skiljer mellan lokaler, der de
kunna antagas vara vilda och lokaler, der de — • att
döma efter omständigheterna — synas förvildade.

A. campestris — Mpd, Alnöstranden nära Eriks-
dal, antagligen införd.

Er ig er on elongatus — Mpd, Tynderö. Bland de for¬
mer, som i vårt land gå under namnet E. elongatus, har
jag sett en, hvilken utmärker sig genom synnerligen
små korgar i mera klaselik än qvastlik samling och
derför ganska lifligt erinrar om E. Mulleri (exemplar
dels från Torneå lappmark, tagna af L. Forelius 1864,
dels från Jemtland, Ström meddelade af S. H. S vensen
1881). Med nämnde form öfverensstämmer den i
Tynderö träffade växten hufvudsakligen, om än dess
robusta, brunröda stjelk och rika blomställning förlänar
honom en ganska markerad habitus. Från E. acris,
hvilken flerestädes i Norrland t. ex. Agm, Örnskölds¬
vik, Mpd, Sköns socken, träffas med långa strålblom¬
mor, är den lätt skild genom sin glatthet.

o

Carduus nutans — Agm, Husum på barlast

Cirsium heter ophyllum X palustre — Till den enda
förut kända lokalen A) i Norrland må läggas tvenne
nya, äfven dessa inom Medelpad, nemligen Indal och
T ynd erö.

Lappa tomento sa — har jag ej sett i Mpd utom
på barlastplatser. Den här inhemska arten synes vara
L. .intermedia, dit jag hänför såväl den form, hvilken
i ymnighet förekommer nära Sundsvall vid Sidsjö-åns
inlopp i Selångersån och vid grushålan vester om sta-

i) I ” Bidrag till kännedomen af södra Norrlands tlora, samlade
under en af Kongl. Vetenskapsakademien understödd resa i Medelpad
och Jemtland år 1884” af L. M. Neuman. Se Öfversigt af Kongl.
Vetenskapsakademiens Förhandlingar 1885, n.-o 3 pag. 29 — 51.

den, som den, hvilken träffas här- och hvarstädes på
Almön i alder- och björkdungar.

Mulgedium alpinum — Sidsjö i Mpd, Hyngels-
böle i VB; lokalerna hafva upptagits, emedan arten
sällan går så långt ner mot hafvet. Det senare stäl¬
let är beläget 1 mil, det förra knappast 1/2 från kus¬
ten.

Campanula latifolia — Den vid Sundsvall växande
formen är hvitblommig liksom fjellformen.

C. rapunculoides — Mpd mellan Se lång er och
Töfva i stor mängd.

Myosotis silvatica — Mpd dels Hellsjö dels vid
Sundsvall på sluttningen af södra stadsberget; VB,
Backen nära kyrkogården, antagligen förvildad. Hu¬
ruvida arten vid Sundsvall och i dess omnejd är in¬
hemsk eller ej, torde vara svårt att afgöra. Som be¬
kant, tillhör M. silvatica den Jemtländska fjellfloran
och träffas derför i sällskap med Saxifraga nivalis ,
Echino sper mum deflexum m. fl. alpina växter på Rand-
klöfven i Medelpad, hvilket berg torde kunna betrak¬
tas som ett förberg till den Jemtländska högtrakten.
På Siljeberget, hvilket tillhör samma bergsträckning
som Sundsvalls norra stadsberg l), har man funnit
Echino sper mum deflexum. Då ingen lär vilja bestrida,
att E. deflexum är inhemsk på Siljeberget, torde med
samma rätt kunna antagas, att M. silvatica är det på
norra och södra Stadsbergen vid Sundsvall. Men å
andra sidan bör framhållas, att man sått gräsfrö och
planterat skog i närheten af fyndorterna på n. stads¬
berget och vid Hellsjö, så att arten kan hafva haft
ett fremmande ursprung. Vare härmed huru som
helst, trifves M. silvatica här mycket bra och förökar
sig starkt.

i) Der fans M. silvatica redan 1884; se nyss citerade ”Bi¬
drag etc”.

148

M. strida — YB, Backen i stor mängd; ny för
provinsen.

Asperugo procumbens — En upprätt växande form
iakttogs vid Lefvar i VB.

Thymus chamædrys — Till det förut kända växe-
stället (se nyss nämnda ’’Bidrag’7 !) må läggas ännu
ett inom Mpd , nemligen Johan nesbacke i Borgsjö
socken.

Glechoma hederacea — YB, Strömbäck, otvifvel-
aktigt der inhemsk och såsom sådan ny för provinsen *)

Veronica verna — YB, Backen.

Verbascum nigrum d cuspidatum — Mpd, Selånger.
De nedre skärmen hafva udden dubbelt så lång som
skifvan, de öfversta stjelkbladen der emot hafva udd
och skifva lika långa.

Limosella aquatica — Mpd, Högom i ån, T yn¬
der ö och Nacka i hafsvikar.

Frimula farinosa — Mpd, Alnön (mellan Strand
och Al vik).

Coriandrum sativum — Mpd, Sundsvall på en
ruderatplats nära nya skolhuset; Yifsta varfpå barlast.

Heracleum sibiricum ß angustifolium — Sundsvall,
på sluttningen af södra Stadsberget mellan ”Stenham-
maren” och staden. BladfLikar understundom 1 d.m.
långa, men endast 12 m.m. breda. Denne form är
förmodligen identisk med ß elegans Koch.

Ranunculus cassubicus — Mpd, Indalselfven vid
Berge och Löfudden.

R. lapponicus — Agm, Själevads socken.

R. repens f. flore pleno — YB, Baggböle. Kron¬
bladens antal vexlande mellan 8 och lä. Foder, stån¬
dare och pistiller af normal form och vanligt antal.

i) C. Melander omnämner visserligen denna art från Skellef¬
teå, men anmärker, att den troligen blifvit införd med trädgårds-
alster. Se Bot. Not. 1884 pag. 206: C. Melander, ”Bidrag till Ves-
terbottens och Lapplands Flora”.

149

U. polyanthemos — Gfistaholmarne i Kringel-
fjärden.

Batrachium marinum — Mpd: S imdsvallsfj ar¬
den vid T j uf ‘holmen, Tynderösundet.

B. confervoides — Mpd, Alnösundet vid Nacka.

Ficaria verna — Till de förut kända tvenne loka¬
lerna från Mpd må läggas: Alnön, Ny vik.

Anemone hepatica f. rosea — blommor rent röda.
Denna färgvarietet 6) är synnerligen konstant. Jag
hade förra våren (1884) iakttagit 10 rödblommiga,
kraftiga stånd i stadens närhet samt utmärkt de loka¬
ler, på hvilka de växte. Bredvid tre af dessa funnos
små, ännu sterila, stånd, h vardera skjutande endast
ett blad. Såväl de gamla stånden som de unga, hvilka
uppenbarligen voro fröplantor från år 1882 eller 1883,
hade sistlidne vår (1885) röda blommor. Att blom¬
mans färg i dessa fall nedärfts med fröna, är redan
af det nämnda tydligt; bästa beviset derför ligger dock
i det förhållandet, att personer i trakten inflyttat den
röda varieteten i trädgårdar, insamlat dess frö, skickat
bort dessa att sås på andra orter och erfarit, att de
uppkomna plantorna bibehållit sin klart röda färg.

Såväl den röda som den blå A. hepatica hafva
en storblommig och en småblommig form, den förre
har kalkbladens längd circa 15 m.m., den senare circa
10 m.m. Då kalkbladens vexlande storlek ej synes
stå i något samband med befruktningen, torde den
väl bero på för växten mer eller mindre gynnsamma
lokala förhållande.

6) Hartmans Flora känner ej någon form ined röda blommor,
men väl en med violetta. Blytt nämner, att arten kan hafva röd¬
violetta blommor, men förbiser liksom Hartman den rent röda färg-
varieteten. Areschoug (Skånes Flora), Lange (Dansk Flora) och
Nyman (Sveriges fanerogamer) uppgifva deremot rigtigt, att färgen
kan vara ej mindre röd och blå än hvit. Den af Blytt och Hart¬
man iakttagna violetta färgen förekommer rätt ofta hos denna art,
men är dels genom flere nyanser nära förbunden med den blå och
sålunda föga utmärkt, dels troligen icke konstant.

150

Caltha palustris. — I VB vid Holmsunds bad¬
hus insamlades af denna art en f. pygmæa , som hade
blad och blommor ej större än hos Ficaria verna; sa
t. ex. voro rotbladen på vissa exemplar endast 2 c. m.
breda.

Trollius europæus. — Denna enligt Mel ander
(1. c. pag. 208) i Vesterbottens kustland sällsynta art
fann jag vid Sörmjöle. Det var en lågväxt form
med ogrenad stjelk.

Aconitum lycoctonum — med nästan rent hvita
blommor förekommer i en skogsdunge vid Tuna dal
i Mpd.

Actœa spicata. — VB, Hyn gels böle.

Papaver nudi caule. — VB, Grrisebacka, för¬
vildad.

Erysimum hier aciif otium. — Mpd, Gristaholmar-
ne i Kringelfjärden; Rödön.

Barbarea vulgaris. — VB, Umeå, flerestädes som
åkerogräs t. ex. Hydala, Tafle. Af Hartman ej upp¬
tagen för VB.

Nasturtium silvestre. — Mpd, E riksdal, på bar¬
last; naturaliserad.

Bunias orientalis. — Mpd, Petersvik, på barlast.

Capsella bursa pastoris f. integrifolia Retz. — I
ymnighet på Umeå-elfvens strand, nära Grrisebacka.

Thlaspi alpestre. — Mpd, Bremön; ny för pro¬
vinsen.

Subularia aquatica. — Mpd, i grunda vikar af
Alnösundet.

Geranium silvaticum f. par viflor a H. v. Post —
är troligen spridd öfverallt i de norra kustlandskapen;
så förekommer den t. ex. flerestädes mellan Umeå och
Örnsköldsvik.

Melandrium pratense X silvestre — Mpd, E riks¬
dal. Då denne hybrid ej förut blifvit anmärkt inom

f

f •:

•: 5

151

vårt florområde, torde det ej vara ur vägen att här
något närmare redogöra för honom. *)

Begge stamarternas karakterer synas i ganska
lika grad framträda hos de anträffade exemplaren.
Stammen är kraftig såsom hos M. pratense , men smi¬
dig och upptill brun såsom hos M. silvestre; dess be¬
håring utgör es, i synnerhet upptill, dels af större mju¬
kare hår, bildade af långa celler dels af mindre glan-
delförande hår med kortare celler. I detta hänseende
närmar den sig sålunda M. pratense , — hos M. silve¬
stre äro alla håren långa utan glandler — om än de
olika trichomernas inbördes mängd ej äro densamma
hos begge. Hybriden har nemligen flere normala hår
och färre glandelhår, då deremot hos M. pratense tvärt¬
om de senare äro till antalet öfver vägande. Bladen
äro lancettlika, långsamt tillspetsade, 4 gånger så
långa som breda (= M. pratense). Blomkronan är lik¬
som hos M. silvestre om dagen öppen, luktlös och röd;
kapselns tänder tillbakaböjda såsom hos M. silvestre ,
men parvis förenade såsom hos M. pratense. Ungefär
hälften af fröna synas vara förkrympta; angående frö¬
mjölets beskaffenhet känner jag intet, ty de begge
anträffade stånden bur o honblommor. Växten syntes
vara flerårig, men någon bestämd upplysning kan ej
meddelas i detta hänseende, emedan roten lemnades
q var för att ännu en gång kunna skattas.

Viscaria media ( V . alpina X vid garis) — Agm.,
Bäckfjärdens strand. Bland en stor mängd exemplar
. af V alpina fann jag vid närmare granskning t venne,
som tydligen tillhöra nämndöl hybrid. De begge stån¬
den äro hvarandra habituelt ganska olika; det ena,
11 c.m. högt, har korta, 5 m.m. breda, rotblad, det
andra, 19 c.m. högt har dessa blad långa, knappast

*) Den, som önskar höra mera om hithörande hybridformer,
tager jag mig friheten hänvisa till C. O. Fockes arbete ”Die Pflan¬
zenmischlinge” pag. 66 — 68.

■ >

2 m.m. breda. I afseende på stjelkens klibbhårighet,
blomställningens ock blommornas form råder öfverens-
stämmelse med beskrifningen i Hartmans Flora; dere-
mot äro stjelkbladen nedtill (d. v. s. i vinkeln, der de
vuxit samman) ullliåriga, ehuru i betydligt mindre
grad än hos V. vulgaris. Anmärkas bör, dels att jag
ingenstädes i fyndortens närhet anträffade V. vulgaris
dels att de hybrida exemplaren syntes blomma något
tidigare än V. alpina.

E latine hydropiper — fins allmänt i S el ångers-
ån och i Alnösundet på bankar och i grunda vikar.

Älchemilla vulgaris v. grandis Blytt. — Denne
fjellform förekommer i trakten af Sundsvall såväl på
norra stadsberget som på Alnöns höjder vid smärre
bäckar och gifver oss ännu ett exempel på Medel-
padsflorans subalpina skaplynne.

Rubus idœus v. denudata P. J. Müll. — Al nön
på en skogsbacke nära Nacka.

R. ,, * simplicifolia — funnen på Alnön när E riks¬
dal. Formen är i det hänseendet anmärkningsvärd,
att de sterila årsskottens blad oftare äro enkla än de
blombärande grenarnes. l) För öfrigt är denna varie¬
tet i Medelpad2) icke konstant, utan genom mångfal¬
diga öfvergångsformer förbunden med artens hufvud-
typ. Den syntes här liksom i Tyskland och Norge
vara steril och företedde bilden af en genom ogyn-
samma lefnadsvilkor alstrad abnormitet.

R. chamœmorus — en /. fissis petalis , hvilken
hade kronbladen flikade på samma sätt, som den in-

1) På öfriga skandinaviska lokaler hafva enligt HARTMAN och
Blytt företrädesvis blomskotten bladen enkla; så ock i Tyskland
(Focke i ”Synopsis Ruboium” pag. 100) och England (Babington
i ”Manual etc” pag. 107).

2) Af K. A. Th. Seth funnen mellan Tunadal ochKorsta;
här såg jag blott några få exemplar. De öfverensstämde med de
här omnämnda från den andra fyndorten.

»

158

galunda ovanliga analoga formen af R. arcticus, fann
jag vid Nydala, ej långt från Umeå.

Rumex domesticus — förekommer i Mpd och Ägm.
ganska allmänt, men synes uppträda under en från
den sydsvenska typen något afvikande form; bladen
äro nemligen smalare och mindre, stjelken enkel eller
föga gr enig, blomställningen deri genom fattig, de inre

1 = Rumex hippolapatbum Fr.

II = „ armoraciæfolius.

III = ,, domesticus Un.

IV = ,, „ f. borealis.

V = propinquus J. E. Areschoug.

a, a’, b, b’, = inre kalkblad.

c, c’ c” = kalkblad vid fruktmognaden,
d = frukt.

kalkbladen nedtill föga urnupna, ofta nästan tvära,
men deremot ganska tydligt spetsade. Då denne form
är ganska konstant och förmodligen utbredd öfver
större delen af Norrland, torde den förtjena att upp¬
tagas under särskildt namn: /. borealis. På närstå¬
ende tafla (under bild IV) har jag afbildat dels inre
kalkblad, tillhörande plantor från solig (a’) och skug-

154

gig (a) lokal något före fruktmognaden, dels såväl
yttre som inre kalkblad i det tillstånd de befinna sig
vid fruktmognaden (c).

Endast på en lokal i Norrland har jag sett B.
domesticus uppträda i den yppiga gestalt, som är ut¬
märkande för denna arts sydliga former, och det var
på Tjufholmen i Sundsvallsfjärden, der dess sällskap,
Triticum acutum , tydligen förrådde dess ursprung från
sydligare kust. För att i någon mån kunna bedöma
kalkbladens olikhet hos den sydlige och nordlige for¬
men af B. domesticus , har jag i 'fig. III aftecknat den
förres inre kalkblad (a är ett ungt, b ett äldre, c ett
sådant vid fruktmognaden). De flesta exemplaren hade
kalkblad liknande fig. III c, endast på ett stånd, som
syntes vara en mellanform mellan den sydliga och
nordliga typen, hade de formen af III a och b. Fruk¬
ten III d tillhör kalken III c .

Bumex propinquus J. E. Areschoug — Tynderö-
s k är en. Denne hybrid, som i Sveriges sydliga land¬
skap är en tjockstammig, rikt förgrenad och med
luxuriös blomställning utrustad ört, företedde här bil¬
den af en hög, smärt och spenslig växt (stjelkens dia¬
meter nedtill 5 m.m.) med fa och korta grenar i blom¬
ställningen. Afven de inre kalkbladen afvika från
hufvudtypen. De äro till ytan mindre, ofta i förhål¬
lande till bredden längre, ej tandade, vid basen tvära
eller föga urnupna, allt karakterer, hvilka förklaras
deraf, att i fråga varande växt bildats af och tagit arf
efter B. domesticus f. borealis. Tyvärr hade jag ej
tillfälle att få se exemplar med fullt mogna frukter,
så att de yttre kalkbladens läge vid fruktmognaden
kunnat angifvas, hvadan bilderna Y c , c’, c ” äro teck¬
nade efter fullvuxna, men ännu gröna kalkar. På fig.
Y är a ’ det grynbärande, c’ och c” de öfriga kalk¬
bladen i samma blomma; de öfriga bilderna tillhöra
olika blommor och visa, att den hos sådana Riimex-
hybrider, hvilka, så att säga, ännu ej stadgat sig,

155

vanliga variationen med hänsyn till kalkbladen äfven
här kan i akt tagas.

Rumex armor aciœfolius ') mihi — De inre kalk¬
bladen utan gryn (hg. II), äggrundt hjertlika
med urnupen bas, de yttre trubbiga, vid frukt¬
mognaden nerböjda; de nedre stjelkbladen af-
långa, afsmalnande mot den hjertlika eller tvära
basen. Funnen i Sundsva.il vid Bünsows tjärn, i
Sköns socken vid diken, i Tynderö vid en bäck
nära sundet.

Rumex ar mor aciœfolius har tydligen uppstått ge¬
nom korsning mellan Rumex hippolapathum och Rumex
domesticus , ett antagande, som styrkes af de ofvan
uppgifna karaktererna, i hvilka nämnda bägge arters
kännetecken smält samman; emellertid äro dess pol¬
lenkorn af lika god beskaffenhet som hos R. domesti¬
cus, den är fertil och på de lokaler, der jag anträffat
honom, föga variabel, hvarför den bör uppfattas som
en redan utbildad, sjelfständig art. Den är mera för¬
grenad och har större blad än både Rumex domesticus
och Rumex hippolapathum. De nedre stjelkbladen nå,
fullt utvuxna, en längd (utom skaften) af 27 — 29 c.m.
och en bredd af 10 — 11 c.m.; de äro föga krusiga,
men starkt vågiga; bladskaften äro i förhållande till
bladskifvan korta (5 — 7 c.m.).

Anmärknings värdt är, att frukten (II d) synes
vara mindre än hos begge stamar fcerna (I och III d).
För bättre öfver sigts skull har jag afbildat äfven Ru¬
mex hippolapathi kalkblad och frukt (fig. I).

Callitriche stagnatis — Mpd, Alnön i grunda vi¬
kar; ny för provinsen (Uppland förut nordgräns).

Potamogeton per foliatus . — Af denna art har jag
i en vik af Alnösundet, nära Eriksdal, tagit en
ganska anmärkningsvärd form. Hela stjelken är 10 —

9 De nedre stjelkbladen påminna lifligt om Nasturtium armo¬
racia; deraf namnet.

156

20 c.m. lång, stamleden förkortade och bladen derige-
nom närmade h var andra, hvilket allt står i samband
med de förhållanden, under h vilka han växte. Stran¬
den är nemligen der långgrund och blifver förmodli¬
gen vid vissa vindar helt och hållet torrlagd, hvari-
genom örten ur stånd sättes att utveckla sig normalt.

P. zoster aceus — Mpd, Tynderö bland P. mari¬
nus och P. pectinatus.

Carex ornithopoda — Mpd, Berge vid Indalself-
ven i stor mängd; ny för provinsen.

Triticum acutum — Mpd, Tjufholmen i stor
mängd. Oaktadt denna ö ej användes till barlastplats
och ej besokes af fartyg i annat ändamål än för kol-
hemtning, torde dock i fråga varande art otvifvelak-
tigt vara dit införd. Ej mindre dess sällskap, ( Senecio
Jacobæa och den sydlige formen af P. domesticus ), än
den hvita, i Norrland eljest ej förekommande flygsan¬
den, på hvilken arten växte, torde lemna bevis för
riktigheten af mitt antagande. Emellertid är Triti¬
cum acutum på nämnda lokal fullt naturaliser ad och
torde vara svår att utrota, enär den helt och hållit
genom vuxit en sandkulle af flere meters längd.

Schedonorus inermis — Mpd, Ortviken på barlast.
,, tectorum — ,, Eriksdal ,,

Poa compressa — ,, Tun adal ,,

Air a bottnica - Tynderö, flerestädes vid kusten.

Phleum arenarium — Mpd, Eriksdal på barlast.

Tragopogon porrifolio-minor Thed.
en ny hybrid, funnen i Stockholm.

Af K. Fr. Thedenius.

Blomkor game obetydligt, dock oftast något min¬
dre än hos Tragopogon porrifolius , nästan likstora med
eller stundom något större än dem hos T. pratensis ,

157

icke obetydligt större än hos T. minor. De yttre
blommorna liklånga med holkfj alien, till antalet om¬
kring tolf i hvarje korg. Deras pip hvit. Pipöpp¬
ningen gul och omgifven af gula hår. Brämet eller
skifvan (tungan) blåröd med stark dragning åt brunt
och med små, gulaktiga tänder i spetsen. De inre
blommorna knapt hälften så långa som de yttre. De¬
ras pip och pipöppning äro lika de yttre blommornas
till färg och hårighet, men brämet eller skifvan är
nedtill och något ofvan midten gul, nära spetsen med
ett bredt tvärband af samma färg som kantblommornas
skifva och, liksom dessa, med små, gula tänder i spet¬
sen. En del blomkorgar hafva mellan de yttre, röd¬
bruna kantblommorna och de inre, korta, till största
delen gula blommorna, ett mindre antal blommor, der
endast den nedre hälften af skifvan är gul, den öfre
hälften rödbrun. Dessa blommor äro större (längre)
än de inre och sins emellan olikstora, men kortare än
de yttre. Blomkorgskaften näst under korgen uppblå¬
sta, men något mindre uppblåsta och något smalare
än hos T. porrifolius. Den uppblåsta delen småningom
uppåt vidgad och öfverst föga smalare än holkens bas.
Bladen något smalare och mindre styfva än hos T.
porrifolius , men icke så smala och slaka som hos T.
minor. Frukterna äro hos T. porrifolius mycket grof-
taggiga och föga mer än hälften så långa som pensel-
skaften, hos T. porrif olio-minor något mindre groftag-
giga än hos T. porrifolius och två tredjedelar så långa
som penselskaften; hos T. minor icke taggiga, endast
knottriga och hälften så långa som penselskaften. Hos
T. porrifolio-minor utbilda endast en mindre del af
blommorna mogen frukt. Hos båda föräldrarne gifva
nästan alla blommorna mogen frukt.

Växten utgör en fullkomlig medelform till Tra-
gopogon porrifolius och T. minor , mellan hvilka jag på¬
träffat den växande. T. pratensis fans icke i grann¬
skapet. Förra sommaren (1884) påträffade jag endast

158

ett stånd af hybriden. I år har jag haft två stånd
att heskatta. Derigenom, att jag tagit bort de grenar,
som utbildat blomkorgar och dessa således blifvit för¬
hindrade att sätta frukt, hafva många grenar skjutit
fram och bildat blomkorgar. Jag har i år insamlat
mogna frukter af Tragopogon pratensis och utsått dem
i närheten af de tre andra formerna: T. porrifolius,
T. minor och T. porrifolio-niinor , för att försöka att få
hybrider af T. pratensis och de andre. Det dröjer
dock tre — fyra år innan man kan få se verkan af att
de olika formerna växa nära intill hvarandra. Trago-
pogon- arterna synas vara fallna för att hybridisera. Jag
undrar huru det kan förhålla sig med Hieracierna !

Stockholm d. 23 Aug. 1885.

Quercus sessiliflora var. subintegrifolia.

Af J. Persson.

Med ofvanstående namn skulle man kanske kunna
beteckna en i anseende till bladen ganska egendomlig
form af Quer eus sessiliflora Salisb. Ett öfver vägande
antal blad äro nämligen: antingen helt och hållet hel-
bräddade, aflångt äggrunda, eller med ett par bugter
i ena kanten. Blott ett mindre antal hafva begge
kanterna inskurna, men äfven de hafva spetsen utdra¬
gen, afsmalnande. Medelnerven är ofta krökt och
bladskifvan derigenom sned. Basen vanligen på ena,
eller begge sidorna något hjertlik, sällan på begge
sidor jemt afsmalnande. Några helbräddade blad mät¬
tes och befunnos med en längd af 7 — 10 centimeter
vara 2lj2 — 3 c.m. breda. Ett var 7 c.m. långt
och l1/2 c.m. bredt.

Ifrågavarande form har anträffats i blott ett ex¬
emplar ; — ett nu 25 à 30 år gammalt träd — vid
Högsma i Grlimåkra socken. Det observerades redan

159

under åren 1868 — 72 ocli befanns i år hafva vuxit
betydligt, samt bibehållit sin bladform.

Hessleholm d. 19 Oct. 1885.

Vaccaria par viflor a Moench.
funnen i Sverige.

Af Alfr. Callmé.

\ " 't

Under ströftåg i Upsalatrakten i fjor höst påträf¬
fade jag bland sädesstubben på en åker vid Lassby
backar 1 L mil sydvest från staden en växt, som jag
vid undersökning och jemförelse med i Botaniska Mu¬
seets herbarium förvarade exemplar fann vara ofvan-
stående. De par individer, som jag påträffade, voro
topphuggna och blommade från sidoskott ur de nedre
bladvecken. Under sommaren lär arten emellertid ha
förekommit rätt ymnigt, efter hvad jag sedermera hört
af personer, som då hade tillfälle att se densamma.
Detta gaf mig anledning att hoppas, det växten äfven
i år skulle bibehålla sig på lokalen. Då jag emeller¬
tid under nu gångna sommar eftersökte dønsamma,
var den åker, på hvilken jag påträffade den i fjor,
ny upplöjd, och på angränsande sädesfält stod den
ej heller att finna. Arten är sålunda för tillfäl¬
let ånyo försvunnen, och jag skulle ej heller ha in¬
kräktat på Botaniska Notisernas utrymme med att om¬
nämna fyndet af densamma, om ej dess geografiska
utbredning gåfve anledning att antaga, det den förr
eller senare skall fatta fast fot äfven inom Skandina¬
vien. Den förekommer nämligen, ehuru öfverallt spo¬
radisk, öfver hela Europa med undantag af det nord¬
ligaste Byssland samt Skandinavien och Britiska oarne.
Att klimatet ej lägger hinder i vägen för dess fort¬
komst inom åtminstone södra och mellersta delen af Sve¬
rige, torde vara klart, då den träffades blommande för an¬
dra gången, såsom jag nämnde, i medio af September, och

160

den omständigheten, att det just är de båda af hafvet
från det öfriga Europa skilda områdena, som ännu
sakna arten, tyckes tala för, att dess utbredning mot
nordvest hittills varit hämmad endast af det mellan¬
liggande hafvet. Då den nu emellertid redan en gång
uppträdt inom Skandinavien torde den kunna antagas
böra återkomma ’), och det är derför jag velat fästa upp¬
märksamheten å densamma.

Vaccaria par viflor a Moench (Saponaria Vaccaria
L., Vaccaria vulgaris Host., Gypsophila Vaccaria Sibth.
et Sm.) står närmast Saponaria , har liksom denna rör-
formigt foder och med lång klo försedda kronblad
samt saknar ytterfoder, men skiljes från nämnda slägte
genom felande bikrona samt upphöjdt 5-kantigt, nästan
5-vingadt foder. Vidare är den ettårig, medan Sa¬
ponaria (sens. str. = Bootia Heck.) innefattar uteslutande
perenna arter.

Stjelken är upprät, 1 — 2 fot hög, gaffelgrenad ;
bladen lancettlika, spetsiga, oskaftade, blågröna; blom¬
morna i bladvecken, få, långskaftade, stora, ljusröda.
Kapseln är äggformig.

Sedd på något afstånd påminner växten något
om vår vanliga Agrostemnia G-ithago, men är mindre
och har ljusröda blommor. Förekomstsätt detsamma:
bland säden i åkrar.

Upsala 1 okt. 1885.

i) Exemplar af ifrågavarande växt (under namn af Vaccaria
pyramidata Flor. Wetter., som är ett yngre s}monym) hafva i höst
blifvit inlemnade i byte till Lunds botaniska förening, tagna i ”Me¬
delpad. Wifsta varf, Barlast. Juli 1885” af J. A. Holm.

Dessutom finnes ex. af den i det skandinaviska herbariet å bo¬
taniska museet i Lund, h varom kand. H. Tedin meddelat: ”Denna
växt togs af mig första gången 1878 i en linåker i Balsby, Nosaby
socken norr om Kristianstad. Troligen inkommen med linfröet, som
under namn af Riga- frö köpts i Kristianstad. Aret derpå togs den
under liknande förhållanden men på annan plats inom samma by.”
I samma herb, finnes äfven ett ex. (som förut tillhört A. Falcks
herb., der det låg utan namn), taget vid Lund i juni 1869 af Sven
Åkerberg. Not af utgifvaren.

Bryum versicolor funden i Norge.

Af Chr. Kaurin.

v

Naar man reiser fra Dovre gjennem Opdal og
har passeret Stationen Bise, derpaa reist over Vinstra
Bro forbi Logaardene, kommer man til en Plads, som
kaldes Grinden. Drivaelven löber her ganske nær Veien.
Mellem Hovedelven og Veien kommer her en Bæk,
der forener sig med hin. Denne Bæk er stedse aaben,
Vinter og sommer, da' den vælder ud af en Kilde,
der strömmer ud af Jorden næsten i Niveau med
Drivaelven. Paa den lille Halvö, som dannes af Bæk¬
ken og Elven, hvor Myricaria germanica findes i stor
Mængde, voxer mange sjældne Brya, f. Ex. Br. Brow-
nii, calophyllum, Blindii, Warneum, pycnodermum og
dessuden Angstroemia i stor Mængde. I Ly af de
Tuer, som Myricaria danner, voxer her ogsaa Bryum
versicolor. Den udmærker sig ved sin korte, tykke
Kapsel med meget tyk Hals og stort höit convext
Laag samt stive rödlige Blade. Den norske Form
adskiller sig fra den tydske ved nikkende , ikke hæn¬
gende Kapsel, hvis Laag ikke er fuldt saa höit, og
kan derfor vel betragtes som en Varietet af hin. Og¬
saa hos den norske bemærkede jeg, at fuldmodne og
aldeles modne Kapsler findes blandede med hverandre.

Sande Præstegaard den 9: de October 1885.

Spridda växtgeografiska bidrag.

Af N. J. SCHEUTZ.

Matricaria discoidea DC. Öl. Färjestaden (Adj. J. Wickbom).

YU a go montana var. arvensis (L.) Strömsholm i Virserum.

Inula Helenium L. Virserum (0. Ekelund).

Eupatorium cannabinum L. Bexheda och Hvetlanda (A. Samuelsson).
Serratula Unctoria L. Sjunnen i Skede; mycket sällsynt i inre
Småland.

Dot. Notis. 1885.

Il

162

t

Onopordon Acänthimi L. Hultåsa i Hvena (Adj. J. Wickbom) Hvet¬
landa (A. Samuelsson).

Crepis virens L. Trekanten nära Kalmar (Adj. J. Wickbom).

C. setosa Hall. Vexiö nära Smålands museum.

Hieracium aurantiacurn L. var. bicolor Oust. Barkeryd vid Krams¬
äng (Adj. U. Montelin).

H. dubium L. Brusaholm i Vedbo härad.

H. cymosum L. Ökna.

H. Saxifragum Fr. Ökna.

Hypochoeris glabra L. Ingatorp (Fabrikör R. Tolf.)

Sambucus Ebulus L. Korsberga presteg., utan tvi fvel ursprungligen
planterad.

' Galium saxatile L. Vexiö nedanför Solberget.

G. Mollugo L. Kalmar (Adj. J. Wickbom).

Çynoglossum officinale L. Virserum (0. Ekelund).

Thymus Chamædrys Fr. Hook i Svenarum (Adj. U. Montelin).
Nepeta Cata, ria L. Uplanda i Hvetlanda.

Leonurus Cardiaca L. Hvetlanda och Holtsbyholm i Alsheda (A.
Samuelsson). Likasom andra ruderat-växter sällsjmt i inre
Småland.

Verbascum Thapsus L. ß cuspidatura nov. var.
Hela växten tätt gulullig; öfversta bladen och blom-
skärmen tvärt afsmalnande i en lång udd. Analog
med V. thapsiforme ß cuspidatum och icke att för-
vexla med V. Thapsus var. bracteatum. Krafslösa 3/4

mil från Kalmar.

V. thapso-nigrum Schiede. Öl. Skogsby.

Veronica hederœfolia L. Alsheda vid Slättåkra (A. Hedin).

Af Melampyrum pratense förekommer flerestädes
kring Vexiö en form, som’ står mellan hufvudformen
och var. purpureum och har kronan nedtill blekt h vit¬
gul, i sin främre del mörkröd med på insidan gul
underläpp; — den afviker från var. purpureum der¬
uti, att kronan nedtill har samma färg som hos huf¬
vudformen.

Lathrœa Squamaria L. Ingatorp. Stenberga (A. Samuelsson).
Gemla i Öja socken.

Plantago media L. var. longifolia G. Meyer, jfr.
Marss. fl. v. Neu Yorp. ”foliis oblongo-lanceolatis in
petiolum longum attenuatis”. Genom sina långskaftade
blad har den ett något främmande utseende. Sandvik
i Bergs socken (Kommendör Hy ltén-Oa vallius, som i
Bot. Not. 1880 p. 192 kallat den var. oblongata)?

163

T

Hedera Helix L. Kuarp i Pelarne, äfven med blommor (Fabrikör
R. Toll).

Conium maculatum L. Stenberga nära kyrkan (A. Samuelsson).
Heracleum sibiricum * australe Hartm. Kalmar (Adj. J. YVickbom)

Batrachium floribundum Bab., som är närmast
beslägtad med B. peltatum Fr. och heterophyllum y.
crassicaule Fr., torde knappt vara identisk med den
svenska form, med hvilken S. A. Tullberg i Bot. Not.
1873 och Hartman i sin Handbok ed. 11 identifierat
densamma. B. floribundum Bab., som är anmärkt
äfven i Danmark, har de nedsänkta bladen skaftade
med utstående icke sammanfallande, korta och hårfina
flikar, i h vilkas spets finnas 1 — -2 hår; de flytande
bladen sköldformiga, rundade, djupt 3-klufna med breda,
vanligen 5-tandade flikar, blomskaft kortare än bladen;
blommor medelstora med 8-mångnerviga kronblad ; stån¬
dare talrika (enl. Babington 20 — 30), längre än pistil¬
lerna; kar peller på klotrundt fäste, håriga. — Enligt
engelska ex. och Babingtons Manual of Brit. Bot.

Anemone silvestris L. Öl. Borga hage i Repplinge socken (Adj. J.
Wickbom).

A. ranunculoides L. Ökna vid Lillån.

Cardamine silvatica Link. Lidhem i Väckelsång (H. Brodin ocii
K. Liedén).

Cardamine pratensis v. acaulis Bot. Not. 1882 p. 63 är väl
samma form, som i Fries Fl. Scanica omnämnes såsom en forma
”Pulchra acaulis , scapo unifloro”.

Lepidium ruderale L. Ingatorps station mycket sparsamt.

Teesdalia nudicaulis (L.) Ekenäs i Kalmar län (Adj. J. Wickbom).
Camelina silvestris Wallr. Räppe station.

Far setia incana (L.) var. viridis (Tausch). Högsby (Adj. *J. Wick¬
bom)..

Draba muralis L. Kronob. län, Kosta glasbruk sparsamt (E. Fogel-
berg och G. Sundberg).

Geranium pratense L. Hvittaryds kyrkogård, trol. förvildad enl. ex.
af H. Rydstedt.

G. columbinum L, Hulta i Alsheda.

G. bohemicum L. Ingatorps och Hults socknar (Fabrikör R. Tolf).
Hypericum montanum L. Kuarp i Pelarne (R. Tolf).

Helianthemum vidgare var. obscurum. (Pers.) Nöbbeled i Öjaby.
Silene noctißora L. Lindeberg i Jäth (P. Samuelsson),

Melandrium silvestre (Schkuhr) Nöbbeled i Öjaby (Lektor E. Me-
lander).

164

Gypsophila muralis L., som på ett halft sekel ej återfunnits i Vexiö-
trakten, anträffades sparsamt vid Vexiö sisti. Augusti månad.

Cerastium arvense L. Hook i S venarum (Adj. Montelin).

Stellaria holostea L. Kalfshaga i Kalfsvik (S. Petersson).

Ribes alpinum L. Ingatorp på många ställen.

Sedum rupestre L. Kronob. län, Ekeberga sydost om kyrkan (A.
Liljegren).

Rosa rubiginosa var. horrida Lge. Upl. Sigtuna (Kand. C. J. Jo¬
hansson).

R. pomifera Herm. Sk. Kulla Gunnarstorp vid landsvägen ; Kulla¬
berg; vid vägen mellan Ramlösa och Helsingborg. Af J. P.
Welander m. fl. funnen vid Balsberg.

R. mollissima var. glabrata Fr., form med underfill glandulosa blad;
Gamleby och Westervik samt WG. Kärra nära Göteborg; allt
enl. ex. samlade 1882 af D:r Winslow.

R. omissa Déségl., hvilken af Crépin hänföres till Tomentosæ Coro-
natæ, förvexlas ofta med varieteter af R. mollissima, hvilken
sistnämnda den mycket liknar, så att jag i likhet med några
rhodologer t. ex. Christ upptagit den såsom form under R.
mollissima. Ex. har jag samlat vid Kalmar och Carlshamn.

R. umbelliflora var. aberrans Schz, Westervik (D.t Winslow 1882) .
R. tomentosa Sm. Sk. Uddarp i Broby (Apotek. C. O. Hamnström
1868), en något afvikande form med något lutande nypon med
nästan nedböjda foderblad.

R. tomentosa var. glabrescens Gabrielsson är en ganska anmärknings¬
värd form från Lorentzberg vid Göteborg En dylik form har
D:r Winslow meddelat mig under namn af R. toment. f. glabra
från Lerjeholm vid Göteborg 1884. Ex. från begge dessa stäl¬
len höra till samma varietet, som är analog med R. mollissima
var. glabrata.

Vid Molde i Norge har lektor Lindeberg samlat
en Rosa, som af Crépin i Primit. Mon. Rosar. anses
för en form närbeslägtad med den svenska R. mollis¬
sima var. glabrata samt har obetydligt håriga blad
med föga talrika glandler mellan sidonerverna på bla¬
dens undra sida samt de nedre bladen glandulosa på
öfra sidan. I Hartmans flora ed. 7 — 10 samt i Bot.
Notiser 1855 p. 168 hänföres denna form mindre rätt
till R. tomentosa.

R. cinnamomea L. Virserum.

R. coriifolia Fr. floribus albis. Vexiö nära Tufvan.

Rubus Lindebergii P. J. Müll. Boh. Skapesund på Oroust (D:r
Winslow 1883).

R. thyrsoideus Wimm. Ön Jungfrun i Kalmar-sund (Adj. J. Wick-
bom).

I

R. thyr soideus var. viridis F. Aresch. Blek. mel¬
lan Nä tt r aby och Sjuhalla, hvarest den har röda blom¬
mor. En afvikande form af denna varietet förekommer
på Horsö i Kalmar län, som har lågt bågböjda nästan
krypande årsskott, smal blomställning (vanl. enkel klase),
bladlös eller med 1 — 2 små blad, nästan oväpnad;
kronblad hvita; örtblad under till håriga, gröngrå, samt
tend, afvikande habitus från hufvudformen.

R. plicatus var. incisa Lin deb. Herb. Kub. Scand.
n:o 6 är samma form, som jag i Vet. Akad:s Ofver-
sigt 1880 kallat var. laciniata. (En med denna nära
forvandt form har professor Lange i Dansk Bot. Tids-
skr. 3 Række, 2 Bind p. 263 beskrifvit under namn
af var. dissecta Lge.)

R. Radula var. microphylla Lindeb. 1. c. n:o 23
är alldeles samma form, som jag i Bot. Notiser 1873
kallat var. viridis.

R. corylifol. * nemoralis F. Aresch. Kalmar län, Örsjö station, 40
kilometer vester om Kalmar; för denna art hittills den från
kusten mest aflägsna lokal i Smål., som blifvit anmärkt. Öl.
Algutsrum (Adj. J. Wickbom).

R. caesius ß laciniatus nova var.! Vacker form,
med småblad både på årsskott och blombärande grenar
inskuret üikiga samt något mindre än hos hufvudfor¬
men. 01. Lindåker i Thorslunda. Skild från var.
lobata, som har folia lobata, ej laciniato-incisa.

R. caesius y mier op hyllus nova var.! Småblad 2 — 3
gånger mindre samt mera fint och hvasst sågade än
hos hufvudformen. 01. Thorslunda (Adj. J. Wickbom).

Den s. k. Rubus pseudo-idæus från Skaftö i Bo¬
huslän, som jag samlade 1879, är snarast att anse
såsom R. maximus X Idaeus. Årsskottens beväpning
och form, uddbladets form, fodret m. m. tala härför,
och R. maximus F. Aresch. växte i närheten. Vid
närmare granskning har jag icke funnit något, som
ger stöd åt den åsigten, att R. cæsius skulle vara den
ena af föräldrarne till denna hybrida form från Skaftö,

hvilken dessutom betydligt afviker från former af R.
pseudo-idæus, som jag sett från andra ställen i Sverige
och Danmark. Årsskottens taggar är o icke borstlika,
olikstora, utan små, starka och raka af alldeles samma
form som hos R. maximus.

Potentilla recta L. Vexiö vid vägen till lasarettet 1884 — 85.

P. rupestris L. Tyngshult i Virserum (E. Andersson).

Geum rivale var. pallidum (C. A. Mey.) Yrigstad (R. Tolf).

G. intermedium Ehrh. Kulle i Kalfsvik (S. Petersson); Eksjö Hof-
gård (Kommendör Hyltén-Cavallius).

Lathyrus silvestris L. Hessleby (R. Tolf). I Smålands högtrakter
mer sällsynt än L. heterophyllus. Ön Jungfrun i Kalmarsund
(Adj. J. Wickbom).

Vicia cassubica L. Nöbbeled i Öjaby (lektor E. Melander). Gemla.
Melilotus arvensis Wallr. Hvetlanda (A. Samuelsson).

Trifolium repens monstros. phyllanthum Blek. Rosenborg vid Carls-
hamn.

Euphorbia Cyparissias L. Ingatorps kyrkogård. I Småland träffas
den stundom så angripen af Aeeidier, att den får ett ganska
främmande utseende och har då benämts E. degener.

Polygonum Bistorta L. Kalfsviks kyrkogård (P. Samuelsson).

P. viviparum L. Kläcklinge i Kalfsvik (S. Petersson), s)rdligaste
växtstället i Smål.

P. strictum All. Trehörna i Urshult.

Fagopyrum tataricum (L.) Urshult allmän, i mannaminne ej odlad
enl. Adj. J. Wickbom.

Rumex acutus L. Blek. Öljesjö i Lösen.

Thesium alpinum ■ L. Vexiö norr om staden nära Surbrunnen. Vrig-
stad (R. Tolf). Ingatorp, Pelarne.

Chenopodium hybridum L. Lidhem i Väckelsång (H. Brodiri).

C. murale L. Kalmar i gamla staden och på Malmen (Adj. J.
Wickböm).

Salix nigricans Sm. Lönnberga socken. Brusaholm, på begge stäl¬
lena enstaka buskar, såsom vanligt är i Småland.

S, depressa Fr. Eksjö Hofgård (Kommendör Hyltén-Cavallius).

Af Myrica Gale L. förekomma vid Vçxiô buskar,
som är o sambyggare med hanhängen sittande of v anför
honhängena på samma gren (ej, såsom i Hartmans
flora uppgifves, honhängena sittande ofvanför hanhän-
gena på samma gren).

Pinus strobus L. Vallsjö socken, Skrapstad, 4/10 mil från Säfsjö och
3/10 mil från närmaste gård. Två buskar midt i barrskog, funna
1884 af jernv. bokhållare Isak Petersson enl. mig meddelade ex.
Ccratophyllum demersum L. Urshult, i Åsnen vid Getnön (Adj. P.
Strandmark). Ny för Kronob. län.

167

j Epipactis atrorubens Hoffra. Berga i Högsby (Adj. J. Wickbom).
E. latifolia (L.) Högsby (Adj. J. Wickbom).

Listera cordata (L.) Gasslanda i Gårdsby.

Malaxis paludosa (L.) Ingatorp (R. Tolf).

Allium arenarium 'L. • On Jungfrun i Kalmarsund (Adj. J. Wickbom).
Convallaria verticillata L. Nöbbeled i Öjaby (lektor E. Melander).
C. multiflora L. Ingatorp. Hvetlanda. Nöbbeled i Öjaby (lektor
E. Melander).

Juncus squarrosus L. Stensåkra i Bexheda (A. Samuelsson).

Acorus Calamus L. Öhr mellan gästgifvareg. och Horda (lektor
E. Melander).

Potamogeton nitens Web. Hvetlanda (A. Samuelsson).

P. obtusifolius Mert. & Koch. Al vestad. Wexiö vid vägen till
Vallen nära Söresjö.

P. crispus L. Emån i Bexheda (A. Samuelsson).

Typha latifolia L. Östanå i Hvetlanda samt Smedbelgen i Nye
(A. Samuelsson).

Carex paludosa Good. Hvetlanda (A. Samuelsson).

C. HornscJiuchiana Hoppe. Vexiö nära Tufvan.

C. Oederi (Ehih.) var. oedocarpa Ands. Sund i Jersnäs (Adj. U.
Montelin).

C. livida (Wg.) Wada-dalen i Hessleby (R. Tolf).

C. globularis L. Löfsjö i Ekeberga enl. ex. samlade af A. Liljegren.

Sydligaste växtlokalen i Sverige.

C. tricostata Fr. Sund i Jersnäs (Adj. U. Montelin).

C. loliacea L. Skurugata (R, Tolf).

C. paradoxa Willd. Eksjö (R. Tolf).

C. microstachya Ehrh. Ingatorp (R. Tolf). Jönköping vid vatten¬
ledningen enl. uppgitt af grefve C. Mörner. Icke anmärkt i
Kronobergs och Kalmar län.

Festuca elatior var. subloliacea Hartm. Ekeberga -socken.
Schedonorus erectus (Huds.) Ebbetorp i Dörby socken (Adi. J.
Wickbom).

Poa sudetica Hænke. Wada-dalen i Hessleby

Trisetum flavescens (L.) Sund i Jersnäs (Adj. U. Montelin). Ebbe-
torp i Dörby (Adj. J. Wickbom).

Airopsis caryophyllea (L.) Ebbetorp i Dörby (Adj. J. Wickbom).
Holcus mollis L. Barkeryds Skattegård (Adj. U. Montelin).

Milium effusum L. Wada-dalen i Hessleby (R. Tolf).

Setaria viridis (L.) Torne station, Urshult och Hultsfred (Adj. J.

Wickbom) Bexheda (A. Samuelsson). Öjaby socken.
Hierochloa borealis (Schrad.) Ryd i Karlstorp (R. Tolf).
Polysticum spinulosum var. dilatatum (Hoffm.) Wada-dalen i Hessleby.
Asplénium Filix femina, var. complicatum Hartm. Tyngshult i Öjaby.

Barkeryd och tiere andra ställen i Smål.

A. Breynii Retz. Hattkullen i Ingatorp (R. Tolf). Fagerkullen
i Hessleby.

Struthiopteris germanica Willd. Hjelmaryd i Säby (A. H. A. Aberg).
Hultsfred (Adj. J. Wickbom).

Botry cliium matricariœfolium A. Br. Väckelsång ej långt från kyr¬
kan (K. Liedén och A. Bredin).

Lycopodium inundatum L. Ingatorp (R. Tolf). Kläcklinge i Kalfs-
vik.

L. complan. var. Chamœcyparissus (A. Br.) Hjel tevad i Ingatorp
(R. Tolf).

Hypnum imponens H. Halland, Qvibille.

Brachythecium Mildeanum Sch. Öl. Borgholm 1881. Ex. bestämda
af lektor Arnell.

Amblystegium fluviatile Sch. Sk. Margretetorp.

Anomodon attenuatus Hüb. Sk. Margretetorp.

Ortliotrichum gymnostomum Bruch. Vexiö i alléen vid Kampen.
Tortula fallax Schrad. Öl. Köpings branter.

Schistostega osmundacea är i Bot. Notiser 1872 p. 72 orätt upp-
gifven för Gottland,

Fhascum subulatum Fries Stirp. agri Femsj. från Femsjö är säkerl.
Ph. alternilolium Rabenh. Ex. från Femsjö har jag ej sett.
Ph. subulatum Rabenh. Hartm. flora ed. 10 är sålunda ej med
säkerhet funnen i Smål.

Dicranum majus Turn., Leptotrichum homomallum Sch., Pogonatum
urnigerum och Anomodon longifolius Hartm. Nöbbeled i Öjaby.
Bland mossor, som i Hartmans flora ed. 10 uppgifvas förekomma
från Skåne upp i Svealand, äro icke hittills anmärkta i Smål. Bryum
turbinatum, Pottia Heimii och Phascum muticum.

Jungermannia orcadensis Hook. Skurugata (E. Vetterhall och R.
Tolf).

J. minuta Dicks. Nöbbeled i Öjaby.

J. verruculosa Lindb. E vedal nära Vexiö. I Bot. Notiser 1878
orätt ansedd för en form af J. minuta.

Anm. Alla ofvan uppgifna växtställen äro belägna i Småland,
så vida icke någon annan provins särskildt uppgifves.

Lärda sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien d. 16 sept. Till införande i akademiens
handlingar antogs en afhandling af prof. A. G. Nathorst: Nouvel¬
les observations sur les traces d’animaux et autres phénomènes d’ori¬
gine purement mécanique, décrites comme algues fossiles. — Prof.
Wittrock redogjorde för en reseberättelse ingifven af lektor K.
Lönnroth, samt för R. Boldts afhandling om Sibiriens Chloro-
fyllophyceer. Densamme inlemnade för intagande i akademiens
skrifter 1) ”Bidrag till de physiologiske Vævsystems Udviklingshisto¬
rie hos nogle Algeslägter” af amanuensen N. Wille, samt 2) ”Bi¬
drag till Amerikas Desmideeflora” af stud. G. Lagerheim.

169

Den 14 okt. Prof. V. B. Wittrock höll föredrag ”Om köns¬
fördelningen hos Acer platanoides L. oeh en del andra Acer-arter”
samt inlemnade för införande i Ofversigten en afhandling öfver detta
ämne. Densamme anmälde dessutom för införande i Öfversigten en
af stud. G. Lagerheim författad uppsats med titel: ”Codiolum polyr-
hizum n. sp., ett bidrag till kännedomen om slägtet Codiolum A.
Br.” och redogjorde för uppsatsens innehåll.

Societas pro fauna et flora feunica d. 13 maj. Den komité,
som erhållit uppdraget att vidtaga alla anordningar för anställande
af växtfenologiska iakttagelser år 1883 i Sodankylä, Wasa, Wärtsilä
och Helsingfors, hade till mötet inkommit med skriftligt meddelande
om fullgjort åliggande. Inalles har för iakttagelsernas anställande
utgifvits 5,100 mrk. Sedan samtliga växtannotationer preliminärt
ordnats af iakttagarne, har redigeringen till ett helt ålegat d:r Kihl-
MAN, samt har arbetet redan blifvit anmäldt för sällskapet och in-
lemnadt till tryckning. — De botaniska samlingarne hafva under
senaste året ökats med 787 kärlväxter, 468 mossor m. m. — Till
sällskapet inlemnades af d:r Brotherus reseberättelse öfver af honom
för en tid sedan verkstäld resa till Kuusamo lappmark. — Prof.
Norrlin hade till samlingarne insändt en hybrid mellan Anemone
ranunculoides och nemorosa äfvensom en modifikation med dubbla
blommor af A. Hepatica hvilka hvardera förevisades vid mötet. —
Likaså förevisades en af prof. Sælan vid granskningen af epilobi-
umformer å härvarande museum funnen hybrid mellan Epibolium
alsinifolium och palustre.

Societas pro fauna et flora feunica d. 10 okt. Hr Brenner
förevisade åtskilliga växter, deribland en hybrid af Carduus nutans
och C. crispus från Skatuddeu, öfver hvilken en uppsats inlemnades
till meddelandena. Hr. Sælan förevisade ex. af Galium tricorne ,
tagna på holmen Lindörn i Haikko fjärd nära Borgå; växten var
egentligen utbredd längs södra Europa, ostligt ända till Centralasien,
men spridd h. o. d. i mellersta Europa, nordligast till England.
Vidare företeddes af hr. Zidbäck insända egendomliga missbildnin¬
gar af gran och tall. Hr. Reuter inlemnade ex. af den för Fin¬
land nya strandkålen, Crambe maritima , tagna på en liten holme
under Tvärminne by i Ekenäs skärgård, samt omnämde att samma
växt torde vara iakttagen äfven på en liten låg holme nära Utö i
Korpo. — Hr. Kihlman föredrog om några hybrida gräs, nemligen
Calamagrostis acutifolia (— arundinacea X epigejos) från Esbo, en
närstående form från Sjundeå, Alopecuruß geniculatus X pratensis
från Kyrkslätt i två något olika former. — Hr. Lindberg omnämnde
ss. prof på egendomlig geografisk utbredning att den hittills blott
på de naknaste fjell topparne, nära snögränsen växande mossan An-
telia nivalis blifvit funnen af hans son Harald vid en dikeskant i
Lojo.

Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar.

Andra årgången. 7. Den 27 December 1884.

1. Professor V. B. Wittrock höll föredrag om
pleomorfismen hos inflorescensen af Acer pla-
tanoides L. samt dess biologiska betydelse.*)

2. Professor Y. B. Wittrock beskref, under före¬
visande af lefvande och spritlagda exemplar, en ny

varietet af tranbärsbusken.

\ ^

Oxy coccus palustris Pers. var. citriformis Wittr.
nov. var.

Var. baccis oblongo-citriformibus, longitudine (12
— 17 mm.) fere duplo majore quam crassitudine (6,5
— 9 mm.) :

Habitat in Suecia, in Sandangen paroeciæ Björk¬
äng in Vestrogothia, ubi legit cl. Aug. Sandén, qui
exemplaria viva (1825/1284 lecta) mihi benevole com¬
municavit **).

Denna varietet skiljer sig från hufvudformen ge¬
nom sina aflångt-citronformiga bär, genom hvilka den
påminner om vissa former af den nordamerikanska
O. macrocarpus (Ait.) Pursh***). Blomskaft, skärm
och foder äro håriga såsom hos hufvudformen — ej
glatta såsom hos varieteten microcarpa (Turcz.). Ort¬
bladen äro fullt så stora som hos hufvudformen.

Herr Aug. Sandén meddelar i bref, att han ob¬
serverat växten sedan omkring 20 år tillbaka och att

*) Föredraget kommer att, åtföljd t af afbildningar, tryckas i
Kgl. Vetenskapsakademiens skrifter.

**) I sprit inlagda exemplar af växten skänktes förliden höst
till Riksmusei botaniska afdelning af herr C. Vilh. Hartman. Äfven
dessa exemplar voro tagna på samma lokal af herr Aug. Sandén.

***) Se ”Cranberry Culture” by Joseph J. White. New York
1870. Figg. 1 och 2.

171

bärens form hållit sig fullt konstant. Han omnämner
derjemte, att han ”år 1878 — 79 sett tranbär af lik¬
nande form, ehuru icke fullt så långa i förhållande
till bredden, på ett annat ställe, nemligen Östergötland,
Högby socken, Skogssjö”.

3. Herr Fritz Haupt: Om stoloner. *)

Literaturöfversigt.

Grönvall, A. L., Bidrag till kännedomen om
de nordiska arterna af de båda löfmosse-släg tena
Orthotrichum och Ulota. 24 sid. 4: -f 1 pl. (Redo¬
görelse f. allm. lärov. i Malmö Ystad och Trelleborg
under läsåret 1884 — 85. Malmö 1885).

Vi hafva brukat att utförligare referera botaniska
uppsatser i lär o verkspr ogrammen, efter som dessa ofta
äro svårtillgängliga för flertalet af Bot. Not:s läsare.
Då ifrågavarande arbete är tillgängligt i bokhandeln,
vilja vi endast uppräkna de nya formerna och vid de
nya arterna aftrycka hvad förf. sjelf framhåller såsom
mest utmärkande. Liksom Venturi lägger förf. mycken
vigt vid stomatas förhållande på kapselen samt på de
yttre kapseltändernas rikningsförhållanden och ytbe-
skaffenhet; ciliernas antal är deremot af ingen bety¬
delse. Beskrifning lemnar förf. öfver alla arterna
utom de rent arktiska.

Med stomata nuda: O. rupestre Schleich, ß elongatufti Vent.,
y acutum, e arboreum.

Med stomata periphrasta: 0. cupulatuni Hoffm. ß riparium
(Sch. Syn.), y Rudolphianum Sch. (Ö. FloerJcii Hornseh.).

0. abbreviatum Grönv. skiljer sig från den föregående hufviid-
sakligen genom kortare blad och kapsel, betydligt längre hals, något
mera hårig mössa, blekare, oftast något genombrutna tänder samt
närvaron af rudimentära cilier.

*) Afh. härom kommer att publiceras uti Bihang till K. Sv.
Vet.-Ak. Handl.

172

/

Stomata öfvervägande holo- eller hemi- periplirasta (un¬
derstundom blandade med pseudonuda): 0. Schimperi Hamm, ß
major. — 0. stramineum Hornsch. ß debilis.

0. obscurum Grön. Utmärkt genom en ganska egendomlig ha¬
bitus, synes denna art pest beslägtad med O. Schimperi och O. stra¬
mineum. Från den förra skiljer den sig genom något smalare blad,
med mera förtjockade cellväggar, smalare, något utskjutande kapsel,
betydligt längre hals samt genom intlorescensen [hanblommor på
en egen gren] ; från den senare genom mera tunnväggig kapsel, längre,
vid basen mera tvärt afsatt hals samt genom för det mesta mindre
öfvertäckta stomata.

O. scanicum Grön. I afseende på bladens cellväf påminner den
starkt om O. diaphanum eller O. rivulare; men med den förra har
den för öfrigt intet gemensamt, och från den senare skiljer den sig
— bland annat — väsentligen genom sin bladform [blad lancettlika,
kort spetsade, glatta]. Det för densamma i all synnerhet utmär¬
kande är det inre peristomets beskaffenhet [cilier 16, n. lika långa,
liniesmalt lancettlika, något papillösa, nedtill något bredare].

O. latifolium Grön. differt ab O. pallente simile foliis latioribus
dentibus externis majoribus, peristomio interno octo-ciliato, ciliis lati¬
oribus nec non stomatibus magis immersis.

Stomata (öfvervägande eller uteslutande) pseudo-nuda:

0. Amelli Grön. skiljer sig från O. latifolium genom något
blekare och vidare mössa samt vanligen mera öppna stomata; från
O. pallens genom bredare och färre (endast 8) cilier samt mindre
tunnväggig kapsel.

O. pallens Br. ß pusillum Grön. (= var. parva Vent.?).

O. pallidum Grön. skiljer sig från O. pallens genom egendomlig ha¬
bitus, tydligt spetsade blad samt det inre peristomets beskaffenhet [cilier
8, liniesmalt lancettlika, endast vid basen af en dubbel cellrad].

O. aurantiacum Grön. utmärkt från sina närmaste samslägtingar
i synnerhet genom något högre, med rotludd beklädd stjelk, mera
regelbundet dikotomisk förgrening samt genom den uttömda kapselns
form och färg.

Stomata nuda: O. affine Schrad. a typicum med form.: vul¬
gare, viride och lutescens; ß pulvinatum Vent. (0. fastigiatum auct.)
f. crassior. 0. speciosum Nees ab Es. ß striatum. Ulota Bruchii
Hornsch. ß norvegica. U. crispa (Hedw.) Brid. y crispula (Brid.)
f. lutescens och f. viridis.

Warnstorf, C.> Einige neue Arten und For¬
men europäischer Laubmoose. (Hedwigia 1885
sid. 92 — 96.)

Af 2 nya arter från Norge gifves följande be-
skrifning :

173

Pottia Krausei. Pflanzen in kleinen, dichtgedrängten, zusam¬
menhängenden Trupps oder Rasen zwischen anderen Laubmoosen,
bis 1 cm. hoch und oben gebräunt.

Stengel mehrjährig, wiederholt unter den Schopf¬
blättern sprossend und sich dadurch verjüngend.

Die unteren älteren Blätter ausgebleicht, ohne Chlorophyll, breit-
zungen-lanzettförmig, mit kurzer, breiter, am Rande unregelmäs¬
sig gesägter Spitze, in oder unter welcher die starke, meist
rothbraune Rippe verschwindet. Die unteren Blätter der dies¬
jährigen Sprosse kleiner, eilanzettlich, mit stets vor der Spitze ver¬
schwindender Rippe, nach oben grösser werdend, die obersten zu
einer vielblättrigen Rosette vereinigt; letzere z ungen-spatelför¬
mig, mit kurzer, breiter, unregelmässig gesägter Spitze,
in welcher die überaus kräftige, gewöhnlich rothbraune
Rippe meist verschwindet, seltener als langer, stumpfer End-
stachel austritt; Rand flach und nicht umgerollt. Zellen dicht
mit Chlorophyll angefüllt (nur die Spitzen der Blätten sind häufiger
entfärbt), im oberen und mittleren Theile der Blattfläche fast regel¬
mässig sechseckig, mit verdickten Wänden, nicht warzig,
durchscheinend und nach dem Blattgrunde allmählich in grössere,
erweiterte, rectangujäre, sehr durchsichtige, zum Theil chloro-
phyllose Zellen übergehend; überhaupt nach Grösse und Form
auffallend mit denen von P. Heimii übereinstimmend.

Blüthen einhäusig, dicht unter der $ in den Achseln der
oberen Blätter; Antheridien wenige, spärlich mit schwach keulig
verdickten Paraphvsen gemischt; $ endständig, Archegonienzahl ge¬
ring; innere Perigonialblätter kurz, eilanzettlich, mit vor der Spitze
verschwindender Rippe.

Kapsel auf sehr dickem, seilartig links gedrehtem, an¬
fänglich gelblichem, später rothbraunem, etwa 1 cm. hohem Stiele
aufrecht, oval bis länglich-oval, braun, aus unregelmässigen dickwan¬
digen, nach der Mündung auffallend an Grösse abnehmenden sechsecki¬
gen Zellen gewebt; Ring schmal, sich theil weise mit dem Deckel
ablösend; Peristom fehlend. Deckel flach gewölbt, mit schiefem,
stumpfem Schnabel, welcher halbe Kapsellänge erreicht. Sporen
durchschnittlich 0,025 mm., seltener 0,019, sehr selten bis 0,03 mm.
gross; gelb, durchscheinend und körnig.

Norwegen: Tromsoe an Felsen Juli 1884 leg. D:r Krause.

Das vorliegende Moos gehört zur Sectio Eupottia und zwar zu
den Arten mit nichtlamellösen, aber an der Spitze gezähnten Blättern
und tritt in mehrfacher Hinsicht mit P. Heimii Fiirn. in Beziehung;
allein sein Vorkommen an Felsen, die kürzere Blattspitze, die oberen
chlorophyllreichen Blätter und ganz besonders der überaus dicke,
stark seilartig gedrehte Kapselstiel unterscheiden es hinlänglich von
jener Art.

Ortliotrichum cylindricum. In sehr dichten, bis unter die jüng¬
sten Sprossen durch braunen Wurzelfilz verbundenen gelbbraunlichen
Rasen.

174

±,

Stämmchen 1 — 3 cm. hoch, aufrecht, gabelästig, trocken
dicht anliegend beblättert. Blätter straff aufrecht, feucht
sich angenblicklich stark zurückkrümmend und dann aufrecht abste¬
hend, breit-langlanzettlich, zugespitzt, vom Grunde bis unter die
am Rande schön wellig crenulirte Spitze umgerollt, mit unter
der Spitze verschwindender, verhältnissmässig schwacher Rippe, sehr
durchscheinend. Zellen im oberen und mittleren Theile gross,
unregelmässig oval, mit stark verdickten Wänden und
einfachen, seltener zweitheiligen Papillen massig dicht besetzt, nach
unten verlängert und allmählich in langgestreckte glatte, rectangu-
läre Maschen übergehend, nur am Blattgrunde einige randständige
Reihen quadratisch. ,

Bliithen einhäusig; $ • Bliithen lateral, knospenförmig; Perigo-
nialblätter 6 — 8 eiförmig, stumpf, ungerippt, ohne Papillen ; Zellen
im oberen Theile rhomboidisch, verdickt, nach unten in erweiterte
sechseckige, dünnwandige Zellen übergehend.

Kapsel ganz über die Perichaetialblätter emporge-
hohen; gelbgrün, cy lindrisch, ein wenig gebogen und
geneigt, fast glatt oder oben sehr zart kurz 8-streifig', ent¬
leert, unterhalb der Mündung ein wenig verengt; Zellen langgestreckt
mit phaneroporen Stomata, Deckel gewölbt, mit geraden Schnabel
und am Grunde mit rothem Ringe; Haube kegelig, schmutzig weiss-
lich, an der Spitze braun, etwa 2/ 3 der Kapsel einhüllend,
haarig, Haare knotig. Peristom doppelt; äussere Zähne 8, breit, an
der Spitze fensterartig durchbrochen, sehr pappillös, trocken zu-
rückgeschlagen , Cilien 8, so lang wie die äusseren Zähne, breit
und papillös. Sporen gelb, dicht mit Papillen besetzt, 0, 022 — 0,027 mm.

Norwegen: Tromsoe im Jahre 1884 leg. D:r Krause. — Nach
meiner Ansicht eine ausgezeichnete Species, welche zur Section der
0. speciosa in die Verwandtschaft des 0. speciosum und Killiasii
gehört. Sie ist von beiden Arten durch die dichten mit Wurzelfilz
verwebten Rasen, die straff aufrechten, anliegenden Blätter, die grös¬
seren, ovalen, dickwandigeren Zellen und die kürzere Haube ver¬
schieden. Herr D:r Venturi, welchem ich das Moos vorgelegt, hatte
die Güte, mir ausführlich darüber #u referiren; ich schliesse mich
seinem Urtheil, dass dasselbe den 0. speciosa näher als den 0. arctica,
welche Schimper mit unter seine O. anomala begreift, an, obgleich die
Haube mehr auf letzere, als auf erstere deutet.

Hennings, P., Das Präpariren von Herbar¬
pflanzen mit schwefliger Säure-Lösung. (Ver-
handl. d. Bot. Ver. d. Pr. Brandenburg 25 Jahrg.
Berlin 1884, sid. 219 -220.)

I botaniska museet i Berlin har sedan några år med fordel an-
vändts för konservering af växtdelar i stället for sprit en annan
vätska bestående af 4 d. vatten och 1 d. sprit, mättad med svafvel-
syrlighet. Förf. gjorde dervid snart den iakttagelsen att växter?

I

175

sådana som Latlirœa Squamaria, som en tid hade legat i denna
vätska, icke allenast torkade mycket fort, utan äfven bibehöllo sin
naturliga färg och icke ss. annars vanligen svartnade. Sedan för¬
söktes samma metod på Begoniaceer och Crassulaceer. Förf. rekom¬
menderar derför ungefär följande prepareringsmetod för sådana väx¬
ter, som utmärka sig för sin saftrikedom eller sitt sega slem eller
för tjock epidermis och till följd häraf torka mycket långsamt, ss.
Euphorbiaceer, Crassulaceer, Cacteer etc., eller som innehålla ett
mörkt färgämne, hvilket annars träder i dagen vid torkningen af
bladen eller blommorna, ss. många Aroideer, Orchi deer, Rubiaceer.

Tjockbladiga växter läggas vanligen en längre tid, 1/2 till 1 dag,
i ofvan nämnda vätska, spädare blommor ofta endast 5 min. till */2
timme. Sedan torkas föremålen hastigt i ett varmt luftdrag (om
vintern använde förf. härtill varmluftsventilerna i museet), om som¬
maren i drag eller solvärme. Derpå läggas de mellan läskpapper,
som hårdt åtsnöras eller läggas de i en stål tråds växtpress och ut¬
sättas för en varm luftström. Växterna behöfva icke omläggas,
äro i många fall på 1 dag, i andra på 2 à 3 dagar, fullkomligt
torkade och hafva i de flesta fall bibehållit sin naturliga färg. Så
t. ex. torkade de mjölksaftrika, ledade klotrunda stammarne af Eu¬
phorbia globosa, på 3 dagar, de saftiga och köttiga bladrosetterna
af Crassula-, Sempervivum -, och Echeveria- arter på 2 dagar och
saftrika blomstänglar af Orchideer, Araceer, Melastomaceer på en
dag.

Det låter dock ej bestridas att spädare blomdelar af så behand¬
lade växter icke äro så dugliga för framtida undersökning som de
på vanligt vis torkade. Men man kan ju torka en del af materia¬
let på vanligt sätt.

Särskild t rekommenderas metoden åt personer som skola göra
stora växtsamlingar i tropikerna.

Smärre notiser.

Myricaria germanica, från Skåne kommer detta år att utdelas
genom Lunds Botaniska Förenings byte. Arten är här visserligen
icke annat än subsponfcau, men den förekommer dock på sådan lo¬
kal och under sådana förutsättningar, att man med skäl kan antaga,
att den ofta blir af botanister iakttagen och insamlad. En kort
notis om dess ursprung och första uppträdande har derför synts
mig vara väl på sin plats. — Vid en exkursion tillsammans med
danska botanister på den torrlagda Ringsjöstranden förliden vår
öfverraskades jag af att på ställen, der jag ofta förut ströfvat fram,
finna talrika, frodiga och blommande exemplar af nämda art. Vid
närmare efterseende befans den redan vara utbredd öfver en sträcka
af väl en kilometers längd, från Fairyhill till bortåt Kulleberga på

vestra Ringsjöns sydliga strandbrädd, men ingenstädes i buskar af
mer än ett par års ålder. Den håller sig visserligen till endast
den torrlagda marken och kunde således kanske af någon misstänkas
för att hafva framkommit spontant efter sjöns sänkning. Jag kan
emellertid konstatera, att fruktificerande buskar af denna art sedan
flera år tillbaka funnits i en trädgård på närliggande höjder, hvadan
man kan antaga som säkert, att de första fröna kommit flygande
med vinden derifrån.

N. Hjalmar Nilsson.

Dupletter af löf- och hvitmossor från min af\idne

mans samlingar äro till salu. Mossorna äro från Sverige, Norge
och Pyreneerna, en mindre samling från Nya Holland. Upplysnin¬
gar lemnas af Lektor H. W. Arnellj Jönköping.

\ _

Hertha Zetterstedt.

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompregsningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „10,—

Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ „ 6,50.

„ „ b vit „ „ 290x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehåll: L. M. Neuman, Anteckningar från en resa i södra
och mellersta Norrland år 1885. — K. F. Thedenius, Tragopogon
por rif olio -minor Thed. — J. Persson, Quercus sessiliflora var. sub-
integrifolia. — A. Callmé, Vaccaria, parviflora Moench. funnen i
Sverige. — C. Kaurin, Bryum versicolor funden i Norge. — N. J.
SCHEUTZ, Spridda växtgeografiska bidrag. — Lärda sällskaps
sammanträden: V. B. Wittrock, Oxy coccus palustris Pers. var.
citriformis nov. var. — m. m. — Literaturöfversigt: A. L.
Grönvall, Bidrag till kännedomen om de nordiska arterna af de
båda löfmosseslägtena Orthotrichum och Ulota. — C. Warnstorf,
Einige neue Arten und Formen europäischer Laubmoose. — P. Hen¬
nings, Das Präpariren von Herbarpflanzen mit schwefliger Säure-
Lösung. — Smärre notiser: Myricaria germanica från Skåne.
— Annonser.

Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Sti Igjuter i 18J|U85.

Några växtlokaler till nord vestra Skånes flora.

Af Bengt Lidforss.

v

Nedanstående anteckningar är o resultaten af tre
års exkursioner förnämligast i den del af nordvestra
Skåne, som är belägen mellan Skelder viken ocli Hal¬
ländska gränsen, d. v. s. sträckan mellan Engelholm
i söder och Båstad och Torekov i norr. Äfven har,
ehuru mindre noggrant, området vester om Skelder-
viken (Kullahalfön) blifvit undersökt, hvarförutom i
det följande komma att upptagas några fyndorter från
en mera sydlig del af provinsen.

Hvad beträffar upptagandet af särskilda lokal-
uppgifter, så har detta i allmänhet endast skett, der
sådant i F. Areschougs Sk. Fl. II uppl. ansetts vara
lämpligt. Auktor snamnen är o ej utsätta, då de åter¬
finnas i ”Pointsförteckning öfver Skandinaviens växter”.

Bidens cernua ß radiata. — Mellan Mölle och Höganäs; Kulla
Gunnarstorp.

Anthémis tinctona. — Engelholms hamn.

JErigeron canadensis. — Engelholms hamn på barlast; iaktta¬
gen redan 1881 och bibehållande sig ymnig.

Centaurea jacca ß humilis Schrank. — Magnarp Barkåkra s.-n;
Hven.

Cirsium palustre (L.) Scop. x oleraceum Scop. f.
suboleracea. — Anträffades sommaren 1884 vid Errarp
Barkåkra s:n, på en fuktig äng tillsammans med C.
palustre och C. oleraceum. Kommer närmast denna
sistnämda art, från hvilken den är skild genom samma
kännetecken, som i Sk. Fl. ii Uppl. uppgifvas karak¬
terisera den vid Vidtsköfie tagna C. pal. X oleraceum.
— Förliden sommar besökte jag ånyo lokalen, då jag-
dels återfann den nu omtalade hybriden i fiera ståt¬
liga exemplar, dels äfven anträffade en annan form,

' Bot. Notis. 1885. 12

/

/

178

f. subpalustris. — Denna form afViker från den
förut omnämda genom bredare, mera taggiga ving¬
kanter, djupt delade blad med inskurna dikar samt
hälften mindre blomhufvud och kommer sålunda mycket
nära C . palustre. Blommorna äro emellertid gulaktiga,
och äfven i bladformen röjer sig tydligt en inverkan
af C. oleraceum. Lange upptager i Haandbog i den
D. Fl. en hybrid mellan C. palustre och C. oleraceum ,
som så till vida synes öfverensstämma med denna form,
som den Digner i Bladformen og de smaae Blomster¬
kurve C. palustre77. Bladen uppgifvas dock vara icke
nedlöpande, hvadan den ej är fullt identisk med den
svenska formen.

Såsom något anmärkningsvärdt för ifrågavarande
f. subpalustris torde kunna anföras, att dertalet af
blommorna ej nådde någon utveckling, utan vissnade
bort outslagna, ehuru formen för öfrigt var särdeles
kraftig (mer än manshög) och växte på en gynsam
lokal. Af alla de talrika toppblommorna utvecklades
ej en enda, och det var endast på grenarne från de
nedre bladvecken, som några till utveckling komna
blommor kunde anträffas.

Cirsium palustre. — En hvitblommig form förekommer mån¬
genstädes på Hallandsås t. ex. vid Vegalt, Önnarp, Håle, Margarete-
torp.

Hypochceris glabra. — Engelholms hamn; Tostarp.

Taraxacum erythrospermum. — Magnarp.

*

Galium Mollugo. — K rapper up.

Convolvulus arvensis var. linear ifolia Choisy. — ”Recedi j; a
forma communi foliis anguste linearibus, basi sagittatis, floribus
paulo minoribus, corolla calyce 4 — 5-plo longiore. — Choisy in DC.
Prodr. IX p. 407.” (Lge i FI. Dan.).

Anträffades förliden höst vid en vägkant NV. om Lund, ej långt
från Spoletorp. Ar i si na t}^piska former ganska utmärkt, och ehuru
någon gång märkbart tenderande åt typisk C. arvensis L. kan dock
var. linearifolia svårligen betraktas som en lokalform, då den före¬
kommer på samma feta jordmån som hufvudformen.

C. sepium. — Utmed Rönneå ofvanför Engelholm.

179

Marrubium vulgare . — Skeppai kroken.

Stachys arvensis . — En'gelholms hamn; Tostarp.

Dracocephalum thymiflorum. — Mellan Kulltorp och Vegeholm
i en klofveråker.

Gentiana Pneumonanthe . — Engelhol ras haran.

Erythræa glomerata Wittr. — Denna art, som förut entl ast
varit känd från ett par lokaler i Blekinge, har jag funnit på fyra
ställen i nord vestra Skåne, nemligen vid Lerhanra, mellan Engel-
holms hamn och Skepparkroken, på hafsstranden söder om Vegalt
(V. Karups socken), samt vid Torekov. Exemplaren öfverensstämma
noga med den i Bot. Notiser för år 1884 aftryckta beskrifningen
och äro, enligt livad Professör Wittrock godhetsfullt meddelat mig,
fullt typiska.

På de två förstnämda lokalerna förekommer E.
glomerata tillsammans med E. vulgaris (Rafn.) Wittr.
v. minor Hn., från hvilken den dock lätt skiljes genom
de 1. c. uppgifna kar akter erna — blommans hela bygg¬
nad och den hufvudlika blomställningen, Äfven vid
Torekov växa de båda arterna i hvarandras sällskap.
Lokalen utgöres här af för hafsvindarne i hög grad
utsätta strandängar, hvilket i förening med den magra
jordmånen gör, att växterna här i allmänhet uppträda
under mycket diminuerade former. Achillea Millefolium
och Arme ria elongata blifva blott tumshöga, Centaurea
Jacea krymper ihop till v. humilis Schrank x), och de
båda Erythræa-arterna, annars vanligen 1 — 3 tum
höga, uppträda här synnerligen ofta under 1 — 3-blom-
striga, xl 2 — 1 cm. höga former. Under dylika om¬
ständigheter kan naturligtvis den habituella olikheten
mellan de båda arterna ej. vara särdeles stor, men äfven
dylika former skiljas lätt från hvar andra genom den
väsentliga olikheten i blommans byggnad.

Beträffande växtplatsen synes E. glomerata — åt¬
minstone i Skåne — endast trifvas i hafvets omedel¬
bara grannskap. Både vid Engelholm och vid Tore-

*) Se L. M. Neuman: Bidrag till kännedomen af Horan på
Sveriges sydvestkust.

\

180

kov växer E. vulgaris äfven ett stycke längre inåt
landet, men på intet af dessa ställen står E. glomerata
att finna.

Verbascum Thapsus ß bracteatum. — • Anträffades sommaren

1884 vid V egeholm, hvarest den är skild från den typiska formen
såväl genom de i Hn. Fl. XI uppl. uppgifna karaktererna, som ge¬
nom dubbelt så stora blommor. Af ß bracteatum förekommer på
samma lokal en form med trind sîjelk och ej nedlöpande blad,
hvilken väl dock ej är fullt indentisk med v. neglecta Scheu" tz.

Utricularia intermedia. — Rösjöholm.

U. minor. — Hallandsås vid Tullstorp.

Centunculus minimus. — Engelholm vid Luntertun.

Erica tetralix. — Allmän i hela Engelholmstrakten.

Pyrola rotimdifolia. — Engelholms hamn; Hallandsås vid Vene-
diksbäcken.

P media. — Engelholm mellan hamnen och staden.

P. secunda och minor förekomma temligen allmänt i En-
gelholmstrakten. Af den sistnämda arten växer vid Luntertun nära
Engelholm en form, sora afviker från den i trakten vanliga P. minor
genom längre och tätare klasar samt hälften så stora blommor med
mera mörkt rödaktig krona.

CornuS, suecica. — Engelholms hamn; mångenstädes på Hal¬
landsås.

Litorella lacustris. — Tostarp; Magnarp.

Haloscias scoticum. — Mellan Engelholms hamn och Skeppar-
kroken.

Helosciadium inundatum. — Flerestädes i Barkåkra socken t.
ex. vid Magnarp, Skepparkroken ; Tostarp.

Pimpinella magna. — Engeltofta.

Ranunculus reptans. — Engelholms hamn; Lärkerydssjön.

Anemone nemorosa L. x ranunculoides L. — Anträffades våren

1885 af Hrr Pharm. Stud. M„ Engstedt och J. Hallgrex i Pål-
sjoskogen norr om Helsingborg, hvarest den enligt benäget meddelad
uppgift finnes i ganska stor mängd på tvenne olika ställen. De
exemplar, som jag varit i tillfälle att se, synas mest påminna om
A. ranunculoides ; med exemplar från den förut kända lokalen i
Skåne (Torup) lär förhållandet vara motsatt.

Thalictrum flavum. — Engelholms hamn.

Th. simplex. — Skepparkroken, Barkåkra socken.

181

Diplota.xis muralis. — Engelholms hamn.

Nasturtium Armoracia. — Engelholms hamn.

Cochlearia officinalis. — Mellan Engelholms hamn och Skep-
parkroken.

Malva moschata. — Skepparkroken ; Margaretetorp.

Hypericum tetrapterum. — Barkåkra socken nära Skepparkroken,
hvilket väl är den nordligaste lokalen för denna art i vestra Skåne.

Gypsophila muralis. — Förslöfs s:n nära Viarp; Killebäcks-
torp Grefvie s:n.

Silene maritima. — Mellan Engelholms hamn och Skeppar¬
kroken.

Melandrium silvestre. — Af denna art anträffades vid Förslö f
en /. pallida med till alla delar hälften mindre, ljusröda blommor.
En analog form af Viscaria vulgaris , (som äfven hade hvit ”tjära”)
har jag iakttagit vid Reften nära Lund.

Cerastium arvense. — Engelholm vid vallhall.

C. vulgatum v. holosteoides. — Mellan Engelholms hamn och
Skepparkroken, hvarest varieteten genom talrika mellanformer öfver-
går i hufvudformen.

Sagina subulata. — Engelholms hamn; St. Halt Förslöfs s.-n ;
inne i landet vid Rösjöholm (2 mil från hafvet).

Montia rivularis. — St. Hult, Förslöfs socken.

Bibes rubrum. — Engelholm utmed Rönneå.

B. nigrum. — Tostarp.

Epilobium hirsutum. — Kullaberg i Möllahessle.

E. palustre L. X parviflorum Schreb. — Anträffades sommaren
1884 i ett par exemplar nära Förslöfs prestgård.

E. roseum. — Killebäckstorp Grefvie s:n; Errarp.

E. parviflorum Schreb. X roseum Schreb. — An¬
träffades sommaren 1884 temligen ymnigt vid Kille-
bäckstorp samt förliden sommar på Kullen vid Mölla¬
hessle. Formen från den förstnämda lokalen utmär¬
ker sig genom sina relativt stora blommor, h varemot
Kullabergsformen är småblommig och mera öfverens-
stämmer med de former af E. roseum X parviflorum ,
som uppträda kring Lund.

E. montanum L. X roseum Schreb. — Denna hybrid anträffa¬
des sommaren 1884 jemte

182

E. montanum L. x palustre L. i Engeltofta park. Som båda
emellertid endast funnos i ett fåtal exemplar och för öfrigt till sina
karakterer voro alldeles intermediära, torde det vara öfverflödigt
att ingå i någon närmare beskrifning. E. montanum X palustre är
ny för Svenska floran. •

E. obscurum Schreb. förekommer mångenstädes i
nordvestra Skåne, särskildt på Hallandsås t. ex. vid
Grrefvie, Förslöf, Lugnet, Margaretetorp, Rösjöholm i
Trolleliallar : Errarp Barkåkra s:n; Ossjö. Der emot
tyckes JE. ad natum Griseb. alldeles saknas*

E. obscurum Scbreb. /. verticillata. — En dylik
form med tre i krans stälda blad har jag iakttagit
vid Förslöf i ett dike nära pr estgården.

E. obscurum Schreb. x palustre L. — Anträffades sommaren

*

1884 i ett källdrag vid Errarp Barkåkra s:n.

På den lokal, der jag anträffat denna hybrid, uppträder den i
ganska stor mängd, hvilket väl uteslutande får tillskrifvas den rika
stolonhildningen, då fröna i allmänhet voro alldeles odugliga. Är
den vackraste af alia nordvestra Skånes Epilobier och redan på af-
stånd i ögonen fallande genom sin rika blomning och sina jemfö-
relsevis stora, vackert blågredelina blommor.

E. montanum L. x obscurum Schreb. — Hallandsås
i diken kring Margaretetorp. — Ar ny för Svenska
horan, men, då alla karakterer är o intermediära och
hybriden för öfrigt ej erbjuder något särskildt af in¬
tresse, torde ett blott omnämnande af dess förekomst
vara tillräckligt.

Pyrus communis. — Tostarp.

Posa rubiginosa. — Rösjöholm ; Ossjö.

Agrimonia odorata. — Svedberga.

Pubus idceus f. denudata. — Torekov nära Flyet.

P. suberectus. — Förslöf; tlerestädes i Barkåkra socken t. ex.
vid Wallhall, Errarp, Engelholms hamn; utmed Rönneå ofvanför
Engelholm; Skillinge; Össjö.

* P. suberectus f. armata L. M. Neum. — Förslöf nära jernvägs-
stationen.

P. tiitidus. — Denna art anträffades förliden sommar på en
ny lokal på Hallandsås, nemligen vid Lyckorne Hjernarps s:n. I

183

Försiöfs s:n, der jag fann den 1883 1), växer arten temligen ymnigt
på södra sluttningen af åsen från Ünnarp till Hale — en sträcka af in¬
emot en half fjerdingsväg. R. nitidus t}T^kes sålunda hafva större

utbredning på Hallandsås än på Kullahalfön.

%

R. Lindebergi. — Lyckorne Hjernarps s:n.

R. corylifolius Sm. * divergens L. M. Neum. — Skillinge; Sved-
berga.

R. cœsius L. x ideens L. /. latifolia L. M. Neum. — Barkåkra
socken vid Magnarp och Errarp; Luntertun; Össjö; Bläsinge; Mölle.

/. angustifolia L. M. Neum. — Errarp.

R. Chamœmorus. — Flerestädes på Hallandsås mellan Margare-
tetorp och Rösjöholm; mellan Helsingborg och Kulla Gunnarstorp.

Potentilla norvegica. — Engelholms hamn på barlast 1881 — 84;
nu förstörd genom bananläggning.

Geum urbanum X rivale — Förekommer flerestädes i nord-
vestra Skåne t. ex. vid Luntertun; Errarp; Engeltofta; Förslöf.

Lathy rus silvestris. — Karstorp.

L. silv. ß platyphyllos. — Hallandsås ofvanför Bokesliden.

Vicia villosa. — Engelholms hamn.

Astragalus glycyphyllus. — Engelholms hamn; Öfragård.

Lotus uliginosus. — Engelholm (Fil. Stud. Fr. Rosengren).

Medicago sativa. — Engelholms hamn; Karstorp; mellan En¬
geltofta och Margaretetorp ; på dessa lokaler säkerligen införd med
utländskt frö.

Melilotus arvensis. — Engeltofta,

Trifolium striatum. — Engelholm vid Luntertun.

Genista pilosa. — Rösjöholm.

Euphorbia cyparissias. — Försiöfs kyrkogård.

Rumex domesticus. — Allmän norr om Engelholm.

R. domesticus X obtusifolius. — Forekommer mångenstädes i
nordvestra Skåne t. ex. vid Torekov; Killeröd Grefvie s:n; Engel¬
holm flerestädes utmed Rönneå och vid vägen till Höja; Errarp
Barkåkra s:n; Södåkra; Tranekärr; nära Stubbarp.

R. crispus X domesticus — Förekommer ej sällsynt liksom
föregående och oftast i sällskap med denna t. ex. vid Killeröd Grefvie
s:n; Önnarp Försiöfs s.-n; Magnarp och Errarp; Engelholms hamn;
flerestädes mellan Vegeholm och Oregården.

i) Se L. M. Neuman ; Anteckningar angående Rubusfloran i
nordvestra Skåne etc. i Bot. Notiser för år 1885 pag. -85.

184

/

B. crispus X obtusifolius. — Kattarp; Ingelsträde; Höganäs;
Möllahessle, Mölle flerestädes; Tranekärr; Engelholm mellan hamnen

y

och staden; Wallhall; Förslöfs socken flerestädes t. ex. vid jern-
vägsstationen, Önnarp. Ar öfver hufvud taget allmännare på Kdl-
lähalfön än på området norr om Engelholm ; med de två föregående
hybriderna tyckes förhållandet vara motsatt.

B. öbtusifolius ß divaricatus. — Önnarp; särdeles vacker vid
Engelholm utmed Rönneå, der den hybridiserar med R. domesticus Hn.

B. conglomeratus. — Anträffades sommaren 1884 i ett par
små stånd på hafsstranden vid Kulla Gunnarstorp samt förliden
sommar vid Engelholms hamn i ett enda stort exemplar.

B crispus X palustris. — Landskrona, såväl vid fästningsgraf-
varne som norr om staden mot Borstahusen.

B. maritimus. — St. Hult Förslöfs s:n.

Kumulus Lupidus. — Errarp.

Suceda maritima. — Engelholms hamn.

Salsola Kali. — Engelholms hamn.

Salix aurita v. uliginosa. 1) — Hallandsås vid Tullstorp.

S. repens ß arenaria. — Engelholms hamn.

S. repens L. X viminalis L. — Förslöfs socken på hafsstranden
norr om Vejby tillsammans med S. viminalis och repens.

Sådan S. repens X viminalis uppträder här, före¬
ter den rätt stor habituel olikhet med den forni, som
växer vid Köpingeåns utlopp. Vid Vejby når denna
hybrid sällan en höjd som öfverstiger l/2 — 2 /3 aln,
grenarne äro korta, stundom nästan knutigt uppsvälda
och sammanflätade liksom till ett flätverk; Köpingeå-
formen deremot är en medelmåttigt hög buske med

temligen långa, vidjelika grenar.

S. caprea X repens. — Engelholms hamn; ny för provinsen.

S. aurita X repens. — Engelholms hamn.

Gymnadenia albida. — Lärkeryd.

Platanthera chlor antha. — Vegeholm; Skillinge.

Kpipactis latifolia. — Vegeholm.

Convallaria verticillata , — Kattarp.

Allium Scorodoprasum. — Errarp; Hallandsås vid Venediks-
bäcken; mellan Landskrona och Hillesborg.

*) Formerna af detta slägte hafva godhetsfullt blifvit granskade
af Rektor M. M. Floderus.

185

Alisma ranunculoides. — Magnarp.

Narthecium ossifragum. — Engelholms hamn.

Juncus balticus. — St. Hult Forslöfs s.-n.

Juncus balticus Willcl . x filiformis L.

För liden sommar, anträffade jag vid Engelholm
på en något fuktig betesmark mellan hamnen och sta¬
den en form af slagtet Juncus (gruppen lateriflori Fr.),
som, ehuru tydligt skild från J. haïtiens Willd., dock
genom det inuti täta strået, det tydliga stiftet o. s. v.
tycktes komma ganska nära denna art. A andra sidan
häntydde det långa blomstödjebladet och det spensliga,
slaka strået otvetydigt på en slägtskap med J. filifor¬
mis , och vid närmare granskning befans formen i allt
ntgöra en mycket tydlig mellanform mellan de nyss-
nämda arterna. Så väl detta förhållande som den
omständigheten, att formen växte bland J. haïtiens och
J. filiformis och var alldeles steril, tycktes göra det
i hög grad sannolikt, att här förelåge en hybrid mel¬
lan dessa arter, hvilket äfven vid noggrannare under¬
sökning blifvit bekräftadt. Som jag ej någonstädes i
litteraturen sett en sådan hybrid omnämd, och formen
dels förekommer i ofantligt stor mängd, dels, enligt
hvad det skall blifva min uppgift att söka visa, tyckes
hafva en ej ringa utbredning, torde den vara berätti¬
gad till en något utförligare behandling än som i van¬
liga fall rimligtvis kan komma hybrida former till del.
Det torde härvid vara lämpligt att för bättre öfver-
sigts skull samtidigt äfven nämna några ord om J.
haïtiens och J. filiformis.

Hos den förstnämde af dessa arter äro som be¬
kant stråna stälda utefter en lång, krypande rotstock,
hos den kraftiga form som uppträder i Skåne, vanligen
med ett mellanrum af *j2 — 2 cm. Hos J. filiformis
sitta deremot stråna nästan alltid tätt sammanpackade
på en rotstock, hvars stråutvecklande del i sam¬
band härmed är betydligt kortare än den hos J. haïtiens.

186

Hos hybriden har i detta afseende en sammansmält¬
ning egt rum, så att stråna sitta temligen tätt packade
på en rotstock, som genom sin grof lek och längd otve¬
tydigt påminner om J. haïtiens. Slidorna äro hos båda
arterna temligen starkt glänsande, hos J. halt. ljusbruna,
hos J. filif. deremot temligen starkt röd- eller mörk¬
bruna. Hos ett fåtal exemplar af J. halt. X filif- har
jag visserligen funnit gulbruna slidor, men hos det
stora flertalet äro de af en rödaktigt brun, starkt glän¬
sande .färg och likna i detta afseende mest slidorna
hos J. filiformis.

Sjelfva strået utgör en särdeles vacker mellan¬
form mellan det robusta, styfva strået hos J. halt. och
det smala, spensliga hos J. filiformis. Att härvidlag
vissa former tendera åt J. halt., under det att andra
märkbart närma sig J. filif., är ju hvad man kunde
vänta. Särskildt var detta senare fallet med en skugg¬
form, hvars strån i regel voro omkring en meter
långa, men föga tjockare än de hos J. filif., hvadan
de lågo liksom slagna till marken, något som på denna
lokal ofta var fallet med J. filiformis. — En karakter,
som ännu mera häntyder på ifrågavarande forms slägt-
skap med J. filif. är blomstödjebladets beskaffenhet.
Som bekant är detta sistnämda hos J. filif. mycket
långt, af stråets längd eller längre, hos J. halt. der¬
emot betydligt kortare, med sin längd förhållande sig
till stråets ungefär som 1: 2 1j2 — 3. Hybriden för¬
håller sig härvidlag alldeles intermediärt: blomstödje-
bladet är alltid betydligt längre än det hos J. halt.
men kortare än hos J. filif.] den vanliga proportionen
tyckes vara 1: llj2 — 2. Med afseende på blomställ¬
ningen råder ju äfven en väsentlig olikhet mellan de
båda stamarterna. Också i detta hänseende företer
hybriden en fullständig sammansmältning af de båda
”föräldrarnes’7 karakterer,, ity att blomställningen hos
denna i allmänhet är betydligt mindre komplicerad än
hos J. halt., men å andra sidan ytterst sällan enkel

187

som hos J. filiformis. För öfrigt råder i detta af-
seende temligen stor variation.

Blommorna hos J. balt. och J. filif. förete som
bekant utom mera relativa olikheter i form och färg
äfven en annan skiljaktighet deruti, att stiftet hos
den förre är tydligt, hos den senare der emot knappast
märkbart. Liksom i allt annat står hybriden äfven i
detta afseende midt emellan de båda stamarterna.

Frukten är hos J. balt. afLångt äggformig, hos
J. filif. nästan klotrund, af kalkbladens längd eller
längre. Härutinnan företer hybriden en afvikelse från
de båda. stamarterna, i det att frukten i förhållande
till sin längd är betydligt smalare än hos dessa och
kortare än kalkbladen. Denna omständighet förklaras
emellertid ganska lätt deraf, att hybriden är fullkom¬
ligt steril, d. v. s. kapslar ne är o alldeles tomma; bland
de mångfaldiga exemplar, h vilkas frukter jag under¬
sökt, har jag ej hos ett enda kunnat påträffa ett ut-
veckladt frö. Under sådana omständigheter är det ju
ganska naturligt, att kapslarne skola krympa ihop,
något som för öfrigt ofta är fallet hos hybrida for¬
mer. Pollenets beskaffenhet hade jag ej tillfälle att
närmare undersöka, men, att döma af den i så hög
grad * reducerade fröproduktionen, måtte det hafva va-’
rit mycket dåligt.

På den lokal, der jag först iakttog J. battions X
filiformis , uppträder han i stor mängd, bildande täta
tufvor, som ofta upptaga en yta af her a qvadratfam-
nar, hvilket gör att hybriden redan på afstånd faller
i ögonen. Sedermera har jag funnit formen på andra
sidan Bönneå i kr onoplanter ingen, äfven der i stor
mängd, samt vid jern vägsstationen och på heden norr
om Engelholms hamn, på dessa båda lokaler sparsamt.
Det vill emellertid synas som om J. balt. X filif* egde
en betydligt större utbredning än så, ehuru den, så¬
som det tyckes, hittills varit mindre rigtigt uppfattad.
Jag har nemligen trott mig hnna, att den form, som

188

i Hartmans Skand. Flora upptages under namn af J
balt. v. inundata (Drej.), just är identisk med ifråga¬
varande hybrid, och jag skall i det följande söka fram¬
lägga skäl för denna min åsigt. Innan jag öfvergår
härtill, torde det emellertid ej vara ur vägen att nänma
några ord om J. inundatus ’ föregående öden,

Juncus inundatus urskildes först af Drejer 1887,
* som upptog formen som art i Hatur hist. Tidsskrift af
H. Kröyer, dock utan någon beskrifning, endast med
omnämnande af att han var 77 en meget smuk art, be¬
slægtet med J. filiformis77. I Flora Danica fase. 39
finnes formen afbildad (fig. 2,287) jemte följande be¬
skrifning: 7,Culmo nudo filiformi strictiusculo lævissimo,
vaginis aphyllis, panicula laterali decomposita elongata,
foliis perigonialibus capsulam oblongo-obovatam supe¬
rantibus, stylo manifesto. — In inundatis inter montes
arenæ mobilis provinciæ Thye in Jutlandia ad Nors
invenit S. Drejer. Paulssen, Botanices scrutator incly¬
tus illum in Vester Hanhered legit.77 — På båda dessa
ställen upptages J. inundatus som art. Fries, som
1840 fann formen vid Köpingeån och först upptager
honom som svensk, säger (i Bot. Not. 1840 p. 164),
att han otvifvelaktigt är en afart af J. balticus. Blytt
upptager emellertid formen som art och uppgifver den
förekomma på fiera ställen i södra Norge; likaså Bryhn
som anför honom från Jæderen. Hartman och Lange
följa deremot Fries7 exempel och upptaga honom, den
förre som varietet, den senare som underart under J.
balticus. Båda dessa författare angifva som skiljaktig¬
heter mellan hufvudformen och v. inundata endast, att
den senare har 77lägre, mycket spädare strå och mer
fåblommig blomsamling77.

Ehuru nu denna beskrifning, så sväfvande den
än är, ej alldeles träffar in på J. balt. X filif så till
vida som denna åtminstone vid Engelholm ganska ofta
är lika hög eller högre än J. balticus , ansåg jag mig
likväl, särskildt på uppmaning af Professor Areschoug,

böra. söka få något närmare reda på denna form.
Till min förvåning fann jag, att den i Fl. D. af bil¬
dade formen till alla delar öfverensstämde med J. balt.
X fiMf; bvarför jag genast begaf mig till Ystad för
att om möjligt få se växten lefvande. Det lyckades
mig att såväl vid Ystad i sandplanteringen som i
Köpingeåns gamla fåra anträffa en Juncus- form, som
otvifvelaktigt är den af Drejer med namnet inundatus
åsyftade formen, och som å andra sidan äfven är full¬
komligt identisk med Engelholmsformen. Han växte
äfven här tillsammans med J. haïtiens och filiformis
samt var fullkomligt steril, under det att de båda
andra arterna på denna lokal liksom vid Engelholm
egde rik v frösättning. Att nu denna sistnämda form
verkligen är J. inundatus Drej., torde väl kunna anses
höjdt öfver allt tvifvel; och hvad beträffar Engelholms-
formen, så är likheten mellan denna och afbildningen
i Fl. D. så slående, att bilden näppeligen kunde varit
mera lyckad, om just formen från Engelholm åsyftats.
Och att denna liksom äfven formen från Ystad är
hybr idogen, får väl anses som temligen säkert. Ty
alla de förutsättningar, som kunna anses nödvändiga
för att en form skall kunna uppfattas som hybrid,
finnas förverkligade här: växten uppträder nästan all¬
tid i stamarternas sällskap, företer i alla sina karak¬
terer en sammansmältning af dessas,, närmar sig än
den ena, än den andra och är alltid fullkomligt steril.
Att dess hybrida natur hittills blifvit förbisedd, bör ej
väcka förundran, då man betänker, huru jemförelsevis
ringa uppmärksamhet som blifvit egnad åt denna
form. T. ex. Lange och Hartman finna ej andra
skiljaktigheter mellan hufvudformen och v. inundata,
än att den senare har ”lägre spädare strå, mera få-
blommig blomsamling” (Lange tillägger särskildt ”for-
øvrigt som hovedarten”); att den form, som dessa för¬
fattare åsyftat, varit den verklige J. inundatus , kan
väl å andra sidan ej betviflas.

190

Härmed vill jag ej liafva sagd t, att alla former,
som gått under namnet J. inundatus äro J. haïtiens X
filiformis. Det är tvärtom fullkomligt säkert, att så
ej är förhållandet. Bedan a priori kan man ju ha
skäl att antaga, att Hartmans och Langb:s beskrifnin-
gar på J. inundatus lätt skulle kunna ge anledning
till förvexling med rena former af J. haïtiens, som af-
vika genom ”lägre, spädare strå och mera fåblommig
blomsamling”. Sjelf har jag sett så beskaffade former
vid Engelholms hamn, och att en dylik förvexling
verkligen egt rum, synes bäst af ett exemplar från
Pajala, som finnes i härvarande Bot. institutions sam¬
lingar och som af Læstadius är bestämdt till J. inundatus,
ehuru det är en ren, visserligen något förkrympt form af
J. haïtiens. Ej heller är, enligt livad lektor Neuman
benäget meddelat mig, den från Halland uppgifne for¬
men af J. halt. v. inundata identisk med J. halt. X
filiformis. Deremot torde man af vissa yttranden af
Bryhn 1) med skäl kunna antaga, att formen från
Jæderen är J. halt. X filiformis. Om detta äfven är
fallet på de öfriga norska lokalerna samt på alla de
ställen i Danmark, för hvilka J. inundatus uppgifves,
är utan tillgång till exemplar från dessa lokaler i hög
grad vanskligt att afgöra.

För Danmark, Jæderen, Engelholm och Ystad
torde man således med säkerhet kunna anteckna J.
haïtiens X filiformis. Mycket möjligt är ju, att denna
hybrid kan anträffas på fiera ställen i vårt land, då
J. haïtiens som bekant eger en ganska stor utbredning
och J. filiformis är allmän.

Calla 2^cilustris. — Flerestädes på Hallandsås i Hjernarps s:n.

Potarnogeton polygo?nfolius. — Hallandsås i Trollehallar.

1) Bryhn är den ende, som jag sett nämna något om blom-
stödjebladets beskaffenhet. Han säger neml. om J. inundatus (Nyt.
Magasin for Naturvidenskap), att ”dens blaagrönne farve, spæde straa,
lange blomsterdækblade och voxested ved færskvand synes att tale
tilstræckelig for dens arteberettigelse”.

191

P. nitens. — Errarp Barkå k ra sm.

Rhynchospora alba. — Magnarp.

Scirpus cœspitosus. — Tostarp,

S. setaceus. — Flerestädes i Engelholmstrakten t. ex. vid En¬
gelholms hamn, Skepparkroken.

Carex pauciflora. — Hallandsås ofvanom Rösjöholm.

C. Oederi — Mellan Engelholm oeh Vegeholm.

C. Pseudocyperus ß acroyyna. — Anträffades sommaren 1884
vid Errarp nästan lika ymnig som hnfvudformen.

Triticum junceum. — Engelholms hamn samt deremellan och

Vegeholm.

T. acutum ß laxum. — På samma lokaler som föregående.

T. acutum y obtusius culum. — Helsingborg (Pharm. Stud. M.
Engstedt).

Schedonorus sterilis och erectus förekomma båda vid Engel-
holms hamn.

Bromus mollis * hordeaceus. — Magnarp Barkåkra s.-n ; St. Hult.
Koleria glauca DC. ß lobata Marss. — ”Panicula spiciformi lo-
bato-interrupto”. (SjARSSON i Fl. von Neu-Vorpommern etc. pag.
573).

Anträffades sommaren 1884 vid Engelholm bland hnfvudformen,
i hvilken den öfvergår. >

Digitaria humifusa. — Margaretetorp ; V. Karup.

Setaria viridis. — Engelholms hamn; Margaretetorp.

Asplénium Trichomanes. — Errarp Barkåkra s.-n ; Hallandsås
flerestädes mellan Förslöf och Rösjöholm.

Blechnum Spicant. — Förekommer temligen allmänt på Hal-
landsås.

Ophioglossum vulgatum. — Engelholms -hamn.

Pilularia globulifera. — V. Karups s:n söder om Vegalt; Mag¬
narp; Tostarp.

Nya växtlokaler i Vestergötland,

meddelade af Aug. Rudberg.

Fastän det i botaniskt afseende så intressanta
Vestergötland blifvit ända från Bromelii ock Linnés
tid till våra dagar flitigt undersökt, livar vid sanningen

192

af Elias Fries’ påstående: ”Semper aliqvid no vi e Ye-
strogotliia,” ständigt bekräftats; så saknar man dock
ännu en fullständig VestgötafLora. A^äxtligheten på
Kinnekulle (Zetterstedt m. 11.) samt i grannskapet af
städerna’ G-öteborg (Wahlberg, Areschoug, Lindeberg
m. 11.), Venersborg (Salden, Kindberg), Alingsås (Hög¬
man), Borås (Nordvall), Sköfde (Linnarsson), Mariestad
(Yästberg) och Lidköping (Lindgren) känner man vis¬
serligen noggrannare, men måste för öfrigt nöja sig
med magra uppgifter i de allmänna Hororna samt
strödda växtgeograliska bidrag i nästan alla årgån-
garne af Botaniska Notiser. Och medan vi vänta på
en hel Yestgötallora, få vi väl ännu nöja oss med
bitar.

Som vid uppsättandet af följande växtförteckning elfte upplagan
af Hartmans flora helt och hållet följts, hafva indelningar och namn-
gifvare utelemnats.

Chrysanthemum segetum. Orsaken till denna växts så ytterst ym¬
niga förekomst i Väne härad (jemf. Sahléns Venersborgs flora
s. 151 och Bot. Notiser 1863 s. 60), under det den för öfrigt
högst sällsynt förekommer inom Elfsborgs län och blott spora¬
diskt blifvit iakttagen inom Skaraborgs län, säges vara den,
att soldaterna af Vestgöta-Dals regementes Väne-kompani under
ett missväxtår fingo utsädesspanmål ”af kronan”, bland hvilken
frön af ”gule prestkragen" voro ymnigt inblandade: ett mot¬
stycke till traditionen om ”holabäckernas” införande i Halland.
f Chrysanthemum Parthenium. Ledsgården i Oglunda.

Matricaria discoidea. Gatorna i Skara (K. J. Timander).

Anthemis Unctoria. Rustorp i Gerdhem. Sällsynt i Elfsborgs län,
sprider sig dock på jernvägsbankar, t. ex. i Alingsås- och Bo-
råstrakten, är i Skaraborgs län tämligen allmän och synes der
ersätta Chiysanthemum segetum.

Tanacetum vidgar e. Här och der i Björsäter. Odlas flerestädes i
trakten.

Arnica montana. Grogatan i Björsäter. För öfrigt högst sällsynt
. i trakten.

Senecio viscosus. Jernvägsbanken vid Alingsås (J. H. Hagelin).
Filago minima. Sandåsen i Björsäter och qvarnstensbrotten i
Lugn ås.

Inula Helenium. Hölsagården och Kolsäter i Björsäter. Ursprung¬
ligen odlad.

Inula salicina. Br unsbo Storäng i Skaratrakten.

Petasites officinalis. Prestgården i Odensåker, Brunsbo i Asaka
Skånings härad.

Saussurea alpina. En sidländt äng i Skölfvened (K. M. Theorell).

Carlina vulgaris. Qvarnstensbrotten i Lugnås. För öfrigt sällsynt
i trakten.

Cirsium acaule. Qvarnstensbrotten i Luguås.

Cirsium acaule ß caulescens. Stolan i Berg på Billingen.

Cichorium Intybus. Kring Lugnås kj^rka, förvildad.

Crepis praemorsa. Varnhemstrakten.

Hieracium aurantiacum « sativum. En äng vid Våmb på Billin¬
gen (N. F. Kullberg).

Taraxacum officinale * corniculatum. Rustorp i Gerdhem.

Taraxacum officinale * palustre. Pickagârden i Sj ogerstad (K. J.
Timander).

Leontoclon hispidus. Råglanda i Gerdhem.

Sherardia arvensis. Hästevadet i Tunhem fjemf. Saliléns Veners-
borgs flora s. 28).

Lonicera Periclymenum . Bergbranterna vid Trollhättan (jemf. Wah¬
lenbergs flor. suee. 2:dra uppl. s. 144).

Campnnula Cervicaria. Sjölanda i Gerdhem.

Campanula Trachelium. Lugnåsberget.

Campanula rapunculoides. Här och der i Gerdhem, troligen för¬
vildad.

Lobelia Dortmanna. Sjön Vristulfven.

Symphytum officinale. Prestgården i Väring, Brunsbo i Asaka,
Skånings härad.

f Mentha viridis. Utmed landsvägen mellan Husaby och Klefva
på Kinnekulle.

Stachys silvatica. Lugnåsberget.

Lamium album. Sjöberg i Björsäter. För öfrigt mycket sällsynt
i trakten.

Marrubium vidgare. Ett ex. funnet i en sandhåla i Björsäters by
år 1883 (jemf. Linnés vestgötaresa s. 18, artikeln Biörksäter).

Gentiana Pneumonanthe. Täml. allmän i Gerdhem.

f Datura * Stramonium . Klockarebolet i Björsäter.

Digitalis purpurea. Harfheden i Tunliem, ett ex år 1865.

f Linaria striata. En kulle vid Göta elf nära Rånnum i Tun¬
hem.

o

Veronica opaca. Akrar mellan Skai a och Brunsbo.

Pedicularis silvatica. Täml. allmän i Gerdhem.

Lathrœa Squamaria. Lugnåsberget.

Anag allis arvensis. Grogatan i Björsäter.

Primula farinosa. Allmän i Stentorpstrakten. Saknas i större delen
af norra och vestra Vestergötland.

Androsace septentrionalis. Utmed vägen mellan Lundsbrunn och
Husaby.

Cornus sanguinea. Lugnåsberget.

Hedera Helix. Sjöberg i Björsäter.

f Coriandrum sativum. Björsäter, förvildad.

Conium m.aculatum. Här och der i Björsäter.

f Myrrhis odorata. Brunsbo i Åsaka

Bot. Notis. 1885.

13

194

Daucus Carota. Ymnig vid Bryggum och Hårrum i Tunhem, ny
för traktens flora, ej upptagen h varken af Sahlén eller Kind¬
berg (jemf. Bot. Not. 1863 s. -12).

Laserpitiwn latifolium. Varnhemstrakten,
f Levisticum officinale. Här och der i Björsäter.

Sanicula europæa. Lungnåsberget.

Ranunculus Lingua. Gällqvist vid Skara.

Ranunculus polyanthenios. Odensåkers kyrkogård.

Thalictrum fiavum. Mulltorp i Tunhem ymnigt.

Anemone ranunculoides. Grogatan i Björsäter, Ulricehamnstrakten.
Anemone Hepatica flor. albis. 'Billingens södra sluttningar i
Broddetorp (B. Pripp).

Actœa spicata. Lugn åsberget. /

Papaver Argemone. Brunsbo i Asaka år 1875.

Papaver dubium. Torpelund i Lugnås. ,

f Papaver somniferum. Kring Lugnås kyrka, förvildad.

Corydalis fabacea. Ymnig vid Ryd i Lugnås (jemf. Västbergs Ma-
riestadstraktens fanerogarq. o. ormb. s. 29).

Dentaria bulbifera. Lugnåsberget.

f Nasturtium Armoracia. Sjön Trehörn i ngens stränder i Gerd-
hem.

Raphanus Raplianistrum. Råglanda i Gerdhem (jemf. Sahléns Ve-
nersborgs flora, tillägget).

Neslia paniculata. Lilleskog i Tunhem (jemf. Sahléns Venersborgs
flora s. 114).

Lepidium campestre. Rustorp i Gerdhem. Högst sällsynt i trakten.
Far setia incana. Possagården i Björsäter.

Poly gala amara. Varnhemstrakten.

Impatiens noli tangere. Lugnåsberget.

Malva moschata. Gräsvallar i Björsäter.

Malva vulgaris. Gator i Björsäter. För öfrigt. sällsynt i trakten.
Geranium bohemicum. Ett svedjeland på Varaskogen i Forshem
år 1883 (A. Lampa). För Hartman icke bekant från Vester-
götland.

Viola odorata. Gräsvallar i Björsäter, förvildad.

Viola Mrta. Lugnåsberget.

Parnassia palustris. Maden mellan Böja och Låstad. För Öfrigt
sällsynt i trakten.

Silene rupestris. Täml. allmän i Gerdhem.

Silene noctifiora. Grogatan i Björsäter.

Melandrium pratense. Björsäterstrakten.
f Saponaria officinalis. Gräsvallar i Björsäter.

Stellaria nemorum. Ymnigt vid Hunneberg mellan Nygård och
Kartened (jemf. Sahléns Venersborgs flora s. 80).

Stellaria Friesian a. Sjöberg i Björsäter.

Cerastium arvense. HoJ mestads kyrkogård.

Cerastium viscosum. Lugnåsberget.

Cerastium pumilum. Lugnåsberget ofvan Possagårds fjell.
Spergularia vernalis. Kring Björke kyrka i Väne härad.

195

Ribes Grossularia y reclinatum. Hjerpetorp i Tunhem.

Saxifraga tridactylites. Kring: Värnhems kyrka.

Sempervivum tectorum. Grogatan i Björsäter.

Sedum album. Kanalbankanie vid Trollhättan ymnigt (jemf.
Sähléns Venersborgs flora s. 83).

f Oenothera biennis. Akrar kring Björsäters och Lugnås kyrkor,
förvildad.

Circcea alpina. Öglunda vid Billingen.

Pyrus Malus a austrea. Brunsbo Storäng i Asaka.

Sorbus Aucuparia. Vid Grogalan i Björsäter växer en i alla öfriga
afseenden fullt normal rönn, som har en mot norr vettande
gren hvilken hvarje år bär blad och blommor öfverensstäm-
mande med beskrifningen på den i Bot. Notiser för år 1883
s. 54 och 1884 s. 107 omtalade ”forma minor”: ett ytterligare
bevis på, att denna form icke förtjenar upptagas såsom särskild
varietet.

Gratægus monogyna. Lugnåsberget.

Rosa villosa ß mollissima. Lugnåsberget.

Agrimonia Eupatoria. Odensåkers kyrkogård.

Fragaria elatior. Sandhålor vid Hojum nära Trollhättan.

Potentilla norvegica , Spridda ex. i Björsäters och Lugnås b}rar.
Prunus avium. Lugnåsberget.

Lathyrus silvestris. Torpelund i Lugnås.

Orobus vernus. Lugnåsberget.

Vicia pisiformis. Sjöstorp vid Hunneberg midt emellan de i Hart¬
mans och Sahléns floror anförda växeställena.

Vicia silvatica. Sjöberg i Björsäter.

Vicia angustifolia. Flerestädes i Björsäter.

Astragalus glycyphyllus. Lugnåsberget, Sjöberg i Björsäter.
Melilotus alba. Myran i Lugnås.

Trifolium montanum. Vedums kyrkogård i Laske härad.

Ononis hircina. Tredingen i Björsäter.

Myrtillus nigra, baccis albis: Skogen Oran vid Storeberg i Kål¬
lands härad, enl. uppgift i Skaraborgs läns tidning.

Erica Tetralix. Täml. allmän i Väne härad.

Pyrola chlorantha. Lugnåsberget,

Pyrola umbellata. Enebacken i Holmestad (A. Holmin).

Monotropa Hypopithys a hirsuta. Velanda i Gerdhem.
f Euphorbia Cyparissias. Björsäters och Lugnås kyrkogårdar.
Mercurialis perennis. Lugnåsberget.

Herniaria glabra. Possagården i Björsäter.

Fagus silvatica. Ett ex. på Lugnåsberget.

Betula nana. Ranåker nära Skara.

Pinus Abies ß viminalis. Holmestad (A. Holmin).

Epipactis latifolia. Utmed vägen mellan Munkesten och Näs vid
Halleberg. Ny för Venersborgsflorans område.

Neottia Nidus avis. Myran i Lugnås.

Cypripedium Calceolus. Ängarne midt för fattighuset i Lugnås.

f Iris sibirica. En tulVa i en fuktig ängsmark vid Ru ‘-torp i
Gerd he m.

f Crocus vernus. Gräsvallar i Björsäter, förvildad.

Hydrocharis Morsus rance. Brunsbo i Asaka.

f Ornithogalum umbellatum. Gräsvallar vid Grogatan i Björsäter,
förvildad.

Convallaria verticillata. Velanda i Gerdhem.

Convallaria multiflora. Sjöberg i Björsäter.

Lemna polyrrhiza. Häggatorp i Bitterna.

Carex Pseudocy perus. Gamla qvarnstenshålor i Lugnås.

Garex vidpina. Fjell i Björsäter.

Festuca elatior ß subloliacea. Rustorp i Gerdhem.

Schedonorus sterilis. Odensåkers kyrkogård.

Avena strigosa. Rustorp i Gerdhem. Ny for Venersborgsflorans
område.

Calamagrosti s lanceolata. Fallet. i Lugnås.

Milium effusum. Brunsbo i Asaka, Lugnåsberget.

Baldingera arundinacea ß picta. Hallebergs lot ofvan Lindås.
Ilierochloa borealis. Krackgården i Asaka Skånings härad.
Struthiopteris germanica. Lugnåsberget.

Botrychium Lunaria. Hattabacken i Björsäter.

Ur femåriga anteckningar om blomningsföljd
och några dermed i sammanhang stående

iakttagelser.

Af B. Högrell.

» '

Att anteckna första blomningsdagen på året för
500 fanerogamer i 5 år inom Bergjums socken och
undantagßvis i omnejden, var ett gör omål, som jag
1880 — 84 påtagit mig. Måhända var den upplysning,
som derigenom vans, ej värd den ansträngning det
kostade. Ty det kräfde ej blott ett träget kringvan¬
drande i socknen dag efter dag i synnerhet de två
förste åren, utan det blef äfven nödigt att påkalla
biträde af skolgossar, studenter och någon för saken
intresserad embetsman, och jag måste till och med för
betalning skicka personer af allmogen med profexem-
plar ur ett herbarium för att i mossar och på flera

197

ställen passa på vissa växter. Emellertid blefvo mina
anteckningar nästan absolut på dag tillförlitliga de 2
första åren till början af Juli, men för den öfriga ti¬
den ej fullt så exakta, alldenstund uppgifter af andra,
någon gång från annan ort äfven ibland måste be¬
gagnas i kombination med förhållandet mellan en arts
och andra arters första blomningsdag andra år. Nå¬
gra exempel på resultaten af detta femåriga göromål
må här meddelas.

I.

Af de 500 arterna växa 427 i vildt tillstånd i
Bergjums socken. De öfrige 73 äro dels odlade, dels
iakttagna utom socknens gräns i omnejden. De hafva
fått nummer i blomningsföljd : 1 Hästhof, 2 Snödroppe,
3 Hassel, 4 Klibbal, 5 Våtarv (Stellaria media), 6
Blåsippa, 7 Gråhufvud (Eriophorum vagina tum), 8
Vårnagla (Draba venia), 9 Hvitsippa, 10 Gul Vårlilja
(Gagea lutea), — — — 500 Jolster krisla (Inula sa-
licina). Men 1881 blommade Gentiana Pneumonanthe
sist — det var 23 Augusti — och 1884 blef Lappa
minor den sista. En Thalictrum-art har ej blommat
dessa år, ej heller Lemna minor.

1) Tidigt blommande vårväxter till och med Caltha 44

2) De senare vårväxterna till Syrenen 119

3) De tidigaste sommarblommorna till och med Rosa 145

4) Högsommarens blommor från Törnros till Ljung 167

5) Sensommarens blommor efter Ljung 25

5ÖÖ

Under de mildaste vintrar ne hafva fyra öfvervin-
fcrat blommande: Bellis perennis, Stellaria media, Viola
tricolor, Senecio vulgaris.

Man har funnit 27 Carices i socknen.

Bland arter här värderade såsom mindre vanliga
märkas: Bidens cernua, Calamagrostis stricta, Carex
teretiuscula, Chenopodium Bonus Henricus, Cirsium

198

heter ophy Ilum , Clinopodium vulgare, C on vallaria mul¬
tiflora, C. Polygona tum, Cotoneaster vulgaris, Crepis
paludosa, Drosera intermedia, D. longifolia, Farsetia
incana, Galium Mollugo, Geranium sanguineum, Hip¬
puris vulgaris, Hypericum montanum, Inula salicina,
Lemna minor, Leontodon hispidus, Lycopus europæus,
Melampyrum cristatum, Ononis hircina, Orobus ver¬
nus, Papaver dubium, Peplis Portula, Phyteuma spi¬
catum (på Jonsered), Plantago media, Potentilla macu¬
lata, Pyrola secunda, Radiola linoides, Ranunculus
polyanthemos, Rumex obtusifolius, Sedum annuum, S.
rupestre, Senecio silvaticus, Stellaria holostea, S. ne¬
morum, Silene inflata, Stachys silvatica, Subularia
aquatica, Triticum caninum, Typha latifolia, Verbas¬
cum nigrum, Vicia silvatica, Campanula latifolia, C.
Trachelium, Cerastium semidecandrum. ■

Blomningstidens förhållande mellan de 5 åren
ses af följande 2:ne exempel:

Caltha palustris 1880 29/4, 81 21 /5, 82 24/4, 83 11/5, 8430/4
Calluna vulgaris 80 15/7, 81 24/7, 82 1 2 /7 , 8 B 2 0 / 7 , 8418/7

Blomningen år 1881 var alltigenom senare än
1882, i början omkring 1 månad, till slut 3 à 4
dagar.

Undantagsvis hade vissa växter föga skilnad i
blomningstid alla åren, t. ex. Rosa canina 80 2°(6,
81 23/e, 82 19/6, 83 22/6, 84

Växter, som blommade samma dag ett senblom-
ningsår, divergerade sinsemellan ett tidigbio mningsår,
t. ex. de, som slogo ut 1 Juli 1881, divergerade
mellan 16 och 27 Juni 1882.

Några nära samtidigt blommande växter hade
den ordningen, att en och samma alltid kom först,
t. ex. Blåsippan alltid före Hvitsippan. Med andra
förhöll det sig så, att den som ett år kom före, blef
ett annat år efter, t. ex. Snödroppen ett år 4, ett
annat 6 dagar före, men åter ett annat år 5 dagar
efter Hästhofven. Sistnämnda exempel visar, huru

199

Alph. de Candolle med godt skäl kunde vända sig,
som kan 1850 gjorde, mot den teorien från Adansons
tid, att summan af grader medeltemperatur bestämmer
en växts årliga utvecklingstid. Tänkbarare är det
äfven, att ej blott summan af grader medeltemperatur
utan antalet köldgrader eller värmegrader vissa tider,
myckenheten af solsken eller mulet väder samt neder-
bördsmängden här måste räknas som faktorer. Det
tyckes, att mycken nederbörd ett år och det följande
till och med Augusti medverkar till tidig utveckling
*, det senare af dessa år, men tvärtom liten nederbörd
till sen utveckling, om ej andra faktorer hafva en
öfver vägande motverkan. Ty då den sena blomnin¬
gen inträffade 1881, var nederbörden i Bergjum 1880
och 1881 till och med Augusti blott 980 millimeter,
och. då blomningen 1882 var ovanligt tidig, var neder¬
börden 1881 och 1882 till och med Augusti 1150
millimeter. Det är naturligt, att omkastningar i tem¬
peraturen medföra ändringar i blomningsföljden. Så
började år 1884 att af de fem åren hafva de tidiga¬
ste blommorna, t. ex, Hästhofven 82 2 3/2 , 84 13/2.
Men senare blef året 1884 efter, i synnerhet i slutet
af April, under det minimitermometern i hela 'April
blott 3 gånger visade plus, men den 17 April — 11°,
då vattnet fick 1 tums tjock is. Exempel på följden
visade Taraxacum 82 l4/4, 84 22/4, Caltha 82 24/4,
84 30/4, ‘men i synnerhet Adoxa Moschatellina 82 15/4,
84 29/4. Som exempel, att några växter äro mera
beroende af höga värmegrader än andra,' torde kunna
anföras, att Gfentiana Pneumonanthe ett varmare år
blommade före 15 växter, h vilka ett kallare år blom¬
made före henne.

II.

När börjar en växt blomma?

Ofta ses det derpå, att hon utbreder en krona
eller en kronlik kalk af lysande färg. Något bättre

200

ä*r det väl att svara: när befruktningsorgan blifva
synliga utan att man vidrör blomman. Det giltigaste
svaret blifver dock detta: när befruktning eger rum
eller ett fruktämne hunnit den utveckling ett sådant
plägar hafva vid befruktning.

Hvar och en kan strax inse, att första svaret
ofta är obrukbart. Otillräckligheten af andra svaret
märkte jag först vid fråga om början på askens blom¬
ningstid. Ty mycket tidigt syntes en gyttring af
ståndar knappar liknande ett björnbär. Men det dröjde
veckor innan ståndarne växte ut och allemnade pollen.
Vidare anledning att söka ett bättre svar gåfvo ett
par gräs. Det hände ett år sedan jag sett Bromus
mollis gå i ax, att jag väntade att få se dess stån¬
dare. Men förgäfves. Slutligen hade alla gräs i nej¬
den visat sig blommande, utom detta och Phragmites
communis. Jag hade sett ej blott tidigare blommande
gräs, utan äfven Triodia, Triticum-, Calamagrostis-,
Lolium-arter och Molinia Öppna sina blommor, blott
icke de två förstnämnde gräsen. Då fann jag vid
undersökning, att Luddlostan äfven hade utbildad frukt.
Börvassens fruktämne var ock något utbildadt. De
hade haft en innesluten blomning. Det blef händel¬
sevis tillfälle till en iakttagelse öfver en sådan. Ty
på en jordhög funnos en del exemplar af Luddlostan,
hvilka sent kommit i växt och just höllo på att gå
i ax eller hade nyss fått ax. De hade ytterst späda
fruktämnen och ståndar knappar. Från samma stånd
eller sådana, som samtidigt gått i ax, togs några da¬
gar emellan ett småax och undersöktes. Efter någon
tid syntes ståndar knappar ne någorlunda fullvuxna,
men de hade helt obetydliga strängar, som ej syntes
förlängas, då de lösgjordes från blomfjällen. Någon
dag senare kunde man se ståndarsträngarne förlängas,
fastän smått, när blomfjällen undanskaffades. Knap-
parne kommo då i en nedhängande ställning och pol¬
len kunde med lätthet lösgöras. Då var blomningen

201

inne. Sedan fyldes fruktämnet efter hand med kärna ,
som dock ej hann full mognad, emedan det var sent
på året. Under tiden hade småaxen ingen gång öpp¬
nats af sig sjelfva. De följande åren har jag ej heller
sett Luddlostan visa öppen blomning, men jag tillstår,
att jag icke sett så noga efter, sedan jag bestämt
blomningstiden efter ett visst utvecklingsstadium. Det¬
samma kan jag säga om Dör vassen. Återstår nu att
få veta, om sådan innesluten gräsblomning är en van¬
lig företeelse, eller till äfventyrs något ovanligt. Fort¬
satta iakttagelser öfver gräsens blomning beträffande
tid på . dagen, då småax mest öppna sig, uppstigande
och nedstigande blomning, blomningstidens varaktighet,
ståndarsträngarnes längd och hastigheten af deras ut¬
växande, isolering af ett strå med helt ax och af ett
annat med blott 1 småax för utrönande af sj elf be¬
fruktning eller befruktning utifrån äro ej fullbordade
med tillräckligt noggrant resultat, och kunna ej så
kort som här refereras. Blott en hit hörande obser¬
vation skall för denna gången lemnas.

Som ståndarsträngarnes hastiga utväxande vid
rågens blomning är mycket märkvärdigt, hade jag
bestämt mig för en särdeles noggrann aktgifvelse derpå
1885. En trädgårdsmästareson Adolf Gustafsson, som
sysselsatt sig något med botanik och var förste upp¬
täckaren af Phyteuma spicatum på Jonsered, vidtalades
att samtidigt gifva akt på företeelsen och delgifva
mig resultatet till jemförelse. När jag fann en lämp¬
lig dag vara inne, gick jag så till väga. På ett ax,
som något ofvan midten blott hade en eller annan
blomma med utskjutna ståndare, utböjde jag agnfjällen
i 90° vinkel något ofvan och något nedanför det
ställe på axet, hvarest blomningen börjat. Strax bör¬
jade ståndarsträngarne förlängas och böjde sig nedåt,
så att knapparne blefvo nedhängande. Sedan tog jag
några ax för att beräkna, huru hastigt ståndarsträn¬
garne växa ut, när de befrias från agnfjällen. Det

202

befans bäst att alldeles taga bort alla fjäll ocli låta
ståndarne hänga ned utmed en millimeterskala eller
sträckas ut på ett papper, hvarå en skala var ritad,
då det blott gälde att afhålla dem från en sned rikt¬
ning under framväxandet. En af de observationer,
som bäst lyckades, var följande:

1885 Juni 25.

kl. 11 f. m. Ståndarsträngarne i början nära 3 m. m.

1 minut

4 5

^0° ??

2 minuter

6 „

8 „

7,5 „

4 „

nära 9 , ,

5 ,,

10

10 „

13,5 „

15 „

14,5 „

20 „

16 ”

Sedan fortfor

tillväxten något obetydligt, men

y eket långsamt.

Till 16 millimeter nådde han icke.

Från Adolf Gustafsson erhölls blott en mindre
noggrann uppgift så lydande:

”Juni 24 kl. 6,50 f. m. På 3 minuter växte
ståndarne mest; svårt att bestämma, när de växt nog,
emedan de växte saktare mot slutet, kanske på 10
minuter.”

Huru obestämd denna uppgift än är, förmodar
jag på grund af den samma, att tillväxten sker has¬
tigare på morgonen, emedan det ock är då rågen
hufvudsakligen blommar. Så tidigt gjorde jag ingen
observation, men väl en kl. 2 e. -m. den 27 Juni, då
tillväxten befans långsammare, än enligt ofvanstående
anteckning.

Nära axets bas utväxte ståndarne långsamt och
obetydligt begge dagarne, då fjällen borttogos, emedan
utvecklingen till blomning ej der var så långt hunnen.

Yid bestämmande af ett hon-pilträds blomnings¬
tid finner man det böra antagas, i fall befruktning
uteblifver, att blomningens början räknas från det

203

fruktämnets utvecklingsstadium, som är vanligt, när
befruktning eger rum. Men jag har ej märkt, att
något hon-pilträd blifvit utan trukt. Då äfven frukt
fans på en Salix alba, fastän intet hanträd af den
arten fans i nejden, så antager man, att det var hy-
bridisering. Men om någon flyttar en Salix J in i
ett växthus, der ingen annan Salix fins och sedan till-
kännagifver hvad det biifver af hennes fruktämnen,
skall troligen mången blifva honom tacksam. Ty ett
är att säga: det kan man veta förut, sedan tusentals
experimenter är o gjorda; ett annat att säga hvad man
nu sett ske. Efter C. F. Gärtners Versuche u. Beo¬
bachtungen 1849 anses gerna befruktningsexperiment
onödiga. Men C. . A. Agardhs iakttagelse, omtalad
1832, att ett och annat frö funnits på humle utan
föregången pollination står fast. Prantl, af Sachs
skola, erkänner 1883 parthenogenesis, och då Stras-
burger visat, att frö kan uppkomma genom grodd-
knoppbildning, så böra väl befruktningsexperiment
ännu hafva värde. ’ Kommer man ock ej till annat
resultat, än C. F. Gärtner, så är det ju intressant,
att det bekräftas i en senare tid. Ett enstaka expe¬
riment, som jag kan meddela, och som utfallit i den
vanliga riktningen, att intet frö uppkommer utan före¬
gående befruktning, skulle jag i alla fall ej anse värdt
att nämna, om det ej innebur e något oväntadt och
besynnerligt. Ett år, då pumpor skulle uppdragas i
pr estgårdens trädgård i Bergjum och kur bitser na nå¬
gon tid blommat, visade det sig, att fruktämnena af-
tynade, så att ingen frukt utbildades. Detta märktes
af flera personer. Då tog jag hanblommor och utska¬
kade af deras pollen öfver senare utslagna honblommor,
som stodo i sin bästa fägring. Efter alla dessa arti¬
ficielt befruktade honblommor utbildades präktiga pum¬
por. Det besynnerliga var, att eljes ingen befruktning
denna gång egde rum, ehuru hanblommor funnos på
helt obetydligt afstånd från honblommorna. Det för-

204

klaras väl deraf, att det under blomningstiden var så
lugnt att ingen vindpust förmärktes. Men att ej bin
och. humlor förmedlade befruktning, det kan jag ej
förklara.

Då i blomningsföljden afsetts normala arter, må
till slut blott så mycket nämnas om afvikande former,
att de i allmänhet bade samma blomningstid som huf-
vudformerna, t. ex. Gcum pallidum som G. rivale.
Dock antecknades Ranunculus Steveni något senare än
R. acris, men Linaria peloria före L. vulgaris.

«

Literaturöfversigt.

Beeby, W. H., On Sparganium neglectum.
(Journ. of Botany 1885 sid. 193 — 196, tab. 258; jfr.
sid. 26).

På flere ställen i England, Frankrike och Schweiz
förekommer en form af Sparganium, hvilken mycket
närmar sig till S. ramosum men som förf. gjort till
egen art. Då den kanske kan förekomma äfven i
Skandinavien, vilja vi fästa uppmärksamheten på den
och efter ofvannämda arbete redogöra för skillnaden
mellan båda arterna.

Spargonium neglectum Beeby. Stjälkblad, något rännformiga
på den nedre hälften, och brakteer vanligen kölade ända ut till
spetsen. Frukt nästan eller fullkomligt oskaftad, omvändt-äggfor-
mig, tillspetsad, stundom smalt eller, då den är tvålröig, rundadt
omvändt-äggformig, vanligen mer än två gånger så lång som bred
(förutom stiften), icke trubbigt, utan småningom afsmalnande i stiftet,
som utgör 7a — 3/ 4. vanligen 2/3 af fruktens längd; föga trubbkantig
af tryck från sidorna, med regelbunden form i tvärsnittet; epikarpiet
bestående af talrika små celler, som vid fruktens mognad förblifva
täta och kompakta och sålunda dölja åsarne på endokarpiet. Hon¬
blommornas kalkfjäll jemnbreda med en bred spadlik spets. Her-
barieexemplar mer eller mindre blekt gröna.

205

Sparganium ramosum. De öfre bladen ocli brakteerna äro icke
så styfva, utan mer läderartade i sin byggnad, de senare vanligen
helt och hållet utan köl. Frukten är omvändt pyrarnidformig, i
spetsen trubbig med ett kort stift, oftare tvåfröig än hos före¬
gående; epikarpiet bestående af några få stora löst förenade
celler, som i den mogna frukten hopfalla i fårorna mellan
åsarne på endokarpiet. hvarigenom de senare blifva utstående och
frukten kantig samt oregelbunden i tvärsnittet. Honblommornas
kalkfjäll vanligen tunglika, mer hinnaktiga och föga eller icke vid¬
gade i toppen. Torkade ex. mörkt eller oliv-gröna.

[Ref. har i Just Bot. Jahresb. förv1882 sett ett referat af en
uppsats af A. Mori (i Proc. verb. Soc. Tosc.), hvari M. visar att
deft finnes 2 fruktformer af Sp. ramosum, som kanske representera
olika arter; den ena öfverensstämmer med Beebys Sp. neglectum
och skulle vara den, som vanligen beskrifves af förff. ; den andra
formen, som han funnit, vid Toscana, hade han funnit beskrifven
endast hos Grenier och Godron Flor. d. France.]

. ' i

L. Bafoenhorst’s Kryptogam entio ra von
Deutschland, Österreich und der Schweitz. 2
Aud. 4 Bd: -Die Laubmoose von K. Gr. Limpricht.
Leipzig 1885, à 2,40 Mrk pr Lief.

Af denna afdelning har nyligen 2 häften utkom¬
mit innehållande en lång inledning och beskrifning
öfver Sphagnaceæ. Hela mossdelen skall innefattas i
10 à 12 häften. Många träsnitt lemnas öfver mos¬
sornas \byggnad och utveckling, öfver h varje slägte
skall åtminstone ett träsnitt meddelas. Utförligare
beskrifning lemnas öfver hvarje art och öfversigt öfver
arterna i artrika slägten samt i början af hvar familj
en öfversigt af slägtena i den.

Förf. tyckes icke ämna följa prioritetsprincipen
vid alla namn utan låta bero vid den traditionella
uppfattningen af de gamla namnen. — Arbetet torde
förtjena uppmärksamhet af svenska bry ologer.

(Af afdelningen öfver Ormbunkarne har nyligen
4: de häftet utkommit).

206

Hjelt, Hjal mar och Hult, R., Vegetationen
och Floran i en del af Kemi Lappmark och
Norra Österbotten. (Meddel, af Societ. p. fauna
et flora fenn. 12 (1885), 159 sid.).

För jemförelse med närliggande delar af Sverige
förtjenar detta arbete uppmärksamhet, då det är det
första som utförligare behandlar vegetationen i detta
område, som förut var 77en af de i botaniskt afseende
mest okända delar af Finland77. Endast i denna trakt
af Finland är Carex festiva funnen. Bland ostliga
växter som förekomma här är Cheer ophyllum Prescottii.
Vi taga oss friheten att aftrycka, hvad som säges om
en ny varietet af

Taraxacum officinale (Web.) Wigg., var. borealis.
77In nonnullis collibus herbidis fertilibusçjue insulæ
Yllässaari ejusque vicinitate in sacell. Kolari copiose
formam hujus plantæ vidimus, quæ sqvamis involucri
fere omnibus, præcipue autem interioribus, corniculatis,
extimis plerumqve erectis, raro appressis, non autem
declinatis, fructibus magis scabris, a forma typica dif¬
fert. Qvamvis transitus ad formam typicam non om¬
nino desunt, jam procul statura magis robusta, cala-
thidiis majoribus, cornibus præcipue in gemmis appa¬
rentibus et nisi fallimur, colore florum nonnihil palli¬
diore distingui poterat, qvam ob rem ei nomen var.
borealis interim proponere audeamus77.

Bohnensieg, GL C. W., Repertorium annuum
literaturæ botanicæ periodieæ.

Af detta nyttiga arbete hafva vi erhållit tom. 7,
hvari 269 tidskrifter behandlas, samt första delen af
8: de tornen. *

Lärda sällskaps sammanträden.

Societas pro fauna et flora fennica d. 7 nov. Prof. Lind¬
berg uppläste en af honom till meddelandena inlemnad uppsats
”om det s. k. fruktgömmet hos Cariceæ” samt omnämnde att den

207

hos oss såsom Jungermama Hornschuchi kända lefvermossan egent¬
ligen vore J. Kaurini , äfvensom att J. taxa Lindb. vore synonym
med J. mar chica Nees. — Hr Wainio förevisade en för Skandina¬
vien ny laf, Pliyscia ulophylla (Wallr.), tagen i Helsingfors vid
gamla kyrkogården. — Hr E. Reuter framlemnade ex. af en för
Finland ny växt, Epilobium tetragonum , hvilken han tagit senaste
sommar i Korpo.

Vetenskapsakademien d. 11 nov. Anmäldes att från läro¬
verksadjunkten d.r P. J. Hellbom inkommit berättelse om den resa,
Hellbom med statsunderstöd utfört till Sveriges ve.stra kust och ön
Bornholm.

FysiogTaftska sällskapet d. 11 nov. Prof. Fr. Areschoug
redogjorde för några under en resa i Danmark och Slesvig sistlidne
sommar gjorda iakttagelser öfver formbildningen inom slägtet
Rubus.

Den 9 dec. Prof. Berggren redogjorde för förekomsten af
Arcliidium al ter ni folium i Skåne och dess utbredning inom provin¬
sen. — Prof. F. Areschoug refererade amanuensen N. Hjalmar
Nilssons afhandling, ”Dikotyla jordstammar”.

Yetenskapssocieteten d. 24 nov. Prof. Fries redogjorde för
åtskilliga under sista tiden till universitetets bolaniska museum er¬
hållna anmärkningsvärdare frukter och andra växtdelar.

Smärre notiser.

Aposporie hos ormbunkar. I Journ. Linn. /Society
1885 hafva Ch. Dryery och F. Bower beskrifvit två
fall af aposporie, ett förut okändt förhållande hos orm-
bunkarne. I sori hos Asplénium Filix femina var. cla¬
rissima fann D. endast missbildade sporangier, stundom
med tydligt men på encelligt stadium qvarstående
archespor, hvars stjelk utvecklades till ett normalt
prothallium med archegonier och antheridier, då en
bladflik lades på fuktig jord. Hos Polypodium vulgare
var. pulcherrimum utvecklades från spetsen af småbla¬
den otvifvelaktiga prothallier med könsorgan ; men
sori >tyckas i detta fall öfver hufvud icke utbildas.
Dessa från den normala utvecklingsgången afvikande
bildningar är o otvifvelaktigt att jemföra med den af
Pringsheim och Stahl beskrifna utvecklingen af pro¬
tonerna från afskurna stjelkar af setan hos mossorna.

208

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas:

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3, 50
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,—

Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ * „ ,, „ 6,50.

jj jj hvit .j ,, 290x465 ,, ,j ,, ,, 9,

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Till Skandinaviens Botanister!

Utaf professor A. Engler i Breslau anmodad att i hans Bota¬
nische Jahrbücher für Systematik, Pflanzengeschichte und Planzen¬
geographie i korthet anmäla vigtigare skandinavisk, icke algologisk
iiteratur, som faller inom gränserna för tidskriftens verksamhet,
stannade undertecknad i stor förbindelse till Sveriges, Norges, Dam¬
marks och Finlands botanister, om de genom att till mig insända
sina arbeten behagade bereda mig tillfälle att' skyndsamt referera
dem.

OBS. Den skandinaviska algologisJca litteraturen refereras fort¬
farande i nämnda Jahrbücher af amanuensen N. Wille i Stockholm.

Upsala i November 1885.

K. F. Dusen.

Fil. Lic., Amanuens.

Anraalan.

A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1885, utgörande
minst 12 ark, i 6 mr, emottages prenumeration på alla postanstalter
i Sverige, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbefordrings-
afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. TV. K.
Gleerups Förlagsbokliamlel i Lund och i alla boklådor till
samma pris.

C. F. O. Nokdstedt.

Innehåll: B. Lidfoess, Några växtlokaler till nordvestra
Skånes flora. — A. Rudberg, Några 113^1 växtlokaler i Vestergöt-
land. — B. Högrell, Ur femåriga anteckningar om blomningsföljd
och några dermed i sammanhang stående iakttagelser. — Litera-
turöfversigt: W. H. Beeby, On Sparganium neglectum. — L.
Rabenhorst, Kryptogamenflora von Deutschland, Österreich und
der Schweiz. — Hj. Hjelt och R. Hult, Vegetationen och floran
i en del af Kemi Lappmark och norra Österbotten. — M. m. —
Lärda sällskaps sammanträden. — Smärre notiser: Apos-
porie hos ormbunkar. — Annonser. — Anmälan.

Lmid, Fr. Beriings Boktryckeri och Stilgjuteri lS15ji2S5.