Skip to main content

Full text of "Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné"

See other formats 


MS  S3iuvaan  libraries  smithsonian  institution  noiidiiisni  nvinoshi 

2:  r*  2:  1-1 

O  __  o 


CO 

01  > 

70 

m  m 

\N”lNSTITUTIONC/)  NOIinillSNl"~NVINOSHlllAIS  S3 I H  VH  8  IT~LI  B  RAR  I  ES  SMITHSON 
2  co  z  to  z  v  ,* .  (/> 

<  Ä  2  .  <  S  ,  <  ,.<sX.  .  2 


X  lÄ  o  £ 

5  V4W  2  >  -<W  2 

(/)  *  Z  tO  2  CO 

ms  saiavaan  libraries  smithsonian  institution  noiidiiisni  nvinoshi 

00  =;  _  to  2;  ^ ^  co  _  ~ 


AN  INSTITUTION  NOIIDIIISNI  NVIN0SH1HAIS  S3ldV3an  LIBRARIES  SMITHSOf* 

r-  2;  _ _  fT  v  2  _  r-  _  Z 

03 


m 

co  ~  to  co 

AJS  saiavaan  LIBRARIES  smithsonian  institution  NOIIDIIISNI  NVINOSHJ 

CO  Z  S  to  _  2:  "v  CO  Z 


>  2 

2:  to  co  z  CO 

\N  INSTITUTION  NOIiniUSNI_NVINOSHilWS  S3IBVaan  LIBRARIES  SMITHSOt» 
“  CO  - - -  Z  \  to  — y  co 

2  ^7T7>.  lu  X^rioX  rn  V  UJ  ~  UJ 

co 


O  x^osh^x 

ns2  sa  lavaan  librari  es^smithsonian^institution  noiidiiisni^nvinoshj 

S  2  ,  .  2  xtfsSgON,  ro 


30 
> 

70 

m  x^/v.  DL^  _  m 

co  —  co  rz  co 

AN  INSTITUTION  NOIIDIIISNI  NVINOSHIIIAIS  S3lHVaai3  LIBRARIES  SMITHSOf 
z  x-  to  -  ^ ^ 

<  ^ ^  ~  *'*  -  - 
>  2  ^  ^ 


iais  saiavaan  libraries  smithsonian  institution  noiidiiisni  nvinosh. 

co  ~  CO  ^  CO 


■Jl 

q  \^y.  o.^x  _  x^oiu^x  O 

lAN^INSTITUTION  ’"N0IXniliSNl'JNVIN0SHillMS“S3  IBVaaiT  LIBRARIES  SMITHSOI 
r-  ^  r*  v.  Z  r-  Z 


3$ 


CG 


- 


CG 


V  / 


O 


aVaan^LIBRARIES  SMITHSONIÄN  ^INSTITUTION  ^NOliniliSNI^NVlNOSHillNS  _^S3 


„  m  z  w-  nj  2  m  y  _ 

TiTUTiON^MouniiiSNi^MViNosHims^sB  i  ava  a  llzLI  B  rar  i  es^smithsonian^in 


**Möcol  (J*) 

C/>  tftfrjBtör  <£  \$f&  Cfc/  O  X  1  o  x^f/  X 

o  rn#f  E  x^ibwJ^J  §  h  z  WiiÄv  i- 

s  ^llp  t  ^SSp^7  |  i  ^  5  s 

G>  *40/  7n  "Z.  (/)  *  ~Z  CO 

lavaan^LIBRARIES  SMITHSONIÄN  _  INSTITUTION  ^NOliniliSN^NVINOSHilWS^S 


5  “  'W^  o  ^  ^  _ 

;TITUTI0N2N01iniliSNI  JNVIN0SH1IHS_  S3  I  ava  a  n  Ll  B  R  AR  I  ES^SMITHSONIAN^ir 

z  *”  v  ■ 


m  g  rn  Z  £ 

L  I  B  R  AR  I  E  S  ^SMITHSONIÄN  INSTITUTION  NOlinillSNI  NVINOSHIIINS^S 


2  'y  >  S  g  S  '^vosv^/  g 

T1TUT10N  </,N0linillSNI_NV.N0SHll^S3  I  ava  a  n_LI  B  R  AR  I  ES^SMITHSONIAN_l! 


CO 


^Äs/  5  5  Xiv^y  “•  o 

i  ava  a  i  -fYi  b  rar  i  es~  smithsonian^institution  ^NoiiniiiSNi^NViNosHiiws^ 

1  <rö  /CA2S£$i\  2  ,*J22*5n  rö  ^.5 

Ä|  5  .  ,^4#  5 

b  t  yJLjmw  to 


\° 

.  ^°7  ^  ™ 

,  rn  z  £  ir  -  oo 

JTITUTION*0  NOlinillSNrNVINOSHUWS  S3  I  BVH  8  11  Ll  B  RAR  1  ES  ^SMITHSONIÄN^ 


W  i  V^A 

V  cr  2  xv  > 

>  vyr  -£  -  g  ^  ^  *  X  ~  '  c n 

I  aVM  8  nZLI  B  RAR  IES  SMITHSONIÄN  JNSTITUTION  NOlinillSNI  NVINOSHilWS^ 

CO  - 


3TITUTI0NZN0liniliSNl‘JNVIN0SHllWS2S3  I  H V H  3  IT  L I  B  R  AR  I  ES  SMITHSONIÄN 

— .  X~  •<--  1  _  _ 


BREF  OCH  SKRIFVELSER 


-  v  I 


AF  OCH  TILL 


'.m 


CARL  VON  LINNÉ 


MED  UNDERSTÖD  AF  SVENSKA  STATEN 


UTOIFNA  AF 


UPSALA  UNIVERSITET 


■  C)  Ur  * 

FÖRSTA  AFDELNINQEN 

v,  V, 

DEL.  I 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET  LJUS 
1907 


Zoztjj! 


O’ 


BREF  OCH  SKRIFVELSER 

AF  OCH  TILL 

CARL  VON  LINNÉ 


MED  UNDERSTÖD  AF  SVENSKA  STATEN 


UTGIFNA  AF 


UPS  AL  A  UNIVERSITET 


- -£4 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET  LJUS 
1907 


BREF  OCH  SKRIFVELSER 


&  H 
4-4 


$L •  i 

AF  OCH  TILL 

CARL  VON  LINNÉ 


FÖRSTA  AFDELNINGEN 

DEL.  I 

SKRIFVELSER  TILL  OFFENTLIGA  MYNDIGHETER  OCH 
TILL  KUNGL.  VETENSK APSSOCIETETEN  I  UPSALA 

UTGIFNA  OCH  MED  UPPLYSANDE  NOTER  FÖRSEDDA 

AF 


TH.  M.  FRIES. 


-N£- 


STOCKHOLM 
AKTIEBOLAGET  LJUS 
1907 


UPS  AL  A  1907 

AKADEMISKA  BOKTRYCKERIET 
EDY.  BERLING. 


Utgifvande  af  en  Linnéansk  brefsamling,  omfattande  ett  urval  af  de 
såväl  af  honom  själf,  som  hans  in-  och  utländska  korrespondenter  skrifna 
brefven,  har  länge  utgjort  ett  önskningsmål,  enär  man  därigenom  blefve 
satt  i  tillfälle  att  vinna  en  vidgad  kännedom  om  hans  egen  personlighet 
och  hans  rastlösa  verksamhet  på  olika  områden  samt  om  de  förhållan¬ 
den,  hvarunder  han  lefde  och  verkade.  Därjämte  kunde  man  ock  er¬ 
hålla  en  klarare  och  säkrare  uppfattning  af  det  friska  lif,  som  då  rådde 
på  vetenskapliga,  särskildt  naturhistoriska,  områden  samt  af  det  bety¬ 
dande,  i  många  afseenden  dominerande  inflytande,  han  därvid  utöfvade. 
Förtjänstfulla  ansatser  till  utgifvande  af  en  sådan  brefsamling  hafva  ock 
blifvit  gjorda,  men  dels  de  med  ett  sådant  företag  förknippade  ekono¬ 
miska  uppoffringarne,  dels  de  betydande  svårigheterna  vid  uppletande  och 
samlande  af  de  numera  öfver  snart  sagdt  hela  verlden  spridda  Linné- 
brefven  hafva  lagt  hinder  i  vägen  för  dylika  företags  fullbordande.  Där¬ 
emot  hafva  såväl  i  Sverige  som  framför  allt  i  utlandet  talrika  smärre 
publikationer  sett  dagen,  i  det  att  dels  enstaka  bref  blifvit  aftryckta  i  en 
mängd  tidningar,  tidskrifter,  biografier  och  lärda  samfunds  handlingar, 
dels  Linnés  korrespondens  med  enskilda  utländska  vetenskapsmän  blifvit 
offentliggjord  i  särskildt  tryckta  afhandlingar.  Största  delen  af  brefven, 
både  af  och  till  honom,  ligger  dock  ännu  opublicerad  i  in-  och  utländska 
arkiv  och  bibliotek  eller  hos  enskilda  personer. 

Bland  de  sätt,  hvarpå  200-års-dagen  af  Linnés  födelse  kunde  vär¬ 
digt  firas,  ansåg  Upsala  universitets  större  konsistorium  äfven  borde  vara 
utgifvande  af  en  omfattande  Linné-brefsamling,  hvarför  det  ock  hos  Kgl. 
Maj:t  gjorde  hemställan  om  att  till  1906  års  Riksdag  proposition  måtte 
aflåtas  om  beviljande  af  härför  nödiga  medel.  Så  skedde  äfven,  och 
utan  diskussion  beviljade  Riksdagens  båda  kamrar  enhälligt  hvad  sålunda 
begärts.  Upsala  universitet,  som  sålunda  fått  sin  uttalade  önskan  och 
förhoppning  uppfylld,  lemnade  sedan  undertecknad  i  uppdrag  att  om¬ 
besörja  utgifvandet,  äfvensom  att,  där  så  syntes  behöfligt,  tillfoga  upp¬ 
lysande  noter. 


Linnés  brefväxling.  1. 


I 


II 


Att  jag  vid  fullgörande  af  detta  hedrande  och  ansvarsfulla  förtroende¬ 
uppdrag  skall  gå  till  väga  med  den  största  pietet,  torde  vara  öfverflödigt 
att  försäkra,  men  däremot  må  det  tillåtas  att  framhålla  en  del  svårig¬ 
heter,  som  mött,  och  de  sätt,  hvarpå  jag  trott  desamma  kunna  undan- 
rödjas. 

Redan  valet  af  hvad  i  samlingen  bör  intagas  är  egnadt  att  upp¬ 
väcka  tvekan  och  villrådighet,  och  goda  grunder  kunna  för  visso  anföras 
för  olika  meningar  härutinnan.  Efter  moget  öfvervägande  har  jag  emel¬ 
lertid  funnit  det  vara  nödvändigt,  att  man  ej  inskränker  sig  till  bref  i 
detta  ords  alldagliga  bemärkelse,  utan  att  därtill  böra  fogas  skrifvelser 
och  inlagor  till  offentliga  myndigheter  och  vetenskapliga  samfund.  Detta 
synes  vara  så  mycket  mera  berättigadt,  som  för  Linné  själf  ej  förefanns 
någon  bestämd  gräns  mellan  privata  bref  och  officiella  »memorial» ;  ej 
sällan  afbrytes  t.  ex.  i  skrifvelser  till  Vetenskaps-akademien  den  offi¬ 
ciella  stilen  helt  oförmodadt  af  fullkomligt  privata  meddelanden  till  dess 
sekreterare  o.  s.  v.  Dessutom  lemna  de  officiella  skrifvelserna,  hvilka 
—  med  mycket  få  undantag  —  hittills  ej  blifvit  publicerade,  utan  legat 
gömda  och  glömda  i  arkiv  och  andra  dokumentsamlingar,  i  flera  afseen- 
den  värdefulla  upplysningar  och  låta  oss  få  en  inblick  i  dåtida  förhål¬ 
landen,  särskildt  vid  Upsala  universitet. 

Äfven  med  den  sålunda  gjorda  begränsningen  äro  svårigheterna  ej 
fullt  undanröjda.  Bland  Upsala  Consistorii  academici  Acta  finnas  näm¬ 
ligen  jämte  de  af  Linné  egenhändigt  skrifna  eller  af  andra  renskrifna, 
men  af  honom  undertecknade  inlagorna,  åt  hvilka  han  gifvit  öfverskrif- 
ten  »vördsamt  memorial»  e.  d.,  många  andra,  som  visserligen  ej  äro 
försedda  med,  men  fullt  lika  väl  förtjänta  af  en  sådan  benämning.  På 
grund  häraf  har  det  ansetts  berättigadt  att  i  samlingen  intaga  alla  i  ett 
eller  annat  afseende  anmärkningsvärda  inlagor,  anföranden  m.  m.,  som 
där  anträffats  sådana  de  af  Linné  nedskrifvits  eller  dikterats.  Däremot 
har  utlemnats  allt,  som  är  bekant  endast  genom  akademisekreterarens 
referat  af  Linnés  yttranden,  äfven  fastän  säkerligen  i  många  fall  dennes 
lemnade  koncept  blifvit  ordagrannt  återgifna. 

Än  vidare  har  det  ansetts  lämpligt  att  här  intaga  en  del  skrifvelser 
och  utlåtanden,  som  blifvit  afgifna  i  Medicinska  fakultetens  namn.  Skälet 
härtill  är,  att  Linné  från  sitt  tillträde  till  professuren  (1741)  ända  till 
midten  af  Juni  1758  i  själfva  verket  äfven  tjänstgjorde  såsom  fakultetens 
notarie,  förde  alla  protokoll  samt  författade  —  med  mycket  få  undantag  — 
alla  därifrån  utgående  skrifvelser  och  utlåtanden,  hvilka  ock  äro  full¬ 
ständiga  uttryck  af  hans  tankar  och  åsigter.  Först  efteråt  inträdde  ett 
annat  förhållande,  i  det  den  hans  embetsbroder,  som  var  dekanus,  full- 


III 


gjorde  en  notaries  skyldigheter.  Endast  sådana  skrifvelser,  som  efter 
1758  aflåtits  under  de  halfår,  då  han  var  dekanus  och  som  med  all 
säkerhet  eller  sannolikhet  flutit  ur  hans  penna,  hafva  därför  här  er¬ 
hållit  plats. 

Yid  återgifvande  af  hvad  Linné  skrifvit  har  det  ansetts  ej  blott 
berättigadt,  utan  rent  af  nödvändigt  att  behålla  det  af  honom  själf  använda 
stafningssättet  med  dess  ofta  förekommande,  lätt  i  ögonen  fallande  in- 
konsequenser.  All  modernisering  har  därför  samvetsgrannt  undvikits. 
Endast  i  de  fall,  då  uppenbar  felskrifning  egt  rum  (t.  ex.  då  samma 
ord  upprepats),  har  rättelse  ansetts  tillåtlig;  likaledes  då  i  brådskan  å, 
äj  ö  och  t  fått  utseende  af  a ,  o,  l  o.  s.  v.  Uppenbarligen  öfverhoppade 
ord  hafva  tillsatts  inom  klämmer.  Skiljetecken  har  Linné  ofta  försummat 
att  använda;  sådana  hafva  tillsatts,  då  det  för  sammanhanget  ansetts  be- 
höfligt.  Då  däremot  sådana  af  honom  blifvit  utsatta,  hafva  de  bibehållits, 
äfven  då  det  strider  mot  nu  gällande  regler. 

Upsala  i  Maj  1907. 


Th.  M.  Fries. 


1.  Kungl.  Majestät. 


i. 

Stormäcktigste  Allernådigste  Konung! 

Eder  Kongl.  Maij:t  täcktes  Sig  nådigst  föredraga  låta,  huru- 
ledes  jag  med  ganska  dryg  kostnad  blifwit  fordrad  och  måst  er¬ 
lägga  dubbel  Bewillnings  afgift  så  wäl  för  min  innehafwande  Profes¬ 
sors  lön  wid  Academien  i  Upsala,  som  ock  för  den  mig  nådigst 
tillagde  Archiaters  Caracteren.  Och  som  HögstSal.  Hans  Kongl. 
Maij:t  år  1747  in  Januario,  utan  ringaste  min  kundskap,  mindre 
ansökning,  nådigst  behagat  hugna  mig  med  Archiaters  fullmackt1; 
så  bönfaller  hos  Eder  Kongl.  Maij:t  jag  underdånigst  om  befrielse 
för  Bewillningens  erläggande  därföre,  samt  återfående  af  den  redan 
således  betalte,  på  sätt,  som  andre  Eders  Kongl.  Maij:ts  trogne 
undersåtare,  af  samma  skiäl,  en  dylik  hög  Kongl.  nåd  åtnjutit2. 
Med  all  undersåtelig  wördnad  framhärdar  til  dödsstunden 

Stormäcktigste  Allernådigste  Konung 
Eders  Kongl.  Maij:ts 

allerunderdånigste  och  troplichtigste 
tienare  och  undersåte 
Carl  Linnseus. 

Originalskrifvelsen,  odaterad,  i  Riksarkivet  (Biographica).  Endast  under¬ 
skriften  af  Linnés  hand. 

1  Linnés  utnämning  till  Arkiater,  livilken  skedde  förnämligast  genom  C. 
G.  Tessins  inflytande,  egde  rum  den  10  Januari  1747.  Den  afgift,  som  därför 
af  honom  måste  erläggas  och  hvaraf  restitution  sedan  begärdes,  utgjorde  en¬ 
ligt  en  bland  Upsala  Gonsistorii  Acta  för  1752  befintlig  anteckning  140  dir  s:mt. 

2  Ärendet  förekom  i  Rådet  den  14  April  1752,  hvarvid  Linnés  ansökan 
bifölls.  Kgl.  Stats-Contoiret  underrättade  härom  Upsala  Consist.  academicum 
genom  en  den  4  Maj  daterad  skrifvelse,  som  där  föredrogs  den  24  Maj. 

Linnés  brefväxling  1. 


1 


Storm ächtigste  Ållernådigste  Konung. 

Som  till  wåre,  med  mycken  kostnad,  samlade  Naturaliers  wid 
macht  hållande,  oumgängeligen  för  hwarje  åhr  ährfordras  30  kan¬ 
nor  Spiritus  Vini;  Och  som  samma  Liqueur,  sedan  all  Bränwins 
bränning  öfwer  Riket  blifwit  förbuden  och  Pannorne  oss  ifråntagne, 
uti  hwilka  wi  tillförene,  för  ganska  lindrigt  pris  sielfwa  kunnat 
låta  tillwärka  den  wahran,  nu  skulle  falla  oss  alt  för  dyr  och  kost¬ 
sam  att  anskaffa;  hälst  Apothequen  icke  sälja  kannan  utaf  den 
starkaste  sorten,  som  endast  för  detta  bruk  är  tienlig,  under  36 
dir  koppimt.  Alt  derföre  äro  wi  efterskrefne  föranlåtne,  att  un¬ 
derdånigst  anhålla,  det  täcktes  Eders  Kongl.  Maij:t  i  nåder  förunna 
oss  frihet,  att  anten  sielfwe,  uti  någons  af  Cronobetienternas  öf- 
werwaro,  få  tillwärka  så  mycken  Spiritus  Vini,  som  för  oss  till 
förenämbde  behof  är  nödig,  eller  ock  utifrån  få  åhrligen  inför¬ 
skri  fwa  30  kannor  däraf.1 

Wi  afwachta,  i  underdånighet,  en  Nådig  Resolution,  och  fram¬ 
härda  in  till  wårt  sidsta 

Storm  ächtigste  Ållernådigste  Konung, 

Eders  Kongl.  Maij:ts 

Underdånigste  och  Troplichtigste  tienare 
och  undersåte 
Charles  De  Geer2  Carl  Linnseus 

för  museum  Hort.  acad.  Ups. 


Originalet,  odateradt,  i  Riksarkivet  (Biographica).  Endast  underskriften 
af  Linné,  hvilken  dock  antagligen  är  skriftens  författare. 

1  Enligt  Rådsprotoc.  öfwer  Inrikes  Civile  ärender  för  1757  del  1  sid.  649 
föredrogs  detta  ärende  den  19  April,  hvarvid  »Deras  Excellencier  funno  ange¬ 
lägenheten  för  bemälte  Kammarherre  och  Archiater,  at  i  denna  ansökning  på 
något  sätt  willfares,  och  ehuru  de  bäst  wore  hulpne  med  det  förra  alternativet, 
at  sielfwa  få  tillwärcka  så  mycken  spiritus  vini  som  behöfwes;  doch  som  nu 
warande  brist  på  spannemål  lade  betänckelighet  härwid  i  wägen;  så  resolvera¬ 
des  at  de  i  år  skulle  få  införskrifwa  begiärda  30  kannor  deraf». 

2  Charles  De  Geer,  född  1720,  hofmarskalk  1750,  friherre  1773,  död  1778. 
Mycket  framstående  naturforskare,  särskildt  entomolog,  och  egare  af  värdefulla 
naturaliesamlingar  på  sin  egendom  Leufsta  bruk  i  Upland. 


B 


3. 

Stormägtigste  Allernådigste  Konung. 

Then  mer  än  faderliga  omwårdnad  Eders  Majestät  altid  låter 
skina  öfwer  sine  trogne  undersåtare  gör  att  jag  fördristar  mig  aller 
underdånigst  framgifwa  bilagde  mine  oförgripelige  tankar  wid  then 
närwarande  tid,  tå  så  månge  tusinde  fattige  medborgare  hotas  med 
then  förskräckeliga  landsplågan  som  är  hunger,  hwaraf  the  icke 
allenast  sjelfwe  måste  förtwina,  utan  ock,  thet  ännu  grufweligare 
är,  höra  sine  små  barns  jämmer,  nöd  och  dödsångest  för  brist  på 
mat,  utan  att  kunna  hjelpa  them,  sedan  the  anwändt  all  sin  ringa 
egendom  på  brödfödan  och  änteligen  icke  mera  kunna  få  then1. 

En  sådan  nöd  har  tillförne  twungit  then  fattige  landmannen 
att  gripa  till  hasel-  och  ek-knopp  och  mycken  annor  onaturlig 
spis,  som  haft  then  påfölgden,  att  ther  i  genom  the  tänkt  rädda 
sitt  lif,  hafwa  the  störtat  thet  uti  ett  ännu  oumgängeligare  öde,  tå 
the  gulnadt,  swulnadt  och  eländigt  satt  lifwet  till. 

Jag  wet  intet  om  något  annat  rike  i  Europa  har  mer  tillgång 
på  hälsosamma  och  födande  wäxter  än  wårt  kära  Fädernesland, 
så  att  mig  tyckes  nog  sällsamt  om  folket  hos  os,  åtminstone  om 
sommartiden  och  tå  tillgång  är  på  inlänska  wäxter,  någonsin  skulle 
dö  af  hunger,  som  kände  och  kunde  utwälja  hälsosamma  ifrån  the 
farliga. 

Jag  har  i  mine  yngre  år  mäst  genomfarit  alle  Rikets  Provin- 
cier  och  gjordt  mig  noga  underrättad  om  theras  wäxter,  att  jag 
tycker  mig  äga  then  förfarenhet  härutinnan,  som  någor  annor,  och 
jag  har  läsit  snart  sagt  alle  Auctorer  som  om  wäxter  och  theras 
nytta  skrefwit. 

Förlitandes  på  thenna  ringa  insicht  har  för  Eders  Kongl.  Maje¬ 
stät  jag  härmed  underdånigst  fördristadt  mig  inlämna  en  kort  spe- 
cification  på  the  wäxter,  som  jag  finner  förnämligast  tjäna  för 
mine  käre  landsmän,  som  nästkommande  sommar  torde  blifwa  ut¬ 
satte  för  en  swår  hungersnöd. 

Jag  hafwer  dock  wäl  tillförene  uti  ett  Academiskt  ämne,  under 
namn  af  Plantce  JEsculentce  Patrice 2  utgifwit  mine  tankar  öfwer 
samma  sak;  then  samma  har  ock  på  hans  Excellences  högwäl- 
borne  Herr  Baron  Löwenhielms3  befallning  blefwit  förswänskad 


4 


ocli  trykt,  men  som  wid  närwarande  beklageliga  tillfälle  fordras 
icke  allenast  en  kortare,  utan  ock  mer  för  landmannen  appliquable 
underrättelse,  icke  om  alt  hwad  kan  ätas,  utan  orn  hwad  som  för¬ 
nämligast  bör  utwäljas  till  att  dämpa  hungren,  så  har  jag  tyckts 
fordra  att  en  speciailare  underrättelse  framgofwes. 

Skulle  thenna  underrättelsen  för  then  fattiga  landmannen  winna 
Eders  Kongeliga  Majestäts  allernådigsta  approbation  eller  något 
kunna  theraf  dragas  till  nytta,  har  jag  wunnit  all  min  åstundan, 
tå  jag  såsom  en  underdånig  undersåte  fådt  wisa  min  undergifwen- 
het  emot  min  öfwerhet  och  min  tillbörliga  ömhet  för  min  jämn- 
Ghristen  och  nästa. 

Wärkställigheten  af  thessa  mine  oförgripelige  tankar  tyckes 
mig  tämmeligen  lätt  kunna  wärkställas,  sedan  så  många  stude¬ 
rande  haft  tillfälle  här  wid  Academien  att  lära  känna  landets  Pro- 
ducter,  och  som  redan  äro  utplanterade  mästedels  öfwer  alla  Pro- 
vincier  och  Sockner,  så  att  om  landmannen  icke  sjelf  känner 
wäxterna,  torde  han  finna  tillfälle  therom  att  underrättas. 

Skulle  ock  icke  allestäds  i  Provincierne  finnas  tillgång  på  dem 
som  welat  gjordt  sig  bekante  om  inlänske  wäxter,  så  kunde  här 
wid  Academien  finnas  en  tillräckelig  hop  af  studerande,  som  an- 
wändt  så  mycken  flit  på  Botaniquen,  att  the  med  trygghet  måtte 
sändas  omkring  på  samma  sätt,  som  wid  slutet  af  förra  Seculo 
Salig  Wertmuller4  i  lika  omständigheter  blef  sänd  åt  Norrlanden. 

Wid  hwar  ört  har  jag  tillsatt  Numrerne  utaf  then  förra  och 
andra  Edition  af  Flora  Svecica,  utur  hwilken  then  kan  hämta  när¬ 
mare  underrättelse,  som  örterne  förut  icke  känner. 

Jag  har  ock  tillagt  the  mäste  Swänske  namnen  på  wäxterne, 
hälst  som  the  ofta  äro  olika  på  örterne  uti  särskilte  Provincier. 

Framhärdar  med  oaflåtelig  djup  wördnad 
Eders  Kongelig  Majestäts 

underdånigste  och  troplichtigste 
tienare  och  undersåte 
Carl  Linnaeus. 

Berättelse  om  The  Inhemska  wäxter,  som  i  brist  af  Säd 
kunna  anwändas  til  Bröd-  och  Matredning. 

Bröd  kan  tilredas  af  åtskillige  wäxter,  men  som  the  mäste 
äro  rötter,  får  sådant  nödbröd  icke  gjerna  bakas  på  samma  sätt, 
som  allmänt  bröd,  hwilket  förut  gäses,  thy  thet  skulle  therigenom 


5 


aldeles  sönderfalla;  utan  bör  thet  utan  gäsning  gräddas  på  järn, 
såsom  Norrlänningarnes  Tunnbröd  eller  Söderlänningarnes  Sten- 
kakor. 

1.  Poly gonum  viviparum  Fl.  Sv.  360:340,  Myrtog  i  Dahl, 
Swingräs  i  Medelpad,  som  wäxer  ymnogt  på  torra  ängar  kring 
Norrland,  åt  Wärmelands  Dahl  etc.  at  ofta  på  hela  felten  ingen 
annan  ört  kan  med  henne  trifwas.  Roten,  som  är  föga  större  än 
en  Hassel-nöt,  hafwer  uti  sig  mycket  mjöl  och  födande  kraft,  tå 
then  males  eller  kokas;  ther  som  thenne  wäxer,  kan  roten  samlas 
til  en  stor  quantite  af  en  enda  karl  om  dagen  med  en  hacka,  och 
är  ett  af  the  förnämsta  til  föda,  så  att  Samojederne,  som  icke 
hafwa  mer  än  en  enda  månad  Sommar,  och  hwarken  så  eller 
skära,  anwända  then  korta  Sommartiden  endast  at  samla  thesse 
rötter,  til  en  lång  winter,  och  theraf  lefwa  med  hustru  och  barn. 

2.  Epilobium  angustif olium  Fl.  Sv.  304  :  327,  som  kallas 
AMmocJcc  i  Wästerbotn,  Almycke  i  Ångermanland,  Almecke  i 
Medelpad,  Illermjölk  i  Hälsingeland,  Himmelgräs  i  Dalarne,.  Get- 
stabb  i  WästerGötland,  Elgerams  i  Dahl,  Kalfrumpa  i  Upland, 
Allenmärke  i  Småland,  P  åmjölks  gräs  i  ÖsterGötland,  Mjölkgräs 
i  Bergslagen,  Bäfrumpa  i  Skåne,  Kropp  kring  Christianstads  trac- 
ten,  wäxer  i  oändelig  myckenhet  i  Norrland  och  mäst  allmän  wid 
åkrar  öfwer  hela  landet,  hälst  kring  stenrör.  Rötterne  äro  stora, 
långa,  hwita  och  långt  utskjutande  under  jorden;  thesse  rötter 
kokade,  ätas  allmänt  af  folcket  kring  Ghamschatca,  hwilka  koka 
allmänt  thesse  rötter,  som  äro  smakelige,  lefwa  theraf  och  trifwas 
wäl,  ty  kunna  och  rötterne  på  lika  sätt  hos  oss  nyttjas  och  äfwen 
til  Tunnbröd  tilredas. 

3.  C onvallari  a  poly  gonatum  Fl.  Sv.-  315:  294  eller  Si- 
gillum  Salomonis,  Getrams ,  wäxer  allmänt  i  bergsskrefwor  uti 
sielfwa  springorne  af  klipporne  med  hwita  rötter.  Thesse  rötter 
kokas  af  Turkarne  och  ätes  som  Sparis.  I  Finland  hafwa  the  för 
thetta  försökt,  at  af  rötterne  baka  Tunnbröd  och  mådt  theraf  wäl. 

4.  Garum  Carvi  Fl.  Sv.  260:245,  Kumin  eller  Kommen , 
wäxer  allmänt  på  ängarne  i  the  Norre  orter  alt  ifrån  Upland  och 
besynnerligen  ymnogt  öfwer  hela  Norrland,  at  then  af  en  person 
til  hela  hästlass  kunde  samlas  om  dagen.  Ehuru  thess  rötter  icke 
brukas  hos  oss  i  mat,  äro  the  likwäl  thertil  ganska  tienlige,  smake¬ 
lige  och  hälsosamme,  så  at  Ängelsmännerne  häldre  äta  them  kokte 
och  med  större  smak,  än  någonsin  Palstenackor. 


6 


5.  Scorzonera  humilis  Fl.  Sv.  647:685,  Ringormarot  i 
Skåne,  och  allmänt  Sivinrot  kallad,  efter  som  Swinkreaturen  up- 
gräfwa  ängarne,  hwarest  then  wäxer,  som  är  besynnerligen  i  Wäster 
Götland,  Dahl,  Småland  och  Skåne  i  sidlänte  ängar.  Rötterne 
kokte  smaka  angenämt  och  wäl. 

6.  Tragopogon  pratense  kallad  Sal-sofi  af  Trägårds¬ 
mästare,  som  undertiden  så  thesse  rötter  för  theras  behageliga 
smak  til  kjöksbehof,  men  eljest  wäxa  rötterna  nog  allmänt  wilde  i 
Upland,  ÖsterGötland,  Skåne  och  flere  orter,  mäst  på  slättbygden 
och  i  ängar,  til  smaken  lika  behageliga  som  i  trägårdarne,  ofta  til 
half  alns  längd  såsom  Palstenackor.  Rötterne  kokade,  smaka  snart 
sagt  bättre  än  någon  annan  af  wåre  Inländske  wäxter  och  gifwa 
en  ganska  hälsosam  spis. 

7.  Calla  palustris  Fl.  Sv.  744:822,  Missne  och  Mäss  i 
Norrlanden  kallad,  wäxer  så  wäl  i  Norrland,  som  i  the  Södre 
Rikets  Provincier,  besynnerligen  skogi  anden,  på  många  ställen  til 
stor  myckenhet,  altid  i  kärr  wid  rinnande  watn,  theräst  rötterne 
krypa  ofwanpå  dyen,  at  man  kan  med  ringa  möda  samla  theraf 
största  myckenhet.  Af  thenna  rot  bakas  allmänt  i  Norrlanden  et 
Tunnbröd,  som  kallas  Misse-bröd.  Rötterne  ränsas  ifrån  blad  och 
the  små  trådrötterne;  äro  bäst  förr  än  bladen  om  wåren  slå  ut. 
De  samme  sönderhackas  til  stycken  af  Hassel-Nötters  storlek,  och 
torkas  hårdt,  males  sedermera  sönder  til  mjöl,  som  nödwändigt 
måste  kokas  i  en  kittel  watn,  wid  pass  1  timmas  tid,  tå  man  låter 
thet  sedan  stå  till  thes  mjölet  satt  sig  til  botn  och  thet  klara  wat- 
net  afhälles  och  bortkastas,  genom  hwilket  sätt,  mjölet  mister  sin 
hetsiga  och  brännande  kraft.  Thetta  mjölet  uptorkadt  blandas 
med  litet  Sädes-mjöl  och  bakas  til  Tunnbröd,  som  blifwer  hwitt, 
tämmeligen  smakeligit  och  födande,  samt  månge  gånger  hälso¬ 
sammare  än  Bark-bröd. 

8.  Triticum  repens  Fl.  Sv.  105:114,  Qwikrot  i  Upland, 
Qwicka  i  Helsingeland,  Hivitrot  i  WästerGötland,  Röte  i  Skåne 
och  Småland,  Axing  eller  Efsing  i  Norrlanden,  äro  the  hwita  tråd¬ 
like  rötter,  som  förderfwa  wåra  mästa,  magra  och  sandblandade 
åkrar  i  Riket,  tliem  Landtmannen  måste  utrota  med  flitigt  körande 
och  plogande,  samt  upwräka  på  renar  och  stenrösjor.  Thesse 
hwite  rötter  ränsas,  twättas,  torkas,  sönderhackas,  malas,  blandas 
med  litet  Sädes-mjöl  och  bakas  til  Tunnbröd,  som  wäl  kan  föda 
och  uppehålla  the  arme,  fast  thet  icke  gifwer  then  aldrabästa  föda. 


7 


9.  Ornithogalum  lut  en  m  FL  Sv.  270:285,  Wåffer  dag  slök, 
wäxer  til  myckenhet  esomoftast  i  Kål-landen,  at  han  them  aldeles 
förgör  och  med  sina  gala  blommor  täcker.  Rötterne  likna  nötter 
med  sin  storlek  och  runda  form;  kunde  och  upgräfwas  mycket 
lätt  på  sådane  ställen  i  tilräckelig  quantité ;  Thesse  torkas,  sönder¬ 
malas  och  med  en  liten  quantité  af  mjöl  bakas  til  bröd. 

10.  Daucus  Carota  Fl.  Sv.  224:233  eller  Invita  Morötter, 
wäxa  wilde  wid  wägen,  hälst  på  slättbygd  i  Upland,  Skåne,  Öster- 
Götland  &c.  hafwa  aldeles  samma  smak  och  egenskaper  med  wåra 
trägårds  Morötter,  kokade  och  ätne  på  samma  sätt. 

11.  Cichorium  intybus  FL  Sv.  650:711  eller  Wägivårda, 
wäxer  något  på  Öland  och  Gottland,  men  besynnerligen  på  Skånska 
slätten,  wid  alla  wägar  och  Åkerrenar.  R.oten  förr  än  hon  skjuter 
stjelk  kokas  och  smakar  wäl,  hwarföre  hon  ock  sås  bland  alla 
andre  utwalde  rötter  i  the  förmögnares  trädgårdar;  hon  kan  ock 
torkas,  sönderhackas,  malas  och  bakas  til  et  hälsosamt  Tunnbröd. 

12.  Festuca  fluitans  FL  Sv.  90:95,  Mannagräs  och  Gås¬ 
gräs  kalladt,  kommer  ifrån  Polen  och  Preusen  undertiden  at 
säljas  hos  oss  under  namn  af  Mannagryn  för  the  förmögnares  bord 
och  räknas  ibland  gryn  näst  intil  Segogryn  [!]  för  the  bästa.  Gräset 
wäxer  på  sidlänte  ängar  och  i  wåla  diken  mera  hos  oss  allmänt 
och  ymnogt,  än  någonstädes  utomlands;  inemot  slåttertiden  går 
man  ut  om  morgonstunden,  medan  daggen  ännu  sitter  på  gräset, 
slår  med  en  hatt,  såll  eller  träskål  åt  axen,  tå  the  mogne  kornen 
falla  af  och  fastna,  så  at  en  person  ofta  en  morgonstund  kunde 
samla  någre  kannor  häraf.  Thesse  korn  blandas  med  hackelse 
och  stötas  uti  en  stor  trädmortel  til  thes  fröen  blifwa  helt  klare, 
tå  bosset  af  blåses  eller  afdröftas.  Frön  kokade  til  wälling  smaka 
och  föda  bättre  än  hwete  och  äfwen  sönderstötte  och  malne  gifwa 
bättre  bröd  än  hwete,  hwarmed  the  fattige,  som  ofta  hafwa  stugan 
full  med  barn  kunde  them  syselsätta  och  rikeligen  bärga. 

13.  Trifolium  pratense  FL  Sv.  615  :  666  eller  Bödiväpling 
som  kallas  Bödkolla  i  WästerGötland,  Bödtuppa  i  Skåne,  Mjölon- 
tuppa  i  Dalarne,  Smäregräs  i  Bohus,  Honung  sblomster  på  Gott¬ 
land.  The  röda  blomknopparne,  så  wäl  af  thenne,  som  knopparne 
af  all  annan  wäpling  plåckade  och  torkade,  malas  til  mjöl  och 
bakas  til  Tunnbröd,  som  gifwer  god  föda  och  hwarigenom  Skot- 
tarne  under  dyr  tid  hafwa  bärgadt  sig  från  undergång. 

14.  Onopordon  acanthium  FL  Sv.  653:724  wäxer  ofta 
wid  gårdar  och  i  åkrar  til  anseenlig  högd.  Stjelkarne  afskurne 


8 


förr  än  the  wisa  blomknoppar  skalas  och  ätes,  så  wäl  rå  som 
kokte. 

15.  Arctium  Lappa  Fl.  Sv.  651:312.  Karborrar  wäxa 
öfwer  alt  kring  gårdar  och  hus.  Tå  thenne  wäxer  upp,  och  förr 
än  hon  wisar  blomknopparne,  kan  stjelken  afskäras  och  skalas, 
hwilken  så  wäl  kokad  som  rå,  är  smakelig  och  hälsosam  föda. 

16.  Chenopoclium  bonus  henricus  Fl.  Sv.  208  :  214r 
Mjölkrot  och  Lungrot  kallad,  wäxer  allmänt  kring  hus  och  byar. 
Stjelkarne,  tå  the  ännu  äro  unge,  ätas  kokade  med  samma  beha- 
gelighet  som  Sparis  af  Ängelsmännerne  och  föda  wäl,  utom  thet 
at  bladen  sednare  på  Sommaren  kunna  brukas  til  Grönkål. 

17.  Pr  imula  veris  Fl.  Sv.  161  :  171  eller  Oxläggor,  Marice- 
nyldar  i  WästerGötland,  Nyckelblomster  i  Medelpadd,  Gjökblomma 
på  Gottland,  Käringtänder  i  Småland,  Gullhivifivor  i  Hälsingeland, 
Yxläggor  i  ÖsterGötland,  Sompertupp  [!]  i  Gästrikeland,  wäxa  all¬ 
mänt  öfwer  Swerje,  af  hwart  barn  kände;  bladen  ätas  allmänt  i 
Ängland  af  the  förmögnare,  och  hos  oss  kunna  wara  tilräckelige 
til  Grönkål. 

18.  Sinapis  arvensis  Fl.  Sv.  548:610  eller  Åkersenap, 

o  ..  #  ’ 

kallas  Åkerkål  på  Oland,  Präst  ekål  i  Bohus,  Swinkål  i  Wäster 

Götland,  Gulört  i  Uppland.  Et  ogräs,  som  på  mästa  ställen  för- 
derfwar  Kornsädet;  bladen  samlade  färska,  tiäna  til  Grönkål. 

19.  Sonchus  oleraceus  Fl.  Sv.  643:688,  Miölktistel  och 
Watutistel  kallad,  thet  förnämsta  ogräset  i  Träd-  och  Kål-gårdar 
och  ofta  i  saftfullaste  åkrar;  bläden  tiäna  aldeles  til  Grönkål. 

För  öfrigit  gifwer  Fäderneslandet  nog  tilräckelige  örter  til  Grön¬ 
kål,  tå  färske  bladen  hämtas. 

Såsom  Anchusa  Fl.  Sv.  153  :  161  eller  Oxtunga. 

Allehanda  slags  willa  Lökar. 

Alla  slags  Syra. 

Ranunculus  ficaria  Fl.  Sv.  460:496. 

Cardamine  pr atensis  Fl.  Sv.  559  :  585  eller  Ängkrasse. 

Erysimum  barbarcea  Fl.  Sv.  557:599  eller  Winterkrasse. 

Malva  r otundif olia  Fl.  Sv.  580:626  eller  Kattost. 

Leontodon  taraxacum  Fl.  Sv.  627:693  eller  Skallnacke. 

Hi  er  a  c  ia  eller  Hökrötter  af  alla  slagen. 

Garduus  palu stris  659:720,  tagen  om  wåren  förr  än  han 
skut.it  til  blomknoppar,  til  blad  och  stjelk,  at  förtiga  andra. 


9 


Själfva  skrifvelsen  finnes,  dock  ej  i  original,  i  Riksarkivet  bland  Collegii 
medici  handlingar  1754—60.  Beträffande  den  därtill  hörande  berättelsen  om 
matnyttiga  wäxter  se  längre  ned  på  denna  sida. 

1  Den  svåra  hungersnöd,  som  i  Sverige  rådde  på  grund  af  missväxt  1756, 
föranledde,  såsom  af  ofvanstående  framgår,  Linné  att  till  Kgl.  Maj:t  ingifva  en 
skrifvelse  med  uppgift  på  en  del  inhemska  nödbrödsämnen.  Den  inkom  den 
9  Mars  1757  och  remitterades  af  Riksrådet  den  11  s.  m.  till  utlåtande  af  Colle- 
gium  medicum.  Yid  dess  sammanträde  den  4  April  upplästes  Linnés  skrift,  lik¬ 
som  ock  en  annan  af  anonym  författare  till  Kgl.  Maj:t  senare  ingifven,  hvari 
fram  hålles  s.  k.  qvickrots  användbarhet  såsom  näringsämne,  och  härvid  för¬ 
klarades,  att  »Collegium  hade  emot  de  i  bägge  dessa  skrifter  upgifna  wäxters 
bruk  til  matredning  ej  något  at  ärhindra,  emedan  desamma  ej  på  något  sätt 
skada  eller  innehålla  något  farligit  för  människio  kroppen,  i  följe  hwaraf  Herr 
Archiatern  och  Praeses  anmodades  at  i  morgon  i  Rådet  aflemna  Collegii  tan¬ 
kar  öfver  detta  ärendet,  samt  at  Collegium  i  underdånighet  styrker  til  desse 
wäxters  nyttiande  til  de  ändamål,  som  auctorerne  föreslagit». 

Frågan  förekom  åter  i  Riksrådet  den  5  April,  hvarvid  »Hans  Excellence 
Herr  RiksRådet  Baron  Scheffer  berättade,  at  Archiatern  Beck  till  följe  af  den 
i  går  Collegium  medicum  gifna  befallning,  at  utlåta  sig  om  ett  af  en  Anony- 
mus  upgifwet  project  till  förekommande  af  hungersnöd  wid  existerande  Spanne- 
målsbrist,  medelst  Radix  Graminis  eller  Qwickrot,  som  till  bröd  med  nytta  bru¬ 
kas  kan,  hade  gifwit  Hans  Excellence  tillkänna,  at  sådant  ej  wore  något  nytt, 
utan  tillförene  bekant,  samt  at  Archiatern  Linnaeus  uti  dess  d.  9  sidstledne 
Martij  till  Kongl.  Maij:t  ingifne  underdåniga  Memorial,  som  den  11  ejusdem 
till  Collegium  medicum  blifwit  remitterat,  ibland  andre  örter  och  wäxter,  till 
brödfödan  tienlige,  äfwen  hade  uppfördt  qwickroten,  samt  beskrifwit  huru  den 
borde  tillredas. 

Förenämnde  Archiatern  Linnasi  beskrifning  uplästes,  såsom  af  Collegio 
Medico  approberad,  och  fants  godt  at  Collegium  anbefalles  den  samma  på 
publique  bekostnad  trycka  låta  och  nödiga  exemplar  deraf  till  orterna  afsända 
till  underrättelse  för  allmänheten.  1  följe  häraf  funno  ej  deras  Excellencier 
någon  anledning  at  tillägga  den  obekante  Auctoren  något  praemium  för  dess 
således  upgifne  påfund  om  qwickrotens  nyttiande,  som  och  det  tillförene  wore 
en  nogsamt  bekant  sak». 

Collegium  medicum  utgaf  till  åtlydnad  häraf:  Archiaterns  och  Ridda¬ 
rens  af  Kongl.  Nordstjerne  Orden  Carl  Linnjei  Berättelse  om  The  inhem¬ 
ska  iväxter,  som  i  brist  af  Säd  kunna  användas  til  Bröd-  och  Matredning , 
Stockh.  1757.  Denna  Berättelse  har  ofvan  aftryckts,  då  Linnés  manuskript  ej 
kunnat  anträffas. 

2  Plantce  esculentce  patrice,  Ups.  1752.  —  Samma  år  utkom  i  Stockholm 
Plantce  esculentce  patrice  eller  våra  inlänska  ätelige  växter  ...  et  Acade- 
miskt  snilleprof ,  är  1752  den  22  febr.  på  Latin,  och  nu  med  någon  till¬ 
ökning  på  modersmålet  framställdt  af  Johan  Hiorth. 

3  Carl  Gustaf  Löwenhielm,  född  1701,  justitie  kansler  1747,  friherre  s.  å., 
president  i  Svea  Hofrätt  1750,  grefve  1762,  kanslipresident  1765,  död  1768. 

4  Antagligen  Johan  Ulric  Wertmuller,  någon  tid  medicine  studerande  i 
Upsala,  sedan  innehafvare  af  apoteket  Lejonet  i  Stockholm,  död  1712. 


10 


4. 

Stormäktigste  Allernådigste  Konung. 

Eder  Kongl.  Maj:t  taktes  allernådigst  tillåta  mig  få  i  under¬ 
dånighet  andraga,  huruledes,  sedan  jag  ifrån  år  1730  publice 
underwist  den  wid  denna  Eder  Kongl.  Majds  Academie  studerande 
ungdom  samt  ifrån  år  1741  här  warit  ordinarie  Professor,  hwar- 
under  jag  nu  uphunnet  en  ålder  af  70  år;  så  tillåta  mig  icke 
widare  mina  krafter,  som  igenom  et  träget  arbete  blifwit  med¬ 
tagna,  at  med  den  drift  som  wederbör,  bestrida  de  publique  Lec- 
tionerne. 

Af  denna  orsak  är  jag  föranlåten,  at  i  underdånighet  bönfalla, 
det  måtte  min  nu  warande  vicarius  få  träda  til  utöfning  af  Sysslan, 
men  som  jag  ingen  ting  högre  önskar,  än  at,  så  länge  jag  lefwer, 
min  undersåtliga  plikt  likmätigt,  göra  alt  det  gagn  jag  förmår;  så 
will  jag  icke  undandraga  mig  at  fortfara  med  Inspectionen  öfwer 
Botaniska  trägården  samt  deltaga  i  Consistorii  Academici  och 
Medicinska  Facultetens  göromål  så  widt  mina  krafter  det  kunna 
medgifwa. 

Wärdes  Eder  Kongl.  Maj:t  härtill  gifwa  dess  allernådigste  bi¬ 
fall,  så  wågar  jag  så  mycket  mer  i  underdånighet  hoppas,  det  mig 
i  nåder  tillåtes  at  få  tilträda  den  wid  Upsala  Academie  nu  lediga 
lön,  som  för  en  emeritus  Professor  är  anslagen  och  som  icke  af 
någon  sådan  Professor  sökes,  som  åtskillige  utomlands,  de  der 
troget  och  arbetsamt  til  sin  Öfwerhets  nådiga  nöje  förrättat  sine 
tjenster,  blifwit  på  ålderdomen  och  för  deras  återstående  korta 
lifstid  hugnade  med  en  sådan  och  ofta  större  förbättring  i  deras 
willkor,  än  den  mig  skulle  tilflyta,  i  fall  Eder  Kongl.  Maj:t 
skulle  täckas  allernådigst  bifalla,  at  jag,  jemte  den  lön  och 
öfrige  Professionen  tillhörande  förmaner  som  jag  hittils  inne¬ 
haft,  finge  komma  til  åtnjutande  af  den  efter  framkne  Archia- 
tern  och  Riddaren  Rosén  von  Rosenstein  ledige  emeriti  lönen. 
En  Nåd,  som  äfwen  innom  Riket  wederfarits  en  och  annan  förtjent 
man  och  ibland  hwilka  jag  i  underdånighet  wågar  nämna  Ar- 
chiatern  Rosenstein,  som,  jemte  dess  på  Eder  Kongl.  Maj:ts  Hof- 
stat  innehafde  Archiaterslön,  äfwen  allernådigst  blef  hugnad  med 
Emeriti  Professors  lön.1 


11 


Den  utmärkta  höga  Nåd  Eder  Kongl.  Maj:t  härigenom  skulle 
allernådigst  täckas  låta  mig  wederfaras,  skal  för  mig  blifwa  den 
gladaste  upmuntran  ät  til  Eder  Kongl.  Maj:ts  och  Fäderneslandets 
tjenst  använda  de  dagar  som  Försynen  mig  ännu  unnandes  warder, 
under  det  jag  med  undergifnaste  trohet  och  nit  til  dödsstunden 
framhärdar, 

Stormäktigste  allernådigste  Konung, 

Eder  Kongl.  Maj:ts 

allerunderdånigste  och  troplichtigste 
tienare  och  undersåte 
Carl  v.  Linné. 


Originalet  i  Riksarkivet  (Biographica).  Endast  underskriften  af  Linné. 

1  Denna  ansökan  anmäldes  hos  Kgl.  Maj:t  den  1  Maj  1776,  hvarvid  resol¬ 
verades:  »Som  Kongl.  Maj:st  ogjärna  wille  lämna  sitt  Nåd.  tillstånd  til  des  an¬ 
hållan  att  få  afstå  sin  sysla  til  sin  Vicarius;  så  wille  Kongl.  Maj:st  i  nåder  up- 
draga  Hr  R.  R.  Grefvve  Rudenschöld  at  förmå  Linnée  til  quarblifwande  wid 
syslans  utöfning,  hwaremot  Kongl.  Maj:st  wore  benägen  och  fant  äfwen  billigt 
tillägga  honom  den  efter  Rosenstein  lediga  blifne  Emeriti  Professoris  Lönen; 
och  skulle  Kongl.  Maj;st  desutom  med  särdeles  nöije  anse  om  Consistorium  i 
Upsala  på  något  widare  sätt  utan  Academiens  gravation  skulle  kunna  formera 
des  förmåner».  Detta  gick  ock  i  fullbordan,  sedan  Grefve  Rudenschöld  anmält, 
»at  Linnée  med  underdånigste  erkjänsla  af  Kongl.  Maj:ts  Nåd,  förblifwer  wid 
sin  innehafwande  Sysla,  emot  de  honom  i  Nåder  bewiljade  förmåner».  Kungl. 
Maj:t  befallde  nämligen  den  18  Juni,  att  »ordres  afgår  til  Academie  Cancelleren 
at  inställa  honom  uti  Lönetilökningen»,  samt  förklarade  den  15  Juli,  att  i  enlig¬ 
het  med  Consistorii  förslag  bewiljades  »Archiatern  von  Linné  och  des  Barn  besitt¬ 
nings  rätten  å  Upsala  Academie  hemman  Ubby».  (Riksarkivet,  Cabinetts  Ar- 
chivet  T.  II  och  III.) 

Den  ekonomiska  fördel,  som  härigenom  tillskyndades  Linné,  var  ytterst 
ringa.  Endast  halfannat  år  fick  han  uppbära  den  dubbla  lönen,  och  hvad  be¬ 
träffar  Hubby  (såsom  det  vanligen  skrifves),  hvars  egor  voro  »öfverallt  samman¬ 
blandade»  med  det  angränsande  Hammarbys,  så  innehade  Linné  redan  förut 
detsamma  på  arrende  för  samma  afgift,  som  det  äfven  sedan  ålåg  honom  ätt 
erlägga.  Den  enda  vinsten  af  »detta  wedermäle  af  Consistorii  Academici  wäl- 
wilja»  bestod  alltså  endast  däri,  att  arrende-kontraktet  ej  kunde  under  Linnés 
och  hans  barns  lifstid  uppsägas,  ej  heller  afgiften  höjas. 


12 


5. 

Stormäcktigste  Allernådigste  Konung. 

Som  Eder  Kongl.  Maj:t  på  min  i  början  af  sistledne  år  giorde 
underdånigste  ansökning,  at  få  lämna  förvaltningen  af  min  inne- 
hafde  Profession  vid  denna  Eder  Kongl.  Maj:ts  Academie  genom 
allernådigste  skrifvelse  af  d.  1  Maji  till  Hans  Excellence  Herr 
R.  R.  Högvälborne  Grefve  Rudenschiöld,  behagat  förklara  det  Eder 
Kongl.  Maj:t  ogerna  skulle  se  om  jag  i  mer  eller  mindre  mån  läm¬ 
nade  min  Sysla;  Så  har  jag  min  undersåteliga  plikt  likmätigt  varit 
angelägen  at  fullgöra  denna  Eder  Kongl.  Maj:ts  nådigste  åstun- 
dan,  hvilket  jag  ansedt  som  ett  dyrbart  vedermäle  af  den  höga 
och  ovärderliga  Nåd,  hvarmed  Eder  Kongl.  Maj:t  täckes  anse  den 
nit,  hvarmed  jeg  sökt,  och  alticl  så  vidt  krafterna  tillåta,  skal  söka 
upfylla  det  mig  anförtrodde  kall. 

Till  underdånigst  följe  häraf,  har  iag  sielf  förrättat  alla  min 
sysla  tillhöriga  göromål,  utom  de  Publique  Lectionerne,  ifrån 
hvilka  jag  som  ledamot  af  Eder  Kongl.  Maj:ts  Bibel  Gommission 
varit  befriad.  Men  då  mina  krafter  nu  mera  börja  så  aftaga,  at 
iag  under  de  svårare  Årstiderna  ej  vågar  mig  ut  i  fria  luften,  och 
åtskillige  af  mine  angelägnare  Ämbetssyslor  därigenom  skulle 
komma  at  eftersättas,  så  vågar  iag  i  underdånighet  bönfalla  det 
värdes  Eder  Kongl.  Maj:t  allernådigst  tillåta  det  min  Son  Profes¬ 
soren  Carl  v.  Linné,  som  nu  någon  tid  förrättat  min  sysla,  måtte 
i  anledning  af  den  för  honom  d.  19  Mart.  år  1763  utfärdade  och 
härhos  i  afskrift  bifogade  Nådigste  fullmagt,  genom  introduction  få 
träda  till  full  utöfning  af  denna  dess  sysla,  hvilken  han  redan  inne¬ 
haft  längre  än  någon  af  de  öfrige  Professorerne  i  Medicinska  Facul- 
teten,  inom  hvilken  han  såleds  är  den  äldsta. 

Då  i  den  händelsen,  at  Eder  Kongl.  Maj:t  allernådigst  skulle 
täckas  til  denna  underdånigste  ansökning  lämna  allernådigst  bi  fal, 
jag  äntå  icke  vill  undandraga  mig,  at  så  vidt  krafterne  tillåta  för¬ 
rätta  de  syslan  tilhörige  göromål,  för  at  upfylla  Eder  Kongl.  Maj:ts 
förklarade  vilja,  samt  såmedelst  göra  mig  förtjent  af  de  uti  högst- 
bemälte  skrifvelse  mig  allernådigst  tillagde  förmoner,  vid  hvilka 
jag  i  underdånighet  hoppas,  at  allernådigst  blifva  bibehållen;  och  då 
ungdomen  icke  annat  kan  än  härmed  vara  mera  betjent,  så  vågar 


13 


jag  så  mycket  mer  at  i  underdånighet  göra  mig  försäkrad  om 
Eder  Kongl.  Maj:ts  allernådigste  tillstånd  härtil,  som  jämte  den 
hugnad,  som  mig  på  mina  sidsta  dagar  genom  ett  sådant  förnyat 
vedermäle  af  Eder  Kongl.  Maj:ts  höga  och  oskattbara  Nåd  veder- 
fores,  jag  äfven  finge  den,  at  se  det  min  son  på  ett  lika  värdigt  sätt 
upfyller  de  öfrige  til  dess  sysla  hörande  skyldigheter,  som  han  re¬ 
dan  förrättat  de  dit  hörande  göromål,  h vilka  honom  varit  anför¬ 
trodde. 

Minnet  och  den  underdånigsta  ärkänsla  af  den  höga  Nåd, 
hvarmed  Eder  Kongl.  Maj:t  och  tvänne  Dess  Stora  Företrädare 
Sveriges  Glorvordigste  Monarcher  mig  allernådigst  behagat  anse, 
blifver  den  sidsta  känsla  som  iag  här  i  tiden  förlorar:  de  skola 
följa  mig  i  grafven,  tillika  med  den  alra  underdånigsta  vördnad, 
h varmed  iag  framhärdar 

Stormäcktigste  Allernådigste  Konung 
Eder  Kongl.  Maj:ts 

allerunderdånigste  och  tropligtigste 
undersåte  och  tienare 
Carl  v.  Linné.. 


Originalet  i  Riksarkivet  bland  Biographica.  Endast  underskriften  af 
Linné  d.  ä.,  men  det  öfriga  skrifvet  af  Linné  d.  y.,  hvilken  ock  med  största 
sannolikhet  är  skriftens  författare,  enär  fadren  redan  då  var  både  kroppsligen 
och  andligen  i  hög  grad  försvagad.  Datum  saknas,  men  påskrifvet  står:  »Ank. 
d.  6  Febr.  1777,  föredr.  hos  K.  M.  på  St.  Slott  d.  14  Febr.  1777  och  bifallet». 
—  På  grund  häraf  blef  Linné  d.  y.  den  17  Oktober  s.  å.  installerad  såsom 
professor  och  tillträdde  därigenom  det  ämbete,  hvarå  han  14  år  förut  erhållit 
fullmakt.  Det  dröjde  ytterligare  två  år,  innan  han  fick  uppbära  professorslönen. 


2.  Kongl.  Cancellie-Collegium. 


6. 

Facultatis  Medicse  utlåtelse  på  den  af  Magnifico  Domino 
Rectore  med  Faculteten  communicerade  remisse 
ifrån  Hans  Kongl.  Maij:stts  och  Riksens  Högl.  Can- 
cellie  Gollegium  angående  studiernas  forthielpande 
wid  Academien. 

Medicinska  Faculteten  ser  nogsamt,  hwacl  ogemen  nytta  skulle 
tilflyta  publicum,  om  endast  sådane  kommo  uti  studier  at  upodlas, 
som  därtil  woro  fallne,  utan  at  andra  til  dessas  prejudice  och  pu- 
blici  skada  sig  insmygade.  Hwad  de  föreskrefne  medlen  til  en  så¬ 
dan  träffelig  saks  erhållande  angår,  finner  Faculteten  för  sin  del 
nödigt  at  gifwa  alla  sig  kunnoga  swårigheter  wid  handen,  at  der- 
igenom,  då  de  å  sido  rödjas,  saken  må  så  mycket  snarare  och 
säkrare  bringas  til  ett  önskeligit  slut. 

Examina,  som  med  Diäcknar  ifrån  scholen  anställas,  då  de  til 
studenter  antagas,  äro  wäl  offta  nyttige,  doch  lära  ei  al  tid  wara  de 
tilförliteligaste:  ty  Diäcknar  komma  merendels  til  Academien  wid 
sitt  15:de— 18:de  el:r  20  åhr,  och  altså  förr  än  de  hunnit  til  ful- 
komlig  wäxt.  Hiernen  är  det  blötaste  och  lösaste  i  kroppen,  mog¬ 
nar  och  kommer  til  sin  wäxt  och  fasthet  aldra  senast.  Så  lenge 
Rarnen  ännu  hafwa  en  lös,  fuchtig  och  ännu  mindre  hierna,  äro 
de  af  naturen  aldeles  oskickeliga  till  sådane  saker,  som  behöfwa 
en  skarp  efftertanka;  deräst  de  ei  genom  siukdommar  och  hård 
education  twingas  därhän  at  ei  allenast  fibrerna  uti  utwärtes 
musclarne,  utan  äfwen  i  sielfwa  hiernen  i  otid  blifwa  spänte.  Så- 
dena  blifwa  pnecoces  flores,  som  sällan  frucht  frambringa,  och 
besanna  dageliga  ordspråket,  at  qwicka  barn  blifwa  merendels 
dumma  karlar.  Dessa  preecocia  ingenia  blifwa  de  bästa  Diäcknar; 
deremot  andra,  som  senast  mogna,  få  altid  den  starkaste  hierna, 


15 


och  med  tiden  den  diupaste  penetration;  desse  äro  just  sådaneT 
som  böra  utwäljas,  fast  de  ei  doga  i  begynnelsen. 

Här  på  har  man  oändeliga  exempel,  at  de  slätaste  Diäcknar 
blifwit  de  lärdaste  män,  och  de  dumbaste  barn  de  qwickaste  karlar, 
samt  vice  versa.  Utom  alt  detta  tracteras  wid  scholarne  allenast 
latinska  språket  och  elementa,  för  hwilka  få  kunna  winna  smak; 
men  wid  Academierne  helt  annat,  nemligen  sciencer;  kan  altså 
ingen  säga  förut,  om  ei  en  Diäckne,  som  warit  trög  wid  scholen 
uti  elementis,  torde  blifwa  den  störste  Mechanicus,  Physicus  etc. 

Faculteten  finner  äfwen  swårighet  wid  Fältskiärs  Gossars  och 
Gesällers  ankomst  til  Academien,  dem  man  skulle  tycka  ei  böra 
förnäkas  wid  Academierne  få  studera  Medicinen,  Anatomien,  Bota- 
niquen  etc.,  fast  de  uti  humanioribus  ei  skulle  hafwa  de  nödige 
partier,  hälst  som  inlendska  Fältskiärs  Geseller  hos  os  saknas  nog 
wid  Barberstugorna  och  Armeen,  som  offta  ei  kunna  för  penningar 
utifrån  inkomma,  och  de  för  dem  så  omistelige  delar  Anatomie 
och  Botanique  torde  ei  så  lätt  på  andra  ställen  ärnås  som  wid 
academien. 

Hwad  Examina  för  dem,  som  skola  få  honores,  angår,  håller 
Faculteten  för  sin  dehl  så  mycket  mera  onödigt  omorda,  som  hon 
är  fulleligen  säker,  at  denna  saken  henne  ingalunda  rörer,  emedan 
de  härtils  i  Upsala  promoverade  Doctores  Medicinae,  åtminstone  af 
de  närwarande  Facultetens  ledamöter,  äro  sådane,  att  de,  en  och 
hwar,  med  all  distinction  kunna  gå  och  giälla  för  wärdiga  Doctorer. 

Faculteten  håller  ock  före,  att  det  är  och  bör  wara  hennes- 
skyldighet,  som  aldra  strängast  examinera  inlendska  promovendos, 
emedan  härpå  dependerar  så  mångas  lif  och  wälfärd;  däräst  icke 
utlendske  skulle  komma  hit  til  Academierne,  då  man  med  dem 
aldeles  kunde  förfara,  såsom  Frantsoserne,  Hollendare  och  Tyskar 
giordt  härtils,  när  wåra  eller  andra  nationer  til  dem  ankommit,  at 
söka  honores. 

Man  fruchtar  allenast,  om  examina  skulle  anställas  publice, 
det  flere  torde  resa  ut  at  antaga  graden,  och  hålla  för  långt  lättare 
sak,  at  en  gång  sielfwa  wid  hemkomsten  prgesidera  än  at  exponera 
sig  flere  gånger  uti  äfwentyrligare  prof.  Dessutom  torde  en  sådan 
förordning  för  litet  blifwa  wärkstäld,  som  den  hwilken  biuder  at 
ingen  må  i  Stockholm  practicera,  som  utomlands  tagit  graden,  förr 
än  han  i  Collegio  medico  blifwit  examinerad.-  Utom  det  at  man  ei 
ser,  huru  saken  kan  remidieras  dermed  at  publique  examina  an¬ 
ställas:  ty  där  någon  Professor  skulle  wara  så  förgäten  af  sin  Ed 


16 


och  skyldighet,  at  han  härwid  misbruk  tillåta  wille,  kunde  han  ju 
1  ikafult  förut  communicera  med  examinando  quaestionerne. 

Det  skulle  wara  os  kiärast  och  Academiens  största  heder,  om 
endast  sådane  här  promoverades,  som  sig  distinguerade  uti  studier 
och  lärdom,  hwarigenom  Academici  honores  blefwo  uti  sitt  wärde, 
ty  difficultas  acquirendi  och  pretium  äro  och  borde  wara  oskilj- 
achtige,  som  guldet  och  des  wärde  äro.  Men  här  wid  förefaller 
en  ganska  stor  swårighet  uti  tiden:  emellan  hwar  promotion  e.  gr. 
Magistralis  äro  3  åhr,  hwartil  släppas  60  promovendi;  hwardera  af 
dem  skall  undergå  3  examina,  Theologicum,  Stili  och  Rigorosum, 
och  hwardera  2  gånger  disputera;  altså  giör  5  gånger  60  tilsam- 
mans  300  dagar;  desutan,  om  man  tager  allenast  på  3  åhr  150 
dagar  til  Diäcknars  examinerande,  blifwa  450  dagar  borttagne,  och 
altså  åhrligen  150  dagar,  utom  ferierne  och  högtidsdagarne,  endast 
på  dessa  saker  anwända,  som  aldeles  förqwäfwa  så  de  publique, 
som  de  privata  lectionerne,  hälst  emedan  lögerdagarne  och  ons- 
dagarne  mästedehls  måste  anwändas  på  Gonsistoriele  samman¬ 
komster.  Sluteligen  böra  wij  ock  nämna  det  wår  hälsa  icke  gierna 
tillåter,  at  om  wintertid  flera  gånger  sittia  uppe  i  academien  4  tim¬ 
mar  för  middagen  och  4  äffter  middagen. 

[Underskrifter  saknas.] 


Den  till  Cancellie-Collegium  aflemnade  skrifvelsen  har,  oaktadt  sorgfälligt 
letande,  icke  kunnat  anträffas;  det  ofvanstående  är  efter  ett  i  Medicinska  fakul¬ 
tetens  arkiv  befintligt,  af  Linné  dikteradt  och  egenhändigt  korrigeradt  koncept. 
Att  han  är  den  verklige  författaren,  framgår  dels  däraf,  att  han  då  var  fakul¬ 
tetens  dekanus  och  som  sådan  skyldig  —  och  villig  —  att  skrifva  de  utlåtanden, 
memorial  m.  m.,  som  skulle  afgifvas,  dels  af  en  jämförelse  med  det  af  Linné 
förda  protokollet,  däri  en  alldeles  öfverensstämmande  redogörelse  för  fakultetens 
åsikter  finnes  intagen. 


1  Anledningen  till  denna  »utlåtelse»  var  en  kanslersskrifvelse,  som  den 
1  Juni  1744'  upplästes  i  Consistorium  academicum  och  livari  infordrades  dettas 
yttrande  rörande  ett  uppgjordt  förslag,  innehållande  bland  annat,  »at  icke 
allenast  til  Academien  ankommande  Gymnasister  af  Decano  uti  någre  timars 
tid  publice  på  Academien  skola  examineras,  samt,  hwar  de  icke  finnas  tilräcke- 
ligen  grundade,  försändas  til  scholan  tilbakas,  eller  inrådas  at  utwälja  sig  et 
annat  vitas  genus;  utan  ock  de,  som  i  någon  wetenskap  åstunda  taga  gradum, 
skola  undergå  examen  Theologicum.  stili  och  rigorosum  publice  på  Academien, 
uti  Eectors,  Facultetens  ledamöters  och  hela  Academiska  societetens  närwaro, 
under  behörigt  protocolls  förande,  och  alt  detta  ifrån  kl.  8  om  morgonen  til  12 
och  ifrån  2  til  4  efft.ermiddagen,  sedan  Decanus  til  en  slik  act  8  dagar  förut 


17 


offentligen  intimerat,  med  hwad  mera,  som  högbemälta  skrifwelse  widlyfftigare 
innehåller». 

Härpå  skulle  svar  insändas  till  Cancellie-Collegium  »högst  14  dagar  efter 
undfåendet».  Consistorium  beslöt  hänskjuta  ärendet  till  de  särskilda  fakul¬ 
teterna.  för  att  sedan  insända  hvad  dessa  haft  att  andraga.  I  medicinska  fakul¬ 
teten  behandlades  och  afgjordes  frågan  den  18  Juni,  och  antagligen  inlemnades 
utlåtandet  någon  af  de  närmaste  dagarna.  I  Consistorium  åtog  sig  den  16  Juni 
Professor  Ullen,  »som  nu  tänker  at  resa  til  Stockholm»,  att  medtaga  och  öfver- 
lemna  detsamma.  I  registret  öfver  de  till  Collegium  inlemnade  handlingarna 
tinnes  det  dock  ej  upptaget. 

2  Genom  en  Kgl.  förordning  af  den  26  April  1737  var  stadgadt,  att  ingen 
utomlands  promoverad  medicine  doktor  finge  utan  föregående,  inför  Collegium 
medicum  aflagd  examen  praktisera  som  läkare.  I  början  öfvervakade  ock  sagda 
Collegium  noga  efterlefnaden  däraf.  men  snart  nog  tröttnade  det  därvid.  Linné 
själf  var  i  detta  afseende  fullt  vittnesgill,  ty  under  hans  treåriga  Stockholms- 
vistande  (September  1738 — Oktober  1741),  då  han  hade  en  mycket  vidsträckt 
praktik,  blundade  Collegium  medicum  helt  och  hållet  för  hans  underlåtenhet 
att  underkasta  sig  en  dylik  examen. 


Linnés  brefväxling  1. 


2 


3.  Kongl.  Cammar-Collegium. 


7. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  President  &c.  &c. 

Eder  Excellence  och  höglofl.  Kongl.  Gammar  Gollegium  har 
benäget  af  den  19  Januarii  sidstl.  med  mig  communicerat  en  vid  namn 
Hedenbergs  ansökning l,  at  i  Riket  och  besynnerligen  i  Abo  och 
Biörn eborgs  Lähn  få  idka  Perlefiskerie,  hwilken  konst  han  i  Ghina 
skolat  lärdt,  samt  tillika  täckts  öfwersända  de  för  honom  giorda 
frågor  om  Perle  Musslornas  art  och  natur,  med  hans  derpå  gifne 
Swar,  till  utrönande,  huruwida  förenämnde  Hedenberg  skaffat  sig 
tillräckelig  insigt,  hwaröfwer  Eders  Excellence  åstundar  min  öd- 
miukaste  utlåtelse,  den  iag  härmed  så  oförgripeligen,  som  wörd- 
sammast  aflämnar. 

Jag  undrade  länge  at  Perlor  månde  wara  så  främmande  till 
sin  generation,  hälst  då  iag  såg  de  som  woro  hema  i  Naturkunnig¬ 
heten  och  sökt  beskrifwa  deras  framalstrande  warit  så  skiljacktiga 
i  meningarne,  at  man  hos  dem  ingen  redighet  kunnat  ernå,  intill 
dess  iag  sielf  år  1732  kom  till  det  namnkunniga  Purkiaurs  Perle- 
fiske  i  Luhleå  Lappmarck2,  der  jag  uppehölt  mig  ett  par  dagar  at 
fiska  Perlor  med  Bönder,  då  iag  blef  warse,  huruledes  Perlorne 
genererades  innan  på  skahlet,  och  huruledes  någon  Matsk  merendels 
warit  ordsaken  till  första  ämnet;  iag  begynte  då  först  at  speculera, 
huruledes  man  med  konst  måtte  kunna  imitera  Naturen,  hwarföre 
iag  ock  anstält  sedermera  åtskilliga  försök  och  förundrat,  huru  en 
så  simpel  sak  kunnat  så, länge  fördölja  sig  för  den  curieuse  men- 
niskan,  sedan  luxen  satt  så  högt  pris  på  sådant  i  sig  sielf  ringa 
wärde. 

Alla  Musslor  kunna  bära  Perlor  både  genom  natur  och  konst, 
och  hwad  angår  wåra  Musslor,  så  äro  de  stora  och  hos  oss  under 


19 


namn  af  Perlemusslor  allment  bekanta  der  till  de  tienligaste, 
hwilka  finnas  i  de  rnästa  och  största  strömmar  i  Swerige,  hälst 
uti  forssarne,  at  iag  icke  twiflar  med  mindre  sådan  Perleplantering 
här  mycket  lyckeligen  kunde  anställas. 

Jag  har  läsit  i  Resebeskrifningarne  öfwer  China,  och  som 
redan  mer  än  för  15  åhr  sedan  af  trycket  utkommit,  hurusom 
Chineserne,  hwilcka  i  åtskilliga  måhl  öfwerträffa  Europaeerna  at 
imitera  Naturen,  hafwa  påfunnit  at  med  konst  förmå  Musslorne 
till  at  frambringa  perlor,  ty  är  mycket  möijeligit,  at  förenämde 
Hedenberg  hafft  tillfälle  i  China  at  se  perleplantering  och  lärdt 
den  konsten,  som  i  sig  sielf  är  ganska  simpel. 

Den  som  läs  förenämnde  beskrifningar  och  något  litet  förstår 
sig  på  naturen  af  musslor,  kan  intet  annat,  än  lära  konsten,  om 
han  gifwer  sig  tid  at  något  litet  experimentera,  hwarföre  iag  icke 
ser  ordsaken,  at  mer  bemälte  Hedenberg  uti  sine  swar  till  Höglofl. 
Kongl.  Collegium  behöfwer  hålla  en  konst,  som  redan  så  godt  som 
tydeligen  är  beskrefwen,  hemlig,  och  jag  undrar  nogsamt,  hwarföre 
icke  andra  Europeiska  nationer  redan  stält  i  werket  Perleplantering 
på  sina  orter. 

Musslorna  prsepareras  till  perlor  i  China  på  2:ne  handa  sätt; 
det  ena  skier,  då  corpus  till  Perlan  på  inre  sidan  häfftas,  det 
andra,  då  skahlet  genomboras  och  corpus  inträdes  samt  häfftas 
med  tutanego3.  Sjelfwa  corpus  brukas  hos  Chineserna  af  2:ne 
handa  slag:  antingen  af  en  solid  swärfwad  skahlglob,  eller  ock  af 
dess  miöhl,  som  blifwit  coagulerat  med  safften  af  bladen  på  Cheta 
kong-lao4  etc. 

Sedan  iag  skaffat  mig  någorlunda  kundskap  om  Perlors  pro- 
ductionen,  har  iag  hållit  det  hemligt  och  förnögt  mig  sielf  af  det 
som  ett  curieust  experiment  i  naturen,  utan  at  uptäcka  det  för 
någon  dödelig.  Jag  har  wäl  offta  tänckt  ingifwa  det  i  Wetenskaps 
Academien  eller  ock  framställa  det  i  en  publique  Disputation,  men 
då  iag  på  andra  sidan  ansedt  saken  har  iag  detta  aldeles  å  sido 
satt,  som  iag  hållit  för  betänkeligit  at  med  curieu sitet  skada  många 
och  besynnerligen  mitt.  fädernesland;  ty  om  denna  konsten  skulle 
allmänt  blifwa  bekant  och  werckstäld,  skulle  ofehlbart  åtskillige 
lida,  ty  iag  kan  intet  annat  se,  än  at  Perlor  redan  i  fäderneslandet, 
såsom  ett  redbart  Capital,  nu  för  tiden  stiga  till  några  tunnor  guld, 
hwilcka  derigenom  aldeles  kunnat  mista  sitt  pris;  iag  har  ock  sedt 
förut,  at,  om  Perleplanteringen  skulle  allmänt  hos  oss  anställas, 
kunde  hon  icke  länge  hållas  döljd,  förrän  wåra  grannar  i  Norige, 


20 


Ryssland  och  Sibirien,  som  äga  ömnogare  förråd  på  Perlemusslor, 
så  aldeles  deruti  kunde  öfwerwinna  oss  i  myckenheten,  ja  äfwen 
Nationerna,  som  bo  i  Södra  Europa,  och  hafwa  en  myckenhet  af 
stora  och  skiöna  Skiölp,  skulle  kunna  producera  både  flera  och 
klarare  perlor. 

Af  förenämde  Hedenbergs  swar  kan  iag  tämmeligen  inhämta, 
at  han  förstår  wälja  stället  på  skahlen,  der  corpus  bör  fästas, 
utan  at  skada  Muschelen,  som  öppnar  skalet,  och  äfwen  at  få  en 
rätt  glänts  på  Perlan;  dock  wore  werdt  at  af  honom  fråga  l:o. 
huru  många  musslor  en  karl  om  dagen  effter  hans  process  kunde 
prseparera  till  perlor,  och  altså  huru  många  perlor  hwar  karl  om 
åhret  kunde  oculera.  2:o.  Huru  många  år  fordras  till  en  perlas 
mognad  af  någon  wiss  storlek.  3:o.  Om  icke  hans  perlor  blifwa 
något  lättare,  än  de  naturella.  4:o.  Om  han  tänker  lägga  de 
imprsegnerade  Musslor  uti  någon  dam  på  Ghinesiska  sättet,  och 
huru  han  tror  sig  det  werkställa  med  wåra  perlemusslor,  som  icke 
t.rifwas  utan  i  starkaste  forssen.  5:o.  Hwilket  sätt  at  oculera 
perlor  han  lärdt  i  China.  6:o.  Hwad  han  tänker  at  taga  till  at 
fästa  och  coagulera  corpus  till  perlan.  Finge  iag  tillfälle  sielf  at 
questionera  mannen,  kunde  iag  tryggare  utlåta  mig  om  hans 
capacitet. 

Jag  lämnar  Eders  Excellence  och  höglofl.  Kongl.  Gollegio  sielf 
at  öfwerwäga  den  politiska  reflectionen  om  Perleplanteringen,  såsom 
den  är  utom  min  cirkel,  huru  och  på  hwad  sätt  denna  må  an¬ 
ställas  utan  skada  för  fäderneslandet. 

Jag  för  min  dehl  ser  icke  at  denna  konsten  kan  länge  hållas 
döljd,  sedan  Hedenberg  lärdt  sättet,  och  hwar  och  en  som  reser 
till  China  kan  lära  det  samma,  ja,  och  utur  tryckte  Böcker  inhämta 
mäst  hela  processen,  så  at  om  Swerige  eij  begynner,  kunde  lätt 
hända,  at  Utlänningar  begynte  till  wår  större  skada;  eller  ock 
om  det  wore  rådeligit  at  straxt  på  en  gång  begynna  Perleplan¬ 
teringen  öfwer  hela  Swerige,  hwar  som  hälst  Pärlemusslor  finnas, 
at  wår  nation  kunde  winna  första  priset;  samt  ändteligen  om  det 
wore  möijeligit  hålla  en  sådan  konst  hemlig  för  Utlänningar,  som 
ofehlbart  antingen  genom  läsande  af  Resebeskrifningar  eller  genom 
det  de  kunde  förmå  någon,  som  warit  brukad  wid  perleplanteringen 
hos  oss,  komma  till  sig  och  genom  wårt  arbete  fingo  öppna  ögon 
och  sökte  på  all  sätt  at  få  dehla  winsten  med  oss,  till  dess  per- 
lorna  äntel.  kom  nio  i  det  wanpris,  att  de  sedermera  föga  acktades. 


21 


Om  Eders  Excellence  och  Kongl.  Collegium  finna  för  godt  at 
werckställa  perleplanteringen,  tyckes  merbemälte  Hedenberg  tien- 
ligast  knnna  antagas  till  läromästare  för  dem,  som  sådant  komma 
at  i  wercket  ställa,  hälst  som  han  ofelbart  lärdt  några  korta  hand¬ 
grepp  i  Ghina,  der  detta  arbete  är  längst  brukadt,  och  han  deri- 
genom  kunde  upmuntras  för  sin  upmärksamhet,  då  han  derigenom 
gagnade  sitt  fädernesland,  förblifwer  &c. 

Upsala  d.  25  Jan.  1751. 

Carl  Linnaeus. 


Originalet,  tillhörigt  Kammarkollegium,  blef  antagligen  förstörd  t  genom 
1802  års  brand;  afskrift  finnes  i  Riksarkivet  bland  samma  kollegiets  skrifvelser  till 
Kgl.  Maj: t. 

1  Till  Kgl.  Maj:t  inlemnades  den  d.  14  Jan.  1751  en  skrifvelse  af  Friedr. 
Hedenberg,  hvari  denne  anhöll  att  erhålla  inseende  öfver  pärlfiskerierna  och 
skogarne  i  Abo  och  Björneborgs  län.  Denna  skrifvelse  remitterades  samma 
dag  till  Cammar-Collegium,  som  från  sökanden  infordrade  svar  på  en  hel  mängd 
frågor  »angående  Pärlemuslors  Lefnadsart  och  Natur»,  hvilka  svar  redan  d. 
16  s.  m.  afgåfvos.  Samtliga  handlingarne  öfversändes  därpå  till  Linné,  hvilken 
skyndade  att  till  Presidenten  Grefve  G.  F.  Piper  öfversända  ofvanstående  bref. 
De  däri  framställda  frågorna  meddelades  därefter  Hedenberg,  hvilkens  svar 
därå  dock  blefvo  ganska  knapphändiga  och  förbehållsamma;  särskildt  på  sjätte 
frågan  ville  han  alls  icke  svara,  »hälst  jag»,  säger  han,  »wid  min  återkomst 
från  Ghina  hade  den  nåden  att  giöra  min  undersåteliga  upwaktning  för  Theras 
Kongel.  Maj:ter  på  Carlberg  uti  en  Chinesisk  habit,  då  jag  blef  benådad  med 
tillstånd  få  framföra  en  ganska  widlöftig  Relation  om  Ghina  och  min  resa». 
Dessa  hans  senare  svar  blefvo  öfversända  till  Linné,  hvarpå  följde  dennes  till 
Sekreteraren  i  Cammar-Collegium  Olof  Lindberg  ställda  bref,  som  i  det  följande 
meddelas. 

‘2  Pärlmusslan  (Mya  marg aritif era)  förekom  under  16-  och  början  af  17- 
hundratalen  flerestädes  inom  Sverige  i  sådan  myckenhet,  att  indräktigt  pärlfiske 
där  bedrefs;  särskildt  voro,  såsom  Ol.  Rudbegk  d.  y.  uppgifver,  flera  af  de  norr¬ 
ländska  floderna  »myckit  rika  af  wackra  sköna  pärlor»,  delvis  »hafwandes  ett 
så  kosteligit  watn,  att  de  wäl  kunna  trutza  och  de  aldra  bästa  orientaliska, 
ja  och  dem  öfwergå».  I  största  omfattning  synes  dylikt  pärlfiske  hafva  egt 
rum  vid  Purkijaur  i  Luleå  lappmark,  hvilken  plats  besöktes  både  af  Ol.  Rudbeck 
d.  y.  och  Linné.  Genom  sina  där  anstälda  iakttagelser  kom  den  senare  till  den 
öfvertygelsen,  att  pärlorna  voro  en  slags  sjuklig  bildning,  uppkommen  genom  aflag- 
ring  kring  ett  främmande,  inkommet  föremål,  under  det  att  Rudbeck  trodde  sig 
finna,  att  »pärlorna  födas  utaf  sielfwa  skalen,  ifrån  hwilka  de  genom  mogenhet 
falla  och  lössna  såsom  nötter  från  sitt  fnas»;  de  äro  nämligen  »lika  såsom  små 
musselungar,  hwilka,  när  de  fallit  ifrån  de  större  och  få  ligga  på  siöbotn, 
småningom  mer  och  mer  tilltaga,  till  des  de  äntelig  spricka  i  tvenne  delar 
och  blifva  sedan  såsom  de,  af  hwilka  de  äro  komna». 


22 


3  »Tuttanego»  eller  metallum  album  stanneum  »är  en  ganska  skör 
hvit  metall  och  tilredes  af  2  delar  Tenn  mot  1  del  Vismut  sammansmälte» 
(J.  G.  Wallerius,  Mineralriket  s.  464). 

4  Osäkert  är,  hvilken  växt  härmed  menas. 


8. 

Högachtad  Herr  Secreterare. 

För  gunstig  Communication  af  Hedenbergs  swar  tackar  jag 
öfwermåttan.  Det  tyckes  på  alt  att  han  förstår  saken,  fast  han 
håller  henne  mycket  hemlig.  Jag  förstår  sielf  intet  att  gå  in  uti 
Politiska  Reflexionen,  om  Pärleplanteringen  är  nyttig  eller  skadelig 
för  Riket.  Men  thet  tycker  jag  att  om  han  skall  begynna  i  Fin¬ 
land,  borde  tillika  Pärleplanteringen  anläggas  öfwer  hela  Riket. 
Ty,  all  winsten  winnes  i  konsten,  och  det  blifwer  aldrig  många 
år  fördoldt.  Ty  hwar  och  en  som  får  en  praeparerad  musla  i 
strömmen,  eller  kan  fylla  en  arbetskarl,  kan  straxt  lära  en  konst, 
som  är  den  simplaste. 

Jag  kan  intet  utlåta  mig  widare,  än  att  jag  tycker  på  långt 
håll,  att  han  förstår  Ghinesiska  processen,  den  han  dock  håller  på 
alt  sätt  hemlig.  Men  han  borde  obligeras  att  lära  flere  på  en 
gång.  Ty  elliest  får  intet  Riket  i  många  år  avancen  deraf1. 

Påsten  stränger  mig  i  dag,  att  jag  ej  kan  swara  som  jag 
borde  till  Kongl.  Collegium.  förblifwer 

Högachtad  Herr  Secreterarens 

1751  V 29  hörsamme  tienare 

Upsala  G.  Linnseus. 


Afskrift  i  Riksarkivet  bland  Kammarkollegii  skrifvelser  till  Kgl.  Maj: t. 

'  Resultatet  blef,  att  kollegiet  d.  12  Febr.  hos  Kgl.  Maj:t  hemställde, 
att  Hedenberg  skulle  få  ett  årligt  arfvode  af  400  dir  samt  200  dir  »till  arbets- 
manskapets  betalande»,  —  »till  en  början  på  försök  och  wissa  år ....  då  be¬ 
skaffenheten  och  nyttan  häraf  så  mycket  bättre  kan  utrönas».  Det  visade  sig 
emellertid,  att  Hedenberg  oaktadt  upprepade  påminnelser  ej  på  tillfredsställande 
sätt  skötte  sin  befattning,  hvarför  han  efter  några  års  förlopp  entledigades. 


4.  Riksens  Ständers  Utskott  och 


Deputationer. 


9.* 

Ödmiukast  Memorial. 

At  demonstrera  den  nytta,  som  Landet  ärnår,  genom  wäxter 
uti  medicin,  oeconomie,  manufacturer  &c.  håller  iag  onödigt  här, 
såsom  förut  bekant. 

Men  at  wisa  huru  de  nödige  och  nyttigaste  wäxter  måge  blifwa 
för  inbyggarne  i  wårt  fädernes  land  mögligast  bekante,  är  det  iag 
här  söker. 

Uti  Petersburg,  Berlin,  Breslau,  Kiöpenhamn,  Nörimberg,  Breda, 
Amsterdam,  Harlem,  Ghelse  wid  London,  Paris,  Rom  &c.  äro  me¬ 
dicinal  trägårdar  anlagde,  uti  hwilka  cultiveras  allenast  alla  de 
wäxter,  som  i  apothequen  brukas  och  böra  förwaras.  I  dessa  trä¬ 
gårdar  läses  publice  några  gångor  om  weckan,  at  alla  wäxter  på 
en  sommar  kunna  absolveras  och  framwisas.  Åhörare  wid  desse 
Lectioner  äro  alla  fältskiärare  gesäller  och  apothequare  gesäller 
och  gåssar,  ja  ofta  sielfwa  mästarene. 


*  Redan  den  7  December  1738  hade  Linné  till  Secreta  Utskottet  in- 
lemnat  ett  memorial,  hvari  han  anhöll  »att  blifwa  benådad  med  samma 
gratial  af  600  dir  s:mt,  som  Capitain  Triewald  år  1726  blifwit  tillagt,  men 
sedan  indragits  . . . ,  då  han  om  Wintren  för  den  i  BergsCollegio  ausculterande 
Ungdomen  will  läsa  öfwer  Collegii  Cabinett,  och  om  Sommaren  nti  Auditorio 
illustri  öfwer  Botaniquen».  Denna  ansökning  blef  med  förord  sänd  till  Riksens 
Ständers  Statsdeputation,  där  den  behandlades  den  24  Jan.  1739  och  därpå 
återsändes  till  Secreta  Utskottet.  Ärendet  förekom  där  å  nyo  den  17  Mars. 
Oaktadt  flitig  efterspaning  har  sagda  memorial  icke  kunnat  anträffas.  Liknande 
är  förhållandet  med  en  Linnés  i  samband  därmed  stående  supplik,  som  i  No¬ 
vember  s.  å.  bifölls  i  Rådskammaren. 


24 


Wid  mäst  alla  Academier  ser  man  inrättade  Academiska  trä¬ 
gårdar,  såsom  i  Padua,  Bolonie,  Pisa,  Montpellier,  Oxford,  Edin- 
burg,  Leiden,  Ytrect,  Harderwik,  Gröningen,  Regensburg,  Strasburg, 
Heidelberg,  Altdorf,  Helmstad,  Wittenberg,  Leipsig,  Jena,  Königs- 
berg,  Upsala.  I  desse  trägårdar  införas  mäst  alla  wäxter,  som 
möglige  äro,  nyttige  och  onyttige,  at  den  studerande  ungdomen 
må  lära  kienna  alla,  dem  se  och  röra. 

Om  nödwändigheten  at  kienna  wäxter  endast  skulle  sträckia 
sig  til  de  nyttige  plantor,  så  wet  iag  intet  om  de  äro  få  el:r  många ; 
ty  här  är  knapt  någon  wäxt,  som  ej  hafwer  någon  synnerlig  för- 
mon  til  föda,  foder,  hushåld,  kläder,  färg,  medicin,  prydnad  eller 
uti  någon  manufactur,  hälst  sädan  man  dagel.  funnit  at  nya  nyttig¬ 
heter  observerats  wid  de  för  detta  aldra  onyttigaste  gräser,  ja  så 
at  man  snart  kan  säga  det  mossar,  gräs  och  swampar,  som  af  alla 
äldre  mehrendels  förgiätits,  blifwit  in  vita  communi  de  högst  nöd- 
wändigaste  och  oumgängeligaste. 

At  få  denna  kunskapen  endast  utsträckt  hos  wåra  apothequare 
och  fältskiärare,  blefwo  lät  practicerat,  om  alle  desse  woro  oblige- 
rade,  för  än  de  blefwo  magistri  in  sua  arte  at  praestera  examen 
uti  Botaniquen,  men  förr  än  det  kan  skie  borde  sielfwa  Doctores  medi- 
cinae  förstå  Botaniquen,  alt  så  ingen  af  dem  få  honores  academicos  eller 
släppas  til  practiquen,  för  än  han  pröesterat  här  uti  nöjachtig  exa¬ 
men,  och  wist  sig  detta  förstå;  så,  at  han  sedermera  wore  i  stånd 
at  examinera  andra. 

Apothekarena  examineras  wäl  uti  materia  medica,  men  jag 
skulle  häldre  önska  at  de  igenkiände  sina  apothekare  wäxter  på 
mareken  gröna,  än  i  apotheket  törra,  hwilket  ej  altid  sker. 

Fältskiärarne,  som  bo  i  små  städer  och  på  landet  skulle  ej  stå 
så  ofta  tomma  af  medicamenter,  om  de  förstodo  sielfwe  plåcka 
sina  medicinal  gräs. 

Men  at  hela  Nationen  skulle  få  mera  smak  för  wäxternas  kun¬ 
skap,  som  är  grunden  til  all  oeconomie,  är  långt  swårare. 

Om  man  sätter  Botaniquen  uti  minne  af  några  namn,  såsom 
de  gambla,  är  den  ej  wärd  at  läras,  såsom  hon  lika  snart  glömes; 
men  om  den  läres  såsom  en  Science,  winnes  hon  både  lättare, 
hastigare  och  förgiätes  aldrig. 

Academier  hafwa  i  långa  tider  warit  seminaria  för  alla  sciencer 
uti  alla  riken  i  Europa;  tror  altså  at  det  lättast  practicerades  der 
hela  rikets  utwaldaste  ungdom  sammanflyter,  och  hwar  ifrån  den 
sedermera  blifwer  öfwer  hela  riket  utgiuten.  Då  graveras  ej  staten 


25 


med  nya  docentes,  ej  med  Hortis  academicis,  ej  för  discentes, 
hwilkom  det  skulle  blifwa  alt  för  swårt  sig  uppehålla  på  et  annat 
ställe,  endast  för  at  lära  Botaniquen. 

I  Upsala  är  gamal  academisk  trägård ;  i  Lund  är  en  skiön 
academisk  trägård;  i  Abo  är  plats  där  til,  men  om  der  äro  örter 
och  wäxter  i  trägårdarne,  el:r  docentes  Botaniquen  kunna,  som  sig 
bör,  och  lära,  wet  iag  ej. 

Nu,  fast  wore  trägårds  platsen  aldrig  så  god,  trägårds  mästaren 
aldrig  så  färdig,  trägårdarne  aldrig  så  proppade  med  wäxter  och 
Professoren  sielfwe  Aesculapius,  wore  dessa  dock  föga  nyttiga  för 
riket,  om  ej  discentes  woro  ömnoga,  som  all  denna  kunskapen 
sedermera  kunna  utsprida  öfwer  hela  landet. 

Wid  Academierna  war  på  min  tid  och  wid  wissa  epocher 
wissa  sciencer  i  mode  och  flor.  En  tid  måste  alla  studenter  förstå 
Historien,  om  de  skulle  få  conditioner  och  blifwa  achtade;  en  tid 
galt  endast  Metaphysiquen,  så  högt  som  nu,  Gudi  lof,  Mathesis. 

En  god  Professor  giör  mycket  at  kunna  persvadera  auditores, 
doch  mindre  om  de  andra  docentes,  som  hafwa  inspectionen  öfwer 
discentes,  afråda  ungdomen  ifrån  sådane  kunskaper,  som  hafwa 
namn  af  blotta  curieuxiteter  emedan  de  sielfwa  ej  weta  nyttan. 

Ingen  ting  kan  drifwa  så  snart  och  fort  någon  sak  som  belöning, 
fast  wore  det  ofta  til  blotta  hedren,  altså 

Om  de  som  skulle  blifwa  Magistri  ej  tilsläptes  för  än  de  för- 
stodo  Botaniquen  eller  om  de  som  förstodo  den  hade  någon  prae- 
rogatio  til  säte,  stipendier,  conditioner  <fec. 

eller  om  allenast  12  stipendier  blefwo  tildelte  af  Stipendiis 
regiis  åt  dem,  som  mäst  lagt  sig  på  Botaniquen  och  deruti  wore 
kiäckast,  såsom  här  tils  de  fåt,  hwilcka  bäst  kunnat  spela  och 
warit  i  capellet  (hwarmed  staten  ej  graverades)  eller  något  dylikt, 
wore  iag  säker  at  denna  wettenskapen  på  någre  åhr  skulle  wara 
kring  riket  spridd,  ty  ingen  wettenskap  gifwer  mera  nöije  åt  den 
henne  förstår,  ingen  handleder  til  flere  nyttiga  försök  för  riket,  och 
hon  har  ingen  sig  förhatelig,  mehra  än  enda  okunnogheten. 

Wid  för epjsnin garn e  och  upwisandet  af  örterna,  håller  iag  doch 
före  ej  wara  nog  at  efter  gambla  trallen  uprächna  365  dygder 
(:  ofta  så  många  osanningar:)  efter  böcker,  utan  må  hwar  och  en 
wisa  örtens  namn,  rätta  kiänne  märken,  rummet  hwar  hon  wäxer, 
och  där  efter  huru  hon  bör  cultiveras,  des  utwalda  nytta  i  medi¬ 
cinen;  hwad  delar  bewaras  på  apothequen,  hwad  prmparat  deraf 


26 


giöras  til  Medicinen  och  fram  för  alt,  all  den  nytta  hon  kan  åsta- 
komma  uti  oeconomicis.  E.  gr. 

Tall.  Furu.  det  är  ej  nog  at  iag  wet  hon  heter  Pinus  och  ej 
Abies;  ehr  at  hon  drifwer  urinet  och  är  god  för  skiörbiugg;  at  ,af 
henne  fins  på  apothequen  kåda,  harts,  tallstruntar,  beckolia,  tallolia. 
Utan  iag  bör  och  wetta  huru  alla  desse  tillredas  och  at  Terpentin 
med  des  olia  och  spiritus  här  af  hoos  utlänningarne  förfärdigas. 
Man  bör  lära  skilnaden  på  tall,  fur,  gårtall  &c.  Man  bör  weta  at 
detta  trädet  wäxer  på  de  aldra  magraste  platser  i  landet,  der 
knapt  et  ogräs  kan  wäxa.  At  detta  Trä  är  det  förnämsta  och 
nyttigaste  samt  indrächtigaste  för  riket,  såsom  af  det  winnes  Bielkar, 
bräder,  master,  timber,  Beck  och  tiera,  kohl  &c.  så  at  med  detta 
drifwes  de  inästa  bruk;  hur  här  igenom  de  mäste  Swedior  til- 
arbetas,  med  hwad  winst  eller  skada  för  Landtmannen.  Hur  thetta 
Träd  mognar;  hwad  Lapparnas  Buxboms  hårda  Kiörn  är,  och  huru 
der  af  giöras  bogar,  pulker  <fec. 

Huru  bröd  giöres  af  tallbark;  hur  swinen  härmed  kunna  giödas; 
hur  ...tweden2  på  landet  försummas;  hwad  safwan  har  för  nytta; 
hwad  sågspånen  doger  til  för  sämskmakar;  huru  de  kunna  planteras 
och  hwarföre  swårt.  Huru  kiära  och  beck  tillagas  och  på  hwad 
sätt  bäst;  huru  kohl  böra  brännas;  när  timber  bör  huggas  &c. 

Och  således  med  alla  andra  wäxter. 

Torde  altså  kundskapen  om  alla  nyttige  wäxter  lättast  läras 
wid  Academierna,  och  bäst  låta  sig  practiceras  om  någon  förmon 
eller  nödwändighet  obligerade  i  förstone  studiosos,  til  des  at  denna 
wettenskapen  blefwe  wanlig  och  allmänt  antagen. 

Stockholm  1741  Maj.  2. 

Carl  Linneeus. 


Originalet  i  Riksarkivet  bland  Manufactur-  och  Handels-Deputationens  Handl. 
1741  Band.  II.  n.  106  B;  endast  datum  och  namnet  med  Linnés  handstil. 

1  Det  mycket  lifliga  intresse,  som  under  Frihetstiden  var  i  vårt  land  rådande 
med  hänsyn  till  det  ekonomiska  tillståndets  förbättrande,  hvartill  ock  hörde  ett 
vidsträcktare  tillvaratagande  af  de  produkter,  som  inom  vårt  eget  land  kunna 
erhållas,  föranledde,  att  man  under  riksdagen  1741  sökte  att  tillgodogöra  sig 
Linnés  insikter  och  erfarenheter  äfven  på  detta  område,  hvarpå  han  —  utan 
tvifvel  till  stor  del  på  grund  af  sina  i  Stockholm  hållna,  flitigt  besökta  före¬ 
läsningar  —  ansågs  vara  en  fullt  sakkunnig  person.  Början  gjordes  med  att 
förslag  väcktes  (d.  29  Jan.)  om  hans  försändande  på  statens  bekostnad  till  Öland 
och  Gotland,  förnämligast  för  »at  efterse  hurudana  ört-  eller  gräsarter  der  wara 
kunde,  som  antingen  uti  Apothequen  woro  nyttiga  eller  till  färgerier  tienliga», 


27 


hvartill,  sedan  Riksens  Ständer  lämnat  sitt  bifall,  lades  att  efterspana  »åt- 
skillige  ler-  och  jord-arter  ....  som  till  hel  och  half  Porseleiner,  Tobakspipor, 
klädens  walkande,  med  flera  manufacturernas  nödiga  behof  kunna  brukas». 
Såsom  ett  bihang  härtill  lades  ock  »at  underrätta  sig  om  hwad  som  hörer  till 
Historiam  Naturalem,  såsom  allehanda  mineralier,  Trä  och  Wäxter,  Diur,  Foglar. 
Kräk  etc.». 

Samtidigt  härmed  (den  7  April  1741)  blef  i  Riksens  Högl.  Ständers 
Cammar  Oeconomie  och  Commercie-Deputations  Förordnings-Utskott  föredraget 
»Wettenskaps  Academiens  memorial  af  den  24  Martii  sidstl.,  som  uppå  Cammar 
Oeconomie  Utskottets  hegieran  upgifwit  en  af  H.  Doctor  Linmeus  författad  för¬ 
teckning  uppå  de  i  riket  befintel.  samt  til  Medicamenter  tienlige  örter,  hwilka 
elliest  dageligen  ifrån  Utrikes  orter  förskrifwas.  och  hwarföre  apotechen  niuta 
wissa  friheter  i  tullen,  jemte  Collegii  medici  memorial  och  förteckning  uppå 
sådana  här  befinteliga  wäxter,  med  mera,  hwarwid  ibland  annat  deruti  finnes 
wara  anfördt,  at  det  til  rikets  wärkel.  förmohn  lända  skulle,  om  tienlige  mått 
och  utwägar  påtänktes  til  olika  örters  utrönande  och  tilhopa  samlande  som  i 
Swerige  kunna  wäxa  och  til  apotechens  förnödenhet  uti  myckenhet  finnas,  hwilket 
torde  i  framtiden  kunna  förorsaka  någon  lindring  uti  den  nyligen  igenom 
trycket  utfärdade  Apotechare  Taxans  försälgningspriser,  samt  apotechens  tull¬ 
friheter  på  något  sätt  äfwen  inskränkas».  Till  det  protokoll,  hvarur  det  nu 
anförda  blifvit  hämtadt,  har  sedan  fogats  Linnés  ofvan  intagna  Memorial, 
hvilket  ej  föranledde  någon  åtgärd  från  Deputationens  sida,  förmodligen  emedan 
Linné  helt  kort  därefter  utnämndes  till  professor  i  Upsala  och  därigenom  fick 
tillfälle  att  anordna  sin  undervisning  på  det  sätt,  som  han  själf  ansåg  vara 
det  gagneligaste. 

Linnés  omtalade  förteckning  på  inhemska  medicinal-växter,  hvilken  Veten- 
skaps-akademien  af  fruktan  för  apotekarnes  förbittring  anhållit  »noga  måtte 
förwaras,  emedan  om  hans  wälmenta  arbete  blefwe  kunnigt,  torde  sådant  för 
des  egen  del  tilskynda  honom  någon  förtretelig  påfölgd»,  finnes  ej  bland  Depu¬ 
tationens  handlingar.  Antagligen  blef  den  återlemnad  till  Vetenskaps-akade- 
mien,  som,  sedan  de  nämnda  farhågorna  skingrats,  i  sina  Handlingar  1741 
införde  en  af  Linné  författad  Uppsats  på  de  Medicinalväxter ,  som  i  apotheken 
förvaras  och  hos  oss  i  fäderneslandet  växa. 

2  Oläsligt. 


10. 

Högwälborne  Herr  Baron,  Öfwerste  och  Riddare 
af  Kongl.  Swerds  Orden. 

Uti  bref  af  d.  29  Januarii  sistl.  täckes  Högwälborne  Herr 
Baron,  Öfwerste  och  Riddaren,  såsom  Ledamot  af  Riksens  Höglofl. 
Ständers  Oeconomie  och  Commercie  Deputations  Cammar  Oecono¬ 
mie  Utskott,  Höggnnstigast  infordra  mitt  betänkande  om  Pärle- 
fiskerierne  här  i  Riket  m.  m. 


28 


Til  allerödmiukast  fölie  häraf  har  jag  bort  lemna  föliande: 

Wåra,  såkallade,  pärlemusslor  äro  allmänt  bekanta  i  de  star¬ 
kaste  forssarne  af  de  Lappska  floderne;  men  de  finnas  också  här 
nedre  i  Landet  på  de  fläste  ställen,  der  d)dika  forssar  förekomma. 

Jag  har  sett  huru  pärlemusslor  fiskas  wid  Purkijaur,  det  namn¬ 
kunnigaste  pärlefisket  i  Luleå  Lappmark;  der  karlen  gör  sig  en 
flotta  af  stockar  och  styrer  ut  åt  starka  forssen  samt  kastar 
ankar  med  en  sten,  bunden  wid  et  eländigt  rep;  på  hwilken  flotta 
han  liggande  uphemtar  med  långa  Trätänger  musslorna  utur  botten ; 
hwilka  endtel.  samlade  til  myckenhet,  föras  til  lands.  At  under¬ 
söka  om  desse  musslor  hålla  pärlor,  måste  de  sönderbrytas,  då 
skalen  wräkas  på  stranden,  hwaraf  en  förfärlig  myckenhet  skäl 
ännu  qwarliggande  intyga,  huru  många  tusende  musslor  blifwit 
fåfengt.  dödade;  ty  man  får  ofta  bräcka  hela  1000:de,  ja  ofta  2000:de 
utan  at  få  någon  betydande  pärla. 

På  detta  sättet  tyckes  mig  pärlefiskeriet  wara  föga  mödan 
wärdt. 

Pärlan  i  musslan  är  icke  naturell,  utan  en  siukdom.  Den 
som  kan  giöra  denna  sjukdomen  på  musslan,  han  kan  ock  få  henne 
at  nödwändigt  bära  pärlor. 

Kunde  man  göra  med  konst,  at  hwar  mussla,  som  man  uptoge 
och  nedlade  igen  på  sitt  ställe,  skulle  bära  pärla,  så  kunde  wäl 
intet  något  annat  wara  mera  profitabelt. 

Altså  lärer  det  blifwa  den  första  grund  til  pärlefisket,  at  först 
rätt  impraegnera  musslan  med  pärla;  utom  hwilket  alt  blir  mera 
betydande  beswär  än  winst. 

Naturen  gör  sina  wärk  ganska  simpelt,  men  det  simplaste  är 
dock  oftast  swårast  at  råka.  Pärlemusslan  ligger  altid  och  gapar 
med  ena  ändan.  Det  är  dock  omöjeligit  at  undersöka  musslan  om 
hon  har  pärla,  utan  at  hon  med  detsamma  skal  wåldsamt  öpnas 
och  tillika  dödas;  ty  intet  utwärtes  tecken,  af  alla  eftersökte,  är 
grundat  på  naturen.  Pärlan  wäxer  med  hinna  eller  skahl,  den 
ena  utöfwer  den  andra,  continuerl.  Pärlan  blifwer  på  6  år  stor 
som  en  ärta,  och  på  12  år  nästan  dubbelt  större.  Hwar  och  en 
mussla  kan  imprsegneras  med  pärla  högst  för  1  styfwer  depence; 
men  en  pärla  om  12  år  säljes,  som  jag  menar,  för  300  å  600  dir 
kpmt.  —  En  omogen  pärla  blir  aldrig  af  naturen  mogen;  men  det 
står  hos  den,  som  impreegnerar  musslan,  at  göra,  det  musslan  skall 
bära  en  mogen  eller  en  omogen  pärla,  och  kostar  det  icke  mera 
at  få  musslan  til  at  bära  en  mogen,  än  en  omogen  pärla. 


29 


En  enda  karl  kan  om  dagen  imprsegnera  100:de  musslor,  då 
2  andre  beställa  det,  som  til  impraegnation  fordras.  Figuren  på 
pärlan  står  hos  den  at  ernås,  som  impraegnerar,  at  hon  kan  blifwa 
rundad,  aflång  eller  af  annan  skapnad.  Ingen  mussla,  som  blifwer 
impraegnerad,  kan  slå  felt  at  bära  pärla,  allenast  hon  nedlägges 
och  får  lefwa  i  sin  Forss. 

Som  alla  naturens  handgrep  äro  ganska  simpla,  så  är  ock 
detta,  då  man  rätt  råkat  detsamma,  hwarföre  ock  största  omsorgen 
tyckes  böra  wara  at  holla  wärkställigheten  häraf  hemlig,  at 
icke  utlänningar  få  kundskap  derom;  ty  samma  pärlemusslor  finnas 
äfwen  tämmel.  mycket  i  Österrike,  Sweitz,  Skottland  och  andra 
bergaktiga  länder;  så  at,  om  utlänningar  lärde  denna  konst,  skulle 
pärlor,  för  myckenheten,  i  wärde  falla.  Det  tyckes  ock  kunna 
lempel.  förekommas  genom  publique  Inrättning;  hälst  som  desse 
musslor  endast  lefwa  i  de  starkaste  forssar,  som  aldrig  frysa,  at 
ingen  kan  komma  åt  musslorna,  utan  med  flotta  och  widlyftig 
rörelse;  så  at  om  et  torp  bygdes  wid  forssen  och  en  trogen  mussle- 
wäktare  der  bodde,  kunde  omöjel.  någon  der  uphemta  någon 
mussla,  utan  hans  wetskap. 

Jag  har  wäl  hört,  at  folk  skolat  warit  till,  som  kunnat  giort 
gull;  men  jag  wet  ingen  som  kunnat  giort  pärlor2.  Nog  war  en 
för  några  år  sedan,  hwilkens  namn  jag  förgätit,  som  af  Högl.  Kongl. 
Gamar  Gollegio  anhölt,  at  i  Finland  få  anlägga  pärledammar,  men 
af  de  honom  giorda  frågor  och  lemnade  swar,  war  icke  til  at  sluta, 
det  han  war  på  wägen  deråt;  ej  heller  har  jag  mera  hört  deraf. 

Jag  har  med  mycken  omsorg  och  möda  sökt  utforska  hwad 
orsaken  woro  til  pärlornas  generation  och  huru  naturen  procederade 
at  detta  werkställa.  Jag  har  och  redan  för  flera  år  sedan  funnit 
clav  dertill,  och  är  i  stånd  hwar  timma,  at  lägga  detta  för  en  så 
lius  dag,  at  den  simplaste  kan  se  det  med  ögonen  och  taga  derpå 
med  händerna,  men  som  jag  sielf  bott  långt  från  de  ställen,  der 
rätta  pärle-musslor  finnas,  har  jag  icke  kunnat  anwändt  detta  mig 
til  gagn;  utan  förnöjt  mig  med  experimenter  på  wåra  eländiga 
siömusslor3;  ty  man  kan  wärkställa  samma  process  lika  på  alla 
slags  musslor,  efwen  på  sielfwa  ostrona,  men  pärlan  blifwer  diffe- 
rent  efter  musslans  watten ;  och  altså  de  klaraste,  bäste  och  äd¬ 
laste  i  de  såkallade  pärlemusslor;  och  som  jag  icke  sett,  at  pärle- 
fiskeriet  hos  oss  med  besynnerlig  aktning  drifwits,  hade  jag  ärnat 
communicera  konsten  med  någon  utländsk  magt  mot  wedergällning, 
til  något  min  under-balances  lindrande4.  Men  om  mitt  eget  kära 


30 


fädernesland  skulle  åstunda  konsten  af  mig,  kunde  jag  äga  dubbel 
fägnad,  som  jag  är  säker,  det  Riksens  Högl.  Ständer  häldre  för- 
unte  mig  någon  tilbörlig  wedergällning,  än  en  främmande,  som 
jag  den  icke  toge  med  mig  utur  landet;  och  tyckes  det  ej  obilligt 
förtiena  något,  som  kunde  gagna  det  allmänna  mycket;  hälst  som 
jag  kan  heligt  försäkra,  at  jag  ännu  aldrig  uptäckt  denna  konsten 
för  någon  dödelig. 

Jag  förblifwer 

Högwälborne  Herr  Baronens,  Öfwerstens  och 
Riddarens 

Upsala  1761  ödmiukaste  tienare 

d.  6  Februarii.  Carl  Linneeus. 


Originalet  har,  oaktadt  allt  sökande,  ej  anträffats;  afskrift  däraf  tinnes  i 
Linnean  Society  och  aftryck  i  Öfvers.  af  Vet.  Akad:s  Förhandi.  1859  s.  96. 

1  För  Linnés  metod  att  producera  äkta  pärlor  samt  de  i  samband  där¬ 
med  stående  förhandlingarna  vid  1760—62  års  riksdag  har  blifvit  redogjordt 
flerestädes,  särskildt  af  O.  I.  Fahr;eus  i  afhandlingarna:  Om  perlfisket  och  Linnés 
hemliga  konst  att  befordra  perlbildningen  hos  musslor  (Öfvers.  af  Vet. 
Akad:s  Förh.  1859  s.  89 — 117)  och  Utredning  af  frågan  om  national-belö- 
ning  åt  Carl  von  Linné  vid  1760 — 62  årens  riksdag  (Vitt.  Hist.  o.  Ant. 
Ak.  Handl.  1869  s.  289),  äfvensom  i  Th.  M.  Fries,  Linné  LI  s.  380 — 84, 
samt  af  W.  A.  Herdman  i  Address  delivered  at  tlie  anniversary  meeting  of 
tlie  Linnean  Societ-y  of  London  on  the  24th  of  May,  1905.  Här  må  därför 
anföras  endast  ett  och  annat,  som  står  i  direkt  samband  med  de  af  Linné  för¬ 
fattade  skrifvelser,  som  här  meddelas. 

Då  under  sagda  riksdag  Secreta  utskottets  Gam  mar  Oeconomie  deputation 
förehade  till  behandling  frågan  om  rikets  pärlfiskerier,  föranledd  dels  af  den 
i  det  föregående  omtalade  Hedenbergs  afskedande,  dels  af  klagomålen  öfver 
pärlmusslornas  hänsynslösa  utrotande,  föreslog  Prosten  P.  N.  Mathesius,  en  af 
Linnés  studentkamrater,  den  17  Jan.  1761,  att  man  borde  hänvända  sig  till 
denne  med  begäran  om  upplysningar  och  råd.  Dessa  befunnos  ock  så  mycket 
mer  behöfliga,  som  af  deputationens  medlemmar  ingen  hade  något  att  omförmäla 
utom  Amiralen  Lagerbielke,  som  uppgaf,  att  »pärlorna  böra  äskas  i  ny,  men 
icke  i  nedan».  Ordföranden,  Öfversten  Friherre  Carl  Fungk,  tillskref  därför 
Linné  ett  den  29  jan.  dateradt  bref,  hvarpå  såsom  svar  ankom  det  den  8  Febr. 
daterade,  här  införda  brefvet.  Detta  upplästes  vid  deputationens  sammanträde 
den  1 1  s.  m.,  hvarefter  man  »fant  godt  att  genom  extractum  protocolli . . . 
yttra  sin  benägenhet  öfwer  bemälde  Archiaterns  och  Riddarens  aflämnade  be¬ 
rättelse».  Tillika  uppdrogs  åt  Ryttmästaren  Printzensköld,  som  skulle  resa 
till  Upsala,  att  öfverlemna  detta  protokollsutdrag. 

Den  18  Februari  hade  Printzensköld  återkommit  och  »berättade,  at  han, 
efter  Utskottets  anmodan,  uti  Upsala  angående  pärlefiskerierna  talt  med  Herr 
Archiatern  och  Riddaren  Linn^eus,  hwilken  ytterligare  aflämnat  ett  pro  Memoria, 


31 


som  för  Utskottet  uplästes.  Hwarefter  bemälte  Ryttmästare  widhanden  gaf,  thet 
Herr  Archiatern  Linnasus,  uppå  gjorde  föreställning  icke  welat  sig  utlåta,  hwad 
praemium  han  åstundade,  utan  aldeles  öfwerlämnat  thet  till  Utskottets  och  Rik- 
sens  högl.  Ständers  bepröfwande,  samt  at  det  begärda  profwet  till  å  daga 
läggande  af  thes  hemlighet,  woro  så  mycket  swårare  för  honom  att  wärckställa, 
som  saken  i  sig  sielf  är  ganska  simple,  och  sjelfwa  hemligheten  i  samma 
ögnablick  uptäcktes,  enär  then  bestyrekes,  och  hade  han  warit  af  then  taneka, 
om  icke  för  wissa  af  Utskottets  Deputerade  honom  må  tillåtas  at  giöra  prof». 
Den  här  omtalade  promemorian  är  tvifvelsutan  den,  som  i  det  följande  meddelas. 

Att  närmare  redogöra  för  detta  ärendes  vidare  behandling  är  här  ej  rätta 
platsen.  Här  må  blott  nämnas,  att  deputationen  den  4  Juli  utsåg  »wissa 
ledamöter,  som  inom  sig  på  heder  och  tro  försäkra,  att  eij  uppå  minsta  sätt 
yppa  hemligheten»;  att  Linné  vid  sammanträde  den  27  s.  m.  för  dessa  utförligt 
redogjorde  för  sin  »hemlighet» ;  att  han  företedde  af  honom  i  flodmusslor  i 
Upsala-ån  producerade  pärlor,  som  af  Juveleraren  Berg  ansågos  »för  ganska 
wackra  och  af  sä  besynnerlig  godhet,  att  han,  såsom  okunnig  om  försökets 
ändamål,  förklarat  wara  skada  någon  af  dem  söndra»  för  undersökning  af  deras 
inre  byggnad;  att  den  30  s.  m.  för  deputationen  anmäldes,  att  »sådana  om¬ 
ständigheter  sig  yppat,  att  the  [de  delegerade]  ansett  nödigt  till  at  wända 
sig  till  Höglofliga  Secreta  Utskottet  med  de  Considerationer,  som  derwid  före¬ 
fallit,  samt  hwad  mått  och  utwägar  derwid  borde  tagas»;  att  Secreta  utskottet 
efter  åtskillig  öfverläggning  den  28  Jan.  1762  beslöt  uppskjuta  frågans  af- 
görande,  »till  dess  man  finge  se,  hurudan  penninge-tillgången  framdeles  kunde 
blifwa». 

I  Secreta  utskottet  hade  Linné  tvenne  kraftiga  förespråkare  i  biskoparne 
E.  Halenius  och  C.  Fr.  Mennander,  och  särskildt  den  senare  gjorde  allt,  hvad 
han  förmådde,  för  att  åt  Linné  skulle  lemnas  en  nationalbelöning  ej  blott  för 
»pärleympningen»,  utan  äfven,  och  ännu  mer,  för  hans  öfriga  förtjenster.  Ge¬ 
nom  honom  inlemnades  ock  till  utskottet  det  Memorial,  som  här  meddelas 
såsom  n.  12.  Jfr.  f.  ö.  härom  Linnés  bref  till  Mennander  d.  29  Jan.  1762, 
som  i  det  följande  skali  meddelas.  —  Med  detta  icke  att  förblanda  är  ett  annat 
Memorial,  som  finnes  tryckt  i  Handlingar  ur  v.  Brinkmanska  archivet  på 
Trolle-Ljungbg,  utgifne  af  Gust.  Andersson  I  s.  247,  hvilket  uppgifves 
vara  af  Mennander  den  29  Jan.  1762  inlemnadt,  »men  författadt  af  Linné  sjelf». 
Detta  har  nämligen  helt  säkert  flutit  ur  Mennanders  egen  penna.  Därur  må 
här  blott  citeras  följande:  »Till  slut  kan  jag  rent  ut  säga,  hvad  som  föranlåtit 
mig  att  underkasta  detta  R.  H.  Ständer,  neml.  att  då  jag  senast  råkade  Linnaeus 
såsom  en  gammal  bekant,  berömde  honom  för  sin  flit,  men  beklagade,  att  jag 
såg  åldren  gjort  honom  gammal,  då  fick  jag  till  svars:  Jag  har  sökt,  om  flit 
och  arbete  hos  oss  kan  göra  någon  förtjenst.  Jag  har  vunnit  denna  utmärglade 
kroppen.  Jag  har  förkortat  mina  dagar,  att  allenast  några  få  ligga  öfrige  i 
dräggen.  Men  det  mest  grämer  mig,  är  att  jag  således  mördat  mina  många 
omyndiga  barns  fader  utan  att  kunnat  lämna  dem  droppfritt  tak  öfver  hufvudet». 
—  Resultatet  blef,  att  den  »nationalbelöning»,  som  Svenska  staten  lemnade, 
endast  bestod  i  Linné  tillerkänd  rättighet  att  själf  utse  sin  efterträdare. 

Ej  osannolikt  är,  att  Linné  utom  de  nu  omnämnda  inlemnat  ännu  ett 
Memorial  till  Secreta  utskottet,  och  detta  ett  synnerligen  viktigt.  Sedan  näm- 


32 


ligen  Riksens  Ständer  beslutat,  att  en  enskild  man,  köpmannen  i  Göteborg  P. 
Bagge,  skulle  för  en  summa  af  6000  dir  smt.  få  köpa  Linnés  hemlighet  med 
hänsyn  till  pärleympning,  beslöts,  att  honom  skulle  tillställas  »en  fullständig 
beskrifning,  hvaraf  duplicatet  bland  Secreta  Utskottets  handlingar  behörigen 
skulle  förvaras».  Detta  har  dock,  oaktadt  allt  letande,  icke  kunnat  anträffas. 
Hurudant  Linnés  till  vägagående  för  pärlors  frambringande  var,  framgår  emellertid 
af  protokollet  för  den  27  Juli  1761,  då  »Gammar-  Oeconomie-  och  Commerce- 
Deputations  Gammar  Oeconomie  Utskotts  deputerade  till  pärlefiskeriernas  upp- 
hjelpande  i  Riket»  sammanträdde  och  Linné  var  närvarande.  Se  närmare 
härom  Öfvers.  af  Vet.  Akad:s  Förhandi.  1759  s.  99 — 102. 

2.  Naturligtvis  menas  här:  i  Sverige  eller  i  Europa.  Att  kineserna 
sedan  länge  egt  en  sådan  förmåga,  omtalar  ju  Linné  själf  i  det  ofvan  under  n.  7 
meddelade  brefvet. 

3.  Antagligen  började  Linné  strax  efter  sin  förflyttning  till  Upsala  att 
i  Fyrisån  experimentera  med  frambringande  af  pärlor  i  vanliga  flodmusslor. 
Detta  framgår  däraf,  att  han  redan  1748  kunde  meddela  såväl  Haller  som 
Hårleman,  att  han  lyckats  härutinnan.  Att  han  ej  vidare  fortsatte  härmed, 
torde  vara  att  tillskrifva  dels  saknaden  af  verkliga  pärlmusslor  vid  Upsala,  dels 
Harlemans  svar,  hvilket  väl  ej  kunde  annat  än  verka  afkylande  på  Linnés  ifver. 
»Förwänta  aldrig,  min  princeps»,  skref  nämligen  denne  den  21  Juni  1748, 
»någon  belöning  af  en  förnuftig  regering  för  den,  som  skulle  göra  pärlor . .  . 
ty  så  snart  konsten  blefwe  bekant,  måste  ju  nödwändigt  pärlorna  falla  i  wan- 
prijs  och  ej  blifwa  mer  ansedda,  än  hwad  man  annars  kan  med  händer  till- 
wärka».  —  Enligt  Heldman  (anf.  st.)  finnas  original-musselskalen  och  de  af 
Linné  frambragta  pärlorna  ännu  bland  hans  samlingar  i  Linnean  Society. 

4.  Härmed  afses  utan  tvifvel  den  skuld,  hvari  Linné  nödgades  sätta  sig 
till  följe  af  det  kort  förut  skedda  köpet  af  Hammarby  och  Edeby,  och  hvaröfver 
han  högeligen  oroade  sig. 


11. 

Pro  Memoria. 

Till  pärleplantering  skulle  jag  oförgripeligen  tycka  att  Purki- 
jaur  i  Luleå  Lappmark  woro  bequämligaste  stället.  Ty  då  jag 
där  war  åhr  1732,  funnes  där  ännu  en  otrolig  myckenhet  Pärle- 
musslor  i  Caratselfwen,  som  stryker  där  förbi  och  giör  en  stark 
fors.  Där  lågo  på  stranden  en  oändelig  quantitet  upbrutne  pärle- 
musslor,  uti  hwilka  man  sökt  pärlor;  men  icke  des  mindre  sågs 
hela  botten  i  forssen,  på  2  famnars  diup,  aldeles  täckt  med  desse 
musslor  som  lågo  och  gapade,  men  tillslutade  sig,  då  wattnet  rör¬ 
des  med  tången  under  uptagandet.  Den  som  skall  resa  hit  måste 


33 


med  stor  båt  föras  från  gambla  Luleå  hela  8  milen  till  Hares 
[=  Harads],  gå  till  fots  flera  mil  wid  Pajarim  inan  han  kommer 
till  Jockmocks  kyrkia  i  Luleå  Lappmark,  åter  både  segla  och  gå 
innan  Purkijaur  wisar  sig,  så  att  ingen  utom  wägwisare  kan  pas¬ 
sera,  och  således  allmänt  blifwer  bekant  på  en  ort,  där  få  färdas. 

Bygdes  här  ett  hus  wid  Garatsforssen  och  där  uti  bodde  dem 
som  pärleplanteringen  bewakade,  kunne  wäll  aldrig  någon  komma 
ut  i  forsen  med  flotta,  utan  att  observeras ;  ty  pärlemusslorne  finnas 
på  diupet  och  ej  wid  landet,  ej  häller  är  någon  tillgång  till  forsen 
utan  med  flotta. 

Sättet  att  där  upfiska  Musslorna  war  wäll  det  aldra  grofwaste 
med  långa  trädtänger  af  2  famnars  längd,  men  kunne  snart  hielpas 
med  där  till  tjenligare  instrumenter  af  jern,  om  inrättning  gjordes. 

Jag  skulle  tycka,  fast  jag  tillstår  mig  det  icke  hafwa  försökt, 
men  ser  ingenting  som  hindrar,  at  de  imprägnerade  musslor  kunne 
åter  nedsänkas  uti  en  bur  af  Ståhltråd,  att  bequämligare  återfås, 
då  pärlorna  äfter  några  åhr  skulle  uttagas.  Men  för  öfrigt  är  det 
wist,  att  då  de  nedläggas  åter  på  bottnen  i  floden,  kunna  de  icke 
flytta  sig  1  quarter  där  ifrån,  utan  blifwa  som  ostron  quarliggandes, 
ty  de  äga  inga  delar  att  flytta  sig  utur  stället.  Äljest  kunne  man 
ock  med  stenar  gjöra  dammar  i  forsen,  lika  som  Osterdamarne 
gjöras  i  Engeland. 

At  hålla  saken  hemlig  komme  altså  endast  an  på  pärle- 
makarens  beskedlighet,  ty  skulle  jag  tycka,  att  här  till  tjenligast 
utwaldes  någon  stadgad  och  mogen  karl,  som  hade  famille  men 
af  olyckor  kommit  af  sig,  at  han  räknade  detta  för  sin  högsta  för- 
mon;  har  porcellains  fabriquen  i  Saxen  kunnat  hållas  hemlig,  ser 
jag  ej  mera  omöglighet  här  ligga  i  wägen. 

Pärlemusslor  gifwas  i  flere  länder,  men  i  intet  mig  bekant,  så 
många  och  allmänna,  som  hos  oss.  I  de  store  Ryske  Siberiske 
floder  har  jag  nyligen  haft  underrättelse,  att  de  icke  skola  finnas; 
altså  är  man  tämmelig  säker  på  den  sidan.  Ifrån  Norska  och 
wästra  sidan  kan  ingen  komma  hit  utan  att  gå  öfwer  fjellen,  pas¬ 
sera  Quickjocks  kyrkia,  föras  sedermera  hela  10  milen  med  båt, 
gå  wissa  trakter,  sättas  öfwer  till  Purkijaur,  hwilket.  alt  icke  kan 
ske  utan  wägwisare,  roddare  och  flera  ombyten  af  lappar,  så  att 
en  främling  aldrig  här  kan  passera,  utan  allas  wettenskap. 


Originalet,  helt  och  hållet  skrifvet  af  Linné,  eges  af  Linnean  Society  i 
London. 


Linnés  bref växling  1. 


3 


34 


12. 


Memorial. 

Wett enskaper  hafwa  i  alla  florerande  Riken  warit  De  Rege- 
randes  ömmaste  ögnemärke,  som  de  skillia  folk  ifrån  Rarbarer  och 
giöra  att  ett  litet  förstendöme  i  Europa  lyser  mer  än  det  största 
keyserdöme  i  orient.  I  wårt  k.  Fädernesland  står  det  endast  och 
allena  hos  Riksens  högl.  Ständer  att  wettenskaper  uplifwa  och 
upmuntra,  hwilket  sker,  då  de  som  sökt  updrifwa  wettenskaper 
till  någon  högd,  därföre  finna  speciell  upmuntran,  hwilken  seder¬ 
mera  en  hwar  täflar  •  at  giöra  sig  wärdig.  Men  där  ingen  up¬ 
muntran  är,  där  blifwer  ock  ingen  aemulation  och  där  falla  wetten- 
skaperne. 

Riksens  högl.  Ständer  hafwa  i  detta  afseende  täkts  hugnat 
åtskillige  af  dem  som  lefwat  i  wår  tid.  Ty  fördristar  jag  härmed 
andraga  mine  ringa  meriter  i  den  förtröstan,  at  om  jag  giort  mig 
någon  speciell  hugnad  wärdig,  jag  ej  allena  torde  blifwa  för- 
giäten. 

Wid  min  syssla,  nu  öfwer  20  åhr,  har  jag  å  sido  satt  all 
praxis  medica,  all  egen  hushållning  och  egna  bequämligheter,  at 
jag  måtte  med  alla  krafter  giöra  min  tienst  redeliga  och  ej  bränua 
twänne  jern  på  en  gång. 

Diaeten  har  jag  förökt  med  så  många  rön  och  observationer, 
at  jag  twifiar  om  någon  annor  giort  där  uti  större  samblingar. 
Mine  åhörare  Riksens  ungdom  lära  det  bewitnat;  jag  tänker  dem 
utgifwa  till  Nationens  nöje  och  nytta. 

Sy  st  em  a  Mor  b  orum  som  jag  på  latin  utgifwit,  torde  blifwa 
för  Tabelle-wärket  et  oumgängeligit  hielpmedel,  då  det  på  moders¬ 
målet  öfwersättes. 

Fäderneslandets  Historia  Naturalis,  som  för  min  tid  låg 
uti  ett  tiokt  mörker,  har  jag  med  mer  än  troligt  arbete  hopsamblat 
till  1300  differente  Wäxter  och  2300  särskilde  slags  Diur,  så  att 
intet  rike  i  werlden  äger  så  fullständig  Flora  och  Fauna,  som  nu 
Sverige. 

Till  academiae  trägården  har  jag  inskaffat  så  många  1000:de, 
aldrig  tillförene  i  Sverige  sedde  wäxter,  och  dem  alla  utan  weder- 
giellning.  Där  ibland  är  Ja  lapp  a,  som  brukas  i  alla  purgerande 
Piller  och  hos  oss  lätt  kan  culti  veras;  den  tat  ari  ske  Rh  abarbar  en 


35 


har  jag  giort  allmän  i  fäderneslandet,  och  den  dyrbara  chinesiska 
Rhabarbaren,  som  så  mycket  consumeras  i  apothequen  och  aldrig 
warit  i  Europseiska  trägårdar,  har  jag  nyl.  fått ;  han  tohl  wårt 
climate  och  borde  med  sorgfällighet  planteras  såsom  en  clenode 
och  rikets  product. 

Hela  wettenskapen  af  Historia  Natur  alis  har  jag  upbygt  af 
ny  grund  till  all  den  högd  han  nu  ärnåt;  jag  wet  icke  om  någon 
wågar  sig  fram  denna  tiden  i  denna  wettenskapen,  utan  att  hålla 
mig  wid  handen.  Men  för  än  jag  så  långt  kunnat  kommit,  har 
jag  måst  resa  både  in  och  utom  fäderneslandet.  Jag  har  måst  hafwa 
mine  elever  till  de  aflägsnaste  orter  på  jordklotet,  fast  jag  haft 
för  dem  intet  understöd  af  publico,  om  jag  ej  kunnat  utbedia  mig 
ett  litet  stipendium  academicum.  Jag  har  måst  correspondera  med 
alla  curienxa  öfwer  hela  werlden.  Jag  har  måst  skaffa  mig  de 
dyraste  böcker,  att  först  wetta  hwad  redan  woro  uptäckt.  Således 
har  jag  änteligen  fått  sedt  mera  af  Skaparens  dråpelige  wärk  än 
någon  som  nu  lefwer  äller  för  mig  lefwat;  alt  har  jag  med  oände- 
ligit  observerande  stält  i  naturlig  systematisk  ordning  och  således 
bracht  wettenskapen  till  den  högd  hon  nu  äger. 

Jag  har  utgifwit  flere  wärk  än  någon  som  nu  lefwer,  wid  pass 
40  särskilde  böcker,  alla  skrefna  på  egna  rön,  hwilka  fodrat  all 
omtanka.  Många  hafwa  tyckt  att  endast  Species  plantarum  äller 
Systema  Naturse  warit  tillräckelige  arbeten  för  en  mans  lefnad. 
Mången  torde  swichta  wid  att  endast  afcopiera  de  wärk  jag  redan 
utgifwit;  men  som  det  ej  kommer  an  på  huru  många  wärk  en 
skrifwit,  utan  huru  han  dem  förfärdigat,  så  har  jag  där  wid  ej 
annat  att  andraga,  än  att  mine  mäste  wärk  äro  afcopierade  och 
uplagde  i  Tyskland,  Holland,  Frankrike,  Italien  &c.  hwilket  icke 
skedt,  om  de  ej  haft  afgång  och  funnits  äga  det,  man  ej  fått  i 
andra.  Mine  egne  editioner  har  wåre  inlandske  bokförare  uplagt 
till  Nationell  winst,  och  som  jag  ej  haft  rygg  att  på  egit  förlag 
dem  utgifwa,  hafwa  uppläggarena  niutit  min  swett  till  godo. 

Jag  har  genom  alt  detta  wunnit,  at  utlänningar  besökt  wåra  aca- 
demier;  at  mine  disciplar  så  inom  som  utom  lands  wunnit  fördelach- 
tigare  poster  och  Professioner,  än  jag  hugnar  mig  af;  at  jag  blifwit 
inviterad  med  störste  offerter  till  de  orter  jag  ej  kunnat  komma.  Men 
det  wissasta  för  mig  har  warit  en  utsläpad  kropp;  jag  är  stadd 
på  en  wäg  som  slutar  sig  sielf.  Tienste-åhr  och  meriter  kunna  intet 
sätta  mig  i  bättre  omständigheter.  Hade  jag  så  anwändt  min  möda 


36 


på  egen  hushållning,  som  på  wettenskaper,  hade  minas  utkomst 
och  min  omsorg  blifwit  drägeligare. 

Wettenskaper  äro  Riksens  ständers  egne  pupiller;  har  jag 
warit  trogen  amma  för  en  af  dem,  så  kan  jag  hoppas  att  så  ömma 
som  mächtige  förmyndare  ej  låta  mig  gå  bort  ur  werlden  utan 
någon  hugnad. 

Carl  Linnaeus. 


Af  mig  skrefne  wärk 


Systema  Naturse 

Lugd.  bat. 

1735  fol. 

Halae 

1740  4:to 

Holmiae 

1740  8:vo 

Paris 

1744  8:vo 

Halae 

1747  8:vo 

Holmiae 

1748  8:vo 

Lipsiae 

1748  8:vo 

Holmiae 

1753  8:vo 

Lipsiae 

1756  8:vo 

Lugd.  bat. 

1758  8: vo 

Holmiae 

1758  8:vo 

Halae 

1760  8:vo 

Fundamenta  Botanica 

Amsteled. 

1736  8:vo 

Aboae 

1740  8:vo 

Holmiae 

1740  8:vo 

Amsteled. 

1741  8:vo 

Paris 

1744  8:vo 

Halae 

1747  8:vo 

Philosophia  Botanica 

Holmiae 

1750  8:vo 

Gritica  Botanica 

Lugdb. 

1737  8:vo 

Genera  Plantarum 

Lugdb. 

1737  8:vo 

Lugdb. 

1742  8:vo 

Paris 

1743  8: vo 

Halae 

1752  8:vo 

Holmiae 

1754  8:vo 

Glasses  plantarum 

Lugdb. 

1738  8:vo 

Halae 

1747  8:vo 

Bibliotheca  Botanica 

Amstel. 

1735  8:vo 

Halae 

1747  8:vo 

Amstel. 

1751  8:vo 

// 


37 


Flora  Svecica 

Holmise 

1745 

8:vo 

Holmise 

1755 

8:vo 

Flora  Lapponica 

Amstel. 

1736 

8:  vo 

Flora  Zeylanica 

Holm. 

1747 

8:vo 

Hortus  Cliffortianus 

Amstel. 

1748  fol. 

Species  Plantarum 

Holmise 

1751 

8:vo 

Lugdb. 

1753 

8:vo 

Musa  Cliffortiana 

Lugdb. 

1736 

4:tO 

Materia  Medica 

Holmise 

1749 

8:vo 

Ichthyologia  Artedii 

Lugdb. 

1738 

8:vo 

Fauna  Svecica 

Holmise 

1746 

8:  vo 

Holmise 

1761 

8:vo 

Iter  oelandicum 

Holmise 

1751 

8:vo 

—  gotlandicum 

Holm. 

1751 

conjunct. 

—  wgothicum 

Holm. 

1748 

8:vo 

—  scanicum 

Holm. 

1751 

8:vo 

Lips. 

1756 

8:vo 

Museum  Regis 

Holm. 

1754 

fol. 

Museum  Tessinianum 

Holm. 

1753 

fol. 

Amoenitates  academ.  v. 

1 

Lugdb. 

1749 

8:vo 

Holm. 

1749 

8:vo 

-  vol. 

2 

Holm. 

1751 

8:vo 

-  vol. 

3 

Holm. 

1751 

8:  vo 

-  vol. 

4 

Holmise 

1749 

8:vo 

- -  vol. 

5 

Holmise 

1760 

8:  vo 

Iter  Hasselquisti 

Holm. 

1757 

8:vo 

Iter  Loeflingii 

Holm. 

1758 

8:vo 

Viridiarium  Cliffortian. 

Amster. 

1737 

8:vo 

Methodus  sexualis 

Leidse 

.1737 

8:  vo 

Corollarium  generum 

Leidse 

1737 

8:  vo 

&c.  &c. 

Originalet,  4  folio-sidor  samt  helt  och  hållet  af  Linnés  hand,  finnes  i 
Kungl.  Biblioteket  i  Berlin.  Antagligen  har  det  jämte  andra  handlingar  öfver- 
lemnats  till  P.  Bagge,  då  denne  köpte  »hemligheten»  och  rättigheten  att  i  Sverige 
verkställa  »pärlympning».  Säkert  är  nämligen,  att  dennes  sonson  hade  för  afsikt 
att  (omkr.  1820)  erbjuda  detsamma  till  köparen  af  Linnés  samlingar,  J.  E.  Smith, 
i  utbyte  mot  de  af  Linné  producerade  pärlorna  och  de  därvid  använda  mussel¬ 
skalen.  Något  sådant  byte  kom  dock  ej  till  stånd.  Huru  manuskriptet  sedan 
förirrat  sig  till  Berlin,  torde  blifva  svårt  att  afgöra. 


4.  Upsala  Universitets  Kanslerer. 


13. 


Professores  Medicinae  i  Upsala 

komma  äffter  Constitutiones  Academicas 
at  läsa  som  föllier 


JD.  Rosén 

Physiologia 
Historia  morborum 
Semiotica 
Anatomi  a 
Botanica 
Ghymia 
Physica 

altså  om  D.  Rosén  lämnar  Botaniquen  till  Linnaeus,  får  han  till¬ 
bakas  hwilken  dehl  han  sielf  will  sig  utwällia  af  Linnaei  partes, 
såsom  Praxis  eller  någor  annor; 

är  ock  Linnaeus  nögd  emottaga  Botaniquen,  utan  at  D.  Rosén 
skall  beswäras  med  något  af  Linnaei  giöromåhl. 

Om  ock  hela  Professionerne  skola  bytas,  önskade  doch  Linnaeus 
at  ej  på  sig  taga  Anatomien. 

Naturliga  delningen  tycktes  wara  beqwämligåre,  då  Partes 
medicinae  distinguerades  secundum  objecta  in 


D.  Linnceus 

Institutiones 

Diaeta 

Praxis 

Methodus  medendi 

Chirurgia 

Pharmacia 


*  Kanslerer  under  Linnés  professorstid  voro  C.  Gyllenborg  (1739 — 46),  arf- 
fursten  Adolf  Fredrik  (1747 — 51),  G.  Ehrenpreus  (1751—60),  A.  J.  von  Höpken 
(1760 — 64),  kronprinsen  Gustaf  (1764 — 71),  G.  Rudenschöld  (1771 — 83). 


39 


Corpus  humanum  &  Materiam  medicam 


Anatomia 

Physiologia 

Pathologia 

Semiotica 

Praxis 


Mineralogia,  Zoologia 
Pharmacia 
Chemia 


Botanica 

Historia  naturalis: 


Diseta 

Komma  altså  Doct.  Rosén  at  kallas  Professor  Medicinse  &  Anatomise, 
men  Linnseus  däremot  Medicinse  &  Botanices. 

Egenhändigt  original  i  Riksarkivet  (Upsala  Kansl.-Emb.rs  Handl.  1741). 

Denna  af  Linné  till  kanslern  öfverlemnade  skrift  är  visserligen  odaterad, 
men  det  torde  med  all  säkerhet  kunna  antagas,  att  den  förskrifver  sig  från 
våren  1740.  Genom  Ol.  Rudbeck  d.  y:s  död  var  den  ena  af  professurerna  inom 
medicinska  fakulteten  då  ledig,  och  liknande  var  förhållandet  med  den  andra, 
genom  att  den  gamle  L.  Roberg  tvingats  att  taga  afsked.  Att  dessas  efter¬ 
trädare  skulle  blifva  Nils  Rosén  och  Carl  Linnseus,  antogo  nog  de  flesta  —  och 
alldeles  säkert  kanslern,  grefve  C.  Gyllenborg  — -  vara  en  gifven  sak.  Det  vill 
väl  synas  helt  naturligt,  att  Linné  bort  erhålla  den  efter  Rudbeck  lediga  platsen, 
hvilkens  förnämsta  läroämne  var  naturalhistorien,  samt  Rosén  den  Robergska 
professuren,  till  hvilken  hörde  anatomi  och  praktisk  medicin.  Som  emellertid 
den  senare  hade  större  meriter  såsom  universitetslärare,  blef  resultatet  det,  att 
kanslern  »jämkar  så  emellan  Gompetitorerna,  att  Rosén  skulle  få  denna  va- 
cancen  [efter  Rudbeck],  och  som  Professor  Roberg  nu  för  sin  ålder  tog  afsked, 
skulle  Linnseus  succedera  honom,  och  de  bägge  sedermera  byta  Professioner.» 
Uppenbarligen  var  det  med  anledning  häraf,  som  Linné,  innan  någon  professors- 
utnämning  skett,  till  kanslern  ingaf  ofvan  meddelade  skrift. 

Sedan  bägge  professionerna  blifvit  tillsatta,  öfverlade  Rosén  och  Linxeus 
med  hvarandra  om  lämpligaste  fördelningen  af  de  till  medicinska  fakulteten  då 
hörande  ämnena.  Resultatet  häraf  blef  nedanstående,  till  kanslern  ingifna  för¬ 
slag,  som  den  18  December  1741  förordades  af  Consistorium  academicum  och 
följande  år  den  21  Januari  af  kanslern  fastställdes. 

»Hos  Eder  höggrefwelige  Excellence  understå  wij  oss  at  inkomma 
med  wårt  ödmiukaste  förslag  till  repartition  af  Föreläsningarne  oss  emel¬ 
lan,  och  underkasta  det  Eder  höggrefwelige  Excellences  högwijsa  om- 
pröfwande,  förbättrande  el:r  nådiga  stadfästande. 

Som  wij  härwid  endast  hafft  afseende  på  hwad  hwar  af  oss  med 
största  nöije  drifwer,  och  synes  wara  mäst  fallen  till;  så  lefwa  wij  ock 
i  den  ödmiuka  förtröstan  at  Eder  höggrefwelige  Excellence  anser  detta 
som  ett  prof  af  wår  hiärteliga  åtrå  till  at  med  förenade  kraffter  bringa 
Studium  Medicum  härstädes  i  anseende,  och  dymedelst  giöra  oss  till  någon 
del  wärdige  Eder  höggrefweliga  Excellences  wälbewågenhet. 


40 


I  så  måtto  är  iag  Nils  Rosén  sinnad  at  åtaga  mig  Praxin  medicam, 
Anatomien,  Physiologien,  Pathologien  och  Chymia  Pharmaceutica.  Hvar- 
emot  iag  Carl  Linnseus  tänker  at  informera  uti  Botaniquen,  chemia  me- 
tallurgicä,  semijotica,  Dieetetica  och  Materia  medica,  samt  at  antaga  inten- 
dencen  öfwer  Botaniska  Trägården.  Och  emedan  iag  således  kommer  att 
bo  husfritt  uti  det  Botaniska  huset,  hwilken  förmån  nu  annars  tillhörer 
mig  Nils  Rosén,  ty  utheder  iag  mig  deremot  at  likaledes  utan  hyra  få 
bebo  äfwenså  många  rum  uti  Nosocomio  academico,  hwarest  iag  är  sinnad 
at  wissa  dagar  i  weckan,  i  medicinse  Studiosorum  närwaro,  examinera 
siukt  folk,  igensöka  deras  siukdom,  och  effter  bästa  wett  derföre  med¬ 
dela  råd. 

Skulle  Eder  höggrefwelige  Excellence  nådigast  behaga  gilla  detta 
wårt  ödmiuka  Förslag,  utbe  wij  oss  allenast,  at  Eder  höggrefwelige  Ex¬ 
cellence  genom  bref  till  Gonsistorium  Academicum  nådigast  täckes  det 
stadfästa.  Wij  framhärda  med  diup  wyrdnad 
Eder  höggrefwelige  Excellences 

allra  ödmiukaste  Tienare 

Ups.  d.  3  Nov.  1741.  Nils  Rosén.  Carl  Linnseus. 


Originalet  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  skrifvet  af  N.  Rosén 
samt  endast  med  Linnés  egenhändiga  namnteckning. 


14. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Riksens  Råd, 

President,  Upsala  Acaderniae  Cancellaire. 

Till  ödmiukt  föllie  af  Eders  höggrefl.  Excellences  nådiga  be¬ 
fallning  det  Facultas  Medica  skall  inkomma  med  sin  ödmiukaste 
förklaring  hwarföre  D:r  Bäck  blifwet  af  förslaget  till  Adjuncturam 
Medicam  utesluten;  så  har,  hwad  mig  angår,  jag  där  utinnan  ingen 
dehl,  äffter  jag  i  anseende  till  hans  wakra  meriter  upfört  honom 
uti  första  rummet  på  min  votering.1  Underställandes  Eders  Hög¬ 
grefl.  Excellences  högwisa  ompröfwande,  huru  wida  uti  en  Facultet, 
som  består  allenast  af  twenne  Ledamöter,  den  som  Decanus  voterat 
uppå  uti  tredie  rummet,  kan  komma  at  utesluta  den,  som  jag  nämt 
uti  det  första,  och  om  icke  således  detta  måhlet  är  utaf  en  annor 


41 


beskaffenhet,  än  det  som  åberopas  till  praejudicat  uti  Facultate 
Philosophica. 

förblifwer  oaflåtel. 


Eders  högGrefl.  Exeellences 


underdånödmiuka 

tienare 

Carl  Linnaeus. 


CJpsala 

1741  Nov.  20. 


Finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  helt  och  hållet  med 
Linnés  handstil. 

1  Såsom  sökande  till  den  efter  Rosén  lediga  adjunkturen  inom  Medicinska 
fakulteten  hade  äfven  anmält  sig  Doktor  Abr.  Räck.  Vid  förslagets  uppsättande 
afgaf  Linné  enligt  fakultetens  af  dekanus,  Professor  Rosén,  till  kanslern  insända 
skrifvelse  ett  votum  af  följande  lydelse: 

»Jag  Carl  Linnaeus  voterar  primo  loco  på  Doctor  Abraham  Baeck, 
som  uti  flere  delar  af  medicinen,  utom  det  han  är  en  complet  academicus, 
sig  här  wid  academien  distingueradt ;  och  at  ännu  mehr  perfectioneras 
rest  till  utlänska  academier.  Secundo  loco  på  Doctor  Johan  Gotschalck 
Wallerius,  såsom  äldsta  medicus,  hwilken  en  tid  warit  adjunctus  i  Lund, 
och  här  wid  Academien  hållit  några  åhr  privata  collegia.  Tertio  loco  på 
Doctor  Olof  Kalmether,  som  ock  eger  ansenlig  lärdom  och  förfarenhet.» 

Professor  Rosén  uppförde  däremot  på  förslaget:  1)  J.  G.  Wallerius,  2)  O. 
Kalmether  och  B)  Med.  Licentiaten  Strandberg,  och  som  han  i  egenskap  af 
decanus  hade  votum  decisivum,  blef  detta  äfven  fakultetens  förslag.  Kanslern 
kunde  ej  annat  än  finna  det  egendomligt,  att  åt  Licentiaten  Strandberg  gafs 
företräde  framför  Bäck,  »som  likwäl  redan  wärkel.  antagit  gradum  in  Medicina 
och  förut  förwärfwat  sig  utaf  facultate  medica  et  särdeles  godt  låford»,  hvarför 
han  infordrade  förklaring  häröfver.  Linnés  svar  är  ofvan  anfördt.  Äfven  Rosén 
androg  »de  skiäl  och  orsaker,  som  föranlåtit  honom  at  sätta  Strandberg  framför 
bem-.te  Doctor  Bäck»,  men  kanslern  förklarade  (i  skrifvelse  till  Consist.  acad.  d. 
23/n  1741),  att  dessa  »intet  warit  tilräckelige  eller  giltige,  ity  at  den  färdighet 
uti  Praxi,  som  Doctor  Bäck  will  betagas,  .  .  .  effter  Professor  Roséns  egit  med- 
gifvande  kanske  aldeles  hafwa  kunnat  utesluta  Doctor  Wallerius,  som  nu  likwäl 
af  faculteten  är  i  det  främsta  rummet  upförd.  Icke  desto  mindre»,  fortsätter 
han,  »har  jag  för  denna  gången  funnit  godt  at  låta  denna  saken  aldeles  bero 
wid  facultetens  förslag,  och  nämt  den  till  adjuncturen,  som  af  bägge  Professo- 
rerne  föreslagen  blifwit»,  d.  v.  s.  Wallerius.  Härtill  fogade  han  dock  följande 
beska  uttalande:  »Jag  förmodar  för  öfrigit,  at  Adjunctus  Wallerius  lärer  ansee 
denna  befordran  som  et  önskeligit  tillfälle  at  få  wisa,  det  de  owarsama  steg  han 
wid  et  eller  annat  tillfälle  till  äfwentyrs  tagit,  tiena  honom  till  at  med  så  mycket 
större  försiktighet  hädaneffter  hålla  sig  wid  et  så  alfwarsamt  wäsende  som  den 
anstår,  hwilken  Ungdomen  med  underwisning  och  efftersyn  bör  tilhanda  gå». 


42 


Tvifvelsutan  var  det  den  skandal,  hvartill  Wallerius  genom  sin  hätska,  mot 
Linné,  hans  medsökande  till  medicinska  professuren,  riktade  skrift  gifvit  anled¬ 
ning,  som  föranledt  kanslern  att  till  adjunktsfullmakten  foga  ett  så  ovanligt 
bihang.  Jfr.  ock  Th.  M.  Fries,  Linné  I  s.  186  not.  8  samt  294 — 297,  hvarest 
utförligare  finnes  redogjordt  för  åtskilliga,  i  samband  härmed  stående  förhål¬ 
landen. 


15. 

Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Råd,  Praesident  samt  Upsala 
Academie  Cancelair. 

Den  af  Eders  Excellence  mig  anförtrodde  Academie-Trä- 
gården  skall  iag  med  all  flit  och  åhåga  söka  uparbeta,  til  Eders 
Excellences  nöije  och  Academiens  nytta.  Men  wid  sielfwa  inrätt¬ 
ningen  möter  mig  en  ganska  stor  swårighet  wid  giödselens  för¬ 
skaffande,  hwilken  här  på  orten  näppeligen  för  penningar  står  at 
bekomma,  utom  hwilcken  Academie  Trägården,  som  i  flera  år 
blifwit  illa  skiöt,  omöijeligen  kan  uphielpas;  eij  heller  i  den  drif- 
bänkar  anläggas. 

Hade  altså  tänkt,  at  rid-Stallen  som  står  på  Academiens  Stat 
och  af  Academien  underhålles  woro  obligerad  til  Academie-Trä- 
gården  lämna  giödselen  fram  för  til  någor  annor  privat  Person; 
ty  talte  iag  munteligen  med  Stallmästaren  för  några  weckor  sedan, 
om  giödsels  bekommande  til  Trägården,  som  sade  sig  lämnat 
giödselen  til  Stalldrängarnes  förnödenhet  at  den  disponera,  wille 
dock  hos  dem  så  laga,  at  iag  giödselen  hädan  efter  emot  betalning 
kunne  til  Trägården  få  låta  afföra;  och  ändteligen  at  Stallet  dage- 
ligen  kastade  af  sig  wid  pass  ett  lass  giödsel,  låt  mig  förstå. 

Efter  några  weckors  w^äntande,  skickade  iag  Academie  Trä- 
gårdsMästaren  till  Stallet,  giödselen  at  afhämta  låta,  som  fick  swar 
af  Stalldrängarne  at  ingen  giödsel  woro  at  tilgå,  utan  woro  dels 
redan,  dels  skulle  af  Herr  Baron  och  Landshöfdingens  betienter, 
som  sades,  kanskie  och  af  andra,  bortföras.  At  iag  således  icke  ser 
mig  utwäg  de  rara  utländska  frön,  mig  af  åtskillige  Botanicis  blif¬ 
wit  tilskickade,  kunna  en  gång  updrifwa. 

Ty  lämnas  til  Eders  Excellances  nådigste  ompröfwande,  om  eij 
trägården,  framför  någor  annor,  årligen  kunde  af  Stallgården  be¬ 
komma  100  lass  giödsel,  emot  skiälig  betalning,  och  om  eij  Stall- 


43 


drängarna  kunna  förbiudas  låta  något  lass  giödsel  försäljas  eller 
bortföras,  för  än  Academie  Trägården  fått  sin  fyllnad.  Afwaktar 
en  nådig  Resolution,1  förbi ifwande 

Eders  HögGrefliga  Excellences 

1742  Mart.  5  underdån-ödmiukaste  tienare 

Upsala  Carl  Linnaeus. 


Finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  endast  datum  och  namn¬ 
teckning  af  Linnés  hand. 


1  Kanslerns  svar  blef  naturligtvis  bifall  till  Linnés  begäran. 


16. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Konglig  Maijstets 
och  Riksens  Råd,  Preesident  samt 
Upsala  Academiae  Cantzler. 

Eders  Höggrefliga  Exellence  har  sig  mehr  än  noga  bekant,  at 
öfwer  hela  Norland  ifrån  Gefle  til  Åbo,  öfwer  200  mihls  district, 
ingen  Medicus  för  de  sjuka  är  at  tilgå,  och  huru  inbyggarena  nu 
på  få  åhr,  mehr  än  til  tredie  delen  smält  bort  af  farsoter,  som 
mehrendels  pläga  kunna  häfwas  af  förståndige  Medicis;  samt  änte- 
ligen  liwad  högst  hälsosamma  medel  Hans  Kongliga  Maijstet,  på 
Riksens  ständers  underdåniga  tillstyrkande,  wid  sista  Riksdag, 
tagit,  medelst  en  Physices  Lectors  insättiande  wid  Hernösands  Gym¬ 
nasium,  som  är  Promotus  Medicus. 

Nu  som  vacance  existerat  wid  samma  Gymnasium  medelst 
Lector  Söderströms  transport  til  pastorat,  och  ehuru  man  eij 
twiflar  det  Consistorium  loci  emot  en  så  högstnödwändig  och  nyttig 
anordning  hafwer  något  at  inwända,  fördristar  in  för  Eders  Hög¬ 
grefliga  Exellence  facultas  Medica  allerödmiukast  recommendera 
Medicinse  candidaten  Nils  Gissler1,  som  torde  wara  det  tienligaste 
subjectet  til  en  sådan  bestälnings  förwaltande,  såsom  han  sielf  i 
Norland  födder  är  och  altså  wid  nationen  och  climatet  wan.  Och 
som  man  förnummit  at  dysenterien,  den  förledit  åhr  i  Norlanden 
så  många  hundrade  bortryckte,  nu  åter  begynner  sig  utsprida,  är 
man  försäkrat  at  Eder  Höggrefliga  Excellence  af  städs  bepriselig 
ömhet  för  nationen,  med  sin  högst  gällande  föreställning  hos  Hans 


44 


Kongliga  Maijstet  begår,  at  detta  tilfället  wid  Hernösand  eij  å 
sido  sättjes;  hwarigenom  bemälte  Gissler,  som  redan  giort  facul- 
teten  fult  nöije  wid  Examen  Theoreticum,  ocli  nu  är  färdig  at 
aflägga  examen  practicum,  samt  söka  Honores  in  Medicina,  sielf 
winner  det  han  åstundar. 

Förblifwa  oaflåteligen 

Eders  Höggrefliga  Exellences 
underdän  ödmiukaste  tienare 
(Namnteckningar  saknas). 


Originalet  ej  anträffadt,  men  väl  ett  koncept  af  annan  hand  bland  Medi¬ 
cinska  fakultetens  Acta.  Odateradt,  men  utan  tvifvel  skrifvet  i  April  1744. 
Att  Linné  var  den  verklige  författaren,  är  otvifvelaktigt. 

1  Nils  Gissler,  född  1715,  erhöll  den  sökta  platsen,  hvilken  han  såsom 
Logices;  Physices  et  Medicinac  Lector  innehade  till  sin  död  1771.  Att  han  allt 
framgent  behöll  sitt  intresse  för  naturalhistorien,  därom  vittna  hans  talrika,  i 
Vetenskaps-akademiens  Handlingar  intagna  skrifter,  hvarför  han  ock  1748  invaldes 
till  ledamot  i  densamma. 


17. 

Högwälborne  Herr  Grefwe 
Kongl.  Maijitts  och  Riksens  Råd 
President  och  wår  Cancellaire. 

I  går  ankom  Hans  Kongl.  Höghets,  genom  Eders  högg.  Ex- 
cellences  nådgunstiga  bemedlande,  dyrbara  skänk  hit  till  Academie 
trägården,  där  det  af  mig  blef  uptagit  i  2:ne  professorers  närwaro. 1 

Samblingen  är  ganska  stor,  bestående  wid  pass  af  80  flaskor, 
med  diur,  ormar,  grodor,  ödlor,  fiskar,  inseeter,  alla  ifrån  en  främ¬ 
mande  werld  härkomna.  Här  blifwer  tillfälle  för  mig  at  arbeta 
ett  hårt  wärk  med  nöje  och  hiertans  ro ;  här  blif:r  tillfälle  at 
beprisa  gifwaren,  at  underrätta  den  lärda  werlden,  at  föröka 
sciencen,  at  pryda  academien.  Jag  hade  lust  först  utgifwa  detta 
alt  i  disputationer,  om  jag  wiste  något  sätt  at  upmuntra  stu- 
denterne  härtill,  då  woro  inventarierne  tryckta  och  sciencen  fingo 
sitt  lius.  det  kunde  sedan  framdeles  alt  upläggas  uti  ett  wärk. 


45 


Det  förnämsta  hwar  med  Eders  Höggrefl.  Excellence  för  denna 
gången  oroas  af  min  underdån.  ödmiuka  skrifft  är  det,  at  jag 
blefwit  af  Consistorium  Academicum  anbefalt,  såsom  med  etl  pri¬ 
vat  bref,  underdån. -ödmiukast  förfråga  om  Consistorium  acade¬ 
micum  törs  med  tacksäjelse  skrifft  sielf  inkomma  till  Hans  Kongl. 
Höghet,  äller  på  hwad  sätt  och  med  hwad  wördnad  academien 
skall  betyga  sin  tacksamhet  hoos  en  så  hög  herre?  Eders  Högg. 
Excellence  torde  af  wanlig  hög  nåd  lämna  mig  här  om  ett  par  ord, 
så  snart  Eders  Höggr.  Excellences  tid  och  tillfälle  medgifwer2. 
förblif:r  oafl. 

Wår  Store  Cancellaires 

Upsala  d.  10  Sept.  underdån  ödmiukaste  tienare 

1745.  Carl  Linnseus. 

I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  lielt  och  hället  med  Linnés 
handstil. 

1  Den  26  September  1745  »gaf  Rect.or  Gonsistorio  Academico  wid  han¬ 
den,  huruledes  tlie  af  Hans  Kongl.  Höghet  hitskänkte  naturalier  woro  ankomna 
och  af  Professor  Linnseus,  i  Rectoris  samt  Professor  Klingenstiernas  närwaro, 
behörigen  emottagna,  och  befundne,  såsom  här  specificeradt  följer: 

1.  Ormar  af  åtskilliga  slag,  til  antalet  21  st.  —  2.  Ödlor,  20  st.  — 
3.  Grodor,  5  st.  —  4.  Sköldpadda,  l  st.  —  5.  Quadrupedia,  7  st.  —  6.  In- 
secta,  7  st.  —  7.  Vermes,  4  st.  —  8.  Fiskar,  28  st.,  tilsammans  87  Individna, 
alla  inlagda  i  Flaskor,  fyllda  med  Spiritu  vini,  af  liwilka  twänne  äro  under 
wägen  sönderslagne».  (Gons.  prot.) 

2  Härtill  svarade  Kanslern  den  1,/e,  att  han  »håller  både  för  tienligt 
och  anständigt  att  Consistorium  Academicum  med  det  foderligaste  med  en  sådan 
tacksägelseskrift  inkommer»  (Riksarkivet,  Ups.  Kansl.-Emb:s  concepter). 


18. 

Högwälborne  Herr  Grefwe 
Kongl.  Maij:ts  och  Sweriges  Rikes  Råd 
President  uti  Kongl.  Cancellie  Gollegio 
Upsala  Academie  Canceller. 

Den  synnerliga  och  prijswärda  ömhet,  som  Eders  Excellence 
altid  behagat  hysa  för  wår  Academie  och  allehanda  Wettenskapers 
upkomst,  giör  at  jag  fördristar  mig  med  denna  min  Böne  skrifft 
allerödmiukast  inkomna. 


46 


De  store  och  dyrbare  samlingar  af  Naturalier:  Diur,  Foglar, 
Fiskar,  Inseeter,  Ormar  &  c.  som  dels  af  Hans  Kongl.  Höghet,  dels 
af  Eders  Excellence1  siälf’  hit  til  Upsala  Academie  äro  förärade 
och  under  mitt  upseende  stälde,  wore  jag  sinnad  at  rätt  beskrifwa 
och  till  allmen  nytta  giöra,  om  jag  allenast  härtill  ägde  de  sub¬ 
sidier  af  Böcker  som  fordrades. 

Till  Consistorium  Academicum  ingaf  jag  derföre  ett  wördsamt 
Memorial  med  anhållan  at  utur  Bibliotheca  Publica,  till  ett  sådant 
wärks  utförande,  då  och  då  få  låna  en-  eller  annan  oumgängelig 
Bok,  emedan  mig  wore  omögeligt  at  draga  med  mig  Flaskor  och 
Diur  tillika  med  mina  egna  adversaria  och  skrefne  samlingar, 
dageligen  och  så  ofta  de  behöfdes  uti  Bibliothequet;  men  ehuru 
denna  min  ansökning  war  utan  all  egen  nytta  och  endast  grundad 
på  Sciencens  upkomst,  måste  jag  likwäl  se  mig  få  afslag  af  dem, 
som  Sciencer  mäst  favorisera  skulle. 2 

Är  altså  till  Eders  Excellence,  som  uti  alla  mål  så  högt  up- 
hulpit  Studiernas  flor  wid  Upsala  Academie,  nu  min  underdån 
ödmiuka  ansökning,  det  täcktes  Eders  Excellence  antingen  af  egen 
myndighet,  eller  ock  där  så  finnas  skulle  nödigt  för  mig  utwercka 
Hans  Kongl.  Maij:ts  tillstånd  at  få  af  Bibliotheca  Publica  utbe¬ 
komma  nödige  Böcker.  Hwaremot  jag  skall  winlägga  mig  at  ut¬ 
arbeta  sådant,  som  få  andra  skola  åstadkomma  och  alt  detta  till 
Publici  nytta  och  Academiens  heder.3  Framhärdar  oaflåteligen 

Eders  HögGrefl.  Excellences 
Upsala  d.  1  Octobr  underdån  ödmiuke  tienare 

1745.  Carl  Linnseus. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  helt  och  # hållet  med  Linnés 
handstil. 

1  Såsom  grundläggaren  af  Upsala  universitets  zoologiska  museum  kan 
anses  Universitets-kanslern  Grefve  Carl  Gyllenborg  genom  den  gåfva  af  24  i 
sprit  förvarade,  utländska  amfibier,  som  han  i  Sept.  1745  öfverlemnade,  hvartill 
följande  år  lades  en  ny  gåfva,  »bestående  i  Coraller,  Chinesiska  foglar  och 
andra  curieuse  Samblingar  af  Naturalie  saker»  (Gons.  acad:i  tacksägelsebref 
d.  28/s  1745). 

2  I  skrifvelse  af  d.  26/9  1  745  hade  Linné  hos  Consistorium  anhållit  om 

tillstånd  att  få  af  Bibliotheca  Publica  låna  böcker,  »allenast  twå  i  sönder»,  »med 
försäkran,  at  hvardera  efter  14  dagar  återställa.  Men,  som  Consistorium  Aca¬ 
demicum  icke  kunde  tiltro  sig  at  på  något  sätt  gå  ifrån  af  Hans  Kongl.  Maj:t 
inskränkte  böckers  utlånande  af  Bibliothequet;  ty  blef  thenna  hans  begäran 
afslagen»  (Cons.  acad:i  prot.  s.  d.).  Det  var  med  anledning  häraf,  som  Linné 


47 


ingick  till  Kansleren  med  ofvanstående  skrifvelse.  Resultatet  häraf  blef,  att 
genom  Kanslern  utverkades  ett  Kungl.  bref  af  den  18/ 10  s.  å.,  hvari  bestämdes, 
att  åt  »enhwar  af  Docentes  wid  Academien  i  IJpsala»,  som  »har  något  nyttigt 
arbete  under  händer»,  »lemnas  tillstånd  att  emot  behörig  revers  utur  Kongl. 
Bibliotheket  derstädes  till  låns  erhålla  de  Böcker,  som  han  till  ett  sådant  sitt 
arbete  kan  hafwa  af  nöden». 

Glädjen  häröfver  blef  så  stor  och  allmän,  att  Gonsistorium  d.  26/io  häraf  tog 
sig  anledning  att  besluta,  att  man  »til  sin  wördnads  betygande  borde  låta  göra 
en  Medaille  åt  merhögbemälte  Excellence».  Endast  Bibliotekarien  Norrelius  tred- 
skades  att  ställa  sig  kungabrefvet  till  efterrättelse,  därvid  åberopande  sig  på  ett 
samtal  med  Kansleren.  Detta  föranledde  upprepade  ordskiften  i  Consistorium. 
Vid  ett  af  dessa  (den  1  December)  yttrade  sig  Linné  till  protokollet: 

»Jag  kan  aldrig  föreställa  mig  annat,  än  at  Bibliothecarien  Norrelius 
antingen  intet  rätt  proponerat  saken  för  Hans  Excellence,  eller  ej  rätt 
förstått  Hans  Excellences  mening;  ty  jag  är  säker  på,  at  Cancelleren  ej 
är  contradictoir,  och  gör  then  nåd  kraftlös,  som  Konangen  behagat  lemna 
oss  på  Cancellerens  föreställande.  Och  wet  jag  ej  hwarföre  Bibliothe¬ 
carien  gör  så  många  instantier  wid  Bibliothequets  nyttiande,  i  synnerhet, 
som  han  ej  kunnat  förete  et  enda  exempel  på  missbruk  med  lånen.  För 
mig  är  det  omöjeligit  at  få  köpa  the  böcker,  som  äro  mig  nödige,  och 
Biblothecarien  måtte  tilstå,  at  jag  warit  sparsam  i  lånande,  och  på  thetta 
sättet  oroar  han  Gonsistorium  Academicum.  Jag  håller  therföre  före,  at 
ett  bref  bör  härom  afgå  til  Cancelleren.» 

För  denna  hotelse  fann  Norrelius  rådligast  att  falla  till  föga. 

3  De  erhållr.a  naturalierna  lemnade  material  till  Linnés  akademiska  af- 
handlingar  Amphibia  Gyllenborgiana  (1745)  och  Museum  Adolpho-Fride- 
ricianum  (1746).  Efter  mottagande  af  den  förra  förklarade  Kanslern  i  bref 
till  Linné  d.  24/6  1  74  5,  att  »iag  kan  eij  underlåta  besynnerl.  at  tacka  för  den 
del  iag  mig  får  tilägna  af  ändamålet,  som  Herr  Professoren  med  berörde  dis¬ 
putation  haft,  försäkrandes,  at  hos  mig  skal  altid  swara  den  åtanke,  som  Hr 
Professorens  wänliga  sinnelag  för  mig  förtienar». 


19. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Råd, 
Prsesident  samt  Upsala  Academie  Canceller. 

Eder  Hög.  Ex.  behagar  nådgunstigast  påminna  sig,  huruledes 
Tit.  behagat  genom  Bref  till  Gonsist.  Acad.  af  d.  21  Jan.  1742  nå¬ 
digst  stadfästa  den  oss  emellan  giorda  repartition  af  föreläsningarna, 
samt  tillägga  oss  den  förmånen  at  wij  få  utan  hyra  bebo  den  ena 
det  Botaniska  och  den  andra  wissa  rum  uti  Nosocomii  huset. 


48 


Wij  erkänna  med  ödmiuk  wyrdnad  en  sådan  E.  Ex.  ynnest, 
hwilken  nu  och  framgent  skall  tiena  os  till  upmuntran  at  med  all 
flit  bestrida  de  Sysslor,  till  hwilka  wij  oss,  emot  en  sådan  förmåns 
åtniutande,  förbundit. 

Wår  glädie  skulle  wara  stor,  om  wij  en  gång  finge  här  se  Tit., 
då  wij  giöra  oss  hopp  om  at  E.  Ex.  med  nöije  skulle  anse  den 
omsorg,  med  hwilken  wij  söka  den  ena  uti  Nosocomio  manuducera 
medicinse  studiosos  till  sielfwa  Praxin  medicam,  och  den  andra  till 
at  uprätta  Botaniska  Trägården. 

Nu  ähuruwäl  af  alt  detta  följer  at  den  ena  af  oss  har  inten- 
dance  öfwer  Trägården,  dess  Betiänter  och  medel,  och  den  andra 
öfwer  Nosocomium,  dess  wid  makt  hållande  och  inrättande  till 
medicinse  studiosorum  bästa,  och  consist.  academ.  redan  för  detta 
committerat  oss  hwar  för  sig  at  öfwer  dessa  husens  reparerande 
hafwa  inseende,  det  wij  ock  willigt  effterkommit;  dock  som  wij  för 
framtidens  skull  och  på  det  wij  i  det  wij  finna  nödigt  till  dessa 
wärkens  befrämjande  och  uprätthållande  at  föranstalta,  måga  wara 
nog  autoriserade,  ha  wij  effter  noga  öfwerwägande  funnit  för  oss 
nödigt  i  underdån-ödmiukhet  utbedia  oss  Eder  H.  Ex.,  såsom  wår 
högsta  förmans,  constitutorial. 

Som  det  wid  wissa  föreläsningar  will  för  auditorum  nytta  skull 
wara  oumgängeligit  a  t  wijsa  örter,  Stenar,  diur,  anatomiska  Preepa- 
rata,  Taflor,  medicamenter  samt  chymiska  instrumenter,  och  sådant 
icke  kan  låta  sig  giöra  uppe  i  academien,  ty  är  wår  underdån- 
ödmiuka  förfrågan,  om  wij  wid  de  omständigheterna  ega  Tit.  nådiga 
tillstånd  at  äfwen  hålla  wåra  Publique  Föreläsningar  den  ena  uti 
Orangeri e  salen  och  den  andra  uti  Stora  Nosocomii  Salen,  på  samma 
sätt  som  här  H.  Professoren  Celsius  effter  högt  wederbörligit  till¬ 
stånd  giör  uti  observatorii  salen. 

Faculteten  afwacktar  med  all  wyrdnad  Tit.  nådiga  utslag1  och 
framhärdar  in  till  döden. 

[Inga  namnteckningar] 


Endast  kändt  genom  ett  efter  Linnés  dictamen  uppsatt  ocli  af  honom 
egenhändigt  korrigeradt  koncept  hland  Medicinska  fakultetens  Acta.  Odateradt, 
men  säkerligen  skrifvet  i  förra  hälften  af  1740-talet. 

1  Kanslerns  svar  på  denna  skrifvelse  har  ej  anträffats;  antagligen  bestod 
det  i  ett  helt  kort  bifall.  Linnés  föreläsningar  höllos  emellertid  under  hela  hans 
professorstid  nästan  alltid  å  Gustavianum  och  endast  undantagsvis  i  botaniska 
trädgårdens  orangerisal,  då  växterna  därifrån  voro  utflyttade. 


49 


20. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maij:s  och  Swärges  Rikes  Råd. 
President  uti  Kongl.  Cancellie  Collegio  samt 
Upsala  academise  Canceller. 

Det  hafwer  Eder  HögGrefweliga  Excellence  nådigast  behagat 
til  Faculteten  remittera  twenne  Joh.  Darelii 1  ansökningar  om  reno¬ 
vation  af  Stipendio  regio  uti  Facultate  Medica.  Men  genom  det 
at  Facultctens  ledamöter  på  någon  tid  warit  åtskilde,  har  denna 
saken  kommit  at  upskutas  till  denna  dag.  Faculteten  hafwer  för 
sin  dehl  här  wid  intet  annat  at  föredraga,  än  at  samme  Darelius 
är  en  stilla,  alfwarsam  och  arbetsam  yngling,  den  der  om  sig 
gifwer  wackert  hopp;  ty  hemställer  til  Eders  HögGrefweliga  Ex- 
cellences  nådigaste  bepröfwande  Faculteten  underdån  ödmiukast, 
huruledes  samme  Darelius  kan  uti  sin  ansökning  wilfaren  blifwa. 
Wi  förblifwe  samt  och  synnerligen  med  oaflåtelig  diup  wyrdnad 
Eders  HögGrefwelig  Excellences 

Upsala  1746  underdånödmiuke  tienare 

d-  13  Maj*'  Carl  Linnseus  Nils  Rosén. 

fac.  med.  p.  t.  Dec. 


I  Riksarkivet  bland  Ups.  Ivansl.-Emb:s  Handl.  Endast  underskriften  (utom 
Roséns  namn)  af  Linnés  hand.  —  Påskrift:  »1746  d.  5  Novemb.  bifallit  och 
afgått  bref  til  Consist.  Acad:m  i  Upsala». 

1  Johan  Anders  Darelius,  adlad  (1773)  af  Darelli,  född  1718,  student 
i  Upsala  1733,  respondent  (1741)  till  J.  G.  Wallerii  disputation  Decades  bince 
tkesium  medicarum  (den  bekanta  skriften,  hvari  W.  på  ett  hänsynslöst  sätt 
angrep  sin  medsökande  till  medicinska  professuren,  Linné),  assessor  i  Gollegium 
medicum  1750 — 1780,  död  samma  dag  som  hans  afskedsansökan  beviljades. 
Genom  inrättande  af  ett  lasarett  vid  Sätra  brunn  befrämjade  han  i  hög  grad 
dennas  uppblomstring,  hvarjämte  han  ock  förmådde  egaren,  Biskop  Kalsenius, 
att  skänka  densamma  till  Upsala  universitet. 


Linnés  bref  växling  1. 


4 


50 


21. 


Durchläuchtige  Allernådigste  Arf Furste. 

Det  har  här  wid  Acadernien  någre  Medicinse  studiosi,  som  uti 
9  å  12  år  med  all  flit  idkadt  sine  Studia  medica,  nu  ändtligen 
kommit  till  den  mognad,  at  de  med  adprobation  icke  alenast  hwar- 
dera  publice  twenne  gånger  disputeradt,  utan  ock  i  Faculteten 
undergådt  så  Examen  theoreticum,  som  practicum,  samt  dessutom 
resolveradt  de  dem  af  Faculteten  föresatta  casus,  utom  Lectiones 
prsecursorias.1 

Således  hafwa  desse  prsesterat  alt,  som  efter  Kongl.  Acade- 
miska  constitutioner  åligger  dem,  som  böra  få  antaga  gradum  uti 
Facultate  Medica. 

Sådane  äro  följande  Licentiati  Medicinse,  som  nu  söka  Gradum 
Doctoris : 

Joh.  Darrelius,  W. gothus. 

Jon.  Kisernander,  O. gothus. 

Joh.  Ott.  Hagström,  Jemtlandus. 

Laur.  Klase,  Smolandus. 

Godof.  Dubois,  Stockholmiensis.2 

Ty  hemställer  till  Eder  Kongl.  Flöghet  facultas  medica  i  under¬ 
dånighet  föregående  Licentiater,  med  lika  djup  underdånighet  an- 
hållandes,  det  täcktes  Eders  Kongl.  Höghet,  såsom  Academiens 
höga  Cancellér,  meddela  faculteten  för  dessa  veniam  promovendi. 

Men  som  Eders  Kongl.  Llöghets  närwaro  icke  kan  af  Facul¬ 
teten  åstundas,  ty  anhåller  Faculteten  i  djup  underdånighet,  det 
täcktes  Eders  Kongl.  Höghet  tillstädja  Rectori  magnifico  efter  wan- 
ligt  bruk,  at  å  Eders  Kongl.  Höghets  wägnar  under  sielfwa  acten 
meddela  Promotori  veniam  promovendi.3 

Wi  framhärda  med  underdån  i  gste  zele 
Eders  Kongl.  Höghets 

underd ånigste  och  troplichtigste 
Upsala  d.  21  Martii  tjenare 

1749.  Carl  Linnseus  Nils  Rosén. 

p.  t.  Decan. 

I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  namnteckningen  med 
Linnés  handstil. 


51 


1  Sedan  alla  examina  och  disputationer  blifvit  fullgjorda,  måste  den,  som 
ville  blifva  promoverad  till  medicine  doktor,  dels  författa  en  uppsats,  hvari  redo¬ 
gjordes  för  diagnosen  och  behandlingen  af  ett  af  fakulteten  framställdt  sjuk¬ 
domsfall,  dels  hålla  en  offentlig  föreläsning,  en  s.  k.  lectio  prmcursoria. 

2  Om  de  här  uppräknade  licentiaterna  torde  följande  böra  meddelas: 
Johan  Darelius  se  ofvan  sid.  49.  —  Jonas  Kjernander,  född  1721,  död  1778 
såsom  praktiserande  läkare  i  Stockholm.  —  Johan  Otto  Hagström,  född  1716, 
provincial-medicus  i  Östergötland,  död  1792.  En  af  Linnés  mest  begåfvade  och 
honom  tillgifna  lärjungar.  —  Lars  Klase,  född  1722,  en  tid  provincial-medicus  i 
Jönköping;  dog  1766  i  största  elände  på  Stockholms  lasarett  efter  en  på  grund 
af  ostadigt  sinnelag  vexlande  lefnad.  Var  respondent  ä  den  första  af  Linné 
såsom  professor  utgifna  disputationen  ( De  Betula  nana,  1743).  —  Gottfrid 
Dubois,  född  1725,  Förste  provincial-medicus  i  Stockholms  län,  död  1790.  En 
af  Linnés  följeslagare  på  resan  till  Öland  och  Gotland. 

- 3  Kanslern  lemnade  härtill  sitt  bifall  den  bU,  hvarefter  promotionen  egde 
rum  den  27  s.  m.  Rosén,  skulle  egentligen  varit  promotor,  men  alldenstund 
han  såsom  lifmedicus  kvarhölls  vid  hofvet,  anmodade  han  Linné  att  fungera. 
»Altså  utgafs  programa  1749  d.  26  April  om  utlänska  promotioner .  . .  Linnaeus 
orerade  de  metamorphosi  humana.  Myckenheten  af  auditores,  musique,  collation 
och  alt  war  präctigare,  än  någon  promotion  tillförene».  I  motsats  härtill  är 
det  om  promotionen  den  12  April  1743,  då  Linné  äfven  var  promotor,  anteck- 
nadt;  »Wid  denna  acht  bruktes  ingen  Musique,  såsom  Facultas  Medica,  långt 
för  detta,  all  musique  wid  slika  tillfällen  aflagt»  (Med.  fak:s  protokoll). 


22. 

Durchläutigste  Allernådigste  Arffurste. 

Att  Hans  Kongl.  Maij:t  genom  skrifwelse  till  Eders  Kongl. 
Höghet,  hwilken  Eders  Kongl.  Höghet  under  d.  17  februari  sist- 
ledne  Consistorio  i  nåder  föreständigat,  täckts  förklara  thes  Nå- 
digste  wählbehag  öfwer  the  ringa  arbeten,  jag  likmätigt  min  under- 
såtelige  plicht,  i  afseende  på  fäderneslandets  nytta,  giöra  kunnat, 
thet  ärkienner  jag  med  underdånigst  wördnad  för  then  största  Kongl. 
Nådh,  som  en  undersåte  någonsin  kan  wederfaras1. 

Hans  Kongl.  Maijitts  Nådigste  befallning  att  then  samma,  genom 
en  uti  instundande  sommar  till  Skåne  och  andra  orter  i  riket  an¬ 
ställande  resa,2  fortsätta,  är  i  lika  måtto  för  mig  then  krafftigste 
förbindelse  och  upmuntran,  att  med  fulkoml igaste  åtrå  hädan  äffter 
söka,  att  i  hela  min  lifstid  uppoffra  hälsa,  kraffter  och  all  förmåga 
till  winnande  af  Hans  Kongl.  Maij:tts  och  Eders  Kongl.  Höghets 
ofvvan  högst  bem:te  owärderliga  nåd  och  åtanka. 


52 

Hwad  nu  thenna  mig  i  sommar  i  Nåder  anbefalte  resan  be¬ 
träffar,  så  ehuru  wähl  jag  med  all  undersåtelig  undergifwenhet 
högst  berörde  Hans  Ivongl.  Maijdts  Nådiga  willia  ärnar  ställa  mig 
till  underdånigst  äffterlefnad,  har  doch  inför  Eders  Kongl.  Höghet 
jag  härmedelst  i  underdånighet  berätta  bort,  huru  som  i  anseende 
till  then  apparatus  af  ålskillige  nödige  instrumenter,  som  till  hwarie- 
handa  röns  anställande  ärfodras,  hwilka  ej  så  snart  kunna  blifwa 
färdige,  mer  bemälte  resa  ej  torde  med  den  förmon  och  nytta,  som 
åstundas,  nu  i  sommar  kunna  företagas,  så  mycket  mindre,  som  till 
thetta  ändamålet  warit  oundgängeligit,  att  jag  redan  nu  wid  thenna 
årstiden  mig  uti  orten  infunnit,  på  thet  jag,  ibland  annat,  måtte 
kunnat  få  se  hela  processen  af  åckerbruket. 

Hwarförutan  hoos  Eders  Kongl.  Höghet  jag  i  underdånighet  får 
anmäla,  thet  jag  icke  allenast  redan  måst  lofwa  min  private  infor¬ 
mation  i  thenne  sommar  åt  en  Monsieur  Missa,3  som  nu  lärer  wara 
på  wägen  hit  ifrån  Paris,  utan  ock  att  min  närwarelse  wid  then 
renovation  af  ena  flygelen  på  orangeriet,  som  i  sommar,  till  wäx- 
ternas  altfor  myckna  trängsel,  kommer  att  ske,  torde  wara  aldeles 
nödig.  Såsom  jag  ock  nu  för  tiden  har  åtskillige  arbeten  under 
händer,  såsom  Hortus  Upsnliensis ,  Systema  Naturce  auct.,  som 
nu  äro  under  trycket  och  således  ej  kunna,  utan  förläggarens 
största  skada,  afstadna  och  uppehållas.  Hwar  till  komme,  att  the 
twänne  andra  arbeten,  Materia  Medica  och  Systema  Morborum? 
hwilka  redan  äro  af  mig  utarbetade,  äfwenledes  torde  nu  i  sommar 
blifwa  fultryckte  och  afdragne.  De  widlöfftige  experimenter,  jag 
förra  åhren  begynt  om  hwad  vväxter  af  Boskapen  ätas  och  icke 
ätas,  kunne  jag  äfwen  i  sommar  fä  tillfälle  att  fulborda  til  fädernes¬ 
landets  och  wår  oeconomies  wärkeliga  nytta. 

Skulle  förthenskull  Eders  Kongl.  Höghet,  i  anseende  til  ofwanför 
bemälte  skiähl  och  hinder,  i  nåder  täckas  tillåta,  att  jag  får  wara 
hemma  uti  nästkommande  sommar,  så  kunde  jag  nästkommande 
åhr,  om  Gud  lifstiden  förlänar,  både  i  acht  taga  tiden,  såsom 
ock  för  ut  förse  mig  med  alt,  hwad  till  en  slik  resas  nyttiga  före¬ 
tagande  kunne  erfodras.  Hwilket  är  hwar  om  hoos  Eders  Kongl. 
Höghet  jag  i  underdånighet  medelst  thetta  dristat  anhålla.5 

Förblifwer  med  diupaste  underdånighet  till  dödsstunden 
Eders  Kongl.  Höghets 

underdånigste  och 

Upsala  1748  troplichtigste  tienare 

d.  22  Marti  i.  Carl  Linnseus. 


Linnés  egenhändiga  skrifvelse  finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s 
Handl.). 

1  Denna  kungl.  skrifvelse  har  hvarken  i  Riksarkivet  eller  Upsala  univer¬ 
sitets  arkiv  kunnat  anträffas. 

2  På  grund  af  ett  af  Öfverhofintendenten  Harleman  författadt  memorial 
beslöt  Riksdagen  174-7,  »at  Hr  Professor  Linnseus  måtte  anbefallas  uppå  Publique 
bekostnad,  hwartil  wisse  resepenningar  kunde  utsättas,  åter  företaga  sig  sådane 
resor,  hwarmed  han  nu  i  Sommar  til  Skåne  kan  giöra  en  början  och  sedan 
widare  til  de  orter,  hwarest  Producterne  ej  ännu  blifwit  bekante»  —  ett  beslut 
som  den  21/i  1748  af  Kgl.  Maj:t  godkändes. 

3  Den  första  utlänning,  som  kom  till  Upsala  för  att  åtnjuta  undervisning 
af  Linné,  var  Henri  Missa,  hvilken,  försedd  med  rekommendationsbref  af  Alb. 
v.  Haller,  dit  anlände  i  Augusti  1748  och  af  Linné  mottogs  med  största  väl¬ 
vilja.  I  början  af  följande  år  återvände  han  helt  plötsligt  till  Frankrike  efter 
att  hafva  mot  sin  lärare  uppfört  sig  på  ett  otacksamt  och  opassande  sätt.  Om 
lians  senare  öden  är  intet  bekant.  Linné  nämner  honom  sedan  aldrig  bland 
sina  lärjungar. 

4  Af  de  här  uppräknade  arbetena  utkom  Hortus  Uplandicus  och  den  nya 
upplagan  af  Systemci  Natur ce  1748  samt  Materia  medica  1749.  Genera  mor- 
lo orum  publicerades  däremot  först  såsom  disputation  1759,  sedan  som  själfständigt 
arbete  1763. 

3  Denna  af  Linné  gjorda  anhållan  blef  den  28  April  af  Kgl.  Maj:t  beviljad. 


23. 

Durchläutige  Allernådigste  Arf Furste. 

Hans  Konglig  Majestät  har,  genom  Eder  Konglig  Höghet,  af 
den  16  Martii  och  den  13  Maji  1748,  effter  Riksens  höglofliga 
Ständers  underdåniga  tilstyrkande,  allernådigast  anbefallt  mig,  at, 
nu  i  Wår  och  Sommar,  giöra  en  resa  på  publici  omkostnad,  genom 
Skåne  och  närgränsande  orter,  der  at  beskrifwa  Naturalier  och 
andra  märckwärdigheter. 

Til  underdånigst  effterlefnad  af  så  hög  Konglig  befallning,  är 
jag  sinnad  nu  i  April  anträda  resan  åt  Skåne  så  tidigt,  at  jag  må 
komma  dit  neder  för  Maji  begynnelse. 

Ty  är,  til  Eder  Konglig  Höghet,  min  underdåniga  bön,  det 
täktes  Eder  Konglig  Höghet  utwerka  hos  Hans  Maijestät  för  mig 
Stat  och  resepenningar  til  denna  resa,  som  wid  pass  lärer  kunna 
aflöpa  på  Etthundrade  dagar. 

Hå  jag  i  äfwen  lika  underdånighet  anhåller,  at  en  Amanuense 
måtte  mig  bestås,  som  hjelper  mig  om  nätterna,  sedan  jag  är 


54 


dageligen  trött  af  resan,  at  de  om  dagen  anstälte  rön  och  arbeten 
straxt  upsätta.  Jag  har  wäl  tilförene,  på  Öländska,  Gottländska 
och  Wästgiöthiska  resorna,  sielf  hållit  mig  en  sådan  Amanuense,  och 
derföre,  at  någorlunda  utkomma  med  Staten,  redit  hela  wägen, 
men  sedan  jag  nu  är  mera  bruten,  af  år  och  arbete,  kan  jag  icke 
uthärda  med  ridande  en  så  lång  wäg.  Och  at  af  egen  Stat  hålla 
mig  Amanuense  blifwer  omögligit,  då  halfwa  Staten  åtgår  til  wagn 
och  resekläder.  Utom  det,  at  jag  eftersätter  hwad  jag  wid  Aca- 
demien  genom  mit  arbete,  den  tid  jag  borto  är,  som  mina  Colleger, 
kunde  förtiena  mig,  genom  privat  information.1 
Jag  framhärdar  til  min  död 

Eders  Kongl.  Höghets 

Upsala  d.  3  Martii  underdånige  och  troplichtigste 

1749.  tienare 

Garl  Linnseus. 

Skrifvelsen  finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  under¬ 
skriften  af  Linnés  hand. 

1  Genom  Kgl.  bref  af  den  4A  beviljades  Linnés  anhållan  om  en  ama¬ 
nuens,  »hwilken  för  honom  synes  wara  oundgängelig»,  och  skulle  åt  denne 
»bestås  skiuts  på  en  häst  och  1  dir  silfimts  tractamente  om  dagen».  Till  sådan 
sin  medhjälpare  utsåg  Linné  studenten  Ol.  Söderberg,  sedan  docent  i  Upsala, 
men  vid  riksdagen  1756  dömd.  till  tre  års  landsflykt  för  delaktighet  i  författandet 
af  en  politisk  saga  om  »Lejonet  och  Räfvven».  Ar  1758  kallades  han  till  pro¬ 
fessor  i  Halle,  men  drunknade  på  ditresan  mellan  Köpenhamn  och  Lubeck. 


24. 

Durchläutige  Allernådigste  Arf Furste. 

Hos  Eder  Konglig  Höghet  fördristar  jag  mig  i  största  under¬ 
dånighet  anhålla  om  permission,  at  på  några  dagar  få  förresa  til 
stockholm,1  at  der  equipera  mig  til  den  resa,  Hans  Konglig  Maijestät 
mig  allernådigst  anbefalt,  at  i  Wår  och  Sommar  anställa  genom 
Skåne.2 

Jag  framhärdar  oaflåteligen 

Eders  Konglig  Höghets 

Upsala  1749  underdånige  och  troplichtigste 

d.  3  Martii  tienare 

Carl  Linnseus. 


55 


Originalet  finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  under¬ 
skriften  af  Linnés  hand. 

1  En  egenhet  hos  Linné  är,  att  han  nästan  alltid  skrifver  Stockholm  och 
och  ganska  ofta  första  ordet  i  ny  mening  (särskildt  jag)  med  liten  begynnelse- 
bokstaf.  »Icke  är  Herr  Linné»,  säger  G.  G.  Tessin  i  sin  Dagbok,  »en  Sectetaire 
af  Voltaire,  men  med  honom  en  liatare  af  initial  bokstäfwer». 

2  Detta  och  några  i  det  följande  meddelande  bref  äro  talande  bevis  på 
den  stränga  disciplin,  som  universitets-lärare  den  tiden  voro  underkastade.  Ej 
ens  en  hastig  Stockholmsresa  fick  under  terminerna  företagas  utan  kanslerns 
tillstånd,  och  detta  t.  o.  m.  om  ingen  föreläsning  därigenom  behöfde  inställas. 
Men  också  hörde  Stockholms-färder  till  sällsyntheterna.  Af  kanslers-handlingarne 
framgår,  att  Linné  därutinnan  vidare  öfverträffade  alla  sina  ämbetsbröder  med 
undantag  af  N.  Rosén,  hvilken  såsom  lifmedicus  ofta  och  för  längre  tider 
måste  uppehålla  sig  vid  hofvet. 


25. 

Durchläutigste  Allernådigste  Arffurste. 

Efter  Hans  Konglig  Maij:ts  igenom  Eder  Kongl.  Höghet  mig 
allernådigst  gifne  befallning,  har  jag  til  underdånig  efterlefnad  förle¬ 
den  sommar  ifrån  d.  29  April  til  d.  12  Augusti  anstalt  en  resa 
öfwer  Skåne,  och  med  all  mögelig  flit  effterspanat  alt,  som  kan 
lända  til  upbyggelse  för  Naturkunnigheten,  och  nytta  för  privata 
oeconomien,  hwarigenom  jag  förwärfwadt.  en  myckenhet  Rön,  som 
dels  äro  curieuxes,  dels  oumgängeliga,  hwilcka  jag  ernar  utgifwa 
på  trycket  och  til  allmänn  nytta  wända,  så  snart  jag  wid  Pro¬ 
fessionen  får  så  mycken  tid,  at  jag  alt  detta  kan  renskrifwa. 

Eders  Kongl.  Höghet  har  allernådigast  behagat  befalla,  at  jag 
skulle  följande  puncter  specielt  och  noga  efterse: 

l:o.  Hwaräst  Walnöteträd  bäst  kunde  planteras  i  Skåne. 
Jag  har  uptecknadt  noga  alla  Walnöteträd  jag  kunnat  upsöka, 
och  funnit,  at  Skånska  slätten  emillan  Lund,  Ystad,  Trelleborg  och 
Malmö,  är  för  desse  Träder  det  mildaste  Climatet,  hwaräst  de  ock 
bäst  trifwas.  Den  hårda  Wintren  emillan  1739  och  1740  ödeläde  de 
mäste,  som  här  wäxte,  dock  så,  at  några  effter  et  års  falnande,  åter 
qwicknade,  hwaraf  dömes,  at  planteringen  med  Walnötter  til  nytta 
af  trädet,  har  åtskillige  swårigheter,  häldst  man  icke  kan  wara 
försäkrad  om  dess  beständighet  framdeles,  utan  torde  de  kost¬ 
sammaste  plantagier  ödeläggas  af  en  oförmodelig  winter,  som  gerna 
inställer  sig  wid  pass  hwart  20:de  år,  efter  gemene  mans  rön. 


56 


2:o.  Oxel  wäxer  wäl  wacker  i  Skåne  och  frodigt,  dock  icke 
så  wiii  och  sjelfmant,  som  på  wästra  sidan  åf  Öland,  ei  eller  wet 
jag  någon  ort  i  werlden,  der  oxel  sjelfmant  och  bättre  framkommer, 
än  på  förenämnde  Ö,  ty  kunde  oxel-planteringar  aldralättast  wärck- 
ställas  kring  Kongs  Ladugården  Halltorp  och  nästgräntsande  soknar 
på  Öland. 

3:o.  Gips  har  jag  noga  eftersökt  i  Skåne,  men  funnit  dertil 
ingen  anledning;  ty  mästa  slätten  består  af  sandsten,  med  skiffer, 
som  på  östra  sidan  håller  alun,  och  på  wästra  stenkol.  Allenast 
har  jag  kring  Malmö  hördt  omtalas,  at  Gipsstycken  skolat  synts 
kring  den  der  anlagde  Kalckugnen,  men  många  famnar  neder  i 
jorden.  För  en  resande  är  omögligt,  at  göra  skerpningar,  hwartil 
fordras  tid,  folck  och  omkostningar,  hwilcka  lättare  kunna  af  en 
Bergmästare  anställas,  om  Höga  Öfwerheten  skulle  finna  för  godt, 
at  på  blotta  traditioner  sådant  anställa  låta. 

4:o.  Flintor  finnas  öfwer  hela  Skåne-slätt,  men  de  bästa 
söder  om  Lund,  och  i  tillräckelig  myckenhet,  dock  något  swarta 
och  bräckelige,  men  gifwa  skön  eld,  som  de  Lybeckske.  Inga 
flintor  har  jag  funnit,  som  likna  de  franske,  mer  än  endast  på 
sanden  eller  ödemarken  emillan  Skanör  och  Skåneland;  der  finnas 
på  et  par  ställen  i  sanden  flintor,  som  til  färgen  och  godhet  likna 
de  franske,  men  huru  tilräckeliga  desse  kunna  wara  nedre  i  jorden, 
kommer  an  på  flere  års  försök. 

Detta  alt  med  mera  skal  jag  nogare  och  tilräckeligen  utstaka 
i  sjelfwa  resebeskrifningen1. 

Hans  Maij:t  har  pä  Eder  Kongl.  Höghets  allernådigste  före¬ 
ställning  af  d.  5  April  1749  bifallit,  det  jag  på  resan  åt  Skåne, 
uti  skiuts  och  underhållspenningar  må  åtnjuta  lika  med 
hwad  mina  wederlikar  i  dylika  tilfällen  plägar  bestås; 
men  som  detta  af  Kongl.  Stats-Gontoiret  uttydes  för  mig  såsom  Pro¬ 
fessor,  der  likwäl  Hans  Maij:t  tillagt  mig  heder  och  onera  med  Ar- 
chiater,  är  min  underdånige  förfrågan,  antingen  mig  bör  bestås  fyra 
hästar  och  fyra  d:r  silfwermynt,  som  Archiater,  eller  tre  som  Professor. 
Får  jag  det  förra,  har  jag  gjordt  resan  skadeslöst,  men  icke  så,  om 
jag  får  det  sednare;  dock  är  altid  tilfrids  med  hwad  Hans  Kongl. 
Maij:t  nådigst  täckes  stadga.2  förblifwer  med  ouphörlig  nit 
Eders  Kongl.  Höghets 

Upsala  1749  underdånigste  och  troplichtigste 

d.  10  Novembr.  tienare 

Carl  Linnaeus. 


57 


I  Riksarkivet  bland  kanslers-skrifvelser  till  Kgl.  Maj:t.  Endast  under¬ 
skriften  af  Linnés  hand. 

1  Någon  liknande  kortfattad  redogörelse  för  resultaten  af  resan  till  Öland 
och  Gotland  synes  ej  hafva  aftemnats.  Däremot  omtalas  i  Manufactur-Contoirets 
protokoll  för  den  1  Sept.  1746,  att  »Professor  Linnjeus  ingaf  en  skriftelig  be¬ 
rättelse  om  des  uti  nästförflutna  Junii  och  Julii  månader  anstälte  resa  igenom 
Westergiöthland,  samt  beskrifning  öfwer  the  rön  och  Nymären,  som  han  under 
bemälte  resa  försökt  och  påfunnit».  Sagda  berättelse  har  fruktlöst  efterspanats. 

2  Denna  Linnés  hemställan  föranledde  en  till  Konungen  ställd  kanslers- 
skrifvelse  af  den  16  November  1749,  hvari  det  heter:  »Denna  Archiatern  och 
Professor  Linnaei  förfrågan  har  iag  eij  kunnat  med  mindre  at  Ed.  K.  M:tt  i 
underdånighet  föredraga  jemte  lika  hemställande,  at  som  Archiatern  Linnaeus 
giort  denna  resan,  icke  såsom  Professor  å  Embetets  wägnar,  utan  såsom  en, 
den  Ed.  K.  M:tt  uppå  Rijksens  Ständers  underdån.  föreställning  har  för  des 
nogsamt  bekandta  lärdom,  skickelighet  och  erfarenhet  i  nåder  utsedt  och  pålagt 
samma  resa  til  publici  tienst  och  nytta,  om  icke  Ed.  K.  M:tt  skulle  nädigast 
täckas  låta  honom  wid  detta  tilfället  niuta  lijka  förmohner  med  sådana  weder- 
lijkar,  med  hwilka  han  i  öfrigt  lijka  onera  draga  måste,  och  han  således  såsom 
Archiater  undfå  skiuts  och  dagtractamente».  Sedan  Stats-Contoiret  tillstyrkt, 
»at  Archiatern  Linnseus ....  må  beräkna  skiuts  och  tractamente  som  Archiater, 
dock  at  sådant  icke  dragés  til  praejudicat  för  andra»,  blef  Kanslerens  hemställan 
den  1 V 12  i  Rådskammaren  bifallen. 


26. 

Durchläuchtigste  Allernådigste  Arffurste. 

Sedan  Medicinska  adjuncturen  här  wid  Upsala  Academie  för¬ 
medelst  Doctor  Wallerii  transport  till  den  nylig.  inrättade  Chemise 
Professionen,  redan  för  trenne  månader  sedan  blefwit  vacant,  så 
har  inför  Eders  Ivongl.  Höghet  Medicinska  Faculteten  funnit  sin 
skyldighet  wara,  at  till  samma  Adjuncturs  återbesättande  inkomma 
med  underdånigst  förslag. 

Emedan  ingen  har  sig  anmält  till  thenna  vacancen,  så  har 
Medicinska  Faculteten  noga  öfwerwägat,  hwilka  ämnen  kunne  wara 
de  skickeligaste,  at  icke  allenast  förestå  med  grundelig  under- 
wisning  den  nu  studerande  ungdomen,  utan  äfwen  hwilka  tillika 
gofwo  hop  om  sig  att  med  tiden  kunna  till  sin  och  nationens 
heder  emottaga  en  Medicine  Profession  och  therföre,  med  enhällige 
röster,  utnämner  fölliande  tre  Medicinse  Licentiater  såsom  de 
skickeligaste. 


58 


l:o.  Licent.  Fredr.  Hasselquist,1  hwilken  förwärfwat  sig  mycket 
wacker  kundskap  i  de  fläste  delar  af  Medicinen  och  naturkunnig¬ 
heten,  samt  af  egen  drift  och  kiärlek  för  wettenskapens  widare 
uparbetande  antagit  en  så  äfwentyrlig  som  mödosam  resa  till 
iEgypten,  Arabien  och  Terra  sancta,  hwaråst  han  ofelbart  och  nu 
wistas. 

2.  Licent.  Joh.  Gust.  Wahlbom,2  hwilken  utom  grundelig 
kundskap  i  Medicinen  och  naturkunnigheten,  äfwen  är  underbygd 
med  solide  studier  i  philosophien,  och  där  till  äger  en  mycket 
färdig  lunga  till  informations  wärket. 

3.  Licent.  Jonas  Sidrén,3  hwilken  utom  solida  studier  uti 
philosophien  bewist  sig  äga  then  kundskap,  som  fodras  af  en  för¬ 
faren  Medico,  och  ther  ibland  giort  besynnerlige  Frogresser  uti 
Anatomien;  har  äfwen,  till  at  widare  perfectionera  sig,  nyl.  rest 
till  Göttingen  och  till  andra  utlänska  Academier. 

Inför  Eders  Kongl.  Höghet  fördristar  Medicinska  Faculteten 
med  all  underdånig  wördnad  föreslå  desse  tre  Licentiater:  1.  Hassel  - 
quist,  2.  Wahlbom,  3.  Sidrén,  då  den  som  af  Eders  Kongl.  Höghet 
här  till  allernådigst  blifwer  utsed  komer  at  tiena  utan  lön,  intill 
des  Professor  Chemise  D:r  Wallerius,  genom  vacance  af  Poeseos 
Professionen,  lämnar  den  Medicinska  adjuncts  lönen. 

Facultetens  ledamöter  framhärda  med  oafl.  nit 

Eders  Kongl.  Höghets 

[underskrifter  saknas.] 


Af  Linné  egenhändigt  skrifvet  koncept  bland  Medicinska  fakultetens  Acta. 
Odateradt,  men  ärendet  förehades  i  fakulteten  den  26  Oktober  1750. 

1  Denne  Linnés  lärjunge  (född  1722)  företog  1749  en  forskningsresa  till 
Egypten  och  Orienten,  hvarunder  han  d.  9  Febr.  1752  afled  i  byn  Bagda  nära 
Smyrna.  Hans  efterlemnade  manuskript  och  samlingar  inköptes  af  Drottning 
Lovisa  Ulrika,  hvilken  uppdrog  åt  Linné  att  ordna,  bearbeta  och  publicera 
desamma. 

2  Johan  Gustaf  Wahlbom,  född  1724,  provincial-medicus  i  Kalmar  län,  död 
1807.  En  af  Linnés  mest  älskade  lärjungar,  hvilken  ända  till  sin  död  med  varm 
kärlek  egnade  sig  åt  naturens  studium. 

3  Jonas  Sidrén,  född  1723,  af  kanslern  utnämnd  till  Med.  adjunkt;  sedan 
Anatomise  och  Medicinae  practicse  professor  i  Upsala,  död  1799.  »Känd  för  lär¬ 
dom  och  mångsidig  samt  vidsträckt  utöfning  af  Läkarevetenskapen»  (Sacklén 
Sveriges  Läkare-historia  I  s.  531). 


59 


27. 

Högwälborne  Herr  Grefvve, 

Kongl,  Maij:ts  och  Sweriges  Riksråd, 

Praesident,  wid  Upsala  Academie  GancelJer, 
samt  Riddare  och  Commendeur  af  Kongl.  Maij:ts 
orden. 

Som  Medicinae  Licentiati  Johan  Lindhnlt,  Nericius,  Laurentius 
Ralk,  Gestricius,  Martin  Kaehler,  Stockholmensis,  och  Sveno  Rrodd, 
VestroGothus,1  redan  absolveradt  sina  Studier,  och  til  Faculteten 
aflagt  de  prof,  som  Constitutionerne  äska  af  dem,  som  förtiena  at 
hedras  med  Doctors  Graden;  Fördenskull  har  Faculteten  den  äran 
förenämde  Licentiater  hos  Eders  HögGrefliga  Excellenee  uti  under¬ 
dån  ödmiukhet  anmäla,  samt  i  lika  ödmiukhet  utbedia  sig  Eders 
HögGrefliga  Excellences  Nådiga  tillstånd,  at  dem  till  Doctores 
Medicinae  promovera,  och  tillika  nådigast  utnämna  den,  som  å 
Eders  HögGrefweliga  Excellences  höga  namn  under  Promotions 
Acten  kommer  at  gifwa  Promotori  Archiater  Rosén  tillstånd  at 
promovera  dem  til  Doctorer.  Faculteten  framhärdar  med  beständig 
wördnad 

Eders  HögGrefweliga  Excellences 

underdån  ödmiukaste  tienare 

Upsala  1752 

d.  3  April.  Carl  Linnaeus  Nils  Rosén. 

Fac.  Med.  h.  t.  Dec. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  datum  och  underskriften 
(utom  Roséns  namn)  med  Linnés  stil. 

1  Beträffande  de  här  nämnda  licentiaterna  må  följande  meddelas:  Johan 
Lindhult,  född  1718,  provincial-medicus  i  Malmöhus  län,  sedan  Andre  stads- 
physicus  i  Stockholm  och  Assessor  i  Collegium  medicum,  död  1770.  —  Lars 
Balk,  född  1726,  Assessor  i  Collegium  medicum  och  provincial-medicus  i  Stock¬ 
holms  läns  norra  distrikt,  död  1790.  —  Marten  Kähler,  se  sid.  66  not.  1.  — 
Sven  Brodd,  född  1722,  provincial-medicus  i  Skaraborgs  län  och  tillika  Logices  et 
Physices  Lector  vid  Skara  gymnasium,  död  1773. 


60 


28. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Kgl.  Mt:s  och  Riksens  råd, 
President,  Riddare  och  Commencleur  af  alla  K.  Mt:s  ordens, 
samt  Upsala  academie  Ganceller! 

Nådigste  Herre. 

Eders  Höggrefl.  Excellences  nådiga  befallning  genom  Rectore 
magnifico  at  ödmiukast  inkomma  med  relation  om  clisputationen 
äller  cjuaest.  Cui  bono1,  har  jag  här  medelst  den  ähran  aflämna 
kort  idea. 

Då  mig  åligger  at  demonstrera  Naturalier,  hälst  de  minste 
Mossar,  Swampar,  inseeter,  matskar  &c.  giöres  alticl  den  frågan 
Gni  bono 2  ty  det  är  en  antagen  satts  äfter  förra  tider,  at  hwad 
som  ej  doger  till  föda,  kläder  äller  medicin,  det  skall  wara  en 
fruchtlös  curieuxitet;  at  swara  på  detta  med  ett  par  ord  i  hast, 
är  ofta  swårt  nog,  men  då  man  får  tid  på  sig,  kan  det  ske  till- 
räckeligen;  ty  jag  har  blifwit  anmodad  af  många  at  engång  uptaga 
detta  argument  och  det  utföra,  som  kunne  sedan  wändas  på 
modersmåhlet,  at  den  kunne  läsa  det  som  hade  lust  och  få  där 
igenom  tillräckeligit  lius.  jag  är  och  här  om  af  den  befalt,  som 
jag  ej  kunnat  näka. 

Förnämligast  har  jag  här  uti  clrifwit  den  mediate  nytta  men- 
niskorne  hafwa  af  ting  som  äro  minst,  och  tiena  uti  den  stora 
hushållningen  som  skaparen  inrättat  på  jordklotet.  E.  gr.  Rof- 
diuren,  en  hop  inseeter  &c.  tyckas  wara  oss  mera  till  plåga  än 
gagn,  men  woro  werlden  dem  förutan,  skulle  ske  en  alt  för  stor 
olägenhet. 

Jag  understår  mig  fördenskull  ödmjukast  här  innelycht  at  öfwer- 
sända  de  redan  tryckte  arken;  de  fölliande  skola  nästa  postdag 
så  fort  de  blifwa  tryckte  öfwersändas. 

Skulle  Eders  Höggrefl.  Excellence  ej  finna  dem  sådane  som 
stå  prof  äller  tolas,  skall  jag  straxt  förcjuäfja  dem,  at  de  ej  ut¬ 
komma.2 

Jag  framhärdar  med  oaflåtelig  diup  wördnad 

Eders  Höggrefl.  Excellences 
Upsala  d.  9  Octobr.  underdån  ödmjuke  tienare 

1752.  Carl  Linnaeus. 


61 


Egenhändiga  originalet  finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  HandL). 

1  Den  akademiska  disputationen  Cui  bono?  ntgafs  i  Oktober  1752,  och 
följande  år  en  svensk  öfversättning  af  respondenten  Ghristopher  El.  Gedner  med 
titel:  Hvartil  duger  det? 

2  Kansleren  (G.  Ehrenpreus)  svarade  den  12  Oktober  på  detta  bref  och 
yttrade  däri: 

»Jag  har  med  mycket  nöje  igenomläsit  så  wäl  Herr  Archiaterns  beha- 
geliga  skrifwelse  af  d.  9  i  denna  månad,  som  den  medskickade  Disputationen 
om  Cui  Bono.  Jag  tilstår  at  ämnet  i  början  föreföll  mig  besynnerligt,  hälst 
det  både  Theologice  och  Philosophice  kunde  uti  en  widsträkt  rymd  drifwas, 
men  sedan  jag  af  sielfwe  Disputationen  med  fägnad  sedt,  att  den  med  förnuft 
och  qwickhet  är  författad,  och  i  alla  delar  likt  de  arbeten,  som  under  H:r 
Archiaterns  granskning  och  inseende  i  dagsliuset  komma,  så  kan  jag  eij  annat 
än  wara  nögd  med  dess  publicerande,  och  finner  äfwen  för  det  allmänna 
nyttigt  om  den  på  Modersmålet  blefwo  öfwersatt,  och  om  mig  då  frågas,  Gui 
Bono?  Så  swaras:  det  är  et  alster  af  den  Wittre  Linnsei  hiärna,  som  willigt 
underwisar  sine  kiäre  Landsmän  ifrån  högsta  kungasätet  til  lägsta  Torpar- 
hyddan.  Skjäl  nog  at  blifwa  almänt.  För  öfrigit  önskar  jag  respondenten 
lycka,  förkofring  och  framsteg  på  dygdens  och  ärans  wäg,  samt  at  hans  snille 
och  kunskap  i  framtiden  måtte  likna  hans  wärda  lärofaders  frägd  och  han 
således  äfwen  som  de  blifwa  omnibus  bonus». 


29. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Kongl.  Maij:ts 

och  Rikets  Råd,  President,  Academias  Canceller, 

samt  Riddare  och  Commendeur  af  K.  M:ts  orden. 

Innelychte  af  Eders  Höggrefl.  Excellence  med  mig  höggunstigast 
communicerade  Kongl.  Gammar  Collegii  resolution,  angående  giöd- 
sel  från  Stallet  i  Upsala  till  slots  trägården,  har  jag  härmedelst 
den  ähran  allerödmiukast  återställa. 

Academise  trägården  har  ifrån  den  första  tiden,  jag  här  å 
nyo  anlade  trägården,  årligen  låtit  hämta  ifrån  Riddstallet  Strö- 
giödsel  och  den  betalt  till  stalldrängarne  med  Va  dir  lasset  och 
där  af  årligen*  consummerat  60,  70,  högst  100  lass,  alt  som  man 
fått  mer  äller  mindre  rare  fröen. 

Alla  Indianiska  wäxter,  som  finnas  inter  tropicos,  kunna  hwar- 
ken  af  sine  fröen  utkläckas  äller  updrifwas,  utan  drifbänkar.  Drif- 
bänkar  kunna  hos  oss  utan  strögiödsel  icke  ärnås,  ty  garfwarne 
bruka  ej  Ekbark  till  den  qvantitet  at  man  af  dem  kan  få  lasstals, 


62 


utan  åtnöja  sig  i  stället  med  miölon  ris,  som  ej  tienar  till  drifbänkar; 
så  at  om  Academise  trägården  skulle  förnäkas  giödsel  ur  stallet, 
skulle  och  igenom  detta  så  ringa  medel  hela  academise  trägården, 
som  med  så  mycken  omkostnad  och  möda  är  anlagd,  owecler- 
sägeligen  ödeläggas. 

Hwad  slots  trägårds  mästaren  angår,  så  näkas  honom  aldrig 
den  öfriga  giödselen,  at  anwända  till  sine  melonbänkar,  som 
kunna  få  tillräckeligit  strö,  utan  at  hela  academise  trägården  för 
dem  skulle  ruineras,  ty  till  Lustträgården  anwändes  intet  någon 
strögiödsel,  och  at  kiöpa  strö  till  at  brinna  i  hop  till  giödsel,  som 
då  blifwer  ganska  ringa,  woro  den  odrygasta  hushållning  för  en 
trägårdsmästare. 

Hästarne  till  stallet  hållas  af  Gronan,  och  academien  under¬ 
håller  stalldrängarne ;  men  Academie  trägården  tyckes  wara 
et  så  angeläget  object  för  Gronan,  som  någonsin  slots  trägårds 
mästarens  private  Melonbänkar  till  salu. 

Ty  är  till  Eders  Höggrefwelige  Excellence  min  allerödmiukaste 
bön,  at  Academie  trägården  måtte  få  årligen,  äfter  wanligheten, 
af  academie  stallet  låta  hämta  100  lass  giödsel,  då  så  många  åtgå, 
at  Academise  trägården  må  hafwa  bestånd.1  förbi ifwer 

Eder  Höggrefl.  Excellences 

Upsala  d.  26  januari  allerödmiukaste  tienare 

1753.  Garl  Linnseus. 


Egenhändigt  original  i  Riksarkivet  bland  Ups.  Kansl.-Emb:s  Handlingar. 

1  Denna  Linnés  hemställan  bifölls  af  Cammar-Collegium,  men  arren- 
datorn  af  slo  ttsträcl  gården  Burman  fortsatte  ända  till  sin  död  envist  sina  försök 
att  afhända  botaniska  trädgården,  hvad  af  vederbörande  myndighet  sålunda 
tillerkänts  densamma.  Jfr.  de  i  det  följande  meddelade  skrifvelserna,  äfvensom 
den  af  Th.  M.  Fries,  Linné  II  s.  110 — 114,  lemnade  redogörelsen  för  denna 
gödselstrid,  som  vållade  Linné  så  mycken  förtret  och  möda. 


63 


30. 

Högwälborne  Herr  Grefwe, 

Kongl.  Maij:tts  och  Swea  Rikes  Råd,  Praesident, 
Academise  Canceller,  samt  Riddare  och 
Commendeur  af  Kongl.  Maij:tts  orden. 

Eder  HögGrefwelige  Excellence  hembär  Facultas  Medica  eu 
ödmiuk  tacksägelse  för  communicationen  af  Prosector  Rothmans 1 
yttrande  om  tiden  till  dess  återkomst.  Faculteten  har  ock  efter 
den  undfångna  nådiga  befallning  innom  sig  öfwerlagt,  hwad  den 
samma  uti  denna  saken  måtte  kunna  föreslå.  Eders  HögGrefwelige 
Excellence  har  gifwit  Faculteten  här  utinnan  den  säkraste  eftersyn 
uti  den  ömhet  att  befrämja  Academiens  tjänst  och  nytta  å  ena 
sidan,  och  å  den  andra  att  nyttja  alla  lindriga  utwägar  till  att 
bringa  Rothman  till  sin  skyldighets  i  ackt  tagande.  Men  när  nu 
dessa  alla  förgäfwes  förut  gådt,  när  Rothman  en  sådan  emot  sig 
brukad  lämpa  och  foglighet  understår  sig  att  anse  för  anslag,  emot 
hwilcka  han  Eder  HögGrefwelige  Excellences  beskydd  söker,  när 
han  och  än  ytterligare  en  uppenbar  olydna  wisar,  för  de  honom 
flere  resor  gifne  påminnelser  och  befallningar,  och  icke  en  gång 
nämner  någon  tid,  då  han  är  sinnad  att  återkomma,  och  när  han 
fast  mehra  förklarat  sig  räkna  för  en  lycka  att  blifwa  entledigad 
från  Prosectors  Sysslan,  så  som  utdraget  ur  Plenipot.  Ministerns 
Baron  Scheffers  bref  det  utwisar;  så  finner  Faculteten  för  sin  del 
intet  annat  öfrigt  wara,  än  att  Gonsistorium  Academicum  skrider 
till  dom  och  wärckställer  den  befallning,  som  det  härutinnan  und¬ 
fått.  Det  widriga,  som  Rothman  derigenom  torde  hända,  har  han 
sig  sjelf  allena  att  till  skrifwa,  och  wij  för  wår  del  trodde  oss 
eftersättja,  hwad  både  Eders  PIögGrefweliga  Excellence  och  wåra 
Samweten  af  oss  kräfja,  om  wij  tillstyrkte  ett  längre  upskof,  Aca- 
demien  och  den  medelst  en  Prosectors  förordnande  gjorde  nyttige 
inrättning  till  mehn  och  afsaknad.  Jag  Rosén  förbigår  hwad  Herr 
Rothman  om  mig  enskildt  yttrat.  Det  misshag  jag  råkat  uti  hos 
honom,  kan  icke  oroa  mig,  emedan  jag  långt  ifrån  att  gifwa  honom 
anledning  dertill,  haft  i  flere  år  omsorg  både  om  hans  underwis- 
ning  och  underhåll.  Jag  smickrar  mig  ock  dermed,  att  äga  hos 
Eders  HögGrefwelige  Excellence  den  nådiga  omtancka,  att  jag  uti 


64 


mål,  som  med  min  Embetes  plickt  hafwa  gemenskap,  icke  kan 
uppå  något  sådant  hafwa  afseende.  Facultetens  tancka,  hwilcken 
Eders  HögGrefwelige  Excellences  högt  uplyste  ompröfwande  under¬ 
ställes,  är  gemensam  och  uppå  lika  grund  och  afsickt  bygd.  Wi  se 
med  olust  att  Rothman  lupit  till  sitt  förderf,  och  ej  welat  låta  rädda 
sig.  Men  detta  lärer  ej  få  gälla,  när  frågan  är  om  ett  högre  ända¬ 
mål,  och  när  eftergifwenhet  för  en  Persons  räddande  kan  blifwa 
räknad  för  eftergifwenhet  uti  det  allmännas  tjänst. 

Faculteten  framhärdar  med  djupaste  wyrdnad 
Eders  HögGrefwelige  Excellences 

underdån  ödmiukaste  tienare 

Upsala  d.  11  Maji  .Carl  Linnseus  Nils  Rosén. 

1753  li.  t.  Dec. 


Finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Renskrifvet  af  annan 
person;  endast  underskriften  (utom  Roséns  namn)  af  Linnés  hand. 

1  Jacob  Gabriel  Rothman,  son  till  Linnés  faderlige  gynnare  och  kunnige 
lärare  vid  Wexiö  gymnasium,  var  född  1721  och  blef  student  i  Upsala  1744. 
Under  en  del  af  sin  studenttid  vistades  han  i  Linnés  hus  och  åtnjöt  där  både 
undervisning  och  underhåll.  Ar  1 747  blef  han  utnämnd  till  prosektor  och  fick 
sedan  tillstånd  att  företaga  en  utländsk  resa.  Då  han  ännu  två  månader  efter 
permissionstidens  utgång  ej  af  hörts,  nödgades  Linné,  såsom  dekanus,  anmäla 
detta  i  Gonsistorium  (d.  2o/3  1751).  Oaktadt  upprepade  uppmaningar  och  var¬ 
ningar  tredskades  han  att  icke  återvända,  utan  kvarstannade  i  Paris.  Till  sist 
förklarades  han  (d.  29  u  1755)  af  Gonsistorium  afsatt,  men  slapp  dock  att  återbära 
de  under  sin  själftagna  bortovaro  uppburna  lönerna  och  stipendierna.  Att  han 
äfven  hänvändt  sig  till  kansleren,  framgår  af  det  här  ofvan  meddelade. 

Om  R:s  senare  öden  må  här  blott  nämnas,  att  han  fick  någon  befattning 
i  London,  dit  han  efter  ett  hastigt  besök  i  Sverige  1762  återvände;  kom  därpå 
1765  tillbaka  till  Stockholm  och  blef  samma  år  af  Vetenskapsakademien  pris- 
belönt  för  en  afhandling:  Skäl  och  Orsaker  til  Swenska  Folkets  Utflyttning ; 
sysselsatte  sig  därefter  med  öfversättning  af  franska  arbeten  samt  politiskt 
skriftställeri  i  mösspartiets  tjänst,  hvarför  han  till  belöning  1767  erhöll  före- 
ståndareskapet  för  »Handelsbalanscontoiret» ;  ådrog  sig  allmän  ovilja  för  den 
hätska  tonen  och  de  våldsamma  personliga  angreppen  i  sin  politiska  publikation 
Fhilolaus  Farrhesiastes  eller  den  yratsjuke  Fritalaren  (32  n:r),  hvarför 
han,  då  hattpartiet  1769  kom  till  makten,  ansåg  klokast  att  rymma  ur  landet; 
återvände  dock  ej  långt  därefter  till  Stockholm,  där  han  afled  1772. 


65 


31. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  M:ts  och  Riksens  Högst¬ 
betrodde  Man  och  Råd  samt  Prsesident  uti  Kongl.  Lag- 
Commission  och  Upsala  Academias  Gancellair,  så  ock  Riddare 
och  Commendeur  af  Kongl.  M:ts  orden 

Nådige  Herre. 

Eder  HögGrefweliga  Excellence  taktes  nådigt  för  kort  tid  sedan 
hos  Hans  Majestät,  wår  allernådigste  Konung,  utwerka  resolution 
för  Doctor  Kähler1,  at  få  lyfta  300  plåtar  ur  serario  academico 
härstädes,  til  sin  resas  anstellande  på  utlendska  orter  och  åt  Italien. 
Samme  Doctor  antog  därpå  ofördrögeligen  resan,  och  stadnade 
wid  Bourdeaux,  hwarifrån  han  skref  d.  28  Aug.  sidstl. ,  då  han 
dagen  därpå  skulle  stiga  om  bord  på  et  annat  fartyg  åt  Marseille. 
I  detta  sit  bref  föreställer  han  de  beswär  han  utstådt,  och  den 
omkåstnad  han  redan  måst  göra  til  Rourdeaux,  samt  huru  han 
ikke  wågar  gå  från  Marseille  til  Italien,  innan  han  får  några  flera 
penningar,  ty  at  på  en  så  fjerran  och  fremmad  ort  stella  sig  utan 
nervö  rerum  gerendarum,  woro  det  äfwentyrligaste:  hwarföre  han 
begär  alla  sina  wenners  handrekning  om  intercession  til  penningars 
prsenumererande.2 

Då  wi  herom  äre  sorgfällige,  finne  wi  ingen  annan  utwäg,  än 
at  hos  Eder  HögGrefweliga  Excellence,  som  tagit  wetenskaperne  i 
Sin  protection,  aldraödmiukast  supplicera,  det  Eder  HögGrefweliga 
Excellence  tektes  än  widare  i  Sin  höga  ynnest  fortfara,  och  hos 
Hans  Kongl.  Majestät  lika  nådigt  utwerka  assecurance  på  bemälte 
Doctors  lif,  i  så  motto,  at  det  honom  tilslagne  Stipendium  Vredi- 
anum  må,  ehwad  han  lefwer  eller  dör,  löpa  til  ända  för  hans 
rekning;  aldenstund,  utom  en  sådan  Kongelig  resolution,  ingen 
worde  wågande  at  göra  honom  något  förskott  därpå;  då  wi  seder¬ 
mera  wilja  söka  at  förmå  någon  Patronum  Scientiarum  til  pen¬ 
ningars  praenumererande.3 

Jag  framherdar  med  oaflåtelig  w7ördnad 

Eder  HögGrefweliga  Excellences 

underdånödmiukaste  tienare 
Upsala  d.  23  Oct.  1753.  Carl  Linnseus. 

Finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  underskriften 
af  Linnés  hand. 


Linnés  brefviixling  I. 


5 


66 


1  Marten  Kähler,  född  1728,  död  som  amiralitets-läkare  i  Karlskrona 
1773,  anträdde  1753  en  forskningsfärd  med  mellersta  och  södra  Italien  till  mål. 
Först  1757  återkom  han  efter  att  genom  iråkad  sjukdom,  ytterlig  fattigdom  och 
motgångar  af  många  slag  hafva  varit  en  sann  martyr  för  sin  forskningsifver. 

2  Praenumerera  =  förskottera  eller  lyfta  i  förskott. 

3  Denna  Linnés  begäran  blef  ock  af  Kgl.  Maj:t  beviljad. 


32. 

Högwälborne  Hr  Grefwe,  K.  M:ts  och  Riksens  råd, 
President  uti  K.  Lag  Commissionen,  Upsala  Academiae 
Canceller  samt  Riddare  och  Commendeur  af  K.  M:ts  orden. 

Min  närwaro  i  stockholm,  at  regulera  det  som  där  tryckes,1 
har  en  tid  hort  åht  warit  för  mig  nog  angelägen;  trägna  syslor 
hafwa  alt  hit  intils  hållit  mig  quar,  till  dess  jag  nyligen  fått  under¬ 
rättelse  at  jag  måste  oförtöfwat  dit,  om  wärket  älliest  skall  kunna 
fortsättas. 

Ty  anhåller  hos  Eders  HögGrefl.  Excellence  jag  ödmiukast,  at 
wid  näst  instundande  wecka  få  med  Eders  HögGrefl.  Excellences- 
nådige  samtycke,  samma  resa  mig  afbörda.  jag  framhärdar  med 
oaflåtelig  nit 

Upsala  1754  Eders  HögGrefl.  Excellences 

d.  16  April.  allerödmiukaste  tienare 

Carl  Linnaeus. 


Egenhändiga  originalet  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.). 

1  Härmed  afses  antingen  Genera  plantarum  ed.  II  eller  Museum  Regis 
Adolphi  Friderici ,  hvilka  båda  utkommo  1754. 


33. 

Hennes  K.  Majestet  täcktes  för  afresan  aller  nådigst  befalla 
mig  i  ordningställa  och  med  namn  utmärka  den  örtesambling,  som 
sal.  D:r  Hasselquist  giort  uti  ^Egypten  och  Palaestina.  Men  för  äu 
detta  kunne  wärkställas  borde  samblingen  inklistras  på  sine  sär- 


67 


skilte  papper,  som  och  nu  snart  lärer  wara  skedt,  ty  anhåller  hos 
Eders  HögGrefl.  Excellence  jag  allerödmiukast,  att  få  Eders  Hög- 
Grefl.  Excellences  tillstädielse  at  på  några  dagar  få  resa  till  Drot- 
ningholm,  då  jag  för  mig  det  finner  lämpeligast,  at  jag  må  kunna 
äfterkomma  Hennes  K.  M:ts  höga  befallning  innan  Deras  K. 
Majesteters  hemkomst  sker;  då  jag  hoppas  at  saken  skall  blifwa 
expedierad  på  ett  par  dagar  i  Drotningholm.  förblifwer  med  oup- 
hörlig  nit 

Eders  HögGrefl.  Excellences 

Upsala  1754  underdånödmiukaste 

d.  27  Augusti.  tienare 

Carl  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb.:s  Handl.).  Öfver- 
skriften  förstörd  af  fukt. 


34. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  K.  M:ts  och  Riksens  råd.  President, 
Academiae  Ganceller,  Riddare  och  Gommendeur  af  K.  M:ts 
orden. 

Som  igenom  hög  och  nådig  kallelse  jag  i  dag  blefwit  befalt 
att  på  ett  par  dagar  komma  till  stockholm,  att  rangera  något  litet 
som  återstår,  så  har  jag  ärnat  nästkommande  torsdag  resa,  men 
des  förinnan  här  om  gifwa  Eders  HögGrefl.  Excellence,  såsom  min 
nådige  Ganceller,  wid  handen ;  wägarne  och  mina  hushållsomständig- 
heter  förhindra  mig  äfwen  att  nu  straxt  resa.  jag  förblifwer  med 
ouphörlig  wördnad 

Eders  HögGrefl.  Excellences 

underdån  ödmiuke 

Upsala  1755  tienare 

d.  12  Febr.  Garl  Linnaeus. 


Egenhändiga  originalet  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.). 


68 


35. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Kongl.  Maij:ts  och  Riksens  Råd, 

President  uti  K.  Lag  Gommissionen 

samt  denna  Academiens  Nådigste  Canceller, 

Riddare  och  Gommendeur  af  alla  K.  M:ts  orden. 

Då  Eders  Höggrefl.  Excellence  nn  snart  lärer  bortgifwa  det 
Falsburgiske  Stipendium,  understår  jag  mig  med  detta  underdån 
ödmiukast  intercedera  för  Theologiae  Gandidaten  Gottmark,1  som 
äfwen  är  en  af  de  sökande  till  samma  stipendium,  och  ehuru  detta 
ej  specielt  angår  mig,  kan  jag  doch  icke  annat  än  som  en  ledamot 
af  denna  academien  fägna  mig,  då  jag  får  se  distinguerad  flit  hog- 
kommas,  andra  där  igenom  upmuntras,  och  så  anseligen  begynt 
wettenskap  blifwa  understödd  at  kunna  drifwas  till  sin  anseligasta 
högd. 

At  förenämda  Gandidat  är  en  af  de  aldra  ypperste  af  alla  nu 
warande  discentes  här  wid  Academien,  kan  jag  så  mycket  mer 
försäkra,  som  några  åhr  tillbakas  hwar  och  en  honom  det  sielf- 
mant  lämnat,  och  at  han  äfwen  uti  allwarsamt  och  ärbart  up- 
förande  liknat  sin  å  daga  lagde  flit,  är  lika  allmänt  bekant,  så  at 
han  woro,  me  judice,  i  stånd  at  giöra  utländska  resor  med  mera 
gagn  än  någon  af  sine  competitorer,  ty  den  reser  med  största 
förmonen,  som  för  uht  wet  rnäst,  och  en  begynnare  giör  de  frucht- 
lösaste  resor. 

Eders  Höggrefl.  Excellence  täcktes  ej  onådigt  uptaga  at  jag 
med  detta  understådt  mig  fälla  beswärlig,  hwar  till  kiärlek  för 
wettenskaper  endast  drifwit  mig. 

framhärder  med  ouphörlig  wördnad 

Eders  Höggrefl.  Excellences 
Upsala  1755  underdån  ödmiukaste  tienare 

d.  5  Junii.  Carl  Linnaeus. 

Egenhändigt  original  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.). 

1  Huruvida  här  menas  Johan  eller  Erik  Gottmark,  Dalekarli,  hvilka  båda 
sökt  det  lediga  Falzburgska  stipendiet,  kan  ej  afgöras.  Den  förre,  född  1726, 
blef  Theologiae  Doctor,  Theologiae  Lector  primarius  och  Gymnasiirektor  i  Västerås, 
prost  och  kyrkoherde  i  B  a  de  lund,  och  dog  såsom  senior  bland  stiftets  präster- 


69 


skap  1812.  Den  senare,  född  1736.  blef  prost  och  kyrkoherde  i  Norrberke  och 
dog  1797.  Såväl  teologiska  fakulteten  som  Consistorium  academicum  ansåg  dem 
ej  böra  komma  i  fråga,  emedan  de  aflägt  examina  både  inom  teologiska  och 
filosofiska  fakulteten  samt  alltså  kunde  anses  hafva  slutat  sina  akademiska 
studier.  I  protokollet  för  det  Gonsistorii  sammanträde  (d.  3 Vs),  då  ärendet  där 
förekom,  står  antecknadt:  »Archiatern  och  Riddaren  Linnaeus  botanicerar», 
hvarför  han  ej  kunde  vara  närvarande  och  föra  sin  skyddslings  talan;  i  dess 
ställe  ansåg  han  sig  böra  hänvända  sig  direkt  till  kanslern.  Denna  Linnés  åtgärd 
kan  anses  vara  fullt  berättigad,  då  i  reglementet  för  samma  stipendium  af  den 
29  Oktober  1754  finnes  stadgadt,  »att  den  Stipendiat,  som  winlägger  sig  om 
Oeconomien,  Chemien,  Historia  Naturalis  med  flere  wettenskaper,  hwartill  in¬ 
rikes  resor  omkring  Landet  pröfwas  nödige,  må  härtill  hafwa  tillstånd  samt 
.  .  .  .  med  ett  efter  resan  lämpat  understöd  och  tillökning  behörigen  under- 
hielpas».  Stipendiet  skulle  nu  för  första  gången  bortgifvas.  —  Kanslern  ut¬ 
nämnde  dock  till  stipendiat  den  af  teologiska  fakulteten  och  Consistorium  för¬ 
ordade  teol.  studeranden  Sv.  Ullholm. 


36. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maij:ts  och  Riksens  Råd, 
Prsesident  i  Kongl.  LagCommission, 

Upsala  Academie  Canceller 

samt  Riddare  och  Commendeur  af  Kongl.  Maij:ts  Orden. 

Det  hafwer  Eders  HögGrefwelige  Excellence  uti  nådig  skrifwelse 
af  den  22  Decemb.  sidstledne,  genom  Consistorium  Academicum, 
antydt  Facultas  Medica,  at  til  den  ledige  Prosectors  sysslan  och 
lönen  efter  Rothman  utse  någon  annan  skickelig  man,  som  den 
samma  kan  tilträda,  samt  der  med  til  Eders  HögGrefwelige  Excel¬ 
lence  underdån-ödmiukast  inkomma.  Här  af  föranlåtes  til  Eders 
HögGrefwelige  Excellences  nådiga  ompröfwande  Facultas  Medica 
föredraga,  huru  som  til  samma  ledige  Prosectors  syssla  ännu  ingen 
sig  anmält,  utom  endast  Medicinae  Adjuncten  Herr  Doctor  Sidrén, 
som  på  siette  året  här  wid  Academien  warit  Adjunctus  Facultatis, 
utan  minsta  understöd  af  någon  lön,  emedan  samma  Adjuncts  lön 
hit  intil  innehollits,  och  ännu  torde  länge  nog  innehollas  af  Chymiee 
Professorn  här  wid  Academien,  innan  han  någon  annan  lön  kom¬ 
mer  at  åtniuta;  ty  anholler  mer  bemälta  Adjunctus  och  Doctor,  at 
hos  Eders  HögGrefwelige  Excellence,  Faculteten  underdån-ödmiukast 
wille  supplicera,  det  han  måtte  blifwa  hugnad  med  Prosectors  löns 


70 


åtniutande,  intil  dess  vacancen  af  Adjuncts  lönen  honom  kunde  til- 
falla,  då  samma  Adjunctus  och  Doctor  wille  sig  åtaga,  at  utom 
ordinarie  Adjuncts  tiensten,  äfwen  til  alla  prickar  bestrida  Prosec- 
tors  sysslan. 

Faculteten  har  sig  nogsamt  bekant,  huru  som  Adjuncten  Sidrén, 
under  de  åren  han  med  all  heder  föreståt  Adjuncturen,  måst  lida 
brist  på  nödigt  uppehälle,  samt  huru  han  med  mycken  flit  på  sine 
utländske  resor  uparbetat  sig  i  Anatomien,  at  han  wore  snart  sagdt 
den  endaste,  som  nu  straxt  kunde  förrätta  Prosectors  sysslan,  samt 
är  wid  de  år  och  den  vigeur,  at  han  wäl  kunde  uthärda  med  en 
så  beswärlig  förrättning;  men  der  emot  om  någon  annan  til  Pro¬ 
sectors  sysslan  skulle  utses,  som  at  winna  nog  insikt  här  utinnan, 
åter  nödgades  flere  år  besöka  utländska  "Academier,  för  at  lära  sig 
Anatomien,  skulle  åter  flere  år  löpa  förbi,  innan  Academien  fingo 
fägna  sig  af  nödige  Anatomier  för  den  Studerande  ungdomen,  som 
der  igenom  årligen  nödgades  besöka  främmande  Universiteter,  at 
perfectionera  sig  uti  denna  oumgängeliga  wettenskap. 

I  betraktande  här  af  fördristar  hos  Eders  HögGrefwelige  Ex- 
cellence  Facultas  Medica  underdån-ödmiukast  anhålla  af  Eders  Hög- 
Grefweliga  Excellence,  at  Doctor  Sidréns  flit,  capacité,  och  af  det, 
at  han  flere  år  tient  utan  lön,  måtte  hugnas  med  combination  af 
begge  tiensterne,  til  dess  den  ordinarie  Adjuncts  lönen  honom  til- 
fallandes  warder.1 

Faculteten  framhärdar  med  djup  wördnad 

Eders  HögGrefwelige  Excellences 
Upsala  1756  underdån  ödmiukaste  tjenare 

d.  7  februari.  Carl  Linnaeus  Nils  Rosén. 

fac.  Med.  Decan. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Endast  underskriften  (utom 
Roséns  namn)  samt  datum  med  Linnés  handstil;  för  öfrigt  renskrifvet  af  annan 
person. 

1  Kanslern  biföll,  hvad  fakulteten  sålunda  föreslagit.  Ofvanstående  skrif- 
velse  kan  tjäna  till  att  belysa  dåtida  aflöningsförhållanden  vid  Upsala  univer¬ 
sitet. 


71 


37. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  K.  M:ts  och  Riksens  råd,  Président, 

Academie  Canceller  samt  Riddare  och  Commendeur  af  K. 

M:ts  orden. 

Af  Eders  Höggrefl.  Excellence,  min  nådigste  Canceller,  för¬ 
dristar  jag  mig  underdånödmiukast  anhålla,  att  på  ett  par  dagar 
få  öfwerresa  till  stockholm  för  mine  åtskillige  angelägenheter ; 
ibland  hwilka  förnämligast  är  att  få  en  beskedelig  trägårdsgesell 
till  academise  trägården. 

Winnes  Eders  Höggrefl.  Excellences  nådgunstige  bifall,  ärnar 
jag  resa  om  freddag  äfter  slutade  lectioner,  och  wara  tillbakas  om 
måndag  till  Lectionerna,  däräst  jag  icke  af  detta  fatale  wäglaget 
på  en  enda  dag  blefwo  strandsatt,  afwachtar  nådgunstig  resolution 
och  framhärdar  med  ouphörlig  nit 

Eders  Höggrefl.  Excellences 

underdånödmiukaste 

tienare 

Upsala  d.  16  Nov.  Carl  Linnaeus. 

1756. 

Egenhändigt  original  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.). 


38. 


Enligt  den  kronologiska  ordningen  borde  här  följa  den  skrifvelse,  som  Linné 
i  slutet  af  September  eller  början  af  Oktober  1758  ingaf  till  kanslern  med  an¬ 
hållan  om  inrättande  af  en  demonstratorsplats  vid  Upsala  botaniska  trädgård. 
Detta  är  dock  ej  möjligt,  då  så  godt.  som  inga  kanslers-ämbetets  handlingar  för 
sagda  år  finnas  i  behåll;  ej  heller  finnes  någon  afskrift  bland  Upsala  universitets 
eller  Rådskammarens  Acta.  Sagda  skrifvelse  remitterades  den  5  Oktober  till  Upsala 
Consistorium,  som  den  14  s.  m.  tillstyrkte  bifall  till  den  gjorda  framställningen; 
därefter  ingick  kanslern  den  1  December  till  Kgl.  Maj:t  med  förord  till  Linnés 
ansökan,  hvilken  ock  redan  d.  5  s.  m.  beviljades.  Om  innehållet  af  Linnés 
memorial  kan  man  emellertid  erhålla  en  fullt  tillförlitlig  föreställning  af  kans¬ 
lerns  till  Kgl.  Maj:t  ställda  skrifvelse,  hvilken  säkerligen  till  största  delen  utgör 
en  ordagrann  afskrift  af  den  Linneanska.  Det  torde  därför  vara  lämpligt  att 
därur  meddela  följande  utdrag: 


72 


Wid  Eder  Kongl.  M:sts  Academie  i  Upsala  är  genom  Archiatern  och 
Riddaren  Linnsei  oförtrutna  möda  och  flit  samt  diupa  insigt  under  de 
18  år  han  därstädes  waret  Professor,  en  hortus  Botanicus  anlagd,  med 
den  lyckeliga  framgång  i  Wårt  hårda  climat,  att  derstädes  nu  finnas 
många  1000:de  utrikes  wäxter,  dels  i  sielfwa  quarteren,  dels  i  Orange¬ 
rien,  så  att  föga  flera  därstädes  nu  kunna  rymmas,  och  denne  kan  täfla 
med  alla  wid  utrikes  Universiteter.  Till  en  sådan  rare  och  rik  samlings 
skötande  och  underhållande  framgent,  fodras  en  grundelig  kunskap,  huru 
hwar  ock  en  wäxt  serskildt  bör  hållas  på  wissa  årsens  tider  uti  starkare 
warme  eller  köld,  med  mycken  eller  liten  wattning,  uti  dag  eller  skugga, 
i  mylla,  sand  eller  lera,  med  oändeliga  omständigheter,  som  af  den  der¬ 
städes  antagne  TrägårdsMästaren  ej  kan  förmodas,  hwilken,  då  han  i  den 
ringaste  af  dessa  nödwändigheter  felar,  förlorar  wäxten,  som  uti  hela 
ens  lifstid  ofta  ej  står  att  återfå.  Så  länge  Archiatern  Linnaei  helsa  och 
lifstid  warar,  är  ej  något  twifwel  om  denna  kostbara  Trägårdens  trefnad 
och  tillwäxt,  som  deruppå  anwänder  all  upptänkelig  hog  och  möda.  Men 
för  dess  conservation  i  framtiden  är  oundgängeligt,  att  någon  ung  skicke- 
lig  Demonstrator  härwid  antages,  efter  utrikes  Academiers  wärda  exem¬ 
pel,  som  dageligen  under  Archiaterns  mogna  handledande  uppammas  uti 
Trägårdens  fullkomliga  skötsel,  på  det  wid  existerande  vacance  uti  en  ny 
och  owan  Professors  händer,  under  läroåren,  de  fleste  örter  ej  måga 
förgås,  som  nu  nyligen  med  Petersburgska  trägården  händt,  hwilken  war 
försedd  med  alla  de  Europeiska  och  Orientaliska  wäxter,  som  genom 
pengar  och  resor  kunnat  förskaffas,  och  hwaraf  knappt  rudera  nu  äro 
öfrige.  Denna  Demonstrator  kunde  äfwen  correspondera  med  utrikes 
Bothanicis,  skaffa  nya  frön,  underwisa  ungdomen  och  sköta  det  kostbara 
Museum  af  Naturalier.  Dessa  och  flera  nog  betydande  considerationer 
hafwa  föranlåtet  så  wäl  bemälte  Archiater,  som  Consistorium  Acade- 
micum,  att  hos  mig  anhålla,  det  wille  jag  hos  Eder  Kongl.  M.stt  denna 
Kongl.  Academiens  angelägenhet  underdånigst  andraga,  och  bönfalla  om 
nådigste  tillstånd,  att  framdeles  när  något  skickeligt  ämne  gifwes,  få  an¬ 
taga  en  sådan  Demonstrator,  med  min  fullmagt,  och  samma  förmoner, 
som  Oeconomise  Adjuncten  nyligen  blifwet  förundte,  när  tillgång  till  dess 
aflöning  i  Academiens  Räntekammare  framdeles  torde  blifwa.  —  —  — 


I  Riksarkivet  (Kanshs  skrifvelser  till  Kgl.  Maj:t). 


73 


39. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Riksens  Råcl,  Prsesident, 

Riddare  och  Commendeur  af  K.  M:ts  orden 
samt  Upsala  academie  höga  Canceller. 

Sedan  Hans  Kongl.  Maij:t  genom  Eders  HögGrefl.  Excellences 
nådigste  tillstyrkande  stadfäst,  att  en  Demonstrator  må  wid  Upsala 
academise  trägård  antagas,  som  icke  allenast  är  mig  behielpelig 
wid  de  nu  tilltagande  åhren,  då  munterhet  och  minne  aftyna,  utan 
ock  alt  framdeles  wid  existerande  vacancer  och  ombyten  har  wa- 
kande  öga,  at  alt  som  är  anskaffat  må  conserveras ;  finner  jag  min 
största  skyldighet  wara,  at  Eders  höggrefl.  Excellence  därföre  hem¬ 
bära  all  den  diupaste  wördnad  och  innerliga  ärkientsla,  som  någon¬ 
sin  dygd  och  tacksamhet  kan  åstadkomma. 

Eders  höggrefl.  Excellence  hafwa  wij  alla  här  wid  academien 
tienstgiörande  af  innersta  hierta  wördat,  såsom  wår  högsta  förman, 
såsom  en  makalös,  nådig,  rättwis  och  om  wettenskaperna  högst 
ömsint  Canceller,  at  wij  aldrig  utan  med  hiertans  rörelse  hog- 
komma  Eders  Excellences  dageliga  nåd,  och  aldrig  utan  största 
fruktan  ärhindra  oss  Eders  Excellences  grå  hår.  Wår  lycka,  wår 
inwärtes  ro,  wåra  wettenskaper  hafwa  blomstrat  under  en  Canceller, 
hwars  stoft  wij  engång  få  önska  oss  kunna  upgnaga.1 

Jag  för  min  dehl  har  af  Eders  höggrefl.  Excellence  åtniutit,  så 
oförtient!  oändelig  mycken  nåd,  till  hwilken  jag  nu  får  lägga  den 
aldra  sensiblaste,  af  alt  hwad  mig  wederfarits  i  mitt  korta  lefnads  lopp. 
Jag  bör  wisserligen  skatta  mig  dubbelt  lyckelig,  at  jag  fåt  lefwa  den 
tid  professor,  då  Eders  höggrefl.  Excellence  warit  så  stor  Canceller  wid 
Upsala  academie.  jag  försäkrar  på  det  heligasta,  at  jag  städse  skall 
för  denna  och  alla  andre  nådestekn  dyrka  och  älska  Eders  hög¬ 
grefl.  Excellence  af  alt  mitt  hierta,  af  all  min  hog  och  alla  mine 
krafter,  så  länge  jag  får  lefwa  i  werlden  och  min  ouphörliga  är¬ 
kientsla  skall  icke  återwända  för  än  i  grafwen. 

Som  nu  endast  återstår  att  till  Demonstrators  sysslan  någon 
blifwer  af  Eders  höggrefl.  Excellence  utnämd  och  med  Eders  Ex¬ 
cellences  höga  fullmakt  stadfästad,  torde  Eders  höggrefl.  Excellence 
nådigst  tillstädia  at  jag,  som  den  Rotaniska  professionen  har  den 
nåden  förestå,  må  där  till  få  underdånödmiukast  recommendera 
någon,  som  där  till  tyckes  bäst  kunna  inrättas. 


74 


Emedan  till  Demonstrators  sysslan  en  ung  studerande  bör  ut- 
wällias,  at  ifrån  spädare  åhren  där  wid  upammas,  at  lian  må  äga 
tid  där  uti  att  mogna;  äfvven  at  en  sådan  bör  wara  i  den  situa¬ 
tion,  att  som  tiensten  torde  i  flere  åhr  blifwa  lönlös,  han  likwähl 
må  kunna  bärga  sig;  utom  det  att  han  bör  äga  nöje  och  applica- 
tion  för  wettenskapen ;  så  täckes  Eders  höggrefl.  Excellence  ej 
onådigt  anse,  at  jag  underdånödmiukast  fördristar  recommendera 
min  enda  son.  Carl  Linnseus,2  och  det  i  afseende  på  fölliande: 

Denne  min  son  är  nu  på  19:de  åhret,  altså  wid  den  tid,  som 
bör  fästas  wid  något  wist  lefnadssätt. 

Han  är  upammad  alt  ifrån  de  spädaste  åhren  uti  academise 
trägården,  där  han  städse  afhört  mine  Lectioner,  Demonstrationer 
och  Herbationer  alt  ifrån  det  han  lärde  gå.  Han  har  ock  säkert 
kommit  så  långt,  at  ingen  jämnårig  kan  med  honom  i  Botaniquen 
jämnliknas.  Han  har  sielf  gjort  sig  anseliga  samblingar  uti  3  na¬ 
turens  riken  af  Diur,  inseeter,  conchilier,  Herbarier  &c.,  hwilka 
säkrast  intyga  hwars  och  ens  hog.  Han  har  dageligen  wistats 
med  mig  i  trägården,  at  han  redan  om  des  handhafwande  insupit 
mera,  är  en  annor  skulle  skaffa  sig  på  flere  åhr. 

Han  torde  lättast  uthärda  wid  en  på  många  åhr  ännu  lönlös 
syssla,  utan  at  där  af  för  nödigt  och  dyrt  uppehälle  wid  academien 
upgifwas.8 

Han  kunne  ock  intet  annat  än  hafwa  bästa  tillfället  'at  dage¬ 
ligen  och  stundeligen  wistas  wid  min  sida,  som  bor  med  mig  i 
sielfwa  academise  trägården,  at  han  wid  alla  tillfällen  och  förrätt¬ 
ningar  kan  wara  till  hands  och  se  hwad  förehafwes;  utom  det  att 
han  icke  annat  kan  än  få  den  ömmasta  och  mäst  oförtrutna  under- 
wisning,  af  alt  hwad  jag  kunnat  sielf  förwärfwa  mig. 

Änteligen  som  den  där  i  en  sådan  wettenskap  skall  skaffa  sig 
insikt  bör  rådföra  kortsamare  botaniske  bibliothequer  och  örte- 
samblingar,  kan  icke  häller  någon  här  wid  hafwa  bättre  tillfälle, 
som  jag  sielf  äger  tämmelig  complett  Bibliotheca  Botanica,  och 
ofelbart  större  Herbarier  än  någor  annor  i  något  land,  till  hwilka 
min  son  har  dagelig  tillgång,  som  sielf  blifwer  af  dem  enda  arf- 
wingen. 

Som  Eders  höggreff.  Excellence  altid  täkts  distinguera  dem  af 
oss  med  besynnerlig  nåd,  som  sökt  äfter  yttersta  krafter  giöra  sin 
tiänst  till  academiens  heder,  ungdomens  nytta  och  wetten skapens 
högd,  hwilket  uptändt  den  semulation  och  det  lif,  som  nu  lyser  wid 
detta  uniwersitet,  ty  hwem  wille  icke  önska  sig  stå  bäst  hos  en 


75 


så  dråpelig  stor  Canceller,  så  twiflar  jag  ock  icke  at  Eders  hög- 
grefl.  Excellence  låter  den  oförtrntna  flit  wid  professionen,  på 
hwilken  jag  upoffrat  alla  mine  swage  krafter  och  hälsa,  komma  i 
nådig  åtanka;  hälst  som  jag  sielf  sökt  uplifwa  denna  wettenskapen 
i  fäderneslandet  och  sökt  upbringa  den  längre  än  hon  för  mig 
warit;  at  förtiga  det  jag  skaffat  alt  hwad  som  finnes  i  academiae 
trägården  utom  academiens  minsta  omkostnad;  hwilket  alt  aldrig 
kunne  mig  nådigare  och  på  sensiblare  sätt  tillkiännas,  än  om  Eders 
Höggrefl.  Excellence  låto,  som  Gud  sielf  giör,  sin  wälsignelse  sträcka 
sig  alt  till  barnen,  jag  sågo  äfwen  där  igenom  alla  mine  samb- 
lingar  af  böcker,  herbarier  och  förnämligast  af  Manuscripter,  som 
jag  utarbetat  så  i  Botaniquen,  som  för  alla  delar  af  min  profession, 
för  framtiden  conserverade,  hwilka  alla  älliest,  där  min  son  skulle 
nödgas  söka  ett  annat  vitae  genus,  säkerligen  kommo  äfter  hand 
att  skingras,  utan  att  komma  wettenskaperne  till  gagn. 

Denna  min  underdånödmiukasta  ansökning  underkastar  jag 
Eders  Excellence,  min  nådiste  (!)  Canceller,4  med  försäkran  att  aldrig 
spara  flit  och  omsorg  att  giöra  sonen  så  skickelig,  som  någonsin 
kan  fodras  till  en  sådan  sysslas  nogasta  bestridande,  som  med 
ouphörlig  diup  wördnad  framhärdar 

Eders  höggrefl.  Excellences 

Upsala  d.  18  Januarii  underdånödmiukaste  tienare 

1759.  Carl  Linnseus. 


Linnés  helt  och  hållet  egenhändiga  skrifvelse  linnes  i  Riksarkivet  (Ups. 
Kansl.-Emb:s  Handl.). 

1  Antagligen  skriffel  i  stället  för  uppgräfwa. 

2  Angående  denna  sak  se  Th.  M.  Fries,  Linné  II  s.  107. 

3  Löneförmånerna  voro  icke  synnerligen  lockande.  Till  en  början  skulle 
demonstratorn  »tiena  utan  lön,  in  till  des  Academiens  Räntcammare  framdeles 
kan  finna  tillgång  där  till» ;  sedan  fick  han  uppbära  ett  första  klassens  kungligt 
stipendium  (som  han  nog  utan  att  vara  demonstrator  bort  erhålla),  och  först 
från  början  af  1763  erhöll  han  en  af  150  dir  smt  bestående  årlig  lön  jämte 
en  s.  k.  »benådning»  af  65  tunnor  spannmål. 

4  Utnämningen  lät  ej  vänta  på  sig,  utan  skedde  redan  den  26  Januari. 


76 


40. 

Till  Prosectors  sysslan  voterar  jag 

1  :mo  på  H:r  Licent.  Ziervogel1  och  det  af  de  orsaker 

att  Z.  har  lagt  sig  flere  åhr  med  all  flit  på  anatomien,  och 
giort  den  till  sitt  hufwud  studium; 

att  han  ett  par  åhr  tillbakas  gådt  H:r  Lifmedicus  wid  anato- 
mierne  tillhanda  och  warit  behielpelig  wid  prteparationerne, 
samt  denna  terminen  aldeles  agerat  wärkelig  prosector;  och 
änteligen,  som  denna  sysslan  förnämligast  står  under  Anato- 
miae  Professoren,  finner  jag  ganska  skiäligt  att  Han  ock  där 
med  bör  äga  mäst  att  säga  wid  voteringen;  och  som  H:r  Lif¬ 
medicus  finner  sig  hafwa  största  förtroendet  till  Z.;  så  föllier 
ock  att  om  Han  honom  får  till  Prosector,  H:r  LifM.  genom 
honom  kan  det  bästa  uträtta  i  sin  Profession  till  Academiens 
tienst. 

2.  Voterar  jag  på  D:r  Fagrseus,2  såsom  en  fast  och  stadgad  Me- 
dicus  i  de  fläste  delar  af  Medicinen,  och  är  dess  utom  under- 
bögd  med  fasta  academiska  studier.  Men  huru  wida  han  det 
åstundar  äller  will  emottaga  wet  jag  icke;  dock  som  3  per¬ 
soner  skola  på  förslaget  upställas,  där  2  allena  äro  sökande, 
finner  jag  mig  skiäligast  böra  honom  ihogkomma. 

3.  Voterar  jag  på  Licentiaten  Hedenberg,3  som  är  den  andra 
hwilken  sökt  denna  tienst.  Han  säges  skolat  i  Stockholm  ar¬ 
betat  uti  dissectionibus  och  giort  några  framsteg  där  utinnan, 
fast  jag  icke  har  mig  dem  så  noga  bekante. 

Linné.4 


I  Medicinska  fakultetens  protokoll  d.  29  November  1759;  Linnés  votum 
egenhändigt.  —  Den  om  detta  befordringsärende  handlande  paragrafen  i  sagda 
protokoll  börjar  sålunda: 

»1  anledning  af  H:s  HögGrefl.  Excelbces  Cancellerens,  i  Gons.  Acad. 
d.  24  sistl.  upläste  Resol.  i  saken  angående  Prosector  Syslan,  och  Hög- 
bem:te  Herres  deruti  faculteten  gifna  tillstånd,  att  med  förslag  till  samma 
syslas  återbesättande  inkomma,  företog  Faculteten  detta  ärende,  hwarwid 
som  allenast  twänne  hade  sig  till  förenämda  syslas  erhållande,  och  det 


77 


länge  sedan,  anmält,  neml.  Licentiat  S.  Ziervqgel  och  Licentiat  Anders 
Hedenberg,  pröfwade  Faculteten  nödwändigt  till  förslagets  lagliga  full¬ 
ständighet,  att  wända  sin  omtancka  till  andra  wäl  kända  personer,  som 
förmodel.  kunde  med  denna  sysla  wara  förnögde,  och  skedde  deruppå 
ordentel.  votering  som  följer.» 

1  Samuel  Ziervogel,  född  1730,  sedan  intendent  för  Sätra  brunn  och  titulär 
e.  o.  professor  i  Upsala,  död  1793. 

*  Johan  Theodor  Fagrjeus,  född  1729,  stads-physicus  i  Alingsås,  hvarjämte 
han  biträdde  kanslirådet  Claes  Alströmer  vid  vården  af  dennes  naturalie-kabinett 
och  botaniska  trädgård  vid  Göteborg,  död  1797.  Linné  förklarade  om  honom, 
att  »ingen  af  alla,  som  studerat  i  Upsala  medicinen  i  min  tid,  har  haft  starkare 
hufwud  och  acumen  ingenii  än  D:r  Fagr.eus».  Han  uppkallade  ock  efter  honom 
växtslägtet,  Fagraa. 

8  Anders  Hedenberg,  född  1737,  Kungl.  Hofmedicus,  assessor  i  Collegium 
medicum,  ifrig  kemist,  död  1798. 

4  Professor  Sam.  Aurivillius  röstade  på  1)  Ziervogel,  2)  Hedenberg,  3) 
Licentiaten  Jacob  Hidén.  Den  af  bägge  i  första  rummet  uppförde  Ziervogel  er¬ 
höll  platsen. 


41. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  K.  M:ts  och  Riksens  Råd,  Prsesident, 
Academise  Canceller  samt  Riddare  och  Commendeur 
af  K.  M:ts  orden. 

Eders  Höggrefl.  Excellenees  nådigst  gifne  ordres  af  d.  29  No- 
vemb.  sistledne  har  jag  i  dag  med  posten  ödmiukast  inhändigat, 
hwar  på  jag  straxt  lät  kalla  H:r  Professor  Forskåhl  och  tillhölt 
honom  bekiänna,  huru  många  exemplar  af  sin  Borgeliga  frijhet 1 
han  ännu  hade  quar,  och  huru  många  han  aflämnat  och  till 
hwilka;  samt  tillsade  honom  att  ofördrögeligen  infinna  sig  i  Stock¬ 
holm,  som  hans  innelyckte  tillstår,  jag  sände  ock  straxt  på  bok¬ 
lådan  att  inhändiga  de  ännu  få  quarstående  exemplaren  och  be- 
fallte  Cursorerne  att  föllia  Professoren  straxt  ifrån  mitt  hus  till  Pro¬ 
fessorens  logement,  att  uptaga  och  mig  promt  tillställa  alla  de 
exemplar  som  hos  honom  funnes,  för  öfrigit  har  jag  nu  åtskillige 
i  staden  utsände  att  incassera  alla  de  exemplar  som  jag  kunnat, 
antingen  genom  Professor  Forskåhls  egen  bekiennelse  äller  Bok¬ 
förarens  som  dem  föryttrat,2  fä  spaning  uppå,  hwilka  med  nästa 


78 


post,  och  så  snart  jag  dem  kan  få,  skola  öfwerstyras.  förbi,  med 
oafl.  diup  wördnad 

Eders  Höggrefl.  Excellences 

allerödmiukaste  tienare 

Upsala  1759  Carl  Linnaeus 

d.  80  Novembr.  A  c.  h.  t.  Rector. 

Linnés  egenhändiga  skrifvelse  finnes  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s 
Handl.). 

1  Pehr  Forskal,  en  af  Linnés  mest  begåfvade  och  af  honom  högst  skattade 
lärjungar,  hvilken  på  grund  af  dennes  rekommendation  af  danska  regeringen 
utsetts  att  medfölja  en  vetenskaplig  expedition  till  Orienten  och  därvid  erhållit 
professorstitel,  råkade  kort  före  afresan  från  Sverige  i  åtskilligt  bryderi  på 
grund  af  sin  1759  utgifna  skrift:  Tankar  om  medborgerliga  Friheten,  hvilken 
ansågs  innehålla  »oförnuftiga  satser,  ledande  icke  mindre  till  irriga,  än  miss¬ 
nöjda  och  vidriga  tankar  om  rikets  regeringsrätt  och  den  deruti  för  Kongl. 
Maj:ts  undersåtare  befästa  frihet  och  säkerhet».  Universitetskanslern  hade 
därför  på  yrkande  af  Cancellie-Collegium  befallt,  ej  blott  »at  alla  Exemplaren, 
som  Auctor  ännu  kan  i  händer  hafwa,  warda  honom  fråntagna,  utan  ock;  at 
jemwäl  de,  som  redan  kunna  wara  kringspridda  eller  til  salu  utbudne,  warda 
så  mycket  gjörligit  är  och  med  behörig  försigtighet  indragna».  Verkställandet 
häraf  tillkom  Linné  i  egenskap  af  universitetets  d.  v.  rektor;  med  hvilken  rask¬ 
het  han  fullgjorde  detta,  för  honom  själf  säkerligen  mycket  obehagliga  uppdrag, 
framgår  af  detta  och  följande  bref. 

2  På  baksidan  af  Kanslerens  skrifvelse  (Ups.  Consist.  acad:i  Acta)  finnes 
följande  af  Linné  gjorda  anteckning,  antagligen  innehållande  Forskals  egen 
uppgift  om  de  af  honom  utlemnade  exemplaren: 

Linnseus ....  2 

H:r  Biskop  Bentzelstierna .  .  4 

Amnel  ....  2 
Dahlman  ...  1 

Ekerman  ...  1 

Gotsch.  Wallerius  2 — 1 

Ihre . 1 

Domei  ....  1 

M:sr  Planman  ...  1 

Annerstedt  ...  1 

Solberg  ....  1 

D:r  Hydrén  ....  1 

M:r  Hydrén  .... 

Vicebibl  Arrhenius  ...  1 

M:r  Ahlström  ...  30 

Boklådan . 50—3  in  natura 

af  dessa  sålt  till  Mallet  8 
Ullholm  2 
Victorin  1 
Observatör  8. 


79 


42. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maj:ts  och  Sweriges  Rikes 
Råd,  Président  i  Kongl.  LagGommission,  Academie  Can- 
celler,  samt  Riddare  och  Commendeur  af  Kongl.  Maj:ts 
Orden. 

I  anledning  af  Eders  HögGrefl.  Excellences  aflåtna  höggunstiga 
skrifwelse  och  befallning  af  d.  29  Novembr.  sistledne,  har  jag 
widare  låtit  mig  angeläget  wara,  at  i  mögeligaste  måtto  upspörja 
och  indraga  de  Exemplar  af  en  utkommen  skrifft:  Borgerliga  Friheten 
kallad,  hwilka  så  wäl  ännu  kunde  finnas  i  behåll  hos  Auctoren, 
Professoren  Forsskål,  som  de  hwilka  här  i  Staden  blifwit  kring- 
spridde;  til  följe  hwaraf  jag  i  all  djup  ödmjukhet,  jemte  min  alra- 
ödmjukaste  af  d.  30  Novembr.  sändt  Eders  HögGrefl.  Excellence 
13  Exemplar  deraf  tilhanda.  Sedermera  hafwa  genom  all  oför- 
truten  effterfrågan  52  Exemplar  än  ytterligare  af  mig  blifwit  insam¬ 
lade,  hwilka  härjemte  i  lika  ödmjukhet  öfwersändas.1 

Eders  HögGrefl.  Excellences  berörde  höggunstiga  skrifwelse,  at 
med  mögeligaste,  försigtighet  indraga  de  kringspridde  Exemplaren, 
har  jag  å  ena  sidan  sökt  ställa  mig  til  nogaste  effterfölgd,  men 
å  den  andra  saknat  den  wärckan,  som  någon  alfwarsammare  min 
Embetes  åtgärd  kunnat  å  stad  komma,  hwarföre  til  Eders  HögGrefl. 
Excellences  höggunstiga  wälbehag  jag  ej  underlåta  bordt  at  hem¬ 
ställa,  antingen  jag  bör  låta  bero  wid  de  Exemplar,  som  redan  i 
godo  på  skedd  erhindran  til  mig  blifwit  inlämnade,  och  än  ytter¬ 
ligare  aflämnas  kunna,  eller  bruka  någon  krafftigare  utwäg,  der 
skälig  anledning  gifwes,  på  det  de  som  mottagit  Exemplar  mågu 
påläggas  at  wisa  til  hwilka  de  i  orterna  sändt  samma  papper  och 
tilhållas  at  skaffa  de  samma  tilbakars,  med  mera,  til  ändamålets 
winnande  af  den  Höggunstiga  befallning  Eders  HögGrefl.  Excellence 
mig  i  detta  mål  gifwit. 

Med  oaflåtelig  djup  wördnad  framhärdar  at  lefwa 
Eders  HögGrefl.  Excellences 

Upsala  d.  4  De-  allerödmiukaste  tienare 

cembr.  1759.  Carl  Linnseus 

Ac.  h.  t.  Rector.1 


80 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl).  —  Endast,  underskriften  af  Linnés 

hand. 

1  På  sista  (tomma)  sidan  står  med  Linnés  handstil: 

af  Observatör  Mallet  8 


Bokföraren  .  .  .16 

Prof.  Amnel  .  .  1 

Dalman  .  ...  1 

Wallerius  1 

Hydrén  .  .  .  .  1 

Bisk.  Bentzelst.  .  2 

Prof.  Ekerman  .  1 

Domei  ;  .  .  1 

Ullholm  .  .  .  .  1 
Victorin  .  .  .  .  1 

Planman  .  .  .  1 

Alström  ....  23 


43. 

Högwälborne  H:r  Baron,  K.  M:ts  och  Riksens  Råd, 
President  i  K.  Cancelliecollegio,  samt  Riddare 
af  alla  K.  M:ts  orden. 

Min  nådigste  Ganceller. 

Den  nåd  med  hwilken  Eders  Excellence  städse  täckts  uplifwat 
mig,  föran  låter  mig  nu  så  mycket  mer  få  hugnas  uti  min  nådigste 
Ganceller. 

Genom  det  jag  på  allt  mögligt  sätt  uparbetat  min  profession, 
har  jag  haft  den  hugnaden  at  åtskillige  Nordske  och  Danske  funnit 
nyttigt  at  resa  till  denna  academien,  hwar  af  nu  för  tiden  3:ne 
Danske  och  en  Tysk  här  studera  min  wettenskap. 

För  ett  par  postdagar  hade  jag  bref,  så  från  Botanices  Pro¬ 
fessoren  Burmannus1  i  Amsterdam,  som  från  Pr.  Schreber2  i  Halle, 
at  deras  söner  redan  afrest  och  snart  lära  wara  i  Upsala  at  af 
mig  profitera.  Den  ena  af  desse  ungkarlar  äller  Doctor  Schreber 
är  quick  och  wähl  studerad,  som  sändt  mig  åtskillige  wackra  ob¬ 
servationer  och  rare  Inseeter,  under  det  wij  några  åhr  correspon- 
derat,  samt  en  liten  bok  med  många  vackra  observationer. 

Denne  har  sökt  i  3:e  åhr  få  höra  mig;  war  ock  förledit  åhr 
helt  resfärdig,  om  ej  mässlingen  förhindrat  honom.  När  han  nu 


81 


rifwit  sig  änteligen  lös  och  kommit  till  Hamburg,  skrifwer  han 
där  ifrån  af  d.  30  april,  att  han  hoppas  wara  hos  mig  innan 
Pingest.  jag  som  altid  warit  rädd  för  theologiska  och  politiska 
saker,  bör  fruchta  att  någon  kunne  hos  Eders  Excellence  mig  illa 
uttyda  äller  anklaga,  att  jag  emottogo  denne  ifrån  Halle  i.  e.  från 
fiende  land,  ehuru  wåra  innocente  nöjen  med  blomster  och  inseeter 
äro  så  fierran  från  krigswäsendet,  som  att  käppas  med  ägg.I 2 3  Ty 
wågar  och  fördristar  inför  Eders  Excellence  jag  allerödmiukast 
underrätta  mig,  om  jag  får  lof  bemöta  denne  Doct.  Schreber,  på 
wanligit  sätt  mot  studerande  och  främmande,  utan  att  fela  emot 
manifester  wid  krig  &c.,  ty  i  annat  fall  bör  jag  aldeles  undan¬ 
draga  mig  hans  sälskap,  ehuru  öfwertygad  jag  är  om  hans  enda 
upsåt  att  lära,  och  ehuru  hos  de  mäst  polerade  nationer  warit 
öfligt  att  låta  de  studerande  fritt  passera. 

Eders  Excellence  wisar  mig  ett  nytt  prof  af  sin  ogemena  nåd, 
om  jag  får  hugna  mig  af  Eders  Excellences  befallning  här  utinnan, 
att  jag  ej  owettande  må  fela.4  förblifwer  med  oafl.  diup  wördnad 
Eders  Excellences 

underdån  ödmiuke 

Upsala  1760  tienare 

d.  14  Maji.  Carl  Linnseus. 

I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  helt  och  hållet  af  Linnés  hand. 

1  Johan  Burman,  född  1707,  vid  21  år  ålder  botanices  professor  i  Amster¬ 
dam.  Hans  son  Nicolaus  Laurent  B.,  född  1734,  slutligen  professor  i  Amster¬ 
dam,  död  1793.  • 

2  Johan  Christian  Daniel  Schreber,  född  1739,  död  1810  såsom  professor 
i  Erlangen,  var  en  af  Linnés  mest  framstående  och  honom  innerligast  tillgifna 
lärjungar.  Han  anlände  till  Upsala  kort  efter  ofvanstående  brefs  afsändande, 
åtnjöt  under  sommaren  på  Hammarby  privatissime  undervisning  och  återvände 
sedan  till  Tyskland,  där  han  genast  utnämndes  till  professor.  Han  ombesörjde 
sedan  utgifvande  af  andra,  tredje,  fjärde  och  femte  upplagorna  af  Linnés  Ma¬ 
teria  medica  (1772,  1773,  1782,  1787),  Genera  plantarum  ed.  VIII  (1789 — 91). 
Termini  botanici  ed.  II  (1767)  och  Amoenitates  acaclemicce  VIII— X  (1785 — 90), 
äfvensom  en  ny  upplaga  af  I — VII  (1787 — 89). 

. 3  En  den  tiden  vanlig  lek. 

4  Härpå  svarade  kanslern  d.  18  Maj: 

»Jag  tackar  H.  Archiatern  för  dess  förtroende  till  mig.  Dess  försichtighet 
i  anseende  till  D:r  Schreber  förtienar  och  winner  det  största  beröm.  Hans  K.  M., 
som  med  mycken  nåd  gillar  denna  warsamheten,  tillåter  bem.  studerande  at  få 
komma  uti  Riket  och  till  Upsala  och  således  är  ingen  ting,  som  kan  afhålla 
H.  Archiatern  ifrån  den  ömhet  uti  undervisning  och  den  höflighet  uti  umgänge, 
hwarmed  H.  Archiatern  plägar  upmuntra  de  lärgiruge  och  bemöta  fremmande. 

Linnés  brefviixling  1.  6 


82 


Wid  D:r  Schrebers  första  ankomst  lärer  blifwa  lätt  för  H.  Archiatern  at  up- 
täcka,  om  denne  Mannen  endast  och  alenast  är  intagen  af  studio  Bothanico 
eller  om  han  finnes  benägen  för  politiska  nyheter  och  diseurser,  uti  hwilcken 
sednare  händelse  någon  skickelig  studerande  kunde  utsees  till  hans  sällskap, 
som  närmare  i  acht  toge  hans  upförande  och  lemna  H.  Archiatern  derom  kund¬ 
skap.  Detta  tyckes  blifwa  den  enda  försichtighet,  som  behöfwer  anwändas  och 
det  för  en  mycket  kort  tid  allena,  till  dess  man  hunnit  kiänna  denna  främ¬ 
lingens  inre  caractere,  wäsende  och  böijelser»  (Riksarkivet,  Ups.  Kansl.-Emb:s 
concepter.) 


44. 

Högwälborne  FI:r  Baron,  K.  M:ts  och  Riksens  Råd, 
Praesident  uti  Kongl.  Cancellie  Collegio  samt  Riddare 
och  Commendeur  af  Kongl.  M:ts  orden. 

Denna  Academiens  Nådigste  Canceller. 

Som  åtskillige  Medicinse  Licentiater  anhållit  hos  Faculteten  om 
Doctors  gradens  ärnående,  föranlåtes  hos  Eders  Excellence  Facultas 
medica  allerödmiukast  udbedia  sig  veniam  promovendi,  till  d.  16 
junii  nästkommande,  för  de  Licentiater,  som  Faculteten  funnit  wär- 
dige  en  sådan  heders  åtniutande,  hwilka  äro  af  3:ne  handa  be¬ 
skaffenhet. 

1.  De  som  här  wid  Academien  aflagt  alla  de  specimina,  som 
Kongl.  Constitutioner  af  Doctorandis  fodra  med  examina  uti  Theo- 
logicis,  Philosophicis,  Chemicis  samt  theoretica  och  practica  Medicina, 
äfwen  disputerat  pro  exercitio  et  pro  gradu  &c.  nämligen 
Hidén,  Jacob  Medicus  provincialis  Biorneburg. 

Ziervogel,  Sam.  Prosector  Anatomise  Upsal. 

Grufberg,  Isac.  Holmensis. 

Sghröder,  Joh.  Gothoburgensis. 

Österman,  Fierdhundrensis. 

2:do.  De  som  aflagt  examina  uti  Theologien,  Philosophien, 
Medicinen  samt  disputerat  pro  Exercitio,  men  ej  pro  gradu.  Desse 
blefwo  wid  fälttogets  börian  af  K.  Collegio  Medico  uttagne  at 
skiöta  de  siuke  wid  armeen,  och  då  de  äfter  ett  par  åhrs  wistande 
i  Pomeren,  sågo  denna  expedition  nog  långsamt  utdragas  på  tiden, 
at  de  således  skulle  komma  äfter  sine  hemma  warande  Camerater, 
anhöllo  att  antingen  få  dimission  ifrån  armeen  äller  ock  absentes 
åtniuta  de  wanlige  honores  academicos.  De  fingo  här  på  Com- 


83 


menderande  General.  1  promotorial  till  då  warande  illu- 

strissimum  Cancellarium,  som  här  öfwer  täcktes  höra  faculteten. 
Faculteten  fant  att  om  de  skulle  resa  hem,  att  afbörda  sig  Dispu- 
tationen  pro  gradu,  kunne  den  intet  så  snart  absolveras  och  där- 
före  ödmiukast  tillstyrkte,  att  de  allenast  måtte  prsestera  examen 
practicum,  hwilket  ock  skedde  förleden  sommar.  Detta  blef  af 
illustrissimo  Cancellario  nådigst  bewilliat;  af  desse  äro 
Hiort  Medicus  provincial.  Gotland. 

Odelius,  Joh.  Medicus  på  flottan 
Hedenberg,  And.  Holmensis 
Hoffberg,  Carl  Holmensis 
Gahn,  Nicol.  Dalekarlus 
A  hman,  Nic.  Jemtus 
Stigkman,  Olaus  Smolandus 
Palma:rus,  Isac  Ostrogothus. 

3.  Utom  detta  har  Faculteten  funnit  den  bok,  som  af  H:r 
Professor  Acrell  är  utgifwen  öfwer  siukdomarne  på  lazarettet, 
wara  af  så  mycken  wicht  och  wärde  för  Medicinska  wettenskapen, 
att  man  kan  billigt  räkna  henne  för  ett  af  de  wackraste  wärk,  som 
i  desse  stycken  någonsin  framkommit,  hwilken  intygar  den  ogemena 
insicht  och  färdighet  dess  auctor  äger  uti  så  wähl  de  chirurgiska 
stycken,  som  den  förswarliga  kundskap  han  sig  förwärfwat  i  sielfwa 
Medicinen,  och  fördenskull  till  upmuntran  för  andra,  at  med  lika 
drift  uparbeta  den  nödiga  chirurgien,  gierna  skulle  tillägga  H:r 
Prof.  Acrell  doctors  graden,  ehuru  han,  såsom  in  munere  honora- 
tiore  constitutus,  icke  aflagt  de  wanlige  Examina  och  Disputa- 
tioner;  utan  anser  Faculteten  hans  bok  långt  högre  än  några  andra 
Specimina.  Doch  på  det  sådant  ej  måtte  gifwa  prsejudicater  för 
sådane,  som  utan  synnerlig  förfarenhet  åstunda  dylik  heder,  och 
därföre  kiöpa  sig  Doctors  graden  wid  utländska  academier,  utan 
att  wisa  sin  capacitet,  har  faculteten  förmått  bemälte  Professor,  att 
sistera  här  uti  Facultetens  rum,  där  han  af  Facultetens  ledamöter 
blefwit  qusestionerad  och  noga  hörd  uti  de  fläste  och  fastaste 
stycken  af  Medicinen,  uti  hwilka  alla  han  giort  faculteten  det  nöje, 
som  af  en  promovendus  kunnat  åstundas. 

Ty  anhåller  hos  Eders  Excellence  facultas  Medica  aller  öd¬ 
miukast,  att  få  proclamera,  d.  16  junii  nästkommande,  så  Pro¬ 
fessor  Acrell  som  de  andre  Medicinse  licentiater  till  Doctores  Me¬ 
dicinse,  genom  då  blifwande  Promotore  LifMed.  och  Profess.  Auri- 
villio;  näml. 


84 


Profess.  Acrell 
Hiort 

Jacob  Hidén 
Sam.  Ziervogel 
Johan  Odelius 
Andr.  Hedenberg 
Isac  Grufberg 


Carl  Hoffberg 
Nicol.  Gahn 
Nicol.  Ahman 
Johan  Schröder 
Österman 
Olaus  Stigkman 
Isac  PALMiERUS2 


och  om  Faculteten  ej  skulle  winna  den  oskattbara  fägnaden  att 
wörda  Eders  Excellence  då  närwarande,  det  Eders  Excellence  täcktes 
gifwa  någon  annan  macht,  att  i  sitt  höga  namn  lämna  promotori 
veniam  promovendi.2  faculteten  förblifwer  med  oaflåtelig  diup 
wördnad 


Eders  Excellences 


aller  ödmiukaste  tienare 


Carl  Linriseus  Sam.  Aurivillius. 
Decanus. 


I  Riksarkivet  bland  Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.  1760.  Helt  och  hållet  med 
Linnés  handstil  med  undantag  af  Aurivillii  namn.  Odateradt,  men  säkerligen 
skr  if  ve  t  i  början  af  Juni  1760. 

1  Tomrum  i  manuskriptet.  Det  felande  namnet  är  J.  A.  von  Lantings- 
hausen,  hvilkens  bref  till  kanslern,  dateradt  Stralsund  den  12/s  1759,  finnes 
bland  Ups.  Kansl.-Emb:s  handlingar. 

2  Om  de  här  uppräknade  må  följande  korta  notiser  meddelas:  Olof 
Acrel.  adlad  af  Acrel,  född  1717,  då  öfverkirurg  vid  Serafimerlasarettet  och  titulär 
professor,  »fastän  han  icke  studerat  academice»,  död  1806.  —  Johan  Hjorth, 
född  1729,  död  såsom  provincialmedicus  på  Gotland  1804.  —  Jakob  Hidén. 
född  1731,  utnämnd  till  provincialmedicus  i  Björneborg,  hvilken  plats  han  dock 
ej  tillträdde,  utan  blef  genom  ackord  stadsphysicus  i  Norrköping,  död  1769.  — 
Sam.  Ziervogel  se  ofvan  sid.  78  not  1.  —  Johan  Lorens  Odhelius,  född  1737, 
på  olika  platser  och  områden  mycket  anlitad  läkare  och  kommunalman,  flitig 
(företrädesvis  medicinsk)  författare,  medicinalråd,  död  1816.  —  And.  Hedenberg 
se  ofvan  sid.  78  not  1.  —  Isaac  Olof  Grufberg,  född  1736,  sekreterare  i  Colle- 
gium  medicum,  beröfvade  sig  själf  lifvet  1764.  —  Carl  Fredrik  Hoffberg,  född 
1729,  Kungl.  hofmedicus,  död  1790.  Författare  till  det  mycket  spridda  och 
anlitade  arbetet :  Anvisning  till  Naturens  kännedom.  Första  delen  om  växt¬ 
riket,  hvaraf  trenne  upplagor  utkommo  1768,  1784  och  1793.  —  Nils  Gahn, 
född  1733,  efter  tjänstgöring  vid  armeen  och  flottan  »Medicus  Nobilium»  i  Ar- 
boga-trakten,  död  1820.  —  Nils  Aman,  född  1730,  fattigläkare  och  Anatomim 
prosector  i  Stockholm,  sedan  Logices  et  Physices  Lector  i  Hernösand,  död  1783. 
—  Johan  Schröder,  född  1727,  andre  stadsphysicus  i  Göteborg,  död  1764.  — 

_  Magnus  Gabriel  Österman,  född  1730,  provincialmedicus  i  Lifgedinget  i 

Södermanland  samt  tillika  Medicinm  et  Historim  Naturalis  Lector  i  Strängnäs, 


död  1794.  —  Olof  Stickman,  född  1731,  fattigläkare  i  Stockholm,  därpå  bergs¬ 
läkare,  slutligen  privatman  (landtbrukare),  död  1798.  Nitisk  naturforskare,  sär- 
skildt  entomolog.  —  Isaac  Nilsson  Palmer,  född  1735,  praktiserande  läkare  i 
Stockholm,  död  1787. 

3  I  skrifvelse  den  29  Maj  1760  lemnar  kanslern  sitt  bifall  till  hvad  fakul¬ 
teten  beträffande  denna  »Doctoral  Promotion»  föreslagit  samt  tillägger:  »I  synner¬ 
het  har  jag  med  fägnad  förmärkt,  at  Professor  Acrel  är  ibland  deras  antal,  och  at 
Faculteten  giordt  justice  åt  hans  insicht  och  nyttiga  förtienster.  Om  detta  wahl 
giör  honom  mycken  heder,  tillskyndar  Faculteten  sig  eij  mindre  beröm,  ther- 
medelst  huru  hon  belönar  Meriter  utan  afseende  på  de  Prmjudicier,  som  stadgat 
en  skilsmässa  emillan  Medicine  och  Chirurgien». 


45. 

Högwälborne  H:r  Baron,  K.  M:ts  och  Riksens  Råd, 
Prsesident  i  Kongl.  Gancellie  Gollegio,  Riddare 
och  Commendeur  af  K.  M:ts  orden  samt 
denna  Academiens  nådigste  Canceller. 

Den  hit  till  Academien  nyligen  anlände  Meclicinse  Licentiaten 
Joh.  Christian  Dan.  Schreber  har  anhållit  hos  Faculteten  att  wid 
nästa  termins  begynnelse  få  antaga  honores  Doctorales.  Faculteten 
har  honom  examinerat,1  och  funnit  honom  aldeles  wärdig  en  sådan 
heder,  samt  förmärkt  uti  honom  en  ogemen  insicht  i  Botaniquen 
och  hela  Historia  naturali  och  att  han  wärkeligen  excellerar  uti 
Insecternas  historia.  Men  som  här  icke  är  wanligt  att  hwar  termin 
anställa  Pr  omotioner,  mindre  att  inom  Facultets  rummet  promovera, 
såsom  i  Tyskland,  hade  Faculteten  tyckt  wara  bäst  att  han  nu 
nästkommande  måndag,  med  de  flere,  på  samma  gång  flngo  ho¬ 
nores  Doctorales,  hälst  sådane  aeterne  spilla  tid  både  för  Docentes 
och  Discentes. 

Ty  är  till  Eders  Excellence  facultetens  underdån- ödmiuka  under¬ 
ställande,  om  Eders  Excellence  skulle  nådigast  täckas  gifwa  Facul¬ 
teten  lof,  at  äfwen  honom  nästa  måndag  promovera,  och  att  de 
Theses  Medicae,  som  af  honom  utgifna  äro,  nästa  lördag  fingo  ven¬ 
tileras,  fast  de  ej  aldeles  liggat  sine  11  dagar  utdistribuerte  innan 
ventilations  dagen.  Skulle  Eders  Excellences  dyra  tid  och  högst 
wichtige  Rikswårdande  ärender  kunna  gifwa  nästa  postdag  Eders 
Excellences  nådigste  behag  här  utinnan,  så  kunne  detta  wärk- 
ställas.2 


86 


För  öfrigit  är  denna  Licentiaten  Schreber  äfter  nogare  under¬ 
sökning  icke  till  nationen  Preutzare,  utan  Saxe;  ty  han  är  född  i 
Thuringen,  fast  hans  Fader  några  åhr  warit  extraordinarius  Pro¬ 
fessor  wid  Halle,  hwar  ifrån  han  nyligen  är  transporterad  till  att 
wara  oeconomise  Professor  wid  den  nyligen  inrättade  Academien 
Byzow  i  Mecklenburg. 

Faculteten  afwachtar  Eders  Excellences  nådigste  befallning  och 
med  diupaste  wördnad  framhärdar 

Eders  Excellences 

Upsala  1760  underdånödmiukaste  tienare 

d.  10  junii.  Carl  Linnaeus  Sam.  Aurivillius. 

Decanus. 

I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Helt  och  hållet  med  Linnés 
handstil  med  undantag  af  Aurivillii  namn. 

1  Det  dröjde  ej  länge  efter  Schrebers  ankomst  till  Upsala,  innan  Linné 
ej  blott  gjort  sig  förvissad  om  hans  solida  kunskaper,  utan  ock  kände  sig  höge¬ 
ligen  tilltalad  a  hansf  sympatiska  väsen.  Han  uppmanade  därför  Schreber, 
hvilken  hade  för  afsikt  att  först  i  början  af  nästa  termin  aflägga  de  prof,  som 
fordrades  för  medicinska  gradens  vinnande,  att  genast  låta  sig  examineras  och 
därefter  disputera.  På  grund  häraf  anställdes  med  honom  examen  den  10  Juni 
1760,  h varvid  det  (enligt  medicinska  fakultetens  protokoll)  befanns,  att  »han 
vvar  uti  Historia  naturali  extraordinairt  quick  och  hade  där  uti  större  insicht 
än  någon  tillförene  wisat  sig  för  faculteten».  Äfven  i  andra  ämnen  befanns 
han  ega  fullgoda  kunskaper,  hvarför  »han  approberades  med  synnerligt  nöje». 

2  Kanslern  biföll  den  gjorda  framställningen,  hvarefter  promotionen  egde 
rum  den  16  Juni. 


46. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  K.  Maij:ts  och  Riksens  Råd,  Prse- 
sident  uti  K.  Gancellie  Gollegio,  Upsala  Academise  Ganceller 
samt  Riddare  och  Commendeur  af  K.  M:ts  orden! 

Under  det  jag  mer  än  tiugu  åhr  warit  Botanices  och  Medicinse 
Professor  wid  Upsala  Academie,  har  jag  med  all  ospard  flit,  möda 
och  omtanka  sökt  giöra  min  tienst  redeligen;  och  des  utan  å  nyo 
upbygdt  wettenskapen  i  dett  stånd,  hon  nu  af  hela  Europa  är  an¬ 
tagen.  Men  då  jag  således  mera  wårdat  wettenskapen  än  mitt 


87 


egit  lif,  har  jag  utsläpat  min  kropp,  kortat  mine  dagar  och  ådragit 
mig,  alt  för  tidigt,  åldrens  bräkligheter.  Detta  skulle,  då  jag  wände 
mig  tillbakas,  hierteligen  ångra  mig,  om  jag  ej  sågo  min  möda,  så 
af  en  Nådig  Öfwerhet  ärsatt  med  åtskillige  hederstekn,  som  af  mine 
k.  Landsmän  och  Riksens  högl.  Ständer  behiertat,  hwilka  hos  Hans 
K.  Maij:t  mig  i  underdånighet  recommenderat,  att  få  afstå  min 
innehafwande  Profession  till  någon  som  woro  skickelig 
henne  förrätta  och  som  jag  sielf  där  till  up  amma  de, 
hwilket  Hans  Kongl.  Maij:t,  af  d.  29  junii  sistledne,  allernådigst 
täckts  bifalla. 

Wid  den  Profession  jag  beklätt  fodras  åtskillige  differenta 
delar,  som  ej  lätt  finnas  hos  någon  förenade;  nämligen 

1  en  grundelig  förfar  enhet  uti  Botaniquen  och  Historia 
natur  ali,  såsom  grund  för  Materia  medica,  Diseten  och  privata 
hushållningen. 

2  en  långsam  förfarenhet  att  rätt  handhafwa  de  månge  wäxter 
uti  en  Botanisk  trägård,  som  är  belägen  i  det  kallaste  climate. 

3  insicht  uti  Medicinen  för  Semiologien,  Materia  medica  och 
Diseten. 

Ty  är  till  Eders  höggrefl.  Excellence  min  allerödmiukaste  bön, 
det  täcktes  Eders  höggr.  Excellence,  äfter  förenämde  Kongl.  Majestäts 
allernådigsta  resolution,  hos  Hans  Kongl.  Majestet  i  underdånighet, 
till  successionen  äfter  mig  insinuera  min  son,  Carl  Linn^us,  som 
några  åhr  warit  Adjunctus  äller  Demonstrator  wid  denna  sannna 
Professionen,  och  som  jag  här  till  ifrån  späda  åhren  sökt  upamma. 

Uti  Botaniquen  och  Historia  Naturali  är  min  son  längre  kom¬ 
men  än  någon  annor  i  riket,  den  han  ock  docerat  privatim  för  åt¬ 
skillige,  så  inländske,  som  utländske  studerande.  Denna  wetten- 
skapen  kan  aldrig  tydeligen  afhandlas,  förklaras  äller  begripas, 
utan  tillgång  på  tillräckelige  Samblingar  och  tillräckeligt  Biblio- 
theque.  Biblioteque  här  utinnan  kan  näppeligen  förskaffas,  ty  de 
äldre  Authorer  stå  mera  ej  att  fås  för  penningar  och  de  nyare  äro 
merendels  upfylde  med  de  prächtigaste  figurer,  att  de  icke  kunna 
kiöpas  under  20000  d:lr  kop:mt.  Jag  har  doch  änteligen,  genom 
min  widlöftiga  correspondance,  förskaffat  mig  ett  tämmelig  com- 
plett  Bibliotheque.  Äfwen  så  hwad  Samblingar  till  denna  Pro¬ 
fession  hörande  angår,  iärer  ingen  kunna  näka,  at  jag  äger  större 
quantum  af  wäxter  i  Herbarier,  än  någor  annan  i  werlden,  utom 
anselige  samblingar  uti  Inseeter,  Conchilier  och  andra  naturalier; 
af  hwilket  alt  denna  min  enda  son  blifwer  arfwinge. 


88 


Att  handhafwa  wäxterna  uti  Botaniska  trägården  är  en 
wettenskap,  som  aldrig  kan  läras  af  böcker,  utan  måste  inlifwas 
genom  många  åhrs  förfarenhet.  Min  son  är  den  enda  i  riket,  som 
detta  kunnat  lära,  under  det  han  warit  uppföd  i  Academie  trä¬ 
gården,  och  der  omgåts  med  wäxterne  ifrån  späda  åhren;  hwar 
igenom  han  ock  de  2:ne  siste  åhren  anseligen  lättat  min  möda,  då 
han  nästan  allena  bewakat  inseendet  öfwer  Academie  trägården. 

De  delar  af  Medicinen,  som  enkannerligen  höra  till  denna  pro¬ 
fession,  har  han  åtskillige  gånger  flitigt  afhört,  men  denna  'fodrar 
ock  sin  tid,  och  bör  förökas  så  länge  han  lefwer,  ty  ingen  födes 
så  wis,  som  han  dör;  emedlertid  skall  han  få  där  till  anseligare 
subsidier  än  någon  annor,  ty  de  förste  åhren,  då  jag  kom  till  pro¬ 
fessionen,  anwände  jag  dagar  och  nätter  att,  i  mögligasta  måtto, 
sambla  af  alla  närwarande  authorer,  alt  hwad  som  woro  redigt  i 
wettenskapen  uptäkt,  och  det  samma  i  redig  ordning  ställa;  detta 
har  jag  sedermera  årligen  förökt,  genom  nya  authorers  läsande; 
hwilket  alt  jag  lämnar  min  son  till  hemgift. 

Skulle,  hos  Hans  Kongl.  Majestet,  Eders  högg®.  Excellence 
nådigst  täckas  underdånigst  föreslå  denna  min  son,  Demon strator en 
Carl  Linnaeus,  till  st.adfästelse  på  Professionen  äfter  mig,1  att  han 
tingo,  så  länge  mine  krafter  uthärdade  med  akademiska  arbeten, 
profectionera  sig  alt  mer  och  mer  i  de  här  till  hörande  stycken, 
giöra  nödige  resor,  och  arbeta  under  mitt  inseende,  så  hoppas  jag, 
näst  den  högstas  wälsignelse,  att  den  wettenskap  jag  mögligen  up- 
arbetat,  skall  i  hans  tid  winna  bestånd,  då  och  mine  samblingar 
af  observationer  och  naturalier,  samt  bibliotheque,  som  mig  kostat 
så  mycken  möda,  kunna  komma  till  nytta,  och  utom  hwilka  ingen 
annor  skall  giöra  det  samma. 

Här  wid  utbeder  jag  mig  lika  underdånigt,  att  i  min  lifstid  få 
behålla  min  lön,  husrum  och  de  andre  med  professionen  förknip¬ 
pade  förmoner,  på  samma  sätt,  som  H:r  Archiater  Rosén  och 
Profess.  Strömmer2  åtniutit,  då  min  Successor  till  mitt  frånfälle 
böra  wara  nögd  med  sin  innehafwande  Demonstrators  lön  och  hwad 
han  kan  förtiena  genom  flit  och  arbete.  Hwar  emot  jag,  så  länge 
jag  lefwer,  skall  beflita  mig  att  gagna  och  augmentera  wärket. 

Den  nåd  mig  således  wederfares,  lika  med  H:r  Areh.  Rosén 
och  flere,  äro  de  starkaste  driffiädrar  att  wid  denna  hedersamma 
Academien,  genom  Docentium  aemulation,  få  wettenskaper  brakte 
till  den  största  högd,  då  hwar  och  en  gierna  upoffrar  tid,  lif  och 


89 


krafter,  när  den  ser  sig  på  slutet  därföre  hugnas  af  en  nådig 
öfwerhet.3 

Jag  framhärdar  med  oafl.  diup  wördnad 

Eders  Höggrefl.  Excellences 

Upsala  1763  underdånödmiuke  tienare 

d.  18  januarii.  Carl  Linnaeus. 


I  Kungl.  Biblioteket  (Svenska  Biograpliica) ;  helt  och  hållet  af  Linnés  hand. 

1  Förut  hade  Linné  vändt  sig  till  sin  lärjunge  Daniel  Solander  och  erbjudit 
honom  att  blifva  sin  successor.  Denne  hade  emellertid  redan  då  en  vida  för¬ 
månligare  anställning  i  British  Museum  i  London,  så  att  han  föredrog  att  där 
kvarstanna. 

2  Martin  Strömer,  född  1707,  Astronomiae  professor  i  Upsala  1745,  död  1770. 

3  Kanslern  öfverlemnade  med  förord  denna  ansökan  till  Kgl.  Maj:t,  som 
förklarade  sig  visserligen  »i  nåder  gerna  önskat,  det  bemälde  Archiater  än 
längre  welat  qwarblifwa  wid  Professionens  förwaltande»,  men  dock  »ej  kunnat 
undfalla  honom  i  berörda  hans  ansökning»,  hvarför  professors-fullmakt  för 
Carl  von  Linné  d.  y.  den  19  Mars  utfärdades.  Någon  ekonomisk  fördel  vann  denne 
ej  härigenom,  utan  han  fick  behålla  sin  demonstratorslön,  tilldess  fadren 
aflidit.  Denne  fortsatte  ock  att  så  som  förr  fullgöra  alla  en  professor  tillkom¬ 
mande  göromål.  Det  hela  inskränkte  sig  alltså  så  godt  som  uteslutande  till  en 
titelförändring. 


47. 

Meritlista. 

Carl  y.  Linné. 

Archiat.  Reg. 

Med.  et  Botan.  Prof.  Ups. 

Riddare  af  K.  M:ts  Nordst. 

1707  Maji  13.  Född  i  Sinoland,  Stenbrohult,  Råshults  gård. 
Fadren  Nils  Linnaeus,  Comminister  och  sedan  pastor  i  Stenbrohult. 

1717.  Introducerades  i  Wexiö  schola,  gick  classerne  och  Gym¬ 
nasium  igenom  till  1727. 

1727.  Reste  till  Lunds  academie. 

1728.  Reste  från  Lund  till  Upsala  academie. 

1730,  1731.  Blef  antagen,  att  under  sal.  Professor,  archiat. 
Rudbecks  vacatione  aetatis  publice  läsa  Botaniquen  uti  Horto 
academico  Upsaliensi. 


90 


1732.  Sändes  af  Kongl.  Wettenskaps  Societeten  till  La  pland 
att  beskrifva  dess  Naturalier,  då  jag  reste  öfver  Umeå  och  Luleå 
lapmarker,  Lapska  fjellen,  fjällryggen,  gick  där  öfver  till  norska 
Finmarken,  var  ute  på  norrska  hafvet  alt  till  Salleröen. 

1733.  War  den  förste,  som  föreläste  Pr  o  b  erkonsten  för  de 
studerande  i  Upsala. 

1734.  Sändes  af  Landshöfding  Reuterholm  i  Fahlun  att  på 
Dess  bekostnad  resa  och  beskrifva  Dalarne  på  samma  sätt  som 
tilltorene  jag  beskrifvit  Lapland.  Resan  stäldes  genom  Österdalarne, 
Dalska  Fiellen,  alt  in  till  Rörås  i  Norie,  Westerdalarne. 

1735  först  på  åhret  begaf  mig  på  utlänska  resor,  genom  Dan¬ 
mark,  Tyskland  till  Holland. 

Promoverade  samma  åhr  till  Medicinae  Doctor  uti  Haderwijk. 

Rlef  antagen  till  Praefectus  öfver  den  stora  Rotaniska  trä¬ 
gården,  som  Clifford  anlagt  i  Holland,  hvarest  jag  äfven  hade  ett 
complett  Rotaniskt  Ribliotheque. 

1736.  Reste  till  En  geland  att  se  hvad  curieuxt  fants  uti 
London,  Oxford  etc. 

1737.  Under  det  jag  hörde  Roerhaven  och  förestod  Cliffordiska 
trägården,  utgaf  jag  flere  värk  i  Rotaniquen; 

på  senaste  hösten  halp  Professor  van  Royen  att  rangera  väx- 
terne  i  ny  ordning,  uti  Horto  academico  Leydensi. 

1738.  Reste  till  Frankrike,  besåg  i  Paris  Rotaniska  och 
Natura  lie  samblingar. 

1739.  Hemkommen  från  mine  Resor,  nedsatte  mig  i  Stock¬ 
holm.  blef  af  Riksens  ständer  befalt  att  publice  på  Riddarhuset 
läsa  öfver  K.  RergsGollegii  Stencabbinet  emot  årlig  pension, 
hvilket  continuerades  till  1741.  fick  tillika  af  Hans  Kongl.  Maj:t 
constitutorial  att  vara  Ammiralitets  Medicus  i  Stockholm,  war 
en  af  de  6  Fundatores  till  Kongl.  Wettenskaps  academien,  och 
blef  academiens  första  praeses. 

1741.  Gonstituerades  af  Hans  K.  M:t  att  vara  Medicinae  och 
Rotanices  Professor  i  Upsala. 

Sändes  tillika  af  Riksens  ständer  att  resa  öfver  O  el  and  och 
Gotland,  att  beskrifva  deras  Naturalier,  och  om  hösten  emottog 
Professionen  i  Upsala. 

1742.  Regynte  att  å  nyo  anlägga  den  aldeles  förfallna  Hortum 
Rotanicum  i  Upsala,  den  jag  sedermera  richtat  med  flere  växter, 
än  någon  Rotanisk  trägård  ägt  i  Europa;  och  har  sjelf  skaffat  alla 
växter  utan  publici  äller  academiens  depence. 


91 


1743.  Begynte  sambla  Naturalie  G  abin  ett  för  academise 
Trägården,  som  nu  är  ansenligt. 

1744.  Antogs  till  secreter  vid  K.  Wettenskaps  Societeten 
i  Upsala,  det  jag  lämnade  1765. 

1747.  Reste  på  Riksens  ständers  befallning  öfver  Wester- 
göthland,  Bohus,  Vermeland  att  upsöka  fäderneslandets  producter. 

1747.  Vardt  af  Hans  Kongl.  Maj:t  benådad  med  Archiaters 
Caracter,  utan  att  den  medel  äller  omedelbart  söka. 

1749.  Reste  på  Riksens  ständers  befallning  öfver  Skåne,  i 
lika  ändamål  med  de  förre  Resor. 

1751.  Beskref  Hennes  Kongl.  M:ts  Gabbinet  på  Drottningholm. 

1753.  Beskref  Hans  Kongl.  M:ts  cabbinet  på  Ulricsdahl. 

Blef  af  Hans  Kongl.  M:t  allernådigst  dubbad  till  Riddare  af 
Kongl.  Nordstierne  orden. 

1760.  Fick  dett  första  praemium,  som  af  utlänska  academier 
för  wettenskaper  tilldelts  någon  svensk  literat,  näml.  af  Ryska  äller 
Peterburgiska  academien  100  ducater  för  demonstration  af  sexus 
plantarum. 

1761.  Hade  den  nåden  af  Hans  Kongl.  M:t  at  blifva  nobi- 
literad. 

1762.  Wettenskaps  Academien  i  Paris  har  uti  sine  con- 
stitutioner  befallning  att  utvälja  8  utlänska  Professorer  af  de  lär¬ 
daste  som  äro  i  Europa;  nämligen  4  medicos  och  4  Mathematicos. 
denna  största  hederspåst  för  litteratis  hände  mig  detta  åhr,  som 
ingen  swensk  tillförene  ärnått. 

1763.  Blef  af  Hans  Kongl.  Maj:t  allernådigst  lättad  ifrån  tjänst¬ 
görande  med  venia  aetatis,  sedan  jag  alltifrån  1730  hade  arbetat, 
då  jag  emedlertid  skulle  instruera  min  Successor  att  blifva  habil 
till  en  Profession,  som  utom  lecteur  fordrade  så  många  delar  af 
experience  uti  Natural  Historia,  Horti  academici  cura  et  cultura  etc. 

Med  hvad  flit  jag  sökt  drifva  min  Profession  lämnar  jag  andra 
att  dömma.  jag  har  fått  hugna  mig  med  ett  talrikt  auditorium, 
jag  har  haft  disciplar  ifrån  Norrige,  Danmark,  Tyskland,  Holland, 
England,  Frankrike,  Siberien,  America,  jag  har  corresponderat  flitigt 
mäst  med  alla  Gurieuxe  i  Europa  och  utom  Europa,  jag  har  haft 
Disciplar,  som  rest  in  och  utom  Europa,  samt  åtskillige  som  blefvit 
Professorer  utom  lands:  i  Köpenhamn,  Göttingen,  Petersburg, 
Madrit,  Philadelphia.  jag  har  årligen  med  trälsam  möda  herbo- 
riserat  med  mine  disciplar.  jag  har  upbygt  Botaniquen  och 
Historiam  Na  tur  a  lem  på  ny  och  solid  grund,  sådan  som  hon 


92 


nu  är  antagen  in  och  utom  Europa,  jag  har  varet  sonderad  att 
emottaga  Profession  i  Petersborg,  Göttingen,  Utrecht,  Leyden,  Ox¬ 
ford,  Paris,  Madrit. 

De  fläste  Wettenskaps  Societeter  hafva  täckts  räkna  mig  ibland 
sine  ledamöter,  såsom  utom  Upsala  [och]  Stockholm,  äfven  Paris, 
Petersburg,  Berlin,  Kejserliga,1  Londons,  Engelska,2  Edinbourg,  Mons- 
peliers,  Toloses,  Florens,  Berns,  Celles,  Trundheims. 

Utom  det  jag  arbetat  vid  min  Profession,  har  jag  utgifvit  öfver 
50  värk,  af  hvilka  flere  äro  upplagde  åtskillige  gånger  in  och  utom¬ 
lands  såsom 

Systema  Naturse  2  tomer.  12  Editioner. 


Fundamenta  Botanica.  6  Edit. 

Philosophia  Botanica.  3  Edit. 

Gritica  Botanica.  2  Edit. 

Glasses  Plantarum.  3  Edit. 

Genera  Plantarum.  6  Edit. 

Species  Plantarum.  2  Edit. 

Flora  Svecica.  2  Edit. 


Flora  Lapponica. 

Flora  Zeylanica. 

Hortus  Upsaliensis. 

Hortus  Cliffortianus. 

Musa  Cliffortiana. 

Fauna  Svecica.  2  Edit. 

Museum  S.  Regis. 

Museum  S.  Reginse. 

Museum  Tessinianum. 

Iter  Oeland.  Gothland. 

Iter  Westrogothicum. 

Iter  Scanicum. 

Materia  Medica. 

Bibliotheca  Botanica.  3  Edit. 

Glavis  Medicinse. 

AmoenitateS  academicse.  6  tomer. 
Artedi  ichtyologia. 

Hasselquist  iter  Palsestin. 

Loefling  iter  Hispanic. 
utom  många  andra. 


93 


Sed  quid  properasse  juvat,  quid  pauca  dedisse  quieti 
tempora,  quid  nocti  conseruisse  diem, 
si  semel  hic  standum  est . .  .3  Ov. 

Pä  grund  af  kanslerns  den  9/s  1767  gifna  befallning  blefvo  den  16/7  till 
honom  öfverlemnade  af  universitetets  professorer  och  tjenstemän  uppgjorda 
»meritlistor»;  dessa,  försedda  med  ordningsnummer,  finnas  nu  förvarade  å 
Riksarkivet.  Uet.  nummer,  som  skulle  tillkomma  Linnés  antagligen  egen¬ 
händiga  biografiska  skizz,  saknas  emellertid  och  har  antagligen  blifvit  bort¬ 
stulet.  Ofvanstående  är  därför  aftryck  af  en  i  Kungl.  Biblioteket  i  Stockholm 
förvarad  afskrift  »efter  Originalet,  helt  noga,  som  Hrr  v.  Linné  sjelf  upsatt  till 
Meritlista,  hörande  till  dem,  som  fordrades  in  af  Academie-Staten  i  Upsala, 
på  H.  K.  H.  Kron- Prinsens  befalning,  år  1767.»  (Giörwell.) 

1  Acaclemia  Imperialis  Leopoldino-Carolina  Naturat  Curiosorum ,  då 
i  Erfurt,  det  första  vetenskapliga  samfund,  som  (1736)  invalde  Linné  bland  sina 
medlemmar. 

2  Londons  =  Royal  Society;  Engelska  =  Society  for  the  encouragement  of 
arts,  manufactures,  and  commerces. 

3  Hvad  har  jag  vunnit  därmed,  att  jag  jäktat,  att  hvilan  jag  ägnat 

Endast  af  timmar  ett  par.  natten  förvandlat  till  dag, 

Om  jag  nödgas  ändock  här  stanna . . . 


48. 

Då  till  underdånigst  förslags  uprättande  till  Adjuncturen  uti 
Medicinen  mig  tillkommer  att  af  de  sökande  nämna  trenne  de 
skickeligaste  ämnen  och  tillika  betractar  Medicinska  facultetens  till¬ 
stånd  i  närwarande  tid,  finner  jag  Ghirurgien  förnämligast  saknas. 
Sedan  K.  Collegium  Medicum  rätteligen  och  så  ifrigt  äskat  att 
futuri  Medici  skulle  skaffa  sig  en  mogen  insicht  i  Ghirurgien,  hafwa 
Medicinae  studiosi  oftast  på  flere  åhr  nödgats  lämna  academien  att 
hos  Chirurgos  i  Stockholm  lära  denna  oumgängeliga  konsten.  Detta 
böra  wij  anse  så  mycket  hufwudsakeligare,  som  Medici,  framdeles 
öfwer  provincierne  utspridde,  oftast  ej  kunna  rädda  sine  patienter, 
då  tillika  fodras  manus  chirurgi,  där  chirurgi  icke  kunna  på  många 
mihl  ärnås.  Sedermera  och  som  wid  academiska  Nosocomium 
äfwen  böra  intagas  Patienter,  som  hafwa  chirurgiska  siukdomar, 
woro  högst  nödigt  att  där  hafwa  den  som  solidt  förstodo  chirur- 
gien,  icke  allenast  att  hielpa  de  siuke  i  Nosocomio,  utan  ock  wid 
samma  tillfälle  af  grund  lära  de  studerande,  som  näppeligen  af 
nogon  chirurgo,  som  ej  äger  underbögda1  studier,  kan  winnas;  at 
förtiga  det  nuwarande  chirurgus  academiee  är  af  åhr  och  arbete 


94 


utmattad  att  han  åstundar  dimission,  och  man  har  för  100  plåtars 
lön  ej  att  förmoda  det  någon  grundelig  chirurgus  denna  tienst  lärer 
söka,  mindre  att  academiens  nu  medtagne  aerarium  denna  lön  kan 
förbättra. 

I  sådant  afseende  finner  jag  dubbel  förmon  skulle  tillflyta  aca- 
demien,  om  den  kunne  winna  en  Adjunctum,  som  tillika  förstodo 
af  grund  chirurgien  och  där  uti  kunne  wara  Practices  Professoren 
till  hielp  uti  denna  delens  lärande  och  practiserande,  hälst  som 
Practices  Professoren,  hwilken  tillkomer  at  läsa  Physiologien,  Caussas 
Morborum,  Methodum  medendi  och  sielfwa  Praxin  utom  Nosocomii 
bewakande,  har  så  många  delar  att  skiöta,  som  nogonsin  en  enda 
man  kans  absolvera  inom  den  tid  Kongl.  förordningar  biuda. 

Då  jag  på  föregående  grundar  min  votering,  finner  jag  ibland 
de  sökande  allenast  2:ne,  som  ex  professo  lärt  chirurgien  och  där¬ 
på  af  Chirurgiska  societeten2  blifwit  approberade,  näml.  D:r  Acrel 
och  Licentiat  Sahlberg,  hwar  till  jag  lägger  D:r  Hoffman,  såsom 
ibland  de  andre  sökande  tienligast,  och  således  i  underdånighet 
föreslår 

1.  Doctor  Hoffman,3  Syndicus  R.  Golleg.  Medici  (född  1739, 
kommen  till  Academien  1759),  hwilken  uti  examinibus  pro  gradu 
och  i  cathedra  så  distinguerat  sig,  att  man  icke  kan  någon  af  de 
sökande  honom  föredraga  [ehuru  han  icke  lärt  chirurgien].4 

2.  Doct.  Acrell,5  Regements  chirurgus  (född  1741,  kom  till 
Academien  1758),  som  är  en  mogen  Doctor  Medicinae  och  tillika 
Chirurgus. 

3.  Licentiaten  Joh.  Sahlberg6  (född  1741,  kom  till  academien 
1760),  hwilken  wid  examina  pro  gradu  distinguerat  sig  med  qwick- 
het  och  lärdom,  och  har  des  utom  den  sälsynta  gåfwan  hos  en 
academicus  att  wara  fallen  för  observationer  med  ett  penetrant 
genie.  Att  denne  icke  redan  är  Doctor,  är  ingen  annor  orsak,  än 
att  promotion  detta  åhr  ej  kunnat  af  Faculteten  anställas.7 

Originalet,  helt  och  hållet  med  Linnés  handstil,  finnes  i  Medicinska  fakul¬ 
tetens  arkiv.  Odateradt,  men  ärendet  förevar  i  fakulteten  den  27  November  1767. 

1  Underbögda  =  underbygda. 

2  Mellan  läkare  och  kirurger  var  den  tiden  en  sträng  åtskillnad;  de  förra 
voro  vetenskapligt,  akademiskt  bildade  personer,  under  det  att  de  senare  voro 
barberare,  som  vid  sidan  af  sitt  egentliga  yrke  sysselsatte  sig  med  kirurgiska 
operationer,  sårbehandling  m.  m.  De  förra  sorterade  under  Collegium  medicurn, 
de  senare  under  Chirurgiska  societeten.  Efter  långvariga,  ytterst  häftiga  strider 
hade  man  vid  tiden  för  ofvanstående  votums  afgifvande  börjat  —  såsom  Linné 


95 


länge  önskat  —  inse  nödvändigheten  af  en  förening  af  medicin  och  kirurgi 
samt  önskvärdheten  af  en  verklig  undervisning  i  sistnämnda  ämne  vid  univer¬ 
siteten.  Utförligare  härom  kan  inhämtas  af  Linnés  med  Abr.  Bäck  förda  bref- 
vexling,  som  i  det  följande  kommer  att  meddelas. 

3  Anton  Hoffman,  slutligen  konungens  förste  tjänstgörande  lifmedicus  och 
v.  praeses  i  Collegium  medicum,  död  1782. 

4  De  inom  [  ]  stående  orden  blefvo  sedan  öfverstrukna. 

5  Johan  Gustaf  Acrel,  slutligen  Medicinse  theoreticse  et  practicse  professor 
i  Upsala,  död  1801;  »var  på  sin  tid  en  af  Europas  störste  läkare,  förenade  med 
en  grundelig  lärdom  och  det  skarpsinnigaste  omdöme  ett  behageligt  och  in¬ 
tagande  uppförande,  samt  hade  uti  växt  och  uti  sitt  utseende  en  värdighet,  som 
tillvann  honom  både  aktning  och  förtroende»  (Sacklén,  Sveriges  Läkare-historia 
I  s.  563).  Var  intim  vän  i  Linneiska  familjen  och  erhöll  såsom  sådan  uppdrag  att 
försälja  de  efterlemnade  samlingarne  och  biblioteket,  hvarför  hans  minne  blifvit, 
för  visso  orättvist,  smutsadt  genom  bittra  förebråelser  och  beskyllningar. 

6  Johan  Salberg,  slutligen  Logices  et  Physices  Lector  i  Hernösand,  död  1810. 

7  Den  andre  medicine  professorn,  Sidrén,  uppförde  på  förslag:  1.  Anton 
Hoffman,  2.  Nils  Aman,  3.  Joh.  Gust.  Acrel,  men  som  Linné  var  decanus,  blef 
fakultetens  förslag  i  enlighet  med  dennes  votum.  Kanslern  utnämnde  Acrel. 


49. 

Durchleuchtigste  CronPrintz  och  Arffurste, 

Nådigste  Herre. 

För  20  åhr  sedan  utgaf  jag  en  bok,  kallad  Materia  Medica, 
äfter  hwilken  Professores  kunne  wid  Academierne  leda  sine  audi- 
tores  den  kortasta  och  redigasta  wägen  till  inre  och  yttre  kund¬ 
skapen  af  alt  hwad  bör  sambias  på  Apothecjuen. 

Denna  bok  blef  med  allmänt  bifall  antagen,  men  har  länge 
sedan  så  utgått,  att  intet  exemplar  på  flere  åhr  kunnat  ärnås,  hwar- 
före  Bokföraren  blefwit  äfter  mångas  åstundan  föranlåten  utgifwa 
en  ny  upplaga.1 

Ifrån  den  tiden  första  uplagan  utkom,  hafwa  ganska  många 
Droger  blefwit  uptäkte  och  försökte,  dem  jag  alla  med  oändeligit 
arbete  samblat  och  woro  nu  i  stånd  att  dem  tillägga  wid  denna 
editionen,  hwilket  näppeligen  af  någon  annor,  äfter  min  tid,  mindre 
uti  Botaniquen  verserad,  kan  ärsättas. 

Ty  är  till  Eders  Kongl.  Höghet  min  underdånigsta  bön,  det 
täcktes  Eders  Kongl.  Höghet  allenast  denna  terminen  dispensera 
mig  ifrån  consistorielle  deliberationerne,2  att  jag  med  orubbade 


96 


sinnen  må  fullföllia  detta  wärk,  då  jag  icke  skall  å  sido  sätta  alla 
de  andra  academiske  giöremålen.  förblifwer 
Eders  Kongl.  Höghets 

underdånige  och  troplichtige 
tienare 
Carl  Linné. 


Egenhändigt  original  bland  Acta  till  Cons.  acad:i  protokoll  d.  °/io  1768. 

1  Någon  ny  upplaga  af  Materia  medica  blef  dock  aldrig  af  Linné  utgifven. 

2  Kansleren.  Kronprins  Gustaf,  som  var  vid  consistorii-sammanträdet  när¬ 
varande,  bar  härpå  tecknat: 

»Den  flit  och  ihåga  med  hvilken  Archiatern  och  Riddaren  von  Linné  altid 
sökt  at  uplysa  den  lärda  verden  är  så  beckant  [!],  at  jag  tror  mig  eii  kunna  bättre 
wisa  min  kärlek  för  vettenskapernas  framgång  än  då  jag  beffordrar  honom  tid, 
at  ådagaläga  för  allmänheten  nya  sanningar;  altså  äger  han  härmed  tilstånd  at 
eii  bewista  Consistori  [!]  öfverlägningar  under  denna  termin,  hälst  han  eii  undan¬ 
drager  sig  ungdommens  informerande. 

Wålsätra  den  6  October  1768. 

Gustaf. 


50. 

Durchleuchtigste  GronPrintz  och  ArfFurste 
Nådigste  Herre. 

Sedan,  på  några  åhr,  åtskillige  beskedelige  Medicinse  Licentiater, 
här  wid  Academien,  redan  å  daga  lagt  tillräckelige  prof  af  Lärdom 
och  förfarenhet  i  alla  de  delar,  som  Kongl.  Academiske  Constitu- 
tioner  och  Förordningar  af  Futuro  Medico  äska,  och  des  utom  åt- 
skilllige  af  desse  äro  redan  till  publique  beställningar  förhulpne, 
hafwa  flere  af  dem  hos  Faculteten  anhållit  om  promotion  till  Doc- 
tors  hedren;  hwilket  Faculteten  hwarken  bort  äller  kunnat  dem 
afslå. 

Ty  är  till  Eders  Kongl.  Höghet  Facultetens  underdånigsta  bön, 
at  Eders  Kongl.  Höghet  täckes  tillstädia  Faculteten,  d.  11  November 
nästkommande,  med  wanliga  ceremonier  proclamera  så  många  af 
Medicinse  Licentiaterne  till  Doctores,  som  i  samma  heder  sielfwe 
åstunda  delachtige  blifwa.  Des  utom,  som  Eders  Kongl.  Höghets 
höga  närwaro  ej  engång  lärer  kunna  hoppas,  at  Eders  Kongl.  Höghet 
täckes  nådigast  gifwa  H:r  ProGancellario  eller  Rectori  magnifico 


97 


macht,  att  i  Sitt  höga  namn  lämna  Promotori,  Professor  Sidrén, 
veniam  promovendi  under  sielfwa  acten.  Faculteten  framhärdar 
med  oaflåtelig  nit 

Eders  Kongelig  Höghets 

underdånigste  och  troplichtigste 
tienare 

Upsala  1768  Carl  v.  Linné  Jonas  Sidrén. 

d.  17  October.  Decanus  Fac.  Med. 

Fölliande  Medicinse  Licentiater  hafwa  redan  anmält  sig  till 
instundande  promotion. 

Joli.  M.  Gråberg  Stadsphysicus  i  Giötheborg 

Joh.  Sahlberg  Holmensis 

Dan.  Weser  Medicus  Nobilium  Sudermanniae 

Birg.  Hall  Westrogothus 

Joh.  Gryselius  Provincial  Medic.  Westrobot.  vicar. 

Petr.  Bergius 

Henr.  Sparschiuk. 

Fölliande  hafwa  ännu  icke  begiärt  graden,  men  om  någon  af 
dem  skulle  där  om  anhålla,  finner  Faculteten  för  sin  dehl  intet 
hinder. 

Joh.  G.  Bergman  ordinair  Provincial  Medicus  i  Åbo  län,  som 
alla  delar  prsesterat. 

Jac.  Printz  ordinair  Provincial  Medicus  i  Norland.  återstår  doch 
ännu  gradualdisputation. 

Joh.  Pihlgren  Medicus  pauperum  i  Stockholm,  återstår  ännu  med 
gradualdisputation,  hwar  ifrån  han  begiärt  befrias,  men 
tillstyrkts  att  der  om  hos  Eders  Kongl.  Höghet  sup- 
plicera. 

Fölliande  ligger  under  Eders  Kongl.  Höghets  utslag. 

Wsenman  Ghirurgus  primarius  på  Ostindiska  skeppen.1 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Allt  med  Linnés  handstil  utom 
Sidréns  namn. 

1  Beträffande  de  ofvan  omtalade  licentiaterna  torde  följande  upplysningar 
här  böra  lemnas: 

Johan  Martin  Gråberg,  född  1741,  andre  stadsphysicus  i  Göteborg,  död 
1793.  —  Johan  Salberg,  född  1741,  provincialmedicus  i  Ångermanlands  distrikt 
samt  Logices  et  Physices  Lector  i  Hernösand,  död  1810.  —  Daniel  Ludvig 
Weser,  född  1743,  slutligen  regements-fältskär  vid  K.  Svea  Lifgarde  och  assessor 
i  Gollegium  medicum,  död  1784.  —  Birger  Martin  Hall,  född  1741,  provincial- 

Linnés  bref växling  1.  7 


98 


medicus  i  Västmanland,  död  1814.  Intresserad  naturforskare,  hvarför  ock  Thun- 
berg  efter  honom  benämnt  växtslägtet  Hallia.  —  Johan  Grysselius,  född  1788, 
provincialmedicus  först  i  Västerbotten  och  sedan  i  Torneå,  död  1788.  —  Peter 
Johan  Bergius,  född  1730,  Historise  naturalis  et  Pharmaciae  Professor  i  Stock¬ 
holm,  död  1790.  En  af  Linnés  allra  mest  framstående  lärjungar,  författare  af 
talrika  vetenskapliga  skrifter;  genom  den  storartade  donation  af  Bergianska 
trädgården  med  dithörande  bibliotek  och  samlingar,  som  han  och  hans  broder, 
bankokommissarien  Bengt  Bergius,  gjorde  till  Vetenskapsakademien,  för  all 
framtid  en  nitisk  främjare  af  botanikens  studium  inom  vårt  land.  —  Henrik 
Sparschuch,  född  1742,  assessor  i  Gollegium  medicum,  död  1786.  —  Johan 
Gabriel  Bergman  (finne),  född  1782,  provincialmedicus  i  Abo  län,  död  1793.  — 
Jacob  Printz,  född  1740,  död  1779  såsom  stadsphysicus  i  Gefle.  —  Johan  Pil- 
grf.n,  född  1735,  praktiserande  läkare  i  Stockholm,  död  1782.  —  Om  Carl  Henrik 
Wänman  se  sid.  99. 


51. 

Durchleuchtigste  CronPrintz  och  ArfFurste 
Nådigste  Herre. 

Det  har  Eders  Kongl.  Höghet  täckts  nådigast  med  Facultate 
Medica  communicera  Licentiaten  Wsenmans  underdåniga  ansökning, 
att  wid  näst  instundande  promotion  få  antaga  graden  uti  Medicinen, 
utan  at  aflägga  ordinairt  prof  med  disputerande  pro  gradu. 

Faculteten  för  sin  dehl  skulle  gierna  äska  af  Licent.  W senman 
prof  af  perfectionerande  i  de  Medicinske  delar,  som  wid  Licentiats 
examen  honom  ålades,  innan  han  till  promotion  måtte  admitteras, 
hwilket  han  medelst  publice  disputerande  redan  kunnat  beqwäm- 
ligen  åstadkommit,  om  han  det  gittat,  men  för  öfrigt  underställer 
altsammans  Eders  Kongl.  Höghets  nådigsta  wälbehag  faculteten,1 
som  framhärdar  oaflåteligen 

Eders  Konglig  Höghets 

underdånigste  och  troplichtigste 
Upsala  1768  tienare 

d.  17  Octobr.  Carl  v.  Linné.  Jonas  Sidrén. 

I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.).  Alltsamman  är  skrifvet  af  Linné 
utom  Sidréns  namn. 

1  Beträffande  de  egendomliga  förhållanden,  som  stodo  i  samband  härmed, 
må  följande  utdrag  ur  Medicinska  facultetens  protokoll  här  meddelas: 

1766  Okt.  18  förrättades  examen  practicum  med  »Cand.  Carl  Henr.  Wenman 
Upl.,  som  i  åtskilliga  delar  wiste  sig  ännu  wara  mindre  stadgad,  och  derföre, 


99 


efter  rigorem  legis,  icke  fants  ännu  wärdig  Doctors  heder.  Faculteten  beslöt 
likwäl,  af  ömhet  för  hans  wäl  och  till  widare  upmuntran,  tillägga  honom  Licen¬ 
tiats  namn,  dock  utan  att  nästa  Promotion  söka  rum,  hälst  han  nu  straxt  skall 
anträda  en  resa  till  Ostindien,  såsom  Chirurgus  på  ett  af  Ostindiska  Gompagniets 
Skepp,  då  han  efter  återkomsten  kan  wisa  Prof  af  mera  erfarenhet».  Efter 
hemkomsten  på  hösten  1768  anhöll  han  hos  kanslern,  kronprinsen  Gustaf,  »at 
utan  gradual  få  undergå  promotion,  såsom  stadd  på  andra  resan  åt  Ostindien 
med  skeppen»,  hvilket  dock  afslogs.  I  största  hast  åstadkom  han  då  en  liten 
af  handling  och,  som  Linné  skrifver  i  fakultetens  protokoll,  »disputerade  pro 
gradu,  men  ganska  uselt,  att  han  hwarken  kunne  tala  latin,  icke  adjectivum 
et  substantivum  äller  nominativus  praecedit,  hwarföre  han  af  Faculteten  blef 
improberad  att  han  ej  kunne  släppas  till  denna  promotion,  utom  det  han  ej 
kunne  beswara  ett  enda  argument».  På  grund  häraf  afkunnades  följande 

Facultatis  Medicse  utslag  öfwer  Licent.  Wsenmans  gradual 
disputation. 

Faculteten  kan  intet  ärkienna  disputations  acten,  som  H:r  Licent. 
Wsenman  d.  5  Novemb.  1868  de  morbis  Nautarum  Indise  hållit,  för  be¬ 
hörigt  specimen,  emädan  Licentiaten  yttrat  alt  för  mycken  swaghet  både 
i  Latiniteten  och  sielfwa  Sciencen,  att  auditores  där  af  kunnat  tagit  för¬ 
argelse,  och  som  detta  specimen  icke  är  behörigen  aflagt,  enligit  Hans 
Kongl.  Höghets  nådigste  resolution  af  d.  8  october,  fördristar  icke  facul¬ 
teten  merbemälte  Licentiat  till  näst  instundande  promotion  att  admittera. 
Upsala  1768  d.  5  Novembr. 

Carl  v.  Linné 
Decanus.* 

Den,  som  häraf  ej  lät  sig  afskräcka,  var  W.,  som  nu  hos  kanslern  anhöll, 
att  han  på  grund  af  sagda  sin  disputation  måtte  få  blifva  promoverad,  hvarpå 
»Hans  K.  Höghet  resolverade  allernådigst,  att  Waenman  må  få  graden,  därest 
icke  faculteten  hade  något  synnerligt  därwid  att  andraga».  Fakulteten  fick 
alltså  företaga  ärendet  till  förnyadt  ompröfvande,  och,  såsom  Linné  skrifver  i 
protokollet,  »nu  som  tredie  dagen  [därefter]  promotionen  skulle  gå  för  sig,  att 
Faculteten  ej  kunne  inkomma  och  afwachta  swar;  som  det  torde  uttydas  att  Facul¬ 
teten  woro  honom  widrig;  som  Lic.  i  swåraste  wäglag  slitit  ondt  och  rest  ett  par 
gånger  fram  och  tillbakas  wid  sin  ansökning,  samt  giort  sig  kostnad  wid  dis- 
putationen ;  som  han  ej  ligger  någon  annor  i  wägen,  såsom  Medicus  på  ost- 
indiskt  skepp;  som  han  årligen  äfwentyrar  under  seglationen  sitt  lif,  och  måste 
som  en  fånge  instängas  på  skeppet,  samt  wistas  bland  Petechier,  Dysenterier, 
maligna  febrar,  som  häri  a  siöfolcket,  sielf  dageligen  lefwa  i  fara  att  blifwa  an¬ 
gripen,  och  torde  där  igenom  tillsätta  sitt  lif;  lätt  Faculteten  honom  få  graden, 
doch  [med  vilkor]  att  ej  wara  tillstädes  bland  promovendis,  att  ej  giöra  för¬ 
argelse». 

Ifrågavarande  Carl  Henrik  Wänman,  som  var  född  1733,  blef  slutligen  pro- 
vincialmedicus  i  Abo  och  dog  1797. 


*  Egenhändigt  af  Linné  bland  Med.  fak:s  Acta. 


i  00 


52. 


Durchleuchtigste  CronPrins  och  Arf Furste 
Nådigste  Herre 

Det  har  Eders  Kongl.  PIöghets  täckts  befalla  Medicinska  fa- 
culteten  inkomma  med  underdånig  förklaring,  hwarföre  en  Studiosus 
Pettersen  intet  warit  upförd  ibland  deras  antahl,  som  sig  anmält 
till  nästkommande  medicinska  promotion,  hwar  på  faculteten  bör 
i  all  underdånighet  andraga  fölliande. 

De  som  studera  Medicinen,  böra,  sedan  de  aflagt  genom  exa¬ 
mina  prof  af  sin  insicht  uti  Theologie  och  Philosophie,  upwisa  där 
på  attestatum  för  den  Medicinska  faculteten,  innan  de  få  admitteras 
till  examina  Medica. 

Sedermera  och  sedan  de  med  alla  krafter  gripit  an  Medicinen, 
och  innan  de  kunna  ärnå  Doctors  hedren  fodras  fölliande  prof. 

1.  Böra  de  disputera  exercitii  gratia,  så  att  Faculteten  kan 
wara  öfwertygad  det  de  icke  allenast  lärt  humaniora,  utan  ock 
förwärfwat  sig  en  generell  äller  åtminstone  superficielle  insicht  i 
Medicinen. 

2.  Sedermera,  då  de  widare  sig  uparbetat,  begiära  de  att  få 
genom  examen  theoreticum  wisa  prof  att  de  innehafwa  fläste  de- 
larne  af  Theoria  medica,  besynnerligen  Anatomien,  Botaniquen, 
Materiam  medicam,  Historiam  morborum  &c.  Finnas,  de  här  uti 
färdige,  proclamerar  faculteten  dem  för  Medicinge  Candidater. 

3.  Änteligen  då  de  blifwit  i  sielfwa  praxi  Medica  så  under- 
bögde,  att  de  icke  allenast  kunna  achta  sig  för  att  skada  sine  pa¬ 
tienter  med  otidige  ordinationer,  utan  fast  mera  af  indicationer  och 
authorum  observationer  förstå  hwad  i  hwario  siukdom  bör  ordineras 
till  hielpmedel;  hwad  diget  i  hwario  bör  föreskrifwas  äller  afstyrkas; 
hwar  uti  orsaken  till  siuk domen  bör  förnämligast  sökas  &c.,  begiära 
de  Examen  practicum;  uti  hwilken  om  de  finnas  tillräckelige,  pro- 
clameras  de  af  Faculteten  för  Medicinge  Licentiater,  hwar  ock  icke 
hållas  de  ännu  längre  tillbakas. 

4.  Sist  disputera  de  pro  Gr  adu,  att  hwar  och  en  må  hafwa 
frihet  försöka  deras  capacitet,  at  allmänheten  må  wara  öfwertygad 
det  sådane  besitta  de  qualiteter,  som  bör  fodras  hos  en  rätt  Doctor, 
och  då  först  admitteras  de  till  Doctors  graden. 


101 


Studiosus  Ernest  Pettersen,1  son  af  Archiater  Pettersen,  är  den 
enda  af  detta  namnet,  som  nu  studerar  Medicinen  i  Upsala.  Han 
är  nu  23  åhr  och  äfter  sine  åhr  snäll  och  qwick,  att  han  gifwer 
alt  hopp,  det  han  med  tiden  kan  blifwa  en  solid  Medicus,  om  han 
så  continuerar,  som  han  redan  begynt  och  gifwer  sig  tid  att  mogna. 
Samma  studiosus  har  nu  först,  denne  terminen,  anmält  sin  första 
disputation,  den  han  innan  terminens  slut  tänker  ventilera,  men 
hwarken  har  han  aflagt,  äller  någonsin  ännu  begiärt  få  aflägga  de 
twänne  Examina:  theoreticum  och  practicum,  som  doch  äro  de 
hufwudsakeligaste  prof,  innan  någon  medicinsk  facultet  kan  försäkra 
allmänheten,  medelst  Doctors  titlen,  att  någon  är  wärdig  Medicus. 

Kan  altså  inför  Eders  Kongl.  Höghet  medicinska  faculteten 
heligt  försäkra,  att  mer  bemälte  Pettersen  aldrig  hos  faculteten, 
äller  någon  des  ledamot,  någonsin  giort  ansökning  att  få  aflägga 
någondera  af  de  twänne  examina,  mindre  någonsin  begiärt  promo¬ 
tion,  så  att  den  som  sådant  wågat  inför  Eders  Kongl.  Höghet 
berätta,  har  wågat  dett  äftertänkeligasta  steg  emot  all  grund  och 
sanning. 

För  öfrigt  har  sannerligen  ingen,  utom  de  förr  i  underdånighet 
anmälte,  giort  någon  ansökning  till  promotion,  mer  än  endast  Lif- 
Medicus  Engelhart2  i  Giötheborg,  som  medelst  handbref  begiärt  af 
Faculteten  denna  heder;  men  som  han  inkom  sedan,  hos  Eders 
Kongl.  Höghet,  faculteten  i  underdånighet  sökt  veniam  promovendi 
för  de  specificerade,  understöd  icke  faculteten  widare  beswära  Eders 
Kongl.  Höghet,  utan  tillstyrkte  honom  sielf  sin  sak  inför  Eders 
Kongl.  Höghet  i  underdånighet  andraga,  om  han  älliest  trodde  sig 
kunna  inom  så  kort  tid,  som  för  promotions  dag  är  utsatt,  en  så¬ 
dan  nåd  sig  utwärka. 

Faculteten  framhärdar  med  oaflåtelig  nit 

Eders  Kongl.  Höghets 

Upsala  1768 

d.  4  Novembr.  underdånige  och  troplichtige  tienare 

Carl  v.  Linné  Jonas  Sidrén. 

Decan. 

Originalet,  med  undantag  af  Sidréns  namn,  helt  och  hållet  af  Linnés  hand, 
i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.  Emb:s  Handl.).  Original-konceptet  eges  af  Professor 
T.  Tullberg. 

1  Johan  Christian  Petersen,  son  af  Kronprinsens  (kanslerens)  lifmedicus, 
arkiatern  Peter  Petersen,  sedan  adlad  von  Heidenstam,  var  född  1739,  studerade 


102 


först  i  Upsala,  därpå  i  Greifswald,  hvarest  han  1763  blef  medicine  doktor,  åter¬ 
vände  sedan  till  Sverige,  blef  praktiserande  läkare  i  Stockholm  och  dog  där 
1774. 

2  Carl  Diedric  Engelhart,  född  1722,  stadskirurg  i  Göteborg,  tit.  lif- 
medicus,  »räknad  på  sin  tid  ibland  Sveriges  mäst  insigtsfulle  och  snälle  Läkare», 
död  1812.  Fullföljde  ej  sin  afsigt  att  i  Upsala  promoveras  till  medicine  doktor; 
redan  1762  fick  han  »anbud  att  blifva  Hedersledamot  af  Medicinska  Graden  i 
Lund,  men  undanbad  sig  det»  (Sacklén). 


53. 

Durchleuchtigste  CronPrintz  och  Arf Furste 
Nådigste  Herre 

Till  Eders  Kongl.  Höghet  fördristar  Medicinska  Faculteten 
öfwersända  i  diupasta  wödnad  den  ansökning  Licentiaten  Jac.  Printz1 
för  en  dag  sedan  inlagt  till  Faculteten,  som  densamma  icke  kan  af 
Faculteten  sielf  afgiöras,  utan  endast  af  Eders  Kongl.  Höghets 
nådigste  wälbehag. 

Licentiaten  Printz  hade  redan  för  -några  åhr  tillbakas  prsesterat 
alla  de  prof  med  examina  och  disputerande,  som  af  en  futuro  Doc- 
tore  fodras,  utom  endasta  gradual  disputationen,  som  han  hade  i 
wärket  under  Prof.  Sidrén,  men  just  nu,  på  yttersta  tiden  till  Pro¬ 
motion,  skall  han  wara  förhindrad,  så  af  en  yppad  Fläckfeber  i 
provinsen,  som  äfwen  af  Koppympning,  enligit  närlagde,  att  honom 
blifwer  omögligt  innan  promotionen  kunna  sistera  in  loco  och  dis¬ 
putationen  pro  gradu  ventilera. 

Licentiaten  Printz  är  för  någon  tid  tillbakas  constituerad  Pro- 
cincial  Medicus  i  Helsingland  med  Hans  Kongl.  Maij:ts  allernådigste 
fullmacht.  För  öfrigt  är  också  denna  Licentiaten  kiänd  af  Medi¬ 
cinska  Faculteten,  så  wähl  af  sin  förra  disputation,  som  af  flere 
gånger  opponerande;  sine  bägge  examina  uti  Medicinen,  utom  de 
flere,  har  han  giort  till  wederbörandes  nöje.  Att  lämna  de  siuke 
i  provincen  uti  en  brinnande  smittosam  siukdom  woro  otilbörligt 
af  en  provincial-Medico ;  men  att  dispensera  uti  en  sådan  sak  de- 
penderar  endast  af  Eders  Kongl.  Höghets  wälbehag.  Uti  sådane 
omständigheter  understår  Faculteten  sig  med  diupasta  wördnad 


103 


Licentiaten  Printz  till  det  bästa  recommendera,  som  framhärdar 
med  ouphörlig  nit 

Eders  Kongl,  Höghets 

Upsala  1768  underdånige  tienare 

d.  1  Novembr.  Carl  v.  Linné  Jonas  Sidrén. 

Decan. 


Originalskriften,  helt  och  hållet  med  Linnés  handstil  (utom  Sidréns  namn), 
i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.  Emb:s  Handl.). 

1  Se  ofvan  sid.  99. 


54. 


Underdånigst  Memorial. 

Academiae  Trägården  låg  så  godt  som  öde  uti  min  Antecessors 
tid,  därföre  att  då  fattades  Orangerie  med  där  till  hörande  om¬ 
ständigheter,  utom  hwilka  alla  införde  wäxter  från  warmare  Cli- 
mater,  aldrig  öfwer  wintertiden  kunna  conserveras. 

Sedermera  och  wid  min  ankomst  åhr  1742  tog  Consistorium 
academicum  denna  sak  uti  ömt  öfwerwägande,  låto  Trägården  ut- 
widgas,  Orangeri  er  uppbyggas,  anslogo  100  lass  wed  till  12  kakel¬ 
ugnars  wärmande  och  förordnade  Strö  af  Academie  stallet  till  In¬ 
dianska  fröns  utkläckande  och  underhållande,  med  mera. 

Här  på  har  jag  ej  spart  all  uptänkelig  flit,  att  förskaffa  så 
många  wäxter  från  de  fierran  lägsnasta  länder,  att  ingen  Academisk 
Trägård  i  Europa  skall  kunna  upwisa  flere  slag,  fast  Trägården 
är  belägen  i  kallare  Glimat  än  någon  annor  academisk.  jag  har 
ock  haft  den  hugnaden,  att  icke  allenast  mine  Collegee,  hela  Na¬ 
tionen  och  alla  främmande  den  approberat,  utan  ock  sielfwe  Deras 
Kongl.  Majesteter  med  Hans  Kongelig  Höghet  ansedt  den  med  nå¬ 
digst  wälbehag. 

Lifwet  för  en  academisk  Trägård  är  wärma  öfwer  och  under 
jorden;  den  förra  winnes  med  eldande,  den  senare  med  Strö  till 
Drifbänkar;  fast  utom  ettdera  är  alt  arbete  förgiäfwes. 

Sedan  Academiae  Trägården  begynte  komma  tiil  någorlunda 
anseende,  hafwa  åtskilliga  försök  blefwit  giorde  att  Trägården  ej 


104 


mera  måtte  få  kiöpa  Strö  ifrån  Ridstallet,  hwilket  warit  alt  det 
samma,  som  att  öfwerända  kasta  denna  Trägård;  ty  utan  drifning 
kan  ingen  Indianisk  wäxt  framdrifwas  och  lefwa;  och  intet  Strö 
kan  fåss  i  hela  staden  utom  på  Ridstallet. 

Hans  Kongelig  Majestet  täcktes  allernådigst,  under  sitt  dyra 
Cancellariat,  skydda  Academie  trägården  ifrån  denna  wåda,  att  han 
blef  bestående. 

Under  RiksRåd  Ehrenpreutzes  cancellariat  giordes  sedermera 
åtskilliga  försök,  och  Trägården  kom  i  lika  wåde,  men  genom  Hans 
Excellences  myckna  möda  räddades. 

Änteligen  uti  RiksRåd  v.  Höpkens  cancellariat  giordes  yttersta 
anfallet,  men  blef  genom  Hans  Excellences  synnerliga  demonstre¬ 
rande  af  Kongl.  Gammar  Gollegio  resolverat,5  att  100  lass  strö  skulle 
årligen  till  Academie  Trägården  aflämnas,  dem  ock  trägården 
betalt.1 II 

Här  efter  hade  jag  förmodat,  att  Academie  Trägården  skulle 
förblifwa  i  trygghet,  men  just  nu  swarar  Stallmästaren  att  han 
lämnar  intet  mera  Strö  till  Academise  Trägården,  fast  än  man  så 
noga  hushållat  på  senare  åhren,  att  icke  mer  än  60  lass  [äro]  blefne 
afhämtade. 

Denna  så  simpla  saken  är  af  så  mycket  betydande,  att  om  strö 
näkas  af  Academise  Ridstallet  för  Academiae  Trägården,  måste  han 
hehl  och  hållen  ruineras,  och  då  woro  så  godt  straxt  sälia  bort  alla 
de  utländske  wäxter  med  orangeriet,  som  att  se  dem  förgås,  ty 
utan  warma  under  jorden  är  alt  förgiäfwes. 

Till  Hans  Kongl.  Höghet  wår  nådigste  Canceller  har  jag  den 
underdånigsta  förtröstan,  att  Hans  Kongl.  Höghet  täckes  taga  denna 
academiska  inrättning,  som  någorlunda  wunnit  sin  högd,  uti  sin 
nådigsta  protection,  att  Trägården  får  hafwa  bestånd  äfwen  under 
Hans  Kongl.  Höghets  dyra  cancellariat. 

Carl  v.  Linné 
Praefect.  Hort.  acad. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.  1769),  odateradt,  helt  och  hållet 
af  Linnés  hand. 

1  Om  allt  det  besvär  och  all  den  förargelse,  som  frågan  om  strö  och 
gödsel  till  botaniska  trädgården  beredde  Linné,  vittna  flera  i  det  följande  med¬ 
delade  »Memorial»  till  Consistorium  academicum.  Se  ock  Th.  M.  Fries,  Linné 

II  s.  110—115. 


105 


55. 

Högwälborne  H:r  Grefwe,  Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Råd, 
Upsala  Academiae  Canceller,  Riddare  och  Commendeur  af 
K.  M:ts  orden. 

Regements  Fältsch.  Salomon1  aflämnade  i  går  Eders  Excellences 
remisse  om  sin  ansökning  att  wid  nästa  promotion  få  antaga  graden 
uti  medicinen.  Af  Eders  Excellences  skrifwelse  ser  jag  ty  deli  gen 
att  Eders  Excellence  ogierna  afslår  hans  underdånödmiuka  ansök¬ 
ning.  Eders  Excellence  må  alticl  wara  försäkrad,  att  mig  är  ingen 
ting  hugneligare  än  altid  och  allestädes  kunna  täfla  med  alla  mina 
collegis,  att  äfterkomma  min  högsta  förmans  willia  och  behag,  om 
jag  den  af  minsta  ögnekast  kan  utleta.  Hwarföre  jag  ock  gifwit 
sökanden  min  försäkran. 

Jag  wistas  wähl  ännu  pålandet  och  [har]  ej  fått  tillfälle  conferera 
med  min  ämbets  camerad  H.  Prof.  Sidrén,  men  kan  ej  twifla,  att 
han  är  af  samma  underdånödmiuka  wördnad,  som  jag.  Facultas 
Philosophica  tyckes  mig  aldrig  kunna  fodra,  af  den  som  redan  är 
ifrån  Academien  och  uti  munere  publico,  examen  uti  sine  delar. 

Eders  Höggrefi.  Excellence  täckes  aller  nådigst  tillåta  att  min 
son,  denna  instundande  terminen,  får  publice  läsa  den  återstående 
delen  af  Digeteticis,  som  han  den  förra  förleden  termin  till  audi- 
torum  fulla  nöje  af  handlat,  emädan  jag  gammal  och  kraslig  tohl 
swårligen  Höstkiölclen,  ålderstigen  och  tandlös  har  swårt  at  tala, 
behöfwer  des  utom  mine  siste  dagar  till  completterande  af  mitt 
antagna  Systeme,  hwar  på  jag  dageligen  arbetar. 

Hans  Kongl.  Majestet  täcktes  allernådigst  förleden  söndags 
8  dagar  sedan  (12  hujus)  se  till  mig,  såsom  incognito,  i  Upsala 
trägård. 

Med  diupaste  wördnad  är  jag 

Eders  HögGrefl.  Excellences 

Hammarby  1775  underdånödmiukaste 

d.  23  August.  tienare 

Carl  Linné. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  helt  och  hållet  egenhändigt. 


106 


1  Ernst  Diedrigh  Salomon,  född  1746,  promoverades  i  Upsala  d.  14  De¬ 
cember  1775,  blef  assessor  i  Collegium  medicum  och  förste  fältläkare  under 
kriget  med  Ryssland.  Drunknade  under  en  häftig  storm  mellan  Åbo  och  Åland, 
då  han  1790  efter  slutad  fred  skulle  återvända  till  Sverige. 


56. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maijits  och  Swea  Rikes 
Råd,  Academie  Canceller,  Riddare  och  Commendeur 
af  Kongl.  Maijits  Orden. 

Af  Eders  Excellences  höggunstiga  remiss  d.  13  No  v.  finner 
Faculteten,  det  Licentiaten  Rladh1  anhåller,  at  wid  instundande 
Promotion  blifwa  til  Medicinse  Doctor  promoverad,  och  det  utan 
förut  utgifven  Disputation  pro  Gradu,  anförandes  til  skiähl,  at  som 
han  nu  är  af  en  swår  Fråssa  beswärad,  så  wore  det  för  honom 
omöjeligt,  at  samma  lärdomsprof  aflägga. 

Likaledes  inhemtar  Faculteten  af  Eder  Excellences  höggunstiga 
remiss  af  d.  28  No  v.  det  Comminister  Sparman,  för  sin  Rroder 
Studiosus  Sparman,2  som  nu  är  wistande  på  Caput  Ronse  Spei, 
anhåller  at  äfwen  wid  den  förestående  Promotion  blifwa  til  Medi¬ 
cinse  Doctor  befordrad,  och  det  af  den  grund,  at  han  för  Natural 
Historiens  skuld,  giort  en  äfwentyrlig  resa  til  Södra  Werldshafwet, 
hwarigenom  Natural  Historien  är  riktad  med  åtskilliga  nya  up- 
täkter. 

Dessa  bägge  ansökningar  har  Faculteten  tagit  uti  behörigt 
öfwerwägande,  och  som  Faculteten  finner  nog  giltiga  skähl,  så  wäl 
af  Licentiaten  Rladh,  som  Studiosus  Sparman  anförde,  och  Facul¬ 
teten  utom  dess  ärkänner  dem  för  wärdige  Doctors  ämnen;  ty  kan 
Faculteten  icke  annat,  än  i  all  ödmiukhet  styrka  til  Dispensation 
af  det,  som  brister  uti  de  wanliga  lärdomsprofwens  afläggande, 
hwilken  om  Eder  Excellence  dem  höggunstigt  bewiljar,  skola  bägge 
sökande  blifwa,  tillika  med  de  andre  Licentiaterne,  för  Medicinse 
Doctorer  proclamerade.3  Faculteten  framhärdar  med  oaflåtelig  diup 
wördnad  at  wara 

Eder  Excellences 

allra  ödmiukaste  tienare 
Carl  Linné  Jonas  Sidrén. 
Decanus. 


107 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.  1775);  odateradt.  Endast  namn¬ 
teckningen  egenhändig  af  Linné. 

1  Anders  Blad,  född  1748,  stadsphysicus  i  Stockholm,  professor,  heders¬ 
ledamot  af  Sundhetskollegium  m.  m.,  död  1834. 

2  Anders  Sparrman,  född  1748,  företog  redan  1765  (alltså  17-årig)  såsom 
skeppsläkare  en  resa  till  Ostindien  och  Kina,  afslutade  därpå  sina  medicinska 
studier  i  Upsala,  men  afreste  utan  att  blifva  promoverad  1771  till  Goda-Hopps- 
udden,  hvars  naturalster  han  nitiskt  undersökte.  Medföljde  1773 — 1775  James 
Cook  på  dennes  andra  resa  till  de  antarktiska  farvattnen,  fortsatte  därpå  sina 
forskningsfärder  i  kaffer-  och  hottentott-omrädena  samt  återkom  till  Sverige  1776. 
Han  blef  sedan  intendent  vid  Vetenskapsakademiens  naturaliekabinett,  Historias 
Naturalis  et  Pharmaciae  professor  i  Stockholm  samt  assessor  i  Gollegium  medi- 
cum;  dog  1820. 

3  Kanslern  öfverlemnade  åt  fakulteten  att  själf  afgöra  härom,  och  bägge 
blefvo  den  11  Dec.  1775  promoverade. 


57. 

Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maijits  och  Riksens  Råd, 

Upsala  Academise  Cancellair,  Riddare  ocli  Commendeur 
af  Kgl.  Maijits  orden. 

Den  höga  Kongl.  nåd,  hwarom  Eders  Excellence  i  des  hög- 
gunstiga  skrifwelse  af  den  23  i  denna  månad,  behagat  underrätta 
mig,  uptager  jag  med  den  största  underdånigsta  wördnad  och  är- 
känsla. 

Då  jag  lika  med  Eders  Excellence  anser  min  Konungs  åstundan 
för  en  nådig  befallning,  så  kan  ingen  ting  wara  mig,  min  under¬ 
såteliga  plikt  likmätigt,  angelägnare  än  at  söka  den  samma,  i  under¬ 
dånighet  efterkomma,  och  i  anledning  deraf  will  jag,  så  widt  hos 
mig  står,  söka  til  at  i  min  återstående  lifstid  på  samma  sätt  som 
jag  hittills  i  35  år  giordt  upfylla  de  min  innehafwande  Profession 
tilhörige  skyldigheter,  för  at  derigenom  än  widare  giöra  mig  förtient 
af  en  så  stor  Konungs  oskattbara  nåd  och  de  wedermälen  deraf 
som  han  nu  täckts  allernådigst  låta  mig  wederfaras.1 

I  Eders  Excellences  höga  ynnest  utbeder  jag  mig  få  wara  inne¬ 
sluten  och  med  diup  wördnad  framlefwer 

Eders  Höggrefl.  Excellences 

Upsala  1776  underdånödmjukaste 

d.  27  Maji  tienare 

Carl  Linné. 


108 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.);  endast  underskriften  med  Linnés 
om  ålderdoms-bräcklighet  vittnande  stil.  Huruvida  själfva  brefvet  är  af  honom 
författadt,  kan  på  goda  grunder  dragas  i  tvifvelsmål. 

1  Detta  bref  utgör  svar  på  den  förfrågan,  som  kansleren  Grefve  Ruden- 
schöld  på  Konungens  befallning  till  Linné  framställt,  huruvida  han  ej  vore  villig 
att  kvarstå  såsom  professor.  Se  ofvan  sid.  11. 


58. 


Högwälborne  Herr  Grefwe,  Kongl.  Maj:ts  och  Svea  Rikes 
Råd,  Upsala  Academiae  Canceller,  Riddare  och  Gommendeur 
af  Kongl.  Maj:ts  Orden. 

Eders  Excellence  täcktes  höggunstigt  tillåta  mig  få  andraga, 
huruledes  ordningen  at  emottaga  Inspecturam  iErarii  efter  Herr 
Professoren  Bereh,1  nu  kommit  till  mig,  och  att  iag  hvarken  velat 
eller  kunnat  undandraga  mig  denna  till  min  sysla  hörande  omsorg, 
sedan  Kongl.  Maj:t  i  hög  skrifvelse  af  den  1  sistledne  Maji  aller- 
nådigst  behagat  förklara,  det  Hans  Maj:t  ogärna  skulle  se,  om  iag 
till  mer  eller  mindre  del  skulle  nedlägga  mitt  Ämbete. 

Men  som  denna  Inspectura  iErarii  vid  slutet  af  detta  eller 
början  af  nästa  år  kommer  at  tilträdas,  och  min  nu  varande  ohälsa 
ej  vill  tillåta  mig  att  denna  årstiden  vistas  ute,  så  anhåller  jag 
alra  ödmiukast,  det  täcktes  Eders  Excellence  höggunstigast  tillåta, 
det  finge  iag  samma  Inspectura  genom  Pro-Inspector  Herr  Pro¬ 
fessoren  Bereh  emottaga  och  förvalta,  till  dess  mine  krafter  och 
hälsa  tillåta  mig  at  den  sielf  förrätta. 

Då  sådant  wid  de  öfriga  Munera  Ambulatoria  är  vanligt,  så 
at  Rectoratet  under  Novi  Rectoris  siukdom  blifvit  af  en  annan 
emottagit  och  af  Pro-Rector  förvaltat;  då  det  samma  händt  med 
Decanatet  i  Philosophiska  Faculteten  i  den  mån  at  det  af  en  hela 
terminen  frånvarande  Professor  eiilrt  Eders  Excellences  höge  Före¬ 
trädares  förordnande  blifvit  emottaget  och  genom  Prodecanus  för¬ 
valtat,  och  enär  änteligen  efter  Professoren  Annerstedts  död  den  af 
honom  innehafde  Inspectura  blifvit  öfver  halfannat  år  genom  Pro- 
Inspector  förvaltad;  så  giör  jag  mig  i  all  ödmiukhet  så  mycket  mer 
försäkrad  om  Eders  Excellences  nådiga  bifall  härutinnan,  som  iag 
hoppas  at  snart  blifva  i  tillstånd,  at  sielf  förestå  så  wäl  desse  som 


109 


andra  min  sy  sia  tilhörande  göromål,  och  iag  icke  eller  vill  undan¬ 
draga  mig  at  efter  skäligheten  förnöja  Herr  Professor  Berch  för 
dess  biträde  i  denna  delen.2 

Med  diup  vördnad  framhärdar 

Eders  Excellences 

aller  ödmiukaste  tienare 
Carl  Linné. 


I  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s  Handl.  1776),  odaterad  t.  Endast  namnet 
egenhändigt,  vittnande  om  betydlig  ålderdoms-svaghet. 

1  Anders  Berch,  född  1711,  förste  innehafvare  af  Jurisprudentiae,  Oeconomise 
et  Commerciorum  professuren  i  Upsala  1741 — 70,  sedan  akademie-räntmästare 
till  sin  död  1774. 

2  Denna  skrifvelse  borde  måhända  här  hafva  uteslutits,  då  den  utan  tvifvel 
är  helt  och  hållet  skrifven  och  författad  af  Linné  d.  y.  Fadren  befann  sig  näm¬ 
ligen  då  i  ett  sådant,  både  kroppsligt  och  andligt,  svaghetstillstånd,  att  han  ej 
ens  kunde  skrifva  en  enda  sammanhängande  rad.  Det  hela  utgör  ett  sorgligt 
bevis  på  den  snikenhet,  som  beherrskade  Linnés  närmaste  :  det  gällde  nämligen 
endast  utbekommande  af  det  arfvode  (12  riksd.  24  skill.  specie),  som  enhvar  af 
inspectores  aerarii  hade  att  uppbära.  Linné  var  i  tur  till  denna  befattning,  men 
Consistorium  fann  —  på  fullgoda  skäl  —  det  för  honom  omöjligt  att  sköta  ett 
så  maktpåliggande  värf.  Det  beslöt  dock  (den  23  Dec.  1776)  att  hänskjuta 
saken  till  kanslerns  afgörande,  och  det  var  med  anledning  häraf,  som  ofvan- 
stående  skrifvelse  i  slutet  af  December  s.  å.  inlemnades.  Något  officiellt  svar 
afgafs  ej  härå,  utan  i  ett  handbref  till  universitets  rektor  uttalade  kanslern,  som 
gerna  ville  undvika  »en  större  eclat»,  sin  önskan,  att  »saken  i  wänlighet  måtte 
afgöras  kunna,  och  därtill  den  tjänligaste  utwäg  finnas,  hälst  det  angår  en  man 
af  så  mycken  och  allmänt  erkänd  förtjenst».  Resultatet  blef,  att  professor 
Berch  åtog  sig  att  »enligt  en  med  Archiatern  träffad  öfverenskommelse»  sköta 
sagda  befattning. 


7.  C0NSIST0R1UM  ACADEMICUM 


OCH  Rector  Magnificus  I  UPSALA. 

59. 

Magnifice  Domine  Rector 
och 

V enerandum  Gonsistorinm. 

Eders  Magnificence  och  Venerandum  Gonsistorium  täcktes  låta 
sig  eij  oförtänkt  förekomma  den  ödmiuka  ansökning  jag  härmedelst 
giör,  att  blifwa  antagen  wid  Hortum  botanicum  academicum  uti 
nys  afledne  Oluf  Vinges1  ställe.  Jag  har  ifrån  barndomen  hoos 
mina  käre  föräldrar  i  Smoland,  Stenbrohult  några  mihl  ifrån 
Wexiö,  hafft  lägenhet  att  öfwa  mig  wid  Trägårdzwäsendet  och 
sedan  jag  kom  till  Academien  Lund  och  mig  studium  Medicinse 
utwalde,  enkannerligen  idkat  Botaniken,  och  nu  jag  hit  kom  till 
Upsala,  hafft  den  äran  att  wisa  Herrar  Professores  Medicinse  här 
i  Upsala  och  androm  en  liten  min  förteckning  enkannerl.  på  de 
Planter,  jag  i  Småland  och  Skåne  funnit,2  samt  understådt  mig  att 
determinera,  till  hwad  Glasser  hwardera  slaget  föras  kunde.  Kan 
ock  upwisa  mitt  Herbarium  vivum,3  dett  jag  såwähl  af  Skånske, 
som  Upländiske  örter  församlat.  Och  jämwähl  är  beredd  uti  detta 
måhlet  Examen  när  påfodras  att  undergå.  Den  senare  och  förrige 
Hortulani  kan  hända  hafwa  hafft  en  [för]  liten  färdighet  både  att 
läsa  och  skrifwa,  des  utan  genom  sitt  åckerbruk  och  hushålds  be- 
kymber  Hortum  publicum  föga  påtänckt,  som  nu  är  i  ett  sådant 
tillstånd,  som  den  nu  för  allas  ögon  ligger.  Man  kan  wähl  lättelig. 
bekomma  någon  tysk  Trägårdsdräng  från  Stockholm  äller  någon 
kåhlplantare  ute  från  landet;  men  där  någon  studerad  person  Trä¬ 
gårdens  wård  anbefald  och  anbetrodd  blefwo,  skule  den  [=  han] 
förmodeligen,  att  hedra  sin  tiänst,  kanhända  bringa  Trägården  i 


111 


dett  stånd,  att  den  i  framtiden  arenderades  bort,  i  stället  gården  nu 
sitt  tiänstefolk  löna  måste  äffter  staten.  Jag  skulle  willia  leta  mig 
upp  och  antaga  en  dräng  under  mig,  med  den  jag  mig  således 
hehl  wähl  behiälpa  wille,  jämte  de  öfrige  dagzwärken,  som  till 
Trägården  lagde  äro.  Är  också  beredd  Catalogum  Plantarum 
horti  TJpsaliensis ,  sådan  som  för  detta  Hr  Olavus  Rudbeck  salig 
den  låtet  utgå, 4  äller  ock  som  Hr  Professoren  Högädle  Doctor 
Rudbeck  den  att  ändra  täckes,  af  trycket  publicera,  äffter  en  Ga- 
talogus  öfwer  Trägården  af  många  åstundas  och  äffterfrågas, 
allenast  jag  Privilegium  uppå  boken  bekom,  och  booktryckaren, 
som  kan  hända  ibland  tör  tillgå,  eij  mig  owetterligit  flere  Exemplar 
afftrycker  och  föryttrar.  Jag  afwachter  en  höggunstig  resolution,5 
och  förblifwer 

Magnifici  D:ni  Rectoris 
och 

Venerandi  Gonsistorii 

Upsala  d.  23  Junii 

1729.  ödmiuke  tiänare 

Garolus  Linnaeus. 

Originalet  finnes  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Gonsistorii  academici. 

1  Erik  Winge  (ej  Oluf)  utnämndes  till  akademie  trädgårdsmästare  1716 
och  afled  i  Maj  1729. 

2  Härmed  menas  tvifvelsutan  Catalogus  plantarum  rariorum  Scanice, 
it  em  Catalogus  Plantarum  rariorum  Smolandice  conscriptus  a  C  aro  lo 
Linn^eo,  Smolando,  Botanopliilo.  Dess  korta  företal  är  dateradt  Upsal:  d: 
8  December  1728.  —  Originalmanuskriptet  förvaras  å  Leufsta  i  Upland;  tryckt 
(1888)  i  Carl  von  Linnés  Ungdomsskrifter  I  p.  27 — 48. 

3  Härmed  afsågs  den  tiden  en  samling  pressade  växter,  uppklistrade  på 
pappersblad,  som  vanligen  bokformigt  hopfäst.ades ;  herbarium  siccum  var  där¬ 
emot  ett  tryckt  arbete  med  växt-afbildningar. 

4  Olof  Rudbeck  d.  ä.  utgaf  trenne  förteckningar  öfver  växterna  i  Upsala 
botaniska  trädgård  1658,  1766  och  1785. 

5  Då  denna  ansökan  den  23  Juni  föredrogs  i  Gonsistorium,  »differerades 
ärendet  til  H.  Pr.  Rudbeck,  som  nu  är  wid  Surbrun,  återkommer».  På  hem¬ 
vägen  därifrån  vidtalade  emellertid  denne  i  Stockholm  Christopher  Herman,  »en 
braf,  duchtig  och  förståndig  man,  som  lärer  göra  Academien  framför  någon 
annan  bästa  nöjet»,  att  blifwa  Winges  efterträdare.  Linné  gick  således  miste 
om  den  sökta  platsen,  vare  sig  därför  att  den  blifvit  tillsatt,  innan  Rudbeck  fått 
se  ofvanstående  ansökan,  eller  att  denne  senare  »afslog  det,  sägandes  sig  hafwa 
större  tanka  om  Linnjeus,  hwilket  honom  hjärteligen  förtröt,  intill  des  han 
[såsom,  fastän  blott  student,  förordnad  att  föreläsa]  fick  befalla  den  succederande 
Trägårdsmästaren  att  äfterkomma  sina  ordres  i  Trägården». 


112 


60. 

Magnifice  Domine  Rector 
och 

Yenerandum  Gonsistorium ! 

Inför  Hans  Magniflcence  och  Venera ndum  Gonsistorium  för¬ 
dristar  jag  mig  i  diupaste  ödmiukhet  med  denna  min  suppliqve 
inkorna,  angående  öfwerskotz  medlens  i  dett  Wredianiska  stipen- 
diumet  åhtniutande.  Jag  har  nu  hela  tijden  först  i  Lund,  sedan 
här  med  största  möda  kunnat  mig  uppehålla,  och  nu  äntelm  ser 
mig  ingen  wäg  öfrig  att  kunna  wid  Academien  uthärda,  hälst  som 
jag  inge  anhörige  har  att  tillita,  och  dett  lilla  stipendium  Regium 
jag  mig  här  tills  hugnat  af,  är  redan  exspirerat.  Drar  altså  till 
Hans  Magniflcence  och  Yenerandum  Gonsistorium  den  ödmiuka  till- 
försicht,  att  De  mig,  nu  i  största  nöd  stadd,  här  med  täcktes 
hugna,  hälst  som  jag  är  fattigare  än  någon  af  mina  competitorer, 
kanske  ock  torde  hafwa  samma  meriter,  som  de,  då  jag  äfwen 
skall  beflita  mig,  så  snart  som  de,  att  blifwa  publico  till  någon 
tienst.  Jag  afwachtar  nu  en  gunstig  resolution1  och  förblifwer  med 
all  wördnad 

Magnifici  D:ni  Rectoris 
och 

Venerandi  Consistorii 
Upsal.  d.  16  Nov,  1732. 

ödmiukaste  tienare 

Garl  Linnseus. 


Originalet  finnes  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Consistorii. 

1  Jämte  Linné  anhöllo  åtta  andra  studerande  (några  t.  o.  in.  på  latinsk 
prosa,  1  på  latinsk  vers)  enträget  att  erhålla  detta  understöd,  utgörande  »30 
plåtar»  för  halfåret.  Då  Consistorium  den  18  November  förehade  detta  ärende, 
röstade  10  på  Linné  och  3  på  Kandidaten  Olof  Muren,  hvilken  sedan  i  en  till 
Consistorium  academicum  ställd  skrift  häremot  opponerade  sig  och  yrkade 
det  fattade  beslutets  upphäfvande  till  sin  förmån.  Härmed  vann  han  dock  icke 
annat,  än  att  Consistorium  beslöt,  »at  som  bem:te  Candidat  i  denna  sin  sup- 
plique  mycket  fritt  och  dierfft  sig  ut  låtit,  så  måste  han  framdeles  kallas  före  i 
Consistorio  och  der  förklara  sig,  då  honom  härföre  en  skälig  reprimande  bör 
gifvvas». 


113 


61. 

Magnifice  Domine  Rector 
samt 

Högwördige,  Högtförfarne  och  Höglärde 
Herrar  Professores. 

För  snart  ett  åhr  sedan,  då  jag  så  hårdt  af  swåra  wilkor  war 
inskränkt,  att  näppel.  nägon  wäg  sågs  mig  widare  öppen,  anholt 
jag  hoos  Venerandnm  Gonsistorium  ödmiukast  om  yttersta  hielp 
och  undsättning  uti  min  stora  nöd,  då  ock  Ven.  Consist.  war  af 
den  obeskrifliga  gunst  och  mig  till  underhåll  hugnade  med  extra- 
ordinarie  rummet  uti  Stipendio  Wrediano.  På  samma  stipendium 
sedermera  försäkrad  har  jag  mig  städse  uppehållit  wid  Academien, 
och  härigenom  några  kunnat  persuadera  om  Gredit  på  oumgänge- 
ligt  uppehälle  till  middsommarstijden,  då  förenämde  stipendium 
årligen  utfalla  borde,  ja  altsedan  tills  nu  med  största  swårighet 
hunnit ;  warandes  altid  wid  dett  goda  hopp,  att  så  snart  förledne 
Räntmästarens  SI.  Landbergs  räkningar  blifwit  giorde,  jag  då  skulle 
få  glädia  mig  af  den  lycka  Hans  Magnificence  och  Vener.  Gons. 
mig  så  gunstigt  förundt.  Sedermera  har  jag  offta  anhållit  hoos  nu 
warande  Räntmästare  om  samma  Beneficii  ärnående,  då  jag  blifwit 
befalt  wänta,  men  änteligen  låtit  mig  förstå,  att  penningar  woro  inne, 
och  att  där  på  woro  redan  i  Consistorio  rächning  ingifwen,  så  att 
nu  allenast  stodo  i  Hans  Magnificences  och  Vener.  Gonsistorii  macht 
gifwa  där  på  assignation,  då  han  penningarne  utdela  wille.  Är 
altså  min  ödmiukaste  bön,  att  jag  nu  på  något  sätt  måtte  få  niuta 
dett  De  mig  så  gunstigt  lofwat,  på  dett  jag  måtte  komma  uhr  min 
skuld,  och  mina  sinnen  altså  få  ställa  någorlunda  i  roo.  Jag  af- 
wachtar  Hans  Magnif.  och  Venerand.  Consistorii  gunstiga  bifall  och 
resolution,1  städse  framhärdandes 

Hans  Magnificences 
och 

Veneran  di  Gonsistorii 

Ups.  1733 

d.  14  Sept.  ödmiukaste  tienare 

Garolus  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Consistorii. 

Linnés  brefväxling  1.  g 


114 


1  Med  anledning  af  ett  par  liknande  suppliker  beslöt  Consistorium  den 
28  September:  »skal  ses  effter  hwad  öfwerblifwer,  sedan  ordin arii  fått  sit  stipen¬ 
dium  til  fullo,  och  den  wanl.  besparingen  blifwit  afdragen,  då  de  skola  hielpas 
med  öfwerskottet».  Detta  inträffade  dock  hvarken  detta  eller  följande  år,  och 
sedan  lemnade  Linné  universitetet. 


62. 

Högwördigste  Herr  Doctor,  Erkie  Biskop  och  Pro-Cancellarie, 
Magnifice  Domine  Rector, 
samt 

Högwördige,  Wälborne,  Ädle  och  Höglärde  Herrar 
Professores  och  samteke  Consistoriales. 

Såsom  förmedels  t  Archiaterns  och  Botanices  Professoris  wid 
Kong).  Academien  uti  Upsala  Sal.  H:r  Doctor  Olof  Rudbecks  döde¬ 
liga  frånfälle,  samma  Profession  är  worden  ledig;  För  then  skull 
hos  Högwördigste  Herr  Erkie  Biskopen  och  Amplissimum  Con¬ 
sistorium  Academicum  anhåller  iag  ödmiukeligen  at  til  samma 
ämbetes  besättiande  blifwa  Hans  Kongl.  Maij:tt  i  underdånighet  före¬ 
slagen,  i  anseende  til  följande  mine  meriter  i  denna  Profession 
framför  någon  annan. 

Alt  ifrån  min  barndom,  men  besynnerl.  alt  ifrån  det  iag  1727 
kom  till  Lunds  Academia,  har  iag  applicerat  mig  till  Medicinen, 
men  besynnerl.  Botaniquen;  hwar  till  iag  först  fick  bästa  tilfället, 
då  iag  1728  ankom  till  Upsala  Academie. 

1730,  1731  wart  iag,  för  min  anlagde  flit  i  Botaniquen,  antagen 
at  i  Sal.  Rudbecks  ställe  publice  läsa  i  Academise  trägården, 
hwilket  iag  continuerade  in  til  des  iag  antog  lappska  resan. 

1732.  Blef  iag  skickad  af  Kongl.  Wettenskaps  Societeten  til 
Lappländerne  at  der  beskrifwa  stenar,  wäxter,  foglar,  diur,  inseeter, 
Oeconomien,  Mores  gentis  &c.,  då  iag  eij  utan  största  äfwentyr 
genom  reste  de  mäste  Lappmarker,  häll,  Norska  finmarker,  Öster- 
botn,  Finland. 

1733.  Reste  öfwer  Bergs  Lagerne  at  giöra  mig  där  under¬ 
rättad  om  grufworne  och  smält  processerne. 

1734.  På  Landshöfding  Reuterholms  bekostnad  reste  öfwer 
Östre  och  Wästre  dalarne,  dalska  Fiällen  med  en  del  af  Norrige; 
dem  beskref  äfwen  som  Lappland. 


115 


1735.  Reste  genom  Danmarck,  en  del  af  Tyskland,  promo¬ 
verade  i  Medicinen  i  Holland. 

1736.  Reste  til  England  för  Rotaniquens  skull. 

1737.  Hade  direction  öfwer  den  bästa  Botaniska  trägården  i 
Holland. 

1738.  Reste  til  Frankrike. 

1739  d.  14  Maji  blef  af  Hans  Kongl.  Maij:t  och  Riksens  Ständer 
för  min  både  in-  och  utrikes  bekanta  ehrfarenhet  uti 
Historia  Naturali  samt  den  nytta  ungdomen  tilskyndas 
genom  de  föreläsningar,  som  af  mig  hålles  om  winteren 
öfwer  Kongl.  BergsCollegii  Gabinet  och  om  somaren  i 
Botaniquen,  funnit  det  iag  til  widare  upmuntran,  och  in- 
til  des  iag  med  någon  tienlig  beställning  kan  wara  ihug- 
kommen,  förtient  at  hugnas  med  åhrligit  gratial  af  600 
d:lr  S:mt. 

d.  19  Maji  blef  af  Hans  Kongl.  Maij:t  för  min  förwärfwade 
kundskap  i  Botaniquen  samt  ehrfarenhet  i  Medicinen  an¬ 
tagen  at  wara  Medicus  wid  Ammiralitetet  i  Stockholm. 

Utom  des  har  Kejserlige  Wettenskaps  Academien  kallat 
och  antagit  mig  til  Ledamot  1736  d.  3  Octobr. ;  Franska  Wetten¬ 
skaps  Academien  1738  d.  14  Junii;  Wettenskaps  Societeten 
i  Upsala  1738  d.  4  October;  jag  war  En  af  Fundatores  til 
Wettenskaps  Academien  i  Stockholm  och  dess  förste 
Prseses. 

Ett  åhr  har  iag  publice  föreläsit  Botaniquen  och  Mineralogien 
i  Stockholm. 

Huru  iag  anlagdt  min  tid  i  Botanicis  wisa  de  af  mig  utgifne 
tractater. 

Systema  Natur ce.  Lugd.  Bat.  1735.  Fol. 

—  —  edit.  aucta.  Stockh.  1740.  8:vo. 

Fundamenta  JBotanica.  Amsteld.  1735.  8: vo. 

edit.  altera.  Stockh.  1740.  8:vo. 

Musa  Gliffortiana.  Ludg.  Bat.  1736.  4:o  tig. 

Genera  Plantarum.  Lugd.  Bat.  1736.  8:vo. 

Flora  Lapponica.  Ludg.  Bat.  1736.  8:vo. 

Critica  JBotanica.  Ludg.  Bat.  1737.  8:vo. 

Corollarium  gener.  Ludg.  Bat.  1737.  8:vo. 

Methodus  Sexualis.  Ludg.  Bat.  1737.  8:vo. 

Hortus  Gliffortianus.  Amst.  1737.  Fol. 

Viridarium  Cliffortianum.  Amster.  1737.  8:vo. 


116 


Classes  plantarum.  Ludg.  Bat.  1738.  8: vo. 

Posthuma  Artedii.  Ludg.  Bat.  1738.  8:vo. 

Animalia  Svecice  i  Act.  Lit.  1735. 

Efter  mitt  Systeme  äro  följande  skrefne: 

Royéni  Hortus  Lug  duni- B  atams.  Lugd.  Bat.  1739.  8:vo. 

Gronovii  Flora  Virginica.  Lugd.  Bat.  1739. 

Brovallii  stvar  på  Siegesbeks  Epicrisis.  —  Åbo  1739.  4:to. 

Utom  det  äro  mine  lärosatser  och  mitt  systeme  i  Botanicis 
antaget  i  de  största  Botaniska  trägårdar,  såsom  i  Leydens  i  Holland, 
och  i  Kongl.  trägården  i  Paris.  Så  at  om  mennisklig  flit  och  idog¬ 
het  kunnat  giöra  mig  beqwämlig  till  denna  tienst,  iag  då  der  om 
mig  winlagdt. 

Desse  äro  de  Meriter  samt  prof  af  min  skicklighet  til  Botanices 
Professionens  förwaltande,  som  Högwördigste  Herr  Erkie  Biskopen 
och  Amplissimum  Consistorium  Academicum  Höggunstigt  täcktes 
Hans  Kongl.  Maij:t  wid  förslagets  upsättiande  underdånigst  före¬ 
draga.  Om  hwilcken  gunst  och  rättwisa  iag  giör  mig  aldeles  för¬ 
säkrad  samt  med  största  wördnad  och  högachtning  framhärdar 
Högwördigste  Herr  Doctor,  Erkie  Biskop  och  Pro- 
Gancellariens 
samt 

Amplissimi  Gonsistorii  Academici 

ödmiukaste  tienare 

Stockholm  d.  28  Garl  Linnaeus. 

April  1740. 

Originalet  finnes  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Gonsistorii;  endast 
namnet  af  Linnés  hand. 


63. 

Högwördigste  H:r  Doctor,  Erkie  Biskop  och 
Pro-Cancellarie 
Magnifice  Domine  Rector 
samt 

Högwördige,  Wälborne,  Ädle  och  Höglärde 
herrar  Professorer  och  samtel.  Gonsistorialer. 

Sedan  den  äffter  framledne  Archiatern  Rudbeck  ledig  wordne 
Medicinska  Profession  blefwit  af  Hans  Kongl.  Maij:t  allernådigst 


117 


förgifwen  till  Kongl.  Lif-Medicus  Doct.  Rosén,  och  Amplissiinum 
Gonsistorium  Academicum  altså  snart  lärer  uprätta  ett  under¬ 
dånigt  förslag  till  den  andra,  genom  Profess.  Doctor  Robergs  er- 
håldna  afsked  nu  vacante  Professionem  medicam,  så  har  jag  åter 
den  äran  att  mig  wid  detta  tillfälle  anmäla  med  wördsam  anhållan 
at  därpå  blifwa  upförd  och  föreslagen.  Jag  giör  mig  så  mycket 
säkrare  hopp  om  Amplissimi  Consistorii  Academici  wilfarighet 
härutinnan,  som  jag  har  at  fägna  mig  af  så  nya  prof  af  Ampl. 
Consist.  Academici  gunstiga  bewågenhet  för  mig  wid  des  förra 
underdåniga  förslag,1  hwar  emot  jag  med  ouphörlig  wördnad  fram¬ 
härdar 

Högwördigste  Herr  Doctor,  Erkie  Biskop 
och  ProCancellariens 
samt 

Amplissimi  Consistorii  Academici 
Stockholm  ödmiukaste  tienare 

1740  d.  13  Julii.  Carl  Linnseus.1 


Egenhändiga  originalet  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Consistorii. 

1  Denna  ansökan  föredrogs,  antagligen  på  grund  af  sommarferierna,  i  Con- 
sistorium  först  den  7  Augusti,  fastän  kanslern  i  skrifvelser  af  den  16  och  28  Juli 
uppmanat  till  ärendets  skyndsamma  behandling  och  uttalat  sin  önskan,  att 
LinnjEus  »af  Consistorio  i  anseende  til  sin  lärdom  och  ärfarenhet  blifwer  i  hog 
kommen».  Först  den  30  Mars  följande  år  blef  förslag  till  platsens  tillsättande 
af  Consistorium  upprättadt;  om  alla  de  intriger,  som  under  mellantiden  varit  å 
bane  för  att  förhindra  Linnés  befordran  till  professor,  se  Tu.  M.  Fries,  Linné 
I  s.  288 — 303.  Utnämningen  skedde  den  5  Maj  s.  å. 


64. 

Högwördige  PI:r  Professor  och  Rector  Magnificus  wid 
Upsala  Academie. 

Här  innelycht  har  jag  den  ähran  Eders  Magnificence  öfwer- 
sända  en  Gopie  af  Hans  Kongl.  Maij:ts  fullmacht  för  mig  till  Me¬ 
dicinse  Practices  Professionen  i  Upsala  på  Eders  Magnificences  och 
Venerandi  Consistorii  Academici  samhälliga  och  bewågna  kallelse; 
Utbeder  hoss  Eder  Magnificence  wördsamligen,  att  samma  blifwer 


118 


med  Ven.  Consistorio  Academico  communicerad,  och  min  tacksäjelse 
hoos  samtel.  HH:r  Professores  betygad. 

Som  jag  nu  är  anbefald  af  Riksens  högloflige  ständer  at  straxt 
antaga  en  resa  öfwer  Öland  och  Gotland,  och  den  samma  på  tre 
månader  torde  komma  at  utdragas,  lärer  wara  mig  omögligt  samma 
tienst  emottaga  och  fulgiöra,  för  än  jag,  v.  Deo,  så  höge  befallning 
fulkomnat,  hwarom  jag  widare  inlagdt  till  Illustrissimum  Can- 
cellarium. 

Emot  all  mig  betygad  bewågenhet  förbi,  jag 
Eders  Magnificences 

Stockh.  1741 

Maj.  14.  wördsame  tienare 

Carl  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Consistorii. 


65. 

Magnifice  Domine  Rector 
och 

Samteliga  Herrar  Consistoriales. 

Efter  så  många  härliga  inrättningar  här  wid  Academien,  tyks 
liksom  endast  Botaniska  Trägården  ännu  ligga  under,  fast  än  Ve- 
nerandum  Consistorium  äfwen  wid  den  lagt  handen  med  trägårdens 
utwidgande,  och  trägårdsmästarens  löns  förökande. 

l:ma.  Et  Win  t  er-hus  eller  drif-hus,  som  man  almänt  kallar 
Orangerie,  är  siälen  af  Trägården,  och  utom  hwilcken  ingen  Aca- 
demisk  Trägård  kan  bestå,  ty  fåfängt  inskaffas  Frö,  örter  och  Trän, 
ifrå  Södra  länder  och  de  andre  werdsens  delar,  som  första  winter 
skall  dem  öfwerraska  och  till  intet  giöra. 

Jag  behöfwer  eij  widlöftigt  beskrifwa  nödwändigheten  af  et 
sådant  husbyggande  i  wår  Academiska  trägård,  som  Venerandum 
Consistorium,  redan  sielfwer,  för  min  ankomst,  beslutat  under 
Hans  Excellences,  dåwarande  Cancellerens,  Gref  Bondes  här  wistande, 
aldeles  at  et  sådant  hus  woro  oumgängeligit  och  byggas  skulle.1 

At  komma  Trägården  så  mycket  snarare  i  stånd  har  iag  talat 
med  SlottsMurmästaren  Körner,  som  ingifwit  denna  medfölliande 


119 


ritning  på  et  sådant  Hus,  af  32  alnars  längd,  med  förslag  på  om¬ 
kostnaden,  som  stiger  sig  til  5226  daler  kopparmynt.  Ty  är  til 
Eders  Magnificence  och  Venerandum  Consistorium  min  wördsamma 
ansökning,  det  taktes  Venerandum  Consistorium  bifalla,  at  et  så¬ 
dant  hus,  ju  förr  ju  häldre,  kommo  at  upbyggas,  då  ändamålet  af 
Trägården  så  mycket  snarare  wunno  sin  fullbordan. 

2: do.  Utom  dess  föranlåtes  iag  ock  beswära  Eders  Magnificence 
och  Venerandum  Consistorium  om  benägen  åtancka  öfwer  det 
Botaniska  huset,  i  hwilket  Intendenten  af  Trägården  kommer  at 
bo.  Jag  behöfwer  eij  beskrifwa  dess  bristfälligheter,  som  är  et 
Spectakel  för  hela  Staden,  och  likare  et  Uggle-näste  eller  Röfware- 
kula  än  et  Professors  hus,  tager  ock  af  dageligen,  och  om  det  ej 
snart  underhielpes,  står  det  sedermera  eij  så  lätt  at  reparera. 

SlottsMurmästaren  Körner  wid  sitt  sidsta  härwarande  besåg 
detsamma,  och  lämnade  föliande  förslag  til  reparation,  som  stiger 
til  något  öfwer  6,000  dl.  k:mt.  Nu,  som  Sal.  Archiater  Rudbecks 
Sterbhus  är  dömt  til  husröta  för  samma  hus  til  5413  dl.  k:mt,  har 
Venerandum  Consistorium  til  penningar  anledning,2  allenast  Vene¬ 
randum  Consistorium  af  aerario  täktes  en  sådan  summa  prsenume- 
rera,  då  penningar  til  största  delen  af  nämde  sterbhus  igienfås  kan. 

Täktes  Venerandum  Consistorium  gifwa  benägit  bifall  i  dessa 
2  puncter,  dem  til  Hans  Höggreflige  Excellences,  wår  nådigste  Can- 
cellairs  höga  confirmerande  lämna,  at  wärkställigheten  af  denna 
min  önskan  winner  sit  rum,  skall  iag  upoffra  all  min  ro,  tid  och 
krafter  at  söka  ställa  Academie  trägården  i  det  stånd,  som  skal 
wara  Academien  til  en  ansenlig  förmon,  och  Venerandum  Con¬ 
sistorium  til  största  nöije.3  Förblifwer 


Magnifici  Domini  Rectoris 
och 

Samtelige  Herrar  Consistorialernes 


Upsal.  1742 
Mart.  6. 


ödmiuke  tienare 

Carl  Linnaeus. 


Originalet  finnes  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Acta  Consistorii;  endast 
underskriften  af  Linnés  hand. 

1  I  protokollet  för  Consistorii-sammanträdet  den  10  Februari  1738,  då 
kanslern,  grefve  Gustaf  Bonde,  var  närvarande,  heter  det:  »Som  Hortus  Bota- 
nicus  berättades  wara  i  slät  tillstånd,  emädan  til  des  förnödenhet  wore  mycket 
litet  anslagit,  så  önskade  Hans  Excellence,  att  någon  utwäg  kunde  finnas  till 
någon  Cassa,  hwarigenom  drefbänkar,  pomerantzhus,  med  andra  tillhörigheter 


120 


borde  förskaffas,  samt  äfwen  trägårdsmästaren  med  någon  tillräckeligare  lön  up- 
muntras  at  giöra  der  wid  så  mycken  större  flit». 

2  Genom  Consistorii  academici  dom  af  d.  4/ 5  1741  ålades  Ol.  Rudbeck 
d.  y:s  sterbhus  att  för  husröta  å  det  »botaniska  huset»,  hvari  professorn  egde 
fri  bostad,  samt  hyra  för  de  20  år,  som  han  icke  bott  däri,  m.  m.  erlägga  sagda 
summa. 

3  Gonsistorium  godkände  för  sin  del,  hvad  Linné  föreslagit;  så  ock  kanslern, 
dock  med  den  förändringen,  att  »han  öfwersände  en  af  Öfwer  Hof  Intendenten 
Hårleman  författad  ritning  och  plan  til  Upsala  Academie  Trägårdens  ändrande 
och  anläggande,  med  förmodan,  at  den  samma  blifwer  wid  sielfwa  wärkställig- 
heten  åtfölgd»,  äfvensom  till  efterrättelse  vid  orangeriets  uppförande  »2:ne 
chartor»,  som  samme  man  »annorlunda  författat,  än  den  förr  öfwerskickade 
ritningen  war». 


66. 

Till  den  na  äffter  Sal.  Prof.  Arv.  Arrhenius  vacante  Poeseos 
Professionen  äro  här  wid  Academien  åtskillige  tienlige  ämbnen. 

Här  äro  twänne  Magistri:  Vice  Bibliothecarien  Olof  Celsius  och 
Magister  Docens  Johannes  Amnell ;  bägge  tyckas  födda  till  Poesien, 
den  förre  är  allmänt  bekant  i  riket  genom  sine  mångfaldige  versar 
långt  för  detta  på  trycket  utgifne;  den  senare  har  så  offta  distin- 
guerat  sig  uti  Poesien,  at  hwar  man  honom  för  en  god  Poet  måst 
ärkienna  och  wij  hörde  i  dag  där  af  et  herligit  prof.1 

Deras  modestie,  såsom  unga,  har  afhållet  dem  bägge  att  söka 
en  profession  den  de  warit  wuxna.  jag  för  min  dehl  måste  tilstå 
at  jag  omögligen  kunnat  dem  gå  förbij,  om  de  henne  sökt. 

Altså  at  förblifwa  wid  de  sökande,  kan  jag  intet  annat  än  falla 
på  dem,  som  herrar  Professores  uti  Facultate  philosophica  nämt, 
dem  jag  alla  ärkienner  för  wärdiga  män  till  denna  Professionen. 

1.  Academise  RäntMästaren  Magister  Petr.  Julin  är  allmänt 
hoos  oss  bekant  för  en  lärd  man  och  snäll  Poet;  hwarföre  jag  ej 
kan  utgå  at  nämna  honom. 

2.  Philosophiae  Adjuncten  wid  Abo  Academia  Magister  Carl 
Mennander,  som  lång  tid  förestått  Professors  beställning  både  uti 
publique  föreläsningar  och  uti  Consistorio  academico,  är  äfwen  en 
lärd  man  och  snäll  Poet.  han  förlorade,  wid  sin  sista  flycht  ifrån 
fienden  till  oss,  alt  sitt  goda,  ägendom,  hustru,  barn.  om  jag  gingo 
honom  förbij,  woro  jag  obarmhertig. 


121 


3.  Utom  desse  twå  äro  extraordinarie  Professoren  Magist. 
Hydrén  och  vice  Bibliothecarien  Magist.  Burman  twänne  meriterade 
män.  den  förre  har  mycken  lecteur,  och  den  senare  är  totus  Poeta; 
jag  har  emot  Professor  Hydrén  intet,  men  kan  omögligen  utesluta 
vice  Bibliothecarien  Burman  såsom  natus  Poeta  [och  altså  borde 
äga  första  rummet].2 

Carl  Linnaeus. 

Egenhändigt,  odateradt,  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  d. 
8/io  1743.  De  sista,  inom  [  ]  satta  orden  hafva  senare  öfverstrukits. 

1  Samma  dag  höll  Amnell  »med  allas  nöjen»  på  Academien  en  oration  på 
vers  vid  »tacksäjelse-festen  för  den  med  Ryssland,  igenom  Guds  bistånd,  åter- 
wundna  freden». 

2  Consistorii  majoritet  uppförde  på  förslaget:  1.  P.  Julin,  °2.  L.  Hydrén, 
3.  C.  Fr.  Mennander,  af  hvilka  Hydrén  blef  utnämnd  till  platsens  innehafvare. 


67. 

Ödmiukast  Memorial. 

Academiae  Trägårdar  hafwa  hos  alla  Nationer  räknats  ibland 
ett  af  de  förnämsta  medel,  at  sättja  deras  universiteter  i  lustre, 
hwarföre  sådane  och  blifwit  anlagde  wid  alla  de  yppersta  Acade- 
mier  i  Europa. 

Utaf  den  högtbeprisliga  omwårdnad,  Eder  HögGrefl.  Excellence 
stedse  betygat  wår  Academie,  skall  alltid  räknas  wår  Academise  Trä¬ 
gård,  som,  just  då  Consistorium  Academicum  war  betänckt  at  härom 
anropa  Eders  HögGrefl.  Excellences  höga  bifall,  fick  icke  allenast 
bifall,  utan  nådig  befallning  at  anlägga  densamma  efter  en  des- 
sein,  som  uti  regularitet  och  täckhet  vida  öfwergår  alla  de  Trä¬ 
gårdar  iag  någonsin  sedt. 

Consistorium  Academicum  gaf  mig  då  befallning,  at  exequera 
en  sådan  dessein,  hwarpå  iag  straxt  med  alfwar  angrep  wärcket, 
lät  grunden  genomgräfwas,  upphöijas,  planeras,  afdelas  i  gångar, 
quarter  och  sängar;  lät  dammarne  upgrafwas,  wattnét  genom  Pip- 
ståckar  til-  och  afledas;  orangeriets  grund  anläggas,  wäggar  och 
tak  upsättas;  det  aldeles  förfallna  och  ödeliggande  Botaniska  hu¬ 
set  nedrifwas.  upbyggas  och  förfärdigas. 

Därpå  införde  iag  alla  de  inländske  wäxter  i  Trägården,  och 
alla  de  wäxter  iag  af  andra  trägårdar  kunde  ärnå  inskaffade,  utom 


122 


all  den  sorgfällighet  iag  anwändt,  på  fröns  församlande  ifrå  Tysk¬ 
land,  Holland,  Frankrike,  Ängelland  och  Virginien  genom  Botani¬ 
ster,  utan  Academiens  gravation,  at  iag  första  året  fick  så  460, 
af  hwilka  wintren  mer  än  hälften  dödade,  i  mangel  af  Orangerie, 
och  andra  året  480,  at  Academien  således  redan  äger  öfwer  1,200 
särskilte  Species,  på  sina  ställen  i  ordning  stående,  som  tåla  Cli- 
matet  och  mer  än  500  i  Orangeriet;  utom  1,000  slags  frö,  som 
iag  redan  hafwer  i  beredskap  til  nästa  wår,  af  utländska  Pro- 
fessoribus  Botanicis  mig  tilsände.  Har  altså  iag,  med  flit  at  för¬ 
skaffa,  med  daglig  möda  at  conservera,  giordt  alt  hwad  af  mig 
på  2  åhr  kunnat  bidragas. 

Men  som  allt  detta  mitt  arbete,  Kongl.  Academiens  omkostnad 
och  ändamålet  af  alt  detta  blifwer  förgäfwes,  så  framt  denna  här¬ 
liga  inrättningen  eij  brachtes  til  fullkomlighet,  hwilcket  iag  dock 
ser  hädanefter  med  mycket  litet  sig  giöra  låter;  Fördenskull  un¬ 
derstår  iag  mig  följande  aldra  ödmiukast  föredraga: 

l:o.  Om  icke  iag  nu  får  såsom  de  förra  intendenter  öfwer 
Trägården  bebo  det  Botaniska  huset  utan  hyra,  då  iag  swarar 
för  reparationen;  hälst  sielfwa  mödan  wid  Trägårdens  handhaf- 
wande  sätter  mig  dubbelt  arbete  emot  sielfwa  Professionen. 

2:o.  Om  Academien  will  tillstå  Orangeriet  50  lass  wed,  an¬ 
tingen  af  sina  skogar  el:r  på  annat  sätt. 

3:o.  Om  en  dräng  får  antagas  öfwer  wintren,  som  stadigt 
har  upwachtning  wid  Orangeriet  med  luckornas  täckande  och  öp- 
nande,  wedens  huggande  och  eldande. 

4:o.  Om  icke  den  port  wid  gatan,  mitt  emot  Trägården,  bör 
bör  byggas  af  spiälar  el.  af  järn. 

o:o.  Huru  Academien  skall  få  wedergällning  för  den  depence, 
som  giorts  på  Academiae  Trägårdens  reparation,  eller  pom  icke 
den  får  afskrifwas  i  Räkenskap erne. 

6:o.  Om  iag  icke  nu  får  det,  som  återstår  med  rappning,  pa- 
nelning,  golf,  fönster,  träd  och  sand  til  gångarne,  med  mera  effter 
deseinen,  så  snart  det  låter  sig  giöra,  med  wåren  foga  till  slut. 

Carl  Linnaeus. 

Originalhandlingen  finnes  i  Ups.  univrs  arkiv  bland  Cancellarii  remisser 
1744.  Odaterad  (men  säkerligen  skrifven  i  Jan.  1744);  endast  ett  par  ord  samt 
namnet  af  Linnés  hand. 

1  Denna  till  kanslern  ställda  skrifvelse  blef  af  denne  öfverlemnad  till  con- 
sistorium,  som  den  31/i  1744  beviljade  allt,  hvad  Linné  begärt.  Därjämte  upp¬ 
lystes,  att  lagmannen  grefve  Fred.  Gyllenborg  lofvat  att  skänka  så  “mycket 

• 


123 


jern,  som  betärfwas“  till  en  prydlig  gallerport  mot  Svartbäcksgatan.  Öfver 
denna  såg  man  sedan  en  sköld  med  Sveriges  vapen  å  den  ena  och  det  Gyl¬ 
lenborgska  å  den  andra  sidan. 


68. 

At  Studiosus  D:s  G.  Swedberg  blefvit  illa  hanterad  af  en  illsint 
man,  är  allom  bekant. 

Hans  sår  woro 

l:mo  et  i  kors  mit  öfwer  pannan  intill  sielfwa  os  frontis,  som 
lämnar  honom  all  sin  lifs  tid  ett  hårt  märke. 

2:do  ett  sår  på  högra  sidan  i  pannan,  som  äfwen  giorde  be¬ 
net  bart,  och  lämnat  ärr. 

3.  ett  sår  öfwer  wänstra  ögonlocken. 

4.  ett  under  lillfingret  på  wänstra  banden,  någorlunda  diupt. 

5.  ett  litet  sår  emellan  4:de  och  5:te  fingren  på  samma  hand. 
Öfwer  månad  och  dag  har  bemelte  Swedberg  blefwit  skiött  och 

läkt  af  fältskiären,  at  nu  ej  mera  öfrigt  är  än  Ärren,  som  ej 
hielpas  kunna.  Under  samma  tid  har  jag  då  och  då  honom  be¬ 
sökt,  och  alltså  detta  bewitna  kan.1 

Upsal.  1744 

d.  2  Jan.  Carl  Linnseus. 


Egenhändig  skrifvelse  bland  Gonsistorii  academici  Acta. 

1  Protokollet  af  d.  n/6  1744  förmäler,  »at  studiosus  Dan.  Gustaf  Swed¬ 
berg,  Westmannus,  som  för  någon  tid  oskyldigt  blifwit  öfwerfallen  och  illa  så¬ 
rad,»  beviljades  37  dir  kpmt  till  »någon  hielp  och  understöd  uti  de  dryga  om- 
kostningar,  som  på  medicamenter  måst  giöras.» 


69. 

Det  här  anlagde  skiöna  observatorium  Astronomicum,  de 
många  där  till  förskaffade  astronomiska  instrumenter  och  salig 
Prof.  A.  Celsii  stora  erudition  och  flit  uti  astronomiska  wettenska- 
pen,  hafwa  icke  allenast  giort  denna  Profession  lystre,  utan  ock 


124 


genom  samma  giort  vvår  academie,  om  icke  hela  nationen,  heder 
hoos  hela  den  lärda  werlden.  Nu,  om  denna  Profession  skall 
giöra  alla  lärde  lika  fult  nöje,  som  tillförne,  måste  hon  förses  med 
lika  tienlig  Professor,  älliest  faller  hennes  lystre,  så  mycket  som 
Professoren  är  sämbre.  Altså  kan  jag  af  de  sökande  ej  annat  än 
således  mig  yttra. 

1.  Profess.  Klingenstierna  excellerar  redan  uti  stora  de¬ 
lar  af  mathem atiquen,  är  sielf  ett  original  att  tänka,  fatta  och  slu¬ 
ta.  Måste  altså  uti  denna  Professionen  gå  långt,  om  han  här  på 
kommer  att  anwända  all  sin  flit  och  tanka. 

2.  Magist.  Hiorter  har  ifrån  barndomen  haft  Astronomien 
till  sitt  förnämsta  syfftemåhl,  och  äfwen  wid  detta  observatorium 
handiets  af  sal.  Celsius;  kan  jag  altså  förmoda  att  han  denna  pro¬ 
fession  med  allas  nöje  skulle  uppfylla. 

3.  Magister  Wallerius  har  genom  mycken  flit  redan  penetrerat 
flere  philosophiske  wettenskaper,  och  äfwen  i  denna  giort  berömliga 
framsteg.’1 

C.  Linnaeus. 


Helt  oeh  hållet  af  Linnés  hand  bland  Acta  till  Consistorii  academici  pro¬ 
tokoll  den  10/u  1744. 

1  Utgången  i  Consistorium  blef,  att  Sam.  Klingenstierna  erhöll  första,  N. 
Wallerius  andra  och  O.  Hiorter  tredje  förslagsrummet.  Till  professor  ut¬ 
nämnde  emellertid  Kungl.  Maj:t  ingen  af  de  på  förslaget  uppförda,  utan  magi¬ 
ster  M.  Strömer. 


70. 

Till  den  vacante  Theologiska  Professionen  äffter  H:r  D.  Eric 
Melander,  ställer  jag  aldeles  mina  vota  äffter  Facultatis  Theologiae. 
beslut;  som  de  där  uti  sittande  Män  giort  studium  Theologicum 
i  flere  åhr  till  sitt  enda  syfftemåhl,  och  altså  ofelbart  måste  både 
bettre  kienna  de  sökande,  och  bettre  döma  om  de  partier  och 
egenskaper,  som  komma  att  fodras  af  en  Professore  theologiaD. 
Utom  alt  detta  måste  jag  wara  öfwertygad  att  de  såsom  helige 
och  uplyste  Guds  tienare,  måste  votera  på  Ed  och  samwete  myc¬ 
ket  ömt.1 


C.  Linnaeus. 


125 


Originalet,  helt  och  hållet  med  Linnés  handstil,  finnes  bland  Acta  till  Con- 
sistorii  academici  protokoll  för  den  4  Maj  1745. 

1  Linné  uppförde  alltså  på  förslaget:  1.  professor  P.  Ullén,  2.  prof.  Gabr. 
Mathesius  och  3.  prof.  E.  Halenius.  I  Consistorium  blef  däremot  ordningen: 
1.  Halenius,  2.  Ullén,  8.  Mathesius,  och  blef  af  dessa  den  i  första  rummet 
uppförde  af  Kgl.  Maj:t  utnämnd. 


71. 

Magnifice  D:ne  Rector 
och 

Amplissimum  Consistorium  Academicum. 

Eders  Magnificence  och  Ampl.  Cons.  Acad.  har  sig  be¬ 
kant,  huru  Hans  Kongl.  Höghet  för  kort  tid  sedan  hitskänkt  en 
oförliknelig  skiön  sambling  af  alla  handa  slags  indianiske,  diur, 
fiskar,  inseeter  etc.  at  bewaras  uti  Horto  academico.1  Hwar  på  jag 
utan  twifvel  måste  giöra  catalogue  och  om  mögligt  är  där  om 
giöra  sådana  beskrifningar,  som  kunna  lända  publieum  till  nytta 
och  Hans  Kongl.  Höghet  till  underdånig  tacksäjelse. 

En  sådan  catalogus  kan  omögligen  förfärdigas  utan  böcker 
som  äga  goda  figurer,  hwilka  merendels  äro  sådana,  som  mycket 
kosta  och  i  publique  bibliothequer  nästan  endast  hoss  oss  stå  till 
att  se,  besynnerligen  de  som  hantera  utländska  och  indianiska  diur 
och  naturalier. 

Det  är  för  mig  omöjligit  at  draga  flaskorna  med  mig  up  på 
bibliothequet,  helst  jag  bör  hafwa  mitt  lilla  bibliotheque  till  hands, 
och  mina  där  giorda  ad  versaria,  om  jag  elliest  skall  winna  den 
uplysning  jag  behöfwer.  Då  jag  senast  skulle  utreda  Amphibia 
Gyllenborgiana,  såg  jag  hwad  olägenhet  föll  mig  i  wägen,  och 
hade  kunnat  giort  det  wärket  ännu  fulkomligare,  om  jag  haft 
böckerna  hoos  och  med  mig  tillsammans. 

Ty  är  till  Ven.  Cons.  Acad.  min  wördsamma  anhållan  det 
motte  mig  utur  Bibliotheca  lämnas  allenast  twå  böcker  i  sönder, 
då  jag  försäkrar  at  ingen  öfwer  14  dagar  skall  hos  mig  blifwa  lig¬ 
gande,  för  än  han  praesenteras  på  bibliothequet,  och  det  intill  des 
jag  får  förenämnda  werk  fulbordat;  jag  hoppas  Ven.  Cons.  Ac.  ej 


126 


afslår  mig  en  sådan  sak  som  länder  till  usum  publicum  och  ej 
privatum.2  förbi. 

Eder  Magnificences 
och 

Venerandi  Gonsistorii  Academici 
Upsala  d.  26  Sept.  ödmiuke  tienare 

1745.  Carl  Linnaeus. 

Egenhändiga  originalskrifvelsen  i  universitetsarkivel  bland  Gonsistorii  Acta. 

1  Se  ofvan  sid.  44. 

2  Se  ofvan  sid.  45. 


72. 


Magnifice  D:ne  Rector. 

Min  opasselighet  förhindrar  mig  i  dag  at  komma  up  till  ora¬ 
tionen1  och  Consistorium  academicum,  ehuru  gierna  jag  det  åstun- 
dade. 

Studiosus  Boman  kom  för  ett  par  åhr  sedan  hit  ifrån  Abo. 
han  har  uppehållit  sig  här  med  alt  för  knappa  hwilkor,  hwilket 
lärer  warit  orsaken  till  hans  siukdom. 

under  des  siukdom  war  Consistorium  academicum  honom 
bewågen  med  några  plåtars  skiänk  af  cassa  pauperum,  och  åt- 
skillige  andre  under  hans  siukdom  skickade  honom  mat,  älliest 
hade  han  förgåts  af  annat  öde. 

Nu  sedan  han  är  död,  är  aldrig  en  styfwers  tillgång  fill  be- 
grafnings  hielp,  mehr  än  en  gammel  råck,  han  ägde  på  kroppen. 

Kunne  Venerandum  Consistorium  hielpa  den  döde  till  grafwen, 
giorde  det  en  barmhertighets  gierning.2 

Upsala  d.  20  Jan. 

1746  Carl  Linnaeus. 

Egenhändigt  original  bland  Gonsistorii  academici  Acta. 

Utanskrift:  Magnifico  D:no  Rectori.  Sigill:  Tantus  amor  florum  kring 
en  Linnaea;  rödt  lack. 


127 


1  Professor  Hydrén  höll  den  20  Jan.  »thes  wäl  utarbetade  oration  öfwer 
Hans  Kongl.  Höghets,  Prints  Gustafs  födelse». 

2  Samma  dag  beviljades  såsom  begrafningshjälp  åt  studiosus  Arvid  Boman 
Smolandus  »6  plåtar  eller  36  dir  kpmt  af  Cassa  Studiosorum.» 


73. 


Memorial. 

Det  af  Consistorio  Academico  majori  oss  undertecknade  till- 
stälte  corpus,  är  ej  annat  än  ett  intestinum,  wid  hwilket  hänger 
mycken  talg,  ty  kan  man  här  af  intet  annat  sluta,  än  att  detta 
måste  wara  af  något  idislande  creatur,  får,  get,  nöt  älr  hiort,  så¬ 
som  hwad  af  menniskior  kommit  har  en  lös  fetma,  men  intet 
någon  talg,  den  endast  idislande  diur  producera.1  Upsala  d.  12 
April  1746. 

Carl  Linnaeus 
Joh.  Gotsch.  Wallerius. 


Med  undantag  af  Wallerii  namn  egenhändigt  skrifvet  af  Linné.  Bland 
Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1746. 

1  Tvifvelsutan  står  den  till  Linné  och  Wallerius  skedda  remissen  i  sam¬ 
band  med  de  under  vårterminen  pågående  ransakningarna  angående  svår  miss¬ 
handel  m.  m.  I  Consistorii-protokollen  finnes  dock  sagda  «corpus»  ej  med  ett 
enda  ord  omnämndt;  antagligen  fann  man  sig  af  ofvanstående  utlåtande  föranlå¬ 
ten  att  helt  och  hållet  öfverlemna  saken  åt  tystnad  och  glömska. 


74. 

Till  den  grekiske  Professionens  vacance  effter  Prof.  Matthesii 
transport,  voterar  jag: 

1  på  Theologiae  Adjuncten  Bentzelstierna  såsom  den  där 
giort  detta  språket  till  sitt  hufwud  studium,  och  därföre  warit 
wid  Academien  i  Lund  2  gånger  stäld  på  förslag  till  samma  pro¬ 
fession,  och  senaste  gången  primo  löco. 


m 


2  på  Magister  Clewberg,  som  nu  wistas  i  Paris,  hwilken  för- 
wärfat  sig  dett  allmänna  loford  att  han  i  detta  språk  gått  ganska 
wida. 

3  på  vice  Bibliothec.  Burman,  som  man  allment  wett  förstår 
detta  språk,  och  till  förene  flere  gånger  warit  pä  förslager  upförder 
till  Professioner  för  sina  meriter  och  erudition.1 

G.  Linnaeus. 


Egenhändigt  i  Acta.  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  27  Maj 
1746. 

1  Consistorii  förslag  blef:  1.  C.  A.  Clewberg,  2.  O.  A.  Burman,  3.  L. 
Benzelstierna,  af  hvilka  den  sistnämnde  erhöll  platsen. 


75. 

Jag  conformerar  mig  med  Ampl.  facultatis  Theologicae  utlå- 
telse,  men  där  jämte  skulle  hålla  före,  at  äffter  Profess.  Ihre  uti 
sin  förklaring  icke  utlåtit  sig  i  sielfwa  saken,  som  doch  af  Ampl. 
Facult.  Theologica  tämeligen  tydeligen  påpekas,  han  då  först  af 
Consistorio  Academico  måtte  höras,  huru  han  siua  egna  ord  för- 
stodo;  hälst  jag  är  nogsamt  öfwertygad,  at  en  Professor,  som  sig 
så  ganska  mycket  i  lefwerne  och  erudition  distinguerat,  ofelbart 
aldrig  williande  och  wettande  måtte  sökt  at  stöta  några  satser, 
som  warit  uti  Guds  rena  ord  oss  uppenbarade;  igenom  hwilket 
medel  äfwen  saken  får  det  lius  hon  bör!1 

Carl  Linnaeus. 


Egenhändigt  original  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
den  23/io  1746. 

1  Allbekant  torde  vara  den  rättegång,  som  på  grund  af  en  till  Kungl. 
Maj:t  af  biskop  Lundius  ingifven  »beswärsskrift»  inleddes  mot  den  berömde 
språkforskaren  Joh.  Ihre,  och  hvaruti  Consistorium  academicum  skulle  vara 
dömande.  Det  påstods  nämligen,  att  Ihre  i  ett  program  lemnat  en  framställ¬ 
ning  af  förhållandet  mellan  den  naturliga  och  den  uppenbarade  religionen, 
hvarvid  han  tillerkänt  åt  förnuftet  en  så  stor  betydelse,  att  det  strede  mot  de 
af  ortodoxien  fastställda  dogmerna.  Teologiska  fakulteten,  som  först  hade  att 
yttra  sig,  ansåg  sig  böra,  om  än  i  försiktiga  ordalag,  uttala  sitt  ogillande  af 


129 


Ihres  åsikter,  ocli  häri  instämde  Consistorium  academicum:  blott  tvenne  pro¬ 
fessorer  voro  af  en  i  viss  mån  afvikande  mening.  Den  ene  af  dem  var  Linné, 
som  afgaf  ofvanstående  votum,  hvilket  hade  till  påföljd,  att  kanslern  återre¬ 
mitterade  handlingarne,  på  det  att  Ihre  skulle  få  tillfälle  att  afgifva  ytterligare 
förklaring.  Slutresultatet  blef  dennes  fullständiga  seger. 


76. 

Memorial. 

Alla  menniskors  uppehälle  grundar  sig  på  privata  oecono- 
mien.  Privata  oeconomien  är  intet  annat,  än  culture  af  stenar, 
wäxter  och  djur;  ty  annat,  utan  elementerna,  hafwom  wi  intet  i 
hela  werlden ;  och  utaf  desse  3  hämtas  rudimaterierne  til  all  ting. 

På  den  privata  oeconomien  stödjer  sig  den  allmänna,  så  at 
intet  rike  kan  bestå  utan  privat  oeconomie.  Den  willaste  öde¬ 
mark,  uti  hwilken  knapt  en  sparf  skulle  kunna  föda  sig,  kan  ige¬ 
nom  god  oeconomie  blifwa  det  härligaste  land. 

Ju  längre  man  kommer  åt  norden,  ju  swårare  blifwer  cultu- 
ren,  der  sielfwa  kölden  står  emot  vegetation.  Menniskorna,  som 
sielfwa  först  kommit  ifrån  de  wärma  länder,  och  sedermera  ut- 
widgat  sig  åt  de  kallare,  hafwa  äfwen  fördt  med  sig  sädes  wäx- 
terna  och  andre  fruktbara  träd  och  örter  ifrån  et  warmare  climat; 
är  alltså  intet  underligit,  at  desse  mer  lida  af  wår  köld  och  altså 
hos  oss  med  större  beswär  cultiveras.  Detta  är  orsaken,  hwar- 
före  wåra  widsträckta  länder,  jemte  fiällen  i  Wärm eland,  Dalarne 
och  Jemtland,  Ångermanland,  Öster-  och  Wäster-Bothn,  utom 
Lappland,  än  i  dag  bestå  til  en  stor  del  af  willa  skogar,  widt 
sträckte  Finnemarker,  stora  öknar  och  allmänningar,  som  mycket 
få  inbyggare  kunna  nära  och  föda.  Wore  icke  kölden  här  så 
häftig,  hade  desse  länder  långt  för  detta  blifwit  lagde  til  åkerfält; 
ja,  wore  icke  den  häftiga  kölden  här  i  Swerige  så  stark,  kunde 
wårt  Fädernesland  föda  10  å  20  gånger  flere  inbyggare  än  det  nu 
med  plats  kan  uppehålla. 

Engelsmännerne,  som  fram  för  andra  flitigt  arbetat  uti  priva¬ 
ta  oeconomien,  hafwa  ändteligen  giordt  sitt  land  millioners  båt¬ 
nad,  sedan  de  påfunnit  at  föra  ifrån  America,  och  de  der  med 
England  under  lika  högd  liggande  provincier,  hwarjehanda  gräs- 
wäxter  och  trän,  utan  at  längre  hålla  sig  wid  gamla  gnidet  med 
de  söderländske  wäxter. 


Linnés  brefväxling  1. 


9 


130 


Äfwenså  om  någonsin  Swerige  skal  med  båtnad  anlägga  sin 
oeconomie,  bör  man  ifrån  Norra  America,  ifrån  Ganada  och  de 
andra  orter,  som  ligga  under  samma  högd  med  Swerige,  och  plå¬ 
gas  af  samma  köld,  hämta  sådana  träd  och  wäxter,  som  kunna 
göra  för  oss  båtnad;  ty  hwad  de  nordiske  på  östersidan  liggande 
länder  angår,  så  wet  man,  at  de  hafwa  få  wäxter,  som  icke  fin¬ 
nas  i  Swerige;  men  däremot  Westerl änderna  i  America  oändeligen 
många. 

Til  at  få  nyttige  wäxter  ifrån  America,  fordras  en  sådan  man, 
som  känner  wäxter,  som  -wet  deras  art,  som  är  wan  at  göra 
reflexion  på  deras  nytta  til  oeconomien,  som  känner  diuren,  och 
wet  at  undersöka  hwad  wäxter  bäst  tjäna  hwart  slags  djur;  och 
som  ändteligen  förstår  sig  på  stenriket,  och  wet,  at  utforska  hwar 
och  en  wäxts  rätta  jordmån. 

Studiosus  Petrus  Kalm 1  har  allt  ifrån  den  tid  jag,  såsom 
Professor,  kom  hit  til  Academien,  betjänt  sig  af  min  information; 
han  har  lärdt  af  mig,  at  känna  stenar,  marmor  och  jordarter ; 
örter,  gräs  och  träd;  djur,  foglar,  fiskar  och  inseeter;  han  har  blif- 
wit  inrättad,  at  wända  alt  sådant  til  oeconomisk  nytta;  jag  har 
sparat  för  honom  ingen  möda  och  han  sielf  ingen  flit,  hwarige- 
nom  han  gått  längre  uti  denna  sak,  än  någon  annan  af  alla  mina 
disciplar.  Han  har  blifwit  upfödd  wid  arbete  och  simpel  lefnad, 
at  hwarken  weklighet  eller  wällust  giordt  honom  klemmig.  Han 
är  just  nu  i  den  crisi,  at  han  skal  absolvera  sina  studier  och  är 
ännu  ej  blifwen  étabillierat  wid  någon  cornmod  lefnad;  det  högsta 
nöje,  som  han  ännu  wet,  är  at  få  någon  rar  wäxt  eller  sällsynt 
djur. 

Et  så  tjänligit  ämne,  til  så  nödig  sak,  har  aldrig  af  de  norska 
riken  blifwit  framalstrat.  Fäderneslandet  behöfwer  honom;  detta 
universitet  har  upammat  honom;  genom  Eder  och  min  flit  är  han 
worden  tjänlig  till  Fäderneslandets  nytta;  men  just  nu  bör  han 
brukas,  förr  åren  göra  honom  styf  i  lederne,  förr  än  wällusten 
förswagar  honom  och  förr  än  en  commodare  lefnad  gör  honom  lat 
och  otjänlig  til  alt  det  man  nu  af  honom  kan  förhoppas. 

Här  wid  Academien  äro  åtskillige  Stipendia  Magnatum,  som, 
efter  testatorurn  wilja,  lemnas  til  ynglingar,  at  perfeetionera  sig 
på  främmande  orter.  Här  är  nu  et  ofrälse  rum  uti  Stipendio 
Helmfeldiano  ledigt;  låter  oss  lemna  det  åt  honom  at  därpå  för¬ 
resa  til  Canada,  en  ort,  som  ligger  under  lika  climat  med  Swe¬ 
rige;  hwad  som  felar  i  resepenningarna,  är  jag  säker,  at  Kongh 


131 


Wetenskaps  Academien  i  Stockholm  lärer  genom  sin  kärlek  för 
det  allmänna  söka  utwägar  til. 

Kommer  denne  Kalm  lyckligen  fram  och  tilbakars,  är  jag  sä¬ 
ker,  at  intet  Stipendium  någonsin  blifwit  bättre  anwändt  til  pu- 
blici  nytta. 

Jag  håller  denna  resan  så  mycket  nödigare,  som  jag  märkte, 
at  emellan  åren  1739  och  1741,  då  de  starka  wintrarne  så  häf¬ 
tigt  grasserade,  at  de  äfwen  i  wåra  trägårdar  dödade  en  hel  hop 
Skånska  örter  och  trän,  de  dock  icke  skadade  en  enda  af  alla 
Canadensiska,  som  finnas  i  wåra  trägårdar.  Til  exempel  wil  jag 
framföra  et  par  wäxter:  I  Norra  America,  under  samma  högd 
med  Tornå,  wäxa  de  bekanta  åkerbären,  som  eljest  aldrig  äro 
fundne  utom  Norrland.  Jag  har  fått  uptårkade  löf  och  qwistar  af 
et  slags  mulbärsträd,  som  i  samma  land  wäxa  wilda,  och  altså  tåla 
samma  köld  och  climat,  med  wåra  Norrländske  åkerbär:  tänk,  om 
man  endast  kunde  få  et  slags  mulbärsträd,  som  här  tålte  wåra  win- 
trar;  huru  mycket  silke  skulle  man  icke  då  slippa  at  köpa  utifrån 
och  huru  många  1000:de  menniskor  skulle  icke  härigenom  kunna 
föda  sig? 

Sassafras 2  wäxer  wildt  i  skogarna  i  Norra  America;  om  man 
kunde  få  det  till  häckar  i  wåra  trägårdar  at  wäxa  såsom  Syrén, 
huru  skulle  de  icke  då  lukta  såsom  af  lager,  och  huru  många  pen¬ 
ningar  skulle  icke  då  sparas  på  Apothequen,  som  nu  årligen  utgå? 

Aurelia  Canadensis , 3  så  kallad  af  det  hon  wäxer  i  Ganada, 
är  den  i  Apothequen  nämda  Radix  Ninsi,  som  är  det  aldradyr- 
baraste  medicament  wi  ännu  haft  på  något  Apotheque.  Hwad 
båtnad  skulle  icke  Swerige  få,  om  man  endast  kunde  bringa  den¬ 
na  wäxt  til  wåra  trägårdar? 

Jag  wet,  at  i  Norra  America  wäxa  otta  slags  främmande 
ekar,  somlige  tjänlige  til  skeppswärke,  somlige  til  timber,  somlige 
till  skåp  och  andre  til  annat;  om  man  kunde  fä  sådana  ekar  at 
wäxa  wilda  i  Norrland,  hwad  förmon  wore  icke  det  för  Swerige? 

Jag  kunde  upräkna  100:de  dylika  saker,  fast  man  än  ej  har  sig 
det  mästa  bekant;  men  sparar  Edert  tålamod,  Mine  Herrar.  Den 
kärlek,  som  I,  Mine  Herrar,  altid  hyst  för  Sciencer  och  det  all¬ 
männa,  hoppas  jag  lärer  aldrig  kunna  afslå  denna  min  wälmenta 
proposition,  hälst  sådant  ännu  är  det  första  och,  kanske,  det  an¬ 
dra  torde  sent  nog  framställa  sig.  Jag  har  blifwit  ofta  af  Eder 
och  andra  wälsinte  påmint,  at  skaffa  en  sådan  nyttig  Eleve;  här 
är  han,  nu  står  det  Eder  til  att  nyttja  honom.4 

Upsala  d.  13  Dec.  1746. 


13  °2 


Originalet  ej  anträffadt,  men  skrifvelsen  är  fullständigt  intagen  i  Gonsistorii 
academici  protokoll. 

1  Pehr  Kalm,  född  1716,  död  1779  såsom  professor  vid  Åbo  universitet. 
Resan  till  Norra  Amerika  anträddes  i  Oktober  1747,  och  först  i  Juni  1751 
återkom  Kalm  till  Stockholm. 

2  Laurus  Sassafras  Linn.  Sp.  pl.  ed.  I  p.  371. 

3  Panax  quinquefolium  Linn.  Sp,  pl.  ed.  I  p.  1058,  af  äldre  författare 
benämnd  Aureliana  canadensis. 

4  Resultatet  af  detta  memorial  blef,  att  Consistorium  enhälligt  tilldelade 
Kalm  det  ifrågavarande  stipendiet.  Vid  voteringen  därom  yttrade  Linné: 
«Wid  öpningen  af  det  ofrälse  rum  uti  Stipendio  Helmfeltiano,  som  existerat  ef¬ 
ter  Herr  Eurenius,  voterar  jag  på  Studiosus  Pehr  Kalm,  såsom  han  ibland 
alla  mina  disciplar  jag  här  wid  Academien  ägt,  är  aldeles  den  käckaste.  Utom 
det,  at  jag  aldeles  gör  mig  säker,  at  han,  medelst  den  resa,  som  han  tänker 
anträda,  til  Ganada,  lärer  göra  större  nytta  för  Fäderneslandet,  än  alla  de, 
som  detta  Stipendium  någonsin  fått.  Jag  skulle  ej  eller  hafwa  samwetes  ro, 
om  jag  ej  voterade  på  en  man,  som  har  lust  och  kraft  at  tilskynda  mitt  Fä- 
dernes  land  så  mycken  båtnad»  (Consist.  acad:i  protokoll  d.  13/ 12  1746). 


77. 

Jag  tycker  att  denna  saken  emällan  twänne,  som  kommit  wid 
pass  på  en  tid  till  academien,  likgambla,  och  lika  för  sig  komne 
är  ej  wärd  att  bry  sig  mycket  med,  ty  rangen  lsederas  intet.  De 
tala  bägge  tämeligen  högt,  som  stodo  här  uti  en  essentiell  sak. 
Lätt  oss  intet  oroas  af  detta  lapperij  emällan  de  unge  karlar,  utan 
hemställa  det  till  Inspect.  Nationis,  hwilken  det  tycks  aldra  mäst 
tillkomma  att  rangera  sina  inspiciendos;  ty  skulle  Consistorium 
begynna  att  giöra  rangordning  emällan  hwar  student  af  lika  åhr, 
studier  och  meriter,  fick  man  alt  förmycket  att  sysla.  Min  bön 
till  Hans  Magnificence  och  Ven.  Consist.  är  altså,  att  detta  remit- 
mitteras  till  Inspectorem,  att  wij  må  slippa  en  sådan  fåfänga.1 

C.  L. 


Egenhändigt  original  bland  Gonsistorii  Acta  1747. 

1  Anledningen  till  detta  Linnés  uttalande  var  följande,  för  den  tiden  gan¬ 
ska  betecknande,  lilla  händelse.  Tvenne  studerande,  Joh.  Hallman  och  Evald 
Ziervogel,  hade  begärt  att  på  akademien  få  hålla  högtidliga  orationer  på  Hans 
Ivongl.  Höghets  födelsedag  den  3  Maj,  hvilket  Consistorium  beviljat  och  tillika 
bestämt,  att  den  senare  skulle  orera  på  för-  och  den  förre  på  efter-middagen. 


133 


Häremot  protesterade  Herr  Hallman  och  påyrkade  beslutets  upphäfvande, 
emedan  han  vore  mera  berättigad  att  först  få  framföra  sitt  loftal.  Rektor  in- 
hemtade  härom  professorernas  åsikter  genom  ett  kringsändt  cirkulär,  och  på 
dess  baksida  skref  Linné  ofvanstående. 


78. 

Hörsamt  Memorial. 

Eders  Magnificens  och  Venerandum  Consistorium  Academi- 
cum  tackar  Medicinska  Faculteten  hörsammast  för  communication 
af  Hans  Kongl.  Höghets  nådigste  remisse  på  Medicinae  stndiosi 
Rothmans1  underdåniga  ansökning,  at  här  wid  Academien  blifwa 
antagen  till  Prosector. 

Faculteten  anser  med  underdånig  wördnad  den  försorg  Hans 
Kongl.  Höghet  nådigast  behagar  hafwa  för  studii  Medici  widare 
fortkomst  och  tillwäxt  här  wid  Academien,  och  skall  en  sådan, 
så  wähl  som  all  annor  wisad  Kongl.  nåd,  ti  ena  Faculteten  till 
upmuntran,  att  med  all  uptänkelig  flit  söka  att  hädan  äffter,  som 
hit  tills,  likna  dem,  som  af  lust  för  wettenskap  idka  densamma, 
i  synnerhet  som  den  med  glädie  ser,  att  de  medel,  genom  hwilka 
Studium  Medicum  kan  uphielpas,  blifwa  under  en  så  Nådig  Can- 
cellers  styrsel  henne  så  rundeligen  meddelte. 

Hwad  Medicinse  Studiosus  Jac.  Rothman  angår,  så  bör  facul¬ 
teten  lämna  honom  det  wälförtienta  witsord,  att  han  utom  wackra 
studier  och  kunskap  i  språken,  gifwer  Faculteten  alt  hopp  att  in¬ 
nan  kort  kunna  blifwa  sådan,  som  Prosectors  sysslan  med  tiden 
till  Academiens  nytta  kan  förestå;  kunnandes  äfwen  Faculteten  i 
det  afseende  hålla  honom  för  den  ende  af  de  här  studerande,  som 
Faculteten  till  Prosectors  sysslan  ibland  inlänningar  nu  kan  före¬ 
slå.  Ty  önskar  ock  Faculteten  hierteligen,  det  täcktes  Hans  Kongl. 
Höghet  nådigast  förse  honom  med  fullmacht  på  samma  syssla, 
på  det  han,  som  nu  tänker  besöka  utrikes  universiteter,  enär  han 
hafwer  sig  et  wist  ändamåhl  föresatt,  må  straxt  kunna  begifwa 
sig  till  de  orter,  hwaräst  dissections  och  injections  konsten  bäst 
och  trägnast  drifwas;  förbehållandes  sig  Faculteten  att  han  äffter 
sin  hemkomst  och  syslans  anträdande  endast  och  med  intet  annat 
än  Anatomien  rörande  saker  sig  befattar,  och  woro  wähl  om  man 
genom  underdånig  föreställning  hoos  Hans  Kongl.  Höghet  kunne 


134 


ärnå  att  denna  omständighet  uti  den  fullmacht,  som  nådigast  för 
honom  torde  utfärdas,  inryckt  blefwö. 

Hoos  Eder  Magnificence  och  Venerandum  Consistorium  Acade- 
micum,  som  med  Faculteten  äro  lika  ömma  om  Wettenskapers 
tillwäxt,  recommenderar  Faculteten  denna  angelägenheten  hör- 
samast. 

Upsala  d.  1  Juni  1747. 

Carl  Linnseus.  Nils  Rosén. 


Bland  Medicinska  fakultetens  Acta;  med  undantag  af  Roséns  namn  egen¬ 
händigt  skrifvet  af  Linné. 

1  Om  denne  Rothman  se  sid.  64. 


79. 

Linnjeus:  Nämner  til  then  efter  Theologise  Professoren  Ben- 
zelstierna  nu  lediga  warande  Graecae  Linguse  Professionen  l:mo 
loco  Vice  Bibliothecarien  Magister  Olof  Abraham  Burman,  såsom 
en  gammal  och  meriterad  man,  samt  2:o  Adjunctus  Philosophise 
Magister  Johan  Amnell,  såsom  en  mycket  flitig  man,  och  en,  som 
har  wacker  insikt  in  Graecis,  samt  ganska  wäl  fallen  til  thet  Aca- 
demiska  wäsendet.  Och  3:io  loco  skulle  jag  wäl  göra  reflexion 
på  Theologiae  Adjuncten  Magister  Christopher  Glewberg,  som  är 
en  lärd  man;  men  som  jag  wet,  at  han  besynnerligen  excellerar 
uti  the  orientaliska  Språken,  så  at,  om  then  Professionen  wore 
ledig,  så  wore  han  ibland  the  skickeligaste,  wid  thenna  Academien, 
som  kunde  söka  then  samma,  och  thes  utan  sitter  han  nu  i  the 
förmoner  ongefär  som  en  Professor,  så  at  han  med  beqwämlighet 
kan  afbida  then  tiden;  Altså  voterar  jag  uti  berörde  rum  på  Ma¬ 
gister  Giöransson.1 


Intaget  i  Consistorii  academici  protokoll  den  22 / e  1  747. 

1  Consistorium  uppförde  på  förslag:  1)  Burman,  2)  Glewberg,  3)  Amnell. 
Den  sistnämnde  erhöll  platsen. 


135  * 


80. 

Pro  memoria  angående  Studii  Historiae  naturalis 
uphie-lpande. 1 

l:o.  Som  ingen  wetenskap  har  flere  objecter,  än  Historia 
Naturalis,  så-wore  nödigt,  at  de  Studerande  härtil  begynte  wänja 
sig  i  de  yngre  åren,  medan  minnet  är  qwickt,  altså  ock,  at  de 
Studerande  wunno  häruti  någon  liten  insigt,  förr  än  de  kornmo 
til  Academierne,  at  de  åtminstone  kunde  känna  de  allmännaste 
trän  och  wäxter,  stenar  och  malmer  med  mera,  då  de  sedermera 
wid  Academierne  hade  desto  lättare  wid,  at  lära  det  som  woro 
mera  subtilt,  och  ändteligen  at  anwända  thetta  til  oeconomien. 

2:  o.  Hwarföre  tyckes  wara  nödigt,  at  thetta  ju  förr  thes 
häldre  begynnes  wid  Gymnasierne  af  någon  wiss  dertill  förordnad 
Lector.  Och  som  det  befinnes  af  Scholae  ordningen,  det  Lector 
Physices  bör  läsa  Physicam  Swiceri,2  som  icke  är  efter  det  ljus, 
som  Physiquen  nu  äger,  utom  det,  at  samma  Physica  ingalunda 
kan  gifwa  en  yngling  behag  eller  ren  grund  til  Naturkunnigheten, 
emedan  Physiquen,  som  hon  nu  har  sig,  intet  annat  är,  än  en 
application  af  Mathesi;  altså  tyckes  at  föreläsningarne  i  Physiquen 
fogeligen  kunde  handhafwas  af  Matheseos  Lectorn,  och  deremot 
den  Lectoren,  som  tilförene  handhaft  Physiquen,  i  det  stället 
drifwa  Historiam  Naturalem  och  Physiologien. 

3:o.  Men  som  hwar  och  en  icke  ännu  är  i  stånd  at  föreläsa 
desse  bägge  wetenskaperne,  Historia  Naturalis  och  Physiquen, 
wore  önskeligit,  at  Herrar  Biskoparne  och  Consistorierne  inga  an¬ 
dra  til  sådana  Lectorater  antogo,  än  de,  som  kunde  upwisa  ifrån 
Academierne  sådane  attestata  af  sin  erudition  härutinnan,  at  de 
icke  allenast  praesterat  häruti  examina,  och  någorlunda  förstodo 
dessa  delar,  utan  ock  dem  så  wäl  hört,  att  de  woro  i  stånd  häraf 
wid  et  Gymnasium  göra  rätt  nytta  wid  informations  wärket. 

4:o.  Sedan  man  således  wid  Gymnasierne  fått  tjänliga  docen- 
tes,  borde  någon  Matheseos  Professor  utgifwa  en  kort  och  för 
ynglingar  tjänlig  Physica  på  modersmålet,  äfwensom  en  dylik  Hi¬ 
storia  Naturalis  och  Physiologie  kunde  utfärdas  endast  til  Scho- 
larnes  nyttiande. 

5:o.  När  således  lectionerna  wäl  blifwit  skilde,  borde  Histo¬ 
riae  Naturalis  Lectorn  onsdagar  och  lördagar  om  sommaren  wisa 


136 


de  Studerande  hwarjehanda  wäxter,  djur  och  inseeter  på  de  rum 
de  finnas,  hwarigenom  ynglingarna  icke  allenast  winna  förfrisk- 
ning,  utan  äfwen  blifwa  ifrån  unga  åren  wande  til  rön  och  up- 
märksamhet,  men  om  wintertiden  borde  samma  Lector  wisa  för 
ungdomen  stenar,  malmer  och  Fossilier,  ej  många,  men  utwalde 
och  distinete  stuffar,  samt  des  utom  äfwen  då  föreläsa  Physiolo- 
gien,  at  de  unga  måtte  wänja  sig,  at  känna  sin  egen  kropp  och 
sin  egen  natur.  Ändteligen  då  de  Studerande  komma  til  Acade- 
mierna,  borde  de  straxt  gifwa  sin  Inspectori  Nationis  tilkänna, 
hwad  del  af  Historia  Naturalis  de  utwalt,  at  de  i  tid  måge  resol¬ 
vera  til  något  wist,  hwilket  dem  dock  ingalunda  skadar,  fast  än 
de  sedermera  Magister-titulen  ej  antaga  skulle. 

6:o.  Det  skulle  icke  eller  litet  bidraga  til  desse  wetenskapers 
upkomst,  om  ingen  får  wigas  til  Präst,  innan  han  upwist  weder- 
börligit  bewis  om  sine  framsteg  i  ofwannämde  stycken. 

7:o.  Och  äfwen,  at  ingen  får  resa  ifrån  Academien,  eller  til 
någon  sysla  i  thet  andeliga  eller  werldsliga  ståndet  blir  befordrad, 
innan  han  et  sådant  testimonium  kunde  upwisa. 


Finnes  intaget  i  Gonsistorii  academici  protokoll  för  den  22  Juni  1747. 

1  Under  riksdagen  1746  framkom  d.  v.  justitiekanslern  G.  G.  Löwenhielm  med 
ett  »Ödmiukt  Memorial»,  «angående  Oeconomiens  och  landthushållningens  up- 
hielpande  genom  Historiae  Naturalis  flitiga  lärande  af  them,  som  til  nästa  pro¬ 
motion  och  sedan  framdeles  tänka  emottaga  honores  Philosophicos.»  Däri  på¬ 
yrkades,  att  naturalhistorien  skulle  «läras  wid  scholarne  af  alla  studerande,» 
samt  att  därmed  skulle  fortsättas  vid  universiteten,  så  att  enhvar  student 
skulle  åt  sig  »åtminstone  utwälja  någon  del,»  och  den,  som  ej  gjort  detta, 
skulle  «utestängas  från  then  heder  at  få  undergå  promotion».  Härigenom 
»skulle  thenna  wettenskapen  blifwa  en  ibland  the  courantaste  waror  wid  aca¬ 
demien  och  scholor  samt  följacktel.  af  the  studerande  alment  idkas  till  Rikets 
otroliga  förmån  och  nytta.»  Särskildt  uttalades  en  liflig  förhoppning,  att  prä- 
sterne  härvid  skulle  blifva  förgångsmän  inom  sina  församlingar,  och  att  »på 
thetta  sättet  kunde  hushålnings-wettenskapen  utbreda  sig  öfwer  hela  landet 
utan  någon  styfwers  gravation  för  publieum».  »Kommer  thenna  wettenskap  i 
gång,  så  lärer  then  antagas  med  lika  begärlighet  som  nyheter  i  religionen; 
åtskillnaden  är,  at  then  icke  skadar  siälen,  men  wähl  förnöijer  sinnet  och 
mycket  gagnar  pungen».  Den  ekonomiska  nyttan  skulle  blifva  storartad;  »man 
kan  eij  utan  en  ledsam  widlyfftighet  upräkna  alla  the  fördelar,  som  en  almen 
kundskap  om  wårt  landz  härlige  wäxter  i  thet  ena  och  andra  Riket  skulle 
åstadkomma.» 

Detta  förslag  och  dess  blomstermålningar  funno  ständerna  »förtienta  en 
sorgfällig  eftertänka».  För  vinnande  af  närmare  utredning  skedde  sedan  remiss 
till  de  akademiska  myndigheterna.  Hvarken  inom  filosofiska  fakulteten  eller 


137 


Consistorium  academicum  höjdes  en  enda  stämma  häremot,  och  till  sist  före¬ 
nade  man  sig  om  att  till  kanslern  insända  ofvanstående  yttrande,  hvilket 
blifvit  uppsatt  af  fyra  delegerade,  nemligen  professorerna  Dan.  Solander  (rec- 
tor),  Linn^us,  Klingenstierna  och  Strömer.  Det,  som  där  uttalas  rörande 
«Physiquen,»  afspeglar  säkerligen  förnämligast  de  bägge  sistnämndas  åsigter 
och  önskningar,  liksom  det  öfriga  Linnés.  Att  denne  senare  är  utlåtandets 
författare,  synes  bevisadt  af  de  af  honom  (antagligen  under  delegerades  öfver- 
läggningar)  gjorda  anteckningar,  som  finnas  på  ett  särskildt  blad  bland  Con- 
sistorii  Acta.  De  äro  visserligen  mycket  svåra  att  dechiffrera,  men  hafva 
dock  säkerligen  legat  till  grund  vid  utlåtandets  uppsättande. 

1  Härmed  afses  en  i  dåtidens  skolor  allmänt  använd  lärobok,  hvars  full¬ 
ständiga  titel  är:  Joan.  Henr.  Sviceri,  Tigurini  Professoris,  Erotematicum 
Physicce  Aristotelico-Cartesiance  Compendium,  in  usum  Sviogothicce  Juven- 
tutis  clenuo  editum,  sumtibus  Andr.  Cl.  Phyzelii  Archipr,  Lincop.  Lincop. 
1725.  Första  upplagan  är  tryckt  i  Basel  1691. 


81. 

Pro  Memoria. 

Då  Eders  Magnificence  och  Venerandum  Consistorium  lät  an¬ 
lägga  orangeriet  uti  Horto  Academico,  blef  den  södra  flygelen  in- 
delt  til  wånings  rum  för  Academise  Trägårdsmästaren,  emedan 
ingen  kunde  sig  föreställa,  at  så  många  örter  på  lång  tid  måtte 
hop  skaffas,  med  mindre  at  orangeriet  skulle  wara  nogsamt  til- 
räckeligit,  och  at  der  det  en  gång  skiedde,  kunde  då  den  hwita 
wäggen,  som  därföre  blef  lämnad  ofulkomlig,  lätt  borttagas,  och  i 
des  ställe  fönster  insättas. 

Hwad  möda  jag  anwändt,  at  skaffa  til  Academise  Trägården 
hwarjehanda  rara  wäxter,  har  Amplissimum  Consistorium  sig 
nogsamt  bekant,  de  der  nu  blifwit  så  många,  at  de  förqwäfja 
hwarandra;  om  de  icke  snart  få  utrömme,  blifwer  rummet  dageli- 
gen  trångare,  som  de  dageligen  wäxa  och  förökas;  ty  är  til  Eders 
Magnificence  samt  Amplissimum  Consistorium  min  wördsamma 
begiäran,  at  den  södra  flygelen  nästa  sommar  måtte  få  inrymmas 
til  Orangerie,  och  et  litet  hus  til  wånings  rum  för  Academise  Trä¬ 
gårdsmästaren  byggas,  hwar  til  materialier  i  winter  eller  nästa 
wår  måtte  förskaffas.  Amplissimi  Consistorii  härutinnan  benägna 
bifall  skall  upmuntra  mig,  at  med  wanlig  och  högsta  flit,  arbeta 
på  Academiee  Trägårdens  upkomst;  då  der  emot  om  de  rara  wäx- 


138 


ter,  genom  sitt  antal,  förqwäfja  hwarandra,  de  då  altför  mycket 
skulle  släcka  min  åtrå  efter  flere,  och  Academien  der  emot  lida  i 
sitt  egit  ändamål.  Jag  utber  mig  härutinnan  Amplissimi  Consi- 
storii  benägna  bifali,  hälst  som  depencen  är  ganska  ringa,  men 
oumgängelig. 1  Förblifwer 

Eders  Magniticences 
och 

Venerandi  Gonsistorii  Academici 

Upsala  1747 

d.  23  octobr.  ödmiuke  tiänare 

Carl  Linnaeus. 


Bland  Consistorii  academici  Acta.  Endast  underskriften  och  datum  med 
Linnés  handstil. 

1  Ärendet  förekom  till  behandling  i  Consistorium  den  26  October  s.  å., 
och  innehåller  protokollet  härom:  «Hwilket  alt  Consistorium  Academicum  an¬ 
såg  såsom  nyttigt  och  oundgängligit;  och  biföll  altså  thenna  Archiaterns  billiga 
begäran  til  alla  delar».  Emellertid  ansåg  sig  Linné  böra  bringa  saken  å  nyo 
på  tal  den  1  Februari  1748,  då  det  «resolverades,  at  husrum  för  trägårdsmä¬ 
staren  komma  att  hyras,  til  thes,  efter  Herr  Hofintendenten  Julins  förslag,  tliet 
projecterade  Academiens  tegelbruk  kan  blifwa  inrättadt,  tå  nödige  rum  för 
trägårdsmästaren  sedermera  af  thet  tegel,  som  ther  tilwärkadt  blifwer,  upbyg- 
gas  kunna.»  Som  emellertid  trägårdsmästaren,  hvilken  måst  lemna  sin  förra  bo¬ 
stad,  ej  kunde  åtnöja  sig  med  ett  tomt  löfte,  inkom  han  i  April  1749  med  en 
af  Linné  förordad  ansökan  om  hyresbidrag,  till  följe  hvaraf  Consistorium  den 
9  Maj  beslöt,  att  150  dir  kpmt  skulle  «för  förflutne  tid  och  framdeles,  til  des 
de  nya  rummen  för  honom  kunne  blifwa  färdige,  komma  at  honom  bestås.» 


82. 

Pro  Memoria. 

I  anledning  af  den  underdåniga  ansökning,  som  hoos  Hans 
Kongl.  Höghet  Doctor  Bergstrahl 1  giort  om  continuation  af  Sti- 
pendio  Regio,  har  Facultas  Medica  bort  inkomma  med  fölliande 
påminnelser. 

Orsaken  till  stipendii  regii  utbekommande  så  långt  pä  tiden 
för  Doctor  Bergstrahl  är  den,  att  så  snart  han  åhr  1740  först 
undfått  samma  stipendium,  begaf  han  sig  till  Nykiöping  att  där 


139 


hoos  en  Fältskiär  underrätta  sig  i  Ghirurgien,  hwar  ifrän  då  han 
äffter  4  åhrs  tid  ankom,  fick  han  åter  igen  sitt  rum  af  samma 

stipendio,  näml. 

1745  dir  kpmit  60 

1746  „  „  120 

1747  „  „  180 

utom  1740  ,,  „  30,  hwilket  giör  390, 

at  således  restera  240  dir  kpmit. 

Wid  åhret  1741  woro  wähl  ett  par,  som  genom  facultetens 
tillstyrkande  åtniuto  renovation  äller  prolongation  af  stipendio 
regio,  hwar  af  Faculteten  nogsamt  såg  hwad  olägenhet  det  med 
sig  hade,  att  absentes  upburo  stipendia  regia,  och  därföre  seder¬ 
mera  hafft  mycket  betänkande  att  tillstyrka  prolongationer  utan 
särdeles  qwicka  ingenia  sig  yppade. 

Nu  har  wähl  Doctor  Bergstrahl  förra  åhret  lämnat  academien, 
begynt  sin  praxin  clinicam  i  stockholm,  samt  bekommit  stipen¬ 
dium  Piperianum;  doch  underställer  Faculteten  detta  helt  och 
hållit  Ampliss.  Gonsistorium  Academicum,  som  denna  sak  icke 
är  Facultetens. 2 

Upsala  1748 

d.  17  Sept.  Carl  Linnaeus. 


Egenhändigt  original  bland  Gonsistorii  academici  Acta. 

1  Johan  Bergstral,  född  1715,  död  1795.  Blef,  sedan  han  efter  slutade 
studier  bosatt  sig  i  Stockholm,  en  mycket  nitisk  och  dugande  assessor  i  Colle- 
gium  medicum. 

2  Ansökningen  bifölls  icke. 


83. 

Pro  Memoria. 

Det  har  långt  för  detta  Hans  Kongl.  Höghets  remisse  af  Gan- 
didat  Hasselquists 1  ansökning  blefwit  uti  Gonsistorio  Academico  up- 
läsen,  med  beslut  at  afgå  och  communiceras  med  Facultate  Juridica 
och  Medica  till  utlåtande  här  öfwer.  Detta  oachtadt  har  ännu 
ingen  sådan  remisse  blefwit  med  Facultate  Medica  communicerad, 
utan  tiden  sålunda  gått  förbi  tils  oförtöfwad  mutatio  Rectoratus, 
då  stipendierne  skola  bortgifwas,  kommer  at  anställas,  då  effecten 


140 


af  denna  ansökning,  åtminstone  för  denna  terminen,  blifwer  genom 
drögsmålet  fruchtlös;  här  af  har  jag  funnit  mig  föranlåten  antici- 
pera  med  beswarandet,  på  det  ingen  skuld  må  stå  hos  mig. 

Gandidat  Hassel quists  ansökning  war  at  af  Facultate  Medica 
blifwa  hugnad  med  duplex  stipendium,  till  en  resas  anställande  åt 
Palaestina,  at  där  aftaga  des  Historiam  Naturalem,  at  beskrifwa 
plantas  Biblicas,  om  hwilka  lärde  theologi  så  mycket  twistat,  at 
utforska  hwad  de  brukeligaste  Drogier  äro,  som  af  urminnes  tider 
blefwit  i  alla  apothequer  handhafde,  men  än  aldrig  uptäckte,  at 
utmärka  de  gamblas  faselige  ormar  och  de  fornas  namkunnige 
fiskar,  som  kommit  i  förgätenhet  af  okunnogheten  i  natural-histo- 
rien  med  mera. 

På  denna  hos  Plans  Kongl.  Höghet  giorda  ansökning,  har  jag 
nomine  Facultatis  Medicse  bort  inkomma  med  fölliande  underdåniga 
utlåtelse. 

De  få  Stipendia  Regia  uti  Facultate  Medica  äro  fuller  för  de 
här  studerande  Medicinse  studiosis  mycket  oumgängelige;  men  där 
emot  är  det  wärf,  Gand.  Hassel quist  wågar  sig  åtaga,  så  högt  i  den 
lärda  werlden  at  anse,  at  hwarken  Faculteten  äller  någon  annor 
som  har  minsta  kiärlek  för  wettenskaper  lätteligen  skulle  kunna 
sådant  afstyrka,  som  werlden  där  igenom  fingo  lius  i  alla  de  saker, 
som  intill  denna  dag  liggat  i  mörkret. 

Faculteten  kan  här  till  så  mycket  tryggare  tillstyrka,  som  hon 
noga  har  sig  bekant  den  grundeliga  insicht  Gandid.  Hasselquist  sig 
förwärfwat  i  de  stycken  som  hit  höra,  uti  Historia  naturali  och 
Hygieine,  och  finner  nogsamt  huru  sällan  i  werlden  et  ämne  kunne 
sig  yppa,  som  ägde  både  en  sådan  resolution  och  färdighet. 

Allenast  bekymbrar  Faculteten  det,  at  hon  icke  kan  se,  huru 
en  så  stor  resa  med  så  liten  undsättning  kan  förrättas,  där  äst  icke 
den  Högste  täckes  med  en  besynnerlig  nåd  bana  honom  wägen 
till  den  sakens  uträttande,  af  hwilken  icke  allenast  wår  academie, 
utan  hela  wår  nation  kan  få  en  besynnerlig  heder. 

Detta  föranlåter  Faculteten  at  anhålla  hos  Consistorium  Aca- 
demieum,  at  hos  Hans  Kongl.  Höghet  på  det  ömmaste  recommen- 
dera  denna  sak,  som  bäst  träffar  in,  då  Academien  räcknar  sin 
sällaste  epocha  under  en  så  dyr  och  stor  Ganceller.  Därjemte 
anhåller  ock  Faculteten,  at  Consistorium  Academicum  täcktes  prae- 
numerando  låla  Gand.  Hasselquist  få,  där  äst  Hans  Kongl.  Höghet 
täckes  här  till  gifwa  sitt  allernådigsta  samtycke,  till  godo  niuta 


141 


samma  stipendier  på  en  gång,  at  han  må  pleno  effectu  hielpas,  om 
han  hielpas  skall. 2 

Upsala  1748  Nomine  facultatis  Medicae 

d.  10  Decembr.  Carl  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet  bland  Consistorii  academici  Acta. 

1  Fredrik  Hasselqvist,  född  1722,  anträdde  i  Angnsti  1749  en  resa  till 
Orienten,  under  hvilken  han  den  9  Februari  1752  afled  i  Bagda  nära  Smyrna. 
Hans  Iter  Palcestinum  eller  Resa  til  Heliga  Landet  utgafs  1757  af  Linné. 

2  Resultatet  af  denna  skrifvelse  blef,  att  Hasselqvist  erhöll  ej  endast  tvenne 
medicinska,  utan  äfven  ett  juridiskt  kungligt  stipendium,  hvartill  senare  kom  ett 
ur  hvardera  af  de  tvenne  återstående  fakulteterna.  Han  var  sålunda  samtidigt 
innehafvare  af  stipendier  i  alla  fakulteterna  —  något,  som  aldrig  inträffat,  vare 
sig  förut  eller  efteråt. 


84. 

Facultatis  Medicae  utlåtande  om  Examina  Prselectionum 
publicarum. 

Det  hafwer  wäl  hittils  aldrig  warit  swårt  för  oss,  at  röna  hwad 
framsteg  wåra  Auditores  giordt. 

Af  hwars  och  ens  Attention  under  föreläsningarna,  samt  hog 
at  hemma  hos  oss  förfråga  sig  om  det  de  ej  förstådt,  hafwa  wi 
lätteligen  kunnat  märka  dem. 

Som  de  än  widare  genom  examina  kunna  erfaras,  ty  hafwa  wi 
ock  altsedan  nådig  befallning  derom  ankom,  stält  oss  den  til  under¬ 
dånig  efterlefnad. 

Dessa  examina  kunna  olika  wid  olika  delar  anställas  med  nytta, 
såsom  när  Demonstrationes  vivse  uti  Anatomicis  eller  Botanicis 
hållas,  der  examen  hwar  wecka  torde  wara  nödig;  deremot  borde 
wid  de  andra  föreläsningarna  tre  eller  fyra  examina  hwar  Termin 
wara  tilräckeliga. 

Cursus  prcelectionum  in  Facultate  Medica. 

Facultas  Medica  kan  mögligast  absolvera  en  Cursum  Prselec- 
tionum  Publicarum  wid  pass  på  femb  år,  nemligen 


142 


1 .  Böra  årligen  hwar  winter  Demon- 
strationes  Anatomicse  hållas. 

2.  Prselectiones  öf:r  Pharmacopceen 
kunna  på  et  år  bringas  til  slut. 

3.  Physiologien  fordrar  ock  et  år. 

4.  Pathologien  et  halft  år. 

5.  Praxis  Medica  halftannat  år,  men 
at  öfwa  de  Studerande  til  at  skiöta 
siuka,  dertil  kan  ej  utsättas  någon 
wiss  tid,  emedan  det  ankommer 
på  tilfälle,  och  på  antalet  af  de 
siuka,  som  jag  i  Nosocomio  kommer 
at  få  antaga. 

Alt  detta  itereras  uti  Gollegii 
Carl  Linnseus. 


1.  Demonstrationes  Plantarum  böra 
årl.  om  Sommaren,  i  Horto  Acade- 
rnico  itereras  på  de  utländska  wäxter 
och  besynnerligen  officinelle. 

2.  Materia  Medica  fordrar  til  det 
minsta  et  år. 

3.  Semiotica  med  Historia  morbo- 
rum  til  det  minsta  et  år,  som  Semio¬ 
tica  och  Materia  Medica  äro  de  för¬ 
nämste  grundpelare  i  Medicinen. 

4.  Diaeten  fordrar  åtminstone  halft¬ 
annat  år,  som  den  utsträcker  sig  til 
alla  tria  Regna,  Elementa  och  Seder. 

5.  Historia  Naturalis  trium  regno- 
rum  Naturae  behöfwa  det  öfriga. 
Privatis. 

Nils  Rosén. 


Originalet  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1749;  endast 
namnen  egenhändigt  skrifna.  Linné  var  dekanus  och  tvifvelsutan  författaren, 
med  undantag  af  uppgifterna  rörande  anatomien,  praktiska  medicinen  och  öfriga 
Rosén  tillhörande  ämnen. 


85. 

Facultatis  Medicae  utlåtande,  huru  Examina  rigorosa 
liiå  anställas  utan  at  de  publique  Lectiones  der- 
igenom  hindras. 

Emedan  Måndagar,  Tidsdagar,  Torsdagar  och  Fredagar  äro 
borttagne  til  publique  Lectioner,  och  emedan  Consistoria  samt  Dispu- 
tationer  merendels  borttaga  Onsdags  och  Lögerdags  förmiddagar; 
altså  är  den  enda  tiden  öfrig  om  Onsdag  och  Lögerdags  efter¬ 
middagar,  då  Examina  kunna  hållas. 

Flärtil  woro  Consistorii  rummet  det  bequämligaste,  emedan 
Academien  åtminstone  om  wintertiden  är  så  kall,  at  ingens  hälsa 
der  kan  uthärda  under  sådana  Examina,  som  komma  at  hållas  flere 
timar.  Facultetens  oförgripeliga  mening  är,  det  Examina  kunde  hållas 


143 


uti  Gonsistorio  wid  öpna  dörrar,  då  alla,  som  det  åstunda  kunna 
wara  tilstädes;  men  Medicinge  Studiosis  borde  det  påläggas  som  en 
skyldighet,  at  derwid  sig  inställa. 

Carl  Linngeus.  Nils  Rosén. 

Originalet  hland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1749,  men  endast 
namnen  egenhändigt  skrifna.  Linné,  såsom  dekanus,  var  tvifvelsutan  författaren. 


86. 


Wördsamt  Memorial. 

Sedan  Academige-Trägården  genom  Venerandi  Consistorii  om¬ 
sorg  och  nit  för  Wetenskapernas  upkomst  här  wid  Academien, 
genom  en  kostbar  och  prägtig  byggnad,  så  wäl  som  ock  genom 
min  mögeliga  flit  blefwit  försedd  med  så  många  wäxter,  som  giör- 
ligit  warit,  nu  ändteligen  kommit  til  den  högd,  at  han  kan  täfla 
med  de  mästa  och  bästa  Academiska  Trägårdar;  fordrar  min 
skyldighet,  at  til  Ven.  Consist.  inkomma  med  en  wördsam  före¬ 
ställning,  huru  den  samma  framdeles  må  blifwa  bibehållen. 

l:o.  Det  har  Venerandum  Consistorium  för  några  år  tilbakars 
årligen  tillagt  Orangeriet  60  lass  wed;  men  som  samma  Orangerie 
sedermera  blifwit  förökt  med  södra  flygeln,  at  nijo  Kackelugnar 
dagel.  måste  eldas  i  det  stället  tilförene  allenast  5  höllos  warma; 
så  finner  jag  mig  föranlåten,  at  anhålla,  det  Ven.  Cons.  täcktes 
tillägga  Orangeriet  hundrade  lass  wed. 

2:o.  Likaledes  har  Ven.  Consist.  tilförene  årligen  tillagt  en 
Orangerie  dräng  60  dir  kp:mt,  hwars  giöromål  ifrån  Septembr.  til 
Maji  Månad  woro,  att  hugga  weden,  elda,  wårda  elden,  stänga 
spiällen,  aftaga  och  tillägga  luckorna,  skaffa  watn  med  mera.  Nu 
som  arbetet  nästan  blifwit  dubbelt  större,  kan  man  dertil  icke  få 
någon  karl  under  100  dir  kp:mt,  hwilka  Ven.  Cons.  gunstigast 
täcktes  en  sådan  tilslå. 

3:o.  Wi  hafwom  haft  den  lyckan,  at  få  en  god  Trägårds¬ 
mästare,1  som  til  en  sådan  tjenst  icke  allenast  ifrån  barnaåren 
blifwit  upfödd,  men  äfwen  giordt  sig  skicklig  genom  det  han  Trä¬ 
gårdar  och  Orangerier  sielf  förestådt  uti  Hollstein,  Tyskland,  Änge- 


144 


land,  Holland.  Den  samma  har  ock  i  wår  Academie-Trägård,  dag 
ut  och  in,  och  utan  en  enda  dags  hwila,  med  oändelig  flit,  nu  på 
tionde  året  förestådt  denna  Academiska  Trägården.  Wår  lycka  har 
warit,  at  denna  Trägårdsmästaren,  på  hela  denna  tiden,  icke  warit 
en  enda  dag  siuk.  Men  om  så  skulle  hända,  at  han  åtta  dagar 
blefwo  sängliggande,  kunde  intet  annat  skie,  än  at  Orangeriet  wordo 
tagande  en  obotelig  förlust;  ty  så  många  tusende  krukor  med 
wäxter  fordra  hwardera  sin  egen  skiötsel  til  warma,  wattning, 
omsättning  med  mera.  Til  förekommande  af  en  sådan  förlust  är 
wid  alla  wäl  inrättade  Academiska  Trägårdar  en  ständig  gesäll, 
som  kan  wara  Trägårdsmästaren  behjelpelig  wid  des  dageliga  ar¬ 
bete,  och  wid  åkommande  sjukdom  eller  dödsfall  Orangeriet  rädda. 
Ty  är  til  Ven.  Consist.  min  Avördsamma  begäran,  at  Ven.  Gonsist. 
täcktes  tilslå  600  dir  kp:mt  årligen  til  en  gesäll,  som  häremot 
blefwo  förbunden,  at  wara  beständig  wid  Trägården  eller  ock  til¬ 
lägga  til  den  nu  warande  Orangerie-drängen  400  dir  kp:mt  årligen, 
at  han  hela  året  tjenar  uti  Orangeriet,  som  man  eljest  ibland  ge¬ 
säller  sällan  lärer  få  någon  så  för  karl,  at  han  kan  luckorna  wäl 
sköta,  och  all  weden  hugga.  Dessutom  woro  ganska  wäl,  om  den 
nu  warande  skickelige  Trägårdsmästaren  kunde  på  något  sätt  hugnas, 
at  han  icke  under  sitt  arbete,  som  är  det  trägnaste  ibland  alla 
Betjenters  wid  Academien,  upgofwes.  Han  har  icke  en  utan  flere 
gånger  af  mig  begärt  sit  afsked,  föreställandes,  huru  han  med  all 
sin  möda  icke  förmått,  sedan  han  hit  kom,  förmedelst  tijdernas  dyr¬ 
het  förtjena  sig  en  enda  råck  på  kroppen. 

Kunde  Ven.  Cons.  finna  någon  utwäg  at  hugna  honom,  woro 
det  mycket  tilbörligit;  kunde  Ven.  Cons.  tillägga  honom  Titul  af 
Inspector  (:  en  character,  som  plägar  brukas  at  distingvera  de  an¬ 
senligare  Trägårdsmästarne :)  samt  anseende  med  Exercitie  Mästarne, 
så  torde  det  tjena  för  en  upmuntran  för  honom,  fastän  jag  aldrig 
der  om  med  honom  talat. 

Detta  alt  täcktes  Eders  Magnificence  och  Ven.  Gonsist.  taga  i 
gunstigt  öfwerwägande,  och  sedermera  inför  Hans  Kongl.  Höghet 
saken  remonstrera,  då  jag  är  försäkrad,  at  Hans  Kongl.  Höghet, 
wår  allernådigste  Canceller,  som  gifwit  hela  wår  Academie,  och 
äfwen  denna  härliga  inrättningen,  lif  och  lustre,  lärer  ock  med  sin 
Kongl.  Nåd  detta  befrämja  och  fastställa,  hwarigenom  Academiska 
Trägården  blefwo  beständig^  och  jag  fri  från  det  answar,  som  på 
mig  kunde  drabba,  om  jag  sådant  förtego.2 


Garl  Linnaeus. 


145 


Originalet  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1750;  endast 
namnet  egenhändigt.  Odateradt. 

1  Under  sitt  vistande  på  Hartecamp  i  Holland  lärde  Linné  känna  och  vär¬ 
dera  den  der  anställde  trädgårdsmästaren  Diedric  Nietzel.  Då  akademie-träd- 
gårdsmästaren  Gustaf  Samzelius  i  början  af  1 739  aflidit,  skref  därför  Linné  till 
Rudbeck  ett  bref,  hvari  föreslogs,  att  man  skulle  försöka  att  förmå  Nietzel  att 
komma  till  Upsala.  Detta  bref  upplästes  i  Consistorium  den  27  febr.,  hvarefter 
beslöts,  att  rektor  skulle  tillskrifva  Linné  och  »wänligen  anhålla,  det  behagade 
Tit.  förmå  den  omförmälte  och  hos  H:r  Clifford  i  Holland  för  tiden  warande 
Trägårdsmästaren,  att  den  här  lediga  bestälningen  antaga».  Resultatet  blef, 
att  Nietzel  i  slutet  af  juni  ankom  till  Upsala  och  sedan  till  sin  död  1758  med 
synnerligt  nit  och  framstående  skicklighet  där  skötte  sitt  kall  till  Linnés  fulla 
belåtenhet,  fastän  han  på  grund  af  de  ringa  löneförmånerna  hade  att  kämpa 
med  svåra  ekonomiska  bekymmer.  Det  hade  dock  i  brefvet  till  Linné  förklarats, 
att  han  kunde  »med  trygghet  försäkra  honom  [Nietzel],  at  Consistorium  Acade- 
micum  wil  förbättra  des  hwilkor  och  så  laga,  at  arbetet  skal  blifwa  fulkoml. 
betalt,  och  han  hafwa  sin  rikeliga  utkomst». 

2  Detta  memorial  föredrogs  i  Consistorium  den  13/io  1749  och  blef  därvid 
remitteradt  till  Inspectores  aerarii  och  Räntmästaren,  som  den  27  i  följande  år 
afgåfvo  följande  utlåtande: 

«Som  thet  af  hwad  här  ofwanför  anfört  är  befinnes,  at  then  til  Orangeriets 
och  Örtegårdens  underhåll  och  betiening  begärte  tilökning,  är  til  samma  härliga 
werks  och  inrättnings  bestånd  och  conservation  i  framtiden  aldeles  oumgängelig, 
så  föreslås  ther  til  af  then  lilla  besparing,  som  ännu  kan  wara,  sedan  Acade- 
miens  RäntCamare  med  så  många  och  dryga  utgifter  blifwit  beswärad,  til  40 
lass  wed  a  2  dir  lasset  80  dir  kp:mt,  tilökning  på  Trägårdsdrängens  lön  40  dir 
kp:mt,  och  til  en  Gesälls  lön  och  underhåll  för  Trägårdsmästaren  Nietzel  600 
dir  kp:mt,  hwarföre  han  skall  wara  skyldig  at  hålla  en  så  beskädelig  karl,  som, 
wid  åkommande  siukdom  eller  dödsfall,  kan  thes  syssla  til  alla  delar  förestå. 
Och  thetta  alt  så  länge  then  öfriga  staten  kan  bära  sig,  och  någon  besparing 
är  öfrig,  sedan  then  först  fått  sit  fullt  ut».  Detta  blef  ock  af  Consistorium  den 
27/i  s.  å.  godkändt,  hvarefter  kanslern  den  l5/s  bestämde,  att  Linné  skulle  »l:o 
få  antaga  en  färdig  gesäll  wid  den  Academiska  Trägården  med  200  dir  s:mts 
åhrlig  löhn;  2:o  at  40  lass  wed  måga  åhrligen  bestås  til  de  4  kakelugnar,  som 
äro  i  den  nu  färdig  blefne  södra  flygeln  af  Orangeriet,  samt  3:tio,  at  Orangerie- 
drengen  må,  i  stället  för  60  dir  kpnnt  han  tilförende  bekommit  för  halfwa 
orangeriet,  nu  mera,  för  hela,  undfå  i  et  för  alt  100  dir  s:a  mynt  åhrligen . . . 
så  länge  någon  besparing  af  Academiens  RänteCamare  är  at  tilgå». 


87. 

Den  af  Hans  Kongl.  Höghet  allernådigst  med  Venerando  Con- 
sistorio  communicerade  H:r  Professor  Gottskalk  Wallerii  under¬ 
dånige  ansökning  att  få  säte  och  stämma  uti  Facultate  Medica1  har 

Linnés  brefväxling  l.j  JQ 


146 


Faculteten,  sedan  Amplissimum  Gonsistorium  täckts  den  samma 
gunstigast  communicera,  igenomläst,  och  funnit  sig  deraf  föranlåten 
att  inkomma  med  följande  ärhindringar,  dem  Facnltas  Medica  an¬ 
håller  måtte  blifva  till  hans  Kongl.  Höghets  allernådigste  bepröf- 
vande  af  Venerando  Consistorio  öfversända. 

l:o.  Denna  nya  Professio  Chemiae  tracterar  Ghemien  i  gemen, 
Metallurgien  med  Proberkonsten,  Mineralogien  och  Pharmacien,  af 
hvilka  Pharmacien  är  den  aldraminsta  del,  som  tjenar  endast  och 
förnämligast  för  Medicinae  studiosis;  deremot  Ghemien  i  gemen  be¬ 
synnerligen  tracterar  Physiken,  så  att  Physiken,  som  den  nu  för 
tiden  tracteras  i  den  lärda  världen,  igenom  experimenter  demon¬ 
streras  till  lika  stor  del  af  Ghemien  som  Mathematicis;  så  att  i  den 
afsigt,  samma  profession  är  mera  Physicalisk  än  medicinsk. 

2:o.  Hvad  åter  Metallurgien  och  Proberkonsten  och  den  dertill 
hörande  Mineralogien  angår,  så  hörer  den  icke  mera  till  Medicinae 
studiosis,  än  Theologis,  Oeconomis,  Philosophis.  Som  Bergsväsendet 
är  en  Hufvudpunkt  uti  vår  svenska  Oeconomie,  och  som  denna  med 
mycken  nytta  skulle  blifva  allment  bekant,  så  tyckes  den  böra  in¬ 
tagas  af  Philosophiska  Faculteten,  hälst  emedan  de  mästa  stude¬ 
rande  måste  af  Facultate  Philosophica  upodlas,  och  få  i  den  an¬ 
lägga  grund  till  sin  vettenskap.  Det  är  ock  vist,  att  Ghemien  vid 
soml.  academier  är  inbegripen  under  Medicinska  Faculteten,  äfven 
som  Physiken,  men  åter  på  andra  ställen  höra  begge  under  Philo- 
sophien,  och  hvad  angår  det  att  uti  Kongl.  Constitutionerna  står  att 
Ghymia  Pharmaceutica  skal  läsas  af  den  ena  Medicinse  Professorn, 
så  står  det  ock  att  Physiken  skall  läsas  af  en  annor  Medicinse  Pro¬ 
fessor;  så  kan  Ghemien  med  samma  skäl  vara  ifrån  Medicine,  som 
Physiken,  som  denna  Faculteten  aldrig  åstundadt. 

3:o.  Hvad  angår  specimina,  så  är  fuller  vist,  at  Disputationer 
utkommit  af  Facultate  Medica  uti  Mineralogien  och  Ghemien,  den 
tiden  som  Ghemien  tracterades  af  Medicinse  Professoribus,  äfven  som 
fordom  i  Physiken,  då  den  hörde  till  Facultas  medica.  Men  som 
det  är  fritt  disputera  exercitii  gratia  i  hvad  del  man  behagar,  och 
att  de  Disputationer,  som  komma  ut  i  andra  Faculteter,  äfven  be¬ 
räknas  Medicinae  studiosis  såsom  första  Disputation,  så  följer  deraf 
ingen  ting. 

4:o.  Om  icke  Philosophi  ärkänna  dem  som  anlagt  ansenlig  flit 
uti  Metallurgien,  Mineralogien  och  Ghemien,  samt  dem  till  Magistrar 
promovera,  så  lärer  mycket  mindre  Facultas  medica  kunna  dem 


147 


antaga,  som  hon  ej  sådane  tillförene  promoveradt,  derest  de  icke 
tillika  varit  underbygda  med  solid  erudition  i  Medicin. 

5:o.  Att  någon  fruktlöshet  skulle  tillskyndas  Ghemien  derigenom, 
att  hon  blefvo  lagd  under  Philosophien,  är  så  orimmeligt,  som  den 
samma  med  Metallurgien  skulle  långt  vidare  utsträckas  till  rikets 
nytta,  om  den  af  Philosophis  tracterades,  då  deremot  om  Medicinae 
studiosi  alenast  skulle  vara  obligerade  att  lära  denna  vettenskapen, 
de  då  framdeles  aldraminst  äro  i  stånd,  då  de  blifva  med  praktik 
öfverhopade,  att  undersöka  sådane  natursens  förborgade  gåfvor  till 
landets  fromma. 

6:o.  Dessutom  så  examineras  alla  Medicinae  studiosi  af  Facul- 
tate  Philosophica  för  än  de  släppas  till  någon  examen  uti  Facultate 
Medica;  komma  altså  att  der  aflägga  prof  uti  de  stycker. 


Originalet  ej  anträffad  t,  utan  endast  en  afskrift  deraf  i  Medicinska  fakul¬ 
tetens  arkiv.  Att  Linné,  hvilken  den  3  November  1750  inlemnade  detta  »Medi¬ 
cinska  Fakultetens  utlåtande»,  var  den  verklige  författaren,  kan  så  mycket  mer 
anses  vara  fullt  säkert,  som  hans  embetsbroder  Rosén,  fastän  utsedd  till  dekanus 
hela  terminen  var  frånvarande,  så  att  fakulteten  utgjordes  af  Linné  allena. 

1  Sedan  1750  tvenne  nya  professurer  inrättats  i  fysik  och  kemi,  åtnöjde 
sig  icke  den  till  innehafvare  af  den  senare  utnämnde  J.  G.  Wallerius  med  den 
honom  anvisade  platsen  inom  filosofiska  fakulteten,  utan  anhöll,  att  han  och 
kemien  skulle  få  kvarstanna  inom  den  medicinska.  På  grund  af  den  ofvan 
meddelade  protesten  däremot  nådde  han  dock  ej  det  egentligen  önskade  målet, 
men  väl  att  Kungl.  Maj:t  den  13  Febr.  1751  bestämde,  »att  Medicinae  Studiosi, 
tå  the  undergå  examen  Philosophicum,  må  wid  samma  tilfälle  af  Ghemiae  Pro¬ 
fessoren  nogare  examineras,  än  det  kan  behöfwas  af  the  öfriga  Pliilosophicis, 
och  sedan  med  hans  särskilda  witsnesbörd  och  approbation  förses,  innan  de  til 
Doctores  få  promoveras». 


88. 

Hans  Kongl.  Höghet  har  allernådigst  täckts  remittera  Doctor 
Bergstrahls1  ansökning  om  ett  dubbelt  stipendium  regium  till  sin 
utlänska  resas  fortsättiande,  hwilket  Vener.  Consistorium  behagat 
med  Facultate  medica  communicera,  hwar  öfwer  Faculteten  här 
medelst  aflämnar  sin  utlåt else,  den  Ven.  Consistorium  behagade 
inför  Hans  Kongl.  Maijitt  allernådigast  föredraga. 


148 


Consistorium  Academicum  har  sig  bekant,  huru  Hans  Kongl. 
Maij:tt  allernådigst  resolverat  för  ett  par  åhr  sedan,  at  D:r  Hassel- 
quist  skulle  åtniuta  duplex  stipendium  uti  Facultate  Medica,  det 
han  ock  wärkeligen  nu  niuter  till  godo,  och  kommer  samma  sti¬ 
pendium  än  en  tid  at  löpa. 

Hans  Kongl.  Maij:tt  har  äfwen  för  ett  helt  åhr  sedan  resol¬ 
verat,  at  HofMedicus  Hallman  skall  niuta  uti  Facultate  Medica 
duplex  stipendium  regiurn,  hwarpå  och  serarium  academicum  re¬ 
dan  stegit  i  förskott,  men  som  Amanuensis  Observatorii,  Consisto- 
rii  och  Rationarii2  har  most  hafwa  här  af  sin  dehl,  med  Doctor 
Hasselquists  bägge  rum,  så  har  ännu  icke  engång  warit  mögligt 
at  uptaga  Hallman,  utan  kommer  han  nästkommande  midsommar 
först  at  begynna  sin  summa,  som  med  Doctor  Hasselquist  con- 
tinueras,  at  Faculteten  måste  hafwa  Hallman  noch  hela  3  åhren. 

Des  utom  sucka  de  nu  warande  torftige  Medicinee  studiosi 
äfter  någon  undsätning,  och  Faculteten  behiärtar  deras  tillstånd, 
som  genom  oändelig  flit  arbeta  at  distinguera  sig  med  tiden 
uti  den  lärda  wärlden  och  at  blifwa  för  fäderneslandet  mycket 
nyttige  ledamoter,  som  skulle  komma  at  sakna  denna  understöd, 
som  altid  de  tillförene  fått  hugna  sig  af;  och  hwad  D:r  Bergstrahl 
angår,  så  lämnar  Faculteten  honom  gierna  sit  tillbörliga  loford, 
men  wet  intet  hos  honom  något  som  kunne  giöra  honom  besyn¬ 
nerligen  distinguerad.  Hwarföre  och  Faculteten,  då  han  tillförene 
sökte  continuation  af  stipendio  regio,  under  sit  warande  i  fäder¬ 
neslandet  honom  det  samma  aldeles  afslog. 

Ty  anhåller  Faculteten  allerunderdånigast,  at  D:r  Bergstrahl 
icke  måtte  få  någon  continuation  af  dubbelt  eller  simpelt  stipen¬ 
dium,  hwar  igenom  de  här  warande  Medicinae  studiosi  i  flere  åhr 
icke  skulle  få  någon  sådan  Kongl.  understöd,  då  Faculteten  för¬ 
säkrar  af  de  här  warande  ämnen  med  tiden  långt  lärdare  män,  än 
faculteten  nu  kan  förestella  sig  om  D:r  Bergstrahl. 

Originalet,  egenhändigt  skrifvet  af  Medicinska  fakultetens  d.  v.  decanus 
Linné,  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1751. 

1  Se  ofvan  sid.  189.  —  I  skrifvelse  till  kanslern  från  Paris  d.  15/3  1751  hade 
Joh.  Bergstral,  som  pä  det’  Piperska  stipendiet  tvenne  år  uppehållit  sig  där¬ 
städes,  anhållit  om  ytterligare  understöd  för  «at  bewista  en  del  af  de  mäst 
berömda  Surbrunnar  i  Tyskland.»  Kanslern  hade  remitterat  ärendet  till  Gon- 
sistorium  och  detta  till  Medicinska  fakulteten.  Resultatet  blef  afslag  på  den 
gjorda  ansökningen. 

2  Ration ar ium  —  räkenskaper,  bokföring. 


Pro  Memoria. 


Uti  Academiae  trägården,  på  dess  norra  sida,  ligger  en  tomt, 
som  hehl  och  hållen  går  in  i  trägården  och  giör  honom  ganska 
irregulaire. 

Denna  tomt  sökte  sal.  Arch.  Rudbeck  i  all  sin  tid  att  få 
kiöpa,  men  ägaren  kunnne  ej  persuaderas  där  till,  utan  för  nöd- 
twång  sålde  då  och  då  ett  litet  stycke  där  af,  på  hwilket  och  en 
dehl  af  orangeriet  ligger. 

Nu  är  gambla  gubben,  som  warit  af  förberörde  gårds  ägare, 
död,  och  gården  skall  sällias,  den  en  Borgare  wid  namn  Brunn¬ 
ström  ärnat  sig  tillhandla  för  60  plåtar. 

Då  jag  detta  försporde,  kallade  jag  sonen,  som  är  ländsman, 
till  mig,  och  frågade  om  icke  han  wille  lämna  Academiae  trägår¬ 
den  samma  tomt,  som  hade  nabo-rätt  och  icke  Brundström,  då 
han  utlät  sig  wara  lika  nögd  hwem  som  togo  honom,  då  han 
fingo  kiöpskillingen. 

Ty  anmodade  jag  Hr  Hofintenclenten  Julin  och  H:r  Doctor 
Wallerius,  såsom  inspectores  aerarii,  at  bese  samma  tomt,  som 
funno  för  nödigt  at  samma  tomt  skulle  handlas  till  academiae 
trägården,  att  han  måtte  blifwa  regulair. 

På  samma  tomt  är  en  stuga  i  godt  stånd,  som  åtminstone 
är  wärd  100  dir;  där  är  och  en  brunn,  som  skall  hålla  friskt 
watn  hela  åhret  och  är  åtminstone  wärd  för  trägården  100  dir, 
ty  då  torra  somrar  äro,  som  sistledna,  måste  academiae  trägården 
ofta  låta  kiöra  watn  ifrån  åen  till  hela  100  dlrs  depence. 

Ty  är  till  Eder  Magnificence  och  amplissimum  Consistorium 
academicum  min  ödmiuka  anhållan  at  förbenämde  tomt  måtte  nu 
tillkiöpas,  som  et  sådant  tillfälle  torde  sedermera  näppeligen  på 
hela  seculum  kunna  ärnås,  hälst  som  kiöpskillingen  är  ganska 
drägelig;  trägården  blifwer  där  igenom  regulair,  processer  som 
älliest  säkerligen  yppas  undwikas  och  trägården  får  en  brunn, 
som  är  för  honom  oumgängelig. 1 

1753  d.  3  Martii  Carl  Linnaeus. 

Upsal.  praefect.  Hort.  acad. 

Egenhändiga  originalet  bland  Consistorii  academici  Acta. 

1  I  Consistorium  beslöts  den  23  Maj  s.  å.,  att  den  ifrågavarande  »tomten 
med  then  therå  befinteliga  åbyggnaden»  skulle  inköpas  för  360  dir  kp:mt. 


150 


90. 

Till  den  nu  warande  ledige  Professio  Historiarum  äfter  H:r 
Doctor  O.  Celsius  voterar  jag  på 

1.  Prof.  Voltemat,  som  genom  åtskillige  publique  arbeten  å 
daga  lagt  sin  stora  insicht  uti  Historien. 

2.  Mag.  Doc.  Georgi,  som  äger  anselig  kundskap  i  Historien 
och  conförmerar  mig  widare  med  H:r  Doct.  Celsi  voto. 

3.  Vice  Bibliothec.  Ziervogel,  som  genom  publique  föreläs¬ 
ningar  och  skrifter  de  re  nummaria,  hwilken  äger  så  nära  förwand- 
skap  med  Historien,  bewisat  sin  skickelighet. 

Bibliothecarien  Frondin  äger  äfwen  wacker  lärdom  ute  i  Hi¬ 
storien,  men  som  Han  uti  Eloquentien  excellerar,  så  woro  för 
Academien  nyttigast,  om  han  till  en  sådan  Professio  blefwo  em- 
plojerad. 

CammarHerren  Wälb.  Trolles  och  Mag.  Jöransons  skickelig¬ 
het  at  förestå  en  Professio  Historiarum,  är  mig  mindre  tillr äckeli- 
gen  bekant.1 

Carl  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet  bland  Gonsistorii  academici  Acta  för  1758. 

1  Ärendet  förekom  i  Consistorium  majus  den  29  September,  hvarvid  resul¬ 
tatet  af  omröstningen  blef:  1.  H.  J.  Voltemat,  2.  Berge  Frondin,  3.  C.  Fr 
Georgii,  livilken  sistnämnde  Kgl.  Maj:t  tilldelade  platsen. 


91. 

Hwad  båtnad  resor  utom  Europa  tillskynda  menniskioslächtet 
besynnerligen  uti  de  prachtiske  wettenskaper,  Geographie,  Historie, 
Physique,  Malmkienning,  Naturalhistorie,  Oeconomie  etc.  då  habile 
män  där  komma  at  öpna  ögonen,  där  om  är  redan  äfwen  wår 
nation  så  mycket  öfvertygad,  at  utlänningar  med  förundran  tagit 
henne  till  exempel. 


151 


At  Rolander1  uti  de  mäste  af  desse  stycken  giort  anseliga 
framsteg,  och  besynnerligen  uti  naturalhistorien,  där  om  bör  jag 
lämna  honom  det  säkrasta  vitsord,  och  förnämligast  nti  entomo¬ 
logien  [har  han]  gått  så  långt,  at  jag  wet  ingen  honom  at  före¬ 
draga,  utom  endast  Reaumur,2  som  därföre  räknas  för  Frankri¬ 
kes  prydnad. 

Ett  tillfälle,  som  till  en  sådan  resa  sig  yppade  för  Rolander, 
giorde  att  både  jag  och  någre  andre  Herrar  Gollegae  af  kiärlek 
för  wettenskaper  instyrkte  honom  att  wåga  lif  och  hälsa  för  det 
allmänna  och  wettenskaperne,  helst  han  woro  kommande  på  en 
makalös  prächtig  ort,  full  af  skaparens  dråpeligaste  underwärk, 
der  aldrig  någon  tillförene  rätt  öpnat  ögonen. 

Ibland  mer  än  100  puncter,  som  jag  gifwit  Rolander  at  ut¬ 
reda  på  den  ort  han  kommer,  will  jag  allenast  nämna  här  en 
enda.  Det  är  nogsamt  bekant  at  i  förra  seculo,  då  Holländarne 
först  tingo  Surinam,  dog  folket  där  som  kom  ifrån  Europa  såsom  flu¬ 
gor,  af  en  gångbar  maligne  feber,  at  sällan  en  af  tre  undansluppo 
med  lifwet,  tills  änteligen  nogon  upfan  at  bruka  infusion  af  ett 
slags  beskt  träd  som  där  wäxer,  hwilket  säkrare  curerar  denna 
siukdom  än  någonsin  Ghina  frossan,  at  nu  mera  ganska  sällan 
nogon  där  dör  af  samma  feber. 3  Här  i  riket  har  i  flere  åhr  sam¬ 
ma  feber  bortrykt  många  tusende  menniskior  utan  at  medici  kun¬ 
nat  den  hemma  med  något  specifique  medicament,  och  just  den¬ 
samma  fläckfeber  är  den  nu  här  i  staden  så  grufweligen  angripit 
så  många  af  wåra  älskade  studerande.  Om  Rolander,  som  jag 
med  alt  skiähl  hoppas  och  förmodar,  kan  uptäcka  för  werlden,  af 
hwad  slags  träd  (arbore)  detta  träd  (lignum)  tages,  så  at  man 
får  kienna  det  till  sin  skapnad,  character  och  namn,  at  alla  medici 
kunna  det  förskrifwa  till  apothecarne  och  där  det  ordinera,  huru 
mycken  ärkiäntsla  wore  icke  hela  Europa  honom  skyldig,  och  wij 
här  i  Upsala  in  speeie,  som  friade  oss  och  wåre  studerande  ifrån 
en  årlig  öfwerhängande  fatal  fiende.  [Detta  enda  tyckes  mig  wara 
af  så  högt  wärde  för  mine  H:r  Gollegis,  alla  studerande  här  wid 
academien,  ja  för  alla  wåre  k.  landsmän,  at  alla  stipendier  wid 
hela  academien  på  ett  par  åhr  ej  borde  sparas  till  des  ärnående.] 

För  öfrigt  som  denna  resan  ej  är  för  hans  egen  skuld  utan 
för  det  allmänna,  och  han  på  den  samma  wågar  sielf  det  mästa 
sitt  lif  och  sin  hälsa,  kan  jag  för  min  dehl  ej  annat  än  på  det 
aldra  högsta  recommendera  hans  ansökning;  som  på  ett  par  åhrs 
bortowarande  stiger  sig  in  alles  till  100  plåtar,  då  det  allmänna 
torde  winna  det  som  ej  med  pgr  betalas  kan. 


152 


[Det  är  ej  häller  länge  sedan  at  resor  till  utrikes  academier 
blifwit  bewilliade  andra  stipendiater,  som  haft  hemrum,  fast  de 
dem  anstält  för  egen  nytta.  Ty  har  jag  och  till  höga  wederbö- 
rande  den  fasta  förtröstan,  at  de,  som  befrämja  stedse  det  allmän¬ 
nas  wälfärd,  aldrig  afslå  en  så  wigtig  sak,  som  så  mycket  kan 
gagna  en  och  hwar. 

Jag  beder  och  at  i  protokollet  må  införas  H:r  Archiater  Ro¬ 
séns  votum  (som  nu  är  frånwarande),  hwilken  påstod  att  denna 
Rolanders  ansökning  måtte  på  det  högsta  och  i  de  sensiblaste 
termer  hos  höga  wederbörande  recommenderas,  som  man  af  Ro¬ 
landers  habilitet  och  det  för  honom  yppade  tillfälle  hade  så  gan¬ 
ska  mycket  godt  att  förmoda.] 

G.  Linnteus. 


Originalet,  odateradt,  bland  Acta  Consistorii  academici  1754.  —  Det  in¬ 
om  klämmer  satta  har  senare  blifvit  öfverstruket. 

1  Daniel  Rolander  vann  under  sin  studenttid  så  Linnés  förtroende  och  be¬ 
vågenhet,  att  han  en  längre  tid  fick  vistas  i  dennes  hus  såsom  sonens  informator. 
Med  synnerlig  ifver  egnade  han  sig  åt  naturalhistoriens,  särskildt  entomologiens, 
studium  och  gjorde  åtskilliga  mycket  intressanta  iakttagelser  rörande  insekters 
lefnadssätt.  Då  en  i  Surinam  bosatt  svensk,  Öfverstelöjtnanten  Gustaf  Dalberg, 
1754  var  på  besök  i  fäderneslandet,  erbjöd  han  en  ung  svensk  naturforskare, 
som  ville  ditresa,  kostnadsfritt  uppehåll  därstädes,  ocb  härtill  blef  Rolander 
af  Linné  utsedd.  Till  resehielp  sökte  han  det  Thunska  stipendiet,  och  det  var, 
då  Consistorium  skulle  häröfver  utlåta  sig,  som  Linné  afgaf  ofvanstående  ytt¬ 
rande.  —  Om  Rolanders  resa  och  hans  sorgliga  öde  se  Th.  M.  Fries,  Linné , 
II  s.  53 — 55. 

2  Antoine  Ferchault  René  de  Réaumur,  efter  hvilken  den  bekanta  ter¬ 
mometern  blifvit  uppkallad,  var  ock  en  framstående  entomolog,  författare  till  det 
stora,  mycket  berömda  arbetet  Histoire  des  Insectes. 

3  Härmed  afses  Qnassia  amara,  uppkallad  efter  en  neger  Quassi,  som 
egdes  af  ofvannämnde  Dalbergs  svärmor,  och  som  för  honom  hade  omtalat 
sin  upptäckt  af  den  nästan  ofelbara  förmåga,  som  detta  träds  rotved  an¬ 
sågs  ega  till  bekämpande  af  de  i  Surinam  härjande  klimatfebrarne.  Denna 
upptäckt  meddelades  Linné,  som  sedan  ifrigt  förordade  qvassias  upptagande  i 
vår  farmakopé,  och  som  1763  i  disputationen  Lignum  Qvassice  lemnade  en 
utförlig  redogörelse  för  denna  växt  och  dess  användande  såsom  läkemedel. 


Det  af  Hans  Kongl.  M:t  genom  Illustrissimum  Cancellarium  till 
Consistorium  Academicum  och  af  Eders  Magnificence  med  facnltate 
Medica  communicerade  Kyrkiorådets  i  Upsala  underdåniga  ansök¬ 
ning,  att  en  Medicinae  studiosus  med  duplex  stipendium  måtte  up- 
wachta  de  siuka  i  Hospitalet  &c.,  har  faculteten  den  ähran  wörd- 
samast  återställa  och  tillika  här  öfwer  sig  yttra. 

Faculteten  finner  nogsamt,  att  detta  project  woro  för  de  nöd¬ 
lidande  siuke  i  hospitalet  en  synnerlig  förmon  och  besparing;  men 
där  jemte  at  icke  gierna  nogon  Medicinae  studiosus,  som  sig  här 
uppehåller  på  egen  omkostnad,  skulle  förmås,  utan  wedergiellning» 
at  sig  åtaga  en  sådan  sysla,  hälst  som  de  Medicinse  studiosi,  som 
kommit  så  wida,  at  de  kunna  giöra  siuka  nogon  synnerlig  hand¬ 
räckning,  hafwa  nog  tillfälle  att  öfwa  sig  så  i  staden  som  på  landet, 
och  altså  räknade  det  för  ej  synnerlig  förmon;  hwarföre  ett  duplex 
stipendium  woro  det  minsta  som  kunne  betala  honom  hans  möda? 
besynnerligen  som  en  sådan  ej  fingo  nyttia  ferierne  och  då  bespara 
det  han  i  staden  måste  dageligen  utgifwa. 

Skulle  twänne  stipendia  regia  kunna  tillslås  en  sådan  Medicinse 
studioso,  åtager  faculteten  sig  at  med  all  sorgfällighet  utse  årligen 
nogon  af  de  studerande,  som  upwacktar  de  siuka  i  hospitalet,  och 
will  äfwen  wara  redebogen  at  wict  de  swårare  casus  wisa  honom 
den  säkraste  wägen  at  undsätta  de  nödlidande;  då  och  där  emot 
de  som  icke  kunne  räddas  fingo  öpnas,  at  där  af  hämtas  måtte 
klarare  lius  uti  de  mörkaste  passioner,  som  kunne  gifwa  nogon 
uplysning  i  wettenskapen. 

Men  hwad  duplex  stipendium  angår,  kan  det  på  intet  sätt  tagas 
utaf  de  stipendia  regia,  som  äro  tillslagne  facultati  Medicse,  hälst 
som  den  där  duplex  stipendium  skall  hafwa,  måste  få  det  uti  öfwersta 
classen,  då  ett  duplex  stipendium  räknas  om  åhret  till  60  plåtar. 

At  ingen  tillgång  här  till  är  uti  facultate  Medica,  lärer  Eders 
Magnificence  och  V.  G.  nogsamt  hafwa  sig  bekant,  och  som  kan 
widare  ses  af  fölliande: 

i  facultate  Medica  äro  15  stipendia  regia,  fördelte  i  3  classer, 
af  hwilka  5  äro  i  hwar  classe,  och  så  hwardera  årligen  i  classe 
prima  30  plåtar,  i  secunda  20,  i  tertia  allenast  10: 

första  classen  är  af  höga  öfwerheten  redan  så  disponerad,  at 
alla  rummen  äro  uptagne: 


154 


1.  Amanuensis  Bationarii,  Observatör  ii  och  2:ne  Consistorii 
alternera,  så  att  årligen  en  af  dem  innehafwer  första  rummet. 

2.  Amanuensis  Ghemice  äft.  Kgl.  resolution. 

3.  Electrisator 1  äfter  Kgl.  resolution. 

4.  5.  Doctor  Hallman  duplex  stipendium,  ej  på  facultetens 
tillstyrkande,  utan  efter  Kongl.  resolution;  får  continueras  ännu  i 
flere  åhr. 

Således  är  intet  öfrigt,  at  hwarken  Professores  Medici  äller 
faculteten  kan  få  taga  nogen  Amanuensis ,  som  Kongl.  stadgar  dock 
indulgera,  och  det  woro  högst  nödigt. 

För  öfrigt  äro  altid  i  de  andre  classer  en  Musicus  och  en 
Amanuensis  Bibliothecce  uptagne,  så  at  allenast  hälften  och 
de  nedre  classer  äro  öfrige  för  fattige  studerande,  som  upar betas 
till  tienlige  Medicos  för  framtiden. 

Det  samma  som  Medicinska  faculteten  för  nogon  tid  sedan  gaf 
til  swars,  då  veneranda  facultas  theologica  denna  samma  sak  för 
Hospitalet  urgerade,  will  äfwen  och  nu  faculteten  widkiennas,  at 
om  ven.  facultas  theol.  som  har  60  rum  at  disponera  täckes  lämna 
et  rum,  will  facultas  Medica  lämna  ett.  och  som  detta  icke  kan  ske 
i  öfra  classen,  doch  i  andra,  och  där  före  utse  en  Medicin  se  stu¬ 
diosus,  så  länge  det  sig  giöra  låter,  som  åtager  sig  wården  om  de 
siuke  i  hospitalet. 

Facultas  Medica,  som  anser  detta  såsom  ett  officium  pietatis,  giör 
sig  försäkrad,  at  ven.  facultas  theologica  lärer  så  mycket  mer  be- 
hierta  detta  som  angår  wår  nödlidande  nästa,  och  lämna  ett  rum 
af  stipendia  regia  i  öfwersta  classen,  då  den  som  besökt  de  siuka 
kunne  årligen  få  50  plåtar,  hwilket  är  det  aldraminsta,  som  i  arvode 
för  sådan  möda  och  upwachtning  kan  gifwas,  då  likwähl  icke  Me¬ 
dicinse  studiosus  kan  där  af  något  anwända  till  Medicarnenter. 


Originalet,  helt  ocli  hållet  skrifvet  af  Linné,  finnes  bland  Acta  till  Consistorii 
academici  protokoll  1755.  På  ett  af  Rector  bland  Consistorii  ledamöter  kringsändt 
skriftligt  förslag  till  det  svar,  som  till  kanslern  skulle  afsändas  (en  med.  studiosus 
borde  få  ett  enkelt  stipendium  i  såväl  theologiska  som  medicinska  fakulteten), 
hade  de  flesta  antecknat  sitt  instämmande.  Tvenne  theologer  kunde  däremot 
»intet  annat  än  til  alla  delar  afstyrka,  at  en  Medicinae  Studiosus  må  få  uti 
Theologiska  Faculteten  stipendium»,  samt  ansägo,  »at  han  skäligen  bör  åt- 
nöija  sig  med  Stipendium  simplex».  Härunder  har  Linné  tillagt: 

»Skulle  Y.  G.  ej  approbera  Medicinska  facultetens  förslag,  kan  facul¬ 
teten  ej  påtaga  sig  nogon  sådan  Medicus  för  hospitalet,  som  är  utom 


155 


Academiska  inrättningen,  den  staden  och  landet  håller;  ej  häller  kan  en 
Medicinse  studiosus  påläggas  at  giöra  det  gratis,  som  lefwer  på  sin  egen 
depence;  utan  äro  stipendierne  inrättade  at  skickelige  ingenia  må  ever- 
tuera  sig  i  wettenskapen  med  solid  grunds  anskaffande  at  blifwa  faste 
Medici. 

G.  L.» 

1  Härmed  afsågs  en  medicine  studerande,  som  fått  i  uppdrag  att  experi¬ 
mentera  med  elektricitet  såsom  botemedel  mot  åtskilliga  sjukdomar. 


93. 


Hörsamast  Memorial. 

För  den  af  Eders  Magnificence  och  Amplissimum  Consistorium 
Academicuim  med  Medicinska  Faculteten  communicerade  H.t  Pro¬ 
fessor  Ficks  Memorial  ' af  d.  20  Septemb.  sistledne  har  iag  den  äran 
at  aflägga  wördsam  tacksägelse  och  för  min  del  allena  såsom  endast 
närwarande  lämna  följande  swar,  emedan  min  Collega  H:r  Arch. 
Rosén  på  hög  Kongel.  befallning  nu  är  frånwarande  och  i  stockholm. 

Hrr  Prof.  Fick  påstår  at  inspectura  stipendiariorum  bör  nu  mera 
icke  som  tilförene  alternera  emellan  Juridiska  och  Medicinska  facul- 
teterne,  utan  då  2:ne  Medici  och  2:ne  Jurister  alternerat,  påstår 
bemälte  Hrr  Professor  det  2:ne  Jurister  2  år  å  slag  böra  hafwa  in- 
specturam  stipendiariorum,  innan  någon  Medicus  den  kommer  at 
förrätta,  emedan  Juridiska  faculteten  numera  består  af  3  Professorer 
och  facultas  Medica  såsom  tilförene  af  2:ne. 

Hrr  Professor  Fick  föregifwer  at  denna  saken  ock  efter  hans 
påstående  redan  tilförene  skolat  blifwit  i  Gonsistorio  afgiord,  det  iag 
icke  kan  medgifwa,  men  ärhindrar  mig  nogsamt,  at  saken  warit 
esom  oftast  i  deliberation  wid  ombytningarne,  men  altid  utfallit 
efter  wanligt  bruk  och  emot  Hrr  Professorens  påstående.  Hrr  Prof. 
Fick  säger,  at  d.  16  Junii  1748,  sedan  2:ne  Jurister  och  2:ne  Medici 
alternerat,  han  succederat  mig,  hwilket  han  ock  bort  giöra,  men  at 
wid  midsommar  år  1749  efter  honom  Hrr  Professor  Solander  el.  en 
Juris  Professor  blifwit  tilsatt.  Då  touren  skulle  å  nyo  begynnas,  måste 
[detta]  skedt  af  någon  misräkning,  hwarföre  ock  Hrr  Arch.  Rosén 
efter  Hrr  Professor  Ficks  egit  medgifwande  för  det  året  upburit  lönen, 
och  Hrr  Prof.  Solander  året  derpå  rätteligen  blifwit  constituerad 


156 


inspector  stipencliariorum;  för  öfrigit  war  iag  den  tiden  på  hög 
kongel.  befallning  i  skåne,  då  H:r  Arch.  Rosén  icke  mera  kunde 
bortgifwa  min  rättighet  el.  iag  dömas  ohördan  än  nu  Arch.  Rosén. 

Hwad  H:r  Professor  Fick  täckes  andraga  om  Medicinae  Profes- 
sorum  förmoner  framför  de  andra,  derpå  at  swara  will  iag  icke 
falla  hwarken  Ampliss.  Consistorium  el.  H:r  Professor  Fick  sielf 
beswärlig,  fastän  iag  tyckes  mig  tydel.  se,  at  detta  kunde  sägas 
lämpeligare  om  H:r  Professor  Fick  sielf,  utan  skall  jag  allenast  be¬ 
rätta  sakens  rena  samanhang. 

De  kongel.  stipendier  äro  tildelta  Discentes  under  inseende  af 
Faculteterne,  näml.  under  Theologica,  Juridica,  Philosophica  och 
Medica.  Som  de  mäste  stipendier  ligga  under  Facult.  Theoiogicae 
och  Philosophicse  inseende,  så  äro  uti  hwardera  af  dessa  facultetet 
årl.  en  Inspector  Stipendiariorum,  och  går  här  ordningen  hwardera 
faculteten  igenom  emellan  Professorerne,  utan  at  desse  faculteter 
med  hwarandra  hafwa  någon  gemenskap  el.  ombytning.  Deremot 
uti  facultatibus  intermediis,  neml.  Juridica  och  Medica,  har  ifrån 
första  inrättningen  Juris  och  Medicinae  Professorer  alternerat,  så¬ 
ledes,  at  då  en  Professor  af  Jurid.  faculteten  warit  Inspector  et  år, 
har  det  andra  året  en  Medicus  haft  samma  förrättning. 

De  andre  munera  extraordinaria  emellan  Professorerne,  såsom 
Rectoratus,  inspectura  aerarii  etc.,  äro  ambulatoria  äller  gå  i  ord¬ 
ning  från  den  första  och  til  den  sista,  och  hafwa  altså  ingen  gemen¬ 
skap  med  inspectura  stipendiariorum. 

Inspectura  stipendiariorum  är  owedersägel.  dertill  inrättad,  at 
Professores  Facultatum  må  igenom  disputalioner,  uprop  etc.  se  sina 
Inspiciendorum  profecter  och  flit,  hwarföre  Inspectores  hafwa  årl. 
300  daler  kpp:mt,  men  icke  är  denna  inrättning  giord  för  Profes- 
sorernes  skull  utan  för  Discentium;  skulle  derföre  då  en  Facultet 
blifwit  mera  förökt  med  Professorer,  ock  en  ny  ordning  inrättas 
efter  Professorerne,  så  skulle  ock  häraf  följa,  at  den  ena  faculteten 
skulle  flera  år  få  se  sina  inspiciendor.  profecter,  då  den  andra  på 
många  år  skulle  utestängas  derifrån,  och  altså  efter  H:r  Professor 
Ficks  nu  giorde  påstående  Juridiska  faculteten  koma  ofta  3  år  å  slag 
at  höra  och  excercera  sina  inspiciendos,  då  Medicinska  faculteten 
icke  mer  än  hwart  tredie  år  fingo  höra  sina,  hwilket  strider  emot 
första  goda  inrättningen  och  alt  sedan  wanligit  bruk. 

Ja  än  widare  efter  denna  calcul  kunde  H:rar  Professores  Philos., 
som  äro  12  til  antalet  och  i  hela  sin  facultet  ei  hafwa  flera  inspec- 
tioner  än  facultas  Theologica,  som  endast  består  af  fem  ledamöter, 


157 


påstå,  at  hwar  och  en  Philosophus  måtte  så  ofta  hafwa  inspecturam 
stipendiariorum,  som  en  theologus,  hwarigenom  hela  inrättningen 
skulle  rubbas  och  dragas  ifrån  den  hälsosama  inrättningen,  som 
warit  af  början  emellan  fakulteterne,  och  ikläda  sig  en  hel  annor 
art,  i  det  den  ställdes  efter  Professorernes  förmån,  men  icke  efter 
inspiciendorum. 

Jag  näkar  icke  at  H:r  Prof.  Fick  bör  äfwen  som  5:te  theologus 
dela  med  de  andre  H:rr  Jurister  inspecturam  stipendiariorum,  men 
derföre  följer  icke  at  han  den  bör  dela  lika  med  Medicis,  ty  om  ord¬ 
ningen  warit  sådan  at  alla  Juris  Professores  först  bort  warit  in- 
spectores  och  sedan  Medici  påfölgt,  så  hade  sådant  deltagande  ägt 
något  sken,  men  det  synes  klarl.  at  ändamålet  af  första  inrättnin¬ 
gen  warit  helt  annat,  idet  at  Juridiska  och  Medicinska  facult.  borde 
årl.  alternera,  emedan  staten  ei  kunde  tillåta  at  en  i  hwar  facultet 
hade  årl.  inspecturam. 

Widare  är,  hwad  H:r  Professor  Fick  täcks  andraga  i  3:die  g, 
här  ei  hufwudafseende  på  Professorernes  inkomster  utan  på  inspi¬ 
ciendorum  nytta,  och  icke  stipendierne  inrättade,  at  Inspectores 
skola  få  några  penningar,  utan  penningarna  äro  gifne  åt  Inspectores 
til  upmuntran  at  giöra  denna  förrättning  med  större  drift. 

Ty  anhåller  hos  Eders  Magnificence  iag  wördsamast,  at  facultas 
Medica  må  blifwa  bibehållen  wid  den  ordning,  som  warit  från  be¬ 
gynnelsen  så  wäl  och  hälsosamt  inrättad,  och  kan  iag  för  min  del 
ingalunda  medgifwa,  at  Medicinska  faculteten  bör  härigenom  koma 
at  på  något  sätt  lida  genom  det  en  annor  facultet  blifvit  förökt.1 

Carl  Linnaeus. 


Koncept  efter  Linnés  dictamen  och  med  en  del  hans  egenhändiga  ändringar 
bland  Medicinska  fakultetens  Acta.  Likaledes  ett  renskrifvet  exemplar  med 
Linnés  egenhändiga  underskrift.  —  Odateradt,  men  säkerligen  från  början  eller 
medlet  af  1750-talet. 

1  Huru  denna  fråga  behandlades,  har  upplysning  ej  vunnits  af  Consistorii 
protokoll  och  Acta.  Troligt  är  dock,  att  utgången  ej  motsvarade  Linnés  önsk¬ 
ningar.  I  protokollet  för  den  16  Juni  1856  finnes  nämligen  antecknadt:  »inspec¬ 
tores  Stipendiariorum.  Härwid  kommo  Facultates  intermediee  sig  emellan  på 
det  sättet  öfwerens,  att  de  med  denna  Inspectura  hädanefter  ej  alternera,  utan 
går  den  i  ordning  först  Juridiska  och  sedan  Medicinska  Faculteten  igenom». 


158 


94. 

Jag  har  mig  noga  bekant  hwad  redbar  egendom  Academien 
äger  i  Nora  skog;  war  ock  för  en  tid  sedan  aldeles  emot,  att  den 
samma,  nästan  till  hälften,  endast  för  Enstad  quarn  och  nogra 
1000:den  skulle  uplåtas,  hälst  jag  tyckte  mig  tydeligen  se,  hwad 
öde  den  öfriga  skogen  för  samma  kiöp  öfwerhängde,  som  lågo  så 
nära  förbunden  med  den  förra. 

Detta  skatte-kiöp,  som  nu  af  H:r  Directeuren  Grill  och  Camh. 
Insenstierna  begiäras,  är  af  helt  andra  omständigheter,  då  de  emot 
hela  Nora  skog  biuda 

1.  all  den  ordinarie  räntan  af  hemmanen,  som  Academien 
nu  och  hit  intill  årligen  upburit; 

°2.  Enstad  quarn,  den  de  kiöpt  för  30,000  dir  kp:mt,  och 
ligger  academiens  quarnar  så  mycket  nära,  med  förfång  af  tillförsel 
och  förnämligast  med  watnets  afstängande,  at  academiens  quarnar 
ofta  måste  stå  watnlösa; 

3.  en  Summa  af  100,000  dir  Kp:mt,  som  giör  i  årlig  ränta 
a  6  pro  cento,  en  årlig  förhögning  på  hemmanen  till  6,000  dir. 
mera,  än  academien  tillförene  af  dem  åtniutit : 

4.  bielkar,  timmer  och  sågståckar  årligen,  äfter  ett  ut¬ 
räknat  medium  af  alt  det  academien  på  30  åhr  ifrån  skogen 
hämtat. 

På  andra  sidan  finner  jag  nogsamt,  at  om  Academien  detta 
skattekiöp  skulle  afslå,  öfwerhänga  fölliande  äfwentyr,  genom  hwilka 
skogen,  utom  academiens  minsta  winst,  torde  undangå  academien 

1.  Hafwa  academieBöndren  å  Baggebo,  Notbo  etc.  redan  få  t 
genom  resolution  ordres  att  kohla  af  skogen  ett  wist  quantum  för 
bruken,  då  man  kan  befara  att  mycket  watn  rinner,  medan  möllna- 
ren  sofwer. 

°2.  Har  H:r  Camh.  Insenstierna  insteg  i  skogen,  genom  ett  hans 
egit  hemman  i  Sällia  by,  hwilkets  äger  ligga  blandade  med  acade- 
mie  Hemmanens  uti  odelt  skog. 

3.  Har  jag  mig  bekant  att  skogen  är  [så]  illa  hanterad,  ofelbart 
af  grannar,  som  huggit  på  en  så  aflägsen  egendom,  att  om  det 
samma  continuerar,  blifwer  skogen  innan  kort  tid  nog  aldeles  för- 
derfwad,  hwilket  så  mycket  snarare  befaras,  som  grannarne  om 
skog  blifwa  alt  mer  och  mer  nödstälte. 


159 


4.  Har  jag  sedt  på  andra  ställen,  att  skogar,  som  liggat  så 
nära  intill  bergwärk  och  så  långt  ifrån  sine  husbönder,  hafwa  oför- 
märkt  aftwinat,  hwilket  äfwen  woro  at  befara  med  Nora  skog. 

5.  Fullfölies  ofelbart  prsetensionen,  som  Hr.  Gamh.  Insen- 
stierna  giör  på  en  stor  dehl  af  skogen,  som  kunde  kosta  academien 
mycket,  och  utfalla  till  academiens  nachdehl. 

[6.  Blifwer  Grannarnes  påstående  at  få  denna  skog  till  allmän¬ 
ning  lika  äfwentyrlig  för  academien,  som  annors  blefwo  deras  sak, 
som  ägde  besittningen.] 

7.  At  förtiga  dett  skogen  är  underkastad  skogsbrand,  då  den 
i  academiens  hand  hastigt  kunne  förswinna,  som  älliest  hörde  dem 
till,  som  fått  skattekiöpet. 

8.  Continuerar  ofelbart  Enstad  quarn,  mer  och  icke  mindre  än 
här  tills,  at  förhindra  academiens  quarnar  i  watn  och  tillförsel. 

Då  jag  vvidare  anser  den  förmon  Academien  har  däraf,  att 
hemmanen  med  skogen  disponeras  af  Consistorii  betienter,  finner  jag 
fölliande  omständigheter 

1.  At  denna  skogen  woro  wid  timmande  eldswåda  på  acade¬ 
miens  publique  hus  en  ansenlig  förmon,  men  som  skogen  är  under¬ 
kastad  samma  äfwentyr  som  husen,  och  då  bruksägande  årligen 
praestera  et  uträknat  medium  af  byggnings  wärke,  i  hwad  situation 
då  skogen  framdeles  skulle  befinnas,  så  blifwer  academien  säkrare 
genom  skattekiöpet. 

2.  Som  skogen  ligger  så  långt  aflägsen  ifrån  academien,  at 
wea  till  Hortum  Botanicum,  Laboratorium  chemicum,  Gonsistoria  &c. 
blifwer  nog  dyrare  genom  framkiörsel,  än  han  älliest  kiöpes,  lärer 
Consistorium  icke  kunna  betiena  sig  af  wed  ifrån  Nora  skog. 

3.  Finner  jag  icke  heller,  at  Academien  kan  hädan  efter  mer 
än  hit  intill  skedt  wända  skogen  sig  till  nytta  genom  några  andra 
inrättningar,  som  kunne  hafwa  bestånd  i  framtiden,  helst  som  skogen 
är  så  fierran  aflägsen. 

4.  Där  emot  är  Enstad  quarn  tillika  med  100,000  dir  kp:mt 
ett  capitai,  som  till  det  minsta  räknat,  bör  kasta  af  sig  7000  dir 
årligt  intresse,  som  stiger  till  14  gånger  mer  än  det  academien  fåt, 
tillförene  af  hemmanen  i  årlig  skatt. 

5.  Har  jag  mig  noga  bekant,  att  denna  skogen,  om  jag  undan¬ 
tager  sidorne,  är  nog  flisig  i  botnen,  hwar  före  skogen  wäxer  sentt 
så  att  han  ingalunda  är  af  bästa  arten  för  berg. 

6.  Finner  ej  häller,  att  någon  annor  kan  biuda  mera  än  som 
desse  H:rr  bruksägande,  hwilka  ligga  så  nära  med  sina  bruk  till 


160 

skogen,  att  de  af  lionom  kunna  giöra  sig  största  nyttan  med  ringasta 
försel. 

7.  Bör  man  med  alt  skiäl  förmoda  att  förnuftige  Brukspatroner 
skulle  hantera  skogen,  så  att  han  kunne  hafwa  bestånd  i  framtiden, 
såsom  en  säker  pelare  för  deras  bruk,  då  de  ock,  så  nära  stadde, 
kunna  mycket  lättare  honom  conservera  ifrån  andras  tillgripande. 

8.  Här  till  kommer  att  academien  har  all  säkerhet  genom  in- 
tekning  i  bruken,  som  någonsin  i  skogen. 

9.  Att  förtiga  det  academien  genom  detta  skattekiöp  sluppo 
beswärlige  och  äfwentyrlige  processer  med  H:r  Insenstiernas  prse- 
tentioner,  råtwister,  Enstad  quarn  &c. 

Således  ser  jag  en  anselig  och  säker  winst  för  academien,  om 
skogen  med  hemmanen  till  skattekiöp  uplåtas,  men  osäkerhet  utan 
winst  om  detta  kiöp  afslås.  Ty  kan  jag  intet  annat,  än  tillstyrka 
skattekiöpet  i  denna  sak,  såsom  en  anselig  winst  för  academien,  ty 
att  afslå  7,000  dir  årligen,  i  stället  för  700  dir,  då  man  sielf  intet 
kan  wända  sig  dett  till  större  båtnad,  och  endast  att  en  annor  där 
med  ej  må  gagna  sig  och  det  allmänna,  därtill  ser  jag  ingen  till- 
räckelig  grund,  och  håller  före  att  detta  bör  underkastas  Hans  Ex- 
cellenc.es  nådigsta  bepröfwande  och  gottfinnande.1 

Linnseus. 

Bland  Consistorii  academici  Acta  för  den  11  Februari  1756.  helt  ocli  hållet 
egenhändigt  af  Linné.  —  Den  inom  klämmer  satta  punkten  6  har  sedan  öfver- 
strukits. 

1  Detta  ärende  föranledde  talrika  och  vidlyftiga  öfverläggningar  under  aren 
1751 — 58;  ensamt  protokollet  för  hvad  därom  förekom  i  Gonsistorium  den  7 — 11 
Febr.  1756  upptar  ej  mindre  än  137  sidor.  Det  afgjordes  ändtligen  i  Juni  1758 
då  kanslern  på  vissa  vilkor  biföll  det  begärda  skatteköpet. 


95. 

Academiska  trägårdar  gifwa  den  studerande  ungdomen  tillfälle 
att  se  och  kiänna  allahanda  wäxter,  at  där  af  hämta  fundament  i 
Botaniquen,  grunden  till  all  privat  oeconomie  och  all  Materia 
Medica. 

Upsala  Academie  är  snart  sagt  den  endaste  i  fäderneslandet 
som  äger  en  sådan  academisk  trägård,  hwilken  blefwit  med  anselig 


161 


omkostnad  anlagd,  och  underhålles  årligen  med  mycken  omsorg, 
möda  och  beswär. 

Utlänske  och  indianiske  wäxter  äro  de  förnämste  i  academiske 
trägårdar;  och  som  desse  kommit  ifrån  de  hetaste  climater,  fodra 
de  till  sin  drift  en  naturlig  hetta,  hwilken  kommer  närmast  till  den 
warma  en  kläckande  höna  gifwer  sina  ägg,  och  hwilken  hwarken 
med  fenster  äller  ugnar  kan  imiteras,  utan  endast  genom  drif bänkar 
måste  åstadkommas. 

Drifbänkar  anläggas  antingen  med  garfware-Ekbark  äller  med 
strö-blandad  Häst-giödsel.  Den  förra  står  ej  at  ärnå  i  Upsala,  där 
garfwarne,  i  stället  för  Ekbark,  betiena  sig  till  större  delen  af  Miölon- 
ris,  som  icke  i  drifbänkar  inlagde  gifwa  hetta.  Den  senare  fås  en¬ 
dast  i  Upsala  på  academise  stallgården  riktigt,  ty  hos  private  blandas 
och  hopkastas  hästgiödselen  ibland  fä-giödselen,  och  om  sommar¬ 
tiden  gå  hästar  ne  ute  på  marken,  då  de  endast  på  stall  gården  fodras 
i  huset. 

På  detta  fundament,  och  at  bekomma  strögiödsel  af  academise 
stallgården,  är  academie  trägården  inrättad,  som  där  ifrån  kan  må- 
nateligen  hämta  färsk  och  obrunnen  hästgiödsel,  at  hwar  månad 
anlägga  nya  drifbänkar,  som  emottaga  krukorna  utur  de  förre  bän¬ 
kar,  så  snart  de  kalnat  och  afbrunnit,  at  wäxterna  må  få  sin  natur¬ 
liga  hetta  lik  ett  indianiskt  climat;  utom  detta  tillfället  woro  omög¬ 
ligt  att  underhålla  de  mästa  wäxter  och  indianiske  buskar. 

Nu  ehuru  academie  trägården  tyckts  sig  med  skiähl  kunna  få 
af  hämta  från  academie  stallet  utan  betallning  sådan  strögiödsel, 
har  den  doch  funnit  för  rådeligast  at  betala  hwart  lass  med  1 6  öre 
kopparmynt,  på  det  stalldrängarne  måtte  lägga  giödselen  särskildt, 
samt  utsprida  den  samma,  at  han  ej  i  högar  lagd  afbrunno  på 
platsen,  innan  han  behöfdes  at  nyttias.1 

Att  hämta  giödsel  af  stallet  till  giödning  blefwo  alt  för  dyrt, 
ty  3  lass  obrunnen  strö-giödsel  gifwer  allenast  1  lass,  äfter  hop¬ 
bränningen,  då  hwart  lass  giödning  kommo  utom  forlönen  att  be¬ 
talas  med  sex  mark,  som  här  på  orten  är  för  dyrt. 

För  flere  åhr  tillbakas  giorde  denne  Trägårdsmästare  wid  slots- 
trägården  samma  ansökning,  såsom  en  oumgängelig  sak  för  sielfwa 
Lustträgården,  där  doch  kl  ärligen  är  att  se,  det  strögiödselen  endast 
åstundas  för  kiöksträgården,  den  han  giör  sig  sielf  till  gagn,  emä- 
dan  intet  orangerie  äller  drif  bänk  är  uti  lustträgården.2  Slots- 
trägårdsmästaren  tyckes  hafwa  redan  det  fördelachtigaste  wilkor,  då 
han  för  sin  egen  räkning  behållit  den  anseliga  kiöksträgården  och 

Linnés  brefväxling  1.  \\ 


162 


Kongl.  Humblegårclarne  endast  för  det  han  drifwer  lustträgården 
med  fridrängar. 

Wid  förra  ansökningen  wiste  jag  inför  sal.  Öfwerintendenten 
Hårleman,  huru  denna  trägårdsmästare  icke  sökte  strögiödselen  af 
stallet  till  slotsträgården,  utan  endast  till  kiöksträgården,  at  med 
den  drifwa  kiökssaker  och  förnämligast  Meloner  till  salu,  och  hwad 
skada,  samt  änteligen  totalt  ruin,  här  igenom  banades  för  hela  aca- 
demie  trägården,  en  för  academien  så  lysande,  som  för  fädernes¬ 
landet  gagnande  inrättning,  om  denne  kunne  winna  sin  ansökning. 
Den  i  grafwen  wördade  Herren  för  sin  oändeliga  capacitet  i  archi- 
tecturen,  för  sin  nit  af  det  allmänna  samt  för  alla  gagnande  wetten- 
sk apers  gynnande  fant  straxt  tydeligen  orimmeligheten  af  denna 
ansökning,  och  försäkrade  heligt  att  aldrig  ett  så  nyttigt  wärk,  som 
academie  trägården,  skulle  undergrafwas  för  några  Meloner,  hwar 
på  slotsträgårdsmästaren  i  Hans  tid  ej  häller  wågade  sig  mera  giöra 
en  sådan  ansökning. 

Här  på  blef  resolverat  at  academie  trägården  skulle  först  få 
100  las  strögiödsel  af  academie  stallet  årligen,  och  hwad  öfrigt  vvoro 
lämnas  till  slotsträgården,  sedan  Academie  trägården  fått  sin  för¬ 
nödenhet. 

At  Öfwerintendenten,  Ceremoniemästaren  af  K.  M-.ts  orden 
Högwälborne  Grefwen  H:r  G.  Gronstedt,  som  wist  sig  så  wärdig 
successor,  som  ömar  om  det  allmänna  och  wrettenskaperna,  lärer 
finna  förenämde  demonstration  och  resolution  hos  sig  giällande, 
kan  jag  giöra  mig  det  säkraste  hopp,  som  ingen  i  werlden  skall 
wisa  at  jag  här  under  äller  här  af  giort  mig  sielf  någonsin  den 
minsta  egennytta.3 

Garl  Linnaeus 
Praefect.  hort.  acad. 


Originalet,  odateradt,  finnes  bland  Consistorii  academici  Acta  för  d.  19/2  1757. 
Helt  och  hållet  med  Linnés  handstil. 

1  Se  ofvan  sid.  42,  61  och  103. 

2  Med  »lus  t  trägård  en»  afsågs  den  till  slottet  hörande,  af  Olof  Rudbeck  d.  ä. 
gjorda  anläggningen  af  häckar,  busk-  och  trädgrupper  samt  blomsterrabatter 
nedanför  slottet;  numera  utgör  densamma  den  botaniska  trädgårdens  mellan  lands¬ 
vägen  och  institutions-byggnaden  liggande  del.  »Kiöksträgården»  åter  var  den 
likaledes  till  slottet  hörande  trädgården  vid  det  s.  k.  Lugnet. 

3  Resultatet  af  detta  trädgårdsmästaren  Rurmans  nya  försök  att  till  bota¬ 
niska  trädgårdens  förfång  tillvälla  sig  gödseln  från  akademistallet  blef,  att 
Cammar-Collegium  ånyo  fastställde  den  förut  gjorda  fördelningen,  på  sätt  som 
Linné  yrkat. 


163 


96. 

Till  den  efter  framledne  Professoren  Anders  Boberg  här  wid 
Academien  lediga  Linguarum  Orientalium  Professionen  föreslår  jag 

1 .  Professor  Carl  Aurivillius,  som  endast  söker  transport  till 
Orientalium  Professionen,  har  applicerat  sig  ifrån  unga  åhren  på 
orientaliska  språken,  och  gått  där  uti  så  wida,  så  att  jag  ser  ingen 
som  honom  i  riket  kan  föredragas;  altså  bör  Academien  räkna  för 
en  synnerlig  förmon,  om  den  får  en  Professor  orientalium,  som  kan 
hedra  wettenskapen,  drifwa  den  till  sin  högd,  samt  giöra  henne 
gagnelig  för  de  studerande,  och  lysande  bland  de  lärda. 

2.  H:r  Translator  Rubens,  som  giort  äfwen  denna  wetten¬ 
skapen  till  sitt  hufwud  studium,  därföre  och  blefwit  antagen  af 
höga  öfwerheten  till  Translator  i  de  orientaliska  språken,  och  af 
Riksens  ständer  blefwit  här  wid  distinguerad. 

3.  Förekomma  Theologiee  Adjuncterne  Clewberg  och  Hessel- 
gren,  som  bägge  skaffat  sig  anselig  insikt  uti  orientaliske  språken, 
så  jag  finner  swårighet  at  föredraga  den  ena  för  den  andra;  doch 
som  Mag.  Clewberg  tient  längre  wid  academien,  lämnar  jag  honom 
tredie  rummet.1 

Inledningen  i  Consistorii  protokoll  den  30  Apr.  1757,  det  öfriga  egenhändigt 
bland  Acta  till  samma  protokoll. 

1  Consistorii  förslag  blef:  1.  Carl  Aurivillius,  2.  Christopher  Clewberg, 
3.  Erik  Hesselgren.  Kgl.  Maj:t  utnämnde  den  på  andra  förslagsrummet  upp¬ 
förde. 


97. 

Wid  den  af  H:r  Profess.  Solander  flere  gånger  påyrkade  och 
nu  åter  upwäkte  qusestionen,  att  få  frihet  sielf  och  allena  exami¬ 
nera  alla  studerande  uti  jure  publico,  innan  någon  af  dem  må  få 
lof  begifwa  sig  ifrån  academien,1  finner  Facultas  Medica  för  sin 
dehl  nödigt  ärhindra  den  situation,  uti  hwilken  Medicinse  studiosi 
äro  stälde  här  wid  universitetet. 


164 


Sedan  Medicinse  studiosi  hit  ankommit,  mehrendels  20-åhrige, 
hafwa  de  först  af  nöden  anwända  ett  par  åhr  på  språken,  innan 
de  applicera  sig  till  de  solidare  wettenskaper. 

Här  på,  som  Constitutiones  academicse  pålägga  dem  examen 
uti  Theologicis,  måste  de  afböra  5  H:rr  Theologorum  föreläsningar, 
innan  de  till  denna  examen  kunna  sig  anmäla;  hwartill  åtgår 
merendels  2  åhr. 

Sedan  måste  de  likaledes  uti  Philosophicis  prsestera  examen  för 
8  a  9  H:r  Philosophis,  hwarföre  de  ock  komma  att  afhöra  så  många 
föreläsningar  publice  et  privatim,  innan  de  wåga  anmäla  sig  till 
examen,  hwilket  fodrar  merendels  4  åhr. 

Noch  hafwer  Chemicus,  fast  han  äfwen  examinerat  uti  Facul- 
tate  philosophica,  pålagt  dem  ett  nytt  collegium  och  examen,  som 
fodrar  Va  åhr. 

Således  gå  8  a  9  åhr  wid  academien,  innan  Medicinse  studiosi 
få  ledighet  att  rätt  applicera  sig  till  sitt  hufwud-studium  Medicinen. 
Hwardera  Medicinse  Professoren  har  4  särskilde  delar  att  afhandla: 
den  ena  Anatomien,  Physiologien,  Pathologien,  Therapien;  den 
andra  Historiam  naturalem,  Diseten,  Semiologien,  Materiam  medicam. 
Hwardera  Professoren  har  åtagit  sig  absolvera  hwar  af  desse  sine 
4  delar  på  ett  åhrs  tid;  altså  hela  medicinska  cursen  på  4  åhr;  men 
som  få  studiosi  äro  begåfwade  med  så  lyckeligt  snille  at  de  första 
gången  kunna  inhemta  alt,  förorsakas  de  merendels  andra  gången 
genomgå  en  dylik  curse;  altså  läres  Medicinen  på  8  åhr,  lika  som 
wid  utrikes  academier. 

Här  till  kommer,  att  sedan  Collegium  Medicum  inrättat  i  Stock¬ 
holm  Professionem  Anatomicam,  Obstetriciam  och  Nosocomiurm 
fodrar  samma  K.  Collegium  at  Medicinse  alumni,  V 2  åhr  åtminstone, 
där  afhöra  hwardera  delen. 

Således  åtgå  för  Medicinse  studiosis  18  a  20  åhr,  som,  då  man 
hoplägger  kostnaden  att  så  länge  uppehålla  sig  wid  universiteter; 
så  många  utgifter  för  Collegia,  .  examina,  dyra  böcker  &c.,  stiger 
till  den  summa,  at  rikets  inbyggare  må  fasa  att  sända  sine  barn  till  en 
så  kostsam  academie,  och  att  låta  dem  appliceras  till  ett  så  dyrt 
studium. 

Här  af  föllier  at  Academien  bör  behiärta  denna  Medicinse  stu- 
diosorum  situation  och  hälre  söka  den  lindra  än  föröka,  hälst  som 
alla  examinatores  böra  anses  som  äfwen  så  många  hållhakar;  ty 
om  en  examinator  improberar,  får  examinandus  ingen  approbation 
af  faculteten. 


165 


Hwarföre  ock  Facultas  Medica  anhåller  att  Medicinse  studiosj 
må  här  äfter,  som  äfwen  för  ut  skedt,  aflägga  examen  af  jure  pu- 
blico  uti  facultate  philosophica,  som  de  utan  ny  gravation  den  kunna 
prsestera;  ty  om  än  flere  onera  dem  påläggas,  ser  Faculteten  intet 
annat,  än  det  Medicinse  studiosi  aldeles  twingas  här  ifrån  till  ut¬ 
ländske  universiteter. 

För  öfrigit  och  som  200  studerande  merendels  årligen  ankomma 
hit  till  academien,  måste  ock  årligen  äfwen  så  många  lämna  aca- 
demien.  Skulle  någon  Professor  framdeles  existera,  som  ägde  jus  a  t 
examinera  alla  abiturienter,  och  wille  misbruka  denna  sin  makt,  så 
at  han  obligerade  hwardera  at  gå  åtminstone  en  termin  uti  sine 
private  collegier,  innan  de  till  examen  admitterades;  och  som  hwarie 
collegium  betalas  merendels  med  en  ducat,  hade  han,  endast  här 
igenom,  sine  inkomster  aldeles  fördubblade ;  att  förtiga  examinations- 
pgr,  om  de  aparte  skulle  bestås.  Hade  således  ensam  icke  allenast 
här  igenom  sin  lön  fördubblad,  utan  ock  hela  rikets  studerande 
ungdom  uti  sin  disposition,  om  och  när  de  tingo  quittera  acade¬ 
mien. 

G.  L.  S.  A.2 


Helt  och  hållet  egenhändigt  skrifvet  af  Linné.  Finnes  bland  Acta  till 
Consistorii  academici  protokoll  1758;  äfven  i  Riksarkivet  (Ups.  Kansl.-Emb:s 
Handl.  1757),  dock  renskrifvet  af  annan  hand  och  endast  med  egenhändig  under¬ 
skrift:  Carl  Linnseus,  fac.  med.  Dec. 

1  Genom  kanslern  erhöll  Consistorium  kännedom  om  ett  af  Gancelli- 
Collegium  den  2  Maj  1755  utfärdadt  påbud,  att  »wid  the  wanlige  examina  ung¬ 
domens  framsteg  uti  swenska  jure  publico  undersökas  måtte,  samt  att  sådant 
uti  theras  Testimoniis  academicis  uttryckeligen  införas  borde.»  Då  sedan  i  Con¬ 
sistorium  skulle  afgöras,  huru  denna  examen  skulle  anordnas  och  hvilken  skulle 
därvid  vara  examinator,  sökte  skiljaktiga  meningar  att  göra  sig  gällande,  hvar- 
för  fakulteternas  utlåtanden  infordrades.  Det  af  medicinska  fakulteteten  afgifna 
är  det  ofvan  meddelade.  —  Definitivt  fastställd  blef  denna  examen  först  genom 
ett  kgl.  bref  af  den  9/i  1759,  hvari  påbjöds,  »att  alla  de,  som  uti  någondera  af 
Faculteterne  wilja  antaga  Graden,  ej  mindre  än  the,  som  taga  Testimonia  Aca- 
demica,  skola  wara  förbundna  att  i  Jure  publico  Suecano  undergå  särskildt 
Examen  för  Juris  Patrii  Professoren.»  Så  mycket  vann  dock  Linné,  att  det  där¬ 
jämte  fastställdes,  att  examinatorn  skulle  »så  för  desse  Examina,  som  de  dertill 
håldne  Collegier,  ingen  betalning  taga». 

2  S.  A.  =  Samuel  Aurivillius. 


166 


98. 


Wördsamt  Memorial. 

På  Academise  gården  fattas  några  Lindar;  för  14  dagar  sedan 
har  jag  dem  genom  bref  begiärt  af  Trägårdsmäst.  Gollnitz,1  men 
där  på  fått  intet  swar. 

Nu,  som  wåren  skyndar,  borde  wara  nödigt  att  låta  dem  af- 
hämtas  ifrån  någon  trägård  i  stockholm,  med  någon  som  här  ifrån 
för  den  ändan  ditsändes,  hälst  som  man  i  sommar  förmodar  att 
åtskillige  ministrar  lära  komma  att  bese  academien.2 

Äfwen  woro  nödigt  att  få  sand  till  academise  gården  och  trä¬ 
gården,  så  snart  bönderne  giort  ifrån  sig  sitt  åck erbruk. 

Detta  täckes  Eder  Magniticence  med  Herrar  Inspectores  Aerarii 
öfwerwäga  och  befalla. 

G.  Linnseus. 


Egenhändiga  originalet,  odateradt,  i  Upsala  universitets  arkiv  bland  Con- 
sistorii  academici  Acta  för  den  28A  1759. 

1  Henrik  Gollnitz,  en  från  Tyskland  inflyttad,  framstående  trädgårds¬ 
mästare,  hade  sin  handelsträdgård  i  Stockholm  i  hörnet  af  Stora  Surbrunns- 
och  Lundtmakare-gatorna,  öster  om  den  senare. 

2  Dessa  af  Linné  planterade  lindar  stodo  sedan  innanför  och  längs  de  sten¬ 
murar,  hvilka  sträckte  sig  mellan  Gustavianum  och  den  ofvanför  belägna 
Stallgården.  De  fälldes  i  början  af  1880-talet,  då  den  nya  universitets-bygg- 
naden  skulle  uppföras  och  området  mellan  denna  och  Gustavianum  anordnades 
till  dess  nuvarande  utseende. 


99. 

Facultatis  Medicae  Utlåtande  wid  Herr  LifMedici  Aurivillii 
Memorial  af  d.  16  Nov.  1757. 1 

För  Gunstig  communication  af  Herr  LifMedici  Aurivillii  Memo¬ 
rial  om  Nosocomii  Academici  i  stånd  sättiande  hembäres  Eders 
Magnificence  och  Consistorium  Academ.  wördsam  tacksäjelse,  och 
finner  Faculteten  sig  därvid  föranlåten  endast  andraga  fölljande: 


167 


Memorialet  innehåller  till  större  delen  sådane  puncter,  som  ei 
kunna  Facultative  uptagas,  utan  bequämligast  i  sjelfwa  Gonsist. 
Acad.  öfwerwägas,  e.  gr. 

Att  Cons.  Acad.  intagit  på  nogra  år  sjukhuset  till  sine  egne 
rådplägningar. 

Att  Gapitalet  blifwit  tillräckeligare,  då  omkostningarne  sparats 
wid  wärkställigheten. 

Att  hyror  för  Physicaliske  instrumenter  1248  dl.,  Gonsistorium 
792  dl..  Gassa  Studiosorum,  fattigpgr,  interesse  på  interesse  etc. 
böra  hopläggas. 

Att  Skaffaren  må  få  sine  öfwerbetalte  summor,  som  alla  fordra 
Gonsist.  Acad.  egit  skärskådande. 

Det  som  egenteligen  här  wid  hörer  til  Facult.  Medic.  är  sjelfwa 
ändamålets  wärkställande  och  ärnående,  hälst  Nosocom.  Acade- 
mic.  är  den  wäsenteligaste  delen  för  futuris  Medicis. 

Faculteten  finner  sig  på  det  högsta  förbunden  Herr  LifMed 
Aurivillio,  som  på  et  så  distingverat  sätt  will  hafwa  all  möda 
ospard  at  sätta  Nosocomium  i  sitt  rätta  skick,  som  sannerligen  icke 
kan  ske  utan  mycket  arbete  och  tidspillan  för  des  egne  giörorhål, 
dem  han,  mindre  öm  om  det  academiska,  kunne  anwända  til  privat 
Practique.  Ty  har  til  Gonsistorium  Academic.  Faculteten  det  wörd- 
samma  förtroende,  at  Consistor.  Acad.  ej  låter  en  så  nitisk  ifwer 
utslocknas,  utan  hjelper  at  den  på  alt  sätt  må  underhållas. 

Då  nogra  delar  af  sciencer  wid  Academierne  antingen  intet 
drifwas  äller  åtminstone  icke  med  den  ifwer  som  sig  bör,  nödgas 
landsens  inwånare  söka  at  få  dem  på  andra  ställen  inrättade,  som 
wi  sedt  med  nosocomio,  arte  obstetricia,  Laboratorio  chemico,  Ana- 
tomie,  Physique,  Astronomie  etc.  Flere  äro  med  lika  skiähl  at 
befara;  och  ehuru  sådane  nya  och  särskilde  inrättningar  tyckas 
märkeligen  lindra  ungdomens  kostnad  at  resa  til  academierne,  kan 
man  dock  befara  at  sent2  torde  rönas  det  desse  lagt  rättaste  wägen 
til  Barbarie,  som  wetenskaper  ej  kunna  utan  mutuo  auxilio  winna 
sin  rätta  glänts,  at  förbigå  det  sådane  inrättningar  aldramäst  skada 
de  Academier,  som  redan  blifwit  inrättade.3 

Nosocomia  Academica  äro  så  åtskillde  ifrån  Hospitaler,  som 
Bibliothecse  publicse  ifrån  Bokbindare  bodar;  uti  Hospitaler  wårdas 
siuka  af  commiseration  för  dem  sjelfwa,  men  i  Nosocom.  Acade- 
micis  för  det  allmänna,  då  futuri  per  patriam  Medici  få  här  tillfälle 
wid  den  siukas  bädd  inhämta  sjukdommens  natur  och  medica- 
mentets  wärkan  uti  lefwande  kroppar,  så  åtskildt  ifrån  läsande 
och  hörande,  som  et  lefwande  object  ifrån  en  afskildrad  skugga. 


168 


Till  wårt  Nosocomii  Academici  inrättande  fordras  at  åtmin¬ 
stone  8  sjuke  få  beständigt,  utom  sommarferierna,  logement,  vivere 


och  Medicamenter  gratis. 

Staten  för  hela  Nosocom.  Acad.  är  årligen  —  —  4500  dir. 

Om  häraf  tages  fölljande  disposition,  så  kan  staten  tyckas 
nogorlunda  bära  sig. 

Chirurgus  —  —  —  —  —  —  300  dir 

Skaffaren  —  —  —  —  —  —  300 

Kokerskan  —  —  —  —  —  —  120 

Pigan  —  —  —  —  —  —  —  60 

Stat  —  —  —  —  —  —  —  70 

Wed  —  —  —  —  —  —  100 

Medicamenter  —  —  —  —  —  300 

8  sjuka  a  1  dir  om  dagen  —  —  2.920  4.170 


Resten  400  dir  till  et  par  mjölkekor,  som  Patienterne  ei  kunna 
umbära  miölk  och  wasle. 

Hwad  som  om  sommar-ferierne  besparas,  kunne  anwändas 
till  andra  förnödenheter  och  medicamenter,  om  det  förra  ei  är 
tillr  äckeli  git. 

Demonstrationer  äro  siälen  af  denna  inrättning,  och  utom 
hwilka  Faculteten  saknar  all  den  fruckt,  som  af  et  så  prétieuxt 
wärk  borde  förwäntas,  hwilka  böra  skie 

l:o  i  sjelfwa  Nosocomii  siukstugan  wid  den  siukas  bädd. 

2:o  publice  för  alla  medicinse  studiosis,  och  gratis. 

3:o  twenne  gångor  i  weckan,  nogra  dagar  emällan  hwardera. 

Då  Professoren  wid  hwar  och  en  sjuk  wisar: 

l:o  Sjukdommens  signa  och  af  dem  concluderar  til  siukdomens 
genus  och  species  älier  dess  rätta  namn, 

2.  af  signis  dömer  om  sjukdommens  caussa  proxima,  och  inqui- 
rerar  äfwen  af  anteactis  om  dess  caussa  remota, 

3.  giör  sig  häraf  indicationer  til  curen  och  medicamentorum 
vires,  som  skola  häfwa  en  sådan  caussam  med  dess  effectu, 

4.  härpå  ordinerar  medicamenter  in  forma  efter  theorie  och 
obser  vata,  med  modo  propinandi,  Diseta,  cautelis, 

5.  änteligen  af  nya  signis  wisar  mutationem  morbi,  och  där  af 
prognosticerar  eventum, 

6.  sist  om  den  siuka  ej  kan  räddas,  öpnar  honom  efter  döden, 
uti  annat  rum,  at  wisa  sjukdommens  inre  beskaffenhet  och  alt  detta 
publice. 


169 


7.  Äfwen  woro  här  tillfälle  at  försöka  simplicia  och  indigen  a, 
at  man  af  egna  wäxter  kunde  få  purgantia,  suclorifera,  diuretia  &c., 
utom  det  euporista4  borde  med  rön  antingen  confirmeras  äller  för¬ 
läggas,  så  att  wåre  fattige  landtmän  en  gång  fingo,  genom  inländ- 
ske  wäxter,  släppa  de  dyra  exotica. 

På  sådant  sätt  warder  Nosocomium  et  af  de  nyttigaste  wärk 
för  futuris  Medicis  och  Fädernes-landets  inbyggare  samt  lysande 
för  Academien  och  likt  med  de  utlänskas  bättre  Universiteter. 

Wid  en  så  gagnelig  inrättning  möter  dock  den  swårighet,  att 
som  alla  Professores  hafwa  sine  wisse  indelte  timmar  för  publique 
Lectioner,  och  af  den  ena  ei  kan  fordras  flere  publique  än  af  den 
andra,  följer,  at  om  Professor  practices  skall  2  timmar  i  weckan 
demonstrera  uti  Nosocomio,  har  han  allenast  2  timmar  öfriga  för 
de  andre  Lectioner,  och  altså  afgår  hälften  af  den  tid,  som  är 
nödig  för  de  andre  Medicinens  delar.  Professor  Practices  har  at 
läsa  Anatomie,  Physiologie,  Pathologie  eller  Gaussas  Morborum, 
Therapie.  Försumas  nogon  af  dessa  så  wäsendtelige  delar,  är  det 
för  discentibus  en  sak,  som  näppeligen  står  at  repareras.  Det  är 
nödigt,  at  hwar  Professor  Medicinae  läser  sine  fyra  delar  inom  4  åhr ; 
hwar  delen  fordrar  nogsamt  2  terminer,  om  den  skall  nogorlunda 
tillräckeligen  föreställas.  En  Medicinm  Studiosus  kan  näppeligen 
första  gången  han  afhörer  en  Science,  den  ricktigt  och  tillräckeligen 
fatta;  men  får  han  andra  gången  höra  en  fullkomlig  curse,  måste 
han  blifwa  redig,  om  han  eljest  sielf  anwänder  tillbörlig  flit.  Så¬ 
ledes  får  en  Medicinae  alumnus  och  bör  få  tillfälle  at  inom  8  års 
tid  inhämta  nödig  insigt  uti  Medicinens  grunder.  Sysselsättes  nu 
Professor  Practices  at  hälften  går  bort  til  demonstrationer  uti  no¬ 
socomio,  mista  Studiosi  på  andra  sidan  hwad  de  på  den  ena  wun- 
nit,  hwilken  swårighet  fordrar  Consistorii  Academici  ömma  öfwer- 
wägande. 

Widare  och  då  Nosocomium  Academicum  tages  under  armarne, 
wunnes  dubbel  nytta  häraf,  om  det  så  blefwo  inrättadt,  at  äfwen 
chirurgien  kunde  der  demonstreras  och  practiceras  för  medicinae 
alumnis;  en  så  angelägen  dehl  af  Medicinen,  och  så  oumgängelig 
för  medicis  uti  provin  cierne,  där  ofta  dels  är  o  olärde  chirurgi,  dels 
inga  äro  til  hands  uti  swåra  casibus,  bwarföre  ock  Hans  Maij:st 
uti  senare  [tid]  så  högt  befaller  denna  delen  wid  lärosäten.  Den  kan 
af  böcker  eller  operationer  på  cadavera  aldrig  så  läras,  som  på 
lefwande;  förr  än  Medici  äfwen  få  lära  chirurgien,  måste  landet 
tungas  med  flere  chirurgis,  disputer  emellan  Medicis  och  chirurgis 
upfylla  hela  riket  m.  m. 


170 


Nu  som  wid  Anatomien  är  en  vacant  Prosectors  syssla,  woro 
önskeligit  at  den  combinerades  med  chirurgien,  så  at  den  som  woro 
Prosector  äfwen  förrättade  operationes  et  demonstrationes  chirur- 
gicas  uti  sielfwa  Nosocomio. 

Wid  en  sådan  Chirurgi  utwäljande,  bör  utsökas  den,  som  ei 
lärt  konsten  såsom  et  handtwärk,  utan  förstodo  chirurgien  af 
grund,  böggd  på  Anatomie  och  andra  nödige  delar.  En  sådan 
chirurgus  kunne  äfwen  läsa  Bandagierne,  artem  obstetriciam  för 
Medicinse  alumnis,  äfwen  Medicinarn  Forensem  s.  legalem  för  Me¬ 
dicinse  et  Juris  consultis.  Hadde  sedan  chirurgus  tillräckelig  insigt 
i  Medicinen,  kunde  han  alternera  wid  demonstrationerne  uti  noso¬ 
comio  med  Professore  Practico,  då  Practici  krafter  eller  tid  ei  till¬ 
stadde.  En  sådan  chirurgus,  som  äfwen  voro  Prosector,  kunne  utom 
Prosectors  lönen  antingen  med  tiden  få  det  chirurgo  nu  är  till¬ 
slagit,  eller  ock  om  han  togo  på  sig  at  läsa  publice  chirurgien, 
artem  obstetriciam,  Medicinarn  forensem,  änteligen  äfwen  få  Ad- 
juncts  lönen  tillagd,  som  med  Prosectors  lönen  aldeles  utgiör  hel 
Professors  lön,  och  altså  ikläda  sig  en  ny  Profession,  utan  iErarii 
minsta  gravation,  med  ingen  annor  åtskillnad,  än  at  Adjunctus 
giorde  äfwen  publice,  hwad  nu  saknas,  då  han  giör  sin  sysla  pri- 
vatim. 

Skier  och  icke  detta  nu,  lärer  hwar  och  en,  som  öpnar  ögonen 
på  framtiden,  nogsamt  märka,  at  mistning  af  så  essentiella  delar 
för  Medicinen  en  gång,  ofelbart  snart  nog,  giör,  at  Academien  måste 
få  kiennas  wid  en  ny  Profession,  som  är  Anatomie  med  chirurgie, 
arte  obstetr.  etc.,  som  omögligen  kan  bestridas  tillsammans  med 
Nosocomio,  utan  nogra  jern  skola  brännas  i  elden. 

En  wiss  tid  bör  utsättas  för  de  siuka  i  Nosocomio,  at  det  i 
framtiden  ei  blifwer  ett  Hospital,  som  gifwer  fribröd  för  nogra  at  där 
uppehållas  all  sin  lefnad.  En  sådan  tid  är  swår  at  utstaka;  tyckes 
dock  wara  rådeligit,  att  en  i  morbis  acutis  ei  blir  där  öfwer  32 
dagar,  uti  chronicis  ei  öfwer  64,  men  bägge  wäl  mindre,  om  nöden 
ei  specielt  fordrar  längre  förblifwande,  då  saken  kunde  resolveras 
af  Consistorio  Academico  eller  Faculteten;  annars  blifwa  ock  de¬ 
monstrationerne  dageligen  de  samme,  hwarigenom  både  Docentes 
och  Discentes  tröttna  at  spela  och  höra  samma  musique. 

Hwad  Räkenskaperne  angår,  finner  Faculteten  för  dem  i  framti¬ 
den  ingen  redighet,  där  hela  staten  ei  årligen  lämnas  Praefecto  Nosoc., 
at  Skaffaren  af  honom  får  uttaga  emot  behörige  verificationer  pen¬ 
ningar,  så  fort  de  fodras,  då  Prsefectus  straxt  improberar  det  onö- 


171 


diga  och  approberar  det  nödiga.  Detta  kan  ock  skie  utan  Prsefecti 
synnerliga  känning,  då  han  har  penningarne  i  en  låda  och  lägger 
vérificationerna  i  den  andra,  samt  wid  årets  slut  låter  Skaffaren 
uppsätta  räkningarne  in  forma,  äfwen  som  det  skedt  wid  Academie 
Trägården;  hwarigenom  Gonsistorium  Academicum  frijas  ifrån  så- 
dane  oredigheter  för  framtiden  som  sig  nu  yppat. 

Carl  Linnseus 
Decan. 


Originalet,  (odateradt)  bland  Acta  till  Gonsistorii  academici  protokoll  1758. 
Endast  underskriften  samt  nägra  smärre  rättelser  och  tillägg  af  Linnés  hand. 

1  Det  »memorial»,  som  Linnés  embetsbroder  inom  Medicinska  fakulteten, 
Samuel  Aurivillius,  till  Gonsistorium  academicum  inlemnat,  remitterades  till  ut¬ 
låtande  af  sagda,  af  tvenne  medlemmar  bestående  fakultet.  Då  Linné,  som  var 
dekanus,  ansåg  Aurivillius  jäfvig  att  yttra  sig  om  sitt  eget  förslag,  afgaf  han 
i  fakultetens  namn  ofvanstäende  utlåtande,  hvilket  sålunda  i  själfva  verket 
endast  är  ett  uttryck  för  hans  privata  åsigter  —  alldeles  så,  som  Aurivillius 
gjort  under  föregående  halfår,  dä  han  var  dekanus  (se  sid.  173).  Det  blef 
redan  den  14  Juni  1758  »i  Gonsistorio  Academico  praesenteradt»,  men  fick  sedan 
hvila  till  sammanträdet  den  28  April  1759,  då  Aurivillius  inlemnade  en  vid¬ 
lyftig,  i  hetsiga  ordalag  författad  gensaga,  hvari  han  beklagar  sig  »öfvver  något, 
förmodel.  af  sysslors  myckenhet  åstadkommit,  förhastande,  i  det  Herr  Arch. 
och  Riddaren  i  sitt  utlåtande  dels  utstakar,  hwad  jag  i  min  syssla  bör  göra, 
på  ett  sätt,  som  en  lärling  har  nödigt,  dä  han  först  går  till  wetenskapens  ut- 
öfning,  dels  gifwer  förslag  till  den  af  mig  anförtrodde  Professions  styckande, 
och  detta  utan  min  wetskap,  men  likwäl  nomine  Facultatis.  Jag  hade  elljest 
fullt  själ  att  förklara  mitt  billiga  missnöje  öfwer  en  så  tydel.  oförrätt,  och  skulle 
efter  den  rätt  jag,  såsom  Collega  ejusdem  Facultatis  äger,  påstå  dess  publique 
widkännande».  Af  aktning  för  Linnés  stora  förtjänster  ville  han  dock  afstå 
från  yrkande  på  offentlig  afbön,  men  kunde  dock  ej  underlåta  att  framhålla, 
att  Linné  härvidlag  gjort  sig  skyldig  till  inblandning  i  saker,  som  ej  anginge 
honom,  samt  att  erinra  om  att  »när  hwar  och  en  sköter  sin  [syssla],  lärer  det 
efter  gammalt  axiome  gå  bäst».  Och  därefter  fortsätter  han  med  en  i  liknande 
tonart  hållen  kritik  af  Linnés  förslag,  särskildt  framhållande,  att  någon  tredje 
professur  inom  Medicinska  fakulteten  vore  onödig.  Som  skäl  härför  anfördes, 
att  »hwad  widlyftigheten  af  min  Profession  widkommer,  är  den  på  långt  när 
ej  så  widsträckt  som  Herr  Archiaterns  och  Riddarens.  Lithologien,  Mineralo¬ 
gien,  Botaniquen,  Zoologien,  Ornithologien,  Ictyologien,  Entomologien  äro  redan 
flere  lärdomsst.ycken,  än  jag  skall  föreläsa,  och  dertill  komma  ändock  de  från 
de  förra  ganska  skilde  Materia  Medica  och  Disetetica».  Ville  man  nödvändigt 
bilda  en  ny  professur,  borde  till  densamma  hänföras  ämnen  från  bägge  de  redan 
befintliga,  »men  som  Herr  Archiatern  och  Riddaren  önskar  orubbad  få  göra 
den  syssla,  han  begynt,  så  länge  han  sjelf  finner  sig  äga  krafter  dertill,  så 
önskar  jag  ock  det  samma».  —  Ärendets  vidare  behandling  uppsköts  till  den 


172 


25  Maj,  då  Linné  hade  det  skriftligen  affattade,  korta  anförande,  som  i  det 
närmast  följande  meddelas.  Aurivillius  åter  ingaf  en  vidlyftig  inlaga,  hvari 
han  beklagar,  att  man  sökt  »på  sätt  och  wis  att  endtlediga  mig  ifrån  den  delen 
af  min  syssla  [kirurgien],  med  hwilken  jag  såsom  Praefectus  Nosocomii  Acade- 
mici  dagligen  umgås»  —  något,  hvari  han  »tycker  sig  se  alt  för  stor  olaglig- 
hefe»  o.  s.  v. 

2  Sent  =  framdeles. 

3  Härmed  afses  tvifvelsutan  de  i  Stockholm  nyinrättade  vetenskapliga, 
särskildt  medicinska,  institutionerna,  i  hvilka  Linné  fruktade  farliga  rivaler  till 
universitetet  i  dess  helhet  och  medicinska  fakulteten  i  synnerhet. 

4  Dechiffreringen  af  detta  ord  är  ej  fullt  säker,  men  tvifvelsutan  afses 
härmed  sådana  som  läkemedel  utbjudna  varor,  hvilkas  duglighet  ännu  ej  blif- 
vit  tillbörligt  pröfvad. 


100. 

Wid  den  af  Medicinse  Adjuncten  H:r  Doctor  Sidrén  giorde 
ansökning,  att  få  publice  föreläsa  wissa  delar  af  Medicinen, 1 
har  jag  såsom  ledamot  af  den  Medicinska  Faculteten  intet  annat 
att  ärhindra,  änhwad  jag  redan  förledit  åhr  till  amplissimum  Con- 
sistorium  academicum  andragit;  hwar  wid  jag  endast  får  tillägga 
att  om  H:r  LifMedicus  Aurivillius  hinner  med  och  will  hafwa 
mödan  ospard  att  sielf  skiöta  Anatomien,  Nosocomium  och  de 
andre  med  samma  Profession  förknippade  delar,  kan  det  H:r  Lif- 
Medico  icke  näkas  äller  fråntagas,  som  samma  Profession  med 
Kongl.  fulmacht  bekläder,  hälst  ändamålet  winnes,  om  alla  de 
delar  Studiosis  Medicinse  föreläsas,  som  för  futuris  Medicis  äro 
oumgängelige. 

Carl  Linnasus. 


Originalet,  h.  o.  h.  med  Linnés  handstil,  bland  Acta  till  Gonsistorii  aca- 
demici  protokoll  den  28/4  1  7  59. 

1  I  Oktober  1758  ingaf  d.  v.  Akademiadjunkten  och  tjänstförrättande 
Prosektorn  J.  Sidrén  till  kanslern  en  skrift,  hvari  han  anhöll,  att  han,  ehuru 
han  redan  tillträdt  adjunkts-lönen  (se  ofvan  sid.  70),  skulle  få  fortfarande  uppbära 
prosektors-lönen,  hvaremot  han  erbjöd  sig  »att  publice  läsa  wissa  till  medici¬ 
nen  hörande  wetenskaper,»  särskildt  kirurgi,  obstetrik  och  rättsmedicin,  allde¬ 
les  så  som  Linné  i  sitt  ofvan  meddelade,  den  14  Juni  »i  Consistorio  praesente- 
rade»  memorial  föreslagit.  Då  Sidréns  ansökan  den  13  December  föredrogs  i 


173 


Consistorium,  inlemnade  Aurivillius  i  egenskap  af  fakultets-dekanus,  utan  Linnés 
hörande,  en  lång  och  synnerligen  skarp  protest  häremot,  hvarvid  han  ej  åt- 
nöjde  sig  med  att  förklara,  att  »det  aldeles  strede  emot  thet  allmänna  förbud 
på  twänne  publique  tjänsters  innehafwande»,  och  »att  styreka  till  ofwanbem:te  an¬ 
hållans  bifallande,  woro  för  thenskull  att  förgäta  then  lydna  man  lag  och 
stadfästade  Kongl.  Förordningar  skyldig  är,»  utan  ock  ifrigt  bestred  behofvet 
af  föreläsningar  i  de  föreslagna  ämnena.  Kirurgien  eller  »Utwärtes  Sjukdo¬ 
mars  botande»  vore  så  sammanhängande  med  anatomien,  att  den  borde»  enligt 
naturlig  ordning  wara  med  den  senare  förbunden»,  och  dessutom  hade  han  själf 
å  akademiska  sjukhuset  förrättat  några  kirurgiska  operationer,  »äfwen  then,  som 
är  mäst  förskräckande.»  »Medicina  legalis  är  ej  annat  än  en  samling  af  alla 
från  sina  rätta  ställen  i  Wettenskapen  detacherade  queestioner»:  »the  förnäm¬ 
ste  och  fl  ä ste  af  them  höra  egentel.  till  Chirurgien  och  böra.  therföre  ej  sön¬ 
dras  therifrån».  »Ars  obstetrica  eller  Barnmorske-konsten»  åter  ansåg  han 
»wara  af  then  art,  att  hon  aldrig  wid  en  Academia  bör  publice  föreläsas»,  på 
det  att  »Föreläsningarnes  åhörande  i  görligaste  måttan  ej  blifwer  en  täckman¬ 
tel  för  kitslig  ungdom.»  Korteligen,  Aurivillius  protesterade  energiskt  mot 
någon  minskning  i  sin  undervisningsskyldighet. 

Som  emellertid  detta  yttrande  ej  kunde  anses  vara  medicinska  fakulte¬ 
tens,  blef  ärendet  återremitteradt,  men  något  fakultets-utlåtande  blef  aldrig  af- 
gifvet,  antagligen  emedan  de  bägge  ledamöterna  ej  kunde  enas.  Frågan  före¬ 
kom  sedan  i  Consistorium  den  28  April  1759,  hvarvid  Linné  afgaf  det  skriftli¬ 
gen  affattade  yttrande,  \  som  ofvan  meddelats.  Till  slutligt  afgörande  före¬ 
togs  Sidréns  ansökan  i  Consistorium  den  26  Maj,  då  Linné  yttrade^  sig  på 
sätt,  som  framgår  af  hvad  i  det  närmast  följande  meddelas.  Som  såväl 
Consistorium  som  kanslern  afslog  Sidréns  ansökan,  förblef  allt  vid  det  gam¬ 
la,  ända  till  1774,  då  Linné  hade  glädjen  att  se  en  tredje  medicinsk  pro¬ 
fessur  i  kirurgi  och  anatomi  i  Upsala  inrättad,  hvarigenom  kirurgien,  hvars 
vigt  och  betydelse  för  blifvande  läkare  han  ända  sedan  1747,  då  han  vid  dok- 
tors-promotionen  orerade  de  chirurgice  fundamento  ex  medicina,  ifrigt,  fastän 
förgäfves,  förfäktat,  fick  plats  bland  universitetets  läroämnen. 


101. 

Wid  H:r  D:r  Sidréns  ansökning  att  få  läsa  publice  Chirurgien 
med  mera,  samt  där  emot  bekomma  Prosectors  lönen  tillika  med 
sin  nu  innehafwande  Adjuncts  lön,  så  ehuru  jag  gierna  sågo  bemälte 
Doctors  liwillkor  förbättrade,  wågar  jag  doch  icke  där  till  styrka 
äfter  Kongl.  förordningar  expresse  förbiuda  så  Professores  extra- 
ordinarios,  som  rubbning  i  staten,  Riksdagarne  emällan.1 

Des  utom  finner  jag  ock,  att  om  någon  delning  af  Professio¬ 
nen  skulle  ske,  det  H:r  LifMedicus  Aurivillius,  som  den  med 


174 


Kongl.  fullmacht  besitter,  må  få  wällia  de  delar,  uti  hwilka  han 
sielf  finner  mästa  nöjet;  och  som  H:r  LifMedicus  gått  wida  uti 
Anatomien,  samt  äfwen  på  sine  resor  sorgfälligt  besedt  operatio- 
nes  chirurgicas,  lärer  han  icke  lämna  desse  delar  åt  den,  han 
icke  tror  gåt  där  uti  längre,  hälst  han  sielf  med  beröm  giort  fle- 
re  Anatomier  för  de  studerande,  som  ock  icke  länge  sedan  de¬ 
monstrerat  åtskillige  operationes  chirurgicas. 

Skulle  H:r  Adjuncten  Sidrén  kunna  hugnas  med  några  för- 
moner  och  därföre  giöra  publique  nytta,  tyckes  mig  det  han  bäst 
emplojerades  at  uti  nosocomio  academico  hielpa  till  att  demon¬ 
strera  siukdomar  och  curer  på  patienter  under  Praefecti  inseende, 
då  tiden  icke  woro  för  sielfwa  Praefecto  nosocomii  tillräckelig,  hälst 
denna  förrättning  är  en  ny  accession  till  Professionen,  ty  om  de¬ 
monstrationer  skedde,  skulle  Nosocomium  lända  studiosis  Medicinse 
till  besynnerlig  förmon,  som  nu  nödgas  efter  aflagde  specimina 
wid  academien  gå  ett  halft  åhr  uti  Lazarettet  i  Stockholm. 

Carl  Linnseus. 


Bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  26/s  1759;  helt  och 
hållet  af  Linnés  hand. 

1  Jfr  ofvan  sid.  170.—  Det  framgår  häraf,  att  det  var  af  rent  formella  skäl, 
som  Linnés  såg  sig  nödsakad  att  afstå  från  sitt  väckta  förslag  om  utvidgad  un¬ 
dervisning  inom  medicinska  fakulteten. 


102. 


Mine  gunstige  Herrar  Collegse. 

1.  Anhålles  att  M.  H.  täckas  genomläsa  brefwet  till  H.  D:r 
Landberg1  och  om  något  där  wid  är  att  påminna. 

2.  Brefwet  om  Scheffel  lärer  wara  äfter  V.  C.  mening.2 

3.  H:r  Capit.  Paykull,  såsom  wärfware  här  i  staden,  har 
giort  anspråk  på  ett  par  Nations  karlar  (i.  e.  wachtmästare  för 
Nationerne),  dem  han  icke  tror  hwarken  äfter  Kongl.  förordningar 
äller  på  något  annat  sätt  wara  priviligerade.  Han  tillstår  wähl 
att  nationerne  kunna  behöfwa  betient,  men  att  där  till  böra  tagas 
sådane,  som  äro  ålderstegnare  äller  yngre  &c.  men  icke  att  duch- 


175 


tige  till  krigstiensten  böra  där  under  dölia  sig.  Jag  ärhindrar  mig 
sielf  ej  häller  att  V. ,  Cons.  någon  gång  tagit  sådan e  i  sin  protec- 
tion,  och  fruchtar,  att  om  han  nödgas  gå  längre,  det  wij  tappa 
saken,  där  desse  under  Academiens  förswar  tagas  skulle.  Som 
H:r  Gapit.  redan  angifwit  dem  på  Gancelliet,  och  begiärt  min 
handräkning,  har  jag  låtit  honom  ingifwa  bifogade  att  wisa  sine 
skiähl.3 

Jag  anhåller,  att  H:r  G:ge  täckas  på  detta  papper  där  öfvver 
sig  utlåta. 

Gar.  Linnseus. 


Egenhändigt  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  1759.  Odate- 
radt,  men  säkerligen  skrifvet  i  December  sagda  år.  Föredrogs  ej  i  Consisto- 
rium,  utan  kringsändes  till  professorerna,  för  att  de  skriftligen  skulle  gifva  sina 
åsigter  till  känna. 

1  Kungl.  Hofpredikanten  Erik  Lamberg  hade  af  Kgl.  Maj:t  anhållit  om 
befrielse  från  profs  afläggande  till  en  af  honom  sökt  teologisk  professur.  Gon- 
sistorium  tillstyrkte  bifall. 

2  Studeranden  Claes  Fredr.  Sgheffel,  som  kommenderats  att  ofördröjligen 
förfoga  sig  till  armén  i  Pommern,  hade  gjort  ansökan  att  få  behålla  sitt  inne- 
hafvande  Sergelska  stipendium,  hvilket  Consistorium  tillstyrkte. 

3  Flertalet  af  Consistorii  medlemmar  tycktes  anse,  att  »nationsbetjänterne 
eij  kunna  förswaras.  så  framt  de  eij  äro  upförda  i  Academiens  mantalslängd, 
och  det  skedt  i  stöd  af  någon  Ampl.  Consistorii  resolution  därom».  Med  an¬ 
ledning  häraf  tillfogade  Linné  följande: 

»H:r  Secreteren  är  gunstig  och  ser  efter  i  protocollerne  om  wachtmästare 
för  nationer;  jag  minnes  att  det  warit  före;  åstundar  wetta  hwad  slut  blefwit; 
där  öfwer  jag  får  extractum. 

C.  L.» 

Som  i  protokollen  ej  vidare  förekommer  något  om  detta  ärende,  torde 
resultatet  hafva  blifvit,  att  »Wärfwaresaken  måste  hafwa  sin  gång»,  och  att  na- 
tionsvaktmästarne  sålunda  ej  undgingo  att  göra  krigstjänst. 


103. 

Memorial. 

Till  underdånig  efterlefnad  af  Hans  Kongl.  Maij:sts  nådigste 
befallning  af  d.  14  Novemb.  1755,  som  Consistorium  Academicum 
med  mig  täckes  communicera,  är  detta  min  oförgripeliga  mening! 


Med  Planteringar  skulle  jag  tro  förstodes  här  allenast  om 
willa  Träns  plantering,  hälst  som  jag  icke  ser  något  annat  nu  för¬ 
tiden  mer  prässa  landet  än  mangel  på  Skogar  till  byggnad,  brän- 
sel,  bergwärck  och  stängsel. 

Att  plantera  willa  Trän,  dertill  fordras  l:o  att  man  känner 
hwart  och  ett  Träds  art  och  natur,  samt  hwad  hwartdera  fordrar 
till  luft,  till  föda  och  dricka,  till  motion,  till  förökning;  ty  hwad 
luften  angår,  är  så  omöjeligit  att  plantera  Bök  i  Lappska  fjällen, 
som  Gran  på  Skånska  ler-slätten;  till  mat  och  dricka  är  ange- 
lägit,  att  wetta  uti  hwad  jord  hwart  och  ett  Träd  trifwes,  ty  att 
plantera  Ahl  öfweralt  på  Gottland  eller  nära  in  till  Upsala  stad 
går  icke  an,  och  att  få  de  trän  på  höglänt  mark,  som  fordra  sid- 
läni  eller  twärt  om,  olyckas  städse;  till  motion,  att  plantera 
Brakwed  på  öpet  fält,  som  stadigt  will  stå  i  lugn,  är  det  sama 
som  plantera  hagtorn  i  tjocka  skogen;  äntehn  hwad  förökningen 
angår,  är  nödigt  att  wetta  när  hwart  och  ett  Träd  blommar  och 
bär  sin  fruckt,  ty  Eken  kan  icke  mogna  sin  frukt  uppe  i  Norr¬ 
land;  och  äfwen  är  anglägit  att  wetta,  hwilka  Buskar  låta  sig  dela 
med  roten,  taga  rot  med  ståck  eller  lätt  omplanteras,  med  myc- 
kit  mera. 

Men  föröfrigt  måste  den,  som  skall  wisa  andra  wägen  i  den¬ 
na  wett enskapen,  l:o  känna  hwar  och  ett  planterings  sätt’;  2:o 
hafva  besökt  de  masta  Provin  cier  i  Biket,  och  der  sedt  landets 
läge,  ty  annorledes  skall  fjäll,  annorledes  Fahlbygden  i  Wäster- 
Göthland,  annorledes  sand-fälten  i  Skåne  planteras;  3:o  skall  han 
hafwa  sjelf  lagt  handen  wid  arbetet,  ty  ehuru  allting  kan  sägas 
och  skrifwas,  kan  dock  icke  alt  lika  fattas.  Till  att  göra  ett  par 
skor,  är  wäl  icke  pärlestickeri,  men  om  en  får  sitta  en  enda  dag 
på  en  Skomakare  wärkstad,  och  se  skorna  förfärdigas,  skall  han 
lättare  det  fatta,  än  om  han  skulle  läsa  en  hel  foliant  derom 
skrefwen,  ty  handalaget  gör  ganska  myckit  uti  detta  såsom  uti 
alt  annat. 

Jag  har  för  detta  uti  2:ne  Academiska  Disputationer  gif- 
wit  det  förnämsta  om  Träds  och  Buskars  planteringar:  i  den 
förra  har  jag  wisat,  hwilka  Trän  skola  planteras  i  ängar,  i  sko¬ 
gar  eller  på  andra  ställen;  och  i  den  sednare,  hwilka  tjäna  till 
häckar  efter  deras  skapnad  och  egenskaper.  Wid  hwardera  har 
jag  observerat  det  förnämsta,  som  länder  till  deras  Diet,  och  det 
alt  endast  bygt  på  egna  rön,  ty  jag  har  nogsamt  sedt  huru  de 
andra,  som  skrifwit  om  Träds  planteringar,  mer  inbillat  sig  sjelf 
än  lagt  handen  wid  arbetet. 


177 


Men  med  alt  detta  finner  jag  nogsamt,  hwad  swårighet  lärer 
möta  Landtmannen  wid  wärkställandet  af  Träds  plantering,  som 
den  redan  är  ledsen  wid  projecter,  och  tror  icke  något  nytt  lyc¬ 
kas,  derest  icke  han  ser  det  med  egna  ögon.  Efterdöme  äro  de? 
som  förnämligast  draga  Landtmannen.  Jag  har  sedt  en  Pastor 
anlagt  Trägård  wid  sitt  hus,  der  tillförne  i  hela  soknen  icke  war 
ett  enda  fruktbärande  träd  planterat,  men  inom  20  år  blefwo 
Tragårdar  anlagda  nästan  wid  hwar  enda  gård  i  Församlingen; 
äfwen  på  ett  annat  ställe,  där  inga  Bin  woro,  och  Prästmannen 
förskaffade  sig  Bin,  såg  han  inom  10  år  mäst  wid  hwar  enda  By 
i  Församlingen  en  myckenhet  af  Bistockar. 

Ty  skulle  jag  tro,  att  Träds  och  Skogars  plantering  på  intet 
sätt  lättare  och  med  mindre  möda  kunde  winnas,  än  om  nära 
wid  Academierna  utsåges  någon  steril  plats  af  differant  läge,  på 
hwilken  Träd  planterades  till  Skog,  till  ängar,  till  häckar  med 
hwad  mera,  och  att  studerande  ungdomen  hade  tillfälle,  att  med 
egna  ögon  se  huru  detta  tillginge  och  wärkstältes,  då  jag  wore 
öfwertygad,  att  de  ändteligen  utspridda  öfwer  hela  Riket,  hwar  på 
sin  ort  skulle  finna  största  nöje  att  det  samma  imitera,  som  det 
både  prydde  och  gagnade  wid  deras  egendom;  och  som  de  här- 
wid  skulle  betjäna  sig  af  Landtmannens  händer,  smittade  det  ho¬ 
nom  lätteligen  och  lyckeligen  med  samma  konst,  hälst  som  de 
mäste  ängar  i  Provincierna  stå  usla  och  eländige,  dels  deraf  att 
orätta  Trän  sås  i  Ängarna,  dels  ock  att  de  som  gynna  gräswäx- 
ten  der  saknas;  men  om  detta  skulle  behagas,  fordras  härtill,  att 
den  som  förestår,  bör  sjelf  wara  mästare  i  saken,  att  han  får  be- 
betjäning  af  en  Planterare  och  några  drängar  till  hjelp,  samt  äntel. 
att  ungdomen  utan  twång  och  omkostnad  ledes  till  att  gifwa  agt 
på  denna  så  wigtiga  sak,  som  kunde  lätteligen  ske,  om  de  hade 
tillträde  om  höst-  och  wår-tiden,  förnämligast  onsdags  eftermidda¬ 
gar,  då  de  woro  ledigast  och  arbetet  som  mäst  fortsattes,  då  det 
kunne  läras  på  24  timmar. 

Men  för  öfrigt  och  hwad  sjelfwa  wärkställigheten  af  Träplan¬ 
teringar  angår,  så  är  det  klart,  att  de  willa  skogs-trän,  som  kal¬ 
las  Barrträn,  såsom  Tall  och  Gran,  utan  stängsel  kunna  planteras, 
men  Ek  och  några  andra  Löf-trän  icke  så  lätt.  Förnämsta  swå- 
righeten  yppar  sig  dock  wid  Träds  plantering  i  Ängarna,  som 
äro  af  helt  andra  slag,  och  utan  hwilka  alla  wåra  hårdwallsängar 
äro  usla,  moss-lupne  och  utmärglade.  Skola  ängar  rätt  skötas,  är 
Träplanteringen  här  det  första  och  sidsta.  Med  den  går  det  lätt 

Linnés  brefväxling  1.  ]  2 


178 


i  de  Provincier,  der  åcker  och  äng  äro  inom  ett  stängsel,  der  sä¬ 
den  årligen  sås  och  fredas,  men  der  åckrar  inom  äng  läggas  i 
träde,  ett  eller  flere  år,  är  fredning  för  dessa  Träden  i  begyn¬ 
nelsen  oumgängelig,  så  att  den  nödwändigt  måste  wärckställas, 
om  icke  med  Gärdesgård,  dock  med  lefwande  häckar,  som  på 
flere  ställen  fodra  6  å  8  år,  innan  de  kunna  freda  Träden  ifrån 
Boskapen.1 

Carl  Linn.aeus, 


Bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  8/n  1760;  endast 
namnet  och  några  få  ord  egenhändigt  skrifna. 

1  Den  7  Februari  1756  upplästes  i  Consistorium  en  den  28  Januari  daterad 
skrifvelse  från  kansleren,  hvari  han  anmodade  »Consistorium  Academicum  at  dra¬ 
ga  försorg,  det  en  beskrifning  här  wid  kongl.  Academien  må  utarbetas  angå¬ 
ende  Planteringar.»  Kungl.  Maj:t  hade  nämligen  »förständigat,  at  till  befräm¬ 
jande  af  Planterings  kunskapen  här  i  Riket,  kommer  en  kort  och  tydelig  be¬ 
skrifning  angående  planteringar  till  allas  underrättelse  at  utfärdas,  hwilken 
om  den  blefwe  grundad  på  säkra  försök,  och  besynnerligen  om  några  reglor 
blefwo  utsatte  och  föreslagne,  hwarefter  inbyggarne  kunne  kännas  skyldige 
planteringar  at  anställa,  torde  någon  mera  efterfölgd  än  hittills  kunna  åstad¬ 
kommas».  På  grund  häraf  anmodades  Professor  Berch  och  Archiater  Linné 
»;at  om  denna  beskrifnings  författande  draga  omsorg.»  Sedan  kanslern  länge 
och  förgäfves  väntat,  aflät  han  den  17  Aug.  1760  en  ny  skrifvelse  härom,  med 
anledning  hvaraf  vid  Consistorii-sammanträdet  den  28  s.  m.  upplystes,  att  det 
lemnade  uppdraget  “redan  samma  år  1756  blifwit  af  Archiatern  och  Riddaren 
Linnaeus  werckstält  och  till  Consistorium  Acad:m  inlämnadt;  skolande  samma 
beskrifning  till  nästa  sammanträde  igensökas. “  Allt  letande  var  dock  förgäf¬ 
ves,  hvarför  nytt  utlåtande  måste  författas.  Detta,  liksom  ock  ett  af  Berch. 
inlemnades  den  18  October  och  gillades  i  Consistorium  den  8  November,  hvar- 
efter  det,  åtföljdt  af  Linnés  disputationer  Arboretum  och  Fruticetum  Svecice, 
blef  till  kanslern  öfversändt. 


104. 

Memorial. 

Till  Academiae  trägårdens  prydnad  har  jag  tid  äfter  annan, 
genom  wänner  och  giengåfwor,  förskaffat  en  hehl  hop  af  de  rara¬ 
ste  Diur  och  foglar,  som  här  i  landet  tillförene  dels  warit  sällsynte, 
dels  o  synte. 


179 


Denne  prydnad  för  Academiens  inrättning  drager  så  discen- 
tes,  som  främmande  Herrskaper,  hwilka  ej  sällan  besöka  detta  lä¬ 
rosäte,  till  att  åskåda  desse  med  nöje  och  förundran. 

Denna  samblingen  är  åtminstone  en  egendom  för  3000  dkr, 
hwarmed  jag  icke  graverat,  academien  till  en  enda  styfwer.  De¬ 
ras  dageliga  underhåll  har  jag  i  flere  åhr  tagit  utur  min  egen 
pung,  ehuru  de  warit  och  äro  till  allmänn  prydnad  för  trägården 
och  Academiens  inrättning. 

Änteligen  hos  Ampliss.  Consistorium  anhåller  jag  wördsamast, 
att  detta  foglarnes  underhåll  må  af  Academiens  cassa  ifrån  detta 
åhrets  begynnelse  bestås,  som  kan  ske  utan  aerarii  märkeliga  kiän- 
ning,  hälst  som  de  äro  ganska  förgiängeliga  och  utgiften  förswinner 
med  dem. 

Till  dem  har  jag  hos  Bagaren  dageligen  tagit  för  18  V.  hwe- 
te  bröd,  2  tunnor  korn,  1  tunna  Rötter.  Då  jag  ej  will  räkna 
hwad  Aporne  dageligen  draga  utur  mitt  kiök.1 

Carl  Linnaeus. 


Egenhändiga  originalet  (odateradt)  bland  Acta  till  Gonsistorii  academici 
protokoll  för  den  6/i2  1760. 

1  Med  anledning  häraf  fann  Consistorium  skäligt  »at  till  årlig  föda  för  de 
i  Academiske  Örtegården  warande  rara  diur  och  foglar,  af  Räntekammaren 
anslå  trehundrade  dir  kop:mt  samt  En  t:na  korn  och  En  d:o  blandsäd  utur 
Academie  qwarnen,  och  det  ifrån  inne  warande  års  början.» 


105. 


Pro  Memoria. 

Trägårdsmästarens  Burmans  ytterligare  ansökning  hos  Lands- 
höfdingen  och  Riddaren  Högw.  H:r  Lilienberg  att  förneka  acade- 
miae  trägården  strögiödsel  utur  stallet,  har  Eder  Magnificence  täkts 
med  mig  communicera;  och  har  jag  där  wid  ej  annat  att  påminna 
än  det  jag  redan  andragit,  som  uti  allegaterne  finnes  uptaget. 

Illustrissimi  Cancellarii  resolution  af  d.  27  Januarii  1753  har 
långt  för  detta  wunnit  laga  kraft;  den  trägårdsmästaren  söker 


180 


qwälia  med  en  ilsnidig  invention,  att  förklara  lass  strö  för  enbets 
lass  och  ej  med  ett  par  hästar  emot  all  ärkiend  methode. 

Trägårdsmästaren  påstår  att  garfware  Ekbark  är  långt  bättre 
än  häst-strögiödsel,  der  uti  han  aldeles  har  rätt;  men  det  blefwo 
för  academien  en  otrolig  omkostnad  och  beswär  att  till  academiae 
trägården  årligen  skaffa  till  Upsala  en  båtlass  af  sådan  garfware 
bark,  och  kanske  den  ofta  ej  stodo  att  bekommas. 

Hela  saken  kommer  där  på  ut;  att  antingen  skall  academiae 
trägården,  såsom  snart  sagt  den  enda  academiae  och  Botaniska 
trägård  i  riket,  som  wunnit  sin  högd,  conserweras  eller  wika  för 
en  privats  nytta  af  några  Meloner;  ty  utom  wed  om  wintren  och 
drifbänkar  om  sommaren  kan  ingen  Botanisk  trägård  antingen  af 
mig  äller  någon  annor  drifwas.  Jag  hoppas  att  höga  Öfverheten 
i  desse  uplyste  tider  aldrig  lärer  det  senare  tillstädia,  så  länge 
wettenskaper  winna  hos  oss  hägn.1 

G.  Linnaeus. 

Linnés  egenhändiga,  odaterade  skrifvelse  finnes  bland  Consistorii  acade- 
mici  Acta  för  den  26/6  1  761. 

1  Jfr  ofvan  sid.  162.  —  Äfven  detta  BurmAns  försök  ledde  ej  till  något  resultat, 
livilket  dock  ej  hindrade  honom  att  i  början  af  följande  år  »aldeles  olofligen  låta 
borttaga  både  strö  och  giödsel».  Linné  anmälde  detta  oförsynta  tilltag  i  Consi- 
storium,  hvilket  föranledde  en  sträng  skrapa  åt  stallbetjäningen,  som  tillåtit 
slik  olaglighets  begående. 


106. 

Till  vacante  Grtecarum  Linguarum  Professionen  äfter  H:r 
Professor  Amnell  voterar  jag: 

l:mo  Adjuncten  Appelblad,  som  allmänt  är  kiänd  för  lärdom, 
och  där  till  med  beröm  besökt  utländska  universiteter. 

2:do  Adjuncten  Floderus,  som  en  lärd  man,  den  där  giort 
denna  wettenskapen  till  sitt  hufwudstudium,  och  för  öfrigt  är  ett 
sådant  ämne  till  Professor,  som  Academien,  mera  än  han  sielf, 
bör  söka. 

3:io  komma  hos  mig  i  consideration  Mag.  Palmberg  och 
Mag.  Neander, 1  bägge  lärde  och  liederwärde  män;  då  jag  desse 
med  hwarandra  jämförer  blef 


181 


Neander  Magister  1743  Palmberg  1749 
Mag.  Neander  Docens  1750,  Palmberg  1755 
Neander  Docens  in  Grcecis ,  Palmberg  in  orientalibus, 
altså  nämner  jag  in  tertio  loco  Magist.  Neander2 

Carl  Linnseus. 


Egenhändigt  original  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
3  12  1761. 

1  Anders  Neander,  född  1814,  såsom  gymnasist  informator  åt  Linnés  broder 
Samuel,  ankom  till  Upsala  1734,  då  Linné  »tog  honom  emot  som  närmare  bekant» 
och  sedan,  ända  till  hans  död,  omfattade  honom  med  synnerlig  vänskap  och  väl¬ 
vilja,  hvilka  känslor  äfven  togo  sig  uttryck  i  en  synnerligen  hjärtevarm  parenta- 
tion  öfver  honom  vid  Smålands  nations  sammankomst  den  6  November  1765. 
Neander  synes  hafva  varit  en  ganska  kunnig  samt  mycket  flitig,  ordentlig  och 
i  allo  aktningsvärd  man,  men  utan  någon  synnerlig  begåfning,  att  döma  efter 
hans  motgångar  i  befordringsväg.  Linné  redogjorde  noga  härför  och  tillägger : 
»sökte  alltså  20  g:r,  den  10:de  och  20:de  allenast  lyckades,  så  at  det  war  för 
honom  fåfengt  bittida  stiga  upp  och  sent  gå  till  hwila,  då  de  andre  fingo  sin 
lycka,  medan  de  sofwo.»  De  platser,  som  han  erhöll,  voro  en  lönlös  docentur 
i  grekiska  samt  en  bokhållareplats  vid  Upsala  universitet/  »en  ringa  syssla», 
men  »aldrig  kunde  Academien  få  någon  säkrare  betient,  och  i  sine  Recknin- 
gar  pålitligare.» 

2  Consistorii  förslag  afvek  så  till  vida  från  Linnés,  att  på  tredje  rummet 
sattes  Palmrerg.  Ivgl.  Maj:t  utnämnde  den  på  andra  rummet  uppförde  Johan 
Floderus. 


107. 

Magnifice  D:ne  Rector 
och 

Amplissimum  Consistorium  Academicum. 

Som  jag  nu  på  stunden  kommit  i  ärfarenhet  det  hos  Eders 
Magnificence  och  Amplissimum  Consistorium  ansökning  lärer  giö- 
ras  för  Oeconomiae  Adjuncten,  om  löns  ärhållande,  får  hos  Eders 
Magnificence  och  Consistorium  Academicum  äfwen  jag  anhålla  om 


182 


lika  ynnest  för  Demonstrator  Horti  äfter  den  tour  och  resolution 
Hans  Majestet  allernådigst  honom  tillagdt,  på  Eders  Magnificences 
och  Amplissirni  Gonsistorii  gunstiga  bifall,  förblifwer 

Eders  Magnificences 
och 

Amplissirni  Gonsistorii 

ödmiuke  tienare 

Garl  Linnseus. 


Linnés  egenliändiga,  odaterade  skrifvelse  finnes  bland  Acta  till  Consistorii 
academici  protokoll  för  den  6/3  1762. 


108. 

Magnifice  D:ne  Rector 
och 

Amplissimum  Gonsistorium  Academicum. 

För  gunstig  communication  af  Högl.  Kongl.  Cammar-Gollegii 
resolution  af  d.  17  April  sistledne,1  aflägges  wördsam  tacksägelse, 
den  jag  får  verbotenus  införa  uti  Historia  Horti  academici,  som 
jag  nu  har  under  händerne,  såsom  ett  document  hwars  like  näp¬ 
peligen  lärer  gifwas  i  Historien. 

Då  Academise  trägården  funderades  å  nyo,  under  då  waran- 
de  illustrissimo  Cancellario  sal.  Grefwe  Gyllenborg,  blef  grunden 
att  trägården  måtte  få  100  lass  wed  om  wintren  och  tillräckeligit 
strö  af  academie  stallet. 

Quantiteten  af  strö  blef  nogast  uträknad  och  af  K.  Gamar- 
Gollegio,  med  resolution  faststäld,  som  warat,  intills  Kongl.  Gamar- 
Gollegio  täckes  genom  denna  sin  nya  kasta  öfwer  ända  den  förra, 
som  war  giord  med  då  warande  illustr.  Gancellarii  Ehrenpreutz 
goda  minne;  således  får  nu  trägården  i  stället  för  100  lass  strö, 
som  då  war  knapast,  nu  näppeligen  50. 

Kongl.  Gamar  Collegium  grundar  i  mitt  tycke  resolution  där 
på  at  Slotsträgården  och  Botaniska  örtegården  fodra  lika  wård; 
och  som  slottsträgårdsmästaren  kan  anwända  ströet  endast  till  sine 


183 


priwate  meloner,  ty  till  annat  kan  det  ej  brukas  i  des  trägård 
så  föllier  att  Botaniska  trägården  måste  wika  för  några  Meloner. 

Här  till  kommer  att  Kongl.  Gamar  Collegio  täckts  i  sin  nya 
resolution  tillerkänna  slots  trägårdsmästaren  gödselen,  som  blifwit 
äfter  det  brända  ströet,  sedan  det  af  academien  blefwit  betalt, 
kiöpt  och  inbracht,  utan  att  academie  trägården  där  om  blef¬ 
wit  hörd;  utan  att  sielf  wetta  huru  den  anwändts,  då  samma 
brunna  strö  tillförene  warit  den  enda  giödsel,  med  hwilken  quarte- 
ren  i  trägården  warit  underhållne  i  från  den  första  tiden  jag  trä¬ 
gården  emottog;  och  nu  äfter  20  åhrs  praxis  honom  ifrån  tages. 

Hos  Eders  Magnificence  och  amplissimum  Consistorium  Aca- 
demicum  anhåller  jag  att  hela  sakens  förlopp  må  illustrissimo 
Cancellario  underställas,  som  icke  lärer  ens  warit  hörd  i  saken, 
ehuru  den  förra  resolutionen  icke  skedt  utan  då  warande  illustris- 
simi  Cancellarii  H.  Gr.  Ehrenpreutz  wettenskap,  då  jag  hoppas  det 
wTår  nådigste  Canceller  lärer  inför  Hans  Kongl.  Maij:t  sätta  saken 
i  det  lius  hon  fodrar  och  utwärka  nådigst  ändring  på  Camar 
Gollegii  resolution. 

Hela  werlden  måste  medgifva,  att  sedan  academiske  trägår¬ 
dar  anlagts  wid  de  mästa  universiteten  i  Europa,  hafwa  dock  in¬ 
ga  öfwergått  Leyden,  Paris,  Ghelse  och  Upsala.  Att  wettenska- 
pen  stigit  mer  wid  denna  Botaniska  trägård,  än  wid  någon  annan, 
det  skola  ej  mine  störste  wederdelomän  betaga.  Leyden  wågade 
på  sin  trägård  åhr  1736  allenast  till  litet  utwidgande  åt  ena  si¬ 
dan  400,000  gylden.  Denna  wår  trägård  har  kostat  publicum  all- 
dra  minst,  förmodade  sig  altså  winna  mäste  protection. 
jag  förbi. 

Eders  Magnificences  och  Amplissimi 
Consistorii  Academici 

ödmiuke  tienare 
Carl  Linnaeus 
Prefect.  h.  acad. 


Egenhändigt  original,  odateradt,  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  acade¬ 
mici  protokoll  för  d.  22/s  1762. 

1  Trots  alla  skrifvelser  och  resolutioner  rörande  stallgödseln,  hvarför  i 
det  föregående  redogjorts,  bereddes  Linné  under  våren  1762  en  stor  och  oan¬ 
genäm  öfverraskning,  i  det  att  helt  oförmodadt  ankom  en  skrifvelse  från  Cam- 
mar-Collegium,  hvari  bestämdes,  ej  blott  att  stallgödseln  skulle  lika  fördelas 
mellan  akademie-  och  slotts-trägårdarne,  utan  ock  att,  »sedan  Archiatern  ocli 


184 


Riddaren  Linn^eus  i  Botaniska  Örtagården  sig  betient  af  strögiödseln,  medan 
den  brinner  och  giör  sin  erforderliga  nytta  derstädes,  det  skall  Trägårdsmästa¬ 
ren  Burman  sedermera  den  samma  därifrån  få  afhämta  till  Slottsträgården. » 
Det  var  med  anledning  häraf,  som  Linné  inkom  med  ofvanstående  skrifvelse 
till  Consistorium,  men  hvarken  detta  eller  kansleren  behöfde  något  åt  sa¬ 
ken  åtgöra,  ty  ett  par  veckor  därefter  ankom,  lika  oväntadt,  en  ny  skrifvelse 
från  Cammar-Collegium,  livari  detta  »i  betraktande  af  de  flere  därvid  förekom¬ 
mande  skäl  och  omständigheter»  till  alla  delar  upphäfde  sitt  nyss  fattade  be¬ 
slut. 


109. 


Wördsamt  Memorial. 

Förleden  Michaelis,  ett  åhr  sedan,  täcktes  Amplissimum  Con¬ 
sistorium  Academicum  på  mitt  wördsamma  tillstyrkande  bestå 
tyska  Trägårdsgesällen  Hanke,  som  hit  anlände  på  V2  åhrs  tid, 
underhåll,  att  han  måtte  blifwa  qwar  och  nästa  åhr  taga  tienst  i 
academiee  trägården,  som  den  därwarande  Löfgren  flere  gånger 
yrkat  på  afsked  och  nu  blifwer  trodt1  och  gammal. 

Förleden  wårtid  kom  den  andra  ordinarie  Trägårdsgesällen 
Broberg  i  högen  att  besöka  utländska  länder  och  trägårdar;  hwar- 
på  han  inlade  hos  Amplissimum  Consistorium  om  den  nåden  att 
under  sin  frånvaro  och  resa  få  behålla  sin  lön,  till  något  under¬ 
stöd,  hwilket  och  Amplissimum  Consistorium  per  resolutionem  ho¬ 
nom  gunstigast  bewilliade. 

Det  war  då  lycka  uti  en  sådan  penuria  af  goda  trägårdsele- 
ver,  att  Hanke  war  qwarhållen,  ty  annors  wet  jag  icke  hwarest 
man  kunnat  få  en  oumbärlig  gesäll.  Denna  Hanke  har  ock  giort 
tienst  dageligen  i  Academiae  trägården  alt  ifrån  Martii  månad  till 
närwarande  tid. 

När  lönen  wid  senaste  lönings  termin  utföll  för  andra  gesäl¬ 
len  war  nödwändigt  att  Hanke,  som  därför  giort  tienst,  skulle  den 
uppbära,  hwarföre  jag  och  gaf  honom  assignation  här  på. 

Broberg  har  under  detta  halfwa  åhret  tiänt  uti  en  prächtig  trä¬ 
gård  i  Danmark  och  Holsten,  hwar  ifrån  han  nyligen  hemsänt  wid 
pass  500  slags  frön,  och  åtskillige  rare  lefwande  wäxter,  som  intyga 
att  han  med  mycken  drift  sökt  perfectionera  sig  uti  sin  wetten- 
skap,  utom  det  at  han  har  i  Academiens  trägård  tillförene  gifwit 


185 


allt  hopp  om  sig,  att  blifwa  den  bästa  Academise  trägårdsmästare; 
och  nu  i  höst  rest  till  Holland. 

Ty  är  till  A  mplissimnm  Consistorium  mitt  ödmiuka  under¬ 
ställande,  om  icke  Broberg  må  få  det  af  amplissimo  Consistorio 
resolverade  understöd  till  sin  resa,  hälst  han  icke  allenast  så  fli¬ 
tigt  perfectionerar  sig  till  academiens  förmon,  utan  och  så  artigt 
söker  att  compl ettera  trägården. 

Amplissimi  Gonsistorii  resolution  är  wähl  klar  härutinnan, 
men  som  protocollet  intet  nämner  om  den  som  hemma  emedler- 
tid  förestår  hans  syssla,  har  jag  funnit  mig  nödsakad  häröfwer 
utbedia  amplissimi  Gonsistorii  närmare  uttydning. 

Kongl.  Academiens  trägård  och  orangerier  äro  nu  så  rika  på 
wäxter,  att  jag  heligt  försäkrar  det  ingen  academiee  trägård  i 
Europa  har  en  sådan  myckenhet  af  allehanda  wäxter;  ja  så  att 
alla  orangerier  äro  så  fullproppade  här  af,  att  jag  ogiörligen  kan 
få  dag  till  alla  saman,  ehuru  tätt  de  äro  tillsamman  brachte.  Jag 
måste  sielf  förundra,  att  allenast  twänne  gesäller  kunna  dageligen 
skiöta  en  sådan  myckenhet,  hwarföre  de  och  hela  åhret  hafwa  in¬ 
gen  fridag,  hwarken  söckne  eller  helig.  At  få  trägårdsmästare 
utifrån  i  denna  dyra  tiden  är  ogiörligt,  hälst  desse  icke  hafwa  om 
dagen  så  mycket  som  en  gemen  arbets  karl. 

Ty  lärer  amplissimum  Consistorium  hushålla  aldra  nogast, 
om  Hanke  får  lön  här  hemma  till  dess  Broberg  återkommer,  ty 
Hanke  går  här  ifrån,  så  snart  freden  blifWer  i  Tyskland,  och  om 
icke  Broberg  får  sina  lofwade  pg:r,  torde  han  ledsna  wid  Acade- 
miae  trägården,  för  hwilken  han  hit  in  till  wist  största  hog,  då  en 
så  owärderlig  sambling  konnno  i  lägerwalla  äller  Kongl.  Acade- 
mien  till  stor  gravation. 

Amplissimum  Consistorium  har  flere  gånger  yrkat  att  jag  bor¬ 
de  söka  en  ung  gosse,  som  hade  lust  för  trägårdswettenskapen, 
och  som  kunne  upamas  här  till;  men  dels  har  på  en  sådan  ingen 
tillgång  funnits,  dels  kommo  och  en  sådan  till  anselig  gravation. 
Broberg,  som  ifrån  Barndomen  applicerat  sig  till  denna  konsten,  är 
den  bästa  jag  funnit;  jag  har  sedt  med  nöje  och  förundran  huru 
wäxterne  trifwits  under  hans  händer  och  huru,  ibland  så  många, 
ingen  af  honom  förgiätits,  att  jag  intet  högre  önskar  än  få  honom 
lyckeligen  tillbakas,  då  Acaclemien  får  uti  honom  säkerligen  den 
bäste  trägårdsmästare  utom  honom  är  omögligt  få  ifrån  utländska 
trägårdar  någon  trägårdsmästare;  ty  de  äro  där  wane  wid  mera 
frihet  och  större  underhåll.2 


Carl  Linnseus. 


186 


Egenhändiga  originalet,  odateradt.  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  aca- 
demici  protokoll  för  den  20/n  1762. 

1  trodt  ==  trött, 

2  Consistorium  beslöt  med  anledning  af  denna  skrifvelse,  att  Brobergs 
vikarie  skulle  få  »660  dir  K:mt  i  arfwodelön  för  innewarande  år.» 


110. 

För  min  dehl  kan  jag  icke  tillstyrka  att  Licent.  Frostenis1  får 
den  begiärte  caracter  med  mera,  som  jag  ser  att  den  indirecte  i 
framtiden  länder  till  prsejudice  för  några  andra,  som  här  wid  aca- 
demien  tiena  och  redan  hafwa  företräde  och  där  till  gifwa  största 
hopp  om  sig  att  med  tiden  blifwa  här  wid  Academien  lysande 
lärare.2 

Hwad  tienstfriheten  angår,  så  torde  den  ock  kunna  misbrukas 
och  lönen  dragas  från  wärket,  däräst  icke  några  wissa  och  få  åhr 
förelädes,  inom  hwilka  det  bör  blifwa  färdigt,  hwar  till  jag  så 
mycket  mer  bifaller,  som  jag  ser  Riksens  högl.  Ständer  warit  an¬ 
gelägne  att  wärket  snart  utkommer,  och  har  af  experience  att 
mycket  kan  på  få  åhr  uträttas,  då  man  äger  full  hog.3 

G.  Linnseus. 

Egenhändigt,  odateradt  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll 
för  den  n/i2  1762. 

1  Akademinotarien  H.  Frosterus  hade  begärt  att  få  e.  o.  professors  full¬ 
makt  och  tjänstledighet  med  bibehållande  af  notarie-lönen  samt  600  dir  sunt 
årligen,  tilldess  han  afslutat  ett  påbörjadt  arbete  i  krigslagfarenhet.  Öfver- 
läggningen  härom  blef  vidlyftig;  vid  slutliga  voteringen  afgaf  Linné  ofvanstående 
yttrande.  Bland  andra,  som  afstyrkte  Frosteri  ansökan,  var  Professor  Sam. 
Aurivillius,  under  påpekande,  att  »wi  hafwa  mångfaldiga  bewis  dertill,  at  lärda 
och  nyttiga  werk,  nu  af  stor  widd,  nu  af  större  antal,  kunna  sammanskrifwas 
och  allmänna  giöras,  jämte  ordinarii  sysslors  flitiga  wårdande».  Exempel  härpå 
lemnade  Archiatern  och  Riddaren  Linnseus,  »som  knapt  låtit  något  år  gå  förbi, 
utan  ett  nytt  arbetes  utgifwande,  och  likafullt,  med  allmän  erkänd  trägenhet, 
skött  både  lärosyssla  och  ett  mödosamt  inseende  öfwer  Kongl.  Academiens 
Hortus  Botanicus». 

2  Härmed  afsågs  tvifvelsutan  Universitetets  ombudsman  Rabenius  och  dess 
sekreterare  Boudrie,  som  båda  insändt  skriftliga  protester  mot  Frosteri  e.  o. 
professur. 

3  Consistorium  afstyrkte  Frosteri  ansökan.  År  1769  beviljades  dock 
honom  tjänstledighet,  äfvensom  600  dir  s:mt  af  Krigs-Collegii  medel. 


187 


111. 

Memorial.1 

Då  wid  åhr  174-1  H:r  Arch.  Rosén  v.  Rosenstein  och  jag 
blifwit  Professores  Medicinse  här  i  Upsala,  lätt  Academien,  under 
då  warande  illustriss.  Gancellario  Gref  Gyllenborg,  wara  sig  högst 
om  hiertat,  att  med  all  ifwer  uphielpa  Studium  Medicum,  att  det 
hos  oss  måtte  komma  till  den  högd,  som  wid  något  utländskt 
universitet.  Till  detta  angelägna  ändamålets  ärnående  lätt  Acade¬ 
mien  med  mycken  omkostnad  upbygga  Nosocomium,  och  förse  den 
förfallne  Academiee  trägården  med  orangerier  och  nödige  hus. 

Indianiska  wäxter,  som  utgiöra  det  förnämsta  antalet  i  Rota- 
niska  trägårdar,  kunne  aldrig  bärgas,  utan  tillräckelig  wed  om 
wintren  och  drifbänkar  om  sommaren.  Ty  tillslogs  orangerierne 
100  lass  wed  för  wintren;  och  man  giorde  sig  försäkrad  om  till- 
räckeligit  strö  för  drifbänkarne  af  Academise  stallet. 

Så  nödwändig  eldning  är  för  indianiska  wäxterne  om  wintren, 
så  nödwändige  äro  och  drifbänkar  om  sommartiden,  som  utom 
dem  inga  indianiska  frön  kunna  utkläckas  äller  deras  små  wäxter 
underhållas,  hwilka  böra  stå  uti  en  jord,  som  hafwer  samma  grad 
af  warma  med  en  kläckande  höna,  hwilket  aldrig  kan  winnas  med 
eldande. 

Drifbänkar  kunna  endast  fås  på  2:ne  sätt,  näml.  genom  garf- 
ware  bark  af  Ek  och  genom  obrunnet  häst-strö;  ingen  tillgång  är 
i  Upsala  stad  på  Ekbark,  ty  garfwerierne  betiena  sig  af  Miölon  ris 
och  annor  bark,  som  dels  icke  håller  warma  öfwer  några  dagar 
dels  ock  blifwer  sur  och  skämmer  wäxterne.  Hästströ  oblandad 
med  annor  giödsel  kan  ej  fås  i  hela  staden  mera  än  endast  på 
Ridstallet,  altså  är  ock  ingen  annor  tillgång  att  underhålla  trä¬ 
gårdens  raraste  wäxter,  än  denna  enda. 

Några  åhr  äfter  Academise  trägårdens  inrättning  kom  äfwen 
att  Slottsträgården  skulle  repareras,  då  sal.  Öfwerintendenten 
Hårleman  tillböd  mig,  att  Academiöe  trägårdsmästaren  äfwen  motte 
påtaga  sig  slotsträgården,  som  han  den  lätt  kunne  bestrida  genom 
så  många  fridrängar,  hwilka  där  under  wunno  förswar,  att  arbetet 
blefwo  föga  betydande;  men  jag  afslog  det  af  fruchtan  att  Trägårds¬ 
mästaren  Nietzel  skulle  där  igenom  oförmärkt  dragas  ifrån  Aca- 


188 


demie  trägården,  äfter  allmänna:  Si  duse  habeantur  amicse,  alterius 
vires  subtrahat  alter  amor;  altså  lämnades  Slotsträgården  till  Tr. 
Burman. 

Sedan  Tr.  Burman  fått  Slotsträgården,  begynte  han  arbeta  hos 
dem,  under  hwilka  han  stod,  att  få  ifrån  Academiae  stallet  häst- 
ströet,  såsom  oumgängeligt  för  sin  trägård,  hwar  uti  sal.  Hårleman 
intaltes,  intill  des  han  fick  se  saken  på  båda  sider:  nämligen  på 
ena  att  ströet  endast  tiente  till  Trägm.  Burmans  private  melon¬ 
bänkar,  och  på  andra  att  Acaclemie  trägården,  som  redan  begynt 
anseligen  stiga,  där  igenom  skulle  totalt  undergrafwas;  Då  sal. 
Öfwerintenclenten,  långt  ifrån  att  drifwa  det  förra,  af  kiärlek  och 
éstime  för  wettenskaper,  påstod  sielf  att  Acaclemiae  Trägården  aldra 
först  måtte  få  sin  förnödenhet,  och  för  alt  conserveras.  Här  på 
fick  Hortus  Botanicus  nådig  Resolution  1753  at  årligen  och  först 
få  taga  100  lass  strö  till  sin  förnödenhet  och  at  Slot  Trägårds¬ 
mästaren  måtte  bekomma  det  öfriga. 

Men  åhr  1756  äfter  Hrr  Öfwerintendentens  Hårlemans  frånfälle, 
under  nu  warande  Öfwerintendenten  Hrr  Gref.  Cronsteclt,  begynte 
Trägårdm.  Burman  sin  förra  sak  å  nyo,  men  Högl.  K.  Cammar- 
Collegio  täcktes  äfwen  då  confirmera  sin  förra  resolution,  att  aca- 
clemim  trägården  skulle  framför  honom  få  hämta  af  stallet  100  lass 
strö  årligen. 

Sedermera  har  esom  oftast  händt,  att  då  Hortus  Botanicus  be- 
giärt  om  wintren,  att  ströet  på  stallet  skulle  om  wintertiden  be- 
waras,  har  man  om  tidiga  wåren,  då  ströet  som  mäst  fodras,  icke 
fått  något  strö,  utan  stalldrängarne  sagt  det  Tr.  Burman  dem 
owetterligen  det  affört,  hwar  af  Academise  trägården  anseligen 
liclit. 

Nu  åter  har  Slotsträgårclsmästaren  3:die  gången  begynt  med 
den  sak,  som  twå  gånger  tillförene  warit  per  resolutionen  afgiord, 
och  fast  han  äfwen  denna  gången  fått  de  2:ne  förre  resolutioner 
confirmerade,  icke  där  med  afståt,  utan  gått  än  till  högre  macht. 

Han  påstår  att  han  bör  innehafwa  Cronans  rätt,  liksom  Aca- 
demien  och  hela  dess  inrättning  icke  woro  Cronans  och  lika  an¬ 
gelägen  och  wähl  högre  ämne  än  någonsin  en  arenclerad  trägård. 

Att  som  Cronan  består  utfodring  för  6  hästar  på  ridstallet,  så 
borde  ströet  honom  tillfalla,  där  cloch  Academien  håller  [L.  hade 
ej  afslutat  meningen,  men  med  annan  stil  är  tillskrifvet:  332  Drr 
Silfrt  och  alla  till  Ridhuset  nödiga  reparationer]. 


189 


Att  ingen  annan  giödsel  fås  i  staden  för  p:gr,  där  likwähl  ny¬ 
ligen  anseliga  Tobaksplanteringar  blifwit  anlagde,  som  kiöpa  en 
otrolig  hop  spillning  i  staden. 

Att  han  updrifwit  en  hop  willa  stammar,  som  är  minsta  kon¬ 
sten  i  trägårdswettenskapen,  och  hwar  till  icke  får  brukas  obrunnet 
häst-strö,  som  rötterna  skulle  förbränna;  men  om  han  låte  det  först 
brinna,  mistade  han  af  quantum  twå  tredi e  delar,  som  blefwo  honom 
alt  för  dyrt,  då  han  på  stallet  skulle  betala  stalldrängarne  för  dess 
besparing. 

Då  alla  mächtige  Potentater  i  Europa  arbetat  at  ifrån  Barharie 
uplysa  sine  Riken  med  wettenskaper,  hafwa  de  allestädes  inrättat 
universiteten  och  lärosäten.  Sedan  desse  af  wettenskaper  uplyste 
Nationer  sedt  huru  Botaniquen  woro  icke  allenast  grunden  till  all 
Materia  Medica,  utan  ock  till  sielfwa  oeconomien,  hafwa  de  med 
all  ifwer  sökt  drifwa  denna  till  sin  högd,  och  som  den  icke  kunnat 
rätteligen  läras  utan  tillgång  på  en  myckenhet  wäxter,  hafwa  de 
med  oändelig  depence  anlagt  Hortos  Botanicos  wid  alla  universi¬ 
teter.  Då  alla  Academier  här  utinnan  täflat,  måste  man  medgifwit, 
att  Paris,  London,  Leyden  och  Amsterdam  gådt  längre  än  alla 
andra;  intill  dess  att  Upsala  trägård  änteligen  stegit  till  den  högd 
i  wäxter,  att  ingen  i  Europa  kan  honom  liknas,  ehuru  denne  är 
situerad  i  så  kalt  climat,  emot  de  Söderländske. 

I  denna  trägård  har  jag  med  mine  lifskrafters  upoffrande, 
genom  en  otrolig  correspondence  öfwer  hela  Europa  och  widare, 
inskaffat  utan  publici  synbara  kiänning  ett  sådant  antahl  wäxter, 
och  på  detta  hielpmedel  bygt  den  Botanique,  som  nu  af  alla  ärkiän- 
nes  för  grund  och  rättsnöre  i  wettenskapen. 

Jag  kan  aldrig  föreställa  mig,  att  en  så  högt  uplyst  och  nådig 
öfwerhet,  som  wij  Gudi  lof  hugna  oss  af,  skulle  tillstäuia  att  den 
academiska  trägård,  som  stegit  till  största  högd  bland  alla,  som 
lagt  grunden  till  hela  wettenskapen,  som  hit  kallat  så  många  ut¬ 
länningar,  och  som  wroro  snart  sagt  den  enda  i  riket  betydande, 
mötte  wika  för  några  Meloner  hos  en  privat,  ty  ingen  ting 
kunne  mera  falla  i  publici  och  hela  werldens  ögon.  Ataxercis 
armé  och  det  prächtiga  Carthago  föllo  wähl  för  några  fikon,  men 
aldrig  hos  sine,  utan  för  sine  fienders. 


Carl  v.  Linné. 


190 


Egenhändiga  originalet,  odateradt,  finnes  bland  Acta  till  Gonsistorii  aca- 
demici  protokoll  för  den  v9h  1763. 

1  Detta  nya  inlägg  i  den  segslitna  gödselstriden  föranleddes  däraf,  att  ej 
blott  den  outtröttlige  trädgårdsmästaren  Burman,  utan  äfven  Landshöfdinge- 
ämbetet  i  Upsala.  hos  Kgl.  Maj:t  anfört  klagomål  öfver  Gammar-Collegii  ofvan 
(sid.  183)  omtalade  resolution  af  den  15  Juni  1762.  Linnés  ofvanstående  skrift 
blef  insänd  till  kanslern,  och  sedan  denne  i  en  utförlig  och  kraftigt  hållen  in¬ 
laga  gjort  samma  yrkande  som  Linné  samt  Cammar-Collegium  äfven  däri  in¬ 
stämt,  blef  detta  sistnämndas  förut  afkunnade  beslut  af  Kgl.  Maj:t  faststäldt 
»såsom  wäl  grundadt».  Och  därpå  beslöt  Gonsistorium,  att,  på  det  att  »berörda 
strögiödsel  så  mycket  bättre  må  förwaras  och  d  erm  ed  icke  något  underslef 
måtte  kunna  skje,  ett  plank  med  portar  omkring  giödselstället  skall  förfärdigas». 
Kort  därefter  afled  Burman,  hvarigenom  fred  vanns  från  det  hållet. 


1 12. 


Memorial  till  wördsamt  swar  på  Hans  Magnificences  remiss,  af 
Hr  Professor  Liclbecks1  bref,  gifwit  d.  6  februari  sistledne. 

1.  Om  ökedagsivärk  till  örtegården  äro  anslagne. 

R.2  Nej,  utan  då  sådane  behöfwas,  som  sällan  sker,  näm¬ 
ligen  endast  wid  ströets  förande,  accorderar  trägårdsmästaren  med 
någon  borgare  äller  bonde,  som  det  transporterar,  och  det  betalar 
af  Trägårdens  ordinarie  stat. 

2.  Huru  månge  frikarlar 3  bestås  till  örtagården. 

R.  Högst  20,  hwilket  antal  wij  doch  aldrig  antagit,  utan 
haft  mästedels  12  a  15,  altsom  många  krukor  och  lådor  warit  uti 
heta  orangeriet.  Ty  till  plantas  annuas  &  perennes,  som  stå  sub 
dio  fodras  föga  betiening;  men  då  4000  krukor  warit  uti  warma 
orangeriet,  hafwa  wij  haft  tillräckelig  hielp  af  förenämde  antahl. 
De  wäxter,  som  stå  i  kalla  orangeriet  med  Citroner  och  Laurier, 
fodra  föga  beswär,  hwarföre  jag  i  förstone  hade  tillräckelig  hielp 
af  8  frikarlar. 

Hwar  frikarl  gör  årligen  24  dagswärk,  utan  betallning. 

3.  Om  Giödsel  fås  af  aeademie  stallet. 

R.  Där  fås  strö,  som  doch  betalas  af  academke  trägårdens 
ordinarie  stat,  men  intet  någon  annor  giödsel;  då  ströet  brukts  i 


191 


clrifbänkarne,  anwändes  det  sedan  till  giödning  för  trägården,  att 
man  ej  behöfwer  kiöpa  giödsel. 

4.  Om  Gården  på  Academia  Gustaviana  rengiöres  ocli  träden 

putsas  &c. 

R.  Gården  rengiöres  äller  sköfflas  af  Academiens  frikarlar 
årligen,  utan  betallning. 

Trägårdsmästaren  planterar  och  klipper  träden  därstädes  år¬ 
ligen,  utan  att  därföre  begiäres  någon  wedergiellning,  ty  man  bru¬ 
kar  all  sparsamhet  på  academiens  stat,  intill  det  att  jag  inskaffat 
alla  wäxter  i  Botaniska  trägården,  utan  att  därföre  antingen  af 
academien  äller  örtegårdens-  stat  begiära  det  minsta. 

Carl  v.  Linné. 


Egenhändiga  originalet,  odateradt,  finnes  bland  Acta  till  Gonsistorii  aca- 
dernici  protokoll  för  den  26/2  1  7  63. 

1  Linnés  lärjunge  Erik  Gustaf  Lidbeck,  hvilken  1756  erhållit  den  i  Lund 
nyinrättade  professuren  i  naturalhisl.oria  och  som  nu  var  universitetets  rek¬ 
tor,  hade  af  Upsala  Consistorium  begärt  »underrättelse  om  Staten  för  Kongl. 
Örtegården».  Linné,  till  hvilken  ärendet  den  17  Februari  remitterats,  afgaf 
därpå  ofvanstående  svar.  Detta  kompletterades  genom  en  af  universitetets  d.  v. 
rektor,  Professor  L.  Hydrén,  undertecknad  skrifvelse,  hvari  meddelas,  »att  uti 
den  för  Kongl.  Academien  härstädes  reglerade  staten  af  1699  är  till  Hortum 
Botanicum  årligen  anslaget  270  dir  Smt»,  samt  att  »dessutom  bestås  följande 
betiening,  neml. 

l:o  En  ÖrtegårdsMästare,  som  århn  får  i  lön  300  dir  Sunt  och  därjämte 
50  dir  dito  mynt  till  hushyra. 

2:o  En  gesäll  med  200  dir  S:mts  årlig  lön. 

3:o  En  orangeriedräng  med  33  och  Vs  dir  Sunt  eller  100  dir  Kpr:mt  årlig 
lön,  hwarförutan 

4:o  till  Orangeriet  årlui  bestås  40  lass  wed  från  Kongl.  Academiens  hem¬ 
mans  skogar». 

De  här  meddelade  uppgifterna  kunna  belysa  de  ekonomiska  resurser,  som 
Linné  hade  till  sitt  förfogande,  då  han  gjorde  Upsala  botaniska  trädgård  till  en 
af  de  rikaste  och  berömdaste  i  Europa. 

2  R  =  respondetur  (svaras). 

3  Med  »frikarlar»  förstodos  arbetare,  som  voro  »skrifna  vid  universitetet», 
lydde  under  dess  jurisdiktion  och  därigenom  »egde  laga  försvar».  För  denna 
förmån  voro  de  förpliktade  att  för  universitetets  räkning  göra  ett  visst  antal 
icke  aflönade  dagsarbeten. 


192 


113. 


P.  M. 

Då  Academiae  Trägårdsgesellen  Hanke  tog  afsked  wid  wårfru- 
dagen,  och  den  andra  Gesellen  Broberg  än  icke  hemkommit  ifrån 
sine  utländske  resor,  som  lofwat  sig  återkomma  i  slutet  af  Maj  o, 
sökte  jag  obligera  Gesällen  Löfgren  att  påtaga  sig  hela  trägården; 
men  Löfgren  sade  sig  hafwa  tillräckeligt  arbete  af  halfwa  trä¬ 
gården,  att  han  ej  mera  kunne  uthärda,  jag  sökte  förmå  honom, 
som  ingen  annor  hielp  wore  att  tillgå,  emot  det  jag  lofwade  ho¬ 
nom  få  taga  hela  lönen,  näml.  för  sig  och  den  andra,  intill  den 
dag  Gesällen  Broberg  återkom mo. 

Hwar  om  jag  utbeder  mig  amplissimi  Consistorii  ratification  . 

Nu  har  Loefgren  giort  tiensten  ett  par  weckor  men,  af  arbete 
natt  och  dag,  war  [han]  i  går  så  swag,  att  jag  fruchtade  det  han 
i  dag  skulle  läggas  till  sängs. 

Om  nu  Loefgren  skulle  siukna,  som  är  allena  wid  trägården, 
hwilken  fodrar  dagelig  watning,  såning,  clrifning  och  skiötsel,  frå¬ 
gas  ödmjukast  quid  faciendum. 

Om  casus  existerar,  blifwer  ej  tid  att  wänta  på  Consistorii 
sammankomst;  wäxterna  fodra  åtminstone  dageligen  watning. 

Frågas  altså,  at  om  så  olyckelig  händelse  skulle  ske,  om  jag 
får  sända  en  expresse  till  Stockholm,  att  söka  få  någon  Gesäll  till 
des  han  blifwer  restituerad  äller  Broberg  hemkommer.1 


Linnés  egenhändiga,  odaterade  skrifVelse  finnes  bland  Acta  till  Consistorii 
academici  protokoll  för  den  30/4  1763. 

1  Consistorium  godkände,  livad  Linné  gjort  och  föreslagit. 


114. 

Memorial. 

Uti  Stipendio  Kåhreano,  för  hwilket  jag  är  Inspector,  har  den 
oreda  sig  yppat,  att  reserummet,  som  tilldeits  en  och  annan,  ej  ful- 
giorts  med  wärkelig  resa. 

Detta  reserum  war  först  gifwit  till  nu  warande  Theologiae 
Adjuncten  Annerstedt,  och  sedermera  till  Magist.  Wetterman,  af 


193 


hwilka  ingendera  anträdt  någon  utlänsk  resa,  förebärandes  de  dyre 
tider  och  närwarande  höga  wäxelcurse,  at  de  sig  ej  bärga  kunna 
på  främmad  ort  med  så  knappa  resépgr. 

Till  detta  Resestipendium  insatte  testator  i  Riksens  ständers 
banque  ett  capitai,  som  årligen  skulle  kasta  af  sig  400  Garoliner 
Specie  mynt.  Men  för  några  åhr  sedan,  då  detta,  med  andra  Ca¬ 
pital  er  i  Speciemynt  insatte,  måste  äfter  Riksens  högl.  Ständers 
godtfinnande  förwandlas  i  kopparmynt,  fingo  Stipendiaterne  i  stället 
för  400  caroliner  in  specie,  ej  mera  än  1224  dir  k:mt.  Hade  Sti¬ 
pendiaterne  fått  äfter  Testators  uträkning  400  Garoliner,  som  nu 
giälla  allmänt  i  handel  och  wandel  6  dir  stycket,  så  hade  de  haft 
2400  dir  k:mt,  i  stället  för  det  de  nu  allenast  få  hälften  äller  1224, 
och  då  hade  de  kanske  som  knappast  kunnat  bärgat  sig  wid  de 
närmaste  Academier  i  Tyskland;  där  emot  se  de  nu  sielfwa  omög- 
ligheten  till  utländsk  resa. 

När  detta  Stipendium  inrättades,  woro  wettenskaperne  ej  drifne 
hos  oss  till  den  högd,  som  nu  förtiden.  Då  nödgades  wåre  be¬ 
söka  utlänska  Academier,  att  förwärfwa.  sig  de  delar  af  wetten- 
skaper,  som  hemma  ej  kunne  winnas.  Där  emot  nu  förtiden  många 
utlänningar  låckas  hit  till  Academien,  att  lära  de  wettenskaper, 
som  hos  dem  ej  kunna  ärnås. 

Således  har  den  orsak  förswunnit,  som  existerade  på  testators 
tid.  Gå  wij  ock  till  sielfwa  experiencen,  lära  wij  finna,  att  de 
studerande,  som  fått  sådane  små  resestipendier,  sällan  med  dem 
kommit  längre  än  till  Gripswald,  Råstock  eller  Jena,  och  kanske 
där  kiöpt  sig  en  Magisters-titel,  men  för  öfrigt  har  jag  ej  sedt  att 
de  förkofrat  sig  i  några  lärdoms  grenar,  dem  de  ej  så  wähl  kun¬ 
nat  lärt  i  Upsala,  utan  att  i  onödigt  måhl  och  med  sin  egen  grava- 
tion  utföra  swänsk  mynt. 

Om  nu  en  Resa  på  detta  stipendium  är  oumgängelig,  men 
rese  summan  otillräckelig  och  ogiörlig,  föllier  att  antingen  bör  rese¬ 
stipendierna  gifwas,  emot  testators  willia,  endast  till  rike,  äller 
också  aldeles  stå  öde.  Där  äst  icke  resetiden  skulle  förkortasr 
lika  som  pgr:ne,  till  hälften,  och  att  stipendiaterne  fingo  upbära 
pgrme  för  3  åhr,  men  resa  allenast  halft  annat  åhr.  Äller  ock 
att  desse  små  reserum  förwandlades  till  hemram,  som  12.24  dir 
denna  tiden  kan  näppligast  bärga  en  studerande  wid  inländsk  aca- 
demie. 

Men  som  Stipendia  äro  strictissimi  juris,  att  ingen  dem  kan 
förklara  utom  högsta  machten,  underställes  om  Consistorium  Aca- 

Linnés  brefväxling  1.  J3 


194 


demicum  skulle  täckas  gå  in  till  Kongl.  Gancellie  Collegium  med 
denna  sak,  som  är  gemensam  med  flere  Stipendier,  att  den  under¬ 
kasta  Hans  K.  Maj:ts  nådigsta  godtfinnande,  på  dett  samma  Sti¬ 
pendium  må  komma  till  fult  skick. 

Ty  des  för  innan  blifwa  resesummorne  innestående  ofrucbt- 
löse;  Stipendiaterne  i  de  nedre  classerne  komma  ej  äfter  wanlig- 
heten  och  testators  disposition,  att,  åtminstone  hwart  tredie  åhr, 
flyttas  i  de  högre  och  profitablare  grader;  och  änteligen  det  öde 
rummet  i  detta  stipendio  vacant,  utan  att  någon  där  af  får  hugna  sig.1 

Carl  Linnaeus. 


Bland  Consistorii  academici  Acta  1763.  Odateradt,  helt  och  hållet  med 
Linnés  stil. 

1  Detta  Linnés  förslag  om  ändrade  bestämmelser  för  ifrågavarande  stipen¬ 
dium  synes  ej  hafva  föranledt  någon  åtgärd. 


115. 

Wid  Studiosi  Theels  ansökning  at  få  widare  innehafwa  sitt 
Stipendium  Helmfeldianum,  som  till  Facultatem  Medicam  af  Ampl. 
Consistorio  blifwit  remitterad,  så  är  jag  wäl  med  min  Collega, 
Herr  LifMedico  Aurivillio  af  then  mening,  at  han  thet  bör  mista, 
som  jag  ock  äfwen  warit  tillförene:  doch  som  jag  sedermera  kom¬ 
mit  i  säker  erfarenhet,  at  Studiosus  Theel,  hwilken  imedlertid  warit 
under  Professor  Acrells  dageliga  information,  och  thär  giordt  the 
progresser,  och  wist  then  adplication,  at  ingen  af  alla  Disciplar 
wisat  sig  till  Chirurgien  så  adplicable;  ty  nödgas  jag  härmed  yttra 
min  mening  särskildt. 

Lagarne  säja  positive,  at  ingen  utan  then,  som  wistas  wid 
Academien,  skall  njuta  stipendium,  och  blefwe  det  snart  bestält 
med  Academiska  inrättningen,  om  Stipendier  drogos,  under  hwarje 
förewändning,  thärifrån.  Lagarne  äro  gjorde  för  Stipendiernas  skull 
(och  ej  twärt  om)  till  ordnings  bibehållande.  Stipendierna  äro  gifne, 
at  underhålla  ungdom,  som  upammas  till  Rikets  tjenst. 

At  få  mycket  excellerande  Medicis  och  excellerande  Chirurgis, 
thärpå  grundar  sig  åtskillige,  ja  månge  betydande  medborgares 


195 


wälstånd.  Ty  måste  ock  Höga  Öfwerhetens  öma  omsorg  wara  at 
skaffa  sådana  i  riket. 

Thet  är  aldeles  öfwer  wår  Consistorielle  atmosphaere,  at  få 
limitera  uti  en  Lag,  som  dieterar,  at  Studiosus  Theel  bör  mista 
sitt  Stipendium,  såsom  then  thär  warit  från  Academien,  under  thet 
han  lärdt  Chirurgien  hos  Professor  Acrell,  men  som  Theel  warit 
et  så  rart  och  adplicabelt  ämne,  at  Prof.  Acrell  aldrig  haft  thes 
like,  och  altså  gifwer  thet  hopp,  at  han  warder  häruti  excellerande, 
så  utbeder  jag  mig  then  benägenhet  af  Ampl.  Gonsistorio,  at  thenna 
min  votering  må  få  följa  in  extenso,  med  underdån-ödmiukt  an¬ 
hållande,  at  hos  Hans  Kongl.  Maj:t  och  Illustriss.  Cancellarius  re- 
comm endera  thenna  ungkarl  till  samma  Stipendii  behållande,  ehuru 
Ampl.  Consistorium  ej  kan  limitera  Lagen,  emedan  härigenom  sö- 
kes  en  sådan  Chirurgus,  som  torde  blifwa  rar.  Till  bewekande 
skjäl  länder  ock  thet,  at  en  sådan  Stipendiarius  har  frihet,  at  då 
honom  tyckes,  på  några  år  besöka  utländske  Lärde,  hwarföre  icke 
ock  inländske?  Hans  ungdoms  fel,  at  ei  begärat  lof,  med  mera 
ordenteliga  wägar,  then  ursäktar  jag,  för  min  del,  gerna,  då  annat 
högre  preepondererar  i  samma  person,  allenast  han  straxt  infinner 
sig  vid  Academien,  och  ei  lemnar  et  högstskacleligt  prsejudicat. 1 


Originalet  till  denna  skrift  har  ej  anträffats  bland  Consistorii  academici 
Acta,  men  den  finnes  införd  i  protokollet  för  den  7/s  1763. 

1  Studeranden  Daniel  Theel  hade,  emedan  han  icke  under  terminen  varit 
närvarande  vid  universitetet,  förklarats  sitt  stipendium  förlustig,  men  anhöll  hos 
kanslern  att  få  behålla  detsamma.  Då  ärendet  förekom  i  Consistorium,  upp¬ 
läste  först  Professor  Aurivillius  ett  långt  och  skarpt  utlåtande,  hvari  han  be- 
stämdt  bestred  bifall  till  den  gjorda  ansökan.  Derefter  yttrade  sig  Linné  så, 
som  ofvan  meddelats.  Consistorium  beslöt  i  bref  till  kanslern  förklara  det  »sig 
icke  tilkomma  at  gjöra  någon  ändring»  i  sitt  förut  fattade  beslut,  men  hem¬ 
ställde,  om  ej  Theel  på  »anförde  skjäl  och  omständigheter»  skulle  »kunna  för- 
hjelpas  till  återfående  af  dess  innehafda  rum  i  Stipendio  Helmfeltiano».  Kanslern 
lät  honom  behålla  detsamma. 

Theel  ansågs  sedan  såsom  en  af  O.  Acrels  bästa  lärjungar  och  blef  öfver- 
direktör  för  arméens  medicinalväsen  i  Finland,  men  slog  sig  sedan  ned  i  Stock¬ 
holm,  där  han  gjorde  sig  »känd  för  serdeles  utmärkt  färdighet  och  lätthet  uti 
de  swå raste  kirurgiska  operationer»  (Sacklén)  och  tillika  såsom  dugande  landt- 
hushållare.  Han  dog  1795  vid  51  års  ålder. 


196 


116. 

Wördsamt  Memorial. 

Sedan  Academise  Trägårdsmästaren  Nietzel  dog  har  jag  oak¬ 
tad  all  hafd  möda  och  correspondence  ej  kunnat  få  någon  trägårds¬ 
mästare,  som  rätt  förstode  en  Academise  Trägårds  skiötsel,  ja  icke 
en  gång  en  beskedelig  gesell,  som  warit  wand  wid  academise  trä¬ 
gård,  hälst  staten,  i  desse  dyre  tider,  är  så  knapp,  att  en  Academise 
Trägårdsmästare  här  näppeligen  hafwer  så  mycket  om  dagen,  som 
en  dagkarl,  och  des  utom  är  förbunden  att  dageligen  uppassa  wid 
orangeriet  icke  allenast  söckne  dagar,  utan  ock  sielfwa  Söndagarne 
och  högtids-dagarne,  ja  äfwen  om  sielfwa  nätterne,  då  blåst  eller 
stark  köld  infaller. 

Således  har  jag  måst  draga  mig  fram  med  Löfgren,  som  för  ut 
war  endast  eldwachtare  wid  orangeriet,  och  måst  warit  glad  at 
hafwa  någon,  då  jag  annors  fått  ingen,  men  där  igenom  har  jag 
ock  mist  om  wintrarne  många  wäxter,  som  jag  swårt  äller  aldrig 
kunnat  reparera. 

Änteligen  fick  jag  Broberg  till  Trägårds  gesell,  som  wähl  i 
förstone  ägde  ringa  insicht  i  academisk  trägårds  skiötsel,  men  en 
brinnande  hog,  qwickhet  och  activitét  gjorde,  att  han  anseligen 
och  dageligen  tillwäxte  i  denna  förrättning,  att  jag  däraf  hade 
mycken  hugnad. 

Denna  tog  sig  före,  nästan  desperat,  att  med  ett  par  tomma 
händer  besöka  de  bäste  Trägårdar  i  Danmark,  Tyskland  och  Hol¬ 
land,  hwar  ifrån  han  hemkommit  än  mera  habiliterad. 

Nu  som  Löfgren  tycker  sig  hafwa  warit  längre  i  Trägården 
och  Broberg  [tycker  sig]  förstå  långt  bättre  Trägårds  skiötselen,  at 
den  ena  ej  will  stå  under  den  andra,  torde  snart  hända  att  Broberg 
togo  Trägårdsmästare  syssla  i  någon  annor  Trägård,  hälst  om  han 
sågo  sig  uppehållas  endast  med  blindt  hopp,  hwilket  woro  för  aca- 
demise  trägården  en  stor  förlust,  ty  att  få  någon  annan  med  lika 
hog,  drift,  vigeur  och  insicht,  där  till  ser  jag  ingen  utwäg. 

Det  är  dess  utom  ganska  nödwändigt  att  den  ena  står  under 
den  andra;  annors  händer  det  jag  några  gånger  ärfarit,  at  då 
ugnarne  i  orangeriet  äro  eldade,  gå  de  bort  och  den  ena  liter  på 
den  andra,  hwar  igenom  kan  ske  en  olycka,  som  aldrig  kan  re¬ 
pareras. 


197 


Ty  är  till  Eders  Magnificence  och  Amplissimum  Consistorium 
mitt  wördsama  anhållande,  att  Lars  Broberg  må  antagas  till  Aca- 
demiae  Trägårdsmästare  och  där  på  få  fullmacht  äfter  sal.  Nietzel, 
samt  där  på  aflägga  äfter  wanligheten  ed,  att  med  hans  wettenskap 
intet  må  förfaras  i  Trägården,  då  han  kan  antaga  nnder  sig  någon 
dräng  att  uppamma  wid  trägårds  skiötselen,  såsom  det  sker  wid 
utländska  Trägårdar,  då  här  igenom  icke  den  minsta  utgift  blifwer 
för  aerarium  academicum,  mer  än  tillförene.1 

Där  emot  får  jag  hos  Eders  Magnificence  och  amplissimum 
Consistorium  wördsamast  recommendera  gambla  Löfgren,  som  i  så 
många  åhr  tient  wid  academiae  trägården,  till  gunstig  åtanka. 
Herrar  Professores  Collegae  hafwa  flere  gånger  befalt  mig  skaffa 
sig  någon  Trägårds  mästare,  som  kunne  wara  dem  behielpelig  wid 
sine  private  Trägårdar,  hwar  till  de  wähl  ingen  ,  kunne  få  bättre 
än  Löfgren,  ty  ehuru  hans  minne  ej  blifwer  tillräckeligt  att  skiöta 
så  många  1000  örter  i  en  academisk  trägård  och  hans  kropp  tung 
att  klyfwa  upp  hwar  timma  för  ställningarne  i  orangerien,  är  wähl 
ingen  twifwel  at  han  bättre  än  wåre  andre  Trägårdsmästare,  skulle 
kunna  skiöta  kiöksträgårdar. 

Academien  har  ingen  Humblegårds  mästare,  som  tyckes  wara 
rätt  nödwändig,  hwar  till  Löfgren  kunne  antagas  och  Humble  gårds 
drängarne  stå  under  honom,  då  man  kunne  få  både  Humblegårdar 
och  private  Trägårdar  genom  dem  skiötte. 

Academiens  Humblegårdar  blefwo  fordom  skiänkte  åt  Profes- 
sorerne,  den  tiden  Humble  war  en  rar  wäxt  i  riket,  och  det,  att 
ungdomen,  som  utspriddes  öfwer  landet,  här  måtte  se  och  lära 
humble  planteringen,  hwilken  orsak  nu  intet  mera  existerar,  sedan 
hwar  bonde  lärt  den  konsten;  Hwarföre  och  åtskillige  warit  af 
den  tankan  att  humblegårdarne  ej  längre  borde  höra  under  Pro- 
fessorerne. 

Nu  existerar  ett  annat  ej  mindre  betydande  tillfälle,  då  sko- 
garne  dageligen  förminskas  och  hota  med  total  wedbrist.  Det  är 
onäkeligt,  att  giärdesgårdar  här  i  riket  consumera  en  oändelig 
mycken  skog  och  högsta  nöden  fodrar,  att  man  är  omtänkt  an¬ 
lägga  lefwande  häckar  i  stället  för  giärdesgårdar,  såsom  det  sker 
utom  lands;  men  desse  fodra  och  sitt  handelag.  Skulle  en  dehl 
af  Herrar  Professorerne  willia  anlägga  häckar  omkring  sine  humble 
gårdar,  woro  där  till  ingen  tienligare  än  Löfgren,  understödd  af  Hum¬ 
ble  gårds  drängarne,  utom  hwilken  jag  icke  nu  ser  någon,  som  dem 
bättre  skulle  kunna  anlägga.  Här  igenom  hade  studerande  ung- 


198 


domen  tillfälle  att  se  och  lära  huru  detta  rätt  bör  ske,  och  som 
den  sedan  utsprides  öfwer  hela  landet,  skulle  denna  konsten  snart 
blifwa  allmän,  men  en  otrolig  båtnad  för  fäderneslandet  och  med 
mycken  heder  för  H.  Professorerne.1 

Carl  v.  Linné. 


Egenhändiga  originalet,  odateradt,  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  acade- 
mici  protokoll  för  den  17  /  3  1764. 

1  »Detta  alt  pröfwade  Consistorium  Academicum  skäligt  at  til  alla  delar 
bifalla  och  gilla»  (Gonsist.  protok.)  Ehuru  Broberg  således  redan  då  blef  ut 
nämnd  till  Örtegårdsmästare,  var  det  först  den  6  Maj  1769,  som  han  »aflade 
med  hand  å  hok  Ed  att  skjöta  och  handhafwa  Academieträgården».  Han  inne¬ 
hade  sedan  denna  plats,  tills  han  1792  erhöll  afsked  med  lönens  bibehållande 
och  till  sin  efterträdare  erhöll  sonen  Gustaf  Adolf. 


117. 


Wid  den  af  Trägårdsgesällen  Löfgren  giorde,  och  med  mig 
communicerade  ansökningen,  att  blifwa  på  något  sätt  hugnad,  se¬ 
dan  han  tient  Academien  uti  16  åhr,  bör  jag  så  mycket  mera  in- 
tercedera,  som  han  stått  under  mitt  inseende,  och  där  wid  an- 
wändt  bästa  delen  af  sin  lefnad. 

Men  för  öfrigt  då  han  säger  sig  warit  i  academias  trägården 
Gesäll  i  8  och  mästare  i  8  åhr,  bör  jag  ärhindra,  att  han  aldrig 
warit  mästare,  utan  altid  gesäll,  fäst  academien  ej  kunnat  fä  nå¬ 
gon  mästare  öfwer  honom  alt  ifrån  Nietzels  död. 

Han  är  af  mig  icke  upsagd,  utan  hade  frihet,  nu  som  tillförene, 
tiena  i  academise  trägården,  som  gesäll,  om  han  det  gittat;  men 
han  har  denna  termin  intet  dagswärk  giort  i  academise  trägården, 
utan  twärt  om  antagit  och  förestått  slotsträgården. 

Af  den  knappa  academise  trägårdsstaten  kan  han  intet  be¬ 
komma,  hälst  academiae  Trägårdsmästaren  Broberg  hela  denna 
sommaren  haft  ett  oändeligt  arbete,  at  utan  gesäll  och  hielp,  både 
dag  och  natt,  skiöta,  så,  plantera  så  många  wäxter,  där  wähl  4000 
krukor  måste  dageligen  watnas,  hwarföre  han  af  egit  flere  gån¬ 
ger  måst  betala  den  sig  hulpit,  då  intet  en  menniskas  krafter  kun¬ 
nat  warit  tillräckelige.  Ty  är  ingenting  skiäligare  än  att  Trä- 


199 


gårdsmästaren  Broberg  bör  få  någon  upmuntran  af  gesälls  lönen, 
för  hwilken  han  äfvven  arbetat,  lika  som  Löfgren  fick  förleden  som¬ 
mar,  då  han  war  allena,  sedan  gesällen  afrest  och  Broberg  ännu 
war  på  sine  utländske  resor;  hwar  igenom  jag  slipper  att  falla 
Eders  Magnificence  och  Gonsistorium  beswärlig  med  ny  utgift.  Då 
man  tänker  äfter  huru  Trägårdsmästare  lönen  i  desse  dyra  tider 
ej  är  mer  än  hälften  emot  de  förre,  och  hwad  en  dagkarl  denna 
tiden  kostar,  kan  man  lätt  finna,  att  academiae  trägårdsmästarens 
lön  icke  är  så  stor  som  en  gemen  dagkarls;  hwilket  ock  warit 
orsaken  at  jag  på  flere  åhr  icke  kunnat  winna  någon  Trägårds¬ 
mästare,  som  med  så  ringa  lön  wore  behulpen.  Täckes  altså  Ed. 
Magnif.  och  Ampl.  Gonsistorium  tillstädia  att  Trägårdsmästaren 
disponerar  gesels  lönen  till  någon,  den  han  sielf  tager  sig  till  hielp? 
så  slipper  jag  beswära  med  ansökning  om  förökning  på  Trägårds¬ 
mästare  och  gesälls  lön,  som  älliest  blifwer  mig  oumgängelig,  om 
betiening  till  trägården  skall  winnas  och  behållas.  Hwar  och  icke 
kan  wähl  ingen  Trägårdsmästare,  som  äger  tillräckelig  capacitet, 
här  behållas.1 


Bland  Acta  till  Consistorii  academiei  protokoll  d.  Vio  1764;  odateradt,  helt 
och  hållet  med  Linnés  stil. 

1  Gonsistorium  godkände,  hvad  Linné  föreslagit.  Broberg  fick  sålunda 
uppbära  såväl  trädgårdsmästarens  som  ena  gesällens  lön,  «blifwandes  han  så 
hädanefter,  tills  widare,  som  hittills  ensam  answarig  för  Örtegårdens  behöriga 
skjötsel  och  skaffar  sig  hjelp,  genom  någre  antagande  lärlingar,  thet  bästa  han 
gitter,  utan  någon  ytterligare  Räntkammarens  gravation.» 


118. 

Memorial. 

D:r  Rothman  blef  tillsagd  förleden  höst,  att  wara  resefärdig 
aldra  senast  i  nu  innewarande  Majo  och  jag  antydd  att  honom 
det  notificera.1 

Han  begiär  af  mig,  såsom  Inspector  Stipendii,  pgrne  till  resan, 
genom  bref  för  14  dagar;  hwarpå  jag  swarade  honom,  att  han 
dett  skulle  begiära  af  Eders  Magnificence  och  Ampl.  Gonsistorium. 


200 


jag  afwachtar  Eders  Magirificences  ordres  här  till,  då  han  straxt 
skall  få  assignation  på  pgrne,  ty  hela  resestipendium  Kohreanum, 
som  D:r  Rothman  blefwit  tillagt,  har  gått  nu  till  slut. 

jag  har  lärt  af  förra  casu  att  ej  assignera  resestipendium  utan 
E.  M.  och  A.  Gons.  speciella  befallning,  ty  om  siukdom,  dödsfall 
äller  andra  äfwentyr  skulle  förhindra  resan,  kommo  jag  sielf  att 
sitta  i  sticket. 

att  begära  pant,  äller  ock  caution  wid  pgrnes  löftande  för  ett 
stipendium  af  des  innehafware  är  owanligt  och  obenäget;  ja  ofta 
för  en  ungkarl  nästan  omögligt. 

Älliest  ser  jag  för  min  dehl  ingen  ting,  som  förhindrar  honom 
att  få  pgrne,  mer  än  endast  Ed.  Magnificences  och  Ven.  Gonsistorii 
ordres  till  mig.2 

Carl  y.  Linné. 


Egenhändigt  original  bland  Acta  till  Gonsistorii  academici  protokoll  för  den 
4  Maj  1765. 

1  Göran  Rothman,  halfbror  till  den  ofvan  (s.  64)  omtalade  Jakob  Gabriel 
R..  var  född  1739,  och  dog  1778  såsom  e.  o.  assessor  i  Collegium  medicum. 
Företog  1773,  på  grund  al  ett  genom  ett  tripolitanskt  sändebud  i  Stockholm 
gjordt  anbud,  en  vetenskaplig  färd  till  norra  Afrika,  hvilken  färd  dock  på  grund 
af  svikna  löften  och  ringa  resekassa  lemnade  föga  utbyte;  efter  mångahanda 
utståndna  vidrigheter  återvände  han  1776  med  bruten  hälsa  till  fäderneslandet. 
Växtslägtet  Rothmannici  bevarar  hans  namn. 

2  Consistorium  beslöt  den  114  med  anledning  af  ofvanstäende  memorial,  att 
stipendiet  ej,  såsom  R.  önskat,  skulle  på  en  gång,  utan  för  ett  år  i  sender, 
till  honom  utbetalas,  och  den  29/9  anmälde  Linné,  att  han  »utgifwit  assigna¬ 
tion  på  resan».  Förmodligen  blef  Rothman  .ej  därmed  belåten,  iy  kort  däref¬ 
ter  upplystes,  att  han  ätersändt  penningarne,  »efter  han  icke  ärnade  resa». 


119. 

Wid  den  af  Amplissimo  Consistorio  med  mig  communicerade 
J.  Löfgrens  böneskrift,  praesenterad  d.  20  sistledne  November,  har 
jag  allenast  att  andraga  fölliande. 

Äfter  Eldwachtarens  Lindstedts  död  antogs  Löfgren  att  till 
orangeriet  hugga  weden,  elda  orangerien  och  aftaga  dageligen  luc- 
korne,  ty  han  war  för  och  stark  karl. 


201 


Emedlertid  som  Academise  trägården  ständigt  tilltog  i  mycken¬ 
het  af  wäxter,  att  trägårdsmästaren  Nietzel  ej  kunne  utstå  med 
deras  skiötsel  allena,  måste  han  hafwa  någon  hielp.  Gesäller  kunne 
intet  fåss,  ty  staten  war  för  knap,  därföre  måste  Nietzel  låta  sig 
åtnöja  med  Löfgren  att  watna  och  hielpa  i  de  gröfre  wäxters  skiötsel. 

Änteligen  blef  Tr.  Nietzel  död;  jag  hörde  på  alla  håll  äfter 
Trägårdsmästare  förgiäfwes,  ty  dyrheten  hade  tilltaget,  att  Trä- 
gårdsmästare  lönen  blifwit  alt  förswag  till  underhåll,  och  måste 
altså  wara  glad  att  få  nyttia  Löfgren,  som  redan  lärt  något,  ty 
älliest  hade  jag  ingen  utwäg.  Löfgren  gjorde  så  mycket  som  han 
förstod;  hans  åhr  tilltogo,  han  blef  tung,  styf,  owig  och  andre  swag- 
heter  tilltogo  med  minnets  aftagande,  hwar  af  hände  att  många 
wäxter  förginges,  och  då  jag  frågade  där  äfter,  begiärte  han  sitt 
afsked,  ei  en  utan  flere  gånger;  jag  måste  wara  nögd  och  räkna 
för  förmon  att  häldre  äga  honom  än  ingen;  Till  änteligen  nuvva- 
rande  Trägårdsmästaren  hemkom  ifrån  sine  resor,  där  han  för¬ 
skaffat  sig  god  insicht  i  trägårdsmästare  wettenskapen,  och  ägde 
därtill  både  drift,  minne  och  skickelighet,  hwarförhan  på  mitt  för¬ 
slag  af  Ampl.  Consistorium  blef  med  Trägårdsmästare  fullmacht 
försedd.  Löfgren  war  hela  tiden  äfter  Nietzels  död,  såsom  Gesell 
i  Trägården  och  aldrig  antagen  till  mästare.  Han  förtröt  att  Trä- 
gårdsmästar  Broberg  skulle  wara  mästare  och  wille  icke  giöra 
tienst  under  honom,  jag  tillböd  honom  att  wara  gesell,  såsom 
för  ut,  dett  han  wedersakade.  Att  upsäga  honom  förut  hade  icke 
warit  gagneligt  för  Academiens  Trägård;  ej  häller  nödigt,  ty  ho¬ 
nom  lämnades  att  blifwa  gesell,  som  tillförene,  allenast  att  stå 
under  sin  mästare.  Han  hade  ock  flere  gånger  upsagt  sig  sielf. 
Således  skildes  Löfgren  ifrån  trägården  af  sig  sielf,  och  ifrån  wår- 
fru-dagen  gick  ej  mer  in  i  Trägården  att  giöra  något  arbete. 

Men  för  öfrigt  som  Löfgren  tient  i  Academiae  trägården  hela 
16  åhren  och  altså  där  anwändt  sin  bästa  tid  och  lefnad,  samt 
hulpit  att  rädda  mycket,  då  andra  ej  kunne  fåss,  tyckes  han  för- 
tiena  Eders  Magnificences  och  Ampl.  Gonsistorii  benägna  hogkomst 
och  till  slut  blifwa  hogkommen  med  någon  nåde  gåfwa. 

Man  wet  des  utom,  huru  här  i  staden  äro  många  trägårdar 
och  inga  Trägårdsmästare  att  tillgå,  så  att  ägare  af  slike  Trä¬ 
gårdar  äro  besynnerligen  om  wåren  utan  all  hielp  att  så,  beskiära 
träden,  ympa  &c.;  ty  woro  wähl  en  af  de  mycket  angelägna  saker, 
att  hafwa  någon  tillgång  till  trägårdsmästare.  Ingen  där  till  kunne 
föreslås  tienligare  än  Löfgren,  som  åt  minstone  förstår  wähl  att 


202 


skiöta  och  uphielpa  kiöksträgårdar,  hwarför  han  borde  hos  oss 
conserveras,  som  äfwen  denna  sysslan  är  en  af  de  nödigaste  för 
nationen.  Altså  får  hos  Eders  Magnificence  och  Ampliss.  Consisto- 
rium  jag  ähran  wördsamast  recommendera  denna  Loefgren  till 
nådig  åtanka.1 

Carl  v.  Linné. 


Linnés  egenhändiga,  odaterade  skrift  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  aca- 
demici  protokoll  för  den  3'7u  1765. 

1  Consistorium  beviljade  Örtegårdsgesällen  Löfgren  »till  nägot  understöd 
på  sin  ålderdom  i  ett  för  alt  450  dir  K:mt»,  men  någon  ärlig  pension  kunde 
ej  lemnas  »såsom  ländande  till  Statens  gravation». 


120. 

Emädan  inrättningen  af  Stipendio  Faltsburgiano  påbjuder,  att 
det  må  alternera  emellan  samtelige  Faculteter  här  wid  Academien, 
och  det  redan  warit  utdelt  både  i  Facultate  Theologica  och  Juri- 
dica,  uti  hwilken  sednare  det  nyligen  blifwit  vacant,  har  Consi¬ 
storium  Academicum  det  täckts  remittera  i  ordning  till  Facultatem 
Medicam,  att  deröfwer  inrätta  underdånigst  förslag; 

Ty  har  Faculteten,  enligt  Tabulas  Testamenti,  här  till  allmännt 
intimerat,  och  sedermera,  efter  14  dagar,  de  sökande  examinerat. 

Sökande  hafwa  warit  följande: 

Sahlberg,  Johan,  Holmensis,  Medicinse  Candidatus. 

Wenman,  Carl,  Uplandus,  Medicinse  Candidatus. 

Le  Moine,  Wilhelm,  Holm.  Philosoph.  Magister. 

de  Rogier,  Gideon,  Ostrogoth.  Pliilos.  Magister. 

Gråberg,  Gothoburgensis. 

Berlin,  Anders,  Angermannus. 1 

Af  desse  sex  sökande  hafwa  sedermera  sig  denna  ansökning 
afsagt,  nämligen  Gråberg,  som  ej  stadigt  tror  sig  här  kunna  wi- 
stas;  Sahlberg,  som  ärnade  sig  på  Ost-indiskt  skepp  såsom  Chi- 
rurgus.  Wenman  är  wäl  i  samma  dessein,  tänker  äfwen  wid  nästa 
promotion  antaga  graden  och  quittera  Academin,  att  han  således 
det  ej  länge  nyttja  kunde. 


203 


Alltså  har  Faculteten  funnit  sig  föranlåten,  att  på  underdånigt 
förslag  uppföra  följande  beskedeliga  och  flitiga  Medicinse  studiosos 
nämligen: 

l:o  de  Rogier,  Gideon,  Philos.  Magist.  Ostrogothus.  Probst-son, 
född  1738,  blef  student  1757,  promoverades  till  Magister  1764. 
2:o  Le  Moine,  Wilhelm,  Philos.  Magist.  Holmensis,  född  1736,  miste 
sina  föräldrar  då  han  war  7  år,  blef  student  1756,  fick  Ma- 
gister-bref  från  Gripswald. 

3:o  Berlin,  Andreas,  Medicinse  studiosus,  Angermannus.  Befall- 
ningsmans-son,  född  1746,  student  1765. 

Att  detta  Facultatis  Medicse  underdåniga  förslag  må  Hans 
Kongl.  Höghet,  denna  Academiens  nådigste  Canceller,  underställas, 
som  enligt  Tabulas  Testamenti  täckes  utnämna  den,  som  samma 
Stipendium  kommer  att  åtnjuta,  är  hwad  hos  Consistorium  Aca- 
demicum  Facultas  Medica  härmed  wördsamt  bordt  anhålla. 

Carl  v.  Linné 
Fac.  Med.  Decan. 


Bland  Acta  till  Consistorii  Academici  protokoll  för  1766.  Endast  under 
skriften  af  Linnés  hand. 

1  Beträffande  de  här  uppräknade  torde  följande  böra  nämnas:  Johan  Sal- 
berg,  se  ofvan  sid.  95.  —  Carl  Henrik  Wänman,  se  sid.  98.  —  Wilheem  le 
Moine,  slutligen  bruksläkare  i  Västmanland,  död  1790.  —  Gideon  Herman  de 
Rogier,  död  1814;  sökte  ingen  plats  och  befattade  sig  ej  med  praktik,  utan 
lefde  som  rentier.  —  Johan  Martin  Gråberg,  född  1741,  provincial-medicus  i 
Värmland,  död  1793.  —  Anders  Berlin,  född  1746,  företog  i  sällskap  med  en 
ung  engelsman  1773  en  vetenskaplig  forskningsfärd  till  Guinea,  hvarest  han  ef¬ 
ter  blott  några  få  månaders  förlopp  afled. 


121. 


Memorial. 

Straxt  äfter  sal.  LifMedici  Aurivillii  högt  beklageliga  frånfälle 
hände  och  den  olyckan  wid  Nosocomium,  att  kokerskan,  som  med 
mycken  sorgfällighet  wårdat  de  siuke  i  Nosocomio  och  försedt  dem 
med  mat,  äfwen  afled,  samt  hennes  piga  af  samma  siukdom  lades 


204 


dödsiuk.  Patienterne  kunna  ej  wara  utan  tillsyn,  så  af  mat,  som 
Medicamenter,  och  att  här  om  conferera  med  det  sorgbundna  sal. 
LifMedici  Sterbhus  woro  icke  nu  lämpeligt.  Ty  tillsade  jag,  som 
Decanus  Facultatis  medicinse,  Adjuncten  H:r  D.  Sidrén,  att  oför- 
töfwat  gå  till  Nosocomium,  där  att  icke  allenast  tillse  det  de  siuke 
blefwo  tillbörligen  med  Medicamenter  försedde,  utan  ock  med  mat 
underhållne,  och  att  där  om  lämna  mig  dehl,  såsom  Decano,  som 
åligger  att  se  till,  det  alt  går  ordenteligen  i  faculteten. 

Nu  sedan  provincen  kommer  att  concurrera  med  understöd 
till  Nosocomium,  föllier  ock,  att  deras  siuka  måste  ej  aldeles  för- 
skiutas,  då  de  finnas  kunna  hielpas,  så  mycket  mögeligt  är  och 
nosocomii  stat  tillåter,  jag  har  äfwen  tillsagt  Dr.  Sidrén  att  under 
vacancen  dem  skiöta,  och  tillstädia  Medicinse  alumnos  wara  till¬ 
städes  att  bese  siukdomarnes  kienntekn,  prognoses,  indicationer, 
curer  &c.,  det  han  sig  godwilligt  åtagit,  under  det  att  jag  hafwer 
öfwerinseendet,  såsom  Decanus. 

För  öfrigt,  som  här  äro  många  studiosi  Medicinse,  underställer 
Consist.  Academicum  jag  wördsamast,  om  icke  det  woro  nödigt, 
att  under  terminen  och  vacancen,  H:rr  Doct.  Sidrén  läste  praxin 
Medicam  publice,  och  då  cadavera  existera,  att  Prosector  anatomi- 
cerade  och  wiste  structuram  partium  corporis  humani,  och  alt 
detta  att  ej  medici  hitkomne  nödgades  gå  till  stockholm,  för  det 
de  här  ej  fingo  tillräckelig  underwisning.1 

C.  Linné. 

Egenhändigt,  odateradt  original  bland  Acta  till  Consistorii  academici  pro¬ 
tokoll  för  den  7/s  1767. 

1  Consistorium  gillade,  hvad  Linné  åtgjort,  och  hemställde  till  honom,  att 
han  »wille  än  widare  .med  sådant  sitt  inseende  fortfara»,  äfvensom  draga  för¬ 
sorg  om  undervisningens  upprätthållande. 


122. 

Till  Chemiska  Professionen  efter  H:r  Professor  Wallerius  wo- 
terar  jag  på  fölliande: 

l:o.  Laborator  äller  Chemise  Adjuncten  Magister  TxDström1 
som  uti  9  åhr  warit  wid  Professionen,  sedt  och  förrättat  alla  ope- 
rationes  chemicas,  föreläsit  privati m  Dosimacien  och  flere  chemi- 


ske  delar;  har  des  utom  besedt  de  mäste  Bergwärken  i  Riket  och 
besynnerligen  lagdt  sig  på  Mineralogien,  samt  samblat  och  för¬ 
skaffat  sig  en  anselig  stensambling  äller  Museum  Lapideum  och 
förstår  Stenkiänningen  af  grunde. 

2:o.  Adjunctus  Philosophise  Magister  Tobern  Bergman,2  som 
en  af  wåra  bäste  subjectis  academicis.  Han  har  på  kort  tid  åda- 
ga  lagt,  hwad  ett  exellant  genie  med  outtrottelig  flit  kunnat  ut¬ 
rätta  uti  de  mathematiske  och  physicaliske  wetenskaper,  at  jag  är 
helt  försäkrad,  det  han,  om  någon,  kan  uparbeta  sig  i  denna  we- 
tenskapen  och  blifwa  en  lysande  läromästare  wid  detta  universitet 
äfwen  i  denna  wetenskapen. 

3:o.  Amiralitets  Medicus  Doctor  Hiortzberg3  i  GarlsGrona, 
som  för  ut  wid  Ghemiska  Professionen  warit  Docens,  och  tillika 
förstår  de  delar  af  Professionen,  som  ingå  uti  sjelfwa  Medicinen. 

Magister  Wibom  torde  äfter  flere  åhr  blifwa  wärdig  att  föras 
på  förslag  till  chemisk  profession,  som  nu  är  ung,  och  Kewenter 
har  redan  utwaldt  annnat  vitae  genus.4 

Carl  Linné. 


Egenhändigt,  odateradt  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
den  25/4  1  7  6  7. 

1  Anders  Philip  Tidström,  född  1723,  kemie  adjunkt  i  Upsala,  död  1779. 
Utsågs  af  Linné  att  dels  för  Tessins,  dels  för  drottningens  räkning  göra  resor 
i  åtskilliga  delar  af  Sverige  för  att  »der  samla  tjenliga  Cabinettstycken  i  rena 
och  snygga  stuffer  af  alla  de  åtskilliga  malmer,  druser,  gyttringar,  fossilier, 
bergarter  och  synnerliga  stenarter»,  hvilket  han  fullgjorde  till  Lhnés  fulla  be¬ 
låtenhet.  Han  var  dessutom  en  gerna  sedd  gäst  i  Linriéiska  familjen  för  sitt 
glada  skämt  och  sina  kvicka  infall,  livaraf  Linné  fann  en  välbehöflig  rekreation 
efter  sitt  forcerade  arbete. 

2  Torbern  Bergman,  född  1735,  död  1784.  Var  under  sin  studenttid  en 
af  Linnés  mest  framstående  lärjungar,  blef  1758  docent  i  fysik  samt  1761  ad¬ 
junkt  i  matematik  och  naturkunnighet;  sedan  en  frejdad  kemist  och  derjemte 
författare  af  åtskilliga  naturalhistoriska  skrifter. 

3  Lars  Hjortzberg,  född  1727,  död  1789,  blef  docent  i  kemi  vid  Upsala 
universitet  1753  och  därefter  adjunkt  i  medicin  1758. 

4  Consistorii  förslag  blef  med  knapp  majoritet:  1.  Bergman,  2.  Hjortzberg, 
3.  Tidström.  Kgl.  Maj:t  utnämnde  den  förstnämnde. 


206 


123. 


Utclrag  af  Faeultatis  Medicae  protokoll  1767  d.  7  Maji. 

Sedan  Amplissimum  Consistorium  Academicum  täckts  med 
Facultate  Medica  communicera  deras  ansökningar,  som  sig  anmält 
till  successionem  widj  Professionem  Medicam  practicam  &  anatomi- 
cam,  äfter  salig  LifMed.  Anrivillius,  har  Faculteten  tagit  de  samma 
i  öfwerwägande  och  funnit  sig  föranlåten  med  fölliande  sin  tanka 
inkomma. 

De  sökande  äro  H:r  Professor  Roland  Martin 

H:r  Assessor  Joh.  Gust.  Wahlbom 
H:r  Adjuncten  Jonas  Sidrén.  1 

Alla  desse  sökande  äro  wid  en  och  samma  Promotion  1751 
till  Doctores  Medicinae  proclamerade,  den  tiden,  då  de  bäste  och 
solidaste  Medici  upodlades  här  wid  Academien,  nämligen  för  än 
Medicinae  Alumnorum  cursus  blef  delt  emällan  Upsala  academie 
och  Stockholm,  och  då  Medicinae  studiosi  förskaffade  sig  en  solid 
erudition  att  bygga  på  innan  de  angrepo  praxin  medicam. 

Faculteten  har  ännu  i  frist  [!]  minne  de  ansökandes  gjorde 
Specimina  academica  disputando  pro  gradu,  som  redan  den  tiden 
woro  så  tillräckelige,  att  man  ej  bättre  kunne  önska.  Des  utom 
hafwa  de  sökande  sedermera  aflagt  så  många  prof  af  solid  erudi¬ 
tion  uti  Medicinen,  att  de  af  allmänheten,  af  Faculteten  och  K. 
Gollegio  Medico,  samt  af  alla  Medicis  Patriae  äro  ärkiende  för  de 
habilaste  och  lärdaste  Medicis;  så  att  Faculteten  finner  sig  icke 
hafwa  af  nöden,  wid  detta  tillfället,  begiära  af  dem  några  Speci¬ 
mina  disputando,  äfter  de  alla  prsesterat  långt  större  prof,  än  de 
som  kunna  wisas  uti  en  disputation,  utan  ärkienner  dem  alla  tre 
för  competente  sökande. 2 

Men  hwad  rangeringen  angår  finner  Faculteten  mera  swårig- 
het,  som  deras  skickelighet  och  capacitet  samt  merite  äro  i  sådan 
jämnwicht,  att  man  näppeligen  kan  finna  differencen;  ty  alla  tre 
äro  promoverade  på  en  och  samma  gång,  alla  disputerade  pro 
gradu  med  lika  styrka  och  heder,  alla  hafwa  rest  utom  lands  och 
där  giort  gagn,  alla  hafwa  distinguerat  sig  i  nogon  parte  Profes¬ 
sionis,  alla  hafwa  gifwit  tydeliga  prof  af  förfarenhet  i  Anatomien, 
alla  hafwa  warit  äller  äro  Medici  practici. 


207 


Detta  är  hwacl  Faeultas  Medica  för  sin  clehl  kunnat  lämnat 
til  uplysning. 

Till  föllie  här  af  jag  som  nu  enda  warande  Ledamot  finner 
mycken  swårighet  att  rangera  de  sökande ;  ställer  dem  därföre 
äfter  den  tid  de  warit  uti  wärkelig  tienst. 

1.  Hrr  Doctor  Jonas  Sidrén,  som  icke  allenast  fått  första  full¬ 
makten,  att  wara  Adjunctus  Medicinae  här  wid  Academien  1750, 
förr  än  de  andre  kommo  i  tienst,  utan  ock  alt  sedermera  giort 
docenteuren  till  sitt  hufwudwärk,  utan  att  affectera  något  ombyte, 
altså  förskaffat  sig  den  habilitet  uti  Academiska  studier  och  före¬ 
läsningar,  som  ej  utan  tid  winnes,  och  likwähl  är  så  mycket  be¬ 
tydande  för  discentes.  Har  här  inom  wärket  tient,  som  Adjunctus, 
på  1 7 : cle  åhret,  utan  att  engång  söka  förbättring  på  Caracter; 
under  samma  tid  och  förr  än  Prosectors  syslan  warit  lönt,  äfwen 
den  hederligen  förrättat;  haft  årligen  den  anseligaste  praxis  me¬ 
dica  i  staden,  samt  tillika  warit  anförtrodd  af  Facultate  Medica  att 
förestå  Sättra  Sur- brunn.  Han  är  dess  utan  en  af  wåra  solidaste 
Physiologis  i  riket. 

2.  H:r  Professor  Roland  Martin,  som,  sedan  han  1752  warit 
Provincial-Medicus  i  Halland,  blef  constituerad  Anatomise  Professor 
i  Stockholm  1756,  där  han  således  uti  11  åhr  flitigt  prosecerat 
cadavera  humana,  och  informerat  med  all  accuratesse  och  idog¬ 
het,  så  uti  Anatomien  som  Chirurgien.  Man  är  allmänt  öfwer- 
tygad,  att  han  är  en  af  de  solidaste  Anatomicis  fäderneslandet 
fram  alstrat. 

3.  H:r  Assessor  Joh.  Gust.  Wahlbom,  som  blef  uppförd  på 
förslag  till  Adjuncturam  meclicam,  tillika  med  D:r  Sidrén  1750, 
hemkommen  från  sine  resor  blef  1754  Provincial-medicus  i  Cal- 
mare  och  för  sin  skickelighet  hedrad  1755  med  Assessors  charac- 
ter,  har  igenom  de  årligen  till  Colleg.  medicum  ingifne  relationer 
öfwer  sine  patienter,  som  af  trycket  utkommit,  bewist  sig  äga  den 
solidasta  grund  uti  praxi  medica,  Anatomie  och  Chirurgie,  så  att 
han  är  wähl  ofelbart  en  af  wåra  starkaste  Practicis  i  riket. 3 

Carl  v.  Linné 
nomine  facult.  Med. 

Decanus. 


208 


Egenhändigt  original,  odateradt,  bland  Acta  till  Consistorii  academici  pro¬ 
tokoll  för  den  n/5  1767. 

1  Roland  Martin,  född  1752,  död  1788.  —  Om  J.  Sidrén  och  J.  G.  Wahl¬ 
bom  se  ofvan  sid.  58. 

2  Uppenbart  är,  att  Linné,  hvilken,  såsom  den  ende  tjänstgörande  medici¬ 
ne  professorn  var  skyldig  att  afgifva  »fakultetens»  utlåtande,  kände  det  högeligen 
motbjudande  att  förklara  någon  af  de  sökande  underlägsen  de  andra  i  meriter, 
och  därför  gjorde  han  det  ena  försöket  efter  det  andra  för  att  undvika  detta. 
Då  han  först  inlemnade  ofvan  meddelade  handling,  var  den  här  afslutad 
med  » nomine  Facultatis  Medicce  Carl  v.  Linné,  Decanus»,  men  dessa  ord 
blefvo  öfverstrukna,  då  ett  bestämdare  uttalande  af  honom  fordrades.  Han 
tilläde  da  det  därpå  följande  till  och  med  meningen  »Detta  är  —  —  —  upp¬ 
lysning»,  hvarunder  han  åter  tecknade  »Carl  v.  Linné,  fac.  Med.  Decan.» 
Äfven  detta  måste  öfverkorsas,  emedan  ett  definitivt  upprättande  af  förslag 
ej  längre  kunde  undvikas.  Han  kompletterade  då  skriften,  så  att  den  blef  så¬ 
dan,  att  den  kunde  i  Consistorium  föredragas,  och  så  fick  han  ändtligen  för 
tredje  och  sista  gången  därunder  teckna  sitt  namn. 

3  Consistorii  förslag  blef  nästan  enhälligt  lika  med  det  af  Linne  uppgjorda, 
och  Kgl.  Maj:t  utnämnde  Sidrén. 


124, 

Magnifice  D:ne  Rector. 

Hos  Eders  Magnificence  får  jag  ödmiukelig.  recommendera 
studiosum  D:m  Eric  Schultz,  hwilken  är  en  beskedelig,  skickelig 
och  flitig  ungkarl,  men  där  jämte  både  siuk  och  fattig.  Han  har 
i  flere  åhr  warit  plågad  af  Hypochondrie  och  kostat  på  sig  anse- 
ligt,  nu  där  till  fått  förswagade  ögon.  För  honom  är  all  ting  få¬ 
fängt,  om  han  ej  får  dricka  brunnen,  men  då  lämna  sin  condition 
och  hafwa  intet  till  underhåll,  ty  att  lefwa  på  watn  och  bröd  är 
swårt,  men  än  swårare  på  watn  allena. 

Hos  Eders  Magnificence  supplicerar  jag  för  denna  beskedelige 
och  flitige  studenten,  det  täcktes  Eder  Magnificence  i  Amplissimo 
Consistorio  academico  föredraga  hans  omständighet  att  få  så  myc¬ 
ket  af  cassa  studiosorum,  som  han  kunne  hålla  sig  med  wid  brun¬ 
nen;  jag  är  wiss  på  att  ingen  som  kiänner  honom,  har  samwete 


209 


att  dett  afslå,  ty  han  är  icke  wan  att  betla  sig  fram  och  föllo  ej 
häller  nn  beswärlig,  om  där  gifwits  någon  annor  wäg;  men  dett 
är  fåfängt  utom  brunscur.1  jag  förbi. 

Eders  Magnifisences 
ödmiuke  tienare 
Carl  v.  Linné. 

Odateradt;  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  23/& 
1767.  Helt  och  hållet  med  Linnés  stil. 

1  Consistorium  beviljade  stud.  Schultz  »till  något  understöd  under  före¬ 
stående  Brunscur  samt  i  des  stora  torftighet»  150  dir  kpmt  ur  Cassa  studio- 
sorum. 


125. 


Wördsamt  Memorial. 

Eders  Magnificence  och  Herrar  Professorer,  mine  hederwärde 
och  lärde  Collegae,  som  städse  burit  ett  ömsint  och  upmärksamt 
öga  på  de  studerande,  lära  otwiflachtigt  ännu  hafwa  Magist.  Hern- 
quist1  uti  friskt  minne,  som  för  få  åhr  sedan  lämnade  denna  Aca- 
demien. 

H:r  Mag.  Hernquists  ärbara,  dygdiga  och  mogna  upförande 
under  all  den  tid  han  här  wid  Academien  wistades,  samt  hans 
outtrotteliga  flit,  genom  hwilken  han  distinguerade  sig,  snart  sagt, 
uti  all  literature,  giorde  att  hwar  och  en  af  oss  räcknade  honom 
ibland  de  hederligaste  och  wärdigaste  Magistrer. 

Denne  Magister  blef,  för  några  åhr  sedan,  af  Höga  öfwerhe- 
ten  utwald,  att  resa  till  Marseille,  där  att  lära  Hippiatriquen ;  det¬ 
ta  äfterkom  han,  och  med  sin  wanliga  outtrotteliga  flit  penetre¬ 
rade  han  denna  konsten,  på  lika  sätt  som  han  här  förut  penetre¬ 
rat  de  mäste  wettenskaper.  Dett  underhåll,  som  honom  af  Öfwer- 
heten  war  tillslaget,  kom  under  sista  Riksdag,  för  rikets  och  ti- 
dernes  knappa  omständigheter  att  indragas,  och  han  [blef]  såle¬ 
des  lämnad  wärnlös  i  ett  främmat  och  dyrt  land. 

Således  blef  en  lärd  och  idog  Landsman,  just  då  han  först 
skulle  få  hoppas  smaka  fruchten  af  alt  sitt  arbete,  lämnad  åt  ett 
blindt  öde,  utan  en  enda  betta  bröd  att  stoppa  i  sin  hungrande 

Linnés  brefväxling  1.  ]4 


210 


mage.  Han  hade  och  redan  warit  förgången  af  armod,  om  ej  de 
solide  wettenskaper,  som  han  af  Eder  M.  H.  här  wid  Academien 
insupit,  gifwit  honom  här  och  där  en  stickpenning  att  kiöpa  sig 
en  måltid  mat,  då  han  i  Paris  kunnat  råkat  någon  yngling,  som 
haft  lust  att  lära  något  litet  i  Moralen  äller  Matthesi,  i  Botaniquen 
äller  Chemien  &c.2  Men  i  en  så  dyr  ort  har  detta  warit  så  ringa, 
att  det  altid  wardt  otillräckeligt  till  mat,  husrum,  kläder  och  hem¬ 
resa. 

Uti  bref  till  mig  från  Paris,  för  några  dagar  sedan,  beskrif- 
wer  och  beklagar  han  sitt  öde,  med  så  rörande  ordasätt,  att  de 
kunna  röra  stenar  och  resa  håren  på  ens  hufwud,  och  lägger 
där  till  detta:  Förutan  närwarande  tids  omständigheter  plågar 
mig  åtankan  om  framtiden;  jag  är  lämnad  utan  understöd ,  men 
bunden  till  min  frihet  och  upoffrad  till  ett  blindt  öde.  Hade  ej 
Herrar  Professorerna  bisprungit  mig  med  hielp  och  understöd,  hade 
mitt  elende  ivarit  i  den  högsta  grade.  Osäker  om  mig  sielf  brå¬ 
kar  jag  mitt  hufvud  med  hivad  jag  lärdt;  ibland  Maréebaux  är  jag 
Maréebal,  ibland  Mathematicos  passerar  jag  för  en  af  deras  hop , 
men  sielf  ivet  jag  ej  hivad  jag  är;  en  olycka  som  är  starkare  än 
andra.  Ach  att  någon  Gynnare  kunne  förhielpa  mig  till  något 
ivist  brödstycke ,  där  i  jag  kunde  giöra  nytta ,  det  måtte  ske  med 
hivilka  ivilkor,  som  möglige  är  o. 

Alla  som  älska  wettenskaper,  hwar  ibland  mine  hederwärde 
H:r  Collegae  lysa,  kunna  intet  annat  än  älska  och  taga  dehl  uti 
deras  öden  som  dem  idka,  samt  promovera  dem,  som  sig  med 
wettenskaper  distinguera;  låtom  oss  därföre,  af  priswärdig  pläg- 
sed,  se  till  om  icke  något  tillfälle  kan  gifwas  att  rädda  en  wärdig 
Landsman  ifrån  undergång  på  en  främmad  och  dyr  ort. 

Här  äro  till  exempel  många  stipendier,  af  hwilka  somlige  i 
senare  tider  warit  så  knappa,  att  ingen  på  dem  kunnat  resa  till 
utrikes  orter;  här  äro  uti  somliga  öfwerskotsmedel,  som  ännu  stå 
inne  och  kanske  intet  nyttigare  kunne  emplojeras,  med  kanske  än 
fiere  möglige  utwägar,  om  wij  med  samblad  hog  söka  att  hielpa 
en  idog  och  olyckelig  landsman,  som  utom  sitt  eget  förwållande 
råkat  i  elende. 

Då  jag  detta  understår  mig  lämna  till  Eders  Magnificences 
och  Mine  Wärda  H:r  Collegers  behiärtande,  anhåller  jag  wördsamast, 
att  en  prässande  omständighet  ej  lägges  ad  acta,  ne  dum  delibe- 
ratur  pereat  Saguntum.3 


Carl  Linné. 


21 1 


Egenhändiga,  odaterade  skrifvelsen  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  aca- 
demici  protokoll  för  den  5/ 12  1767. 

1  Peter  Hernqvist,  född  1726,  student  i  Upsala  1750  och  filosofie  doktor 
i  Greifswald  1751,  beslöt  på  Linnés  uppmaning  att  egna  sig  åt  den  dittills  i 
wårt  land  alldeles  försummade  veterinärvetenskapen  och  erhöll  1763  af  staten 
understöd  för  studiers  idkande  i  Lyon  och  Paris,  hvarest  funnos  den  tidens 
mest  ansedda  veterinär-läroverk.  Han  återkom  1769  till  Sverige  och  utnämn¬ 
des  1772  till  Matheseos  Lector  i  Skara,  hvarjämte  han  »fick  nådig  befallning, 
att  hvart  3:dje  år  tvenne  i  Veterinären  undervisade  Elever  skulle  af  honom  öf- 
verlemnas  till  det  Allmännas  tjenst».  Ej  nöjd  härmed,  lemnade  han  dylik  un¬ 
dervisning  ej  blott  åt  Gymnasii-ungdomen  (2  timmar  i  veckan),  utan  ock  åt  så 
många,  som  af  församlingarne  erhöllo  understöd  att  vistas  hos  honom,  hvarför- 
utan  han  i  Skara  anlade  en  botanisk  trädgård  och  undervisade  i  naturalhistoria. 
Genom  hans  energi  blef  sedan  en  särskild  veterinärskola  där  inrättad,  hvartill 
han  själf  i  väsentlig  mån  bidrog  genom  frikostiga  gåfvor  och  donationer.  Er¬ 
höll  professors  namn  och  värdighet;  dog  1808.  Med  rätta  betecknad  såsom 
»Svenska  veterinärvetenskapens  fader.» 

2  Om  en  sådan  tillfällig  inkomst  berättas  följande:  »Under  det  han  en 
dag  1767  uti  K.  Trädgården  på  Trianon  höll  på  att  examinera  örterna,  obser¬ 
verades  han  af  Konung  Ludvig  XV,  som  då  råkade  vara  på  besök  hos  Mada- 
me  Dubarry,  och  sedan  Konungen  af  Trädgårdsmästaren  blifvit  underrättad 
att  Hernqvist  vore  Svensk  och  en  af  von  Linnés  Elever,  lät  Konungen  fram¬ 
kalla  honom  och  frågade,  om  han  ville  åtaga  sig  att  rangera  Örterna  i  Träd¬ 
gården,  som  nu  voro  ställta  efter  Tourneforts  system,  efter  von  Linnéeska  in¬ 
delningen,  hvilket  han  åtog  sig  och  verkställte»  (Sacklén,  Sveriges  läkare- 
historia  I  s.  906). 

3  Consistorium  beslöt  genast  att  hemställa  hos  Riksrådet  Grefve  Cl.  Eke¬ 
blad,  att  Hernqvist  måtte  erhålla  det  Wredeska  resestipendiet,  hvilket  ock 
kort  därefter  beviljades. 


126. 

Då  Amplissimum  Consistorium  academicum  äfwen  af  Facultate 
Medica  infodrat  des  utlåtande,  huru  wida  tryckfriheten  må  sträcka 
sig  wid  Academierne,  har  Faculteten  funnit  sig  att,  på  sätt  soin 
föllier,  [böra]  utlåta. 

Då  Riksens  högl.  Ständer  förbudit  all  Censur,1  understår  icke 
Faculteten  sig  att  det  på  något  sätt  wränga  äller  limitera,  utan 
påstår  att  all  Censur  wid  Academierne  skall  uphöra;  och  om  något 
förgripeligt  skulle  inflyta  uti  någon  disputation,  bör  Praeses  därföre 
wara  answarig,  som  hos  honom  står  fritt  att  ärkienna  disputatio- 
nen  för  god  och  därföre  praesidera  äller  icke. 


212 


Men  som  disputationer  äro  inrättade  som  prof  af  lärdom,  lika 
som  examina,  hwar  af  en  ungkarls  erudition  dömmes  och  sedan 
distingueras  med  academiska  honores;  tycker  faculteten  wara  råde- 
ligt,  att  den  som  skall  disputera  bör,  innan  han  bär  sin  disputa¬ 
tion  på  trycket,  den  upwisa  för  faculteten  äller  des  Decano,  som 
på  samma  disputation  skrifteligen  intygar,  om  argumentet  är  så 
utarbetat  och  så  wärdigt,  att  det  af  Faculteten  kan  ärkiännas  för 
godt  prof  i  sig  sielf,  att  studenten  icke  må  lida  genom  det  han  giör 
kostnad  med  trycken  och  därföre  sedan  ej  winner  någon  förmon. 

Widare,  som  de  bäste  och  fläste  wärk  uti  wettenskaperne  äro 
skrefne  på  latin,  och  på  detta  språk  nättast  kunna,  föreställa  ett 
instructivt  argument,  har  latinen  länge  sedan  blefwit  antagen  för 
en  lingua  communis  eruditorum,  ty  kan  och  icke  häller  någon 
ärkiennas  för  solide  Doctus,  som  ej  kan  läsa  äller  förstå  en  latinsk 
bok;  hwarföre  äfwen  de  studerande  aldra  först  böra  examineras 
uti  humanioribus.  Och  som  latinska  språket  är  det  förnämsta,  som 
en  studerande  kan  wisa  och  å  daga  lägga  under  sin  disputations  act, 
men  omögligen  dölia,  böra  disputationerne  wara  på  latinska  språket, 
ty  till  sielfwa  argumentet  kan  han  ofta  betiena  sig  af  andras  hielp. 

Lämnades  latinska  språket  wid  specimina  academica,  kunne 
ofta  en  qwacksalware  tränga  sig  fram  till  honores  academicos  och 
andra  tiensters  sökande,  som  nu  medelst  språket  hålles  tillbakas. 
At  förtiga,  det  nya  inventa  uti  wettenskaper  genom  latinska  språ¬ 
ket  lättast  communiceras  med  orbe  erudito. 

Carl  Linné 
Decanus. 


Originalet,  odateradt,  helt  och  hållet  skrifvet  af  Linné,  bland  Acta  till 
Consistorii  academici  protokoll  den  ls/i2  1767. 

1  Härmed  afses  Tryckfrihetsförordningen  af  den  2  December  1766. 


127. 


Wördsamt  Memorial. 

Som  jag  är  föranlåten  af  tillstötande  åhr  och  krämpor,  att 
nästkommande  wårtid  bruka  någon  Medicin,  innan  jag,  äfterHans 
Kongl.  Majestets  wår  allernådigste  Konungs  höga  befallning,  reser 


213 


på  någon  tid  till  Ulriksdahl,  bör  jag  wördsamrnast  underställa 
Eders  Magnificence  och  Amplissimum  Gonsistorium  om  jag,  under 
samma  tid,  får  låta  min  son,  Demonstrator  Botanices,  hålla  publi- 
que  föreläsningarne  uti  *Botanicis.  Eder  Magnif.  och  Ampl.  Gonsist. 
lära  finna  detta  så  mycket  mindre  betänkeligt,  som 

1.  Det  åligger  Adjuncterne  at  läsa  publice  i  stället  för  Pro¬ 
fessoren,  så  ofta  någon  Professor  är  af  siukdom  äller  andra  ound- 
wikeliga  saker  förhindrad. 

2.  Som  det  äfwen  är  en  Demonstrators  speciella  sysla  att 
hålla  Demonstrationes  plantarum  uti  Horto  Botanico.1 

3.  Som  Hans  Kongl.  Majestet  icke  allenast  redan  allernådigst 
licentierat  mig,  så  att  jag  kan,  när  mine  krafter  intet  mer  ärotill- 
räckelige,  sätta  mig  i  lugn,  att  afbida  wårt  allmänna  öde,  utan 
och  för  detta  gifwit  samma  Demonstrator  lika  nådigt  sin  Kongl. 
Fulmacht  på  Professionen  i  mitt  ställe. 

Men  jag  har  doch  welat  hålla  uti,  så  länge  krafterne  någor¬ 
lunda  tillstädia,  wähl  wettande  att  i  alla  Professioner  aldrig  nå¬ 
gon  Professor  tillkommer  så  mogen,  som  då  han  bortgår,  emädan 
alla  wettenskaper  redan  blifwit  så  widlöftige,  att  de  fodra  en  hehl 
mans  lifstid  och  arbete,  innan  man  i  dem  kan  winna  någon  högd.2 

Carl  Linné. 


Egenhändigt,  odateradt  original  bland  Consistorii  academici  Acta  1768. 
Ett  annat  exemplar  däraf  eges  af  Linnean  Society  i  London. 

Enligt  kanslerns  skrifvelse  till  Kgl.  Maj:t  af  den  Via  1758  skulle  till 
demonstratorns  åligganden  äfven  höra  att  »undervisa  ungdomen»,  men  att  det¬ 
ta  ansågs  vara  af  alldeles  underordnad  betydelse,  framgår  däraf,  att  därom  ej 
ett  ord  nämnes  i  den  för  honom  uppsatta  instruktionen.  Denna,  egenhändigt 
af  Linné  skrifven,  har  först  helt  nyligen  anträffats  (Nationalmuseum  invent.  n. 
3092)  och  torde  här  få  meddelas,  ehuru  dess  rätta  plats  borde  hafva  varit  ef¬ 
ter  Linnés  skrifvelse  (n.  39)  till  kansleren  den  18/i  1759. 

Instruction  för  Demonstrator. 

1.  Han  skall  tillse  at  trägården  blifwer  wähl  stängd  och  tillsluten, 
att  ingen  må  utom  Hans  willia  och  lof  gå  in  i  trägården. 

2.  Att  Trägårdsmästare,  Gesäll  och  Drängar  äro  riktigt  på  sine 
timmar  tillstädes  och  giöra  sin  tienst  utan  underslef. 

3.  Alt  hwad  till  trägården  kiöpes  äller  lefwereras  skall  han  noga 
bese,  att  det  riktigt  inkommer,  såsom  wed,  giödsel,  krukor,  och  noga 
äfterse,  om  något  försnillas. 


214 


4.  Att  fröen  ej  förgiätas  att  sambias,  förwaras,  utsås,  utplanteras. 

5.  Att  örterne  watnas,  skiötas,  på  behörigt  rum  ställas,  ut  och  in¬ 
sättas;  att  fenstren  öpnas  äller  tillslutas  äfter  wäderleken. 

6.  Han  skall  årligen  skrifwa  catalogue  på  fröen,  se  efter  att  alla 
om  wåren  sås;  specificera  om  hösten  alla  wäxter,  som  i  orangeriet  in¬ 
sättas  och  räkna  krukorne. 

7.  Han  skall  utsända  fröen  till  Botanicos  och  correspondera  samt 
inskaffa  rara  fröen. 

8.  Han  skall  hafwa  i  beredskap  till  Lectionerne  de  örter  öfwer 
hwilka  kommer  att  läsas. 

9.  Han  skall  skrifwa  räkningarne  årligen  för  academiae  trägården 
och  laga  att  de  i  Gontoiret  blifwa  expedierade  samt  bewara  [dem]. 

10.  Han  skall  dageligen  taga  ordres  af  Prsefecto  om  hwad  i  trä¬ 
gården  skall  wärkställas,  samt  äfterkomma  hans  befallningar  till  trägår¬ 
dens  wälstånd. 

11.  Han  skall  hafwa  nyckelen  till  trägården  och  orangeriet  sam- 
Museum. 

12.  Han  skall  wara  answarig  för  Museum  att  flaskorne  stå  wähl 
fulla  med  -y-  [=  spiritu  vini] ;  att  intet  blifwer  förskämdt  af  försumelse; 
att  inventarium  är  ansvarigt;  att  Museum  årligen  förökes. 

13.  Att  inländska  wäxter  blifwa  från  marken  insatte  och  af  an¬ 
dra  trägårdar,  då  de  fattas,  införskrefne  äller  inskaffade. 

14.  Han  skall  åt  minstone  ett  par  timmar  före  och  äfter  midda¬ 
gen  dageligen  wara  i  trägården,  och  om  något  försummas  det  rätta  äl¬ 
ler  för  Praefecto  det  tillkänna  gifwa. 

Upsala  1753.  Carl  Linnseus. 

Prsef.  Hort.  acad. 

2  Denna  ansökan  bifölls  af  kansleren  (kronprinsen)  vid  Consistorii-sam- 
manträdet  den  7A  1768,  vid  hvilket  han  var  närvarande. 


128. 

Wid  omröstningen  efter  framledne  Hofintendenten  Julinschiöld, 
till  Academiae  Räntmästare  sysslan,  voterar  jag  på  fölliande. 

1.  Professor  Andr.  Berch,1  som  uti  27  åhr  här  wid  Acade- 
mien  warit  Professor,  och  wid  sin  Profession  sig  så  distinguerat, 


215 


att  han  i  sin  Profession  aldeles  kan  sägas  excellera;  ty  han  har 
icke  allenast  uptagit  den  utur  sitt  öde,  utan  och  alla  dess  delar 
utarbetat  med  mer  än  mennisldig  möda,  hwar  på  jag  sielf  sedt 
hans  adversaria  renskrefne  och  till  trycket  färdige,  som  hela  lärda 
werlden  skulle  fägna. 

Han  har  dess  utom  sielf  genom  intercession  hos  private  be¬ 
medlade,  wettenskaper  och  fäderneslandet  älskande  män,  förskaffat 
de  medel,  hwar  igenom  ett  hederligt  stenhus  blefwit  uppbygdt  för 
Professionen  till  Academiens  förmon,  och  däruti,  utan  publici  äller 
academiens  omkostnad,  anlagt  en  dyrbar  sambling  af  hwariehanda 
machiner  och  apparatus,  som  höra  till  samma  Profession.  Utom 
alt  detta  under  Räntmästare  vacancen  den  förestått  med  så  mycken 
flit,  capacitet  och  mognad,  att  Academien  kan  intet  annat  än  giöra 
sig  försäkrad,  att  få  i  honom  den  säkraste  Räntmästare. 

2.  Professor  N.  Risell,  som  äfwen  med  lika  ifwer  uparbetat 
en  ny  Profession  och  den  aldeles  ifrån  grunden  upbygt,  hwar  till 
han  med  oändelig  flit  giort  alla  de  samblingar  af  förordningar  och 
rescripter  som  dit  höra,  med  den  ordning  och  accuratesse,  att  jag 
dem  ej  utan  största  förundran  sedt.  Han  har  des  utom  tillförene 
warit  i  flere  åhr  academie  secreter,  och  således  har  på  sine  fingrar 
academiens  hushållning  sig  nogast  bekant,  hwar  på  man  dageligen 
haft  de  tydeligaste  prof;  att  förtiga  hans  egen  regulerade  hushåll¬ 
ning,  utom  hwilken  ingen  kan  anförtros  en  större.  Ty  bör  man 
ej  twifla  att  i  honom  kunna  få  en  accurat  Räntmästare. 

3.  Grono  Refallningsmannen  Pehr  Grisell,  som  med  så  mycken 
accuratesse  förrättat  sin  innehafwande  syssla,  att  ingen  honom  där¬ 
uti  kunnat  föredragas.  Har  tillförene  tient  wid  Academiens  contoir 
i  17  åhr  och  warit  brukad  i  åtskillige  Academiens  wärf.  Förstår 
räckenskaper  af  grund  och  bokhålleriet,  som  är  förnämsta  grunden 
till  denna  syssla.  Änteligen  är  ock  så  bemedlad,  att  man  i  honom 
sielf  kan  hafwa  tryggasta  säkerhet. 

Utom  desse  kan  jag  intet  annat  än  med  all  heder  nämna 
Academiae  Camereren  Ruda,  som  i  flere  åhr  med  mycken  flit  och 
möda  förestådt  Academiens  Contoir,  och  med  så  mycken  drift,  re¬ 
dighet  och  omsorg  skiött  Academiens  Räckenskaper,  att  han  där- 
före  giort  sig  dageligen  meriterad. 

Häradshöfdingen  och  Juris  Adjuneten  Wall  bör  jag  lämna  sin 
långwariga  merite,  sin  myckna  flit  den  han  ådagalagt  wid  informa¬ 
tions  wärket,  hwar  igenom  han  förtient  långt  bättre  station;  men 
som  jag  icke  wet,  om  han  är  så  mycket  inöfwad  uti  räckenskaps- 
wärket,  nödgas  jag  gå  honom  wid  denna  syssla  förbij. 


216 


Fält  Camereren  J.  W.  Palander  wet  jag  wara  en  ganska  be- 
skedelig,  i  räckenskaper  förfaren  och  pålitelig  man,  som  des  utom 
har  mycken  merit. 

De  öfrige  kiänner  jag  ej  så  noga,  huru  wida  de  kunna  wara 
fallne  till  denna  tienst. 2 

G.  v.  Linné. 


Egenhändigt,  odateradt  original  bland  Acta  till  Consistorii  academici  proto¬ 
koll  den  9  Maj  1768. 

1  Se  ofvan  sid.  109. 

2  Consistorii  förslag  blef:  L  A.  Berch  (enhälligt),  2.  N.  Risell,  3.  Gabr. 
Ruda.  Kgl.  Maj:t  utnämnde  den  i  första  rummet  uppförde. 


129. 


Magnifice  D:ne  Rector. 

Äfter  Eders  Magnificences  gunstiga  befallning  wille  jag  gierna 
inställa  mig  i  morgon,  men  jag  har  fått  en  accident  i  min  höft, 
som  tillåter  mig  icke  dröga  där  med,  ty  det  kan  blifwa  äfwentyr- 
ligt  nog.  Eders  Magnificence  lärer  dock  hafwa  nog  månge  i  sta¬ 
den  att  kunna  afgiöra  den  saken;  Ty  beder  jag  ödmiukel.  att 
Eders  Magnificence  täckes  spara  mig  i  morgon,  förbi. 

Eders  Magnificences 

Hamarby  1768  ödmiuke  tienare 

cl.  9  Augusti  Carl  v.  Linné. 


Utanskrift:  Mcignifico  D:no  Rectori  Acad.  Upsaliensis. 

Finnes  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  10/s  1768. 


130. 

Då  nu  almänt  klagas,  att  wettenskaperne  aftaga  wid  Acade- 
mierne,  och  jag,  såsom  deputerad,  där  öfwer  bör  utlåta  mig,  äro 
följande  mina  oförgriplige  tanckar: 


217 


Ar  frågan  huru  wettenskaperne  skola  upplifwas  med  bestå¬ 
ende  af  gjorde  publique  författningar,  så  har  jag  icke  et  ord  att 
anföra;  ty  wi  äro  alle  edsworne  undersåtare,  och  täfla  att  efter¬ 
komma  Kongl.  Maij:sts  ordres  til  pricka.  Men  är  frågan  om  råd 
eller  project  til  en  ny  inrättning  med  Academiska  wärcket,  och 
man  får  fritt,  oagtat  alla  hit  in  till  tagne  författningar,  säga  sin 
mening,  så  blifwer  min  tancka  följande: 

Wettenskaperne  äro  redan  i  flere  seculis  och  wid  så  många 
Academier  i  Europa  drefne,  att  jag  tycker  mig  icke  behöfwa  med 
ljus  ooh  lyckta  söka  om  ljusa  dagen,  hwad  en  långsam  experience 
lagt  för  allas  ögon. 

Upsala  Academie  har,  ifrån  långliga  tider  tillbakars,  haft  an¬ 
seende  ibland  de  Europeiske  Universiteter;  men  nu  klagas  i  all¬ 
mänhet,  att  wettenskaperne  aftaga  så  här,  som  wid  de  andre  in¬ 
rikes  Academierne,  och  jag  kan  ej  näka  att  ju  så  skjer. 

Jag  wet  intet  om  Upsala  Academie  har  haft  mera  anseende 
än  emillan  åren  1740  och  1750,  då  framledne  Academie  Cancel- 
leren  Grefwe  Carl  Gyllenborg  med  så  mycken  ifwer  och  åhoga 
uppmuntrade  så  Docentes  som  Discentes  til  aemulation.  De  Theo- 
retiska  wettenskaper  med  flere  hade  redan  ärnått  ansenlig  högd, 
såsom  Philosophie,  Historie,  Moral,  Theologie,  Jurisprudence  och 
humaniora  eller  lärda  språken;  men  i  detta  tidehwarf  upplifwades, 
liksom  å  ny  o,  Astronomie  med  Observatorio,  Praxis  Medica 
med  Nosocomio,  Botanique  med  horto  botanico,  Chemie  med 
laboratorio,  Physique  med  apparatu,  Anatomie  med  prseparatis, 
Oeconomie  med  modeller  &c.  hwarigenom  Academien  want  et 
stort  utseende,  så  innom  som  utom  riket.  Det  war  då  nöje  att 
se,  med  hwad  flit  och  åhåga,  så  Docentes  som  Discentes  arbetade. 
Hwad  lärda  ungkarlar  planterades  icke  då  öfwer  hela  riket?  Åt¬ 
minstone  wet  jag  förwisso  att  Medicinee  alumni  ingen  tid  hafwa 
warit  mera  underbygde  med  solid  erudition. 

Ifrån  1750  tycker  jag  mig  sedt  huru  wettenskaperne  alt  mer 
och  mer  aftagit,  och  ännu  continuera  i  sit  aftagande  hos  os.  In¬ 
gen  ting  sker  utan  orsak,  och  effecten  kan  intet  häfwas  utan  or¬ 
saken  först  afrödjes;  ty  bör  man  söka,  hwad  förändring  skjedde  på 
samma  tid  med  wåra  Academier,  då  hela  saken  kommer  i  klart 
ljus. 

Wid  denna  tiden  begyntes  en  ny  epoche  för  lärosäten;  Aca¬ 
demierne  blefwo  omstöpte  ifrån  Academier  til  Gymnasia  i  11  u- 
stria,  dock  med  behållning  af  Caracteren;  Docentes  blefwo  satte 


218 


på  mi  lita  ris  k  fot,  såsom  wid  Ryska  Academierne,  Holstein  in- 
inberäknad,  där  ock  för  samma  orsak  wettenskaperne  så  twungit 
wuxit,  ty  Pallas  och  Mars  hafwa  wäl  aldrig  förenat  sig.  Då 
blefwo 

1.  Examina  så  många  befalte,  at  om  de  alla  till  pricka  ef- 
terlefwats,  frucktar  jag  det  redan  warit  bestält  med  Academierne; 
det  war  på  wägen  att  alla  examina  med  ankommande,  bortgåen¬ 
de  etc.  studenter  skulle  anställas  publice  på  Academien  uti  alla 
Professorum  närwaro,  Protocoll  hållas  och  justeras,  och  det  alle¬ 
nast  för  ett  par  i  sänder,  att  om  alla  lördagar  därtil  tagits,  hade 
de  icke  endast  för  examina  warit  tilräckelige. 

2.  Ingen  fick  gå  ifrån  Academierne  utan  publique  exa¬ 
men;  examen  skulle  allenast  anställas  af  wissa  Professorer  efter 
det  Collegium  i  Stockholm,  som  Abiturienten  ärnade  sig  til;  altså 
af  wissa  utnämnda  Professorn*  til  hwart  Collegium.  Ingen  annan 
Professor  fick  gjöra  en  fråga  på  Abiturienten,  än  den  Professor, 
som  på  Professionen  hade  fullmagt.  Studiosus  skulle  altså,  för  sin 
examen  skuld,  wäl  höra  deras  föreläsningar,  som  hade  lof  att 
examinera;  behöfde  altså  ej  annat  att  läsa.  Detta  absolverade 
han  på  1,  2  å  3  terminer.  Dårpå  skulle  Rector  utfärda  för  honom 
testimonium,  att  han  wore  fullärd,  och  därefter  borde  han  anta¬ 
gas  uti  Rikets  Collegier,  hwilket  mig  förekommer  som  att  kiöp- 
mannen  skulle  sjelf  approbera  sin  wara,  då  han  den  sälljer.  For¬ 
domdags  examinerades  och  approberades  efter  sin  habilité  bort¬ 
gående  Studiosi,  där  de  antoges.  Men  när  wåre  nyare  kommit 
til  Collegierne  och  efter  år  och  merit  änteligen  uppstigit  til  de 
högste  tjänster  i  riket,  kan  man  föreställa  sig  hwad  aestime  såda¬ 
na  skola  hafwa  för  wettenskaperne,  då  de  sett,  att  de  kunnat  på 
kort  tid  winna  tillräckelig  lärdom,  fast  de  ej  med  ytterste  läpparne 
smakat  wettenskaperne. 

3.  Hwar  och  en  Professor  skulle  esomoftast  examinera  si¬ 
na  Auditores,  huru  de  fattat  lectionerne;  som  somliga  tro  gjort 
mycke  gagn,  andra  intet.  Åtminstone  kunde  en  Professor  lätteli- 
gen  examinera  twänne  timmar,  då  han  läsit  en,  och  altså  spara 
sitt  arbete.  Härefter  borde  han  gifwa  Catalogue  på  sine  Auditores, 
som  låta  uppskrifwa  sig  först  på  terminen;  men  på  slutet  af  sam¬ 
ma  termin  blefwo  dels  andra,  dels  de  samme;  somliga  tider  wid 
slutet  dubbelt  mindre  eller  dubbelt  flere  til  antalet. 

4.  Wid  lectionerne  skulle  Professorn  esomoftast  uppräck  na 
sina  Auditores,  att  se  hwilka  woro  flitige  och  hwilka  ditkommit, 


219 


såsom  nya;  samt  wid  slutet  af  terminen  gifwa  en  förteckning  på 
Auditores,  med  intygande  om  de  warit  flitige  eller  försummelige; 
hwilket  alt  kan  gå  an  för  de  Professores,  som  hafwa  få  Auditores, 
men  låter  ej  med  effect  practisera  sig,  där  som  äro  månge  och 
altid  sker  med  tidspillan  för  lectionerne.  Utom  det  hafwa  Studi¬ 
osi  sig  noga  bekant,  att  desse  räckenskaper  hwarcken  gagnat  eller 
skadat  dem. 

5.  Professorerne  skulle  om  de  försummade  en  timma  p  ligt  a 
en  specie  ducat;  Decanus  skulle  bewitna,  att  Professorerne  lä- 
sit,  fastän  honom  warit  omögligit,  att  höra  sine  ämbetsbröder,  ty 
han  har  ock  sine  lectioner,  icke  heller  hafwa  wi  hört  att  någon 
därföre  blifwit  sakfäld;  tilförene  war  ingen  ärlig  Professor,  som 
gjorde  vacance  någon  timma  i  Academien,  därest  han  ej  war 
sjuk;  dock  woro  de  då  ej  mera  sjuka  än  nu.  Om  en  Professor 
wil  gjöra  sig  sjuk,  hwem  skal  det  utröna;  en  hufwudwärck  eller 
annor  wärck  kjännes  på  intet  utwärtes  tekn;  wettenskaper  willa 
uppmuntras,  ej  twingas.  Hwad  detta  sättet  skadat  wettenskaperna 
hos  en  wår  granne,  hafwa  wi  nog  sedt.  Utom  alt  detta  är  det 
en  så  stor  difference  att  höra  en  wäl  utarbetad  och  en  ha¬ 
stigt  hoprafsad  lection  som  natt  och  dag;  af  den  förra  kan  en  Stu¬ 
dent  lära  mer  än  af  10  andra.  Nog  kan  Professorn  i  sitt  månads 
journal  skrifwa  huru  ofta  han  läsit,  men  ej  huru  han  läsit.  Ja! 
Professorn  skulle  också  gifwa  Catalogue  på  sine  private  Audi¬ 
tores,  som  hos  alla  folkslag,  jag  har  mig  bekant,  är  ohört,  ja  om 
Professorn  ej  läste  första  eller  sista  timmen  på  terminen,  skulle 
han  mista  sin  halfwa  lön.  (Jag  går  förbi  att  nämna,  att  Archie- 
Biskopen  skulle  hafwa  uppseende  på  Professorerne  att  de  gå  fli¬ 
tigt  i  kyrckan,  såsom  Rector  Scholse  med  Scholgossarne,  hwil- 
ken  lag  passerat  avisorne  genom  hela  Europa,  med  alla  lärdas  för¬ 
undran,  och  wåre  egne  Studenters  åtlöije  öfwer  Professorerne.) 

6.  Materiae  disputan  di  skulle  i  tida,  och  förr  än  de  be- 
gynte  tryckas,  angifwas  hos  Cancellarium  och  få  lof  att  tryckas, 
fast  titulen  endast  öfwersändes,  som  kunne  på  twå  sidor  altid  af- 
handlas. 

7.  Anciennitetsprincipen  blef  då  ock  antagit  så  i  Civil 
som  Militaire,  ja  det  trängde  sig  äfwen  in  uti  sjelfwa  ecclesiastique 
wäsendet,  som  gjorde  mer  skada  för  wettenskaperne  än  alt  annat. 
Alla  hufwuden  ansågs  då  lika  som  Soldater.  Om  en  Studiosus 
hade  kommit  från  något  Gymnasium,  och  kunnat  på  ett  par  år 
så  hasta  wid  Academien  att  han  blefwit  Magister,  därpå  rest  ne- 


220 


der  til  sit  stift,  blifwit  kallad  till  Adjunctus,  ordinerad,  gift,  aflat  8 
å  9  barn,  mädan  hans  Garnerad  liggat  12  år  wid  Academien,  och 
blefwit  solid  och  lärd,  då  kan  denne  sednare  på  långt  håll  ej  com- 
petera  med  den  förre  idioten,  som  har  så  många  tjänstår,  ja  hu¬ 
stru  och  huset  fult  med  barn.  När  intet  hwar  blifwer  belönt  ef¬ 
ter  habilitet  och  lärdom,  är  wist  den  obetänckt,  som  länge  arbe¬ 
tar  i  wettenskaper  wid  academien,  utan  skyndar  sig  tädan  och 
anser  henne  som  en  hållhake  i  loppet  af  sin  wälfärd.  Det  har 
man  icke  allenast  sett  hos  Noblessen,  som  fordom  innehadde  solide 
wettenskaper  samlade  wid  Academien,  utan  äfwen  hos  Philoso- 
phos,  Theologos  och  Medicos,  ja  man  bör  icke  här  af  undra  att 
wettenskaperne  taga  af,  utan  fast  mer  att  de  ännu  äro  qwar.  * 

8.  Wettenskaperne  skulle  afhandlas  af  Professorerne  i  stör¬ 
sta  korthet,  att  Gursen  uti  wettenskapen  kunde  absolveras  på 
en  eller  twå  terminer.  Man  klagade  då  på  en  eller  annor,  som 
så  illa  förestod  sin  Profession,  att  han  begynte,  men  aldrig  sluta¬ 
de  sin  cursum;  nu  halps  det  med  contrario;  det  är  helt  wist,  att 
får  ej  studiosus  första  utkastet  öfwer  hela  wettenskapen  wid  Aca- 
demie-n,  har  han  swårt  att  det  framdeles  öfwer win na,  ty  bör  Pro¬ 
fessoren  utstaka  widden  och  djupet  af  wettenskapen,  att  då  Audi- 
tores  detta  possidera,  de  då  lätt  må  sjelfwa  arbeta  sig  upp;  sker 
detta  för  kort,  blifwer  saken  hwarcken  hackad  eller  malen,  utan 
så  otilräcklig  för  studenten  som  lätt  för  Professorn. 

Alt  detta,  med  hwad  mera,  tyckes  mig  icke  upphulpit  wetten¬ 
skaperne,  utan  snarare  dem  skadat. 

Jag  går  här  förbi  tentamina,  ehuru  jag  tror  dem  wara, 
skadelige,  men  de  äro  ej  generelle,  utan  anställas  allenast  af  facul- 
tate  philosophica  med  sina  alumnis,  innom  de  släppas  til  examen 
rigorosum. 

I  fordna  tider  woro  Professorum  Gollegia  frequenterade  af  en 
myckenhet  Auditores,  där  den  ene  uppmuntrade  den  andre  til  flit, 
och  studiosorum  flit  uppmuntrade  Professorn  att  med  största  if- 
wer  drifwa  sin  sak;  nu  deremot  äro  studiosi  uti  collegiis  Profes- 
sorum  få,  sedan  hwar  Professor  fått  sin  Docens,  och  sedan  Se  nio- 
res  i  hwar  nation  tagit  sig  före  att  informera  sine  juniorer;  åt- 

*)  I  den  florerande  tiden,  woro,  utom  deras  Majesteter  sjelfwa,  så  mån¬ 
ga  Magnates,  som  promoverade  wettenskaperna,  uppmuntrade  Läromästarne, 
favoriserade  de  arbetssammare  och  lärdare,  såsom  Tessin,  Horleman,  Gyllenborg, 
Cronstedt,  Bonde,  Höpken,  Ekeblad,  Scheffer,  hwar  uti  hela  nationen  instämde. 


221 


skilnaden  på  denna  information  torde  Auditores  finna  på  slutet, 
och  sedan  de  sielfwa  omsider  blifwit  underbygde,  att  de  mera 
kunnat  lära  af  en  lärd  Läromästare  på  kort  tid,  än  af  en  mediocre 
på  lång. 

Pr  om  o  tio  ner  äro  wid  alla  Academier  antagne.  Graden  är 
ett  attestatum  af  en  hel,  hederlig  och  lärd  facultet,  att  den  som 
fått  Magisters  eller  Doctors  stämpelen  på  sig,  är  en  solid,  lärd  man, 
så  att  allmänheten,  som  icke  är  i  stånd  att  utröna  en  sådans  ca- 
pacité,  må  därwid  trygga  sig.  Så  länge  denna  tituln  ej  gifwes 
andra  än  wärdige,  är  det  en  heder  både  för  den  som  gifwit  ho¬ 
nom,  och  den  samma  emottagit;  men  när  den  missbrukas,  kom¬ 
mer  den  i  föragt.  Nu  sedan  Philosophiska  Faculteten  blifwit  för- 
öckt  med  flere  Professorer,  och  alla  Professorer  hafwa  lika  rätt, 
att  fordra  beskedd  af  promovendo,  och  sedan  alla  wettenskaper, 
blifwit  widsträcktare,  är  wäl  omögeligt  att  någon  kan  blifwa  solid  i 
alla  wettenskaper,  utan  måste  låta  sig  nöija  att  wara  aliquid  in 
omnibus,  hwar  af  torde  skje,  att  solide  män  i  wettenskaper  all¬ 
männare  sacknas.  Denna  swårighet  har  gjordt  att  åtskillige  stu¬ 
diosi  sökt  sig  graden  wid  andra  Academier,  där  antingen  äro  min¬ 
dre  antal  af  Professorer,  eller  lättare  att  slippa  fram,  hwaraf  fa- 
culteterne  nödgas  gifwa  efter,  att  icke  alla  söka  samma  wäg;  ja 
studiosi  hafwa  funnit  utländska  Academier,  där  man  fått  kjöpa 
graden  som  Aflatsbref  i  Rom,  utan  ett  en  gång  wara  in  loco 
sedde,  som  wäl  warit  största  misbruk  i  werlden,  och  i  fordna  ti¬ 
der  ohört. 

Men  att  jag  må  hålla  mig  innom  Medicinen,  så  är  det  obe- 
gripeligt,  att  man  nu  kan  få  någorlunda  passable  Medicos,  ty  en 
Studiosus  medicinse  måste  gå  1  :o  igenom  examen  uti  The  o  logi  en, 
2:o  uti  jure  publico,  3:o  för  åtta  st.  Philosophis:  i  Eloquen- 
een,  Grsecis,  Moralen,  Historien,  Mathesi,  Physicis,  Chemicis.  Måste 
altså  afhöra  så  mångas  pnblique  och  private  lectioner,  icke  utan 
kostnad  och  lång  tid,  att  hans  bäste  minnesår  gå  bort,  innan  han 
med  alfwaro  får  begynna  Medicinen;  därpå  2  gånger  disputera, 
prsestera  twenne  examina,  innan  han  får  promoveras;  här  med 
slipper  han  intet,  utan  måste  gå  en  cursum  anatomicum  i  Stock¬ 
holm,  fast  theatrum  anatomicum  äfwen  är  i  Upsala,  måste  ock  gå 
ett  halft  år  i  Stockholm  på  lazarettet,  fast  Nosocomium  äfwen  är 
i  Upsala,  måste  ock  i  Stockholm  lära  Ghirurgien,  Artem  ob- 
stetriciam  etc.  innan  han  absolverat  sine  studier.  På  detta  sät¬ 
tet  faller  mig  otroligt  att  någon  kan  blifwa  excellerande,  som  skal 
skjöta  så  många  wettenskaper. 


222 


Gon  sisto  rierne  äro  en  betydande  sak  wid  informations  wärc- 
ket,  hwilka  så  litet  beswära  Professorerne  wid  utrikes  Academier, 
som  här  mycket,  ty  här  är  Consistorium  Majus  och  Minus  (utan 
inspectura  eerarii  och  Facul teter),  hwilka  blifwit  så  förökte  med 
sessioner  och  protocoller,  att  om  desse  i  lika  grad  framdeles  skola 
tilt  aga,  frucktar  jag  att  Professorerne  blifwa  assessores,  och  Con- 
sist.oria  hufwudwärck,  men  Academien  biwärck.  Det  torde  til  en 
stor  del  härröra  af  Professorum  förökta  antal,  att  Gonsistorii  Ma¬ 
joris  sessioner  äro  flere,  ty  hwar  Professor  har  och  bör  hafwa  li¬ 
ka  röst,  men  att  så  många  Professorer  skola  så  ofta  sitta  i  Con¬ 
sistorium  med  afgjörande  af  oeconomica,  eameralia  och  så  mycket 
annat,  helt  alient  från  wettenskapen,  det  är  eftertänckeligit,  och 
därmed  dragas  tanckarne  ifrån  sine  rätte  gjöromål  och  lectionerne, 
samt  wettenskapers  utarbetande,  hwilket  synes  wara  hårdt.  Skul¬ 
le  någon  af  Professorerne  wilja  totus  wisa  sig  Consistorialis,  är 
nödigt  att  den  tiden  han  bär  på  anwänder,  den  tager  han  från 
sciencen ;  wil  han  blifwa  rådande  och  tiltagsen  i  Consistorio,  upp- 
wäckes  straxt  partier  och  mishälligheter,  som  otroligen  draga  Pro¬ 
fessorerne  ifrån  sit  första  ändamål;  ifrån  den  ro,  som  fordras  för 
tanckarne  i  studier;  ifrån  de  exempel,  med  hwilka  Ungdom  bör 
förelysas,  och  ifrån  den  handräckning  wettenskaperne  fordra  af 
hwar  andra,  hwarigenom  och  händer,  att  Academierne  blifwa  för- 
hatelige  för  Nationen. 

När  man  således  kjänner  sjukdomen,  blifwer  han  lätt  att  häf- 
wa,  och  efter  min  oförgripeliga  mening  på  följande  sätt: 

1.  Sättes  Academien  i  samma  stånd,  som  han  war  för  1745, 
och  alla  nyare  förordningar  removeras,  så  att  Docentes  och  Di- 
scentes  må  arbeta  med  nöije. 

2.  Att  de  som  studerat  promoveras  til  tjänster  efter  lärdom 
och  capacitet  och  få  praemia  laborum;  annars  är  alt  fåfängt,  så- 
länge  alla  anses  lika  efter  merits  år,  som  soldater,  den  ene  lika 
god  med  den  andre. 

3.  Studiosi  böra  ej  få  blifwa  Studenter,  innan  de  äro  20  år, 
däräst  icke  de  hafwa  med  sig  privat  Informator,  som  dageligen 
har  dem  under  ögonen. 

4.  Att  om  den  ankomne  studerande  endast  kan  explicera, 
skrifwa  och  någorlunda  tala  latin,  bör  han  ej  finna  motstånd  att 
antagas  för  student. 

5.  Att  ingen  annor  student  må  få  antagas  til  privat  Infor¬ 
mator,  än  den  som  gått  Scholae-wägen,  genom  Trivial-Schola  el- 


223 


ler  Gymnasium  och  lärdt  ordentligen  studera  och  bewaka  sina 
timmar. 

6.  Att  de  studerande  få  all  frihet  i  studier;  läsa  och  höra 
hwad  de  behaga;  wälja  det  som  bäst  smakar  utan  examina,  utan 
twång.  De  wackna  då  af  sig  sjelfwa,  och  täncka  på  att  få  det  i 
sin  ungdom,  hwad  de  må  bärga  om  sednare  hösten  för  sig  och 
sine;  hwilket  gjordt  mer  än  alla  föreställningar;  så  skjer  wid  de 
bäste  Academier  utom  lands. 

7.  Att  inga  unga  gossar,  fast  qwieka,  släppas  til  promotion; 
de  böra  wara  28  å  30  år,  att  de  äfwen  äro  manlige  och  stadga¬ 
de  i  lefwerne,  annars  föragtas  titulen,  och  annars  semulera  de  att 
löpa  fortast  igenom  stadia;  ju  längre  de  gå,  ju  mognare  blifwa  de. 

8.  Att  wid  promotioner  den  som  kan  en  wettenskap  extra- 
ordinairt  wäl,  må  så  snart  få  graden,  som  den  där  kan  många 
superficielt. 

9.  Att  promotionerne  skje  med  mindre  bång;  ty  nu  skall  hela 
Academien  röras,  då  en  enda  må  promovera;  klåckerne  gå;  styc¬ 
ken  lossas;  dyrare  Musique  än  hela  acten  oppföres;  alla  lectioner 
cessera;  alla  Professorer  wara  tilstädes;  en  widlyftig  oration  utar¬ 
betas;  programer  tryckas;  Coursorer,  uti  liberie,  med  wackt,  pa¬ 
rera.  Sådane  dyrbare  Promotioner  skje  wäl  utomlands,  men  äro 
dock  rare  som  hwita  trastar. 

10.  Att  inga  examina  anställas  med  bortgående  studiosis, 
och  inga  med  promovendis  utom  faculteten  (såsom  det  skjer  wid 
alla  de  bäste  utländske  universiteter),  emädan  sådana  examina 
föra  med  sig  otroligt  twång  för  studenterne,  ty  studiosi  böra  icke 
betungas  med  andra  utgifter,  än  de  som  äro  wid  alla  Academier, 
nemligen  Collegier,  Prsesidier  och  promotioner. 

11.  Disputations  acterne  böra  ske,  som  nu  almänt,  med  all 
stillhet  och  moderation,  som  de  endast  utröna  om  Studenten  har 
inne  litterateur  och  något  af  wettenskapen.  En  enda  disputation 
tyckes  wara  nog,  så  här  som  på  de  fläste  ställen  utomlands. 

12.  Studenterne  äro  wäl  hos  oss  så  skickelige  och  stille  som 
wid  något  Universitet  i  werlden,  däräst  icke  under  tiden,  fast  säl¬ 
lan,  någon  Spelorre  uppkommer,  som  förförer  dem;  en  sådan  bör 
Rector  hafwa  magt  gifwa  Gonsilium  abeundi.  Annars  kunna  Stu¬ 
diosi  aldrig  bättre  tyglas  än  med  studenter,  hwilket  sker  förnäm¬ 
ligast  i  wårt  fädernesland,  där  Nationer  äro  inrättade,  så  att  Se- 
niores  med  Gurator  hafwa  inseende  på  de  ej  ännu  wäl  stadgade 
juniorer;  seniorum  anseende  understödjes  af  Inspectore  och  änteli- 
gen  om  behöfwes  af  Rectore. 


224 


Professorum  skyldighet  tyckes  wara  den,  som  almänt  är  be¬ 
kant  och  dageligen  efterlefwes  hos  utländningar,  där  wettenskaper 
bäst  florera,  nemligen  där 

1.  Professoren  delar  in  alla  sin  professions  delar  uti  3  å  4 
grenar,  läser  häraf  hwardera  på  ett  år,  att  han  på  3  å  4  år  kan 
absolvera  sin  cours,  ty  Studenten  kan  aldrig  fatta  wettenskapen 
noga  första  gången  han  den  afhörer,  men  wäl  om  han  får  höra 
den  twå  gånger. 

2.  Han  gjör  sina  lectioner  hwarcken  för  korta  eller  för  långa, 
att  han  dem  kan  absolvera  innom  ett  år  hwardera,  och  altid  så 
wäl  slutar  som  han  begynt  den  samma. 

3.  Lectionerne  böra  wara  högst  40  hwardera  terminen,  ty 
arbete  utan  hwila  skadar  både  kropp  och  sinne;  flere  äro  aldrig 
wid  stadgade  Academier;  där  flere  gifwas,  äro  eländige  Professorer. 

4.  Lectionerne  begynnas  just  som  klåckan  slår  1  quart  och 
slutas  då  klåckan  slår  fult,  att  Studiosi  må  hafwa  tid  gå  ifrån  den 
ena  Professorn  til  den  andra. 

5.  Lectionerne  skje  altid  på  Academien  och  aldrig  hemma, 
utan  den  timmen  experimenta  skola  gjöras,  som  äro  omöijelige  i  Aca¬ 
demien,  eller  ock  Professoren  är  ålderstigen  öfwer  58  år,  då  han 
begjär  veniam  af  Cancellario  att  läsa  hemma;  ty  lectioner  på  Aca¬ 
demien  låcka  otaligt  månge  Auditores  att  få  smak  för  wettenska¬ 
pen,  som  därpå  aldrig  tilförene  tänckt,  nemligen  då  de  få  stå  nå¬ 
gon  timma  och  höra  huru  det  låter. 

Private  Lectioner  böra  begynnas  och  slutas  lika  med  de 
publique,  och  private  lectioner  böra  wara  likså  många  som  de 
publique,  att  de  Studerande  ej  må  hafwa  skjäl  att  klaga  på  Pro- 
fessorernes  mindre  flit. 

6.  Ju  fortare  Professorerne  absolvera  sina  40  timmar,  ju  bätt¬ 
re;  ju  mera  ferier  för  dem  och  de  studerande.  Ja  med  desto  stör¬ 
re  ifwer  drifwes  lectionen  både  af  Docentibus  och  Discentibus, 
hwarföre  ock  lätthälgedagar  och  dies  profesti  kunna  läsas,  som 
utomlands  (utom  Catholiske  academierne),  och  då  bönedagar  eller 
stora  högtidsdagar  förhindra,  äfwen  om  lördagarne,  ty  de  många 
hiatus  för  helgedagarne  gjöra  wid  informationen  otroliga  interrup- 
tioner  och  skada. 

7.  Då  någon  Professor  är  sjuk,  bör  han  antingen  låta  Ad- 
juncten,  som  är  sig  närmast,  läsa  publice  i  sit  ställe  mot  weder- 
gäldning,  eller  ock  änteligen  restituerad,  absolvera  sit  pensum,  där 
han  ej  får  Cancellarii  dispensation. 


225 


8.  Professorn  bör  näppeligen  få  läsa  mer  än  twå  gånger 
om  dagen,  nemligen  publice  och  privata  lectioner,  att  han  ej  må 
läsa  fortare  än  att  han  kan  följa,  ty  annars  blifwer  han  med  ti¬ 
den  en  usel  Professor  som  på  flere  ställen  i  Tyskland,  och  annars 
blifwa  hans  lectioner  ej  utarbetade  och  altså  ej  halft  så  nyttiga 
för  discentibus. 

9.  Professorerne  borde  delas  uti  2  eller  3  flåckar  att  sitta 
hwar  sit  år  uti  Consistorio  och  ej  alla  på  en  gång  dragas  ifrån 
wettenskaperne. 

10.  Professorer,  som  sig  distingverade  med  ifwer  att  infor¬ 
mera,  kunde  hugkommas  med  någon  nåd  af  öfwerheten.  Skada 
är  att  en  Philosophe  &c.  kan  ej,  då  han  i  lärdom  gådt  högt,  få 
dubbel  lön  som  wid  andra  Academier,  därest  han  ej  blifwer  Theo- 
log,  och  går  ifrån  den  profession  han  aldramäst  pryder,  til  en 
okänd,  med  Academiens  skada. 

Detta  af  Linné  inlemnade,  odaterade  och  af  honom  ej  egenhändigt  skrifna 
»yttrande  rörande  educationsvverket»  finnes  bland  Acta  till  Gonsistorii  academici 
protokoll  för  den  ,3/io  1768. 


131. 

Jag  håller  före,  att  Academie  Apothecaren  borde  wid  Acade¬ 
miens  hälsobrunn  framför  andra  antagas,  så  wähl  för  det  han  är 
på  Academiens  stat,  so.m  det  att  han  där  på,  redan  för  detta,  har 
Gonsistorii  resolution;  hwar  till  kommer  det  medlidande  jag  bör 
hafwa  för  en  mann,  som  med  så  många  tryckande  swårigheter 
sökt  uparbeta  sig  till  bergning.  Jag  finner  ingen  swårighet  wid 
Medicamenterne  till  Brunnen,  som  de  mycket  lätt  af  Bruns  Medico 
kunna  visiteras,  emedan  de  ej  blifwa  af  så  många  slag.1 

Carl  Linné. 


Egenhändigt,  odateradt,  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
den  28/4  1  7  70. 

1  Akademie-apotekaren  var  genom  Consistorii  resolution  af  den  14/s  1760 
tillförsäkrad,  att  »det  borde  alltid  stå  honom  fritt,  att  under  Bruns  Terminerne 
betjena  Sätra  brun  med  apothek,  om  han  sig  i  tid  derom  anmäler  hos  warande 

Linnés  brefväxling.  I.  15 


226 


Bruns  Intendent»,  hvilket  apotekaren  Möllenhoff  ock  nu  gjort.  Med  stöd  af 
intendentens,  Professor  Ziervogels,  afstyrkande  utlåtande  afslog  dock  Consisto- 
rium  den  gjorda  ansökningen,  alldenstund  »Consistorium  erinrade  sig,  huru 
Möllenhoffs  apothek  sistledit  år  i  Maji  månad  blifwit  sequesterat  och  igenslagit 
och  sedan  först  i  November  månad  öpnadt.  Och  som  sedermera  ej  någon  vi- 
sitation  å  detta  apothek  hwarken  blifwit  begärd  eller  hållen,  Irwaraf  Consisto¬ 
rium  kan  wara  förwissadt,  om  och  huru  wida  det  med  goda  och  tillräckeliga 
medicamenter  wore  försedt,  det  desutan  ej  wore  troligt  att  medicamenter,  som 
så  länge  legat  i  tillslutet  rum,  utan  någon  tillsyn,  wore  goda  och  förswarliga, 
så  resolverades,  det  kan  Möllenhoff  ej  tillåtas,  att  i  år  med  apothek  tjena  Sätra 
brunn,  utan  må  det  skje  af  Provincial  Apothekaren  Lock».  —  Mot  detta  beslut 
afgaf  Linné  sin  ofvanstående  reservation. 


132. 

Wid  den  af  Academiae  Räntm.  giorde  ansökning  att  få  stadig 
stat  för  en  Skrifware  med  1500  dkr  lön  (ett  Capital  af  25000  dkr) 
wågar  jag  ingalunda  ingå,  utan  bör  Ac.  Räntm.,  äfwen  som  alla 
andra  förut,  ja  sjelfwa  Julinskiöld1  sielf,  hålla  sig  skrifware,  där 
äst  han  ej  annorlunda  kan  utkomma;  och  därföre  att  det  ej  står 
uti  RäntMästarens  instruction,  att  uppbära  crono  upbörd,  testamen- 
ter  till  stipendier  &c.,  [kan  han]  icke  mera  där  ifrån  frikallas,  än  en 
Cronobefallningsman,  då  honom  ålägges  att  upbära  nya  contribu- 
tioner.  Mina  skiähl  til  detta  mitt  afstyrkande  äro 

1.  som  jag  hört  af  senaste  Inspectore  aerarii,  att  långt  ifrån 
contoirets  förra  upgift  af  academiens  besparing  till  40000  dir,  aera- 
rium  redan  tagit  på  capitalen  anseliga  poster,  och  gripit  af  nöd- 
wändighet,  till  nödiga  utgifter,  af  det  Capital,  på  hwilkets  intresse 
flere  extra  ordinarie  inrättningar  i  senare  tider  blefwit  grundade, 
så  att  om  aerarium  lika  framdeles  skall  fortfara,  föllier  nödwändigt 
det  academien,  högst  inom  50  åhr,  skall  cedera  bonis  och  ruineras. 

2.  som  Academien  måste  och  bör  aldra  först  äfterkomma 
Hans  Kongl.  Höghets  nådigsta  befallning,  att  å  nyo  adoptera  Aca- 
demiam  Garolinam  till  Bibliotheque,  hwilket  icke  kan  ske  utan 
anselig  kostnad  för  aerarium. 

3.  som  jag  ser  att  Astronomiae  Professoren  inlagt  om  ett  nytt 
observatorii  byggande  på  Pålaksbacken,  hwilket  äfwen  måste  draga 
en  anselig  summa. 2 

G.  Linné. 


227 


Egenhändigt,  odateradt,  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
den  8/i2  1770. 

1  Peter  Julin,  adlad  (1756)  Julinsköld,  akademie-räntmästare  med  hof- 
intendents  titel.  »Blel‘  en  ståtelig  räntmästare,  bygde  upp  hela  academien  och 
satte  henne  i  lystre.  Han  fick  bruk  äfter  sin  fader,  hade  utom  Professors  lön 
hwar  7:de  tunna  af  qwarnen,  släckt  och  pluralitet  i  consistorio,  att  han  war  här 
souverain.  Blef  den  rikaste  på  bruksegendomar  och  gods;  alla  förtrodde  sine 
pengar  till  honom  på  intresse,  ty  ingen  war  säkrare  ....  1768  i  begynnelsen 
af  åhret  giör  cessio  bonorum  på  IIV2  tunna  guld  ....  När  han  nu  inlagt  att  få 
cedera  bonis  och  alt  war  förseglat,  dog  han  straxt  där  på  d.  14  Febr.  1768  af 
matthet  och  grämelse,  sedan  .  .  .  alla  på  honom  woro  förbittrade,  at  han  äli- 
est  ståt  i  fara  för  lifwet»  (Linnés  Nemesis  divina).  Se  f.  ö.  sid.  120. 

2  Consistorium  fattade  intet  beslut,  utan  insände  protokollet  öfver  den 
skedda  omröstningen  till  kanslern. 


133. 

Linné  voterade  som  föllier 1 

l:o  Adjuncten  Herweger,  som  tient  här  wid  Informations  wärket 
redan  20  år  och  giort  denna  wettenskapen  till  sitt  speciella  huf- 
wud  studium. 

2:do  Adjuncten  Palmberg,  som  redan  är  till  åhren,  att  om 
han  skall  hugnas  för  sitt  arbete,  bör  han  nu  hogkommas,  hälst 
han  är  en  solid  academicus  och  länge  meriterad  man. 

3:tio  Secreter  Frosterus,  som  giordt  sig  förtient  af  solide  ar¬ 
beten  för  det  allmänna. 


Egenhändigt,  odateradt  original  bland  Acta  till  Consistorii  academici  proto¬ 
koll  den  13/i2  1770. 

1  Frågan  gällde  förslags  uppsättande  till  den  lediga  Logices  et  Metaphy- 
sices  professuren.  Consistorii  förslag  blef:  1)  Ol.  Hervech,  2)  G.  A.  Boudrie, 
o)  H.  Frosterus.  Kgl.  Maj:t  utnämnde  den  sistnämnde,  hvilken  dock  i  Januari 
1772  genom  byte  med  professor  J.  Christiernin  fick  öfvertaga  Jurisprudentiae, 
Oeconomiae  et  Commerciorum  professuren. 


228 


134. 


Pro  Memoria. 

Det  lärer  wara  hos  Amplissimum  Gonsistorium  ännu  i  fristl[!] 
minne,  hnru  som,  i  lördags  8  dagar,  uti  pleno  Consistorio  Acad. 
Räntmästaren  föredrog,  det  nogra  sochner,  som  woro  anordnade 
att  föra  utlagsspanmålen  till  Leufstads  bruk,  på  de  900  tunuor 
som  med  bruket  af  Academien  woro  accorderade,  nu  wägrade  sig 
at  den  in  natura  praestera,  ocb  som  Academien  måste  stå  wid  sitt 
accorde,  ingick  Ampl.  Consist.  med  mig  accorde  att  till  Leufstad 
bruk  afföra  för  samma  rächning  170  å  180  tunnor  spannmål,  a  7 
plåtar  tunnan,  hwilket  blef  ratum. 

Jag  har  för  ut  budit  min  Gommissionaire  i  stockholm  låta 
mig  wetta  någon,  där  wille  hafwa  samma  quantum  spanmål,  a  7 
plåtar  tunnan,  och  fick  swar  nästa  tisdag,  att  en  säker  man  den 
wille  emottaga,  men  pg:r  äfter  2  månader  praestera,  det  jag  då 
afslog,  som  nyss  ingåt  handel  med  academien,  men  skickade,  för 
än  jag  detta  beswarade  till  Hr  Prof.  Berch,  som  än  ej  gifwit  assig- 
nation,  hwilken  försäkrade  mig  om  kiöpets  beständighet. 

Emedlertid  gaf  jag  ordres  till  bönderne  att  inmäta  spanmålen 
och  hålla  sig  redo  och  icke  bortresa  äller  taga  sig  före  några 
kiörsler,  att  de  måtte  wara  färdige  till  Leufstads  resan,  hwad  dag 
Academiae  Räntmästaren  gofwo  försedel. 

Acad.  Räntmästaren  drog  ut  med  forsedlarne,  sägande  sig 
wänta  Acad.  fogdens  ankomst;  änteligen  gaf  utförs-sedel  wid  slu¬ 
tet  af  weckan  på  62  tunnor,  sedan  på  25,  som  redan  äro  till  Leuf¬ 
stad  ankomne  och  quitterade,  summa  87  tunnor. 

Böndren  beklagade  sig  att  deras  kiörslor  försummades  hemma 
med  wäntande  på  forsedel,  och  fruchtade,  att  det  beqwämliga  släd¬ 
före!  skulle  blifwa,  innan  man  förmodade,  impracticabelt,  ty  anholt 
jag  ständigt  af  Hr.  RäntMästaren  om  forsedel. 

Änteligen  får  jag  swar  af  H.  Profess.  Berch,  att  Academien 
tillslagne  bönder  treskas  att  utföra  140  återstående  tunnor  säd, 
och  att  han  will  gifwa  mig  forsedel  på  de  öfrige  utlofwade  tun¬ 
nor,  om  jag  will  taga  39  d:r  tunnan. 

Och  som  hwar  en  ärlig  privat  man  är  angelägen  att  hålla 
ord  och  afskedd,  är  långt  ifrån  mig  att  förmoda,  det  ett  heder - 
wärdt  Gollegium  skall  ändra  en  afgiord  sak,  mycket  mindre  att 


229 


Academiee  Räntmästaren  kan  ändra  sielf  hwad  i  Gonsistorio  är  be- 
slutit  och  gillat,  ty  anhåller  jag  om  forsedel. 

Doch  som  någre  af  mine  egna  bönder  willia  med  contant 
lösa  och  straxt  betala  inemot  30  tunnor,  skall  jag  wara  nögd  att 
allenast  få  föra  till  Leufstad  ännu  70  tunnor,  hwar  på  jag  utbeder 
mig  ultimat  slut.1 


Linnés  egenhändiga,  odaterade  skrifvelse  tinnes  bland  Acta  till  Consistorii 
academici  protokoll  för  den  22 1$  1771. 

1  I  Consistorii  academici  protokoll  finnes  väl  omtalad  några  Stockholms- 
läns-bönders  vägran  att  forsla  spannmål  till  Leufsta,  men  däremot  intet  om 
något  med  Linné  ingånget  aftal,  hvilket  förmodligen  skett  extra  protocollum, 
Hans  nu  gjorda  anbud  blef  af  Consistorium  antaget. 


135. 


Wördsamt  Memorial. 

Åcademiae  Humblegårdarne  äro  till  större  delen  med  Humble 
planterade,  men  några  dels  så  torra,  dels  så  sanka,  och  andra  af 
sådan  jord,  att  Humble  ej  med  fördel  i  dem  kan  fortkomma,  altså 
till  täckter  lämnade. 

Alla  desse  bewakas  af  8  Humblegårdsdrängar  på  staten,  som, 
lika  med  Trägårds  och  Nosocomii  drängarne,  böra  utgiöra  hwar 
för  sig  24  dags  wärk,  emot  sin  åtniutna  frihet,  hwart  åhr. 

Öfwer  desse  hafwa  åtskilliga  klagat,  att  de  äro  treske  i  sin 
skyldighets  fullgiörande  och  förnämligast  öfwer  fölliande: 

1.  Att  då  Humble  kuporne  omlagas  äller  omläggas,  röterne 
aftyna;  man  will  icke  förmoda,  att  Humb.  drängarne  rötterne  bort- 
snilla  äller  försälia. 

2.  att  gräset  på  sidorne  äller  i  täckterne  bortknias  esomof¬ 
tast;  jag  will  icke  förmoda,  att  det  skedt  af  Humb.  drängarnes 
hustrur,  ehuru  man  sedt  att  de,  som  bo  utom  Stockholms  tullen, 
hafwa,  om  nätterne,  färskt  gräs  åt  sina  kor  öfwer  nätterne,  fast  de 
äga  hwarken  täckter  äller  ängar. 

3.  att  man  ofta  finner  i  humble  gårdarne  ingen  wara  tillstä¬ 
des  af  Humb.  drängarne,  men  ofta  något  qwinfolk  där  gå  omkring. 


230 


4.  att  ohägn  där  ofta  sker  af  hästar  äller  giärdesgårdar  ned- 
fallne,  utan  att  där  om  i  tida  blifwer  notificerat.. 

5.  att  Humbl.  drängarne  skola  wara  tröge,  då  de  befallas 
rengiöra  Academise  gården,  på  hwilken  Hans  Kongl.  Höghet,  wår 
nu  allernådigste  Konung,  befalte  mig  munteligen  hafwa  upseende. 

6.  att  Humbl.  drängarne  ofta  taga  arbete  hos  Borgerskapet, 
så  att  då  någon  af  academie  staten  dem  behöft  emot  dagspenning, 
ej  dem  kunnat  få. 

Med  mera. 

Till  Eders  Magnificence  och  Amplissimum  Consistorium  är 
min  wördsamma  anhållan,  att  få  för  desse  Humbl.  drängar  en 
authoriserad  instruction,  hwar  äfter  jag  må  kunna  dem  hålla  uti 
tillbörlig  ordning,  hwar  till  jag  wågar  föreslå  fölliande  puncter. 

1.  att  älste  Humbl.  gårdsdrängen  antages  såsom  vice  Hum- 
blegårdsmästare  och  därför  slipper  ordinaire  dagswärken,  hwar- 
emot  hans  skyldighet  må  wara 

att  esom  oftast  se  äfter  om  drängarne  äro  på  sin  wacht, 
att  äfterse  om  och  när  giärdesgårdarne  behöfwa  reparation, 
att  gifwa  mig  tillkiänna  om  ohägn  sker, 
att  om  något  märkes  äl.  höres  försnillas,  det  tillkänna  gifwes, 
att  kalla  drängarne  tillsammans,  då  det  fodras,  med  mera, 
att  nödwändigt  en  dag  i  weckan  rapportera  mig  om  Humbl. 
gårdarnes  tillstånd  och  hwad  som  händt, 

med  3  dal:s  vite  om  sådant  försummas. 

2.  At  af  de  öfrige  7  drängar,  hwar  får  sin  dag  i  weckan 
till  wacht,  så  att  jag  hwar  dag  må  wetta,  hwilkendera  den  dagen 
bör  wara  wachtgiörande,  och  hwad  plicht  [3  dal.]  på  den  försurn- 
melige. 

3.  Men  som  då  en  och  samma  komer  att  hålla  wacht  om 
söndagen,  således  [blir]  hindrad  från  kyrkian;  huru  detta  kan 
hielpas. 

4.  Att  drängarne  ej  få  sätta,  till  wacht  i  sitt  ställe,  sin  Hu¬ 
stru,  till  hwilken  jag  äger  minsta  förtroende,  äller  någon  annan, 
utan  att  här  till  hafwa  specielt  lof;  att  icke,  om  något  åtal  kom¬ 
mer,  den  ena  må  skylla  på  den  andra. 

5.  Att  denna  bewakning  hålles  ifrån  Löfsprickningen  till  korn¬ 
anden,  altså  16  å  18  weckor,  hwilka  utgiöra  lika  många  (16 — 18) 
dagswärk  för  hwario. 

6.  Att  hwart  och  ett  dagswärk  w^arar  24  timmar  äller  ett 
dygn,  hälst  Drängarne  inte  hafwa  något  arbete  wid  sin  upsyning. 


231 


7.  Att  de  icke  tillstädja  någon  plåcka  humble  giökar1  till 
mat,  äller  knia  gräs,  och  hwad  plicht  (6  dal.)  på  den  som  här  uti 
felar. 

8.  Att  om  någon  befinnes  snilla  humble  rötter,  hwad  plicht 
därpå  föllier  (6  dal.  och  skadans  ärsättande). 

[9  Att  då  drängarne,  utom  sin  wanlige  wachtdag,  åstundas 
af  academie  staten,  de  då  böra  gå  ifrån  andras  arbeten  och  wid 
hwad  wite,  om  de  ej  äfterkomma  befallningen.]  2 

10.  Att  de  på  min  befallning  hålla  academiegården  ren  med 
sköfflande  och  räfsande. 

3  å  4  karlar  kunna  detta  beqwämligen  absolvera  på  en  äfter- 
middag.  Denna  rening  bör  ske  hwar  14:de  dag. 

Någon  bör  ock,  då  träden  klippas,  hielpa  att  lyfta  stegen 
ifrån  dett  ena  till  det  andra,  hwilket  alt  kan  giöra  om  åhret  4  ä 
5  dags  wärk. 

Hwad  plicht,  om  de  här  uti  ej  äfter  komma  ordres. 

Detta  alt  underkastas  E.  Magnif.  och  Ampl.  Consistorii  änd¬ 
ring,  förbättring  äller  afslag,  att  jag  må  få  wist  att  trygga  mig 
wid  och  därigenom  tillhålla  hwar  och  en  till  sin  skyldighet,  utan 
att  hwar  gång  gå  till  Rector  M.,  Consistorium  minus  och  andra 
processuelle  wägar. 3 

Carl  Linné. 


Egenhändigt,  odateradt,  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för 
den  2%  1771. 

1  Med  »humlegökar»  menades  de  ur  jorden  om  våren  uppskjutande  ny¬ 
skotten,  hvilka  anrättades  och  åtos  såsom  sparris. 

2  Denna  inom  [  ]  satta  punkt  blef  sedan  af  Linné  öfverkorsad. 

3  På  grund  af  denna  inlaga  utfärdade  Consistorium  en  därmed  i  allt  vä¬ 
sentligt  öfverensstämmande  instruktion. 


136. 

Hos  Eder  Magnificence  och  Amplissimurn  Consistorium,  som 
altid  haft  sin  största  fägnad  och  åtrå,  att  uti  Fäderneslandet  och 
lärda  werlden  excolera  och  promovera  wettenskaper,  en  wördsam 
bön  att  Consistorium  Academicum  täckes  äfwen  nu  uträcka  sine 
hjelpsamme  händer. 


232 


Wårt  kära  Fädernes  land  och  besynnerligen  denna  Academien 
har  begynt,  att  utsända  sine  ämneswänner  icke  allenast  in  utan 
ock  ut  om  Riket  till  åtskillige  länder:  till  Norra  America,  till  Spa¬ 
nien,  Italien,  Aegypten,  Palsestina,  China,  Java  &c.1  När  utlänska 
Nationer  sågo  effecten  häraf,  hafwa  de  imiterat  samma  institutum ; 
Ryska  regeringeu  sänt  Falck,  Pallas,  Gmelin  till  Siberien  och  Tar- 
tariet,  Danskarne  Forskål  åt  Arabien,  Koenig  till  Tranquebar; 
Tyskarne  Hallers  till  Vera  Cruce,  Fransoserne  Adamsson  till  Sene- 
gall,  Engelsmännerne  Solander  till  södra  werlden,  Spaniorerne 
Mutis  till  Mexico,  Sardinien  till  orienten,  Holländarne  Thunberg  till 
Japan2  etc:a. 

Ingen  bekant  trackt  i  werlden  producerar  så  synnerliga  och 
differenta  naturens  producter,  som  Caput  bonee  spei,  ty  har  jag  i 
alla  tider  önskat  att  någon  naturkunnig  kunne  sändas  dit,  hwar  till 
nu  först  ett  önskeligt  tillfälle  dagats. 

Man  har  fått  tillfälle  för  en  studerande  Swänsk,  som  tillika 
ägde  insickt  uti  naturkunnigheten,  att  på  2  a  4  år  i  Gap.  R.  Spei 
hafwa  sin  bärgning  med  mat  och  husrum. 

På  min  trägna  bön  har  Ostindiska  compagniet  i  Götheborg 
täckts  lämna  honom  fri  resa  på  sitt  skepp  Stockholms  Slott,  ifrån 
Götheborg  till  Gap  tillika  med  underhål  på  den  resan,  då  skeppet 
afgår  i  nästkommande  Decembir  månad. 

Till  denna  resa  har  jag  utsedt  Studiosum  Sparman  Uplandum3 
som  har  hog,  insigt  i  desse  stycken  samt  drift,  men  är  aldeles 
medellös.  Resan  härifrån  till  Göteborg  kostar  pengar;  att  komma 
på  en  främmande  ort  utan  någon  styfwer  i  pungen  är  äfwentyrligt. 

Jag  wet  af  gammal  experience,  huru  Patres  Academici  till- 
förene  understödt  sådane  resor  på  alt  sätt;  jag  wet  iErarii  Acade¬ 
mici  tillstånd;  jag  har  altid  undflydt,  att  så  mycket  någon  sin  warit 
möjeligt,  falla  beswärlig  med  ansökningar,  som  warit  kostsamma. 

Min  endaste  bön  är  derföre  till  Cons.  Acad.  att  denne  Spar¬ 
man,  som  är  Stipendiarius  Sparfeldianus,  och  hwars  Stipendium 
ännu  skulle  wara  ett  par  år,  måtte  genom  Consistorii  Academici 
gällande  recommendation  hos  höga  wederbörande,  blifwa  recom- 
menderad  att  få  desse  följande  och  återstående  åren,  till  en  sådan 
resas  understöd,  behålla  oeh  åtniuta  sitt  Stipendium  till  ända,  hälst 
som  han  icke  därigenom  allenast  perfectionerar  sig  sjelf,  uti  natur¬ 
kunnigheten  [mer]  än  någon  annor,  som  reser  till  utlänsk  Aca- 
demie,  utan  äfwen  hedrar  Fädernes  landet  och  contribuerar  till 
wettenskaperne  för  det  allmänna.4 


233 


Originalet  ej  anträffadt,  men  afskrift  däraf  finnes  i  Consistorii  academici 
protokoll  för  den  13/n  1771;  odateradt. 

1  Härmed  ,  afses  tvifvelsutanP.  Kalms  resa  till  Norra  America,  P.  Löflings 
till  Spanien,  M.  Kählers  till  Italien,  Fr.  Hasselqvists  till  Egypten  och  Orien¬ 
ten,  P.  Oseecks  till  Kina,  Fr.  Adlers  till  Java. 

2  Beträffande  de  här  uppräknade  resande  naturforskarne  må  endast  föl¬ 
jande  anföras:  Johan  Peter  Falck,  född  1738  i  Broddetorp  (Västergötland), 
professor  i  Petersburg,  af  ryska  regeringen  1768  utsänd  att  undersöka  dit. 
tills  ej  naturvetenskapligt  kända  delar  af  inre  Ryssland,  hvarunder  han,  sjuk 
och  hypokondrisk,  1772  i  Kasan  beröfvade  sig  själf  lifvet.  —  Peter  Simon  Pal¬ 
las,  född  i  Berlin  1741  och  död  därstädes  1811.  Efter  vunnen  anställning  vid 
Kejserl.  Vetenskaps-akademien  i  Petersburg  företog  han  1768 — 74  forsknings¬ 
färder  genom  europeiska  Ryssland  och  Sibirien  ända  till  Kinas  gränser,  h vilka 
lemnade  rikligt  och  mycket  värdefullt  utbyte.  —  Johann  Georg  Gmelin,  född  i 
Thuringen  1709  och  död  derstäcles  1755;  deltog  1733 — 43  i  en  af  ryska  rege¬ 
ringen  utrustad  vetenskaplig  expedition  till  Sibirien.  Här  afses  dock  måhända 
snarare  dennes  brorson  Samuel  Gottlieb,  född  1744,  professor  i  Petersburg,  död 
1774  under  en  mångårig,  af  regeringen  bekostad  forskningsfärd  till  norra  Per¬ 
sien.  Linné  benämnde  efter  den  förre  växtslägtet  G-melina.  —  Om  Pehr 
Forskål  se  ofvan  sid.  78.  —  Johan  Gerhard  Kienig,  född  1728,  Linnés  lärjunge, 
läkare  vid  danska  missionen  i  Tranquebar,  död  1783.  Ett  af  honom  på  Island 
upptäckt  växtslägte  erhöll  af  Linné  namnet  Kcenigia.  —  Michel  Adanson,  född 
1727,  död  1806,  företog  redan  vid  21  års  ålder  en  forskningsresa  till  Senegam  - 
bien,  där  han  under  flera  år  qvarstannade  och  gjorde  betydande  samlingar  af 
naturalier.  Linné  uppkallade  efter  honom  det  bekanta  apbrödträdet.  —  José 
Celestino  Mutis,  spansk  naturforskare,  född'  1732,  död  1808  i  Santa  Fé  de 
Bogotä,  hvarest  han  var  bosatt  sedan  1760.  —  Carl  Peter  Thunberg,  född 
1743,  död  som  Professor  i  Upsala  1728;  företog  1772 — 77  vidsträckta  forsk¬ 
ningsresor,  hvarunder  växt-  och  djurverlden  på  Goda-hopps-udden,  Java,  Ceylon 
samt  Japanska  öarne  undersöktes.  De  därunder  gjorda  värdefulla  samlingarne 
skänkte  han  sedan  till  Upsala  universitet.  —  Med  uttrycket  »Hallers»  afsågs 
tvifvelsutan  Christlob  Mylius,  åt  livilken  en  betydande  penningsumma  inom 
Tyskland  sammansköts  af  »liberales  viri,  etiam  Reges,  Principes  nobilesque 
feminse»  till  företagande  af  en  vetenskaplig  forskningsfärd,  som  skulle  öfver- 
glänsa  de  från  Sverige  utgångna.  Haller  var  den,  som  blifvit  utsedd  att  diri¬ 
gera  densamma.  Linné  trodde  ej  mycket  på  värdet  af  de  resultat,  som  där¬ 
igenom  skulle  vinnas.  »Af  Mylii  character»,  skrifver  han  till  J.  G.  Wahlbom, 
»ser  jag  utgången  på  den  stora  resan  och  fägnar  mig,  att  han  ej  skämmer  ut 
mine  Disciplar.»  Han  fick  ock  rätt,  om  än  på  ett  annat  sätt,  än  han  antagit; 
Mylius  hann  nämligen  ej  längre  än  till  England,  där  han  afled.  (Haller,  Bibi.  bot. 
II  p.  402.)  —  Namnet  på  den  af  Sardinien  utsände  har  Linné  glömt  att  uppgifva. 

3  Se  ofvan  sid.  107. 

4  Consistorium  beslöt  med  anledning  af  denna  skrifvelse  att  för  sin  del 
befrämja  denna  resa,  särskildt  emedan  Sparrman  »want  sig  att  wara  uppå  de 
sig  tillhöriga  stycker  uppmärcksam  under  sin  förr  giorda  resa».  Man  skulle 
därför  hos  kanslern  anhålla,  att  han  hos  Kgl.  Maj:t  ville  utverka,  det  Sparrman 
finge  behålla  stipendiet,  på  sätt  Linné  föreslagit. 


234 


137. 

Professionen1  förmenas  bestå  af  2:ne  delar,  nernl.  den  Oeco- 
n  o  mi  sk  a  och  den  Juridiska.  Den  förra  utgör  Oeconomiam  publi- 
cam,  innefattande  LandsGulturen,  Bergwerk,  Manufacturer  och  handa- 
slögder,  Gommercen,  Politien  samt  Cameralkundskapen.  Den  sed- 
nare  består  uti  tillämpningen  af  Rikets  Förordningar,  hwilka  till 
dessa  styckers  ordenteligare  skick  och  wid  makt  hållande  blifwit 
utfärdade. 

Såsom  hörande  till  den  förra  delen  är  Theatrum  Oeconomico- 
Mechanicum  härstädes  inrättadt;  att  så  mycket  mer  och  lättare 
inprägla  hos  den  Studerande  Ungdomen  redigt  begrep  om  Fabriks- 
saker,  hithörande  Machiner,  hwarjehanda  instrumenter  så  för  Fa- 
briquer,  som  Landthushållning,  med  mera;  hälst  som  Oeconomia 
publica  måste  nödwändigt  prsesupponera  Oeconomiam  Privatam. 
Och  på  det  att  detta  alt  skulle  komma  i  lättare  werkställighet,  för¬ 
mådde  förre  Professoren  Herr  Doctor  Berch2  åtskillige  för  det  all¬ 
männa  nitälskande  Herrar,  rika  Köpmän  och  Manufacturister  att 
af  egna  medel  sammanskjuta  till  bygdnad  af  det  hederliga  Oeco- 
nomiska  huset3  wid  Academien,  söm  kan  ske  eljest  icke  exi¬ 
sterat.  I  betraktande  hwaraf  och  som  uti  Hans  Kongl.  Maij:ts 
Nådigste  Rescript  af  d.  11  September  1758  befmnes,  att  till  denna 
Profession  fordras  Historia  Naturalis,  Uhemie,  Mechanique, 
Physique  och  Oeconomia  Privata;  altså  ärfordras  äfwen  af 
en  Professor  i  denna  wetenskap  så  mycket,  som  någonsin  en  Man 
kan  bestyra. 

Hwad  den  andra  delen  angår,  som  är  Juridisk,  förmenar  jag 
den  förnämligast  sträcker  sig  till  de  Förordningar,  som  öfwer  före¬ 
gående  ämnen  äro  utkomna,  hwilka  icke  allenast  lätt  kunna  sam¬ 
las,  utan  ock  på  kort  tid  inhämtas,  så  att  jag  håller  före,  at  den, 
som  har  de  Oeconomiska  partier,  snart  kan  fatta  de  Juridiska,  men 
twärt  om,  att  den,  som  är  blott  jurist,  näppeligen  hinner  i  sin 
öfriga  mästa  lefnad,  att  i  den  Oeconomiska  delen  allenast  kunna 
blifwa  medelmåttig. 

Hwarföre  om  denna  Profession  icke  skulle  komma  i  rätta  hän¬ 
der,  ser  jag,  huru  det  präktiga  Theatrum  Oeconomico-Mechanicum, 
som  Herr  Professoren  och  Riddaren  Doctor  Berch  ganska  lieder- 
ligen  och  med  s*å  mycken  möda  och  arbete  inrättat,  samt  nu  är  en 


235 


af  de  wackraste  inrättningar  wid  hela  Academien,  snart  skulle  för¬ 
falla  och  aldeles  förswinna, 4  hwilket  jag  räknar  för  den  största 
skada  för  detta  universitet. 

Fördenskull  voterar  jag 

l:o  på  Herr  Professoren  Lå stbom, 5  som  i  13  års  tid  warit 
Oeconomiae  Professor  uti  en  sysla,  den  der  aldranärmast  till  denna 
gränsar;  som  äfwen  tillförene  warit  på  Förslag  till  denna  Profes¬ 
sion,  så  att  om  detta  Förslag  skulle  nekas  honom,  så  skulle  fast 
mer  alla  andra  Förslag  göras  honom  stridige;  och  ändteligen  som 
han  har  de  mästa  meritsåren  ibland  de  sökande;  kunnandes  jag 
icke  neka  honom  Förslag  derföre  att  han  blifwit  Prest,  hälst  jag- 
ser,  att  Probsten  Hjortberg6  blifwit  af  wår  AllerNådigste  Konung 
med.  så  mycken  heder  och  äfwen  med  Riddersmärke  distinguerad, 
för  det  han  med  dylika  saker  såsom  Prest  welat  sig  bemöda. 

2:o  loco  på  Herr  Adjuncten  Berch.7  Jag  har  sjelf  sedt  med 
förundran  den  oändeliga  flit  hans  Fader,  Herr  Professoren  och 
Riddaren  Rerch,  nedlagt  wid  denna  Profession;  huru  han  den  up- 
tagit  ur  linda;  huru  han  uparbetat  alla  de  delar,  som  till  denna 
Profession  höra,  och  alla  sina  Föreläsningar  deröfwer  så  noga  och 
fullkomligen  författat,  att  han  ock  dem  sjelf  renskrifwit.  Hela  denna 
samlingen  måste  han  lenina  åt  sitt  enda  barn,  och  när  Herr  Ad¬ 
juncten  Berch  får  denna  hemgift  till  att  begynna  med,  bör  han 
nödwändigt  hinna  till  en  oändelig  högd,  då  han  än  ytterligare  trä¬ 
der  i  sin  hederliga  Faders  fotspår,  att  förtiga  hans  gjorda  resor, 
och  att  han  är  specielt  Adjunctus  i  denna  Profession. 

3:o  loco  på  Herr  Adjuncten  och  Acad.  Ombudsmannen  Doctor 
H er n berg. 8  Jag  ser  af  Consultissimse  Facultatis  Juridicse  och 
Consistorii  enhälliga  votering,  att  han  har  allas  röster;  och  som 
denna  Profession  är  både  Oeconomisk  och  Juridisk,  måste  jag  wäl 
föreslå  en  Jurist  ibland  2:ne  Oeconomer,  och  altså  Herr  Doctor 
Hernberg,  som  under  den  tiden  han  warit  Acad.  Ombudsman,  haft 
tillfälle  att  distinguera  sig  i  Juris-prudencen. 

Utom  dessa  bör  jag  nämna  l:o  H:r  Lectorn  Rothoff,9  som 
tillförene  warit  Docens  i  denna  samma  Profession  och  derjemte 
Auscultant  i  Höglofl.  Kongl.  GommerceCollegio;  som  wid  Ahlingsås 
haft  det  aldrabästa  tillfälle  att  se  och  lära  de  bästa  och  mästa 
Fabriquer;  som  under  sin  warelse  här  wid  Academien  lagt  en  så 
solid  grund  uti  Historia  Naturali  och  Botaniquen,  att  han  bör  räk¬ 
nas  deruti  ibland  de  bästa;  och  som  äfwen  skrifwit  och  utgifwit 
uti  Oeconomien  åtskilligt  wärdigt  i  sitt  Hushålls-Magazin. 


236 


2:o  H:r  Adjuncten  Tid  ström, 10  som  nu  är  den  äldste  Ad- 
junctus  och  längst  wäntat  på  befordran ;  som  rest  genom  de  mästa 
Swenska  provincer,  allestädes  med  upmärksamt  öga  på  Oeconomien; 
som  kan  säj  as  excellera  uti  Mineralogie  samt  Clhemie,  och  hwar  en 
wet,  hwad  ganska  stor  influence  desse  kundskaper  hafwa  så  i 
Oeconomie,  som  Mauufacturer.  Att  förtiga  Zoologie,  Botanique  och 
Physique  med  flera  hit  hörande  partier,  uti  hwilka  han  är  distin- 
guerad. 

3:o  H:r  Magister  Hernquist,11  som  är  en  Man,  den  der  jag 
kanske  känner  mer,  än  någon  annan.  Han  är  vere  academice 
doctus  i  de  mästa  wetenskaper.  Han  har  werkeligen  gått  långt 
uti  Botanique  och  Historia  Naturalis,  jemte  det  att  han  långt  för 
sin  afresa  härifrån  Academien  begynte  med  mycken  flit  arbeta  i 
Oeconomien,  hwartill  han  lade  under  sina  resor  i  Frankrike  Artem 
Veterinariam,  en  så  angelägen  del  här  i  landet  för  innebyggarne, 
att  han  derföre  måste  qwarhållas  med  pension  på  ExtraMedel,  tils 
han  blifwer  förhulpen. 

4:o  H:r  Acact.  Ombudsmannen  Doctor  Brand  t,  hwilken  är 
wäl  en  mycket  habil  Jurist;  men  som  han  nu  nyligen  blifwit  No- 
tarius  Consistorii  och  strax  derpå  Acacl.  Ombudsman,  torde  han 
wäl,  tils  wiclare,  sig  dermed  åtnöja. 12 


Finnes  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokoll  för  den  7/n  1772. 
Endast  några  få  ord  skrifna  med  Linnés  egen  stil;  odateradt. 

1  Härmed  afses  Juris,  Oeconomiae  et  Commerciorum  professuren,  hvilken 
blifvit  ledig  genom  dess  förre  innehafvarens,  J.  Frosteri,  död. 

2  Se  ofvan  sid.  109. 

3  Det  af  universitetet  1862  försålda,  vid  Gamla  torget  (n.  2)  belägna  huset. 

4  Linnés  farhågor  hafva  på  ett  bedröfligt  sätt  gått  i  fullbordan.  Den  lilla 
del  juridik,  som  från  början  ingick  i  denna  professur,  tillväxte  allt  mer  och 
utträngde  till  sist  de  ursprungliga  hufvudämnena,  hvarefter  de  värdefulla  sam- 
lingarne  i  Theatrum  Oeconomico-Mechanicum  på  ett  oförsvarligt  och  hänsynslöst 
sätt  skingrades  eller  förstördes. 

5  Johan  Lastbom  Andersson,  förste  innehafvare  af  den  af  Brukspatronen 
Erik  Eriksson  Borgström  1759  stiftade  professuren  i  praktisk  ekonomi,  sedan 
Theologiie  professor  primarius  och  domprost,  död  1802. 

6  Gustaf  Friedrich  Hjortberg,  född  1720,  död  1776  såsom  prost  och  kyrko¬ 
herde  i  Norra  Halland,  ledamot  af  Vetenskapsakademien.  Hans  beskrifning 
öfver  den  resa,  hvilken  han  såsom  skeppspräst  företog  med  el,t  af  Ostindiska 
kompaniets  skepp  och  hvarifrån  han  hemkom  1749,  rönte  varmt  erkännande  af 
Linné.  Sedan  blef  han  mycket  bekant  och  anlitad  för  sina  lyckade  kurer  me¬ 
delst  elektricitet. 


7  Christer  Berch  blef  sin  fars  efterträdare  såsom  professor  och  tog  på 
grund  af  sjuklighet  afsked  1787. 

8  Anders  Hernberg,  juris  professor  1782,  död  1791.  —  Att  det  egentligen 
var  Linnés  önskan  att  utesluta  denne  från  förslaget,  framgår  af  ett  bland  Con- 
sistorii  Acta  befintligt  blad,  hvarå  med  hans  egen  stil  står  skrifvet: 

Carl  Linné  voterar  till  Oeconomias  och  Commerc.  Professionen 

1.  Professor  Låstbom. 

2.  Lector  Rothof. 

3.  Adiuncten  Berch. 

C.  Linné. 

9  Lorens  Wolter  Rothof  hade  varit  lektor  vid  schäferi-skolan  i  Alingsås. 
Första  (enda)  delen  af  hans  Hushållsmagcisin  utkom  i  Skara  1762. 

10  Se  ofvan  sid.  205. 

11  Se  ofvan  sid.  211. 

12  Consistorii  förslag  blef:  1.  Hernberg,  2.  Ghr.  Berch,  3.  Låstbom. 


138. 


Magnifice  D:ne  Rector. 

Äfter  Eders  Magnificences  ordres  skulle  jag  gierna  infinna  mig 
nästa  Måndag  uti  Consistorio.  Men  jag  har  råkat  ut  för  en  Gatarr 
med  snufwa,  hufwudwärk  och  hvit  tiok  tunga,  att  jag  intet  wågar 
mig  ut,  utan  till  at  risquera  lif  och  hälsa,  ty  skall  jag  wördsamast 
anhålla  om  ursäckt. 

jag  har  sagt  min  tanka;  amplissimum  Gonsistorium  kan  nu 
giöra,  som  det  rättwist  finner;  jag  har  intet  mera  att  tillägga,  utan 
conformerar  mig  med  H:r  Professor  Solander,  som  jag  anmodat 
swara  å  sine  och  mine  wägnar.1  förblifwer 

Eders  Magnificences 

Hamarby  1773  ödmjuke  tienare 

d.  23  januari.  Carl  Linné. 

Utanskrift:  Magnifico  D-.no  Rectori. 

Egenhändigt;  finnes  bland  Consistorii  academici  Acta. 

1  Det  ärende,  h varom  fråga  var,  gälde  »den  upkomna  frågan  wid  åter¬ 
besättande  af  den  efter  afledne  Professoren  Annerstedt  lediga  blefne  Inspectura 
aerarii,  liwart  den  samma  borde  flytta,  antingen  till  Juridiska  eller  Philosophiska 


238 


Faculteten».  Saken  ansågs  uppenbarligen  vara  af  ej  ringa  betydelse  (säker¬ 
ligen  emedan  ledamotskap  i  sagda  Inspectura  var  förenadt  med  ekonomisk  för¬ 
del),  och  samtliga  Faculteterna  hade  afgifvit.  mer  eller  mindre  utförliga  yttran¬ 
den.  Linné  hade  underskrifvit  medicinska  fakultetens,  af  Prof.  Sidrén  förfat¬ 
tade  yttrande,  hvarjämte  han,  då  frågan  förevar  i  Gonsistorium  den  19  Decem¬ 
ber  1772,  »påstod  att  till  undwikande  af  slika  twistigheter  borde  lönen  hädan 
efter  icke  blifwa  större,  än  som  den  i  Staten  föreskrifwes»  —  en  mening,  som 
dock  icke  delades  af  någon  mer  än  Professor  Solander.  Ärendet  förekom  sedan 
vid  flera  sammanträden  samt  föranledde  vidlyftiga  protokoll  och  ganska  polemi¬ 
ska  yttranden,  särskildt  mot  det  af  Linné  framstälda  förslaget,  hvilket  han  och 
Solander  (d.  16/i)  vidhöllo,  emedan  »de  nogsamt  erinrade  sig,  att  wid  den  tid 
de  förra  gången  Inspecturam  Eerarii  bestridde  och  så  länge  answaret  och  mödan 
ännu  wida  wägnar  war  större  än  belöningen,  om  den  sammas  förrättande  Fa¬ 
culteterna  emellan  ingen  skiljaktighet  någonsin  warit»,  hvarjämte  de  själfva  för¬ 
klarade,  att,  när  deras  tur  blefvve  att  tjänstgöra  såsom  ledamöter  i  Inspectura 
mrarii,  »de  wille  häldre  komma  öfwerens  at  med  den  förut  wanliga  och  i  sta¬ 
ten  anslagna  lilla  lön,  om  Herrar  Collegae  deruti  behagade  ingå,,  sig  åtnöja». 
—  Vid  det  sammanträde  (d.  25/i),  som  Linné  var  hindrad  att  bevista,  inlades  af 
Prof.  Melander  en  ytterligare  protest  häremot;  något  beslut  fattades  dock  ej  i 
frågan,  utan  skulle  samtliga  protokollen  till  kanslern  öfversändas.  Dennes  ut¬ 
slag  blef,  med  hänsyn  till  ordningsföljden  mellan  professorerna,  öfverensstäm- 
mande  med  Juridiska  och  Medicinska  fakulteternas  mening,  men  om  nedsätt¬ 
ning  af  arfvodet  nämndes  intet  ord. 


139. 

Uti  det  af  Herr  Lieutenanten  Hising  begärde  lånet  af  170000 
dir  för  Herr  Kammarherren  Hoffsten,1  wågar  jag  för  min  del  intet 
ingå,  ty 

1.  har  Hans  Kongl.  Maj:t,  under  sitt  höga  Cancellariat,  aller- 
nådigst  befalt,  at  så  snart  tilgång  blifwer,  skall  Auditorium  Caro- 
linum  adopteras  till  bibliotheque,  hwilket  långt  för  detta  af  Con- 
sistorio  är  resolverat. 

2.  Faller  mig  synnerligt  at  bortlåna  ett  Capital,  som  Acade- 
mien  ännu  ej  hafwer,  utan  hoppas  få. 

3.  Om  framdeles  Academien  skulle  komma  at  behöfwa  sielf 
penningar,  til  oförtänkte  nödwändigheter,  har  den  då  bundit  hän¬ 
derna  på  sig. 

4.  Ser  jag  ingen  nödwändighet  til  en  sådan  antepraegnerad 
förbindelse,  hälst  i  dessa  penningelöse  tider;  altid  gifwas  de,  som 
med  full  säkerhet  wilja  låna  penningar. 


239 


5.  Som  lån  til  så  aflägsne  orter  ej  äro  de  bäste  och  på  bruks¬ 
egendomar  nog  underkastade  sine  äfwentyr. 

Originalet  är  ej  anträffadt,  fastän  Linné  »ingaf  sin  tanka  skrifteligen  så 
författad»,  hvarefter  den  fullständigt  intogs  i  protokollet  för  den  14/io  1773. 

1  Frågan  gälde  ett  lån  till  Kammarherre  H.  von  Hofsten  mot  inteckning 
i  en  bruksegendom  Elfsbacka  i  Värmland,  hvarom  hans  ombud,  Löjtnant  Ch. 
Hising,  hos  Consistorium  gjort  ansökan.  Professor  Solander  instämde  med  Linné, 
men  majoriteten  beslöt  den  16/io  att  bevilja  lånet. 


140. 


At  Maester  Broberg  må  få  de  trenne  utdömde  rummen  på 
academiens  tomt,  som  ligger  bakom  de  rum  han  nu  bebor,  tyckes 
mig  wara  så  mycket  mera  skiäligt,  som  han  uti  de  föregångne 
svvåre  åhr  och  dyre  tider  måst  åtnöja  sig  med  den  lilla  swaga 
lön,  som  i  bättre  tider  warit  TrägårdsMästaren  tillslagen,  utan  att 
han  någon  sin  fått  äller  begiärt  af  Gonsistorio  academico  något 
beneficium,  och  husen  des  utan  äro  så  nedrutnade,  at  de  snart  af 
sig  siälf  nedfalla.1 

Carl  v.  Linné 
Praefectus  h.  academ. 


Egenhändigt;  finnes  bland  Acta  till  Consistorii  academici  protokollförden 
5/s  1774 

1  Academiträdgårdsmästaren  Broberg  hade  anhållit  att  få  tillhandla  sig 
»de  trenne  utdömde  hus,  som  finnas  å  den  bakom  dess  boningsrum  belägne 
Academiens  tomt»,  som  till  trädgårdens  utvidgande  nyligen  blifvit  inköpt.  Con¬ 
sistorium  beslöt  ock  den  19/s,  att  han  »skulle  dem  undfå  och  sig  till  nytta  an- 
wända»,  men  passade  på  att  därtill  lägga:  »Hwaremot  honom  åligger  at  efterse 
och  ansa  Academieens  alleer  och  till  prydnad  å  flera  ställen  planterade  träd 
samt,  om  några  skulle  finnas  utgångne,  andra  i  deras  ställe  plantera». 


240 


Bland  de  af  Linné  till  Consistorium  academicum  inlemnade  skrifterna  sak¬ 
nas  här  beklagligtvis  tvenne,  som  oaktadt  allt  letande  ej  kunnat  i  universitets- 
arkivet  anträffas.  Den  ena  af  dessa  är  det  »Memorial»,  hvari  Linné  enligt 
protokollet  för  den  5  Maj  1759  »gifwer  wid  handen,  thet  han  med  all  sorg- 
fällighet  förskaffat  till  Academiae  Trägården  alla  de  wäxter,  som  genom  frön 
möjeligen  kunna  ärnås,  men  att  återstår  få  hit  the  wäxter  från  utländska  Trä¬ 
gårdar,  som  ej  med  frön  kunna  updragas,  utan  med  afläggningar  propageras. 
Och  som  i  London  skola  wara  de  största  samlingar  af  dessa  slag,  och  Herr 
Archiatern  och  Ridd.  nu  har  tienligit  tillfälle,  att  få  dem  hit;  så  underställes 
om  icke  Räntkammaren  här  till  kunde  bestå  3000  dir  kopp:mt.  Detta  remit¬ 
terades  till  Inspectores  asrarii  och  Hoflntend.  Julin»,  livarefter  det  ej  vidare 
finnes  i  protokollen  omnämndt  och  sålunda  säkerligen  ej  ledde  till  någon 
åtgärd. 

Den  andra  skriften  är  »ett  inventarium  på  Museum  Upsaliense»,  som 
Linné  den  12  Mars  1768  ingaf  till  Consistorium,  och  som  då  »lämnades  till 
Academie  Contoiret».  Del  vore  synnerligen  att  beklaga,  om  detta,  som  det  vill 
synas,  blifvit  förstördt. 

Bland  Acta  Consistorii  finnes  f.  ö.  en  hel  mängd  af  Linné  egenhändigt 
skrifna,  såsom  bilagor  till  protokollen  hörande  uppgifter,  intyg  m.  m.,  hvilka 
det  ansetts  öfverflödigt  att  här  meddela.*)  Sådana  äro  de  talrika  listorna 
på  Stipendiarii  regii  inom  medicinska  fakulteten,  äfvensom  några  på  innehaf- 
varne  af  Kåhreska  och  Falkenbergska  stipendierna,  för  hvilka  han  var  inspek¬ 
tor.  Den  sista  gången  han  i  sistnämnda  afseende  fullgjorde  sitt  åtagna  upp¬ 
drag,  var,  då  han  på  en  bland  professorerna  cirkulerande  stipendiat-lista,  som 
sedan  föredrogs  i  Consistorium  den  19  April  1777,  med  darrande  hand  teck¬ 
nade:  »ingen  ledighet». 

Vidare  finnas  talrika  intyg  om  sjuka  studenters  ytterliga  fattigdom  och 
stora  behof  af  understöd  af  universitetets  medel,  hvilka  ock  ständigt  beviljades. 
Det  framgår  häraf,  att  Linné  från  början  till  slutet  af  sin  professorstid  var 
läkare  åt  medellösa  studenter,  naturligtvis  mest  bland  sina  landsmän,  smålän- 
dingarne,  men  ock  åt  sådana,  som  tillhörde  andra  nationer  (t.  ex.  Gästrike- 
Hälsinge,  Kalmar,  Gotlands,  Östergötlands  o.  s.  v.),  äfven  om  dessa  ej  hörde 
till  hans  lärjungar.  Bland  sådana  må  här  nämnas  Jac.  Rothman.  som  »uti  flere 
weckor  warit  hårdt  ansatt  af  den  gångbara  fläckfebren»  (Aug.  1743),  och  Dan. 
Rolander,  som  »haft  den  swåraste  Frossa,  som  någonsin  kunnat  förekomma, 
och  kan  näppel.  för  än  warmt  och  tort  wäder  blifwer,  richtig  restitueras» 
(den  7/b  1748). 

Än  ytterligare  en  mängd  uppgifter  om  ämnen  för  disputationer  under 
hans  praesidium;  testimonia  för  småländingar,  som  skulle  lemna  universitetet 
(bland  hvilka  étt  något  utförligare  den  22  5  1  7  53  för  J.  Widebeck);  vota  (helt 
knapphändiga)  om  stipendii-tillsättningar;  förfrågningar  rörande  stipendii-ledig- 
heter  (den  3/g  1755  och  4/s  1765);  yrkande  (1747)  om  anställande  af  examina  i 
Historia  naturali'  »effter  ett  åhrs  förlopp  . ...,  antingen  så  Facultas  Philosophica 
afgiort  sättet  äller  eij,  hälst  som  jag  intet  annat  förstår,  än  att  Hans  Kongl. 


*)  Så  har  ock  förfarits  med  de  talrika  föreläsnings-diaria  och  åhörare¬ 
förteckningar,  som  finnas  förvarade  bland  Kansl.  Emb:s  Handlingar  i  Riksarkivet. 


Ml 


Maij:t  afgjort  queestionen  an  och  allenast  begiärt  Facultatis  och  Consistorii  be¬ 
tänkande  om  sättet  till  dess  bequämaste  anställande»;  reservation  mot  en  punkt 
i  Consistorii  dom  i  ett  mål  rörande  Nietzels  sterbhus  (den  7/5  1768).  Dessutom 
beträffande  tillsättning  (1745)  af  akademifogdetj ensten  (hvarvid  Linné  förkla¬ 
rade,  att  han  »har  intet  här  emot;  allenast  är  angelegit  at  säkert  wetta  om 
Holmberg  är  död,  at  man  ej  besätter  tiensten,  medan  mannen  lefwer»);  remiss 
till  medicinska  fakulteten  af  ett  kanslersbref  rörande  G.  Rothman  (d.  19/s  1751); 
om  inköp  af  ett  ur  till  Consistorium  för  omkr.  500  dir  (den  21/2  1755;  Linné 
fann,  »att  ett  sådant  uhr  woro  oumgengeligit  och  priset  mycket  skäligt,  då  uhret 
blifwer  wäl  giort  och  urmakaren  därföre  answarig»);  utfärdande  (1759)  af  pass 
åt  Stud.  Daniel  Solander  af  dennes  farbror,  d.  v.  rektor  (hvarvid  Linné  för¬ 
klarade,  att  »H:r  Dan.  Solanders  fregd  och  quickhet  är  så  allmänt  bekant,  att 
där  om  är  ingen  quaestion;  Eders  Magnificence  kiänner  honom  som  farbroder 
och  hospes,  jag  som  discipel,  Alla  som  en  den  där  gifwer  största  hopp  om  sig». 
Hvad  passet  beträffade,  kunde  väl  rektor  utfärda  detsamma,  men  »älliest  tyckes 
mig,  att  H:r  Solander  giorde  bättre  att  han  togo  Landscancelliets  pass,  än  att 
han  oroade  Eders  Magnificence  och  flere  med  quasstion  om  hwilken  skall 
det  gifwa»);  inteckning  i  Wålsätra  (den  27/2  1768);  medicine  doktorspromotion 
(den  4/n  1768);  Professor  Svedelii  ansökan  om  gratifikation,  emedan  hans  före¬ 
trädares  enka,  som  fått  dubbelt  nådår,  under  denna  tid  skulle  uppbära  pro- 
fessorslönen  (hvarvid  Linné  —  den  26/ö  1773  —  yttrade,  att  »ehuru  gierna  jag 
önskade  wår  hederliga  H:r  Professor  Svedelii  förmon,  wågar  jag  doch  icke  till¬ 
styrka  hans  ansökning,  ty  jag  ser  förut,  att  alla,  som  förut  mistat  sin  lön  på 
något  åhr,  för  dubla  nådåhr,  så  wäl  som  här  efter  kunna  komma  i  lika  situa¬ 
tion,  skulle  rusa  till  att  niuta  samma  förmon,  till  aerarii  förderf»);  m.  m. 


Linnés  bref växling  1. 


16 


8.  Medicinska  Fakulteten  i  Upsala.* 


141. 

Linnasus  anför  der  emot  fölliande: 1 

1.  Att  som  nu  äro  öfwer  50  medicinae  studiosi,  som  till  största 
delen  äro  torfftige,  och  där  till  gifwa  mycket  hopp  om  sig,  woro 
wähl  om  beneficia  blefwo  så  delade,  att  något  hwar  fingo  där 
igenom  understöd  och  upmuntran; 

2.  att  Dahrelius  redan  hafft  och  tillfullo  upburit  stipendium 
regium,  som  han  icke  allenast  fick  bittida  uti  de  större  classes, 
utan  ock  ägde  den  förmon,  att  han  ifrån  academien  och  i  Stock¬ 
holm  stadd  fick  det  niuta  och  upbära,  äfweri  som  då  han  war  wid 
academien ; 

3.  at  Dahrelius,  sedan  han  kom  at  blifwa  Archiater  Roséns 
amanuensis  hwarken  frequenterat  publique  Lectionerne  äller  pri¬ 
vate  collegier,  hoos  någor  annor  Medicus,  utan  såsom  en  promotus 
medicus  wistades  i  Upsala,  då  han  likwähl  alt  detta  hade  mycket 
wähl  af  nöden.  Skulle  nu  hän  få  renovation  af  stipendio,  så  skulle 
de  andre  studiosi  taga  sig  här  af  anledning  att  på  lika  sätt  äga 
prsejudicat,  och  där  igenom  delas  uti  partier,  hwilket  torde  blifwa 
anledning  till  åtskilliga  misshälligheter  och  olustigheter; 

4.  har  Dahrelius  genom  practiquen  tillfälle  at  långt  mehr  för- 
tiena  sig  än  någor  annor  Medicins!  studiosus,  hwar  af  han  kunnat 
upföra  sig  i  kläder  bätre  än  de,  som  nogsamt  gifwer  hans  hwilkor 
till  kienna. 


*  Flera  af  de  i  det  föregående  meddelade,  till  Consistorium  academicum 
inlemnade  skrifvelserna  blefvo  först  föredragna  i  Medicinska  fakulteten,  hvar- 
för  de  med  lika  rätt  kunnat  under  denna  rubrik  intagas.  Det  har  dock  ansetts 
lämpligast  att  hit  hänföra  endast  Linnés  bland  fakultetens  Acta  bevarade  sär¬ 
skilda  yttranden,  hvilka  ej  återfinnas  bland  de  i  fakultetens  namn  afgifna. 


Altså  emädan  Dahrelius  hafft  till  fullo  stipendium  regium,  och 
absenterat  sig  så  ifrån  publique  som  private  lectioner,  woro  önske- 
ligt  att  de  andra  medicinse  studiosi,  som  äro  torfftige  och  gifwa 
godt  hopp  om  sig,  äfwen  tingo  hugna  sig  af  beneficiis  regiis,  hälst 
Dahrelius  äger  den  förmonen  hoos  Arch.  Rosén,  att  han  blifwerin 
praxi  specielt  hanledd  och  äfwen  där  igenom  har  tillfälle  att  för- 
tiena  sig  peningar  till  underhåll. 

[5.  Blef  (effter  noga  öfwerwägande)  d.  13  dec.  1743  af  facul- 
teten  beslutit  då  och  för  altid  at  aldrig  råda  till  någon  continuation 
af  stipendio  regio  längre,  än  de  som  samma  stipendier  åtniuta,  här 
wistas  wid  academien.] 2 

Af  Linné  ege  ..uJgt  skrifvet  votum  bland  Medicinska  fakultetens  Acta. 

1  Medicine  studeranden  Johan  Anders  Darelius  hade  vårterminen  746 
anhållit,  att  fastän  han  uppburit  stipendia  regi  a  under  hela  den  därför  tillåtna 
tiden,  han  måtte  än  längre  få  åtnjuta  denna  förmån.  Fakultetens  begge  med¬ 
lemmar  afgåfvo  •  skriftliga  vota,  hvaraf  Linnés  här  meddelas.  Resultatet  blef, 
att,  såsom  det  heter  i  fakultetens  protokoll,  »R.osén  jakade,  Linnaeus  näkade, 
men  sedermera  begaf  sig»,  h varefter  Darelius  flera  terminer  var  stipendiat. 
Den  12  November  1748  aflade  han  examen  theoreticum,  hvarvid  .Linné  i  proto¬ 
kollet  antecknade:  »wistades  mäst  i  staden  hos  Arch.  Rosén,  hwars  collegia  han 
mäst  frequenterat;  föga  hoos  Linnseum».  Jfr  för  öfrigt  sid.  49. 

2  Det  inom  [  ]  anförda  blef  sedan  af  Linné  öfverstruket. 


142. 


Examina  pr  selectionum. 

Hwacl  Examina  angår,  som  komma  att  anställas  under  före- 
läsningarne,  så  är  min  oförgripeliga  mening  denna,  att  inga  Exa¬ 
mina  borde  anställas,  derest  icke  Höga  öfwerheten  så  skulle  godt- 
finna  och  befalla,  ty  Publique  Lectionerne  böra  ingalunda  hafwa 
smak  af  twång  för  Studenterne,  ty  der  igenom  faller  deras  håg  för 
Sciencen,  då  Academien  blifwer  förbydt  uti  en  Psedagogie,  utan 
torde  wara  rådligast  att  lemna  detta  på  den  håg  och  kärlek,  som 
Professorn  kan  winna  hos  Studenterna,  såsom  det  sker  wid  ut¬ 
ländska  Academier.  Åtminstone  är  jag  säker,  det  ingen  Student 
sielfkrafd  skulle  besöka  wåra  Academier,  om  detta  twång  honom 


244 


pålades,  utan  att  de  äldre  Medicinse  Studiosi  kunna  beqwämligen 
handleda  de  yngre,  och  med  dem  repetera  Professorns  håldne 
Föreläsningar,  med  hwilka  ock  de  yngre  få  conferera  sina  annota- 
tioner.  Således  sker  utomlands  af  hågade  Studenter,  och  således 
har  det  skedt  hos  mina  Auditores.  Skulle  något  fattas,  få  ock 
Studiosi  förfråga  sig  hos  Professorn,  till  hwilken  ända  jag  lemnat 
de  Studerande  dageligen  en  wiss  tima,  på  hwilken  de  Gratis  få 
consulera  med  mig  i  hwad  dem  behagar.  Det  har  härtils  icke 
slagit  mig  felt  att  se  och  märka,  hwilka  Studiosi  giort  besynnerlig 
flit,  ehuru  jag  haft  så  många  Auditores,  som  någor  annor.  Men 
jag  har  dock  aldrig,  sedan  Examina  begynt  anställas,  utaf  mycken¬ 
heten  genom  Examina  kunnat  utröna,  hwilka  distinguerat  sig  ge¬ 
nom  flit  eller  försummelse,  ty  sådana  Examina  tyckas  besynner¬ 
ligen  hafwa  rum,  där  antalet  föga  går  öfwer  Femtio.  Skulle  ock 
Professorerna  blifwa  pålagde  at  ofta  anställa  Examina,  så  är  det 
en  sak,  som  ganska  lätt  kan  wärkställas  af  Professorn,  som  der- 
igenom  spar  arbetet  på  en  dag,  så  ofta  han  will  Examinera.  Ente- 
ligen  blifwer  Examen  endast  anstäld  för  de  tröga  Ingenia,  och  de 
qwickare  och  lärogirige  nogsamt  bewaka  sin  sak  sielfwe,  samt  gå 
fåfengt  desse  dagar  till  Lectionerna.  Jag  skulle  tycka  att  Examina 
woro  alt  nog,  om  Professorn  en  eller  twå  dagar  sidst  på  Termin 
examinerar  dem,  om  hwilka  han  eij  hade  nog  underrättelse  till- 
förene.  Härwid  märker  jag  uti  min  Profession,  att  minsta  delen 
af  mine  Auditores  äro  Medicinse  Studiosi,  och  de  andre,  som  eij 
få  göra  Medicin  till  sitt  hufwud-Studium,  gerna  åstunda  lära  sig 
något,  som  kan  göra  dem  gagn  med  tiden,  fast  de  eij  hafwa  altid 
tid,  att  pr  ofundera  sig  i  wettenskapen. 


Bland  Medicinska  fakultetens  Acta,  renskrifvet  af  annan  hand.  Odateradt, 
men  säkerligen  inlemnadt  i  Februari  1749.  Denna  fråga  behandlades  nämligen 
i  fakulteten  den  20  Februari  detta  år.  Se  f.  ö.  ofvan  sid.  141. 


245 


143. 

Examina  Rigorosa. 

Att  Examina  Rigorosa  ske  publice  är  efter  min  tanka  ganska 
nyttigt,  ty  clerigenom  finna  Medicinse  studiosi  längden,  widden  och 
djupet  af  Sciencen,  samt  winna  en  rätt  Methodum  Studendi,  och 
se  hwad  dem  fattas,  utom  det  att  mången  Studiosus  därigenom 
afhålles  att  i  otid  begära  Examen.  Jag  skulle  ock  hålla  före,  att 
desse  Examina  borde  ske  uti  Faculteten,  och  att  Faculteten  borde 
hållas  uti  Consistorio  Academico,  där  hwar  och  en  af  Docentes 
och  alla  Medicinse  Studiosi  fingo  fritt  tillträde.  Ty  att  alla  Studiosi 
af  alla  Faculteter  skulle  tillstöta,  finner  jag  mer  skada  än  gagna 
förmedelst  trängslen,  och  deras  otillräkeliga  omdöme,  som  häruti 
icke  hafwa  någon  insigt.  Jag  håller  Consistorium  så  mycket  tien- 
ligare  till  detta  rum,  i  hwilket  sådana  Examina  anställas,  som  där  är 
Bord,  på  hwilket  Examinandus  får  göra  sina  Demonstrationer  uti 
Anatomicis,  Chirurgicis,  Botanicis,  Materia  Medica,  Prsescriptione 
Formularum  &c.  Academien  deremot  är  i  wårt  Glimat  så  kall,  att 
då  Examen  hela  4  a  5  timmar  om  wintertiden  kommer  att  ut¬ 
dragas,  både  Docentes  och  Discentes  häraf  kunna  taga  stöt  till  lif 
och  hälsa. 


Bland  Medicinska  fakultetens  Acta,  renskrifvet  af  annan  hand.  Odateradt, 
men  säkerligen  afgifvet  under  våren  1749.  Se  f.  ö.  ofvan  sid.  142. 


9.  COLLEGIUM  MEDICUM  OCH  DESS  PRiESES. 


144. 

Wälborne  Herr  Archiater 
Högterfarne  Herrar  Assessores. 

Den  allrådande  Guden  har  behagat  äffter  en  långsam  siuk- 
dom,  d.  29  ’  Novemb.  sistledne,  genom  en  salig  död  hädankalla 
min,  i  lifstiden,  högtärade  Swärfader  Assessoren  och  Medicinae 
Doctoren  wid  Fahlu-bergslag  och  stad  H:r  Johan  Moraeus, 1  des  fru 
och  äffterlämnade  till  mycken  afsaknad. 

Wår  wördsamma  skyldighet  fodrar  samma  och  högtrörande 
dödsfall  Kongl.  Gollegio  wid  handen  gifwa,  troinnerhn  önskande 
at  den  nådfulle  Guden  täcktes  alla  sorgeliga  händelser  ifrån  Wäl¬ 
borne  H:r  Archiaterns  och  samtl.  Herrar  Assessorers  familier  länge 
afwända.  Med  mycken  wördnad  städse  förblifwer 
Wälborne  Herr  Archiatrens 
*  och 

Kongl.  Gollegii 

Fahlun  1742  ödmiuke  tienare 

Dec.  2.  Carl  Linnaeus. 

Utanskrift:  Kongl.  Maijists  Troman  Archiater  en  och  Prcsses 
uti  Kongl.  Gollegio  Medico  Wälborne  Herren  Herr  E  ivald  Ribe 

Stoehholm. 

Sigill  (svart  lack)  bortrifvet. 


Bland  Collegii  medici  Acta.  Helt  och  hållet  skrifvet  af  Linné. 

1  Johan  Moiueus,  född  1672,  bergslagsläkare  och  stadsphysicus  i  Falun, 
titul.  assessor  i  Collegium  medicum.  Linné  uppkallade  efter  honom  slägtet 
Morcea.  —  I  Vet.  Akad.  Handl.  1742  finnes  införd  en  biografi  öfver  honom, 
enligt  det  i  akademiens  bibliotek  förvarade  manuskriptet  författad  af  Linné.  Däri 
skildras  han  sålunda: 


247 


»Wi  dragom  os  ock  til  minnes,  at  Doct.  Morseus  war  til  wäxten  medel¬ 
måttig  hög;  han  var  grott,  köttfull,  rak  och  mörklagd.  —  Han  war  from:  han 
rördes  ej  af  lyckan;  han  hölt  ord  ock  aftal  heliga;  han  förslöste  ej  sit  goda.  — - 
Han  war  alfwarsam  i  alt  sit  wäsende,  i  hns,  i  kläder,  i  upförande,  i  tal,  i  om¬ 
döme  ock  sinnelag.  —  Han  tolte  ej  någon  flygtighet,  nyfikenhet,  klemoghet, 
flärd  eller  öfwerflöd.  —  Han  talade  gerna  om  Lärda  ock  lärdas  Handlingar; 
samt  läste  gerna  deras  skrifter  och  arbeten,  hälst  dem  som  woro  practiske  och 
chymiske.  —  Han  war  Medicus  Mechanicus,  Sectator  af  Boerhaawen,  ock  ägde 
mycken  förfarenhet.  Han  war  säkert  af  Swenska  Medicis  på  sin  tid  en  ibland 
de  käckaste  ock  lyckeligaste,  därföre  han  ock  ägde  stor  tillit  ock  mycket  för¬ 
troende  i  sin  praxi  medica.» 


145. 

Kongl.  Maij:ts  Tromän 
Wälborne  Hrr  Archiater 
och  Hrr  LifMedice 
Högtförfarne  Herrar  Assessorer. 

Twänne  Kongl.  Gollegii  Medici  till  Facultatem  Medicam  Up- 
saliensem  gifne  Bref  af  d.  27  Aprilis  och  25  Septembris  sidstledne 
bar  Faculteten  inhändigat,  uti  hwilka  bägge  Kongl.  Gollegium  for¬ 
drar  af  Faculteten  underrätelse  om  de  inländska  wäxter,  som  kunna 
brukas  i  stället  för  Thée,  Caffe  och  Ghocolade  och  därjämte  äro 
både  smakelige,  hälsosanune  i  dageligt  bruk  och  till  hwarjehanda 
Siukclomars  botande  nyttige,  at  Inwånarena  efter  hand  måga  wän- 
jas  wid  dess  bruk.  Faculteten  hade  långt  för  detta  skolat  hör¬ 
sammat  Kongl.  Gollegii  förra  Bref,  därest  icke  dess  Ledamöter  dels 
till  Stockholm,  dels  till  Fahlun  warit  förreste. 

Kongl.  Gollegium  lärer  nog  klart  sedt,  hwad  swårigheter  här- 
wid  infalla,  då  man  betracktar,  hwad  wana  och  moder  hafwa  at 
betyda,  utom  det  at  här  sökes  mera  universelt,  än  som  mögeligen 
torde  stå  at  ernå. 

Hwad  Theet  angår,  så  är  det  ostridigt,  at  wij  uti  hela  Europa 
hafwom  ingen  wäxt,  som  med  sielfwa  Theet  är  i  någon  förwandt- 
skap,  at  wij  altså  ingalunda  kunna  ernå  ett  genuinum  Succeda- 
neum.  Faculteten  håller  för  sin  del  den  aldra  tienli gaste  utwägen 
at  sielfwa  Theet  förskaffades  ifrån  Ghina  hit  till  Swerige,  då  det 


MS 


inom  en  kortare  tid  kunde  blifwa  tiilräckeligit  icke  allenast  för 
Swerige  utan  snart  för  hela  Europa,  hälst  man  är  aldeles  försäkrad 
at  Thee-Busken  kan  tåla  wårt  climat  åtminstone  i  de  södersta  Pro- 
vincier,  hälst  och  man  wet,  at  han  äfwen  wäxer  norr  om  Pechin 
och  at  wintrarna  i  Pechin  äro  starckare  än  som  kring  Stockholm; 
men  transporten  bör  skie  med  Caravanerna  igenom  Ryssland,  eme¬ 
dan  hwarken  träd  ell:r  frön  kunna  passera  Linien.  Den  omkåst- 
nad,  som  härwid  skulle  skie,  tycks  wara  ganska  ringa  för  ett  Rike 
och  ingalunda  at  räkna  emot  den  besparing  och  nytta,  som  sielfwa 
Theet  kunde  åstadkomma. 

Melissae1  Blader  wet  man  eljest  wara  läckre  både  till  lucht 
och  smak  utom  det  at  de  äro  cardiaca,  resolventia,  pellentia  och 
altså  tienliga  uti  debilitate,  palpitatione,  melancholia,  hypocondriasi 
och  hysterica  passione  &c.  Torde  altså  denna  wara  den  behage- 
ligaste  at  pågå. 

Ärenprijs  ell:r  Veronica  Officinarum 2  brukas  alment  på  landet 
af  Präster  till  Thee,  men  är  förmycket  stiptica  och  adstringens, 
altså  ock  nog  swår  till  dageligit  bruk,  hwarföre  och  Berolinenses 
långt  för  detta  utwalt  Teucrium  pratense,  den  Tillandz  afritat  Tab. 
50  under  namn  af  Pseudo-Chamsedrys,  hwilcken  är  den  12:te  uti 
Flora  Suecica. 3  Denna,  som  är  mindre  adstringent,  är  ock  be- 
hageligare  till  smaken,  mer  diluerande  och  hälsosammare. 

Här  är  ock  en  Ört  i  Swerige,  som  alment  och  öfwerflödigt 
wäxer  uti  stora  och  widlyftiga  skogar,  besynnerligen  där  skogarna 
äro  gamla  och  skuggrika  såsom  i  Närike,  Roslagen,  Dahlarne  be¬ 
synnerligen  kring  Fahlun  och  nästan  uti  alla  Swea  Rikes  Pro- 
vincier,  äfwen  kring  Brahelund  wid  Stockholm,  kallas  af  Ånger- 
manlänningarne  Windgräs  och  af  Österbottningarne  Benwärcks- 
gräs.  Är  på  latin  kallad  Campanula  serpillifolia,  intill  dess  hon  af 
Gronovio,  Roijen,  Hallero,  Seguierio  och  de  andre  nyaste  Botanicis 
fådt  Linnseae  namn.  Denna  wäxer  på  smala  och  långa  trådar  med 
runda  och  nätta  blad,  under  tiden  stora  som  styfrar.  Desse  bru¬ 
kas  at  drickas  som  Thee  uti  allehanda  slags  wärck  med  synner¬ 
lig  nytta  och  effect.  Man  har  försökt  infusum  härutaf  för  åtskil¬ 
liga,  som  haft  flygande  Gicht,  Rheumatismer,  Skiörbiugg,  Ande¬ 
täppa,  och  alltid  funnit  dem  af  synnerlig  wärckan,  då  därjemte  de 
som  druckit  henne  en  8  dagar  berömt  deras  smak  framför  något 
Thee,  besynnerligen  då  bladen  blifwit  på  Thee-sätt  torckade.  Denna 
dråpeliga  egenskap  af  denna  ört  har  giordt  at  dess  Figur  blifwit 
insatt  uti  Flora  Suecica  och  hade  man  ärnat  denna  uti  Wetenskaps 


249 


Academiens  handlingar  såsom  det  nyttigaste  Swänska  Thee  re- 
commendera.  Utom  alt  detta  är  denna  örten  så  ömnog  i  Swerige 
at  wårt  Land  kunde  skaffa  tillräck eligit  för  hela  Europa  häraf, 
men  däremot,  fast  hon  finnes  i  Norrige,  Ryssland,  Schweitz,  Geneva, 
är  hon  där  så  rar,  at  de  aldrig  kunna  sällja  ett  enda  skålpund 
til  oss. 

Hwad  Gaffe  angår,  så  har  man  i  hela  Swerige  intet,  som  där¬ 
med  är  i  förwantskap  än  endast  Caprifolium  och  Try;  men  dessas 
fröö  äro  så  små  at  man  omögeligen  häraf  kan  hafwa  någon  förmån. 

Eljest  wet  man  at  det  förnemsta  i  Gaffe  är  den  brända  Em- 
pyrematiska  olljan,  hwaraf  åtskilliga  på  Caffe-hus  så  wäl  som  på 
landet  weta  at  bränna  ärter,  bönor,  lupiner,  helgryn,  malt,  som 
alla  kunna  giöra  tienst  för  en  sak,  som  i  sig  sielf  intet  mycket 
duger  till  hälsans  conservation. 

Änteligen  hwad  Ghocolade  widkommer,  torde  den  drycken, 
som  alment  giöres  i  hushålden  af  brändt  hwetemiöl  med  Ågge- 
gula,  Ganeel  och  Cardemumma,  tiena,  hwilcket  närmast  kommer  til 
Ghocolade  uti  smaken  och  äfwen  uti  krafften  i  anseende  därtill  at 
det  föder,  wärmer  och  styreker. 

Detta  är  alt  hwad  Faculteten  för  denna  gången  kunnat  gifwa 
wid  handen. 

F  örblifwer 

Kongl.  Gollegii  Medici 

Upsala  d.  11  Octobi\  hörsamaste  tienare 

1745.  Nils  Rosén.  Garl  Linnaeus. 


Finnes  i  Medicinalstyrelsens  arkiv  bland  Acter  och  Relationer.  Endast 
öfver-  och  underskrifterna  (utom  Roséns  namn)  skrifna  af  Linné  sjelf.  —  Hans 
egenhändiga  koncept  tinnes  i  Medicinska  fakultetens  i  Upsala  arkiv. 

1  Melissa  officinalis  Linn.,  »Citronmeliss»,  en  den  tiden  i  Sverige  ej 
sällan  odlad  kryddväxt. 

2  Veronica  officinalis  Linn. 

3  Veronica  Chamccdrys  Linn. 


250 


146. 

Wälborne  Herr  Archiater 
samt 

Högädle  och  högtförfarne  Herrar  Assessorer. 

Igenom  bref  af  d.  24  Januarii  siclstl.edne  har  Kongl.  Collegium 
behagat  inhämta  Facultetens  förslag  på  någon  tjänlig  Medicinae 
Studiosus,  till  Provincial-Medicus  i  Mariaestad  efter  Herr  Doctor 
Zimmermann,  samt  tillika  hwad  frägd  Jonas  Kiernander  äger,  med 
mera,  som  samma  bref  holler.  Till  hörsammande  häraf  har  Facul- 
teten  den  äran  till  Kongl.  Collegium  föreslå  twenne  Medicinae 
alumnos,  som  redan  i  flera  år  här  wid  Kongl.  Academien  studerat 
Medicinen,  och  redan  till  Facultetens  fullkomliga  nöije  praesterat 
examina,  så  in  Theoreticis,  som  Practicis;  utom  det,  att  de  i  flera 
år  sjelfwe  laggt  hand  wid  Patienter,  och  därigenom  wunnit  all- 
männ  Credit. 

Desse  äro  Medicinae  Licentiaterne  Herr  Jonas  Kjernander  och 
Johan  Darelius, 1  af  hwilka  den  förre  wistats  här  wid  Academien 
i  åtta  år,  och  den  andre  i  fjorton  år. 

Begge  äro  lika  skickelige  uti  Practicis;  men  den  förre  tyckes 
wara  något  mera  underbygd  uti  Theoreticis.  Nu,  såsom  Licentia¬ 
ten  Kjernander  har  mycken  lust  att  ernå  förenämnda  Pöste,  men 
däremot  Licentiaten  Darelius  därom  är  föga  angelägen;  ty  är  till 
Kongl.  Collegium  Facultetens  wördsamma  Intercession,  att  Kongl. 
Collegium  täcktes  benäget  anse  Licentiaten  Kjernander  och  hos 
Hans  Kongl.  Maij:t  insinuera  till  ernående  af  denna  Poste.  Hwad 
elljest  Licentiaten  Kjernanders  frägd  uti  lefwerne  och  uppförande 
angår,  så  är  han  allom  bekant  för  en  flitig,  stadig,  dygdig  och 
allwarsam  yngling,  och  på  hwilken  Kongl.  Collegium  alldeles  kan 
wara  trygg. 

Förblifwer 

Collegii  Medici 

wördsame  tienare 

IJpsala  d.  7  Carl  Linnaeus 

februar.  1749.  fac.  Med.  Dec. 

Bland  Collegii  medici  Acta.  Endast  underskriften  med  Linnés  handstil. 

1  Se  of  van  sid.  49  och  51. 


251 


147. 

Visitation  på  Ghristianstads  Apotheque 
förrättad  efter  Högwällborne  Herr  Landshöfdingen 
Bernekows[!]  anmodan 
år  1749  d.  29  Julii.1 


Närwarande  Herrar 

Hof-Auditeuren  Fuhrman  å  Landshöfd.  Ämb.  wäernar 


Borgmästaren  Sghultén 
Rådmannen  Wannerberg 


å  Magistr.  wägnar. 


Efter  middagen  ankom  ifrån  Surbrunnen 
Provincial  Medicns  Doctor  Retius  [!]  2 


l:o 

D  efe  ct 

der  drogerne  alldeles  woro  borta. 


R:d  Acetosellse 
Garyopliyllatae 
Dictamni  al  bi 
Eryngii 
Ireos  nostrat. 

H:b  Botryos 
Guscutae 
Epithymi 
Mari  veri 
Melissae 

Pulmonariae  maculosae 
Vincae  pervincae 
Getherach. 

Fl.  Aquilegiae 
Bellidis 
Anthos 
Trifolii  albi 
Zinci 

Sem.  Fraxini 

Goccognidii 
Gort.  Acaeiae  nostr. 


Extr.  Gascarillae 
Ghinse 
Elaterium 
01.  c.  Verbasci 
Gonserv.  Mentli.  crisp. 

Rosar.  pallid. 

Rutse 

Galen  dulae 

Tunicse 

Acetosellae 

Fumarise 

Gitri 

Condita  Aurantiorum 
Gitri 

Zingiberis 

Berberid. 

Enulse 

Nuc.  nigristicse  [!] 
Syrup.  Gerasorum  nigr. 
Gapilli  Veneris 
Acetosellae 


Fr.  Siliqu.  dulcis 
Ficus  s.  Caricae 
Aqu.  Aurant. 

Citri 

Persicorum  nucl. 
Phagadenica 
Spirit.  Mastichinus 

Acetum  destillat. 
Ess.  de  Cedro 
Elix.  propriet.  cum  acido 
Vitae 


Gonf.  Hyacinthi 
Exempl.  de  Cuscuta 
Engelska  kulan 
Globi  Moschardici 
Elect.  diaphoret. 
Orvietan. 
Bened.  laxativ. 
Lapis  infernalis 


2. 

Corumperade  och  alldeles  förlegna. 

H:b.  Abrotani 

Absinth.  Pont. 

Gani8epithyos 
Empl.  Diaphoretic. 


3. 


Quid  pro  quo. 


H:b  Galaminthae 
Erysimi 
Gratiohe 
Nummularise 
Parietarise 
Pulegii 
Scolopendrm 
Soldanellae 
Pyrolae 
Fl.  Betonicce 
Sem.  Giceris 
Rob.  Morornm 


i  dess  ställe  Mentha  spicata 
»  »  »  Sisymbrii 

»  »  »  Galeopsis 

»  »  »  Anagallis 

»  »  »  Scutellaria  och  Origanum 

»  »  »  Acinos  Rivin. 

»  »  »  Cent  aurea  maxima 

»  »  »  Sanicula 

»  »  »  Miskmask 

»  »  »  Stachyos 

»  »  »  Pisi  sativ. 

»  »  »  Rubi  cserulei 


Här  genomgick  man  allenast  de  nödwändigaste  officinalia,  som 
tiden  och  resan  eij  tillstadde  drögsmåhl,  och  lemnades  alltså  alla 
mindre  usuelle. 

Kopparkärillen  uti  Laboratorio  woro  dels  oförtente,  dels  ergige. 
Fants  som  ofwan  före  nämt  är. 


Garl  Linnseus. 


253 


Under  wår  närwaro  wara  således  förrättat,  som  förenämt  är, 
betyga  undertecknade.  Christianstad  ut  supra. 

Carl  G.  Fuhrman.  Carl  Schultén.  Joh.  Wannerberg. 

Olof  Söderberg.3 


Bland  Collegii  medici  Acta.  Endast  Linnés  namn  egenhändigt. 

1  Härom  heter  det  i  Skånska  resan  sid.  398:  »Apotheket  i  Christianstad 
visiterades;  det  är  en  högst  angelägen  sak,  at  Apothekarne  sjelfwe  känna  de  i 
landet  wäxande  Apothekare-örter,  at  de  icke  må  taga  orätta  örter  i  sina  Apo- 
thek,  til  Doctorns  ringa  heder,  och  Patientens  skada:  vvoro  derföre  icke  onyt¬ 
tigt  at  Apothekare-Gesäller  wistades  en  sommar  wid  Academiae  trägårdar  at 
lära  sig  Apothekare-wäxterne,  och  at  därpå  wisa  in  för  Collegium  Medicum 
witnesbörd,  at  de  dem  lärt,  innan  de  til  Apothekåre  antagas,  at  icke  må  tagas 


Mentha  spicata 

Galeopsis 

Anagallis 

Acinos 

Sanicula 

Centaurea  maxima 
Scutellaria 


för 


Calamintha 

Gratiola 

Nummularia 

Pulegium 

Soldanella 

Scolopendrium 

Parietaria  &c. 


1  bref  till  A.  Bäck  den  30/io  1749  fäller  Linné  om  sagda  apotek  och  dess 
egare  det  omdömet:  »aldrig  har  jag  sedt  sådan  confnsion.  Gud  nåde  honom, 
om  jag  welat  wara  noga.»  Collegium  medicum  ansåg  sig  dock  nödsakadt  att 
genom  skrifvelser  både  till  landshöfdingen  och  apotekaren  »giöra  sig  underrät- 
tadt  om  des  apotheks  nuwarande  tilstånd,  samt  hwad  orsaken  warit  til  de  wid 
Yisitation  i  förleden  Sommar  befundne  defecter  och  felaktigheter»,  samt  att 
apotekaren  »alfwarligen  åtwarna,  att  skyndsamel.  försättja  apotheket  i  behörigt 
skick,  så  kärt  honom  wara  månde  wid  sine  Privilegier  blifwa  behållen»  (Coll. 
med.  protok.  den  27/io  1749). 

2  Nils  Retzius,  född  1712,  provincial-  och  fält-medicus,  död  1757;  far 
till  den  berömde  professor  Anders  Jahan  R.  Satte  med  mycken  möda  och 
kostnad  Åby  surbrunn  vid  Kristianstad  i  brukbart  skick.  »Han  var  en  förfaren 
och  käck  Läkare,  men  drogs  beständigt  med  en  sjuklig  kropp  och  besynnerliga 
plågor,  sedan  han  1740  i  Mars  månad  hade  den  olyckan  att  genom  ett  vatten¬ 
flod  blifva  med  vagn  och  allt  tagen  af  en  öfversvämmad  bro  och  förd  af  det 
strömmande  vattnet  öfver  en  half  mil,  der  han  slutligen  uppkastades  på  en 
sandbank  och  af  solvärmen  upplifvades  (Sacklén,  Sv.  Läkare-hist.  II  s.  732). 

3  Linnés  amanuens  under  resan;  se  ofvan  sid-  54. 


254 


148. 


Wälborne  Herr  Archiater 
Högädle  och  widt  förfarne  H:rr  Lif-Medici 
och  samtelige  Assessorer. 

Faculteten  har  erhållit  Herr  Archiaterns  och  Kongl.  Gollegii 
Medici  gunstiga  Bref  af  den  1  Maji,  nti  hwilket  Herr  Archiatern 
och  Kongl.  Gollegmm  begärar,  det  wille  Facultas  Medica  gifwa 
wid  handen,  om  wid  Academien  i  Upsala  finnas  några,  som  äro 
så  wida  uti  studio  Medico  för  sig  komna,  at  de  med  trygghet  kun¬ 
na  hos  Hans  Kongl.  Maij:t  uti  underdånighet  föreslås  til  Provincial 
Medici  sysslan  uti  Tavastehus  Lähn. 

Härpå  har  Faculteten  wiljat  lemna  til  hörsamt  swar,  at  wäl 
fyra  stycken  inom  fjorton  dagars  tid  komma  offenteligen  at  promo¬ 
veras  til  Medicinse  Doctorer,  hwilka  med  all  trygghet  till  ofwan- 
nämnde  syssla  kunna  föreslås,  men  som  tre  af  dem  ärna  sig  oför- 
drögeligen  til  utrikes  orter,  så  kan  Faculteten  icke  nu  föreslå  mer, 
än  then  ena  af  dem,  som  är  Philosophise  Magistern  och  Medicinae 
Licentiaten  Sven  Brodd,1  som  här  wid  Academien  i  tijo  års  tid 
idkadt  sine  studier,  och  af  sine  framsteg  uti  Studio  Medico  wisadt 
nöijaktige  så  enskildte,  som  offentelige  prof,  är  dessutom  af  mo¬ 
gen  ålder  och  stadga,  samt  altid  fördt  en  stilla  och  saktmodig  lef- 
nad. 

Faculteten  erkänner  med  högaktning  det  förtroende,  Kongl. 
Gollegium  härigenom  täckts  wisa  och  skal  altid  söka,  att  giöra  sig 
det  samma  wärdigt.  Men  skulle  önska  af  Herr  Prseside  Regii 
Gollegii  blifwa  ansedd  som  Collega.2 

Faculteten  framhärdar  med  högaktning 

Upsala  1752  Wälborne  Herr  Archiaterns 

d.  22  Maj.  och  Kongl.  Gollegii 

hörsamste  tienare 

Carl  Linnseus  Nils  Rosén. 

Fac.  h.  t.  Decan. 


Originalet  i  Gollegii  Medici  Handlingar.  Endast  datum  och  underskriften 
(utom  Roséns  namn)  med  Linnés  handstil. 


255 


1  Se  ofvan  s.  59. 

2  I  Consistorii  academici  protokoll  och  Acta  finnas  bevarade  många  bevis 
på  detsammas  nästan  ängsliga  häfdande  af  sin  själfständighet  och  rang  gent 
emot  andra  myndigheter  (landshöfdmgembetet,  magistraten  m.  fl.);  att  medi¬ 
cinska  fakulteten  var  besjälad  af  en  liknande  anda,  framgår  af  ofvanstående. 
Fakulteten  hade  nämligen  —  enligt  hvad  Linné  i  ett  bref  till  A.  Bäck  den  Vs 
1752  meddelar  —  känt  sig  sårad  däraf,  att  Collegii  medici  praeses  »behagat 
sluta  brefwet  af  d.  14A  med  tienstwillige  tienare,  en  phrasis,  som  Landshöf- 
dingar  bruka  till  sina  fogdar,  men  icke  collega  till  collegis.  Wij  hafwa  rätt 
swårt  att  smälta  det ...  Är  detta  Herr  Arch.  Ribes  egit  giöromåhl  och  hög¬ 
dragenhet,  hoppas  jag,  at  Kongl.  Collegium  tager  ingen  dehl  om  wij  låter 
honom  det  förstå  . . .  Detta  skrifver  jag  privatim  till  min  Broder  ut  Amicus 
Amicissimo».  Antagligen  lemnade  Bäck  i  sitt  svar  den  upplysningen,  att  d.  v. 
praeses  ensam  var  ansvarig  för  det  misshagliga  uttrycket,  h varefter  fakulteten 
gaf  honom  den  admonition,  hvarmed  ofvan  meddelade  bref  afslutas. 


149. 

Wälborne  H:r  Archiater 
Kongl.  Collegii  Medici  Praeses. 

Uti  sitt  högtärade  af  d.  19  April  sistledne  täckes  H:r  Archia- 
tren  gifwa  mig  wid  handen,  huru  som  Messlingen  berättas  wara 
nu  för  tiden  gångbar  i  Upsala  och  att  Kgl.  Collegium  Medicum  af 
ömmhet  för  de  fattige  åstundade,  at  jag  skulle  utse  någon  ung 
Medicus,  som  betiente  de  fattige  för  Colleg.  Medici  räkning,  och 
att  Kgl.  Collegium  wäntar  omständig  berättelse  om  wärkställning 
med  mera.  Hwar  på  länder  til  wördsamt  swar: 

Messlingen  har  begynt 'för  ett  par  weckor  gå  i  Upsala  något 
allmännare,  dock  ej  ännu  kommit  till  sin  högd  eller  så  mycket 
som  kopporna.  Med  första  skall  jag  utse  i  samråd  med  H:r  Lif- 
med.  Aurivillius  någon  skickelig  Medicinse  alumnus,  som  sig  detta 
påtager  äfter  Kongl.  Collegii  befallning,  på  Kongl.  Collegii  bekost¬ 
nad  med  medicamenterne  och  nogot  arfvode  för  sitt  beswär.  Skall 
ock  nästkommande  söndag  låta  publicera  att  på  Kongl.  Collegii 
anstaltande  och  omkostnad  de  fattige  få  fria  Medicamenter  i  mess¬ 
lingen  och  att  äfter  Kongl.  Collegii  befallning  Medicinse . 

är  utsedd  att  dem  upwakta  och  medicamenter  ordinera,  däräst 
H:r  Archiatren  ej  med  freddagsposten  annorledes  skulle  befalla. 


256 


Sedan  jag  förra  sidan  skrifwit,  kommer  H:r  LifMedicus  Auri- 
villius;  och  hafwa  wij  bägge  samfält  utsedt  Medicinm  Gandidaten 
Fornander1  att  sig  påtaga  upsikten  och  upwaktningen  öfwer  de 
siuka  i  messlingen,  som  jag  härmed  bort  lemna  till  wördsamt  swar. 

Tack  m.  k.  Pr.  som  lialp  den  Herren,  jag  forleden  post  så 
mycket  recommenderade.2  jag  har  sökt  Licentiaten  Wohlin, 3  men 
ej  sätt  honom  igen,  hwar  om  nästa  post  skall  föllia  swar.  förbi. 

Wälborne  H:r  Archiatrens 

IJpsala  1756  lydige  tienare 

d.  20  April.  Carl  Linnseus. 


Efter  en  afskrift  af  egenhändiga  originalet;  hvar  detta  nu  finnes,  är  utg. 
obekant. 

Utanskrift:  Archiatern  Välborne  Herr  Doctor  Bceck. 

Stockholm. 

1  Anders  Niclas  Fornander,  född  1715,  fattigläkare  i  Stockholm,  död  1794. 

2  Detta  gälde  säkerligen  M.  Kähler  och  penningars  anskaffande  åt  honom. 
Jfr  sid.  66. 

3  Anders  Magnus  Wåhlin,  född  1731,  läkare  i  Jönköping,  intendent  för 
Medevi  helsobrunn,  död  1797.  Författare  af  flera  naturalhistoriska  och  medi¬ 
cinska  skrifter. 


150. 

Till  Kgl.  Collegium  Medicum. 

Faculteten  har  nyl.  haft  den  äran,  at  undfå  Kgl.  Gollegii  Med. 
skrifwelse  af  d.  14  sistl.  April,  och  har  med  största  nöje  deraf 
funnit  Kgl.  Gollegii  billiga  sorgfällighet,  uti  ett  Medicinens  anseen¬ 
de  och  fullkomliga  bidragande  till  almänhetens  wäl  nära  rörande 
mål.  Ty  Faculteten  ser  nogsamt,  at;  om  Fäderneslandets  Provin- 
cer  och  Städer  skola  med  tillförliteliga  och  efter  omständigheterna 
tj enliga  Medici  blifwa  försedde,  Kgl.  Gollegium  behöfwer  wid  för¬ 
slagens  uprättande  till  lediga  Medicinal  sysslors  återbesättande,  all 
mögelig  kunskap,  om  de  personers  skickelighet,  som  med  godt 
samwete  kunna  Hans  Kgl.  Maj:t  föreslås,  och  det  äfwen  i  anseen¬ 
de  till  dem,  som  af  Faculteten  antingen  hittils  blifwet,  eller  hä¬ 
danefter  blifwa  till  Doctorer  promoverade,  emedan  hwarken  Facul¬ 
teten  sjelf  kan  påstå,  eller  någon  annan  skäligen  föreställa  sig,  at 
de  alle  äro  eller  kunna  wara  af  lika  skickelighet,  och  förtjena  lika 
belöning. 


257 


Faculteten  kan  derföre  aldeles  icke  undandraga  sig  ifrån  at 
meddela  Kgl.  Collegio,  i  dylika  mål,' och  när  så  behöfwes,  all  den 
underrättelse,  som  Faculteten  kan  wara  i  tillstånd  at  gifwa.  Will 
ej  eller  wägra,  at  efter  Kgl.  Collegii  åstundan,  inlämna  deras  namn, 
som  till  Licentiater  blifwa  examinerade;  äfwen  ock  tillägga  det 
witnesbörd,  hwars  och  ens  natursgåfwor,  anwända  flit  och  bekan¬ 
ta  upförande  förtjena;  önskande  Faculteten,  att  Kgl.  Gollegium 
derigenom  finge  tillfälle  at  tillräcket,  känna  de  sökande.  Derjemte 
skall  Faculteten  ej  försumma,  at  påminna  wederbörande,  om  de¬ 
ras  skyldighet  at  lemna  Kgl.  Collegii  H:rr  Ledamöter  exemplar  af 
sina  genom  trycket  utkommande  speciminibus  Academicis,  tillika 
med  promotions  program;  så  mycket  mindre,  som  Faculteten  före¬ 
stält  sig,  at  sådant  hittils  blifwet  i  agt  taget.  Och  för  öfrigt,  som 
Faculteten  altid  wäl  påminner  sig,  huru  stor  del  af  de  mått,  som 
kunna  tagas  till  at  förekomma  otienliga  personers  inträngande  uti 
medicinal-wärket,  beror  på  Facultetens  alfwarsamhet  wid  examina, 
så  kan  Faculteten  ej  å  sido  sätta  hwad  henne  i  det  afseendet 
åligger,  så  wid  de  af  examinandis  utarbetade  casuum  skärskådan¬ 
de,  som  besynnerl.  wid  privat  och  publiquet  examinerande;  dock 
utan  at  derwid  förgäta,  det  syslornes  olika  beskaffenhet  och  förmo- 
ner  fodra  personer  af  olika  capacité. 

Hwad  ämnen  beträffar,  som  nu  kunna  wara  färdige,  at  emot 
900  d:r  k:t  Lön  emottaga  Provincial  Medici  syslan  uti  den  aflägs- 
na  Provincen  i  Finland,  har  Faculteten  swårighet  at  nu  föreslå 
några,  förr  än  de  studerande  samlat  sig,  som  sker  innom  8  dagar, 
och  man  om  de  mäst  för  sig  komnas  hug  och  profecter  fått  göra 
sig  mera  förvissad. 

Faculteten  förblifwer  etc. 


Originalet  ej  anträffadt,  men  väl  en  afskrift  bland  Medicinska  fakultetens 
Acta  med  i  marginalen  tillskrifvet  datum:  1756  Aug.  24.  Säkerligen,  liksom 
det  närmast  följande,  författadt  af  Linné,  hvilken  den  tiden  ensam  tjänstgjorde 
såsom  fakultetens  notarie. 


Linnés  brefväxling  1. 


17 


358 


151. 

Till  Kgl.  Collegium  Medicum. 

I  anledning  af  Kgl.  Collegii  till  Faculteten  yttrade  åstundan, 
om  några  skickeliga  wid  denna  Academien  studerande  Personers 
utnämnande,  som  Kgl.  Collegium  kunde,  till  den  i  Nyland  lediga 
Provincial-Medici  syslans  återbesättande,  Hans  Kongl.  Maj:t  föreslå, 
har  Faculteten  gjordt  sig  kunnig  om  de  äldre  och  nu  närwarande 
studiosdrum  Medicinae  hug,  att  sig  hos  Kongl.  Collegium  till  sam¬ 
ma  förslag  behörigen  anmäla.  Men  utom  Medicinae  Candidaten 
Mag.  Johan  Georg  Colliander,1  har  ingen  funnits  hwarken  så  fär¬ 
dig  at  sluta  sina  Academiska  studier,  eller  hugad  at  emottaga 
en  så  aflägsen  province.  Och  som  han  Magister  Colliander  sedan 
1747  börjat  applicera  sig  till  Medicinen,  och  altid  anwändt  flit,  så 
at  han  lagt  en  god  grund  med  de  studier,  uppå  hwilka  en  Medi- 
cus  kan  bygga  sin  erfarenhet,  när  ständig  praxis  tillkommer;  at 
förtiga  det  han  wid  Academien  i  Gripswald  undfått  Magister-gra¬ 
den;  ty  tror  Faculteten  sig  kunna  honom  till  Kgl.  Collegii  benägna 
ynnest  härmed  recommendera. 

Faculteten  kan  dock  ej  underlåta  at  derjemte  nämna  Candi¬ 
daten  Jacob  Hidén2,  som  med  almänt  erkänd  flit  anwändt  flera  år 
här  wid  Academien,  för  5  år  sedan  disputerade  de  Salibus  Alca- 
linis  eorumq.  usu  Medico,  och  uti  examine  Philosophico  gjordt  Phi- 
losophiska  Faculteten  det  nöjet,  at  promotion  i  samma  Facultet 
blifwit  honom  tillbuden,  samt  derjemte  wid  förefallande  tillfällen 
wisat  wackra  framsteg  i  Medicinen,'  ehuru  Faculteten  ej  ännu  ge¬ 
nom  någon  examen  närmare  fått  förspörja  hans  kunskap  der  uti. 
Efter  han  utomdes  är  född  Finne,  har  Faculteten  ansett  honom 
såsom  tjenlig  till  en  Medicinal  syslas  bestridande  i  Finland,  och 
derföre  bordt  honom  nämna. 

Faculteten  förblifwer  med  ständig  tillgifwenhet  etc. 


Originalet  ej  anträffadt,  men  en  afskrift  finnes  bland  Medicinska  fakulte¬ 
tens  Acta  med  anteckning  i  marginalen:  1756  Oct.  15. 

1  Johan  Georg  Colliander,  född  1728,  utnämndes  1757  till  provincialme- 
dicus  i  Kymmenegårds  län  och  erhöll  1771  liknande  plats  i  Wäxjö;  död  1796. 
»Han  var  i  sin  praktik  en  ganska  tystläten  man  och  hade  till  valspråk:  herbisr 
non  verbis»  (Sacklén,  Sv.  läkarehist.  I  s.  808). 

2  Se  ofvan  sid.  84. 


259 


152. 

Wälborne  Herr  Archiater  och  Lif-Medicus 
Samtel.  Herrar  Assessorer. 

Kongl.  Collegii  Medici  förtroende  är  i  så  kiärt  wärde  hos 
Faculteten,  at  hon  omöjeligen  utan  mycken  fägnad  kunnat  märka 
de  tydeliga  prof  deraf,  som  Kongl.  Collegii  bref  af  d.  15  sisthne 
April  innehåller.  När,  med  ett  sådant  tänkesätt,  Faculteten  tillika 
skärskådar  den  sak,  som  föranlåtit  Kongl.  Gollegium  at  åstunda 
Facultetens  deltagande  i  Kong.  Collegii  nu  erforderliga  bemödande 
för  Medicinska  Wetenskapens  rätta  skjötsel  och  tillwäxt,  har  Fa¬ 
culteten  starkaste  motiver,  att  i  gjörligaste  måtta  bidraga  för  sin 
del  till  Kongl.  Collegii  nöje  i  samma  mål.  Faculteten  önskar  der- 
före,  att  se  sig  aldeles  obehindrad  i  sin  skyldiga  willighets  wärk- 
ställande;  ty  omständigheternas  nu  warande  beskaffenhet  gier  Fa¬ 
culteten  fruktan  för  den  tilwitelsen,  att  obefogad  blanda  sig  uti  en 
stridighet,  som  hittils  af  wederbörande  så  blifwit  ansedd  röra  Fa¬ 
culteten  på  långt  håll,  att  hon  blifwit  lämnad  i  okunnoghet  om  alla 
giorda  försök  och  deremot  tagna  mått.  Skulle  de  på  wederbörliga 
ställen  insinuerade  Memorialer  och  skriffter  kunna  till  Facultetens 
utlåtande  blifwa  remitterade;  eller  Kongl.  Collegium  sträcka  dess 
förtroende  så  långt,  att  Faculteten  i  förefallande  tillfälle  gemen¬ 
samt  med  Collegio  finge  utlåta  sig;  kunde  Faculteten  aldrig  un¬ 
dandraga  sig  något  beswär.  Imedlertid  ser  Faculteten  i  sin  still¬ 
het  så  till  Wettenskapen  i  hela  dess  widd  och  till  allmänhetens 
nytta  af  henne,  att  hon  ej  kan  anse  någon  ting  skadeligare  för 
sielfwa  Wettenskapen,  elr  hinderligare  i  des  utöfning  till  Medbor¬ 
gares  wäl,  än  oro  och  stridighet  innom  Medicinal-Staten. 1 

Därjämte  minskar  Faculteten  aldrig  sin  synnerliga  högaktning 
för  Kongl.  Collegio,  förblifwandes 

Wälborne  Herr  Archiaterns 
och 

Kongl.  Collegii  Medici 

Upsala  d.  27  Maj.  1761. 

hörsamste  tienare 
Carl  Linnseus  Sam.  Aurivillius. 

Decan. 


260 


Bland  Gollegii  medici  Acta;  endast  namnet  med  Linnés  handstil. 

1  Vid  tiden  för  denna  skrifvelses  aflåtande  pågick  en  synnerlig  häftig 
strid  mellan  läkare  och  kirurger,  hvarvid  Collegium  medicum  var  utsatt  för  de 
mest  hätska  och  hänsynslösa  angrepp.  Af  det  ofvan  meddelade  framgår,  att 
detsamma  sökte  förskaffa  sig  en  värdefull  bundsförvant  i  Medicinska  faculte- 
ten,  men  att  denna  icke  visade  sig  synnerligen  benägen  att  uppgifva  sin  dit¬ 
tills  innehafda  neutrala  ställning. 


Af  Kongl.  Gollegii  Medici  den  19  Januari  aflåtne  skrifvelse, 
har  Medicinske  Faculteten  inhämtat,  huruledes  Kongl.  Collegium 
åstundat,  att  innom  Martii  Månads  slut  få  dess  anmärkningar  öf- 
wer  Pharmacopoea  Svecica,  som  nu  å  nyo  förbättrad  skall  till 
trycket  befordras.  Och  har  Faculteten  detta  förtroende  eij  annor¬ 
lunda  än  med  utmärckt  wänskap  uptaga  kunnat,  och  änskiönt 
tidens  knapphet  samt  de  nu  wid  Kongl.  Academien  började  giöro- 
rnålen  tyckas  eij  lofwa  Faculteten  så  mycken  tid  öfrig  som  till 
ett  dylikt  arbetes  nogare  fullföljande  ärfordras  kan,  så  giör  Facul¬ 
teten  sig  dock  deraf  ett  utmärkt  nöje  att  framdeles  igenom  med¬ 
delandet  af  de  observationer,  som  wid  förra  Edition  kunna  giöras, 
willfara  Kongl.  Gollegii  begäran  och  befrämja  Publici  nytta. 

Hwad  åter  visitationen  å  härwarande  Academise  Apothequet, 
samt  de  der  öfwer  till  Kongl.  Collegium  af  D:r  Boecler1  insände 
klagomål  widkommer,  så  har  Medicinske  Faculteten,  efter  igenom- 
läsandet  af  åfwannämde,  sig  kallande  Stads  Physici  beswärs-skrift, 
ej  kunna  annat  finna,  än  att  han,  antingen  af  orolighet  eller  af 
okunnoghet,  eller  bägge  delarna,  ohemult  angripet  Faculteten ;  samt 
at  faculteten  åter,  wid  academiens  Apotheks  visitation,  sig  på  det 
nogaste  effter  lagarnes  föreskrift  förhållit. 

Och  på  det  at  härutinnan  eij  något  twifwelsmål  hos  Kongl. 
Collegium  må  upkomma,  will  faculteten  nu  här  hos  anföra,  så  wäl 
Apothekets  älste  och  af  Konung  Carl  den  X,  år  1663  förunte  Pri¬ 
vilegier,  såsom  ock  de  ställen  af  Kongl.  Academiens  statuter  gifne 
af  samma  konung  år  1655,  hwilka  tydeligen  utwisa,  att  det  icke 
allenast  är  facultetens  ensamma  rättighet,  utan  ock  ålagda  skyldig¬ 
het  att  hafwa  upsigt  och  omwårdnad  om  Academiens  Apotheque, 
samt  det  samma,  så  ofta  Consistorium  Academicum  befaller,  visitera. 


261 


Till  det  första  wil  Faculteten  anföra  följande  utur  Apotheka- 
rens  Peter  Gottfrieds  Privilegier,  hwilka  sedermera,  jemte  tullfri¬ 
het  och  flere  förmåner  blifwit  man  ifrån  man  transporterade  och 
hwarje  gång  af  Kongl.  Maj:t  bekräftade,  ända  til  närwarande  tid, 
tullfriheten  undantagen,  som  nu  blifwit  indragen,  och  inrättningen 
af  ett  Länets  Apotheque,  sedan  Academiens  igenom  innehafwarens 
mindre  warsamma  hushållning  kommit  i  ostånd  och  befants  otill- 
räckeligit  för  orten. 

Nämde  Privilegier,  dat.  Stockholm  d.  10  Febr.  1863,  lyda  så¬ 
lunda:  —  Och  skall  han,  Gottfried,  weta,  at  hans  tienst  och  äm¬ 
bete  enkannerligen  däruti  består,  att  han  på  sin  egen  bekostnad 
uprättar  för  Academien  och  dess  Magistrat  i  Upsala  ett  godt 
Apothek,  det  han  med  så  godt  förråd  på  allehanda  nödtorftige 
Medicinaliske  Materialer,  så  Composita  som  Simplicia,  fournerar 
och  wid  magt  hålla  skall,  och  the  samma  sådana  som  facultas 
medica  kan  judicera  och  pröfwa  wara  goda  och  oförfalskade,  til 
hwilken  ända  Wi  efterlåta  honom  att  sittja  fri  uti  Upsala,  lika 
som  en  annan  af  Academiens  förewandter  och  undersåte. 

Wi  befalle  för  den  skull  härmed  alle  wåre  trogne  undersåtare, 
som  uti  Upsala  boende  äro,  af  hwad  Nation,  stånd  och  qualitet 
de  hälst  wara  kunde,  at  de  förberörda  Apothekare,  för  Acade¬ 
miens  Apothekare  ärkänna  och  hålla,  bewisandes  honom 
all  god  wilja  och  befordran  etc. 

Till  det  andra:  har  Medicinske  faculteten  med  flit  eftersökt 
om  och  till  äfwentyrs  staden  til  bemälta  Apothek  efter  den  tiden 
någon  rättighet  sig  förwärfwa  kunnat,  men  funnit  twärtom  at  alla 
Kongl.  Confirmationer  på  Privilegierne  och  fullmachter  för  Apothe- 
karena;  såsom  Högst  Sal.  Konung  Friedrichs  af  d.  27  Septem.  1720 
för  Apothekaren  Lambert;  Plögst  Sal.  Konung  Adolph  Friedrichs 
d.  17  aug.  1751  för  Apothekaren  Bottiger  samt  des  nådiga  Con- 
firmation  af  år  1766  för  nuwarande  Apothekaren  Möllenhoff,  alla 
öfwerens  stämma  uti  tillärkähnandet  af  Apotheket  till  Academien, 
med  alt  uteslutande  af  hwad  Stad  och  Borgerskap,  följachteligen 
Stads  fältskären  och  Physicus,  angå  kan. 

Till  det  tredje  lyder  Academiens  statuter  och  lagar  sålunda: 

Gap.  XIX  de  Profess.  Lection.  in  genere  &  specie  §  6. 

Praeterea  horum  (:Professorum  medicinse:)  utriusque  officium 
erit,  sedulam  curam  in  Phamacopoeum  intendere,  nec  permittere, 
ut  quidquam  ille  negligat  eorum,  quae  ad  istius  muneris  rectam 
justamque  administrationen!  necessaria  sunt,  quaeque  ad  probam 


262 


Pharmacopolii  instructionem  ipsi  a  senatu  Academico  praescripta 
fuerint,  ad  quam  servandam  jure  jurando  obstringetur.  —  §  7.  Hi 
quoque  ( : professores  Medicinae:)  Pharmacopolium  semel  ad  mini¬ 
mum  visitabunt  quotannis,  quandocunque  Gonsistorio  placuerit, 
idque  ex  improviso  &  Pharmacopoeo  non  praemonito.  Adjunget 
autem  ipsis  Senatus  Academicus,  ex  Professorum  numero,  Visi- 
tatores  duos  &  praeterea  aeademiae  Secretarium,  qui,  jubentibus 
Xnspectoribus,  si  quid  notatu  dignum  obvenerit  in  acta  referet. 
Gum  saepius  particularia  Pharmacopolii  examina  etiam  licebit  me- 
dicis,  quantumvis  renitente  Pharmacopoeo,  instituere,  si  quando  ipsis 
visum  ita  fuerit  &  necessitas  postulaverit,  praesente  itidem  secre- 
tario,  si  officium  hoc  ab  ipso  contingat  requiri. 

I  stöd  af  ofwan  anförda  Kongl.  Gonstitutioners  §§,  som  en¬ 
samt  ålägga  Medicinska  faculteten  Aeademiae  Apothekets  wård 
och  visitation ;  som  tydeligen  utstaka  hwileka  personer  wid  lagliga 
visitationer  skola  wara  tilstädes,  och  som  tilärkänna  Medicinae 
Professorerna  gemensamt  rättighet  af  Inspectores  Pharmacopolii 
Academici,  har  nu  eij  mindre  än  förr,  faculteten  sin  ålagda  skyl¬ 
dighet  upfylt;  och  hade  aldraminst  förmodat,  at  uti  en  så  klar 
sak  blifwa  antastad  af  den,  som  med  sig  sjelf  bordt  weta  och  för¬ 
stå,  att  han  enligt  Kongl.  Maij:ts  Nådiga  Instruction  för  Provincial 
Medici  af  den  29  Julii  1774  och  10  §  ingen  rättighet  äger  at  nå¬ 
got  Apothek  wisitera,  utan  endast  såsom  ett  wittne  af  Provincial 
Medicus  associeras  skall,  wid  de  Apothek  visitationer,  där  inga  sär¬ 
skilta  förunte  Privilegier  kunna  giöra  undantag  från  allmänna  La¬ 
gar  och  Förordningar. 

Om,  för  öfrigit,  Upsala  stad  och  Borgerskap,  upmuntrade  af 
slike  Boeclers  memorialer,  tiltror  sig  kunna  kräneka  Kongl.  Aca- 
demiens  och  dess  Apotheks  Privilegier,  samt  tillwälla  sig  inseen¬ 
det  öfwer  ett  apothek,  som  för  Kongl.  Academiens  räkning  och 
behof  inrättadt  är,  och  det  blått  af  den  grund  att  stadens  folck 
derstädes  äfwen  fått  hämta  medicamenter,  och  den  nu  warande 
Apothekaren  år  1767  begynt  at  på  sin  skyldt  kalla  Apotheket  för 
Kongl.  Academiens  och  Stadens  Apothek,  utan  annat  skäl 
til  det  sednare,  än  blått,  som  han  sjelf  tilstår,  såsom  en  skillnad 
ifrån  det  nyligen  inrättade  Provincie  Apotheket,  så  måge  de  sin 
förmenta  rättighet  i  wederbörlig  ort  utsöka;  men  så  länge  ofwan 
anförda  Lagar  och  Privilegier  ännu  äga  bestånd,  är  det  och  icke 
Medicinske  faculteten  tilständigt,  at  i  ringaste  måtto  efftergifwa 


263 


eller  updraga  någon  annan,  hwacl  den  samma  ensamt  både  så¬ 
som  rättighet  och  ämbets  skyldighet  ålagt  är. 

Sluteligen  har  och  Medicinska  Faculteten  eij  undgå  kunnat  at 
för  Kongl.  Collegium  nämna,  huru  ömande  det  för  Faculteten  wa- 
rit,  att  finna  sig  uti  Boeclers  memorial,  på  ett  aldeles  owärdigt 
sätt,  med  stickande  ord,  oanständiga  ordspråk  och  talesätt,  såsom 
t.  ex.  tiltagsen,  djerfwe,  dyrlägde,  för  Academiske  skapelser  wäl 
hugade  m.  m.  angrepen;  samt  at  Boeder,  oaktadt  han  brukat 
den  olagliga  försigtighet,  att  uti  afskriften  af  sitt  memorial,  som 
han  till  Kongl.  Collegium  öfwersändt,  ett  och  annat  ställe  ändra 
och  utesluta,  af  hwad  han  til  Magistraten  inlemnadt,  likwäl  ge¬ 
nom  sin  oanständiga  skrifart  åsidosatt  den  wördnad,  han  sine 
fordne  Lärare  skyldig  är;  Och  anhåller  medicinske  Faculteten  på 
det  wänligaste  at  till  god  ordnings  bibehållande  Kongl.  Collegium 
täcktes  Boeder  detta  sitt  otilbörliga  förehållande  alfwarsammeli- 
gen  föreställa  och  honom  til  rättelse  och  skickeligare  upförande  i 
framtiden  förmana. 

ödmiuke  tjenare 
Carl  von  Linné, 

Fac.  med.  Decanus. 


Det  till  Collegium  medicum  inlemnade  originalet  har  ej  anträffats,  men  i 
Medicinska  fakultetens  arkiv  finnes  en  bevittnad  afskrift  däraf.  Odateradt,  men 
antagligen  skrifvet  1775.  Huruvida  det  är  af  Linné  författadt,  är  något  osäkert, 
isynnerhet  som  det  äfven  är  undertecknadt  af  Jonas  Sidrén  och  Adolph  Murray 
samt  kontrasigneradt  af  Joh.  Gust.  Acrell. 

1  Christian  Ernst  Boecler,  född  1742,  utnämnd  1774  till  stads-physicus  i 
Upsala,  hvilken  plats  han  innehade  till  sin  död  1800.  »Hade  stundom  synner¬ 
liga  infall,  men  var  en  kunnig  man  och  bevistade  ofta  K.  Lif.-Medici  Murrays 
anatomiska  föreläsningar»  (Sacklén,  Sveriges  läkarhist.  III  s.  318).  Till  dessa 
hans  »infall»  torde  ock  kunna  räknas  det  hans  tilltag,  som  i  den  här  meddelade 
skrifvelsen  omförmäles. 


264 


154. 

Wälborne  H:r  Archiater  och  Riddare 
Wälborne  och  Högädle 
H:r  Kongl.  LifMedice 
sarntlige  Herrar  Assessorer. 

Med  mycken  fägnad  har  af  Mine  Herrar  jag  undfått  den  snygga, 
rediga  och  på  alt  sätt  städade  nya  Pharmacopoeen,  för  hwilken 
jag  har  den  ähran  aflägga  mycken  tacksägelse  och  tillika  gratulera 
Kongl.  Collegium  öfwer  sitt  mästerstycke.1 

förbi.  Herr  Archiatrens  Riddarens,  H.r  LifMedici  och  Asses¬ 
sorernas 

Upsala  1775  wördsame  tienare 

August  30.  Carl  v.  Linné. 

‘Originalet  torde  finnas  i  Medicinalstyrelsens  arkiv;  det  här  meddelade  är 
efter  en  utg.  tillhörig  afskrift. 

1  Efter  mer  än  tjugoårigt  arbete  därpå,  hvarunder  Collegium  Inedicum 
erhållit  hjälp  af  sådane  män  som  C.  W.  Schéele,  J.  G.  Wallerius,  P.  J.  Bergius 
m.  fl.,  blef  1775  den  högeligen  efterlängtade  nya  farmakopéen  färdig  och  häl¬ 
sades  med  allmän  tillfredsställelse.  Att  den  förnämsta  hjälpen  erhållits  af  Linné, 
erkändes  ock  därigenom,  att  han  och  C.  Rönnow  den  29  November  1773blefvo 
valda  till  hedersledamöter  i  Collegium  medicum  (en  utmärkelse,  som  förut  ej 
kommit  någon  till  del),  emedan  »bägge  äro  af  Collegio  för  sine  stora  insigter 
och  lärdom  allmänt  kända  och  den  förra  redan  har  åtagit  sig  genomseendet  af 
de  uti  Pharmacopéen  upräknade  Simplicia». 

Vid  genomgående  af  Collegii  medici  Acta  för  1742  —  77  har  utom  det 
ofvan  meddelade  intet  mera  af  Linné  skrifvet  anträffats,  än  några  i  allmänna 
ordalag  affattade  intyg  för  Peter  Christopher  Sghultz  (d.  2k  1760),  Albert 
Bäck  (d.  21/6  1769)  och  Nils  Avellan  (d.  21  h  1775),  jämte  en  rekommendation 
för  Johan  Gustaf  Wahlbom,  hvilken  sistnämnda  framdeles  skall  meddelas. 


10.  Kungl.  Svea  Hofrätt. 


155. 

Högwälborne  H:r  Praesident,  Riddare  och  Skattmästare 
af  Kongl.  Maj:ts  orden 
så  ock 

Hög-  och  Wälborne  respective  H:r  vice  Praesident, 

H:rr  Hofräts  Råder  och  Assessorer. 

Höggunstige  Herrar! 

Närlagda  af  Mad.  Elis.  Pirgou  till  Högl.  Kongl.  Hofrätten  in¬ 
sinuerade  ödmiukasta  böneskrift,  täcktes  Högl.  Kongl.  Hofrätten 
höggunstigast  med  mig  communicera,  att,  wid  10  dir  sölfants  wite, 
inom  14  dagar  äffter  undfåendet,  med  hwad  jag  här  wid  hade  att 
andraga,  inkomma. 

Då  denna  samma  Madam  E.  Pirgous  böneskrifft  ankom,  war 
jag  frånwarande;  mitt  folk,  som  den  mottog,  hade  henne  så  för- 
warat,  att  jag  med  all  anwänd  möda  omögligen  kunne  henne  igen 
finna,  fast  hon  så  mycket  rörde  mitt  egit  intresse  och  utom  hwil- 
ken  jag  ej  sågo  något  slut  och  säkerhet  wid  min  ägendom;  hwil- 
ket  jag  och  anmodade  min  då  warande  fulmächtige  Fischalen  Liung- 
dal  att  Högl.  Kongl.  Hofrätten  allerödmiukast  föredraga. 

Då  jag  d.  12  hujus  kom  att  öpna  en  bok  i  mitt  Bibliotheque, 
hwilken  jag  på  fiere  åhr  ej  behöft,  finner  jag  först,  helt  oförmode- 
ligen,  denna  communication  där  uti  ware  inlagd,  hwilket  jag  med 
liflig  Ed  är  färdig  att  bestyrka,  om  så  fodras  skulle. 

Wid  denna  Madam  E.  Pirgous  böneskrifft  har  jag  aldeles  intet 
att  andraga,  utan  endast  att  jag  kiöpt  åckren  quaestionis  af  Borg- 
mäst.  Kyronius  med  någon  annor  frälse-åcker  för  6000  dir  Kp:mt 
och  därpå  åhr  1746  d.  26  april  ärhållit  laga  kiöpobref,  samt  d.  26 
därpå  ingifwit  samma  kiöpebref  till  Magistraten  i  Upsala,  att  äffter 


266 


laga  upbod,  fastebref  winna,  hwilket  senare  mig  blef  näkat,  som 
B.  Kyronius  kiöpt  denna  åckren  af  non  Domino,  emädan  han  woro 
staden  tillhörig;  här  af  såg  jag  mig  föranlåten  at  söka  himmul  af 
B.  Kyronii  sterbhus,  hwilket  söker  sin  man  M.  E.  Pirgou;  denna 
säger  sig  hafwa  stadsens  fastebref  på  åkren,  som  altså  warit  hen¬ 
nes  lagfångne  ägendom. 1 

Hwilket  alt  Högl.  Kongl.  Hofrättens  nådgunstiga  bepröfwande 
och  utslag  jag  allerödmiukast  underkastar  och  framhärdar  med  oaf- 
låtelig  wördnad 

Högwälborne  H:r  Praesidentens,  Riddarens  och  Skattmästarens 

samt 

den  Högl.  Kongl.  Hofrättens 

Upsala  1756  allerödmiukaste  tienare 

d.  13  Maji.  Carl  Linnaeus. 


Finnes,  helt  och  hållet  egenhändigt  af  Linné  skrifvet,  i  Upsala  universi¬ 
tets  bibliotek  (mscpt  G.  152  a).  Öfverst  på  första  sidan  står  tecknadt:  »förkl. 
ingif.  d.  20  Maji  1756.» 

1  Denna  handlings  förhistoria  är  i  korthet  följande: 

Ar  1746  inköpte  Linné  för  arfsmedel  efter  svärfadern  af  Borgmästaren  N. 
Kyronius  en  i  Nyby  bröte  invid  Upsala  stad  belägen  åker  af  ett  tunnlands  Vs 
kapplands  areal,  erhöll  därå  köpebref  och  ansåg  sig  härmed  obestridligen  vara 
dess  egare.  Emellertid  anmälde  den  31  Oktober  1748  stadskassören  E.  Åker¬ 
man  för  Magistraten,  att  enligt  hans  åsigt  såväl  denna  åker  som  en  närgrän¬ 
sande  vore  till  staden  donerad  kronoåker,  hvilken  borde  utan  ersättning  återlem- 
nas.  Linné,  som  häröfver  fick  yttra  sig,  anförde  den  Vr  1749  »till  sin  rätts  be¬ 
styrkande  ftere  skiäl»,  hvilka  dock  ej  syntes  stadsfiskalen  Peter  Elg  tillfyllest¬ 
görande.  Han  anhöll  därför  hos  borgmästaren  om  stämning  på  Linné  och  den¬ 
nes  åkergranne,  professor  Anders  Celsii  enka  Gunilla  Spole,  »för  thet  the  god- 
willigt  til  staden  icke  wilja  afstå  och  återlemna  the  åkrar,  hwilka  the  .  .  .  . 
innehafwa  och  emot  flere  höga  författningar  icke  bordt  befatta  sig  med  eller  til 
enskilt  och  proprie  ägendom  abalienera».  På  grund  häraf  fick  Linné  från  sin 
»tienstwillige  tienare»  borgmästaren,  »som  denna  Fiscalen  Elgs  begiäran  icke  af- 
slå  kunnat»,  mottaga  en  den  4  December  s.  å.  daterad,  i  synnerligen  höfliga 
ordalag  affattad  skrifvelse,  hvari  stämningen  delgifves  med  tillägg,  att  »i  öfrigt 
behagar  Herr  Archiatern  sig  påminna,  att  stämningen  utan  laga  förfall  icke  får 
försittas. » 

Till  åtlydnad  häraf  företedde  Notarien  Z.  Liungdahl  den  24  Januari  1750 
för  Rådstufvorätten  en  bland  dess  handlingar  ännu  förvarad,  af  Linné  egenhän¬ 
digt  skrifven  fullmakt  in  blanco  att  föra  hans  talan  »i  twisten  emällan  mig, 
Stadsfischalen  och  Fru  Kyronia  angående  någon  åcker.»  Rättegången  blef  sedan 
både  långvarig  och  invecklad,  därigenom  att  åkern  flera  gånger  bytt  egare. 
Resultatet  blef,  att  enligt  Rådstufwo-rättens  dom  den  28  Mars  1753  åkern  skulle 


267 


till  staden  återlemnas  samt  att  enhvar,  som  varit  innehafvare  däraf,  finge  förskaffa 
sig  skadestånd  af  den,  som  till  lionom  sålt  densamma.  Bland  ännu  lefvande 
var  enkan  Pirgou  den,  som  först  innehaft  åkern,  och  hon  ansåg  sig  böra  an¬ 
föra  klagomål  hos  Hofrätten.  Denna  ålade  Linné  att  härom  yttra  sig.  Huru 
han  efterkom  detta  Hofrättens  åläggande,  framgår  af  det  ofvan  meddelade. 
Tilläggas  må  blott,  att  Hofrätten  upphäfde  den  fällda  domen,  så  att  Linné  fick 
behålla  sagda  åker. 


156. 

Caroli  Linn  se  i  Testamente.1 

Som  åren  tilltaga  och  krafterne  aftaga,  påminnes  jag  beställa 
om  mitt  hus  och  hålla  mig  färdig  till  afsked;  Ty  lemnar  jag  här¬ 
med  min  yttersta  wilja  och  Disposition  öfwer  min  qwarlåtenskap, 
som  följer: 

Min  Son  Professor  Carl  Linné,  som  för  min  ringa  förtjenst 
fått  af  Hans  Kongl.  Maj:t,  på  Riksens  Ständers  behjertande,  efter 
mig  hugna  sig  af  den  Profession  jag  beklädt,  får  intet  deltaga 
uti  något  af  mina  fastigheter  eller  något  deremot  räknadt  sequiva- 
lent;  utan  får  han  mitt  Bibliotheqve,  hvilket  om  han  brukar, 
tillika  med  Professionen,  så  idogt,  som  jag  i  min  tid  giort,  har 
han  långt  mera  att  hugna  sig  af,  än  alla  hans  Systrar  tillsammans; 
men  hvad  lösören  i  huset  kunna  finnas,  däruti  tager  han  lika  lott 
med  sina  systrar,  men  ej  dubbel. 

Mina  fyra  döttrar  få  alla  Fasti gheterne,  äfven  Hubu,2  att  dela 
sig  emellan. 

Min  Llustru,  däräst  hon  ej  ingår  annat  gifte,  eller  föryttrar 
mina  lemnade  Fastigheter,  bebor,  i  sin  lifstid,  Hammarby,  be¬ 
håller  åkren  i  Staden,  Tomten  med  trägården,  och  disponerar  all 
ägendomen  på  Landet,  dock  så,  att  de  gifte  döttrarne  få  af  henne 
årligen  hwad  Säfja  af  sig  kastar  öfwer  Rustningen,  på  det  Hon 
må  hafwa  hjelp  af  Bönderne  wid  Gårds  bruk. 

Men  skulle  min  Hustru  ingå  annat  gifte,  bör  hon  ifrån  sig 
lemna  till  Döttrarne  alla  Rusthållen  och  af  Fastigheterne  behålla 
allenast  åkren  i  Upsala  Stad  och  Frälsehemmanet  i  Ed  by  med 
Tomten  i  Staden. 

Mitt  Herbarium,  som  är  det  största  werlden  sedt,  säljes  till 
den  mästbjudande  för  döttrarnes  räkning,  tillika  med  dertill  hö- 


268 


rande  Bibliotheqve,  som  äfwen  står  i  Museo  på  Hammarby. 
Dock  sågo  jag  hälst,  att  Up  sal  a  Academie  det  inlöste,  ty  den 
tid  lärer  näppeligen  clagas,  att  den  eljest  winner  en  sådan  sambling. 

De  andre  Samblingarne  af  Natural  i  er,  såsom  Conchylier,  In¬ 
seeter,  Stenar,  får  min  Son  behålla. 

Detta  har  jag  med  wälbetänkt  mod,  då  jag  ännu  eger  helsan, 
uppsatt  och  förordnat  uti  Hammarby. 

Carl  Linné.  Sara  Elisabet  Linné. 3 

(L.  S.)  (L.  S.) 

Att  ofwanstående  skrifteliga  Afhandling  är  gjord  med  sundt 
och  fullt  förstånd  och  af  fri  wilja  intyga  underskrefne,  såsom  till¬ 
kallade  witnen.  Upsala  d.  30  Aug.  1776. 

Johan  Floderus.  Joh.  N.  Hageman. 

(l.  s.y 


Efter  den  till  Kongl.  Maj:ts  och  Rikets  Svea  Hofrätt  den  21  Maj  1778  in- 
gifna  handlingen,  af  annan  man  renskrifven.  —  Et.t  annat,  Professor  T.  Tull¬ 
berg  tillhörigt  exemplar  företer,  förutom  några  smärre  afvikelser  i  stafningen, 
endast  den  olikheten,  att  under  Linnés  och  hans  hustrus  namn  finnes  hans 
adliga  sigill,  äfvensom  under  Hagemans  namnteckning  dennes  sigill.  Linnés 
handstil  vittnar  om  höggradig  förslappning.  —  Sedermera,  efter  fadrens  död, 
har  sonen  därunder  tillskrifvit: 

»Med  förbehäld  af  surrogat  af  min  K.  Moders  försålda  ärfda  Fastighet, 
ärkänner  iag  detta  Testamente,  som  försäkras.  Ups.  d.  15  Octobr.  1778. 

Carl  von  Linné.» 

Jfr  för  öfrigt  E.  Ährling,  Carl  von  Linnés  svenska  arbeten  II  s.  102  —  4. 

1  För  detta  testamente  ligger  till  grund  ett  äldre,  som  är  skrifvet  af  Linné 
själf  och  hvaraf  en  afskrift  nu  eges  af  Professor  T.  Tullberg.  Yid  jämförelse 
dem  emellan  visa  sig  följande  olikheter: 

I  slutet  af  andra  stycket  efter  ordet  dubbel  är  tillagdt:  »Men  mina  döttrar 
få  Linkläderne  och  Sängkläderne  emot  det  Sonen  får  Bibliothequet.» 

Tredje  stycket  har  där  följande  lydelse:  »Mina  fyra  döttrar  lemnar  jag 
hwart  sitt  Rusthåld,  således,  at  inkomsten  af  bägge  Säfja-Rusthåld,  sedan 
Rustningen  om  året  är  afdragen,  delas  dem  emellan  alt  intil  min  hustrus  död. 
Sedermera  delas  så,  att  Lisa  Stina  och  Sophia  1a  Säfja  och  Akren  i  Staden,  men 
Lovisa  och  Sara  Stina  Hammarby  med  dess  augment.» 

I  sjätte  stycket  saknas  orden  om  biblioteket  å  Hammarby-museet. 

Slutet  har  följande  lydelse: 

»Detta  har  jag  med  berådt  mod,  då  jag  ännu  äger  hällsan,  uppsatt  och 
förordnat  uti  Hammarby  den  17:de  Julii  1769. 

Carl  Linné 
Archiat.  och  Ridd. 

(L.  S.) 


269 


Jag  ingår  till  alla  delar  med  min  K.  Man  uti  reciproque  Testamente. 
Hammarby  d.  17  Julii  1769. 


Sara  Elisa  Linné. 


(L.  S.) 


Att  ofvanstående  skrifteliga  afhandling,  hwars  innehåll  wi  icke  weta,  är 
giord  och  författad  med  sundt  och  fullt  förstånd  och  af  fri  wilja,  intyga  under- 
skrefne,  såsom/  tillkallade  wittnen. 

Daniel  Solander.  Joh.  N.  Hageman. 

(L.  S.)  (L.  S.) 


Det  finnes  ännu  ett  annat,  ännu  äldre  dokument,  som  kan  betraktas  som 
ett  testamente  och  som  är  af  följande  lydelse: 


Min  yttersta  wilja. 


Min  son  har  fått  professionen,  hwilken  räntar,  om  han  rätt  skötes, 
intresse  af  100000  dl:r  kopp:mt.  Herbarium  är  wärdt  50000  dahl:r, 
Insecterna  10000  dahl:r.  Amphibierna  10000  dahhr.  Stenarne  10000 
dhl:r.  Altså  får  han  ingen  del  i  mina  fastigheter. 

Mine  Rusthåll  disponeras  af  min  Änka,  så  länge  hon  blir  ogift,  och 
efter  Rustningen  giwer  hon  de  oförsörgde  döttrar  sin  del  därur.  Men 
går  hon  uti  annat  gifte  till  sin  olycka,  som  iag  nog  ser  förut,  så  får  hon 
ingen  del  uti  dem,  som  iag  köpt  för  de  penningar  iag  genom  natt  ar¬ 
betande  på  Röcker,  på  Gollegier  och  Botanicerande  allena  förwärwat; 
utan  niuter  hon  då  sin  egen  åker  i  staden,  och  efter  Lag  del  i  alla 
meubler,  Guld,  Silwer,  Penningar,  och  hwad  hon  har  som  sitt  fäderne 
och  möderne  mäst  innestående,  som  torde  stiga  till  ansenligit. 

Detta  hawer  jag  skriwit,  medan  iag  ännu  hade  redig  tanka  och 
detta  är  min  yttersta  wilja,  öwer  hwilken  den  håller  hand,  som  altid 
bliwer  qwar. 

Carl  von  Linné. 


Såsom  wittnen 


Andreas  Neander  Gabriel  Elmgren 

Phil.  Mag.  Rg.  Ac.  Ups.  a.  rat.*  Phil.  Mag.  &  Med.  Licent. 


Intet  datum  finnes,  men  då  Elmgren,  hvilken  1763  innehade  kungligt 
stipendium  såsom  varande  Linnés  amanuensis,  blef  licentiat  den  2/s  1764  samt 
dog  våren  1765,  kan  man  häraf  finna  god  ledning  vid  bestämmande  af  tiden  för 
nedskrifvandet.  Egenhändiga  originalet  finnes  i  Nationalmuseum;  endast  nam¬ 
net  egenhändigt. 

*  Med  a.  rat.  afses  säkerligen  hans  plats  såsom  akademi-bokhållare  (ama¬ 
nuensis  rationarii).  Jfr  ofvan  sid.  148  och  181. 


270 


2  Hubu  =  Hubby.  Se  ofvan  sid.  11. 

3  Till  testamentet  af  den  30/s  1776  ansågs  kort  därefter  nödigt  att  foga 
nya  bestämmelser,  hvilka  dock  ej  blefvo  till  Hofrätten  inlemnade.  Redan  förr 
hade  Linné  och  hans  hustru  varit  betänkta  härpå,  såsom  framgår  af  en  af  ho¬ 
nom  egenhändigt  skrifven,  dock  ej  afslutad  skrift,  hvari  han  i  synnerligen 
skarpa  ordalag  uttalar  sig  om  »min  Måg  Capitainen  wälborne  H:r  Carl  Frid. 
Bergencrantz,  som  sedan  han  blifwit  gift  med  min  Dotter  Lisa  Stina  Linné, 
och  med  henne  aflat  twänne  barn,  af  hwilka  Sara  Lisa  ännu  lefwer,  hafwer 
ingått  ett  närmare  förtroende  med  sin  piga  Maja,  en  allmänt  beryktad  kona». 
Under  den  tiden,  då  han  bodde  i  Roslagen  och  »skulle  långa  tiderne  bewista 
Conseillen  i  Stockholm,  lämnade  han  sin  ächta  hustru  på  landet»,  och  »lefde 
och  hushållade  allena»  med  sagda  Maja,  som  »han  ock  lätt  kalla  jungfru». 
Liknande  var  förhållandet  under  några  år,  som  han  tillbragte  i  Finland  såsom 
»General  Ehrenswerds  secreter» ;  wid  återkomsten  därifrån  dröjde  han  i  Stock¬ 
holm,  »så  att  han  ej  gaf  sig  mer  än  en  enda  dags  tid  att  se  sin  hustru  hos 
oss,  utan  skyndade  sig»  med  sin  Maja,  som  då  var  »fluks  hafwandes»,  »upp 
till  Westerbotten,  dit  han  sökt  transport».  —  »Under  Capitainens  warelse  på  en 
dag  hos  sin  Fru,  i  mitt  hus,  tillböd  jag  genom  hans  hustru  att  betala  hans 
skuld,  om  han  wille  lämna  konan,  det  han  doch  icke  wille  ingå.  Han  lofwade 
att  willia  i  denna  winter  afhämta  sin  fru  up  till  sitt  boställe  i  Westerbotn,  men 
det  doch  lämnat;  med  mera.  Af  sådant  H.  Capitainens  infama  upförande  mot 
sin  trogna  Fru,  har  hon  redan  af  sorg  fått  en  sådan  knäck  på.  sin  hälsa,  att 
hennes  dagar  blifwa  få  och  hon  måste  dö  ifrån  sin  dotter,  då  jag  ock  lätte- 
ligen  ser  förut,  att  Capitainen,  som  är  illa  educerad  och  utan  honeur,  warder 
tagande  sin  . . .  Maja  till  hustru,  och  kan  wäl  ske,  att  hans  ächta  dotter  kan 
dö  bort,  hwaraf  skulle  ske,  att  den  arfwelott  hon  kunne  winna  i  wårt  hus» 
skulle  tillfalla  den  föraktliga  kvinna,  som  blifvit  hans  andra  hustru.  Till 
förekommande  häraf  ville  han  »giöra  och  taga  härmed  fölliande  författning», 
hvilken  visserligen  då  ej  nedskrefs,  men  som  säkerligen  i  allt  väsentligt  af- 
speglas  i  följande,  senare  uppsatta  dokument: 

Wid  eftersinnande  af  begges  wår  swaga  hälsa,  som  efter  Naturens 
lag,  uti  denne  wår  höga  ålder,  oss  om  wår  förestående  dödeliga  afgång 
på  minner,  har  oss  ej  heller  kunnat  undfalla  den  kallsinnighet,  hwarmed 
wår  måg,  Herr  Capitainen  och  Riddaren  Bergencrantz,  desse  senare  åren, 
emot  all  wår  förmodan,  bemött  sin  Hustru,  wår  kjära  dotter  Fru  Elisa¬ 
beth  Christina  von  Linné;  hwaraf  händt,  att  han  icke  allenast  i  så  måtto 
henne  öfwergifwit,  att  hon,  tillika  med  hennes  lilla  dotter,  blifwit  uti  sine 
Föräldrars  hus  lemnad,  utan  att  Herr  Capitainen  på  flere  års  tid  oss 
witterligen  henne  efterfrågat,  mindre  om  hennes  utkomst  och  det  mera, 
fogadt  ringaste  anstalt,  och  ännu  mindre  om  sin  egen  lilla  dotters  educa- 
tion  och  uppfostran,  wisat  sig  i  någon  måtto  angelägen;  utan  äfwen,  att 
under  den  tid  Herr  Capitainen  gemensamma  Boet  sjelf  förestådt,  det¬ 
samma  genom  hans  wårdslösande  blifwit  utblottadt  och  skingradt,  samt 
Herr  Capitainen  sjelf  uti  torftighet  bragt.  Och  som  Wi  af  detta  Herr 


271 


Capitainens  uppförande,  sammanlagdt  med  de  flere  prof  wi  öfwerflödigt 
äga,  uppå  hans  mindre  regelbundna  uppförande  emot  sin  Hustru  och 
dotter,  beklageligen  icke  kunna  hemta  den  öfwertygelse,  att  han  framdeles 
sig  ändrar  och  som  en  hederlig  Man  och  far  ägnar  och  anstår,  will  sitt 
förhållande  framdeles  bättra,  utan  wi  twert  om  deraf  blifwit  öfwertygade, 
att  denne  hans  owilja  måtte  som  hit  intills  ju  längre  dess  mera  ökas  och 
tilltaga,  hwarigenom  kan  hända,  som  ock  ofelbart  händer,  att  då  Wi  en¬ 
dera  eller  begge  med  döden  afgå,  den  Ägendom,  som  då  efter  oss  be- 
mälta  wår  kjära  dotter  tillfaller,  blifwer  af  Herr  Gapitainen  tillgripen  och 
på  enahanda  sätt,  som  förut  skedt  är,  skingrad  och  förstörd;  Altså  och  på 
det  wår  kjära  dotter  genom  en  så  olyckelig  händelse  icke  måtte  blifwa 
försatt  utom  tillstånd,  att  sig  och  sin  lilla  dotter  i  framtiden  föda  och 
försörja;  hafwa  wi,  som  alt  det  wi  äga  oss  sjelfwe  förwärfwat,  och  så¬ 
ledes  efter  wårt  godtycko  derom  kunna  förordna,  härmedelst  welat  an¬ 
taga,  som  wi  ock  härigenom  besluta  och  förordna,  att  uti  den  ägendom, 
ware  sig  löst  eller  fast,  som  antingen  efter  enderas  eller  begges  wår  död, 
merbemälte  wår  kjära  dotter  Elisabeth  Christina  von  Linné,  enligit  detta 
wårt  beslut,  i  likhet  och  emot  hennes  Syskons  lotter  tillfaller,  skall  hen¬ 
nes  man  Herr  Gapitainen  Bergencrantz  icke  äga  någon  andel,  eller  under 
hwad  slags  förewändning  det  wara  må,  äga  dermed  befattning;  utan 
skall  samma  ägendom,  såsom  wår  kjära  dotter  dotter,  Fröken  Sara  Elisa¬ 
beth  Bergencrantz  härmedelst  och  i  kraft  af  denne  wår  disposition,  efter 
sin  Moders  dödeliga  frånfälle  osöndrad  tillhörig,  af  hennes  Moder,  wår 
kjära  dotter,  emottagas,  och  till  hennes  bärgning  och  utkomst  så  länge 
hon  lefwer,  utan  tillhjelp  af  mannen,  efter  godtycko  disponeras  och  wårdas: 
dragandes  wi  till  wåra  öfrige  kjära  barn  det  billiga  förtroende,  såsom 
Wi  ock  dem  samtelige  härigenom  förbinda,  att  till  deras  Systers  bibe¬ 
hållande  wid  detta  Förordnande,  wara  henne  på  alt  sätt  behjelpelige  och 
så  widt  hos  hwar  och  en  står,  dertill  bidraga;  Och  hafwa  Wi  med  sundt 
förnuft  och  af  fri  wilja  detta  beslutadt,  som  skedde  i  nedanstående  witt- 
nens  närwaro,  af  Hammarby  den  4:de  Augusti  1776. 

Carl  Linné.  Sara  Elisa  Linné. 


Såsom  tillkallade  wittnen 
Er.  Hesselgren.  Joh.  Floderus. 


Efter  Linnés  död  infann  sig  mågen  för  att  få  dela  arfvet;  om  hans  bete¬ 
ende  därvid  kan  man  få  en  föreställning  af  den  yngre  Linnés  yttrande  i  bref 
till  Abr.  Bäck.  1  Juli  1778  skrifver  han  t.  ex.:  »Min  Svåger  Bergencrantz 
sysselsätter  Sterbliuset  med  processer  och  ledsamheter,  sviter  af  Dispositionen; 


272 


han  har  lagt  in  hos  Landshöfdingen  och  begärt  ut  sin  hustru,  som  intet  vill 
flytta  till  honom,  och  tillika  klandrar  både  disposition  och  Testamente.»  På  en 
afskrift  af  bouppteckningen,  som  tillställts  B.,  har  denne  gjort  åtskilliga  »Re- 
marques».  Där  bestrider  han  lagligheten  i  tillvägagåendet,  t.  ex.  att  »la  Vär¬ 
dering  n’est  pas  executée  selon  Ärf.  B.  9  Cap.  1  §  par  des  Goda  män».  Han  klandrar 
»bouptekningens  olagighet  i  anseende  till  samlingarne,  som  ej  blifwit  specificerade 
eller  wärderade  i  brist  af  Värderingsmän,  som  ej  warit  tillstädes  kallade  enl:t 
Lag»  o.  s.  v.  Dessutom  påstår  han,  att  i  bouppteckningen  åtskilliga  boets  till¬ 
hörigheter  saknas.  »Les  pieces  d’or,  tabatiere,  montre,  collier  n’y  sont  pas 
marqués.  Point  de  chemises,  ni  boutons  d’or  de  chemises,  ni  bas,  ni  bonnets, 
ni  tours  de  cou,  ni  peruques,  ni  pantoufles,  ni  mouchoirs  ne  sont  contés.  Ni  la 
Tapisserie  dans  les  chambres.  Ni  la  Tube  dont  je  fis  present  au  defunt,  le 
microscope,  Knäbands  spennen».  Det  hade  »bort  uptagas  hwad  Arch.  Linné  ägt 
såsom  proprie  Ägendom  uti  Botaniska  Trägården,  diur,  foglar  m.  m.».  0.  s.  v. 


11.  Kongl.  Bibel-Commissionen. 


157. 

Om  örter,  som  nämnas  i  den  Heliga  Skrift. 

Inlemnadt  till  Bibelcommission 
af 

Carl  Linné.1 

»Isop».  Bryum  truncatulum. 

Salomon  talade  om  träd  ifrån  cedern,  som  är  i  Libanon,  allt 
intill  Isop,  som  wäxer  i  wäggene. 

Comparatio  inter  maximum  &  minimum  vegetabile. 

Domus  et  muri  Hierosolymitani  ad  basin  vestiti  sunt  musco 
viridi,  omnium  minimo;  ad  me  missum  ab  Hasselquist  erat  Bryum 
truncatulum. 

Exod.  12:  22:  Tager  ett  knippe  Isop  och  dopper  i  blodet  i 
bäckenet  och  stryker  på  dörrträdet. 

Levit.  14:  6,  7.  Doppe  Isop  i  den  slagtade  foglens  blod  och 
stänke  [på  honom,  som  af  spetälskan  renas  skall]  siu  resor. 

Psalm.  51:  9.  Skära  [mig]  med  isop  och  twå. 

Joli.  19:  29.  Swamp  med  ättika,  kringlade  Isop. 

Alltså  Isop  är  muscus  eller  mossa  . .  .2  NB. 

All  mossa  super  wätskor  och  kan  brukas  till  Adspergillos.3 

»D  ufwoträck».  Ornithogalum  luteum. 

2  Kgnb.  6:  25.  En  fjerndel  af  ett  kab  dufwoträck  galt  fem 
silfpengar  m.  m. 

Widare  wid  Jerusalems  förstöring  och  dess  dyra  tid  galt 
dufwoträck  .  . . 

Ingen  äter  träck,  a  quo  non  opinio  sed  natura  ipsa  abhorret; 
omöjligen  dufwoträck,  quod  septicum  est  et  corrosivum. 

Foglarne  hafwa  njurar  att  sila  de  terrestre  particlar  från  blo¬ 
det,  men  ingen  fluid  urin,  utan  i  dess  ställe  utsila  de  ett  hvitt 
smegma,  som  på  deras  urin  ligger,  kritblandadt,  likt  mjölstänk. 

Linnés  brefväxling  1.  '  ‘18 


274 


Ornithogalum,  en  wäxt  så  kallad  af  blommorne,  eller  Lac 
avium,  emedan  de  på  någon  distance,  med  det  att  blommorne  äro 
inunder  gröna  och  inuti  hwita,  likna  träcken,  som  nederfaller,  där 
swalor  eller  dufwor  bo. 

Ornithogalum  är  ett  af  de  älsta  namnen. 

Ornithogalum  umbellatum  wäxer  aldra  öfwerflödigast  omkring 
Betlehem,  hvaraf  Engelska  trädgårdsmästare  kalla  örten  Betlehemi- 
tiska  stiernor. 

Roten  är  en  lök,  stor  som  ett  körsbär  och  rund.  Den  ätes  af 
all  Ornithogalum  och  hos  oss  af  den  med  gula  blommor,  som  wäxer 
i  kållanden,  i  dyr  tid,  men  af  umbellato  i  Orient  och  östra  Europa. 

Altså  kan  dufwoträck  S.  S.  ej  wara  annat  än  denna,  som  haft 
i  långa  tider  samma  namn,  som  wäxer  der  ymnigast  och  ätes 
allmänt. 

E  n  t  r  ä  d .  Chamcerops. 

1  Kgnb.  19:  4,  5.  Elias  sof  och  sat  under  ett  enebärsträd. 

Psalm.  120:  4.  Falsk  tunga  är  såsom  eld  i  enebärsträd. 

Job.  30:  4.  —  —  Enerötter  war  theras  mat. 

Ingen  kan  äta  Enerötter,  hwilka  äro  hårda  och  resinosse. 

Chamcerops  är  nästan  den  enda  buske  (det  är  en  låg  Palm, 
knapt  af  en  mans  högd),  som  wäxer  i  de  sterilaste  ödemarker  i 
hela  orient,  äfwen  på  sandhedarne  i  Spanien,  der  de  fattige  äta 
rötterna  af  den. 

Roten  kallas  på  arabiska  än  i  dag  med  samma  namn  som  i 
Skriften. 

Altså  måste  Enebärsträd  wara  kryppalm. 

Ar  bor  Justi.  Nerium  Oleander. 

Psalm.  1:  3.  Den  rättfärdige  är  som  ett  träd,  planteradt  wid 
watnbäckar,  hwars  blad  ej  förwissna  och  blommor  ej  förgå. 

Denna  buske  wäxer  hög  som  en  Syren,  som  är  den  wackraste 
i  hela  Palsestina.  Bladen  wara  år  från  år,  såsom  på  Lager. 
Blommorne  äro  uti  stora  klasar,  högröda  och  lysande;  då  andra 
affalla,  slå  nya  ut  och  det  mäst  hela  året.  Wäxer  ah 
subhumidis  wid  bräddarne  af  åar  och  bäckar. 

Altså  är  det  denna  Oleander  David  alluderar  på. 

Bitter  Salso.  Centaurecc  Calcitrapa. 

PJxod.  12:  8.  —  —  I  skolen  äta  påskalammet  med  bitter- 
salso. 


275 


Allmänt  har  trötts,  att  bittersalso  war  Lepidium  latifolium , 
som  förr,  än  krasse,  Lepid.  Nasturtium ,  blef  bekant,  brukades 
som  krasse. 

Forskåhl  i  sitt  bref  ifrån  Arabien  säger,  att  Bittersalso  woro 
Centaurea  Calcitrapa,  som  än  i  dag  af  Araberne  ätes  med  påska- 
lammet. 

Altså  är  troligast,  att  det  samma,  som  förr  war  i  bruk,  än  i 
dag  continuerar. 

Ghristi  Törnekrona.  Rhamnus  spina  Christi. 

Rh.  sp.  Chr.  är  en  buske  med  dubbla  taggar,  som  upwäxte 
af  de  bär  Hasselquist  sände  i  bref  från  Jerusalem  med  berättelse, 
att  det  woro  den  endaste  buske,  som  på  några  mil  kring  Jerusa¬ 
lem  wäxte. 

Måste  altså  den  warit  tagen  til  Christi  Törnekrona. 

Balsam  i  Gilead.  Amyris  gileadensis. 

Ett  helt  år  efter  Forskåhls  död  hade  jag  bref  från  Yemen, 
hwari  låg  en  qwist  med  blomma  af  denna  wäxt,  som  war  en 
Amyris  species.  Några  dess  slägtingar  finnas  i  America,  som  gifwa 
andra  slags  balsamer. 

Salomons  Liljor.  Pancratium  Illyricum. 

Liljor  kallas  generelt  alla  lökwäxter  med  specieusa  blommor, 
såsom  Tulipaner,  Narcisser,  Eyacinther,  Amaryllis  m.  m.,  som  äro 
till  sina  blommor  de  prägtigaste  uti  naturen. 

Pancratium  Illyricum  är  en  slägtinge  till  Narcisse  med  sina 
snöhwita  stora  blommor,  de  präktigaste  uti  naturen,  täflande  med 
de  allmänt  kallade  hwita  liljor. 

Det  är  allmänt  i  Palsestina  och  den  enda  af  Liljeslägtet  med 
specieusa  blommor  i  hela  förlofwade  landet,  efter  Hasselquist. 

Kan  alltså  Salomons  Lilja  ej  wara  någon  annan. 

Stora  Fiskfänget.  Sparus  Galilceus. 

Hasselquist  berättade  i  bref  till  mig,  att  i  sjön  Genezaret  i 
Galileen  ej  finnas  mer  än  4  slags  fiskar,  af  hwilka  3  äro  sälsynte, 
men  den  4:de  eller  Sparus  är  der  i  myckenhet  och  ganska  smakelig. 

Altså  kan  den  myckna  fisken,  som  Lärjungarne  opfiskade,  ej 
wara  någon  annan. 


276 


Fikone  Löf.  Musa  paraäisiaca. 

Bananas  Gallis. 

Pisang  Anglis. 

Skapb.  3:  7. 

Fikonelöf  a  consistentia  &  qualitate  fructus. 

Ficus  indica  Theophr.,  Veteres. 

Maces  Arabum. 

Musa  Serapionis. 

War  ej  wåra  fikonalöf,  ty  de  äro  först  corrosiva  med  sin  quali¬ 
tate  lactea,  sedan  utanpå  scabra  och  rifwa  huden  af,  änteligen 
laciniata,  att  de  ej  skyla. 

Musce  blad  som  tunt  pergament,  släta,  glatta,  3  alnar  långa, 
2  alnar  breda,  hela  utan  flikar. 

Desse  brukas  än  i  dag  af  slawarne,  som  ej  äga  linkläder,  till 
perizomata4  allmänt  och  af  sylvestres  nationes. 

Upteknat  af  S  piri  t.  Sancto,  ty  den  tiden  funnos  de  ej  i 
Palaestina ;  nu  wäxa  de  i  Ostindien  wilt,  men  wäl  woro  de  i  para¬ 
diset  med  de  andre. 

Manna  i  öknen. 

Manna  officinarum  i  Calabrien  kommer  af  ett  slags  Ask, 
Ornus.  Cicadce  sticka  och  suga  bladen  om  nättren  till  sitt  under- 
håld,  der  efter  utkommer  i  såret  någon  saft,  som  torkar  och  ned¬ 
faller  nästa  dag,  samlas  och  är  manna.  Gummi  arabicum  kom¬ 
mer  af  Mimosa  nilotica ,  som  har  det  mästa  gummi  uti  sig.  Hela 
öknen,  hwarigenom  Israels  barn  wandrade  i  40  år,  består  af  Mi¬ 
mosa  nilotica. 

Alt  det  wi  äta  till  föda  bör  i  kroppen  reduceras  till  glutinosum 
s.  gummosum,  om  det  skall  föda;  alt  hwad  af  vires  natur  ce  är  af- 
nött  skall  repareras  med  finaste  viscido  och  läkes  dageligen  som 
ett  sår. 

Så  länge  slem  är  i  magen,  är  ingen  hunger. 

Björnen  fastar  hela  wintern,  går  ut  om  wåren  och  gör  ifrån 
sig  en  hop  slem. 

Febricitanter  hafwa  ingen  hunger,  dö  ej  af  hunger,  så  länge 
de  hafwa  slem  i  magen. 

Gummi  seneg  all  skall  i  Guineen  tjent  till  lifsuppehälle  för  en 
fästning,  som  war  belägrad. 


277 


Hvar  originalet  finnes,  är  obekant;  bland  Bibelkommissionens  handlingar 
har  det  förgäfves  blifvit  eftersökt.  En  afskrift  finnes  bland  de  Ährlingska 
samlingarne  i  Vetenskaps-akademiens  bibliotek. 

1  Då  den  Kungl.  Bibelkommissionen,  hvilkens  arbete  ännn  ej  är  afslutadt, 
1773  tillsattes  för  att  åstadkomma  en  mera  tillfredsställande  bibel-öfversättning, 
blef  Linné  en  af  dess  första  ledamöter.  Antagligen  ansågs  det  nämligen  nöd¬ 
vändigt,  att  de  i  bibeln  omtalade  naturföremålen  erhöllo  riktiga  benämningar. 
Att  han  i  början  tog  detta  sitt  uppdrag  på  fullaste  allvar,  framgår  af  de  långa, 
af  honom  uppgjorda  listorna  på  sådana  bibelställen,  där  naturföremål  omnäm¬ 
nas,  hvilka  finnas  bland  hans  manuskript  i  London.  Redan  vid  kommissionens 
första  sammanträde  lofvade  han  ock  att  »gå  igenom  wår  Swenska  bibel  för  at 
uplysa  och  rätta  de  ställen,  som  för  bristande  kunskap  i  Zoologie  och  Botanique 
unfallit  de  äldre  Bibeltolkare».  Äfven  deltog  han  under  Mars  månad  1774 
fjorton  dagar  i  de  i  Stockholm  hållna  öfverläggningarne,  men  sedan  tröttnade 
han  och  —  såsom  protokollet  uppgifver  —  »reste  tillbaka  till  sin  Upsala-trägård 
och  sin  Science».  Följande  år  höllos  sammanträdena  i  Upsala,  och  då  infann 
han  sig  träget  på  desamma  några  veckor,  men  sedan  visade  han  sig  där  en¬ 
dast  några  få  gånger.  Förmodligen  insåg  han,  att  han  här  utan  gagn  för¬ 
spillde  sin  tid.  Med  undantag  af  att  på  hans  yrkande  ordet  kärna  på  ett 
ställe  utbyttes  mot  frö,  blefvo  nämligen  de  få  ändringsförslag,  som  han  gjorde, 
samtliga  förkastade,  stundom  dock  med  det  förmildrande  tillägget,  »at  under 
texten  i  en  kort  anmärkning  H.  Archiatrens  tanka,  såsom- uplysande  och  wäl- 
grundad,  må  inflyta».  Till  ledning  för  kommissionen  öfverlemnade  han  ock 
den  här  intagna  uppsatsen,  hvilken  dock  säkerligen  föga  eller  alls  icke  bidrog 
till  arbetets  underlättande. 

2  Ett  oläsligt  ord. 

3  Aspergillus  =  liten  borste  eller  kvast. 

4  Perizoma  =  förkläde,  skört. 


12.  Domkapitlet  i  Växjö.* 


158. 

Högwördige  H:r  Doctor  och  Biskop 
samt 

Maxime  Venerandum  Consist. 

Af  Högwördige  H:r  Biskopens  samt  Venerandi  Consistorii  bref, 
har  nationen  inhämtat  dess  befallning  til  dem, -som  wid  Ven.  Con- 
sistorium  hafwa  något  att  söka;  skolandes  hwar  ock  en  hädan 
efter  ställa  den  sig  til  ödmiuk  efterrättelse.  Skulle  i  detta  måhl 
nogon  här  wid  academien  tilförene  hafwa  felat,  är  sådant  af  okun- 
noghet  skedt,  utaf  dem,  som  äro  ifrån  Academien,  och  således  ei 
hafwa  tillfälle  om  sådana  saker  giöra  sig  nog  underrättade. 

Den  gunst  Eders  Högwördighet  och  Venerandum  Gons.  natio¬ 
nen  i  Upsala  wisat,  har  hwar  ock  en  dess  ledamot  i  wördsamt 
minne,  och  giör  sig  i  anledning  ther  af  det  säkra  hopp,  att  äfwen 
hädan  efter  få  wara  innesluten  i  Eder  Högwördighets  och  Ven. 
Consistorii  gunstiga  åtanka. 

Nationen  understår  sig  nu  i  synnerhet  hos  Eders  Högwördig¬ 
het  och  Ven.  Consist.  i  ödmiukhet  anhålla,  det  Eders  Högwördig¬ 
het  och  Ven.  Cons.  täcktes  äfwen  wid  Stipendiorum  Territorialium 
utdelande  taga  Upsaliensium  wilkor  i  gunstigt  betraktande,  och 
med  samma  nämna  Dn.  Nicol.  Melander,  som  för  sin  skickelighet 
och  trånga  wilkor  torde  wid  tillfälle  med  ett  sådant  beneficium 
blifwa  hugnad. 


*  Samtliga  här  meddelade  skrifvelser  till  Växjö  domkapitel  och  utdrag  ur 
dess  protokoll  hafva  i  därvarande  arkiv  blifvit  uppsökta  och  afskrifna  genom 
godhetsfullt  biträde  af  Herr  Konsistorieamanuensen  Frith.  Hjelmqvist,  till  hvil- 
ken  härmed  uppriktiga  tacksägelser  hembäras. 


279 


Hans  tillstånd,  Högw.  H:r  Biskop  och  Ven.  Gons.,  är  så  mycket 
mer  att  beklaga,  som  han  genom  en  ei  nog  öm  Förmyndare  kom¬ 
mit  i  mistning  af  en  del  utaf  sitt  lilla  arf,  som  Eders  Högw.  och 
Ven.  Gons.  nogsamt  är  bekant;  blefwe  han  derföre  wid  sådant  till¬ 
fälle  med  nogon  hielp  ihogkommen,  kunde  han  i  sitt  beträngda 
tilstånd  nogorlunda  wara  soulagerad. 

Förblifwer 

Högwördige  H:r  Doctor  och  Biskopens 
samt 

Maxim  e  Venerandi  Gonsistorii 

ödmiuke  tienare 
Garl  Linnaeus. 

Johannes  Floderus 
Secr.  Nat. 

Originalet  bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1746  (fol.  9).  Endast  namnet 
med  Linnés  handstil;  huruvida  han  är  författaren,  är  ej  fullt  säkert. 


Upsal.  d.  13  Dec. 
1745. 


159. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskopp 
så  ock 

Venerandum  Gonsistorium. 

Venerandi  Gonsistorii  bref  till  mig,  af  d.  25  sidstl.  Aug.,  an¬ 
gående  Hans  Kongl.  Maij:ts  nådiga  författning,  till  wärkställigheten 
af  Lappmarks  Prästers  befordran  inom  wissa  år,  och  uti  alla  Stif¬ 
ten  i  Riket,  har  jag,  uti  Småländska  Nationens  här  wid  Kongl. 
Academien  allmänna  Samling,  hos  mig,  såsom  thess  Inspector,  uppå 
Venerandi  Gonsistorii  begäran,  icke  allenast  låtit  Nationen  föreläsa, 
utan  ock  uppmuntrat  thess  Ledamöter,  att  en  så  nådig  författning 
ställa  sig  till  fördelagtig  underdånig  efterlefnad. 

Nationen  ärkänner  med  underdånigste  wördnad  Hans  Kongl. 
Maij:ts  besynnerliga  ynnest,  igenpm  så  nådig  författning,  och  äf- 
wen,  med  ödmjukaste  tacksägelse,  Venerandi  Gonsistorii  sorgfäl- 
lighet  om  thess  kundgörande;  och,  fast  ingen  sig  thertill  ännu 


280 


determineradt,  förmodar  likwäl  Nationen  att  någon,  hädanefter, 
torde  foga  sina  arbeten  therhän,  att  ock  någon  af  thenna  Nationen, 
må  warda  delagtig,  af  slik  Kongl.  ynnest  och  nåd  med  tiden. 

För  min  del,  får  jag  försäkra  Yenerandum  Consistorium  om 
Nationens  berömwärda  flit  och  arbetsamhet,  samt  besynnerliga 
stillhet  uti  Lefwernet,  så  att  thess  Ledamöter  dageligen  göra  sig 
mer  och  mer  wärda  Venerandi  Consistorii  hugkomst,  som  endast 
mäter  sina  ämneswenner  efter  dygd  och  Lärdom,  samt  derpå  grun¬ 
dar  förnämligast  skick eligh et  till  the  syslor,  som  kunna  dem  efter¬ 
hand  anförtros. 

p  Uti  Venerandi  Consistorii  gunstfulla  åtanka  har  jag  then  äran 
innesluta  Nationens  wärda  Ledamöter;  förblifwande  med  Högaktning 
[  Högwördige  Herr  Doctorn  och  Biskoppens 
så  ock 

Venerandi  Consistorii 

wördsame  tienare 

Upsala  den  15  November  Car.  Linnseus 

1750.  Nat.  Smol.  Insp. 

Gudmund  Mag.  Kexerus 
Secretarius  Nationis. 


Finnes  bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1750.  Renskrifvet  af  annan 
person  (antagligen  G.  M.  Kexerus);  endast  namnet  egenhändigt  af  Linné,  som 
dock  säkerligen  är  författaren. 


160. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskop 
samt 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Domprobst 
och 

Höglärde  Herrar  Lectores  och  Consistoriales. 

Venerandi  Consistorii  af  d.  9  Nov.  sistledne,  har  jag  med  så 
mycket  större  fägnad  inhändigat,  som  jag  deraf  ser  Högwördige 
Herr  Doctorns  och  Biskopens  samt  Ven.  Consistorii  stora  ömhet 


281 


om  de  här  wid  Academien  studerande  Stiftets  Barn,  som  beflita 
sig,  att,  genom  dygd  och  wettenskaper,  göra  sig  wärdige  till  sine 
höge  Befordrares  åtanka,  och  att  blifwa  för  Fäderneslandet  nyttige 
Ledamöter,  då  Ven.  Consistorium  af  mig  täckts  äska  förteckning, 
på  alla  de,  nu  för  tiden,  wid  Upsala  Academie  studerande,  af  Smo- 
lands  Nation  så  till  deras  Academiska  år,  som  hwars  och  ens  stu¬ 
dier,  och  derpå  anwända  flit  och  förwärfwade  skicklighet  samt  all¬ 
männa  lefwerne  wid  Academien. 

Till  hörsammande  häraf,  har  jag  härmed  den  äran  aflämna 
medföljande  Förteckning,  på  de  här  wid  Academien  studerande 
Landsmän,  i  den  ordning,  som  de  uti  Nationen  äro  inskrefne,  med 
deras  ålder,  Academiske  prof  de  aflagt,  det  Vitae  genus  de  utwaldt 
samt  hwad  honores  Academicos  de  ärnådt. 

Wid  de  äldste  och  mäst  mogne,  kan  jag  ej  förbigå  att  något 
nogare  specificera  hwars  och  ens  skickelighet. 

Nationen  har  den  fägnaden,  att  se  trenne  af  sine  Landsmän  in 
numerum  Docentium  uptagne,  för  distingverad  lärdom,  det  mycket 
få,  fast  talrikare  Nationer,  nu  för  tiden  äga,  såsom  Magistrarne 
Neander,  Floderus  och  Annerstedt. 

Magister  Neander  har,  utom  solide  Lärdom,  med  ogemen  or- 
dentelighet  i  alt  sitt  lefwerne,  gjordt  sig  öfwer  alt  så  distingverad 
och  älskad,  att,  snart  sagt,  hela  Landet  rådförer  sig  med  honom 
om  Informatorer  för  sine  Barn,  samt,  uti  upseende  öfwer  dem  och 
deras  studier,  ja  ock  sjelfwe  Professores  öfwerlänmat  honom  In- 
spection  öfwer  sine  egne  Barn:  för  öfrigt  är  hans  Auditorium, 
ibland  alla  Docentium,  som  icke  äro  Professorer,  det  rikaste  på 
åhörare. 

Magister  Floderus,  som  är  född  och  skuren  till  Gatheder,  och, 
så  uti  humanioribus,  som  andra  wettenskaper  förwärfwadt  sig  en 
mycket  lysande  erudition,  har  härigenom  blifwit  så  allmänt  älskad 
och  distingverad,  att,  då  han  nu  nyl.  sökte  Poéseos  Professionen, 
fick  han  så  enhällig  kallelse,  att  ingen  gick  honom  förbi.  Ett  exem¬ 
pel,  som  jag  icke  sedt  ske  någon,  som  sig  första  gången  anmält, 
sedan  jag  kom  till  Academien,  och  tror  jag  mig  icke  säga  för 
mycket,  om  jag  lämnar  honom  det  witsord,  att  ingen  med  större 
lätthet  wid  hela  Academien  uti  en  Cathedra  Publica  kan  perorera. 

Magister  Annerstedt,  har  med  en  ogemen  qvickhet,  gjordt  sig 
icke  allenast  linguas  modernas  utan  ock  eruditas  så  familiaire,  att 
wid  hela  Academien  icke  tjänligare  ämne  till  Philologien  tyckes 
wara  att  finna. 


282 


Magister  Petrus  Gollin  har  förwärfwat  sig  uti  Philosophicis  den 
solida  eruditionen,  att  Professor  Philosophioe  Theoreticse,  rotundo 
ore,  tilstår,  att,  ibland  alla  som  warit  hans  Disciplar,  ingen  gådt 
så  högt  som  denne  och  hans  alfwarsamma  upförande  swarar  emot 
hans  erudition. 

Herr  Anders  Fornander  har  med  mycken  fattigdom  dragit  sig 
fram  wid  Academien;  men  hans  flit,  wackra  lefnad,  tjänstagtiga 
upförande,  har  gjordt  honom  så  älskad  af  alla,  att  dagen  tyckes, 
nu,  för  honom  klarna,  och  att  han  kan  finna  sin  upkomst  genom 
Practiqven  uti  Medicinen. 

Herr  Gandidaten  Samuel  Krok,  är  allmänt  distingverad  för 
lärdom  och  mognad,  så  uti  tänkesätt  som  uppförande. 

Herr  Daniel  Nyander  är  en  mycket  stilla  och  alfwarsam  man, 
fast  hans  lycka  warit  honom  mera  widrig,  att  han  ej  förr  än  nu 
på  senare  åren  fådt  ständigt  wistas  vid  Academien. 

Herr  Gandidaten  Lindström,  en  alfwarsam  man,  som  på  senare 
åren,  och  sedan  har  fådt  wistas  wid  Academien,  ogement  tagit  sig. 

Herr  Siöman  är  mycket  flitig,  sedig  och  braf  student. 

Herr  Daniel  Rolander  har,  utom  wackra  Philosophiska  och  Theo- 
logiska  wettenskaper,  rätt  stor  insigt  uti  scientia  Naturali,  och  be- 
synnerl.  uti  Historia  Insectorum,  hwaruti  Han  näppeligen  lärer 
cedera  någon  uti  Europa  utom  endast  Fransmännernas  Reaumur, 
som  med  denna  wettenskapen  uplyst  sitt  fädernes  land. 

Herr  Licentiaten  Rergius  har  med  sådan  flit,  studerat  Medi¬ 
cinen,  att  man  måste  lämna  honom  det  [vitsordet,  att]  ingen  bättre 
presterat  det  publiqve  Examen,  sedan  jag  kom  till  Faculteten. 

Gabriel  Wickenberg  och  Swen  Lundén  begynna  stiga  heder¬ 
liga  steg  uti  Mathematicis,  Swen  Ahlgren  uti  Mechanicis,  och  Jo¬ 
han  Hageman  samt  Dawid  Ruda  uti  språken,  så,  att  de  derföre, 
redan  begynt  distingveras  af  sina  Läromästare. 

Att  förtiga  flere,  som  alla  arta  sig  till  Nationens  inbördes  fäg- 
nad  och  mitt  hjertel.  nöije. 

Allmänt  kan  jag  intyga,  att  ingen  Nation,  wid  hela  Academien 
har  så  allmänt  god  frägd,  som  den  Smoländska,  hwarför  och  wåre 
Landsmän  framför  andra  uppsökas  till  priwate  Informations  werket, 
som  allmänheten  sedt  dem  wara  dygdige  i  upförandet,  flitige  i  sin 
sysla  och  ärlige  i  sin  lefnad. 

Jag  har  ock  aldrig  haft  den  smärtan,  att  se  någon  af  mine 
Landsmän  tilltalte  eller  straffade  uti  Consistoriis,  för  ungdoms  fel 
och  kitsligheter.  f 


283 


Af  de  härwarande  hafwa  blifwit  hugnade  med  stipendiis  Re¬ 
giis:  Floderus,  Krok,  Fornander,  Bergms,  Stickman,  Golliander, 
Hageman,  Rydén,  David  Ruda,  Wadst  och  Tollesson.  Och  med 
Magnatum  Gollin,  Annerstedt,  Rolander,  Lindström  och  Humble. 

Skulle  Högwördige  Herr  Biskopen  och  Ven.  Gonsistorium  täckas 
hugna  dem  med  något  stipendium  territoriale,  fingo  de,  utom  nå¬ 
got  annat  understöd  också  röna  sina  Fäders  ömhet,  som  icke  litet 
skulle  up muntra  dem. 

Deras  aflägsne  wistande  ifrån  sine  anhörige,  som  gör  dem  mera 
wernlösa,  lärer  ock  något,  till  denna  min  wördsamma  anhållan 
kunna  bidraga,  emedan  ingen,  af  alla  här  wid  Academien,  så  mycket 
mig  wetterligt  är,  nu,  får  hugna  sig  häraf. 

För  öfrigt  skattar  jag  denna  wår  Nation  lyckelig,  som  får  up- 
wäxa  under  så  ömsinte  Fäder,  som  låta  sig  wara  angeläget  att 
känna  de  wid  Academien  studerande  till  frägd  och  lärdom,  samt 
söka  att  plantera  öfwer  Fäderneslandet  alfwarsamme,  mogne,  faste 
och  pålitlige  män;  då  kunna  de  studerande,  med  nöije,  anwända 
sin  blomstrande  ungdom  på  wett enskaper,  när  de  deraf  kunna  hop¬ 
pas  få  samla  mogen  frugt  i  ålderdomen;  men  der  unge  gossar,  de 
der  som  knappast  inhämtat  första  rudimenta  eruditionis  wid  Aca¬ 
demien,  blifwa  emplojerade  till  hederl.  och  helige  tjänster,  och  de 
äldre,  stadgade  och  lärde  Män  få  gråna  wid  Academien,  ohulpne, 
då  mister  all  ungdom  hug  och  nödgas  sucka. 

Jag  har  den  äran  förblifwa  Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskopens 

samt 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Domprobstens 
och 

Höglärde  H:rr  Lect.  och  Gonsistorialium 

Upsala  d.  25  Dec.  hörsamste  tienare 

1753.  Carl  Linnseus. 


Originalet  bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1754  (fol.  3);  endast  namnet 
af  Linnés  hand. 


284 


161. 

Högwördige  H:r  Doctor  och  Biskop 
Högwördige  H:r  Doctor  och  Domprobst 
Högährewördige  och  Höglärde  Herrar 
Gonsistoriales  och  Lectorer. 

Venerandi  Consistorii  af  d.  15  sistledne  september  har  jag 
haft  den  ähran  bekomma,  i  hwilket  Venerandum  Gonsistorium 
begiär  att  Professor  Ziervogels  Historiske  tabeller  må  afhämtas 
och  genom  nationens  Ledamöter  öfwerstyras  m.  m. 1  Detta  har 
jag  straxt  låtit  wärkställa,  så  att  curator  Nationis  dem  afhämtat, 
och  som  de  äro  nog  tunge  och  dryga,  öfwersänder  han  dem  på 
en  Upsala  jacht  till  Högwörd.  H:r  Biskopen  och  Gonsistorii  de¬ 
puterade  i  Stockholm,  som  kan  widare  wid  tillfälle  om  deras  trans¬ 
port  bestyra.  Detta  har  jag  bort  lämna  till  wördsamt  swar,  som 
förblifwer 

Venerandi  Gonsistorii 


Upsala  1760  hörsam  ste  tienare 

d.  10  octobr.  Carl  Linnseus. 

Originalet,  helt  och  hållet  egenhändigt,  finnes  bland  Yäxjö  domkapitels 
akter  för  1760. 

1  Vid  Smålands  nations  landskap  den  23/ 12  1760  »föreläste  H.  Herr  In- 
spector  sjelf  Consistorii  i  Wexiö  bref  om  Honorarie  Profess.  Evald  Ziervogels, 
till  alla  mindre  Lärohus  i  Riket  utfäste  Historiska  arbetens  afhämtande,  som 
tå  woro  färdige  tryckte  öfwer  Portugall  och  Spanien  allena,  om  hwilkas  trans¬ 
porterande  för  Wexiö  Stifts  Lärohus  till  Stockholm,  H.  Herrar  Curatores  lof- 
wade  draga  försorg,  och  att  thet  måtte  addresseras  till  then  nu  i  Stockholm 
wistande  Stiftets  Riksdagsman  P.  P.  och  Th.  Lect.  wid  Wexiö  Gymnas.  Mag:r 
Nic.  Alin»  (Nat:s  protok.). 


162. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskop 
så  ock 

Venerandum  Gonsistorium. 

Uppå  Herr  Biskoppens  och  Venerandi  Gonsistorii  begäran  har 
iag  hördt  efter  i  Nationen  någon  vicarius  för  Herr  Fridrich  Zeiden- 


285 


zopf  wid  Figurativ  Musiquens  förestående  uti  Wexiö  Gymnasium 
emot  the  löften,  som  i  brefwet  lämnas ; 1  och  som  af  the  nujnne 
warande  Herrar  Landsmän,  ej  någon  war,  som  trodde  sig  thet 
kunna  emottaga,  skref  Nationens  Herr  Gurator  till  utwarande 
Ledamöter,  som  man  trodde  kunna  anmäla  sig,  och  har  swar  kom¬ 
mit  ifrån  en  Jonas  Wettervik,  hwilken  kom  hit  från  Wisingsö  Gym¬ 
nasium  år  1753  d.  20  Nov.  försedd  med  hederligt  wittnesbörd,  och 
har  sedan  warit  ymsom  både  inne  wid  Academien,  och  ute  på 
Conditioner,  som  mäst  alla  wåra  Landsmän,  såsom  fattiga,  måste 
dragas  med,  och  har  alltid  spordts  hederligt  och  godt  om  honom. 
Han  är  nu  hos  Herr  General,  Riddaren  och  Commendeuren  Mareks 
von  Wurtemberg,  på  Dageholm  wid  Nyköping,  med  mycken  sitt 
Herrskaps  Credit.  Han  är  stilla  och  beskedelig  karl,  handterar  in¬ 
strument  braf  men  wille  dock  än  widare  perfeetionera  sig,  om  han 
skulle  detta  anbud  emottaga  ;  hwarföre  han  ock  anhåller  om  både 
tid  dertill,  och  någon  underrättelse  om  hwad  arfwodet  kan  unge¬ 
färligen  stiga  till,  om  han  theraf  lefwa  kan.  Wore  ett  Territorial 
Stipendium  mögeligt  att  få  till  understöd  under  hans  perfeetionere 
tid,  öfwade  han  upp  sig  med  så  mycket  större  nöije  till  framtids 
tjänst.  Har  den  äran  af  bida  Herr  Biskopens  och  Venerandi  Con- 
sistorii  behageliga  swar,  hwarefter  jag  kan  foga  närmare  anstalt. 

Förblifwer 

Högwördige  H:r  Doctorns  och  Biskopens 
så  ock 

Venerandi  Consistorii 


Upsala  1760 
d.  18  November. 


ödmjuke  tienare 
Carl  Linnaeus. 

Gudm.  Mag.  Kexerus. 


Renskrifvet  af  annan  person  (antagligen  G.  M.  Kexerus);  endast  namn¬ 
teckningen  egenhändig  af  Linné,  hvilken  dock  säkerligen  är  författaren.  Finnes 
bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1760. 

1  Denna  domkapitlets  skrifvelse  kan,  liksom  närmast  föregående,  tjäna  så¬ 
som  exempel  på  de  anspråk,  hvilka  stäldes  på  Linnés  tjänstvillighet  och  redo- 
bogenhet  att  fullgöra  uppdrag,  som  lågo  fjärran  från  hans  verkningsområde. 
I  sagda  domkapitelskrifvelse,  som  blef  af  Linné  uppläst  på  Smålands  nations 
landskap  den  22  Oktober  1760,  »begärtes,  att  thet  måtte  frågas  efter,  om  nå¬ 
gon  i  Nationen  woro,  som  kunde  och  wille  emottaga  att  vicariera  wid  Wexiö 
Gymnasium,  för  Figurative  Cantore.n  Hr  Fridric  Zeidenzopff,  emot  then  lön, 


286 


som  ther,  för  samma  syssla,  är  att  tillgå,  samt  theräst  en  sådan  wore  till  fångs, 
som  kunde  handtera  orgelwärk,  Consistorium  tå  wille  söka  att  hielpa  honom 
äfwen  till  orgelnist  sysslan  tillika,  när  domkyrkan,  med  tiden,  kan  få  orgel¬ 
wärk»  (Smål.  Nat:s  protokoll).  Att  Linné  lyckades  att  afhjälpa  cantors-bristen, 
framgår  af  ofvanstående,  fastän  den  anskaffade  vikarien  kort  därefter  lemnade 
platsen  och  fick  anställning  i  riksbanken. 


163. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskop 
så  ock 

Venerandum  Consistorium. 

I  anledning  af  Herr  Doctor  och  Biskopens  samt  Ven.  Consi- 
storii  skrifwelse,  har  jag  sammankallat  Nationens  ledamöter  och 
påmint  dem  att,  till  underdånigste  föllje  af  Hans  Kongl.  Maij:ts 
nådiga  förordning,  förse  sig  med  behörigt  Testimonium,  enär  de 
tänka  uti  Stiftet  söka  sin  befordran. 

Förblifwer 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskopens 
så  ock 

Venerandi  Consistorii 

hörsamaste  tienare 
Carl  Linnaeus. 

Egenhändiga  originalet  bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1762  (fol.  582); 
odateradt,  men  uppläst  i  domkapitlet  den  2*/i2  1762. 


164. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskop 
samt 

Venerandum  Consistorium. 

Att  beswära  Herr  Doctorn  och  Biskopen  samt  Venerandum 
Consistorium  med  en  privat  böneskrift  (extra  protocollum),  borde 
jag  wähl  hafwa  försyn;  men  nöden,  all  tings  läromästarinna,  drif- 


287 


wer  äfwen  mig,  att  med  uplyfta  händer  supplicera  om  Herr  Doctor 
och  Biskopens  samt  Vener.  Consistorii  gunst  och  bewågenhet. 

Min  Swåger,  Sal.  Pastor  Gollin  i  Ryssby,  qvitterade  en  änka, 
min  k.  S syster,  med  många  wärnlösa  barn,  utan  att  kunna  lämna 
dem  tak  öfver  hufwudet  eller  kläder  att  skyla  sig  med,  eller  en 
enda  betta  bröd  att  underhålla  sitt  usla  lif.  Min  syster  sökte  i  sin 
mans  tid,  med  all  flit,  att  utreda  sig  från  en  ansenlig  skuld,  som 
Hennes  man  iråkat  (ej  den  förste)  wid  en  sysla,  som  war  alien 
ifrån  hans  ergon1;  men  hant  dermed  ej  wähl  till  slut.  Påfölgden 
blifwer  altså  oundwikelig,  att  Hon  med  sine  usle  barn  måste  sin 
öfriga  tid  gå  ostiatim2  att  betla  sig  fram  och  kasta  sig  för  allas 
dörrar. 

Hwar  gång  jag  föreställer  mig  detta  min  k.  systers  hårda  öde, 
simma  mina  ögon  i  tårar  och  jag  blifwer  utom  mig  siälf  stadd. 
Ser  altså  ingen  dödelig  hielp  för  Henne  på  jorden  annor,  än  Hög- 
wördige  Herr  Doctor  och  Biskopen  och  Vener.  Consistorium,  hwar- 
före  jag  om  den  på  det  aldra-ödmiukaste  anhåller;  och  äfwen  hos 
min  Gud  supplicerar,  att  Han,  som  har  alla  de  sinas  hiertan  i  sin 
hand,  täcktes  beweka  Högwördige  Herr  Biskopens  och  Herrar  Con- 
sistorialium  hiertan  att  rädda  Henne  ifrån  en  så  hård  undergång. 

Jag  wet  nogsamt  lagens  stränghet,  men  wet  ock,  att  alla  blad 
äfwen  i  honom  hafwa  twänne  sidor.  Kyrkolagen  tyckes  ock  in- 
dulgera  medj  ;conservation,  att  beskedelige  prästänkor  ej  må  be- 
höfwa  betla  sig  fram,  sedan  deras  män  med  heder  förestått  sin 
sysla;  men  det  är  icke  detta  locus  jag  här  citerar,  utan  det  Ca- 
pitlet  de  favore  in  Judice. 

Sedan  Europeerne  i  senare  tider  blifwit  mer  moraliserade, 
pläga  siälfwa  de  härskande  fiender  hafwa  någon  indulgence  med 
Literatis;  om  jag  får  räkna  mig  ibland  de  minsta  af  dem,  torde  så 
mycket  mer  hos  Reverendiss.  Episcopum  och  Ampl.  D.  Consisto- 
riales,  de  tårar,  som  upoffras  till  Eder  af  en  gammal,  gråhårig  och 
utsläpad  Landsman,  som  i  all  sin  tid  sökt  göra  sig  wärdig  sine 
Herrar  Landsmäns  mildare  åtancka,  få  komma  för  Vener.  Consi¬ 
storium,  och  något  litet  hos  det  upspäda  ett  hårt  förestående 
decretum. 

Denna  min  syster  har  flere  wähl  upfödde  och  artade  döttrar. 
Kunde  någon  af  competitorerne  wara  i  situation  att  fägna  sig  af 
endera,  fordrade  ofelbart  all  moral,  att  han  cederade  sin  Swär- 
moder  prästestomen ;  då  hade  Min  Syster  tak  öfwer  hufwudet,  och 
jag  fingo  med  soulagerat  sinne  förnöta  mine  öfrige  få  dagar. 


288 


Det  står  hos  Vener.  Consistorium  allena  att  gifwa  missiver. 
Kunde  deribland  någon  sådan  inställas,  som  woro  i  situation  att 
rädda  församlingen  och  tillika  wille  rädda  huset,  om  det  giort  sig 
församlingens  åtancka  wärdigt,  blefwo  jag  af  Vener.  Consistorio 
bönhörd,  som  med  oaflåtelig  wördnad  borde  och  skulle  i  min  öf- 
riga  tid,  ja  neder  i  grafwen,  derföre  prisa  och  tacka  så  Herr  Doc- 
tor  och  Biskopen,  som  en  hwar  af  Herrar  Lectorerne,  mine  Lands¬ 
män,  Gynnare  och  Wänner.  Härom  är  det,  hwar  om  hos  Hög- 
wördige  Herr  Doctorn  och  Biskopen  samt  Högärewördige  Herrar 
Consistoriales  jag  på  det  ödmiukasta  bönfaller,3  samt  förblifwer 


Högwördige  Herr  Doctorn  och  Biskopens 
samt 

Venerandi  Gonsistorii 


Upsala  1766 
d.  11  April. 


ödmiuke  tienare 
Carl  v.  Linné. 


Egenhändiga  originalet  bland  Växjö  domkapitels  akter  för  1766. 

1  Ergon  =  anlag,  verksamhetsområde. 

2  Ostiatim  =  från  dörr  till  dörr. 

3  Linnés  syster  Sophia  Juliana,  enka  efter  Kyrkoherden  Johan  Svensson 
Gollin,  blef  i  enlighet  med  hvad  i  ofvan  meddelade  bref  föreslagits,  på  det  sätt 
hulpen,  att  Domkapitlet  på  förslaget  till  det  lediga  Ryssby  pastorat  uppförde 
en,  som  var  »i  situation»  att  kunna  »conservera  huset».  Det  heter  nämligen  i 
förslagsprotokollet  den  23/7  1  7  66:  »Till  Ryssby  Pastorat  hade  sig  anmält  Con- 
rector  wid  Visingsö  schola  och  Gomminister,  Magister  Bengt  Hallenberg,  Docens 
vid  Gymnasium  härstädes  Magister  David  Widegren  och  Adjunctus  Magister 
Erland  Dryselius.  Af  thesse  uppfördes  Magister  Bengt  Hallenberg,  som  äger 
24  tjensteår,  Magister  Docens  Widegren,  som  väl  icke  hafver  mer  än  6  tjensteår, 
men  vid  academien  docerat  och  praesiderat,  samt  vid  åtskillige  tillfällen  visat 
prof  på  en  besynnerlig  skicklighet,  är  therjämte  af  Församlingarna  i  synnerhet 
begärd,  till  ett  fattigt  Prästehus  understöd;  så  är  han  i  betrachtande  af  sådana 
omständigheter  på  detta  förslag  uppförd»  o.  s.  v.  —  Widegren  blef  följande  år 
kyrkoherde  i  Ryssby  och  var  i  sitt  första  äktenskap  gift  med  sin  företrädares 
dotter  Anna  Sophia  Gollin. 


289 


165. 

Högwördige  H:r  Doctor  och  Biskop 
samt 

Högwördige,  Höglärde  H:r  Doctorer,  Professorer, 

Lectorer;  samtl.  Consistoriales. 

Då  jag  nu  med  åhrets  omwäxling  genomgår  mine  räckningar, 
finner  jag  mig  uti  ingens  skuld  högre  fördiupad,  än  uti  Högwör¬ 
dige  H:r  Doctor  Biskopens  och  samtelige  Herrar  Gonsistorialium, 
som  på  min  wördsamma  ansökning,  då  jag  ropade  utur  min  nöd, 
öfwer  min  wärkeliga  förmodan,  täcktes  rycka  min  k.  syster  utur 
en  oundwikelig  undergång,  och  liksom  utur  sielfwa  elden.  Så  gruf- 
weligt  jag  såg  hennes  olyckeliga  öde  för  mina  ögon  dageligen 
swäfwa,  så  oändelig  fägnad,  hugnad  och  wederqwickelse  ärnöt  jag 
af  Högwördige  H:r  D.  Biskopens  [och]  samtl.  H:rr  Gonsistorialium 
oförlikneliga  gunst  och  bewågenhet,  då  jag  fick  förspöria,  att  de, 
ömhiertade  öfwer  den  elendiga,  täckts  bönhört  mig,  då  jag  i  min 
nöd  ropade. 

Min  wördnad  härföre  och  min  tacksamhet  af  min  innersta 
siähl,  skall  därfore  aldrig  uphöra,  så  länge  jag  får  andas  här  i 
werlden.  Min  högsta  skyldighet  är  wisserligen,  att  härföre  ibland 
dem  inställa  mig,  som  på  denna  tid  af  wärmaste  hierta  önska  Hög¬ 
wördige  H:r  D.  Biskopens  och  samtl.  H:rr  Consistoriales  all  säll- 
het,  så  i  detta  ingående,  som  många  påfölliande  åhr,  att  den  Als- 
mächtige  Guden,  som  warit,  som  är,  som  blifwer,  må  hafwa  deras 
arfwingar  uti  sitt  milda  beskydd,  då  deras  k.  föräldrar  måste  lämna 
dem  åt  en  ond  wärld,  men  likwähl  åt  den  som  alt  styrer  och  städse 
förblifwer. 

Jag  lefwer  och  dör 

Högwördige  H:r  Doctor  Biskopens 
samt 

Högwördige  och  Höglärde  H:rr  Gonsistorialium 

Upsala  1767  ödmiukaste  tienare 

d.  1  Januarii.  Garl  v.  Linné. 


Egenhändiga  originalet  finnes  bland  Växjö  domkapitels  akter  1767  (fol.  7). 

Linnés  brefväxling  1.  JQ 


290 


166. 

Högwördige  H:r  Doctor  och  Biskop. 

Hos  Högwördige  H:r  Doctoren  och  Biskopen  samt  samtelige 
Venerandi  Consistorii  Assessores  har  jag  den  ähran  aflägga  all 
uptänkelig  tacksäjelse  för  den  sensibla  ömhet  Venerandum  Consi¬ 
storium,  täckts  hysa  för  min  olyckliga  syster  i  Wirestad  med  dub¬ 
belt  nådåhrs  tilldelande.1  Flere  gånger  satte  jag  pennan  på  pap¬ 
peret  att  supplicera  om  denna  nåd  hos  Venerandum  Consistorium, 
men  måste  äfwen  så  draga  henne  tillbakas,  i  fruchtan  at  med  mine 
månge  böneskrifter  giöra  mig  illa  luchtande;  ty  en  semper  querulus 
är  obehagelig  både  för  Gud  och  menniskor.  Jag  har  orsak  at  i  graf- 
wen  wörda  Venerandi  Consistorii  behiertande  af  mine  böneskrifter, 
för  min  Broder;2  för  min  Syster  i  Rysby;  hwar  till  Venerandum 
Consistorium  nu  gifwit  till  på  kiöpet  mer  än  jag  wågat  söka,  ja 
nästan  mer  än  jag  kunnat  hoppas. 

Gud  alsmächtig  beware  samtel.  H:r  Consistorialium  barn  och 
blodsförwanter  at  aldrig  råka  i  sådant  elende,  som  min  syster  nu 
är.  Ty  hwad  kan  wara  uslare  än  en  nakot  Prästänka  med  flera 
*  wernlöse  barn,  ty  hon  kan  hwarken  arbeta  äller  tigga.  Den  nåd 
Högw.  H:r  Biskopen  och  H:r  Consistoriales  ärtedt  min  syster, 
ärkienner  jag  med  all  den  wördnad  och  tacksamhet,  som  den  sked  t 
mig  sielf,  och  skall  därföre  all  min  tid  wörda  mine  kiäre  och  he- 
derswärde  Landsmän.  Jag  wågar  ej  bönfall  a  mer,  utan  framhärdar 
Högwördige  H:r  Doctorens,  Biskopens 
och  samtl.  Herrar  Consistorialium 
Upsala  1769  ödmiuke  tienare 

d.  13  Juni.  Carl  v.  Linné. 

Egenhändiga  originalet  finnes  bland  Växjö  domkapitels  acter  1767  (fol.  291). 

1  Om  nådår  till  Linnés  syster,  änka  efter  prosten  och  kyrkoherden  Gabriel 
Höök,  förekommer  i  Växjö  domkapitels  protokoll  följande: 

»Enke  Probstinnan  uti  Wirestad  Anna  Maria  Linnaea  tillika  med  Wire- 
stads  Församling  anhålla,  thet  wille  Consistorium  Församlingens  underdåniga 
ansökning  om  dubbelt  nådåhr  för  detta  fattiga  Sterblius,  hos  Hans  Kongl.  Maj:t 
med  dess  föreskrift  till  det  bästa  anmäla,  bifogande  dommarens  i  orten  betyg 
om  Sterbhusets  tillstånd.  Och  som  af  förenämda  befinnes,  at  sedan  skuld  gäl¬ 
dad  blifwit,  ej  mer  till  delnings  emellan  Enkan  och  6  oförsörjda  Barn  öfrigt  är 


291 


än  72  D:r  4Vs  öre  samt  thet  äfwen  kunnigt  är  at  framledne  Probsten  Hök 
ganska  gäldbunden  till  Wirestad  Pastorat  kommit,  af  långwarig  siukdom  sitt 
hus  ej  till  godo  se  kunnat  och  dess  utan  på  sina  Barn  mycken  kostnad  giordt, 
så  fan  Gonsistorium  skäligt,  at  till  någon  understöd  för  detta  fattiga  hus,  som 
utom  thenna  hjelp  i  största  nöd  och  elände  råka  skulle,  dess  underdåniga  före¬ 
skrift  och  hemställande  till  Hans  Kongl.  Maj:t  jämte  öfrige  handlingarne  öfwer- 
sända.»  Den  3  Maj  blef  ansökningen  af  Kungl.  Maj:t  beviljad. 

2  Hvarom  denna  »böneskrift»  handlade,  torde  nu  vara  omöjligt  att  med 
full  säkerhet  afgöra,  då  någon  sådan  ej  synes  finnas  bland  domkapitlets  akter; 
måhända  var  den  ock  ställd  till  biskopen  personligen.  Med  ganska  stor  sanno¬ 
likhet  gällde  den  dock  frågan  om  brodern  Samuels  uppförande  på  förslag  till 
det  genom  fadrens  den  12  Maj  1748  timade  död  lediga  Stenbrohults  pastorat. 
Enligt  en  då  för  tiden  vanlig  uppfattning  ansåg  sig  Samuel  Linn.eus  ej  böra  söka 
platsen,  fastän  han  länge  gjort  tjänst  som  adjunkt  i  församlingen;  hans  yngsta 
syster  Emerentia  var  nämligen  ‘oförsörjd  och  pastoratet  borde  därför  tillfalla 
någon  prästman,  som  ville  gifta  sig  med  henne  och  sålunda  »konservera  huset». 
Straxt  därefter  blef  hon  dock  förlofvad  med  d.  v.  häradsskrifvaren  C.  A.  Bran- 
ting,  hvadan  brodern  fann  sig  oförhindrad  att  inlemna  sin  ansökan.  Flera  kraf¬ 
ter  synas  sedan  varit  verksamma.  Assessorn  i  Göta  hofrätt  Germ.  Abr.  Falken¬ 
gren,  som  hos  Kungl.  Maj:t  gjort  underdånig  ansökan  »om  enskylt  rättighet  at 
kalla  kyrki oherde  til  Stenbrohults  pastorat»,  skref  till  Domkapitlet,  att  då  hans 
ansökan,  som  öfverlemnats  till  hofrättens  afgörande,  icke  kunde  vid  den  när¬ 
maste  sessionen  blifwa  afgjord,  så  ville  han,  »på  thet  tiden  til  Pastoratets  be- 
sättjande,  för  thenne  gången,  icke  må  blifwa  länge  utdragen»,  samtycka  till 
trenne  profpredikanters  ditsändande,  »i  then  händelse,  at  nådårspredikanten 
therstädes,  Mag:r  Sam.  Linnaeus,  ibland  the  föreslagne  upföres»,  »hwilken  hela 
församlingen  åstundade».  Denne  blef  ock  den  2  Augusti  1749  uppförd  på  tredje 
rummet  och  erhöll  vid  valet  den  15  Oktober  enhällig  kallelse. 

I  Växjö  domkapitels  arkiv  har  oaktadt  noggrann  efterspaning  icke  kunnat 
anträffas  en  af  Linné  i  början  af  1772  aflåten  skrifvelse,  om  hvars  orsak  och 
innehåll  protokollet  för  Smålands  i  Upsala  studerande  nations  landskap  den  28 
Mars  sagda  år  lemnar  upplysning.  Däri  finnes  nämligen  antecknadt  följande; 

»Uplästes  Högwördige  DomCapitlets  uti  Wexiö  till  Nationens  Höggunstige 
Herr  Inspector  af  d.  22  sidstl.  Januarii  öfwersända  skrifwelse,  så  lydande: 

»Emedan  åtskillige  Studerande  tid  efter  annan  anmäla  sig  til  Sacrorum 
ordinum  undfående,  the  ther  icke,  wid  påfordran,  kunna  förete  Testimonia  Aca- 
demica  om  sitt  uppförande,  ther  likwel  the  i  stöd  så  wel  af  Academiska  Stad- 
garne  som  Kongl.  Maj:ts  nådiga  Förordning  af  d.  9  Mars  1750  böra  wid  före¬ 
nämnde  ansökning  upwisa,  förthenskull  är  Consistorii  hörsama  begårah  thet 
wille  Wälborne  Herr  Archiatren  och  Riddaren  alfwari.  förehålla  the  Studerande 
af  Nationen,  som  under  thes  inseende  står,  att  the  ej  resa  från  Academien 
innan  the  så  förkofrat  sig  i  sina  Studier,  att  the  kunna  anses  skickelige,  att  i 
sinom  tid  njuta  befordran  till  existerande  ledigheter,  och  tå  the  wilja  söka  Sacros 
Ordines,  måste  äfwen  upte  riktiga  Attester,  dels  att  the  anständigt  upfördt  sig 
wid  Kongl.  Academien,  dels  att  the  tillbörligen  nytjat  sine  Salighets  medel  under 
theras  wistande  på  främmande  ort,  ty  annars  kan  eller  bör  Gonsistorium  them 


292 


i  theras  ansökning  icke  wilfara:  emedan  månge  kunna  äga  uti  wetenskaper  er¬ 
forderlig  kunskap,  men  likwel  gjenom  oanständig  wandel  giordt  sig  till  åstundad 
befordran  owärdige». 

Hvad  Linné  härtill  svarade,  kan  man  sluta  till  af  hvad  därefter  antecknats : 

Hwad  Testimonia  Academica  anginge,  så  borde  man  förmoda,  thet 
M.  V.  Consistorium  ej  kunde  annat  än  anse  dem  för  öfwerflödige,  då 
ännu  ingen  Medlem  sig  till  Sacrorum  Ordinum  undfående  anmält,  utan 
att  wara  försedd  med  Testimonio  Nationali,  hwartill  M.  Y.  så  mycket 
mindre  lärer  bära  ett  skäligt  misstroende,  som  desse  tagas  till  grund  wid 
Academiska  witnesbördens  utfärdande,  utom  det,  att  den  anförde  Kongl. 
Förordningen  såsom  endast  rörande  dem,  hwilka  sig  till  Rättegångswerken 
applicerat,  icke  tillägger  M.  V.  Consistorium  stöd  till  sitt  påstående.  Det 
tyckes  således  strida  med  M.  V.  Consistorii  billiga  ömhet  att  inleda  Stif¬ 
tets  barn  i  en  onödig  och  för  de  flesta  känbar  kostnad. 

Beträffande  de  af  M.  V.  Consistorio  fordrade  Prestebewis  om  Mini- 
sterii  Candidatorum  sorgfälliga  nytjande  af  sine  Salighets  medel,  så  wore 
det  en  sak,  hwilket  man  aldrig  förmodat  bordt  komma  i  fråga.  H:r  Ar- 
chiatren  hade  af  andra  Nationers  Inspectorer  gjordt  sig  underrättad  att 
deras  Consistorier  aldrig  fordrat  sådana  betyg.  Herr  Archiatren  wore 
öfwertygad  det  Nationens  medlemmar  hade  af  M.  V.  Consistorii  Asses¬ 
sorer  fått  hugna  sig  af  så  grundeliga  underwisningar  i  Salighets  läran, 
att  han  för  sin  del  icke  kunde  misstänka  dem  för  en  grofware  afwäg; 
och  alra  minst  dem,  hwilka  under  M.  Y.  Consistorii  noggranna  upsigt 
erna  upoffra  sin  framtid,  åt  Församlingens  tjänst. 

Sidst  har  M.  Y.  Consistorinm  anhållit,  det  wille  Herr  Archiatren 
alfwarligen  förehålla  Nationen,  att  the  ej  sig  från  Academien  begifwa 
innan  the  hunnit  den  förkofran,  hwilken  kan  göra  them  till  befordran 
wärdige.  Herr  Archiatren  hade  icke  underlåtit  något  tillfälle  att  förehålla 
den  förbindelse  hans  Landsmän  ålåge  till  att  gjenom  tidens  rätta  an- 
wändande  göra  sig  till  nyttige  medlemmar  af  kyrkan  och  staten.  Men 
såsom  somlige  få  fägna  sig  af  lyckeligare  tillfällen  och  fördelaktigare 
snillegåfwor  änn  andre,  så  wore  det  omöjeligit  att  binda  allas  förkofran 
så  till  wiss  tid  som  till  wiss  högd.  Dock  ehuru  han  icke  funne  sig  med 
skäl  kunna  hindra  den  att  wid  Cleresie  Staten  söka  sin  lycka,  som  sjelf 
trodde  sig  derwid  finna  utwäg,  wille  han  dock  hafwa  Nationens  medlem¬ 
mar  gunstigt  påminnta  att  förwärfwa  sig  behörig  insicht,  innan  de  wåga 
anträda  ett  så  wigtigt  Embete.» 


13.  Domkapitlet  i  Hernösand. 


167. 

Högwördige  Herr  Doctor  och  Biskop, 

Högärewördige  och  Höglärde  Herrar  Lectorer 
och  Gonsistorii  Assessorer. 

Högwördige  Herr  Doctorns  och  Biskopens  samt  Venerandi 
Gonsistorii  gunstiga  skrifwelse  af  d.  29  Martii  sistledne  har  Facultas 
Medica  haft  den  ähran  at  bekomma,  hwaruti  Högwördige  Herr  Doc- 
torn  och  Biskopen,  samt  Venerandum  Consistorium  begär  Facul- 
tetens  närmare  utlåtelse  öfwer  de  framsteg  Medicinse  Gandidaten 
Nils  Gissler  redan  giort,  och  om  han  kan  wara  tjenlig  till  den  be- 
stälning,  som  Hans  Kongl.  Maijrt  af  den  3  Novembr.  1743  på¬ 
syftat;  Med  det  mera,  som  samma  bref  inneholler;  Hwarpå  Facul- 
teten  will  hafwa  den  ähran,  at  lemna  följande  till  swar: 

Gandidaten  Nils  Gissler  har  här  uti  lefwerne  och  upförande 
sig  stält,  som  en  skickelig  student  agnar  och  anstår,  samt  sine 
studia  Medica  och  Physica  med  all  alfwar  drifwit.  Hwarpå  han  d. 
15  Sept.  1742,  sedan  han  förut  upwist  så  Facultatis  Theologicae, 
som  Philosophicse  adprobationer,  anhölt  för  Faculteten  at  undergå 
Examen  Medico-Theoreticum,  den  han  ock  till  Facultetens  fulla 
nöije  presterade.  Under  den  tiden  han  här  wistats,  har  han  ock 
stadigt  besökt  siuka,  hwartill  han  dageligen  blifwit  handhafd  af  Me¬ 
dicinse  Practices  Professorn,  Kongl.  LifMedicus  R.osén,  som  honom 
brukat,  at  till  sina  patienter  förskicka;  hafwandes  ock  han  förledit 
åhr  wid  den  här  grasserande  smittosamma  siukdomen  giort  märke- 
lig  tjenst.  Uti  Historia  Naturali  och  Botaniquen  har  bemälte  Gan- 
didat  gort  de  framsteg,  som  få  andra  vid  Academien,  så  at  ingen 
tycks  vara  tjenligare  till  den  ort,  där  inga  Apotheker  äro  at  tillgå, 
än  denna  Gissler,  såsom  de  mästa  Medicamenter  tagas  af  wäxter, 
och  Simplicia  äro  de  tjenligaste  för  Allmogen  i  Norland;  warandes 


294 


han  till  Medicamenters  förskaffande  och  preparerande  så  mycket 
mera  fallen,  som  han  haft  tilfelle  på  Kongl.  Apothequet  i  Stock¬ 
holm  en  lång  tid  samma  preparationer  at  åskåda. 

Merbemälte  Gandidat  har  redan  för  detta  hos  Faculteten  an¬ 
hållit  om  Examen  Medico-Practicum,  hwilken  doch  kommit  nogra 
weckor  at  upskjutas,  dels  af  Facultetens  ledamöter,  som  med  Lec- 
tionibus  Publicis  och  Privatis  samt  andra  ämbets  sysslor  warit  öf- 
werhopade,  dels  ock  af  bemälte  Gandidat  sielf,  som  esomoftast  blef- 
wit  kallad  på  landet  till  at  besöka  de  häromkring  boende  sinka. 
Har  ock  nu  dessa  14  dagar  warit  på  landet  hos  en  förnäm  Herre 
och  honom  skjött  i  dess  siukdom,  hwarifrån  han  i  dag  inkom,  då 
Faculteten  strax  med  honom  anstälde  den  ofwannämde  Examen 
Medico-Practicum,  och  noga  och  länge  uti  alla  partibus  Medicinse 
examinerade,  och  fant  horom  ega  den  kunskap  och  ärfarenhet,  at 
Faculteten  kan  med  trygghet  och  godt  samwete  recommendera  ho¬ 
nom  till  den  wigtiga  syssla  han  nu  i  ödmiukhet  söker.  Efter  slutad 
Examen  förklarade  Faculteten  honom,  Nils  Gissler,  för  Licentiatus 
Medicinse.  Och,  när  detta  blef  bestält,  honom  antydde  Högwördige 
Herr  Doctorns  och  Biskopens,  samt  Ven.  Gonsistorii  behag,  at  oför¬ 
dröj  el.  sig  till  Hernösand  begifwa,  der  at  aflägga  det  specimen,  som 
till  en  sådan  bestälning  hörer. 

Wij  framhärda  med  wördnad  och  tilgifwenhet 

Högwördige  H.  Doctorns  och  Biskopens  samt 
Venerandi  Gonsistorii 

ödmiuke  och  hörsamme  t:re 

Upsala  d.  16  Carl  Linnseus.  Nils  Rosén. 

April  1744.  p.  t.  Deeanus. 

Otvifvelaktigt  författadt  af  Linné.  Originalet  finnes  i  Hernösands  dom¬ 
kapitels  arkiv.  Afskrift  är  välvilligt  meddelad  af  Lektor  W.  M.  Carlgren. 


Se  ofvan  sid.  43. 


14.  Landshöfdinge-ämbetet  i  Upsala  län. 


168. 

Utdrag  af  Hr.  Archiaterns  och  Riddarens  Linn^i  bref, 
dat.  d.  14  April  1756. 1 

Then  omtalte  Får-passionen  är  den  allmänna,  af  hwilken  år¬ 
ligen  så  många  100:de  får  bortsmälta,  som  består  uti  en  fördärf- 
wad  lefwer,  hwilken  inflammeras  och  inuti  exulcereras,  samt  stan¬ 
nar  uti  gulsot  och  som  mäst  i  wattusot;  tå  fåren  öpnas,  finnas 
maskar  in  i  lefren,  som  med  sit  gnagande  och  tärande  then  samma 
såra,  hwaraf  följer  inflammation  och  hårdheter  i  lefren  &c. 

Sjukdomen  kommer  förnämligast  om  wåta  år,  tå  fåren  dricka 
stillastående  watten  uti  pussar,  ther  thesse  maskar  hafwa  sitt  til- 
håll,  och  i  wåta  år  besynnerligen  förökas,  liksom  myggorna  i  watt- 
net  om  wåta  Somrar. 

At  thesse  maskar  i  lefren  giöra  sådan  sjukdom  och  döda  Får¬ 
kreaturen,  thet  är  allmänt  ifrå  långa  tider  bekant;  men  at  döda 
maskarne,  och  thet  innom  fåren,  utan  at  tillika  döda  Fåren:  och 
än  mer  at  döda  them  innom  lefren;  thet  har  warit  en  hemlighet 
för  människorna  in  til  förledit  år  1754. 

At  Får  och  Fänad  trifwas  bättre  i  Skiärgårdarne  och  ther 
taga  hastigt  hull,  blifwa  feta,  och  må  wäl,  har  warit  ett  uråldrigt 
rön;  man  har  theraf  slutat,  at  boskapen  må  wäl  af  sältan,  få 
bättre  appetit  och  äta  starkare;  ty  hafwa  ock  alla  goda  hushållare 
rådt  at  gifwa  större  och  mindre  boskap  sleka  af  salt  wid  ladu¬ 
gården,  utan  at  weta  annan  orsak,  än  at  thet  bekommer  them  wäl. 

För  fyra  år  sedan  tog  en  wid  namn  Scheffer  i  Regensburg 
för  sig  at  examinera  noga  the  maskar  som  hålla  sig  under  stenar 
i  stilla  stående  wattn,  tå  han  fant  at  thesse  så  seglifwade  maskar 
dogo  af  ingen  ting  så  hastigt,  som  om  de  lades  i  salt  wattn,  och 
som  thesse  maskar  under  stenarne,  woro  the  samme  med  maskarne 


296 


i  Fåren,  war  lätt  at  sluta,  hwarföre  saltlake  dödar  maskarne  i  tar- 
marne  ( cluodeno ),  men  at  döda  then  i  lefren,  thertil  fordras  än  mera. 

Ty  lärde  jag  at  gifwa  Fåren  fyra  gånger  salt  wattn  om  året 
at  dricka,  så  mycket  de  hade  lust,  tå  äfwen  therigenom  maskarne 
inom  lefren  skulle  dödas,  thet  jag  ock  sedermera  hört  blifwit  efter 
samma  mitt  rön  giordt  med  makalös  effect  i  Tyskland;  och  som 
detta  intet  kan  slå  felt,  woro  min  önskan,  om  thet  finge  rådas  then 
nödlidande  Landtmannen  här  i  länet,  som  jag  är  säker,  att  många 
hundrade,  om  icke  tusende  Får  årligen  härigenom  skulle  sparas  för 
Landtmannen. 

Jag  skulle  tro,  at  om  någon  hade  upfunnit  thetta  på  en  annan 
ort,  hade  han  theraf  icke  allenast  sedt  ansenlig  werkställighet,  utan 
ock  heder  och  tack  derföre.  Jag  har  utgifwit  thetta  uti  en  Dis¬ 
putation  de  ovibus ,  och  låtit  thet  införas  för  ett  par  år  sedan  i 
Lärda  Tidningarne,2  at  thet  ej  skulle  wara  obekant. 

Carl  Linnteus. 


Originalbrefvet  har  förgäfves  blifvit  eftersökt  bland  Landshöfdinge-ämbetets, 
Sundhets-commissionens  och  Gollegii  medici  handlingar.  Ett  utdrag  deraf  fin¬ 
nes  tryckt  i  Stockholm,  Kongl.  boktryckeriet  1756.  Äfven  aftryckt  i  Modees 
Utdrag  ur  Publique  Handl.  VI :  4408. 

1  Under  Landshöfdingens  frånvaro  frän  staden  hade  Landssekreteraren 
samtalat  med  Linné  om  en  inom  länet  grasserande  farsot  bland  fåren.  Resul¬ 
tatet  däraf  blef  det  bref,  hvaraf  ofvanstående  utgör  en  del.  Som  emellertid  det 
befanns  »betänkeligit,  samma  rön,  utan  närmare  bepröfwande  å  wederbörlig 
ort,  til  bruk  och  nyttiande  uti  thetta  mig  [landshöfdingen]  nådigast  anförtrodda 
höfdingedöme  at  antaga  och  utskrifwa  låta;  ty  har  jag  funnit  mig  föranlåten 
berörda  ährende  hos  Kongl.  Sundhets-Commissionen  härmedelst  ödmiuk-hörsam' 
ligen  at  anmäla,  samt  Kongl.  Sundhets-Commissionens  gunstbenägna  yttrande 
theröfwer,  til  behörig  rättelse,  mig  med  thet  snaraste  som  ske  kan,  utbedia,  pä 
thet  i  händelse  af  bifall,  förenämda  rön  må  warda  innewånare  och  almogen  i 
thenna  Landsort,  til  nyttiande  kundiordt». 

Denna  skrifvelse,  daterad  den  15  April  1756,  föredrogs  i  Sundhets- 
commissionen  den  24  Maj,  hvarvid  beslöts  att  remittera  densamma  till  Colle- 
gium  medicum.  Redan  den  26  aflät  detta  svar,  hvari  hemställdes,  att  »Kongl. 
Sundhets  Commission  til  det  allmännas  tienst  behagade,  i  anseende  til  Herr 
Archiaterns  och  Riddarens  Linnaei  wackra  upgifne  rön  och  tankar  öfwer  den 
nu  i  wåhr  grasserande  Fåhr-siukan,  låta  de  samma  af  trycket  utkomma  tillika 
med  den  . . .  Oeconomie  Lectoren  Carl  Dahlmans  berättelse  i  samma  ämne, 
hwilken  han  i  Collegio  inlämnat,  och  förtienar  ej  mindre  att  tryckas».  Så 
skedde  äfven. 

2  I  sagda  tidning  för  den  2/12  1754  (n.  94)  finnes  ett  ur  ofvannämnda  dis¬ 
putation  hemtadt  meddelande  om  fårsjukan,  dess  förekommande  och  botande. 


297 


169. 

Ar  c  hiaterns  och  Riddarens  af  Kongl.  Nordstierne 
Orden  Herr  Carl  Linnaei  til  Upsala  Lands-Cantzlie  den 
14  Julii  1761  aflämnade  utlåtande  om  den  i  Länet  för¬ 
sporde  Boskapssiukan. 

Då  Herr  Lands-Secreteraren  för  Middagen  täcktes  höra  min 
mening  om  den  nu  grasserande  Boskaps-siukan,  som  gör  Lanclt- 
mannen  stort  bekymmer,  begärte  äfwen  Herr  Landt-Secreteraren, 
at  jag  skulle  lämna  mitt  utlåtande  häröfwer  på  Papper,  som  jag 
härmed  har  den  äran  at  efterkomma. 

De  inkomna  berättelser  äro  till  en  stor  del  grundade,  men 
också  är  mycket  tillagt,  då  den  ena  talar  efter  den  andra,  utan  at 
Landtmannen  eller  Krono-Betjente  känna  Naturen;  hwaraf  Folket 
famlar  i  mörkret,  söker  curera  Sjukdomen  blindtwis,  utan  at  känna 
ordsaken  eller  Medicamentet. 

Det  sker  esomoftast,  fast  icke  alla  år  lika,  at  Boskapen  clör 
just  wid  denna  tiden  om  året,  så  att  det  är  intet  nytt.  Jag  und¬ 
rade  sielf  i  förstone,  hwaraf  det  härrörde,  och  trodde  det  komma 
af  någon  Ört,  som  Kreaturen  åto  wid  denna  tiden,  då  hos  oss 
merendels  är  tort  och  wattnet  utfallit.  Jag  hade  mycken  miss¬ 
tanka  på  j Butomus,  som  de  aldraäldste  sagt  döda  Boskapen  och 
gifwit  henne  häraf  namn;  hälst  som  samma  Ört  denna  tiden  står 
ofwan  wattn.  Jag  begärade  därföre  af  Herr  Presidenten  och 
Riddaren  Liljenberg,  at  få  anställa  försök  med  denna  Örten  på 
åtskilliga  Boskaps-Kreatur.  Men  då  för  några  år  sedan,  Kor  och 
Hästar  stupade  äfwen  som  nu,  lät  jag  öpna  Magen  på  en,  aftonen 
förut,  störtad  Häst;  då  jag  strax  såg  orsaken,  som  bestod  uti 
några  hundrade,  om  ej  tusende,  Maskar,  som  hängde  wid  Magen 
på  inra  sidan,  och  den  borrade,  så  at  han  war  sår  på  inre  sidan, 
och  lätt  borrade  honom  igenom,  så  Creaturet  måste  dö.  Desse 
Maskar  äro  Larver  af  Oestrus  eller  af  densamma  Flugan,  som 
lägger  sina  ägg  på  Kornas  rygg,  och  hwaraf  Bröms-kulorna  härröra. 
Densamma  Flugan  kryper  ock  in  i  Näsan  på  Hästår  och  andre 
Kreatur,  och  lägger  sina  ägg  uti  sinu  frontis.  Desse  ägg  utkläkte, 
blifwa  små  hwita  Maskar,  som  krypa  neder  i  swalget  på  Hästarna, 
och  om  Wintertiden  där  ofta  uthämtas  af  Hofslagarne  til  hela 
njupens1  quantitet.  De  flytta  sig  widare  ner  i  Magen,  där  fästa 
sig  och  lefwa  hela  Wintren  samt  Wåren.  Wid  denna  tiden  böra 
de  förwandlas  til  Puppor,  och  strax  därefter  blifwa  Flugor,  hwilket 


298 


intet  kan  ske  inom  Kreaturen;  därföre  gå  också  en  stor  hop  bort 
med  excrementerna,  och  ser  man  dem  nu  allmänt  hänga  som 
blinda  Gjdlen-ådror  in  ano  på  Hästarne.  Men  de  som  intet  kunna 
komma  ut,  borra  tarmarne  på  Kreaturen  med  sina  hwassa  och 
taggiga  ringar;  och  således  döda  det.  Och  såsom  de  icke  åstunda 
at  komma  ut  förr  än  denna  tiden,  altså  märkes  ock  aldrig  denne 
Boskaps  olyckan  på  annor  års  tid. 

När  wi  således  weta  orsaken,  skulle  jag  tro  att  man  snart 
kan  finna  medel  däremot.  Alla  Maskar,  wäl  förstående  af  Insect- 
slagen,  dödas  in  instanti  af  Olja.  Om  man  skär  sönder  et  Insect 
i  10  delar,  lefwer  det  ofta  flere  Minuter;  men  om  man  allenast 
doppar  Insectet  i  Olja,  är  det  i  samma  moment  dödt ;  ty  det  andas 
intet  genom  Munnen,  utan  genom  några  porer  på  sidan.  Oljan 
täpper  dessa  porer,  då  Insectet  är  qwaft.  Jag  har  ock  doppat 
denna  Mask  i  Olja,  som  strax  dog.  Ty  tycker  mig  ingen  ting 
wara  lättare,  än  att  gifwa  Kreaturet  Olja,  Linolja,  Bomolja,  Rofolja 
eller  lika  godt  hwad  utprässad  Olja.  Låter  man  Kreaturet  hungra 
natten  förut,  så  kan  mindre  quantitet  giöra  mera  effect,  än  större 
quantitet,  då  Magen  är  full  af  Mat  och  wäskor.  Men  jag  har 
sjelf  intet  giordt  detta  försök,  och  wet  alltså  intet  om  Olja  in- 
eommoderar  de  idislande  Kreaturen.  Här  brukas  af  åtskilliga,  at 
gifwa  Hästarna  Såpa  med  Swin-träck,  åtminstone  har  jag  låtit 
gifwa  det  mina  Hästar.  Såpa  gör  ingen  annan  effect  än  Olja, 
och  Swin-träcken  har  den  egenskapen  at  döda  de  mästa  Inseeter. 
När  nu  14  dagar  härefter  gådt  förbi,  uphörer  Sjukdomen,  ty  då 
äro  Flugorna  efter  sin  tid  förwandlade.  Man  må  ej  tro,  at  denna 
sjukdom  smittar,  ehuru  Landtmannen  härom  är  inbillad. 

Detta  är  allt  hwad  jag  kan  gifwa  wid  handen  uti  förenämde 
händelse.2 

Originalet  ej  anträffadt.  Det  här  meddelade  finnes  i  Inrikes  Tidningar 
1761  n.  61  (den  16  Juli). 

1  Njupen  =  antagligen  provinsialism  i  st.  f.  nypor. 

2  I  näst  föregående  nummer  af  nämnda  tidning  (den  13/ 7)  finnes  intaget 
»utdrag  af  et  Bref,  dat.  Wigsta  i  Upland  den  9  Julii»,  hvari  omtalas,  att  »en 
smittosam  Sjukdom  har  sig  här  på  Orten  inritat,  som  medtager  en  myckenhet 
Boskap,  Hästar  och  Swin-Kreatur,  så  wäl  i  Wendel,  som  Wigsta,  Biörklinge 
och  Tenstads  Socknar,  så  at  nu  inom  några  dagar  flera  100:de  Kreatur  stulpit, 
och  har  man  ännu  ej  kunnat  utröna,  hwaruti  Sjukdomen  egenteligen  består; 
ty  rätt  som  Kreaturen  äro  friska  och  gå  uppe,  stjälpa  de  sten-döda».  Med  an¬ 
ledning  häraf  vände  sig  Landshöfdinge-ämbetet  till  Linné  för  att  erhålla  råd 
och  upplysningar,  h vilket  föranledde  ofvan  meddelade  utlåtande. 


299 


170. 

YVordsamt  Memorial. 

Det  är  beklagligen  mer  än  bekant,  huru  grufweligen  Dysenterie 
eller  Blodsoten  nu  härskar  öfver  de  flere  Provincier  i  Riket  och 
bortrycker  otålige  medborgare,  mera  dödelig  än  allmänt,  hwaraf 
oss  tillika  är  berättat,  at  til  denna  siukas  utestängande,  förbiudits 
all  communication  med  de  besmittade  byar  på  Landet. 

Denne  siukdom  har  dragit  sig  alt  närmare  och  närmare  hit 
til  Upsala,  och  nu  i  dag  har  Medicinska  Faculteten  kommit  i  är- 
farenhet  at  en  man  på  Kongs-Ängs-gatan  boende  skal  nu  först 
af  denna  smittosamma  siukdom  blifwit  angripen.  Ty  har  Facul¬ 
teten  funnit  sig  föranlåten  at  detta  gifwa  höga  Landshöfdinge 
Ämbetet  wid  handen,  at,  om  Höga  Landshöfdinge  Ämbetet  skulle 
af  faderlig  omwårdnad  täckas  taga  de  Mesurer,  som  möjelige  äro, 
torde  en  gnista  härmed  snart  kunna  släckas,  som  ej,  utbrusten  i 
full  låga,  står  med  mennsklig  mackt  at  häfwa1. 

Upsala  d.  13  Julij  1773. 

På  Medicinska  Facultetens  wägnar 
Carl  v.  Linné  Jonas  Sidrén. 

Decanus 

Patientens  namn  Holm,  hos  Muraren  Örström  på  Kungsängs- 
gatan. 

Originalet  i  Upsala  Landsarkiv  bland  Skrifvelser  från  Akademiska  Kon¬ 
sistoriet,  renskrifvet  af  annan  person  (troligen  J.  G.  Acrell);  endast  under¬ 
skriften  (utom  Sidréns  namn)  egenhändigt  af  Linné. 

1  Det  torde  i  våra  dagar  förefalla  hardt  när  ofattligt,  att  denna  skrifvelse 
skulle  hos  någon  kunna  väcka  anstöt.  Så  skedde  dock.  Den  nyutnämnde 
landshöfdingen,  Friherre  T.  G.  Rudbeck,  spårade  häri  ett  obehörigt  intrång  på 
hans  maktområde,  hvarför  han  omedelbart  efter  mottagandet  (den  13/7)  till 
Fakulteten  aflät  en  i  snäfva  ordalag  hållen  skrifvelse,  hvari  han,  » såsom  sielf 
mitt  Embete  förw  alt  ande»,  uttalade  sitt  missnöje  öfver  att  skrifvelsen  lem- 
nats  »till  mitt  Embete»  och  ej  till  honom  personligen,  hvarjämte  han  framhöll, 
att  det,  som  på  Fakulteten  ankomme,  vore  »medicamenters  tidiga  föreskrift  och 
en  lämplig  rigime[!]».  Han  »wille  dock  beordra  Magistraten  efterhöra  den  siuke. 
lämna  honom  den  handräckning,  som  för  dem  möjlig  är,  samt  med  rapporter 
inkomma,  hälst  man  där  för  innan  dels  torde  lätteligen  begå  ett  förhastande, 
dels  otienligt  wara  skulle,  att  den  siuka  utur  staden  föra  på  landet»  (något, 
som  fakulteten  aldrig  ens  antydt),  emedan  då  »smitta  skulle  sig  snarare  ut¬ 
breda,  än  om  han,  genom  Fakultetens  försorg  af  kärlek  för  mensklighet,  niuter 
tienliga  medicamenter  der  han  ligger». 


300 


Fakulteten,  som  nu  å  sin  sida  fann  sig  stött  af  denna  Landshöfdingens 
skrifvelse,  var  ej  sen  att  redan  följande  dag  (den  x*h)  därpå  afgifva  det  svar, 
som  här  näst  efter  (n.  171)  finnes  intaget.  Den  gången  dröjde  landshöfdingen 
en  hel  vecka  (till  den  22/7),  innan  han  aflät  en  ny  skrifvelse,  och  tonen  var  då 
ej  obetydligt  förändrad.  Efter  att  i  förbigående  hafva  gifvit  en  liten  snärt  åt 
Fakulteten,  för  att  dess  skrifvelse  saknade  datum,  klagar  han  nu  öfver  att 
fakulteten  ej  lemnat  honom  mera  detaljerade  förhållningsorder;  det  »hade  warit 
till  önskande  om  Fakulteten,  till  des  nit  och  omtankas  ådaga  läggande,  uti 
någon  mera  wercksam  måhn  behagat  yttra  hwad  handräckning  i  synnerhet  in 
casu  Fakulteten  af  mig  funnit  nödig  at  widtagas ....  Fakulteten  behagade  icke 
låta  sig  underligt  falla,  om  jag  wäntat  derom,  jämte  anmälandet,  Fakultetens 
mogne  ord  och  yttrande;  ty  att  i  generelle  termer  beskrifwa  en  sjukdoms  far¬ 
lighet,  som  Gudi  lof  hittills  i  denna  Staden,  såsom  gängse,  warit  okänd,  utan 
att  tillika  föreslå  antingen  prseservativer  eller  andra  nödiga  mått,  det  wäcker 
allena  omtancka,  men  lämnar  äntå  werckställigheten  i  owisshet,  utan  hwilcken 
dock  den  bästa  yttrade  wilja  ingen  ting  uträttar».  Som  emellertid  farsoten 
redan  börjat  sprida  sig  och  fakulteten  kostnadsfritt  dragit  försorg  om  läkare¬ 
vården,  såg  landshöfdingen  sig  manad  att  anhålla,  att  fakulteten  måtte  fort¬ 
farande  »i  denna  delen  lätta  min  omsorg  och  genom  des  åtgierd  besörja,  det 
de  här  i  Staden  af  Rödsoten  warande  och  blifwande  siuka,  med  Medici  måtte 
blifwa  betiente».  Medikamenterna  skulle  blifva  »för  de  fattige  betalte  och  de 
förmögnare  lära  sjelfwa  gerna  dem  bestå». 

Hvad  Fakulteten  härpå  svarade  finnes  i  det  följande  (n.  172)  meddeladt. 
Härpå  aflät  landshöfdingen  (den  n/s)  ett  tredje  bref,  denna  gången  fullt 
af  idel  tacksägelser.  Han  kunde  nu  »med  så  mycket  större  fägnad  omtala  det 
hopp  jag  hyser,  att,  med  Guds  hielp,  all  fara  från  denna  Stad  blifwer  afwänd, 
då  wården  af  en  så  angelägen  och  öm  sak  ankommer  på  så  upplyste  och 
tillika  ömhiertade  läkares  omsorg»;  ökas  skulle  ock  »den  acktning  Fakulteten 
förut  så  allmänt  äger,  då  rycktet  kringför  det  Faculteten  sörgdt  för  Upsala 
Stad,  utan  at  någon  annan  Medicus  dit  hehöft  försändas». 


171. 

HögVälborne  Herr  Baron,  ÖfverStåthållare,  GeneralMajor 

och  Landshöfding  samt  Commendeur  af  SvärdsOrdens  stora  kors. 

Den  anledning,  hvaraf  Medicinske  Fakulteten  fant  sig  föran¬ 
låten  at  i  går  hos  HögVälborne  Herr  Baron,  ÖfverStåthållaren  och 
Landshöfdingen  tilkänna  gifva  en  smittosam  siukdoms  upkomst 
här  i  staden,  grundade  sig  förnämligast  på  en  skyldig  mennisko- 
kärlek,  då  fleres  lif  på  en  gång  kunna  anfallas  och  stå  i  fara,  och 
hvarvid  alla  försigtighets  mått,  i  tid  använda,  aldrig  kunna  sägas 
vara  förhastade.  Facultetens  vördsamma  anhållan  om  skynde- 
samma  och  tilräckeliga  anstalters  fogande,  hvarigenom  smittan 


301 


kunde  hindras  at  vidare  utbreda  sig  ibland  folket,  och  sålunda  i 
sin  gnista  quäfjas,  tyckes  så  mycket  mera  vara  dess  skyldighet 
likmätigt,  som  Medicinska  Faculteten  utom  dess  nogsamt  är  öfver- 
tygad,  at  tidige  Medicamenters  föreskrift  och  tienlig  Regime  bota 
hvarje  siuk  särskildt. 

Andre  Orters  vidtagne  författningar  i  smittosamma  siukdomars 
början,  och  i  synnerhet  GefleBorgs  Läns  höga  Landshöfdinge- 
ämbete,  samfält  med  Magistraten  därstädes,  lämna  lysande  efter- 
dömen  af  Landsfaderlig  omvårdnad,  i  en  den  bedröfligaste  ställ¬ 
ning,  då  Stad  och  ort  på  en  gång  hemsökes  med  flere  slags  an- 
stickande  Siukdomar.  Och  som,  vid  en  härjande  Blod-sot  eller 
annan  smittosam  Siukdom,  ingen  kan  tro  sig  fri  och  säker,  sålänge 
man  nödgas  lefwa  på  en  smittad  ort,  och  i  gemenskap  med  flere 
menniskor,  af  hvilka  någon  kan  dölja  och  kringföra  smittan,  så  är 
först  angelägnast,  at  genom  förbud  och  andra  tienliga  steg  afhålla 
de  friska  från  de  siuka,  och  ej  lämna  andra  hos  dem  tillträde,  än 
de,  som  med  deras  skötande  syslosättas  kunna :  hvartill  äfven  vissa 
personer  utses  böra,  hvilka  sig  endast  med  skötseln  befatta,  och 
Medicorum  förordnade  i  värket  ställa. 

Om  slike  Mesurers  tagande,  hvilka  nödvändigt  å  högre  Ort 
utvärkas  böra,  så  framt  de  skola  äga  kraftig  åtgärd  och  ändamålet 
vinnas,  fant  Faculteten  sin  skyldighet  vara,  at  memorialiter  hos 
Höga  Landshöfdinge  Ämbetet  vördsammeligen  anhålla. 

Hvad  åter  de  medel  och  utvägar,  som  til  Siukdomens  egenteliga 
botande  hos  redan  tilsiuknade  vidtagas  bör,  och  hvilka  HögVälborne 
Herr  Baron,  Öfverståthållaren,  Generalen  och  Landshöfdingen  af 
Medicinske  Fakulteten  äskat,  angår,  kan  väl  ej  Faculteten  genom 
allmänna  botemedels  och  föreskrifters  upgifvande  betiena  Allmän¬ 
heten,  så  vida  det  af  Kongl.  Collegio  Medico  skedt,  men  ärbiuder 
och  förbinder  sig  at  i  alla  påkommande  siukdomar,  då  utväg  til 
fria  Medicamenter  anvises,  bestyra  om  de  fattiga  siukas  botande 
i  Staden  samt  at  för  öfvrigit  ej  åsidosätta  något,  hvartil  Faculteten 
af  menniskokärlek  och  nit  för  medborgares  välfärd  finner  sig 
förbunden. 

Medicinske  Faculteten  förblifver  med  högacktning 
HögVälborne  Herr  Barons,  ÖfverStåthållarens,  GeneralMaj orens 
och  Landshöfdingens  samt  Commendeurens 
ödmiuke  tienare 

Carl  Linné  Jonas  Sidrén. 

Decanus. 


302 


Originalet  i  Upsala  Landsarkiv  bland  Skrifvelser  från  Akademiska  Kon¬ 
sistoriet,  renskrifvet  af  annan  person:  endast  Linnés  namn  samt  orden  närmast 
öfver  och  under  detta  af  hans  hand.  Odateradt,  men  säkerligen  af  den  u/7  1773. 
Utanskrift  med  Linnés  handstil:  Kongl.  Lands  Cancelliet  Upsala. 

Sigill:  Linnes  adliga;  rödt  lack. 


172. 

Högwälborne  Herr  Baron,  Öfverståthållare 

och  Landshöfdinge,  samt  Riddare  och  Commendeur 

af  Kongl.  Maij:ts  SwerdsOrden  med  stora  korset. 

Uti  Herr  Barons  och  Öfwerståthållarens  samt  Commendeurens 
til  Faculteten  aflämnade  skrifwelse,  önskar  Herr  Baron  och  Öfwer- 
ståthållaren  samt  Commendeuren,  det  Facultetens  yttrade  åhåga 
och  nit,  att  hämma  den  sig  här  i  Staden  yppade  Rödsoten,  warit 
i  mera  mohn  wärcksam,  såwida  Faculteten  blott  yppat  en  fara, 
och  eij  upgifwit  Medel  huru  densamma  borde  förekommas.1 

Faculteten,  som  nogsamt  wet,  att  bästa  yttrade  wilja  utan 
wäckställighet,  då  den  är  möijelig,  uträttar  ingen  ting,  har  i  an¬ 
ledning  af  Herr  Barons  och  Öfwerståthållarens  samt  Commen- 
deurns  till  Herr  Politie  Borgmästaren  Yckenberg  afgifne  skrifwelse, 
genast  gifwit  wid  handen,  att  siukdomens  utbredande  kunde  före¬ 
kommas,  om  inga  andra  fingo  Communication  med  den  siuka,  än 
de,  som  densamma  wårdade,  och  att  alfwarligen  borde  tillsägas, 
att  straxt  gifwa  siukdomen  tilkänna,  der  den  wisade  sig,  så  wille 
Faculteten  draga  försorg  derom,  att  den  siuka  af  en  wiss  Medicus 
skulle  blifwa  soignerad.  Faculteten  berättade  och  derjämte,  att 
Faculteten  redan  dragit  försorg  om  den,  som  först  siuknade,  så 
hwad  Medicus  beträffar,  som  fria  Medicamenter. 

Om  alt  detta  har  Herr  Baron  och  Öfverståthållaren  samt 
Commendeuren  samma  dag  blifwit  underrättad  af  Herr  Politie 
Borgmästaren  Yckenberg.  Wärckställigheten  derå  har  äfwen  fölgt 
från  samma  tid. 

Faculteten  har  således  från  första  början  eij  warit  blått  åskå¬ 
dare,  eij  stadnadt  wid  god  wiljas  yttrande,  utan  i  sielfwa  wärcket 
sökt  ådaga  lägga  dess  åstundan,  at  hielpa  den  fattiga  och  nödlidande. 

Faculteten  har  äfwen  intet  i  förtid  yppatt  siukdomen,  då  den 
allenast  hölt  sig  innom  ett  hus  och  följakteligen  ännu  eij  blifwit 


303 


gängse.  Den  enda,  som  då  war  siuk,  blef  ju  på  landet  smittad. 
Om  den,  som  eij  hade  det  ringaste  att  hielpa  sig  med,  fått  legat 
i  elände  utan  hielp,  hade  den  utan  all  twifwel  kunnat  smitta 
mångfaldiga,  då  smittan  af  wahnskiötsel  blifwit  fördubblad. 
Faculteten  förblifwer 

Högwälborne  Herr  Barons,  Öfwerståthållarens  och  Landshöfdingens 
samt  Riddarens  och  Commendeurens  af  Kongl.  Maij:ts 
SwerdsOrden  med  stora  korset 

Upsala  den  9  Aug:ii  ödmiuke  tienare 

1773.  Carl  Linné  Jonas  Sidrén. 

Dec. 


Originalet  och  underskriften  som  föregående. 


Utanskrift  (antagligen  af  J.  Sidren): 


Kongl.  Maij:ts  Högtbetrodde  Man,  Öfwerståthållare  och  Landshöfdinge 
samt  Riddare  och  Commendeur  af  Kongl.  Maij:ts 
Swerdsorden  med  stora  korset,  Högwälborne 
Herren,  Herr  Baron  Thure  Gustav  Rudbeck 
uti 


Upsala. 


Sigill  obekant;  rödt  lack. 


1  Uppenbarligt  är,  att  här  förefinnes  en  felskrifning  i  stället  för:  —  — 
såwida  Faculteten  ej  blott  yppat  en  fara,  utan  ock  uppgifwit  medel,  huru  den¬ 
samma  borde  förekommas. 


Utom  Linnés  här  meddelade  skrifvelser  till  Landshöfdinge-ämbetet  i  Up¬ 
sala  län  torde  finnas  tvenne  andra,  som  icke  kunnat  återfinnas  å  landsarkivet. 
Den  ena  af  dem  är  känd  genom  en  landshöfdingens  resolution  den  20 h  1759  på 
en  af  Linné  gjord  ansökan  att  i  enlighet  med  Kungl.  förordningen  af  den  22h 
1756  »få  till  skatte  kiöpa  kronohemmanet  Säfja  n.  5  om  1  M:t  i  Dannemarks 
S:n».  Härtill  lemnades  bifall,  hvarjämte  det  ålades  »Kronobefallningsmannen 
Wälbetrodde  Gust.  Bahr  at  jemte  Ländsmannen  och  några  af  nämnden  detta 
hemman  i  laga  tid  in  loco  behörigen  wärdera». 

Om  den  andra  heter  det  i  Consistorii  academici  protokoll  för  d.  13/4 1762: 
»Communicerades  med  Consistorio  Academico  Arch.  och  Ridd.  Linnaei  hos  Wäl- 
lofliga  Landshöfdinge  Embetet  härstädes  giorda  ansökning,  det  måtte  des  i 
Hammarby,  Säfja  och  Edby  i  Danmarks  Sochn  belägne  egendomar  utif storskif¬ 
ten  så  till  åker  och  äng,  som  andra  hemmanens  tillhörigheter  blifwaTörlagde«. 
Häremot  hade  Consistorium  icke  något  att  påminna. 


15.  Rådstufvurätten  I  Upsala. 


173. 

Ädel  och  Högaktad  Herr  Borgmästare 
så  ock 

Äreborne  och  Högaktade  Herrar  Rådmän. 

Mig  är  för  detta  af  min  antagne  och  godkände  fullmäktige 
StadsFiscalen  Wälbetrodde  Zacharias  Liungdahl  uti  saken,  rörande 
någon  åker  här  wid  staden,  then  iag  såsom  sielfägande  innehafwer, 
men  staden  såsom  krono  återwinna  söker,  blifwit  berättadt,  thet 
stadens  fullmäktig,  nu  mer  Kämners  Rätts  Notarien  Wälbetrodde 
Petter  Elg  inför  wälloflige  Rådhus  rätten  wid  senaste  förhöret  i 
nys  nämde  sak,  emot  honom  påmint,  thet  han,  som  tå  blifwit 
förordnad  till  Fiscal  wid  staden,  icke  borde  nu  mera  få  föra  någon 
talan  emot  staden,  så  som  emot  thes  Embete  stridande,  utan  an- 
stodo  fast  mera  wid  så  beskafade  omständigheter  honom  thenna 
åkertwist  så  som  fullmäktig  öfwergifwa,  hwarmed  han  sig,  mig 
ohörd  an,  tå  skall  förnögd  förklarat,  men  som  iag  för  mångfaldige 
Embets  syslor  sielf  icke  medhinner  bewaka  oftaberörde  sak,  så 
ofta  den  förekomma  kan,  och  iag  utom  thess  nu  i  morgonstunden 
måste  förresa  till  Stockholm  på  höga  Öfwerhetens  befallning  samt 
således  i  hast  icke  kan  anskafa  någon  annan  pålitlig  fullmäktig 
till  min  rätts  bewakande;  altså  ock  emedan  lag  biuder,  at  ei  må 
fullmäktig  afsäga  sig  then  sak  han  vid  domstolen  begynt,  innan 
then  therstädes  med  laga  slut  afhulpen  är,  hwartill  kommer  at 
ofta  berörde  min  fullmäktig,  hwilken  fört  min  talan  i  saken  hit 
intills  inför  wälloflige  Rådhus  Rätten,  icke  kan  hädan  åt  föra 
stadens  eller  uti  en  ock  samma  sak  wara  både  mot  och  med  mig, 
påstår  iag  wördsamligen,  at  han,  Fiscalen  Liungdahl,  ei  måtte  få 
undandraga  sig,  at  åkertwisten  quaestionis,  så  som  merendels 


305 


utagerad,  å  min  sida,  wid  then  wällofl:  Råd-Hus-Rätten  utföra, 
så  wida  han  om  then  bästa  kundskap  äga  lärer,  och  derhos  altid 
tillstädes  wara  kan  enär  påfordras  och  åstundas. 

Jag  giör  mig  om  benäget  bifall  förwissad1,  och  emedlertid 
förblifwer 

Ädel  och  Högaktad  Herr  Borgmästarens 
så  ock 

Then  Wälloflige  Rådhus  Rättens 

hörsammaste  tienare 

Ups.  Carl  Linnaeus. 


Originalet  finnes  i  Upsala  Landsarkiv  bland  Handlingar  rörande  Upsala 
stads  jord  (A:  13);  endast  namnet  egenhändigt  af  Linné.  Dateringen  ej  full¬ 
följd,  men  enligt  Rådstufvurättens  protokoll  ingafs  denna  skrifvelse  den  4/é  1752. 

1  Hvad  af  Linné  här  yrkats,  godkändes  ock  af  Rådstufvurätten. 

Oaktadt  flitigt  eftersökande  har  bland  handlingarne  ej  kunnat  anträffas 
det  memorial,  som  Linné  den  V4  1749  ingaf  och  som  flerestädes  i  protokollen 
finnes  omtaladt.  Se  f.  ö.  ofvan  sid.  266. 


Linnés  brefväxling  1. 


20 


16.  Kongl.  Vetenskaps  Sogieteten  i  Upsala. 


174. 

Högwälb.  Hr  Grefwe,  Kongl.  Maij:tts  och  Sweriges  rikes  Råd, 
Prsesident,  Åbo  Academie  Cancellaire 
samt 

Prceses  Illustris  vid  Kongl.  Wettenskaps  societeten, 
så  ock 

Hög-  och  Wälborne, 

Högwördige,  Edle,  Widtförfarne,  Höglärde  och  Högachtade  Herrar, 
Samtlige  Membra  Societatis!1 

Såsom  wårt  k.  fädernesland  eij  mindre  än  alle  andre  högst 
florerande  Republiquer,  nu  sedermehra  kan  gratulera  sig  wara 
försedd  med  wetenskaps  societet,  hopsat  af  them,  som  favoricera 
och  äga  de  största  studier  i  hela  riket,  ty  lärer  och  olorgripel. 
föllia,  såsom  ett  högst  necessarium  consequens ,  att  äfwen  wårt 
Swerige  icke  mindre  än  någon  annor  ort  i  hela  wärlden,  får  innan 
kort  piqvera  sig  af  allehanda  ädla  wettenskapers  flor  och  erudition. 

I  samma  afsicht  twiflar  man  ingalunda  med  mindre  äfwen 
Historia  naturalis ,  prcesertim  patrice,  som  mehrendels  alt  här 
tills  liggat  uti  ett  tjokt  mörker  fördunklad,  äfwen  lärer  blifwa  ge¬ 
nom  sådane  curieuxe  membrorum  omsorg  först  och  förnämst 
diluciderat. 

Men  besynnerl.  är  man  försäkrad,  att  Kongl.  Wettenskaps 
societeten  lärer  anwända  alle  giörlige  medel  att  särdeles  Lapland, 
såsom  en  Swerige  tillhörande  province,  här  utinnan,  med  publico, 
uti  Historia  naturali  communicera ;  hälst  såsom  thetta  i  all  måhl  så 
synnerhn  från  andra  är  differant,  ty: 

l:mo.  Är  dett  en  tract,  af  de  aldra  älste^oefas  och  historicis , 
som  så  högkil  admirerats,  anting.  då  dett  berömts  äller  kastats. 


307 


2:o.  Och  nu  sedermera,  sedan  hela  Europa,  ja  nästan  hela 
wärlden  uti  Historia  naturali  är  genomletad,  ligger  detta  ännu 
liksom  i  dett  grymmaste  barbarie  involverat. 

3:o.  Så  att  om  inga  ting  tinnes  så  många  Fabulosce  tra- 
ditiones ,  som  om  dem,  hwilka  här  äro  allenast  befintlige. 

4:to.  Man  wett  nog,  huru  såsom  Wälborne  Hr  Professor 
Rudbeck2  warit  liksom  den  endaste,  som  sig  hit  wågat  till  den 
ändan;  och  hwad  träffelig  nytta  samma  resa  med  sig  fört;  där 
den  fatala  sors  invida  literatorum  icke  all  så  stor  och  dyrbare 
skatt,  på  en  dag,  som  med  så  många  farligheter  och  så  många 
beswärligheter  war  församblad,  i  aska  lagt,  wisar  ännu  den  öfwer- 
blefne  Ornithologia  mss. 

5:to.  Huru  hwar  och  en  societet  hafft  sina  utskickade  nu  till 
en,  nu  till  en  annor  wärldenes  aflägse  kant,  är  mehr  än  bekant, 
och,  att  de  altså  på  mögligaste  sätt  söcht  amplificera  Historiam 
naturalem,  kan  ingen  näka.  Föllier  alltså  att  de  tillbakas  af  denna 
societet  Laponiam  illustratam  liksom  prsetendera  lära,  hwilken  torde 
hända  gofwo  så  många  och  curieuxe  sältsamme  naturalier,  som 
någonsin  deras  Africa. 

6:o.  För  utan  dett,  att  Lapland  hörer  under  Swerige,  som  nu 
är  liter  atissima,  och  doch  är  eij  mehr  uti  Historia  naturali  cognita, 
än  den  [mest]  barbariska  tract  i  hela  wärlden. 

7:mo.  Fast  nu  detta  land  ej  så  många  sorter  af  Quadrupedia 
torde  äga,  äro  doch  de  här  befintlige  så  mycket  sälsamare:  e.  gr. 
Bhangifer3,  Mus  Norvagicus  W orm Mures  albi  Budb.b ,  Gulo 6 
etc.,  om  hwilka  allenast  hoos  Historicos  Naturales  äro  så  många 
errores,  att  man  dem  allenast  upprächna  skulle  tröttna. 

8:o.  Man  twiflar  ock  om  någon  ort  i  hela  wärlden  om  som¬ 
rarna  hyser  större  förråd  af  hwarjehanda  slag  Aves,  emädan  de 
hit  från  hela  wärlden  liksom  uti  ett  allmänt  foro  årl.  samlas,  på 
dett  de  här,  frie  från  buller,  uti  ro  måga  wärpa  sina  ägg  och 
upföda  sina  ungar. 

9:o.  Och  som  detta  land  allestädes  med  stora  strömar  och 
floder  är  genomlupet,  lärer  otvifvelachtig  föllia  att  här  äfwen  skall 
gifwas  hwarje  slags  curieuxe  och  tillförene  aldrig  beskrifne  älr 
bekante  Pisces ,  hwaraf  nogsamt  exempel  gifwes  [af]  de  månge 
fiskar,  som  Laparna  årligen  sambla. 

10:o.  Om  någon  steds  om  somrarna  finnas  öfwerflödigt  Insecta , 
äro  de  här,  hälst  som  man  har  sig  ex  fide  peregrinatorum  bekant, 
huru  de  folket  öfwerfalla,  att  mången  där  wid  hiärtel.  jämrar  sig, 


308 


ll:o.  Att  här  äfwen  tinnes  åtskilliga  rara  och  obekanta 
Planter ,  wisas  nogsamt  af  Wälb.  Hr  Professor  Rudbecks  Catalogo 
rar:  pl:  laponicarum  Act:  Ut:  Svec :  insertarum ,7  men  besynner¬ 
ligen  de  månge  species  Salicis,  som  tillförne  aldrig  warit  nämnda, 
hwilka  med  många  andra  fodra  beskrifning. 

12:o.  Ingen  Catalogus  Plantarum  kunne  mer  af  exteris 
åstundas,  än  äfwen  en  Flora  Laponica,  för  oräkneliga  högstnödiga 
orsaker  skull,  som  jag  nu  för  korthetens  skull  lämnar  att  upprächna. 

13:o.  Att  äfwen  ingen  städs  flere  sorter  af  Muscis ,  hwar  på 
Botanici  nu  för  tijden  äro  så  pickhogade,  skulle  ärnås,  är  nogsamt 
klart  af  deras  loeo  natali ,  nämligen  uti  lods  humidis ,  opads  et 
frigidis.  Så  att  Botaniquen  uti  muscis,  hwarpå  Botanici  för  10 
å  12  åhr  sedan  föga  tänckt,  här  skulle  få  ett  anseligt  augment. 

14:o.  Rwad  för  dyr  b  are  skatter  af  åtskillige  slags  Metaller 
och  Stenar  naturen  uti  dessa,  långt  under  polstiernan  aflägse  rum 
lördoldt,  wisa  nogsamt  de  utskickade  prof  till  Bergs-Collegio.  Och 
är  ingen  twifvel  med  mindre  långt  härligare  och  nyttigare  kunde 
ärnås,  där  lyckan  och  konsten  giorde  alliance. 

15:o.  Och  emedan  denna  orten  är  full  med  Jernmalm,  lärer 
och  äfwen  här  finnas  kosteliga  Victriolwatn  till  Surbrunnar  älr 
annat  känlige,  törhända  och  af  andra  och  sälsamare  egenskaper. 

16:o.  Hwad  träff elige  observationer  här  kunna  giöras  de  morbis 
endemicis  Laponice  samt  äfwen  om  de  siukdomar,  som  aldrig  hit 
råkat,  lärer  hwar  och  en  förstå,  som  confererar  deras  underliga 
Diset  och  Spisordning. 

17:o.  Än  widare  woro  här  tillfälle  att  utforska,  hwad  Naturen 
uti  de  lefwande  kroppar  uträttar  förmedelst  den  besynnerliga  lan¬ 
dets  situation  till  rum,  wäder  och  effluvies  terrce ,  förutan  den 
häfftiga  kiöldens  och  wärmens  årliga  omwäxlan  etc. 

18:o.  Förutan  att  man  här  sågo  äffter  Laparnas  medicina 
domestica  och  äfwen  nutriment  in  casu  necessitatis ,  med  oräknelige 
flere  saker,  dem  man  för  kortheten  skull  eij  specificerar. 

Af  allt  detta  ser  man  klarligen  att  ingen  tract  i  wärlden 
kunne  gifwa  härligare  observationer  uti  alla  tre  Natursens  rike, 
så  att  man  där  ifrån  med  godt  samwete  eij  sig  hålla  borde. 

Men  så  curieuxe  som  sam  a  resa  kunne  blifwa,  där  en  kiänlig 
härtill  utseddes;  så  fåfäng  worde  hon  och,  där  någon  annan  tit 
skickades.  Tyks  mig  altså  föliande  Eequisita  uti  en  sådan  wara 
högst  nödiga  såsom: 


309 


a.  Att  han  wore  inföd  Swänsk ,  att  extern  eij  hade  orsak  till- 
wälla  sig,  dett  andra  påkostat. 

/?.  Ung  och  lätt,  att  han  des  wigare  kunne  springa  upföre 
de  brante  bärg  och  åter  neder  i  de  diupa  dalar. 

y.  Frisk,  att  han  med  större  facilitet  och  nöje  kunne  dag¬ 
ligen  idka  sitt  föresatta  ändamåhl. 

å.  Oförtruten,  som  eij  genom  alt  för  goda  dagar  blifwit 
commod,  ty  här  fodras  mästadels  spasserancle,  lutande,  hettas  och 
törsts  utstående  med  många  andra  swårigheter,  som  eij  giöra  en 
lustresa  för  Cavailler. 

e.  Utan  tienst,  ty  har  någon  commodare  tienst,  så  wett  han 
nog  utwälja  dett  bästa. 

f.  Ogift ,  som  tors  wåga  sig  på  flotta  öfwer  floder  etc.  utan 
åtanka  på  faderlösa  barn  etc. 

rf.  Historiens  naturalns  och  tillika  Medicus ,  att  han  i  alla 
desse  delar  må  hafva  bätre  förstånd. 

Förstå  alla  3  Regna  natur (e ,  hwilket  lärer  wara  swårare 
att  finna  än  paradisfoglen,  ty  ibland  alla  wåra  botanicis  äro  få, 
som  warit  uti  twänne  riken  hemma,  men  knapt  en,  som  ex  pro- 
fesso  warit  i  alla  3:ne  duchtig. 

i.  Natus  hist .  naturalis  och  eij  faetus ,  ty  det  är  träffeligen, 
huru  de  differera,  då  de  komma  till  praetiquen,  som  jag  med 
oräkneliga  exempel  kan  bewisa. 

x.  Ritar e,  att  des  bätre  adumbrera  hwad  sälsamt,  som  sig 
wisar. 

Att  få  någon  här  i  Swerige  med  alla  desse  nödige  requisita 
instruerad,  är  en  sak,  som  jag  håller  altför  swår,  om  icke  aldeles 
omöilig. 

Skulle  altså  jag,  in  penuria  meliorum ,  mig  här  til  ödmiukast 
recommendera,  ty  fast  än  jag  eij  så  till  fyllo  kan  prasstera  alla, 
äger  jag  doch  the  förnämsta,  ty  jag  är:  a)  Swänsk,  §)  ung,  y) 
frisk,  å)  incomod,  «)  utan  tienst,  C)  utan  anhörige,  rf)  Historice 
naturalis  och  Medicince  studiosus ,  och  F)  ifrån  barndomen  hafft 
hiärteligit  nöje  för  Hist.  natur  alem. 

Komer  altså  förnämst  att  undersökas,  huru  wida  jag  förstår 
tria  Begna  Naturce ,  hwar  till  fölliande  länder. 

a.  Historiam  guadrupedum  har  jag  genomgåt  tämel.  accurat, 
är  ej  häller  widlöftig.  Har  äfwen  funnit  här  uti  en  ny  och,  som 
jag  aldeles  är  öfwertygad,  naturel  method,  där  jag  allenast  hade 
sufficiente  observationer. 


310 


b.  Ornithologiam  har  jag  ex  professo  på  en  tid  genomgåt, 
alla  Swänska  foglar  systematice  stält  med  korta  beskrifningar, 
hwilket  såsom  ett  prof  wid  påfordran  uppwisas  skall.8  Här  till 
hafwer  jag  så  mycket  bättre  tillfälle  hafft,  sedan  jag  fått  profitera 
af  Wälborne  Hr  Professor  Rudbecks  oförlikliga  erudition  nti 
Ornithologicis. 

c.  Icthyologien  har  jag  så  superficielt  genomläset,  hälst  som 
för  mig  alt  här  til  ej  gifwets  tillfälle  med  ifwer  honom  angripa. 
Tror  mig  dock  till,  kunna  mästedels  här  utinnan  utreda. 

d.  Inseeter  har  jag  redan  till  en  anselig  myckenhet  på  2:ne 
somrar  här  samblat,  dem  accurat  inlagt,  synonyma  på  en  stor 
dehl  tillsatt  och  att  dem  naturelt  disponera  upfunnit  ett  nytt  system. 9 

f.  Botaniquen  har  här  till  warit  mitt  favorit  studium,  af 
hwilken  jag  nu  2:ne  somrar  giort  profession  10. 

g .  Mineralier  har  jag  hafft  en  träffelig  lust  till,  alt  sedan  jag 
war  hos  Professor  Stob^um11,  uti  hwars  härliga  musceo  melallico 
mig  dagel.  war  äffterlåtet  inkorna,  men  som  jag  finner  mig  eij 
där  utinnan  så  duchtig,  som  nödwändigt  wore,  reser  jag  åter  på 
ett  par  månader  till  Lund12. 

Detta  är  den  relation,  äfter  hwilken,  där  Kongl.  societeten  så 
behaga  täcktes,  [jag]  will  låta  mig  examinera. 

Skulle  nu  Kongl.  Societeten  här  till  täckas  förslå  mig,  will 
jag  här  på  anwända,  der  Gud  gifwer  beständig  continuaton  [af 
hälsan],  nästkomande  somar,  hälst  som  jag  då  är  ledig  och  frih, 
men  kan  ej  för  medelööshet  få  resa  uth  att  widare  idka  mina 
påbegynta  studia  medica. 

Jag  skall  och  söka  på  dett  aldra  accurataste  sätt  att  wara 
här  wid  på  penningar  sparsam,  och  tror  mig  kunna  komma  uht 
med  600  dir  kopparmynt  på  en  sommar  med  resan  bort  och 
tillbakas. 

För  min  egen  möda  åstundar  jag  ingen  ting,  allenast  will 
hafwa  mig  hoos  Kongl.  Societeten  recommenderad,  att  få  niuta 
något  resestipendium  sedan,  på  dett  jag  må  kunna  absolvera  mina 
studier. 

Jag  förblifwer  med  all  wördnad 


Kongl.  Societetens 


IJpsala  d.  15  Dec 
1731. 


allerödmiukaste  tiänare 
Carl  Linnseus. 


311 


Egenhändiga  originalet,  9  folio-sidor,  finnes  i  K.  Vetenskaps-societetens 
arkiv  bland  »Bref  till  Vet.-societ.  1728—29». 

1  År  1710  stiftades  i  Upsala  Sveriges  första  vetenskapliga  samfund,  So- 
cietas  curiosorum,  hvilket  sedan  (den  11  November  1728)  erhöll  kunglig  sank¬ 
tion  och  namnet  Societas  Regia  Literaria  et  Scientiarum  eller  på  svenska 
Kongl.  Wetenskaps-societeten.  Till  dess  uppgifter  hörde  ock  fäderneslandets 
allsidiga  undersökning,  och  därför  skulle  »icke  allenast  några  af  Societetens 
Ledamöter  sjelfwa  i  Landsorterna  omkring  resa,  att  där  hwad  wederbör  i  acht 
taga,  utan  ock  förmå  tillför! åtliga  män  i  Landet  sig  därutinnan  biträda». 
Dess  prceses  illustris  var  den  tiden  (till  1734)  kanslipresidenten,  grefve  Arvid 
Bernhard  Horn  och  sekreterare  professor  Anders  Celsius,  hvilken  senare  upp¬ 
muntrade  Linné  till  lappska  resans  företagande  och  lofvade  att  försöka  utverka 
härför  nödigt  penningeunderstöd. 

2  Professor  O.  Rudbeck  d.  y.  företog  1695  på  Carl  XI:s  befallning  och 
bekostnad  en  resa  till  Lappland,  ända  till  öfre  ändan  af  Torneträsk.  Hans 
därunder  gjorda  samlingar  och  anteckningar  förstördes  under  den  stora  elds¬ 
vådan  i  Upsala  den  16  Maj  1702.  Räddade  blefvo  dock  de  under  sagda  resa 
mästerligt  utförda,  kolorerade  afbildningarne  af  lappska  växter,  äfvensom  hans 
mycket  omtalade,  under  1696  och  följande  år  förfärdigade  »Fogelbok»,  livars 
vackra,  naturtrogna  planscher  än  i  dag  väcka  beundran.  Begge  dessa  tillhöra 
De  Geerska  biblioteket  å  Leufsta;  af  den  senare  finnes  ock  å  Upsala  universitets¬ 
bibliotek  en  af  Rudbeck  själf  omkring  1720  utförd  kopia. 

3  Renen,  Cervus  Tarandus  L.  Åt  denne  ägnade  Linné  under  sin  färd 
en  synnerlig  uppmärksamhet;  de  därunder  gjorda  iakttagelserna  finnas  med¬ 
delade  i  hans  akademiska  afhandling  Cervus  Rheno  (i  Amoen.  acad.  ändradt 
till  Cervus  Tarandus). 

4  Fjällemmeln,  Mus  Lemmus  L.,  af  Ol.  Worm  beskrifven  i  hans  Museum 
Wormianum  (Köpenh.  1655)  såsom  »Mus  norvagicus,  vulgo  Lem  ing».  En 
på  egna  iakttagelser  grundad,  utförligare  beskrifning  på  detta  djur  lemnade 
Linné  1740  i  en  uppsats  i  Vetenskaps- akademiens  Handlingar  med  titel:  An¬ 
märkning  öfwer  de  Diuren,  som  sägas  komma  neder  utur  Skyarna  i  Norrige. 

5  Synes  vara  en  albinos-form  af  den  vanliga  lilla  husråttan,  hvaraf  en  af- 
bildning  finnes  på  ett  blad  bland  plancherna  öfver  lappska  växter. 

6  Järfven,  Mustela  Gulo  L. 

7  Denna  Ol.  Rucbeck  d.  y:s  förteckning  på  Lapplands  växter  finnes  in¬ 
tagen  i  Acta  literaria  för  1720,  4:de  kvartalet  s.  95 — 100. 

8  Sanningen  af  denna  uppgift  bestyrkes  af  ett  egenhändigt,  nu  i  Upsala 
universitets  bibliotek  befintligt  manuskript:  Caroli  Linncei  Med:,  Botan:  et 
Zool:  Cult:  Methodus  Avium  Sveticarum  sive  Enumeratio  avium  fere 
omnium,  qvce  in  tota  Svecia  reperiuntur,  Secundum  novam  et  naturalem  a 
Rostro  desumtam  Methodum  in  Classes  distributa;  ita  ut  cuilibet  Generi 
proprius  Character,  unicuique  Speciei  vera  differentia  adsignata  reperitur. 
TJpsal:  1731  d:  1  Jan. 

9  I  ett  bref  till  utgifvaren  af  tidskriften  Kambur gische  Berichte  von 
gelehrten  Säcken,  professor  Joh.  Kohl,  omtalar  Linné  den  15  Mars  1732,  att 
han  var  sysselsatt  med  utarbetande  af  en  afhandling,  benämnd  Insecta  Up- 
landica,  quorum  per  duas  cestates  DC  C  collecta  sunt.  Kohl  uppgifver  i 


312 


sagda  tidskrift,  att  »der  Hr  Verf.  wird  darin  nach  einer  ganz  neuen  Lehrart 
die  Insecten  in  gewisse  Glassen  und  Abschnitte,  wie  anch  allgemeine  und  be- 
sondere  Arten  entscheiden».  Dessutom  skulle  han  anföra  samtliga  synonymer 
samt  »differentias  aufs  sorgfältigste  beobachten,  und  alles  dahin  gehörige,  was 
bisher  unbeschrieben  gelassen,  beschreiben».  Linnés  uppgift,  att  han  »äccurat 
inlagt»  de  insamlade  insekterna,  finner  sin  förklaring  i  det  sätt,  hvarpå  de  då 
förvarades;  de  blefvo  nämligen  »helt  fint  uppklistrade  på  papper»  (!). 

10  Från  våren  1730  till  hösten  1731  var  han  tillförordnad  att  demonstrera 
botaniska  trädgårdens  växter  och  skötte  därigenom  en  del  af  professor  Rud- 
becks  tjänsteåligganden. 

11  Kilian  Stob^eus,  född  1690,  e.  o.  professor  i  Lund  1728  och  ordinarie 
därsammastädes  1732,  död  1742.  Linnés  lärare  och  välgörare  under  vistelsen 
vid  Lunds  universitet. 

12  I  början  af  Februari  1732  begaf  Linné  sig  från  sitt  fädernehem,  där 
han  tillbragt  julen  och  nyåret,  till  Lund  »för  att  se  sin  förrige  kiäre  Stob^eus 
och  informera  sig  in  mineralogicis»,  men  då  han  snart  fann,  att  »Stob^i  me- 
thod  kom  ej  öfwerens  med  Linn^ei  hufwud»  och  dessutom  dennes  samling  »be¬ 
stod  mäst  af  petrificater»,  hvilka  för  den  tillämnade  resan  voro  af  underord- 
nadt  intresse,  »fant  han  här  icke  sin  uträkning,  utan  äfter  ett  par  dagars  drögs- 
mål  i  Lund  begifwer  sig  tillbaka  på  wäg  åt  Upsala».  Han  dröjde  dock  i  Sten- 
brohult  till  slutet  af  Mars  och  anlände  den  1  April  till  Upsala,  där  han  till  sin 
oangenäma  öfverraskning  erfor,  att  Vetenskaps-societeten  icke  vidtagit  ringaste 
åtgärd  med  anledning  af  hans  ansökan.  På  grund  häraf  inlemnade  han  den 
nya  skrifvelse,  som  här  nedan  meddelas. 


175. 

Högwälborne  Hr  Grefwe, 

Kungl.  Maij:tts  samt  Sweriges  rikes  Råd,  Prsesident, 

o 

Abo  Academie  Cancellaire 
och 

Prseses  Illustris  wid  Kongl.  Wetenskaps  Societeten 

samt 

Hög-  och  Wälborne,  Högwördige,  Höglärde,  Edle 
och  Högachtade  Herrar,  samtlige  Membra  Societatis. 

Förleden  Decembris  månad  fördristade  jag  mig  för  Kongel. 
Wetenskaps  societeten  ödminkast  ingifwa  ett  project  till  en  resa  åht 
Lapmarken  uti  nu  instundande  sommar,  den  samma  uti  Historia 
naturali  att  dilucidera.  Men  som  man  altsedan  eij  hört  något  slut, 
mehr  än  hwad  af  några  Herrar  Socioruin  privata  meningar  in- 


313 


hämtats,  wågar  jag  mig  äfwen  nu  här  om  giöra  en  ödmiuk  på¬ 
minnelse,  hälst  såsom  snart  blifwer  periculum  in  mora ,  och  man 
i  annor  händelse  annorledes  tänker  ställa  sin  Curse. 

Jag  wågade  äfwen  då  utsätta,  med  huru  ringa  summa  jag 
denna  resan  trodde  mig  absolvera;  nämligen  med  600  dir  kp:mt, 
hwilket  dock  wore  eij  förmycket.  Men  såsom  staten  måste  in¬ 
dragas  så  noga  han  någonsin  kan,  kan  man  klarl.  finna,  att  hwarken 
jag  älr  någon  annan  den  samma  resan  med  frucht  kan  anställa 
under  450  eller  aldra  minst  400  dir  kp:mt. 

Ty  då  man  rächnar  äffter  att  ifrån  Upsala  till  Törneo  är  100 
mihl;  från  Törneo  till  öfwerst  uti  Lapmarken  40  mihl;  härtill  lägger 
20  älr  30  mihl  till  ambages  (ty  en  Historicus  naturalis  får  eij  föllia 
landswägen,  utan  måste  gå  in  uti  Ume,  Lule  och  flere  Lapmarker 
och  åter  till  landswägen  åht  hafskanten)  blifwer  tilsamans  170  mil, 
äfwen  så  långt  tillbakas  åt  Kimi  Lapmark  etc.,  gifwer  in  summa 
240  mihl1,  hwilka  rächnade  å  8  styfwer  mihlen  giör  65  dir  S:mt. 

Tiden,  som  här  på  måste  anwändas,  är  ifrån  medium  Maji 
till  medium  Septembris,  hwilket  giör  20  wickor.  Hwar  wicka  till 
nödtorfftigt  uppehälle  2  dir  S:mt.  Summa  40  dir. 

Till  släpkläder  af  Buldan  älr  sämskat  skin,  kiängor  etc.,  till 
sammans  14  dir.  S:mt. 

Summa  summarum  119  dir  S:mt. 

Med  mycket  annat,  som  här  eij  kan  specificeras,  till  wägwisare, 
nathärberge,  dubbla  pgr  genom  städerna  etc. 

Skulle  nu  Kongl.  societeten  samma  resa  anställa  och  mig  här 
till  approbera,  skall  jag  med  all  macht  söka  giöra  Kongl.  socie¬ 
teten  fult  nöje  och  mig  eij  för  hwariehanda  swårigheter  undraga2. 

Jag  förblifwer  med  all  wördnad 

Kongl.  societetens 
allerödmiukaste  tienare 

Upsala  d.  14  Aprl. 

1732.  Garol.  Linnseus. 

Egenhändiga  originalet  (i  folio)  i  K.  Vetenskaps-societetens  arkiv. 

1  Linnés  bristande  förmåga  att  verkställa  äfven  den  enklaste  räkning 
uppenbarar  sig  ofta,  och  ej  minst  här,  i  det  att  han  vid  addering  af  170+170 
får  en  summa  af  240  i  stället  för  840,  hvarigenom  hans  kalkyl  af  resekostna¬ 
derna  också  blir  alldeles  oriktig.  Äfven  den  i  slutet  af  samma  stycke  angifna 
siffran  65  är  felaktig;  den  bör  nämligen  vara  antingen  60  eller,  om  den  kal¬ 
kylerade  väglängden  antages  vara  340  mil,  85  dir  s:mt.  Underligt  är  i  sanning, 
att  dylika  uppenbara  räknefel  kunnat  undgå  sådana  män  som  Anders  Celsius 


314 


och  Sam.  Klingenstierna,  hvilka  jämte  landshöfding  Brauner,  arkiater  Rudbegk, 
domprosten  O.  Celsius  och  professor  Alstrin  voro  de,  som  afgjorde  denna 
fråga.  Uppenbart  är  emellertid,  att  de  ansågo,  att  för  en  dylik,  240  mil  lång 
och  20  veckor  kräfvande  resa  en  summa  af  400  dir  kpmt  (=  13372  dir  smt 
eller  i  nuvarande  mynt  ungefär  178  kr.)  borde  vara  tillräcklig. 

2  Resultatet  blef,  att  vid  Vetenskaps-societetens  sammanträde  den  15  April 
1732  »uplästes  2:ne  Hr  Linn^ei  suppliquer»,  hvarefter  »resolverades,  at  bemelte 
Linsus  (!)  bewiljas  utaf  Societetens  intresse-medel  400  dir  kpmt  till  resepennin- 
gar».  Summan  var  ringa,  men  uppenbart  är,  att  Societetens  tillgångar  ej  tilläto 
mera.  Dess  räkenskaper  för  tiden  1727 — s%  1732  utvisa  nämligen,  att  behåll¬ 
ningen,  sedan  reseunderstödet  betalats,  utgjorde  —  utom  den  af  Kgl.  Maj:t  be¬ 
viljade  grundfonden  af  9,000  dir,  som  ej  fick  tillgripas  —  endast  1  dir  19  öre 
kpmt.  —  Beslutet  blef  sedan  (den  23  April)  underställdt  Prcesidis  illustris 
ompröfvande,  och  denne  lemnade  den  2  Maj  sitt  bifall. 


176. 

Relation 

angående  den  af 
Kongl.  Wettenskaps  Societeten 
anstälda  resa 
uti 

Historia  Naturali 
till 

Lappland 

med 

des  expedition 
beswärsamt  förrättad 
af 

Carolo  Linmo 

173  2 

Mensibus 

Majo,  Junio,  Julio,  Augusto,  Septembri  och  Octobri 

ingifwet 

Mensi  Novembri 
ejusdem  anni.1 

Såsom  Kongl.  Wettenskaps  Societeten  förledin  Wår  nådgun- 
stigast  lätt  sig  föredraga  dett  enfaldiga  Memorial  jag  wågade  in¬ 
sinuera,  angående  en  Resas  anställande  till  Lappländerna  uti  Hi- 


315 


storia  naturali,  den  samma  affirmerade  och  mig  där  till  antog; 
Altså,  sedan  jag  den  samma  genomgådt,  fodrar  min  skyldighet  att 
jag  inför  Kongl.  Wettenskaps  Societeten  med  min  berättelse,  huru 
samma  aflupit,  allerödmiukast  framkom  er. 

På  dett  min  enfaldiga  Relation  må  blifwa  så  mycket  kortare 
och  redigare,  tager  jag  mig  den  dristigheten  dela  henne  uti  föll- 
iande  trenne  delar,  af  hwilka  uti 

l:mo  sielfwa  resan  afhandlas  med  des  beswärligheter, 
2:do  omkostnaderna  på  och  till  resan, 

3:ie  nyttan  och  samblingen  på  resan. 


1.  Resan. 

12  Maj.  Så  snart  jag  af  Kongl.  Wettenskaps  Societeten  hade 
ärnåt  Instruction  och  Viaticum 2  med  behörigt  Resepass  af 
Upsala  Cancellie,3  reste  jag  samma  dag  ldåckan  11  här 
ifrån  uti  lättaste  utrustning  som  kunne  uptänkas,  på  dett 
jag  ingalunda  skulle  blifwa  uppehållen  antingen  dett  till 
häst  el:r  foot  gälla  skulle.  Och  såsom  somaren  tycktes 
här  nedre  helt  hårt  drifwa  på,  hölt  jag  före  eij  wara 
rådeligt  på  wägen  uppehålla  mig  äl:r  af  den  samma 
långt  afwika,  utan  allenast  med  achtsamhet  åskoda  hwad 
hälst  märkwärdigt  sig  wid  wägen  wisade,  och  altså  dett 
skyndsammaste  som  ske  kunne  mig  till  Lappland  begifwa. 

13.  Ankom  altså  till  Gefle  dagen  äffter  kl.  11,  där  jag  nöd¬ 
gades  wänta  till  inemot  aftonen  på  resepass  af  Lands- 
höfdinge  ämbetet,  som  förutan  pass  ochså  order  gaf  till 
Cronobetienterna,  att  de  mig,  om  jag  till  Asila  Lapp¬ 
mark  komma  skulle,  all  nödwändig  handräckning  wisa 

14.  motte.  Kom  altså  eij  från  Giefle  förn  dagen  äfter  kl.  1, 

16.  då  jag  i  högmässan  warit.  Gick  altsedan  fort  till  Hud- 
wickswald,  där  jag  som  hastigast  talte  med  Past.  Bro- 

17.  man,4  intill  des  man  kom  till  Norby  k  ny  len  (:uti  Me¬ 
delpad  dett  högsta  berget:),  hkt  jag  med  möda  gick  uppå; 
sedan  genom  Sunds  w al d  och  så  widare.  War  inne  uti 

18.  en  Crypta,  i  siälfwa  hälleberget,  giord  af  Naturen,  hwil- 
ken  tillförne  warit  ett  röfware  näste. 

Olyckeligt  war  att  jag  genom  hela  Melpad  näplig. 
någon  häst  fick,  som  icke  några  gånger  stupade  om 
kull,  af  h:kt  jag  en  gång  bröt  mig,  att  jag  med  möda 


316 


rida  kunne.  Och  såsom  jag  redan  samblat  några  stenar 
och  mineralier,  hwilka  woro  swåra  och  onödiga  att  föra 
19  Maj.  längre,  ty  reste  jag  fram  till  Härnösand,  där  jag  dem 
deponerade;  men  uppehölt  mig  dock  här  ej  öfwer  2  timar. 
20.  Kom  änteligen  till  dett  namknnnoga  S kulberget  i 

Ångermanland,  h:kt  emot  des  öfwersta  spits  hafwer  uti  sig 
en  stor  och  anselig  grotta,  af  Naturen  så  nätt  utarbetad, 
att  konsten  den  knapt  förbätra  kunne.  Denna  Crypta 
sades  wara  aldeles  inaccessibel,  och  att  här  eij  öfwer 
2  å  3  någonsin  warit.  Jag  kunne  med  stor  möda  öfwer- 
tala  ett  par  karlar  föllia  mig  tijt,  så  aldeles  omögligt 
war  dett;  wi  gick  uppföre,  kröpo,  släpade,  drog  oss  uti 
grenar  och  rötter;  nu  måste  wij  samma  wäg  tillbakes 
för  branta  klippor  skull.  När  jag  således  fölgdt  den  ena 
karlen  ett  par  timmar,  tycktes  mig  den  andre  komma 
fortare,  ty  drog  jag  mig  på  siden  åht  honom;  jag  hade 
näppelig.  kommit  2  alnar  ifrån  den  förra  lineen,  för  än 
min  förra  antecessor  med  foten  rif  en  klippa  lös,  som 
slog  neder  just  där  jag  tillförne  gå  skolat,  om  jag  den 
förra  fölgdt,  att  eld  och  rök  stod  omkring  mig,  och  hade, 
där  jag  i  samma  punct  icke  af  den  högstes  beskydd 
kommit  att  draga  mig  äffter  den  andre,  aldeles  krossat 
mig.  Omsider  äffter  långsamt  släp  kom  wij  uti  den 
åstundade  grottan,  helt  trötte.  Nedföre  gick  dett  fortare, 
i  dett  wij  drogom  grantupparne  till  oss,  som  stodo  in- 
wid  klipporna  och  klöfwom  så  grenarne  nedföre,  äl:r 
23.  släpadom  nedför  branta  klippor.  Ankom  äntelig  på  12:te 

dagen  till  Umeå. 

Jag  hade  fuller  ärnat  en  tijd  resa  åht  Åsile  Lapmark, 
men  ändrade  dock  min  tanke,  emädan  hwarken  somaren 
ähr  penningarne  kunne  då  wara  tillräck elige  att  komma 
längst  i  Norden,  där  både  dett  kalla  Nordanwädret  och 
de  snöfulla  fiellbärgen  öka  wintrens  kiöld,  att  där  få  se 
hwad  så  hårda  wintrar  uthärda  kunne. 

Anhölt  derföre  uti  Umeå  af  Landshöfdinge  ämbetet 
om  wijdare  förpasning  åht  Lapland,  h:kt  jag  ock  straxt 
bekom.  H:r  Baron  och  Landshöfd.  Grundel3  där  samma 
städes  wiste  sig  helt  redobogen  och  angelägen  att  en  så 
nödig  sak  promovera, 'med  ordres  och  anstalt  hoos  Crono- 
betienterna  i  Lapland,  lätt  inga  ting  stå  tillbakas,  för- 


317 


utan  dett  att  han  mig  åtskilligt  märkwärdigt  förtalte  och 
sielf  sin  trägård  wisade,  med  hwacl  där  uti  öfwer  win- 
trarne  sig  berga  kan,  samt  Kongl.  Wettenskaps  socie- 
tetens  förslag  på  dett  högsta  berömde. 

25  Maj.  Morgonen  ther  på  antogs  resan  åht  Lapmarken,  läm- 
nandes  den  ordinaira  Landswägen,  hwaremot  man  fick 
den  swåraste  wäg  jag  någonsin  färdats.  Han  war  up- 
fyld  med  stenar,  emällan  h:ka  tiocka  trädrötter  sig  wef- 
lade,  hwarunder  woro  diupa  holer  med  watn  upfylte. 
All  jorden  war  sank,  ty  kielen  gick  här  först  nu  uhr 
jorden.  Stora  tallar  omkull  blåste  lågo  allestädes  öfwer 
wägen,  och  de  smala  biörkar,  som  snöen  nedbögdt 
gjorde  stadigt  bomar.  Här  och  där  lågo  hedar,  på 
bägge  sidor  så  branta,  att  hästen  med  största  möda 
kunne  gå  dem  upp  och  nedföre,  hwar  emällan  woro 
rinlar  och  kierr  utan  broar,  där  hästen  offta  gick  neder 
till  sadelen.  Jag  önskade  då  äga  den  förmon,  jag  till¬ 
förne  så  mycket  averserat,  näml.  att  få  rida  landswägen, 
fast  wore  dett  för  Ångermanlands  brantaste  backar,  ty 
här  hotade  hästen  hwart  steg  till  fallande.  Kom  dåck 

26.  omsider,  dagen  äffter,  mot  aftonen  till  Granö  en,  som 
är  den  sista  byen  uti  Wästerbotn,  i  wäster  från  Umeå 
stad*  och  ligger  7  mihl  från  landswägen.  Jag  som  intet 
hwilat  sedan  jag  war  i  Umeå,  blef  här  öfwer  natten. 

27.  Morgonen  där  på  for  Ume  Elfwen  up  före  till  Lyksele, 
första  kyrkian  uti  Umeå  lapmark,  som  ligger  5  mihl 
från  Granöen,  dit  jag  anlände  pingest  affton,  el:r  samma 
dag. 

Dagen  här  på,  pingestdagen,  hade  jag  tänkt  blifwa 
q  war.  Pastor  Grang  hade  williat  jag  skolat  wäntat  till 
nästa  Bönedag,  hållandes  för  orådeligt  wara  koma  till 
Lapparne  före  han  det  på  praedikostoln  publicerat,  be- 
farandes,  att  dett  samma  mig  hända  kunne  som  hans 
hustru,  hwilken  tillförna,  då  hon  på  dem  oförwarandes 
kommit,  blifwit  tröstad7  med  bössan.  Men  som  floden 
begynte  träffelig.  taga  till  af  wärman  i  fiellen,  skyndade 
jag  på,  fick  också  straxt  en  Nybyggare,  h:kn  mig  till 
första  lapp  siöledes  föra  skulle. 

Reste  därföre  äffter  slutad  Gudstienst  åstad,  tagandes 
allenast  med  mig  3  kakor  bröd  och  några  rentungor  till 


318 


matsäk,  förmenandes  få  af  Lapparnes  renkött,  ost,  miölk, 
fisk,  fogel  etc.  Eij  häller  kunne  jag  mehr  bärga,  ty  då 
lappen  bär  båten  på  hufwudet  wid  forsarna  öfwer  bärg 
och  dalar,  måste  jag  bära  både  min  och  hans  matsäk. 

29  Maj.  När  wij  om  morgonen  komit  till  första  lappens  land, 
lämnade  wij  håpen  el:r  båten  wid  stranden,  och  begof- 
wom  oss  i  willa  skogen  att  leta  upp  lappen.  Här  war 
nu  mehr  inga  wägar,  inga  giersgårdar,  intet  tekn  till  be- 
bodt.  Wij  råckadom  åtskilliga  tomma  kotter,  där  han 
sig  uppehållet,  men  intet  mehr.  Jag  som  nu  war  trött 
af  mycket  gångande,  nödgades  hwila  mig  här  i  willa 
ödemarken,  medan  finnen  gick  att  söka  min  tillkom¬ 
mande  föllieslagare  widare,  fruchtandes  ingen  ting  mehr, 
än  då  han  lappen  funnit  hade,  han  eij  mig  finna  skulle. 
Kom  dåch  wid  middagstiden  igen,  hafwandes  Lappen 
i  föllie  med  sig,  hwilken  tog  mig  emot,  förde  mig  till 
sin  kotta,  fägnade  mig  med  fisk  och  friskt  watn. 

Sedan  fördes  jag  från  den  ena  till  den  andra,  alt  till 
des  jag  kom  långt  upp  uti  floden  Juktan,  wid  pass  25 
mihl  ofwan  Lyksele.  Jag  lämnar  här  att  uprächna,  hwad 
man  lida  måste,  då  man  lapparne  upsöka  skulle,  och 
hwad  jag  utstod,  sedan  maten  blef  all.  De  fattige  skogs- 
lapparne  hade  nu  eij  dett  minsta  att  till  föda  anwända 
förutan  endast  fisk.  Ty  nu  slachtades  intet,  eij  häller 
sköts,  eij  häller  hade  Renarne  begynt  miölka. 

4  Jun.  När  jag  war  komin,  såsom  sades,  kunne  jag  eij  komma 

[längre]  för  flodens  flödande,  utan  måste  gå  till  fots  ett 
par  mihl,  då  jag  sedan  skulle  koma  uti  sachtare  Elf. 
När  wij  gått  något  stycke,  låg  för  oss  ett  kiärr  el:r  myra 
af  V 2  mihls  bredd,  h:kn  wij  skulle  öfwer;  hwart  steg 
gick  öfwer  knäs  i  watnet,  och  kiälen  låg  under  föttren; 
där  som  han  war  afgången  war  diupare.  När  wij  öfwer 
denna  komne  woro,  funno  wij  ingen  Lapp  här,  utan 
nödgadoms  ett  litet  stycke  här  ifrån  antaga  ett  swårare 
och  en  hel  mihl  långt  kiärr;  jag  wet  icke,  hwad  jag- 
nödigare  gick  på.  Och  på  dett  alla  Elementer  skulle  nu 
på  engång  wara  widrige,  blåste  och  rägnade  des  utom. 
När  wij  omsider  mot  kl.  4  om  morgonen  komit  öfwer 
denna  grufweliga  swårigheten,  funno  wij  ändoch  eij  nå¬ 
gon  lapp;  ty  nödgades  jag  aldeles  uttröttat  lägga  mig 


319 


här,  torka  mina  kläder  och  hwila  min  utsläpade  kropp. 
Jag  fick  dock  föga  förfriskning,  ty  elden  brände  på  den 
ena  sidan  och  kalla  nordanwädret  twingade  på  andra; 
myggen  angrepo  ansichtet,  händer  och  ben,  att  jag  ingen 
ro  finna  motte.  På  den  utskickade  lappen  wäntade  jag 
således  intill  kl.  2  äffter  middagen,  och  befarade  nu  att 
han  mig  öfwergifwit,  och  jag  altså  i  dödsens  öpna  gap 
stadd.  Omsider  kom  han  dock,  hafwandes  med  sig  en 
liten  swartlagd  qwinna  med  röd  myssa  och  nedslagit  hår. 
Jag  wett  eij,  om  Poeterna  kunnat  beskrifwa  någon  furia 
så  lik,  som  denna  representerades,  hwilken  tilltalte  mig 
på  swenska:  O  du  stackars  karl,  hwad  för  olycka  har 
fört  dig  i  mitt  land !  ser  du  hwad  swåra  boningar  wij 
hafwom.  Jag  har  ännu  aldrig  om  somaren  sedt  främ- 
mat.  Hwadan  komer  du  eller  hwar  will  tu?  Jag  som 
nu  uti  4  dagar  ingen  mat  hafft,  förutan  någon  färsk  fisk 
utan  bröd,  frågade  henne,  som  i  handen  bar  en  liten 
kättil,  om  hon  någon  mat  hade.  Jo,  swarade  hon,  och 
kokade  en  gädda,  den  hon  bar  med  sig.  När  jag  äta 
skulle  och  fick  se  emällan  giälet  ligga  hopetals  matskar, 
kunne  jag  föga  fördraga  hennes  spijs,  blef  mättad,  men 
ej  styrkt  och  förfriskad.  Hon  sade  mig  att  i  andra  Elf- 
wen  war  ingen  båt,  och  att  jag  samma  wäg  måste  till¬ 
bakas,  hwilka  ord  woro  som  åskeslag  i  mitt  bröst.  Jag 
wett  ej  hwad  jag  nödigare  skulle  pågå,  än  en  så  grym 
wäg,  genom  de  stygiska  kärren,  som  nu  eij  kunne  und- 
wikas.  Hon  wiste  oss  dock  litet  på  sides,  hwarigenom 
l/2  mihl  af  dett  förra  träsket  undweks.  Emedlertijd  råka¬ 
dom  wij  i  skogen  ett  skiuhl  med  tack  bygdt  på  4  stol¬ 
par,  hwar  uti  hängde  kläder  och  en  liten  renost,  den 
jag  straxt  af  henne  begärte,  men  blef  näkat  aldeles,  ty 
hon  skulle  hafwan  till  wägkost  nästa  böndag.  Jag  som 
nu  war  så  uthungrad,  kunne  aldeles  intet  lämna  honom, 
utan  lofwade  henne  hwad  hon  begiärte,  hälst  som  jag 
utom  den  eij  trodde  mig  kunna  lefwa  en  dag.  Hon  lät 
mig  doch  omsider  få  honom,  och  den  uppehölt  någor¬ 
lunda  lifwet.  Wij  lämnade  henne  och  gingo  tillbakas. 
Riporna  gofwo  allestäds  skrattlöje  i  skogen  åht  wår  till- 
bakakomst. 


320 


Jag  nödgades  altså  gå  floden  nedföre  igen,  tillskrif- 
wandes  min  ungdoms  fehl,  som  ej  kunnat  uträkna  den 
möda  mig  förestådt.  Det  gick  nu  hela  dagen  fort  und- 
före  med  strida  strömmen,  äntel.  råkade  wij  emot  en 
holme,  hwilken  då  Lappen,  som  styrde  håpen,  skulle 
undwika,  stötte  mot  en  sten;  båten  gick  sönder,  wij 
komom  i  strömmen,  men  som  dett  war  ej  sä  aldeles 
cliupt,  blef  wij  straxt  till  holmen  förda.  Lappen  miste 
sin  båt,  yxa  och  en  gädda;  jag  ett  par  upstoppade  fog- 
lar,  näml.  en  stor  häger  swart,  med  hwit  bröst  och 
maga,  samt  en  Rödfogel,  Gvousach  Lappis.8  Solen  sken 
warmt.  När  wij  wridit  wåra  kläder  och  gått  1  mihl 
wid  pas  jämte  stranden  genom  buskar  och  moras,  fick 
wij  se  en  nybyggare,  som  lågg  här  uppe  i  fiske  äffter 
gäddor.  Af  honom  fick  jag  mat,  och  han  förde  mig  till 
9  Jun.  Granöen,  där  jag  mig  icke  uppeholt,  och  altså  dagen 

äffter  om  afftonen  kom  jag  till  Umeå. '  Straxt  om  mor¬ 
gonen  reste  jag  landswägen  åht  Pitheå,  dit  jag  på  2 :ne 

11.  dar  ankom,  ty  natten  war  så  behagelig  som  dagen.  Här 

12.  fick  jag  förfriskning  hos  Probst.  Solander,  9  reste  så  uti 

skiärena  några  mihl  till  nystaden.  Begaf  mig  doch  straxt 

13.  åht  Lule,  dit  jag  anlände  samma  dag  jag  reste  från 
Pitheå;  gifwandes  mig  fögan  roo,  emädan  min  hogh  stod 
att  komma  i  tijde  på  hellen  i  Lule  Lapland,  på  dett  jag 
där  skulle  få  se  Solem  inocciduum,  som  här  skulle  bättre 
synas  än  uti  Torneå. 

Reste  altså  lyckelig.  och  utan  särdeles  möda  genom 
nat  och  dag  up  för  Lul-Elfwen,  hwaräst  jag  fick  både 
mat  och  skius.  De  hade  här  förswarliga  båtar,  och  eij 
sådane  håpar  som  uti  Umeå  Lapmark,  h:ka  woro  hop¬ 
sydda,  att  då  man  steg  på  sidan  gick  han  sönder,  och  då 
man  eij  med  achtsamhet  satte  sig  wälfde.  Kom  altså  på 

16.  3  dygn  till  Qvickjock,  som  ligger  inwijd  hellen.  Här 

hck  jag  af  den  namkunnoga  Pastorskan  Grot10  förpläg- 
ning  till  8  dagars  kost. 

Jag  gick  om  afftonen  upför  Wall  i  vari  el:r  första 
bärget  på  hellsidan,  hwilket  war  tämeligen  drygdt;  haf- 
wandes  med  mig  i  föllie  en  Lapp  till  tolk  och  dräng, 
hälst  som  ganska  sällan  någon  på  hellen  fans,  som  wTar 
mächtig  dett  swänska  språket.  Trodde  mig  eij  häller 


321 


till  att  begifwa  mig  så  lång  tijd  ibland  detta  willa  fol¬ 
ket,  som  eij  wiste  hwad  min  resa  gick  uht  på.  Ärhin- 
drade  mig  ock,  hwad  jag  utstod  uti  Umeå  Lapmark 
genom  dett  jag  eij  förstod  språket.  Hade  äfwen  nog  af 
mig  att  bära,  där  jag  ock  icke  provianten  föra  skulle. 

När  jag  omsider  war  komen  uppå  willa  hellen,  tyck¬ 
tes  mig  wara  komen  liksom  uti  en  ny  wärld.  Här  sågs 
nu  mehr  ing.  skog,  utan  idel  bärg,  dett  ena  större  än 
dett  andra,  betächte  af  en  stadig  snö.  Ingen  wäg,  inga 
spor,  inga  rudera  till  bebodt  hus  fans  här  mehr.  Den 
gröna  somaren  tycktes  här  wara  bortdrifwen  och  ned¬ 
slagen  till  de  diupaste  dalarne  emällan  bärgen.  Här 
sågs  nu  föga  foglar,  mehr  än  fiellrypor,  som  i  dalarna 
sprungo  med  sina  ungar.  Den  behageliga  wärman,  som 
tilförne  wederqwickt  både  oss  och  alt  lefwände,  tycktes 
liksom  hy  detta  rum.  Då  solen  undertijden  tände  an, 
gafs  här  ej  någon  swalkande  skugga.  När  jag  wände 
min  ögon  på  örter  och  gräs,  war  ganska  få,  som  jag 
tilförne  sedt,  så  aldeles  främmat  blef  all  ting  för  mig. 
Jag  gick  nu  uppå  de  högsta  bärgen  att  se  middnats 
solen.  Jag  satte  mig  neder  att  sambla  och  beskrifwa 
örter,  att  jag  aldeles  förgät  tijden.  Tolken  påminde  mig, 
att  wij  hadom  till  nästa  Lapp  5  å  6  mihl,  och  att  man 
borde  skynda  sig,  om  man  nägon  mat  skulle  få  af  re- 
narne.  Wij  gick  då  för  snöbärgen  upp  och  ned,  ja  på 
sides,  som  än  war  swårare,  undertijden  hela  långa  wTä- 
gen  på  stenskierf.  Wij  kom  då  inmot  andra  afftonen 
till  första  Lappen,  h:kn  mottog  mig  wähl,  lätt  mig  få 
ett  par  ren  skin  att  ligga  uti.  Straxt  kom  renarne  hem 
till  700  a  800  stycken.  De  miölkades  och  miölk  koktes 
åht  mig,  som  war  mycket  mächtig.  Han  lämnade  och 
mig  sin  egen  sked,  den  han  hade  i  sin  tobakspung.  Jag 
begärde  genom  tolken  att  hon  skulle  twättas,  dett  och 
straxt  skedde,  i  dett  han  tog  watn  i  munnen  och  spru¬ 
tade  på  skeden. 

När  jag  ätit  och  hwilat,  stälte  jag  min  kosa  rätt  i 
wäst-söder  åht  Pitheå  hell;  därifrån  åht  höga  isbärgen 
äl:r  hell-ryggen.  Och  som  jag  där  ifrån  hade  föga  öfwer 
4  a  5  mihl  neder  till  Wästerhafwet,  tycktes  wara  nödigt 
se,  huru  hellen  säg  uht  på  wästra  sidan  och  om  samma 

Linnés  brefväxling  1.  2  [ 


322 


wore  här  att  observera,  som  på  östra.  När  wij  nu  sti¬ 
git  på  sidan  af  stora  ijsbärget,  kom  ett  stort  ij sslagg 
med  ett  starkt  wäder,  som  öfwerdrog  wåra  kläder  med 
en  isskorpa;  hade  dett  warit  så  mot  oss,  som  dett  war 
på  sides,  hade  jag  aldrig  stådt  uht.  Här  war  så  kalt, 
att  jag  Lapwantar  och  Lapmudde  af  tolken  låna  måste. 
När  jag  nu  war  komen  till  kanten  af  fiellen,  såg  jag 
nedan  för  mig  dett  gröna  Norrige,  såsom  en  trägård  uti 
mignateur  aftagen,  i  dett  hela  landet  stod  härligen  grönt, 
de  högsta  träden  tycktes  här  ej  wara  en  span  långa. 

När  jag  gick  nedföre,  tycktes  mig  snart  skola  koma 
dit,  men  dett  war  långt  längre  än  jag  uträkna  kunne. 
Når  jag  äntel.  hunnit  neder,  ach  hwad  nöje  fick  jag  icke 
då.  Jag  war  komen  uhr  en  kall  winter  uti  den  hettaste 
sommar.  De  gröne  örter,  det  wähluchtande  trifolium, 
gräset  som  stod  upp  till  armarne,  de  angenäm  me  bären 
och  det  behageliga  wädret  här  wid  fiellroten  tycktes 
wederqwicka  alla  sinnen.  Straxt  här  wid  låg  hafwet, 
och  jag  tog  mig  logement  hoos  en  skeppare,  som  mig 
dagen  äffter  åht  hafsbrädden  föra  skulle.  Jag  hade  ön¬ 
skat  komit  något  när  till  dett  bekanta  hwirfwel watten, 
Mahlströmen,  men  ing.  tordes  där  när. 

28  Jun.  Dagen  där  på  forom  wij  uht  åht  hafwet,  men  wädret 

war  hehl  moot,  så  att  folket  trotnade  wid  roo;  em  edler¬ 
tid  förnögde  jag  mig  med  hwariehanda  ostracodermata, 
zoophyta  och  Fucacea,  som  här  upfylde  alla  stränder. 
Kom  dock  om  afftonen  till  Pastor  Rask11  i  T  or  fi  or  den, 
som  accomoderade  mig  omsider  rätt  wähl.  Dagen  där 

29.  äffter  reste  wij  än  längre,  änteligen  trötte  af  motwäder 
begofwo  wij  oss  till  bakes  och  kom  med  god  winn,  tädan 
wij  gångit. 

30.  Dagen  effter  gick  jag  allena  helt  säker  up  åht  fiell- 
sidan  ett  stycke,  att  aftaga  fiellens  högd;  när  jag  nu 
här  ligger  i  min  säkerhet  och  hölt  på  slå  ut  en  sten, 
skiutes  nedan  för  mig;  jag  fick  straxt  se  en  Lapp  stå 
nedför  mig,  men  hade  för  långt  håll  till  mig,  att  jag 
Gudi  lof  slapp  helt  oskadd;  men  huru  altererad  jag  blef, 
lämnar  jag  hwar  en  att  tänka;  begaf  mig  äffter  honom 
ett  stycke,  att  han  eij  skulle  få  ladda  och  gick  eij  mehr 


323 


dit  allena.  Jag  frågade  fuller  äffter  hwilken  dett  skolat 
warit,  men  kunne  icke  få  någon  wisshét. 

1  Juli.  Om  morgonen  här  på  antogo  wij  resan  up  åht  hel¬ 

len,  li:kn  upholt  oss  hela  dagen,  och  twingade  så  swet- 
ten  af  oss,  att  dett  ej  kan  beskrifwas,  så  för  des  brant¬ 
het,  som  ogemena  högd.  Doch  fick  wij  swalka  oss,  när 
wij  kom  up  på  kalla  snöbärgen.  Stälde  sedan  resan 
åht  Torneå  hell,  som  sades  wara  40  mihl.  Men  hwad 
jag  utstod  emedlertijd  lämnar  jag  där  hän.  Ach,  huru 
mången  trot  steg  upp  för  de  branta  bärg!  Huru  många 
tärande  swettningar,  huru  många  matta  stunder  anwän- 
des  icke,  förän  jag  kom  till  Gaituna.  Undertijden  rå¬ 
kade  wij  moln,  som  aldeles  förblindade  wåra  ögon;  un¬ 
dertijden  strömar,  för  hwilka  wi  måste  wika  af  wägen, 
ähr  afklädda  gå  genom  kalla  snöwatnet.  Hade  wij  och 
icke  hafft  allestädes  kalt  och  friskt  snöwatn  att  weder- 
qwicka  oss  i  hettan  med,  aldrig  hade  wij  utstådt.  Watn 
war  här  wårt  endaste  dricka,  doch  förnämligast  då  wij 
fick  sugat  af  wåta  snöen,  ty  då  weclerqwickte  dett  bäst. 
När  wij  komit  upp  emot  Caitumbyen,  där  folket  begynte 
blifwa  aldeles  willa,  och  springa  från  kottan,  då  de  såg 
oss  på  långa  stycket,  ledsnade  jag  längre  gå  här  upp¬ 
före.  Hälst  som  brödet  för  14  dagar  blifwet  alt.  Den 
feta  renmiölken  war  mycket  wämjachtig  utan  bröd. 
Missungen  (caseus  secundarius)  förorsakade  sådan  ob- 
struction,  att  jag  eij  längre  trodde  mig  uthärda.  Stälde 

18  Jul.  altså  min  kosa  tillbakas  åht  Qvickjock,  som  äfwen  war 
40  mihl.  Här  emellan  då  jag  oachtsamt  går  på  snöen, 
ej  ach  tändes  det  hohl  som  [21]  watnet  skurit  genom 
snöen,  faller  jag  neder  genom  snöskorpan  uti  snöbärget. 
Tolken  och  wägwisaren  kunne  mig  intet  hielpa  upp, 
emädan  dett  war  brant  af  watnet  skurit  som  en  muhr, 
eijhäller  räkte  de  mig;  ty  måste  de  gå  hem  äffter  tog 
att  draga  mig  upp  med.  Jag  fick  ett  slag  på  mitt  lår, 
som  jag  kände  öfwer  en  månad,  i  nedfallandet;  dett 
sama  hände  8  dar  tillförne  en  min  wägwisare.  Kom 
omsider  till  Qwickjock  (2  Aug.),  sedan  jag  warit  utan 
bröd  öfwer  4  weckors  tijd;  ingen  menniska  kan 
persvadera  sig,  hwad  swårighet  är  så  länge  wara 
utan  bröd,  fast  ägde  man  till  öfwerflöd  annan 


324 


löös  mat.  Jag  hwilade  mig  uti  4  dagar  i  Qwickjock 
att  återtaga  kraffter,  gaf  mig  sedan  (7)  neder  åht  Lule 
igen.  Wid  Purkijaur  war  ingen  båt  på  norra  sidan, 
ty  måste  wij  giöra  oss  en  flotte  att  gå  in  på  öen  med; 
wädret  och  strömen,  som  gick  genom  siöen,  hulpos  åht 
att  draga  oss  på  sidan,  att  wij  med  största  möda  komom 
fram;  dett  war  ock  natt,  att  ingen  hörde  wårt  skriande. 
Dagen  äffter  (9  Aug.)  reser  jag  till  Galatz  Elfwen 
att  se  huru  pärlefisket  anstältes,  ankom  äntelig.  till  Lule 
(11)  igen. 

När  jag  här  hwilat  en  dag,  reste  jag  (13)  till  Torneå, 
där  ifrån  åht  Kim  i,  ett  stycke  up  åht  Kimi  Elfwen  (15), 
sedan  åht  Österbotn.  Men  som  jag  eij  förstod  finska 
språket,  kom  jag  eij  fort,  utan  måste  (20)  4  mihl  till¬ 
bakas.  Sedan  for  jag  här  och  där  i  skiären  på  hol- 
marne.  I  Galix  fick  jag  föllia  (27  Aug.)  med  en  Härads- 
Aug.  29.  höfding12  till  Öfwer  Torneå,  där  ifrån  kom  jag  med 
en  båt  till  Kengis  (4  Sept.)  och  Jonesvando  och  alt 
till  jag  komer  4  mihl  när  Juckasiervi  (10).  Men  som 
här  begynte  att  frysa  helt  starkt,  och  war  sent  på  hösten, 
des  utom  intet  särdeles  märkwärdigt  att  se,  dett  eij  till¬ 
förne  war  observerat,  reste  jag  med  samma  båt  straxt 
neder,  och  dett  gick  fort.  Skrifwer  sedan  för  mig  hwad 
jag  skulle  behöfwa  på  gästgifwaregårdarne,  och  reser 
åht  Österbotn  i  hemwägen,  hållande  före  att  altid  något 
nytt  kunne  ses  på  en  ny  ort,  ty  att  resa  samma  wäg 
jag  reste  bort,  betalte  ej  mödan,  och  att  förtro  sig  siöen 
war  ock,  så  sent  på  hösten,  asserderligt  på  så  lång  wäg. 
De,  som  skulle  åht  Stockholm  från  Torneå,  af  kiöpmän- 
nerna  [hade]  hela  tijden  fåfängt  wäntat  på  winn. 

Sept.  16.  Reser  altså  strandwägen  genom  Österbotn  och  Fin¬ 
land,  näml.  genom  Ule,  Brahestad,  gambla  och  nya 
30.  Carlby,  Wasa,  Christina,  Biörnborg  och  Åbo,  hwarest 

jag  mig  4  dagar  uppehölt,  reste  (Oct.  5)  sedan  med 
posten  åht  Åland,  Ålandshaf,  Grisselham,  och  ankom 
änteligen  d.  10  Octob.  till  Upsala. 


Egenhändiga  originalet  finnes  i  Linnean  Societys  bibliotek  i  London.  Det 
ursprungliga  manuskriptet  har  uppenbarligen  senare  blifvit  underkastadt  en 
revision,  förnämligast  bestående  däri,  att  franska  ord,  hvaraf  det  öfverflödade, 


325 


blifvit  utbytta  mot  svenska.  Så  t.  ex.  hafva  accomoderade,  continuerligt, 
curieuxt,  convoij,  restaurerad  m.  m.  blifvit  öfverstrukna  och  i  stället  öfver- 
skrifvits  f ägnade,  stadigt ,  märkioärdigt,  skiuts,  styrkt  o.  s.  v. 

1  Den  9  Nov.  1732  blef  denna  reseberättelse  uppläst,  hvarvid,  såsom  Linné 
uppgifver,  »Societeten  lätt  märka,  att  resan  war  giort  äffter  största  behag  och 
all  möilig  activitet.  Admirerade  all  den  möda  jag  utståt,  och  de  lifz  asserder 
man  undergåt  condolerades».  Yid  samma  tillfälle  ingafs  ock  en  förteckning 
öfver  gjorda  observationer  samt  förevisades  »collecta  curiosa  in  re  naturali». 
Linné  var  uppenbarligen  härmed  ej  fullt  belåten,  enär  endast  de  mineralogiska 
observationerna  upplästes,  och  dessutom  »giordes  ej  judicia,  ej  häller  attendera- 
des  de  märkwärdigaste».  Samlingarne  »sågs  hastigt  igenom,  utan  synnerlig  re¬ 
flexion». 

2  Ej  osannolikt  är,  att  med  » Instruction»  menas  de  76  puncter  Qucerenda 
af  hvarjehanda  slag,  som  finnas  antecknade  i  manuskriptet  till  Iter  Lapponi- 
cum.  »Viaticum»  torde  däremot  vara  en  af  Vetenskaps-societeten  utfärdad 
öppen  rekommendationsskrifvelse.  Denna  finnes  meddelad  i  Th.  M.  Fries,  Linné 
I  bilag.  s.  12. 

3  Detta,  hvilket  äges  af  Linnean  Society  i  London,  är  utfärdadt  den  10 
Maji  1732  för  »Studiosus  medicinse  och  docens  in  historia  naturali,  H:r  Carl 
LinnjEus»,  hvilken  »kommer  uti  ett  mycket  angeläget  och  för  publicum  nyttigt 
ärende,  efter  wederbörandes  godtfinnande  at  giöra  en  resa  till  Wästerbotn,  Lap- 
markerne  och  i  återresan  igenom  Österbotn». 

4  Olof  Broman,  född  1676,  död  1750  såsom  prost  och  kyrkoherde  i  Hudiks¬ 
vall.  En  synnerligen  mångsidig  man :  författare  af  den  första  svenska  ro¬ 
manen;  nitisk  och  lycklig  utöfvare  af  läkarekonsten,  hvarigenom  han  bland  an¬ 
nat  var  de  från  Jämtland  återtågande,  sjuka  och  frostskadade  karolinerna  till 
väsentlig  hjälp;  ifrig  naturforskare,  hvarför  han  ock  1730  invaldes  till  ledamot 
af  Vetenskapssocieteten,  hvilken  han  meddelade  sina  iakttagelser  öfver  Hälsing¬ 
lands  fiskar  och  fåglar;  under  1727 — 50  verkstälde  han  tre  gånger  dagligen 
barometer-observationer. 

5  Jacob  Grundel,  född  1657,  död  1737,  friherre,  landshöfding  i  Väster¬ 
botten,  generallöjtnant. 

6  Olof  Graan,  kyrkoherde  i  Lycksele,  »en  stilla  wacker  man;  hade  beswär 
af  mig  både  i  up  och  nedresan,  befordrade  min  resa  med  all  omsorg,  fägnade 
mig  wähl  och  skänkte  mig  en  lappbåt  uti  migniateur,  som  kostade  2:ne  caro- 
liner»  (Linnés  anteckn.).  Var  en  synnerligen  nitisk  prest,  som  »med  trohet  och 
ospard  flit  skött  sin  tjenst,  två  gånger  om  året  rest  kåta  från  kåta,  hushåll 
från  hushåll  och  med  stor  vedermöda  och  olägenhet  vistats  i  vilda  fjellen  för 
att  informera  sina  åhörare  i  deras  Christendomsstycken,  hvadan  ock  desse  sjelf- 
kräfjandes  lefvererat  sina  spåtrummor  i  sin  kyrkoherdes  händer.  —  —  —  Gift 
med  Khdn  i  Burträsk  Lars  Hernodii  dotter  I^lsa,  för  sin  ovanliga  driftighet 
kallad  Pastor  Elsa».  (I.  Grape,  Svenska  Lappmarkens  Herdaminne  s.  26.) 

7  tröstad  =  hotad. 

8  Corvus  infaustus  L.,  lafskrikan. 

9  Daniel  Sol  ander,  född  1688,  kyrkoherde  i  Piteå  och  kontraktsprost, 
död  1738.  »Probst  mag.  Solander  i  Pitheå,  en  god  gamal  gubbe,  accomoderade 
mig  2:ne  gånger  honett.  Mag.  Solander  filius  hade  nog  beswär  af  mig  och 


326 


äffterlätt  ingen  ting,  hwar  med  han  mig  fägna  kunne;  lofwade  sig  skola  och 
skaffa  mig  en  lapptruma.»  Den  senare  var  far  till  Linnés  framstående  lärjunge 
Dan.  Solander. 

10  Stina  Groth,  gift  med  kyrkoherden  Alstadius,  en  i  flera  afseenden 
egendomlig  kvinna;  mest  »namnkunnig»  för  att  hafva  hjälpt  regementskrifvaren 
H.  Lindbaum  att  fly  till  Norge,  hvarför  hon  ock  af  Svea  hofrätt  åtalades. 

11  »Pastor  H:r  Joh.  Rask  [Rasch]  i  Norrige  och  Rörstad  antog  mig  först 
singuliert,  men  äntelig.  honett,  accommoderade  mig  med  win  och  mat  helt  wähl. 
Skänkte  mig  en  wacker  concha  vener ea;  priset  ungefär  2  plåtar.»  (Linnés  an- 
teckn.).  Han  hade  »warit  uti  Wästindien  och  Africa;  har  ock  beskrifwit  sin 
resa  artigt  med  åtskilliga  fiskar  och  wäxter.  . . .  Här  war  en  wacker  dotter,  som 
het  Sara  Rasch,  om  18  åhr,  extra-ordinairt  skiön;  måste  äntel.  skrifwas  till,  ty 
hon  har  sagt  sig  aldrig  tro,  att  någon  redelig  swensk  skall  koma  till  henne». 
(Linn.  Iter  Lappon.). 

12  Denne  häradshöfding  var  Michael  Eurenius  Höi  jer,  i  hvilkens  hus  Linné 
»efter  en  stark  och  långsam  fatigue  hwilade  sig».  I  några,  i  London  befintliga 
anteckningar  öfwer  personer,  med  hvilka  Linné  under  Lapplandsfärden  samman¬ 
träffade,  finnes  följande:  »Mich.  Höjer  i  Calix  en  ädel,  fin  och  erudit  herre; 
håller  förnämt  och  wackert  hus:  antog  mig  extraordinairt  wähl;  uti  hela  6  da- 
garne  jag  war  hans  giest,  tracterade  mig  magnif.  —  Hans  fru  Britta  Maria  Soot, 
Smolanda,  ornamentum  matronarum  et  omnium  suse  sexus  prima  till  skiönhet, 
som  är  berömt.  Här  såg  jag  ock  dett  bäst  conditionerade  huushold  i  Nr:tn.» 


2.  Omkostnader . 

För  än  jag  sielfwa  resan  antog,  war  nödigt  att  jag  mig  för- 
sedde  med  oundwikeliga  kläder;  Och  på  dett  jag  så  mycket  mehr 
måtte  spara,  utwalde  jag  dett  gemenaste,  som  bäras  kunne: 

Silfwer 


Dir.  öre. 

1  st.  Råck  helt  lätt  att  gå  med  i  fiellen,  then  på  resan 
för  underkläder  tiente,  af  Wastgiöttyg,  med  foder, 

upslag,  arbets  lön  etc . 10.  — 

1  st.  Carpus . 3.  16. 

1  st.  härswängare,  liten  och  lätt  att  gå  med  i  skogen 

tillika  med  gehäng . . 6.  — 

1  st.  Compas-glas  med  Qompassens  anstryckning  .  .  .  —  11. 

1  par  Byxor  af  skin  att  resa  med . 2.  — 

1  st.  Kiepp  med  måttstock  på . 1.  4. 

1  st.  Perspectiv .  1.  — 

Bössan  lagad,  med  hölster  öfwer  låsen . —  22. 

3  b.  Papper  till  Journal,  3  böcker .  1.  — - 


327 


Silfwer 


Dir.  öre. 

1  st.  Bläckhorn  med  skruf  öfwer . —  16. 

1  st.  Wetska  att  haka  journalen  med  några  små  line- 

kläder  uti . .  1 .  — 

1  st.  dito  att  hafwa  inlagda  örter  och  stenar  uti  .  .  .  1.  — 


Jag  räknar  intet,  hwad  kläder  jag  älliest  af  mina  egna  aldeles 
upsletet,  såsom  en  blå  råk,  Linkläder,  strumpor  etc.  Jag  hade 
fuller  skor  med  mig,  men  af  dett  swåra  Skulberget  och  andra  dy¬ 
lika  gick  de  sönder,  att  jag  i  Hernösand  måste  kiöpa  nya. 

Silfwr-mynt 
dir.  öre. 


1  par  skor .  2.  16. 

1  par  kängor  uti  Umeå .  1.  — 

1  par  dito  uti  Luleå .  1.  — 

1  par  dito  uti  hellen .  1.  — 

1  par  dito  uti  Qvichjoch  uti  tillbakakomsten  .  1.  — 

1  st.  hatt  uti  Galix .  2.  — 

1  par  halfstöflar  att  resa  hem  med  i  wåta  höste- 

wädret .  2.  — 

Är  altså  allenast  till  oundwikeliga  kläder  en  summa  af  38.  21. 

Till  kost,  kammar,  säng  räknar  jag  allenast  hwar 


dag  8  styfwer,  ty  undertijden  har  gådt  mehr,  under- 
tijden  något  mindre.  Ex.  gr.  kammar  och  säng  2  st., 
middag  4  styfrr,  aftonmat  2  styf:r,  offta  och  i  hetta 
något  att  släcka  törsten  med.  Hela  resan  påstod 
jämt  23  weckor  å  7  dir  weckan  giör . 40. 

Hwad  angår  Lapparne,  så  äro  de  tämelig  hospi¬ 
tala,  men .  [oläsligt]  wähl  begära  weder- 

gällning,  ja  nog  snåla,  ty  då  man  komer,  måste  man 
först  gifwa  dem  tobak,  om  de  skola  wisa  sig  gunstiga, 
och  om  morgonen  någon  styfwer  i  betalning. 

Resan,  som  sades,  war  689  mihl  uti  alles,  då  man 
lägger  till  dubbla  penningar  genom  de  större  städer, 
går  dett  öfw:r  700  mihls  uträckning. 

I  Lapmarken  genom  strömarna  kostade  dett  mehr 
uti  Lule  och  Torneå  Lapmarker  än  på  landzwägen, 
emädan  2  å  3  offta  måste  roo  upmot  strömen.  Utaf 
brukzfolk  och  kiöpmän,  som  här  färdats,  hade  de 
öfwermåttan  wähl  lärdt  taga  skiehl  för  omaket. 


328 


I  Umeå  något  drägeligare  i  floden,  men  ej  uti 
Wästerbotn  förn  man  kom  till  Lapmarken. 

Uti  fiällen  fast  jag  gick  till  fotz,  kostade  dett 
mig  wärkelig.  äfwen  så  mycket  som  jag  rest  land- 
wäg.,  i  dett  jag  måste  betala  tolken  och  des  utom 
den,  som  wisade  mig  från  den  ena  kottan  till  den 
andra.  Så  att  då  wij  om  dag.  ej  kunne  gå  öfw:r 
3  å  3  V2  mihl,  måste  jag  dock  betala  wägwisaren 
för  ett  helt  dagzwärk.  Postwägen  från  Åbo  till  Up- 
sala  war  sannerlin  dyrare  än  landzwägen  af  lika  längd. 

Jag  will  nu  eij  upräkna  de  många  färgor,  som 
äro  öfw:r  hela  Norrland,  som  undertiden  kosta  2  å  6 

styfwir  stycket,  giör  altså  vägen  allena . 175 

När  jag  lägger  till  sammans  kläder,  mat  och 


skiutz  blifw:r  summa  summarum 

Utaf  Kongeliga  Wettenskaps  societeten  upbar 
jag  Avid  min  bortresa  uti  contanta  penningar  .  .  . 

Sielf  hade  jag  med  mig  uti  contant  .... 
Utaf  Probsten  uti  Torneå1  blef  jag  undsat  med 
Af  Profess.  Spöring2  uti  Åbo  lånte  jag  .  .  . 

Till  en  Borgare  här  i  staden,  af  hwilken  jag 
legde  en  zadel  till  denna  min  resa,  som  aldeles  på 
så  lång  wäg  gått  sönder,  är  jag  därför  skyldig  .  . 

Är  altså  utgifit  till  hela  resan . 

hkt  stiger  öfwer  den  mig  tilldelta  summan  .  . 

Är  altså  jag,  utom  dett  jag  sielf  tillagdt  (:  30  dl:r:) 

bortskyldig . 

Är  också  af  den  förra  räkningen,  som  altsom 
rättatz  giord  är,  minagerat  44  dir  sm:t  eller  mehr 
än  hwar  5:te  penning3. 


255 

dir  Smt 

133. 

10  2/s 

30 

— 

33. 

102/3 

10 

1  — .  '  f 

5 

_ _ 

211. 

21. 

78. 

— 

48. 

102/3 

Egenhändigt  manuskript  i  Linnean  Societys  bibliotek  i  London. 

1  »Probst  Mag.  Abr.  Fougt  i  Torneå,  en  hiertans  god,  wacker  och  from 
herre.  Förer  stor  stat,  accomoderade  mig  pretieuxt,  med  hwariehanda  slags 
winer;  här  fick  jag  fägna  mig  af  åckerbärwin,  insyltad  åckerbär,  conserva  et 
syrup.  ejusdem.  Holt  mig  hos  sig  både  uti  fram-  och  bortresan  3  ä  4  dagar; 
praedikar  hwar  söndag  både  swenska  och  finska.  Doctus.  Fick  2  bäfwergäll 
och  100  dir  k:mynt  i  contant;  betaltes  straxt»  [efter  hemkomsten].  (Linnés 
anteckn.). 

2  Herman  Spöring,  född  1701,  medicine  professor  vid  Åbo  universitet 
1728,  död  1747.  »En  artig  herre.»  Ledamot  af  Vetenskapsakademien,  i  hvars 
Handlingar  finnas  intagna  15  af  honom  meddelade  »Rön». 


329 


3  Yid  Vetenskaps-societetens  sammanträde  den  9  November  synes  en  på 
255  dir  s:mt  slutande  reseräkning  hafva  inlemnats,  enligt  hvilken  han,  enär  vid 
afresan  blott  133  dir  102/3  öre  (=  400  dir  kpmt)  erhållits,  hade  att  fordra  122 
dir.  Emellertid  blef  då  intet  definitivt  beslut  därom  fattadt;  »omkostnaderna 
wille  ej  attenderas,  utan  lofwades  satisfaction»,  liksom  ock  »lofwades  wara  mig 
i  all  giörlig  måtta  till  tienst  igen».  Detta  senare  har  antagligen  afseende  därpå, 
att,  såsom  i  protokollet  uppgifves,  Linné  var  »begärandes,  att  Societeten  wille 
wara  honom  så  favorabel  och  hiälpa  honom  til  något  stipendium»,  med  anled¬ 
ning  hvar  af  »resolverades  att  H:r  Linnaeus,  då  han  will  resa  til  hans  Excellence 
Gref  Horn,  att  gifwa  honom  successen  af  dess  resa  muntel.  wid  handen,  får 
han  med  sig  et  bref'  och  Recommendation  af  Societeten». 

Societetens  tillgångar  voro,  såsom  redan  ofvan  framhållits,  den  tiden  så 
ömkligt  små,  att  densamma  ej  förmådde  utbetala  en  så  stor  summa,  som  en¬ 
ligt  den  först  ingifna  räkningen  borde  hafva  lemnats  åt  den  fattige  studenten. 
Han  fann  sig  därför  nödsakad,  att  vid  sammanträdet  den  10  Februari  1733  in¬ 
komma  med  en  ny  räkning,  hvari  han  »minagerat»  44  dir  sunt.  Men  äfven 
med  denna  afprutning  befanns  det  önskade  tillägget,  78  dir  102/3  öre,  för  stort. 
Societetens  protokoll  för  den  10/2  redogör  sålunda  för  det  i  denna  fråga  fattade 
beslutet:  »Såsom  H:r  Linneus  [!]  berättade  och  med  ingifwen  Räkning  bewiste, 
att  han  på  sin  Lappska  resa  måst  sättja  sig  i  anseenlig  skuld,  så  resolv.  att 
han  undfår  till  något  understöd  120  dir  [kpmt  =  40  dir  s:mt] ,  af  de  penningar, 
som  af  Russworms  Enkia  betalas  pro  labore.»*  Att  Linné  häröfver  kände  sig 
både  besviken  i  sina  förhoppningar  och  förargad,  kan  ingen  förtänka  honom. 
Dessa  hans  känslor  togo  sig  ock  uttryck  i  följande  efteråt  gjorda  tillägg: 

Kgl.  Wettenskapz  Societetens  omkostnad. 

1.  Förn  jag  reste  utur  staden  blef  mig  lefwererat .  133  102/3 

2.  När  jag  kom  hem  och  inlade  denna  min  rächning,  blef 
mig  lofwat  dett  öfriga  jag  giort  mig  skyldig  till,  men  en 
månad  där  effter,  då  jag  ansökt  om  promissa,  fick  jag 


eij  mehr  än .  40 

hwar  till  wålde  mäst  D.  Walliix,  men  än  mehr  Prof.  Asp. 

3.  Har  alltså  jag  lidit  på  denna  min  resa .  38 


dir  smt,  dem  jag  sielf  måst  betala,  ehuru  jag  sparat  och 
mig  med  möda  dragit  fram.  Så  löna  wåra  Swenske! 

Jag  frågar  hela  werlden,  om  någon  will  taga  sig  på 
samma  resa  med  lika  omkostnad.  Jag  wille  icke  nu  resa 
samma  om  jag  bödes  1000  plåtar. 

Summa  på  utgifterna  211  21 

upbörden  173  1 02/ 3 

Yaleat  habeatq.  societas  38  — 


*  Härmed  afsågs  den  betalning,  som  det  ålåg  först  universitetets  »bok¬ 
förare»  (=  bokhandlare)  J.  H.  Russworm  och  sedan  dennes  änka  att  till  Socie¬ 
teten  erlägga  för  åtnjutande  af  det  af  Kgl.  Maj:t  1728  meddelade  privilegiet  att 
utgifva  Ada  Literaria  Svecice. 


3. 


Observationer. 


1.  Boskapzdöden  i  Torneå. 

2.  Aconiturn  i  Melpad  ätes. 

3.  Extemporan  säng  i  ödemarken 

ingifna  coram 

Societate  Reg.  Lit.  et  scient. 

1733  d.  10  Febr. 
af 

Carol.  Linnseus.1 

Observatio  1. 

De  morte  repentina  Boum  Tornensium. 

De  södre  wärmeländer,  som  äro  upfylde  med  så  månge  otålige 
skiöne,  aromatiske  örter,  läskande  olera  och  födande  fruchter, 
tillaga  af  dem  sine  förnämste  och  mäste  rätter;  De  norre  Länder 
där  emot,  som  mindre  förråd  af  dylike  behageligheter  äro  för- 
sedde  med,  lefwa  wäl  af  boskap,  willbrådh  och  annor  sådan  kiött- 
mat;  fallerar  den,  ach  hur  illa  står  icke  då  till  i  Landet!  Dett 
betygade  nogsamt  Norbotningarna,  besynnerligen  Torneå  stadz  in¬ 
byggare  (:  Torneå  är  öfwersta  staden  i  wårt  norden:),  som  öfwer- 
måttan  beklagade  för  mig  sin  stora  olägenhet  med  boskap,  dem 
de  årligen,  sedan  boskapen  öfwer  den  långa  wintren  blefwit  fram¬ 
föda,  wid  första  betesdagarna  om  wåren,  uti  en  så  liten  stad  till 
80  å  100,  ja  offta  dubbelt  flere,  blifwa  förlustiga.  Budo  ock  mig, 
där  något  stodo  att  ärnås,  sådant  examinera,  och  godt  råd  meddela. 

[Såsom  jag  ingen  ting  sestim erade  mehr  än  att  uti  något  måhl 
kunna  tiena  min  Nästa,  rächnade  ock  eij  för  en  ringa  profit  om 
jag  en  sa  nödig  och  både  för  dem,  som  för  andre  dylikt  stadde 
högst  angelägen  saak  kunne  uptäcka,  lätt  [jag]  ingen  ting  äffterstå, 
som  af  mig  kunne  uträttas.]2  Jag  examinerade  samma  boskapz 


331 


historiam  morbi,  så  af  en  som  annor,  h:kn  till  symptomata  war  gan¬ 
ska  differant,  i  dett  somlige  så,  andra  annorledes  berättade,  fant 
doch  att  fölliande  omständigheter  altid  instämde.  Nämlrn  att 

a.  Boskapen,  koor  och  oxar,  såsnart  de  ifrån  winterfodret 
släptes  först  ut  på  gräset,  till  en  ganska  stor  myckenhet  blefwo  döde. 

p.  Hwilket  doch  sedan  tager  af  alt  mehr  och  mehr,  ju  längre 
dett  lider  på  sommaren,  då  ganska  få  omkomma;  om  höst  och 
winter  döö  äfwen  ganska  få. 

y.  De  dö  sparsim  för  en  och  annor;  och  intet  först  hoos  den 
ena,  sedan  den  andra. 

å.  De  släppas  om  wårtijden  uht  på  en  äng,  som  ligger  i 
wäst-syd  från  staden,  öfwer  en  wijk,  äl:r  rättare  en  dilatation  af 
Torne  flod  (:  hwaräst  hon  tillförne  förnämligast  flutit,  som  nu  mehr 
eij  har  den  myckenhet  af  watn  som  tillförne,  i  dett  floden  på  östra 
sidan  wid  Torneå  fått  öfwerhanden:),  där  man  nu  med  färga  öfwer- 
seglar.  På  denna  äng  sades  att  boskapen  framför  på  någon  annor 
omkommo. 

£.  Symptomata,  sade  jag,  berättades  nog  olika,  kom  doch 
öfwerens  att  de  altid  öfwergofwo  äta;  blefwo  inflati,  fingo  convul- 
sioner  och  faseliga  sparkningar,  gåfwo  ut  ynkelige  boatus  och  på 
en  äller  annor  dag  exspirerade. 

£.  Dett  undfångne  gifft  går  igenom  märg  och  ben,  förändrandes 
så  hela  massan  sangvineam,  att  ingen  dem  wågar  nu  mera  flå, 
i  dett  man  lärdt  af  dem,  som  sådant  tenterat,  att  icke  allenast 
händer,  som  uti  blodet  sölatz,  utan  ock  sielfwa  ansichtet  uti  hkt 
imban  af  den  warma  bloden  upslagit,  exulcererats,  corroderats, 
gangrsenerats,  och  på  en  äl:r  annor  sphacelerats  och  döden  för¬ 
orsakat. 

Orsaken  tillstodo  alla  sig  eij  wetta,  förmenandet  att  dett  måtte 
bestå  uti  ängden,  och  antingen  af  spinlar,  älr  dett  underliga  watnet, 
älr  något  gräs  förorsakas.  Andra  frågade,  om  dett  skulle  wara 
boskapzsiukan,  som  så  lång  tijd  i  Skåne  och  de  nedre  orter 
warit  bekant. 

Resolutio. 

Att  dett  ej  är  någon  Boskapzsiuka  (:  sic  catexochen  apud  nos 
dictus:)  är  klart  af  3:die  omständigheten,  Lit  y,  ty  där  den  är, 
giör  han  fää-huset  gemenhn  rent,  emädan  han  är  epidemica  och 
altså  med  [skäl]  kallas  pestis  Bovina;  häriar  och  icke  allenast  om 
wårtijden,  utan  hela  sommaren,  ja  äfwen  höst  och  winter,  men 
denna  annorledes;  conf:  circumst:  Lit:  a  et  p. 


332 


Ty  förfogade  jag  mig  neder  på  samma  ängd,  då  jag  straxt 
blef  warse  den  Surbrun  där  är  upptagen,  fast  nu  i  mindre  bruk. 
Den  samma  hade  åtskilliga  utlopp  ofwanföre  uti  ett  kär,  och  satte 
altså  hela  tracten  ett  brunt  sedimentum  ocraceum,  hkt  skrämt  en 
dehl  af  folket,  såsom  här  uti  skulle  wara  något  skadeligt;  men 
huru  innocente  sådane  watn  äro  för  boskapen  ser  man  til  öfwer- 
flöd,  där  acidulae  på  andre  ställen  finnas.  Spinlar  fans  här  eij 
mehr  änn  annorstädes,  snarare  mindre  antahl,  eijhäller  någre 
andre  species  än  de  nedre  hoos  oss  äro  vulgäres. 

Man  behöfde  eij  så  långt  gå  effter  orsaken,  ty  så  snart  jag 
satte  foten  på  land,  dit  jag  med  en  liten  båt  öfwerstyrdes,  straxt 
wiste  sig  den,  som  till  ett  sådant  mord  war  skyldig,  näml.  Cicuta 
aqvatica ,  svetice  Sprängört,  ehuru  wähl  hon  elliest  i  Sverige  är 
ganska  rar. 

[Denna  ört  är  här  i  Sverige  nog  rar  och  sälsam,  så  att  jag 
wett  mig  ingen  städz  sedt  henne  för  än  här  uppe.  S.  S.  Th.  Dr  D.  Ol. 
Celsius,  membrum  societatis  nostrae  meritissimum,  har  observerat 
henne  på  några  ställen  här  i  Upland  och  kallas  vulgo  sprängört, 
emedan  då  hon  ätes  af  boskapen,  ‘  blifwa  the  ad  crepaturam  usq. 
inflati.] 3 

Men  deremot  är  hon  eij  så  rar  uti  tysldand  och  dylika  orter. 

Den  samma  Cicuta  veterum  har  i  långa  tijder  warit  hoos 
exteros  bekant,  som  fordom  brukat  henne  att  afdaga  taga  ogier- 
ningzmän  med,  och  besynnerl.  genom  Socratis  död  namkunnog. 

Uti  de  wärmare  werldenes  delar  äro  oräckneliga  förgifftige  örter 
bekante,  som  denna  långt  öfwergå;  Men  der  emot  i  hela  Europa 
är  ingen  inquilina  som  denna  förliknas  kan;  hwar  af  den  lärde 
Wepferus4  blifwet  förorsakad  om  henne  skrifwa  en  hehl  tractat, 
hwilken  upräknar  ett  stort  antahl  af  oskyldige  barn,  som  allenast 
af  dett  de  något  litet  af  henne  smakat,  most  med  sitt  lif  försonat. 

Dett  är  ock  wist  att  åtskillige  venena  äro  hominibus  lethalia, 
som  eij  äro  andra  diur  skadelige;  andra  deremot  e  regione  oskälige 
diur  skadelige,  men  meniskior  intet,  ty  hafwer  och  Wepferus  för¬ 
sökt  henne  på  åtskillige  diur,  men  altid  funnit  henne  lika.  Jag 
will  doch  här  ej  urgera,  om  cruda  vegetabilia  böra  proberas  på 
animalibus  pure  carnivoris,  ut  canibus,  lupis  etc.,  och  om  de  här 
gifwa  oss  säkra  experiment.  Man  ser  ju  att  hunden  vomerar  alle¬ 
nast  af  litet  rått  gräs,  fast  clett  ingen  ting  mindre  skulle  prsestera 
än  vomitorium  hoos  Meniskan,  ännu  mindre  hoos  Boskap  etc. 
Däremot  twiflar  jag  ock  icke,  att  om  man  wille  truga  kiött  på  ett 


333 


animalculum  pure  phytivorum,  ruminans,  med  mindre  dett  skulle 
bekomma  det  samma,  som  olia  insecten.  Sed  e  diverticulo  in  viam. 

Des  namn  och  synonyma  är  nödigt  tillsättia,  som  de  af  Wepfero 
illa  eonfunderades,  på  dett  hwar  och  en  som  angelägen  är-  må 
kunna  lära  känna  henne  och  sig  för  henne  achta.  Hon  kallas 

Cicuta  veterum. 

Cicuta  aquatica  Gesn.  Bauh.  hist.  3.  p.  175.  Wepf.  Eph.  germ. 

Dec.  2  An.  6.  Ejusd.  tr.  de  cic,  aqu.  hg.  IV. 

Cicuta  maxima  qvorundam  Eyst. 

Cicutaria  Riv.  irr.  pent. 

Sium  erucce  folio  Bauh.  pin.  154. 

Sium  alterum  Dod.  579. 

Sium  alterum  olusatri  facie  Lob.  El.  202. 

Sium  majus  angustifolium  Taber.  I  p.  192. 

Sium  aquaticum  foliis  multifidis  longis  serratis  Moris.  hist. 
3  p.  283. 

Beskrifning  och  figur  att  tillägga  håller  iag  för  onödigt,  som 
den  redan  hoos  de  allegeracle  auctores  till  öfwerflöd  är  prsesterad. 
Doch  för  incolis  Botnise  Borealis  må  fölliande  nota  Svara  sufficiant, 
näml.  att  hon  är  en  planta  umbellata,  som  wäxer  i  diken  älr  wid 
kiär.  Har  folia  fere  digitalia,  pinnis  oblongis  composita. 

Ingalunda  bör  hon  confunderas  med  Botanicorum  recentiorum 
Cicuta  Bauh.  pin.  hkn  de  herrar  Botanici  draga  i  twifwels  måhl 
om  hon  är  till  dett  minsta  skadelig.  Eijhäller  bör  man  såsom 
Wepferus  confundera  den  med  Ocnanthe  cicutce  facie  succo  viroso 
croceo  Lob.,  den  där  är  Oenanthe  chcerophyUi  folio  Bauh.  pin.  et 
Tourn.  inst.  Eijhäller  med  Phellandrium  Dod.  et  Tourn.  sive 
Cicutaria  palustris  tenuifolia  Bauh.  pin.,  hwilka  äro  ifrån  denna 
helt  distinctae  species.  Doch  näkar  jag  icke  med  mindre  både 
Phellandrium  och  Oenanthe  äro  förgifftiga,  såsom  mäst  alla  plantae 
umbelliferse  aqvaticse,  som  exempla  och  observationer  nogsamt  wisa. 

Denna  ört  säger  jag  mig  aldeles  wara  försäkrad  är  den,  som 
Torneå-boarna  så  stor  skada  tillfogar,  som  lätt  är  att  se  af  fölliande 
observationer. 

a.  Emädan  denna  wäxte  på  samma  äng,  där  boskapen  blefwo 
siuka,  till  stor  myckenhet  besynnerl.  nedre  wid  stranden,  och 
altså  instämer  med  circumst.  Lit.  6,  emädan  hon  är  så  träffelig. 
skadelig. 

/?.  Och  ehuru  wähl  man  ser  att  de  oskiäliga  Greaturen  offta 
wijda  öfwergå  oss  menniskior  (:  kanske  af  dett  wij  sielfwa  förderf- 


334 


wat  wår  smak  med  så  många  heta  rätter,  och  lucht  med  så  mycket 
snus:)  att  wetta  undfly  dett  dem  skadeligt  är,  och  äta  dett  hälso¬ 
samt  är,  altså  ätes  hon  af  boskapen  intet  om  sommaren  ( :  hwilket 
jag  med  förundran  äfwen  såg  på  Aconitum  uti  Medelpad  och  Helle- 
bori  ista  species,  quse  Trollius  Rivinianis  dicitur,  på  fiellen,  h:ka 
[äro]  liksom  privilegirte,  (:ty  de  äro  gifftige :),  stå  hela  åhret  afall  diur 
orörde:),  äller  hösten,  hwilket  är  orsaken  att  på  samma  tijder  få 
boskap  döö,  och  de  antingen  af  sot  döö  äl:r  oachtsamhet  och 
snålhet.  Gonf.  circums.  Lit. 

y.  Men  om  wårtijden,  då  de  först  komma  uht  på  marken,  äro 
de  dels  löstne  på  dett  färska  gräset,  dels  snåle  och  uthungrade  af 
dett  menage  Ryckterskan  måst  bruka  uti  distributione  foeni  öfwer 
den  långa  wintren,  ty  rifwa  de  uti  sig  alt  hwad  som  förekommer 
utan  consideration,  allenast  de  kunna  få  fylla  sig,  hälst  som  plan- 
terna  ännu  wårtijden  äro  helt  små  och  föga  tillräckeliga  för  en  så 
stor  bälg.  Des  utom  lärer  och  wara  swårt  åtskilia  de  skadelige 
ifrån  de  dugelige,  så  länge  de  äro  små,  safftfulla  och  mindre  luch- 
tande,  ja  nästan  stående  under  watn.  Circumst.  Lit.  a. 

å.  Här  af  såg  jag  att  de  nedersta  bladen  woro  öfwerst  af- 
bitne,  men  intet  de  andra,  h:kt  eij  ringa  styrker  min  tanka. 

s.  Jag  såg  henne  ock  öfwerflödigt  på  många  kringliggande 
sanka  ängar,  däräst  hon  med  fodret  slås,  sambias  och  till  winter- 
födo  förwaras,  ty  är  eij  under  om  några  äfwen  då  få  sin  dehl, 
ehuru  noga  boskapen  biuda  till  att  skillia  och  utwällia  fodret. 

£.  Alla  symptomata  stämma  öfwerens  med  Wepferi  historier 
och  casus. 

q.  Utaf  den  senaste  circumstancen  (Lit.  J)  angående  sielfwa 
blodets  effect,  som  af  Cicutse  förgift  blifwit  inquinerat,  är  jag  al- 
deles  öfwertygad  att  dett  gräs,  som  Paulino5  refererades  af  Nord¬ 
ska  cancelleren  Janus  BielKe,  under  namn  af  Sylnäbbar  norveg. 
(rquasi  acumina  subularum  ab  effectu : )  är  ingen  annor  än  denna 
ört,  den  han  beskrifwer  at  den  är  Apio  risus6  lik,  radix  crassa  tube- 
rosa,  napiformis,  quse  a  bestia  comesta  necat  sine  intermissione. 
Och  om  någon  fogel  äter  af  aset,  moritur,  och  om  han  jagas  där 
ifrån,  rullar  neder  i  lufften  och  är  död. 

Hwar  om  kan  ses  mehr  uti  Sim.  Paul.  qvadripartit.  p.  531. 
Hon  är  eij  till  bladen  så  aldeles  lik  Apio  riso  ( :Banunculi  ista 
specie:)  doch  kunne  ej  mehr  praetenderas  af  en  uti  botaniquen 
okunnog;  roten  är  tiock  och  kort;  effecten  är  klar,  ty  kan  dett 
ingen  annor  wara  än  samma  ört,  hälst  locus  stämer  in,  och  i  Nor- 


335 


rige  wäxa  aldeles  samma  örter  som  i  Sverige,  der  till  jag  sielf  är 
testis  oculatus. 

#.  I  Luleå  såg  jag  henne  först  uti  ganska  ringa  antahl,  där 
ock  få  boskap  blefwo  om  åhret  döde.  Men  på  andra  sidan  af 
Torneå  kom  hon  eij  i  syne  förn  på  den  träffelig.  stora  Liminge 
äng,  där  hon  på  bägge  sidor  om  wägen  helt  stadigt  wiste  sig. 
När  jag  äntel.  kom  fram  till  byen,  frågade  jag  folket,  hur  deras 
boskap  begingo  sig,  då  alla  med  en  mund  beklagade  sig  wara 
framför  andra  olyckeliga  med  sin  boskap,  som  årligen  hopetals 
offta  dödde,  utan  till  att  wetta  minsta  orsak;  äfwen  på  samma 
tijd,  älr  då  de  först  kom  uht  om  wåren. 

Af  detta  alt  är  klart,  dett  denna  boskapssiukdomen  endast  de- 
penderar  af  dett  boskapen  om  wårtijden  få  äta  same  cicuta. 

Då  man  således  wett  caussam  morbi  &  fontem  mali,  är  lättare 
att  prseservera  än  curera,  hkt  jag  på  fölliande  sätt  skulle  råda 
tenterades. 

l:mo.  Skulle  nog  meritera,  att  en  liten  poicke  älr  flicka  wisades 
samma  ört,  och  blefwo  anordnad  att  den  hwar  hon  funnes  up- 
hämta  och  dett  några  åhr  af  slag,  då  Cicuta  om  icke  aldeles,  mer¬ 
endels  kunne  utrotas,  hälst  som  hon  står  altid  uti  lös  botn,  och 
altså  wid  första  pådragande  lätt  föllier  äffter  med  hela  roten,  utan 
att  brista  af,  och  således  lämna  något  i  jorden  qwar,  som  kan 
qwickna.  Des  utom  kan  dett  så  mycket  lättare  ske,  som  hon  ej 
behöfwer  sökas  på  andra  ställen  än  där  som  är  watnachtigt  och 
wid  ripas. 

2:ra  rådet  är,  att  boskapen  hålles  på  annat  ställe  om  wår- 
tiden,  till  des  gräset  woro  något  upwuxet,  och  denna  fått  sin  rätta 
lucht,  då  Boskapen  sedermer  sielfwa  skulle  förstå  lämna  hwad  sig' 
skadeligt  woro. 


Obs.  2:da. 

De  Aconito  Medelpadico  eduli. 

Aconitum  har  ej  mindre  än  Cicuta  i  alla  tider  warit  af  sitt 
gift  namkunnog  och  farligt,  ja  så  att  somlige  trot  dett  den  som 
wid  samma  ört  såf,  allenast,  skulle  döö;  Och  att  de  pilar,  som  med 
aconito  woro  bestruckne,  skulle  giöra  oboteliga  sår,  med  oreknelige 
andra  swåra  exempel,  som  allestedes  uti  Medicorum  och  botanico- 


336 


rum  scriptis  förekoma,  ty  hafwa  ock  Poeterna  williat  persvadera, 
dett  hon  af  helwetis  hundens  Gerberi  fradga  woro  upwuxen.  Man 
må  allenast  wist  trygga  sig  wid  Matthioli7  experimenter  gjorde  på 
4  stycken  ogierningzmän  till  döden  dömde,  på  hwilka  blifwit  effter- 
låtit  försöka  en  så  giftig  örtz  krafft;  då  man  ser  hwad  faseliga 
symptoma  af  en  liten  betta  påfölgt,  och  huru  swårt  dett  med  anti- 
dotis  kunnat  förekomas.  Ja,  äfwen  hoos  Wepferum  de  cicut.  aqv. 
finnas  lika  experimenter  giorda  på  hundar  och  Lupos,  hwilka  af 

rtfjr 

convulsioner  gifwet  up  andan. 

Af  långt  lindrigare  krafft  fant  jag  Aconitum  wara  här  i  nor¬ 
den,  ty  då  jag  uti  upresan  åht  Lapländerna  in  medio  maji  reste 
genom  Medelpad,  kom  först  i  syna  dett  aconitum,  som  tädan  hit  i 
Horto  academico  blifwet  fört  och  planterad,  komandes  under  föll- 
iande  namn. 

Aconitum  Lycoctonum  luteum  GB.  183  majus  Dod.  436. 

Aconitum  Lycoctonum  Frank,  specul.  1. 

Aconit.  Lycoctonum  flore  purpur eo  folio  platani  Rudb.  patr. 
hort.  acad.  1. 

Aconitum  coeruleum  s.  Napellus  I.  Rudb.  fil.  cat.  rar.  pl. 
Laponic.  in  Act.  Lit.  Svec.  1720  p.  96. 

Napellus  Rudb.  patr.  cat.  29. 

Calceolus  Lapponicus  aut  Brassica  rhanqiferorum  Scheff. 
Lap.  360. 

Gisk  älr  Giske  Medelpadis. 

Detta  Aconitum  stod  allestädes  wid  wägen  orördt  af  boskap 
och  andra  diur;  Eijhäller  ätes  hon  på  fiellen  af  Renarna,  fastän 
Schefferus  8  kallar  henne  Rhenkåhl,  så  att  man  ser  med  förundran 
de  oskäliga  diurens  naturliga  art. 

Änteligen  bl  ef  jag  warse  en  hustru,  som  plåckade  des  blad, 
dem  jag  eij  kunne  förstå  hwar  till  [de]  tiena  skulle,  hkn  lätt  förstå 
att  de  till  mat  plåckades,  hwarifrån  jag  henne  för  allt  dett  heligt 
woro  warnade.  Hon  däremot  mysandes  lätt  märka  att  hon  wähl 
ätit  dett  förn  i  dag,  och  att  jag  eij  förstodo  hwar  till  en  så  god 
ört  tienlig  woro.  Ty  stiger  jag  af  hästen,  föllier  henne  hem,  att  i 
sielfwa  wärket  se  det  som  hon  förtalde.  Bladen  sönderskuros  med 
andra  örter,  kokades  som  kåhl;  till  middagen  kom  mannen  hem, 
hwilken  med  sin  hustru,  en  gumma  och  nogra  små  barn  giorde 
sig  här  af  en  härlig  måltid,  utan  minsta  siukdom  älr  symptoma, 
tacka  där  till  och  altså  har  offta  dristigheten  funnit,  det  eftertanken 
eij  kunne  utgrunda  (et  sic  quse  non  invenit  ratio,  saepe  invenit 


337 


temeritas).  Dico  qvse  propriis  vidi  oculis.  Och  att  detta  är  eij  nytt 
har  jag  hört  af  andre  trowärdige  från  Jämtland  consenteras.  Eij 
mycket  olik  denna  är  den  observation  Bernhard  a  Berniz9  de  Na- 
pello  in  polonict  non  venenoso  Ephem.  nat.  Curios.  annus  2:dus 
p.  m.  79,  insat,  där  han  refererar,  att  en  dräng  plåckade  bladen 
med  andra  salater,  gaf  sin  Herre  att  äta  utan  minsta  symptomat, 
doch  i  långt  mindre  qvantitet. 

Här  af  har  jag  nödigt  fölliande  problemata  framsättia,  och 
dem  jag  Physicis  nogare  examinera  lämnar. 

a.  Om  Aconitum  i  locis  Septentrionalibus  af  kiölden  mister 
sin  krafft  såsom  Bernhard  a  Berniz  gissar.  Hvilket  doch  tyckz 
intet  stämma  öfwerens,  emädan  här  uppe  brukas  roten  sönder- 
skiärnes,  med  miölk  blandas  och  flugor  gifwas,  att  därmed  för- 
drifwa  dem,  hkt  ingalunda  ske  skulle,  om  hon  eij  woro  gifftig  äf- 
wen  här  i  norden. 

/?.  Om  des  vis  deleteria  består  allenast  i  roten  och  eij  i  bla¬ 
den?  Emädan  des  root  altid  giort  experimenten  hoos  Matthiolum 
och  Wepferum,  såsom  wij  nykn  refererat,  och  roten  brukas  i.Nor- 
land  att  förgifwa  flugor  med. 

y.  Om  örten  ännu  sålänge  hon  är  späd  icke  hafwer  de  skarpa 
particlar,  som  hon  får  då  den  blifwer  adultior  et  rigidior,  och 
altså  är  innoxa,  då  hon  ännu  är  ung,  men  blifwer  lethalis,  då  hon 
blifwer  stor?  ty  den  jag  såg  ätas,  war  ännu  om  wårtiden  späd. 

å.  Om  particulse  acres  et  corrosivse  icke  per  diuturnam  coc- 
tionem  altereras?,  såsom  sker  med  många  andra  saker. 

På  fiellen  dår  hon,  prsesertiun  ad  latera,  ömnogt  wäxer,  brukas 
hon  af  Lapparna  aldeles  intet,  ehuru  angelägne  de  då  äro  om 
Fatno  och  jer  ja 10,  som  tillika  med  henne  wäxa. 


Observat.  3:ia. 

De  Lecto  in  desertis  extemporaneo. 

Naturen,  som  till  öfwerflöd  försedt  menniskan  med  kläder, 
födo,  hus  och  alt  hwad  som  hälst  af  nöden  wara  kan,  tyckz  lik¬ 
som  hafwa  förglömt  Sängkläder;  ty  måste  de  med  stor  möda 
sambias  af  diur  och  foglar,  där  alma  Botanica  alt  annat  förser 
med.  Men  ach  huru  mycket  ligger  icke  ännu  fördolt,  som  men- 
niskian  eij  kunnat  dröma  om?  Hwad  möda  är  icke  för  en  re- 

Linnés  brefväxling.  1.  22 


338 


sande,  där  långt  är  emällan  byar,  att  man  eij  komer  fram  om  af¬ 
tonen,  hwad  ondt  måste  man  icke  då  utstå?  Här  öfwer  hafwa 
physici  warit  sorgfulle  (:  såsom  olägeligare  skulle  wara  föra  säng¬ 
kläder  än  något  annat  med  sig:)  och  uptäncht  att  med  skinsäckar 
sängkläder  imitera,  dem  man  så  tät  låt  ihopsy,  att  intet  wäder  ut¬ 
komma  kunde,  dem  samma  upblåste  och  för  bolster  brukade,  men 
huru  swårt  detta  låter  practicera  sig,  wet  den  bäst  som  försökt. 

Då  jag  i  Lapmarken  reste  upför  strömarna,  woro  om  aftonen 
mine  sängkläder  an  ting.  båten  på  land  dragen,  och  öfwer  mig 
hwelfd,  älr  på  sides  lagdt  emot  elden,  där  jag  låg  som  Diogenes  i 
sitt  fät.  Äller  mästadels  Biörklöfzqwistar,  som  lades  både  under 
och  på  mig;  hwilken  säng  war  doch  miukare  än  de  förre.  Men 
på  slutet  och  mot  bösten  då  nätterna  blefwo  kalla,  kunne  sådane 
sängar  intet  förslå,  utan  [jag]  måste  med  all  möda  sträfwa  fram 
till  någon  Lapkotta,  där  jag  kunde  få  ett  par  ludna  Renskin,  af 
hwilka  det  ena  blef  bolster,  dett  andra  täcke,  som  nog  war  warmt, 
fast  icke  så  miukt.  som  Westerbotningarnas  harskinsfällar. 

När  jag  en  gång  i  willa  ödemarken  stad  war,  och  hade  med 
mig  en  Lapp  till  wägwisare,  hwilade  jag,  emädan  kroppen  af  dage- 
ligit  gående  war  uttröttad.  Nordan wädret  begynte  blåsa  genom 
kläderna,  ty  begaf  jag  mig  till  en  biörk  att  af  henne  skiära  löf  till 
säng.  Då  Lappen  dett  såg,  log  han  åt  mig,  gick  till  mig  och  med 
sin  staf  mätte  min  längd.  Gick  sedan  ett  litet  stycke  där  ifrån, 
mätte  på  jorden  en  lika  qvadrat,  skar  sedan  omkring  med  knifwen 
äffter  samma  afmätning,  lossade  torfwen  på  ena  kanten,  drog  se¬ 
dan  upp  henne,  såsom  ett  skin  af  en  åhl.  Och  således  gjorde  han 
med  4  stycken,  af  hwilka  ett  par  skulle  wara  till  mig,  ett  par  för 
honom  till  säng. 

Dessa  torfwor  woro  ingalunda  af  gräs  älr  örter,  utan  af  ett 
wist  slagz  Mossa,  som  kallas 

Polytrichum  vulgäre  majus  Dill.  giss.  221. 

Muscus  juniperi  foms  rosetts  prolifer  Vaill.  paris.  131,  tab. 
23  f.  7. 

Bomsi  Lappis.  Biörnmossa  Svecis. 

Detta  muscus  wäxer  allestädes;  på  backar  är  dett  odugeligit, 
emädan  dett  är  förkort,  i  kiärr  förwått,  i  lösa  skogar  fins  dett  bä¬ 
sta,  och  högsta,  sådant  som  Vaillant  dett  wähl  afmålar. 

Detta  är  2  slag,  dett  ena  har  capsulas  och  petiolos,  ty  är  dett 
ojämnare  och  otiänligare;  det  andra  slagetz  caules  desinunt  in 
steilulas,  hkt  är  här  till  bäst. 


Man  måste  och  laga  att  man  får  torfwor,  som  äro  nog  stora, 
ty  2me  låta  intet  gierna  sättia  sig  ihop  älr  tillsamans. 

Dett  tyckz  omögeligen  hänga  tillsamans,  medan  hwar  stielke 
är  simplex,  men  roten  däremot  är  så  hopweltat,  som  woro  hon 
wäfwen,  att  man  med  största  möda  skulle  kunna  skillia  dett  åht 
älr  rifwa  dett  sönder. 

Notabelt  är  och  att  des  rötter  ligga  öfwer  på  jorden  och  icke 
fästa  sig  neder  uti  henne  som  annat  gräs,  ty  föllier  hon  och  icke 
med,  då  denna  torf  updrages,  såsom  andra. 

Dessa  torfwer  måste  doch  ristas,  att  om  något  grude  ( :  folia 
aciformia  pini,  juniperi  1.  abietis:)  fallit  där  ibland,  må  dett  affalla. 
Sådane  2:ne  torfwor  blefwo  min  säng,  af  hka  en  lades  inunder,  en 
öfwer  mig,  doch  så,  att  roten  alticl  war  från  kroppen,  och  mossan 
inåht.  Om  jag  skulle  beskrifwa  den  commoditet,  som  här  uti  gif- 
wes,  skulle  den  öfwergå  de  prächtigaste  sängar;  och  är  jag  wiss, 
dett  ingen  skulle  blifwa  här  om  nog  persvaderat,  förn  han  dett 
sielf  brukade.  Mossan  lämpar  sig  på  alla  sidor  äffter  kroppen,  att 
näpelig.  dunbädar  den  förliknas  kan.  Mossan,  så  länge  hon  ännu 
är  grön,  har  en  elasticitet  såsom  fläder,  att  denna  säng  är  så  miuk, 
som  någon  den  kosteligaste  bolster;  i  wärme  certerar  bon  med  all 
annor  kläder.  Ty  desse  kläder  har  man  för  intet,  de  äro  miukare, 
applicablare  och  wärmare  än  man  dem  får  på  härbergen.  Man 
har  intet,  då  de  wähl  riste  äro,  till  att  fruchta  blifwa  af  dem  be¬ 
smittat  med  ohyra  älr  någon  widhängande  siukdom,  klåda,  fran- 
soser  etc.  Det  gröna  mossetz  lucht  förtager  all  stank,  doch  skulle 
den  wara  dig  beswärlig,  förtages  hon  med  ett  par  lakan,  dem  jag 
delicate  menniskior  recommenderar  att  lägga  närmast  kroppen,  som 
eij  tolda  att  mossan  rörer  dem,  doch  stickz  dett  intet.  Detta  fås 
på  alla  ställen  man  någonsin  stad  är  etc. 

Skulle  dett  ock  icke  behaga  någor  annor,  wett  jag  det  tienar 
soldater,  som  i  belägring  ligga,  älr  till  krig  marchera,  hwilkom  en 
sådan  härlig  säng  är  omistelig,  ja  äfwen  för  hwar  en  resande. 
Hon  kan  ock  långa  tijder  nyttias,  allenast  den  om  morgonen  då 
man  upståt  irroteras  med  litet  watn,  då  den  bekomer,  på  ett  par 
timar,  sin  förra  elasticitet  och  där  af  härrörande  miukhet. 

Hwem  lärdt  Lappen  en  sådan  säng  anrätta,  wett  jag  icke 
noga;  dett  är  wist,  anting.  har  nöden,  all  tingz  upfmnare  och  för¬ 
sökare  (ipaupertas  enim  est  ingeniosa:)  älr  Biörnen  lärt  honom  denna 
säng  tillaga.  Ty  om  hösten  då  biörnen  giör  sin  winter  säng,  bär 
han  till  sammans  Biörnmossa,  hwaraf  detta  muscus  fått  sitt  swän-' 


340 


ska  namn,  och  där  uti  hela  wintren  sofwer.  Detta  har  fuller  nå¬ 
gon  gång  påmint  Lappen,  som  om  natten  frusitt,  att  han  samma 
imitera  försökt,  då  han  funnit  att  rötterna  hophänga  som  en  ryda11. 

Jag  skulle  ock  snart  persvaderats,  att  wåra  brukeliga  Rydor 
(:kafringar  Scanis  et  Smolandis:)  warit  giorda  ad  imitationem  hujus 
musci,  emedan  de  så  lika  äro,  där  denna  warit  tillförne  bekant. 

Jag  recommenderar  min  säng  att  af  resandom  allenast  för¬ 
sökas,  då  jag  är  wiss  att  de,  som  jag,  häruti  lära  sofwa  flere  än 
en  gång. 

I  Linnean  Societys  bibliotek  i  London,  sammanbundna  till  en  bok  in  4:o 
med  titel:  Linfjeus.  Ms.  Observationes. 

1  Såsom  ofvan  omnämnts,  inlemnade  Linné  jämte  sin  reseberättelse  en 
förteckning  pä  de  observationer  eller  »rön»,  som  han  under  färden  gjort,  till  ett 
antal  af  minst  206,  rörande  föremål  och  förhållanden  inom  djur-,  växt-  och 
stenrikena,  ekonomiska  ämnen  m.  m.  Hans  förhoppning  var  uppenbarligen, 
att  Vetenskaps-societeten  skulle  därur  utvälja  några  och  genast  besluta  om  deras 
intagande  i  Acta.  Så  skedde  dock  ej,  och  det  var  därför  säkerligen  en  känsla 
af  missbelåtenhet,  som  gaf  sig  luft,  då  han  nedskref  följande:  »Om  trycket 
giordes  eij  någon  anstalt.  Eij  häller  wille  societeten  utwällia  observationer, 
till  hka  ändå  jag  catalogen  ingifwit,  utan  då  alt  woro  färdigt,  wille  utwällia 
hwad  reellast  woro.» 

På  grund  häraf  inlemnade  han  i  December  1732  de  tre  här  meddelade 
»observationerna».  Åfven  beträffande  dessa  blefvo  hans  förhoppningar  gäckade; 
de  upplästes  vid  sammankomsten  den  V2  följande  år,  men  —  såsom  Linné  själf 
uppgifver  —  man  fann,  att  det  »war  för  långt  skrifwet,  fast  sine  ambagibus; 
tycktes  eij  häller  wara  nog  reelt.  Så  cultiveras  oeconomien  i  Sverige!»  Följden 
häraf  blef,  att  det  enda  af  hvad  Linné  iakttagit  i  Lappland,  som  fick  plats  i 
Societetens  Acta,  blef  hans  Florida  Lapponica ,  anmärkningsvärd  äfven  där¬ 
för,  att  det  är  det  första  tryckta  arbete,  hvari  sexualsystemet  finnes  anwändt. 
Början  däraf  finnes  i  Acta  Liter  aria  för  1732,  och  fortsättningen  utlofvades 
skola  komma  »proxime».  Detta  löfte  infriades  dock  först  1738,  då  den  för 
1735  afsedda  tomen  ändtligen  trycktes. 

2  Det  inom  [  ]  satta  har  af  Linné  sedan  öfverstrukits. 

3  Likaledes. 

4  Joh.  Jac.  Wepfer,  född  1620,  död  1695,  bosatt  i  Schaffhausen.  Hans 
arbete  Cicutce  aquaticce  historia  et  noxce  commentatio  illustrata  (Basel  1679) 
förklaras  af  Haller  ( Biblioth .  botan.  I  p.  602)  vara  »eximium  opus  et  ex  prae- 
cipuis  artis  nostrse  fontibus»,  fastän  det  »magis  ad  rem  anatomicam  et  prac- 
ticam  pertinet,  minus  ad  rem  herbariam». 

5  Simon  Paulli  (här  felaktigt  benämnd  Paulinus),  född  1603,  död  1680, 
lifmedicus  vid  danska  hofvet  och  botanices  professor  i  Köpenhamn,  omtalar 
i  sitt  stora  arbete  Quadripartitum  botanicum,  att  han  i  Norge  samman¬ 
träffat  med  en  generalmajor  Georg  Reichwein,  livilken  visade  sig  ega  sådana  in- 
sigter  i  naturalhistoria,  att  man  kunde  frestas  att  kalla  honom  »revidivus 


341 


Dioscorides»,  och  att  denne  berättat  åtskilligt  om  tvenne  synnerligen  giftiga 
växter,  om  hvilka  han  sedan  skref  till  Sim.  Paulli  ett  längre,  den  14/s  1661  dateradt 
bref,  som  intogs  i  sagda  arbete.  Den  ena  af  dessa  kallades  på  norska  Syle- 
ncebber  och  var  för  kreatur  absolut  dödande;  den  andra,  som  af  brefskrifvaren 
och  norske  kansleren  Jens  [eller  Janus]  Bielke  kallades  Ossifragum,  var  ett 
slags  IWs-liknande  gräs  med  spetsiga  blad  och  hade  den  verkan,  att  i  djur, 
som  ätit  deraf,  alla  ben  genast  brusto  och  söndersmulades,  så  att  man  kunde 
linda  de  af  huden  omslutna  benpiporna  kring  en  käpp.  Obotlig  var  denna 
sjukdom  dock  ej.  —  Om  det  nämnda  norska  allmogenamnet  se  Lappsk  flora 
af  Carl  Linnceus  s.  377. 

6  Apium  risus  =  Ranunculus  sceleratus  L. 

7  Petr.  Anton.  Matthioli  (eller  Matthiolus),  född  1500,  död  1577,  läkare 
vid  hofvet  i  Prag,  »vir,  si  famam  crebris  editionibus  et  versionibus  metiaris 
post  ipsurn  Diosc  oridem  celeberrimus»  (Haller,  Biblioth.  botan.  I  p.  298), 

8  Joh.  Schefferus,  född  1621,  professor  i  Upsala,  död  1679,  utgaf  1673 
sitt  stora,  mycket  förtjänstfulla  arbete  Lapponia  illustrata,  hvari  ock  ett  fåtal 
anmärkningsvärda  lapska  växter  omtalas. 

9  Martin  Bernhard  de  Bernitz,  kunglig  lifmedicus  i  Polen  under  midten  af 
1600-talet. 

10  Fatno  =  Angelica  Archangelica  jerja  =  Mulgedium  alpinum. 
Begges  unga,  råa  stjelkar  ätas,  sedan  de  skalats,  med  stor  begärlighet  af  lap¬ 
par  ne. 

11  Rya  eller  Ryda  =  grof  filt  eller  sängtäcke. 


Innehåll. 


Skrifvelser  till 

Sid. 

Kungl.  Maj:t .  1. 

Cancellie-Collegium .  14. 

Cammar-Collegium .  18. 

Riksens  Ständers  utskott  och  deputationer . 23. 

Upsala  universitets  kanslerer . 38. 

Consistorium  academicum  i  Upsala . 110. 

Medicinska  fakulteten  i  Upsala . 242. 

Collegium  medicum . 246. 

Svea  hofrätt . 265. 

Bibel-Commissionen . 273. 

Domkapitlet  i  Växjö . 278. 

Domkapitlet  i  Hernösand .  293. 

Landshöfdinge-ämbetet  i  Upsala  län .  295. 

Rådstufvurätten  i  Upsala .  304. 

Vetenskaps-Societeten  i  Upsala  .  306. 


Register 

till  Första  afdelningens  första  del. 


Sid. 


Sid. 

Academia  naturse  curiosorum  .  98 


Aconitum  .  835—7 

Acrel,  O . .  83 — 85 

Akademi-apotek .  225 

Akademi-humlegårdar  .  .  197,  229 

»  trädgårdar .  24 

Amanuens  .  54 

Amnell,  J .  120 

Amyris  gileadensis .  275 

Anchusa .  8 

Annerstedt,  D .  281 

Apoteksvisitation .  251,  260 

Archangelica .  341 

Arcticum  Lappa .  8 

Aurelia  canadensis .  131 

Aurivillius,  C.  . . 163,  171 

Bagge,  P .  32 

Balk,  L .  59 

Benzelstierna,  L .  127 

Berch,  A .  109,  214 

»  Chr .  235,  237 

Bergencrantz,  O.  Fr .  270 — 72 

Bergius,  P.  J .  98,  282 

Bergman,  J.  G- .  98 

»  T .  205 

Bergstral,  J .  139,  147 

Bernitz,  M.  B.  de .  341 

Berlin,  A .  203 

Bibliotekslån . 46,  1&5 

Bittersalso  .  274 

Blad,  A . '  .  .  107 

Boeder,  Chr.  E .  263 

Boskapssjuka .  237,  330 


B  oställs  våningar .  ....  48,  119,  137 
Botanices  demonstrator  71,  72,  181, 

213  | 


Botaniska  trädgården: 

anslag . 143,  190 

djur .  178 

ordnande .  121 

stallströ  42,  61,  103,  160,  179,  182, 

187 

tomtköp .  149 

växtanskaffning .  121,  240 

växthus .  118 

Broberg,  L.  184,  192,  196,  198,  239 

Brodd,  Sv .  59,  254 

Broman,  0 .  325 

Bryum  truncatum .  273 

Burman,  A .  62,  114,  162,  190 

»  J .  81 

»  hT.  L .  81 

»  O.  A. .  121,  128 

Bäck,  A .  41 

Calla  palustris .  5 

Cardamine  pratensis .  8 

Carduus  palustris .  8 

Carum  Carvi .  5 

Censur  af  disputationer  ....  212 

Chamserops .  274 

Chenopodium  bonus  Henricus  8 

Cichorium  Intybus  .  7 

Cicuta .  332 — 5 

Clewberg,  C.  A .  128 

Collegium  medicum .  94,  255 

Colliander,  J.  G  .  258 

Collin,  J .  287 

»  P . 282 

Convallaria  Polygonatum  ...  5 

Cui  bono?  .  60 

Dalberg,  G.  .  152 

Darelius,  J.  A . ;  49,  243 


345 


Sid. 

Daucus  Oarota .  7 

De  Geer,  C .  2 

Dubois,  G .  51 

Dysenteri .  299 

Ehrenpreus,  C .  61 

Engelhart,  C.  D .  102 

Epilobium  angustifolium  ....  5 

Erysimum  Barbarsea  .  8 

Examen  inför  Collegium  medicum  17 

»  juris  publici .  165 

»  prselectionum  .  .  .  141,  248 

»  rigorosnm  .  142,  245 

Fagrseus,  J.  Th .  77 

Eestuca  finitans .  7 

Fick,  J.  E.  .  . .  155 

Fjäll-le  mm  el  .  311 

Flinta  .  56 

Floderns,  J .  180,  281 

Flodmussla .  32 

Fordringar  för  med.  doktorsgrad  100 

Fornander,  A .  256,  282 

Forskål,  P . 77 — 79 

Fougt,  A .  328 

Frosterus,  H .  186 

Fårsjuka .  295 

Föreläsningslokal .  48 


Fördelning  af  läroämnen  .  .  38,  39 
Förslag  till: 

akad  räntmästaretjänst  .  .  .  214 

medicine  adjunktur  ....  40,  57 
med.  prosektorsplats  ....  69,  76 
professurer  124,  127,  134,  150,  204, 


206.  235 

trädgårdsmästare-tjänst  .  .  .  184 

Gahn,  N .  84 

Gips .  56 

Gissler,  N .  44,  293 

Gollnitz,  H .  166 

Gottmark,  E.  &  J . 68 

Graan,  P.  0 .  325 

Gris  ell, "P . 215 

Grotli,  St .  326 

Grufberg,  J.  0 .  84 

Grundel,  J .  325 

Grysselius,  J .  98 


Sid. 

Gråberg,  J.  M .  97,  203 

Gyllenborg,  C .  46 

Hagström,  J.  0 .  51 

Hall,  B.  M .  97 

Hasselqvist,  Fr . 58,  141 

Hedenberg,  A .  77 

»  Fr . 21,  22 

Herman,  Chr .  Hl 

Hernberg,  A .  235,  237 

Hernqvist,  P .  209—11,  236 

Hidén,  J .  84,  258 

Hiorth,  J .  84 

Hiorther,  0 .  124 

Hjortzberg,  L .  205 

Historise  naturalis  upphjälpande  135 

Hoffberg,  C.  Fr .  84 

Hoffman,  A .  95 

Hubby .  11 

Hydrén.  L .  121 

Hårleman,  C .  120 

Höijer,  M.  E .  326 

Ihre,  J .  128 

Initialbokstäfver .  55 

Inspectura  serarii .  108,  237 

»  stipendiariorum  .  .  145 

Julin  (Julinsköld),  P .  120,  227 

Kalm,  P . 129,  132 

Kemi  i  med.  fakulteten  ....  145 

Kirurgi  såsom  akad.  läroämne  169 

Kjemander,  J . 51,  250 

Klase,  L .  51 

Klingenstierna,  S .  124 

Kähler,  M .  59,  65,  66 

Lamberg,  E .  175 

Landshöfdinge-embetet  i  Up- 

sala  län .  299—303 

Latinska  språket . 212 

Lectorat  1  Hernösand  .  43 

Le  Moine,  W .  203 

Leontodon  Taraxacum .  8 

Lidbeck,  E.  G .  191 

Lindhult,  J .  59 

Linnsea  .  248 


346 


Sid. 

Linnaeus  (von  Linné),  C.: 
ansökan  om  befrielse  från 

bevillnings  erläggande  1 
»  om  löneförbättring  .  .  10 

»  till  professur  .  .  .  114,  116 
»  »  trädgårdsmästare¬ 
syssla  .  110 

»  »  stipendium  .  .  112,  113 

»  om  tjänstledighet  10,  95, 

107 

föreläsare  i  Stockholm  ....  23 

»  i  Upsala  som  stu¬ 
dent  .  23 

manuskript . 111,  311 

meritlista . 34;  89 

nationalbelöning  .  32 

resa  till  Lappland  ....  306,  329 

»  »  Lund .  312 

»  »  Skåne .  51,  53,  54 

»  »  Stockholm  54,  66,  67,  71 

»  » 1  Öland  och  Gotland  26 

sjukdom . 216,  237 

syskon .  286—89,  290,  291 

testamente .  267—69,  271 

tillstånd  att  utse  efterträdare  31 

tjänstledighet  .  105 

utgifna  skrifter  9,  27,  36,  47,  53, 

66,  92 

utnämningar . 117,  264 

åkerköp  och  process  260,  265,  304 

Linnaeus  (von  Linné)  d.  y.,  G.  .  12, 

73—75,  87 


Låstbom,  J .  235,  236 

Läkarebetyg .  123 

Läkarevård  å  hospitalet  ....  153 

Löfgren,  J .  192,  196,  198,  200 

Löwenhielm,  C.  G . 9,  136 

Malva  rotundifolia .  8 

Manna .  276 

Mannagryn .  7 

Martin,  E .  207,  208 

Matthioli,  P.  A .  341 

Medicinalväxter,  inhemska  .  .  27 

Medicinalträdgårdar .  23 


Medicine  doktorspromotioner  50,  5i, 
59,  82,  96,  202 


Sid. 

Medicinska  studierna .  163 

Mennander,  C. .  120 

Messling .  255 

Missa,  H .  53 

Moraeus,  J .  246 

Mullbär . 131 

Musa  paradisiaca . .  .  276 

Musei-inventarium .  240 

Mya  margaritifera .  21 

Nationskarlar .  174 

Naturalier  . 44 

Neander,  A .  181,  281 

ISTerium  Oleander .  274 

Nietzel,  D .  145 

Ninsi .  131 

Norrelius,  A .  47 

Nosocomium  academicum  166,  203 
Nödbrödsämnen  . 3,  9 

Odhelius,  J.  L .  84 

Onopordon  Acanthium  .....  7 

Ornithogalum  luteum  .  273 

Oxel .  56 

Palmér,  1 .  85 

Pancratium  illyricum .  275 

Peters  en,  J.  Chr .  101 

Pharmacopaea  suecica .  264 

Pilgren,  J .  98 

Planteringar  på  akad. -gården  .  166 

Polygonum  vi  viparum .  5 

Polytrichum  .  338 

Primula  veris .  3 

Printz,  J . 98,  102 

Professur  i  praktisk  ekonomi  .  234 

Pärlfiske . .  18,  28 

Pärlproduktion .  22,  30,  32 

Quassia .  152 

Ilanunculus  Ficaria .  8 

Rasch,  J . 326 

Réaumur,  A.  F.  E.  de .  152 

Eetzius,  N .  253 

Ehamnus  spina  Chris  ti  ....  275 

Eisell,  N .  215 

E&lander,  D.  .  .  .  .  0  .  151,  152,  282 
Eothman,  G.  * .  200 


J.  G .  63,  64,  133 


347 


Sid. 

Rothof,  L.  W .  235,  237 

Rudbeck  d.  y.,  0 .  311 

Salberg,  J .  95,  97,  202 

Salomon,  E.  D .  105 

Sassafras  .  131 

Scheffel,  O.  Fr .  175 

Scbefferns,  J . 341 

Schreber,  J.  Chr.  D.  ....  81,  85 

Schröder,  J .  84 

Scorzonera  .  6 

Sidrén,  J.  58,  69,  70,  172,  173,  204, 

207 

Simon  Pauli  .  340 

Sinapis  arvensis  .  8 

Skogsförsäljning .  158 

Smålands  nation .  280 — 83 

Solander  d.  y.,  D .  89,  241 

»  d.  ä.,  D .  325 

Soncbus  alpinus .  341 

»  oleraceus  .  . .  8 

Spannmålsforsling .  228 

Sparschuh,  H .  98 

Sparrman,  A .  107,  231 — 32 

Sparus  galilseus .  275 

Sprit .  20 

Spöring,  H .  328 

Stickman,  0 .  85 


Stipendium  Falzburgianum  .  .  68 

»  Kåhreanum  ....  192 


»  regium .  153 

Stipendii-til  Isättning  .  242 

Stobseus,  K .  312 

Strömer,  M .  89  ! 


Surrogat  för  the,  kaffe 

Sid. 

m.  m.  247 

Säng  i  fjällen  ..... 

.  .  .  337—40 

Söderberg,  O . 

Tall . 

.  26 

Tessin,  0.  G- . 

Theel,  D . 

Tidström,  A.  Ph.  .  .  . 

204,  205,  236 

Tragopogon  pratense  . 

.  6 

Trifolium  pratense  .  . 

Triticum  repens  ... 

. 6,  9 

Trädplantering . 

Undervisning  i  botanik 

....  25 

»  i  medicinska  fakulteten  141 

Universitets-reform  .  . 

.  .  216—25 

»  -studier  .  . 

....  14,  25 

Wahlbom,  J.  G . 

.  .  .  58,  207 

Wallerius,  J.  G . 

.  .  .  41,  145 

»  N . 

Yalnötträd  . 

Wepfer,  J.  J . 

.  340 

Wertmiiller,  J.  U.  ... 

.  9 

Weser,  D . 

.  97 

Yetenskapssocieteten  i 

Upsala  311 

Yexiö  domkapitel  .  .  . 

Winge,  E . 

.  111 

Wåhlin,  A.  M . 

.  256 

Wänman,  C.  H . 

.  98,  99,  256 

Ziervogel,  S . 

Åman,  N . 

.  84 

Österman,  M.  G . 

.  84 

■j! 

80  •  78.  |  80.  t 


fe 


f 


Mängden  af  bref  och  skrifvelser,  som  böra  intagas  i 
detta  verk,  nödvändiggör  deras  ordnande  i  fyra  afdelnin- 
gar.  Dessa  äro  afsedda  att  omfatta: 

I.  Bref  och  skrifvelser  till  svenskar, 
finnar,  danskar  och  norrmän. 

II.  Bref  från  personer  af  nämnda  natio¬ 


naliteter. 

III.  Bref  till  öfriga  korrespondenter. 

IV.  Bref  från  sådana. 


© 


±  Äk  Z  H  Z 

CO 

O 

z  , 

Z  —  g  5'  >''  ■  S  >  £ 

_  MVIN0SH1IWS  S3  I  &  VM  a  11  LIBRARIES  SMITHSONIAN  INSTITUTION  ^  NOllfUllSf 
z  \  00  ^  ^  ra  ~  ra 

"  S  :  /S  3  “  A  5  ■» 


’jy  ■'Bw  *■*•*  xo«iLLy>>.x  (n 

,  \\  1  _  W.  wBM/nte.  -H  /^i( 

<  (8 
DC 
CQ 

z  -  j  5  g  ■ 

^SMITHSONIAN^JNSTITUTION  NOJIDIIISMI  NIVINOSHJLIWS  S3ldVd0|l  LIBRARIE 

ra  /CrSS^X  91  ^V^T\  ~  ..Ä  ' .  I 


ra 

m  £  Xioms^/  m  ^  ra  m 

NVIN0SM1IIM$^S3  I  0  VH  a  1 1_^L  I  B  RAR  I  E  S  ^SM ITHSON IAN g  INSTITUTION ~  NOllfUllSI 
2 


X  .  - 

CO 
O 

z 

I  §  ^  \  g  x^ias^z  ^  > 

SMITHSONIAN_  INSTITUTION  NOlifUIlSNI  ’  NVINOSHilWS^S  3  I  a VUf3  ll^  LIBRARIE 
r}  -t  _  ra  —  .p.  — 

*-J  fr  XasoÄJX  l  i  i  ^rZ7rr\  Z  •'  • 


c  “  m  h  m  ^  $  w- 

O  XXX  _  5  %  “  5  V>  _ 

_NViNOSHims  S3  lavaan  librari  Es^SMiTHsoNiAN^iNSTiTUTiON^Nouruiisi 

^  ^ _ r“  z  r-  z 

O  zdATIT/TX  —  ✓'-XTTT"..  r\  ^  ^  _ _ 


w 

1J  '  .Vx  z:  m  x^vosvavz  ^  m 

SMITHSONIAN  INSTITUTION  NOlifUIlSNI  “  NVINOSHJLMS^S  3  IUY09n~LIBRARIE 
^  2  -  ra  z  co  z 

■ /o\  —  r*  -  zi  zXa  ^  i. 


i  i 

± 

CO 

O 

„  5,. 

^  s  X^VosvAVZ  > 

.NVIN0SH1IWS^S3  I  UVU  0  ll_  l  |  B  RAR  I  E S^SMITHSONIAN ^INSTITUTION  ^NOllDlIlSf 


— *  Z  ^  _ j 

SMITHSONIAN  INSTITUTION  NOlifUIlSNI  NVIN0SH1IIAIS  SSlidVaaM  LIBRARIE 


H 
X 
co 
O 

>  X^osv^X  >  -S 

-liUMSC/)S3  I  a  vy  a  H^LJ  B  RAR  l  ES^SMITHSONIAN  INSTITUTION  N0llfUUSNI_NV!NC 

CO  _  zz  00  -  _  00  - — -  Z 


co 


N 


DNIAN  INSTITUTION  NOlinXIXSNI  NVIN0SH1IIAIS  S3IHVH8n  LIBRARlES  SMITI 


m  'k 

m 


m 

Hiiws</>s3 1  ava  a  n~ li  b  rar  i  es^smithsonian  "institution  NouniiiSNi  nvin 

co  z  v>  z  5 


^  p^r/  t 

<sapr>  >  ~\  > 

§  *  X  -  ^  v  2  00 

DNIAN  INSTITUTION  NOlifUlXSNI  NVINOSHXIWS  S 3  I  H  V  H  3  1 1_  L 1  B  R  A  R  I  E S  SMITI 

—  CO  —  .  00  _  2 


O  _  XROLVy  Q 

ruiwszs3 1  a  va  a  n^u  b  rar  i  e  s^  sm  ithson  i  an-1  institution  NouniiiSNi  nvin 

z:  r-  .  Z  H"  z 


m 

_  w  -  co  x  co 

onian  institution  NouniiiSNi  NvmosHims  sa  i  a  va  a  n  L  I  B  R  AR  1  ES  SMIT 
z  co  z  co  z  ^ 


x 

co 
O 

?  / 

S  >'  S  XOvosv^z  >  S 

HiiiAJS^sa  i  a  va  a  n2i  ibrari  es^smithsonian  institution  NouniiiSNi  _  nvin 

OO  X  00  X  _  <S)  -  z  \ 

UJ 


O  X^Vosv^X  Z  O 

_  ^  _ I  2  _ i  ^ 

0NIAN  "^INSTITUTION  NOlXfUtXSNI  NVINOSHXIWS  S3IHVaan  LIBRARlES  SM  11 

r—  -y  r —  ~  r~  Z 

O 


m  X!YDV/  ^  m  X  u>  XftiusgX  m 

co  _  co  \  ^  co  — 

iHiiiAis  saiavaan  libraries  smithsonian  institution  NouniiiSNi  Nvir 

co  x  „<v.  co  z  ,v,..  00  5 

%  3  y//j’ *  §  3  0%\  §  i|P\  5?  .  g 

Jl  g  WjW  3  Iä  o  fefc  3e)  2  ^äkN  £  :r£.fW  i  u